# ID: svediakorp-gov568
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 157,359
# sentences: 5,929
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
ilos
HÖGLOFLIGE
ÅIDXUSr,
VID
(fortima Hiköi»agen i ^tackjjolm
Åisek 1847 »dt 1848.
JI1o»#le Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
1849.
'
'
Thorsdagen den 7 September 1848.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för gårdagens plenum.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag anhåller att få till prot. förklara
att jag i går af tjensteåligganden var förhindrad att infinna
mig i plenum före klockan 12, hvilket jag med afseende på
dagens göromål ansåg vara tids nog, hellst jag trodde att den
för liela landet maglpåliggande fråga, som då utgjorde föredragningsämnet,
skulle diskuteras åtminstone till återremiss, såsom
vanligt är vid hvarje större fråga; och förmodade jag derföre att
jag skulle kunna hinna upp innan det företogs till beslut. Nu
återstår endast för mig alt i prot. nedlägga min reservation emot
det beslut som då fattades.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Äfven jag anhåller
att få till prot. anmäla det jag icke var närvaride vid H. o. Ad:s
plenum sistlidne gårdag då Ståndet fattade sitt beslut öfver LagUtsk:s
betänk. N:o 58.
Föredrogs ånyo StalsUlsk:s d. 4 och 6 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 312, i anledn. af erhållne återremisser å betänk.
N:o 242, ang:de dels K. M:s nåd. propos. om beskattningsväsendets
samt uppbörds-och redogörelseverkets förenkling, dels enskilde
i samma ämnen väckte motioner.
IIr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge att,
vid öfverläggningen om detta utlåt., borde så tillgå, att sedan
den deri förekommande punkt, ang:de ärendets formella behandling,
hvilken punkt icke hade någon motsvarighet i betänk. N:o
242, utgjort föremål för pröfning, hvar och en af punklerne i
sistnämnde betänk, behandlades serskildt jemte de i afseende derpå,
uti utlåt. N:o 312, afgifne svar å anmärkmne.
Ropades ja.
4
Den 5 September f. m.
Då härefter först förekom Utsk:s hemställan, att de i fråga
om ärendets formella behandling framställde anmärkntr och yrkanden
raä förfalla, anmälde sig och yttrade
Hr Printzensköld, Carl: Icke utan en hög grad af förvåning
har jag af betänk, inhemlat att StatsUtsk. sökt med en
sauningsvidrig uppgift försvara sina åsigler i afseende på formen.
Utsk. förklarar nemi. alt samtliga vederbör:de blifvit flere gånger
hörde i dessa frågor och att den i det afseendet gjorda anmärknm
således saknade grund. Jag anhåller att Utsk:s ordförande godhetsfullt
ville besvara följande af mig nu framställda frågor. Hafva
någonsin verbör:de embetsverk varit hörde öfver följande ämnen,
som utgjort föremål för komiterades yttrande, nemi. öfver
skatteköps-förslaget, aug:de den fria penningeskatlen, öfver det
nya skattläggningssålt komiterade föreslagit, om vissa räntors efterskänkande,
om förändrade vilkor för kronoränlornas utgörande,
om ett nytt omröstningssätt hos deputerade för markegångssättningen,
om annat uppbördssätt i städerne, om 2:ne uppbördsstämraor,
om förändring i författningen ang:de restransakningar,
samt om ändring i 24 § af kammarrättens instruktion? Alla dessa
frågor äro af komiterade behandlade, men har StatsUtsk. väl
kunnat uppgifva något utlåt., kommit från hvad embetsverk som
liebst, der dessa frågor varit med ett enda ord omnämnde? Utsk.
har således här framkommit med uppgifter, som icke äro sanningsenlige.
Det kan icke annat än smärta den rättsinnige, att
då grundade anmärkn:r göras emot ett Utsk:s betänk., Utsk. likväl
icke derå gör något afseende. Jag tillstyrker att StalsUlsk:s
yttrande i denna punkt måtte, med uttryck af R. o. Ad:s ogillande
af detsamma, läggas lill handlingarne.
Hr Sandströmer, And. Peter: Redan vid flere föreg:de
tillfällen då denna fråga blifvit behandlad, hafva dylika anmärkmr,
som den siste värde talaren nu framställt, blifvit gjorda. Jag
har då visat deras rätta beskaffenhet och hade trott, att det icke
numera skulle blifva fråga derom. Men då motsatsen inträffat,
anser jag mig skyldig att för R. o. Ad. närmare redogöra huru
dermed verkligen sig förhåller. Det må vara sant, att i vissa specialfrågor,
som sammanhänga med hufvudfrågorna, vederbör:des utlåtanden
icke blifvit infordrade, men i alla hufvudfrägor, sorn utgöra
föremål för R. M:s propus, hafva embelsverken varit hörde, innan
samma propos. atläts. Jag skall utbedja mig, att få lemna några
upplysningar härom. I frågan om ränteförenkling afgaf K. kammarc-colbm,
till följd af K. M:s nåd. föreskrift, redan år 1828
ett förslag, hvilket öfverlemnades till dåvartde R. St:s pröfning.
R. St. godkände de i förslaget framställde grunder och tillkännagåfvo
tillika den förhoppning, att R. M. ville i frågan afgifva
nåd. propos. En sådan propos. aflemnades vid 1834 års riksdag
och då beslöto R. St. att en förvandling af räntepersedlarne skulle
så skyndsamt vidtagas, att den måtte kunna tillämpas redan
vid 1837 års uppbörd. Öfver detta förslag hördes R. kammarcolbm;
och vid det tillfälle då komiterade förordnades var denna
Dun 7 September f. m.
5
fråga beroende på K. M:s pröfning. Vid sisla riksdagan begärde
11. St. att K. M. ville vid påföljande riksdag meddelade nåd. propos.
i ämnet. Den nu förevartde propostn är således föranledd af R.
St:s sislberörde begäran. 1 fråga om indelningarnes indragning,
afgåfvo K. kammarcolbm och statskont. redan är 1828 ett förslag,
hvilket afsäg att, jemte en dylik indragnings verkställande, nya
allöningsslater i contant för vissa korpser och stater skulle fastställas.
R. St. godkände den princip hvarpå detta förslagovar grundadi,
men begärde en fullständigare propos. i ämnet. Ar 1831 utläto
sig krigs- och kammarcollegierne å nyo i denna fråga. Deruti
vidblefvo de den grundsats att räntorne borde indragas till Staten
och utbytas mot ständiga statsanslag. R. St. vidhöllo också
vid 1834 års riksdag samma åsigt, men ansågo sakens verkställighet
böra. pä grund af serskilda tillfälliga omständigheter,
uppskjutas. År 1840 framställde K. M. propos. om en förbättrad
atlöningsslat för landtslatens tjenstemän, hvilande på
indelningarnes indragning, men denna lönereglering blef, i anseende
till bristande tillgångar, icke vid den riksdagen beslutad
Vid 1844—1845 årens riksdagar gjorde R. St. framställningar i
ämnet lill K. M., hvaröfver K. kammarcolbm hördes. Båda dessa
mål voro vid komitéens sammanträde beroende på K. M:s nåd.
pröfning, I fråga om markegångssättning afgåfvo kammarcolbm
och statskont., efter det samtlige K. M:s behde voro hörde, d. 30
Augusti 1842 ett förslag till författning, hvilket förslag äfven vid
komitéens tillsättande var beroende på K. M:s nåd. pröfning. R.
St. gjorde vid sista riksdagen framställningar i samma ämne, hvaröfver
vederbörrde kollegiers utlät, afgåfvos i December 1845. I
afseende på jordböckerue har kammarcolbm afgifvit förslag lill
författning och till föreskrifter i fråga om sättet för deras upprättande.
Sedermera har samma embetsverk d. 14 November
1845 afgifvit serskildt yttrande, an gide de åtgärder som kunde
föranledas af R. St:s utaf K. M. sanktionerade beslut ronde den
nya myntenhelen. I frågan om sättet för skatternas debiterande
och uppbörd, hafva kammarcolbm och statskont. afgifvit utlät, af
d. 23 December 1842, hvilket utlät, specielt afsäg frågan om
den förändring som nu ifrågakomma, eller att häradsskrifvare!!
icke skulle behöfva vara närvarande vid uppbörden, utan denna
kontrolleras på annat sätt. Vidare hafva R. St. vid flera tillfällen
gjort framställningar i fråga om uppbörds- och redogörelseverkens
förenkling. Efter det vederbönde länsstyrelser blifvit
hörde, afgaf K. kammarcolbm är 1844 ett utlät., hvilket just afsåg
den fråga, som här kommer alt utgöra föremål för pröfning
eller den tid räkenskaperna böra omfatta. I afseende på preskriptionstiden
för redogörares ansvarighet, hafva först kammarcolbm,
statskont. och kammarrätten afgifvit förslag till stadganden
och sedermera har kammarrätten år 1844 åter deröfver utlåtit sig.
Efter de upplysningar jag nu haft äran meddela, torde R.
o. Ad. nogsamt finna, att i alla de hufvudfrågor, som i K. M:s
nåd. propos. innefattas, hafva erabetsverken afgifvit yttranden, äfvensom
R. St. derom aflåtit underd. framställningar lill'K. M. in
-
6
Den 7 September f. m.
nan komiterade tillsattes. Det berodde således på K. M. att vid
pröfningen af alla dessa ärender fatta de beslut, Han, med afseende
på sakens beskaffenhet, ansåg lämpliga. K. M. har således
varit oförhindrad att i de delar der han godkände förslagen, lägga
dem till grund för sin nåd. propos., men att i öfriga delar,
om han så för godt funne, låta inom Statsrådet utarbeta förändrade
förslager. Dä K.. M. imedlertid fann lämpligare att åt vissa
personer uppdraga att verkställa den vidare utredning af ämnet,
som möjligen vidare kunde erfordras och föreslå de åtgärder
som borde vidtagas med afsende på de till K. M:s pröfning hänskjutne
ärender, så måste väl denna ytterligare utredning icke
kunna anses såsom en brist, ett minus i upplysning, utan såsom
ett plus, och ärendet således anses vara fullt formenligt behandladt.
Del synes för öfrigt, vara klart och icke behöfva bevisas,
att K. M. vid pröfningen af dessa magtpåliggande frågor, lika litet
som i andra fall, varit skyldig att precist rätta sig efter de
förslag som vederbörtde framställt. Om K. M. vid ärendernas
pröfning anser sig böra fästa sig vid andra förslager än dem vederbörtde
uppgjort, eller R. St. framställt, så är detta K. M:s
grundlagsenliga rätt. Annars skulle man komma till det förhållande,
att vid hvarje tillfälle dä K. M. icke obetingadt och i allo
funne Sig böra säga ja till hvad embetsverken framställt, så skulle
han höra dem ånyo öfver de, ofta måhända obetydliga, förändringar
deruti som kunde ifrågakomma. Något sådant torde
imedlertid ingen vilja och kunna påstå. Det synes dessutom vara
klart, att dä fråga var om att vidtaga en mängd af genomgripande
förändringar, det äfven var nödvändigt, attalia de föreslagna
åtgärderna sattes i sådant sammanhang, att icke den ena
hindrade den andra. Jag tror således att man bör vara erkänsam
derför alt K. M. låtit den af komiterade verkställda utredningen
äga rum. Då R. St., vid sisla riksdagen, ansågo sig oförhindrade
att i sakens dåvartde skick fatta sitt beslut i flera af
hufvudfrågorne, kan man väl dessutom ej anse saken vara mindre
utredd nu, derföre alt en komité handlagt frågan, hvilket, såsom
jag förut antydt, K. M. kunnat helt och hållet underlåta. Jag
vill derjemte tillägga, att, efter hvad mig är bekant, har anmärkn.
inom Const.Utsk. blifvit väckt emot Konungens rådgifvare, derföre
att K. M. icke öfver komiterades betänk, låtit höra vederbörtde
embetsverk. Ulsk. har likväl ogillat denna anmärkn. Vidare får
jag anmärka, att om i en eller annan mindre fråga embetsverken
icke på förhand yttrat sig, så är det klart att K. M. vid slutliga
afgörandet af dessa frågor äger rätt att infordra de ytterliga upplysningar
och förslag till åtgärder, som han kan finna för sakens
verkställande behöfliga.
Hr Printzensköld: Det försvar som den siste värde talaren
afgifvit för StatsUtskts ifrägavartde utlät, och således jemväl
till vederläggning af hvad jag anfört, har icke mer än ett fel och
det är all just i de väsendtligaste delarne hafva förbigått de anmärkntr
jag framställt. Den värde ledamoten har nemi. väl om
-
Den 7 September f. m.
7
talat de frågor, hvaröfver vederbör:de embetsmyndigheter verkligen
varit börde, men förtegat den mängd andra med hufvudfrågorna
sammanhängande eller på dem inverkande ämnen, öfver
hvilka vederbör:de icke haft tillfälle att yttra sig. Således qvarstå
mina anmärkn:r i dessa fall ovederlagda och ovederläggliga. Men
eftersom man påstår, att alla hufvudfrågorne undergått fullständig
preliminär behandling, så påstår jag, i minordning, att detta
icke är fallet, utan att en af de vigtigaste, ja måhända den allra
vigtigaste af alla frågorna, alldeles icke varit föremål för embetsverkens
ut!åt:n, hvilket också torde vara klart för hvar och
en som af saken tagit kännedom. Komiterade hafva nemi. tillåtit
sig, att framställa förslag om räntepersedlarnes förvandling
lill fix penningeskatt. Denna fråga har icke vid något föreg:de
tillfälle varit föremål hvarken för Konungens eller Ständers
pröfning. R. St. förklarade visserligen vid 1845 års riksdag,
att det vore väl om de skattedragande kunde i kontant lösa
sina räntor, men dermed afsågs icke att förvandla dessa räntor i
en fix penningeskatt, utan R. St. utgingo från den åsigten att
dessa räntor väl skulle förenklas och förminskas till antalet, men
dock för alltid qvarstå på hemmanen samt att de för framtiden
skulle lösas efter ett markegångspris, om hvars beskaffenhet R. St.
jemväl yttrade sig. Det var komiterade ensamt förbehållet att
uppfinna den fixa penningeskatten. Då nu icke något embetsverk
haft tillfälle att öfver denna fråga sig yttra, sä hemställer
jag, om icke mina anmärkningar i detta afseende äroriktiga. Om
sä är, så qvarstår äfven den erinran ovederlagd, som jag gjort
emot Utsk., att det låtit sig komma en sanningsvidrig uppgift sig
till last, då Utsk. ytrat, att vederbörtde embetsverk öfver alla frågor
varit hörde. Jag vill icke vidare uppehålla R. o. Ad. härmed,
utan inskränker mig lill dessa anmärkntr.
Hr Sandströmer: Den siste värde talaren har påstått,
att jag icke på något sätt vederlagt hans anmärkn:r. Jag tror
dock att förhållandet är motsatt. Jag har visserligen medgifvit
att vederbörrde embetsverk icke blifvit hörde öfver vissa speciella
frågor; men jag har tillika erinrat alt, då embetsrverken blifvit
hörde i hufvudfrågorne, så var det förra icke behöflig!. Jag yttrade
äfven, att om K. M. vid pröfningen af dessa frågor fann
en eller annan åtgärd vara af behofvet påkallad, K. M. då, enl.
min åsigt, icke kunde anses skyldig att, innan Han fattade sitt
beslut, först inhemta embelsverkens tanka om dessa åtgärders
lämplighet. Hvad beträffar den uppgiften, att frågan om kronoräntornes
förvandlande i penningar aldrig förut skall varit å bane,
anhåller jag nu endast att, när vi komma till frågan derom,
få visa, att detta påstående är emot sanna förhållandet rakt stridande.
Komiterades betänk, lemnar derom temligen tydliga och
bestämda uppgifter. Huruvida komiterade vid ärendets behandling
frångått eller öfverskridit det uppdrag de genom den K. remissen
erhållit, är något, som jag tror endast tillkommer K. M.
att bedöma. Emedlertid synes det dock vara klart att när korair
3
Den 7 September f. m.
terade hade alt yttra sig öfver bästa sättet att förenkla det nuvar:de
skatteväsendet och något visst sätt för den ifrågakotnne
förvandlingen icke varit stadgadt, de ock ägt full rätt att framkomma
med sitt förslag. I annat fall hade deras åtgärd naturligtvis
varit obehöflig. Det måtte väl dessutom vara en hvar tillätet
att, då hans yttrande öfver något ämne infordras, förklara
hvad han anser vara bäst. Då nu knmiterade ansett den föreslagna
förvandlingen af räntorne i vissa persedlar vara mindre lämplig,
lärer det således med skäl kunna anses hafva varit komiterades
icke blott rätt utan äfven pligt alt derom öppet uttala sin
åsigt samt framställa på hvad sätt komiterade ansett den ifrågakomne
räntefiirvaudlingen lämpligast kunna ske, äfvensom att föreslå
de åtgärder, som man borde vidtaga för att komma till det
mål som sökes. Dessutom torde jag fä fästa uppmärksamheten
derpå, att komiterade, då de framställt sitt förslag, ang:de ränteförändringen,
uttryckligen lillkännagifvit, att det vore afvikande
frän de grundsatser, som förut varit antagne. Komiterade hafva
ock, i anledn. deraf och för den händelse att denna deras åsigt
icke skulle gillas, framställt förslag, huru ränteförvandlingen skulle
kunna utföras efter de hufvudgrunder, som förut varit godkände
eller ränlornes förvandlande i färre persedlar. Mig synes då
att komiterade gjort allt hvad på dem ankommit.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Efter den vändning
diskussionen nu tagit, synes den hufvudsakligen hvälfva sig omkring
en formfråga, hvilken Hr Printzensköld synes hafva tagit
till utgångspunkt för sitt yrkande att betänk, belt enkelt skulle
läggas till handlingarne. Jag anser dock den gjorda invändningen,
att embetsverken ej varit vederbörligen hörde, i så väsendtlig
mån genom Hr Sandströmers yttrande undanröjd, att derom
föga är att tillägga. Att frågan icke är ny synes tydligen af
komiterades betänk., der man bland annat finner, ali ”redan d.
lti Juli 1712 anbefallde Konung Carl XII genom bref från Bender,
kammarcolbm att uppgöra förslag till förenkling och dervid
taga i öfvervägande, om icke nyttigast vore, att räntorne sattes
till en viss summa penningar i ett för allt”. Längre fram i samma
betänk, heter det: ”Genom K. brefvet d. 24 Januari 1744
meddelades kammarcolbm, till behörig efterrättelse, åtskillige af
R. St., under underdånig skrifvelse af d. 12 September 1743
gjorda framställningar och lillkänuagifne beslut, bland annat, att
någon förbättring i Kainmarverket ej kunde ske, om ej bonden
finge betala hela sin ränta med penningar, hvilket vore det bästa
uppbördssätt”. Vi hafva således under nära 150 år haft denna
fråga under lagstiftande magtens behandling; det kan således icke
anses innefatta någonting brådstörstande, ont man nu skulle vilja
föra saken derhän, att en för landet så vigtig fråga ändteligen
blefve bragt till slut. Då kollisioner uppstå emellan särskildta
frågor, föreställer jag mig att de mindre vigtiga mäste absolut
gifva vika för dem som äro af högre vigt och inflytande på samhället.
Således, om det äfven verkligen inträffat, hvad Hr Print
-
Den 7 September f. m.
9
zensköld påstått, (hvilken uppgifts rigtighet jag icke vill sätta i
fråga) eller att vederböride embetsverk i vissa, enl. min öfvertygelse
bögst underordnade delar, icke blifvit hörde, så tror jag
dock det omöjligen kunna verka derhän, att R. o. Ad. skulle på
grund deraf, och på grund af några möjligen inträffande felaktigheter
vid den formella behandlingen af de ringare frågorna, helt
enkelt lägga betänk, lill handiingarne och sålunda låta hela den
vigtiga frågan förfalla. Jag måste derföre för min del motsätta
mig Hr Printzenskölds förslag och uppskjuter i öfrigt, att yttra
mig i hufvudsaken till dess denna formfräga är undanröjd.
Hr Printzensköld: Hr Sandströmer har till försvar för
StatsUtskis af mig klandrade yttrande anfört, att de frågor jag
uppräknat, och öfver hvilka vederböride embetsverk icke blifvit
hörde, skulle stå i ett så omedelbart samband med sjelfva hufvudfrågorne,
att det varit K. M:s rätt att framställa dem till R. St:s
bepröfvande, utan att ett sådant hörande föregått. Jag vill icke
nn tvista med Hr Sandströmer om hvad som är K. M:s rätt; den
frågan hörer också icke hit. Jag vidblifver emedlertid milt påstående,
att vederbör:de embetsverk icke blifvit hörde öfver en
del frågor. Det skäl, hvarifrån Hr Sandströmer sökt hemta eu
ursäkt, för underlåtenhet deraf eller att dessa frågor skulle stå i
sammanhang med hufvudfrågorne, är också icke för mig tillfredsställande.
Denna uppgift instämmer icke eller med sanna förhållandet.
Ty jag skulle vilja fråga Hr Sandströmer hvad sammanhang
skatteköpsärenderne, restransakningsfrågorne, frågan om preskription
å kammarrättens utslag m. fl. dylika frågor, väl kunna
hafva med de egentliga hufvudpunkterne, hvilka nu äro föremål
för öfverläggning. Det blir således vid hvad jag sagt eller att
K. M. icke låtit höra veder höride embetsverk öfver endel frågor,
hvilka icke äro af beskaffenhet alt ingripa eller hafva sammanhang
med frågan om ränteförenklingen eller förvandlingen, men
hvaröfver det dock, enl. min öfvertygelse, skulle löna mödan att
höra vederböride embetsverk, emedan de äro af natur, att i icke
oväsendtlig mån inverka på statsverkets inkomster. Hvad Gr.
Anckarsvärds yttrande beträffar, får jag vänskapsfullt be Grin påminna
sig, alt jag icke yrkat alt bela förevaride betänk, skulle
läggas till handiingarne, utan inskränkt mig till alt begära, det
den punkt af betänk, hvaruti Ulsk. sökt alt med oriktiga uppgifter
försvara sig emot de anmärkmr som emot det förra betänk,
i formell afseende blifvit gjorde, malte med uttryck af ogillande
läggas lill handiingarne.
Gr. Sparre, Erik: Då den siste värde talaren numera
förklarat, alt han icke, på grund af de anmärkmr han framställt,
yrkar att betänk, skall läggas till handiingarne eller ogillas, så
förstår jag icke heller riktigt hvartill det tjenat att framkomma
med berörde anmärkmr. Jag fruktar att vi bär endast sysselsatt
oss med en temligen onyttig talöfning. 1 fall K. M. till R. St.
atlåter nådig propos. i något ämne, sä böra R. St. naturligtvis
deröfver rådslå och sedermera antingen afstå, bifalla eller med
10
Den 7 September f. m.
förändringar antaga densamma. Hafva vid ärendets behandling
felaktigheter förelupil, hafva grundlagarne dervid icke blifvit iakt—
tagne, så är det Konst.Utsk., som deröfver eger att yttra sig och
dess pligt att emot Konungens rådgifvare göra anmärkn:r. Men
deremot tror jag R. St. icke kunna förklara, att de icke upplaga
frågan derföre att den icke blifvit i grundlagsenlig ordning behandlad;
sådant är åtminstone, efter min öfvertygelse, icke grundlagsenlig!.
Jag får derföre, för min del, tillstyrka att R. o. Ad.
ville taga frågorne i skärskådande och lemna dessa till saken egentligen
icke hörande anmärkmr å sido.
Frih. Cederström, Jacob: Daen diskussion rörrde ett faktum
icke gerna kan leda till det resultat att förändra detta faktum,
så tjenar det sannerligen icke till någonting att nu vidare
derom orda eller alt den ene säger alt någonting skett, som den
andre åter påslår icke hafva skett, saken kommer ju i alla fall
att stå på den punkt hvarpå den från början stod. Sedan anmärknm
en gång är gjord, kominer den naturligtvis att slå qvar
i prot. för anmärkarens räkning och den, som framdeles kommer
att läsa dem, vet nog att skilja emellan Hrr Printzensköld och
Sandströmer samt bestämma hvar det rätta är. Det torde då ej
vara skäl att mera upptaga liden med denna sak. Dessutom har
det formella af denna angelägenhet redan varit föremål för diskussion,
första gängen betänk, handlades, dervid flere ledamöter,
så väl af R. o. Ad., som PresleSl., framställde den anmärkmn
att vederbörrde embetsverk icke blifvit, i enlighet med 10 § Reg.F.,
hörde. Nu säga Utsk. och Hr Sandströmer alt de blifvit hörde.
Detta är ju en formfråga, sora icke har med hufvudfrågan mer
att skaffa än lyktpålen här. Jag önskar derföre att vi måtte få
komma till hnfvudsaken och anhåller att denna punkt må läggas
till handlingarne.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som Hr Printzenskölds
yttrande i dag egentligen varit riktadt emot SlalsUtsk:s
sätt att besvara de anmärkn:r, som så väl bos R. o. Ad., som
inom PresteSt. gjorts emot det formella af behandlingen i förevar:de
frågor, så torde det vara min pligt, såsom ledamot af berörde
Utsk., att redogöra för Utsk:s sätt att se saken. Utsk. säger
nemi. ”att, enl. hvad i komiterades belänk. jemväl förmäles,
vederbör:de embetsverk redan tillförene vid Herfalldiga tillfällen
afgifvit yttranden ronde de ämnen, som utgjort föremål för komiterades
behandling, i hvilket afseende må nämnas etc.” Derefter
omtalar Utsk. flere af de ullälm, som öfver olika frågor af
vederbör:de embetsverk, tid efter annan, blifvit afgifne. Slutligen
anför Utsk. att Borgare- och BondeStm ingått i pröfning af
frågan och antagit Utsk:s föreg:de betänk., hvadan Utsk. trott de
emot den formella behandlingen af frågan framställda anmärkn:r
böra förfalla. Utsk. har således icke sagt att vederbör:de embetsverk
blifvit hörde öfver alla de ämnen, som komiterade behandlat,
utan Utsk. har endast sagt alt embetsverken vid flerfalldige
tillfällen varit hörde öfver de ämnen, som utgjort föremål för ko
-
Den 7 September f. m.
11
miterades betänk, oell det kan väl icke bestridas alt det så verkligen
förhåller sig.
Hr Sandströmer: Jag vill visserligen icke gerna förlänga
diskussionen, men då Hr Printzensköld till mig framställt några
frågor, anser jag mig icke böra vara honom svaret skyldig.
Han upprepar ånyo sitt påslående, att vederbör:de embetsverk icke
blifvit hörde öfver åtskilliga af honom omnämnde punkter. Dä
jag sist hade ordet brydde jag mig icke om att upptaga dem alla.
Hr Printzensköld liar nu serskildt påstått alt embelsverken icke
varit hörda öfver förslaget ang:de förändradt sätt för skatteköpens
verkställande. Betänk, upplyser likväl, att denna fråga är föranledd
af en hemställan från en af Konungens beflcde, innefattande
att skattemannarätt mätte, utan lösen, tillerkännas innehafvarne
af kronohemman. Ofver detta ämne liar kammarcolhm
ganska rikligt varit hördt oell afgifvit utlåt. Då denna fråga föredrogs
inför K. M. i Statsrådet, fann K. M. icke skäl att bifalla
framställningen sådan den af komiterade blifvit gjord, ulan
fann för godt att besluta andra åtgärder för att vinna det åsyftade
ändamålet. Månne vederbönde då icke i denna fråga varit
hörde. Det må för öfrigt vara Hr Printzensköld förbehållet alt
icke finna något sammanhang mellan de frågor han omnämnt
samt hufvudfrågorna. Derom torde ej här vara lämpligt att tvista.
Alt K. M. funnit dem ega sammanhang med hvarandra,
det torde man inse deraf att Han funnit skäl vara, att framställa
dessa omnämnde frågor gemensamt med de öfrige och det torde
hafva varit K. M:s höga rätt.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge Utsk:s
förevar:de hemställan icke föranleda till annan åtgärd än att läggas
till handlingarne.
Ropades ja.
Nedannämnde punkter af betänk. N:o 242 jemte de derom
uti utlät. N:o 312 afgifne yttranden blefvo härefter, hvar för sig,
företagne till pröfning.
l:sta punkten.
Bifölls.
2:dra punkten.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Utsk. liar i denna punkt,
såsom i de öfriga, funnit tillräckligt att besvara de anmärkn:r,
sorn emot det förra betänk, blifvit gjorde, dermed att 2:ne Stånd
godkänt detsamma, hvadan någon vederläggning af de skäl, sorn
hos de öfriga Stånden anförts, icke ansetts nödvändig. Jag nämner
delta en gäng för alla, emedan det i allmänhet karakteriserar
Utsk:s sätt att gå tillväga i hela behandlingen af detta ärende.
För min del kan jag icke finna att 2:ne Stånds äsigter förtjena
mindre afseende än de 2:ne öfriges, derföre att de ej med
Disk. instämma.
12
Den 7 September f. m.
Hvad nu förevartde fråga särskildt beträffar, så anser jag skäl
icke vara förhanden alt antaga Utsk:s förslag, då de försigtighetsmått,
som författningarna hittills föreskrifva i afseende på skatteköp,
enl. min öfvertygelse, äro af den beskaffenhet att de icke
böra förändras eller borttagas, utan att Kammarcolhm haft tillfälle
att deröfver yttra sig och R. St. att begagna della yttrande
till ledning för sitt omdöme. Under öfverläggningen om en föreg:de
punkt, har man anmärkt, att då Coust.Utsk. icke funnit
skäl att fästa sig vid den omständigheten, att vederbörtde embetsverk
icke blifvit hörde öfver frågan, så vore den saken förfallen.
Det är sannt, hon är förfallen så vidt det rörer ansvar å Konungens
rådgifvare, men hon är det icke i hvad sorn angår R. Sl:s
behof af upplysningar för att med behörig sakkännedom i saken
besluta. Detta behof är icke afhulpit, och under sakens så beskaffade
skick är det icke lämpligt att R. St. upphäfva en gällande
författning.
Nödgas jag likväl, i saknad af en sådan utredning, yttra mig
om saken, så säger jag, att skälet hvarföre jag anser att Kammarcollegii
pröfning af dessa ärenden bör qvarstå, är det, alt så
väl Kronans, som enskildes rätt är beroende af en sådan pröfning.
I fråga om Kronans rätt, bör afses icke blott att sådana
hemman, hvilka kunna behöfvas till boställen, eller andra dylika
behof, icke mätte till skatte försäljas, ulan äfven att, genom det
förslag, som här blifvit framlagdt, Kronan skulle, enl. min tanka,
blottställas för möjligheten att förlora j98 af skatteköpeskillingen
; ty då ett års ränta är betald, skall, enl. förslaget, skattebref
genast ovilkorligen utfärdas. På sätt här förra gången anmärktes,
skulle det således kunna hända, att skatteköparen under
tiden intecknade hemmanet för hela dess värde och att Kronan
således icke finge ut mera af sin fordran än den tiondedel, som
behöfde erläggas för skatteköpebrefvels erhållande. Hvad den enskille
beträffar, så bör kammarcolhm tillse alt de personer, som
möjligen kunna hafva anspråk på hemmanen, må fä tillfälle att
göra den rätt gällande som, enl. författningarne, må kunna dem
tillkomma. Man invänder möjligen, alt denna rätt kan iakttagas
af K. befh:de. Men hvilken tjensteman skulle vid landsh.embetena
iakttaga denna rätt? Närmast dertill borde väl landskamereraren
vara. Men är det skäl att i denne tjenstemans händer,
utan en högre myndighets tillsyn, öfverlemna ett sådant förtroende?
Jag anser således R. o. Ad. icke böra antaga förslaget, utan
anhåller vördsammast om propos. till afslag pä denna punkt.
Frih. Cederström: Något yttrande huruvida embetsverken
öfver denna fråga blifvit hörde, torde jag icke behöfva afgifva.
Detta <är redan af en föreg:de talare anmärkt och är icke bestridt.
Förhållandet är också verkligen sådant. Deremot tar jag mig
friheten göra några anmärkntr i sak och jag hoppas kunna visa
R. o. Ad. hvad det vill säga att så der summariskt behandla
Svensk mans rätt. Vi veta alla att, enl. 1808 års kungörelse,
har kronohemmausåboen nära nog fideikommissrält till del hem
-
Den 7 September f. m.
13
man han besitter; han har rätt att framför alla andra inlösa det
till skatte. Nå väl, nu skulle ett sådant skatteköp kunna (å verkställas,
ulan att en sådan noggrann undersökning egt ruin, som
författningarne nu föreskrifva. Derjemte synes man hafva förbisett,
att när ett hemman är beläget nära kusten och är af beskaffenhet
alt kunna lill lotshemman användas, så bör lotsålderman
först börås deröfver huruvida hemmanet är för lotsverket
nödvändigt innan skatteköp derå må beviljas. Den värde ledamot,
som yttrat sig för koraiterades förslag och hvilken äfven varit
delaktig i dess uppställning, synes icke hafva haft detta förhållande
sig bekant, och har således icke kunnat upptaga denna
anmärkn. till vederläggning. Det är likväl ganska vigtigt att i
fråga om dessa skatteköp, så väl Statens, som enskildes rätt och
bästa varder iakttagen, och det kan endast ske derigenom att
kammarcolhm har öfverinseende öfver saken, ty eljest kan det
hända, alt vid skatteköpen går så summariskt till, som det ej sällan
inträffade före år 1831, då K. M. utnämnde mig till president
i kammarcolhm. Uti ett fögderi i Skåne hände det sig att,
oaktadt K. beflude ensam har rätt att meddela skatteköp, kronofogden
likväl derstädes tog sig före att meddela resolutioner åt
hvem som heldst på att vara kronohemmansåbo. Sedan den sålunda
gynnade personen i 12 å 15 är varit i besittning af hemmanet,
gick han till K. beflude och erhöll tillstyrkande af skatteköpsrätt.
Sedermera har man, vid efterseende i kammarcolhm,
funnit att det varit främlingar, som sålunda innästlat sig å hemmanet
och fått skatteköpa detsamma. Klandret derå kom således
försent. Rättegångar hafva i det afseendet uppstått och under
flera år gått fram och tillbaka emellan Justitiekanzlern och vederbörtde
embetsverk i Malmöhus län och slutligen bar den försumlige
af enskilta medel mäst ersätta den lidande parten, ehuru
han dock icke fick tillräckligt, emedan det var jorden denne ville
haft. Om nu förslaget antages, huru vill man väl att så väl kammarcolhm,
som förvaltningen af sjöärenderna (under hvilket sistnämnde
verk lotsstaten lyder) skall kunna utöfva den uppsigt,
som i detta afseende den tillkommer i fråga om sådana hemman,
som för lotsverket kunna vara behöflige. Icke kan väl K. beflude
infordra utlåhn deröfver från lotskonloret, det är kammarcolhm,
som har sådant sig ålagdt. Det är kammarcolhm, som jemte
förvaltningen af sjöärenderna har att pröfva huruvida ett kronohemman
skall för lotsverkets räkning afsättas. Man måste något
förstå en sak om man skall kunna lyckas att framkomma med ett
lämpligt förslag. Denna sakkännedom hafva komiterade visat sig
icke ega, och tillstyrker jag deföre afslag å denna punkt.
Hr Stuart, Carl Gust.: Vid en föreg:de diskussion är
vordet upplyst, att förslaget om åborättens förvandling till skattemannarält
utan lösen blifvit väckt af en utaf K. M:s beflude.
Häröfver hördes kammarcolhm, som afstyrkte förslaget, hvilket
afstyrkande K. M. äfven gillade. Deremot har K. M. nu framställt
ett annat, af härvid meddelade upplysningar och yttranden
14
Den 7 September f. m.
föranledt förslag till underlättande af öfvergången från berörde
åborätt till skattemannarätt. Det kan således icke nekas, att vederbör:de
verkligen i fråga om skatteköpens upphörande varit hörde
samt alt hvad i afseende å skatterättens förvärfvande blifvit
anfördt och upplyst tagits i öfvervägande. Vid bedömandet af
det förslag, hvarom nu egentligen är fråga, bör visserligen tagas
i betraktande huruvida någon förlust skulle för statsverket kunna
uppstå derigenom att endast T^:del af skatteköpeskillingen behöfde
förskottsvis erläggas. Den häremot yttrade betänkligheten torde
dock lätt försvinna, i fall man erinrar sig, att K. M:s nåd.
förslag innehåller att det utestående skatteköpeskillingsbeloppet
skulle uppbäras och redovisas i sammanhang med öfrige skatter
och följaktligen erhålla samma förmånsrätt, som de egentliga kronoutskylderna.
Farhågan att inteckningshafvare skulle kunna få
företrädesrätt till betalning framför Kronan för dess fordran i anledn.
af resterande skatleköpeskilling, synes således vara ogrundad.
Jag får derjemte fästa uppmärksamheten derpå att R. St.
vid sista riksd. för deras del beslöto och K. M., genom en kungörelse
af d. 13 Juni 1845, stadgade, att enahanda liqvidationssätt,
som nu är föreslaget, skall iakttagas med hänsigt till de af
riksgäldscont., menigheter och korporationer meddelade lån till
vattenaftappningar och andra odlingsföretag; dessa lån skola nemi.
debiteras, uppbäras och redovisas i sammanhang med de till Kronan
utgående utskylder. Mig veterligen har det icke fallit någon
in att ifrågasätta det inteckningar, som funnits i de hemman
hvarå odlingslånen blifvit använda, komma att inverka på
riksg:skont:s betalningsrätt för samma lån. Således öfverensslämmer
K. M:s förevar:de nådiga förslag med R. St:s i en likartad
fråga förut fattade beslut; ett beslut, hvilket nuvartde St:r äfven
utsträckt till enskilda personer, som hädanefter erhålla sådana lån.
Hr von Hartmansdorff har vidare påstått, att det skulle vara landskamereraren
ensam, som egde att pröfva huruvida den skattesökande
vore laglig innehafvare af det kronohemman, hvarå skatterätt
önskades. Men efter hvad K. M. föreslagit, skulle det
tillkomma K. befh:de och icke landskamereraren att pröfva och
afgöra härom förekommande frågor. För öfrigt och derest man
nu verkligen hyser ringa förtroende till denna embetsmyndighets
förmåga att utreda och bedöma sådane, vanligen föga invecklade
ärender, så kan man ju göra det tillägg till K. M:s förslag, att
K. befhides beslut angtde innehafvareus besittningsrätt samt om
lägenhetens omflyttning från krono till skatte skall underställas
K. kammarcollun innan skatteköpet får gå i verkställighet, genom
hvilket tillägg förhållandet, hvad pröfningsrätten och kontrollen
beträffar, blefve alldeles enahanda med hvad som nu eger
rum. Jag får dessutom fästa uppmärksamheten derpå, att frågan
nu endast är om bestämmandet af sättet huru skatteköpeskillingen
skall beräknas och utgöras, men ingalunda om afgörandet af
tvister ang:de besittningsrätten. K. M. har föreslagit och StatsUtsk.
tillstyrkt: ”att skattemannarätt icke allenast till kronorusthåll,
säterier och bergsmanshemman, utan ock till andra sådane
Den 7 September f. m.
15
under åborätt upplåtne kronohemman och lägenheter, hvilkas åboer
af K. M:s befh:de antagas, och som, enl. hittills gällande
stadganden, emot till Staten ingående afgift, kunnat till skatte köpas,
hädanefter malte, utan föregången värdering eller annan omgång
än erläggande af den efter grundräntans kronovärde uträknade
och bestämda köpeskillingen, erhållas af den person, som ä
hemmanet innehar lagligen befästad besittningsrätt eller pröfvas
dertill vara berättigad.” K. M:s nådiga propos. åsyftar således i
främsta rummet, alt de värderingar, som nu kunna ega rum och
som det, enl. 1793 års kungörelse, åligger K. beflude att låta
anställa, dä en eller annan lägenhet anses vara mera värd än 10
års grundränta, skola upphöra, att kronohemmansåboen för framtiden
sjelf må kunna uträkna hvad han såsom skattelösen skall
erlägga, samt att de prejerier må förekommas, som nu icke sällan,
efter hvad allmänt berättas, skola ega rum då dessa hemmansåboer
hos vederbör:de sig anmäla för skattemannarätts erhållande.
Vidare får jag erinra, att här icke är fråga om någon
fårändring i de författningar som handla om besittningsrätten
till kronohemman. Hvad Frih. Cederström yttrat i afseende
på lotsverket och förlusten af dess nu egande räll att få åt sig
upplåtna till lotsboställen tjeuliga lägenheter, är icke tillämpligt i
fråga om förevar:de stadgandes ändamålsenlighet och antaglighet,
emedan, enl. hittills gällande författningar, sådana kronohemman,
som innehafvas under lagligen befästad åborätt icke kunna,
innan de blifva äbolediga, anslås till lotshemman. Om ett
hemman då finnes vara dertill tjenligt, kan det lika lätt efter,
som före det nya stadgandets utfärdande, till lotshemman anslås,
emedan skatteköp naturligtvis aldrig kan ifrågakomma under åboledighet.
Dä jag således, för min del, icke finner någon betänklighet
emot bifallandet af det förslag K. M. framställt, och då
derigenom det onekligen vigtiga ändamål skulle vinnas, att kronohemmanens
äboer, utan någon uppoffring för det allmänna,
kunna lättare förvärfva en obestridlig oell orubblig eganderätt till
de egendomar, som de förut endast under besittningsrätt innehaft,
så anser jag mig böra understödja detta af StatsUtsk. förordade
förslag; hemställande jag dock huruvida icke ett tillägg härtill
kunde vara nödigt, hvarigenom stadgades, att K. bef:h:des
beslut ang:de skatteköpet och hemmanet eller lägenhetens omföring
från krono till skatte skulle kammarcollegii pröfning underställas,
innan detsamma finge gå i verkställighet.
Hr Printzensköld: Hr Stuart har sökt att biträda sin
fordna embetsbroder i komite'en med att försvara sä väl komiteen
som StatsUtsk. emot den anmärkn. jag gjort vid den Usla punkten,
hvilken anmärkn. innefattade, att vederbör:de embetsverk, i
fråga om skatteköpsförslaget, sådant det nu blifvit framstäldt, icke
varit hörda. Hrr Sandströmer och Stuart hafva i det afseendet
åberopat landsfös i Jemtlands län underd. hemställan, att alla i
detta län befintliga kronohemman skulle skänkas bort till nuvar:de
åboer å desamma. Denna handling är mig icke obekant, erne
-
10
Den 7 September f. m.
dan jag med uppmärksamhet genomläst komiterades betänk, oell
nogsamt känner dess innehåll. Deruti var likväl endast fråga om
huruvida vederbönde skulle för intet få eganderätt till sina åboende
hemman, och öfver den frågan blef kammarcollegim hördt.
För att uppfriska Hr Stuarts minne med hvad kammarcolhm i
della ämne ytlral, så att man icke ånyo måtte påstå att kam
marcolhm
verkligen öfver den nu förevartde frågan blifvit hördt,
torde jag fä uppläsa hvad komiterade citerat ur kammarcollegii
underd. utlåt. Det lyder, som följer: ”Varande uti det af E. K.
M:s och Rikets kammarcollegii häröfver afgifna underd. utlåt,
hufvudsakligen anfördt, alt, då krouohemmansåboer för närvande
ega tillfälle att, emot lindrig afgift, förvärfva skattemannarält, det
icke syntes vara skäl att utan sådan ersättning afstå den jord
eganderätt
Slaten eger, helst ovisst vore om och i hvad män denna
uppoffring blefve ersatt af de andra inkomster, som förmenats
genom skatterätten uppkomma, hvarjemte blifvit anmärkt alt, då,
enl. författningarne, kronohemman, der ägornas beskaffenhet det
medgifver, kunna delas, desamma vid åbos död icke uteslutande
tillfalla äldste sonen; på grund af hvilket allt collegii pluralitet i
underd. afstyrkt den gjorda framställningen.” Collegium har således
endast svarat nej till den föreslagna bortskänkningen, men
icke haft tillfälle all yttra ett ord om det i K. M:s nåd. propos.
föreslagna förändrade sätt för skatteköpens verkställande. Jag
upprepar hvad jag yttrade, då frågan första gången här förevar,
alt nemi. detta förslag röjer en fullkomlig obekantskap bos dess
författare om de lagar, som för det närvande gälla i fråga om
skatteförsäljning. Hade vederbönde känt dessa lagar, så skulle
det ifrågavande förslaget ingalunda kunnat ifrån Regeringen emanera.
Man har till försvar emot den anmärkn., som så väl jag,
då frågan förehades förra gången, som nu sednast Hr von Hartmansdorff
anfört, ronde den osäkerhet för skalteköpsskillingens utgörande,
som skulle uppstå genom förslagets antagande, invändt,
att förslaget innehölle, det hvarje år en tiondedel af köpeskillingen
skulle debiteras, uppbäras och redovisas i sammanhang med
sjelfva grundskatten, och att detta således innefattade en säkerhet
för Kronan att för denna köpeskilling hafva samma förmånsrätt,
som för kronoutskylder. Till stöd härföre har man åberopat den
författning, som Konung och Ständer utfärdat, ang:de sättet för
återbetalningen af de län, som lemnats till menigheterna i och
för allmänna arbeten och odlingsföretag. Uti denna författning
står del också verkligen att den andel af lånet, som årligen inbetalas,
skall debiteras, uppbäras och redovisas i sammanhang med
den öfriga kronouppbörden; men beklagligtvis har man glömt, jag
vet icke af hvad orsak, att anföra ett annat stadgande, som i den
åberopade författmgen förekommer och som just innefattar sjelfva
grunden för Statens säkerhet att, med lika förmånsrätt, som gäller
för kronoutskylder, återfå de för ofvanberörde ändamål beviljade lånen.
Det står nemi. i författningen, att dessa lån äro iklädda
naturen af grundskatter och skola såsom sådana, i sammanhang
med
Den 7 September f. m.
17
med hemmanens vanliga ulskylder uppbäras och redovisas. Ett
sådant stadgande finnes icke här, utan endast att köpeskillingen
skall debiteras och uppbäras i sammanhang med grundskatten»
Detta är hvad som nu eger rum med en mängd kommunala afgifter,
hvilka socknen eller häradet sig åtagit. Jag betvifla!' att
man, för det dylika tillfälliga bidrag uppbäras lillsammans med
grundskatterne, skulle uti gäldenärens egendom vinna för de förra
lika förmånsrätt, som för de senare. Sålunda har man här
förmedelst en origtig, mot sanna förhållandet stridande uppgift
om hvad en författning skulle innehålla, sökt att om förslaget bibringa
R. o. Ad. ett omdöme, som det H. Ståndet icke hör falla.
Vidare har man sagt, alt det icke är landskamereraren utan K.
beflnde som skall pröfva skatteköpen. Hvem vet icke att denna
pröfning åligger K. hefhide eller landshöfdinge-embetel, men hvem
sora har den ringaste erfarenhet i dessa saker, vet icke äfven att
det är omöjligt för en landshöfding att om dessa och dylika ärender
taga närmare kännedom, så vida han skall kunna behörigen
sköta mångfalldige andra, vida vigligare embelspligter, som honom,
i egenskap af länets styresman, åligga och hvarigenom han
är nödsakad att ofta aflägsna sig från länsresidenset. Han måsie
således förtro sig åt länsstyrelsens afdelningschefer uti allt som
hör till den s. k. löpande expeditionen, hvaraf följer, att den hufvudsakligaste
pröfningen af skatteköpsfiägorna kommer att bero på
landskamereraren allena, hvilken dertill, när landsten är frånvar:de,
eger afgörande rätt i desamma, samt att mångas framlida välfärd
sålunda skulle, ifrån alt nu vara betryggad genom en collegial
pröfning, der väld och mannamån svårligen kunna vinna insteg,
öfverlemnas uti en enda tjenstemans händer och ställas i beroende
af den mer eller mindre skicklighet och råtiskaffenhet, hvarmed
han kan vara utrustad. För att göra förslaget i denna punkt
mera antagligt, har Hr Stuart tillstyrkt en sådan jemkning deri, att
K. befh:dés eller laridshöfdinge-embetets beslut, hvarigenom skatteköpsrätt
blifvit beviljad, skulle underställas K. Kammarcolhm
och dess svar afvaklas, innan skatlebrefvet utfärdades. Men, mine
Hrr, hvad innefattar väl ett sådant tillägg? Hvad annat, än
att hela saken skulle förblifva i dess nuvande skick, endast med
den förändring i afseende på formen för skaltebrefvens utfärdande,
så att det vore K. beflnde som expedierade dem sedan Kammarcolhm
dertill lemnat sitt bifall. Kan man icke då lika gerna
låta Kammarcolhm hädanefter, såsom hittills, utfärda skaltebrefven,
och det sä mycket heldre, som dessa vanligtvis, genast
efter deras utfärdande, öfversåndas till K. beflnde, för att der
skattesökanden, emot lösen, tillhandahållas. Något gagn medför
alltså icke detta tillägg, men väl innebär framslällningen om detsamma
ett tydligt bevis att man icke förmått jäfva riktigheten af
de anmärkn:r, som emot sjelfva förslaget blifvit framställda.
Man har äfven sagt, att genom antagande af detta förslag,
de prejerier skulle förebyggas, som nu ega rum på det sättet, att
den skatteköpssökande hotas med skattevärdering, i händelse han
9 H. 2
18
Den 7 September f. m.
icke ger en viss douceur till den tjensteman, som skall hans skatteköpsansökning
emottaga. Men då genom kamm.collegii kungörelse
af d. 29 Oktober 1793, och således för mer än 50 år tillbaka,
skaltevärderingarne blifvit allyste och utbytta emot ett bestämdt
lösniugspris af 10 års kronovärderingsräntor, utom i det
fall, att ä ena sidan landshöhdn kunde finna en eller annan lägenhet
vara mera värd, då han egde att å den låta anställa värdering
till bevakande af Kronans rätt och å den andra, skatteköpssökanden
kunde anse det stadgade lösningspriset vara för
dyrt, då det var honom obetaget, alt pä det förr vanliga sätt
igenom värdering skatterältigheten sig förvärfva; så frågar jag
eder, mine Hrr, om man med fog och med anspråk på trovärdighet
kan tala om prejerier och omgång vid nu gällande ordning
för skatteköpsärendernas behandling. Skulle tilläfventyrs en
kronofogde eller häradsskrifvare vara nog egennyttig att försöka
något prejeri emot den skatteköpssökande, så eger ju denne sednare
rätt att med sin ansökning vända sig direkte till landskontoret,
hvars föreståndare man väl icke gerna kan misstänka för
egennytta. Landshöfdingen, äfven om han icke medhinner att
pröfva hvarje skalleköpsfråga, kan i allt fall tillse alt hans landskamererare
icke understår sig att belasta sökanden med andra
utgifter än som författningarne medgifva. Således, mine Hrr,
frän hvilken sida man än betraktar saken, skall man finna huru
öfverflödigt det är att förändra nu gällande stadganden i fråga
om skatteköp, hvarföre jag äfven afstyrker bifall lill denna punkt;
börande jag, i anledn. af Hr Stuarts anmärkn. att ett kronohemman
icke är tillgängligt för lotsverkets räkning förr än det blifvit
åboledigt, fästa uppmärksamheten derpå, att då om, efter förslaget,
skatteköps beviljande skulle få bero på K. beflude, så skulle
det kunna hända att ett åboledigt hemman icke blott blir forsed
t med ny åbo, utan äfven försåldt till skatte innan frågan
huruvida det behöfves eller icke för lotsverkets räkning, ens komme
under pröfning. Efter nu gällaude författning får^K. beflude
icke antaga ny åbo å ett ledigt hemman, som för lotsverket kan
vara behötligt, innan förhållandet blifvit anmäldt för K. kammarcolhm,
som pröfvar om åbotillsätlning skall ske eller icke.
Frih. Cederström: Till svar å hvad Hr Stuart anfört, vill
jag endast hänvisa honom till att göra sig närmare bekant med
lotsreglementet. Jag kan icke nu bestämdt uppgifva någon viss
§ i nämnde reglemente, men jag skulle dock tro att 165 § eller
någon annan, i närheten deraf, kan lemna den upplysning Hr
Stuart synes behöfva.
Frih. Tersmeden: Det torde visserligen synas öfverflödigt
att nu ingå i svaromål öfver den gjorda anmärknm, att vederbör:de
embetsverk icke skola varit öfver detta förslag hörde, alldenstund
denna fråga förut varit diskuterad och man således bordt
vänta sig, att den icke vidare kunde förekomma, men jag kan
dock icke lemna oanmärkt den vidsträckta tolkning Hr Printzensköld
gifvit åt 10 § Reg.F. Denna § lyder så: ”Innan ärendena
Dea 7 September f m.
10
hos Konungen i StatsRådet föredrages skola de, genom nödiga upplysningars
inhemtande från vederbör.-de embetsverk, af den föredragande
beredas”. Denna tolkning skulle kunna leda derhän,
att K. M. nästan icke skulle kunna frångå embetsverkens förslag.
Hvad sjelfva saken beträffar, så är det upplyst att en af K. M:s
liehde föreslagit att innehafvare af kronohemman skulle utan lösen
få detsamma förvandladl lill skatte. Ofver detta förslag har
kammarcolhm blifvit hördt och K. M. har i anledn. deraf framkommit
med ett förslag till R. St. Jag hemställer hvartill det
väl skulle leda om man antoge den tolkning Hr Printzensköld
påyrkat. Följden deraf skulle blifva att Sverige i st. f. att vara
ett konstitutionel! monarkiskt land blefve ett land, styrdt af kollegier
och derhän hoppas jag, att vi aldrig malte komma. Hvad
Frih. Cederströms anmärkn. belräffar, eller att antagandet af det
utaf K. M. framställde och af SiaisUtsk. understödda förslaget
skulle kunna leda till osäkerhet för dem hvilka egentligen hade
rätt att köpa kronohemman till skatte, i så måtto, att obehöriga
personer skulle kunna förskaffa sig skatterätt, så tager jag mig
friheten fästa uppmärksamheten derpå, att här icke är fråga om
sjelfva besittningsrätten, blott om sättet huru skatteköp skola ske.
Här är nemi. föreslagit, alt K. befide skulle utfärda resolution,
hvarom dock anmälan skulle ske hos kammarcolhm. Det är klart
att hvar och en som anser sig hafva lidit orätt genom K. behdes
beslut, äger rätt att deröfver klaga. Utom det att K. beftde bar
lika god tillgång alt pröfva, hvilken som har bästa rätten till
skatteköp, som någonsin kammarcolhm, så kan man ju, om man
vill ytterligare söka förebygga, alt orätt i det alseendet icke sker,
på sätt Hr Stuart föreslagit, bestämma att skatteköps-resolulionen
skall underställas K. kammarcolhm innan skattebrefvet får utfärdas.
Den hufvudsakligaste skillnaden mellan förevar:de förslag
och hvad som nu är gällande, ligger deruti, att man genom förslaget
vill bereda en lättnad för kronohemmansåboerna, alt skatteköpa
sina hemman. Som man vet skall för det närvartde bela
köpeskillingen på förhand erläggas innan skatterätt beviljas. Nu
är deremot föreslagit, att sedan uträkning öfver skatteköpeskillingens
belopp för hvarje kronohemman blifvit länsvis upprättad,
skulle vederbörtde äga att skatteskil 1 ingen på det sättet sig afbörda,
att han (inge årligen inbetala en tiondedel deraf. Detta är
naturligtvis en fördel och en lättnad för hemmansåboen och det
beror på honom ali deraf sig begagna. Frågan är här helt enkelt
den, huruvida man vill försvåra eller underlätta dylika skatteköp.
Vill man det sednare så bör man bifalla K. M:s propos.
Vill man det icke, så afslår man naturligtvis densamma, men att
någon mindre säkerhet deraf skulle kunna uppstå, antingen för
den rätte innehafvaren af ett kronohemman att få hemmanet skatteköpa,
eller för Kronan att utfå skatteköpeskillingen, kan jag icke
inse. Hvad Kronans rätt beträffar är det nemi. tydligt att då uti
förslaget står, att skalteskillingen skall uppbäras i sammanhang
med grundskatten, detta innebår alt det dermed har lika för
2‘
-
20
Den 7 September f. m.
roonsrätt. Hr Printzensköld har anfört såsom bevis deremot, att
det finnes kommunala afgifler, sorn uppbäras i sammanhang med
grundskatten, men ändock icke hafva den ifrågakomne förmonsrätten.
Det torde dock vara klart och naturligt, alt en dylik
förmonsrält icke kan tillkomma sådane tillfälliga afgifter, som innevänarne
af en socken eller ett härad sig åtagit. Afgiften kan
icke få denna egenskap utan att den är af R. St. beslutad, hvarigenom
den äfven kan anses hafva blifvit af grundskatts natur.
Jag kan således icke annat än tillstyrka bifall till betänk.
Hr Sandströmer: Jag är till stor del förekommen af några
föreg:de ledamöter, så att jag icke länge behöfver upptaga
tiden. Frih. Cederström liar gjort åtskilliga anmärkmr emot förevartde
förslag och har, till följd deraf, klandrat komitéeus ringa
förmåga att bedöma hvad som är rätt eller lämpligt. Jag vill
blott nämna att dessa anmärkn:r träffa på ett annat häll, ån dit
de af den värde Frilen riktats. Komiterade hafva nemi. icke
uppgjort det klandrade förslaget och deras förmåga att framställa
förslager har således icke i delta fall varit ställd på något prof.
Hvad sjelfva saken beträffar, är det redan anmärkt, att här icke
är fråga om att göra någon förändring uti sjelfva rättigheten till
skatteköp, utan blott sältet för verkställigheten. Förslaget, sådant
det nu är framstäldt, sönderfaller egentligen i tre afdelningar.
Den första afser, alt åboerna må kunna få lättare reda på, huru
ringa kostnad, som erfordras för att förvärfva den för dem vigtiga
skattemannarätten. Det är orsaken hvarföre man föreslagit att
en uträkning på förhand borde ske och vederbör:de delgifvas.
Detta tror jag vara ganska riktigt, emedan allmogen i allmänhet
icke har kännedom om de räntor som stå i jordboken och således
icke kan beräkna lösen för sina kronohemman. Denna åtgärd
är af den beskaffenhet alt K. M. kan, utan att behöfva nå"
got bifall af R. St., densamma vidtaga. Den andra delen af förslaget
innefattar äter att, i st. f. att kammarcolhm nu utfärdar
skattebref, så skulle K. hehde hädanefter komma att meddela de
resolutioner hvarpå skatterätten skulle grunda sig. Jag vill icke
bestrida, att det ligger en viss säkerhet deruti alt kammarcolhm
äger att vid skatteköp tillse det författningarne blifvit iakttagna.
Jag tror också att det är formenligast att, då kammarcolhm år
det embetsverk, som har att förvalta Kronans egendomar, det äfven
må fortfarande för framtiden komma att meddela skatteköp,
så vida nemi. med skatteköp kommer att tillgå såsom förut. Helt
annat hade förhållandet varit om genom allmän författning skattemannarätten
tilldelats alla åboer utan lösen. Jag vill derföre hemställa
till de värde talare som föreslagit att K. beftdes beslut i dylika
frågor skulle underställas K. kammarcolhm om det icke vore
lämpligast att låta förblifva vid hvad som nu år, nemi. att
ärendet anmäles hos kammarcolhm, som då utfärdar skattebref.
Den föreslagna förändringen är af ingen vigt i detta afseende och
Jet uppehåll som derigenom sknlle kunna uppkomma, blir ej
långvarigt om kammarcolhm med vederbörlig skyndsamhet hand
-
Den 7 September f. m.
21
lägger frågan. Den tredje afdelningen af förslaget omfattar frågan,
huruvida skalteköpeskillingen skall på en gång erläggas eller
om den lättnad kan medgifvas att lösen får afbördas under loppet
af 10 är med en tiondedel ärligen. Jag tror icke, att förslaget
i denna delen skulle medföra de vådor, som af några talare
här blifvit förespeglade, men äfven om denna del af förslaget
skulle falla, tror jag icke något serdeles dermed vore äfventyradt, för
framgången af hvad man hufvudsakligen åsyftat, emedan skatteköpeskillingarne
i allmänhet äro så små, att åboerne mycket väl
kunna utgöra dem pä förhand. Hufvndändamälel med K. M:s
förslag har enl. min uppfattning varit att underlälta för krouohemmans
innehafvarne möjligheten att få reda på hvad som erfordras
för att förvärfva skattemannarätt, och del innefattas i lista
delen af förslaget.
Gr. Anckarsvärd: Inom den enskiltes hushållning förekommer
understundom tillfällen, då man (inner sig föranledd till
uppoffringar för att vinna enkelhet och ordning. På grund deraf
har jag ock slutit mig till komitlerades förslag, att man utan
lösen borde tillerkänna de
man full skattemannarätt. Men då StatsUtsk. underkänt detta
förslag och biträdt K. M:s propus, så har saken åtminstone för
mig antagit en annan gest all. Dä likväl anmärknir här uttalas
i den syftning, att man borde förstå det ämne man afhandlar,
äfvensom förebråelser för bristande sakkännedom här under diskussionen
riktats emot personer, som enl. min öfvertygelse ådagalagt
en fullkomlig kännedom om saken, så finner jag mig naturligtvis
under sådana förhållanden nödsakad att till undvikande
af enahanda förebråelse och då jag naturligtvis icke varit i tillfälle
att förskaffa mig en vidsträcktare special kunskap om kamerala ärender,
nu ställa mig på samma linia, som troligen flera ledamöter
af detta hus intagit. För mig finnes nemi. endast valet mellan
att biträda K. M:s af StatsUtsk. tillstyrkta propos., eller ock att
hylla de grundsatser, som här af några kammarknnnige emot förslaget
uttalats. Jag tvekar då icke att helt och hållet biträda K.
M:s propos. och StatsUtskis derpå grundade förslag, hvadan jag
tillstyrker bifall till förevaride del af betänk.
Hr Printzensköld: Vid alla tillfällen, då till öfverläggning,
någon fråga förekommer, denna må vara af hvad beskaffenhet
som hälst, är hvad man kallar sakkännedom både nyttig
och behöflig. Möjligen kommer man då, vid frågans bedömande,
till hell andra resultatet' än om man hämtar sitt omdöme frän
andras berättelser eller grundar det på slutsatser efter förut fattade
begrepp och idéer. Det är just, emedan jag öfver 17 år
tjenstgjort vid K. kammarcollegii prot. och till följd af den sakkännedom
jag dervid om skatteköpsärenderne förvärfva!, som jag
vågat att med ifver bestrida antagandet af denna punkt. Det är
också lill följd af denna sakkännedom, sorn jag är i tillfälle att upplysa
Frih. Tersmeden om hvad han icke torde känna att uti K.
kammarcollim många gånger, vid fråga om skatteköp, inträffat,
22
Den 7 September f. m.
alt sedan ärendet blifvit af K. bef:de anmält och denna embetsmyndighet
tillika tillkännagifvit sig icke hafva funnit något hinder
för bifall till skatteköpet, hvilket således också blifvit beviljadt
i händelse K. bef:de ensamt ägt att pröfva saken, så har likväl
kamrnarcolkm, vid ytterligare granskning af handlingarna, .afslagit
detta skatteköp dels för bristande formaliteter dels ock derföre att
sökandens åborätt icke varit tillräckligen styrkt; och exempel
hafva till och med icke saknats derpå att interims åboer, tillsatte
under del förre innehafvarens barn varit omyndige, sökt att af
denna omständighet sig begagna, för att på de myndiges bekostnad,
genom skatteköp förskaffa sig äganderätt lill hemmanet,
hvilket förhållande icke kunnat undgå att af K. kamrnarcolkm
bemärkas under det att detsamma varit förbisedt inom länsstyrelsen.
Man må väl icke förneka vigten utaf, att förekomma vådan
af dylika försök att åtkomma andras egendom; och mankan
i det afseendet vara trygg om dessa ärender fortfarande såsom
hittills, behandlas af kamrnarcolkm, der de först granskas af
vederbör:de provinskontor och sedermera afgöras collectifl af flera
ledamöter, hvilka icke äga annat intresse i saken än att med yttersta
sorgfällighet handhafva rättvisan och vårda så väl Statens
som den enskildes rätt.
Frih. Cederström: Jag skall söka att icke blifva vidlyftig.
Jag har egentligen begärt ordet för att yttra några ord i anledn.
af hvad Frih. Tersmeden anfört. Frilen har påstått, att förslaget
skulle vara tillkommit till förekommande af nu existerande
försvårande omständigheter i fråga om skatteköp. Jag ber då att
få erinra att dessa köp icke nu på något sätt äro försvårade.
Förfaltningarne ålägga K. kamrnarcolkm att sedan handlingarne
äro kompletterade, och vederbönde haft tillfälle att bevaka sin
rätt, målet inom tre månader afgöres. Man må således icke tro
att vederbönde på något sätt fördröja eller försvåra dessa frågors
afgörande. Skatteköpsskillingen ä kronohemman utgöres i allmänhet
af 10 års jordeboksräntor efter kronovärdi, och således något
högst obetydligt, ja i allmänhet en sådan obetydlighet, att då den
för ett helt hemman i allmänhet utgör högst 20 r:dr, skulle den
årliga afgiften troligen på sin höjd bestiga sig lill 2 ndr b:co.
K. kamrnarcolkm har alltsedan det på 1000-talet fick sig ålagdt
förvaltningen af Kronans fasta egendomar, varit skyldigt att tillse
Kronans rätt. Detta verk har en advokatfiskal som äger att å
Kronans vägnar kära och bevaka dess rätt i fall kamrnarcolkm
skulle åsidosätta Kronans bästa. Manne det dä, mina Hrr, är
rimligt att förändra detta förhållande. Jag ber att man icke
mätte än ytterligare inveckla Sveriges drätsel; det är redan nog
inveckladt.
Jag anhåller om afslag å denna punkt.
Hr Hjerta, Lars: Då jag till en viss grad måste räknas
till de profana i delta ämne, skulle jag icke besvärat R. o. Ad.
med att begära ordet om ej några anmärkntr här blifvit gjorde,
sorn icke blifvit af någon besvarade, men som måhända torde bö
-
Den 7 September f. m.
ra med några ord bemötas. Då man hört del stränga språk,
hvarmed ett par talare här uttryckt sitt fördömande af komiterades
förslag, skulle man kunna vara färdig att rysa och tro att det är
fråga om någonting rätt förskräckligt. Det är isynnerhet en talare,
som påstått att förslaget h vi lade på en fullkomlig obekantskap
med de gällande lagarne och flere dylika uttryck i samma
syfte. Jag tviflar icke pä, att de Hrr, som uttryckt dessa tankar
sjelfva hafva sakkännedom i frågan, men jag hemställer till en
hvar af eder om det icke finnes någonting annat som med sakkännedom
kan vara förenadt och som man plägar kalla roulinens
ensidighet. När nu de Hrr, som gjort berörde anmärkn:r emot
betänk, äro sådane embetsman som tillbragt sin mesta tid med
att handlägga ärendena, efter nu gällande författningar (hvilket
vanligen plägar hafva till följd att man får en viss förkärlek lill
dessa författningar) så torde det vara nödvändigt för dem sjelfva
och andra att eftersinna huruvida de icke möjligen kunna i saken
hysa några förut fattade meningar, som härleda sig från
nyssnämnde routiniära ensidighet. Hvad nu sjelfva anmärkmne
beträffa, så förefaller det mig, (och det synes mig som om det
så jemväl borde förekomma K. o. Ad:s ledamöter i allmänhet)
alt dessa anmärkmr äro af sä obetydlig art och hafva dessutom
sä nöjaktigt blifvit vederlagda, att något hinder derutaf icke kan
uppkomma för ett bifall tili Utskts förslag. Hvad återstår väl då?
Jo, då återstår egentligen sjelfva tycket huruvida raan anser skatteköpen
böra underlättas eller icke. I afseende på denna princip
om skatteköpens underlättande, anhåller jag fä fästa uppmärksamheten
derpå, att den alldeles icke är någon ny princip, ty den
är erkänd af flere äldre författare i kameral-lagfarenheten, hvilket
hvar och en som läst Botin om Svenske hemman kan intyga.
Denna princip har icke heller någon här bestridt. Nu är
det också blott fråga derom att underlätta denna sak. Motiverna
till denna önskan äro hämtade från den erfarenhet man vunvit,
att det är den enskildes och Statens ömsesidiga fördel att
jordegendomar fritt må kunna disponeras af sina innehafvare,
emedan de derigenom föranledas, att genom nedlagda kostnader
förbättra jorden. Genom de underlätlaudeu Utsk. föreslagit uppslår
egentligen en dubbel vinst för Staten, först och främst genom
tillökning i årliga beloppet af denna inkomsttitel, derigenom att
flera skatteköp årligen verkställas; för det andraså drager Staten,
hvilken måste betraktas såsom en förening af alla enskifte en indirekt
fördel deraf alt den enskilte förkofrar sin förmögenhet. Hvar
och en som erkänner båda dessa satser mäste också, skulle jag
tro, ledas till erkännande af riktigheten utaf Regeringens och
Utskts förslag. Den motsatta idéen kan jag icke härleda frän
någonting annat än en alltför stor karghet ä den moraliska idées
vägnar, som man plägar kalla Staten, och begär att vilja öka
centralisationen af dess magt och egendomar på samma sätt, som
de gamla klostren sökte arrondera sig. Ett sådant kringgripande
medför icke någon fördelaktig verkan. Då nu, på sätt jag haft
äran nämna Utsk:s förslag innefattar cn utväg att verka en dub
-
24
Den 7 September f. m.
bel fördel för Staten, tror jag att raan gör väl i att bifalla detsamma.
Hr Stuart: Det är egentligen i anledn. af Hr Sandströmers
hemställan, alt jag måtte instämma uti bans förslag, sorn
jag begärt ordet. I sjelfva saken kan visserligen vara detsamma
hvilketdera amendement antages. Men då jag anser att K. M:s
propos. bör, så vidt möjligt och lämpligt är följas i synnerhet då
förslaget är författadt i den syftning som Hr Sandströmer sjelf
synes gilla, så anser jag mig böra vidhålla min begäran om Hr
Gr. o. Landtnäs propos. på StatsUtskis förslag med det af mig
deruti tillstyrkta tillägg. Pä detta sätt kommer naturligtvis K. kammarcolhm
och dess advokatfiskal i tillfälle att såsom hittills, bevaka
så väl Kronans som de lagliga hemmansåboernes rätt. Medan
jag har ordet, anhåller jag att fa tillägga, att det af Hr
Printzensköld uppgifna stadgandet att Kronan för ränta och kapital-afbetalningar
å der omnämnde allmänna låneunderstöd skall
hafva samma förmonsrätt som för kronoutskylderna, icke förekommer
uti den häri åberopade författningen af d. 13 Juni 1845.
Denna författning innehåller icke ett enda ord om förmonsrätt
för de inbetalningar, som till riksg:skont. verkställas. Men man
har allmänt tagit för gifvet, att dä dessa afbetalningar skola af
hemmanen utgå samt uppbäras och redovisas i sammanhang med
de allmänna utskylderna, desamma också skola äga enahanda förmånsrätt,
fastän något bestämdt stadgande derom icke blifvit i
författningen meddeladt. Här har Hera gånger blifvit yttradt, att
det nu icke är fråga om sjelfva rättigheten att besitta kronohemman
eller härom förekommande frågors afgörande. De i detta
hänseende gällande författningar komma icke alt på något sätt
förändras genom det förslag som nu är för R. o. Ad. föredraget.
Dessutom torde jag få ytterligare erinra om den förut anmärkta
omständigheten, som ingalunda bör lemnäs ur sigte, att en ännu
icke upphäfd författning finnes, som ålägger K. bef:de att låta verkställa
värderingar å kronohemman innan de få till skatte försäljas,
så vida K. bef:de anser hemmanets värde öfverstiga det kapitalbelopp
som motsvarar skatteköpeskillingen. Detta förhållande
inträffar också vid nästan alla dylika tillfällen. Det är visserligen
sannt, att besagde åliggande mera sällan af K. bef:de iakttages,
men det torde då vara så mycktet nödvändigare att en författning
varder lagligen upphäfven, som i allmänhet upphört att efterlefvas.
Detta skulle ske genom ett bifall lill del af K. M.
framställda förslag. Oaktadt skatleköpeskillingens obetydlighet,
kan det dock nägongång falla sig svårt för hemmansinnehafvaren,
alt jemte kronoutskylderna på en gång erlägga densammas hela
belopp, och då anstånd härmed kan medgifvas utan något äfventyr
för statsverket, så tror jag det vara skäl att jemväl R. o. Ad.
dertill lemnar sitt bifall.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det är icke utan vigtiga skäl
som man söker påskynda upphörandet af detta mellantillstånd
Den 7 September f. m.
25
emellan äganderätt och icke äganderätt, som finnes uti åhorätten.
Genom den osäkerhet i förhållanderoa, som dervid äger rom, kan
ofta betydande enskilta intressen sättas på spel. Aboen har visserligen
en bestämd besittningsrätt för sig och barn, men har dock
icke laglig äganderätt till hemmanet. Således kan egendomen
icke heller säljas eller intecknas och denna inskränkning i hans
dispositionsrätt är för honom ofta ganska kännbar. Orsaken hvarföre
så många hemman ännu äro oköpte torde ligga deruti, att
innehafvarne icke känna denna inskränkning i deras ägande-rätt.
Denna okunnighet har äfven medfört stora förluster för andra enskilta
personer genom i dylika egendomar lemnade inteckningar.
Huru stor okunnigheten i detta fall varit, äfven hos de anctoriteter
som hafva sig ålagdt att bevaka Kronans rätt i delta afseende,
visar sig af en händelse som för en längre tid tillbaka inträffade
i Elfsborgs län, der samma landsh.embete, som vid en
inträffad åholedighet ägde att utfärda emissionsbref å ett kronosäteri-rusthäll,
sedermera låtit på offentlig auktion försälja hemmanet
oaktadt skatterätt dertill icke fanns, hvarefter, sedan flerfaldigt
förnyade fastebref mellaukommit och R. Sirs bank meddelat
lån å detsamma, det sedermera befanns vara krono, och hade
banken gäll miste om hela dess fordran, om icke dess utmärkt
skicklige advokatfiskal skaffat reda på nu lefvande arfvingen af den
siste åbo med laglig emmissionsrält, och genom förvärfvande åt
banken af hans rätt tvungit nuvarande innehafvare att godtgöra
banken dess fordran. Den giltiga anmärkn. kan man dock emot
förslaget göra, att möjligen genom K. befrdes ouppmärksamhet en
olaglig innehafvare af åborätten skulle kunna förskaffa sig skattemanuarätt.
Denna olägenhet är dock häfd genom antagande af
Hr Sandströmer förslag och förenar jag mig derföre helt och
hållet uti begäran om propos. till bifall ä hans förslag, d. v. s.
till bifall å Utslcs förslag med den förändring att kammarcolhm
skulle fortfarande utfärda skaltebrefven.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade icke velat besvära
R. o. Ad. med något vidare yttrande i denna fråga. Men då jag
ser huru liera talare göra sig besvär med att söka afhända Staten
sin egendom, ehuru man tvärtom borde tro att R. St., som äro
egendomens egare borde liksom hvarje annan dylik, söka bevara
sin tillhörighet; så måste jag erinra derom, att ingen, som icke
vill förderfva sig sjelf lärer kunna med skäl förklara det vara
hushållning eller fördel för Staten att gifva bort hvad han äger.
Jag hoppas derföre att R. o. Ad. icke måtte antaga denna nya
grundsats för statshushållningen. Vill någon enskild göra det,
så må det vara hans ensak, men Slaten må man icke råda dertill.
[lr Rosenblad: I anledn. af hvad den siste värde talaren
yttrat, anhåller jag att få fästa uppmärksamheten derå, att i närvande
ögonblick äger Slaten icke någon nytta af den honom blott
till namnet förbehållna ägande-rätt af dessa egendomar ty Staten
har sednast genom det för BondeSt. utfärdade bref eller privilegium
af år 1789 tillerkänt innehafvaren af dessa hemman som gå
26
Den 7 September f. m.
i arf, full besittningsrätt dertill. Det är således endast i det rätt
sällsynta fall, då innehafvarens ätt utslocknat, der Staten kan få
någon regress till hemmanet och deraf komma i verklig besittning.
Olägenheten af detta tillstånd emellan äganderätt och icke
äganderätt står således qvar, och någon fördel deraf finnes icke.
Hade jag lefva! 1723, då första gången man började att för en
obetydlighet afhända Kronan dess talrika hemman och då haft
någon röst att göra gällande, eller detta varit fallet 1789, då
detta afhändande förnyades genom ett formligt privilegium, hade
jag visserligen stridt deremot efter min förmåga, emedan skäl då
kunde förefinnas att söka bibehålla Kronans rätt, men år 1848,
anser jag den återstående rättigheten i detta fall vara för Staten
af ingen vigt men olägenheterne många. Deremot skall jag så
långt min förmåga sträcker sig, söka försvara de rättigheter Staten
verkligen ännu äger.
Hr Printzensköld: Det förefaller mig verkligen besynnerligt
att Hr Rosenblad kan påstå, att den äganderätt Staten nu
har till kronohemman icke för densamma är af någon nytta.
För att vederlägga detta påstående behöfver jag blott erinra, alt
när en åbostam utslocknar, så äger Staten full dispositionsrätt öfver
det lediga hemmanet. Dessutom får jag tillkännagifva, att på
Öland får icke något skatteköp ske för än K. kammarcolhm öfver
frågan sig yttrat emedan en författning stadgar att derstädes
befintliga lediga kronohemman skola användas till bohemman ät
lands ta tstjens temän nen derstädes.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Jag anser mig böra uppträda
emot den grundsats Hr von Hartmansdorff här uttalat eller
att R. St. som äro Statens målsmän icke böra bidraga till afhändandet
af Statens egendom. Om nu R. St. äro Statens målsmän,
så föreställer jag mig att de också måste anses vara individernas
och sålunda kunna framställas såsom försvarande, såväl
de rättigheter som tillkomma individerna, som dem, hvilka tillkomma
samman af alla individer, eller Staten. Jag tror att deras
egenskap af medborgarnes målsmän här bör vara öfvervägande
då en verklig fördel skulle tillskyndas dem genom förändring
af det närvande förhållandet, hvilket för Staten endast innefattar
en skenbar fördel. Jag instämmer derföre med Hr Sandströmer.
Frih. Cederström: Jag anser mig skyldig rätta ett uttryck
af Hr Printzensköld som sagt att kammarcolhm skulle höras öfver
sökt skatterätt till kronohemman å Oland och att skälet vore,
att kammarcolhm ägde pröfva, huruvida det behöfde användas
till bohemman. Dermed förhåller det sig så, att det Konungabref
hvarpå han syftat, icke innehåller annat än att åboer af kronohemman
på Öland som icke hafva barn icke må få lill skatte
lösa hemmanen förr än samtlige kronolänsman med flere tjenstemän
på ön blifvit med bohemman försedde.
Hr von Hartmansdorff: Om det förhåller sig så, som
Hr Gripenstedt nyss sade, eller att Staten bör, när collisior upp
-
Den 7 September f. m.
27
slår mellan hans och individens fördel, se mera på den sednares
än sitt eget hästa; så synes det mig som borde konungens rådgifvare
föreslå alla skatters efterskänkande. Detta vore det enklaste,
men jag tror icke att det för samhället vore det nyttigaste.
Gr. Sparre: Det yttrande som här blifvit fäldt, att II. St.,
såsom varande Statens målsmän, äfven böra anses såsom målsmän
för individerna är sä märkvärdigt, alt det ej bör lemnäs oanmärkt.
Den värde talaren, som fällt detta förflugna yttrande har sammanblandat
frågan om äganderätt och beskattning. Det är ur
förstnämnde synpunkt, som han här yttrat att R. St. icke kunna
göra medgifvanden på individernes vägnar, att R. St. icke kunna
efterskänka individens äganderätt. Jag lemnar osagdt huruvida
denna sats må äga tillämplighet på nu ifrågavaride förhållande,
men i och för sig sjelf är satsen otvifvelaktigt riktig, och ur
denna synpunkt kunna Ständerna på intet sätt gälla såsom målsmän
för individerna, eller efterskänka dessas äganderätt. I fråga åter
om beskattning, likasom i fråga om lagstiftning föra visserligen
R. St. Statens och således sammanfattningen af individernes talan,
men att af detta skäl benämna Ständerna individernes målsmän
i eganderättsfrågor, röjer i sanning föga begrepp i statsi ältsligt
hänseende.
Hr Gripenstedt: Om jag icke missminner mig, finnes uti
grundlagen ett stadgande, som säger att R. St. äro Svenska folkets
representanter. Svenska folket utgöres af summan af alla
medborgare; alltså lära också R. St. vara representanter för de
serskilde medborgare. Jag har icke påstått att de äro individernas
målsmän utan målsmän för summan af alla individerna. Hr
von Hartmansdorff må sjelf förklara huru det skulle kunna anses
såsom en förde! för denna summa af alla individer, att alla skatter
upphäfdes. Jag tror tvärtom att långt ifrån att medföra någon
fördel, skulle en sådan åtgärd vara högst förderflig.
Gr. Sparre: Om det är sannt, att R. St. äro individernas
målsmän, och Hr Gripenstedt är en individ, så äro ju R. St. Hr
Gripeustedts målsmän, hvilket torde höra lill prot. antecknas.
Om Hr Gripenstedt dermed ätnöjes, så har jag deremot naturligtvis
ingenting att invända, men hoppas jag att satsen icke må
gälla för alla, och för egen del ber jag att i eganderätls-frägor få
undandraga mig ett sådant målsmanskap.
Då nu öfverläggningen uppå derom framställd propos. förklarades
vara fulländad, anmälde och yttrade sig
Hr Sandströmer: I afseende på den hemställan man har
gjort till mig i fråga om det af mig väckta särskilda förslag, tager
jag mig friheten hos Hr Gr. o. Landtm, hemställa om icke
propos. öfver denna punkt kunde framställas i 3:ne afd:r, så att
först kunde beslutas öfver Utsk:s förslag från och med höl jan till
och med orden: ”der förvaras”, d. v. s. öfver den del som handlar
om huru med beräkningen och utredningen af skatteköpsskilliogen
skulle förfaras. Jag föreställer mig alt emot denna del icke
28
Den 7 September f. m.
torde vara något att erinra. Sedermera kunde propos. göras å
den delen, som angår rättigheten för K. beflude att utfärda resolutioner
å skatterätt. De som ej vilja detta, rösta natarligtvis
för afslag och om den meningen segrar, faller det af sig sjelft att
K. kammarcolhii nu egande skyldighet i detta afseende qvarstår.
3:dje punkten skulle komma att innefatta frågan om rättigheten
alt afbörda sig skallesUillingen under loppet af 10 år.
Hr Printzensköld: I motsats till hvad Hr Sandströmer
yrkat, anhåller jag att hela punkten mätte på en gång framställas
till beslut. Dess delar stå i så oskiljaktigt samband med hvarandra,
att de mycket väl kunna på en gång afgöras. Det faller
af sig sjelf, att om frågan ang:de förändrade grunder för skatteköps
verkställande kommer att afslås, så förfalla, såsom öfverttödiga
och onyttiga, de här omtalte uträkningarne om hvilka också
linder diskussionen ingen sig yttrat. Om jag förmodat att Hr Sandströmer
skulle komma med en sådan framställning som denna, sä
hade jag visserligen icke underlåtit att ingå i granskning af denna
serskilda fråga för att visa förslagets oduglighet äfven i den
delen.
I anledn. af detta yttrande erinrade Hr Gr. o. Landtm,
om den i 54 § Riksd.ordnm meddelade föreskrift, att om målet
under diskurserne skiljas uti flere delar, hvaröfver serskilda anmärkn:r
göras, då skall, enär sådant äskas, propos. öfver hvardera
delen serskildt anställas.
Hr von Hartmansdorff: Jag är af Hr Gr. o. Landtm,
förekommen. Det är Hr Sandströmers obestridliga rätt att yrka den
propos. han framställt. R. o. Ad. kan afslå hvarje serskild punkt
för sig. Om det förhåller sig så, som Hr Printzensköld sagt,
eller att de öfriga förfalla om den första afslås, så går den önskade
behandlingen lika fort, som om man lill afgörande företoge
hela punkten pä en gång.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, fästade R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att Utsk. uti förevar:de punkt ansett sig böra ”med
underkännande af komiterades framställning om beviljande utan
lösen af skatterätt åt kronohemmansåboer, tillstyrka R. St:s bifall
å hvad K. M. täckts i detta ämne i nåder föreslå,” samt Hr
Landtm, derjemte yttrade, att enär denna punkt sålunda innefattade
dels ett afstyrkande, dels ett tillstyrkande, R. o. Ad. torde
finna att frågan, huruvida R. o. Ad. gillade Ulsk:s underkännande
af komiterades framställning, borde först afgöras, hördes R. o.
Ad. häruti instämma, hvarefter Hr Landtm, hemställde om R.
o. Ad. bifölle den del af ifrågavar:de punkt hvaruti Utsk. underkänt
komiterades framställning om beviljande ulan lösen af skatterätt
åt kronohemmansåboer.
Härvid ropades starka ja, blandade med ett eller annat nej,,
hvarpå Hr Landtm, förklarade att han funnit ja öfvervägande.
Beträffande sedermera den återstående delen af denna punkt
eller det af K. M. i nåder framställda förslag, hvarå Utsk. till
-
Den 7 September f. m.
29
styrkt bifall, framställde Hr Gr. o. Landtm., att Hr Sandströmer
begärt att detta förslag måtte i 3 serskilda delar företagas
till afgörande, samt att den del, som till följd deraf nu försl komme
att utgöra föremål för R. o. Ad:s beslut, innefattade: ”att
skaitemannarätt icke allenast till kronorusthåll, säterier och bergsmanshemman,
utan ock till alla andra sådane under åborätt upplåtne
kronohemman och lägenheter, hvilkas åboer af K. M:s befh:de
antagas, och som, enl. hittills gällande stadganden, emot till staten
ingående afgift, kunna till skatte köpas, hädanefter måtte,
utan föregången värdering eller annan omgång, än erläggande af
den efter grundräntans kronovärde uträknade och bestämda köpeskillingen,
erhållas af den person, som å hemmanet innehade
lagligen befästad besittningsrätt eller pröfvades vara dertill berättigad;
samt att, i enlighet härmed, uträkningar öfver beloppet af
skalteköpeskillingen för hvarje med serskild åbo försedd så beskaffad
kronolägenhet borde i landskontoren länsvis uppgöras och
till Kammareollegii granskning öfverlemnas”; samt ”att sedan dessa
uträkningar, efter undergången sådan granskning, som med
all möjlig skyndsamhet borde verkställas, godkände eller rättade,
blifvit lill K. M:s beflude återsände, serskild förteckning öfver köpeskillingsbeloppet
för lägenheter inom hvarje socken i länet borde
utskrifvas och lika med andra kungörelser, i sockenkyrkan uppläsas
samt lill vidare uppläsning och efterrättelse der förvaras.” I
afseende pä denna del af förslaget hade blifvit yrkadt dels bifall,
utan någon förändring och dels afslag.
Hr Gr. o. Land tm :s härefter först till bifall och sedermera
till afslag ä den nu upplästa delen af ifrågavande förslag
framställde propos:r, besvarades med blandade ja och nej; hvarpå
Hr Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. bifölle förslaget i denna
del, samt då härvid åter ropades ja och nej, förklarade det
han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Hi Printzensköld begärde votering, hvarefter till justering
upplästes ett så lydande förslag lill voter:s propos.:
Den som bifaller första delen af K. M:s i fråga om förändrade
bestämmelser rörtde skatteköp framstäldta förslag till och
med orden ”till vidare upplysning och efterrättelse der förvaras”,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, varder ifrågavande del af berörde förslag af R. o.
Ad. afslagen.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer om icke ja-propos.
borde något närmare specificeras. Jag tyckte mig höra talas
om K. M:s propos. eller Utsk:s förslag. Det torde böra utsättas
i hvilken punkt.
Sedan Hr Gr. o. Landtm., i anledn. häraf, låtit ånyo uppläsa
den föreslagna voter:spropos:n, yttrade
30
Den 7 September f. m.
Hr von Hartmansdorff: Eftersom det är Utsk:s förslag
vi hafva till öfverläggning, så hemställer jag om det icke borde
heta K. M:s af Utsi;, understödda förslag eller något dylikt, på
det rnau må veta hvar man lätteligen är hemma.
Uti förslaget till voter:spropos. gjordes, i anseende till denna
hemställan, det tillägg, att näst efter ordet ”framståldta” infördes:
”och af StatsUtsk. i 2:dra punkten af utlåt. N:o 242 understödda”,
hvarefter det sålunda förändrade förslaget upplästes till
justering.
Hr Sandströmer: Då det kan hända att en och annan
af R. o. Aids ledamöter icke har betänk, till hands och således
icke torde hafva full kännedom om hvad förslaget innehåller, så
får jag, utan att yrka att förslaget skall inlagas i voter:spropos:n,
endast anhålla, att nu ifrågavande del af punkten mätte ånyo
uppläsas, på det att icke något missförstånd må ega rum om frågans
omfång, utan alla må veta att nu icke är fråga hvarken om
skattebrefvens utfärdande af K. M:s beflude eller om tiden för
skatteköpeskillingens erläggande.
Sedan den begärda uppläsningeu försiggått samt derefter det
sist upplästa förslaget till voterispropos. blifvit godkändt, anställdes
voteringen, och utföllo dervid rösterne med
Ja — 58.
Nej — 66.
Hr Gr. o. Landtm, som nu framställde att den del af
ifrågavar:de förslag, som, enl. Hr Sandströmers begäran, härnäst
borde blifva föremål för R. o. Adis beslut, var så lydande : ”att,
då någon till skatteköps erhållande sig anmälde och tillika i landt
ränteriet
nedsatte erforderlig andel af skatteköpeskillingen jemte
den afgift lill Wadstena krigsmanskassa, som af icke berustade
kronohemman vid skatteköp borde utgå, K. M:s bef:h:de skulle
ega att efter behörig utredning angrde innehafvarens besittningsrätt
och sedan densamma befunnits lagligen befästad, förordna
om lägenhetens omföring i jordeboken från krono till skatte, samt
derom hos kammarcolhm göra anmälan, hvarefter K. M:s beflndes
resolution, som emot den för sådana vanliga lösen borde utfärdas,
men karteras såsom för skattebref vore föreskrifvet, komme
att utgöra den handling, hvarmed skattemannarätt bestyrktes”:
omförmålde derjemte, dels alt Hr Stuart härutinnan föreslagit den
förändring, att orden: ”samt derom hos kammarcolhm göra anmälan,
hvarefter”, skulle utbytas emot: ”hvilket beslut bör kammarcoilegii
pröfning och fastställelse underställas, hvarefter och
sedan samma beslut blifvit af kammarcolhm faststäldt;” dels ock
alt Hr Sandströmer föreslagit att skattebrefven må af kammarcolhm
utfärdas.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Sandströmer: Jag anhåller blott att få fästa uppmärksamheten
derpå, att någon serskild framställning på hvad
jag yrkat icke behöfver göras, ty i händelse de öfriga förslagen
Den 7 September f. m.
31
icke bifallas, så förfaller detta, emedan det innebär hvad som nu
äger rum.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Hr Sandströmer icke eller
begärt propos. å sitt nyss omförmäldta förslag, men att då Hr
Rosenblad och Hr Gripenstedt begärt propos. i öfverensstämmelse
med Hr Sandströmer framställning, Hr Landtm, ansett sig böra
omnämna delta förslag samt haft för afsigt att tillika, i öfverensstämmelse
med hvad Hr Sandströmer nu anfört, framställa att
serskild propos. derom ej vore erforderlig, enär åtskilliga ledamöter
yrkat propos. till afslag, och följden af bifall lill denna propos.
blefve densamma som af ett bifall till Hr Sandströmer förslag.
Då härefter Hr Landtm, framställde propos. först till bifall
å ifrågavar:de del af K. M:s af Utsk. förordade förslag och sedermera
till bifall derå med den af Hr Stuart föreslagna förändring,
ropades starka nej, jemte några få ja; hvarefter Hr Landtm, hemställde,
om R. o. Ad. afsloge denna del af förslaget, samt denna
propos. besvarades med ja.
Sedermera förekom sista delen af K. M:s af Utsk. uti förevande
punkt omförmäldta förslag innehållande ; ”att då någon önskade
anstånd med skalteköpeskillingens erläggande, betalningen
deraf finge fördelas på det sätt, att hvad som motsvarade ett års
grundränta efter kronovärdi genast skulle erläggas och sedermera
ett lika belopp ärligen, intilldess hela köpeskillingen blefve godtejord,
börande hvad sålunda ärligen till betalning förfölle, debiteras,
uppbäras och redovisas i sammanhang med lägenhetens grundskatter,
samt slutligen att, på lika sått, som nu blifvit uppgifvit,
borde förfaras om någon anmälde sig till skatteköps erhållande
innan ofvanberörde uträkningar öfver skatteköpsskillings-beloppen
vore fastställda, dock att i sådant fall serskild uträkning öfver
ska t teköpssk il 1 ingen för den lägenhet hvarom fråga vore, skulle
uppgöras och i ofvan omförmälda ordning pröfvas; hvarförutan
K. M. läcktes i nåder förklara, att K. M. ville vara betänkt på
vidtagande af lämplig ålgård för alt befordra de ifrågavaride uträkningarne
och giauskuingen deraf lill skyndsam verkställighet”.
Efter uppläsningen häraf framställde Hr Landtm., att i afseende
på denna del af förslaget blifvit yrkadt dels bifall, dels afslag;
hvarpå Hr Landtnäs först lill bifall framställda propos. besvarades
med nej och sedermera Hr Landtmrs hemställan om
R. o. Ad. afsloge äfven denna del af förslaget blef med ja besvarad.
3:dje punkten.
Hr von Hartmansdorff: StatsUtsk. har, i denna punkt,
dels anfört hufvudsatsen eller den förändring som Utsk. ansett
böra vidtagas, dels ock yttrat sig om sältet hur man skulle kunna
uppnå det mål, som varit åsyftadt. Jag anhåller att till en
början få yttra mig i sjelfva hufvudsaken utan alt yttra mig i
frågan om verkställigheten. Den delen, som angår hufvudsaken,
32
Den 7 September f. m.
innefattar alla de grundräntor, hvilka utgå från de serskilta länen
i riket, med undantag af Stora Kopparbergs län. Delta lyder i
Utsk:s förslag som följer:
”Att de på skatteläggniDg grundade ordinarie räntor inom
alla delar af riket, utom Stora Kopparbergs län, mätte till ett,
för hvarje i jordeboken serskildt upptagen egendom, sammanfördt
belopp, bestämmas och åtsättas i riksdaler silfver, samt, för framtiden
beräknas och utgöras likmätigt myntbestämningslagen af den
1 Mars 1830”. Jag har förut, då denna fråga förevarit på detta
rum, sökt fästa uppmärksamheten derå att, om de ordinarie
räntorne skola förvandlas till silfver, så skulle följden blifva en
förminskning af deras värde, icke allenast pä grund af den nedsättning
som silfvermynlets värde, i oell för sig sjelft kan i lidens
längd undergå, utan äfven i anseende till den fara, som beståndet
af ett silfvermynt löper i Sverige, hvarest en hvar är skyldig
att, såsom mynt, emottaga bankens sedlar. Skulle nu olyckligtvis
hända, hvad förut här i landet inträffat, eller att banken icke
kan med silfver inlösa sina sedlar utan att en myntförsämring
sker såsom år 1830, så blefve derigenom myntets värde och derjemte
penningeskatternes belopp förringadt. En sådan nedsättning
drabbade då icke blott de i penningar hittills utgående bevillningarne
ulan äfven de ordinäre skatterne, grundräntorne, som
till penningar blifvit förvandlade. Således blefve kronans inkomster
i det hela förminskade. Följden för henne blefve den, att
hvad hon egde, icke försloge till utgifterne, och att, i st. f. de
ordinarie inkomsterna, hvilka Konungen eger alt oberoende af R.
St. uppbära, behöfde han af dem söka anslag genom bevillning
för att fylla bristen. För denna godtgörelses erhållande blefve
han beroende af R. St:s välbehag. Samma olycka, eller svårighet,
som derigenom drabbar kronan i allmänhet, skulle naturligtvis äfven
drabba löntagaren, då han finge sin lön i sämre mynt än
förut. Det är klart, att den dåvar:de låntagarens knappa inkomster
blefve ännu otillräckligare än de hittills varit, serdeles för
dem som hafva indelt lön såsom t. ex. officerare, hvilka redan i
allmänhet äro sämre lottade än andra tjenstemän. I samma mån,
som tjensten icke kan föda sin man, skola naturligtvis personer
med duglighet afhålla sig derifrån och söka sin utkomst på andra
håll. Arméen skall derigenom förlora sin nuvar:de duglighet utom
det att hvarje tjensteman som icke kan lefva af sin tjenst förlorar
den sjelfständighet som han bör ega.
Fördeleu för räntegifvaren vore naturligtvis den att han, till
en början vunne på den nedsättning i skatterne, hvilken kunde
ega rum. Men det är ock säkert att en hvar som sedan ville
köpa fast egendom, finge betala högre köpeskilling än förut, emedan
den afjorden minskade skatten lemnade ägaren större behållning.
Åtkomst af jord blefve således svårare för dem, hvilka
dittills lätt kunnat förvärfva henne och hvilka ännu innehafva
största delen deraf nemi. medlemmarne af BondeSt., hvilkas förnämsta
kapital består i deras arbetsförmåga. Det är klart att
jord
-
Den 7 September f m.
33
jordegaren i st. f. den minskade bestämda grundräntan, som nd
icke får förökas, då skulle komma alt utgöra större bevillning,
hvilken, vid hvarje riksdag, kan förändras och derföre är till sitt
belopp osäker. Han kunde aldrig beräkna huru ofta eller mycket
R. St. möjligen ville öka bevillningsgrunderna; ännu mindre kunde
lian veta huru ofta det behagade hans afundsman i taxeringskomiieerna
att uppskatta bans egendom högre än förut. Det är
visserligen möjligt att en myntförsämring ej skulle vidtagas under
vanliga förhållanden, emedan såväl Kronan för sina skatter, som
löntagaren för sitt uppehälle samt hvarje kapitalist för sina inkomster
har ett tydligt intresse att bevara det nuvartde myntsystemet,
och följaktligen motverka dess förringelse. Det vore således
ej troligt, alt denna olycka inträffade förr än ett krig eller
någon inbördes oro framkallade henne. Onder liden måste räntegifvarne
betala sin grundränta, spanmål eller hvad det må vara,
med penningar. Hvar skulle han få mynt om icke genom försäljning
af sina varor eller de s. k. räntepersedlarne? Men då alla
räntegifvare vore tvungne att sälja dem inom en viss tid, eller
före afradsdagen, eller, efter nuvartde förslag, före den tid dä Kronans
uppbördsslämmor hållas, så blefve försäljningen naturligtvis
tvungen Af delta nödtvång skulle stadsboen och alla sädesköpare
naturligtvis begagna sig och landtmannen således få mindre för
sin säd än hon verkligen är värd. Denna missbjudning skulle i
synnerhet inträffa på de orter, hvarest mycken ränlespanmå! utgår,
såsom i Östergöthland. Der skulle torgen blifva så öfverfyllda,
att landtmannen måhända skulle nödgas sälja 1| ja till och
med 2 tunnor för alt få de penningar som nu motsvara en
tunna, och äfvert då skulle göra del, emedan den ständiga silfverskatten
vore bestämd efter nuvartde pris. Såsom jag nyss nämnde
skulle för stadsboen och alla de personer som behöfva köpa
säd en sådan tvungen försäljning vara serdeles fördelaktig, ty alla
landtmån som icke hade tillräcklig capilalstyrka för alt kunna till
följande sommar behålla sin säd, blefve naturligtvis nödsakade att
pä hösten eller vintern föra sina produkter till marknaden, hvilken
derigenom öfverfylldes till säljarnes förlust.
Men det är klart att den fördel, som derigenom skulle uppkomma
för den köpande stadsboen m. fl. icke kunde räcka länge,
emedan Kronan mäste hafva ersättning för den förlust hon lidit
genom myntförsämringen. Medelst bevillning måste då bristen
fyllas, emedan inga andra tillgångar funnes. Men den allmänna
bevillningen tillitar man icke gerna såsom det redan visat sigvid
denna riksdag med krigsrustningskostnaderna. Den allmänna bevillningen
drabbar alla; och således, i fall den ifrågavarande ersättningen
skulle derigenom anskaffas, finge alla umgälla den fördel
ränlegifvarne allena förskaffa sig. Ett stort motstånd skulle
följaktligen uppkomma. För att undanrödja det, skulle intet annat
förslående medel återstå än alt lägga den nya skatten på tullen.
Men för alt fä tullinkomsterne att stiga så starkt som behöfdes,
så hade man, enär förbrukningen af främmande varor
» H. 3
34
Den 7 September f. m.
måste rätta sig efter befolkningens tillvext och förmögenhet, ingen
annan utväg än att borttaga förbuden, nedsätta tullarne och medgifva
den s. k. frihandeln. Derpå skulle städernes handtverkare
och fabrikörer i sin ordning blifva lidande och stadsboerne på
det sältet få umgälla den oskäliga vinst, de förut genom den
tvungna spanmålshandeln haft pä landtmannens bekostnad. Det
farliga i detta förslag är just att det innebär ett premium pä
myntförsämring. Om den inträffar så drabbar Kronan en förlust,
sorn måste, genom bevillning ersättas. Denna förlust hon lider
till fördel för räntegifvaren, få således alla medborgare godtgöra.
Men berörde fördel tillfaller endast ögonblickets innehafvare af
jorden, ty nästa gång hemmanet säljes, kommer det att betalas
så mycket mera än förut, som det capital belöper, hvarå skattenedsältningen
motsvarar gångbar ränta. Den nye köparen kommer
följaktligen icke i bättre belägenhet, än den förre ägaren
var, före skatteminskningen. Man uträttar således icke något
varagtigt godt. Man gör endast Konungamakten svagare, undergräfver
embetsmannens sjelfständighet och duglighet samt förstör
den inhemska varuförädlingen utan alt, såsom sagt är, gagna någon
annan än den som för ögoblicket är jordens innehafvare, och
derigenom icke äger någon serskild förtjenst. Det är på dessa
skäl jemte flera andra, med hvars upprepande jag nu icke vill
trötta Ståndet, som jag hemställer att R. o. Ad. måtte afslå förevande
punkt.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att plenum komme att
fortsättas kl. 6 e. m.
Hr Stuart: Den nu föredragna punkten är obestridligen
den vigtigaste i hela utlåt., helst det förslag, som i denna punkt
blifvit framstäldt, utgör sjelfva hufvudvilkoret för den ifrägavande
skatteförenklingens ändamålsenlighet och verkställbarhet. Den siste
talaren har redan gjort åtskilliga anmärkmr mot detta förslag,
och hvad dessutom kan emot detsamma erinras, lärer af dess öfriga
motståndare under diskussionens fortgång säkerligen blifva anfördl.
Det torde derföre åligga dem, som ifra för den länge efterlängtade
och ihärdigt motarbetade reformens framgång, att jemväl utveckla
skälen för sina äsigter, hvilka skäl endast till en del finnas
vidrörda i StatsUlsk:s härom afgifna utlåt. Af sådan anledn.
tager jag mig friheten att för R. o. Ad. uppläsa några stycken af
mitt ang:de förevar:de fråga inom stalsreglerings-komite'en skriftligen
författade yttrande.
Hr Stuart uppläste härefter följande:
Det tillhör odlingens gång, att de i fordna tider nödvändiga
varubyttna samt naturaprestationerna mer och mer försvinna, och
att penningen deremot gör sig till varuvärdenas enda mätare samt
undantränger alla andra bytesmedel. Då med några få, af särskilta
förhållanden föranledda undantag, alla liqvider enskilda emellan,
sedan långliga tider tillbaka, vanligtvis bestämmas och verkställas
i kontanta penningar och då Statens utgifter numera ovil
-
Den 7 Sep tern lier f. m.
35
korligen rnäsle på enahanda sätt bestridas, synes omsider penningens
i alla andra hänseenden obestridda rättighet, att vara det
uteslutande liqvidationsmedlet, jemväl böra erkännas i fråga om
de Svenska jordägarne åliggande grundskatter. Den länge öfverklagade,
och jordägarens ekonomiska förkofran ofta motverkande,
ojemnheten i dessa grundskatters belopp under särskilda är, samt
det, efter felslagna skördar, högst obilliga missförhållandet emellan
jordens afkastning och beskattning kan icke undanrödjas, så
länge skattebeloppet ensamt beror af tillfälligtvis omvexlande varupriser.
Afven om de, lill ledning för skattcrnes afbördande,
utsatta lösningspriser fastställas för några år i sender, måste likväl
i allt fall, ehuru visserligen mindre kännbart, än under den
årliga förändringen af dessa priser, jordbeskattningens ojemnhet
och tyngd ökas för alla de jordägare, hvilkas grundskatter skola
utgå i sädane persedlar, som, vare sig till följd af en oupphörligen
ökad konsumtion eller af andra naturliga orsaker, med tiden
erhålla ett allt mer och mer slegradt värde. En dylik, oafbrutet
fortgående skatletillökning måste förefalla den skattdragande destomera
obillig, som del icke sällan inträffar, att de varor, efter hvilkas
förhöjda pris skattebeloppet bestämmes, numera antingen alls icke
eller endast lill ringa del frambringas å den jord, uti hvars grundränta
dessa varor af ålder ingått. Den skattdragande jordens
ägare och innehafvare kunna endast genom en oföränderlig penningeskatt.
betryggas emot en framtida, af varuprisernas stegring
föranledd förhöjning lili det belopp, som, i egenskap af grundskatt,
för närvaride utgår af denna jord.
Då varupriserna äro underkastade dagliga förändringar; då
dessa prisers verkliga eller allmännast gångbara belopp vid olika
årstider och i särskilda orter svårligen kan med säkerhet uppgifvas;
dä i de Heste fall uppgiflerne härom, såsom vanligtvis grundade
endast på den individuella kännedomen om en eller annan
handelstransaktion, icke äro fullkomligen tillförlitliga; och då härtill
kommer, att dessa ofta mycket stridiga uppgifter mäste sammanjemkas,
för att erhålla ett för hela det vidsträckta markegångsdistriktet
gemensamt gällande pris å hvarje särskild räntepersedel;
så ligger det i sakens natur, att ifrågavaride allmänna prisbestämmelser
omöjligen kunna uppgöras utan att i något hänseende
förnärma antingen Statens eller den enskilde räntegifvarens rätt,
hvadan desse prisbestämmelser oundvikligen måste föranleda mångfaldiga
klagomål och missnöjen, för hvilkas framtida förekommande
något annat fullt verksamt och ändamålsenligt medel icke finnes,
än räntepersedlarnes förvandlande uti en viss bestämd penningeränta,
grundad på de härtill förvandlade räntepersedlarnes
medelpris under en längre tiderymd och öfverensstämmande med
de under samma tid i orten lagligen gällande markegångstaxor.
Härigenom kan också undanrödjas den hos de skattskyldige allmänt
rådande betänkligheten emot afståendet af deras urgamla rätt att
till leverering in natura uppsäga de räntor, hvilkas lösningspriser
anses vara högre, än de vid afradstiden gångbara.
3*
36
Den 7 Septeinl)er f. m.
Enär Staten redan afsagt sig rättigheten att in natura infordra
hö- och spanmälsräntorna och då någon uppsägning från Statens
sida å andra räntepersedlar ej heller någonsin lärer ifrågakomma,
har följaktligen numera den, enl. kammarcollegii tind.
utlåt, af d. 14 Oktober 1778, med skattläggningen i persedlar
förenade, förmenta fördelen för kronan att alltid, vid förefallande
behof, äga säker tillgång på naturapersedlar, i sjelfva verket
redan upphört, och således äfven det skäl blifvit undanröjd), som
förnämligast synes föranledt bemälte collegium att afstyrka räntepersedlarnes
då ifrågasatta utbytande mot en ständig penningeränla,
fastän samma utlåt, visar, att coll.-m både insåg och erkände
de stora och obestridliga fördelarne af en sådan åtgärd.
Med anledn. af de vid alla tillfällen, dä fråga härom upslått,
yttrade farhågor för Statens förlust genom persedelräntornas förändrande
lill en bestämd penuingeskatt, bar jag ansett nödigt göra
mig noga underrättad om de egentliga anledmne till och den
verkliga beskaffenheten af de under förflutna tider inträffade högst
anmärkningsvärda förändringar i Svenska penningeväsendet samt
varuvärdenas och penningarnes inbördes förhållanden. Genom
den för sådant ändamål anställde omständliga utredning af dessa
förändringar, äfvensom genom inhämtade uppgifter ang:de desammas
inverkan på de allmänna varupriserna under loppet af de
3:ue sednaste århundradeua, har jag erhållit tillförlitlig visshet
derom, att varornas stegrade priser samt penningarnes fallna värde
hufvudsakligen mäste tillskrifvås de våldsamma och landets industriella
förkofran tillintetgörande eller hämmande åtgärder, som i
afseende på mynt och penningeväsendet, tid efter annan, blifvit vidtagna.
De i sammanhang med flere andra uti ifrägavar:de hänseende
vidlagne förfoganden, tidtals förnyade och med ytterligt
stränga straffholelser förenade förbuden, att i allmänna rörelsen
begagna annat mynt, än det, hvars underhaltiga beskaffenhet måste
i utfärdade författningar erkännas, eller mynlrepresentativer,
hvilkas inlösande måste till en obestämd framtid uppskjutas, innefatta
en tillfyllestgörande förklaringsgrund, hvarföre äfven sådane
varor, deraf hvarken produktion eller konsumtion undergått någon
väsendtlig förändring, i allt fall, måste med allt högre och högre belopp
i det vanvördade myntet betalas. Hvad Svenska jordägarens vigtigaste
afsättningsvara och betydligaste skatteartikel, eller spanmålen,
särskildt beträffar, så har, oansedt de vid flerfaldiga tillfällen verkställda
myntförsämringar och dermed sammanhängande förfoganden samt
dessas inverkan på spanmålspriserna, det gällande medelmarkegångspriset
å denna vara, reduceradt i silfver, obetydligt ökat sig sedan
början af 1700-talet. Inskränktes åter jemförelsen emellan
priset å spanmäl inom vissa perioder af innevande seklet, så belinnes,
att, fastän under serskilda år, detta pris, till följd af skördens
beskaffenhet varit högst olika, har likväl i allmänhet detsammas
medelbelopp i silfver beräknadt, ingalunda stigit utöfver
hvad detta utgjorde vid seklets början. Efter sednaste myntbestämning
och sedan genom offentligheten vid riksbankens förvaltning
samt den för denna bank numera gällande lagstiftning, det
Den 7 September f. m.
37
Svenska myntets framtida orubhlighet blifvit betryggad, är en dylik
förhöjning i de nuvar:de räntepersedlarnes nominella pris,
som den, hvilken förorsakades genom sednast förflutna århundrades
financielta operationer, hädanefter icke att befara.
Genom alla skatters bestämmande i penningar och då statsinkomsternas
belopp helt och hållet kommer att bero af det gångbara
myntet, erhåller Staten ett ökadt intresse i myulvärdets oföränderliga
vidmakthållande, och om än de allmänna varupriserna
framgent skulle stiga, i hvilket fall Statens inkomst af grundräntorna;
efter dessas utsättande i ett oföränderligt kontant belopp, naturligtvis
icke kommer alt öka sig i förhållande till de nuvande
räntepersedlarnes förhöjda värden, kan dock den under sådan
förutsättning uppkommande förlust för Slaten hädanefter icke blifva
af någou hufvudsaklig betydenhet, helst de i persedlar utgående
grundräntor, hvilka i fordna tider utgjorde Statens förnämsta
inkomst, enl. nu gällande riksstat och efter afdrag af de räntor,
som, fastän i räkenskaperna upptagna, likväl hvarken för
närvartde till statsverket inflyta eller framdeles lära komma att
dit ingå, endast torde kunna beräknas till ett sammanslaget värde
af högst 1,600,000 r:dr, hvilken summa icke ens motsvarar
halfva beloppet af den i samma riksstat beräknade inkomst af
tull medlen. *
Dä det, oaktadt förnyade uppmaningar och utfästade belöningar
samt mångfaldiga andra för sådant ändamål under förflutna
tider vidtagna åtgärder, icke lyckats alt, med bibehållande af
räntornes utgörande i persedlar, framkalla ett antagligt förslag till
den af både regeringen och representationen förgäfves önskade
förenkling i beskattnings- och uppbördsväsendet, betviflar jag högligen,
att under nuvar:de förhållanden och under en tid, dalen
genomgripande reform i det föråldrade beskattningsväsendet, oafvisligen
utaf allmänna rösten påkallas, skall kunna åstadkommas
ett sådant förslag till persedelbeskattning, att de med skäl befarade
olägenheterna af de i sådant hänseende förut uppgjorda förslagen
varda undauröjde.
Efter uppläsningen häraf anförde Hr Stuart:
Till hvad jag nu uppläst anhåller jag att muntligen få tillägga
några ord. Man har i allmänhet fästat synnerlig vigt vid
den förlust, statsverket skulle komma att göra i anseende till
silfvervärdets fallande. Det torde dock vara mycket tvifvel nnderkastadt,
huruvida sil frets värde under tidernas längd verkligen
kommer att falla i förhållande till samtidigt gällande varuvärden.
I fordna tider och i synnerhet kort efter nya verldens upptäckande
bar ett fall af silfrets värde inom en del af gamla verlden
visserligen ägt rum; men delta måste tillskrifvas samma orsak,
som alltid och allestädes föranledt enahanda resultater, nemi. en
öfver konsumtionens behof tillfälligtvis ökad tillgäng. Förhållandet
har likväl numera undergått en väsendtlig förändring, sedan
Spanska kolonierna på Amerikanska kontinenten, från hvilka de
betydligaste silfverqvanliteterna tillförene årligen till moderlandet
3S
Den 7 Sep te ml»e r f. m.
öfverfördes, blifvit egna oberoende stater. Häraf har den naturliga
följd uppstått, alt införseln till Europa af Amerikanskt silfver
högst märkbart aflagit. Återinträdandet af fordna förhållanden
torde äfven i en framlid destomindre vara att motse, som de fria
och mera civiliserade folken i de länder, hvarest de rikaste silfvergrufvorne
äro belägna, efter all sannolikhet, ej komma att så
uteslutande, som de fordna kolonisterna, rikta sin bog och sin
verksamhet åt dessa grufvors bearbetande. För öfrigt är det en
ovilkorlig och oundviklig följd af en ständigt tilltagande produktion
utaf våra betydligaste och vig, tigaste skatteår I i klar, att då
härigenom förut varande förhållande mellan framalstring och förtäring
rubbas, värdet af den producerande varan mäste falla.
Sålunda visar sig, att Svenska spanmålspriserna under sednare tider
icke obetydligt sjunkit, med undantag af ett eller annat ovanligt
missväxtår eller sådana tidsperioder, dä särskilda oförutsedda
omständigheter inom vissa orter inverkat pä dessa priser. Efter
hvad uppgjorda beräkningar af spanmålsränlornas medelpris under
de första 20 åren utaf innevar:de århundrade ådagalägga, uppgingo
sagde räntor dä till ett vida högre silfvervärde, än efter 1830
års riksdag. Sednaste tidens erfarenhet har också bekräftat, att
spanmålsproduklionen inom Sverige numera uppnått den höjd, att,
äfven efter ofördelaktiga skördar, denna nödvändighetsvara öfversliger
landels egna behof; hvadan någon framlida stegring i densammas
nuvande allmänt gångbara värden, under fortfarandet af
de förhållanden, som hittills ägt rum, icke torde vara att förvänta.
Beträffande särskilt den räntepersedel, som näst spanmälen, är den
v ig t igaste för statsverket, nemi. drängsdagsverkena, sä hafva markegängspriserna
å den under sednast 3:ue decennier i allmänhet
icke undergått någon anmärkningsvärd förändring. Det är egentligen
endast de för drätselväsendet i sin helhet jemförelsevis mindre
väsendtliga räutepersedlarne, hö, halm och trädvaror, hvilka
varit föremål för de största prisfluktuatiouerne. I fråga om de
under hemmansräntorna ingående trädvarorua torde knappast behöfva
nämnas, att priserna derå, lill följd af en lifligare afsättning
och en ökad export till utländska orter, nästan oafbrutit stigit,
samt alt sådant medfört en obillig skatteförhöjning, synuerligast
föi de hemman, som numera icke ens lill egna behof frambringa
skogsprodukter.
Vid betraktande af förut anförde omständigheter samt siIf—
vervärdets och varuprisernas inbördes förhållanden, kan jag ingalunda
dela den yttrade farhågan, att stora och nästan oersättliga
förluster skulle genom det nu ifrägavartde förslagets antagande
komma att framdeles tillskyndas det allmänna. Och om äfven
härigenom någon minskning i grundskatternas lösningspris i en
mer eller mindre aflägsen framtid skulle föranledas, kommer sannolikt
verkningarne för stalsbestyret af en dylik småningom inträdande
skatteförminskning att blifva föga betydlig och känbar
samt visserligen icke jemförlig med den minskning, hvilken under
nuvar:de förhållanden är att motse, i händelse persedelräntor,
hvilka hittills betalts efter gällande markegångspriser, förklaras
Den 7 September f. m. 3!)
endast behöfva lösas med dubbla kronovärdit, på sätt i sednare
tider blifvit stadgadt och förklaradt i fråga om byggningshjelpens
utgörande. Ett dylikt lösningssätt är också redan ifrågasläldt för
salpeterhjelpen; varande fråga härom sedan Hera år tillbaka beroende
pä kammarcollegii afgörande. Det är icke osannolikt, att
derest de redan väckta anspråken varda godkände, äfvenledes samma
yrkande om andra räntors utgörande efter persedlarnes dubbla
kronovärdi skall framställas. Och om hvad sålunda kan varda
yrkadt, vinner framgång, uppkommer naturligtvis en vida betydligare
minskning i grundräntornes belopp, än den som möjligen
kan förorsakas, deraf att sil frets värde i förhållande till varuvärdena
under tidernes längd något sänker sig. Jag har redan anmärkt
huru stor förändring förhållandet emellan stalsulgifterne
och grundräntorne undergått sedan den tid, då de sednare nästan
uteslutande utgjorde allt hvad med säkerhet kunde påräknas såsom
tillgång för Statens utgifter. En hvar inser och erkänner numera alt
Svenska Staten ingalunda skulle kunna äga vidare bestånd om statsverket
icke hade någon annan inkomst att påräkna än de bland
grundräntorne upptagne persedlar, hvilka skola lösas efter markegängspris.
Statsbehofven kunna för det närvar:de beräknas till
minst 13 å 14 millioner r:dr ärligen. Grundskatlerne deremot
utgöra endast omkring 2,500,000 r:dr. Om nu de 11 millioner
som i bevillningsväg eller pä annat sätt mäste anskaffas, skulle
försvinna, så torde de återstående grundskatlerne visa sig vara
alltför otillräckliga för statsmachineriets underhållande. Man har
här förespeglal, att löntagarne skulle komma att lida förluster genom
de indelta räntornas indragning till Slaten och deras utbytande
emot kontanta löneanslag. Den befarade framtida löneförminskningen
för blifvande tjeusteinuehafvare måste dock vara af
ringa betydenhet i jemförelse med den, som af samma skäl, äfven
under indelhingarnes orubbade bestånd, kan vara att befara,
i händelse erfarenheten skulle bekräfta det yttrade misstroendet
till representationens välvilja, särdeles hvad indelta armeen beträffar.
Man bör nemi. ihogkomma att det kontanta af statsregleringen
beroende anslaget till aflöning för indelta armeens befäl,
redan uppgår till nära nog samma belopp, som markegångsvärdet
af alla lill detta ändamål för närvartde anslagna hemmansräntor,
med undantag endast af dem, som äro påförda nämnde befäls ännu
bibehällua eller för dess räkning utarrenderade boställen. Oaktadt
den rättighet innehafvarne af indelta löner nu äga, att uppsäga
sina räntor lill leverering in natura, och de fördelar, som genom
denna uppsägningsrätls begagnande kunna för en och annan löntagare
beredas, klagas dock allmänt och med skäl öfver lönernes
otillräcklighet. Jag är också fast öfvertygad att om dessa löner
bestämdes i kontanta anslag, skulle denna deras obestridliga otillräcklighet
i de flesta fall vida mer än nu behjertas vid statsregleringarnes
uppgörande. Vidare har man här yttrat, att om
förslaget ang:de räntornas utsättande i ett oföränderligt kontant
belopp antages, skulle sådant komma att medföra samma verkan
som ett premium för en myntförsämrings tillvägabringande. Mea
40
Den 7 September f. m.
jag tror tvertom att det jast skulle medföra en ytterligare garanti
för myntvärdets fasthet, emedan båda statsmakterne härefter
skulle erhålla ett ökadt intresse i realisationens bibehållande. Och
om äfven, sådant oaktadt, en förändring i den nu gällande realisations
grunder framdeles skulle komma att ega rum, uppstode
deraf allenast en nominell förändring i skatternes belopp, helst de
i allt fall måste beräknas och utgöras efter 1830 års mynlbeslämningslag.
Man har ytterligare påstått, att förslagets införande
jemväl skulle komma att medföra lidande för de skattdragande,
derigenom att de alla nödsakades att vid samma tid till de
priser, som då kunde erhållas, försälja sin spanmål och andra
varor, för att få medel till skatternes erläggande Det torde härvid
icke böra förbises att komiterade, till lättnad vid skatternes
utgörande, föreslagit deras utgående under 2:ne särskilda terminer,
samt att genom den föreslagna förändringen i uppbördssättet
icke någon egentlig tillökning i de qvantileter, som redan utgöra
föremål för spanmåls- och viktualiehandel, kommer att förorsakas.
Det är nemi. ostridigt, att äfven om räntetagaren nu
uppsäger sin spanmål eller andra räntepersedlar lill leverering in
natura, så använder han för sitt eget hushållsbehof vanligtvis icke
något eller blott en ringa del, utan låter alltsammans eller åtminstone
största delen deraf ingå i handeln, genom dess föryttrande
antingen genast vid emottagandet eller sedermera. Detta bekräftas
af erfarenheten, som jemväl visar, alt endast jemförelsevis
mindre betydliga qvantileter uppsägas att levereras in natura och
att räutelagarne således i allmänhet föga begagna den å deras vägnar
så ifrigt förfäktade optionsrätten. Upphöraudet af denna lätt
missbrukade optionsrätt utgör, eid. min öfvertygelse, ett oeftergiflig!
vilkor för hvarje reglering af skatteförhållanderne. Vidkommande
äter enahanda räntegifvarne af ålder tillerkända uppsägnings-
och levereringsrätt, hvars framtida försvinnande i måugfalldiga
hänseenden vore af vigt för det allmänna, så kan man
icke billiglvis begära att räntegifvarne å deras sida skola medgifva
optionsrättens upphörande, örn alla de å andra varor och effekter
utsatta räntor och prestationer, som nu finnas skatte- och
kronojorden ålagda, varda förvandlade i en enda räntepersedel,
eller spanmål, emedan den gifna följden deraf skulle uppstå, alt
jemväl en mindre förhöjning i markegängspriserne på denna vara
komme alt ganska kännbart inverka på beloppet af skattebidragen.
Dä jag, vid det noggrannaste bedömande af ämnet, icke
kunnat utfinna något annat medel att med behörigt vårdande af
allmän och enskild rätt, till ömsesidig belåtenhet, slita det gamla
tvisteämnet augrde grundskatternas utgörande, än genom stadgandet
af en för all framtid oföränderlig penningeskatt, vill jag
så mycket heldre äfven nu med min röst understödja förslaget
härom, sora både K. M. och R. St. samt vederbörtde embetsmyndigheter
vid flerfalldiga tillfällen erkänt, att denna utväg vore den
fiästa och mest ändamålsenliga, ehuru förhållanden, hvilka nu
lyckligtvis äro undanröjde, hittills hindrat dess begagnande, Jag
Den 7 September f. m.
41
förnyar derföre min anhållan, att R. o. Ad. ville antaga hvad
Utsk. i nu förevartde punkt föreslagit.
Hr R osen bl ad: Då jag haft äran vara ledamot i StatsUtsk.
och afgifvit en reservation till detta Utsk:s senare beiänk.,
anser jag mig skyldig att redovisa för mitt sätt att behandla denna
fråga. Jag inträdde i detta Utsk. sedan frågan der en gång
varit behandlad och sedan Utsk:s förslag blifvit af 2:ne Stånd
antagne. Man fordrade då med högan röst ett skyndsamt afgörande.
Det var mig således omöjligt att kunna åt saken egna
den större uppmärksamhet, som denna vigtiga fråga onekligen
kräfde. Jag ansåg mig derföre företrädesvis böra egna milt arbete,
så vidt tiden medgaf, till utredning af den fråga, sorn Utsk.,
förra gången den förevar, lemnade nästan åsido. Jag hyser nemligen
den öfvertygelse, att om Ulsk., med den större fullständighet,
som för detsamma varit lättare alt åstadkomma än för den
enskilde ledamoten under knappa 14 dagar, sökt göra åskådligt
genom en utredning af förhållandet med ordinarie räntan inom
hvarje del af riket särskildt, åtminstone i afseende pä de vigtigaste
persedlarne och ännu mer om det skett med alla, sä hade
Utsk. (jag är öfverlygad derom) kommit till ett bättre och mera
tillfredsställande resultat än som nu varit förhållandet. I min reservation
har jag varmt understödt hvad jag anser vara det vigtigaste
af de hufvudfrågor, som i dag utgöra föremål för R. o. Adis öfverläggning.
Jag anser det nemi. vara af särdeles vigt för riket
att befria räntegifvaren från den tryckande bördan att i missvextär,
vid knappa tillgångar, nödgas betala en ökad skatt i följd
af en högre markegång. 1 sammanhang dermed står också räntegifvarens
skyldighet alt leverera sina ränlepersedlar in natura,
efter räntelagarens uppsägning, en rätt för den sistnämnde, som
i mångfalldiga fall kan missbrukas, om än i senare tider detta varit
mera sällsynt än förr. Deremot anser jag frågan om de nuvarande
räntepersedlarnes förenkling icke med de båda förstnämnde
fråtiorne stå i något oskiljaktigt samband; ty persedlarne må
vara 40, 4 eller en, så kan lika väl den förstnämnda lättnaden
tillvägabringas. Då jag, i afseende på sättet för förenklingens
verkställande, delar de farhågor som i K. M:s nådiga propos. uttalas,
så förundrar det mig verkligen att Utsk. fästat sä litet afseende
å K. M:s förslag. Det vigtigaste, det hufvudsakligasle i
K. M:s propos. var, enl. ordalydelsen, otvifvelaktigt bibehållandet
af en persedelränta; det mindre vigtiga, sättet för dennas förenkling,
hvarvid K. M. antog det ena af komilerade framställda alternatif,
som bibehöll en persedelränta, under det att Han förkastade
det som Utsk. deremot antagit. Delta sednare går ut pä
att man skulle utbyta de många olika räntepersedlarne emot en
enda eller penningar. Detta vore visserligen det enklaste beskaltningssystemet,
men olägenheterne, som det medförer, öfverväga
de möjliga fördelarne. Ingen svårighet möter dock att pä annat
sätt vinna samma ändamål, och Utsk. hade troligen kommit derhän
om det velat göra sig mödan att låta verkställa en fullstän
-
42
Den 7 September f. m.
dig utredning af frågan, på sätt en ledamot försökt, ehuru naturligtvis
högst ofullständigt. Såsom skäl för förkastande af K. M:s
propos. anför ötsk. i betänk. N:o 242, komilerades åsigt af saken.
Det lyder sä: ”beträffande företrädet emellan förutnämnde 2:ne
alternativa förslager, hafva komiterade etc emedan, utom
den i beskattningen uppkommande större rättvisa, som af det
förra alternativet bl ifver en följd etc.” Komiterade anse således,
att ett mera bestämdt och rättvisare förhållande emellan hemmansegaren
såsom räntegifvare och Kronan eller den enskilde såsom
räntetagare deraf skulle uppslå. Delta är också hvad StatsUtsk.
åsyftat. Att det dock icke blir fallet om alla räntor förvandlas
i penningar, skall jag sedermera söka visa. Vidare hafva komiterade
trott: att ”en bestämd penningeränta derjemte medförde
de fördelar, alt skattens påräknade förhållande till egendomens
afkastning och värde icke af tillfälliga orsaker kunde undergå någon
väsentligare rubbning, alldenstund mindre produktion vanligen
godlgjordes genom förhöjda priser.” Detta resonnement är
lika falskt som det förra, ja än mera. Det går nemi. ut på att
värdet af den en gång bestämda penningeräntan sedermera icke
skulle kunna förändras. Men i den mån egendomarnes värde och
afkastning förhöjes eller minskas, förändras äfven varornes förhållande
till penningen. Det behöfves icke mer än det kända förhållandet
med de i penningar bestämda räntorne i de fordna Danska
provinserne i södra Sverige för att inse detta. Manne väl
dessa räntors nuvar:de värde följt med tillökningen i egendomarnes
värde? Nej, egendomsvärdet har troligen 20-dubblats emot
hvad del utgjorde under Carl Xl:s tid, under det att räntan förblifvit
densamma. Afven om roan ville förhöja den till hvad
den borde utgöra, förvandlad till silfver, skulle den dock icke
slå i något förhållande lill afkaslningen. Jag vill icke tala om
den ursprungliga räntan. I fråga äter om del andra alternativet
är uti en vid komilerades betänk, fogad reservation aufördt, att
om detta alternativ varit antaget, (som går ut pä antagande af
en skal teriksdaler samt alla räntepersedel s förvandling till spanroåi
oell smör efter ett bestämdt lika förhållande för hela riket)
sä skulle följden deraf blifvit att under de 10 åren 1836—1847
för hemmanet Akalla, en årlig skatteföihöjuing af 5 r:dr 46 sk.
7 r:st. uppkommit emot hvad beloppet utgjort efter markegängen
af gamla räntan. Denna reservation har troligen icke saknat sin
verkan att skrämma vederbörande för antagande af det af K. M.
förordade alternativet. Det af komiterade beräknade medelvärde
för 20 är af gamla räntan för ifrågavande hemman Akalla utgjorde
183 r:dr 44 sk. 3 r:st., hvilket komiterade föreslagit att
förvandlas efter 183 r:dr 30 sk. 2 r:st. Efter detta förslag skulle
likväl den af reservanten beräknade skillnaden, tillkommen genom
tillfälliga roarkegångssättningar, icke utgöra mer än knappa
tre procent, oaktadt att den verkställda förvandlingen lill så betydlig
andel i smör icke läntpar sig för delta hemman och är
högst oväsendtlig i afseende pä sjelfva grundsatsen. Vill man
nu se huruledes, ulan någon förändring i myntvärdet, förhållan
-
Sammamlrag af jflarhegångsprisen pir
Spanmål,
iy Råg och
£ Korn.
Smör.
Fläsk.
Oke-dags-
verken.
Dräi
dags
ke.
Tunnor.
\M.
1%.
Stycken.
Stycl
R:r
sk.
rsl.
R:r
sk
rsl.
R: r
sk.
rsl.
R:r
sk.
rsl.
R r
sk
Ar 1827 . .
• .
, .
7
16
5
3
1
32
—
2
,. 1828 . . .
6
—
5
2
40
1
32
—
2'
„ 1829 . . .
5
2
40
1
32
—
2
„ 1830 . .
7
8
6
—
2
40
1
32
—
2'
„ 1831 . . .
9
32
6
3
16
1
32
—
21
„ 1832 . .
7
16
5
32
-
3
16
1
32
—
21
„ 1833 . .
6
—
5
16
—
3
—
i
28
—
21
„ 1834 . . .
6
30
4
32
—
2
32
1
28
—
21
„ 1835 . .
7
16
5
—
2
32
1
28
—
2<
„ 1836 . .
7
—
5
t6
3
—
1
28
—
2<
I medeltal för åren
1827-
-1836
7
7
—
5
14
5
2
45
7
1
30
10
—
2'
Ar 1837 . .
7
32
5
24
—
3
12
—
1
28
—
—
2(
„ 1838 . . .
0
—
6
—
—
3
16
—
1
28
—
—
2(
„ 1839 . .
7
24
6
—
—
3
16
I
28
—
2(
„ 1840 . . .
7
16
5
32
—
3
16
—
1
28
—
—
2(
„ 1841 . .
9
24
—
5
32
—
3
8
—
1
28
—
—
21
„ 1842 . .
7
44
5
32
—
3
—
—
1
28
—
—
2(
„ 1843 . . .
,
7
12
6
32
—
2
32
—
f
28
—
—
26
„ 1844 . . .
6
8
6
—
—
2
40
—
3
28
—
—
26
„ 1845 . .
10
—
6
—
—
2
32
—
1
28
—
—
26
„ 1846 . .
, .
10
45
4
6
—
—
3
16
—
1
28
—
—
2-i
I medeltal för åren
1837-
1846
8
15
6
5
36
3
4
5
1
28
-
—
26
H emmanel A Is a 11 a
Gamla Räntan, efter iMedeltalet för arén 1827—1836.
Penningar Banco R:dr
13 Tunnor 3T(5 kappar Spanmål . . . å
6| ft Smör ä
6 Oke-dagsverken å
24 öränge- dito å
3 L£ 11 & Fläsk å
108 ha Hö å
5 kärfvar Halm å
6 lass Ved å
2 Stockar
å
2 Bräder å
Får ä
i
3
^ Gås
1 Höns
tjog Agg
7: 7.
5: 14.
1: 30.
- 25.
2: 45.
- 13.
- S.
1: 24.
1: 7.
- 12.
3: 12.
1: 16.
- 16.
— 24.
5.
10.
6.
7.
2.
9.
2.
5.
2.
2.
H. R. o. Ad:s Prot. 9 Häft. p. 43.
Summa Banco R:dr 167 30 1
Rdr sk. rsl.
4
93
1
9
12
10
29
9
2
ekholms Ediin å nedanstående Persedlar.
Hö.
IM.
Halm.
Kärfve.
Ved.
Lass.
Stock.
^Stycke.
Bräde.
Stycke.
Får.
Stycke.
Gas.
Stycke.
Höns.
Stycke.
Ägg'
Tjog.
sk.
rot.
R:r
ak.
rst.
R r
sk.
rsl.
R:r
sk.
rst.
R r
sk.
rsl.
R-.r
sk.
rst.
it ,■
sk.
rst.
sk.
rst.
sk.
rsl.
12
12
1
32
1
—
—
12
3
_
1
16
16
24
8
—
8
1
32
1
—
—
12
3
1
16
16
24
14
—
—
12
1
37
4
1
l6
—
16
3
1
16
16
24
—
12
—
9
1
26
8
1
8
—
12
3
16
1
IS
16
-
24
1 1
—
—
8
1
32
—
1
8
—-
12
—
3
26
1
16
16
24
16
—
8
1
21
4
1
8
—
12
3
16
1
16
16
24
—
to
8
8
—
1
21
4
1
8
-
12
—
3
16
1
16
16
24
8
—
—
6
8
1
26
8
1
8
—
—
12
3
16
-
1
16
16
—
24
20
—
—
8
—
1
32
—
1
8
—
12
3
16
—
1
16
16
—
2 4
20
—
8
—
1
26
8
1
8
—
12
3
16
—
1
16
l 6
—
24
13
2
8
9
1
24
—
1
7
2
-
12
5
3
12
2
1
16
2
16
—
24
18
—
—
12
_
1
26
8
1
8
12
—
3
16
—
1
16
—
16
24
20
—
14
—
1
26
8
1
8
—
—
12
—
3
16
—
1
16
—
16
—
24
13
4
10
—
1
21
4
1
8
—
—
12
—
4
—
—
1
16
—
16
24
9
—
6
8
1
16
—
1
8
—
—
12
—
4
—
—
1
16
—
16
—
24
8
6
12
—
1
37
4
1
16
—
—
13
—
4
12
—-
1
16
—
16
24
9
8
1
37
4
1
16
-
—
13
4
4
8
—
1
16
—
16
-
24
18
—
10
—
1
32
—
1
16
—
—
13
4
4
—
—
1
16
—
16
20
13
4
8
—
2
—
—
1
16
—
—-
13
4
3
32
—
1
16
—
16
20
16
—
21
4
2
—
—
1
16
—
—
13
4
3
24
—
1
16
—
16
20
12
—
12
—
1
26
8
1
16
—
—
12
—
4
12
—
1
l6
—
16
20
13
9
—
10
7
1
32
—
1
12
10
—
12
5
3
40
5
1
16
—
16
—
22
5
5, Stockholms Län.
Gamla Räntan, efter Medeltalet för åren 1837—1846.
Penningar ....
Banco
R:dr
R:dr
4
sk.
2 5
rst.
5
13 Tunnor 3r's kappar
Span mål
å
8:
15.
6.
109
15
3
6| g Smör . .
.
a
5:
36.
—
1
44
—
6 Oke-dagsverken . .
1:
28.
—
9
24
—
24 Dränge- dito .
—
26.
1.
13
2
.—
3 Lg 11 g Fläsk .
3:
4.
5.
11
3
5
108 Lg Hö . . .
—
13.
9.
31
7
_
5 karfva!’ Halm . .
—
10.
7.
1
4
11
6 lass Ved . .
. . å
1:
32.
—
10
—
—
2 Stockar ....
1:
12.
10.
2
25
8
2 Bräder ....
—
12.
5.
—
24
10
i Får
3:
40.
5.
1
13
6
^ Gås
1:
16.
—
—
21
4
1 Höns
—
16.
—
—
16
—
i tjog Agg . . .
—
22.
5.
—
11
3
Summa
Hannu
R:dr
196
46| 7
■
Den 7 September f. m.
43
det skulle blifva i fall man antager komiterades af Utsk. antagna
förslag att all ränta skulle förvandlas i penningar, så har jag gjort
en beräkning, hvilken jag får bär till prol. aflemna, och som visar
en mycket skarpare rubbning i nu beståndande förhållanden. (Se Bil.
Litt. A.) Ty för nyssnämnde hemman skulle, efter markegångspriset
ä de gamla räntepersedlarne under de 10 åren 1837—1846, räntan
i medeltal hafva bordt utgöra 196: 46. 7, och hade således en förlust
af 13 r:dr och några skillingar eller af ungefär 71 procent
uppkommit för Kronan eller räntetagare«, om StatsUtsk:s ränteförvandlingsförslag
varit gällande, efter hvilken räntan för alltid
blifvit bestämd lill 183 r:dr 44 sk. Men man kan se huru detta
kan vända sig efter olika årgångar, ty om man tager de 10
nästföregående åren, dä finner man ett motsatt förhållande. Man
linner dä att den gamla räntan, efter medeltalet af de tio årens
markegängspris, skulle utgöra 167 r:dr 30 sk. 1 r:st., hvaremot
komiterades af StatsUtsk. antagna alternativ, såsom nyss nämndes,
beräknar 183 r:dr 44 sk., och följaktligen skulle en skillnad
af icke mindre än 10 procent uppkommit till skada för räntegifvåren.
Jag säger, till skada för räntegifvaren. Hr Stuart
har sagt, ali Sverige allt mer och mer blir ett spanmålsexporterande
land, der priserne komma alt rälla sig efter priserne pä
de stora verldsmarknaderne. Der komma vi således att täfla med
Ryssar, Danskar och andra spanmålsproducenter, hvadan vära priser
följaktligen mäste blifva snarare lägre än högre emot hvad
de varit under de lie sisla åren, då ovanliga händelser hafva föranled!
högre priser. Ar det dä icke sannolikt att ränlegifvarne
skola förlora genom den fixa penuingeräntan. Kronan bör icke
göra någon vinst i delta fall, utan bör man endast tillse att henne
icke tillskyndas någon förlust. Och om Kronan någon gång
bör göra uppoffringar för alt vinna ett önskadt högre ändamål,
pä sätt jag förut omnämndt, sä bör dock dervid tillses att Kronan
skyddas för möjligheten af förluster genom myntförsämring.
Ehuru jag innerligen önskar och hoppas att vi icke under framliden
skola spela om den roll, sorn i värt land förut så mänga
gånger blifvit spelad, så kan det likväl icke nekas att det utgör
ett farligt premium till myntförsämring, om man bestämmer de
der milliouerne grundskatter, att utgå pä sådant sätt, att de
sorn skola erlägga den, vinna betydligt pä hvarje myntförsämring.
Ar 1800 kunde K. M. förklara för R. St. alt om statsverket endast
befriades frän statsskulden, genom dess öfverflyttande på
riksg:skont. saint myntvärdet derjemte blefve ordnadt, sä kunde
det bestå ulan behof af tillskott af bevillning, för att fylla någon
statsbrist. Men hvarföre kunna vi det icke nu? Jo derföre att
de i penningar bestämda grundräntor efter 1809 ytterligare nedgått
och förringats i värde. Ehuru, såsom jag förut yttrat, det
är att hoppas, att någon sådan nedsättning hädanefter icke ifrågakommer,
bör man dock icke på något sätt söka framkalla en
dylik händelse. A en annan sida misskänner jag icke, i likhet
med Hr von Hartmansdorff, nyttan af en reduktion af alla dessa
30 eller 40 artiklar, som kunna finnas på ett hemman samt de
-
44
Den 7 September f m.
ras förvandling till en eller några få persedlar. Ehuru jag anser
den frågan vara af underordnad vigt i jemförelse med de öfrige,
så anser jag den dock vara af ganska stor vigt, och har jag derföre,
i ändamål att underställas mera upplyste och erfarne mäns
pröfning, uppgjort 2:ne alternativa förslag och framställt dem i
min reservation, hvaraf det ena grundar sig på komilerades förslag
om skatteriksd:n. Hvad detta beträffar, så ehuru jag godkänner
den grundsats, som deri uttalats och anser den bonit tillämpas
i fall fråga varit om att hörja en ny skattläggning här i
landet, i hvilken händelse berörde förslag utan tvifvel, med få
undantag, varit det bästa; likväl och då det i mångfalldigt afseende
rubbar beslående förhållanden, mäste jag afstå derifrån och
endast hälla mig vid det andra alternativet. Som jagj^förmodar
och hoppas att andra och möjligen bättre förslag till frågans lösande
än milt, skola framkomma, vill jag nu endast med några
ord fästa uppmärksamheten derpå, hurusom den räntepersedel jag
framställt såsom medlare emellan de persedlar, som skola reduceras,
har den stora fördelen alt vara mindre fluktuerande och fastare
än någon annan persedel och det öfver hela riket. Sålunda
hafva markegångspriset ä dagsverken förbiifvit nästan oförändradt
öfver hela riket, icke blott under de 20 åren komilerade
tagit till grund för sina beräkningar, utan äfven under de följande
5 åren, så väl under de låga spanmälspriserne år 1844,
som de höga, åren 1846 och 1847, der icke särskilda förhållanden
verkat någon förändring, och der liar skilnaden varit sä obetydlig
att de, såsom på Gottland och i Calmare län, endast
omvexlat med några skillingar. Den största förändringen har egt
rum här omkring Stockholm, der priset vexlat från 26 till 24
sk. och i Upsala län från 28 till 20 och 24 sk. Men dertill är
orsaken att söka från stattorpare-systemet, hvilket förorsakade att
under de sista missvextåren, jag vet icke huru många tusen arbetslöse
personer begåfvo sig hit till Stockholm, hvilket förhållande
naturligtvis skulle nedtrycka dagsverkspriset. I trakten kring
Götheborg hafva flere der företagna större arbeten höjt dagsverksprisen.
Deremot hafva berörde priser under alla 25 åren varit
alldeles oförändrade i Stora Kopparbergs län äfvensom i Westernorrlands
län under 18 år, oaktadt odlingen i detta sednare starkt
varit i stigande. Mitt sednare förslag innefattar likväl endast att
R. St. skulle i delta afseende stadga hufvudgrunderne, men öfverlemna
sjelfva tillämpningen åt K. M.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Efter hvad jag funnit,
har vid behandlingen af delta vigtiga ämne egentligen 3:ne hufvudförslager
blifvit framställde; ett, att förvandla alla ordinarie
räntor till penningar, ett annat att afslå all förändring i skatteväsendet,
samt ett tredje, att förvandla de nu utgående räntepersedlarne
till ett mindre antal. Hvad det första förslaget angår,
så torde jag icke behöfva vara vidlyftig för att inför R. o. Ad.
ådagalägga, hurusom detta förslag icke skulle medföra några goda
följder för landet. Man har visserligen sagt, att detta är det
Den 7 September f. m.
45
enklaste sättet alt tillvägabringa en förändring i detta fall, roen
det är icke visadt att det är det båsta sättet. Ofta är det enklaste
sättet icke det bästa. Om jag t. ex. vill gå ned härifrån till
Riddarhustorget, är det enklaste sältet att gå ut genom fönstret,
men det år icke det bästa. Dessutom har ju K. M. för icke längesedan,
nemi. förliden höst, pröfvat detta förslag och förkastat det,
samt framställt ett förslag i annan syftning. Detta torde vara
tillräckligt för hvar och en alt kunna inse att, åtminstone för det
närvar:de, på den vägen icke någon förändring eller förbättring
i det afseendet står att vinna. Att åter helt och hållet afstå
denna fråga och låta det stanna vid hvad för närvar:de
är, anser jag, för min del, vara oriktigt. Behofvel af förenkling
i uppbördsväsendet och förbättring i skatteväsendet är för längesedan
insedd samt årligen och stundligen kännbar för hvar och
en, som antingen skall utgöra dessa skatter eller har att skaffa
med uppbörden och redovisningen deraf eller med kontroller å
deras ingående. Vi finna af det utaf komilerade afgifna, ganska
för tjenst ful la arbete, hvilket lemnar många värderika upplysningar,
alt t. ex. i (kilmare län för hemmanet Hultserum erfordras
40 rader för all uppräkna alla de räntepersedlar, som af delta
hemman utgå, och det för att komma till ett resultat af 66 r.dr
3!) sk. i skatt. Dä nu delta hemman utgöres af lieie delar och
hvarje Abo naturligtvis skall hafva sin debetsedel och dessutom de
flesta hemman i Calmare län hafva samma räntor, så torde man
lätt kunna inse hvilket oerhördt arbete det medför att verkställa
uträkning deraf, en uträkning, som räntegifvaren omöjligen kan
kontrollera. Detta torde dock vara en hufvudsak isynnerhet vid
uppbörd af kronoräntor, och det torde vara klart att för närvande
åtminstone -,9fp*0:delar bland räntegifvarne icke med säkerhet kunna
bedöma huruvida vid debiteringen dem sker rätt eller icke.
Den 3:dje meningen, som sökt göra sig gällande, är den som uttryckts
i det af komilerade uppgjorda och af K. M. adopterade
alternativa förslag, som Hr Rosenblad också hufvudsakligen gillat.
Delta förslag, sora K. M. ansett verkställbar och gagneligt, går
ut på de nuvar:de räntepersedlarnes förvandling i färre antal,
(hvarigenom en mängd småpersedlar skulle försvinna eller utbytas
mot andra) och dessa sednares beräknande efter vissa grunder,
hvarefter skatterne sedermera för framtiden skulle utgöras.
Det hufvudsakligaste förslaget i detta afseende, det enda jag sett,
är det af komilerade afgifna, hvilket afser att alla nu utgående
hemmantals- och jordeboksräntor skulle förvandlas i spanmäl eller
smör och något i penningar; att en skatteriksdaler skulle bestämmas
till sitt värde i vissa qvantiteter af spanmål eller smör, och
sedermera, efter de årliga markegångspriserne, blifva mätaren af
alla de skatter hvilka skulle komma att såsom räntor utgå. Hr
Rosenblad har redan visat huru ojernnt detta skulle utfalla omen
sådan reduktion till spanmål och smör skulla utföras. Det komme
att bero på hazarden huruvida förvandlingen af dessa räntor
framgent kunde motsvara hvad hemmanet efter gamla beräkningen
borde hafva utgjort. En tid kan det blifva en förlust
46
Den 7 September f. m.
för Kronan och en annan tvärtom för räntegifvaren. Det kan
icke iiafva varit afsigten med förslaget alt åstadkomma en sådan
fluktuation oell sådan ovisshet om huru det kan komma att slå
sig ut i en framtid. Jag tager för afgjordt alt förslaget är beräknadt
så, att, såsom man säger, ställa rättvisan midt i byen.
Men resultatet deraf blir tyvärr icke sådant. Sättet för bildandet
af denna skatteriksdaler är dessutom måhända allt för inveckladt
för att kunna fattas af dem, hvars intresse det så nära rörer.
Att en ojemnhet i resultaterne deraf år efter år skulle utfalla, är
påtagligt. Uti hemmanets skattläggning finnes nu en mängd små
räntor inbegripne, hvilka år efter år bibehållas och utgå till ungefärligen
samma belopp i penningar, hvaremot räntespanmålen
af alla räntor är den till priset mest ombytliga. Vi hafva sett
att det ena året står spanmålen 20, 30 ja ända till 50 proc.
högre än det andra. Efter min tanka bör således icke denna
räntepersedel ökas och, med andras uteslutande, ingå såsom den
öfverallt gällande största hufvudpersedeln vid en förenkling, hvilket
K. M:s förslag dock åsyftar. Följden af dess antagande blefve
alt, t. ex. för de Småländska länen, spanmålen inginge till
tredubbelt belopp emot smör uti hemmanets ränta, hvilket icke
vore önskliitt. Smör är en vara, hvarå priset icke är så ombytligt.
Priset har varit i temligen betydligt stigande under de sednare
åren och man har ali anledn. att förmoda alt detta stigande
kommer att fortfara. .lag befarar då att berörde förslag skulle
i verkställigheten medföra en verklig tillökning i skatter för de
skattdragande, hvilkas bördor på intet sätt böra ökas utan tvärtom
snarare tåla vid någon minskning. Dessutom skulle, lill följd
af detta förslag, för vissa provinser stadgas införande af vissa räntepersedlar,
som icke stodo tillsammans med de der nu bruklige.
Efter min öfvertygelse skulle det lämpligaste och bästa sättet att
åstadkomma en rättelse och förbättring i afseende på dessa förhållanden,
vara det, att de hufvudsakligaste räntepersedlarne, som
för närvartde i hvarje provins äro bruklige, bibehöllos oförändrade
och att de mindre räntepersedlarne förvandlades — på sätt
den naturliga gången af saken gifver vid handen — i kontanta
penningar, att utgå såsom årliga penningar eller uti ett visst bestämdt
förhållande till de efter kronovärdi utgående skatterne.
Efter hvad jag trott mig finna, (och hvarom upplysning kan vinnas
af bilagorne till komiterades betänk.) äro följande persedlar
alt anse såsom hufvudräntor, nemi. spanmäl, af alla slag, (hvete,
råg, korn, bafra, malt och mjöl) fläsk, hö, ved, kol, jern och
dagsverken. Dagsverken ingå till en betydlig del i de flesta hemmans
skattläggning. Om nu nyssnämnde persedlar bibehållas oförändrade,
så återstår verkligen på de flesta ställen obetydligt nog
att förvandla till årliga penningar. Bland de provinser, sora hafva
de mesta grundskatterne och som i ordinarie räntor lemna
de största bidragen, är onekligen Östergöthland. Uti komiterades
betänk, finnes omnämndt ett hemman der, hvars grundskatt är
beräknad till 92 r:dr 13 sk. 11 r:st. Om nu hufvudräntorne,
såsom jag föreslagit, bibehöllos, men småräntor förvandlades til*
Den 7 September f. m.
47
penningar, så uppkommer derigenom en penningeskatt af 7 r:dr
17 sk. 8 rist. och således en tillökning tili de nuvaride årliga
penningarne som uppgå till 4 r:dr 1 sk. 8 rist., med 3 r:dr några
skir, hvilket icke kan föranleda hvarken för Staten eller räntegifvaren
till någon förlust, som vore att fästa sig vid. Härigenom
skulle likväl alla de svårigheter vara undanröjde hvaröfver
man klagar i afseende på det nuvaride invecklade beskattningsväsendel.
I andra provinser är förhållandet visserligen olika, men
dock i allmänhet likartadt med detta. Från Södermanlands län
hafva komiterade hemtat exempel af eli hemman med en ordinarie
ränla af 112 ridr 25 sk. 2 rist. Efter mitt förslag skulle i
kontant utgå 6 ridr 44 sk., hvarunder likväl inbegripes nu utgående
årliga penningar till belopp af 2 ridr 44 sk. Tillökningen
skulle således utgöra 4 ridr. För Upsala län är ett hemman taget
med en ränta af 113 ridr 37 sk. 7 rist. Om milt förslag
antoges skulle i årliga penningar bestämmas en ränta af 8 ridr
6 sk. 2 rist. Nu utgår i kontant utan förvandling 4 ridr 12 sk. 8
rist. Tillökningen uppginge således endast till 3 ridr 41 sk. 6
rist., hvilket på 113 ridr grundskatt vore ganska ringa. För Westerås
län är också ett hemman upplaget, hvars ordinarie ränta
är beräknad lill 155 ridr 30 sk. 3 rist. Efter mitt förslag skulle
deraf i kontant bestämmas 15 ridr 28 sk. För närvaride utgör
penningeränlan (i ridr 10 sk., och skulle den således ökas
med 9 ridr 18 sk. I Westergöthland blefve förhållandet ungefär
enahanda. Dessa nu uppräknade länen äro de som gifva Staten
den största inkomsten i ordinarie räntor. För Norr- och
Westerbotten skulle efter mitt förslag icke den ringaste förändring
ske i den delen af skatten som utgöres i kontant. Hemmanen
derstädes hafva redan sig ålagde en skatt af 3 ridr 24 sk. i årliga
penningar och dessa skulle icke, efter mitt förslag, på något
sätt tillökas. Räntepersedlarne derstädes äro också ganska få,
hvadan beräkningen deraf är ganska lätt verkställd, emedan man
blott sammanförde de nu under olika titlar uppförde samma slags
persedlar på ett ställe, så alt spanmälen endast upptoge en råd,
dagsverken en, fläsk en m. m. Om mitt förslag antages ser jag
icke eller hvad som hindrar att ju Stora Kopparbergs län, äfven
kan ingå med i fören kl i ngså (gärden.
Jag kan icke inse att statsverket skulle förlora något på ett
sådant förslags antagande. Man fruktar att statsverket skulle förlora
genom penningens med tiden sjunkande värde. Men då,
på sätt jag tagit mig friheten visa, den i kontant bestämda skatten
blefve, efter mitt förslag, ökadt med ett högst ringa belopp,
skulle en dylik myntförsämring, ifall den inträffar, (hvilket torde
vara problematiskt), icke inverka till skada för Kronan och således
icke eller för löntagaren. Hvad denna sednare angår, anser
jag att i sammanhang med en förevaride fråga jemväl borde göras
bestämmelser, som förbättrade det nuvaride förhållandet och
som undanröjde de missförhållanden, det missförstånd och de kollisioner,
som nu äga rum emellan räntegifvare och räntetagare och
hvilket nödvändigt måste vid många tillfällen åstadkomma en fi
-
48
Den 7 September f. m.
endtlig stämning emellan dessa båda samhällsklasser. Jag anser
att löntagaren och alla som hafva anslag sig anvisade på grundräntor,
böra få delta ur Kronans kassa samt att K. M. och Kronan
hör vidkännas de förluster som kunna uppstå genom bristande
tillgångar hos den skattskyldige. Sjelfva uppbörden skulle
verkställas af kronofogden. Om man sålunda antager något visst
regementes räntor lill eli belopp af 10.000 r:dr, så ock då uppbörden
sker i Februari, hör löningsdireklionen den 1 April få
hos vederbönde lyfta desse 10,000 r:dr oafkortad!, till fördelning
efter gällande stat. Ett sådant beslut skulle på intet vis lägga
hinder i vägen, för löntagarne att till fullo utfå sin rätt, eller vara
menlig för densamma. Äfvenså hindrar det ej att ju alla anslag
lill arméen, till kyrkor, verk och inrättningar af hvad namn som
helst, kunna varda dem krediterade och utgå lill följd af förvandling
efter markegångspris, såsom förut, med undantag endast af
de småpersedlar, hvilka hittills måhända icke under sekler varit
uppsagt till lefverering in natura. Följaktligen skulle så väl uppsägningsrälten
som forsellönen upphöra, för hvilken sednare räntetagaren
skulle få ersättning af statsverket. Derigenom blefve
det också en möjlighet ali ordna markegångssältningarne så att
de blefvo sanfärdiga och rikliga. Billigheten synes mig derjemte
påkalla att ränletagarne kunde få halfva sitt anslag om hösten
och det andra såsom nu om våren. Den första hälften om hösten
finge Staten förskjuta. Om Utsk:s förslag om en särskild
höstuppbörd bifalles, sä finnes medel dertill, eller också hör någon
annan åtgärd vidtagas. Det är nemi. billigt att löntagaren
hvilken på sätt och vis kan genom förslaget anses lida inskränkning
i sina nu ägande rättigheter må derföre erhålla en ersättning,
som icke blott i afseende till penningebeloppet vore fullt
tillfredsställande, utan äfven fredade honom från allt det trassel,
som nu ofta inträffar vid uppbörden af de indelta räntorne. Sedan
jag sålunda tagit mig friheten utveckla mina åsigter i detta
ämne torde det nu tillåtas mig framställa det förslag till beslut
i fråga om denna punkt jag uppgjort. Det lyder så:
”Af nuvaride med förvandling efter årligt markegångspris
utgående hemmantals- och jordeboksräntor, skola hufvudräntorne
spanmål af alla slag, mjöl, smör, hö, fläsk, jern, kol, ved och
dagsverken, fortfarande oförändradt debiteras de skattskyldige uti
persedlar, att efter markegång, på sätt serskildt stadgas, utgöra.
Allt öfrigt af förenämnde ordinarie räntor utgöres hädanefter i
penningar, till det belopp, hvarmed det skolat utgå om medeltalet
för markegångsprisen från och med år 1828 lill och med
år 1847 derföre tages till grund. Denna penningeränla sammanlagd
med nu utgående årliga penningar förvandlas till riksdaler
silfver efter 1830 års myntfot, och åtföljer sålunda det skattskyldiga
hemmanet eller lägenheten.
Hr Lefrén, Joh. Pehr: Den fråga som nu är före är af
stor vigt. Detta beliöfver icke bevisas emedan det är allmänt er
kändt.
Den 7 September f. m.
49
kändt. Men emedlertid behöfver ämnet betraktas ur en rent praktisk
synpunkt. Att resonnera fram och tillbaka om hvad som i en framtid
kan hända eller icke bända, anser jag mindre verka för dess afgörande,
än alt se sig tillbaka och efterforska hvad erfarenheten
kan gifva vid handen. Jag tror det vara af stor vigt såväl för
Staten som för dem, hvilka innehafva Statens rätt att skatterne
fortfarande såsom hittills beräknas efter persedlar och att räntorne
icke må på en gång förvandlas till penningar. För att bevisa
detta må det tillåtas mig att anföra ett enda exempel. Under
det Carl XI sysselsatte sig med bestämmande af räntorne för Södermanlands
län stadgades det att soldatens lön skulle utgöra 30
daler kopparmynt. De indelta rotarnes antal var betydligt och
provinsen heklagade sig öfver för stark rotering. Konungen sade
då till dem: ”jag skall komma eder till hjelp och betala ^idel af
denna lön, men de återstående |:delarne skolén j sjelfve gälda”.
En tunna sparimål gällde då 10 daler. Så skedde och rotebönderne
betaide 20 daler till sin soldat, och den återstående -|:delen
betaides af Kronan på så sätt, att dertill anslogs en tunna kronotionde.
Denna tunna utgår ännu och är nu värd omkring 6 r:dr
b:co. De återstående -|:delarne, som ursprungligen motsvarade 2
tunnor spanmäl utgöras nu af rotehållarne med en r:dr 5 sk. 4
r:st. nyssnämnde mynt. Således har soldaten för de tre tunnorne,
blott en tunna af Kronan samt en r-.dr några skir i kontant af
hemmansägarne. Detta är följden af att sätta skatten i kontant
och underkasta sig alla de chancer, som penningevärdet är utsatt
för. Jag afstyrker pä det högsta den föreslagna förvandlingen och
yrkar afslag å förevar:de punkt af betänk.
Gr. Sparre: Jag hoppas att jag icke må misstänkas för att
vilja Svenska arméen mindre väl derföre, att jag nu vågar uppträda
emot den af dess veteraner, hvilken sednast hade ordet.
Jag hoppas detta så mycket säkrare, som jag instämmer i den
mening, hvilken uttalats af en annan aktad och älskad medlem af
arméen, den ledamot nemi., som näst förut haft ordet. Jag är
nemi. af samma tanka som Frih. Palmstjerna och tror att de
farhågor Hr Lefren mot Frihins förslag anfört, torde befinnas
vara af mindre betydenhet, när man ihogkommer att efter samma
förslag icke J och på många ställen vida mindre af hela räntan
skulle komma att bestämmas i kontant. Om man antager
att penningen med tiden skulle falla i värde, så träffade detta fall
icke |:del af räntan och om man antager detta fall till ^idel af
nuvaride penningevärde, så förorsakades deraf en minskning af
icke fullt j^idel af hela räntans värde. Bland de stora och förskräckliga
olyckor, som förstörandet af den nu gällande realisationen
för samhället skulle medföra, skulle den minskning i inkomster
för Staten eller ammen som till följd af Frih. Palmstjernas
förslag kunde uppkomma, vara af jemförelsevis ringa vigt. Jag
tvekar således ur detta nskäl icke att tillstyrka antagande af bemälde
Frihis förslag. Återstår då att hedömma huruvida förän9
H. 4
50
Den 7 September f. m.
dringen är nödig. Jag tror icke alt meningarne derom kunna
vara delade. Det lärer väl vara uppenbart, oell jag har redan
förut tagit mig friheten säga det pä detta rum, att det nuvande
beskattningssättet svårligen kan fortfara på samma sätt som hittills.
Det kan väl icke vara lämpligt att jordeböckerue och räkenskaperne
upptaga icke mindre än 40 särskilda persedlar för
att komma till ett skattebelopp af 66 r:dr b:eo. Att af dessa särskilda
persedlar bibehålla dem som uppgå till något betydligare
värde och förvandla återstoden i penningar är den enkla utväg
som föreslås. Åtskilliga af dessa persedlar betalas alltid efter
kronovärdi. En del äro af beskaffenhet alt numera icke kunna
utgöras i natura. De hafva redan sedan långliga tider tillbaka
upptagits i markegängstaxan till samma pris och utan någon förändring
från det ena året till det andra. Frågan är alltså blott
att legalisera ett förhållande som redan äger tura. Dä således
icke gerna någon förlust härigenom kan uppkomma hvarken för
Kronan eller räntegifvaren, utom i den högst olyckliga händelsen
af en statsbankrutt och äfven dä i ganska ringa mån, men deremot
den nu öfverklagade oredan i beskattningsväsendet derigenom
afhjelpas, så synes mig detta förslag vara så uppståldt alt inga
giltiga motskäl deremot kunna anföras. Den egentliga vådan af
förändringen för löntagaren skulle bestå uti indragningen till statsverket
af de indelta räntorne. Men äfven denna fara har dels
genom det förslag StatsUtsk:s betänk, innehåller, dels också genom
det af Frih. Palmstjerna dertill föreslagna tillägg blifvit undanröjd,
på sätt vid 20 punkten kommer att visa sig. Jag beröm ursäkt
att jag sålunda på förhand talar om denna punkt, men det är
naturligt att man önskar betrakta den i sammanhang med hvarandra.
Såsom en förmån för arméens medlemmar torde det slutligen
äfven böra anses att de veta bestämdt till hvad belopp dess
löner utgå och detta ändamål vinnes genom antagande af oftanämnde
förslag.
Frih. Cederström: Det var med verklig tillfredsställelse
jag hörde Frih. Palmstjernas bevisning om oantagligheten af det
utaf StatsUtsk. förordade första alternativet bland komiterades båda
förslag. Med samma tillfredsställelse hörde jag hans argumentation
emot K. M:s förslag. Deremot kan jag icke neka till att
hela hans förslag om ett helt nytt skatteförenklingssätt förvånat
mig. Jag hade nemi. trott att i ett så grannlaga ämne, som detta,
hvaröfver en komité setat i flera år, skulle icke ett förslag oberedt
framkastas i ett Stånds plenum till granskning i sammanhang
med de öfrige förslag, som nu utgöra föremål för vår pröfning.
Jag tager mig derföre friheten anhålla att få lägga Frihtns förslag
pä bordet, på det att jag efter tagen kännedom deraf må kunna
deremot göra de anmärkmr, hvartill jag kan finna mig uppkallad.
Det vore mer än besynnerligt i fall Frih. Palmstjernas förslag
skulle kunna vara tillämpligt för alla Sveriges 24 län. Jag begagnar
delta tillfälle för att, i händelse andra förslag till förändring
än de af komiterade uppgjorda och dels af K. M. dels af
Den 7 September f. m.
51
StatsUtsk. understödda, skulle framkomma, då begära alla sådane
på bordet, på det vi må hålla oss helt enkelt vid det ärende,
som nu utgör föremål för vår öfverläggning och göra oss utaf
med detsamma.
Hr Printzensköld: Redan är så mycket sagt till vederläggande
af de skäl, som skola föranledt StatsUtsk. att vidblifva
sitt förslag i denna punkt alt föga eller intet återstår att dertill
lägga. Deremot har jag icke hört någon till besvarande upplaga
det skriftliga yttrande Hr Stuart nyligen uppläst. Det torde således
tillåtas mig att med några ord bemöta detsamma för så vidt
det af mig kunnat uppfattas. Hr Stuart har till en början förklarat
att det tillhörer odlingens gång att penningen skall uttränga
alla andra varumätare och att det således vore en i sakerne inneboende,
så till sågandes, tvingande nödvändighet att förvandla nuvar:de
räntepersedel- i en fix penningeskalt. Nu förhåller det sig
likväl så, att vi, sedan liera sekler tillbaka, icke haft här i Sverige
någon annan varumätare än penningen, af hvilken alltså alla
öfriga varumätare redan långt före detta blifvit undanträngde.
Hvad har dä väl den saken med förevar:de fråga att skaffa? Jag
begriper det sannerligen icke. Lika litet som denna varumätare
förmått visa en sådan allmagt, att icke ännu dagarrenden både af
Kronans och enskildes fastigheter bestämmas i persedlar, lika litet
lärer det vara ett oundvikligt behof att låta den från hemmanen
borttränga de räntepersedlar, hvilkas värden med densamma
skola mätas, och Hr Stuarts yttrande i denna del till försvar för
hans och komiterades gemensamma förslag förtjenar alltså icke
ringaste afseende. Vidare har Hr Stuart förklarat det vara nödvändigt,
att stadga en fix penningeränta, derföre att erfarenheten
skall hafva ådagalagt, det markegångspriserne icke alltid äro grundade
på kännedom om varornes verkliga värden, och såsom bevis
derpå har han anfört hurusom den uträkning, komiterade lagt
till grund för sin beskaitningsplan icke skulle slå in med resultatet
af den beräkning man verkställt efter markegångspriserne
under en föregående period. Men när Hr Stuart sålunda vitsordat
att den beräkning komiterade lagt till grund för skatternes
bestämmande, är grundad på mindre tillförlitliga markegångspriser,
eftersom de icke stå i något riktigt förhållande till prisen under
föreg:de perioder; inser han icke då, att han härigenom sjelf
vederlagt nödvändigheten af hvad han påyrkat, och i stället gjort
det alldeles tydligt och klart, att det, för rättvisans skull emot
både Staten och den enskilde, är bättre att låta persedlarne vara
underkastade dessa periodiska prisomvexlingar, än att efter grunder,
hvilkas ringa tillförlitlighet man sjelf erkänner, stadga en penningeskalt,
som sedermera icke kan förändras. Ytterligare har
Hr Stuart såsom bevis för billigheten af förslaget anfört att byggningshjelpen,
som förr i vissa län utgjorts efter förvandling, numera
genom auktoriteternes beslut, förklarats böra utgå i kontanta
penningar efter kronovärdi beräknadt till allerum tantum. Jag
4*
52
Den 7 September f. m.
hemställer likväl till Eder mine Hrr, huruvida ett exempel hemtadt
från en enda artikel, som utgör en obetydlig del af persedelräntan,
kan antagas såsom giltigt skäl för hela denna räntas förvandling
till penningar. Det ligger i sakens natur att från ett
undantag icke kan eller bör bernias grund för en allmän reglering.
Hr Stuart säger äfven att saken icke serdeles rörer indelta
arméen, emedan statsanslagen till densamma uppgå lill nära nog
lika stort belopp, som indelningarne; men om så äfven är förhållandet,
hvilket jag dock vågar betvifla, så bör man ihågkomma
att under tidernas lopp till statsverket blifvit indragne en mängd
roilitiaeboställen, af hvilka den indelta arméen således nu icke
njuter den ringaste fördel. Och indraga R. St. de beviljade kontanta
anslagen, så inträder dermed rättigheten för K. M. all desse
boställen till arméens disposition återlemna, då jag icke tror
att statsverket skulle vinna på bytet. Den värde talaren bar jemväl
påstått, ali stadgande af en fix penningeskatt skulle snarare
utgöra en garanti än en uppmuntran till myntförsämring. Hvaruti
denna garanti skulle bestå, är jag ej nog lycklig att kunna
begripa. För mig ligger det deremot öppet och klart att om man
förvandlar alla persedelräntor till kontanta penningar, så skall
just detta blifva en uppmuntran för den medborgareklass, i hvars
ägo den med grundskatt belagda jorden till största delen befinnes,
att genom det RiksSlånd, hvaraf denna klass representeras,
på allt möjligt sätt, arbeta på myntets försämring, hvarigenom
hemmansräntorne allt mer och mer falla i värde, hvilken åtgärd
nu deremot icke skulle medföra någon eller åtminstone högst
obetydlig fördel, så att försöket icke har med sig någonting lockande
under närvar:de omständigheter. Jag kan således icke i
något enda af de skäl, Hr Stuart anfört till försvar för Ulsk:s
betänk, finna ens den ringaste anledning till dess godkännande,
utan tillstyrker tvärtom i likhet med flere föreg:de talare att Ståndet
måtte ogilla detsamma. Hvad åter angår Frih. Palmstjernas
förslag, så, oaktadt all den utmärkta aktning jag har för Frih:n
och för hans vidsträckta kunskaper om rikets kameralverk, vågar
jag dock icke till detta förslag såsom nu först uppgjordt och således
alldeles nytt, sätta det förtroende att jag skulle vara färdig
att genast antaga detsamma. Frågan behöfver närmare begrundas
innan man om den kan stadga sitt omdöme; och jag instämmer
derföre i Frih. Cederslröms begäran om bordläggning af berörde
förslag, så att jag må komma i tillfälle att taga det i närmare
öfvervägande.
Frih. Palmstjerna: Del förslag jag tagit mig friheten
framställa innefattar endast att de gamla hufvudräntorne skulle
bibehållas och blott småpersedlarne förvandlas i penningeskatt,
hvilken fråga för flere veckor sedan framställdes här i Ståndet.
Utsk:s förslag innefattar en förvandling af alla räntorne, mitt endast
en ringa del deraf. Enl. mitt förslag skulle på sin höjd £
al alla persedelräntor undergå någon förvandling. Det innehåller
såsom sagt är icke något nytt och är dessutom så kort att de le
-
Den 7 September f. m.
53
damöter sorn begärt detsamma på bordet kunna, om de hafva
något allvar dermed, på en half minut taga full kännedom af
förslaget och derefter med den insigt de ega i förhållanderne, genast
fatta sitt beslut. Men om R. o. Ad. skulle anse att en bordläggning
deraf bör ske, så har jag intet att deremot erinra. Tvärtom
tror jag att ju mera förslaget pröfvas, desto mera skall man
allmänt inse dess lämplighet. Men följden deraf skulle naturligtvis
blifva att hela punkten blefve bordlagd, och derom torde Hr Gr.
o. Landtm, draga försorg. Hufvudsakliga skilnaden emellan mitt
förslag och det nuvartde förhållandet bör sökas deruti, att enl.
samma förslag skulle hufvudpersedlarne för hvarje län eller provins
bibehållas oförändrade, men deremot småpersedlarne förvandlas
till penningar, d. v. s. att t. ex. för ett hemman i Calmar län
skulle j tjog ägg, 1 pund näfver ^ ko, £ gås, Tl2 säck, ^ pund
ljusgarn, oxe, 5 tunnor jord, 1 tunna fårgödsel ra. m. förvandlas
till penningeskatt. Jag hemställer huru det skulle vara
möjligt alt in natura kunna uttaga 1,5 oxe. En oxe kostar 40
r:dr, en annan 200. Samma förhållande är det med T's ko. Så
dane
förhållanden i vårt beskattningsväsende äro med skäl öfver
klagade
och böra undanrödjas, men icke undanrödjas de på det
sättet att man kastar hela frågan under bordet, utan det sker
derigenom alt man pä ett förnuftigt sätt åstadkommer en förändring.
Denna förändring sker bäst derigenom, att man till grund
derföre tager det värde som de oförylterlige persedlarne under en
lång följd af år haft och nöjer sig med den förenkling som derigenom
åstadkommes. Jag tror icke man behöfver länge besinna
sig härpå, men i alla fall, ju längre man tänker derpå desto mera
tror jag man skall blifva öfvertygad derom alt detta är det
rätta sättet att gå till väga.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R o. Ad., i anseende
till den redan långt fraraskridne tiden och flere talare anmält
sig till afgifvande af ytterligare anföranden uti förevartde ämne,
behagade uppskjuta öfverläggningen om ifrågavaride punkt till eftermiddagens
plenum; hvilket bifölls.
Anmäldes och lades på bordet nedannämde från Utsk:n inkomne
utlåt:n och mern., nemi. från
Stats- samt Allmänna Besvärs -o. Ekonomi-Utskotten:
N:o 79, i anledn. af väckt fråga, att prostetunnan i Bohus
län måtte godtgöras efter markegångspris m. m.;
N:o 80, i anledn. af vackt fråga, att jordegarne i hvarje härad
och tingslag måtte tilläggas förmousrätt till skattelösen af
fjerdingsmansboställen m. m.;
N:o 81, i anledn. af väckte frågor dels om inrättande af
ett serskildt styrelseverk för vården och tillsynen öfver de offentliga
undervisningsverken, samt dels om tillsättandet af ständiga
revisorer öfver rikets elementarläroverk;
N:o 82, i anledn. af väckt fråga om ändring i nu gällande
föreskrifter för stämmoböters fördelning;
54
Den 7 September f. m.
N:o 83, i anledn. af väckt fråga, att ett eller två kronohemman
måtte åt hvarje församling upplåtas till beredande af bostad
ät skollärare samt uppförande af fattighusbyggnad;
N:o 84, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 44;
N:o 85, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 60;
N:o 86, i anledn. af väckt fråga om förändrad organisation
af fattigvården i riket;
Stats- och Bevillnings-U tskotten:
N:o 87, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o 62,
ang:de vissa ifrågaställa förändringar i beskatlningsväsendelsamt
uppbörds- och redogörelseverket;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 32, i anledn. af RiksSttns skiljaktiga beslut, ang:de bestämmande
af en assurance-afgift för summor, som under rekommendation
med posten afsändas.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 3 e. m.
In fidem prolocolli,
Albert Munck,
Thorsdag en den 7 September 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af SlatsUtsk:s utlåt. N:o 312, i anledn.
af erhållne återremisser å betänk. N:o 242, ang:de dels K. M:s
nåd. propos. om beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets
förenkling, dels enskilde i samma ämnen väckte
motioner.
Härvid förekom 3:dje punkten af betänk. N:o 242, hvarom
öfverläggningen i förmiddagens plenum blifvit börjad, men icke
hunnit afslutas.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har begärt Frih. Palmstjernas
yttrande förliden f. m. på bordet, och det var i anledn.
deraf, att det förslag han framställt till contrapropos. i anledn.
af Utsk:s förslag till räntornas förvandling i penningar icke ägde
den fullständighet att det kunde i det skick hvaruti det af honom
Den 7 September e. m.
55
framställdes, af R. o. Ad. antagas. Jag hemställer nu vördsamt
att vi måtte fä komma lill slut med 3:dje punkten af Utsk:s betänk.
och få votera om den, med öppen rätt, att sedermera i fall
det blir afslaget, i ett annat plenum votera öfver Frih. Palmstjernas
förslag. Jag anhåller att få anföra följande såsom exempel
på ofullständigheten af Frih. Palmstjernas förslag. Han har uppräknat
de hufvudpersedlar, sorn han anser böra vidblifvas, och
utom hvilka alla öfriga skulle komma att lösas. Dessa äro spannemål
af alla slag, hö, kol, ved och dagsverken. Jag ber att nu
få tillägga sådana persedlar, som ovilkorligen böra upptagas, ehuru
jag icke sjelf kan anse min förteckning på dem fullständig,
förrän jag får rådfråga mig med vära jordeböcker. Dessa persedlar
äro: kreatur, fisk och andra skogseffecter än de i förslaget
upptagne, ved och kol, samt malmer ifrån grufvorna. Det finnes
ganska säkert ännu liera persedlar i de olika länen, hvilka utgöra
hufvudpersedlar för rörelsen, och som således böra, såsom hufvudpersedlar
bibehållas äfven efter den föreslagna ränteförenklingen.
Afven jag anser en sådan ränteförenkling gagnelig om den
blir fullständig och väl utförd, men alt den deremot blir lika skadlig
som den af Ulsk. föreslagna förvandlingen till penningar eller
silfvervärde om man skulle antaga ettså ofullständigt förslag som
det af Frih. Palmstjerna framställda. Detta får jag försäkra och
åtager mig, alt för nästa plenum, lemna en fullständigare uppgift
på de hufvudpersedlarna som saknas i Frih. Palmstjernas förslag,
och efter hvilkas inläggande i detta förslag jag vill öfvertaga detsamma.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Såsom jag på f. m. yttrat,
så skall det icke vara mig emot, alt det förslag jag afgifvit,
undergår den noggrannaste pröfning. Jag är af den öfvertygelsen,
att ju mera del pröfvas, dess mera skall det befinnas, att
detta förslag är rigtigt. Måhända Frih. Cederström, som jag tillerkänner
en större insigt i kameralväsendet, än jag kan äga,
skulle kunna finna en och annan anraårkn., ett och annat tillägg
att göra. Då måste man likväl pröfva huruvida ett sådant tillägg
kan vara af den vigt att det är skäl att intaga något förbehåll
om flere räntepersedlar än jag föreslagit.
Hvad först vidkommer Frih. Cederströms förslag om kreatur,
så känner Frih. Cederström ganska säkert att ordinarie räntans
kreatur består af dylika bråk som T'2 oxe, Tvj får ^ höns, etc. på
hemmanet eller något dylikt. Icke kan det vara skäl att bibehålla
sådana delar af persedlar såsom räntor, isynnerhet när värdet
af det hela alldeles icke kan på något sätt utrönas. Det bråk
som hemmanet i delta afseende skulle göra i kreatur, är af mångfaldiga
värden. Det är icke dermed, såsom med 1 tunna spanmål,
hvars beskaffenhet kan noga uppgifvas; man kan icke säga
om en oxe, huru den skall se ut, att han skall vara så och så
stor, fet o. s. v., icke eller om höns. Huru skall väl en höna
se ut för att vara afradsgild? Hvad fisk angår, så skulle jag tro
att den icke någorstädes utgör hufvudränta. Det vore egentligen
i en skärgård, som det kunde vara för något hemman lämpligt,
56
Den 7 September e. m.
men det tror jag mig veta att lisk icke är hufvudränla för någon
ort.
Hvad angår malm, så är den af mångfalklig beskaffenhet,
malm som innehåller 9 proc. och den sorn innehåller 50 proc.,
den som är duglig och den som är oduglig o. s. v. Det finnes
ingenting bestämdt deruti; ingenting som man han säga kan gillas
eller ogillas, ingen regel. Jag medgifver visserligen, att man
kan göra många anmärkn:r vid förslaget, men tror likväl att de,
vid närmare påseende icke hålla stånd.
Hr Gr. o. Land tm. yttrade, att då 3 mom. af Riksd.Ordn:s
49 § innehölle: ”vid pröfningen i Ståndens plena af IJtskts afgifna
förslag, skall detsamma först framställas till antagande eller
förkastande utan förändring. Göres dervid anmärkn. till förändring,
och finner Ståndet ärendet tillfyllest utredt, må Ståndet,
sedan bestämdt förslag till sådan ändring blifvit uppgjordt, om
dess antagande eller förkastande antingen genast eller derest någon
ledamot det äskar i annat plenum besluta”, R. o. Ad. torde
finna, att Frih. Cederströms begäran om bordläggning af Frih.
Palmstjernas förslag icke kunde åsyfta en sådan bordläggning,
som samma §:s l:sta mom. afser, utan endast ett uppskof af beslutet
öfver Frih. Palmstjernas förslag till nästa plenum, samt alt
vid sådant förhållande discussionen lämpligen för närvarrde icke
borde vidröra Frih. Palmstjernas förslag, utan endast Ulskrs förslag
eller de öfriga yrkanden, som i afseende derpå kunde framställas,
enär Ståndet vid sitt beslut öfver Utsk:s förslag måste
förbehålla sig öppen rätt, att i händelse samma förslag icke bifalles,
pröfva det förslag Frih. Palmstjerna framställt.
Hr Sandströmer, And. Peter: Då fråga blifvit väckt
att göra en förändring i det förslag, som af Utsk. blifvit framställt,
och Hr Gr. o. Landtm, har förklarat att pröfning af detta
förslag skall enl. 49 § RiksdagsOrdnm uppskjutas till nästa plenum,
så tror jag för min del, att uppskof bör ega rum, med hela
punktens pröfning, emedan det skulle vara oformligt att nu
först besluta om en del deraf och sedan i ett annat plenum afgöra
huruvida punkten i sin helhet skall afgöras eller ej. Efter
vanlig praxis borde väl så tillgå, att det först voterades om kontrapropos.
, så vida den ej bestämmes utan votering, och vid frågan
om denna contrapropos. måste väl Frih. Palmstjernas förslag
komma under öfverläggning. Jag anhåller således att all pröfning
af denna punkt måtte uppskjutas till dess den kan ske i
sammanhang med Frih. Palmstjernas förslag, och jag bestrider
för min del, all serskild handläggning af någon del af frågan.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: I min tanka och
efter min uppfattning af grundlagens föreskrift om huru målen
skola behandlas, så lärer icke något hinder kunna möta att nu
företaga Frih. Palmstjernas förslag, såvida man kan förmå Frih.
Cederström att afstå från den af honom begärda bordläggning,
Den 7 September e. m.
57
hvilken eljest måste försiggå på sätt äfven Hr Gr. o. Landtm,
för oss tillkännagifvit. Hvad deremot beträffar förevartde punkt
så, enär betänk. 2 g:r varit bordlagdt, måste den nu afgöras då
den företages till pröfning. Någons rätt blir icke eller derigenom
förnärmad. De som vilja bifalla Ctsk:s förslag, kunna ju genast
göra det och de som vilja rösta för afslag kunna göra det. Endast
de, som vilja helt och hållet afslå punkten kunna möjligen
blifva förnärmade, ty det kan icke ske förr än i nästa plenum,
men de som vilja bifalla Utsk:s förslag kunna göra det genast,
sedan Frih. Palmsljernas förslag först kommit under öfverläggning.
Detta är en olägenhet för dem. Jag hade gerna sett och
högeligen önskat att så väl Frih. Palmstjerna som Frih. Cederström
hade afstått, den ena från sitt förslag och den andra från
sin bordläggning. Jag har fullt förtroende och gammal tillgifvenhet
och vänskap för dem båda och känner deras ovanliga förmåga
och stora insigter i det ämne som är å bane. Jag tror att Frih.
Palmstjerna har grundligen undersökt det förslag han framställt,
men del är för mycket begärdt alt R. o. Ad. skulle på god tro
utan närmare pröfning antaga hans förslag eller någon annans
uti en sak af den slöra vigt, som den förevarrde. Jag vet icke
hvad som står för lifvet, att jag så må uttrycka mig, med bela
frågan. Om den förekommer vid en annan riksdag, sä slå ju
alla våra förhållanden intilldess oförändrade. Jag tror icke man
kan begära att R. o. Ad. skulle vara färdigt att nu så hastigt
ingå på ett sä väsendtligt förslag. Detta frånsäger jag mig, och
skulle tro att ganska många af R. o. Ad. äro i samma belägenhet.
Hvad beträffar sjelfva föredragningsordningen så har jag redan
yttrat att jag tror det icke kunna annorlunda förfaras än Hr Gr.
o. Landtm, förklarat.
Hr Gr. o. Landtm, anhöll att, då nu en diskussion i afseende
på formen för ärendets behandling hade uppstått, de ledamöter,
som anmält sig till erhållande af ordet, behagade yttra
sig endast i formfrågan, så att någon ytterligare diskussion i sak
icke måtte förekomma innan behandlingssättet blifvit af R. o. Ad.
afgjordt.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag får endast anhålla hos
Frih. Palmstjerna, att Hr Frilen ville till sitt förslag lägga följande
ord: ”dock med öfverlemnande till K. M. att låta för hvarje
i jordebok serskildt upptaget hemman eller lägenhet jemna beloppen
af de bibehållna räntepersedlarne till fullt antal kappar,
skålpund, stycken, tunnor, (kol) o. s. v. på så sätt, att hvad som
nu debiteras i brutna tal, antingen fylles eller nedsättes till fullt
antal, hvarvid skillnaden efter förutnämnde medelmarkegång i förra
fallet fråndrages, och i det sednare tilllägges deon nya penningeräntan”.
Sålunda borde t. ex. för hemmanet Akalla som jag
omnämnde i f. m. påföras i st. f. 13 tunnor $'s kappar, 13 tunnor
4 kappar spanmål. Detta skulle icke vara af någon betydlig
58
Den 7 September e. m.
inverkan på räntornes belopp, men skulle dock underlätta förändringen
medelst föreukling vid debiteringen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Mig syntes att Hr Gr.
o. Landtm, yrkade det vi skulle hålla oss till formen. Hr Rosenblad
har i stället uppfattat della yttrande så, som skulle vi
tala om saken. Om det förhåller sig tvärtom såsom jag tror, så
får jag instämma med Hr von Hohenhausen, af hvilken jag är
nästan fullständigt förekommen. Jag anser nemi. den 3 punkten
som är föredragen, skola enl. 49 § Riksd.Ordn. nu afgöras. Nålman
dervid, på sätt Hr Gr. o. Landtm, föreslagit, förbehållit R.
o. Ad. rätt att i ett annat plenum pröfva Frih. Palmstjernas förslag,
så blifver ingens rätt förnärmad. Jag tror således, att Hr
Sandströraers tillstyrkan del punkten måtte få hvila, bör förfalla.
Om således den 3 punkten skall företagas såsom jag tror, så anhåller
jag i öfverensstämmelse med mitt yttrande denna f. m. att
blott l:sla delen af denna punkt om hvilken jag då yttrade mig,
måtte serskildt företagas till pröfning, nemi. dessa ord, ”att de
pä skattläggning grundade ordinarie räntor inom alla delar af riket
utom Stora Kopparbergs län, mätte till ett, för hvarje i jordeboken
serskilt upptagen egendom, sammanfördt belopp, bestämmas
och utsättas i R:dr silfver”, och dermed slut.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Vid mångfalldiga föreg:de tillfällen,
då betänk., som varit 2 gånger bordlagda föredragits, hafva
vissa punkter hvilka stått uti oskiljaktigt sammanhang med
andra frågor, blifvit uppskjutne till ett annat tillfälle dä dessa
andra frågor kommit under pröfning. Det lärer nu icke kunna
nekas, att denna 3:dje punkt står i oskiljaktigt sammanhang med
Frih. Palmstjernas förslag. Jag får derföre anhålla om Hr Gr.
o. Landlm:s propos. pä uppskof med 3:dje punktens företagande
till nästa plenum, för den händelse att Frih. Cederström icke vill
afstå ifrån sin begäran om bordläggning af Frih. Palmstjernas
förslag. I annan händelse skulle vi nu öfverlägga och besluta
om denna punkt, med öppen rätt att sedermera besluta om Frih.
Palmstjernas förslag. Vi skulle då först i afton få en öfverläggning
om hela frågan och sedermera få samma öfverläggning i nästa
plenum om igen, hvilket eljest kunde vara absolveradt meden
enda öfverläggning; hvarföre jag, på sätt jag sagt, nödgas anhålla
om Hr Gr. o. Landtm:s propos. på uppskof med denna
3:dje punkt.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Hr von Hartmansdorff, med hvilken jag i detta
fall helt och hållet instämmer. Jag kan icke göra den tydning
af den åberopade 49 § att del nu skulle vara tillständigt att
uppskjuta behandlingen af den egentliga frågan eller Utsk:s betänk.
på grund af nu gjorda anmärkn:r vid förslaget. 3 mom.
i 49 § Riksd.Ordn:n lyder sålunda: ”Vid pröfning i Ståndens
plena af Utsk:s afgifna förslag, skall detsamma först framställas
till antagande eller förkastande utan förändring. Göres dervid
Den 7 September e. m.
59
anmärkn. till förändring, och finner Ståndet ärendet tillfyllest utredt,
må Ståndet, sedan bestämdt förslag till sådan ändring blifvit
uppgjordt, om dess antagande eller förkastande antingen genast
eller derest någon ledamot det äskar, i annat plenum besluta
etc”. Således måste det nödvändigt bero på Ståndets beslut i
detta hänseende om frågan skall uppskjutas till ett annat plenum.
Men här förekommer ännu ytterligare, då man läser §:n i sin
helhet: ”Är anmärknin af den beskaffenhet att den anses fordra
närmare utredning, erhålle Utsk. af samma anmärkn. del, för att
förslaget derefter ytterligare granska och jemka”. Der är således
fråga om sådana anmärk:nr hvilka böra återgå till Utsk:s behandling,
hvilket här icke lärer komma i fråga, då ämnet redan har varit
lill Utsk. remitteradt, och nu till RiksStm återkommit. Vidare inneehåller
§:n: ”När ett sålunda beredt förslag till St:n återkommer,
varde det behandladt på samma sätt, som här ofvan om Utsk:s första
förslag stadgas, dock att ytterligare återremiss ej må ega rum”. Jag
finnér icke hvad vigten skulle blifva med att uppskjuta frågan, sedan
Huset nu är talrikt församladt för att afgöra den, utan för min del yrkar
jag alt discussionen måtte fortgå och beslut fattas öfver StatsUtsk:s
förslag, och om dervid kan fogas det förbehåll att, i händelse
Ulsk:s förslag blifver underkändt och afslaget, Frih. Palmstjernas
amendement då, i ett följande plenum må komma i fråga,
det må blifva Ståndets sak att afgöra.
Hr Sandströmer: Det förslag jag framställt har visserligen
blifvit beslridt af några talare, men de torde ursägta att jag
icke af hvad de anfört kan finna mig öfvertygad, att det vore formenligt,
att serskildt besluta öfver Frih. Palmstjernas amendement
och serskildt öfver det förslag till förvandling af de indelta
räntorna, som Utsk. har föreslagit. Några talare hafva yrkat afslag,
och att allt måtte förblifva i sitt gamla skick. En talare
har yrkat, att förvandlingen skulle ske på annat sätt än Utsk.
föreslagit. Jag kan icke föreställa mig annat än att alla dessa
olika meningar måste tagas i betraktande vid frågans afgörande.
De röra nemi. alla just den sak, som nu skall pröfvas, eller om
förvandling skall ske, och huru den skall verkställas. Jag kan
då icke för min del finna det vara hvarken öfverensstämmande
med form eller vanlig praxis för ärendernas behandling, att man
skulle uppskjuta öfverläggningen om ett förslag lill förändring,
för att först afgöra huruvida Utsk:s förslag skall bifallas eller afsläs,
och sedan afgöra huruvida det skall blifva på annat sått,
och således det första beslutet förändras. Efter vanlig praxis haiman,
då Hera särskilda meningar äro framställde först voterat om
contrapropos., och i min tanka borde således först afgöras, huruvida
antingen det amendement, som Frih. Palmstjerna föreslagit,
eller afslag, som äfven är yrkadt, skall blifva contrapropos. till
bifall på det förslag som Utsk. framställt. Jag kan således icke
annat än fortfarande bestrida det af några talare föreslagne deremot
stridande föredragningssätt, och yrkar således, att om man
60
Den 7 September e. m.
anser någon del af förslaget böra uppskjutas till afgörande, hela
afgörandet må uppskjutas och ske i ett sammanhang.
Jag beder emellertid att jemte detta bestridande af uppskofvet
få hemställa till Frih. Palmstjerna och Frih. Cederström om
icke denna strid skulle kunna afgöras på det sätt att Frih. Palmstjernas
förslag förändras sålunda att förvandlingen bör ske efter
de hufvudgrunder Frihm framställt, eller att hufvudpersediarne
bibehållas, och alla småpersedlarne förvandlas till penningar, med
öppen rätt för R. o. Ad. att serskilt besluta hvilka persedlar skola
anses såsom hufvudpersedlar och sålunda bibehållas. Då vinnes
det åsyftade ändamålet. Hufvudfrågan blir derigenom afgjord
och det är då tillfälle för Frih. Cederström att i ett kommande
plenum, i händelse denna mening skulle vinna, framställa det
förslag till tillägg af persedlar, hvartill Frihm kan finna sig befogad
och derigenom vinnes äfven det ändamål, att frågan kan
behandlas i ett sammanhang.
Hr von Hartmansdorff: Hr Sandströmer har fortsatt sitt
yrkande att behandlingen af denna punkt måtte uppskjutas intilldess
Frih. Palmstjernas förslag förekomme. Men jag får fästa
Ståndets uppmärksamhet derpå, att ordningen för beslut i alla
frågor och följaktligen äfven i denna, är den, att när någon yrkar
bifall till Utsk:s betänk, så skall detta betänk, först antingen
bifallas, eller genom afslag undanrödjas på det att ett annat förslag
må kunna sättas i stället. Nu är frågan för ögonblicket ingen
annan än den, huruvida Utsk:s betänk, skall bifallas på den
ena sidan, eller, å den andra, afslås med förbehåll för Ståndet att
sedermera pröfva Frih. Palmstjernas förslag. Om vi nu i afton
bifalla Utsk:s förslag, så är det detsamma som ett afslag å Frih.
Palmstjernas. Har man åter afslagit Utsk:s, så står för en hvar
utväg öppen att pröfva Frih. Palmstjernas förslag. Jag hemställer
derföre vördsamt att R. o. Ad. täcktes låta saken fortgå på detta
sätt, och såsom jag tyckte mig (inna att Hr Gr. o. Landtm, sjelf
ansåg rigtigast vara. Slutet på denna öfverläggning måste då i
min tanka blifva en propos. af det innehåll att den som bifaller
Utsk:s betänk, röstar ja, den det ej vill röstar nej; vinner nej
kommer Frih. Palmstjernas förslag jemte den af Frih. Cederström
dervid föreslagna jemkning att i nästa plennm till öfverläggning
företagas.
Hr Printzensköld, Carl: Jag förenar mig med dem,
som ansett den frågan, hvilken nu är föredragen också nu böra
till slutligt afgörande förekomma. Det vore i högsta måtto orätt
att ånyo uppskjuta densamma, emedan ett sådant uppskof skulle
strida emot just den grundlags-paragraf som Hr Gr. o. Landtm,
sjelf citerat. Hvad åter beträffar Frih. Palmstjernas förslag, så
har jag grundat min begäran om dess bordläggning lill nästa
plenum derpå, att jag icke hör till antalet af de lyckliga hvilka
kunna så till sägandes stante pede bedöma en framställning af
denna beskaffenhet, hvilken så djupt ingriper i Sveriges ekononomiska
lagstiftning och kamerala förhållanden. Det må vara
Den 7 September f. m.
Cl
Hr Sandströmer förbehållet att ega denna lyckliga förmåga; men
möjligen kunna inom detta Stånd liera ledamöter än jag önska
att Frih. Palmstjernas förslag göres till föremål för serskild dis—
cession inom Ståndet, hvarigenom saken tvifvelsutan skulle försättas
i ett mera ulredt skick än hvaruti den för närvar:de befinnes.
Jag anhåller derföre att Hr Gr. o. Landtm., ju förr desto
heldre, täcktes framställa till Ståndet den propos. att man måtte
få öfvergå till sjelfva punkten och lemna Frih. Palmstjernas förslag
å sido lill nästa plenum, på sätt jag och Frih. Cederström
yrkat.
Hr Sandströmer: I anledn. af hvad den siste värde talaren
yttrat, får jag först, med anledn. af milt förra yttrande,
erinra, all jag så mycket mindre med fog kan klandras för det,
alt jag nu skulle vilja forcera frågans afgörande oförberedt, som
jag yttrat mig icke Hafva något emot att den uppskjutes, ehuru
jag derjemte yrkat att det i sådant fall bör ske med hela frågan
för att den må kunna pröfvas i ett sammanhang.
Det kan visserligen vara förmätet af mig att vilja, i afseende
på formen för (rågans behandling, mäta mig med Hr von Hartmansdorff,
som naturligtvis i det fallet har en vidsträckt erfarenhet,
men jag tror dock, att mitt minne icke felar derutinnan,
att det vanligen tillgått så förut, att då en del talare yrkat bifall
och andra afslag samt åter andra yrkat någon modifikation
i förslagen, sä har det först voterats om contrapropos. och sedermera
i hufvudsaken. Hr von Hartmansdorff anmärkte, att om
man nu skulle gå tillväga på detta sätt och uppskjuta hela frågans
afgörande intilldess man kunde pröfva den i sin ordning och
i ett sammanhang, så mäste man äfven uppskjuta åtskilliga andra
punkter, som dermed egde sammanhang. I sådant fall skulle
ju uppskofvet härledas deraf att man ville först veta huru denna
punkt vore afgjord för att derefter lämpa sina beslut, och jag
hemställer dä till eder, mine Hrr, om icke följden skulle blifva
alldeles densamma, i händelse man antoge den af den värde tataren
sjelf föreslagne procedur. Om det beslut, som i afton fattas,
kommer att ega bestånd eller om i nästa plenum ett annat
beslut fattas och följaktligen frågan får en helt annan utgång, så
måste äfven detta verka på afgörandet af de frågor hvilka man
anser ega sammanhang med denna punkt. Således tror jag att
denna anmärkn. talar mera till min fördel, och jag fortfar följaktligen
i det yrkandet, som jag förut framställt.
Hr von Hartmansdorff: Uti Utsk:s förslag är framstäldt,
att alla räntor skola förvandlas till penningar. Efter detta förslag,
om det antages, komma åtskilliga andra punkter att rätta
sig. Om det afsläs, så förfalla naturligtvis åtskilliga af de följande
punkterna. Frih. Palmstjernas förslag åsyftar att hufvudsakligen
bibehålla räntepersedlarna. Detta är stridande mot Utsk:s
förslag. Ogillas det, så förfalla visserligen de punkter, som dermed
ega sammanhang, sä vida de ej innefattas i Frih. Palmstjernas
förslag, emedan förbehåll i afseende på detsamma är gjordt.
62
Den 7 September e. m.
Gr. Sparre, Erik: Jag skall söka att följa den siste värde
talaren i hans argumentation. Utsk:s förslag, sade han, innehåller
att räntorna skola helt och hållet förvandlas i penningar.
Frih. Palmsljernas förslag innehåller att räntorna skola till en del
bestämmas i penningar, men till en del i persedlar. Det är
byggdt på samma grundsats, som inledningen till Utsk:s betänk,
innehåller, nemi. att räntorna skola till största delen bestå uti
persedlar, ehuru Utsk:s förslag utgör ett afsteg derifrån. Nu frågar
jag, är Frih. Palmstjernas förslag ett så beskaffadt nytt, att
det icke bör och måste behandlas i sammanhang med Utsk:s betänk.
, eller kan man ens rimligtvis föreslå, att R. o. Ad. först
skall afstå förslaget att räntorna sältas blott i penningar och sedermera
besluta att de skola till en del sättas i penningar? Mig
synes att det icke vore lämpligt att först den ena dagen afslå allt
bestämmande af räntorna i penningar och sedermera i fullkomlig
motsats deremot bevilja, att de till en del förvandlas i penningar.
Jag finnér 49 § 3 mom. Riksd.Ordn., för min del, klar derutinnan,
att en anmärkning, sora kan föranleda till någon förändring
i Utsk:s förslag, skall kunna hvila till en annan dags plenum,
men otvifvelaktigt måste då den del af förslaget, som sålunda
skall modifieras, äfven hvila till påföljande dagen, ty hvad vill
det säga att den ena dagen bifalla, hvad man föreg:de dag afslagit.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Frih. Palmstjernas
förslag innefattar, såsom jag har uppfattat det, en modifikation af
Utsk:s. Huru vanligt är det icke att, när ett Utsk:sförs!ag förekommer
till afgörande, enskilta ledamöter uppstå och föreslå förändringar
deruti? Huru behandlas dessa saker då vanligen? Jo,
enl. grundlagens föreskrifter, så behandlas de på det sätt, att vid
en blifvande votering blir bifall till Utsk:s förslag ja-propos. och
det andra förslaget contra-propos. Finnas liera förslag lill contrapropos.
voteras först om hvilketdera som skall blifva contra-propos.,
med ett ord, de framställda förslagen hafva, sä länge min riksdagserfarenhet
räcker, alltid blifvit behandlade i sammanhang
med Utsk:s förslag. Att nu börja en ny bana, såsom Hr von
Hartmansdorff har föreslagit, att först votera emellan bifall och
afslag å Ulsk:s förslag och gömma det förslag som här är framstäldt
till en annan dag, för alt då afgöras, kan jag icke finna
annat än i högsta grad oformligt och finner ingen grund derför
i våra grundlagar. Skulle det föreslagna uppskofvet med handläggningen
af Frih. Palmstjernas förslag ega rum, så följer deraf,
i min tanka, ovilkorligen, att hela denna punkt kommer att
hvila eller uppskjutas, ty någon annan behandling af frågan skulle
jag icke tro vara grundlagsenlig, aldraminst det sätt, som Hr
von Hartmansdorff föreslagit, att först afgöra frågan i dag på ett
sätt och sedermera uppskjuta den för att möjligen i morgon afgöra
den pä ett annat sätt. Jag anhåller hos Hr Gr. o. Landtm,
att vi måtte fä fatta beslut i saken, beslutet må blifva det ena
eller andra, och sedermera få vi votera.
Hr von Hohenhausen: I anledn. af hvad Hr Gr. Sparre
Den 7 September c. m.
63
anfört, nemi. att ett afslag skulle betyda detsamma som att alls
ingen tänta linge förvandlas i penningar, derföre att Ulsk:s förslag
innehåller att alla räntor skola till penningar förvandlas, så
får jag försl och främst fästa Gr:ns uppmärksamhet derpå att redan
i nu vande tidpunkt utgå en del räntor i penningar. Förslaget
ifrån Utsk. är, alt alla räntor skola i penningar utgå, hvaremot
den K. propostn hade velat bibehålla några hufvudsakliga
persedlar. Frih. Palmstjerna har funnit skäl i sitt förslag, att
öka dessa till många flera och Frih. Cederström har ansett, att
ännu flera borde dertill läggas. Slutligen kom Hr Rosenblad och
föreslog några förändringar. Deruti öfverenskomma således Frih.
Palmstjernas förslag med alla de tillägg, som dertill blifvit gjorde,
att de mer och mindre närma sig till det förhållande, som
existerar, under det att Utskrs förslag derifrån helt och hållet afviker
och ger ett helt annat resultat. De nyssnämnda förslagen
bryta icke i någon väsendtlig mån det närvartde förhällandet,
hvaremot Utsk:s förslag skulle åstadkomma en total förändring
derigenom alt inga persedlar skulle utgå, utan alla förvandlas i
penningar. Det faller sig då klart, att under behandlingen af
frågan, gör det icke något hinder att man har alt framdeles taga
i öfvervägande Frih. Palmstjernas förslag med de tillägg af
Hera persedlar, som dertill kunna komma. Vill nu Frih. Cederström
afstå ifrån sin bordläggning, så kommer frågan uti det
skick, som är det vanliga, och hvarpå Frih. Tersmeden har fästat
uppmärksamhet. Då man skiljer emellan flera olika contrapropostr
och får en af dem antagen, samt vidare emellan Utskts
betänk, och densamma; men när vi icke kunna tvinga Frih. Cederström
ifrån sin rätt ali fä frågan bordlagd, om han vill den
begagna, så hafva vi icke skäl att uppskjuta afgörandet af frågan,
helst det öfverensstämmer bäst med grundlagarna att när en fråga
förekommer all discuteras, så skall den äfven afgöras. Olägenheterne
deraf ligga icke på deras sida som vilja bifalla, ty de
som vilja hafva allt i penningar, de veta genast hvad de vilja.
Det är således endast hos dem, som vilja hafva frågan afgjord på
annat vis, som olägenheterna ega rum.
Jag förblifver vid hvad jag först yttrat och yrkar att 3:dje
punkten mål te nu först afgöras, emedan grundlagen så bjuder.
Hr Printzensköld: Hr von Hohenhausen har visat att
Gr. Sparres framställning utgår icke blott ifrån ett misstag om
grundlagens rälta mening och lydelse, utan jemväl ifrån en alldeles
origtig uppfattning af Frih. Palmstjernas förslag. Mig återstår
således ingenting annat än att i detta hänseende förena mig
med Hr von Hohenhausen.
Frih. Tersmeden har sökt understödja Hr Sandströmer genom
det förklarande, att Frih. Palmstjernas förslag skulle endast
åtgöra en modifikation af Utsk:s framställning. Jag kan sannerligen
icke, oaktadt allt bemödande, finna hvaruti Frih. Palmstjernas
och Utsk:s förslag äro med hvarandra beslägtade. Disk. har,
lika med komiterade, föreslagit en fix penningeskatt att bestäm
-
64
Den 7 September e. m.
mas i silfver efter 1830 års myntlag. Frih. Palmstjerna återigen
har föreslagit att räntan skall utgå och förblifva sådan den nu
är, endast med förvandling till penningar af några små persedlar,
hvilkas sammanräknade värde Frih:n har ansett vara allt för
obetydligt, att dess minskning eller höjning i en kommande tid
skulle kunna för den skattdragande eller för Kronan medföra någon
skada eller vinst. Således är Frih. Palmstjernas förslag alldeles
nytt, och det måste vara R. o. Ad:s obestridliga rättighet
både att deröfver discutera och att detsamma antingen oförändradt
eller med förändringar och tillägg antaga eller också alldeles
förkasta. Följaktligen synes det mig ligga klart i sakens natur.
att Ulsk:s betänk, nu bör blifva föremål för handläggning till
bifall eller förkastande, utan att hvarken kunna eller böra ställas
i sammanhang med Frih. Palmstjernas förslag, hvilket mäste, på
sätt en annan ledamot, lika med mig, äskat, hvila på bordet, för
att i ett annat plenum förekomma.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Jag vill icke förlänga discussionen
om formen, utan endast yttra att det ganska lätt torde
låta sig göra att förena de meningar, som här vilja göra sig
gällande. Pä ena sidan vill man att Utsk:s förslag och Frih.
Palmstjernas modifikation deraf, pä en gång skola pröfvas. A
andra sidan yrkar man för sig rådrum att pröfva Frih. Palmstjernas
förslag i vissa punkter, såsom Frih. Cederström har gjort.
Det vore ju ganska lätt att besluta öfver Frih. Palmstjernas förslag
i sin helhet eller till sin grundsats, men lemna pröfningsrätten
öppen i de uppgifna fallen. Detta förslag har redan blifvit
gjort och synes mig så fullkomligt förena meningarne, att om
man vill resultatet, så vore det väl ganska lätt alt komma öfverens.
Gr. Sparre: Emot de Hrr, som yttrat att Frih. Palmstjernas
förslag vore så helt och hållet nytt, att det icke kunde behandlas
i sammanhang med Utsk:s förslag, ber jag att få erinra,
att samma förslag, som Frih. Palmstjerna framställt, redan under
den förra discussionen i ämnet här på Riddarhuset framställdes
af bland andra, mig sjelf. Utsk. har också i sitt betänk, pag. 9
omförmält detta förslag. Der står: ”Under åberopande af de skäl,
som grundlagt K. M:s i förevar:de ämne framställde förslag, hafva
åtskilliga ledamöter utaf R. o. Ad. samt PresteSt. hemställt,
dels att de af summan nu utgående persedelräntor måtte förvandlas
antingen till spanmål och smör eller ock till dessa tvänne artiklar,
jemte dagsverken och jern eller ock till 2 å 3 för orterna
mest vanliga artiklar.” Vidare är inom begge förenämnde
RiksStånd föreslagit, ”att, med undantag af de hufvudsaklige räntepersedlarne:
spanmål, smör och drängedagsverken, hvilka borde
utgå i enlighet med nu gällande grunder, alla öfriga under
ordinarie räntan inbegripne persedlar, mätte förvandlas i penningar,
samt derefter i all framtid med ett bestämt belopp kontant
utgöras.”
Hr
Den 7 Sep te ml) er e. m.
05
Hr Nordensvan har i sin reservation framställt alldeles samma
förslag; huru kan man då påslå ali della förslag är alldeles
nytt och att yttrande deröfver nu icke skulle kunna meddelas.
Då en reservant framställt detta förslag, är det väl då tänkhart
att nu afslå Utsk:s betänk, och förklara att man vill såsom en
serskildt motion behandla denna sak. För min del anser jag
grundlagen icke, utan den uppenbaraste misstydning, så kunna
förstås, och jag måste deremot reservera mig.
Gr. Anckarsvärd: Mine Hrr, jag befinner mig vid detta
tillfälle i en särdeles egen ställning, då mitt omdöme finnér sig
i strid emot personer, vid hvars åsigter jag gemenligen fäster det
största afseende. Jag kan för min del icke fatta möjligheten alt,
på grund af Frih. Palmstjernas anmärkn:r, ett Utsk:s nu under
öfverläggning varande betänk, skulle kunna ånyo bordläggas. Detta
betänk, är bordlagdt så mänga gånger, som grundlagen medgifver.
Om, på grund af Hr Frih. Palmstjernas framställning med
modifikationer i Utsk:s förslag, denna fråga skulle äfvenledes blifva
bordlagd, så följer deraf tydligt att den 3:rlje punktens bordläggning,
en bordläggning utom hvad grundlagen bjuder, skall
ega rum och hvarthän detta skulle leda eller om någon gräns för
ett sådant förfarande finnes, det hemställer jag till eder, mine
Hrr. Det skulle ju påtagligen kunna blifva följden. Om nudiscussionen
öfver denna punkt, som redan har så långt avancerat,
skulle till ett följande plenum uppskjutas, så är det ju icke annat
än en ny bordläggning. Då frågan i nästa plenum förekommer,
så förekommer ett 3:dje amendement till Frih. Palmstjernas. Då
uppstår det förhållande, att på grund af ett 3:dje amendement,
sä kan frågan icke då förekomma, utan blir öfverförd till ett derefter
kommande plenum. Jag kan omöjligen förena mig med de
Hrr, som yrka en förnyad bordläggning eller ett uppskof i afgörandet
af den nu under öfverläggning varande §:n, sedan discussionen
redan har gått så långt och sedan alla vederbörliga bordläggningar
i detta afseende egt rum. På denna grund anhåller
jag hos Hr Gr. o. Landtm, att discussionen öfver §:n måtte få
fortgå.
Hr Printzensköld: Gr. Sparres sista yttrande härleder sig
uppenbarligen ifrån ett missförstånd af honom i uppfattningen af
den formela fråga, som här är under öfverläggning. Hvem af
hans motståndare har sagt att det förslag, som Frih. Palmstjerna
har framställt, är af beskaffenhet alt icke kunna nu och i sammanhang
med StatsUtsk:s betänk, behandlas. Det har troligen
icke ens någon tänkt, mindre kunnat påstå; men det är en ledamot
som begärt detta förslag på bordet ocb när icke sådant
kan förvägras, så är det också en klar följd deraf, att Utsk:s betänk.
skall till fortsatt handläggning företagas och förslaget blifva
hvilande, i den ordning 49 § Riksd.Ordn. stadgar.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han ej velat afbryta discussionen,
men nu, innan discussionen förklarades fulländad, au9
H. 5
66
Den 7 September e. m.
sage sig böra framställa sin mening, då åtskillige talare förklarat
det vara stridande mot grundlagen att nu genast företaga den
förevar:de 3:dje punkten lill afgörande, oell andra åter påstått det
vara stridande emot grundlagen att låta den hvila. Hr Landtm,
finge derföre fästa uppmärksamheten derpå, att 49 § Riksd.Ordn.
visserligen i 2:dra mom. innehölle, att då en fråga 3:dje gången
förekommer, skall den till afgörande företagas, men sedermera i
3:dje mom. upptoge det stadgande, som berättigade Ståndet att,
då en ledamot sådant äskat, uppskjuta beslutet öfver ett dervid
väckt förslag till ett annat plenum. Då man icke kunde säga att
en fråga, derföre att ett sätt för frågans slitande blifvit afgjordt,
varit föreslagen till afgörande så länge ett annat sätt hålles öppet,
så följde det af sig sjelft, att de förenämnde 2:dra och 3:dje
momme i viss mån stodo i strid med hvarandra, eller åtminstone
att man borde anse 3 mom. såsom en förklaring af det 2:dra,
hvarigenom man velat stadga att 3:dje bordläggningen ej finge
ske under annat vilkor, än att ett under discussionen väckt förslag
blefve bordlagdt. Någon praxis i detta fall, hvarom flere
ledamöter talat, hade Hr Landtm, icke sig bekant, utan trodde
Hr Landtm, det aldrig inom R. o. Ad. hafva inträffat att, såsom
nu, ett under discussionen om ett till afgörande företaget betänk,
framstäldt förslag blifvit lagdt på bordet. I fråga om lämpligaste
sättet för ärendets behandling uti förevande fall, hade Hr Landtm,
yttrat sig innan någon hade begärt att hela frågan måtte uppskjutas
och Hr Landtnäs förslag hade derföre varit lämpadt efter
frågans dåvar:de skick, men sedan en sådan begäran blifvit framställd,
trodde Hr Landtm, att R. o. Ad. kunde derom besluta och
genom bifall dertill säkrast skulle förekomma det invecklade förhållande,
som i annat fall kunde uppstå; ty om man vore förvissad
att icke någet annat förslag till ändring i hvad Utsk. föreslagit,
än Frih. Palmstjernas, skulle ifrågakomma, så kunde man
visserligen förfara, såsom här blifvit föreslagit, att man voterade
om bifall till Utsk:s förslag eller ock afslag derå, med rättighet
att sedermera likväl antaga Frih. Palmstjernas förslag, men det
kunde hända att någon annan modifikation af Utsk:s förslag, än
den af Frih. Palmstjerna ifrågaställa, blefve under discussionen
yrkad, och i sådant fall vore del icke möjligt att anställa en votering
om contraproposm till Utsk:s förslag, emedan dertill skulle
förekomma dels afslag, med förbehåll om framdeles skeende pröfning
af Frih. Palmstjernas förslag, dels ett förslag, hvarigenom,
derest det antages till contrapropos. och sedermera vid voteringen
om hufvudsaken bifölles, Frih. Palmstjernas förslag blefve förkastadt.
Hr Landtm, trodde derföre, att då icke någon visshet
funnes, att Frih. Palmstjernas förslag blefve den enda ifrågakommande
modifikationen af Utsk:s förslag, frågan svårligen kunde
afgöras i afton, samt att det följaktligen vore bäst att uppskjuta
hela punkten tills Frih. Palmstjernas förslag i nästa plenum förekomme
till pröfning, men då Hr Landtm, likväl icke ansåge
frågan vara af den uppenbart bestämda beskaffenhet att en Talman
kunde vara berättigad att, i afseende derpå, vägra propos.,
Den 7 September e. m.
67
vore Hr Landtm, beredd att framställa propos. såväl till ifrågavar:de
punkts pröfning nu, som till dess uppskjutande till nästa
plenum, likväl med den förutsättning, att derest pröfningen anses
nu böra ega rum, men Ståndet skulle anse Frih. Palrastjernas
förslag böra till nästa plenum bordläggas, detsamma icke må
kunna genom någon nu företagen votering helt och hållet förkastas,
utan att såvida en votering, hvarigenom ett sådan resultat
kunde uppstå, komme i fråga, densamma då uppskjutes till nästa
dag.
Då härefter Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge
öfverläggningen om formfrågan vara fulländad, yttrade sig
Frih. Cederström: Jag vet icke om jag rätt uppfattat Hr
Landtnäs sista yttrande, men jag tyckte mig finna att det afsåg
att öfverläggningen om 3:dje punkten får uppskjutas för i afton.
Hr Landtm, yttrade, i anledn. häraf, att han ansåg det vara
Ståndets rättighet att besluta ett sådant uppskof.
Öfverläggningen om föredragningssättet förklarades nu vara
fulländad; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. behagade uppskjuta pröfningen af den nu förevar:de punkten
till nästa plenum, samt dä härvid ropades ja och nej, förklarade
det han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering, men innan voter:spropos.
i anledn. deraf hann blifva uppsatt, anmälde sig och
yttrade
Frih. Cederström: Den besynnerliga vändning, hvaruti
frågan nu efter det sednaste förklarandet af Hr Gr. o. Landtnäs
framställda propos. och Ståndets derpå afgifna svar, har kommit,
gör att jag får förklara, att ehuru Frih. Palmstjernas förslag är af
beskaffenhet att icke kunna förnuftigtvis af R. o. Ad. godkännas,
såsom eli regleringsförslag af Statens ordinarie räntor, emedau
det är så ofullständigt, att det behöfver i många fall kompletteras,
så och då jag icke vill på någon condition blifva ansedd såsom
den der skulle vilja uppskjuta något ämne, så afstår jag ifrån
min begäran om bordläggning, afstår ifrån att komplettera detta
förslag, ty jag är öfverens med Frih. Palmstjerna deruti, att detsamma
kompletteradt skulie vara ett mycket nyttigt förslag, men
nu är det icke nyttigt, utan lika skadligt, som Frih. Palmstjerna
sjelf yttrat om K. M:s nåd. propos. Man kan icke hoppa genom
fönstret för att komma dit, men man kan komma ur askan i elden
genom det förslag, som Frih. Palmstjerna har framställt. Jag
anhåller att vi mätte få votera om contrapropos. emot Frih. Palmstjernas
förslag.
Hr Printzensköld: Sedan Frih. Cederström afstått ifrån
den af honom begärda bordläggningen, så afstår jag äfven derifrån,
på det att hufvudfrågan derigenom må kunna till afgörande
utan vidare uppskof befordras, varandes jag förvissad derom
5*
68
Den 7 September e. m.
att R. o. Ad. skall finna det Frih. Palmstjernas förslag är allt
för ofullständigt för att i dess nuvar:de skick kunna godkännas.
Frih. Alströmer, Jonas: Då anhåller jag att Frih. Palmstjernas
förslag nu må blifva upptaget i den form, att man bestämmer
att skatterna skola utgå i naturapersedlar, men att småpersedlarne
må blifva förvandlade i penningar och att man må uppskjuta
lill ett kommande plenum frågan om hvilka persedlar, som skola
bibehållas in natura och hvilka som skola förvandlas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt sedan såväl Frih. Cederström,
som Hr Printzensköld afstått från den af dem gjorda begäran
om bordläggning af Frih. Palmstjernas förslag och således
anledn:n hvarföre uppskof med pröfningen af den ifrågavarrde
punkten af Utsk:s förslag blifvit begärd, hade förfallit, R. o. Ad.
torde finna att icke något hinder molte för att nu till pröfning
företaga denna punkt jemte de framställningar, som i afseende
derå blifvit gjorde, samt att således öfverläggningen om sjelfva
saken torde få fortsättas.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag har förut haft tillfälle yttra
mig emot Utsk:s förslag; flere talare hafva sedermera gjort detsamma,
och jag förmodar de flesta vara af den mening att det
icke kan antagas. Deremot förekommer på andra sidan Frih.
Palmstjernas förslag, såsom en motsats till Utsk:s, och jag anhåller
att få yttra de betänkligheter, som jag kan hafva mot detsamma.
Frih:n föreslår, att man hufvudsakligen skall bibehålla
räntepersedlarne. Derom är jag med honom ense; vidare att de
skola förvandlas efter ett årligt markegångspris. Deri instämmer
äfven jag. Allt detta är enligt med nuvarrde förhållanden. Men
Frih:n föreslår derjemte att de små persedlarne skola bringas till
ett större antal betydliga persedlar än K. M:s nåd. propos. upplager.
Frilen har visat, att sammanföringen blott till 2:ne persedlar
skulle vara äfventyrlig, ömsom för räntegifvare, ömsom för
räntetagare. Derom är jag också med honom ense. Att deremot
nu genast bestämma i hvilka räntepersedlar alla de öfriga
skola förvandlas, anser jag vara allt för hastigt. Frill. Palmstjerna
bar uppgifvit vissa persedlar, Frih. Cederström har tillagt andra
och Frih. Alströmer har satt i fråga en tredje bestämning.
Detta sker nu på en dag inom Adeln. Om nu PresteSt., sorn
ännu icke handlagt denna fråga, också skulle komma fram med tre
olika förslag eller ännu flera, och sålunda många olika framställningar
i detta hänseende göras, huru kan man hoppas att någon öfverensstämmelse
derutinnan skulle kunna vinnas? Kan man antaga att
den af dessa framställningar, som af R. o. Ad. samt PresteSt. eller
af R. St. i det hela, efter vissa minskningar, gillades, vore den
rätta? Det är icke allenast till befarandes att han icke vore det,
utan här förekommer en annan omständighet, vid hvilken jag ber
R. o. Ad. fästa sin uppmärksamhet. Det är den, att räntepersedlarnes
utbyte och förändring ifrån hvad de nu äro till något
Den 7 September e. m.
69
annat, icke kan, om lag och rätt här i landet skola gälla, göras
ulan räntegifvarnes samtycke. Hvar och en, som ärft eller förvärft
ett hemman har gjort det m4ed rättighet att bibehållas vid
den skatt, som hemmanet af ålder varit åsatt och att icke vara
blottställd för några ändringar deri, utan sitt eget samtycke.
Hvarföre är det, som StatsUtsk., ehuru dristigt det i öfrigt är,
likväl icke vågat föreslå R. St. att ändra frälseräntorna? Ulan
tvifvel derföre att deras egares rätt derigenom skulle rubbas. Jag
frågar då om dens rätt, som är skyldig att utgöra räntan, vare
sig till enskild man eller Kronan, om dens rätt är mindre helig
än ränletagarens? I K. M:s försäkran och stadfästelsen på Svenska
och Finska allmogens fri- och rättigheter af d. 4 April 1789
heter det i 2 §: ”de å hemmanen en gång gjorda, i laga ord”ning
fastställda skattläggningar och tiondesällningar skola i everl”deliga
tider ega bestånd, och aldrig någon ändring eller rubbning
deruti tillåtas.” Huru skall en sådan Konungaförsäkran,
som varit ansedd, så att säga, för BondeSt:s privilegium, kunna
medgifva en dylik förändring, som den ifråga vande ? Om man tillser
med hvad rätt hvar och en skattskyldig innehar sitt hemman,
på sätt Hr Gyllensköld i sin reservation åberopat, så borde
R. o. Ad. nogsamt finna, att man icke kan på detta sätt gå
till väga.
Föreg:de Ständer hafva äfven, så vidt jag förstår deras yttranden,
denna eganderättens oantastlighet. Då frågan under föreg:de
riksdag behandlats, yttrade de i sista punkten af sin underd. skrifvelse
till K. M. N:o 233 af d. 24 Maj 1845: ”På det alt Statsverket
må kunna med någon sannolikhet beräkna hvad belopp
”af naturapersedlar, som af räntegifvare kunna komma att uti de
”särskilda orterna levereras, få R. St. likaledes i underdånighet
”anhålla, att K. M. täcktes låta alla räntegifvare län- eller di”striktvis
höras huruvida de önska alt framgent bibehålla sin nu
”egande optionsrätt eller huruvida de åstunda att för framtiden
”ovilkorligt erlägga räntor och kronotionde i kontant.” Denna
R. St:s skrifvelse härleder sig från ett betänk, af StatsUtsk., i
hvilket jag förmodar att Frih. Palmstjerna, såsom Utsk:s ordf:de
på den tiden, deltagit. Hvad som då af R. St. yrkades, det lärer
väl äfven nu, för rättvisans skull, böra förnyas. Hafva vederhöride
blifvit hörda och medgifvit att deras räntepersedlar må
förenklas, så återstår frågan, med hvilka persedlar skall förenklingen
ske? Kan man ålägga räntegifvare alt åtaga sig persedlar,
som de icke hafva, eller kunna och vilja utgöra? Nej. Derföre
måste, enligt min öfvertygelse, räntegifvarne höras och deras
samtycke till förenklingen lemnäs. När sådant föregått, då,
men icke förr, kan förändringen lagligen göras med K. M:s och
R. Sus samtycke. Om nu R. o. Ad. eller R. St. i allmänhet
skulle på förhand besluta en sådan förändring, så blefve hon, på
sätt jag sagt, icke allenast oviss i afseende på rigtigheten, utan
hon blefve ock olaglig. Ingendera delen böra vi låta komma oss
till last. Man säger, måhända är det eder mening att endast
stadna vid ett afsla& på Utsk:s betänk., eftersom J ej heller vil
-
70
Den 7 September e. m.
jen antaga Frih. Palmsljernas förslag? Det är åtminstone icke min
mening, men det vore förhastadt af R. St. att i denna fråga fatta
beslut, innan vederbönde blifvit hörda. Dertill kommer att i
en fråga, sä invecklad som denna, der så mycken och noggrann
utredning genom embetsverken erfordras, bör det vara Konungen,
som tager initiativet, som låter utarbeta de förslag hvilka
skola för R. St. framläggas. Att göra tvärt om, att R. St. skulle,
innan dessa formaliteter blifvit iagttagna, på förhand och jag
må väl säga på måfå, uppgöra ett förslag i detta ämne, såsom
rättesnöre för K. M., hvarefter Han sedermera skulle verkställa
saken, det vore att företaga henne bakfram. Min tanka år alltså
den, att R. o. Ad. nu hvarken mätte gilla Utsk:s betänk, eller
Frih. Palmstjernas förslag, utan när saken blifvit genomgången i
sin helhet och Utsk:s förslag hade, såsom jag hoppas, förfallit genom
två Stånds beslut, då vore tiden inne att väcka en sådan
fråga, som Frih. Palmstjerna föreslagit. Men då synas Ständerna
böra dermed ingå till K. M. önskningsvis, ingalunda med något
afgörande beslut i saken. Derigenom vore Konungen underrättad
om R. St:s önskningar att sakens nuvande outredda skick
måtte förvandlas till ett utredt i de hufvudmomenter, hvilka Ständerna
uppgifva att få hos K. M. komma i nådigt öfvervägande.
Derigenom hade Ständerna hvarken bundit sina blifvande beslut
eller meddelat någon föreskrift, ulan endast hållit frågan öppen
och hänvisat på den lagliga samt, i min tanka, både lämpliga
och försigtiga behandling, som i saken bordt iagttagas. Hvad
jag derom tänker, öfverensstämmer väsendtligen med den reservation,
som Hr Gyllensköld afgifvit, ehuru jag i en eller annan
fråga derifrån, till en del afviken Om R. o. Ad. skulle egna denna
min mening någon uppmärksamhet, så skall jag sedermera,
om några af Ståndets ledamöter icke fästat sig vid den omtalta
reservationen, uppläsa de hufvudmomenter, som deruti innefattas.
Jag slutar således med anhållan, att R. o. Ad. icke måtte
autaga hvarken Utsk:s eller Frih. Palmstjernas förslag.
Frih. Palmstjerna: Hr von Hartmansdorff har nyss sagt,
att den skattskyldige eger rätt att bibehållas vid den skatt honom
af ålder ålegat, och icke underkastas förändringar deruti
utan eget samtycke; att detta är en grundsats, som icke ens
StatsUtsk. vågat vidröra, och till bevis derpå har Hr von Hartmansdorff
hänvisat dertill, att StatsUtsk. icke föreslagit någon
förändring i afseende på frälseräntoma. Jag ber att få fästa R.
o. Ad:s uppmärksamhet i allmänhet derpå, alt frälseräntoma och
skatterna lill Kronan äro helt olika saker, som icke med hvarandra
ega någon gemenskap. Frälseräntoma grunda sig på aftal
emellan enskilda personer, med hvilka statsmakterna icke hafva
annat att göra, än att bestämma vissa lagformaliteter för dylika
transactioners ingående, med hvilkas innehåll statsmakterna icke
hafva någon befattning. Deremot torde det vara obestridligt att
statsmakterna hafva att göra med de skatter, som utgå af Svenska
folket. 1789 års privilegier äro äfven anförda såsom stöd för
Den 7 September e. m.
71
Hr von Hartmansdorffs påstående, att den ordinarie räntan, som
utgår efter skattläggning icke kan i evärdeliga tider rubbas; men
jag får påminna, att sedan 1789 hafva vi haft ett annat år som
var 1809. Då antogs en viss Reg.F. hvarefter vi nu lefva. Den
innehåller att Svenska folket allena äger att vid riksdag genom
sina representanter sig beskatta. Således måste man äfven antaga
att Svenska folket eller de som äga jord, som är beskattning
underkastad, och af hvilken ordinarie räntor utgå, äfven hafva underkastat
sig det beslut, som R. St. i beskattningsfrågor Önna för
godt att fatta. Således har derigenom den äganderättsfråga, som
kan härledas ifrån 1789 års privilegier förfallit. 1809 års Reg.F.
innehåller, alt om man kan anse det K. brefvet såsom ett privilegium,
så kunna likväl alla 4 Ståndens sammanstämmande beslut
och K. M:s sanction förändra så beskaffade privilegier, enär
jordegarnes målsmän i detta fall beslutat på annat sätt; ty det
Sr förut lagligen bestämdt att det hinder som af äganderätten i
denna väg kan läggas, det kan på det och det sättet i laglig ordning
undanrödias. Denna anmärkn. måste således helt och hållet
förfalla.
Här är äfven af Hr von Hartmansdorff yttradt, att vid sista
riksdag så iakttog man likväl denna omständighet med mera samvelsgranhet
(eller något annat dylikt ord) i afseende på optionsrälen,
att antingen leverera in natura, eller underkasta sig för
frantiden att betala sina i persedlar sattaskatter, contant. Deremo
sattes då alldeles icke i fråga, huruvida skatten skulle till
en aman skatt förändras eller icke, utan denna framställning
skeddi naturligtvis för att hvarje ort skulle få tillfälle att yttra
sin meiing i detta afseende, och denna mening blifva gällande
uti den mån, sora det med statsverkets fördelar vore förenligt.
Nu är dldeles icke fråga, såsom jag tyckte mig Önna att Hr von
Hartman,dorff yttrade, att persedelräntan skulle pä något sätt utbytas
emit andra persedlar, som icke kunna utgöras, utan det är
i milt förlag endast sagt, att hufvudräntorna skulle utgå på samma
sätt son förut, men de persedlar som icke kunna utgöras in
natura, sås«m ^ höns, oxe o. s. v. skulle betalas i penningar,
äfvensom bjrgnadshjelpen, m. m. som redan utgå i penningar.
Det var såleles ett ogrundadt misstroende, som gaf anledn. till
denna anmäi n., och när detta misstroende är upplöst, så torde
äfven anmärkfn förfalla.
Vidare är sagt, att man icke skall gå för hastigt tillväga i
denna fråga elir deruti besluta förr än vederbör:de blifvit hörda,
och alt det är i. M. som skall taga initiativet, men icke R. St.
Huru mycket förastadt man går till väga i denna fråga, det öfverlemnar
jag tit R. o. Ad. att bedöma, då det är en fråga,
som redan på 1741-talet varit föremål för R. St:s öfverläggning,
och i mitt minne ledan år 1828, vid 1834 års riksdag i mer
eller mindre män, fvenså vid 1844 års riksdag och nu slutligen
vid 1848 års iksdag. Om man nu ätlats med den frågan
i 20 års tid mer ellt mindre ifrigt, så kan man väl icke säga
alt det är något förbytande om man nu vågar träda fram och
72
Den 7 September e. m.
säga: nu är det tid alt fatta beslut i frågan; oell om beslutet
förekommer något förhastadt, så är det derföre att han icke sysselsatt
sig med frågan förut. Denna förutsättning kan väl icke
tillämpas på Hr von Hartmansdorff, som, jag är säker derom,
visst icke har underlåtit att taga kännedom om alla de ämnen
som hit höra och hos honom har man icke något förhastande att
äfventyra; men afsigten är naturligtvis att icke fatta något beslut
i frågan pi detta sätt, utan på något annat sätt, som Hr von
Hartmansdorff ännu icke har framställt.
Här är äfvenledes sagt, att 11. St. böra i denna fråga gå
önskningsvis tillväga, och för K. M. endast framlägga hufvuddragen
eller den syftning hvaruti R. St. anse frågan böra afgöras,
på det att frågan må hållas öppen. Frågan har nu hållits öppen
i 100 år. Jag tror att det då kan vara tid att besluta. Önskningsvis
hafva R. St. tillvägagått vid föreg:de riksdagar i afseende
på sältet att utgöra räntepersedlarne efter medelmarkegång.
Vid 1834 års riksdag framställdes denna önskan. Vid 1840 å-s
riksdag voro äfven 2 Stånds beslut i denna fråga, men de öfrija
Stånden funno att frågan var för invecklad i sina accessoirer, så
att deraf icke biet något beslut. Det utlåt, hvarom vi nu öfvsrlägga
år afgifvit i anledn. af det förslag, som K. M. har framlagt.
Således har både K. M. tagit initiativet i frågan, och R.
St. gått önskningsvis tillväga, såsom Hr von Hartmansdorff siger
alt det har bordt ske. När K. M. gjort ett förslag sorn R St.
icke vilja ingå på, så är det således i sin ordning ali contriförslag
af dem framställes. Jag kan således för min del icke finna
något annat än att de anmärkn:r, som blifvit gjorda i dettf afseende
äro vederlagda.
Gr. Lagerbjelke: Det torde vara ovedersägligt odi äfven
ovedersagt, att vårt beskattningsverk, genom sin ytterliga inveckling,
högligen tarfvar förenkling och förbättring. I deta afseende
hafva äfven komilterade uppgjort och StalsUtsk. föordat ett
förslag. Emot detta förslag har här blifvit hufvudsa.ligen anmärkt,
att om de nuvar:de intraderna af natura-persedar förvandlades
till penningar, sä skulle säkerheten för statsinömsten och
för de deraf utgående löner och indelningar trolige» äfventyras
genom en, möjligen i framtiden skeende myntföränä ing äfvensom
genom silfvervärdets fall, så att derigenom äfven till och med
skulle uppstå ett premium för jordegare att söka stadkomma en
statsbankrutt. Hvad åter beträffar Frih. Palmstjenps förslag, så
finner man att dessa anmärkn:r icke kunna tilåmpas deremot.
I detta förslag äro nemi. alla hufvudräntorna bäehållna och någon
frestelse att söka åstadkomma statsbankrutt kan således icke
genom detta förslag uppstå. Det är endast d»smärre artiklarne,
som skulle förvandlas till penningar och dessa utgöra icke en så
stor del, att deraf någon våda kan inträffa, i de löner, der de
utgöra mest, utgöra de en fjerdedel och i d andra något mindre.
De utgöra således icke på långt när så myoet, att det för deras
skull, skulle löna mödan för jordegarne att söka åstadkomma en
Den 7 September c. m.
73
statsbankrutt, ty man måste taga i betraktande att äfven jordegarne
på en sådan betydligt förlora genom rubbningen uti den allmänna
krediten oell att denna förlust på intet sätt skulle uppvägas
genom den lilla vinst de skulle kunna göra igenom någon
nedsättning af värdet på en sådan liten del af räntorne; likasom
äfven, om också silfvervärdet i tidernas längd skulle något falla,
så skall man likväl finna, då man betraktar huru liten del af
räntorna, som efter Frih. Palmstjernas förslag skulle utgå i silfver,
att ingen synnerligen märkbar förlust för statsverket kunde derigenom
uppstå. Hvad man deremot egentligen ville åstadkomma,
eller en förenkling af skatteväsendet, genom hvilken räkenskaperna
skulle kunna göras åskådliga och begripliga äfven för den
mindre upplyste, en förenkling hvarigenom den skattskyldige sattes
i tillfälle att kontrollera om honom rätt sker eller icke, hvilket
under nuvande förhållande för den i kameralverkets mysterier
oinvigde är nära omöjligt, detta kunde vinnas, i händelse man
antog Frih. Palmstjernas förslag.
Man har sagt att detta förslag är så nytt att det kommer
öfver oss på en gång, att det icke går an att vidtaga ettt beslut
i en så vigtig fråga innan man hunnit tänka sig före. Frih.
Palmstjerna sjelf har anmärkt att denna fråga är öfver 100 år
gammal. Hvad serskildt beträffar Friluns förslag, så torde dervid
äfven böra tagas i betraktande, att detta förslag icke utgör någon
ny lagstiftning, utan endast är en utveckling af det gamla skattesystemet,
ty det gör icke någon förändring med hufvudräntorna
hvilka skulle qvarstå. Det förvandlar endast de smärre persedlarna,
så att i st. f. bråken ^ får, -J höna o. s. v., en fix penningeränta
skulle bestämmas. Redan nu går det så till alt desse
persedlar utgöras i penningar efter markegång, och markegången
på dessa persedlar förändras ganska sällan. I st. f. att uträkningen
nu måste göras hvarje år, skulle den efter Frih. Palmstjernas
förslag endast göras en gång för alla. Detta förslag ligger således
sä nära det nuvar:de förhållandet, att denna fruktan för något
nytt som man icke vet hvad det är, icke vid detsamma kan
förkastas.
Man har äfven anmärkt att 1789 års Konungaförsäkran skulle
ligga i vägen för en förändring i skatterna, emedan densamma
skulle vara ett privilegium för BondeSt. Afven om så vore, så
kan man väl svårligen påstå, att BondeSt. icke skulle ega rättighet
att afsäga sig sitt eget privilegium eller att detta privilegium
skulle vara heligare än alla andra, så heligt, att icke K. M. och
B. St. skulle kunna förändra detsamma. Del vore att upphäfva
hela ideen af lagstiftande makten. Då det Stånd hvilket frågan
närmast angår, och hvars privilegium det vore, får tillfälle att
deröfver yttra sig, och då detta Stånd ger sitt bifall, så måste
väl detta privilegium kunna ändras. Det är onekligen representationens
skyldighet alt med samvetsgrant allvar pröfva ingifna
förslag innan de antagas en pröfning hvars noggrannhet blir ännu
mera maktpåliggande i den mohn förslaget är uppgjordt på
theorelisk grund ulan sammanhang med det bestående inom na
-
32
Den 7 September e. m.
lionen; men icke följer deraf, att den som vill bevara huset, skall
derföre också vilja bevara takdroppet, utan tvärtom, just den som
vill bevara byggningen måste vara allra angelägnast att söka bota
skadorna. Det är detia som Frih. Palmstjerna genom sitt förslag
har sökt att göra. Det är den rätta och sanna conservatismen
att på samma gång som det lefvande inom nationen vårdas
och underhjelpes, bortskära det onda. Detta har Frih Palmstjerna
försökt. Ilan har bibehållit det goda i vårt beskaltningssystem,
derigenom att han såsom beräkningsgrund bibehållit de stora persedelräntorna,
säd, smör m. m., hvarigenom Statens äfvensom de
indelta löntagarnes säkerhet betryggas, att i framtiden hafva sina
inkomster i behåll, men genom förändring till penningeskatt af
småpersedlarna, har han borttagit det krångel, den småaktighet,
som förorsakades af dessa småsaker, höns, ankor och gäss m. m.
Det är en conservativ förbättring. Man har bibehållit det goda
och bortskurit det onda.
Man har äfven sagt att det är för tidigt att taga Frih.
Palmstjernas förslag i betraktande innan man afslutat öfverläggningarna
och definitivt beslutat angående Utsk:s förslag; men mine
Hrr, då Utsk:s förslag är slutligen afgjordt, så är riksdagen slut.
Således innan man skulle komma till Frih. Palmstjernas förslag
så är tiden ute. Jag vill åstadkomma något i denna fråga och
derföre anhåller jag om bifall på Frih. Palmstjernas förslag.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Sandströmer: Då åtskilliga talare redan besvarat de
anmärkmr jag velat upptaga, skall jag söka att så litet som möjligt
förlänga diskussionen. Jag hade trott att frågan derom, huruvida
en förändring af nuvartde beskattningsväsende är af behofvet
påkallad, skulle vara så afgjord att åtminstone derom icke vidare
behöfde tvistas, men då flere talare här yrkat afslag på Utskts
betänk., utan att vilja sätta någon annan förenklingsåtgärd istället,
visar det sig tydligt, att hos en och annan råder den opinionen,
att nuvar:de beskattningssystemet icke medför sådana olägenheter,
att någon förändring deruti är af nöden. För hvar och
en, som tager kännedom om kommilterades arbete torde vara
öfverflödigt att fästa uppmärksamheten på den massa af serskilda
och ofta rätt löjliga ränteartiklar, som i vår jordbeskattning förekommer.
Dervid beder jag dock att få erinra hurusom jordeboksräntan
innehåller icke mindre än 295 serskilda tittlar, att
mantalsräntan förekommer under 155 serskilda beräkningar och
att deribland skattetiteln hästar förvandlas på 65 serskilda sått,
att räntor t. ex. utsatta i åhl, skola förvandlas i strömming, hvilken
derefter skall liqvideras efter markegång; att räntor utsatta i penningar
liqvideras olika på serskilda ställen, så att t. ex. hvad
som är bestämdt till 5 sk. på ett ställe utgår med detta belopp,
men på andra ställen liqvideras olika, såsom med 5 sk. och några
runstycken o. s. v. Hvarthän ett sådant system skall föra,
inser hvar och en. Det är klart, att det skall inveckla räkenskaperna
och försvåra göromålen för de personer, som med uppbör
-
Den 7 September e. m.
75
den hafva att skaffa, samt jemväl försvåra kontrollen och göra
det omöjligt för de skattskyldige att, utan besvärliga uträkningar,
förvissa sig om, huruvida debiteringen af deras utskylder är rigtig
eller icke. Erfarenheten har också beklagligen visat att de
tjenstemän, som haft att skaffa med uppbörden, just af detta system
hemtat tillfälle att begå underslef. Jag tror det således vara
nödvändigt att någon åtgärd vidtages för att genom räntornas
förenklande undanrödja förenämnde olägenheter.
Förslaget derom är ej heller någon nyhet ty i mer än 100
år har det varit föremål för Regeringens och representationens
omsorger, huruledes en sådan förenkling kunde på lämpligaste
sätt tillvägabringas. För att emedlertid icke gå för långt tillhaka,
så får jag erinra, att, efter hvad i betänk, är upplyst, redan är
1828 ett förslag till ränteförenkling var utarbetadt af kammarcolhm.
Detta förslag hvilade på den grund att de många olika
räntepersedlarne skulle sammanföras till några få af de s. k. hufvudräntorne,
och att således åtskilliga räntepersedlar skulle utbytas
emot andra. Då kommitterade erhöllo sitt uppdrag, var det
naturligtvis deras skyldighet att noga öfverväga på hvad sätt en
nödig förändring skulle kunna tillvägabringas, så att den på samma
gäng uppfyllde sitt ändamål att förenkla skatteväsendet, och
bevarar så väl de skattskyldiges som Statens rätt. Vid öfvervägande
af alla dervid förekommande omständigheter, visade det sig
snart att, derest man ville följa den förut iakttagne grundsatsen,
att utbyta de många räntepersedlarne emot andra, skulle en sådan
åtgärd, mötas af den betänkligheten, att de nya räntepersedlarne,
till hvilka skatterna skulle förvandlas ifrån de gamla, svårligen
i tidens längd, skulle kunna till sitt värde fullkomligen motsvara
dessa, ock i samma mån, som en dylik olägenhet egde rum,
skulle en höjning eller sänkning af räntan komma att inträffa.
Sådant mäste ock alltid blifva följden af hvarje utbyte utaf en
persedel mot en annan. På hvilkendera sidan fördelen kommer
att stadna, pä Statens eller den skattskyldiges, är omöjligt att på
förhand säga, och detta afskräcker hvar och en af de skattdragande
som fruktar för en oviss framtid. Det uppstod äfven hos
komiterade fråga derom huruvida ändamålet skulle kunna vinnas på
ett sätt, som ungefärligen öfverensstämde med hvad af Frih. Palmstjerna
blifvit framstäldt, nemi. att förvandla de smärre räntepersedlarne,
till penningar, och bibehålla de s. k. hufvudräntorna. Mot detta
förvandlingssätt förekom likväl den betänkligheten att, i olika län,
de persedlar, som då komme att förvandlas lill penningar och
persedlar, som efter detta system skulle qvarstå, ingå i ganska
olika proportion, och således mäste det naturligtvis inträffa, att,
efter den blifvande förvandlingen, räntorna skulle komma att i
mycket olika förhållande i serskilda delar af landet utgöras af
penningar och persedlar. Antingen man antager såsom en förmon
eller skada, alt få räntorna förvandlade i penningar, eller
bibehållna i persedlar, så är det klart, att man skulle anse sig
hafva vunnit eller förlorat på förvandlingen, allt efter som man
hade fått större aller mindre del af sina räntepersedlar bestämda
76
Den 7 September e. m.
till penningar. Komiterade trodde derföre att, då det var fråga
om vidtagandet af en slutlig förändring af vårt intrasslade skatteväsende,
den borde göras på sådant sätt, alt, fastän man naturligtvis
icke kunde rubba befintlige skattläggningar, samtliga skattskyldiga
åtminstone i afseende ä grunderna och sättet i utskyldernas
utgörande i möjligaste måtto (ingo dela ljuft och ledt, så att
det blefve lika tungt eller lätt för dem alla. Af alla dessa skäl
och då hemmansräntorne uti vissa provinser redan utgå med visst
penningebelopp, ansågo kommitterade bäst, att sälta räntorna i
penningar i st. f. varor. Komiterade hafva likväl dervid ingalunda
förbisett de farhågor, som emot ett sådant förfarande skulle
kunna anföras, och ej heller sökt dölja dem, enär dessa betänkligheter,
så vidt de kunnat pä förhand inses, blifvit af komiterade
upptagne.
Man har, i afseende på farhågan att grundskalternes bestämmande
till visst penningebelopp, skulle kunna medföra förlust för Staten,
åberopat förflutna tiders erfarenhet. Jag uppskattar högt
värdet af denna ledning erfarenheten lemnar, men i sådant fall,
böra äfven förhållanderne under den tid hvaruti man lefver, vara
lika med den under den lid ifrån hvilken man hämtar erfarenheten.
Om man tillser, hvad som föranledt den nedsättning af de
uti penningar bestämda räntor, som genom myntförsämring har
uppkommit, så skall man finna, att det varit okloka flnanceåtgärder.
Man bör likväl hoppas att, i den mån, som en stigande
upplysning bibringat redigare begrepp om dessa ärender och gjort
det klart, huruledes man icke utan våda kan behandla myntväsendet
så, som mångengång förut skett, det knappast skall vara
möjligt att tillvägabringa myntförsämringar på samma sätt hädanefter
som hittills. Det må åtminstone vara förlåtligt om man
tror, att det rätta så mycket mera skall göra sig gällande, då
man har varningar af en förfluten tids misstag. Det har äfven
blifvit anmärkt, att om också icke räntorne skulle nedsättas genom
en hastig myntförsämring så skulle dock deras bestämmande
i penningar medföra deras förminskande i samma mån som peuningevärdet
sjunker. Det må vara en möjlighet att så kan komma
alt inträffa; men äfven de personer, som påstå en dylik oupphörlig
myntförsämring äger rum, medgifva likväl hvad som ock i
detta fall måste vara naturligt, att en sådan förminskning af silfver
värdet måste försiggå ytterst långsamt. Jag tror derföre, att
äfven om man skulle antaga att en så beskaffad myntförsämring
kan komma att verka på hemmansräntorne, något verkligt äfventyr
för Staten likväl icke deraf kan äga rum, enär alla andra förhållanden
i samma mon jemkades. Det var ock, i enlighet med
denna åsigt som komiterade vid betraktande af svårigheten att
uppgöra en rättvis förenkling, genom de mångfaldiga persedlarnes
förvandling till några få, trodde sig böra i första rummet föreslå
alla hemmansråntornes bestämmande i penningar. Man häribland
annat, jemväl förespeglat, att genom räntornas bestämmande på
sådant sätt skulle indelta arméen blifva vanlottad, och att, genom
den förminskning af lönevilkoren som förmenas derigenom upp
-
Den 7 September e. m.
77
komma, skulle det icke vara möjligt att förmå skickliga personer
att söka platser. Häraf skulle således följa att lönernes bestämmande
i penningar vore skadligt såväl för Staten, som för alla
löntagare i riket. Men månne det visat sig, att tjenstemännen
vid den mängd Stater och corpser, som för närvaride åtnjuta
contenia löner, mera än de indelta löntagarne, blifvit i saknad
af skälig ersättning, utan har det icke i alla fall tvertom gått så,
alt deras löner blifvit efter omständigheterne ökade, fastän om
jag också medgifver, att dessa tillökningar icke alltid egt rum så
hastigt som de måhända kunnat påfordras? För öfrigt förundrar
det mig att i ett land der betydligaste delen af civila embetsoch
tjenstemän samt hela värfvade arméen och flottan innehafva
contanta löner, man ens kan framkasta, att om indelta arméen
framgent blefve pä samma sätt aflönad, svårighet skulle möta att
vid densamma erhålla lika duglig personal som hittills, ty jag
förmodar icke att någon skall ifrågasätta, att förutnämnde corpser
i afseende ä dugligheten varit sämre lottade, än sistnämnde del
af arméen.
Man har jemväl påstått att, genom räntornes utsättande i
penningar, jordegarne skulle få ett intresse alt bereda nedsättning
uti myntväsendet.
Det må vara möjligt att detta kunde blifva deras intresse,
men deraf måtte väl icke följa, att de skulle kunna få ett så stort
och afgörande inflytande på den financiella lagstiftningen, att de
kunde förmå vederbör:de att till fördel för ett dylikt intresse, vidtaga
uppenbart okloka beslut. Detta skulle väl kunna förekommas
af den stora mängd öfriga medlemmar af Staten, som äro intresserade
i myntvärdeis upprätthållande.
Den anmärkn. har äfven blifvit framställd, att detta skulle
vara stridande emot jordegarnes rätt, att någon förändring af de
genom skattläggning bestämda ränior utan deras medgifvande komme
att ega rum, och man har på sådan grund yrkat, att samtlige
delägare borde öfver förändringen höras, innan densamma kunde
vidtagas. En talare har redan förut fästat R. o. Adis uppmärksamhet
på hvarthän sådant skulle leda. Huru skulle ock detta
tillgå? Skulle det ske länsvis, och pluraliteten af länets skattskyldige
bestämma afgörandet ? Man svarar mig troligen nej. Skulle
det ske då häradsvis, och bero af pluraliteten der? Svaret måste
blifva detsamma, ty hvarföre har pluraliteten inom dessa fördelningar
mera rätt än någon annan att bestämma huru i förevarande
fall borde förhållas. Man sknlle således slutligen komma
derhän att hvarje räntegifvare borde äga rätt att icke påtvingas
någon förändring utan silt medgifvande. Detta gällde då icke
blott för hemmanet, utan för hvarje bråkdel deraf. Huru skulle
på detta sätt ett beslut om ränteförenkling komma att fattas?
För min del kan jag åtminstoue icke annat finna, än att det enda
både lagliga och utförbara sättet att komma till något resultat,
är att R. St. afgöra frågan. R. St. äga beskattningsrätten. När
de således kunna i laglig ordning pålägga och borttaga skaller,
så måtte de väl äfven äga rättighet att fatta beslut, om huru de
7S
Den 7 Septembere. m.
skola utgöras, och vidtaga de förändringar i detta afseende, som
kunna vara af behofvet påkallade.
Slutligen beder jag att få erinra att, då jag såsom ledamot i
komiteen, på sätt betänk, upplyser, egande den öfvertygelse, att
en förändring genom räntornas utsättande i penningar vore att
föredraga, likväl, för den händelse att deras reducerande till ett
färre antal persedlar skulle finnas lämpligare, deltagit i framställningen
af det alternativa förslag i denna syftning, som sedermera
tagits till grund för K. M:s nåd. propos., hoppas jag derigenom
hafva ådagalagt mitt bemödande att i möjligaste måtto befordra
det åsyftade ändamålets uppnående, och min önskan att detta
måtte vinnas pä ett sådant sätt, att alla kunde blifva nöjda. Då
emedlertid detta ärendes behandling bekräftat den farhåga jag redan
pä förhand yttrat, att ett sådant förvandlingssätt, som nyssnämnde
alternativa förslag innefattas, eller de nuvande räntepersedlarnes
utbyte mot färre, mötes af allmän farhåga hos den skattdragande
och ej heller i öfrigt vunnit något understöd; så anser
jag mig icke ega anledn. frångå den åsigt jag framställt, att ändamålet
bäst bör kunna vinnas på det sätt Utsk. föreslagit, och
finner mig derföre nu böra, i likhet med hvad jag förut gjort, yrka
bifall till Utsk:s betänk.
Gr. Anckarsvärd: Den nu under öfverläggning varande
frågan hvälfver sig egentligen och så till sägandes ensamt omkring
förslaget att förvandla våra räntepersedlar lill penningar.
Jag anhåller att få upprepa för dagens prot. såsom utgångspunkt
för mina åsigter, att. frågans ålder daterar sig från d. 10 Juli
1712, då ifrån Bender anbefalldes, att förslag skulle uppgöras
till förenkling af skattepersedlarna, och dervid tagas i öfvervägande
om icke nyttigast vore att räntorna sattes till en viss summa
i penningar i ett för allt. Genom ett K. bref af d. 25 Januari
1744 meddelades Kammarcolbm lill behörig efterrättelse. R. St:s
skrifvelse af d. 12 September 1743 innefattande bland annat,
alt någon förbättring i kammarverket icke kunde ske om icke
Bonden fick betala hela sin ränta med penningar, hvilket vore
det bästa uppbördssättet. Det är således mer än 140 är sedan
frågan bragtes å bane. Det är mer än 100 år sedan R. St. i
detta hänseende yttrade sin åsigt, att ingen förbättring kunde ega
rum med mindre än att bonden fick betala i penningar.
Vid detta tillfälle har allt för litet blifvit vidrörda de olägenheter
för den skattdragande, som genom närvande skatteförhällanden
äga rum, och det synes således vara mig reserveradt, att få
upptaga denna del af frågan, men då olägenheterna af förslaget
af andra talare isynnerhet blifvit upptagne, så vill jag söka till
att upptaga deras åsigter till besvarande, så vidt jag förmår.
Hr von Hartmansdorff har yttrat, att om de ordinarie räntorna
förvandlades till silfver, så skulle skattebeloppet derigenom
komma alt förminskas. De ordinarie skatterna skulle derigenom
nedsättas, och Kronans rätt förnärmas. Detta är, såsom tydligen
synes, en supposition, en hypothes, som förekommer mig i högsta
grad obehöflig, då den skulle vara fotad på tanken om en
Den 7 September e. m.
79
ytterligare myntförsämring inom vårt land. Det är en sanning
att vi sedan Guslaf d. ltstes tid hafva gjort en mängd statsbankrulter
till ett belopp af 500 procent; men det är derföre
icke mera troligt Mine Hrr, det må åtminstone tillåtas mig, alt
göra denna supposition, alt vi kunna återkomma till sådana förhållanden.
Jag kan icke anse detta möjligt, det vore för mig
ofattligt och all grund för byggnaden förföll så snart man skulle
vidblifva en sådan supposition, hvilket jag icke anser vara behöfligt,
då detta måste vara beroende af representationen, af folkombuden.
Jag ber då alt i detta hänseende fä återupprepa hvad
som så många gånger i det fallet blifvit såsom motskäl sagt. Jag
hemställer till Huset, huruvida den, jag vet icke för huru många
tusende gånger omsagda frasen kan komma i fråga, huru det genom
ett constitulionelt samhälle kan sättas i fråga, alt genom
ränteförhållanderna regeringsbestyret skulle kunna begå sig, om
icke folkombuden beviljade medel. Således är del skälet af intet
värde och kan icke komma under något betraktande, ty det båticke
något sammanhang med den förevartde frågan.
Här har blifvit sagt att arméens lönevilkor skulle försämras
och alt arméen derigenom skulle förlora sin duglighet, enär en
bättre personal skulle, i anseende till de svaga inkomsterne icke
vilja ingå i arméen. Hvad löntagarnes inkomster beträffar, Mine
Hrr, så kommer det väl hädanefter likasom hitintills, att blifva
representationens, samhällets omsorg. Jag kan således icke förstå,
att ett annat förhållande skulle uppkomma derigenom att ett
mera ordnadt skick för skatternas utgörande infördes. Här är ju
icke fråga om, att beröfva lönlagarne en enda skilling. Detta påstående
är bygdt derpå, att en myntförsämring skulle komma att
äga rum och att då statsverket skulle komma att förlora samt
löntagarne äfven få känna tyngden deraf. Fick han det återigen
icke, så skulle derigenom en obillighet uppstå, ty Mine Hrr, ett
constitutionelt samhälle kan icke medgifva att en embetsmannacorps
skall utgöra en stat i Staten; och skulle den göra det, så
vore det ett missförhållande, som vore omöjligt att undvika, ifall
så beskaffade lagar förefunnos, som gjorde det till en nödvändighet.
Jag kan således icke begripa huru allmogen skulle kunna
genom räntepersedlarnes förenkling komma att försättas i en sämre
belägenhet än den har, men deremot kan allmogen slippa det
prejeri som äger rum vid räntornas ulkräfvande, då det vanligen
tillgår på det sätt att löntagarne anmoda regementsskrifvaren, att
uppbära deras löner och gifva honom fullmagt dertill, samt att
de ofta nöja sig med ett vida mindre belopp än hvad den skattskyldige
får utgöra. Sådant anser jag förhållandet vara och att
det ingalunda kommer löntagaren till någon fördel. Jag tror att
det vore för dem oändligt mycket fördelaktigare om de Hnge i
landlränterierna uppbära sina qvartal, såsom i Ulskrs sednare betänk.
blifvit ifrågaställdt, utan att någon minskning för dem derigenom
skulle uppkomma. Skulle genom de förutsättningar som
blifvit framkastade, sådana förhållanden uppstå, hvarigenom deras
80
Den 7 September e. m.
inkomster minskades. Så har Staten fått på sin lott att sörja för
att sådana förhållanden blefve så mycket som möjligt rättade.
Ilar har blifvit sagt att armeens förhållande skulle förlora
genom skalteförenklingen. Detta är lika så grundlöst som öfrige
argumenter i detta hänseende. Jag torde få laga mig friheten
åberopa att vid mitt första inträde i tjensten hade jag icke mer
än 80 r:dr och på intet vis voro dessa 80 r:dr mera då, än hvad
nuvartde sulialterner hafva med afseende på varuprisernas förhållanden
och torde säkerligen hädanefter icke blifva det.
Här har äfven blifvit sagt att embetsmanna-corpserna skola
på samma grund förlora. Jag hemställer om detta inkast äger
den aldra ringaste analogi med frågan. Det torde m.edgifvas mig,
att största delen af embetsmanna-corpsen icke åtnjuter indelta löner.
Således komme alldeles icke detta inkast att kunna göra
sig det minsta gällande. Här är sagt, att räntetagarne skulle
visserligen till en början vinna på förslagets antagande. Någon
pekunier vinst är här alldeles icke möjligt att göra. Hvad de
skulle vinna är att under missvextår, då jordbrukaren är tillräckligt
tryckt genom naturförhållandens inverkan, så skulle de få sina
stora behof något förminskade. Detta är hvad de skulle vinna,
och detta är den vinst, som jag tror alt ett samhälle icke
bör förneka dem, ehuru jag medgifver all man måste vara varsam
och på ett noggrannt sätt gå till väga uti en så beskaffad fråga.
Man säger att jorden, till stor skada för BondeSt. genom
den föreslagna anstalten, skulle blifva dyrare. Detta är ett argument
Mine Hrr, som är motbjudande att fästa sig vid, ty jag kan
icke begripa, Mine Hrr, att det skulle vara en olycka för jordbrukaren,
om hans jordvärde förökades. Jag kan icke heller se att
det skulle blifva en följd af räntepersedlarnes förenkling; menen
så beskaffad statsekonomisk grundsats som den, alt bibehålla jorden
vid dess möjligen minsta värde, på det att efterkommande
måtte få den för bättre pris, det är något som jag får erkänna,
att jag icke fattar hvaruti den består. Detta är visserligen icke
något nytt, ty detta argument anföres hvarje gång man talar om
skattenedsättning, och det anföres då såsom en orättvisa, eller åtminstone
såsom en alldeles obehörig skänk åt det närvaride, på
det kommandes bekostnad. För min del kan jag likväl antaga
alt argumentet är rigtigt.
Hr von Hartmansdorff har sagt att en brist i statsintraderna,
som skulle uppkomma genom ränteförenklingen (alltid förutsatt
att den skulle komma att medföra en sådan myntförsämring att
penningevärdet skulle förfalla till ingen ting) skulle komma att
ersättas genom bevillning och osäkerheten skulle blifva så mycket
större, som svårigheten att kontrollera skattebeloppet, måste ökas.
Jag kan icke förstå, att denna osäkerhet, kan blifva större än
den nu är vid hvarje riksdag. Således anser jag icke eller att
detta kan blifva ett skäl emot förslaget. Hr von Hartmansdorff
medgifver visserligen, att myntförsämringen möjligen icke kan komma
att så snart inträffa, men att krig eller dylika olyckor nöd
vän
-
Den 7 September e. m.
SI
vändigt skulle medföra ett sådant förhållande. Jag gör mig ett
bättre begrepp om samhällets nuvar:de utveckling, än att hvilka
olyckor som hällst skulle kunna blifva anledn. lill en myntförsämring.
Det kan icke undgå min förundran, att en af Bankens
tjenstemän kan hysa sådana farhågor, att man under närvande
tidsförhållanden, sedan sekretessen i bankofrågor blifvit undanröjd,
med den publicitet, som nu i dessa ämnen råder, skulle
kunna tillgripa sådana medel, hvarigenom myntförsämring skulle
inträffa. Jag får säga, att det öfvergår mitt begrepp. Man frågar
huru räntegifvarne skulle kunna få penningar till skatternas afbördande
annorlunda, än genom försäljning af sina ränlepersedlar.
Jag frågar deremot: huru skulle Kronan få penningar annorlunda
än genom försäljning af den räntespanmål, som för
närvande skall bevaras? Om Kronan får dessa penningar genom
försäljning af räntespannemålen eller, om det är räntegifvaren, som
försäljer spannemålen för alt skaffa sig penningar lill kronoutskylderna,
så måste det blifva utan inflytande pä sjelfva förhållandet.
Hr von Hartmansdorff säger att en så (ill sägandes tvungen
varuförsäljning skulle endast blifva till fördel för fabriker och
sladsboar, men, hvarigenom skulle denna fördel för dem uppkomma
mera händanefter än hittills. Att räntegifvarne måste
sälja, för att tillfredsställa räntetagarne, är hvad som sker beständigt.
Det är en känd sak, åtminstone för oss landtman, som äro
i en ständig beröring med den skattdragande, att de flesta afbördas
med skyldigheter enligt contracl. Till och med i komiterades
förslag finner man i detta afseende uppgifvit alt af 60,000 tunnor
afradsspanmål endast 6000 tunnor blifvit levererade in natura,
och resten i penningar. Ilär är sagt, att den föreslagne förändringen
omöjligen skulle kunna blifva varaktig, och att det
skulle blifva den skattskyldiges intresse att befrämja myntförsämringen.
Jag hemställer om den skattskyldige kunde äga en sådan
magt alt han kunde befrämja myntförsämringen, om det icke
dä vore mycket ginare, att han begagnade sina krafter för att
helt och hållet välfva ifrån sig hela skattebeloppet, och jag tror
icke att man kan sätta i fråga ett sådant förhållande.
Det är vidare sagt, att statsbristen skulle föranleda till bevillnings
åliggande, och till upphäfvande af nu existerande uppbördsförhållanden,
samt att derigenom, en mängd af varor skulle
påföras landel till ett premium för myntförsämringen. Här komma
vi nu in på ett område, som något mycket atlägsnar sig ifrån
sjelfva hufvudfrågan, hvarföre jag icke eller vågar gifva mig långt
in derpå. Jag respecterar hvarje annans mening, men jag är icke
af den mening som gynnar prohibitismen, som tror ett samhälles
bestånd under närvar:de lid beror på uppbördsmännerna.
Här har ytterligare blifvit sagt och frågadt hvarföre icke StatsUtsk.
vidrört frälseräntorna. Hvad beträffar denna fråga, så får
jag beklaga, att StatsUtsk. icke kunnat laga steget fullt ut. Af
en annan ledamot har det blifvit sagt att räntorna vore ett aftal
enskilda personer emellan och derföre icke kunde vidröras. I an9
H. 6
S2
Ben 7 September e. m.
ledn. deraf ber jag att få anmärka, att frfdseräntorne äro af Ivenne
olika naturer, här finnas sådana frälseräntor som uppkommit
genom Kronans försäljning af sina räntor, genom bytesbrister och
liqvider, och hvilka på detta sätt, äga helt och hållet samma natur.
Jag är sjelf egare af sådane räntor som äro köpta eller tillbytta
af Kronan, och jag erkänner upprigtigt att jag skulle funnit
mig belåten med, om för dessa slags frälseräntor förhållandet
har blifvit alldeles enahanda, sora för de öfriga till indelningar
ingående skalteräntor. Jag har aldrig någonsin begagnat min
rätt i delta fall, ty äfven under dessa hårda markegångar, som ,
under de sednare tider varit, hafva mina räntegifvare betalt i
penningar, och det måste vara ett bevis på, att landtmannen anser
sig mera belåten med att betala dessa penningar. Men såsom
förhållandet nu är, så måste jag anlita häradsskrifvaren hvarje år,
och är nödsakad att till honom gifva douceur derföre, att han uträknar
dessa räntor, bestående i höns, ägg, o. s. v. Jag måste
nöja mig med hans beräkning, ty det är icke möjligt att kontrollera
den, och det .är detta tillstånd som man nu vill upphäfva,
hvilket återigen andra värda ledamöter af detta hus synas
vilja motsätta sig.
Här har äfven blifvit yttradt, alt genom 1789 års Konungaförsäkran
till BondeSt. hafva de blifvit försäkrade, alt ingen ny
skattläggning skulle rubba deras nuvar:de räntor m. m. sådant,
Detta är mycket rigtigt och bra, men jag kan icke inse, att det
bör utgöra ett hinder för allmogen all fä inträda i ett båttre
förhållande. Jag kan icke göra mig begrepp om hvad det vill
säga, att yrka något sådant.
En värd talare har såsom slutsats till allt detta förklarat,
att den motsatta åsigten eller den lill hvilken jag helt och hållet
ansluter mig, som önskar att vi mätte inträda i ett mera civiliceradt
förhållande, och i ett förhållande, som mera svarar emot
alla öfriga europeiska förhållanden än det hvaruti vi befinna oss,
i anseende till det varubyte som nu existerar genom räntepersedlarnes
förhållande. Detta förklaras af dem som äro af motsatt
tanka såsom en sjel (för vil leise. Pä hvilkendera sidan förvillelsen
här äger rum, det lära de tvistande sjelfva få afgöra.
Man säger att Konungamakten genom denna förändring skall
blifva svag. Det är en repetition af hvad förut varit yttradt,
men jag förstår icke hvaruti Konungamaktens styrka skulle bestå,
om den skulle försvagas derigenom, att man sätter folket i ett
naturligare förhållande att kunna sjelft beräkna sina skatter.
Här är äfven repeteradt, att embetsmannasjelfständigheten
derigenom skulle minskas. Jag kan icke föreställa mig hvaruti
embetsmannasjelfständigheten består, om den beror ensamt af sättet
alt få sina löner; ty så klart begrepp kan jag icke göra mig
om embetsmannens sjelfständighet, att den skulle vara beroende
på lönevillkoren eller deras utgörande på ett eller annat sätt.
Jag tror att det ligger i karaktären af tillgifvenheten för fäderneslandet
och dess egentliga bestämmelse är, att bidraga till landets
och dess innebyggares fördelar.
Den 7 September e> m.
83
En annan värd talare förutsätter, alt den så starkt stigande
spannemålsproduktionen skulle nödvändigt åstadkomma fall i priserna,
vid hvilket förhållande räntegifvarne skulle komma att lida
mycket, om persedlarne förvandlades i penningar. Jag vet likväl
icke, att man kan hafva anledn. sluta till elt sådant förhållande.
Det är icke mer än två är tillbaka, då här var en högst betydlig
nöd på spanemäl, och dä så oerhörda priser egde rum, att rågen
gällde 27 r:dr, och kanske för många säljare deröfver. Således
vet jag icke hvad delta inkast skulle kunna inverka.
Hr Rosenblad påstår, att räntegifvarne nödvändigt måste
åstadkomma myntförsämring, och har dervid vidrört premisser i
detta hänseende, hvilkas rätta mening jag icke kan uppfatta.
Han vill hafva drängedagsverke!! bibehållna såsom en räntetitel,
jemte spanemål och smör. Jag hemställer till dem ibland R. o.
Ad., som bilrädt vid markegångssätlningar, om dessa ränlepersedlar,
med undanlag af spannemål, som utgör det egentliga föremålet
för markegångssällningen, om dessa persedlar blifvit i markegång
satta med den noggranhet och omsorg, att rättelse deraf kan
hämtas. Hvad beträffar dagsverkena, så är deras pris så föränderligt,
att de t. ex. invid Stockholm äro ojemförligt mycket dyrare
än i aflägsnare delar af Stockholms län. Det finnes icke någon
annan mätare för värden än penningen, och det linnes icke
något annat land än vårt, som ännu qvarstår i harvande förhållanden,
och att de kunna vara fördelaktiga, det begriper jag icke.
Således må det förlåtas mig, om jag är af en motsatt öfvertygelse
emot den, som yttrat sig emot förslaget.
Frih. Palmstjerna anser förvandlingen lill penningar visserligen
vara det enklaste, men såsom bevis på att det enklaste icke
alltid är det bästa anför han, att den enklaste utgången ifrån
Riddarhuset visserligen vöre genom fönstret, men att den icke
derföre kunde medföra goda följder enär man dervid kunde bryta
halsen af sig. Jag hemställer huruvida metaphoren är lämplig
i förevarande fall. Jag anser likväl ifrån en annan synpunkt att
här är något helsobringande i fråga vid förslaget om räntepersedlarnes
förenkling, och tror ingalunda att dervid icke är något att
befara. Der är blott frågan, skola vi vidblifva det gamla förhållandet,
eller skola vi vidtaga någon förändring? I det sednare fallet
bör man väl gå konseqvent tillväga och således taga steget
fullt ut. Man skulle eljest blott åstadkomma en half messyr.
Frih. Palmstjernas förslag åsyfiar att bibehålla 7 å 8 räntepersedlar.
Delta vore i min öfvertygelse menligt för samhället och således
kan jag icke ansluta mig till Frih. Palmstjernas förslag, under
öfvertygelse och fullkomligt medgifvande, att det åsyftar en
slags förmedling men med hvilken förmedling jag icke kan finna
mig nöjd. En nödvändig följd af hans förslag skulle blifva, att
bibehålla de årliga markegångssättningarne, och man behöfver icke
vara mycket bekant med förhållandet i landet, med markegångssättningen,
för att inse det felaktiga af dessa markegångssättningar.
De ske på ett sådant sätt att markegången slutligen icke
6*
84
Den 7 September e. m.
blifver öfverensstämmande med de verkliga prisförhållanderne i
landet, utan att markegångspriserne bestämmas efter godtycke,
och det är ifrån godtycket jag vill komma till ett lagligt förhållande.
Frih. Palmstjerna vill det oaktadt, att löntagarne skola få
sina löner ur ränterierne. Detta är ett förhållande, hvars vigtighet
jag inser, och som jag helt och hållet biträder. När skatterne
utgå endast i penningar, men när persedlar skola bibehållas,
så förstår jag icke huru dermed skall tillgå och befarar att det
måste föranleda stora omvägar.
Hr Lefre'n har vid detta tillfälle åsidosatt all annan än den
praktiska åsigten, och synes underkänna farhågor för myntförsämring,
men förklarar sig det oaktadt emot ränteförvandlingen i sin
helhet. Jag tager mig friheten nämna, att jag kan icke annat
än förundra mig öfver, att han blott helt summariskt motsatt sig
ränteförvandlingen endast under åberopande af ett exempel af förhållandet
med soldatlönerna i Södermanland, hvilka varit bestämda
dels i Kronotionde och dels att utgå med vissa daler, som
åter blifvit förvandlade i lågt penningevärde. Jag vet icke hvad
Hr Lefrén härvid menar. Någon olycka har icke häraf inträffat
hvarken för Staten eller för räntegifvare, och delta exempel hör
således icke kunna på minsta sätt komma i öfvervägande. Hr
Léfren yttrade, att soldalen eljest med rätta skulle hafva haft vissa
tunnor säd. Jag förstår icke hvarföre detta med rätta består,
och huru det kan yttras, ty jag tror icke att soldaten är skedd
den aldra minsta orätt. Detta exempel har blott ådagalagt huru
våra skatter hafva blifvit fördyrade i penningevärde, derigenom
att man fått bibehålla räntepersedlarne och myntförsämringen har
kommit emellan och stegrat beloppet af deras värde. Jag ber
eder Mine Hrr, att få åberopa det obarrahertiga förhållandet, och
jag tager icke bort en bokstaf ifrån ordet, att de skattdragande
jordbrukarne i värt land skola så svårt betungas i missvextår, som
nu är förhållandet. Jag tror att man derifrån måste komma till
besinnande af nödvändigheten att frånträda ett sådant system, och
att på sätt som bär är föreslagit, en gång för alla komma ifrån
det förhållande, som nu finnes i vårt skatteväsende, och komma
ifrån de nuvaride svårigheterna för räkenskaperna, som ändock
är det miosta, och att komma ifrån ett sådant förhållande, att
icke den skallskyldige sjelf skall kunna kontrollera sin beskattning;
samt att kunna förekomma sådana underslef, som vi hafva sett
uppbördsman på flera ställen beklagligtvis hafva begått, just derigenom,
att skatteförhållanderne äro i dess nuvande skick. I komilerades
betänk, har åberopats ett förhållande att den ränta af
ett hemman i Malmöhus län sorn utgått i penningar ännu efter
ganska lång tid utgår oförändrad; då deremot en ränta i Stockholms
län, som vid samma tid utgjorde 18 r:dr 32 sk. 7 rist.,
genom varuvärdenas stegrade belopp under tiden ökats ända till
183 r:dr 44 sk. 3 rist. Jag tager mig friheten hemställa till
Hrrmes rättskänsla, om ett sådant förhållande är rigtigt, om det
är enl. med rättvisa, att räntegifvare ställas i så olika förhållan
-
Den 7 September e. m.
S5
deri, att under det den ena vidblifver det förhållande hvaruti han
varit, den andras skattetunga stegras och ökas så betydligt. Jag
är sjelf innebyggare af den ort inom hvilken ett så beskaffadt
skalteförhällande äger rum, och jag känner förhållandet och huru
tungt del drabbar. Jag hemställer om tiden icke nu är inne
alt kunna åstadkomma ett slut pä delta förhållande, hvilket jag
icke anser kunna ske på annat sätt än som StatsUtsk., på grund
af komitérades betänk, föreslagit. Jag lager mig friheten att här
begära Hrrmes uppmärksamhet på hvilken den samhällsklass är,
som frågan rörer. Det är ovedersägligen det Svenska BondeSt.
Discussionen har här förnämligast gått ut på att vilja vårda sig
om BondeSt:s intressen, alt vilja befria BondeSt. från de olyckor,
som kunna drabba dem till följd af våra skatteförhållanden. Nu
hemställer jag till Hrrtne om det nuvartde BondeSt. är så helt
och hållet förtappat, att icke de sjelfva bättre känna och förstå
sina egna intressen än vi kunna göra det. Jag hemställer om
det vore klokt, om det vore stalsekonomiskt riktigt, om det vore
politiskt rigtigt, om det vore öfverensstämmande med B. o. Ad:s
intresse, att i detta afseende fatta ett beslut som vore stridande
emot det som BondeSt. sjelf har fattat. Jag hemställer till Hrr:ne
om det under närvande tid vore politiskt rigtigt af B. o. Ad.,
att göra sig förhatlig för folkel, genom alt motverka det beslut,
som är af sä mycken vigt för dess intressen. Jag anhåller och
beder att B. o. Ad. mätte väl öfverväga det votum som i detta
afseende kommer att afgifvas och måhända äro en gammal mans
ord i delta hänseende icke alldeles att förakta.
Hr Printzensköld: Tiden är redan så långt framskriden
att det måhända vore rättast af mig att icke vidare taga B. o.
Ad:s tålamod i anspråk, men saken är af den stora vigt, att jag
tror mig ej böra underlåta alt ännu yttra några ord.
De anmärkmr som blifvit framställde, emot rättigheten alt
verkställa en så genomgripande skatteförvandling som den hvarom
fråga är, har Frih. Palmstjerna sökt genomdrifva med åberopande
af nu gällande Reg.F., af hvilken han vill draga den slutsatsen
att R. St. skulle äga rätt att jemte Konungen härom stifta lag,
hvilken skulle lända individerna till efterrättelse. Jag kan med
Frihm i detta afseende icke dela lika åsigt. Väl hafva grundskalterne
tillkommit genom författningar och beslut, som iklädt sig
naturen af så beskaffade lagar, om hvilkas stiftande Konung och
R. St., enl. grundlagen, kunna gemensamt öfverenskomma; hvaraf
den slutsats skulle kunna dragas, alt Konung och R. St. också
äga makt att dessa författningar och beslut, efter godtycke, förändra;
men jag påminner härvid, att sedan de med grundskatt
belagde hemmanen gått ur Kronans i enskild mans ägo, så hafva
också de lagar, hvarigenom grundskatten är bestämd, öfvergått
till naturen af ett kontrakt, hvilket måste äga bestånd, så länge
ej Staten, såsom egare till grundskatten och den enskilde, såsom
egare till den jord, hvaraf grundskatten utgår, om ändring
deri sig förena, När nu sådant är förhållandet, så lärer väl
86
Den 7 September e. m.
grundlagen icke kunna åberopas såsom stöd för den satsen, att
Konung och R. St. skulle kunna påtvinga hvarje jordägare i Sverige
ett sätt att utgöra sina skatter, soot han icke ville antaga.
Tvärtom ligger det klart i sakens natur att det skatteköp, hvarigenom
jordegaren förvärfvat sin jord, också tillagt honom rättighet
att bibehållas vid det sättet att utgöra hemmanets pratstationer,
som före skatteköpet var fastställt och gällande.
Frihtn har vidare anfört att någon förhastad handläggning
af ärendet icke egt rum, emedan det varit föremål för så väl R.
Sits som K. M:s omsorg och öfverläggningar i nära nog 100 är.
Deruti har Frihtn rätt, men för det att sä är förhållandet, månne
väl deraf följer, att icke antagandet af ett förslag, som Frihtn
för några ögonblick sedan framställt, kunde anses förhastadt.
Gr. Lagerbjelke har underslödt Frih. Palmstjeruas förslag på
den grund att ingen skulle kunna neka att ett beskattningsverk,
som är så gammalt, som det vi äga, larfvar förbättring. Länge
har det varit medgifvit, att vårt nuvartde beskattningssätt på hemmanen
är inveckiadt och tarfvar förbättring, men oaktadt man
gjort ett sådant medgifvande, hafva alla försök att bringa det till
ett bättre echuerat. Man har beslutat den ena riksdagen en förbättring,
som man vid en följande riksdag ansett vara en försämring,
och man har sedan återgått lill det gamla. Man måste
befara, alt de beslut, som nu skulle, på sält Frih. Palmstjerna
yrkar, fattas, icke kunde blifva bättre utan leda till alldeles lika
resultater.
Hr Sandströmer har börjat sitt försvar för Utslcs förslag, med
uppgift pä det stora antal af räntepersedlar, som skulle finnas i
de nuvartde hemmansräntorna, och jag tror, alt han uppgifvit de
titlar som ingå i jordeboksräntan vara 192 och i hemmantalsränta
n 160, men de finnas dock icke alla på ett ställe och det har
icke heller Hr Sandströmer påstått. Om då landet är så stort
och utgöres af så många provinser att antalet af räntepersedlar
kan uppstå till detta belopp, så innefattar det anmärkte förhållandet,
i och för sig, ingalunda något bevis för nödvändigheten
af den förvandling, som Utsk. föreslagit. Vidare har Hr Sandströmer
såsom bevis på nödvändigheten af bifall till förslaget anfört,
att exempel icke skulle saknas derpå, att uppbördsman begagna
det invecklade förhållandet med beskattningen för att försnilla
Statens medel, äfvensom för att göra orätt emot den skattskyldige.
Om sä är, så måste exemplen vara ganska sällsynta,
ty, enl. den erfarenhet jag förvärfvat, hafva försnillningarne icke
skett genom origtig värde-beräkning af de räntepersedlar, som här
äro i fråga, utan dels genom undanhållande för Staten af hvad
som blifvit yttradt, dels också genom uttaxering hos den skattskyldige
af utgifter på helt andra titlar än som vederbordt.
Hvad Hr Sandströmer ytterligare anfört i ändamål att hos
del H. Ståndet väcka sympathier för komiterades utaf StatsUtsk.
understödda förvandlingsförslag, anser jag icke vara af den beskaffenhet
att jag med vederläggning deraf bör upplaga R. o. Ad:s
tid. Men denne min motståndares egenskap af ledamot utaf
Den 7 September e. m.
87
Konungens Statsråd för min uppmärksamhet på ett förhållande,
som är allt för märkligt och besynnerligt, för att af mig icke
vidröras vid detta tillfälle. För 4 år tillbaka, hörde man icke
blott enskildt, ulan äfven offentligt den läran predikas af Statsrådets
ledamöter att Konungens embetsmän borde afhålla sig från
att inom representationen uppträda emot förslag, som Konungen
afgifvit, och man gick lill och med derhän att man fordrade tystnad
af dem, äfven om förslagen voro väckta af enskilda personer,
blott de förordades af Konungens rådgifvare. Nu ser man deremot,
att fastän K. M. i sin propos. högtidligen förklarat Sig icke
kunna godkänna ett af komiterade framstäldt förslag, så tillåter
sig likväl en af Konungens rådgifvare alt uppträda såsom riksdagsman
och i denna sin egenskap med ifver arbeta på genomdrifvande
af detta förslag, samt på förkastande af ett annat, som
hans Konung funnit antagligt och derföre hemställt till bifall af
R. St. Hvad kan vara orsaken till en så hastig och märkvärdig
förändring i åsigter och handlingssätt just på de håll, der man
åtminstone, i förevar:de fall, bordt linna motsatsen?
Gr. Anckarsvärd har börjat sitt anförande med en kort historik
öfver hvad i frågan under förflutna tider sig tilldragit, samt
dervid anfört huruledes redan 1743 det yttrades af R. St. att någon
förbättring i kammarverket icke skulle kunna ske, om icke
bonden fick betala sina räntor i penningar, hvilken uppgift är
ganska sanningsenlig. Men om Gr:n något längre fullföljt denna
sin historik, sä skulle han också hafva nödgats tillägga, att
sedan R. St:s omförmäldte yttrande, genom K. M:s nådiga skrifvelse
d. 18 Sept. 1745, tillagts egenskapen af lag, så dröjde det
icke mer än till nästa riksdag, förrän Ständerne öfvergingo till
alldeles motsatta åsigter och beslöto hemmansräntornes återställande
i deras fordna skick, hvilket beslut också genom K. M:s nåd.
skrifvelse d. 8 Jan. 1748 bekräftades. När man häraf ser huruledes
K. M. och R. St. först erkände en framställd princip såsom
nyttig och nödvändig, men 3 år efter detta erkännande förklarade
den vara alldeles oduglig, och den tidens statsmän och
representanter väl kunde, i kunskaper och erfarenhet, mäta sig
med dem, som nu lefva och verka, så må man väl af en sådan
tilldragelse, som den omförmälde, hemta ett varnande exempel,
att icke vidtaga en åtgärd, som man efteråt ångrar och finner
vara förhastad.
Gt:n har vidare förklarat, alt det för honom vore ”ofattligt”
huru man skulle kunna grunda sitt afslag utaf de nuvande persedelräntornas
förvandling på supposition af en myntförsämring,
emedan, säger Gr:n, den upplysning, som nu råder i landet, innebar
säkerhet derför att hvarje försök till myntvärdets nedsättande
skall förhindras. Jag ber dock att få erinra, det händelserna
kunna blifva så tvingande, att en myntförsämring icke kan
undvikas, och sedan den en gång inträffat, så står det icke i R.
St:s eller någon annan myndighets makt att återställa det fordna
förhållandet. Att för öfrigt penningen kan, utan myntförsämring,
falla i värde, det hafva Hr Rosenblad och Hr Wallman i sina
88
Den 7 September e. m.
reservationer, genom framdragna facta, så fullständigt bevisat, att
hvarje försök till vederläggning deraf å Grins sina skall blifva
fruktlöst. Och att ett sådant förhållande skall, i fall en fix
penningeränta antages, hafva skatteförminskning till följd, väl
förmånlig för jordägaren, men desto mer förnärmande för andra
skattskyldige, som måste bidraga till fyllande af den brist i Statens
tillgångar, som derigenom uppkommer, lärer Grin icke kunna
förneka.
Gr. Anckarsvärd bar vidare sagt, alt vinsten för de skattskyldige
skulle blifva ingen, ehuru jag nu visat möjligheten af
alt den kan blifva ganska stor, men Grin har tillagt, alt om den
skulle genom förhöjdt jordvärde uppkomma, så vore det äfven en
vinst för staten. Jag medgifver delta, men om den procent, sorn
grundskatten nu utgör af jordvärdet, skulle falla i samma mån,
sora sistnämnde värde stiger, så torde det väl böra medgifvas,
alt häruti för staten icke ligger någon vinst ulan en verklig förlust,
och det är just en sådan förlust man bör söka alt förekomma.
Grin har vidare tillagt, att fixa skatter äro nu ingen nyhet
för bonden. Han betalar, säger Grin, äfven nu sin ränta i penningar
efter markegångspris i st. f. att leverera den in natura.
För min del vill jag icke bestrida att sådant är förhållandet, men
han har dock rättigheten qvar att uppsäga de persedlar, hvaraf
räntan hufvudsakligen består till leverering in natura, och efter
hvad Grin sjelf ur komiterades betänk, upplyst, har, af 60,000
tir tionde och afrad, för TVdel eller 5000 t:r årligen uppsägningsrätten
blifvit begagnad.
Grin har beklagat att StalsUtsk. icke tagit steget fullt ut genom
att jemväl utsträcka förslaget till frälseräntorne. I motsats
härtill skulle jag hafva djupt beklagat, om StatsUtsk. vågat tillåta
sig en sådan djerfhet, som en dylik åtgärd hade inneburit. Deremot
må det stå Grin fritt att med sina frälseräntegifvare försöka
det experiment, som komiterade och StatsUtsk. gemensamt föreslagit.
Den offentliga lagstiftningen har dermed ingenting att skaffa.
Vidare har Grin hemställt huruvida markegångsdeputerade
någonsin fästat deras uppmärksamhet på åtskilliga räntepersedlar,
eftersom dessa alltid blifva till samma pris i taxan upptagne. Det
är likväl nogsamt bekant, att vissa räntepersedlar äro af den natur,
att oaktadt vissa andra persedlar, såsom t. ex. spanmål, äro
i prisen underkastade föränderlighet, de förras värde ifrån det
ena året till det andra likväl undergår föga eller ingen förändring.
Jag vill alltså icke, lika med Grin, tillvita deputerade en
så godtycklig behandling, som den, hvarföre de af Grin, så väl
i detta hänseende, som jemväl i fortsättningen af hans yttrande,
fått uppbära beskyllning. Jag skulle tro, de söka, såsom redliga
och rättskaffens män, att åsätta det pris, som efter deras öfvertygelse
är det rättvisaste; men om man nu vill antaga att denna
markegångssättning är godtycklig, med hvad skäl och med hvad
rätt tillåter man sig då alt godkänna den grund, som komiterade
och StatsUtsk. antagit för ränteförvandlingen? Innefattar icke
Den 7 September e. m.
89
denna grundresultatet af ett 20-årigt handlingssätt af godtycke?
Och utgöra icke påståenderna om markegångssältningens otillbörlighet
ett talande bevis för otillförlilligheten i komiterades och
StatsUtsk:s förslag till ränteförvandling. Må man då så gerna låta
godlycket än vidare ärligen fortfara under förhoppning, att
det må omvexla, ömsom till räntegifvarens och räntetagarens fördel,
än alt taga detta godtycke för en tid af 20 år till grund
för en beskattning, som skall vara för sekler.
Slutligen har Gr:n erinrat huruledes BondeSt. i denna fråga
förfarit, med tillägg, att det icke vore klokt af R. o. Ad. att
motverka hvad förstnämnde Stånd i densamma beslutat. Jag får,
i anledn. häraf, förklara, det jag, för min del, icke fäster något
afseende på de beslut, som de öfriga RiksStm, det må vara hvilket
som heldst, finna för godt att fatta, ty jag har äfven rätt att
yttra mig i frågan och mitt enda rättesnöre dervid skall blifva
det begrepp, som jag förmår alt göra mig om sakens sanna och
verkliga beskaffenhet, skulle jag också derigenom ej lyckas att för
en eller annan göra mig angenäm, eller alt vinna popularitet,
hvilken jag aldrig ansett det löna mödan att eftersträfva.
Jag tillstyrker, för min del, afslag å betänk., äfvensom jag
förnyar min anhållan att R. o. Ad. icke måtte fästa något afseende
på Frih. Palmsljernas förslag.
Hr Lefre'n, Joh. Pehr: K. M:s och R. St:s obestridliga
rätt är alt lagstifta för framtiden om huru förhållandet bör blifva,
då ny skattläggning göres med jord, som ännu icke varit
skattlagd; men sedan en skattläggning egt rum enligt gällande
författningar och gällande lag, så har den lägenhet, som sålunda
blifvit skattlagd, full rättighet att varda bibehållen vid den skattläggning,
som egt ram. Der inträder eganderälten och dess område
bör vara heligt. Ingendera statsmakten borde intränga derpå
och derigenom utöfva sin myndighet, så att derigenom en
förändring eger rum af den skattläggning, sora lagligen har försiggått.
Delta, om det formella af frågans behandling i allmänhet.
Jag tror att Reg.Fms 16 § bör skydda hvarje enskild mans rätt
emot dylika tilltag, vore det äfven ifrån en sådan myndighet, som
H. R. St. Den punkt, som nu egentligen är före, innefattar frågan
om skatterna skola förändras ifrån att beräknas efter persedlar
till att en gång för alla förvandlas till silfverskatt. Jag
har en gång förut yttrat mig i denna fråga och vidblifver min
åsigt att sådant vore skadligt. Gr. Anckarsvärd har behagat missförstå
hvad jag yttrat i dag rörde detta förhållande. Jag anförde
nemi. ett ex. som visade klart, såsom jag förmodar, hvad följden
blef, då man fixerade skatten i silfvervärde i st. f. persedelvärde.
Jag har icke sagt alt soldaterna hafva blifvit lidande, ty
jag vet nog att de fått ersättning på något sätt, men jag har citerat
detta förhållande såsom bevis på hvarthän det i allmänhet
leder att förvandla persedlarna till penningar i st. f. att bibehålla
persedlarne, hvilkas värde icke i tidens längd omvexlar på sam
-
90
Den 7 September e. m.
ma sätt som penningevärdet. Jag vidblifver milt yrkande på afslag
å detta förslag af StatsUtsk.
Hr von Hartmansdorff: Mig är sagt att åtskilliga talare,
jag tror till och med 7, skulle vara anmälde. Om en hvar
af dem talar blott | timme, så komma vi dock nära midnatten.
Dessutom kunna vi få en särskild öfverläggning om votenspropos:ne.
Hr Gr. o. Landtm, bar ock låtit anslå plenum tills i
morgon. Någon hvila behöfva vi dessförinnan. Jag får derföre
vördsamt hemställa om icke plenum nu kunde afsluias?
I anledn. häraf och med tillkännagifvande att ytterligare 5
ledamöter anmält sig till erhållande af ordet, hemställde Hr Gr.
o. Landtm, om R. o. Ad. behagade till morgondagens plenum
uppskjuta öfverläggningen om förevar:de ämne.
Ropades ja.
Anmäldes och lades på bordet ett från Bevilln.Utsk. inkommet
utlåt. N:o 33, i anledn. af återremiss utaf mern. N:o 31,
angide Ståndens skiljaktiga beslut rör:de beräkningen af husbehofs-brännerimedlen.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 8 September 1848.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 15 sisth Juli f. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskis utlåt. N:o 312, i anledn.
af erhållne återremisser å betänk. N:o 242, angide dels K. M:s
nåd. propos. om beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets
förenkling, dels enskilde i samma ämnen väckte
motioner.
Härvid förekom ytterligare 3:dje punkten af Utskis betänk.
Nio 242.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Jag anmälde mig
Den 8 September f. m.
i går lill erhållande af ordet för att besvara en värd talares
yttrande, nemi. att det ville synas, sora de personer, hvilka icke
gillade komitéens betänk, eller Ulskis förslag, icke eller ville antaga
Frih. Palmstjernas förslag, eller med andra ord, att det ville
synas, sora om desse personer icke önskade någon förändring uti
vårt nuvaride beskattningsväsende, utan ansågo detsamma såsom
det bästa, .lag gillar hvarken komiterades eller Frih. Palmstjernas
förslag, och likväl önskar jag en förenkling i räntan. Denna
min åsigt har jag velat gifva tillkänna, och jag skulle äfven redogöra
för mina skäl. Sannolikt äro lieie i samma predikament
som jag, och det kan således icke vara utan sin nytta att angifva
skälen, på det att man icke må anses hafva motsatt sig den
föreslagna förändringen endast af motvilja för en förändring i
nuvartde förhållanden. Komitéens betänk, medför en obestridlig
fördel i administrativt hänseende, om man afser lättnaden vid
uppbörden och kontrollerne dervid; men i frågor af sådan vigt,
som den förevaride, har statsmannen icke gjort nog om han blott
afsett de administrativa fördelarne, han mäste äfven afse de rent
statsekonomiska. Jag har medgifvit, att komiterades förslag medför
en lättnad vid uppbörden och kontrollerne såväl för vederbör:de
kontrollerande embetsmyndigheter, som för de skattdragande,
men härmed har jag också framställt de onda fördelar,
som af förslaget äro att hemta. Olägenheterna af det nuvaride
sättet för räntornas debiterande m. m. stå likväl qvar och jag får
väl icke antaga, att afsigten med det ifrägavande förslaget är att
förminska skatterna. Olägenheterna af komiterades förslag bestå
just deri, att en förminskning i Kronans säkra inkomster kan
deraf uppkomma. Jag behöfver icke ingå i någon bevisning här
af,
ty det är redan ådagalagdt, alt vårt nuvaride kronovärdi utgör
eller T's af det värde skattepersdlaroe egde då beskattningen
gjordes. Man har äfven sagt, att någon förminskning i Kronans
inkomster numera icke skulle vara att befara, och att de omständigheter,
som föranledt en dylik förminskning tillförene, icke
skola åter inträffa, äfvensom Gr. Anckarsvärd yttrat den sangviniska
förhoppning, att hvilka olyckor än skulle öfvergå fäderneslandet,
en myntförsämring icke rimligen kan ega rum. Jag vill
önska, att detta Grins förutsägande må gå i fullbordan och att
jag kunde dela denna Grins öfvertygelse; men då framtiden är
för oss dold, få vi söka upplysning om det tillkommande utaf
hvad som i förtlutna tider timat. Går jag då icke till en allt
för lång tid tillbaka, utan håller mig till den senast förflutna och
tillser huru med saken i allmänhet sig förhåller, såsom t. ex.
med de stora kostnader Gustaf den 3:s krig 1788 föranledde, så
finnér jag, alt han, för bestridande af dessa kostnader, måste begagna
ett nödmynt. 1809 års Ständer funno likväl icke skäligt
att begagna sig utaf denna utväg, utan, till afhjelpande af dåvaride
förlägenhet, utgåfvo de i st. en större mängd af bankens
sedlar, hvarigenom silfvervärdet nedsattes och en myntförsämring
åstadkoms. För hvad banken sålunda ullemnade skulle likväl,
utan ränta, årliga inbetalningar göras å kapitalet för att upprätt
-
92
Den 8 September f. m.
hålla bankens kredit och äfven myntvärdet. Huru gick det väl
under den följande tiden med desse ränte- och kapitalinbetalningar?
Jo, först upphörde man med ränteliqviderne och sedermera
äfven med kapitalafbetalningarna. Desse för hanken påräknade
inkomster upphörde således, ehuru de varit afsedde för bankens
consoliderande och för att kunna invexla de utelöpande sedlarne.
Såsom jag redan nämnt, användes icke dessa inkomster till detta
ändamål, utan man anslog medlen till Götha kanal, och flere
motståndare till detta vatlenbyggnadsföretag påstodo, att den sten,
som af banken blifvit uppförd vid Fittja bro, borde flyttas till
Götha kanal, för att användas såsom bidrag lill kanalens gräfvande.
Vi böra ihågkomma med hvilka svårigheter realisationen
omsider tillvägabringades för att befästa bankens säkerhet, och
för att hvarje intresse, bergsbruk, jordbruk och handel, måtte i
låneväg kunna draga den största möjliga fördel af denna bank.
Privatbankerne hafva äfven i sin mån bidragit till myntvärdets
upprätthållande inom landet och de hafva en fördel deraf, att
banken kan hålla en silfverfond såväl för upprätthållandet af egna
sedlar, som af privathankernes. Det synes mig sålunda högst
angeläget alt icke understödja sådana företag, hvilka kunna föranleda
en myntförsämring.
Gr. Anckarsvärd har, till stöd för sina åsigler, framtagit ett
exempel, nemi. att ett hemman inom ett visst län skulle, genom
bibehållande af persedlarnes utgörande in natura, komma att betala
i afgifter vida mera, än då skatten samma hemman åsatles,
och Gr:n ansåg detta förhållande bevisa icke allenast orimligheten
af skatters bestämmande i persedlar, utan äfven att skatten
blifvit ökad genom stegring i varuvärdena. Om nu, hvad jag likväl
icke tror, en förhöjning i skatten uppkommit, härleder sådant
sig icke frän någon stegring i varuvärdet, utan frän en försämring
i myntvärdet efter den tid skatten hemmanet åsattes. Här
finnes icke någon statsekonom, som med någon grundlighet behandlat
frågan om varuvärdet, hvilken icke erkänner, att då penningen
under en kort tid är en säker mätare af varuvärdet, så
blifva både spanmål och dagsverken, såsom för meuniskor oumbärliga,
under långliga fider vida säkrare mätare af värdet än
penningen. Orsakerne till penningevärdets stigande eller fallande
kunna vara mångahanda och deribland den ymnigare tillgång på
de ädlare metalierne, som understundom inträffat och synnerligast
efter upptäckten af Amerika. Det fall i myntvärdet, som
var en följd af denna verldsdels rika silfver- och guldgrufvor,
skulle väl hafva upphört genom den ökade folkproduklionen inom
Europa och annorstädes, men varan silfver är beroende af
den mängd, som af densamma finnes och behofvet af denna vara,
enär andra ämnen kunna göra bruket af silfver mera umbärlig!,
Endast begagnandet utaf porslin och brons har till en ganska
betydlig grad minskat behofvet af verksilfver och såmedelst
åstadkommit ett fall i myntvärdet. Afven uppfinningen af nysilfver
och dess bearbetande till hvarjehanda ändamål, har i sin
mån gjort silfver mera umbärlig!. Jag vill icke vara vidlyftig,
Den 8 September f. m.
93
emedan man möjligen kunde aflägsna sig härifrån och jag dessutom
nu tror mig hafva visat att silfret, när fråga är om en
längre tid, är en vida mindre säker mätare utaf värden än både
spanmål och persedlar. Af dessa statsekonomiska skäl måste jag
afstyrka antagandet af komiténs förslag, men deremot gilla den
grund på hvilken K. M:s nådiga propos. hvilar. Jag anser detta
förslag kunna och böra förbättras på det sätt Frih. Palmstjerna
föreslagit, men, såsom jag redan yttrade i går, är det icke möjligt
att, som man säger, på stående fot bestämma om Frih. Palmstjernas
förslag är antagligt eller om andra än af Frihtn upptagna
persedlar äfven böra uti räntan ingå eller icke. Dertill fordras
icke blott en längre lid än som blifvit oss beskärd, ulan äfven
en granskning af alla läns jordeböcker och en granskning,
som, om komiterade följt den gamla önskan att förenkla antalet
af räntepersedlarne, komiterade varit i tillfälle att utföra. De uti
K. M:s propos. föreslagne räntepersedel- äro, med afseende på en
kortare tid, de mest fluktuerande. Sådana persedlar böra väl icke
antagas såsom stadigvarande. Om, såsom R. St. vid riksdag på
riksdag under sednare tider yrkal, det är en förmån att hafva
en fix tull, så mäste det vara ännu förmånligare att få skatterne
fixa. De olägenheter Gr. Anckarsvärd förmodat skola inträffa under
missvextår, kunna inträffa lika lätt om räntorna bestämmas
i persedlar, som om de bestämmas uti penningar. Om missvextår
inträffa och skatten är bestämd i penningar, så blifva olägenheterne
icke mindre derföre, emedan skatterne måste utbetalas,
ehvad den skattdragande har något att sälja eller icke. Jag får
på alla dessa skäl göra den conclusion, att jag anser icke något
brådskande med antagandet af eli förslag, som icke är vederbörligen
pröfvadt. Vi hafva ännu 2:ne år intill nästa riksdag, hvarförinnan
förslaget kan hinna att erhålla den granskning hvaraf
det hitintills varit i saknad. Afven ur denna synpunkt kan jag
icke lemna något afseende å hvad Gr. Anckarsvärd yttrat, att
BondeSt. skulle serdeles önska framgång åt saken. Den röreticke
ensamt BondeSt. utan alla landets innevånare, och man måste
väl se lika mycket på dessas intresse, som pä BondeSt:s. Detta
Stånd kan icke mera än alla andra hafva större garantier i
fråga om bankens bestånd och myntvärdets upprätthållande. BondeSt:s
intressen äro således oskiljaktiga från Svenska folkets. Man
må nu vidtaga hvilka förändringar som helst, så är det en obestridlig
sanning att, då uti alla samhällen 2:ne ting äro oundvikliga,
nemi. skatterne och döden, skatterne mäste utgå. På
alla dessa skäl afstyrker jag antagandet, ej mindre af komiterades
förslag, än äfven det af Frih. Palmstjerna framställda.
Hr Rosenblad, Bernh.: I afseende på frågan om olämpligheten
att förvandla räntan i penningar, vill jag icke tillägga
något till hvad jag i går yttrade. Jag vill nu fästa uppmärksamheten
på Gr. Anckarsvärds här framställda jemförelse emellan ett
hemman inom Malmöhus län och ett inom Stockholms län med
ungefär lika räntor efter kronovärdi, ehuru räntan å det förra
94
Den 8 September f. m.
hemmanet är något högre än å det senare. Men förhållandet är
icke såsom Gr. Anckarsvärd anfört, att det uppgifna hemmanets
i Stockholms län ränta ökats sedan K. Carl XI:s tid, under det
att deremot det Skånska hemmanets skall blifvit oförändradt.
Tvärtom utgår hemmanets i Stockholms län persedelränta alldeles
oförändrad, som i K. Carl XI:s tid, men äfven för det har
en minskning egt rum, derigenom att den delen af räntan, som
är bestämd i penningar, nu utgöres med 16 sk. bankosedlar för
hvarje daler sunt, i st. f. dä med J r:dr silfver eller 1 r:dr 16
sk. b:co. Men deremot har för hemmanet i Malmöhus lån en
stor minskning i hela räntan egt rum derigenom, att den fått
utgöras i penningar efter kronovärdi, hvilka dels genom tiden,
dels och mest genom myntförsämring förlorat större delen af deras
förra värde. Hock eger detta icke rum för ifrågavarrde hemman
Södra Hårslöf N:o 2, i fall det, såsom jag har anledn. att
förmoda, är rusthåll, ty i sådan händelse är största delen af hemmanets
ränta, som ursprungligen var 59 d:lr 26| öre sunt tinder
K. Carl XI:s tid, anslagen till rustning samt utgår således nu
icke i penningar med 19 r:dr 45 sk. 4 r:st. b:co, utan är för
vandlad
i skyldigheten att underhålla en dragon vid Skånska
Dragonregementet, uti hvilken rustningsskyldighet hemmanet åtnjuter
en högst obetydlig hjelp af en i penningar efter kronovärdi
ulgule ringa augmentsränla. Men då jag, på grund af hvad jag
redan anfört, icke kan gilla att räntan förvandlas i penningar, sä
kan jag deremot icke eller godkänna att man afslår Utsk:s förslag
utan att sätta något bättre i stället än det Hr von Hartmansdorff
föreslagit, nemi. att hvarje räntegifvare öfver förändringen
höres och till densamma lemnar sitt bifall samt att K. M.
derefter skall pröfva förslaget om en sådan förvandling af räntan.
Detta sått att tillvägabringa en rånteförenkling är illusoriskt
och man vore nära frestad att anse hela förslaget antingen såsom
ett gyckel eller en utväg att för alltid förekomma all förändring.
Då man vet att BondeSt. i denna punkt uttryckt sin enhälliga
önskan om en förändring af räntepersedlarne eller en förenkling
direkte, så hemställer jag huruvida man rimligt kan föreställa sig
att man på detta sätt handlar i räntegifvarnes intresse och jag
förenar mig med hvad Gr. Anckarsvärd i det afseendet yttrat.
Man skall genom detta ihärdiga motstånd mot hvarje den ringaste
förändring i våra nuvarrde förhållanden, ovilkorligen framkalla
collisioner emellan RiksStm, hvilket för oss vore så mycket
ohehagligare, som vi haft den tillfredsställelsen att, under det lugnet
inom de fleste Europeiske stater i sednare tider varit slördt,
vi kunnat vara ett efterdöme för de fleste länder i fråga om
enighet.
Jag öfvergår nu till Frih. Palmstjernas förslag och får då
fästa Hrrrnes uppmärksamhet derpå, att om förhållandet verkligen
är, hvad jag dock icke hört, att Frihm föreslagit att räntorna
skulle lösas efter årlig markegång och icke efter en flerårig
medelmarkegång, förbehåller jag mig att få yttra mig deremot,
då vi komma till den 28:de punkten, dit frågan rättligen hörer.
Den 8 September f. m.
95
Då jag i går yttrade mig, anförde jag, att jag ställde de trenne
hufvudfrågor, hvars lösning utgör föremålet för detta betänk, i
afseende på deras vigt, i följande ordning, efter hvarandra, l:o
rättigheten till lösen efter flere års medelmarkegång, 2:o befrielse
från uppsågningsrätt, och 3:o eller i sista rummet den nu ifrågavar:de
eller de mångfalldiga räntetitlarnes sammandragning till
större enkelhet. Men äfven denna har sin vigt. Till en del kati
närvartde olägenhet afhjelpas af Konungen utan behof af något
medgifvande frän R. St. Intel hinder möter för Konungen att
anbefalla, att icke debetsedlarne vidare behöfva belastas med serskilda
uträkningar för hvarje titel, under hvilken hvarje persedel
utgår, utan att hvarje persedel, under huru många serskilta titlar
han än må förekomma, skall sammanföras pä ett ställe. Pä detta
sätt slipper man t. ex. de 65 olika förvandlingarne af de begge
titlarne årliga och kongshästar jemte flere andra. Hvad som
likväl återstår, är att i ärendets nuvar:de skick ett och samma
hemman ändå möjligen kan utgifva 40 olika räntepersedlar, och
då kan man väl icke påstå att denna beskattning är enkel. När
nu härtill kommer, att, enl. nuvar:de förhållanden, hvarje persedel
bibehållits i bråkform, så uppkommer, genom Frih. Palmstjernas
redaktionsförslag, en stor lättnad för skattskyldige att öfverse
beloppet af dess skatter. Hr Printzensköld har väl sagt,
att under loppet af 50 år det icke funnits exempel på uppbördsmäns
försnillning af uppbörden, men jag får likväl fästa hans
uppmärksamhet derå, att om än uppbördsmännen icke försnillat
Kronan, hvilket varit svårare att fördölja, de så mycket lättare
kunnat, genom den krångliga debiteringen, preja den skattdragande,
om endast kronofogden och häradsskrifvaren varit öfverens
om dylika prejerier, hvilka en icke misstrogen allmoge ej
anat och oftast äfven, om den befarat något sådant, icke kunnat
kontrollera. Hr Printzensköld torde erinra sig, att för några
år sedan 2 sädane fall inom Westmanlands och Hallands län
blefvo upptäckta. Troligen hafva mångfalldiga dylika, särdeles i
äldre, mindre misstänksamma tider, förefallit. Ingen lär väl bestrida
vigten deraf att dessa prejerier undanrödjas, hvilket sker
genom Frih. Palmstjernas förslag, om reduetion af räotepersedlarne
till ett ringa antal, serdeles om Frilun vill godkänna det
tillägg jag honom tillställt och i går för Ståndet framställde, om
att runda antalet af kappar, Lf? o. s. v. Antages detta tillägg,
undgår man deo olägenheter jag å gårdagen omnämnde i fråga
om hemmanet Akalla, hvars spanmålsskatt nu utgör 13 t:r 2j|
k:pr, men skulle jernnäs till 13 t:r 4 k:pr. Om nu detta hemman
är fördeladl i -J-, komme bråket, efter nuvar:de förhållande,
att blifva kappe i st. f., efter mitt förslag, endast I.
Gr. Sparre, Erik: Mot den föreslagna förändringen har
blifvit anmärkt, att den skulle innebära ett ingrepp i äganderätten.
Denna invändning är af den vigt, att den framför alla
andra måste besvaras. Otvifvelaktigt kunna stalsmakterne, i afseende
på det linanciella, företaga förändringar. Hvad som nu
96
Den 8 September f. m.
utgör föremål för vår öfverläggning, är ju uppskattning af Statens
inkomster, och om fråga uppstår derom, att med persedlar,
hvilka nu linnas i hemmansräntorna, företaga en så beskaffad förenkling,
att persedlar, hvilka nu lösas efter markegångspris, hädanefter
blifva åsatte ett bestämdt pris, så är väl denna förenkling
af den beskaffenhet, alt man ingalunda kan påstå att den
utgör ett ingrepp i den enskildes äganderätt. Jag anser således
denna invändning mot förslaget alldeles ogrundad. Återstår då
att vidröra de olägenheter förändringen kan medföra. Jag vill
icke vidlyftigt orda om olägenheterna deraf att på en gång förvandla
räntorna i penningar eller silfver. Jag bar vidgått att
olägenheter kunna deraf uppstå och jag kan icke, lika med Gr.
Anckarsvärd, hysa den öfvertygelse, att icke hädanefter, som hitintills
den nöd kan inträffa i värt land, hvari detsamma under
vissa perioder sig befunnit. Den sista realisationen kan, likasom
många andra, gå öfver ända. Upplysningen må blifva hvilken
som helst, så står likväl den gamla regeln qvar: nöden har ingen
lag. Så har det varit tillförene och så torde det blifva hädanefter.
Men ora jag erkänner att olägenheter kunna uppkomma
genom alla persedlarnes förvandling till en fix penningeränta,
så får jag derjemte förklara, hvad jag redan en gång förut
yttrat, att de olägenheter, hvilka häraf befaras, icke vidlåda Frih.
Palmstjernas förslag, och att någon våda deraf icke kan uppstå.
Besinnar man, att, enl. Frih:ns förslag, icke fullt J af persedlarne
komma att sättas i penningar och att af denna | en del
redan utgår i penningar efter kronovärdi, så är ju den återstående
delen, som skall förvandlas, så ofantligt ringa, att förlusten
blir ingen. Om således förenklingen är nödig, och att den så
är, tror jag icke vara något tvifvel underkastadt — bör den väl
vidtagas. — Tusentals klagomål torde utvisa att den åtminstone
icke är för tidigt ifrågasatt. Om räntans bestämmande i penningar
befinnes oantagligt, återstår för mig icke annat än Frih.
Palmstjernas förslag, helst de förslag komiterade alternativt framställt
och K. M. i dess propos:n till R. St. öfverlemnat, icke kunna
påräkna räntegifvares sympatier. Man må icke förundra sig
deröfver. De hafva under en lång följd af år fått lösa de persedlar,
som icke kunna in natura levereras med ett visst belopp.
Dessa belopp stå år ifrån år i alla markegångstaxor såsom fixa,
och man må då icke förundra sig om räntegifvarne icke gerna
se att dessa räntor förvandlas i persedlar, som möjligen skulle
öka deras skatter. Dä man således icke kan vidtaga denna utväg,
återstår icke annat än att genom lag stadfästa ett förhållande,
som redan de facto existerar. Man har sagt, att förslaget
icke skulle vara välbetänkt. Men, mine Hrr, huru länge har icke
denna fråga varit pröfvad, huru många förslag uppgjorde? Man
vill uppskjuta den till en annan riksdag, men man må icke förvånas
att de, som påyrka förändringen och sett huru frågan, gång
efter annan, blifvit uppskjuten, slutligen fordra att denna förändring
en gång tillvägabringas. K. M. har afgifvit en propos:n
till
Den 8 September f. m.
97
lill R. St. och desse böra, enl. min åsigt, lemna derå ett svar,
innehållande de modifikationer, med hvilka R. St. antaga förslaget,
men icke må man, såsom en talare föreslagit, till en obestämd
framtid uppskjuta frågans afgörande, hvilket länge nog blifvit
fördröjdi.
Hr Carlheim Gyllensköld, Oscar: Då här blifvit ifrågasatt
att R. o. Ad. skulle, såsom sin, antaga den af mig uti reservationen
mot StatsUtsk:s nu förevande betänk, yttrade mening,
torde det vara min pligt att, dertill uppmanad, bemöta några af
de anmärkmr, som emot samma reservation blifvit under diskussionen
gjorda. Jag utbeder mig R. o. Ad:s benägna öfverseende
med de brister uti framställningssättet, hvilka jag förutser,
att min fullkomliga ovana vid deltagande i R. o. Ad:s öfverläggningar
skall göra oundvikliga.
Det är i hvarje fall, då olika meningar uppstå, nödigt att
skilja det stridiga från det ostridiga. Jag bekänner att det, i denna
fråga, icke finnes någon öfverensstämmelse emellan mina åsigter
och deras, hvilka här yttrat sig för bifall till Utsk:s betänk.,
om icke uti begäret att en gäng nå det afsedda målet: vårt skatteväsendes
förenkling, och måhända eftergifver jag dem icke i
värma och nit för delta mål; men i fråga om sättet att vinna
en sådan förenkling, äro våra åsigter vida åtskiljda, och lära svårligen
kunna förlikas. Med Frih. Palmstjerna och Gr. Sparre instämmer
jag, icke blott uti hvad de yttrat rör:de olägenheterna
af vårt
ändring deraf sålunda, att räntepersedlarne blifva färre; men jag
anser tillika räntegifvarnes rätt vara beroende af frågans afgörande
och att de således höra derförinnan höras, äfvensom det synes
mig alt sjelfva frågan, för antagande af Frih. Palmstjernas
här framställda förslag till skatteförenklingens verkställighet, fordrar
en närmare utredning, än den hittills vunnit.
Enl. min öfvertygelse bör i främsta rummet tagas i betraktande
huruvida och i hvad mån räntegifvarnes rätt kan vara beroende
af denna frågas utgång. Jag har, uti den åberopade reservationen,
(sid. 16) yltrat: ”Det synes till och med vara, för
”de skattskyldige, ej blott en lagligen gällande rättighet, sora
”uti Reg.F:ns 16 § tyckes äga ett tillräckligt skydd, utan dertill
”ett under hägnet af Reg.Fms 114 § slående privilegium, att icke
”utan sitt begifvande nödgas utgöra hemmansräntor och tionde
”efter annan än den vid hvarje hemmans skattläggning stadgade
”grund.” Ordet ”synes” är här icke utan afsigt användt. Jag
vågar icke bestämdt påstå att det sig så förhåller, emedan tiden
ej medgifvit anställande af de forskningar, som för en stadgad öfvertygelse
derom erfordras. Men jag anser skälen för denna
åsigt vara öfvervägande. Sedan betänkligheter hos mig uppstått
att antaga, det Konung och Ständer kunde äga att besluta förändring
af ordinarie räntan, utan att de skattskyldige deröfver blifvit
hörde, har jag härom rådfört utmärkte jurister och bland deni
9 H. 7
9S
Den 8 September f. rn.
äfven medlemmar af Konungens Högsta domstol, och desse hafva
samleligen förklarat, alt, enl. deras omdöme, frågan alldeles
icke vore ostridig, utan förtjenade att noga öfvervägas. Då så
är, synes mig, alt man sorgfälligt bör undvika hvarje förhastande,
enl. den gamla goda regeln alt i tvifvelaktiga fall icke, utan
nödtvång, skrida till handling, och jag kan, för min del, icke inse
alt någon nödvändighet till afgörande af frågan nu företinnes.
Det hufvudsakliga skäl, på grund hvaraf jag anser tvifvelaktigt
om Konungen och R. St. äro berättigade att, räntetagare och räntegifvare
ohörde, besluta någon förändring af ordinarie räntan,
finnes uti K. M:s d. 23 Febr. 1789 gifna nådiga försäkran och
stadfästelse å Svenska och Finska allmogens fri- och rättigheter,
hvars 2:a §, bland annat, innehåller: ”de å hemmanenen
”gång gjorde, i laga ordning fastställde, skattläggningar och tionderättningar
skola i everldeliga tider äga bestånd och aldrig nå”gon
ändring eller rubbning deruti tillåtas.”
Man har påstått, att denna författning vore upphäfd genom
Reg.F. af är 1809. Jag vågar likväl bestrida detta påstående.
Det kunde äga någon rimlighet att anse Skatteköps-för or drängen,
hvilken i Förenings- och Säkerhetsakten säges gälla med
samma kraft, som vore den der införd, hafva, med samma Akt,
hvilken då gällde såsom grundlag, blifvit genom 1809 års Reg.F.
afskaffad; men nu förhåller det sig så, att nämnda förordning intill
närvande dag tillämpas vid hvarje skatteköp. Hvilka skäl
äger man alt förklara ifrågavar:de K. försäkran för upphäfd? Jag
har icke hört några sådana uppgifvas och tror alt giltiga sådana
svårligen skola finnas. Man nämner BondeSt:s benägenhet för en
räuteförvandling. Det är väl möjligt att BondeSt. skulle vilja
hafva denna 2:a § ansedd för icke gällande, emedan Ståndet föreställer
sig att länteförvandlingen skulle utfalla till dess fördel.
Men jag tror icke att samma Stånd skulle, derom tillfrågadt, vilja
medgifva alt öfrige §§ i 1789 års försäkran äfven hafva till all
krall och verkan upphört. l:a §:n af nämnde försäkran utfäster,
alt icke någon af den besuttna Allmogen skall fängslas, mindre
till lif eller lem förderfvas, derest han icke ertappas å bar gerning
eller flyende fot, eller ock domaren eller annan Konungens
embetsman, efter lagliga skäl och anledningar, pröfval nödigt om
dess person sig försäkra; 4:e §:n stadfäster Allmogens rätt alt inom
riket föra och afsätta egen och grannars afvel; 5:e §:n frikallar
från alla slags utlagor, i everldeliga tider, alla uppodlingar
å kärr, mossar och oländig mark på skattehemmans ägor; 6:e
§:n medgifver Allmogen att till sin betjening å landet hålla sockenhandtverkare,
o. s. v. Hvem kan neka, att detta allt innefattar
förmåner, fri- och rättigheter, hvilka Svenska allmogen ännu
alltjemt åtnjuter, till någon ringa del sedermera utvidgade,
men hufvudsakligen på grund af just den författning man här
förklarat vara omintetgjord? Jag vill, till stöd för min mening,
endast tillägga, att ifrågavar:de 1789 års försäkran icke blott i
allmänhet och till dess öfriga delar, utan äfven särskilt den nu
Den 8 September f. m.
99
omtvistade 2:a §:n, åberopas uti åtskilliga efter 1809 utkomna
författningssamlingar och kamerala arbeten.
Om således det kan tagas för afgjordt att samma försäkran
icke upphört att vara gällande, så återstår att bestämma sättet
för liljvägabringande af den ändring deruti, hvilken man åsyftar.
Ar frågan af vanlig lagstiflnings-egenskap, så angifves sättet
för dess behandling uti 87 §:n Reg.F. Ar hon af privilegii-natur,
så gäller derom 114 §:n. Jag anser del senare vara förhållandet.
Sistnämnde 114:de § af Reg.F. bjuder: ”Konungen läte samte”lige
R. St. deras privilegier, förmåner, rättigheter och frihe"ter
åtnjuta; beroende det på samteliga Riks-St:ns öfverenskommelse
och Konungens bifall att låta dem undergå de förändrin”gar
och jemkningar, som rikets behof kunna fordra.” Rubriken
pä den af mig åberopade 1788 års försäkran lyder sålunda: ”K.
M:s försäkran och stadfästelse å Svenska och Finska allmogens
fri- och rättigheter.” Man finner således, att skillnaden i dessa
båda lagars talesätt endast är den, att, då Reg.F. brukar orden:
”rättigheter och friheter”, så begagnas i 1789 års försäkran
uttrycket: ”fri- och rättigheter.'''' Jag frågar då, kan
väl någon bestrida att ju ”rättigheter och friheter”, enligt Reg.-  F:ns ordasätt, icke äfven innefattas uti sistnämnda K. försäkran?
Lägges härtill, att, på sätt jag redan sökt visa, innehållet af denna
försäkran meddelar åt allmogen idel förmåner, hvilka densamma
tillkommer utöfver eller tvertemot de i allmänhet gällande
författningar, samt alt uti Reg.F:ns 114 § förekommer äfven
delta ord: ”förmåner'’, stäldt emellan ”privilegier” samt ”rättigheter
och friheter"; så må jag bekänna min förvåning deröfver
att någon jurist velat förneka denna 114:de §:s tillämplighet
i förevar:de fall.
Man bar sagt, alt, ”om än det vore ett RondeSt:s privilegium
att jordräntan skall förblifva oförändrad, sä måtte väl samma
Stånd äga rätt att afsäga sig detta privilegium.” Jag nekar ej
alt RondeSi. äger denna rättighet, dock så begränsad, att Ståndet
icke kan lagligen frånträda något af sina privilegier utan de
öfriga Ståndens och Konungens samtycke. Om R. o. Ad. är,
lika med RondeSt., inleresserad uti frågan, så är det äfven R. o.
Ad:s rättighet att säga: ”vi anse rikets såväl som skattebondens
och vårt eget bästa fordra, att vi gå försigtigt tillväga i en så
ytterst vigtig fråga som denna, vi vilje derföre icke förhasta oss,
utan närmare betänka saken”; — och något annat har jag icke
fordrat.
”Men,” säger man, ”det är icke något privilegium R. St.
äga att sig sjelfve beskatta. 57 § Reg.F. gäller mer än 1789
års försäkran.” Månne likväl 57 § Reg.F. gäller mer än den
ll4:de? Eller månne icke de både kunna och böra begge gälla
och tillämpas hvar inom sitt behöriga område? Dessutom — Svenska
folkel äger obestridligen enl. 57 § rätt att sig sjelft beskatta;
men —• denna beskattningsrätt utöfvas af R. St. allena. Vore
förevartde fråga att anse helt enkelt såsom en beskattningsfråga,
100
Den 8 September f. m.
så borde alltså R. St. ensamme deröfver besluta och Konungens
samtycke vore, i sådant fall, icke af nöden. Man erkänner likväl,
att för nu ifrågavar:de förändring Konungens bifall erfordras.
57 § Reg.F. är således bär icke tillämplig.
Om någon sade, att frågan vore af rent ekonomisk natur
och sådan, att Konungen allena derutinnan äger beslutanderätt,
så kunde ett sådant påstående finna något skäl för sig uti den
omständighet, att 17S9 års K. försäkran är utfärdad utan Ständemes
hörande. Men, derest frågan vore af denna art, hvarföre
hafva dä R. St. vid flere riksdagar derom fattat beslut? Och
hvarföre har dä Konungen vid denna riksdag öfverlemnat henne
genom propos. till R. St:s afgörande? Hade ett sådant öfver
lemnande
skett på grund af 34 § 1 mom. Riksd.Ordn., d. ä. att
Konungen velat delta, såsom ekonomiskt ansedda ärende, gemensamt
med R. St. afgöra, så veten J alla, mine Hrr, att dermed
bordt så förfaras, som om lagfrågor stadgadt är. Men sådant har
icke skett.
Förevartde fråga är således icke en enkel beskattnings- eller
statsreglerings-fråga, icke eller en blott ekonomisk fråga, utan
hon är, enl. min öfvertygelse, den jag vidblifver, intilldess jag
med skäl blifver öfverbevisad, af lagstiftnings- om icke af privilegii-natur,
och bör som sådan behandlas, så att hvarje annat sätt
för dess slutliga afgörande hos R. St. skulle tillkomma på sidan
om grundlagen.
Men äfven om denna fråga vore af sådan beskaffenhet alt
R. St. ägde deröfver ensamme besluta, kan jag ej annat än afstyrka
R. o. Ad. att godkänna Utskts förslag. Gr. Anckarsvärd
har sagt, att frågan om ränteförenkling varit å bane allt sedan
är 1712. Jag kan upplysa, att hon varit det ännu längre. En
dylik fråga väcktes redan under Carl XI:s tid, och denne Konung
gjorde äfven fruktlösa försök med verkställigheten deraf. Då nu,
under en så lång tidrymd, man i ämnet icke kommit till något
resultat och först under tiden som förflutit emellan sista riksdagen
och den innevartde en fullständigare utredning deraf kunnat, genom
den för sådant ändamål förordnade komité, vinnas, — då
K. M. i Sin nådiga propos. uti väsendtliga delar ogillat komiterades
betänkande — samt SlatsUtsk. likaledes i mycket afvikit
från hvad K. M. föreslagit, utan att Utsk. för skälen till en sådan
afvikelse på något, i ringaste måtto tillfredsställande, sätt redogjort,
sä måste jag, för min del, tillstyrka afslag å större delen
af Utskts betänk., samt särskilt och i synnerhet å den nu
föredragna 3-.e punkten.
Hvad beträffar Frih. Palmstjernas förslag, som först i går
framställdes, så har den tid, hvarunder det kunnat närmare granskas,
varit inskränkt till, utom natten, endast några timmar. För
de fleste af R. o. Adts ledamöter har dessutom förslaget troligen
icke varit tillgängligt. På sätt Hr von Hohenhausen redan erinrat,
bör likväl, vid bedömandet af samma förslag, förutsättas en
noggrann kännedom eller en noggrann undersökning af jordeböckerna.
R. o. Ad. torde således lätteligen inse olämpligheten
Den 8 September f. m.
101
af att nu, så att säga, stante pede, deröfver besluta. Här har
blifvit sagdt, att BondeSt. önskar antagande af Frih. Palmstjernas
förslag, och att det skulle utgöra ett bedröfligt slut pä denna riksdag
om R. o. Ad. icke afgjorde denna fråga. Jag vill icke bestrida
alt ju icke BondeSt. önskar framgång åt sjelfva saken; öfver
Frih. Palmstjernas förslag har Ståndet, såsom sådant, ej varit
i tillfälle att sig yttra, det måste således vara enskilta medlemmars
af BondeSt. mening, som man åberopal; men äfven jag
har samtalat med åtskilliga ledamöter af BondeSt., hvilka förklarat,
att de alldeles icke äro angelägne om annat, i denna fråga,
än att en ränteförenkling må komma till ständ och alt de gerna
vilja det deras kommittenter måtte i ämnet varda hörde. Det
är dessutom kändt, att såväl tillförene, som vid i(inevar:de riksdag,
protester från Östergöthland inkommit emot räntornes och
tiondens ständiga utgörande i penningar. Dylika protester hafva
skett icke blott af Östgöthar, utan ledamöter af BondeSt. från flera
andra provinser hafva äfven, vid denna riksdag, bestridt skattepersedlarnes
förvandling till penningar. Jag var närvarande vid
öfverläggningen hos BondeSt. då K. M:s propos. om skatteförenklingen
skulle till StatsUtsk. remitteras, och hörde der många yttra
sig i sådan syftning. Jag skall icke besvära R. o. Ad. med upprepande
af hvad BondeStts redan tryckta prottr derom innehålla.
Jag tillåter mig dock att nämna, det både af en riksdagsman från
Bohus län och af Ståndets fleste ledamöter från Jönköpings län
de mest bestämda protester afgåfvos emot K. M:s propos., hvarmed
Frih. Palmstjernas förslag äger mycket likhet.
Så vidt jag riktigt uppfattat Hr Frihms förslag, åsyftar det
jemväl uppsägningsrättens upphörande, och Gr. Anckarsvärd anförde
här förliden gårdag, såsom bevis derå, att uppsägningsrätten
vore för räntegifvaren af föga vigt, att hans frälseräntor under
en längre tid aldrig blifvit till leverering in natura uppsagda.
En motsatt erfarenhet må det tillåtas mig att åberopa. Jag är
ock ägare af frälseräntor, och står till mina räntegifvare i det
bästa förhållande, så att de visserligen icke, utan att anse sig
dertill äga gällande skäl, skulle begagna sin uppsägningsrätt. De
hafva äfven sagt sig icke gerna göra det. Men likväl, under vissa
är, då markegången varit hög, hafva de gjort det, förklarande
att det blefve dem svårt att anskaffa penningar. Detta torde
i sin mån bevisa, alt rätten till uppsägning och, såsom vilkor
derför, räntans bestämmande i persedlar, utgöra för den skallskvldige
en verklig fördel. Denna fördel vill man nu beröfva
honom, utan att ens medgifva hans hörande i saken.
En värd talare har sagt, att det skulle innebära en orimlighet
att höra de skattdragande, enär sådant endast med svårighet
skulle låta sig göra och något ändamål dermed icke skulle vinnas.
Det ändamål jag med de skattskyldiges hörande alser, är
icke blott att deras rätt må iakttagas, utan äfven att de må, med
den en gång sannolikt blifvande förändringen, finna sig belätne.
Att detta är möjligt, bevisar exemplet af Finland, hvarest en
ränteförenkling försiggått sålunda, att, sedan eli förslag dertill
102
Den 8 September f. m.
blifvit uppgjordt, allmogen lemnades tillfälle att i socknestämmor
sig deröfver yttra, oell för icke ett enda län blef förslaget faststäldt,
utan att räntegifvarne förklarat sig med detsamma nöjde.
Exempel af allmogens hörande i likartade frågor saknas icke eller
i Sverige. Fördelarne för Staten af ifrågavande förslag äro mindre
påtagliga, än de som vunnos genom åtagandet af mötespassevolancen.
Det är väl bekant huru angelägna höga vederbör;de
voro att genomdrifva den saken. Allmogen blef likväl i ämnet
hörd och ej ett enda kontrakt afslutades utan passevolancegifvarnes
samtycke. Så tillgick äfven vid indelningsverkets upprättande
samt i sednare tider, och ännu i dag, vid frågor om roleringsjemnkningar.
Det kan således icke möta synnerliga svårigheter
att, om man blott vill, inhemta räntegifvarnes yttrande.
Gr. Sparre har sagt, att detta förslag vinner räntegifvarnes
sympatliier. Jag medgifver att detta yttrande kan hafva sin riktighet,
sä vida man rättar sig efter hvad som skrifves i de mest
lästa tidningarne eller af en och annan enskilt yttras. Stöd för
en motsatt åsigt har jag likväl redan åberopat, och hvilken känner
allmogens i landsorterne mening^ om ett förslag, som ännu
aldrig kommit lill dess kännedom? Ar förslaget verkligen så förmånligt,
som man här påstått, hvad skadar det då alt höra dem,
som det förnämligast gäller?
Man har sagt, att ”R. St. böra besvara K. M:s propos.”
Ja, det böra de visserligen. Samma mening bar jag äfven uttryckt
i min reservation. Men frågan är nu blott: hvad skola de svara?
Jag anser, att, då R. St. sistl. riksdag hos K. M. anhöllo
att räntegifvarne måtte i ämnet höras, men K. M. på denna
R. St:s begäran icke behagat fästa afseende, det icke vore stridande
mot R. St:s skyldiga uppmärksamhet för K. M., om R. St.
nu, i underdånighet, förnyade deDna anhållan. Jag hyser den
öfvertygelse, att K. M. icke skall illa upptaga ett sådant svar.
Gr. Lagerbjelke har tillvunnit sig R. o. Ad:s synnerliga bifall
genom en definition på den sanna konservatismen. Det gläder
mig af hjertat att en sådan definition vinner bifall inom detta
hus, och jag gillar den till alla delar. Jag anhåller dock att
dervid få tillägga, att den sanna konservatismen alltid åtföljes af
sann liberalitet och aktning för andras rätt. Hr Gr:n anser sin
konservatism icke fordra de skattskyldiges hörande i förevar:de
fråga. Jag tror äfven, med förutsättning att det möjligen vore
en blott inbillning af mig eller dem, att rättigheten dertill förefinnes,
R. St., i anseende till ovissheten huru dermed sig förhåller,
heldre böra medgifva dem att fä sig yttra, än äfventyra att
möjligen kränka någons lagliga rätt. Jag hemställer lugnt till
R. o. Ad., hvilket som är mest sannt konservativt och tillika
sannt liberalt.
Jag afstyrker högeligen bifall till förevar:de punkt af Utsk:s
betänk., äfvensom till det af Frih. Palmstjerna framställda förslag.
Huruvida mitt eller något annat, dermed likartadt, af R. o. Ad.
aulages, är af jemförelsevis mindre vigt, blott att den åsigt blif
-
Den 8 September f. m.
103
ver bestämdt uttalad, att skatteförenklingen må försiggå, endast
efter det vederbör:de ägt tillfälle alt sig deröfver yttra.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Frågan om förändring
i grundskatterne står i det mest oskiljaktiga sammanhang
med den rättsfråga huruvida skattdragande fastighetsägare äga
rättighet alt vägra bifall lill den föreslagna förändringen. Det är
naturligt, att vid hvarje nytt köpslut köparen måste noga undersöka
beskaffenheten af de grundskatter och permanenta räntor,
som för everdliga tider vidlåda det hemman, hvaraf han vill blifva
egare, på det att derefter må kunna bedömas huruvida den
ifrågaställde köpeskillingen är antaglig elle»1 icke. Sedan en sådan
undersökning försiggått och man derigenom kommit till det
resultat, att den fordrade köpeskillingen är antaglig, under förutsättning,
att de hemmanet åsätta räntor icke komma att undergå
förändring, skulle det innebära en våldsam kränkning i köparens
rått om man vidtoge en förändring uti dessa grundskatter,
utan afseende derpå att köparen eller jordägaren ansåg sådant
vara stridande emot sin fördel. Det har varit för mig tillfredsställande,
att 2:ne af R. o. Ad:s veteraner med mig delat lika
åsigter i detta afseende. Deremot hafva 2:ne andra talare, Frih.
Palmstjerna och Gr. Lagerbjelke, framställt en anmärkn., uti
hvilken, enl. hvad jag vill minnas, Gr. Sparre äfven instämt, men
denna anmärkn. tror jag likväl sakna all grund. De hafva nerol,
åberopat 57 § Reg.F., som tillerkänner R. St. rättigheten att allena
Svenska folket beskatta; men de värde talarne hafva förbisett,
att denna R. St. förbehållne beskattningsrätt alldeles icke
har afseende på grundskatterne, utan endast på bevill n. För mig
åtminstone är det alldeles tydligt och klart. Uti 59 § Reg.F.
heter det: ”Konungen läte till Utsk:s öfverläggning framställa
hvad Staten kan tarfva utöfver de ordinarie inkomster och hvilka
behof genom bevilln. böra fyllas.” Häraf och om man fortsätter
läsningen af de följande §§ i Reg.F. visar det sig ännu mera
påtagligt att R. St. ega, icke om grundskatterne, utan endast
om bevilln. besluta. Det skulle leda till den största våda derest
man anloge den tolkning af 57 § Reg.F. de värde talarne föreslagit,
nemi. att R. St. skulle ega rätt att besluta om förändring
i grundskatterne. Då skulle nemligen R. St. vid en riksdag kunna
besluta upphäfvande af hela grundskatten. Det vore då äfven
deras rättighet att förflytta grundskatten från den ena hemmansnaturen
till den andra, såsom från kronoskattehemman till frälsehemman.
Jag hemställer om icke den, som blifvit ågare af sådan
jord, nemi. frälse, vid köpslutets ingående tagit i betraktande
att denna jord varit ringa betungad med skatter, hvarföre han
äfven måst betala en högre köpeskilling. Skulle icke en sådan
åtgärd af R. St. innebära det grymmaste våld. Man har här och
synnerligast den siste värde talaren, drifvit den satsen, att en förändring
i grundskatterne skulle vara en privilegii-fråga. Jag kan
deri icke instämma, ty om det verkligen vore en privilegii-fråga,
104
Den 8 September f. m.
skulle det tillkomma Konung och Ständer att derom besluta och
de skulle då kunna tvinga förändringen till verkställighet. Enl.
min åsigt ega likväl desse statsmakter icke en sådan rättighet,
emedan sådant vore ett ingrepp i enskild äganderätt. Visserligen
är det en rättighet för båda statsmakterne att nedsätta grundskalterne;
ty likasom det är Konungens i grundlagen förvarade
rättighet afl i brottmål göra nåd, så är det äfven båda statsmakternes
ovilkorliga rättighet att, i frågor om nedsättning i grundskatterne,
meddela nåd, d. v. s. meddela lindring. Men likasom
det i brottmål är den brottsliges rätt att vägra mottagandet af
den erbjudna nåden, så är det äfven här den skattdragandes obestridliga
rätt att förklara, det han icke vill antaga den erbjudna
lindringen den han måhända finnér vara motsatsen af hvad den
uppgifves vara. Sålunda följer häraf, att hvilken förändring man
än beslutar, kan den likväl icke verkställas ulan de skattdragandes
bifall.
Hvad åter angår företrädet emellan de föreslagne sälten för
grundskatternes utgörande, så är det obestridligt, att det mest
enkla sättet är att räntan bestämmes i penningar, men de dermed
förenade vådor har K. M. i dess propos. framställt, och hafva
här blifvit ytterligare uttalade af ledamöter, hvilkas åsigler jag
delar. Deremot skulle ändamålet lättast vinnas, om de nu i
brutna tal utgående räniepersedlar inskränktes till ett färre antal,
så att de brutna talen i möjligaste måtto undvikas, i hvilket afseende
jag skulle vilja instämma i K. M:s förslag. Dock skulle
jag önskat att man icke bestämde räntan uti endast 2:ne persedlar,
spanmål och smör, emedan i vissa län räntans utgörande på
sådant sätt kan vara fördelaktigt, men deremot i andra betungande.
Jag upprepar derföre, hvad jag redan yttrat, att, enl.
min åsigt, bäst hade varit att inskränka persedlarnes antal till
några få bland dem, hvarå inom hvarje ort finnes bästa tillgång.
Dä emedlertid, i enlighet med hvad jag nu haft äran yttra, ingen
förändring kan tillvägabringas utan de skatldragandes samtycke,
så anser jag mig kunna instämma uti den del af komiterades
förslag, som af K. M. blifvit till R. St. framstäldt, dock
så, att denna förändring skall träda i verkställighet, endast i den
mån räntegifvare äro villige att derpå ingå.
Hr von Engeström, Jonas Fredr. Matth.: Gr. Lagerbjelke
och Hr Sandströmer hafva, som mig synes, fullkomligt
ådagalagdt R. St:s rättighet att i förevar:de fall besluta. Hrr Gyllensköld
och Cederschjöld hafva deremot gjort invändningar. Jag
tilltror mig icke att kunna afgöra frågan härom. Jag vill blott
tillkännagifva, att hvad dessa sistnämnde Hrr anfört, icke är för
mig bevisande. Hr Gyllensköld har sagt, att vid passevolancekontrakters
uppgörande betalningsskyldige blifvit hörde. Jag känner
icke om sä varit förhållandet, men det vet jag, alt, hvad
rusthållen angå, man icke serdeles fästat sig vid de år 1809 ingångna
kontrakter. Hr Cederschjöld har fästat sig dervid, att
R. St. icke skulle ega rätt att förändra grundskatterna. Såsom
Den S September f. m.
105
jag uppfatlat komiterades och StatsUtskrs förslag, är här icke fråga
om någon förändring, blott om en förvandling af räntorna,
hvilken länder alla till stor fördel. Vidare har Hr Cederschjöld
yttrat, att statsmakterna skulle ega rätt att göra nåd. Jag erkänner
detta och jag anser det äfven vara en nåd för räntegifvarne
att få utgöra sina skatter på ett sätt, hvilket de kunna
kontrollera. Hr Sandströmer har för mig klart visat fördelarne
af det förslag, som nu är i fråga. Jag har visserligen här hört
omtalas de stora förluster, som skulle uppkomma genom varuvärdens
fall. Det är långt ifrån mig att vilja afgöra hvad förstkommande
tider kunna utvisa, men jag torde likväl få fästa Hrrmes
uppmärksamhet på de sannolikheter, som finnas emot sådant förhållande.
Vi känna alla hurusom Sverige för icke längesedan
behöfde spanmälsimport för att fylla sina behof.ver. Detta förhållande
har numera upphört. Sverige producerar mera spanmål
än som inom landet konsumeras, oaktadt näringarne blifvit
skyddade och befolkningen ständigt förökats. Sverige har således
med sina produkter upplrädl och, såsom jag hoppas, fortfarande
skall uppträda på verldsmarknaden. Vi känna alla, att i Europa
är spanmälshandeln icke genom höga tullar skyddad såsom
hos oss, och dä värt åkerbruk numera blifvit så uppdrifva alt
från Sverige ärligen kan påräknas en icke så obetydlig spanmålsexport,
så synes icke någon fara vara för handen nu eller i framtiden,
att våra varuvärden skola falla lägre än i det öfriga Europa.
Jag har under discussionen trott mig kunna sluta dertill, att
man, förbiseende de fördelar hvilka föranledt de skattdragande
att påyrka antagandet af förenklingsförslaget, blott velat se ett
bemödande att få sina skatter förminskade. Jag inser icke möjligheten
häraf, ty om den ock skulle inträffa, är den, som koraiterade
äfven visat, så aflägsen, att den på våra förhållanden icke
kommer alt ega något inflytande. De målsmän, som här å Statens
vägnar uppträdt, synes hafva åtagit sig ett vackert men ändamålslöst
bestyr. Ty om jag äfven skulle kunna förutsätta att
Svenska folket ville upplösa sig såsom samhälle, sä kan jag likväl
icke tänka mig möjligheten alt icke skatter ändå skola finnas.
.lag skulle derföre tro, att de beslut R. o. Ad. nu fattar, svårligen
kan hindra hvad som i framtiden kan ske. Jag anhåller om
bifall till Utsk:s betänk.
Hr Stuart, Carl Gust.: Under discnssionens fortgång har
emot Ulsk:s förslag den anmärknm blifvit framställd, att, genom
antagandet deraf, ränlegifvarens rätt skulle kränkas. För att besvara
denna anmärkn., har jag begärt ordet, men jag måste först
något närmare undersöka denna räntegifvarces förmenta rätt.
Skattebrefven, enl. det formulär jag här har i min hand, innehålla
endast att den till skatte försålda egendomen afhändes K.
M. och Kronan samt tillegnas köparen samt hans arfvingar och
rältsinnehafvare med allt hvad till samma egendom ”lyder, med
”rätta ligga bör eller lagligen tillvinnas kan och under hemraa”nets
ränta inbegripet är, att under skattemannarätt äga och bru
-
106
Den 8 September f. m.
”ka, med de i lag och författningar stadgade vilkor.” Dessa skattebref
innehålla således icke någon bestämmelse, hvarigenom R.
St. skulle vara förhindrade att, i den ordning grandlagen medgifver,
kanna fatta beslut ang:de ulgöringssättet för de räntor och
ulskylder, som vid det till skatte försålda hemmanet äro fästade.
Mot den nu föreslagna förändringen har man ofta åberopat 1789
års försäkran, ang:de allmogens fri- och rättigheter. Denna försäkran
innehåller, att allmogen för framtiden icke skall åläggas
några nya och särskilda skyldigheter, men stadgar ingalunda att
de förut ålagda icke kunna upphäfvas eller eftergifvas. Bland de
författningar, som vid bedömandet af frågan om skatternas beräknande
och utgörande äro tillämpliga, anhåller jag att nu få
hänvisa till 2:ne, af hvilka den ena är ett d. 20 Oktober 1665
utfärdadt cirkulärbref, deruti förklarades, att allmogen från urminnes
lider vore förbunden att erlägga sina räotor och utskylder
i silfvermynt, hvarföre allmogen icke kunde med mera skäl
klaga öfver utlagornas betalande efter silfverrayntets värde, än
när alla kronoräntor måste i sådant mynt utgöras. Den andra
författningen, hvartill jag får hänvisa mina motståndare, är K.
förordningen d. 6 Decemb. 1776, hvilken bland annat innehåller:
all som rikets inkomster och allmogens utskylder, både äldre
och nyare, grundade sig på silfvermynt, men ej på andra myntsorter,
så skulle äfven, såsom följd deraf, alla penningeutlagor antingen
betalas i silfvermynt eller om betalningen skedde i annat,
likväl utgå efter detta mynts värde och markegång. Nu har
StatsUtsk. icke föreslagit något annat, än alt räntorna skola utgå
i penningar efter ett af Konung och Ständer bestämdt silfvervärde.
Jag kan således icke finna att man med något skäl kan
ifrågasätta räntegifvarnes hörande öfver Utsk:s förslag, enär detta
förslag icke medför några nya eller förökade åligganden, utan
helt och hållet är inskränkt inom de rättigheter och skyldigheter,
som hittills utgjort föremål för särskilda författningars bestämmelser
i uppsägningsrätten, eller rättigheten, att in natura leverera
räntepersedlarne, har under tidernes längd i flere afseenden
undergått jemkningar och förändringar. Sålunda få numera icke
några brutna delar af räntepersedlarne levereras in natura, utan
måste sådana alltid lösas med penningar efter markegång. På
samma grund och med samma rätt, som desse bestämmelser blifvit
meddelade, måste äfven kunna föreskrifvas, att hädanefter all
leverering in natura kommer alt upphöra, och attalia räntor skola
betalas efter ett visst oföränderligt och för all framtid bestämdt
belopp.
Hvad åter angår K. M:s propos., hvaruti det andra alternativet
af komiterades förslag i nåder tillstyrkas och förordas, sä,
och under erinran att jag icke deltagit i detta alternativs framställande,
vill jag medgifva, att innan ett sådant beslut, som häruti
föreslås, varder af R. St. fattadt, eller att, i st. f. en mängd under
hemmansräntorna nu upptagne persedlar, dessa räntor skola
i utsättas i ett färre antal andra persedlar, kan icke utan skäl yr
kas
att räntegifvarne böra höras, men då fråga nu icke är om
Den 8 September f. m.
107
någon persedelförvandling, utan endast huruvida de nuvartderäntepersedlarne
alltid skola få lösas med penningar, så finner jag
räntegifvarnes hörande alldeles öfverflödigt och opåkallad!. Emot
det ifrågasatta hörandet förekommer dessutom att skattskyldige,
i fall de tillfrågas, naturligtvis måste anses berättigade att antingen
svara ja eller nej, och således antaga eller förkasta den föreslagna
förändringen. Om nu, såsom troligt är, icke alla räntegifvare
förklara sig villige densamma antaga, utan en eller annan
inom samma uppbördsdistrikt bestrider det framställda förslaget,
skulle följaktligen den reda och enkelhet vid uppbörds- och redovisningsväsendet
man velat åstadkomma, helt och hållet förfelas,
emedan, om förändringen skulle fastställas endast för dem, som
på densamma inginge, men icke för de öfrige, räkenskaperne komme
att blifva ännu vidlyftigare och mera invecklade än för närvande.
Man har äfven emot det af Frih. Palmstjerna framställda
bemedlingsförslag erinrat, att räntegifvarnes hörande öfver detsamma
vore nödvändigt. Jag kan ej heller instämma uti den
härom yttrade åsigten. Så vida jag icke alltför origtigt uppfattat
Frihms förslag, äger det nemi. åtminstone den förljensten att
det icke ålägger hemmansinnehafvarne skyldigheten att utgöra eller
med kontant efter markegångsvärde lösa andra räntepersedelän
dem, som nu finnas hemmanen påförda, utan afser förslaget
endast att sammanföra de persedlar hvilka skulle komma att hädanefter
bibehållas, till vissa hufvudsummor, i st. f. att samma
persedlar nu upplagas till olika belopp under en mängd särskilde
räntetitlar. Efter min förmening bör således ej heller, på grund
af detta förslag, något hörande ifrågasättas. I afseende på det
förslag StatsUtsk. förordat, har man vidare erinrat om det motstånd
K. M:s propos. i ämnet, vid föredragning inom BondeSt.,
rönt. Men detta motstånd afsåg dock ingalunda en sådan reform
af beskattningsväsendet, som Utsk. nu föreslagit, utan föranleddes
deraf, att, enl. den K. proposm, skulle åtskilliga persedlar, hvilkas
lösningspriser vanligtvis icke undergå någon förändring, utbytas
mot andra, i sådant afseende högst betydliga förändringar
underkastade hufvudpersedlar, hvadan således grundskatternas belopp
framdeles skulle komma att blifva vida mer beroende af de
städse öfverklagade markegångssättningarne än hittills varit förhållandet.
Jag betviflar högligen, att bland nämnde RiksStånd
någon röst, vid den K. propos:ns remitterande, höjde sig deremot
att räntorna för framtiden skulle erläggas med ett bestämdt belopp
i kontanta penningar. Så snart skattebeloppet sålunda vore en
gång för alla bestämdt, komme alla farhågor för markegångssättningarnes
inverkan på de skattskyldigas rätt att försvinna. Vissa
representanter inom BondeSt., tillhörande Östergöthlands län, hafva
väl under discussionen angtde StatsUtskis först afgifna utlåt,
för sina koramitlenter yrkat optionsrättens bibehållande, men jag
är öfvcrtygad, att, om de värde representanterne från denna ort
gjort sig något närmare underrättade om beskaffenheten och innehållet
af Utskrs förslag och de fördelar, som optionsrätten under
sednare tider i verkligheten medfört för de skattdragande,
108
Den S September f. m.
skulle de visserligen icke gjort detta förbehåll eller fästat uppmärksamheten
å en protest, sorn under helt andra förhållanden
framkommit, och hvars åberopande måhända endast bör tillskrifvas
missförstånd eller iakttagandet af en förment conseqvens. Jag
är fullt öfvertygad derom, att hvarje sådant förslag, som förutsätter
de skattskyldiges hörande, icke skall vinna framgång, utan
endast kommer att föranleda ytterligare tidsutdrägt med den efterlängtade
reformens tillvägabringande. Såsom här flere gånger
blifvit erinradt, har man under mer än ett sekel uppgjort flerfalldiga
särskilda förslag i afseende på räntepersedlarnes reducerande
i ett färre antal. Dessa förslag hafva vid sin framkomst vanligen
mycket berömts och förordats, men då man närmare öfvervägt
deras resultater, bar man funnit grundade betänkligheter mot desamma,
hvilka belänkligheter af förslagens förespråkare icke kunnat
undanrödjas, utan haft till följd, att det ena förslaget efter
det andra fallit. Enl. min innerliga, efter mycket begrundande,
motiverade öfvertygelse, finnes det icke något annat tillfredsställande
medel till skatteförenklingens åstadkommande, än alt bestämma
räntorna i ett visst oföränderligt penningevärde. Hyser
man åter betänkligheter emot tillämpningen häraf å alla hemmansränlor,
så finnes en medelväg deruti, att till en början endast
de räntepersedlar, hvilkas utgörande samt årliga beräknande
är mera inveckladt och hvilka för närvarande alltid lösas med penningar,
varda häruti utsatta. Framtiden kommer då snart att visa
huruvida man sedermera vill fortgå på den sålunda heträdda
banan. Förnyandet af den vid alla riksdagar framställda önskan,
att K. M. täktes ytterligare bereda ärendet samt derefter öfverlemna
lill R. St. ett fullständigt förslag, anser jag ingalunda motsvara
tidens fordringar, och jag anser det derföre angeläget, att,
då nu ett i alla sina delar fullständigt förslag blifvit för R. St.
framlagdt, Ständerne äfven måtte fatta ett definitivt beslut i denna
maktpåliggande fråga. Emot antagandet af komiterades första
alternativ eller grundskatternas bestämmande i kontanta penningar
har, såsom det hufvudsakligaste skälet blifvit anfördt, att det
allmännas fördelar skulle härigenom allt för mycket åsidosättas.
Men just från den sidan, hvarifrån denna invändning låtit allmännast
höra sig, erkännes dock motsatsen. Sålunda har en af
de reservanter inom StatsUtsk., hvilken med största ifver och ihärdighet
motarbetat detta förslag, uti sin reservation afgifvit det
anmärkningsvärda yttrande, att han slutligen vore skyldig sanningen
den förklaring, att efter hans öfvertygelse, jordbruket hade
ett rättvist anspråk på befrielse från de titlar af hemmansräntan,
hvilka under 1600-talet, genom frivilligt medgifvande,
blifvit hemmanen påförda och endast i följd af maktspråk öfvergått
från bevillning till ständiga räntor. Denne reservant, Lector
Wallman, och den meningsfraktion, som han representerar, anser
alltså Staten komma att göra en alltför kännbar förlust genom
de i naturapersedlar bestämda räntornas förvandling till en
fix penningeskatt, men medgifver deremot efterskänkning af t.
ex. hela landttogsgärden, hvilken under 1620-talet åtogs och
Den 8 September f. m.
109
beviljades för dåvarande Polska krigs utförande. Efter, hvad bilagorna
lill komiterades betänk, utvisar, innefattar bland annat
omkring 25,000 t:r råg, 45,000 t:r korn oell 10,000 lass hö,
hvilka persedlars nuvar:de värde troligen öfversliger hälften af
värdet å alla tinder jordeboksräntan inbegripna nalurapersedlar.
Jag hemställer om icke en eftergift af denna gärd skulle verka
mera på slatsintraderna, än varuvärdets möjliga successiva sänkning
under vissa årtionden eller till och med sekler. Jag erinrade
redan i går, hurusom under nuvar:de förhållanden Staten kan
lida förluster derigenom, att räntorna, sorn för närvande utgå efter
markegång, hädanefter förklaras endast böra erläggas med
räntepersedlarnes kronovärdi eller detsammas dubbla belopp. Jag
erinrade äfven om förhållandet med byggnings- och salpeter-hjelpen,
hvilka räntor derest de ännu öfver hela riket löstes med deruti
upptagna räntepersedlars nuvar:de markegångsvärde skulle utgöra
en ganska betydlig skatt. Jag föreställer mig att det svårligen
kan nekas ränlegifvarne i det öfriga Sverige hvad, som genom
1828 års K. bref beviljades räntegifvare på Oland eller att,
få lösa de under byggnadshjelpen hörande persedlar efter dessas
dubbla kronovärdi. Samma förhållande, som i fråga om nyssnämnde
räntetitel förekommit, torde äfven förefinnas och vid skeende
pröfning göra sig gällande i afseende på årliga hjelpen, och
flere andra likartade räntor. Genom en dylik förändring i dessa
räntors nuvartde beräknings- och utgöringssätt, uppslår en gifven
förlust för det allmänna. Sammanslår man deremot alla hemmansräntorna
under en gemensam titel och upptager desamma tili
en summa, så försvinna naturligtvis för framtiden alla vidare anspråk,
å förändringar i de särskilda ränteartiklarnes beräkningsoch
lösningssätt, och Staten blir följaktligen betryggad emot dylika
anspråk och framtida efterräkningar från de skattskyldiges
sida. Man har vidare yttrat, att i Finland hördes de skattskyldige
innan förändringen der infördes; men om de underrättelser
ang:de verkställigheten af den Finska skatteförenklingen, som jag
varit i tillfälle förskaffa mig, äro riktiga, så hördes räntegifvarne
endast öfver de persedlar, hvilka skulle innefattas under den s. k.
skatte-enklaren. Det anförda prejudikat från Finland torde således
icke såsom bevisande kunna här åberopas. Hr von Hohenhausen
har yttrat, att det vore inconseqvent, att vilja hafva en fix jorctbeskattning,
enär jordens afkastning vore underkastad årliga förändringar.
Men, just dessa förändringar ådagalägga vigten och
angelägenheten af det mål, komiterade åsyftat med sitt afgifna
förslag, hvarigenom den skattdragande skulle komma att befrias
från fördubblade skattebördor under de år dä han till följd af inträffade
missvexter, äger minskad förmåga alt utgöra sina utskylder.
Såsom exempel derpå, huru ojemt skatterne under nuvar:de
förhållanden utgå i missvextår, anser jag mig böra exempelvis
erinra, hurusom artikeln halm, hvilken persedel är bland de
oftast förekommande i Upsala läns markegångstaxa för år 1824,
upptogs till 4 sk. pr kärfve, och i samma läns markegångstaxa
år 1836 till 18 sk. Det måste ovilkorligt förefalla hvar och en
110
Den 8 September f. m.
skattdragande hardt och orimligt, att vid de tillfällen, dä han endast
med yttersta svårighet kan anskaffa sina egna och sina anhörigas
oumbärligaste lefnadsbehof, hvars bidrag till Staten eller
dess tjenstemäns aflönande skola utgöras med ett högst betydligen
ökadt belopp. En annan omständighet, som jemväl talar emot
räntornas utgörande in natura är äfven den, att de skattskyldige
icke sällan måste sjelfve upphandla de persedlar, hvilka efter föregången
uppsägning skola till räntetagaren lefvereras. Ehuru
jag varmt ifrar för Utsk:s förslag, får jag dock förklara, att, derest
detta förslag icke skulle vinna framgång, kommer jag att understödja
Frih. Palrastjernas; men jag anser mig böra hemställa
till Frih:n, om icke Frilen skulle vara benägen medgifva någon
modifikation af detsamma. Denna modifikation är dock af alldeles
motsatt beskaffenhet mot den Frih. Cederström i går påyrkade.
Jag begär nemi. ingalunda, till de i Frih. Palmsljernas förslag
upptagna persedlar få tillägga några ytterligare, utan tvertom
att några deri nu förekommande måtte från detsamme uteslutas.
Såvida jag riktigt uppfattat ifrågavar:de förslag, åsyftas dermed,
att all slags räntespannemål skall bibehållas oförändrad. Nu finnes
bland andra spanmålssorter det s. k. foderkornet, hviket för
hela riket endast utgör 16 kappar, samt blandsäd, bestående af
dels f korn och § hafre dels hälften korn och hälften hafre; utgörande
i hela riket blott ett sammanräknadt belopp af 3 tunnor
3 kappar. Dessa jemte andra mindre väsendtliga spanmålssorter,
synas likasom öfriga smärre räntepersedlar böra förvandlas och
utsättas i kontanta penningar. Vidare innehåller förslaget, att
mjöl af alla slag, skall fortfarande uti hemmansräntorna bibehållas.
Ibland sistnämnde räntepersedel finnes i Westerås läns persedelförteckning
upptaget hvetemjöl till en qvantitet af allenast
16 kappar. Uti förslaget förekommer jemväl ett annat uttryck,
som bör närmare bestämmas. Hr Frihm har nemi. föreslagit,
att artikeln jern måtte bibehållas. Nu återfinnes denna artikel
bland grundskatterna under en mängd olika benämningar, såsom
hammarskattsjern, ossmundsjern skattjern, finnjern m. fl., af hvilka
ossmundsjernet utgår dels efter fot, dels efter hundra och dels
efter lispund. Då med undantag af artiklarne ossmunds- och
tackjern de öfriga jernsorterne äro af mindre betydenhet, torde
den .föreslagna förvandlingen äfven kunna och böra omfatta dessa
persedlar. Genom bibehållandet af de obetydliga persedlar,
jag nu uppgifvit, måste för markegångssättningarne prisuppgifter
ä desamma från särskilda orter införskaffas samt vederbörande
tjenstemän härmed nästan utan allt gagn besväras. Jag slutar
med den innerliga anhållan, att hvarje ledamot af delta Stånd,
som kommer att deltaga i Ståndets blifvande beslut, ville innan
han afgifver sin röst noga betänka vigten af förevaride fråga och
söka göra sig väl reda för följderna af ett ytterligare uppskof med
det slutliga afgörandet af ett ämne, på hvars behandling hela
landets uppmärksamhet i närvaride ögonblick företrädesvis
är fästad.
o
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Åtskilliga delar af denna
Den 8 September f. m.
lil
fråga hafva, enl. min åsigt, blifvit serdeles klart och fullständigt
utredd; men deremot har måhända det förnämsta mom. deraf
nemi. eller sjelfva utvecklingen af de resultater, som genom förslagets
antagande skulle uppkomma såsom mig synes, icke ännu
vuunit all den utredning, som kunde vara önsklig. Jag har tvertom
trott mig finna, att några af Husets förnämsta talare vid detta
tillfälle icke med vanlig noggranhet behandlat sitt ämne och,
såsom exempel härpå, vill jag i några punkter upptaga och granska
den framställning Hr von Hartmansdorff gjort af de följder
som han förmodat skulle uppstå om det ifrågavar:de förslaget antoges.
Ett ibland inkasten som den värde talaren anfört, var att
om skatterna skulle betalas i penningar, så mäste en större mängd
räntepersedlar på en gång föras lill marknaden, och dä priset å
desse persedlar derigenom nedtrycktes, så blefve skatterne sålunda
under dessa förhållanden också mera betungande än för närvar:de.
Emot detta argument är ganska mycket att anmärka, ty först och
främst har erfarenheten visat att endast ett ganska ringa belopp
af räntorna blifvit till lefverering in natura uppsagde, och sjelfva
förutsättningen är således redan faktiskt jäfvad; menora man dertill
besinnar att äfven den del deraf, som nu blifver uppsagd,
likaledes måste af kronan försäljas, och att följaktligen summan
af de utaf kronan och de skattdragande försålde persedlar i allt
fall blifver ungefär densamma, som om försäljningen skett endast
af de skattdragande, så synes mig denna påstådda olägenhet vara
till största delen, om ej helt och hållet, chimerisk. Men lätom oss
vidare följa Hr von Hartmansdorffs redaction sedan den värde talaren
på detta sätt trott sig ådagalägga alt förslaget vore skadligt
för jordägarna, huru länge vidhåller han sedan sjelf denna sats?
Jo, tills nästa punkt, då den värde, talaren vill visa att äfven
Ständernas borgare skulle blifva lidande genom förslaget. Då omkastas
alldeles påståendet, då, tages jemt motsatsen lill förutsättning,
då heter det, alt som jordens skatter derigenom skulle på
ett oskäligt sätt förminskas, och denna förminskning ej kunde
fyllas genom annat än bevitlningar, så blefve det i främsta rummet
städerna som deraf betungades. Alltså framställes åtgärden
den ena stunden såsom ledande till skada och förlust, men den
andra, till oskälig och orättvis vinst, för landet, allt efter som
bevisningen fordrar! Hvad tyckes!
Fortsättom emellertid granskningen. Andamålet med denna del
af Hr von Hartmansdorffs resonnement var, att visa hurusom äfven
Ständerna skulle genom en sådan skattereglering ruineras. För
att komma till delta resultat säger Hr von Hartmansdorff, att den
uppkommande minskningen i grundskatterna måste fyllas genom
ökade bevillningar, och förklarar att denna ökning egentligen endast
kan vinnas på tullinkomsterna; men som detta ej kan ske,
menar Hr von Hartmansdorff, annat än genom nedsättning i tullafgifterna,
för att öka den utländska införseln, så måste Städernas
borgerskap hvars näringar derigenom skulle förstöras, naturligtvis
gå under.
Märken nu väl mine Hrr! huru många gånger hafva vi ej
112
Den 8 September f. m.
här förut hört, just samma värde talare påstå alldeles motsatsen,
nemi. att stora tullintrader bindes genom höga tullar! hur ofta
har han ej förklarat just den sats han nu framställer, såsom en
tom inbillning!
Men så går det! Och man kan häraf se hvart det leder, när
man icke endast ur sanningens egen synpunkt oväldigt vill bedöma
frågorna utan blott bemödar sig att vrida omständigheterna
till ett för sina afsigter gynsamt resultat; endast då invecklar man
sig i dylika motsägelser.
Om det nu tillåtes mig att söka i någon mån utveckla ämnet,
sådant det visar sig för mig, så tror jag att detta lämpligen
kunde ske genom att sönderdela frågan, och serskilt betrakta henne
med hänsigt till sina resultater, först i afseende på det närvarande,
och sedermera i afseende på framtiden, samt i båda fallen
såväl ur räntegifvarens, som räntetagarens och Kronans olika synpunkter.
Tänkom oss derföre nu först räntegifvarens ställning i händelse
förslaget blefve antaget. Tvertemot hvad nu eger rum, kunde
han då till en början alltid sjelf kontrollera riktigheten af sin
debetssedel, och ingen kan väl ne,ka, att redan detta vore för honom
en ganska väsendtlig fördel. Dernäst vore han genom skatternas
fixerande i siffror skyddad för den högst betydliga fluctuation
i deras belopp, som nu uppstår i jemnbredd med årsvexten,
och de deraf följande prisernas olikhet, och hvilka fluctuationer
äro så mycket mer förderfliga för den skattdragande, som tillökningen
alltid ställer sig i ett då rakt omvändt förhållande mot
tillgångarna, så att just vid de tillfällen då redan ett medelbelopp
af skatterna kan vara nog tungt alt utgöra, då förhöjas desamma
ofta med 50 procent ytterligare.
Besinnar man nu dertill, att utom denna directa stora olägenhet
som oskiljaktigt sammanhänger med del närvar:de beskattningssättet,
derigenom äfven uppkommer en allmännelig osäkerhet
och omöjlighet att på förhand beräkna sina utskylder, och
således ej heller sina tillgångar för året, hvilket åter, såsom hvar
och en torde vilja medgifva, utgör ett väsendtlig vilkor för all
ordnad och ordentlig hushållning (man må befinna sig i hvilken
lefnadsställning som helst); sä lärer det väl icke kunna nekas att
för ränlegifvaren utgör det onekligen ett stort och maktpåliggande
intresse, att grundskatterna, pä sätt som blifvit föreslagit, bestämmas
till ett viss oföränderligt, och beräkneligt belopp.
Annu en fördel, eller enl. mitt begrepp, fast mera verkeligen
ett rättsanspråk för den skattskyldige, ligger äfven deruti,
att genom detta förslag den olikhet som nu äger runi bland de
skattskyldige, skulle försvinna. Jag menar härmed icke den olikhet
i beskattningen, som är en följd af jordens olika skaltenatur,
ty jag erkänner fullkomligt, att denna, sådan den under tidernas
lopp reglerat sig, nu icke innebär någonting rättsvidrigt, men
jag menar den ganska betydliga skillnad som förekommer inom
hemman af samma natur, ja, till och med inom olika
num
-
Den 8 September f. m.
113
nummer af samma heraman, endast beroende af den tillfällighet
ten att det enas ränta är Kronan behållen, då det andras utgår
till någon indelningshafvare.
Utan alt i delta påstående inlägga någon slags anklagelse mot
räntetagare i allmänhet, vägar jag likväl tro att ingen skall kunna
förneka, alt i det närvarule uppbördssättet ligger icke allenast
en möjlighet, utan nära nog en nödvändighet att den indelta
räntegifvaren måste blifva betydligt hårdare betungad än den icke
indelta.
För att inse detta, behöfver man blott besinna huru det i
sjelfva verket oftast tillgår vid många corpser och stater. Det
tillgår nemi. så, att de enskilta räntetagarne, för att slippa så väl
besvär som obehagligheter, öfverlemna sina räntor för året till vissa
uppbördsman för ett, dem emellan, bestämdt och öfverenskommet
pris, hvarigenom det är klart alt också hela uppbördsåtgärden
förvandlas till en enskilt speculation, och man kan ej heller
finna mycket klandervärd! eller underligt, att dessa uppbördsman
sedermera någorlunda rundligt söka godtgöra sig för sitt besvär.
Felet ligger derföre mindre hos dem, än i methoden, som gör att
den skattskyldige nästan omöjligt kan skydda sig, utan heldre underkastar
sig, nästan huru dryga anspråk som helst. Ty om denne
söker att afbörda sin ränta, genom att leverera den uppsagda
spannmålen in natura, så finnes för mottagaren så mångfaldiga
medel att försvåra eller tillintetgöra denna utväg att den näppeligen
kan begagnas. Dels anordnas den längsta möjliga forsling,
dels är sjelfva egenskapen ”strid och ren” eller afradsgill, någonting
så obestämdt, att nästan hvad slags säd som helst, kan af en
kittslig uppbördsman kasseras, och om detta äfven sker alldeles
utan skäl, så går det icke så lätt och fort att få sin klagan pröfvad
och afgjord, och lasset måste emellertid släpas hem igen den
långa vägen, så framt ej räntegifvaren beqvämar sig till alt betala
hvad sorn fordras. Med ett ord, sjelfva systemet öppnar sjelf
dörren för allehanda missbruk, och påminner allt för mycket om
det gamla fördömliga uppbördssättet, som fordom i Frankrike och
på åtskilliga andra ställen varit begagnadt, nemi. att bortaccordera
skatterna till generalförpaktare; och huru denna method verkade
på de skattdragande i de länder, der den varit införd, torde
vara temmeligen allmänt bekant.
Utan att vidare ingå i en mängd andra detaljer, hoppas jag,
att hvad jag redan haft äran anföra må vara tillräckligt för alt
visa, att från den synpunkt jag först velat granska förslaget, nemi.
från räntegifvarens, så erbjuder detsamma obestridligen högst betydliga
fördelar.
Betraktar man dernäst frågan med hänsigt lill räntetagaren
så tror jag del lätt skall kunna visas, att äfven han, långt ifrån
att förlora, skulle hafva ganska mycken nytta af förändringen.
Jag ber emellertid att få påminna att jag ännu blott talar om
de omedelbara följderna, sådana de under närvar:de förhållanden
synes mig böra blifva, men icke om dess verkningar i framtiden,
9 H. 8
114
Den 8 September f. m.
hvarom jag sedermera skall taga mig friheten att äfven yttra några
ord. Nå väl! hurudan är då för närvande den indelta räntetagarens
ställning, och hurudan skulle den genom förändringen
komma att blifva? För honom existerar nu samma omvexling i
lönebeloppet, samma osäkerhet — nej, omöjlighet, alt noggrant
och ordentligt beräkna sina tillgångar, som för räntegifvaren.
Hans förhållande till sin räntegifvare, är trassligt och obehagligt,
och för att undgå detta (så framt han ej vill begagna sin ställning
för att preja, hvilket jag likväl till räntetagarens heder anser
mindre ofta vara fallet) öfverlåter han gerna, såsom jag förut
haft äran nämna, sin indelning till en uppbördsman. Men
som denne ej är pligtig att redovisa medlen förr än efter ett år
och derutöfver, så blir vanligen följden — åtminstone vet jag att
ofta så är fallet — att räntetagaren måste skaffa sig förskotter
mot ganska dryga räntor och commissions-provisioner. Jag frågar
å nyo, är deuna ställning så afundsvärd? och vore ej den förändring
nyttig och önsklig, äfven för räntetagaren, hvarigenom alla
dessa olägenheter afhjelptes? Och detta skedde tydligen, om förslaget
antoges. Lönens belopp blifver derigenom efter en ganska
förmånlig medelberäkning bestämd. Det enskilta, oregelbundna
och oordentliga, alltid obehagliga aflöuingssättet upphörde, allt besvär
och all osäkerhet för löntagaren försvunne, ty uppbörden
skulle för hans räkning besörjas af Kronans tjenstemän, och inga
uppoffringar, samt intet obligatoriskt förhållande behöfde indelningshafvaren
vidare underkasta sig, ty lönerna skulle genom
Statens mellankomst sedermera komma att utfalla halfårs- eller
qvartals-vis.
Hvad nu slutligen Kronans intresse vid den ifrågavar:de åtgärden
vidkommer, så är det klart att om man äfven här endast
tager den närvande tiden i beräkning, så kan Kronan dervid
ingenting förlora, enär skattebeloppet bibehålies oförändradi, utan
han skulle deraf i stället njuta den betydliga fördelen, att dess
uppbördsverk derigenom blifver på ett högst väsendtligt och välgörande
sätt förenkladt.
Resultatet är således att från hvilken sida man ock vill betrakta
frågan — oberoende af framtida förhållanden — så visar
den sig under en bland de få, der en ändring, sådan som den
föreslagna, kan göras till vinst för alla, och utan förlust för någon
af dem, som deruti äro intresserade.
Men jag vet också, att det egentligen är på ett annat sätt,
dit jag nu ämnar öfverflytta discussionen, som man företrädesvis
söker bekämpa förslaget. Man säger nemi. att det är framtiden
som uppoffras, och att åtskilliga af Statens aldra vigtigaste intressen
derigenom skulle rubbas, samt slutligen bringas på obestånd
och fall.
Men hvarifrån hämtar man dessa farhågor? Jo, derifrån, att
ränteförvandlingen påstås ovillkorligen skola medföra en utomordentlig
skatteförminskning för framtiden. Jag utber mig emellertid
att för ett kort ögonblick få granska detta påstående. Man
har ganska riktigt angifva de tvenne sätt på hvilka den förespeg
-
Den S September f. m.
115
lade stora skatterainskningen förmenas vara möjlig. De äro:
l:o En nalional-bankrutt, hvarigenom myntvärdet skulle nedsättas,
och 2:o sjelfva silfrets successiva sjunkande i värde.
Hvad nu den första omständigheten eller myntets möjliga
försämring vidkommer, sä är hela denna fråga ställd utom den
förevaride skatteförvandlingen, genom det stadgande som uttryckeligen
säger att skatterna skola bestämmas i silfver, ty man
må säga hvad man vill, så måste, om man säsom skatt i st. f.
ett visst qvantum andra persedlar, åsätter hemmanet ett vsst qvantum
silfver, så mäste också alltid detta belopp blifva beståndande,
ehvad detsamma motsvaras af en större eller mindre summa
af rikets gällande mynt. Myntlagen, vare sig den af 1830 eller
någon annan, beslämmmer huru detta qvantum silfver får lösas
med sedelmynt; men beloppet silfver står fast, om också lösningsgrunden
i framtiden skulle förändras. Realisationen inverkar
således, efter min öfvertygelse, alldeles icke på denna fråga,
men jag har desutom ingalunda på långt när så mörka och misströstande
begrepp om myntvärdets framtida bestånd. Man har
här framhållit den satsen att just i det förevar:de förslaget skulle
ligga en våda för realisationen, på det sätt, att dennas underpröfvande
skulle blifva ett stående och gemensamt intresse för
alla skattskyldiga, som derigenom »kulle få sina skatter nedsatta.
Jag har nyss visat oriktigheten af denna föreställning, men vill
dessutom erinra att saken förhåller sig i sjelfva verket alldeles
tvertom; ty just för närvar:de finnes verkligen ett sådant intresse,
när en del skatter utgå i penningar, men ej i silfver, och således
äro beroende af penningevärdet. Vill man för öfrigt grunda
sin åsigt om realisationens säkerhet på sådana beräkningar, sä
kan man visserligen framvisa åtskilliga enskilla intressen som skulle
finna sin räkning vid dess undergång, och främst bland dem
slår då det som hvarje gäldenär äger att få liqvidera sina skulder
i ett försäraradt mynt. Men, Mine Hrr! hvarje skuldsatt har
en fordringsägare, och hvad Staten uppbär i skatter, det utbetalar
den äfven till enskilla. Hvad som således kan vara ett enskilt
intresse på den ena sidan, det molväges af ett motsvarande
och motsatt pä den andra, och om man nödvändigt ur denna synpunkt
vill bedöma realisationsfrågan, samt vill basera sina förutsättningar
angide densamma, endast eller hufvudsakligen, på de
enskilla intressena, så torde af dessa det ena otvifvelaktigt vara
lika verksamt som det andra. Men icke bör man på detta sätt
bedöma framtida förhållanden. Jag ställer åtminstone mina förhoppningar
i detta afseende långt högre än på den låga principen
af enskilt vinning. Jag tror och förtröstar derpå, alt sedan
banken numera blifvit på en fast grund reglerad, och är underkastad
offentlig granskning, så skall också den allmänna rättskänslan
vara dess säkraste stöd, och skulle ej detta ensamt vara starkt
nog, så hafva vi ju ytterligare Ständer och Konungamakt till dess
skydd. Man säger att sådan kan ställningen en gång blifva, att
la force des choces tvingar till en rubbning. Jag medger visser
8*
-
116
Den 8 September f. m.
ligen detta, men äfven då, bör en sådan rubbning endast blifva
öfvergående, och när ett bättre tillstånd inträdt mäste alla förbindelser
å nyo uppfyllas.
Vi hafva i detta afseende sett Preussen gifva alla andra nationer
det vackraste exempel huru man äfven under de mest kritiska
förhållanden kan och bör upprätthålla sitt penningeväsende.
Vid mera än ett tillfälle har denna stat varit ställd på branten
af sin undergång, och det oaktadt står myntfoten orubbad qvar
precist på samma punkt, i dag som för 100 år tillbaka. Må det
tillåtas mig att äfven hysa förtroende till Svensk ära och redbarhet,
samt med tillförsigt tro, alt den myntlag, hvarom Konung
och folk öfverenskomma, också skall blifva bestående.
Det återstår nu endast att med några ord vidröra den sednare
omständigheten, hvarvid man med mera skäl fästat vigt såsom
möjligen ledande till någon förmiskning i skatternas belopp
för framtiden, ifall förslaget antoges, nemi. sjelfva silfrets successiva
fallande i värde. Jag kan ej bestrida att ju icke detta förhållande
möjligen inträffar (ja! jag må t. o. m. medgifva att detsamma
har någou sannolikhet för sig), men om så händer, så
sker det likväl sä oförmärkt i bredd med andra förändrade förhållanden,
att ingen enskilt derigenom tillfogas någon orättvisa.
Resultatet blifver visserligen, att den Svenska jorden i tidernas
längd på detta sätt skulle erhålla någon lindring i sin beskattning,
men jag ser ej heller något ondt häruti, utan får i stället
öppet förklara, att då det sålunda kan ske utan brytningar i samhället,
och ulan att enskildt rätt förnärmas, så vill jag gerna i
min mon dertill bidraga.
Ett inkast som man ofia gjort, och som jag i förbigående
äfven vill besvara, har varit att den indelta armeen skulle blifva
så lidande och illa belåten med den föreslagna ändringen. Men
jag frågar eder, mine Hrr, äro dess ställning och dess vilkor för
närvarande då så afundsvärda? och är det icke troligt att just
det invecklade sått hvarpå dess aflöning utgår har sin dryga del
deruti, att dess behof och belägenhet hittills blifvit allt för litet
behjertade?
Genom det som jag nu haft den äran anföra, tillåter jag mig
tro att, om också ofullständigt, det likväl någorlunda klart blifvit
visadt, att ehvad man än vill betrakta frågan ur synpunkten af
de olika intressen eller med hänsigt till så väl det närvarcde som
till framliden, så luta fördelarne på alla sidor åt det förslag som
Utsk. framställt.
Det har emedlertid gladt mig, att under denna discussion
få höra, det just de personer, hvilka förut temligen lifligt opponerat
sig emot ett af mina uttryck, deruti jag förklarat mig anse
R. St. såsom ombud och målsmän icke allenast för Staten, d. v. s.
Kronan, utan äfven för landet, d. v. s. dess innebyggare, nu yttrat
ett så varmt deltagande för dessa innebyggares intresse, hvilket
äfven jag visst icke skall underlåta, att samvetsgrannt söka
iakttaga; men det förefaller mig tikväl besynnerligt, och jag kan
onekligen icke rigtigt fatta huru denna ömhet för folkets intresse
Den 8 September f. m.
117
är förenlig meri begäret och sträfvandet att åtminstone för denna
gången tillintetgöra alla de önskningar som i så långliga tider af
detsamma i detta hänseende blifvit framställde. I politiska frågor
är det emellertid min åsigt, att om man icke kan vinna, hvad
man i allo anser vara det bästa, sä bör man derföre ej motsätta sig,
eller undanskjuta de partiella förbättringar som för tillfället kunna
beredas. Ur denna synpunkt får jag alltså förklara, alt fastän
jag anser Utsk:s förslag vara det fullkomligaste, och det, hvartill
man förr eller sednare måste komma, så utgör Frih. Palmsljernas
förslag redan ett vackert steg framåt, och att jag med nöje biträder
detsamma, derest icke Ulsk:s kan tillvinna sig R. o. Ad:s
bifall, hvarom jag likväl anhåller.
Hr Printzensköld, Carl: De försök, som här af flere
talare blifvit gjorda att draga denna nu under öfverläggning varande
fråga under 57 § Reg.F. hafva såväl af Hr Cederschjöld som af
Hr Gyllensköld blifvit så fullständigt vederlagda, alt jag endast
har all tillägga några ord. Jag erkänner, att R. St. gemensamt
med Konungen ega rätt alt stifta lag, och jag känner äfven, alt
denna lag måste blifva gällande, hvaraf följer, att om Konung
och Ständer skulle stifta en lag, hvilken innefattade våld mot
eganderåtten, så skulle den enskildle emot ett sådant våld förgäfves
söka skydd hos någon embetsmyndighet. Men just derföre,
att de båda Slatsmaglerne ega en så obegränsad rättighet måste
de uti alla sina åtgärder ledas af en ännu högre lag, d, v. s.
den moraliska lagen, så att icke indivividernes rättigheter förnärmas.
Sådant skulle likväl inträffa, om, såsom här är yrkadt, ränlegifvarne
genom en af Konung och Ständer stiftad lag åläggas,
att, ehvad de vilja eller icke, utgöra räntorna på annat sätt, än
som skett sedan sekler tillbaka. Ty när Staten icke äger eller
kan disponera den jord, hvaraf grundskatterne utgå, utan denna
jord dels under ägande dels under åborätt gått utur Statens i enskilde
personers händer, så har ej heller, sage hvad man vill,
Staten vidsträcktare rättighet alt öfver desse grundskatter förfoga,
än den som tillkommer den enskildte i afseende på den grundskatt,
hvilken, under namn af frälseränta, utgör hans lagliga egendom
; så att lika litet som denne sistnämnde kan, utan räntegifvarens
bifall, göra någon förändring i del genom lag eller laga
aftal en gång stadgade sättet för frälseräntans erläggande, lika litet
kan Slaten göra en slik förändring med de grundräntor, hvaraf
den är ägare. Således står den satsen fast, att Konung och
Ständer icke äro berättigade att förändra sättet för räntornas utgörande,
innan vederbörande räntegifvare blifvit hörde och bifall
dertill lemnat. Den anmärkning, som en värd talare framkastat alt
ett sådant hörande skulle vara detsamma som att göra narr af
hela frågan må stå för hans räkning. Den som oväldigt och
lungt betraktar saken och som bär aktning för andras rättigheter,
skall säkerligen inse, det möjligheten är ganska lätt att socknevis
höra hemmansägarne huruvida de vilja antaga ett i och för förändringen
upprälladt förslag. Ingå de icke derpå sä sker ingen-.
118
Den 8 September f. m.
ling värre, än att Staten måste lika som hvarje individ i sådant
fall åtnöja sig med räntan sådan den linnes i författningarne bestämd.
En annan ledamot har under förmälan, knrnledes den
allmänna rösten högt påkallade ifrågavar-.de förändring, erinrat
att man icke horde blottställa sig för den onödiga tidsutdrägt, sorn
genom vederbötides hörande skulle uppkomma; hvilken åtgärd
den värde talaren i början af sitt yttrande, också förklarat vara
eli medel som åt saken icke skulle bereda framgång, hvarmed han
naturligtvis ej kunnat mena annat, än att nej skulle blifva det
svar som erhölles. Att åberopa den allmänna rösten för förändringen,
under det att man fruktar ett nekande svar af dem, som
saken egentligen angår, det är ett sätt alt deducera, som förefaller
mig nog besynnerligt. Skulle icke tilläfventyrs den der allmänna
rösten rätteligen vara ingen annan än den som ränlegifvarne
uttala, i händelse de dertill lemnat tillfälle. Och om nu
dessa räntegifvare säga nej till förändringen, månne ej den värde
talaren då skall nödgas medgifva, ali den allmänna röst han
åberopat, får stå för deras räkning, hvilka egenmäktigt upphäfva
sig lill allmänhetens målsmän, och i denna allmänhets namn yttra
meningar och åsigter, som han sedermera icke vill vidkännas.
Hr Rosenblad har, till vederläggning af mitt anförande, yttrat,
att räntegifvare, genom det nuvaride sättet för räntornas utgörande,
skulle af uppbördsmännen laederas. Att sådant kan ske är
en möjlighet, men man äger ingen rätt att förutsätta oredlighet
hos Statens tjenstemän för att derpå sedan grunda ett beslut.
Dessutom finnes häremot garantier, som komma den skaltskyldige
tillgodo, ty häradsskrifvarne debitera räntorne i sina uppbördsböcker,
hvilka ligga till grund för fogdens uppbörd, och ingå,
jemte fögderiräkenskapen, till landskontoret. Summan af dessa
uppbördsböcker, skall öfverensstämma med specialräkningen, och
finnes dervid någon olikhet, vare sig till Statens eller den enskiltes
skada, så kan det icke undgå att blifva föremål för både
anraårkn. och rättelse. För att bevisa Konungs och Ständers
rätt, alt verkställa den ifrågavande ränteförvandlingen, har Hr
Stuart uppläst, ett koncept lill de skattebref, kamm.collini vanligen
utfärdar. Bevisningen skall förmodligen ligga uti den strof
af skattebrefvet, som innehåller att köparen skall utgifva de räntor,
som efter lag och författningar hemmanet åligger. Men månne
icke delta vilkor snarare styrker riktigheten af den sats som
jag och de med mig liktänkande förfäkta, ty all den stund del
strider emot rättsgrund att gifva relroaclif verkan åt en ny lag,
som rörer mitt och ditt, så mäste det vara köparens obestridliga
rätt att trygga sig vid beslåndandet af de författningar som, då
skatteköpet skedde, voro gällande och innefattade föreskrifter, huru
grundskatten skulle af hemmanet utgöras, ulan att det från
någon synpunkt tillkommer Staten, att uti dem ensidigt göra
förändring.
Hvad slutligen angår den fruktan Hr Stuart yttrat för den
obehagliga ställning, hvari R. o. Ad. genom förslagets ogillande,
skulle ställa sig lill det allmänna, så delar jag ingalunda denna
Den 8 September f. m.
119
fruktan. Den allmänna rösten, som förut bär är omtalad, när
den kommer från sin rälta källa, skall nog, jag är fullt säker
derom, veta att gifva R. o. Ad. rättvisa för ett handlingssätt,
som vittnar om ett sorgfälligt bemödande, alt bevara de skaltdragandes
rättigheter.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då jag anmälde mig
till erhållande af ordet, hade en af de ifrigaste motståndarne lill
mitt förslag äfven begärt ordet. Jag bade således haft för afsigt,
alt hesvara de aumärkmr, som mot mitt förslag kunde af den
värde talaren framställas; men dä han sedan afståtl från sin berörda
anhållan, vill jag icke eller besvära R. o. Äd. med någon vederläggning
af de mot mitt förslag gjorda inkast utan endast lemna
några upplysningar i afseende pä della förslags beskaffenhet,
hvilket torde vara så mycket mera af nöden som jag funnit, att
man missförstått syftningen med detsamma i ett och annat hänseende.
Man har sagt, att, genom antagande af milt förslag, £
af ordinarie räntan skulle komma alt utgå med penningar. Det
är likväl icke alldeles så, ty af ett sammandrag öfver räntan för
år 1844, som finnes intagit uti en vid IJtskrs betänk. N:o 312,
bifogad reservation, inhemtas, alt hela ordinarie räntan är upptagen
till 2,533,319 r:dr, alt deraf utgår nu i penningar 300,867
r:dr, hvaremot det öfriga af räntan utgöres i persedlar, bland
hvilka spanmål, mjöl och dagsverken äto de artiklar, jag ansett
böra lill utgörande in natura bibehållas, och alt en kolumn upplager
öfriga persedlar, diverse uppbörd, beräknade i r:dr b:co lill
ett belopp af 633,031 r:dr. Om nu från sistnämnda belopp afdragas
persedlarue hö, tläsk, kol, jern och ved, hvilka deruti ingå
och hvilka, enl. mitt förslag, skola fortfarande i ränlepersedlar bibehållas,
kommer denna summa att ganska betydligt förminskas.
Inom Kopparbergs lån t. ex. hvarest ett ringa belopp spanmål
ingår i räntan, upptagas de mindre persedlarne till 93,254 r:dr.
Samma förhållande är det äfven med Jönköpings, Kronobergs och
Nyköpings län. Man finner således, att, enl. mitt förslag kommer
af desse 633,031 r:dr, måhända icke ens £ eller deromkring
att förvandlas i penningar, ulan ungefär |:del af det hela, som
skulle mera än hitintills lösas med penningar. Vidare har man
sagt, alt mitt förslag skulle innebära räntegifvares och ränletagares
optionsrätt. Detta hör icke hit och utgör en helt annan fråga.
Jag har nemi. icke ansett mig kunna sammanblanda Hera
punkter af dem Ulsk:s betänk, upptager, och hvad optionsrätten
angår, sä hör den till en helt annan punkt, och torde vi fä tillfälle
alt derom framdeles öfverlägga. Jag har i detta mitt förslag
icke yttrat mig derom, och jag kan sålunda icke med skäl tillvitas,
all hafva velat gnaga pä ägande rätten. Hvad i öfrigt blifvit
ordat om denna äganderätt, så lemnar jag det derhän, men
jag kan icke finna att äfven de ömtåligaste sinnen kunna i detta
afseende hafva något att erinra dervid, att R. o. Ad. fattar ett
beslut i frågan. Ilär är blott fråga derom, om R. o. Ad. vill antaga
mitt förslag, för att sedermera öfverlemna det till den, hvil
-
120
Den 8 September f. m.
ken det tillkommer att pröfva, huruvida det må blifva Svensk lag
eller icke, och således ligger i mitt förslag icke någon fara för
äganderätten på ena eller andra sidan och icke eller för privilegiers
bestånd. Det må väl icke vara någon innehafvare af ett privilegium
förmenadt, att från detsamma afstå. Om någonsin ett
förslag icke blir framsläldt, eller om man undanskjuter det som
blifvit framstäldt, så kan aldrig ett beslut komma till bestånd.
Det är sagdt, alt ett beslut i alla fall icke kan komma till stånd,
emedan så många försök förgäfves blifvit gjorda dermed, och samme
värde talare har vttrat, attén förändring i räntan likväl kunnat
tillvägabringas i Finland. Jag frågar då, hvarföre skall det
vara omöjligare att åstadkomma en förändring i Sverige än i
Finnland? Går man icke klokt tillväga i Sverige, så kan man icke
vänta någon framgång åt saken. Man har så icke gjort tillförene
och deraf har äfven följden varit den, att alla förslag blifvit
förkastade. Nu är fråga väckt derom, att gå tillväga på ett annat
sätt, och i sådant afseende har jag med mitt förslag velat
göra ett försök.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag beklagar, att jag
måste yttra mig ännu en gång i denna fråga, emedan jag befarar,
att Ståndet redan är uttröttadt af öfverläggningar derom. Men en
Konungens rådgifvare har åter upptagit frågan, sedan hon, hvad
jag förmodade, redan blifvit nedlagd, så vidt hon rörde Utsk:s
betänk., och jag sålunda trott, att man egentligen hade att endast
hålla sig vid Frih. Palmstjernas förslag. Jag hade derföre
önskat, att frågorna blifvit åtskiljda så, att vi fått öfverlägga först
om Utsk:s förslag, och sedan om Frih. Palmstjernas, hvarigenom
man undvikit hvad, som nu inträflat, nemi. alt öfverläggningen
hvälfver sig än om det ena än om det andra. Då nu likväl så
icke skett, och håda förslagen äro med hvarandra nära förknippade,
mäste äfven jag behandla begge två. Jag ber Ståndet om
ursäkt derföre; men det är icke mitt fel.
Hr Gripenstedt har anmärkt, att räntegifvarne icke skulle
förlora något genom mycken spanmålsförsäljning på en gång.
Motsatsen synes dock vara ovedersägligen bevisad. Säkert är deremot
att Kronan behöfver den spaumål hon nu får, hon säljer
icke utan hon plägar årligen köpa säd. Det är måhända flere än
en Statscommisarie här tillstädes som kan upplysa förhållandet, i
händelse min uppgift betviflas.
Samme talare har vidare erinrat, att jag omförmält, huruledes,
när andra utvägar att ersätta Kronans förlust saknades, man
skulle nödgas icke allenast borttaga förbuden, utan äfven nedsätta
införselafgifter, hvarefter talaren tillagt, att jag, som eljest önskade
höga tullar, nu, då jag funne det för mine afsigter nyttigt,
ifrade för nedsättning i tullafgifterne. Jag anser vid detta tillfälle
raina värde motståndare såsom vanligt utgöras af s. k. liberala
män, med några undantag, dem jag högligen beklagar. Jag
Den 8 September f. m.
121
måste alltså, för att möjligen kunna öfvertyga mina motståndare,
söka tala till dem så att de ej kunna säga, det förstå vi icke.
Jag har måst börja vid deras egna utgångspunkter. De liberale
påstå, alt låga tullsatser inbringa höga inkomster. Jag yttrade
följagleligen huru del skulle gå, om de liberala finge råda, och
skulle anskaffa de medel, som genom räntornas förvandling kunde
komma att brista. Hade jag sagt ali höga tullsatser skulle inbringa
stora inkomster, så skulle man icke hafva trott mig, utan
förklarat del vara en orimlighet som jag upprepade, och hvilken
ingen kunde vilja försöka att sätta i verket. Vidkommande Hr
Gripensledls anmärka., att jag skulle förklara verkan af afgiflers
höjning eller nedsättning blifva sådan, som vore nyttig för mina
afsigter, får jag erinra huru han och Frih. Tersmeden förhöllo
sig i fråga om bränvinsbevillningen. De påstodo, alt då man
höjt afgifterne på bräuvinspannorna, skulle statsinkomsterne blifva
högre. Huru är sådant förenligt med deras åsigt att tullinkomsten
blefve förminskad, om man förhöjde afgiften?
En värd talare har uppdragit skillnaden mellan dem, hvilka
utgöra sin skatt till Kronan, och dem, hvilkas räntor uppbäras
af enskilte och har sagt, ali de förre skulle ega anledn. anse sig
förnärmade. Skillnaden är den, att forsellönen åt den ene blifvit
efterskänkt men måste af den andre betalas. Del var visserligen
en oförsigtighet af Ständerna att efterskänka forsellönen ål
några. Jag minnes icke om jag dertill samtyckte, men hoppas
att jag icke gjort det. Kronans eftergift åt en gäldenär berättigar
dock icke en annan att äfven få en skänk. Om nu räntegifvare
i allmänhet befriades från forsellönen, så skulle sådant
föranleda dertill, att Kronan måste för hennes uteblifvande ersätta
de löntagare, hvilka fått sig räntor på lön anslagne. Detta är
en fråga, som R. St. få taga i serskildt öfvervägande och Hr Gyllensköld,
i hvars reservation jag hufvudsakligen instämmer har yttrat:
”att, der räntegifvareu, för all tid afslår frän uppsägningsrältens
begagnande mot blifvande räntetagare, som innehafver
Kronans rätt, ränletagaren äfven må samma förmån, ä sin sida
förlora, samt att, när uppsägningsrätten sålunda upphört, Kronan
godtgör forsellönen ål räntetagaren”. I sådant fall finge Staten,
som begått den första oförsigtigheten, ytterligare umgälla henne
med de 00,000 r:dr, hvarom Utsk. i en annan punkt sig
utlåtit.
Hr Gripenstedt har, likasom många andra, omtalat de principer,
hvilka räntetagare tillåta sig emot räntegifvare. Skulle det
icke vara möjligt, alt förekomma dessa principer utan alt sjelfva
grundräntan borttages? Jag åtminstone tror på en sådan möjlighet.
Den första utvägen vore naturligtvis, att tillse, det markegångssättningarne
blefve riktigare än hittills. Vidlogos denna åtgärd
och man vid markegångssätlningen sålunda finge varans verkliga
värde utsatt, så ville väl ingen undgå, att taga penningar.
Men i st, f. att söka göra rättelser, hvilka man funnit allt för
besvärliga, har man tyckt mera om att omkullkasta hela den gamla
inrättningen och låta vederbör:de ömsom Staten och enskildte för
-
122
Den 8 September f. m.
lora mera eller mindre. Om man åtminstone tilläte räntegifvarne,
att blifva hörde så finge man väl se, huru många af dem,
som skulle anse dessa prejerier så svåra, att de verkligen ville afsäga
sig uppsägningsrätten. Göra de det, så har Hr Gyllensköld
föreslagit, att äfven räntelagarne skulle vara skyldige, afstå från
deras uppsägningsrätt, hvarigenom han komme att ömsesidigt upphöra.
Jag är benägen att tro, det orskaken, hvarföre man icke
velat höra räntegifvarne, endast varit fruktan, alt de skolat vägra
förändringen, och sålunda gifvil vederbönde orätt i sina förutsättningar.
Man säger, att räntetagarne skulle, genom betalning i penningar,
undgå att till uppbördsmän erlägga uppbörds-provision.
Men della är en småsak. Hufvudsaken är fruktan hos räntetagarne,
att genom förvandlingen förlora en större del af lönen.
Hvad krigsbefälet härom yttrat har Hr Gripenstedt förbigått. Jag
menar här det sisllidue höst sammankallade krigsbefälet, hvars
mening om saken icke kan vara Hr Gripenstedt obekant, emedan
hon är känd för alla andra, som den tiden vistades i hufvud
sladen
och sig för saken intresserade. När nu krigsbefälet för
rikets tjenst är frånvande måste det vara vår pligt att iakttaga
dess rätt och bästa. Huru har del förut gått med dem, hvilka
tagit penningar i st. f. varor? Derom har llr Lefre'n i gårdagens
plenum gifvit en upplysning och ytterligare har jag här i min
hand, för alt ses af en hvar som det behagar, en förteckning på
32 persedlar, i 13 län, hvilken utvisar hvad de utgjort å ena sidan,
efter kronovärdi, och å den andra förvandlad efter medelmarkegång
för de 20 åren 1824—1843. Deraf inhemias att markegångsvärdet
var något öfver 10 gånger högre än kronovärdiet.
Det sednares sammanlagda värde utgjorde 14 r:dr 29 sk. 6 r:st.;
markegångsvärdet åter 145 r:dr 47 sk. Hade nu arméen i st.
f. räntor haft penningar, så hade hon endast fått T'8:del af hvad
hon nu uppbär.
Jag har under gårdagen hört ett annat yttrande, hvilket jag
icke kan underlåta att lill besvarande upptaga. Man har nemi.
sagt, alt värdet å matvaror äfven vore underkastadl omvexlingar.
Jag vet visserligen alt så är, från år till annat. Men matvarorna
falla ej i längden, derföre att i samma mån tillgång finnes för
menniskor att lefva, ökas också folkmängden. Derigenom komma
matvaror alltid att bibehålla sig i pris, och sammaledes de räntepersedel-,
som i matvaror blifvit bestämda. Hr Gripenstedt har
upprepadt hvad, som flere gånger blifvit sagt mot silfrets fall för
framliden. Jag vill deremot först omtala, hurusom silfrel förlorar
sitt värde derigenom, alt sedlar i st. f. silfver begagnas till
mynt såsom i Sverige, der icke blott riksbankens utan äfven privatbankens
sedlar göra silfret umbärligt i rörelsen. Hvad man
sagt om möjligheten att genom den fintlighet, som råder vid bankens
förvaltning, skydda oss mot bankrutter eller mot en myntförsämring
i framtiden, kan jag svårligen anse för alfvar. Kan
någon af eder, mine Hrr, tro, att så verkligen är förhållandet?
Eu ledamot erinrade mig i går, att jag, såsom bankofullmägtig,
Den 8 September f. m.
123
torde vara den sista, som satte annat i fråga. Men just derföre,
alt jag är en ibland dem, åt hvilka J håfven anförtrott vården
om eder bank, har jag haft tillfälle, alt se de vådor, för hvilka
han är n Isai t. Huru var förhållandet i slutet af 1843 och början
af är 1844? Jo att bankens silfverfond lill följd af handelsförhållandena,
blifvit så nedsatt, att fullmågtige funno sig nödsakade,
söka utländska lån för att förstärka silfverfonden. Händelsen
fogade likväl så lyckligt att de utländska lånen icke behöfdes.
Men för att icke gå tillbaka i tiden, huru förhåller det sig nu
med våra bröder Norrmännen? Intet krig har öfvergått dem.
Endast ett ofördelaktigt handelsförhållande har orsakat deras förlägenhet.
De hafva varit oförsigtigare än vi i så målto, att de
utlånat allt för mycket på fastigheter, och när de nu icke kunnat
indrifva sina fordringar hafva de nödgats slå igen silfverluckan
både i Christiania och Bergen. Endast i Trondhiem hålles
hon ännu öppen. Tvenne medlemmar af SlorThingel hafva rest
lill Hamburg för att upplaga ett lån å 1,500,000 speciel'. Ora
nu, jemte dylika ofördelaktiga handelsförhållanden, andra sådana
händelser hade inträffat, som eli krig, fördt af Sverige och Norrige,
lika olyckligt som under Carl XII eller Gustaf IV Adolf,
hvilken kredit skulle väl dessa länder då hafva haft? Ar det väl
troligt att man ens kunnat erhålla något län? Skulle det icke
möjligen händt oss, hvad som timål i Grekland, eller att icke få
några penningar utan andra makters hjelp? Om sådant hos oss
framdeles inträffar, huru skall det då gä med vårt penningeväsende?
Måste icke banken tillstängas för silfvervexling, nödmynt
tillgripas? Hvad återstår dä af sedlarnes värde? Man talar derom
att banken har en grundfond af tio millioner, men om dessa icke
kunna vid behof infordras, hvad gagn har man då af dem? Och,
mine Hrr, huru står del verkligen till med den så ofta omtalade
nitälskan för sedelmyntets upprätthållande i värde? Erinren J ,
eder icke huru vid 1830 års riksdag man måste strida derför
att realisationen skulle slutas med 128 sk.? Flera funnos, som
ville att relisationen skulle bestämmas till 144 sk. Hvad har
under denna riksdag inträffat, oagtadt allt hvad man talar om
sin nitälskan för bankeus upprätthållande? Jo, all när fråga var
om den ringa summan af 2,000,000 r:dr till krigsrustningarne,
ville man icke ställa utgiften på allmänna bevillningen, och denna
fråga är ännu utke afgjord, emedan det blott äro tre Ständ
som så beslutat. Atskillige hafva velat anvisa denna utgift på
bankovinslen. Då man invändt att hon redan vore disponerad
för riksgtskont., har man svarat: ställ då utgiften på bankens blifvande
vinst, oaktadt banken redan under della år nödgats utgifva
öfver 2,100,000 r:dr af sin silfverfond. Ar delta ömhet för
baukens bestånd? När det var fråga om förändring af 72 § Reg.-  F. för alt få bankens skyldighet alt inlösa sina sedlar med klingande
mynt än mera stadfästad, så förlorades omröstningen deröfver
i förstärkt Konst.Ulsk.
Man säger, att inilelta arméen om hon förlorade något i inkomster,
ej skulle blifva förglömd. Men huru har det väl gått %
124
Den 8 September f m.
med hela armeens löner i jemförelse med civilstatens? Jo sålunda,
alt hela arméen, både den indelta och den värfvade, har
sämre löner än civilstaten i Sverige. Detta exempel hafva vi för
oss, och hvad kunna vi deraf sluta? Jag går så långt, att jag
tror, det Sverige, om det icke ägt sitt indelningsverk, så hade
det på många år efter Carl XH:s död icke haft någon armee, icke
förmått upprätta något sjelfförsvar.
I gårdagens plenum påstod Gr. Anckarsvärd, att embetsmannen
icke heror af sin utkomst. Jag vill önska ali man alltid så
tänkt, men så har icke varit förhållandet hvarken inom Konsl.-  Utsk. eller eljest. Man har nemi. från Ulskm i allmänhet velat
utesluta de embelsmän, hvilka, utan dom och ransakning, kunna
afsättas. I andra länder har man velat skilja alla embetsman
frän riksdagsmannakallet just för deras beroende ställning. Hvad
år väl orsaken dertill alt den Svenska representationen äger så
mycken kännedom om allmänna angelägenheter, om icke just den
omständigheten, att de fleste embetsmännen i Sverige icke äro
godtyckligt afsällliga, utan kunna om riksdagsärender yttra sin
mening, utan att befara förlusten af sin innehafvande tjenst? I
samma mån man genom löneförsämring eller huru sorn heldst
försvagar denna sjelfständighet, i samma mån förringar man möjligheten
för denna upplysning att göra sig gällande i Svenska
styrelsen och representationen i samma mån, skall landet derpå
förlora. Man har sagt, att Konungamakten i Sverige vore oberoende
af indelta armeens bestånd, emedan statsinkomsterna af
bevillningen vore mycket större än af indelningar. Det är en
sanning att så förhåller sig med penningarne, men säkert är
äfven, att de regementet’, som äro aflönade med indelning, icke
kunna indragas derföre att R. St. neka bevillning till deras fortfarande
aflöning. Blifver Konungamakten, som i så många andra
fall är beroende af Ständernas bevillningar, det äfven hvad
indelta arméen beträffar, så får Regeringen för ringa inflytande.
Såsom arméen nu är aflönad, anser jag Konungamakten och riket,
i hänseende till inre och yttre försvar, betryggade.
I fråga om beskattningen har man uppdragit en skillnad
emellan hemmansägare i Skåne och öfrige landskap. Det förhåller
sig, såsom J alla veten, mine Hrr, att de Skånske hemmansägarne
betala en ringare grundskatt, men desto större köpeskilling
för deras hemman. För den, som inom Sverige köper jord, måste
det vara likgiltigt om han betalar mindre ränta på köpeskillingen,
men en högre lill Kronan. När man känner huru ringa
grundskatt Kronan har af heraman i Skåne ali påräkna, men
man icke destomindre vill förändra alla andra hemmansräntor
till likhet med de Skånske, eller till utgående i penningar, så
föres man ovilkorligen till den förmodan, att detta förändringsbegär
icke härleder sig från afsigten att åstadkomma jemnlikhet
i beskattningen, utan snarare en förminskning i alla grundskatter.
Det säges, att man icke skall göra BondeSt, emot. Jag åter påstår,
att man icke skall göra rättvisan och statsklokheten emot.
Man skall icke söka gunst hvarken hos den ene eller andre, ty
Den 8 September f. m.
125
derigenom varder man föraktad. Man skall söka aktning hos en
hvar derigenom, alt man söker handla upplyst och förståndigt.
Såmedelst kan man bestå äfven om ögonblickets gunst icke blifvit
en beskärd. Hvarföre, när man talar om att icke göra BondeSt.
emot, jag återkommer dertill, vill man icke låta dem, hvilkas
rätt är i fråga, de Heste bönder, yttra sig sjelfve, utan envist hålla
sig till deras ombud? Men jag skall icke längre uppehålla mig
vid Ulsk:s förslag.
Hr Gripenstedt har sagt, att om icke Utsk:s förslag, såsom
det rätta och bästa, skulle af Ståndet godkännas, borde man antaga
Frih. Palmstjernas förslag, så att man åtminstone erhölle något.
Det är just detta något, som jag anhåller att få taga i närmare
skärskådande. Frih. Palmstjerna vill bibehålla råntepersedlarne
i allmänhet och göra dem till antalet färre. Häruti delar
jag Frih:ns åsigter, men deremot är jag med honom af olika tankar
i fråga om förvandling af en del bland dem till penningar.
Gr. Sparre har uppgifvit, att desse persedlars värde utgjorde |,
och Frih. Palmstjerna, att det uppginge till endast af räntorna
i det hela. Jag lem nar derhän hvilkendera uppgiften är den rigliga.
Gr. Lagerbjelke har sagt, att de persedlar, hvilka, enl. Frih.
Palmstjernas förslag, borde utgå i penningar, vore så obetydliga,
att deras förvandling dertill icke gjorde någon verkan. Om hon
icke verkar på den ena sidan, så verkar hon väl icke heller på
den andra, och då är det icke värdt att derom tvista. Men, enl.
min tanka, åstadkomraes åtminstone den verkan, att man antager
en origlig grundsats, hvilken alltid medförer sitt eget straff.
R. St. trodde vål icke, alt då de afstodo forssellönen till dem, af
hvilkas hemman Kronans behållna räntor utgå, att de med detsamma
äfven skulle afstå de 60,000 r:dr, som nu äro i fråga.
Derföre bör man taga sig till vara för felaktiga grundsatser, och
när man funnit någon vara sådan, på sätt här blifvit ådagalagdt,
hvarföre skall man då längre fasthålla sig vidden? Jo, säga Frih.
Palmstjerna, Hr Sandströmer, Gr. Sparre och Gr. Lagerbjelke samt
alla andra, som talat för ändringen i allmänhet, bråken äro så
serdeles besvärliga, dem skola vi afskaffa och, för att få bort dem,
t. ex. I gås, ^ ägg och hvad de heta, skall man hänföra persedlar
till ett mindre antal. Ja, det är godt och väl, men öfver
dessa förändringar skall man då först höra dem, hvilkas rätt är
i fråga, ty det kan eljest hända, hvad jag trodde mig finna Frih.
Palmstjerna i går ovedersägligen ådagalägga, att utbyte af en räntepersedel
medför ömsom vinst och ömsom förlust för räntegifvarne
och räntetagarne. De böra derföre höras huruvida de vilja
underkasta sig något sådant. Men detta hörande vill Frihm likväl
icke medgifva. Om jag nu antager att räntepersedlarne blifva
färre och inskränkas till endast de luifvudsakligaste, såsom
Frih. Palmstjerna föreslagit, nemi. spanmäl af alla slag, mjöl,
smör, hö, fläsk, jern, kol, ved och dagsverken, och om, för jemil
räkning skull, på ett mantal komme 1 t:a säd, 1 L# mjöl, 1
Sk# hö, 1 L# fläsk, 1 Sk# jern, 1 stig kol och 1 famn ved,
så finnes då intet bråk. Nu år likväl hemmansklyfning, enl. för
-
120
Den 8 September f. m.
fattningarna, tillåten, och är nästan obegränsad. Det inträffar
icke sällan att hemman klyfvas ända till T*5 m:tl. Om nu ett
hemman klyfves ända derhän, så får man pä hvarje del T,1-jaleis
htt mjöl, fläsk, hö etc. Pä det brutna hemmantal måste bråk af
de bibehållna persedlarne nödvändigt uppkomma på samma sätt
som nu. Svårigheten att på detta mantal utminutera en famn
ved, är föga mindre än att likaså fördela ett dagsverke. Om i
senare händelsen fråga är örn minuter, så blifver i förra fråga
om vedträn. Det är således att detta förslag, om det antages,
icke befriar oss från bråken. Frih. Palmstjerna säger väl, att
desse brutna persedlar skola utgå i penningar, men dermed äro
svårigheterna ingalunda afhulpna, ty raan slipper ej halfva runst.
Vi hafva, såsom J veten, mine Hrr, 576 r:st. på r:drn, hvilka,
fördelade på T-^t mantal, medförer bråk, som dock ingalunda äro
de svåraste. Jag har i min band ett gravationsbevis från min
hemort, som utvisar, ali den 11 Juni 1841 intecknades vid Norra
Wedbo häradsrätt i Jönköpings län ett TV/ö?o5o5o:c*els manta*
för 500 r:dr. Kan någon här i ögonblicket uppgifva det bråk
hvartill räntan på denna hemmansdel skulle, enl. Frih. Palmstjernas
förslag, i penningar uppgå? Det är följaktligen alldeles förgäfves
ali med dessa förenklingar komma från bräken, utan med
dem får man dragas lika länge som med hemmansklyfningen.
Men om nu Frih. Palmstjernas förslag vore i sak aldrig så
förträffligt, bör det likväl antagas, oagtadt sina formella brister?
Jag svarar dertill genast nej, pä grund af hvad Hr Gyllensköld
anfört. Denne talare har dock förbigått en omständighet, hvilken
jag fördenskull mäste vidröra. När R. Sl. vid sista riksdag anhöllo
att K. M. ville låta uppgöra ett förslag till räntornas förenkling,
förbehöllo sig Ständerna att räntegifvarne deröfver måtte
blifva hörde. När R. o. Ad. nu anmodas antaga ett förslag,
frarastäldt af samme värde ledamot hvilken nu väckt frågan om
en helt annan underd. skrifvelse, så skulle räntegifvarnes hörande
icke vara nödigt. Kan väl R. o. Ad. fatta ett sådant beslut,
hvari det säges, att när Konungen uppgör ett förslag, då behöfves
vederbörtdes hörande, hvaremot, när förslaget kommer ifrån
R. St., dä är ett sådant hörande icke erforderligt?
Afven ett annat skäl förekommer hvarföre Frih. Palmstjernas
förslag synes böra afslås, nemi. att dess antagande skulle sluteligen
leda till antagande af StatsUtsk:s förslag. Jag har för mig
jemväl uppgjordt ett förslag, som instämmer med Hr Gyllenskölds,
och hvilket jag skulle vilja underställa Ståndets pröfning, såvida
något förslag vid detta tillfälle bör framställas, men det är just
det, som jag betviflar, och hvarföre jag vill uppgifva mina skäl.
Hr Gyllensköld har redan visat alt fråga nu är om en lagstiftningsåtgärd,
och om ett beslut, af Konung och Ständer, ronde
enskild rätt. Denna lagstiftningsåtgärd kan ej blifva föremål för
omröstning i förstärkt Statsötsk., utan det förhåller sig med den
på samma sätt, som med hvarje annan lagfråga, att om tvänne
Stånd stanua emot två, så förfaller frågan. Derigenom är det
slut med all fråga om sakens hänskjutande till förstärkt Stats
-
Den 8 September f. m.
127
Utsk. Jag vill, för att förtydliga min mening, begagna ett exempel:
om Konungen skulle finna för godt förklara sig vilja, för besparings
skull, nedsätta dömfeldt antal ledamöter i hofrätt till tre samt fördenskull
föreslå R. St. att draga in lönerna för vissa hofrättsledamöter,
så verkar denna fråga naturligtvis på slalsregleringen.
Men man får likväl icke derom rösta i förstärkt StatsUtsk., emedan
domfört antal bestämmes af rättegångsbalken. Om i denna
lagstiftningsfråga två Stånd stanna emot två, så kommer hon icke
ens lill förstärkt LagUlsk., ulan förfaller. An mindre kommer
hon till förstärkt StatsUtsk., ehuru besparingen skulle verka på
slalsregleringen. Så blir förhållandet äfven här. Första frågan
år: skall jordägaren betagas rättigheten att, såsom hitintills, utgöra
sina räntepersedlar in natura? Hafva härutinnan två Stånd
stannat emot två, så förblifver det vid hvad förut stadgadt varit
och frågan förfaller. Först i det ögonblick tre Stånd hafva
sagt, att förändring skall ske, blir fråga i StatsUtsk.: hvad verkar
denna förändring på riksstaten, hvad verkar hon pä de halfva
runst. och andra småsaker, hvarmed StatsUtsk. sysselsatt sig? Är
då något af de 3 Stånden ej derom ense med de andra begge,
så blir det fråga om votering i förstärkt StatsUtsk., men icke förr.
Ora vi, efter att möjligen hafva ogillat StatsUtsk:s lagstiftningsförslag
om skatteförenklingen, skulle antaga Frih. Palmstjernas,
eller Hr Gyllenskölds eller hvilket annat som helst, så hade tre
Stånd sagt att förändring skulle ske, ehuru de sig emellan varit
af olika meningar om sättet. Då måste i förstärkt StatsUtsk.
röstas om antagande antingen af StatsUtsk:s hos tvänne Stånd
gillade förslag eller af Frih. Palmstjernas, hvilket ett Stånd allena
bifallit. Skulle tvänne Stånd antaga Frih. Palmstjernas förslag,
så vore det gifvet att alla fyra Stånden ville hafva förändring.
Men man skulle i alla fall, genom omröstning inom förstärkt
StatsUtsk., bestämma huru hon skulle verkställas. Hafva
åter två Stånd sagt alt någon förändring icke skall äga rum, så
behöfves ingen omröstning i förstärkt StatsUtsk. och får ej heller
ske. Om vi deremot antaga Frih. Palmstjernas förslag samt sålunda
måste rösta i förstärkt StatsUtsk., så, och dä Bonde- och
BorgareSt:n synas vara lika enige att genomdrifva StatsUtsk:s förslag,
som StatsUtsk:s egen pluralitet, så skulle dess egna och förstärkningens
sammanräknade jakande ledamöter vara flera än alla
tillkomna adelsmän och prester om de säga nej. StatsUtsk:s förslag
bl ifver alltså gällande om J, mine Hrr, antagen Frih. Palmsljernas
förslag, ty då håfven J gifvit det förra öfvervigten. Frih:ns
förslag utgör således blott ett sätt att på omväg komma till samma
mål, som Utsk. åsyftat. Detta, mine Hrr, säger jag eder på
förhand, på det att utgången icke måste blifva eder oförmodad,
om detta Stånd skulle förhastadt bifalla Frih. Palmstjernas förslag.
Blifver åter Frih. Palmstjernas förslag förkastadt, och hvarken
Ad:n eller PresteSt. antager Utsk:s förslag, samt det sålunda
förfaller, så står det likväl öppet att framdeles, genom serskild
motion, framställa Frih. Palmstjernas eller Hr Gyllenskölds förslag
lill pröfning. Men då händer kanske, sade Gr. Lagerbjelke i går,
128
Den 8 September f. m.
att riksdagen är slut innan något äf dessa förträffliga förslag är
vordet antaget. Då blifver af dem intet, förrän en ny riksdag
inträffar, och emedlertid är förhållandet, såsom Gr. Anckarsvärd
påstår, odrägligt. Ja, om del äfven så vore, komme väl solen
ändå att gå upp öfver Sverige hädanefter, såsom hitintills, och
häradsskrifvarne jemväl att lefva och hjelpa ej mindre Grefvar
än Bönder att uträkna deras räntor, om de icke kunna det sjelfva.
Om man en gång kommer derhän att efterfråga huruvida
räntegifvarne finna sin ställning så olycklig, som deras målsmän
påstå, så torde man finna alt härmed icke är så farligt, ulan alt
det förhåller sig med dessa, likasom med dem, hvilka i allmänhet
klaga öfver denna verlden, att när de skola skiljas hädan,
så vilja de det icke. Då blifva de helst qvar i jemmerdalen. Jag
känner till och med en man, hvars långvariga verksamhet åsyftat
att framhålla de politiska olyckor, som öfvergått detta samhälle
genom stillastående, men hvilken, då han slutligen kom till
ett annat land, som varit besväradt af folkhvälfningar, fann han
rätt godt och lugnt att kunna återvända till det gamla klandrade,
men oss alla likväl så kära Sverige.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: En värd talare har, under dagens
plenum, påstått, att denna fråga vore en lagstiftningsfråga
af den natur, att, innan R. St. densamma afgör, räntegifvare och
räntetagare först borde i ämnet höras. Jag vill hemställa hvilken
ide' den värde talaren gjort sig om ett representationssystem,
då han anser det vara icke representanternes, utan de representerades
rätt att stifta lagar. Vissa frågor kunna fordra en större
majoritet inom representationen än andra. Sålunda erfordra t.
ex. privilegiifrågor alla fyra Ståndens beslut, men deraf följer alldeles
icke att dessa frågor icke kunna afgöras af Konung och
Ständer. Derföre att ett Stånd fått privilegium, måtte det väl
icke vara omöjligt för R. St. och detta Stånd inclusive, att upphäfva
detta privilegium, ifall Konungen dertill samtycker. Hvad
är väl ett representationssystem annat än ett upplåtande af hela
folkets lagstiftningsrätt till några få ombud. Att återigen påstå
det denna lagstiftningsrätt tillhör individerne sjelfve, är att återföra
oss till de gamla republikerne, der folket på torget afgåfvo
sina röster. Man har här sagt, att hvar och en af de 200,000
räntegifvarne skulle äga rätt att få besluta derom huruvida en af
R. St. och Konungen i denna fråga antagen lag skall få gälla
mot honom eller icke. Det må visserligen vara en sanning, att
räntegifvare vid föreg:de tillfällen blifvit hörde, men delta har
icke skett derföre att R. St. thy förutan icke ägt att stifta lagar,
utan derföre, dels att R. St. i sjelfva verket icke i den frågan
stiftat lagar, utan Konungen i dess ställe afslutat kontrakter direkte
med räntegifvarne, dels att hörandet skett för att inhemta
upplysningar. Då den värde talaren anförde ett exempel från
Finland, glömde han likväl att Finska regeringen icke hade tillfälle
att höra Finlands ständer, och derföre ansåg man nödigt att
di
-
Den 8 September f. tn.
129
direkte vända sig till räntegifvarne och begära deras samtycke.
Så har äfven tillgått vid åtskilliga tillfällen förut i Sverige. Men
nian har då ansett att räntegifvarne bordt höras, icke för att lemna
sitt samtycke till de lagar R. St. velat stifta, utan för att
lemna upplysningar, eller i st. f. R. St:s medverkan deruti, sjelfva
uppgöra kontrakt med Kronan. Frågan derom, huruvida räntegifvarne
i denna fråga nu böra höras eller icke, beror således på
behofvet af upplysningar från deras sida. Denna fråga bar, såsom
i gårdagens plenum anfördes, varit så tillräckligt ventilerad,
att alla erforderliga upplysningar vunnits åtminstone i afseende
på Frih. Palmstjernas förslag. Detta förslag slår dessutom så nära
del nuvar.-de förhållandet, att icke någon ytterligare upplysning
behöfves, ty förslaget går hufvudsakligen ut uppå att, med
bibehållandet af de gamla hufvudpersedlarne, göra till lag hvad
som i allmänhet sker genom praxis. Enligt denna praxis utgå
de s. k. små persedlarne icke in natura, utan lösas med penningar
efter markegång och förslaget afser således att, såsom jag redan
nämnt, genom lag förordna hvad som nu dagligen sker.
Della Frihtns förslag är af desto mera vigt, som äfven den skattskyldige,
hvilken är närmare initierad i kammeralverket, derigenom
undgår att bli narrad, och uti antagandet af ett sådant förslag
ligger väl icke något farligt. Men, säger man, man kommer
in på en oriktig väg, om man antager penningen såsom en
bestämd grundränta. Frih. Palmstjerna har föreslagit, att de
hufvudsakligaste persedlarne skola utgå, såsom nu, i spanmål eller
andra naturapersedlar. När man således äger säkerhet att
dessa persedlar icke äro underkastade betydliga förändringar i
värden, kan väl icke någon fara uppstå genom antagande af ifrågavartde
förslag. Mina motståndare hafva sagt, att lifsförnödenheterne
nu äro i stigande. Nå väl, mine Hrr, om så är, är det
dä så obilligt att en liten del af räntan utgår i penningar. Jag
kan åtminstone icke inse att detta är en oriktig grundsats, ty
man måste i denna fråga icke afse uteslutande endast Statens,
utan på samma gång både Statens och den enskildes rätt och
fördel. En annan värd talare har slutligen sagt, alt den förenkling
man åsyftar, icke medförde några fördelar, enär, i händelse
Frih. Palmstjernas förslag antages, de artiklar, som bibehållas,
likväl komma alt brytas. Jag hemställer likväl om icke det är
en gifven fördel att hafva 5 eller 6 artiklar i st. f. 100. Då jag
sålunda förordar Frih. Palmstjernas förslag, tror jag, att, genom
samma förslag, någons rätt icke förnärmas. Jag har gjort det
derföre, att jag tror att 1 § Risd:sOrd:n är en sanning, nemi. att
R. St. äro Svenska folkets representanter, och då det således är
deras pligt att lagstifta på det sätt de anse nyttigt för Sverige,
samt jag pröfvat Frih. Palmstjernas förslag nyttigt, kan jag, i min
egenskap af representant, icke annat än tillstyrka R. o. Ad. alt
antaga detsamma.
Den siste värde talaren har omtalat den utgång frågan kan
få och i hvilket fall den bör komma till förstärkt StatsUtsk. För
9 H. 9
130
Den 8 September f. m.
min del tror jag, att vi nu böra afgöra de framställda förslagen,
och icke om de i den eller den händelsen skola komma till förstärkt
StaisUtsk. eller icke. Jag skulle icke hafva vidrört denna
punkt, om icke den värde talaren sjelf framkommit dermed, och
jag får derföre erinra hurusom 69 § Reg.F. bjuder, att frågor,
hvilka röra statsregleringen, skola gä lill förstärkt SlatsUtsk. Att
denna fråga rör statsregleringen, torde vara något svårt att jäfva,
och sålunda måste den lill förstärkt SlatsUtsk. om två Siånd skulle
afslå densamma. Då det således är gifvet alt denna fråga,
i händelse att 2 Stånd stanna emot 2, skall i förstärkt StatsUtsk.
afgöras, hemställer jag hvilket har mesta chancen för sig i
förstärkt Statsölsk., antingen all till konlrapropos. komma med
endast nej eller med Frih. Palmstjernas förslag.
[Ir Sandströmer, And. Peter: Innan jag öfvergår till
sjelfva hufvudfrågan, vill jag upplaga en anmärkn., som lii Printzensköld
funnit sig tillständig! all emot mig framställa derföre,
alt jag, oaktadt min egenskap af Konungens rådgifvare, likväl
vid della tillfälle förordat ett förslag, som icke öfverensstämmer
med K. M:s i ämnet afgifna propos. Denna anmärkn. vore visserligen
tillräckligt besvarad dermed, all jag härvid endast iakttagit
min grundlagsenliga rätt och pligt, ali, då jag yttrade mig,
uttala min åsigt, men jag anser mig likväl höra tillägga några
ord. Det kan icke vara R. o. Ad. obekant, hurusom K. M. lemnat
mig förtroendet att deltaga i den komité, som uppgjort det
förslag Utsk. tillstyrkt R. St. alt antaga. Jag har dervid sökt
fullgöra detta nådiga uppdrag efter min innerligaste öfvertygelse,
och jag har härunder så mycket mera varit i tillfälle att taga i
öfvervägande del förslag K. M:s propos. i förevar:de fall innehåller,
som jag deltagit i dess framställande såsom ett alternativ,
för den händelse, att K. M. och R. St. skulle föredraga skatternes
förvandling i persedlar framför deras beräknande i penningar,
hvilket komiterade tillstyrkt. Jag har imedlertid dervid öppet
framställt mina betänkligheter emot förstnämnde förvandlingssätt.
Dessa betänkligheter hafva sedermera icke blifvit håfne, utan fastmera
bestyrkta deraf att icke någon röst inom detta Stånd höjt
sig för ett sådant förvandlingssätt, emot hvilket tvärtom blifvit
anmärkt, att det skulle vara förnärmande för de skattskyldige om
de gamla persedlarne i räntan utbyttes emot nya. Månne under
sådana förhållanden det vore lämpligt att förorda ett förslag, för
hvilket hvarken jag äger eller någon af Ståndets ledamöter synes
hysa sympalhier. Vore det icke mera underligt, om, sedan jag
förut deremot framställt betänkligheter, jag, lill följd af min ställning,
skulle nu här uppträda för att förorda ett förslag, som jag
tillförene förklarat mig icke kunna gilla. Jag vet visserligen, att
det finnes dem, hvilka äga dm lyckliga, men, enl. min åsigt, föga
afnndsvärda förmåga att kunna vexla opinioner efter olika ställningar
i samhället. Jag äger icke denna förmåga, och tror, alt, då
jag blifvit kallad till Konungens Rådgifvare, jag uppfyller min
[digt mot Konungen och fäderneslandet genom att öppet framställa
hvad jag i hvarje fall anser vara det rälta.
Den 8 September f. ro.
131
Hvad nu sjelfva saken beträffar, så liar man mot hvarje försök
alf åstadkomma en förändring i ränlepersedlarne anmärkt,
att sådant vore stridande emot 1789 års Konungaförsäkran, angide
hemmansräntorne. Jag kan icke finna alt denna Konungaförsäkran
lägger något hinder deremot. Den innebär, efter min
åsigt, blott en garanti derför, att redan verkställda skattläggningar
skola blifva beståndande. Om åter fråga skulle uppstå om
en allmän förändring i sältet för skallernes utgörande, måste väl
denna fråga likasom hvarje annan, hvilken angår beskattningen,
i grundlagsenlig ordning afgöras. Jag hemställer till dem, hvilka
drifvit förutnämnde sats, hvarthän den skall leda. Innefattar
1789 års försäkran sådana rättigheter, som man nu ifrågaställa
så mäste dessa rättigheter vara så okränkbara, alt hvarje individ
skall dervid bibehållas. Följden skulle ju blifva häraf, ali hvarje
ägare af jord inom Sverige borde serskildt höras huruvida lian
vill underkasta sig förändringen eller icke, hvarigenom förändringens
verkställighet blir beroende af hvars och ens godtycke. Ett
sådant begrepp om behandlingen af denna fråga liar tillförene icke
sökt göra sig gällande, och jag får i sådant afseende erinra, hurusom
11. St. vid 1809 års riksdag begärt saint vid 1828 och
1834 årens riksdagar godkänt ett förslag att åstadkomma förändring
i ränlepersedlarne, utan att man då sälte i fråga alt verkställigheten
af förändringen skall bero af hvarje räntegifvares
godtfinnande att den antaga. Om nu räntegifvarne skola höras
öfver förslaget, huru skall då sådant tillgå? Icke lärer det kunna
ske socknevis och afgörandet tillvägahringas å sockenstämma genom
de fleste röslerne. Då, enl. grundlagen, R. St. äro Svenska
folkets ombud, måste väl således tillkomma dessa ombud att, jemte
Konungen, stifta lagar i sådana fall, som det förevaride.
I fråga om förändringens hufvudgrunder, finnas endast 2:ne
alternativer, antingen att räntan bestämmes i penningar eller i
persedlar. Skall den utgå i persedlar, måste detta ske genom
utbyte af en del persedlar emot andra, eller ock vissa persedlar
förvandlas i penningar och de öfriga bibehållas, såsom Frih.
Palmstjerna i viss män föreslagit. Lika med komiterade har Utsk.
ansett det lämpligare att en sådan förvandling vidtages och att
den ulsträckes till alla persedlarne. Emot en dylik persedlarnes
förvandling i penningar har blifvit anmärkt, att skatten, i st. f.
att nu vara bestämd, skall blifva osäker. Jag tror likväl att förhållandet
icke blir sådant, utan motsatt, ty är skatten bestämd i
persedlar, mäste skattebeloppen alltid blifva fluktuerande, såsom
beroende af förändringar i gällande priser, hvaremot, om skatten
är bestämd i penningar, någon fluktuation icke kommer i fråga.
Man länke sig nemi., att eli hemmans skatt är bestämd i persedlar
med t. ex. 10 t:r spantnål och att delta hemman, som
under vanliga förhållanden afkaslade 100 t:r, hvaraf skatten således
utgjorde T'ö, deremot under inträffande missvexlår icke iemnade
ägaren mera än 50 t:r. Skatten utgjorde då \ af hemmanets
afkastning och följaktligen dubbelt större andel af inkom
9*
-
132
D e n 8 September f. m.
sterne, hvarigenom ägaren sålunda komme att i missväxtår betala
mera än under vanliga för hållanden. Om derföre en fix penningeskatt
utgöres, blir den mindre tryckande och står i en bättre
proportion till penningeinkomsterne. Man har äfven sagt, att
om skatterne bestämmas i penningar, de skattdragande tvingas
att sälja sina varor till underpris. Till någon del hörer delta
till förevaride fråga, men väsendtligast lill en annan, som sedermera
förekommer. Jag ber att härvid få erinra, att om än de
skallskyldige icke komma att in natura utgöra sina bidrag till
Staten eller räntetagare, blir ändå tillfället till varuafsättning lika
som förut. Ty mottager Staten spanmålen, så måste Staten antingen
använda den till egna behof eller också sälja den. Får
Staten åter icke spanmål, utan penningar i skattebidrag, mäste
Staten för sina behof köpa, och den, som i annat fall skulle hafva
köpt spanmål af Staten, mäste i stället köpa af räntegifvarne,
som försälja deras spanmål direkte, och på samma sätt föt håller
det sig med hvad som nu levereras lill löntagare. Jag anhåller
derjemte att få fästa uppmärksamheten derpå, att komiterade just
med afseende på detta förslag, att räntorna skulle utgöras i penningar
och för att undanrödja alla farhågor för de olägenheter i
nyssberörde afseende, som möjligen af detta förslag kunde för de
skattskyldige uppslå, föreslagit, att uppbörden måtte fördelas på
olika terminer, pä det att icke en forcerad försäljning af spanmål
och effekter måtte nedtrycka priset. Man har jemväl anmärkt,
att, såsom en värd talare försäkrade sig veta, BondeSt.
icke önskade framgång ät förslaget, och att detta Stånd endast
åsyftade att få någon förändring i skatten. Visserligen bör jag
icke bestrida rigtigheten af denna uppgift, men jag måste likväl
bekänna, att det förefaller underligt, att, då BondeSt. redan afgjort
frågan, Ståndets beslut i sådant fall icke blifvit i enlighet
med den värde talarens uppgift, utan en fullkomlig motsats till
hvad den värde talaren påstått vara Ståndets innersta tanke. Jag
anser mig således äga fullt skäl att mera fästa mig vid hvad
BondeSt. beslutat, än hvad möjligen en eller annan af dess medlemmar
funnit för godt att för den värde talaren förkunna såsom
Ståndets önskningar. Samme talare har äfven, såsom prof på
obelåtenhet med den nu ifrågavar.-de ränteförvandlingen, anmärkt,
alt inom Ulsk. invändningar blifvit gjorda emot K. M:s propos.,
men den värde talaren har förglömt, att K. M:s propos. innefattade
något helt annat. De fleste anmärkn. emot denna propos.
tillkommo för öfrigt just derföre, att densamme icke varit affattad
i öfverensstämmelse med komiterades förslag, hvars antagande
Utsk. äfven tillstyrkt, derförutan BondeSt., i motsats till hvad den
värde talaren yttrat, sedermera äfven godkänt samma förslag.
En värd talare har sagt, att, vid afgörandet af denna fråga,
det vore R. o. Adis pligt att tillse, det icke någons rätt förnärmas.
Jag ber den värde talaren vara förvissad derom, att jag,
lika varmt som han, vill bevara denna rätt, och att då jag yrkar
bifall till hvad löreslaget blifvit, det sker under den fullkomliga
öfvertygelse, alt någons rätt derigenom icke kränkes. Sam
-
Den 8 September f. m.
133
me värde talare har äfven sagt, att den indelta arméens bestånd
skulle äfvenlyras genom antagandet af Utsk:s förslag, hvilket äfven
förmenades medföra inskränkning i Konungamakten. Det
må vara den värde talaren förbehållet att hafva detta begrepp om
vilkoren för indelta arméens bestånd och för upprätthållandet af
Konungamakten. Jag tror deremot hvarken att Konungamaktens
bestånd eller det stöd den må äga i indelta armén, bero af räntornas
utgörande i penningar eller persedlar, utan på helt andra
omständigheter, af mera vigt och betydelse. Man har äfven sagt,
att om R. o. Ad. icke skulle linna skäligt att bifalla det förslag,
som nu blifvit framstäldt, så borde man anhålla alt K. M. ville
låta uppgöra ett nytt förslag, och att det dessutom icke hastade
med denna frågas afgörande. De talare, sora drifvit denna sals,
hafva uppgifvit sig hysa ett varmt interesse för sakens afgörande
och endast önska att få den afgjord på ett passande sätt. Man
kan likväl, med anledn. af detta yttrande, här tillämpa anekdoten
om den, som, då han skulle hängas, endast begärde att få välja
det träd deri det borde ske, och då detta honom medgafs, ville
olyckan alt han icke kunde finna något för ändamålet passande
träd. Jag befarar således, att många af dem, som nu säga sig
önska att få frågan afgjord, men på ett passande sätt, hälst se
att detta sätt aldrig må kunna uppfinnas. Dä man öfver 100 år
varit sysselsatt med denna fråga och ständigt nya förslag uppstått,
sä, om man erkänner behofvet att fatta något beslut, och
man icke vill antaga det nu framställda förslaget, torde man väl
åtminstone kunna uppgifva det sätt hvarpå förändringen bör lillvägabringas,
så att ändamålet dermed vinnes, och ett sådant anspråk
må väl skäligen kunna hysas. Hr von Hartmansdorff har
slutligen försäkrat R. o. Ad , alt om ifrågavartde förslag icke
skulle bifallas, så skall solen lika som förut gå upp öfver Svea
laud och vi undfå framgent lika goda skördar, som dem oss hitintills
varit beskärde. Härtill har jag blott alt svara, att då man
anser lämpligt att nyttja dylika argumenter, så äga de ostridigt
åtminstone den förtjensten alt kunna användas mot hvilket förslag
som helst.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Wästfelt, Nils: Jag anhåller om öfverseende dermed,
att jag utbeder mig Hrrmes uppmärksamhet under några ögonblick.
Jag skall icke inlåta mig i hufvudsaken, utan endast till
besvarande upptaga en af Hr von Hartmansdorff gjord anmärkn.
Han har nemi. tagit sig friheten att, såsom stöd för räntepersedlarnes
bibehållande, åberopa krigsbefälets yttrande. Jag får då
tillkännagifva den värde talaren, att krigsbefälet aldrig afgifvit
något yttrande, utan krigsministern kallade till sig 4 ledamöter
af krigsbefälet för att höra deras tankar, men desse 4 personer
voro icke utvalde af krigsbefälet, och jag känner speciell, att en
af dem inför Statsrådet förklarat att han, för sin del, gillade komilerades
förslag och att krigsbefälet, delande denne ledamots
åsigt, protesterat emot de 3 öfrige ledamöters till krigsministern
134
Den 8 September f. m.
afgifna yttrande. Således äro alla förebråelser emot krigsbefälet
i delta hänseende obefogade. Såsom qvarstående ibland indelta
arméens befäl, har jag ansett mig böra afgifva detta yttrande,
och jag vill i förbigående granska det nuvarule aflönirigssältet för
indelta arméen, hvars fördelar blifvit så mycket beprisade. Hvar
och en af eder, mine Hrr, känner detta aflöningssätl, och altman
genom ombud måste uppbära sina räntepersedlar. Hr Gripenstedt
har visat huru dermed tillgår och jag har en långvarig erfarenhet
deraf. Att armén skall förlora något genom det föreslagna
atlöningssältet, tror jag icke. Jag tror tvertom att det blir en
stor fördel, åtminstone för subalterner, hvilka icke hafva boställen
och uppbära sina löner af löningsdireklionerne, Hesse kunna icke
utgifva aflöningen på dagen, emedan de icke alltid medhinna försäljningen
af spanmålen, utan dertill åtgår 10, 12 å 14 månader.
Om derföre alla officerare utfå sina löner qvarlaliter och
erhålla dem bestämde till beloppet, så tror jag, att hvar och en
skall blifva val belåten dermed. Således synes det mig icke vara
befogadt att åberopa indelta arméns missbelåtenhet såsom ett
skäl för ogillande af Utsk:s förslag. Hr Sandströmer bar redan
besvarat Hr von Harlmansdorffs invändning, alt Konungamaktens
och indelta arméens bestånd beror af denne sednares atlöningssätt.
Jag beklagar den regering, hvilken icke äger annat stöd än
arméen. Jag tror, att hvarje medborgare, som bar den lyckan
att äga en Konung, säkrast betryggar Honom på Sin höga plats.
Jag anhåller om bifall till betänk,
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Jag har begärt ordet vid det
tillfälle, dä Gr. Lagerbjelke yttrade, dels alt R. St. ovilkorligen
vore Svea rikes innebyggares representanter i allt, och äfven i
den fråga, som nu utgör föremål för öfverläggning, och dels alt
R. St. ägde att deruti besluta. Jag bade trott, alt en man, bevandrad
i Svensk lagkunskap, skulle framställt detta påstående under
förutsättning, att man undantager de frågor, hvilka angå räntor
och ligga inom äganderättens område, och der ingen lagstiftning
har rätt att intränga. När man icke vill respektera äganderätten
i ett land, då är man icke representant, antingen man
är fördelad på Stånd eller på hvad sätt som helst, utan samhället
befinner sig i ett upplösningstillstånd. Jag tror att denna fråga
ligger inom äganderättens område, och jag kan icke frigöra
mig frän denna min öfvertygelse, Derföre skall jag ock, sä länge
jag bar en röst inom detta rum, votera för äganderättens helgd
och R. St:s pligt att respektera densamma. Denna tätt skall, enl.
min åsigt, förnärmas, om R, St., utan att böra dem, hvars rätt
är beroende af denna fråga, uti densamma nu besluta. Jag vet
äfven, att örn Konung och Ständer fatta ett slikt beslut, så finnes
ingen makt i verlden, som kan skydda individen. Domaremakten
måste då verkställa hvad statsmakterna beslutat, men ett
är alt verkställa och annat är att förändra bestående förhållanden
samt fatta beslut, som ligga utom dessa makters område. Eu
annan ledamot har visat huru det skall tillgå, om man såsom
Den 8 September f. m.
135
grundsats antager, alt hvarje individ skall höras, och han har
dervid framställt den frågan, om detta hörande skall ske Socknevis
eller distriktvis. Härpå svarar jag helt enkelt, ali hvarje individs
rätt är helig. Vill man uppgöra förslag olika för olika
provinser eller län och deröfver höra innevånarne, så ser jag icke
någon våda dervid att låta de individer, som sådant åstunda,
qvarblifva vid det gamla, under del alt andra antaga det nya sättet
att beräkna skatlerne. Det kan finnas män, hvilka önska bibehålla
det gamla, men desse kunna hafva söner, som, försedde
med eget jordbruk, åter önska antaga det nya beräkningssättet.
Om nu gubben, under känslan af sin äganderätt, bibehåller det
gamla beräkningssättet, kunna ju sönerne, efter gubbens död, antaga
del nya. Anser man saken nyttig, bör raan icke gå brådstörtande
tillväga, och saken fordrar icke mera skyndsamhet än
att man allt för väl kan rådgöra sig med hvarje individ, hvars
räll är i fråga. En annan värd talare har omtalat hvad senast
församlade krigsbefäl i denna fråga gjort eller icke gjort. Jag hade
äran all vara ordförande bland krigsbefälet då denna fråga
der förehades och jag anser mig sålunda böra upplysa, ali den
inom krigsbefälet aldrig utgjorde föremål för öfverläggning. Krigsbefälet
ansåg sig icke tillständigt att till öfverläggning företaga
ämnen, hvilka icke angingo detsamma. De faslhöllo sig vid sin
pligt, som är alt lida. Men när man spörjer krigsbefälet under
band, hvad det i ett eller annat fall kan önska, mäste en eller
annan träda fram för all säga hvad lian tror pl ural i telen af krigsbefälet
i della fall tänker, och något annat än önskningar kunna
ifrån deras sida icke ifrågakomma.
Hr Printzensköld: llr Lefrén har visserligen vederlagt
Gr. Lagerbjelkes anmärkn:r, men jag anser dem vara af så egen
beskaffenhet, att jag icke kan underlåta att både understödja och
närmare utveckla denna vederläggning. Gr:n har nemi. yttrat den
märkvärdiga satsen, ali del vore Konungens och Sländernes rätt
att utöfva målsmanskap för hvarje individ i samhället, och alt*
på grund häraf, kunna utsträcka lagstiftningen ända derhän att
bestämma huru och på hvad sätt hvarje jordägare skulle vara
pligtig alt utgöra de räntor, som, enligt äldre beskaltningslagar,
äro åsatte hans hemman, utan alt jordägaren kan anses derigenom
vara i någon måtto förnärmad. Jag har likväl under denna
discussion erinrat och har icke af någon blifvit derutinnan,
vederlagd, att Staten i förevar:de fall, likasom i många andra,
icke kan annorlunda betraktas än såsom individ, i hvilken egenskap
den är kontrahent på den ena sidan, med den enskilde jordägaren
på den andra, så att icke ensidigt kan förordnas att denne
sednare skall utgöra sine hemmansräntor på annat sätt, än
som var gällande då han af jorden blef innehafvare. Detta instämmer
också med den grundsats, som i all civil lagstiftning
städse iakltages, att nemi. en ny lag icke kan eller får rubba de
förhållanden, som under den gamla lagen tillkommit. Alt denna
grundsats jemväl af rikets nu församlade Ständer blifvit både er
-
136
Den 8 September f. m.
känd oell tillämpad, fastän man liar synes vilja förbise densamma,
derpå finnes det mest talande bevis nli behandlingssättet af
den motion, som under inuevaride riksdag blifvit väckl derom,
att den vid sist 1. riksdag sliflade lag, ang. förändring af äldre
stadganden om giftorätt oell morgongåfva, icke borde äga retroaktiv
verkan; ty uti sitt utlåt, öfver deuna motion yttrade Lagötsk.
den åsiglen, att då ett äktenskap blifvit ingånget under skydd af
1734 års lag, så kunde en senare lag ej förändra makarnes rättigheter
i deras bo, sådane de i den förra utstakades; och med
gillande af denna åsigt hafva R. St. hos K. M. i underd. anhållit
om utfärdande af den förklaring öfver den nya lagen, att genom
densamma ingen rubbning skett i makars rättigheter och
skyldigheter i bo uti de äktenskap, hvilka äro ingångna förr än
berörde nya lag blef till efterlefnad kungjord.
Nu hafva skatteman under de lagar, sorn hittills varit och
ännu äro gällande ang. grundräntornes belopp och beskaffenhet,
köpt deras hemman till skalle, och jag frågar då huru det vill
blifva möjligt, att, utan kränkning af de rättsförhållanden, som
redan existera och som tillkommit under skydd af omförmälte lagar,
ålägga den med hvilken Staten om sin jord konlraheral, andra
förbindelser än dem, hvilka voro gällande när köpeaftalen ingingos.
Skall således uti förevaride fall en lagförändring vidtagas,
hvartill jag icke vill bestrida Konung och Ständer rättigheten,
så kan denna lag åtminstone icke sträckas längre än till så
dana
hemman, öfver hvilka Staten äger att fritt disponera, sä att
icke någon annans än Kronans rätt under lagförändringen är beroende.
Det ankommer sedan på individen sjelf om han vill
mot den förändrade grundskatten hemmanet emottaga och skatterätt
derå förvärfva, och han har ingen rätt alt beklaga sig öfver
de olika vilkor emot förr, som dervid blifvit föreskrifne. Men
har skatteköpet tillkommit före den sålunda stiftade nya lagen,
så skall man förgäfves söka något stöd för den satsen, att Slaten
äger rätt att påtvinga köparen andra förbindelser än dem lian
enl. de äldre lagarne sig åtagit.
Hr Sandströmer har till bemötande upptagit en af mig förliden
gårdag framställd anmärkn., och jag vill, för att nyttja talarens
egna ord, härå icke blifva skyldig honom svar. Jag medgifver
visserligen att hvar och en ledamot af detta Ständ äger
att, på sätt grundlagen och Riddarh.Ordn. bjuda, från sin bänk
yttra sig öfver alla förekommande ämnen, han må uti dem hysa
hvilka åsigter som helst. Men då man erinrar sig huruledes
för icke längre lid tillbaka än under 1844 och 1845 årens riksdag,
den grundsatsen både enskildt och offentligen uttalades, jemväl
af Konungens rådgifvare, att de ledamöter af detta Ständ, som
innehade förtroende-embeten, icke borde, emedan det icke vore
förenligt med deras ställning, yttra sig emot Konungens proposir
och icke en gång emot sådane af enskilde motionärer väckte förslag,
som af rådgifvarne förordades; så bör det icke vara oväntadt
om man anser det högst anmärkningsvärdi att nu, efter så
kort tids förlopp, helt andra åsigter gjort sig gällande, och att
Den 8 September f. m.
137
detta förändrade förhållande gått ända derhän, att just de personer,
hvilkas naturliga pligt det är att försvara Konungens propos:r,
långt ifrån att fullgöra denna pligt, tvertom uppträda emot
Konungens förslag; meu härvid stanna icke nutidens besynnerligheter.
Förr såg man alltid Konungens rådgifvare omsorgsfullt
försvara de Konungsliga prerogativerne; och när dessa rådgifvare
voro ledamöter af delta Stånd, så underläto de aldrig att här infinna
sig för alt genomdrifva sådane från representationen utgångne
nya förslag, som åsyftade att inskränka Konungamaktens rättigheter;
nu åter, när dylika förslag äro å bane, så antingen komma
Konungens rådgifvare alls icke tillstädes, liksom saken rörde
en obetydlighet, eller också aflägsna de sig just i det ögonblick,
då sådana frågor förekomma, och öfverlemna åt andra, att, i deras
ställe, blifva Konungamaktens försvarare.
Ropen på propus, förnyades.
Hr Cederschjöld: Gr. Lagerbjelkes yttrande har gifvit
mig anledn. att begära ordet; flere talare hafva visserligen redan
sökt vederlägga honom. Men dä frågan är af sä utomordentlig
vigt, har jag ansett mig böra närmare utveckla denna vederläggning.
Obestridligt är att R. St. äro Svenska folkets represenlauter
och att de härutinnan icke äro bundne af annat än grundlagen.
Obestridligt är det äfven alt lagstiftningen är förbehållen
Konung och Ständer gemensamt, men jag kan derföre icke se huru
dessa förhållanden kunna hafva den ringaste inverkan på den
fråga, som nu utgör föremål för öfverläggning. Detta torde jemväl
för Gr. Lagerbjelke blifva uppenbart, om Gr:n besinnar, att
den lagstiftningsrätt, som ulöfvas af Konung och Ständer gemensamt,
endast afser de förhållanden, som inträffa efter det att lagstiftningsrätten
ulöfvas, men deremot kunna de sålunda stiftade
lagarne alldeles icke äga någon retroaktiv verkan. Konung och
R. St. kunna visserligen besluta att 3:e resan stöld skall straffas
med lifvets förlust, men det vore ett oerhördt väld om de, som
begått detta brott, före tillkomsten af nämnde lagbud, skulle för
detta brott mista 1 i tvet. Det sålunda antagna lagbudel kan följaktligen
icke tillämpas på brott, som blifvit begångna under andra
förhållanden, och så är det äfven med den civila lagstiftningen.
Konung och Ständer kunna vidtaga hvilka förändringar de
behaga, men om dessa förändringar tillämpas på förhållanden, som
redan inträffat, så är det ett våld, som visserligen kan äga rum,
om Konung och Ständer sådant besluta, men del är början till
en revolution. Sålunda är del en rättighet för Konung och Ständer
att besluta en förändring i fråga om skattläggningar, som skola
verkställas, utan afseende derpå om de skatlskyldige till denna
förändring samtycka eller icke.
Under det jag nu har ordet, torde det tillåtas mig alt få besvara
hvad Hr von Engeström anfört. Han har nemi. sagt, att
här icke vore fråga om någon förändring i beskattningen, ulan
endast om förvandling af de redan jorden åsatte räntor. Jag kan
icke göra någon skillnad emellan en förändring och förvandling
138
Den 8 September f. m.
af skalterne. Om denna skalternes förvandling skall äga rum och
densamma, såsom den värde talaren påstått, vore en nådebevisning
emot de skattskyldige, samt alla ägarne af skattskyldig jord skulle
underkasta sig densamma, hvilket dock är ett förhållande, som jag
icke tilltror mig ali bedöma, så ser jag icke något binder förantagandet
af K. M:s propos., med vilkor likväl, att detta förslag
icke går i verkställighet med mindre, än att detsamma antages
jemväl af dem, som detsamma angår, och då detta förslag, enl.
flere talares påstående, innefattar en förmån för dem, som utgöra
räntor, så är del ju äfven klart, att alla äro villige att derpå
ingå. Antages det af mig föreslagna tillägg, så finnes jn deraf
att ingen påtvingas en förmån, som man möjligen anser vara
motsatsen dertill. Jag tror visserligen icke, att, såsom jag, då jag
förra gången hade ordet, förmodade, det förhållande, nemi. att R.
St. skola helt och hållet upphäfva grundskatterne eller öfverflytta
dem frän ett hemman till ett annat, skall inträffa under nuvartde
representation, men sannolikt hyser mången med mig den öfvertygelsen,
att den närvar:de representationens lifstid icke är serdeles
lång, och då hafva vi icke några garantier alt icke sådana
beslut kunna fattas, .lag hemställer derföre om del är välbetänkt
alt R. St. laga initiativet för sina efterträdare med en åtgärd, som
kan leda till samhällets upplösning och förderf. Jag afstyrker
derföre Ulskts förslag.
Frih. Cederström, Jakob: Den siste värde talaren har
för oss uppläst hela 1 § Riksd.Ordn., hvaremot Gr. Lagerbjelke
endast berättat oss att R. St. äro Svenska folkets representanter,
och att den maktfullkomlighet, som sålunda tillkommer R. St.,
skulle representera det suveräna folket, som kan besluta huru
som helst, och Gr:n har derjemte kommit till den slutsats att R.
St., och följaktligen Gr:n sjelf, vid sina beslut icke vore bundne af
något annat än rikets grundlagar. Nu skola vi tillse hvad dessa
lagar kunna innehålla om skattläggningar och den allmänna bevilln.
, samt om 57 § Reg.F., som talar om Svenska folkets urgamla
rätt att sig beskatta, har någonting att med skattläggningar
skaffa. Om så icke är förhållandet, torde Gr:n inskränka sina
beslut i skattläggnings- och lagstiftningsfrågor intilldess §:n
blir i laga ordning ändrad. 87 § Reg.F. tillerkänner R. St. rättigheten
att, gemensamt med Konungen, stifta allmän civil-, kriminal-
och kyrkolag, och att sådan förut stiftad lag förändra och
upphäfva. 89 § i samma grundlag gifver R. St. ytterligare rätt
ali i deras plena väcka frågor om förändring, förklaring och npphäfvande
af lagar och författningar, som rikets allmänna hushållning
röra; om sådana nya lagars stiftande samt om grunderne
för allmänna inrättningar af alla slag, hvilka frågor skola till
utredning af Allm. Besv.- och Ekon.Utsk. hånskjutas. R. St.
äga dock icke magt att i dessa mål annat eller mera besluta än
föreställningar och önskningar, att hos Konungen anmäla. Den
värde talaren torde häraf finna, att R. St. icke äga att i dessa
fall besluta, utan endast att till Konungen anmäla deras önsk
-
Deli S September f. m.
139
ningar. Men vi öfvergå till den af Grtn framställda fråga, hvilket
vore bättre alt komma lill förstärkt Ulsk. antingen med Frih.
Palmsl jernäs, Utskis eller Hr Sandströmer förslag. Hvad menar
Grin dermed? Månne Grin föreställer sig att vi skola tro, att, om
roan kommer med Frih. Palmstjernas förslag, som utgör en 3:e
fråga, 2 Slånd kunna stanna emot 2, och att således icke eller
den händelse kan inträffa, som i slutet af 89 § Reg.F. är utsatt,
nemi. alt om Konungen vill åt R. St. öfverlemna alt gemensamt
med honom något afgöra, som rikets allmänna styrelse rörer, dä
förfares dermed pä det sätt, som angtde lagfrågor är stadgadt.
87 § säger, alt om 2 Ständ stanna emot 2 i lagfrågor, så förfalla
de. All Gr. Lagerbjelke på allvar vill påstå alt skatleförenklingsförslagel,
sådant det lill R Sits antagande blifvit frainställdt,
har något inflytande på slalsregleringen, lärer väl icke
kunna tros af någon, som känner Grins skarpsinnighet att utreda
de frågor, han vill utreda. Jag anhåller att vi måtte slippa alla
dylika försök att tillvälla R. St. en magtfullkomlighet, som dem
icke tillkommer, och alt vi må snart komma till slut med öfverläggningen.
Gr. Sparre: Om man icke vill en sak, så må man säga
nej och anföra skälen dertill, men hvartill det tjenar alt anföra
skäl, som för ämnet äro främmande, det kan jag icke fatta. Så
har det varit med de talare, hvilka här ordat om äganderättens
förnärmande. Jag kan icke förstå hvad den har att skaffa med
en fråga som denna af beskallningsegenskap och hvilken fråga
det obestridligen tillkomma R. St. alt afgöra. Då de punkter i
betänk., som afhandla frälseräntor och augmentsräntor, förekomma
till pröfning, kan något skäl finnas dertill att lala om äganderätt
och ingrepp deri. Men huru ett sådant ingrepp kan uppstå
deraf, att de s. k. småpersedlarne, hvilka hitintills utgått i penningar,
en gång för alla uteslutas ur räntorna och i stället upptagas
deri såsom kontanta bidrag, är åtminstone för mig ofattligt.
Denna förändring måtte väl tillkomma den magt, som utöfvar beskattningen,
ali verkställa. Vi inveckla frågan genom inblandning
i densamma af saker, hvilka icke medoden hafva något alt skaffa.
Vi öfvergå till en annan fråga. Åtskilliga talare hafva nemi.
yttrat, att man skall afslå betänk, på det att frågan icke måtte
komma lill förstärkt Utsk. Till en början är detta högst, tvifvelaktigt.
Meningarna äro högst delade derom huruvida, om 2 Stånd
stanna emot 2, frågan skall gå till förstärkt Utsk. eller icke, och
jag vill ännu icke. säga hvilken åsigt jag kommer att dela, roen
frågan är om ali undvika det saken kommer till förstärkt Utsk.
Om R. o. Ad. antager eli sådant förslag, som det af Frih. Palmstjerna
framställda, och hvilket ol vi fvela k tigt är förmånligt för
räntegifvarue, så är det sannolikt att en stor del af BondeSlts
ledamöter förklara sig för detta förslag. Jag har sjelf, under samtal
med en mängd ledamöter af detta Stånd, derom förvissat mig.
Om nu R. o. Ad. samt PresleSt. antaga detta förslag, kan BondeSt.
inbjudas att med oss sig förena. Del är till och med sanno
-
140
Den 8 September f. m.
likt ali en sådan inbjudning anlages, och vi undvika derigenom
hazarden i förstärkt Utsk. Skulle frågan likväl komma (ill förslärkt
Utsk., så finnas äfven der representanter från en af rikets
bördigaste provinser, nemi. Östergöthland, hvilka, enligt hvad allmänt
kändt är, icke gilla Utsk:s förslag. Jag inser således icke
något skäl till betänklighet att antaga sistnämnda förslag.
Hr Carlheim Gyllensköld: Jag utbeder mig R. o. Adis
öfverseende för det jag ännu en gång anhåller om dess benägna
uppmärksamhet. Milt förra yttrande har af flere talare blifvit så
misstydt, eller missförstådt, att jago finner mig nödsakad att söka
tydligare uttrycka min mening. Åtskilliga deremot i öfrigt gjorda
anmärkmr synas jemväl påkalla ett genmäle.
Hr Stuart har först åberopat innehållet af de brukliga skatteköpshrefven,
och förmenat, att i dessas lydelse icke skulle finnas
något, som kunde göra tvifvelaktigt huruvida Konungen och R.
St. ägde att förändra redan gjorda skattläggningar. Härvid beder
jag främst få anmärka, att dessa skatteköpsbref icke gälla alla
kronoskattehemman, utan endast dem, som i sednare tider blifvit
till skatte försålda. Men emot Hr Stuarts åsigt förekommer jemväl
alt, enl. de ifrågavaride köpebrefveus ordalydelse, sådan den af
honom upplästes, hemmanen ”afhändas K. M. och Kronan samt
”tillegnas köparen, samt hans arfvingar och rättsinnehafvare med
”allt hvad — — — under hemmanets ränta inbegripet är, att
”under skatlernannarätt äga och bruka under de i lag och författningar
stadgade vilkor.'''' Om nu skatlernannarätt innebär,
alt ”de å hemmanen en gång gjorda, i laga ordning fastställda,
skattläggningar skola i evårdeliga tider äga bestånd och
”aldrig någon ändring eller rubbning deruti tillåtas”; om bland de
lagar och författningar, som stadga vilkoren för skatterättens åtnjutande,
bör räknas äfven 1789 års försäkran, så följer ju häraf
klart, att någon ändring af en gång gjord skattläggning ej kan,
före denna författnings upphäfvande, lagligen äga rum.
Men — säger Hr Stuart — 1789 års försäkran innefattar
blott, ”alt allmogen för framliden icke skall åläggas några nya
”och särskilta skyldigheter, men stadgar ingalunda, att de förut
”ålagda icke kunna upphäfvas eller eflergifvas.” Att R. St. ju
icke skulle kunna, med Konungens samtycke, upphäfva eller eftergifva
äfven ordinarie skattetitlar, har jag icke hört någon ifrågasätta.
Men härom är nu icke fråga, utan om förändring af
en skatletitel, ordinarie räntan, hvilken skulle komma alt bibehållas.
Hr Stuart har vidare, såsom det synes, i ändamål att dermed
bevisa Ständernes behörighet alt stadga ordinarie räntans
utgörande i silfverspecie, åberopat författningar af år 1665, 1776.
Härvid måste jag anmärka, att dessa författningar äro äldre än
1789 års försäkran, och således, om de äro deremot stridande,
måste anses vara, genom denna sedermera tillkomna författning,
upphäfda. Men icke nog härmed, de handla om någonting helt
annat, än hvad som här är i fråga. De bestämma nemligen blott
Den 8 September f. m.
141
hurti, i anledning af de kort förut skedde ”myntvalvationerne”,
de kronoräntor, som utgå i 'penningar, skulle utgöras, nemi.
efter vissa daler silfvermynt för riksdalern, o. s. v. Den fråga,
som för närvande sysselsätter oss, är ju, att till penningar blott,
eller till penningar och persedlar, i större eller mindre mån, förvandla
de kronoräntor eller den del af räntorna, som icke utgår
eller blifvit satt i penningar, utan utgöras in natura eller efter
markegång.
Hvad Ilr Stuart anfört, till stöd för Ulskis förslag, att skattehemmanens
hela grundränta skulle en gång för alla utsättas i
penningar, finner jag icke nödigt alt till besvarande upptaga, dels
emedan andre, mera skicklige talare sådant redan gjort, dels och
emedan jag icke kan förmoda, att denna åsigt äger R. o. Ad:s
sympathier. Men Hr Stuart har tillika yttrat, att han ”högeliden
betvifla!1, att bland BondeSt. någon röst höjt sig deremot,
”att räntorna för framtiden skulle erläggas med ett bestämdt belopp
i kontanta penningar.” Med anledning häraf, beder jag
alt ur BondeSt:s prot. vid remissen af K. M:s nåd. propos. i ämnet,
få meddela följande: ett af 6 riksdagsmän, från Jönköpings
och Kronobergs län, biträdt anförande, innehåller bland annat:
”Sorn vi och våra kommiltenter i Småland hafva till det me”sta
att utgöra spanmål i räntor till presterskapets kronotionde,
”augmenlsskatter och dessutom 7 tunnor spanmål på hvarje rusthåll
i hästvakansafgift, hvilket sammanräknadt gör omkring 10
”å 11 t:r af hvarje rusthåll; och emedan vi hafva flera mil till
”någon afsättningsort, anse våra hemmavarande alltid för en för”måu
att uppsäga till leverering in natura och afbörda sig sina
”skatter sålunda, i brist på penningar och afsättning.
”Så länge markegångssättningar existera på det nu föreslagha
sätt — — — frukta vi att våra spanmålsräntor blifva så
”uppstegrade, att våra skatter slutligen komma att förökas till
”den grad, som vi nu icke kunna förutse. På dessa skäl yrka vi
”att H. StatsUtsk. ville föreslå: l:o att de räntegifvare, som vilja
”afbörda sig sina spanmålsräntor in natura, måtte bibehållas vid
”sin urgamla rätt att uppsäga till leverering in natura, eller ock
”att de måtte blifva hörde huruvida de vilja afbörda sin span”mål
med penningar.” En enskilt o riksdagsmans yttrande uti
BondeSt., slutar med följande ord: ”Ar 1828 gällde spanmålen
”8 r:dr t:n, då 2:ne år förut spanmålen kostade öfver 20 r:dr.
”Om under sådana förhållanden, som de förstnämnda, räntegifva”ren
icke skulle äga rätt att uppsäga spanmålen till leverering in
”natura, skulle alltför stor förlust icke sällan för honom deraf
”blifva en följd. Han skulle sakna afsättning för spanmålen och
”till skattens erläggande få sälja sin sista ko.”
Är det då rätt att säga, det icke någon röst inom BondeSt.
höjt sig emot skatternas utgörande i kontanta penningar?
Hvad som synes ligga Hr Stuart mest om hjertat, är förenkling
af räkenskaperna. Jag anser äfven en sådan förenkling
högeligen önskvärd, men skall aldrig med min röst understödja
142
Den 8 September f. m.
densamma pä bekostnad af de skattdragandes, för Staten, såsom
för dem sjelfve, vida mera maktpåliggande fördelar.
Gr. Lager bjelke har sagt, att jag förklarat frågan vara af lägst
i ftningsna tur oell att jag bestridt R. St:s rättighet att med
Konungen stifta lagar. Jag har fordrat, att man, förr än beslut
fattas öfver frågan, skall hafva gjort sig väl reda för dess rätta
beskaffenhet, och att, om den dervid befinnes vara af lagstiftnings*
egenskap, den då bör såsom sådan behandlas, på sätt gr tind laga rne
föreskrifva. Detsamma gäller om frågan skulle befiunas vara
af privilegii-natur. Hon bör då afgöras enligt 114 § Reg.F.
Jag har sagt mig anse detta sednare vara förhållandet. Skälen
för denna min åsigt liar jag äfven uppgifvit, och öfverlemna!- dem
till R. o. Adis och hvarje sakkunnig mans bepröfvande. Min
åstundan är icke att hafva eller få rätt uti mina yttrade meningar,
utan blott att det rätta må finnas och få gora sig gällande,
det må vara eller varda framhafdt af hvilken som helst.
Gr. Sparre har yttrat, alt om man här inblandar egenskapen
af frågan, man inkommer på ett ämne, som icke hörer till
saken. Dä emellertid just frågans egenskap bör bestämma sättet
för hennes behandling, och det är det felaktiga och ofullständiga
i behandlingen, som utgör grunden för mina anmärkmr. mot
IJtskis, sä väl som mot Frih. Palmstjernas förslag, så synes mig
alt jag icke går utom ämnet, om jag härvid något uppehåller mig.
Ar 1789 års försäkran en gällande lag, så må ett deremot stridande
beslut icke anses giltigt med mindre det blifvit fa 11 ad t i
den ordning, som för ny lags stiftande och afskaffa lidet af gam
mal
lag är föreskrifven. Har väl denna fråga blifvit så förberedd,
som 87 § Reg.F. för lagfrågors behandling stadgar? Hvad blefve
följden om man härvid åsidosatte de grundlagliga formerna? Jo,
den, att man likväl en annan gång gjorde detsamma i en annan
fråga, och sålunda samhällets bestånd äfventyrades. Är frågan
åter af privilegii-natur, så har jag redan sökt visa, att skäl för
R. o. Ad. saknas att något af de framställda förslagen lill beslut
i ämnet bifalla. Då man säger att frågan varit å bane under
mer än 100 år, så utgör just detta ett bevis på svårigheten att
dermed komma till ett nöjaktigt slut. Mig synes denna svårighet
ligga förnämligast deruti, att man alltid sökt drifva densamma
fram på oriktiga vägar. Hade man från början vidtagit den
enkla åtgärden att höra dem, hvilkas rätt och fördel äro beroende
på frågans lösning, så skulle man sannerligen långt för detta
hafva kommit lill något resultat. Detta visar Finlands, af mig
förut åberopade, exempel. Vid 1800 års riksdag väcktes fråga om
en skalteförenkling i Finland, men saken korn icke till verkställighet,
förr än Sverige förlorat detta land. Afven derefter förblef
den hvilande, till dess, år 1839, en förslagsberäkning gjordes
öfver förhållandet med ordinarie räntan under olika perioder.
Ett medeltal af räntans totalbelopp för hvarje hemman, under
nämnde särskilta perioder, antogs såsom grund för räntans förvandling
till penningar, eller den s. k. skatteriksdalern, som derpå
förslagsvis bestämdes till visst belopp i spanmål, smör och
Den 8 September f. m.
143
penningar. Socknarne hördes öfver detta förslag och biföllo det
enhälligt och, om jag icke bedrager mig, utan anmärkmr. En
ledamot af della hus har berättat mig, alt han, vid besök i Finland,
på fråga huru skatteförenklingen derstädes kunnat så lätt
verkställas, fått till svar, att förslaget var så nppgjordt, att de
skattdragande allmänt voro dermed belåtne. Det är sä jag önskade
att man äfven här mätte gå tillväga. Gr. Lagerbjelke har
anmärkt, att Kejsaren af Ryssland låtit höra socknarne, emedan
Finland saknade representation. Jag beder att fä erinra, att Finland
dock, äfven efter sin förening med Ryska väldet, haft riksdag
samlad, äfvensom att Ryska Kejsaren ägt samma rätt att
uppklifva 1789 års försäkran, som Konung Gustaf 111 ägde att
gifva densamma. Detta oaktadt har Kejsaren öfver skalteförenklingsförslaget
hört allmogen, och det skulle bedröfva mig om vi,
ini det konstitutionella Sverige icke skulle i detta fall få åtnjuta
samma fördelar, som det autokratiska Rysslands innevånare blifvit
tillerkända. En annan talare har hemställt, hvarthän det
skulle leda om räntegifvarne blefvo hvar för sig hörde. Jag hoppas
alt detta skall leda till det härvid önskvärdaste af allt, nemligen
deras belåtenhet med den åsyftade förändringen, då denna
kunde rättas efter hvarje orts särskilta förhållanden, hvarvid omgången
af räntans förvandling lill s. k. skalteriksdaler alldeles
icke synes vara af nöden. Samme talare har yttrat förundran
deröfver, att icke BondeSt:s beslut blifvit i öfverensstämmelse med
de yttranden, hvilka jag från nämnde Stånd anfört. Detta förundrar
mig icke, enär BondeSt. i stället antog komiterades första
alternativ, hvars fördelar, under förutsättning af penningevärdels
fallande, Ståndets ledamöter, rnedj undantag af representanlerne
för de provinser, hvilkas räntor utgöras antingen hufvudsakligen
i span mål eller ock i många små persedlar, såsom Östergöthland
och Småland i allmänhet högt uppskattade, enl. hvad en talare
under discussionen antydde, äfven hufvudsakligen derföre, att derigenom
skulle försvinna de prejerier, som med uppsägningsrätten
nu stundom äro förenade. Dä jag anser dessa prejerier kunna
förekommas utan en så äfventyrlig, så till sina följder sannolikt
skadlig åtgärd, som den af komiterade och Utsk. föreslagna, så
har jag vid BondeSks, på ofvannämnda grunder, för densamma
visade benägenhet, ej fästat synnerligt afseende. Emot komiterades,
af Utsk. biträdda, åsigt, har jag icke argumenterat. Den
synes mig vara af andra tillräckligt och med väl grundade skäl
emotsagd. Det är emot antagande nu af Frih. Palmstjernas förslag,
som mina ord förnämligast varit och äro riktade.
Hvad detta förslag angår, så synes anmärkningsvärdt, att det
från motsatta håll varit föremål för så ganska skiljaktiga omdömen.
Det synes endast såsom ett medelvägsförslag, ett sätt att
underhandla pä begge sidor, vinna bifall. Hr Stuart, som likväl
förklarat sig sinnad att biträda detsamma, derest Utsk:s förslag
blifver af R. o. Ad. förkastadt, har gjort ett erkännande, hvilket
är märkeligt och hvarå jag beder att särskilt få fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet. Hr Stuart har nemi. erkänt, att vid fråga om
144
Den 8 September f. m.
förslaget enligt Konungens propos., om räntans förvandling till
färre persedlar, ”icke utan skäl yrkas att räntegifvarne böra höras.
” Nå väl, Frih. Palmstjerna föreslår detsamma som Konungen
i Dess nåd. propus., endast med den skillnad, att en del af
räntan blefve oförändrad, men den andra förvandlad till silfver.
Principen är densamma. Lika väl som räntegifvarne böra höras
öfver förändringen enligt Konungens propos., böra de det således
när håga är om Frill. Palmstjernas förslag.
Man har låtit påskina att de, hvilka icke vilja bifalla hvarken
Frih. Palmstjernas eller StalsUtsk:s förslag, skulle ledas af
mindre ädla motiver. Detta är ett icke så alldeles vanligt sätt
att söka afväpna sina motståndare. Jag vet icke huruvida jag,
sorn inom detta hus är så föga känd, må äga någon rätt att anses
trovärdig, då jag sjelf utsäger mina motiver. Om så är, så
får jag förklara att, i närvar:de fall, mitt enda motiv är känslan
af rätt. Jag kan icke erkänna, att någon biafsigt eller några
sidoblickar böra inverka på omdömet öfver Statens angelägenheter.
Man har här framkastat, att det vore bättre att lill kontrapropos.
vid en blifvande votering i förstärkt SlatsUtsk. hafva Frih.
Palmstjernas förslag, än ett naket afslag. Jag tror icke att denna
fråga bör afgöras i förstärkt Stalsötsk., enär den med Statens
reglerande icke äger oskiljaktigt sammanhang. Om frågan likväl
skulle dragas till omröstning i sagde Otsk., så anser jag ändock
bäst vara, att till kontrapropos. hafva rent afslag, emedan, i sådant
fall, de Ständ, som beslutit detta afslag, handlat efter rättvisa
och billighet, hvilket gäller mera än vinsten eller förlusten
af frågans ovissa utgång i det förstärkta Utsk. Jag hyser dessutom
den tillförsigt till Konungens vishet, att, om, vid en sådan
omröstning, Utsk:s mening skulle segra, Hans Maj:t likväl icke
skall dertill lemna sitt samtycke.
Må R. o. Ad. besinna, att denna fråga på det närmaste rörer
äganderätten, som är grunden för alla Staters bestånd. En
utmärkt historisk författare har yttrat, att det under 18:de seklet
allt mer och mer kringgripande arronderingsbegäret och åsidosättandet
af äganderättens helgd, var en hufvudsakligen medverkande
orsak till den första revolutionen i Frankrike. Hans ord
äro värda att behjertas. Har man en gång tillåtit sig att lemna
lagliga former och rättmätiga fordringar å sido, så vet man ej
hvarthän det bär.
Ilr Gr. o. Landtm, yttrade, alt sedan vid början af discussionen
om den förevar:de 3:dje punkten, Hr von Hartmansdorff
tillkännagifvit sin afsigt att yrka delning af propostn i detta
ämne, discussionen hvälfl sig endast omkring första delen af denna
punkt, innehållande: ”att de på skattläggning grundade ordinarie
räntor inom alla delar af riket, utom Stora Kopparbergs
län, måtte till ett för hvarje i jordeboken serskildt upplagen egendom
sammanfördt belopp bestämmas och utsättas i r:dr silfver
samt för framtiden beräknas och utgöras likmätigt myntberäknings
lagen
-
Deu 8 September f. m.
145
lagen af den 1 Mars 1830”; vid hvilket förhållande Hr Landtm,
nu endast finge hemställa om R. o. Ad. ansäge öfvet läggningen
om denna del af 3:dje punkten vara fulländad.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde sedermera om R. o. Ad., enär liden
nu vore långt framskriden samt frågan icke syntes kunna
blifva afgjord utan votering om de olika meningarne, R. o. Ad.
behagade uppskjuta beslutet derom till e. m.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, tillkännagaf, alt i eftermiddagens plenum icke någon
justering förekomme och således det nu uppskjutne ärendet blelve
det, som först på eftermiddagen företages.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 8 September 1848.
Plenum kl. 6 e. ra.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att RiksStms Talmän i
dag på e. m. varit kallade till Hr Justiliae-Stalsministern samt af
honom mottagit det meddelande, att H. M. Konungeu vore att
lill hufvudstaden återförvänla i slutet af nästa vecka samt att det
vore K. M:s nådiga afsigt att derefter, så snart riksdagsärendernes
afgörande sådant tilläte, afsluta riksdagen. K. M. hade likväl
icke velat utsätta någon viss dag för riksdagens afslutande,
emedan det varit omöjligt för II. M. att, pä ett längre afstånd
från riksdagsorten, bestämdt bedöma när ifrägavarnie ärender kunde
hinna afgöras. Imedlertid hade K. M. i nåder ansett sig böra
göra R. St:r detta meddelande, på det riksdagsårenderne måtte
i möjligaste måtto fortskyndas. I detta afseende ansåg Hr
Landtm, sig härjemte böra nämna, att han i en Talmanskonference,
som egde rum sista Tisdag, hade, i aidedn. af ett meddelande
af samma innehåll, hemställt lill Talmännen, huruvida
någon åtgärd till riksdagsärendernes fortskyudande vore att vidtaga,
men att dervid såväl Talmännen, som öfrige ledamöter varit
af den mening, ali göromälen voro afslutade så långt, som möjligt
i allt hvad som icke berodde af det ärende, som i dag va9
H. 10
146
Den 8 September e. m.
rit föremål för R. o. Ad:s behandling, samt något annat förfogande
ej vore att vidtaga, än att Utsk:ns ordf:de, så vidt på deen
berodde, påskyndade behandlingen af de få återstående ärenderne
af väsendtlig beskaffenhet, hvilka tillhörde Stats- och Bevilln.-  Utslcn, förutom Exp.Utsk., på hvilket Utsk. sista handläggningen
naturligtvis berodde.
Fortsattes pröfningen af StatsUlsk:s utlåt. N:o 312, i anledn.
af erhållne återremisser å betänk. N:o 242, ang:de dels K. M:s
nådiga propos. om beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets
förenkling, dels enskilde i samma ämnen väckte
motioner.
Efter erinran alt den del af 3:dje punkten i Utsk:s betänk.
N:o 242, öfver hvilken R. o. Ad. nu, sedan öfverläggningeu derom
pä f. m. blifvit slutad, hade att fatta sitt beslut, var så lydande:
”alt de på skattläggning grundade ordinarie räntor inom
alla delar af riket, utom Stora Kopparbergs län, mätte till ett,
för hvarje i jordeboken serskildt upptagen egendom sammanfördi
belopp, bestämmas och utsättas i riksdaler silfver samt för framtiden
beräknas och utgöras likmätigt myntbestämningslagen af d.
1 Mars 1830”, framställde Hr Gr. o. Landtm., att i fråga
härom blifvit yrkadt dels bifall och dels afslag å Utsk:s förslag,
samt deremot Frih. Palmstjerna framställt följande förslag till beslut:
”af nuvande med förvandling efter årligt markegångspris utgående
hemmantals- och jordeboks-räntor, skola hufvudräntorne:
spanmäl af alla slag, mjöl, smör, hö, fläsk, jern, kol, ved och
dagsverken fortfarande oförändradt debiteras de skattskyldige uti
persedlar att efter markegång, på sätt serskildt stadgas, utgöra.
Allt öfrigt af förenämnde ordinarie räntor utgöres hädanefter i
penningar till det belopp, hvarmed det skolat utgå om medeltalet
för markegångsprisen från och med år 1828 till och med år 1847
derföre tages till grund. Denna penningeränta, sammanlagd med
nu utgående årliga penningar, förvandlas till riksdaler silfver efter
1830 års myntfot och åtföljer sålunda det skattskyldiga hemmanet
eller lägenheten”. Till detta Frih. Palmstjernas förslag
hade Hr Rosenblad föreslagit ett så lydande tillägg: ”dock med
öfverlemnande till K. M. alt låta, för hvarje i jordebok serskildt
upptaget hemman eller lägenhet, jemna beloppen af de bibehållna
räntepersedlarne till fullt antal kappar, skålpund, stycken, tunnor
(kol) o. s. v., på sä sätt, alt hvad som nu debiteras i brutna
tal, antingen fylles eller nedsättes till fullt antal, hvarvid skilnaden
efter förutnämnde medelmarkegång i förra fallet frändrages
och i det sednare tillägges den nya penningeräntan", och
slutligen hade Hr Cederschjöld yrkat bifall till motsvarande punkt
i K. M:s nådiga propos., med följande tillägg: ”dock att detta beslut
ej må träda i verkställighet förrän de skatlskyldige dertill
lemnat sitt samtycke”.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Det tillägg hvilket
jag önskade göra vid K. M:s nådiga propos., skulle erhålla
Den 8 September c. m.
147
följande lydelse: dock att dessa föreskrifter skola träda i verkställighet
endast såvida den, hvars rätt derpå är beroende, vill derpå
ingå.
Hr Rosenblad, Bernh.: I den händelse Frih. Palmstjerna
ej vill medgifva att mitt tillägg till hans förslag må deruti
ingå såsom integrerande del, sä, och för att icke föranleda öfverflödiga
voteringar, förklarar jag mig vara belåten med att göra
det förbehåll, att, i händelse Frih. Palmstjernas förslag skulle vinna
R. o. Ad:s bifall, beslut må kunna fattas derefter serskildt om
det af mig föreslagna tillägget.
I anledu. af Hr Cederschjölds sednaste yttrande anhåller jag,
att, till ledning för min uppfattning, få veta till hvilket förslag
Hr Cederschjöld begärt tillägg. Om till Utsk:s förslag, eller till
K. M:s propos. ? Jag tyckte mig höra Hr Gr. o. Landtm, säga
att det vore lill Utsk:s förslag, hvaremot Hr Cederschjöld sjelf sagt
det vara till K. M:s nådiga propos. Jag önskar derföre att, för
min del, få vela bestämdt hvilketdera som är rätta förhållandet.
Hr Gr. o. Landtm, upplyste, i anledn. häraf, att, på sätt
förut blifvit tillkännagifva, det af Hr Cederschjöld föreslagna tillägg
var afsedt att fogas vid det i K. M:s nådiga propos. framstäldla
förslag, hvartill Hr Cederschjöld i öfrigt tillstyrkt bifall.
Frih. Cederström, Jakob: Till undvikande af onödiga
öfverläggningar om kontraproposmes antal, anhåller jag att Hr
Gr:n o. Landtm, täcktes först framställa propos. på bifall till det
Ulsk:s förslag, som Hr Gr:n o. Landtm, uppläst, till och med orden
”1830 års myntfot”.
Hr Gr. o. Landtm, som härvid tillkännagaf, att de af honora
redan omförmäldte och uppläste förslag till beslut skulle, i
den ordning de blifvit framstäldle, såvida icke derförinnan votering
begärdes, blifva föremål för propos., hemställde derjemte om
icke, på sätt Hr Rosenblad hemställt, R. o. Ad. behagade tillåta,
att, i fall Frih. Palmstjernas förslag bifölles, det må sedermera
vara öppet lemnadt att pröfva det tillägg Hr Rosenblad föreslagit;
hvilket bifölls.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
den ifrågavande första delen af 3:dje punkten i StatsUlsk:s
betänk., ropades ja och nej, hvarjemte flere ledamöter hördes begära
votering, samt
Frih. Cederström yttrade:
Jag har begärt votering, och anhåller att kontrapropos. må
blifva afslag å Ulsk:s betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om votering skall ega
rum och Ulsk:s förslag kommer att blifva ja-propos., anhåller jag
att det förslag jag gjort, måtte blifva kontrapropos.
Hr Cederschjöld: Då flere serskilda förslag till kontrapropos.
äro framställde, torde det blifva nödigt att afgöra hvilket
10*
148
Den 8 September e. m.
sorn skall åtnjuta denna förmån, och jag anhåller att det måtte
blifva mitt, nemi. bifall till K. M:s nådiga propos., med det tillägg
jag dertill föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det är gifvet att bär
skall utrönas hvilket förslag som skall blifva kontrapiopos. mot
Utsk:s, enär bifall derå blifvit hegardt. Då är, efter min tanke,
afslag å betänk, det första, som bör komma under öfvervägande.
Skulle ej det af R. o. Ad. såsom kontrapiopos. antagas, sä blir
fråga antingen om Frih. Palmstjernas eller Hr Cederschjölds förslag.
Hr Rosenblad: Det är visserligen oundgängligt att bär
först måste voteras öfver kontrapropos:r, men jag får underställa
Hr Gr. o. Landtm, samt H. Ståndet om ej, för att slippa en fyreller
tredubbel votering, det vore lämpligt att Hr Gr. o. Landtm,
först framställde propos. på hvilken kontrapiopos. Ståndet gillade,
och om då icke något betydligt antal röster höjas för Hr Cederschjölds
förslag — hvartill så mycket mera anledn. finnes, som
under hela discussioneu jag icke kan erinra mig hafva hört någon
som ville antaga K. M:s propos., vare sig med eller ulan
det föreslagna tillägget — sä torde kanske Hr Cederschjöld medgifva,
att vi då slippa att votera derom. Då kunde vi komma
att genast votera om de båda hufvudsakliga förslagen till kontrapropos.
Hr Sandströmer, And. Peter: Så framt ej frågan skulle
kunna afgöras på sätt den siste värde talaren föreslagit, hemställer
jag att det först mätte komma all voteras mellan Hr Cederschjölds
och Frih. Palmstjernas förslag, emedan de båda på
sätt och vis närma sig till Utsk:s förslag, såsom innefattande tillstyrkande
till någon slags förändring, och att, sedan det sålunda
blifvit afgjordt hvilketdera af dessa förslag som skall sättas mot
afslag, man måtte votera deremellan och afslaget.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att erfarenheten i allmänhet
visat att tvister om huru voteras skall fordra längre lid än sjelfva
voteringarne, och att Hr Landtm, derföre trodde att det skulle
leda till tidens vinnande om han finge låta till justering uppläsa
den voter:spropos. om kontraproposm, som, derest icke någon
af dem, hvilka framställt serskildta förslag, ville derifrån alsta,
blefve erforderlig, och hvilken skulle blifva uppställd, så att icke
någon mening blefve förqväfd samt det förslag, som först blifvit
framstäldt, först blefve föremål för beslutet.
Härefter upplästes till justering och godkändes följande voter:spropos.
:
Den som till kontrapropos. vid votering om bifall till första
delen af 3:dje punkten i StatsUtsk:s utlåt. N:o 242, antager afslag
i samma del af berörde punkt, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Den 8 September e. m.
149
vinner nej, kommer serskildt att afgöras huruvida till konlrapropos.
vid denna votering bör antagas antingen Frih. Palmstjernas
eller Hr Cederschjölds i fråga om förenämnde punkt' framställa
förslag.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 67.
Nej — 63.
Frih. Palmstjerna: Eu reservation i afseende å K. o.
Ad:s nu fattade beslut behöfver jag ej anmäla, den ligger i mitt
förra yttrande under diskussionen. Jag får endast beklaga, att
mine värde motståndares fosterlandskärlek är sä blind.
Häruti instämde Gr. Sparre, Erik, Hr Rosenblad, Gr.
Lagerbjelke, Gust., Frih. Hamilton, Hugo, Gr. Björnstjerna,
Carl Magnus, Frih. Rosenblad, Carl, och Hr
Wästfelt, Nils; hvarefter
Hr Lefrén, Joh, Peter, yttrade:
Jag anser mig förpligtad att förklara det jag voterat ja. Och
det förundrar mig att Frih. Palmstjerna tror sig vara den ende,
som är oblind.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar, och Hr Brakel,
Gust. Maur., förklarade att de jemväl förenade sig med Frih.
Palmstjerna.
Hr Åkerman, Joh. Fredr.: Då jag under diskussioner»
ej haft tillfälle att yttra mig, ber jag att få tillkännagifva att jag
voterat: nej.
Hr Cederschjöld: Afven jag anser mig böra reservera»
mig emot utgången af voteringen, och anser mig tillika böra
yttra, att det säkerligen är första gången som en K. propos. fått
röna bifall af blott en enda röst — min nemi. — oaktadt 2:ue
af Konungens rådgifvare varit närvande.
Upplästes till justering samt godkändes en så lydande vo»-  tenspropos.:
Den som bifaller första delen af 3:dje punkten i StatsUlsk:s
utlåt. N:o 242, till och med orden ”d. 1 Mars 1830", voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, varder ifrågavande del af ofvannämnde punkt af R.
o. Ad. afslagen.
Sedan denna votering försiggått, befunnos rösterne dervid
hafva utfallit med
Ja — 39.
Nej — 80.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag anhåller att
150
Den 8 September e. m.
få i prot. antecknad min reservation mot det af R. o. Ad. nu
fattade beslut.
Då nu återstående delen af 3:dje punkten förekom till pröfning,
yttrade sig
Hr von Hartmansdorff: Sedan hufvudfrågan i detta förslag
af R. o. Ad. blifvit ogillade, lära Hr Gr. o. Landtm, samt
R. o. Ad. finna, att med den återstående delen af punkten icke
är något annat att göra än att lägga den, såsom förfallen, till
handlingarne.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde finna att
sedan första deleu af 3:dje punkten blifvit af R. o. Ad. afslagen,
den återstående delen, såsom stående i omedelbart sammanhang
dermed, icke föranledde annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
4:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Så vida detta förslag angår nuvar:de
statsreglering, så är det redan afgjordt derigenom, att R.
o. Ad. likasom R. St. i allmänhet, fastställt inkomstbetänk. Är
åter fråga om man skall förvandla till penningar en ränta, som
förut erlagts efter markegång, så bör, alldenstund sådan förvandling
är af R. o. Ad. förkastad, denna punkt undergå samma öde.
Jag hemställer derföre att R. o. Ad. mätte afslä densamma.
Frih. Palmstjerna: Ingenting löjligare kan jag föreställa
mig, än denna ostränta i Herjeådalen, hvilken skall utgå för hvarje
ko, då kornas antal ej är bestämdt, då ostens beskaffenhet ej
är gifven, då dess qvantitet ej är gifven, då ingenting i afseende
å denna ränta är gifvet, utan tvertom allt är obestämdt. Allt är
af beskaffenhet, att alla möjliga prejerier kunna oanmärkta ega
rum. Jag kan ej finna något skäl att vidhålla ett sådant tillstånd,
utan tror alla skäl tala för att en skatt skall vara bestämd,
att den skall vara sådan att ingen tvetydighet uppstår om dess
beskaffenhet, och sedan, att, i afseende på dess myckenhet, det ej
må bero på den som indrifver skatten, att jemka hvarken med
den som skall betala eller med Kronans inkomster, utan han skall
endast uttaga skatten till vederbörligt belopp. Det är likväl påtagligt
att så icke är händelsen med denna ostskatt i Herjeådalen,
hvarföre jag får till prot. förklara, att min mening i detta fall
öfverensstämmer med Utsk:s.
Hr Rosenblad: Sedan den stora frågan, om ordnandet af
räntorna i allmänhet, blifvit afslagen, kunde man visserligen, i
afseende å nu förevande lilla fråga, säga, som högtsalig Konung
Carl X, glorvördig i åminnelse, sade till sina båda från Fyen,
utan arme'er, återvändande fältherrar Pfalsgrefven af Sulzbach och
Fältmarskalken Stenbock, att: ”har fan tagit getterna, kunde han
äfven tagit bockarne med”, men mig synes dock att äfven de Hrr,
som voro emot att skaffa oss af med de 500 räntetitlarne i ränteboken,
skulle möjligen hafva något skäl alt bifalla hvad som här
Den 8 September e. m.
iai
Sr föreslagit. Denna afgift är nemi. af samma egenskap som tionden,
hvilken förut utgick tili alldeles obestämdt belopp, men som
man redan på 1600-talet fann böra regleras till ett bestämdt belopp.
Likaså är det nu fråga om att göra en undersökning för
att i st. f nuvar:de ostskatt efter profmjölkning få en bestämd
skatt. Saken är obetydlig, men jag hemställer likväl om ej de
Hrr, som ej vilja hafva skatten bestämd i penningar, skulle vilja
bifalla förslaget med den förändringen, att den nya bestämda skatten
skulle utgå i ost i st. f. i penningar.
Gr. Lagerbjelke: På sått en värd ledamot förut anmärkt,
är denna grundskatt den orimligaste man kan föreställa sig. Till
beskattnings väsende t borde väl höra, att det vore någorlunda bestämdt
huru stor skatten skulle vara, men här är icke så förhållandet.
Här är endast bestämdt, att ost skall gifvas för hvarje
ko efter en dags mjölkning; men, mine Hrr, huru mycket är en
dags mjölkning? Huru slör eller huru beskaffad är den ost som
göres efter en dags mjölkning? Kan någon bestämma del? Dä allt
detta är så obestämdt, kan man då med skäl sätta sig emot den
billiga begäran, alt K. beflude måtte anbefallas inkomma med förslag
till bestämmande af en viss penningeränla i st. f. den nuvar:de
till sitt belopp så obestämda skatten? Här kan man icke
göra samma anmärkn. som vid den föreg:de punkten, alt icke
råntegifvarne blifva hörda; ty det står tydligen att räntegi?värne
skola höras. Det är icke fråga om annat än att ett förslag lill
stadga i detta fall skall uppgöras; och kan det väl vara skadligt
att göra ett försök att bestämma en skatts belopp? Det gamla
skatteverket kan väl icke vara så heligt och oantastligt, att, om
det finnes en skall som är obestämd, man icke skulle kunna få
göra ett förslag lill dess utgörande pä ett säkert och bestämdt
sätt. Jag får derföre, för min del, anhålla om Hr Gr. o. Landtnäs
propos. på bifall till denna punkt.
Frih. Cederström: Jag har egentligen vanligtvis mycken
aktning för den blinda tron, men jag tycker icke om honom då
han kommer in i det offentliga lifvel. Den s. k. osten i Herjeådalen
är någonting, som icke behöfver sökas, ty han finnes i
markegångstaxan upptagen till ett värde af 2 r:dr b:co eller 3
r:dr riksg. per \Jt. Jag bör säga att det är 1846 års taxa jag
här bar till hands, ty det är ej 1847 års, som jag fått till låns.
Af denna markegångstaxa synes likväl, att det är icke ystedag,
som kommer i fråga, utan det är ost som är i fråga att tagas
till skatt.
Jag tillstyrker att punkten afslås.
Hr Sandströmer: Efter hvad som föregått, vill jag ej
vidlyftigt orda för bifall till betänk, i denna del, ehuru jag yrkar
det. Gr. Lagerbjelke har nyss temligen fullständigt utvecklat
hvad som i detta afseende kan anföras. Jag vill blott bedja att
få fästa Frih. Cederströms uppmärksamhet derpå, att det är ganska
enkelt som han sagt, alt efter markegångstaxan räkna ut huru
mycket som skall betalas, nb. om man vet huru mycken ost man
152
Den S September e m.
skall fordra betalning för, ty jag förmodar, att Frih:n dock finner
nödvändigt alt veta qvantiteten af den ost man skall debitera
den skaiiskyldige. Nu upplyser likväl betänk, att qvantiteten icke
är bestämd annorlunda, än alt det skall vara så mycket, som man
kan få efter en dags mjölkning för hvarje ko. Som R. o. Ad.
genom Gr. Lagerbjelkes anförande funnit, torde det således vara
nödvändigt att fä något närmare bestämmande i denna del, såvida
denna skatt ej skall fortfarande komma att bero på godtycke.
Förslaget åsyftar ock att man skall söka träffa en öfverenskommelse
med de skattskyldige i detta hänseende.
Frih. Cederström: Hr Sandströmer bar icke sjelf skrifvit
under den taxa jag bär har före mig, utan det bar skett af
hans underordnade embetsman, Hrr Lidén och Thomé, men jag
kan ej frånkänna dem vitsordet att vara så förståndigt folk, att
de icke kunnat i markegångstaxan upptaga pris på en persedel,
som ej kunnat beräknas i LU men dock så funnes uppfördt. Och
denna persedel i markegångstaxan, som af dem är upptagen, måste
de väl veta huru många LS” i räntorna ingå. Mine Hrr, det
låter sig icke göra att resonnera bort denna sak. Man säger att
det är en dags mjölkning för hvarje ko, det lemnar jag derhän.
Alt icke osten är serdeles dyrbar, ser man deraf att LSf:det ej
kostar mera än 2 r:dr b:co, 3 r:dr r:gds; men då landsh.emhetet
i Jemtlands län vet alt denna skatt finnes och den är upptagen
i slatsregleringen vid denna riksdag, så måste jag säga att
jag ej kan begripa hvarföre man skall utesluta honom.
Hr Sandströmer: Det lönar föga mödan att tvista om en
sådan småsak som denna, men jag torde dock, i anledn. af Frih.
Cederströms anförande, få erinra, att markegångstaxans ändamål
är att bestämma priset på hvarje räntepersedel, och icke huru
stor ränta som deraf skall af hvarje hemman utgöras, ty det bestämmes
på helt annat sätt.
Gr. Sparre förklarade sig vara förekommen af Hr Sandströmer.
Hr Rosenblad: Frih. Cederström tillät sig i'går att om
en annan persons förslag säga att det var rättfärdigt. Jag vet
sannerligen icke hvad uttryck man skulle begagna i afseende å
Frih:ns eget sednaste resonnement, afgifvet af den, som varit president.
i kammarcolleginm, ang:de sammanhanget mellan sätten
att bestämma räntepersedlarne och markegångstaxan. Det bör
väl ej vara Frih:n obekant, att markegångssätlningar finnas i riket
allt sedan Kouung Gustaf Adolfs tid, och alt likväl, hvad
tionden beträffar, den var, under den tiden åtminstone, på högst
fä ställen bestämd till visst belopp, utan utgick efter proftröskning.
Detta förhållande år nu endast bibehållet i afseende på här ifrågavar:de
persedel, som endast är bestämd efter hvad en ko mjölkar
på dagen. Det är på detta sätt, som preslerna i Småland
ännu bära upp sin tionde, ehuruväl det är bra mycket lättare
för dem, som hafva sina hustrur och döttrar att hålla kontroll
Den 8 September e. m.
153
deröfver, än del är för Kronans få tjenstemän att iakttaga dess
rätt vid de här mjölkningarne, som anställas i Herjeådalen, hvilket
jag knappt förstår huru det kan verkställas, ehuru jag deremot
mycket lätt kan fatta möjligheten af att bestämma priset på
den ost, som en gång blir levererad.
I öfverensstämmelse med den rådande åsigten hos de Hrr,
som segrade vid sista voteringen, tager jag mig derföre friheten
föreslå Ståndet den förändring i redaktionen af punkten, att, i
st. f. det Kronan skulle få en viss afgift för tionden, så skulle
osten nu komma att utgå till ett en gäng för alla bestämdt belopp,
hvarigenom all profmjölkning undvikes.
Hr von Hartmansdorff: Då jag första gången yttrade
mig om denna obetydliga fråga, fästade jag Ståndets uppmärksamhet
derpå att hon borde betraktas ur 2:ne synpunkter, och först
den som rörer regleringen af 184S års stat. Derom har Ståndet
redan fattat sitt beslut, ty del är klart, att då StatsUtsk. upptagit
Kronans samtliga ordinarie inkomster till ett visst belopp,
så är äfven denna skatt, såsom hörande till dem i beräkningen
innesluten. Då hon således är inbegripen i ett redan fattadt beslut
och detta icke får upprifvas, så kan förslaget ej antagas, så
vidt det angår 1848 års statsreglering. Kommer så den andra
frågan: är förslaget antagligt med afseende å blifvande statsregleringar?
Derom säger man: hvad är billigare än att vederbör:de
blifva hörde? ,1a väl, men derjemte innehåller förslaget: ”att, efter
menigheternas hörande”, K. befh:de skulle ”i underdånighet
afgifva förslag huruledes denna skatt, förvandlad till penningar
likasom öfriga hemmansräntor i provinsen, måtte kunna till visst
belopp för hvarje hemman bestämmas.'1'1 När R. o. Ad. afslagit
ordinarie räntornas förvandling lill penningar, så vore det ju ett
upprifvande af, eller undantag från den allmänna regeln, om
Ståndet beslöle att denna artikel skulle för alltid förvandlas till
penningar? Det är för att iakttaga öfverensstämmelse i Ståndets
beslut, som jag hemställer att denna obetydlighet måtte behandlas
lika med hvad Ståndet gjort i 3:dje punkten, med afseende å
det hela.
Förevar:de punkt bör således, i hvad den angår nuvar:de
statsreglering, afslås såsom redan afgjord; och hvad blifvande
slatsregleringar beträffar, afslås derföre, att förslaget afviker frän
den grundsats Sundel redan fastställt.
Frih. Palmstjerna: Då jag yttrat den mening att Utsk:s
förslag i detta hänseende borde anlagas, torde det fordras af mig
att äfvenledes jag redogör för de skäl jag haft för detta yttrande,
oaktadt R. o. Ad. afslagit 3:dje punkten af Utsk:s förslag. Jag
har nemi. trott att räntorna i Jemtlands län i allmänhet utgå
utan förvandling och således icke in natura, så att ett antagande
af denna punkt icke skulle på något sätt, för provinsen Jemtland,
strida^ mot R. o. Ad:s i 3:dje punkten redan fattade beslut.
Ar Hr Rosenblad i förlägenhet att finna ett passande uttryck
i afseende å Frih. Cederströms sednaste yttrande, får jag
154
Den 8 September e. m.
hänvisa till det ord, som Frih. Cederström i gårdagens plenum
yttrade om mitt förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Om man med uppmärksamhet
genomläser först komiterades förslag och sedermera StatsUlskis betänk.
, skall man finna, att den gjorda framställningen ingalunda
härleder sig ifrån det uppgifna behofvet att bestämma denna skuld
till visst årligt belopp in natura, utan att tvertom ordalagen i så
väl komiterades, som Utsk:s utlåt, visa, det ändamålet med det
gjorda förslaget uteslutande varit det, att skatten måtte kunna för
all framtid till en viss penningeränta förvandlas. När nu likväl
all fråga om en dylik förvandling mäste förfalla sedan R. o. Ad.
afslagit det gjorda förslaget till införande af en fix penningeskatt,
så inser jag icke något skäl för R. o. Ad. att ingå i pröfning af
en punkt, som har till syfte att tillvägabringa förändring i en
ränta, hvilken, sedan sekler tillbaka, på nu brukligt sätt blifvit
utgjord. Det må väl vara, att denna skatt kan till sitt belopp
understundom variera derigenom, att en hemmansegare kan det
ena året hafva större eller mindre antal kor än det andra; men
den olägenheten är så obetydlig, att den icke förtjenar afseende,
och man kan dessutom taga för gifvet, det ifrågavar:de grundskatt,
genom en långvarig praxis, vunnit naturen af alt vara bestämd,
så att ett visst antal kor blifvit på hvarje hemman beräknadt
och skatten derefter. Jag kan således ej annat än, i likhet
med Hr von Hartmansdorff, tillstyrka R. o. Ad. att afslä denna
punkt.
Gr. Lagerbjelke: Frih. Palmstjerna har redan visat, att
ett bifall till denna punkt icke vore någon inkonseqvens med afseende
å det beslut R. o. Ad. nyss fattat ang:de 3:dje punkten.
Hvad åter beträffar en värd talares yttrande, att denna puukt borde
förfalla i hvad den skulle hafva inflytande på hvad af statsregleringen
vid innevar:de riksdag redan blifvit af R. St. fastställdt,
hemställer jag hvad det vill säga, att denna punkt skulle
ur någon enda synpunkt någonsin få inflytande på denna riksdags
statsreglering? Här är nemi. endast föreslagit, att K. befh:de
skall få sig uppdraget att till_KL. M. inkomma med förslag till bestämmande
af denna skatt. Ar det väl möjligt att ett sådant bestämmande
skall hinna försiggå under denna riksdag? Man har
ej begärt annat än ett förslag, som naturligtvis ej kan blifva lag
förrän det på lagligt sätt blifvit fastslälldt, hvilket åter ej kan
medhinnas förrän vid nästa riksdag. Förevar:de punkt kan således
i intet fall hafva något att göra med den statsreglering, som vid
denna riksdag fastställes. Frågan är helt enkeit den: är ostskatten
lämplig sådan den nu befinnes? Bevisas det nu, att det är
omöjligt att säga huru mycket efter nuvar:de grunder denna ostskatt
skall utgöra, eller att, enl. hvad Hr Printzensköld sjelf måst
erkänna, det endast är ett bruk eller en vana, som gjort att man
i allmänhet antager hvarje hemman hafva så och så många kor,
och alt en dags mjölkning ger så och så mycket ost; så tyckes
väl skäl vara förhanden att detta förhållande regleras. Nåväl,
Den 8 September e. m.
155
mine Hrr, man har icke begärt annat än ett förslag till en sådan
reglering. Det måste väl vara rätt att folket beskattas efter
lag och ej efter vana.
Ilr Sandströmer: Jag är hufvudsakligen förekommen af
Frih. Palmstjerna och Gr. Lagerbjelke och vill endast tillägga,
alt, på sätt Frih. Palmstjerna anmärkt, hemmansräntorna inom
Jemtlands län utgå till fixa penningebelopp, oberoende af markegången.
Det skulle derföre, i min öfvertygelse, icke vara i den
ringaste strid med R. o. Ad:s nyss fattade beslut, om denna ostränta
komrne att, lika med länets öfriga skatter, bestämmas i penningar.
Det i afseende å 3:dje punkten fattade beslutet angick
frågan i allmänhet, huruvida sådana hemmansräntor, som utgå i
naturapersedlar, skola förvandlas till fixa penningeräntor.
Gr. Sparre: De skäl mot förslaget, som af en talare blifvit
framställda, grunda sig hufvudsakligen derpå, att skatten är
sekel-gammal och att den således icke bör upphäfvas. Den sekelgamla
skatten skall bestå, det är blott fråga om att få denna
skatt bestämd. Hr Printzensköld har yttrat den förmodan att
den vore till beloppet bestämd, men emot den förmodan talar ju
vår egen erfarenhet, och del är just nu fråga om att få en lag,
hvarigenom beloppet skulle bestämmas. Förslaget innehåller en
anhållan att grund härför skall uppgöras. Deruti mäste väl all
möjlig rättvisa vara iakttagen.
Jag röstar för förslaget.
Hr Printzensköld: Jag anhåller vänskapsfullt hos de både
rättslärde Gr:r, som yttrat sig i denna fråga, det de behagade
genomläsa de punkter, som äro under öfverläggning, innan de
tillstyrka deras antagande och framkomma med dylika yttranden,
som de nu afgifvit, för att dermed gendrifva andre talares anmärkn:r.
Båda desse Gr:r påstå, att förevande punkt innehåller
förslag att bestämma ostskatten till visst belopp för hvarje hemman
att utgå med förvandling efter markegång. Det finnes likväl
icke ett ord nämndt i betänk, om ett sådant förslag. Der
omtalas endast att skatten är obestämd, och att den sålunda ej
kan förvandlas till fix penningeränla: hvarföre Utsk. tillstyrkt det
vederbör:de måtte höras huruvida de icke skulle vilja ingå på
skattens bestämmande till visst ärligt belopp i kontante penningar.
När nu framställningen är sådan, huru kan man då komma
till den konklusion, att punkten endast skulle innehålla ett
förslag att bestämma ostskatten till ett visst belopp att utgöras i
penningar efter årligt markegångspris?
Dä nu orsaken hvarföre man tillstyrkt att bestämmandet
skulle ske, har förfallit derigenom att R. o. Ad. ansett räntorne
in natura böra bibehållas, och detta är en naturapersedel, hvilken
således också per consequentiam rei bör bibehållas, så frågar jag:
kan dä punkten i sitt närvande skick bifallas? Vill man komma
till det mål, Gr:ne önska, så skall man ju ej bestämma skatten i
penningar, utan endast begära att den måtte, ifrån att den nu är
obestämd, fastställas till visst belopp in natura för hvarje hemman.
156
Den 8 September e. m.
Hr Sandströmer har begagnat detta tillfälle för att, ehuru i
mindre skala, söka genomdrifva sin älsklingsidé, af räntornas förvandling
i penningar, medelst den erinran, att hemmansränlorna
i Jemtlands län utgå icke efter förvandling, utan i kontanta
penningar. Men för det att så är, huru kan derifrån bernias skäl
att lill fix penningeskatt förvandla den ifrågavaride ränlepersedlen?
På samma grund skulle man kunna påstå, att eftersom ingen
enda hemmansränta finnes, uti hvilken icke ingår ett visst
kontant penningebelopp, så borde också alla naturapersedlar, hvaraf
räntan består, utbytas mot kontanta penningar. Ingen, om
icke tilläfventyrs koraitéens fordna ledamöter, skall likväl kunna
gilla en sådan deduction; och som R. o. Ad. redan afslagit 3:dje
punkten, hvilken angick den fixa penuingeskatlens införande i
allmänhet, så hoppas jag, att ostskatten jemväl skall af R. o. Ad.
varda bibehållen och att, i händelse något afseende fästes å denna
punkt, det icke sker annorlunda, än att nämnde skatt bestämmes
till visst belopp för hvarje heraman att utgå med förvandling
efter årligt markegångspris; men som detta innefattar ett
alldeles nytt förslag, och det icke brådskar med en dylik förändring,
så anser jag det mera enligt med sakens nuvaride skick,
alt punkten helt enkelt varder afslagen.
Frih. Cederström: Jag får först med några ord besvara
Hr Rosenblads högst kosteliga yttrande om att icke markegångstaxor
funnos på den tid, då fogdarne räknade grödan på åkern
och proftröskning skedde. Det tror jag han ensam var i behof
af att lemna den underrättelsen. Någon annan tror jag icke var
i behof af att påminnas om, att på den tiden inga markegångstaxor
funnos, emedan inga dä behöfdes.
I afseende pä sjelfva saken förekommer här först, att det är
en oriktig uppgift af komiterade då de säga att alla räntorna i
Jemtland utgå i kontant. Jag har här till hands komilerades tabeller,
upprättade af en pålitlig man, som heter Sandberg, och
som är Kamererare uti archivkonloret i kammarcolhm. I denna
tabell upptages för Jemtland smör 102 \Jjh 23 U och för Herjeådalen
156 \M ost och 10 U renost. Det är alltsammans bestämdt
uppgifna persedlar, som efter markegångspriset upptagas,
och det är för osten bestämdt till 2 r:dr b:co = 3 r:dr r:gs. Jag
säger ännu en gång, mine Hrr, att det går då absolut icke an
att blott säga alt sä är, utan man måste väl titta i handlingarne
för att se hvad de innehålla. Då nu räntepersedlar åro i raarkegångstaxan
upptagna, så måste de väl finnas, och då mäste de
väl äfven vara i statsregleringen upptagna. Det går icke an att
deducera bort sådant.
Jag begär propos. till afslag å denna punkt.
Hr Sandströmer: Jag skulle visserligen ej förlänga diskussionen
om en sådan obetydlig sak, så framt jag ej vore skyldig
ett svar på den anmärkn. af Frih. Cederström, att komiterades
uppgift här, om att räntorne utgå kontant, vore oriktig. Det
är visserligen sant, att ibland skatterne förekommer smör in na
-
Den 8 September e. m.
157
tura, men förhållandet är att det erlägges såsom ett slags arrende
för vissa öfverloppsraarker.
Frih. Cederström: Statsrådet Sandströmer har varit landsh.
i Jemtland och bör derföre veta att markegångstaxan der innehåller
såsom första rubrik: ränlepersedlar, och att bland räntepersed/ar
står smör för Jemtland och den omtalade osten för
Herjeådalen.
IIr Printzensköld: Det är för mig en tillfredsställelse att
någon gång kunna dela lika åsigter med Hr Sandströmer. Vid
detta tillfälle har han obestridligen lätt, ty någon natnrapersedel
finnes verkligen icke i hemmansräntorne inom sjelfva Jemtland,
men der linnas öfverloppsmarker, sora vissa hemman fått sig till
begagnande upplåtne, och för dem är afgiften fastställd i smör,
som erlägges med penningar efter markegång.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
II r (Jr. o. Landtm, framställde att i afseende på denna punkt
blifvit yrkadt dels bifall, dels afslag, dels ock af Hr Rosenblad,
att R. o. Ad. måtte antaga Utsk:s förslag med den förändring,
alt skatten i st. f. alt förvandlas till penningar bestämmes att
utgå i ost.
Hr Rosenblad: Må det tillåtas mig att här uppläsa det
förslag jag tror skulle uppfylla ändamålet, i det jag borttager det
så mycket klandrade sambandet med förra punkten. Jag föreslår
nemi. att R. o. Ad. för sin del skulle besluta, att K. befhule i
länet får sig uppdraget att, efter menigheternas hörande, uppgöra
förslag till huru denna skatt måtte kunna till visst belopp för
hvarje hemman bestämmas.
Något vidare behöfde då ej tilläggas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att enl. det nu af Hr Rosenblad
framstäldta redaktionsförslag, förändringen endast skulle beslå
uti uteslutande af de i IItsk:s förslag förekommande orden:
”förvandlad till penningar lika som öfriga hemmansränlor i provinsen”.
Efter sedermera framställde, men med blandade ja och nej
besvarade propos:r lill bifall och afslag å Utsk;s ifiågavar:de förslag,
äfvensom lill detsammas antagande med den af Hr Rosenblad
föreslagna förändring, hemställde Hr Landtm, ånyo propos.
till bifall å Ulsk:s förslag, och ropades härvid starka ja, blandade
med nej; hvarpå Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna
att ja öfverröstat nej.
Hr Printzensköld begärde votering.
Medan till följd häraf voter:s-propos:n uppsattes, anmälde sig
ånyo samt yttrade
Hr Printzensköld: I händelse R. o. Ad. skulle anse att
bifall till denna punkt bör och kan beviljas, hemställer jag vördnadsfullt
till Ståndet, om man ej skulle då heldre bifalla det förslag
som Hr Rosenblad framställt....
158
Den 8 September e. m.
Hr Gr. o. Landtm, afbröt detta yttrande med erinran, alt
R. o. Ad. förklarat öfverläggningen vara fulländad.
Frih. Palmstjerna, som, i anledn. af Hr Printzenskölds
sista framställning, hade hegärt ordet, blef härefter uppropad
och yttrade:
Det var blott denna anmärkn. jag ämnade göra.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
votens-propos.:
Den som bifaller 4:de punkten af SlatsUlsk:s utlåt. N:o
242 röstar
j»;
den det ej vill röstar
neji
vinner nej, varder förenämnde punkt af R. o. Ad. afslagen.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 27.
Nej — 31.
5: te punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att denna punkt
måtte afdelas, och att den förra afd:n deraf först måtte blifva föremål
för R. o. Ad:s pröfning, nemi. till och med orden: ”till
visst, för hvarje pastorat sammanräknadt, belopp i kontant”. Denna
del af punkten står i rak strid mot R. o. Ad:s beslut i 3:dje
punkten, emedan den fordrar att hvad som tillförene utgått in
natura efter markegång, skall hädanefter utgå i kontant. Jag
hemställer derföre vördsamt alt R. o. Ad. måtte, i öfverensstämmelse
med sitt förut fattade beslut, ogilla denna första del af
punkten.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Hr von Hartmansdorff
yrkat att ifrågavande punkt måtte delas, så att serskild propos.
blefve framställd å den första delen af ötsk:s förslag till och med
orden ”för hvarje pastorat sammanräknadt belopp i kontant”, samt
propos. till bifall ej blifvit begärd, Hr Landtm, finge hemställa
om R. o. Ad., på sätt Hr von Hartmansdorff yrkat, behagade afstå
denna del af Utsk:s förslag.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Följden af detta beslut lärer
således blifva, att återstoden af denna punkt lägges till handlingarne
såsom förfallen.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde finna alt,
till följd af dess i afseende på första delen af ifrågavar.-de förslag
fattade beslut, den återstående delen deraf ej erfordrade annan
åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
Den 8 September e. m.
159
6:te punkten.
Utsk:s i denna punkt afgifna yttrande bifölls.
7:de punkten.
Frill. Palmstjerna: Utsk. synes mig hafva behandlat denna
sak temligen kortvilligt. Jag kan ej inse hvarföre detta anslag
till åtskilliga ändamål i Stora Kopparbergs län under namn
af Fahlu kungsgårdshjelp skall försvinna. Deremot anser jag visserligen
nyttigt att socknarnes, eller menigheternas der, åliggande
att gifva denna kungsgårdshjelp, upphör, mot det att den dem
derför beviljade friheten i bevillning äfven upphör; ty det nuvar:de
förhållandet är en öfverllyttning, som ingalunda öfverensslämrner
med de allmänna grundsatserna för ett ordentligt beskattningsväsende,
och hvilken jag ej heller anser af något skäl
böra fortfara ; men deremot är det i min tanke mycket skäl, att,
när statsmakterna tinna delta åliggande böra upphöra tillika med
den derför åtnjutna lindringen i bevillningen, alt de då också
göra ett anslag, som motsvarar den inkomst, som på delta sätt
dels varit tillagd K. beflude, dels anvisad för embelsrummen m.
m. Jag anser derföre att: den vissa socknar i St. Kopparbergs
län ålagda s. k. Fahlu kungsgårdshjelpen, skall samtidigt med hittills
deremot medgifna lindring uti personela bevillningen, försvinna,
så snart sådant för närvar:de boställsinnehafvarens rätt
kan ske. Denna hjelp motsvar:de statsanslag, efter medelberäkning
för åren 1828—47, beviljas i fulla riksdalertal, till de ändamål
hvilka med kungsgårds-hjelpen varit afsedde, efter deröfver
gjord fullständig utredning, och uppföres beloppet vid derefter
nästinstundande riksdag ä rikets stat, hvarmed alltid riksgäldskont.
vid årsliqviden med Statskont. ersätter de förskott, som derifrån
kunna i nyssnämnde ändamål vara utbetalade.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller dels få förklara,
att jag anser Utsk. hafva, då det förbehållit landshms rätt för
hans lid, äfven bordt vara lika samvetsgrant att iakttaga n. v.
nämdemäns, fjerdingsmans, gästgifvars och färjekarlars rättigheter.
Men detta småfolk är endast omnämndt, såsom innehafvande
rättigheter, men ej såsom berättigade att få dem behålla. Detta
är eli skäl emot bifall till Utsk:s förslag. Ett annat är, att
man ej kan i nätvar:de ögonblick, då inkomstbelånk. är af R.
St. antaget, borttaga, eller som här står, ”afskaffa” någon ordinarie
inkomst, hvilken dit hörer. Hade man velat göra någon
sådan förändring, så skulle Utsk. hafva iakttagit det vid framställningen
af inkomslbetänk. Men når så icke skett, och det betänk,
är af II. St. anlaget, så kan man numera icke upphäfva ett redan
gällande beslut, utan punkten måste derföre, i min tanke,
afslås.
Hr Sandströmer: Hvad först beträffar Hr von Hartmansdorffs
yttrande, att denna punkt måste afslås på grund deraf, att
saken redan vore afgjord genom det beslut, som är fattadt rör:de
inkomstberäkningen, anser jag mig böra bestrida ett sådant yr
-
1G0
Den 8 September e. m.
kande. Inkomstberäkningen har icke afsctt denna titel serskildt
(ty då vore den gjorda anmärkmn ganska riktig), utan denna
ränta utgör en del af sådane räntelillar, som äro uppförde under
en gemensam hufvudrubrik, hvarvid Utsk. gjort den reservation,
att denna inkomst ej på förhand mätte till beloppet bestämmas i
anseende till de beslut, som kunde komma att vidtagas angtde
skatteregleringen, hvarvid nu ifrågavartde m. fl. andre derpå inverkande
förslag kunde ifrågakomma. Följden af den tolkning
Hr von Hartmansdorff gjort, skulle eljest blifva att man på förhand
skulle hafva afgjort frågor, som icke varit föremål för öfverläggning.
På dessa skäl bestrider jag helt och hållet Hr von
Hartmansdorffs yrkande.
I öfrigt skulle jag visserligen vilja begära bifall till betänk.,
men då detta synes vara alldeles utan ändamål, instämmer jag
med Frih. Palmstjerna.
Hr Printzensköld: Den utväg Frih. Palmstjerna föreslagit
för att bereda uteslutande ur räkenskaperna af denna summa,
låter visserligen sig begagna; men jag anmärker, att derigenom
ingen säkerhet är vunnen, det en grundskatt, sådan som denna,
verkligen skall lill full motsvarighet af R. St. geuom bevillning
ersättas. Visserligen kan man anse någon säkerhet derför ligga
deruti, att summan inkommer på riksstaten; men alldenstund R.
St. ega en lika ovilkorlig rättighet att reglera riksstaten vid hvarje
riksdag, som de ega att vid hvarje riksdag, efter sig företeende
behof, öka eller minska bevillningen, så tror jag för min del, att
en grundskatt, som icke utan Konungs och Ständers gemensamma
beslut kan förändras eller afskaffas, är långt säkrare än den
utväg till dess ersättande, som Frih. Palmstjerna föreslagit. Och
som hvarken komiterade eller StatsUtsk. gjort sig mödan att söka
utreda huruvida den lindring i bevillningen, som dessa socknar i
Fahlu län åtnjuta, är till fulla beloppet motsvarande den grundskatt,
som nu utgår, och man sålunda ej nu är i tillfälle att bedöma
huruvida Staten genom upphörandet af den beviljade lindringen
erhåller fullt för fullo; så ligger i denna omständighet
jemväl ett skäl för mig alt tillstyrka afslag på punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag glömde, förra gången jag
hade ordet, att fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att denna
punkt innehåller förslag just till hvad jag förut under öfverläggningen
om detta ämne i allmänhet bestridt och Ståndet afslagit,
nemi. afskaffande af en ordinarie ränta och hennes ersättande
med bevillning. Dessutom får jag i afseende å mitt förra yttrande,
att saken numera icke kan bifallas sedan inkomstberäkningen
är gjord, erinra, alt del förbehåll, som 3:ne Stånd fästat vid indelningarnes
värden, är en helt annan sak än den att taga bort
hvad som skall beräknas. Förbehållet i inkomstbetänk. är gjordt
genom följande ord: ”att de beräkningar rör:de dessa indelningars
vården, hvilka i förevar:de uti. af Utsk. föreslås, icke mätte
af R. St, definitivt fastställas, förrän ofvanberörda, på dessa be
räk
-
Den 8 September e. m. 161
räkningar inverkande, fråga om indelningarnes indragning till
statsverket blifvit af Utsk. handlagd och af K. St. slutligen pröfvad
och afgjord.” Genom detta förslag, som af 3 Stånd blifvit
godkändt, är det visserligen tillåtet att framdeles på ett eller annat
sätt värdera Fahlu kungsgårdshjelp; men del är alldeles icke
tillåtet all bell och hållet taga bort den, utan den måste qvarstå,
hvad värde den än kan komma att få. Del är derföre som
ett afskaffande af denna kungsgårdshjelp slår i strid med det redan
fattade beslutet, hvars upprifvande jag förmodar att hvarken
Hr Gr. o. Landtm, eller del Fl. Ståndet lära tillåta.
Hr Rosenblad; För min del anser jag denna ränta ej vara
af egentlig ordinarie natur, utan en serskild servitut, som tillfälligtvis
kommit ali åtagas mot en deremot svarande afkortning
i bevillningcn; och då kan jag ej finna något sorn inskränker
rättigheten att utbyta fördelen å ena sidan, mot åliggandet på
den andra.
Emot Frih. Palmstjernas förslag bar jag ingenting annat att
anmärka, än att det så benämnda småfolket är uteglömdt. Jag
skulle derföre vilja till Frih. Palmstjernas göra det tillägg, att:
de nuvar:de innehafvarne för deras lid må få ersättning för den
förlust, de kunna komma alt lida.
Frih. Cederström: Om icke komiterade hade uteslutit St.
Kopparbergs län i allmänhet från att ingå i den der stora ränteförenklingen
från räntor till penningar, så hade naturligtvis en
stor enkelhet här inträdt. Nu är här deremot endast fråga om
all slippa en titel i räkenskaperna; och, mine Hrr, för all slippa
en inkomsttitel i räkenskaperna, föreslår man, att kasta bort denna
inkomst. Man vill förenkla sina räkenskaper derigenom att
man kastar bort sina inkomster, och jag medgifver visserligen alt
det är ett vigt sätt alt förenkla dem; mea nu är det ej så alldeles
i Statens intresse att så hushålla, och vi hafva ej så ondt om
bleck och pennor i landet Sverige, att vi ej kunna föra ut debet
och afföra det dit det bör disponeras. Jag begriper ej ändamålet
hvarföre man skulle vilja bell och hållet afskaffa en titel endast
för förenklingens skull. Hvad i Guds namn skall det tjena lill?
Blir räkningen enklare för det? Jag instämmer med Hr von Hartmansdorff
uti all L'tsk:s förslag må förfalla och nuvarale räntan
qvarstå.
Gr. Lagerbjelke; Det är med anledn. af den siste värde
talarens yttrande, som jag anhållit om ordet. Han har nemi. påstått
alt här skulle vara fråga om eli uteslutande af denna inkomsttitel
för att derigenom åstadkomma en förkortning i räkenskaperna.
Så är dock icke förhållandet. R. St. hafva redan sjelfve
erkänt alt den ifrågavar:de afgiften är för de skattdragande ett
plus, som de icke borde hafva, och derföre hafva R. St. i ersättning
medgifvit dem en lindring i beviliningen. Nu vore det likväl
rättast att, då man erkänt dem hafva eli plus af skatt och
derföre gifvit dem ersättning, i stället borttaga detta för mycket
9 H. 11
162
Den 8 September e. m.
tillika med ersältningen. Det vore väl i alla afseenden det aldra
billigaste. Då Frill. Palmstjerna nu äfven från sitt förslag borttagit
den reslriction, som möjligen kunnat göra all andre korporationer
kunnat komma alt lida genom det föreslagna beslutet;
kan jag ej annat än instämma i Frih. Palmstjernas förslag och
tillstyrka R. o. Ad. att detsamma antaga.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan nu hufvudfrågan
eller 3:dje punkten här blifvit afgjord, såsom skett, kan det
vara temligen likgiltigt att tvista om dessa småfrågor. Jag anser
mig likväl, i anledning af Hr von Hartmansdorffs yttrande, om
att ett bifall till denna punkt skulle leda lill ett upprifvande af
Ståndets redan fattade beslut ang:de inkomstberäkningen, uppmanad
att yttra, ali i inkomstberäkningen är egentligen ingenting
annat bestämdt faststäldt, än hvad som är Kronan behållet. Allt
hvad sora är anslaget till corporalioner och stater är endast så
lill vida i inkomslbelänk. upptaget, alt i afseende på deras värdering
eli serskildt förbehåll (hvilket Hr von Hartmansdorff uppläst)
är gjordt af StatsUtsk. och af 3:ne Stånd anlaget, just för
att förekomma alt icke en definitiv fastställelse deraf skulle lägga
hinder i vägen för R. St. att behandla den nu förevar:de frågan
om skatteförenklingeu. Det har sä blifvit ansett af de andra Stånden
eftersom man har sell alt det finnes 2:ne Stånd, som bifallit
detta betänk., och jag kan ej föreställa mig att R. o. Ad. nu
skulle anse detta såsom ett hinder för att fatta ett beslut, öfverensstämmande
med Ulsk:s förslag.
I afseende för öfrigt på sjelfva frågan, skulle jag, efter ett
flygtigt afhörande af Frih. Palmstjernas förslag, nästan vara öfverlygad
om att detta förslag kanske är bättre än hvad Ulsk. föreslagit.
Det leder till samma mål, men betryggar måhända något
mera; hvarföre jag, för min del, ej har något emot att förena
mig deruti med honom.
Hr Rosenblad: Jag anhåller alt få visa att i denna lilla
fråga uppstår, genom bifall till betänk., en vinst för statsverket
i st. f. den omtalade förlusten. Den ersättning som nu lemnäs,
genom befrielse frän lie vill ningen, är nemi. större än den fördel,
som Kronan genom kungsgårdshjelpen erhåller. Kronan lemnar
nemi. såsom ersättning befrielse från fjerdedelen af bevillningen
efter l:sta och 2:dra artikeln, med undanlag endast hvad första
artikeln beträffar för dem, hvilka redan deruti fått lindring, och
derföre ej får någon ytterligare sådan i den artikeln ulan endast
i den andra. Efterser man nu huru många de mantal äro, som
åtnjuta denna lindring, så finner man af tabellen E uti komiterades
betänk, att de utgöra ungefär 1,200 s. k. dalkars-mantal
och serskildt 554 gärde-mantal, emellan hvilka slag af mantal jag
ej så noga känner skillnaden. Emedlertid är del en högst betydande
del af Dalarne som undfår lindring, och deremot åtnjuter
Kronan (enl. nämnde tali. E) endast 165 r:dr 34 sk. i penningar,
643 lass ved och 277 st. stockar. Detta mot eftergiften
Den 8 September e. m.
163
utaf \ af bevillningen efter både lista och 2:dra artikeln från en
så stor del af provinsen.
Hr von Hartmansdorff: Denna fråga är äfven af beskaffenhet,
att hon rörer på en gång nuvar:de statsreglering och
de kommande. livad ntivande statsreglering beträffar, så förhåller
det sig visserligen så, som Frih. Tersmeden nämnt, all 3
Stånd hafva förbehållit sig alt (på sätt jag uppläst ur inkomstbetänk.
) värdera indelningarne framdeles; men detta beslut är af
R. o. Ad. ej fattadt, utan tvertom ogilladt. Om Ståndet uu skulle
vidtaga den föreslagna åtgärden och sålunda rätta sig efter de
3 öfrigas beslut, så skulle Slåudet handla i rak strid mot sitt
eget, hvilket jag förmodar alt Ståndet ej lärer vilja göra. Dessutom
får jag förnya den anmärku. jag nyss gjorde, att det är
skillnad på att till ett visst belopp värdera en inkomst och att
helt och hållet afskaffa den. Att afskaffa den alldeles är hvad
Ulsk. föreslagit, och det bör således under ingen synpunkt rnedgifvas
för närvaride.
Hvad åter denna sak beträffar för framtiden, så lärer R. o.
Ad. finna att, enl. hvad som förut inom delta Stånd blifvit yttradt,
böra väl vederbörtde häröfver höras innan förändring göres. Nu
har här l. ex. blifvit anmärkt, alt det s. k. småfolket blifver lidande
på StatsUtsk:s förslag. Manne sådant skett om kammarcollegium
blifvit hördt? Hr Rosenblad vet ej skillnaden mellan
gärde-mantal och dalkarls-mantal, men likväl vill han att man
skall besluta deröfver! Förutnämnda collegiura vet deremot ganska
väl skillnaden mellan dessa båda slag af mantal, och skulle derföre
utan tvifvel hafva sökt rätta åtgärden derefter, om det fått
yttra sig derom. Hr Rosenblad har uppgifvit en summa, som jag
nu ej minnes, men hvilken jag dock påminner mig var vida mindre
än den Utsk. uppgifvit, som är 1,465 r:dr 13 sk. 7 r:st. Ar
det nu skäl alt, då uppgifterna äro så vacklande hos dem, som
gör förslaget, R. o. Ad. skulle antaga det?
Jag anser följaktligen saken vara af beskaffenhet att böra lika
litet bifallas för framtiden, som för det närvar:de, hvarföre jag
hemställer alt R. o. Ad. måtte afslå densamma.
Hr Rosenblad: Den anmärkta skillnaden i summor är
obeskrifligen lätt förklarad, och det hade varit ganska lätt att finna
för Hr von Hartmansdorff, som sitter temligen nära mig, om
nemi. han hade behagat höra på hvad jag sade. Jag upplyste ur
de tabeller, som äro komiterades betänk, vidfogade, att Kronan
såsom Fahlu kungsgårdshjelp erhåller 165 r:dr 34 sk. i penningar
och 643 lass ved samt 277 stockar. Komiterade hafva deremot
i sjelfva betänk, tillsamman med de 165 r:dr 34 sk. sammanfört
äfven veden och slockarne, beräknade efter markegångsvärde,
hvilket då utgör de i betänk, upptagne 1,465: 13. 7. Jag
omnämnde hvilken betydlig eftergift i bevillning Staten gjort för
erhållandet af denna servitut, och jag påstod att det är Statens
11*
164
Den 8 September e. m.
lätt alt genom eftergift af servituten återtaga eftergiften i bevillningen.
Delta är hvad jag velat ånyo anföra.
Frih. Palmstjerna: Hr von Hartmansdorff behagade säga,
alt den, som gjort förslaget, gjort det vacklande. Då det är jag
som gjort förslaget, anhåller jag om R. o. Ad:s uppmärksamhet,
då jag ännu en gång lar ordet för att visa det förslaget alldeles
icke är vacklande. Jag har nemi. föreslagit att, ett denna hjelp
rootsvande statsanslag, efter medelberäkning för åren 1828—47,
beviljas i fulla rjksdaleital till de ändamål hvilka med kungsgårdshjelpen
varit afsedde, efter deröfver gjord fullständig utredning,
och uppföres beloppet vid derefter nästinträffande riksdag å
rikets stat, hvaremedlertid riksg:skont. vid årsliqviden med Slatskont.
ersätter de förskott, som derifrån kunna i nyssnämnde ändamål
vara utbetalade.
Hr Sandströmer: Jag har begärt ordet för att freda komiterade
och Utsk. för den anmärkt)., som blifvit gjord deremot
att ”småfolket” (som det här blifvit benämnd!) skulle hafva blifvit
bortglömdt, och att man ej gjort dem samma rättvisa som de
öfriga. Om man behagar läsa betänk., så innehåller det, att af
de debiterade afgiflerne — som påföres alla ifrågavar:de hemman
utan undantag — ”afkortas för nämde- och fjerdingsmans-, gästgifveri-
och färjekarls-friheter ett värde af 364 r:dr 40 sk.”, d.
v. s. att af det debiterade beloppet afkortas sådant som af visse,
från afgiflen befriade, ej hör erläggas. Om nu alla från afgiflen
blifva befriade, och således ingen debitering kommer i fråga, så
måste väl omnämnde, förut befriade komma att åtnjuta samma
rättighet som förut och någon ersättning således ej för dem kunna
ifrågakomma.
Jag bör i öfrigt fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå att,
såvida mitt minne ej bedrager mig, har det i Bevill.förordn. blifvit
stadgadt alt, derest Fahlu kungsgårdshjelp kommer alt upphäfvas,
den deremot svarande eftergiften i bevill ningen äfven kommer
att försvinna, och följaktligen de personer, som hittills åtnjutit
densamma, alt betala lika med alla öfrige i länet. Det är
således, som en värd talare redan anmärkt, ej fråga om att skänka
bort något, ulan att åstadkomma den reda, att man ej behöfver
först debitera en afgift, som sedermera skall ersättas på det
viset, alt man debiterar mindre på en annau afgift.
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talarens anförande
upplyser att StalsUtsk:s betänk, belyder motsatsen af hvad
man efter vanligt ordaförslånd deraf förstår. Det är törhända
milt fel att jag ej kan rätt uppfatta det, men kanske finnas flere
lika enfalldige som jag, hvarföre det varit godt, om punkten
varit något tydligare skrifven.
Jag har ej åsyftat Frih. Palmstjernas förslag, då jag talade
om vacklande, utan jag talade då om Hr Rosenblads. Jag afstyrker
i alla fall R. o. Ad. att fatta något beslut i detta hänseende
på slående fot och utan alt vederbör:de embetsverk blifvit
Den 8 September e. m.
165
hörda. Man ser att åtskilligt här är alt iakttaga för att icke äfventyra
någons eller fleres rätt.
Hr Printzensköld: Hr Rosenblad har, såsom skäl försitt
tillstyrkande af bifall till punkten, anfört, att sådant för Staten
skulle vara en vinst, emedan bevillningen då komme alt utgä till
oafkorladt belopp af dem, som nu deri njuta lindring. Nog har
jag med all uppmärksamhet, som stålt i min förmåga, genomläst
icke allenast StatsUtskis båda betänkm, utan äfven den punkt i
komilerades betänk., hvilken afhandlar ifrågavar;de ämne, samt
den der åberopade bilagan litt. M, som innefattar en uppgift af
ifrågavarule beskaffenhet; men deraf har det för mig varit alldeles
omöjligt att få reda på de hemmantal, som deltaga uti kongsgårdshjelpen.
Det vore emedlertid högst besynnerligt om endast
5 socknar, nemi. Wika, Thorsångs, Svärdsjö, Sundborn och Schedvi
skulle innehålla ej mindre än 550 gärde-mantal och (jag tror Hr
Rosenblad sade) 800 dalkarls-mantal. Nog är Kopparbergs län
stort, men att dessa socknar skulle tillsamman innehålla 12 å
1500 mantal, det skulle jag mycket helvida. Således lärer väl
den vinst, som Hr Rosenblad förespeglat att Staten skulle göra
på utbytet, ej komma att blifva så serdeles stor. Tvertom vägar
jag påstå, att den skulle blifva högst problematisk, emedan hvarken
komiterade eller Slatsötsk., på sätt jag redan anmärkt, behagat
göra sig den mödan att utreda hvad den eflergifna bevillningssumman
utgör. Då således frågan hvarken är klart eller redigt
framställd för R. St., så anser jag deruti ett vigtigt skäl ligga
att icke bifalla förevar:de punkt. Hade vederbörnle embetsverk
blifvit hörde i saken, så är det otvifvelaktig! att de hade
framlagt en sådan utredning, och då hade R. St. kommit i tillfälle
att med sakkännedom besluta, i st. f. att maij nu yi|l förmå
dem alt, famlande i mörkret, fatta sitt beslut,
Hr Rosenblad: Till samtlige Ståndets ledamöter har blifvit
utdeladt komilerades betänk, med dess bilagor, och jag hade
förmodat att en man, sorn tagit så mycken kännedom af detta
ärende, som Hr Printzensköld, hade bordt göra sig någorlunda
hemmastadd med dessa bilagor. Hade Hr Printzensköld afhörl
hvilken bilaga jag hänvisade till, nemi. litt. E och ej litt. M, så
skulle han lika med mig hafva funnit att Fahlu kungsgårdshjelp
utgöres: ”af dalkarls-mantal 202j?ff7o å 16 sk., sorn utgå i penningar
utan förhöjning, 5881\"0- å 8 sk., sorn utgå i penningar
ulan förhöjning, och 178,Vo, som u,o® i ett lass ved; 186r80'0
å 5£ sk,, som utgå i eli lass ved; och af gärde-mantal 277T3s7ff
å 5^ sk., sorn utgå i ett lass ved, samt 277-jW ä 5^ sk., som
utgå ■ en stock. Vill nu Hr Printzensköld sammanlägga dessa
summor, så lärer den värde ledamoten finna alt Fahlu kungsgärdshjelp
utgöres af omkring 1,200 dalkarls-mantal och af 544
gärde-mantal.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, framställde Hr G r«
o. Landtm, att, i afseende på förevande punkt, hvarå ingen begärt
bifall, men Hrr von Hartmansdorff och Printzensköld yrkat
166
Den 8 September e. m.
afslag, Frih. Palmstjerna framställt ett förslag af följande lydelse:
”Den vissa socknar i Stora Kopparbergs län ålagda s. k. Fahlu
kungsgårdshjelpen skall, samtidigt med hittills deremot raedgifna
lindring uti personela bevillningen, försvinna, så snart sådant för
närvande hoställshafvares rätt kan ske. Denna hjelp motsvar:de
statsanslag efter medelberäkning för åren 182S—1847 beviljas i
fulla riksdalertal lill de ändamål, hvilka med kungsgårdshjelpen
varit afsedde, efter deröfver gjord fullständig utredning, och uppföres
beloppet vid derefter nästinträffande riksdag å rikets stat;
hvaremedlertid riksg:skonl. vid ärsliqviden med statskont. ersätter
de förskott, som derifrån kunna i nyssnämnde ändamål vara utbetalade.
” Derjemte hade Hr Rosenblad vid detta Frih. Palmstjernas
förslag yrkat ett tillägg, som dock Hr Rosenblad, efter
att nu ytterligare hafva hört Frih. Palmsljernas förslag uppläsas,
torde finna icke innefatta annat än hvad detta förslag redan innehåller.
Hr Rosenblad förklarade sig vilja afstå från sitt yrkande,
hvarefter Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. först till afslag
å nu ifrågavar:de punkt samt sedan till bifall å Frih. Palmstjernas
förslag, och efter dessa propos:rs besvarande med blandade
ja och nej, ånyo hemställde 0411 R. o. Ad. afsloge denna
punkt af Uisk:s utlåtande, hvarvid åter ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få veta huru
Hr Gr. o. Landtm, uppfattat svaret å propos. om afslag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han ej kunnat uppfatta huruvida
ja eller nej varit öfvervägande och derföre vore föranlåten
att ånyo framställa propos. å Frih. Palmsljernas förslag, och efter
sedermera förnyad hemställan om R. o. Ad. bifölle Frih.
Palmsljernas ifrågavar:de förslag, hvarvid svaren åter ut föll o med
blandade ja och nej, förklarade Hr Landtm, det han trott sig
finna alt nu ja öfverröstat nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser det vara en så stor
inkonseqvens om R. o. Ad. skulle falla ett sådant beslut, att jag
nödgas begära votering för ali se om sådant möjligen kan hända.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade åtskiljas
efter slutad votering; hvilket bifölls.
Upplästes till justering samt godkändes följande förslag lill
voter:s-propos.:
Den som bifaller del af Frih. Palmstjerna, i utbyte emot 7:de
punkten af Sta!sUlsk:s utlåt. N:o 242, fiamsläldla förslag: ”Den
vissa socknar uti Stora Kopparbergs län ålagda s. k. Fahlu kungsgårdshjelpen
skall, samtidigt med hittills deremot medgifna lindring
uti personela bevillningen, försvinna, så snart sådant för
närvande innehafvares rått kan ske. Denna hjelp motsvarule statsanslag
efter medelberäkning för åren 1828—1847 beviljas i folia
riksdalerslal lill de ändamål, hvilka med kungsgårdshjelpen varit
afsedde, efter deröfver gjord fullständig utredning, och uppföres
Den 8 September e. m. 167
beloppet vid derefter näst inträffande riksdag å rikets stat; bvaremedlertid
riksdiskont, vid årsliqviden med statskont. ersätter de
förskott, som derifrån kunna i nyssnämnda ändamål vara utbetalade”,
voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, varder förenämnde 7ide punkt af Utskis utlåt, helt
och hållet afslageu.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer;
Ja — 21.
Nej — 23.
H. 11. o. Ad. åtskildes kl. $ till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 9 September 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.utdrag för d. 7 och 8 dennes.
Hr Carlheim Gyllenskjöld, Oscar: Med anledn. af de
reservationer som i går efter slutad votering öfver 3 punkten af
förevaride betänk, afgåfvos, anhåller jag att få i prot. antecknadt,
all jag icke blyges för den blindhet som nätnnes rättvisa. Rättvisan
afbildas ju än i dag med förbundna ögon. Denna blindhet
hindrar mig likväl icke alt förutse tänkbara vådor genom fördröjande
af R. St:s beslut i frågan om skatteförenkling, icke heller
att tillerkänna de Hrr, mot hvilka jag då uppträdde, lika varm
fosterlandskänsla som någon annan.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. F u nck, Fredr.
Alexander, som varit ledamot af Stats- och Bevilln.Utskin, inlemnal
sin riksdagsmanspollet, samt anmodade fördenskull Hrr
Electorer alt utse en ledamot i Stals- samt en ledamot i Bevilln.-  lllsk. efter Frih. Funck.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskis utlåt. Nio 312, i anledn.
af erhåll ne återremisser å betänk. Nio 242, angide dels K. M:s
168
Den 9 September f. m.
nåd. propos. om beskattningsväsendels sami uppbörds- oell redogörelseverkets
förenkling, dels enskilda i samma ämnen väckte
motioner.
Härvid förekom
8:de punkten.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Del förhåller sig med
denna punkt, sorn med några föreg:de, alt den ränia, hvilken här
är i fråga, hörer till Statens ordinarie inkomster de der redan
äro upptagna i del betänk, från StatsUlsk., som innefattar inkomstberäkningen.
Denna punkt kan sål eiles, efter min tanke,
icke bifallas, åtminstone icke hvad den nästa statsreglering angår,
emedan det skulle innebära en rubbning af ett beslut, som R.
St. redan fattat. Hvad åter den kommande tiden beträffar, så
torde R. o. Ad. finna att Utsk. här föreslagit borttagandet af en
inkomst, som för närvar:de finnes och det på sådant sätt, att innehafvaren
af Näs kungsgård mister den inkomst, som förut utgått
lill boställets underhåll, med hvilket derefter skulle förhållas
på sätt gällande författningar stadga. Detta skall väl förstås så,
ali Militiueboslälls-kassan derefter finge besörja underhållet. När
man nu vet alt kassans tillgångar för närvande icke förslå att
fylla dermed afsedde behof, så skulle följden af den föreslagna
förändringen endast varda att kassan blefve mer än hittills oförmögen
att uppfylla sin bestämmelse. Jag tillstyrker derföre alt
R. o. Ad. mätte afslå denna punkt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Utsk. har här gjort ett
misstag då Utsk. talat om någon viss innehafvare utaf Näs kungsgård.
Jag förmodar att någon sådan icke finnes. Denna kungs-,
gård är nemi. utarrenderad för Dalregementets räkning, men icke
för regs.tschefens, hvilken icke har detta boställe. Således kan
boställsinnehafvare!! icke upphöra att existera, så länge regementet
existerar, såsom förhållandet nu är. För öfrigt och i sjelfva
saken anser jag Utsk. hafva till hälften rätt, d. v. s. i afseende
på frågan att låta med reparationsmedlens utgående på hittills
öfligt sätt upphöra. Dessa reparationsmedel komma regementet
till godo med 66 r:dr 32 sk. samt 33 r:dr 16 sk., allt b:co, men
kasta orten förutom dessa hundrade r:dr, 41 r-.dr 24 sk., som
böra utgå till en ombudsman, som de båda fögderierna skola utse,
och hvilken har sig älagdt tillsynen öfver reparationerne.
Hvad gemenskap detta kan hafva roed militiae-boställs-kassan kan
jag icke inse. Denna kassa har sig endast ålagdt alt bygga kar
raktärshus på boställen och i visst afseende bekosta deras underhåll.
Jag vet icke om det nu finnes något karaktärshus på Näs,
men om äfven så skulle vara, sä kommer det naturligtvis icke
att finnas något der sedan det gamla blifvit utdömdt, alldenstund
det numera icke är något boställe, utan utarrenderadt för regementets
räkning. Således hörer den frågan icke hit. Jag skulle
(lock vilja föreslå en annan redaktion, så lydande: ”Det vissa sockttar
uti Stora Kopparbergs län ålagde onus af s. k. Näs kungs-:
Den 9 September f. m.
169
gårds reparaliousmedel skall upphöra så snart fullständig utredning
af dess belopp eller värde i penningar under åren 1828—47
hunnit ske, och vid näst derefter inträffande riksdag motsvarande
anslag af statsmedel lill fullt riksdalertal för regementet å Riksstat
uppförts.” Då blir saken redig och ordentlig, hvilket den på
visst sätt äfven nu är, fastän med större kostnad än sorn vara
borde, och på ett sätt, som icke öfverensstämmer med de beslut
R. St. fattat under de sednaste 40 åren, ang:de upphörande af så
beskaffad dagsverksskyldighet, som nu utgöres till Näs kungsgård.
Denna skyldighet kan, såsom sagdl är, på eli mycket bättre sätt
regleras. Det säkra är att koslnaderne, som det nuvaride sättet
medför, vida öfversliger det gagn bostället deraf kunnat hafva.
Emedlertid, och då de meningar jag i allmänhet i dessa frågor
tagit mig friheten här framställa, icke vunnit R. o. Ad:s bifall,
vill jag icke nu vara envis med detta förslag eller deröfver begära
votering, men som jag är öfvertygad om riktigheten af den
mening jag här utvecklat, så har jag ansell mig böra uttala den
till min egen tillfredsställelse, om än icke till någon annans.
Frih. Cederström, Jacob: Det synes mig tydligt, att afsigten
med indragandet af ifrågakomne bidrag till Näs kungsgårds
reparation icke kunnat vara någon annan än att i läkenskaperne
undvika upp- och afförandet af desse dagsverksmedel, hvilka först
skulle upptagas såsom tillhörande grundräntan, men sedan afföra*
såsom anslagne till byggnadshjelp. Men, mine Hrr, den siste värde
talaren har framställt möjligheten af alt karaktärshusen vid
Näs kungsgård skulle kunna upphöra. Jag hemställer då om det
kan vara klokt att vid ett af de bästa boställen, som tillhöra Svenska
arme'en, blott derföre att man vill indraga några lumpna dagsverken,
äfveutyra att byggnaderne vid bostället så småningom förfalla.
Om framdeles förändrade grundsatser för dylika boställens
användande skulle göra sig gällande och chefen för Dalregementet
återfå sitt boställe, så uppstår frågan hvar man skall skaffa
hjelp lill bolande af de brister, som under liden å byggnaderne
kunnat uppstå. Den siste värde talaren, Frih. Palmstjerna, har
yttrat, att det varit en af R. St. antagen grundsats, alt anvisade
dagsverken borde försvinna. Ja väl skyldigheten, att dem in natura
utgöra, skulle försvinna i alla de fall då det hemman i hvars
ränta detta onus är innefattad, vore beläget på mer än 1 mils
afstånd från den gård till hvilken dagsverkena varit anslagne. De
slå dock qvar uti jordeboken, såsom tillhörande hemmanet och
innehafvaren af kungsgården får uppbära lösen derför efter markegångspris.
Hvarföre skall man nu förändra detta. Jag kan icke
linna lmgot skäl dertill. Jag hoppas att den liden icke måtte
vara mycket aflägsen dä, vid en allmän organisation af arméen,
de gamla öfversteboställena blifva lill regementscheferne återställde,
hvarigenom arméens befäl skulle, utan något bidrag från Statens
sida, undfå en högst behöflig förbättring i sina lönevilkor.
Hr Printzensköld, Carl: Det förslag Frih. Palmstjerna
hav framställt är visserligen ganska verkställbar! och det ända
-
170
Den 9 September f. m.
mål lian asyftat kan också dermed vinnas, men det har dock samma
fel som Frihms i går gjorda förslag ang:de Fahlu kungsgårdslijelp,
att nemi. dernli förordas efterskänkande af en ordinarie
grundränta emot det att ersättning derföre upptages i Riksstaten,
hvarigenom alla öfrige medborgärne finge betala den skaltelindring,
som komme blott några fä till godo. Endast denna omständighet
utgör äfven nu för mig ett tillräckligt skäl ali afstyrka
Frih. Palmstjernas förslag, men det synes mig derjemte som om
Frih:n icke med tillräcklig uppmärksamhet genomläst komiterades
betänk, i denna fråga. Om det skett, skulle Friluu hafva funnit,
att den årliga afgiften af 66 r:dr 32 sk. från det ena och 33
r:dr 16 sk. från det andra fögderiet, icke innefattar allt hvad det
ena fögderiet skall utgöra lill Näs kungsgård; ty komiterades betänk.
upplyser, alt om ifrågavartde afgift, hvilken skall ”användas
till underhåll af byggnaderne å kungsgården, icke är för ändamålet
tillräcklig, bör allmogen i Näsgärds fögderi, som af ålder
haft skyldighet att underhålla nämnde byggnader, fylla hvad som
brister.” Vid sådant förhållande och då afgiften å ena sidan är
permanent, d. v. s. årligen utgöres till samma belopp, men å andra
sidan kan vid inträffande behof höjas, så skulle en eftergift
sträcka sig icke allenast till den årliga afgiften, utan äfven till
del tillskott, som det ena fögderiet är pligtig! att utgöra i händelse
reparationsmedlen icke äto tillräcklige. Komiterade hafva
dessutom upplyst, att allmogen i dessa fögderier, utom dessa skyldigheter,
äfven äro ålagde vissa tjenstbarheter till berörde kungsgård.
Dessa afse icke blott dagsverken, utan äfven materialiers
anskaffande i och för reparationers verkställande. Man bör väl
äfven taga dem i betraktande och antingen förvandla dem i penningar,
eller såsom Frih. Palmstjerna föreslagit, efterskänka dem,
hvilket sednare jag likväl anser vara alldeles oriktigt. Frilen har,
likasåväl som Hr Sandströmer gjorde, då frågan här sista gången
förevar, velat betrakta denna fråga såsom blott rörande dagsverksskyldigheten.
Men sjelfva det ändamål hvartill afgiften är anslagen,
eller till reparationers verkställande, visar ju tydligen att
frågan afser icke blott dagsverken, utan äfven anskaffandet af materialier
till reparationerne. Ur hvilken synpunkt man än betraktar
saken, så anser jag det betänkligt att medgifva den föreslagne
befrielsen, emedan den skulle tillkomma 2:ne fögderier,
hvilka från urminnes tider haft sig afgiften ålagd såsom grundskatt.
Hvarken komiterade eller StatsUtsk. hafva kunnat anföra
något enda giltigt skäl för upphörandet af denna skyldighet. De
hafva blott erinrat, alt bibehållandet utaf utskylden i räkeuskaperne
skulle medföra besvär och att enkelhet skulle vinnas genom
dess efterskänkande. Jag frågar likväl om detta kan gälla såsom
ett skäl för efterskänkande af en afgift, hvaraf skulle vara mer
än tillräcklig för besväret att den i räkenskaperne uppföra, i fall
detta besvär skulle serskildt vedergällas. Jag tillstyrker afslag å
Ulsk:s betänk., äfvensom å Hr Frih. Palmstjernas förslag till ändring
deruti.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det är afgjordt och upplyst ge
-
Den 9 September f. m.
171
nora komiterades belänk., äfvensom genom StalsUtsk:s utlåt., att
ifrågavar:de afgift till Näs kungsgård är en förhöjning uti skatten
för de heraman, som ligga i trakten af kungsgården, det är
ett plus i beskattningen för dessa hemmansägare i jemförelse emot
andra. IJet torde således vara billigt att de finge slippa densamma.
Denna beskattning har dessutom den olägenheten, att vida
utöfver den nytta bostället tillskyndas, ådrager de skallskyldige
kostnader i och för administration och eftersyn vid reparationerna.
Men, säger Hr Printzensköld, skyldigheten inskränker sig icke
blott till denna årliga reparationsafgift, utan den innefattar äfven
skyldighet att, i fall denna afgift icke skulle förslå, fylla bristen.
StatsUtsk. har visserligen icke afsett detta, men deremot
bar Frih. Palmstjerna i sitt förslag så gjort, ehuru Hr Printzensköld
icke fästat sin uppmärksamhet derpå. Frih. Palmstjernas
förslag innefattar nemi., att först sedan fullständig utredning af
detta onus’ beskaffenhet hunnit ske, samt regementet fått ersättning
i statsmedel för hvad det förlorat, skulle afgiften upphöra.
Frih. Cederström har derefter mot nämnde förslag anmärkt, att
karaktärshuset på denna kungsgård skulle komma att förfalla om
förslaget antoges, till stor skada för regementet. Denna uppgift
bar emedlertid, efter min öfvertygelse, icke något att skaffa med
förevarule fråga, ty sedan kungsgården blifvit förvandlad från
chefsboställe till en för regementets räkning utarrenderad egendom,
så är det klart, att karaktärshuset icke mera skall underhållas
såsom ett chefsboställe, utan endast såsom ett boningshus
å ett utarrenderadt boställe, och så vida det icke betraktas som
kunnande stå i evighet, så kommer det i alla fall, efter de reglor
som nu gälla för dylika boställen, att så småningom förfalla
för att slutligen utdömas. Men, säger man, det skulle icke komma
alt förfalla i fall ifrågavande skyldighet till detsamma utgöres.
Vid denna anmärkn. förbiser man likväl att nu icke år fråga
om att beröfva regementet sin inkomst, utan att förvandla en
natura-prestation till ett bestämdt statsanslag. Om ifrågavande
förslag antages, och regementet anser för sig tjenligt att äfven
hädanefter använda denna inkomst till underhåll af ifrågavande
karaktärshus, sä blir det naturligtvis i alla fall underhållet, och
regementet kan vä! aldrig förlora uppå att få sådant till sitt fria
val, då denna inkomst äfven kan fä användas till äfven andra
nyttiga ändamål i och för regementets räkning, hvilket deremot
nu icke kan ske.
Hr Sandströmer, And. Peter: På sätt 2:ne föreg:de
talare, Frih. Palmstjerna och Gr. Lagerbjelke anmärkt, är förhållandet
med ifrågavande afgift sådan, alt ätskillige hemmansegare
i trakten af Näs kungsgård af ålder haft sig ålagdt vissa
tjenstbarhet i och för underhållet af byggnaderne å Näs kungsgård.
Frih. Palmstjerna har anmärkt detsamma som jag erinrade
då ärendet förra gången förevar hos H. o. Ad., nemi., alt de
tjenstbarhet borde upphöra, som ålåge vissa skattskyldige utöfver
deras grundräntor. Dessa gingo vanligtvis ut på att allum
-
172
Den 9 September f. ra.
gen skulle utgöra dagsverken till vissa statsegendomar, antingen
till bergande af hö och säd eller till underhållande af der be»
fintlige hus, eller för alt verkställa andre arbeten. Saken blir
ändå densamma. Det är ganska rikligt att desse tjenstharheter
förut varit ett åliggande för hemmanet, men detta åliggande hatvarit
utöfver hemmanets fastställda grundränta. Frih. Cederström
har, i anledn. af Frih. Palmstjernas jemförelse med dagsverksskyldigheten,
påstått, att Staten icke efterskänkt sjelfva dagsverksskyldigheten,
utan blott upphäft skyldigheten att fullgöra den in
natura. Denna anraärkn. har blott det lilla felet att röra en
annan fråga, nemi. om sättet huru den i åtskilliga hemmans
grundräntor intagna dagsverksskyldigheten skall utgöras. Här
är deremot fråga om hjelpedagsverken. Jag vill i Frihtns minne
återkalla att, i enlighet med R. Sl:s beslut vid 1812 års riksdag,
har, genom K. brefvet d. 3 Dee. 1812, blifvit förklaradt, att alla
de s. k. hjelpedagsverkena, eller sådana som utöfver ordinarie
dagsverkena, allmogen haft sig ålagdt såsom biträde vid kungsoch
andra kronogärdar och hvarföre allmogen icke åtnjutit någon
ersättning, skulle upphöra, d. v. s. alla sådana servituter, som
den skattdragande allmogen hade utöfver den ordinarie skattläggningen,
borde helt och hållet försvinna, ulan att någon ersättning
derför behöfde gifvas. Serskildt förklarades, alt i fråga om
sådaoe hjelpedagsverken, som utgjordes vid kungsgårdar, skulle K.
M. ega i hvarje serskildt fall pröfva huruvida en sådan eftergift
kunde ega rum utan att förnärma någons rätt. Sådan serskild
pröfning har i en mängd fall egt rum, och jag skulle i det fallet
kunna åberopa åtskilliga K. bref, hvaribland jag vill nämna
flere tillkomne åren 1814 och 1815, ettafår 1838, ang:de dagsverksskyldigheten
till Marieholms kungsgård, samt ett af år 1842
m. fl. På detta sätt har i hvarje serskildt fall, när den skattdragande
allmogen haft sådane extra skyldigheter utöfver den ordinarie
räntan, dessa skyldigheter blifvit upphäfde i öfverensstämmelse
med 1812 års förberörde beslut. Jag anser dä att de af
allmogen, som fått sig ålagdt att biträda vid reparationer å kronans
egendomar hafva samma rätt alt åtnjuta befrielse derifrån,
som den allmoge, hvilken skolat utgöra denna servitut till andra
behofver. Det är således min tro, att så väl komiterades betänk.,
som SlatsUtskts förslag hvila på ganska god grund. StatslJtsk:s
förslag innehåller för öfrigt i afseende på underhållet af ifrågavar:de
boställe, att dermed skulle förfaras på sätt författningarne
föreskrifva. För att icke splittra meningarne, instämmer jag i
det förslag Frih, Palmstjerna här framställt, innefattande att ett
serskildt anslag borde anvisas, motsvarande värdet af hvad de
dagsverksskyldige, efter utredning, anses nu utgöra, Jag ber lil-,
lika att få fästa uppmärksamheten derpå, att delta förslag af Hr
Frih. Palmstjerna är i fullkomlig conseqvence med hvad, R. St.
förut i dylika fall beslutat. Vid en föreg:de riksdag, jag tror det
var 1840—41 årens, beviljade R. St. ett anslag till landsh. i
Skaraborgs län, derföre all dagsverksskyldigheten till Marieholms,
kungsgård upphört. Det torde visserligen vara utan ändamål atf
Den 9 September f. m.
173
yrka bifall lill något som hörer till detta betänk., men jag anser
mig dock pligtig alt framställa begäran om bifall till Frih. Palmstjernas
förslag.
Hr Printzensköld: Det synes föga löna mödan att tvista
med Gr. Lagerbjelke då frågan är om att uppställa premisser och
deraf draga konklusioner. Han har vid åtskilliga föreg:dc tillfällen
framställt så märkliga satser att jag för min del icke tilltror mig
kunna gendrifva dem. Jag vill emedlertid erinra om hvartill det
skulle leda om den satts han här drifver skulle i full konsequens
genomföras. Hr Gr:n har nemi. sagt, att den utskyld hvarom här
är fråga utgör ett plus i hemmanens skatt, jemförelsevis till hvad
som erlägges af andra hemman inom länet och att det således vore
en handling af enkel rättvisa alt borttaga densamma. Vi veta alla,
att hemmanen i Skåne hafva räntor som i värde uppgå till högst
ringa belopp i förhållande till hvad hemmanen i det gamla Sverige
erlägga. Således uppstår härvid ett plus till de sednares nackdel.
Med tillämpning af Hr Gr:ns rättslära skulle man således efterskänka
detta plus om än Staten derigenom skulle förlora en million eller kanske
något mer i sina inkomster. Dessutom tager jag mig friheten
fråga Gr:n huruvida han har sig bekant om icke möjligen ifrågavar:de
onus till Näs Kungsgård ingått i beräkningen af de skatter
hvilka blifvit åsatle meranämnde hemman. Någon undersökning derom
har icke skett, ehuru det varit önskligt, så att R. St. kunnat
med full sakkännedom i frågan besluta. Gr:n har vidare sagt att
eftersom ifrågavande boställe är utarrenderadt så gälla icke samma
reglor för underhållandet af derå befintliga byggnader som för de
boställen hvilka af boställsinnehafvarne sjelf bebos. Ja! väl för det
närvande och så länge bostället är utarrenderadt; men har väl Gr:n
någon visshet derom att icke detta boställe framdeles kan återställas
till sitt ursprungliga ändamål och sålunda ånyo bli chefsboställe i
hvilket fall samma byggnadsreglor der komma alt tillämpas som i
fråga om öfrige icke utarrenderade boställen. Man måste således
besinna att underhållsskyldigheten af detta boställe skall, hvad karaktersbyggnaden
beträffar komma att drabba en kassa som redan
är i det närmaste ruinerad och således ändå mer derigenom skulle
hotas med en sådan olycka. Hr Sandströmer har påstått att det
onus hvarom nu är fråga skulle utgöra en hemmanen öfver deras
ordinarie räntor åliggande skyldighet och hemtat jemförelse derföre
från den dagsverksskyldighet i afseende på kungsgårdars afbergande
hvarifrån vissa hemman i sednare tider blifvit befriade. Hr Sandströmer
har likväl sjelf uppgifvit att det varit s. k. extra dagsverken,
som dessa sistnämnde hemman utgjort och i sjelfva namnet
ligger således ett bevis derpå att sagde dagsverken utgjort ett plus
i hemmansbeskattning. I förevande fall är förhållandet likväl helt
annorlunda. Det är nemi. uppgifvet alt skyldigheten af ålder vidlådat
hemmanen. Jag framställer nu till Hr Sandströmer samma
fråga som jag nyss gjorde Gr. Lagerbjelke, eller huruvida den värde
ledamoten verkligen vet om icke dagsverksskyldigheten ursprungligen
ingått i hemmanens ränta. Veta de värde Hrrrne det med visshet
174
Den 9 September f. m.
så kunde de väl också nu uppgifva det, jag betviflar dock att de
derom kunna lemna några säkra .upplysningar. Också har StalsUtsk.
lika med kommiterade icke kunnat uppgifva annat skäl för den föreslagna
eftergiften än det att räkenskaperne derigenom skulle förenklas.
Jag fortfar således att tillstyrka afslag.
Frih. Cederström: Det är troligen allmänt kändt att de s.
k. hjelpedagsverkena hvilka synnerligen i Westmanland utgått och
der blifvit anslagna till Kungsöhrs och Strömsholms kungsgårdar emot
eftergift af 1 T:a spanmäl pä hemmanet i sednare tider blifvit indragna
och spanmålen deremot kronan behållen. Om man nu beräknar
hvad dagsverkena i fordna tider motsvarande nemi. 1 kappe
spanmäl, sä om man går lill dagsverkena i Westmanland så skall
man finna alt hemmansägarne hvarken vunnit eller förlorat 1 sk. på
sin dagsverksskyldighet emedan de utgjort lika många dagsverken
som de fått kappar spanmäl. Hvad äter angår Skaraborgs Län så
har det der existerande förhållande med förevande ämne icke att
skaffa. Der har nemi. endast varit i fråga att de dagsverksskyldige
hemman, som varit belägne öfver en mil från Mariäholms kungsgård
skulle fä slippa alt vidare in natura dem utgöra, men det har
icke varit fråga att helt och hållet borttaga denna skyldighet ulan
de fä lösa den efter markegång. Att nu borttaga de ifrågavande
tjenslbarhelerne lill Näs kungsgård vore naturligtvis att minska denna
kungsgårds värde för framtiden, antingen den kommer alt förblifva
i löningsdirektionens händer eller ifall den pä annat sätt disponeras
såsom om den upplätes till boställe åt districtchefen i st. f. dess nu
innehafvande lön å 5000 r:dr, medohvilken förändring denne sannolikt
skulle vara mycket belåten. Ät den, som förstår jordbruket
ger den minst 5000 r:dr i afkastning. Tager man nu bort de ifrågavande
tjenslbarheterne så minskas naturligtvis dess värde. Månne
det väl är skäl att för en sådan obetydlighet som att i räkenskaperne
få färre summor, än hittills, man skulle göra sådana förändringar
som skulle helt och hållet förrycka gamla bestående förhållanden.
Jag kan icke inse detta. Jag säger det uppriktigt, att jag
anser del likgiltigt om räkenskaperna innehålla ett par lmndradetal
mera eller mindre, hufvudsaken är att hvad som finnes må bevaras;
ty har man efterskänkt dem så har kronan derigenom gjort en förlust
som man sedermera icke kan få ersatt ty man kan icke åter
pålägga en skatt som en gång är vorden borttagen.
Gr. Lagerbjelke: FIr Sandströmer har så utförligt visat icke
blott denna afgifts verkliga natur, — hvaraf följer, att def är med
rättvisan öfverensstämmande, att den upphörer, — utan äfven upplyst
att R. St. i likartade fall redan erkändt tillvaron af ett dylikt
rättsanspråk, hvarföre det också obestridligen kan anses innefatta en
obillighet om denna afgift ännu skulle bibehållas för ifrågavande
hemman. Hr Printzenskölds jemförelse med Skånes hemman torde
således icke hafva någon tillämpning pä förevande fall och förtjenar
derföre icke något afseende. Hvad åter angår Frih. Cederströms
anmärkn., att genom Frih. Palmstjernas förslagen förlust skulle uppkomma
för Staten är det mig alldeles omöjligt att inse hvaruti denna
Den 9 September f. m.
175
förlust skulle beslå. Icke kan det vara för regementet, hvilket i st.
f. dagsverkena af allmogen, enl. förslaget skulle af Staten få en penningesumma,
motsvarande den nytta bostället förut haft af ifrågavar:de
tjenslbarheter. För regementet blefve det hädanefter möjligt,
att använda det sålunda tillkomna anslaget der det häst hehöfdes
och icke uteslutande till underhållande af boningshusen å Näs kungsgård
och af en sådan frihet kan jag icke inse någon den ringaste
skada så vida man icke skulle vilja antaga alt regementet använder
medlen på ett mindre nyttigt sätt; ett antagande, som man icke
gerna kan göra. Då är det väl gifvet att regementet icke det ringaste
förlorar deruppå att det får penningar frän Staten i st. f. liernmansboernes
tjenslbarheter endast att det förra motsvarar hvad hemmanen
hittills utgjort hvilket i Frih. Palmstjernas förslag är föresedt
och förutsatt.
Hr Sandströmer: Det lärer föga tjena till något att i denna
sak tvista eller att söka öfvertyga sine motståndare, då de synas icke
vilja taga skäl. Men då man framkommit med oriktiga uppgifter
anser jag mig likväl böra visa rätta förhållandet. Man har påstått
att kommitterade icke haft något annat skäl för det väckta förslaget
än för att införa enkelhet i räkenskaperna och att detta vore ett allt
för obetydligt ändamål. Innan man framkommer med sådana påståenden
torde det dock vara lämpligt att man gjorde sig mödan genomläsa
det betänk, man klandrar. Jag anhåller att få uppläsa hvad
kommitterade verkligen sagt. Det lyder så: ”Då intet giltigt skäl
synes förefinnas, hvarföre med underhållet af åbyggnaderne af herörde
öfversteboställe skall tillgå annorlunda, än vid andra så beskaffade
boställen, och allmogen för detta ändamål vidkännas ett
serskildt onus utöfver hvad i allmänhet åligger hemmanen i orten,
hvilket ock, lika med det nyss förut omförmälde, utgör ett af de
mänga undantagsstadganden, som bidraga till kameralväsendets invecklade
beskaffenhet och om enkelhet skall vinnas, böra undanrödjas,
hemställa kommiterade underdigst etc.” För hvar och en som
är alklrig så litet hemmastadd i Svenska språkbruket torde det visa
sig att hufvudskälet för framställningen var att allmogen i berörde
fögderier borde befrias från ett onus, som vore dem ålagdt utöfver
hvad i allmänhet åligger hemmanen i orten och att enkelheten i
räkenskaper blott omtalas såsom en bisak. Frih. Cederström har talat
om dagsverken till Strömsholms kungsgård, hvilka allmogen, i
st. f. att utgöra in natura, numera får lösa med spanmål. Jag vet
icke hvad det har med nu förevande sak att skaffa. Frih. Cederström
har äfven funnit att det varit ganska naturligt om man indragit
till Mariäholms kungsgård anslagne dagsverken från hemman
som varit belägna mer än 1 mil från gården, samt yttrat, att de
dagsverksskyldige naturligtvis fått ersätta dessa dagsverken enl. markegång.
Men delta efter Frihms tanka naturliga är dock icke enl.
med verkliga förhållandet ty R. St. hafva derom tagit en annan mening
samt helt och hållet befriat de skattdragande från denna skyldighet
utan någon ersättning. Deremot har Staten anvisat ett anslag
till dåvande boställsinnehafvare!! på det denne icke skulle lida
176
Den 9 September f. m.
något genom åtgärden. Detta förhållande hade sin naturliga grund
deruti att dessa dagsverken voro s. k. hjelpedagsverken. Hr Printzensköld
har sagt att just den omständigheten att jag kallat det nyssnämnde
onus, extra dagsverken, visar, att de icke äro af samma beskaffenhet
som de nu ifrågavande. Jag tager mig dock friheten påstå
att så är. Jag har sagt att i båda fallen fråga var om s. k.
hjelpedagsverken, åsätta hemmanen utöfver deras vanliga genom skattläggning
bestämda dagsverksskyldighet. Följden deraf är således, att
allmogen i vissa fögderier nu har sig ålagdt såsom en servitut att
biträda vid underhållet af byggnaderna vid Näs kungsgård, liksom
allmogen på flera andra ställen i Sverige men hvarifrån (med undantag
af provinsen Skåne) befrielse vunnits. Jag anser det derföre
vara billigt att samma fördel äfven tillgodokommer allmogen i
nu ifrågavar:de fögderier.
Hr von Hartmansdorff: En talare har sagt, att det vore
förgäfves att här yttra några skäl. Hvad mig beträffar, sä är det
just derföre att jag anser sådant icke vara fruktlöst som jag nu
ånyo uppträder. Här yttrades nyss att dessa båda fögderier borde
slippa att utgöra den ifrågavande dagsverksskyldigheten emedan andra,
som haft en dylik sig ålagd blifvit derifrån befriade. Om, t.
ex. ett hemman blifver förmedladt, skola då alla andra hemman som
behöfva förmedling också erhålla den, utan att ägarne derom anhålla?
Månne väl de dagsverksskyldige inom berörde fögderier hafva
begärt en sådan rättelse? Och om så skcdt hvarföre hafva kommiterade
icke omtalat det? Hade någon dylik begäran verkligen afgifvits,
så hade den väl gått den vanliga vägen genom Kammarcolhm.
Men om ingen ansökning skett, hvarföre hafva då kommiterade framkommit
med detta ämne? månne det icke är för skatteförenklingens
skuld, som förslaget tillkommit? En anledn. dertill är att finna i
den omständigheten att enl. öfverskriften på betänk, skatteförenkling
varit hufvndföremålet för kommiterades arbete. Det vore visserligen
den grundligaste af alla skalteförenklingar att taga bort skatten, ty
derigenom undviker man allt bryderi vare sig med uträkning eller
uppbörd. Hittills har man ansett kläderna vara mindre värda än
kroppen, men nu lärer förhållandet vara omvändt, hvad statsinkomsterna
beträffar. Jag skulle tro, alt R. St. icke borde vara så angelägna
örn att blifva af med Statens inkomster alt de, utan den
skattskyldiges anhållan om någon lindring, kasta bort sina tillgångar.
När det är fråga om att gifva en obetydlig lön af blott 50 r:dr åt
en klockare eller annan dylik person hvilken en fattig församling
icke sjelf kan underhålla, då har StatsUtsk. icke några penningar
utan tillstyrker R. St. att afslä den K. proposin i ämnet. Men då
det faller en kommité in att kasta bort ett par hundra riksdaler då
äro penningarne icke af något värde.
Jag talade om förmedling. Med dylika ärender kan R. St. sig
icke omedelbarligen befatta, utan det är öfverlåtet _åt vederbör.-de
embetsverk alt, i vanlig ordning, deröfver besluta. Ar det nu skäl
för R. St. att afgöra ifrågavande sak utan vederböndes hörande?
Hvar
-
Den 9 September f. m.
177
Hvarken komilerade eller SlatsUtsk. hafva ansett ett dylikt hörande
nödvändigt; men enl. min tanka borde saken dock först utredas i
krigs- och kammarcollcgierna, emedan hon rörer båda dessa verk.
Frih. Palmstjerna har föreslagit ett sätt att gå till väga för att vinna
det ändamål han anser vara rigligast. Det är möjligt att den utväg
han föreslår är god. Men månne det är rätt. att besluta först och
undersöka sedan? Enl. gammal ordning har man förut alltid handlat
tverlom. Så bör man väl göra äfven nu då det allmännas fördel
är i fråga. Jag hemställer derför vördsamt, att R. o. Ad. icke
måtte på förhand besluta något i detta ämne utan afslå betänk. Om
R. o. Ad. samt R. St. i allmänhet skulle besluta alt begära en utredning
af frågan, pä sätt Frih. Palmstjernas förslag åsyftar, så innefattar
ju detta egentligen en påminnelse till Regeringen att hon
icke uppfyllt sin pligt. Men månne det är skäl alt göra en sådan
påminnelse? Undersökning tillkommer egentligen de underordnade
myndigheterna. Finna Konungens rådgifvare någon rättelse vara af
nöden, sä behöfva de alldeles icke någon rekommendation från R.
St. för alt få en utredning i gäng. De behöfva endast anmäla behofvet
deraf hos Konungen som då väl vidtager de åtgärder, Han
kan finna lämpliga. Huru man än betraktar saken, synes den mig
vara på oriktigt sätt framkommen.
Frih. Cederström: Hr Sandströmer har trott att jag icke
genomläst komiteradés betänk, derföre alt jag icke velat sätta tro
till hvad detsamma innehåller. Detta är likväl tvänoe särskildta saker.
Jag har icke velat sätta tro till hvad i betänk, blifvit anfördt
gående ut på att dagsverksskyldigheten till Kungsgården Näs skulle
vara ett plus i hemmanets onera som icke pä annat sätt blifvit ersatt.
Jag anhåller att få fästa den värde talarens och Ståndets uppmärksamhet
derpå, att R. St. förut förehaft en fråga ang:de rusthållsskyldige
i Kungsöhrs fögderi af Westmanlands Län, hvilka yrkat
att som de hade en plus i beskattningen bestående af dagsverken
till Kungsöhrs ladugård, hvilket onus rusthäll eljest icke hade
sig ålagdt, sä borde de få befrielse derifrån, eller åtminstone ersättning
derför i form af augmenlsränta. Krigs- och kammarcollegierna
hafva deröfver varit hörde, och pluraliteten derstädes hafva förordat
ansökningen. K. M. har ock i denna syftning aflålit nådig propos.
Bland handlingarne i målet finnes äfven ett yttrande af mig hvari
verkliga förhållandet utreddes. Jag har nemi. såsom embetsman alltid
haft för vana att efterse i handlingarne huru med saken verkligen
sig förhåller innan jag afgifver milt votum. Delta gjorde att
då målet förehades jag log mig före att genomläsa gamla akter hvilka
öfriga ledamöter icke ansett nödigt; ty de hade ju bref från Carl
XI ronde frågan, der berörde dagsverksskyldighet var stadgad och
dä tyckte de det vara något naturligt och klart att vederbör:de borde
få ersättning för denna utöfver hemmanens vanliga grundskatt dem
ålagde dagsverksskyldighet. När frågan förekom hos R. o. Ad. visade
jag med handlingar alt vederbönde vid indelningsverkets uppgörande
fått sig ersättning anslagen i augmentsräntor. Detta hade
9 H. 12
178
Den 9 September f. m.
till följd att ehuru StatsUtsk. tillstyrkt K. M:s propos. måste dock
dess egna harvande ledamöter i täppet begära återremiss, hvarefter
förklarades att som det genom handlingar, rätteligen genomsedde,
blifvit upplyst, alt hemmanen redan fått ersättning, sa ansågs deras
ägares anspråk vara otillbörligt.
Jag frågar nu Ht Sandströmer om han, i fråga om indelningsverket
kan påstå att icke rotarne fått full ersättning för hvad de utgjort
till Kungsgården. Carl XI var en noga karl isynnerhet då
det var fråga om indelningsverket. Han lät sig icke vilseföra hvarken
pä den ena elier den andra sidan och då Han anslog dagsverken
från hemman till en kungsgård såsom t. ex. till Kungsöhr, så var
det gifvet alt de vid indelningen skulle fä ersättning derför. Detta
var klart för mig redan innan jag läste handlingarne i målet, men
dä jag slog upp acten så fann jag på det redan omnämnde förhållandet.
Hade nu collegierne äfven varit hörde öfver nu ifrägavande
ämne innan det kommit till R. St. och K. M. sa är det troligt
att någon inom collegierne funnits som upplyst att it'rågavar:de
allmoge verkligen fått full ersättning och således icke nu har rätt
att åtnjuta någon befrielse. Jag vet icke hvarföre man skall gå så
här lösligen tillväga. Vidare får jag anmärka att i 1 SI5 års kungörelse
hvilken utfärdades pä grund af R. St:s beslut, såsom Hr
Sandströmer anmärkt, att dagsverken, anslagne till vissa behof skulle
indragas, har K. M. förklarat att det skulle ske såsom R. St. föreslagit
likväl med undantag af den dagsverksskyldighet, som kunde
på grund af redan utfärdade författningar indragas. Det är beklagligt
att R. o. Ad. icke har någon författningssamling så att man
kan uppläsa den författning man åberopar. Jag får på det högsta
tillstyrka Ståndet att skaffa sig en sådan samling för alt vara tillhands
i debatter sädane som denna. Nu måste man ur minnet referera
dem. Jag tror icke att mitt minne i den vägen felar, men
detta är dock icke rälta sättet att öfverbevisa sina motståndare, utan
man borde med författningen i hand kunna visa dem huru den
verkligen lyder. Jag fortfar att tillstyrka att man fortfarande måtte
vidblifva hvad som förut varit häfver och att R. o. Ad. för den
skull måtte ogilla denna punkt. •
Hr Printzensköld: Att den beskyllning Hr Sandströmer behagat
framkasta emot mig, att jag icke skulle hafva genomläst det
betänk, emot hvilket jag riktat mina anmärkmr och att jag till följd
deraf tillåtit mig oriktiga uppgifter, återfaller på honom sjelf. Det
skall hvar och en finna, som ånyo genomläser den af honom nyss
upplästa del af komiterades betänk., hvilken ligger till grund för
StatsUtsk:s tillstyrkande i förevaride punkt. Ty man skall förgäfves
deraf draga annan slutsats, än alt det är räkenskapernas förenkling,
som utgör hnfvudskäiet för komiterades tillstyrkande. De hafva
berättelsevis anfört förhållandet såsom varande ett undantagsstadgande,
med tillägg, i förbigående, att det icke funnes något giltigt skäl att
bibehålla ifrägavar:de onus; men den sä mycket beprisade enkelheten
i räkenskapen qvarstår ändå såsom hufvudskål. Jag frågar om
ett sådant skäl bör tillerkännas någon giltighet. Mig synes det
Den 9 September f. m.
179
hafva varit bättre, om StatsUlsk. tillstyrkt en utredning af saken och
en underd. anhållan att K. M. derefter ville i ämnet till R. St. aflåta
nådig propos. på det ali R. St. kunde blifva i tillfälle alt deröfver
besluta med lika mycken sakkännedom, som då frågan var
om eftergift af de dagsverken som utgöras af rusthällshemmanen inom
Kungsöhrs fögderi.
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad; hvarefter H r G r.
o. Landtm, framställde, att i afseende på ifrågavande punkt, hvarå
ingen begärt bifall, blifvit yrkadt dels afslag derå, och dels antagande
af Frih. Palmstjernas förslag innehållande: ”Det vissa socknar
uti Stora Kopparbergs län ålagde onus af s. k. Näs Kungsgårds
reparalionsmedel skall upphöra sä snart fullständig utredning af dess
belopp eller värde i penningar under åren 1828—1847, hunnit
ske och vid näst derefter inträffande riksdag motsvande anslag af
statsmedel till fullt riksdalertal för regementet å riksstat uppförts”.
Dä nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. afsloge
ifrågavande punkt af Utsk:s utlåt., ropades starka ja, blandade med
nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade att han funnit ja öfvervägande.
9:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Då H. Ståndet afslagit 3:dje punkten
ang:de räntornes förvandling till penningar anser jag att den nu
föredragne punkten dermed har förfallit, och hemställer jag att Hr
Gr. o. Landtm, mätte till Ståndet framställa en sådan propos.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att R. o. Ad. torde finna, att
till följd af dess i afseende på 3:dje punkten fattade beslut, den nu
förevar:de 9:de punkten, som dermed stöde i omedelbart sammanhang,
hade förfallit.
Ropades ja.
10:de punkten.
Lades till handlingarne.
ll:/e punkten.
Hr von Hartmansdorff: Dä här är fråga om förvandling
af en ränta till penningar torde R. o. Ad. finna, att det är samma
förhållande med denna punkt som med de föreg:de nemi. att densamma
till följd af beslutet om den 3:dje har förfallit.
Hr G r. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde finna, alt
denna punkt, till följd af R. o. Ad:s i afseende på 3:dje punkten
fattade beslut, hade förfallit.
Ropades ja.
12:te punkten.
Hr von Hartmansdorff: Då enl. R. o. Ad:s beslut de gamla
räntorne icke skola förvandlas och någon ny ränta icke kommit i
fråga, torde R. o. Ad. finna, att denna punkt har förfallit.
12*
Ren 9 September f. m.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde finna, att
äfven denna punkt, (ill följd af Ståndets ronde 3:dje punkten fattade
beslut, hade förfallit.
Ropades ja.
13:rfe punkten.
Bifölls.
14:de 'punkten.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes att det är samma förhållande
med denna punkt som med de föreg:de. När R. o. Ad.
afslagit 3:dje punkten så kan den omgång vid skattläggningen, som
här blifvit föreslagen icke komma i fråga utan torde förslaget förfalla.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han väl icke funne att denna
punkt kunde anses hafva förfallit till följd af R. o. Ad:s afslag å
3:dje punkten, men likväl, dä ingen yrkat bifall A den nu förevarrde
punkten, linge hemställa om R. o. Ad. ansåge densamma
böra förfalla.
Ropades ja.
15:rfe punkten.
Hr Printzensköld: Denna punkt är af Utsk. så uppställd
att jag anser den hvarken kunna bifallas eller afslås. Den innefattar
ett indirekt godkännande af den princip komiterade framställt,
men Utsk. har ansett hinder för det närvar:de möta för dess genomförande,
till följd hvaraf Utsk. också ansett sig icke kunna understödja
förslaget innan en fullständig utredning försiggått. Som
R. o. Ad. nu mera beslutat att någon förvandling af hemmansräntor
icke skall ega rum och då det är otvifvelaktigt att skatiläggningarne
å qvarnar hafva gemenskap med berörde räntor samt dermed
äro af fullkomligt enahanda beskaffenhet, hvilket bland annat bevises
deraf, att det finnes qvarnar i hvilkas ränta artikeln fläsk ingär —
så hemställer jag väl att bifall af punkten må äga rum, men utan
godkännande af de premisser Utsk. deruti uppställt för sitt afstyrkande
af komiterades förslag.
Frih. Palmstjerna: Om jag rätt fattade Hr Printzenskölds
mening så gick den ut derpå att R. o. Ad. skulle stadga att de
qvarnar som hädanefter skattlades skulle utgöra skatten efter bevillningsgrund.
Utsk:s förslag innefattade^ alt det icke skulle ske förr
än en fullständig utredning föregått. Är det åter Hr Printzenskölds
mening att det icke i något fall bör ske, så instämmer jag helt och
hållet med honom men i annat fall bestrider jag hans yrkande.
Frih. Cederström: Utsk. har afstyrkt antagandet af komiterades
förslag, ”innan”, såsom orden lyda, ”en fullständigare utredning
af förhållandet emellan gamla och nya qvarnar blifvit åstadkommen”.
Men dä ingen sådan utredning är gjord och då ej få
qvarnar finnas som äro indelta på militära, civila, och ecclesiastika
staterna, sä vet jag icke hvarföre man nu skulle gå in på ett så
D e (i 9 September f. m.
181
beskaffadt halft beslut, som det Utsk. här tillstyrkt. Äfven om det
vore en möjlighet att efter utredning af förhållandet förändra det nu
existerande förhållandet skulle jag dock hysa betänkligheter deremot,
emedan det skulle föranleda till förändring af fastställda indelningsslaler
samt till ersättningsanspråk frän dessa staters sida i den män
deras inkomster genom förändringen förminskades. Jag tror alt man
tryggt kan förklara att denna punkt bör förfalla och underlåta att
deröfver fatta något särskildt beslut. Afslag derå yrkar jag icke.
Ett förklarande alt saken bör förfalla innefattar alt den antydda utredningen
är öfverflödig. Jag skulle hafva mycket att invända emot
den idéen att förvandla qvarnar lill fabriksinrätlningar, som kunde
idkas efter ägarens välbehag, hvaraf genom tillställningar kunde blifva
följden alt en eller annan ort i riket vid något tillfälle, beröfvades
möjligheten alt få sin säd förmald, och det vore ett förhållande, som
kunde leda till ganska vådliga följder i framliden. Jag anhåller
derföre om' propos. derå alt l!tsk:s yttrande i denna punkt mätte
anses böra förfalla.
Hr von Hartmansdorff: För mig synes det vara klart alt
denna punkt bör antingen bifallas eller afslås. Något hinder för
bifall kan jag icke inse vara förhanden enär Utsk. tillstyrkt afslag å
kommiterades förslag att qvarnar borde beskattas förmedelst bevillning.
Det är likväl möjligt alt skäl förefinnes, att lägga förslaget
lill handlingarne, om, såsom jag vill erinra mig, ett särskildt betänk.
inkommit från Stats- o. Ekon.Utsk:n, ronde denna fråga. Om
så är, har hon redan blifvit af Ståndet pröfvad och denna punkt
förfaller. _ Ridd.-secret. torde kunna upplysa huru härmed sig förhåller.
Är berörde betänk, icke afgjordt så lära vi endast kunna
bifalla eller afslå det förevande.
Hr Printzensköld: Min mening måtte icke hafva varit nog
tydligt uttryckt efter Frih. Palmstjerna icke rätt uppfattat densamma.
Jag är således skyldig honom och Ståndet en ytterligare förklaring
deraf. Såvida jag rikligt förstått StatsUtsk:s yttrande i denna punkt
innefattar det endast ett villkorligt afstyrkande af bifall till kommilerades
förslag. Jag återigen önskar alt ett definitivt afslag nu skulle
äga rum, emedan jag icke godkänner de premisser som ligga till
grund för Utsk:s afstyrkande, enär Utsk. först instämmer uti koiumiterades
åsigt alt tullmjölqvarnar äro att anse såsom fabriker och
såsom sädane höra beskattas och sedermera säger, att Utsk. icke kan
understödja förslaget förr än en fullständig utredning skett. Jag önskar
således att Ulsk:s premisser mätte läggas till handlingarne och
bifall lemnäs endast till den sednare delen af Utsk:s tillstyrkande,
som innefattar att Utsk. icke kunnat understödja ”kommiterades af
K. M. bifallna förslag om mjölqvarnars beskattning efter bevillningsgrunder”.
Hvad åter angår Hr von Hartmansdorffs yttrande alt från.
Stals- och Ekon.Utsk:n skulle hafva inkommit ett betänk, i samma
ämne och att R. St. deröfver skola hafva fattat sitt beslut, så får
jag äran upplysa att en motion varit inom någon af RiksStm väckt
af syftning, att en förmedling i de gamla qvarnarnas skatt borde
äga rum, derföre att dessa qvarnar dels genom husbehofsqvarnar
182
Den 9 September f. m.
dels ock genom i sednare tider tillkomne nya tullqvarnar blifvit i
sina rättigheter förnärmade. På grund af vederbönde Utsk:s tillstyrkande,
hafva R. St. ingått till K. M. med underd. anhållan alt
K. M. ville låta genom vederbönde anställa undersökning till utrönande
huruvida och i hvad män de gamla qvarnarne genom de nyanlaggda
lidit någon förminskning i den påräknade mäldetillförseln
och huruvida berörde gamla qvarnar skulle pä sådan grund vara till
nedsättning uti sina räntor berättigade.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade alt han, innan öfverläggningen
förklarades fulländad, finge hemställa lill Hr Printzensköld om icke
hans mening varit att denna punkt skulle delas, så att propos. framställdes
först å bifall till sednare delen af Utsk:s yttrande, hvari Utsk.
förklarat sig icke kunna understödja komiterades förslag, och sedermera
å den återstående delens läggande till handlingarne, hvilket af
Hr Printzensköld bejakades.
Då härefter öfverläggningen ansågs slutad framställde Hr Gr.
o. Landtm., att den del af ifrågavande punkt, hvarå bifall blifvit
yrkadt innefattade, att Utsk. funnit sig icke kunna understödja komiterades
af K. M. bifallna förslag till mjölqvarnars beskattning efter
bevillningsgrunder; hvarjemte Hr Landtm, hemställde om R.
o. Ad. godkände denna del af Utsk:s yttrande.
Ropades ja.
Uppå sedermera framställd propos. heslöts, att öfriga delen af
15:de punkten borde läggas till handlingarne.
16:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med Ståndets
beslut vid den 3:dje punkten, hemställer jag att denna punkt äfven
måtte afslås.
Uppå härefter framställd propos. afslog R. o. Ad. 16:de punkten
af Utsk:s utlåt.
17:de punkten.
Frih. Palmstjerna: Af hvad skäl Utsk. tillstyrkt att den tionde
som utgår i smör skulle förvandlas i spanmål är icke upplyst.
Jag tror att tionde af smör kunde vara mindre tvist underkastad i
afseende på sin beskaffenhet än tionde af spanmål och då det är
föreslaget att hefnmantals- och jordeboksräntorne i allmänhet skulle
till dels utgå i smör, så synes mig äfven linndén lill dels deruti
kunna bestämmas. Men det är en annan artikel hvaruti tionden nu
utgöres nemi. blandsäd som jag anser vara ganska olämplig, emedan
den innefattar ett temligen obestämdt värde och det är af vigt att
man är ense om beskaffenheten af den säd som skall levereras. Det
vore således efter min öfvertygelse mycket skäl att bestämma denna
blandsäd till hälften korn och hälften råg, hvarigenom man undanröjde
de anledningar till tvist, som kunna finnas i de båda län der
tionden utgöres i blandsäd, nemi. i Hallands och Stora Kopparbergs
Län. Föröfrigt kan jag icke heller tillstyrka bifall till hvad
D«n 9 September f. m.
J 83
l'lsk. föreslagit eller sjelf framställa något förslag, utan liar endast
velat uttala denna min mening utan att derpå yrka någon propos.
Hr von Hartmansdorff: Jag biträder visserligen den anmärkn.
Frih. Palmstjerna här framställt, men anhåller dork att få
fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att här är en annan fråga än
den, som förehades då 3:dje punkten behandlades. Ilär är nemi.
taladt om kyrko- och krono Hondén då förstberörde punkt deremot
angick de s. k. rå'»/epersedlarne. Man har här tillstyrkt alt uti
andra persedlar eller sädesslag förvandla den tionde som nu utgöres,
och det utan tiondegifvarens hörande. Saken är således i det afseende
af den beskaffenhet, som man under de föreg:de dågarne,
här utvecklat. Jag tror således att R. o. Ad. bör af samma skäl,
som vid föreg:de beslut uttalats, äfven här underlåta ali göra någon
förändring i nu bestående förhållanden. Jag utlroder mig således,
äfven vid detta tillfälle, att saken eller satsen måtte skiljas från
verkslällighetsåtgärden, samt alt Hr Gr. och Landtm, först ville framställa
propos. på den förra delen af förslaget till och med orden:
”förvandlas”, likväl med uteslutande af orden: ”på del sätt”, hvilka
höra till det följande.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke förstå huru och på hvad
sätt tiondegifvarne skola höras öfver denna punkt, icke kunna R.
St., icke kan K. M. höra dem förr än något beslut är faltadt i afseende
på hvad man vill höra dem öfver. Således lärer väl denna
anmärkn. kunna förfalla enär R. St. ännu icke fattat sitt beslut.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Frih. Palmstjerna har
ansett att artikeln smör borde bilrehållas såsom tiondearlikel emedan
den är af de persedlar som i allmänhet ansetts böra fortfarande ingå
bland ränlepersedlarne. Orsaken hvarföre man icke velat bibehålla
den, är att den utgår i särdeles ringa qvantitet. Det är endast i
Christianstads Län, som den är något betydligare, men eljest utgår
linndén nästan uteslutande i spanmäl. För öfrigt skall jag visserligen
icke lägga mig uti hvad beslut R. o. Ad. skulle vilja fatta i
detta afseende. Något försök all få bifall lill StalsUlsk:s förslag lärer
väl icke tjena till någonting.
Hr von Hartmansdorff: Om det lyckats mig att göra min
mening förstådd, under de föreg:de öfverläggningarne, så kan Frih.
Palmstjerna deraf finna alt jag ansett del R. o. Ad. icke bör på
förhand besluta och derefter, sedan saken sålunda vore afgjord, hos
K. M. anhålla att han deröfver ville höra vederbönde tiondegifvare.
Min tanka har alltid varit att innan K. M. gjorde någon framställning
till R. St. ronde ändring i ränte- eller tiondegifvares skyldigheter
hade dessa bordt förut deröfver höras, och i egenskap af
Landsh. vet Frih:n ganska väl att sådant sker genom K. befh:des
försorg. Det är i anseende till hörandets underlåtande, som jag
anser denna punkt lika med de föregtde vara bristfällig och det är
på grund häraf jemte de öfriga skäl som emot ränteförvandlingen
blifvit framställde, som jag anhåller alt R. o. Ad. ville afslå äfven
denna punkt.
184
Den 9 September f. ra
Fiilt. Palmstjerna: Hr von Hartmansdorff» mening i detta
afseende uppfattade jag redan i går på det sätt han nu uttryckt
den. Hans yttrande i går derom var så tydligt, alt något missförstånd
derom icke kunnat äga ruin; resultatet deraf är också
tydligen det att R. St. aldrig, i fall hans grundsats anlages, kunna
framställa något kontraförslag emot det K. M. till dem afgifva.
Således, när K. M. allålit en propus., hvilken icke kunnat i
sin helhet antagas, såsom det vanligen händer, så står nian der
på samma punkt som förut utan att komma ur fläcken. Hvad
denna frågan beträffar, så tycker jag att statsverket stått nog länge
på den fläcken hvarpå det nu sig befiner, der en hop trassel uppkommit,
som med någon liten förändring kan hjelpa». L)et är
derföre jag ansell det icke vara lämpligt att antaga den grundsats
som Hr von Hartmansdorff här påyrkat, utan har jag ansett
alt man borde till K. M. aflåta en kontra-propos. och exempel
härpå saknas visserligen icke äfven vid denna riksdag.
Hr Printzensköld: Om jag rätt uppfattat Frih. Palmsljernas
yttrande i denna fråga, så har han icke talat för bifall
till punkten, utan tverlom ansett räntan smör böra bibehållas, och
han har klandrat att komiterade och SlalsUtsk. icke sträckt sitt
förändringsförslag till den tiondelilel, som i tvänne län förekommer,
nemi. blandsäd, i anledn. hvaraf han också, om jag rätt
fattat hans mening, yrkat att denna räntepersedel borde förvandlas
till råg och korn, hälften af hvardera slaget. Visserligen skulle
detta måhända kunna leda till likhet i räntornas utgörande inom
alla län, men jag kan dock icke inse (möjligen är det till
följd af min oförmåga att uppfatta ändamålet) hvarföre en sådan
förändring, som den Frihm föreslagit, skulle äga rum. Den värde
ledamoten anser titeln blandsäd innefatta en obestämd benämning.
Det är visserligen sant, om man tager ordet i och för sig
sjelft; men hvar och en som varit på landet och som förnummit
hvad betydelse man der gifvit åt detsamma, kati icke gerna misstaga
sig derom. Det betyder nemi. hälften korn och hälften bafra
och nyttjas denna bemärkelse, så vidt det mig är bekant, i
alla landsorter. Då nu deputerade för markegångssättningarne,
alltsedan denna räntepersedel uppkom, aldrig varit i tvekan om
hvad pris de derå skulle sätta, sä synes det mig som om någon
våda icke vore att befara i fall den bibehå 11es. Dessutom och
då, på sätt Hr von Hartmansdorff anmärkt, vederbörzde öfver denna
fråga icke varit hörde, och jag derjemte är öfverlygad alt Frih.
Palmstjerna, i fall hans yttrande såsom landsh. varder infordradt,
icke lärer underlåta att anmärka, såsom en underlåtenhet af komiterade,
att de icke förut fästat uppmärksamheten på den förvandling,
som, enligt Fribms mening, varit nödvändig, så anser
jag, i sakens nuvar:de skick, icke något vara att åtgöra, ulan hemställer
derföre att R. o. Ad. måtte i allo ogilla Ulsk:s förslag, utan
att sätta någonting annat i stället.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jag anser mig böra upplysa orsaken
hvarför komiterade icke föreslagit det förvandlingssätt som
Den 9 September f. m.
185
Frih. Palmstjerna nu förordat. Det är nemi. derföre att i de
tvänne län der blandsäden utgår såsom tionde, utgöres denna
tionde icke ensamt af råg oell korn eller bafra, i lika qvantitet,
utan äfven, såsom i Stora Kopparbergs län, af dubbel qvantitet
bafra. Proportion af dessa sädessorter är olika i olika fögderier,
hvadan det svårligen kan förvandlas annorlunda än att allt tionde
ställes i råg och korn. Deremot uppstår icke något hinder
alt inom del enda län, nemi. Christianstads län, der smör utgör
en tionde-arlikel, förvandla densamma i spanmål, hvilken sistnämnde
ränta der är bestämd och utgår efter likartad grund för
hela länet.
Frih. Palmstjerna: Jag har icke begärt någon propos. på
den mening jag framställt. Jag anmälde den blott till prot. såsom
min öfvertygelse om hvad i förevaride afseende kunde vara
alt rälta. Jag har under mitt vistande på landsbygden icke funnit
att något bestämdt begrepp om blandsäd varit gällande annorlunda
än alt den beslår af lieie sorters säd, såsom råg, korn
och bafra, vanligen menar man dermed korn och bafra; men
sjelfva proportionen emellan sädesslagen är icke bestämd, ty då
man talar om 1 tunna blandsäd, så är det icke en del korn bär
och en del bafra der, ulan dessa sädesslag äro sammanblandade.
En värd talare har väl sagt alt i alla landsorter skulle förhållandet
vara bestämdt, nemi. så att blandsäden utginge med | korn
och £ bafra. Jag vill visserligen icke bestrida denna uppgift efter
den så bestämdt uppgifvits; men i alla fall, äfven om så skulle
vara, är det ju omöjligt att, vid blandsädens levererande, kontrollera
huruvida proportionen är iakttagen, enär, såsom nyss
nämndes, sädesslagen äro sammanblandade, såvida nemi. man icke
vill företaga sig att räkna kornen och efterse om i tunnan finnes
lika många sådane af korn, som af hafre, och att säden således
är afradsgild. Det nuvar:de beräkningssättet är således svårt
att kontrollera och kan följaktligen förorsaka tvistigheler emellan
räntegifvare och räntetagare. Det är för att undanrödja alla anledn:r
till dylikt missförstånd och misstag, som man, enl. min
tanke, bör i den föreslagna syftningen förändra beskatlningsväsendet.
Frih. Cederström: Man synes här icke vilja gå rätt grundligt
tillväga, då man bestämmer sig för en förenklingsåtgärd, som
skulle förbrylla förhållandet i landsorterne. Jag har här för mig
markegångstaxa» för Skaraborgs län, deraf det visar sig,, att spanmål
utgöres ined \ råg och J korn och en tunna blandsäd med
Jidel korn och §:delar bafra. Man skulle således, om det väckta
förslaget autoges, endast förbrylla vederbönde räntegifvare i orterne
och för mången medföra verklig förlust. Då nu förhållandet
på andra ställen är olika, så att för vissa provinser, såsom
Jönköpings län, blandsäd består af hälften råg och hälften bafra,
så vet jag icke efter hvad grund man skall verkställa reduceringen
till ett slag af de blandsädssorter, som kunna ingå i tionden. Jag
anhåller att vi icke måtte företaga en dylik ränteförenkling in
-
186
Den 9 September f. m.
nan utrönt blifvit huru det skall komma att slå ut för ränlegifvaren,
i fall andra grunder för span målens utgörande bestämmes
än dem, som af ålder för hvarje ort varit gällande.
O
Hr Akerman, Fredr.: foke under förhoppning att inver
ka
på beslutet, utan endast att gifva styrka åt det förslag Frih.
Palmstjerna här framställt, anhåller jag att få anföra exempel pä
kronoliondens beskaffenhet i (lera serskildta län. Uti WeslerNorrlands
län utgår tionden med ^:del råg och fidelar korn, från
några socknar lill och med ärter i st. f. råg. Nu är förhållandet
sådant att, i anseende till klimatet, äro ärlerne icke af den
bästa sorten utan s. k. gråärter. Beskaffenheten af dessa ärter
utgör ofta föremål för tvister emellan tiondegifvare och tiondetagare.
Det vore således väl om en sådan förändring skedde i detta
afseende, hvarigenom tvisterne kunde upphöra och man kunde
få en vara, som kunde levereras utan att vara underkastad sådane
olika åsigter. Frih. Cederström nämnde att en sådan förändring
skulle förvilla räntegifvarne. Han uppgaf exempel från Skaraborgs
län och, om jag icke hörde orätt, så nämnde han alt
blandsäden der utgjordes med ^:del råg och |:delar bafra. Jag
kan icke föreställa mig än att just der, genom införande af den
utaf Frih. Palmstjerna föreslagna förändring, en förenkling skulle
uppkomma. Om, såsom del nu är stäldt, man fordrade att tiondegifvaren
skulle utgöra sin blandsäd med hälften af hvarje slag,
torde tiel vara temligen kinkigt att kontrollera huruvida han uppfyllt
sin skyldighet, så vida man icke gaf sig lill att räkna kornen.
Om man i stället förvandlade det så att man fick lemna
hvarje sädesslag för sig, d. v. s. i st. f. 2:ne tunnor blandsäd, t.
ex. en tunna ren och strid råg och en tunna ren bafra, så kan
jag icke förslå annat än all räntegifvarne dermed skulle linna
sig belåtne.
Frih. Palmstjerna: Med anledn. af Frih. Cederströms
yttrande om blandsäden i Östergöthland, får jag erkänna, att jag
icke känner till del någon kronotionde i berörde provins utgår i
blandsäd. Då han nu likväl är frånvarande, vill jag icke vidare
yttra mig i anledn. af hans blandsäds-atiförande. Det erinrar mig
emedlertid om ett slags blandsäd, som man begagnar i trakten
af Grenna och Jönköping och hvilken beslår af råg, korn, bafra,
vicker, ärter och lins.
Hr von Hartmansdorff: Det är visserligen ingen som
bestrider alt ju en förenkling af kronotionden verkligen är en
förenkling, men första frågan är om den bör vidtagas utan deras
börande hvilka skola tionden utgifva. Jag tror icke de skulle anse
sig belåtne dermed om de funne att förenklingen på flera ställen
lände dem lill skada. Detta är också grundorsaken hvarför
jag icke anser mig nu kunna i allmänhet bifalla förenklingsåtgärden.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har, af ömhet
för räntegifvarne och för den möjliga händelse all någon af dem
Den 9 September f. m.
187
skulle kunna lida skada i händelse förenklingen vidtages, afstyrkt
Frih. Pal mst jernäs förslag. Det är likväl svårt att kunna inse
huru någon skulle kunna skadas deraf att lian, i st. f. att utgöra
sin säd sammanblandad, finge utgöra den med t. ex. A;del korn
och -|:delar bafra, kornet för sig och hafran för sig. Derigenom
skulle undvikas stridigheter hvilka nu rätt ofta uppstå, då det är
svårt, ja omöjligt, så vida man icke räknar kornen, att kontrollera
om deu sammanblandade säden innehåller behöriga procent af
hvardera deruti ingående sädessorten.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, framställde
II r Gr. o. Landtm., att den del af ifråga vande punkt, hvarå
serskild propos. af Hr von Hartmansdorff blifvit yrkad, innefattade:
”1 afseende på krono- och kyrkotionden hafva väl komiterade
ansett någon förenkling vara af behofvet påkallad, enär denna utskyld
på de flesta ställen vore bestämd uti spanmål af sådane slag,
som utgjorde ortens hufvudproduktion; men som uti några län förekomme,
att tionden vore utsatt jemväl uti andra persedlar såsom
smör, arter och bönor, hafva komiterade föreställt sig att det
i flere afseenden skulle lända till lättnad både i jordebok och räkenskaper
om i de fall, då tionden vore utsatt antingen i andra
persedlar än spanmål, eller uti andra sädesslag än hvaraf densamma
i allmänhet inom orten utgjordes, sådant kunde förändras,
i hvilket afseende komiterade föreslagit, som K. M. äfven i nåder
gillat, alt så beskaffad tiondeafgift, hvarmed nyssnämnde förhållande
inträffade, måtte — förvandlas”; hvarjemte Hr Landtm.,
enär någon propos. till bifall icke blifvit begärd, hemställde om
R. o. Ad. behagade afslå denna del af 17:de punkten.
Denna propos. besvarades med ja, hvarjemte
Frih. Palmstjerna yttrade: Det är första gången under
min riksdagsmannabana som det inträffat, att propos. på ett förslag
kunnat begäras och af R. o. Ad. antagas på det sätt att vissa
ord blifvit ur den af Utsk. framställda meningen undanryckte.
Hr von Hartmansdorff: Sådant kommer sig deraf att
StatsUlsk. sammanblandat saken med verkställigheten. Samma
förhållande kommer troligen att visa sig vid andra frågor, som
äro svårare än denna. Man kan om denna punkt anmärka, alt
hela den första delen blott utgör premisser, som icke kunna afslås.
Det är här nemi. icke fråga om alt rösta öfver premisserna,
ulan om sjelfva saken och den förekommer på de sista linierna
af denna del. Hvad återstoden af punkten beträffar, sä,
och då den i anseende till beslutet rörande den första delen, måste
anses vara förfallen, anhåller jag alt den mätte läggas till
handlingarne.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.,
fann R. o. Ad. att, till följd af Ståndets afslag å första delen af
17:de punkten, den öfriga delen af samma punkt hade förfallit.
18:de punkten.
188
Den 9 September f. m.
Hr von Hartmansdorff: Här är samma förhållande som
med några föregående punkter, hvilka R. o. Ad. redan afslagit.
Det är nemi. af SlalsUlsk. hemstäldt, att den s. k. halmstädjan
måtte upphöra. Ett sådant beslut kan, enl. min öfvertygelse, numera
icke fattas, såvida nemi. som del ingår i 1848 års statsreglering,
emedan de ordinarie inkomsterna redan blifvit af R. o.
Ad. beräknade. Hvad åter angår denna ränta för framliden, så
innefattar förslaget ett efterskänkande af en inkomst, som Staten
väl behöfver. Men fastän denna ränta utgått i århundraden och
fastän den ännu utgår ifrån eli landskap, hvarest skalterne äro
lindrigare än i någon annan del af riket, efter hvad Utsk. sjelf
ord för ord säger, så bör den dock, enligt Utsk:s tanke, för vinnande
af enkelhet och reda i kronoräkenskaperua, försvinna. Jag
hemställer om dessa skäl konna antagas. Pa grund af hvad jag
förut anfört emot dylikt efterskänkande, afstyrker jag äfven delta.
Uppå härefter framställd propos. afslog R. o. Ad. Utsk:s i
18:de punkten afgifna förslag.
19:de punkten.
Lades till handlingarne.
20:de punkten.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att, då Utsk. i utlåt. N:o 312
frångått sitt i betänk. N:o 242 rör:de denna punkt afgifna förslag,
endast Utsk:s tillstyrkande i utlåt. N:o 312 torde behöfva
uppläsas.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsammast att
förslaget i betänk. N:o 242 hvilket, enligt min öfvertygelse, är
redigare uppstäldt, mätte varda uppläset.
Hr Printzensköld: För min del anhåller jag vördsammast
att Utsk:s i afseende på denna punkt afgifna utlåt, i betänk. N:o
312 måtte varda i sin helhet uppläst.
Sedan den uppläsning, som sålunda blifvit begärd, hade försiggått,
anförde
Hr von Hartmansdorff: Då denna punkt näst den 3:dje,
som R. o. Ad. redan afgjordt, onekligen är den vigtigaste bland
alla i detta betänk, förekommande frågor, så har jag trott all,
till förekommande af en alltför vidlyftig öfverläggning härom, man
borde söka, så mycket som möjligt är, förenkla frågan. Jag vill
således blott yttra mig om hufvudsalsen i förslaget, eller den, att
de till civila och militära embets- och tjenslemäns aflönande anslagne
iudelta räntor skulle, i den mån de blifva disponibla, uppbäras
och redovisas i sammanhang med kronouppbörden. När
nu R. o. Ad. afslagit hemmansräntornas och kronotiondens förvandling
från persedlar till peuningar, så synes det mig följa, så
att säga af sig sjelft, att äfven denna punkt borde förfalla. Ty
det skulle väl blifva svårt för Kronan att, ehuru räntorne icke
utgå i penningar, likväl uppbära persedlar af räntegifvarne och
Den 9 September f. m.
189
sedermera öfverlemna dem till räntelagarne. Denna utväg synes
mig så besvärlig oell så kostsam att jag förmodar det man icke
eller ämnar vidtaga den. Så vida icke detta förslag vidhålles<af
dem, som för öfrigt synas gynna Utsk:s betänk., sä kunde frågan
derom förfalla oell vi genast få fortgå vidare. Jag vill således nu
a f häl la mig från yttrande i frågan till dess jag fält förnimma huruvida
någon ledamot möjligen talar för förslagets antagande.
Frih. Palmstjerna: lltsk:s förslag i denna 20 punkt anser
jag på intet vis tillfredsställande eller af beskaffenhet att kunna
bifallas. Den första delen deraf är alltför mycket sväfvande.
Der säges nemi., att de till embets- och tjenstemäns aflönande
anslagna räntor oell kronotionde skola fortfarande utgå såsom nu
intilldess en indragning deraf kan verkställas. Det är, enl. min
öfvertygelse, högst angeläget att sådana statsanstalter, som atlönandet
af tjenstemän, icke äro provisoriskt inrättade, icke äro så
beskaffade att man i hvarje ögonblick sväfvar i ovisshet om huruvida
Staten skall fortfara eller icke. Såväl i Ulsk:s utlåt., som
i K. Al:s propos. hänlydes på alt man har att förvänta en reglering,
som skall förändra sakernas förhållande. Det är någonting
sorn jag för min del icke kan anse riktigt. Ty om man
fordrar, alt de som egna sig åt Statens tjenst, äfven skola använda
all sin verksamhet, hela sin förmåga, ja, till och med hela sitt
lif deråt, så bör man väl genast på förhand säga dem hvad de
hafva att förvänta när de komma längre fram pä sin bana; hvad
de hafva att förvänta för egen och deras familjs existens. Icke
bör man säga en sådan person när han först inträder i tjensten:
nu har ni så och sä mycket, men när ni genom skicklighet, arbetsförmåga
och uppfyllande af edra pligter är berättigad alt vinna
befordran, dä skola vi tillse hvad vi kunna gifva eder. Detta
är ett ganska skadligt sätt alt gå lill väga. Alla stater böra vara
så uppställda att hvar och en som ingår på tjenstemannabanan
vet hvad han har att vänta. Alla provisoriska regleringar
deremot, som icke afse någonting bestämdt efteråt, äro, enl. min
öfvertygelse, olämpliga. Ur denna synpunkt kan jag icke lemna
min röst lill Utsk:s förslag, åtminstone hvad början deraf beträffar.
Utsk. säger slutligen, att det skulle på K. M. bero att låta
löneanslagen qvartaliter utgå. Detta lärer väl vara all anse såsom
ett skämt med K. M. eller också ett misstag, då man icke
tillika anvisar medel till dess sättande i verket. Del är icke någon
småsak att utbetala dessa löner qvartalsvis, då man efter ett
öfverslag skulle kunna beräkna de militära lönerne till ungefär 1
million, civilstaten lill 3 ä 400,000 samt ecclesiastikstaten lill
omkring 100,000 r:dr, således sammanlagdt minst 1,400,000 r:dr.
Någon tillgång lill ett qvartals anslag skulle måhända vinnas genom
den af Utsk. föreslagna höstuppbörden ; men hvarifrån skulle
väl medel tagas lill de andra tre qvarlalerna, såvida icke R, St.
dertill anvisa medel, ställda till K. M:s disposition? De medel K.
M. nu disponerar äro anvisade lill andra ändamål, och enl. våra
grundlagar få så beskaffade medel icke emot R, St:s anordning
190
Den 9 September f. m.
användas. Såsom jag förut yttrat, är det alt anse såsom ett
skämt, då man talar om alt hösluppbörden skulle vara tillgänglig
för qvartalernas utbetalande under påföljande året. Först och
främst blir icke summan så stor alt den dertill räcker, såvida
man ej skulle vilja tillgripa riksg:skont:s medel allt eftersom de
inflyta, men jag förmodar att fullmägtige i riksgtskonl. draga försorg
om att sådant icke blir händelsen, om R. St. icke genom
serskild föreskrift sådant medgifva. Indelningsräntorna kan K.
M. icke använda dertill, emedan de ännu icke äro- influtne och
de, som inflyta, t. ex. år 1849, äro redan intjente år 1848 och
tillhöra de löntagare hvilka dä innehaft tjenslerne. Således bildar
den utsigt Utsk. framställt en ganska vacker tafla på papperet,
men har det felet att icke kunna realiseras. Jag torde fä
föra dem af R. o. Ad:s ledamöter, som vid sista riksdagen voro
närvar:de, till minnes, att jag då var af den meningen, att det
vore med statsbestyrens rätta gäng enligare, att alla löner och tillgångar
till lönerne, med ett ord alla indelta räntor, uppburos af
samma Statens tjenstemän, som uppbära Kronans räntor i öfrigt
och att de sedermera af vederbörtde utanordnades till löntagarne.
Likväl tror jag alt denna reglering bör ske på sådant sätt, att
löntagaren dervid ingenting äfventyrar, att de få saken pä mera
rediga fötter än för nårvar.de och att de fä sitt fullt ut. Nu
händer det ej sällan, att blotta uppbörden af lönen kostar betydligt,
likaledes kan del hända att uppbördsmännen vid regementen
och corpser, såsom t. ex. för regementsskrifvaren, det mellanåt
kan falla sig svårt att redovisa hvad de uppburit. Åtminstone
ligger i det afseendet ett stort ansvar på corpscheferne. Allt detta
skulle man undvika, äfvensom alla restantier för löntagarne
hvilka skulle få sin lön fullt ut på dagen, i fall Kronan öfvertoge
uppbörden. Någon osäkerhet skulle deraf visserligen icke uppkomma
och formen för regleringen skulle så bestämmas att all
anledn. till osäkerhet, i fall någon sådan funnes, skulle helt och
hållet försvinna. Naturligtvis skulle det derefter icke på något
sätt vara lämpligt att Kronans uppbördsman för löntagarne redovisa
deras inkomster med tillhörande restantier, emedan löntagarne
naturligtvis icke kunna kontrollera verkliga förhållandet dermed,
då dem icke kunde gifvas någon uppsigt öfver Kronans uppbördsman,
utan de borde få sitt fullt ut ur landlränteriet. För
att göra min mening i det afseendet tydligare, anhåller jag alt
få uppläsa ett förslag, som i korthet visar huru denna sak skulle
kunna regleras på ett tillfredsställande sätt, så att räntegifvaren
endast hade med Kronans uppbördsman att göra och löntagaren
fick sin rätt fullt ut ulan något äfventyr. Visserligen skulle Slaten
på det viset komma alt för ändamålet göra någon uppoffring,
utan del kan en sådan sak icke ske, anser man den icke värd
en sådan uppoffring, så kan alltsammans naturligtvis icke komma
i fråga. Min mening utlryckes i följande förslag;
a) Alla lill aflönande af embets- och tjenstemän vid militiestaten
anslagne indelta räntor och kronotionde, skola uppbäras i
amma ordning, som de Kronan behållue. Beloppet enligt årets
Den 9 September f. m.
191
markegång. (Rätteligen borde det, efter min öfvertygelse, bestämmas
efter medelpris af föregående års markegång, 10 eller 20 år
det är detsamma. Denna sals har jag i 20 år förfäktat, ehuru
hittills med föga framgång, och så äfven nu, enär frågan derom
numera, efter R. o. Ad:s beslut vid 3:dje punkten, är förfallen).
Således skulle ”beloppet oafkortadt och ulan afseende på restantier
af uppbördsman uti landtränteriet för regementets eller corpsens
löniugs-direktions räkning fullt deponeras, så att det ovilkorligen
den 1 April hvarje är är till vederhör:de lönings-direktions disposition,
med afdrag blott af hvad förut förskottsvis blifvit till regementet
eller corpsen utanordnadt.”
Jag är öfverlygad att löntagarne i allmänhet skulle finna sin
räkning vid ett dylikt regleringssätt. Löneme skulle visserligen
icke efter denna plan utgå qvartalsvis, utan endast halfårsvis, pä
det sätt nemi. alt den ena hälften skulle förskottsvis af Kronan
utgifvas i November månad del år för hvilket lönen är beräknad
och den andra i April påföljande året. Nu utfaller icke någon
del af lönen förrän påföljande äret, en del i Mars, en annan i
April, allt efter förhållandet vid olika regementen, men i allmänhet
får löntagaren, till följd af restantier, icke slutliqvid förrän
fram i Maj månad.
Mill förslag lyder vidare sålunda:
”Hvad af de lill militieslalen indelte räntegifvare ej kunnat
i rällan tid utbekommas, skall af Kronans behållna uppbördsmedel
fyllas, och detta fyllnadsbelopp derefter för Kronans räkning
indrifvas.
Den 1 April årligen skall från vederböcde landtränterier till
vederbörale lönings-direktions disposition ställas ett belopp i kontant,
motsvarande hela forsellönen för den myckenhet spanmål,
hvilken för närvar:de är regementet eller corpsen i afrad eller
kronotionde från länet anslagen.
Såsom förskott på årets löner ställes af vederhör:de K. beflude,
hvarje år d. 1 Nov., till vederbör:de lönings-direktions disposition
uti landtränteriet ett belopp, motsvarande hälften af den summa
hvilken af föreg:de års uppbörd blifvit uti ränleriel för regementets
eller corpsens räkning deponerad.
6) Med alla till ecclesiastik-staterne anslagne indelta räntor
och kronotionde skall förhållas på enahanda sätt som är stadgadt
för militie-staten, äfvenså med forsellöns-ersättning och löningsförskolt,
blott iakttagande att medlen ställas till vederbör:de consistorii
disposition eller deponeras för dess räkning.
c) Alla lill landsstats och öfrige civile tjenstemän anslagne
indelta räntor och kronotionde skola jemväl i samma ordning,
som de Kronan behållna, uppbäras. Beloppet skall lika oafkorladt
som det militie- och ecclesiastik-staterne tillkommande, af
K. beflude den 1 April hvarje år från ränteriet utanordnas i enlighet
med lånsstaten, endast med afdrag af hvad förut förskottsvis
blifvit af löntagaren utbekommet. Den 1 April årligen utanordnas
jemväl forsellöns-ersättning för den hittills på lönen anviste
afrads- eller kronotionde-spanmål, och den 1 Nov. hvarje
192
Den 9 September f. m.
år ulanordnas äfvenledes, såsom förskott på årets lön, hälften af
den summa hvilken för nästföregående året utgjorde lönens belopp.
d) Ingen forsellöns-ersättning beräknas i bråk eller delar af
den minsta lagliga myntbestämningen i riket.
e) Vederbörtde. lönings-direklion, consistorium eiler civiltjensteman
eger rätt att tili landskontoret laga kännedom af den räkenskap
som upplager dess tillfallande löning, oell, i fall af befogenhet,
deröfver bos K. beflude anföra besvär inom ett år efter
räkenskapens inlemnande lill landskontoret.
f) Sålunda föreskrifne ordning och sätt för förenämnde tjenstemäns
löning, kan framgent ej utan Konungens och R. St:s
sammanstämmande beslut förändras.
g) Ingen nuvande löntagare kan, utan egel begifvande, underkastas
denna nya ordning för sin löns erhållande, förrän han
lill annan lön förflyttas; men vid hvarje ledighet inträder den
nya ordningen uti full verkställighet.”
Jag bar icke något anspråk på att detta förslag skall af R.
o. Ad. anses tillfyllestgörande och af beskaffenhet att R. o. Ad.
genast deröfver kan fatta ett gällande beslut, men då det är min
öfvertygelse att saken pä detta sätt kan lill allmän tillfredsställelse
regleras, har jag velat framlägga den till den pröfning R. o. Ad.
kan finna för godt att deråt gifva. Emellertid yrkar jag afslag
på Utsk:s tillstyrkande vid denna punkt.
Hr Sandströmer: Den förste talaren bar påstått, att då
R. o. Ad. redan beslutat att de indelta räntorna icke skola förvandlas,
utan bibehållas vid de persedlar hvaruti de nu utgå, så
borde denna punkt anses vara förfallen. Jag ber den värde talaren
ursägla, att jag icke kan finna alt premisserna slå tillsammans
med konklusionen. Mig synes det vara tvänne serskildta
frågor, huru en ränta skall bestämmas och huru den skall utgöras.
Fastän R. o. Ad. icke ansett denna ränta böra för all framtid
utsättas i penningar, så hindrar detta val icke att R. o. Ad.
vid en påföljande punkt bestämmer huru Statens räntor, för den
händelse att de oförändrade skola förblifva sådane som de hittills
äro fastställde, böra 1 iqvideras. Ehuru hvarken nyssberörde förslag
eller Ulsk:s tillstyrkande i fråga om kronotionden blifvit af
R. o. Ad. gilladt, så ser jag således icke hvad som skulle kunna
hindra Ståndet att besluta, det t. ex. optionsrätten skulle upphöra
och att alla räntorna skola utgöras, hvare sig efter årets markegång
eller efter någon medelmarkegäng, som man kunde finna
för godt att bestämma. Det förslag, som nu är framstäldt, hvilar
just på denna förutsättning. En annan värd talare har sagt, att
då SlatsUtsk. förklarat att del skulle fä ankomma pä K. M. alt
låta till vederhönde qvartaliter utbetala den ersättning, som borde
dem tillkomma, sä vore detta eli skämt med K. M. eller också
ett misstag. För min del tior jag att det är intetdera. Samma
talare har sagt, alt de medel som inflyta vid den föreslagna
höstuppbörden skulle, såsom anvisade för bestämda ändamål, icke
kun
-
Den 9 September f. m.
193
kanna användas till det behof, som bär är i fråga. Detta anser
jag dock vara ett misstag. Det är visserligen sant, att hvad som
inflyter i Statens kassa är på förhand anvisadt till vissa bestämda
utgifter, men icke är det i riksstaten stadgadt, att den och
den utgiften skall bestridas med den och den inkomsten o. s. v.,
utan riksstaten innehåller att vissa summor äro af R. St. anslagne
lill hvarje utgift, och att R. St., för bestridande af dessa utgifter,
till K. M:s disposition ställt serskilda inkomster. Vissa
statsinkomster äro af beskaffenhet att de inflyta under det året
för hvilka de äro beräknade, andra deremot först året efter det
för hvilket de debiteras. Dessa sednare skulle, i händelse af bifall
lill Utsk:s förslag, blifva tillgänglige om hösten eller 6 å 7
månader förr än nu. Det synes mig således vara tydligt att genom
en sådan tidigare intägt af medlen, blir man i tillfälle att
äfven tidigare besörja utgifterna, hvilket eljest icke kunde ifrågakomma
förr än påföljande året. De medel, som sålunda inflölo
om hösten, kunde utgöra omkring 1 million, och ersättningen till
löntagarne skulle troligen komma att uppgå till något öfver 1
million. Det skulle således ganska väl stämma öfverens, isynnerhet
då SlatsUtskts förslag icke innehåller att hvarje ränte-och löntagare
skulle vara berättigad att genast qvartaliter få uppbära sin
lön af Staten, utan den föreslagna reorganisationen först småningom
sättas i verket. Emellertid vill jag icke vidare tvista med
den värde talaren om möjligheten eller icke möjligheten af del
föreslagna liqvidalionssättet. Kan den värde talaren visa att löulagarne
skulle finna sig bättre belåtne med det af honom föreslagna
1 iqvidationssält, så har jag icke något emot dess anlagande.
Den ringa framgång Utsk:s betänk, i öfrigt vunnit inom detta
Stånd gör, att jag visserligen kan förutse hvad öde som förestår
denna punkt. Jag vill derföre icke yrka bifall derpå, utan,
för att icke splittra meningarne, medgifva att Frih. Palmstjerna.?
förslag må sättas i stället, i fall R. o. Ad. dertill lemnar sitt bifall.
Jag hemställer dock till Frihm, huruvida icke, utan rubbning
af de åsigter som ligga till grund för hans förslag, en liten
förändring deruti skulle kunna göras. Förslaget innehåller nemi.
att lönerne skulle beräknas och utbetalas efter årets markegång.
Jag tillstyrker alt det måtie heta, det lönerne skola utbetalas till
det belopp, hvarmed räntorna för året af de skattskyldige lösas
och utbetalas. Orsaken lill denna min framställning är den, att
om R. St. skulle besluta att räntorna skola lösas efter medelpris,
så är det gifvit att ersättningen äfven bör utgå efter samma grund.
Om den redaktion jag föreslagit, antages, så rubbar det icke i
ringaste mån förhållandet, för den händelse all det af Utsk. föreslagna
liqvidalionssättet icke skulle godkännas, utan räntorna skulle
komma att fortfarande, såsom hittills, lösas efter årets markegång.
Den förste värde talaren har icke velat ingå i sjelfva saken,
jag tror det dock vara nödvändigt att se den i sin helhet
för ali kunna rätt bedöma den. Det är troligen hvar och en
bekant hvilka olägenheter det nuvande indelta löningssätlet raed9
H. 13
194
Den 9 September f. m.
för. De skattdragande hafva under en längre följd af år klagat
öfver de olägenheter som uppkomma derigenom all de äro skyldige
alt leverera sina räntepersedlar till en löntagare eller indelningshafvare,
hvilken, då det faller honom in att så göra, kan
ålägga dem in natura utgöra deras räntepersedlar, hvadan de således
äro beroende af räutetagarens godtycke och anknmmer det
på honom att i möjligaste målto uppdrifva lösen för dessa räntor.
Följden deraf måste således blifva, att ett hemman som har till
beloppet, enligt skattläggningen, lika räntor med ett annat, kan
blifva olika loltadt, alli eftersom räntan är Kronan förbehållen
eller anslagen till en indelningshafvare. Den skattskyldige kan i
sednare fallet få betala mera än i det förra. Att olikhet eger
rum i de serskildta hemmanens räntor och alt skatterna icke stå
i förhållande till hemmanens storhet och afkastning, är en allmänt
känd sak. Derom är dock nu icke fråga och deruti ligger
icke någon egentlig orättvisa emot nuvarande egare. Deremot anser
jag billigheten fordra, att räntor, som äro bestämda till ett
visst belopp, icke böra förändras deraf att Staten faller på den
idéen att anvisa det ena hemmanets ränta att uppbäras af en räntetagare,
under det att Staten sjelf uppbär det andra hemmanets
skatt. Utur denna synpunkt tror jag att de skaltskyldige hafva
skäliga anspråk på att Staten måtte så ändra räntornas disposition,
ali de omlörmälde olägenheterna försvinna. Detta sker om Utsk:s
förslag antages. Ett vilkor derföre är dock att uppsägningsrätten
upphör. De nuvar:de indelta räntorna äro disponerade till enskilde
löntagare, hvilka antingen sjelfva uppbära dem, eller, såsom
de ränteägande corpserne och slaterne, hafva sina serskildle
uppbördsman. Detta förhållande skulle naturligtvis betydligen förenklas
om Slaten direkte uppbure samtlige räntorna, för att sedermera
lemna ränietagarne hvad dem tillkommer. Detta förslag
innebär icke något nytt. Jag har förut haft äran fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå, att redan år 1828 aflät K. M. till R. St.
på kammarcollegii och statskont:s förslag grundad nådig propos.
om vidtagande af en sådan förändring, att alla indelta räntor
skulle indragas lill statsverket och ersättas af bestämda statsanslag.
R. St. godkände då denna åsigt, ehuru den icke kom till
verkställighet, emedan den var ställd i sammanhang med förslag
till ny lönereglering, dertill R. St. icke beviljade medel. I stället
begärde R. St. alt K. M. ville, vid en följande riksdag, aflåta
fullständig propos. i ämnet. Delta skedde vid 1834 års riksdag,
då K. M förklarade att denna åtgärd vore den vigtigaste som
kunde vidtagas. Afven då förklarade R. St. att de godkände
grundsatsen, ehuru de, af tillfälliga omständigheter, trodde alt
verkställigheten deraf borde anstå. Vid 1840 års riksdag föreslog
K. M. reglering af landtslaternas löner, grundad på samma
princip, eller indelta löningssältels upphörande. Detta förslag kom
dock icke till verkställighet, af samma skäl som förr eller att R.
St. icke ansågo sig kunna bevilja de medel, som i sammanhang
dermed äskades till den nya löneregleringen. Vid sistl. riksdag
beslöto R. St., såsom bekant är, att indelningarne skulle indra
-
Den 9 September f. m.
195
gas odi utgå i kontanta löneanslag. K. M. och representationen
hafva således under en följd af 20 år godkänt denna grundsats och
dä torde icke mycket behöfva nu sägas för att bevisa dess riktighet.
.lag tror också att äfven om man ser saken ur synpunkten af den
löntagandes intresse; så skall man finna att han icke förlorar derpä,
utan att hans fördel tvertom derigenom befordras. Det är visserligen
sannt, -att, genom bibehållande af uppsägningsrätten, står det,
vid ett eller annat tillfälle, i löntagarens makt att, genom disponerandet
af räntepersedlarne in natura, bereda sig någon fördel emot
hvad han skulle hafva om han nödgades mottaga lösen derför efter
markegång, men han har äfven olägenheter deraf såsom t. ex. att
han mäste hafva att göra med en mängd olika räntetagare och om
dessa dä äro boende pä spridda häll, sä har han mycket besvär att
upptaga sina räntor, ifall han sjelf skall besörja det, eller också,
ifall uppbörden öfverlemnas till uppbördsmannen vid den korps han
tillhör, nödgas han vidkännas afdrag å sina inkomster såsom provision,
äfven sorn han ofta måste en längre tid vänta innan han
kommer i besittning af sin lön. Detta förhållande kan icke vara
annat än obehagligt för de i ekonomiskt afseende mindre väl lottade,
hvilket beklagligtvis torde vara fallet med de fleste. Det torde
vara hvar och en bekant, alt de svårigheter som i missvextår uppstått
för räntegifvare att utgöra sina räntor, ledt derhän att löntagare
icke kunnat bekomma sina löuingsräntor pä bestämd tid, eller
ens slutligen till fullt belopp, äfvensom han ofta mäste ingå uti
konkurser, för att få ut sin rätt. Detta har ibland gått sä långt
att regements-Iönings-direktioner nödgas upptaga lån, i afbidan på
uppbörden, på det att de löntagande icke skulle vara i saknad af sina
inkomster. Om man betraktar allt delta så tror jag det vara
lätt funnit, att den åtgärd som här är i fråga skulle medföra rättvisa
för ränlegifvarne och fördel för så väl Staten som löntagaren.
Mig synes det således vara allt skäl att bifalla Ulskts förslag. Jag
upprepar dock hvad jag nyss yttrade, eller att jag, för att undvika
splittring i meningarne, icke vill yrka bifall till detsamma, utan
förenar mig med Frih. Palmstjerna uti anhållan om bifall å det förslag
han nu här framställt; hemställande jag likväl till Frihm huruvida
han icke skulle vilja antaga den af mig föreslagna obetydliga re
daktionsförändringen
hvilken visserligen icke skulle verka till någon
rubbning i hans äsigter.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Rosenblad, Bernh.: På sätt jag redan yttrat då fråga
var om den 3:dje punkten, står den nu förevar:de fråga ingalunda
i omedelbart sammanhang med sislberörde punkt. Ty antingen räntorne
bestämmas i penningar helt och hållet, eller till största delen
i persedlar efter gammalt, eller dessa sednare reduceras till ett färre
antal (på sätt flere ledamöter önskat), så verkar detta för ingen
del på den fråga, som nu är å bane. Denna sednare fråga kan
afgöras oberoende af den förra. Hade tiden medgifvit mig att i
13*
196
Den 9 September f. m.
Utsk. fästa uppmärksamheten på §§:nes ordning, så skulle jag föreslagit
att framför denna § framflytta den 28 §, som omfattar de
begge vigtiga frägorne om en medelmafkegång och om optionsrättens
upphörande. Men fastän så icke skett, och ehuru man dessutom
i delta Stånd redan börjat föredragningen af den 20:de punkten,
finnes likväl icke någonting som hindrar oss att afgöra denna om
man blott gör det förbehåll att i fråga om ersättning för forsellön,
beslutet skall anstå, till dess öfver den 28:de punkten blifvit beslutadt.
Dä likväl nu frågan om uppsägningsrätten blifvit upptagen,
anhåller jag att förskottsvis få åberopa hvad min reservation derom
innehåller. Jag har deruti såsom nyttigt och billigt, ehuru icke
grundad! på rättsanspråk, ansett skyldigheten för räntegifvaren att
lefverera sina persedlar in natura, böra upphöra, pä det att desse
skulle befrias från de stora olägenheter, som med denna skyldighet
kunna varit förenade. Vidare har jag ansett att rättighet för räntegifvarne
alt få betala sina räntor efter medelmarkegångspris, skulle
för dem utgöra en högst väsentlig lindring i skattebördan, isynnerhet
i missväxtår, hvartill naturligtvis jemväl hörer att uppsägningsrätten
ä indelningshafvarnes sida försvinner. Men då jag sålunda
ä ena sidan yrkade detta, i det allmännas intresse, och äfven
ansåg att en mindre uppoffring frän Statens sida icke borde tagas i
betraktande, dä fråga vore att vinna elt stort ändamål, ansåg jag
å den andra sidan det vara billigt, att den, hvars rätt i detta fall
vore i fråga, finge full ersättning för hvad honom frångick. I sistberörde
afseende har jag derföre föreslagit alt en undersökning måtte
anställas ang:de denna ersättning. Ju mer jag sjelf undersökt
denna fråga desto mera har jag blifvit öfverlygad, att ersättningsbeloppet
ingalunda skulle blifva så stort, som man föreställer sig.
Men i de fall der ersättning kan ifrågakomma, ansåg jag både rättvisa
och billighet fordra, att den tilldelades vederbönde. Jag anhåller
att, när den 28:de punkten förekommer, få göra framställningar
i denna syftning. Nu återvänder jag till den 20:de punkten.
Då jag inom Utsk. voterat för den förändrade redaktion denna
punkt numera erhållit, anser jag mig böra fästa uppmärksamheten
på vigten af denna redaktionsförändring. Det förra tillstyrkandet
i denna del hade det felet, att, ehuru StatsUtsk. förklarat
sådant vara dess åsigt, förslaget likväl icke innebar någon säkerhet
derföre, att lönerne, efter det nya sättet för deras utgående, skulle
fortfarande tillhöra indelningsverket. För indelningshafvaren utgör
det nemi. cn trygghet, alt veta det hans lön är indeld, och följaktligen
oberoende af godlycke hos en riksdagsmajoritet eller en
voteringssedel i förstärkt StaisUtsk. Till förändring deruti erfordras
det nemi. K. M:s och R. St:s gemensamma beslut. Detta är afsedt
genom den nya redaktion, punkten fått. Likväl skulle jag
vilja derur borttaga en der förekommande, så lydande mellanmening:
”intilldess, vid blifvande nya löneregleringar, indragning deraf
kan komma att verkställas”. Ty äfven om en lönereglering kommer
att ske, kan jag icke inse något skäl hvarföre de stadgade lönebeloppen
icke skulle komma att tillhöra indelningsverket eller
hafva samma orubbliga helgd, som förut. Man har här påstått att
Den 9 September f. m.
197
det skulle vara en fördel för indelningshafvaren att fä sin lön uppburen
genom en särskild tjensteman. För min del tror jag tvärtom
att detta förhållande innefattar en bestämd förlust för honom.
Dä frågan förra gängen förevar omtalade man att under 1789 års
krig fick indelta arméen sina löner fullt ut i godt mynt, men icke
såsom den värfvade i s. k. fahnehjelmare eller andra kreditsedlar.
Men icke låg säkerheten för dem deruti, att deras räntor uppburos
af regementskrifvarne ulan derföre att de voro bestämda i
persedlar, som när de sedlar, hvarmed de. löstes föllo i värde, erhöllo
en motsvarande förhöjning i markegång. Likväl ifall man velat
gå så långt, inser jag icke hvad som hindrat den dävande regeringen
att anbefalla regemenlsskrifvarne likasom alla andra uppbördsman
att i uppbörden emottaga dylika sedlar efter tvungen kurs.
Då i Carl XII:s lid den s. k. upphandiingsdepulationen tillegnade
sig dispositionen öfver allt hvad både allmänna inrättningar och enskilte
hade att aflåta, så (ingo äfven regementsskrifvarne efter
tvungen kurs emottaga mynttecken. Den föreslagna förändringen
har det med sig, att indelningshafvaren har den dubbla vinsten,
alt dels kunna bespara sig den provision af 3 procent, sorn nu
betalas till regemensskrifvaren och dels alt han undslipper den
risk han förut varit underkastad. Ty regementsskrifvaren kan äfven
göra konkurs. Mig är bekant en sådan händelse dä denne
kom pä balance fastän det hjelptes genom enskild subskription. Således
skulle löntagarne icke blott fortfarande såsom hittills kunna
trygga sig vid indelningsverkets helgd, utan han skulle äfven slippa
från de anmärkta olägenheterne. I fall nu på sätt komitterade uppgifvit,
K. M. genom stadgandet af en särskild hösluppbörd, skulle
få särskilda medel att disponera (ett förhållande, som jag icke varit
i tillfälle att med den noggrannhet undersöka att jag derföre kan
fälla något omdöme,) — så vore derigenom dessutom tillfälle boredt
för indelningshafvarne att få sina löner redan under det år för
hvilket de äro faststälda, i st. f. att de nu icke utgå förr än det
påföljande. Under den tid jag var militär kunde man få ut sin lön
i Mars och April månader; men sedan löningsdireklionerne börjat
sin verksamhet, går det mera långsamt; och det lärer till och med
hafva inträffat att vederläde icke fått sina löner fullt ut förr än i
Maj och Juni månader. Således ifall man vill borttaga den af mig
omnämnda mellanmeningen, skulle jag tro alt del vore nyttigt och
väl om man ville bifalla Ulsk:s förslag i denna punkt, — naturligtvis
med öppen rätt att vid 28 punkten besluta öfver frågan om
forsellönee. Men af samma skäl, som Hr Sandströmer anförde, eller
för att icke splittra meningarne, får jag, för den händelse att
Frih. Palmstjernas förslag har mera utsigt än Utsk:s att blifva antaget,
förklara att jag icke har något emot bifall dertill. Jag beklagar
likväl att jag icke fullständigt kunnat fatta hvad det innehöll.
Jag tyckte mig likväl höra alt liqviden till räntetagaren skulle
ske efter årets markegång. Jag hemställer likväl till Frih:n om
det icke vöre rättast alt i stället sätta, ”efter den 10-åriga markegången
eller den som i 28:de punkten kunde blifva bestämd. Indelnigshafvaren
blefve derigenom tryggad för den vexling i hatts
195
Den 9 Sep te ml) er f. m.
lönebelopp, sora eljest skulle uppkomma deraf att spanmålspriset
ena året bestämdes till 10 och det andra kanske endast till 8 r:dr.
Delta är så mycket vigtigare, som vid skeende ombyte inom corpserne,
den som råkat fä sin lön efter den lägre markegången kanske
icke blir i tillfälle att. få ersättning efter den högre. Allt detta
är hjelpt genom att bestämma liqviden efter en 10-ärig markegång.
Dessutom tror jag icke det gerna går an att Staten uppbär ränlorne
efter en tioårig markegång, men betalar löntagarne efter den
årliga. Derjemte skulle detta olika beräkningssätt medföra osäkerhet
vid bestämmande af Statsverkets inkomster och utgifter samt
göra räkenskaperne vidlyftigare, hvilket naturligtvis också hade sina
olägenheter.
Hr von Hartmansdorff: Då jag förra gången yttrade mig
tog jag mig dpn friheten anhålla alt, i händelse någon vidhölle
Utsk:s betänk, eller derest man yrkade att: de indelta räntorne hädanefter
skulle af Statsverket uppbäras i sammanhang med kronouppbörden,
man mätte fä taga denna fråga serskildt under öfverläggning
samt att man imedlertid mätte undvika alt inlåta sig i öfverläggning
om de serskildta förslag alt verkställa denna uppbörd,
hvilka möjligen, af en eller annan ledamot, kunde uppgifvas. Nu
hafva vi hört serskilla förslag framställas ang:de denna verkställighet
och som möjligen flere äro att vänta hvilka med ihärdighet
komma att försvaras eller bestridas: så inser jag icke hvarföre denna
serskilta öfverläggning ej skulle kunna räcka lika länge som öfver
den 3:dje punkten. Denna olägenhet vore dock undanröjd om
Ståndet först ville öfverlägga och besluta blott om den enkla frågan,
huruvida indelta räntorna böra uppbäras tillsammans med kronouppbörden
eller icke. Om denna grundsats icke vinner Ståndets
bifall, sä skulle ju all öfverläggning om sättet såsom medförande
onödig tidspillan kunna undgås. Den som icke vill gifva sig ut pä
det äfventyrliga företaget att segla eller ro, han behöfver icke
sysselsätta sig hvarken med segel eller åror.
Uti denna fråga (jag talar blott om saken i allmänhet) förekommer
det orimliga förhållande, att den talare, som försvarar förslaget
eller vill att kronan skall uppbära medlen, anför många oell
stora skäl hvarföre indelningshafvare!! borde finna sig belåten med
en sådan förändring. Det är då förunderligt att indelningshafvare!!,
hvars förde! förmenas vara sä solklar! bevisad likväl är så stock
blind alt han sjelf Icke inser sin fördel, utan ali han mäste derom
undervisas af den ena Ståndets ledamot efter den andre. När man
dertill får höra att den störste indelningshafvaren nemi. Krigsbefälet
förliden höst yttrat sig i motsatt riktning så kan man icke nog
förundra sig öfver att andra nu vilja påtruga honom en förändring
hvars gagnelighet han bestrider. Man vill icke gifva sig ro till dess
att han sjelf begriper sitt bästa och derföre vänder sig till Konung
och Ständer för att få den rättelse man för honom anser så nödig.
Utan att nu ingå i någon omständelig vederläggning af de skäl, som
blifvit anförda för andringen, eftersom jag förmodar att R. o. Ad.
icke godkänner dem anser jag mig dock böra bemöta några af des
-
Den 9 September f. m.
sa yttranden. Man har omtalat huru det tillgick under 1789 ars
krig. Mahanda lefver ännu en eller annan sorn minnes det. Då
lärer så tillgått, att den sorn hade indelt lön fick sig något godt
mynt lillskickadt hemifrån, hvarmed han kunde hjelpa sig fram,
men de öfriga fingo hjelpa sig fram med nödmynt, eller de sedlar,
som kallades långrockar m. m. Det är vanligt i fattiga länder, att
när krig utbryter och man saknar medel till dess förande tillgriper
man hvad man kan, till och med så våldsamma åtgärder som Hr
Rosenblad berättat från Carl X11 :s tid. Sådana ytterligheter torde
väl numera icke vara att befara; men, att indelta arméen, som hittills
varit skyddad i sina inkomster sä att både officerarne sjelfve
och deras hemmavande familjer haft en nödtorftig bergning, hädanefter
skulle försättas i samma trångmål, som den värfvade arméen
redan varit, är illa nog.
Ett besynnerligt förhållande är det, alt oaktadt kronans uppbördsman
i allmänhet klaga deröfver alt de hafva mera göromål
än som kunna bestridas för den ringa lön de erhålla, vill kronan
likväl öka deras göromål, utan att någon det begärt och utan att
någon beredvillighet till lönernas ökande förmärkes pä sätt behandlingen
af landtstaternas lönereglering utvisar. En annan besynnerlighet
i denna sak är att räntegifvarne, hvars olyckliga belägenhet
och lidande, genom räntornas uppbärande af indelningshafvarne man
här utmålat, icke sjelfva kommit till Regeringen och begärt slippa
detta besvär. Lika förunderligt är det alt dä fråga uppstår om detta
besvärs borttagande så vill man icke ens höra om han det åslundar
utan man går honom förbi och bevisar sä solklart som Hr Rosenblad
med flere andra ledamöter alt han är lidande antingen han
tror det sjelf eller icke. Kommer så någon räntegifvare liksom i
går Hr Gyllensköld och förklarar att han är nöjd med sin räntas
utgörande på nu brukligt sätt, om han får behålla uppsägningsrätten,
så tiger man. Nu yttrar imedlertid Hr Sandströmer och andre
med honom det vara klart att uppsägningsrälten å räntegifvarnes
sida skall upphöra i samma stund inbetalning förklaras skola
ske till kronan. Följaktligen skulle räntegifvaren, utan sitt hörande,
åläggas, att alltid med penningar gälda sin skatt. Denna sak hafva
vi både i går och flere dagar förut så vidlyftigt genomgått att
jag nu icke vill trötta R. o. Ad. med upprepande af hvad jag
förut sagt. Men dä här blifvit så mycket taladt om det prejeri,
för hvilket räntegifvare skola vara blottställde, torde det vara skäl att
yttra något som visar motsatsen. Jag kan anföra exempel pä en
löningsdirektion vid ett indeldt regemente, som lät slutliqviden för
1845 års räntor anstå till år 1847 och icke indrog 1846 års räntor
förr än innevande år 1848, allt med afseende på de missväxter,
som drabbat landet. Om officerare af indelta arméen vore här
tillstädes och om de ansåge det ens nödigt att omtala huru löningsdirektionerne
i allmänhet bemöta sina räntegifvare så skulle de kunna
anföra många andra dylika exempel. Det säkra är att om räntetagaren
eller hans ombud upphörde alt med uppbörden hafva befattning
och hon i stället öfverlemnades åt kronofogden, så finge
räntegifvaren icke anstånd på halft år, ännu mindre på ett helt eller
200
Den 9 September f. m.
ännu längre tid, utan han nödgades betala på bestämd tid, hvilket
blefve än sämre än det nuvartde förhållandet, emedan större summor
måste på en gång af landet i skulder utgöras
Jag vill såsom sagdt är, icke trötta 11. o. Ad. med att andraga
flere skäl, emedan jag hoppas att det anförda, och kännedomen
om ställningen i vårt land, skall förmå Ståndet ogilla den föreslagna
förändringen och derigenom befria sig från all öfverläggning öfver
sjelfva sättet att gå till väga, hvarom icke ens vederbör:de embetsverk
haft tillfälle att sig utlåta. Att nu på förhand bestämma
sig för det ena eller andra förslaget, anser jag desto mindre vara
lämpligt som de nya förslagen tagas så lätt att en talare hvilken
förklarat sig icke hafva riktigt hört hvad Frih. Palmstjernas förslag
innehölle, likväl ville förkasta sitt eget förslag för att antaga dennes.
När man behandlar förslagen så lösligt, torde R. o. Ad. finna,
huru äfventyrligt det är att antaga något af dem. Jag förnyar
min vördsamma anhållan till Ståndet, att vi måtte snart få afsluta
ärendet, äfvensom till de värde talarne att de fördenskuld mätte
hålla sig till hufvudsaken.
Gr. Sparre, Erik: Jag kan icke med den siste värde talaren
hysa den förhoppning att R. o. Ad. skall behandla denna fråga
såsom den 3:dje punkten, d. v. s. helt enkelt afslä all förändring.
Jag är van att på detta rum höra upprepas, att hvarje fråga är
för tidigt väckt; hvad den nu före vande beträffar hafva vi redan
flere gånger hört att den är öfver 100 år gammal. Månne man
då icke haft tid att uttänka det lämpligaste sättet för en förändring.
Den siste värde talaren har sagt att räntetagarnes fördel vid förändringen
varit åsidosatt. Men det är väl icke blott räntetagarnes
fördel som här är i fråga. Det är äfven räntegifvarens intresse som
måste afses, och en förändring måste vidtagas som förenar den
förres med den sednares. Den siste värde talaren synes glömma
detta. Månne dä räntegifvarnes fördel medgifver att det nuvande
uppbördssättet skall bestå? kan det vara öfverensstämmande med
dennes intresse att en innehafvare af ett löningshemman åläggas att
föra sin spanmål 5 å 6 mil åt ett håll, andra räntepersedlar åt ett
annat och att sålunda nödgas underkasta sig en resa af måhända 30
mil för att utgöra en ringa ränta af kanhända blott några r:drs
värde, dervid resekostnaden uppgår till vida större belopp än sjelfva
räntan. Bjuder icke billigheten, att Staten åtminstone så till
vida går den tungt beskattade jordbrukaren till möte, att han befrias
från att åt olika håll och till olika personer utbetala sina skatter.
Jag tror icke att någon utförligare bevisning för nödvändigheten af
en förändring i detta afseende är behöflig. Man har här ifrågasatt,
huruvida prejerier verkligen egt rum. Kan man väl uppriktigt förneka
det? Men det sker icke, säger man, i allmänhet. Om också
blott på ett ställe sådant inträffat, så synes mig så Jänge det är
möjligt deruti liggga tillräcklig anledning att vidtaga en författning,
hvarigenom sådant prejeri förebygges. Man har här vidare yrkat
på, att gamla institutioner torde bibehållas. Jag läflar med hvar
och en i vördnad för våra gamla institutioner särdeles dem, på
Den 9 September f. m.
201
hvilka samhällets bestånd hvilar. Men jag anser rätta sättet att bibehålla
dem vara att lämpa dem efter tidens fordringar, och detta
gäller i synnerhet i fråga om ekonomiska författningar hvilkas förändrande
under tidernas lopp är nödvändigt. Det är nu endast
fråga om en förändring i det sätt hvarpå embetsmännen uppbära
deras löner, men icke kan man väl säga att samhällets bestånd
hvilar derpå särdeles då meningen ej är att minska deras inkomster.
Man åberopar vidare den risk som skulle uppstå för räntetagarn
om räntorna indrogos till Statsverket för att sedermera till
vederbönde utbetalas. Det är till förekommande af en sådan risque
som SlatsUtsk. nu tillstyrkt att uppbörden bör ske för indelningshafvarnes
räkning. Frih. Palmstjerna har gått ännu längre och
tillstyrkt att uppbörden bör för deras räkning deponeras i landtränterierna.
Man synes här frukta för att verkställande makten
det oaktadt skulle kunna frestas att tillegna sig dessa medel, men
månne icke den Konungens rådgifvare som tillstyrkt en sådan åtgärd
derigenom skulle blottställa sig för aktion. Finnes det då
icke någon annan utväg att förekomma ett uppenbart lagbrott än
att bibehålla en institution hvars orimlighet ådagalägger sig sjelf.
Man har talat om den stora fördel som skulle tillskyndas räntegifvaren
derigenom att räntelagaren sjelf verkställde uppbörden eller
också lemnade uppbörden åt något ombud och denna fördel
skulle bestå deruti alt vid ett eller annat tillfälle anstånd lemnades;
Men har man då icke hört talas om att anstånd lemnäs med kronouppbörder?
Det nuvaride uppbördsättet har olvifvelakligt den påföljd
att embetsmännen, som vanligen ej sjelf kan verkställa uppbörden
af sin lön, nödgas öfverlemna den åt en annan mot en viss
provision, det förorsakar således en minskning i hans inkomster.
Man har vidare yttrat att Frih. Palmstjernas förslag skulle vara omoget
skulle vara för tidigt väckt och obetänkt. Jag tror för min
del och hoppas att R. o. Adis flesta ledamöter dela den öfvertygelsen
att förslag från denne man icke varit ansedde såsom obetänkte.
Detta hans förslag är det så mycket mindre som det är 20 är
gammalt och desutom ganska ofta varit venlileradt. Jag tror således
att den yttrade farhågan om obetänksamhet är lemligen öfverflödig.
Jag tillstyrker bifall till Frihins förslag.
Ilr Rosenblad: Det är beklagligt att när Hr v. Hartmansdorff
kommer till kraftorden, hvilka vanligen stå honom så väl till
buds när det lider emot votering, så är hans minne sä ofta slött.
Han har nu såsom ett talande skäl för hvad han yrkat anfört det
motstånd och det missnöje, som inom krigsbefälet förlidet år väcktes
emot det förslag komiterade afgifvit. Han har likväl dervid icke
erinrat sig att berörde förslag är någonting helt annat än det
som nu är föremål för öfverläggning. Komiterades betänk, innehåller
pag. 197 att alla till embets- och tjenstemäns aflönande anslagne
indelta räntor skola indragas till Statsverket samt förvandlas
till kontanta anslag, utan att ställas i något samband med indelningsverket,
således underkastade alla de vådor som kunna härflyta
af de förändringar penningen kan undergå, samt utsatta för de för
-
203
Den 9 September f. m.
ändringar, som inom ett förstärkt Utsk. kunna beslutas. Vidare var
det föreslaget att man skulle indraga alla de boställen, som nu disponeras
af löningsdirektionerne, d. v. s. beröfva c!em den lilla förbättring
eller utsigt till förbättring i deras ringa löner, som genom
stigande arrenden kunna ifrågakomma. Det förslag, som nu är föremal
för öfverläggning behäller deremot detta de indelta räntornes
samband med indelningsverket och det förslag jag väckte gick
ut på att företaga en undersökning, för att utröna huruvida vederbör:de
skulle lida någon förlust genom optionsrättens upphörande
och i sådant fall bestämma en skälig ersättning derföre. Kan väl
delta sägas vara detsamma som det förra, kan man väl sätta 2:ne
så olika förslag i paritet med hvarandra? Jag har sjelf med min
röst inom Utsk. bidragit till antagandet af det föreliggande modifierade
förslaget, hvilket är väsendtligen olika med det ursprungliga.
Jag är öfvertygad att indelta arméens officerare, om de finge kännedom
derom skulle dertill lemna sitt bifall. Vidare har Hr v.
Hartmansdorff såsom exempel på den milda behandling räntegifvare
skulle röna af löningsdirektionen, anfört att vid ett regemente lemnats
anstånd med utgörande af 184ö års räntor till slutet af är
1847. Men det är just i anseende till de förluster, som härigenom
kunna uppkomma, för löntagaren, som jag tror alt den af mig yrkade
undersökning till utrönande af den ersättning, sorn bör ifrågakomma
skall visa huru obetydlig denna verkligen är. Ar det väl
billigt att en fattig officer, som redan väntat ett år, skall vänta ännu
12 månader? är det väl billigt att löntagaren skall blifva lidande
derpå att denna af skonsamhetspligt varder iakttagen. Mig synes
det rättvisast vara att Staten, vid inträffande missväxter, lindrar
den vid sådant tillfälle särdeles tryckande skattebördan genom alt
fördela den pä flere efterföljande är. Det är äfven denna åsigt som
ligger till grund för förslaget om en tioårig medelmarkegång. Hr von
Hartmansdorff har påstått att om vid det exempel han omnämnde,
kronofogden haft uppbörden, skulle samma skonsamhet icke hafva
varit iakttagen. Det är dock allmänt kändt att en som hade sin
Konungsliga pligt i delta afseende alt uppfylla, nemi. K. M., att
Han medgaf att i de orter som varit mest lidande af missvexteu
der skulle hälften af skatten fä erläggas uti Irenne terminer under
året efter det för hvilket de bordt utgöras.
Frih. Palmstjerna: Med den hemställan Hr Sandströmer
gjort, att i mitt förslag skulle i st. f. beräkningen efter årlig markegång,
insättas ett bestämmande af innehåll alt ersättningen till
löntagarne skulle utgå efter den markegång hvarefter de skatlskyldige
sjelfve utgöra sina räntor, är jag ganska belåten och skall vidtaga
den rättelse han åstundan Hvarföre jag nämnde årlig markegång
var det, att jag ansåg att frågan om en medelmarkegångs antagande
till rättesnöre vid räntornas utgörande, numera, till följd
af R. o. Ad:s beslut ronde 3:dje punkten, förfallit. Har jag misstagit
mig härutinnan, sä vore det mig kärt. Den rättelse som såväl
Hr Sandströmer som Hr Rosenblad föreslagit är af beskaffenhet
att den lämpar sig såväl efter det ena som det andra beslutet, det lärn
-
Den 9 September f. m.
203
par sig så väl efter den gamla ordningen med årlig markegång som
efler den föreslagna förändringen med ett medelpris af flere års
markegång. Jag vidtager således gerna denna förändring och har
redan vidtagit den i milt förslag der den kommer alt inflyta på
tvänne ställen nemi. såväl i det första som i det tredje mom. Jag
anser det äfven vara nödvändigt att på samma gång man pröfvar
oeh beslutar öfver frågan huruvida de indelta räntor, som äro anslagna
till löntagare, skola indragas lill kronan för att af Statens
uppbördsman indrifvas, man äfven beslutar om sältet huru löntagarne
skola erhålla sin betalning utur kronans kassor; ty sättets beskaffenhet
förändrar enligt min öfvertygelse i väsentlig mån sjelfva
förhållandet. Det förslag Utsk. i detta afseende afgifvit skiljer sig
ganska betydligt frän det jag afgifvit: Utsk. yttrar sig nemi. icke
öfver frågan pä hvad sätt löntagaren skall få ut sine af kronans tjenstemän
uppburne räntor. Förslaget lemnar dem alldeles i ovisshet
om denna sak, och uttrycken äro sådane, att det synes snarare påtagligt,
det meningen är alt den brist, som kan uppkomma vid uppbörden
af de räntor som äro anvisade lill löntagaren, skall blifva
för dennes räkning. Löntagaren skulle således genom slarf å uppbördsmannens
sida eller lill följd af omöjligheten för denne att indrifva
räntorna, kunna gå i mistning af sina inkomster eller åtminstone
länge fä vänta pä deras ut fående och sålunda nödgas uppgöra
liqvider flera gånger om året. Jag anser nödvändigt att förekomma
detta, att tillförsäkra löntagaren att på viss tid utfå sin lön, alt betrygga
honom för alla de svårigheter och olägenheter, som, på sätt
nyss nämndt är, skulle kunna uppkomma genom antagande af Ulsk:s
förslag och att ställa så till alt denne löntagare hade samma säkerhet
att oafkortadt utfå hela sitt lönebelopp, som de tjenstemän
hvilka hafva penningelöner. Följaktligen är det efter min tanke
nödvändigt att besluta om sältet pä samma gäng man beslutar om
saken, ty annars kunde ett sednare beslut i detta afseende medföra
en motsatt verkan emot hvad man med det första åsyftat. I fall
nu vederbör:de skola i frågan höras, pä sätt här yrkadt blifvit, sä
måste väl R. St. och detta Ständ genom ett beslut i frågan, förorda
något visst förslag. Ty hvaröfver skola de eljest höras? Det
är icke nog alt ett förslag är uppgjordt af en enskild person, det
måste äfven vara antagit af K. M. eller åtminstone af R. St. innan
någon deröfver kan höras.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att Frih. Palmstjernas förslag,
sådant det nu lyder efter den modifikation deraf Hr Sandströmer
föreslagit och hvarpå Frih. Palmstjerna ingått, mätte varda uppläst,
tillika med R. St:s skrifvelse i ämnet vid sisth riksdag samt att jag
derefter måtte erhålla ordet.
Till följd häraf upplästes såväl Frih. Palmstjernas ifrågavar:de
förslag, med utbyte af orden: ”efter årets markegång”; emot ordalagen
”enl. den markegång, hvarefter de skattskyldige skola utgöra
sina räntor”, som ock R. St:rs till K. M. vid sista riksdag aflåtna
underd. skrifvelse N:o 233, i hvad den rörde indragning till Statsverket
af indelte ränlorne och kronobonden; hvarefter
204
Den 9 September f. m.
Gr. Lagerbjelke yttrade:
Af hvad nu blifvit uppläst torde R. o. Ad. finna att sednast
vid sistl. riksdag beslöts en reform i fråga om de indelta räntorna
och denna reform ganska betydlig i thy att sjelfva indelningarne
upphäfdes och indrogos till kronan hvaremot indelnirigshafvarne skulle
få ersättning motsvarande den gamla indelningen. Då man således
vid föra riksdagen ansåg saken vara så fullständigt utredd att
man fattade ett så genomgripande beslut, sä förefaller det sannerligen
oväntadt att man nu efter 3 års förlopp sknlle anse sig af
bristande sakkännedom förhindrad att ingå på en vida mindre vidsträckt
reform, nemi. den att räntorna icke skulle indragas till Stålverket
utan blott uppbörden deraf besörjas af Statens tjenstemän,
men sjelfva räntorna fortfarande anses såsom tillhörande vederbönde
stater och corpser. Om man eftertänker hvaruti fördelarne af indelningsverket
egentligen äro alt söka, skall man finna dem dels
deruti att natura-persedlarnes värde under tidernas lopp bättre bibehåller
sig än penningens, dels ock deruti alt indelningshafvarnes
inkomster icke vore sammanblandade med Statens öfriga Drätsel så
att ifall Statsverket vid något tillfälle skulle råka i trångmål, detta
trångmål icke skulle hafva någon inverkan på löntagarne. Deremot
kan det väl icke anses som någon fördel för löntagarne att af räntegifvarne
få sjelf uppbära den lön, som blifvit bestämd i persedlar.
Med ett sådant uppbördssätt äro stora olägenheter förenade
och det är upphörandet af dessa olägenheter som Frih. Palmstjerna
med sitt förslag velat åstadkomma. Det är nemi. gifvit att då missvextär
inträffar, är det synnerligen kinkigt för en löntagare att utfå
sina räntor. Det blir åtminstone ganska svårt för en löntagande embetsman,
eller en korps att då låta utmäta och pä offentlig auktion
försälja sina räntegifvares hemman. Man har ju äfven sett, på sätt
Hr v. Hartmansdorff sjelf uppgifvit att löntagarne fått vänta på sin
lön i hela 2 år. Det är väl då mycket bättre alt dessa löntagare
få ut sin lön genom de allmänna uppbördsmännens försorg, då en
sådan väntan icke kan komma i fråga. Säkerheten att räntorna
komma vederbönde tillgodo är, äfven om Staten skulle råka i trångmål,
på detta sätt lika stor som förut ty kronofogdarne äro att anse
endast såsom ombudsmän, som upptaga lönen åt indelningshafvaren.
Hvad räntegifvarne äter angår så skulle förändringen medföra
stora fördelar för honom, alldenstund, efter nuvande sätt, forslingsskyldiglieten
kan blifva högst tryckande, hvarförutan chikaner kunna
äga rum på båda sidor så länge som uppsägningsrätten är bibehållen.
Dessutom om äfven icke fördelen för de indelte räntegifvarne
alt få sina utskylder upptagne lika med kronans af de allmänna
uppbördsmännen skulle vara så stor, så har erfarenheten dock visat
att afundsjuka och missnöje uppstått deraf att räntan å det
ena hemmanet är kronan förbehållen och att ägaren således får
lemna den (ill kronan hvilken afsagt sig optionsrätt äfvensom forsellön,
hvaremot grannhemmanets ränta är indelt och måste lemnäs
till en indelningshafvare, hvilken fortfarande kan begagna sig
af optionsrätten, äfvensom till honom skall erläggas forsellön. Ursprungligen
har det icke varit någon skillnad emellan ett hemman
Den 9 September f. m.
205
hvars ränta 5r Staten behållen och ett sorn är indelt, men sedan
II. St. 1830 efterskänkte Kronans uppsägningsrätt och jemväl afstodo
ifrån forsellön för den kronan behållna spannemål, måste det
väcka missnöje att den indelta räntegifvaren är sämre lottad än
hans granne, då det blott är en händelse att den enes ränta är
kronan förbehållen, den andres åter indelt. För att nu försätta båda
dessa grannar i lika god ställning är det efter min öfvertygelse
nödvändigt att skatten af båda hemmanen upptagas på samma sätt,
hvilket äter skulle ske genom Frih. Palmstjernas förslag, hvarföre
jag äfven anhåller om Hr Gr. o. Landtims propos. till bifall derå.
Frih. Cederström: Jag begärde ordet när Gr. Sparre förklarade
att vi äro Svenska folkets representanter och att det är räntegifvarnes
fördel som bör afses. Jag instämmer med honom deruti
att vi äro Svenska folkets representanter och det till följd af
Sveriges grundlagar, hvarest stadgas hvilka funktioner oss i sådan
egenskap åligga. Men der finnes icke någon enda § som säger att
vi skola afse räntegitvärens fördel framför ränletagarens och öfriga
medborgares bästa. Desse sistnämnde äro till antalet 5 å 6 gånger
sä mänga, som de hemmansägare hvilkas intresse man vili gynna.
Man måste väl också tillse att dessa sednare icke befrias från
onera, som de äro skyldige att utgöra. Jag tillhör icke den klass
af representanter som vilja taga ur den ena fickan för att lägga
i den andra. På det sättet tror jag mig icke kunna uppfylla mitt
representantkall. Jag tror att man bör afse att skydda allas fördel,
och att det är ett väsendtligt vilkor för ett samhälles bestånd
och för hel gden af dess institutioner, att bestående rättigheter endast
pä ett rättsenligt sätt förändras. Utaf den på Gr. Lagerbjelkes
begäran upplästa underd. skrifvelsen till K. M. finna vi visserligen,
att R. St. uttryckt den önskan, att de indelta räntorne måtte
indragas till Kronan, dock under vilkor att sådant kunde ske, utan
alt någon derigenom blefve i sin lagliga rätt förnärmad. Jäg är af
samma tanke nu som vid förra riksdagen, eller att hvad som kan
åtgöras utan att det sker pä någons bekostnad bör vidtagas, men
hvad som endast kan ske på bekostnad af många och till vinst för
några fä, det bör icke äga rum. Denna åsigt kommer jag alltid
att vidhålla, man bar trott att det skulle innefatta en fördel för
ränletagaren att hans ränteinkomster uppbures af kronan och att
han sedan finge dem kontant ur Kronans kassa. Man har här förbisett
den för icke länge sedan inträffade händelsen, då Statskassan
befanns vara i det betryck att man måste tillgripa alla publika kassors
medel, och då regeringen måste utgifva nödmynt, samt förvandla
rikets gäld till ett mynt för att kunna reda sig. Då detta
icke förslog, utgaf man s. k. långrockar och Fahnehjeimare, som
öfrige löntagare nödgades hålla till godo, i st. f. riksmynt. Indelta
arméen deremot utfick sina löner i Sveriges mynt. Andra krig
i vår historia visa enhanda förhållande dock icke sä våldsamt som
under 1789 års krig. Afven under 1808 års krig inträffade så beskaffade
oordningar. Gr:ne Sparre och Lagerbjelke hafva förordat
Frih. Palmstjernas förslag; Gr. Lagerbjelke af det skäl att då R.
206
Den 9 September f. m.
Sl. vid förra riksdagen voro öfverens derom, alt en förändring borde
ske, så skulle det nu förefalla besynnerligt, om man nu komme
fram med farhågor deremot. Den värde talaren har dervid förutsett
att R. St. uti deras skrifvelse på sätt jag förut nämndt begärde,
att det skulle ske så framt icke någon i sin lagliga rätt derigenom
förnärmades. Nu är denna någon icke hörd öfver saken,
man har icke velat skaffa sig underrättelse om huruvida någon vore
belåten med förändringen, och således kan man väl icke säga
att så verkligen är förhållandet. Pä denna grund förklarar jag mig
förhindrad att besluta i saken, jag vill veta hvad vederbönde kunna
härom hafva att säga; och så tror jag att hvar och en representant
bör betrakta saken. Jag anser mig således förhindrad att lemna
mitt bifall vare sig till komiterades, Frih. Palmsljernas, eller till
hvilket annat förslag, som nu här kan framställas. Jag hemställer
derföre tillika att vi måtte få komma till den enkla framställning
Hr von Hartmansdorff gjort och att vi mätte undvika att gifva oss
in i diskussion öfver de olika förslag, som här blifvit väckte, samt
att ingen annan propos. måtte framställas än derpå, huruvida Ståndet
anser att någon förändring i förevande afseende nu bör beslutas,
på det att vi må säga nej dertill, hvarigenom alla dessa förslager,
de må vara af hvad slag som helst, skulle komma alt förfalla. Man
måste väl erkänna att den tid går fruktlöst bort som användes på
diskussion öfver förslagcr, som mäste anses komma att förfalla om
R. o. Ad. förklarar alt någon förändring icke bör ske.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om icke R. o. Ad. nu, då
tiden redan var långt framskriden och ytterligare 8 talare anmält
sig till erhållande af ordet, behagade uppskjuta öfverläggningen om
den förevande 20:de punkten till eftermiddagens plenum; hvilket
bifölls.
Anmäldes och lades på bordet ett från StatsUtsk. inkommit
mern. N:o 315, med förslag till votenspropos., i anledning afRiksSt:ns
skiljaktiga beslut, ronde eftergift i arrendet för Mörrums
kronolaxfiske i Blekinge län.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 9 September e. m.
207
Lördagfen den 9 September 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdr. för denna dag f. m.
Fortsattes pröfningen af SlatsUtsk:s utlåt. N:o 312, i anledn.
af erhäilne återremisser å betänk. N:o 242, ang:de dels K. M:s
Nåd. propos. om beskaltningsväsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets
förenkling, dels enskilda, i samma ämnen väckte motioner.
Under fortsatt öfverläggning om 20:de punkten yttrade sig:
Hr Å kerman, Fredr.: Konservativ i den åsigt, som jag
vid förra riksdagen, då detta ämne förevar, yttrade, och som då bifölls
af det H. Ståndet, samt under en tiderymd af 20 är städse
af så väl Regering som Stånden ansetts nyttig, får jag förklara, att
jag äfven nu hyllar den. Det är likväl både vid denna och förra
riksdagen äfvensom i dag så mycket ordadt i ämnet, att jag kan vara
ganska kort.
Det är 3:ne frågor, som vid bedömandet häraf böra bemärkas
nemi. huruvida saken öfverensstämmer med det allmännas fördel,
huruvida det instämmer med räntegifvarnes intresse och huruvida
det stämmer öfverens med räntetagarnes fördelar.
Jag tror mig icke behöfva fästa uppmärksamhet derpå, hvilka
fördelar skulle uppstå för Staten genom förenkling i redogörelse och
uppbördsverket, om den föreslagne förändringen blefve vidtagen.
Att det är en fördel för räntegifvarne att slippa klander och uppsägning
på de lefvererande persedlarne, torde icke eller vidare behöfva
omordas. De folkombud, som äro närvande vid riksdagen,
och sorn pläga yttra sig, hafva, om jag icke misstagit mig, varit
enstämmiga om denna punkt.
Hvad åter angår räntetagarnes fördel, så hafva väl föreg:de talare
sökt ådagalägga, att äfven den, genom den nu föreslagna förändringen
skulle befrämjas. Jag vill endast till hvad de sagt, tillägga,
alt det inverkar menligt åtminstone på de civila embets- och
tjenstemännen att vara i beröring med folket, då mitt och ditt
kommer i fråga, såsom händelsen är emellan räntegifvare och räntetagare.
Detta för dessutom deras verksamhet ifrån den sfer der
de egentligen böra sysselsätta sig. Det tvingar tjenstemännen att
understundom blifva handlande, understundom advocat, der han icke
frivilligt får ut sina räntor, utan nödgas anlita publik auctoritet.
Det är mycket taladt om den fara, som skulle uppstå, att utfå sin
aflöning till samma belopp, som för närvarande. En sådan fruktan,
jag medgifver det, kunde i någon mån ega rum i afseende på
det förslag, som StatsUtsk. gjort, och der en liten mellanmening
är inlagd, som kan innebära, såsom man brukar säga, en begraf
-
208
Den 9 September e. ni.
ven hund; men en sådan fruktan behöfver man icke hafva, ifall
R. o. Ad. skulle gilla det förslag, som Frih. Palmstjerna på f. m.
framställt. Derigenom bibehållas lönerna vid samma belopp för
framtiden som nu. De persedlar, som till hvar och en löntagare
äro anslagna, förvandlas efter markegång, den må då bestämmas
för äret eller för 5 å 10 år på en gång, det är detsamma och
skillnaden utgöres endast deraf, att för närvande uppbäras dessa
räntor, hvad militären angår, af regementsskrifvaren, hvaremot de
hädanefter skulle komma att uppbäras af kronofogdar. Man har
befarat, att det icke skulle innefatta samma säkerhet, men jag kan
icke finna annat än att räntornas uppbärande af kronofogdar och
redovisande i sammanhang med kronans öfriga uppbörder skulle gifva
en ökad säkerhet, ty man har Gudnäs mångengång erfarit att
kronofogdar i de särskilda länen hafva kommit på balance, men alldrig
har man hört, alt det utgjort något hinder för räntorna som
orten betalar till kontanta löner, att utgå fullt af dem som desamma
utgöra skola. Föröfrigt tviflar jag mycket på att, om någon regementsskrifvare
skulle komma på balance, respective Iöningsdirektionerna
taga penningarne utur sina fickor, utan förlusten lärer väl
komma alt drabba löntagarne. Det måste således i min tanka vara
en stor fördel om uppbörden sker genom kronofogdarna i samma
ordning, som kronans öfriga uppbörd. Man har talat om den nedsättning
i lönerna, som skulle kunna ske till följd af en myntförsämring.
Jag nekar icke att en myntförsämring kan vara lika stor
nu och framdeles, som den förut har varit; men om vi uti allmänna
rörelsen få s. k. Fahnehjelmare eller hvad som liebst, så lära
väl de Hrr.-ne i alla fall komma att göra sin rund i landet, och
regementsskrifvarne lära väl icke kunna tvinga de räntegifvande,
när de liqvidera sina räntor, att göra det i bättre sedlar än dem,
som i allmänhet äro gängse. Det är för öfrigt gifvit att om myntet
blir sämre, så blir markegången relatift högre, och löntagaren
får så mycket flera sedlar till ersättning för att de äro sämre. Jag
förstår derföre icke att någon förlust härigenom skulle komma att
uppstå för indelta löntagare, hvilkas antal jag sjelf tillhör. En talare
på f. m. har sagt, att vi voro nog stockhufvade för att icke begripa
detta, men jag kan icke hänföra mig till deras antal, som
icke begriper, att stora fördelar af det ifrågavar:de förslaget skulle
uppstå.
Här har äfven uttalat sig i går och äfven i dag en stor ömhet
för rättvisans fordringar i detta fall. Jag mäste bekänna att
jag icke förstår att rättvisan genom förevande förändring kunde
blifva för nära trädd. Flere talare hafva sökt bevisa, att den juridiska
rätten icke lider alls. En af dem en utmärkt jurist, hvars
omdöme för några dagar sedan var tillräckligt att utan discussion
grunda Ståndets beslut i en högst vigtig fråga, var af samma tanka
som jag. Skulle man gå så långt i ömhet, som de värde talarne
vilja, sä ser jag verkligen icke många frågor i hvilka R. St. skulle
kunna besluta. Om jag till exemp. tagit emot en egendom med
mindre beskattning men sedan får höjd bevillning, så vore det ju
ock
-
Den 9 September e. m.
209
också ett bedrägeri. Jag kunde uppgifva 100 exempel der II. St.
laugt ifrån all vara sä ömma om rättigheter fattat beslut i frå
gor
der rättvisa och ömhet verkligen kunde och borde ifrågakomma.
Vid förra riksdagen beslöts, att om Staten behöfde jord,
sä måste den enskilde lemna den emot ersättning. Om något kan
kallas våld pä eganderätten, sä vore det väl detta. På samma sätt
kunde beslutet om en ny smidesstadga, sägas vara våldförande för
mångens rättigheter. Ville man gå så långt, så skulle man vara
förhindrad att fatta beslut i hvilken fråga som helst.
En värd talare på f. m. yttrade alt man brukar icke såsom representant,
taga ur den ena fickan och lägga i den andra. Jag har
varit representant i flere riksdagar, och det är ingen dag som roan
icke lager ur den ena fickan och lägger i den andra; ty när man
beviljar löner på ett håll och lägger skatter på ett annat, så är det
ju detsamma, som att taga ur den ena fickan och lägga i den andra.
Man har äfven yttrat farhågor, att om penningarne skulle komma
lill länsränterierne sä skulle medlen genom något våldsamt beslut
kunna ryckas bort till andra ändamål. Jag hoppas aldrig upplefva
den lid då något sådant våld skulle kunna komma i fråga, och om
en sä olycklig tid skulle inträffa, så mätte det icke vara militären
som skulle komma att lida derpå. Det vore då åtminstone deras
eget fel. Jag yrkar bifall till Frih. Palmsljernas förslag.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: En af de första talarne
som yttrat sig i denna fråga, har gjort anmärkmr vid Utsk:s förslag,
eller rättare mot dess syftning och i sammanhang dermed framställt
ett eget förslag till beslut för R. o. Ad. Jag anhåller först
att få besvara några af de anmärkmr som den aktade ledamoten har
framställt. De voro egentligen 3:ne.
Den första framställningen var den att Utsk. vid detta förslag
har ifrågasatt möjligheten af en blifvande lönereglering, och den
värde talaren sade, att när man bestämde lönerna så som här är
föreslaget, så borde man icke på samma gäng sätta i fråga att en
lönereglering skulle kunna ega rum. Jag tager mig likväl här friheten,
att fästa uppmärksamheten derpå, att här icke är fråga om
en ny lönereglering, utan blott om ett annat uppbördssätt af de befintliga
lönerna än som nu är föreskrifvet. Orsaken hvarföre Utsk.
har i en mellanmening i början af sitt tillstyrkande ifrågasatt en ny
lönereglering, var den, att Utsk. ansåg, alt genom de uttryck som
bär äro begagnade för att skydda indelningshafvare ifrån att blifva
rubbade i sina indelningar, dessa hade, äfven om räntorne skulle
ingå till Statsverket, samma säkerhet som förut, att få uppbära sina
löner, och att det vore nödvändigt alt göra förbehåll, att icke genom
denna åtgärd något hinder lades i vägen för en möjligen i
framtiden skeende lönereglering inom en och annan corps. Jag medgifver
visserligen, att det förbehållet icke här är hufvudsakligt, och
att det således kan förändras.
Den andra anmärkn:n af den värde talaren var den att Utsk.
hade i slutet af sitt tillstyrkande här yttrat: ”Ankommande dock på
9 H. 14
210
Den 0 September e. m.
K. M. att lata ifrågavar:de löneanslag och ersättning under det ;1r,
för hvilket densamma beräknas, på lika sätt, som kontanta löner,
qvartalsvis utbetalas”. Dervid har nämnde ledamot yttrat att det
vore i det hela ett skämt som lag deruti. Jag tror icke att detta
är förhållandet. Det är af komiterades betänk, upplyst, att de räntor,
som gä till löner uppgå till en summa af 858,000 r:dr. Komilerade
sä väl som Utsk. hafva här föreslagit att uppbördstiderna skulle
förändras pä sådant sätt, att den ena uppbörden skulle ske om hösten,
nemi. uppbörden af bevillningen. Dä afgifterna för öfrigt äro
desamma som förut, så uppkommer naturligtvis derigenom en penniilgelillgång,
som kan användas till att förskottera de indelta lönerne,
oell på detta sätt skulle efter min öfvertygelse, dä denna uppbörd
går till ungefär en million, detta fullt räcka till alt utbetala de
första qvarlalen pä del löpande årets löner, hvartill eljest ingen tillgäng
funnes; och när det föröfrigt beror på K. M., att bestämma
uppbördstiderne, så skulle jag tro att derigenom vinnes tillgångar,
att aflöna qvartalsvis; och det var just för att icke binda händerna
på K. M. i afseende pä tiden då denna förändring skulle inträda,
som Utsk. har trott det vara lämpligast att tillstyrka hvad som Utsk.
tillstyrkt.
Den tredje anmärkmn som af samma värde talare blifvit gjord,
är den, att del icke finnes uttryckt i Utskrs betänk, att löntagare,
när de fä uppbära sina löner genom Statens uppbördsman, skola
vara förvissade att icke något af deras löner skall komma att gå p;'«
restantier, eller med ett ord, att de icke äro förvissade om, alt fä
tillfälle uppbära sina löner, oberoende af huruvida räntegifvarne hafva
kunnat lemna fullt ut de räntor, hvilka dem ålegat. I afseende derpå
tager jag mig friheten fästa Hrrmes uppmärksamhet på hvad Utsk.
föreslagit. Orden lyda som följer: ”Men i den mån dylik dispositionsrätt
upphör skola alla ofvan omförmälde indelta räntor och liondeanslag
af de skatlskyldige utgöras efter enahanda grunder, som
för de kronan behållne äro gällande, samt uppbäras och redovisas i
sammanhang med krononppbörden, med rättighet för vederbörrde
corpser och tjenstemän, att ifrån ränterierna utbekomma hvad sålunda
för deras räkning skall uppbäras. Uti det ordet skall uppbäras,
skulle jag tro ligger fullkomlig säkerhet för alt beslutet icke
kan så tolkas att restantierna skola drabba löntagaren. Hade det
stätt hvad som för deras räkning uppbäres, dä bade naturligtvis
förhållandet varit, alt hvad som blef på rest, skulle blifva löntagarens
förlust, men när det står, att hvad som skall uppbäras
äfven skall utgå, sä tror jag icke att något missförstånd kan uppslå,
huruvida löntagarne skola få ut sina löner till fullo, eller de skola
få vänta på restantiernes indrifvande.
Sedan jag nu efter min förmåga besvarat de anmärkmr, som
emot Utsk:s förslag blifvit af den värde talaren framställda, så får
jag för min del förklara att sedan jag har hört och tagit kännedom
om Frih. Palmstjernas förslag till beslut i denna punkt, så anser jag
det visserligen fullt ut lika betryggande och ledande till samma mål,
som Utsk. bär har åsyftat. Den luifvudsakligaste skilnaden ligger
deruti, alt enligt Utskrs förslag, skulle löntagarne kunna få sina lö
-
Den 9 September e. m.
211
ner qvartalsvis, hvaremot enl. Frih. Palmstjernas förslag de skulle
få dem lialfårsvis. Jag är öfvertygad om att i den frågan är Frih.
Palmstjerna närmare att bedöma hvad löulagarnes rätt, deras hästa
och önskan kan vara.
Det kan således icke vara något hinder för mig att deruti förena
mig med Frih. Palmstjerna. Jag går således öfver ifrån Utsk:s förslag
i denna del, och förenar mig med den ädle Frih:n.
Ilar har under denna discussion af flere föregtde talare redan blifvit
så tydligen ådagalagd fördelen af den föreslagna förändringen i allmänhet,
sä väl för räntegifvare som räntetagare, att jag skulle tro att deremot
icke borde kunna mycket anmärkas. Hr von Hartmansdorff har här
i förmiddagens plenum yttrat att han förundrade sig öfver det man kunde
påstå, att delta förslag ledt till räntetagares fördel, dä man sett, att ränletagarne
sjelfva icke voro af den lankan. Hr von Hartmansdorff har
dervid åberopat krigsbefälets yttrande. Hvad beträffar krigsbefälets yttrande
sä rörde det ett väsendtligen olika förslag emot hvad som
här är framstäldt. Hr Rosenblad har redan redogjort för skillnaden
dem emellan i förmiddagens plenum. Dessutom förundrar det mig,
att under loppet af diskussionen öfver 3:dje punkten finna honom
icke vilja antaga såsom bevis på räntegifvarnes belåtenhet med att få
betala räntorna i penningar, BondeStis godkännande af den punkten.
BondeSt. måtte likväl erkännas vara lika mycket representanter för
räntegifvarne som krigsbefälet kan anses vara det för räntetagarne.
Den ena saken kan fullt ut motsvara den andra. Hr von Hartmansdorff
har önskat, att denna punkt skall delas i tvänne, med ett ord
att öfver sjelfva grundsatsen skulle serskildt beslutas, och sedermera
serskildt öfver tillämpningen. Jag tager mig friheten fästa R. o. Adis
uppmärksamhet på olämpligheten af en sådan delning. Dessa båda
frågor höra ovilkorligen tillhopa. Det är ju ganska tänkbart, att
man skulle vilja godkänna grundsatsen med den tillämpning, som
Frih. Palmstjerna föreslagit. Hvad som jag nu egentligen anser vara
föremål för öfverläggning är nämnde grundsats jemte dess tillämpning,
emedan de äro i en och samma punkt af Utsk. framställde
Det är visserligen sannt att här hafva, under loppet af denna öfverläggning
skett delningar af sammanhängande punkter, men jag har
för min del icke biträd!, någon sådan delning förut, och finner den
äfven i denna punkt vara i högsta grad olämplig, hvarföre jag Också
för min del får anhålla att propos. må framställas på Frih. Palmstjernas
förslag i sin helhet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Min granne klagade, då
han sist hade ordet, öfver mitt korta minne, emedan jag icke. skulle
hafva iakttagit hvad han sagt. Om någon har anledn. till en sådan
klagan, mot sina värde motståndare så är det jag. Gr. Sparre har
t. ex. förklarat det jag icke iakttagit räntegifvarnes rätt utan blott
läntelagarnes tält. Men just hvad Hr Rosenblad emot mig anförde
ang:de räntegifvarne, bevisar nogsamt, alt jag talade jemväl för dem.
Skillnaden emellan mitt sista yttrande lill fördel för räntegifvarne
och Gr. Sparres, är den, att jag, lika med R. St., vid förra riksda
14*
-
212
Den 9 September e. m.
gen, önskar att räntegifvarne sjelfva mätte få säga hvad de önska;
hvaremot Gr. Sparre åtager sig att utan deras hörande, säga R. o.
Ad. hvad räntegifvarne tänka. Denna talare har klagat deröfver, att
en räntegifvare mäste åt olika håll föra sina räntor, om det af räntetagaren
äskas. Della är ett misstag, ty en räntetagare får icke
skicka sina räntor af samma räntegifvare åt olika håll. Utgör deremot
samme räntegifvare sina räntor till flere serskilda personer, så
är detta ett fel i indelningen, som kan rättas, om deröfver klagas.
Gr. Sparre har ansett de missbruk, som ega rum å räntetagarnes
sida vara så skadliga att blott ett sådant på ett ställe eger rum, så
bör derföre hela ränteindelningen afskaffas. Hans mening är synbarligen
att för missbruket skall borttagas bruket.
Man har påstått, det jag förklarat Frih. Palmstjernas förslag
vara obetänkt. Ett sådant uttryck har icke undfallit mig. Jag har
sagt att det vore för tidigt, derföre att ingendera af dem hvilkas rätt
är i fråga, blifvit hörd, hvarken räntegifvare eller räntetagare. Det
är förgäfves alt man här vill göra sig till målsman hvarken för den
ena eller andra, annorlunda än att mati håller deras rätt öppen, att
sjelfve fä förklara sig, ty detta lärer väl icke tillkomma någon objuden
att göra. Här kan endast blifva fråga om, alt säga hvad man
vet hafva händt och hvad man deraf drager för slutsatser. Man har
sagt, det vara bättre att genast fä ut af Staten den lön, som någon
tillkommer, utan att vidare hafva med löningsdireklionerna att skaffa.
Man får väl höra om man frågar vederbönde indelningshafvare huruvida
de anse såsom en fördel, att icke längre hafva med iöningsdirectionen
utan i stället med kronans verk att göra. Det är sannt,
all om en fogde gör bankrutt så får löntagaren i alla fall ut sin lön.
Men efter vi nu tala icke blott om räntetagare och räntegifvare utan
äfven om hvad som kan vara Statens fördel, så måste man väl afse
den förlust som Staten äfvenlyrar derigenom att fogden får en större
uppbörd än förut, sålunda kan göra större balancer än förut, genom
den ena uppbördens betäckande med den andra, till försnillande af
kronans medel. Det förefaller mig besynnerligt, att så många Statens
embetsman, och deribland några af de högst uppsatta, kunna
fästa så mycken vigt vid en så ringa sak som den, alt uppbörden
skall gå genom kronans embetsman, och icke genom löntagarnes
egen försorg, på sätt som hittills skett. Det är obegripligt att sådana
män kunna fästa någon synnerlig vigt dervid, om de icke dermed
hafva andra afsigter än dem som utsägas, och hvilka de förtegna
äro förstår jag icke. Det är såsom ett slags bokhållare-enthusiasme
hade bemägtigat sig en mängd personer, som man eljest
skulle anse för att vara stadigt folk.
Frih. Palmstjerna frågar, hvem som skall höras, när intet förslag
är uppgjordt. Jag har förut sagt att förslag äro uppgjorda. De
äro till och med tryckta och så tjocka att de kunna knappt med en
hand fattas. Det är öfver dessa man skulle höra vederbönde. Att
denna fråga göres af Frih. Palmstjerna förundrar mig aldramest,
emedan han var ordftde i StatsUtsk. vid förliden riksdag. Utsk. föreslog
då R. St. att fatta följande beslut: ”Visserligen kan man antaga
att i en betydlig del af riket uti de norra provinserne, äfven
-
Den 9 September e. m.
213
sora i Bergslagsorterne, lefverering in natura aldrig ifrågakommer;
men de provinser, der åkerbruket är mera utvidgadt, spanmåls-produktionen
i följd deraf betydlig, och afsättningstillfällen tidtals saknas,
skulle möjligen, genom förändringen blifva lidande, och der
kunde lätteligen inträtfa, att en och en half tunna spannemål mottoges
för alt inbringa lösen för en. R. St. äro således af den mening,
att ehuru ovilkorlig lösen med penningar, i st. f. räntegifvares
rättighet alt, efter eget val, lefverera in natura, vore för statsverket
af icke ringa vigt, ett sådant åliggande likväl blefve för läntegifvarne
så menligt, att R. St. icke velat för närvande besluta annat
än räntegifvarnes börande i frågan”.
En talare, Hr Akerman, har sagt, att om militären skulle förlora
pä delta uppbördssätt, så vore det hans egen skull. Jag förstår
icke hvad detta vill egentligen säga, men hvad som har händt
det vet jag. Utom det exempel frän 1789 års riksdag sorn är anfördt
kan jag äfven nämna hvad en officer har sagt för mig, sedan
jag talade i förmiddags, nemi. att under 1808 och 1809 årens krig,
dä han var anställd vid krigsacademien, sä gick det derhän, att dessa
officerare anställda hemma i landel icke en gång fingo ut sina löner,
utan fingo blott ett halft qvartal i st. f. det hela och finge till
och med vänta på denna hälft. Var detta deras skuld ? Hr Akerman
har sagt, att det inverkar menligt på civila embetsmäns verksamhet,
om de skola sjelfva hafva befattning med sin uppbörd, och han säger
sig vara hvad jag icke är, nemi. indeldt löntagare, samt att han
för sin del skulle önska, alt han vore befriad från delta bestyr. Jag
torde dä fä till hans upplysning om hvad som troligen väntar hans
efterträdare, om det icke drabbar honom, omtala huru det gick med
landsh. i Christianstad, äfvensom med landsh. i Malmö. Under Carl
den XI:s tid anhöll landsh. i Christianstad, att ^slippa den besvärliga
indelningen. Han tyckte troligen såsom Hr Akerman, att det var
skadligt för tjenstens skötande. Nu tilldrog det sig så, att ungefärligen
100 år derefter var landshöfdingelönen i Christianstad så nedsjunken
att landsh. hade vida mindre inkomster än landssecreteraren
och landskamereraren, hvilka hade bibehållit sina indelta löner.
Landsh. måste då vända sig till K. M. och begära löneförbättring.
Hr Akerman har sagt, att om man finner detta förfarande, att besluta
ulan vederbör:des hörande, vara ett ingrepp i eganderätten,
så vore ju detta endast alt afgöra frågan på samma sätt som beskatt
ningsfrågor
i allmänhet afgöras, efter man ålägger bevillning äfvenledes
ulan vederbör:des hörande. Det är skillnad emellan dessa förhållanden,
emedan Reg.F. uttryckligen skiljer de ordinarie skatterne
ifrån bevillningen, likasom serskilda författningar bestämma huru det
skall tillgå med de ordinarie skatterna och Reg.F. omtalar serskildt
huru det skall förhållas med indelningsverket.
Man har äfvenledes omtalat här, huruledes afstående af jord
emot ersättning icke kunde anses vara ett ingrepp i eganderätten.
Skillnaden dervid är den, att den som afstår sin jord får full er
sättning
och derutöfver. Kunde arméen eller indelningshafvare i
allmänhet påräkna att få, icke allenast fullt, utan äfven mera, så
skulle de förmodligen komma alt säga ja. Jag måste också tillägga
Den 9 September e. m.
några ord i afseende på Frih. Tersmeden» yttrande. Likasom Gr.
Sparre talat pä alla Böndernas vägnar, så tror sig Frih. Tersmeden
kunna tala pä K. beflndes vägnar. Jag kan likväl icke åtnöja mig
med deras utsago.
Frih. Tersmeden har ansett det vara nog när de vid riksdagen
församlade ledamöterna af BoudeSt. äro för frågan. Det är likväl
många andra i landet än BondeSt:s ledamöter och de hafva också
rätt att blifva hörda. Dessutom har jag hört flera bönder förklara
att de skola anse denna förändring rakt stridande mot deras fördel.
Slutligen har Frih. Tersmeden velat förhindra mig att dela frågan,
och bestridt milt yrkande derutinnan. Jag tror, att detta bestridande
är fruktlöst, emedan det är grundlagsvidrigt. 54 § Riksd.-  Ordn. innehåller följande: ”Dä propos. till fattande af ett definitift
beslut öfver en Konungens framställan eller ett betänk, eller en af
enskild riksdagsman väckt fråga är med ja och nej besvarad, och
anmärkn:r i saken under diskurserna gjorda bör propos. inrättas i
enlighet med deni; och skulle målet under diskurserna, skiljas uti
flera delar, hvaröfver serskilda anmärkmr göras, dä skall, enär sådant
äskas, propos. öfver hvardera delen serskildt anställas”. Det
kan således icke förvägras, att göra en sådan delning som jag begärt.
Besynnerligt är det att Frih. Tersmedan befanns alldeles stum,
när Hr Sandströmer begärde delning af en punkt, men då Hr von
Hartmansdorff vågade göra framställning om samma rätts åtnjutande
som Hr Sandströmer, då sätter sig Frih. Tersmeden deremot.
Jäg fortfar att vördsamt anhålla om afslag ä denna punkt.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Delta ämne har redan, efter
hvad mig synes, blifvit sä fullständigt utredt af åtskilliga talare, hvaribland
jag i främsta rummet vill nämna Frih. Palmstjerna, Gr. Lagerbjelke,
Hrr Sandströmmer och Akerman, att det skulle vara att
missbruka R. o. Ad:s lid, om jag nu ville närmare ingå i sjelfva
ämnet. Då dertill kommer, att motsidan genom sin förnämsta målsman
Hr von Hartmansdorff upptager hvad som blifvit yltradt på ett
sådant vanställande sätt att det sorn upptages, är något helt annat
än hvad som blifvit sagt, såsom t. ex. då han säger att krigsbefälet
skulle hafva yttrat sitt ogillande af hvad som här blifvit föreslaget,
dä likväl den värde talaren måste veta att den punkt, hvaröfver
krigsbefälet kunde yttra sig var något helt annat äu del som 1111 är
under öfverläggning; då han upptager ett yttrande af Frih. Palmstjerna
sålunda, att det helt enkelt oskulle innebära en fråga om
hvem sorn skulle höras, och af Hr Akerman, sålunda som skulle
han hafva sagt, att det vore arméens eget fel om den förlorade, dä
han blott yttrat att det kunde så vara, under den förutsättning som
Hr von Hartmansdorff sjelf gjort, nemi. att väld och icke rätt vore
gällande, med mera dylikt; så anser jag det verkligen vara utan
ändamål att ingå i någon vederläggning af sådana påståenden, ulan
tror mig göra rättast, då jag uraktlåter allt vidare ordande i ämnet,
och blott yrkar bifall till Frih. Palmstjernas förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Ehuru discussionen redan tillräckligt
länge har fortgått, så att R. 0. Ad. måhända tröttnat vid
Den 9 September e. m.
215
att höra lieie talare, vägar jag likväl vördsamt anhålla örn 1$. o. Adis
benägna tillgift, om äfven jag i denna del af frågan vågar framställa
några anmärknir. Innan jag likväl inlåter mig i bedömande
af Frih. Palmstjernas förslag, hvilket lärer vara det, som med undanskjutande
af StatsUtskis utlåt, kommer att utgöra föremål för K.
o. Adis pröfning, anser jag mig böra upptaga, hvad som hans hufvudsakliga
respondenter hafva andragit till försvar för detta förslag.
Jag börjar således med hvad Gr. Sparre har yttrat.
Grin har uppdragit en mörk målning öfver de räntegifvares
ställning, hvilka blifvit indelta på militien. Han har här förespeglat
de förskräckliga svårigheter, ja olyckor tillochmed, som de skulle
vara underkastade i thy att de måste lefverera ett lass ved på ett
ställe, en kappe säd på ett annat ställe o. s. v. .lag tror t. o. m.
det Grin yttrade, att de skulle kunna nödgas att pä ett 3:dje ställe
lefverera en gås. Grin synes likväl i detta fall icke vara serdeles
bekant med hvad de ekonomiska lagarne innehålla. Hr von Hartmansdorff
har redan i detta hänseende gifvit Grin några upplysningar,
men jag tror mig böra göra desamma ännu fullständigare. Det
är nemi. i nu gällande författningar bestämdt förbudet för en räntetagare,
att anvisa sin räntegifvare att föra den ränta han skall erlägga
till mer än ett ställe. Det står i 1748 års författning att
”icke allenast spannemälen utan ock öfriga s. k. hufvudräntor och
indelta persedlar skola antingen lösas efter årlig markegång eller i
rällan tid affordras, allt på en ort inom lagsagan till bostället eller
annorstädes, på det landtmannen ej må med många forsslor betungas”.
K. Mis nåd. förordning af d. 18 October 1815 inskränker
räntegifvarnes forslingsskyldighet till 6 mil från deras hemvist inom
vissa län och till 8 mil i andra län. Vidare innehåller denna förordning,
att hvad afradsspannemål beträffar, så är det räntegifvarnes
ovilkorliga rättighet, i händelse denna spannemål uppsäges, att forssla
densamma till indelningstagarens boställe, om han har något sådant,
såvida det ligger under de 6 eller 8 milen ifrån räntegifvarcus
hemvist.
Och då härtill kommer att 1684 Ars reglemente, jemte K. M:s
nåd. förklaring deröfver af 1685, stadga, att regementsskrifvaren
skall uppbära räntan af sådana krono- och skattebönder, som kunna
vara anslagne lill angment på 3 å 4 rusthåll eller till mer än en
på lön och fördel, så behagade R. och Ad. af detta allt benäget finna,
att det icke står så illa lill med vården om räntegifvarnes rätt och
bästa, som Gr. Sparre uppgifvet, äfvensom att den af Grin förespeglade
olägenheten för räntegifvare alt pä flera bäll nödgas lefverera
sina räntor är alldeles ogrundad.
Gr. Lagerbjelke har, sedan han låtit genom Riddarh.-secret.
uppläsa det vid sistlidne riksdag fattade beslut i förevaride fråga,
åberopat detsamma såsom stöd för den äsigten att R. St. icke nu
skulle kunna, eller ens böra, i afseende på räntegifvares och räntetagares
ömsesidiga förhållanden, frångå hvad R. St. vid ett föregide
tillfälle beslutat. Visserligen kunde det vara önskvärd! om R. St.
alltid handlade så, att man icke behöfde den ena riksdagen göra
om hvad man gjort vid den andra; mea att i detta fall, förhällan -
216
Den 9 September e, m.
det beklagligtvis är helt annorlunda, det har erfarenheten i århundraden
bevisat. För icke längre tillbaka än vid sistlidne riksdag
lyckades man med mycket besvär, och efter mycket bemödande, att
genomdrifva LagUtsk;s dä afgifna betänk, om det nya kriminallagförslaget,
i hvilket betänk. LagUtsk. hade godkändt och tillstyrkt R.
St. att antaga de grunder, hvarpå detta lagförslag hvilade. Gr:n erinrar
sig likväl att det icke är längre sedan än i Onsdags, som
detta Ständ, utan afseende på det godkännande, som Ståndet förut
hade gifvit åt grundsatsen, förkastade hela lagförslaget, just derföre
att sjelfva grunderna hvarpå det var byggdt ansågs vara alldeles origtiga
och stå i strid med de rättsbegrepp, som voro rådande hos
Svenska folket. När nu R. o. Ad. kunnat vid denna riksdag handla
så i denna vigtiga fråga, så ser jag icke något hinder för det H.
Ståndet att kunna uti en annan och dertill icke sä vigtig fråga,
handla pä samma sätt. Vidare har Gnn såsom försvar för Frih,
Palmstjernas förslag, anfört, huruledes det vore obilligt att den ena
grannen, hvars ränta är kronan behållen, afbördar sig den antingen
in natura, om han derom behörigen tillsäger, eller ock med penningar
efter markegångspris utan forssellön, under det att den andra
grannen, hvars hemmansränta är indelad, icke har samma fördel
sig tillaggd. Man borde således, säger Gr;n, bereda lika rättigheter
åt dem båda. Huru Gnu kan ifrån ett sådant förhållande
hemta skäl för räntornas indragning, det är för mig obegripligt. Det
tycks, som skulle Gr:n vilja göra afseende pä den så ryktbar vordne
”K. Svenska afundsjukan”, ty hvad annat är det än afundsjuka,
som ligger till grund derför, att den ena hemmansegaren anser sig
vara sämre lottad än den andra? Inträffär icke denna skillnad t,
ex. emellan 2:ne hemman, i samma by, hvaraf det ena är skattefrälse,
och det andra är ett kronan behållet räntegifvande hemman.
Frälseskattemannen, sorn är mera onererad än kronans behållne tiondegifvare,
skulle då naturligtvis känna afundsjuka emot den senare
öfver detta förhållande. Äfven han skulle önska att blifva qvitt den
börda han har framför sin granne och Gr:n torde kanske af samma
skäl vilja äfven för frälseräntelagarens räkning, lagstifta så, att han
skall vara nödsakad att gifva åt sin frälsebonde samma fördel, som
kronan åt sina behållna räntegifvare. Man kan fullfölja bevisningen
ännu längre om man föreställer sig, att ett frälsesäteri råkar att
gränsa intill ett skattehemman, och då skulle detta senares ägare
kunna fordra, att hans hemman blefve frälse-säleri, för alt vinna en
lika fördelaktig ställning med sin granne. Man ser hvarthän det leder,
när man blott tager ögonblickets ingifvelse till stöd för sina
förslager. Skäl duga icke om de icke vid närmare granskning kunna
bestå, och om icke den satts man genom dem försvarar, kan till sin
riktighet äfven ex absurdo bevisas.
Frih. Tersmeden har, såsom ett väsendtligt stöd för sitt tillstyrkande
alt antaga Frih. Palmstjernas förslag, anmärkt huruledes
BondeSt. säkerligen skulle godkänna detsamma, eftersom det lemnat
sitt bifall till Statsötsk:s första betänk., af hvilket bifall Frih:n draget
den slutföljden, att nog BondeSt. i hela landet, skulle med en
sådan förändring blifva belåtet. I anledn. häraf tillåter jag mig på
-
Dea 9 September e. m.
217
minna Frih. huruledes jast inom BondeSt. vid en föreg:de riksdag,
jag minnes icke hvilken, flera motioner väcktes om nödvändigheten
af folkskolors inrättande; huruledes då inom BondeSt. en allmän
klagan fördes öfver bristande undervisning för allmogens barn: huruledes
B. St. gjort just med afseende på denna klagan för sin del
beslöto det folkskolor skulle inrättas, och slutligen K. M. genom nådig
författning gillade delta B. St:s beslut, och anbefallde verkställighet
deraf. När det nu hade kommit till denna punkt, hvad hände
då? Det torde också Frih. Tersmeden hafva sig bekant. Jo! En
mängd församlingar protesterade emot dessa folkskolor. De förklarade
dem vara fullkomligt öfverflödiga, ja rent af skadliga, så att
execuliva makten måste träda emellan, för att bereda verkställighet
ät beslutet: och jag har sjelf i egenskap af landsh. endast med stor
svårighet lyckats alt i godo förmå en församling att bringa deras
folkskola lill ständ, sedan de__i 3:ne år med sin pastor tvistat om
anläggningen af densamma. Annu i denna stund processas i den
socknen, der jag har egendom, om folkskolas anläggning, sä att,
fastän författningen är 6 eller 8 år gammal, den af BondeSt. så
mycket öfverklagade bristen på undervisning för allmogens barn,
just genom detta samma BondeSt:s eget vållande, icke blifvit afhulpen.
När man har sådana exempel för ögonen, så tror jag att det
icke ligger just särdeles mycken vigt uppå om BondeSt. såsom BiksStänd
har bifallit förslaget eller icke.
Hvad nu angår Frih. Palmstjernas förslag så tillåter jag mig
att deremot göra några anmärkmr. I första punkten af förslaget
har Frih. tillstyrkt att "alla till aflönande af embets- och tjenstemän
vid militise-staten anslagne indelta räntor och kronotionde, skola uppbäras
i samma ordning, som de kronan behållne”. Alla nu indelta
räntegifvare skulle alltså komma i lika categorie med dem, som
äro kronan behållne, hvilka senare genom nu gällande författning
äro obestridligen berättigade att uppsäga sina räntor till lefverering
in natura, och då följaktligen samma rättighet svårligen torde kunna
de förre förvägras, så frågar jag Frih. Palmstjerna, om de också
uppsäga sina räntor, skall då kronan nödgas emottaga den i sina
magaziner, och låta dem för sin räkning försäljas, men i allt fall ä
bestämd tid utgifva kontanta penningelöner till tjenstemännen, utan
afseende uppå huru länge räntornes försäljning kan draga ut på tiden?
Hvem skall då förskjuta de betydliga summor, som ligga i
dessa räntor medan de äro osålde. Derom nämner förslaget ingenting.
Jag vet nogsamt alt Statskontoret, vid de tillfällen, då räntor
hos kronan uppsägas till lefverering in natura, plägar genom K.
beflede låta å offentlig auction försälja dessa räntor, med rättighet
för inroparen, att dem directe af räntegifvaren emottaga, men Statskontoret
kan icke verkställa en sådan försäljning utan att lemna anstånd
med köpeskillingen, om köparen det äskar och ställer nöjaktig
säkerhet för sitt inrop, emedan stats-kont. är pligtigt att, så vidt
möjligt befrämja K. M:s och kronans sannskyldiga intresse, bestående
deruti att den högsta möjliga köpesumma erhålles, hvilket åter
icke kan ske, om man fordrar contant betalning vid varans afhemlande.
218
Den 9 September e. m.
Nästa punkt föreskrifver ”att beloppet, enl. den markegång,
hvarefter de skatlskyldige utgöra sina räntor, skall oafkortad!, oell
utan afseende på restantier af uppbördsman uti landtränteriet för regementets
eller corpsens löningsdirections räkning fullt deponeras,
sä att det ovilkorligen den lista April hvarje år, är till vederbönde
löningsdirections disposition, med afdrag blott af hvad förut förskottsvis
blifvit till regementet eller corpsen utanordnat”. Om 1111, såsom
jag nyss nämnde, dessa räntor blefve uppsagda till lefverering
in natura, hvad skall uppbördsmannen dä till löningsdirectionernas
disposition deponera? Dä lärer det blifva K. statsverkets eller riksgtskont:s
medel, som komma att den 1 April användas till fyllande af
den brist, som till följd af ränteuppsägningen oundvikligen mäste
uppstå. Nu faller det sig likväl så, att statsverket har löpande utgifter,
till hvilkas betäckande kronoskatterne, när de inflyta, åro påräknade,
och riksg:s-kont. är berättigad! att, genast eiler uppbördsstämmorne
erhålla sina medel, emedan alla riksg:s-kont:s utbetalningar,
eller åtminstone de flesta af dem äro sä ställda, att de skola,
allt efter som uppbörden inflyter, verkställas. Det torde då blifva
svårt för R. St. att kunna anvisa kronofogdarnes uppbörd till förskotter
för dylika ändamål, som det ifrågavar:de. Dessutom känner
Frih:n ganska väl, alt uppbörden icke får levereras i klump, som
man säger, utan att det åligger uppbördsmannen att verkställa sina
levereringar i ränleriet under de tittlar, som hans summariska räkning
skall utvisa, på det landskontoret må kunna iakttaga behörig
kontroll å uppbörd, hvilket blefve svårt örn icke omöjligt, i händelse
de serskilda uppbördsmedlen finge sammanblandas. Skall nu uppbördsmannen
d. 1 April leverera hela lönebeloppet oafkortadt änskönt
t. ex. en tredjedel eller en fjerdedel innestär hos de skattskyldige,
sä måste han ju fylla denna brist såsom jag nyss nämnde,
roed andra inkomster, dem han uppburit; men dä dessa tillhöra
hvar sina tittlar, så skulle en sådan åtgärd leda till en oordning,
den Staten så mycket mindre bör tillåta som just derigenom möjlighet
skulle öppnas för fogden att ådraga sig balance och att fördölja
densamma. Jag har sjelf, på den tjensteplats jag innehar, sett
hvad oreda som uppkommit deraf, att en fogde under längre tid,
vid levereringarne till ränteriet, hade sammanblandat uppbördsmedlen
så, att det var brist på många titlar men öfverskott på andra.
Hans restantierelationer hade genom de deraf förorsakande upp- och
afföringar än (rån en titel än frän en annan, blifvit till den grad
invecklade, att man hade yttersta svårighet, alf af dem kunna se
om fogden var på balance eller icke. Jag actionerade honom för
detta oskick, med den påföljd, att han måste rätta oordningen; och
först dä blef det möjligt att med visshet bedöma hans uppbördsslällning,
hvilken, efter en annan serdeles skicklig kronofogdes omdöme,
för hvilken jag visade handlingarne, aldrig skulle med full
tillförlitlighet kunnat redas, örn det förra redovisningssättet fått än
vidare fortfara. Jag hade icke trott, det Frih. Palmstjerna skulle
tillstyrka ett levereringssätt, som uppenbarligen leder till oordningar
af dylik beskaffenhet, hvilka äro just de, sorn hvarje embets
-
Den 9 September e. m.
219
man, som har med uppbörden att skaffa, bör göra till sitt angelägnaste
syftemål, att söka förekomma.
3:dje punkten af samma förslag innehåller: ”hvad af de till
militite-boställsstaten indelte räntegifvare ej kunnat i rättan tid utbekommas,
skall af kronans behållna uppbördsmedel fyllas, och detta
fyllnadsbelopp derefter för kronans räkning indrifvas”. Detta låter
ganska bra, och synes vid första påseendet icke i verkställigheten
vara underkastadt någon svårighet; men när man skall göra en förändring
i uppbördssättet, så bör man också göra sig ett fullständigt
och klart begrepp om, huru denna förändring skall tillvägabringas så
alt icke olägenheter af ganska eftertänklig art derigenom må uppkomma.
De resterande räntorne skola naturligtvis i fögderiräkenskapen
uppföras såsom restantier, men under hvilka titlar skulle det
ske? l*å indelningsariiklarne kunna de icke balanceras, ty dessa äro
ju restfritt levererade; alltså skola resterne göras synliga pä kronans
behållna räntor: men ä dem finnas i verkligheten inga rester,
emedan dessa tillkommit derigenom att af besagde räntor brislerne
ä indelningstitlarne måst fyllas. Och fogden skulle följaktligen genom
en sådan restföring framställa ett förhållande, som strider emot
sanningen. När nu fogden icke kan uppföra ifrågavande rester å
indelningstitlarne, eftersom i detta fall ränteriets qvittencer å restfri
leverering af dessa titlar, vittna honom emot, och han icke heller
kan föra dem på kronans behållna räntor, dä de skattskyldiges
qvittenser derföre lägga hinder i vägen; pä hvilka titlar skola dä
resterne balanceras, för alt göra fogdens räkenskaper sanningsenliga
och instämmande med sina verificationer? Derom förmäles ingenting
i Frih:ns förslag. Dessutom angår denna punkt endast och allenast
de löuingsräntor, som tillfalla embets- och tjenstemän vid regementerne;
men Frilen har sig säkerligen bekant att det finnes vid
militien andra föremål lill hvilka indelta räntor äro anslagne, såsom,
krigsmanshuset, generalförrådskas-an och militiae-bosthllskassan, hvilka
räntor också tillhöra reg:ts-skrifvarens uppbörd. Om dessa räntor
har Frilen icke nämnt ett enda ord. Skola de af reg:ts-skrifvarne
fortfarande uppbäras, eller skola de jemväl ingå i den allmänna uppbörden
och af kronans uppbördsman sedermera i vederbönde kassor
redovisas?
Den sista punkten i Litt. A. lyder sålunda: ”Sorn förskott på
årets löner, ställes af vederbönde K. hellede hvarje är den lasta
November, till vederbönde löningsdirectionens disposition uti landtränteriet,
ett belopp motsvarande hälften af den summa, hvilken
af föreg:de års uppbörd blifvit uti ränteriet för regementets eller
corpsens räkning deponerad. Jag söker förgäfves att göra mig reda
för hvar dessa medel skola tagas, efter som ingen uppbördsstämma
vid den tiden egt rum, och det icke är mig bekant alt K.. hefh:de
äger rättighet att i landtränterierne qvarhålla sä stora penningebelopp
som kunna erfordras för att förskottsvis verkställa en sådan utbetalning,
som den ifrågavande. Att reqvirera från statskont. skulle
då blifva den enda utvägen, men det är icke sagt att statskont:s
kassa vore i den ställning, alf, den kunde medgifva så betydliga förskotten
Frih. Palmstjerna har visserligen anfort, att om en upp
-
220
Den 9 September e. m.
bördsstämma komme att hållas om hösten, så skulle man derigenom
erhålla medel för det ändamål som Frih:n åsyftar; men för det första
hafva ännu icke R. St. beslutat, att någon uppbördsstämma skall
hållas hösttiden, och det kan således vara ovisst huru med den saken
kommer att ske. För det andra skulle vid höststämman uppbörd
endast komma att ske, af de personella kronontskylderne, hvilka
äro allt för obetydliga för att lemna tillräcklig tillgång för ändamålet,
serdeles som en icke så ringa del af dessa utskylder äro bevillningsmedel,
hvilka äro påräknade för riksg:s-kont:s behof och alltså
icke kunna till några löneförskotter få disponeras.
Då härvid många ledamöter hördes ropa på propos. yttrade:
Ilr Printzensköld: Jag anhåller hos det H. Ståndet om
benägen ursägt, för del jag ännu en gång begärt ordet. Men j«g
tror frågan vara af den vigt att den väl behöfver diskuteras, och
man kan ej förebrå mig att jag hittills yttrat något, som icke är på
saken, och som icke leder till dess upplysning.
Frih. Palmstjerna har vidare föreslagit ”att vederbör:de löningsdirectioner,
consistorium eller civil tjensteman eger rätt, att uti
landskontoret taga kännedom af den räkenskap, som upptager dess
tillfallande löning, och, i fall af befogenhet, deröfver hos K. hellede
anföra besvär inom ett år efter räkenskapens inlemnande till landskontoret”.
Häraf vill det synas som åsyftade Frilen att en serskild
redogörelse skulle upprättas för ifrågavande löningsmedel, men hvem
som skulle upprätta denna redogörelse, huru den skall aflemnas,
hvem som skall kontrollera dess rigtighet o. s. v., derom innehåller
Frifens förslag ingenting. Det synes likväl som innan man öfverflyltar
en uppbörd ifrån en uppbördsman till en annan, man borde
först någorlunda bestämma huru och pä hvad sätt denna öfverflyttning
skall ske, samt huru och på hvad sätt redovisningen skall tillvägabringas.
För öfrigt mine Hrr får jag erinra derom, att man
här söker att förminska kronans säkerhet, hvilken man i stället borde
vara mån om att bibehålla. Pä det sätt som uppbörden nu sker
eger kronan ingen risqne för de indelta räntorna, emedan dessa uppbäres
af reg:ternes egne uppbördsman för indelningshafvarnes räkning.
Nu vill man öfverflytta denna uppbörd på kronofogdarne, med bibehållande
af samma cautionssumma som för dem nu är stadgad,
ehuru deras uppbörd blir kanske nära fördubblad. Kan sådant vara
väl betänkt? Vida bättre vore om Staten så kunde inrätta sina liqvider
att den minsta möjliga risqne i afseende på uppbörden derigenom
inträffade. Detta ändamål befrämjar åtminstone icke det här
framställda förslag. Tvertom åsyftas dermed att kasta hela äfveutyret
af de indelta räntornes uppbärande på Staten som under sekler
derifrån varit befriad. De öfriga punkterne som Frih:n föreslagit,
äro i nära öfverensstämmelse med denna, hvars antaglighet jag nu
sökt ådagalägga; och jag afstyrker alltså, för min del, i allo förslaget.
Hr Stuart, Carl Gustaf: Jag skulle vara mycket benägen
att instämma i Hr von Hartmansdorffs åsigt, att saken, eller indel
-
Den 9 September e. m.
2 21
ningarnes indragning, borde skiljas ifrån sättet, eller indragningens
verkställighet. Öfver saken anser jag det nemi. fullkomligt öfverflödigt
att yttra mig, enär densamma vid föreg:de riksdag är af begge
Statsmakterna afgjord. K. M. och R. St. hafva nemi. vid åtskilliga
tillfällen förklarat att indelta räntorne skola ingå till statsverket. Frågan
är nu endast derom, huru detta beslut skall verkställas, och
huruledes ersättning för dessa indragna indelningar skall meddelas.
Jag vill således icke yttra mig ronde sjelfva saken och de obestridliga
fördelar, som ifrägavande reform komme att medföra, äfvensom
den obestridliga nödvändigheten att inom en föga aflägsen framtid
bringa densamma i verkställighet. Det sätt, som Frih. Palmstjerna
föreslagit, tillfredsställer visserligen icke mig emedan jag önskat, att
förslaget gått något längre; men för att vinna något, och för att
åtminstone få K. M:s och R. St:s ofvan åberopade beslut i någon
måtto verkställda, vill också jag accedera till samma förslag. Emot
de föreslagna förändringar är erinradt, att räntegifvare och räntetagare
borde deröfver höras. Den gamla och ända till trötthet upprepade
frasen om vederböndes hörande är således nu ånyo framdragen.
Det är samma medel, hvarmed man under denna riksdag
oaflåtligen sökt att förekomma eller tillintetgöra hvarje fråga om förväntade
reformers genomdrifvande. Det synes dock som man, åtminstone
vid riksdagens snart nog förestående slut, kunde hitta på
något nytt operationssätt för undanrödjandet af den nu ifrägavande
utaf allmänna rösten påkallade samt redan af K. M. och representationen
beslutade reform. Hvad beträffar räntegifvarne, så torde jag
fä påminna, hurusom tillförene mångfalldiga räntor blifvit till statsverket
indragne, utan att skattskyldiges hörande ifrågakommit. Jag
behöfver blott erinra om adelsfanans och jägeristatens numera till
invalidhus-fondens och skogsplanteringscassan anvisade indelningar,
hvilka för närvande, i afseende på uppbörd och redovisning, behandlas
lika med kronans indelta hemmansräntor. Rörande dessa
och andra frågor, an g: de förändringar i dispositions- och uppbördssättet
har man förut icke ens ifrågasatt, att räntegifvarne skulle höras.
Deras rätt har ej heller någonsin ansetts förnärmad derigenom,
att de, lill följd af Konungs och Ständers beslut, måste till statsverket
eller dess uppbördsman antingen leverera sina räntor eller
erlägga lösen för dem, i st. f. att hos den enskilde indelningshafvaren
dem lösa eller aflemna, helst härigenom räntegifvarnes forsselkostnader
upphöra, äfvensom ali uppsägning å räntetagarnes sida.
Vidkommande åter de indelta räntetagarne, så hafva så väl komitcrade,
som Frih. Palmstjerna, uti sina framställda förslag, uttryckligen
förutsatt, alt ingen förändring i afseende på nuvar:de tjenstemäns
löningsräntor skulle vidtagas utan desse tjenstemäns särskilda
medgifvande. Således är ej blott indeluingshafvarnes hörande utan
äfven samtycke till förändringen förklaradt utgöra en conditio sine
qva non i fråga om denna förändrings verkställbarhet under deras
tjenstetid. Det är vidare yttradt, att hvarken indelningshafvare eller
räntegifvare skulle önska reformen. De förre hafva, efter hvad allmänt
kändt är, i långliga tider klagat öfver den tidsutdrägt, som
erfordras innan de kunna få lyfta sina löningsräntor, och öfver det
222
Den 9 September e. m.
högst besvärliga, obehagliga och tidsödande bråk som dermed är
förenadt. Räotegifvarne återigen hafva oupphörligen framställt
sina anspråk genom sina fullmäglige vid riksdagarne, och den stora
mängd motioner, som vid hvarje riksdag väckts om denna frågas
afgörande, måtte vara ett lil Ifyllest görande bevis pä det hos rän
legifvarne
allmänt rådande tänkesättet. Man har vidare erinrat,
att kronan icke skulle erhålla någon fördel igenom räntebidragningen,
utan endast ökade göromål för sina tjenstemän, att kronofogdarne
härigenom skulle fä en större uppbörd, och att följaktligen
ansvarigheten hos dessse personer komine alt blifva vida
mer maktpåliggande och kronans äfventyr för förluster mer hotande
än för närvande, särdeles både tillfällen till och föremålen för
olagliga tillgrepp skulle tillökas. Dessa befarade följder tror jag
deremot alls icke komma att ega rum. Kronans tjenstemän verkställa
nu uppbörden i de flesta fall, de må heta kronofogdar eller
regementsskiifvare, och tjenstegöromälen komma icke all ökas,
utan Ivertom att betydligen förminskas: ty i st. f. att den allmänna
uppbörden nu skall af flera personer samtidigt, inom samma
ort verkställas samt på spridda ställen levereras och redovisas,
så skulle densammas hela belopp hädanefter inom ett och samma
uppbördsdistrict komma att af samma person uppbäras, uti en enda
kassa levereras och inför samma embetsmyndighet redovisas. Möjligheten
för kronans uppbördsman alt ådraga sig balancer har i
de flesta fall befordrats just derigenom, att desse tjenstemän hafva
i sina händer sä många serskilda verks och inrättningars medel,
och ali de skola redovisa dessa medel inför flera serskilda anctoriteler
eller personer. Härigenom kunna uppbördsmännen naturligtvis
utan att upptäckas, mänga gånger med ett verks medel betacka
bristerna i ett annat verks behållningar, så att desamma
under en längre tidföljd varda synliga. Ytterligare har man erinrat
om uppsägningsrättens förutsatta fortfarande såsom ett. hinder
mot antagandet af Frih. Palmstjernas förslag. Jag hade visserligen
önskat och hoppats att uppsägningsrälten skulle kunna
för framtiden helt och hållet försvinna derigenom, alt den förenkling
i skatteväsendet, som komiterade tillstyrkt, blefve af R. St.
antagen; men derest sådant icke skulle ske, anser jag mig böra
förklara, att jag icke finner uppsägningsrättens fullkomliga afskaffande
utgöra något oeftergiflig! vilkor för indelningarnes indragande
till statsverket. Redan för närvande har statsverket, utom
de bibehållna räntor, hvilkas uppsägning nästan aldrig ifrågakommer,
alt lill statsregleringsutgifternas bestridande uppbära dels den
behållna ränlespanmålen eller afraden och dels den indelta tionde
samt rote- och häst-vacance äfvensom arrendespanmålen, hvilken
spanmåls värde utgör omkring en million r:dr r:gds. Om man nu
med några hundra tusen r:dr ökar det årliga värdet af den på uppsägning
beroende kronouppbörden, så bör sådant väl icke kunna
ega något synnerligt inflytande på möjligheten att verkställa och
kontrollera samma uppbörd, helst om det förfaringssätt iakltages,
som R. St. redan vid 1830 års riksdag beslöto, eller att den till
leverering in natura uppsagda och för del allmänna icke behof
-
Den 9 September e. m.
223
liga spanmäl försaljes å offentlig auktion, med rättighet för köparen
att af ränlegifvaren få den forsslad till det, inora stadgadt
afstånd belägna ställe, som han för mottagningen deraf best
ära mer.
Hr von Hartmansdorff har, för alt afskräcka ifrån antagandet
af förslaget ang:de indelta lönernas upphörande erinrat om
det förhållande, sora skall hafva egt runi med landshöfdingelönerne
i Christianstads och Malmöhus län; men hvad Hr von Hartmansdorff
i delta afseende yttrat, visar just motsatsen af hvad han
derigenom ville hafva ådagalagt eller farhågan alt bifalla en sådan
förändring, som den nu föreslagna. Han har nemi. sjelf upplyst,
att landshöfdingelönen i Christianstad, då den befunnits vara
otillräcklig, blef förhöjd lill ett belopp, som ansågs motsvara behofvel.
Jag är också fullt förvissad, att samma förhållande kommer
alt inträffa, i fall alla öfriga nu indelta löner, utbytas mot
kontanta löneanslag, ty om dessa sednare framdeles befinnas otillräckliga,
komma de otvifvelaktig! alt förhöjas till det belopp, som
anses behöflig! för ändamålet, och att sådana förhöjningar lid efter
annan beviljas i afseende på kontanta löner har erfarenheten nogsamt
vitsordat. Derföre är det för närvartde just indelta löntagare,
som allmännast och med största skäl klaga öfver lönernas
otillräcklighet.
Hr Printzensköld har gjort den erinran, att en räntegifvare
icke skulle vara nödsakad ali på flere ställen leverera den ränta,
som af hans hemman skall utgå, emedan räntelagaren icke vore
berättigad att anvisa samma räntegifvare till leverering på flera
serskilda ställen. Detta är visserligen sannt, men samma hemmans
grundskatter kunna vara indelade, att af särskilda personer
uppbäras, neli detta är hvad tionden beträffar, ofta förhållandet,
enär denna merendels är anvisad till annat föremål, än den egentliga
heramansräntan. Nu kunna ju de olika räntetagarne författningsenligt
anvisa sin indelta spanmål att föras åt motsatta håll,
och derigenom uppkommer naturligtvis del förhållande som Gr.
Sparre uppgifvit.
Hr Printzensköld har vidare emot förslaget erinrat, att det
saminas genomdrifvande skulle vara destomera betänkligt och vådligt,
som derigenom pretentioner skulle äfvenledes väckas hos frälseränlegifvarne,
att deras hemmansräntor också skulle få inlevereras
till statsverket. Jag vet icke af hvad anledn. den värde talaren
funnit sig befogad att sammanblanda frågan om frälseräntornas
Innings- och uppbördssätt med det förslag, som för närvartde
är under behandling, helst hvarken komiterades betänk.,
K. Mts nåd. propos., SlatsUtskts utlåt, eller Frih. Palmsljernas
förslag i något hänseende åsyftar dessa räntor. På samma skäl
som Hr Printzensköld nu begagnat, skulle man emot den af K.
M. och R. St. nyligen beslutade förändring i sättet och vilkoren
för utarrenderandet af Statens egendomar kunnat erinra, att hvad
dervid blifvit stadgadt, såsom bland annat bestämmandet af ett
maximi- och minimi-belopp för dessa arrenden, icke bordt föreskrifvas,
emedan härigenom möjligtvis alla enskilda, som önskade
224
Den 9 September e. m.
få sina egendomar niarrenderade, kunde blifva nödsakade vidtaga
enahanda åtgärd. Wig synes, att man alltid kan och bör vid allmänna
ärenders behandling afskilja frågor om Statens ägandeocli
dispositionsrätt ifrån dem som röra enskildes rättighet öfver
deras lagliga egendom. Jag anhåller vidare fä upplysa Hr Printzensköld
derom, att, enl. 1832 års författningar, åtskilliga lill
särskilda verk och inrättningar indelta hemmansräntor numera
uppbäras af kronofogdarna, och levereras till ränterierna samt redovisas
i sammanhang med allmänna uppbörden.
Likaledes beder jag att få upplysa samme värde talare, att
det äfven under nu var:de förhållanden ganska ofta inträffar, att
statskont. måste utanordna och öfversända förstärkningar lill landtränterierna,
på det att dessa måtte kunna verkställa de utbetalningar
som på dem blifvit anvisade. Alt dylika förstärkningar,
om nu ifrågavande förslag antages, för ett eller annat ränteri blifva
större än förut, torde väl kunna inträffa; men sådant medför ingen
annan påföljd än alt statskont. måste, för nämnde förstärkningars
tillhandahållande förr, än eljest varit behöfligt, i riksgiskont.
lyfta några hundratusen r:dr af statsbristsumman. Riksgtskonl.
komme visserligen i sådant fall att ett eller annat qvartal
tidigare, än hittills, utbetala omförmälde årliga utgiftssumma, hvilket
dock föga torde komma att inverka på nämnde verks rörelse
och ställning. Man har under sednare tider alltför mycket klagat
öfver riksg:skont:s betryckta ställning, men dessa klagomål
grunda sig sannerligen icke på kännedom om verkliga förhållandet.
Till någon upplysning i detta afseende vill jag nu endast
åberopa sednaste afgifna förslagsberäkning öfver kont:s tillgångar
och skulder, utgörande en bilaga till den berättelse, hvilken efter
sista halfårets utgång aflemnades. Åberopade handling utvisar
nemi., alt alla riksg:skonl:s skulder med undantag af endast 28,000
r:dr motsvaras af samma verks tillgångar. Jag tror icke att ett
sådant förhållande mellan skulder och tillgångar är synnerligen
beklagansvärd!. Slutligen anser jag mig, i anledn. af ett utaf Rivon
Hartmansdorff begagnadl uttryck, böra förklara att ehuru jag
verkligen är lifvad af ett varmt intresse för de förändringar, som
åsyfta enkelhet och reda i våll föråldrade beskattnings- och uppbördsväsende,
jag likväl ingalunda tror, att det förslag komilerade
för tillvägabringandet häraf uppgjordt, kan betraktats såsom ett foster
af en förment bokhållare-enthusiasra. Jag lyckönskar emedlertid
Hr von Hartmansdorff lill bildandet af delta nya epithet,
fastän jag befarar, att det icke kommer att vinna allmän burskap
emedan ordsammanställningen tyckes innefatta hvad man i allmänhet
förstår roed contradictio in adjecto.
Gr. Sparre, Erik: Jag skall vara ganska kort. Jag ber
blott att få förklara ett uttryck af mig, som blifvit af mina motståndare
myckel häckladi, nemi. alt missbruk å räntetagares sida
ägde rum. Man har sagt, att sådant icke vore tillåtet. Det är
mig icke alldeles obekant hvad 1748 års stadga i detta afseende
före
-
Don 9 September e. m
225
föiesklifver, men sä väl en af mina motståndare, Hr von Hartmansdorff,
som den siste värde talaren, hafva redan upplyst H. o.
Ad. derom, att samma räntegifvare, om lian är indelt på flere,
kan åläggas att föra räntorna ål olika håll. Det är nemligen
detta, som föranleder lill den olägenhet jag anmärkt. Det är
likväl, mine Hrr, ett annat missbruk, som jag äfven afsell, nemi.
det, all räntelagaren föreskrifver ränlegifvaren att föra räntespanmålen
ät flere olika håll. Säger han nej dertill, så tillställer räntelagaren
så, alt räntan kasseras neli den arma ränlegifvaren måste
då skaffa bevis och vittnen, och på della sätt tvingas han att
antingen betala mera eller också föra räntan dit der räntetagaren
behagar. Detta är en af de olägenheter, som det narrande uppbördssätt!
för med sig. Jag frågar, mine Hrr, är det skäl att
bibehålla delta uppbördssätt? Man måste genom lag söka hämma
sådant: institutioner som äro felaktiga och medföra sådana missbruk,
hvilka icke genom föreskrifter kunna förekommas, mäste
förändras. Mitt yttrande i della afseende har af Hr von Hartmansdorff
blifvit missförslådt. Jag har ingalunda sagt, att om en
domare vore felaktig, så skulle domstolen upphäfvas. Men om en
institution är i sig sjelf så beskaffad alt den medgifver och befordrar
missbruk, så måste en sådan institution förändras. Manbar
sagt att saken är af ringa vigt. Ar del en sak af ringa vigt att
förändra ett förhållande, hvaraf inilustriidkaren lider sä hardt och
så obilligt? Om jag lifligt omfattar denna sak, så fruktar jag icke
att beskyllas för bokhållarenthusiasm. Jag äger enlhusiasm för
samhällets förnnftsenliga och saglmodiga utveckling. Jag fruktar
ett envist motstånd emot reformer, som påkallas af förnuft och
rättvisa. Jag fruktar att ett för långt drifvet motstånd mot sådana
reformer skall medföra faror. Icke såsom skulle jag någonsin
vilja tillstyrka en förändring, som icke vore billig och rättvis,
men jag tviflar på alt någon, som känner nuvande förhållande,
som känner de prejerier för hvilka räntegifvare äro utsatta,
skulle kunna neka alt denna reform är behöflig och billig, och
det är af detta skäl hvar och en, som önskar lugn, måste intressera
sig för att Ståndet mätte fästa något afseende på ifrågavar:de
förslag.
Starka rop på propos. hördes åter.
Hr Sandströmer, And. Peter: Lika med Ståndets samtlige
ledamöter önskar jag frågans snara afgörande. Jag skall derföre
söka att, så litet som möjligt, upptaga Ståndets tid, men måste
likväl yttra ett och annat i anledning af de anmärkmr som
här blifvit gjorda.
En värd talare har upprepat den anmärkn., som nästan beständigt
förekommit, nemi. att vederbör:de icke blifvit hörda.
Hvilka skulle då höras? Det skulle, säger man, bland annat, vara
räntegifvare och äfven räntetagare. Till stöd för denna mening
har blifvit åberopat en R. St:s skrifvelse vid förra riksdagen,
hvarutinnan, efter talarens uppgift, IL St. skulle hafva begärt
9 H. 15
226
Den 9 September e. m.
fleras hörande. Så Sr icke förhållande!, mine Hrr, (y flen skrifvelse,
sorn blef af den värde talaren omförmäld, angrck elt annat
ämne, nemi. huruvida ränlorna skulle få lösas efter eli medelpris
och icke efter markegång. Icke målte ränlegifvarne behöfva höras
deröfver, huruvida Slaten skall uppbära alla de räntor, som
för närvar:de äro a »slagne till löntagarne och dermed ersätta beloppet
Till dessa. Delta angar alldeles icke räntegifvare» på annat
sätt, såsom förut blifvit anmärkt, än att räntegifvare» lider
af det förhållande, som nu eger rum, men deremot skulle vinna
fördel af att fä lemtia sin ränta till Staten. Icke måtte Staten,
då det är fråga om att ordna löntagares aflöningssätt, behöfva att
höra dessa. Det kan väl icke dervid vara fråga om någon annan
rätt än individens, d. v. s. de nuvande lönlagarnes. Ett medgifvande
af, att eli hörande i detta afseende är behöflig!, innefattas
ju också i förslaget, der det tydligen står, alt nuvande innehafvare
skall bibehållas vid de räntor, sorn han nu äger, med
alldeles samma rätt, sorn lian nu har. Frågan om den nya ordningen
rörer således blott de nya löntagarne, och hvem skall höras
om deras aflönande? Är det icke Regeringen och representationen,
som i delta afseende ega beslutanderätten?
Man har anmärkt, att genom det uppbördssätt, som nu är i
fråga, skulle kronofogdarne, i följd af större uppbörd, komma i
tillfälle att lättare belacka balancer på annat håll. Denna anniärkn.
vore rigtig, om kronofogdarne skulle leverera dessa medel
ifrån sig direkt till de löntagande; men delta är icke i fråga,
ulan de skola leverera medlen till ränteriet, och således för dem
underkastas samma kontroll, som för den öfriga kronouppbörden.
En värd talare har funnit det underligt, att en mängd emhetsmän
pä högre platser så mycket intresserat sig för denna reform,
och trott sig deraf kunna sluta till andra motiver än de,
som blifvit framställda för förslagets antagande. För min del
brokar jag öppet framställa mina moliver, och så tror jag mig
äfven hafva gjort bär, dä jag förordat förslaget. Man behöfver
icke eller söka några andra motiver för att understödja ett förslag,
som under loppet af 20 år varit föremål för öfverläggningar
och hvars syftning aldrig blifvit underkänd af K. M. och
R. St.
Här är anmärkt, att om kronofogdarne skulle redovisa löningsräntorna
d. 1 April, så skulle de vara nödsakade att använda
andra medel dertill. Denna anmärkn. besvarade jag nyss, då .
jag erinrade, att dessa medel skulle komma att, likasom ali annan
uppbörd, inflyta till räuterierna. Såsom jag uppfattade Frih.
Palmstjernas förslag, innehöll det blott att utbetalningar skulle
ifrån ränteriet verkställas till löntagarne till så stor del, som de
höstetiden icke fått förskottsvis uppbära. Den siste värde talaren
har förebrått Frih. Palmstjerna, alt bans förslag skulle i så måtto
vara ofullständigt, som det icke är meddeladt huru det skulle
förhållas med de räntor, sora äro anslagna lill serskilda kassor.
Det (///kommer väl egentligen Frih. Palmstjerna att sjelf försvara
sig i della afseende, hvilket också är mycket lätt, men eftersom
Den 9 September e. m.
227
jag liar ordet, beder jag alt. få nämna, alt det är den 23 punkten
i Utskrs betänk., som omtalar huru det skall förhållas med de
ränteanslag, som tillkomma serskilda kassor. Den nu ifrågavaride
punkten afser blott frågan om aflöningsräntor. I afseende på
möjligheten alt kunna utgifva den del af löneanslagen, som Frih.
Palmstjerna har trott böra utbetalas höstetiden, har blifvit anmärkt,
att de utskylder för hvilka Ulsk. föreslagit en serskild uppbördsstämma
höstetiden, och hvilka då kunde komma att inflyta,
vore alltför obetydliga för att kunna belacka ifrågavartde aflöningar.
Jag ber blott att få erinra, att pag. 172 i komiterades betänk.
upplyser beloppet af den uppbörd af statsmedel, som skulle
inflyta höstetiden, hvaraf visar sig all samma uppbörd skulle utgöra
omkring 1,000,000 r:dr och alt de indelta löueanlageu icke
mycket öfverstiga beloppet af nämnde uppbörd, äfven i händelse
de alla vore förflyttade lill uppbörd af kronofogdarne. Det är således
all anledn. alt Staten af dessa medel skulle kunna bestrida
nödiga utbetalningar till löntagarne utan att påräkna bevillningsmedlen,
hvilka skola ingå till riksdiskont, och i stadgad ordning
ifrån riksg-.skont. lill statsverket aflemnas. Just nyssnämnde tillgång
har jag förut påpekat, såsom beredande en utväg att kunna
göra utbetalning, icke blott, såsom Frih. Palmstjerna framställt,
vid höstetiden för ett halft år och sedermera qvartalsvis
det återstående beloppet, utan jag bar trott det vara möjligt alt
på detta sätt, under loppet af kalenderåret, utbetala dessa löneersältningar
på enahanda sätt, som förhållandet är med de kontanta
lönerna. Jag har förut förklarat, att jag, för att icke splittra
åsigterna, ej velat yrka bifall till Utsk:s betänk., utan nöjde mig
med medgifvandet att Frih. Palmsljernas förslag måtte blifva antaget.
Jag anser mig likväl, då frågan om lönernas utbetalning
qvartalsvis, är af stor fördel för löntagaren, så att den kan fullt
ut motsvara de möjliga olägenheter, sora man i annat afseende
skulle kunna befara, böra hälla denna utväg öppen. Jag hemställer
således, att Frih. Palmstjerna ville medgifva att till hans
förslag må läggas orden : ”ankommande på K. M. att låta ifrågavar:de
löneanslag och ersättning under det år, för hvilket desamma
beräknas, på lika sätt som kontanta löner, qvartalsvis utbetalas.
” Men om Frih:n skulle anse eli sådant tillägg olämpligt
sedan discussionen så länge hvälft sig omkring Frih:ns förslag, så
hemställer jag, alt, för den händelsen Frih. Palmstjernas skulle
vid en blifvande votering, varda antaget, serskildt måtte få afgöras
huruvida icke nu ifrägavande tillägg om utbetalning qvartalsvis
af lönerne, kunde af Ståndet antagas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I anledn. af Hr Sandströmers
sednaste framställning får jag jemväl yttra, att frågan
om att bemyndiga K. M., i fall medel finnas, alt låta qvartalsvis
utbetala ifrågavar:de löneanslag, må blifva en fråga hvarom
öfverläggning kommer att ega rum i händelse R. o. Ad. skulle
15*
228
Den 9 September e m.
finna för godt att antaga det förslag, som jag tagit mig friheten
framställa.
Hvad angår Hr Printzensköld* erinringar vid förslaget, så
skulle det vara mig en särdeles fägnad, om R. o. Ad:s tålamod
medgåfve mig att ingå i beskrifning af det sätt hvarpå jag föreställer
mig att verkställigheten i detaljerna skall ega rum; men
då jag är öfvertygad om, att R. o. Ad:s tålamod icke medgifver
att granska formulärer och detaljföreskrifter i alla sådana frågor,
så har jag trott, att det skulle vara nog att, när detta betänk, är
genomgånget och vi komma till (50 punkten, Hr Gr. o. Landtm,
behagade hemställa till Ståndet alt besluta en underd. anhållan
det K. M. läcktes, efter pröfning af beslutet, i nåder vidtaga sädane
förfoganden, hvilka för verkställighet af de serskilda fratnställningarne
och förslagen erfordras.
För öfrigt är ganska lätt att besvara hvad Hr Printzensköld
anfört. Oe flesta anmärkmr har Hr Printzensköld sjelf besvarat
under sitt anförande, och några hafva blifvit vederlagda af andra
talare. Det enda jag skulle hafva att tillägga är i afseende pä
den optionsrätt, som räntegifvare för närvande hafva och sora jag
genast skulle yttra mig om, sä vida det icke koni en punkt efter
i detta betänk, der ämnet lämpligen afhandlas och det hör icke
till denna puukt.
Jag tog mig friheten säga i förmiddags, att om man vill genomföra
en så beskaffad förändring sorn denna, så kan det icke
ske utan några uppoffringar å K. M:s och Kronans sida. Nu
skall jag endast begagna tillfället dä jag har ordet, alt i korthet
framställa förslagets mening, som nemi. är den, att embels- och
tjenstemän uppbära sina löner på det sätt, att beloppet beräknas
såsom hittills efter det ärliga markegängsprisel, eller också, i fall
R. St. antaga ifrågavande grund för räutegifyares utskylder, efter
det medeltal af är, som blifver bestämdt. Hvilkeidera R. St. komma
alt antaga och gilla, det blir en annan fråga, meri föröfrigt
förvandlas lönerna efter markegång antingen på del ena eller andra
sättet, efter som man kommer öfverens om. Det blir då ett
visst belopp för ett regemente t. ex. 30,000 r:dr. Detta belopp
skall af uppbördsmannen för regementets räkning oafkortal, utan
restantier och brister, deponeras i ränteriet, der löuingsdireklionen
eller den aucloritet, som har ali aflöningen verkställa, lyftar
medlen för att dem disponera. Ar något förskott utbekommet
antingen qvartalsvis eller för halfåret, sä kommer det naturligtvis
att afråknas pä de medel, som deponeras. Vidare skola löntagarne
ega att erhålla forsellönen oafkortad för den myckna spanmäl,
som för närvande är anslagen pä lön för stater och corpser eller
enskilde personer. Kontrollen öfver uppbörden blifver naturligtvis
densamma, men del skulle medgifvas regementet att genomse
räkenskaperna, och, om det finnes något att deremot anmärka,
derom göra anmälan lill K. befbrde. Denna ordning och sältet
för lönernas utbekommande skulle underställas K. M:s bifall, och
sedermera icke kunna ändras ulan K. M:s och R. St:s sammanstämmande
beslut, d. v. s. ega samma kraft och verkan som 80
Den 0 September e. m.
229
§ Reg.F. föreskrifver i afseende på indelningsverket. Slutligen
kunde ingen n. v. löntagare, utan dess egel begifvande, underkastas
den nya ordningen för lönernas uppbärande. Detta år i korthet
hela syftningen af mitt förslag.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Den formella delen, äfvensom
flen kamerala i denna fråga, har blifvit tillräckligt och grundligt afhandlad.
Åtskilliga hafva talat om de förluster, som räntetagare
skulle göra. Jag har icke märkt någon, som yttrat sig om de
förluster räntegifvarne skulle göra af den föreslagna förändringen.
Jag är räntegifvare, och det är i deras ställning jag tänker mig
in. linder min låuga hushållstid och i min bekantskapskrets liar
det aldrig händi att någon skälig klagan försports af räntetagare.
Vi äro, i den ort jag bebor, mycket belåtna, när vi få leverera
vår spanmäl in natura, emedan vi i alla fall mäste fara lill något
afsättningsslälle med densamma. Ingenting synes mig vara
naturligare, ingenting enklare, än att den som ger ifrån sig varan
måste lemna den till en person, som eger all den emottaga,
och långt ifrån alt vara en förenkling i vära skatleförhällanden,
tyckes det mig vara en försämring, att tvinga producenten ali föra
varan till ett aflägset torg för alt der sälja den.
I afseende pä de allt för mycket omtalta prejerierna» så får
jag säga, att de äro på min ort obekanta, tvärtom har man der
erfarenhet om att ränletagareu brukar, hvilket också är ganska
skäligt, lennia ett billigt accord, naturligtvis alltid under det gångbara
priset. Han lemnar ofta anstånd med betalningsterminen,
hvilket Kronans embetsman ingalunda skulle göra, så vidt uppbörden
skulle komma att försiggå pä del föreslagna sältet. Jag
har likväl hört stundom klagas, att till dålig lön för ett sådant
tålamod å ränlelagarens sida, så har ofta råntegifvaren uppsagt
spanmålen de år, då ränletagaren icke utan svårighet kunnat försälja
den, och då spanmålen har legat honom till mycken tung
last. Detta har äfven vederfarits sådana räntetagare, som aldrig
prejat, utan under föreg:de år alltid åtnöjl sig med ett billigt accord.
Det vore också mycket besynnerligt ora dessa prejerier
skulle vara sä stora ifrån erabetsmännen, som af Sveriges Konung
utväljas, naturligtvis ibland de mest oegennyttiga och mest omsorgsfulla
om landets väl, och ibland de tjenstemän, som utses
till rikets högre och högsta värdigheter, det vore besynnerligt, säger
jag, om lusten all skinna allmänheten vore hos dem större
och om allmänheten vore mera blottställd för deras prejeri, än
den skulle blifva när den nödgades föra sin vara lill torgs. Min
erfarenhet är åtminstone, att på sådana ställen kommer prejeri
verkligen i fråga, och del ofta rörde både målet och beskaffenheten
af varan. Det är en omöjlighet, särdeles i Östergöthland,
som har ett så stort qvantum spanmål, att på en gång afyttra
det på torg. Såsom det nu tillgår, så emottaga en del räntetagare
spanmål för sina behof, en annan del kreatur, och lemnar
anstånd med lösningen af det återstående. Då kunna räntegifvarne
undvika ali försälja det på de mest nedtryckta tiderna af året..
230
Den 9 September e. jn.
Andra löntagare återigen hafva den förmögenhet, den styrka uti
sin ekonomi, att de kunna förvara sin spanmål, och icke eller
föra den till torgs förr än de kunna med större fördel försäljas.
Skulle åter det unvar:de förslaget gå igenom, så blefve deraf en
naturlig följd, att all denna spanmål måste på en gång komma
til! marknaden, och deraf skulle också härflyta, att säden skulle
komma att falla till orimligt lågt pris, samt det verkliga lidandet
för ränlegifvarue då först börja. Vi hafva nogsamt erfarenhet
deraf, då alla måste föra sina varor, särdeles spanmål, till torgs,
för alt kunna betala penningeutskylder till Kronan. Det inträffar
då städse alt spanmålspriserne sjunka, ännu mera skulle detta inträffa
vid detta förhållande. Forslingen återigen kan icke rimligen
hänvisas till något annat ställe än räntetagarens hemvist eller
någon närbelägen afsättningsort. Ett annat förhållande skulle vara
en låghet, som hos våra räntetagare icke kan förutsättas, och
om de skulle vilja göra något missbruk härutinnan, så har ju
forslingsskvldighelen sitt begränsade miltal till 6 mil eller inom
vissa provinser 8 mil; hvaremot ränlegifvarne, efter delta förslag,
mången gång skulle nödgas köra sin spanmål mycket längre för
att sälja honom, än han nu får göra för alt leverera den till Kronans
uppbördsman. Hvad lider han då nu, och är det då verkligen
någon grund för denna klagan? För öfrigt är det några
smärre omständigheter uti det audragna, som jag skall utbedja
mig att få genomgå.
Man har omtalat sista riksdagens beslut och anfört det såsom
en grund för detta. Om nämnde beslut nu är bindande, så
är också frågan afgjord, och då tyckes mig icke R. St. behöfva
ingå uti en ny öfverläggning derom. Om åter delta är en annan
fråga, eller en ny utveckling af den sorn förut varit å bane,
så mäste R. Sl. också vara oförhindrade att deröfver fatta ett
beslut, utan att vara bundna af hvad som förut blifvit beslutadl.
Man har sagt, att det vore orätt att den ena hemmansegaren,
som lemnar sin ränta lil! Kronan, skall ega rättighet att lemna
den i penningar, under det att en annan kan af en löntagare
tvingas att leverera sin spanmål in natura. Jag har alltid beklagat
att Kronan afsagt sig en sä dyrbar rättig het. Någon gräns
skall väl sättas för dessa eftergifter, för dessa förluster, för Kronan
och löntagare, och det tyckes vara tid äfven för detta Stånd
att vara betänkt på att hämma loppet af dessa missbruk. Man
har för öfrigt ingått i detaljer om regementsskrifvares arfvode u.
s. v. Jag känner bestämdt att regementsskrifvaren vid Lifregements
grenadiersregemente icke har något dylikt arfvode, utan
med det der uppgifna prejeriet, som han skulle utöfva på officerscorpsen,
förhåller det sig sä alt lian åtnjuter sin lön, och derföre
verkställer han penningeuppbörden; men om någon löntagare
skulle önska att få ett förskott, så tillgår det så alt han derpå
erhåller en måttlig ränta, men derutöfver har han, mig veterligen,
alldeles icke någon provision. Jag anhåller för öfrigt om afslag
på denna fråga.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Under loppet af diskussionen har
Pen 0 September e. m.
231
förr fallit ett yttrande, att krigsbefälet skulle i denna fråga kafva
framfört någon önskan. Hr Gripenstedt kar sagt att så icke vore
förhållandet, utan att denna önskan skulle kafva rört något
annat ämne. Jag önskade att llr Gripenstedt ville upplysa R. o.
Ad. huru saken rätteligen förhåller sig, och hvaruti de af krigsbefälet
yttrade underd., önskningar bestå. Jag känner deni, kanske
mindre noga än Hr Gripenstedt, som varit i tillfälle ali derom,
bättre än jag, hemta upplysningar.
Här har blifvit yttrat af en annan talare, Hr Stuart, att K.
M. och R. St. sammanstämmande beslutat den grundsats, hvarom
vi nu diskutera. Del vore kuriöst om vi nu skulle hålla pä
inom sjelfva RiksSt:n med en fråga, som de förmenas redan förut
hafva afgjordt. Mig förefaller det, om, jag icke allt för origtigt
t läst K. M:s nåd. propos., att den innefattar, alt arméen skall hädanefter,
såsom hittills, uppbära sina löningsräntor genom sina
egna uppbördsman, regementsskrifvarne. Detta strider helt och
hållet emot den uppgiften alt K. M. och R. St. skulle kafva beslutat,
att ifrågavar:de räntor borde uppbäras af kronofogdarue.
Här synes mig således vara åtskilliga motsägelser, ock de Hrr,
sorn hafva fällt dessa yttranden, torde vara i tillfälle att för R.
o. Ad. förklara hvad de betyda.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle icke kafva besvärat
Ståndet med något ytterligare anförande i detta ämne, om jag
icke hade märkt att i Frih. Palmstjernas förslag en fråga varit
inblandad, hvilken jag icke hade väntat mig alt finna der och som
förut undfallit min uppmärksamhet. Jag anhåller att fä låna
Frih. Palmstjernas förslag, och skall blott med några få ord antyda
den anmärkn. jag vill göra.
Frih. Palmstjerna säger i. punkten Litt. B: ”Med alla lill
ecclesiastikstaterne anslagne indelta räntor och kronotionde skall
förhållas på enahanda sätt, som är stadgadt för mil i t i aesl a t ens; äfvenså
med forsellönsersältning och löningsförskolt, blott iakttagande
att medlen ställas till vederbör:de consistorii disposition eller deponeras
för dess räkning”. Denna punkt angår 4 § af PresteSt:s
privilegier. Der heter del: ”Skolandes landshöfdme och krono”beljenterne
ej vara lillålligt att tillegna sig någon disposition öf”ver
akademiers, gymnasiers, skolors och hospitalers kyrkoher”bergeu,
som dem enskildt förlänia äro, och hvarutinnan inga an”dra
stater del äga, ej heller öfver kyrkornas vin- och byggnings”säd,
presterkapets tionde, vederlag och underhällsspanuiål, ock
”den, som detsamma är anslaget, under namn af öfvermåla efterfrågande,
transporterande till andra kyrkoherbergen, eller hvad
”eljest föregifvas kan, något mehn och hinder i dess fria och oaf”kortade
uttagande tillfoga”. Jag anhåller att Riddai h.secret. måtte
upplysa hvad PresteSt. beslutat öfver den 20 punkten, som nu
år före, och alt jag derefter måtte fä yttra mig.
I anledn. häraf hade underl. R i d d. Se c re te r a re äran upplysa,
att från PresteSt. ankommet prot.utdr. i fråga om den förevar.
de
232
Den 9 September e. m.
reslagit, nera!, att de till tjensteraäns aflönande anslagne indelte
räntor oell kronotionde skulle lill statsverket indragas och utföras
efter samma grunder, sora Utsk. föreslagit för de Kronan
helodine, samt uppbäras och redovisas i sammanhang med
kronouppbörden, n/slogs, i följd hvaraf det öfriga af denna punkt
förfaller”.
lii von Hartmansdorff: PresteSi. har således afslagit denna
punkt och derigenom förklarat alt det vill vid sina privilegier
bibehållas. Skall då II. o. Ad. likväl, genom antagande af Frih.
Palmstjerna» förslag, vilja, oaktadt vi vela att sä är förhållandet
inora PresteSi., förklara ali det skall i denna punkt mista sina
privilegier, sä vida det af R. o. Ad. beror? Man har i sådana
fall haft den grannlagenheten, att man icke ens velat afgöra frågor
om elt annat Sländs privilegier eller rättigheter, förr ånman
förnummit huru det Ståndet sjelft beslutil. Nu känner R. o. Ad.
alt PresteSi. har velat skydda sina privilegier i denna punkt.
Jag hoppas och önskar allisa alt R. o. Ad. icke malte fatta ett
beslut af raolsatt syftning. När PresteSi., hvars beslut för egen
del är afgörande, derigenom skyddat sig emot verkningarne af det
skadliga förslag, sorn Frih. Palmstjerna framställt, så vore det endast
armeen sora skulle uppoffras. Arme'en har numera icke några
serskilda represenlanier vid riksdagarne, men om någon skall vara
hennes representant, så är det R. o. Ad. Dä lärer det också
vara vårt Stånd som bör tillse att denna del af rikets embetsmannacorps
icke kommer att lida på förändringen.
Hr Gripenstedt: Då jag för en stund sedan hade ordet,
så yttrade jag min öfvertygelse, alt det egentligen icke tjenade till
myckel, eller vore ledande till något resultat, alt till besvarande
upptaga alla de inkast, som här blifvit gjorda, enär det verkligen
är fallet — ehuru illa det är — ali desamma oftast beslå uti
att upprepande pastå hvad ingen bestrider, och alt bestrida hvad
ingea påstått; men sedan dess har en ny talare uppstigit samt
sökt att från sjelfva grunden angripa förslaget, och då torde det
kanske icke böra underlåtas att, med anleda, deraf, äfven tillägga
några ord.
Hr Rääf har nemi. uppträdl emot förslaget och velat jäfva
hela det förhållande, som utgör den egentliga orsaken hvarföre
man önskar förändringen, genom del påslående att det nuvar:de
liqvidalionssättet vid skatternas utgörande alldeles icke skulle medföra
någon olägenhet för någon, ulan all alla vore dermed väl
belåtna. Han har stödt denna sals, såsom mig tyckes, hufvudsakligen
derpå att icke något prejeri skulle ega rum, och jag vill
visst icke heller påstå att enskilda räntetagare i allmänhet utöfva
ett sådant prejeri emot räntegifvai ne; men jag vet också med
visshet alt åtskilliga corpser och stater bruka öfverlemna sin uppbörd
åt deras enskilda uppbötdsmän efter vissa öfverenskomna priser,
och då dessa uppbördsman sedermera upptaga räntorna af de
enskilde, på sätt dem lämpligast synes, och dervid, utom besväret,
emellanåt måste vidkännas äfven andra olägenheter, såsom t.
Den 9 September e. m.
233
ex. genom restanliers indrifvande och mera dylikt, så är det tydligt
och klart ali de också måste söka sin ersättning för allt detta
i uppbördens högsta möjliga uppdrifning genom alla lagliga medel.
Ctan att lasta dessa personer, kan man således säga, att i
sjelfva naturen af det nuvaride uppbördssättet ligger någonting som
ovilkorligen leder derhän att göra detsamma för de skattdragande
mera betungande, mera tryckande än om uppbörden skedde genom
Kronans embetsman. Jag ville väl också gerna veta om Hr
Rääf och Hr von Hartmansdorff, som egentligen yttrat detta, kunna
eller vilja drifva denna sats lill sin fulla couseqvens och påslå
att ett uppbördsväsende, som helt och hållet vore ställdt på
entreprenad, såsom det ifrågavar:de partiel t är, skulle vara önskligt
och nyttigt att införa. Vri hafva, såsom jag vid ett föregående
tillfälle erinrat, andra länders och tiders erfarenhet att i
detta afseende rådfråga, och att ett sådant system, der det blifvit
användt, varit gagnelig!, torde vara mera än hvad dessa Hrr med
godt samvete skulle vilja påslå.
Ett annat inkast var, att genom persedlarnes lösande efter
markegång, skulle på en viss lid af året så stora qvantiteter af
spanmäl inkomma på marknaden, att priserne derigenom nedsattes.
Detta må till en viss grad ega någon grund, men då mäste
äfven deremot tagas i betraktande att de personer, som nu emottaga
säden in natura i stället blefvo nödsakade att köpa en motsvarande
qvantitet, hvaraf följer, att om ett större erbjudande komme
att ega runi, så skulle också efterfrågan ökas i samma förhållande,
hvarigenom jemviglen återställdes, så att priserna ej nedtrycktes.
Dessa äro, såsom mig synes, nästan de enda hufvudsakliga,
verkligen på saken gående anmäkmr, som blifvit framställda,
och ehuru de liesta af husets ledamöter säkerligen inom
sig sjelfva redan bedömt deras bristande gilllighet, så bar jag likväl
icke velat underlåta att upplaga dem till besvarande.
.lag begagnar också tillfället att svara på den halfva fråga
som Hr Lefrén ställt lill mig, då han undrat hvad jag menat
med mitt yttrande om krigsbefälets framställda önskningar i detta
afseende. Mitt yttrande har hänsyfta! på ett föregående af Hr
von Hartmansdorff, hvilket gick derpå ut alt krigsbefälet eller arméen,
jag mins icke hvilketdera namnet som begagnades, skulle
hafva förklarat sitt ogillande af närvartde förslag, hvilket förklarande
den värde talaren nn ville begagna såsom ett skäl till dess
förkastande. Jag anmärkte härvid, att det förslag, hvarom vi nu
öfverlägga, alldeles icke existerade vid det tillfälle dä krigsbefälet
var tillsammans, och alt således det enda som då kunde hafva
kommit tinder ompröfning, var det förslag som af komilerade blifvit
afgifvit, hvaraf åter följde, att det var en stor licentia poetica
att vilja begagna det omdöme som då möjligen fälldes om komiterades
förslag, såsom ett bevis mot Frih. Palmstjernas, hvilket
derifrån betydligt afviker. Utan att veta eller behöfva veta alla
de speciela yttranden, som ifrågavande personer enskilt (ty det
var icke såsom corps) om komiterades förslag afgifvil, fastän jag
icke heller är så okunnig derom, som den värde bägaren kanske
234
Den 9 September e. m.
förraenar, torde derföre så väl han, sora Hr von Hartmansdorff
hafva svårt att vederlägga den absoluta riktighet af min anmärkt).;
och hvad jag dessutom ytterligare vet och till de värda Herrarnes
upplysning kan närana, är, att många af den indelta arméens
befäl, som förut delat farhåga för indelningarnas indragning, förklarat
sig ingalunda hafva något deremot, om den korame alt
verkställas på sådant sätt och med de vilkor, som nu äro föreslagna,
samt erkänt alt deras fordna motvilja i åtskilliga afseenden
hvilat på ett missförstånd.
Frih. Palmstjerna: Den upplästa §:n i PresteSt» privilegier
känner jag ganska väl, och det afslag PresteSt. gjort pä
20 punkten af Utsk:s förslag är mig också bekant, men della afslag
gällde StatsUtsk:s förslag, hvilket innehåller att indelningsverket
skall blifva orubbadi lills vidare; men det innehåller äfven
alt alla löntagare, så snart de nuvartde innehafvarne afginge,
skulle få sina löner i kontant utsatt en gång för alla, och det är
delta förslag som PresteSt. afslagit. Det förslag, som jag tagit
mig friheten framställa, är något helt annat, något som PresteSt.
ännu icke pröfvat och således ännu icke kunnat afslå eller
fälla något omdöme öfver. Om det kommer till PresteStrs pröfning,
så kan utslaget måhända då blifva något annorlunda; men
föregifvandet att det redan skulle vara af PresteSt. afslaget, det
hänger icke ihop.
Hr Sandströmer: Hr von Hartmansdorff har, då saken
nu skall förekomma till votering, förmodligen trott sig kunna gifva
förslaget ett dråpslag, såsom man säger, genom den anmärkmn
att det skulle vara stridande mot PresteSt» privilegier, och att
således R. o. Ad., genom bifall till förslaget, skulle göra en förändring
i nämnde privilegier. Jag får deremot anmärka, att derest
frågan skulle komma att afgöras på det sätt, som nu är föreslaget,
och PresteSt. skulle linna eli sådant beslut vara emot deras
privilegier stridande, PresteSt. icke lärer underlåta alt hos
K. M. göra framställning emot verkställighet af ett så beskaffad!
beslut. Denna utväg bör så mycket mindre vara främmande för
Ståndet, som den blifvit vidtagen förut. För den händelsen, alt
sådant skulle komma att ega rum, anser jag mig icke böra fälla
något omdöme om behörigheten af en sådan möjlig protest, men
jag ber dock att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, alt år
1830 föreslogo R. St. indragning af alla indelta räntor samt förändring
uti sättet för hemmansräntornes och tiondens lösande,
hvaremot PresteSt. till K. M. afgaf underd. protest. Då var fråga,
mine Hrr, om en fullständig indragning af räntorna. Nu åter
är icke fråga om någon rubbning af indeluingshafvares rätt att
vid sina indelningar bibehållas, d. v. s. att blifva bibehållna vid
åtnjutande af den lösen, som för deras indelningar, efter meddelade
föreskrifter, kommer alt ega rum. Öfver R. Sl:s nyssnämnde
förslag hördes krigs- och kammarcollegierne, som d. 11 Maj
1831 afgåfvo sitt förslag och dervid yttrade, att ”Presterskapets,
”på grund af åberopade privilegier, deremot anförde protest, så
Den 9 September e. m.
235
”myckel mindre förtjenade afseende, som preslerskapel dervid enklast
vore atl betrakta såsom löntagare, samt de rättigheter, som
”grundades på indelta löniugssältet, så länge det fortfore, för öf”rigt
endast kunde gälla lör de i tjenst varande embets- och tjenstemän,
men ingalunda för dem, som framdeles tillsättas med de
”löneförmåner, hvilka dä kunna vara bestämda.” Man invänder
troligtvis häremot: bvad betyder tvänne collegiers yttrande i saken;
men i afseende derå skola vi få höra hvad R. St. sjelfve
om denna protest sade i sin underdåniga skrifvelse af d. 17 Maj
1835, nemi. att R. St., enär de i krigs- och kammarcnllegiernes
förut omförrnälde und. betänk, af d. 11 Maj 1831 audragne skäl
inneburo en tillfyllestgörande vederläggning af l’resteSt:s vid föreg:de
riksdagen fattade beslut, förklarade sig hufvudsakligen vidblifva
de grunder samma beslut innehöll etc. Jag upprepar ännu
en gång bvad jag nyss hade äran nämna, nemi. att det icke
är min mening att inlåta mig i tolkning af huruvida förslaget är
stridande emot Presterskapets privilegier eller icke. Jag tror icke
heller att den tvisten nu behöfver slitas. Lien kommer nog i
tillfälle att blifva behörigen afgjord om fråga derom uppsl år. Jag
tror emellertid att, då R. St., oaktadt en sådan ordentlig protest
var ingifven, kunnat yttra sig på det sätt, som nyss nämndes,
så måtte åtminstone frågan icke vara så klar och ostridig all man
deraf skulle anse sig förhindrad atl fatta det beslut, som Frih.
Palmstjerna föreslagit.
Hr Lefrén: Då jag begärde af Hr Gripenstedt upplysning
om hvad möjligen krigsbefälets underdåniga önskningar kunde innebära,
sä skedde det uuder förmodan, att han hade bättre reda
derpå än jag. Jag hör nu att förhållandet lärer vara tvärtom.
Jag får då nämna, att krigsbefälet visserligen kände att förslaget
innehöll räntornas och tiondens indragning till statsverket på sådant
sätt, alt de skulle uppbäras af Kronans uppbördsman kronofogdarne,
och ytterligare att de skulle förvandlas efter ett medeltal
af 5 års markegång, och att rättighet alt uppsäga till leverans
in natura å räntelagarens sida skulle upphöra. Dessa irenne omständigheter
voro då kända likasåväl som nu, och just i dag och
i denna stund äro vi syselsalla med frågan om huruvida räntorna
skola uppbäras af Kronans uppbördsman eller icke. Krigsbefälets
underdånigst yttrade tanka yttrades icke officielt af dem såsom
krigsbefäl, ty hvarken var det tillständig! för dem alt afgifva något
officielt yttrande, icke heller kunde det komma i fråga att
göra det, men efter dem lemnades tillfälle alt säga sina tankar,
så yttrade de sin önskan att bibehållas vid sin rättighet att uppsäga
räntorna till leverering in natura, äfvensom att få bibehålla
sina egna uppbördsman, såsom en gifven följd deraf, emedan Kronans
uppbördsman icke kunde åtaga sig delta hushållsbestyr att
upptaga räntor in natura och ombesörja dess försäljning för räntetagarens
räkning. K. M:s nåd. propos. innehåller att uppbördsmännen
skulle blifva qvar vid regementen och corpser, men K.
M:s propos. innehöll icke atl uppsägningsrällen skulle ål rånte
-
236
Den 9 September e. m.
tagare bibehållas, utan att värdering af räntorna skulle ega rum
efter den årligen skeende markegångssätlningen, sorn skulle beräknas
efter 10 års medeltal. Delta är det förhållande jag är i
tillfälle att känna, efter jag var ord fide för krigsbefälet vid della
tillfälle.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag tillåter mig att hos Hr Gr.
o. Landtm, anhålla om upplysning huruvida genom prot.utdr. från
PresleSt. är bekant om den berättelse är grundad, som en aftontidning,
nemi. Post-Tidningen, innehåller, enl. hvilken PresleSt.
har beslutat alt nästkommande Måndag sammanträda för att uppgöra
det förslag, på grund hvaraf Ståndet anser en skalteförenkling
kunna ega rum. Skulle denna uppgift vara sanningsenlig,
så hemställer jag om förhållandet hos PresteSl. är annorlunda än
hos oss, enär man förkastar Ulsk:s förslag och förbehåller sig rätt
att antaga något annat förslag.
I anledn. häraf upplyste fl r Gr. o. Landtm., att del prot.-  utdr., ang:de pröfningen af StatsUtsk:s förevar.-de utlåt., som ankommit
från PresleSt., icke sträckte sig längre än till de första
27 punkterne och icke upptog något af PresteSl. fatladt beslut i
den syftning, som Hr Rosenblad omförmält.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Då tredje punkten
af detta betänk., ang:de grundräntornas förenkling, förevar,
tillstyrkte jag bifall till K. M:s nåd. propus., dock så, alt denna
förändring skulle gå i verkställighet, endast under vilkor ali de,
hvilkas rätt deraf var beroende, voro villige att derpå ingå. Dä
flera af de ledamöter, som dä med mig delade den äsigten, att
den enskildes rätt vore under förändringen beroende, äfven nu
framställt den åsigten, alt enskilda personer borde öfver förändringen
böras, och man derföre deraf kunde draga den slutsatsen,
att denna åsigt äfven af mig delades, så har jag ansett mig
här höra förklara, att, enl. min åsigt, delta icke är behöflig!.
Man har nemi. vid förslaget iakttagit den försigtigheten att tillförsäkra
de nuvarande räntetagarne rättighet alt för deras del ingå
på förändringen eller ej, och då ingen förändring i räntegifvarnes
skyldighet är föreslagen, så inser jag icke helier alt denna
förändring inverkar på någons rättighet, och linner således
icke något hinder för mig att till förslaget lemna bifall. Någon
annan betänklighet dervid har icke eller uppstått än den, all någon
brist i räntorna kunde komma att ega rum. Men då Finansministern
här förklarat, att en sådan brist icke kunde förefinuas,
och då en sådan förutsägning vore alltför mycket vågad,
om icke denne embetsman med säkerhet kände förhållandet, så
anser jag mig icke höra betvifla tillförlitligheten af denna uppgift,
och således icke eller för min del bestrida Utsk:s förslag.
Deremot hyser jag betänkligheter vid alt med min röst biträda
det förslag, som Frih. Palmstjerna framställt, och får förklara,
alt, i händelse det kommer under votering, jag måste
med min röst afstyrka detsamma. Det har nemi. för mig icke
Den 9 September e. m.
237
varit möjligt alt vid uppläsning af ett så vidlyftigt förslag som
delta, kunna fatta och bedöma alla de följder, som skulle kunna
uppslå, om förslaget bifölls, och jag är fullt förvissad, att ganska
många medlemmar af delta hus äro med mig i samma predikament.
Jag skulle för min del tro att de skulle handla ganska
obetänkt om de bestämde sig för att förkasta det förslag, som
SlalsUtsk. framställt och i stället antaga Frih. Palmstjernas. Jag
får för min del förklara, att om bifall till Ulskts förslag yrkas,
jag kommer med min röst att medverka dertill, men deremot
anser jag mig icke kunna biträda Frih. Palmstjernas förslag.
Hr von Hartmansdorff: När man talade om krigsbefälet,
sä förklarades alt det icke var detta förslag, som sattes i
fråga förliden höst, utan det var en annan sak sade lagläsaren.
Men Hr Lefrén har nu upplyst att delta icke rör någon annan
sak, ulan just densamma. Skillnaden är blondén, att Frih. Palmstjerna
har, rörande verkställigheten, gjort några jemkmr, som
afvika frän Ulsk:s förslag, men hufvudsaken, borttagande af uppsägningsrätten
af arméens rätt att sjelf fä uppbära sina löner, det
är detsamma både i Utsk:s och Frihms förslag. Likaså förhåller
det sig med PresteSt:s privilegier. Ståndet är genom dem för
säkradt
att fä njuta sina löner på samma sätt som de för när
var:de
utgå, utan att de af Kronans embetsman uppbäras. Idet
är likväl detta, som Frill. Palmstjerna med sitt förslag vill betaga
PresteSt.
Hr Rosenblad har omförmält, att Posttidningen omtalar ett
beslut af PresteSt., att sedan StalsUtskrs förslag först blifvit afslaget,
uppgöra grunder för ett annat till skalteförenkling. Detta
är samma tanka, som den, åtskilliga ledamöter inom detta
Ständ hafva uttryckt, nemi. att de ingalunda vore mot rättelse i
det nuvar-.de skatteväsendets brister, fastän de förkasta del förslag,
som Utsk. framställt. De ville icke eller här pä förhand
besluta någon förändring, emedan det vore lika orätt att göra
det, på grund af någon enskild riksdagsmans förslag, vare sig
Frih. Palmstjernas eller någon annans, som det vore att besluta
en förändring, på grund af StatsUtsk:s förslag, så länge vederbör:de
icke blifvit hörda och deras rätt sålunda iakttagen. Det
är således öppet för en hvar af R. o. Ad. (och om ingen annan
gör det, så torde jag nödgas göra det) alt efter afslag på
de förslag, som här blifvit framställde, uppgifva grunder för en
skalteförenkling. Om vi deremot hår skulle antaga Frih. Palmstjernas
förslag, sä skulle vi nödsakas derom rösta i förstärkt
Utsk., hvarigenom antagande af Ulsk:s förslag blifver den säkra
utgången. För alt undgå den och för att icke förnärma någons
rätt, är del, som jag tror, att när denna sak är utagerad, så
blir det tid för Ståndet att öfverlägga örn grunderna för ett nytt
förslag, oell de som jag väsendtligen skulle gilla, finnas redan
upptagna i Hr Gyllenskjölds reservation. Jag vill nu icke uppläsa
henne för R. o. Ad. emedan hon icke egentligen hörer till
denna punkt allena, ehuru hon vore ett godt motstycke till Frih.
238
t)en 9 September e. m.
Palmstjernas förslag; men jag hoppas att man icke tillerkänner någon
enskild man större myndighet än man tilltror Regeringen, och
således icke antager hvad enskild man föreslagit, när man icke trott
sig kunna antaga Konungens propos. af lika syfte.
Hr Rosenblad: Efter Hr von Hartmansdorffs sista yttrande,
så nödgas jag upprepa hvad jag i förmiddags anförde — (ropades af
otålighet: åhl åhl) — Jag ber om förlåtelse, jag får väl yttra mig.
Jag måste medgifva att ingen kan bättre än Hr Lefrén känna
hvad som utgjorde föremålet för krigsbefälets önsknigar i fjol, men
det mäste väl medgifvas att krigsbefälet icke kunde yttra sig öfver
något annat än hvad som dä fanns. Det förslag, som då fanns innehöll
reduktion af indelta räntor till Statsanslag i penningr och
borttagande af de boställen, som äro anslagna till löningsdirektionerne.
Detta är allt borta nu. Persedelräntorna äro bibehållna
och indelningshafvarne tryggade emot alla förändringar, som kunde
förnärma deras rätt. Det enda som qvarstår, som kunde gifva anledn.
lill någon liten betänklighet är alt uppbörden skall ske af
kronans embetsmän i st. f. räntetagarnes egna. Jag hemställer huruvida
man icke kan hafva den lankan, att de stora och rättmälliga
betänkligheter som då visade sig vid det dåvar:de förslaget, hade
kunnat blifva högst betydligt mildrade om icke upphäfda, i händelse
förslaget varit sådant som det ifrågavar:de hvilket bland annat
tillförsäkras ersättning för den förlust, som kunde uppkomma i händelse
uppsägningsrätten komme att afskaffas.
Frih. Palmstjerna: Då här återigen är påstått att PresteSt.
redan har pröfvat det förslag hvarom här är fråga, så måste jag
upprepa att så icke är händelsen. Det förslag, som PresteSt. skulle
bifalla, det lönerna finge till fixa penningelöner förvandlas, och på
detta sätt utgå, utan att blifva förvandlade efter markegång; hvaremot
detta förslag, som nu af mig är framstäldt, innehåller alt PresteSt:s
nuvar:de lönevilkor skulle hädanefter qvarstå i persedlar, som efter markegång
komma att lösas. Det torde således vara en temmeligen stor skillnad
emellan dessa både förslag. Om detta förslag skulle kunna komma
under PresteSt:s pröfning, så beror det dä af PresteSt. att afslå detsamma
och då om PresteSt. så finner för godt åberopa sina privilegier;
men något brott mot PresteStis privilegier, eller den aktning man
är detta Stånd skyldig, kan jag icke finna deruti att ett förslag är
framstäldt till öfverläggning. Det är icke fråga om att R. o. Ad. är
en dikdator, som kan säga att så och så skall ske, utan Ståndet
beslutar endast i öfverensstämmelse med hvad det anser vara det
riktiga sättet att gå till väga, och hemställer till de öfriga Stånden
och K. M., alt sedermera gilla eller ogilla beslutet. Milt förslag
är i afseende på uppsägningsrätten för löntagare ungefär enahanda
med det som K. M. framställt. I afseende på uppsägningsrätten
för löngifvaren åter, så är det en fråga, som hörer till en annan
punkt, och hvars bibehållande jag kommer att förorda.
Öfverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, yttrade, alt då, såvidt han rätt uppfattat Hr Cederschjölds
anförande, meningen dermed ej varit att yrka bifall till
Den 9 September e. m.
239
Utsk» förslag om icke äfven någon annan ledamot framställde ett
sådant yrkande, Hr Landtm, ffnge upplysa, att ingen annan ledamot
yrkat propos. till bifall, å hvad Utsk. föreslagit och Hr Landtm,
således förmodade att ej heller Hr Cederschjöld gjorde det.
Hr Cederschjöld: Då StalsUlsk:s Ord fale och här narrande
ledamöter otvifvelaktigt böra mera intressera sig för det förslag de
framställt än man kan vänta af mig, och då de ej äga så mycket
förtroende till dess antaglighet, att de derå velat begära propos. till
bifall, så anser jag det visserligen äfven för min del vara ändamålslöst,
men jag har likväl velat gifva tillkänna att jag velat biträda
detsamma, hvaremot jag icke kan biträda Frih. Palmstjernas förslag,
emedan jag icke kunnat fatta hvarthän det skulle leda.
Frih. Cederström: Jag får vördsamt begära propos. på bifall
till U(sk:s förslag.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Sedan Ståndet på Hr
Gr. o. Landtm» förfrågan förklarat öfverläggningen slutad, sä lärer
väl någon annan propos. än den som förut blifvit begärd icke kunna
yrkas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Frih. Cederström torde finna,
att sedan han under discussiones lopp icke begärt propos. till
bifall å Utsk:s förslag, ulan talat för afslag derå, den af honom
nu ifrågaställde propos. icke pä Frih» begäran kunde framställas.
Härefter framställde Hr Landtm, att följaktligen de i afseende
på den förevande 20 punkten ifrågakommande propos.-r endast
vöre 3:ne, hvaribland den första har blifvit begärd af Hr von Hartmansdorff,
som föreslagit att R. o. Ad. måtte afslå Utsk» förslag,
att de till tjenstemäns aflönande anslagne indeldta räntor och kronotionde
skola, i den mon nuvar:de innehafvandes dispos:srält upphör,
uppbäras och redovisas i sammanhang med kronouppbörden;
och den andra propos:n blifvit yrkad af Frih. Palmstjerna hvars
förslag Hr Landtm, nu finge låta ånyo uppläsa och var sålydande:
a). Alla till aflönande af embets- och tjenstemän vid militiaestaten
anslagne indelta räntor och kronotionde, skola uppbäras i
samma ordning som de kronan behållne. Beloppet enligt den markegång,
hvarefter de skaltskyldige skola utgöra sina räntor, skall oafkortadt
och utan afseende på restantier, af uppbördsman uti landtränteriet
för regementets eller corpsens lönings-directions räkning
fullt deponeras, sä att det ovilkorligen den t:sta April hvarje år,
är till vederbör:de lönings-directions disposition, med afdrag blott
af hvad förut förskottsvis blifvit lill regementet eller corpsen utarrenderadt.
Hvad af de lill militiK-boställsstaten indelte räntegifvare
ej kunnat i rättan tid utbekommas, skall af kronans behållna
uppbördsmedel fyllas, och detta fyllnadsbelopp derefter för kronans
räkning indrifvas.
Den l:sta April årligen skall från vederbönde landtränteri,
till vederbönde lönings-directions disposition, ställas ett belopp i
contant, motsvarande hela forssellönen för den myckenhet spanmal,
hvilken för närvande är regementet eller corpsen i afrad eller kronotionde
från länet anslagen.
204
Den 9 September e. ni.
Såsom förskott på årets löner, ställes af vcderböride befhide,
hvarje år den lista November, till vederbörale lönings-directions
disposition uti landtränteriet, ett belopp motsvarande hälften af den
summa, hvilken af föregide års uppbörd blifvit uti ränteriet för regementets
eller corpsens räkning deponerad.
b). Med alla till ecclesiastik-staterne anslagne indelta räntor
och kronotionde skall förhållas på enahanda sätt som är stadgadt
för militiae-statens; äfvenså med forsellönsersättning och löningsförskolt;
blott iakttagande att medlen ställas till vederbörale consistorii
disposition eller deponeras för dess räkning.
c). Alla till landstats- och öfrige civile tjenstemän anslagne
indelta räntor och kronotionde skola jemväl i samma ordning som
de kronan behållna, uppbäras. Beloppet enligt den markegång,
hvarefter de skattskyldige utgöra sina räntor, skall, lika oafkortad!
som det militiae- och ecclesiastik-staterne tillkommande, af K. befhide
den lista April hvarje år från ränteriet utanordnas i enlighet med
länsstaten; endast med afdrag af hvad förut förskottsvis blifvit af
löntagaren utbekommet.
Den lista April ärligen utanordnas jemväl forssellöns-ersättning
för den hittills på lönen anviste afrads- eller kronotionde-spanmål;
och den liste November hvarje år utanordnas äfvenledes, såsom
förskott på årets lön, hälften af den summa hvilken för nästföregående
året utgjorde lönens belopp.
fl). Ingen forssellöns ersättning beräknas i bråk eller delar af
den minsta lagliga myntbenämningen i riket.
e). Vederböride lönings-direction, consistorium eller civil-ljensleman
eger rätt, att uti landskontoiret taga kännedom af den räkenskap
som upptager dess tillfallande löning, och, i fall af befogenhet,
deröfver hos K. befhide anföra besvär inom ett år efter räkenskapens
inlemnande till landskontoret.
f). Sålunda föreskrifne ordning och sätt för förenämnde tjenstemäns
löning, kan framgent ej utan K. och B. Stis sammanstämmande
beslut förändras.
g). Ingen nuvaride löntagare kan, utan eget begifvande, underkastas
denna nya ordning för sin löns erhållande, förr än han
till annan lön förflyttas; men vid hvarje ledighet inträder den nya
ordningen uti full verkställighet.
Efter uppläsningen häraf framställde Hr Landtm, vidare att
slutligen Hr Sandströmer hemställt, att till detta Frih. Palmstjernas
förslag malte fogas följande från Utskis förslag hemlade tilläggi ”ankommande
dock på K. M. att låta ifrågavande löneanslag och ersättning
under det år, för hvilket detsamma beräknas, på lika sätt
som kontanta löner, qvartalsvis utbetalas;” hvarjemte Hr Landtm.,
enär Frih. Palmstjernas förslag ej uteslöte detta af Hr Sandströmer
framstäldta förslag, hemställde att R. o. Ad. måtte förbehålla sig
att, ifall Frih. Palmstjernas förslag vunne bifall, serskildt få pröfva
det dertill af Hr Sandströmer föreslagna tillägg.
Ropades ja.
Då
Oen 9 September e. m.
241
t)å nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
Hr von Hartmansdorffs förslag till beslut rör:de 20 punkten, ropades
ja och nej; hvarpå Hr Landtm, framställde propos. till bifall å Frih.
Palmstjernas i afseende på denna punkt framstäldta förslag till beslut,
samt, då härvid ropades starka ja jemte mänga nej, förklarade
det han trott sig finna att denna sednare propos. blifvit besvarad
med öfvervägande jä.
Hr Pr intzensköld begärde Votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till votenspropos.
:
Den sorn i fråga om 20:de punkten af StatsUtSk:s utlåt. N:o
242, antager det af Frih. Palmstjerna i utbyte emot nämnde punkt
framställda förslag, voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. förslaget att de till tjenstemäns aflönande
anslagne indelta räntor och kronotionde skola, i den nion
nuvande innehafvares dispositionsrätt upphör, uppbäras och redovisas
i sammanhang med kronouppbörden.
Då härefter voteringen skulle företagas, lillkännagaf Hr Gr. o.
Landtm., att en ledamot begärt att ännu en gång få höra votensproposm,
och att Hr Landtm, derföre finge låta ånyo uppläsa densamma.
Sedan denna uppläsning försiggått, anmälde sig och yttrade:
Hr Cederschjöld: I min tanka är contrapropos. ganska oredig.
Jag har åtminstone icke kunnat fatta annat än att ja-propos:n
borde innefatta bifall till Frih. Palmstjernas förslag, och nej-propos:n
afslag derå, ty jag har icke hört alt något annat förslag blifvit
framstäldt, emedan det förslag som Hr von Hartmansdorff begärde
propos. på, försl framställdes af Hr Gr. o. Landtm, och efter
min uppfattning besvarades med nej. I annat fall förmodar jag
också att Hr Gr. o. Landtm, icke hade framställt propos. på något
annat förslag förr än man fått veta huru svaret på den första propos.
blifvit uppfaltadt.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade alt voler:spropos:n redan blifvit
af R. o. Ad. godkänd och således numera ej kunde undergå
ändring.
Hr von Hartmansdorff: Jag får för min del förklara alt
jag anser »e/-propos:n vara ganska riglig, ty derigenom äro både
Utsk:s förslag och Frih. Palmstjernas förslag afslagna om nej-propos:n
vinner.
Hr Cederschjöld: Jag får i anledn. af det svar, som Hr Gr.
o. Landtm, meddeladt gifva tillkänna, att jag icke hade anhållit om
uppläsning af propus., men jag förmodade att med den förnyade
9 H. 16
242
Den 9 September e. m.
uppläsningen af propos:ne, meningen icke kunde vara någon annan
än den att lemna de ledamöter, som trodde att anledning till anmärkmr
deremot förefunnes tillfälle att framställa dem. Då jag emellerlid
finner att jag misstagit mig, så får jag bedja om benägen
ursägt.
Vid den härefter företagna voteringens slut befunnos rösterne
hafva utfallit som följer:
Ja — 41.
Nej — 49.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att sedan vid denna votering nej
vunnit, R. o. Ad. torde finnna alt såväl det af Hr Sandströmer,
för den händelse att Frih. Palmstjernas förslag vunne bifall, föreslagna
tillägg vid samma förslag, som den öfriga delen af 20:de
punkten i Utsk:s utlåt, hvilken icke varit innefattad i nej-propos:n
hade förfallit.
Ropades ja.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 11 September 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdr. för d. 9 dennes e. m.
Öppnades Hr Electorers listor vid val af ledamöter i Stats- och
BankoUtsk:n; och befunnos dertill utsedde i
Stats-Utskottet:
efter N:o 2147, Hr af Christiernin, fullm. Frih. Åkerhjelm, Carl
Axel och N:o 2231, Hr af Burén, fullm. Frih. Funck, Fredrik
Alexander;
N:o 189, Hr Rääf i Småland, Leonhard Fredrik, och
N:o 1428, Hr Ridderborg, Jacob Fredrik Georg.
Ban ko-U tskottet:
efter N:o 2231, Hr af Burén, fullm. Frih. Funck, Fredrik Alexander;
N:o 145, Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor.
Den 11 September f. m.
243
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s utlåt. N:o 312, i anleda,
af erliällne återremisser å betänk. N:o 242, ang:de dels K. M:s
nåd. propos. om beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogörelse-verkets
förenkling, dels enskilda i samma ämnen väckte motioner.
Härvid förekommo nedanuämnde punkter af betänk. IN:o 242.
21:sta punkten.
Bifölls.
22:dra punkten.
Hr Printzensköld, Carl: Sedan R. o. Ad. afslagit den
20 punkten och sålunda förklarat, att indelta räntetagare fortfarande
få sjelfve uppbära deras räntor, så lärer den nu föredragne
punkten icke fordra annan åtgärd än att, såsom förfallen, läggas
till handlingarna, hvarom jag anhåller.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: 3:e och 20:e punkterne äro onekligen
de vigtigaste i delta betänk, och stora fördelar hade kunnat
hemtas, om man, i st. f. att afslå, hade antagit de vid desse
punkter af Frih. Palmstjerna framställda förslag. Men derföre, att
de större fördelarne icke kunnat vinnas, tror jag icke vara skäl att
afsäga sig de mindre, som kunna åstadkommas genom beslut öfver
återstående punkter i förslaget. Jag inser visserligen, att de ledamöter,
hvilka ansett, att något bifall icke bort lemnäs åt förstnämnde
punkter, äfven skola motsätta sig sådant vid de öfrige och med
lika framgång, men då jag anser det vara representantens skyldighet,
att vid hvarje tillfälle, äfven om han icke skulle kunna något
dermed uträtta, öppet uttala, hvad han finner nödigt och nyttigt;
så, oaktadt R. o. Ad:s i fråga om 3 och 20 punkterne fattade
beslut, anser jag mig likväl böra fortfarande anmärka, hvad jag anser
vara rätt och nyttigt i de fall, der punkterne, till följd af föreg:de
beslut, icke förfallit.
Hvad nu 22 punkten beträffar, så säger Utsk. i sina motiver:
”att de nuvar:de räntegifvarne, i händelse indragningen kommer
att äga rum, destomindre synas billigtvis kunna och böra åläggas
ali forsellönen ersätta, som räntegifvare, hvilkas räntor redan för närvande
äro kronan behållne, njuta befrielse från forsellönens erläggande,
så lärer följaktligen häraf blifva en följd, att ifrågavande ersättning
bör af statsmedlen bekostas.” Lika åsigter har Utsk. uttalat
i betänk. N:o 242 och en lika beskaffad hemställan innefattas i
Utsk:s yttrande vid 20 punkten i samma betänk. Nu har Utsk.
likväl i betänk. N:o 312, frångått sin hemställan vid 20 punkten,
och föreslagit något annat, men det oaktadt säger Utsk. i sistnämnde
betänk, i fråga om 22 punkten, att Utsk. vidblefve sitt i ämnet
förut afgifna yttrande. Deraf följer ju tydligen, att ingressen
till Utsk:s motiver har förfallit, enär Utsk. sjelf frånträdt, hvad
Utsk. hemställt, och i stället föreslagit något annat, som af 2 Stånd
blifvit bifallet, men af 2 Stånd afslaget. Det återstår således en
ltf*
-
Den 11 September f. m.
däst tillstyrkandet i sjelfva saken, att granska och mig veterligen har
R. o. Ad. icke fattat något beslut, huruvida forsellönen skall indel*
ta räntegifvarne återskänkas och i stället Statsverket godtgöras räntetagarne.
Jag får derföre, med anledn. af nu föredragne punkten,
vördamt framställa följande förslag:
Indelte räntegifvares åliggande, att utgifva forsellön för afradsoch
tionde-spanmäl, upphör, emot svarande ersättning af Statsverket
lemnäs vederbörande indelningshafvare, och åligger riksgäldskont.
att, intill dess ersättningsbeloppet blifver på rikets Stat uppfördt,
vid skeende årsliqvider godtgöra Statskont. hvad derifrån för
sådant ändamål förskjutes.
Frih. Cederström, Jakob: I sammanhang med frågan om
indelta räntornas indragning till kronan var äfven det förslag, den
siste värde talaren här framställt såsom en ny motion. Men dä,
enl. R. o. Ad:s och PresteSt:s beslut, räntorna icke komma att
ingå till Statsverket, så lärer i följd häraf icke eller kunna komma
under öfverläggning något förslag, ang:de ersättning för forsellönen,
ty det vore obestridligen en besynnerlighet, om indelningshafvare
skulle uppbära räntorna af räntegifvarne, men desse sednare uppbära
ersättning för forsellönen af Statsverket för samma räntor.
Skulle ett sådant förslag hlifva antaget, kan dermed icke vinnas någon
förenkling i räkenskaperne utan det är och måste blifva en
complicering deraf. Jag befarar likväl, att man med detta förslag
vill försöka att få hufvudfrågan dragen under förstärkt SlatsUlsk.,
hvilket jag, på grund af redan aförda skäl, bestrider, och yrkar derföre
afslag icke allenast å den förevande punkten utan jemväl å
Gr. Lagerbjelkes förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke annat finna, än att
denna punkt mäste hafva förfallit och det på grund af de skäl Hr
Printzensköld och Frih. Cederström anfört, hvarföre jag i likhet med den
förre anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa den propos.,
att punkten, som genom Ståndets beslut öfver den 20:de, har förfallit,
således må läggas till handlingarna.
Gr. Lagerbjelke: Om det vore visadt, att i den föreg:de
punkten, som blifvit af Ståndet afslagen, finnes något förslag, som
kan anses innefatta forsellönens efterskänkande till indelta räntegifvare,
samt motsvande ersättnings utbetalande af Statsverket, sä skulle
jag måhända äfven medgifva, att förevar:de punkt förfallit. En
sådan bevisning har likväl uteblifvit, och då tror jag icke, att denna
punkt kan vara förfallen genom Ståndets föreg:de beslut. Hvad
åter angår anledn., till mitt framställda förslag, sä har jag dermed
icke, såsom en värd talare förmenat, haft några taktiska beräkningar,
utan helt simpelt hållit mig vid rättvisans fordringar. Såsom
Henne hafva sig bekant, hafva indelningarna uppkommit
pä det sätt, alt i fordna tider, då uppbördsverket var i sin linda,
lemnades embetsmännen rättighet att, i st. f. att kronan
först upptog räntan och sedermera deraf lemnade aflöningar, sjelfve
uppbära en del af kronans inkomster till belopp, som motsvarade
Den 11 September f. m.
ungefär hvad, man ansäg dessa embetsman böra åtnjuta i lön.
Denna fråga hör egentligen icke hit och jag har med dess vidrörande
endast afsett, att då kronans räntor voro alla af samma beskaffenhet,
så har denna deras lika beskaffenhet icke pä något sätt
blifvit rubbad derigenom, att kronan vid indelningsverkets inrättande
bibehållit somliga räntor och anslagit andra till löner. Del är
en händelse att ett hemmans räntor äro kronan behällne, och att
det andra hemmanets ränta blifvit tillagd en indelningshafvare. Del
är således gifvet att det hemman, som händelsevis är tillagdt en
indelningshafvare, icke blifvit påförd annan ränta än den, hvilken
eljest skulle vara kronan behållen. Nu hafva R. St. vid 1830 års
riksdag fattat ett beslut, hvarigenom, (det må nu vara lämpligt eller
icke, att så är besluladt är ett faktum), kronan efterskänkte
forsellön åt sina räntegifvare, och då mätte det väl äfven vara lämpligt,
att de indelte räntegifvarne komma i åtnjutande af samma
förmån. Anser man orätt, att kronan efterskänkt forsellönen lill
sina räntegifvare, så må man söka upphäfva ofvannämnda, vid 1830
års riksdag fattade beslut, men så länge detta beslut qvarstår, mäste
detsamma hållas i helgd. Då jag sålunda anser de indelte räntegifvarne
böia åtnjuta samma fördelar som de, hvilkas räntor äro
kronan behållna, förnyar jag min anhållan om Hr Gr. o. Landtm:*
propos:n på det förslag, jag tagit mig friheten framställa.
Ilr Printzensköld: Jag var icke lycklig nog att kunna
uppfatta början af Gr. Lagerbjelkes yttrande i afseende pä det förslag,
han framställt, ang. den punkt, som nu är under öfverläggning.
Deremot har jag följt Gr:ns fortsättning af sitt anförande med
större uppmärksamhet, och jag inhemtade deraf, hurusom Gr:n sökte
docera i fråga om sältet huru nuvar:de indelningsverk uppkommit.
Gr:n har dervid erinrat, huruledes rikets drätselverk pä den tiden
indelningsverket tillkom, var i sin linda, och att Staten icke
hade annan utväg, än att lemna vissa embetsmän indelningar, såsom
det lättaste aflöningssältet. Men det förhåller sig icke sä, som
Gr:n uppgifvit. Sveriges drätselverk var icke på 1000-talet i sin
linda, tvertoni erhöll det då en utveckling, som Carl XI bragle
lill fullkomlighet. Och denne Konungs historia visar, att, vid den
tid indelningsverket inrättades, penningetillgängen var relativt lika
stor som nu, så att Carl XI kunnat, om flan ansett det nyttigt,
utan ringaste svårighet lika väl bestämma alla löner i penningar sora
i räntor hvilket äfven visar sig deraf, att de löntagare, som begärde
utbyte af sina indelningsränlor emot kontanta löner, erhöllo detta
byte, ehuru Konungen yttrade, att de icke visste hvad de begärde.
Man kan således icke med något hopp om framgång åberopa
landets ställning, vid den tid indelningsverket inrättades, för att
deraf draga den slutsats, att man då var nödsakad att handla annorlunda
än nu. Gr:n har ytterligare upprepat hvad här så ofta förut
blifvit sagdt, att eftersom R. St. vid 1830 års riksdag efterskänkt
forsellönen för all kronans behållna tionde och afradsspannemål, så
fordrar rättvisan, att forsellönen efterskänkes äfven för den spannemål,
som är anslagen vissa embetsmän inom landet. Jag bestrider
246
Den 11 September f. m.
och skall alllid bestrida riktigheten af denna satts, emedan jag ännu
icke lärt mig begripa, att för det jag gjort en present till en
person, jag skall vara skyldig, att göra en lika present till en annan.
Om Gr:n t. ex. slår i afhandling med 2:ne personer, och Gr:n
afslutar affären med den ene så kan väl den andre personen icke
åberopa någon rättsgrund derför, alt Gr:n jemväl med honom också
skall afslnta en affär, hvarigenom denne erhåller samma fördelar,
Gr:n funnit sig böra lemna den förstnämnde. Jag lior icke,
att Grin, dragen inför rätta, skall godkänna ett sådant påstående,
och jag triflar, att någon domstol skall kunna gilla detsamma. Så
är det äfven med R. St., och jag påstår dertill, att R. St., ingalunda
handlade välbetänkt, då de år 1830 efterskänkte forsellönen
på kronans afradsspannmål. Men derföre, att R. St. engång liegått
denna oförsigtighet, skall man väl icke alltjemt fortfara på samma
sätt.
Hvad nu sjelfva saken beträffar, sä måste det falla af sig sjelf,
att, dä R. o. Ad. vid en föregående punkt förklarat, att rikets alla
tjenstemän, vara sig civile, militäre eller ecclesiastike, som äga indelta
löner, skola vara berättigade att dem framgent uppbära efter nu
gällande författningar, någon eftergift af forsellönen icke kan tillerkännas
de räntegifvare, hvilkas räntor blifvit indelade på desse
tjenstemäns löner; Och dä sä är förhållandet, är deraf äfven en uppenbar
följd, att denne punkt, som omtalar forsellönen, är förfallen
och icke kan till pröfning upptagas. Grin har visserligen såsom
stöd för sitt påstående, i motsatt syftning anfört den omständigheten,
att åtskilliga efterföljande punkter angå afradsspanuemålens indragning
till kronan; men det ligger i sakens natur, att jemväl alla
dessa punkter hafva förefallit, sedan R. o. Ad. afslagit den hiifvudsakligaste.
Och af sådan anledn. förnyar jag min anhållan, att denne
punkt, såsom icke fordrande vidare åtgärd, må läggas till handlingarne.
Hr Lövenström, Joli. Jakob: Det förvånar mig, att man
här talar om rättvisa, just då man är färdig att begå den största
möjliga orättvisa. Man bar här velat befria de indelte räntegifvarne
från forsellön för räntespannemålen; men då ägarne af de hemman,
från hvilka denna spannemål utgår, åtkommit desse hemman efter
ett i förhållande till beloppet af denna forsellön lämpadt pris, och
i bland emhetsmännens beräknade inkomster jemväl ingär denna
forsellön, hvilken, i händelse den skulle räntegifvarne efterskänkas,
måste räntetagarne återgäldas, som åter icke kan ske annorledes än
genom öfrige skattdragandes betungande; så frågar jag, om uti en
sådan eftergift finnes den ringaste rättvisa. Pä grund af hvad jag
nu anfört jemte de skäl, Hr Printzensköld anfört, anhåller jag, alt
denne punkt måtte såsom förfallen läggas till handlingarna.
Gr. Lagerbjelke: Om Hr Printzensköld hade sträckt sina
studier i kameralväsendet något längre tillbaka än till Carl XI, så
skulle den värde talaren hafva funnit, att det af denne Konung
inrättade indelningsverk endast var ett ordnande af hvad, som i
långliga tider funnits till, ehuru uti ett jemförelsevis mindre ordnadt
Den 11 September f. m.
247
skick. Ty redan under medeltiden indelades löner till upptagande
af embetsmännen directe hos de skallskyldige. På sätt, jag redan
haft äran nämna, uppkom detta atlöningssätt deraf, att det, under
uppbördsväsendels mindre utvecklade skick, ansågs lämpligare att
embetsmännen upptoge sina löner directe utaf de skattskylldige,
än att Statskassan först upptog räntorne för att sedermera dermed
sjelf bestrida aflöningarne. Man har visserligen sedermera
funnit, att löntagaren hade en större garanti, om han, i st. f. alt
uppbära sin lön af Statsverket, erhöllo dem i persedlar, hvars
värde icke var så föränderligt som myntets, men derföre, att detta
numera är det väsendtligaste af indelningsverket, så hindrar det
likväl icke, att indelningsverket uppkommit af den orsak, jag här
uppgifvit. Om så är, ja till och med om indelningsverket uppkommit
deraf, att man ansåg deruti ligga en större säkerhet för lönernes
utgående, så torde svårligen kunna påstås att det finnes någon
grundskillnad emellan skatten till kronan och till indelningshafvare.
Båda dessa skatter hafva uppkommit på samma sätt och hemmansägarne
hafva lika rättigheter; deras gärd har blifvit på lika sält
skattlagd. Man har icke velat göra någon skillnad emellan dem,
derföre, att den ena jordens räntor utgår lill kronan och den andras
till löntagare. Kronan har endast sagt, att den räntan ingär directe
till Staten, och den räntan utgår till det eller det ändamålet, men
deraf följer ingalunda, att man velat uppfinna någon annan skillnad
emellan dessa räntor än att den ena är kronan behållen och andra
blifvit till vissa andre ändamål indelte. Hr Printzenskölds jemförelse
emellan enskilde, hvilka gifva sina underhafvande skänker, och
Staten, om den skulle befria de indelte räntegifvarne frän forsellön,
synes mig här icke vara lämplig. Då det torde vara ådagalagdt,
att de skattskyldige, antingen deras räntor äro kronan behållne eller
blifvit anslagne till embetsmäns löner, äro fullkomligt hvarandra
lika utom i fråga om uppbörden, så måste det vara en uppenbar
orättvisa, att den ene skall bibehålla en tunga, hvarifrån den andre
blifvit befriad, då det endast berott af en händelse hvilkendera grannen
fått tillgodonjuta denna befrielse.
Hr Printzensköld har äfven sträckt sitt påstående derhän, att
denna punkt vore förfallen till följd af Ståndets beslut vid föreg:de
punkterne. Men den värde talaren har likväl icke visat, att något
beslut i denna fråga blifvit fattadt. Frågan huruvida de indelda
räntorna skola af Statens uppbördsman uppbäras eller fortfarande
såsom hitintills upptagas af indelningshafvarne, måtte väl icke äga
ett så oskiljaktigt sammanhang med frågan om räntegifyarnes befrielse
från forsellönen, att den sednare bör anses afgjord genom Ståndets
beslut i den förra frågan. Dessa frågor äro tvänne fullkomligt
olika, ty ett är, frågan om uppbördssätt^ af de indelta ränforne,
och annat frågan, om skyldigheten alt erlägga forsellön.. Besluten
vid de föreg:de punkterne kunna således icke förhindra R.
o. Ad:n att nu besluta, det den förmim, som vid 1830 års riksdag
blifvit tillerkänd kronans räntegifvare, äfven måtte komma de indelde
räntegifvarne tillgodo. Jag förnyar alltså min, anhållan om bifall
till det af mig framställde förslag.
248
Den 11 September f. m.
Frih. Cederström: Det är icke utan en slags märkvärdighet,
att Gr. Lagerbjelke här vill försöka en deduktion till bevisning
deraf, att räntornas uppbörd i Sverige uppkommit genom successiv
öfverlåtelse till enskildte af Statens rätt, äfvensom Gr:n påstått, att
Staten vidare bör efterskänka en del af sina inkomster, då man
finner, att några enskildta redan åtnjutit sådane fördelar. Gr:n har,
såsom jag tror, likväl, vid deduktionens uppställning, förbisett den
omständighet, nemi. tiden då vi lefde uti ett oulveckladt statsskick,
da räntorna uppburos af enskildte personer. Förhållandet är likväl,
att räntorna i forntiden uppburos af Kronans Fogdar på det sätt
att de räknade på marken, hvad der vexte, utmärkte, hvad Kronan
tillkom, och sålde pä auktion räntorna lill den mästbjudande att
hämtas hos räntegifvarne. Framfarne Konungar hade visserligen
lemnat åt korporationer, att på vinst och förlust inköpa Kronans
rätt t. ex. till tionden inom vissa socknar. Sålunda har ännu i denna
stund Upsala akademie vissa socknar i norra delen af riket, der akademien
pä vinst och förlust uppbär tionden; men Kronan har vid
räntornas försäljning för kronans räkning öfverlemnat bestyret ål fogdarne
och följden häraf har varit, att ett icke så ringa antal fogdar
blifvit hängde just i och för deras egennyttiga förfarande dervid.
Delta uppbördssätt upphörde, och hvad spanmälen beträffar, bestämde
Carl XI spannmålsräntan till ett visst belopp för hvarje hemman
i st. f., alt hvad, Kronan tillkom förut, räknades på åkern efter årets
skörd, och denne Konung ville således icke att Staten skulle
uppbära räntan af årets gröda, emedan Han ansåg förmånligare, att
Staten hade sin bestämda inkomst, som kunde beräknas och direkte
ingick till Statskassan, derefter Han vid indelningsverkets inrättande,
disponerade en del Slatens räntor till arméen och öfrige embelsmanna-corpser.
Vid sådant förhållande mäste man väl kunna
säga, alt det icke är fråga om numera, alt dessa indelningsverket
tillhörande räntor äro på vinst och förlust öfverlåtne till räntetagarne,
ty de hafva blifvit lemnade i st. f. del fordna uppbördssättet,
att pä åkern beräkna kronans ränta endast med undantag af Upsala
akademie och några andra korporationer, hvilka ännu i denna
stund äga rättighet att uppbära skatten pä vinst och förlust. Vidare
har det blifvit yttradt, att då den fråga, som här förevarit
blifvit af R. o. Ad. afslagen, nemi. räntornas indragning till Kronan,
så skulle äfven frågan om eflergiften af forsellön till räntegifvarne
hafva förfallit; Hvaremot Gr. Lagerbjelke yrkar, att just
denna eftergift bör lemnäs samtlige räntegifvare på den grund, att
likhet bör beredas i de skattdragandes skyldigheter. Det skulle
kunna finnas någon rättsgrund för ett sådant påslående, såvida ersättning
för Statsverket kunde erhållas, utan alt den behöfde tagas ur
räntegifvarnes fickor, hvilket nu likväl icke kan ske. Vi behöfva
icke, såsom Gr. Lagerbjelke, gå tillbaka till det beslut, hvarigenom
Kronan efterskänker forsellön för att finna orimligheten af Gr:ns
påstående, emedan eftergiften af forsellön var ovilkorligen sammanhängande
med förslaget om räntornas indragning, och då denna punkt
blifvit afslagen har äfven frågan om eftergift i forsellönen jemväl
förfallit, och jag hoppas, att det för framtiden blir svårt att ytter
-
Den 11 September f. m.
249
ligare framkomma med dylika samhällsvidriga förslag. Om nu
man måsle erkänna, ali, med afgörandet af 20:de punkten, della
förhållande upphört atl vara föremål för öfverläggning, så måste
man väl äfven erkänna, att denna af Gr. Lagerbjelke väckta fråga
är på sidan om K. M:s nåd. propos. Således mäste Hr Gr:ns
förslag vara redan förfallet, hvarom jag anhåller att Hr Gr. och
Landtm, läcktes framställa propos., likasom att punkten i Utsk:s
betänk, torde få läggas till handiingarne.
Hr Printzensköld: Jag måste beklaga, att Gr. Lagerbjelke
genom sin afgifna protest emot punktens läggande till handiingarne
inledt oss på ett fält, som icke hör till denna fråga. Då
Gr:n likväl ansett sådant vara med parlamentarisk ordning förenligt
återstår, icke något annat än att gendrifva de satser, Gr:n
framställt. I anledn. af Gr:ns yttrande, att jag icke skall hafva
inträngt längre i kameralväsendets historia än lill Carl XI:s tid,
får jag tillkännagifva, att jag lika väl som Gr:n känner denna historia
icke blott näst före Carl XI:s regering utan t. o. m. i de
mäst aflägsna tiderna; men jag känner ock alt vid den tid Carl
XI inrättade indelningsverket, hade han så ordnat Sveriges drätsel,
och beredt en så riklig tillgång på mynt, att om han funnit
det nödigt och för landet nyttigt, det varit för honom ganska
lätt att göra samma reglering för Statens embetsman, som man
nu nära 200 år derefter vill införa. Det är delta förhållande jag
åberopar såsom stöd för mina åsigter, ulan att vilja fästa mig vid
de anraärkmr som här blifvit framställda derom att det i aflägsna
tider varit vanligt, att åt tjenstemän upplåta kronans räntor såsom
löner i st. f. att lemna dessa i kontanta penningar. Således står
min sats fast, alt det var klokheten och förutseendet, men ingalunda
några tvingande omständigheter som föranledde den store
Konungens åtgärder, i detta fall. Grin har vidare sagt, att min
jemförelse emellan enskilde och kronan alldeles icke är hil lämplig,
utan måste förfalla. Detta Grins påstående härrör deraf att
lian synes hafva ganska svårt för att fatta, det äfven Slaten under
nuvaride förhållanden uppträder genom sina organer såsom
enskild person. Staten står likväl icke i något annat förhållande
till sina skatle-hemmansegare än den enskildte till sina skatlegifvare
och om Staten vill lagstifta för sina skattehemmansägare, så
måste Slaten i delta hänseende förfara på samma sätt som den
enskildte mot dem, af hvilka han uppbär sina fiälseränlor. Men
om jag äfven lemnar å sido denna jemförelse, sä skall jag för
Gr:n uppgifva ett annat förhållande, som torde kunna tagas i betraktande.
När R. St. behagade, vid 1840 års riksdag, visa den
nåden mot ruslhållarne alt efterskänka mölespassevolancen och öfverflytta
på rikets öfriga innebyggare skyldigheten alt deltaga i
möteskostnaderne, så funnos mänga hundrade hemman hvilka
denna eftergift icke kom till godo, och dessa hemman bestodo
hufvudsakligast i bålsmanshållet. Jag är sjelf egare af eli båIsma
nsroteradt hemman och har icke erhållit en enda skilling i
godlgörelse derföre, att R. St. hehagat göra mig skyldig, att del
-
250
Den 11 September f. m.
taga i soldatens underhållande vid möten och mönstringar. Jag
klagar likväl icke deröfver, ehuru jag anser R. St. hafva genom
den omförmäldta frikostigheten begått ett våld, emot mig och alla
som dela min ställning och såsom sådant skall jag äfven anse ett
bifall lill Gr. Lagerbjelkes förslag. Gr:n har ytterligare sagt, att
det vore af föga vigt, om räntegifvarne fortfarande utgjorde sina
räntor till löntagarne, och att derföre dessa räntor borde ingå till
statsverket, och löntagarne af statsverket hemta sina löner, då
forssellönen naturligtvis skulle efterskänkas och af Staten godtgöras.
Det vore visserligen vigt, alt befria räntegifvarne ifrån denna
afgift, men hvem skall den godtgöra om icke öfrige skattdragande?
Vill man göra en nåd, bör man äfven tänka på möjligheten att
kunna verkställa den utan andras förnärmande. Gr. Lagerbjelke
har sökt att understödja Utsk:s förslag jemväl på den grund, att
det skall leda till förenkling i kronans räkenskaper, men om
Gr:n närmare tänker på saken så torde han komma till den öfvertygelsen,
att jusi den åtgärd, som Gr:n ansett lätt verkställbar,
och böra ske för den stora rättvisans skull, ovilkorligen måste i
stället föranleda till inveckling af kronans räkenskaper samt af sig
yttra så många misstag, besvär och klagomål, alt den eftergift,
Gr:n velat göra ingalunda motsvarar de olägenheter, som af förslaget
åstadkommas.
Hr Brakel, Maur. Gust.: Då jag till alla delar hyser de
åsigler, Gr. Lagerbjelke yttrat, anhåller jag alt få instämma i
den propos., han af Hr Gr. o. Landtm begärt. Derjemte anhåller
jag, att få förklara, att jag hyser en stor högaktning för den
värde talaren derföre, att han, ehuru han icke kunnat vinna det
goda, han i plenum sistl. Fredag och Lördag sökte tillegna landet,
likväl icke försmår, att fortsätta striden med sina talrika motståndare.
Hr Sandströmer, And. Peter: Då jag deltagit i utarbetningen
af komilerades betänk., som ligger till grund för StatsUtsk:s
tillstyrkande, skulle det måhanda anses underligt, om jag
uti förevar:de fall iakttager tystnad, och möjligen skulle sådant
kunna tolkas antingen såsom en liknöjdhet bos mig för frågans utgång,
eller ock såsom ett medgifvande af hvad här blifvit yttradt.
Då intetdera är förhållandet, anser jag mig derföre böra
tillkännagifva, hvad jag redan förut yttrat, alt jag, lika med Gr.
Lagerbjelke, tror billigheten fordra, att de, hvilkas hemmansräntor
äro anslagna lill embets- och tjeuslemäns aflöning böra få åtnjuta
samma fördelar som de hemmansinnehafvare, hvilkas räntor
äro krouan behållne. Jag bör äfven tillägga, alt det förslag, som
här blifvit framstäldt, bvilar på den förutsättning, att alla indelningar
skulle till kronan indragas, och således alia de räntor som
på ett eller annat sätt voro disponerade, blifva kronan behållne
samt att af denna åtgärd det vore en följd, att räntegifvarne skulle
befrias från forssellönen, emedan jag icke kunnat inse någon billighet
derutinnan, att dessa, derest deras räntor komme alt framgent
blifva kronan behållne, skulle försättas i annan ställning än
Den 11 September f. m.
251
innehafvare af hemman, hvars räntor ursprungligen ingått och
ingå lill kronan. Ersättningen för forssellön skulle kronan i följd
häraf godtgöra räntelagarne, hvarigenom någon förlust sålunda
icke drabbade dem. I sjelfva verket medgifver jag att saken blir
densamma, äfven sedan nyssnämnde förslag blifvit ogilladt, men
jag bör likväl nämna, att frågan i afseende på formen, är något
förändrad, och derföre har jag icke uppträd! till försvar för betänk.
Under del jag har ordet, torde jag tillika få anföra, att jag i likhet
med Gr. Lagerbjelke anser, att äfven fastän R. o. Ad. vid
pröfning af föregtde delarné af betänk, afslagit de mera genomgripande
förändringarné, som der förekomma, det ändock skulle
vara väl, om man kunde vinna framgång åt de mindre förändringar,
som hädanefter i betänk, förekomma förutsatt likväl, att
de, oaktadt nyssnämnde afslag kunna verkställas. Förhållandet
med detta betänk, är, att man sökt att bereda en förändring efter
ett fullständigt utfördt system och mycket, sora kan vara bra,
möter likväl svårigheter om del skall isoleradt verkställas. Ehuru
jag lilligt önskar framgång åt de förslag, betänk, i öfrigt innehåller;
och hvilka blifva föremål för Ståndets pröfning, synes likväl,
att sluta af de föreg:de frågornas öden, alla bemödanden att
vinna någon framgång, vara förgäfves. Jag kan imedlertid icke
frångå de åsigter, jag vid ärendets handläggning i komitcen yttrat,
och jag begagnar derföre detta tillfälle, alt för de fall, der jag
icke finner mig föranlåten att, i följd af Ståndets redan fattade beslut,
yttra en annan åsigt, anhålla, det Hr Gr. o. Landtm, behagade
framställa propos. på bifall till betänk., utan att jag för hvarje
punkt behöfver göra serskild begäran derom. Men jag tror också,
att, sedan man nu i tre dagar varit sysselsatt med öfverläggningen
om detta betänk., man icke bör uppehålla det slutliga afgörande
utan ändamål, och derföre anser jag mig böra tillkännagifva,
att, derest mina motståndare icke tvinga mig att uppträda,
för att i något särskildt fall närmare redogöra för komiterades åtgärder,
ämnar jag icke genom upptagande af de anmårkn:r som
framställas, förlänga diskussionen.
Frih. Cederström: Hr Sandströmer har erkänt, att koraiterades
och Utsk:s förslag afsågo indragning af alla kronans räntor.
Till hvad jag redan yttrat, i anledn. af Gr. Lagerbjelkes förslag
får jag tillägga, att den present till de skattdragande af 60,000
ndr, hvars kapital, efter 6 proc:s ränta, utgör 1,000,000, likväl
icke rimligen bör komma räntegifvarne till godo på den grund,
att någon likhet skall förefinnas emellan desse räntegifvare och
dem, som äro kronan behällne; ty indelningshafvaren har rätt
att uppsäga räntorna till leverering in natura och skulle dessa
ingå till statskassan, skulle Slaten icke ega denna rättighet, enär
den redan förut afsagt sig densamma. På grund af hvad, jag
förut anfört, anhåller jag, att R. o. Ad. måtte afslå alla här framställda
förslag.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm, alt i afseende på ifrågavar:de punkt blifvit
252
Den 11 September f. m.
yrkadt, dels alt R. o. Ad. måtte förklara, att densamma, till följd
af R. o. Ad:s öfver 20:de punkten fattade beslut, vore förfallen,
och dels af Gr. Lagerbjelke, ali R. o. Ad. måtte fatta följande
beslut: ”Indelte räntegifvares åliggande, att utgifva forssellön för
afrads- och tionde spanmål, upphör; emotsvarande ersättning af
statsverket lemnäs vederbör:de indelningshafvare, och åligger riksg:skont.
att, intill dess ersältnings-beloppet blifver på rikets stat uppförda
vid skeende årsliqvider godtgöra statskont. hvad derifrån för
sådant ändamål förskjutes”. Hvad den förre af dessa propos:r anginge,
så och då Utsk. i sitt sednare utlåt, frångått den del af sitt
yttrande i 20 punkten, hvarigenom 20:de och 22:dra punklerne
stodo i ovilkorlig! sammanhang med hvarandra, syntes det icke
vara med verkliga förhållandet fullkomligt öfverensstämande att
förklara det den 22:dra punkten hade till följd af beslutet om
20:de punkten, förfallit, och Hr Landtm, finge derföre till de
Hrr, som begärt denna propos., hemställa om de icke ville åtnöja
sig med en propos., som i sak hade samma verkan, men icke
föranledde en sådan motsägelse, som den begärde propos., nemi.
att nu ifrågavande punkt i anseende till dess sammanhang med
20:de punkten, på grund af R. o. Ad:s i afseende på sistnämnde
punkt fattade beslut, läggas till handlingarne.
De Ledamöter, som begärt den propos., Hr Landtm, ansett
erfordra förändring, lemnade härtill sitt samtycke, hvarpå H r
Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge den ifrågavande 22:dta
punkten, i anseende till dess sammanhang med 20:de punkten,
på grund af R. o. Ad:s i afseende på sistnämnde punkt fattade
beslut, icke erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
23:dje punkten.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. har här i samma punkt
sammanblandat förslag i sjelfva saken med åtskilliga stadganden,
om verkställigheten. Hvad saken angår, så har Utsk. tillstyrkt R.
St., att för deras del besluta, det alla till allmänna verk och inrättningar
samt kyrkor och fromma stiftelser indelta anslag äfvenledes
varda till statsverket indragna. På detta sätt skulle således
Universiteten och hvilka allmänna inrättningar som helst förlora
rättigheten att såsom hitintills sjelfve uppbära vissa anslag,
men i st. få dem af statsverket. Når nu R. o. Ad. redan afslagit
de förslag, som åsyftat att anslag, hvilka åro lill löntagare
indelade skulle indragas till statsverket, så förmodar jag, alt R.
o. Ad. ännu mindre bifaller, att en dylik indragning må ega rum
med de anslag, som blifvit allmänna verk och inrättningar beviljade.
Jag anhåller således, att R. o. Ad. måtte afslå den första
punkten som slutar med orden ”till statsverket indragas”.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har ansett lagstiftaren
böra vara mera mån om bibehållande af anslagen till de
inrättningar, som här äro i fråga, än de till stater och corpser
Den 11 September f. m.
253
beviljade. Jag vill visserligen icke förneka riktigheten i delta
hans påstående, men just på grund deraf anser jag, att hvad
Frih. Palmstjerna vid den 20 punkten föreslagit, bör vid denna
punkt tagas i betraktande, såsom ledande till fördel för indelningshafvare.
Fördelarne derutaf, att hafva en indelad inkomst Dr, såsom
jag förut framställt, alt man icke är beroende af penningevärdets
omvexlingar och icke eller af det mera eller mindre blomstrande
tillstånd, hvaruti statskassan kan befinnas. Men dessa
förmåner rubbas ingalunda derutaf, att uppbörden öfverflytta»
för indelningshafvaren på statsverket. Att sjelf hafva befattning
med uppbörden, måste medföra hvarjehanda besvär, och det ligger
sålunda i indelningshafvarens intresse, att blifva befriad derifrån.
Derförutan måste ihågkommas, alt restantier uppstå, att
uppbörden i allmänhet, dä den ombesörjes af indelningshafvare,
icke sker med den skyndsamhet, som då den är öfverläten åt kronans
uppbördsman, och att den, som har inkomster af indelade
räntor sig anslagen för det närvande icke alltid dilför, hvad honom
tillkommer, emedan dels afskrifningar måste ske, och dels
under missväxtår räntegifvarne icke kunna utgöra deras räntor,
utan dermed måste anstå till ett kommande bättre års skörd. Såsom
exempel härpå har Hr von Hartmansdorff uppgifvit, att ett
regemente icke förr än 1847 kunnat utfå dess löningsräntor för
år 1845. Jag skulle derföre tro, alt det vore en fördel för desse
verk och inrättningar att, då de få behålla indelningarna, uppbörden
öfverflyttas på Statens embetsman. Att en sådan åtgärd vore
fördelaktig jemväl för indelningshafvarne är förut bevisadt. Då
således en förändring härutinnan är nyttig för båda parterne, så
får jag vördsamt föreslå R. o. Ad. alt fatta följande beslut:
De anslag af hemmansråntor och kronotionde, hvilka äro anvisade
till allmänna verk och inrättningar, af hvad namn de vara
må, eller till kyrkor och fromma stiftelser, skola uppbäras i samma
ordning som de kronan beltållne. Beloppet, enligt den markegång
hvarefter de skattskyldige skola utgöra sina räntor skall
oafkortad! och utan afseende på restantier af uppbördsman innan
den l:sta April årligen i landtränteriet till fullo deponeras för
vederbör:de styrelses räkning, eller ock af uppbördsman omedelbart
till sådan styrelse vara fullt lefvererad. Hvad af räntegifvarne
ej kunnat i rättan tid uthekommas skall af kronans behållna
uppbördsmedel fyllas och detta fyllnadsbelopp derefter för
kronans räkning indrifvas.
Hr Printzensköld: Sedan flere talate under discussionen
om föreg:de punkt anmärkt, att, genom afslag å 20:de punkten i
Utsk:s betänk, förfallit, och ifrågavaride punkt står i ett så nära
sammanhang med förstnämnde punkt, att, när beslut blifvit fattadt
om den, detta beslut bör äga tillämpning på den punkt, som
nu är under öfverläggning, så anser jag nu föga eller intet här
vara att tillägga. Gr. Lagerbjelke har framställt ett förslag, som,
i hvad det angår indelningshafvarne, utgör en fortsättning eller
en förnyelse, ehuru i andra ord, af Frih. Palmstjernas förslag vid
254
Den 11 September f. m.
den 20:de punkten. När nu R. o. Ad. ogillat Frih. Palmstjerna^
förslag, och sålunda funnit detsamma oantagligt, samt dessa skäl
destoheldre måste gälla för ifrägavande verk och inrättningar, som
det aldrig lärer blifva tänkbart, att Staten bör åtaga sig risquen för
desse verks och inrättningars uppbörd, och sålunda nödsakas, att ur
sin kassa ersätta, hvad i de anslagna räntorne möjligen kan brista,
så ligger häruti ett godt skäl för afslag å Gr. Lagerbjeikes förslag.
Dessutom anhåller jag, att få fästa uppmärksamheten derpå, att jemväl
denna punkt i viss mån åsyftar en kränkning af PresteSbs privilegier.
Under dessa privilegier äro nemi. åtskilliga inrättningar,
såsom kyrkor och akademier m. fl. inbegripne. Genom ett bifall till
Gr. Lagerbjeikes förslag skulle följaktligen nämnde privilegier förnärmas,
hvartill R. o. Ad. icke äger någon rättighet. Jag anhåller
derföre om afslag ej mindre å ifrägavande punkt än äfven å Gr.
Lagerbjeikes i utbyte deremot framställda förslag.
Hr Akerman, Fredr.: Sedan den hufvudsakligaste punkten
i detta betänk., som afsåg afhjelpandet af en långvarig oreda i vårt
uppbördsverk, blifvit afslagen, skall jag icke med miu ringa förmåga
söka åstadkomma ett motsatt beslut vid denna punkt. Men då, under
öfverläggningen om föreg:de punkter, man ånyo upprepat de
fördelar som de serskilde inrättningarna och enskilde tillskyndas derigenom,
att deras egne uppbördsman upptngo de dem anslagna räntor
och tionden, anhåller jag. att med ett exempel få illustrera motsattsen
deraf. R. o. Ad. bar sig nogsamt bekant, att Upsala domkyrka
blifvit tillerkänd s. k. domkyrkotunnor inom nordliga delen af
Sverige. Inom det län, hvarest jag närmare är bekant med förhållandet,
har med uppbörden i långliga tider sä tillgått, att Upsala
domkapitel ingått köpafhandling med en viss person om dess domkyrkotunnor,
hvilka icke till antalet äro många, dervid priset, om
jag icke missminner mig blifvit bestämdt till endast 5 r:dr tunnan.
Den person, som medför uppbördsbestyret, har deremot en ganska
stor förtjenst, och han underlåter icke att hålla efter tiondegifvarne,
samt åstadkomma en mängd trassel vid uppbörden för att såmedelst
erhålla det högsta möjliga pris. Således lida räntegifvarne, utan att
inrättningen, till hvilken räntan blifvit anslagen, har någon fördel
deraf, och förlust uppstår följaktligen på ömse sidor. Jag har velat
omnämna detta exempel för att ådagalägga följden af de beprisade
fördelarne deraf, att indelningshafvare sjelfve uppbära sina räntor.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Lagerbjelke har vid detta tillfälle
hört något mera än hvad jag yttrat. Han har nemi. sagt, det
jag skulle hafva drifvit den satsen, att Staten borde vara ömmare
om de allmänna inrättningarna än om löntagarne. Men jag har endast
yttrat alt, då Staten icke bör indraga de till särskilde löntagare
upplåtna räntor, bör han ännu mindre göra det med dem, som
blifvit allmänna inrättningar anslagna. Det skäl, mina motståndare
föreburit, nemi. att löntagare preja räntegifvare, om dem sjelfva anförtros
att sina räntor uppbära omintetgjorts derigenom, att allmänna
inrättningar, såsom Upsala akademi, bestämma, på sätt J kännen
mine Hrr! ett visst pris, hvarefter akademien sedan emottager lösen
Den 11 September f. m.
255
för sina räntor. Detta prisets bestämmande sker med sadan noggrannhet
att jag icke hört klagan öfver räntegifvarnes prejande, utan
tvärtom uppgifves att äfven enskilde taga academiens pris till liqvideringsgrund
sig emellan. Det har äfven blifvit sagdt, alt uppbörden
af räntor medför stora besvär för de allmänna inrättningarna,
och att uppbörden derföre borde öfverlemnas åt Staten. Jag erkänner
visserligen, att besväret är stort, men så är äfven säkerheten
för räntornas ulfående vida större, än om Staten uppbure och skulle
åter utbetala deras belopp, för denna större säkerhet åtaga sig de
allm. inrältningarne gerna det större besväret. Grin har jemväl påstått
det vara en fördel för dem att slippa uppbörden. Men om
inkomsten derigenom i nödens stund förminskas, så är det enl. min
åsigt, intet skäl för de allmänna inrättningarna, att åt Staten öfverlemna
uppbörden, endast för att derigenom vinna en minskning i
besväret. Endast kommitterade och StatslJtskis ledamöter äro, sä
vidt jag vet, af den mening, att, för att slippa besväret med uppbörden,
man bör, i vissa fall, efterskänka sjelfva inkomsten. Hr
Akerman har omförmält, hurusom domkyrkan i Upsala icke erhåller
så stor inkomst, som henne rätteligen borde tillkomma endast
derföre, att hon sjelf ombesörjer indrifningen af de henne anslagna
räntor. Men han har likväl icke uppgifvit, att domkyrkorådet eller
den som förvalta kyrkans inkomster, vilja för att slippa denna förlust
äfventyra en större genom uppbördens öfverlemnande åt kronan.
Jag förnyar min anhållan om afslag såväl å Utsk:s förslag i
förevar:de punkt som å Gr. Lagerbjelkes förslag.
Gr. Sparre, Erik: Jag har icke begärt ordet för att besvära
R. o. Ad. med uttalandet af min mening i de flere nu afgjorda
punkter, hvilka jag anser böra förfalla till följd af R. o. Adis förut
fattade beslut. Men vid denne punkt måste jag förklara, att, om
äfven på delta rum pluralitet icke kunnat vinnas för den åsigt, att
de till corpser och stater indelte räntegifvare skola skyddas mot
framtida prejerier, det likväl bör kunna ske i fråga om allmänna
verk och inrättningar; destoheldre som, enl. hvad den siste värde
talaren yttrat, desse verk och inrättningar sällan begagna sig af uppsägningsrätten,
enär de antingen bestämma ett visst lösningspris eller
försälja sina räntor till enskilde, och det är således desse köpare,
som förtjena på räntegifvarnes bekostnad. Jag upprepar det ännu
en gång, att om icke alla till corpser ooh stater indelta räntegifvare
icke kunnat befrias från omförmälde prejerier, finnes likväl icke
något hinder derföre, att R. o. Ad. kan befria åtminstone en del
räntegifvare från denna olägenhet, hvarföre jag anhåller om bifall till
Gr. Lagerbjelkes förslag.
Hr Printzensköld: Jag måste åter upprepa, att jag finnér
det högst besynnerligt, huru man här vill uppträda såsom målsmän
för dem, hvilka man icke i ämnet hört. Jag är sjelf tiondegifvare
till en from stiftelse, och jag får förklara, att jag icke af denna stiftelse
blifvit prejad, och att jag icke önskar någon förändring i min
skyldighet att erlägga tionden, samt att jag icke funnit den ringaste
anledn. till missnöje med det sätt, hvarpå stiftelsen affordrat mig
256
Den 11 September f. m.
densamma. Jag har mig icke bekant, hvad öfrige tiondegifvare kanna
i saken tänka, men det vet jag, att, då man uppträder med påstående,
att liondegifvarne äro besvärade med en mängd prejerier, man
gör orätt härutinnan, och man tager sig ett målsmanskap, hvartill
man icke är behörig.
Gr. Sparre: Jag får, i anledn. af Hr Printzensköld» senaste
yttrande, förklara, alt jag anser mig behörig, att vara målsman för
mig sjelf. Jag är sjelf tiondegifvare, och då jag här yrkar upphäfvande
af ett stadgande, som bland andra äfven faller mig till last,
måste delta vara min rättighet, och behörigheten torde således icke
skäligen kunna bestridas. Jag vill visserligen icke förneka, att ju
Hr Printzensköld kan vara belåten med det arrangement, han träffat
med sina tiondetagare, men säkert är att prejerier egt rum, och nä"1
gon bevisning för detta påstående anser jag öfverflödig.
Hr Akerman: Då 2:ne talare, i anledn. af det utaf mig framställda
exempel, yttrat tvekan, huruvida jag kunde vara behörig
målsman för tiondegifvare, och huruvida man är berättigad att å deras
vägnar yttra missnöje med nuvar:de uppbördssättet, innan desse
tiondegifvare blifvit hörde, så anhåller jag, att få tillkännagifva, att
jag icke är målsman för det ena eller andra interesset, och att jag
uppfattat mitt representantkall så, att jag representerar allt, hvad jag
anser vara rätt och för fäderneslandet gagneligt.
Hr Printzensköld: Då man förklarar, att man är målsman
för allt hvad, som är rätt och för fäderneslandet gagneligt, synes
det äfven höra till detta målsmanskap, att iakttaga rättvisans fordringar.
Till dessa fordringar hör i främsta rummet, att man icke beslutar
öfver andras rättigheter förr, än de blifvit deröfver hörde. Jag
hade förmodat, alt den siste värde talaren, till följd af det embete
han fordom beklädt, hade den erfarenhet, att man icke bör besluta
om en persons rätt utan att han i ämnet blifvit hörd.
Dfverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, framställde att i afseende på denna punkt blifvit under
discussionen yrkadt, dels att R. o. Ad. måtte afslä första delen deraf,
innehållande tillstyrkande ”att R. St. för sin del besluta, det alla
till allmänna verk och inrättningar samt kyrkor och fromma stiftelser
indelta anslag äfvenledes varda till statsverket indragna”, dels
af Gr. Lagerbjelke att R. o. Ad. måtte fatta ett så lydande beslut:
”De anslag af hemmansräntor och kronotionde, hvilka äro anvisade
till allmänna verk och inrättningar, af hvad namn de vara må, eller
till kyrkor och fromma stiftelser, skola uppbäras i samma ordning,
som de kronan behållne. Reloppet, enl. den markegång, hvarefter
de skattskyldige skola utgöra sina räntor, skall oafkortadt och
utan afseende på restantier af uppbördsman innan den 1 April årligen
i landtränteriet till fullo deponeras för vederbönde styrelses
räkning, eller och af uppbördsman omedelbart till sådan styrelse
vara fullt levererad. Hvad af räntegifvarne ej kunnat i rättan tid
utbekommas skall af kronans behållna uppbördsmedel fyllas och detta
fyll
-
Den 11 September f. m.
257
fyllnadsbelopp derefter för kronans räkning indrifvas*’. Dessutom
hade Hr Sandströmer redan före öfverläggningen om denna punkt,
yrkat, alt propos. å bifall till hvarje punkt af Utsk:s i fråga vande
utlät/ mätte blifva framställd äfven om en sådan propos. icke vid
punktens föredragning yrkades ; och i anledn. deraf finge H r Landtm,
nu försl hemställa om 11. o. Ad. bifölle den nyss uppläste första delen
af 23 punkten.
Härvid ropades starka nej, blandade med ja, hvarpå Hr Landtm,
hemställde om 11. o. Ad. behagade afslä ifrågavande del af denna
punkt, samt efter denna proposis besvarande med starka ja, blandade
med åtskilliga nej, förklarade det han troll sig finna att ja varit
öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Enär R o. Ad. afslagit denna del
af punkten, anhåller jag, att återstoden af punkten såsom förfallen
måtte läggas lill handlingarna.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att sedan R. o. Ad. afslagit första
delen af 23:ilje punkten, R. o. Ad. torde finna alt till följd
deraf öfriga delen af samma punkt ej erfordrade annan åtgärd än
att såsom förfallen läggas lill handlingaine.
Ropades ja.
24:de punkten.
Denna punkt företogs momentvis till afgörande uppå derom af
Gr. Lagerbjelke framställd begäran.
Momentet A.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. har i sitt första betänk, öfver
de serskilda momme i denna punkt yttrat, att ifrågavande ansia»-
måtte, efter med vederbönde träffade öfverenskommelse!-, kunna
till" statsverket indragas. Följaktligen är det icke fråga om, att de
beslut, som nu skola fattas, på något sätt röra den statsreglering,
hvilken R. St. vid denna riksdag komma alt uppgöra. Hvartill tjenar
det då, att på förhand besluta om indragning af dessa anslag,
och sedermera höra vederbönde deröfver eller med andra ord fatta
beslut, att anslagen skola indragas såvida vederbönde dertill samtycka.
Rättast är väl, att först inhemta vederböndes tankar om saken, och
derefter fatta beslut. Pä sådan grund anhåller jag, alt R. o. Ad.,
som, vid de föreg:de punkterne, icke velat antaga nya förslag innan
vederböndes tankar blifvit inhemtade, äfven mätte afslå det förevarande.
Hr Printzensköld: Då man närmare granskar de premisser,
Utsk. här lagt till grund för sitt tillstyrkande af komiterades förslag,
att de under ifrågavande littera upptagna räntor skola för framtiden
ur räkenskaperne uteslutas och endast föras inom kolumn i
jordeböckerne, måste man i sanning förundra sig öfver detta tillstyrkande.
Utsk. har till en början hemställt till bifall komiterades
förslå»-, alt äfven de ränte- och tionde-anslag, sorn af enskilde per9
H. 17
258
Den 11 September f. m.
söner och inrättningar innehafvas, måtte, efter med vederbönde träffad
öfverenskommelse, till statsverket indragas, och från denna premiss
kommer Utsk. till den slutsats, att de böra ur räkenskaperne
uteslutas. Huru man så kan räsonnera, går sannerligen öfver min
fattningsgåfva. När Utsk. tillstyrkt, att sådana öfverenskommelse!'
skola träffas eller åtminstone icke afstyrkt en dylik åtgärds vidtagande,
hade Utsk. i likhet med komiterade bort tillstyrka, att dessa
räntor fortfarande böra qvarstå i räkenskaperne. För öfrigt har Utsk.
i betänk. N:o 312, såsom skäl för sitt vidblifvande af dess förra
framställning, anfört ett så märkvärdigt skäl, att jag anser mig böra
fästa uppmärksamheten derpå. Sedan nemi. Utsk. upptagit, hurusom
anmärkt blifvit det vådliga deruti, att utesluta dessa räntor ur
räkenskaperne, enär de framdeles kunde komma att till statsverket
ingå, men ändock fortfarande tillstyrkt denna uteslutning, så har likväl
Utsk., åberopande 13 punkten i sitt förslag, ang:de rusthällshemmansräntorna,
tillstyrkt, att desse och de till båtsmanshållet i
Blekinge och Kalmar län anslagna räntor skulle i räkenskaperne fortfarande
upp- och afföras, med erinran såsom skäl härföre, att dessa
räntor utgjorde ett ansenligare belopp, hvilket deremot icke vore händelsen
med de räntor hvarom nu är fråga, hvadan de borde ur räkenskapen
afföras. Det är i sanning en så besynnerlig deduction,
att det erfordras Utsk:s slutkonst för att kunna på ett sådant sätt
försvara sina åtgärder. Ehvad nu räntan är af större eller mindre
belopp, är det likväl af vigt för Staten att den vet, hvem som innehar
denna ränta och huru den är disponerad, pä det att, om händelserne
så foga, att den återfaller till Staten, denna också må af
räntan komma i åtnjutande hvilket man åtminstone icke med någon
slags visshet kan antaga blifva händelsen, om den göres obefintlig
i kronoräkenskapen. Till en slik åtgärd förefinnes alltså icke något
skäl af räntans obetydlighet. Flera sådana räntor tillsammanstagna
kunna dock utgöra ett större belopp, och det förhåller sig med dem
som med anmärkmne i kammarrätten. De röra ofta poster å endast
12, 18 och 24 sk. Dessa summor hvar för sig synas obetydliga,
men då de läggas tillhopa, blir beloppet ingalunda obetydligt,
hvilket deraf kan ses att rättens revisionsanmärkmr hitintills inbringat
statsverket 20 å 30,000 r:dr ärligen. Jag anhåller således om
afslag å Utskrs framställning i denna punkt.
Hr Stuart, Carl Gust.: Den siste värde talaren tyckes hafva
bortglömt, att det är en betydlig skillnad emellan räkenskapernas
kredit och debet. Den af komiterade föreslagna och af Utsk. tillstyrkta
uteslutning af ifrågavar:de räntor skulle endast ega rum i afseende.
på de särskilde titlarne å kreditsidan uti fögderiräkenskaperne,
hvaremot samma titlar till upplysning borde upptagas inom linien
i jordeboken. Hvad uppbörden af dessa räntor beträffar så
skulle den verkställas hädanefter på alldeles enahanda sätt som hitintills.
Här är således endast fråga om det serskilda debiferingssättet,
hvilket för nämnde medför en vidlyftighet som, utan någon
olägenhet eller förlust för det allmänna, kan undvikas. Orsaken,
hvarföre komiterade föreslagit, att rustningsräntorna böra särskildt
Den 11 September f. m.
!*59
uppföras, liar varit, att, då dessa räntor äro högst betydliga, det i
statistiskt hänseende syntes vara af vigt, att kunna af räkenskaperna
inhemta huru mycket statsverket för rustningskostnadernes bestridande
uppoffrade utaf de ordinarie statsinkomsterna. Deremot skulle
ett framlida bibehållande af de nu ifrågavande ränteposterna icke
lemna någon fullständig upplysning om Statens uppoffringar i och
för bedrifvandet af Akers krutbruk, Husqvarna gevärsfaktori eller klädesfabrikerne
i Norrköping. Jag anser mig derjemte böra erinra, att
dä Hr von Hartmansdorff icke haft något att anmärka deremot, att
en öfverenskommelse med räntetagarne kunde träffas, så tyckes det,
som denna punkt åtminstone icke borde helt och hållet afslås, helst,
med anledn. af den deruti gjorda framställning, en till enkelhet i räkenskaperne
samt ömsesidig fördel för både statsverket och ränteinnehafvarne
ledande åtgärd kan till vägabringas.
Hr Printzensköld: Jag försäkrar den siste värde talaren,
alt min innéhafvande tjenst har tillräckligt lärt mig betydelsen af
credit och debet, samt af räntors upp- och afföring i en räkenskap,
så att jag i det afseendet tilltror mig äga tillräcklig sakkännedom,
för att kunna yttra mig i denna fråga. Jag tror mig äfven äga med
den värde talaren jemförlig kännedom derom, att om räntor afskrifvas
på kreditsidan, måste de äfven försvinna ur debet, ty den värde
talaren lärer väl icke vilja, att kronofogden skall ur egen kassa gälda
dem, i händelse de icke utur både kredit och debet afföras. Men
som jag icke anser det vara tillräckligt, att räntan endast inom kolumn
antecknas i jordeboken, utan det leder till vida större säkerhet
för kronan, att räntan under anordningstitel i räkenskaperne afföras,
emedan i framtiden sådana omständigheter kunna inträffa hvarigenom
räntan kan återkomma lill kronans disposition, då ingen ny
uppdebitering behöfver ske, sä har jag af sådan orsak funnit mig
föranlåten att bestrida en så beskaffad uteslutning, som Hr Stuart
förordat, emedan den lättnad i uppbördsredogörelsen som deraf förmodas
vara att vinna, är ingen eller åtminstone så obetydlig, alt den
alldeles icke förtjenar att tagas i betraktande. Hvad äter angår det
af Hr Stuart yttrade skäl för bibehållandet i kronoräkenskaperne af
rusthålls- och båtsmanshållsräntorna att det nemligen vore i statistiskt
hänseende nyttigt att veta, till hvad ändamål desse räntor blifvit
anslagne, så hemställer jag om icke statistiken blir ännu fullständigare
derigenom, att alla räntorna upptagas såsom nu sker, i st.
f. att stympa dessa upplysningar derigenom, att man afför en del
räntor, men bibehåller andra som äro af samma art med dem, hvilka
man förut ansett böra i räkenskaperne bibehållas. När nu härtill
kommer, att komiterade tillstyrkt, att öfverenskommelser med indelningshafvare
skola tillvägabringas, för att få dessa räntor till statsverket
åter, synes det mig högst besynnerligt, att man det oaktadt
vill utesluta dem ur räkenskaperne. Jag tillstyrker alltså afslag å
ifrågavande punkt.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få fästa uppmärksamheten
derpå att i Utsk:s betänk. N:o 242 litt. a förekomma föl
17*
-
260
Den 11 September f. m.
jande uttryck: ”Sedan dessa inrättningars rätt till denna förmåns
lillgodonjutande blifvit vid skeende undersökningar bekräftad”. Utsk.
har således icke varit förvissadt derom, att dessa inrättningar hafva
någon rättighet till ifrågavande förmäns tillgodonjulande, men icke
destomindre har Utsk. tillstyrkt R. St.., att deröfver besluta. R. o.
Ad. torde således finna, att förslaget är förtidigt, och att det sålunda
bör ogillas.
Då nu Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla
morn. a af 24 punkten ropades nej, och uppå sedermera framställd
propos. afslog R. o. Ad. samma mora.
Momcntel B.
Hr von Hartmansdorff: Om, såsom jag förmodar, Sala
silfververk är en allmän inrättning, så är detta mom. afslaget genom
Ståndets beslut öfver den 23 punkten. Anses återigen densamma
icke inbegripa äfven förevarule morn., sä, enär ärendet icke är fullständigt
utredt, såsom det heter i Utsk:s betänk., lärer R. o. Ad.
icke vilja på förhand falla något beslut deröfver, helst detsamma
skulle blifva stridande med det, R. o. Ad. fattat, ang:de indragning
lill statsverket af räntor, som blifvit till allmänna inrättningar öfverlåtna.
Ilr Gr. o. Landtm, yttrade att han, då propos. å bifall till
de i förevarule utlåt, förekommande punkter en gång för alla blifvit
begärd och en talare nu bestridt lagligheten af bifall till detta
morn., sedan R. o. Ad. fattat ett deremot stridande beslut i fråga
om vissa räntors indragning till statsverket, ansåge sig, innan öfverläggningen
slutades, böra förklara, att han ej kunde inse att bifall
till detta mom. vore stridande emot något af 11. o Ad. fatladt beslut,
enär det nu ifrågavande mom. endast afsäge att R. St. måtte
bos K. M. göra en underd. framställning att Sala silfververks delegare,
till ärendets utredning, mätte få yttra sig öfver de af komiterade
föreslagna vilkor för indragning af de till Bergslagets disposition
öfverlåtna kronans räntor och inkomster, samt således, ehvad
dessa vilkor blifvit af R. o. Ad. bifallna eller ej, det måste vara R.
o. Ad. obetaget alt besluta, det silfververkets delegare må få öfver
de föreslagne vilkor sig yttra.
Hr Printzensköld: Denna punkt är af lika beskaffenhet med
den i går föredragna, å hvilken jag förklarade mig icke kunna yrka
hvarken bifall eller alsing, emedan den innehåller ä ena sidan tillstyrkande
af åtgärder, hvilka jag skulle önska kunde af Regeringen
vidtagas, men ä den andra sidan en förutsättning, att indragning af
Sala silfververks räntor skall äga rum. I den omständigheten anser
jag mig så mycket mindre böra afgifva något yttrande, som Ståndet
vid föreg:de punkter afslagit lika beskaffade framställningar och det
för öfrigt är formvidrigt, att inlåta sig i pröfning af sjelfva indragningsfrågan,
innan alla vederbönde blifvit hörde, och alla omständigheter
blifvit utredde, som göra det möjligt att bedöma, om indragningen
är nyttig för Staten, och om den låter sig verkställa ;
vid hvilket förhållande jag vördsamt tillstyrker att punkten i dess
Den 11 September f. m.
261
närvaride skick hvarken måtte bifallas eller afslås, utan, till följd
af R. o. Adis ' redan fattade beslut, enl. hvilket de till allmänna
verk och inrättningar anslagna räntor icke skall lill statsverket indragas,
i stället såsom förfallne läggas till handlingarna.
Frih. Cederström: Emellan stalsmakterne och Sala silf
ververksbolag
är den öfverenskommelse träffad, att ett visst kapital
skall årligen afsättas af bolaget för alt öka dess fond, och att, sedan
denne fond stigit till ett af K. M. fastställdt belopp, dessa räntor
komma att till kronan indragas, hvarom Ständerne sålunda icke
äga att besluta. Jag tillstyrker derföre, att punkten mätte förklaras
böra förfalla.
Hr Sandströmer: Jag har begärt ordet endast för att fästa
Hr Prinlzenskölds uppmärksamhet derpå, att, om R. o. Ad. icke
vill att någon åtgärd för det nämnde skall med i fråga vande räntor
vidtagas, det icke är någon fara dervid att afslå punkten; ty den
undersökning, som K. M. kan finna lämplig, lärer nog af K. M.
vidtagas, ehvad R. St. derom göra framställningar eller icke.
Ilr von Hartmansdorff: Sedan Hr Gr. o. Landtm, förklarat,
alt han anser en propos. om punktens läggande till handlingarna
icke vara lämplig, hemställer jag till Ilr Printzensköld, om
han icke ville afstå frän sitt yrkande och åtnöja sig med en propos.
till afslag så att vi ej ina förspilla lid med småsaker sädane sorn
den ifrägavaride.
Ilr Printzensköld: Jag afstår gerna från mitt yrkande, sedan
jag af en Konungens rådgifvare erfarit, att, ehvad R. St. besluta,
K. M. icke skall underlåta att vidtaga den åtgärd, K. M.
kan finna lämplig. Jag hade emedlertid trott, ali representationen
borde visa Konungamakten den aktning, att icke genom ett afslag
på denna punkt, pä förhand ogilla den föreslagna ränteindragningen.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter,
sedan Hr Lan d tm :s först till bifall ä detta mom. framställda propos.
blifvit besvarad med nej, samma mom. af R. o. Ad. afslogs.
Momentet C.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. har väl upptagit de anmärkn.
-r som blifvit gjorde mot ifrågavaride morn., men icke, sävidt
jag kunnat erfara, haft något alt mot dem invända. Anmärkmne
lära således qvarstå, helst del är klart, att IIlsk:s lillkännagifvande,
att 2 Stånd godkänt Utsk:s förslag, icke kan anses som någon vederläggning
af berörda anmärkn.T, hvarföre jag vördsamt anhåller att
R. o. Ad. måtte afslå Utsk:s framställning i denna punkt.
Gr. Lagerbjelke: Hvad man än må hafva att anmärka emot
Utsk:s förslag, så är det likväl svårt ali kunna inse, hvad nytta ligger
deruti, alt då ersättningen utgår af hemmanets egen ränta först
upptaga denna inkomst och derefter den ifrågaställde ersättningen
såsom utgift. Det vore väl bättre, att man gjorde ett afdrag af räntan
och endast uppförde återstoden af ständiga räntan i jordeboken.
26 2
Den 11 September f. m.
Jag får derföre vördsamt föreslå följande beslut: Der till ersättning
för förlust genom kanalanläggning anslagen ränta eller kronotionde,
innan kanalanläggningen, utgått från samma hemman eller
lägenhet, skall beloppet uti kronoräkenskaperna föras inom
linien, utan vidare beräkning eller upplagande hvarken såsom inkomst
eller utgift.
Ur Printzensköld: Hvad den första delen af ifrågavar:de
punkt beträffar, eller förslaget att den ersättning, som nu utgår
till boställsinnehafvare för lidna förluster genom kanalanlägguingar,
och som i mån af boslällshafvarnes afgång, kommer alt indragas,
skulle på indragningsstaten öfverföras, så har jag svårt
att inse nyttan af denna åtgärd, enär hela förändringen ej består
i något annat än att öfverflytta ersättningsbeloppen från en
räkenskap till en annan? Den förenkling i räkenskaperne man
härmed åsyftar, kommer nog af sig sjelf, om man blott afbidan
liden.
Hvad ålw angår det af Gr. Laget bjelke framställda förslag
i utbyte emot det som den sednare delen af punkten innehåller,
så synes Gr:n halva förgätit en ganska vigtig omständighet, att
nemi. många af de hemman, sora lidit jordförlnsler, äro roterade,
i hvilken egenskap de icke hafva rätt till förmedling i sina
räntor, ulan mäste utgöra dem efter den primitiva beskattningen,
samt alt dessa hemman just derföre, i stället att blifva förmedlade,
erhållit en emot deras jordförluster svarande ersättning i
tionde, på det de skulle kunna oafkortadt utgöra alla de onera,
som dem förut ålågo, hvilket eljest med någon rättvisa ieke kunnat
fordras. Käkenskapssättel är således rigtigt, emedan det nu
på ett klart och åskådligt sätt framställer ändamålet hvartill ränteersättningen
blifvit använd. Att åter, såsom Ulsk. föreslagit, emot
kapitalersättning lösa dessa räntor tillbaka, lärer väl Gr:n, af hvad
jag nyss nämnt, finna alldeles oriktigt, ty raan lemnade då nuvar:de
hemmansinnehafvare full ersättning för jordförlusterne, men
deras efterträdare lingö intet, hvilket lagstiftande magten just velat
förebygga genom de årliga liondeanslag som blifvit hemmanen
lemnade, såsom cn från dem oskiljaktig förmån. Jag anhåller
ali hela mom. såsom innefattande förändringsförslag, hvaraf
det ena är onödigt och det andra är oriktigt till sin grund,
måtte förkastas.
Gr. Lagerbjelke: Hvad den siste värde talaren behagat
anmärka emot milt förslag, torde lätteligen kunna vederläggas endast
genom en uppläsning deraf. Det lyder sålunda: ”Der till ersättning
för förlust genom kanalanläggning anslagen ränta eller
kronotionde, innan kanalanläggningen, utgått från samma hemman
eiler lägenhet, skall beloppet uti kronoräkenskaperna föras
inom linien utan vidare beräkning eller upptagande hvarken såsom
inkomst eller utgift.” R. o. Ad. torde således linna, att detta
förslag endast afser de fall, då ersättningen utgår af hemmanets
egen ränta och följaktligen icke de fall, hvarom Hr Printzensköld
ordat.
Den 11 September f. m.
2 65
Hr von Hartmansdorff: Det skulle kunna hända att
Gr. Lagerbjelkes förslag vore alldeles rigligt, men jag hemställer
om det är R. o. Ad:s eller R. St:s sak att ikläda sig kammarcollegii
och statskontorets åligganden uti förevartde fall. Månne
det icke vore rigtigare att låta dessa embetsverk sköta sina angelägenheter
och R. St. inskränka sina åtgärder endast till det,
som angår dem, nemi. lagstiftningen. När nu Gr. Lagerbjelke
icke yrkat bifall till senare punkten, hvarest förekommer fråga
om anslag af medel till kapitalersättningar, hvilket är olämpligt,
såsom Hr Printzensköld anmärkt, så synes det mig vara origtigt
att R. o. Ad., utan vederbörtde hemmansägares hörande, befalla
sig med åtgärder, hvilka tillhöra kammarcolhm och statskontoret.
Jag förnyar derföre min vördsamma anhållan, att R. o. Ad. måtte
afslå hela delta mom.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad samt Hr Gr.
o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle ifrågavar:de morn.,
ropades nej, hvarefter Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade afslå detsamma, samt då denna propos. besvarades med
starka ja, jemte åtskilliga nej, förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Momentet D.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att vid detta moni.
få begagna Ctsk:s ordalag, men i motsatt mening, nemi. att få
åberopa hvad mot dylik ränteförvandling blifvit af R. o. Ad. beslutadt,
och att således Ulsk:s förslag i denna punkt mätte ogillas.
Efter först till bifall å detta moni. framställd, men med nej
besvarad, propos., Iilef detsamma af R. o. Ad. afslaget.
Momentet E.
Hr von Hartmansdorff: Här sättes ifråga först en ränteförvandling
och derefter en bokföring. Den förra delen anser jag
strida emot R. o. Ad:s beslut i allmänhet om dylika förvandlingars
ogillande, och den sednare rörer ämnen, hvarmed R. o. Ad.
icke bör sig befatta. Jag anhåller derföre att detta mom. måtte
få dela lika öde med de öfriga af denna punkt.
Gr. Lagerbjelke: Svårligen lärer det kunna påstås att det
är lämpligt att fortfarande bibehålla anslaget lill Runna qvarndam,
och jag får derföre vördsamt föreslå att R. o. Ad. måtte
fatta följande beslut:
Den till Runna qvarndam i Westerås län anslagna dagsverkslösen
bör utur kronoräkenskaperna försvinna, derigenom att dess
medelbelopp för 1828—47 afdrages från qvarnräntans medelbelopp
för samma år, enligt markegångsprisen.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Ståndet om
icke blotta afhörandet af Gr. Lagerbjelkes förslag bör föranleda oss
afslå detsamma. Det innehåller ämnen, som tillhöra vederbör:de
embetsmyndigheters åtgärd. Först sedan desse embetsmyndighe
-
264
JDen 11 September f. m.
ter blifvit hörde, kunna R. St. med trygghet fatta beslut, på sätt
Gr:n föreslagit. Jag tillstyrker imedlertid afslag derå.
Sedan härefter Ur Gr. o. Landtm, framställt hurusom i
afseende på detta mom. blifvit yrkadt, dels afslag, dels ock af
Gr. Lagerbjelke att R. o. Ad. måtte besluta att ”den till Runna
qvarndam i Westerås län anslagna dugsverkslösen bör utur kronoräkeoskaperne
försvinna derigenom att dess medelbelopp för
1828—1847 afdrages från qvarnränlans medelbelopp för samma
är enl. markegängsprisen”; samt derjemte tillkännagifvit, alt dä
ifrågavarnle mom. förutsatte bifall till ränlornes förvandling i allmänhet,
Nr Landtm, ansåg sig icke kunna i afseende pä delta
mom. framställa den propus, till bifall, som å hvarje del af Ulsk:s
förslag en gång för alla blifvit begärd, blef det förevar:de mom.
E af 24;de punkten af R. o. Ad. afslaget.
25:te punkten.
Piili. Cederström: Kronan har upplåtit kalkugnen i Wisby
med rättighet för köparen alt begagna sig af dertill anslagna
vedräntor. Att nu återköpa dessa räntor vore en uppoffring af
Slaten till fördel för den, som inköpte äganderätten till kalkugnen.
Kronan förlorade mycket nog vid den förra försäljningen,
för alt nu ådraga sig eu förnyad kapitalförlust, ty ägaren af ugm
n afstår icke räntorna med mindre än han erhåller deras fulla
värde, hvilket blir belt annat än markegåhgsprisel derå. Jag anhåller
alltså om afslag å denna punkt.
Då nu Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. bi föl le denna
punkt, ropades nej, hvarpå propos. till afslag å samma punkt
blef framställd och besvarad med ja.
26:te punkten.
Frih. Cederström: Förevaride punkt står i strid med Ståndets
redan fattade beslut, och i öfrigt förekommer härvid, alt om
det vore möjligt att bifalla ett dylikt förslag för framtiden, sä
skulle deraf uppkomma det besynnerliga förhållande, att alla de
ägare af rusthållshemman, som hafva sig anslagne augmentsränlor
af dem tillhöriga hemman, skola först till Staten inbetala sina
räntor för alt derefter ur ränlerierne återfå desamma. Jag
skulle tro, alt den, som har en och samma egendom i sin ägo,
äger anspråk på befrielse från dylika omgångar, hvarföre jag anhåller
om afslag å denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Detina punkt är så beskaffad,
att den icke kan i sin helhet afslås, såsom Frih. Cederström yrkat,
emedan den innehåller förslag, som böra dels bifallas, dels
ogillas. Jag anhåller derföre att vi försl måtte godkänna följande
del af punkten: ”att R. St. ville bifalla att med rusthållens egna
räntor någon förändring icke mätte vidtagas.” Hvaremot R. o.
Ad. torde afslå Utsk:s tillstyrkande: ”att augmentsräntor, äfvensom
indelta anslag till gästgifveriet, färjor och färjkarlar, postbön
-
Den 11 September f. m.
265
der och brefbärare, samt de räntor och tionde, som släder åtnjuta,
till statsverket indragas.”
Gr. Lagerbjelke: Jag medgifver visserligen alt nu föredragne
punkt icke kan af R. o. Ad. bifallas sådan Utsk. föreslagit
den, men jag tror likväl icke att det rätta beslutet bör vara
ett afslag. Dock, sedan R. o. Ad. afslagit både den 20:de och
23:dje punklerne, återstår för mig icke annat än att afgifva min
reservation emot Ståndets blifvande beslut.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt lian, då Hr von Hartmansdorff
yrkat delning af denna punkt, försl finge hemställa om R.
o. Atl. bifölle Utsk:s hemställan, att R. St. ville bifalla att med
rusthållens egna räntor någon förändring icke mätte vidtagas.
Ropades ja.
Då Hr Gr. o. Landtm, vidare hemställde om R. o. Ad.
bifölle andra delen af denna punkt, innehållande hemställan, ”att
augmentsränlor äfvensom indelta anslag till gästgifveriet', färjor
och färjkarlar, postbönder och brefbärare, samt de räntor och
tionde, som städer åtnjuta, må till statsverket indragas”, ropades
nej; hvarefter propos. till afslag å samma del af ifrågavande punkt
blef framställd och besvarad med ja.
Uppå sedermera framställd propos. fann R. o. Ad. alt, sedan
sålunda sjelfva indragningen till statsverket af de i denna punkt
omnämnde anslag, räntor och tionde, blifvit afslagen, återstående
delen af samma punkt, såsom endast innefattande sältet för indragningens
verkställande, hade förfallit.
27:de punkten.
Bifölls.
28:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Ståndet afslagit 20
och 23 punklerne, så lärer väl äfven denna punkt hafva förfallit
och icke erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarna,
hvarom jag anhåller.
Hr Sandströmer: Hr von Hartmansdorffs påstående alt,
genom Ståndets beslut i fråga om 20 och 23 punklerne, förevar:de
punkt skall hafva förfallit, kan jag ingalunda biträda. Den
20:e punkten angick frågan derom, huruvida indelta räntor skulle
lill statsverket indragas. Denna punkt åter afser den frågan om
tionden skall lösas med penningar efter medelpris eller efter årlig
markegång. Afven om någon indragning till statsverket af den
disponerade räntan och tionden icke skulle komma att äga rum,
kunna ju R. St. likväl besluta om sältet för de statsverket behållna
räntors och tiondes utgörande. Ändamålet med det i denna
punkt framställda förslag är, att genom ett medelpris betrygga
skatlskyldige derför, alt de icke under raissvextår, då markegängspriset
år högre och deras förmåga att hära tyngden af ulskylden
år mindre än eljest, komma att erlägga deras räntor och tionden
266
Den 11 September f. m.
lill elt öfverdrifvet belopp. Jag anhåller derföre, all R. o. Ad.
måtte bifalla första delen af punkten eller med andra ord, hvad
som rörer lionden. Hvad åter angår heramansräntorna, så är det
klart alt punkten i denna del mäste förfalla, såsom grundande
sig derpå, att räntorna skulle utgöras i en lix penningeskatt; men
skulle R. o. Ad. besluta att tionden skall lösas efter markegångspris,
anhåller jag alt samma beslut äfven måtte medelås i afseende
på hemmansräntorna.
Hr Printzensköld: Såvida jag rigtigt fattat innehållet af
ifrågavar:de punkt, så är deruti föreslagit såsom en skyldighet för
tiondegifvarne att lösa tionden med penningar efter ett medelpris.
Men nu hafva tiondegifvarne, enl. gällande författningar, en ovilkorlig
rättighet att, om de så finna för godt, uppsäga tionden till
leverering in natura, och således skulle ett bifall till förslaget innebära
en kränkning af omförmälte rättighet, alldenstund den
icke kan, tiondegifvarne ohörde, dem afhändas. Alt Staten vid
1830 års riksdag eftergaf sin lika beskaffade rättighet, var dess
ensak, men skapar ingen rätt för Staten alt frånkänna räntegifvaren
denna fördel med mindre än han 1 mnas tillfälle alt sig
deröfver yttra och sådant medgifva. Detta utgör för mig elt tillräckligt
skäl att tillstyrka afslag å punkten, och anhåller det Hr
Gr. o.' Landtm, täcktes derom framställa propos.
Hr von Hartmansdorff: Om jag misstagit mig' derutinnan
alt denna punkt skall hafva förfallit på grund af Ståndets
fattade beslut vid föreg:de punkter, så instämmer jag med den
siste värde talaren i anhållan om afslag. Han har ganska rigtigt
anmärkt; att en sådan åtgärd, som den Ulsk. uti denna punkt
föreslagit, lika litet bör af R. St., tiondegifvarne ohörde, vidtagas,
som R. o. Ad. velat godkänna enahanda åtgärd i afseende
på de indelta räntorna. Om man genom de föreg:de besluten icke
yttrat sig öfver de räntor, som åro Kronan behållne, utan det
först skall ske nu, så är äfven skäl att iakttaga samma försigtighet
i afseende på tionden. I sådant fall är äfven nödigt att verkställigheten
icke sammanblandas med sjelfva saken, och punkten
måste dä delas så alt vi må få besluta öfver Utsk:s förslag: ”det
R. St. för sin del måtte besluta, att all till statsverket utg:de
tionde bör lösas med penningar efter medelpris, som bestämmes
för 5 år i sender på grund af den under 10 förutgångne åren
stadgade markegång, hvilket medelpris första gången endast bestämmes
till och med 1850 efter markegången för åren 1836—
1845.” Jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm, ville först framställa
propos. på afslag å detta Utsk:s tillstyrkande.
Gr. Sparre: Enl. min åsigt innefattar denna punkt elt ämne,
som tillförene icke utgjort föremål för Ståndets öfverläggning.
Vi hafva nemi. talat om indragning till statsverket af räntor
och tionde, äfvensom om öfverlemnande utaf uppbörden deraf till
Kronans uppbördsman, men deremot hafva vi icke talat om sältet
för utgörandet af kronotionden och räntorna. Denna fråga
Den 11 September f. m.
267
återstår således ännu helt och hållet orörd. Om äfven räntetagarne
hädanefter såsom hitintills skola sjelfve uppbära sina räntor,
återstår likväl att bestämma sättet hvarpå desse skola utgöras,
antingen i penningar eller persedlar, samt om till hvad belopp
uppsägningen af dessa persedlar kan medgifvas. Det är i
synnerhet uppsägningsrättens tillerkännande ät räntegifvarne, som
föranleder de olägenheter, hvarom jag flere gånger yttrat mig,
och då genom borttagande af denna uppsägningsrält hos ränletagarne
1111 gifves medel att förekomma desse prejerier, må det tillåtas
mig att derom göra en framställning och att således något
närmare fästa mig vid denna punkt, dervid jag skall söka iakttaga
den största möjliga korthet. I öfverensstämmelse med hvad jag
tillförene här yttrat, måste jag bekänna, att jag icke önskar att
helt och hållet borttaga all uppsägningsrält hos räntegifvarne. I
det afseende delar jag mina motståndares åsigler. Jag anser denna
uppsägningsrält för räntegifvarne nödvändig, i synnerhet om
rättigheten för kammarcolhm att förhöja markegångspriset bibehälles.
I sådant fall måsle det gifvas ett medel för räntegifvarne
att kunna skydda sig emot följderne deraf, att markegången öfver
liöfvan förhöjes. Då vid markegångssättningarna prisen icke
bestämmas allt för låga, och till förekommande häraf äger kammarcolhm
rätt alt förhöja dem, anser jag deremot tillräckliga garantier
gifna för räntetagarne, och tvekar således icke all tillstyrka
det uppsägningsrälten å deras sida må upphöra. Jag anhåller
all få erinra mine värde motståndare, hvilka icke lära underlåta
att anmärka, det jag blott talar i räntegifvarnes och emot räntetagarnes
intresse, att jag med detta mitt yttrande afsett båda, och
att jag ansett behörigheten för kammarcolhm att förhöja markegångspriset
utgöra en garanti för räntetagare, samt alt uppsägningsrätten
skyddar räntegifvarne. Således vägar jag i Utsk:s betänk.
föreslå den förändring, som innefattas i följande skriftliga
förslag:
Kronotionden samt den del af hemmansräntorne, som är bestämd
i spanmål, får af den skattskyldige uti hittills vanlig ordning
levereras in natura, om han derom uppsäger innan Thomedag.
Hvad af spanmålen icke levereras in natura skall, likasom
öfriga i räntorna upptagne persedlar, lösas med penningar efter
för fem år i sender bestämdt medelmarkegångspris för de sistförtlutna
tio åren. De till stater och corpser samt allmänna verk
och inrättningar indelte räntegifvare erlägga derjemte för den
spanmål, för hvilken de betala lösen, forsellön; hvaremot uppsägningsrälten
hos bemälde räntetagare kommer ali upphöra.
Efter uppläsning af detta förslag tilläde
Gr. Sparre: R. 0. Ad. torde således finna, alt bemälde
räntegifvare komma att vidkännas ett onus genom forsellönen,
men jag har nödgats göra denna modifikation, i anledn. af R. 0.
Ad:s redan fattade beslut, att forsellönen icke godtgöres räntegifvarne
af statsverket. Jag behöfver icke vidlyftigt förorda det förslag
jag framställt, ty den, som icke inser behofvet af en för
-
268
I) c n 11 September f. m.
bättring i vårt skatteväsende, skall icke erkänna behöflighelen af
mitt förslag. Den åter, som inser nödvändigheten deraf, att räntorna
icke lösas efter årets markegångspris, hvaraf följden vanligen
är, alt just det år, då priserne äro höga och räntegifvarne erhålla
mindre span mål, de blifva alltför mycket betungade, den,
säger jag, skall äfven inse behofvel af en förändring härutinnan,
och mot den förändring jag här föreslagit, kan icke anföras de
skäl, som så ofta blifvit åberopade och hvilka gått derpå ut, att
framställda förslag skulle innebära ingrepp i äganderätten o. s. v.
Hr Printzensköld: Gr. Sparre har inlåtit sig i yttrande
om delar af denna punkt, hvilka ännu icke blifvit för II. o. Ad.
föredragne, eller m. a. o. hvilka delar man önskar måtte blifva
föremål för serskild öfverläggning. Jag skulle derföre hafva önskat
att den värde talaren bade uppskjutit detta sitt yttrande intilldess
vi kommit in pä de frågor, hvilka egentligen utgöra föremål
för detsamma. Den del af punkten, som nu är i fråga, angår
skyldigheten för räntegifvare alt ovilkorligen med penningar
lösa deras tionde. Denna fråga böra vi först afgöra för alt derefter
komma lill den, som Gr. Sparre gjort till föremål för sitt
förslag. Men då Gr:n åter talat om äganderätten, under yttrande,
att Gr:n förmodade det icke någon kunde åberopa den såsom ett
hinder för verkställigheten af Gr:ns förslag, så är jag likväl nog
dristig att göra det. och att således besvara Gr:n med åberopande
af just denna äganderätt. Jag medgifver att den icke är i fråga,
hvad löntagare beträffar, ty när indelningarne blifva lediga, sä
återfalla de till Kronan, som då kan öfver deni, utan någons förnärmande,
disponera; hvaremot jag ingalunda kan medgifva att
denna rättsgrund äger sin tillämpning på allmänna verk och inrättningar
samt fromma stiftelser ni. fl., hvilka för everldliga tider
fått viss tionde och vissa räntor sig anslagen. De hafva dem
i följd af gällande författningar och under full äganderätt med de
vilkor, hvarunder öfverlåtelsen skett. Till dessa vilkor hör uppsägningsrättighelen,
hvilken man alltså icke, utan våld, kan dessa
inrättningar beröfva.
Hr von Hartmansdorff: Under öfverlåggningen om ifrågavar:de
betänk, har man sett hvad följden blir då man gör skillnad
emellan den räntegifvare, som betalar räntor till Kronan, och
den, hvars räntor blifvit anslagna till indelningshafvare. Följden
är, alt StatsUtsk. föreslagit R. St. alt godtgöra denna olikhet mellan
nämnde räntegifvare med eli belopp af icke mindre än 60,000
r:dr. Oaktadt denna dryga hot, som H. St. skulle få erlägga för
deras oförsigtighet, all vid eli föreg:de tillfälle göra skillnad emellan
räntegifvarne, har Gr. Sparre tillstyrkt, alt oflanämnde olikhet
skulle komma att utsträckas äfven till den del af tionden, hvilken
är Kronan behållen, under det att den öfriga delen skulle efter
uppsägningsrält utgöras. Gr.n har föreslagit: ”Kronobonden samt
den del af hemmansränlorne, som är bestämd i spanmål, får af
den skattskyldige uti iiillills vanlig ordning levereras in natura,
om han derom uppsäger innan Thom*-dag. Hvad af spanmålen
Den 11 September f. m.
269
icke levereras in natura skall, likasom öfriga i räntorna upptagne
persedlar, lösas med penningar efter för fem år i sender bestämdt
medelmarkegångspris för de sist förflutna tio åren. De till stater
och corpser samt allmänna verk oell inrättningar indelta räntegifvare
erlägga derjemte för den spanmål, för hvilken de betala
lösen, forsellön; hvaremot uppsägningsrällen hos bemälde räntetagare
kommer att upphöra. Uppsägningsrällen komme ju således
att för en del upphöra? Jag får derjemte fästa uppmärksamheten
derpå, att Gr. Sparre föreslagit en läst lösen eller ett bestämdt
medelmarkegångspris för 5 år. Hvad kan följden häraf blifva?
Jo olägenheter och skada för Kronan. Låtom oss antaga, altman
är 1S07 hade bestämt en fast lösen för tionden att gälla under
5 är eller till och med 1812. Ar 1807 var Sveriges penningeväsende
i fullgodt skick, så att för hvarje bankosedel erhölls i
banken 48 sk. species. 1808 inträffade det för Sverige så olyckliga
kriget, hvarigenom bankens utvexling af silfver mäste inställas,
så att coursen år 1812 hade stigit till 110 eller 115 sk.,
med ett ord, myntet var 1812 mera än hälften sämre än år 1807.
Följden deraf hade naturligtvis varit, att tiondegifvare, som fält i
dåligt sedelmynt betala tionden efter de 5 årens medelpris, hade
under åren 1810—1812 erlagt hälften mindre än hvad de bordt
efter tioudens verkliga värde. Sedan tioudegifvarne sålunda under
några är kommit ifrån sina utskylder med hälften af deras
egentliga värde, och om man fordrat att de under påföljande 5 år
skolat utgöra tionden till fulla värdet, så hade de sannolikt svarat
nej, det göra vi ej, det blir dubbel beskattning, ty vi bafve
under 3 år betalt hälften mindre. Genom Gr. Sparres förslag
blottställer man sig för dylika invändningar och förluster. Jag
afslyrker derföre bifall till detsamma.
Gr. Sparre: Jag har alldeles icke, såsom den siste värde
talaren förmenat, föreslagit någon olikhet emellan den indelta och
den Kronan behållne tionden. Hvad jag i början af mill förslag
omnämnt, afser all tionde, hvaremot det mom. Hr von Hartmansdorff
uppläst, angick blott de persedlar uti indelta räntan, för
hvilka uppsägningsrätten ifrågakommer. Alt den iudelle räntegifvare:)
mäste utgifva forsellön under det, att den Kronan behäline
är derifrån befriad, härleder sig frän R. o. A(l:s i det afseende!
redan fattade beslut, men jag kan ingalunda erkänna att
någon olikhet i öfrigt skall äga rum, sä alt den Kronan behållne
räntegifvare» skall äga inskränktare nppsägningsräll ån den indelte.
Mitt förslag afser att göra lika rätt ät båda desse räntegifvare,
d. v. s. alt uppsägningsrätten bibehålies för räntegifvarne,
men icke för räntetagarne, hvilka, enl. min åsigt, deraf icke äro
i behof, enär, på sätt jag haft äran nämna, den kammarcolkm
förbehällne rått alt höja markegångspriserne, bör vara en garanti
för räntetagarne.
Gr. Lagerbjelke: Enl. mitt förmenande vore det visserligen
rättast, alt då persedelräntor lösas, utan uppsägningstid,
med penningar, sådant dä sker efter medelmarkegångspris, men
270
Den 11 September f. m.
jag finner äfven, alt genom R. o. Ad:s föreg:de beslut, alt bibehålla
optionsrätten, skulle, genom fastställandet af medelmarkegängar,
uppsägningarna befordras; ly då medelmarkegångspriset
sällan eller aldrig motsvarar det för tillfället gångbara priset inom
orten, mäste naturligtvis endera parten i de flesta fall finna
fördel af att uppsäga till leverering in natura. För den händelse
man likväl besluter sig för ett medelmarkegångspris, bör detsamma
dock, enl. mitt förmenande, icke bestämmas för 5 år i sender,
ulan för hvarje år medium tagas efter de 10 sistförflutne åren.
Hr Sandströmer: Den siste värde talaren synes hafva
förutsatt, att R. o. Ad. skulle redan hafva beslutat att uppsägningsrålten
skall bifallas. Uti denna punkt förekommer likväl
just frågan huruvida för Kronans behållne tionde uppsägningsrätlen
skall bibehållas eller tionden lösas efter ett medelmarkegångspris.
Hvad åter angår hemmansränlorna, så har Utsk. grundat
sill tillstyrkande derpå, alL desamma skulle ulgå i fix penniugeskalt,
i hvilket fall markegångssättningarua icke tomine att
på dessa räntors belopp äga något inflytande. Jag anhåller äfven
att fä fästa uppmärksamheten derpå, att ifrågavar:de puukt endast
afser Kronans behållna tionde. I öfrigt, och enär jag anser sådant
icke löna mödan, vill jag icke inlåta mig i något försvar
för Utsk:s förslag, hvartill skälen finnas i betänk.
Frih. Cederström: Jag förmodar att R. o. Ad. icke vill
frånkänna räntegifvarne rättigheten att leverera sina räntor in
natura, innan de deröfver fått tillfälle att sig yttra, och det är
således icke behof att jag derom nu ordar. Jag har egentligen
begärt ordet i anledn. af Gr. Sparres besynnerliga påstående, att
räntetagare borde beröfvas uppsägningsrätlen, emedan de hade garanti
derutinnan, att kammarcolhm vore berättigadt att förhöja
markegångspriserne. Ja, det är en sanning, att denna rättighet
tillkommer collina, men endast dä besvär anföras öfver raarkegångssättningarna
inom länen. De af collini vidtagna förhöjningar
gälla endast för dem, som besvären anfört och icke för andra,
vare sig indelta eller Kronan behållna räntor, derest icke,
hvad de sednare beträffar, kammar-advokatfiskalen jemväl inkommer
med besvär och i sådant fall endast för de län, öfver hvars
markegångstaxor han fört klagan. Men huru har väl Gr. Sparre
besörjt för räntelagarnes rätt, då han lalar om myndigheter, som
kunna skaffa rättelser uti förelupne missbruk? Sådant är icke något
nytt. Vi hafva 1785 års K. författning, som gäller för alla,
men skall kammarcolhm besväras af klagomål från hvarje räntetagare
öfver markegängssättningar, så blir sannerligen icke någon
markegångstaxa gällande.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt anslag blifvit ulfärdadt
lill fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Printzensköld: Sedan en af Konungens rådgifvare
här förklarat, att ifrågavande punkt endast omhandlar den till
statsverket utgående tionde, så lärer väl Gr. Sparres framställda
Den 11 September f. m.
271
förslag af sig sjelf förfalla. Måhända vore det likväl icke försigtigt
af R. o. Ad. att fästa afseende på hvad som, rör:de den restrictiva
tendensen af denna punkt, blifvit anfördt, ty ordalagen
i densamma kunna gifva anledn. lill en annan tolkning. Det
heter nemi.: ”ali all till statsverket utgående tionde skall lösas
med penningar.” All tionde, som finnes i Sverige, den må vara
Kronan behållen eller anslagen till vissa ändamål, är obestridligen
en statsverkets tillgång. Statsverket utgöres icke ensamt af
statskontoret och åtskilliga kassor, utan det består af alla de ser
skilda verk och inrättningar, hvilka, för samhällets upprätthållande,
hafva i fordna och jemväl sednare tider blifvit inrättade. Således
kan man under statsverket subsumera alla från hemman
till något allmänt ändamål utgående utskylder. Att således hår
afses all möjlig tionde, slutar jag ej mindre af Ulsk:s betänk, än
äfven af koraiterades i ämnet afgifna utlåtande, der följande mening
förekommer: ”Af alla dessa skäl anse sig komiterade äga
full anledn. alt i underdånighet tillstyrka, alt ej mindre tionden
än heramansräntorna, till den del de sednare äfven framgent kunna
varda i persedlar bestämda, böra lösas med penningar efter
medelpris, som för 5 år i sender fastställes på grund af näslföreg:de
10 års markegång, samt att ett dylikt lösningssätt måtte
förklaras utgöra vilkor för verkställighet af indelta räntornas här
förut i underdånighet föreslagna indragning till statsverket.” Af
hvad jag sålunda för R. o. Ad. nu uppläst ur komiterades betänk.
, visar det sig ju alldeles uppenbart, att komiterade afsetl
alla möjliga liondeanslag, af hvad namn och beskaffenhet som helst,
och då StatsUtsk. i detta afseende icke gjort någon skillnad eller
ingått i något serskiljande af de anslag, som tillkomma löntagare,
allmänna verk och inrättningar, utan talat om tionde i allmänhet,
så torde klokheten bjuda, att Ståndet antager det punkten afser
all tionde, ulan att dervid må tagas i betraktande hvarthän
tionden ingår. Vid sådant förhållande qvarstår den anmärkn.,
alt vederbör:de verk och inrättningar, som hafva andel i denna
tionde, skola förnärmas i deras lagliga rätt, om de åläggas att
ovilkorligen emottaga lösen för densamma i utbyte emot den dem
uti nu gällande författningar tillerkända rättighet alt in natura
den uppbära. Vill man åter inskränka punktens tydning sålunda,
att här endast vore fråga om Kronans behållne tiondegifvare,
så nödgas jag påminna derom, att R. St. vid delta tillfälle icke
äga rätt att utöfva någon lagstiftning, och de ägde icke eller denna
rätt vid 1830 års riksdag, då de efterskänkte en rättighet,
som Staten lika med räntegifvaren innehade, men den sednares
hörande var då icke af nöden, emedan man tilläde honom en fördel,
hvarigenom han naturligtvis icke kunde blifva förnärmad.
Nu deremot är det fråga om att borttaga en rättighet, som den
andra kontrahenten äger. Detta förfarande kan jag icke gilla,
och derföre tillstyrker jag fortfarande afslag å ifrågavande punkt.
Gr. Lagerbjelke: I anledn. af Hr Sandströmer yllrande
om hvad R. o. Ad. vid denna punkt kunde göra eller icke, får
Den 11 September f. m.
jag upplysa, alt jag visserligen icke förbisett att den juridiska rätten
ännu förefinnes alt fatta beslut ang:de rnedelmarkegångspris.
Mina dubier hafva uppkommit deraf, ali jag ansett alla räntegifvare,
vare sig Kronan behållne eller i adel le, böra behandlas på
samina salt, så att man för räntornas utgörande icke stadgar ett
serskildt sätt för de Kronan behållne och ett annat för de indelte.
Genom föregående beslut har R. o. Ad. ansett optionsrätten
böra bibehållas oförändrad. Alt under sådant förhållande införa
rnedelmarkegångspris i och för lösen af de indelta räntorna skulle,
som jag redan förut baft äran visa, endast tjena (ill att befordra
uppsägningar. I förening med förändrade stadganden ang:de optionsrätten,
tror jag visserligen ett rnedelmarkegångspris blefve
af nylla.
Hr Sandströmer: En talare har nyligen anmärkt, att ordalydelsen
i 28 punkten vore sådan, att man deraf skulle kunna
draga deri slutsats, ali förslaget afsåg icke blott den tionde, som
uppbäres af statsverket eller ingår direkte till statskassan, utan
äfven all annan tionde, såsom häuförlig jemväl till statsverkets
inkomster, emedan den vore af Slaten öfverlemnad till embetsoch
tjenstemän m. fl. Jag bekänner att jag icke kan inse alt en
sådan slutsats kan dragas af Utsk:s förslag, alt all till statsverket
ingående tionde skall lösas med penningar, ty med denna tionde
kan omöjligen förstås annat än den Kronan behållne. Della blir
ännu mera tydligt om man läser hela punkten, som lyder sålunda:
”Det R. St. för sin del mätte besluta, all all till statsverket
utgående tionde bör lösas med penningar efter medelpris, som bestämmes
för 5 år i sender, på grund af den under de 10 förutgångne
åren stadgade markegång, hvilket medelpris första gängen
endast bestämmes till och med 1850, efter markegången förären
1836—1845, hvaremot för hemmansräntorna erlägges det belopp,
som den fixa penningeränlan, hvartill Etsk. tillstyrkt hemmansräntorna
borde förvandlas, utgjorde; med iakttagande likväl, att
vid utgörande af de räntor och den tionde, som indelningshafvare
tills vidare bibehålla, förfares enligt nu gällande stadganden.”
Enl. nrin åsigt synes det tydligt, att här icke är fråga om annan
tionde än den Kronan behållne, och stadgandet kan sålunda icke
tillämpas på den lill indelningshafvare anslagne tionde i andra
fall, än då den återgår lill statsverket. Hr Printzensköld, som
någon gång tillförene roat sig med uttydning af komiterades betänk.
, har äfven gjurl det vid detta tillfälle, och af denna uttydning
velat hemta stöd för sina åsigter. Ilan har nemi. uppläst
komiterades tillstyrkande, att Kronans behållne tionde skall lösas
med penningar efter rnedelmarkegångspris. Utsk. har på komiterades
framställning grundat sitt förslag, att all förlänad och disponerad
tionde samt räntor skulle till statsverket indragas, och ali
komiterade med della förslag icke afsett annan tionde eller andra
räntor än dem, hvilka lösas och ingå till statsverket, synes af
sista raden i komiterades betänk., hvarest komiterade säga: ”att
eli
Den I! September f. m.
?73
ett dylikt lösningssätt mätte förklaras utgöra vilkor för verkställighet
af indelta räntornas bär förut i und. föreslagne indragning
till statsverket.” Häraf visar det sig, att för verkställighet af komiterades
förslag erfordras ovilkorligen att räntorne och tionden
skola till statsverket ingå, och alt således här icke kan vara fråga
om annat än Kronans disponibla räntor och tionde.
Hr von Hartmansdorff: Ordalagen i Otskis betänk, äro
följande: ”att all till statsverket utgående tionde bör lösas med
penningar efter medelpris, som bestämmes för 5 år i sender, på
grund af den under de 10 förutgme åren stadgade markegång,
hvilket medelpris första gången endast bestämmes till och med
1850 efter markegången för åren 1836—1845” etc. Den otydlighet
man trott sig deri tinna härleder sig deraf, att ordalagen
äro hetntade frän Ulsk;s betänk. N:o 242 och icke blifvit rättade
efter den förändring, som Disk. vidtagit i sitt andra betänk., sidan
20. Vi mäste derföre nu sjelfva göra denna al Utsk. åsidosatta
utredning af ämnet och tillse hvilka följderne egentligen
kunna blifva af Ulsk:s förslag. Dä emedlertid Gr. Sparres förslag
omfattar både tionde och räntor samt dessutom betydligt afviker
från Ulsk:s förslag, och jag hvarken kan godkänna detta eller
Gr. Sparres, så anhåller jag vördsamt att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes så åtskilja frågorna, att propos. på bifall eller afslag frainställes
å Utsk.s förslag, först i fråga om tionden och derefter om
räntorna, likväl med Ståndet lemnad rätt, alt, om Ulsk:s förslag
nfslås, Ståndet må vara förbehållet att pröfva Gr. Sparres, emedan
det i annat fall blir svårt alt komma lill rigtigt slut med
målet.
Gr. Sparre: Lika med den siste värde talaren anser jag
otvifvelaktigt ali denna puukt, som handlar ora kronotionde och
räntor, omfattar all kronotionde. Ty sedan R. o. Ad. beslutat
hvad äfven Ulsk. i dess sednare betänk, föreslagit, alt en del tionde
och räntor skola inbetalas lill statsverket, hafva vi bär att tala
om kronotionde och räntor i allmänhet, och just af sådan orsak
har jag framställt milt förslag, som afser såväl det ena, som det
andra. Hvad åter angår den här yttrade fruktan derföre, att, genom
eli medelmarkegångspris, en allt för stor mängd af Spanmål
skulle komma att uppsägas, sä motsäger della, hvad erfarenheten
inom Finland i detta afseende visat. I detta land Ilar nemi en
lika beskaffad åtgärd blifvit vidtagen, och förhållandet derstädes
har visat sig sådant, att levereringar in natura i högst betydlig
män aftagit. Pä grund af denna erfarenhet ausåg jag mig således,
utan allt för stor lisk för statsverket och ulan att derigenom
föröka uppsägningarna, kunna framställa milt förslag. Hvad beträffar
Frih. Cederströms yttrande, att ändring i upprättade markegångstaxor
berodde af anförda klagomål deröfver, sä är detta en
sanning, men jag ser icke i hvad mån detta Frihtns påslående
förändrar omständigheterne, ty jag har endast sagt, alt, så länge
kammar-colltm har rätt att förhöja markegångspriset, räntelagarna
9 H. 18
Den 11 September f. m.
hafva garanti derföre, att markegångspriset icke sättes allt för lågt.
Anse ränletagarne markegångspriset för lågt, så söka de hos kammär-collegium
förhöjning deruti. För öfrigt, och på det att icke
allt för många proposir må blifva af nöden, förenar jag mig med
Gr. Lagerbjelke derutinnan, att lösningspriset för tionden må bestämmas
efter de 10 sednast förflutna årens markegångspris.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad., på sätt Hr von Hartmansdorff
föreslagit, torde finna lämpligast, alt först pröfva Utskis
förslag, dock med uteslutande af hvad sorn rörde medelpriset å spånlinden,
emedan detta lill en del äfven förekomme i Gr. Sparres
förslag, samt att sedan denna pröfning försiggått, derest Ulsk:s förslag
ej vunne bifall, pröfva Gr. Sparres förslag, dä det, i händelse
äfven sistnämnde förslag afsloges, blefve en gifven följd, att hvad
Utsk. yttrat om spanmålens lösande efter medelpris komme alt
förfalla; hvadan och då serskild propos. blifvit begärd ä första delen
af Utskis förslag, innehållande ”det R. St. för sin del mätte besluta,
att all till Statsverket utgående tionde bör lösas med penningar”
Hr Landtm, nu finge hemställa om R. ta. Ad. bifölle denna del af
Utskis förslag.
Härvid ropades nej; och då Hr Landtm, sedermera framställde
propos. till afslag ä samma del af Utskis förslag besvarades denna
propos. med ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att vi mätte få lill
pröfning företaga den andra delen af Utskis förslag, eller hvad som
angår hemmansräntorna såvidt det rörer hufvudsaken, så att vi icke
inlåta oss i det speciela stadgandet om sättet för deras förvandling,
utan R. o. Ad. blott afslår Utskis förslag att för hemmans-räntorne
må erläggas fix penningeränla.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att i den nu till pröfning förekommande
sednare delen af Utskis förslag blifvit tillstyrkt att ”för
hemmansräntorne erlägges det belopp, som den fixa penningeräntan,
hvartill Utsk. tillstyrkt hemmansräntorne borde förvandlas, utgjorde;”
men att sedan R. o. Ad. redan afslagit frågan om denna förvandling,
proposin lämpligast syntes böra framställas, såsom Hr von Hartmansdorff
hemställt, eller pä det sätt alt Utskis förslag konnne under
pröfning endast såvidt det afsåg att för hemmansräntorne må
erläggas fix peuuingeränta.
Hr Sandströmer: Utsk. har här tillstyrkt ”att för hemmansräntorna
erlägges det belopp, som den fixa penningeräntan, hvartill Utsk.
tillstyrkt hemmansräntorna borde förvandlas, utgjorde. ”Då R. o.
Ad. redan har beslutat, att hemmansräntorna icke skola förvandlas
till fix penningeränla, lärer detta Utskis ifrågavande förslag icke
erfordra annan åtgärd än att läggas lill handlingarna. Deremot har
jag hemställt i öfverensstämmelse med Utskis förslag, alt hemmansräntorna
icke skola utgå hädanefter såsom hitintills i persedlar utan
lösas med penningar eller medelmarkegångspris, och jag anhåller
att Hr Gr. o. Landtm, täcktes härå framställa propos.
Den 11 September f. m.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att den propos. Hr Sandström
Dier nu begärt, redan förut varit yrkad Och skulle blifva framställd
så snart R. o. Ad. såsom Hr Landtm, förmodade antingen afsloge
eller lade till handlingarne det af Utsk. om hemmansräntorne afgifna
yttrande hvarom Hr Landtm, nyss gjort framställning.
Hr von Hartmansdorff* Det tegnar mig, att Hr Sandströmer
nu funnit, att jag hade rätt i mitt första yttrande, att denna
punkt borde läggas till handlingarna samt att lian nu tillstyrker
alldeles detsamma. I händelse Hr Gr. o. Landtm, äfven delar denne
åsigt, har jag icke något emot, att propos. derom framställes:
men dä man bestridde lagligheten deraf, ville jag föreslå den enkla
propos., som Hr Gr. o. Landtm, tycktes vilja meddela.
Hr Sandst römer: Jag begär den siste värde talarens uppmärksamhet
derpå, att hvad jag nyss yttrat, hade endast afseende
på hemmansräntorna, och att, då jag för en kort stund sedan bestred
alt hela punkten skulle anses förfallen till följd af Ståndets
beslut öfver den 20, detta var något helt annat. Jag vidhåller
detta bestridande och vidblir äfven min sist yttrade åsigt, att sedan
H. o. Ad. beslutat, att de indelta hemmansräntorna icke skola förvandlas
i fix penningeskalt, kan nu föredragna punkten icke föranleda
till någon pröfning af det belopp, hvartill räntorna, enl. Utsk:s
förslag bör utgå.
Uppå härefter framställd propos. förklarade R. o. Ad. sig anse, att
lltsk:s förslag att för hemmansräntorne må erläggas fix penningeränta,
med anledn. af R. o. Ad;s i fråga derom redan fattade beslut,
hade förfallit.
Hr Landtm, hemställde sedermera om R. o. Ad. bifölle Hr
Sandströmer förslag att till Statsverket ingående hemmansräntor böra
lösas med penningar.
Ropades nej.
Vidare förekom lilL pröfning och Upplästes Gr. Sparres sålydande
förslag: ''Kronobonden samt den del af hemmansräntorne, som är
bestämd i spanmål får af den Skattskyldige Uti hittills Vanlig ordning
levereras In natura, om han derom uppsäger inom Thomeedag.
Hvad af spanmålen icke levereras in natura skall, likasom öfriga i
ränlorne upptagne persedlar, lösas med pennihgar efter medelmarkegangspris
för de sist förflutna tio åren. De lill stater och corpser
samt allmänna verk och inrättningar ihdelte räntegifvare erlägga
derjemte för den spanmål, för hvilken de betala lösen, forsellön;
hvaremot uppsägningsrätten hos bemälde räntetagare kommer
att upphöra.”
Hr Gr. o. Landtm: s till bifall å detta Gr. Sparres förslag
framställda propos. besvarades med starka nej, blandade med ja;
hvarefter Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. afsloge detta förslag,
samt då härvid ropades starka ja jemte åtskilliga nej, förklarade att
ja varit öfvervägande.
18*
270
Den 11 September f. m.
Uppå sedermera framställd propos., fann R. o. Ad. att till följd
af dess nu fattade beslut, de delar af 28:de punkten, som icke redan
utgjort föremål för Ståndets pröfning, hade förfallit.
29:de punkten.
Ilr von Hartmansdorff: Uti denne punkt har Utsk. medgifvit,
att vederbönde skola lemnäs tillfälle att sig öfver förändringen
yttra. I öfverensstämmelse nied hvad R. o. Ad. förut beslutat
i dylika frågor, torde Ståndet finna skäligt, att uppskjuta sitt beslut,
intilldess de, hvilka frågan angår, blifvit i ämnet hörde. Jag
hemställer derföre vördsamt att denna punkt måtte afslås.
Efter först till bifall å Utsk:s förslag framställd, men med nej
besvarad propos. blef denna punkt af R. o. Ad. afslagen.
30:de punkten.
BifölU.
3 Usta punkten.
Hr von Hartmansdorff: 31 punkten kan icke i sin helhet
afslås, emedan den innehåller tillstyrkande dels till bifall och
dels till afslag. Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. ville bifalla följande
Utsk:s tillstyrkande: ”med undantag af >de till corpser och
embetsman anslagne boställen, hvarom här äfven yttrande meddelats,
äfvensom i de fall, då arrendena skola in natura till vissa inrättningars
underhållande utgöras.” Hvaremot R. o. Ad. torde afslå
följande Ulsk:s tillstyrkande: ”att alla arrenden af Statens egendomar,
som äro till serskilda ändamål anvisade, må, i utbyte emot
kontanta anslag, varda till Statsverket indragna,” hvilket förslag strider
emot den af R. o. Ad. förut antagna grundsats, att alla serskildta
verk och inrättningar skola behållas vid de tillgångar, de
hitintills innehaft.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då, såsom Hr von Hartmansdorff
framställt denna punkt innehölle 2:ne serskilda tillstyrkanden,
hvaraf det första innefattade, att de lill corpser och embetsman
anslagne boställen, hvarom Utsk. förut meddelat yttrande,
äfvensom de arrenden, hvilka skola in natura till vissa inrättningars
underhållande utgöras, icke må i utbyte emot kontanta anslag varda
till Statsverket indragna, Hr Landtm, först finge hemställa om R. o.
Ad. bifölle delta tillstyrkande.
Ropades ja.
Då sedermera Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
sednare delen af denna punkt, hvaruti Utsk. tillstyrkt att i öfrigt
alla arrenden af statens egendomar, som äro lill serskildta ändamål
anvisade, må , i utbyte emot kontanta anslag, varda till Statsverket
indragna, ropades nej; hvarefter denna del af 31:sta punkten afR.
o. Ad. afslogs.
32:dra punkten.
Den 11 September f. m.
277
Frih. Cederström: Uti denne punkt har Ulsk. föreslagit:
”att R. St. ville besluta, att alla arrenden af Statens egendomar
hädanefter mätte hestämmas antingen i penningar eller i spannemäl
eller i begge delarne, med iakttagande likväl, att spannemälen alltid
skall, efter de här ofvan föreslagne medelpris ä tionden, lösas med
penningar.” Detta Utsk:s tillstyrkande är i sanning karakteristiskt
nog. Huru ville man väl, med hopp om framgång, förvandla arrendet
af kronans fisken, som utgår i fisk, till spannemäl. Arrendet
skall väl utgå i den hufvndprodukt, sorn af den arrenderade
lägenheten är att hämla. Jag afslyrker bifall till detta Ulsk:s
förslag.
Hr von Hartmansdorff: I hufvudsaken har jag icke något
alt tillägga Frih. Cederströms yttrande, men jag anhåller, alt punkten
mätte delas sä, att propos. framställes först om arrendenas bestämmande
i penningar, eller i spannemäl, eller i hegge delarne,
och att R. o. Ad. mätte derom serskildt fatta sitt beslut.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade alt då Hr von Hartmansdorff
begärt punktens delning, så att först till pröfning må förekomma
Utsk:s förslag att R. St. ville besluta, att alla arrenden å Statens
egendomar hädanefter mätte bestämmas antingen i penningar, eller i
spanmäl, eller i begge delarna, Hr Landtm, först finge hemställa
om R. o. Ad. bi folie detta förslag.
Härvid ropades nej, hvarpå propos. till afslag å samma förslag
blef framställd och besvarad med ja.
Hr von Hartmansdorff: Den sednare delen af punkten
lärer, såsom förfallen, böra läggas till handlingarna.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att, till följd af det beslut, som
R. o. Ad. i afseende på första delen af denna punkt fattat, R. o.
Ad. torde finna att återstående delen icke erfordrade annan åtgärd
än alt läggas lill handlingarne.
Ropades ja,
33:dje piaiklen.
Frih. Cederström: Sedan R. o. Ad. beslutat att liemmansräntorna
icke skola ingå till kronan och med penningar lösas, så
följer ju af sig sjelft, att, sä länge lösningsrätten qvarstår hos räntegifvarne,
det är en absurditet, att markegångspriserne bestämmas
i April månad, hvarföre Utsk:s förslag icke eller kan bifallas. Men
om förhållandet vore annorlunda, är i allt fall April månad on olämplig
lid, emedan det icke gifves någon säkerhet, att pri.serrie blifva
efter denne tid mera stadigvarande än förut. Deremot hvi.lar hos
K. M. oafgjord! ett förslag af kammar-colhm, hvilket jag i alla afseenden
anser äga företräde framför Ulslcs, enär derigenom undvikes
2:ne markegångssättningar för ett och samma uppbördsår, äfvensom
de besynnerliga anomalier, sorn skola uppkomma, om priser
ne bestämmas om våren och hösten. Dessa besynnerligheter må
stå för deras räkning, som tänka sig möjligheten af ett dylikt organisalionsförslag.
Jag anhåller om afslag å denna punkt.
275
Den 11 Sep tern 1) er f. m.
Hr Sandströmer; Detta Utsk:s förslag hvilar pä den förutsättning,
att lösen af tionden och hemmansränlor skulle erläggas
efter medelpris, men när R. o. Ad. sådant afslagit, är äfven klart,
att förslag i förevande punkt mäste hafva förfallit. Jag yrkar således
icke bifall å detsamma, utan hemställer om icke det bör såsom
förfallet läggas till handlingarna. Jag anhåller likväl, alt fä besvara
Frih. Cederströms yttrande dermed, alt detta förslag om markegängssättningarne
i April månad är grundadt på ett vid sisth riksdag
uppgjordt förslag, att tillämpas för den händelse, all lösen för
tionden och räntor skulle äga rum efter medelpris; och hvad beträffar
tankeförmågan hos dem, som upprättat förslaget, föreställer
jag mig, att den i alla afseenden uthärdar en jemförelse med den
värde Friluns.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att då bifall till Utsk;s förslag i
denna punkt icke blifvit yrkadt och ej heller lill följd af R. o. Ad:s
förut fattade beslut, kunde till alla delar ega rum, Hr Landtm, (inge
hemställa om R, o, Ad. behagade afslå den ifrågavande 33:dje
punkten.
Ropades ja,
34:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Uti denna punkt föreslås, att vid
markegångssätlningen om hösten, samma grunder skola följas, som
vid markegångssätlningen i April månad blifvit i afseende å prisbestämningen
föreslagna. Desse grunder äro, att man skall taga till
rättelse prisen under de 3 sista månaderne af skatteåret, likasom
under de 3 första af det följande äret. Delta kan naturligtvis icke
ske. Ty om roarkegången såsom vanligt sättes om hösten, kan man
leke taga lill rättelse de pris, som skola följa under vintren. Denna
punkt bör sålunda enl, min åsigt förfalla eller afslås. Jag tror
dock, att Ståndet rättast förfar, om punkten förklaras vara förfallen,
hvarom jag anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, ville framställa
propos,
Uppå härefter framställd propos. ansågs denna punkt, lill följd
af R. o. Ad:s i afseende pä 33:dje punkten fattade beslut, hafva
förfallit.
35:te punkten.
Hr Printzensköld: Då denna punkt förra gången lill öfverläggning
förevar hos R. o. Ad. gjordes dervid åtskilliga amnärkn:r,
Dessa amuärkmr hafva uti Ulsk;s senare betänk, blifvit fullständigt
upptagne och R- o. Ad. torde tillåta mig att få uppläsa dem, för att
deraf må kunna inhemtas, huruvida Utsk., emot de deri anförda
skäl, gjort nöjaktig reda för de grunder, hvilka föranlåtit det alt
vidblifva sitt förra tillstyrkande, Anmärkmne lyda sorn följer:
”1 aniedn, af Uisk:s uti 35de punkten gjorda framställning,
fing-de sammansättningen af deputerade för markegångssättningen och
pmröstningarne dervid, hvilken punkt blifvit af R. o. Ad. samt PresfeSt,
återremitterad, har inom förstnämnde RiksStånd af en talare
Den 11 September f. m
anmärkts, att, då 75 § Reg.F. stadgade, att de årliga markegångstaxorna
skola upprättas genom deputerade af alla RiksStånd, nämnde
pä det sätt hvarje RiksStånd serskildt för sig föreskrefve, samt
denna § innebure, att det omröstningssält, som allt sedan gundlagarne
stiftades hos deputerade egt rum oell som vore äldre än sjelfva
dessa lagar, måste fortfarande, iakttagas så länge åberopade grundlagsstadgande
bibehölle sin nu varande ordalydelse, kunde den förändring,
Ulsk. föreslagit uti förevarale punkt, icke tillvägabringas,
förrän merberörde grundlags-paragraf blifvit i sådan syftning förändrad.
Om man ock ville antaga, att Ulsk:s förslag kunde, oberoende
af grundlagarne, verkliggöras, så ledde sådant, enligt talarens
åsigt, icke till gagn för sjelfva saken; ty om man föreställer
sig, hvad äfven sannolikt komme att inträffa, att nemligen någon
af deputerade genom sjukdom eller annat laga förfall blefve förhindrad
att vid markegångssättningen sig infinna, kunde sådant föranleda
(ill hell olika resultat vid omröstningen, och genom en eller
annan deputerades frånvaro en majoritet lätt bilda sig, den der ensidigt
höjde eller sänkte markegången. I händelse omröslningarne
vid markegångssättningen skulle ske per capita, kunde äfven inträffa,
alt tre deputerade af åtta bestämde markegången, hvartill endast
behöfdes, att desse 3 vore ense, men att af de öfriga fern deputerade,
en vore ensam om sin mening, samt två och två, stan
nade
uti meningar, som derifrån afveke och som sins emellan jemväl
vore skiljaktige. Genom omröstningar ståndsvis förekommes alla
dessa äfventyr, emedan en deputerads frånvaro eller ett större antal
ledamöter af ett Stånd än af ett annat icke inverkade på utgången,
och man egde, jemlikt nu gällande stadganden, den lika nyttiga
som nödvändiga utväg att, när 2 Stånd stannade emot 2 kunna
sammanjemka de olika meningarna, då medium af de skiljaktiga
priserne blefve markegångsvärdet.” Jag tror, att de skäl, som sålunda
blifvit anförda ingalunda blifvit nöjaktigt besvarade, hvarföre
jag tillstyrker afslag å denna punkt,
Dä nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
denna punkt, ropades ja och nej; hvarpå Hr Landtm, framställde
propos. till afslag derå, samt dä härvid ropades starka ja
blandade med nej, förklarade det han trott sig finna alt ja varit öf
vervägande.
36:te punkten.
Hr Printzensköld: Sedan R. o. Ad. afslagit den nästföreg:de
punkten, lärer den nu föredragne punkten icke erfordra
annan åtgärd än att läggas till handlingarna.
Utskrs i afseende på denna punkt i utlåt. N:o 3T2 afgifna
yttrande ansågs icke erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
37:de och 38:de punkter ne.
Biföllos.
39:de panklen.
280
Den 11 September e. m.
Hr Printzensköld: Då, enl. R. o. Ad:s fattade beslut någon
förändring i den hitintills stadgade ordningen för markegångssättningarne
icke kommer att äga runi, lärer denna punkt icke erfordra
annan åtgärd, än att läggas till handlingarna.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att sedan R. o. Ad. afslagit
de af Utsk. i afseende på inar kegångssät t ningen föreslagna förändringar,
R. o. Ad. torde finna att denna punkt ej erfordrade annan
åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
40;de punkten.
Lades till handlingarne.
41 :sta punkten.
Bifölls.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om icke R. o. Ad. i anseende
till den nästföljande punktens vidlyftigare beskaffenhet behagade
till eftermiddagens plenum uppskjuta pröfningen af Utsk:s förevända
utlåt.; hvilket bifölls.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck,
JVIä melane ii deu 11 September 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-uldr, för denna dag f. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s utlåt. N:o 312, i anledn.
af erhållne äterremisser å betänk. I\’:o 242, ang.-de dels k. M:s
Nåd. propos. om beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets
förenkling, dels enskilde i samma ämnen väckte
motioner,
Härvid förekom först;
42:dra punkten,
Frih. Cederström, Jakob.: Utsk. bar i sitt betänk. N:o
312 mer än summariskt sammanfört de anmäikmr, som emot för
-
Den 11 September e. m.
281
slaget om jordeboksliggaren blifvit gjorda af ledamöter såväl inom
R. o. Ad. som inom PresleSt.; oell detta till den grad, att man
icke kan sluta till ett fullständigt sammanhang mellan de gjorda anmärkmne.
Jag vill ej trötta R. o. Ad. med att nu uppläsa de anmärkmr
på flera ark, som jag förra gången anförde. Jag vill blott
i korthet genomgå förslaget sådant det blifvit afgifvet och momme
efter hvarandra i ett sammanhang, enär jag är äfvertygad att R. o.
Ad. lärer finna, det ett ämne af fö re var: de beskaffenhet ej kan
punktvis företagas, emedan det blon skulle leda till en ändamålslös
vidlyftighet i diskussionen. Deremot, om man upptager det hela,
sjelfva den idé som blifvit af Komiterade framställd, af Konungen
godkänd och af StatsUtsk. tillstyrkt; och om man lyckas bevisa den
vara otjenlig, icke ledande till ändamålet och vittnande om okunnighet
om jordebokens ändamål, sä skulle jag tro att det öfriga ej
behöfver så vidlyftigt afhandlas för alt af sig sjelft förfalla.
Utsk. har i 42:dra punkten littera a tillstyrkt: ”att en liggare
upprättas i st. f. de jordeböcker, hvilka, enl. nu gällande författningar,
skola uppgöras livart 10:de år, samt alt af liggaren,
hvaruti inträffande förändringar böra antecknas, exemplar förvaras
icke blott hos vedcrbönde auktoriteter och tjenstemän, utan ock i
sockenkyrkorna
Här vill jag blott i förbigående nämna, att jordaboken i allan lid
haft namnet liggare, så att en jordeboksliggare icke blir någon nyhet,
utan den som blir upprättad, den blir ”liggare” intill dess att en annan
blifvit upprättad, hvilket ej kan dröja manga är, högst 20.
I litt. b står: ”att före jordeboksliggarens upprättande verkställes
jordransakning med yttersta noggrannhet och fullständighet, så
alt ej mindre de nu i jordeböckerna befintliga felaktigheter, än äfven
alla omständigheter i öfrigt, som skola iakttagas, varda behörigen
utredde, samt säkerhet således vinnes om liggarens fullkomliga
öfverensstämmelse med rälta förhållandet,” (Jag ber R. o. Ad. lägga
märke lill dessa ord: ”rätta förhållandet” j; ”hörande jordeboksgranskningen
icke medföra någon till utbetalning ä det allmännas
eller den enskildes sida ledande efterräkning;”
Huru kan man göra en sådan konklusion, då liggaren skall
bringas ”i öfverensstämmelse med lätta förhållandet?” Hafva komiterade
gjort sig reda för ändamålet med jordeboksliggaren? Vela de
att den är annat än ensamt första räkenskapen till Statens debet af
ordinarie räntorna? Jag hade trott likväl, att dä man går fram med
ett ärende der man nyttjar de orden: att liggaren skall bringas i
fullkomlig öfverensstämmelse med rätta förhållandet; så borde man
hafva tillsett möjligheten af alt verkligen komma till det rälta förhållandet,
och sättet huru en sådan granskning skulle ske; och då
hade man ej kunnat komma dertill, att granskningen skulle inskränkas
till 1825 års jordeboks, som är den sista i jemförelse med de
3:ne föregående åren 1815, 1805 och 1795 års, som, för Östergöthland
svarar emot den af 1793 afslutade. Ar det väl tänkbart,
att i en komité, bestående af en landsh., en landskamrerare, ett
kammarråd och flere andre personer, hos hvilka man bordt kunna
vänta kännedom om hvad jordebok är, dylikt har kunnat skrifvas
282
Den 11 S e p t e ni 1) e r e. m.
och justeras utan att någon ens framkastat den simpla frågan: men
var 1795 års jordebok riktig, eftersom vi hafva kunnat komma till
den slutsats, att granskningen intet finge sträcka sig längre tillbaka,
utan alt vi skola rätta oss efter den? Hade denna fråga blifvit
framställd, hade svårligen det svar kunnat undvikas, att 1795 års,
är bland de mäst felaktiga sora i landet funnits. Och det skulle
då vara pä denna, som vi skulle grunda rättelserna i 1825 års jordebok
för att derigenom få en fullkomligt vigtig jordeboksliggare,
hvilken komitéen ansåg kunna blifva färdig 1850 och 1851 och debiteringen
derefter verkställa. Jag vill blott säga, att det är en omöjlighet,
jag vill bevisa det; och må man sedan sätta på papperet hvad
man vill, den omtalade öfverensstämmelsén med rätta förhållandet
vinnes dock ej. Exempelvis vill jag om 1795 års förträffliga
jordebok nämna för R. o. Ad., att. sedan jag mottog presidentsembetet
i K. kammar-collegium, och vid den granskning af 1825
års jordebok sorn jag anställde, blefvo anmärkmr gjorde emot just
denna 1795 års omtalade jordebok af flerfaldig beskaffenhet. Naturen
af en betydlig kronoskatte-egendom hade nemi. i denna jordebok
blifvit till ypperligt frälsesäteri omförd. Den person, som fått
egendomen emot skatterätts fordringar hade nemi. begärt alt af K. nåd få
säterifrihet i afseende på prestgårdsbyggnad, kronoskjuts och tingsgårdshyggnad,
hvilket han ock genom serskildt K. bref fick sig beviljadt: och,
Mine Hrr, deraf tog man sig sedermera anledn. att i 1795 års jordebok
omföra bemälda kronoskatte-egendom, (Grafva, tillhörigt Gr. af Ugglas)
till frälse-säteri och sålunda blef den jemväl i 1805, 1815 och 1825
års jordeböcker införd. Denna felaktighet upptäcktes ej förr än
1832, då kammar-collegii Advokatfiskal anvisades att derå på kronans
vägnar hos K. M. yrka rättelse, hvarå vederbörande myndigheter
mäste fästa det afseende, att egendomen blef omförd till hvad
det i sjelfva verket var, af kronoskattenalur utom för deltagande i
byggnader och kronoskjuts som genom serskildt Kungabref fått samma
frihet egendomen åtnjutit innan införseln beviljades. Blott
detta gjorde en årlig ränta till kronan af 400 r:dr. — Detta är endast
ett enstaka exempel, som jag velat nämna för att bevisa att
1795 års jordebok alldeles ej är pålitlig.
Litt. c i betänk, innehåller: ”att viss prescriplionslid bestämmes,
hvarutöfver undersökningen icke må sträckas, och att denna
tidpunkt blifver år 1795, med undantag endast för Östergöthland,
för hvilket, län den utsättes till året 1793: och att jordeböckerna
för dessa år blifva de äldsta” lill hvilka jemförelsen sträckes, samt
att följaktligen ingen förändring af sådana förhållanden, som i dem
och påföljande jordeböcker oförändradt och utan anmärkn. iakttagits,
ifrägakommer; hvarförutan preskriptionen bör utan undantag, omfatta
alla anmärkmr i sådane omständigheter, som af jordaboken
bero; dock att någon sådan inskränkning uti de enskildes anmärkningsrätt
icke ifrägakommer, utan de bibehållas vid rättigheten att
vinna ändring uti alla sådana felaktigheter, som till deras skada
bevisligen ega rum, allenast framställning derom göres inom utsatt
yiss tid.”
Den il September e. m.
283
Om, då de enskilde i förväg inkomma till kammar-collegium
med begäran om kammar-archiv-undersökning om den verkliga naturen
af deras hemman, och det vore möjligt all kammar-archivet
kunde sådant medhinna pä hvars och ens begäran hastigt som cam.-coll.
prescriberadt, så vore det visserligen ganska fördelaktigt för de skattdragande;
men jag frågar då, med hvad rätt inskränker man kronans
rätt att anmärka felaktigheter i jordeboken till 1795 ? — .lag
anmärker detta endast såsom en konlradiction af komiterade, och
icke sä som skulle jag i ett eller annat hänseende vilja förorda en
inskränkning af undersökningsrätten till 1795 och 1793; tvertom
anser jag att undersökningen bör för hvarje hemman sträckas ända
ifrån den äldsta jordebok som finnes för hvarje län med de derefter
ärligen insända jordeboksförändrings-extraeter, och ända till den
sista. Och, mine Hrr, det låter sig ganska väl göra på sä sätt, att
jemförelse göres emellan den äldsta och den sednaste. Befinnas de
lika, sä är allt rätt. Aro de åter olika, så slår man upp jordeboken
för mellanliggande tidepunkter t. ex. af 40 eller 50 år; och
skall på det sätt inom en kort stund, högst en timma, påträffas den
jordebok, hvaruti förändringen är gjord; hvarefter man blott har
att gå till protokollerna i kammar-collegium för det äret, för att
se om förändringen är gjord med rätt eller orätt. Ar då hemmansnaturen
förändrad, så är det till kronans skada. Är åter öretalet
förändradt, så är det (ill den skattdragandes mehn; och då
frågar jag, om t. ex. ett hemman i by allt sedan 1700-talets början
varit antecknadt för 9 öresland men i 1795 års jordebok står
för endast 7 öresland, skall rättelsen uteblifva? eller om man nödgas
återgå lill 16 eller 1500-talet, innan man linner beviset att
hemmanet rätteligen utgör 9 öresland, och alt detta hemman än i
denna dag har samma egovidd; sä skulle ju detta hemman, om rättelse
i 1795 års jordebok ej fick göras vid ett blifvande skifte gå
miste om 2 öresland. Är det delta som åsyftas; eller kan de sålunda
uppkommande jordeboksliggarne anses fullkomligt riktiga? Det
frågar jag en hvar, som har någon tanke om hvad rättvisa kan
vara.
Litt. rf innehåller: ”att »rankning af 1825 års jordebok och dess
jemförande med de trenne föregående, varder, innan jordransakning
företages, verkställd, så att upptäckte fel blifva före jordranraknings-förrättningen
i möjligaste målto utredde.”
Den omtalade jordransakningen skall verkställas 1849, och vi
skrifva i dag den 11 September 1848; dä frågar jag: kan i något enda
af våra län, det lilla Gottland inberäknadt, landskamrerare!! vara
i ständ att före början af nästa år verkställa denna undersökning?
Men dessförinnan skall den likväl vara skedd! Det är ej ens
länkbart på det lilla Gottland som liar en så sen omskattläggning, som
1745, ty om man skall få undersökningen rätt verkställd, så skall man
finna att ej så obetydliga svårigheter dermed äro förknippade. Der
är nemi. så inrättadt genom missbruk, att när barn blifva bortgifta
utom by, till och med härad sä hafva de fått jord med sig; och
delta har haft en mängd egoblandningar till följd i hvarenda by.
Dessa egoblandningar stå som urtjellar, och man frågar sig förgäfves
284
Den 11 Sep lem b er e. m.
hvarifrån oell med livad rätt de tillkommit. Det kan icke upplysas.
Det är icke i lag tillstadt, ty man får icke kasta hort
åkrar eller ängar i hemgift till söner eller döttrar, utan ersättning
mäste lemnäs genom afgäld för den utbrutna jorden. Eller
kanske Statsrådet Sandströmer anser, att det bör ske så, som
det nu är i 1795 års jordebok? Jag kan ej gä in på en sådan
tolkning af våra författningar, tilan jag anser att det är orätt,
och att del mäste rättas.
Litt. e) ”alt vederbide jordegare beredes utväg att, före jordransakningen,
erhålla fullständig kännedom om de tili jordeboken
ang:de bvarderas egendom befintliga anteckningar, samt, att, af
sådan orsak, bör fogas anstalt, att den sednasle jordeboken, eller
den för år 1825, under någon lämplig tid blifver före jordransakningen
alt tillgå vid sockenkyrkan eller å annat tjenlig!
ställe.”
Nåväl, Mine Hrr, det här är verkligen en löjlig historia
nog! Man vill antingen alt jordeboken skall skickas omkring sådan
den nu belinnes — och i det fallet kan landskontoret blifva
utan jordebok, ty det kan bända att det bortsända exemplaret
ej återkommer —, eller ock att den skall afskrifvas. Hvilket
hiskeligt arbete vore ej det, om det skulle medhinnas före
jordransakningen, som skall ske 1849; och huru skulle del kunna
medhinnas? Om åter endast den nu befintliga jordeboken skulle
circnlera, så frågar jag: huru många dagar eller timmar skall
den få qvarstadna i hvarje socken, och huru skola icke jordegarne
trängas för att fä, livar om sitt hemman, läsa igenom och efterse
om det är rätt antecknadt eller ej? Ar det på sådant sätt man
skall gå tillväga?
Litt. /) ”ali alla de anmärkn:r emot sednasle jordeboken,
hvilka vid jordransakning kunna förekomma, böra af K. befh:de,
genom antingen vid förrät t n i ngs-t ill fället afkunnade eller sedermera
meddelade beslut, afgöras, och dessa beslut, vid nyajordeboks-liggarens
upprättande, tjena lill efterrättelse;”
Här har en förändring blifvit föreslagen i nu gällande författningar,
ty enl. dem åligger det landsli. att på förrättningsstället
afkunna utslag i hvarje fall, och han får ej tvinga häraderna
att på kansliet efterhöra sina utslag. Men nu kommer
derpå det värsta: att del anbefalles alt, pä dessa beslut af K.
befh:de, hvilka ännu ej äro laga kraftvunna, jordeboksliggaren
skall upprättas. Om nu likväl dessa K. befh:s beslut varda öfverklagade,
och upphäfna, sä mäste naturligtvis delta införas
i samma hok. Ytterligare förekommer något längre fram i betänk.
den besynnerligheten, alt der säges det, sedan karomarcollegium
i ämnet sig yttrat, något besvär deröfver ej får ske.
När liar K. kammar-collegium fått en sådan maktfullkomlighet?
När har det fått denna rättighet? Del känner jag ej. Efter collogii
aldie och nu gällande inslruclioner åligger del collegium alt
alltid lemna besvärshänvisning. Ar det omöjligt att icke kammar-collegium
kan misstaga sig? Och hvem har sagt, alt icke i
sådant fall dess Advokatfiskal får och bör klaga öfver det fattade
Den 11 September e. m.
285
beslutet, eller att det blir gällande och icke i öfrigt får hos K.
Al. öfverklagas? Då kommer törhända en 3:dje upphäfvelse alt
ske, hvilken väl ock mäste i jordeboken antecknas eller kanske
man icke anser den böra antecknas. Hvilken landsh. kan väl
bestämdt ansvara för alt dessa upphäfvande beslut blifva i socknarmes
liggare antecknade, del är väl om de med visshet hos häradsskrifvare»
noggrant blifva antecknade? En enda liten förändring
kan likväl göra ganska mycken oreda 150 år derefter.
Den blir snygg den der jordeboken! Nej, mine flir, den måste
collationeras och rapport till kammar-collegium från vederbörrde
lands!), inkomma om att så skett; och då först vet man alt afl
ting är rätt, hvilket eljest är omöjligt att veta.
Litt. g') fatt, sedan jordeboksliggaren blifvit upprättad, häradsskrifvare»
skall vid samma tid han ingifver densamma till
landskontoret, öfverlemna eli exemplar af liggaren för hvarje socken
till kyrkoherden, för att vid sockenkyrkan vara lill upplysning
för jordegarne tillgängligt;”
Förut har det varit 3 exemplar af jordeboken; ett concept
hos häradsskrifvare», ett renskrifvet hos landskamrerare», och
eli i kammar-collegium. Nu skall häradsskrifvare» dessutom utskrifva
ett exemplar lill hvarje socken. Huru mänga år får han
dertill ? Alt del kan ske till 1850 års slut; det vägar jag försäkra
är pliner platt omöjligt. Likväl skall, enligt betänk., uppbörden
för år 1851 debiteras derefter! Alan måtte hafva trott att, i st.
f. häradsskrifvare, det tinnes snällskrifningspressar att skrifva jordeboksliggaren
med; ty eljest kan man ej hafva framkommit
med ett sådant förslag. Skulle man nu äfven förutsätta det omöjliga
såsom möjligt, så alt hvarje socken verkligen linge ett
exemplar af häradsskrifvarens, på grund af landslns beslut upprättade,
jordebok sig tillsänd, och hemmansegarne började granska
och se pä den, så kunde hända besvär deraf föranleddes och alt
landshts beslut blefve i anledn. deraf upphäfda, derom socknen
intet vet förr ån ett år eller möjligen två år derefter, då den
får besked om raka motsatlsen till landshts beslut. Skall sådant
väcka belåtenhet eller missnöje hos allmänheten?
Litt. /t) ”alt enskilde jordegare hafva sig öppet att inom sex
månader, efter det jordeboks-liggaren blifvit lill sockenkyrkan aflemnad,
emot liggaren framställa och lill lands-kontoret ingifva
de anmärkmr, hvartill de kunna finna sig befogade, samt alt
granskning af liggaren bör vid landskontoret för sig gå och verkställas
inom ett år, efter det den dit inkommit;”
Landskont. skall således hafva på sig ett ar till alt förrätta
granskningen. På ett annat ställe är supponeradt, att jordeboken
skulle upprättas för 1850 och då till landskont. insändas samt att
uppbörden för 1851 skulle ske derefter; men landskont. måste
hafva ett år för grankningen, och delta mäste ju vara 1851, eftersom
det kommer näst efter 1850, och på mindre än ett år
kan den ej ske. Man borde hafva tänkt sig före innan man skref
sådant.
:>S0
Deli 11 September e. m
Litt. i) ”att sedan en sådan granskning för sig galt skola ej
mindre dervid yppade arimärkmr, äfvensom de af enskilde framställde,
beledsagade af K. beflirs yttrande än ock de beslut, som i anledn.
af jordransakningen blifvit meddelade, jemte jordransakningsprot.
och jordeboksliggaren, af K. beflnde lill kammar-collegitim öfverlemnas,
för att, jemte de i bemälte collegium förekommande
erinringar, i ett sammanhang af collegium till pröfning företagas;
hvarefter liggarens gällande kraft anses lagligen befästad
Efter ordställningen, som dock kan vara en enkel redaktionsbrist,
skulle man tro att det vore landsfös exemplar af jordelioken, som
till kammar-collegium skulle inmissiveras, och att landsh:n under tiden
skulle vara utan jordebok; ty kammar-collegium kan ej medhinna
att afskrifva det ankomna exemplaret, och collegium kan omöjligen
undvara ett exemplar för att kunna skilja uppkommande
rättsfrågor man och man emellan. Ett exemplar måste alltså nödvändigt
finnas på hvardera stället, och det måste väl äfven vara
meningen här. — Då någon rättelse i jordeboken sker af kammarcollegium,
får K. beflnde del deraf och ombesörjer rättelsen inom
länet; men, Mine Hrr, nu har hvarje socken sin jordebok, och
hvem skall besörja rättelserna deruti? Frågas: hvad heter den person
inom socknen, sorn skall införa dylika förändringar? Skall hvar
hemmansegare för sig göra det, och hvem garanterar då att det
blir rätt gjordt? Skall Pastor göra del? Jag betviflar, att någon
pastor finnes eller kommer att finnas, som vill åtaga sig detta bestyr,
nb. örn det skall ske med ansvarighet, och det måste det ovilkorligen,
ty eljest kan han ju blott genom en felskrifning förrycka
den ene jordegarens rätt i förhållande lill den andres. Sockenjordeboken
måste naturligtvis vara riktig, ty annars kan den ju medföra
fasligt krångel. — Om nu, som förut är nämndt, kammarcollegium
är, i afseende på jemförelsen mellan jordeböckerna, inskränkt
till tiderymden mellan 1793 och 1795 samt 1825, och
det finner de gjorda anmärknme med afseende derå vara riktiga;
kan kammar-collegium visserligea icke jäfva att de äro enliga med
jordeboksliggaren, men det finnes ingen af collegii ledamöter, som
då kan bestämdt säga hvilka nu äro öfverensstämmande med rätta
förhållandet eller ej, ty för att inom collegium kunna säga att anmärknrn
är riktig eller ej, måste man genom en archivnndersökning
hafva gått igenom alla jordeböckerna, och hafva upptäckt hvaruti
felet ligger när det uppkommit och hvarigenom eller ock att
intet fel förefinnes. Då först kan man komma till ett riktigt resultat;
men pä nu föreslagna sätt — aldrig!
Litt. k~) ”att i afseende på liggarens innehåll iakttages: att nu
varande hufvudafdelningar af skatte, krono och frälse bibehållas
med de af skiljaktigheten inom frälsenaturen beroende underafdelningar,
och iakttagande, att de kronohemman och lägenheter, som
under åborätt innehafvas, sammanföras, och kronans öfriga egendomar
serskildt upptagas;” ......
Jag stadnar här något litet. Hvad menas väl dermed, att
”kronans öfriga egendomar” skola ”serskildt upptagas”? Skola de ej
upptagas efter deras nuvande natur; eller skall det blifva serskilda
Den 11 September e. m.
287
blad i jordeboken, som serskildt upptaga kungsgårdar, och kungsladugårdar,
till kronan indragna boställen, gårdar, ängar och ali
öfrig jord som kronan har under sin dispositionsrätt? mäste ej kronans
gård eller äng etc. upptagas i jordeboken för den plats, delden
är belägen, och efter den nummer gården der har? Skallman
ej, då skifte göres i en by, af jordeboken veta huru med kronans
egendom sig der förhåller, sä att man bevakar dess rätt, och landtmätaren
ej dömmer kronan af med rätten till några tunland åker,
äng eller skog. Jag skulle tro, att man ej får handla så, utan att
man måste vara sii god och låta lägenheterna vara inom den socken,
de äro, och der upptagas.
”att rekognitionsskogshemman uppföras bland vanliga
skattehemman
Om man uppför deni bland vanliga skattehemman, så förvillar
man förståndet pä deni sorn skattlägga kronans andra hemman, ty
skattläggningen för dessa sker efter helt andra grunder än för de
andra. Hvarföre kan man då ej fä hafva deni under sin rätta rubrik
af rekognitionsskogs-hemman, då man väl vet att de äro oskiljaktiga
från de bruk, som fått skatterätten dertill.
”att alla för civil-, militär- och klereci-staterna anslagna
boställen, sorn äro under kronoskatte- och frälse-titlar upptagna,
omföras till kronotitel, med anteckning örn boställenas tillkomst
och förra natur, alt uti den nya jordeboken icke inrättas
några kolumner för de serskilda jordnaturerna, utan hemmantalet för
hvarje hufvudtitel summeras;”
Jag anhåller att få veta, hvad syftemålet med en sådan föreskrift
kan vara. Hvad nytta skall följa deraf, alt kronans berustade
säterier komma alt uppföras såsom krono-skalte rusthåll i st. f.
att stå som säteri-rusthall; att säteri, som varit af purt frälse natur
skola omföras till simpelt krono? Jag förstår mig icke rätt på hvad
dermed menas, men möjligen ligger derunder alt man vill, det
dessa lägenheter skola lika med vanligt frälse eller såsom vanliga
kronoskatie-hemman deltaga i allmänna onera, ehuru de höra till
den extra ordinarie roteringen. Det är svårt att begripa meningen
med sådana förändringar, som ej kunna leda till annat än oordning.
.... ”att de i nuvaride jordeböcker under olika afdelningar
upptagna ängar, utjordar, urfjellar m. m. sammanföras under litel:
jordlägenheter,”
Ar det nu så rasande farligt eller skadligt alt dessa jordlägenheter
hafva sina rätta namn, så alt man får vela det rätta förhållandet
med dem? Hvarföre skall jag kalla en äng en gård, eller
tvärtom? Hvarföre få de ej behålla sina verkliga titlar? Vinnes någon
förenkling i räkenskaperna derigenom alt man gifver lägenheterna
andra namn än de sedan urminnes tider hafva haft i vår
häfd, och kallar dem endast för jordlägenheter allesamman? Det kan
ju vara en täppa likasåväl som en kungsäng! Sådane der nyheter
betackar jag mig för och önskar att det ej mera måtte komma i
fråga.
28$
Den il September e. m
"att qvarnar och andra inrättningar antecknas under
en gemensam rubrik af; verk och inrättningar;”
Skall man nu sammanblanda qvarnar med stamp- och valsverk
eller med andra manufakturer eller fabriker? Hvart skall
det taga vägen? Skall man icke då flere qvarnar äro berustade eller
belagda med rotering för det att de hafva några kappland af
kronans jord? Det skulle blifva en massa af reklamationer, örn man
företoge sig att genom deras uppförande under andra rubriker vilja
behålla dem med sådana onera, äfvensom för alla tullqvarnar
grundräntor hvarmed de nu äro belagde. Det är derföre vida bättre
att de fä qvarstå under sina gamla rubriker, och att man ej tillskapar
nya, som äro högst oegentliga.
Vidare säges: ”att fisken utgöra en serskild titel; att hvarje
hemmans och lägenhets gamla ränta först upptages med de förvandlings-beräkningar,
som till grund för nya räntans bestämmande erfordras,
samt derefter denna sednare ränta, i enlighet med hvad
derom blifver stadgadt, utsattes; samt att upplysning om de frälse
egendomar åliggande rnsttjenstmarker i jordeboksliggaren meddelas
Här är mer än mycket som jag icke förstår. Här säges att
fisken skola utgöra en serskild litel;” men det är klart att de utgöras
af mångfaldigt olika slag, ifrån nejonögon ända till lax, och
derföre hafva alla dessa olika fisksorter i alla lider utförts under
serskilda titlar, och dessa kunna icke förbytas i det gemensamma
ordet fiske, ty då blifva de i framtiden förblandade. — Derpå kommer,
endast med semikolon skiljdt fiån fisken, att hvarje hemmans
och lägenhets gamla ränta skall i jordebnken först upptagas, och
derefter den nya räntan utsättas. Detta har naturligtvis afseende
på att räntan skulle förvandlas i penningar, men hvarföre sammanblandar
man här allt detta uti en och samma punkt. Hvad har
detta att göra med fisken? — Derefter talas om att de frälse egendomar
åliggande rusttjenst-marker skola i jordeboksliggaren upptagas.
Skola de upptagas annorlunda än som nu sker? Det finnes
icke ett enda hemman af frälsenatur, som ej är roteradt. Skall då
för hvart och ett af dem de serskildta rusttjenstmarkerna i jordeboken
upptagas. I skåne förekommer då t. ex. att sådana rustjenstmarker
utgöres i slart korn. Jag tviflar på att någon af komiterade
vet, hvad slart korn vill säga. Man måste väl dä också för hemmanen
i Skåne upptaga denna benämning till förklaring? Ehuru
skåningarna väl veta hvad det är. Hvarföre skall jordeboken belastas
med dylika anteckningar?
Litt. /) ”att någon skattläggningsåtgärd icke må vidtagas med
de prestgårdar, hvilka icke blifvit åsätta ränta och mantal, utan att
deremot de författningar, som derpå hafva afseende, nemi. K. brefven
d. 8 Junii 1686, 15 Maj och 22 Julii 1695, samt karamarcollegii
skrifvelse den 28 Januarii 1698, till all kraft och verkan
upphäfvas;”
Jag har med verklig förvåning läst detta kommiterades utlåt,,
hvarigenom de tillstyrka, att man skall upphäfva de författningar,
om skattläggning af prestgårdar, endast derföre att man ej vill veta
-
1)en 11 September e. m.
2S9
la af dem i jovdeboken såsom skatllagda kronolägenheter. Hvem
har kunnat påstå alt icke en reduktion kan ännu en gång i Sverige
möjligen inträffa, så att åtskillige prestgäll blifva indragne? Skola
de dä ej vara med ränta belagde, eller skola de dä undergå ny
skattläggning — kanske efter nya methoder? Jag skulle likväl ej
tro det, ty då vi för dem hafva stadganden, böra de väl äfven på
dem tillämpas.
.... ”att å dylika prestgårdar införes i jordeboks-liggaren det
hemmanstal, som ä dem beräknats, i och för den i sednare tider
verkställda extra rotering, samt att på samma sätt förfares med andra
boställen, äfvensom säterier, i afseende hvarå enahanda förhållande
förekommer”;
Här förekommer återigen ett besynnerligt missförstånd om hvad
med hemmantal menas. Här vill man att prestgårdar och andra
boställen skola upptagas efter det hemmantal de hafva i extra roteringen?
men huru uppkomma väl hemmantal? De uppkomma genom
skattläggning sä snart räntan, på grund af gårdens beskaffenhet
och areal, blifvit åsatt; men icke uppkomma de vid rotering.
Det rotemantal, som vid såväl extra som ordinarie rotering åsättas
äga någon jemförlighet med genom skattläggning till hemman lagd
jord. Del beror pä ett hemmans godhet om det vid beräkning till
rotemantal blir upptaget såsom flere mantal, eller endast såsom fract
af hemman, behöfver exempel hänvisas lill Hörningsholms extra rotering;
men icke är det tänkbart att man skall taga upp dem i jordeboken
efter det hemmantal, de vid extra roteringen hafva fått.
Det leder till ett sådant virrvarr, alt det icke är möjligt att det kan
gå i verkställighet.
m) ”att för uppgörande af jordeboks-liggaren anskaffas på Statens
bekostnad blanketter på regalpapper, med utsättande af alla
kolumner och rubriker, som på förhand kunna upplagas och icke
bero af serskilda förhållanden pä olika orter”;
Men frågas: de der ”serskilda förhållandena på olika orter”,
är det så svårt att i förväg fä rätt på dem? Jag skulle tro att, nålman
gör ett sådant bär arbete, så gör man sig underrättad pä förband
om hvad som erfordras härför, och hvilka kolumner som kunna
behöfvas; ty i de län och härader, der methoder och undervisningar
gifva olika förhållanden, skulle jag tro alt man bör hafva
dem i förväg utredde, så att man ej behöfver skrifna kolumner mellan
de tryckta, ty del blir en ganska klåttrig jordebok. När man
nu gjort sig sä mycket besvär alt man låter trycka dessa jordeböcker,
men man ålagt de arme häradsskrifvarne (som sannerligen ändock
hafva så mycket alt göra) med att utskrifva de exemplar utom
conceptet, som skall stadna hos landsh., i landskansliet och hos kammarcolbm
än jemväl exemplar af jordeboken för hvarje socken; så
hade man väl äfven bordt bunna anvisa nödigt antal tjenstemän att
skrifva dessa jordeböcker. Det vore ett förslag som vore billigt, men
det skulle komma att kosta dyrt nog att för ett år aflöna en sådan
massa af tjenstemän för att sedan afdanka dem. Det blefve ett troligen
behöflig! arfvodesbelopp af några 100,000 r:dr.
9 II. " 19
Den 11 September e. m.
») ”att upprättandet af jordeboksliggaren för Stora Kopparbergs
län, må verkställas, i den män storskiftet inom länet hinner
socknevis fullbordas”.
Deruti hafva komilerade ganska rätt, men alldeles samma förhållande,
som med storskiftena i St. Kopparbergs län, är det med
afvittringarne i de norra länen. Icke kan jordeboksliggaren för dessa
län upprättas riktigt förr än afvittringarne åro gjorda. Hvarföre har
dä icke den beskedliga komitéen jemväl undantagit dem, då de stå
i alldeles enahanda kategori med St. Kopparbergs län?
Slutligen, då jag nu genomgått de serskilda punkterna som röra
jordeboks-liggarens upprättande, ber jag att i prot. fä nedlägga min
önskan att Gud må bevara Konungen af Sverige, den närvaride och
de kommande, från att sätta större tillit till föredragande departementschefer,
än alt de låta sine öfrige rådgifvare noga granska och
tillse att hvad som föredrages till beslut hos Konungen är i förväg
så beredt, alt inga upplysningar saknas, att inga ämnet ronde författningar
finnas seni icke äro förtecknade eller blifvit förbisedda,
ätt der enskild mans eller corporationers rätt derunder bero, de i
förväg beredts utväg att sig i målet yttra, med ett ord att Konungen
som antagit det heliga valspråket af ”sanning och rätt”, ur 1(> § i
Ileg.F. ock må vid hvarje beslut detsamma kunna efterfölja. Att
misstaga sig vidlåder menskligheten, och, mine Hrr, jag vet visserligen
alt ingen finnes, hvarken departementschef eller annan, som
ej kan begå misstag; men derföre har Konungen andre rådgifvare
bredvid Sig, som skola tillse att icke departementscheferne genom förbiseende
af något kunna missleda Konungens omdöme i ärenden
af så vigtig och grannlaga beskaffenhet, som dem hvilka röra samhället
i allmänhet.
.lag tillstyrker afslag.
Hr Printzensköld, Carl: Sedan Frih. Cederström så fullständigt
genomgått alla de mom:r, som 42:dra punkten innefattar,
och dervid gjort anmärkmr, dem jag anser fullkomligt rigtiga, och
hvilka böra af ll. o. Ad. godkännas; så återstår för mig ej mycket
alt säga. Emot några mom:r har jag dock åtskilliga erindringar
att göra, hvilka jag vördnadsfullt anhåller att till R. o. Ad. få
framställa.
Mom. b innehåller på slutet, att ”jordeboksgranskningen icke
bör medföra någon till utbetalning å det allmännas eller den enskildes
sida ledande efterräkning”. Här är således fråga om att stadga
en viss prescriptionstid för så väl Staten som den enskilde i afseende
pä deras ömsesidiga rättigheter, hvilken fråga följaktligen är af
natur alt tillhöra den civila lagstiftningen, och jag vet sannerligen
icke alt StatsUtsk. är den delegation af R. St. som skall yttra sig i
dylika ämnen. Tvertom hade jag trott att, äfven om StatsUtsk. upptagit
saken, det skulle hafva ihägkommit formernas iakttagande åtminstone
så mycket, att det begärt sammanträde med LagUtsk. för
att i nårvände fall besluta. Måhända hade då detta sednare Utsk.
kunnat meddela StatsUtsk. upplysningar, som torde hafva hindrat,
att man så summariskt framställt ett sådant lagstadgande som detta.
Den II September e. m.
291
Frän den formella sidan således är ett väsendtligt lunder för bifall
till detta mom.
Samma hinder förefinnes mot bifall till hvad Ulsk. föreslagit i
mom. c vid hvars slut säges: ”allenast framställning derom göres
inom viss utsatt tid”. Icke är StatsUtsk. behörigt att föreslå R. St.
inom hvilken lid som den enskilde medborgaren må ega rättighet
att klandra eller icke. Den frågan innefattar ju också civillagstiftnings
natur, hvarföre StatsUtsk. äfven i della hänseende hade bordt
sammanträda med LagUtsk., enär det eljest skulle kunna hända, om
R. St. funno förslaget antagligt och K. M. sanktionerade detsamma,
att en lag lillvägabragtes pä eli sätt, hvarvid af R. St. ej de i grundlagen
föreskrifna former blifvit iakttagna.
I mom. litt. f förekommer likaledes ett stadgande, som rörer
enskild mans rätt, och som således äfven utgör föremål för civillagstiltning.
Der står nemi. ”att alla de anmärkmr emot sednaste
jordeboken, hvilka vid jordransakning förekomma, böra af K. befhtde,
genom antingen vid förrättningstillfället afkunnade eller sedermera
meddelade beslut, afgöras, och dessa beslut, vid nya jordeboksliggarens
upprättande, tjena till efterrättelse”. Här har StatsUtsk. velat
göra K. befh:de till domare i alla vid jordransakningar förekommande
mål, men om man eftertänker hvad med en jordransakning
åsyftas, så skall man lätteligen finna att frågor der kunna uppstå af
natur att vara enskilda tvistemål. Det kan nemi. hända att kronan
kommer i tvist med en enskild om eganderätten till ett hemman,
som i jordeboken är origtigt upptaget. Del kan också hända att,
just i anledn. af upplysningar vid jordransakningen, enskilde komma
i tvist med hvarandra om vissa lägenheter; och jag hemställer huruvida
då dessa, af jordransakningen föranledda, tvister kunna
blifva föremål för K. befh:des pröfning? I 10:de kap. R. R. stadgas
huru dylika tvister skola utföras och slitas, hvarföre StatsUtsk. ej
är den delegation af R. St., som eger att föreslå föreskrifter i dylika
fall. Således ligger äfven häruti en oläglighet, hvilken är af
beskaffenhet att den bör föranleda till afslag å framställningen.
Hvad beträffar det af StatsUtsk. framställda förslaget till jordcbokens
inrättande, kan jag ej undgå, att förundra mig öfver huru
man sökt till den grad generalisera att den förenkling man åsyftar
tvertom leder till ett alldeles motsatt resultat. .lag påminner mig vid
detta tillfälle, huruledes för längre tid tillbaka, kammar-collegium egde
en registrator, som också ville förenkla registret öfver de mål, som
till kammar-colhm inkommo, hvarföre han registrerade de fleste af
dem på ordet ”angående”, Att detta var en förenkling af registret
är obestridligt, men att registret derigenom icke uppfyllde sitt ändamål
utan hlef odugligt, det är också lika säkert. Nära nog förhåller
sig pä samma sätt med den här föreslagna förändringen.
Jordeboken är ju i sjelfva verket ingenting annat än ett ord- och
sak-register, såsom jag yttrade förra gängen frågan här förevar. Det
är således klart att detta ord- och sak-register ej bör, så som här
är föreslagit, upptaga hemmanen och lägenheterna under sä generela
benämningar, alt man ej utan stor svårighet kan igenfinna de
19*
-
292
Der. 11 Sé'j>Iember c. m.
samma. På grund af dessa och de af Frih. Cederström mot de öfriga
momme gjorda anmärkiur hemställer jag att punkten måtte i
sin helhet förkastas.
Hr Sandströmer, And. Peter: Frih. Cederström härmed
en parlamentarisk takt, hvarpå Hr Frilen så ofta visar lysande prof,
uppträdt och med en öfversitlareton, hvarpå jag mäste förklara att
jag icke anser honom ega det ringaste rättmätiga anspråk, klandra
del förslag som här är framslälldt. Frilen har trott det vara sig
tillständig!, att mot komiterade tillåta sig personligheter. Jag anser
det likväl icke passande alt fortsätta diskussionen i den ton, sorn
Frilen anslagit; utan öfverlemna!' Frituna yttrande åt den känsla, det
förfjenar. Korteligen vill jag dock anmärka, alf bland komiterade
funnos personer, som i kunskap om jordeboken och hvad dertill
hörer säkerligen kunna fullt ut mäta sig med Frilen.
Jag skulle väl eljest ej underlåta alt punktvis bemöta Frilens
anmärkncr — hvilket, tillika med vederläggandet af hvad för öfrigt
i ämnet blifvit sagdt, jag ej tror vara mycket svårt — men då afslag
här blifvit yrkadi från den sida som visat sig rådande, och då
förevande förslag hvilar på förutsättningen af vissa andra beslut som
ej af R. o. Ad. blifvit fattade, samt då för öfrigt det ankommer på
K. M. alt i delta fall lemna de föreskrifter, som K. M. finnér nödiga
all utfärda; så anser jag icke lämpligt all här fortsätta en disputationsakt
med Hr Frilen.
Frilen har sedermera tillåtit sig en anspelning mot de råd,
som blifvit konungen lemnade af de rådgifvare som deltagit i öfverläggningen
om den nåd. proposm, som i förevande ämne blifvit till
R. St. öfverlemnad. Det passande af delta förfaringssätt den värde
Frilen dervid iakttagit, lemnar jag derhän. Jag tror icke att Ståndets
omdöme i detta fall skall blifva mera än ett.
Frih. Cederström: Jag har yttrat mig i allmänhet om Konungens
rådgifvare, icke om dem sorn deltagit i öfverläggningen och
beslutet om detta ämne; och jag har i prot. nedlagt den önskan
att Sveriges Konungar för all framtid icke mätte sätta större tillit
lill Sine deparl.chefer, än alt de mätte låta Sine öfrige statsråder
tillse, att haudlingarne i målen som föredragas äro fullsländige, så
att saken i hvarje fall må blifva i full öfverensstämmelse med rätta
och sanna förhållandet föredragen; alt alla de, som böra i ämnet hövas,
blifvit hörde, och att öfver alla de författningar, eller lag-§Sj:r
som ämnet angå, finnas förtecknade vid akten, så att om några behöfva
läsas, man icke må behöfva uppsöka dem. Om de rådgifvare,
som i ämnet deltagit, har jag ej talat; och jag vet dessutom ej huru
dermed i statsrådet tillgått. Jag bekänner att jag icke genomläst
det statsrådsprot., som åtföljde den K. proposm men lemnar fritt
ät en hvar, hvars meddelande dem dertill berättiga, all anse hvad jag
yttrat såsom vöre det riktadt emot dem personligen.
Hr Stuart, Carl Gust.: Jemte det jag anhåller att få instämma
i det yttrande, Hr Sandströmer nyss afgifvit, torde det tillåtas
mig att få fästa uppmärksamheten derpå, alt K. M. redan bi
-
Den II September e. in.
fallit komiterades framställning ronde de nya jordeböekerua. Den K.
propös:n innehåller nemi.:
”Hvad koniiterade för öfrigt i underd. föreslagit oell hemställt
ronde de serskilda frågorna: om upprättande af ny jordebok;
om mantals- och skattskrif ningen; om kronoutskyldernes debitering,
om uppbörden och redogörelsen samt om prescriptionstid
för skattskyldiges och redogörares ansvarighet, har K.
M. funnit i allmänhet både lämpligt och ändamålsenligt samt allisa
böra bringas till verkställighet, i den mån sådant kan finnas förenligt
med den plan för skattväsendets ordnande i öfrigt, som, efter
det R. St. varit i tillfälle att i hithörande ämnen sig yttra, varder
fastställd; och K. M. vill, för sådant ändamål, nu till R. Sl:s bifall
ytterligare föreslå:”
”att vid upprättandet af ny jordebok må, i fråga om vidden
oell verkan af dervid förekommande granskningsålgärder samt tiden
för anmärk na framställande ä de skattskyldiges sida, förfaras- i enlighet
med hvad komiterade i underdånighet hemställt.;”
Frågan om nyssberörde gransknings omfattning samt anmärkningsrätten
dervid är således den enda af de i komiterades betänk,
förekommande mångå framställningar med hänsigt till de nya jordehöckernas
upprättande, som K. M. ansett vara af beskaffenhet att
böra R. St» pröfning underställas. Det är visserligen en gifven
följd, att de af komiterade föreslagna förändringar, hvilka stå i samband
med förslaget om grundskatternes förenkling, ej kunna bringas
till verkställighet utan R. Sl:s bifall till sjelfva förslaget; men alla de
öfriga uti omförmälde hänseende gjorda framställningarne, äro deiemot
af K. M. bifallna och sålunda redan afgjorda. Genom godkännandet
af hvad komiterade i underd. föreslagit har K. M. naturligtvis
underkänt kammarcollegii förslag ang:de de nya jordeböckernas
uppgörande, sä vidt samma förslag strider mot hvad komiterade ronde
detta ämne hemställt och tillstyrkt. Det förefaller således besynnerligt
att en ledamot af detta Stånd, som under här förefallande diskussioner
åberopat och velat tillämpa 90 § Reg.F., nu har sjelf helt
och hållet förgätit denna grundlags-g, samt emot dess uttryckliga
stadgande ingått i pröfning och klander af beslut, som K. M. redan
fattat. Jag torde, medan jag har ordet, äfven böra fästa Hr Printzenskölds
uppmärksamhet derpå, att StalsUtsk. i afseende på nu förevande
frågor ej framkommit med något nytt förslag, utan egentligen
endast tillstyrkt åtgärder, hvilka K. M. redan löreskrifvit. Jag
medgifver visserligen att StalsUtsk» betänk, är missledande, dä det
upptages såsom föremål för R. Stts pröfning och beslut hvad som
är af administrativ natur och måste anses grundlagsenlig! afgjordt genom
K. M:s härom meddelade förordnanden.
Hr Printzensköld: Jag medgifver riktigheten af Hr Stuarls
anmärkn., att Konungen tillhör allena att lagstifta ang:de formen
för jordeboks upprättande; men jag kan icke derföre underlåta alt
beklaga, det K. M. gillat komiterades förslag i åtskilliga delar, serdeles
i dem, hvilka jag vågat göra till föremål för anmärkmr, ty
det är alldeles otvifvelaktig! att de förändringar, som komiterade
294
Den 11 September e. m.
åsyftat att tillvägabringa i jordeboken, skulle hafva till följd otydlighet
och svårighet för den enskilde att, utan biträde af vederbönde
embets- och tjenstemän kunna igenfinna de lägenheter eller uppsöka
de föremål i jordeboken som han vill granska, och om hvilka
han vill erhålla upplysningar, kvilket dock är ganska vigtigt för honom
att med lätthet kunna förskaffa sig. Ilade vederbönde öfver
ämnet blifvit hörde, innan K. M. fattat Sitt beslut, är jag öfvertygad
om att K. M. skulle hafva blifvit upplyst om detta misstag, ty
misstag är det, om det äfven blifvit föranledt af pligtig! nit för
saken.
Då Hr Stuart yrkat att R. St. ej ega rätt alt lagstifta i vissa
delar af denna punkt och att Konungen öfver dem redan fattat, sitt
beslut, sä ber jag att dertill få lägga, att, när StatsUtsk. inlåtit sig
i frågan, hade det ej bordt glömma att formen för behandlingen
bordt vara en annan än den, som blifvit iakttagen. Och det länder
ingalunda till ursäkt för StatsUtsk. hvad Hr Stuart sagt om, att
Konungen redan för Sin del beslutat i dessa frågor, ty Konungen
framställer t. ex. propos. till ändring i civil-lagen, men derföre att
Konungen beslutat den lagen, kan Han likväl ej besluta att R. St:s
StatsUtsk. skall behandla frågan, utan den måste gå till det Disk.,
som eger till sin pligt att behandla lagstiftningsfrågor. Således länder
denna omständighet StatsUtsk. ingalunda till ursäkt. Jag skulle
jemväl kunna anmärka, att komiterade handlat ganska orätt, dä de
icke serskiljt de frågor, hvaröfver Konungen eger att allena besluta,
från dem sorn utgöra föremål för Konungens och R. St:s gemensamma
beslut. Hade sådant skett, så hade icke de nu inträffade förvillelserna
egt rum.
Hr Sandströmer: Jag vill blott fästa uppmärksamheten på
att i fråga om jordeboken ett förslag af kammar-roltrm blifvit aflemnadt
och af K. M. pröfvadt i sammanhang med hvad komiterade
derom framsällt. Då komiterade till K. M. afgåfvo sitt yttrande,
kunde de naturligtvis ej upptaga hvad K. M. dermed skulle göra,
eller säga hvad K. M. borde, eller icke borde, till R. St:s pröfning
öfverlemna.
Skulle R. o. Ad. enl. yrkandet från mine motståndares sida,
finna lämpligt att afslå hvad som här blifvit tillstyrkt; hemställer jag,
om icke beslutet bör sä ställas, att hvad som till R. St:s pröfning
blifvit hänskjutet ej föranleder till någon åtgärd. Då tror jag att formen
är behörigen iakttagen.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: För Ståndets pröfning är
nu, i min tanke, intet annat föremål, än det förslag till beslut som
Utsk. framställt. Jag vill nu icke yttra mig egentligen om saken,
emedan hon redan blifvit så omständligt behandlad. Men Hr Printzensköld
har yttrat något som jag ber att få besvara. Han har
nemi. sagt, att förordnandet om jordebokens upprättande beror på Konungen
allena. Riktigheten af detta yttrande drager jag i tvifvelsmål.
Jag vill ej bestrida att i det formela af jordeboken, (i afseende
på sådana saker som kunna vara likgiltiga,) Konungen må ega
att ensam besluta en och annan förändring. Men att jordeboken
Den 11 September e. m.
295
sä förändras, att hemmanens natur derigenom på ett eller annat
blifver obestämd, eller att hemman derutur uteslutas, och annat mera,
som verkar pä kronans eller den enskildes rätt med hvad dertill
hörer, det kan jag ej tro vara beroende pä den ena statsmakten allena.
Då Konungens och R. St:s sammanstämmande beslut i allmänhet
erfordras för att förändra sådana förhållanden, hvarpå kronans
och enskild mans ömsesidiga rätt och bästa beror, sä mätte
detsamma gälla äfven nu, der bäde Statens och enskildes säkerhet
är genom allmän handling förvarad.
Hr Sands tronier: Af den siste värde talarens yttrande skulle
man tro, att här blifvit ifrågasatt att konungen skulle ega att lagstifta
angrde jordeboken i dess helhet. Något dylikt yttrande tror
jag ej här blifvit fälldt. För såvidt den värde talarens yttrande rörer
att den af Konungen afgifna propos. skulle innefatta någon afvikelse
från den rätt, som Konungen eger, ber jag alt fä anmärka
att, om Konungen i Sitt beslut gatt längre än hvartill Han varit berättigad,
så förmodar jag att detta ej lärer undfallit Const.Utsk:s uppmärksamhet.
Om Konungen åter vid framtida handläggning af delta
ärende skulle, hvad jag på det högsta betviflar, sträcka Sin pröfning
utöfver Sin grundlagsenliga rätt, sä lärer troligen ett kommande
Const.Utsk. ej underlåta den åtgärd, som deraf kan påkallas.
Frih. Cederström: Till R. St:s öfverläggning kan icke komma
hvad Const.Utsk. gjort vid granskningen af Statsrådets protokoller.
Det hörer icke hit. Det hörer ej till detta departement, ty i detta
fall äro R. St. ett departement, alldeles som de skiljda departementen
i Konungens råd. Vi fä hålla oss lill hvad grundlagarne oss
tillägga, och intet vidare. Konungen eger rättighet att proponera
R. St. antagande af förslag, som Han finner för godt att afgifva,
och då ega R. St. att deröfver besluta. Finna de då, alt enskildes
rätt genom sådant förslag i många fall skulle blifva rubbade, sä ega
de skyldighet att iakttaga alla dessas rätt, och då afslär man en sådan
propos.
Hr Printzensköld: Jag har af Hr von Hartmansdorff blifvit
missförstådd. Jag har yttrat att Konungen eger allena lagstiftande rätt
ang:de jordebokens form. Hvad deremot angår prescriplionsliden för
anmärkmr, som vid jordransakningar kunna uppkomma; samt den
tid inom hvilken klander emot jordeboken skall anföras, vid äfventyr
att den eljest vinner laga kraft, så innefatta dessa frågor i min
tanke, föremål för vanlig civil-lagstiftning, samt kunna följaktligen
ej af Konungen utan den andra statsmaktens hörande afgöras. Det
är på sådan grund, som jag beklagat, att Konungen i den formela
delen redan fattat Sitt beslut; emedan detta beslut otvifvelaktigt skall,
som jag nyss nämnt, leda till motsatsen af hvad man åsyftat. Jordeböckerna
skola nemi. derigenom blifva invecklade och otydliga,
i st. f. att deras nuvar:de uppställning gör dem både klara och för
en hvar lätt begripliga.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Ilr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle törevande
296
Den 11 September e. m.
punkt al Utsk:s utlät., samt dä denna propos. besvarades metl nej,
framställde propos. till afslag ä samma punkt, hvartill svarades ja.
43 :dje yunk lea.
Frill. Cederström: StatsUtsk. tillstyrker här R. St. ”att öfverlemna
ät K. M. att, med afseende pä förekommande omständigheter,
i nåder bestämma det år för hvilket jordeboksliggaren bör
upprättas”.
Här förekommer åter en fråga, som blir besynnerlig nog i sin
verkställighet. Konungen har mer än svårt, att i förväg för de olika
länen i riket bestämma något år, för hvilket jordeboksliggaren skall
upprättas. Det mätte väl vara meningen att jordeboksliggaren skall
upprättas sä, att den blir färdig i alla länen pä en gång; ty det
mätte väl ej vara meningen att införa samma oordning som skedde,
derigenom att vi hafva fått i Östergöthland jordebok 1793, dä för
öfrige länen i riket jordeboken upprättades 1795. Jordeboken skall
väl vara af samma år för hela landet. Det är derföre det naturligaste
att, sedan jordransakningarne blifvit verkställde, prolokollerne
deröfver inkommit till kammarcolbm, och detta desamma i jemförelse
med de inkomna besvären granskat, samt slutligen sedan besvärsliden
öfver collegii beslut til landal u pit, anbefallne liggarens upprättande
pröfvade — men icke förr — utan afseende på behof af någon
ny författning, som K. Befh:de anbefallas att upprätta jordeboken,
icke för något år, utan ett bestämdt är. Jordeboken upprättas
nemi. icke för nugot år, utan den upprättas för hela Sverige och
för så forntid, som framtid.
flr Sandströmer: Det torde vara temligen ostridigt, att Konungen
eger att förordna när en ny jordebok skall upprättas; och
att Konungen kan anbefalla verkställande af jordransakningar m. m.
Med ett ord, det ankommer således på Konungen att förordna när
sådant skall ske. I alla fall torde, sedan R. o. Ad. afslagit hvad
som förut är framställdt om jordeboken, denna punkt i anledn. deraf
böra förfalla.
Hr Pr int zéns köld: Jag är förekommen af Hr Sandströmer
och förenar mig med honom.
Hr Gr. o. Landt m. hemställde om R. o. Ad. till följd af dess
i afseende pä 42 punkten fattade beslut ansåge nu förevande punkt
icke föranleda till annan åtgärd än att läggas lill handlingarne.
Ropades ja.
44:rfe punkten.
Hr Sandsl römer: I följd af det beslut, som vid föreg:de
punkt blifvit fattadt, torde R. o. Ad. finna ali denna punkt icke
föranleder till någon ålgärd.
R. o. Ad. ansåg äfven denna punkt, till följd af Ståndets i afseende
på 42 punkten fattade beslut ej föranleda till annan åtgärd
än att läggas till handlingarne.
45:te punkten.
