# ID: svediakorp-gov565
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 146,498
# sentences: 5,389
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
Baa>®ia§iSÅ$i,i ®«m ÅDiaäLa»
VID
(fngtima Hiköfcajjen i j^tockljolm
Åsess* 1847 och 1848.
Sjunde Häftet.
STOCKHOLM.
Hör b erg sk a Boktryckeriet,
1 84 8.
Onsdagen den 12 Juli 1848.
Plenum kl. ]ö f. m.
»Justerades 10 prot.utdr. för d. 10 dennes samt pleni-prot. för
d. 14 sist). Juni f. m.
Företogs val af en Bänkman inom 6:te Bänkm:s-afdeln:n efter
N:o 284. Frill. Örnsköld, fullm. Hr Roos, Adam; och befanns,
vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 267. Frih. Ehrensvärd, Fredrik.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 6 och 8 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 96, i anledn. af väckte frågor
om förändrad reglering af presterskapets löningssätt, om prestboställenas
utarrenderande, om delning af de större pastoraten, om
indragning af åtskilliga ecelesiastika beställningar, om upphörande
af förhöjd årsberäkning, om förändrade bestämmelser i afseende
på adjunkters missivering och lönevilkor, om klockares och kyrkovaktar
löner m. fl. sammanhang härmed ägande ämnen.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då B. o. Ad. i sista plenum
uppskjutit pröfningen af detta betänk., tills underrättelse inkommit
om PresteSl:s i ämnet fattade beslut, det härom från
PresteSt. ankomne prot.utdr. nu torde böra uppläsas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag anhåller, att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes låta vid föredragningen af hvarje punkt uppläsa
PresteShs beslut i ämnet. Då betänk, kommer att punktvis föredragas,
är det svårt, att i annat fall uti minnet bibehålla sättet
hvarpå PresteSt. afgjort den föredragna punkten.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på sätt Gr.
Lagerbjelke föreslagit, ansåge att med föredragningen af hvarje
särskild punkt af ifrågavar. betänk., PresteSt:s i anledn. deraf
fattade beslut borde uppläsas.
Ropades ja.
Härefter företogs till pröfning:
i*
4
Del» 12 Juli.
Pnnkten lill. A, om delning af de större pastoraten, såväl
i allmänhet öfver hela riket, som i synnerhet inom Carlstads
stift.
Hr Gr. o. Lan dt »b. upplyste, ali PresteSt., enl. dess R. o.
Ad. meddelade prot.uldr., hade bifallit Utsk-s i denna punkt
gjorda hemställan, hvarefter densamma jemväl af R. o. Ad. blef
bifallen.
Punkten litt. B, om ändringar i presterskapets nuvar. löningssdtt.
l:sta momentet.
Efter uppläsning af PresteSt:s beslut, innefattande bifall lill
Utsk:s i delta mom. framstå Idta förslag med den förändring allena,
att orden i medlet af förslaget: ”eller ock dessa löneposter
sammanförda, så vidt möjligt är in natura, eller, om hellre så
åsämjes, i penningar”, blifvit utbytta emot följande: ”hufvudsakligen
i nalura-prestationer och till någon del i penningar”, anmälde
sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Den förändring PresteSt.
föreslagit, åsyftar egentligen, att öfverenskommelse!' skola uppgöras,
och pastorernes löner bestämmas antingen i natura-persedlar
och penningar eller i de förra allena. Skulle dessa atlöningar
utgå i penningar, så blefve deraf en följd, att nedsättning
kunde uppkomma. Jag anser derföre PresteShs beslutså mycket
riktigare, som om allmänna utskylder bestämdes ensamt i penningar,
skulle derigenom åstadkommas en uppmuntran till myntförsämring,
och med detsamma en sådan inträffar, blifva utskylderna
nedsalta. Vi veta nogsamt, hurusom R. St., enl. 72 § Reg.-  F:n, äro berättigade, att utgifva sedlar, hvilka såsom mynt i riket
må erkännas. Då sådana utsläppas i rörelsen, till större
mängd än som motsvarar bankens silfvertillgångar, så blifver följden,
att banken ej kan inlösa dem och att penningevärdet försämras.
Jag instämmer således i PresteSus beslut uti förevar.
fall.
Men det har förbigått hufvudsaken i hela frågan, nemi. att
söka åstadkomma ett nytt löningssätt, hvarigenom presterskapet
blefve, så vidt möjligt vore, oberoende af försantlingarne. Sådant
förhållandet nu är, då de sjelfva aflöna presten, söka de, vid inträffande
ledigheter, att nedsätta lönerna under del belopp, hvartill
presterskapet enl. 1681 års författning är heräitigadt. Då
konventioner, uppgöras, afse de visserligen, att närmare bestämma
presträttighelerne, men ehuru mångå dylika öfverenskommelse!-  jag, under min statssekreterare-befattning haft att föredraga till
K. M:s fastställelse, har jag aldrig funnit någon, som varit uppgjord
så, att presten verkligen utbekommit hvad han, enl. 1681
års författning, bordt erhålla, utan vida mindre. Konventionerna
äro följaktligen icke annat än nedprutningar å presternes lönevilkor,
hvilken Konungen fastställer. Det vore derföre väl, om
det en gång blefve slut med dessa nedprutningar och sådant sker
Den 12 Juli.
5
ej heller genom konventioners stadfästelse. Under nuvar. förhållanden
kunna, vid kyrkoherdebeställningars återbesättande inom
konsistoriel^ gäll, sockneboerne göra det vilkor med någon af de
sökande prestmännen, att, om han nedsätter sina anspråk under
konventionen, han skall erhålla deras röster, men eljest icke. Sålunda
kringgås konventionen och förringas presternas inkomster
öfver hela riket. Emot ett sådant oskick vet jag icke
något annat säkert botemedel, än att Konungen berättigades här,
lika som i Norrige att utnämna preslerne. Men de konsistoriella
församlingarnes rättighet, att tillsätta sina prester, lära R. St. väl
icke vilja afstå. Under sådana förhållanden synes ingen annan
utväg återstå, än att uppgöra ett aflöningssätt sä beskaffad!, att
icke församlingarne utan staten atlönar presterna. Detta har
PresteSt. sjelft icke velat föreslå, hvilket jag slutar deraf, att inom
detsamma någon anmärkn. icke blifvit gjord vid Utsk:s förslag
i detta hänseende. Jag anser derföre gifvet, alt Ståndet velat
bibehålla det nuvar. a flön i n gssä l tet. Då det numera är för
sent att väcka fråga om lörändring härutinnan, låter jag vid förslaget
bero. Men jag har icke velat lemna mitt bifall lill denna
punkt i betänk., ulan alt hafva uttalat min mening i en för religionsvården
i riket så vigtig angelägenhet som denna. I städerne
är förhållandet ännu sämre än på landet, emedan kyrkoherdarne i
städerna äro mera beroende af församlingarnes godtycke, hvarigenom
preslerne göras mindre sjelfståndige i ulöfuingen af sitt vigtiga
kall.
Frih. Gederström, Claes Rudolf: Såsom ledamot af det
Ul.sk.,
att icke någon af Utsk:s ledamöter af PresteSt. uttalat de åsigter,
Hr von Hartmansdorff ansett presterskapel, i fråga om deras löningssätt,
böra hysa. Tverlom yttrade desse ledamöter enstämmigt
den önskan, att presterskapet mätte, i fråga om aflöningen,
fortfarande få stå till sina församlingsboer i samma förhållande
som hitintills; likväl med den förändring, att beloppen af deras
löneinkomster mätte bestämmas så, att anstötliga tvister om desse
inkomster för framtiden upphöra. Hr von Hartmansdorff bar sagt,
att de konventioner, som nu äro i fråga, iiufvndsakligast skulle
åstadkomma nedsättning i presterskapets inkomster, sådane de
uti 1681 års författning blifvit detsamma tillförsäkrade. Häremot
torde jag fä erinra, att de uti 1681 års författning bestämde presträttigheter
otvifvelaktig!’ afsägo den grad af odling och förkofran,
landet vid den tiden upphunnit. Det lärer emedlertid icke kunna
nekas, att landet sedermera blifvit betydligt uppodladt, och
att, om presträltigheterne utgingo efter författningens ordalydelse,
presternes inkomster verkligen skulle blifva vida större,
än hvad skäligt vore. Månne det icke vore bättre, åtminstone
hyste man inom Utsk. denna öfvertygelse, att, i enlighet med
hvad billigheten i berörde hänseende synes kräfva, presterskapets,
inkomster blefvo efter de nuvar. förhållanderne bestämde och det
för så lång tidrymd, samt så afmåtte, att man icke behöfde befa
-
c
Den 12 Juli.
ra, att, före utgången af denna tid förhållanderne så väsendtligen
kunde sannolikt komma att förändras, att ju icke besagde inkomster,
derest de, vid bestämmandet på ett billigt och rättvist sätt
reglerades, äfven skulle, vid slutet af den tid, för hvilken uppgörelsen
afslutades, befinnas lillräcklige och någon rubbning uti den
uppgjorda konventionen under tiden icke skäligen erfordras. Hvad
åter angår den af PresteSt. vidtagna förändring af Utsk:s förslag,
kan jag icke finna, att den framför detsamma äger något företräde.
Det Högv. PresteSt. lärer nemi. ansett, att presterskapets
inkomster borde bestämmas i natura-prsestationer och endast i
någon obetydlig mån i penningar. För mig synes detta innebära
någonting halft. Af hvad skäl skall sådan inskränkning äga
rum, och hvarföre må icke presträitigheterne fasthellre bestämmas
efter orternes belägenhet och innevånarnes med vederbörandes
samtycke beledsagade önskan? Hr von Hartmansdorff har förmenat,
att en myntförsämring möjligen skulle uppkomma såsom
följd af en tillåtelse till presllönings utgörande i penningar; sålunda
kunde deras lönevilkor ock, genom en dylik ålgärd, äfventyra
att förminskas. Jag kan likväl icke hysa någon egentlig farhåga
härför, euär vådorna af en myntförsämring, med alla dess
landsförderfiiga följder, synas mig böra vara för Sveriges representation
alltför uppenbara, för att ett sådant skadligt steg skulle
vara tänkbart, såsom härledt ur orsaken af ett villkorligt medgifvande
af preslrättigheternes utgörande i penningar vid de tillfällen,
kanske ganska sällsynta, der man derom å alla sidor
åsämjdes.
Då, såsom jag redan nämnt, jag icke kan finna, alt den af
PresteSt. beslutade förändring äger något företräde framför Utsk:s
förslag, skulle jag önska, att R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s
hemställan.
När, på Hr von Hartmansdorffs förslag, R. o. Ad. uppsköt
detta mål, intilldess alt PresteSt., hvars rätt frågan närmast sades
röra, i ämnet fattat sitt beslut, insåg jag visserligen genast
att olägenheter möjligen kunde uppkomma af ett ur sådan anledn.
hemtadt uppskof; ty det var att förutse att om PresteSt. i någon
mån behagade göra ändringar i Utsk:s förslag, sådant skulle inför
R. o. Ad. åberopas såsom skäl för vidtagande af enahanda ändringar.
Jag skulle deremot hafva önskat, att, då bestämmandet af
presträitigheterne icke uteslutande rörer löntagarne, utan i lika
män, löngifvarne, man bade velat pröfva frågan efter sakernes
förhållanden, och icke fästat sig vid någonting annat. Men då
jag i den numera ouppfyllda förhoppningen derom, att det Högv.
Ståndet skulle med sitt bifall belöna de bemödanden Ulsk. ådagalagt
för beredande af en billig lösning af alla öfverklagade punkter,
vid framställningen om betänk:s fördröjda afgörande, icke
gjorde någon anmärkn. deremot, och tiden dertill nu torde vara
förgången, vill jag icke längre upptaga Ståndets tid, med någon
klagan deröfver; anhållandes för öfrigt, på de i förevar, betänk,
upptagne skäl, att R. o. Ad. behagade finna detsamma värdt att,
Den 12 J ulji. 7
efter det H. Ståndets egen ompröfning, hugnas med dess upplysta
bifall.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Emot Hr von Hartmansdorffs
tillstyrkande, att antaga PresteShs förslag till ändring
af ifrågavar. punkt uti Utsk:s betänk., har Frih. Cederström anmärkt,
att han icke kunnat linna, att om preslernes lönevilkor
bestämmas i penningar, något allmänt intresse skulle uppstå, att
åstadkomma en myntförsämring. Om den värde talaren i den
vägen åtspörjer PresteSt., skall han snart underrättas om den nytta
eller skada, som af en dylik åtgärd ledande till löneförsämring
kan af detla Stånd påräknas. Jag tror, att PresteSus förslag
är riktigt och får erinra att under Carl XI:s tid professorerne
i Lund önskade, att deras löner måtte bestämmas i penningar,
i st. f. i spannmål, just i och för tidsutdrägten med lönens
utbekommande och det besvär professorne måste vidkännas vid
spannmålens afyttrande. Dessa ofta förnyade ansökningar afslog
Konungen länge, intilldess Han af dem uttröttades, och Han lemnade
vid ett sådant tillfälle det svar: J veten icke hvad J begären,
roen Jag skall för edia enträgna böners skull bifalla, att
halfva beloppet må utgå i penningar och den andra hälften i
spannmål. Följden häraf blef, att den del af lönen, hvilken utgick
i penningar, nu mera icke motsvarade 8:dedeten af hvad
som ännu utgår i spannmål. Jag anser PresteSt. hafva ägt fullgiltig
anledn. till sitt beslut och jag kan icke tillstyrka annat än
antagandet deraf, helst i denna punkt icke är fråga om paStoraterna
i städerne, hvilket längre fram förekommer i Utsk:s
betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Då flere seklers erfarenhet gifvit
vid handen, huruledes penningens värde undergått förändringar,
och deraf äfven blifvit den följd, alt alla varor måst till värdet
rätta sig efter penningens, så är det äfven gifvet, att PresteSt:s
beslut är bygdt på de klokaste och försigtigaste grundvalar.
Hr von Hohenhausen har här framdragit exempel, men man behöfver
icke sådana ; ty den, som tager en jordebok och efterser
hvad 1 tunna spannmål kostade för 100 är tillbaka, skall erfara,
huru penningevärdet försämrats, och dä det måtte vara PresteSt:s
ovillkorliga rättighet, att erhålla en aflöning, som icke undergår
förändringar, tror jag, att R. o. Ad. bör gä PresteSt:s ådagalagda
omtanka lill mötes, och instämma uti PresteSl:s beslut,
hvilket jag äfven tillstyrker.
Gr. Lagerbjelke: Jag vill icke motsätta mig, att i hufvudsaken
antaga PresteSl:s beslut, men hemställer dock vördsammast,
om icke Ståndet skulle vilja göra en förändring i sjelfva
redaktionen. Enl. PresteSt:s beslut, måste en del af lönen ovilkorligen
utgå i penningar, så all församlingarne, om de också
skulle sådant önska, icke kunna lemna hela lönen i spannmål
eller andra natura persedlar; jag skulle derföre tro, att redakt:n
bör ändras sä, alt det kan blifva en möjlighet för de församlin
-
Den 12 Juli.
gar, hvilka sådant åstunda, erlägga hela aflöningen uti natura
praestationer. Uti sjelfva betänk, heter det: ”eller ock dessa löneposter
sammanförde, så vidt möjligt är, in natura eller, om
hellre så åsämjes i penningar”. Enl. detta stadgande kunna
presträttigheterne erläggas in natura eller i penningar, hvilketdera
man vill; hvaremot PresteSt. beslutat, att en större del af
dessa presträttigheter ovilkorligen skola utgå uti natura-prmstationer.
Redaktm af PresteSt:s beslut har emedlertid blifvit så uppställd,
att, ehuru Ståndet önskat, att största delen af dessa presträttigheter,
skola utgå in natura, dervid tillika influtit ett stadgande
alt någon del ovilkorligen skall utgå uti penningar. Jag
tror derföre, att R. o. Ad. bör godkänna Utsk:s förslag, med den
förändring att i st. f. den af PresteSt. förändrade ordalydelsen:
”införda i natura praestationer och om hellre så önskas till någon
del i penningar”. Och får jag häruppå vördsamt anhålla om
propos.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, alt få fästa uppmärksamheten
derpå, att det i allmänhet icke låter sig göra, att
bestämma presträttigheterna endast i natura praestationer, och
allraminst i städerne. Om så likväl skall ske, måste det vara för
landlförsamlingar. På landet är likväl förhållandet, att, utom de
afgifter, som till presterskapet utgå af hemman, finnas andra afgifter,
såsom för barndop, vigsel, begrafningar och mera dylikt,
hvilka icke lämpligen kunna bestämas i natura-praestationer. För
närvar, måste, då ej annorlunda öfverenskommit är, hvar och en, som
gifter sig, eller låter döpa eli barn, erlägga afgifter efter råd och
lägenhet eller ock, såsom del heter, hedersamhet. Alt utsätta
vissa afgifter i natura-praestationer, kan, såsom jag redan nämnt,
icke lämpligen ske; ty en mängd personer, hvilka gifta sig eller
låta döpa barn, skulle, om dessa afgifter borde utgå i persedlar,
nödgas först köpa dem för att sedan lemna dem till presterskapet.
Detta är besvärligare och möjligen kostsammare för gifvaren,
än att lemna penningar, samt måhända fördelaktigare för
presten om han derefter skulle sälja persedlarne. En fattig karl
kan äfven lemna dessa afgifter till ringare belopp, när det sker i
penningar än om det skall ske i säd eller potates, då en kappe
torde blifva det minsta, som kan erbjudas. Jag anser derföre
PresteSt. hafva förfarit ganska rätt, då det i sitt beslut sagt, att
presträttigheterne skola utgå hufvudsakligen in natura-praestationer
och till någon del i penningar. Af sådan anledn. anhåller
jag, att R. o. Ad. ville i detta fall godkänna PresteSt:s beslut,
helst en afvikelse derifrån skulle möjligen leda till olikheter och
jemkningsförslag eller förstärkt Utsk., hvartill erfordrades mera
tid än vi numera äga att disponera.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller, att få fästa den siste värde
talarens uppmärksamhet derpå, alt jag icke föreslagit, att församlingarna
skola vara ovilkorligen förbundne, att till presterskapet
gifva endast natura-persedlar. Jag har blott föreslagit, att,
derest vederbörande sådant önskade, skulle konventionerna kunna
Deu 12 Juli.
9
så uppgöras, att endast natura-praestationer men icke kontanta
penningar blifva församlingen ålagde, och att sådant låter sig göra,
är ganska lätt att visa. De svårigheter den siste värde talaren
anfört, angå de s. k. jura stolse, men då konventioner uppgöras,
så kan så ställas att presterskapet undfår ett visst belopp i
ett för allt, hvarigenom dessa svårigheter undvikas. Jag har derföre
föreslagit en sådan redakt:n, genom hvilken en möjlighet vid
uppgörandet af konventionen, men icke en skyldighet, skall förefinnas,
att utgöra det såmedelst bestämda beloppet antingen i spannmål
och penningar eller ock endast i spannmål. Jag föreställer
mig äfven, att presterskapet icke skall hafva något deremot, tydå
PresteSt. tyckes hafva haft för afsigt med sitt beslut, att erhålla
aflöningen hufvudsakligen i natura prsestationer, kan det icke
eller vara emot deras intresse, alt alla löneförmåner utgå in natura,
helst då icke stadgas, att sådant skall ske på ställen, såsom
i städerne, der svårigheter kunna förefinnas för ett dylikt aflöningssätt.
Hr Printzensköld: Gr. Lagerbjelke har fästat sig vid allt,
som kan leda till bevis om möjligheten, att göra den af Gr:n föreslagna
förändring i Utsk:s betänk., oell hvilken afviker från PresteSt:s
beslut, men Gr:n har icke fästat sig vid en annan omständighet,
som Hr von Hartmansdorff anfört, och som synes mig
vara af väsendtlig vigt, nemi. att, om R. o. Ad. fattar ett beslut,
som afviker från PresteSt:s, vi derigenom möjligen skulle erhålla 3:ne
särskildta beslut i samma fråga, hvarigenom saken blir invecklad
och möjligen icke kan utredas vid denna riksdag. Om nu icke
Gr:n kan förneka att det beslut PresteSt. fattat är ganska ändamålsenligt,
så synes mig, att man, med afseende på tidsförhållandet,
hellre bör förena sig med PresteSt. i dess tillgörande, än
antaga ordalag, som möjligen kunna äga företräde framför den af
PresteSt. uppställda redaktm, roen hvarom också tvifvelsmål hos
en och anuan möjligen kunna uppstå. Det exempel, Gr:n anfört
till stöd för sin sats, är, enl. min åsigt, icke fullkomligt adaeqvat,
ty Grm har erkänt, alt den kyrkoherden tillkommande lön bör
utgå icke ensamt i natura-praestationer, utan jemväl till någon del
i penningar, och då det är gifvet, att presten, lika väl som alla
andra menniskor, behöfver andra varor än spannmål och följaktligen
äfven penningar till deras uppköpande, kan han, så vida
lönen ensamt ulgår i natura-persedlar, icke erhålla penningar
med mindre än han mäste ombesörja persedlarnes försäljning, hvilket
åter medför besvär, men som dock kan undvikas om någon
del af lönen utsattes i kontanta penningar. Då det sålunda leder
till lättnad i omsorgerna för underhållet af hans hushåll, om
lönen bestämmes i enlighet med PresteShs beslut, tror jag, att
man med allt skäl bör uti detta beslut sig förena.
Uppå härefter af Gr. Lagerbjelke gjord förfrågan, huruvida
underrättelse erhållits om Borgare- och BondeShns i ämnet
fattade beslut, tillkännagaf underl. R idda rh us-se k re t., att,
enl. ankommet prot.utdr,, BorgareSt., vid föredragning af ifråga
-
10
Den 12 Juli.
var. betänk., lagt 5 punkten af mom. litt. B, pag. 28; 1, 2 och
3 punkterne af mom. litt. C, samt det slutliga utlåt. pag. 42, till
bandlingarne, och i öfrigt bifallit Utsk:s betänk.; men att någon
underrättelse om BondeSt:s beslut ännu icke blifvit R. o. Ad.
meddelad.
Gr. Lagerbjelke: Då BorgareSt. bifallit denna punkt i sin
helhet, och PresteSt. beslutat en ny redaktion, blir det sannolikt
af nöden, att Utsk. afgifver en inbjudning till Stånden, att förena
sig om ett beslut. Om den af mig uppgjorda redakt:n har
något företräde framför PresteSt:s, så vet jag icke, hvarföre Utsk.
icke skulle kunna inbjuda de öfriga Stånden, att förena sig likaväl
uti R. o. Ad:s som uti PresteSt:s beslut, och då tror jag icke,
att något annat förhållande uppkommer, än om R. o. Ad. förenar
sig med PresteSt., i hvilket fall jemkning ändå måste ske,
såvida icke BondeSt. uti detta beslut jemväl sig förenar. Hvad
åter angår det af mig uppgifna skäl för mitt yrkande, och hvaremot
Hr Printzensköld gjort anmärkn., får jag förklara, att det,
åtminstone enl. min åsigt, är fullkomligt adaeqvat; ty då presten
i den församling inom hviken jag bor, erhöll, jemte spannmål en
viss summa i penningar såsom lön, hade de lika väl kunnat
bestämmas endast uti spannmål, om vid konventionens uppgörande
så önskats. Hvad åter beträffar Hr Prinlzenskölds yttrande,
att det vore nödvändigt för presterskapet, att undfå någon kontant
lön, för att undgå försäljningen af spannmålen, så kan väl
presterskapet i alla händelser icke undvika, att ombesörja denna
försäljning, enär äfven PresteSt:s beslut innefattar, att största delen
af lönen skall utgå i spannmål, och det icke gerna är möjligt
för vederbör, löntagare, att konsumera dessa stora qvantiteter af
natura-prsestationer. Jag får ännu en gång erinra, att min afsigt
icke varit, att lönerne ovilkorligen skola utgå i natura-praestationer,
utan att sådant måste kunna få vid konventionens uppgörande
så aftalas.
Hr von Hartmansdorff: Det exempel, Gr. Lagerbjelke
anfört, i fråga om presträttighetens utgörande inom den församling,
hvarest han bor, kan icke åberopas för alla, utan för högst
fä fall. Om de smärre afgifterne till presterskapet, hvilka utgå under
namn af jura stolse, icke skulle erläggas i penningar eller af
dem, som gifta sig eller låta döpa barn m. m., så skulle ju en
högre afgift läggas på mantalen, för att godtgöra den minskning,
som uppkommit i prestens lön? Följden häraf blefve ju, att bönderne
måste betala likstoln för herrarne och herrarne betala vigselafgiften
för böndernes drängar o. s. v., eller med ett ord, att
jordägarne måste betala för alla andra. Ett sådant förfarande
skulle de Heste med skäl finna obilligt. Manne det då icke vore
bättre, att en hvar betalade för sig sjelf? Gr:n har sagt, att olikhet
i beslut skola uppkomma derigenom, att R. o. Ad. förenade
sig med PresteSt:s beslut, enär de andra Stånden möjligen afgjort
frågan på annat sätt, och att en jemkning i alla fall måste
ske. Gr.n synes således antaga, att BondeSt. bifallit Utsk:s be
-
Den 12 Juli.
11
länk.; men enligt de underrättelser jag förskaffat mig, har detta
Stånd tvertom afslagit detsamma. Om så är utgör detta ett beslut.
BorgareSt. har bifallit Utsk:s betänk, hvilket är det andra
beslutet; PresteSt. är det tredje. Om nu R. o. Ad. antager Gr.
Lagerbjelkes förslag, blir detta ett fjerde beslut, alla olika. Förenar
sig åter R. o. Ad. med PresteSt., så hafva åtminstone 2 Stånd
fattat lika beslut. Det synes mig alltså icke vara skäl, att antaga
Gr:ns förslag, enär detta obetydligt afviker ifrån PresteSt:s
beslut, i hvilket sednare jag anhåller, att R. o. Ad. måtte sig
förena.
Hr von Hohenhausen: Afven jag anhåller, att Gr. Lagerbjelke
ville afstå från sitt förslag så mycket heldre, som Gr:n
bör besinna, att församlingarna bestå icke ensamt af jordbrukare,
utan alt mångenstädes flertalet af dess innevånare utgöres af statfolk,
torpare, inhyseshjon och sädane, hvilka af församlingarna
njuta underhåll, hvilka alla ovilkorligen skola blifva svårt betungade
af det utaf Gr:n föreslagna aflöningssätt. Jag förnyar derföre
min anhållan, att Gr. ville afstå från sitt förslag.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad framställde
Ilr Gr. o. Land tm., att i afseende på det förevar, mom. af
punkten Litt. B. blifvit yrkat dels bifall till Utsk:s förslag, dels
instämmande i PresteSl:s beslut, innefattande bifall till Utsk:s förslag
med utbyte af orden: ”eller ock dessa löneposter sammanförda
så vidt möjligt är in natura eller, om heldre sä åsämjes, i
penningar”, emot följande ordalag: ”hufvudsakligen in nalura-prae
stationer
och till någon del i penningar”; dels ock af Gr. Lager
bjelke,
godkännande af Ulsk:s förslag med den förändring att i
st. f. den af PresteSt. förändrade ordalydelsen infördes: ”i natura
premstationer och om häldre så åsämjes till någon del i penningar”.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde härefter om R. o. Ad. bifölle
Utsk:s uti förevar, mom. gjorda förslag, men härvid ropades
starka nej, blandade med ja; i anledn. hvaraf Hr Landtm, framställde
propos. lill bifall å samma förslag med den af PresteSt.
beslutade förändring, samt då denna propos. besvarades med starka
ja jemte åtskilliga nej, förklarade det han trott sig finna att
ja öfverrösta! nej.
2 och 3 momenterne.
Efter af Ilr Gr. o. Landtm, meddelad upplysning, att PresteSt.
bifallit dessa mom:r, blefvo desamma äfven af R. o. Ad.
bifallne.
4 momentet.
Efter uppläsning af PresteSt:s beslut, hvarigenom Utsk:s i
detta mom. afgifna förslag blifvit bifallet med den förändring allena,
att orden i medlet af förslaget: ”så vidt möjligt är till ett
enda slag in natura eller, om heldre så åsämjas, i penningar”,
blifvit utbytte emot följande: ”hufvudsakligen i natura-pr®statio
-
12
Den 12 Juli.
ner och (ill någon del i penningar”, begärde Hr von Hartmansdorff
upplysning huruvida BorgareSt:s beslut innefattade någon ändring
i Utsk:s förslag; i anledn. hvaraf Hr Landtm, tillkännagaf
alt BorgareSt. i denna del bifallit Utsk:s betänk, samt att
numera prot.utdr. i ämnet ankommit äfven från BondeSt., som
återremitterat förevar, mom.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt, att Ridd.-  sekreteraren ville upplysa, huruvida BorgareSt. gjort några förändringar
lili förevar, punkt, och att vid de öfriga punkterne uti
Ulsk:s betänk, måtte uppläsas de beslut BorgareSt. fattat.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. såsom Hr
von Hartmansdorff föreslagit behagade instämma i PresteSlis i afseende
pä detta mom. fattade beslut.
Ropades ja.
5 momentet.
Lades till handlingarne.
6 momentet.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, upplyst, att Preste- och BorgareSl:n
bifallit samt BondeSt. återremitterat detta morn., yttrade
Hr Printzensköld: Då PresteSt. bifallit denna punkt,
vill jag visserligen icke bestrida, att den äfven må utaf R. o. Åd.
godkännas. Jag anser mig dock böra tillkännagifva den öfvertygelse
jag äger, alt ordet ”ovilkorligen”, som förekommer i denna
punkt, och hvarmed åsyftas, att konventioner i städerne skola
alltid, vid inträffande pastorsledigheter, upprättas, är i högsta måtto
olämpligt. När man besinnar beskaffenheten af en stadsförsamling
och huru olik den är en församling pä landet, skall man tinna,
hvilka svårigheter, för att icke säga omöjligheter, som kunna uppstå
för tillvägabringandet af lönekonvention inom en stad. Man
vet nemi., att derstädes aflöningen till presterskapet icke hvilar på
fastigheterne utan helt och hållet beror på folkmängden och dess
förmögenhetsvilkor, hvaraf båda delarne äro underkastade förändring,
hvilken i sin ordning har inflytande på aflöningsbeioppet,
så att detta kan under en lid blifva mindre och under en annan
större. Dessutom finnas inom flere släder äfven flera församlingar,
men det är icke individens skyldighet, att beständigt
bo inom en annan viss församling. Han äger, att om han så
för godt finner flytta hvart halfår ur ena församlingen till den
andra. Deraf uppkommer hell naturligt en tätare omvexling af
personalen inom församlingarne; och om dä den mindre bemedlade
delen af invånarne inflyttar i en församling men de rikare
bosätta sig i en annan, sä uppkommer ju det förhållande, att denna
sednare församling, inom hvilken de förmögnare bo, blir i
afseende på prestens aflöning, vida bättre lottad än den förra.
Om nu inom en så beskaffad församling, konvention, ang:de presterskapets
aflöning, antoges och fastställes så bär sig en sådan
Den 12 Juli.
13
konvention ganska väl, så länge de betalandes omständigheter äro
oförändrade; men efter några få år kan det genom in- och utflyttningar
samt andra oförulsedde händelser inträffa, att denna församlings
innevånare, som förut varit rika, blifvit i stället förvandlade
till ganska obemedlade personer, och dä skulle dessa mindre
förmögna innevånare blifva högst oskäligt betungade, om de skulle
erlägga löner lill presleskapet efter de grunder, hvilka antogos
under det församlingen utgjordes af ganska förmögne ledamöter.
Dessa omständigheter böra också vid detta tillfälle tagas i betraktande.
Inom Ladugårdslands församling i Stockholm har fråga
varit väckt om förändring uti presterskapets nuvar, aflöningssätl
och den, som bevistade dessa öfverläggningar, blef öfvertygad om
nära nog omöjligheten, alt tillvägabringa den omförmälda konventionen.
Endast med mycken svårighet kunde en kommile' bildas
för att närmare öfverväga saken samt uppgöra förslag lill de grunder,
som kunde anses lämpliga ali vid aflöningens bestämmande
följas. Jag betviflar det kommittéen skall lyckas, att i detta hänseende
komma till något tillfredsställande resultat; och detta mitt
tvifvel befäster än mer hos mig nödvändigheten att, om man anser
nyttigt alt bifalla Utsk:s betänk, i öfvereuslämmelse med PresteSt:s
beslut, man åtminstone bör borttaga ordet ”ovilkorligen”, så
all detta ord icke må innefatta ett hinder för församlingarne och
deras prester, att kunna i fråga om de sednares aflöninssäll efter
sig företeende omständigheter förfara.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Det torde vara gifvet
att sä väl i städerne som på pä landet, det mäste vara en förmån,
alt presträltigheterne så regleras, att de icke blifva godtyckliga,
utan hvar och en må veta, hvad man å ena sidan har alt i inkomst
beräkna, och å den andra att såsom skyldig gärd utgifva.
De betänkligheter Hr Printzensköld framställt, lärer enl. min åsigt
icke utöfva någon menlig inverkan på bedömmandet af Ulsk:s förslag.
Lyckligtvis har den värde talaren förklarat sig icke vilja
bestrida antagandet af samma förslag, hvilket åter jag anhåller
JL o. Ad. måtte godkänna. Hvad den värde ledamoten ordat om
upprätthållandet af en konvention inom Ladugårdslands försam
ling
och de dervid mötande nära oöfvervinnerliga svårigheter, bevisar
i förevar, fall väl icke så särdeles mycket, enär man icke
vet, hvad öfriga församlingar i detta fall tänka. Kanhända se
de icke den saken så mörkt; kanhända går den för sig, oaktadt
allt motstånd af en och annan. Jag ser således uti denna omstän
dighet
icke något hinder för antagandet af Utskts förslag; och hvad
ordet ”ovilkorligen” beträffar, så skall man kunna till stöd för
dess användande anföra, att, just med afseende på de svårigheter
Hr Printzensköld mot ingåendet af dylik öfverenskommelse omtalat,
det synes nödigt äga ett stadgande, sådant som det föreslagna,
på det att merberörde och lika lydande svårigheter mätte undanrödjas.
Detta sker ock med säkerhet, derest i allmänhet gällande
författning varder stadgadt, att dylika konventioner ovilkorligen
skola sednast vid inträffande ledighet uppgöras. Jag förnyar
14
Den 12 Juli.
min anhållan oro bifall till betänk.; och får ytterligare tillägga
det skäl, att då Preste- och BorgareSt:n, hvilka närmast hafva
med detta ärende att skaffa, gatt in derpå, synes R. o. Ad. för
sin del deslo mindre böra erfara någon betänklighet ali detsamma
bifalla.
Hr von Hohenhausen: Hr Printzensköld har visserligen
icke saknat skäl för hvad, han anfört, såvida fråga vore, att bestämma
det belopp, församlingarne lill presterskapet skola utgifva
för alltid, men då sä icke är förhållandet, och denna tid är inskränkt
till 25 ä 50 år, synes mig hans betänkligheter mindre
grundade. Naturligtvis måste dessa konventioner blifva olika för
landet och städerna; grunderna för utgörandet af presternas lönevilkor,
böra icke sökas uti tillvägabringandet af en fix lön utan mäste
presterskapet inom hvarje församling underkasta sig de omve.xlingar
i lönebeloppet, som möjligen konna uppkomma genom inträffade
förändringar i innevånarnes antal och förmögenhet. Hvad
åter angår de hinder, Hr Printzensköld uppgifvit för aflöningens
bestämmande till visst belopp, sä om man ser på förhållandet inom
städerne skall roan finna, att det nuvar. aflöningssättet medför
olägenheter såväl för presten som för innevånarne, emedan hvar
och en stadsbo endast är skyldig alt betala något, hvarigenom
det inträffar till stor förargelse för menigheten, att mången i goda
förhållanden trotts sin större förmögenhet, gifvet- vida mindre än den
fattigaste arbetskarl. Del tyckes verkligen vara skäl, att bereda
utvägar till uppgörande af en billig öfverenskommelse om presträttigheternes
utgörande i städerne och då, såsom Frih. Cederström
yttrat, Preste- och BorgareSt:n antagit Utsk:s förslag, tillstyrker
jag, att R. o. Ad. äfven mätte göra detsamma.
Frih. Cederström, Jakob: Jag mäste bekänna att, jag i
motsats till de sista talarne, icke anser BorgaieSt:s beslut i ämnet
utgöra något skäl för eli bifall till ifrågavar. punkt. Borgerskapet
utgör minsta antalet af slädernes innevånare, hvilka seduare
äro flertaligare och deras förmåga svagare, att utgöra skyldigheterna
till presterskapet; men det är egentligen icke detta som utgör
ett hinder för antagande af det, enl. min öfvertygelse obelänkta,
under öfverläggning varande förslaget. Utsk. har tillstyrkt
R. St.: ”att R. St. mätte hos K. M. i und. skrifvelse anhålla, att
K. M. genom särskild nåd. förordning täcktes anbefalla samtlige
de församlingar, hvarest af K. M. behörigen stadfästade konventioner
ej redan äro uppgjorda, alt antingen och helst under nuvar.
kyrkoherdars tjenstetid, eller ock sednast och ovillkorligen vid
deras afgång, under pastorsledigheten, på sätt och i den ordning
redan gifna föreskrifter innehålla, i allmänna ombuds närvaro,
med föranledande så väl af i hvarje församling på grund af gällande
författning utgående löneinkomster efter de noggranna uppgifter,
som vid tillfället böra vara tillgängliga, utan ock af allmänt
kända förhållanden i orten, och med fäsladt afseende derjemte å
olika hemmans, verks, lägenheters och inrättningars beskaffenhet
vid inbördes anställd jemförelse dem emellan”. Häremot får jag
Deo 12 Juli.
15
likväl anmärka, att författningen icke innehåller någon föreskrift om
konventioner i städerne hvarest det är så stäldt, att hvar och en
aflönar presten efter godtycke och icke tvänne personer äro ålagde
att lemna lika belopp. Icke desto mindre åberopar Utsk. såsom
grund för blifvande konventioner, gällande författningar. Jag
förmodar att dessa författningar icke äro andra än de, hvilka
äro gällande för konventioner på landet, och der finnes utsatt
sättet, hvarpå pastor erhåller sin rätt, ifall församlingens ledamöter
icke skulle vilja betala de honom tillkommande rättigheter.
För städerne finnes icke ett dylikt stadgande, men man har af
erfarenheten likväl sett, att der staden varit för fattig att så löna
pastor, att han dermed kunnat hafva sin utkomst, K. M. tillagt
pastor ett prsebende af en församling intill staden. Detta är en
enkel åtgärd, som icke rubbar beskattningen. I afseende på det
grundlagsenliga i denna fråga vill jag fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, att 57 § Reg.F. visserligen säger, att ”Svenska
folkets urgamla rätt, att sig sjelf beskatta, utöfvas af R. St. allena
vid allmän riksdag”. Men mine Hrr! R. St. utöfvar väl icke
dennna beskattningsrätt på det sätt, att K. M, utfärdar en befallning,
att vid inträffande ledigheter, öfverenskommelser, så vidt
sig göra låter, skola träffas om beskattning af slädernes innevånare,
sålunda, att städernes prester fä större inkomster än preslerne
på landet. De skulle då få vida högre inkomster och R.
St. skulle icke då för K. M. uppgifva någon beräkning af inkomst
eller rörelse, hvarefter afgiften till presten skall erläggas. Det
skulle således kunna inträffa, att om R. St. bifaller detta förslag
och K. M. under förmodan, att R. St. väl betänkt sig, innan
de afläto den und. skrifvelsen, utfärdar en sådan kungörelse, som
i Utsk:s betänk, omförmäles, och då man slutligen finner, att
några öfvererskommelser icke kunna träffas, så öfverlemnas åt K.
M. som icke äger beskattningsrätt att på grund af gällande författning,
hvilken icke kan vara någon annan än 1681 års förordning,
bestämma, hvad hvar och en i den staden skall betala till
pastor. Jag ber Hrr:ne betänka, hvarthän det skall leda, i fall
Utsk:s förslag antages. Det är svårt, alt vid allmänna författningars
utgifvande åberopa fraser såsom skäl, och ännu mindre
väl betänkt, att såsom sådana åberopa dem för dessa författningars
utfärdande. Man måste tillse vid dessa författningars uppställning
att man visar det man är bekant med hvad som är och
varit, och huru svårigheterne, som på ett eller annat ställe finnas,
kunna, för dessa författningars tillvågabringande, undanrödjas, innan
man drager åstad för att förrycka ett samhälles bestånd, som i
alla tider varit betryggadt.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Beklagligen har Utsk.
vid delta tillfälle icke lyckats att välja sådana ordalag, att Utsk.
kunnat blifva af Frih. Cederström Jakob, förslådt. Jag hoppas
likväl, att för Ståndets öfrige ledamöter ordalagen i Utsk:s betänk.
icke äro så otydliga; och kanhända skulle de, vid nämare
betraktande, jemväl för Frih. Cederström Jakob kunna klarna.
16
Den 12 Juli.
Frih:n har klandrat Utsk. derför, att det sagt, att konventionerne
i städerne skola uppgöras i den ordning författningarne bjuda,
och Frih:n har tagit för gifvet, alt Ulsk. dermed åsyftat någon
författning om presträttigheternes utgörande. Jag hade ej trott
det kunna ifrågasättas, alt ju Disk. ganska väl haft sig bekant
att den författning som i de föregående punkterne varit omförmäld,
nemi. den af år 1681, icke är för Städerne gällande, ulan
att presternes inkomster derstädes utgå på annat sätt nemi. genom
påskböckers kringsändande m. m.; och just på den grund,
men alldeles icke till följe af någon obekantskap med förhållanderne
i legalt hänseende, har Utsk. begagnat den ordställning, att
konventioner böra uppgöras ”efter de taxeringsgrunder, som för
ändamålets vinnande må anses mest lämpliga”. Frih. Cederström
har ansett detta uttryck vara riskeradt. Jag frågar då: hafva vid
dessa konventioners uppgörande, städernes innevånare icke rätt,
att lill hvad som föreslås, samtycka eller vägra bifall, eller föreslå
jemnkningar och ändringar, tills man finner det rätta? Om
den värde Frih:n, i st. f. att ensamt fästa sig vid denna punkt,
hade genomläst Utsk:s föregtde recit, hade Frihm måhända icke
framkommit med den beskyllning, hvars gilltighet jag likaledes
nödgas förneka. Då en tid af 25 år är föreslagen såsom kortaste
tidrymden för dessa konventioners ingående, så, hvad angår
sådana stadsförsamlingar, der mycken omvexling uti stadens rörelse
och befolkningsnumerär förefinnes, bör man väl förmoda,
att konventioner fastställas för bemälde minimum af tid; och der
någon fluktuation i förenämnde hänseende icke varit för handen,
synes ett ökadt antal af år utan fara kunna bestämmas. Jag vet
icke, hvarföre man skall motverka alla försök att i detta afseende
kunna för hvarje ort vidtaga den mest lämpliga och erforderliga
åtgärden; utan får heldre fortfara att lefva i ett oefterrättlighetstillslånd,
som ej väcker belåtenhet, tvertom föranleder beständiga
klagomål. På grund af hvad jag i ämnet haft äran anföra, anhålles
vördsamt om bifall å ifrågavar. punkt i vårt betänk.
Hr von Hohenhausen: Till gensvar å hvad Frih. Cederström
Jakob anfört, som skulle Utsk. i sitt förslag hafva tillstyrkt
K. M. att öfverskrida den Honom i grundlagen medgifna beslutande
rätt, och att inträda på det gebit, som R. St. allena tillhör,
nemi. Svenska folkets rätt att sig sjelf beskatta, samt att
grunderne för presterskapets aflöning i städerne är beroende af
godtycke, får jag anföra, att här i Utsk:s betänk, frågan just är
att R. St. måtte bestämma, om den beskattning som skall utgå
till presterskapet; och att en sådan jemväl enl. hitintills gällande
författningar, utgått, har Frih. Cederström medgifvit ehuru med
tillägg, att bidragen utgjordes efter godtycke. När nu en kon
vention
på de grunder förslaget innehåller skall uppgöras, beror
det på församlingarnes godtfinnande, om densamma bör ingås under
en tid af 25 år, som här blifvit föreslagit. Om således härvid
någon beskattningsrätt skall utöfvas, utöfva R. St. nu densamma
-
Den 12 Juli.
17
samma i nära likstämmighet med hvad redan i författningarne
finnes stadgadt, och af sådan anledning kan jag icke se att något
klander häremot bör äga rom. Det blifver följaktligen' då konventioner
uppgöras och beskattning på grund af desamma utgå, ett
II. St:s beslut som fullgöres och icke någon af K. M. usurperad
rättighet i beskattningsväg. På grund häraf vidhåller jag att
Utsk:s förslag bör antagas och får derjemte fästa uppmärksamheten
derpå, att om än uti Stockholm skulle förefinnas disproportion
emellan stadens borgerskap och öfriga innevånare, så är förhållandet
likväl uti en del småstäderne sådant, att deras innevånare
nästan uteslutande tillhöra borgerskapet.
Frih. Cederström, Jakob: Det fägnar mig, att Frih. Cederström,
Claes Rud. erkänt, alt någon författning, ronde presträltigheterues
utgörande i städerne icke finnes och det fägnar
mig ytterligare höra, att han ansett sig kunna försvara Utsk. dermed,
att Utsk. ingenting beslutat, utan helt enkelt öfverlemnat
från 11. St. lill K. M. beskattningsrätten i städerne. Jag kan
likväl icke godkänna detta den sednare delen af den värde talarens
yttrande, likaså icke heller hvad Hr von Hohenhausen anfört
om Stockholm. Det är icke längesedan vi här på Riddarhuset
férehade till öfverläggning en fråga, hvarest det utreddes
att i Oregrund funnos 9 borgare och alt de öfriga stadens innevånare
tillhörde icke borgerskapet. Jemför man Oregrund med
Stockholm, så oaktadt den sednare stadens öfverlägsenhet, hade
Oregrund likväl 12 båtsmän men endast 9 borgare. Dä 1681
års författning bestämmer presträtligheterne på landet, hafva
Konung och Ständer funnit, att församlingarne emot deras vilja
icke kunnat tillförbindas, att ingå några konventioner, men på
landet der sådana icke kunnat uppgöras hafva föreskrifterne i
1681 års författning mäst eflerlefvas, sä att presterne på åkrarne
räknat skörden. Nu passar det likväl sig så illa, att våra flesta
småstäder blifvit förunnade en myckenhet jord, och om vid sådant
förhållande, R. St. skulle besluta, att 1681 års författning
skall fullständigt tillämpas, jemväl i städerna så att pastor ägde
att räkna sin lön från jorden tillhörande städerne, pastorerne
derstädes skulle blifva bättre lönade än pastorerne på landet, enär
de sålunda skulle erhålla flera hundra tunnor spannmål. Men lagsliftarne
på 1600-talet, då presträtligheterne uppgjordes, afsågo alt
pastorerne i städerne skulle erhålla sin aflöning genom frivilliga
tillskott, men på det att presterne icke skulle blifva för mycket
beroende af det större eller mindre årliga bidragen, eller om stadens
inkomster icke voro högre än hvad, som jemt erfordrades
för innevånarnes bergning, egde K. M., att till fyllnad i löneinkomsterna
anvisa ett pastorat i grannskapet såsom piaebende eller
annex. Såsom exempel härpå vill jag nämna, att i Christianstad
har komministern ett dylikt prebende, dä på ett annat ställe pastor
åter såsom i Carlshamn, fått sig dylikt prebende tillagdt.
Flera exempel om så behöfdes, skulle jag kunna anföra, men nog
7 H. 2
i
Den 12 Juli.
af dylika praibenden hafva tillkommit, då städerne ännu icke hunnit
uppbringa sig til! någon förmögenhet. Man skulle kunna tro
att staden Carlshamn hunnit det oberoende, att det till pastor
anslagna praebende kunde undvaras. Men om så än vore förhållandet,
har pastor, genom K. resolution, blifvit tillförsäkrad om
detsammas bibehållande. Det linnés icke något skäl för ett rättsenligt
försvar för Utsk:s framställning, såvidt jag kan förstå 57 §
Reg.F., jemförd med de ekonomiska författningar som angå presträttigheter.
Hr Printzensköld: Jag vidblifver milt första förklarande
att jag visserligen icke vill motsätta mig bifall till förevar, punkt,
enär densamma blifvit af PresteSt. antagen, men jag vidhåller
äfven milt yrkande, att en modification deri må äga rum genom
borttagande af ordet ”ovilkorligen”. De af mig till stöd härföre uppgifne
skäl synes mig ganska talande, och hvad Frih. Cederström, Cl.
R. anfört till deras vederläggning, finner jag icke vara af beskaffenhet,
att hafva uppfyllt del dermed åsyftade ändamål. Det erfordras
icke mycken sakkännedom eller skarpsinnighet, för att inse
alla de svårigheter, som uppstå vid bildandet af konventioner
inom städerne, hvilka konventioner, icke såsom på landel, uppgöras
efter hemmanlalsberäkningen och fastighetsvärdet utan med
afseende på innevånarnes antal och förrnögenhetsvilkor, hvilka
olika med jorden och dess värde, äro underkastade mångfaldiga
omvexlingar, ty en person kan under en tidrymd vara rik,
mea under en annan fattig, och just denna omständighet lägger
tydligast i dagen orättvisan af alt påtvinga städerne eli fixt aflöningssält
för deras presterskap, enär stadsförsamling vid konventionens
ingående kan hafva utgjorts af rika innevånare, hvilka sedermera
blifvit utbytte emot endast fattige. Om man nu antager
just med afseende pä hvad här förekommer, att presterskapets löneinkomster
i stad skola bestämmas efter den högre lefnadskostnaden
derstädes, jemförd med den, som erfordras å landet, så
skall, enligt denna punkt, K. M. först bestämma, att för presterskapets
underhåll i hvarje stad, erfordras det eller det beloppet,
och sedan ålägga stadens innevånare en ovilkorlig betalningsskyldighet
deraf, ehvad de mågla fullgöra den .eller icke. Jag antager
för exempel att denna kostnad inora hvarje församling här i
staden bestämmes till 4,000 r:dr b:co. Om nu församlingarne
icke kunna öfverenskomma om sättet för uttaxerande af dessa
4000, r:dr skulle K. M. äga alt derom förordna. Ar då en församling
så olyckligt lottad att, af de flera tusende personer, hvaraf
den består, kanske f:delar utgöres af sådana ledamöter, som icke
äga mer än hvad de förtjena för dagen och således sakna all tillgäng
till presterskapets atlönande, sä skulle hela det fastställda lönebeloppet
4,000 r:dr falla den återstående femtedelen ensamt till
last; Och jag frågar om väl sådant instämmer med billighet och
rättvisa? Fäster man uppmärksamhet härpå, så skall man förgäfves
söka försvara möjligheten att inom städerne införa fixerade
löner för presterskapet, med iakttagande dervid af ett beskattnings
-
Den 12 Juli.
19
sålt, som icke, ehuru lämpligt för tillfället, kan genom tidernas
omvexlingar, understundom blifva i hög grad ojenint och tryckande,
men också i bland allt för lindrigt i förhållande till den aflöning
presterskapet med fog skulle kunnat förvänta af stadens innevånare.
Sanningen häraf är lätt bevisad genom ett exempel:
man kan nemi. icke bestrida, att staden Norrköping under de sednare
30 åren i högst betydlig män tillvext i både folkmängd och
förmögenhet, så att dess innevånare nu vida bäti re än tillförene
förmå, alt aflöna sitt presterskap, till deltas fulla belåtenhet. Om
nu inom denna stad, förr än den uppnått sitt nu ägande välstånd
en konvention om presterskapets aflöning varit ingången så hade
densamma måst grundas på innevånarnas då varande inskränktare
förmögenhetsvilkor, och icke kunnat bestämmas till det belopp,
pastor möjligen, under andra förhållanden, haft rätt att fordra.
Denna konvention skulle sedermera, oaktadt stadens förkofran,
hafva fortfarit och pastors löneinkomster följaktligen icke kunnat
vinna den tillökning, som både hans församlingsboers ökade antal
och dessas ökade rikedom, rättvisligen bade påkallat. Antager
man återigen, att en konvention uppgöres i Norrköping efter
nuvar. förhållande, men olyckor i ett eller annat afseende inträffa
hvarigenom innevånarnes förmögenhet blir betydligt nedsatt, eller
staden återföres till sin förra obetydlighet; vore det väl då med
rättvisa öfverensstämmande, alt denna konvention skulle gälla likaväl
som under det att staden befann sig på höjden af dess välstånd?
Således, från hvilken sida man betraktar saken, skall man
finna, att lönekonventioners uppgörande inom städerne medföra
så mångå olägenheter, alt man vid föreskrifterne derom bör iakttaga
största försigtighet. Jag har icke yrkat någonting annat än
att man må utesluta ett af Utsk. föreslaget uttryck, med hvilket
man vill peremloriskt tvinga hvarje stads församling, att uppgöra
lönekonvention, ehvad möjlighet dertill är för handen eller icke;
och jag skulle tro det vara föga klokt handiadt af en lagstiftande
församling, att ingå till K. M. med en begäran om utfärdandet
af föreskrifter, som sedermera icke kunna verkställas, hvarföre
jag fortsätter mitt yrkande, att, i fall Utskrs förslag antages,
ordet ”ovilkorligen” derifrån måtte uteslutas.
Hr von Hartmansdorff: Afven jag har hyst betänkligheter
vid bibehållandet af ordet ”ovilkorligen”, dä frågan om landtförsamlingarnes
skyldighet, att ingå konventioner här förevar.
Men jag underlät då, att härå fästa Ståndets uppmärksamhet, emedan
andra omständigheter förekommo, hvilka jag befarade skola
föranleda söndringar. Dessa betänkligheter, hvilka icke ansetts
vara af den vigt, att de afhållit PresteSt. från förslagets antagande,
synas mig dock på grund af Hr Printzenskölds yttrande, vara
af den beskaffenhet, att jag, lika med honom, tror ordet ”ovilkorligen'”
bör från förslaget utgå. Jag anhåller, att få fästa uppmärksamheten
något närmare på de omständigheter, hvilka flere
talare redan anfört mot fordran, att konventioner ovilkorligen
2 *
20
Den 12 Juli.
skola upprättas vid inträffande ledigheter. Då förekommer först,
att mången församling finnér sig belåten med nuvar. aflöningssätt,
och att en förändring härutinnan möjligen skulle föranleda
till missnöje. Sådant länder troligen icke till prestens fördel utan
måhända snarare till nedsättning af hans inkomster. Med förändringen
har man då endast tillskyndat honora förlust och församlingen
obelåtenhet. Man har då i dubbelt hänseende skadat.
Här är förut omförmäldt, huruledes personer i släder tillfälligtvis
flytta från den ena församligen till den andra. Men sådant beror
icke blott af tillfälliga omständigheter, utan äfven af personernas
godtfinnande att välja den församling, oberoende af boningsstället,
hvarest afgifterna till presterskapet falla sig lindrigast,
eller presten är mest omtyckt. Jag vill såsom exempel uppgifva alt en
person, kan under vissa förhållanden välja mellan 4 särskildta
församlingar. Om han t. ex. vore officer vid något af gardesregine,
kammarherre vid någoldera hofvet, och bosatt inom Storkyrkoförsamlingen
men född i Finland, så skulle han efter behag
kunna vara medlem af Gardes- Hof- Storkyrko- eller Finska
församlingen. Likaså kan det inträffa uti andra städer såsom i
Carlskrona, der det finnes en tysk församling, en amiralitetsförsamling
och en stadsförsamling. En officer vid flottan kan således
tillhöra, hvilkendera af dessa församlingar han behagar. När
följaktligen aflöningen beror af personalen och af dennes val mellan
församlingarne, samt det sålunda kan inträffa, alt, under en
tid, en större mängd inflyttar till en församlig, och under en annan
tid åter lill en annan, är det förenadt med särdeles svårigheter,
alt för en längre tid bestämma afgifternas belopp. Men
säger man, när Preste- och BorgareSlm, hvilka saken närmast
angår, antagit förslaget, sådant det är så bör väl R. o. Ad. äfven
antaga detsamma. Jag vill icke bidraga dertill, att R. o. Ad. i
flera omständigheter afviker från förslaget, eller att man i framtiden
skulle kunna anse R. o. Ad. såsom orsak dertill, att det
goda, som kunnat åsiadkoramas genom antagandet, uteblifvit. Men
ordet ”ovilkorligen” synes mig vara för strängt, hvarföre jag
hemställer, att med dess uteslutande, Ståndet ville för öfrigt antaga
PresteStis förslag.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Borttager man ordet:
”ovilkorligen”, så gör man denna punkt i betänk, temligen vattenaktig;
den torde då blifva nära nog utan verkan. Har man
ansett ordet: ”ovilkorligen”, böra bibehållas i de föregtde punkterne,
ser jag icke minsta skäl, hvarföre det uti den förevar, må
borttagas. När man på landet der 1681 års författning likväl
är gällande, funnit konventioner lämplige, månne det då icke vore
af vigt, att dylika konventioner skola ovilkorligen i städerne upprättas,
hvarest närmare föreskrifter i fråga om presternes lönevilkor
alldeles saknas? Borttages ur förslaget ordet: ”ovilkorligen”,
skola de hvilka förklarat sig nöjde med det nuvar, fria och vidsträckta
spelrummet i presternes aflöningssätt inom städerne, nog
finna utvägen att motverka den princip, hvilken Utsk. för sin del
Den 12 Juli.
21
funnit vara den enda antagliga. Jag tillstyrker således att, derest
Ståndet, såsom det hittills har velat synas, godkänner bemälde af
Utsk. antagna princip, Ståndet icke måtte bifalla borttagandet af
ett ord, som så väsendtligen inverkar på möjligheten att åstadkomma
ett i allmänhet tillfredsställande resultat.
Hvad åter angår tiden, för hvilken konventioner böra upprättas,
så äro möjligen 50 år nog mycket; men då det tillkommer församlingarna,
att föreslå den tid de kunna finna tjenlig, och 25 år,
som utgör det föreslagna minimum af lid, icke kan anses vara
en tidpunkt, hvarunder förhållanderne troligtvis kunna särdeles
förändras, hyser jag den önskan och det hopp, att jemväl i detta
hänseende Utslus betänk, måtte röna Ståndets bifall.
Beträffande åter Frih. Jakob Cederströms yttrande i fråga
om det mera eller mindre grundlagsenliga uti Ulsk:s förfarande,
så vill jag lika litet i detta som i andra fall, när frågan är om
grundlagstolkning, med Frilen inlåta mig i någon strid, emedan
erfarenheten visat, att vi icke förmå alt rubba hvarandras öfvertygelse.
Mig åtminstone har det varit klart, att grundlagen intet
hinder lägger för det gjorda förslaget. Pä grund af hvad jag ofvan
haft äran anföra, tillstyrkes vördsammast bifall å betänk, sådant
det nu är.
Hr von Hohenhausen: Jag förenar mig med Hr von Hartmansdorff
derutinnan, att ordet ”ovilkorligen” bör utgå icke af
det skäl, att konventioners uppgörande inom städerne är mindre
behöflig! än på landet, emedan jag är öfvertygad om motsatsen,
utan derföre, att saken är alldeles ny och om än såsom Frih.
Cederström, Cl. R. påstått, förslaget skulle blifva något vattenaktigt
är det likväl bättre, att hafva förslaget klart. Erfarenheten
har visat, alt genom de pä landet uppgjorda konventionerna, någon
orätt icke blifvit tillfogad församlingen eller dess pastor. Men
då några konventioner inom städerne icke varit träffade, och saken
genom sin nyhet, medför mångå svårigheter tror jag icke
att man bör gå våldsamt tillväga med dess införande. Jag är fullt
öfvertygad derom, att såväl preslerskapet som stadsboerne inse billigheten
af konventioner, men vid deras ingående möta flera svårigheter,
hvilka först mäste undanrödjas, och hvartill åter fordras
en längre tid än den, som kan vinnas vid nu först blifvande ledigheter
inom sladspreslerskapet. Jag anhåller att ordet ”ovilkorligen”
måtte utgå.
Hr Printzensköld: Jag har med förundran afhört, huruledes
Frih. Cederström, Cl. R. för bibehållandet af ordet ”ovilkorligen”
i nu föredragna punkt, anfört såsom skäl, alt R. o. Ad.
låtit samma ord qvarstå uti den punkt, som angick konventioner
inom landsförsamlingar. Frih:n som deltagit i handläggningen af
detta betänk., och sålunda känner författningarne, ang:de presträttigheter
och företrädesvis 1681 års författning, kan följaktligen
icke sakna kunskap derom, att presternes aflöning inom landsförsamlingarne
är till belopp och beskaffenhet bestämd, och alt vid
de konventioner, som å landet uppgöras, fråga icke är om annat
22
Dan 12 Juli.
än ett sammanförande af alla dessa afgifter och regleringen af
dem, så att man vet på förhand hvad man skall betala. Nu finnes
icke någon sådan författning för städerne, och hade Carl XI,
som var en man, den der genomdref hvad han ansåg nyttigt och
nödigt, funnit någon möjlighet, att stifta en lag för reglering af
presterskapets rättigheter inom städerne såsom Han i detta hänseende
gjorde för landet, så kan man hålla sig förvissad derom alt
en dylik lag icke hade uteblifvit. Men denne store Statsman insåg
omöjligheten af en dylik lagstiftning och Han lemnade den
derföre åsido. Hr von Hohenhausen har anmärkt, att man vid
införandet af dessa konventioner i städerne, bör söka ledning af
författningarne för landet; men kan det vara väl betänkt att, för
att utföra idéer, på sätt Frih. Cederström, Cl. R. yttrat, man skal!
uppoffra den sämja och enighet, som nu råder emellan stadsförsamlingarne
och deras presterskap? Bör man icke vid fråga om
införandet af nya förhållanden tillvägagå med den yttersta varsamhet
och låta tiden så småningom bortnöta de hinder som lägga
sig deremot? Lika litet man kan ögonblickligen omskapa en
stat, lika litet kan man ögonblickligen göra förhållanderne lika
inom stads- och landsförsamlingarne. Om man 1111 äfven borttager
ordet ”ovilkorligen”, är förslaget i sin uppställning så positivt,
att det i allt fall - uppfyller sitt ändamål. Man har derigenom
icke afvikit ifrån PresleSl:s önskan, alt vinna en bestämd
lönereglering inom städerne och den, som betänker saken, skall
jemväl lifligt hysa denna önskan; men derföre bör man väl icke
underlåta att, noga öfverväga, huruvida denna önskan kan verkställas
och, om så icke är förhållandet bjuder klokheten att heldre
låta saken falla.
Gr. Lagerbjelke: Några ledamöter af Ståndet hafva önskat,
att ordet ”ovilkorligen” skall ur förslaget borttagas. Jag anhåller,
att få fästa uppmärksamheten derpå, att om man borttager
ordet ”ovilkorligen”, så sker icke någon väsendtlig förändring
uti den föreslagna skrifvelsen, ty det står uti förslaget, kort före
ordet ovilkorligen, ”sednast”. Det är tydligt, att då förslaget innehåller,
att dessa konventioner skola uppgöras antingen och helst
under nuvar. kyrkoherdars tjenstetid, eller ock sednast och ovilkorligen
vid deras afgång, skola, antingen ordet ovilkorligen qvarstår
eller det uteslules, konventionerne upprättas under nuvar.
kyrkoherdars tjenstetid eller ock sednast vid deras afgång. För
den händelse, att Ståndet gillar deras mening, hvilka påyrka borttagandet
af ordet ovilkorligen tillstyrker jag ali orden ”sednast
ock” mätte jemväl utgå.
Häruti instämde Hr Printzensköld.
Frih. Cederström, Claes Rnd.: Jag har funnit Hr Printzenskölds
sednaste anförande särdeles lärorikt och upplysande; ty
detta hans yttrande visar bäst hvad vigt man bör lägga på användandet
af ordet: ”ovilkorligen”, emedan Hr Printzensköld sjelf
anmärkt, att om man hyser farhågor för möjligheten, att lillvä
-
Den 12 Juli.
23
gabringa konventioner, har raan, så vidt detta ord borttages, en
utväg att hindra dessa aflals uppgörande. Just delta vill jag förekomma;
men om man borttager ordet: ”ovilkorligen”, och blott
en enda ledamot linner svårigheter möta, kan han på sådant vis
motsätta sig hela den öfriga församlingens vilja uti ifrågavar. fall.
Gr. Lagerbjelkes sisla yttrande skulle, derest det vunne godkännande,
olyckligtvis ganska lätt leda dertill, ehuru det visserligen
ej lärer vara Hr Gr:s afsigt, alt uppställningen af den föreslagna
författningen blefve sådan alt dermed ingenting kunde uträttas.
Så mycket mindre kan jag tillerkänna Hr Gr:s åsyftade amendement
egenskapen af en nöjaktig förbättring; tvertom. Hvad vidare
angar denna genom ytterligare påspädning i vattenhalt ännu
mer förtunnade redaction och dess af Hr von Hohenhausen omförmälda
önskvärda klarhet i ordalagen, så, ehuru stort värde man
må sätta på besagde förtjenst, torde den ej böra så uteslutande
eflersträfvas, att man fördenskull uppoffrar alla andra, eljest också
efterslräfvansvärda egenskaper. Ehvad man alltså må anföra till
lofordande af den klarhet, en vattenhaltig redaction må äga, sä
lärer man väl få medgifva att egenskapen af styrka äger den åtminstone
icke.
Vidare önskar jag vid detta tillfälle beröra en af Hr von
Hartmansdorff under denna öfverläggning framställd anmärkn. nemi.
huruledes en och samma person lätteligen skulle kunna tillhöra
liera församlingar, ifall han t. ex. vore anställd såsom tjenstgörande
kammarherre hos H. M., officerare vid något af garnisonsreg:ne,
boende på Ladugårdslandet och husägare inom Storkyrkoförsamlingen
och kanske i ännu några flera. Månne det likväl
är att förmoda, att alla dessa eller dylika qvalificationer i allmänhet
förenas hos en person? Mig förefaller del, såsom skulle sådant
endast högst sällan kunna inträffa. Men man stiftar väl lagar
för vauliga förhållanden, men icke för dem, som höra till de
mest sällsynta undantagen. I alla fall uppstår intet grundadt
skäl härutinnan lill hinder derför, att ordet: ”ovilkorligen” må
såsom varande ingalunda likgiltigt, i författningen användas. Om
man deremot inginge på Gr. Lagerbjelkes förslag, så skulle jag
tro, att för saken ganska ringa vore vunnet. Men då det för öfrigt
blifvit upplyst, att Borgare- och PresleStm antagit Ulsk:s förslag,
hvilka Stånd, ulan att man i andra fall behöfver citera dem
såsom auktoriteter, obestridligen i delta fallet äga deu närmaste
kännedom om förhållandet. Deraf blifver för mig så mycket mera
skäl att ånyo vördsammast hemställa det äfven R. o. Ad. ville
antaga betänk, utan någon förändring.
Frih. Gederström, Jakob: Ehuru diskussionen blifvit uttänjd
utöfver behofvet, kan jag likväl icke underlåta, att ännu engång
begära ordet. I början af denna diskussion yttrade jag, att
Utsk. icke gjort sig reda för nuvar. föreskrifter och ehuru regleringen
af presträttigheternes utgörande inom städerne rätteligen
bör lillvägabringas, utan af ren okunnighet tillskapat ett tillstyrkande,
hvarmed de i annat fall icke kunnat framkomma. Nu
24
Den 12 Juli.
passar det sig så, att framfame Konungar bestämt, att behaglig
tids förlänings-spannmålen skulle indragas inom alla de pastorater der
pastor hade 100 tunnor spannmål, boställs-afkastningen derutinnan
inberäknad, hvarföre, och då uti den första författningen det icke
var bestämdt, alt pastor skulle hafva 180 l:r spannmål, anslogos
i stället för denne behaglig tids förlänings-spannmål 80 Unor
till pastor. Skulle nu presterskapets i städerne löneinkomster bestämmas
härefter, skulle presterskapet blifva ganska torftigt utrustade.
Jag kan lika litet föreställa mig, att någon stad icke
skulle kunna åstadkomma 180 tinor spannmål till pastor, lika litet
som jag tror meningen vara, att genom konventioner emellan pastorer
och församlingen, man vill tillskapa missnöjen och möjligen
ådraga menigheten bestraffningar för förbrytelser mot hvad
Konung och Ständer beslutat. Om nu en sådan författning som
den af Utsk. föreslagna, skulle antagas och Konungen med anledn.
deraf utfärda kungörelse om konventioners uppgörande inom städerne,
men deras innevånare icke vilja ingå sådana, utan åberopa
deras rättighet att gifva pastor efter nu öfligt sätt, skulle de
då för detta deras vägrande dömas efter 6 kap. Missg.balken. Jag
frågar om Utsk. gjort sig reda för innehållet af detta lagbud? Jag
afstyrker allt afseende å detta mindre väl betänkta förslag.
Hr Apollof, Carl Jakob: I detta ämne måste man göra
sig den frågan om konventioner äro nyttiga och önskvärde eller
om de icke äro det. Jag tror icke att tankarne kunna vara härom
delade. Den ifrågavar. förändringen måste vara önskvärd.
Dernäst kommer frågan, att om prester skola anställas, skola deras
löner bestämmas på det att de deraf må hafva sin utkomst.
Det är väl temmeligen lätt bestämdt hvad som erfordras för deras
utkomst. Skulle delta bestämmande, såsom någon sagt, medföra
olägenheter för den händelse att en stad efter detta bestämmande
tillvexer i förkofran eller förfaller så lärer väl icke sådant
kunna ske så hastigt, att det kan inträffa inom 25 år, om en konvention
afslutas för denna tid. Jag kan åtminstone icke erinra
mig, att något sådant inträffat. Om nu en stad, efter uppgjord
konvention, skulle i välstånd förkofra sig, följer deraf icke, att
presterskapets aflöning skall förhöjas. Presterskapet skall hafva
sin utkomst, men denna behöfver alldeles icke rättas efter stadens
högre eller mindre förmögenhet. Hvad nu angår frågan om sättet,
att utgöra presterskapets aflöning, så synes man här strida
mera af begär härtill än af böjelse alt finna det tälta. Jag kan
icke inse, hvarföre icke presterskapets aflöning likasom andra utskylder
skall utgå efter taxeringssummans belopp. Man skulle då
undvika eli mängd klagomål emellan presten och församlingsboerne.
Jag förenar mig med Frih. Cederström, Cl. R., att om ordet
”ovilkorligen” borttages, den föreslagna författningen blir helt
och hållet utan någon verkan, hvarföre jag anhåller, alt detta ord
må bibehållas.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad framställde H r
Gr. o. Landtm., att i afseende på nu förevar, mom. blifvit yr
-
Den 12 Juli.
25
kadt dels bifall, dels afslag, dels af Hr Printzensköld, med hvilken
Hr von Hartmansdorff förenat sig, att orden ”och ovilkorligen”
i Utskrs förslag skulle uteslutas, och slutligen af Gr. Lagerbjelke,
med hvilken sedermera Hr Printzensköld förenat sig, att
orden ”sednast och ovilkorligen” måtte ur Utsk:s förslag uteslutas.
Härvid tillkännagaf Hr von Hartmansdorff, att äfven
han instämde med Gr. Lagerbjelke, hvarefter Hr Landtm, yttrade,
att lill följe deraf endast vore fråga om antingen bifall eller
afslag å Ulsk:s förslag eller ock antagande af Gr. Lagerbjelkes
förslag, samt hemställde om R. o. Ad. bifölle hvad Utsk. i förevar.
mom. föreslagit.
Ropades ja och nej.
Hr Land tm. hemställde vidare om R. o. Ad. behagade bifalla
Ulsk:s förslag med den af Gr. Lagerbjelke föreslagna förändring.
Afven denna propos. besvarades med blandade ja och nej;
hvarpå Hr Landtm, framställde propos. till afslag å Ulsk:s
förslag.
Härvid ropades starka nej jemte åtskilliga ja; hvarefter Hr
Landtm, förnyade sin förut framställda propos. till bifall å
Utsk:s förslag med den af Gr. Lagerbjelke föreslagna förändring,
samt då härvid äter ropades ja och nej, förklarade det han trott
sig finna att ja nu varit öfvervägande.
Frih. Cederström, Claes Rud., begärde votering.
Frih. Cederström, Jakob: Då Frih. Cederström, C. R.,
begärt votering, förmodar jag att ja-propos:n kommer att innehålla
bifall till Utsk:s betänk, och Gr. Lagerbjelkes förslag nejpropos.
Af sådan anledn. får jag anhålla, att votering måtte anställas
om kontra-propos. och att afslag måtte blifva kontra-propos.
i st. f. Gr. Lagerbjelkes förslag.
I anledn. häraf uppsattes och justerades följande förslag till
voter:s-propos.:
Den som till conlra-propos. vid votering om den i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s betänk. N:o 96, punkten B, mom. 6 gjorda
hemställans bifallande med förändring, antager det förslag, att
nämnde hemställan bör bifallas utan förändring, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, antages till contra-propos. vid berörde votering den
mening, alt ifrågavar. hemställan bör afslås.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 20.
Nej — 5.
26
Den 12 Juli.
Sedan sålunda contra-propos:n blifvit bestämd, upplästes till
justering och godkändes följande votens-propos. i hufvudsaken:
Den som bifaller den i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s|betänk.
N:o 96, punkten B, mom. 6 gjorda hemställan med den förändring,
att de deri, efter orden: ”nuvar. kyrkoherdars och komministrars
tjenstetid eller ock”, förekommande orden : ”sednast och
ovilkorligen” uteslutas, voterar
ja?
den det ej vill, voterar
nej:
vinner nej, varder berörde hemställan utan förändring af R. o.
Ad. bifallen.
Sedan voteringen försiggått, befunuos rösterne hafva utfallit
med:
Ja — 12.
Nej — 16.
Hr Printzensköld reserverade sig emot det genom denna
votering fattade beslut.
7 och 8 momenterne.
Dessa mom:r blefvo af R. o. Ad. bifallne, efter af Hr Landtm,
meddelad upplysning att desamma voro af de öfrige RiksSl:n
godkände.
9 momentet.
Hr Gr. o. Landtm, upplyste, att Borgare- och BondeSl:n
bifallit detta morn., men att PresteSt. afslagit detsamma, enär
kändt var, att ärendet redan vore under handläggning och utredning
af vederbör, embetsmyndigheter och utgjorde föremål för
K. M:s nåd. uppmärksamhet.
Gr. Lagerbjelke: Uti berättelsen om detta måUhar Utsk.
helt och hållet förbisett den hufvudsakliga handling, som ligger
till grund för presterskapets beslut. K. M. har nemi. redan handlagt
målet, lill bevis hvarom jag åberopar K. M:s nåd. bref d.
27 Mars 1843 till konsistorium oell landsten i Wisby, samt K.
kammar-colhm, hvilket bref lyder sålunda:
”Carl Johan etc. etc. — — — — — — — —
Efter öfvervägande af allt, hvad sålunda förekommit, håfve
Vi icke pröfvat skäligt, att i det skick, hvaruti detta ärende sig
för närvar, befinner, lemna nådigt bifall till en sådan reglering
af kyrkoväsende! på Gottland, som ifrågasatt blifvit; men då Vi
anse vigtigt och af behofvet påkalladt, att Goltländska presterskapets
inkomster, som väl icke utgå, men skulle kunna utfordras
enligt den äldre konventionsstadgan af år 1648, hvilken icke är
för närvar, tider och förhållanden lämplig, bestämmas efter billiga
grunder, så att, å ena sidan, preslerskapet icke må sakna nödig
utkomst, och å den andra invånarne icke betungas med oska
-
Den 12 Juli.
27
liga afgifter, håfve Vi för godt funnit, i nåder anbefalla följande
förberedande åtgärder, hvilkas vidtagande erfordras innan någon
allmännare och definitif reglering af kyrkoväsende! på Gottland
kan komma i fråga, nemi.:
l:o Alt Vårt och Rikets kammar-colkm skall låta, enl. de
för orten gällande skattläggningsgrunder, upprätta förslag till det
kronotionde-belopp, hvarje hemman på Gottland borde utgöra,
med hvilket förslag, jemte tind. utlåt, i ämnet kammar-colkm
äger, alt, så fort sig göra låter, lill Oss inkomma;
2:o Alt Vår bekde på Gottland skall sammanträda distriktsvis
med ombud valda af församlingarne vid sockenstämmor och
af presterskapel genom konsistor ii försorg, samt upprätta förslag
till den terlial-tionde, så väl hvarje församling i det hela, jemförelsevis
lill andra församlingar på Gottland, som ock hvarje
hemman, i mån af dess godhet och afkastning, anses billigen
kunna till presterskapet utgöra; varande det församlingarne medgifvet,
att inom sig föreslå en annan fördelning emellan hemmanen,
af det tionde-belopp, som hela församlingen ansetts böra
utgöra; samt
3:o Alt förenämnde, af församlingarne och presterskapet valde
ombud, likaledes med Vår bekde till ordför., skola upprätta
förslag till en billig uppskattning af alla på Gottland befintliga
kyrkoherde- och kapellans-boställen, samt af den behållna inkomst,
som deraf kan påräknas; och äger Vår bekde, att med berättelse
om verkställigheten af de honom sålunda anbefallda åtgärder,
äfvensom med tind. utlåt, deröfver, till Oss, så skyndsamt sig
göra låter, inkomma.
Sedan samtlige ofvannämnde förberedande åtgärder blifvit
fullgjorde, vilje Vi ånyo taga detta ärende i öfvervägande, och
efter tillförlitligt utredda förhållanden, fatta Vårt nåd. beslut.
Hvilket allt Vi Eder till kännedom och und. efterrättelse
uti hvad på Eder åtgärd ankommer, härigenom meddele; befallande
etc.
Stockholms Slott den 27 Mars 1843.
CARL JOHAN.
C. J. Heurlin."
För den händelse Ståndet skulle vilja aflåta någon skrifvelse
i ämnet lill K. M., är det nödvändigt, alt vid densammas affattande,
lägga K. M.s ofvannämnde bref lill grund. Det går nemi.
icke an, att, såsom Utsk. föreslagit, uti skrifvelsen låta inflyta,
”att K. M. täckes besluta de ytterligare föreskrifter och ålgärder,
som kunna anses lämpliga”, enär K. M. redan fattat beslut om
de åtgärder, som K. M. funnit lämpliga. Skrifvelsen skulle således
på sin höjd endast kunna innefatta en R. St:s önskan, att K.
M. ville låta bringa delta mål till ett snart slut. Jag inser icke
något skäl, hvarföre en dylik skrifvelse bör aflåtas. Enär, enl.
hvad jag visat, ärendet är under tillgörande och embetsmyndigheterne
blifvit anbefallde alt inkomma med förslag i ämnet, synes
den föreslagna skrifvelsen likna ganska mycket, om jag så
28
Den 12 Juli.
må uttrycka mig, ett käx från R. St:s sida, hvarföre jag anhåller
att R. o. Ad. ville förena sig i PresteSt:s beslut.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Att Gr. Lagerbjelke kan
anse det nu upplästa K. brefvet såsom ett definitivt beslut, förefaller
mig högst besynnerligt. Så vidt jag kunnat fatta det, innehåller
det blott en befallning till vederbör, auktoriteter, att
utveckla frågan och vidtaga sådana åtgärder, som kunna förbereda
ett slut deri. Hvad annat önskade väl Utsi:., fast på ett något
annorlunda sätt, än just hvad Gr. Lagerbjelke uttryckt? Åtminstone
synes mig skillnaden ganska obetydlig. Det enda hvaruti
Gr. Lagerbjelke med något skäl gjort anmärkn., innefattas
deruti, alt reciten torde hafva bordt inflyta hvad K. M. enl. förenämnde
K. bref i saken vidgjort. Men med godkännande af
denna enda anmärkn., kan jag dock icke medgifva att relaterandet
af dessa åtgärder skulle hafva föranledt eller bordt föranleda
Utsk. till ett annat beslut, än hvari det slädnät. Då Gr. Lagerbjelke
behagat anse den föreslagna skrifvelsen såsom ett ”käx”
(Gr:n har sjelf valt detta uttryck, eljest skulle jag ej hafva begagnat
det) så och då, efter det den K. skrifvelsen ailäts, något
definitivt beslut icke följt, alldenstund ärendet ännu vid betänk:s
atlålande var och ännu är oafgjordt, synes det mig icke visa någon
öfverdrifven otålighet om R. St., efter så lång tids förlopp,
som förflutit efter Ständernes år 1834 gjorda und. framställning
i ämnet, skulle begära slut i frågan, icke heller tror jag det vara
obehörigt, om denna önskan framställes i alldeles enahanda ordalag,
dem man tilllförene begagnat; ty enl. min åsigt bör uppställningen
alltid från början vara väl afvägd, hvarefter, om framställningen
behöfver förnyas, samma ordalag lämpligen dervid begagnas.
Ty det kan ej vara skäl att R. St., för omväxlings skuld,
nyttja, vid olika riksdagar, olika ordalag, till uttryckande af en
och samma mening. Gr. Lagerbjelkes skäl kan jag således icke
tillerkänna någon giltighet vid detta tillfälle. Men då R. o. Ad.
vid ett föreg:de plenum uppskjutit ärendet, för att inhemta PresteSt:s
beslut i ämnet, och sådant visserligen icke, efter hvad jag
kan föreställa mig, lärer hafva skett i afsigt att endast göra en
vänskaplig demonstration, men sedermera vid besluten skilja sig
från det andra Ståndets; i hvilket fall artigheten vore ganska
tvifvelaktig; så vill jag, helst jag i flere punkter redan nödgats
motsätta mig alt man inginge på PresteSt:s beslut, men gerna
önskar att af förenämnde skäl sådant ej må med alla, eller alltför
många, undvikas, nu jemväl i betraktande af förevar, punktens
jemförelsevis mindre vigt, lemna det framställde yrkandet,
af sådane anledn:r, men af inga andra, för närvar, obestridt.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att få fästa den siste värde
talarens uppmärksamhet derpå, att jag aldrig sagt, att K. M.
fattat definitivt beslut i frågan, utan jag har endast yttrat, att
K. M. för frågans afgörande fattat vigtiga beslut. K. M.
har nemi. beslutat de åtgärder, som skola af embetsmyndigheterne
vidtagas för att bringa saken till slut. Detta skedde
Den 12 Juli.
29
år 1843, och det är således icke så lång tid tillbaka, då frågan
hos Regeringen handlades, som man af den siste värde talarens
yttrande äger anledn. alt tro, då den värde talaren omnämnt R.
St:s skrifvelse 1834. På grund häraf synes det mig orimligt,
om R. St. skulle ingå till K.. M. med und. skrifvelse och anhållan,
alt K. M. ville vidtaga de åtgärder, K. M. kan finna lämpliga,
då K. M. redan beslutat, hvilka föreskrifter skola i detta
fall anses lämpliga. Det kan således icke återstå annat, än ett
påskyndadt utförande af dessa föreskrifter, och vid sådant förhållande
är det väl mindre lämpligt, alt R. St. begära, att ytterligare
skall göras, hvad redan i ämnet blifvit vidgjort.
Hr von Hohenhausen: Sedan Frih. Cederström, Jakob,
förenat sig med Gr. Lagerbjelke, har jag icke något attihufvudsaken
orda, men anser mig dock böra bemärka, att det i betänk.
föreslagna misstag härrört deraf, att det K. brefvet af år
1843 sannolikt för Utsk. icke varit tillgängligt. Redan vid 1841
års riksdag ingingo R. St. d. 13 Febr. till K. M. med und. anhållan,
det K. M. ville besluta de ytterligare åtgärder, som kunde
vara lämpliga för att bringa ärendet till ett önskadt slut. Derefter
följde det af Gr. Lagerbjelke upplästa K. bref, deruti föreskrifna
åtgärder äro så långt ske kunnat vidtagne. Vid innevar.
riksdag hafva länets riksdagsmän af BondeSt. varit hos mig och
efterhört, huruvida den för några trakter och särskilta lägenheter
felande skattläggningen, enligt 1747 års metod, och undervisning
blifvit fulländad, uti hvilken pågående skattläggning något, ehuru
obetydligt, ännu finnes ofullbordadt. Jag anhåller om afslag å
betänk, och tillstyrker Ståndet att antaga PresteSt:s beslut.
Uppå härefter framställd propos. afslog R. o. Ad. hvad Utsk.
uti förevar, mom. tillstyrkt.
Punkten Litt. C, om upphörande af förhöjd ärsbercikning.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt denna i flere morna
fördelade punkt blifvit af Borgare- och BondeSt:n dels bifallen
dels lagd till handlingarne, men att PresleSt. uppskjutit afgörande
deraf tills frågan om det af StatsUtsk. tillstyrkta anslag åt elementar-läroverken
och den deraf beroende ersättningen för de
förhöjda tjensteåren blifvit afgjord.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes som bela punkten
icke behöfde uppskjutas; men för sammanhangets skull torde dock
vara bäst att så sker. Jag hemställer emedlertid om R. o. Ad.
icke ville instämma i PresteSt:s beslut, att dessa frågor finge hvila
intilldess att den föreg:de blifvit afgjord.
Hr Gr. o. Land tm. hemställde, om R. o. Ad., såsom Hr
von Hartmansdorff föreslagit, ansåge, att med pröfningen af ifrågavar.
punkt Litt. C, borde uppskjutas tills frågan om det af
StatsUtsk. tillstyrkta anslag åt elementar-läroverken och den deraf
beroende ersättningen för de förhöjda tjensteåren blefve afgjord.
Ropades ja.
30
Den 12 Juli.
Punkten Litt. D, om upphörande af rättighet för prestman,
att till folkskolelärare varda antagne, äfvensom om indragning
af vissa ecclesiastika befattningar.
l:sta momentet.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, upplyst, att samtlige de öfrige
RiksStm bifallit detta morn., blef detsamma äfven af R. o. Ad.
bifallet.
2 momentet.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt Borgare- och Bondesen
bifallit detta morn., men alt deremot PresteSt. afslagit Utsk:s
förslag, enär hvad Utsk. der tillstyrkt gjordes öfverflödigt genom
hvad K. M:s nåd. stadga om folkundervisningen i Riket af d. 18
Juni 1842, i 6 § 3 mom. och öfriga författningar om presterlig
årsberäkning såsom beroende af presterlig tjenst innehålla.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror del icke sakna goda skäl
att antaga Utsk:s förslag uti förevar, punkt. Del är i allmänhet skadligt,
alt antalet af prester ökas öfver behofvet för den presterliga
tjenstgöringen, och att, utom densamma tillåta någon presterlig
befordringsrätt. Att en prestman, derföre att han är folkskolelärare,
skall fä beräkna presterliga tjensteår, kan icke vara annat
än missbruk. Följden deraf skulle blifva, att om folkskolelärare,
beräkna presterliga tjensteår, när de äro prestvigde, skulle det
obefordrade presterskapets antal fördubblas och måhända än mera
ökas. Presterskapet utgör redan en i förhållande lill pastoraten
så talrik tjenstemanna-korps, att endast sen befordran kan
påräknas af dem, som ej hafva ökad årsberäkning. Annu mera
skulle befordran till pastorat fördröjas, om antalet af sökande fördubblades.
Sådant kan icke vara helsosamt utan endast föranleda
obelåtenhet och banans öfvergifvande af dem, hvilkas egenskaper
gifva dem anspråk på tidigare och bättre utkomst. Det är
dessutom oriktigt till sin grund, att låta någon annan än den,
som innehar presterlig tjenst, räkna tjensteår såsom prest. Vore
det rikligt att låta en folkskolelärare, sora är prest, räkna presterliga
tjensteår, ser jag icke hvarföre lärare i alla folkskolor ej
skulle tillerkännas samma rätt som lärarne vid elementarskolorna.
Jag tillstyrker bifall på Utsk:s förslag.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Instämmande i de af
Hr von Hartmansdorff yttrade åsigler, anhåller jag att R. o. Ad.
måtte bifalla detta betänk. De svårigheter, som måste uppkomma
för en vid folkskolan anställd lärare, alt på samma gäng bestrida
tjenstgöring i skolan och inom församlingen äro påtaglige ;
ty om han läser i skolan som bäst, och han vid ett sådant tillfälle
blir i sockenbud kallad: hvilkendera skyldigheten skall han
eftersätta, hvilkendera fullgöra? Med all aktning för PresteSt:s i
delta fall yttrade åsigt, hyser jag den öfvertygelse, att det vore
till PresteSt:s egen skada, att icke antaga Utsk:s förslag, hvilken
öfvertygelse delades af PresteSt:s egna ledamöter inom Utsk., hvar
-
Den 12 Juli.
31
före tle Sfven uppbjödo all förmåga att främja det beslut hvartill
Ulsk. kommit. Under hänvisande till de af Utsk. anförde motiver
vågar jag vördsamt tillstyrka bifall å betänk.
Hr von Hohenhausen: Det förekommer mig något svårt,
att strida både med Hr von Hartmansdorff och Frih. Cederström
i denna fråga, men jag har likväl icke dragit detta i betänkande,
enär man sagt, att den föreslagna åtgärden vore lill PresteSt:s
och församlingarnes egen fördel. Jag får likväl bekänna, att,
hvad åtminstone församlingarne beträffar, jag icke delar den öfvertygelsen,
att Utsk:s förslag är nyttigt, enär såsom allmänt kändt
är folkskolorne lill en början från seminarierne icke kunna påräkna
utexaminerade lärare. Vid sådant förhålllande tycktes det
vara billigt, alt, när sådant utan olägenhet kan ske, folkskolorne
må få använda preslmän. Det kan till och med inträffa att det
finnes kapellaner uti mindre församlingar, hvilka äro till den grad
litet sysselsatte af sin tjenstgöring att de ganska väl kunna förena
den med skollärare-befattningen och kan sådant ske till gagn
för församlingen och fördel för dessa preslmän, anser jag PresteSt.
hafva haft full anledn. för sitt beslut, i hvilket jag är villig
att instämma.
IIr von Hartmansdorff: Orsaken hvarföre man velat i
allmänhet borttaga den ökade tjensleårsberäkuingen, har varit, att
de, hvilka inträda på den preslerliga banan, icke skola hafva
samma nedslående utsigler som hitintills i fråga om befordran.
Om man nu borttager ökad tjenstårsberäkning för lärare vid elementarskolorna,
men bibehåller den för folkskolorna, så begär
man en ny orättvisa i st. f. en gammal. De, som inträda på
den presterliga banan blifva då mindre belåtna än förut, ty utsigterna
att en gång erhålla befordran varda derigenom mörkare,
alldenstund lärarne vid folkskolorne äro flere än vid elementarläroverken.
Vill man se PresteSt. utgöras af skickliga medlemmar;
sä bör man inrätta befordringslagarne så, att de skicklige
ej afskräckas från inträde i detta Stånd och ingå i andra verkningskretsar.
Enl. min tanke kan svårligen något vara menligare
för skickligheten bland presterskapet, än att på detsamma inympa
den stora mängden folkskolelärare. Här har blifvit sagdt,
att seminarierne ännu icke hunnit bilda erforderligt antal sådana.
Jag betviflar riktigheten af detta påstående; men om äfven så
skulle vara, lärer bristen snart varda afhulpen genom det betydliga
tillopp af seminaristen som under sednare tiderne visat sig.
För denna tillfälliga brist bör val icke någon förändring göras i
Utsk:s välgrundade betänk. Hvad åter angår komministrarne, så,
om de användas till lärare i folkskolorne, äro de inom församlingarne
redan anställde och behötliga prestmän, hvilka, i sådan
egenskap, åtnjuta tjensteårsberäkning. De göra följakteligen icke
någon skada åt det yngre presterskapet. Jag anhåller om bifall
å betänk.
Frih. Cederström, Claes hud.: Det torde vara nödvän
-
32
Den 12 Juli.
digt, att det låder harmoni och konseqvens emellan de stadganden
R. o. Ad. för deras del antaga. Den näst föreg:de punkten,
hvilken R. o. Ad. bifallit, lyder sålunda: ”1 fråga om stegrade
fordringar hos de theologiska fakulteterna vid rikets universiteter
på högre preslbildning och dermed ökade humoristiska och
theologiska kunskaper hos dem, hvilka uti predikoembetet inträda,
får Utsk. vördsamt tillstyrka R. St. att hos K. M. i und.
frambära den önskan, att K. M. efter vederbör, und. yttrande och
förslag, täcktes i nåder meddela de föreskrifter i detta ämne, som
af K. M. anses för ändamålet kunna lämpligen erfordras”. De
öfriga Stånden hafva äfven antagit denna punkt. Vöre det då
billigt, att, under det man åsyftar att höja presterskapets kunskapsmålt
och deraf beroende anseende, man skulle å andra sidan nedtrycka
deras förhoppningar om befordran, genom ett medgifvande
af ordination åt en så ganska talrik och så föga härtill befogad
klass, som folkskolelärarne? Jag åtminstone kan icke inse
någon billighet häri. Hr von Hartmansdorff har ganska riktigt
framställt olägenheterna deraf, att till stort, antal åstadkomma ett
ntfatiigt presterskap. Jag vill tillägga deri icke mindre olyckan,
alt dervid tillika få ett till stor del okunnigt presterskap. Jag
har vid ett föreg:de tillfälle icke gjort någon erinran och ej heller
haft någon att göra deremot, att den enkla tjensteårsberäkningen
bibehållits för lärare vid elementar-läroverken. Tvertom
anser jag sådant riktigt. Ty det bör befrämja kunskaper inom
preslerskapspersonalen. Men då det sålunda bör vara fråga om högre
kunskapsmått, såsom önskligt alt hos presterskapet bibehållas, så
frågas billigt, om detta högre kunskapsmått kan påräknas hos
folkskolelärare; på grund hvaraf fördelen af presterlig tjensteårsberäkning
skulle dem tillerkännas? Mig åtminstone synes deras
kunskapsförråd vara alltför inskränkt, för att skänka det anseende
som bör åtfölja ett allmänt presterligt embete. På dessa och
förut augifna skäl fortfar jag i min anhållan om bifall lill
betänk.
Hr von Hohenhausen: Mitt yttrande skall blifva ganska
kort och kan innefattas deruti, att Hr von Hartmansdorff och
Frih. Cederström skulle i alla delar hafva grundade anledmr till
farhåga, att det yngre presterskapet skulle ganska mycket i dess
befordringsrätt blifva förnärmade genom antagandet af folkskolelärare
till prester, så vida icke ordinationen tillhörde stiftsstyrelsen.
Det är ju biskoparne som tillse, att behofvet af prester
varder uppfyldt och sålunda har detta Stånd inom sitt eget sköte
tillfälle att bevaka dess rätt och bästa. Orsaken till den fordna
dubbla tjenstårsberäkningen, var, att med de obetydliga löner, som
vid läroverken funnos, kunna erhålla skickliga lärare och såsom
ersättning för den ringa lönen lemnades dem denna dubbla tjensteårsberäkning.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Hohenhausen har yttrat,
att biskoparne, hvilka ordinera prester, skulle kunna förhindra,
Den 12 Juli.
33
dra, att icke för många sådane blefve antagna. Såsom bevis på
motsatsen vill jag nämna, hvad som tilldragit sig i den vägen.
Vid 1829 och 1830 årens riksdag afgafs frän R. St. en und. skrifvelse
lill K. 51. med anhållan om fortfarande presterlig tjensteärsberäkning
för prestman, som anställdes till lärare vid vexelundervisnings-skola.
51en deremot gjorde PresteSt. und. föreställningar
af den vigt alt Konungen vägrade Sitt bifall. PresteSt:s lind.
skrifvelse i ämnet ansågs vara uppsatt af en viss biskop. När
jag sedermera blef stats-sekreterare, inköra till K. M. und. förslag
att folkskoleläraren i samma biskops prebende måtte erhålla
presterlig tjensteårsberäkning och detta förslag var af konsistorium
tillstyrkt.
Gr. Sparre, Erik: Med få ord skall jag förklara, att jag
är af den mening, alt man icke må förbjuda prester, alt befatta
sig med folkskolelärare-kallet. Jag anser det vara af högsta vigt,
alt dessa befattningar anförtros ät män, hvilka i främsta rummet
egna sig ål religionsvården. Jag har inom vissa orter haft
erfarenhet derutaf alt det icke varit nyttigt att skolelärare utgjorts
af personer, hvilka icke tillhört det presterliga kallet. Jag tror
derföre, att R. St. icke böra lägga hinder i vägen mot antagandet
af prester till dylika befattningar, i anledn. hvaraf jag anhåller
om afslag å betänk.
Jag vill blott tillägga, att om det någonsin är af vigt, att
religionen vårdas, sä är det i och för det unga släglets tillvext
och förkofran lill gudsfruktan.
Hr von Troil, Sam. Gust.: I motsats till den siste värde
talaren yrkar jag bifall på Utsk:s förslag. Min öfvertygelse
är, att om man vill hafva skicklige folkskolelärare bör man icke
ställa så till att i de paslorater der dessa lärares aflöning är nå
got
betydligare, densamma tillkomme det yngre preslerskapet.
Dessutom tillhör det presterne icke att, såsom skollärare, direkte
vaka öfver religionens framsteg inom skolan, utan såsom församlingens
själasörjare tillkommer det dem alt tillse, del lärjungarne
meddelas sådane lärdomar, som äro öfverensstämmande med
allas önskan.
Frih. Cederström, Glaes Rudolf: Den betänklighet, som
Gr. Sparre mot Utsk:s betänk, framställt, är den enda af verklig
betydenhet, och som förtjenar att allvarligen bemötas. Jag erkänner
också, att, då frågan inom Utsk. till behandling förevar,
såg jag den ur samma synpunkt, som nu Gr. Sparre; men det
var just PresleSt:s ledamöter inom Utsk., hvilka omvände mig
i detta afseende; ty de visade mig sä tydligt olägenheterne deraf,
alt prestman i någon mån skulle påräknas att blifva anställde
till folkskolelärare. Såsom Hr von Troil anmärkt, är det
kyrkoherden och de under honom till hans biträde anställde
tjenstemän, hvilka det tillkommer, att vaka öfver utvecklingen
och befrämjandet af. den sedliga och religiösa anda, som Gr.
7 II. 3
34
Den 12 Juli.
Sparre önskar malte inom församlingarne råda. Enär det alltså
redan är sörjdt för realiserandet af Gr. Sparres i nämnde afseende
yttrade berömvärda önskan, torde det ingalunda vara skäl
att, i enlighet med dess förslag, för samma ändamål onödigtvis
blottställa samhället och presterskapet för de stora olägenheter,
hvilka skola uppkomma genom eli dylikt förfogande. I det jag
sålunda uppriktigt erkänner och värderar det ädla syftemålet af
Hr Gr:ns framställning, nödgas jag bestrida dess tillämpande, i
den antydde rigtuingen uppå ifrågavar. punkt. Att densamma
malte af R. o. Ad. godkännas, är deremot min vördsamma tillstyrkan
och förhoppning.
Gr. Sparre: I anledn. af den siste värde talarens yttrande,
får jag nämna, att, om än PresleSt:s ledamöter inom Utsk. tillstyrkt
betänk., pluraliteteten likväl inom samma Stånd varit af annan
åsigt, enär de afslagit betänk., och med all aktning för de medlemmar,
som deltagit i Utsk:s beslut, fäster jag för min del mera afseende
på Ståndets i detta hänseende uttalade åsigter. Hvad åter angår
frågan, att presterne inom församlingarne skola vaka öfver religionsundervisningen
i allmänhet, så lemnar jag denna anmärkn. i sitt
värde. Jag tror likväl att der religionsläraren icke deltager i
undervisningen i skolorne sä vakar han icke med den ifver och
det nit, som om han lemnade undervisning i skolan. Hans medverkan
blir då helt annorlunda än om han sjelf meddelar undervisningen.
Då jag hört just de talare, hvilka yttrat sig för betänk.
, påstå, att folkundervisningen bör vara byggd på religiös
grund, och då jag har den öfvertygelse, att presten inom församlingen
äfven bör deltaga i religionsundervisningen inom skolan,
kan jag icke inse, hvarföre R. St. skulle vilja absolut hindra prester,
att jemväl vara folkskolelärare.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Instämmande i Gr. Sparres
sednaste yttrande, får jag förklara, det jag anser intet angelägnare,
än att befrämja religionsundervisningen och att, enl. min
åsigt, endast denna bör i skolan lemnäs. All annan undervisning
är öfverflödig och måhända skadlig. Att skollärare kunna
åstadkomma denna undervisning lika väl som en prestman, derom
lärer väl icke skäligen någon tvist kunna uppstå, ty icke kan
man med något skäl föreställa sig, att en prestman, som utom
skolan har så många olika befattningar inom församlingarna, skall
kunna med vederbörligt nit vaka öfver religionsundervisningen
uti skolan. Inom det pastorat jag bor, har man likväl åt adjunkten
inom församlingen uppdragit lärarebefattningen i skolan, hvilket
hitintills fortgått, utan att någon klagan deröfver försports,
men sådant kau icke utan olägenhet för skolan ske inom de församlingar,
der adjunkten jemväl skall sköta hela pastoralvården.
I alla fall synes mig föga skäl förefinnas för den farhåga, att
presterskapet skall öfverlastas med alla dessa skollärare, ty för att
kunna erhålla en sådan befattning erfordras en särskild examen
och för presterne en ännu svårare, hvilken sednare skollärareelever
icke gerna underkasta sig. Det beror dessutom på konsi
-
Den 12 Juli.
35
storium inom hvarje stift, att tillse, det icke flere adjunkter blifva
antagne, än sorn för pasloraterne är nödvändigt, och i alla täll
tror jag icke, att någon prestman vill åtaga sig skollärare-befattningarne
emot åtnjutande af endast de dertill anslagna obetydliga
lönerne.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar, att hvarken Gr.
Sparre eller Hr Rääf hafva med erforderlig uppmärksamhet genomläst
Utsk:s förslag, emedan deras betänkligheter i annat fall, tvifvelsutan
skolat häfvas. I betänk, heter det: ”att R. St. hos K.
M. i und. anhålla om de förhöjda tjensteårens upphörande och
stadgande af blott enkel meritårsberäkning; dock ali en sådan förändring
icke må vidtagas förr än R. St. blifva i tillfälle att åt
nämnde lärare anslå den lönetillökning, som för de olika tjenstegraderne,
af hvilka några måste, mera än de andre såsom blott
exspectantssysslor betraktas, må pröfvas skälig; med iakttagande
deraf, att så snart dessa löner kunna förökas, dåvar. innehafvare
af närande tjenster må höras och sig yttra, huruvida de äfven
vilja för sin tid de förhöjda löneförmånerne heldre antaga emot
åtnjutande af endast enkel årsberäkoing, eller om de, utan lönetillökning,
intill sin afgång, önska att bibehållas vid den högre
meritårsberäkning, som i redan innehafvande fullmakter kan vara
dem tillförsäkrad”. Den prestman, som icke innehar annan
befattning än alt endast på söndagar förrätta gudstjensten, har
således rättighet, att vara skollärare, och då är ju de värde talarnes
önskan uppfylld. Vidare har Utsk. föreslagit: ”att dupplikanter,
vikarier och extra ordinarier vid undervisningsverket aldrig
må tillåtas åtnjutande af förhöjd årsberäkniog annorlunda än
K. skolordningen i 3:dje sektm 4 cap. 7 § om dubbla år tillåter,
då ordinarie lärare åt vikarien afstår dess rätt till högre tjensteår”.
Utsk. har följaktligen icke velat medgifva, hvad jag äfven
anser skadligt, att presteriig befordran skall tillkomma skolmästare.
Jag anser det vara en stor orättvisa mot det studerade preslerskapel,
att sådan rättighet skall tillerkännas någon för befattningar,
hvartill så ringa kunskaper fordras att de kunna skötas
af qvinnor, afskedade krigsmän eller snart sagdt hvilken som
helst. Ar det väl skäligt att, för folkskolornas bättre skötsel på ett
eller annat ställe blottställa församlingarna i allmänhet för vådan
att blifva vanskötte, hvilket ofelbart skall inträffa, om presterskapet
varder i förhållande till församlingarnas behof så ökadt, alt
duglige personer derigenom afskräckas från presteriig tjenst. Man
har sagt, att PresleSt. sjelfva tillstyrkt den dubbla tjenstårsberäkningens
afskaffande. Ingalunda. Dess fleste medlemmar
hafva just genom den ökade tjenstårsberäkningen sjelfve kommit
till sina lönande embeten. Lekmän och komministrar hafva förnämligast
yrkat den högre tjenstårsberäkningens afskaffande, på
det att nödig uppmuntran må lemnäs det lägre preslerskapet,
adjunkter och komministrar, samt att Ståndet må derigenom
3 *
36
Den 12 Juli.
komma att utgöras af personer, som känna pastoralvården, innan
de deri inträda.
Gr. Sparre: I anledn. af den siste värde talarens yttrande
får jag nämna, att jag icke plägar yttra mig i ämnen med mindre
än jag för mig redogjordt, hvarom fråga är, och jag har uti
förevar, fall kunnat så mycket mindre göra det, som jag helt nyligen
samtalat i ämnet med den värde talaren. Hvad åter angår
sjelfva saken, så hemställer jag, huru mänga prestman finnas, hvilkas
befattningar hufvudsakligen bestå i annat än gudsljenstens
förrättande å sön- och helgdagar. Adjunkter och komministrar
hafva likasom paslorerne åliggandet, att utom gudstjensten äfven
förrätta andra presterliga befattningar såsom att kyrkotaga qvinnor
och dylikt. Sådana personer vill man nu förhindra att vara
skollärare. För mången komminister med små inkomster skulle
skollärarelönen vara en ganska kärkommen tillökning i de knappa
inkomsterne, och många komministrar linnas, hvilka önska sig
denna tillökning. Hvarföre skall det vara förbjudet, alt antaga
prestman till skollärare? Jo! säger den siste värde talaren, derföre
att den vore icke värdig att beräkna presterliga tjenstår,
som sysselsätter sig med den ringa befattningen alt vara folkskolelärare.
Ar denna befattning ringa? Jag anser denna befattning
såsom den ädlaste och den skönaste, med ett ord, jag vet
icke någof kall så skönt som religionslärarens. Det är hos ungdomen
religionens sanningar isynnerhet skall inplantas och, derest
likgiltighet för dessa sanningar hos de unga sinnena fått insteg,
blifva alla prestmäns åtgörande för att häfva denna likgiltighet
förgäfves. Jag anser af största vigt, att det föreslagna stadgandet
icke må antagas och jag yrkar afslag derå, just derföre,
att det Stånd, hvaruti desse folkskolelärare komma alt inrymmas,
afslagit betänk., och då R. o. Ad. förut biträdt detta Stånds beslut,
kan jag icke inse någon orsak, hvarföre R. o. Ad. icke
skulle instämma med PresteSt. i en fråga, då det kan lända samma
Stånd till någon förmän.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare har här yttrat sig om
den förhöjda tjenstårsberäkningen. Jag skulle likväl tro, alt detta
icke hör till denna fråga och mig vetlerligen har det aldrig varit
medgifvel. att folkskolelärare skola erhålla någon förhöjd utan endast
enkel tjenstårsberäkning. Frågan är, huruvida en prestman
får vara folkskolelärare. Man har allestädes kommit öfverens
derom, att skolan i allmänhet och folkskolan i synnerhet böra
hvila på religiös grund. Kan det då vara lämpligt, att, genom
ett stadgande som det ifråggvar., förbjuda en prest, att sysselsätta
sig med folkskolelärare-befattningen? Kan det vara lämpligt, att
sålunda skilja skolan från kyrkan? Om folkskolelärare-befattningarna
äro så förmånliga, att en prest vill egna sig deråt och dä
man vill att folkskolan skall hvila pä en religiös grund, är det
väl då rimligt att införa ett stadgande, hvarigenom prestmän förbjudas
alt emottaga dylika befattningar endast derföre att de äro
prester. Ett sådant tillgörande kan omöjligen vara konseqvent.
Den 12 Juli.
37
Men, säger man, ett dylikt stadgande är helt och hållet nödvändigt
för PresteSt:s upprätthållande. Häremot tillåter jag mig den
invändning, alt ett annat förhållande vore, om man stadgade, alt
alla folkskolelärare skola vara prester. Då likväl sådant nu icke
varit i fråga, ulan endast att medgifva prester, att få emottaga
skollärare-befattningar, synes det mig mindre välbetänkt, att framkasta
dylika satser, hvarigenom prestmän uteslutas från dessa befattningar.
Dessa platser äro i allmänhet icke så lockande, alt jag
för min del kan inse någon fara att genom tillträdet till dem
många komma alt inlockas på den presterliga hanan. Folkskolelärare-befattningar
ligga dessutom de presterliga ganska nära, såsom
hufvudsakligast afseende barns undervisning i kristendomen,
och dä man vill, att folkskolan skall hvila på kristlig grund, kan
det då vara något förnärmande för PresteSt., att den, som sysselsätter
sig med en befattning så nära liggande den presterliga,
äfven får räkna presterliga tjenstår. Många andra befattningar
finnas, hvilka räkna tjenstår, t. ex. domkyrkosyssloman, li vil kas
befattningar äro helt och hållet ekonomiska och äro vida skiljda
från de presterliga.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Om man än aldrig så
fullkomligt erkänner den aktningsvärda åsyftan, som motsidans
talare låtit i deras anföranden framlysa, är det väl ändå nödvändigt
att tillse, det skolans och kyrkans angelägenheter icke blifva
missvårdade. Ar det väl möjligt, alt man uti folkskolelärare,
hvilkas befattningar äro vida underordnade de egentligt presterliga,
kan för en framtid i allmänhet påräkna skickliga kyrkoherdar?
Tror man alltså verkligen, att dessa skollärare-befattningar,
ehuru aktningsvärda de än i sin ringhet må vara, äro så beskaffade,
att de göra deras innehafvare tjenlige eller lämplige till
kyrkoherdar? Anser man dä den simpla innanläsningen, de enklaste
läxor, i en folkskola, kunna rimligen antagas bereda hos läraren
full kännedom om själasörjarens och församlingsföreståndarens
många och vidsträckta åligganden? Jag kan åtminstone icke
inse något skäl till en sådan förmodan.
Gr. Lagerbjelke har behagat anställa en jemförelse emellan
domkyrkosyssloman och folkskolelärare, samt påstått, alt de förre
slå prestmännen icke så nära som de sednare. Men om så än
vore förhållandet, hvarom jag torde fä bespara mig att fälla eli;
afgörande omdöme, torde Gr:n likväl medgifva, alt skillnaden i
ett annat afseende dem emellan är ganska väsendtlig, hvadan
jemförelsen blifver mindre tillämplig; tydå mani fråga om sysslomännen
endast har alt tälla med en inom hvarje stift, hvaremot
skollärarne äro till antalet lika med socknarnes inom hela landet,
så torde inses huru högst ojemnt utsigterne härvid visa sig. Jag
anser således det valda exemplet icke vara adaeqvat. Det faktiska
och säkra är, att utmärkt nitiske och aktade kyrkoherdar utgått
från bemälde sysslomäns klass; det bevisar väl något mera, än
att så blott kunde möjligen ske, hvilket med folkskolelärare synes
mig så ganska problematiskt.
38
Den 12 Juli.
Hvad åter angår en värd talares yttrande, att tilloppet af
folkskolelärare, såsom sökande till dylika befattningar, icke skulle
blifva synnerligen stort, så motsäges detta påstående, inför mitt
enskilda omdöme, af min egen erfarenhet, enär vid de skollärarebeställningar,
hvars tillsättande jag bevittnat, del icke varit någon
brist på sökande; utan fastmera hafva till en enda plats, 7
eller 8 personer anmält sig, hvilka hvar för sig visat sig anlaglige
till den sökte befattningen. Jag förnyar på alla dessa skäl
min anhållan om bifall till betänk.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Sparre har sagt, att prester
sällan hade andra förrättningar än att predika och fullgöra öfriga
på sön- och helgedagar förefallande förrättningar, alt en folk
skolelärare,
som vore prest, följaktligen vore nära lika oförhindrad
som någon annan att förrätta barndop och kyrkotagning m.
m. som till prestens kall hörer. Detta påstående är något öfverdrifvet.
Förslaget åsyftar endast att förekomma sammanblandning
af sådana befattningar, som ulöfvas på söcknedagar; men kyrkotagningar
och barndop ske vanligen om söndagen, då skolan är
sluten och hennes vård icke hindras. Gr. Lagerbjelke har sagt,
det han icke hade sig bekant, att folkskolelärare hafva dubbel
tjenstårsberäkning. Det är ej regeln; men händer ofta att de
åtnjuta sådan förmån. Såsom ledamot i en skoldirektion har jag
icke kunnat hindra, att pluraliteten tillstyrkte ökad tjenstårsberäkning
ål läraren, och hon blef honom i nåder förunnad.
Högre tjenstårsberäkning har ansetts för dem, likasom för lönerne
vid elementarläroverken utgöra en tillökning i aflöningen, eller
en ersättning för hennes otillräcklighet. Men godtgörelsen sker
på bekostnad af det i församlingen tjenande presterskapet. Detta
förfaringssätt liknar alltför mycket det kalholska bruket att låta
den ene beräkna sig lill gagn en annans goda verk och gerningar.
Mina motståndare hafva en förträfflig utgångspunkt, på
hvilken de ställa hela frågan. De tala nemi. för religionens bästa.
Jag tror mig föra enahanda talan, men jag har icke lika
lätt som de alt argumentera, emedan jag går ut från den trånga
och de från den breda vägen. Lika med Frih. Cederström tror
jag, att man icke bör nedsätta prestembetet derigenom, att man
föranleder personer, hvilka icke hafva någon högre kallelse eller
förmåga, att likväl blifva prester. Derigenom får man ett pre
sterskap,
liknande de Ryska poperne, d. v. s. att man genom en
sup kan linna sig med presteu. Komma vi derhän, så är svenska
kyrkan i fara. Jag tror, att de, som nu tala sä mycket för
skolans bästa och religionens vård komma alt af misstag förhålla
sig såsom den, hvilken af kärlek lill sitt barn, klämmer ihjäl det
i st. för alt blott omfamna det.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att få besvara den siste
värde talaren. Jag kan icke förstå, att någon person blir prest
endast för att undfå en folkskolelärare-befattning, och icke eller
tror jag att, om prester tillåtas att vara skollärare, deras inkomster
blifva så särdeles öfverdrifna, hvarigenom presterskapet kun
-
Den 12 Juli.
39
de komma i fara, att öfverhopas med dylika skollärare. Sådant
skulle möjligen inträffa, om dessa lärare-befattningar åtföljdes af
ökad tjenstårsberäkning, men då så icke är förhållandet, synes
det mig föga troligt, alt presterskapct bar i den vägen något alt
befara. Det man nu önskar, är endast, att, der sådant lämpligen
kan ske, prester jemväl få innehafva skollärare-befattningar.
Hr von Troil: Kyrkans skiljande från skolan har länge
varit en allmän och, som mig synes, ganska rättvis önskan. För
min del vill jag, så mycket som möjligt, dertill bidraga, helst
som jag är fullkomligt öfvertygad derom, alt det nuvar. stadgandet
skall alstra odugliga prester och odugliga skollärare, och jag
anhåller derföre om bifall till betänk.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Jag skall icke återupprepa,
hvad jag förut yttrat, men kan omöjligen, i anledn. af Hr
von Troils sednaste anförande, underlåta att förklara, att jag ingalunda
önskar kyrkans och skolans skiljande frän hvarandra, utan
tverlom är af den fasta öfvertygelse, att ett samband emellan dem
fortfarande bör finnas, dock med vilkor, alt detta samband må
vara sålunda organiseradt, att det icke förstörer både den ena
och den andra, till men för begge deras framtida välfärd.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
Utsk:s i detta mom. afgifna förslag, ropades starka nej, blandade
med ja; hvarefter Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
afslå samma förslag, samt då denna propos. besvarades med
starka ja jemte åtskilliga nej, förklarade det han trott sig finna,
alt härvid ja öfverrösta! nej.
Frih. Cederström, Claes Rud., begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande votertspropos.
:
Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s tillstyrkande i
2 mom. af punkten D, betänk. N:o 96, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, varder berörde tillstyrkande af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 6.
Nej - 7.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer huruvida det är
lämpligt, att, när R. o. Ad. för närvar, utgöras endast af 12 ledamöter
och klockan redan är öfver 3, öfverläggningen forlsätles.
Hr von Troil: Ehuru jag måste medgifva, att Ståndet nu
är ganska fåtaligt församladt, anhåller jag likväl att R. o. Ad.
mätte fortsätta öfverläggningen till dess att betänk, blifvit genomgånget.
Vi hafva dels pratat och dels voterat bort en hel för
-
40
Den 12 Juli.
middag, utan att hinna till slut med detta betänk., och då flera
vigtiga mål återstå på listan, önskar jag, att öfverläggningen icke
må slutas förr än hela betänk, blifvit afgjordt.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Då bland de återstående
punkterue i betänk, flere äro af synnerlig vigt, och liden nu
långt framskridit, förenar jag mig uti Hr von Hartmansdorffs
framställning. Hvad åter angår Hr von Troils yttrande, att vi
nemi. skulle hafva ”pratat och voterat bort” förmiddagen, så fårjag
erkänna att jag med verklig förundran förnummit ett sådant
yttrandes afgifvande bland oss. Jag har trott det utgöra en pligt
att försvara och söka befrämja hvad man anser vara rätt och
gagneligt; likasom jag icke heller tvekat att begagna den lagliga utvägen
att, genom votering, i tvifvelakliga fall, anlita det sätt till
utrönande af Ståndets tanka, som är af Riksd.ordn. medgifven.
Så mycket mera var en sådan förebråelse oväntad att afhöras från
en ledamots sida, sedan han sjelf tagit del i öfverläggningen, och
alltså lika med de andre, som sig öfver ämnena yttrat, mätte vara
medvetande deraf, att man yttrar sig, ej för att onödigtvis förhala
tiden, utan för att göra sin, i bästa afsigt och efter noggrannt
öfvervägande fattade mening efter förmåga gällande; hvilket
icke borde billigtvis läggas någon lill last eller honom offentligen
såsom fel förevitas.
Häruti instämde Gr. Sparre.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad., på det tiden
måtte i möjligaste måtto blifva begagnad, ansåge lämpligt, att
betänk, genomginges lills någon punkt förekomme, hvaremot, någon
ledamot ville göra anmärkn., och pröfningen af återstående
delen af betänk, i sådant fall uppsköles till nästa plenum, men,
derest ingen ytterligare anmärkn. blefve gjord, nu finge fulländas.
Ropades ja.
3:dje momentet.
Efter af Hr Gr. o. Landtm, meddelad upplysning altsamtliga
de öfriga RiksSttn bifallit delta morn., blef detsamma jemväl
af R. o. Ad. bifallet.
Sedan härefter 4:de mom. blifvit uppläst, anmälde sig Gr.
Lagerbjelke till afgifvande af anmärkn. deremot, hvarpå äfven
Frih. Cederström anmälde sig till besvarande af den anmärkn.
Gr. Lagerbjelke förmält sig vilja framställa.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han i anledn. häraf och
ehuru haus mening varit, att den som hade någon anmärkn. att
göra, skulle dertill anmäla sig före föredragningen af den punkt,
hvarpå anmärkmn hade afseende, finge hemställa om R. o. Ad.
behagade till nästa plenum uppskjuta pröfningen af återstående
delen af Allm. Desv.- o. Ekon.(Itsk:s betänk. N:o 90.
Ropades ja.
Den 12 Juli.
41
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
mern. och utlåtm, nemi. från
Constitutions-Utskottet:
N:o 23, med förslag till ändringar och tillägg uti 11 mom.
1 § Tryckfrihets-förordnm, rör:de allemnande af exemplar af tryckpressens
alster till åtskilliga embetsverk och allmänna bibliotheker;
N:o
24, i anledn. af BondeSt:s återremiss å mern. N:o 16,
rör:de åtskilliga Bevilln.Utsk:s åligganden och å mom. lN:o 18,
ang:de sammansatta Utsk.;
N:o 25, med utlåt, i anledn. af återremisserne å mern. N:o
19, angale tiden för motioners afgifvande;
N:o 26, i anledn. af 3:ne Stånds återremiss å mern. N:o
17,
Stats-U tskottet:
N:o 238, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
194, ang:de ifrågaställde extra statsanslag till föremål tillhörande
civil-departementets handläggning;
Bevilln.-Utskottet:
N:o 23, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut, ang:de tullbevillningen;
Banko-Utskottet:
N:o
67, i anledn. af Hofkirnrgen G. Herberts ansökning om
eftergift af öfveränta å ett af källarmästaren A. O. Nicodemi i
bankodiskonten upptaget lån;
N:o 68, ang:de förrättad revission af bankodiskontverkets
räkenskaper och förvaltning för år 1847;
N:o 69, med hemställan att en gratifikation måtte få utanordnas
till vaktmästarne vid bankodiskontverket; samt
N:o 70, angale en verkställd omröstning.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. J till 4 e. m.
In fidem prolocolli,
Albert Munck.
Thorstlagen den 13 Juli 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 14 sisth Juni e. m. samt d. 15
i samma månad.
42
Den 13 Jul i.
Fortsattes pröfningen af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s betänk.
N:o 96, i anledn. af väckte frågor om förändrad reglering af
presterskapets löningssätt, om prestboställenas utarrenderande, om
delning af de större pastoraten, om indragning af åtskilliga ecclesiastika
beställningar, om upphörande af förhöjd årsberäkning, om
förändrade bestämmelser i afseende på adjunkters missivering och
lönevilkor, om klockares och kyrkovaktares löner m. fl. sammanhang
härmed ägande ämnen.
Punkten litt. D, om upphörande af rättighet för prestman,
att till folkskolelarare hädanefter varda antagne, äfvensom
om indragning af vissa ecclesiastika beställningar.
4:de momentet.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att detta mom. blifvit af
de 3 öfriga Stånden bifallet.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Emot dennu ifrågavar. punkten
har jag visserligen ingenting att i sak anmärka, men skall
likväl anhålla att någon af Utsk:s ledamöter behagade upplysa på
hvad grund Etsk. har fattat sitt beslut i denna punkt. Riksd.-  Oidn. innehåller nemi. i 37 §: ”att intet Utsk., Const.- och
BankoUtsk:n allena undantagne, vare berattigadt att väcka förslager,
utan endast inkomma med utarbetade utlåt:n öfver motioner.”
Nu är visserligen en motion väckt af prosten Setterblad att bataljons-predikanter
skola indragas, men dermed står, så vidt jag
kan finna, icke i något sammanhang att till bataljons-predikanter
vid indelta armén skall utsträckas en skyldighet, som nu endast
åligger reg:ts-pastorerne. Dessa saker äro alldeles främmande för
hvarandra, och såvida icke Utsk. haft något annat att stödja sitt
yttrande på än ofvannämnde motion, så förstår jag icke huru man
kan tro sig kunna grundlagsenligen bifalla förslaget, hvarföre jag
nödgas anhålla om afslag, så vida icke någou af Utsk:s ledamöter
kan undanrödja denna betänklighet.
O
Frih. Cederström, Claé’s Rud.: A sidan 2 i Utsk:s betänk.
finnes i korthet redogjordt för motionen, som bland annat
innehåller ”att regements-paslors- och bataljons-predikanls-beställningarne
vid landtregementen måtte upphöra, helst, i fredstid,
ortens presterskap kunde betjena armén, samt under krig, behöfliga
unga prester torde kunna förordnas att hären åtfölja”. På
grund af de invändningar, man inom Ekon.Utsk. framställt emot
förslaget i berörde dess syftning, har Utsk. icke ansett sig kunna
tillstyrka bifall till motionen i den omfattning, hvarutinnan densamma
blifvit ursprungligen afgifven; men motionären har i sitt
förslag jemväl uttryckt den önskan att regements-pastors- och
bataljons-predikants-beställningarue, ”såsom varande af samma beskaffenhet,
måtte dela samma öde”. Det är fian denna önskan,
som Utsk. hemtat sin, alltså ingalunda sjelftagna, befogenhet att
göra ett förslag i den rigtning som förefinnes hos det nu framlagda.
Vid genomläsning af § 34 i Riksd.Ordnm, hvilken handlar
om Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s åligganden, synes man, efter
Den 13 Juli.
43
min uppfattning af de deruti förekommande ordalag, att ”Utsk. skall
i anledn. af i Stånden väckta frågor, anmärka brister i de allmänna
hushålloingsanstalterne och förändringar deruti föreslå” o.
s. v. i sjelfva dessa ordalag, tillämpade på förevar, fråga, tillräckligen
finna grund för det tillgörande, som Ulsk. iakttagit. I det
jag alltså delar dess öfvertygelse att härvid ej hafva öfverskrida
gränsen för Utsk:s lagenliga verksamhet, torde mig tillåtas att,
hälst Gr. Lagerbjelke vid detta tillfälle, fästade sig endast vid en
förmodad brist i formett hänseende, har lemnat sjelfva saken obestridd,
hvilken jemväl af tre Stånd blifvit godkänd, få vördsamt
afgifva den hemställan att, som liden icke torde lämpligen böra
upptagas med någon vidare diskussion om denna punkt, hvarvid
motiverne å Utsk:s sida i dess memorial finnas uppgifne uppå ett
som jag hoppas och tror giltigt sätt, II. o. Ad. behagade lemna
bifall till förslaget.
Gr. Lagerbjelke: De upplysningar Frih. Cederström här
lemnat tyckas mig icke upphäfva tvifvelsmålen emot laglighelen
af Ekon.Utskts förfarande. Det har endast varit föreslaget af prosten
Setterblad att reg:s-pastors- och bataljons-predikants-beställningar
skulle indragas. I st. f. att behandla denna fråga med
lill- eller afstyrkande eller med föreslående af någon modifikation
deraf har Utsk. nu föreslagit att den skyldighet som åligger regttspastorerna
att tjenstgöra i församlingarne skall utsträckas till bataljonspredikanter.
I hvad sammanhang delta står med ifrågavar.
indragning är åtminstone för mig obegripligt, och då Frih. Cederström
icke kunnat uppgifva något stadgande i gundlagen, som
berättigar Ulsk. till ett sådant förfarande som Utsk. i denna fråga
iakttagit, så får jag för min del hålla mig till den 37 §:s i
Riksd.Ordn. tydliga innehåll att intet Utsk. Const:s- och BankoUtsk:n
allena undantagne, vare berättigadt att väcka motioner,
hvarföre jag fortfarande anser delta förslag icke vara med grundlagen
öfverensstämmande.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. det förevar.
4 mom:t af punkten Litt. D.
5 momentet.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Borgare- och BondeSt:n
bifallit detta morn., men PresteSt. afslagit detsamma, såsom
vidrönde mera speciela förhållanden i ett och annat stift, hvilka
kunde regleras af locala myndigheterne och när så påfordras K.
M:s nåd. pröfning underställas.
Gr. Lagerbjelke: Det talas visserligen mycket i motiverna
till detta förslag om det tjenande presterskapets rätt, men
deremot tyckes man hafva alldeles förbisett församlingarnes rätt.
Hufvudsaken i denna fråga är enligt milt förmenande alla statens
innevånares rätt att få en god själavård. Om nu genom
dessa capell- och bruks-predikanter tillfälle yppas att få en bättre
själavård för aflägse boende menigheter, så tycker jag att det vore
synd alt inskränka detta tillfälle, derigenom att man föreskrifver
44
Den 13 Juli.
alt dessa tjenstebefatlningar skola vara permanenta. Om nu de
som underhålla dessa predikanter funne det betänkligt att för alltid
åtaga sig detta och göra tjensterna permanenta, onder det de
gärna aflöna den nuvar. innehafvaren, så tror jag att det vöre
nästan långt gånget i nit för det. tjenande presterskapets sä kallade
rätt alt afskaffa dessa tjenster, och då dessutom det Stånd,
hvilket saken närmast rörer, har antagit ett motsatt förslag i detta
fall, sä anhåller jag att R. o. Ad. ville sig med dem förena.
Frih. Cederström: Gr. Lagerbjelke synes vid denna punkt
hafva i sjelfva verket begått ett ofrivilligt misstag, då han trott
det endast hafva varit det tjenande presterskapets rätt, som härvid
åsyftas. Det är minst sagt lika mycket församlingarnes fördelar
som i detta mål varit afsedda. Har icke Utsk. förklarat i
hvad mån det vore önskvärdt all sådana platser, som de här omtalade,
måtte blifva permanenta? Har icke Utsk. vidare uttalat
sin önskan att sådana åtgärder måtte vidtagas, hvarigenom förberörde
egenskap med dessa tjenster må varda förenad? Orsaken
hvarföre det synes mig vara alldeles gifvet att det är lika mycket
församlingarnes gagn, som det tjenande presterskapets, som
man i denna punkt bemödat sig att iakttaga, ligger tydligen deruti,
att, till en tjenslbefattuiug af permanent egenskap, torde säkerligen
kunna påräknas sökande af mera förtjenst, insigter och
duglighet, än som kan begäras när platsen är till sin framtida
varaktighet obestämd och vacklande. Jag hör visserligen att det
Högv. PresteSt. funnit för godt att icke bifalla denna punkt. Men
hvad jag från början i sådant hänseende förklarat, måste jag äfven
nu vidhålla, nemi. att, ehuruväl jag kan finna mig vid att i
manga fall rälta mig efter PresteSt:s beslut i mål, som röra dess
egna löneinkomsters reglerande; så kan jag dock omöjligt antaga
och erkänna såsom en regel utan undantag, att för det PresteSt,
i dessa ämnen vidtagit ett beslut pä ett eller annat sätt, R. o.
Ad. derföre skulle föranlåtas af blott denna omständighet att utan
vidare pröfning stanna i enahanda beslut. Att i den vidsträckthet
som motionären begärdt, förorda motionon, det har Utsk. i
min tanka visligen afhållit sig ifrån; hvaremot den medelväg, som
Utsk. valt, synes mig förena allt hvad försigtighet och omtanka
i detta hänseende kunna kräfva, i det man, utan brådstörtande,
sökt med saktmod närma sig ett önskadt mål, åsyftande ej mindre
menighetens båtnad, än presterskapets anseende och utkomst,
hvilka beggedera sidornes intressen ömsesidigt måste äga på hvar
andra
ett oförnekligt inflytande; och vågar jag således i denna
afsigt vördsamt anhålla om bifall pä förevar, punkt.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Det synes mig att Gr. Lagerbjelke
med fullt skäl anfört att de i denna punkt åberopade befattningar
äro af den natur att de icke gerna kunna blifva permanenta,
emedan det kan hända att det icke alltid är möjligt att
åstadkomma och äfven är otillbörligt att belasta stället för alltid
med underhåll af en predikant, som icke torde komma att be
-
Den 13 Juli.
45
höfvas. Jag får förena mig i den begäran att Ståndet måtte instämma
i det beslut som PresteSt. bar fattat.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall å detta mom. framställda
propos. besvarades med starka nej, blandade med ja, hvarpå
Hr Landtm, hemställde om R, o. Ad. behagade afslå densamma,
samt då härvid ropades starka ja, jemte åtskilliga nej, förklarade
det han funnit denna propos. besvarad med öfvervägaade ja.
Punkten Litt. E, om förändrade bestämmelser i afseende
•på pastoralvårdens handhafrände inom anex-församlingar
om vikariers förordnande, dä pastor är hindrad att tjensten,
sjelf förrätta, samt om adjunkters lön och missivering.
1 och 2 momenterna.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att dessa mom:r af de 3
öfriga RiksSt:n blifvit bifallne, hvarefter desamma äfven af R. o.
Ad. biföllos.
3 momentet.
Hr Gr. o. Landtm, upplyste att Borgare- och BondeSttn
bifallit delta morn., men att deremot PresteSt. afslagit detsamma
enär hvad Utsk. deri tillstyrkt vore genom K. M:s nåd. circulärbref
d. 14 September 1839 anbefallt och i flertalet af stiften redan
verkstäldt, samt vid blifvande prestmöten i de öfriga till afgörande
förekomme.
Propos. till bifall å denna punkt blef härefter framställd samt
besvarad med starka ja, blandade med nej, hvarpå Hr Landtm,
förklarade det han funnit ja hafva öfverröstat nej.
Punkten Litt. F, om förändrade bestämmelser för utgörande
af klockare- och kyrkovaktare-löner.
Jemte tillkännagifvande, att Preste- och BorgareShn bifallit,
men BondeSt. afslagit denna punkt, framställde H r Gr. o. Landtm,
propos. först till bifall och sedermera till afslag ä densamma samt
blefvo begge dessa propostr besvarade med blandade ja och nej;
hvarpå Hr Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla
denna punkt, samt dä härvid ropades starka ja jemte åtskilliga
nej, förklarade det han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Punkten Litt. G, om nedsättning af en komité för utredning
af de uti Utsk:s förevar, betänk, behandlade ämnen, samt
om utgifvande från trycket af ett sammandrag af nu gällande
författningar, rör:de presterskapets lönerättigheter inom
hvarje stift.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Preste- och BorgareSt:n
bifallit denna punkt, men BondeSt. lagt densamma till handlingarne.
Frih. Cederström: Jag inser icke rätt hvad meningen kan
vara dermed alt lemna alldeles ifrån sig den ifrågavar. motionen,
46
Den 13 Juli.
och lägga hela frågan till handlingarne. För min del synes mig
Utsk. hafva, fastän i få ord, tillräckligen motiverat sitt utlåt, härom;
anhållandes jag derföre nu om R. o. Ad:s benägna godkännande
af hvad Ulsk. föreslagit.
Uppå härefter framställd propos. blef förevar, punkt Litt. G.
af R. o. Ad. bifallen.
Slutligen förekom nu Ulsk:s yttrande, rör:de föreslagna förändrade
bestämmelser i fråga om byggnadsskyldighet å prestgård,
och fann R. o. Ad. delta yttrande ej erfordra annan åtgärd, än
att läggas till handlingarne.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUfskts d. 8 och 10 dennes
på bordet lagda utlåt. N:0 229, i anledn. af väckt motion om inrättande
af ett arkiv i R. St. hus.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 8 och 10 dennes på hordet
lagda mern. N:o 230, angtde den vid nordöstra sidan af riksgtskont:s
hus befintliga gårdsplats.
Den af Hr Rääf vid detta mern. fogade reservation upplästes
på begäran af
Hr Lind af Hageby, Carl Au g. Ludv., som derefter
yttrade:
Sedan denna reservation nu blifvit uppläst torde R. o. Ad.
finna alt den innehåller tillräckliga upplysningar för att bestämma
R. o. Ad. att icke ingå på Utsk:s förslag, hvarföre jag anhåller
om propos. på afslag derå.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Den siste värde talaren har
förmodligen icke tagit i närmare betraktande den ifrågavar. tomtplatsen.
Eljest skulle jag för min del tro, att han lika med majoriteten
inom Utsk., icke skulle anse denna tomt vara afsa mycket
värde för riksg:s-kont. alt bibehålla som för staden att få använda.
Något hvar som gått öfver Riddarholmen, lärer väl med
förvåning sett att man vid en offentlig byggnad af den vigt, som
riksg:s-kout., har den skröpligaste gård som roan kan föreställa
sig. med byggnader i så förfärligt lägervall alt troligen på fä
gårdar vid enskilda tomter sådana kunna företes. Redan för flera
år tillhaka väcktes fråga om att borttaga dessa byggnader och alt
sätta den ifrågavar. tomten i bättre skick. Frågan förföll derföre
att vid 1840—1841 årens riksdag beslöto R. St. att ifrågavar.
tomt skulle användas lill riks-arkiv. Stockholms stad har nu hos
Fullmäktige i riksg:s-kont. gjort framställning derom att den yttre
delen af denna tomtplats skulle öfverlemnas till staden, på det att
den derstädes måtte få anlägga en båthamn och med detsamma
snygga upp och pryda ifrågavar. plan. Fullmäktige i riksgtskont.
hafva i detta afseende inkommit till StatsUtsk. med sitt yttrande,
deruti Fullmäktige ansett sig böra i viss mån understödja
Den 13 Juli.
47
Öfverståthållare-embetels framställning i ämnet, öfverståthållareembetet
har begärt att de öfverflödiga byggnaderna skola borttagas
samt att riksg:s-kont. skulle för sin del behålla en bredd af
endast 22 alnar. Fullmäktige för riksg:s-kont. hafva med ledning
af en utaf Hr Scholander uppgjord ritning med tillhörande kostnadsförslag
hemställt att den del af tomten, som skulle för riksg:s-kont.
bibehållas skulle utsträckas lill 27 alnars bredd. Då man granskar
den ifrågavar. tomten, så befinnes den sträcka, som svarar emot
riksg:s-konl:s hus, utgöra ett trapezium, en oregelbunden figur, som
på norra sidan är 73 alnar bred och på den södra sidan 46 alnar.
Då nu 27 alnar derifrån afdragas, långsefler byggnaden, så torde
R. o. Ad. finna, att en sned remsa återstår, hvilken här vore i
fråga att till Stockholms stad öfverlemna. Man har sagt att Staten
icke borde afhända sig ifrågavar. plats, derföre att der kunde
komma i fråga att bygga ett större hus för R. St. eller annat allmänt
behof. Jag ber då att få fästa uppmärksamheten derpå att
om någon byggnad skulle på denna sneda och oregelbundna tomt
uppföras, kunde den troligen icke bestå i annat, än två vinkelrätt
emot hufvudbyggnaden utdragna flyglar; att dessa flyglar svårligen
kunna byggas längre än 27 alnar ifrån huset, derföre att
just vid detta afstånd börjar den skarpa sluttningen emot kanalen,
utan att denna de! af riksg:s-kont:s tomt ingalunda såsom man
vill påstå består af berg, utan är påfylld synes skenbarligen då
man betraktar den emot kanalen vettande delen deraf. För min
del skulle jag icke tro alt i händelse någon byggnad kommer i
fråga, man skulle uppbygga en så irregulier byggnad, att den
skulle gå paralellt med kanalen och således med den andra sidan
i spetsig vinkel emot riksg:s-kont:s nuvar. hus. Någan annan byggnad
tyckes derföre icke kunna komma i fråga, än två flyglar till
riksg:s-kont:s hus. Dessa flyglar kunna byggas äfven om riksg:skont.
skulle afstå denna remsa, som åtföljer kanalen. För min
del skulle jag tro att, då tomten icke kau vara af något särdeles
behof för riksg:s-kont., och då deremot Stockholms stad deraf är
i behof, samt en försköning derigenom vinnes för hufvudstaden,
sä bör man i min tanke icke motsätta sig den ringa uppoffringen,
så mycket mera som denna förändring ingalunda af Stockholms
stad köpes utan ganska betydliga omkostnader. Fullmäktige hafva
nemi. tillstyrkt att såväl quai-anläggningen, som den blifvande stenmuren
skulle af staden bekostas, likasom det jernstaket, som på
samma stenmur borde anbringas. StatsUlsk. har i detta hänseenende
gått ännu längre än riksg:skont. och föreslagit att såväl åt
sjösidan som åt Riddarholmsbron skulle både stenmur och jernstaket
och äfven de grindar som äro nödvändiga samt den nedgångstrappa
af huggen sten, som är föreslagen att anbringas, af
Stockholms stad bekostas och sedan endast det årliga underhållet
af riksg:s-kont. bestridas.
Hvad de nuvar. flyglarne beträffar, så har icke ens den nuvar.
reservanten motsatt sig deras medgifvande. De äro af intet
behof för riksg:s-kont.; äro nu i ett så förfallet skick, att deras
reparation skulle kosta lika mycktet som en nybyggnad och
48
Den 13 Juli.
vanpryda till den grad att jag tror ingen kunna vilja dem bibehålla.
Jag tillstyrker således bifall till Utsk:s betänk.
Frih. Cederström, Jakob: Med Hr Rääf instämmer jag
deruti att man icke bör afhända Staten dess fasta egendom till
andra än angelägna behof, som äro nödiga och nyttiga. Här är
nu i fråga huruvida denna upplåtelse är af beskaffenhet att vara
nyttig, såväl för R. St:s hus, som för Stockholms stad och för
landets innevånare omkring Stockholm, hvilka idka trafik på båtar
på Stockholms stads innevånare. Genom den ifrågavar. öfverlätelsen
uppkommer emellan Riddarholmsbron och fatbursbygnaderne
ett betydligt utrymme för båthandeln, och troligen blir
det icke långt lill den tid, dä en kaj kommer att omgifva hela
riddarholmen, emedan trafiken tilltager och ökas der dagligen och
stundligen; men den rätta nyttan för riksg:s-kont. ligger deruti
att igenom den nu föreslagna åtgärden och vilkoren derföre för
riksg:s-kont. en lätt utväg alt, i händelse af eldsvådor ur kanalen
upphemta vatten genom sprutorna och det obehindradt af de svårigheter
som nu möta, dels genom den allt för naturliga, illa plaserade
och sluttande gårdstomten, dels genom ett ännu sämre plank
öfver hvilket man icke kan föra en lillbringare-slang och icke
heller genom den trånga porten. Finge man deremot en stentrappa
med en beqväm och slät docering och en lätt tillgäng för
tillbringarslangen, så skulle man alltid hafva vatten i öfvermått
på gården för sprutornas behof. Detta vill jag hoppas att Hr
Rääf skall finna är af ett större ändamål för ett publikt Statens
hus, då fråga är om dess bibehållande för framtiden. Här uppstår
således endast fråga om ifrågavar. tomt kan användas på ett
nyttigare sätt, än som här är föreslaget. Då får jag säga att jag
för min del icke kan inse någon möjlighet dertill. Att denna
tomt skulle kunna användas till nybyggande af något större hus
— ja Gud bevars det medgifver jag, det har sin fullkomliga riktighet;
men att bygga pä sådana tomter, som den ifrågavar. kostar
betydligt mera ån att lägga sådana byggnader på andra ställen
der fast grund finnes. Sådana tomter kunna fäs på andra ställen
mera lämpliga för uppförande af större hus och som icke blifva
lika vådliga i afseende pä grundens beskaffenhet, som på kanterna
af Riddarholmen, hvarest öfverallt träffas sluttande berg, hvilka
återigen fordra en ganska noggrann och skicklig byggmästare, och
kostsam grundläggning för byggnaden som gör den betydligt dyrare,
än på andra ställen, der god grund finnas, hvarpå icke saknas
tillgång i Stockholm. Här finnes ett annat StatsUtsk:s betänk.,
som handlar om lokal för riks-arkivet och om det bifalles, sä kommer
visserligen innan kort en särskild byggnad för detta arkiv
att erfordras, och man skulle visserligen kunna säga att ett
sådant arkiv då kunde inrymmas i detta hus, som här skulle
kunna byggas; men dels hafva R. St. bakom Riddarholmskyrkan
ett hus, som är tillräckligt att rymma de böcker, som i arkivet
kunna
Den 13 Juli.
49
kunna samlas, dels är della en fråga, som först och främst icke
hör lill saken och för det andra skulle det kunna vara vådligt att
bygga tätt bredvid riksg:s-kont:s hus, då i händelse af eldsvåda
detsamma kunde komma i fara; äfvensom de medel, hvilka der
finnas förvarade. Sådant bör undvikas så vidt möjligt är. Nu
står riksg:s-kont. fullkomligt isoleradt och med en lätt tillgång
lill släckningsämne, i händelse af eldsvåda.
Jag tillstyrker bifall lill StalsUtsk:s hemställan.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Om det är sant att en vandrande,
såsom Hr von Troil behagat säga, med förvåning ser den
skräpighet som räder ulan för riksg:s-kont:s hus, så skulle det måhända
väcka ännu större förvåning om R. St., blott för att afhjelpa
en sådan sak, skulle bortskänka denna tomt. Om man icke
sätter i fråga de tvenne flvglarne, hvilkas bortrifvande ingen motsätter
sig, sä återstår endast och allenast delta skräp som väl icke
mätte vara ett föremål, för hvars undanrödjande man skulle bortskänka
sjelfva tomten.
Påståendet om behofvet för staden af denna tomt har jag
redan i min reservation besvarat. Det H. Ståndets ledamöter hafva
tillfälle att här straxt utanför Riddarhuset finna att den här
för staden befintliga båthamn är sällan och ganska litet begagnad.
Innan den hinner blifva mera begagnad är dess utvidgning
öfverflödig. Det är sannt att tomten är oregelbunden, och det
har jag ingalunda vetat. Vid sammanträffandet af gatorna här
midt emot Riddarhustomlen finnes likväl en mängd sådana oregelbundna
tomteplatser, som icke desto mindre blifvit bebyggda.
Om äfven Slaten i en framlid icke vill med en byggnad följa
långs åt kanalen och derigenom få en oregelbunden byggnad, så
återstår likväl den ansenliga sträcka, som löper ifrån bruusiorget
ända ned lill kanalen och en motsvarande plats intill Komm.-collegii
tomt eller, en tomt af motsvarande bredd med den sistnämnde
tomtens djup. Ora dessa tomter sammanslås till en borggård
så kan här blifva ett verkligt palats, hvaraf Staten troligen
så mycket mera kommer i behof, som det nya af R. St. inköpta
huset vid skeppsbron lutar till sin undergång och de der inrymda
verken mäste flyttas.
Beqvämligheten af en vallenhämtning kan jag icke finna annat,
än alt den mätte vara lika stor utför en sluttande backe som
uppför en stentrappa, och hindras äfven föga af ett plank. Jag
tror att vid manövrering af sprutor skall den nuvar. planen lemna
vida bättre utrymme, än den föreslagna stentrappan skulle medgifva
jemte den 27 alnar breda platsen, som skulle återstå för
riksg:s-kont., enär sprutorna icke skulle kunna färdas utföre och
uppföre trappan.
Olägenheten af att afhända sig tomter har samhället fått erfara
då det för myntet i st. f. det närbelägna mynttorget, måst
förskaffa sig en tomt, som ligger långt aflägsen ifrån vakter och
poster; och likväl innesluter denna inrättning en stor del af ban7
H. 4
50
Den 13 Juli.
kens redbarheter, hvarförutan den nya tomten är af beskaffenhet
att påföra Staten betydliga utgifter, och gifva ett förnyadt exempel
på alt man icke bör bortbyta goda och närbelägna tomter
emot dåliga.
Jag yrkar afslag å betänk, i allt hvad rörer afvtlrande af
sjelfva grunden.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det skulle utan tvifvel
(jag börjar såsom Hr Rääf) förvåna något hvar, om man hörde
att en landtman, ville bortskänka sin jord för alt slippa stängseln
deromkring. Men alt göra det i en stad och i den delen
deraf som är mest besökt och der tomterna äro dyrast, det mäste
ännu mer förvåna. Emedlertid är det innehållet af StalsUtsk:s
betänk, och egarne till tomten äro inga andra än R. St., d. v. s.
den väldigaste, den förmögnaste korporation, som finnes i riket.
Man säger att de hus, som finnas på tomten äro i lägervall.
För att blifva af med dem och få bort det vanprydliga, behöfver
man blott utlysa auktion pä dem och utan tvifvel skall en eller
annan person infinna sig som, för alt erhålla det i husen befintliga
teglet, är beredvillig alt taga bort dem. Dermed äro Fullmäktige
ifrån det bekymret.
Att SlatsUtsk. gjort ett sådant förslag som det förevar, måste
äfven förvåna, dä man ihågkommer, att när K. M. föreslog R. St.
alt afhända kronan den tomt, hvarest Hof-jagt-varfvet är beläget
långt bort på Kungsholmen; så fann StatslJtsk. betänkligheter dervid.
Men nu deremot när frågan är om en tomt, som ligger
mycket närmare, vid hufvudstadens medelpunkt, då är enligt Utsk:s
framställning, det gagneligt att blifva af med henne.
Hr von Troil har sagt att om en annan byggnad på denna komme
att uppföras; så skulle han nödvändigt få en oregelbunden form
och derföre icke blifva prydlig nog. Jag hemställer likväl till Eder
mina Hrr! om vi i hufvudstaden hafva många hus, som äro prydligare
än myntet, och likväl är både tomtens och byggnadens form
der af samma beskaffenhet, som vid riksg:s-kont., nemi. en spetsig
vinkel hvars spels är afskuren mot torget. Sådana hus finnas
i alla städer och det är naturligt, emedan man mäste rätta sig
efter belägenheten.
Här säges att icke något nytt hus är behöflig! för riksgtskont.
Det är möjligt, men det är ock sannolikt att nybyggnad
derpå blifver behöflig för något annat allmänt ändamål.
Hr Rääf har omförmält förhållandet med det nyligen för
riks-arkivet inköpta huset. Det att man inora icke mänga år,
lärer komma alt finna det handlingarne der icke längre kunna
förvaras, och att följaktligen ett annat hus mäste anskaffas, hvarest
så tungt gods som böcker och handlingar kunna tjenligen förvaras.
Hvar får man då ett sådant hus? R. St. försmådde 1840
att enl. afl. Prof. Geijers förslag inköpa det Bergstrahlska huset
som då var falt. I stället skulle man inköpa det Ridderslolpeska
huset på sätt som J kännen mine Hrr! Denna byggnad som nu
till riks-arkiv begagnas är otjenlig äfven derföre, att han sam
-
Den 13 Juli.
51
mnnhänger med andra enskitdla lins, hvarigenom detta är utsatt för
eldsvåda hos grannarne. Om man skulle blifva nödsakad att anskaffa
ett annat hus så torde knappast någon tomt vara tjenligare
dertill än den delen af riksg:s-kont., pä hvilken inga byggnader
finnas och hvilken är afsöndrad från andra allmänna hus. Hon
vore också en tjenlig plats för en praktbyggnad, att anläggas midt
emot Riddarhuset vid kanalen och för öfrigt med en sida åt
torget. Hr von Troil påslår alt den tomten vore så särdeles behöflig
för staden. Om så vore, hade väl staden uppgifvit detta
vigliga behof. Här sättes i fråga inrättandet af ett kaffehus;
men af sådana finnes tillräckligt många förut. Pä kaffehusen
plägar äfven folk uppehålla sig långt in på nätterna. Deraf pläga
eldsvådor uppkomma. Ett sådant granskap vore derföre i min
tanka, icke något tjeuligt hvarken för Riddarhuset eller för Statens
allmänna byggnader.
Dernäst talar man om att tomten skulle vara nyttig för trafiken
med mälarebålarne, hvilka der skulle lägga lill. Men besynner
ligt
nog, har man icke sett alt båtar som föra varor begagnat sig
af den landningsplats, som är på denna sidan om riddarholmen
utan att endast kullbåtar för passegerare lägga till der. Troligen är
orsaken den att strömdraget vanligen är för starkt ål Norrström,
hvarföre det ovana landtfolket icke gerna begifver sig ditåt, utan
häldre far på andra sidan om Riddarholmen till den rymligare
väl inrättade kajen. Om Hr von Troil ej hade blindfönster bakom
sig utan kunde likasom jag titta ut bredvid sig, så skulle han
se att nämnde kaj icke är fullt belagd med båtar, och att der
rymmas många ännu innan der blir någon trängsel.
En hvar, som farit pä båt genom kanalen emellan Riddarhuset
oell riksg:s-konl:s tomt lärer dessutom hafva funnit, att der
knappt är rum för tvä kullbåtar att mötas. Skulle kanalen då
ligga full med haudelsbålar frän landet, så skulle trängseln blifva
ännu värre.
Frih. Cederström sade, att det blefve bättre tillgång på vatten
vid eldsvådor, om staden ägde denna tomt, eller åtminstone
dess yttersta kant emot strömmen, och husen vore borttagna. Att
busens borttagande gifver större utrymme för sprutorna kan icke
nekas; men om man tillåter staden att afstänga 27 alnar längs
kanalen och drager dessa 27 alnar ifrån de 46 som utgöra tomtens
bredd, der hon är smalast så återstå endast 19 alnars utrymme
för riksg:s-konl. Detta torde man finna vara nog litet.
Nu då tomten tillhör riksg-.s-konl. allena, är det klart att man
har tillfälle att låta sprutornas sugrör gå obehindradt ned i kanalen.
Är deremot ett jernstaket i vägen och derjemte ett kaffehus,
och roddarbålar med alla de handlande af begge könen, som
finnas både på land och på båtarne, så torde det blifva svårt nog
att anskaffa vatten vid eldsvådor. Såsom fullmäktig i banken vet
jag hvilken svårighet del är, att få sugrören liggande neddragna
till saltsjön, der öfver den öppna skeppsbron trafiken är stor.
Här hvarest både kaffehus och staket stängde vägen skulle det
4 *
52
Den 13 Juli.
blifva ännu värre. Frih. Cederström har varit fullmäktig i banken,
såsom jag vill minnas, och äfvenledes åtskilliga gånger ledamot
af BaukoUtsk. Han torde då någon gång hafva varit närvar.
vid en sprutmönstring och följaktligen erinra sig hvad jag
nu omförmäit. Gifvet är i alla fall alt vattnet icke kommer närmare
(ill riksg:s-konl:s hus derföre att den mellanliggande tomten
blifver stadens tillhörighet. Derpå vinner således riksg:s-kont intet.
Här talas om den prydlighet, som igenom en kaj skulle uppkomma.
Jag förmodar att staden hitintills icke befattat sig med
någon kaj åt denna sidan af Riddarholmen, emedan hon, i anseende
till läget emot strömmen är upptagen af tvätt- och badhus
hvilka också behöfvas. Det torde dessutom kunna antagas att
man dröjer roed så stora och kostsamma förändringar, alldenstund
vi veta hvilka mångfaldiga behof stadens kassa måste fylla, och
huru inskränkta hennes tillgångar äro, på sätt R. o. Ad. nogsamt
hört, då det varit fråga vid denna riksdag om lån eller anslag dertill.
Frih. Cederström har yttrat huruledes det vore berg under
de gamla uthusen på riksg:s-kont:s tomt och huru svårt det vore
alt bygga på sådan grund. Jag föreställer mig att det ej bör vara
svårt om man iakttager det sätt Frih. Cederström sjelf uppgifvit.
Men Frih. Cederstöms yttrande om tomters beskaffenhet strider
emot en annan uppgift, nemi. att en byggnads uppförande derpå
skulle vara svårt i anseende till behofvet af pålning. Om det
är berg i grunden, så är det lätt att bygga derpå, och skulle det
tillika behöfva pålas, så måtte det icke vara svårare att göra det
på andra sidan om kanalen, än det varit på denna. Det luis hvari
vi nu befinna oss, är till en del bygdt på pålar, och har det likväl
stått i 150 år, eller hvad det kan vara, så måtte det väl kunna
lyckas att äfven på andra sidan få en fast byggnad.
Under dessa förhållanden anser jag högst olämpligt att utan
allt behof afhända Staten en tomt, som är sä väl belägen och att
afhända den åt en annan, som icke kunnat visa sig deraf hafva
något egentligt behof.
Jag anhåller om afslag å detta betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: En enda flyktig blick ut genom
detta fönster torde visa huru nödvändigt det är att göra något
för uppbyggande af den ifrägavar. tomten. Till vinnande af
detta ändamål har SlatsUtsk. trott det vara förenligt såväl med
Statens som Stockholms stads fördel att riks:gs-kont. bibehåller
27 alnars bredd närmast intill dess nuvar. hus. Utsk. har förmodligen
ansett att om någon byggnad på denna tomt skulle komma
i fråga, kunde det icke blifva annat än tvenne flyglar, utgående
från hufvudbyggnaden hvilka flyglar då de icke kunde utsträckas
längre än lill 27 alnar, samt att den öfriga delen utefter
kanalen icke kunde användas till annat än vattenhämtning o.
s. v., och om så vore, så skulle riksg:s-kont. icke hafva den ringaste
förlust om denna plan ägdes af Stockholms stad; hvaremot det
vore en stor fördel för Stockholms stad att på denna smala remsa
utmed kanalen få anlägga en kaj med båthamn. I den händelse att
Den 13 Juli.
53
R. o. Ad., på grund häraf och af de skäl som Utsk. anfört, skulle
vilja bifalla Utsk:s förslag, anhåller jag likväl att i punkten Litt.
C. det tillägg kunde fä göras: att den af riksg:s-kont. sålunda
upplåtande tomt måtte, hållas tillgänglig till begagnande af
allmänheten; ty om staden erhölle tomten utan ett sådant vilkor
så kunde allmänheten derifrån blifva utestängd, och således äfven
af den som innehade huset. För den händelse åter att R. o. Ad.
icke skulle vilja bifalla Utsk:s förslag, anhåller jag att R. o. Ad.
åtminstone måtte detsamma återremittera och icke afslå betänk,
utan äterremiss, på det att, i den händelse R. St. icke skulle ingå
på förslaget, det må blifva Fullmäktige i riksg:s-kont. tillåtet
att nedrifva de i alla fall af sig sjelf nedfallande flyglarne, samt
att tomten, i det fallet må komma att planeras och planteras.
Jag anhåller således om bifall lill Ulsk:s förslag med det af
mig föreslagna tillägg, eller i annan händelse alt R. o. Ad. måtte
återremittera förslaget.
Hr von Troil: SlatsUtsk. har icke, i likhet med hvad en
värd talare Hr von Hartmansdorff yttrat, velat bortskänka jorden
för att slippa att stänga. SlatsUtsk. har deremot förmenat att en
del af riksg:s-konl:s tomt icke vore för riksg:s-kont. af någon verklig
nytta, och då deremot Stockholms stads förskönande samt dess
innevånares beqvämlighet skulle mycket befordras genom afyttrande
af denna del af tomten, har StatsUtsk. för sin del trott, att
det vore dess skyldighet alt tillstyrka R. St. att lemna denna del
af tomten. Hvad beträffar stängningen och tomtens prydande, så
hade visserligen StatsUtsk. för sin del kunnat tillstyrka en sådan
åtgärd, som den Hr Rääf i sin reservation föreslagit, om icke StalsUlsk.
varit af den innerliga öfvertygelsen att mer än 27 alnars
bredd af denna tomt icke någonsin kan komma att för riksg:skont.
erfordras. Då frågan första gången hos StatsUtsk. förevar,
tvekade ganska många af dess ledamöter huruvida man borde
bortskänka en så väl belägen tomt. Följden blef att samtlige
StatsUtsk:s medlemmar begåfvo sig ned på platsen för att betrakta
densamma. Med undantag af de båda reservanterna tror jag icke
alt det fanns någon enda ledamot inom StatsUtsk., som icke efter
att hafva besett tomten instämde deruti att den ifrågavar. delen
af tomten ej kunde för riksg:s-kont. vara af någon nytta. Deremot
ansåg något hvar att det skulle vara både för stadens prydlighet
och nytta af väsendtlig vigt om staden kom i besittning
af den ifrågavar. tomten, och då staden vill åtaga sig att omkring
densamma uppföra mur med dertill hörande jernstaket, så torde
en hvar finna att den ifrågavar. platsen verkligen måste vara för
Stockholms stad af nytta; ty eljest skulle väl icke staden vilja åtaga
sig en sådan kostnad som den för uppförande af nämnde mur
och staket och den i samband dermed stående kaj, som blir ganska
dyrbar.
Det har förvånat mången att StatsUtsk., som afstyrkt bifall
till en K. propos. om Hof-jagt-varfvets afyttrande, nu deremot har
tillstyrkt R. St. alt afträda en del af Statens tomt. Det kommer
54
Den 13 Juli.
sig deraf att StatsUlsk. aldrig tillstyrkt någonting annat än hvad
det anser vara rätt och lämpligt. Hvad Hof-jagt-varfvet beträffar,
så var det en stor och ypperlig tomtplats, som i framtiden kan
för Staten vara af nytta. Hvad den ifrågavar. lilla remsan beträffar,
så kan jag för min del ingalunda tro att riksdiskont, någonsin
deraf skulle hafva något gagn. .lag har sagt det förut och
jag upprepar det ännu att den egentligen dugliga delen af tomten
är den, som är belägen långs efter riksgis-kontis hus till 27
aluars afstånd derifrån. Det är denna dugliga delen, som SlatsUtsk.
föreslagit till bibehållande för riksg:s-kont. men deremot den
återstående delen, hvarpå Utsk. icke ansett någon byggnad lämpligen
kunna uppföras, som StatsUlsk. föreslagit alt afhända kontoret.
Om man betraktar tomtens intill kanalen belägna del, så
lärer väl något hvar finna att naturen icke kunnat bilda en kanal
med så raka sidor som den ifrågavar. utan att den är fylld.
Det bar äfven blifvit omtalat huruledes Stockholms stad här
vill uppföra ett kaffehus och att man icke behöfver uppmuntra
dylika byggnader. Huruvida Stockholms stad verkligen är sinnad
alt på denna tomt uppföra en sådan byggnad, kan jag icke säga,
men på den ritning, som af konduktören Scholander blifvit uppgjord
och som förevisades StatsUlsk., var en mindre byggnad upptagen
af den anledn., att om den båttrafik, som derifrån för närvar.
är, skulle blifva lifligare, så behöfva naturligtvis under regnväder
personer, som vänta på bålarues afgång ett mindre bus,
der de kunna vara i skydd för vädrets åverkan. StatsUlsk. har
velat förekomma att icke staden skulle komma att begagna ifrågavar.
tomt till uppförande af några stora byggnader. Derföre
innehåller detta förslag att några andra än mindre byggnader icke
derstädes skulle fä uppföras. I någon ytterligare detalj har StatsUtsk.
icke ansett sig böra ingå, utan öfverlemna sådant till Stockholms
stad, i händelse den dertill skulle finna sig befogad.
En talare har yttrat att, i händelse af eldsvådor, släckningen
icke skulle lättas, utan tvertom försvåras genom afträdande af
denna del utaf tomten i anseende till den mängd af båtar, gubbar
och gummor, som derigenom skulle komma att vara i vägen
för eldsläckningen. Jag ber endast få fästa uppmärksamheten derpå
att den polis, som skall bålla ordning vid sådana tillfällen,
måtte utan någon slags svårighet kunna aflägsna dessa båtar, gubbar
och gummor. Således tror jag ali man icke deraf kan finna
något skäl att afslå stadens begäran. Deremot torde något
hvar finna att just för släckning af en möjligen inträffande eldsvåda
skulle det vara särdeles fördelaktigt om den ifrågavar. stranden
vore försedd med en kaj så att man kunde gå ända ut till
vattnet. Vid en kaj är naturligtvis äfven vattnet något djupare,
än vid den nuvar. gyttjiga stranden, och man kan der lättare
sätta en tillbringare. Jag instämmer således med Frih. Cederström
i den åsigten, att äfven ur denna synpunkt är det af högsta vigt
att den ifrågavar. tomten må blifva till staden afträdd, emedan
man då vid inträffande eldsvåda ovilkorligen kan hjelpa sig lättare
än nu.
Den 13 Juli.
55
Dessutom torde jag fä fästa uppmärksamheten derpå, att man
gjort afseende på huruvida lokalen vore lämplig att bygga på eller
icke. Säkert är att den ifrågavar. delen af lokalen består dels af
berg, dels af utfylld mark. En hvar torde medgifva att ingenting
är svårare än att bygga på sluttande berghäll och kommer
äfven pålning i fråga, så vet man alt det är vida svårare alt skaffa
tillbörlig varaktighet åt en byggnad, som är byggd till en del
pä berghäll och lill eu del på pålar, än åt den som är byggd ensamt
pä pålar.
Man har talat om att den byggnad, som nu är inköpt för
riks-arkivet, lutar till undergång, och jag befarar att en byggnad,
uppförd pä denna lokal, skulle ganska snart komma att få samma
öde.
Dessutom hemställer jag om det kan vara förenligt med någon
slags byggnadskonst, att uppföra ett större hus här; ty om
man kastar en blick på riksg:s-kon!:s hus, så finnér man alt den
egentliga fasaden redan är försedd med tvenne flyglar åt Riddarholmsplanen
till. Att vid baksidan af byggnaden äfven uppföra
lins med större kostnader, tror jag icke vara skäl, då ulan tvifvel
mera lämpliga tomter kunna erhållas när de behöfvas och der
nian vill hafva dem.
Jag anhåller ytterligare att få fästa uppmärksamheten på
hvad Gr. Lagerbjelke har yttrat. Gr:n har nemi. sagt att det
vore ett förbiseende af Ulsk. att icke i mom. C. hafva insatt det
vilkoret att den till staden lemnade andelen borde till allmänheten
upplåtas. För min del kan jag icke inse, dä staden erhåller
den ifrågavar. delen af tomten blott för att anlägga en kaj, huru
det är möjligt att icke denna kaj skulle fä af allmänheten begagnas.
Icke lärer staden uppföra en dyrbar kaj för att sedermera
låta den stå stängd, sä att icke allmänheten måtte få densamma
begagna. Dessutom har StatsUtsk, föreslagit att tomten icke får
af staden föryttras eller tiil begagnande för enskild räkning upplåtas
och ej heller något hus derå uppföras, derest icke sådant
skulle anses nödvändigt, i hvilket fall dock endast en mindre byggnad
må på norra delen af platsen anbringas. Jag tror således
att StatsUtsk. i detta hänseende har förebygdt äfven delta missbruk,
hvars möjlighet Gr. Lagerbjelke anmärkt, och på grund
häraf tager jag mig friheten att förnya min anhållan om bifall
till Utsk:s utlåt.
Frih. Cederström, Jakob: Jag hade icke väntat mig att
blifva af Hr von Hartmansdorff uppmanad alt jemföra bankens uppfordringsmachiner
med det förhållande, som här skulle uppstå antingen
genom upplåtelse af tomten lill staden eller genom att
sjelf anlägga en kaj med trappor etc. för att komma ned till vattnet
med sugare. Då jag var fullmäktig i banken, så leddes vattnet
under skeppsbron in i bankens källarehvalf och uppfordrades
i huset med pumpstockar, utan att sugrören behöfva att vålla hinder
i trafiken derutanför. Om nu detta är i olag, så är nuvar.
bankostyrelsen orsaken dertill, efter de icke hafva skaffat sig nya
56
Den i3 Juli.
purapstockar, som gå under jorden och in i huset. Någon uppfordring
af vattnet öfver skeppsbron tili banken behöfves alldeles
icke, ulan man skulle med den nuvar. vallenuppfordrings-anstalten
lill och med kunna dränka upprorsmän, som försökte storma
huset, om banko-styrelsen hade ordnat den nuvar. vattenuppfordringen.
Helt annorlunda är förhållandet vid riksg:s-kont:s hus.
Nu skulle staden icke allenast bygga kaj, ulan äfven contre-escarpe,
grindar o. s. v., och till dessa grindar får icke staden nycklarne,
så att de kunna läsas igen för riksg:s-kont., utan det är riksgtskonl:s
grindar och kontoret har nycklarna till dem. Jag kan icke
förstå denna farhåga för upplåtande af stadens egendom, då det
såsom här, kan ske till allmän oell enskild nytta. Jag måste säga
att jag icke är ibland dem som gerna inkräkta på Statens fasta
egendom, utan att ändamålet skall vara kändt och erkändt nyttigt;
men deremot förklarar jag öppet och högtidligt att öfverallt der
en sådan upplåtelse är påtagligen nyttig för det allmänna der bör
den ske; ty eljest förbiser samhället sitt ändamål att fortgå till
ett bättre.
Hr von Hartmansdorff säger att det är R. St. som rå om och
hafva att disponera öfver riksg:s-kont:s och bankens hus, men det är
icke så: Svenska folket, nationen, samhället är det, som rå om
både riksg:s-kont:s och bankens hus, och det är således icke R.
Sl:s intresse som vi hafva alt bevaka pä något sätt, utan det är
svenska folkets intresse.
Jag förnyar min begäran om bifall till Utsk-.s betänk. Jag
skulle hafva instämt i Gr. Lagerbjelkes förslag att göra ett tillägg
i Utsk:s förslag, om jag hade trott det vara möjligt, då staden
icke får upplåta tomten ål någou enskild, att den icke skulle upplåta
den till allmänheten; ty att företaga sig kajbyggnad med
jernstaket m. m., utan att fä nytta deraf för den allmänna trafiken,
är för mig icke tänkbart.
Det är yttradt att den kajbyggnad för båthamn, som på andra
sidan om bron finnes, är tillräcklig. Om sä vore, sä kan den
värde ledamoten vara öfvertygad derom att staden icke skulle begära
att få göra en sådan byggnad, som denna till stadens och
enskiltes fördel på stadskassans bekostnad.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Hvarken Hr von Troils
eller Frih. Cederströms yttranden, hvarigenom de sökt göra Utsk:s
förslag gällande, ej heller den blick, som jag på begäran af Gr.
Lagerbjelke kastat pä lokalen för förändringen, har kunnat bibringa
mig till den öfvertygelsen, att R. o. Ad. bör i dess helhet bifalla
ifrågavar. betänk. Hvar och en som någorlunda känner topografien
af Europas hufvudstäder, jemväl inberäknad den, hvaruti
vi oss befinna, mäste medgifva att ganska sällan belägenheten varit
sådan att vid allmänna byggnaders uppförande man kunnat
utvälja endast parallelogrammer lill form för dylika byggnader, ännu
mindre alltid qvadrater eller rektanglar; ulan alt man ganska
olla fått dertill använda åtskilliga trapezier. Sålunda äger det eviga
Rom att förete, bland andra, ”il palazzo ducale dei Braschi”,
Den 13 Juli.
57
hvilket är bygdt i triangulär form, och icke desto mindre allmänt
citeras såsom ett af byggnadskonstens smakfullaste och skönaste
alster. Vidare må mig tillåtas i korthet omnämna exemplen
af Venedig, Genua, jemte flera af ädel byggnadsstil utmärkte städer.
Hvad Genua beträffar, så är sjelfva marken för dess anläggning
sådan, och sluttningarne emellan kullar och dalar så skarpa
att det mångenstädes hade varit alldeles omöjligt derstädes erhålla
hustomter af fullkomligt regelbunden skapnad. Sak samma gäller
för Venedig af en helt annan men ej mindre verkande orsak,
nemi. öarnes form, pä hvilka nämnde stad är byggd.
Dä Hr von Hartmansdorff föreslagit, hvaruti jag med honom
instämmer, att man borde ingå öfverenskommelse med någon, som
vore i behof af tegel, alt, emot erhållande af nämnde vara, bortrödja
de stenhus, hvilka, såsom varande förfallna, man önskade
mätte blifva undanröjda; så synes mig att, genom bifall till hvad
Ulsk. i första punkten tillstyrkt, detta ändamål skulle kunna vinnas.
Vid den andra punkten har jag icke heller någon anmärkn.
alt göra. Under förmodan att den deri föreslagna åtgärden må
befinnas ändamålsenlig, vill jag alltså icke motsätta mig att Ståndet
behagade densamma bifalla. Såsom mig synes sträcker sig
Hr Rääfs reservation och dess i anledn. deraf afgifne yttrande
icke längre, än att R. o. Ad. mätte afslå de frän och med siffran
3 och till slutet förekommande punkterna af Ulsk:s betänk. Instämmande
med hvad Hr Rääf och Hr von Hartmansdorff i afseende
härå yttrat, anser jag mig, utan att upptaga tiden med någon
vidare utveckling af min åsigt, dervid böra tillstyrka att R.
o. Ad. behagade afslå dessa sislbemälde punkter. Hvad beträffar
Frih. Cederströms yttrande om den fördel vid brandtillfällen, som
för riksg:s-kont:s hus skulle kunna uppstå genom den förordade
förändringen, sä kan jag för min del icke inse någon lättnad
i detta hänseende med säkerhet vara att påräkna. Ty väl har
man påstått, utan att likväl detta påstående af någon visshet torde
kunna stödjas, att staden nemi. skulle fä använda den plats
som den sålunda finge sig upplåten, att icke något hinder för
eldsläckniogs-anstalterna skulle möta; men hvad garanterar väl
detta? Åtminstone finnes ingen säkerhet derför uti Utskrs betänk.
Den aldra största lätthet synes mig deremot just för närvar, förefinnas
att anbringa eldsläcknings-anstalter öfver den lutande plan,
som befinnes sträcka sig emellan kanalen och riksg:s-kont:s hus.
Man har visserligen invändt, att planket dervid kunde vara hinderligt;
men att rifva hål på ett gammalt trädplank måtte väl
vara ett af det lättaste göromål; hvadan berörde inkast torde alldeles
förfalla.
Frih. Cederströms oss nyss delgifna plan, att hela Riddarholmen
borde blifva med en kaj omgifven, lärer icke utan betydliga
svårigheter kunna sättas i verkställighet. Men om, såsom
snart inträffar, hinder möta för planens fullständiga utförande, hvart
skulle man då taga vägen på denna kaj, som blott omfattade en
del af holmens strand? Den skulle blifva ett slags återvändsgränd
för promenerande. Och Stockholmsboerna sakna utomdess icke
5S
Den 13 Juli.
fält för sina vandringar i och utom staden. Hvad för öfrigt promenader
angår, så har Hr von Troil sökt gifva skäl för Utsk:s
förslag genom den anekdot han oss förtäljt, att Utsk:s ledamöter
gjort en promenad för att taga i betraktande den ifrågavar. platsen,
hvarvid ötslcs ledamöter (utom reservanterna) funnit tomten
böra användas på sätt Utsk. föreslagit. Med all aktning för
en dylik oculär-inspection, vägar jag dock tro att den temligen
färska erfarenhet, H. St. gjort af de kända, mindre lyckliga resultaten
af åtgärder, vidtagne till följd af de iakttagelser StatsUlsk:s
Hrr ledamöter vid en föregtde riksdag under en dylik på
annan ort företagen spatserfart behagade anställa, skulle göra
R. St. varskodda för att tillägga det nuvar. StalsUtsk:s ledamöters
i nu omhandlade ärende verkställda promenad enahanda kraft och
verkan. Hvad slutligen angår den af Gr. Lagerbjelke alternativt
begärda återremiss, nödgas jag vördsamt anhålla att 15. o. Ad. ingalunda
måtte densamma bevilja. Då, såsom man borde få tro,
riksdagen numera nalkas till sitt slut, så är det väl icke utan
fullt giltiga anledningar, som dylika till tidsutdrägt förande åtgärder
böra vidtagas. Då äfven, såsom jag förut tagit mig friheten
upplysa, att bifall till de bägge förra punkterna och ett afslag
på alla de sednare torde ställa saken på en god och redig
fot, samt dä den af Gr. Lagerbjelke yrkade återremiss endast synes
hafva för ändamål att man må framdeles kunna ingå på
den tredje punktens innehåll, med hvilken den 5:te och 6:te sammanhänger,
så lärer en återremiss vara fullkomligt stridande mot
deras åsigt, hvilka, lika med mig, anse ett bifall till bemälde
punkter mindre lämpligt. Den, såsom mig synes, enklaste utväg
i detta mål är, på sätt jag haft äran anmärka, den R. o. Ad. behagade
lemna bifall till de två första punkterna, med afslag på
3:dje, 4:de, 5:te och öde punkterna i betänk.; och vågar jag derjemte.
vördsamt framställa den anhållan, att de värde Hrr ledamöter
af Ståndet, som med mig dela samma tänkesätt, behagade
till likställighets vinnande härutinnan, med mig sig förena om ett
sådant slut.
Hr Printzensköld, Carl: Det finnes väl näppligen någon
sak, som icke frän två sidor kan betraktas och sådant är förhållandet^
äfven med den ifrågavar.
A ena sidan förekommer att genom öfverlåtelse af den ifrågavar.
tomten till Stockholms stad, minskar man fastigheten icke
blott i vidd utan äfven betydligt i värde, derigenom att man afskiljer
densamma från vattnet, till hvilket man nu äger fri och
obehindrad tillgång, utan att dertill behöfva begära tillstånd hvarken
af staden eller någon annan myndighet. Om således denna
fastighet skulle af hvarjehanda inträffande omständigheter böra till
enskilt man återigen försäljas, så skulle otvifvelaktigt en vida
mindre köpeskilling för densamma erhållas än om den hade qvar
sin arealvidd i dess nuvar. skick, och att en sådan försäljning
möjligen kan komma i fråga, derom vittnar försäljningen af
Sundhets-collegii hus, hvilket varit en Statens tillhörighet och
Den 12 Juli.
59
O
linder en lång följd af år innehaft denna egenskap. A andra
sidan, och under förutsättning att detta hus ständigt skulle blifva
en Statens egendom, kan man säga icke heller utan skäl, att, genom
jordryrndens öfverlåtelse på de vilkor, som StatsUtsk. föreslagit,
egendomen skulle komma att fä ett prydligare utseende,
om nemi. en kaj af huggen sten blifver uppförd och ett staket
omgifver hela platsen. Jag kan icke förneka alt när frågan förevar
hos Fullmäktige i riksgis- kont., sä hyste jag många betänkligheter
emot det förslag, som af Fullmäktige blifvit framstäldt,
ehuru jag icke ansåg mig böra yttra någon särskild mening i frågan;
men om man ensamt vidblifver de vilkor, som StatsUtsk.
här föreslagit, så tror jag att man skulle begå ett lika förhasladt
steg som vid en föregtde riksdag beklagligtvis ägt rum, då StatsUtsk.
företog sig att uppgöra vilkor för ett egendomsköp, utan att
lemna det ringaste öfrigt ät fullmäktige i riksg:s-kont. att i den
frågan besluta eller uppgöra: StatsUtsk. har för det första icke
fästat något vilkor i afseende på tiden inom hvilken drätselkommisionen
sktdle vara pligtig att göra den förändring genom
hvilken staden skulle förvärfva sig äganderätt till jordrymden.
Således kan det hända att drätselkommisionen, som får till sig
denna jordrymd öfverlåten, kan dröja ganska länge, kanske många
år, med verkställande af kajbyggnaden, och då är riksg:s-kont.
eller rättare K. St. förhindrade att sjelfve företaga en så beskaffad
byggnad, enär öfverlåtelsen af tomten är verkställd och denna
svårligen lärer kunna återgå, åtminstone icke annorlunda än
genom många omgångar medelst afhandlingar emellan riksgtskont.
och drätselkommisisonen. Man står alltså på samma punkt
efter öfverlåtelsen i afseende på förändringen, som man nu står,
och dä vore det måhända bättre att behålla tomten för att sälla
K. St. i tillfälle att, om medel erhållas, framdeles verkställa byggnaden
på egen bekostnad.
För det andra har icke StatsUtsk. fästat afseende pä en annan
omständighet, nemi. del förbehåll, som borde göras för, vare sig
riksg:s-kont. eller blifvande innehafvare af detta hus, alt städse
äga fri tillgång genom de föreslagna jerngrindarna ned lill kanalen.
Detta anser jag vara en mycket vigtig omständighet. Man
har visserligen sagt att tomten skulle till allmänhetens begagnande
upplåtas. Detta må vara; men deraf följer icke att riksg:s-kont.
skulle äga rättighet att hafva grindarne öppna utan det kunde hända
att staden holle dem stängda, så att innehafvarne af huset
äro nödsakade att göra en omväg för att erhålla valten i stället
för att de nu gå den ginaste vägen ifrån gården ända ned till
kanalen. Vidare har StatsUtsk., utom dertill af Fullmäktige afgifvet
förslag, hemställt att riksg:s-kont. skulle för all framtid
öfvertaga underhållet af hela gårdsplatsen. För min del skulle
jag tro att detta hade varit ett ämne, som hade bordt blifva föremål
för Fullmäktiges omsorg att med drätselkomraissionen öfverenskomma.
Det skulle ju kunnat vara en möjlighet för Fullmäktige
alt öfverflytta denna underhållsskyldighet på drätselkommissionen.
Hvarföre har nu StatsUtsk. gått Fullmäktige i förväg och
60
Den 13 Juli.
gjort ett medgifvande, som möjligen icke varit af behofvet påkalladt.
Icke heller har StatsUtsk. haft det förtroende till Fullmäktige
att det åt dem öfverlemnat någon den ringaste rättighet att,
efter sig företeende omständigheter kunna göra några tillägg
till riksg:s-kont:s förmån till de vilkor, som StatsUtsk. har föreslagit,
ehuru Fullmäktige i deras skrifvelse uttryckligen hemställt
alt Fullmäktige mätte tillåtas alt på de antydda eller andra
för riksg:s-kont. förmånliga och efter sig företeende omständigheter
lämpade vilkor, afhandla med drätselkommissionen om öfverlåtelse
af den ifrågavar. jordrymden. Under sådana förhållanden
och då StatsUtsk. så till sägandes bundit riksg:s-kont. till håde
händer och fotter i denna fråga, likasom i afseende på ett egendomsköp
vid förra riksdagen; så tillstyrker jag, hellre än att underkasta
Fullmäktige dylika restrictioner, ett bestämdt afslag på
denna del af betänk., på det att, för den händelse om något
klander skulle framdeles uppkomma emot öfverlåtelsen, icke något
försök må kunna göras alt hvälfva detta klander på riksg:skont.
, såsom likväl med det förut af mig omnämnda egendomsköp
varit förhållandet.
Hvad de två första punkterna beträffar, så lärer det icke
vara någon skiljaktig tanka derom, att ju nödvändigheten påkallar,
det desamma bifallas. Jag förmodar att riksg:s-konl:s fullmäktige
må anses äga så mycken makt, att, när försäljningen af de i
denna punkt omtalta byggnader har för sig gått, kontoret kan använda
så mycket af egna medel, som erfordras för att afjemna
platsen och försätta den i det skick, att dess utseende icke väcker
någon obehaglig uppmärksamhet. Under sådana förhållanden
kan jag icke undgå att i st. f. den af Gr. Lagerbjelke yrkade
återremiss, hvilken skulle leda till ingenting, hellre till R. o. Ad.
vördsamt hemställa lika med Hr von Hartmansdorff att de tvä
första punkterna må bifallas, men de sednare afsläs.
Hr von Troil: Den siste värde talaren har upplyst, att han
varit emot detta förslag, då frågan inom riksg:s-kont. förekom.
Jag beklagar att han icke låtit sina upplysta åsigter komma Utsk.
tillhanda i form af reservation, hvarigenom StatsUtsk. blifvit försatt
i tillfälle att närmare begrunda dem, då frågan der öfverlades.
Hr Printzensköld har beklagat alt tiden icke här är bestämd,
då kajbyggnaden skall vara färdig. Här är likväl i morn. a) det
vilkor gjordt att staden ”så fort lämpligen ske kan” bör låta
verkställa arbetet. Att här bestämma en viss tidpunkt, inom
hvilken muren skulle vara uppförd, torde väl något hvar finna
skulle vara mycket svårt och derföre har StatsUtsk. icke
ansett sig böra ingå i en sådan detaljerad bestämmelse.
Ytterligare har den anmärkn. blifvit gjord af den siste värde
talaren att riksg:s-kont. icke blifvit tillförsäkrad utgång genom
de jerngrindar, som skulle af staden ombesörjas; men då
StatsUtsk. föreslagit att riksg:s-kont. skulle för framtiden underhålla
så väl staketet som grindarne, sä inser jag icke huru riksg:s
-
Deu 13 Juli.
61
kont. skulle kunna förvägras att utgå igenom grindarna, hvilka
äro deras egendom och som de sjelfva skola underhålla.
Ytterligare har SlalsUtsk. blifvit klandradt för det att riksg:skont.
borde framdeles underhålla denna stängsel. Då emedlertid
släden utom kajbyggnaden skulle bekosta ej allenast en mur af
huggen gråsten utan äfven derofvanpå ett högre jerngaller för
hvilket allt kostnaden skulle uppgå till omkring 16,000 r;dr, och
staden således för att snygga upp riksg:s-kont:s gård skulle få
vidkännas en så betydlig utgift, så ser jag icke huru det kan anses
vara för mycket hegardt att riksg:s-kont. skall underhålla
staketet.
Hvad StalsUtsk. beträffar, så har det äfven blifvit klandradt
derföre att det har tagit sig friheten att, utan Fullmäktiges vidare
hörande, tillstyrka några åtgärder i detta hänseende. I afseende
härpå ber jag alt få fästa uppmärksamheten derpå att StatsUtsk.
infordrar upplysningar af fullmäktige i riksg:s-kont., då Utsk. anser
sådant vara nödigt, men att StatsUtsk. utan riksg:s-kont:s hörande
kan föreslå R. St. hvad StatsUtsk. finnér nyttigt, och detta
har StatsUtsk. i detta fall gjort.
Hvad för öfrigt beträffar det klander, som skulle kunna uppkomma
i framtiden emot fullmäktige i riksg:s-kont. för den i fråga
var. upplåtelsen; så får jag endast erinra derom att Fullmäktige
varit fria ifrån allt klander och åtal för det köp, af f. d. Ridderslolpeska
huset, som vid sista riksdagen gjordes. Likaså för
dess väl beräknade men i riksg:s-konl:s reglemente icke bestämdt
raedgifna beslut i Baumanska krono-fordringsmålet. Jag tror således
icke alt Fullmäktige behöfva befara något sådant om de
ställa sig R. St:s föreskrifter till efterrättelse.
Jag fortfar att anhålla om bifall till betänk.
Hr Aminoff, Johan Fredr.: Då vid förra riksdagen fråga
uppstod, ali försälja den s. k. K. Fatburn på Riddarholmen,
till Stockholms stad, mötte detta förslag ej något motstånd inom
R. o. Ad., ehuru köpesumman var högst ringa. Visserligen var
ändamålet dervid att kunna begagna detta hus till gymnasiiinrättningen.
Men också att kunna förlänga kajen kring Riddarholmen
ända lill gymnasigränd, och derigenom öka beqvämligheten
för anlöpande fartyg. Hufvudsakliga skälet hos en stor del
riksdagsmän var dock att dymedelst få en lättare väg till vattenhemtning,
i händelse eldsvåda skulle inträffa, der hvarest rikets
flesta embetsverk äro belägne; strandens och stadens försköning
logs också i beräkning.
Nu begär Stockholms stad att på egen bekostnad få anlägga
en kaj nedanför riksg:s-kont., dels för att göra denna del af Riddarholmen
åtkomlig för fartyg och vatlenhämtning, och dels för
alt försköna denna högst fula sidan, just belägen emot R. o. Ad:s
eget hus. Och R. o. Ad. vill vägra att dertill gifva sitt samtycke.
Huru skall detta förklaras? Lindrigast sagdt, ogent och
ensidigt.
Min tanke är, att R. St. böra, så mycket som möjligt, söka
62
Den 13 Juli.
bidraga och befrämja, ali Riddarholmen göres öppen och fri rundtikring,
hufvudsakligen för de Statens verk och inrättningar som
derstädes äro belägna. Om genom en sådan åtgärd staden derjemte
kan förskönas, så är ju ett dubbelt ändamål vunnet.
Det är allmänt kändt, att staden haft i plan inköpa det s. k.
Geijerska huset, som sedan skulle vid stranden rifvas och kaj
dervid anläggas. Men denna vackra tanke förfaller säkerligen,
om förslaget att få anlägga kaj nedanför riksg:s-konl. underkännes.
Utom hvad jag nu anfört, finnas så många skäl som lala
till bifall för Ulsk:s förslag, uti hvilket jag för min del instämmer.
Hr Printzensköld: Hr von Troil yttrade, att jag skulle
hafva förmält mig hafva varit en motståndare emot den framställning
som i förevar, ämne blifvit gjord till SiatsUisk. Jag
förklarade, hvad jag också vidblifver, att jag hyst och ännu hyser
åtskilliga betänkligheter vid den ifrågavar. öfverlätelsen, ehuru
jag icke ansåg mig böra reservera mig emot pluralitetens af
Fullmäktige åsigt och det måtte väl vara min rättighet alt, såsom
ledamot af detta Stånd, hafva äran alt tillkännagifva de betänkligheter,
jag vid detta tillfälle fann hos mig förekomma. Om
jag ansett nödigt att framställa en till Stalslltsk:s begrundande,
sä skulle jag visserligen icke hafva sådant underlåtit, men jag
föreställer mig att då riksgts-fullmäklige tillstyrkt SiatsUtsk. att
lemna något öfrigt ät Fullmäktige att i denna fråga uppgöra,
hvilket synes af StatsUlsk:s utlåt., så kunde man, om detta vunnit
bifall, hafva vidtagit sådana försigtighetsmått vid öfverlätelsen,
att icke några olägenheter deraf för riksg:s-kont. hvarken nu eller
i framtiden, hade varit att befara. Nu liar i stället SiatsUtsk.
, hvars maktfullkomlighet öfver fullmäktige i riksg:s-kont. jag
gerna erkänner, icke alls lyssnat till riksg:s-kont:s hemställan, att
det måtte lemnäs fullmäktige öppet att tillägga åtskilliga vilkor,
då öfverlätelsen skulle äga rum, utan företagit sig att sä till sågandes
på förhand bestämma alla vilkoren och endast göra riksdiskont.
till verkställare af StatsUtsk:s beslut. Såsom bevis på begagnandet
af denna maktfullkomlighet har jag tagit mig friheten
anföra exempel från sisth riksdag. Hr von Troil har till vederläggning
af mina anmärkmr i detta fall uppgifvit att fullmäktige
erhållit decharge för sin förvaltning. Detta är visserligen sannt,
men Hr von Troil lärer väl icke kunna neka att mycket här i
verlden kan klandras, utan att man derföre kan bindas till ansvar
för sina åtgärder. Möjligen skulle således händelsen här blifva
densamma som med det förut omförmäldta egendomsköpet. Om
man ock icke skulle kunna ålägga riksg:s-konl:s fullmäktige något
ansvar för förbiseenden, som de låtit kunna komma sig till
last, så skulle tvifvelsutan nog de finnas, som ville beskylla riksg:skont.
att icke hafva tillräckligt sett sig för innan saken bragtes
till verkställighet. När nu likväl riksg:s-kont. blifvit af SiatsUtsk.
skiljd från all beslutande rätt härutinnan, så hemställer jag
till Hr von Troil om icke min anmärkn. är riktig.
Den 13 Juli.
63
Hr von Troil har vidare yttrat, alt då riksg:s-kont. hade sig
ålagdt alt underhålla stängseln samt grindarna, så skulle deraf
blifva en följd att dermed vore förenad rättigheten att gå igenom
dessa grindar. Jag beklagar att jag icke sä kan uppfatta meningen
af SlatsUtsk:s utlåt. Mången äger skyldighet att hålla en
stängsel, utan att han derföre äger rättighet alt efter behag öfverskrida
densamma, och man kan länka sig sådana omständigheter
att drätselkommissionen rent af förbjuder riksg:s-kont. att öppna
dessa grindar, ehuru de af kont. underhållas. Då nu StatsUtsk.
i sitt förslag icke förbehållit ät fullmäktige i riksg:s-kont. att vid
öfverlåtelsens verkställande bereda ytterligare garantier för erhållandet
af de fördelar som öfverlåtelsen möjligen kunde medföra,
så tillstyrker jag R. o. Ad. all hellre rent af afslå betänk, och
låta saken förbliva i samma skick som den nu är, än att bifalla
öfverlåtelsen på det sätt som StatsUtsk. föreslagit.
Många ledamöter hördes ropa på proposition.
Hr Tham, Carl Wilh. Au g.: Då jag hör af åtskilliga
här yrkas propos., så skall jag vara så kort som möjligt. Jag vill
blott tillägga några få ord till hvad Hr von Hartmansdorff m. fl.
anfört och som jag tror vara i hufvudsaken tillräckligt bevisande,
ehuru jag befarar att en punkt af de flesta blifvit förbisedd. Hår
står taladt om (sid. 8), att emellan RiddarJiolmskanalen och
riksg:s-konl:s lins finnes en jordrymd af 73 alnars bredd i den
ena ändan och 46 alnar i den andra. Man yrkar nu att blott
27 alnar långs efter riksg:s-kont:s hus skall bibehållas, men Utsk.
har icke upplyst huruvida delta blifvit föreslaget derföre, att endast
denna del af tomten, i händelse af behof, vore till byggnad
användbar eller om det skett derföre att staden behöfver ett större
utrymme vid den ena ändan än vid den andra. Skulle nu så
vara att staden icke behöfver det, så är verkligen på den återstående
tomten ett betydligt större utrymme att vinna i nordöstra
hörnet än i sydöstra, hvilket så mycket mera lemnar till
fälle
till uppförande af en större byggnad på den ifrågavar. platsen.
Det säges visserligen att den nuvar. byggnaden icke kan
med någon särdeles fördel och någon arkitektonisk prydlighet utvidgas,
men den skulle likväl verkligen kunna tillbyggas om ett
större utrymme dertill användes vid den ena ändan än vid den
andra. Dessutom torde R. o. Ad. påminna sig att då det var
fråga om att använda riksg:s-kont;s hus till riksarkiv, det hette
att denna byggnad icke kunde användas, icke derföre att den
icke stod på tillräckligt säker grund, men derföre alt sjelfva byggnaden
ej var tillräckligt fast. Månne man då icke möjligen i en
framtid skulle kunna besluta sig till att medgifva och förändra
den byggnad som finnes, och bygga en annan i stället, t. ex.
med den fond som banken har att disponera. Om man således
skulle till en stor byggnad använda hela lokalen med större utrymme
vid den ena ändan än vid den andra, så skulle man
kanske icke kunna längsefter kanalen lemna det utrymme som
staden behöfde. I öfrigt, med aldrig så liten erfarenhet om den
(H
Den 13 Juli.
farled, som går genom denna trånga kanal, så vet hvar och en,
att den icke ulan stora kostnader kan blifva användbar för seglande
fartyg. Det är nemi. pä ena sidan betydligt stark ström
oell på den andra sidan stora grund. Små kullbåtar kunna nu
icke utan svårighet komma fram och ännu större svårighet skulle
det blifva för större båtar. Den föreslagna kajen skulle således
aldrig komma att begagnas för annat än småbåtar, och dertill
torde staden icke behöfva ett så bredt utrymme, som här är
föreslaget, åtminstone icke bredare vid den ena ändan än vid den
andra. Det torde vid en annan riksdag yppas tillfälle till underhandling
med staden om hvad den önskar och behöfver för detta
ändamål och saken torde allt för väl nu kunna uppskjutas.
Med afseende derjemte på det olämpliga uti att afyttra denna lokal,
som kanske förr eller sednare behöfves till riksarkiv i st. f.
nuvar. nya som redan är färdigt att ramla, så hemställer jag om
det icke vore bäst att R. o. Ad. afslog hela betänk, eller åtminstone
endast med undantag af de, två första punkterna, och får
jag således förena mig med de Herrar, som yrkat bifall till de
två första punkterna och afslag å de öfriga.
Frih. Ahlströmer, Jonas: I händelse den af Gr. Lagerbjelke
gjorda hemställan skulle bifallas, får jag föreslå den förändring
af mom. c) alt det fick följande lydelse, nemi.: Den till
staden öfverlemnade andel utaf den med riksg:s-kont:s hus hittills
förenade tomt skall till allmänhetens begagnande upplåtas;
men får icke af staden föryttras, eller till begagnande för enskild
räkning upplåtas och får ej heller derå någon byggnad uppföras,
som öfverstiger den mur, hvarmed gården skall omgifvas.
Hr von Hartmansdorff: För att i möjligaste målto förena
meningarne, anhåller jag att få instämma med Frih. Cederström
i begäran att R. o. Ad. icke måtte återremittera betänk.,
utan i stället antaga de två första punkterna och afslä de sednare.
Derigenom kunde saken blifva afgjord vid denna riksdag, hvaremot
en återremiss förmodligen vållade sådant dröjsmål att frågan
icke hunne att afgöras. Om Gr. Lagerbjelke och Frih. Ahlströmer
ville härutinnan instämma, så kunde frågan om återremiss
förfalla.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Land tm., att han, då olika propos:r i afseende på de
serskilda punkterne blifvit begärde, ansåge sig böra framställa proposme
punktvis, och således nu finge hemställa om R. o. Ad. bifölle
första punkten af förevar, mern.
Ropades ja.
Uppå sedermera framställd propos. blef äfven 2:dra punkten
af R. o. Ad. bifallen.
Hr Landtm, hemställde vidare om R. o. Ad. bifölle 3:dje
punkten, men härvid ropades starka nej, blandade med ja, hvarjemte
-
Den 13 Juli.
65
Hr von Hartmansdorff anmälde sig och yttrade:
Jag hemställer om icke propos. kunde göras på en gång öfver
3, 4, 5 och 6 punkterna, ty om votering skulle erfordras, så
vore de afgjorda på en gång. I annat fall torde vi få flera omröstningar.
Häruti instämde Frih. Cederström, Claes Rudolf.
I anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm., att i afseende
på 4:de punkten blifvit yrkadt icke blott bifall och afslag,
utan äfven ålerremiss samt alt Gr. Lagerbjelke jemte sin begäran
om återremiss alternativt föreslagit en förändring af mom. c, och
derförutan Frih. Ahlströmer framställt ett redakt.förslag, hvilket
dock såsom afgifvet endast till ledning för StatsUtsk., ej syntes
erfordra särskild propos.
Frih. Alströmer: Min mening var att mitt förslag skulle
i likhet med Gr. Lagerbjelkes blifva föremål för propos.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han icke såsom ett alternativt
förslag kunnat uppfatta Frih. Alströmers anförande, enär
Frilen icke såsom Gr. Lagerbjelke begärt, att antingen nu få sitt
redakt:s-förslag bifallet, eller ock återremiss mätte beviljas, utan
endast för den händelse att återremissen skulle beviljas, framställt
samma förslag; hvarjemte Hr Landtm, erinrade, att om återremiss
blefve beslutad, afsigten naturligtvis vore att StatsUtsk. med
afseende på de gjorde anmärkn-.ne skulle inkomma med förändradt
utlåt., och att det icke vore vanligt att R. o. Ad. vid en
frågas återremitterande fattade något beslut om den dermed åsyftade
förändringen.
Sedan härefter Frih. Alströmer afstått från sin begäran
om särskild propos., hemställde Hr Gr. o. Landtm., om R. o.
Ad. bifölle de återstående 3, 4, 5 och 6 punkterne af StatsUtsk:s
förevar, mera., och besvarades denna propos. med starka nej,
blandade med ja; hvarpå Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade afslå dessa punkter, samt då härvid ropades starka ja
jemte åtskilliga nej, förklarade det han funnit denna sednare propos.
besvarad med öfvervägande ja.
Föredrogs och bifölls Bevilln.-, Lag- samt Alim. Besv.- o.
Ekon.Utsk:ns d. 10 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 9, i anledn.
af väckte förslag rör:de enskilda banker.
Föredrogs och bifölls Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskms
d. 10 dennes på bordet lagde betänk:n:
N:o 22, i anledn. af väckt motion om tillägg och förklaring
uti K. förordnm d. 20 Januari 1824, ang:de ändring eller utrifning
af vattenverk; och
N:o 23, i anledn. af väckt fråga om bestämmande af ersätt7
H. 5
66
Den 13 Jul i.
ning åt boställs-innehafvare för deltagande i vatten-aftappningsocli
sjösänknings-företag.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag* samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utskms d. 10 dennes på bordet lagda naem. N:o
24, i anledn. af erhållen återremiss af betänk. Nio 2, i fråga om
afskaffande af husaga.
Föredrogos oell biföllos Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon,-  Utskms d. 10 dennes på bordet lagda betänkm:
N:o 25, i anleda, af väckta motioner om ändring af nu gällande
bestämmelser i fråga om hemmansklyfning och besutenhet
; samt
N:o 26, i anledn. af väckt fråga om ändring af 28 cap. 1
§ Rättegångs-balken, i fråga om gästgifveriers afstånd från
hvarandra.
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 10
dennes på bordet lagda betänk. N:o 27, i anledn. af särskilda
motioner om förändring uti nu gällande expeditions-taxa m. m.
Hr Hedenstjerna, Wilh.: I afseende på 3:dje punkten
får jag yrka återremiss i enlighet med min reservation, hvilken
jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm, ville låta uppläsa.
Sedan till följd häraf Hr Hedenstjernas vid Utsk:s betänk, fogade
reservation blifvit uppläst, yttrade sig
Gr. Sparre, Erik: Jag skall med få ord söka redogöra för
orsaken till Utsk:s beslut.
I fråga först om tillökning af lösen för rådstufvurätts utslag,
så har man icke försport någon klagan öfver att tjenstemännen
vid dessa domstolar hafva för små löner och vid sådant förhållande
torde det icke vara behöfligt att bereda dem tillökade löneinkomster
genom förhöjning i taxan. Hög lösen anser jag i allmänhet
icke vara någon fördel, tvertom anser jag det vara af
högsta vigt att folket måtte få rättvisa för godt pris. Den höga
lösen är orsaken, hvarföre vissa utslag i rådstufvurätterna icke
blifva utlösta.
Beträffande åter den del af motionen, som afsåg den väckta
frågan derom, att lösen för allmogen måtte bestämmas lika med
den för ståndspersoner, sä ansåg Utsk. äfven att af samma skäl,
nemi. att landssekreterarnes löner icke vore för små i allmänhet,
icke heller någon tillökning i detta afseende vore behöflig och
Utsk. ansåg icke lämpligt att bestämdt för den fattigare delen af
befolkningen göra lösen högre än som hittills varit gällande. Jag
erkänner att det kan visserligen vara något att säga derom att
denna samhällsklass erlägger mindre i lösen än andra klasser,
men då denna princip en gång är antagen, då man derigenom
gör afseende på den mindre bemedlades ställning och behofvet
Den 13 Juli.
67
för honom att för bättre pris erhålla rättvisa, så anser jag hvarken
nyttigt eller nödigt alt lösen för allmogen ökas. Jag måste
således för min del tillstyrka bifall till betänk., och jag tillägger
att det skulle göra ett mindre godt intryck på allmänheten, om
R. o. Ad. skulle afslå detta betänk, och besluta en sådan åtgärd.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det har visserligen af en värd
reservant blifvit sagdt att misstag kunna uppkomma genom de
olika rättigheter, som ståndspersoner och allmoge i förevar, fall
hafva; men jag tror att erfarenheten visat att, om ock sådana
misstag kunna inträffa, de likväl mera sällan torde äga rum. Ville
man likväl åstadkomma jemnlikhet emelian de olika klasserne med
afseende på lösen, så skulle jag likväl tro, att lösen snarare borde
nedsättas för de förmögnare, än höjas för den fattige. Jag anser
det vara ett ondt att lösen skall finnas hvarigenom man skall
betala sig till rättvisa. Att genom förhöjning af lösen öka detta
onda och sådant endast till förekommande af misstag, som icke i
verkligheten ägt rum, tror jag icke vara lämpligt; hvarföre jag
förenar mig med Gr. Sparre i begäran om bifall till betänk.
Efter nu af lindert. Riddarhus-se k re t., på förfrågan af
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v., meddelad upplysning
derom, att underrättelse om de öfrige RiksSl:ns i detta ämne fattade
beslut ännu icke lill R. o. Ad. inkommit, anförde
Hr von Hohenhausen: Lika med den siste värde talaren
har jag icke trott det vara lämpligt alt någon förändring sker i
expeditions-taxan till förhöjning af den lösen, som allmogen åligger,
icke af skäl att någon billighet, att jag så må säga, dervid
förefinnes mera för dem än för andra, ty ibland borgare och
stads-innevånare af flera slag kan det vara vida sämre förhållanden
än hos allmogen i afseende på förmågan att lösen erlägga.
Borttagandet af all lösen, såsom en del önska, har åtminstone
det med sig att det skulle behöfvas större löner till de tjenstemän,
hvilka uppburit dessa sportler; äfvensom man bör sig betänka
innan man det gör. En stor uppmuntran till grälaktighet
skulle derigenom gifvas, synnerligen med våra lagar, der lögnen
icke är belagd med något straff. Jag har icke kunnat förena
mig med den delen af reservationen, emedan jag icke fann lämpligt
att vidtaga en sådan åtgärd, under nu existerande förhållanden,
derföre att det icke skulle kunna ske utan att väcka allmänt
missnöje, och det vore icke skäl för en så ringa sak; men
för konseqvensen skull har jag icke kunnat annat än förena mig
derom, att när man åberopar den här af K. M. tilltänkta förändringen
i expeditions-taxan, men då icke ansett det vara skäl att
ändra den, så föreslår man likväl sjelf en förändring deruti. Jag
finner likväl icke saken vara af den stora vigt att jag dermed
skulle vilja uppehålla R. o. Ach, som är af annan tanka.
Uppå härefter å de uti förevar, betänk, förekommande punk
5*
-
68
Den 13 Juli.
ter särskildt framställda propos:r, blefvo desamma af R. o. Ad.
bifallna.
Föredrogs StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
utlåt. N:o 238, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
194, ang:de ifrågaställde extra statsanslag till föremål, tillhörande
civil-departementets handläggning.
Detta utlät, företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, ang:de Utsk:s beräkningar af riksg:s-kont:s
ställning, inkomster och utgifter; samt 2:dra punkten, angule
2 och 3 punkterne af betänk. N:o 194.
Lades till handlingarne.
3:dje punkten, ang:de litt. A i 7 punkten af betänk.
N:o 194.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag anhåller vördsamt att i
R. o. Ad:s minne fä återkalla alt K. M. för den ifrågavar. hamnbyggnaden
vid Westerås begärt ett anslag af 12,000 r:dr; att
StalsUtsk. med afseende på den brist på tillgångar, som ägde rum
då statsregleringen uppgjordes, ansåg sig icke kunna tillstyrka det
sökta anslaget; att enskilt motionär med kännedom af den orsak,
som föranledt Utsk. att anslaget afslå, i stället begärt ett låneunderstöd,
hvilket StatsUtsk. tillstyrkt R. St. att bevilja på de vilkor
som för låns utgifvande för riksg:s-kont. i allmänhet blifvit
bestämda. Dä saken förra gången förevar, så yrkades återremiss
af betänk, utaf flere talare. De skäl, som anfördes voro hufvudsakligen
alt dä StatsUtsk. icke ansett sig kunna tillstyrka något
anslag för staden Cimbritshamn, hvars vägbrytare blifvit af storm
förstörd, så vore det icke skäl att bevilja detta lån till Westerås.
Jag anhåller med anledn. deraf att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå att det begärda anslaget var af 3:ne Riksstånd
afslaget. Således kan vid denna riksdag beklagligtvis staden
Cimbritshamn icke hafva att förvänta något ytterligare prof
på R. St:s välvilja.
Hvad åter beträffar en annan anmärkn., sora emot betänk,
gjordes, nemi. att StatsUtsk. föreslagit högre läneanslag för Westerås
än som blifvit begärdt, sä torde det icke böra tillräknas
StatsUtsk., dä förslaget endast med 70 r:dr öfverstiger det uppgjorda
koslnadsförslaget, hvilket vi något hvar veta vanligen icke
är så uppgjordt, att det öfverstiger den verkliga kostnaden eller
ens dertill uppgår. Genom voteringar i förstärkt Utsk. äro en
mängd anslagsfrågor afslagna och medel linnas således. Något
hvar af R. o. Ad:s ledamöter torde veta huru trång denna hamn
i Westerås är, och huru mycket densamma är i behof af förbättringar.
För min del skulle jag tro att då vi nu äga tillgångar,
så borde vi icke neka detta län, så mycket mer som Staten der
på troligen icke kommer att förlora det aldra ringaste eller, om
den kommer att förlora, det endast kan blifva ganska litet, erne
-
Den 13 Juli.
09
dan staden kommer att betala 4 proc. på lånet. Jag anhåller
således att R. o. Ad. ville bifalla det ifrågavar. anslaget.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Visserligen har den
siste värde talaren bemödat sig att för det H. Ståndet framställa
huruledes, sedan denna fråga tillförene blifvit från Ståndet återremitterad,
förhållanden sedermera skulle hafva uppkommit, som
skulle föranleda dertill att, ehuru Ståndet icke förra gången funnit
anledn. att bifalla anslaget, likväl numera, på grund af förberörde
förhållanden, ett samtycke dertill kunde lemnäs. För
min del kan jag dock icke Buna mig öfvertygad härom till följd
af hvad Hr von Troil i detta afseende anfört. Besagde värde ledamot
har nemi. yttrat, att då, hvad angår hamnanläggningen
vid Cimbritshamn, det redan blifvit afgjordt att denna hamnanläggning
icke vidare vid denna riksdag kan påräkna något bidrag
af allmänna medel, så skulle derutinnan ett skäl förefinnas för
R. St. att godkänna hvad Utsk. för hamnutvidgningen vid Westerås
föreslagit. Mig synes åter att, då man funnit sig nödsakad
att neka anslag till den Cimbritshamn tillhörande hamnbyggnad,
der sjöfarande å öppna hafvet äro utsatta för de svåraste stormar,
så är svårt att inse något skäl att Staten skulle för ett mindre
trängande ändamål finna sig böra använda nu förevar, summa.
Väl har Utsk. sökt besvara de vid återremissen gjorda inkast sålunda,
att det icke här vore fråga om ett direkt anslag, utan endast
om ett lånebidrag förenadt med återbelalningsksyldighet; men
det torde i alla fall återstå att bevisa det Staten, medelst anskaffande
af denna summa, sora till på köpet något öfvcrstiger hvad
egentligen med siffror kunnat bevisas vara behötligt, verkligen befrämjar
ett föremål som vore vida angelägnare än många andra.
Att Westerås hamn kan vara träng, må vara en sanning, men
belägenheten af denna hamn och de vindar, för hvilka den är
utsatt, äro icke genom dessas våldsamhet af den beskaffenhet, att
man i sjelfva verket kan med fullt skäl anse ärendet vara af särdeles
angelägen art. Jag skulle önskat alt man velat åtnöja sig
med det låneanslag, som vid sakens förra ventilation härstädes
varit ifrågasatt, i hvilket fall det åtminstone kunde sägas vara
billigt begärdt i förhållande lill andra dylika bidrag; men dä man
icke velat finna sig härvid, anser jag mig böra, till undvikande
af vidare tidsutdrägt härmed, i korthet framställa en vördsam
hemställan om afslag å detta betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det hade visserligen varit önskligt
att R. St. kunnat bifalla alla de anslag som K. M. äskat, men
då tillgångarne endast tillåtit att bevilja en ganska ringa del af
dem och R. St. således mäste fästa sig vid det angelägnaste, tror
jag att StatsUtsk. gjort ett synnerligen dåligt val, dä det framhållit
hamnbyggnaden vid Westerås framför andra. Vi veta huruledes
StatsUtsk. nekat anslag till påbegvnta arbeten, hvilka hota
med instörtning om de icke fullbordas; huruledes StatsUtsk. nekat
anslag till fortsättning af hamnbyggnader, der fartygen nu
äro utsatta att af stormen kastas på land och förolyckas och på
70
I)cn 13 Juli.
hvilka ställen rörelsen är fullt lika vigtig som i Westerås. Man
har visserligen sagt att här endast är fråga om lån och att detta
således icke så mycket graverar statskassan, men man har dock
icke fästat uppmärksamheten derpå att Staten icke har andra medel
att låna ut än dem Staten sjelf får låna upp, och för att företaga
en sådan operation bör väl företaget vara särdeles vigtigt
för del allmänna och icke blott ett för en ort ensamt af nytta.
Såsom skäl anföres att förstärkta StatsUtsk. afslagit åtskilliga förslag
till utgifter och således hade medel. Det är visserligen sannt
att förstärkta StatsUtsk. afslagit åtskilliga anslag, men dermed är
icke sagdl att medel linnas. En ganska flygtig blick på den pekuniära
ställningen visar att våra finanser för närvar, äro svaga,
och ganska väl behöfva de inskränkningar, som rimligen kunna
göras, så att i alla fall de anslag till produktiva föremål som göras,
icke kunna göras annat än lill de aldra angelägnaste företag,
med åsidosättande af de mindre angelägna; hvarföre jag förenar
mig med Frih. Cederström i att yrka afslag å Utsk:s förslag med
vidblifvande af de åsigter, som förra gången förmådde R. o. Ad.
att återremittera detta ämne.
Hr von Troil: Då här ånyo blifvit framstäldt såsom jemförelse
behofvet af anslag för Cimbritshamn, så får jag för min
del förklara att jag, då denna fråga här på Riddarhuset förevar,
ingalunda motsatte mig detta anslag, utan tvertora gerna, om det
stått i min förmåga, hade skaffat staden Cimbritshamn denna ytterligare
fördel. Vid 1840 års riksdag erhöll likväl Cimbritshamn
20,000 r:dr och vid 1844 års riksdag 6000 r:dr utan återbetalningsskyldighet.
Således har Cimbritshamn icke varit vanlottad.
Hvad nu Wetterås beträffar, så kan jag icke annat än ånyo
till R. o. Ad:s begrundande framställa att, dä denna hamn är af
vigt för bela orten, men derjemte är så trång alt den knappast
har utrymme att emottaga ångbåtspassagerare, sä tyckes som behofvet
vore temligen gifvet, synnerligen när man tager i betraktande
de transporter af jern, som derifrån äga rum.
Det förvånar mig att denna motion väcker så mycket motstånd
och jag skulle tro, att man icke så mycket bör fästa sig vid
motionärens namn, sorn vid saken. Medel saknas ej. Här kommer
ju icke i fråga annat ån alt lemna eli lån på ungefärligen
samma vilkor som riksg:s-kont. sjelf får i upplåningsväg betala.
Saken är af två RiksStånd bifallen och jag anhåller om R. o.
Ad:s bifall dertill.
Frih. Cederström: Då man har velat anställa en jemförelse
emellan hvad som å Statens sida blifvit gjordt för Cimbritshamn
och andra ställen, så synes mig icke otjenligt att dervid
taga i betraktande fattigdomen, som vidlåder lilla samhället
Cimbritshamn, och det motsatta förhållande, som äger rum med
Westerås. Det tyckes verkligen att, om det behöfves ett utvidgande
och förbättrande af Westerås hamn, nämnde stad och ort
skulle kunna, utan Statens mellankomst, förskaffa sig ett amor
-
Den 13 Juli.
71
leringslån för vinnande af ändamålet. Della, säger jag, tyckes
kunna biligtvis förväntas, om nemi. detta företag verkligen för
orten är så angeläget, som det uppgifves vara. Alt vår nuvar.
ställning medförer behofvet af högst betydliga summors användande,
år oemotsägligt, hvadan man desto mindre får förbise
nödvändigheten att i andra, såsom det kan jemförelsevis synas,
obetydliga summor, iakttaga en särdeles noggrann sparsamhet.
Låt vara att här blott är fråga om en jemförelsevis mindre väsendtlig
uppoffring å Statens sida; det kan icke förnekas; men jag
är i alla fall öfvertygad dels derom att den i för handen varande
omständigheter torde vara i sin mån känbar, dels ock att man
just af denna anleda, bör använda medlen endast till de vigtigasle
företagen i denna väg, med förbigående eller uppskjutande
till bättre tider af det öfriga. Om våra finansiella ställningar och
förhållanden till nästkommande riksdag kunna väsendtligen förbättras,
då, och enär jag uppriktigt hyllar den satsen, att Staten
bör vid dylika företag, i synnerhet dessa som åsyfta lättade kommunikationer,
träda medlande emellan, så vidt sig göra låter,
blifver det en angenäm och lätt sak att samtycka lill hvarje
billigt anspråk i dylikt fall; men dertill hörer likväl äfven då,
att berörde anspråk icke må med alldeles så mycken frikostighet
omhuldas, som den nu är i fråga. Kan man väl förete något
exempel att man gifvit mera än någonsin begärts? För min del
anser jag det i hög grad oformligt, men det är dock icke delta
jag egentligast fäster mig vid, utan fastmera vid hufvudsaken, på
sätt jag nyss haft äran utveckla: och får jag derföre, helst några
verkliga skäl emot de åsigter, som anfördes hos R. o. Ad., dä
ärendet förra gången härstädes handlades, icke synas hafva sedermera
blifvit lagda i dagen, vördsamt anhålla ali R. o. Ad. täcktes
afslä denna punkt af betänk.
Sedan Hr Gr. o. Landt m:s härefter, först till bifall och
sedermera till afslag å det i 7:de punkten af StalsUtsk:s betänk.
N:o 194 tillstyrkta lånebidrag till Westerås stad, framställde propos:r
blifvit besvarade med blandade ja och nej, förnyade Hr
Landtm, sin propos. till bifall å hvad Ulsk. tillstyrkt och ropades
dervid åter ja och nej; hvarefter Hr Landtm, förklarade det han
trott sig finna att denna förnyade propos. blifvit besvarad med
öfvervägande ja.
Frih. Cederström och Hr Rääf, Leonh. Fredr., begärde
votering.
Hr Printzensköld, Carl: Med afseende derå att tiden
är så långt framskriden på aftonen, vågar jag hemställa om icke
R. o. Ad. ville besluta, att efter denna votering åtskiljas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade i anledn. häraf, att tiden visserligen
vore långt framskriden på aftonen, men tyvärr äfven på
riksdagen, samt att då de på föredragningslistan återstående målen,
hvaribland synnerligen Bevilln.Utsk:s mern. N:o 23 fordrade
skyndsam behandling, icke mera än en gång blifvit bordlagde
72
Den 13 Juli.
och således ytterligare kunde läggas på bordet, Hr Landtm., på
det icke flere dagars uppskof med deras afgörande må kunna uppkomma,
ansåge föredragningen böra fortsättas, då det blefve beroende
på Ståndets ledamöter, huruvida de förekommande målen
borde ånyo bordläggas.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
votens-propos.:
Den som bifaller det af StatsUtsk. tillstyrkta lånebidrag af
20,000 r:dr till Westerås stad för dervar. hamns utvidgande och
förbättring, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. förenämnde lånebidrag.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer :
Ja — 6.
Nej — 13.
4:de punkten, ang:de öfriga återremitterade punkter af
betänk. N:o 194.
Lades till handlingarne.
OSFG'; . VTMUffl
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Troil, Sam.
Gust., Gr. Lagerbjelke, Gust., m. fl. ledamöter, ånyo pä
bordet nedannämnde i gårdagens plenum första^ gången bordlagda
mern. och utlåt., nemi. från
Bevill n in gs-U t skotte t:
N:o 23, i anledn. af RiksStms olika beslut, ang:de tullbevillningen;
Constitutions-Utskottet:
N:o
23, med förslag till ändringar och tillägg uti 11 mom.
1 § Tryckfrihets-förordnm, rör:de aflemnande af exemplar af tryckpressens
alster till åtskilliga embetsverk och allmänna bibliotheker;
N:o
24, i anledn. af BondeSt:s återremiss å mern. N:o 16,
rör:de åtskilliga Bevilln.Utsk;s åligganden och å mom. N:o 18,
ang:de sammansatta Utsk.;
N:o 25, med utlåt, i anledn. af ålerremisserne å mern. N:o
19, ang:de tiden för motioners afgifvande;
N:o 26, i anledn. af 3:ne Stånds återremiss å mern. N:o
17, ang:de motionsrätten;
Banko-Utskottet:
N:o 67, i anledn. af Hofkirurgen G. Herberts ansökning om
eftergift af öfverränta å ett af källarmästaren A. 0. Nicodemi i
bankodiskonten upptaget lån;
Den 13 Juli.
73
N:o 68, ang:de förrättad revision af bankodiskontverkets
räkenskaper och förvaltning för år 1847;
N:o 69, med hemställan att en gratifikation måtte få utanordnas
till vaktmästarne vid bankodiskontverket; samt
N:o 70, ang:de en verkställd omröstning.
Slutligen anmäldes till bordläggning:
StatsUtsk:s mern. N:o 258, med förslag till voter:s-propos.,
i anledn. af IliksSt:ns skiljaktiga beslut, rör:de ifrågastäldt statsanslag
till arméens pensionskassa;
Samma Utsk:s mern. N:o 258, med förslag till voter:s-propos.
i anledn. af RiksSl:ns skiljaktiga beslut, ang:de ifrågastäldt
låneunderstöd till reparation af Linköpings domkyrka; och
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:ns mern. N:o
10, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut, ang:de grunderne och
vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.
H. B. o. Ad. åtskildes kl. £ till 11 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 14 Juli 1848.
Plenum kl. ^ till 6 e. m.
Justerades 7 prot.utdr. för gårdagens plenum.
Upplästes ett af Hr Mörner, Hampus, inlemnadt så lydande
mern.:
Af tjensteåligganden nödsakad att afresa ifrån hufvudstaden,
får jag härmedelst afsäga mig förtroendena att vara ledamot af
Ridd.Utsk., samt under permitterad ledamots frånvaro äfven i
StatsUtsk.j anhållande likväl att vid min riksdagsmannarätt varda
bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Electorer, att sammanträda för att
utse en ledamot af Ridd.Utsk., äfvensom en ledamot af StatsUtsk.
under den lid, för hvilken Hr Mörner varit i sistnämnde Utsk.
invald.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne mern. och utlåtm:
74
Den 14 Juli.
N:o 239, med förslag till sammanjemkning eller voter:s-propos:r
i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, rör:de åtskilliga till
regleringen af åttonde och nionde hufvudtitlarne hörande frågor;
Nio 240, i anledn. af erhållna återremisser å betänk. N:o
196, ang:de sättet, ordningen och vilkoren för utbetalningen af
anslags- och lönebidrag till befrämjande af allmänna arbeten; och
N:o 241, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. Nio
192, ang:de aflöningen för R. St:s nuvar. just.ombudsman och
hans vikarie.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då ifrågavar. betänk. Nio 239
genom en egen tillfällighet redan i går blef från Exped.Utsk. aflemnad
till öfrige RiksSt:n, men icke lill R. o. Ad., hvadan detsamma
nu först kunnat hos R. o. Ad. bordläggas och då Ståndet
torde inse vigten af att alla förslag lill voter:s-propos:r blifva
så snart som möjligt granskade, emedan derpå beror riksdagens
tidigare eller sednare afslutande, så får jag anhålla om Hr Grins
o. Landtmis propos. derom, att ifrågavar. betänk. N:o 239 måtte
uppföras främst på listan till föredragning för morgondagen och
alt R. o. Ad. ville läckas dertill lemna sitt bifall. I sammanhang
dermed anhåller jag äfven att StatsUtskis i går bordlagde
belänkin Niis 257 och 258, innefattande hvar för sig förslag till
voteris-proposir, den ena angide Linköpings domkyrka och den
andra röride arméens pensionskassa, måtte blifva uppförde på föredragis-listan
näst efter förstberörde betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.i Enl. den föredragnis-lista
jag afskrifvit, skulle voteris-propos. om armeens pensionskassa redan
vara bordlagd tvenne gånger.
Hr von Troili Såvida de af mig omnämnde memme Niis
257 och 258 redan äro 2:ne gånger bordlagde inskränker jag
mig nu till att anhålla det betänk. Nio 239 måtte komma främst
pä föredragms-listan till nästa plenum.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att StatsUtskis mern. N:s 257
och 258, innehållande voteris-proposir, töride statsanslag lill arméens
pensionskassa och låneunderstöd till reparation af Linköpings
domkyrka blifvit i gårdagens plenum första gången bordlagde,
men i alla fall torde hinna blifva föredragne denna afton
och således något beslut om ordningen för deras föredragning ej
syntes erforderligt.
Hr H ammarhjelm, Carl Gust.: Jag har den olyckanatt
sittta 20 alnar från Landtmis-bordet och icke på någon af Grefve-
och Friherre-bänkarne. På dessa platser hör man möjligen
ganska väl, hvad så väl kanslisterne, som Ridd.sekreteraren uppläsa,
men på min plats hör man det icke, isynnerhet när hvad
som säges uttalas med låg röst. Man kan visserligen säga att
det icke angår gamla gubbar, de förstå det icke; men det torde
dock någon gång vara nyttigt att den som samlat en längre erfarenhet
får tillfälle att yttra sin mening. För öfrigt får jag anhålla
att betänk. ang:de privalbankerne måtte blifva ånyo för
Den 14 Juli.
75
tredje gången bordlagdt på det att jag må få tillfälle motsätta mig
detsamma. Jag skyndade mig så mycket jag kunde på e. m. och
var inne i salen några minuter efter klockan half till sex, för
att (tassa på detta betänk.: men lärer ändå kommit för sent.
Ilr Gr. o. Landtm, upplyste att den nu af Hr Hammarhjelm
omnämnde fråga blifvit redan i går af R. o. Ad. afgjord
samt att prot.utdr. derom i dag blifvit justeradt.
Hr Hammarhjelm: Hr Gr. o. Landtm, torde påminna sig
alt jag enskildt hos honom anhållit att han ville tillsäga sina
kanslister att läsa så högt att det af hvar och en kan tydligen
höras. Jag kan bevisa att jag icke vid ett föreg:de tillfälle, då
fråga var om förändringen i inteckningslagen, hörde hvad som
upplästes och således icke eller visste hvarom fråga var. Deraf
hände det sig att jag ropade ja till en af Hr Gr. o. Landtm,
framställd propos., då jag bordt ropa nej, emedan jag gillar 1818
års författning.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Sedan frågan om
privatbankerne vid sista plenum helt sent lärer blifvit afgjord är
dervid icke något vidare att åtgöra, sedan prot.utdr. derom blifvit
justeradt. Den värde talaren som har särskild svårighet att
höra, har tillfälle att Hytta sig närmare Landtm:s-bordet, hvarigenom
han slipper att blifva surprenerad.
Hr Hammarhjelm: Jag ser 2:ne ledamöter här när
var.
, nemi. Hrr von Hartmansdorff och von Hohenhausen som
kunna intyga att då den af Frih. Raab väckla fråga om förändringar
af bränvinsförfattningen här förevar till öfverläggning, så
gick jag min väg. Jag gjorde det emedan dessa förändringar
icke öfverensstämde med mina principer. På denna grund anhåller
jag att betänk, mätte för tredje gången bordläggas, om det
är tillåtet. Jag har icke någon nytta deraf. Jag kan vara död
snart nog, kanske innan nästa riksdag. Med Guds hjelp behöfver
jag ingenting och det är icke någon enskild fördel utan blott
fäderneslandets bästa jag eftersträfvar.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. att såsom
Hr von Troil föreslagit StatsUtsk:s mern. N:o 239 skulle uppföras
främst å föredragningslistan för morgondagens plenum.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Främst på föredragn:slislan
för denna afton står Bevilln.Utsk:s förslag till voter:s-propos.
i fråga om tullbevillningen. Som delta mern. är af särdeles
vidlyftig beskaffenhet, och Ståndets fleste ledamöter troligen ännu
icke hunnit detsamma genomgå, hemställer jag oni icke med dess
föredragning kunde få anstå till morgondagens plenum.
Ilr Hammarhjelm: Delta Bevilln.Utsk:s mern. har jag
något begrepp om. Jag känner förhållandet inom landet och således
kan det hända att jag vid några punkter begär votering.
Jag har visserligen varit bränvinsbränuare, men den stora detal
-
76
Den 14 Juli.
jen deraf liar jag alltid afskytt. Till följd deraf blef jag så ledsen
vid de af Frih. Raab, förra gången frågan förevar, gjorde anföranden
i ämnet att jag gick min väg. Emedlertid skulle jag dock
önska att vi finge företaga målet i morgon dä jag visst skall vara
bär, på det jag må kunna deltaga i öfverläggningen derom.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
att på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, med pröfningen
af Bevilln:sUtsk:s mern. N:o 23 skulle anstå till morgondagens plenum,
ropades starka ja jemte åtskilliga nej, hvarpå Hr Landtm,
förklarade det han trott sig finna alt ja varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 12 och 13 dennes på bordet
lagda mern. N:o 23, med förslag till ändringar och tillägg uti 11
mom. 1 § Tryckfrihets-förordnm, rör:de atlemnande af exemplar
af tryckpressens alster till åtskilliga embetsverk och allmänna bibliotheker.
Detta förslag lemnades af R. o. Ad. utan anmärkn., till följd
hvaraf Hr Landtm, förklarade att detsamma borde, jemlikt 56
§ R:sF., hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Vid förnyad föredragning af Const.Utsk:s d. 12 och 13 dennes
på bordet lagda mern. N:o 24, i anledn. af BondeShs återremisss
å mern. N-.o 16, ronde åtskilliga Bevilln:sUtsk:s åligganden,
och å mern. N:o 18, angide sammansatte Utskott, befanns ifrågavar.
mern. N:o 24, icke hos R. o. Ad. erfordra annan åtgärd än
att läggas till handlingarne.
Vid förnyad föredragning af Const.Utsk:s d. 12 och 13 dennes
på bordet lagda mern. N:o 25, med utlåt, i anledn. af återremisserne
å mern. N:o 19, ang:de tiden för motioners afgifvande,
lemnades detta utlåt, utan anmärkning och förklarades till följd
deraf att Utsk:s derå framställda förändrade förslag till redaction
af 56 § Riksd.Ordnm borde hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag; hvarjemte Utsk:s i sammanhang dermed gjorda
hemställan till Hederv. BondeSt., såsom icke erfordrande någon R.
o. Ad:s åtgärd, lades till handlingarne.
Då ånyo föredrogs Const.UtsIcs d. 12 och 13 dennes på bordet
lagda mern. N:o 26, i anledn. af 3:ne Stånds återremisser å
mern. N:o 17, ang:de motionsrätten, behagade R. o. Ad. låta bero
vid hvad Utsk. ronde mundtliga motioner anfört samt godkändes
Utskrs ifrågavar. förändrade redactionsförslag till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag; hvarjemte Utsk:s till de öfriga
RiksShn gjorde hemställanden, såsom icke erfordrande någon R.
o. Adts åtgärd, lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtsk:s d. 12 och 13 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 67, i anledn. af Hof-kirurgen G.
Dea 14 Juli.
77
Herberts ansökning om eftergift af öfverränta å ett af källarmästaren
A. 0. Nicodemi i Banko-diskonten upptaget lån.
Vid förnyad föredragning af BankoUlsk:s berättelse N:o G8,
ang:de förrättad revision af Banko-diskontverkets räkenskaper och
förvaltning för år 1847, biföll R. o. Ad. de af Utsk. tillstyrkta
afskrifningar, samt ansågs Gtsk:s, i afseende å styrelsen och förvaltningen
af diskontverket på det hela gjorda tillkännagifvande
icke erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 12 och 13 dennes bordlagda
meni. N:o 69, med hemställan att en gratifikation mätte få
utanordnas till vaktmästarne vid Banko-diskont-verket.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag är naturligtvis icke i tillfälle
att bedöma huruvida ifrågavar. vaktmästare gjort sig förtjente
af den ifrågakomne gratifikationen. Likväl finner jag af det förevar.
betänk, att de under revisorernes sammanträde ej haft annat
särskildt besvär än det alt inbära och åter afhemta böcker
och verifikationer. Mig synes som dessa vore vanliga vaktmästaregöromål.
Jag har visserligen för min del icke något emot att
man tilldelar dessa vaktmästare den sökta gratifikationen; men jag
anhåller dock att få fästa Ståndets uppmärksamhet på följderne af
en sådan frikostighet. Nu gäller det bankens tjenstemän och
inom några dagar har R. o. Ad. att från StatsUtsk. förvänta tillstyrkande
af enahanda löneförhöjning för vaktmästarne i riksg:skont.
, som för några månader sedan beviljades vaktmästarne i
banken. Skall nu särskildta gratifikationer ifrågakomma för det ena
verkets tjenstemän bör det äfven tilldelas det andra, emedan båda
dessa verk stå i fullkomlig paritet med hvarandra. Såsom jag
redan sagt vill jag icke motsätta mig gratifikationernas beviljande.
Jag har blott velat fästa uppmärksamheten derpå att om man
blott derföre att gratifikationer fordom för samma ändamål, utgått,
nu beviljar dem, utan afseende på om de personer som deraf skulle
komma i åtnjutande, verkligen deraf sig gjort förtjente, så kan
denna något långt sträckta frikostighet framkalla enahanda anspråk
från flera håll.
Hr von Hartmansdorff, Au g., Jag tager mig friheten
fästa uppmärksamheten derpå, att de ifrågavar. vaktmästarne tillböra
en afdelning af banken, som icke räknas till verkets egentliga
afdelningar, utan utgör en särskild för sig under namn af
diskont-verkets. Om R. St. således, på sätt Hr von Troil omnämnt,
beviljat den egentliga bankens vaktmästare någon fördel, har det
icke kunnat sträcka sig till de ifrågavar. Ett bifall till detta betänk.
skulle således blott innefatta en åtgärd af billighet i fråga
om de sednare hvarigenom dessa båda klasser af vaktmästare sättas
i jemnlikhet med hvarandra.
Hr von Hohenhausen: Mich. Silvius.: Som någon
annan ledamot af BankoUtsk. för det närvar, icke lärer vara uppe
78
Den 14 Juli.
i plenum, får jag, som genom R. o. Ad:s förtroende några gånger
varit kallad att vara ledamot i berörde Ulsk., äran upplysa att
det besvär som tillkommer vaktmästarne, med böckers in- och
utbärande, under den långvariga revisionen, icke är så ringa som
man här synts förmoda. Dessa böcker kunna nemi. icke af diskont-verket
umbäras, hvadan vaktmästarne måste om ej stundligen,
dock dagligen bära dem emellan diskont-verket och revisorernes
sessionsrum. En dylik gratifikation bar tillförene alltid varit
gifven och då dessa vaktmästare, på sätt Hr von Hartmansdorff
omnämnt, icke tillhöra banken utan endast diskont-verket,
synes häruti ligga tillräckligt skäl att bifalla hvad BankoUtsk. i
detta betänk, föreslagit.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla BankoUtskts förevar, mern. N:o 69, ropades ja jemte
ett eller annat nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade det han funnit
ja hafva öfverröstat nej.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne RankoUtskts d. 12
och 13 dennes pä bordet lagda mern. N:o 70, ang:de en verkställd
omröstning.
Föredrogos StatsUtskrs i gårdagens plenum på bordet lagde
mern.:
N:o 257, med förslag till voterings-propos. i anledn. af
RiksStms skiljaktiga beslut, rörtde ifrågasläldt statsanslag för ar
méens
pensions-kassa; och
N:o 258, med förslag lill voterings-propos., i anledn. af
RiksStms skiljaktiga beslut, rör.-de ifrågastäldt låne-bidrag till re
paration
af Linköpings domkyrka.
De i dessa memorial föreslagna voterings-propostr blefvo af
R. o. Ad. bifallne.
Sedan härefter Bevilints-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsktns i gårdagens plenum på bordet lagda mern. N:o 10, i anledn.
af RiksStms olika beslut, angtde grunderne och vilkoren för
tillverkning af bränvin, blifvit föredraget, men på begäran af Hr
von Hartmansdorff, Au g., och Hr von Hohenhausen,
Mich. Silv., ånyo bordlagdt, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsammast huruvida
icke detta betänk, kunde sättas på listan näst efter det
mål, som på Hr von Troils begäran blifvit flyttat främst på föredragms-listan
till morgondagens plenum.
Hr von Troil, Sam. Gust.: För min del måste jag vördsamt
hemställa om det icke är nödvändigt att afgöra det stora
tullbetänk. med alla dess stora voterings-propos:r, innan man företager
det nu ifrågavar. betänk., då detta icke kan i afton pröfvas.
Jag har af Hr Gr. o. Landtm, hört uppgifvas att Onsdagen
skulle användas till votering i förstärkt Utsk. Om så sker, torde
Den 14 Juli.
79
man möjligen icke binna att tills dess genomgå tullbetänk. ocb
få tillräckligt antal voterings-propos:r färdige, såvida detta af Hr
von Hartmansdorff nu omnämnde betänk., som kan föranleda till
längre diskussion, skulle, fpfst förekomma.
Hr von Hartmansdorff, förklarade att han afstod från
sitt förslag.
Anmäldes och lades på bordet följande från litslen inkomne
utlåt, ocb betänkm, nemi. frän
Stats-Uts kottet:
N:o 243, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
158, ang:de rusthållarnes inom det s. k. Kungsörs län ifrågaställda
befrielse från erläggande af nu utgående lösen för de räntedagsverken,
hvilka af deras stamhemman skola utgöras;
N:o 244, angtde afslutandet af Götha kanal-bolags och Malmö
f. d. diskonters utredning;
N:o 245, i anledn. af Skomakareenkan A. Wessbergs ansökning
om eftergift af en riksgs:s-kont:s fordran;
Allmänna Besvärs- o. Ekonomi-Utskottet:
N:o 102, i anledn., af erhållne åtterremisser af Utsk:s betänk.
N:o 68;
N:o 103, i anledn. af väckt fråga om prastanda för dem
som af kronofogdarne antages till biträden;
N:o 104, i anledn. af väckt motion om förklaring af 9:de
punkten i K. kungörelsen d. 3 December 1842, ang:de uppbärande
af afgift för försegling af käril, lådor eller omslag, deri varor
eller flyttgods transporteras;
N:o 105, i anledn. af väckt motion, ang:de förändrad beräkningsgrund
för åtskilliga kommunala utskylder; samt
N:o 106, i anledn. af väckt motion, ang:de undersökningars
anställande för sänkning af sjön Wenern.
Upplästes och lades till handlingarne från de öfrige RiksStm
ankomne prot.-utdr., nemi. från PresteSt. af d. 5, 6, 8, 10 och
12, från BorgareSt. af d. 6, 8, 10, 12 och 13, samt från BondeSt.
af d. 5, 6, 8, 10, 12 och 13 dennes.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 7 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
80
Den 15 Juli f. m.
Lördagen den 15 Juli 1848.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för gårdagens plenum.
Med tillkännagifvande, att Gr. von Stedingk, Ludvig
Ernst, såsom ledamot af Ridd.Utsk., samt Frih. Åkerhjelm,
Carl Axel, såsom ledamot af StatsUtsk., erhållit 3:ne veckors
ledighet, räknadt för den förre från d. 17 och för den sednare
ifrån d. 18 dennes, anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Electorer
att utse en ledamot i RiddUtsk. och en ledamot i StatsUtsk.
under de permilterade ledamöternes frånvaro.
Föredrogs StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
mern. N:o 238, med förslag till sammanjemnkning eller voteringspropos.
i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, rör:de åtskilliga
till regleringen af åttonde och nionde hufvudtitlarne hörande
frågor.
Uppå af Hr Gr. o. Landtm., punktvis framställde propos:r,
godkände R. o. Ad. alla de i detta ämne af Utsk. föreslagne
volerings-propos:ner, äfvensom Utslcs yttrande derom, att
dess förslag till öfvergångsstat för elementar-läroverken bör anses
såsom af 3:ne Stånd underkändt och således komma att förfalla
samt fann R. o. Ad. detta mern. i öfrigt icke erfordra annan åtgärd,
än att läggas lill handlingarne.
Föredrogs ånyo Bevilln:sUtsk;s d. 12 och 13 dennes på bordet
lagda mern. N:o 23, i anledn. af RiksStms olika beslut, ang:de
lullbevillningen.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att detta mern. torde böra
punktvis förekomma till afgörande samt hemställde derjemte, att
vid föredragningen deraf måtte få tillgå på det sätt, att endast
de förslag till voler:s-propos:r, i fråga hvarom Utsk. till R. o.
Ad. gjort någon inbjudning, upplästes i dess helhet och för öfrigt
blott den artikel voter:s-propos:n afsåge och sjelfva nummern å
proposm uppnämndes, utan uppläsning af förslaget till propos.
och Utsk-.s dervid afgifne yttrande.
Ropades ja.
Härefter förekom:
lista punkten, innehållande hemställan, att der samtliga
RiksSt:n ieke förena sig i sammanstämmande beslut, ang:de
tulla/gifter ne och derpå inverkande frågor, desssa må, pä
sätt hittills ägt rum, genom votering i förstärkt StatsUtsk.
slutligen af göras.
Hr
Den 15 Juli f. m.
81
Hr Aminoff, Johan Fredr., hvars vid Ulsk:s meni. fogade
reservation härvid, på derom af honom gjord begäran upplästes,
anförde sedermera skriftligen:
Genom den af mig afgifna och nu upplästa reservation, tror
jag mig hafva ådagalagdl, alt tullbevillningen icke bör behandlas efter
71 § R.F:u, ulan efter 73 och 75 §§ Riksd.Ordmn. Man har,
enl. min öfvertygelse, förblandat den extra bevillningen, hvarom
60 § R.F:n afhandiar, med den allmänna bevilln:n som finnes omnämnd
uti 70 § R.F:n och derigenom kommit lill den praxis,
alt alla bevillnts-frägor, der RiksSlm blifvit af olika tankar, böra
slutligen afgöras genom votering uti förstärkt StatsUtsk. Om man
noga betraktar grundlagarne, i alla §§, som med bevillms frågor
hafva ett närmare samband, skall man finna, att all den bevilln.,
hvarom 60 § R.F:n afhandiar, är både lill sin natur och dispositionsrätt,
fullkomligen olik den bevilln. sorn under benämning,
allmän ulgår från Svenska folket för att fylla statsbrislsumman
och att dessa grundlagar tala mer för än emot min reservation.
73 § Riksd.Qrdn. uttrycker bestämdt, och utan undantag; att
det Utsk., som med målets befattning haft att göra, skall förstärkas
och nekas kan icke, att BevillmsUtsk. handlagdt tullbevillms
ärenderne.
Grundlagarne böra tolkas efter deras ordalydelse, ej efter
praxis, och der tvetydigheter uppstå, desamma gifva vika, förden
klara och tydliga bokstafven. Att ett missbruk, en praxis, ägt
rum i nära 40 år, är att beklaga, men den lemnar likväl ingen
rätt, att så skall fortgå, då anmärkn. göres mot detta missbruk,
denna praxis, med stöd af grundlagens föreskrift. Det kunde aldrig
vara 1809 års lagstiftares mening, då de uppgjorde grundlagarne,
att tillsätta BevillmsUtsk., endast för att såsom underordnad,
utarbeta och afgifva förslager till slutligt afgörande i förstärkt
SlatsUtsk., der ärendet är lika obekant för ledamöterne i sjelfva
Utsk., som för de personer, hvilka genom förstärkningen tillkommit,
synnerligen om den grundsats gör sig gällande, att med sorgfällighet
söka undvika inväljande af ledamöter från BevillmsUtsk.
i det förstärkta SlatsUtsk. Var åter 1809 års lagstiftares mening
att ledamöterne borde vara främmande för det ärende, hvarom
komme att i förstärkt Utsk. voteras, så hade konseqvensen fordrat
att samma grundsats gjort sig gällande för de öfriga Utskm; ty
någon särdeles underlägsenhet hos Bevilln:sUlsk:s ledamöter vid
bedömande af det rätta och sanna, lärer svårligen kunna anföras,
så framt man icke vill lillbakahålla deras sjelfständighet, äfven i
handling. Då och om min reservation skulle vinna ett eller flera
RiksStänds bifall, följden deraf skulle blifva en återremiss, måhända
Konst:sUtsk:s hörande, hvilket allt komme att fordra en längre
tidsutdrägt, innan frågan återkom till ytterligare handläggning
inom RiksStm. Och då man så lifligen önskar, att riksdagen
måtte snart kunna afslutas, vill jag, för min del, och för det
närvar, icke yrka på propos. till bifall af min reservation; Hoppandes
likväl, att kommande Ständer och BevillmsUtsk. iakttaga
7 H. 6
82
Den 15 Juli f. m
de föreskrifter grundlagarne bestämma i afseende på behandlingen
af den s. k. extra bevillningen.
Uppå härefter framställd propos. lät R. o. Ad. vid Utsk:s ifråga
var. hemställan bero.
2:dra punkten, ang:de de allmänna grunderne för tull-lagstiftningen;
3:dje punkten, ang:de tullvärdeskolumnens bibehållande;
4:de punkten, ang:de allmänna grunderne för tullvärdenas
bestämmande; 5:te punkten, ang:de uppskof med
Utsk:s yttrande om samtliga tullvärdes-beloppen; och 6:te punkten,
ang:de de af Ulsk., för den händelse att tullvär des-kolumnen
komme att ur taxan uteslutas, tillstyrkta bestämmelser om
förändradl sätt för beräknande af tolagens, neder la gs-recognitionen
och packhushyran, samt f ör tillämpningen af åtskilliga
i tullförfattningar ne gifne föreskrifter och stadgade
straffbestämmelser.
R. o. Ad. godkände hvad Utsk. i dessa punkter yttrat och
hemställt.
De i Utsk-.s mern. upptagna artiklar förekommo härefter i
följande ordning.
l:o Bilder, andra slag än konstnär sarbeten.
Hr Rosenblad, Bernh.: Egentliga anledmn hvarföre jag
begärt ordet, är en vördsam önskan att få underställa Hr Gr. o.
Landtm, och det H. Ståndet, huruvida det icke vore lämpligt att
då fråga är om en inbjudning till Ståndet, man mätte så gå till
väga, att innan sjelfva voter:s-propos:n uppläses, Ståndet först
måtte få del af inbjudningens innehåll och alt först sedan inbjudningens
öde är afgjordt, sjelfva voter.s-propos. mätte få förekomma.
Ty dä det beror på Ståndet att antaga eller icke anlaga en
inbjudning, sä kan det ju i förra fallet bända, att voler:s-propos:u
kommer att förfalla. Hvad åter angar det här föredragna speciella
fallet, så anhåller jag att fä upplysa att år 184(j uppgick
hela tullvärdet för artikeln ”Bilder andra slag” endast till r:dr
b:ko 44, hvaraf synes alt frågan är af mycken ringa vigt. Jag
tillstyrker derföre antagande af den gjorda inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag tror för min del
bäst vara att vi åt Ilr Gr. o. Landtm, öfverlemne att bedöma
hvilket föredragningssätt han anser vara mest tidsbesparande. Det
torde vara allom bekant, att den mängd af voter:s-propos:r som
blifvit föreslagne, liärrörer deraf att R. o. Ad. öfverhufvud lemnat
1845 års tulltaxa oförändrad i afseende på alla de artiklar, der
begäran om förändring icke blifvit bestämdt framställd, samt att
BorgareSt. å andra sidan i allmänhet antagit Konungens propos.
antingen Utsk. henne gillat eller icke. Då nu icke mindre än
361 voter:s-propos:r blifvit föreslagne och den mängd af omröstningar
som deraf föranledes, skulle medtaga alltför mycken tid
ifall hvarje Stånd skulle vidhålla sina serskildta meningar, så förklarar
jag mig beredd att, för rein del, medgifva sammanjemk
-
Den 15 Juli f. m.
83
ning i åtskilliga fall der sådant förut icke kommit i fråga; eller
der jag förut möjligen yttrat mig deremot. Viglen af riksdagens
snara afslutande, är så stor, att jag anser mig böra gifva efter i
flera fall, der betydligare skäl icke tala deremot.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. i anledn,
af Utsk:s inbjudning behagade frånträda sitt förut i afseende
på ifrågavar. artikel fattade beslut, ropades ja; hvarefter Hr
Landlm. med förklarande att till följd häraf voter:s-propos:n N:o
1, samt första alternativet af voter:s-propos:n N:o 2, förfallit, hemställde
om R. o. Ad. i öfrigt bifölle sistnämnde voter:s-propos:r.
Ropades ja.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, uppå derom hos honom
af en ledamot framställd begäran, att från PresteSt. nu ankommit
prot.-utdr., ang:de pröfningen af en del utaf Revilln:sUtsk:s
förevar, mern., hvarefter
Gr. Lagerbjelke, Gust., yttrade:
Vid de tillfällen då två Stånd stannat emot två i bevilmsfrågor
och de Stånden som fattat från Ulsk:s tillstyrkande skiljaktiga
beslut, blifvit af Utsk. inbjudne att med de öfrige Stånden
instämma, måste naturligtvis möjligheten deraf att all votering
om frågan uti förstärkt StatsUtsk. må kunna undvikas, bero
derpå, att båda två de skiljaktiga Stånden antaga inbjudniDgen.
Jag får derföre hos Hr Gr. o. Landtm, vördsamt anhålla att vid
de punkter der ett sådant förhållande äger rum, R. o. Ad. måtte
för hvarje gång få del af de öfrige Ståndens beslut för så vida
underrättelse derom kommit Hr Gr. o. Landtm, tillhanda.
2:o Hampa.
R. o. Ad. antog Utsk:s inbjudning till frånträdande af Ståndets
förut i ämnet fattade beslut, samt fann att till följd deraf
voter:s-propos:n N:o 3, jemte första alternativet af voter:s-propos:n
N:o 4, hade förfallit; hvaremot sistnämnde voter:s-propos.
i öfrigt godkändes.
3:o Murklor.
Utsk:s härom afgifna yttranden lades till handlingarne.
4:o varor som iche kunna hänföras till någon af de i
taxan upptagne bestämmelser, jemte slöjdvaror, ej specificerade.
Sedan Hr Gr. o. Landtm., i anledn. af Gr. Lagerbjelkes
nyss framställda begäran upplyst att PresteSt. antagit inbjudningen
i afseende på den rör:de ifrågavar. varor föreslagna voter:sproposm
N:o (5, yttrade
Hr von Hartmansdorff: PresteSt. har följaktligen icke
antagit inbjudningen i fråga om den under N:o 5 förekommande
voter:s-propos. Enär deröfver alltså måste röstas, yrkar jag,
6 *
84
D'en 15 Juli f. m.
för min del, att R. o. Ad. ville i denna fråga äfven vidblifva
sitt beslut.
I anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm., att Utsk:s i
afseende på voier:s-propos:n N:o 5 gjorda inbjudning endast var
ställd till BorgareSt., emedan de 3 öfriga RiksStm bifallit hvad
Utsk:n i denna del tillstyrkt.
Hr Rosenblad: Sedan PresteSt. antagit den inbjudning som
i denna punkt blifvit ställd till detsamma och R. o. Ad., hvarigenom
den 6:le voter:s-propos:n skulle förfalla i händelse R. o.
Ad. deruti instämmer, så och då jag för min del icke kan inse
något annat, än att den af Ulsk. föreslagna förändring är en förbättring,
får jag för min del hemställa om propos. till R. o. Ad.
om berörde inbjudnings antagande.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
antaga Utsk:s inbjudning att frånträda Ståndets beslut i
fråga om varor, som icke kunna hänföras till någon af de i taxan
upptagne bestämmelser, ropades ja; hvarjemte dock
Hr von Hartmansdorff, yttrade:
Jag tror att, för fullständighetens skull, bör i proposm och
beslutet bestämdt utmärkas hvad R. o. Ad. antager, när Ståndet
fränträder ett förut fattadt beslut.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde i anledn. häraf om R. o.
Ad. med bifall till hvad Utsk. föreslagit, frånträdde sitt i afseende
på nu ifrågavar. varor fattade beslut.
Ropades ja.
Uppå sedermera framställd propos., fann R. o. Ad. att, till
följd af uyssberörde inbjudnings antagande af såväl PresteSt. som
R. o. Ad. voter:s-propos:n N:o 0 förfallit, samt blef voter:s-propos:n
N:o 5 godkänd.
5:o Fyrverkeri-arbeten, lust-; Lunta-, Puder och Rigabalsam.
Utsk:s yttrande ronde Lustfyrverkeri-arbeten och Lunta godkändes.
Äfvenledes godkändes Utsk:s yttrande, att dess förslag, att
ur sjelfva taxan utesluta artikeln Puder och i noten hänvisa densamma
till taxans sista rubrik, borde förfalla, i händelse nu stadgade
tullprocent å nämnde rubrik bibehälles.
Sedan härefter i fråga om den votens-propos. N:o 7, som af
Utsk. blifvit föreslagen för den häudelse, att införselstullen å
taxans sista rubrik blefve nedsatt till 25 proc. af värdet och R.
o. Ad. samt PresteSt. ickå skulle, i sådant fall, vilja instämma
i Ulsk:s förslag, att i noten hänvisa Puder till nedannämnde rubrik,
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att PresteSt. antagit
denna Utsk:s inbjudning, beslöt R. o. Ad. att med instämmande
i Utsk:s förslag, frånträda sitt förut i afseende på artikeln Puder
Den 15 Juli f. m.
85
fattade beslut, samt ansågs att sedan sålunda Utsk:s inbjudning
blifvit af såväl R. o. Ad. som PresteSt. antagen, voler:s-propos:n
N:o 7 hade förfallit.
Beträffande vidare artikeln Rigabalsam upplyste Hr Gr. o.
Landtm., att äfven den derom till R. o. Ad, och PresteSt. af
Utsk. framställde inbjudning blifvit af PresteSt. antagen, hvarefter
R. o. Ad. med frånträdande af sitt förut i ämnet fattade beslut,
godkände den af Ulsk. för Rigabalsam föreslagna införselstull, samt
fann att följaktligen äfven den derom föreslagna voter:s-propos:n
N:o 8, hade förfallit.
6:o Agat, arbetad, Alabaster, arbetad, in. fl. artiklar.
R. o. Ad. godkände den härom föreslagna voterrs-propos.
N:o 9.
7:o Jern, gjutet: Bomber och kulor, champlounerade till
visst mätt och renfilade, Kanoner, Stycken, Nickhakar och
Mörsare, stämplade och borrade, samt finare och gröfre
Lavetter.
Hr Rosenblad: Jag får först, fästa uppmärksamheten på ett
tryckfel som tydligen ägt rum uti den här föreslagna vo(er:s-propos.
Uti nej-propos. är nemi. taiadt om ”införselstull”, hvaremot
man af sjelfva reciten utaf denna punkt tydligen finnér att det
skall vara ”utförselstull”. Derjemte får jag vördsamt underställa
R. o. Ad., huruvida icke Ståndet skulle vilja antaga den gjorda
inbjudningen, så vä! derföre att en onödig votering derigenom
undvekes som ock derföre att utförselstullen hvarken för skatten
(hvilken är ringa,) och icke heller för skyddet är nödvändig.
Frågan är dock i sä måtto här af vigt, för producenterna sorn
denna tull af 4 sk. är åtföljd af en ganska dryg tolag. Derföre
anhåller jag om propos. lill antagande af inbjudningen, dock med
rättelse af det af mig anmärkta tryckfel.
Hr Printzensköld, Carl: För min del anser jag R. o.
Ad. icke böra i detta fall frånträda sitt redan fattade beslut. Den
minskning i tullafgiften som härigenom skulle uppkomma, är visserligen
icke af någon serdeles betydenhet, men denna minskning
skulle icke komma tillverkaren af kanoner tillgodo utan de utländske
reqvirenterne. Svenska statsverket, kan dock ganska väl
behöfva denna inkomst och då är det väl icke skäl att bortskänka
densamma. Jag får derföre för min del tillstyrka R. o. Ad.
att vidblifva sitt beslut i denna del, likväl med rättelse af det
tryckfel, som uppenbarligen insmugit sig uti nej-propos.
Häruti instämde Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius,
och Hr von Hartmansdorff.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Åd. behagade,
med frånträdande af sitt förut fattade beslut, bifalla den af
Utsk. föreslagna tullfrihet vid utförsel för ifrågavar. Bomber och
86
Den 15 Juli f. m.
och Kulor ropades starka nej blandade med ja, hvarpå Ilr Landtm,
förklarade att han funnit nej öfvervägande.
Härvid begärde Hr von Hartmansdorff underrättelse om PresteStis
i ämnet fattade beslut, i anledn. hvaraf Hr Landtm, tillkännagaf
att PresteSt. vidblifvit sina beslut och godkändt de föreslagna
voter:s-propos:ne i alla de frågor, hvarå Ståndet icke
blifvit af Utsk. inbjudet att instämma i andra RiksSlånds beslut.
Uppå sedermera framställd propos. godkände R. o. Ad. den
uti detta ämne föreslagna voter.s-propos. N:o 10, med den rättelse,
att uti contra-propos:n skulle införas ”utförselstull” i st. f.
”införselstull”.
8:o Alun.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att PresteSt. antagit
Utsk:s i afseende på denna artikel gjorde inbjudning till
R. o. Ad. och PresteSt., beslöt R. o. Ad. att, med bifall till
Utsk:s förslag, frånträda sitt förut i detta ämne fattade beslut, och
ansågs den föreslagna voter:s-propos:n N:o 11, i följd häraf hafva
förfallit.
9:0 Antimonium.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att äfven den i afseende
på denna artikel af Utsk. gjorda inbjudning till R. o. Ad. samt
PresteSt. blifvit af sistnämnde Stånd antagen; hvarefter R. o. Ad.,
med frånträdande af sitt förut i ämnet fattade beslut, godkände
den af Utsk. för antimonium föreslagna tullbeslämmelse, samt fann
voter:s-propos. N:o 12, i följd häraf hafva förfallit.
10:o Apotheksvaror, ej specificerade.
R. o. Ad. beslöt att, med frånträdande af sitt förut i ämnet
fattade beslut, bifalla Utsk:s i afseenöe på denna artikel framstäldta
förslag samt fann voter:s-propos:n N:o 13, i följd häraf hafva
förfallit.
Då härefter förekom Utsk:s yttrande ang:de ifrågaställde kontroller
vid tullfriheten för Apotheksvaror, ej specificerade, som införes
för vetenskapliga behof, yttrade
Hr Printzensköld: Sedan R. o. Ad. numera frånträdt
sitt beslut i fråga om den af Utsk. föreslagna utsträckta frihet för
införsel af Apotheksvaror, så synes mig nödvändigt att R. o. Ad.
i afseende på de kontroller emot missbruk, hvilka Utsk. ansett
nödvändiga till följd af nyss berörde utsträckta införselsrätt, fattar
ett annat beslut, än det som ansågs nödigt innan den större
införselsfriheten af Ståndet, för dess del, beviljades. Och jag tillstyrker,
att detta må ske i öfverensstämmelse med Preste- och
RondeStms beslut, helst derföre icke synes mig ligga något hinder
i vägen af Utsk:s yttrande att frågan om kontrollföreskrifterne
förfallit.
Hr von Hartmansdorff: Afven jag skulle anse det vara
Den 15 Juli f, m.
69
nyttigt, om man här gjorde den af Hr Printzensköld yrkade rättelse;
men jag fruktar dock att det numera icke låter sig lagligen
göra. Här är nemligen icke fråga om besluts förändring
utan endast om yttrande öfver de föreslagna voter:s-propos:nas
ogillande eller antagande af annat Stånds mening. Genom sitt
beslut att låta 1845 års tulltaxa gälla för alla de fall, der icke
ändring till följd af särskildt yrkande blifvit beslutad måste R. o.
Ad. anses hafva pröfvat hvad Utsk. i detta fall föreslagit, hvadan
detsamma icke nu kan till ny pröfning upplagas. Jag får derföre
anhålla att dervid må få förblifva, liksom jag hoppas att Hr
Gr. o. Landtm, anser sig icke kunna framställa någon propos. i
detta afseende.
Hr Printzensköld: Jag kan icke inse att någon olaglighet
skulle begås i händelse R. o. Ad. till pröfning föreloge den punkt
som angår kontrollerna, desto mindre, som Utsk. sjelf sagt att
R. o. Ad. i frågan icke meddelat något beslut. Då för öfrigt R.
o. Ad. nu, med frånträdande af sitt förra beslut, bifallit Utsk:s
förslag hvad införselsrätten beträffar, så synes mig också deraf
tydligen följa att Ståndet är berättigad! att till pröfning företaga
det förslag lill förekommande af möjliga missbruk, som Ulsk. i
sammanhang med frågan om sjelfva införselsrätten framställt. I
annat fall och derest en emot min öfvertygelse stridande åsigt
skulle hos R. o. Ad. göra sig gällande, samt om Hr Gr. o. Landtm,
skulle anse sig förhindrad att framställa den af mig begärda propos:n,
anhåller jag, med den rätt grundlagen mig gifver, att få,
nied anledn. af R. o. Adis frånträdande af sitt förra beslut i denna
fråga, väcka en motion om stadgande af de kontroller å ifrågavar.
införselsrätt, som Utsk. föreslagit. Om R. o. Ad. hade vidblifvit
sitt beslut, så hade visserligen denna andra fråga kunnat förfalla,
men då man gjort det ena, måste man väl äfven göra det andra.
Hr von Hohenhausen: I sak delar jag med Hr Printzensköld
samma öfvertygelse nemi. om nyttan, för att icke rent ut
säga behofvet af de kontroller, hvarom här varit fråga. Jag får
likväl fästa den värde talarens uppmärksamhet på de olägenheter
som skulle uppstå derest R. o. Ad. nu derom fattade beslut, ty
då de öfriga Stånden säkerligen redan gillat hvad Utsk. i denna
ponkt yttrat och föreslagit, skulle den föreslagna åtgärden från R.
o. Ad:s sida endast välla söndring. Men detta förhållande lärer
dock icke kunna hindra den värde ledamoten att väcka en motion
i ämnet, hvilken åtgärd visserligen skulle kunna leda till det önskade
resultatet. Deremot anser jag R. o. Ad. nu icke kunna ingå
i pröfning af frågan om kontrollerne, just till följd af det beslut
Ståndet fattat att vidblifva 1845 års tulltaxa i alla de delar,
deremot anmärkmr icke blifvit framställde. Förhållandet är nemi.
att dessa kontroller ej finnas omnämnde uti förra tulltaxan utan
skulle dertill utgöra ett tillägg. Under dessa omständigheter torde
det i alla afseende vara bäst att R. o. Ad. låter bero vid Utsk:s
yttrande vid denna punkt.
88
Den 15 Juli f. m.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att dä det i viss män blifvit
vädjadt till hans tanke, huruvida någon annan propos. än till bifall
å Utsk:s ifrågavar. yttrande kunde framställas, Hr Landtm,
finge förklara, att han visserligen icke funne Utsk:s förfarande
vara fullkomligen riktigt, utan ansåge att Utsk. då det inbjudit
R. o. Ad. att frånträda sitt förra beslut rör:de sjelfva införselsfriheten,
hade bordt hemställa att R. o. Ad., i fall inbjudningen
antoges, måtte yttra sig huruvida de i sammanhang med införselsfriheten
föreslagne kontroller borde äga rum. Det syntes således
vara åtminstone tvetydigt, huruvida icke R. o. Ad. skulle kunna
i detta fall fatta ett från Utsk:s mening skiljaktigt beslut, men då
förevar, yttrande blifvit af Ulsk. framstäldt såsom ett resultat af
RiksStms beslut och för de öfriga Stånden icke förekomme någon
anledn. att icke godkänna detsamma, folie det af sig sjelft att Utskrs
framställning komme att vinna 3 Stånds bifall och således ett af
R. o. Ad. fattadt skiljaktigt beslut ej kunde leda till någon
åtgärd.
Hr Printzensköld: Jag finner mig fullkomligt tillfredsställd
med den lika riktiga som klara framställning Hr Gr. o.
Landtm, nu täckts till Ståndet göra i denna sak och jag beklagar
endast att Utsk. handlat sä som det gjort och icke sjelf fästat
uppmärksamhet på detta förhållande. Jag vill derföre icke sälta
Hr Gr. o. Landtm, i nödvändighet att framställa en propos., sorn
man anser icke kunna leda till något resultat, men om jag med
anledn. af detta förhållande, skulle genom väckande af motion i
ämnet tillvägabringa den afsedda förändringen — hvartill man
har anledn. att hysa hopp då två Stånd den redan beslutat och
den således skulle genom R. o. Ad:s bifall dertill blifva Rikets
St:s beslut, så är jag lika villig som skyldig att vidtaga en sådan
åtgärd.
Uppå härefter framställd propos. lät R. o. Ad. vid Utsk:s ifrågavar.
yttrande bero.
ll:o Arsenik.
Utsk:s yttrande godkändes.
12:o Askar och dosor, etuis med tillbehör m. jl.
Utsk:s yttrande, att dess förslag, att utesluta ur sjelfva taxan
och i noten till ej specificerade slöjdvarar hänvisa dem bland ifrågavar.
artiklar, som äro åsatte införselsafgift af 25 proc. i värdet,
borde förfalla, blef af R. o. Ad. godkändt.
Äfvenledes godkände R. o. Åd. Utsk:s yttrande att med undantag
för artikeln Gevär, äfven dess i afseende på den af ifrågavar.
artiklar, som nu draga 33| procents tull, gjorde enahanda
förslag, mätte förfalla, derest införselslulleu å ej specificerade slöjdvaror
blifver bibehållen vid 33^ proc. af värdet.
Då härefter förekom den voter:s-propos. N:o 14, som af Utsk.
blifvit föreslagen för den händelse, att införselstullen å slöjdvaror,
Den 15 Juli f. m.
89
ej specificerade, nedsattes till 25 procent af värdet och R. o. Ad.
samt PresteSt. för sådant fall ej ville antaga Utskrs i afseende på
nyssberörda med 33§ procents införselstull belagda artiklar gjorda
förslag, tilfkännagaf Hr Gr. o. Landtm, att den härom lill
R. o. Ad. samt PresteSt. framställda inbjudning blifvit af sistnämnde
Stånd antagen, hvarefter
Hr von Hartmansdorff yttrade:
För min del får jag vördsammast tillstyrka R. o. Ad. att
vidblifva sitt beslut i denna punkt. Frågan är af stor vigt för
handtverksnäringen.
Häruti instämde Hr Printzensköld.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att med
vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut, godkänna den af
Utsk. föreslagna voter:s-propos. N:o 14.
Beträffande sedermera artikeln Gevär, så blefvo Utsk:s derom
afgifna yttranden jemte voler:s-propos:n N:o 15 af R. o. Ad.
godkände.
Sedan härefter i fråga om artikeln urfjedrar Hr Gr. o.
Landtm, tillkännagifvit, att Utsk:s i afseende derpå till R. o. Ad.
samt PresteSt. gjorda inbjudning af sistnämnde Stånd blifvit antagen,
yttrade
Hr Printzensköld: Jag vill visserligen högst ogerna i detta
ämne föranleda till ett beslut, som möjligen kan hafva till följd
att voter:s-propos:nas antal varder förökadt; men i detta fall får
jag fästa uppmärksamheten derpå, att den i 1845 års taxa belintliga
tullbeslämmelse i fråga cm artikeln urfjädrar, icke blott
är högre än hvad Ulsk. föreslagit, utan äfven har det företrädet,
så vidt jag åtminstone af sjelfva uppställningen kan finna, att afgiften
beräknas efter vigt, men icke efter värde. Om man antoge
Ulsk:s förslag skulle vigtberäkningen upphöra och tullen istället
blifva blott 5 procent af värdet. Men att taga värdet till
grund, der vigtbestämmelsen kan användas, torde ej vara lämpligt.
Jag anser det således vara bättre att bibehålla nuvar. taxa
oförändrad i denna del, än att antaga Ulsk:s förslag, hvarigenom
man skulle åter inkomma på en bana, som man allt mer
och mer sökt undvika, nemi. att taga värdet till grund för tullbestämmelsen.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror icke att urfjädrar tillverkas
här i landet, och är således för min del benägen att antaga
inbjudningen.
R. o. Ad. antog IJtsk:s inbjudning till instämmande i Utsk:s
i afseende på artikeln urfjädrar framsläldta förslag samt fann att
till följd häraf voter:s-propos:n N:o 16 hade förfallit.
13:o Gipsarbeten ej specificerade.
Utsk:s yttrande, att vid 3 Stånds beslut, att denna artikel
skall förtullas ad valorem, samt i sjelfva taxan och icke i noten
<J0
Den 15 Juli f. m.
upptagas, borde förblifva, blef af R. o. Ad. godkändt, hvarjemte
R. o. Ad., efter af Hr Gr. o. Landtm, meddelad upplysning derom,
att PresteSt. antagit Utsk:s, i afseende på denna artikels införselstull
till R. o. Ad. samt PresteSt. gjorda inbjudning, behagade
med bifall till Utsk:s förslag i denna del frånträda sitt förut
fattade beslut, samt fann att till följd häraf, voter:s-propos:n
N:o 17 hade förfallit.
14:o Masker.
Utsk:s yttrande godkändes.
15:0 Skrubblor.
Utsk:s i fråga om denna artikel föreslagna voter:s-propos:r
N:is 18 och 19 godkändes.
16:o Assa falt ida.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att PresteSt. antagit
Utsk:s i afseende på denna artikel till R. o. Ad. samt PresteSt.
gjorda inbjudning, beslöt R. o. Ad. att, med bifall till
Utsk:s förslag, frånträda sitt förut i ämnet fattade beslut, och ansågs
voter:s-propos:n N:o 20 till följd häraf hafva förfallit.
17:o Balsam.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att äfven den i afseende
på ifrågavar. artikel af Utsk. gjorda inbjudning till R. o. Ad.
samt PresteSt. blifvit af sistnämnde Stånd antagen; hvarefter R.
o. Ad., med frånträdande af sitt förut i ämnet fattade beslut, biföll
Utsk:s i fråga om artikeln Balsam fiamstäldta förslag, samt
fann att till följd häraf voter:s-propos:n N:o 21 hade förfallit.
18:o Band.
Utsk:s härom till Borgare- och BondeSt:n gjorda inbjudning
lades till handlingarne.
Sedan härefter i fråga om den jemväl till R. o. Ad. samt
PresteSt. af Utsk. i detta ämne framställda inbjudning, Hr Gr.
o. Landtm, tillkännagifvit, att sistnämnde Stånd vidblifvit sitt
beslut och gillat voter:s-propos:n N:o 22, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att R. o. Ad. täcktes,
lika med PresteSt. vidblifva sitt beslut. Artikeln är alltför
vigtig för att kunna tåla vid den föreslagna tullnedsättningen.
R. o. Ad. beslöt att, med vidblifvande af sitt förut i ämnet
fattade beslut, godkänna den af Utsk. föreslagna voter;s-propos:n
N:o 22.
19:o Bark, Ek-.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att PresteSt. äfven i afseende
på denna artikel vidblifvit sitt förut fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff: I sådan händelse skall voter:spropos:n
alltid komma att stå qvar, äfven om R. o. Ad. antager
Den 15 Juli f. m.
91
inbjudningen. Jag hemställer derföre, att Ståndet måtte vidblifva
sitt förra beslut.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut och godkände
den föreslagna voter:s-propos:n N:o 23.
20:0 Beck.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Ulsk:s, i afseende på
denna artikel gjorda inbjudning till R. o. Ad. samt PresteSt.
blifvit af sistnämnde Stånd antagen; hvarefter R. o. Ad., med
frånträdande af sitt förut fattade beslut, biföll de af Utsk. för
artikeln Beck föreslagna tullbestämmelser, samt fann att till följd
häraf voter:s-propos:n N:o 24 hade förfallit.
21:0 Beckolja.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, upplyst att äfven den i afseende
på denna artikel till R. o. Ad. samt PresteSt. af Utsk.
framställda inbjudning blifvit af sistnämnde Ständ antagen, beslöt
11. o. Ad. att, med frånträdande af sitt förut i ämnet fattade beslut,
antaga de af Utsk. föreslagna tullbestämmelser för artikeln
Beckolja, samt ansågs voter:s-propos:n N:o 25 till följd häraf hafva
förfallit.
22:o Ben.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att PresteSt. vidblifvil sitt
i fråga om denna artikel förut fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer då att R. o. Ad.
måtte göra likaledes; enär någon vinst i tid icke vinnes deraf att
detta Ständ frånträder sitt förra beslut.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i detta ämne fattade beslut samt
godkände de föreslagne voter:s-propos:ne N:is 2G och 27.
23:o Bensvart, Benkol eller Bister m. fl. rå- och beredningsämnen
för näringarne.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att den inbjudning, som
i afseende på ifrågavar. artiklar och de dertill hörande voter:spropos:ne
N:is 28 till och med 79 blifvit af Utsk. till R. o. Ad.
samt PresteSt. framställd, var antagen af sistnämnde Stånd såvidt
den beträffade proposme 28 lill och med 33, 35 till och med
67, 69 samt 72 till och med 79, men PresteSt. deremot i fråga
om de i voter:s-propos:ne N:is 34, 68, 71 och 72 omförmälde
artiklar, vidblifvit sina förut fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff: Då R. o. Ad. redan instämt i
PresteSt:s beslut, nästan i alla de föreg:de punkter, så får jag
vördsamt hemställa, om vi ej linnde på en gång samtycka till
Utsk:s inbjudning med afseende på de återstående artiklarne, derutinnan
PresteSt. anlagil inbjudningen. Derefter kunde vi, till
särskild öfverläggning upptaga de artiklar och voter:s-propos:r, i
fråga om hvilka PresteSt. vidblifvit sina beslut.
I anledn. af denna framställning hemställde Hr Gr. o.
92
Den 15 Juli f. m.
Landtm, om R. o. Ad. behagade antaga Utsk:s ifrågavar. inbjudning
i afseende på alla de voter:s-propos:r, i fråga hvarom
densamma blifvit af PresteSt. antagen.
Ropades ja.
Reträffande sedermera de uti voter:s-propos:ne N:is 34, 68,
70 oell 71 förekommande artiklarne Cobolt, Malm och Metall,
Silke, färgadt och Stål, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag tillstyrker att Ståndet här
måtte fatta samma beslut som PresteSt.
R. o. Ad. beslöt att med vidblifvande af sina förut fattade
beslut godkänna voter:s-propos:ne N:is 34, 68, 70 och 71.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, erinrat, att derest icke
äfven BorgareSt. frånträdde sina från Ulsk:s förslag skiljaktiga beslut
i fråga om de uti voteris-proposme Niis 46, 53 och 57 omförmälde
artiklarne Spanskgröna, Fernbock och Färger, andra
slag ej specificerade, votering om dessa artiklar borde äga rum,
godkände R. o. Ad. dessa voter:s-propos:r Niis 46, 53 och 57,
med uteslutande af första alternativen, hvilka lill följd af R. o.
Ad:s samt PresteSlis bifall till Utsk:s inbjudning ansågos bafva
förfallit.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade vidare att derest icke BorgareSt.
frånträdde sina i fråga om artiklarne Olliana och Smaltz fattade
beslut, äfven derom omröstning borde försiggå, hvarefter R.
o. Ad. godkände de i afseende på dessa artiklar föreslagne votenspropos:ne
Niis 54 och 55.
Uppå sedermera framställd prcpos. fann R. o. Ad. att de öfrige
voler:s-propos:ne Niis 28 till och med 79, som icke nu varit
framställde till Ståndets godkännande, hade genom R. o. Adis
samt PresleStis bifall tili Utskis inbjudning, förfallit.
24:o Färger och får gilin gsämnen: Cochenille.
R. o. Ad. godkände dea i afseende på denna artikel föreslagna
voteris-propos. Nio 80.
25:o Hartz.
Hr Gr. o. Landtm, tillkärnagaf att PresteSt. vidblifvit sitt
förut i ämnet fattade beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer att Ståndet ville
vidblifva sitt förra beslut, samt instämmer med PresteStis.
Uppå härefter framställd propos. vidblef R. o. Ad. sitt förut
i afseende på artikeln Hartz fattade beslut samt godkändes de
härom föreslagna voteris-proposine Niis 81 och 82.
26:0 Hudar och Skinn.
Utskis i fråga om denna artikel föreslagna voteris-propos. Nio
83 blef af R. o. Ad. godkänd.
Den 15 Juli f. m.
93
27:o Lin.
R. o. Ad. godkände i afseende på denna artikel föreslagna
voter:s-propos:r N:is 84 och 85.
28:o Stearin.
Afven de med afseende på denna artikel föreslagne propos:r
N::s 86 och 87 hlefvo af R. o. Ad. godkände.
29:o Ull.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
med antagande af Utslcs inbjudning bifalla de af Preste- och
BondeStm gillade tullbestämmelser för artikeln Ull.
Härvid ropades ja och nej, hvarjemte
Hr Printzensköld anmälde sig och yttrade:
Då det förslag Utsk. framställt om en förändrad tullbestämmelse
i fråga om ull, varit hufvudsakligen beroende af och ställd
i sammanhang med Utsk:s tillika gjorda förslag, om införselsrält
för kläden, men sistherörde förslag icke är af R. St. godkändt,
anser jag R. o. Ad. handla klokast om Ståndet vidblifver sitt
förra beslut för att låta frågan afgöras genom votering i förstärkt
Utskott.
Hr Rosenblad: Jag kan icke annat ån instämma uti det
beslut PresteSt. fattat rör:de artikeln Uil. Den höga tull, som nu
finnes och som R. o. Ad. bibehållit på ifrågavar. råämne, hvilken
är så behöflig för en af våra vigtigaste fabriksrörelser, som man
önskar gynna och som verkligen behöfver understöd, vore väl
skål att något nedsätta. Dessa tullbestämmelser, hvilka uppkommit
af farhågan hos de Svenska ullproducenterne för täflan med
utlänningen, har icke i ringaste mån gagnat desse, men deremot
lagt hinder i vägen för klädesfabrikationens utveckling. Jag får
derföre tillstyrka R. o. Ad. att antaga inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff: Då R. o. Ad. är ensam om den
högre tullen, befarade jag att han skall i förstärkta Utsk. underkännas.
Men om Ståndet deremot förenar sig med Preste- och
BondeStm är det troligt att dessa 3;ne Stånds mening desto säkrare
kommer att segra, sora det är möjligt att hon gör det i
alla fall. Man skulle således genom inbjudningens antagande bespara
sig en omröstning utan att förlora något i sak. Jag är
fördenskull icke obenägen att derpå ingå, men ingalunda af det
skäl Hr Rosenblad anfört; ty det är icke till den inhemska fabrikationens
bästa, sorn man nedsätter tullen från 8 till 6 sk. U.
Den enda betänklighet jag härvid skulle kunna hysa är, att då
den högre tullen af 8 sk. naturligtvis är utsatt till fördel för de
schäferiägare eller andre landtmän, som in förskri fvit får af ädlare
race för att åstadkomma finare ull, men nästan ingen af dem
är här tillstädes, så torde det anses vara mindre lämpligt att, dem
ohördan, öfver deras sak besluta. Jag anser mig derföre icke böra
instämma uti Hr Rosenblads bevekelsegrunder.
94
Den 15 Juli f. m.
Hr von Hohenhausen: Jag befarar äfven att resultatet
kan blifva sådant som Hr von Hartmansdorff framställt det, men
anser likväl saken vara af för stor vigt för att kunna tillstyrka
Ståndet att frångå sitt förra beslut. Ty då uppmuntran genom
högre tullbestämmelser en gång blifvit gifvit åt våra landsmän
i och för fårafvelns förädlande och detta har inledt en stor
mängd af våra jordbrukare uti ej obetydliga kostnader, sä vore
det ej skäl att genom en rubbning i tullbestämmelserna beröfva
dem det erhållna skyddet. Det är af delta skäl som jag anser
att man bör underkasta sig chancen af en votering i förstärkt
Utskott, hvilken chance, jag medger det, är ganska obetydlig.
Hr Rosenblad: Hr von Hohenhausen skulle hafva rätt i
sin åsigt om nemi. Svenska klädesfabrikanterne alltid vore försäkrade
om lika stor afsättning på sina varor och således alltid
kunde tillverka lika mycket; men ju mera man tillökar premierna
för den utländska smuglingen (och detta gör man i samma
mån som man utöfver en viss grad ökar tullafgifterna på de artiklar
som i främmande länder uppmuntras till utförsel) så gynnar
man den utländska fabrikationen (och i detta fall den Engelska
och Tyska klädesläbrikationen) till skada förden inhemska
produktionen. Således anser jag den höga tullen vara lill men
för den Svenska klädesfabrikationen, hvilken de talarne som här
yttrat sig eljest så omsorgsfullt velat gynna och som jag äfven för
min del anser vara förtjent af understöd, ehuru jag icke kan dela
deras tanke i afseende på sättet. Jag yrkar äfven nedsättningen
med afseende på ullproducenternes egen fördel, ty få de icke
afsätta sin ull till den Svenske fabrikanten, derföre att den icke
kan med fördel använda den, måste de med stora kostnader utskeppa
den till utrikes orter. Det är derföre i begges intresse,
som jag tillstyrker R. o. Ad. att antaga inbjudningen.
Hr Printzensköld: Det kan visserligen vara en möjlighet
att på sätt Hr von Hartmansdorff anmärkt, R. o. Ad:s åsigt —
i händelse Ståndet vidblifver sitt förra beslut ■— icke lyckas att
göra sig gällande i förstärkt Utskott. Men förhoppningarne i
detta fall kunna dock vara olika. PresteSt. har visserligen godkänt
Utsk:s förslag, men deraf kan man dock icke draga den
slutföljd såsom alldeles säker att de ledamöter af förstärkt Utsk.,
som tillhöra PresteSt., äfven skola gilla berörde förslag. Jag tror
derföre, lika med Hr von Hohenhausen, att man bör lemna saken
åt chancen och kan icke frånträda min anhållan alt Ståndet
måtte vidblifva sitt förra beslut. Hr Rosenblad har nu, likasom
mången före honom, kommit med den vanliga fogelskräinman,
tullförsnillningen. Hr Rosenblad anförde nemi., hurusom bibehållandet
af den tullafgift ullen nu drager, skulle utgöra ett premium
för importen af klädesfabrikater från England och andra
länder. Jag vill öfverlemna åt general-tullstyrelsen att motverka
dessa smugglingsförsök, men vill ingalunda inblanda dem i tulltaxan.
Jag har förut anmärkt huru orimligt det är att vid stadgandet
af lullbestämmelser, göra afseende pä tullförsnillning. Jag
Den 15 Juli f. m.
95
iiar visat huru som konseqvensen fordrade att man då också för
att undvika smuggleri, borde afskaffa alla tullbestämmelser. Produktionen
af denna råvara är inom landet ganska betydlig; och
vi äro skyldiga, på sätt Hr von Hartmansdorff anmärkt, att vårda
de inhemske producenternas bästa. Det vore då ej lämpligt att
när ingen af dera här är tillstädes och således ej kan yttra sig i
saken, dem ohördan, nedsätta tullafgifterna. Priserna på våra
kläden äro ju dessutom icke sä höga att ju icke ullen kan draga
den nnvar. tullen. Minskar man den med 2 sk. pr så verkar
detta en ej obetydlig minskning i tullinkomsterna, hvilken minskning
öfrige skattdragande få ersätta. På alla dessa skäl förnyar
jag min anhållan att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förra beslut.
Då öfver läggningen härmed ansågs vara fulländad, hemställde
Hr Gr. o. Landtm, ånyo om R. o. Ad. behagade med antagande
af Utskts inbjudning bifalla de af Preste- och RondeSt:n
gillade tullbestämmelser för artikeln Ull; och ropades härvid
starka ja blandade med nej; hvarpå Hr Landtm, förklarade det
han trott sig finna att ja öfverröstal nej.
Hr Printzensköld begärde votering.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer lill Hr Printzensköld
om han icke vill afstå ifrån sin begäran om votering. Hon
tager måhända mera tid, än den omröstning, som skall ske i förstärkt
StatsUtsk.
Hr Printzensköld: Det är visserligen sannt att en votering
tager tid, men frågan är dock af den vigt att jag anser mig
icke böra afstå från min begäran. Här är nemi. fråga om att
skydda en mängd inhemska producenters rätt och ett sådant ändamål
bör väl icke släppas ur sigte, blott för att vinna en eller
annan halftimraas tid.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter:s-propos.:
Den som antager Bevilln.Utsk:s till R. o. Ad. gjorda hemställan,
att, med frånträdande af Ståndets förut fattade beslut, bifalla
de af Utsk. föreslagna tullbestämmelser för artikeln Ull,
voterar
ia;
den det ej vill, voterar
nej:
vinner nej, vidblifver R. o. Ad. sitt förut i afseende på tullbestämmelserne
för artikeln Ull fattade beslut.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 15.
Nej — 12.
Hr Printzensköld: Emot det af R. o. Ad. nu fattade beslut
får jag vördsammast mig reservera och det så mycket hellre,
95
Den 15 Juli f. m.
sorn jag förmodat, att R. o. Ad. i en så vigtig fråga som denna
skulle varit nog konseqvent att vidblifva sitt förra beslut.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde linna, att
genom dess nu fattade beslut den föreslagna voler:s-propos:n N:o
88, äfvensom l:sta alternativet af voter:s-propos:n N:o 89 bade
förfallit, samt hemställde derjemte om R. o. Ad. i öfrigt bifölle
sistnämnde voter:s-propos.
Ropades ja.
Uppå sedermera framställde propos:r godkände R. o. Ad.
Utsk:s yttranden, att nu gällande stadgande om inskränkning till
vissa städer af rättigheten alt införa grof ull och om kontroller
mot fin ulls införtullande såsom grof borde bibehållas, derest grof
och fin ull fortfarande komme att draga olika tullafgifter, men
deremot upphäfvas, i händelse BorgareSt:s beslut om lika tull å
all slags ull blefve antaget.
30:o B erber isrötter.
R. o. Ad. antog Utsk:s inbjudning att med frånträdande af
Ståndets förut fattade beslut, bifalla det af Ulsk. i afseende på
denna artikel framstäldta förslag.
31:o Blecks lagar e-ar beten.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit att PresteSt. i
fråga om denna artikel vidblifvit sitt förut fattade beslut, hemställde
Hr von Hartmansdorff att R. o. Ad. måtte fatta enahanda
beslut, hvarpå R. o. Ad. fann för godt att med vidblifvande af
sitt förut fattade beslut, godkänna den i afseende på denna artikel
föreslagna voter:s-propos. N:o 90.
32:o Blodiglar.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att PresteSt. äfven i afseende
på denna artikel vidblifvit sitt förut fattade beslut, hvarpå
Hr von Hartmansdorff förklarade sig deruti instämma och R. o.
Ad., med vidblifvande af sitt förut fattade beslut, godkände voter:s-propos:n
N:o 91.
33:o Blommor.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, upplyst, att PresteSt. äfven i
fråga om denna artikel vidblifvit sitt beslut, samt Hr von Hartmansdorff
förklarat sig deri instämma, vidblef R. o. Ad. sitt härom
förut fattade beslut samt godkändes voter:s-propos:n N:o 92.
34:o Bly.
Hr Gr. o Landtm, tillkännagaf att PresteSt. antagit Utsk:s
till R. o. Ad. samt PresteSt. framställda inbjudning att instämma
i Utsk:s af de öfrige RiksStånden gillade förslag till tullbestämmelser
för ifrågavar. artikel, hvarefter R. o. Ad. antog denna
inbjudning samt fann att till följd deraf voter:s-propos:n N:o
93 hade förfallit.
35:o
Den 15 Juli f. m.
97
35:0 Blyertspennor.
R. o. Ad. godkände den i fråga om denna artikel föreslagna
voter:s-propos. N:o 94.
3ö:o Blår.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att den i afseende
på förevar, artikel till R. o. Ad. samt PresteSt. af Utsk. gjorda
inbjudning, blifvit af sistnämnde Stånd antagen, yttrade
Hr Printzensköld: Jag förutser visserligen att R. o. Ad.
skall antaga den inbjudning Utsk. framställt, men jag anser mig
likväl icke kunna underlåta att vid detta tillfälle anmärka såsom
en egenhet hos Utsk. och såsom ett bevis på dess förkärlek för
egna förslag, att Utsk., fastän dess framställning endast af ett
Stånd blifvit gilladt, likväl lågt detsamma till grund för sin inbjudning,
utan att fästa afseende på hvad 2:ne RiksSlånd beslutat,
hvilka väl mäste anses betyda mera än Utsk. R. o. Ad. samt
PresteSt. hafva nemi. beslutat att vidblifva den gamla taxan i fråga
om denna artikel. Då synes det mig att Utsk. bordt af tillbörlig
uppmärksamhet för dessa båda Stånd, frånträda sitt förslag
och inbjuda de öfriga Stånden att instämma med de 2:ne Stånd,
som på ett sammanstämmande sätt afgjort denna fråga. Jag tillstyrker
derföre att R. o. Ad. ville vidblifva sitt förra beslut.
Hr Aminoff: Det är icke något nytt att få höra, från en
värd talare, klander öfver Bevilln.Ulsk:s tillgörande. Och när andra
skäl felas, förebrår han detsamma äga en hög grad af egenkärlek.
Om sä skulle vara, är det en smitta från sista riksdagen,
då den värde anmärkaren var ledamot af Bevilln.Utsk. och ej
sällan der lät sin egenkärlek öfverflöda. Men till sak. Utsk. har
ansett sig böra vidblifva sitt förra förslag uti ifrågavar. ämne,
derföre att detsamma var grundadt på de handlingar som för
Utsk. varit tillgängliga och den sakkännedom Utsk. i öfrigt varit
i tillfälle förskaffa. Några nya för Utsk. antagliga skäl, hafva icke
ingått. Anhållandes jag att R. o. Ad. måtte antaga den af Utsk.
gjorda inbjudning att förena sig med de öfriga RiksSt:n.
Hr Rosenblad; Jag kan icke annat än i afseende på formen
gilla Utsk:s sätt att gå tillväga då icke mer än två Stånd
fattat lika beslut och Utsk:s förslag utgör en medelväg mellan
dessa begge Stånds beslut å ena sidan samt BorgareSt.-s å den
andra. Jag får dessutom fästa uppmärksamheten derpå att enligt
Utsk:s förslag skulle artikeln linblår komma alt draga 5 r:dr införselstull
dä deremot enl. BorgareShs beslut denna artikeln endast
skulle hafva 2 r:dr 24 sk. införselstull. R. o. Ad. och
PresteSt. hafva deremot för denna artikel påyrkat en tull af 10
r:dr. Det torde äfven tillåtas mig att erinrä huru föga vigtig
sjelfva frågan är i praktiskt hänseende då nemi. införseln år 1846
af hampblår utgjordes endast af 19 Skff, men deremot icke ett
enda Sk$ linblår under detta år införtullades.
7 H.
7
98
Den 15 Juli f. m.
Hr Printzensköld: Om Hr Aminoff hade täckts lägga
marke till mina ord, hade han funnit att jag icke talat om
Utsk:s egenkärlek, ehuru visserligen äfven derom kunde vara åtskilligt
att säga, utan jag har talat om dess förkärlek för egna
förslag. Detta lärer väl vara tvenne olika saker. För öfrigt har
Hr Aminoff förklarat att Utsk. med full kännedom om saken derutinnan
fattat sitt beslut. Detta skall väl innebära, att R. o. Ad.
och PresteSt. utan sakkännedom fattat sina beslut. Jag tror icke
att man bör beskylla 2:ne RiksStånd för att så gå tillväga, åtminstone
vill jag icke låta en sådan beskyllning komma mig
till last.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt
att med frånträdande af sitt förut fattade beslut antaga de af
Utsk. föreslagna tullbestämmelser för artikeln blår, och ausågos
voler:s-propos:n N:o 95, samt Usta alternativet af voter:s-propos:n
N:o 96 hafva till följd deraf förfallit, hvaremot sistnämnde votenspropos.
i öfrigt af R. o. Ad. godkändes.
37:0 Bokbindare-cloth.
Utsk:s härom till Borgare- och BondeSt:n gjorda hemställan
lades till handlingarne.
38:o Broderade arbeten.
R. o. Ad. godkände den i fråga om broderade arbeten af
guld och silfver föreslagna voter:s-propos. N:o 97.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit att i afseende
pä broderade arbeten andra slag, PresteSt. vidblifvit sitt
beslut samt Hr von Hartmansdorff och Hr Printzensköld förklarat
sig deruti instämma, fann R. o. Ad. för godt att, med vidblifvan
de
af sitt i detta ämne förut fattade beslut, godkänna den härom
föreslagna votens-propos. N:o 98.
39:o Brodérduk, Marle och Stramalj.
Utsk:s i fråga härom lill Borgare- och BondeSt.-n gjorda
hemställan lades till handlingarne.
40:o Brundier.
R. o. Ad. antog Utsk:s inbjudning att, med frånträdande af
Ståndens förut fattade beslut, instämma i Utsk:s af 3 Stånd godkända
förslag till tullbestämmelser för ifrågavar. artikel, samt
fann att till följd häraf voter:s-propos:n N:o 99 hade förfallit.
41 :o Bränvin och Sprit.
Utsk:s yttranden att frågan om borttagande af de nu stadgade
förbuden emot införsel af vissa slag bränvin och sprit komme
att förfalla, samt alt den i nu gällande taxa befintliga specifikation
af de under hufvudrubriken bränvin och sprit hänförliga
artiklar, borde bibehållas, blefvo af R. o. Ad. godkände.
Beträffande sedermera tullbestämmelserne för Holländsk Ge
niévre, Romm, Arrack samt Sprit för beredning af Luktvatten
-
Deu 15 Juli f. m.
9!)
tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm, att PresteSt. antagit den derom
till R. o. Ad. samt PresteSt. gjorda inbjudning, så vidt den
hade afseende på den i voter:s-propos:n N:o 101 förekommande
artikeln Sprit för beredning af luktvatten, men deremot vidblifvit
sitt förut fattade beslut ronde de i voter:s-propos:n N:o 100 upptagne
artiklarne Geniévre, Romm och Arrack; hvarefter
Hr von Hartmansdorff yttrade:
Jag tillstyrker att Stäudet måtte, i båda dessa afseenden instämma
med PresteSt.
Hr Rosenblad: Jag instämmer visserligen med Hr von
Hartmansdorff och detta så mycket mer, som jag gillar de tullbestämmelser
R. o. Ad. stadgat i afseende på de under voter:s
propos.
N:o 100 förekommande artiklar äfvensom jag jemväl tror
det vara rigtigast att den rättighet upphörer, som komm.collegium
hittills ägt att meddela tillstånd till införsel af sprit för beredning
af luktvatten. Jag känner nemi. de svårigheter som förefinnas
att kontrollera missbruk af ett sådant tillstånd. Jag vill lik
väl
anmärka att man genom ett beslut i det sednare afseendet
skulle kunna anses hafva trädt K. M:s höga rätt för nära, alldenstund
K. M. äger rätt att efter behag utkräfva eller eftergifva tullafgifterna.
Jag har ansett mig böra göra denna reflexion, men
instämmer för öfrigt med Hr von Hartmansdorff.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att få fästa den siste värde
talarens uppmärksamhet derpå att fastän man ur tulltaxan borttager
ett särskildt stadgande om en K. comm.colhm tillkommande
rättighet att i fråga nm en viss artikel medgifva införselrätt, man
derför icke bör anses hafva trädt för nära K. M:s höga rätt att
i allmänhet medgifva eller vägra tullfri införsel.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt att
instämma i PresteSt:s beslut och således bifalla Utsk:s i fråga om
sprit för beredning af luktvatten framstäldta förslag, men deremot
vidblifva sitt förut i afseende på geniévre, romm och arrack
förut fattade beslut; hvarjemte R. o. Ad. godkände voter:s-propos:n
N:o 100 samt fann voter:s-propos:n N:o 101 hafva förfallit.
42:o Bröd.
R. o. Ad. godkände den i fråga om denna artikel föreslagna
votenspropos. N:o 102.
43:o Böcker.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att Utsk:s till
R. o. Ad. samt PresteSt. gjorda inbjudning att med frånträdande
af sina förut fattade beslut godkänna Utsk:s af de öfriga RiksStm
gillade förslag till bestämmande af införselstullen å böcker med
inbundet rent eller linieradt papper, blifvit af PresteSt. antagen,
blef denna inbjudning jemväl af R. o. Ad. antagen samt ansågs
voler:s-propos:n N:o 103 i följd deraf hafva förfallit.
7*
100
Den 15 Juli f. m.
Uppå sedermera feamställd propos. godkände R. o. Ad. Utsk:s
förslag till voter:s-propos. N:o 104, ang:de aflåtande af en und.
skrifvelse till K. M. i fråga om beredande af ömsesidig tullfrihet
emellan Sverige, Danmark och Finland för böcker, på Svenska
språket tryckta.
44:o Bönor, Biscuits.
Utsk:s härom afgifna yttrande blef af R. o. Ad. godkändt.
45:0 Caffe.
R. o. Ad. godkände de i afseende på denna artikel föreslagna
voter:s-propos:r N:is 105 och 106.
46:0 Caffe-surrogat, Cichorierot.
Utsk:s yttrande ang:de ifrågaställd förändring i redakt:n af
den under artikeln caffe införde rubriken: ”brändt och alla till
caffe-surrogat användbara brända växter”, blef af R. o. Ad. godkändt.
Sedan härefter, beträffande införselslullen å dels brändt caffe
och dels cichorierot, Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit att
PresteSt. antagit den derom till R. o. Ad. samt PresteSt. gjorda
inbjudning, fann R. o. Ad. för godt att med frånträdande af sitt
förut fattade beslut, antaga de för dessa artiklar af Utsk. föreslagna
tullbestämmelser, och ansågos voter:s-propos:ne N:is 107
och 108 i följd deraf hafva förfallit.
I öfrigt godkändes voter:s-propos:n N:o 109, i fråga huruvida
alla till caffesurrogat användbara brända växter böra åsättas
lika tull som brändt caffe, samt fann R. o. Ad. Utsk:s yttrande
att rör:de ifrågasatt förändrad uppställning af rubrikerne caffe och
cichorierot vidare yttrande ej af Utsk. kunde afgifvas innan beslut
om införselsafgifterne för dessa artiklar blifvit fattade, för
närvar, icke föranleda till någon åtgärd.
47:o Campher.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att PresteSt. i
afseende på denna artikel vidblifvit sitt beslut, samt Hrr von Hartmansdorff
och Printzensköld förklarat sig deri instämma, fann R.
o. Ad. för godt att med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade
beslut, godkänna voter:s-propos:n N:o 110.
48:o Canel.
R. o. Ad. godkände Utsk:s härom afgifna yttrande.
49:o Cantiller, Fransar, Galloner och Snören, Gulddragarearbeten
samt Snörmakarearbeten.
Den härom föreslagna voter:s-propos:n N:o lil blef af R.
o. Ad. godkänd.
50:o Capris ocn Castanier.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att den af Utsk. gjorda in
-
Den 15 Juli f. m.
101
bjudning till R. o. Ad. samt PresteSt. att med frånträdande af
sina förut fattade beslut instämma i de öfriga RiksStåndens beslut
om införselsafgifterne för ifrågavar. artiklar, blifvit af PresteSt.
anlagen; hvarefter denna inbjudning äfven af R. o. Ad. antogs
och voter:s-propos:ne Nås 112 och 113 ansågos hafva till
följd deraf förfallit.
51:o Chlor syr adt Kali.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, upplyst att äfven den i afseende
på denna artikel af Utsk. till R. o. Ad. samt PresteSt. framställda
inbjudning blifvit af sistnämnde Stånd antagen, fann
R. o. Ad. för godt att, med frånträdande af sitt förut fattade beslut
godkänna det af Utsk. i afseende på chlorsyradt kali gjorda
och af Borgare- och BondeStm gillade förslag, samt ansågs den
föreslagna voter:s-propos:n N:o 114 till följd häraf hafva förfallit.
52:o Cliina-bark.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit att PresteSt. antagit
Utsk:s i afseende på denna artikel gjorda inbjudning, yttrade
Hr Rosenblad: Då detta är ett af de vigtigaste ämnen
för sjukvården, och då Statens tullinkomst deraf är så obetydlig
att den årligen endast uppgår till omkring 50 r:dr, anser jag R.
o. Ad. böra vidblifva sitt förra väl grundade beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag vet icke hvad en votering i
förstärkt Utskott kan komma att kosta. Men derest hon icke understiger
den summa Hr Rosenblad omnämnde, skulle jag vilja
hemställa om R. o. Ad. kunde lika gerna instämma i de öfriga
Ståndens beslut som vidblifva sitt eget. Detta synes mig visserligen
vara rigtigt i sak, men nu torde frågan vara derom, huruvida
det vid voteringen kan göra sig gällande. Kan Hr Rosenblad
i det hänseendet göra någon sannolik beräkning, så vill jag
rätta mig derefter.
Hr Printzensköld: Föga anledn. lärer finnas till den förmodan,
att de öfriga Stånden skola helt och hållet borttaga tullen
på ifrågavar. artikel, utan man kan med temlig visshet förutse
alt deras mening att någon tull bör stadgas skall inom förstärkt
Utskott göras gällande. Jag anser derföre R. o. Ad. böra
frånträda sin mening och antaga den gjorda inbjudningen.
Hr von Hohenhausen: Afven jag instämmer uti hvad
de siste värde lalarne yrkat. Fastän Hr Posenblad hyser förkärlek
för medicinaliet china, kan det ju hända att andra ledamöter
hafva förkärlek för någon annan medicin och således torde
det bero på särskidta tycken, hvilket som är det mest behöfliga.
Då det icke gäller såsom en allmän princip att alla medicinalier
böra vara fria från tull, så torde anledn. ej förefinnas att för
denna artikel göra ett undantag, utan förenar jag mig derföre
med dem, som tillstyrkt inbjudningens antagande.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. be
-
102
Den 15 Juli f. ra.
hagade med antagande af Utsk:s inbjudning godkänna Ulsk:s förslag
till tullbestämmelser för artikeln china-bark, ropades starka
ja, blandade med nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade det han
funnit ja härvid hafva varit öfvervägande.
Till följd af delta R. o. Ad:s beslut och då jemväl PrestSt.
antagit den i afseende på ifrågavar. artikel gjorda inbjudning,
fann R. o. Ad. voter:s-propos;ne N:o 115 och 116, hafva
förfallit.
53:o Chokolad.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit att PresteSt. i afseende
pä denna artikel vidblifvit sitt beslut, samt Hr Printzensköld
förklarat sig deri instämma, fann R. o. Ad. för godt att
med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut godkänna den
härom föreslagna voter:s-propos:n N:o 117.
54:0 Cirklar, Passare och Cirkelbestick samt Compasser.
Utsks yttrande, ang:de förslaget om dessa artiklars upptagande
bland malhematiska instrumenter biet af R. o. Ad. godkändt.
Beträffande sedermera frågan om cirklars, passares och cirkelbesticks
förtullning efter det ämne, arbetadt, hvaraf de bestå,
upplyste Hr Gr. o. Landtm, att PresleSt. vidblifvit sitt beslut;
hvarefter Hr von Hartmansdorff förklarade sig deri instämma
samt R. o. Ad. med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut,
godkände voter:s-propos:n N:o 118.
55:o Cobcber.
Utsk:s yttrande att denna artikel bör upptagas under dess
rätta namn cubeber, blef af R. o. Ad. godkändt.
Efter sedermera meddelad upplysning att i fråga om tullafgiften
för artikeln cubeber PresteSt. vidblifvit sitt förut fattade
beslut, hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade
antaga Utsk:s inbjudning till instämmande i Borgare- och BondeSt:ns
beslut; men härvid anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Då PresteSt. vidblifvit sitt beslut
och förstärkta StalsUtsk. följaktligen måste rösta om denna
artikel, anser jag vigtigast vara att R. o. Ad. jemväl vidblifver
sin mening.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. fös godt att,
med vidblifvande af sitt ronde införselafgiflen för cubeber förut
fattade beslut, godkänna voter:s-propos:n N:o 119.
56:o Coijfurer.
R. o. Ad. godkände lJtsk:s härom afgifna yttrande.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att plenum komme att fortsättas
kl. 7 e. m.
57:o Copal, Lacca, Gummi-, Mastix och Sandarak.
Den 15 Juli f. m.
103
Utsk:s yttrande, att nu gällande tullen borde i afsende på
artikeln sandarak förblifva oförändrad, blef af R. o. Ad. godkändt.
Beträffande sedermera de öfriga nu ifrågavar. artiklarne lillkännagaf
Hr Gr. o. Landtm, att den derom af Utsk. till R. o.
Ad. samt PresteSt. gjorda inbjudning blifvit af sistnämnde Stånd
antagen, så vidt den hade afseende på de i voter:s-propos:ne N:ris
120 och 122 upptagna artiklarne copal och mastix, men att
PresteSt. deremot i fråga om den i voter:s-propos:n N:o 121 fökommande
artikeln lacca, gummi- vidblifvit sitt förut fattade
beslut, hvarefter Hr von Hartmansdorff hemstälde att R. o. Ad.
mätte förena sig med PresteSt., samt R. o. Ad. fann för godt
att i öfverensstämmelse derom, dels i afseende på artiklarne copal
och mastix, med frånträdande af sitt förut fattade beslut godkänna
Ulsk:s förslag, till följd hvaraf voter:s-propos:ne N:is 120 och
122, ansägos hafva förfallit, och dels i afseende på artikeln gummi-lacca
vidblifva sitt förut fattade beslut och godkänna voter:spropostn
N:o 121.
58:o Coriander.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att PresteSt. i afseende
på denna artikel vidblifvit sitt förut fattade beslut, samt hemstälde
sedermera om R. o. Ad. behagade antega Utsk:s inbjudning
att, med frånträdande af Ståndets förut fattade beslut, godkänna
den af Utsk. för denna artikel föreslagna införselstull.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: På de skäl jag förut anfört, anhåller
jag alt R. o. Ad. äfven här vill vidblifva sitt beslut.
Hr Gr. o. Landtm:s i anledn. häraf framställda propos. till
vidblifvande af R. o. Ad:s i afseende pä artikeln coriander förut
fattade beslut samt godkännande af voter:s-propos:u N:o 123 blef
af R. o. Ad. bifallen.
59:o Fartyg, Filar, Fingerborgar och Syringar.
R. o. Ad. godkände de i fråga om dessa artiklar föreslagna
voter:s-propos:r N:is 124, 125, 126, 127 och 128.
60:o Fisk.
Hr Gr. o. Landtm, upplyste alt PresteSt. antagit Utsk:s i
fråga om denna artikel lill R. o. Ad. samt PresteSt. gjorda inbjudning,
sä vidt den hade afseende på de i voter:s-propos:ne N:o
130 och 131 upptagne fiskslag. men deremot vidblifvit sitt förut
fattade beslut rör:de anjovis, sardeller och thonfisk, sora utgjorde
föremål för 120 voter:s-propos:n.
Hr Rosenblad: I afseende på 129:de voter:s-propos:n förmodar
jag att R. o. Ad. kommer att vidblifva sitt förra beslut
aldenstund PresteSt. jemväl sä gjort och votering i förstärkt Utsk.
i alla fall skulle äga rum. I fråga åter om 130:de voter:s-propos:n,
synes mig R. o. Ad. lika med PresteSt. kunna antaga den;
104
Den 15 Juli f. m.
gjorda inbjudningen. Hvad deremot den 131:sta beträffar, der
Utsk:s förslag innefattar; att den åt Norska handlande hittills medgifva
tullnedsättning för vissa varor skulle upphöra kan jag icke
tillstyrka den gjorda inbjudningen, utan anser alt R. o. Ad. bör
vidblifva sin mening, enär de betänkligheter som i ekonomiskt
afseende skulle kunna anföras emot förändringen äro af så stor
vigt. De politiska skälen trodde jag mig icke på detta rum behöfva
vidröra.
Häruti instämnde Hr von Hartmansdorff och Hr Printzensköld.
Uppå härefter framställda propos:r fann R. o. Ad. för godt
att i afseende på de uti voter:s-propos;iie Nös 129 och 131, omförmälde
fiskslag, vidblifva sitt förut fattade beslut samt godkänna
dessa voter:s-propos:r, men deremot i afseende på de fiskslag hvarpå
voter:s-propos:n N:o 130 hade afseende antaga Utsk:s inbjudning
att med frånträdande af Ståndets förut fattade beslut godkänna
de af Ulsk. föreslagna tullbestämraelser, samt ansågs sist
nämnde
voteris-propos. till följd häraf hafva förfallit.
61:o Fläsk.
R. o. Ad. godkände de i fråga om denna artikel föreslagna
voter:s-propos:r Niis 132 och 133.
62:o Foglar, Former, Krukor och Pottor för sockerbruken.
De i fråga om dessa artiklar föreslagna voter:s-propos:r Nös
134 och 135 blef af R. o. Ad. godkände.
63;0 Frukter och Bär, ej specificerade.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att PresteSt. i
afseende på dessa artiklar vidblifvit sitt beslut, och Hr Printzensköld
förklarat sig deruti instämma, fann R. o. Ad. för godt att,
med vidblifvande af sitt förut i detta ämne fattade beslut, godkänna
den af Utsk. föreslagna votens-propos. N:o 136.
64:o Gardiner.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Utsk:s i afseende på
denna artikel till R. o. Ad. samt PresteSt. gjorda inbjudning blifvit
af sistnämnde Stånd antagen, hvarefter R. o. Ad. med frånträdande
af sitt förut fattade beslut, godkände den af Utsk. föreslagna förändring
af ifrägavar. artikels rubrik, samt fann voter:s-propos:n
N:o 137 till följd häraf hafva förfallit.
65:o Garn.
Den i fråga om införselslullen å ofärgadt, otvinnadt bomullsgarn
föreslagne votens-propos. N:o 138, blef af R. o. Ad.
godkänd.
Sedan Härefter Hr Gr. o. Landtm, upplyst att i afseende
på färgadt bomullsgarn PresteSt. vidblifvit sitt beslut, samt Hr
Printzensköld och Hr von Hartmansdorff förklarat sig deruti in
-
Den 15 Juli f. m.
105
stämma, fann R. o. Ad. för godt att, med vidblifvande af sitt
förut ronde färgadt bomullsgarn fattade beslut, godkänna den derom
föreslagna votens-propos. N:o 139.
Vidare godkändes Ulskis yttranden, att dess förslag om uteslutande
af den i nu gällande taxa intagna föreskrift huru förhållas
bör då villrådighet uppstår öfver en angifven varas hänförlighet
lill garn eller tråd, samt om de under hufvudrubriken
tråd upptagna artiklars hänförande under de ämnen, hvaraf tråden
består, borde förfalla.
Beträffande sedermera införselsafgiften å bomullstråd, tillkånnagaf
Hr Gr. o. Landtm., alt PresteSt. vidblifvit sitt derom
fattade beslut, hvarefter Hr Printzensköld förklarade sig deri instämma,
samt R. o. Ad., med vidblifvande af sitt i detta ämne
förut fattade beslut, godkände den derom föreslagna voler:s-propos.
N:o 140.
Då nu rubrikerne Kamelgarn, färgadt, tvinnadt och dubbleradt,
samt Corder eller Sejlergarn förekommo, tillkännagaf II r
Gr. o. Landtm., att PresteSt. antagit Utsk:s derom till R. o.
Ad. samt PresteSt. gjorda inbjudning, såvidt den hade afseende
på kamelgarn, men deremot i fråga om corder eller sejlergarn
vidblifvit sitt beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att R. o. Ad. måtte
instämma uti det af PresteSt. fattade beslut. Skälet hvarföre
PresteSt. velat rösta om rubriken sejlergarn är utan tvifvel det
att sådant garn inom landet tillverkas.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt, att
med frånträdande af sitt förut i afseende på kamelgarn, färgadt,
tvinnadt eller dubbleradt, fattade beslut, antaga den derå af Utsk.
föreslagne införselstull, i följd hvaraf votens-propos. Nio 141 ansågs
hafva förfallit; men att i fråga om corder eller sejlargarn
vidblifva Ståndets förut fattade beslut och godkänna voter:s-proposm
Nio 142.
De härefter förekommande i fråga om Ullgarn föreslagne voter:s-propos:ne
Niis 143 och 144 blefvo af R. o. Ad. godkände.
Vidkommande Linnegarn upplyste Hr Gr. o. Landtm, att
PresteSt. vidblifvit sitt derom fattade beslut, hvarefter Hr von
Hohenhausen och Hr Printzensköld förklarade sig deruti instämma,
samt R. o. Ad., med vidblifvande af sitt i afseende på linnegarn
förut fattade beslut, godkände de i detta ämne föreslagne voler:s-propos:r
Niis 145 och 146.
Härefter förekom och godkändes Utsk:s yttrande att dess förslag,
ruride förändring af rubriken segel- och bindgarn borde
förfalla.
Beträffande vidare införselstullen å segel- och bindgarn, tillkännagaf
Hr Gr. o. Landtm, att PresteSt. vidblifvit sitt derom
fattade beslut, samt förklarade Hr Printzensköld sig deruti instäm^
106
Den 15 Juli f. ra.
ma, hvarefter R. o. Ad. vidblef sitt förut i detta ämne fattade
beslut samt godkände den derom föreslagna votens-propos. N:o 147.
Slutligen godkändes äfven Utsk:s yttrande ang:de redaktm af
rubriken sejler- och streickgarn.
66:o Glas.
De af Utsk., i fråga om införselsafgifterne för Buteljer, burkar
och flaskor (karafiner och slipade flaskor derunder ej inbegripne)
föreslagna votens-propos. N:o 148, blef af R. o. Ad. godkänd.
Beträffande Utsk:s af Preste- och BondeStm, gillade förslag
att i nyssnämnde rubrik: Buteljer, burkar och flaskor etc. äfven
upplaga bunkar faun R. o. Ad. för godt att, i öfverensstämmelse
med Utsk:s till R. o. Ad. samt BorgareSt. gjorda inbjudning, förena
sig med Preste- och BondeStm; hvarjemte dock enär underrättelse
saknades om BorgareSt:s beslut, den i detta ämue föreslagna
votens-propos. N:o 149, godkändes.
Sedan härefter i fråga om Fensterglas Flr Gr. o. Landtm,
upplyst att PresteSt. vidblifva sitt derom fattade beslut, samt
Hrrme von Hartmansdorff och Printzensköld deruti instämt, vidblef
R. o. Ad. sitt ronde fensterglas förut fattade beslut samt
godkändes den i detta afseende föreslagna votens-propos. N:o 150.
Vidare godkändes Ulslns yttrande att optiska, monterade eller
infattade glas fortfarande böra upptagas under hufvud-rubriken
glas.
Vidkommande åter införselstullen å Glasögon och Lorgnetter,
tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm, att PresteSt. vidblifva sitt
derom fattade beslut och förklarade Hr Printzensköld sig deri instämma,
hvarefter R. o. Ad. fann för godt att vidblifva sitt i
detta ämue förut fattade beslut samt godkänna den derom föreslagna
votens-propos. N:o 151.
Beträffande slutligen urglas, tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm,
att PresteSt. äfven i fråga derom vidblifvil sitt beslut, och förklarade
Hr von Hartmansdorff sig deruti instämma; hvarpå R. o.
Ad. vidblef sitt i afseende på urglas föruf fattade beslut samt
godkände den derom föreslagna votens-propos. N:o 152.
67:o Glas-Jlusser.
R. o. Ad. godkände den i afseende på denna artikel föreslagne
votens-propos. N:o 153.
68:o Granat-öpplen ock Pislacier.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, lillkännagifvit att den i fråga
om dessa artiklar af Utsk. till R. o. Ad. samt PresteSt. gjorda
inbjudning blifvit af sistnämnde Stånd antagen, fann R. o. Ad.
för godt att med frånträdande af sitt förut i afseende på granat
äpplen och pislacier fattade beslut, antaga Utsk:s derom framställda
förslag, samt ansågs voter:s-propos:ue N:is 154 och 155 till följe
häraf hafva förfallit.
Den 15 Juli f. m.
107
68:0 Grijlar.
R. o. Ad. fano för godt att med bifall till Utsk:s i fråga
om denna artikel till R. o. Ad. samt BorgareSt. gjorda inbjudning,
frånträda sitt i ämnet förut fattade beslut samt antaga den
af Preste- och BoudeSi:n gillade tullbestämmelse å grillar; hvarjemte
dock, enär underrättelse om BorgareStis beslut saknades, den
härom föreslagna voler-.s-propos. N:o 156 godkändes.
69:o Gryn.
R. o. Ad. godkände Utsk:s yttrande om oförändradt bibe
hållande
af hufvudrubriken gryn, alla slag, utom af spanmål, äfvensom
förslaget att, derest artikeln Ris varder i taxan upptagen,
redaktin deraf må blifva Ris, oskalad eller s. k. Paddy.
Beträffande sedermera Utsk:s till R. o. Ad. gjorda inbjudning
alt med frånträdande af sitt förut fattade beslut antaga förslaget
alt Ris i taxan upptages med 1 r:dr 24 sk. införselstull per tunna,
fann R. o. Ad. för godt att denna inbjudning antaga och ansågs
voter:s-propos:n N:o 157, till följd deraf hafva förfallit.
70:o Guld och Silfver.
R. o. Ad. godkände såväl Utsk:s yttrande ang:de förslaget
om uteslutande af den i taxan nu upptagna föreskrift att vid inoch
utförsel af oarbetadt guld och silfver, vigten skall i journalen
antecknas, som ock de i fråga om införselafgifterne å bokguld
och boksilfver samt mursiv-guld och mursiv-silfver föreslagne
voter:s-propos:r N:ris 158 och 159.
71:0 Gummi-arabicum.
Ur Gr. o. Landtm, tillkännagaf att den i fråga om denna
artikel af Utsk. till R. o. Ad. samt PresteSt. gjorda inbjudning,
blifvit af sistnämnde Stånd antagen, hvarefter äfven R. o.
Ad. med frånträdande af sitt förut i ämnet fattade beslut antog
Utsk:s i afseende på Gummi arabicum framstäldta förslag;
lill följd hvaraf voter:s-propos:n N:o 160 ansågs hafva förfallit.
72:o Gutta Percha.
R. o. Ad. godkände den härom föreslagna voter:s-propos.
N:o 161.
73:o Gass och Hagel.
Afven de i fråga om dessa artiklar föreslagna voter:s-propos:r
N:ris 162 och 163, godkändes.
74:o Handskar.
Hr von Hartmansdorff: För min del anser jag denna
artikel vara af den vigt, att R. o. Ad. bör vidblifva sitt beslut
och anhåller derföre att voter:s-propos:n måtte varda godkänd.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i fråga om artikeln handskar
fattade beslut samt godkände den derom föreslagna voter:s-propos.
N:o 164.
108
Den 15 Juli f. m.
75:0 Hattar.
Sedan Hr Gr. Landtm, tillkännagifvit att Utsk:s i fråga
om Italienska och andra stråhattar till R. o. Ad. samt PresteSt.
gjorda inbjudning blifvit af sistnämnde Stånd antagen, fann R. o.
Ad. för godt att i denna del frånträda sitt förut fattade beslut
samt antaga den af Ulsk. tillstyrkta tullbestämmelse; till följd
hvaraf votens-proposm N:o 165 ansågs hafva förfallit.
Den derjemte i fråga om införselsafgifterne å öfriga slag hattar
af Utsk. föreslagna voter:s-propos. IN:o 166, blef af R. o. Ad.
godkänd.
76:0 Horn.
R. o. Ad. godkände såväl Utsk:s yttrande angrde förslaget,
att under arbetadt horn upptaga hornplatter och vid rubriken
hornknappar tillägga orden olackerade och lackerade, som ock den
ifråga om tullbestämmelserne för arbetadt horn föreslagne voter:spropos.
N:o 167.
77:0 Hudar och Skinn.
R. o. Ad. godkände Utsk:s yttrande att artiklarne läder och
pelsverk borde sammanföras under hufvudrubriken hudar och
skinn, äfvensom den föreslagna votens-propos.-n N:o 168, ang:de
indelningen och tullafgifterne för artikeln läder.
Reträffande sedermera frågan om tull-lindring för sådane finare
skinn, som för handsktillverkning införes, tillkännagaf Hr Gr.
o. Landtm., att Utsk:s derom till R. o. Ad. samt jPresteSt. gjorda
inbjudning blifvit af sistnämnde Stånd antagen, hvarpå äfven R.
o. Ad. med frånträdande af sitt förut fattade beslut, godkände
Utsk:s i detta afseende framstäldta förslag, samt ansåg den i
ämnet föreslagna voter:s-propos. N:o 169, till följd deraf hafva
förfallit.
Vidare förekom härvid och godkändes den af Utsk. föreslagna
voter:s-propos. N:o 170, ang:de indelningen och tullafgifterne
för oberedda pelsverk.
78:o Häktor, Hakar och Hyskjor, Hängslen och Ingefära.
R. o. Ad. godkände de i fråga om dessa artiklar föreslagna
voter:s-propos:r N:is 171, 172, 173 och 174.
79:o Instrumenter.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att PresteSt. i afseende
på Musikaliska instrumenter vidblifvit sitt förra beslut,
förklarade Hr von Hohenhausen sig deruti instämma, samt fann
R. o. Ad. för godt att med vidblifvande af sitt förut i fråga om sådane
instrumenter fattade beslut, godkänna de i ämnet föreslagna
voter:s-props:ne N:is 175 och 176.
Beträffande sedermera den under rubriken Musikaliska Instrumenter
i nu gällande taxa befintliga föreskrift om förtullning
af serskild! inkommande tillbehör, godkändes Utsk:s yttrande att
Den 15 Juli f. m.
109
redakt:n af denna föreskrift borde oförändrad bibehållas; äfven som
sedan Hr Gr. o. Landtm, upplyst, att PresteSt. vidblifvit sitt rör:de
tullbestämmelsen å sagde tillbehör fattade beslut, samt Hr von
Hartmansdorff förklarat sig deri instämma, R. o. Ad. med vidblifvande
af sitt i afseende på denna tullbestämmelse förut fattade
beslut, godkände den derom föreslagna voter:s-propos. N:o 177.
SO:o Ister.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att Utsk:s ifråga om denna
artikel till R. o. Ad. samt PresteSt. gjorda inbjudning, blifvit
af sistnämnde Stånd antagen, hvarefter äfven R. o. Ad. med
frånträdande af sitt förut i ämnet fattade beslut godkände den
af Utsk. föreslagna införselstull å ifrågavar. artikel till följd hvaraf
voter:s-propos:n N:o 178 ansågs hafva förfallit.
81:o Jern.
Utsk:s yttrande om bibehållande af nu stadgade förbud mot
införsel af ”tack- och barlast-jern” och mot utförsel deraf samt af
de dermed likartade artiklarne ”ostämplade och oborrade kanoner,
stycken, nickhakar och mörsare” jemte ”hällar öfver lfj tums
tjocklek” samt ”lod och lödjor” öfver 1 Skft vigt stycket, blef
af R. o. Ad. godkändt.
Äfvenledes godkändes den af Utsk. föreslagna voter:s-propos.
N:o 179; ang:de införselstullen å Kanoner, stycken, nickhakar
och mörsare ostämplade och oborrade.
Med tillkännagifvande, att det rör:de ifrågavar. ämne ankomne
prot.-utdr. från PresteSt., hvars beslut R. o. Ad. önskat inhemta
icke sträckte sig längre än till de redan pröfvade delarne
af Bevilln:sUtsk:s mern., hemställde Hr Gr. o. Lan d tm. om R.
o. Ad. af sådan anledn. behagade lill e. m:s plenum uppskjuta
den återstående pröfningen af detta mern.; hvilket bifölls.
Anmäldes och lades på bordet följande från StatsUtsk. inkomne
mern. och utlåtrn:
N:o 246, ang:de gratifikation åt t. f. stats-kommisarien A.
V. Kock;
N:o 247, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å kammar-coll.
berättelse, ang:de kungsgårdars och öfriga kronolägenheters i riket
förvaltning.
N:o 248, ang:de rättighet för Dahls häradsboer till utsyning
på Ombergs kronopark;
N:o 249, i anledn. af väckt motion, ang:de rättighet för åboerne
å de s. k. Hvitfeldska stipendii-hemmannen att inlösa dem
till skatte;
N:o 250, i anledn. af väckte motioner, ang:de dels reglering
af dagsverks-skyldighelen till boställen och Kungsgårdar, dels upphörande
af hofveri-skyldigheten i Skåne;
N:o 251, i anledn. af väckt motion, ang:de försäljning till
skatte af utarrenderade militie-boställen i Jemtland;
Ilo
Den 15 Juli f. ra.
N:o 252, i anledn. af väckt motion, ang:de laxtaxans upphörande
för pastorerne i Norr- och Westerbottens län; samt
N:o 253, ang:de dels äskade statsanslag för beväringsmanskapets
underhåll, beklädnad och utredning, dels åtskilliga härmed
sammanhang ägande frågor.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 15 Juli 1848.
Plenum kl. 7 e. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Ordf:n för de Electorer,
som enl. 108 § R.F. skola utse kommitterade till Tryckfrihetens
vård, hade anmält, att åtskilliga bland de af R. o. Ad. valde
Electorerne afrest från hufvudstaden och det således vore angeläget
att R. o. Ad. valde några ytterligare Suppleanter för dessa
Electorer, hvarjemte Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade utse ytterligare 4 sådane Suppleanter samt företaga detta
val nästkommande Måndag; hvilket bifölls.
Fortsattes pröfningen af Bevi!ln:sUtsk:s mern. N:o 23, i anledn.
af RiksStåndens olika beslut, ang:de tullbevillningen.
Härvid förekommo följande artiklar:
l:o Jern.
Hr von Hartmansdorff Aug.: Om officiel underrättelse
från PresteSt. ankommit rör:de dess beslut i förevar, frågor, så
anhåller jag att R. o. Ad. måtte, nu liksom i förmiddags, blifva
derom underrättadt.
Sedan härefter, i fråga om ”hällar, lod och lödjor”, H r G r.
o. Landtm, tillkännagifvit, att enl. ankommit prot.-utdr., PresteSt.
antagit Utsk:s till R. o. Ad., samt Preste- och BorgareSt:n
gjorde inbjudning att med frånträdande af sina beslut förena sig
med BondeSt., beslöt R. o. Ad., efter derom af Hr von Hartmansdorff
gjord hemställan, att jemväl för sin del antaga denna inbjudning,
hvarjemte R. o. Ad. som till följd häraf ansåg voter:s-propos:n
N:o 180 och lista alternativet af voter:s-propos:n N:o 181
hafva förfallit, i öfrigt godkände sistnämnde voter:s-propos.
Den 15 Juli e. m.
lil
Vidare godkändes Utsk:s yttrande att dess förslag till förändringar
i afseende på rubriken: ”kasserade Kanoner, Bomber,
Mörsare och Kulor” samt ”allt annat gjutet arbete ej specificeradl”
borde förfalla.
Beträffande sedermera frågan om nedsättning af införselstullen
å Ankare, lillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att Utsk:s derom
till R. o. Ad. och PresteSt. gjorda inbjudning blifvit af sistnämnde
Stånd antagen, hvarefter R. o. Ad., med frånträdande af
sitt förut i ämnet fattade beslut, godkände den af Utsk. föreslagna
införselstull å ankare, samt ansåg voter:s-propos. N:o 182, till
följd häraf hafva förfallit.
1 fråga om införselsafgiflerne för ”ketlingar, med länkjernets
diameter öfver | tum till och med lj tum” samt ”draggar, armbuliar,
hammare, roderjern, skeppsknän och smidesstäd”, godkändes
de föreslagna voter:s-propos:ne N:ris 183 och 184.
Äfvenledes godkändes Utsk:s yttranden, ang:de bibehållande
såväl af nu stadgade förbud mot införsel af åtskilliga slag smidt
eller valsadt jern, som af nu i taxan gjorda klassifikation efter
vigt af ”Plåtar, oförtenta, under f tum tjocka.
Vidkommande åter införselstullen å ”Plåtar, oförtenta, under
§ tum tjocka, öfver 6 LU vigt stycket” samt ulförselstullen å
”smältstycken”, upplyste Hr Gr. o. Landtm., att PresteSt. antagit
den derom till R. o. Ad. samt PresteSt. gjorda inbjudning;
hvarefter
Hr von Hartmansdorff, yttrade:
Jag anhåller vördsamt, att Ståndet måtte antaga inbjudningen
i afseende på proposm N:o 185, men deremot vidblifva sitt beslut
i afseende på utförseltullen å smältstycken; ty om Ståndet antoge
äfven den sednare inbjudningen, så blefve följden, att utförseltullen
å smältstycken blefve lika med den å stångjern. Då den förädlade
varan bör vid utförseln åtnjuta större fördel än den oförädlade;
synes det mig icke vara skäl att antaga inbjudningen.
Häruti instämde Hr Printzensköld, Carl.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller att få fästa uppmärksamheten
derpå, att utförseln af smältstycken är högst obetydlig.
Man hade visserligen, då den medgafs, väntat sig att
den skulle blifva stor; men utgången har visat, att den varit högst
ringa. Jag har förteckningen derpå här i handom, hvilken utvisar
att endast 2,538 Skf? utfördes förlidet år. Det är endast
upplysningsvis jag velat hafva äran nämna detta förhållande.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Det fägnar mig
rätt mycket, att exporten af denna vara ej blifvit större än den
är; emedan om den blefve allt för stor, säkert en betydlig jnängd
af våra hammarsmedjor skulle blifva utan sysselsättning och utan
förtjenst. Denna vara är, som Hr von Hartmansdorff anmärkt,
mycket mindre förädlad än stångjern, ty den innehåller nemi.
hälften stångjern och hälften tackjern; och det är i min tanke ej
112
Den 15 Juli e. m.
skål uti att ännu på något sätt närma sig till den der utförseln
af tackjern; hvilket dock skulle blifva förhållandet genom antagandet
af inbjudningen. Jag anhåller således att R. o. Ad. måtte
vidblifva sitt förut fattade beslut.
Hr Printzensköld: Jag kan ej gilla det skäl, som man
här stundom anför till stöd för tullnedsättningar, vare sig i exporteller
import-väg, att en vara har till obetydlig qvantitet, vare sig
införts- eller utförts; ty grunden för tullbestämmelser hvilar på
helt andra förhållanden. Då för öfrigt obestridligt är, att nedsättning
i nuvar. utförseltull på smältstycken ingalunda står i rätt
föihållande till nuvar. tullen på stångjern, när smältstycken är en i
det närmaste oförädlad vara, hvilkens export ej bör uppmuntras;
och då som Hr von Hohenhausen anmärkt, det otvifvelaktigt skulle
förminska tillfället till arbete för hammarsmedjorna om tullen å
denna vara nedsattes, så kan jag icke annat än på det högsta
tillstyrka R. o. Ad. att vidblifva sitt förra beslut i ämnet. Betraktar
man saken ur synpunkten af fördel för Staten, så finner
man dessutom att nuvar. exporttull inbragt statskassan omkring
2,500 r:dr r:gds-sedlar årligen, hvilken inkomst fortfarande kommer
att i statskassan inflyta, om exporten allt framgent blir
lika stor.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt att
i afseende på ifrågavar. slag af plåtar, frånträda sitt förut fattade
beslut samt antaga Utsk:s förslag till tullbestämmelse, till följd
hvaraf voter:s-propos:n N:o 185, ansågs hafva förfallit; men deremot
beträffande artikeln smältstycken vidblifva sitt förut fattade
beslut och godkänna voter:s-propos:n N:o 186.
Beträffande sedermera artikeln ”Jerntråd” godkändes såväl
Utsk:s yttrande att densamma borde fortfarande under hnfvudrubriken
”tråd” i taxan upptagas, som ock den i fråga om införselstullen
derå föreslagna voter:s-propos. N:o 1S7.
Sedan härefter i afseende på införselsafgiften å ”Spik af 2
tums längd och deröfver”, Hr Gr. o. Landtm, upplyst, att
PresteSt. antagit Utsk:s till R. o. Ad. samt PresteSt. gjorda inbjudning
att frånträda sina beslut härom och instämma i Utsk-.s
af de öfriga Ståndeu godkända förslag, blef denna inbjudning jemväl
af R. o. Ad. antagen, och ansågs den i detta ämne föreslagna
voter:s-propos. N:o 188 till följd häraf hafva förfallit.
I afseende slutligen på rubriken: ”Ali annan spik samt allt
manufactur- och handtverkssmide, ej specificeradt”, tillkännagaf H r
Gr. o. Landtm., att PresteSt. vidblifvit sitt förra beslut, hvarefter
Hr von Hartmansdorff och Hr Printzensköld förklarade sig
deri instämma, samt R. o. Ad., med vidblifvande af sitt förut i
detta afseende fattade beslut, godkände voter:s-propos:ne N:is 189
och 190.
2:o Jernskrot och Kalk.
Hr
Den 15 Juli e. m.
113
Hr Gr. o. Lan film. tillkännagaf, att Ulsk:s härom lill R.
o. Ad. samt PresteSl. gjorda inbjudning blifvit af sistnämnde
Stånd antagen, såvidt den hade afseende på artikeln ”Jernskrot”,
men att PresteSl. i fråga om artikeln ”Kalk” vidblifvit sitt förra
betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att R. o. Ad. måtte
i båda dessa afseenden instämma med Högvörd. PresteSl.
Uppå Härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt att
med frånträdande af sitt förut i fråga om artikeln jernskrot fattade
beslut, antaga de derå af Utsk. föreslagna in- och utförselsafgilter,
till följd hvaraf voter:s-propos:n N:o 191, ansågs hafva
förfallit: men vidblef R. o. Ad. sitt förut i afseende på artikeln
kalk fattade beslut samt godkändes den derom föreslagna voler.spropos.
N:o 192.
3:o Kardor och Kard/iider.
R. o. Ad. godkände såväl Ulsk:s yttrande om oförändradi bibehållande
af rubriken ”Kardor och Kardläder,” sorn den i fråga
om tullafgifterne derå föreslagna voter:spropos. N:o 193.
4:o Kläder, gang-, linne- och säng-, ej specijiceradc.
R. o. Ad. godkände såväl Utsk:s yttrande om bibehållande
af hittills gällande iuförselsförbud och artikelns redaktion, sorn den
föreslagna voter:s-propos:n N:o 194, ang:de införselstullen å ”fruntimmerskläder,
nya, af till införsel lofgifna tyger.”
5:o Knallhallar.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att PresleSt. antagit Ulsk:s
i afseende på denna artikel till R. o. Ad. och PresteSl. gjorda
inbjudning hvarefter Hr von Hartmansdorff hemställde alt densamma
äfven af R. o. Ad. mätte antagas.
Hr Printzensköld: Visseriigen kan det synas som denna
artikel vore af föga betydenhet, och att R. o. Ad. derföre kunde
instämma i PresteSl:s beslut, men jag tror likväl, att förhållandet
är annorlunda. Flera 1000 K knallhattar hafva blifvit införde i
landet. Denna vara är, om icke en öfverflödsvara, åtminstone en
vara som köparen gerna kan betala lill del pris, hvartill den med
nuvar. tull kan lemnäs; och dä R. o. Ad. i alla fall i många öfriga
frågor blir af olika tankar med de andra Stånden, ehuru de
frågorna till en stor del äro af vida mindre vigt; samt dertill
kommer att, enligt livad jag tror mig känna, Staten skulle för
lora
omkring 4 ä 500 r:dr om året genom den ifrågaställa lullnedsättningen,
så kan jag ej annat än anhålla, att R. o. Ad. måtte
vidblifva sitt förut fattade beslut.
Hr von Hohenhausen: Då denna vara är så lätt att insmuggla
i de små askarne, hvaruti den vanligen är förvarad; och
då ännu ej någon fabrik uppstått inom landet, tillräcklig för dess
behof, sä väl i qvantitet som qvalitet, samt då behofvet af dessa knall7
H, 8
114
Den 15 Juli c. m.
hallar blir alli större och slörre för jägarne, så tror jag att R.
o. Ad. äger fullt skäl att i likhet med PresleSt. antaga den föreslagna
nedsättningen. Det kan dessutom äfven, i afseende på denna
mindre artikel, hvarmed utan fara kan experimenteras, vara
ett skäl att söka till att få se den effekt, som en sådan tullnedsättning
i mängd påstås skola medföra på förökandet af tullinkomsterne.
Vi kunna dä vid nästa riksdag hafva ett exempel i detta
afseende, hvilket kunde vara af intresse att få se; synnerligen
då här inom landel ej tillräckligt knallhattar tillverkas utan de
måste köpas af utläudningen. Jag tillstyrker derföre antagande af
inbjudningen.
Uppå härefter framställd proposm antog R. o. Ad. Utsk:s inbjudning,
att med frånträdande af Ståndets förut fattade beslut
godkänna den af Utsk. föreslagna införselstull å knallhattar, samt
ansågs voter:s-propos:n N:o 195, till föjd deraf hafva förfallit.
6:o Knappar och Knifvar.
De i fråga om dessa artiklar föreslagna voler:s-propos:r N:is
196 och 197, blef af R. o. Ad. godkände.
7:o Kuppar.
R. o. Ad., godkände Utsk:s yttrande, att frågan om koppartråds
förflyttning fråu hufvudrubriken tråd till koppar borde
förfalla.
Sedan härefter, i fråga om indelningen af rubriken koppartråd
och tullsatserne derå, Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit,
att PresleSt. antagit Utsk:s iubjuduing till R. o. Ad. och PresteSt.
att med frånträdande af deras förut fattade beslut, godkänna
Utsk:s i ämnet gjorda förslag, blef denna inbjudning äfven af R.
o. Ad. antagen och ansågs voter:spropos:n N:o 198 till följd deraf
hafva förfallit.
8:o Kopparnickel.
Ulsk:s i fråga om denna artikel föreslagna voter:s-propos. N:o
199, godkändes.
9:o Kort, spel-.
Utsk:s härom afgifna yttrande godkändes.
10:0 Kreatur.
R. o. Ad. godkände den i afseende på denna artikel föreslagna
voter:s-propos. N:o 200.
ll:o Krita.
Utsk:s yttrande om oförändradt bibehållande af denna artikels
redaktion godkändes.
Beträffande åter iuförselsafgifterne å hvit krita, tillkännagaf
Ilr Gr. o. Landtm, att den i fråga derom till R. o. Ad. samt
PresteSt. af Utsk. gjorda inbjudning, icke blifvit af sistnämnde
Stånd antagen; hvarefter Hr Printzensköld och Hr von Ho
-
Den 15 Juli e. m.
115
henhausen förklarade sig instämma i PresleSt:s beslut, samt R. o.
Ad. med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut, godkände
den föreslagna voter:s-propos:n N:o 201.
12:0 Krokar lill fiske och Krukmakare-arbeten.
R. o. Ad. godkände de i fråga om dessa artiklar föreslagna
voter:s-propos:r Niis 202 och 203.
13:o Krut.
Clsk:s yttranden, alt förbudet emot införsel af krut komme
att bibehållas, och att i följd deraf Utsk:s förslag om tind. skrifvelse,
ang:de nödiga försigtighetsmått i afseende ä upplag och försäljning
af utländskt krut, måste förfalla, blefvo af R. o. Ad.
godkände.
14:o Käppar, Kött, Leksaker och Likörer.
R. o. Ad. godkände de i fråga om dessa artiklar föreslagne
voter:s-propos:r N:is 204 lill och med 212.
14:o Lim.
Med godkännande af Utsk:s yttrande, alt benämningen ”husbloss”
borde oförändrad i taxan upptagas, fann R. o. Ad. för
godt att, i fråga om indelningen af artikeln Lim samt tullsatserne
derå, antaga Ulsk:s inbjudning till frånträdande af R. o. Ad:s
förut fattade beslut och instämmande i Utsk:s af de öfriga Stånden
godkända förslag; till följd hvaraf voter:s-propos:n N:o 213,
ansågs hafva förfallit.
15:o Ljus.
Ulsk:s yttrande, att för artikeln ”talgljus” den nu bestämda
qvanliteten för tullberäkningen komme att bibehållas godkändes.
I fråga åter om sjelfva tullsatsen å talgljus godkändes den
föreslagna voter:s-propos:n N:o 214.
Beträffande sedermera införselstullen å ”stearin- och margarin-ljus
upplyste Hr Gr. o. Landtm., att PresteSt. antagit
Utsk:s inbjudning lill instämmande i BorgareSl:s derom fattade beslnt,
hvarefter äfven R. o. Ad. antog denna inbjudning, samt
jemte det voter:s-propos:n N:o 215, och 2:dra alternativet af voter:s-propos:n
N:o 216, till följd deraf ansågos hafva förfallit, sistnämnde
voter:s-propos. i öfrigt af R. o. Ad. godkändes.
Slutligen godkändes äfven voter:s-propos:n N:o 217, ang:de
införselstullen å gula och hvita vaxljus, spermacetiljus samt ljus
af alla andra slag.
16:o Läderarbeten, ej specificerade, lackerade, och Lök,
alla slag, ej specificerade.
R. o. Ad. godkände de härom föreslagna voter:s-propos:r Niis
218 och 219.
8*
116
Den 15 Juli e. m.
17:0 Mais.
R. o. Ad. antog Utsk:s inbjudning till instämmande i de öfriga
Ståndens i afseende på denna artikel fattade beslut; till följd
hvaraf voler:s-propos:n N:o 220, ansågs hafva förfallit.
18:o Malm.
R. o. Ad. godkände Utsk:s härom afgifna yttrande.
19:o Metaller.
R. o. Ad. godkände så val Utsk:s yttrande, ang:de ifrågaslälld
förändrad indelning af rubriken metaller, som de, i fråga om
”messing, arbetad”, och ”metaller, sammansatta, alla andra slag,
arbetade”, föreslagna voler:s-propos:r Nås 221 och 222.
20:o Medwurst.
R. o. Ad. godkände jemväl den härom föreslagna voter:spropos.
N:o 223.
21:o Mjöl af vegetabilier.
R. o. Ad. godkände såväl Utsk:s yttrande ang:de ifrågasatt
tillägg i denna artikels rubrik, som den i fråga om införselstullen
derå föreslagna voter:s-propos. N:o 224.
22:o Munlack.
Afven den i afseende på denna artikel föreslagna voter:spropos.
N:o 225, blef af R. o. Ad. godkänd.
23:o Musköt.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvet, att Ulsk:s i fråga
om denna artikel till R. o. Ad. samt PresteSt. gjorda inbjudning
blifvit af sistnämnde Stånd antagen, fann R. o. Ad. för godt
att med frånträdande af sitt förut i ämnet fattade beslut antaga
Utsk:s rör:de insaltad muskot framstäldta förslag, och ansågs voter:sproposm
Nås 226, till följd häraf hafva förfallit,
24:o Nålar och Oliver.
R. o. Ad. godkände de i fråga om dessa artiklar föreslagna
voter:s-propos:r N:o 227 och 228.
25:o Oljekakor.
Hr von Hartmansdorff: Det påstås vara ett misstag, att
utförseltull blifvit lagd på denna vara. Jag hemställer följaktligen
att R. o. Ad. mätte vidblifva sitt beslut.
Häruti instämde Hr Printzensköld.
R. o. Ad. fann för godt att, med vidblifvande af sitt förut
i afseende på artikeln oljekakor fattade beslut godkänna den i
ämnet föreslagna voter:s-propos. N:o 229.
26:o Oljor.
R. o. Ad. godkände den härom föreslagna voler:s-propos.
N:o 230.
Den 15 Juli e. m.
117
27:0 Ost.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
antaga Utsk:s inbjudning lill frånträdande af R. o. Ad:s förutfattade
beslut samt antagande af Utsk-.s af PresleSt. godkände förslag.
Härvid ropades ja och nej, hvarjemte
Hr Printzensköld, anmälde sig och yttrade:
Såvida refereringen uti dagens aftontidning, ang:de BondeSi:s
förhandlingar i denna fråga är riktig, så befinnes det, att
BondeSt. har vidblifvil sitt beslut rör:de artikeln ost; och då sålunda
ett frånträdande ä R. o. Ad:s sida från sitt beslut, ej skulle
till någon påföljd föranleda, så anhåller jag det något sådant frånträdande
ej heller måtte hos R. o. Ad. ifrågakomma.
Hr Aminoff, Joban Fredr.: 1 motsats mot den siste värde
talaren instämmer jag i Utsk:s inbjudning, och anhåller att R.
o. Ad. mätte densamma antaga.
Frih. Tersmeden, Willi. Fredr.: Jag anhåller ödmjukligen
ali få veta, om någon upplysning kommit Ståndet tillhanda
om hvad heslut BondeSt. fattat i denna fråga.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf alt något prot.-uldr. ang:de
BondeStis i ämnet fattade beslut ännu icke till R. o. Ad. inkommit.
Hr Printzensköld: Visserligen bör man ej sälta fullt förtroende
till de referenter, som hafva sig af tidningsredaktme uppdragit
att uppfatta Ståndens beslut: men icke sakna de heller all
trovärdighet, serdeles i frågor af den enkla beskaffenhet, som denna,
hvilken inskränker sig dertill, huruvida Ståndet bifallit eller
afslagil en punkt. Dä det nu står uti tidningen alt BondeSt.
vidblef sitt förut fattade beslut i afseende å: ”ohäcklad! lin, filar,
frukter och bär, stearin, ost etc.”, så bör man val icke gerna förmoda
eli annat förhållande; och då jag redan nämnt, att ett frånträdande
af R. o. Ad. från dess beslut ej skulle leda lill något
resultat, emedan votering om frågan i alla fall kommer att äga
rum i förstärkt StalsUtsk., så synes mig allt skäl vara, alt vidblifva
det förut fattade beslutet.
Dä nu Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad.
behagade antaga Ulsk:s inbjudning till instämmande i PresteSlis
ronde artikeln ost fattade beslut, ropades starka nej, blandade
med ja.
Uppå sedermera framställd propus, vidblef R. o. Ad. sitt förut
i afseende pä ifrågavar. artikel fattade beslut samt godkände
de i ämnet föreslagna voter:s-propos:r N:is 231 och 232.
Hr von Hartmansdorff: Enligt de upplysningar jag erhållit,
skulle voter:s-propos. N:o 230 hafva förfallit, derigenom att
PresleSt. fränträdt sitt beslut.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att det vore
118
Den 15 Jalie. m.
klart att den nu af Ur von Hartmansdorff omnämnda voter:s-propos:n
N:o 230, hvilken i öfverensstämmelse med Hr Landlm:s
propos. blifvit af R. o. Ad. godkänd, hade förfallit sedan PresleSt.
frånträdt sitt förut i ämnet fattade beslut; men att, då Utsk. icke
i afseende på denna voter:s-propos. gjort någon inbjudning till
R. o. Ad. Hr Landtm, icke trott det vara behöfligt alt lemna
upplysning om hvad PresleSt. i detta afseende beslutat.
28:o Papparbeten, alla slag, Papper, Papperstapeter, Paraplyer
och Parasoller samt Paraplyställningar.
R. o. Ad. godkände de i afseende på dessa artiklar föreslagna
voter:s-propos:r N:is 233 till och med 237.
29:0 Pennor, skri)-.
Ur Gr. o. Landtm, upplyste, att PresteSt. i afseende på
denna artikel vidblilvil sitt beslut; hvarefter Hr von llartmansdorff
förklarade sig deruti instämma samt R. o. Ad., med vidblifvande
af sitt förut i detta ämne fattade beslut, godkände den
härom föreslagna volens-propos. IN:o 238.
30:o Perlgryn.
Ulsk:s härom afgifna yttranden godkändes.
31:o Plymer.
R. o. Ad. godkände såväl Ulsk:s yttrande om oförändradi bibehållande
af indelningen af denna artikel, som den i fråga om
lullafgifterne derå föreslagna voter:s-propos. N:o 239.
32:o Pomada, Pomeranser och Porslin.
R. o. Ad. godkände de i fråga om dessa artiklar föreslagna
voter:s-propos:r N:is 240 lill och med 243.
Hr von Hartmansdorff: På sidan n:o 49 befinnes ett
kort förslag till beslut, som lörhända borde underställas Ståndets
pröfning.
Uppå härefter framställd propos. godkände R. o. Ad. Utsk:s
yttrande om fortfarande af nu stadgade förbud emot införsel af
måiadt eller tryckt oäkta porslin, tallrikar och andra pjeser.
33:o Portföljer, Taskböcker, Ridikyler och Nattsäckar.
R. o. Ad. godkände såväl Utsk:s yttrande ang:de portföljer
m. m. af läder, som den, i fråga om portföljer m. m. af väfnad
eller papper, föreslagna volens-propos. N:o 244, hvarefter jemväl
Uisk:s yttrande rör;de förslaget ali i noten upptaga taskböcker
med hänvisning till portföljer, af R. o. Ad. godkändes.
34:o Potatismjöl.
Den härom föreslagna votens-propos. N:o 245, godkändes.
35:o Rör.
R. o, Ad. godkände Ulsk;s härom afgifna yttrande,
Den 15 Juli f. m.
119
36:o Iliitter, ätbara.
Den i afseende på denna artikel föreslagna voter:s-propos.
N:o 246, godkändes.
37:o Sadehnakarearbetcn ej specificerade.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifva att PresteSt. vidblifvit
sitt i afseende på denna artikel fattade beslut, förklarade
Hrr von Hartmansdorff och Printzensköld sig deruti instämma,
hvarefter R. o. Ad. fann för godt att, med vidblifvande af sitt
förut fattade beslut, godkänna den i ämnet föreslagna voter:spropos.
N:o 247.
38:o Salpeter.
Utsk:s härom afgifna yttrande godkändes.
39:o Salt.
R. o. Ad. godkände Utsk:s yttrande i fråga om förändrad
redaclion af rubriken koksalt.
Sedan härefter i fråga om införselstullen å raflineradt salt,
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, alt Utsk:s derom lill R. o.
Ad. samt PresteSt. gjorda inbjudning blifvit af sistnämnde Stånd
anlagen, fränträdde R. o. Ad. sitt förut i ämnet fattade beslut
samt antogs Utsk:s förslag lill lullbeslämmelse å raflineradt salt;
till följd hvaraf voter:s-propos:n N:o 248 ansågs hafva förfallit.
Vidare förekom och godkändes Utsk:s yttrande ronde förslaget
att vid rubriken koksalt inom parenthes tillägga orden ”s. k.
Liiueburger-salt derunder inbegripet”.
Beträffande sedermera afdelnm medecinskt salt, ej specificeradt,
godkändes såväl den i afseende på införselstullen derå föreslagna
voler:s-propos. N:o 249, som Utsk:s ytlrande ang:de förslaget
att rättigheten till införsel deraf, endast må tillkomma
apothekare.
40:o Saxar.
R. o. Ad. godkände de i fråga om denna artikel föreslagna
voter:s-propos:r N:is 250 och 251.
41:o Senap.
R. o. Ad. godkände såväl Utsk:s yttrande om bibehållande
af ifrägavar. artikels redaktion, som den i fråga om tullafgiflerne
derå föreslagna voter:s-propos. N:o 252.
42:o Sirop.
R. o. Ad. antog U(sk:s inbjudning lill frånträdande af Ståndets
förut fattade beslut och instämmande i Utsk:s af de öfriga
Stånden godkända förslag till nedsättning af införselstullen å mullbärs-,
rosen- och viol-sirop, samt fann voter:s-propos. N:o 253,
lill följd deraf hafva förfallit; hvarjemte R. o. Ad. godkände
Ulsk:s yttranden om sammauföring af capilair- mullbärs- rosen
-
Den 15 Juli e. m.
oell viol-sirop under en rubrik, samt om bibehållande af stafuingssätlet
sirop.
43: o Skomakare-arbeten.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf alt PresleSt. vidblifvit sill
i afsende på denna artikel faltade beslut, hvarefter Ilr von Hartmansdorff
och Hr Printzensköld förklarade sig deruti instämma, samt
H. o. Ad. med vidldifvande af sitt förut härom fattade beslut,
godkände de i ämnet föreslagna voter:s-propos:r N:is 254 och 255.
44:o Skrifta Jior.
R. o. Ad. antog Utsk:s inbjudning ali med frånträdande af
Ståndets förut fattade beslut, bifalla Utsk:s i afseende på denna
artikel framstäldta och af de öfriga Stånden godkända förslag, till
följd hvaraf voter:s-propos:n N:o 256 ansågs hafva förfallit.
45:o Smör, Socker och Spanmål.
R. o. Ad. godkände såväl de i afseende på dessa artiklar föreslagna
voter:s-propos;r N:is 257 till och med 260, som Utskrs
yttrande ang:de förslaget, att R. St. skulle hos K. M. i tind. anhålla,
det spanmålstullen finge förblifva oförändrad under viss bestämd
lid af minst tre år.
46:0 Speldosor.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, lillkännagifvil, att Utsk:s i
fråga om denna artikel till R. o. Ad. samt PresleSt. gjorda inbjudning
blifvit af sistnämnde Ständ anlagen, fann R. o. Ad. för
godt att med frånträdande af sitt förut fattade beslut antaga det
af Gtsk. i afseende fia ifråga var. artikel framstäldta förslag, samt
ansågs voter:s-propos:n N:o 261, lill följd häraf hafva förfallit.
47:o Spetsar, Uddar och Blonder.
R. o. Ad. godkände den härom förslagna votcr:s-propos.
N:o 262.
48:o Spillning, affall och Spån.
Hr von Hartmansdorff hemställde att Utsk:s inbjudning lill
nedsättning af utförselstullen å denna artikel ej mätte antagas;
hvarefter R. o. Ad. med vidldifvande af sitt förut i ämnet fattade
beslut godkände den föreslagna voter:s-propos. N:o 263.
49:o Stenkolsstybb eller cindres.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Artikeln stenkol är, om jag ej
bedrager mig, tullfri till införsel; och då synes det mig vara en
besynnerlig inkonseqvens att åsätta tull å stenkols-stybb, som likväl
ganska mycket begagnas dels i raffinaderierna och dels i klensmedjorna;
hvarföre jag hemställer att R. o. Ad. måtte vidblifva
sitt förut i ämnet fattade beslut.
R. o. Ad. fann för godt att vidblifva sitt i afseende på denna
artikel fattade beslut samt godkände den derom föreslagna votera
propos. iS';o 264.
Den 15 Juli e. m.
121
50:o Strumpor.
Hr von Hartmansdorff: Detta är en fråga, hvarom Stånden
äro af så skiljaktiga meningar, att någon förening annorlunda
än genom votering i förstärkt SatsUtskt. ej lärer kunna vinnas.
Jag hemställer derföre vördsamt, att R. o. Ad. ville, med vidblifvande
af sina beslut, godkänna voter:s-propos:ne.
Hr Rosenblad: Såvida man skall antaga såsom någorlunda
säkra de uppgifter hvilka aftontidningarna meddela, så innehåller
den s. k. ollieiella tidningen, att BondeSt, har för sin del
antagit inbjudningen att instämma med PresleSt. Om R. o. Ad.
gjorde sammaledes, så vunnes dermed alt 3 eller 4 voter:s-propos:r
sluppes. BorgareSl:s beslut i ämnet känner jag ej; men om
R. o. Ad. antager inbjudningen, sä vore dock något vunnet, äfven
om BorgareSt. ej antager inbjudningen.
Hr von Hohenhausen: Det kan hända att man vinner
en minskning i voter:s-propos:r i fall man antager PresleStis beslut;
men äfven om en sådan fördel ej vunnes, så vore jag i alla
fall för min enskilda del så mycket mera böjd att tillstyrka nämnda
beslut, som den nuvar. tullen af 2 r:dr 10 sk. 8 r:st. är alldeles
uppenbart för hög. Af dessa skäl anhåller jag att R. o.
Ad. malle antaga PresleStrs förslag.
Uppå härefter framställd propos. antog R.. o. Ad. Utsk:s inbjudning
till instämmande i PresteSt:s i afseende på artikeln strumpor
fattade beslut, och ansåg till följd deraf voter:s-propos:n N:o
260, 2:dra alternativet af 267:de voler:s-propos:n hafva förfallit
hvarjemte sistnämnde voter:s-propos. i öfrigt samt voter:s-propos:n
N:o 265, såsom beroende af de öfriga RiksSt:ns beslut, af R. o.
Ad. godkändes.
51:o Strumpstickor.
Hr Printzensköld: Enligt den upplysning som den officiella
tidningen för aftonen meddelar, har BondeSt. vidblifvit sitt
beslut i detta afseende, och dä sålunda ett frånträdande å R. o.
Ad:s sida af hvad Ståndet beslutat ej skulle leda till den påföljd
att voteringen nndvikes; så hemställer jag att Ståndet mätte vidblifva
sitt beslut.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i fråga om artikeln strumpstickor
fattade beslut samt godkände den i ämnet föreslagna voter-.spropos.
N:o 268.
52:o Strungar.
R. o. Ad. godkände såväl Utsk:s yttrande om bibehållande
af rubriken: ”Cantiller eller öfverspunna baser”, som den i fråga
om rubrikerne: ”messings- och stål- samt larm-” föreslagna voler:s-propos.
N:o 269.
53:o Slälarbelen.
R. o. Ad. godkände Utsk-.s yttrande, att ståltråd fortfarande
122
Den 15 Juli e. m.
bör upptagas under hufvudrubriken tråd, äfvensom de i fråga om
införselsafgifterne å ståltråd och stålarbeten ej specilicerade, föreslagna
voter:s-propos:r N:is 270, 271 och 272.
54:o Stärkelse.
Afven i fråga om denna artikel föreslagna votens-propos.
N:o 273, blef af R. o. Ad. godkänd.
55:o Svampar.
R. o. Ad. antog Utsk:s inbjudning lill godkännande af Utsk:s
i afseende å denna artikel framstäldta förslag, samt ansågs voter:*-  propos:n N:o 274 och l:sla alternalivet af voter:s-propos:n N:o
275, till följd deraf hafva förfallit; hvarjemte sistnämnde voter:spropos.
i öfrigt samt Utsk:s yttrande ang:de rättelse i redactionen
för ifrågavar. artikel af R. o. Ad. godkändes.
56:o Sågblad.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att PresteSt. vidblifvit
sitt i afseende på denna artikel fattade beslut, förklarade
Hr von Hartmansdorff och Hr Printzensköld sig deruti instämma,
hvarefter R. o. Ad. med vidblifvande af sitt förut fattade beslut
godkände den i detta ämne föreslagna voter:s-propos. N:o 276.
57:o Supa.
R. o. Ad. godkände den härom föreslagna voter:s-propos.
N:o 277.
58:o Sjökort.
R. o. Ad. antog Utsk:s inbjudning till instämmande i Presleoch
BondeShns i afseende på denna artikel fattade beslut, samt
fann att till följd häraf voter:s~propos:n N:o 278, äfvensom l:sla
alternativet af voter:s-propos:n N:o 270, hade förfallit; hvarjemte
sistnämnde voter:s-propos. i öfrigt godkändes.
59:0 Tegel.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att PresteSt. vidblifvit
sitt i fråga om denna artikel fattade beslut, hvarefter Hr von
Hartmansdorff och Hr Printzensköld förklarade sig deri instämma,
samt R. o. Ad. med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade
beslut, godkände den föreslagna voter:s-propos. N:o 280.
60:o Tennlikar.
R. o. Ad. godkände Utsk:s härom afgifna yttrande.
61:o Tenn och Tobak.
R. o. Ad. godkände de, i fråga om dessa artiklar, föreslagna
voter:s-propos:r N:is 281 till och med 284, äfvensom Utsk:s yttrande
om bibehållande af nnvar. redaction för artikeln tobak.
62:o Tran och Späck.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, upplyst, all PresteSt. antagit
Ulsk;s i afseende på denna artikel till R. o. Ad. samt PresteSt.
Oen 15 Juli e. m.
123
gjorda inbjudning, fann R. o. Ad. för godt att, med frånträdande
af sitt i delta ämne förut fattade beslut, antaga Utsk:s förslag
till tullbestämmelser å ifrågavar. artikel, och ansågs voterispropos:n
N:o 285 till följd häraf hafva förfallit.
63:0 Trädvaror.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att PresteSt. antagit Utsk:s
till R. o. Ad. och PresteSt. gjorda inbjudning i fråga om bjelkar
och sparrar af furu och gran ”af 8 lill och med 10 tum
midlpå” och ”deröfver”.
Hr Rosenblad: 1 flera hänseenden är denna fråga af alldeles
ingen vigt, emedan ingen införsel äger rum, hvarken af
10 eller 8 tums bräder; men deremot är frågan af mycken vigt
i statistiskt hänseende. Den är en af dem som fordra den största
uppmärksamheten af de embetsverk som behandla handelsstatistiken.
hvaraf commerce-colhm är ett. Del är nemi. ett sätt
att betrakta i hvad mån styrkan af våra skogar aftager eller ej;
och det år i delta hänseende af mycken vigt att bibehålla desamma
dimensioner som af ålder varit antagna till ledning för införselstullen.
Nu existerar, såsom man vet, ingen utförselstull å
denna vara, och det år af det skäl, som jag anhåller alt R. o.
Ad. måtte vidblifva sitt beslut, ehuru derigenom i:dels timmas tid
borttages i det först. StatsUtsk.
Hr von Hohenhausen: För statistikens skuld i detta afseende
medgifver jag kanske, att sådant torde vara nyttigt, men
här är dock ej fråga om bräder ulan om bjelkar, hvilka för något
särskildt behof måste införas utifrån. Att då i och för en uträkning
på detta långväga sätt lägga en högre tull än hvad som
behöfves, del vore väl mycket, hvarföre jag finner mycket skäl att
antaga den inbjudning, som PresteSt. redan antagit.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
antaga Ulsk:s inbjudning till godkännande af de af Utsk.
föreslagna tullbeslämmelser för bjelkar och sparrar af furu och
gran af 8 till och med 10 tum midtpå samt deröfver, ropades ja
jemte ett eller annat nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade att han
funnit ja öfvervägande.
Till följd häraf fann R. o. Ad. voter:s-propos. N:o 286 hafva
förfallit.
Vidare förekommo och godkändes Utsk:s yttranden, i fråga
om införsel af både liksidiga och platta bjelkar och sparrar, förändring
af rubriken ”ribbor” samt sammanföring af al- och
tallved med rubriken ”ved, andra slag”.
Beträffande sedermera frågan om sammanföring af rubrikerne
”granved” och ”ved, andra slag”, samt tullafgifterne derå, tillkännagaf
Hr Gr. o. Landtm, att Utsk:s derom till R. o. Ad.
samt PresteSt. gjorda inbjudning blifvit af sistnämnde Stånd antagen
; hvarefter R. o. Ad., med frånträdande af sitt förut i äm
-
124
Den 15 Juli e. m.
net fattade beslut, antog Ulsk:s i detta afseende gjorda förslag,
samt fann volev:s-propos:n N:o 287 till följd deraf hafva
förfallit.
Sedan härefter, i fråga om rubrikerne svarfvarearhclen, ej
specificerade” och ”alla andra mer eller mindre arbetade trädvaror,
ej specificerade etc”. Hr Gr. o. Landtm, upplyst ali Utsk:s
i afseende på dessa rubriker till R. o. Ad. samt PresleSt. gjorda
inbjudning blifvit af sistnämnde Stånd anlagen, samt Hr von
Hartmansdorff hemställt att R. o. Ad. måtte i detta PresteSits beslut
instämma, yttrade
Hr Printzensköld: Jag har någon anledn. förmoda, att
PresleSt. antagit den allåtna inbjudningen på den grund, att i
L'tsk:s förslag till förnyad tulltaxa, blifvit uppförd en ny rubrik,
under namn af leksaker, hvarigenom dessa artiklar komma att
draga en lika hög lull som hittills; och jag erkänner mig äfven
hafva varit af den tanken ali R. o. Ad. borde handla pä samma
sätt, men vid närmare eftersinnande anser jag mig icke böra vidhålla
denna mening. Under namn af leksaker kunna nemi. ej
hänföras en mängd andra svarfvarearbeten, hvaribland jag vill
nämna företrädesvis pipskaft, emedan denna artikel företer det
mest slående exemplet på huru man missbrukade den förra tnllbeslämmelsen,
och hvarom vid sistledne riksdag mycket talades.
Skulle raan nu återgå i delta afseende till den tullbestämmelse,
som före 1844 ägde rum, och förtulla denna vara efter värde, så
skulle följden deraf blifva att en sådan mängd dylika arbeten
skulle inkomma, att svarfverihandlverket, hvilket måhända i följd
af den högre tullen nu i någon mån skridit framåt, skulle åter
börja att nedsjunka. Vi böra söka att skydda denna näring, pä
det att konsten ej helt och hållet må utdö, hvilket nära nog varit
förhållandet. Jag tillstyrker således att R. o. Ad. mätte vidblifva
sitt beslut, och sålunda förekomma den import af dylika
arbeten, hvilken tillförene ägt rum, ehuru visserligen ej något
behof är för handen af andra svarfvarearbelen än sådane som
här i landet kunna tillverkas.
Hr Rosenblad: Jag befinner mig i den besynnerliga kategori,
att här på sätt och vis behöfva uppträda till försvar för en
högre tullbeslämmelse och emot dem som eljest yrka mera prohibiliva
åtgärder. Jag delar nemi., lika med mänga andra anhängare
af lägre tullbestämmelser, den farhåga, alt det under nuvar.
konjunkturer ej är ur politiska skäl lämpligt tilt nedsätta tullen på
handtverkeiivaror, för hvilka i allmänhet den varit 334 procent.
Genom antagande af Utsk:s förslag, hvaruti PresleSt. instämt,
skulle man afvika från denna grundsats och antaga tullen till 25
proc. Hr Printzensköld har redan anmärkt de missbruk som tillförene
skett, då denna vara förtullades ad valorem, och jag instämmer
med honom deruti, emedan jag ganska väl vet att det
till och med stundom gränsade ända till löjlighet. Jag kan således
icke för min del annat än, ehuru PresleSt. antagit inbjud
-
Den 12 Juli e. m.
125
ningen, likväl i likhet mert Hr Printzensköld anhålla alt R. o.
Art. måtte, med vidblifvande af sitt förra beslut, antaga voter:sproposm.
Hr Printzensköld: Till hvart jag nyss hade äran anföra
såsom stöd för mitt vördsamma tillstyrkande att R. o. Ad. malte
vidblifva sitt beslut, ber jag att blott få lägga det, att de grofva
missbruken vid förlullningen ad valorem leda ända derhän att t.
ex. just mert afseende ä det af mig nyss omnämnda förhållandet
med importen af pipskaft, facturan, som låg till grund för tuljangifningen,
innehöll, om jag räll minnes, ungefär J:del af pipskaftens
verkliga värde.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser Hrr Printzensköld och
Rosenblad hafva ganska rätt, och mig hafva begått eli förhastande,
då jag ansåg R. o. Art. böra instämma med PresleSt. Jag
afslår derifrån och instämmer med de ledamöter, som önska att
R. o. Ad. mätte vidblifva sitt beslut.
Uppå härefter framställd propos. vidblef R. o. Art. sitt förut
i detta ämne fattade beslut, samt godkändes den föreslagna voler:s-propos:u
N:o 288.
Hr von Hartmansdorff: Dagens ljus aftager och —hvart
mig beträffar har R. o. Ad. sett, att uppmärksamheten också
slappats. Jag hemställer derföre vördsamt, om ejdet H. Ståndet,
sora med sina beslut i denna fråga kommit längre än BorgareSt.
, behagade lill nästa plenum uppskjuta fortsättningen.
I anlertn. häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o.
Ad. behagade uppskjuta med återstående pröfningen af Bevilln.-  Utsk:s förevar, mern. till nästa plenum.
Ropades ja.
Upplästes följande af Hr Bogeman, Joli. Ludv., inlemnade
mern.:
Under vördsam anhållan att varda bibehållen vid min riksdagsmannarätt,
får jag ödmjukligen afsäga mig följande under loppet
af innevar. riksdag mig lemnade förtroenden: att vara Bänkman
inom 18:de Bänkm:s-afd:n, ledamot i BankoUlsk. och det
förstärkta StatsUtsk. samt suppleant i Consl.Utsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Electorer, att, i följd af denna afsägelse,
utse en ledamot i Banko- och en suppleant i Consl.Utsk.
samt tillkännagaf, att den uppkomne ledigheten bland Hrr Bänkmän,
komme att ersättas genom val inom 18:de Bänkm:s-afd:n i
början af nästa plenum.
Justerades 2:ne prot.uldr. för denna dag f. m.
Anmäldes och lades på bordet StatsUtsk:s mern. N:o 260,
ISO
Den 15 Juli e. m.
med förslag till voter:s-propos. i anleda, af RiksStms skiljaktiga
beslut, ang:dc ifrågastäldt låneunderstöd till reparation af hamnen
vid Westerås.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att åtskilige ledamöter af
förstärkta SlatsUtsk. afrest från riksdagen samt hemställde om R.
o. Ad. i anledn. deraf behagade i nästa plenum förrätta val af
ytterligare 5 suppleanter för ledamöterne i nämnde Ulsk., hvilket
bifölls.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ lill 10 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Måndagen den 17 Juli 1848.
Plenum kl. 5 e. m.
Justerades eli prot.utdr. för d. 15 dennes e. m.
Öppnades FIrr Electorers listor vid val af nya ledamöter i
Bevilln.-, Banko- och Ridd.Utsk:n; och befunnos härtill utsedde
i
Bevill n.-Utskottet:
efter N:o 1582. Hr Steuch, Mathias, och N:o2253. Hr von Holst,
Hans Gram:
N;o 1702. Hr Törnebladh, Carl Ottomar, och
— 2078.C. Hr Toll, Carl Florus.
Banko-Utskottet:
efter N:o 1675. FIr Adlerbjelke, fullm. Hr Bogeman, Joli. Ludv.:
N:o 2010. Hr af Geijerstam, Johan Henrik.
Riddar hus-Utskottet:
efter N:o 929. Hr Grönhagen, fullm. FIr Mörner, Hampus Gabriel:
N:o 1508. Hr Tham, Carl Wilhelm August.
Vidare öppnades Hrr Electorers listor vid val af ledamöter
att, i permitterades ställe, inträda i Stats-, Lag-och Ridd.Utsk.-n;
och hade dertill blifvit utsedde i
Stats-Utskottet:
onder ordinarie ledamöterne N:o 678. Hr Bildt, Didrik Gillis, och
Den 17 Juli.
127
N:o 2147. Hr af Christiernin, fullm. Frih. Åkerhjelm, Carl Axel,
beviljade 3:ne veckors ledighet, den förre från d. 7 och den sed
nare
från d. 18 dennes:
N:o 2258. Hr af Georgii, Carl Ewert, och
— 1428. Hr Ridderborg, Jakob Fredrik.
Lag-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 1563. Hr Cederstråhle, Johan Casimir,
beviljad 3:ne veckors ledighet från d. 7 dennes:
N:o 1765. A. Hr Adlerstråle, Fredrik Ernst Lebrecht.
Riddar hus-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 117. Gr. von Stedingk, Ludvig
Ernst, beviljade 3:ne veckors ledighet från denna dag räknadt:
N:o 84. Gr. Löwen, Axel.
Öppnades jemväl Hrr Electorers lista vid val af en suppleant
i Coust.Utsk. efter N:o 1675. Hr Adlerbjelke, fullm. Hr Bogeman,
Johan Ludvig; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 183. Frih. D’Albedyhl, Christer Henrik.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr von Troil, Sam.
Gust., såsom ledamot af StatsUtsb. erhållit 9 dagars ledighet från
d. 20 t. o. m. d. 28 i denna månad, samt anmodades Fli r Electorer
ali under ledighetsliden utse en ledamot i StalsUtsk.
Företogs val af en Bänkman inom 18:de Bänkm:s-afd:n efter
N:o 1675. Hr Adlerbjelke, fullm. Hr Bogeman, Joli, Ludvig;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1696. Hr Bergenstråle, Carl Theodor.
Företog R. o. Ad. val af 5 suppleanter för ledamöterne i förstärkta
StalsUtsk.; och befunnos, efter valförrättningens slut, sedan
lottning blifvit anställd till bestämmande af den ordning i
hvilken de valde borde, i händelse af behof, inträda, dertill hafva
blifvit utsedde:
N:o 2316. Hr Amilon, Adolf Anders Johan . . . med 24 röster.
— 167. „ Geete, Sten Porse  ,, 24 „
— 1481. „ König, Carl Fredrik  „ 24 ,,
— 189. Frih. Funck, Fredrik Alexander ... „ 24 „
— 394. „ Nordensköld; fullm.Gr.Sparre,Erik „ 24 „
Vidare företog R. o. Ad. val af 4 suppleanter för de Electorer,
hvilka jemlikt 108 § Reg.F:n och 65 § Riksd.Ordn. skola
äga att jemte de öfriga Ståndens Electorer, utse commiterade till
tryckfrihetens vård; och befunnos efter valförrättningens slut, sedan
lottning blifvit anställd, till bestämmande af den ordning, i
hvilken de valde, borde, i händelse af behof inträda, dertill hafva
blifvit utsedde:
128
Den 17 Juli.
N:o 180. Hr Rääf, Leonhard Fredrik  nied 25 röster.
— 359. Frih. af Klinteberg, fullm. Hr Aminoff,
.lohan Fredrik  „ 25 ,,
— 2016. Hr Hallencrentz, Sten Engelbert .... ,, 25 ,,
— 2013.B. Hr Rosenblad, Bernhard  „ 25 „
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Ulslcs mern. N:o 23, i anledn.
af RiksSl:ns olika beslut, ang:de lullbevillningen.
Härvid förekommo nedannämnde artiklar.
l:o Triidvaror.
R. o. Ad. godkände de i fråga om artikeln stäfver, laggoch
botten-, föreslagna voter:s-propos:r, hvaraf den ena saknade
nummer och den andra var upptagen under N:o 289.
Äfvenledes godkändes Utsk:s yttrande, rör:de förslaget alt i
en rubrik uti införsels-tariffen sammanföra de nu åtskiljda rubrikerne
bräder och plankor, sågade ”af ek och ask” samt ”af
alm, bok, björk och andra inom landel växande ej specificerade
trädslag”.
Beträffande sedermera utförselslullen å ”bjelkar och sparrar
af furu och gran af mindre tjocklek än 8 tum midtpä”, yttrade
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Hå denna fråga är af
synnerlig vigt, och jag förmodar, alt åtminstone ett af de öfrige
Stånden, sora i sina beslut afvikil frän det af BondeSt. fattade,
äfven kommer att vidhålla sin mening, anhåller jag, alt R. o. Ad.
ville likaledes förfara.
Häruti instämde Hr Printzensköld, Carl.
R. o. Ad. fann för godt, att med vidblifvande af sitt förut
i ämnet fattade beslut, godkänna de föreslagna voler:s-propos:ne
N:is 290, 291 och 292.
2:o Tvål.
Den i fråga om denna artikel föreslagna voter:s-propos:n N:o
293 godkändes.
3:o Tågvirke.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att Utsk:s i afseende på
denna artikel till R. o. Ad. samt PresteSt. gjorda inbjudning blifvit
af sistnämnde Stånd antagen.
Hr von Hartmansdorff: Det förhåller sig visserligen så,
som Hr Gr. o. Landtm, omförmält; men jag har hört, alt redan
en och annan af BondeShs ledamöter ångrat sig, enär de funnit
sig hafva gått för långt. Vid sådant förhållande tror jag det
vara bäst, att vi förblifva vid vårt beslut, hvilket jag tillstyrker,
Hr
Den 17 Juli.
129
Hr Printzensköld: Äfven jag tillstyrker vördsamt, att
Ståndet måtte vidblifva sitt beslut, desto heildre som skillnaden i
de tullsatser, R. o. Ad. samt PresteSt., å ena, och de öfriga två
Stånden, på den andra sidan, bestämdt å ifrågavar. varor, är allt
för stor, för att af Staten bortskänkas, utan må man derom rösta
i förstärkt StatsUtsk.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslutsamt godkände
de föreslagna voter:s-propos:ne N:is 294 och 295.
4:o Ur.
Den i afseende på denna artikel föreslagna votens-propos.
N:o 296 godkändes.
5:0 Visitkort.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att PresteSt. i fråga
om denna artikel vidblifvit sitt beslut, förklarade Hr von
Hartmansdorff och Hr Printzensköld sig deruti instämma,
hvarefter R. o. Ad., med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade
beslut, godkände den föreslagna voter:s-propos:n l\:o 297.
6:0 JVadd.
Utsk:s yttrande om bibehållande af hufvudrubriken wadd
och dess indelning i silkes- och bomulls-, godkändes.
Vidkommande sedermera införselstullen ä Bomullsvadd, upplyste
Hr Gr. o. Landtm., att PresteSt. vidblifvit sitt derom
fattade beslut, hvarefter Hr von Hartmansdorff och HrPrintzen
s kö 1 d förklarade sig deri instämma, samt R. o. Ad., med vidblifvande
af sitt i ämnet fattade beslut, godkänna den af Utsk. föreslagna
voter:s-propos. N:o 298.
7:o Vekar och Verktyg.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Utsk:s i fråga om dessa
artiklar till R. o. Ad. samt PresteSt. gjorda inbjudning blifvit
af sistnämnde Stånd antagen, så vidt den hade afseende på den
i 299:de voter:s-propos:n, upptagna artikel vekar, men att PresteSt.
deremot, i fråga om den i voter:s-propos:n N:o 300 förekommande
antikeln verktyg vidblifvit sitt förra beslut.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt, att R,
o. Ad. måtte instämma i PresteSt:s beslut, hvarigenom åtminstone
en votering besparas.
R. o. Ad. fann för godt att, i fråga om artikeln vekar, med
frånträdande af sitt förut fattade beslut antaga Utsk:s förslag till
tullbestämmelse, hvadan voter:s-propos:n N:o 299 ansågs hafva
förfallit, men att i fråga om artikeln verktyg vidblifva sitt beslut
och godkänna voler:s-propos:n N:o 300.
8:o Vin.
Utsk:s härom afgifna yttrande godkändes.
9
130
Den 17 Juli.
9:0 Findrufvor.
R. o. Ad. godkände den i fråga om denna artikel föreslagna
voler:s-propos. N:o 301.
10:o Finsten.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, upplyst, att PresteSt. antagit
Utsk:s, i afseende på denna artikel till R. o. Ad. samt PresteSt.
gjorda inbjudning, fann R. o. Ad. för godt att, med frånträdande
af sitt förut i ämnet fattade beslut, antaga den af Utsk. för
vinsten föreslagna tullbestämmelse, och ansågs voter:s-propos:n
N;o 302 till följd häraf hafva förfallit.
liro FAfnader.
R. o. Ad. godkände Utsk:s yttranden, att frågan om upp
häfvande
af nu stadgade förbud mot införsel af vissa slag väfna
der
borde förfalla, samt att det i följd deraf vore nödvändigt, att
för artikeln väfnader i allmänhet bibehålla de i nu gällande taxa
upptagne rubriker.
Äfvenledes godkändes de i fråga om hel- och halfsidensamt
bomulls-väfnader föreslagne voter:s-propos:r Niis 303 till och
med 319, äfvensom Utsk:s yttrande om oförändradt bibehållande
af den i nu gällande taxa befintliga föreskrift, att andra slag bomullsväfnad,
än damast och dräll, skola tullbehandlas såsom lika
beskaffade tyger af bomull allena.
Reträffande sedermera ylleväfnader, tillkännagaf Hr Gr. o.
Landtm, alt Utsk:s, i fråga derom till R. o. Ad. samt PresteSt.
gjorda inbjudning blifvit af sistnämnde Stånd antagen, endast så
vidt den hade afseende på 322:dra voter:s-propos:n, ang:de fris,
frisad, doffel och kalmuck, samt 324:de voter:s-propos:n, ang:de
helylleväfnader, alla andra slag.
Hr von Hartmansdorff: Vördsamt tillstyrker jag R. o.
Ad. att instämma i PresteStis beslut, i fråga om de, i voter:spropos:n
N:o 322 förekommande varor, nemi. fris, frisad och
doffel, men deremot vidblifva sina beslut i de öfriga punkterna,
äfven i afseende på de i voter:s-propos:n N:o 324 förekommande
rubriker. Den inbjudning, som PresteSt. antagit, utgår från förutsättningen
af förbudens upphörande, och skulle, om sådant vinnes
i förstärkt StatsUtsk., förorsaka en öfverdrifven tull å väfnader,
hvilka icke kunna tillverkas här i landet, utan nu införas.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt
att i fråga om fris, frisad, doffel och kalmuck frånträda sitt
förut fattade beslut och antaga den af Utsk. föreslagna tullbestämmelse,
till följd hvaraf voter:s-propos:n N:o 322 ansågs hafva förfallit,
men att, med vidblifvande af sitt i öfrigt rör:de ylleväfnader
fattade beslut, godkänna voter:s-propos:ne N:is 320, 321 samt
323 till och med 326.
Slutligen godkändes jemväl de i fråga om Linne- och Hampväfnader
föreslagna voter:s-propos:ne Niis 327 till och med 334.
Den 17 Juli.
131
12:o Zink, Ångpannor och Ägg.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Utsk:s, i fråga om
dessa artiklar, gjorda inbjudning till R. o. Ad. samt PresteSt.,
blifvit af sistnämnde Stånd anlagen, så vidt den hade afseende
pä den i 335 votcr:s-propos:n upptagne artikeln zink, men att
PresteSt. i öfrigt vidblifvit sitt förra beslut.
Hr von Hartmansdorff hemställde att R. o. Ad., i afseende
på ifrågavar, inbjudning måtte fatta samma beslut som
PresteSt., hvarefter R. o. Ad. med frånträdande af sitt förut, i
fråga om artikeln zink fattade beslut, antog den derå af Utsk.
föreslagna lullbesiämmelse, samt fann voter:s-propos. N:o 335 till
till följd deraf hafva förfallit; men i fråga om artiklarne ångpannor
och ägg vidblefsilt beslut och godkände voter:s-propos:ne
N:is 336 och 337.
13:0 Ål.
R. o. Ad. godkände Utsk:s, i fråga om denna artikel afgif*
na yttrande.
Då nu de eventuella tullafgiflerne å de artiklar, för hvilka
nu gällande in- och utförsel-förbud blifvit bibehållne, företogos till
afgörande följande artiklar:
a) Bränvin.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att PresteSt.
vidblifvit sitt förut fattade beslut, rör:de eventuela tullbestämmelsen
för nu till införsel förbjudna slag bränvin och sprit, förklarade
Hr Printzensköld sig deruti instämma, hvarefter R. o. Ad.,
med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut, godkände
voler:s:propos:n N:o 338.
b) Jern.
I fråga om eventuella tullbestämmelserne för tack- och
ballastjcrn, upplyste Hr Gr. o. Landtm., att PresteSt. antagit
Utsk:s derom till R. o. Ad. samt PresteSt. gjorda inbjudning,
hvarefter
Hr Printzensköld yttrade:
Ehuru PresteSt. antagit inbjudningen, vågar jag vördsamt
hemställa, att R. o. Ad. täcktes vidblifva sitt engäng fattade beslut.
När man granskar de lullbestämmeiser, som äro föreslagna
uti de båda punkterne, finner man visserligen icke skillnaden
emellan de båda afgiftsbeloppen vara så stor, att ju icke på grund
deraf en inbjudning skulle kunna antagas; men om man närmare
granskar förhållandet, skall man finna, att den lägre tullhestämmelsen,
Utsk. föreslagit, blir än lägre genom den vigtberäkning,
hvarom Utsk. tillika gjort framställning, enär Utsk. hemställt,
att i stället för stapelstadsvigten, bergsviglen efter 26 \U
på skS skall läggas till grund för tullbestämmelserne.
0*
132
Den 17 Juli.
Uppå härefter framställd propos., vidblef R. o. Ad. sitt förut
rör:de eventuela tullafgifterne för tack- och ballast-jern fattade
beslut, samt godkändes voter:s-propos:n N:o 339.
Beträffande sedermera eventuela införselstullen å ”Kanoner,
Stycken, Nickhakar och Mörsare, ostämplade och oborrade”, och
”å hällar öfver 1^ tums tjocklek samt lod och lödjor öfver ett
skeppunds vigt stycket, tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm, att
PresteSt. antagit äfven den i detta afseende af Utsk. till R. o. Ad.
samt PresteSt. gjorda inbjudning; hvarefter
Hr von Hartmansdorf yttrade:
Sedan jag, rör:de de i förevar, propos. upptagna varor, rådfört
mig med en man, som af egen erfarenhet närmare känner
förhållandet, hemställer jag, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt
beslut.
Uppå härefter framställd propos. vidblef R. o. Ad. sitt förut
i ämnet fattade beslut samt godkändes voter:s-propos:n N:o 340.
Vidare förekom frågan om eventuela införselstullen å ”Plåtar,
oförtennta, under |:dels tum tjocka, af till och med 6 lispunds
vigt stycket” och tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att
han, i anseende till en otydlighet i det från PresteSt. ankomna
prot.utdr., ej vore i tillfälle alt upplysa huruvida nämnde Stånd i
denna fråga vidblifvit sitt beslut eller icke.
Hr von Hartmansdorff: Strecket, som förekommer uti
prot.utdr. lärer betyda, att PresieSt:s beslut omfattar de flera voter:s-propos:r
som förekomma under den första siffran till och
med den sista, således äfven voter:s-propos:n N:o 341. Jag hemställer,
alt R. o. Ad. måtte antaga inbjudningen.
R. o. Ad. antog Utsk:s inbjudning till godkännande af dess
förslag till eventuel införselstull för ifrågavar. plåtar, och ansåg
voter:s-propos:n N:o 341 till följd deraf hafva förfallit.
c) Fläder.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att nyssomförmälda otydlighet
i PresteSt:s prot.utdr. ägde rum äfven i afseende på nu
förevar, fråga om eventuela införselstullen å nu till införsel förbjudna
slag af kläder.
Hr von Hartmansdorff: PresteSt. lärer verkligen hafva
antagit inbjudningen i fråga om voler:s-propos:n N:o 342. Jag
hemställer då, alt R. o. Ad. jemväl måtte antaga henne; men att
Ståndet deremot måtte vidblifva sitt beslut, rör:de tullen å nya
kläder, hvarom förmäles i propos:n N:o 342.
I anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm, att voter:spropos:n
N:o 342 blott rörde konlra-proposm, och att densamma,
derest den ifrågavar. inbjudningen af R. o. Ad. antoges, komme att
jemte l:sta alternativet af 343:dje voter:s-propos:n förfalla, men att
sistnämnde voter:s-propos. i öfrigt i allt fall qvarstode, såvida icke
äfven BorgareSt. frånträdde sitt i ämnet fattade beslut.
Den 17 Juli.
133
Hr von Hartmansdorff: Om R. o. Ad. antager inbjudningen
i förevar, fall, följer deraf, alt den tullafgift af 40 proc.,
R. o. Ad. beslutat, skulle komma att förfalla, och, i sådan händelse,
omröstning i förstärkt StatsUtsk. äga rum öfver de två andra
alternativen, nemi. antingen om en lullbestämning, enl. BondeSus
beslut, af 33j proc., eller, enl. LBorgareSt:s beslut af 25 proc.
Då jag hoppas, att R. o. Ad. anser det af vigt, att upprätthålla
de talrika skräddarne inora landet, och när man vet, huruledes
det varit brukligt, att införa kläder äfven med den tull, som för
närvar, förefinnes, så skulle, om införseln blefve lindrigare, våra
skräddare komma att lida ett stort afbräck uti deras arbetsförtjenst,
hvarföre jag tillstyrker, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt redan
fattade beslut.
Hr von Hohenhausen, Mich. S i 1 v.: Hitintills har tullen
varit så hög på färdiggjorda kläder, att endast förmögna per
soner,
och blott ganska få af dem, nemi. de, hvilka önskat att
vara klädda efter utländsk snitt, och att erhålla de finaste kläden,
införskrifvit färdiggjorda kläder; men om man nedgår från denna
höga tull till blott 25 proc., så måste man inse, att icke al
lenast
sjömanskläder utan äfven alla andra slag, utan att af införselstullen
särdeles fördyras, komma att i landet införas. Af sådan
anledn. uppstå hos mig farhågor för antagandet af en så låg
tull som 25 proc., emedan jag med erfarenhet af förhållandena
icke kan förlita mig på den värdering af varorna, på grund af
hvilken afgifterna beräknas; fastställes icke tullen till 40 proc.
såsom R. o. Ad. beslutat, får man snart se de menliga följderna
deraf, icke blott för fabrikanterne af tyger och kläden utan
jemväl och synnerligast för dem, hvilka sysselsätta sig med
skräddarehandtverket här i landet. Kommer denna föreslagna
nedsättning i tullen till 25 proc. af värdet, att gå i verkställighet,
skall densamma komma att medföra stora olägenheter, hvarföre
jag tiilslycker, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut.
Hr Aminoff, Johan Fredr.: Sedan nu tvenne RiksStånd
beslutat, alt antaga en tullafgift å ifrågavar. varor, den ena ä
33g proc. och den andra å 25 proc., samt PresteSt. godkändt den
frän Utsk. gjorda inbjudning; så tyckes det icke vara mycken
anledn. förmoda, att 40 proc. som R. o. Ad. antagit såsom tullafgift
skall göra sig gällande i förstärkt StatsUtsk. Afsådan anledn.
och då man icke bör förorsaka tidsutdrägt med voteringar
i förstärkt StatsUtsk., som troligen tjena till intet, tillstyrker jag,
att R. o. Ad. ville förena sig om antagandet af den utaf BondeSt.
bestämda lullafgiften.
Hr Printzensköld: Erfarenheten har, emot hvad Hr Aminoff
nyligen yttrat, ang:de chancen att förlora eller vinna i förstärkt
StatsUtsk., ådagalagt, att ett enda Stånds mening mot de
öfriga Ståndens der kan göra sig gällande, och jag uppgifver icke
hoppet, att, särdeles uti tullfrågor, de konservativas åsigter skola
segra. Hr Aminoff har anmärkt, att 33^ proc. möjligen kan i
134
Den 17 Juli.
förstärkt SlatsUtsk. komma att antagas, oell anser derigenom en
skälig garanti vara vunnen emot ifrågavar. handtverks undergång.
Detta kan dock vara tvifvelaktigt. Jag går så långt, att om också
de af R. o. Ad. beslutade 40 proc. bibehållas, så skola, i
händelse införsel varder tillåten, åtminstone 25 proc. behöfva tilläggas,
för att erhålla 40 proc. af varans verkliga rde; och det
är då klart att tullafgiften, i fall 33^ proc. antagas, i verkligheten
icke ens kommer att motsvara den föreslagna lägsta tullbestämmelsen
25 proc. Jag tillstyrker således alt Ståndet måtte
vidblifva sitt beslut.
Ilr von Hohenhausen: Af erfarenheten känner jag dyningarna
af votering inom förstärkt SlatsUtsk., synnerligast dä antalet
af dessa voteringar är så stort som nu, men jag underkastar
mig delta besvär i en sak, der jag tror det vara af behofvet.
Mig synes, som man skulle äga större chance, alt 33 j proc.
blir gällande och pä denna grund tillstyrker jag, att Ståndet mätte
vidblifva sitt beslut.
Hr von Hartmansdorff: Då meningarne inom Ståndet
äro delade och sannolikt icke kunna förenas, anser jag riktigast,
att R. o. Ad. vidblifver sitt beslut; hvarföre jag instämmer med
dem som sådant önska.
Då nu H r Gr. o. La n d t m. hemställde om R. o. Ad. behagade
antaga Utsk:s inbjudning, till godkännande af den utaf
RondeSt. beslutade evenluela tullsats å nu lill införsel förbjudna
slag af kläder, ropades starka nej, blandade med ja; och uppå
sedermera framställd propos. vidblef R. o. Ad. sitt förut i ämnet
fattade beslut, samt godkändes votens-propos: ne IV:is 342 och 343.
d) Kort, spel- och Krut.
R. o. Ad. godkände de ronde eventuela införsels-afgifterne
för dessa artiklar föreslagne voter:s-propos:r N:is 344 lill och
med 347.
e) Malm.
Ilr Gr. o. Land tm. tillkännagaf att PresteSt. vidblifvit
sitt beslut, ronde eventuela ulförselstullen å denna artikel,
hvarefter Hr von Hartmansdorff och Hr Printzensköld
förklarade sig deri instämma samt R. o. Ad., med vidblifvande
af sitt förut i ämnet fattade beslut, godkände voter:s-propos:n
N:o 348.
f) Porslin.
R. o. Ad. godkände den i fråga om eventuela införselstullen
å måladt eller tryckt oäkta porslin föreslagna voter:s-propos.
N:o 349.
g) Salpeter.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Utsk:s i fråga
om eventuela införselstullen å denna artikel till R. o. Ad. samt
Den 17 Juli.
135
PresteSt. gjorda inbildning lilifvit af sisluämnde Stånd antagen,
yttrade sig
Hr Printzensköld: Jag anhåller vördsamt, att R. o. Ad.
matte vidblifva sitt beslut. Hvar och en känner, huruledes, särdeles
i norra länen, salpeternäringen varit drifven till en så betydlig
höjd, att mera salpeter blifvit levererad till Kronan än som
varit behöflig, hvarföre Styrelsen tid efter annan ansett sig böra
nedsätta lösningspriset å denna vara. Denna åtgärd, som man
trodde vara oskadlig, verkade dock derhän, att salpeter-tillverkningen
aftog så betydligt, att slutligen tillräckliga qvantiteter inhemsk
salpeter icke kunde erhållas för krutbrukens behof. Priset
måste derföre återigen höjas och näringen har nu ånyo börjat
förkofras. Om detta förhållande får fortfara, och ä Kronans
sida någon ytterligare höjning sker i lösningspriset, så skall naturligtvis
derigenom näringen äter bringas upp till den ståndpunkt,
den tillförene innehaft, då nemi. Sverige tillverkade sä
mycken salpeter, att någon införsel deraf icke erfordrades. Jag
anser det vara af synnerlig vigt, att denna rudimateria tillverkas i
betydliga qvantiteter inom landet, men då otvifvelaktigt är, alt
en sådan högre tillverkning icke kan äga rum, i händelse tullen
nedsättes till det låga belopp, att utländningen kan undersälja den
inhemska producenten, hvarigenom också landel i afseende på
denna nödvändiga varas erhållande sättes i beroende af utlandet;
så får jag af dessa skäl anhålla, att R. o. Ad. mätte fatta ett
sådant beslut, att man kan vara förvissad, det vår inhemska salpeternäring
icke lider men af den utländska konkurrensen.
Uppå härefter framställd propos. vidblef R. o. Ad. sitt förut
i fråga om eventuela införselsafgiften å salpeter fattade beslut samt
godkändes voter:s-propos:ne N:is 350 och 351.
h) räfnader.
R. o. Ad. godkände de, i fråga om eventuela tullafgiflerne å
nu till införsel förbudne hel- och halfsiden-samt bomulls-väfnader,
föreslagna voter:s-propos:r N:is 352 till och med 358.
Reträffande sedermera eventuela införselstullen å ”kläde, dråp,
hallkläde, vadmal, satin och korderoy”, äfvensom å ”kasimir af
andra färger, än hvitt, gult och rödt, eller af större bredd än 6
qvarter”, lillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att PresteSt. vid blifvit
sitt i fråga derom fattade beslut, hvarefter Hr Printzensköld
förklarade sig deruti instämma, samt R. o. Ad., med
vidblifvande af sitt i ämnet förut fattade beslut, godkände den
föreslagna voter:s-propos:n N:o 359.
Sedan härefter, i fråga om eventuela införselstullen å shawlar,
shawletter och andra dukar af ull eller ull och bomull tillsammans
under 6 r:dr 32 sk:s värde stycket, Hr Gr. o.
Landtm, tillkännagifvit, att PresteSt. äfven i denna fråga vidblifvit
sitt beslut, förklarade Hr Printzensköld sig häruti in
-
136
Den 17 Juli.
stämma samt vidblef R. o. Ad. sitt i ämnet fattade beslut, hvarjemte
voler:s-propos:n N:o 360 godkändes.
Vidare godkändes voler:s-propos:n Nro 361, rör:de eventuela
införselstullen å lärft, hvaraf en qvadrataln väger lill och
med 3 lod.
Härefter förekommo och godkändes Utsk:s yttranden, ang:de
ifrågasatte ändringar i tariffen för kreditupplaget och transitoafgiften.
Slutligen och beträffande de af PresteSt. i afseende på artiklarne
floltlioltz, glycyrrhiza, mastix, soda och äpplen beslutade
redaktionsförändringar i tulltaxan, beslöt R. o. Ad. att med bifall
till Ulsk:s hemställan, ronde stafuingssälten för orden glycyrrhiza
och soda, godkänna hvad Utsk. för öfrigt i denna del
yttrat.
Föredrogs ånyo Bevillms-, Lag, samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskrns d. 13 och 14 dennes på bordet lagda mern. N:o 10, i
anledn. af RiksStms olika beslut, ang:de grunderne och vilkoren
för tillverkning och försäljning af bränvin.
Detta mern. företogs punktvis till afgörande.
Irsta punkten, ang:de den i 1 och 8 §§ af författningsfårslaget
förekommande fråga om bränvinsbränningslidens indelning
i 3 terminer af 2 månader hvardera.
Uppå förfrågan af Gr. Lagerbjelke, Gustaf, upplyste
undert. Ridd.-se kre terare att rörrde pröfningen af förevar,
mern., någon underrättelse från BorgareSt. ännu icke blifvit R.
o. Ad. meddelad, men att, enl. ankomne prot.utdr., PresteSt.,
med frånträdande af sina beslut, antagit Utskrns inbjudningar vid
9 §, 1 mom. af 11 §, 3 och 4 mom. samt sisla mom. af § 12,
samt med vidblifvande af sina beslut i de frågor, hvarom Utskrn
uti ifrågavar mern. framställt voterrs-proposrn, godkänt nämnde
propos. och gillat hvad Utskrn för öfrigt hemställt och föreslagit,
och BondeSt. antagit samtlige af Utsk. till detta Stånd framställda
inbjudningar, med undantag af dem, som finnas anmärkte
under § 27 och 2 mom. af 66 §, i afseende på hvilka Ståndet
vidblifvit förut fattade beslut och godkänt de föreslagne voterrsproposrne,
samt BondeSt. för öfrigt godkänt allt hvad Utskrn i
mern. hemställt och yttrat, och som icke i följd af de antagna inbjudningarne
kunde anses förfallet, utom i fråga om yttranderne
vid sista mom. under § 12, 1 mom. under § 15 och vid 55 §,
hvilka ej ansetts föranleda till någon åtgärd, samt rörrde 2 mom.
under § 15, i afseende på hvilket mom. BondeSt. låtit vid de
öfrige Ståndens beslut bero.
Gr. La ger bjelker Frågan är således afgjord genom BondeStrs
antagande af inbjudningen, enär trenne Stånd antagit Utskrs
förslag. Hvad första punkten beträffar, eller Utskrs inbjudning
Den 17 Juli.
137
lill R. o. Ad., att förena sig med Preste- och BorgareSt:n så, då
frågan förra gången förevar, bevistes, som mig syntes, ganska
tydligt, att R. o. Ad:s beslut voro riktigare än de öfriga Ståndens,
enär, enl. det förra, skatten vore mera rättvist fördelad, i
thy att den som vore i tillfälle att tillverka bränvin endast under
en kortare tid, icke drabbades af den högre beskattningen, hvaremot
den, som med dylik tillverkning sysselsatte sig, måste i samma
mån vidkännas den högre afgiften. Af sådan anleda, anhåller
jag, att, i afseende på första punkten, R. o. Ad. måtte vidblifva
sitt beslut. Hvad åter angår sista punkten, så tror jag,
att Utsk. olagligen förfarit, ehuru jag anser, att denna olaglighet
icke numera är af någon verkan, sedan BondeSt. antagit Utsk:s
inbjudning och sålunda tre Stånds beslut äro i frågan sammanstämmande;
men jag kan likväl icke undertrycka den tanken, att
Utsk.olagligt gått till väga, då den gamla förordningen bestämt, alt
endast två terminer skola linnas, men två Stånd beslutat, att
tre terminer böra finnas och två andra Stånd åter beslutat, alt
bränvinsbränningen må utöfvas under sex terminer. Således är
genom alla fyra Ståndens beslut gifvet, att antalet af terminer
skall ökas. Det oaktadt har Utsk. sagt, alt fastän intet Stånd vill
vidblifva den gamla bestämmelsen, densamma ändock skall gälla.
Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. ville i afseende på denna
punkt, med ogillande deraf, lägga Ulsk:s betänk, till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag instämmer i Gr. Lagerbjelkes
anmärkn.emot Ulsk:s behandling af denna fråga. Men
jag vet likväl icke, om Grefvens åsigt är den rätta, den nemi.
alt, genom BondeSt;s antagande af Utsk:s inbjudning, saken vore
genom tre Stånds beslut afgjord. Om regeln, att lagligt stånde
och olagligt återgånge, bör tillämpas, så är det väl här. Att en
inbjudning uti förevar, fall är olagligt har Gr. Lagerbjelke ådagalagt,
och när så förhåller sig, kan inbjudningen icke anses annorlunda
än såsom ett misstag. Har BondeSt. förhastat sig att
antaga denna inbjudning, så blir hon derigenom icke riktigare.
Jag tror, att frågan bör förfalla, och när BondeSt. blir upplyst
om rätta förhållandet, lärer det nogsamt inse sitt misstag.
Ett annat fel är i detta Utsk:s betänk, begånget, och det
rörer sjelfva beskattningsfrågan. Gr. Lagerbjelke har visat, att
det beslut Ståndet fattar väsendtligen inverkar på beskattningen.
Så vida terminer antagas, är det skäl, att äfven antaga den högre
beskattningen, hvilket två Stånd äfven gjort. Bestämmer man endast
tre terminer, så torde beskattningen blifva för hög, och just
derföre, ehuru eljest antaglig, varda i förstärkt Utsk. förkastad.
Jag tror således, att frågan är af den beskaffenhet, att öfver den
samma
bör röstas i förstärkt Utsk. I sakens nuvar. skick ser jag
ingen annan utväg att få det felaktiga rättadt, än alt återremittera
betänk. Genom samtal med ledamöter af BondeSt. har jag
mig bekant, att då de erfarit, hvaruti misstaget egentligen bestått,
de ansett antagningen af Utsk:s inbjudning för ett förhastande.
138
Den 18 Juli.
Gr. Lagerbjelke: Jag tror icke, alt Utsk. begått något
misstag, då det iubjudit R. o. Ad. samt BondeSt., att antaga Utsk:s
förslag, att terminernas antal bestämmas till 3. I anledn. af
detta Ulsk:s förslag beslutade R. o. Ad. och BondeSt. att terminerna
skulle blifva 6, hvaremot Preste- och BorgareStm antogo 3
terminer. För alt få denna fråga afgjord, inbjöd Utsk. R. o. Åd.
samt BondeSt., att förena sig om Utsk:s förslag och uti denna åtgärd
ligger väl icke någon olaglighet. BondeSt. har nu antagit
denna inbjudning, men då jag för min del anser beslutet om 6
terminer vara bättre än Utsk:s förslag, anhåller jag vördsamt att
R. o. Ad. ville vidblifva sitt beslut.
Hvad åter angår 2:dra punkten anser jag Utsk. hafva origtigt
förfarit, enär, uti en fråga som denna i dess närvar, skick,
Utsk. ansett den böra förfalla derföre, alt 2 Stånd stannat emot
2, hvilket förhållande, om hvarken R. o. Ad. eller BondeSt. skulle
antaga den gjorda inbjudningen, Utsk. förmodat hafva här inträffat.
Denna fråga vore af den beskaffenhet, att den borde förfalla,
om 2 Stånd beslutat att den gamla bestämmelsen skall förblifva
gällande, men de 2 andra Stånden åter antagit en förändring i
terminernas antal. Icke derföre att frågan är af bevillms-natur,
anser jag det vara olagligt, att frågan nu anses förfallen, utan
derföre att alla Stånden yrkat något nytt och icke i något hänseende
vidblifvit det gamla stadgandet, ty alla Stånden hafva beslutit
en förökning i terminernas antal, och sålunda kan man icke
påstå, att något Stånd yrkat bibehållande af den gamla lagen.
R. o. Ad. samt BondeSt. hafva bestämt terminernas antal till 6,
hvaremot de 2 andra Stånden antagit 3 terminer, och följaktligen
hafva alla Stånden antagit olika, men högre antal terminer
än de uti den gamla författningen bestämda. Nu har Utsk.
ansett dessa beslut vara af den beskaffenhet, att om inbjudningen
icke antages, frågan bör förfalla. Härvid måste jag erinra, att ett
sådant frågans öde endast kan inträffa i det fall, att 2 Stånd yrka
bibehållande af den gamla bestämmelsen, hvilken dä bör enl.
grundlagen hafva så mycken praesumtion för sig, att den bör gälla:
men då alla 4 Stånden yrkat ökande af terminernas antal, mäste
deras beslut sammanjemkas och kunna ej förfalla. Den andra
frågan är, huruvida detta ämne är af bevillms-natur. Jag tror det
icke. Jag anhåller att R. o. Ad. med ogillande af Utsk:s förslag
måtte lägga denna punkt till handlingarna.
Frih. Cederström, Jakob: Det kan icke bestridas att Gr.
Lagerbjelke har rätt derutinnan att i denna fråga 2 Stånd icke
stannat emot 2, utan alla Stånden hafva stannat i olika beslut,
och då måste den afgöras i förstärkt Utsk., och kan icke annorledes
afgöras, derest jemkning icke mellankommit. Hvad åter
angår den sednare frågan, eller huruvida detta ämne är af ekomisk
eller bevillms-natur, så lärer det vara ostridigt, att bestämmelserne
för bränvinslillverkning äro af ekonomisk natur, men
deremot skatten för denna tillverkning måste hänföras under bevillnings,
och såsom sådan behandlas. Om således i fråga om
Den 17 Juli.
139
bränvinsbränningen och beskaffenheten af redskapen 2 Stånd stannat
mot 2, har frågan förfallit. Men om BevillmsUtsk. sedan, i
fråga om bevillningen, säger, alt man skall betala för den större
redskapen högre bevillning och för den mindre ringare belopp,
så är detta att hänföra lill bevillning och måste såsom sådan ovilkorligen
behandlas.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag anser visserligen
ganska ledsamt, att BondeSt. låtit missleda sig af Bevilln:sUtsk:s
framställning i andra punkten af dess förslag, emedan
det har till följd, att om R. o. Ad. återremitterar betänk.
BevillntsUisk. på denna återremiss icke kan lemna annat svar, än
att 3 Stånd redan bifallit denna punkt. Att frågan är af ekonomisk
natur, torde icke kunna bestridas; den är icke på något
sätt bunden af tariffen, som längre fram förekommer i afseende
på tiden, under hvilken man utöfvar bränvinsbränningen. Jag
tror icke, att numera någon förändring kan göras och anhåller
derföre, alt R. o. Ad. måtte låta bero vid de redan fattade
besluten.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Lika med Gr. Lagerbjelke
anser jag, att Ulsk. origtigt uppfattat meningen med 75 §
Riksd:sOrdn. hvilket blifvit af honom så fullständigt ådagalagt,
att derom icke torde vara mera att orda. Äfven instämmer jag
med Gr:n deruti, att denna fråga är af ekonomisk natur och afgjord
sedan BondeSt. förenat sig med de 2:ne andra Stånden.
Men som det visat sig, alt ledamöter finnas hvilka icke anse frågan
vara af ekonomisk natur, så tager jag mig friheten hemställa
att, när man har den bestämda öfverlygelsen, att terminerna blifva
tre, om det icke vore lämpligare för R. o. Ad. alt äfven antaga
inbjudningen, hvarigenom frågan vore afgjord och all tvist
slutad. Resultatet kan icke blifva annat än att bränvinsbränningsterminerna
blifva tre och jag förnyar derföre min anhållan, alt
R. o. Ad ville antaga inbjudningen.
Hr von Hartmansdorff: Om Ståndet anser en återremiss
fruktlöst så vill jag icke fortsätta mitt yrkande. Men då anhåller
jag, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut, först derföre
att sådant enl. min åsigt, är riktigt, och sedan af den orsak, att,
genom tre terminers antagande i stället för sex, Staten skulle göra
en förlust, till hvilken jag önskade att R. o. Ad. icke måtte bidraga.
Vid närmare eftersinnande torde man allmänt finna denna
fråga vara af beskaffenhet, att deröfver bör röstas i förstärkt
Ulsk. Jag anhåller således, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut
öfverlemnande åt de öfriga Stånden, att åtgöra hvad de i
frågan finna för godt.
Frih. Cederström: Sista mom. af den åberopade 75 §
Riksd.Ordn., ang:de omröstning i förstärkt StatsUtsk. lyder sålunda
: ”är åter frågan af sådan beskaffenhet, att den ej kan förfalla,
gånge såsom i 73 § stadgadt är”. Den 73 § lyder sålunda:
”Stanna RiksStm i sina beslut öfver någon fråga uti hufvudsak
-
140
Den 17 Juli.
ligen eller vissa delar skiljaktiga meningar, då skall hvarje Stånds
beslut genom prot.-utdr.. remitteras till det Utsk., sora med målet
befattning haft, hvilket äligge att meningarna, så nära möjligt
är, sammanjemka och med förslag öfver denna jemkning inkomma
till R. Sl:s plena, som öfver den yppade frågan sedermera
difmitivt besluta. Skulle detta försök till jemkning frugtlöst aflöpa,
utvälje R. St. i sina särskildta plena genom allmän omröstning,
till en nämnd, alt förstärka det Utsk. till hvars handläggning
målet hört, så alt ledamölerne blifva 30 af hvarje Stånd,
hvilka samfäldt röste, såsom 53 § föreskrifver, öfver den tvisliga
frågan, och äge alt densamma med R. St;s rätt afgöra.” Nu har
R. o. Ad. såsom jag tror och äfven yttradt blifvit, antagit, att
frågan är af ekonomisk natur; men då de olika besluten icke kunna
förfalla derigenom, att 2 Stånd stanna mot 2 i vissa delar eller, såsom
händelsen nu är, 3 Stånd emot 1, samt frågan nu egentligen
angår en förändring, som blifvit bifallen af alla 4 Stånden, så är
deraf en gifven följd, att om R. o. Ad. vidblifver sitt beslut, votering
mäste anställas i förstärkt Ekon.Utsk. och icke förstärkt
BevillmsUlsk.
Hr Printzensköld, Carl: Jag erkänner, att jag icke varit
nog lycklig alt hafva hört Frih. Cederströms yttrande. Slutet
deraf syntes mig dock hänlyda derpå, att frågan, i händelse R.
o. Ad. icke skulle vidblifva sitt beslut, komma till handläggning
inom förstärkt Ekon.Utsk. Delta förefaller mig obegripligt, enär
ifrågavar. ärende otvifvelaktigt är af ekonomisk natur, och följaktligen
måste anses vara med R. St:s rätt afgjord, såvida 3 Stånd
förenat sig om ett och samma beslut, hvilket här, såsom Gr. Lagerbjelke
fullständigt ådagalagt, är händelsen, enär BondeSt. i [den
ordning grundlagen medgifver, har med frånträdande af sitt förra
beslut, biträdt det, som af 2 andra Stånd blifvit fattadt. För R.
o. Ad. återstår således ingen annan åtgärd än den Gr. Lagerbjelke
föreslagit, och jag anhåller, att R. o. Ad., med antagande
af hans förslag mätte förklara, att den efterföljande punkten, såsom
olaglig, skall läggas till handlingarne.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
antaga Utsk.-ns till R. o. Ad, samt BondeSt. gjorda inbjudning
att förena sig med de öfriga Stånden om antagande af Ulskms
förslag, att tiden för bränvinsbränningen må indelas i 3 terminer
af 2 månader hvardera, ropades nej; hvarefter propos. till afslag
å samma inbjudning framställdes och besvarades med ja.
Beträffande sedermera Ulsk:s yttrande, alt derest hvarken R.
o. Ad. eller BondeSt. skulle antaga nyssnämnde inbjudning och
följaktligen 2 Stånd komma att stanna emot 2, frågan om förändring
i nu gällande stadgande, rör:de de för bränvinsbränning
tillåtna månaders indelning i 2:ne terminer, komme att förfalla,
samt 8 § i K. förordnm d. 13 Juni 1845, ang:dejvilkoren för tillverkning
och försäljning af bränvin, alt oförändrad bibehållas, hem
-
Den 17 Juli.
141
ställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade med ogillande
af detta yttrande lägga detsamma till handlingarne.
Ropades ja.
2:dra punkten, ang:de 3 morn., af 1 § i författningsförslaget.
Hr von Hartmansdorff: Enär Ståndet ogillat det förslag
hvari Ulsk. hemställt, att som 2 Stånd stadnat mot 2, skulle den
gamla föreskriften i fråga om terminernas antal bibehållas; sä följer
deraf att det sednare mom. af ifrågavar. punkt har förfallit.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. att ifrågavar.
morn. må erhålla den i Utskms vid utlåt. N:o 2, fogade förslag
til förordning uppgifna redaction, samt fann R. o. Ad. alt
till följd deraf Utskms nu i afseende på samma mom. alternativt
framstäldta redactionsförslag icke erfordrade någon åtgärd.
3:dje punkten, ang:de 4 :de § i för fattnings för sia get.
Utskms härom afgifna yttrande godkändes.
4:de punkten,
om tillverkning och försäljning af bränvin.
Med godkännande af Utskms yttrande, ang:de denna §:s bibehållande,
lades Utskms i fråga om samma §:s redaction gjorda
hemställan till handlingarne.
5:te punkten, ang:d.e 1 mom. af 11 § i författnings
förslaget.
Hr von Hartmansdorff: Tre Stånd, nemi. R, o. Ad.,
Preste- och BorgareSlm hafva antagit Frill. Raabs reservation,
ehuru med någon skiljaktighet. R. o. Ad. har sagt: ”att pannan
får ega hvad form som helst med iakttagande deraf i afseende
pä pannor, som hädanefter stämplas, att höjden, mätt ä lägsta
stället, ä densamma skall vara minst af diametern”. PresteSt.
åter, att höjden å pannor som skola stämplas, bör utgöra minst
^ af diametern, hvaremot BorgareSt., som jemväl antagit Frih.
Raabs reservation, uteslutit bestämningen af pannans höjd. Då
nu den af BorgareSt. utelemnade föreskriften icke heller blifvit
antagen af BondeSt., så hafva 2 Stånd icke gjort det tillägg i den
gamla författningen, hvilket R. o. Ad. samt PresteSt. antagit.
Vid sådant förhållande, skall den gamla författningen i detta hänseende
förblifva beståndande; men Frih. Raabs förslag i öfrigt
qvarstå såsom godkändt af R. o. Ad. samt Preste- och BorgareSlm.
Redaktionen af 11 § blifver således enl. min tanke alldeles
lika med Frih. Raabs förslag utom det, att föreskriften om
pannornas höjd utgår. Jag kan således icke finna annat, än alt
Utsk. äfven här begått ett misstag.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge sig
böra förklara, att ifrågavar. morn., till följd af RiksStms derom
fattade beslut, bör erhålla den i Frih. Raabs vid Utskms utlåt.
142
Den 17 Juli.
N:o 2 fogade reservation föreslagne redaction med uteslutande af
orden: ”med iakttagande deraf, i afseende på pannor, som hädanefter
stämplas, att höjden, mätt å lägsta stället af densamma, skall
vara minst ^ af diametern”.
Ropades ja.
öde punkten, ang:de 1 mom. af 12 § i författningsf'årslaget.
Utslcus härom afgifna yttrande godkändes.
7:de punkten, ang:dt 3 och 4 mom. af samma §.
Lades till handlingarne.
8:de punkten, ang:de sista mom:t af samma §.
Sedan underl. Ridd.Secreterare på förfrågan af Hr von Hartmansdorff
upplyst att PresteSt. antagit Utsk:ns i afseende på detta
mom. gjorda inbjudning lill instämmande i Borgare- och BondeSt:ns
beslut, blef denna inbjudning äfven af R. o. Ad. antagen.
!):de punkten, ang:de 1 mom. af 15 § i författningsförslaget;
10:de punkten, ang:de 2 mom, samma §; ll:te punkten,
ang:de 16 § af författningsförslaget och 12:te punkten,
ang:de 2: dr a morn. af 25 § i samma förslag.
R. o. Ad. godkände hvad Utskm i dessa punkter yttrat och
hemställt.
13:de punkten, ang:de det i Frih. Raabs vid Utsk:s utlät.
N:o 2 fogade reservation föreslagna tillägg af ett serskildt
morn. till 27 § af förfatlningsför slaget.
Utsk:ns i denna fråga gjorda inbjudning lill Borgare- och
BondeStm lades till handlingarne, hvarjemte R. o. Ad. godkände
i ämnet föreslagna voter:s-propos:n N:o 1.
14:de punkten, ang:de 27 § af förf allningsfårslaget med
deruti införda tariff på pannrymds-afgiften.
Sedan lindert. Ridd.Secreterare, på förfrågan af Hr Printzensköld
upplyst att PresteSt. i denna fråga vidblifvit sitt beslut samt
godkänt den af Utsk:n föreslagna voter:s-propos:n yttrade
Hr Printzensköld: Enligt den upplysning, som nu blifvit
Ståndet meddelad, lärer det gagna till föga, alt R. o. Ad.
fränträder sitt beslut, hvarföre jag tillstyrker, att R. o. Ad.
måtte vidblifva detsamma.
Uppå härefter framställd propos. vidblef R. o. Ad. sitt i ämnet
förut fattade beslut samt godkändes voter:s-propos:n N:o 2.
15:de punkten, ang:de 2:dra mom. i 33 §; 16:de punkten,
ang:de 39 §; 17:de punkten, ang:de 41 §; samt 18:de punkten,
ang:de 55 § af författningsfårslaget.
R. o. Ad. godkände hvad Utskm i dessa punkter hemställt
och yttrat.
Den 17 Juli.
143
I9:de punkten, ang:de ‘luiru mom. i 66 § af författningsförslaget.
R. o. Ad. godkände den af Utslcn i denna punkt föreslagna
voter:s-propos.
Föredrogs Sta(sUlsk:s d. 14 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 240, i anledn. af erhållne äterremisser å belänk. N:o 196,
ang:de sältet, ordningen och vilkoren för utbetalningen af anslagsoch
lånebidrag till befrämjande af allmänna arbeten.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, ang:de en af Frih. Cederström Claes lind.
väckt motion, i fråga om skyldighet att underhålla sådana
arbeten, till hvilkas utförande unslag eller lån af allmänna
medel ålnjutits.
Utskis i denna punkt afgifna yttranden godkändes.
2:dra punkten, ang:de Hr Brincks motion i fråga om sättet
för återbetalningen af län utaf allmänna medel för beredande
af odlingsföretag.
Den af Hr Schartau vid förevar, utlåt, fogade reservation
upplästes på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Au g., som derefter yttrade:
Uti denna reservation hafva Hrr Gripensvärd och Norin instämt;
Jag får äfven med dem mig förena. Om Utskis förslag
antoges, så skulle man erkänna en återverkan på den säkerhet,
riksgis-kont, undfått i de låntagares egendom, hvilka redan erhållit
ifrågavar. försträckning. Sådant kan icke rältsenligt ske,
utan vederböride inteckningshafvares samtycke. Min öfvertygelse
är derföre att, om 'R. St. besluta något dyligt samt tvist sedermera
skulle uppstå, mäste domstolarne jäfva de anspråk, som framställas
på grund af R. St. beslut, samt domstolarne lemna äldre
inteckningshafvare företräde. Men för att icke blottställa dem för
dylika tvister, föreslår jag, att sista meningen i Utskis betänk,
måtte erhålla följande lydelse: ”hemställande Utsk. derjemte, att
dessa bestämmelser må, derest vederbörande låntagare så åstunda
och vederbörande inteckningshafvare det medgifva, jemväl tillämpas
å de odlingslån, hvilka redan blifvit från riksigs-kont. till
enskilde personer utgifne”.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag gillar fullkomligt
Hr von Hartmansdorffs förslag, men hemställer huruvida det nu
kan af R. o. Ad. antagas.
Uppå härefter framställd propos. blef Utskis uti denna punkt
gjorda tillstyrkande, i öfverensstämmelse med Hr von Hartmansdorffs
förslag, af R. o. Ad. bifallit med den förändring alt näst efter
de å slutmeningen förekommande orden: ”derest vederbör, låntagare
så åstunda”, skulle tilläggas: ”och vederbör, inteckningshafvare
det medgifva”.
144
Den 17 Juli.
3:dje punkteu, ang:de öfriga delar af Utsk:s betänk.
N:o 196.
R. o. Ad. fann denna punkt icke föranleda till annan åtgärd
än att läggas till handlingarne.
Föredrogs, men lades, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gust., och Frih. d’Albedyhl, Christer Henrik, å nyo på
bordet, StatsUtsk:s d. 14 dennes första gången bordlagda utlåt.
N:o 241, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o 192,
ang:de allöningen för R. St:s nuvar. Justitioe-Ombudsman och hans
vikarie.
Föredrogs och biföllos StalsUtskrs d. 14 dennes på bordet
lagde utlåt.-n:
N:o 243, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
158, ang:de rusthållarnes inom det s. k. Kungsörs län ifrågaställa
befrielse från erläggande af nu utgående lösen för de ränledagsverken,
hvilka af deras stamhemman skola ntgöras;
N:o 244, ang:de afslutandet af Götha kanal-bolags och Malmö
f. d. diskonters utredning; samt
N:o 245, i anledn. af Skomakareenkan A. Wessbergs ansökning
om eftergift af en riksgs:s-kont:s fordran.
Vid föredragning af Allm. Resv.- och Ekon.Utsktns d. 14
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 102, i anledn., af erhållne
ålterremisser af Utsk:s betänk. N:o 68, blef detta utlåt, ånyo bordlagdi
på begäran af Hr von Hartmansdorff, Aug., och Gr.
Lagerbjelke, Gust., m. fl. ledamöter.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Oiskms d. 14 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 103, i anledn. af väckt fråga om prestanda
för dem som af kronofogdarne antages till biträden.
Detta betänk, företogs punktvis lill pröfning.
l:sta punkten, ang:de fogde-tjenare, som njuta lön på stat.
De af Hr Hedenstjerna, och Hr von Hohenhausen,
vid förevar, betänk, fogade reservationer upplästes på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug., som derefter yttrade:
På grund af Hr Hedensljernas och Hr von Hohenhausens anförda
skäl instämmer jag i den förres förslag och anhåller, att
R. o. Ad. ville antaga detta i stället för Ulsk:s.
Frih. Cederström, Jakob: Jag instämmer uti Hr von
Hohenhausens anmärkn:r mot Utsk:s förslag men jag kan icke gå
in derpå, att till pröfning företaga Hr Hedensljernas förslag lill
beslut, emedan detsamma icke blifvit i behörig ordning väckt och
till vederbörligt Utsk. remitteradt. I afseende på Hr Hedensljernas
-
Den 17 Juli.
145
nas förslag får jag nämna, alt jag icke kan tillstyrka antagande
deraf; ty det vore att åstadkomma en lagstiftning på sidan af
gällande instruktioner och på sådant sätt skulle man kunna förrycka
föreskrifterne i afseende pä uppbördsverken och om uppbördsman
skulle tillåta sig det oskick, som Hr Hedenstjerna omnämnt,
eger K. behde makt att, enl. dess instruction, sådant rälta.
Hr Printzensköld, Carl: Tvifvelsutan förhåller det sig
med saken så, som Frih. Cederström anmärkt. Hr Hedenstjernas
förslag innefattar ett ämne, som knappast eger någon gemenskap
med hvad motionären åsyftat, eller alt fogdetjenarne icke få antagas
med mindre än de undergått länsmansexamen och att någon
förrättning på egen hand icke må dem anförtros förr, än de dertill
visat sig ega erforderlig skicklighet, hvarjemte de, enl. 1 cap.
7 § Ulsöknrs-balken, skulle aflägga behörig ed. I öfrigt förekommer
emot Hr Hedenstjernas förslag, att han icke omförmält, huruvida
en fogdeskrifvare, som tagit högre examen än länsmansexamen,
bör i uppbördsväg få användas. Man bör ihågkomma,
att en ung man, som tagit Hof-rätlsexamen, men egnar sig åt
de kamerala göromålen och uteslutande dem, som tillhöra kronofogden,
samt förrättar alla dennes göromål, sålunda är qvalificerad
till tjenstens förrättande. Skulle man nu föreskrifva, att länsmansexamen
ovilkorligen bör afläggas af alla uppbördsskrifvare,
skulle det möjligen kunna inträffa, alt en högre examen icke
absorberade en lägre, och sålunda skulle den, som undergått hofrättsexamen
ovilkorligen, för att få anställa en utmätning, jemväl
undergå länsmansexamen. Detta tror jag icke vara riktigt, och
då jag för öfrigt aldrig försport, att oriktiga åtgärder blifvit vidtagne
af personer, hvilka i kronofogdens ställe förrätta utmätningar,
samt det faller af sig sjelf, att kronofogden, på hvars ansvar
dylika förrättningar ske, icke till dessa sänder sådana personer,
hvilka sakna förmåga, att fullgöra hvad dem sålunda är vordet
uppdraget, skulle jag tro, att den ifrågavar. lind. skrifvelsen alldeles
icke är af behofvet påkallad, och att frågan gerna må förblifva
i det skick, hvaruti den för närvar, sig befinner, hvarföre
jag tillstyrker afslag icke allenast å Utsk:s betänk, utan äfven å
Hr Hedenstjernas reservation, i händelse fråga om dess antagande
skulle uppstå.
Häruti instämde Hr von Troil, Sam. Gust., och Hr
Apollof, Carl Jakob.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Jag har reserverat
mig emot Utsk:s förslag af det skäl, att fogdetjenare äro så
ringa aflönle, att, om de underkastades en examen, fogdarne skulle
flerestädes komma i saknad af dessa sina nödiga biträden, och
derföre anser jag det ligga makt uppå att ogilla ett förslag*: sorn bragt
till verkställighet, blefve menligt och i intet hänseende är behöfligt.
Jag har i min reservation yttrat, att om någon fogdetjenare
utan vederbörligt tillstånd af K. behde anställt utmätning, har
7 II. 10
146
Den 15 Juli.
sådant varit olagligt, och kunnat öfverklagas, och jag har äfven
visat, att der fogdetjenarne anställt utmätningar, har sådant skett
på fogdens ansvar. I öfrigt åberopande min reservation, tillstyrker
jag afslag å»betänk.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström har sagt, att
Hr Hedenstjernas förslag vore en ny motion, men jag tror icke,
att så är. Motionären har föreslagit: ”att kronofogdarne måtte
förbjudas antaga andra personer till uppbördsskrifvare än sådane,
som kunde förete bevis derom, alt de tagit den examen som är
länsmännen ålagd, samt att de ega erforderlig skicklighet, innan
dem tillåtas alt någon tjenstförrättning på egen hand utföra, äfvensom
alt ifrågavar. uppbördsskrifvare derförinnan böra, enl. 1
cap. 7 § Utsökms-balken aflägga behörig ed”. Nu har Hr Hedenstjerna
hemställt: ”att stadgande utfärdas derom, att kronofogde
icke må till indrifuing af allmänna medel eller andra embelsförrättningar
begagna sina skrifvarebiträden, utan att de, efter undergången
länsmansexamen, dertill erhållit K. bef:des förordnande
samt aflagt föreskrifvande ed”. Den brist i skicklighet hos dessa
fogdeskrifvare, hvaröfver motionären klagat, bar Hr Hedenstjerna
velat afhjelpa pä ett sätt, som icke synes mig olikt det motionären
framställt. Jag hemställer derföre lill Hr Gr. o. Landtm, huruvida
Frill. Cederströms anmärkmr kunna förhindra antagandet
af Hr Hedenstjernas motion.
Frih. Cederström: Hr Hedenstjerna, såsom sjelf varande
landssecreterare, bar sannerligen icke kunnat begå en märkvärdigare
blunder, än då han föreslagit ett stadgande, att fogdeskrifvare
icke skulle få förrätta utmätningar med mindre de undergått
länsmansexamen, undfått K. befides förordnande, och aflagt
föreskrifven ed. Har dylika tjenstemän, utan att hafva uppfyllt dessa
vilkor, fått förrätta kronofogdetjenster är det visserligen rätt illa,
men så länge gällande författningar sådant förbjuda, kan jag icke
se, att ett ytterligare stadgande är behöfligt.
Hr Printzensköld: Man kan visserligen af motionen draga
den slutsats, att det kan vara behörigt, att komma till det resultat,
hvartill Hr Hedenstjerna i dess reservation ledt sig, och jag
vill härom icke tvifla utan öfvergår till sjelfva saken. Det har
blifvit en mera vana bos ledamöter inom åtskilliga RiksStånd att
öfver alla de oordningar, de trott sig finna hafva inom landsorterne
föreslagit, vare sig vid utmätningar eller andra förrättningar,
hos R. St. föra klagan och söka rättelse deruti. Jag skulle
hafva önskat, att denna väg för afhjelpandet af förelupna missbruk,
blifvit så litet som möjligt begagnad. Dessa personer, som besvära
R. St. med ärender af föga eller ingen vigt, bade lättare kunnat
vinna sitt syfte derigenom att de, om de dertill ägt fog, vändt
sig till vederbörande K. bef:de som säkerligen ej underlåtit, att
i händelse skäl till klagan förefunnits, lemna sitt biträde för rättandet
af de anmärkte missbruken. Denna utväg står motionären
och alla andra ännu öppen och då jag icke kan föreställa
Den 17 Juli.
147
mig att embetsmyndigheterne i vårt samhälle äro nog glömska
af sin pligt, för alt icke befordra rättelse af missbruk, der sådana
kunnat sig insmyga, synes det mig som borde man i detta
hänseende anlita dessa myndigheter, men icke hos II. St. anföra
klagomål hvarigenom R. St. nödgas besvära K. M. med skrivelser
i dylika ämnen som detta. Dppbördsväsendet har, sådant det
nu är, stått i sekler, utan att hafva öfver sig framkallat någon
grundad klagan. Uppbördsförfattningarna innehålla rättighet för
kronofogdarne, att antaga s. k. fogdetjenare, hvilka sednare åter
äga, att biträda fogdarne med indrifning af restantier. Att nu
frambära till K. M. en begäran om förändring i denna föreskrift,
anser jag högst olämpligt, då hvarken motionären eller Utsk. derföre
anfört några verkliga skäl, och man dessutom icke kan antaga
för fullt tillförlitligt hvad enskild motionär behagat andraga.
Jag vidblifver således mitt tillstyrkande, att Utsk:s betänk,
mätte afslås.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, med afseende på Hr
von Hartmansdorffs förfrågan, huruvida Hr Landtm, ansåge propos.
å det i Hr Hedenstjernas reservation gjorda förslag kunna framställas,
finge nämna, att detta förslag, ehuru deri visserligen förekom
någon afvikelse från motionen, dock syntes vara af motionen
omedelbarligen föranledt, samt att då Hr Landtm, trodde det
icke tillkomma honom, att vägra en propos., såvida den icke är
uppenbarligen stridande mot grundlagen, hvilket i detta fall skulle
inträffat derest förslaget uppenbarligen icke varit af motionären
föranledt, och enär härtill komrae att, man icke alltid vore i tillfälle
att af den referering öfver motionens ordalydelse, som i ett
Utsk:s betänk, influtit, draga den bestämda slutsats, att motionen
icke kunnat närmare, än deraf kan inhämtas, föranleda till en
emot Utsk:s utlåt, afgifven reservation, Hr Landtm, icke ansåge
sig förhindrad att framställa propos. till bifall å Hr Hedenstjernas
ifrågavar. förslag.
Uppå härefter framställd propos. afslog R. o. Ad. Utsk:s uti
förevar, punkt gjorda hemställan, och dä f] r Landtm, sedermera
hemställde om R. o. Ad. behagade antaga det i Hr Hedenstjernas
reservation framstäldta förslag till stadgande, ropades starka
nej, blandade med ja, hvarpå Hr Landtm, förklarade det han
funnit att nej härvid varit öfvervägande.
2:dra punkten, ang:de Rronofogdarnes enskilde skrifvarebiträden.
R. o. Ad. godkände hvad Utsk. i denna punkt hemställt.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 14 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 104, i anledn. af väckt motion om
förklaring af 9:de punkten i K. kungörelsen d. 3 December 1842,
ang:de uppbärande af afgift för försegling af käril, lådor eller omslag,
deri varor eller flyttgods transporteras.
10*
148
Oen 17 Juli.
Den vid detta lietänk. af Hr Malmstedt fogade reservation
upplästes på begäran af
Hr Printzensköld, Carl: som derefter yttrade:
Med afseende å hvad Hr Malmstedt i sin reservation anfört,
synes det mig, som om Utsk. saknat giltigt skäl för sitt tillstyrkande,
att R. St till K. M. aflåta en und. skrifvelse med anhållan
om förklaring af författningar, hvilka i sig sjelfve äro tillräckligt
tydlige, och jag finner således, i likhet med Hr Malmstedt
ali den föreslagna skrifvelse!! är helt och hållet öfverflödig
och onödig. Jag har förut anmärkt, att man besvärar K. M.
med und. skrifvelse!' i ämnen af föga vigt eller betydenhet. Finner
någon godsägare sig, genom oriktig tillämpning af en författning
förnärmad, står det jn honom öppet, att deri söka rättelse
på sätt och i den ordning författningarna stadga. Jag tillstyrker
alltså afslag å Utsk:s betänk.
Hr von Hohenhausen: Mich. Silv.: Uti Utsk.s betänk,
förekommer 2 olika saker. Den ena angår sportlerne och den
andra, huruvida de i betänk, omförmälde käril skola förseglas eller
icke. På den afdelning af Utsk., i hvars arbeten jag deltagit,
upplästes de i motionen omnämnde förfatlningarne af d. 13 Aug.
1836 och d. 3 Dec. 1842, och syntes afde!n:n vid första genomläsningen,
att tvetydighet i dera verkeligen förefans, men vid en
närmare granskning af förfatlningarne befans att denna skenbara
tvetydighet mäste förfalla. För ali emedlertid undanrödja alla
misstag om dessa författningars rätta mening, ansåg Utsk. sig
böra göra den ifrågavar. framställningen. Den förklaring, hvarom
Utsk. tillstyrkt R. St., att hos K. M. i und. begära, hade visserligen
på enskild väg kunnat hos K. M. sökas, men då en motion
i detta hänseende inom ett RiksStånd blifvit väckt och till Utsk.
remitterad, samt Utsk. betraktade saken, såsom jag redan nämnt,
eller att en tvetydighet förefunnes, ehuru den vid en närmare
granskning af författningarna borde förfalla, samt frågan rörde
kustfarten pä Östersjön, ansåg Utsk. sig böra afgifva ett så beskaffadt
tillstyrkande som det nyss föredragna.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
Utsk:s förevar, betänk, ropades ja och nej; hvarefter Hr
Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade afslå samma betänk.,
samt sedan denna propos. blifvit besvarad med starka ja, blandade
med nej, förklarade alt ja öfverröstat nej.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns d. 14
dennes på bordet lagde betänk.
N:o 105, i anledn. af vackt motion, ang:de förändrad beräkningsgrund
för åtskilliga kommunala utskylder; och
N:o 106, i anledn. af väckt motion, ang:de undersökningars
anställande för sänkning af sjön Wenern.
Den i" Juli.
149
Föredrogs och bifölls StatsUlsk:s d. 15 dennes f. m. på bordel
lagda mera. N:o 246, ang:de gratifikation åt t. f. stats-kommissarien
A. V. Kock.
Föredrogs och lades til! handlingarne StatsUtsk:s d. 15 dennes
f. m. på bordet lagda mern. N:o 247, i anledn. af K. M:s
nåd. remiss å kammar-coll. berättelse, ang:de kungsgårdars och
öfriga kronolägenheters i riket förvaltning.
Hr Rosenblad, Bernh.: Ehuru det nu icke kan vara tid,
att väcka någon motion, får jag likväl uttrycka ruin önskan, att
en sådan redogörelse, som den Utsk. i sitt betänk, upptagit måtte
i likhet roed hvad för 70 år sedan iakttogs, blifva allmänheten
meddelad genom tryck.
Vid föredragning af StatsUtslcs d. 15 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 248, ang:de rättighet för Dahls häradsboer
till utsyning på Ombergs kronopark, blef detta utlät, ånyo bordlagdt,
på begäran af Gr. Lagerbjelke, Gust., och Frih. d'Albed
y h I, Christer Henr.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 15 dennes f. ro. på bordet lagda
utlåt. N:o 249, i anledn. af väckt motion, ang:de rättighet för åboerne
å de s. k. Hvitfeldska stipendii-hemmannen att inlösa dem
tilt skatte.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Utsk. har i detta betänk, uppgjort
ett förslag till und. skrifvelse, bygdt endast på en motionärs
lösa uppgift. Utsk. har nemi. sagt: ”Med anledn. åter af motionärernas
framställning om det mindre lagenliga sältet, hvarpå
hemmansåboerne skola esomoftast” etc. En motionär har således
befarat, att någon olaglighet blifvit begången, utan att han likväl
för denna farhåga framdragit någon bevisning, men Utsk. har likväl
tillstyrkt R. St., att lill K. M. aflåta en und. skrifvelse för
den händelse, alt någon olaglighet verkligen vore begången. För
min del skulle jag tro, att om några missbruk förelupit, rätta vägen
för klagomål deröfver, icke är att anlita R. St:s medverkan
för dess afhjelpande, utan borde väl vederbör, auktoriteters uppmärksamhet
fästas ä dessa missbruk, då tvifvelsutan rättelse härutinnan
vinnes, Har således en olaglighet blifvit begången, hafva
motionärerne begagnat en oriktig väg och om någon olaglihet icke
förefunuits, böra R. St. icke besvära K. M. med någon und. skrifvelse.
Den föreslagna åtgärden är i högsta måtto onödig, och
R. St. skola på detta sätt blifva äfverhopade med enskilda besvär
och angelägenheter, som icke borde förekomma lill deras handläggning,
och dessutom skulle härigenom en så vigtig handling
som med en skrifvelse från rikets representation nedsättas i sitt
värde, hvarföre jag anhåller om bifall till l:sta punkten och afilag
å den 2:dra i Ulsk:s betänk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag förenar mig med Gr.
150
Den 17 Juli.
Lagerbjelke och får tillägga, att om R. St. skola vidtaga den föreslagna
åtgärden, skulle K. M. antingen genom sin Justitee-kansler
eller hvilken det vara månde, uppträda såsom sakförare för
stipendii-hemmanens åboer emot stipendii-inrällningen och således
för enskildte emot det allmänna. Det är ju att vända saken
upp och ned? Jag tillstyrker derföre afslag å förevar, punkt.
Hr Printzensköld, Carl: Jag förenar mig med Gr. Lagerbjelke
och Hr von Hartmansdorff och skulle sålunda hafva önskat,
att StatsUtsk. icke gjort sig skyldigt till samma anmärkn:r
som blifvit framställda mot betänk, från andra Utsk. nemi. att
hafva befattat sig med småsaker, hvilka icke tillhöra R. St:s handläggning,
utan böra på andra vägar inkomma till K. M:s nåd.
pröfning.
< O
Frih. Åkerhjelm, Carl Axel: Jag förenar mig med Gr.
Lagerbjelke och är visserligen öfvertygad, att missbruk hafva ägt
rum, men den kronofogde, på hvilken ansvaret härföre hvilar, är
redan aclionerad och suspenderad. Jag tror således, att det är
öfverflödigt, att besvära K. M. med någon skrifvelse i detta ämne.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det må väl icke med
något skäl kunna läggas StatsUtsk, till last, att det lemnat uppmärksamhet
åt de i detta ämne väckte motioner, enär frågan
vunnit en viss celebritet, som sannolikt af de flesta ledamöter inom
Ståndet är känd. Dä samtlige riksdagsfullmäktige inom RondeSt.
från det län, hvarest stipendiihemmannen äro belägne, framställt
ifrägavar. klagomål, syntes det Utsk. att skäl vore för handen, att
söka afhjelpa de missbruk, som möjligen blifvit begångne. Inom
Utsk. uppstod äfven en långvarig discussion öfver äboernes rättighet,
att köpa hemmanen lill skatte, roen Utsk. stannade emedlertid
i det nu afgifna utlät., likväl ansåg Utsk. nödigt, alt K. M:s
uppmärksamhet fästades pä sä betydligt antal hemmansäboers belägenhet,
och af sådan orsak föreslog Utsk. den und. skrifvelsen.
Ehuru jag icke hör till dem hvilka anse lämpligt att K. M. besväras
onödigt med und. skrifvelse!', tror jag dock det icke vara
ur vägen att R. St. i detta fall bifalla Ulsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Visserligen har den siste värde talaren
som är ordf. i StatsUtsk., rätt derutinnan, att denna fråga vunnit
en viss celibritet; ty vi hafva sannolikt litet hvar i den s. k. fria
pressens tidningar sett långa afhandlingar, liknande chrior, rör:de
de missbruk, som skola hafva förelupit i fråga om de s. k. Hvitfeltska
stipendii-hemmanen. Jag hemställer likväl, om den celibritet,
saken på denna väg vunnit, kan och bör blifva något skäl
för R. St:s StatsUtsk. att, så lillsägandes, taga affär på saken och
föreslå R. St. att till K. M. ingå med en hemställan i ämnet.
R. St. skulle få ganska mycket att syssla, om man af de anmärkmr
och berättelser, som förekomma i tidningarna, skulle hämta anledn.
till framställningar hos K. M. än uti ett och än uti ett annat
ämne. Frih. har icke kunnat bestrida, att frågan är af enskild
beskaffenhet, och att det således står vederbör, öppet, att i
Den 17 Juli.
151
den ordning, våra lagar medgifva, söka rättelse uti de lidanden,
de förmena sig hafva blifvit tillskyndade. När nu StatsUtsk. alldeles
icke på behörig väg fått kännedom om de missbruk, som
inrotat sig i förvaltningen af stipendii-heramannen, hvaröfver Utsk.
också blott i obestämda ordalag sig yttrat, och Utsk. således endast
på en förmodan, att förenämnda missbruk ägt rum, tillstyrkt
den ifrågavar. skrifvelsen, inser hvar och en lätteligen olämpligheten
af Utsk:s förslag. Det må visserligen så vara, alt saken är
vigtig, i och för sig sjelf, men det lärer väl icke kunna bestridas
att många saker finnes, hvilka äro rigtiga i och för sig sjelfve,
ehuru de derföre icke äro af beskaffenhet, att lagligen eller rimligen
böra blifva föremål för R. St:s åtgärd och förevar, fråga
hör just till denna kalhegori. Jag upprepar hvad jag redan nämnt
alt den föreslagna skrifvelsen är onödig och alt om R. St. bifalla
densamma, och göra sig till ombud för enskilda, hvilka vi hafva
i författningarna sig anvisade den väg de böra begagna för erhållande
af rättelser i förelupna missbruk, utan att R. St. i sådant
afseende böra besväras.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Enligt min åsigt
kan Ståndet icke, utan att begå en inkonseqvens, bifalla Utsk:s
förslag, enär Ståndet nyligen i fråga om ett betänk, från Ekon.-  Utsk. som har enl. grundlagen, sig ålagdt, att granska ekonomiska
författningar och om otydligheter i dem förekomma, derå
fästa R. St:s uppmärksamhet, afslagit Utsk:s tillstyrkande om en
und. skrifvelse till K. M. StatsUtsk:s ifrågavar. tillstyrkande angår
ett helt och hållet enskildt ämne och jag afstyrker bifall
dertill.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. biföllo den utan anmärkn.
lemnade första delen af förevar, utlåt. N.o 249.
Ropades ja.
Då sedermera Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
den sednare delen af förevar, utlåt., hvaruti en und. skrifvelse
till K. M. blifvit tillstyrkt, ropades nej, hvarpå propos. till
afslag å Utsk:s utlåt, i denna del blef framställd och med ja besvarad.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 15 dennes f. m. på
bordet lagde utlåt: n
N:o 250, i anledn. af väckte motioner. ang:de dels reglering
af dagsverks-skyldigheten till boställen och Kungsgårdar, dels upphörande
af hofveri-skyldigheten i Skåne;
N:o 251, i anledn. af väckt motion, ang:de försäljning till
skatte af utarrenderade militie-boställen i Jemtland; och
N:o 252, i anledn. af väckt motion, ang:de laxtaxans upphörande
för pastorerne i Norr- och Westerbottens län.
152
Ben 17 Ju li.
Föredrogs SlatsUtsk:s d. 15 dennes f. m. på bordel lagda
utlåt. N:o 253, ang:de dels äskade statsanslag för beväringsmanskapets
underhåll, beklädnad och utredning, dels åtskilliga härmed
sammanhang ägande frågor.
Gr. Lagerbjelke, Gust., anhöll att detta utlåt, måtte få
ytterligare hvila på bordet.
Häruti instämde Frih. d’ Al bedy hl, Christer Henr., och
Frih. Ceder st rom, Jakob, hvarjemte
Hr von Troil, S am. Gust., yttrade:
Jag hemställer till Gr. Lagerbjelke, dä ifrågavar. betänk, har
stort inflytande på Statsregleringen, och detsamma ieke kan föranleda
några tvister, huruvida icke Gr:n skulle vilja afstå frän
sin begärau om bordläggning af detsamma.
Gr. Lagerbjelke: Jag vill icke motsätta mig, att betänk,
genast må företagas till afgörande, ehuru jag tror, att få af husets
ledamöter hunnit taga fullständig kännedom om detsamma,
enär betänk, helt nyligen bland ledamölerne blifvit utdeladt och
dessutom är tämligen vidlyftigt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Afven jag anhåller, alt
betänk, mätte fä hvila på bordet.
Hr Printzensköld, Carl: Då 2 ledamöter yrkat att ett
betänk, må hvila på bordet, lärer sådant icke kunna förvägras;
men jag anser mig böra upplysa, att det skrifvelseförslag som omfattar
arméens behof, icke af Exp.Utsk. kunnat expedieras just
derföre att ifrågavar. betänk, icke blifvit afgjordt.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att ifrågavar utlåt, till följd
af den derom af flere ledamöter gjorda begäran, komme att hvila
på bordet.
Föredrogs StatsIJlsk:s d. 15 dennes e. m. på bordet lagda
mern. N:o 260, med förslag till voler:s-propos., i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut, ang:de ifrågastäldt låneunderstöd till reparation
af hamnen vid Westerås.
R. o. Ad. godkände den i detta mern. föreslagna voter:s-propos.
Hr Montgommerie, Rob. Nils Germund, hade låtit
inlemna ett sålydande mern.:
Hindrad alt till riksdagen återkomma får jag härmed afsäga
mig förtroendet att vara Bänkman inom 14:de Bänkm:s-afd:n samt
ledamot af Stats- och Ridd.Utskm.
I anledn. häraf anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Electorer
att utse en ledamot i StatsUtsk., samt en ledamot i Ridd.Utsk.
i stället för Hr Montgommerie; hvarjemte Hr Landtm, tillkännagaf
att val af en Bänkman inom
att förrättas i början af nästa plenum.
Den 17 Juli.
153
Slutligen anmäldes och lades på bordet ett från StatsUtsk.
inkommet utlåt. N:o 242, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos.,
ang:de beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogörelse-verkets
förenkling, dels enskilda i samma ämnen väckta motioner.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 10 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsilagcn den 19 Juli 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 11 prot.-utdr. för d. 17 dennes, samt pleni-prot.
för d. 17 sisth Juni.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i StatsUtsk.
, efter N:o 1960. A. Hr Montgommerie, Robert Nils Germund;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2183. Hr Gripensvärd, Jakob Olof.
Öppnades jemväl Hrr Electorers lista vid val af en ledamot
att i samma Ulsk. inträda under ordinarie ledamoten N:o 381.
Frih. Hjerta, fullm. Hr von Troil, Samuel Guslaf, beviljad nio
dagars ledighet frän d. 20 dennes; och befanns dertill hafva
blifvit utsedd :
N:o 1988. Hr Adlersparre, Georg Axel.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Tersmeden,
Nils, såsom ledamot af Const.Utsk., erhållit 3:ne veckors ledighet,
räknadt från d. 24 dennes, samt anmodade Hrr Electorer, alt
utse en ledamot att under denna ledighelstid inträda i Const.Utsk.
Upplästes ett af Hr Adlerstråhle, Fredr. Ernst Leberecht,
inlemnadt sålydande mern.;
I anseende till hinder af tjenstegöromål, som uteslutande
upptager min tid, är jag föranlåten hos H. Ståndet vördsamt
anhålla att varda befriad från det mig lemnade uppdrag att
under permitterad ordinarie ledamots frånvaro, i LagUtsk. inträda;
dock att H. R. o. Ad. icke dessmindre täcktes vid min riksdagsmannarätt
mig bibehålla.
154
Den 19 Juli.
I anledn. häraf anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Electorer,
att utse en ledamot att, i st. f. Hr Adlerstråhle under permitterad
ledamots frånvaro inträda i LagUtsk.
Företogs val af en Bänkman inom 14:de Bänkm:s-afdeln:n,
efter N:o 1960. A. Hr Montgommerie, Robert Nils Germund;
och befanns vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o 912, Hr Apollof, Karl Jakob.
Föredrogs änyo SlatsUtsk:s d. 14 och*T7 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 241, i anledn. af erhållne äterremisser å betänk.
N:o 192, aug:de aflöningen för R. St:s nuvar. just.ombudsman
och hans vikarie.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: 98 § i riksg:s-kont:s reglemente
2 mom. innehåller:
”att efter nuvar. (den vid 1834 och 1835 årens riksdag utsedde)
justitie-ombudsmans afgång, lönen för detta embete skall
utgå med lika belopp, som den juslitie-kansleren, uti nu gällande
stat tillerkända ordinarie löneinkomst; men derest den till
justitie-ombudsman utsedde person förut innehar tjenst på Rikets
stat, äger han att, jemte bibehållande af den dermed förenade aflöning,
derutöfver endast uppbära så stort belopp, som, till fyllnad
i den för justilie-ombudsmans-embelet bestämda lön, möjligen
erfordras; hvaremot till den person, hvilken utses att just.-  ombudsmannens förut iunehafvande tjenst förrätta, af riksg:s-kont.
skall utbetalas ett arfvode, som, i fall just.ombudsmannen är ledamot
i kollegialt embetsverk med (lere atlöningsgrader, motsvarar
hälften af lägsta ledamotslönen, men eljest halfva beloppet af
den tjensten åtföljande ordinarie lön”.
Vid ifrågavar. tillfälle, eller bestämmandet af arfvode åt vikarien
för just.ombudsmannen, ankommer således endast på att
utröna hvad sorn är nuvar. just.ombudsmans egentliga ordinarie
lön d. v. s. häradshöfdingens för Södra Möre ordinarie lön, eftersom
han icke är ledamot af kollegialt embetsverk. I det afseendet
hafva R. St. redan fattat sitt beslut genom bifall till StatsUtsk:s
utlåt. N:o 192, så lydande:
”Till svar på Fullmäktiges gjorda framställning, må af Utsk.
få meddelas, att den lön, hvilken tillkommer R. Si:s nuvar. just.-  ombudsman, bör i förutsagd ordning af riksg:s-kont. utbetalas med
samma belopp, som just.kanslerens i nu gällande stat bestämda
ordinarie löneinkomst utgör, dock med afdrag af ej mindre den
häradshöfdingen i Södra Möre härads domsaga tillerkända ersättning
för tingsgästningspenningarne än afkastningen af det förbemälde
häradshöfding anvisade boställe, denna afkastning beräknad till
4 proc. af det, vid bevillnings-taxeringen för det sednast förflutna
äret, samma boställe åsätta värde”.
Det är således redan afgjordt, att R. St. anse att uti nuvar.
just.ombudsmans ordinarie löu ingå äfven tingsgästningspennin
-
D e u 19 Juli.
155
garne och boställsafkastningen. I full konseqvens härmed hade
äfven Utsk. föreslagit, att ”nuvar. just.ombudsmans vikarie på
grund af detta stadgande måtte vara berättigad att från riksg:skont.
utbekomma ett hälften af besagde löneinkomster motsvarande
belopp”. Detta sednare tillstyrkande af Utsk. blef utaf 3:ne
Stånd återremitterad!, och det är på grund deraf som Utsk. nu i
sitt sednare utlåt, frångått detsamma, och föreslagit alt ifrågavar.
inkomsttitlar ej skulle beräknas vid vikariens aflönande. Men om
R. St. biföllo hvad Utsk. nu föreslagit, så skulle den besynnerlighet
uppkomma, att då fråga är om sjelfva lönen för just.-  ombudsmannen, så beräknar man tingsgästningspenningarne och
boställsafkastningen såsom hörande till ordinarie lönen för häradshöfdingen
i Södra Möre; men då fråga är om att efter denna
ordinarie lön bestämma arfvodet för just.ombudsmannens vikarie,
då beräknar man ej längre bemälde inkomsttitlar såsom hörande
till den ordinarie lönen; hvilket torde vara en stor inkonseqvens.
Jag hemställer derföre vördsamt, att R. o. Ad. ville,
roed afslag ä hvad Utsk. föreslagit, bifalla hvad Utsk. i denna del
tillstyrkt uti sitt utlåt. N:o 192.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Hvad beträffar just.ombudsmannens
lön, så är den, på sätt Gr. Lagerbjelke nämnt, redan
af R. St. vid denna riksdag bestämd. Det återstår således
blott, att afgöra på hvad sätt vikarien för häradshöfdingen i Södra
Möre skal! aflönas. Om han skall åtnjuta, icke blott sport
lerna
vid denna tjenst, hvilka äro hufvudsaken af hela häradshöfdinge-aflöningen,
utan äfven hälften af tingsgästningspenningarne
och af boställsafkastningen; så komme denna tjensteman
att blifva atlönad utöfver hvad vanligt och behöfligt är, och det
måtte hvarken kunna vara R. St:s mening vid denna riksdagen,
eller hafva varit det vid den riksdag, då riksg:s-kont:s reglemente
stadfästades. Jag anser följaktligen det förslag, som StatsUtsk.
sednast afgifvit vara riktigt; ty om R. o. Ad. antager detsamma,
så komma tingsgästningspenningarne och boställsafkastningen att
helt och hållet räknas till just.ombudsmannens lön, och alt följaktligen
förminska det tillskott af kontanta medel, som komma
att från riksg:s-konl. utgå. Jag tror således förslaget vara riktigt,
och hemställer derföre att R. o. Ad. måtte godkänna det
samma.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Mot de båda värde talarnes
yttranden måste jag göra några anmärkn:r. Gr. Lagerbjelke har
satt i jemförelse de föreskrifter 98 § i riksg:s-kont:s reglemente
som lemnäs i afseende på just.ombudsmannens aflönande, med
dem som lemnäs i afseende på hans vikaries aflönande; men ordalagen
äro dock olika i dessa båda afseenden. Om just.ombudsmannen
säges lönevilkor eller löneförbättring (jag minnes ej rätt
bvilketdera), men i afseende på hans vikarie är nyttjadt ordet ordinarie
lön. Med afseende å just.ombudsmannens lönevilkor har
Utsk. föreslagit och R. St. hafva beslutat, att de skola beräknas
efter hvad ock dit rätteligen hörer, nemi. tings-gästningspennin
-
156
Den 59 Juli.
garne och boställsafkastningen; men åter, i hvad vikarien vidkommer,
så är hvad Hr von Hartmansdorff behagat yttra nu ej
här fullt tillämpligt, ty 98 § — den må i öfrigt leda hvart den
vill, så var den dock, liksom den i dag är det, gällande då just.-  ombudsmannen valdes, och måste således äfven tillämpas i afseende
på hans vikarie — den innehåller 2:ne förutsättningar, antingen
att just.ombudsmannen sjelf skulle tillhöra ett kollegialt
verk, eller ock att han ej gör det. Nu hörer han ej till ett sådant,
och således måste föreskriften tillämpas med afseende ä den
2:dra kategorien, hvaruti uttryckligen bestämmes att vikarien skall
åtnjuta ”halfva beloppet af den tjensten åtföljande ordinarie lön”.
Enligt det språkbruk, sora inom embetsverken gjort sig gällande,
menas med ordinarie lön allt hvad som utgår af boställen eller i
kontant lön af Slaten, eller båda tillsammans. Nu finnes verkligen
en kontant lön vid detta häradshöfdingedöme, och det är den
ränta, som det dihörande bostället utgör till häradshöfdingen.
Af denna ränta, som utgör den ordinarie lönen, är således vikarien
genom ett gällande reglementes klara ord fullkomligt berättigad
att erhålla hälften, och man kan derföre omöjligen fästa
uppmärksamheten vid hvad Utsk. här yttrat, ”att det vore ett
betänkligt prejudikat att tillerkänna en vikarierande häradshöfding
hälften af den för ordinarie domhafvanden bestämda lön”.
Det må bero på R. St. att göra de förändringar, som anses
behöfliga i ett reglemente; men så länge det finnes till och äger
gällande kraft, så måste det också såsom gällande lag tillämpas.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har i sednare
delen af sitt anförande redan fästat Ståndets uppmärksamhet derpå,
att för närvar, ej är fråga om att på bästa sätt uppgöra reglorna
för atlönande af just.ombudsmannens vikarie, utan endast
fråga om att tillämpa det i 98 § riksg:s-kont:s reglemente redan
befintliga stadgande i den vägen. Det finnes då, när man betraktar
StatsUtsk:s utlåt. N:o 192, att R. St. redan beslutat att just.-  ombudsmannens lön ”bör i förut stadgad ordning af riksg:s-kont.
utbetalas med samma belopp, som just.kanslerens i nu gällande
stat bestämda ordinarie löneinkomst utgör, dock med afdrag af
ej mindre den häradshöfdingen i Södra Möre härads domsaga
tillerkända ersättning för tingspenningarne, än af kastningen af
det för bemälde häradshöfding anvisade boställe” etc.
Det är således tydligt, att R. St., på Ctsk:s hemställan, hafva
ansett dessa tingsgästningspenningar och boställsafkastningen
böra betraktas såsom häradshöfdingens i Södra Möre ordinarie löneinkomst,
och då enl. 98 §:s i riksg:s-kont:s reglemente tydliga
ordalydelse, vikarien är berättigad till hälften af den just.ombudsmannen
tillkommande vikarielön, så måste han ock uti ifråga
var. fall vara berättigad till hälften af både tiagsgästningspenningarne
och boställsafkastningen. Huruvida detta är billigt elier
lämpligt, det hörer ej hit; utan må komma i fråga då man vill
ändra reglementet eller uppgöra ett nytt. Här är blott fråga om
Den 19 Juli.
157
att tillämpa riksg:s-kont:s reglemente sådant som det nu finnes
gällande.
Hr von Hartmansdorff: Båda de talare, som här yttrat
sig, tyckas göra mera afseende på person än på sak. Det finnes
ingenting som föreskrifver att den eller den personen skall förestå
just.ombudsmannens domsaga, och sålunda åtnjuta den i riksg:skont:s
reglemente omförmälda lönen, utan det beror på hofrätten
att dertill utse hvilken person, som hofrätten så för godt finner;
och den, som hofrätten utsett på den tid då just.ombudsmannen
blef vald, den är kanske i delta ögonblick endtligad, eller blir
det om en månad, då hofrätten tillsätter en annan för ett ting
eller för liera, allt efter hofrättens välbehag. Det linnes således
ingen viss person, som kan göra anspråk på denna lön. Dertill
kommer, som J veten hvar och en af eder, mine Hrr! att, daen
vikarie för en häradshöfding tillsättes, låter hofrätten vanligen öfverenskommelse
uppgöras emellan häradshöfdingen och vikarien,
och att det är endast då de ej komma öfverens, som hofrätten
bestämmer vil koren. Nu deremot, dä häradshöfdingen ej sjelf
begärt en vikarie, utan hofrätten, på grund af förevar, förhållande
tillförordnat en sådan, så är det klart, i min tanke, att hofrätten,
alldeles oberoende af häradshöfdingen, bestämmer hvad
lönen skall blifva; och man bör ej förutsätta att hofrätten bestämmer
den utöfver behofvet. Om dä denna rätt bestämmer
att, hvad som i min tanke skulle vara det högsta, hela sportelinkomslen
linge gå till den tjenstförrättande; så vore det förmodligen
allt hvad som med skäl kan fordras. Yill man nu
dertill lägga — endast för att uppfylla bokstatliga föreskrifter —
äfvenledes hafva den ordinarie inkomsten, så lilifver ju följden
deraf, att den inkomst, som ökar vikariens arfvode, den kommer
alt minska häradshöfdingens, och följaktligen öka den brist som
skall af riksg:s-kont. fyllas; då deremot, om häradshöfdingen finge
åtnjuta hela sin ordinarie löneinkomst, den summa som af
riksg:s-kont. skulle komma att ersättas, blefve med halfva beloppet
af denna ordinarie lön förminskad; och som jag ej någonsin
kan inse något skäl för R. St. att onödigtvis utgifva något,
aldraminst nu, då man ej vet hvar man skall taga de penningar
som erfordras; så fortsätter jag följaktligen med min vördsamma
anhållan att B. o. Ad. mätte bifalla detta betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Jag högaktar visserligen de
högst berömliga grunder, som Hr von Hartmansdorff anfört för
sitt tillstyrkande af bifall till det nu afgifna betänk.; men jag
kan ej för min del godkänna detsamma. Då ett reglemente,
hvars gällande kraft i detta ögonblick man ej lärer kunna ens
bestrida, uttryckligen förklarar huru med just.ombudsmans-vikariens
inkomster förhållas skall; och då det är upplyst hvilka inkomsttitlar
som utgöra just.ombudsmannens ordinarie lön för det,
embete, som han på stat innehar, så vet jag sannerligen ej huru
man skulle kunna komma ifrån att gifva denne vikarie hälften af
den ordinarie lönen. Man säger väl alt det ej är bekant, om
158
Den 19 Jul i.
hofrätten förordnat någon person till just.ombudsmannens vikarie,
äfvensom att hofrätten kan i hvad ögonblick som heldst dertill
förordna hvilken annan som heldst, så att ingens rätt sålunda
skulle förnärmas genom hvilket beslut R. St. nu än må vidtaga.
Men jag ber likväl att dervid fä erinra, att, om än ingens rätt
derigenom förnärmas, så synes mig dock R. Sl:s värdighet förnärmas,
om de ej låta ord, som de sjelfve skrifvit och beslutat, bibehålla
deras gällande kraft — och detta blott för besparingen
af en högst ringa summa! Ja, vore den än större, så borde man
dock ej underlåta alt tillämpa gällande lag. Beklagligen hafva
vi allt' för ofta hört mycket klander öfver den ostadighet som råder
i vår lagstiftning, derigenom att R. St. vid en riksdag förändra
hvad de den föregtde beslutat. För min del vill jag, så vidt
möjligt är, undvika att beträda denna bana. Jag bestrider den
vid alla möjliga tillfällen, så vidt det för fäderneslandet kan vara
nyttigt och nödigt; jag gör det äfven i förevar, fall, och yrkar
fördenskull att R. o. Ad. måtte fatta det beslut, som Gr. Lagerbjelke
tillstyrkt.
Hr von Troil, Sam. Gust.: StatsUtsk. hade i sitt första
betänk. N:o 192, ronde delta ämne, i min tanka, fullkomligt
följt ordalydelsen af riksg:s-kont:s nuvar. reglemente. Den §
deruti, som har afseende på ifrågavar. fall, är redan för R. o. Ad.
uppläst, och man (inner deraf tydligen, alt vikarien för just.ombudsmannen
är berättigad lill att komma i besittning af en inkomst,
som svarar emot hälften af just-ombudsmannens ordinarie
lön. Det var på sådan grund, som StatsUtsk. afgaf sitt första
utlåt. N:o 192, hvaremot Hr Schartau och tlere ledamöter af
BorgareSt. reserverade sig, på, som mig synes, ganska goda billighetsskäl,
nemi. att ifrågavar. fall ej hade blifvit förutsedt då
denna § i reglementet infördes. Dess billighetsskäl gillades af
3:ne Stånd då frågan första gången förekom; hvarföre den ock
biet återremitterad, med yttranden af nästan alla talare, som i
frågan uppträdt, åsyftande att vikarien ej borde från riksg:skont.
erhålla någon aflöning. Då frågan till StatsUlsk. återkom,
ansåg sig Utsk., på grund af de afgifna yttrandena, böra frångå
sitt förut för R. St. framlagda betänk., och har derföre nu inkommit
med ett nytt, hvaruti det tillstyrkt R. St. att förklara,
det ifrågavar. § i riksg:s-kont:s reglemente ej är tillämplig uti
förevar, fall. Det är i min tanke äfven det enda möjliga sätt,
hvarpå man kan någorlunda komma ifrån §:ns tydliga och klara
ordalydelse. För min del anser jag visserligen, likasom Hr von
Hartmansdorff, att all billighet och allt skäl talar för att den ifrågavar.
vikarien ej bör från riksg:s-kont. erhålla någon aflöning;
men en annan fråga är det, huruvida man kan, tvert emot den
tydliga ordalydelsen af det reglemente, som gällde då denna vikarie
blef tillsatt, afhända honom något af hvad honom med all
rätt tillkommer.
Det förekommer ett ganska besynnerligt förhållande med
denna sak derigenom att de 3:ne Riksstånd, som återremitterat
Den 19 Juli.
159
frågan och, under ogillande af Utsles förra betänk., ganska tydligt
framlagt de skäl, på hvilka det nya betänk, borde enl. deras
mening grundas, att just dessa RiksSlånd visa sig missnöjde med
det nya betänk., som är helt och hållet rättadt efter deras uttryckta
önskningar. Jag ber att få fästa uppmärksamheten deruppå,
att, då Irågan förra gången här förevar, jag sökte, ehuru
förgäfves, att försvara Utsk:s dåvar. betänk. Jag tror likväl för
min del, att R. o. Ad. nu kan vidtaga hvilketdera beslulet som
R. o. Ad. för godt finner, ty det är klart alt med afseende å en
vikarie som ombytes möjligen hvart eller hvartannat år, kan
R. o. Ad. förklara, att denna §, såsom tydligen sammanskrifven
för en embetsman som verkligen har ordinarie lön på stat uti
kollegialt embetsverk eller dylikt, ej här är tillämplig; men utan
ett sådant förklarande ser jag icke för min del, att man kan
frånkänna denne vikarie hans obestridliga rätt, att åtnjuta hälften
af jusl.ombudsmannens ordinarie lön. Huru än R. o. Ad. i
detta fall behagar besluta, så får jag förklara, att jag för min del
alltid ansett, och anser ännu, att, om man vill följa ordalydelsen
af denna §, så kan man ej frånkänna vikarien obestridlig rättighet
till hälften af omförmälda ordinarie lön. Jag anser mig dessutom
böra förklara att, om R. o. Ad. antager Dtskts förra betänk.
N:o 192 och afslår det förevar., så kommer frågan troligen
att gå till förstärkt SlatsUtsk.; emedan detta sednare betänk, förmodligen
kommer att antagas af 2:ne Stånd.
Hr Rääf: Med Gr. Lagerbjelke och Hr Printzensköld är jag
fullkomligt ense derom, att 98 § af ifrägavar. reglemente bör
obrottsligen följas efter dess ordalydelse, sålunda att någon afgift
från riksg:s-kont. måste äga rum. 2:ne fall äro förutsatta, hvaraf
det första icke är här tillämpligt, endast det andra. En ordinarie
lön finnes hvaraf vikarien ostridligen skall hafva hälften, ty
antingen man antager, att alla de lönevilkor, som blifvit beräknade
för just.ombudsmannen, äfven utgöra hans ordinarie lön, eller
ock att denna utgöres endast af inkomsten utaf bostället — i
förra fallet får vikarien mera, i sednare fallet mindre —; så är
§ i detta fall af den bestämdhet, att man alldeles omöjligt, utan
brott mot reglementet, kan afvika derifrån. Men tvisten emellan
Gr. Lagerbjelke och mig består deruti, huruvida just.ombudsmannen
och hans vikarie äro uti detta reglemente i full jemförlighet
med hvarandra. Jag tror det icke, ty här äro nyttjade tvenne
olika uttryck. Om just.ombudsmannen säges: ordinarie löneinkomst,
men om hans vikarie brukas orden: ordinarie lön. Hvarföre
skulle en sådan olikhet i uttryck finnas, om ej derföre att
förre Ständer afsett olika förhållanden? Det är derpå jag stödjer
mitt påstående, att vikarien måste få hälften af häradshöfdingens
i Södra Möre ordinarie lön d. v. s. af den boställsränta, som är
denne häradshöfding anslagen; men icke af mera. I detta fall
är reglementets mening fullkomligt klar; och det är äfven med
afseende derpå, som jag anhåller att R. o. Ad. måtte såsom sitt
beslut antaga den sednare punkten af StatsUtsk:s betänk. N:o 192.
160
Den 19 Jul i.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle ej ånyo besvära Ståndet
med ett yttrande, derest jag ej trodde det skola se underligt
ut, om R. o. Ad., efter att hafva återremitterat ärendet med uttryck
af den tanka som Utsk. nu lagt till grund för sitt nya
utlät, skulle ändock afslå detta, men deremot antaga det förra
återremitterade betänk. Innan jag tillägger något vidare, anhåller
jag att få af Ridd.sekretm veta, huru de andra Stånden beslutat,
om prot.utdr. från dem äro ankomna, ronde denna fråga?
I anledn. häraf tillkännagaf lindert. R id d. se k re te ra re,
att R. o. Ad. ännu icke fält emottaga underrättelse om BorgareSl:s
i ämnet fattade beslut, men att, enl. ankomne prot.utdr.
PresteSt., med ogillande af Utsk:s tillstyrkande i utlät. N:o 241,
vidblifvit sitt vid utlåt. N:o 192 fattade beslut, samt BondeSt,
lagt till handlingarne den första och bifallit den andra punkten
af utlåt. N:o 241.
Hr von Hartmansdorff: En af tnine värde motståndare
har förklarat, att hvad R. St. sagt uti ett reglemente, det måste
nödvändigt lagas till efterrättelse. — Men kan icke äfven ett reglemente
för riksg:s-kont. ändras? Sådant se vi ju vid hvarje riksdag.
Hvarföre skulle det ej kunna ske vid den innevar.? Det
händer ofta i andra punkter. Hvarföre skulle det ej kunna göras
med denna? Ytterligare säges att R. St. för sin värdighets skull
ej böra ändra detta reglemente. Nu är det fråga om lönen för
just.ombudsmannens vikarie; men vore det fråga om en vaktmästarelöu,
så ausäges det tvifvelsutan ej vara under R. St:s värdighet
att ändra sina förra beslut, så som man sett äfven vid denna
riksdag. — Man påslår att R. St. ej kunna förminska de !önevilkor,
som äro häradshöfdingen i Södra Möre anslagna. Men
sådant skulle ej hindra hofrätten att förklara, det vikarien för
nämnde häradshöfding vore tillräckligt aflönad med sportlerna;
hvaraf följden blefve att hälften af häradshöfdingen^ ordinarte lön,
äfven komme att stå till riksg:skont:s disposition. Skulle det då
vara emot R. St:s och riksg:s-kont:s värdighet, att taga emot den
delen af den ordinarie lönen, som ej behöfves för vikariens aflöning?
— Jag får således förnya min vördsamma anhållan om
bifall till detta sednare betänk.
Hr Printzensköld: Alt det ej skulle kunna anses såsom
någonting besynnerligt, om R. o. Ad. nu genom afslag å Utsk:s
sednare betänk, bifölie hvad Utsk. i sitt förra utlåt, tillstyrkt, tror
jag bäst bevisas genom de flera fall af alldeles likartad beskaffenhet,
som inträffat, icke blott vid föreg:de riksdagar, utan äfven
under den nuvar. Jag vill blott nämna ett enda exempel, som
härpå är tillämpligt, och som nyligen inträffat i frågan om lag
för aktie-bolag. Jag minnes mycket väl huruledes, då LagUtsk:s
betänk, derom återremitterades. R. o. Ad. företrädesvis bland
RiksStånden yrkade, att man i en viss punkt skulle intaga ett
stadgande om inteckning i aktie-bolags faslighet för ektie-egares
sknld;
Den 19 Juli.
161
skuld; och att, då en sådan förändring i den föreslagna lagen
blifvit af Utsk. uti ett sednare betänk, tillstyrkt, detta sednare
betänk, likväl af R. o. Ad. afslogs och det förra gillades. Om
man nu skulle göra sammaledes, tror jag ej att någon anledn.
lill klander vore för handen , eller att man skulle anse åtgärden
besynnerlig.
Jag har ej velat påstå, att icke R. St. hafva laglig makt att
förändra vid den ena riksdagen ett reglemente, som de sjelfve
utgifvit vid en föreg:de. Jag har endast sagt, att det ej är öfverensstämmande
med R. St:s värdighet, att icke ordagrannt
tillämpa det reglemente, som är gällande i det ögonblick då tillämpningen
skall ske, utan i stället frånträda detsamma och fatta
ett deremot alldeles stridande beslut. Må man för den kommande
tiden uti riksg:s-kont:s reglemente införa sådana stadganden,
att man derigenom undviker den öfverklagade olägenheten
att behöfva gifva en vikarie, sådan som denna, någon slags ersättning
för den ordinarie inkomst, som åtföljer det embete, som
han förestår; men må man väl akta sig för att tillämpa det stadgandet
innan det ännu finnes, utan tvertom en annan lag existerar,
hvilken tydligen tillägger honom rättighet att erhålla den
ifrågavar. inkomsten. Att hofrätten skulle kunna förhålla denna
inkomst för vikarien och öfverlemna den åt riksg:s-kont., det tror
jag ej låter sig göra; emedan det är hofrättens ofelbara skyldighet
alt, när en dess underlydande tjensteman blifver till annat
embete förordnad, genast tillsätta en vikarie för honom, hvarvid
hofrätten ingalunda äger rättighet att frånrycka detta embete de
löneinkomster som detsamma åtfölja, med mindre än att ytterligare
förordningar derom äro meddelade. Jag inser således ej att
hofrätten kan på någon laglig grund äga rättighet att borttaga de
löneinkomster, som allmänna författningar i främsta rummet, och
dernäst riksg:s-kont:s reglemente uttryckligen bestämma.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att, i afseende på den punkt af förevar, utlåt.,
hvarom meningarne varit delade, blifvit yrkadt dels af Hr von
Hartmansdorff bifall till Utsk:s nu gjorda tillstyrkande, dels af Gr.
Lagerbjelke, att R. o. Ad. måtte bifalla den motsvarande punkten
i Utsk:s utlåt. N:o 192, hvaruti Utsk. yttrat den åsigt, att
nuvar. just.ombudsmannens häradshöfdinge-syssla åtföljande tingsgästningspenningar
och boställsafkastning ej kunde betraktas annorlunda,
än som ordinarie lön, samt fördenskull, på grund af
stadgandet i 98 § af riksg:s-kont:s reglemente, ansett nuvar.
just.ombudsmannens vikarie berättigad att från riksg:s-kont. utbekomma
ett hälften af besagde löneinkomster motsvarande belopp,
och hemställt att Utsk., derest denna dess åsigt blefve af R. St. godkänd,
må, i afseende på tillämpningen af samma stadgande, få
Fullmäktige derom underrätta; hvarjemte Hr Landtm, hemställde,
om R. o. Ad. bifölle denna punkt i StatsUtsk:s förevar, utlåt.
N:o 241.
7 H. 11
162 Den 19 J uli.
Härvid ropades ja och nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade
det han trott sig finna att ja öfverröstat nej.
Uppå sedermera framställd propos. befanns förevar, utlåt, i
öfrigt icke erfordra någon åtgärd.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsfcs d. 14 och 17
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 102, i anledn. af erhållna ålerremisser
å Utsk:s betänk. N:o 68.
Sistnämnde betänk. N:o 68, jemte Frih. Cederströms dervid
fogade reservation upplästes på begäran af
Gr. Lagerbjelke, Gust., som derefter yttrade:
Det förslag, som Utsk. i sitt betänk. N:o 68 afgifvit, och i
detta betänk, vidhållit, har onekligen det, af Frih. Cederström i
hans reservation anmärkta, felet, att de omständigheter, hvilka
såsom obestämda man vill hafva utredda, redan förskottsvis antagas
såsom till resultatet af undersökningen gifna, och att på grund
deraf anhållan är gjord om åtskilliga åtgärders vidtagande; hvarföre
ock K. o. Ad., då ärendet här förra gången förevar, afslog
det då aflåtna betänk, och antog Frih. Cederströms reservation,
hvilket sitt beslut, jag anhåller vördsamt, att R. o. Ad. nu mätte
vidblifva.
Frih. Gederström, Claes Rudolf: Med betygande af min
tacksamhet för det vitsord Hr Gr. Lagerbjelke behagat lemna åt
de i min vid förra betänk, i detta ämne afgifna reservation uttryckta
åsigter, och vidhållande samma öfvertygelse i ämnet, får
jag lika med den värde ledamoten vid detta tillfälle anmäla min
önskan, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt, förra gången detta
ärende förevar, fattade beslut, hvarigenom det H. Ståndet instämde
med Högv. PresteSt., som äfvenledes behagat såsom sin mening
antaga förenämnde reservation, den jag vid betänk. N:o 68
haft äran aflåta.
Emot nu föredragna betänk, har jag ej anmält mig hysa
någon skiljaktig mening, hvadan jag i detta hänseende torde vara
skyldig en förklaring, bestående deruti, att, då, på sätt Utsk:s
i betänk, afgifna utlåt, vittnar, det ålåg Utsk. att, i anledn. af
frågans utgång vid behandlingen inom de särskilda RiksSt:n, deröfver
afgifva ett sammanjemnknings-förslag, så saknade Utsk. visserligen
icke en befogenhet att vid sådant förhållande åberopa sitt
ursprungliga förslag, såsom utgörande en medelväg mellan de från
olika håll framställda fordringarne. Denna befogenhet har jag
hvarken kunnat eller velat förneka, hvadan jag af sådan anledn.
jemväl bordt, utan hinder eller invändning ä min sida, låta berörde
mern. från Utsk. afgå, sådant det befinnes uppstäldt. I sak
äro dock mina åsigter oförändrade, hvarföre jag, på sätt jag redan
haft äran anföra, helt och hållet instämmer med Gr. Lagerbjelke
och anhåller vördsammast att R. o. Ad. behagade deruti
förena sig.
Den 19 Juli.
163
Uppå härefter framställd propos. vidblef R. o. Ad. sitt förut
i ämnet fattade beslut samt lades Utsk:s förevar, utlåt. N:o 102
till handlingarne.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 15 och 17 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 248, ang:de rättighet för Dahls häradsboer till utsyning
på Ombergs kronopark.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: De, som haft verklig rättighet
till antingen skogsfång eller mulbete eller båda delarne å kronans
allmänningar, hafva vid dessas reglering i st. f. sina gamla rättigheter
fått vederlag genom under full äganderätt tilldelad mark;
och de som ingen ersättning fått, hafva endast varit sådane, hvilka
ingen laglig rättighet haft, utan njutit sine förmåner på grund
blott af gunst och nåd samt gammal vana. För den händelse
nu alt ifrågavar. häradsboer ej hafva ägt någon laglig rättighet
— och motsatsen är ingalunda i motionen ådagalagd — så Olifver
den af Utsk. föreslagna und. skrifvelsen ganska olämplig. För
den händelse åter, att en sådan deras rättighet verkligen förefinnes,
men af misstag icke blifvit iakttagen, så torde icke motionsvägen
vara den rätta, utan böra häradsboerne då gå raka
vägen till Konungen. I ingen händelse således är denna'skrifvelse
lämplig. Att R. St. i oträngt mål ingå med skrifvelser till
K. M., är att nedsätta R. St:s värdighet; hvarföre jag för min
del vörsammasl anhåller, att R. o. Ad. måtte afslå detta betänk.,
och det så mycket heldre, som R. o. Ad. flera gånger vid denna
riksdag af samma skäl afslagit dylika förslag.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Under detta ärendes behandling
i Utsk., förevisades der åtskilliga bref, hvaraf det sednaste
af år 1812, tillerkände så väl Lysings som Dahls häradsboer
rättighet till utsyning på Ombergs kronopark, emot vilkor
att de skulle betala den efter hälften af markegångspriset. Vid
den reglering af kronoparkerna, som sedermera skedde 1828—29,
bevakade väl Lysings häradsboer sin rätt och vunno ersättning i
en måse för hvad de miste i skogsfång och mulbete å Ombergs
allmänning; men Dahls häradsboer åter försummade att vid detta
tillfälle bevaka sin rätt, hvadan de ock förlorade den utan någon
slags ersättning i måsen. Under sådana förhållanden kunna de ej
återfå sin rätt till skogsfång annorlunda, än genom R. St:s bemedling
hos K. M. Det är derföre som desse häradsboer hafva,
genom sin fullmäktig, vändt sig till R. St. för att kunna få sina
besvär åter upptagna och undersökta.
Jag har enskildt talat med Frih. Palmstjerna om detta ärende,
och han var icke häremot, synnerligen som kronoparken å
Omberg ej ännu är fullkomligen reglerad, så att det lätteligen
skulle kunna beredas desse häradsboer en dylik utsyningsrätt vid
den ännu föreslående omregleringen. Det är derföre Utsk. tillstyrkt
att, så vida K. M. linner ”Dahls häradsboer äga giltiga
11*
164
Den 19 Juli.
anspråk på tillgodnjutande af ifrågavar. utsyningsförmån”, K. M.
täcktes förunna dem densamma. Jag tror således att betänk, är
grundadt och anhåller om bifall dertill.
Hr Rosenblad, Bernh.: Just de upplysningar, som helt
och hållet saknas i betänk., och hvaraf en del nu äro af Frih. von
Kraemer meddelade, samt hvilka i öfrigt äro mig kända, föranleda
mig än ytterligare att instämma i Gr. Lagerbjelkes yrkande
å afslag af förevar, hetäuk. K. M. har nemi., efter de är
som äro af Utsk. citerade, låtit helt och hållet för Kronans räkning
omreglera Ombergs kronopark, och dervid har K. M., för
de ganska tvifvelaktiga anspråken på rätt till mulbetes och skogsfångst
m. m. som i gamla tider varit invänarne i kringliggande
trakter af gunst och nåd förunnad, har K. M., säger jag, anvisat
dem ersättning derför i den ganska dyrbara Dags måse, och således
betalat ett ganska tvifvelaktigt rättsanspråk på ett ganska
dyrt sätt. Om det nu möjligen skulle vara någon invånare i
Dahls härad, som dervid af en eller annan orsak ej vunnit ersättning;
så finner jag, lika med Gr. Lagerbjelke, det vara fullkomligt
olämpligt å R. St:s sida alt dervid fästa någon slags uppmärksamhet
hos K. M., eller att i detta fall göra hos K. M. någon
slags anmälan som kallas rekommendation, hvilken kunde
framkalla i nådeväg dylika medgifvanden, som i en framtid kunde
åter framkalla dylika rättsanspråk, hvilka åter fingo inköpas.
Jag ber att få fästa uppmärksamheten på, att Dahls härad
är kanske, några trakter i Skåne undantagna, den rikaste ort i
Sverige. Det kan i välmåga och ymnig produktion utan förlust
jemföras med Wickbolandet och de öfriga bördiga kuststräckorna
vid Östersjön, samt de mest fruktbärande delarne af det gamla
Sveriges kärnprovinser: Upland, Södermanland och Westmanland.
Denna trakt har jemte fördelen af sin ypperliga jord och
sina hemmans stora ägovidd i förhållande till den skatt de draga,
äfven den stora fördelen att de i sednare tider blifvit befriade
från den arbetsskyldighet som de af gammalt varit underkastade
för Wadstena slott, d. v. s. Staby kungsgård. Den der i
trakten boende allmogen är således ibland den rikaste i Sverige.
Den förmån man vill bereda dem att efter markegångspris få köpa
veden, den skulle de väl i alla fall få, då kronoparken blir så
ordnad, att ved derifrån kan säljas; ty då blir det ju Kronans
fördel att sälja den utsynade veden, och dä blifva Dahls häradsboer
i tillfälle att köpa den. Destutora säljes nu ved för ganska
godt pris i Wadstena stad.
Man vill att Staten skall åt en del skattedragande afstå allting,
under det att dessa å sin sida ej vilja gifva något tillbaka.
Jag kan ej godkänna en sådan princip, utan instämmer derföre
för min del helt och hållet i hvad Gr. Lagerbjelke anfört.
Hr Prin tzensköld, Carl: Jag måste beklaga att de skäl,
som Frih. von Kraemer nu omförmält skola ligga till grund för
StatsUtsk:s förslag, helt och hållet saknas i betänk. — åtminsto
-
Den 19 Juli.
165
ne kan jag ej igenfinna dem derstädes; Man brukar dock vanligen,
att vid tillstyrkanden anföra de skäl, hvarpå man dem stöder,
och inga andra. Här är likväl ett mot förhållande ; men äfven
om dessa nu anförda skäl hade kommit att uli betänk, inflyta,
så skulle jag i allt fall ej å dem fästat afseende, hufvudsakligen
på de grunder, som Hr Rosenblad anfört. Jag har vid
flera tillfällen härstädes anmärkt, huruledes det öfvermätt liksom
till en vana hos åtskillige ledamöter inom RiksStånden att, då de
vilja hafva någon eller några fördelar sig beviljade, eller då de
förmena sig hafva skäl lill klagan öfver olägenheter och missbruk
o. s. v., så vända de sig ej lill dem som vederbör med sina framställningar,
utan vänta till nästa riksdag för att då af alla krafter
genom motionsvägen göra sina anspråk gällande; men man
bör, sä vidt möjligt är, söka afvisa dylika ovanor, och vänja vederbör.
i landsorterna vid att gå de vägar, som lagar och författningar
bjuda, men icke bjuda till ali genom R. St:s förord
vinna, hvad de eljest påtagligen ej skulle kunna erhålla.
Nu är det af Hr Rosenblad upplyst, att Dahls härad är en
af de förmögnaste orter i riket. Hvarföre skulle man då gifva
dem en fördel, hvaraf de ej äro i behof? — Hafva de, pä sätt
Frih. von Kraemer här yttrat, försummat att vid rätt tillfälle bevaka
sina anspråk på skogsfångst och mulbete ä Ombergs kronopark;
så torde Hr Frilen veta att det finnes en lag, som lemnar
dem öppet att hos K. M. söka återställande af sina fatalier. Hafva
de då skäl för sin begäran, så vinna de rättighet att göra sina
ersättningsanspråk gällande; men icke tillhör det R. St. att förorda
en sådan sak. Jag tillstyrker afslag å betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att få instämma
med Gr. Lagerbjelke. Går man i bolten med saken,
så innehåller förslaget helt enkelt, fastän uti allmännare ordalag,
att, derest Dahls häradsboer skulle hafva rätt, så anhålla R. St.
att Konungen måtte gifva dem rätt. Sådant lära R. St. ej behöfva
att särskildt begära, ty det uppfyller Konungen nog ändock.
Men det är derjemte någonting märkligt, som förekommer uli detta
betänk. StatsUtsk. föreslår deruti, att ifrågavar. häradsboer skulle
fä lösa veden efter markegångspris; hvilket tyckes tillkännagifva, att
StatsUtsk. anser markegångspriset vara ringare än varans verkliga
värde. I annat fall hade väl Utsk. icke gjort eller behöft göra
ett sådant förslag, utan låtit veden, såsom nu sker, säljas lill
den mestbjudande. Detta uttryck af StatsUtsk:s öfvertygelse, att
markegångspriset är ringare än det verkliga, har blifvit fäldt i
samma ögonblick, då StatsUtsk. föreslagit att alla, som hittills
varit berättigade alt utlaga löner i persedlar, hädanefter skulle
nödgas åtnöja sig med markegångspriset. Det vill, med andra
ord, säga, att Utsk. åsyftar nedsätta alla löntagares inkomster.
Men till det speciella af saken. Man säger att Dahls häradsboer
skulle hafva förlorat sina fatalier; att de för den skuld
ej hafva någon rätt att påyrka, utan endast nåd att af Konungen
begära. Det lärer likväl förhålla sig så med dessa fataliers förlust
166
Den 19 Juli.
(enl. hvad en Östgöthe meddelat mig), att, då fråga uppstod om
undersökning af Lysings och Dahls härader, så underkastade sig
endast Lysings-boerne de kostnader, som erfordrades för undersökningen,
och — jag tror — äfven för utdikningen af Dags
mosse; men Dahls-boerne ville ej befatta sig med någondera delen,
utan drogo sig helt och hållet från saken. Nu äter, då det
lyckats Lysings häradsboer att bevisa sin rätt och att få ersättning
derför, nu ångra sig Dahls häradsboer och begära att för
intet få de förmåner, sorn Lysings häradsboer fått genom en undersökning,
hvars omkostnader de ensamme måst vidkännas. —
Om nu det K. bref, som Frih. von Kraemer omförmält, visar alt
Dahls häradsboer hafva någon rätt, så behöfva de ju endast göra
den gällande hos vederbör, erabetsmyndigheter. Begära de nåd.,
så må de erkänna det. — Jag instämmer således i anhållan om
afslag å betänk.
Frih. von Kra3mer: Jag får till en början gifva tillkänna,
att jag på intet vis vill uppträda såsom målsman för Dahls häradsboer.
Jag känner ej detta ärende vidare, än genom de handlingar,
som blifvit StatsUtsk. meddelade, och genom de särskilda
samtal jag haft med landshm i länet; men det förefaller mig besynnerligt
nog, att man här vill föra den talan, att en ort ej
skall få åtnjuta sina rättigheter derföre att den är rik. Denna
ort är visserligen rik på spanraål, det är sannt, men den är långt
ifrån att vara rik på skog, efter hvad mig blifvit sagdt; och det
är derföre som jag trodde billigheten fordra att, då Dahls häradsboer
af ålder haft rättighet till skogsfång, och deraf gått i miste
derigenom att de ej bevakat sina rättigheter, att de då möjligtvis
skulle genom en ny undersökning kunna få sina rättigheter
åter.
Att StatsUtsk. föreslagit beräkning af vedpriset efter markegångspriset,
kommer sig, som Hr von Hartmansdorff ganska riktigt
sagt deraf, att markegångsprisen på intet vis svara emot de
priser, som bestämmas af den mestbjudande på en auktion. Det
tillgår nemi. härmed på så sätt att, efter skedd trakthuggning, utsyning
göres på allmänningen och auktion derå utlyses, hvarvid
naturligtvis priserna skola stiga mycket högt uti en så skoglös
trakt, som den ifrågavar. Det är äfven derföre, som Dahls häradsboer
ej kunnat uthärda täflan i anbud med de spekulanter, som
bo närmare intill kronoparken och derigenom hafva lättare att
transportera veden till sig, och följaktligen kunna den mycket
högre betala. Men då så många talat för afslag å betänk, vill
jag visserligen ej sätta mig deremot.
Hr Gr. o. Land tm. yttrade att han då Frih. von Kraemer,
som ensam yrkat bifall till StatsUtskis förevar, utlåt., afstått från
detta yrkande, finge hemställa om R. o. Ad. behagade afslå detta
utlåt. N:o 248.
Ropades ja.
Den 19 Juli.
167
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. 15 och 17 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 253, ang:de dels ökade statsanslag
för beväringsmanskapets underhåll, beklädnad och utredning,
dels åtskilliga härmed sammanhang ägande frågor, företogs delta
utlåt, punktvis till afgörande.
l:sta ■punkten.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt yttrat, hemställt
och föreslagit,
2:dra punkten.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: För min del instämmer
jag i Utsk:s förslag att, utom de 10,000 r:dr som redan äro beviljade,
26,666 r:dr 32 sk. må ytterligare anslås för att hålla reservförrådet
i vederbörligt skick. Men säkerheten att detta derigenom
förblifver oförminskadt är, enl. min tanke, ej tillräckligen
betryggad genom Utsk:s förslag. Det säges väl, att de 26,666
ndr 32 sk. skola användas till alt hålla reservförrådet i fullgodt,
skick, men om derifrån persedlar likväl årligen uttagas till högre
värde än 26,666 r:dr 32 sk., så kommer förrådet att förminskas.
Den naturliga följden blefve, att, då krig inträffade, skulle detta
förråd, som i alla fall torde vara otillräckligt, varda det i än högre
grad. Jag vill derföre hemställa, att R. o. Ad. måtte, med
bifall till den förra delen af denna punkt t. o. m. orden: ”hvartdera
af åren 1848, 1849 och 1850”, återremittera den sednare
delen med yttrande af den åsigt, att deruti måtte införas några
ord som uttrycka den mening, att förrådet ej må förminskas,
utan ständigt bibehållas vid samma storlek, som tillförene; ett
vilkor som borde fästas vid anslaget.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Hr von Hartmansdorff har fullkomligt
uttryckt min åsigt i detta fall. Jag anhåller blott att få
till honom hemställa, om ej man skulle kunna föreslå Utsk. att
utbyta orden: ”till förstärkning af berörde reservförråd”, mot
några andra, som uttryckte att reservförrådet måste hållas vid en
ständigt lika varande storlek; hvarigenom allt ytterligare tillägg
skulle undvikas.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Om en längre tid af riksdagen
ännu återstode, skulle jag visserligen för min del vara långt
ifrån att motsätta mig den af Hr von Hartmansdorff nu begärda
återremissen, emedan jag lika lifligt som han önskar att detta
reservförråd ej mätte i tidens längd bortsmälta, eller till någon
del förminskas; men då vi hafva alt förvänta ett snart slut
af riksdagen, och då en återremiss af denna fråga kan komma
att föranleda till olika beslut, och, emedan den rörer statsregleringen,
slutligen äfven förorsaka votering i förstärkt StatsUtsk., hvilket
allt fordrar en icke så obetydlig lid; så får jag vördsamt anhålla,
att R. o. Ad. täcktes bifalla denna punkt af betäDk. sådan
den nu är uppställd.
Jag ber att särskildt få nämna, alt utgifts-afdelnm hade, då
168
Den 19 Juli.
denna fråga derifrån lill SlatsUlsk. inkom, tillstyrkt att K. M.
skulle äga rättighet att i mån af behof, använda till beväringsmanskapets
beklädnad de malerialer, som nu å utrednings-förrådet
finnes; men afd:n hade på samma gång underlåtit alt tillstyrka
beviljandet af någon summa såsom ersättning för de uttagna
persedlarne. Då väcktes äfven inom StalsUtsk:s plenum den fråga
som Hr von Hartmansdorff och Hr Rääf nu hafva framställt, och
man ansåg att ett förslagsanslag borde lemnäs, emedan man ej
kunde på siffran bestämdt uppgifva behofvet af de materialier, som
för beväringens beklädnad äro af nöden, och emedan det sålunda
eljest skulle kunna hända ali nödige beklädnads persedlar för beväringen
komme att saknas. För min del är jag fullt öfvertygad
om att delta sednare förhållande ej kan inträffa. Det visar sig
nemi. (om man granskar de olficiela handlingar, hvilka finnas intagna
i den reservation jag vidfogade SlatsUlsk:s utlåt. N:o 73
ronde utgifterna under riks-slatens 4:de hufvudtitel) att utredn:safd:s
utgifter hade under de fem åren 1842—46 öfverstigit samma
afd:s ordinarie inkomster, men på så sätt att detta öfverskott
utgjorde:
år 1842
35,228; 2 5. 4.
„ 1843
56,663: 45. 6.
„ 1844
40,470: 11. 3.
„ 1845
30,240: 46. 10.
„ 1846
27,376: 9. 1.;
hvaraf tydligen visar sig, att genom den hushållning, som allmänt
medgifves hafva på den sednare tiden inom krigs-kolhm och
dess utredn:s-afd. blifvit införd, hafva utgifterna inom denna afd:n
ganska betydligen minskats på sednare åren. Öfvergår man till
en annan del af samma reservation, så finner man den utredmsafd:n
anvisade ärliga tillgäng utgöra 426,666| r:dr, under det
att dess behof äro för
år 1848
467,100 r:dr.
„ 1849
459,520 „
,,1850
462,380 „
hvilket således utgör i medeltal för alla tre åren 463,000 eller
36,333^ r:dr om året utöfver nuvar. årliga anslag. Krigs-kollegii
utredms-afd. har således funnit alt om man utöfver det nuvar.
anslaget lemnade 36,333; r:dr om året, sä skulle derigenom alla
behof blifva fyllda. Af dessa 36,333; äro redan 10.000 r:dr beviljade
på grund af R. Sus bifall till det betänk, som afgafs i anleda.
af återremissen utaf utlåt. N:o 73, hvilka 10,000 r:dr man
förut velat afhända krigs-kolhm, derföre alt det var en tillfällig
inkomst, uppkommen genom nedsäUningen utaf passevolans-kontraktet
med Lif-Gardet till bäst. Återstår således en erforderlig
summa af 26.333^ r:dr. Då nu StalsUtsk. har föreslagit att lemna
ett anslag af 26,666| r:dr, hvilket uppgår till, och något öfverstiger,
hvad krigs-kolhm härutinnan begärt; så tror jag för
min del alt då man känner den hushållsänka, som är rådande
inom detta departement af krigs-kolhm, man ej har att befara
någon skingring af förrådet.
Den 19 Juli.
169
Att lemna summan med förbehåll, att intet från förrådet
derutöfver uttages, är svårt, så framt man ej gifver något förslags
anslag. — I anseende till tidens korthet tror jag det äfven vara
farligt att återremittera detta betänk, emedan man derigenom
kunde äfventyra att ingenting få; hvarföre jag vördsamt vågar
hemställa att R. o. Ad. täcktes bifalla detsamma.
Hr Printzensköld, Carl: Jag bade önskat, att StatslJlsk:s
betänk, varit så bestämdt till sina ordalag och så fullständigt affattadt,
att K. M. då nödvändigheten hindrade Honom att anlita
reservförrådet för beväringens behof, äfven kunde anskaffa ersättning
för de uttagna persedlarne; men då för det närvar, en förändring
i sådan syftning ej lärer i anseende till riksdagens snart
förestående slut, vara möjlig att tillvägabringa; oell då man, på
sätt Hr von Troil ganska riktigt anmärkt, ingalunda äger någon
den ringaste anledn. att befara misshushållning inom detta departement
af krigs-kolhm med de medel, som varda dit anvisade;
så tillstyrker jag för min del bifall till StatsCtsk:s betänk.
FIr von Hartmansdorff: Jag har gjort min anmärkn., ej
derföre alt jag misstror krigs-kollegii, eller förvaltningen af sjöärenderna,
eller något annat embetsverks hushållning med statsmedlen,
men derföre alt jag enser nödigt och rigtigt, alt R. St.
första gången som mig vetterligen ett dylikt beslut fattas, fullständigt
uttrycka en grundsats, som bör vidmakthållas. Det är
alltid bättre, att uttrycka denna mening då inga farhågor för
missbruk ega rum, än om man skulle införa den vid ett tillfälle
då man visste att dylika farhågor förefinnes.
Jag erkänner riktigheten af Hr Rääfs anmärkn. i öfrigt, men
jag tror alt, om de uttryck, som lian föreslagit innefattades i
Ståndets ålerremitterings-beslut, så skulle med detsamma sjelfva
frågan vara afgjord. Det lärer Flr Gr. o. Landtm, ej kunna tillåta,
och det är för deDskuld jag yrkat återremiss, på sätt, som skett.
Denna återremiss är äfven behöflig, ej blott med afseende på
denna punkt, utan fastmera måhända i hänseende till en efterföljande,
som befinnes på sidan 9, der det heter: ”af enahanda
skäl, som legat till grund för FJtsk:s uti ofvanberörde 2:dra punkt
afgifna yttrande, i fråga om reservförrådets användande för beväringsmanskapets
till lands beklädnad och utredning”. Det tyckes
således att i denua punkt, endast åsyftades beväringsmanskapet
till lands. Likväl förekommer något längre ned på samma
sida och i sammanhang med denna inledning, ett förslag af följande
innehåll: ”har Utsk. ansett sig böra hemställa, alt s/öbeväringens
oundgängliga behof af beklädnadsmaterialier, äfvensom af
remtyg, utredning och lälllagstrosseffekter må få fyllas genom anlitande
af det för krigsbehof bildade reservförråd för beväringsmanskapet.
” Det ser således ut, såsom skulle hvad man uttagit
för s/öbeväringen, ej komma att inberäknas i hvad som skulle ersättas
af de 36,666^ r:dr. Jag förmodar ej alt FJtsk:s mening
varit sådan; men då de embetsverk, som skola verkställa R. St:s
170
Den 19 Juli.
beslut, måste hålla sig till ordalydelsen, så är det så mycket nödvändigare
att dessa blifva tydliga.
Medan jag liar ordet, ber jag att tillika få nämna, det jag
för min del, ej liar någon erinran att göra emot Utsk:s hemställan
sidan 8, hvarigenom Ulsk. tillstyrkt afslag å beviljandet af de
130,200 r:dr. Jag anhåller följaktligen att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes serskildt framställa propos. å sjelfva summorna, hvilka R.
o. Ad. torde genast bifalla, samt derefter propos. å den öfriga
delen af punkten, som jag anhåller att Ståndet måtte återremittera.
Hr von Troil: Med anledn. af Hr von Hartmansdorffs sednaste
yttrande ber jag, att få fästa så väl hans som det H. Ståndets
uppmärksamhet deruppå, att det icke är första gången som
man sätter i fråga, och som R. St. fatta sitt beslut att från reservförrådet
uttaga nödiga materialier till bevåringens beklädnad;
ty vid slutet af 1834 års riksdag förekom en dylik propos., jag
tror från K. M., och dä beslöto R. St., att K. M. skulle berättigas
att till påföljande (eller 1840 års riksdag fä ifrån reservförrådet
uttaga hvad K. M. ansåge nödigt för att bekläda beväringen
med; och vid 1840 års riksdag lemnades sedermera nödigt anslag
till fyllande af de brister i reservförrådet, som derigenom uppkommo.
Jag har tagit mig friheten anföra detta endast för att
säga, att det ej är första gången som R. St. härom besluta. För
öfrigt ber jag att få upprepa hvad jag nyss sade, att jag är lika
mohn som Hr von Hartmansdorff eller någon annan derom, att
icke detta reservförråd kommer att förskingras.
Beträffande Hr von Hartmansdorffs sednare anmärkn. rör:de
Utsk:s yltrande (sidan 9) så ber jag att få fästa hans uppmärksamhet
deruppå, att här finnes icke ett enskildt reservförråd för
flottan och arméen, utan här finnes blott ett förråd gemensamt
för dem båda; hvilket nogsamt synes af K. M:s 2:ne olika propos:r,
hvaruti Han föreslår att på ena stället land- och på det
andra sjöbeväringens behof måtte från delta förråd få uttagas nödiga
materialier. Utsk. har visserligen ej mera än på det ena
stället talat om den summa, hvarmed de uttagna persedlarna skola
ersättas; men huru man deraf kan draga den slutsats, som Hr
von Hartmansdorff dragit, nemi. att de för sjöbeväringens behof
uttagna persedlar ej skulle äfven få ersättas med denna summa,
det kan jag för min del ej inse; ty förhållandet är helt enkelt det
att man, efter att först hafva föreslagit den för ersättningen af de
persedlar, som komma att uttagas, erforderliga summan, har sedermera
föreslagit att beklädnadsmaterialier måtte från förrådet
få uttagas, och dervid i en föregående punkt talat om beväringsmanskapet
till lands, och i en sednare om det till sjöss. Skulle
Utsk. annorlunda förfarit, så hade det nödgats, antingen fördela
summan — hvilket har sina stora svårigheter —- eller ock i den
sednare punkten upprepa hvad Utsk. i den föreg:de tillstyrkt.
Slutligen ber jag att medan jag har ordet, få fästa uppmärksamheten
på ett som mig synes, farligt yttrande af Hr von Hart
-
Deri 19 Juli.
171
mansdorff, för den händelse att R. o. Ad. skulle bevilja återremiss.
I sitt första anförande yttrade nemi. Hr von Hartmansdorff,
att R. o. Ad. borde återremittera punkten, med förklarande
deraf, att R. o. Ad. ansäge att icke något mera skulle från förrådet
få uttagas, än som kunde och skulle ersäuas med den ifrägarvar.
summan, och att detta skulle blifva ett bestämdt vilkor
för summans medgifvande. Det är detta vilkor som vi hafva att
vid åtskilliga voteringar i förstärkt StatsUstk. så ofta tillintetgöra
det resultat, som alla önskade att komma till; hvarföre jag tror
det vara serdeles farligt, att här vidfoga ett dylikt. Det är derföre,
och då jag nu, såsom jag hoppas, har vederlagt Hr von
Hartmansdorffs farhåga för att icke äfven de för sjöbeväringens
behof uttagna persedlarne skulle blifva ersatte, som jag ännu en
gång vågar anhålla alt R. o. Ad. ej måtte, endast för att komma
till något bättre, nu afslå hvad som i sig sjelft verkligen är
godt. Hade vi längre tid qvar af riksdagen, då kunde vi i detta
afseende visserligen handla efter behag; men nu spela vi högt
spel. Och då saken tyckes mig allt för vigtig för att sättas på
spel, så anhåller jag om bifall till Utsk:s betänk.
Hr von Hartmansdorff: I afseende på Hr von Troils
anmärkn. om hvad som föreföll vid 1834 års riksdag ville jag
erinra, att, om minnet ej felar, var det då blott fråga att omsätta
den beklädnad, som hade legat så länge i förrådet, att man
fruktade den derigenom skulle taga skada. Egentliga föremålet
var då omsättning, och ej hvad som nu år i fråga.
Ar det emedlertid ingen annan af R. o. Ad. som finner att
denna punkt bör återremitteras, så skall jag för min del äfven
låta dervid bero; men jag har ansett frågan vara af den vigt,
alt hon borde lemnäs oanmärkt.
Då nu öfverläggningen af ifrågavar. punkt förklarades vara
fulländad, framställde Hr Gr. o. Landtm, att jemte det Hr
von Troil yrkat bifall till Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan,
Hr von Hartmansdorff yrkat, att R. o. Ad., med bifall till det
af Utsk. föreslagna årliga anslag till reservförtådet af 2ti,666 r:dr
32 sk. samt till Utsk:s afstyrkande utlåt, i fråga om beviljande
af de utaf K. M. till arbetslöner för munderingars förfärdigande
samt anskaffning af hufvudbonader och tält åt beväringsmanskapet
äskade anslag af 130,000 r:dr måtte i öfrigt återremittera denna
punkt på grund af deremot gjorda anmärkn:r.
Hr Gr. o. Landtmrs härefter förut till bifall å Utsk:s uti
ifrågavar. punkt gjorda hemställan, och sedermera till bifall å Hr
von Hartmansdorffs förslag framställde proposir besvarades med
blandade ja och nej; hvarpå Hr Landtm, förnyade sin propos. till
bifall å Utsk-.s hemställan, samt då härvid ropades starka ja, blandade
med nej, förklarade det han trott sig finna att ja varit öfvägande.
3:dje, 4:de och 5:te punkterne.
172
Den 19 Juli.
R. o. Ad. biföll livad Ulsk. i dessa punkter hemställt och
yttrat.
Vidare föredrogs, men lades på begäran af Hr Printzensköld,
Carl, och Hr Brakel, Gust. Mauritz ånyo på bordet
StatsUtsk:s d. 17 dennes första gången bordlagda utlät. N:o 242,
i anledn. af dels K. M:s nåd. propos., ang:de beskattningsväsendets
samt uppbörds- och redogörelse-verkets förenkling, dels enskilda
i samma ämnen väckta motioner.
Upplästes lill justering samt godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomue förslag till R. St:s und. skrifvelser till K.
M., nemligen:
N:o 134, i anledn. af K. M:s nåd. förslag till ny Riksd.Ordn.
m. m.;
N:o 135, ang:dede i R.F:s63 § föreskrifne kreditiv-summor;
N:o 136, ang:de afskrifning utaf arrendeskillnads ersättning,
ådömd sterblnis-delägarne efter bonden Malts Andersson, i egenskap
af arrendator af indragna bataljons-ptedikants bostället Forsa;
N:o 137, ang-.de upphörande af afgiften till underhåll af
Götha hof-rätts hus;
N:o 138, ang:de kostnaderne för inköpande af ny lokal för
mynt- och kontrollverken, dessa verks flyttning m. m.; samt
N:o 139, ang:de ändring i 22 § af K. förpassningsstadgan d.
15 Maj 1843, rörtde sjöfarten emellan inrikes orter.
Äfvenledes upplästes till justering samt godkändes ett från
Exped.Utsk. inkommet förslag N:o 10 till § i riksdagsbeslutet,
ang:de de i 63 § R.F. föreskrifne kreditivsummor.
Slutligen anmäldes och lades på bordet följande från Utsk:n
inkomne mern. och ullåltn, nemi. frän
Constitutions-Utskottet:
N:o 27, med föreslag till ett tillägg i 28 § R.F:n, ang:de
befordran af utländsk man till vissa embeten och tjenster;
N:o 28, med utlåt, i anledn. af ett Stånds äterremiss af
mern. N:o 13, innehållande förslag till voser:s-propos. i följd af
RiksStms olika beslut om det genom mern. N:o 5, föreslagna tillägget
i 72 § R.F.;
Stats-Utskottet:
N:o 254, ang:de 2:ne med statsregleringen gemenskap egande
allmänna frågor;
N:o 255, i anledn. af väckte motioner, ang:de förmedling å
åtskilliga hemman på Visingsö, samt rättighet för de till Visingsborgs
kungsgård dagsverksskyldige hemman, att utgöra deuna in
natura eller med penningar efter till J minskadt markegångspris;
N:o 256, ang:de slutligt bestämmande af arfvodet för den
hos Utsk. anställde kamererare;
Den 19 Juli.
173
Banko-Utskottet:
N:o 71, med förslag lill åtskilliga förändrade föreskrifter i
förslå oell andra Art:ne af banko-reglementet;
N:o 72, med förslag lill sammanjemnkning af RiksSt:ns skiljaluiga
beslut, i anledn. af utlåt. N:o 60;
N:o 73, i fråga om bildande af en pensionsanstalt för en
kor
och barn efter tjenstemän och betjente vid Banko-diskonten,
Låne-konloren och Tumba bruk;
N:o 74, i fråga oni pappersmästaren J. B. Ullanders bibehållande
vid honom tillagd spanmäl;
N:o 75, i fråga om anställande af elt kanslist-biträde vid
Banko-dikskontverkels lista orabudsmans-expedition;
N:o 76, öfver väckte frågor om lönetillökning åt ombudsmännen
vid lånekontoren i Götheborg och Malmö samt om tillsättandet
af en canslist vid sistnämnde lånekontor;
N:o 80, öfver en af bankens tjenstemän gjord ansökning om
ersättning för förlorad inkomst genom inställandet af tillverkningen
och ulgifningen från banken af sedlar å 16, 12 och 8
sk ill ingar;
N:o 81, i anledn. af erhållen återremiss af utlåt. N:o 64;
N:o 82, med förslag till vissa förändrade föreskrifter i 7:de
art. af gällande Banko-reglemente; samt
N:o 83 i anledn. af RiksStms beslut öfver utlåt. N:o 66.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 10 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 22 Juli 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för d. 19 dennes samt pleni-prot.
för d. 21 sisth Juni.
Upplästes det hos R. St:s Electorer vid val af komiterade för
tryckfrihetens vård hållna prolocoll, så lydande:
År 1848 d. 22 Juli sammanträdde R. H. St:s Electorer till
val af komiterade till tryckfrihetens vård; och befunnos, efter valsedlarnes
öppnande, rösterue hafva utfallit som, följer:
Lagmannen och Ridd. af K. N. 0. Christian Sundin 23 röster.
Riksantiqvarien och Ridd. af K. N. 0. Bror Emil
Hildebrand 23 „
Den 22 Juli.
Professoren och Ridd. af K. N. 0. Lars Magnus Enberg 19 rösler.
Doclorn och Ledamoten af K. N. 0. Josef Wallin . 16 „
Riksarkivarien Johan Jakob Nordström 13 ,,
ExpeditionsSekreteraren, Häradshöfdingen och Ridd. af
K. N. 0. Joli. Gabriel Richert 12 „
ExpeditionsChefen och Ridd. af K. N. 0. Nils Wilhelm
af Zellén 9 „
Pastor Primarius och Ledamoten af K. N. 0. Doctor
Abraham Zacharias Pettersson 8 „
Hof-Marskalken och Kommendören af K. N. 0. m. St.
K., Frih. Bernhard von Beskow 8 „
K. Bibliothekarie!] Adolf Iwar Arvidsson .... 3 „
Professoren Nils Håkan Selander 3 „
ExpeditionsSekreteraren och Ridd. af K. N. 0. Daniel
Hadorph  2 „
f. d. ExpeditionsSekreteraren, Ridd. af K. N. 0. Carl
Waiheim 2 „
Kammar-Rådet och Ridd. af K. N. 0. Johan Falkman 2 „
Professoren Fredrik Theodor Berg 1 „
Då sålunda icke rösterna till mera än hälften af de röstan
des
antal fallit på flera än fem personer anställdes votering till
antagande af ExpeditionsSekreteraren Richert, som bland de öfriga
erhållit de fleste rösterna; hvarvid, sedan en voteringssedel
blifvit aflagd och förseglad, samt de öfriga öppnade rösterna funnits
hafva utfallit sålunda:
Ja — 15.
Nej — 7, samt en voteringssedel kasserad.
Varande alltså Lagmannen och Ridd. af K. N. 0. Christian
Sundin, RiksAntiqvarien och Ridd. Bror Emil Hildebrand, Professoren
och Ridd. Lars Magnus Enberg, Doclorn och Ledamoten
af K. N. 0. Joseph Wallin, RiksArkivarien Johan Jakob
Nordström, samt EpeditionsSekreteraren och Ridd. Johan Gabriel
Richert utsedde att vara kommiterade lill tryckfrihetens vård.
Ut Supra.
A. G. Gyldenstolpe. G. Nibelius.
Joli. And. Björck. Joli. Andersson.
R. o. Ad. beslöt, uppå Hr Gr. o. Landtförs i anleda, häraf
framställda propos., att anmoda Exp.Ulsk. alt uppsätsa constilutorialer
för de sålunda till komiterade för tryckfrihetens vård
valde personer.
öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i Const.-  Utsk., att inträda under ordinarie ledamoten N:o 494. Hr Croneborg,
fullm. Hr Tersmeden, Nils Jakob, bevilljad 3:ne veckors
ledighet; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2114. Hr Nordenswan, Otto.
Upplästes till justering Exped.Utsk-.s under N:o 140, afgifna
Den 22 Juli.
175
förslag till R. Sl:s und. skrifvelse till K. M. ang:de indragning af
bämners- lagmans- och riddaresyne-rälterne.
Då härvid förekom den i detta skrifvelseförslag intagna lagtext,
anmälde sig och yttrade:
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då den lagtext som nu följer
är mycket vidlyftig och ingen ledamot af R. o. Ad. i alla fall
lärer kunna till bokstafven kontrollera densamma under en hastigare
uppläsning, utan man torde i detta fall få lita på Exped.-  Utsk.; hemställer jag om det är nödvändigt att lagparagraferna
här uppläses.
Hr Printzensköld, Carl: Sora Exped.Utsk. vid justeringen
af conceptet till sitt skrifvelse-förslag i detta ämne, med största
sorgfällighet kollationerat detsamma roed det af LaglJtsk. framställda
och af samtliga RiksStm bifallna förslag, så tillåter jag mig
försäkra, att i det afseendet icke någon felaktighet förekommer,
så vida icke möjligen vid utskrifningen deraf något obetydligt skriffel
kan vara begånget och anser jag derföre lika med Gr. Lagerbjelke
någon uppläsning af sjelfva lagtexten icke vara behöflig.
Sedan härefter R. o. Ad. förklarat sig anse uppläsning af
sjelfva contexten icke vara behöflig samt den derefter följande delen
af skrifvelseförslaget blifvit uppläst, blef detta förslag af R. o.
Ad. godkändt.
Vidare upplästes och godkändes nedannämnde från Exped.-  Ulsk. inkomne förslag lill R. Sl:s und. skrifvelser till K. M., nemi.:
N:o 141, ang:de meddelande af föreskrifter i fråga om anläggning
af anstalter af ängsvattning;
N:o 142, ang:de närmare bestämmande af rättigheten att
kalla huspredikanter; samt
N:o 144, ang-.de ersättning till burskapsegande handtverksmästare
för biträde vid besigtningar m. m. för kronans räkning.
Anmäldes till justering men lades, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gust., på bordet Exped.Utsk:s, i fråga om åtgärder
för behöfvandes undsättning i missväxtår, afgifna förslag till R.
St:s und. skrifvelse N:o 143, samt till § i riksdagsbeslutet N:o 11.
Upplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s förslag
lill §§ i riksdagsbeslutet:
N:o 12, ang:de vissa lagbestämmelser med afseende å enskilda
hanker; och
N:o 13, ang:de lag om aktie-bolag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Främst på listan i dag
förekommer StatsUtsk:s utlåt, dels i anledn. af K. M:s nåd. propos:n,
ang:de uppbörds-och skatteväsendets förenkling, dels ock till
följd af enskilda i ämnet väckta motioner. Som detta ärende är
170
Den 22 Juli.
af särdeles vigt och vidlyftighet samt åtskilliga af Ståndels ledamöter,
alltsedan detsamma lades på bordet, varit upptagne af omröstningar
i förstärkt StalsUtsk., vågar jag hemställa om Ståndet
icke skulle finna lämpligt, besluta att detta betänk, icke må till
öfverläggning och pröfning förekomma förr än nästa Onsdag och
att Ståndet, för den händelse berörde omröstningar fortfarande
komma att äga rum, ville förbehålla sig att då få besluta, huruvida
målet skall genast förekomma eller än ytterligare uppskjutas.
Hr Printzensköld, Carl: Då det är sannolikt att de voler:r
i förstärkt StalsUtsk. som ännu återstå komma att upptaga
hela Måndagen och det är nogsamt bekant att de öfriga Ulsk:n
af dessa voteringar varit hindrade alt sammanträda, så är det all
anledn. förmoda att Ståndets Hesta ledamöter om Tisdagen äro
upptagne af Utsk:s-göromål; åtminstone är det förhållandet med
dem som tillhör det Ulsk. der jag har äran föra ordet. Man kan
således icke få tid alt laga den närmare kännedom af ämnet, som
är nödvändig, för att med framgång deltaga i den diskussion derom
som tvifvelsutan af sakens vigt varder framkallad.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
besluta, att med pröfningen af StatsUtsk:s utlåt. N:o 242, skulle
anstå lill nästa Onsdag, med R. o. Ad. förbehållen rätt att då
besluta huruvida ytterligare uppskof med målets pröfning må vara
af nöden.
Ropades ja.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Rääf, Leonh.
Fredr., anmält sig af enskilda angelägenheter vara nödsakad att
lemna riksdagen och i följd deraf afsagt sig de honom uppdragne
befattningar alt vara ledamoti StalsUtsk. samt bänkman inom 10:de
bänkm:s-afd:n; hvarjemte Hr Landtm, i anseende till denna afsägelse
dels anmodade Hrr Electorer att sammanträda till val af en
ledamot i StatsUtsk. och dels tillkännagaf att val af en bänkman
inom 10;de bänkm:s-afd:n komme att förrättas i början af nästa
plenum.
Föredrogs, men lades på begäran af Hr von Hartmansdorff.
Aug., och Hr Printzensköld, Carl, ånyo på bordet
Const.Utsk:s d. 19 dennes bordlagda mern. N:o 27, med förslag
till tillägg i 28 § R.F. ang:de befordran af utländsk man till
vissa embeten och tjenster.
Föredrogs Const.Utsk:s d. 19 dennes på bordet lagda mern.
N:o 28, med utlåt, i anledn. af ett Stånds äterremiss af mern.
N:o 13, innehållande förslag till voter:s-propos. i följd af RiksSt:ns
olika beslut om det genom mern. N:o 5 föreslagna tillägget
i 72 § R.F.
Ilr
Den 22 Juli.
177
Hr von H o h e n lia usen , Mich. Silvius: Jag kan visserligen
icke hindra att denna i min öfvertygelse uppenbara olaglighet
sker i fall majoriteten densamma beslutar, men hvad mig
åligger att hindra, det är att sjelf deruti deltaga. Jag bestrider
visserligen icke att under de sednaste riksdagarne en afvikelse
från grundlagens stadgande i detta afseende ägt rum. Men i st.
f. att tala om att inventera en annan behandlingsform, hade det
efter min åsigt ofelbarligen ålegat Const.Utsk. att återföra behandlingssättet
på den väg grundlagen föreskrifver. För mig är
det åtminstone alldeles tydligt hvad grundlagen i 56 § R.F. stadgar.
Den omtalar icke att ett af Const.Utsk. framstäldt förslag
får af R. St. förkastas. Det är endast i ett visst uppgifvet fall,
nemi. då K. M. afgifvit nåd. propos., som densamma kan vid första
riksdagen förfalla och det af det ganska giltiga skälet, alt dä
K. ML i detta fallet redan yttrat sig på förhand är det blott den
andra statsmagtens beslut, som återstår. Men i alla andra fall,
de må nu röra förslag, väckte inom Const.Utsk:s eget sköte eller
af det samma afgifvet, med anledn. af från enskilde riksdagsmän
delgifne motioner, måste det Consl.Utsk:s förslag ovilkorligen hvila
till påföljande riksdag. Uppstå skiljaktigheter i Ståndens beslut
deröfver, hvilka icke kunna sammanjemnkas, skola de i förstärkt
Uisk. afgöras. Om förslaget vid den påföljande riksdagen underkännes
i något enda Ständ, så har det förfallit. Men äfven om
det af samtlige RiksStrn anlages, måste det dock först underställas
Konungens nåd. sanction, innan det blir gällande såsom
grundlag. 56 § R.F. omtalar uttryckligen 2:ne särskildta fall.
Det heter nemi.: ”Uisk. åligge då, att samtliga RiksSt.-ns tankar
till ett helt utlåt, i möjligaste måtto sammanjemka och, om oförenliga
skiljaktigheter finnas, dem derjemte till samtliga RiksStms
behandlande anmäla. Förena sig derefter samtliga RiksStrn om
ett enahanda utlät., hvile det till slutligt antagaude eller förkastande
på tid och sätt, som ofvan föreskrifne äro”. Detta är det ena
fallet. Det andra förekommer slraxt efteråt och lyder sålunda :
”Blifva åter något Stånds tankar i någon eller några delar skiljaktiga
frän de öfrigas, och samma Ständ sig icke efter de öfriga
fogar; varde Coust.Utsk., genom val i RiksStms plena, till slutlig
jemkning förstärkt till ett antal af 20 personer af hvarje Stånd,
hvilka, genom samfäld omröstning, skiljaktighelerne förena, och
det dymedelst fullständigt beredda utlät, hvila sedan till R. St:s
afgörande, som ofvan sagdt är”. Alltså bör äfven i detta fall ett R.
Sl:rs utlåt, öfver förslaget hvila. Det är då väl klart att icke något
Ständ må framkomma med förslag att det genast skall förkastas, emedan
om den meningen skulle segra, något förslag icke bl ifver hvilande.
Ingen domare med urskiljningsförmåga och någon juridisk bildning
skall om denna lag, sådan som den är skrifven, kunna säga att den
icke är nog tydlig derföre att det icke i lagen står att äfven om sä
hända skulle, att ett Stånd i trots af lagens tydliga mening, förkastar
ett väckt förslag å första riksdagen det framställes, förslaget ändock
skall hvila till afgörande vid nästa riksdag. På dessa skäl
7 H. 12
17S
Den 22 Juli.
kan jag icke gifva min röst till gillande af det behandlingssätt
Ulsk. här tillstyrkt eller af den föreslagna voter:s-propos:n.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Huru man än må tolka grundlagarne
i denna fråga, måste man dock erkänna att dess stadganden
äro otydliga. Emedlertid har en bestämd praxis i detta fall
nu utbildat sig. Const.Utsk. har följt denna praxis; och att den
icke saknar stöd af grundlagen tror jag genom Const.Utsk:s betänk.
vara ådagalagt och bevisadt. Att nu ytterligare åberopa dessa
bevis, som finnes upptagna i berörde tryckta och bland Ståndets
ledamöter utdelade betänk., vore endast att onödigtvis upptaga
Ståndets dyrbara tid. I allmänhet skulle jag föreställa mig att
då en lag är otydlig men en praxis utbildat sig, hvilken kan bevisas
hafva stöd i sjelfva lagen, det är nödvändigt alt fortfarande
följa denna praxis, så vida man vill undvika kastningar från den
ena sidan till den andra. Utsk. har hyst denna åsigt som jag
tror vara riktig och derföre anhåller jag om bifall till betänk.
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: Om ordalagen i grundlagen,
rör:de grundlagsfrågors behandling icke vore otydliga, skulle
visserligen icke de långvariga tvisterna derom städse förnyas. För
dem finnes ingen annan högre skiljedomare, än Const.Utsk. När nu
denne domare uttalat sin mening, hvad hafva då Stånden annat
att göra än ställa sig densamma till efterrättelse? Ty låtom oss
antaga att en talman vägrade propos. på ett af Const.Utsk. framstäldt
förslag i detta hänseende och att Ståndet äskade att den
likväl skulle äga rum, samt att frågan således ginge till Const.-  Utsk. Hvad blefve väl följden? Jo att Ulsk. åberopade hvad det
en gång sagt, gåfve Ståndet rätt och talman orätt. När nu Const.-  Utsk. i denna fråga åberopat hvad det förut sagt, hvad hjelper
det då att strida deremot. Jag kommer således till samma slut
som Gr. Lagerbjelke.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. af Const.-  Utsk:s förevar, utlåt, behagade godkänna den uti samma Utsk:s
mern. N:o 13 föreslagna voler:s-propos.
Ropades ja.
Föredrogs och bifölls StatsUlsk:s d. 19 dennes på bordet
lagde mern. N:o 254, ang:de 2:ne med statsregleringen gemenskap
ägande allmänna frågor.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 19 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 255, i anledn. af väckta motioner, ang:de förmedling å åtskilliga
hemman ä Wisingsö samt rättighet för de lill Wisingsborgs
kungsgård dagsverksskyldige hemman att utgöra denna prestation
antingen in natura eller med penningar efter till ^ minskadt
markegångspris.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Delta betänk, från StatsUtsk.
hörer till dem, hvari Utsk. tillstyrker R. St. att säga, att
Den 22 Juli.
179
om vederbör:de hafva rätt, så anhålla vi att de måtte få rätt.
R. o. Ad. har förut, vid flera tillfällen, ogillat dylika tillstyrkanden,
och jag anhåller att Ståndet ville nu förfara på samma sätt.
Denna sak angår icke egentligen K. M., det är en hemställan
att R. St. ville för sin del medgifva ”att så framt, efter föregången
undersökning, det skulle visa sig, att merberörde hemman
Tunnersta Skattegård, Torp Norregård och Ed Storegård,
ega på den sökta förändringen giltiga anspråk, dessa hemman malle
tillerkännas enahanda förmån, som etc.” Förslaget innehåller således
att R. St. skola först besluta och sedan skall man undersöka
huru med saken sig rätteligen förhåller. Hos alla andra
myndigheter bör det så tillgå att man först undersöker förhållandet
och sedan fattar sitt beslut. De frågor som icke undergått
förberedande undersökning lemnar man oafgjorda till dess de blifvit
utredda. Sådan borde väl rätta ordningen vara äfven för behandlingen
hos R. St. af dylika hemställanden som det ifrågavar.
Jag anhåller derföre att R. o. Ad. ville så förfara i afseende på
hnfvudpunkten i detta betänk. Ilär finnas dessutom 2:ne andra
punkter, dervid Utsk. i afseende på den ena hemställt att den icke
må lill någon åtgärd föranleda och ang:de den andra yttratt att
”något särskildt yttrande öfver denna motionärens anhållan icke
erfordras”. R. o. Ad. torde således finna att saken i sin helhet
kan förfalla.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Genom de handlingar
som meddelats StatsUtsk. rör:de ifrågavar-.de hemman, har det visat
sig att de äro i samma kategori med de öfriga hemmannen
på Wisingsö, hvilka år 1842 vunno en sådan lindring som den
hvilken nu ifrågakommit. Utsk. har derföre tillstyrkt att R.
St. mätte medgifva en sådan lindring, och det på den grund, att
om K. M. skulle finna dessa hemman böra deraf komma i åtnjutande,
de då kunde få den utan att behöfva ännu en gång anlita
R. St,; hvilket naturligtvis blefve följden om R. St. afslå den
nu föreslagna skiifvelsen. Det är således för alt vinna denna genväg,
som Utsk. afgifvit detta tillstyrkande och jag tror att R. St.
göra rätt om de bifalla detsamma.
Hr Printzensköld, Carl: I fall sådane handlingar blifvit
inför StatsUtsk. företedde, som omfattat bevis derom, att de ifrågavar:de
hemmannen äro lagligen berättigade till den fördel hvarom
motionären för dem gjort framställning, hade det varit StatsUtsk:s
åliggande att i sitt betänk, uppgifva dessa handlingar och
på deras innehåll grunda sitt afgifna tillstyrkande. Sä är likväl
icke nu förhållandet; och ehuru jag icke vill bestrida Frih. Tersmedens
uppgift, synes mig likväl densamma, då den icke blifvit
i behörig ordning i betänk, upptagen, ej heller utgöra tillräcklig
grund för R. o. Ad. att derpå stödja sitt beslut. Tvertom synet
det mig vara R. o. Ad:s pligt att endast grunda detta beslut på
de omständigheter som i betänk, förekomma. Då nu deri icke med
ett enda ord näranes, om dessa hemman äro berättigade eller icke
12*
180
Den 22 Juli.
till den sökta förmånen, utan Utsk. tvertom varit så osäker på
sin sak att Utsk:s förslag egentligen, på sätt Hr von Hartmansdorff
visat, innebär den önskan, att i fall sökanderne hafva rätt,
de då må få rätt, så anser jag frågan i det outredda skick hvari den
sålunda sig befinner, alldeles icke af R. St. böra till pröfning upptagas;
motionären dock obelaget att hos K. M. framställa den
ond. anhållan, hvartill lian kan finna sig befogad; och lärer K.
M. då icke underlåta att, äfven ulan R. St:s uud. framställning,
pröfva berörde anhållan och å densamma meddela det beslut, som
finnes vara med lag och rättvisa öfverensstämmande. Skulle till
följd af sakens beskaffenhet någon sanktion å K. M:s nådiga beslut
från R. St:s sida erfordras, så kan man taga för afgjordt att
K. M. derom gör nådig framställning. Då först kommer saken
i behörigt skick och R. St. blifva i tillfälle att med verklig
sakkännedom pröfva förhållandet. Jag anhåller derföre att R. o.
Ad. måtte afslå betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag betviflar icke StatsOtsIcs goda
afsigt, med sin framställning utan jag gör fullkomlig rättvisa
deråt, men jag tror att Utsk. dervid gått för långt, till fördel
för sökanderna och på bekostnad af R St. Frih. Tersmeden påstår
att ingenting skulle äfventyras dermed, att R. St. på förhand
fattade ett beslut sådant som det Utsk. här föreslagit. Mig synes
dock som skulle R. St:s anseende dervid äfventyras i händelse vid
den skeende undersökningen befunnes att hemmanen icke vore af
den beskaffenhet att Konungen ansäge Sig kunna samtycka till
det som R. St. för sin del på förhand beviljat. Ingen myndighet
plägar äfventyra att, först döma på förmodan och sedermera blottställas
för att af verkligheten vederläggas. Skulle likväl den ena
statsmakten icke undvika att så göra? Dessutom då en undersökning,
på sätt. Utsk. medgifvit, måste föregå och denna utan tvifvel skall
pröfvas af kammar-colhm sedan vederbör, landshöfding haft tillfälle
att sig deröfver yttra, så kan någon serdeles tidsutdrägt i
alla fall icke uppstå derigenom att R. St:s pröfning af ärendet
uppskjutes till nästa riksdag. Afven på detta skäl anhåller jag
att R. o. Ad. icke måtte öfverila sin åtgärd utan afslå hvad Utsk.
föreslagit.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att Hr Printzensköld visserligen begärt afslag å förevar.
utlåt, i dess helhet, men att då Hr von Hartmansdorff, i sitt
första anförande, från den uti detta utlåt, förekommande 2:dra
punkt, hvarå han yrkat afslag, afskiljt lista och 2:dra punkterne,
serkild propos. å hvardera punkten syntes böra framställas.
Hr Printzensköld: I anledn. af Hr Gr. o. Landtmts sätt
att upptaga mitt yttrande, får jag tillkännagifva att min mening
endast var att begära afslag på den del af Ulsk:s framställning
som innefattar tillstyrkande af en und. skrifvelse till K. M.
Uppå härefter framställd propos. bifölls Utsk:s i första punkten
afgifua yttrande att motionärens framställning ang:de för
-
Den 22 Jul i.
181
medling å hemmannen pä Wisingsö ej borde till någon ålgärd å
R. St:s sida föranleda.
Rr Gr. o. Landtm, hemställde vidare om R. o. Ad. bifölle
Utsk:s i 2:dra punkten gjorda hemställan att R. St. ville för
sin del medgifva att så framt, efter föregången undersökning det
skulle visa sig, alt hemmanen Tunnesta Skattegård, Torp Norregård
och Ed Storegård, äga på den sökta förändringen giltiga
anspråk, dessa hemman måtte tillerkännas enahanda förmån, om
genom K. resolutionen d. 18 Juni 1842 blifvit beviljad Tunnesta
Norregården 1 mantal, Vrixlösa Runskegården ^ mantal och Stigby
Svenskgården £ mantal, att med befrielse från hemmantalsräntans
utgörande, i likhet med öfriga hemman på Wisingsö deltaga
i dagsverksskyldigheten till kronan och såvida dessa dagsverken
icke in natura utfordras, erlägga lösen derför med £ af
länets markegångspris å drängedagsverken.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ett
eller annat ja; hvarpå propos. lill afslag å Ulsk:s i denna punkt
gjorda hemställan blef framställd och besvarad med ja.
Slutligen bifölls Utsk:s yttrande i 3:dje punkten att något
serskildt yttrande icke erfordrades öfver motionärens anhållan, att
det mätte få bero på egarnes af de till Wisingsborgs kungsgård
dagsverksskyldige 47 heraman eget godtfinnande, att antingen utgöra
dagsverken in natura eller lösa dem med penningar efter £
af markegångspriset.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 19 dennes på bordet
lagda mern. N:o 256, ang:de slutligt bestämmande af arfvodet för
den hos Utsk. anställde kammererare.
Föredrogs och bifölls BankoUtskts d. 19 dennes på bordel
lagda mern. N:o 71, med förslag till åtskilliga förändrade föreskrifter
i Irsta och 2:dra art:ne af Banko-reglementet.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Aug., och Hr Printzensköld, Carl, ånyo på bordet
BankoUlskrs d. 19 dennes på bordet lagda mern. N:o 72, med
förslag till sammanjemkning af RiksSttns skiljaktiga beslut, i anledn.
af utlåt. N:o 60.
Föredrogos och biföllos BankoUlskts d. 19 dennes på bordet
lagda utlåt:n
N:o 73, i fråga om bildande af en pensionsanstalt för enkor
och barn efter tjenstemän och betjente vid Banko-diskonten, lönekontoren
samt Tumba bruk;
N:o 74, i fråga om pappersmästaren J. R. Ullanders bibehållande
vid honom tillagd spanmål;
182
Dea 23 Juli.
N:o 75, i fråga om anställande af ett kanslist-biträde vid
Banko-diskoutverkels lista ombudsmans-axpedition ; samt
N:o 76, öfver väckte frågor om lönetillökning åt ombudsmännen
vid Lånekontoren i Götheborg och Malmö samt om tillsättande
af en kanslist vid sistnämnde lånekontor.
Föredrogs BankoUtsk. d. 19 dennes på bordet lagda ullål.
N:o 80, öfver en af Bankens tjenstemän gjord ansökning om ersättning
för förlorad inkomst, genom inställandet af tillverkningen
och utgifuiugen från banken af sedlar å 16, 12 och 8 skillingar.
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: BankoUtsk. har i denna
fråga lill 11. St. väl framställt det förslag Fullmäktige uppgjort,
dock med en betydlig förändring, bestående deruti, att då Fullmäktige
föreslagit den ifrågavar. ersättningen att utgöra f af det
belopp, som vederbör, hittills årligen för sedelskrifning bekommit
så har Utsk. funnit för godt att nedsätta beloppet till hälften af
berörde årliga inkomst. För min del får jag anhålla, att R. o.
Ad. ville gilla hvad Fullmäktige föreslagit och få såsom skäl derföre
anföra följande. Bankens tjenstemän hafva visserligen icke
erhållit denna betalning såsom lön, utan blott såsom ersättning
för ett visst arbete, hvilket banken behöft få uträttadt. På sätt
i betänk, upplyses, fans fordom särskilta tjenstemän som endast
voro sysselsatte med delta arbete. I den mon sedlarnes antal betydligen
tillväxte, faun man likväl att banken icke kunde vara
betjenad med dessa tjenstemän allena, ulan alt man behöfde ställa
en större personal i verksamhet för att få det behöfliga antalet
sedlar förfärdigadt. För den skuld anslogs för detta arbete en
viss ersättning beräknad efter stycketal. När sedelskrifningen
kommer att upphöra, så kan man visserligen säga, att vederböraudes
arbete äfven upphörer, och att banken således icke kan
vara skyldig att till dem något vidare utbetala. Likväl skulle,
om banken fortfarit att, enligt första förhållandet, aflöna särskildta
tjenstemän utan eget förvållaude roistat sina tjenster, att lemna
dem lönen i behåll. Efter Fullmäktiges förslag, skulle banken
endast komma att utgifva ^ af hvad sedelskrifvarne hittills uppburit.
Dessa tjenstemän hafva under de stunder, som den egentliga
tjenstgöringen i banken lemnat lediga, sysselsatt sig med sedelskrifning.
De hafva för inkomsten deraf, underlåtit alt söka
tjenster i andra verk, oaktadt de måhända ganska väl kunnat dem
med tjenstgöringen i banken förena. Då nu sedelskrifningen på
en gång upphör, är det klart att de icke kunna i samma ögonblick,
kanske aldrig, erhålla andra tjenster i stället; hvadan en
verklig och oförskyld förlust drabbar dem. Der synes då vara
skäl alt statsverket delar den med dem. Om nu statsverket godtgör
dem af berörde inkomster, så få de sjelfve vidkännas förlusten
af den återstående tredjedelen. Man bör derjemte ihågkomma,
alt när de befordras till någon högre tjenst inom verket,
upphörer denna ersättning helt och hållet. Således komma bankens
utgifter i detta afseende att minskas för hvarje befordran
Den 22 Juli.
183
som inom verket sker. Jag anhåller derföre att R. o. Ad. ville,
med frångående af Utsk:s förslag, gilla livad Banko-Fullmäktige
härutinnan föreslagit.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag instämmer helt och hållet
med Hr von Hartmansdorff och skulle gerna önskat det tillägg
som innefattas i Hr Agardhs reservation, nemi. att äfven de som
blifva befordrade måtte få bibehålla den ersättning som nu är i
fråga att tilldelas dem, så länge som de qvarstadna i bankens
tjenst. Detta är billigt i synnerhet hvad de lägre tjenstemännen
beträffar, hvilka äro särdeles vanlottade. Men om ingen skulle
instämma med mig deruti, så vili jag icke yrka någon propos.
derå. För att fullständiga Hr von Hartmausdorffs yrkande, anhåller
jag att fä hänvisa till sidan 4 i betänk, der de af Fullmäktige
uppgifne summor finnes införda; hvilka summor dock
icke precist utgöra §:delar af 5 års medeltal. Fullmäktige hafva
tillstyrkt att hvarje tjensteman som försedt sedlarne med underskrift
skulle åtnjuta 140 r:dr, hvarje kontrasignant 76 r:dr 32 sk.
samt hvar och en af 4:de gradens tjenstemän 18 r:dr 32 sk. föi
år räknadt. Denna sista summa är icke fullt •§■ af hvad de nu
hafva och då dessa tjenstemän äro de mest vanlottade, hemställer
jag lill Hr von Hartmansdorff, huruvida icke sislberörde summa
kunde afrundas till 20 r:dr b:ko.
Hr von Hohenhausen, Mich. S i 1 v.: Långt ifrån att instämma
med den siste värde talaren, vill jag äfven motsätta mig
livad Hr von Hartmansdorff föreslagit. Det är godt och väl att
man säger, att det fordom var en syssla, en tjenst pä stat inom
banken att skrifva dessa sedlar och att innehafvaren tilldelades arfvode
för detta besvär. Nu äro desse hefordrade. Man brukar
väl alltid iakttaga, att då en syssla upphör, hvarföre arfvode erhållits,
upphörer äfven arfvodel. Här talar dock några billighetsskäl
för alt R. St. med afseende på sin bank göra eli undantag
från den allmänna regeln och åt ifrågavar. tjenstemän tilldela någon
ersättning. Men jag tror den af BankoUlsk. föreslagna ersättning
är med rättvisa och billighet fullt öfverensstämmande. Om
de också nu varit sysselsatta med eli göromål som i jemförelse
med annan skrifning måste anses vara särdeles tråkigt, sä hafva
de likväl den utvägen, att på andra häll sig så sysselsätta, synnerligen
den yngre personalen, af hvilka mången redan jemväl
äro i andra verk tjenstgörande. Jag underkastar mig del obehag
som denna min mening möjligen kan ådraga mig, men när
pliglen sä fordrar får man icke se derpå. Jag skulle anse det vara
högst klandervärd! af R. St. att annorlunda gå till väga än hvad
Disk. föreslagit, enligt hvilket förslag halfva beloppet af hvad berörde
tjenstemän hittills i medeltal åtnjutit, skulle fortfarande
komma dem till godo. Denna ersättning anser jag mig kunna
tillstyrka men icke någonting derutöfver.
Hr Rosenblad: Jag får först fästa uppmärksamheten derpå
att hvad bankens tjenstemän beträffar, hafva R. St. förut af vida
mindre talande skäl, beviljat en sådan ersättning ät medaljören
t
184
Den 22 Juli.
G. Enegren vid 1835 års riksdag, då hvitstämplingen upphörde
på två- och tre-r:drs-sedlarne. Här är nu fråga ora .det vida
större beloppet af skillingssedlar. Vidare får jag erinra att R. St.
förfarit på samma sätt då fråga varit om att någon Statens embetsman
förlorat något af dess inkomster. Exempelvis vill jag
endast nämna att dä Skånska hofrätten upphörde, erhöll advokalfiskalen
i Götha hofrätt ersättning för de sportler han i s. k. inbindningspenningar
förut bekommit från underdomarne i Skåne
och Blekinge, ehuru det t. o. m. varit mycket tvifvel underkastad!
om dessa sportler varit lagliga och huruvida ersättningsbeloppet
stod i något förhållande till den inkomst af denna sportel
på det hela, han sjelf till bevilluings-taxering uppfört. De lägre
embetsman för hvilka jag här talat, är ganska mycket sysselsatta,
ehuru de äro myckel dåligt atlönte. Deras utsigter till befordran
hafva också förminskats genom de förändringar som i sednare
tider ägt rum, dels genom verkställde reduktioner af tjenstemannapersonalen,
dels ock genom förändring i befordringslagarne.
Vid 1836 års riksdag förändrades förra reglementet så, att antalet
minskades med 50 personer. I sednare fallet är förhållandet
sådant, att knappt hvar lO:de person af de lägre tjenslemännen
kunna hoppas att komma högre än till bokhållaregraden.
Om således också icke någon rätt finnes, synes mig dock billigheten
tala derföre alt man ersätter de förluster af inkomst bankens
tjenstemän derstädes möjligen kunna göra. Jag förnyar mitt yrkande
om bifall till hvad Hr von Hartmansdorff föreslagit med
den förändring i fråga om ersättningsbeloppet till den fjerde tjenstegraden
som jag tagit mig friheten tillstyrka. Skillnaden är
högst obetydlig och utgör endast 1 r:dr och 16 sk. för hvarje
tjensteman.
Hr von Hartmansdorff: På sätt Hr Rosenblad omförmält,
har icke blott inom banken utan äfven inom statsverket i
allmänhet dylika ersättningar tillförene beviljats. Hvarföre skulle
R. St. nu i fråga om bankens tjenstemän förfara annorlunda eller
njuggare? Pä sätt Hr Rosenblad påpekat, hafva R. St. förut
vid flera tillfällen beviljat Statens tjenstemän ersättning och det
till fulla beloppet för förlorade sportler, således äfven för en inkomst
af alldeles tillfällig natur. Här är blott fråga om att gifva
ersättning till |:delar af hvad nu uppbäres. Uti betänk, omlales,
hvad banken särskildt beträffar, att R. St. förut godkänt
dylika ersättningsanspråk icke blott hvad medaljören Enegren
angått, utan äfven för bankens kassörer, hvilka erhöllo ersättning
för det arfvode de förut åtnjutit för öfverkorsning af till kassorna
inlemnade förslitna sedlar. Detta sistnämnde arbete är väl icke
mera förtjenstfull t än att skrifva nya sedlar. När nu R. St. för
sedlars förstöring betala fullt ut, så mätte det väl vara skäl att för
sedlars tillverkning, betala åtminstone två tredjedelar. Det är
mistning i inkomster som i båda fallen skall godtgöras. Ehuru
jag således vidblifver mitt förra yttrande och utbeder mig att
11. o. Ad. måtte godkänna hvad Fullmäktige föreslagit, kan jag
Den 22 Juli.
185
dock icke instämma i Hr Rosenblads förslag att föräudra den
gifna summan af 18 r:dr 32 sk. till 20 r:dr. Skillnaden är högst
obetydlig, nemi. blott 1 r:dr 16 sk. För denna ringhet tror jag
icke att man bör föranleda olika beslut emellan de särskilta RiksSt:n,
då, såsom jag förmodar, R. o. Ad. icke kommer alt i hufvudsaken
bifalla Ulsk:s förslag.
Hr von Hohenhausen: Här har visserligen af de håda
föregide talarne blifvit uppgifvet att när sportler blifvit indragne,
ersättning derföre lenniats. Förhållandet har likväl varit att en
stor del af de civile t jeuslemännen förr hufvudsakligen varit aflönade
genom sportler. När då sportlerna frångått dem utan alt
göromålen derföre upphört, så har det förefunnits ett slags anledn.
att gifva dem ersättning. Men då göromålen helt och hållet upphöra,
kan väl icke något skäligt anspråk på ersättning göras. Hvad
stämpelmåstarne vidkommer, så var det handtverkare som dertill
antogos och hvilka icke kunde annorstädes erhålla ersättning för
förminskade inkomster. Här är nu blott fråga om vanlig renskrifning.
Hr Rosenblad: Vår konstakademi torde väl blifva föga belåten
med Hr von Hohenhausen, som nedsatt en af dess ledamöter
till egenskap af simpel handtverkare. Hvarföre jag egentligen
begärde ordet, så var det för att i anledn. af Hr von Hartmansdorffs
anmärkn, tillkännagifva att då möjligen Fullmäktiges
förslag kan inora andra Stånd vinna bifall, vill jag till förekommande
af den oreda han befarat skola kunna af mitt förslags antagande
inträffa, från detsamma afstå.
Hr von Hohenhausen: Jag skall icke upptaga tiden med
något vidlyftigt ordande. Det var blott i afseende pä Hr Rosenblads
yttrande om den nedsättning en ledamot af konstakademien
skulle hafva lidit deraf att jag jern fört hans arbete med hvitstämplingen
inom banken med ett handtverk. Jag får då i hans
minne återföra alt många fordna Konungar särdeles i Frankrike,
på lediga stunder sysselsatt sig med handtverk och att de alldeles
icke funnit sig stötta deröfver att man gifvit deras sysselsättning
ett sådant namn.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad; hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle BankoUtsk:s
förevar, utlåt.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde sedermera om R. o. Ad. behagade
bifalla Ulsk:s utlåt, med den förändring att ersättningen för i
följd af upphörande sedelsktifning mistad inkomst, bestämmes i
öfverensstämmelse med Banko-fullmäktiges förslag.
Afven denna propos. besvarades med blandade ja och nej;
hvarpå Hr Landtm, framställde förnyad propos. till bifall å
Utsk:s utlåt., samt då härvid åter ropades ja och nej, förklarade
det han trott sig finna alt ja öfverröstat nej.
186 Dea 22 Juli.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes till justering samt godkändes följande förslag till
votens-propos.:
Den som bifaller BankoUtsk:s utlåt. N:o 80, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, bifaller R. o. Ad. förenämnde utlåt, med den förändring,
alt ersättningen för i följd af upphörande sedelskrifning
mistad inkomst bestämmes i öfverensstämmelse med Banko-fullmäktiges
förslag.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja —13.
Nej — 20.
Hr von Axelson, Carl, uppläste ett så lydande anförande
:
Då, så vidt jag tror mig veta, ingen suppleant lill fullmäktig
i B. St:s riksg:s-kont. ännu blifvit vald efter Hr Gr. Lagerbjelke,
som blifvit försl vald till suppleant, men sedan till fullmäktig
i nämnde kontor, tager jag mig friheten att hos Hr Gr.
o. Landtm, samt 11. R. o. Ad. vördsamt hemställa huruvida icke
detta val uti nästa plenum må anställas.
I anleda, häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att han, då
det enl. den för Ridd.Direktm utfärdade instruktion åläge Direkt:n
att återbesätta de ledigheter bland R. o. Ad:s fullmäktige i riksgrskout.
, som emellan riksdagarne kunna yppas, sedan de af R. o.
Ad. valde suppleanter inträdt, icke förut framställt frågan om utseende
af en suppleant i riksg:s-kont. efter Gr. Lagerbjelke; men
alt då nu denna fråga blifvit väckt, Hr Landtm, ansäge sig böra
hemställa om R. o. Ad. behagade utse en sådan suppleant.
Härvid ropades ja och nej, hvarjemte
Hr von Hartmansdorff, Au g., anmälde sig och yttrade:
Dä. frågan nu är väckt, tror jag ej alt man kan underlåta
att utse den felande suppleanten. Grundlagens föreskrift i det
fallet är tydlig ali lika manga suppleanter som fullmäktige skola
finnas. Hvarföre skulle man då nu underlåta att utse den
felande?
Då nu Hr Gr. o. Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad.
behagade utse en 3:dje suppleant för fullmäktige i riksg:s-kont.,
samt företaga detta val i början af plenum nästa Onsdag, ropades
starka ja, blandade med nej; hvarpå Hr Landtm, förklarade det
han trott sig finna att härvid ja varit öfvervägande.
Föredrogs och lades lill handlingarne BankoUtsk.-s d. 19 d:s
Den 22 Juli.
187
på bordet lagda mera. N:o 81, i anledn. af erhållen ålerremiss
af utlåt. N:o 64.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s d. 19 dennes på bordet
lagda mern. N:o 82, med förslag till vissa förändrade föreskrifter
i 7:de art:n af gällande banko-reglemente.
Föredrogs och lades till handlingarne BankoUtsk:s d. 19 d:s
på bordet lagda mern. N:o 83, i anledn. af BiksStms beslut öfver
utlåt. N:o 66.
Anmäldes och upplästes ett af R. St:s just.ombudsman till
RiksStin inlemnadt så lydande
Vördsamt memorial.
En följd af den i sednare åren så betydligt ökade mängden
af häktade brottslingar och lösdrifvare är, att fänglistorna, hvilkas
granskning åligger Just.ombudsmannen, vuxit till flerfaldigt
omfång emot det de förut innehållit. Exempelvis må blott anföras,
att de för ett år sednast inkomna utgöra en fyra gånger
större volum, än de som inkommo år 1818 och 1819, hvilka
dock redan utvidgat sig betydligt utöfver de första årens efter
Just.ombudsmans-embetets inrättande.
Från denna tillökning i fånglistornes vidd uppkommer isamma
mån förökadt arbete vid deras granskning; och härigenom har
handt, att då den personal, hvaraf Just.ombudsmans-expeditionen
enligt gällande stat utgöres, redan länge varit otillräcklig för medhinnande
af granskningsarbetet, detta arbete ej kunnat skyndsammare
fortgå, än att vid mitt tillträde till embetet funnos ogranskade
alla fånglistorna för år 1847, utom första qvarlalets från
K. Götha hofrätt, samt för 3:dje och 4:de qvartalet 1846 från
K. Svea hofrätt; hvarförutan de för 3:ne qvartalet- 1846 och första
qvartalet 1847 från Götha hofrätt väl äro granskade, men de
yppade anmärknme ännu icke vidare handlagda.
Att den sålunda uppkomna balancen, i stället att kunna afhjelpas,
måste tvertom framgent växa genom otillräckligheten af
jusl.ombudsmans-expcditionens personal för gransknings-arbetets
bestridande, torde vara påtagligt; och häraf måste snart nog, i
händelse förhållandet fortfar, den följd uppkomma, att granskningen
af fånglistorna, i samma män den sent inträffar, förfelar
sitt förnämsta ändamål, skyndsam rättelse i de felaktigheter, som
upptäckas.
Af erfarenheten under den korta lid jag utöfvat just.ombudsmans-embelet,
har jag haft tillfälle alt inhemta dels talrikheten
af de anmärkn:r, som af granskningen föranledas, och dels dessa
anmärkntrs oftast ingalunda likgiltiga beskaffenhet. Då jag således
icke tror mig befogad att tillstyrka någon minskning i just.-  ombudsmannens åligganden vid denna del af tjenstgöringen ; och
jag vid uppmärksamhet derjemte på det arbete, som tjenstens behöriga
förvaltning i öfrigt erfordrar, blifvit öfvertygad, att, utan
188
Den 22 Juli.
allt för mycket åsidosättande af de vigtigaste dithörande pligter,
mera lid ej kan egnas åt ofvannämnde granskning, än hittills
blifvit använd; har jag trott det ovilkorligen åligga mig att icke
lemna R. St. i okunnighet om förhållandet, på det af deras förfogande
må bero, huruvida genom beviljande af ökadt anslag till
jusl.ombudsmans-expeditionen, så att ytterligare en kanslist kunde
med 432 r:dr, eller lika med de 2:ne nu anställda, allönas,
just.ombudsmannen må blifva försatt i tillfälle att med nödig drift
sitt embete sköta.
Stockholm den 20 Juli 1848.
S. L. Theorell.
Remitterades till StatsUtsk.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
mern., utlåt:ti och betänk:n, nemi. från
Expeditions-Ut skottet:
N:o 11, ang:de medels anvisande till gratifikationer åt extra
biträden vid Utsk:s kansli;
Stats-Utskottet:
N:o 261, i anledn. af från BondeSt. erhållen återremiss å
vissa delar af mern. N:o 239;
N:o 262, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de öfverstelöjtnanten
m. m. A. E. von Rosens und. ansökning om understöd
från Statens sida till anläggning af en jernväg^mellan Orebro
och Hults lastageplats vid Wenern;
N:o 263, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga om befrielse
för förre Departements-cheferne i General-tull-styrelsen,
Presidenten J. P. Billbergh och Kanslirådet J. D. Walerius, samt
Kamereraren, Kammarrättsrådet Winroth och Kontrollören Middendorff
för ådömdt ersättningsansvar i målet, rör:de den efter
aflidne Tullförvaltaren Finér yppade balans;
N:o 264, ang:de uppförande å Upsala läns landsstat af anslag
till löner för 2:ne slottsknektar;
N:o 265, i anledn. af väckt motion om låneunderstöd af allmänna
medel för hamnanläggningen vid Warberg;
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskotten :
N:o 39, i anledn. af väckt fråga om upphäfvande af K. cirkuläret
d. 7 Juli 1841, samt upplifvande af K. brefvet d. 8 Juni
1819, ang:de sättet för fångars transporterande;
N:o 40, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ronde vården
och tillsynen å, samt hushållningen vid de i Riket varande häradsallmänningar
m. ra.;
N:o 41, i anledn. af K. M:s till R. St. aflåtna nåd. skrifvelse,
ang:de inqvarteringsskyldigheten i Stockholm;
N:o 42, i anledn. af väckt fråga om anslag till premier och
understöd för utgifvande af läroböcker för folkskolorna och läseböcker
för allmogen;
Den 22 Juli.
ISO
N:o 43, i anledn. af väckta förslag om befrielse från eller
lindring uti postskjutsen, postföringens öfverlåtande på entreprenad
eller öfverflyttande på reservskjutslagen samt skjutslegans förhöjning;
N:o
44, i anledn. af väckta frågor om befrielse för rust-och
rotehållare från skyldigheten att under krig rekrytera, remontera
samt ersätta förlorade munderingspersedlar;
N:o 45, i anledn. af väckt fråga om åliggande för Svenska
befolkningen i Lappmarkerne alt fullgöra den allmänna beväringsskyldigheten;
N:o
46, i anledn. af väckt fråga om upphäfvande af K. brefvet
d. 26 April 1814, ang:de extra roteringen och dermed gemenskap
ägande frågor;
N:o 47, i anledn. af väckt fråga om samlande af de för hvarje
regemente gällande stadganden och deras uppläsande före hvarje
förrättning;
N:o 48, i anledn. af väckt fråga om förenkling af statsförvaltningen,
genom indragning af Rikets kollegier;
N:o 49, i anledn. af väckt fråga, att åtskilliga ruslhållsnlimmer
vid Smålands husarregemente måtte hållas vakante;
N:o 50, i anledn. af väckt fråga om indragning af militärdistrikts-,
chefs- samt kavalleri-inspektörs-embetena;
N:o 51, i anledn. af väckt fråga om anslag lill inrättande
af en öfverstyrelse för fromma stiftelser och fattiginrättningar i
Riket;
N:o 52, i anledn. af väckt fråga om rättighet för Thuns
m. fl. skolor att erhålla utsyning från Halle- och Hunnebergs allmänningar
;
N:o 53, i anledn. af väckt fråga om befrielse för åtskilliga
hemman i Götheborgs och Bohuslän att utgöra kronobåtsskjutsskyldighet
till Marstrands fästning;
N:o 54, i anledn. af väckt fråga om Skånska kavalleriregdernes
förminskande till hälften af deras nuvarande styrka;
N:o 55, i anledn. af väckt fråga om befrielse för rusthållare
att förse manskapet med gevär och öfrige vapen;
N:o 56, i anledn. af väckt fråga om åläggande för kronofogdarne
i Riket att redovisa vissa af dem uppburne, häraderne
tillkommande medel;
IN:o 57, i anledn. af väckt fråga, att Kronan mätte öfvertaga
remonleringen och anskaffandet af munderingspersedlar för
Lifregementets husar-korps, emot en viss årlig afgift af rustliållarne;
N:o
58, i anledn. af väckt fråga om anslag till en profskola
för ytterligare utbildande af det gamla skolsystemets lärosätt, med
gemensam undervisning för lärdoms- och apologistskolans lärjungar,
och en friare flyttning;
N:o 59, i anledn. af väckt fråga om krono- och krut-transport-skjutsens
skiljande från jordbruket;
N:o 60, i anledn. af väckt motion, att provinsen Jemtland
måtte roteras, i enlighet med R. St:s fattade beslut;
190
Dea 22 Juli.
N:o 61, i anleda, af väckte frågor dels om kronobrefbäringens
öfverlätande på enlreprenad, dels om ersättning för dess utgörande.
samt jemnare fördelning deraf m. m.;
Bevill n i ngs -Utskottet:
N:o 26, i anledn. af återremiss af betänk. N:o 19, om bestämmande
af en assurans-afgift för summor, som under rekommendation
med posten afsändas;
Banko-Utskottet:
N:o 77, med förslag till åtskilliga förändrade föreskrifter i
3:dje art:n af Bankreglementet;
N:o 78, i anledn. af väckt fråga om förändrade grunder för
Banko-ombudens rätt till befordringar inom bankoverket;
N:o 79, i fråga om godlgörelse till bruksförvaltaren vid Tumba
för införande derstädes af sättet att från skäf befria ohäcklad
hampa och lin m. m.;
N:o 84, i anledn. af väckt motion om tillökning i fonden
för beläning af publika papper;
N:o 85, öfver väckt motion om uppdrag åt Banko-styrelsen
att inköpa silfver för en viss del af den årliga bankovinsten
m. m.;
N:o 86, i anledn. af väckt motion, ang:de präglande af kopparskiljemynt
å 4 sk. b:ko valör.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 107, i anledn. af väckta motioner, om utvidgande af
de rättigheter, som äro Mosaiska trosbekännare här i Riket tillerkända.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 9 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 25 Juli 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 7 prot.utdr. för d. 22 dennes, samt pleni-protm
för d. 22 och 26 sisll. Juni.
Företogs val af en Bänkman inom 10:de Bänkm:s-afd:n, ef
-
Den 25 Juli.
191
ter N:o 189. Hr Rääf, Leonhard Fredr.; och befanns dertill hafva
blifvit utsedd:
N:o 223. Hr Stråle af Sjöared, fullm. Hr Tham, Casper Wolrath.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att RiksSl:ns Talmän i
dag varit uppkallade till Hr Just.statsministern, som meddelat dem
K. M:s nåd. befallning, att riksdagen skall afslutas under loppet
af första veckan i nästkommande Augusti månad, samt i följd
deraf anmodat Talmännen så ordna ärendernes behandling att de
riksdagsärender, som äro af oeftergiflig vigt må kunna till denna
tid blifva slutligen behandlade.
Hr Printzensköld, Carl: I anledn. af det lillkännagifvande,
som Hr Gr. o. Landtm, behagade göra, vägar jag vördsamt
anhålla att Hr Gr. o. Landtm, täcktes, i samråd med öfrige Talmän
och i öfverensstämmelse med hvad Hr Gr. o. Landtm, nu
jemväl yttrade, vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom underrättelse
må så fort ske kan komma Exped.Utsk. tillhanda i alla de delar,
som röra statsregleringens hufvudtitlar, emedan just i följd af
bristande underrättelse om R. St:s beslut i vissa frågor, som röra
dessa hufvudtitlar, Utsk. icke ännu varit i tillfälle att aflåta förslag
till R. Sl:s und. skrivelser ang:de stalsregleringen, oaktadt
Ulsk:s koncepter lill dessa förslag äro till största delen färdiga.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att Talmännen
i dag öfverenskommit att nästa Thorsdag hafva en Talmans-öfverläggning,
hvartill äfven Utskms ord fule skulle kallas, samt att då
torde blifva lämpligaste tillfället att öfverlägga om det ämne, Hr
Printzensköld nu omnämnt.
Föredrogs Exped.Utsk:s d. 22 dennes på bordel lagda, under
I\:o 143 afgifna förslag till R. St:s und. skrifvelse till K. M.,
ang:de åtgärder för behöfvandes undsättning i missväxtår.
Hr Printzensköld, Carl: Det af Hr Gr, o. Landtm,
föredragna skrifvelse-förslaget är uppsatt i öfverensstämmelse med
Utsk:s betänk. N:o 214. Utsk. har dervid gjort, så vidt möjligt
varit en trogen resumé af hvad K. M:s nåd. propos. innehåller,
hvarföre Utsk. icke trott sig kunna utur denna resumé utesluta
ett yttrande, sora i den nåd. propos:n förekommer, huru och pä
hvad sätt tillfälle skulle förefinnas att använda det reservlager,
hvars bildande K. M. i nåder föreslagit, för den händelse att flera
på hvarandra följande goda skördar skulle göra reservlagrets
användande på åsyftadt sätt öfverflödigt. Delta säll alt använda
reservlagret har R. St. ansett bestå deruti att, såsom orden lyda
i den K. proposm, ”vid de tillfällen då försäljning eller ut leverering
ål undsättningstagare icke skulle från reservlagret äga rum,
kan omsättning deraf vinnas medelst tillhandahållande afspanmål
ät värfvade arméen och flottan äfvensom åt fångar, för hvilka
alla behof, uppgående till 30,000 tunnor årligen, någon särskild
upphandling erfordras, om sädes-lillgång finnes i Statens reserv
-
192
Den 22 Juli.
lager”. Såsom svar på denna del af den K. propos:n har Utsk.
upptagit de ganska många anförda skälen emot den K. proposm
på följande sätt: Utsk. får ”förklara (sedan det nemi. afstyrkt
lagrets utlemnande), att, så vidt ett dylikt lager kan användas
och bör finnas att tillgå för värfvade arme'ens och flottans samt
fångvårdens behof, Utsk. anser anskaffandet deraf, under de tider,
då spanmålsupphandlingen kan med det allmännas största
möjliga fördel verkställas, vara i alla hänseenden ändamålsenligt
och önskvärdt”. Nn hafva R. St. bifallit Utsk:s mern. i dess helhet.
Exped.Utsk. har således icke tilltrott sig att då Utsk. i premisserna
eller i reciten upptagit de skäl, som fiunas i K. M:s
nåd. propos. ang:de det till bildande föreslagna reservlagret, utesluta
det utlåt., som af vederbör. Ulsk. blifvit afgifvel, ang:de
reservlagrets användande för den händelse att detsamma icke
skulle behöfvas för undsätlningstagare; men då Utsk:s hemställan
till R. St. i slutet af dess mera. innefattar hvad som Ulsk. tillstyrkt
R. St. att besluta och hvilket tillstyrkande icke innehåller
ett enda ord i anledn. af Utsk:s yttrande huruvida det vore nyttigt
eller nödigt att hilda ett särskildt lager för arméens, flottans
och fångvårdens underhåll, så har jag trott mig böra fästa R. o.
Ad:s uppmärksamhet på huruvida R. o. Ad. anser lämpligt att i
den und. skrifvelsen förekommer en fråga, som sedermera icke
igcnflnnes i det beslut, som skrifvelsen innehåller. Möjligen
skulle i framtiden en så beskaffad skrifvelse som denna kunna
tolkas derhän, att R. St. medgifvit och till och med beslutat bildande
af reservlager för ett eller annat ändamål, och Regeringen
deraf finna anledn. att vidtaga en dylik åtgärd, hvarefter det likväl
möjligen skulle kunna hända att R. St. å sin sida icke vore
med en sådan åtgärd belåtne. Jag anser således att eftersom R.
St. afslagit den K. proposm i sin helhet, i hvad den angår reservlagrets
bildande, så borde man äfven hafva lagt åsido den
reflexion, som K. M. i sin nåd. propos. anfört, och följaktligen
äfven ifrån skrifvelsen uteslutit det svar på denna reflexion, som
Utsk. har afgifyit, ankommande det likväl på RiksStm, huruvida
skrifvelsen i det skick den nu befinnes bör expedieras.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. först till
godkännande och sedermera till ålerremiss af ifrågavar. förslag
till und. skrifvelse, utföllo svaren med blandade ja och nej, hvarefter
propos. lill skrifvelse-förslagels godkännande ånyo framställdes
och dervid besvarades med ja.
Föredrogs och godkändes Exped.Utsk:s under N:o 11 afgifna,
d. 22 dennes pä bordet lagda förslag till § i riksdagsbeslutet,
ang:de åtgärder för behöfvandes undsättning i missväxtår.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 19 och 22 dennes på bordet
lagda mern. N:o 27, med förslag till ett tillägg i 28 § Reg.-
F:n,
Ben 25 J uli.
193
F:n, ang:de befordran af utländske män till vissa embeten och
tjenster.
II r von Fia r t man sd or f f, Au g.: Utsk. säger sig denna
gång icke hafva velat upplaga frågan om naturalisalionen i hela
dess omfattning, utan endast den del deraf, som angår utländska
mäns anställning i embeten för vetenskap och konst samt läkarebefattningar.
Icke blott läkare vid universiteten ulan äfven vid
andra undervisningsverk i Riket äro således i fråga. Sådana
kunna vara anställde både vid Teknologiska institutet och vid
gymnasier, der man behöfver lärare i främmande lefvande språk,
och der consistorierna göra utnämningarne o. s. v. Nu förekommer
likväl alt vid universiteten finnas adjunkter och andra lärare,
som af Cansleren tillsättas. I fall man blott talar om dem, som
Konungen utnämner: så blifva mångfaldiga uteslutna, hvilkas
tillsättning bland främlingar kan vara lika behöflig som deras,
hvilka K. M. nämner. Det kan dessutom vara tvifvel underkastadt,
huruvida språkmästare kunna räknas till dem, som innehafva
beställningar för vetenskap, eller om en fäktmästare kan
anses höra lill dem, som innehafva beställningar för skön konst.
Man har således i min tanka, icke fullständigt uttryckt hvad man
velat säga, utan man har gjort föreskriften allt för inskränkt.
Dertill kommer, att man föreslagit det endast utländske män af
utmärkt förtjenst skulle få inkallas. Man kan vara en rätt skicklig
lärare, utan att vara en man af utmärkt förtjenst. Likaså
förhåller det sig med en fäktmästare, äfvenså med en läkare.
Han kan vara för Sverige mycket nyttig i behofvets stund, utan
att derföre vara utmärkt i sin sak. Under koleratiden för 14 år
sedan, mottog man med begärlighet kvilka läkare som från utlandet
kunde erhållas, särdeles ifrån Danmark, utan att efterfråga
om de voro just så utmärkta. Skulle nu Riket åter blifva utsatt
för samma sjukdom, så torde samma behof förekomma. Likaså
förhåller det sig i fråga om krig. Man bör derföre icke onödigtvis
pålägga sig band, som kunna umbäras. Norrmännen hafva i
detta hänseende varit försigligare. De hafva i frågor om naturalisation
blott sagt att utländningar kunna anställas såsom konsuler,
läkare och lärare vid undervisningsverken, ulan att der finnes
något särskilt föreskrifvet om personernas utmärkta beskaffenhet.
Jag tror att vi kunne göra på samma sätt och dermed
vara väl belåtna. Jag får derföre hemställa om icke, till undaurödjande
af de brislfälligheter jag tror förslaget äga, R. o. Ad.
skulle vilja, såsom sin gemensamma tanka, antaga följande ordalag:
l:o
”Konungen äger att — — — — hittills ägt rum. Till
beställningar vid universiteten och andra inrättningar för undervisning
i vetenskap eller skön konst, må efter vederbörandes hörande,
eller, uppå deras framställning, utländske män kunna kallas
och befordras. Konungen vare obetaget att” etc.
2:o ”Konungen äger — — — — hittills ägt rum.” ”Till
beställningar vid universiteten och andra inrättningar för under*
7 II. 13
194
Den 25 Juli.
visning, vetenskap och skön konst, äfvensom till läkarebeställningar
må o. s. v.”
Det sista ordet i detta förslag: ”Konungen” skulle här, på
samma sätt, som i det förra förslaget under N:o 1, borttagas.
Sedan härefter, på förfrågan af Gr. Lagerbjelke, Gust.,
lindert. R idd.-se kre t e ra re upplyst, att underrättelse om förevar.
mem:s pröfning i de öfrige RiksShn blifvit R. o. Ad. meddelad
endast från BorgareSt., som enl. ankommet prot.utdr. antagit
förslagen att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag; yttrade
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att få fästa den värde talarens
uppmärksamhet derpå att det enda hinder, som för närvar,
finnes för anställande af en utlänning i Rikets tjenst, den 28 §
Reg.F:n inskränker allenast IL M:s magt att utnämna utlänningar
till befattningar i Rikets tjenst. Således är derigenom, likasom
genom det nu gjorda förslaget i fall det skulle antagas, icke
någon inskränkning gjord i universiteten och enskilta direktioners
rättighet att utnämna utlänningar lill de befattningar, som af dem
tillsättas. Något annat hinder än det sora för det närvar, finnes,
blefve således icke för tillsättande af lärare vid undervisningsverken
af utländska män, såsom den värde talaren nämnt, och
jag skulle således tro att denna anmärkn., då man tager detta
förhållande i betraktande, lärer förfalla.
Hvad åter beträffar orden ”af utmärkt förtjenst” som förslaget
innehåller, sä hafva dessa ord inkommit derföre att på samma
gång som Utsk. ansåg det vara af nytta och vigt för landet
att kunna tillegna sig förtjenst ifrån andra länder, så ansåg Utsk.
äfven att inga andra utländske män borde intagas än de som
vore af det utmärkta slaget, ty en mindre förtjenst bör man alltid
träffa inom landet. Det må visserligen alltid vara vigtigt att
tillegna sig förtjensten, men vigtigast är det dock att tillegna sig
den utmärkta; och då vi sett huru många hinder som mött förut
framställda förslag i denna syftning, har Utsk. ansett det vara
bättre att begära mindre för att få något.
Det exempel, som den siste värde talaren anfört om läkare
under koleratiden, är så mycket mindre tillämpligt som det genom
nuvar. stadgande alldeles icke är K. M. betaget att under
en farsot använda utländska läkare, men hvad som är K. M. betaget
är att nämna dem till någon tjenst på stat.
Ordet ”likaledes”, som äfven blifvit af den siste värde talaren
uteslutet ur dess förslag till beslut är äfven med flit insatt
och af icke obetydlig vigt. För att så mycket mera uttrycka att
ordet ”obetaget” endast refererar sig till K. M., står der: ”K.
M. vare likaledes obetaget” och man har således genom tillsättande
af ordet ”likaledes” velat påpeka att detta stadgande endast
har afseende på K. M. och icke någon annan. Man har velat
göra alldeles tydligt att ehuru grundlagen här har lagt hinder i
vägen för K. M. att taga utlänningar i Rikets tjenst i vidsträcktare
mått, än som här medgifves i denna §, så har man icke
Den 25 Juli.
1 <J5
velat göra någon inskränkning i den rättighet, sora för närvar,
finnes för direktioner att nämna utlänningar, vare sig att de äro
utmärkte eller icke.
Slutligen, om man medgifver att detta stadgande må vara
något för trångt, så är det i alla fall mycket vidsträcktare än det
nu gällande stadgandet och således en betydlig förbättring. Om
nu R. o. Ad. på grund af de anmärkrar som hår blifvit framställda,
afgifver en gemensam tanka i öfverensstämmelse dermed,
så är det fara värdt att förslaget skulle komma att förfalla och
derigenom hade man för att vinna en ännu större utsträckning i
Konungamagten gått miste om den mindre utsträckning deraf,
som detta förslag innehåller. Enahanda förhållande äger rum äfven
i afseende på sednare punkten ; man kan lätteligen genom
att sträcka sina pretensioner för högt få intet. BorgareSt. har,
på sått Ridd.sekretm nyligen tillkännagifvit, antagit förslaget att
hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, och jag anhåller
att R. o. Ad. ville fatta enahanda beslut.
Hr von Hartmansdorff: Det sista skälet, som egentligen
ligger utanför saken är det, som jag anser vara det mest giltiga
af hvad Gr. Lagerbjelke anfört, och som det äfven torde blifva
minst gällande hos Ståndet, så skall jag icke befatta mig med
att yttra något vidare i sak. Nugot är på sätt Gr. Lagerbjelke
sagt bättre än intet., men för att bestyrka hvad jag har uppgifvit
ang:de förhållandet i Norge får jag ur 92 § i Norges grundlag
uppläsa följande ord: ”Dog kunne Fremmende beskikkes til Laerere
ved Universitetet og de lmrde Sholer, til Laeger og til Consuler
paa fremmede Steder.”
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att Hr von Hartmansdorff
föreslagit, att R. o. Ad. skulle återremittera Utsk:s förevar, mern.
med förklarande såsom Ståndets gemensamma tanke, att 28 §
Reg.F:n borde erhålla följande lydelse: ”Konungen äger att —
— hittills ägt rum. Till beställningar vid universiteten
och andra inrättningar för undervisning, vetenskap eller skön
konst, må, efter vederbörandes hörande eller på deras framställning,
utländske män kunna kallas och befordras. Konungen vare
obetaget att uti” etc. i öfverensstämmelse med Utsk:s förslag;
samt att likaledes uti förslaget rubr. N:o 2, den sista af Utsk.
med kursiv stil utmärkta meningen borde blifva så lydande: Till
beställningar vid universiteten och andra inrättningar för undervisning,
vetenskap eller skön konst, äfvensom till läkarebestållningar,
må, efter vederbörandes hörande etc.
Hr Gr. o. Landtm:s till antagande af detta Hr von Harlmansdorffs
förslag till gemensam tanke framställda propos. besvarades
med starka nej, blandade med ja; hvarpå Hr Landtm, tillkännagaf
det han trott sig finna att nej härvid varit öfvervägande,
samt sedermera förklarade alt då för öfrigt någon anmärkn,
13*
196
Den 25 Juli.
emot Utsk:s ifrägavar. förslag icke blifvit framställd, densamma
komme alt hvila till grundlagsenlig behandling till nästa
riksdag.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 19 och 22 dennes på bordet
lagda mein. N:o 72, med förslag till sammanjemkning af RiksShns
skiljaktiga beslut, i anledn. af utlåt. N:o 60.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Enl. nu gällande Bankoreglementes
114 § bör bankens metalliska kassa icke understiga
2,500,000 r:dr silfver. Bankens sedelstock får först motsvara den
summa metallisk valuta, som finnes i bankens ego, derutöfver må
banken hafva 20 millioner r:dr i rörelsen. Om nu R. o. Ad.
antager det förslag BankoUtsk. afgifvit, så kommer banken att få
hålla i rörelsen 22,500,000 r:dr utöfver sin metalliska valuta, äfven
om denna hade nedgått till 2,500,000 r:dr specier. Denna
utvidgning af sedelstocken utan motsvarande redbarheter anser
jag äfventyrlig. Sådant är icke heller stadgadt i nu gällande
Banko-reglemente. Der säges nemi. i 224 § att ifrågavar. tillökningen
i sedelstocken icke må öfverstiga 5,000,000 r:dr, ”och
såsom fond för de sedlar banken genom införande af ofvanberörde
assignationer kan komma att utgifva, anskaffas metallisk valuta,
motsvarande halfva beloppet”. Då nu R. St. hafva stadgadt
ett visst förhållande emellan utelöpande sedlar och inneliggande
silfver i banken; så synes mig detta förhållande icke böra af några
tillfälligheter rubbas, utan att detsamma bör så fort det varder
Bankostyrelsen möjligt, återställas. Jag vill derföre vördsamt
föreslå att R. o. Ad. behagade antaga det 4 mom. med följande
tillägg, nemi.: ”dock med vilkor att erforderlig valuta varder anskaffad:
så att samma maximum icke öfverskrides”.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Hr von Hartmansdorff
har upplyst att i nu gällande Banko-reglemente står alt det skulle
anskaffas silfver för de utgifvande sedlarna. Detta är lätt att föreskrifva
men svårt att verkställa, och antingen föreskriften göres
eller icke, sä beror det på konjunkturen om den kan eflerlefvas.
Då skulle tvetydighet kunna uppstå hvilkeldera man skall uppfylla,
antingen delta stadgande, som handlar om att man med
bankens sedlar skall ersätta privatbankerne eller också det stadgande,
som säger att man skall för den summa, med hvilken
man ersätter privatbankerna, anskaffa metallisk valuta. Följden
deraf blefve troligen den att hela frågan förföll och att privatbankerna
icke blefvo ersatta. Detta vore verkligen öfverensstämmande
med min öfvertygelse och jag har förut yttrat att detta
stadgande borde ur reglementet utgå. Jag anser äfven att man
icke borde sätta dit ett stadgande, som man i min tanka icke
kan vara säker att det någonsin kan efterlefvas, hvilket beror af
handelsförhållanden. Det är banko-fullmäktiges åliggande i allmänhet
att anskaffa silfver, när sådant kan göras, d. v. s. att
uppköpa vexlar då vexel tillgång finnes, hvarigenom silfver in
-
1) en 25 Juli.
197
kommuner. Deraf följer också afl banko-fullmäktige, om det låter
sig göra, äfven anskaffa silfver då privatbankerna ersättas;
men icke bör man insätta bär något o vil kori igt åliggande att
göra det. Derföre anser jag det vara bättre att bifalla förslaget
sådant det är, än att intaga de ord, som Hr von Hartmansdorff
föreslagit, hvilka i sig sjelf innebära ingenting.
Hr von Hartmansdorff: Om de ord jag föreslagit icke
innebure någonting, så behöfde Gr. Gyldenstolpe icke för dem
hafva någon farhåga. Men de innehålla, såsom 11. o. Ad. torde
hafva förmärkt, en föreskrift för Banko-fullmäktige att icke genom
privatbankernas ersättande med nya utlånings-konlor öka
sedelstocken utöfver det maximum, som Banko-reglementet ulsalt,
med mindre erforderlig, deremot svarande, valuta anskaffas. Det
är möjligt att denna valuta icke kan af Banko-fullmäktige genast
erhållas, men hon må anskaffas så fort sig göra låter, d. v. s. i
den mån utväg dertill gifves. Då man anskaffat denna valuta,
så har man äfven försett hanken med det silfver, som B. Si. hafva
funnit nödigt för sedlarnes upprätthållande vid deras silfvervärde.
I händelse åter, så mycket silfver icke funnes, så skulle
hankens kredit i förhållande derefter förminskas. Anser man
sådant likgiltigt, så kan man äfven borttaga föreskriften om ett
visst förhållade emellan bankeus silfver och hans utelöpande sedlar.
Kan åter detta förhållande icke rubbas, utan fara för sedelvärdet:
så bör raan väl söka alt upprätthålla det, under hvilka omständigheter
som heldst för banken må förekomma. Detta hindrar
icke banken att genast gå i författning om en fallen privatbanks
ersättande; men det ålägger Banko-fullmäktige att, sä fort sig
göra låter, anskaffa metallisk valuta för den tillökning i sedelstocken,
som en dylik åtgärd skulle medföra. Jag anhåller således
om bifall till det förslag jag redan framställt.
Gr. Gyldenstolpe: Då jag yttrade att det tillägg I5r von
Hartmansdorff begärt i sig sjelf innebure ingenting, som kunde
låta verkställa sig lill följd hvaraf hela frågan skulle förfalla, sä
har jag ansett detta vara detsamma som om stadgandet icke linnes.
Om Hr von Hartmansdorff ville hafva ett bestämdt stadgande
härutinnan, så skulle Hr von Hartmansdorff säga och yrka
alt dessa 2,500,000 r:dr icke må utbetalas med mindre än alt
metallisk valuta kan till motsvarande belopp anskaffas, hvarom
icke, sä komma icke dessa 2,500.000 r:dr att anskaffas. Nu gifves
det ett annat sätt att bibehålla denna metalliska valuta vid
samma belopp som R. St. hafva föreskrifvit, ty det kan ske icke
blott derigenom att man skaffar nytt silfver, utan äfven derigenom
att man minskar sedelstocken. Om nu II. St. anse nödigt
för banken att ersätta försvunna privatbanker, så kan det ske
derigenom att bankens öfriga lånerörelse inskränkes, och derigenom
kan det fås tillgång till denna ersättning, utan att derföre
förhållandet emellan bankens utelöpande sedlar och metalliska valuta
kommer att rubbas. Dessutom åligger det Banko-fullmäktige
alt beständigt tillse att den metalliska kassan aldrig må sjunka
198
Den 25 Juli.
under det bestämda beloppet af 2,500,000 r:dr i silfver. Om
således genom privatbankernas ersättande en större sedelstock
skulle erfordras och derigenom en påtryckning uppkomma på den
metalliska valutan, så hafva Banko-fullmäktige i sitt skön att återföra
jemvigten, så att den metalliska valutan icke må komma att
sjunka under det föreskrifna beloppet. Jag anser sålunda ingen
våda vid att antaga den föreskrift, som BankoUtsk. nu har föreslagit,
men anser deremot oriktigt att insätta en föreskrift som
icke kan verkställas; hvarföre jag anhåller om bifall till BankoUtsk:s
betänk.
Hr von Hohenhausen, Mich. S i 1 v.: För min del kan jag
icke annat än finna att Hr von Hartmansdorff har skälig anledn.
till det klander han framställt emot Utsk:s förslag. Det vid förra
riksdagen gjorda förslaget i denna del var i den mån fullständigare
alt det tillika afsåg hankens trygghet vid en hastigt
påkommen utgift af nya bankosedlar. Den innefattade äfven derjemte
ett åliggande att öka silfverfonden. Beloppet deraf var likväl
dä vida högre än det, hvartill banken nu har blifvit berättigad
att sträcka sin sedelutgifning; utom det att kanske icke heller
så stor anledn. förevar att något särskilt under den tiden
kunde förekomma. En privatbank deremot beror på konjunkturen
och sättet, hvarpå de sköta sig, och är således alltid en osäker
sak. Jag får likväl fästa uppmärksamheten derpå att en utgifning
af sedlar ifrån hanken i och för ifrågavar. ändamål är
vida mindre vådlig än i fråga om nästan alla andra fall då de i
hast utgifvas när det icke sker emot silfver, som har blifvit insatt
och utbetalas, derföre att de privatbanksedlar, som blefve er
satta
genom bankokedlar, hade i det närmaste lika mycket som
bankens egna sedlar, tryckt på dess silfverfond. De hafva cirkulerat
såsom sedelmynt i landet pä samma sätt som bankens egna
sedlar. När någon har behof af silfver, så skaffar han sig kanske
sedlar och för dessa får han silfver. Således skulle ifrågavar.
sedelutgifning icke komma att trycka mycket hårdare på banken,
än när privatbankssedlarne utgå. När man då lägger härtill att
om en privatbank gick öfver ända, så vore det möjligt att en
och annan syster följde med. Den summa som då skulle ersättas
eller de sedlar, som blefvo begagueliga i den allmänna rörelsen,
utgjorde vida större belopp än banken har rätt alt suppleera.
Detta minskar också farhågan af ett sådant suppleerande.
På dessa skäl skulle jag för min del tro att man icke löper
så stor fara vid att bifalla detta förslag, ehuru det icke är uppgjordt
med den försigtighet för banken, som det af förliden riksdags
BankoUtsk. uppgjorda och af R. St. bifallna. Riksdagen når
sitt slut och jag vore nära färdig att tro att någon objektion emot
detta förslag af BankoUtsk. icke blifver väckt inom de tre öfriga
Stånden och således R. St:s beslut, R. o. Ad. förutan, fattadt i
enlighet med detsamma. Delta styrker mig också uti att icke
påyrka någon förändring eller återremiss af betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Då Banko-reglementet innehål
-
Deli 25 Juli.
199
ler den allmänna föreskriften att det skall åligga Fullmäktige att
städse noga hålla hand deröfver alt bankens silfverfond står i den
uti Banko-lagen stadgade proportion till sedelstocken, hvaraf följer
att, i händelse Banken skulle komma att utgifva de 2,500,000
r:dr, hvarom nu är fråga, Banko-fullmäktige också böra, i den
män sådant kan med möjligheten vara förenligt, öka silfverfondeu
så att proportionen emellan densamma och sedelstocken icke
rubbas, så anser jag för min del det tillägg, som Hr von Hartmansdorff
föreslagit, icke vara af behofvet päkallarlt, hvarföre jag
tillstyrker bifall till betänk, i dess nuvar. skick.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Gyldenstolpe tror det icke
möjligt att verkställa en sådan föreskrift, som den jag föreslagit.
Om det icke är möjligt alt anskaffa valuta för 2,500,000 r:dr
bankosedlar — huru skulle det då vara möjligt att kunna hälla
bankens metalliska valuta vid 2,500,000 r:dr specier? Banken har
ju ingen annan utväg, när handelskonjunkturen är ofördelaktig,
än al^ låna dessa medel, och denna utväg måtte väl vara öppen
äfven då man vill anskaffa valuta för de 2,500,000 r:dr b:ko. Att
iakttaga den grundsats, som R. St. hafva stadgat derigenom att
man, i samma mån, som sedlar elter assignationer utgåfves för
en fallen privatbank, indrager lånerörelsen i andra hänseenden,
vore ju att tillintetgöra den välgerning som R. St. velat bevilja
allmänheten genom privatbankens ersättande? Den strypning, som
man befarar, derest privatbankerna icke ersattes, skulle ju i alla fall
uppkomma om utan inskränkte bankens lånerörelse i samma mån,
som man utgåfve sedlar till privatbanks-rörelsens ersättande?
Derföre att riksdagen nalkas sitt slut synes man vilja låta
besluten i RiksStm blifva som de kunna. Men när man möjligen
kan något rätta eller förbättra, så bör man väl göra det.
Om tre Stånd, på sätt här blifvit nämdt, skulle hafva godkänt
delta förslag, så är frågan afgjord och R. o. Ad:s beslut
vållar intet uppskof. Skulle deremot något annat Stånd äfven
göra förändring så kan rättelse vinnas. Man torde måhända helst
vilja bibehålla samma ordalag, som i det gamla Banko-reglementet
och jag vill derföre förändra mitt förslag derhän, så att nemi.
ordalagen blifva följande: ”Det i § 124 stadgade maximum af
sedelstock må härigenom icke ökas med mera än högst 2,500,000
r:dr b:ko; och såsom fond för de sedlar banken, genom infriande
af ofvanberörde assignationer, kan komma att utgifva, anskaffas
metallisk valuta, motsvarande halfva beloppet”.
Derigenom blefve ordalagen alldeles desamma som i nu gällande
reglemente. Skillnaden är endast att summan blifvit lill
hälften förminskad och på delta förändrade förslag anhåller jag
vördsamt om Hr Gr. o. Landtnäs propos.
Gr. Gyldenstolpe: Hr von Hartmansdorffs sednasle förslag
är alldeles lika med nu gällande Banko-reglemente, utom i
afseende på summan, men det är icke derföre bättre än det förra
förslaget. Det är lika overkställbar! antingen summan sättes till
halfva eller liela beloppet. Detta är min åsigt af frågan och jag
200
Den 25 Juli.
vill icke alt man skall insätta ett stadgande, som icke later verkställa
sig, för alt hålla dea metalliska kassan vid sitt minimum.
Om någonsin den metalliska kassan sjunker derhän, så tror jag
icke att det kan hjelpus hvarken genom ett lån eller på något
annat sätt, och derföre är det också Banko-fullmäktiges skyldighet
alt tillse alt denna metalliska kassa aldrig får sjunka lill detta
minimum. Derföre är det i reglementet sagdt att Bankofullmäktige
skola, när det märkes alt den metalliska kassan börjar
sjunka lill det föreslagna minimum, dessförinnan redan hafva
företagit sådana åtgärder, hvarigenom det kan förekommas; och
dessa åtgärder äro dessutom i reglementet föreskrifna, så att något
sådant icke bör kunna äga rum. Således anser jag att stadgande
om privatbankernas ersättande ganska vä! kan fullgöras
utan bankens obestånd; men deremot anser jag det vara omöjligt
alt fullgöra detsamma om dervid fästes del vilkoret att för den
summa som man använder för privatbankernas ersättande metallisk
valuta skall anskaffas.
Hr von Hohenhausen: Jag kan icke instämma mtfl Gr.
Gyldenstolpe ang:de overkställbarheten af det utaf Ilr von Hartmansdorff
föreslagna stadgandet, utom möjligen i något eget besynnerligt
fall; och Sverige har lyckligtvis icke varit i något sådant
fall, ty äfven de konjunkturer, som nyss passerat, och som
ansetts ovanligt svåra, hafva icke gjort det omöjligt att anskaffa
det belopp, som behöfts, och icke vållat hvarken financiel eller
moralisk misskredit. Mycket gerna hade i min lanke en sådan
föreskrift bordt och kunnat inflyta i betänk., som den Hr von
Hartmansdorff nu sednast framställt och som innefattade, i andra
ord, hvad han förut hade sagt, ehuru de orden äfven hade kunnat
tydas på ett annat sätt. Jag tror alt det icke vore, på sätt
jag nyss anfört, så särdeles angeläget alt en sådan föreskrift infördes,
men liar för min del ingenting emot om R. o. Ad. beslutar
den. Såsom jag förut nämnt, så förmodar jag likväl att
de öfriga trenne RiksSlm bifallit betänk, sådant det är.
Hr Rosenblad, Bernh.: Beträffande hvad Hr von Hohenhausen
nyss nämnt, så tillkännagifver Posttidningen att BorgareSt.
godkändt betänk, sådant det är.
Hvad åter angår sjelfva frågan, så anhåller jag att få återföra
i R. o. Ad:s minne, att densamma först vid förra riksdagen
förevar och föranleddes af det förslag till en allmän reglering af
penningeväsendet här i landet, som af BankoUtsk., efter förslag af
en dess ledamot, Hr Skogman, afgafs, med ledning af de grundsatser
som nyss blifvit tillämpade i England, der den bekanteSir
Roberl Peel reglerade penningerörelsen. Der antogs såsom utgångspunkt
för den del af penningecirkulalionen, hvilken bestod
i sedlar, det belopp, som då i landet fanns cirkulerande, så väl
af Engelska bankens som af privatbankernes. Ingen af dessa
sednare fick öka det belopp, den i medeltal under en viss lid
haft utelöpande, och ingen ny privatbank fick utgifva sedlar. Engelska
bankens sedelrörelse bestämdes till ett visst maximibelopp,
Den 25 Juli.
201
utöfver hvad den hade i metallisk valuta, men så tilltaget, att
ehuru bestämmandet skedde under en tidepunkl af rik tillgång på
denna, och stor sedelcirkulation, dock en tillökning medgafs Engelska
bankens sedelcirkulation, som då skulle höjdt den ifrån 20
millioner till 27 millioner P. St. För öfrigt öfverlemnades sedelrörelsens
belopp åt den fria vexlingen, d. v. s. att denna sedelstock
äfvensom landets penningebelopp i allmänhet skulle få fritt
ökas och minskas, efter de naturliga förhållandena. Denna grundsats
antogs äfven af BankoUtsk. i dess förslag lill lånerörelsens
ordnande vid förra riksdagen, i hvilket förslag likväl bestämmelserne
ställdes så mycket skarpare att ehuru den Svenska bankens
utelöpande sedlar då voro det minsta det varit sedan år 1818, så
tilltogs det medgifna maximibeloppet så knappt att i händelse alla
disponibla lånefonder utgått, ^ million måste indragas.
Dessutom ägde den ytterliga skärpan af det eugelska systemet
rum, att BankoUtsk. i den medgifna sedelstocken inberäknade
alla på räkning stående summor och hvad som kunde finnas
outtaget å beviljade kreditiver, under det att i England man endast
räknade utelöpande sedlar. Men deri följde Utsk. det Engel
ska
systemet, att man äfven tog i beräkning medeltalet af d. v.
privatbankssedlar, (efter afdrag af kassabehållningar), nemi. 5 millioner
r:dr b:ko, så alt i händelse en eller annan privatbank komme
att upphöra, den derigenom uppkommande lucka i sedelrörelsen
fick ersältas genom motsvarande förhöjning i riksbankens medgifna
rörelse. Detta Utsk:s äfven efter återremiss, fortsatta förslag,
förändrades dock genom slutliga afgörandet uti förstärkt Utsk. på
så sätt att när en sådan tillökning komrne i fråga, skulle banken
förstärka sin silfverfond med halfva beloppet af de på densamma
dragna assignationerna. Men detta bud blefve, på sätt, om jag
icke fattat orätt, hvad Gr. Gyldenstolpe nyss anförde, blott ett
chartek, en omöjlighet att verkställa; ty när är det väl man
kan förmoda alt en och annan privatbank skall upphöra och dess
rörelse af II. St:s bank ersättas? Jo det är under dåliga konjunk
turer
i handeln då vexelbrist föranleder mycket silfvers uttagande
ur banken. Under sådana förhållanden kari banken icke köpa
silfver utan mycket stor bekostnad och en kostnad som blefve en
onyttig uppoffring, emedan det inköpta silfret fordrade en ny
vexellillgång, hvilken endast kunde betäckas genom nya silfverutlag
ur banken. Nu har likväl BankoUtsk, så till vida gifvit
vika för den farhåga som vid förra riksdagen föranledde då stadgade
inskränkning i Utsk:s förslag, alt icke den sedelstock, som
genom en privatbanks indragning försvinner utan blott hälften
deraf skulle genom riksbanken ersättas. Härigenom vinnes det
åsyftade ändamålet, utan att genom ett svårt verkställbar vilkor
tillintetgöra den hufvudsak ihan velat befrämja. Jag tillstyrker
bifall till Utskts betänk.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, framställde H r
Gr. o. Landtm, alt i afseende på BankoUtskis ifrågavar. mern.
hvarå flera ledamöter yrkat bifall, Hr von Hartmansdorff före
-
202
Den 25 Joli.
slagit, att R. o. Ad. matte bifalla detsamma med den förändring
att uti 4:de mom. efter orden ”2,500,000 r:dr b:ko” skulle tilläggas:
”och såsom fond för de sedlar, banken genom infriande
af ofvanberörde assignationer, kan komma att utgifva, anskaffas
metallisk valuta, motsvarande halfva beloppet”.
Uppå sedermera framställd propos. biföll R. o. Ad. BankoUtsk:s
förevar, mern. N:o 72.
Föredrogs Exped.Utsk:s d. 22 dennes på bordet lagda mern.
N:o 11, ang:de medels anvisande lill gratificationer för extra biträden
vid Utsk:s kansli.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det exempel Utsk. bar anfört
ifrån 1840—1841 årens riksdag är icke här fullt tillämpligt. Vid
den riksdagen likasom vid hvarje föregående utskrefvos af hvarje
mern. ett original-exemplar, hvilket underskrefs af ordf. och sekreterare
i Utsk., för att sedermera förvaras i riksarkivet. Dessa
original-exemplar utgjorde vid 1841 års riksdag 5000 tätt skrifna
ark. Vid 1845 års riksdag beslöto R. St. att icke några
sådane original-exemplar vidare skulle utskrifvas, utan att dertill
i stället skulle användas ett tryckt exemplar, hvilket underskrifves
i vederbörligt Utsk. Följden deraf blef att Exped.Utsk. vid
förra riksdagen fick en ganska betydlig lindring i sin kanslipersonals
göromål, samt att vid samma riksdag icke några extra anslag
begärdes eller erhölles för ärendernas bedrifvande vid riksdagens
slut. En åtgärd som då vidtogs och som nu ganska lätt
kan vidtagas är den att, då kanslierna på öfriga ställen blifva lediga
emot riksdagens slut, de samma användes för Exped.Utsk.
Sålunda fick Exped.Utsk. vid förra riksdagen låna BondeSt:s kansli.
Jag tror icke något hinder skulle möta att sådant äfven nu
kunde ske; hvarföre jag anser den begärda tillökningen i Utsk:s
personal icke behötlig, synnerligen som icke något bättre skäl derför
kunnat anföras än exemplet af 1840—1841 årens riksdag.
Jag anhåller derföre om återremiss af betänk. Det är visserligen
sannt att det är svårt för en för Utsk. främmande person att
bedömma göromålen inom Utsk.; men de i Utsk:s meni. anförda
skäl tyckas åtminstone icke ådagalägga behofvet af någon
tillökning i personalen.
Frih. Cederström, Claes Rud.: När man känner den
mängd af ärenden som uuder Riksdagens lopp förevarit och än
vidare lära förekomma, så begriper jag icke huru man nu skulle
kunna undvara den begärda tillökningen i Exped.Utsk:s personal
vid riksdagens nu ganska snart förestående slut. Jag anser Utsk:s
förslag väl grundadt och bifaller det.
Hr Printzensköld, Carl: Det må visserligen ega sin riktighet,
såsom Gr. Lagerbjelke anmärkt, alt Exped.Utsk. är befriadt
ifrån den skyldighet, som det egde vid 1844 års riksdag
att utskrifva originalexemplar af samtlige Ulsk:s betänk., äfvensom
alt detta i någon och till och med icke obetydlig mån minskat
Den 25 Juli.
203
kansliets göromål, men deraf följer likväl ingalunda, på sätt Gr:n
tagit för afgjordt, att icke Utsk. nu mot riksdagens slut är i behof
af tillökad e. o. betjening. Det torde vara Gr:n bekant att
Exped.Ulsk. ännu icke kunnat till R. St. expediera nästan alla de
frågor, som röra Statsregleringen, derföre att definitiva beslut i
alla dessa frågor ännu ej af Ständerne blifvit fattade. Deraf följer
ju helt naturligt att Utsk:s göromål skola vid riksdagens slut blifva
allt mer och mer ökade, hvilket Utsk. förutsett och om riktigheten
hvaraf vi i dag blifvit öfvertygade då vi ifrån Hr Gr:n o. Landtm,
fått emottaga underrättelse om K. M:s nåd. vilja att riksdagen
skall afslutas inom den första veckan af Augusti månad. Det är
vid sådant förhållande temligen klart att Utsk. icke kan undvara
ett biträde, som eljest icke skulle hafva kommit i fråga. Jag kan
för öfrigt försäkra R. o. Ad. derom, att vid utdelande af gratifikationer,
som kunna ifrågakomma, Utsk. icke skall underlåta att
iakttaga den yttersta sparsamhet och med all sorgfällighet bedöma
i hvad mån sådana böra äga rum. Jag anhåller derföre vördsamt
att R. o. Ad. täcktes bifalla Utsk:s betänk.
Uppå härefter framställd propos. blef Exped.Utsk:s förevar,
mern. N:o 11 af R. o. Ad. bifallit.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 22 dennes
på bordet lagda mern. N:o 261, i anledn. af från BondeSt.
erhållen återremiss å vissa delar af betänk. N:o 239.
Föredrogs StatsUlshs d. 22 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 262, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de öfverste löjtnanten
m. m. Gr. A. E. von Rosens und. ansökning om understöd
från statens sida till anläggning af en jernväg emellan Örebro
och Hults lastageplats vid Wenern.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag anhåller att detta
betänk, måtte ytterligare få hvila på bordet, och att det måtte
sättas först pä föredragms-listau till nästkommande Lördag.
Frih. Cederström, Claes Rud., m. fl. ledamöter hördes
häruti instämma.
Hr Gr. o. Land tm. förklarade att StatsUtsk:s ifrågavar.
utlåt., till följd af flere ledamöters derom gjorda begäran komme
att ytterligare hvila på bordet, samt hemställde derjemte om R.
o. Ad. ansåge detta utlåt, böra på sätt Frih. Tersmeden föreslagit
uppföras främst å föredragms-listan för nästa lördag.
Ropades ja.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 22 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 263, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga om befrielse
för förre departements-cheferne i general-tullstyrelsen, presidenten
J. P. af Billbergh och Canslirådet J. D. Valerius, samt Kamereraren,
Kammarrätts-rådet Winroth och Kontrollören Middendorff
204
Den 25 Juli.
från ådömdt ersättnings-ansvar i målet, ronde den efter aflidne
tullförvaltaren Finér yppade balans.
Den vid delta utlåt, af Frih. von Kraemer fogade reservation
upplästes på begäran af
Hr Sandströmer. Anders Petter, som derefter anförde:
Lika med hvad StatsUtsk. yttrat anser jag det visserligen vara
af största vigt att man strängt förfar, när fråga är om embelsmäns
försummelser och att således, om genom en sådan Staten
kommer att lida någon förlust, ersättning derför strängt måtte af
den felande utkräfvas. Den strängaste rättvisa kan likväl äfven
någon gång gå får långt. Man mäste äfven taga i betraktande
de mildrande omständigheter, som kunna förekomma. För hvar
och en som tagit närmare kännedom derom är det uppenbart alt
hvad som ligger presidenten af Billberg och kanslirådet Wallerius
i egenskap af departements-chefer till last, till betydande del ligger
endast deruti att de icke varit i stånd att upptäcka det fel
som af underlydande tjenstemän blifvit begångna och hvilka derjemte
varit af beskaffenhet att de svårligen kunnat af de högre
embetsmännen upptäckas. Det ligger också i sakens natur att
den högre embetsmännen har svårt att se om några förfalskningar
begås af de underlydande. Det är kändt att dessa balanser
uppkommit derigenom att förhållanderna varit oriktigt uppgifna
tvertemot sanna förhållandet. Under sådana omständigheter, hade
naturligtvis de högsta kontrollerande embetsmännen svårt att upptäcka
bedrägeriet. Jag tror derföre att allt skäl kan förefinnas
att bevilja den eftergift, som K. M. i sin nåd. propos. har föreslagit.
Jag vill emedlertid icke derom nu framställa något vidare,
utan blott fästa uppmärksamheten på de omständigheter, som anföras
i Frih. Kramers reservation, uti hvilken flera StatsUtsk:s ledamöter
instämt nemi. att de tjenstemän, som i första rummet
ålåg att ersätta den balans, hvarom nu är fråga, redan aflidit och
att deras sterbhus icke ännu blifvit, beroende af konkurs, tredda,
samt att endast denna utredning kan utvisa i hvad man brist
uppslår hos dem att kunna godtgöra den balans, som sedermera
i andra rummet skulle af kanslirådet Wallerius och presidenten af
Billberg fyllas. Under sådana omständigheter synes det mig vara
för tidigt att af dessa embetsman utkräfva något innan det visar
sig i hvad mån de förras tillgångar kunna lemna någon ersättning.
Jag hemställer således alt R. o. Ad. under förevarande förhållande
ville fatta samma beslut, som Ståndet fattade vid förra riksdagen,
nemi. alt med åtgärder för indrifningen af ifrågavarande medel
måtte anstå till nästa riksdag och qvarsladen emedlertid fortfara
emot rättighet för dessa personer alt fortfarande få uppbära
sina pensioner.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jemte det jag i allo instämmer
med Hr Sandslrömmer, så anhåller jag fä nämna, såsom en svårighet
för de aktade tjenstemän, hvilkas välfärd är i fråga, alt
genom sin kontroll förekomma den yppade balansen, att om de
Den 25 Juli.
205
skulle med dertill behöflig noggrauhet granskat alla de 81 tullkammares
räkenskaper, som dem ålåg att genomgå så hade icke
den mest utsträckta lid varit tillräcklig att sådant fullgöra. Jag
ber äfven att få återkalla i R. o. Ad:s minne de stora förtjenster
som särdeles den ena af ifrågavarande tjenstemän, den åldrige
presidenten af Billbergh haft om Konung och fädernesland, alt
hans utmärkta nit, hans verksamhet och hans skicklighet på de
platser der han varit ställd att bevaka kronans rätt vid arme'er
der kontrollerna öfver honom voro nästan inga, för Svenska statsverket
besparat milioner genom åtgärder, som af mången annan
kunnat varda lemnade å sido, utan att han dervid det ringaste
såg sin egen fördel till godo. Derigenom, utom det alt han hade
talrik familj och slägt, sattes han i nödvändighet att jemte det
vigtiga förtroende-embete som hans Konungs förtroende lemnat
honom, för sin utkomst emottaga delta embete inom tullverket.
Dertill kom att han lät öfvertala sig af sitt nit, förbiseende sina
egna krafter, att vid 1834 års riksdag inträda i en verksam befattning
för att gagna der, utan att likväl lemna den tjenstgöring
han hade vid tullen. Alla dessa omständigheter och dessa mäns
förtjenster borde väl också tala något; och då man erinrar huru
vid dylika tillfällen R. St. med större undseende än som här är
i fråga, i hvilket afseende jag vill erinra om landshöfdingen i
Wermland vid 1820 års riksdag, behandlat sådana förtjente män,
så får jag anhålla om R. o. Adis bifall till det förslag, som Hr
Sandströmer framställt.
Hr Printzensköld, Carl: Jag uppträder ingalunda i ändamål
hvarken att förorda bifall eller afslag å betänk, och således
icke heller för att yttra mig öfver det ämne, som utgör föremål
för K. M:s nåd. propos., men då Hr Sandströmer, för det
tillstyrkande han gjort, anfört skäl som innefatta misstag om verkliga
förhållandet, anser jag mig desto heldre böra rälta dessa misstag,
som jag varit aklor i målet och således torde ega den närmaste
kännedom om alla i detsamma förelupna omständigheter
tillåter.
Hr Sandströmer har nemi. yttrat att det hade varit omöjligt
för de tjenstemän, för hvilka eftergifter nu blifvit föreslagna, att
kunna upptäcka de balanser, som de blifvit dömda att ersätta.
Detta eger i viss mån sin riktighet för så vidt det afser den del
af balansen som härrör från den s. k. tulluppbörden; men jag ber
att få fästa uppmärksamheten derpå att balansen består af två
slag, nemi. de jag nu nyss nämnde och en annan, som härflyter
från den s. k. kassörsmedlen. Den har tillkommit icke genom
svek å de underordnade tjenstemännens sida, utan på det sättet
att vederbörande har hos öfverstyrelsen för tullverket reqvirerat
förskotter för nödiga utgifters bestridande, utan att öfverstyrelsen,
jemlikt föreskriften i 150 § af tjenstgöringsreglementet för tullverket,
infordrat kassa-förslag, som visat huruvida de äskade förskotterna
voro af behofvet påkallade. Det är denna försummelse
hos generaltullstyrelsen, som gjorde det möjligt för uppbördsman
-
206
Den 25 Juli.
nen, att åtkomma medel utaf tullverkets kassa långt utöfver hvad
som erfordrades och som derigenom föranledt kassabalansen; så
att man ingalunda der kan lill dessa tjenstemäns försvar anföra
hvad som i fråga om uppbördsbalansen verkligen var händelsen.
Hr Sandströmer: Då här icke var fråga om närmare pröfning
utaf alla de omständigheter som rörde den ifrågavar. balansen,
så har jag icke trott det vara nödigt alt göra den skillnad,
som nu af Hr Printzensköld här är framställd. Hufvudsaken af
hvad jag anfört eger i alla fall sin riktighet, och jag torde i afseende
på kassabristen blott få nämna att den kamererare, som
skulle vara kontrollör öfver verkställda utbetalningar, så vidt jag
minnes, vid alla de tillfällen då förskotter begärdes af uppbördsman,
tillstyrkte dem, och således blef vederbör, departements chef
vilseledd genom kamrerarens tillstyrkande af en utbetalning, som
icke borde ega rum.
Frih. Boije, Fredr.: Jag ber att få förena mig i den åsigt
som Hrr Sandströmer och Rosenblad i detta ämne framställt.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att Hr Sandströmer i afseende
på StatsUtsk:s förevar, utlåt., hvartill ingen yrkat bifall, föreslagit
att R. o. Ad. måtte i öfverensstämmelse med Frih. von Kramers
reservation, .bifalla att den till Statens säkerhet å af Billberghs och
Walerii fasta och lösa egendom lagda qvarstad må fortfara, med
rättighet för dem båda att under deras återstående lifstid åtnjuta
de dem tillerkända pensioner.
Härvid anmälde sig och yttrade:
Hr Sandströmer: Jag vill blott fästa uppmärksamheten
derpå att min framställning var alt R. o. Ad. skulle besluta i öfverensstämmelse
med det beslut, som fattades vid föregående riksdag,
eller att till nästa riksdag uppskjuta vidare behandling af
ärendet, på det att det emedlertid måtte varda utredt huruvida
och i hvad mån de aflidne tjenstemännens sterbhus kunde ersätta
bristen. Jag har visserligen ingenting emot ett sådant beslut, som
Frih. von Kraemer föreslagit och det så mycket mindre, som jag
förut har yttrat att jag skulle gerna vilja tillstyrka bifall, men jag
befarar att de öfriga RiksStm svårligen lära gå in på något mera
än hvad som vid förra riksdagen beviljades och derföre har jag
icke ansett mig böra sträcka mitt förslag längre.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Diskussionen är visserligen
slut, men jag får blott tillkännagifva att jag fattade Hr
Sandströmers framställning så, som hade det varit bifall till Frih.
von Krsemers förslag, medan diskussionen var öppen. Min öfvertygelse
är att afsigten med det nu gjorda förslaget måtte vara
att låta den gamla mannen dö bort och K. M. emedlertid vid
hvarje riksdag förnya sin propos. af eftergift.
Hr Sandströmer: Mitt första tillstyrkande var verkligen
sådant, jag nyss hade äran uppgifva, och motivet var det som jag
Den 25 Juli.
207
då jemväl nämnde; men då Frih. Tersmeden önskar bifall till
hvad Frih. von Kraemer föreslagit, så vill jag afstå ifrån hvad jag
först yrkat och instämmer deruti.
Hr Printzensköld: Afven jag fattade Hr Sandströmers
yttrande på det sätt, som Frih. Tersmeden tillkännagifvit, och
då Hr Sandströmer nu medgifvit att proposm får sålunda framställas,
så har jag ingenting vidare att anföra.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, sedan nu Hr Sandströmer
medgifvit den tolkning af Hr Sandströmers förslag, som
af Hr Landtm, blifvit framställd, finge ånyo hemställa om R. o.
Ad. behagade i afseende på StatsUtsk:s förevar, utlåt, fatta det
nyss upplästa beslutet, som innefattades i Frih. von Krsemers reservation.
Ropades ja.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 22 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 264, ang:de uppförande å Upsala läns landsstat af anslag till
löner för 2:ne slottsknektar.
Sedan härvid Hr Gr. o. Landtm, afträdt samt Hr Ulfsparre,
Georg, hvilken såsom fullmäktig för Grefliga ätten
Creutz N:o 68. var den främste bland R. o. Ad:s närvar, ledamöter,
emottagit klubban, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få begagna
Hr Gr. o. Landtnäs tillfälliga frånvaro för att göra en framställning,
från hvilken hans trägna närvaro hittills hindrat oss,
nemi. om att R. o. Ad. såsom ett vedermäle af sin aktning för
det af oväld och reda utmärkta sätt, hvarpå vår nuvar. Landtm,
leder våra öfverläggningar, måtte besluta målandet af hans porträtt
för att uppsättas ibland de öfrige aktade män, som fört ordet
hos oss. Om R. o. Ad. härtill samtycker, så torde Ståndet
med detsamma besluta att ål Ridd.Direktm uppdraga verkställigheten
deraf med uttryckligt förständigande att låta målningen
förrättas af den skickligaste hand som i vårt land finnes, på det
att minnet af vår landtmarskalk äfven måtte vara ett minne af
den inhemska konstens ståndpunkt på denna lid.
Frih. Hamilton, Hugo m. fl. ledamöter hördes häruti instämma.
Frih. Boije, Fredr.: Jag instämmer fullkomligt i det yttrande
Hr von Hartmansdorff här afgifvit: men vill likväl fästa
hans uppmärksamhet derpå att det vilkor han föreslagit i afseende
på målningens beskaffenhet kan hafva en så vidsträckt tydning
att det kan åstadkomma en alltför stark påkänning på riddarhuskassan,
enär denna redan bekostat en guldmedaljs slående och det
tillika inträffar att tvenne Landlmarskalksporträtter måste målas.
Det kr nemi. förhållandet att den som sednast haft sig uppdraget
att måla ett sådant porträtt har derföre uppburit 400 r:dr b:ko,
208
Den 25 Juli.
men den skickligaste målaren här målar icke under 1200 r:dr
tuko. Jag hemställer derföre om man icke borde göra någon inskränkning
i det förslag Hr von Hartmansdorff hemställt.
Hr von Hartmansdorff: Det har varit mig och troligen
äfven Ståndet ganska okärt att få höra talas om prutning. Jag
hoppas att Ståndet icke måtte göra afseende derpå, utan bifalla
min framställning, sådan hon är.
Härtill hördes många ledamöter yttra bifall.
Hr Printzensköld, Carl: Jag instämmer så mycket heldre
i det förslag Hr von Hartmansdorff uppgifvit som det är min fulla
öfvertygelse att, i händelse, mot förmodan, riddarhuskassan skulle
genom målning af detta porträtt tillskyndas en större utgift än
kassan kan bära, hvarje ledamot af R. o. Ad. skall finna tillfredsställelse
uti att på sin debetsedel finna en förhöjning i afgiften
lill riddarhuskassan i ändamål att ersätta den utgift som riddarhuskassan
i detta fall kan få vidkännas.
Hr Gripenstedt, Johan Äng.: Det är icke på minsta
sätt min mening att opponera mig emot det förslag, som Hr von
Hartmansdorff gjort om sältet för målande af vår nuvar. Landtmarskalks
porträtt; men då jag icke var närvar, när R. o. Ad.
fattade sitt beslut om målning af förre Landtmarskalkens H. Ex.
Hr Gr. Sparres porträtt, så torde det upplysas mig, huruvida enahanda
tillägg, som det nu föreslagna, äfven då gjordes, ty om det
icke så är, så anhåller jag att i det beslut äfven måtte få ingå
att hans porträtt skall målas af samma skickliga hand. Det skulle
eljest få utseende deraf, som skulle R. o. Ad. velat uttrycka olika
grad af aktning för sina båda ordförande:-, då jag likväl är öfverlygad
om att detta icke varit R. o. Ad:s mening.
Hr von Hartmansdorff: Jag minnes icke huruvida jag
var tillstädes då förslaget gjordes om Gr. Sparres porträtt. Om
ifrågavar. tillägg icke gjordes då, så instämmer jag i Hr Gripenstedts
anhållan att detsamma nu måtte beslutas. Min framställning
föranleddes af det obehag jag haft vid åsynen af de begge
sista landtmarskalkarnes porträtter sådane de äro. Man har också
hört huru de af konstgranskare blifvit ansedda.
Hr Ordf:n hemställde om R. o. Ad. bifölle Hr von Hartmansdorffs
ifrågavar. förslag, med det tilläg att äfven förre landtmarskalkens
H. Ex. flr Gr. Sparres porträtt borde målas af samma
skickliga hand, som kunde få sig uppdraget, alt förfärdiga nuvar.
Hr Landtims porträtt.
Ropades ja.
Uppå sedermera framställd propos. blef StalsUtsk:s nyss föredragna
utlåt. N:o 264, af R. o. Ad. bifallet.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landt m, återkommit och intagit
sin
Den 25 Juli
209
sin plats, föredrogs StatsUtsIcs ri. 22 dennes på hordet lagda utlåt.
N:o 205, i anledn. af väckt motion om låneunderstöd af allmänna
medel för hamnanläggningen vid Warberg.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Det synes mig
som SlatsUtsk. har i sitt förslag väl hardt behandlat denna stad.
För ali fullborda den hamnbyggnad, som flere år varit under arbete,
har det behöfls etl statsanslag af 30,920 r:dr, hvilket likväl
icke kunnat beviljas. Då har motionären inskränkt sig lill anhållan
om all fä eli län af 15,000 r:dr, icke fullt utgörande halfva
beloppet af det begärda anslaget, emot 4 proc. ränta och 2 proc.
kapitalafhelalning för arel, d. v. s. under de vilkor, som blifvit
andra hamnar medgifna. Linder sådana förhållanden synes mig
hafva varit mycket skäl alt bevilja detta län, synnerligen då, ulan
alt öka beloppet af de län som riksg:s-konl. skulle upptaga, tillgångar
derlill hafva yppats genom del afslag som egt rum vid voleringarne
i förstärkt Statsölsk. Deremot har, sorn jag för sakens
nytta skuld hvarken varit mot, än mindre klandrat, inom samma
Utsk. för en helt ny hamnanläggning blifvit tillstyrkt och i förstärkt
SlatsUtsk. beviljarit eli län på 22,000 r:dr (om jag mins
rätt) till Westerås stad. Här är nu ett låneanslag lill en hamn
i fråga, der byggnaden pågår och der det är behof all dermed
skynda. Staden är ringa både i afseende pä folkmängd och rikedom
jemförelsevis med Westerås. Om billighet får räda, så bör
dä väl beviljas ät Warbergs stad detta län af 15,000 r:dr. Af
ven
andra hamnbyggnader, t. ex. Cimbritshamn, hafva förutom
låneunderstöd fält särskildta förmåner under pågående hamnbyggnad,
nemi. ökade statsanslag af de tillgångar som pä sednaste riksdag
blifvit anslagna och afsedda såsom tillgång för hamnbyggnader
i allmänhet, hvilket i förbigående sast icke varit händelsen
med den deraf i stort behof varande Wisby stads hamnbyggnad.
Warbergs hamn har visserligen äfven fält några förmåner förnyade,
men vid jemförelse med Westerås, håde med afseende på
hamnarnes behöflighet och Städernes egen förmåga, sä finnes all
billighet tala derför att R. Sl. bevilja det begärdia läneanslagel
af 15,000 r:dr under de vilkor som här blifvit framställda, och
jag får således anhålla om Hr Gr. o. Landtm:s propos. derpå.
I anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm, att 69 § R.F:n
icke medgäfve RiksStm, alt dä eli frän SlatsUtsk. afgifvet förslag
rörde riksg:s-konl:s utgifter första gängen förekom till pröfning,
deruti besluta förändringar.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag vill gerna erkänna hvad Hr
von Hohenhausen här anlydt, utan att uttryckligen omnämna det,
nemi. att ifrån 1840 har man i allmänhet, vid sådana här anslags
eller lånefrågors behandling, ingalunda förfarit efter några
vissa antagna grundsatser, utan mera efter de så kallade sympatierna,
d. v. s. att de som haft de bästa vännerna hafva baft
största framgången; men det har likväl antagils i allmänhet sä7
H. 14
illo
Den 25 Juli.
sorn en grundsats, hvilken jag skulle anse borde följas alltid, nemi.
att vid sådana frågor som dessa, Staten träder emellan för | af
kostDadssumman dels i anslags- dels i låneväg, efter omständigheterne,
och kommunen vidkännas den återstående | deraf. Af
betänk, är nu upplyst att Warbergs stads borgerskap redan bidragit
till kostnaden för hamnbyggnaden derstädes med en summa
af 35,600 r:dr, samt alt för arbetets fullbordande erfordrades
ytterligare 4,400 r:dr, hvilket tillsammans utgör en summa af
40,000 rd:r. Må det förlåtas mig alt jag bär i parenthes nämner,
att jag för min del hade öuskat, att alla de medel, R. St.
velat anslå till sådana ändamål som dessa, hade blifvit till K, M:s
disposition öfverlemnade; ty jag är öfvertygad derom att, med bästa
vilja hos R. St. och förstärkt StatsUtsk., det likväl icke är
möjligt för dem att fördela dessa medel med den oväld, som det
kunnat ske genom K. M., omgifven af sina ansvariga rådgifvare.
Nu utgör | af hela summan 26,666 r:dr 32 sk. Deraf har staden
Warberg ifrån riksg:s-kont. erhållit 20,000 r:dr och sedermera
af K. M. ett anslag af 4,000 r:dr utan återbetalningsskyl
dighet.
Då brister en summa af 2,666 r:dr 32 sk. i nyssnämn
de
belopp, sorn skulle utgå i fall man åtminstone denna gången
ville följa en antagen princip, som man sä ofta har lemnat åsido.
Om man således anser saken vara af den vigt alt uppskofvet af
en återremiss bör komma i fråga, så skulle jag anse det billigaste
vara att R. St. beviljade 2,666| r:dr såsom ett ytterligare statsanslag
utöfver de 4,000 r:dr som K. M. redan bar gifvit ät staden
Warberg lill hamnbyggnadens bedrifvande.
I händelse af återremiss anhåller jag att detta mitt yttrande
mätte få medfölja.
Hr von Hohenhausen: Jag observerade icke alt det var
en ny motion i denna staisreglerings-fråga om lane anslag som
till afgörande för första gängen förekom och att den således mäste
såsom sådan behandlas, hvarföre jag får inskränka mig lill anhållan
om proposm på återremiss.
Hvad beträffar den princip sorn Hr Rosenblad omnämnt, så
förhåller den sig sålunda, alt den icke kan vara annat än en generel
sats som icke utan urskilning må tillämpas. Om l. ex. Götheborg
med sin stora tolagsinkomst, hvartill nära hela södra Sverige
bidrager och i en framtid Mälaredalen jemväl torde komma att
bidraga, skulle få ett sä betydligt understöd för dylika företag i
stor skala, fotade på samma beräkningsgrund, sä vore det lika
felaktigt, som att strängt tillämpa nyssnämnde princip på en liten
stad med ännu högst obetydlig rörelse men med ett läge på en
lång kust der inga goda hamnar finnas och derigenom, under stormar,
stor svårighet är för fartyg att finna säker tillflykt. Det
vore alt taga princip för hufvudsak, der ingen princip kan bestämmas
eiler gälla. Hvarje fråga bör väl bedömas efter dess egen
beskaffenhet. Här är dessutom nu icke fråga om anslag, utan om
ett lån, och då måtte del väl vara skäl att till lindring i en ringa
stads börda och bekymmer för lånemedels anskaffande bevilja dessa
Den 25 .Tali.
211
medel för ett, den allmänna sjöfarten nyttigt hamnarbete som pågår,
på det att detsamma må snart kunna fullbordas, åtminstone
lika mycket skäl som alt för en förmögen stad bygga en hamn
vid Mälaren, hvilken hamn i sin närvarande beskaffenhet, jag
medgifver det, visserligen icke är god eller någonting vackert att
se, än mindre tillfredsställande att visa främlingen.
Hr Rosenblad: Till ypplysning för de Ilrr som icke fullständigt
följt detta ämne får jag nämna, att Hr von Hohenhausen
har alldeles misstagit sig, när han trott att jag med den allmänna
grundsats, jag uämnde, åsyftat något förfarande i afseende på
staden Götheborg. Det har alldeles icke varit fråga om denna
stad, som på sin hamn användt åtminstone 10 gånger den summa,
som staden erhållit af stadsmedel, utan den af mig nämnda
principen var den grundsats, som uttalades vid )1840 års riksdag,
och hvars riktighet erkändes af dåvarande StatsUtsk., ehuru
den i de fleste fall icke tillämpades.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att på de
skäl, som Hr von Hohenhausen anfört, R. o. Ad. måtte återremittera
betänk. Jag vill blott tillägga att på den öppna redden
långs Halländska kusten äro hamnarne få och dåliga. Den tillflykt
som fartyg kunna erhålla i Warbergs hamn är en välgerning
för sjöfarande i allmänhet, hvilken man äfven bör taga i betraktande.
Uppå härefter framställd propos., förklarade R. o. Ad. sig
anse de emot StatsUtsk:s förevar, utlät, gjorda anmärkn.-r föranleda
till detsammas återremitterande.
Hr Ulfsparre, Georg: Jag får äran gifva Hr Gr. o. Landtm,
tillkänna att nyligen under Hr Gr. o. Landtra:s frånvaro R. o.
Ad. beslutat att, såsom en gärd af dess högaktning och tacksamhet
för det nit och det utmärkta sätt hvarpå Hr Gr. o. Landtm,
under innevarande riksdag fört ordet vid R. o. Ad:s öfverläggningar,
åt Ridd.Direktm uppdraga att låta måla Hr Gr. o. Landtm:s
porträtt.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han för det utmärkta prof
af välvilja och förtroende, hvarmed R. o. Ad. behagat hedra honom,
finge aflägga sin vördsamma tacksägelse. Om Hr Landtm,
lyckats, icke alt såsom han sjelf önskat, men till R. o. Ad-.s tillfredsställelse,
uppfylla det vigtiga uppdrag, som varit honom anförtrodt,
skulle det blifva honom ett kärt minne under baus återstående
lefnad, och värdet deraf skulle icke obetydligt förhöjas
medelst det nya prof R. o. Ad. i dag behagat gifva houom af
det Ståndets vänskapsfull tänkesätt, hvaruti Hr Landtm, anhöll
att städse få vara innesluten.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 22
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 39, i anledn. af väckt fråga
14*
212
Den 25 Juli.
om upphäfvande af K. circuläret d. 7 Juli 1841, sami upplifvande
af K. brefvet d. 8 JuDi 1819, ang:de sältet för fångars
transporterande.
Gr. Sparre, Erik: Jag betviflar icke att IJlsk. hyst den
bästa mening vid framställande af delta förslag, men jag tviflan
på att lagstiftande makterna kunna stadga något sådant. Det är
nemi. en princip all den skjutsande i allmänhet har rättighet alt
följa med sin häst. Det synes också billigt att lian derigenom
får tillfälle att efterse sina hästar. Gångpengar betalas af den resande
endast dä emellan honom och den skjutsande aftal kan träffas
derom att han sjelf icke medföljer hästen och dä han således på
ett eller annat sätt skaffar sig fram för att återhämta den; men
att lagstiftaren skulle ålägga fångförare att medföra så mänga
personer efter en häst att den skjutsande icke finge medfölja, befarar
jag vore orätt. Jag måste således för min del yrka afslag
pä ifrägavar. betänk.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Hvad som kan vara lagligt
för en hvar resande bör väl icke få anses olagligt dä en fänge
föres, och då lagen medgifver, ali gängpengar kunna fä betalas
då en resande så vill, sä bör väl lagstiftaren hafva rätt att stadga
sådant för den händelse att en fäuge föres af en fånggevaldiger
efter en häst. Del hindrar ingalunda den skjutsande att ställa sig
bakpå, och ersättningen blir då egentligen för den ökade, tyngd,
som föres efter hans häst, och inom Disk. har icke någon uppträdt
som hestrid! lagligheten af detsamma; hvarföre jag anhåller om
R. o. Ad:s bifall till betänk.
Hr von Troil, Emil: Jag skulle tro att Gr Sparre icke
riktigt uppfattat Utsk:s här framställda förslag, dä han trott detsamma
innefatta ett förmenande för den skjutsande att medfölja
åkdonet. Sådant har jag åtminstone icke kunnat finna förslaget
vara. Afven skulle jag tro, att icke gångpenningar erläggande
och tvenne enskilte resande personers färdande efter en häst beror
pä öfverenskommelse med skjutsbonden. Det är åtminstone ganska
vanligt inom vissa provinser att resande af lägre klassen begagna
sig deraf, och så vidt jag har mig bekant har icke någon
gästgifvare ifrågasatt att ju sådant varit deras lagliga rätt. Här
är nu fråga att utsträcka samma rättighet äfven till fångskjutsen,
och dä derigenom påräknas en icke obetydlig besparing för statsverket,
sä har det embetsverk, hvaraf jag är medlem för icke långe
sedan gjort hemställan derom till K. M., ehuru troligen icke något
beslut i anledn. deraf ännu blifvit fätladt, men det kan under
sådana förhållanden icke skada att äfven R. St. nu besluta detsamma.
Jag får således anhålla ora bifall tiil betänk.
Gr. Sparre: Det är en väsendtlig skilnad emellan de aftal
som frivilligt träffas emellan den resande och den skjutsande eller
detta åliggande att den skjutsande skall nödgas tillåta 2:ne personer,
utom sig sjelf, alt åka eftei hästen. Det är sant att han
kan medfölja sjelf emot bekommande af gängpengar, men i sådant
De 11 25 Juli.
213
fall skulle tvä personer få rättighet att fåidas efter en häst, hvilket
står i fullkomlig strid emot nu gällande princip i afseende på
skjuts. Om entreprenad uppgöras ang:de skjutsen så låler det sig
visserligen göra, att med entreprenören aftala så, att 2 personer
kunna fara efter en häst emot erläggande af gångpengar eller tillägg
af halfva skjutsen; men ali stadga det såsom princip äfven
för det fall, då tångarne transporteras med vanlig skjuts tror jag
för min del icke går an. Jag kan nemi. för min del icke påminna
mig, och jag betviflar pä del högsta att i den gällande
lagstiftningen ang:de skjutsen, finnes stadgadt, alt de skjutsande
äro pligtige alt medgifva att tvä personer färdas efter en häst.
Tvertom stadgas del bestämdt att icke mer än en person får färdas
efter en häst och att den skjutsande alltid har rättighet att
medfölja sin häst.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Jag får fästa uppmärksamheten
derpå att skjutsordningen är en särskild förordning
som icke tillhör vår allmänna civillag, och att genom äldre stadganden
och nyare författningar olika personer haft sig älagdt att
bestrida skjuts vid durch-marscher och för resande, hvartill orsaken
lärer fä sökas deruti att de saker som medföras vanligen uppgår
lill den tyngd, som är afsedt att en resande bör fä medtaga,
nemi. 1 Sk3I. Nu hafva fångar icke med sis några sådana
der kistor eller någon packning, och således är förhållandet med
dem helt annat än med vanliga resande.
I alla tider har det varit stadgadt att man skall hafva rättighet
att färdas med ridsadel och skjutshäst, men derföre är det
icke stadgadt att man skall hafva en annan ridhäst lill bredvid
sig såsom ordonnans, utan då belalas gångpengar ål den som skall
hemta hästen. Då tvenne resande åka efter en häst skola de äfven
betala gångpengar till den skjutsande, hvilket nu äfven blifvit
föreslaget att tillämpas vid fångskjuls; och jag kan för min
del icke finna någon olägenhet af, ali R. St. fatta ett sådant beslut,
ankommande det sedermera på K. M. att derpå göra afseende.
Hr Printzensköld, Carl: De nu ang:de gäslgifvareskjutsen
gällande författningar medgifva ingalunda rättighet för tvenne resande
att färdas efter en häst, med skyldighet för den skjutsande
att taga gängpengar. Denna skyldighet eger endast rum i det
fall att den resande rider, och förmodligen har della tillkommit
med afseende pä omöjligheten att dä lemna den skjutsande plats
pä åkdonet. Således lärer deraf icke någon ledning kunna hemtas
för bedömandet af förevande fråga. Då emedlertid ostridigt,
är att K. M. eger laglig rätt att i detta ärende efter sig företeende
omständigheter lagstifta, särdeles om K. M. ethelle en un
derdånig
framställning i ämnet från R. St. och då det är nogsamt
bekant att fångförare, när endast en fånge transporteras, ofta
nog begagna sig af en häst men icke dessmindre laglikmätigt uppföra
i räkningen skjuts för tvenne hästar, och således, om de äfven
betala gångpengar till den skjutsande, erhålla icke så obetydlig vinst
214
Den 25 J uli.
af detta sätt att färdas, så synes det mig vara ganska lämpligt
att R. St. ingå lill K. M. med en sådan und. anhållan som här
är i fråga, pä det att Staten må i sin kassa få behålla den bebesparing,
som eljest kommer fångförarne till godo; hvarföre
jag tillstyrker bifall till förevar, förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag tror att tvekan som nu har
uppstått emot bifall till delta förslag uppkommit deraf att Utsk.
begagnat ordet ”gängpengar”, hvilket ehuru det brukas allmänt,
likväl icke förekommer i författningen ang:de resande som åka,
möjligen ang:de resande som rida. Författningen innehåller visserligen,
pä sätt hår blifvit nämnt, rättighet för den skjutsande
att medfölja på den resandes åkdon, men den stadgar äfven att
dä tvenne resande, utom skjutsbonden, färdas efter en häst, så betalas
för 1|. Nu är det väl billigt att den som transporterar
fångar har samma rätt som resande i allmänhet. Jag skulle derföre
tro att om någon otydlighet finnes i betänk., så skulle den
hjelpas dermed att orden ”gångpengar” förändras till på sätt för
resande i allmänhet är stadgadt; hvarpå jag anhåller om Hr
Gr. o. Landtm:s propus.
Hr von Hohenhausen: Jag tror att om ett sådant stadgande
blir infördt, som Gr. Lagerbjelke föreslagit, så skulle det för
skjutsande blifva mera svårt att förstå än det som Utsk. här har
föreslagit. Då det i öfrigt är K. M. som utfärdar författningen
sä torde den term, som anses lämpligast, komma alt väljas. Om
de uttryck skulle användas som Gr:n föreslagit, sä skulle mången
tro att de skulle skjutsa fångförare alldeles så som enskilte personer,
och dä fordra de ovilkorligen att det skall lagas två hästar
om tvä personer skola vara med.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, framställde Hr
Gr. o. Landtm, att i afseende pä Utskms förevar, utlåt, blifvit
yrkadt dels bifall, dels afslag å Utskms hemställan, dels ock af Gr.
Lagerbjelke, att de deri förekommande orden ”betalning endast
för en häst må erläggas” mätte utbytas mot ordalagen ”betalning
må erläggas på sätt för resande i allmänhet är stadgadt”.
Härvid anmälde sig och yttrade
Gr. Sparre: 1 händelse Hr Gr. o. Landtm, så fattat min
mening ali jag önskat afslag ä betänk., sä har Hr Gr. o. Landtm,
icke rätt uppfattat min mening, hvilken blott åsyftade att i afseende
pä vanlig gästgifvarskjuts det stadgandet, hvarigenom den
skjutsande skulle åläggas alt med en häst skjutsa 2 personer emot
gängpengar, skulle utgå. I afseende pä entreprenadskjuts har jag
yrkat bifall och önskar att detta stadgande mätte antagas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han således måtte hafva
missförstått Gr. Sparres förslag, och att, vid det nu af Gr. Sparre
upplyste förhållande, att han yrkat afslag endast ä första delen af
Utskms hemställan, och önskade bifall å sednare delen, rör:de befallning
till Konungens bef:de att uppgöra entreprenaden om fån
-
Den 25 Juli.
215
gars forslande, afslag å Utsk:s utlåt, i dess helhet ej vore ifrågasatt.
Uppå sedermera framslälld propos. blef Stats- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utskins utlåt. Nio 39 af R. o. Ad. bifallet.
Upplästes till justering och godkändes nedannämude från
Exped.Utsk. inkomne förslag till R. S(:s tind. skrifvelser till K. M.
Nio 145, i fråga om ytterligare anslag till uppförande af cellfängelser
m. m.;
N:o 146, ang:de ersättning åt boställsinnehafvare för deltagande
i vattenaftappnings- eller sjösänknings-företag;
N:o 147, angide ändring i nu gällande Exped.-taxa; samt
N:o 148, i anledn. af gjord framställning om Calmare laus
fördelning i 2:ne.
Anmäldes och lades på bordet följande från Utsk:n inkomne
mern. och utlåtm, nemi. från
Constitutions-Utskottet:
Nio 29, med utlåt, i anledn. af återremiss från 3:ne Stånd
å mern. Nio 21, innehållande förslag till ändringar och tillägg i
56 och 81 §§ R.Fin m. m.;
Nio 30, med voler:s-propos., i anledn. af ett Stånds vägran
alt förena sig med de öfriga Stånden om antagande af de förslag
Coust.Utsk. i mern. N:is 24, 25 och 26 framlagt;
Stats-Utskottet:
Nio 259, med öfverlemnande af förslag till lista afdelmn
utaf det nya reglementet för riksg:s-kont.;
N:o 269, angide verkställd omröstning, i anledn. af Riks
Sl:ns
skiljaktiga beslut, röride inlösen för Statens räkning af fram
lidne
canslirådet Sundels manuskript-samlingar;
N:o 270, angide verkställd omröstning, i anledn. af Riks
Sl:ns
skiljaktiga beslut, ronde ifrågastäldt statsanslag för armeens
pensionskassa;
N:o 271, angide verkställd omröstning, i anledn. af Riks
Stms
skiljaktiga beslut, ronde ifrågastäldt låneunderstöd till reparation
å Linköpings domkyrka;
Nio 272, angide verkställd omröstning, i anledn. af Riks
St:ns
skiljaktiga beslut, ronde arrendet för kronosäleriet Boda;
N:o 273, i anledn. af väckt motion om anstånd med återbetalningen
af det för hamnbyggnaden vid Cimbritshamn under
1840 och 1841 årens riksdag beviljade lån;
Nio 274, angrde löneförhöjning för bokhållaren samt kammar-
och husdrängarne vid riksg:s-kont.
Nio 275, angide ytterligare inkomne ansökningar om riksgäldssedlars
inlösande;
Stats- och Bevil nings-Utskolten:
N:o 62, angide vissa ifrågaställda förändringar i beskaltningsväsendet
samt uppbörds- och redogörelse-verket;
216
Den 25 Juli.
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utsk:n:
N:o 11, lill följd af återremiss i vissa delar af sammansatta
Utskms mern. N:o 10, i anledn. af RiksSl:ns olika beslut, ang:de
grunderne och vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.
Hr Aminoff, Johan Fredr.: Jag anhåller vördsamt hos
Hr Gr. o. Landtm, och R. o. Ad. att det nu snart upplästa betänk.
ifrån Slats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.lJ(sk:n måtte ställas
först på listan i morgon.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansäge Bevilln.
-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms mern. N:o II,
böra uppföras främst å föredragms-listan för morgondagen.
Ropades ja.
Slutligen anmäldes och bordlädes ett från Exped.Utsk. inkommit.
mern. N:o 12, i anledn. af Ii. R. o. Ad:s beslut, rör:de
skrifvelseförslaget N:o 103.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 10 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 26 Juli 1848.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 9 prot.-uldr. för gårdagens plenum.
Hr Printzensköld, Carl: Då StatsUtsk:s betänk, uti skattejemnkningsfrågan
i Lördagens plenum för andra gången bordlädes,
förklarade R. o. Ad. sig vilja i denna dagens plenum närmare
bestämma, huruvida samma betänk, borde nu lill öfverläggning
förekomma. I anledn. häraf får jag fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, att förstärkt StatsUtsk. hade sammanträde Måndags
förmiddag, hvarefter åtskilliga andra Utsk. hade sammanträden
sednast i går pä f. m. och på e. m. var pleuum inom alla
RiksStm; samt att R. o. Ad:s ledamöter sålunda saknat lid, att
taga närmare kännedom om ifrägavar. betänk., och än mindre
alt göra det på ett sätt, att man nu kan vara beredd, att i detta
ämne fatta beslut. Således och på det att man må kunna bereda
sig på afgörandet af della vigtiga ärende på samma gäng man i
Den 26 Juli f. m.
217
und. går K. M:s önskningar i afseende på riksdagens snara afslutande
till mötes, vågar jag anhålla, att R. o. Ad. måtte besluta
ett uppskof med föredragningen af detta ärende åtminstone till
nästa Lördag, hvarigenom man vinner 2:ne dagar för att genomgå
betänk, och om- saken förskaffa sig den kännedom, som erfordras
för alt fatta ett moget beslut.
Hr Ridderborg, Jakob Fredr. Georg, förklarade sig
häruti instämma.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag instämmer med den
siste värde talaren; och enär R. o. Ad, beslutat, att StatsUtsk:s
betänk., angide jernvägarne, skall uppföras främst på föredragmslistan
för Lördagens plenum, och riksdagens snara afslutande fordrar,
alt alla ärender som hafva gemenskap med Statsregleringen,
och äro af den beskaffenhet, att de böra afgöras före riksdagens
afslutande, så får jag hemställa, om Ståndet icke skulle finna skäligt,
alt låta ifrågavar. betänk, uppföras sist på föredragn:s-listan
för plenum nästkommande Lördag.
Häruti instämde Hr Printzensköld.
Uppå härefter framställde serskilde proposir, beslöts, att med
pröfningen af SlatsUtskis utlät. N:o 242, skulle anstå lill nästkommande
Lördag, äfvensom att detta mål skulle uppföras sist å
föredragn:s-lislan för nämnde dag.
Justerades pleni-prot:n för d. 28 sisth Juni f. och e. m.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Vid min ankomst i
detta plenum har jag låtit mig berättas, hurusom R. o. Ad., på
Hr von Hartmansdorffs framställning, beslutat, att StatsUtsk:s betänk.
N:o 242, ang:de skaltejemnkningen skall uppföras sist pä
föredragms-listan för plenum nästkommande Lördag. Om sä är
förhållandet, får jag mig reservera. Enär det för plenum i dag
utfärdade anslag innehåller, alt vid början af delta plenum val
till en Suppleant i riksg:s-kont. skulle försiggå, kunde jag icke
föreställa mig, att före detta val, något annat än protokolls-juste
ring
kunde förekomma, och jag tror, alt de flesta Ståndets ledamöter,
sora vid fattandet af det ifrågavar. beslutet, icke varit tillstädes,
delat min åsigt. Utom den vigt, skattejemnkningsfrågan
i sig sjelf innebär, inverkar den på statsregleringen i dess helhet,
enär, såsom R. o. Ad. behagade erinra sig, de indelta räntornas
belopp ännu icke är bestämdt af R. St., utan skall, enl. Stats
Ulsk:s
af 3:ne Stånd bifallna förslag, uppskjutas till dess frågan
om skattejemnkningen blifvit afgjord. Det är äfven i det hänseende
nödvändigt, alt denna fråga blir afgjord, som riksdagen
med stora steg nalkas sitt slut, och det hade sålunda varit af vigt
att StatsUtsk-.s ifrågavar. betänk, blifvit i dag afgjordt, helst i talmans-conferensen
blifvit öfverenskommet, att detsamma skulle å
denne dag till pröfning inom RiksStm företagas. Jag får såle
-
218
Den 26 Juli f. m.
des på dessa skäl i Ståndets prot. nedlägga min alfvarliga protest
emot Ståndets nu fattade beslut.
Hr Sandströmer, And. Petter: Jag är förekommen af
Frih. Tersmeden och får tillägga, att då, såsom han yttrat, det
för detta plenum utfärdade anslag tillkännagaf, alt, vid början
deraf, val till suppleant i riksg:s-kont. skulle förrättas, det var
mig högst oväntadt, att före delta val något annat ämne kunde förekomma.
Det var mig destomera oväntadt detta Ståndets tillgörande,
som Ståndet förut bestämdt, att skattejemkningsfrågan skulle
å denna dag till pröfning företagas, och jag hade trott, att, då
riksdagen nalkas sitt slut, man skulle velat påskynda, men icke
fördröja ärendernes afgörande. Jag anser mig derföre äga fullkomlig
anledn. till den förmodan, att, sedan betänk, blifvit 2
gånger bordlagdt, och man icke destomindre ytterligare uppskjutit
dess företagande till ett annat plenum, man i sista rummet ä
föredragningslistan uppfört detsamma just derföre, att det icke
skulle förekomma den dagen eller åtminstone icke förr än sent
på aftonen och dymedelst möjligen vinna ännu ett uppskof. Jag
kan icke inse detta par surprise tillkomna beslut annorlunda än
som ett ohöijdt försök alt vilja fördröja frågans afgörande, hvilket
icke kan vara annat än oväntadt, då K. M. å gårdagen gifvitsin
önskan tillkänna, att riksdagen måtte, så fort som möjligt, afslutas,
hvilket dock icke kan ske förr, än denna fråga blifvit afgjord,
och sålunda åstadkommes en förlängning af riksdagen,
tvertemot K. M:s önskan. Jag nedlägger i St:s prot. min alfvarsamma
reservation emot Ståndets beslut.
Frih. Hamilton, Hugo: Afven jag anhåller, att fä förena
mig med Frih. Tersmeden och Hr Sandströmer. Jag erkänner,
att det är mitt fel, att icke hafva på klockslaget inställt mig i
plenum, för alt höja min röst emot det beslut, som genom öfverrumpling
blifvit tillvägabragt; men jag litade på den kända
dagordningen, har alltid gjort det och hoppas hädanefter äfven
kunna göra det. För mig återstår nu endast, att i prot. nedlägga
min reservation emot Ståndets fattade beslut.
Hr Printzensköld, Carl: Endast den, som sjelf känner
sig mägtig att begagna oädla motiver för sina handlingar, kan,
lika med Hr Sandströmer, tillåta sig, att emot ledamöter af ett
RiksStånd framkasta en sådan tillvitelse, som den, att man haft
för afsigt att öfverrumpla och missleda Ståndet genom sina framställningar.
En tillvitelse af denna art hade jag dock icke väntat
mig inom detta hus, ännu mindre från en Konungens rådgifvare
och jag anmäler härmedelst min protest mot detta hans
otillbörliga förfarande. Det är en obestridlig rättighet för hvarje
ledamot af delta Stånd alt i plenum och pä sätt Ridd.Ordn. föreskrifver,
från sin bänk yttra sig öfver hvarje ärende som lagligen
kan utgöra föremål för Ståndets öfverläggningar, samt så väl
derom som ang:de föredragningssättet, framställa de förslag, hvartill
han kan finna sig befogad. Om då en eller annan ledamot
Den 26 Juli f. m.
219
icke behagar komma tillstädes när en fråga väckes, uti hvilkens
utgång han i mer eller mindre mån är intresserad, så blir det
hans ensak, utan att de tillstädesvarande äro förbundne, alt derå
fästa afseende eller att för hans skull uppskjuta frågans behandling;
och det är då högst otillständigt af en sådan ledamot, att, i
harmen öfver sin försummelse, framkasta beskyllningar, hvilka
endast från en oren källa kunna hafva sitt ursprung.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, då 3:ne af de ledamöter,
som nu yttrat sig, åtminstone antydt, att det uppskofs beslut,
som R. o. Ad. i dag fattat, skulle hafva tillkommit utom
formerne, enär å anslaget till dagens plenum varit utsatt, att val
af en Suppleant för Fullmäktige i riksg:s-kont. skulle förrättas i
början af detta plenum, toge sig friheten nämna, att då anslaget
icke innehållit att plenum komme att börjas med detta val, samt
det vid enahanda förhållande alltid varit brukligt, att prolocollsjusteringar
samt, derest Hr Landtm, icke misstoge sig, äfven
från Exped.Ulsk. inkomne förslag till und. skrifvelse!', eller med
ett ord sådane preliminära hemställanden, som icke varit upptagne
på föredragn:s-listan, blifvit företagne innan valet förekommit,
Hr Landtm, trott att icke något hinder varit för Ståndet att före
valets företagande fatta beslut i afseende på en sådan fråga, som
endast rörer Ståndets arbetsordning eller tiden för ett ärendes afgörande.
Hvad åter anginge, alt ett beslut i Talmans-conferensen
skulle blifvit faltadt derom, att ifrågavar. ärende skulle hos
alla RiksSlm förekomma i denna dags plenum, så hade visserligen
inom Talmans-conferensen den mening blifvit yttrad, att nu
innevar. dags plenum vore en lämplig lid för delta ärendes företagande
i alla RiksStm, men något beslut till bestämmande af
tiden då ärendet skulle förekomma, hade icke inom Talmansconferensen
kunnat fattas, emedan detta vore beroende på RiksStm;
och att i dag ett beslut ang:de uppskof med ärendets afgörande
skulle ifrågakomma, torde icke för många af Ståndets ledamöter
kunnat vara oväniadt, då R. o. Ad., när beslut i Lördagens
plenum fattades om uppskof med pröfningen till i dag, särskildt
förbehöll sig rättighet, att i dag pröfva huruvida ett ytterligare
uppskof kunde erfordras; hvilket beslut äfven i R. o. Ad:s
prot. vore uppfattadt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är förekommen genom
den utredning af ämnet, som Hr Gr. o. Landtm, behagat
göra. Jag vill derföre endast tillägga, att när man önskar uppskjuta
afgörandet af ett betänk., som är pä föredragn:s-listan uppfördt,
bör fråga derom väckas förr, än betänk, förekommer till
föredragning, emedan detsamma i annat fall måste till pröfning
företagas, enär det, såsom ifrågavar. mål, varit 2;ne gånger
bordlagdt.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Jag förenar mig med de
Hrr, hvilka protesterat mot den oordning, som, i fråga om ärendenas
föredragning, här i dag förelupit. Men jag kan icke, så
-
220
Den 2(5 Juli f. m.
sora Frih. Hamilton, erkänna, att jag äsidosatt någon min skyldighet
derigenom, att jag på klockslaget icke infunnit mig i plenum.
Jag godkänner icke heller Hr Gr. o. Landtm:s utredning
af ämnet; ty då det till detta plenum utfärdade anslag innehåller,
att, vid början af plenum, ett val skulle äga runi, kunde,
enl. min åsigt, något annat ärende för della val icke inom Ståndet
till öfverläggning företagas, Hr Gr. o. Landtm, likväl obelaget,
att låta justera protokoller oell annat dylikt, sora icke erfordrar
något bestämdt beslut å Ståndets sida. Att andra ärenden, och
aldra helst sådana, hvilka äro å föredragningslistan uppförde,
kunnat före valets förrättande förekomma, anser jag i högsta måtto
oriktigt, och jag anser äfven Hr Gr. o. Landtm, icke hafva bordt
framställa propos. i anledn. af den gjorda hemställan om ett ytterligare
uppskof med målet. Saken är af synnerlig vigt och man
kan ganska lätt tänka sig, att, genom detta uppskof, frågan icke
kommer till det slut, hvartill den eljest kunnat bringas; ty det
är mycket möjligt, att om hon i dag förekommit, hade Ståndet
kunnat medhinna att fatta ett beslut, hvilket numera kan vara
tvifvelaktigt. Frågan har sålunda blifvit förryckt ur den gång,
den hittills haft, och jag måste således protestera emot Ståndets
beslut såsom oriktigt i sjelfva formen och högst oriktigt i sjelfva
saken.
Hr Sandströmer: Ehuru det kan vara af föga vigt, anser
jag mig likväl böra, i anledn. af Hr Printzenskölds yttrande, erinra,
att jag icke yttrat mig så, som skulle man, genom det beslutade
uppskofvet, velat göra ett försök att öfverrumpla Ståndet.
Jag behöfde icke en sådan benämning af försök, emedan just genom
uppskofvet handlingen var fullbordad, utan jag yttrade, ali
den vidtagne åtgärden var ett ohöljd t försök, att hindra frågans
afgörande, hvilket, om hon i dag blifvit företagen, möjligen kunnat
medhinnas före riksdagens afslutande, och jag vädjar till hvar
och en af eder, mine Hrr! om jag haft rätt eller icke.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates, förenade sig med
Hr Gripenstedt.
Gr. Sparre, Erik: Utan att vilja ingå i något bedömande
af formen, måste jag bekänna, alt jag blifvit ledsamt öfverraskad
af Ståndets beslut, att uppskjuta öfverläggningen om detta vigliga
och af det allmänna intresset så uppmärksamt följda ärende,
hvarföre jag reserverar mig emot Ståndets beslut.
Hr von Hohenhausen, Mich. Si 1 v.: Med den rätt, som
tillkommer hvarje riksdagsman, att från sin plats yttra sig öfver
hvad som inom Ståndet förehafves, har jag begärt ordet. Om jag
å den ena sidan medgifver, att det var mig oväntadt, att vid min
uppkomst i plenum erfara del frågan blifvit afgjord, får jag å
den andra sidan förklara, att grundlagen beslämdt föreskrifver,
att Landtmarskalk eller Talmän icke äga rätt alt förvägra en ledamot
att göra hvilken framställning som helst, blott den icke
strider mot grundlagarna, och att, enl. min öfvertygelse, Hr Gr.
Den 20 Juli f. m.
221
o. Landtm, således icke varit berättigad att vägra propos. i anledn.
af Hr Prinlzenskölds framställning. Jag har ansett mig
böra tillkännagifva dessa mina åsigter, på det att en dylik anmärkn.
icke må linnas i prot. obesvarad.
Hr von Hartmansdorff: Jag bar trott Hr Gr. o. Landim:s
förfaringssätt uti denna sak vara så grundlagsenligt, att sådant
icke behöfde utredas för dem, hvilka påstått motsatsen. Men dä
fråga här uppstått, att rättfärdiga det ena eller andra förhållandet,
så får jag för min del förklara, att, derest uppskofvet med
denna fråga föranleder, att hon icke vid denna riksdag hinner
afgöras, är felet hos StatsUtsk. och icke hos någon annan. Hvarföre
har StatsUtsk. så sent inkommit till Stånden med betänk, i
ett så vigligt ämne som detta? Ar det skäligt att begära det
Ståndets ledamöter, under det att deras tid dagligen upptages dels
af voteringar i förstärkt StatsUtsk., dels af plena och dels af sammanträden
inom Utsk., skola medhinna att genomläsa de till detta
ämne hörande handlingar. Frågan är af den genomgripande
beskaffenhet, att, om man vill grundligt behandla henne, man
behöfver längre tid än den R. o. Ad. nu för sig bestämt. Derest
riksdagens slut icke varit så nära för handen, som allmänt
kändt är, hade ett längre uppskof med frågans afgörande bordt
äga rum, på det att man måtte erhålla tid för inhemtandet af
den sakkännedom, frågans vigt kräfver. Jag anser således, hvarken
Ståndet eller någon dess ledamot böra såsom fel tillräknas
oftanämnda uppskof, utan tvertom hällas räkning derföre, att man
icke med förhastande velat behandla detta ämne, helst jag är öfvertygad
derom, att den utredning det kan erhålla, är behöflig
så väl för den ene som för den andra, på det man härutinnan
må gå försigtigare tillväga än hitintills.
Frih. Tersmeden: I anledn. af Hr von Hartmansdorffs anmärka.
mot StatsUtsk., får jag upplysa, att StatsUtsk. dag ut och
dag in från riksdagens början varit sysselsatt med ifrågavar. äm
ne
och jag tror, att den som fästat någon uppmärksamhet vid
StatsUlsk:s tillgöranden, skall intyga, att icke Utsk. varit sysslolöst.
Skälet är helt enkelt det, att StatsUtsk. icke förr, än sorn
skett, kunnat afgifva sitt betänk. Hvad äter angår de vidlyftiga
handlingar, hvarom Hr von Hartmansdorff ordat, så inskränka de
sig till komiterades betänk, och K. M:s propos. i ämnet, hvilka
ifrån riksdagens början varit tillgängliga för hvarje ledamot, som
sålunda haft erforderlig tid för att arbeta sig in uti ämnet.
Företog R. o. Ad. val af en Suppleant för Fullmäktige i R.
St:s riksg:s-kontor; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 139. Gr. Wirsén, Axel Emil, med 28 röster.
Föredrogs och lades till handlingarne Bevil In.-, Lag- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms i gårdagens plenum på bordet lagda
mein. N:o 11, till följd af återremiss i vissa delar af sammansat
-
222
Den 26 Juli f. m.
ta Utsk:ns mern. N:o 10, i anledn. af RiksStms olika beslut,
ang:de grunderne och vilkoren för tillverkning och försäljning af
bränvin.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Uts:kns d. 22 dennes på bordel lagde utlåten och betänkm:
N:o 40, i anledn. af K. M:s nåd. propos., rör:de vården
och tillsynen å, samt hushållningen vid de i Riket varande hä
radsallmänningar
m. m.;
N:o 41, i anledn. af K. Mes lill R. St. aflåtna nåd. skrifvelse,
angede inqvarteringsskyldigheten i Stockholm; och
N:o 42, i anledn. af väckt fråga om anslag till premier och
understöd för utgifvande af läroböcker för folkskolorna och läse
böcker
för allmogen.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskens d. 22
dennes på bordet lagda utlåt. Neo 43, i anledn. af väckta förslag
om befrielse frän eller lindring uti postskjutsen, postföringens öfverlåtande
på entreprenad eller öfverflyttande på reservskjutslagen
samt skjutslegans förhöjning m. m.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag har begärt ordet icke för att
motsätta mig den und. skrifvelse de sammansatta Ulsk:n föreslagit,
utan tvertom. Denna fråga har varit före vid förra riksdagen
och förekommer troligen hvarje riksdag, så länge posthemman
hafva sig ålagd skyldigheten att skjutsa posten, ty hvar och
en känner alltid bäst det besvär, hans hemman åligger, och önskar
förändring deruti. Man känner tyngden af de nuvar. besvären,
men man vet deremot icke om, i händelse en förändring
deri göres, de blifvande icke äro lika tryckande. Derföre och på
det att Slåndel må veta, huru stor uppoffring statsverket måste
göra i och för genomdrifvandet af den föreslagna reformen, kan
en undersökning derom vara af nöden vid detta tillfälle. Jag vill
då anmäla, alt denna undersökning är af öfver-postdireklörsembete
redan verkställd. Denna embetsmyndighet önskar nemi.
också, att postskjutsen måtte kunna öfvertlyttas från posthemman
till gästgifverierne af det skäl, att liqviderne i och för postföringen
nu måste ske efter de mångfaldigt olika arterne af skjutslegan
dels för vanlig posthemmansskjuts, dels entreprenader till olika
belopp, dels efter gästgifveriskjuts än med gamla än med nya
legan. Dessa liqvider medföra derigenom särdeles många svårigheter,
hvilka det visserligen vore val att kunna undvika. En annan
olägenhet af det nuvar. postföringssättet är den, att, i den
mån hemmansklyfningen fortfar och isynnerhet klyfningen af
posthemman, måste postiljonerne, okunnige om hvilken hemmansdel
turen för postföringsskydighet åligger, uppsöka än den ena
och än den andia af dessa hemmansdelar, hvarigenom i åtskilliga
län oundvikliga hinder redan uppstått för postens snabba befordran.
Man har härvid anmärkt, att en förändring skulle kunna
Den 26 Juli f. m.
223
ske utan betydlig minskning i den inkomst, Staten för närvar.
af postverket åtnjnter; men sådant låter sig likväl icke göra, ty
om hela postskjutsen skulle utgöras efter den nya skjutslegan,
blefve derigenom en ökad kostnad för Staten af minst 32,000
r:dr och den ersättning, som posthemmanen för befrielse från
postskjutsen skulle utgifva, uppgår endast till cirka 12,000 r:dr.
Utsk. har dessutom icke föreslagit, att denna afgift skulle tillfalla
postverket, såsom någon ersättning för den ökade utgiften, utan
att densamma skulle indragas till statsverket, i hvilket fall det
belopp hvarmed Statens inkomst af sjelfva postverket måste minskas,
skulle uppgå lill fulla summan af 32,000 r:dr. Räknar
man åter postverket tillgodo ofvannämnde 12,000 r:dr, blir minskningen
i alla fall 20,000 r:dr. Endast för att lemna dessa sifferuppgifter,
har jag ansett mig böra afgifva detta yttrande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Genom Frih. Hamiltons
yttrande har jag blifvit stärkt i min öfvertygelse, att den ifrågavar.
und. skrifvelsen är onödig, emedan de undersökningar, hvilka
deruti skola begäras, antingen pågå eller redan äro verkställda.
Men jag tror till och med att det med den und. framställningen
åsyftade företaget är skadligt och, såsom Frih. Hamilton visat, alt
behållningen af postverkets inkomster skulle dymedelst förminskas.
Het är gifvet, att, så länge något hemman i Sverige är besväradt
med utskylder, innehafvare önska att derifrån befrias.
Sålunda kan man vänta sig att dylika framställningar, vid hvarje
riksdag göras. Vill man för framtiden undanrödja alla motioner
om befrielse från de hemmanen åliggande utskylder, så böra de
samteliga afskaffas. Men då sådant svårligen låter sig göra, inser
jag icke, hvarföre en så nyttig inrättning som den med posthemmanen
afsedda, skall upphäfvas. Hvad dem särskildt beträffar,
så är det bekant, att de lill största delen ursprungligen varit
Kronans och af henne disponerade för postföringen, i anledn.
hvaraf öfver-postdirektörs-embetet å dem haft närmaste tillsyn.
Det ägde jemväl rättigheten, att från dem förflytta åboer. I början
var det förbjudet alt köpa dem lill skatte, på det alt de skulle
vara fullkomligt användbara, likväl under det uttryckliga förbehåll,
att postskjutsskyldighetens utgörande derigenom icke blefve
i någon män eftersatt. Det finnes således för innehafvarne icke
något annat sätt att undgå detta posthemmanen åliggande besvär,
än att lägga det pä andra medborgare. Följden deraf skulle blifva,
antingen att postskjutsen måste upplåtas på beting, eller ock
öka gästgifvareskjutsen. Frih. Hamilton har redan sagt, att man
icke bör tillgripa medlet, att upplåta skjutsen på beting, emedan
osäkerhet i postföringen derigenom nppstår, och äfven andra olägenheter
äro dermed förknippade. Ao vill den ene uppsäga ett
om skjuten ingånget kontrakt, än begär den andra förhöjning i
skjutslegan, o. s. v., hvarigenom ett ständigt trassel uppkommer,
som borttager postdirektörs-erabetet den tid, detsamma eljest kunnat
använda till förbättringar inom postverkets särskilda grenar.
Om man närmare granskar förhållandet, så finnér man, att post
-
224
Den 2fi Juli f. m
hemmanens skjutsning beräknad efter en häst, utgör årligen
196,000 mil. Skall nu denna skyldighet läggas på den redan
dryga gästgifvareskjutsen, så frågar jag hvad följden deraf blefve?
Utan tvifvel den, att de, son utgöra skjuts vid gästgifvaregårdarne,
Ange en ganska dryg tillökning i sitt besvär. Hvad hade man
i det hela vunnit dermed, alt skjutsen flyttades från det ene
och till det andra hemmanet? Dessutom lärer förhållandet vara,
att högst sällan förspörjas klagomål öfver dåliga hästar vid posthemmanen,
hvaremot dylika klagomål ofta förekomma vid gästgifvaregårdar,
der skjutsen blifvit upplåten å entreprenad. Emellertid
är ju afsigten den att införa dylik inrättning så vidt möjligt
är, pä det att reservskjutsskyldige hemman må kunna från
detta besvär befrias. En annan olägenhet är äfven den, att, om
postskjutsen flyttas frän posthemmanen, som icke erhålla någon
ersättning för den tid, de afbida postens ankomst, så måste dylik
ersättning deremot godtgöras gäslgifvare-skjutsande. Med ett
ord endast olägenheter, men icke den ringaste fördel är alt vinna
genom det framställda förslaget. Pä alla dessa skäl upprepatjag
alltså, hvad jag från början yttrat, att den und. framställningen
är icke allenast onödig utan äfven skadlig, hvadan jag anhåller,
att R. o. Ad. mätte afslå densamma.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Denna fråga kan
söndras i 2:ne delar, af hvilka den ena blifvit af Hr von Hartmansdorff
med utförlighet omnämnd, nemi. ägarnes af posthemman
begär, att blifva befriade från postskjutsskyldigheten. Den
andra frågan angår poslföringens säkerhet och möjligheten ali vinna
större skyndsamhet vid poslföringen. Om jag äfven skulle antaga,
att inom alla RiksSt:n den utredning af frågan vunnes, som
Hr von Hartmansdorff här omförmält, i och för möjligheten att
skilja posthemman frän det dem åliggande besvär och för deras
mindre rätt, för att icke säga frånvaron af all rättighet, att vinna
denna befrielse, sä uppstå likväl hos mig tvifvel, huruvida
denna utredning kan blifva så fullständig, att man af densamma
kan öfvertygas derom, att genom postens förskaffande med gästgifvarskjuts
en större säkerhet och skyndsamhet vid poslföringen
vinnes än som nu är förhållandet. Sä länge poslhemmanen voro
kronohemman, hade öfverpostdirektören närmaste tillsyn öfver
dessa hemman, med samma rättigheter och skyldigheter, som K:s
bef:de öfver kronohemman i allmänhet, och det var då möjligt
alt kunna förhindra, att dessa hemman icke blefvo klufne i så
ringa delar, att innehafvarne deraf icke kunde utgöra postskjutsen,
hvilket i sednare tider sannolikt å mänga orter inträffat, sedan
hemmanen blifvit skattesälde. Om således dessa hemman
fortfarande klyfvas i så ringa delar, att innehafvarne icke kunna
utgöra postskjutsen, så är detta genast en olägenhet, men om äfven
skjutsen kan utgöras, uppstår likväl en annan, nemi. hvilken
hemmansdel bör i ordningen ombesörja denna skjuts. Man har
sett, att reservskjutsskyldige hemman blifvit klufne och att derigenom
-
Den 2(j Juli f. m.
225
genom ofta uppkommer ovisshet om ordningen, i hvilken dessa
hemmansdelar böra skjutsa och man kan då äfven befara, att sådant
inträffar med posthemman, och då uppkommer uppehåll i
postens snara foriskaffande. Det är således enl. min åsigt rätt
mycket, som talar för postskjutsens öfverflyttande på gästgifvareskjutsen
och då en utredning i detta afseende till nästa riksdag
kan vinnas genom den föreslagna tind. framställningen, hvarigenom
R. St. blifva i tillfälle att med sakkännedom yttra sig i frågan,
tillstyrker jag bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Hohenhausen har trott
att en större säkerhet och skyndsamhet skulle vinnas, om posten
fortskaffades med gästgifvarskjuts. Men jag kan icke inse, att någon
större säkerhet derigenom vinnes, att, såsom vanligen förhållandet
är vid gästgifvaregårdar, poslillionen får skjutsgossar med sig,
än då fullvuxne drängar åtfölja honom, såsom oftare sker frän
poslhemmanen och hvilka drängar alltförväl behöfvas, nu då posten
så ofta öfverfalles. Den afväg, posten måste göra från allmänna
landsvägen till posthemmanen är icke betydlig, enär dessa
hemman i allmänhet icke ligga längre än högst -J:dels mil och
understundom vida mindre från landsvägen. Någon öfverdrifven
tidsutdrägt är således icke att befara i detta hänseende. När nu
härtill kommer, att posthemman i allmänhet hafva goda hästar,
och deras snabbhet ofta vida bättre än allt annat rädda posten
från röfveri, kan jag icke finna något skäl för postskjutsens öfverllyttande
på gäslgifvareskjutsen. Då man härförutan hört, att
undersökningar redan äro å bane, hvarföre skall man nu begära
hos K. M. hvad man åtminstone inom detta Stånd vet vara vidtaget.
Man gör sig endast onödigt besvär, heldst man äger all
anledn. tro, alt alla möjliga reformer i den delen, vidtagas, utan
att man specielt derom anhåller.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att då icke någon anmärkning förekommit
emot Utsk:ns sednare tillstyrkande, att den af Riksdagsfullmäktigen
Carl Ersson väckta motion om vissa fördelar för åboerne å
hemmanen Stora Forssby och Nederby måtte förfalla, R. o. Ad.
torde finna nödigt att ifrågavar. utlåt, blefve föremål för särskilde
propos:r, och att propos. framställdes först å den del, hvaruti en
und. anhållan hos K. M. blifvit tillstyrkt, samt att Hr Landtm,
derföre nu finge hemställa om R. o. Ad. bifölie den första delen
af Utskms förevar, utlåt.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med mångå
nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
ja varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes till justering samt godkändes följande förslag till
votens-propos.:
7 II. 15
226
Den 26 Juli f. m.
Den som bifaller den del af Stats- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:ns utlåt. N:o 43, hvaruti en und. anhållan lill K. M.
blifvit tillstyrkt, röstar
ja;
den det ej vill, röstar
nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. hvad Utsk:n i förenämnde del af
ifrågavar. utlåt, tillstyrkt.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 10.
Nej — 20.
Uppå sedermera framställd propos. biföll R. o. Ad. sednare
delen af förevar, utlät., ang:de den af Riksdagsfullmäktige!! Carl
Ersson väckta motion.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ns nedannämnde d. 22 dennes pä bordet lagda ullätin:
N:o 44, i anledn. af väckta frågor om befrielse för rust-och
rotehållare från skyldigheten att under krig rekrytera, remontera
samt ersätta förlorade munderingspersedlar;
N:o 45, i anledn. af vackt fråga om åliggande för Svenska
befolkningen i Lappmarkerne alt fullgöra den allmänna beväringsskyldigheten;
N:o
46, i anledn. af väckt fråga om upphäfvande af K. brefvet
d. 26 April 1814, ang:de extra roteriugen och dermed ge
menskap
ägande frågor;
N:o 47, i anledn. af väckt fråga om samlande af de för hvarje
regemente gällande stadganden och deras uppläsande före hvarje
förrättning;
N:o 48, i anledn. af väckt fråga om förenkling af statsförvaltningen,
genom indragning af Rikets kollegier;
N:o 49, i anledn. af väckt fråga, att åtskilliga rnsthållsnummer
vid Smålands husarregemente mätte hällas vakanle;
N:o 50, i anledn. af väckt fråga om indragning af militärdistrikt-chefs-
samt kavalleri-inspeklörs-embetena;
N:o 51, i anledn. af väckt fråga om anslag lill inrättande
af en öfverstyrelse för fromma stiftelser och fattiginrättningar i
Riket;
N:o 52, i anledn. af väckt fråga om rättighet för Thuns
m. fl. skolor att erhålla utsyning från Halle- och Hunnebergs allmänningar;
N:o
53, i anledn. af väckt fråga om befrielse för åtskilliga
hemman i Götheborgs och Bohuslän att utgöra kronobåtsskjuts
skyldighet
till Marstrands fästning;
N:o 54, i anledn. af väckt fråga om Skånska kavalleri
regtternes
förminskande till hälften af deras nuvarande styrka;
Den 26 Juli f. m.
N:o 55, i anleda, af väckt fråga om befrielse för rusthållare
att förse manskapet med gevär och öfrige vapen;
N:o 56, i anledn. af väckt fråga om åläggande för kronofogdarne
i Riket att redovisa vissa af dem nppburne, häraderne
tillkommande medel;
N:o 57, i anledo. af väckt fråga, att Kronan måtte öfvertaga
remonteringen och anskaffandet af munderingspersedlar för
Lifregementets husar-korps, emot en viss årlig afgift af rusthållarne;
N:o
58, i anledn. af väckt fråga om anslag till en profskola
för ytterligare utbildande af det gamla skolsystemets lärosätt, med
gemensam undervisning för lärdoms- och apologistskolans lärjungar,
och en friare flyttning;
N:o 59, i anledn. af väckt fråga om krono- och krut-transport-skjutsens
skiljande från jordbruket;
N:o 60, i anledn. af väckt motion, att provinsen Jemtland
mätte roteras, i enlighet med R. St:s fattade beslut; och
N:o 61, i anledn. af väckte frågor dels om kronobrefbäringens
öfverlåtande på entreprenad, dels om ersättning för dess utgörande,
samt jemnare fördelning deraf m. m.
Vid föredragning af Bevilln.Ulsk:s d. 22 dennes på bordet
lagda utlät. N:o 26, i anledn. af återremiss af betänk. N:o 19*
om bestämmande af en assurans-afgift för summor, som under
rekommendation med posten afsändas, vidblef R. o. Ad. sitt förut
i ämnet fattade beslut, samt lades förevar, utlåt, till handlingarne.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s d. 22 dennes på bordet
lagda mera. N:o 77, med förslag till åtskilliga förändrade föreskrifter
i 3:dje art:n af Bankoreglementet.
Föredrogs BankoUtsk:s d. 22 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 78, i anledn. af väckt fråga om förändrade grunder för
Banko-ombudens rätt till befordringar inom bankoverket,
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Såsom de fleste af Ståndets
ledamöter nogsamt känna, förhåller det sig med banko-ombuden
sålunda, att i hvartdera af länekontoren i Götheborg och
Malmö linnas utom 4 direktörer, valde en af hvartdera utaf de 4
Stånden, en särskild ledamot med benämning af Bankoombud,
hvilken af Bankofullmäklige förordnas. Dessa ombud kunna fullmäktige
välja inom eller utom bankens tjenstemän, ibland hvilka
sednare dock någon vanligen till denna befattning utses. Nu är
frågan, hvilken tjenstårsberäkning skall denna bankens tjensteman,
i egenskap af ombud, tillkomma. Han tjenstgör icke i tur
med bankens öfriga tjenstemän, ej heller varder han i tur med
dem befordrad. Det oaktadt har Utsk. föreslagit, att när ombudet
tjenslgjort i 8 år, skall han vara turberättigad såsom kontors
15*
-
228
Den 2fi Juli f. m.
skrifvare, efter 4 andra år, såsom bokhållare, och efter 4 år ytterligare
såsom kamrerare, utan afseende derpå om bankens öfrige
med honom jemnstående tjenstemän, blifvit lika hastigt befordrade.
Antoges detta Utsk:s förslag, så skulle R. St. hafva
vid samma riksdag, de sökt inom ecklesiastikstaten afskaffa tjenstårsberäkning
utan verket motsvarande tjenst, velat inom bankoverket
införa sådan tjenstårsberäkning, för banko-ombuden tjenstgörande
utom banken vid deras ifrågakommande befordran i täflan
med dem, som inom banken tjenstgjort. Denna beräkning
kan utfalla ömsom till förfång för ombuden, ömsom för bankens
tjenstemän. Denna olägenhet, äfvensom den särskilda pensioneringen
åt banko-ombuden, då de entledigas, kunde undvikas, om
R. St. ville med banko-ombuden förfara på samma sätt som med
deras rättegängs-ombud, just.ombudsmannen. flan bibehälles vid
sitt embete och befordras inom sin tjenstebana, såsom förhållandet
var med Hr Landin, hvilken, under det han innehade Ständernes
förtroende att vara just.ombudsman, befordrades från hofrättsråd
till vice president. Med ett ord, just.ombudsman befordras
i sin våg utan afseende på det tillfälliga uppdrag han af R.
St. innehar och från hvilket han, när helst Ständerne så finna
för godt, kan entledigas.
Jag tager mig derföre friheten föreslå följande stadgande:
”alt det må vara ett banko-ombud tillåtet, då det söker ledig
tjenst i banken och dertill utnämnes, att, uppå derom hos bankofullmäktige
skeende anmälan, få bibehålla banko-ombudsskapet,
med bifrielse från skyldigheten, att i banken tjenstgöra, intilldess
ombudsmannen kan varda frän den förra befattningen entledigad,
då det åligger honom tillträda sin i banken innehafvande tjenst,
hvilken dessförinnan förrättas af vikarie emot vanligt tjenstgöringsarfvodes
åtnjutande, men med besparing af lönen för öfrigt.
Ifrån den banko-ombuden sålunda medgifna tillåtelsen, att, äfven
efter vunnen befordrau, i det egentliga bankoverket, få fortfarande
bestrida omförmälde uppdrag, bör dock undantag äga rum, då
banko-ombud utnämnes till bankens advokat-fiskal, banko-sekreterare
eller banko-kommissarie, hvilka sysslor tillsättas utom förslag
och utom tur, samt med hvilka löner, motsvarande banko-ombudens
arfvoden, äro förenade. Bemälde ombud borde då vara
förpligtade, att tjenslen i banken genast tillträda”.
Om ett sådant stadgande af R. St. anlages, blefve ock följden,
att banko-ombuden finge efter sin tur, söka de tjenster, som
inom banken varda lediga, och Fullmäktige kunde dä, allt efter
sökandernes skicklighet, befordra eller icke befordra ombuden.
Derigenom bade banko-ombuden äfven bestämd lön och peusionsrält
i sin tur, att inom banken påräkna, och, om de från sin befattning
såsom banko-ombud entledigades, så inträdde de i tjenstgöring
inom banken. Någon pension tillkomme dem icke då förr
än i det ögonblick, de i sin egenskap af bankens tjenstemän
blefve dertill berättigade. Banken hade dessutom den fördelen,
att han åt ombudet betalade ingen lön för bankotjensten och åt
den, som förrättade henne, endast ett arfvode i lägsta graden; ty
Den 26 Juli f. m.
229
innehade ombudet en högre beställning så uppflyttades lägre
tjenstemän till högre tjenstgöring, utan bankens betungande.
Ilan vunne deremot skillnaden emellan den lägsta gradens och
ombudets lön i banken. Deröfver hade ingen skäl att klaga,
och alla tvister eller besvär öfver oförtjent framflyttning eller
qvarstående, vore förekomna. Jag tror, att på detta sätt blefve
saken enklast behandlad, med minsta kostnad och med största
möjliga rättvisa.
På grund af hvad jag sålunda anfört, anhåller jag att R. o.
Ad. läcktes återremittera betänk., hvilket i dess närvar, skick
synes mig allt för godtyckligt.
Jag skulle icke hafva begärt återremiss, örn jag icke haft
mig bekant, att PresteSt. en sådan beslutat. Om möjligen R. o.
Ad. genast gillat mitt förslag i saken, kunde, enär PresteSt. återremitterat
betänk, ock BorgareSt. äter bifallit det, men BondeSt:s
ännu mig obekanta beslut kan vara något annat, alla 4 Ståndens
beslut hafva blifvit sä skiljaktiga, att sammanjemkningen varit
alltför svår, och måhända mera tidspillande.
Hr Printzensköld, Carl: För Utsk:s tillstyrkan i denna
punkt har jag förgäfves sökt linna annan grund än godtycke.
Men då godtycke i allmänhet är skadligt, särdeles i frågor af beskaffenhet
som den förevar., hvarunder andras rätt är beroende,
kan jag icke godkänna det framställdta förslaget, utan anhåller,
att Ståndet måtte återremittera detsamma på det att Ulsk. må
blifva i tillfälle att i öfverensstämmelse med Hr von Hartmansdorff;
förslag, inkomma med ett utlåt, bygdt på mera rättvisa
grunder för banko-ombudens befordringsrätt inom banken.
Hr von Hartmansdorff: I slutet af Utsk:s betänk, förekommer
eli förslag, som väl är oberoende af det förra och angår
befordringsrälten för de bankens tjenstemän, hvilka för det närvar.
innehafva befattningar såsom banko-ombud. Men då förslaget
om dem, för det förflutna, är rältadt efter Ulsk:s förslag för
framtiden, och bör hinna att jemväl afgöras före riksdagens slut,
tror jag det vara bäst, att äfven denna fråga varder af Ståndet
återremitterad, för att af Utsk. i sammanhang med den förra behandlas.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge de
gjorda anmärknme föranleda till återremiss af BankoUtsk:s förevar.
utlåt. N:o 78.
Ropades ja.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:s följande d. 22 dennes
på bordet lagda utlåtm:
N:o 79, i fråga om godlgörelse för bruksförvaltaren vid Tumba
för införande derstädes af sättet att från skäf befria ohäcklad
hampa och lin m. m.;
N:o 84, i anledn. af väckt motion om tillökning i fonden
för belåning af publika papper; och
230
D e n 26 Juli f. m.
N:o 85, öfver väckt motion om uppdrag åt Banko-styrelsen
att uppköpa silfver för en viss del af den årliga bankovinsten.
Föredrogs BankoUlsk:s d. 22 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 86, i anledn. af väckt motion, ang:de präglande af kopparskiljemynt
ä 4 sk. b:ko valör.
Frih. Cederström, Claes Rnd.: Efter att hafva egnat en
uppmärksam genomläsning jemte tillbörligt begrundande så väl ät
Utsk:s betänk, som ät den dervid fogade reservation, bar jag kommit
lill den slutsats, att Utslcs förslag icke bör af R. o. Ad. bifallas.
Reservanten, Hr Bohnstedt, har till cn början anfört, att
4 sk. b:ko kunna med lika lätthet åstadkommas med 2 stycken
mynt, hvardera ä 2 sk., som med eli mynt af 4 sk:s valör och alt
den af Utsk. tillstyrkta prägling af 4-sk:s-slycken sålunda är öfverflödig.
Delande denna Hr Bonstedls åsigt, får jag tillägga, alt
om man också icke alldeles lika lätt kan med 2:ne 2-sk:s-slycken
betala 4 sk. som med ett 4-sk:s-stycke, sä är skillnaden i lätthet
likväl så högst obetydlig, att den icke märkes; skälet gäller således
likafullt. Hvad åter angar reservantens andra skäl, att ”ett mynt
af 4 sk. b:ko eller 6 sk. r:gds blifver icke tjenligt, om decimalsystemet
antages, emedan detta mynt icke utgör ett i 100 jemnt
divisibell tal, hvadan och i händelse af decimal-systemets antagande
en förändring i ulmyntningen blefve erforderlig”; så lemnar
jag detta argument i sitt värde. Sjelf icke anhängare af decimal-systemet,
har jag väl icke för afsigt, alt lägga någon vigt
på hvad reservanten i denna punkt andragil; menför R. o. Ad.,
som fattat ett beslut, motsatt min önskan i fråga om decimalsystemets
införande i vår penningeräkning, kan denna reservantens
argumentation äga någon kraft. Deremot synes mig det
3:dje skälet, reservanten anfört, isynnerhet böra tagas i betraktande.
Det lyder sålunda: ”Slutligen skulle ock en allt för stor
frestelse att inom eller utom riket eftergöra detta mynt uppslå,
helst Utsk. föreslagit, att eli sköf koppar stapelstadsvigt, sorn,
myntningskostnaden inberäknad, torde få antagas kosta 150 r:dr
b:ko, komme att utmyntas till 450 r:dr b:ko, hvarigenom en
vinst på hvarje sk®1 koppar uppstode af 300 r:dr b:ko, hvilken
destohellre torde locka lill härmning, som ett kopparmynts efterapning
omöjligen kan utrönas”. Uti denna Hr Bohnstedts reservation
hafva flera af Utsk:s ledamöter instämt; och jemte det jag
under en dylik förfalskning, som nyss är omtalad, ganska vådlig
för rörelsen, vill jag till reservantens framställning foga ännu ett
skäl, nemi. att det föreslagna myntet skulle blifva så lika ett
skiljemynt af 2 sk:s valör, att, enl. min tanke, misstag i detta
afseende skola ofta i handel och vandel förekomma. Då myntet
dessutom skall utpräglas till ungefärliga storleken af en r:dr i
silfver, har man väl ock någon anledn. att förutse vådan af försilfringsförsök,
åsyftande hvarjehanda bedrägliga förvexlingar, som
beklagligen kunna låta sig verkställas, enär skillnaden i prägeln
emellan detta mynt och en r:dr i silfver icke sä lätteligen torde
Den 2G Juli f. m.
231
i hast observeras, äfven om man åsätter det blifvande kopparmyntet
en anglosachsisk namnchiffer, då silfverspecien deremot
bär den K. bröstbilden. På grund af alla dessa skäl, anhåller
jag, alt R. o. Ad. ville afslå betänk.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Jag kan icke dela Frih.
Cederslröms åsigt, att det är förmånligare alt hafva 2-sk:s-stycken
än 4-sk:s-stycken, ty först och främst är präglingen af 2 sk:sstycken
dyrare än präglingen af 4-sk:s-stycken, och vidare är
det lättare för den, hvilken behöfver 4 sk., alt hafva dem i en
slant, än i 2:ne. Frilen har vidare sagt, att ett mynt ä 4 sk. vore
otjenlig! för införandet af decimal-systeraet. Delta gör mig lika
ringa sorg sorn Frih:n, enär vi båda ifra emot införandet af detta
system. Att emellertid behofvel af 4-sk:s-slyckcn är verkligt,
synes mig deraf, att silfvermvnt å 12 sk. icke finnas, hvarigenom,
när bankens sedlar å detla belopp indragas, eller upphöra
alt vara gångbara, man icke ulan svårighet kan verkställla en utbetalning
af 20 sk. li:ko, hvilken nu genom sammanläggning af
8 och 12 sk. lalér sig göra. Jag kan således icke finna, hvarföre
man icke skulle tillfredsställa delta behof.
Man har vidare sagt, att genom ulmyntning af elt skf? kop
par
till 450 r:dr skulle en så betydlig vinst uppkomma, altman
blotlslällde sig för förfalskning af riksmynlet. Men jag hemställer
till eder, mine Hrr! om icke ett slycke papper kostar vida
mindre än ett stycke koppar? Likväl har man icke tvekat att göra
sedlar. Icke eller tror jag att man har någon anledn. befara
mera förfalskning af koppar ån af sedelmynt, enär det förra fordrar
ett ordentligt präglingsverk. Efterapning af bankens små
sedlar, hvaraf den minsta valören är dubbelt större än 4-skillingen
skulle blifva, har dock för den ringa volumens skuld, hitintills
varit mindre än den af bankens sedlar å högre belopp, ehuru
till småsedlarne endast behöfves ett stycke papper, som kan
erhållas i alla kryddbodar. Jag biir dessutom nämna, att i andra
länder förfar man i afseende på ulmyntningen på samma sätt
som hos oss. I Preussen utpräglas ett skf? koppar till 433 r:dr
och således lill mindre belopp än Utsk. föreslagit. Våra fordna
s. k. riksg:s-kon(:s poletter utmyntades till 444 r:dr 21 sk. 4
r:st. per skf? koppar, och följaktligen äfven något mindre än efter
Utsk;s förslag, men någon förfalskning af dem har icke försports;
således synas mig farhågorna öfverdrifna. Vidare har
Frih:n sagt, att om 4 sk. präglades, skulle i allmänna rörelsen en
förvexliug emellan dessa och 2-sk:s-stycken lätteligen uppkomma
emedan olikheten dem emellan icke vore stor nog. Jag bar i
min hand 2:ne mynt, det ena å 2 sk. och det andra å 4 sk.,
och ehuru afståndet emellan Frih:n och mig, inom detta hus, är
något långt, förmodar jag likväl, att han skall ganska lätt. kunna
särskilja dessa mynt. I afseende på präglingen liar slutligen blifvit
anmärkt, att båda mynten äro försedda med ett anglosachsiskt
0 och sålunda till utseendet lika, men som det mynt, jag här
förevisar, är ett profmynt, så kan prägeln på de verkliga 4 sk
232
Den 26 Juli f. m.
göras olik elen på 2-sk:s-styckena. Af alla dessa skäl anhåller
jag örn bifall å Utsk:s förslag.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Hr von Hartmansdorff
har försvarat Utsk:s förslag och derjemte tillkännagifvit,
att det vore honom likgiltigt, huruvida det ifrågavar. myntet kunde
begagnas, i fall decimal-räkningen i vårt myntsystem infördes.
Om denna myntets oanvändbarhet i dylikt hänseende skulle
utgöra någon olägenhet, så är den likväl icke särdeles stor, ty
likaväl som ett 8-sk:s-stycke i silfver kan vid decimal-räkningen
användas, lika lätt kan äfven 4 sk. i koppar begagnas. Man har
äfven sagt, att man icke hade anledn. befara det någon förfalskning
af det föreslagna myntet skulle äga rum, då åtminstone af
bankens s. k. småsedlar, förfalskning eller efterapning inträffat.
Vi känna likväl något hvar alt förfaslkning af dessa sedlar skett
och ett sådant brott har för icke lång tid tillbaka varit inom
hufvudstaden åtaladt. Det var nemi. en gesäll som hade efterapat
kopparmynt. En sådan efterapning af 4-sk:s-mynt skulle
medföra en ganska stor vinst, emedan myntets värde i koppar
vida understiger 4 sk., men då vinsten i alla fall är för ringa,
alt en dylik efterapning eller utmyntning skulle i utlandet företagas,
tror jag, att man i den vägen icke har grundade farhågor.
A en annan sida åter veta vi att det medför mänga besvär, att
undfå en mängd kopparmynt. I Danmark har funnits sådana å
4 sk., men just för deras besvärlighet har man afskaffat dem der
och infört andra mera beqvämliga å 2 sk. Då jag nu får 2
sådana mynt, har jag den föreslagna 4-sk:n och då kan det icke
vara skäl att hafva ett sådant skiljemynt som det å 4 sk. Det
vore visserligen af nytta att äga ett skiljemynt å 4 sk., men att
göra det af koppar, anser jag orimligt, och föranleder endast olägenheter,
såsom Frih. Cederström nyligen visat; men det är en
obegriplig envishet hos Hrr myntmästare, att, för att undgå besvär,
vilja hålla 2:ne slags myntningar, den ena för skiljemynt,
hvartill äfven 8 sk. borde räknas och i det sistnämnda myntet
borde en starkare tillsats af koppar göras, hvarigenom detta mynt
gjordes beqvämligt för allmänheten och på samma sätt kunde ett
skiljemynt å 4 sk. slås och medföra lika beqvämlighet. Jag kan
således icke se annat, än att Hrr myntmästares oförlåtliga envishet
föranledt tillkomsten af detta, om jag så må uttrycka mig,
ohandterliga mynt å 4 sk. i koppar, som nu blifvit af Utsk. föreslaget.
På grund af hvad jag nu anfört, afstyrker jag bifall
till förslaget, men deremot tillstyrker jag, ali, när fråga uppstår
om prägling af 4-sk:s-raynt, det må blifva af silfver med en
starkare tillsats af koppar, och då undviker man den nu befarade
efterapningen. Jag förnyar min anhållan om afslag å betänk.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag beklagar, att BankoUtsk. och
sedermera R. St. icke fästat någon uppmärksamhet å de anmärkn:r
som vid K. M:s propos. blifvit yttrade om nödvändigheten alt
gifva vårt silfvermynt en annan halt, i händelse skillingssedlarna
indragas. Jag har tillförene visat, att vårt skiljemynt, nemi.
Den 26 Juli f- m.
233
silfvermyntet, är antingen för groft eller för fint, enär det med sin
fina halt är allt för litet för att vara beqvämt, och att man således,
i likhet med hvad i de Heste länder åger rum, borde hafva
ett silfverskiljemynt icke med afseende på någon vinst vid utmynlningen
ulan endast för att underlätta penninge-transaktioner.
IS'är nu all hjelp i den vägen är omintetgjord, så kan den utväg,
Hr von Hohenhausen föreslagit, icke vid denna riksdag begagnas,
och dä erkänner jag, alt det är nyttigt, att, när man afskaffat
skillingssedlarne, hvilket jag ansett olämpligt, och vill hoppas,
att man icke må komma att ångra det allt för mycket, och
att allmänheten icke må yttra sin saknad deröfver, man har ett
skiljemynt å 4 sk. b:ko. Jag erkänner visserligen att en utmyntning
af 480 r:dr per skf? koppar är betänklig, helst kostnaden
för denna utmyntning icke uppgår till $ af detta belopp,
och dä återstår i alla fall en tillräcklig vinst för att åstadkomma
frestelse till efterapning. Hr von Hohenhausen har uti sin
uppgift, rör:de det Danska kopparmyntet, begått ett misstag. Detta
mynt var i storlek ungefär | af det mynt jag här har i min hand.
En rikshanksmark var i storlek omkring £ af detta mynt och
gällde 16 sk. Detta föranledde en efterapning i större skala,
enär i England eu ordentlig fabrik för detta ändamål anlades
och dess mynt var så likt det Danska riksmyntet, att det svårligen
kunde derifrån skiljas. Vill man likväl förekomma denna
efterapning, bör man, för alt icke sönderrifva R. Sl:s beslut, dels
nedsätta utmynlningsvärdet och dels å myntet anbringa en skarpare
kant, såsom å det Engelska, hvilken kant icke utan synnerligt
besvär och stor kostnad kan af efteraparen anbringas. Jag
önskar, att detta tillägg mätte göras, i fall Utsk:s förslag blir antaget,
emedan, i annat fall, jag fruktar, att vi få ett ganska stort
antal eftergjorda mynt.
Hr von H art mansd or ff: Hr Rosenblad har anmärkt, hurusom
R. St:s redan 'fattade beslut hindrar den rättelse i utpräglingen
eller den tillsats af koppar i silfverskiljemyntet, hvilken
den värde talaren önskat. Under sådana förhållanden måste man
taga saken sådan hon är, och söka likväl åstadkomma det bästa,
man kan. Att vi befinna oss i denna ställning, är icke såsom
Hr von Hohenhausen förmodat, en följd af myntmästarnes envishet,
ty desse hafva uppgjort förslag till mindre silfvermynt med
en större tillsats af koppar, hvarå prof blifvit långt före riksda
gens
början aflemnade till Fullmäktige i banken och sedermera
äfven till BankoUtsk. Men detta var det, som ansåg en så stor
uppblandning af silfver med koppar icke böra ske, hvilken åsigt
delades äfven af R. St. Man har här sagt, all det penninge
belopp,
som af hvarje skSf koppar utmyntas, borde nedsättas, emedan
besparing af koppar icke erfordras i och för utprägling af
kopparmynt, hvaremot en sådan besparing är behöflig vid silfvermyntets
prägling. Härvid får jag erinra, att den procent, som är
bestämd för utmvntningen af silfvermynt, är otillräcklig för myntningskostnadens
godtgörande och ledamöterne af SlatsDtsk. veta
234
Den 26 Juli f. m.
nogsamt i hvilken ställning myntet sig fördenskuld befinner. När
nu härtill kommer, att ett nytt mynthus är inköpt, och att ökade
kostnader deraf blifva en följd, så torde R. o. Ad. finna, att
ulmyntningsprocentens förbättring är ganska behöflig. Om man
tjenar allmänheten på samma gång, myntet deraf har någon fördel,
så gagnar man j dubbelt afseende. Hvarföre skulle man icke
sä göra, när det utan olägenhet kan ske? Hr Rosenblad har visserligen
medgifvit, att, sedan skillingssedlarna blifvit indragna,
kopparmynt af det värde, som bär är i fråga, blifva behöfliga, men
han har derjemte anmärkt, att myntet icke har sä skarpa kanter
som han önskat. Detta är ett förbiseende af myntmästaren, som,
i händelse hans uppmärksamhet derpå fästes, sannolikt icke undandrager
sig att gå billiga önskningar i den vägen till mötes.
Men om man skall göra myntkännare till viljes i detta fall, torde
det komma att ske på bekostnad af allmänhetens fickor, i
händelse myntens kanter göras så skarpa och höga som Hr Rosenblad
önskat. Man vet, att RondeSt. yttrat betänkligheter mot
det mindre silfvermyntet just derföre, att det är så litet. Dessa
betänkligheter häfvas genom det föreslagna kopparmyntets antagande,
enär man geuom sammanläggning af flere kopparmynt får
det belopp, hvarå det mindre silfvermyntet lyder. Den, som
ogerna mottager en 8-skilling Inko i silfver, emedan han är för
liten, kan i stället taga antingen 4 stycken 2 sk. eller ock 2
stycken 4 sk. i koppar. Pä dessa skäl förnyar jag min anhållan
om bifall till betänk.
Hr von Hohenhausen: Det förhåller sig visserligen så,
alt BondeSt. haft betänkligheter emot det lilla silfvermyntet; men
af hvilken anledn. hafva dessa betänkligheter uppstått? Jo derföre,
att man envisats, att icke vilja slå det minsta silfvermyntet
större, hvilket kunnat låta sig göra genom en större tillsats af
koppar. För Fullmäktige i banken likasom för BankoUtsk. skall
blifvit förevisadt ett dylikt mynt med större tillsats af koppar,
hvilket mynt lärer lill färgen varit mycket mörkt likasom de gamla
mynten, ehuru jag icke vet, huru myntet kunnat fä en sådan
färg. Hvar och en som haft det gamla silfvermyntet här i landet
om händer, vet väl, att det väger mindre än kopparmyntet.
Orsaken är således att söka i myntmästarnes beqvämlighet och
Utsk:s mindre uppmärksamhet, hvarigenom det ieke afstyrkt saken,
som varit nyttigt för landet. Hvad göres väl nu behof af
detta mynt derföre, att småsedlarne borttagas. Man erhåller endast
en mångfald af kopparmynt, som i alla länder anses såsom
en olägenhet och skall äfven blifva det bär i riket. Under de
återstående 2 åren till nästa riksdag kunna vi gerna begagna de
2 sk., hvarmed allmänheten är bekant, och man undviker derigenom,
att uppmuntra falsk myntning inom och utom landet.
Jag anhåller om afslag å betänk.
Frill. Cederström: Långt ifrån att finna mig af Hr von
Hartmansdorffs anförande i någon mån vederlagd, eller öfvertygad
om origtigheten uti min gjorda framställning, vågar jag tvertom
Den 26 Juli f. m.
235
framhärda i densamma. Den värde talaren har väl åberopat den
beqvämlighet, som medelst det föreslagna myntet, skulle vinnas;
men jag för min del anser obeqvämligheten vara dervid öfvervägande,
och faran ännu större, helst, såsom Hr von Hohenhausen
ytlrat, premiet för efterapning, hvilken benämning är rättare än
den af mig begagnade, då jag kallade den obilliga handlingen för
en förfalskning, är så betydande, alt man ingalunda, på sätt Rivon
Hartmansdorff förmenat, bör tillåta sig förmoda eller hoppas, det
sådana efterapnings-försök skola uteblifva. Åtminstone kan jag ej
smickra mig med en dylik förtröstan, vid ätankan af de mänga
skicklige bedragare, som söka att, på myntförfalskningar och sådant
iner, skamligen rikta sig, och tyvärr icke alltid misslyckas
deri. Sädane brottslingar finnas nog färdige att försöka sin konst,
hvarhelst tillfälle erbjuder sig. Hr von Hartmansdorffs anmärknalöride
förfalskning af sedlar, med jemförelse å dylike försök på
mynt, synes mig icke äga full tillämplighet. Har man väl kunnat
åstadkomma en myntslagniqgsinrättning, så, om efteraparens kalkyl
är rigtig, mäste den med fördel ganska länge och i vidsträckt
mån kunna begagnas; så snart man blott, som ej kan betviflas,
har samvete dertill. Jemte det jag anhåller, att RiksSt:n
ingalunda till förmån för dem, hvilka öfverklaga silfvermyntets
obeqvämlighet, måtte ingå pä en sådan myntförsämring, som den
Utsk. föreslagit, — ty sådant är det rätta namnet å berörde åtgärd
— afstyrker jag allt bifall ä betänk.
Hr Rosenblad: Ehuru jag visserligen hade önskat, alt utmyntningen
blifvit lill mindre belopp än det af Utsk. föreslagna
bestämd å hvarje skit koppar, vill jag likväl icke improvisera ett
förslag i detta hänseende, titan förenar mig med föreg:de talare i
anhållan om bifall till Utsk:s förslag, dock med det tillägg, att
man vid utmynlningen mätte ä mynten anbringa den skarpa
kant, som finnes å de Engelska kopparmynten. Denna min rättelse
af mitt föreg:de yttrande torde bättre än förevisandet af något
myntstycke kunna uttrycka min mening.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att, såvida han rätt uppfattat
Hr Rosenblads mening, hade den varit att Utsk:s förslag skulle
bifallas, men med det tillägg all vid utmynlningen borde tillses,
att den skarpa kant, sam finnes å del Engelska myntet måtte äfven
ä det nya kopparmyntet af 4 sk. anbringas; hvilket af Hr
Rosenblad bejakades.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att i afseeede på andra punkten af
Utsk:s utlåt, icke någon anmärkn. förekommit, och att derföre
propos. lill en början syntes böra framställas endast å första punkten
af utlåt., i fråga hvarom blifvit yrkadt dels bifall, dels afslag
och dels det tillägg af Hr Rosenblad, som Hr Landtm, nyss uppgifvit;
hvarjemte Hr Landtm, hemställde alt derest tillstyrkande
i första punkten bifölles, rättigheten att sedermera särskildt pröfva
236
Den 26 Juli f. m.
det dermed af Hr Rosenblad föreslagna tillägg måtte vara Ståndet
förbehållen.
Ropades ja.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. först till
bifall och sedermera till afslag å Utsk:s i första punkten gjorda
tillstyrkande, ul.föllo svaren med blandade ja och nej; hvarefter
Hr Landtm, ånyo i samma ordning framställde dessa propostr,
hvilka dermed äter besvarades med ja och nej.
Frih. Alströmer, Jonas, begärde votering.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att ehuru han ej med någon
säkerhet förmått uppfatta R. o. Ad:s svar, han likväl nu, då votering
i alla fall komme att äga rum, kunde tillkännagifva, att
han trodde nej hafva varit öfvervägande.
Frih. Alströmer förklarade att han i anledn. af detta tillkännagifvande
afstod från votering som deremot nu begärdes af
Frih. Cederström.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Cederström: Möjligen har jag origtigt uppfattat Hr
Gr. o. Landtm:s framställning af Ståndets beslut i förevar, ämne;
men innan jag afstår från den af mig begärda votering, anhåller
jag vördsammast, att erhålla upplysning, huruvida Hr Gr. o.
Landtm, ansett Ståndet hafva bifallit Utsk:s förslag, i hvilket fall
jag nödgas framhärda i min begäran om votering. Skulle motsatta
förhållandet vara det verkliga, så äger jag naturligtvis ingen
anledn. till ett sådant yrkande. Dä Frih. Alströmer och jag,
hvilka i frågan äro af enahanda mening, på olika sätt uppfattat
utgången af Ståndets beslut, röjer sig deruti behofvet af upplysning
rör:de den rätta uppfattningen.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att den propos.
, som af honom sednast blifvit framställd, innehållit hemställan
om R. o. Ad. afsloge Utsk:s tillstyrkande, samt att han ansett
denna propos. besvarad med öfvervägande nej; hvilket förutsatte
att Utsk:s tillstyrkande skulle bifallas, likväl med R. o. Ad. förbehållen
räll att pröfva Hr Rosenblads förslag till tillägg.
Frih. Cederström förklarade att han vid detta förhållande
fortfarande anhöll om votering, och Frih. Alströmer tillkännagaf
att han, efter inhemtande deraf, att Hr Landtm, ansett
R. o. Ad. hafva bifallit Utsk:s tillstyrkande, instämde i Frih. Cederströms
anhållan.
Upplästes till justering samt godkändes följande förslag till
voter:s-propos.:
Den som bifaller det i RankoUtsk:s utlåt. N:o 86 gjorda tillstyrkande,
att R. St. måtte för sin del besluta och hos K. M. i
und. anhålla, alt kopparmynt å 4 sk. b:ko valör må få utmyntas
Den 26 Juli f. m.
237
efter den grund, att 450 r:df samma mynt präglas af ett skf£
koppar stapelstadsvigt, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
neji
vinner nej, afslär R. o. Ad. Utsk:s ofvanberörde tillstyrkande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer :
Ja — 17.
Nej — 16.
Hr Gr. o. Landi m. erinrade att R. o. Ad. förbehållit sig
att i händelse Gtsk:s tillstyrkande blefve bifallet, pröfva det af
Hr Rosenblad dertill föreslagna tillägg, nemi. att efter ordet ”stapelstadsvigt”
skulle införas ”samt med iakttagande deraf, att den
skarpa kant, som finnes å det Engelska myntet, äfven ä det nya
kopparmyntet af 4 sk. anbringas”; hvarjemte Hr Landtm, hemställde
om R. o. Ad. behagade antaga detta Hr Rosenblads förslag.
Härvid ropades starka nej,jblandade med ja, hvarpå Hr Landtm,
förklarade del han funnit nej hafva öfverröslat ja.
Uppå sedermera framställd propos. godkände R. o. Ad. Utsk:s
i sednare punkten af förevar, utlät, afgifna yttrande ronde framställningen
derom att, lill befordrande af kopparmynts spridande
i landsorterne, en och hvar, sora till myntverket insänder valuta
för ett skeppund kopparskiljemynt, borde äga alt derifrån fä sina
reqvisitioner expedierade enl. uppgifven adress till närmaste stad,
dit sjölägenhet kunde påräknas.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 22 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 107, i anledn. af väckte motioner om utvidgande
af de rättigheter, som äro Mosaiske trosbekännare här
i riket tillerkända.
Den vid detta betänk, af Gr. Gyldenstolpe fogade reservation
upplästes på begäran af
Hr von Stockenström, Carl Reinh. Polhem, som sedermera
anförde:
Jag instämmer hufvudsakligen i Gr. Gyldenstolpes nu upplästa
reservation, hvilken enl. min åsigt, vederlägger de af Utsk.
anförda skäl för dess afstyrkande af bifall till sä väl den af Mosaiska
trosbekännare hos K. M. gjorda und. ansökning om utvidgade
rättigheter som lill alla de af Hr Waern m. fl. i detta hänseende
vid innevar. riksdag väckte motioner. Under denna riksdag
har af Ekon.Utsk. intet ärende blifvit så långsamt behandladt
som detta, och sjelfva denna långsamhet synes mig antyda, alt
Utsk. under det pröfningen, såsom det heter, ”med största sorgfällighet”
försiggått, haft svårt alt finna talande skäl för sitt afstyrkande.
”Kommer tid kommer råd” säger ordspråket. Då
jag erfor att detta ärende förehades på afdelmn inom Ekon.-
23S
Den 26 Juli f. m.
Ulsk., hoppades jag, att saken skulle förekomma utan dröjsmål i
Utsk:s plenum, men föredragningen derstädes blef uppskjuten tilldess
jag afsagt mig min plats i Utsk. och af sådan anledn. hatjag
icke varit i tillfälle att öka reservanternes antal. Det torde
således ursägtas mig, om jag nu icke kan förtiga min öfvertygelse
i en fråga af den vigt som denna, hvilken angår ingenting mera
och ingenting mindre, än att lemna rättvisa åt en korporation,
som tillförene icke varit i åtnjutande deraf. Man bör alltid önska
att i den enskildes handlingssätt finna rättvisa iakttagen, och
har derföre så mycket mera skäl alt vänta sådant från statens sida.
Utsk. har byggt sin framställning på 3:ne skäl: l:o Att Judarne
med bibehållande af sin religion, icke skulle kunna införlifva
sig med landets öfriga innevånare, utan alltid utgöra ett serskildt
folk och blifva såsom en stat i slaten; 2:o Att Judarne,
spridde öfver hela landet, skulle åstadkomma religiös indifferentism
och 3:o Att Judarne skulle äga ”en dess egen industriskicklighet”.
Hvad nu angår det första af dessa skäl, sä kan det väl
icke vara förvånande, alt judarne, som under flera tidehvarf varit
förtryckte af alla nationer, slutit sig tillsammans såsom ett särskilt
folk, för att derigenom söka och bereda ett värn och en omvårdnad,
som andra trosförvandter icke velat dem förläna. Det
är först i sednare tider, lagstiftningen inom några Europas länder
tillåtit detta, från urminnes tider förföljde folk all till uppehälle
och förkofran sysselsätta sig roed yrken, som varit andra medborgare
förbehållna, och till någon del affy flat de fjell rar, hvilka med
den kristliga kärleken och fördragsamhelen aldrig kunna vara
förenliga. Friheten har förbättrat juden. Jag tror också, att man
icke skulle kunna förneka, att sedan judarne i vissa länder erhållit
utvidgade rättigheter, man sett deras nationalitet allt mer och
mer utplånas, och att de, i samma mån införlifvade med folket,
såsom sitt enda oell kära fädernesland erkänt det land, som upptagit
dem i sitt sköte. Jag kan derför icke, såvida man vill erkänna
riktigheten af denna anmärkning inse, huru man skall kunna
anföra något skäl, hvarföre icke under samma vilkor samma
förhållande i Sverige skulle kunna inträffa. Och ändå fruktar
man motsatsen. Beträffande åter den religiösa indifferentism, judarne
enl. Ulsk. förmodas åstadkomma, sä får jag härvid erinra,
hurusom det redan är tillåtit bekännare af andra främmande ehuru
kristna religioner att bosätta sig i landet, hvarhelst de åslunda,
och att om det finnes någon religion, hvilken icke söker värfva
proselyter, så är det i sanning den Mosaiska. Det tillhör denna
religions egendomlighet, att den icke kan göra proselyter, och i
öfrigt skulle jag tro det tillkomma dem, som hafva lill sitt åliggande
att vaka öfver statskyrkans upprätthållande, att tillse, det
indifferentismen, i händelse någon sådan skulle, vare sig af jude
eller en christen föranledas, i lid varder qväfd. För öfrigt har
det aldrig visat sig någon större likgiltighet för vår religionslära
bland sådana personer, som med judar varit i närmare beröring
såsom t. ex. under deras husbondevälde, än man varseblifvit inom
mången kommun, dit ingen jude någonsin haft tillträde. Hvar
-
Den 26 Juli f. m.
239
före skulle då en sådan följd hädanefier uppstå af judarnes spridande
i landet? Och äro icke katlioliker, methodister och andra
lika farliga? Det 3:dje af Ulsk. åberopade skälet är, alt judarne
skola äga en egen induslriskicklighel, hvarigenom de kunde slå
under sig landets alla näringar, såsom mången synes befara. Man
har i denna deras skicklighet trott sig linna ett fel, och förre
landsh. i Götheborgs och Bolms län, Gr. Löwenhjelm, som i ämnet
afgifvit yttrande, har, åberopande delta skäl såsom det hufvudsakligaste,
sagt, icke till judarnes förmån, ulan till last för dem,
att de besitta en egen ”fintlighet i alla förelag” och ådagalägga ett
begär att inblanda sig i alla yrken. Såsom Gr. Gyldenstolpe anmärkt,
må väl, hvad man sålunda fört dem till last, heldre anses
lända dem till beröm. Man har dock numera kommit derhän,
alt i lagstiftningsväg privilegier icke uteslutande lemnäs någon serskild
samhällsklass eller serskilde personer, ulan man har insett,
alt den fria tällan utgör den förnämsta driffjederu för höjandet af
industrien lill ett önskadt mål; och om en sådan industriel skicklighet
finnes hos judarne, hvarföre skall, då man erkänt rättsenligheten
af en fri tällan i andra fall, densamma icke fä äga rum
äfven emellan judar och christna, lika väl som endast emellan de
christne? Men en jude är en jude och kan icke enligt vissas föreställningssätt,
ställas på samma linea, som en annan menniska!
Slutligen har Utsk. yttrat följande märkliga mening: ”Under
aktningsfullt erkännande af det i allmänhet berömliga sätt, hvarpå
judar inom vårt fädernesland uppfyllt sina medborgerliga och husbonde-pligter,
ett förhållande, som icke lika allmänt torde äga
rum der judar äro till större antal bosatte, synes delta för Ulsk.
vara ett bevis på lämpligheten af vår nuvar. lagstiftning för judarne,
hvars visa måtta pä samma gång ådagalägga billig fördragsamhet
emot främmande religionsförvandler och skyldig omtanka
om samhällets och kyrkans trygghet och ordning”. I detta Ulsk:s
yttrande skulle nu ett ytterligare skäl finnas för bibehållande af
nuvar. lagstiftning, af hvilket yttrande ovillkorligen den slutsats
följer, att om lagstiftningen varit annorlunda och om judarna haft
andra rättigheter, än dem man hittills lemnat dem, skulle de icke
såväl uppfyllt sina medborgerliga, ja icke ens sina husbonde-pligter
såsom nu varit förhållandet. Kan någon påstå sådant, om han
icke genom hvilket medel som helst vill hindra framgången afen
sak, som måste undertryckas, kosta hvad det vill? De öfriga skälen
äro svaga, men delta sista är dock det svagaste. På grund
af hvad jag sålunda anfört samt i öfrigt åberopande Gr. Gyldenstolpes
reservation, anhåller jag att R. o. Ad. med ogillande af
Ulsk:s förslag, ville denna reservation såsom sitt beslut antaga.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Detta betänk, är deladt
i 2:ne särskilda punkter. Den första innehåller afstyrkande
af väckta motioner, om utvidgande af judarnes medborgerliga rättigheter.
Uti den andra punkten tillstyrker Utsk. R. St. ”att uti
und. skrifvelse på ofvan uppgifna skäl hos K. M. begära, alt K.
M. täcktes hädanefter icke utan gemensamt med R. St. till be
-
240
Den 26 Juli f. m.
handling och afgörande företaga de frågor, sorn angå lagstiftningen
för judarne i riket samt hvad dermed äger sammanhang”. Hvad
den första punkten beträffar, så har Gr. Gyldenstolpe i sin reservation
äfvensom den siste värde talaren så fullständigt vederlagt
Utsk:s skäl, att jag dervid icke har något egentligen att tillägga
utan får endast förena mig med Hr von Stockenström i anhållan
om bifall å Gr. Gyldenstolpes reservation. Beträffande äter den
andra punkten, sä synes mig den föreslagna skrifvelsen i alla afseenden
vara olämplig. Har K. M. rättighet att ensamt besluta
i afseende på lagstiftningen för judarne, så är det väl olämpligt
af R. St. att ingå till K. M. med begäran att få deltaga i denna
lagstiftning. Ager åter K. M. icke sådan beslutande rätt, sä må
man väl förmoda, att K. M. icke begagnar sig deraf och skulle
sådant hända, så återstår ju den rättigheten för Ständerne att
ställa Hans rådgifvare under tilltal. I öfrigt anser jag såsom jag
redan nämnt, den föreslagna und. skrifvelsen högst olämplig och
utgången af öfverläggningen om första punkten må blifva huru
som helst, anhåller jag att Ståndet ville afslå den sista punkten
i anledn. hvaraf jag vördsamt begär serskild propos. å hvardera
af dessa punkter.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Så väl Gr. Gyldenstolpe
i dess nu uppläste reservation som äfven de 2:ne sista
värde talarne hafva bittert klandrat Ulskrs betänk., och i afseende
på Utsk:s yttrande, att judarne, om de än erhålla utvidgade rättigheter,
skola fortfarande såsom hittintills förblifva en stat i staten,
har blifvit anmärkt, alt denna judarnes afsöndring från landets
öfriga innevånare skulle upphöra, om dem tillerkändes lika
rättigheter med de christna. Deras religion är likväl af den beskaffenhet,
att den förenar dem till ett gemensamt mål, och deras
extraction från en folkstam, som icke tillåter någon amalgamation
med andra och bjuder, att de ständigt skola förblifva judar, tvingar
dem, lika mycket som deras serskilda religion, att blifva ett
särskildt folk. Motionärerne hafva begagnat ordet judar i st. f.
mosaiska trosbekännare. Om man begagnar detta epitet på samma
sätt eller i den mening, som mau använder uttrycket kaiholska
protestanter, sä vet man att de kunna vara af olika nationer
och kunna öfvergå från den ena tili den andra, hvaremot för att
vara jude, fordras att man skall vara född af föräldrar, hvilka tillhöra
den Mosaiska trosbekännelsen. Jag mäste öppet bekänna,
att lika omöjligt det är, att Zigenare skilja sig frän den stam de
tillhöra, lika omöjligt är det för judarne att kunna hopsmälta med
andra nationer, sälänge de bibehålla sin serskilda religion. Deras
nationalitet har bibehållit sig under olika luftstreck och under de
olika styrelseformer, de haft, och denna deras nationalitet är och
blir oföränderlig. Om en jude inkommer i ett land, uppsöker
han sina dervarande trosförvandter, med ett ord, de lefva inom
sig sjelfva och söka icke någon förening med andra, såvida icke
deras egna fördelar sådant kräfva, och af sådan orsak är det dem
äfven
Den 26 Jn 1 i f. m.
241
äfven snart sagdt omöjligt, att handla annorledes än med afseende
på de större eller mindre fördelar, de kunna deraf hämta. Deras
religion bjuder dem äfven till större delen dertill och de tillhöra
det land, der de sig uppehålla. I de länder, der judar obehindradt
fä bosätta sig, äro judarne den öfvervägande delen af nationen,
och jag hemställer då, huruvida det kan vara skäl, all medgifva
dem de rättigheter, molionärerne åsyftat. Hvad åter den
religiösa indifferentismen angår, så har man anmärkt, att då främmande
trosbekännare blifvit tillåtna alt bosätta sig här, borde äfven
judar få åtnjuta samma förmåner. Man måste likväl icke
kunna förneka, att lika litet mahomedaner få bosätta sig öfverallt
i landet, lika litet kunna dylika anspråk från judiska stammens
sida godkännas, emedan ur religiös synpunkt belraktadt, de förneka
den dogm, hvilken alla kristna sekter bekänna, ehuru skiljaktigheter
dem emellan förefinnas just i fråga om denna dogm.
Det är således ett helt annat förhållande med judar än med kristne
sekter.
Hvad slutligen beträffar judarnes industriella skicklighet och
de anmärkntr, sora blifvit framställda mot Gr. Löwenhjelms i ämnet
afgifna embetsutlåtande, sä äro ej mindre denna deras skicklighet
än äfven deras sparsamhet allmänt erkände och långt ifrån
alt klandra dessa deras förtjenster, anser jag dem utgöra sammanlagne
en dygd, som mäste uppskattas, när den på rätta vägar ulöfvas.
Gr. Löwenhjelm har likväl gjort den anmärkn., att just
derigenom, att judar förblifva ett särskildt folk, inom hvilket land
de än må bosätta sig, de stora olägenheter uppkommit, man der
sett inträffa. Den som känner Polens inre förhållande, vet äfven
nogsamt, att judarne der åstadkommit ett stort ekonomiskt betryck
för denna nation, som upptagit dem i sitt sköte. Detta betryck
har blifvit drifvit derhän, att ingen egendoms innehafvare kan lill
förvaltare antaga någon annan än en jude, såvida lian vill hafva
afsättning på sina produkter utan allt för stort underpris. All
industri hafva de i detta land slagit under sig och deras förbindelse
med sina trosförvandter i andra länder underlättar för dem
utvägarne att bättre, ån landels egna innevånare, bedrifva handelsföretag
och när judarnes antal blifvit, något större, skall detta deras
speculationsbegär ovilkorligen lända innevånarne till betryck.
Vid sådant förhållande och dä R. St. äro Svenska folkets representanter,
måste dessa representanter tillse hvad, sora för Svenska
folket kan vara gagneligt och nyttigt, och derefter sig rätta,
så att icke någon orättvisa sker delta folk vid utfäslandet af de
vilkor, hvarunder judai få i landet inflytta. Dessa vilkor hafva
hitintills blifvit noggrant uppfyllda och långt ifrån alt någon inskränkning
derutinnan ägt runi, hafva i flera delar deraf en utsträckning
blifvit gjord och någon grundad klagan mot Svenska
folket hafva judarne icke i det hänseendet att anföra. Det tillkommer
oss att bevaka våra fördelar, så att vi icke göra judarne
till våra herrar, lill våra penninge-herrar, hvilka med kapilaler7
H. lft
24 2
Den 26 Juli f. m.
Des makt beherska folket, och vi böra lefva icke blott för dagen
eller året, ulan vi böra se något längre framför oss.
Ytterst och hvad angår Frih. Tersmedens anmärkn. emot
Ulsk:s förslag, alt R. St. böra till K. M. ingå med en und. skrifvelse
med anhållan, alt K. M. täcktes hädanefter icke utan gemensamt
med R. St, lill behandling och afgörande företaga de frågor
som angå lagstiftningen för judarne i riket samt hvad dermed
äger sammanhang, så synes mig denna und. anhållan icke på något
sätt förnärmande emot Konungen; ty är det en nytta för
Svenska folket, att dess representanter tillerkännas del i denna
lagstiftning, så är det äfren en lycka för Konungen, emedan hans
fördelar äro så införlifvade med nationens att de icke kunna derifrån
skiljas. Jag anser således framställningen icke endast nyttig
utan äfven för judiska nationen billig i så måtto, som ett folk
hvilket tillhör landet, icke ställdes utom den allmänna lagen och
hänföres under den ekonomiska såsom ett bohagsting. Jag anhåller
således om bifall till betänk, i hela dess vidd.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Då man har hört framställas
billigheten af utvidgade rättigheter för mosaiska trosbekännare,
får man vål dock icke endast fästa sig vid det i allmänhet
afgifna, obestämda ropet på rättvisa; utan man måste göra sig
reda för den omständighet, huruvida verklig grund förefinnes för
något rättsanspråk i sådant hänseende. Jag måste då återgå till
den tid, då judarne i detta land lemnades inträde; och jag frågar
mig, under hvilka vilkor dem tilläts insteg härstädes. Månne
icke dessa vilkor blifvit mot dem redligen iakttagne. Om jag vidare
finner, att de i landet inlåtne judarne hafva, under den sedermera
förflutna tiden, förhållit sig sä, som önskligt varit, så
uppstår för mig en skyldighet, att, på sätt Utsk. också förfarit,
dels vitsorda berörde välförhållande, dels ock lill följd deraf låta
nämnde trosförvandter ytterligare få förblifva vid deras innehafvande
rättigheter, så vida icke andra, alldeles öfvervägande skäl
skulle göra deras aflägsnande nödvändigt; ty i sådant fall fingo
främlingarne vika. Men nu är icke derom frågan. Tvertom, det
är en utvidgning af deras förmåner, man för dem äskar. Alt
härtill samtycka, finner jag hos mig ingen skyldighet.
Det är i denna sak min fasta öfvertygelse, att då man rätt högt
uppskattar värdet deraf, att tillhöra ett kristligt samhälle, man
icke kan med likgiltighet betrakta utgången af en fråga sådan
som den nu förevar. Det blefve måhända för långt, att upprepa
hvad Utsk. pag. 8 och 9 anfört, hvarföre jag till R. o. Ad:s begrundande
öfverlemna!' den bevisning som der i korthet finnes
anförd. Hr von Hohenhausen liar på ett, som jag tror tillfredsställande
sätt ytterligare utvecklat åtskilliga grunder, hvarföre man
icke bör bevilja de åt judarne begärde utvidgade rättigheter. Må
vi fråga oss sjelfva, huruvida vi äga skäl alt förmoda att det Svenska
folket, hvars ombud vi äro, verkligen skulle önska att komma
i åtnjutande af den ifrågasatte förstärkningen. Min öfvertygelse
och mitt medvetande svara mig dertill ett tydligt nej; hvadan
Den 26 Juli f ni.
243
mitt samvete förbjuder mig, att till en dylik förändring lemna
min röst; och det ålägger mig att af sådan anledn. med ogillande
af det i den afgifna reservationen upptagna och här upplästa
samt ytterligare åberopade innehållet, gilla det beslut,| hvari Utsk.
stannat.
Hvad den sednare delen af betänk, beträffar, så får jag förena
mig i det af Hr von Hohenhausen afgifna försvar för Utsk-.s
tillstyrkande; ty de deri inbegripna frågorna hafva ett så nära sammanhang
med den allmänna lagstiftningen i ämnet, att den ena
frågans skiljande från den andra ieke synes leda lill någon båtnad
för det hela. Jag anser dock denna punkt i Utsk:s förslag vara
af mindre vigt, i jemförelse med den första, hvilken jag synnerligen
önskar måtte, såsom varande af mycken betydelse, blifva af
R. o. Ad. godkänd.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag förenar mig med
Frih. Cederström och Hr von Hohenhausen, äfven i hvad de yttrat,
ang:de den sista punkten i Utsk:s betänk. Om ett sådant
sätt för dessa ärendets behandling, hvilket i denne punkt blifvit
R. St. tillstyrkt att hos K. M. begära, hade tillförene iakttagits,
skulle troligen de under år 1838 timade oroligheter vida förr afstannat
och icke varit så häftiga. Sannolikt hade äfven den författning
uteblifvit, hvilken dä väckte så mycket missnöje och som
medförde de följder, dem vi litet hvar känna. Man vet jemväl
hvilket inflytande judarnes utvidgade rättigheter medfört åtminstone
i Berlin under innevarande år, om man får tro tidningarne.
Jag anser derföre, hvarje folk hafva anledn. förfara försigtigt i
frågor af beskaffenhet som denna.
Hr von Stockenström: Jag skulle icke längre upptaga
R. o. Ad:s tid, men jag anhåller att få besvara några anmärkn:t,
hvilka af talare efter mig här blifvit framställde. Först och främst
har Hr von Hohenhausen sagt, att judarnes religion göra dem till
ett serskildt folk och att de, till följd, af denna sin religion alltid
skola anse sig böra lefva för ett förlofvadt land, som de söka
att slutligen uppnå. Kanske orden icke föllo sig så, men mig
syntes meningen vara denna. Om vi gå till judarnes sedolära och
moral, som finnes framställd uti den lärobok, som begagnas vid
deras här varande skola, så finna vi på den frågan: hvilket är
judarnes fädernesland? följande svar: "det land, der vi äro födde
eller der vi åtnjuta skydd och borgerliga rättigheter, vi böra anstränga
alla våra krafter för det landets väl”. Skola vi nu antaga,
att det alfvarliga svaret på den alfvarliga frågan likväl icke
skulle innebära något alfvar, utan att judarna lefva tvertemot
hvad de lära. Och huru hafva judarne i andra länder i handling
besvarat denna fråga? De hafva öfver allt ådagalagt sin kärlek
till det folk som gifvit dem ett nytt fädernesland, de hafva stridit
i dess härar, de hafva visat prof af sann medborgerlig anda,
de hafva verkligen ansträngt sina krafter för det landets väl. Hvad
det tredje af Utsk. anförda skäl beträffar, så har Hr von Holf»*
-
244
Den 26 Juli f. m.
henhansen medgifvit, att industriell skicklighet bör högt uppskattas,
när den på rätta vägar utöfvas. Skall det således göras skillnad
emellan personerne, som äga denna skicklighet och egenskapen
icke fä uppskattas såsom den, i och för sitt eget värde, förtjenar?
Jag vet icke heller att man i Sverige kan anklaga judarna, alt
icke på rälta vägar hafva utöfvat sin industriella skicklighet. Uti
detta Hr von Hohenhausens yttrande ligger, om icke fullkomligt
uttryckt likväl på botten en anklagelse mot dem. Man har väl
någon gång i Sverige, likasom i andra länder, med skäl förevitat
judar, att hafva sökt hög vinst på handelsrörelse och äfven
hög ränta på utlånia penningar. Denna anklagelse har visserligen
med rätta blifvit gjord mot en och annan af de judar, som varit
i Sverige bosatte, jag medgifver det, men den kan likväl icke
framställas mot hela den i värt land befintliga judiska folkstammen.
Frih. Cederström, Claes Rud. har sagt, alt icke någon orättvisa
vederfarits judarne. Frilen säger, att judarne blifvit i Sverige
inkallade hvarigenom en stor bevågenhet blifvit dem visad,
och att de under vissa vilkor och med vissa rättigheter här fått
bosätta sig, och Frilen har derförutan tillagt, att de löften hvilka
blifvit dem gifna uti de författningar som lillälo deras inflyttning,
städse blifvit uppfyllda. Jag får härvid erinra, att det varit högst
beklagligt, om löften, gifna af Svenska regeringen, icke blifvit
uppfyllde. Det är något som aldrig bör förutsättas och derföre
icke heller omnämnas. Det är väl icke nog, för att kunna säga,
alt rättvisa blifvit utöfvad, om man i någon sak gjort, hvad man
aldrig med heder kunnat uraktlåta. Den rättvisa, som nu med
skäl kan af judarne i Sverige fordras och Konung och Ständer
böra dem bevilja, ligger just deruti att judarne, hvilka hafva samma
skyldigheter, sorn andra Svenska medborgare, äfven böra komma
i åtnjutande af de sednares rättigheter och det måtte vara
en orättvisa, om så icke komma att ske. Sverige är det enda land,
dit judarne formligen blifvit inbjudne att bosätta sig. Har man
kallat dem hit, för att sedan, om icke förfölja, åtminstone missakta
dem? Jag kan icke låta min öfvertygelse ändras af de skäl,
som bär blifvit anförda till bifall å Utsk:s förslag, ty de hvila allt
för mycket på fördomar, och jag vägar säga, alt de grunda sig
helt och hållet på en af gammalt inrotad känsla, för hvilken man
icke gjort sig fullkomlig reda. linder århundraden hafva medlemmar
af mosaiska trosbekännelsen undergått otaliga förföljelser.
Det bar tillhört en sednare tid, alt försona hvad forntiden brutit,
och oss Svenskar egnar det äfven att i försoningen deltaga. Sådant
bjuder den heliga lära, som vi bekänne, och den ingen judendom
skall förmå att utplåna eller ens i sina grundvalar skaka.
Hr von Hohenhausen: Den siste värde talaren har anmärkt,
att mitt sednaste yttrande skulle på botten innebära en
anklagelse mot judiska folket. Nu har jag likväl endast sagt,
alt de egenskaper, man i allmänhet hos della folk finner, åro
sparsamhet och industriell verksamhet, hvilka såsom dygder, alltid
måste högt skattas och vara värde efterföljd, då dessa dygder
Den 26 Juli f. m.
245
icke på orätta vägar utöfvas. Det sednare kan naturligtvis icke
angå annat än den industriella verksamheten, ty sparsamheten
rör den enskilde personen, och torde icke kunna klandras hos någon.
Hvad den andra delen beträffar, så fä deras försvarare icke
vara så ömtåliga, att man i förevar, fall anses, såsom ordspråket
säger, tala om rep i hängd mans hus, dä man säger, att industriell
verksamhet icke allenast är en dygd utan äfven är lofvärd,
när den på rätta vägar utöfvas. Då man talar om personer,
hvilka taga hög ränta, så säger man ju. att de procenta såsom
judar. Detta yttrande grundar sig måhända lika mycket på afund
som på erfarenheten. Men något sådant har jag icke yttrat eller
mitt yttrande kan icke tydas derhän, som skulle jag med detsamma
velat afse något dylikt. Uti andra länder såsom Polen
har man från tillförlitliga källor upplysningar om de klagomål öfver
det förtryck, judarne utöfva jemväl pä den lägsta folkklassen.
I Schlesien t. ex. äro nästan alla jordegare i judarnes händer,
och judarne hafva derstädes underslagit sig all industri och orsaken
häruti måste sökas derutinnan, att judarne äro ett särskildt
folk inom det öfriga folket, och derigenom hafva de kunnat tillskansa
sig denna makt. Hvad åter angår förhållandet inom Polen,
så är mitt yttrande derom grundadt på fakta, uppgifne af
personer, som noga känna förhållandet. Den värde talaren har
äfven begått ett misstag derutinnan, som skulle jag hafva talat
om judarnes förlofvade land, ett Judéen. Jag har just bestridt
ett sädsnt påstående och hvad kan väl föranleda dem att söka erhålla
det magra Judéen, om de kunna blifva verldsherrar eller
herrar af kapitaler i alla länder. Judarne skola förgäta sitt hemland
när de tro sig genom sina tillgångar och industriella verksamhet
kunna beherrska verlden. Men, såsom jag redan anfört,
äro R. St. Svenska folkets representanter, hvilka måste bevaka
Svenska folkets intressen, och dessa medgifva icke, enl. min öfvertygelse,
alt utsträcka judarnes rättigheter, på säll Gr. Gyldenstolpe
föreslagit, och hvilket skulle blifva vida äfventyrligare hos
oss än i Holland, Frankrike, Italien och England. Jag tillstyrker
bifall till betänk.
Frih. Hamilton, Hugo: Redan vid en föreg:de riksdag har
jag yttrat mig i den syftning Gr. Gyldenstolpe nu talat i sin reservation,
nemi., att jag tror att, då det inom ett land finnes en
samhällsklass, som icke bryter mot samhällets lagar mera än någon
af de andra samhällsklasser, som tvertom har under en tid
af snart 70 är utmärkt sig genom en serdeles laglydnad, hvilket bevisas
deraf, att man under denna tid knappt eger exempel derpå,
att någon af denna samhällsklass varit dragen inför polisdomstol,
en klass som visar sig ega omtanka icke blott för sig sjelfva, utan
äfven för sina fattiga medlemmar, så att den ingenstädes fallit
faltigförsörjningarne till last; så synes mig denna klass vara förtjent
af att blifva befriad frän tvånget, att ovilkorligen endast få
bosätta sig inom vissa städer i riket, och att dess medlemmar
böra få uppehålla sig i hvilken del af landel de vilja. Längre
246
Den 26 Juli f. m. ■
vill jag icke heller nu sträcka mitt yrkaDde, och Gr. Gyldenstolpe har
icke heller gjort det. Gr:n har icke begärt, att judarne skola
erhålla politiska rättigheter såsom de likväl utan men åtnjuta dem
i flera af verldens mest civiliserade länder, utan endast att de skola
tillerkännas rättigheten, att inom hela riket få bosätta sig, och
åtnjuta öfriga medborgerliga rättigheter, med undantag likväl af
den alt deltaga i sockenstämmor, välja prest m. m. Jag tror,
oaktadt alla de framställningar, som nu mot judarne blifvit gjorde,
att man icke begärt något, som kan blifva farligt för Svenska
folket eller som kan fä någon likhet med hvad den siste värde
talaren anfört, ronde Polen. Jag anhåller dessutom, att få bemöta
detta hans yttrande med historiska skäl. Det är en sanning
att förhållandet i Polen är sådant som den värde talaren uppgifvit
men det är också en sanning, att ett likartadi förhållande egde
rum under medeltiden, då judarne ansågos såsom hvarje samhälles
flender och förtryckare, och detta af alldeles samma skäl som nu
i Polen. Det fanns nemligen icke dä, lika litet som ännu i Polen,
några andra klasser i samhället än den herrskande klassen,
feodal-herrarne och under dem endast trälar. Herrarne ville icke och
kunde icke heller öfverlemna sina affärer åt dessa trälar, hvilka
saknade dertill erforderliga kunskaper, och utbredde sig sålunda
behofvet allt mer och mer hos desse herrar, att använda judarne
lill sina affärsmän. Med deras utmärkta skicklighet och skarpsinthet
blefvo dessa småningom herrarnes despoter och rätta innehafvare
af deras gods. För herrarne återstod då icke annat än
alt tid efter annan genom blodbad återtaga, hvad judarne såmedelst
sig tillkräktadt. Sådant är förhållandet ännu i Polen och
de andra ställen, der en medelklass saknas. Detta förhållande
inom Polen är just derföre en motsats till hvad inom Holland
och Portugal egt rum, inom hvilket sistnämnde land judarne alltid
åtnjutit medborgerliga rättigheter, utan att de derföre sökt
eller vunnit något öfvervägande inflytande, åtminstone är sådant
mig obekant; om de äfven velat tillegna sig ett sådant otillbörligt
inflytande, hade nationen säkert velat återföra dem inom behöriga
gränsor. De hafva tvertom helt lungt skött sitt kall på den
bana som blifvit dem anvisad, och ansetts som nyttiga medborgare.
Dessa länder lia lemnat lika rätt åt dem, som åt alla anandra
medborgare som sig laglydigt uppföra och min öfvertygelse
är, att detta förhållande är riktigt, och äfven bör och kan ulan
någon våda blifva gällande äfven hos oss, der en bildad medelklass
nog skall veta att vaka öfver, att ett sådant förhållande som
i Polen ej blir rådande. Detta bevisligt lagenliga uppförande
hos judarne utgör äfven grunden för rättsanspråk på medborgerliga
rättigheter de efter min tanke ega, och som af en värd
motståndare här blifvit ifrågasatt. Att denna rättsgrund blifvit
både i Frankrike och England godkänd, och fullt medborgerliga
rättigheter i stöd deraf blifvit dem derstädes lemnade utan någon
menlig följd för landet, torde äfven få tala både för rättsgrundens
giltighet och för nyttan af alt tillämpa den.
Här är äfven sagt, att judarne på sednare tider vunnit ett
Den 26 Juli f. m.
247
särdeles inflytande i Schlesien, der de skola slagit under sig all
rörelse, och orsaken härtill uppgifves vara, att judarne äro ett
serskildt folk för sig sorn jemt håller tillsammans. Ja Ihy
värr! det är fallet öfver allt att judarne utgöra ett särskildt
folk; men hvems är felet, deras eller de kristnas? Ej heller
hafva de slagit under sig all rörelse endast derföre att de äro
judar, utan derföre att de äro arbetsamma, hushållsaktige och
idoge, och jag ber alt äfven i delta hänseende få instämma uti
Gr. Gyldecstolpes reservation. Slutligen anhåller jag att få in
stämma
uti Frih. Tersmedens yttrande, ronde sednare delen af
Utsk:s förslag, att nemi. R. St. skulle i önskningsväg begära, att
K. M. icke såsom hitintills måtte utöfva sin rättighet i afseende
på lagstiftning för judarne ulan hädanefter endast i samråd med
R. St. Detta förslag är något ovanligt och det har frän alla sidor
inom detta hus med skäl blifvit vid andra tillfällen så mycket
ifradt emot ett dylikt inträngande på konungamaktens område,
att jag icke heller nu kan med min röst biträda ett sådant förslag.
Har Konungen denna rättighet, så kan den dessutom endast
i konstitutionel väg omintetgöras. Finnes den återigen icke
skulle en sådan skrifvelse innebära, alt K. M. usurpera! denna
Sin rätt och jag anser derföre en sådan skrifvelse i allo olämplig.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade icke ämnat besvära
Ståndet med något yttrande i detta ämne dä så mycket derom
blifvit sagdt. Men jag anser mig likväl böra på Frih, Hamiltons
anförande afgifva ett svar, nemi. det att en bland de största fördelar
Svenska folket efter min tanka eger, år den att icke vara
söndradt i särskilda trosbekännelser. De reformerta eller katolska
trosförvandlerna äro i förhållande till vår öfriga befolkning,
så få, alt de hitintills ej gjort oss någon skada. Hvad judarne
beträffar, är förhållandet ungefärligen detsamma; men hvarje utvidgning
af dissidenternes antal skulle jag anse vara en stor olycka
för samhället. Det inre lugn Sverige under sekler utnjutit
torde vi böra till största delen tillskrifva enheten i vår trosbekännelse.
Hvar och en vet, att det finnes intet, som så nära och
starkt förenar menniskor, som öfvererensslämmelse i tänkesätt.
Fördenskuld söndras barn från föräldrar, bröder från systrar; och
likväl om man lemnar större borgerliga rättigheter åt judar, hvilka
från oss afvika i det förnämsta i alla tänkesätt nemi. det religiösa.
Ser man till samhällenas bildning, så skall man finna,
att den utgått från religionen och rättat sig efter den. Likväl
vill man störa enheten der hon kan upprätthållas. Jag anser
dessa försök vara bland de farligaste för ett litet samhälles styrka
och bestånd. Jag hoppas att R. o. Ad. icke skall, genom sitt
bifall dertill skada riket. Då jag hört Frih. Hamilton lika med
andra anse den sednare delen af betänk, vara synnerligen förnärmande
för konungamakten, och då jag tror, att en eller annan
ledamot af detta hus delar den värde talarens åsigt, anhåller jag
att Hr Gr. o. Landtm, vid framställning af propos. i ämnet behagade
skilja den förra frågan från den sednare. Om den förra
frågan bifalles, så är det en lycka för fäderneslandet och om den
248
Den 26 Juli f. m.
sednare afslås så är det icke värre än att nästa riksdags Consl.-  Utsk. får göra gällande, hvad Svensk lag innebär, på det att
Konungens rådgifvare må se sig bättre före i fråga om jude-sakers
behandling.
Frill. Hamilton: Ehuru ogerna jag vill förlänga diskussionen
kan jag likväl icke stillatigande förbigå den siste värde talarens
lillmälen emot mig och dem som strida emot honom. Den
satsen, att hvarje trosbekännare hör lemnäs frihet i utöfning af
sin religion inom Svea land, är vacker och riktig, och att jag ifrat
för densamma, har jag så godt jag förmår sökt vid mera än
ett tillfälle att visa. Jag har vid delta tillfälle icke förstått annat,
än att de i landet bosatte 800 judar skola få vistas, hvarhelsl
de inom landel önska, att de icke må tvingas att blifva
skackrare i st. f. åkerbrukare, men huru detta skall kunna vara
i strid med friheten i religionsutöfningen, kan jag icke förslå.
I öfrigt får jag förklara, alt jag för vår läras bevarande är lika
varm som någonsin Hr von Hartmansdorff. Judarne äro fä till
antalet. De hafva aldrig gjort några proselyter och kunna icke
göra det. Skiljaktighelerne emellan vår och den mosaiska trosbekännelsen
äro dessutom allt för stora för att något proselytmakeri
skall kunna äga rum. Här är således i delta hänseendet
intet att befara, och dessutom önskar man icke annat, än
att personer, som redan tillhöra vårt land, skola få borgerliga
rättigheter, och delta endast utgör ämnet för den nu pågående striden.
Hr Printzensköld, Carl: Om den sats Hr von Hartmansdorff
framställt ang:de de vådor, som skulle uppkomma derigenom,
att judarne lemnäs rättighet, att bosätta sig allestädes i landet,
är för Frih. Hamilton obegriplig, så får jag åter för min del förklara,
att, ehuru jag visserligen icke vill i skarpsynlhet mäta mig
med Frih:n, det likväl synes mig lemligen klart, att i fall man
tillåter 800 judar att sprida sig inom landet, kunna dessa genom
äktenskap mångdubblas, och alt derigenom just kan uppkomma
ett sådant förhållande, som Hr von Hartmansdorff omförmält. En
hvar som känner vigten utaf enhet i religion, skall dä icke kunna
undgå att inse, det judiska familjers bosättning på landshyggden
lätteligen kan medföra utspridande af en lära, som ingalunda
är förenlig med vår statskyrkas upprätthållande, och på dessa skäl
tillstyrker jag afslag å första delen, men deremot bifall lill den
sednare delen af betänk.
Frih. Hamilton: Jag anhåller att närmare få förklara min
åsigt. Den siste värde talaren har sagt, alt antalet af judarne
skulle ökas. Jag medgifver delta, men jag tror likväl icke, att
detta antal kommer att ökas mera, derigenom att judarne erhålla
rättighet, att få bosätta sig på landet än om de bo inom de fyra
städerne, och alt denna folkökning icke kan förhindras, såvida icke
Hr Printzensköld äfven vill förneka dem att gifta sig.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad framställde Hr
Gr. o. Landtm., alt då flere talare, yrkat att serskilda propos:r
Den 20 Juli f. m.
249
måtte framställas å de i förevar:de betänk, förekommande punkter,
propos. först borde framställas å första punkten, deruti Ulsk. hemställt
att den ifrågaställa utvidgningen af judarnes medborgerliga
rättigheter må förfalla, och i motsats hvartill Hr von Stockenström,
med hvilken flera talare instämt, yrkat bifall till Gr. Gyldenstolpes
i betänk, bifogade reservation gjorde tillstyrkande, att R. St.
matte i und. skrifvelse hos K. M. anhålla, att judar må förunnas
rättighet till bosättning i alla rikets städer, äfvensom på landet,
när de derstädes ega fastigheter, och att de derjemte måtte erhålla
rättighet alt utan serskildt tillstånd förvärfva och besitta fast
egendom såväl i städer som på landel, men att judar ej må ega
att välja eller kalla prest, skollärare eller kyrkobetjening inom
kristna församlingar, eller alt uti direktioner eller kommissioner,
som hafva befattning med kyrkoärenden eller kristna undervisningsverket,
deltaga i öfverläggningar eller beslut öfver dithörande
frågor.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter först till bifall å Utsk:s i
första punkten gjorda hemställan och sedermera till bifall å Gr.
Gyldenstolpes tilstyrkande framställde propros:r, besvarades med
blandade ja och nej; hvarpå Hr Landtm, ånyo hemställde om R.
o. Ad. bifölle Utsk:s ifrågavar. hemställan, samt då härvid ropades
starka ja, jemte många nej, förklarade det han trott sig finna
att ja varit öfvervägande.
Hr von Stockenström, begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voteris-propos.:
Den som bifaller den i Allm. Besv.- o. Ekon.Utslcs betänk.
N:o 107, gjorda hemställan, alt den ifrågaslälda utvidgningen af
judarnes medborgerliga rättigheter må förfalla, röstar
ja;
den det ei vill röstar
nej;
vinner nej, bifaller R. o. Ad. det i Gr. Gyldenstolpes berörde betänk.
bifogade reservation gjorda tillstyrkande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 18.
Nej — 13.
Beträffande sedermera 2:dra punkten af förevar, betänk, hvaruti
Utsk. tillstyrkt R. St., att uti und. skrifvelse hos K. M. begära,
att K. M. täcktes hädanefter icke ulan gemensamt med R. St. till
behandling och afgörande företaga de frågor som angå lagstiftningen
för judarne i riket samt hvad dermed eger sammanhang, hemställde
Hr Gr. o. Landtm, först om R. o. Ad. bifölle denna
punkt, hvarvid ropades ja och nej; i anledn. hvaraf Hr Landtm,
framställde propos. till afslag å samma punkt, samt efter denna
proposms besvarande med starka ja, blandade med nej, förklarade
det han trott sig fiona att härvid ja varit öfvervägande.
250
Den 2G Juli f. m.
Hr von Hartmansdorff, begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller den del af Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s betänk.
N:o 107, hvaruti en und. skrifvelse till K. M. blifvit tillstyrkt,
röstar
ja;
den det ej vill röstar
nej;
vinner nej, varder förenämnde del af Utsk:s betänk, af R. o. Ad.
afslagen.
Efter voteringens slut och sedan, i anseende till lika rösteantal,
äfven den, före voter:s-sedlarnes uppräknande, uttagna och
förseglade sedeln blifvit öppnad, befunnos rösterne hafva utfallit
som följer:
Ja — 11.
Nej — 10.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 4 e. m.
In fidem protocolli,
Alliert Munck.
Onsdagen den 26 Juli 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 9 prot.-utdr. för denne dag f. m. samt pleni-prot.
för d. 29 sisth Juni.
Föredrogs Const.Utsk:s i gårdagens plenum på bordet lagde
mern. N:o 29, med utlåt, i anledn. af ålerremiss från 3:ne Ständ
ä mern. N:o 21, innehållande förslag till ändringar och tillägg i
50 oell 81 §§ R.F:n m. m.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Const.Ulsk:s nu
föredragna mern. är icke tryckt, och då det är något svårt, att
nii en fråga, som rörer grundlagsförändringar, kunna besluta sig
blott efter åhörandet af dess uppläsning, så anhåller jag att detta
mern. mätte ytterligare fä hvila på bordel.
Häruti instämde Frih. Cederström, Claes Rud., tillföljd
hvaraf Hr Gr. o. Landtm, förklarade att Const.Utsk:s ifrågavar.
mera. komme att ytterligare hvila på bordet.
Den 26 Juli e. m.
251
Föredrogs Const.Utsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
mern. N:o 30, med voter.s-propos., i anledn af ett Stånds vägran
att förena sig med de öfriga Stånden om antagande af de förslag
Const.Utsk. i mem:n Niis 24, 25 och 26 framlagdt.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Det förhåller sig
med detta mern. alldeles som med det föregide; hvarföre jag äfven
i afseende på delta vågar göra samma anhållan.
Häruti instämde Hr Brakel, Gust. Mauritz, och Frih.
Cederström, Claes Hud.
Gr. Lagerbjelke: Gust.: Jag hemställer till de Hrr ledamöter
som begärt delta ir.em. på bordet, att de måtte tillåta att
det först får uppläsas; och jag tror alt så snart det skett, de
skola linna det vara af den enkla beskaffenhet, alt deröfver gerna
torde kunna nu genast beslutas.
Denna hemställan lemnades utan svar, i anledn. hvaraf Hr
Gr. o. Landtm, förklarade, att då de ledamöter som begärt förnyad
bordläggning icke afstått från sin begäran, ifrågavar:de mern.
N:o 30, komme att ytterligare hvila på bordet.
Föredrogs StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
mern. N:o 259, med öfverlemnande af förslag till lista afdeln:n
utaf det nya reglementet för riksg:s-kont.
Efter uppläsning af lista § uti ifrågavar:de förslag anmälde
sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag tillåter mig att vid
skrifsättet göra en anmärkn. ej för att åstadkomma en återremiss
utan för att uttrycka min önskan, det måtte StatsUtskis ledamöter
låta vid utskrifningen till Exped.Utsk. rätta felet. StatsUtsk:s Sekreterare
skrifver nemi. ”öfverskott®?-” i st. f. ”öfverskott”. Om
man skulle säga att en soldat fått 2 skotte?" i lifvet, eller att en
riksdagsman sitter i 2 Utskotter, så skulle en hvar skratta deråt;
men när man skrifver så i StatsUlsk. så får det passera! Då
detta ord är detsamma, antingen det förekommer i sammansättningen
eller ej, så hoppas jag alt Ulsk. vidtager nödig rättelse på
sätt jag hemställt.
Då härefter uppläsningen af förslaget fortsattes och 10 § förekom,
yttrade
Hr von Hartmansdorff: Samma Sekreterare skrifver jemväl
”1828—30 års riksdag” samt ”1840 och 1841 års riksdag”.
Der har han misstagit sig om pluralis och singularis. Jag hoppas
att äfven delta mätte blifva af Utsk. rältadt vid utskrifningen.
Förslaget upplästes till slut, hvarefter
Gr. Lagerbjelke, Gust., yttrade:
För den händelse att till betalning blefve fastställd någon
”äldre kronofordran” af det betydliga belopp att riksg:s-kont.
252
Den 26 Juli e. m.
och för godtgörande! af densamma komme uti förlägenhet, kan
visserligen en nödig försigtighet fordra att något stadgande uti
reglementet finnes till förekommande eller afhjelpande af en sådan
förlägenhet och i det afseendet är sednare mom. af § 20
ganska förmånligt för riksg:s-kont.; men jag skulle dock tro den
omständighet förekomma i afseende å detta stadgande, att det ej är
fullt öfverensstämmande med allmän lag, ty sedan en person fält
sin fordran fastställd och sålunda blifvit berättigad att få den betald,
så eger han ovilkorlig rätt att genast erhålla liqvid, och denna
hans rätt kan ingalunda genom ett reglemente göras mindre
gällande. Om derföre en äldre kronofordran skulle blifva till betalning
fastställd, och riksg:s-kont:s Fullmäktige pröfvade det för
kontoret nödigt att på grund af ifrägavande § uti reglementet
uppskjuta betalningen; tror jag dock icke, att fordringsägaren skulle
kunna genom riksg:s-kont:s reglemente hindras ifrån att få execution
på domen; ty sedan hans fordran en gång blifvit förklarad
laglig, kan hans lagliga rätt ej förminskas genom ett beslut
till reglementarisk! stadgande, som R. St. ensamme fattat. Jag
anhåller derföre om äterremiss af det sednare mom. af § 20.
Hr Printzensköld, Carl: Jag instämmer så mycket heldre
i den af Gr. Lagerbjelke gjorda anmärknm mot denna §, som
på sätt han äfven anfört, slutet deraf är rakt stridande mot allmän
lag. Det har helt nyligen inträffat, att riksg:s-kont. nödgats
till följd af 2:ne domstolars sammanstämmande beslut, deponera
en summa af af icke mindre än 192,000 r:dr b.-ko. Denna summa
har riksg:s-kout. väl sedermera kunnat återbekomma mot förbindelse
å Fullmäktiges sida, att riksg:s-kont. skulle om det blefve
genom laga kraftvunnen dom ålagdt betalningsakyldighet, denna
summa genast tillhandahålla. När nu kontoret måste i följd
af siu förbindelse genast fullgöra betalningsskyldigheten, så, i händelse
denna betalning skulle föranleda något bekymmer för Fullmäktige,
står en slik åtgärd i strid med reglementets föreskrift;
och Fullmäktige kunna således i anledn. af detta stadgande i reglementet
möjligen blifva utsatt för anmärkmr, dels frän blifvande
revisorer och dels frän ett blifvande SlatsUtsk. För att undanrödja
detta obehagliga förhållande, och då det ej står i Fullmäktiges
makt att upphäfva eller förändra en laga kraftvunnen dom;
skulle jag önska alt Statsötsk. ville ändra denna § så, att den å
ena sidan ej sätter Fullmäktige i förlägenhet, och å den andra
ej strider mot hvad gällande lag stadgar.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag instämmer med
de båda föreg:de talarne deruti, all riksg:s-kont:s Fullmäktige kunna
mötligen blifva förbundna att betala en dylik fordran dä den
är laga kraftvunnen, och att om det omtalade stadgandet i
denna § då möjligtvis ej kan af Fullmäktige följas. Man kan tänka
sig ett sådant fall. Orsaken hvarföre detta stadgande befinnes
i denna § är den, att hela § är oförändrad bibehållen sådan
den var i det förra reglementet. Dä något förslag lill förändring
deraf hittills ej hade blifvit gjordt, så har Ulsk. ej fun
-
Den 26 Juli e. m.
253
nit något skäl emot dess bibehållande, hvarföre delta stadgande ock
kommit alt qvarstå. Men då nu af de båda värde talarne en
förändring blifvit föreslagen, hvilken jag för min del anser ganska
lämplig; sä instämmer jag ock i deras anhållan om återremiss
af den sednare delen utaf § 20.
Hr Printzensköld: Med full kännedom derom, att denna
§ ordagrannt återfinnes i riksg:s-konl:s nuvar. reglemente, har jag
ej heller sökt alt med ett enda ord lägga nuvar. SlatsUtsk. till
last, hvarken §:ns uppställning eller ordalydelse. Jag har endast
lika med Gr. Lagerbjelke anmärkt, att en föreskrift är meddelad,
som står i strid med allmän lag, och derföre begärt att
StaisUtsk. vid den blifvande återremissen ville taga detta förhållande
i öfvervägande.
(jfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter H r
Gr. o. Landtm, yttrade, att dä serskild propos. å det vid Utsk:s
mern. fogade förslag till reglemente komme att framställas, R. o.
Ad. torde finna att sjelfva mern. ej föranledde lill annan åtgärd
än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde vidare om R. o. Ad. hifölle de första
19 §§ äfvensom första delen af 20 § uti ifrågavar. förslag till
reglemente för riksg;s-kont. hvaremot icke någon anmärkn. blifvit
gjord.
Ropades ja.
Uppå sedermera framställd propos. förklarade R. o. Ad. sig
anse de emot sednare delen af förslagets 20 § gjorde anmärkn:r
föranleda till återremiss.
Föredrogos och lades till handlingarne Förstärkta SlatsUlsk:s
nedannämnde i gårdagens plenum på bordet lagda mern.:
N:o 209, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af Riks
S(:ns
skiljaktiga beslut, rörde inlösen för Statens räkning af framlidne
cans!irådet Sundels manuskript-samlingar;
iN:o 270, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af Riks
St:ns
skiljaktiga beslut, rör.de ifrågasläldl statsanslag för arme'ens
pensionskassa;
N:o 271, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af Riks
Stms
skiljaktiga beslut, rörde ifrågasläldl låneunderstöd till repa
ration
å Linköpings domkyrka; samt
N:o 272, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af RiksSt:ns
skiljaktiga beslut, rörde arrendet för kronosäleriet Boda.
Föredrogos och biföllos StalsUtsk:s följande i gårdagens plenum
pä bordet lagda utlätm och mern.:
N:o 273, i anledn. af väckt motion om anstånd med återbetalningen
af det för hamnbyggnaden vid Cimbritshamn under
1840 och 1841 årens riksdag beviljade lån;
254
Den 26 Juli e. m.
N;0 274, ang:de löneförhöjning för bokhållaren samt kammar-
och husdrångarne vid riksg:s-kont.; och
N:o 275, ang:de ytterligare inkomne ansökningar om riksgäldssedlars
inlösande.
Föredrogs Stals- och Bevilln.Utskms i gårdagens plenum på
bordet lagda utlåt. N:o 62, ang:de vissa ifrågaställa förändringar
i beskattningsväsendet samt uppbörds- och redogörelse-verket.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som detta betänk,
äger ett ovilkorligt sammanhang med betänk. ang:de skalte-förenklingen,
så torde det vara nödvändigt att de båda i ett sammanhang
behandlas, och att sålunda det förra må, om det låter
sig göra, sättas näst efter det sednare på föredragms-listan nästa
lördag.
Hr von Hartmansdorff, Aug., förklarade sig vara förekommen
af Frih. Tersmeden.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade alt R. o. Ad. i dag beslutat
att StatsUlsk:s utlåt. N:o 242, skulle uppföras sist å föredragmslistan
för nästa lördag, och följaktligen nu svårligen kunde beslutas
att näst efter samma utlåt, det nu förevar, betänk, borde
uppföras.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag hemställer att just med afseende
å det af Hr Gr. o. Landtm, nu omförmälda förhållandet,
detta betänk, må förekomma till öfverläggning i plenum näst efter
del dä betänk. rör:de skatte-förenklingen afgöres.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle att såsom
Gr. Lagerbjelke föreslagit, Stals- och Bevilln.Utskms utlåt.
N:o 62, må företagas till pröfning i det näst efter afgörandet af
StatsUtsk:s utlåt. N:o 242 inträffande plenum.
Ropades ja.
Föredrogs och lades till handlingarne Exped.Ulsk:s i gårdagens
plenum på bordet lagda mern. N:o 12 i anledn. af R. o.
Ad:s beslut rörande skrifvelseförslagel N:o 103.
Upplästes och lades till handlingarne från de öfriga RiksSt:n
ankomne prot.-utdr., nemi. frän PresteSt. af d. 13, 14, 15, 17,
19 och 22, från BorjiareSt. af d. 15, 17, 19 och 22, samt från
BondeSt. af d. 14, 15, 17, 19, 22 och 25 dennes.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 8 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 29 Juli f. m.
255
Lördagen den 29 Juli 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-uldr. för d. 26 dennes e. m.
Upplästes ett af Hr Cederstråle, Joh. Kasimir, inlemnadt
sålydande mern.:
Som jag under den tid af tre veckor, räknadt från d. 7 i
denna månad, hvarunder ledighet varit mig beviljad, icke medhunnit
de göromål, som fordra min närvaro på fråu hufvudstaden
aflägse orter; så nödgas jag härmed afsäga mig den befattning såsom
ledamot i LagUtsk. jag under riksdagen innehaft; anhållande
att vid min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade bifall till denna anhållan.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Då i anseende till enskilda angelägenheter,
och för att uppfylla ett redan för längre tid sedan
lemuat förtroende, jag är nödsakad alt resa ifrån riksdags-orten,
så vågar, hos Hr Gr. o. Landtm, och det H. Ståndet, jag vördsammast
anhålla, att från mina befattningar såsom ledamot af
Bevilln.Utsk. och såsom Bänkman inom 8:de Bänkm:s-afd:n, varda
befriad frän och med den Usta nästkommande Augusti; anhållande
derjemte vördsamt att vid min riksdagsmannarätt få varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt bifall; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm., med tillkännagifvande, att Hr Bråkenhjelm,
Pehr Reinh., såsom ledamot af BankoUtsk. erhållit 14 dagars
ledighet, anmodade Hrr Electorer att sammanträda till val af en
ledamot i LagUtsk. efter Hr Cederstråle, en ledamot i Bevilln.-  Utsk. efter Hr Aminoff, samt en ledamot att inträda i BankoUtsk.
, under den Hr Bråkenhjelm beviljade ledighetstid.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att enl. ankomne prot.-  utdr. åtskillige voler:s-propos:r till omröstning i Förstärkt Const.-  Ulsk. blifvit af RiksStm godkände, samt hemställde i anledn. deraf
om R. o. Ad. behagade nästa Onsdag företaga val af ledamöter i
det förstärkta Const.Utsk.; hvilket bifölls.
Då sedermera Hr Landtm, med erinran att enl.56§R.F:n
förstärkta Const.Utsk:s ledamöter skola vara 20 af hvarje stånd,
och således nu 14 ordinarie ledamöter borde utses, hemställde om
R. o. Ad. derjemte ville välja 6 suppleanter, så alt hvarje vallista
kornme att till följd af 33 § Riksd.Ordn. innehålla 20 namn,
blef äfven denna hemställan af R. o. Ad. bifallen.
256
Den <(9 Juli f. m.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 22 och 25 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 262, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de
öfverste-löjtnanien m. m. Gr. A. E. von Rosens und. ansökning
om understöd från Statens sida till anläggning af en jernväg emellan
Örebro och Hults lastageplats vid Wenern.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har anmärkntr att
göra både i afseende pä formen och sjelfva saken, men vill
lill en början inskränka mitt yttrande till det formella. Enligt
50 § Riksd.Ordn. är det hvarje Stånds ledamot tillåtet ”att i plenum,
till prot. utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggande
komma och om lagligheten af allt, som inom Ståndet sig tilldrager”.
Nu föredrages ett betänk., som enligt min öfvertygelse,
är af StalsUtsk. längre sträckt, än hvartill delta varit lagligen berättigad!.
SlatsUtsk. omförmäler en enda i ämnet väckt motion
af Frih. Alströmer; men denna upptages ej, såsom hufvudsak,
eller såsom den egentliga anlednm, utan omförmäles endast såsom
en bisak. I stället har SlatsUtsk. fästat sig väsendtligen vid en
K. M:s nåd. skrifvelse hvilken intet förslag i ämnet innehåller;
och har sjelft SlatsUtsk. ingen motionsrätt. I 37 § 2 mom.
Riksd.Ordn. står nemi.:
”Intet Ulsk., Coust.- och BankoUtsk. allena undantagna, vare
berättigadt att väcka frågor till afgörande i R. Sits plena, eller
att upptaga andra ämnen, än de frän plena remitterade; sä vida
ej, hvad StatsUtsk. särskildt angår, Konungens propos. enl. 27 §
lill detsamma omedelbarligen öfverlemnas”.
Den K. propostn om ”Statsverkets tillstånd och behof” omförmäler
ej detta ämne och har ej blifvit lill StatsUtsk. ”omedelbarligen”
öfverlemnad, utan från R. Sits plena dit remitterad.
Nu förekommer derjemte i § 27 Riksd.Ordn. följande föreskrift:
”2:o Propostr rörtde grundlagars eller öfriga lagars och ekonomiska
författningars stiftande eller förändring, jemte andra mål
dem Konungen under riksdagens lopp, vill Ständerna meddela,
tillställes genom en statsrådets ledamot hvarje stånd i dess plena”.
Konungens nåd. skrifvelse i detta ämne är utfärdad d. 9 Maj
innevarande år, och sålunda afgifven ”under riksdagens lopp”.
StatsUtsk. egde följaktligen enl. 2 mom. 37 § Riksd.Ordn., som
jag nyss för R. o. Ad. uppläst, icke rätt att upptaga den K. skrifvelsen
eller att derpå grunda någon framställning lill R. St.
Detta skulle naturligtvis gälla, om den K. skrifvelsen innehölle
något förslag angtde jernvägarne; men nu innehåller hon
icke något sådant. Der står nemi. följande:
”Ofvertygad att R. St., lika som K. M. inse hvilka väsendtliga
fördelar skulle tillskyndas fäderneslandet genom ett väl ordnadt
jernvägssystem, vill K. M. med kännedom deraf, att under
innevar. riksdag väckta enskilda motioner, angtde åtgärder till befrämjande
af jernvägsföretag i Sverige, ännu äro beroende på R.
Sits handläggning, härhos lill StatsUtsk. i nåder öfverlemna Gr.
von Rosens ifrågavar. und. framställning på det R. St. må
kom
-
Den 29 Juli f. m.
2 57
komma i tillfälle att närmare öfverväga, hvad åtgärd, å det allmännas
sida, i afseende på detta för den inhemska handeln och
industrien serdeles vigtiga ärende må vara alt vidtaga”.
K. M. har således endast af nådig omtanka meddelat R. St.
hvad Gr. von Rosen kunnat hafva att förmäla, men har alldeles
icke gifvit R. St. något förslag i detta afseende. StatsUtsk. har
således på sine egna vägnar, och följaktligen, som jag visat, utan
stöd af grundlagen, gjort ett förslag, som ej innefattas i Frih.
Alströmers motion. Det är uran tvifvel på denna grund, som K.
M. ej har, enl. 10 § R.Fm. inhemtat vederbörande embetsverks
utlåt, i ämnet. Det är R. o. Ad. nogsamt bekant, att R. St. underhålla
en direktion för väg- och vattenbyggnader med dithörande
embetsman. Detta hade väl varit det, som bort höras. När sådant
icke skett, visar det så mycket mera, att K. M. ej haft för
afsigt, att göra något förslag i ämnet.
Jag får således för min del förklara, att jag anser allt, hvad
som i delta fall blifvit af StatsUtsk. föreslagit utöfver Frih. Alströmers
motion, vara olagligt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Här har af Ilr von
Hartmansdorff blifvit framstäldt anmärkn:r emot formen för denna
frågas behandling, hvilken Hr von Hartmansdorff anser olaglig.
Hr von Hartmansdorff har väl icke förklarat hvad åtgärd
Ståndet i anledn. derutaf borde vidtaga med betänk., hvarföre jag
visserligen kunde tryggt förlita mig pä Hr Gr. o. Landtrms sätt
att behaudla frågan, — öfvertygad som jag är, att Hr Gr. o.
Landtm, ej later denna fråga passera, om den vore, som Hr von
Hartmansdorff nyss nämnde, — olaglig; men jag har egentligen
hegardt ordet för alt visa, att grundlagen tillförene har i alla tider
blifvit så förstådd, att K. Alts skrifvelser hafva blifvit af StatsUtsk.
upptagna och behandlade. 10 å 12 (jag minnes ej rätt
antalet) sådana skrifvelser äro under denna riksdag till StatsUtsk,
ankomna, utan att hafva passerat Stånden, och de hafva af StatsUtsk.
blifvit behandlade, samt af Stånden afgjorda, utan att, mig
veterligen, vid mera än ett tillfälle någon sådan anmärkn. blifvit
deremot gjord; och äfven då var det Hr von Hartmansdorff som
gjorde den fruktlöst då, liksom jag hoppas det nu.
Hvad serskildt beträffar den anmärkn., som blifvit gjord deremot,
att ifrågavar. skrifvelse ej innehåller något förslag, utan att
den endast skulle öfverlemna Gr. von Rosens förslag till StatsUtsk.
så finnes det väl ingenting bestämdt föreskrifvit, på hvad sätt K.
51:s skrifvelser skola vara uppställda, antingen det framställda förslaget
skall inlagas i sjelfva skrifvelsen, eller K. M. vid Sin nåd.
skrifvelse kan foga detta förslag. Det är gifvet att, om K. M. ej
ansett Gr. von Rosens förslag värdt uppmärksamhet, så hade Han
ej skickat det till StatsUtsk.
På dessa skäl tror jag ej någon anledn. för R. o. Ad. finnas,
att nu gå på annat sätt tillväga, än vid de föregtde tillfällena.
I denna fråga är dessutom väckt en enskild motion, hvilken Utsk.
7 H. 17
258
Den 29 Juli f. m.
väl ej serskildt besvarat, men hvilken, — då den innehöll ett annat
sätt att understödja jernvägsföretag i Sverige, hvilket Utsk. ej ansett
för Staten så förmånligt som det, hvilket genom den K. skrifvelsen
blifvit Utsk. meddeladt — Utsk. dock har, med åberopande af
den K. skrifvelsen sagt sig med ifrågavar. förslag äfven hafva besvarat.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Mine Hrr! Den af Hr
von Hartmansdorff, emot formen för öfverlemnande! utaf den K.
skrifvelsen till StatsUtsk., gjorda anmärknm anser jag för min
del helt och hållet och oemotsägligt grundad på Riksd.Ordms 27
§, 2 mom. som lyder sålunda:
”Propositionerne rör.-de grundlagars eller öfriga lagars och
ekonomiska författningars stiftande eller förändring, jemte andra
mål, dem Konungen, under riksdagens lopp, vill Ständerna meddela,
tillställes genom en statsrådets ledamot hvarje Stånd i dess
plenum”.
83 § R.F:n säger att grundlagarne skola ”efter deras ordalydelse
i hvarje serskildt fall tillämpas;” och de af Frih. Tersmeden
nu för tillfället omnämnda prejudikater kunna i min tanke
aldrig hafva kraft af lag, än mindre af grundlag.
37 § Riksd.Ordms 2 mom. lyder:
”Intet Utsk., Const.- och BankoUtskm allena undantagna,
vare berättigadt att väcka frågor till afgörande i Riksens Ständers
plena, eller att upptaga andra ämnen, än de från plena remitterade;
så vida ej, hvad StatsUtsk. serskildt angår, Konungens propos:n,
enligt 27 §, till detsamma omedelbarligen öfverlemnas”.
Nu är här alldeles ej fråga om någon sådan Konungens propos.
, utan här är fråga om ett sådant mål som i 59 §R.F:nomnämnes;
och torde sålunda denna § böra rådfrågas. Den lyder
sålunda:
”Efter Rikets och Statsverkets tillstånd och behof läte Konungen
till Utsk:s öfverläggning framställa hvad Slaten kan tarfva
utöfver de ordinarie inkomster, och hvilkas behof genom bevillningar
böra fyllas”.
För min uppfattning är det omöjligt att begripa, att detta
Konungens nu ifrågavar. meddelande kan innefatta en K. propos.
eller alt det har det minsta sammanhang med den K. propos. om
statsverkets tillstånd och behof, eller med hvad Konungen kan lill
”StalsUtsk:s öfverläggning framställa” i afseende å ”hvad Staten
kan tarfva utöfver de ordinarie inkomsterna ;” ty denna § innefattar
tydligen alt frågan der ej är om annat än hvad som för Statens
reglerande tarfvas; och frågan om, att R. St. skola befrämja
jernvägars anläggande i landet, kan i min tanka aldrig komma
under rubriken af det Statens reglerande som här omnämnes.
Jag anser således för min del det sätt, hvarpå denna framställning
blifvit till StatsUtsk. öfverlemnad, är helt och hållet grundlagsvidrigt.
Jag tror att lagstiftarnes mening dermed, att desse
andra mål (som det heter i § 27, 2 mom. Riksd.Ordn.) böra först
öfverlemnas till Ståndens plena af en statsrådets ledamot, varit den,
att R. St. skola blifva satte i tillfälle att lemna någon ledning för
Den 29 Juli f. m.
259
sättet att behandla målet i Utsk., och för att i någon mån minska
eller förekomma återremissens vidlyftighet. Det är derföre,
och då, som Frih. Tersmeden anmärkt, Hr von Hartmansdorff ej
föreslagit något resultat af sin framställning, som jag föreslår
att hela betänk, på grund af den anmärkta formbristen, måtte
läggas till handlingarne, och ej komma till någon vidare behandling.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Frih. Tersmeden har redan, som
mig synes, så fullständigt vederlagt de anmärkmr, som af Hr von
Hartmansdorff blifvit i formelt hänseende gjorda emot frågans behandling,
att jag trodde någon vidare vederläggning deraf ej ytterligare
behöfvas; men då det oaktadt den siste värde talaren funnit
sig befogad, att åter upprepa dessa anmärkmr, så anhåller jag att,
i likhet med Frih. Tersmeden, få nämna att det ej blott vid alla
föreg:de riksdagar varit praxis, att K. M. aflåtit sina propos:r dels
till R. St. i deras plena och dels till StatsUtsk. direkte, utan alt
det äfven vid denna riksdag till StatsUtsk. direkte ankommit icke
mindre än 12 serskilda K. M:s nåd. skrifvelser, dels i afseende
på förskotts-anslag till Topografiska corpsen och fästningsbvggnader,
dels i afseende på afskrifning af anmärknings-medel efter fältkamreraren
Canon, dels om roteriugen af vagnmans-jorden i Lund;
om förslags-anslag för nya dockbyggnadens fullbordande; om ersättning
till Götheborgs ränteri för balanserade kolera-utgifter; om
afskrifning af arrendet för Mörrums laxfiske; om tillämpningen
i vissa delar af sednaste statsreglering; om ersättning till Major Krook
för mistade löneinkomster; om medel till bestridande af garnisonskostnaden
i hufvudstaden; om upplåtande af en jordrymd å Fridened
Brogården till skolmästare-boställe; om ersättning till handels-
och sjöfarts-fonden för slafvarnes friköpande på ön St. Barthelemy,
samt om rustnings-kreditivet på 2,000,000.
Besynnerligt förefaller det, att då så många betänkm, som
gått fullkomligt samma väg som detta, nemi. att hafva blifvit af
K. M. direkte till StatsUtsk. öfveriemnade, hafva i detta Stånd
blifvit behandlade, ulan att någon anmärkn. skett emot formen
för deras behandling; det förefaller besynnerligt, säger jag, att en
sådan anmärn. då skall göras emot det förevar., hvilket undergått
alldeles enahanda behandling som de. Härleder delta sig möjligen
deraf, att de förra beiänk:na voro mera behagliga än det ifrägavar.
? I afseende å vigten deraf, så torde åtminstone betänk,
om de 2 millionerna, en mängd af de andra nyss uppräknade
ganska vigtiga skrifvelser att förtiga, hafva kunnat sättas i full
jemnbredd med detta, isynnerhet som denna summa skulle utgå genast,
då den nu ifrågavar. skulle komma att fördelas pä en mängd
af år.
Serskildt har uppmärksamheten blifvit fästad deruppå, att den
ifrågavar. skrifvelsen ej skulle innehålla något förslag, utan endast
ett öfverlemnande till StatsUtsk:s och R. St:s bepröfvande af det
utaf öfverste-löjtnanten Gr. von Rosen uppgjorda förslag. Med
17*
200
Den 29 Juli f. m.
anledn. deraf tager jag mig friheten att fästa uppmärksamheten
deruppå, att bland de 12 serskilda, af mig nyss omnämnda, K.
skrifvelser, som blifvit till StatsUtsk. direkte nådigst afgifna äro
5 stycken af alldeles samma beskaffenhet som den nu klandrade,
så till vida nemi., att de ej innehålla några förslag utan endast
öfverlemna vissa utlåtm i ämnet. Så är händelsen först och främst
med den nåd. skrifvelsen om afskrifning af anmärkn:s-medel efter
fältkamrer Canon, hvilken nemi. grundade sig på en underrättelse
från styrelsen öfver fängelserne, och hvilken K. M. öfverlemnade
till den åtgärd sorn R. St. funno lämplig att vidtaga. På samma
sätt förhåll det sig med den nåd. skrifvelsen om ersättning till
Götheborgs ränteri elc., om afskrifning af arrendet för Mörrums
laxfiske; likaså med den om ersättning till Major Krook, och äfvenså
i afseende på medlen till bestridande af garnisons-kostnaden
i hufvudsten, i hvilket hänseende K. M. ej föreslog något visst
belopp, utan öfverlemnade det till R. St. att bedöma och bestämma.
R. o. Ad. torde således finna, att, hvad formen beträffar, härvid
blifvit fullkomligt iakttagit hvad som, ej allenast vid föreg:de
riksdagar varit praxis, utan äfven vid denna riksdag, ej blott af
samtliga de öfriga St:n, utan äfven af detta H. Stånd blifvit såsom
rigtigt godkändt. Men äfven om så skulle vara, om StatsUtsk.
ej skulle hafva rätt att befatta sig med andra K. proposir
än sådana som till R. St. blifvit direkte öfverlemnade och sedermera
af dem till Utsk:s behandling öfverlåtna, så är dock den
nu emot StatsUtsk. i detta hänseende gjorda anmärknm mindre
befogad; enär StatsUtsk. haft att behandla en motion af Frih.
Alströmer ang:de jernvägars anläggning i Sverige, hvilken är i
alla afseenden mycket vidsträcktare än öfverste-löjtnanten Gr. von
Rosens nu ifrågavar. förslag, hvilket sednare nemi. omfattar endast
frågan om en jernvägs anläggande emellan Orebro och Hult.
Allt vidare ordande om denna del af frågan torde vara öfverflödigt,
och jag lager för afgjordt, att R. o. Ad. nogsamt inser
den ringa halten af de gjorda anmärkmne hvarföre jag anhåller
att vi genast må få skrida till sakens afgörande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, med anledn. af den
vändning diskussionen tagit, ansåge sig böra fästa R. o. Adis
uppmärksamhet på föreskriften i 90 § R.Fm, enligt hvilken regerings-maktens
beslut icke må komma under R. St:s eller deras
Ulskis öfverläggning och pröfning, hvaraf följde att den delen af
frågan, huruvida K. M:s nåd. skrifvelser till StatsUtsk. blifvit grundlagsenlig!
dit öfverlemnad, icke kunnat utgöra något föremål för
Ulskis bedömande, och således den formfråga, som här nu vore att
afgöra, endast kunde afse huruvida Utsk., pä grund af de handlingar,
hvilka kommit Utsk. till handa, och hvilka, intill dess frågan
på ett eller annat sätt blifvit grundlagsenlig! behandlad och bedömd,
måste anses hafva blifvit Utsk. i laglig ordning meddelade,
varit befogadt att framställa det förslag, som nu utgjorde föremål
för öfverläggningen.
Hr Gripenstedt, Johan: Aug.i Då man här framställt
Den 29 Juli f. m.
261
åtskilliga anmårkmr emot det formela af den sak, som nu är under
öfverläggning, så har äfven jag velat yttra några ord i detta
afseende, men nu sedan Hr von Troil och sednast Hr Gr. o.
Landtm, sig derom utlåtit, har jag i sjelfva verket föga att tillägga.
Hr von Troil har redan erinrat, att äfven om den här åberopade
§ 27 i Riksd.Ordn. bestämmer att alla framställningar från
Konungen lill R. St., med undantag af dem som röra statsverkets
tillstånd och behof, skola lill R. St. direkte öfverlemnas; sä
har detta stadgande likväl i alla tider, genom praxis och genom
R. St:s bifall dertill varit så tolkadi, att de ärenden som inverka
pä statsverkets ställning, och derföre tillhöra StaisUtsk:s behandling,
hafva ansetts såsom utgörande fyllnader af den generella
propus, örn statsverkets tillstånd och behof som vid hvarje riksdags
början afgifves, och som Konungen uttryckligen eger rätt att till
nämnda Ulsk. direkte öfverlemna. Del må vara möjligt, att den
andra tolkningen öfverensslämmer mera med den alidia strängaste
ordalydelse; men om ock så vore, och ett formfel alltså kunde
vara begånget, så anhåller jag likväl att fä fästa uppmärksamheten
deruppå, att detta icke kan föranleda till någon påföljd
vid delta tillfälle utan att den enda åtgärd, som deraf kail blifva
en följd, är den till formen väl kända, nemi. en anroärkn. emot
föredraganden för clvil-ärenden. Detta är sålunda på sin höjd
hvad som en oriktighet i formen (i fall en sådan blifvit begången)
skulle kunna leda lill. Men, jag mäste upprepa hvad redan
till en del är sagdt, dä vid denna riksdag ej mindre än 12 ärenden
blifvit på enahanda sätt behandlade, och dä vid föreg:de riksdagar
en mängd ärenden blifvit sammalunda expedierade, sä förefaller
det oväntadt, att just en anmärkt), skulle göras emot det
sätt, som hittills utan klander varit följd t. Och att dylika direkta
meddelanden från K. M. till StatsUtsk. i alla tider oklandradt ägt
rum, har naturligtvis sin grund i det förut åberopade sammanhanget
med propos. angide statsverkets ställning och behof, och detta
bevisas bäst deraf, all aldrig, mine Hrr, någon propos. eller skrifvelse
från Konungen på sådant sätt afgått hvarken till Const.Utsk.
eller LagUtsk, eller något annat Ulsk., än StatsUtsk. Och hvarföre
sä? Jo, derföre att de ej kunde ega något sammanhang med
proposm om statsverkets tillstånd och behof, då deremot de, sorn
blifvit StatsUtsk. öfverlemnade, ansetts ega detta sammanhang.
Vare sig nu, att detta skett i full öfverensstämmelse med 27 §
Riksd.Ordn. eller icke; så har dock den länge följda praxis tydligen
ådagalagt, att tolkningen af denna § varit sådan, samt Ständernas
egel godkännande visat att denna tolkning hittills ansetts vara
riklig.
Dock huru än härmed förhåller sig, hvilken tolkning än må
vara den rättaste; sä är likväl icke detta rum del rätta stället
att derom rådpläga, utan tillkommer detta ingen annan auktoritet
än Const.Utsk. vid en kommande riksdag. Dä nu äfven Hr Gr.
o. Landtm, redan fästat uppmärksamheten derpå att all diskussion
i delta afseende är oformlig, och — jag vägar säga det —
olaglig; ty 90 § R.Fm säger tydligen och peremtorisk! alt några
202
Den 2'J Juli f. m.
omdömen om regeringsmaktens, eller andra auktoriteters, åtgärder,
ej äro tillåtna alt i Stånden väckas; så synes mig att man
helt och hållet kan och bör frångå denna diskussion och ingå på
ämnet. Att dessutom StatsUlsk. haft ej allenast befogenhet, utan
äfven skyldighet alt inkomma med sitt betänk, i ämnet torde
lätteligen kunna inses, om raan endast behagar fästa någon uppmärksamhet
vid den del af den K. skrifvelsen, som egentligen
innefattar livad som dermed åsyftas. Densamma innehåller nemi.
att K. M. öfverlemna! alla dessa handlingar, på det att R. St.
må komma i tillfälle att närmare pröfva och öfverväga detta ämne,
som redan var understäldt deras bedömande. Hvad vore väl
då meningen dermed, om ej: att R. St. skola derom öfverlägga
och besluta, och huru skulle detta kunna ske om icke just på det
sätt att StatsUtsk. inkommit med ett utlåt. Jag kan således för
min del omöjligen anse della Utsk. hafva gått det ringaste utom
sin rätt, utan tvertom endast uppfyllt sin skyldighet. Och det är
äfven klart att pröfningen, huruvida formen blifvit från regeringens
sida rätt iakttagen eller ej, ingalunda hörer dit.
Jag anser således, all någon vidare diskussion om formen icke
borde ega rum, ulan att man, ju förr dess helldre borde öfvergå
till sjelfva saken.
Gr. Anckarsvärd: Jag ber att lill en början få beklaga
det 90 § R.F.-n, delta hinder för vår fria öfverläggning, blifvit
åberopad väl hastigt och, som mig synes, temligen opåkallad!.
Det förefaller mig något besynnerligt, att åtskillige värde talare
kunnat förete prejudikater, såsom stöd för nu ifrågavar. förhållande.
Jag har redan åberopat 59 § R.F:n, och man har ej kunnat
bestrida, att denna § ej omfattar andra än sådana frågor, som
röra statsregleringen, och hvilka regeringen i följd deraf anser
sig kunna och böra remittera till StatsUlsk.; och i det hänseendet
har jag aldrig bestridt Konungens och regeringens rättighet,
eiler påstått att de icke grundlagsenligt förfarit, då de sålunda
handlat. De värde talarnes uppgift, alt 12 serskilda mål skulle
vara direkt inkommna till StatsUtsk. bevisar ingenting emot min
sats och mitt yrkande; ty de liesta af dessa mål, för att icke
6äga alla, hafva omfattat saker som egde en alldeles obestridlig gemenskap
med statsregleringen.
Här har äfven blivfit yltradt, att StatsUtsk. ej kunnat handla
annorlunda, äfven om, att det K. meddelandet ej varit öfverlemnadt
i riktig form. I sådant hänseende lager jag mig friheten
att till den värde talaren och stats-rådsledamoten, som yttrat
detta, hemställa huruvida StatsUtsk. kan genom ett oriktigt förfarande
hos regeringen frikallas från att lemna hörsamhet ät
grundlagens stadgande? Den stadgar i Riksd.Ordms 27 § 2 mom.
att: ”propositioner rör:de grundlagars, eller öfriga lagars och ekonomiska
författningars stiftande eller förändring, jemte andra mål,
dem Konungen, under riksdagens lopp, vill Ständerna meddela,
tillstålies genom statsrådets ledamot hvarje Stånd i dess plenum”.
Jag kan omöjligen begripa annat än att Gr. von Rosens förslag
Den 29 Juli f. ra.
203
Sr ett sådant annat mål, som ej alldeles kan hänföras till rubriken
af 59 § ll.F:n, eller vara med statsregleringen sammanhängande;
ly skulle det dit hänföras, så skulle Konungen hafva begärt
någonting, Han skulle hafva föreslagit någon utgift, något
”behof” som borde ”genom bevillning fyllas”. Detta är således
ett annat mål som Konungen velat ”under riksdagens lopp Ständerna
meddela”; oell om sädane andra mål heter det tydligen i
samma 27 § 2 mom. Riksd. Ordn ”jemte andra mål dem
Konungen, under riksdagens lopp vill Ständerna meddela, tillställes
genom en statsrådets ledamot hvarje Stånd i dess plenum”.
Vi skulle då verkligen vara förflyttade under ett temligl envälde
mine Hrr, om ett sådant förhållande skulle kunna existera, att
SlatsUtsk, mäste blott på grund af en remiss — den må vara
grundlagsenlig eller ej — befatta sig med ett ärende. Ingen har
kunnat bestrida mig, att icke det ifrågavar. målet bör räknas lill
dessa ”andra mål”, hvarom 27 § talar, och att det sålunda hade
bordt öfverlemnas af en ”Slatsråds-ledamol” till ”hvarje Stånd i
dess plenum”; och jag är öfvertygad om att SlatsUtsk. skulle åt
delta grundlagens tydliga stadgande lemnat behörigt afseende, om
Utsk. uppmärksammat förhållandet. Jag vill likväl allt för gerna
ursäkta detta förbiseende på grund af R. St:s många förbiseenden
i delta fall uti flerfaldiga föregtde frågor, men då frågan nu
är väckt, och då grundlagens ordalydelse är alldeles tydlig, så
tror jag för min del, att förhållandet ingalunda kan bestridas med
sä lätta skäl som prejudikater, ty för mig åtminstone kunna aldrig
prejudikater gälla såsom lag, och aldra minst såsom
grundlag.
På grund af dessa skäl fortfar jag i mitt påstående, att
R. o. Ad. kan, om R. o. Ad. behagar, lägga helänk. till handlingarne;
men skulle äfven vid detta tillfälle grundlagens stadgande
förbises, sä är naturligtvis min enskilda röst i detta fall
allt för svag att kunna inverka någonting, aldra heldst då jag har
så många och mäktiga aukloriteler mot mig, som här tyckes vara
fallet. Det blir då majoriteten som beslutar, och jag får då
underkasta mig dess beslut. Jag vill icke nu ingå i diskussion
om sjelfva jern vägsfrågan, förr än den nu förevar, formfrågan är
bestämdt afgjord; och jag förnyar mitt påstående, att detta betänk.
, som blifvit af SlatsUtsk. behandladt utan iakttagande af de
i §:n 27 Riksd.Ordn. föreskrifna former, må alldeles anses sorn
non avenue, så att hela betänk, mätte läggas till handlingarne.
Sedan delta är afgjordt, förbehåller jag mig min rätt att få
tala om hufvudfrågan.
Frih. Cederström, Jakob: Jag har ej uppfattat Hr von
Hartmansdorffs yttrande så, som skulle det vara riktadt emot
Konungens nåd. skrifvelse, och deremot, att den blifvit till StatsUtsk.
grundlagsvidrigt öfvcrlemuad; men väl så, att Hr von Hartmansdorff
klandrat, att StatsUtsk. tvertemot grundlagens bestämda
ord i 27 § Riksd.Ordn. befattat sig med alt i R. St:s plena väcka
frågor, som ej till Utsk. blifvit remitterade, då den K. propos.
264
Den 29 Juli f. m.
om statsverkets tillstånd och behof ej blifvit till Utsk. direkte,
utan till It. St. pä Itikssalen öfverlemnad; hvarföre StatsUtsk. alls
ingen motionsrätt har. Hade det varit tället, att den K. propos:n
blifvit till StatsUtsk. direkte öfverlemnad, och K. M. sedermera
föredragit att kommunicera Sig med StatsUtsk., så hade StatsUtsk.
deraf kunnat taga sig anledn. att afgifva huru mänga betänk.
, som ämnets beskaffenhet och mångfald kraft, i hvilket fall
som heldst, och då hade R. St. ej haft rättighet att underkänna
ett enda af dem i anseende till formen; men nu, då del ej kan
bestridas, att ju StatsUtsk. har upptagit en fråga som till detsamma
aldrig varit remitterad, kunna R. St. förklara, att de följaktligen
sig ej dermed befatta, emedan StatsUtsk. ej varit berättigad!,
alt göra den till föremål för R. Sits pröfning.
Hr von Hartmansdorff: Jag är till en del förekommen
af Frih. Cederström genom hans erinran, att mina anmärkmr ej
anginge Konungens rådgifvare, utan endast StatsUtsk:s förfarande.
Jag ber att i afseende derpå få yttra några ord, mot dem
af StatsUsk:s ledamöter, som velat försvara sina åtgärder för de
anmärkmr jag gjort.
Det är sagt, att man handlat förut på samma sätt, men det
är ingen ursäkt, sä framt förfarandet är stridande emot grundlagen.
I sådant fall utgöra de 12, af Hr von Troil uppräknade
målen, ingenting annat än en lista på lika många serskilda
grundlags-öfverträdelser, hvilka StatsUtsk. låtit under denna riksdag
komma sig till last. De utgöra, så att säga, ett qvittence pä
min debitering.
Det är gifvet, mine Hrr! alt det förhåller sig med StatsUtsk.
på samma sätt som med hvarje annan myndighet, nemi. att, om
ingen annan jäfvar myndighetens rätt till upptagande af ett mål,
som henne icke tillhörer, sä bör myndigheten jäfva sig sjelf. Så
gör hvarje domare. Så gör hvarje embetsverk, och sä borde äfven
StatsUtsk. hafva förfarit. Dessutom är det ju ingenting ovanligt,
att ett Utsk. till R. St. inkommer med anmälan att: till detsamma
blifvit remitterad en fråga sä och så beskaffad, men, emedan
hon, jemlikt den eller den §:n, ej hörer till dess befattning,
sä kan Utsk. densamma icke upptaga, hvilket Utsk. får vördsamligen
anmäla. Hvad hade väl hindrat StatsUtsk. att så göra vid
detta tillfälle? Att Utsk. hade bordt göra det, torde vara klart af
2 mom. 37 § Riksd.Ordn., som jag redan uppläst, och som jag
anhåller att nu till yttermera visso fä upprepa:
”2:o. Intet Utsk., Coust.- och BaukoUtskm allena undantagna,
vare berättigadt att väcka frågor till afgörande i R. St:s
plena, eller att upptaga andra ämnen, än de från plena remitterade”
(detta ämne var ej från något plenum remitteradt); ”såvida
ej, hvad StatsUtsk. serskilt angår, Konungens propos., enl.
27 §, till detsamma omedelbarligen öfverlemnas”.
Hvad vill ”Konungens propos. enl. 27 §” säga? Jo det är
tydligt, ty 27 § börjar med följande ord:
”l:o. Propositionen, ang;de statsverkets tillstånd och behof,
Den 29 Juli f. m.
265
hvaraf Stånden hvartdera ett exemplar tillställes, öfverlemne
Konungen anlingen vid det tillfälle, då riksdag, enl. föreg:de §
öppnas, eller ä rikssalen annan dag, der Honom så godt synes,
eller ock omedelbarligen lill R. Sl:s SiatsUtsk.”
Gr. Anckarsvärd liar vid detta tillfälle gjort ett vida större
medgifvande än jag kan göra, emedan grundlagen ej gör det. Hr
Grin säger nemi. att, om denna propos. ägde sammanhang med
propos. om statsverkets tillstånd oell behof, då kunde SiatsUtsk.
hafva haft skäl och fog alt dermed sig befatta. Men så står det
ej i grundlagen. Der omnämnes endast propos. om statsverkets
tillstånd och behof, men ingen annan. När nu denna ej heller
ens är till SiatsUtsk. direkte öfverlemnad, sä kunna naturligsvis
de öfriga så mycket mindre få blifva det. Hade den förstnämnda
gått direkte lill StalsUtsk. vid denna riksdag, så skulle jag ej
hafva sagt något derom, att de öfriga gjort likaså; men nu går
det för långt. Om någon, som är befogad att göra anmärknir,
likväl underlåter att dem framställa, berättigar ingalunda den felande
att förnya sin förseelse. Således, om R. St. vid denna riksdag
12 gånger hafva öfversett med ett fel, äro de alldeles ej
skyldige att göra det äfven den 13:de. Man bör alltså ej anföra
till sin ursäkt, att man felat 12 gånger förut, utan gjorde man
fast bättre om man dermed tege stilla.
Gr. Anckarsvärd har yrkat, att saken måtte läggas till handlingarne,
derföre att hon ej är behörigen behandlad — en rättighet,
hvilken jag visserligen tror tillkomma R. o. Ad. — men
då måste man taga i öfvervägande, huruvida denna rätt kan af
R. St. utöfvas nu genast, eller först när saken varit till Utsk.
återremitterad. Om Hr Gr. o. Landtnäs samvetsgrannhet om
grundlagens iakttagande, hvarå vi sett så många prof, gör att Hr
Gr. o. Landtm, anser denna fråga, ehuru hon väl icke rörer
statsregleringen vid denna riksdag, likväl, emedan hon angår en
Statens utgift för framtiden, böra anses såsom en statsregleringsfråga;
så blir följden, att Hr Gr. o. Landtm, linner sig af 69 §
Reg.F:n förhindrad att nu genast meddela propos. på afslag eller
på betänk:s läggande till handlingarne, Hr Gr. o. Landtm, torde
dä pröfva nödigt, att först låta det återremitteras till SiatsUtsk.,
och att sedan, till följe af den bristande formaliteten lägga det
till handlingarne. Om det ej anses vara för mycket begärdt,
skulle jag önska, att Hr Gr. o. Landtm, derom ville uttala sin
mening, på det att vi ej måtte förspilla tiden med en öfverläggning,
som slutligen strandade emot Hr Gr. o. Landtnäs tanka.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då Hr von Hartmansdorff
önskat, att Hr Landtm, måtte yttra sin mening huruvida
han ansåge frågan vara af beskaffenhet att R. o. Ad. kunde
derom genast, annorlunda än med bifall till Utsk:s utlåt., fatta
definitivt beslut, finge åberopa stadgandet i 69 § Reg.Frn, att
derest betänkligheter uppstå att antaga hvad StatsUtsk. tillstyrkt
uti det, som rörer antingen Statens reglerande, eller bevillningens
derefter lämpade hela belopp, eller hvad till riksg:s-kont:s
266
Den 29 Juli f. m.
utgifter och inkomster hörer, eller grunderna för riksg:s-kont:s
styrelse och förvaltning, då böra de skäl anföras, på hvilka sådana
betänkligheter sig stödja, samt meddelas StatsUtsk. som
derefter toge ärendet under ytterligare öfvervägande. Nu vore
förhållandet med förevar, fråga, alt, ehuru den visserligen ej
egentligen inverkade på den nlivar, riksstaten, det vore naturligt
att, i händelse af bifall till Utskis förslag, måste en föreskrift
meddelas riksg:s-kont. i afseende på utbetalningen af de medel,
hvilka kunde komma i fråga alt af Slaten till jernvägsbolaget utgifvas,
till följd hvaraf frågan i den delen rörde riksg:s-kont:s inkomster
och utgifter äfvensom dess styrelse och förvaltning, hvarjemte
den i ett annat afseende kunde anses ligga närmare till
statsregleringen eller Statens direkta inkomster och utgifter, emedan
Utsk. föreslagit i mom. a af 6:te punkten, att bolaget skulle
utan kostnad eller årlig ersättning, erhålla upplåtelse af den för
jernvägsanläggningen erforderliga, Kronan tillhöriga, jord; — i
morn. b af samma punkt, alt bolaget skulle äga att för jernvägsanläggningen
från Kronans parker inom Orebro län, efter utsyning
kostnadsfritt erhålla nödigt, för andra ändamål icke disponeradt
virke, äfvensom begagna disponibla, å Kronans ägor belägna
kalk- och stenbrott, samt i mom. c, att bolaget skulle åtnjuta
enahanda skattefrihet, som beviljats Götha kanal och andra
dylika bolag. Då således denna fråga omedelbart sammanhängde
med riksg:s-kont:s inkomster, utgifter och styrelse samt i viss
mån äfven med statsregleringen, så vidt den kunde hafva till följd
en kostnad för Staten, eller minskning i dess inkomster, trodde Hr
Landtm., att R. o. Ad. icke hade andra alternativer än att antingen
bifalla eller återremittera Ulsk:s utlåt., och det så mycket
mera, som den förenämnde 69 § icke innefattade någon bestämmelse
i afseende på beskaffenheten af de betänkligheter, hvilka
kunna anses utgöra hinder för ett bifall, och således enahanda
åtgärd borde äga rum, ehvad dessa betänkligheter lågo i sjelfva
sakens natur eller uti den form, hvarunder frågan förekommit
och blifvit behandlad; hvadan Hr Landtm, ansåge alt, emot dea
bestämda lydelsen af oftanämnde 69 §, ett afslag eller frågans
läggande lill handlingarne, nu, då ärendet första gången var föremål
för pröfning, icke kunde äga rum.
Frih. Alströmer, Jonas: Jag skulle tro att de Hrr, som
yttrat sig emot StatsUtsk:s förfarande i denna fråga, icke hafva
läst betänk.; ty hade de det gjort, skulle de funnit, att det utgör
ett svar å min motion i ämnet, som härifrån skiljer sig blott
deruti, att den föreslår att Staten skulle upptaga lånet, hvaremot
StatsUtsk. till svar derpå föreslår att Staten blott skall garantera
räntan, äfvensom Utsk., i st. f. att tillstyrka det af mig gjorda
förslaget till jernvägar öfver hela Sverige.^ inskränkt sig till blott
jernvägen emellan Orebro och Hult. Ar nu det H. Ståndet
missnöjdt härmed, så har jag visserligen ingenting emot, att min
motion åter upptages, men jag tror icke att det nu mera bör
komma i fråga. Jag anser således detta betänk, vara ett full
-
Den 29 J uli f. m.
207
ständigt svar å min motion, och jag tror att hvar och en, som
med eftertanke genomläser det, skall göra sammaledes.
Gr. Anckarsvärd: Jag tror att man väl mycket förblandar
ämnena här, då man sammanför betänk:s innehåll med sjelfva
naturen af betänk., eller frågan om StalsUisk:s behandlingssätt
af förevar, ämne. Den fråga, som nu afhandlas, omfattar ingenting
annat, än huruvida ett RiksStånd möjligen kan lägga ett
dylikt betänk, till handlingarne på grund deraf, att majoriteten
skulle anse StatsUtsk:s förfarande vara helt och hållet stridande
mot grundlagen. Det är den frågan, som nu är före; och jag
har ställt mig för långt fram deruti, för att så alldeles handlöst
låta densamma falla. Jag kan ej ingå på Hr von Harlmansdorffs
åsigt, alt denna fråga skulle bero på hururida den K. propos:n
om statsverkets tillstånd och behof blifvit öfverlemnad lill StatsUtsk.
eller ej; ty frågan beror helt enkelt på lydelsen af 59 §
Reg.F:n, som säger: ”Efter Rikets och statsverkets tillstånd och
behof läte Konungeu till Utsk:s öfverläggning framställa hvad
Staten kan tarfva utöfver de ordinarie inkomster, och hvilka behof
genom beviliningar böra fyllas.” Det är således sådana propos:r
endast, som Konungen kan öfverlemna omedelbart till SlatsUtsk.
, och det antingen Han öfverlemnal sjelfva hufvud-propos:n
till Ständerna eller till StalsUtsk.; men, som jag tagit mig friheten
omnämna, det är i 27 § Riksd.Ordn. som det bestämmes
huru med de andra mål, som ej hafva bestämdt sammanhang
med statsregleringen, skall tillgå; och der säges tydligen, att de
skola ”genom en Statsrådets ledamot hvarje Stånd i dess plenum”
tillställas. Här är således nu blott fråga om, huruvida majoriteten
finner att, till följd af StatsUtsk:s grundlagsvidriga förfärande,
ingen annan åtgärd kan vidtagas än den, att Ståndet helt enkelt
lägger betänk, till handlingarne. Skulle det H. Ståndet deremot
anse denna formfråga vara en bisak i förhållande till sjelfva hufvudfrågan,
och derföre ej fästa sig dervid, så är det Ståndets
majoritet, som i delta fall, liksom i så många andra, beslutar
utan afseende å det grundlagens klara stadgande, som säger, att
grundlagarne skola efter deras ordalydelse tillämpas och ej annorlunda.
Jag vill ej längre uppehålla frågan, utan lemnar den nu helt
och hållet; och reserverar mig blott emot det sätt, på hvilket den
af StalsUtsk. blifvit behandlad och kommit R. St. tillhanda. Det
beror nu på Hr Gr. o. Landtm., att göra den propos., som Hr
Gr. o. Landtm, för godt finner, och på Ståndet att pröfva som
det behagar. Jag skall ej vidare uppehålla tiden och åtnöjer mig
med att blott i R. o. Ad:s protokoll hafva antecknat, huru jag
anser grundlagens föreskrift i detta hänseende böra uppfattas.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Jag nitälskar, och
som jag tror, med mycket skäl för iakttagande af lagliga former,
och att de isynnerhet må af lagstiftande församlingen i landet
iakttagas till ett föredöme för andra. På formernas hållande i
helgd beror väsendtligen att samhället får lefva i ett lagenligt
2G8
Den 29 Juli f. m.
tillstånd, oell deraf åter beror dess välfärd. Jag nekar ej att ja
Gr. Anckarsvärd, Frih. Cederström och Hr von Hartmansdorff haft
anledn. till de anmärkmr, som de gjort mot lagligheten af det
framställda förslagets formela behandling; men jag tror dem vid
detta tillfälle ej vara till den grad skarpt uttryckta, alt man icke,
med hänseende till sjelfva sakens vigt, skulle kunna låta dem
vara för denna gången. Jag ber att äfven få, liksom Frih. Alströmer
redan gjort, fästa uppmärksamheten derpå, att en motion
i detta ämne af vida större vidsträckthet, än Utsk:s nnvar. förslag,
har till StalsUtsk. inkommit, från RiksSlånden dit remitterad.
Om nu StatsUtsk., till närmare upplysnings vinnande, begärt
att få del af det förslag som Gr. von Rosen till Regeringen
inlemnat, eller om Regeringen, som nu skett, hade upplysningsvis
sjelfmant meddelat Gr. von Rosens förslag— hvilket kommer
på ett ut — så hade StatsUtsk., utan att någon anmärkn. deremot
skäligen kunnat göras, såsom hufvudsak kunnat upptaga
Frih. Alströmers motion och tillika, med stöd af de erhållna
authentika handlingarne, afstyrka den i dess helhet, men deremot
tillstyrka den i mindre skala. — Ytterligare hade StatsUtsk. väl
äfven haft den utvägen, att, om Utsk. ej velat särskildt förbehålla
detta ämne för sig ensamt, begära sammanträde med Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk., som hade till sig fått remitterad en motion
af Gr. von Rosen, ensamt innefattande hvad här nu är föreslaget;
hvilket StatsUtsk. mycket väl hade sig bekant.
Således hade, genom iakttagande af ett annat skrifsätt, eller
ett annat förfaringssätt, saken kunnat på fullt grundlagsenlig väg,
utan minsta anledn. till klander, till R. St. framkomma i det
skick, hvaruti den nu kommit. När nu sä likväl ej skett, synes
mig dock, att man ej ensamt af den orsaken har skål att förklara
betänk, ej kunna upptagas af Ståndet; synnerligen som under
loppet af denna riksdag mänga andra ämnen blifvit upptagna med
vida mindre skäl. Man kunde möjligtvis erinra om ordspråket
ang:de att sila mygg och svälja kameler. — Af denna orsak
kan jag ej annat än hemställa att man för detta fall och för denna
gäng låter frågan om formen falla, och att man nu må öfvergå
till diskussionen i sjelfva saken.
Frih. Cederström: Jag beklagar att jag för min del ej
kan antaga den utväg, som Hr von Hohenhausen föreslagit för
att Utsk. skulle kunna hafva inkommit med ett betänk, i detta
skick, nemi. att Utsk. blott hade kunnat begära del af de upplysningar,
i anledn. hvaraf K. M. bifallit Gr. von Rosens und.
ansökan, och sedermera, efter inhemiandet af denna underrättelse
inkomma med nu förevar, betänk. Jag skulle förmoda att den
värde ledamoten måste erkänna att Utsk. var bundet inom gränsorna
af Frih. Alströmers motion eller de Hera andra motioner,
som i ett eller annat afseende rör:de jernvägar varit väckte. Utsk.
får ej sträcka sig öfver gränsorna af motionerna, då det ingen
motionsrätt har, ty det har ej StatsUtsk., det lärer den värde ledamoten
sjelf medgifva. Det går ej an att komma in och göra
Den 29 Juli f. m.
269
dylika tillägg och förändringar af en remitterad motion, utan den
måste af Utsk. i sin helhet behandlas i det skick och den form,
hvaruti den afgifven är.
Frågan är visserligen ej af någon särdeles annan vigt än den,
att iakttaga grundlagens form, men den är i min tanke alltid af
mycket stor vigt; ty dagtingar man en gäng dermed, sä kan det
komma i fråga att en alman gång göra sammaledes, då sjelfva
ämnet törhända vore ganska vigtigt. Det bör aldrig komma i
fråga, att göra annat än hvad grundlagen föreskrifver.
90 § Reg.Fm har ej i dag kunnat komma i fråga att åberopas,
för att hindra nuvar. öfverläggning, enär här alldeles ej
är fråga om ”embets- och tjenstemäns till- och afsättande, regerings-
och domaremakternas beslut, resolutioner och utslag, enskilda
medborgares och korporationers förhållanden, eller verkställigheten
af någon lag, författning eller inrättning”. Ingen kan
misstänka Hr von Hartmansdorff sakna kunskap om den form,
som fordras för att göra anmärkn. mot Statsrådets ledamöter, om
han dertill sig finnér befogad; och att ingen preskriptionstid för
dylika anmärknir finnas, utan att de kunna göras den sista dagen
af riksdagen likaså väl som den första, samt således upptagas
af denna riksdagens Const.Utsk. och ej blott af nästa riksdags;
det vill jag endast i förbigående hafva anmärkt i anledn. af hvad
Hr Statsrådet Gripenstedt yttrat.
Likväl, mine Hrr! då Hr Gr. o. Landtm., i afseende å formen
för frågans här blifvande behandling, i min tanke rätteligen
uppfattat ämnet så, att det angår ett mål, som visserligen ej
kommer att till siffra ingå i statsregleringen för innevar. riksdag,
men som dock måste ingå i reglementariska föreskrifter för
riksg:s-kont., i fall betänk, skulle blifva bifallet, så följer deraf
att betänk, ei kan nu, första gången det förekommer, läggas till
handlingarne, utan måste ovilkorligen återgå till Utsk. Sedermera,
dä Utsk., som jag förmodar, ej mera vidblifver sitt betänk,
i anledn. af den upplysta oriktigheten i form, blir följden den att
Utsk. blott har att till RiksStm anmäla förhållandet. Skulle Utsk.
deremot äfven vid detta tillfälle vidblifva sin rätt att göra motioner;
då inträder RiksStms rätt, att, som Gr. Anckarsvärd föreslagit,
lägga betänk, till handlingarne.
Jag anhåller att vi måtte få komma till propos. om, huruvida
Hr von Hartmansdorffs anmärkn. gillas och mern. dermed
till Utsk. återremitteras.
Hr von Hohenhausen: Jag skall yttra mig helt kort,
men jag kan ej efterskänka åt Frih. Cederström obesvarad den
anmärknm, att hvad jag yttrat, skulle vara ett dagtingande med
grundlagens former. Det medgifver jag ej på något sätt, och
kan ej göra det. Såsom skäl för sitt anförande har den värde
talaren väl sagt, att Utsk. vore skyldigt att i hela sitt omfång
behandla en dit inkommen motion, och att om det handlar annorledes,
så är det dess egen motion, som det då kommer med;
men deraf skulle ju den gifna slutsatsen dragas, att, om Utsk. ej
270
Deti 29 Jali f. m.
kan i allmänhet och till punkt och pricka tillstyrka hvad en motionär
framställt, så skulle det ej kunna tillstyrka en del deraf.
Sådant har likväl ej varit bruket och kan ej blifva det. Nu innefattar
Frih. Alströmers motiöo ett mycket vidsträcktare förslag
till jernvägsanläggningar i allmänhet, hvaraf Utsk:s nuvar. förslag
blott tillstyrker en del eller en början af dylika företag. Likaså
har till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s behandling inkommit en likartad
motion, som likväl nu förfallit, sedan StatsUtsk., som vill
vara ensamt om saken, ej vill hafva Allm. Besv.- och Ekon.Utsk.
med sig i öfverläggningarne om saken. Alltså medgifver jag icke,
att jag på ringaste vis dagtingat med grundlagen. Jag har blott
sagt, att, om StatsUtsk. iakttagit ett annat skrifsätt och salt Frih.
Alströmers motion i främsta rummet, hade deremot ingen anmärkn.
kunnat göras. Nu har Utsk. uraktlåtit detta. Det är ett
fel i formen, men ej i förfaringssättet. Ilade det undvikits, hade
man ock undvikit alla anmärkmr, som nu här blifvit
gjorda.
Hr Gripenstedt: FIr von Hohenhausen tyckes mig redan
hafva visat ganska tydligt, att StatsUtsk. i Frih. Alströmers förslag
haft ett tillräckligt initiativ för sitt förslag. Men om man
icke vill åberopa denna motion, så beror naturligtvis befogenhe
ten
af Utskrs förslag derpå, huruvida K. M:s meddelande eller
skrifvelse, till StatsUtsk. omfattar en fråga som rörer ”statsverkets
tillstånd och behof” eller ej. Det är ju nemi. allmänt medgifvet
och torde ej heller kunna bestridas att, om den rörer statsverkets
tillstånd och behof, så är Konungen berättigad att direkte
vända sig till StatsUtsk. Således beror frågan om lagligheten på
en pröfning, huruvida ämnet tillhörer ”statsverkets tillstånd och
behof” eller icke. Då hemställer jag: är StatsUtsk. den auktoritet,
som skulle verkställa denna pröfning? Ar det StatsUtsk. sorn
skall pröfva om Konungen handlat rätt eller ej? Men att ämnet
verkligen tillhörer statsverkets tillstånd och behof, det tilltror jag
mig kunna temligen klart bevisa. Ty antagom, mine Hrr! att
betänk, godkännes af R. St. och att den föreslagna jernvägen
blefve färdig innan nu inträdande statsreglering upphör.
Måste icke då äfven den åtagna ersättningen för den möjliga
bristen uti de garanterade 4 proc., utgå innan denna statsreglering
slutar? måste ej statsverket således vara beredt på, att
för den händelsen hafva medel att tillgå? Inverkar ej detta pä
”statsverkets tillstånd och behof”? Har ej frågan sålunda ett absolut
direkt sammanhang dermed? Dessutom, mine Hrr! -— ännu
en gång — skulle statsverket hafva rätt att pröfva lagligheten
eller ej af Konungens skrifvelser? och dermed äfven tillmäta sig
rättigheten att derpå svara eller icke? — Detta allt äro frågor,
som jag utan tvekan öfverlemnar tiil det H. Ståndets upplysta
bedömande.
Frih. Cederström: Med få ord vill jag besvara Hr von
Hohenhausens yttrande. Det är otvifvelaktigt, att hvarje Utsk.,
vid pröfningen af motioner har rättighet att tillstyrka hvad mo
-
Den 29 Juli f. m.
271
Holten i ett fall föreslår, och afslå livad den i andra fall framställer;
men att Utsk. deraf skulle taga sig anledn. att, jemte
tillstyrkandet af bifall till ett, och afslag å ett annat, sjelf göra
3 å 4 särskilda motioner i st. f. de 3 å 4 afslagna delarne af
motionen, det är ej räit. Då blefve grundlagen öfverträdd, och
betänk, säkerligen afvisadt, då det komme in till Stånden.
Här är nu fråga om huruvida Utsk:s förevar, betänk, nu genast
kan såsom oformligt läggas lill handlingarne, eller om det
endast kan nu antingen bifallas eller återremitteras. Då det
förra, i min tanke, nu ej kan äga rum, vore det önskligt, alt vi
nu (inge öfvergå till diskussion af sjelfva saken, på det att betänk.
vid återremissen jemväl må vara åtföljt af anmärkn:r i sak,
så att Utsk. i ett sammanhang må få yttra sig öfver båda slagen
af de gjorda anmärknme, så väl de mot formen, som de mot
saken. DA kan det äfven vara likgiltigt hvad Hr von Hohenhausen
sagt om Utskrs rättighet att upptaga frågan; ehuru jag visserligen,
på grund af hvad jag nu sagt, ej kan godkänna det. Ej
heller kan jag medgifva Utsk:s ifrågavar. rätt, derföre att en K.
propus, kommit Utsk. tillhanda, sedan Konungens generella propos.
redan blifvit afgjord.
Hr Rosenblad, Bernh.: Efter 25 års riksdags-erfarenhet
hade jag visserligen trott mig med någorlunda säkerhet kunna
bedöma, hvilka motioner under varande förhållanden möjligen
kunde äga någon utsigt till framgång; men nu måste jag tillstå
mig hafva irrat mig i detta milt sjelfförtroende. Ty icke hade
jag trott det vara möjligt, att vid samma riksdag, som man frän
StatsUtsk. under anförande af trollformlen ”Statens knappa tillgångar”,
fått emottaga afstyrkanden af en mängd smärre uppoffringar
för företag af obestridlig nytta; att vid samma riksdag som
man sett nämnda Utsk. pä sådan grund afstyrka ett anslag af
1000 r:dr till biträde åt de nitiska medborgare som försöka att
utrota vårt samhälles värsta kräfta, fyllerilasten; att vid samma
riksdag som StatsUtsk, afslagit ett af Konungen äskadt anslag af
30,000 r:dr för indelta armeens öfning genom exerciskompanier,
man skulle få se samma Utsk. tillstyrka ett eventuell årligt anslag
af 129,600 r:dr i 15 år för en jernvägsanläggning och som
möjligen kunde medföra många millioner i släptåg, och detta under
en handelskris som förlamat vår frakthandel samt afsättningen
af våra vigtigaste införsels-artiklar, och hvars slut ingen
mensklig vishet kan förutse, samt under det rustningar för tryggandet
af vår sjelfständighet redan medtagit 2 millioner r:dr och
möjligen kunna erfordra vida mer. Men sedan likväl ett sådant
förslag blifvit understäldt R. Sl:s pröfning, anser jag det vara min
pligt alt dervid framställa mina anmärkntr.
Till en början ber jag alt få förklara, att jag ej delar deras
tanka, som underkänna värdet af uppfinningen utaf jernvägar.
Tverlom anser jag dem vara en af tidehvarfvets vigtigaste, och
jag hoppas, att den tid skall komma, då de äfven i vårt fädernesland
låta sig verkställa med uppoffringar, som ej allt för myc
-
272
Den 29 Juli f. m.
ket öfverstiga de deraf härflytande fördelarne. Jag tror äfven
alt de måhända redan nn skulle kunna hära sig på några korta
sträckor i vårt land; men jag anser för en pligt, att innan man
hos oss inkastar sig i större sådana företag, noggrannt undersöka i
hvad mån kostnaden kan anses motsvaras af fördelarne.
Det förvånar mig derjemte, att Utsk. har vid frågans behandling
alldeles underlåtit att upptaga ett officielt yttrande, som
i den stora frågan om jernvägars anläggande i vårt land, har varit
afgifvet af den embetsman, som af Konungen emottagit förtroendet
att å Statens vägnar hafva högsta ledningen af alla sådana
företag, nemi. af chefen för styrelsen öfver rikets vägoch
vattenbyggnader. Denne officielle och ojäfvige domare har
deruti, efter en ganska sakrik undersökning, yttrat, att det vore
ännu alldeles för tidigt alt i vårt land i större skala företaga
dylika anläggningar. Vidare kan jag icke undgå att förundra
mig öfver, att bland StatsUtsk:s skäl för ifrågavar. jernvägsanläggning,
finna den af Gr. von Rosen framställda sats, att bland andra
förmodade fördelar af en jernvägslinea emellan Stockholm och
Götheborg äfven räkna den ”att möjligtvis i framtiden en del af
vestra Europas handel på Ryssland komme att taga denna väg.”
Huru, mine Hrr! kan man framställa en sådan sats med
hopp, att för densamma kunna finna något bifall, då den ringaste
eftertanka så lätt visar dess haltlöshet. Vi äga nemi. redan
en vida lättare och mindre kostsam transitväg för vestra Europas
handel med Ryssland, utan att den dock likväl ännu blifvit
begagnad. Sverige äger nemi., hvad den stora Europeiska kontinenten
saknar, den omätliga fördelen af en stor vattenförbindelse
på landets största bredd emellan Vester- och Öster-hafven, genom
sina segelbara sjöar och kanaler med stora dimensioner, och sedan
Trollhätte kanal blifvit ombyggd, kunna fartyg af till och
med 80 lästers drägt utan omlastning gå från Östersjön till Nordsjön.
Det är denna väg, som en gång möjligen kan draga vestra
Europas handel med Ryssland igenom Sverige; det är denna väg
som då vi befinna oss i krig med stora sjömakter, kan medgifva
vår flotta en lätt genomgång från den ena sidan af våra kuster
till den andra, äfvensom trygga vår inre handels fortfarande frihet,
som eljest af de fiendtliga flottorna skulle hindras; men icke
kan detta ersättas med en jernväg mellan Örebro och Hult, till
och med om den utsträcktes till Stockholm och Götheborg? För
att endast tala om den förväntade framtida transitofarten, skulle
begagnandet af en jernväg fordra minst 4 omlastningar med sina
kommissionärer och kommissionsarfvoden i Götheborg och Stockholm,
att icke räkna frakten på en femtio Svenska mil läng
jernväg. Deremot kan samma fartyg utan omlastning passera
kanalvägen och hela kanalafgiften öfverstiger i de flesta fall för
transitofart icke ^ proc. af varuvärdet.
Vidare kan jag ej underlåta att anmärka den hastighet, hvarmed
Utsk. har behandlat sjelfva ämnet. Jag kan ej undgå att
Uttrycka min förvåning öfver, att, då man företagit sig att föreslå
-
l>cn 29 Juli f. m..
273
slå II. St. en slags garanti af detta företag, raan ej fullständigt
undersökt allt hvad som kunde fordras för att gifva säkerhet för
vinnandet af de afsedda fördelarne. Man har dervid t. ex. förgätit
säkerheten för fullbordandet af denna väg, och endast sökt
den för underhållet af densamma. Måhända har man ansett
det vara onödigt att vidare ingå i denna sak, då Statens skyldighet
att garantera räntan eller anslaget ej skulle inträda förr än
vägen blefve färdig; men dervid har man alldeles förgätit, att Statens
godkännande innebär en moralisk garanii för planens riktighet,
hvilken fordrar vidtagande af säkerhetsmått emot dess lättsinniga
lemnande. Också stadgar en Parlamentsbill i England,
att innan något företag till en jernvägsanläggning får ens underställas
parlamentets pröfning, för att erhålla dess bifall till företagandet,
skall — utan att del är fråga om något allmänt understöd
— ett visst belopp, jag tror 10 proc. af den beräknade
kostnadssumman deponeras, såsom säkerhet för fullbordandet. Att
StatsUtk. här uraktlåtit en likartad försigtighet, förefaller mig så
mycket besynnerligare, som detta vilkor finnes intaget i K. M:s
nådiga resolution af d. 27 Novemb. 1847 på Gr. von Rosens
gjorda ansökning om oktroj för jernvägsanläggningar i Sverige i
allmänhet, hvaruti linnes följande föreskrift som Ulsk. sjelfl anfört,
ehuru den lemnals obegagnad, ”hvarjemte K. M. vid allt
detta fästat det förbehåll, alt ifrågavar. bolag dels uppfyllde de i
den und. ansökningen omförmälda förbindelser, nemi. att
dels ock för företagets verkställighet inom viss tid, som af K. M.
blefve bestämd, ställde nödig säkerhet, samt underkastade sig de
stadganden i afseende på de anlagde jernbanornas afsynande och
det framgent behöriga underhållandet deraf, jemte de ordningsföreskrifter
i öfrigt, som till jernvägsfartens betryggande m. m.
K. M. kunde finna nödigt att meddela”.
Härpå har StatsUtsk. ej gifvit akt. I dess betänk, finnes ingenting
stadgadt om säkerheten för fullgörandet af bolagets ingående
förbindelse att färdigbygga jernvägen, ingen preskriptionstid
för begagnandet af den föreslagna garantien, utan om det behagar
bolaget, att dermed dröja i 20 och flere år, sä är sådant
bolaget tillåtet utan att Statens förbindelse derigenom upphört.
Denna skall således under tiden hänga såsom ett svärd öfver det
Svenska statsverket, färdigt att i hvad stund som helst nedslå på
detsamma, och fordrande vid hvarje klok beräkning af dess framlida
behof, att tagas i afseende.
Vidare har Utsk. icke undersökt, om en sådan garanti kan
lemnäs detta bolag utan väld och orättvisa mot andra bolag.
Detta företag är ej framkalladt af Staten eller af R. St. Det
är frukten af ett enskildt bolags eller enskilte personers, till stor
del utländningars spekulationsanda. Helt annat var förhållandet
med Götha kanalanläggning. Planen dertill bereddes af Regeringsmakten;
förslaget väcktes hos R. St., och på deras begäran,
inbjöd Konungen enskilte till en aktieteckning för företagaudet,
7 II. 18
274
Den 29 Juli f. m.
hvarvid den enskilta begärligheten inlockades genom utsigter af
stor vinst på en dermed förenad diskontrörelse, — d. v. s. enskilta
diskonter gåfvo 20 ä 30 procent — men planen för denna
af bägge statsmakterne godkända diskontrörelse var så luftig
— den hvilade hufvudsakligen på rättigheten alt få på kort tid
upplåna millioner, som man sedermera utlånte på långa förfallotider,
— att den vid första kris i kreditförhållanderne, måste falla,
hvilket också inträffade. Emellertid bidrog otvifvelaktig! utsigten
lill den stora vinsten, att aktieteckningen uppgick till 3 millioner
r:dr b:ko, eller mer än dubbelt mot hvad som påräknats.
Men ehuru detta bolag, af bägge statsmagterne genom lockande
planer, som icke höllö streck, blifvit inledt till så stora uppoffringar,
som för mången t. o. m. förmögen aktieägare medtagit allt
hvad han ägde, hafva dock aldrig aktieägarne för (Ierss del,
rönt det minsta prof af R. St:s benägenhet, att hindra deras lidande,
de stora uppoffringar Staten gjort för Götha kanal, hafva
uteslutande egnals dess fullbordan. Samma SlatsUtsk., som nu
icke ansett sig böra hälla på millioner, när det gällt att garantera
blifvande aktieägare i Hultska jernvägen 4 proc. å deras penningar,
har icke funnit skäl fästa något afseende å ett väckt förslag
om ett mindre stalsbiträde för lättnaden af rörelsen å Götha
kanal, ehuru Konungens rekommendation härföre var åtminstone
lemnad lika kraftig som den för Hultska jernvägen, och R.
St. hafva vid denna riksdag å nyo afslagit den sökta befrielsen
för aktieägarne att slippa betala bevillning, då aktieutdelningen
ej öfversteg en proc. Vöre det väl då billigt mot detta bolag,
mine Hrr! ali bevilja ett främmande bolag, ett Engelskt bolag,
icke af R. St., icke af Sveriges Konung framkalladt, en garanti
af 4 proc. å dess penningar, och hvarigenom detta, om en del
af den rörelse, som nu går på Götha kanal, täflande bolag kunde
underlättas i sina möjliga machinationer, att qväfva kanalbolaget,
för att sedermera kunna ensam beherrska rörelsen, och
hvad blefve då väl följden? Jag vill icke tala derom, att ett bolag,
som af statsmakterne inlockats genom oriktiga kostnadsförslag
och beräkningar å framtida vinst, att uppoffra 3 millioner
r:dr b:ko, i så fall blefve ruineradt, men om derigenom en saknad
tillgång äfven blott för ögonblicket skulle uppkomma för
Götha kanals vederbörliga underhåll, månne Hultska jernvägen
skulle för Riket i ringaste mån kunna godtgöra följderna af denna
händelse?
Vidare, i afseende på kostnadsförslaget, är nästan intet sagdt.
Derom säges blott, att det är öfversedt af en utmärkt man Sir
John Rennie. Jag gör gerna all rättvisa åt Sir John Rennie och
vill antaga, hvad jag hört sägas, att han är en af Englands utmärktaste
eivil-ingeniörer. Likaså har jag mer än benägenhet
att fästa allt möjligt förtroende till den biträdande Engelske ingeniören
Hr Tottie, som bär ett Svenskt namn, hvilket jag, såsom
ledamot af kommerse-collegium länge lärt mig anse synonymt
med redbarhet och pålitlighet. Men hvarje förtroende måste inskränkas
inom en gräns, möjlighetens. Mine Hrr! då Götha ka
-
Den 29 Juli f. m.
275
nal byggdes, inkallades hit lill landet den störste och erfarnaste
kanalbyggmästare, sorn England och kanske Europa da ägde —
Thomas Telford. Den, som granskade och ledde hans undersökningar
och förslag, var Balzar Bogislaus von Flaten. Vid hans
sida stod en Bagge. Kan man nu göra mera för Sir John Rennie
än att jemföra honom med Telford? Kan man göra mera för
Gr. von Rosen än att jemföra honom med Balzar Bogislaus von
Platen? Eller för kapten Olivecrona mera än, om man liknar
honom vid Bagge? — Ehuru granskadt och uppgjordl af så utmärkte
män, kom dock byggnaden af Götha kanal att minst uppgå
till dubbla beloppet af kostnadsförslaget — huru stora afdrag
man än må göra för myntförsämring och oförutsedda uppehåll.
Många af eder, mine Hrr! erinrar sig troligen, lika med mig när
den sannt store Gr. von Platen vid 1829 års riksdag, då han
sista gången på detta rum stred för nya anslag till den för honom
så kära kanalen, han som under 19 års tid hade oafbrutet
ägt tillfälle lära känna alla med dess byggnad i samband stående
förhållanden, och då det endast återstod 5 fjerdingsväg; huru, då
man uppfordrade honom att gifva sitt namn till säkerhet för, att
det då uppgifna kostnadsförslaget, för kanalens fullbordan verkligen
blefve tillräckligt, hvilket det, som man vet, sedermera
blef, svarade, ”så väl jag som mina medhjelpare hafva uppgjort
detta förslag med all den noggrannhet, våra insigter, vår erfarenhet
och vår förmåga kunnat åstadkomma, men att bestämdt förutsäga,
att ingen händelse kan inträffa, som fordrar dess öfverskridande,
det öfverstiger hvad en samvetsgrann man, kännande
förhållanderne i sådane fall, kan tillåta sig”.
Men måhända vill man påstå, att förhållandet är helt annat
med jernvägar. Må det då tillåtas mig anföra ett exempel från
ett land, der man ägde—-hvad vi helt och hållet ännu sakna —
en erfarenhet alt begagna. För få månader sedan har jag läst,
att Storherligen af Mecklenburg-Schwerin af sina Ständer fordrat
ett tillskott af flera millioner r:dr utöfver kostnadsförslaget
för fullbordandet af 2:ne jernvägslinier af tillsammans ungefär
samma längd, som den mellan Hult och Orebro, för att förena
Rostock och Wismar med den stora jernvägen emellan Berlin och
Hamburg.
Men ännu en sak, mine Hrr! måste tagas under pröfning.
Ett bifall till detta betänk, af R. St., som äga till pligt att noggrannt
tillse Statens bästa, förutsätter, att de tagit fullständig
kännedom om företaget, och derigenom kommit till den öfvertygelsen
att förslaget är riktigt och att företaget kan löna och bära
sig. Deras bifall utgör en slags moralisk garanti för dem, som
fästa tillit till de lockande planerne och teckna aktier. Men har
man verkligen denna fullständiga kännedom, som berättigar att
lemna en sådan garanti? Om det nu skulle lyckas cheferne för
spekulationen att sammanbringa ett nödigt antal aktieägare, särdeles
genom utsigten att för en längre tid af Ar, medelst Statens
garanti af 4 proc., erhålla 'en skenbar säkerhet för en minimi
-
Den 29 Juli f. m.
inkomst, men det sedermera skulle befinnas att företaget icke bär
sig; att stora summor blifvit förgäfves uppoffrade, utan att måhända
jernvägen blifvit fullbordad och sålunda intet juridiskt anspråk
inträdt pä fullgörande af Statens garanti, månne icke då
R. St:s moraliska ansvar skulle vara mycket belastadt med de
enskilda förluster, som derigenom skulle inträffa? Det är oss icke
obekant, huruledes i Tyskland mänge enskilde, synnerligen de
små förmögenhelernas innehafvare, de som äro minst i tillfälle
att bedöma sakernas rätta förhållande, hafva lidit, huru de hafva
förlorat alla frukter af sina besparingar, förlorat allting, endast
derföre att de gått in i lockande jern vägsföretag; huru på detta
sätt måhända hundra millioner r:dr gått förlorade, till stor
del för de samhällsklasser, som ägt minst råd att göra dessa förluster;
huru i Frankrike och England förhållanderne under sednaste
åren varit desamma. Och under dylika förhållanden skulle
Sveriges Ständer vilja träda fram för att med helgden af sitt och
enligt deras begäran äfven af Svea Konungs namn, underlätta
inlockandet af Sveriges små kapitalister i lika osäkra företag, och
hvilket vådligt prejudikat skulle vi icke lemna genom detta bifall.
Summan af den garanterade räntan är väl för ett helt rike ej
mycket stor, men systemet är ett af de aldra farligaste, det är
statsskuldsystemet under freden, som vi sålunda skulle beträda,
ett system, hvaraf vida rikare länder än vårt, nu draga följder.
Då vi nu lemna Orebro-Hult-bolaget denna garanti; hvad skäl
hafva vi väl då att neka en mängd andra bolag en sådan garanti,
der kostnaden är vida mindre, t. ex. för jernvägen emellan Uddevalla
och Wenersborg? Huru har detta system utfallit i andra
ländet ? I Frankrike är man skyldig 800 millioner francs för biträden
till ofulländade jernbanor. Och huru hafva en del af dem
blifvit anlagda? Vi känna en händelse på Nordbanan för 2 år
sedan. I Preussen, der den gamle Konungen vid sin död lemnade
stora summor i skattkammaren efter sig, hafva alla dessa
skatter försvunnit, till stor del genom bidrag till jernbanor, hvaraf
många äro ofulländade, och som derjemte inledt det för de
små kapitalisterna_ så förstörande aktievingleriet. Och huru är
förhållandet med Österrike, som sträckt sig vida längre genom
att försöka upprätthålla aktievärdet, då det började att falla?
Österrikiska statskassan var färdig att göra bankrutt, efter hvad
man allmänt visste, redan före början af Italienska kriget, och innan
ännu de inhemska oroligheterna börjat att skada den vidsträckta
monarkiens bestånd. Skola vi då ej hafva någon slags
bevisning, någon slags eftertanke, innan vi kasta oss in uti sådana
förhållanden ?
Jag anhåller vördsamt om återremiss af betänk., och att detta
mitt yttrande må till Utsk. densamma få åtfölja.
Gr. Anckarsvärd: Då det ovedersägligen lärer vara Hr
Gr. o. Landtm:s åliggande, alt leda öfverläggningarne; tager jag
mig friheten anmärka, huruledes vi nu äro inkomna på hufvudfrågan,
innan ännu formfrågan blifvit på det aldra ringaste sätt
Den 29 Juli f. m.
277
afgjord. Jag har förut förklarat mig vilja tala i hufvudfrågan,
och afstått helt och hållet från formfrågan; men jag tror mig
dock hafva rätt att, före början af diskussionen om hufvudfrågan,
vänta ett afgörande af formfrågan genom Hr Gr. o. Landtm:s
framställning och R. o. Ad:s beslut i densamma.
Jag har blott begärt ordet, för att anhålla om svar härå.
Hr Gr. o. Land tm. yttrade i anledn. häraf, att det visserligen
då en propos. begärdes, som icke vore stridande emot
grundlagen, vore Talmannens skyldighet att framställa den, men
alt då i det nu af Gr. Anckarsvärd omförmälda afseende propos.
blifvit ifrågaställd endast af 2:ne talare, samt af desse talare den
ene, Gr. Anckarsvärd, enl. Hr Landtnäs måhända icke riktiga
uppfattning af det anförande, Grin, efter Hr Landtnäs sednaste
framställning, hade afgifvit, icke vidhållit sitt yrkande, att Ståndet
måtte, utan att ingå i pröfning af sjelfva saken, lägga Utsk:s
utlåt, till handlingarne, och den andre, Hr von Hartmansdorff, redan
från början icke begärt någon propos. i formfrågan, nian
blott yttrat den önskan, att ett förklarande af Hr Landtm, mätte
lemnäs, huruvida han ansåge, att en sådan propos. som derom
blifvit begärd, kunde framställas eller att en ålerremiss för vinnande
af det dermed åsyftade ändamål vore nödig, Hr Landtm,
vid sådant förhållande ansett sig destomindre kunna framställa
någon propos. i formfrågan, som han då talare anmält sig, ej
kunnat veta i hvad syftning de velat yttra sig.
Gr. Anckarsvärd: Jag måste förklara, det jag blifvit fullkomligt
missförstådd, då Hr Gr. o. Landtm, uppfattade mitt yttrande
på sätt som Hr Gr. o. Landtm, förklarat. Jag yttrade blott,
att jag icke vidare ämnade fortsätta, eller ingå i någon diskussion
i den frågan; men att jag fortfarande önskade, att få böra
huruvida Hr Gr. o. Landtm, vägrade propos. i det fallet, då jag
äfven för min del, ville från mitt yrkande afstå, blott frågan blefve
på något sätt afgjord, så att det i prot. mätte finnas, att en
propos. derom blifvit framställd. Den må för öfrigt blifva besvarad
huru som heldst.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att han i afseende
på den af Gr. Anckarsvärd förut begärda propos. redan
afgifvit sitt svar, men att derest nu Gr:ns mening icke vore an
nan, än att propos. måtte framställas, huruvida R. o. Ad. ansåge
öfverläggningen om formen för behandlingen vara fulländad, Hr
Landtm, icke funne något hinder för en sådan propos:s framställande.
Gr. Anckarsvärd: Jag är nöjd med denna propos., men
har trott den böra föregå början af sjelfva diskussionen om hufvudfrågan.
Hr von Hartmansdorff: Då Hr Gr. o. Landtm, förklarat
sig ej kunna medgifva någon annan propos. än den till ålerremiss
eller bifall, så hemställer jag till Gr. Anckarsvärd oell de
Hrr, som med mig äro af lika tanke i afseende på formens orik
-
278
Den 29 Juli f. ni.
tighet, om del ej vore bäst att, sedan frågans behandling, i afseende
å sak, redan börjat, låta densamma fortfara, och slutligen
yrka återremiss på alltsamman. Dermed vunnes tid och man
komme dock till samma mål, (y då Hr Gr. o. Landtm, ej vill
lemna annan propos. än på återremiss eller bifall, så skulle ju,
om Ståndet mot Hr Gr. o. Landtmis vägran yrkade en annan
propos., följden blifva, att frågan komme att gå till Const.Utsk.,
med alla de omständigheter som deraf följa. Ar Ståndet mot
sjelfva saken, hvilket jag hoppas, så faller hon ändock; och då tiden
i allmänhet är oss så knapp för det närvar., förmodar jag
att Ståndets medlemmar äro angelägna om, att så fort som möjligt
komma till sjelfva saken. Jag hoppas att Gr. Anckarsvärd
tänker likaledes.
Gr. Anckarsvärd: Jag vill alldeles icke upplaga tiden med
att vidare behandla formfrågan. Mitt ändamål är vunnet, då jag
i prot. nedlagt min protest mot den behandling frågan har fått;
och jag begär endast att, på de skäl Hr von Hartmansdorff anfört,
få ordet för att ingå i diskussion om sjelfva hufvudfrågan.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade alt det var Gr. Anckarsvärd
obetaget att nu afgifva sitt yttrande i hufvudsaken, hvarefter
Gr. Anckarsvärd anförde:
Mine Hrr! K. M. har, med afseende å ”de väsentliga fördelar,
som skulle tillskyndas fäderneslandet, genom ett väl ordnadt
jernvägs-system” till SlatsUtsk. i nåder öfverlemnat Gr. von Rosens
framställning ”om jernvägars anläggning jemte de densamma
åtföljande kostnadsförslag m. m.”, pä det att R. St. må komma
i tillfälle att närmare öfverväga hvad åtgärd å det allmännas
sida i afseende å detta för den inhemska handeln och industrien
särdeles vigtiga ärende må vara att vidtaga”.
Då en bestämd och obestridlig grundlags-öfverträdelse, i afseende
på formen för öfverlemnande! af detta ärende, ej kunnat
till någon allmännare uppmärksamhet göra sig gällande; inses
lätteligen att man troligen mindre skall fästa vigt och betydenhet
vid de andra antnärkmr, som mot sjelfva hufvudfrågan kunna
komma att göras. Icke destomindre anser jag mig af mina
begrepp om representantkallets kraf uppmanad, att här uttala mina
åsigter om företagets nytta, nödvändighet och utförbarhet. —
Då Gr. von Rosen befinnes vara allt hvad Regeringen, åtminstone
i synlig måtto, ansett sig behöfva rådfråga; anhåller äfven jag
att få åberopa hvad Gr. von Rosen i sina ”upplysningar i afseende
på jernvägsanläggningen i Sverige”, sidan 17 anfört ur ”the
progress of the nation”. Der står:
”Det laisez-faire-system, som här i landet” (i England nemi.
Jag ber att man måtte fästa uppmärksamheten på, att det är om
England det talas) ”följes till en sådan utsträckning, att det har
blifvit ett axiom hos styrelsen att icke företaga, eller inblanda
sig uti något, som kan utföras genom en endas företagsamhet
eller genom flere enskildes förenade tillgångar” (det är mot
Den 29 Juli f. m.
279
Engelska Regeringen som denna förebråelse göres) — ”detta system
har födt af sig stor skada och olägenhet för landet i utvecklingen
af jernvägs-systemet. Måhända gafs det aldrig någon
angelägenhet, hvaruti styrelsen kunde med lika fog hafva inblandat
sig, för att förlika de stridiga intressen, det här gällde, och
till afböjande af allmän skada utaf de falska mått och steg, hvilka
med så mycken sannolikhet skulle tagas i första begynnelsen,
vid åstadkommandet af en total omhvälfuing i landets inre kommunikationer.
Med dessa anmärkmr är det icke meningen att
påslå, det styrelsen skulle hafva tagit i sin egen hand anläggningen
af alla eller några af de jernvägar, som af samhällets behof
påkallades: utan endast att antyda lämpligheten och den nytta,
som mäste hafva härtlutit deraf, alt genom kompetente och opartiske
män af yrket preliminär undersökning skett, i afsigt att
förvissa sig om de komparativa fördelarne och den relativa lättheten,
de särskilda linierna erbjödo för det afsedda ändamålets
vinnande. Om denna ordning hade varit antagen innan någon
af de talrika förslagen lill byggnader af jernvägslinier emellan
alla upptänkliga platser blifvit bragte å bane, och om det hade
blifvit genom lagstiftningen stadgadt såsom regel, att ingen sådan
projekterad linea kunde blifva godkänd eller ens tagen i öfvervägande
i parlamentet, som icke öfverensstämde med styrelse-ingeniörernes
betänk, och förordnande, skulle besparingen af penningar
hafva varit ofantlig.”
Nu frågar jag: hvilke äro de ”kompetente och opartiske män
af yrket”, som granskat Gr. von Rosens förslag? Vid detta tillfälle
påtvingar sig min tankegång ofrivilligt en betraktelse öfver
den maktfullkomlighet, hvaraf styrelse-personalen så hastigt betagas
understundom vid dess första inträdande inom maktutöfningens
atmosfer, och hvilken vållat så många af de olyckor, hvari
Europa för närvar, dväljes. Denna lilla korta filosofiska utflygt
finner sin tillämpning till förevar, förhållande. I det K. meddelandet
synes icke någon myndighet hafva blifvit hörd i ämnet.
Sverige har likväl, som bekant är, till följd af en K. propos. blifvit
bugnadt med ett nytt embetsverk, under namn af: styrelsen
för väg- och vattenbyggnader. Afven vid denna riksdag hafva
ökade anslag för delta verk blifvit begärde; och likväl har detta
verk nu ej blifvit hördt, eller dess utlät, i ämnet det K. meddelandet
bifogadt! Jag hemställer, om det är lämpligt af en Styrelse,
att så nedsätta sina egna embetsverk, att så inför den representation,
som skall bekosta och betala dem, visa sig ända
derhän ringa värdera dem, att de ej en gång blifva rådfrågade i
en så vigtig angelägenhet, som denna, och i och för hvilken denna
anstalt egentligen måste varit afsedd? Jag ber att fä veta, hvilka
ingeniörer vi här i landet hafva att rådfråga? Dm det ej är styrelsen
för väg- och vattenbyggnader? Och om det ej således varit
lämpligt, att R. Sl. i detta vigliga ämne fått en vägledning från
detta ansvariga verk, för att från dess utlåt, kunna hemta ett närmare
stöd för deras omdöme, än de i detta fall möjligen kunna
göra det från en enda personlighet. Jag vill ingalunda betvifla,
2S0
Den 2<J Juli f. m.
att Gr. von Rosen ju är en kompetent man af yrket; men ej
känner vårt fädernesland någonting derom; och icke känner jag
för min del, att Gr. von Rosen haft något uppdrag vid ledningen
af jernvägsanläggningar. Att Gr. von Rosen ej är någon
opartisk man i detta hänseende, förefaller temligen klart, då han
sjelf är den som i landet framkastat förslaget härom, och som erhållit
privilegium för bolags bildande och utförande; och då lian
sjelf är ombud för utländske och inländske aktietecknare i detta
hänseende. — 42 § Riksd.Ordn., mine Hrr! lemnar StatsUtsk.
rättighet ali äfvenledes inhemta utlät, af de embetsmyndigheter,
hvilka det kan anse befogade att sädane afgifva. Här synes likväl
icke alt StatsUtsk. aktat nödigt, att inhemta något sådant utlåt.
frän ett tillvarande ansvarigt embetsverk, som säkerligen skulle
kunnat lemna den säkraste vägledning i delta afseende. Åtminstone
äro mänga bland folkombuden fallne för alt tro det.
Representanterne borde åtminstone i min tanka önska att få något
mera grundade stöd för deras omdöme, än dem som StatsUtskts
betänk, i sin helhet innehåller. Professor Thomanders reservation
i detta fall gifver tydligt vid handen, att sådane frågor
blifvit inom Utsk. väckta, att de kunnat gifva anledn. till att
åtminstone äska närmare upplysningar för alt lägga till grund
för sina tillgöranden.
Man kommer nu till betänk. I den rind. ansökningsskrift,
som föranledt K. M:s nu förevaride nåd. framställning, har Gr.
von Rosen hufvudsakligen aufört: ”att hvad angick bestämmandet
af den jernvägslinie, som först borde till undersökande företagas,
Gr:n utgått från den synpunkt, att den bana, hvaraf landet
i det hela måste hemta största nytta, borde försl anläggas,
att följaktligen, då en jernvägslinie till sammanbindande af rikets
två största städer, Stockholm och Götheborg, skulle icke blott underlätta
den inrikes rörelsen, som har sin hufvudsakliga riktning
till de betydligaste handelsplatserna, utan äfven bilda en nära
föreningslänk emellan rikets medlersta och södra delar och, genom
åstadkommandet af en hastig och lätt gemenskap mellan
Nordsjön och Östersjön, sålunda bereda fäderneslandet stora fördelar
i så väl coramercielt som militäriskt hänseende, samt äfven
möjligtvis i framtiden leda derhän, att en del af vestra Europas
handel på Ryssland korarae alt taga denna väg. Gr. von Rosen
har af dessa skäl föranstaltat derom, att utstakning och afvägning
af hela jernvägslinien mellan Stockholm och Götheborg, med
riktning öfver Upsala, Sala, Westerås, Köping, Örebro och vidare
öfver Gullspångs-elfven inuti Westergöthland, öfver Sköfde, Falköping
och Alingsås, blifvit under inseende af en bland Englands
utmärktaste ingeniörer Sir John Rennie, fullbordad; att likväl
Grins afsigt alt med biträde af Engelska kapitaler kunna sätta
hela denna linea på en gång i verket blifvit hindrade genom den
redan år 1846 i England inträffade kris i penningemarknaden,
hvadan han ansett rådligast alt tills vidare inskränka sig till utförande
af allenast den del af förenämnde linie, hvilken företrädesvis
bordt komma i fråga, nemi. den, som förenar landels sto
-
Den 29 Juli f. ra.
281
ra insjöar, emedan fullbordandet deraf måste rycka de båda städerna
Stockholm och Götheborg, äfvensom alla mellanliggande orter,
mycket närmare hvarandra”.
Jag tager mig friheten att fråga eder, mine Hrr! om Götha
kanal, efter de många meningsstrider som derom inom detta hus
egt rum; om Götha kanal, efter de många och stora uppoffringar,
som statsverket derför måst vidkännas; om denna kanal nu
har upphört, att sammanbinda Stockholm och Götheborg? Jag har
så mänga gånger inom detta rum hört omtalas storverket af håfvens
förenande genom Götha kanal och säkerligen äro de bättre
förenade genom kanalen än de någonsin kunna blifva det genom
en jernväg. Söderköping ligger ovedersägligen närmare Östersjön,
än Stockholm gör det; och hvilka särdeles tecken till förkofran
eller industriel lyften hafva väl visat sig inom Söderköping
såsom följder af detta förmånliga läge vid ändpunkt af håfvens
s. k. förening.
Jag tager mig friheten att ånyo fråga, om Götha kanal redan
upphört att i samma linea, i samma riktning som den föreslagna
jernvägen mellan Götheborg och Stockholm skulle komma
att gå, om den upphört att befrämja den rörelse, som dermed
varit afsedd? Om denna rörelse varit så stor, att kanalen ej varit
tillräcklig för varutransporten; eller om ej, såsom en föregule
talare anmärkt, fraktomkostnaderna kunna anses blifva större genom
de många ur- och ilastningarne på jernvägen, och varutransporten
dymedelst mindre fördelaktig än på kanalen. Dessutom
torde jag få taga mig friheten anmärka, att äfven utomlands,
der jernvägar finnas, föras för det mästa alla sådana tyngre varor,
som här företrädesvis skulle komma i fråga att föras, på
jernvägar, (och det skulle blifva de aldra tyngsta vi hafva), de föras
ej på jernvägarne utan på kanalerne. Dä vi nu redan äro i besittning
af ett för vår rörelse så beskalTadt transportmedel, hvarifrån
uppkommer då den omtalade närmare, fördelaktigare och
vidsträcktare föreningslänken mellan rikets södra och medlersta
delar? Blifva de närmare förenade genom en jernväg emellan
Örebro och Hult, än de redan äro det genom Götha kanal? Jag
kan ej förstå det annorlunda, än genom den gigantiskt framkastade
plan, att öfverspinna hela riket med ett nät af jernvägar,
som det heter, och hvilka alla skulle hafva sin basis uti denna
linea; men det torde föga löna mödan, att mycket djupt intränga
i begrundande af denna del utaf frågan, då säkerligen första
ögonkastet ifrån hvarje fördomsfritt begrepp skall finna hvilka
stora omkostnader hela Sveriges öfverspinnande med ett nät af
jernvägar skulle medföra, och huru ringa våra tillgångar någonsin
skulle dertill förslå.
Hvaruti består den stora fördelen, som en jernväg mellan
Östersjön och Nordsjön under Sveriges ekonomiska och industriella
förhållanden skulle medföra? Jag supponerar, att meningen i
detta hänseende mätte vara vinnande af hastighet i transporten.
Har det då visat sig att den för varutransporten erforderliga hastigheten
är större än att den ej kan åstadkommas medelst Gö
-
282
Den 29 Juli f. m.
ilia kanal, eller har ej denna kunnat fortskaffa varorna fullkomligt
så fort, som det hittills behöfts? Dessutom, som jag tagit mig
friheten att redan anmärka, är det ett fullkomligt misstag att
säga, det hastigheten skulle blifva större genom jernvägen än genom
kanalen, ty transporten genom Götha kanal till Söderköping
blir alltid ovilkorligen myckel hastigare, än den genom i- och urlastningarne
till och från jernvägen emellan Örebro och Hult
skulle kunna blifva det.
Under striderna om och för Götha kanal har jag ända till
trötthet, mine Hrr! fått afhöra, fått besvara och bestrida yttranden
om vigten af Götha kanal i afseende på Sveriges försvar.
Det är nära nog påkostande, alt, efter så många tiders förlopp,
och efter att åt glömskan hafva lemnat hvad som blifvit i detta
hänseende anfördt såsom skäl, att nu ånyo få höra återupprepadt,
att äfven denna jernvägslinie emellan Örebro och Hult skulle hafva
ett stort inflytande på Sveriges försvar. Jag förslår ej hvaruti
detta skulle beslå. I truppernas hastigare förande frän en
provins lill en annan? Ja, i fall det är möjligt och öfverensstämmande
med Sveriges, med R. St:s förmåga alt uppfylla hvad som
erfordras för anläggningen af jernvägslinier som korsa hvarandra
i alla sträckningar genom hela Sverige. Men jag har äfven läst
och hört uppgifter om, huruledes man skulle genom lokomotiver
med lätthet kunna på jernvägen öfverföra kanonslupar från Mälaren
till Wenern; och jag ber, af aktning för dem, som framkastat
tanken, att det måtte tillåtas mig att ej djupare intränga
uti djupet af denna bevisningsgrund för behofvet af Statens biträde
för anläggandet af en jernväg emellan Örebro och Hult.
Man talar om att Rysslands handel skulle taga denna väg. Det
fordras sannerligen högst egna begrepp om sjöfart och handel,
för att kunna uppgöra sig sä beskaffade illusioner. Jag ber Hrr:ne
taga i betraktande, om Söderköping, med sitt läge vid Östersjön
och kanalens ändpunkt, har under den långa tid af år, som förflutit
sedan kanalens första öppnande, lemnat någon den aldra
minsta anledn. att förmoda, det den lilla staden skulle blifva en
betydande transito-plats? Jag hemställer tilt hvar och en som
eger det ringaste omdöme härutinnan, och inora detta hus föreställer
jag att begreppen derom äro ganska vidsträckta, om någon
kan föreställa sig, att en handlande eller skeppare i st. f. att
med sin laddning vester ifrån gä till Ryssland genom Öresund,
skulle vilja gå först till Götheborg för att lasta af der, och sedan
lasta varorna om bord på fartyg till Hults lastageplats, derefter
lasta om dem för att föras på jernvägen, och sedermera
lastas på fartyg till Stockholm, för att der än ytterligare omlastas
innan de kunna fortsätta resan till sin bestämmelseort Ryssland?
— Jag hemställer till Eder mine Hrr om det är rimligt att framställa
sådana skäl; och om man ej med anledn. häraf bör sätta
någon tvifvel lill halten och beskaffenheten af de öfriga beräkningsgrunderne
för behofvet, nyttan och nödvändigheten, som äro
anförda till befrämjande af så dyrbara, så kostsamma anläggningar
i vårt fattiga fädernesland?
Den 29 Juli f. m.
2S3
Gr. von Rosen anmärker sjelf i sitt und. förslag, ”att väl
inga öfverenskommelser med jordegarne om marks afträdande blifvit
träffade i den form, som kunde innefatta en laglig öfverlåtelse;”
men lian förutsätter, att denna del af frågan skulle vara
så oändligt lätt, och att appropriations-kostnaden öfverhufvud
taget, ej skulle stiga till mera än 250 r:dr b:ko per tunland.
Jag vill för Gr. von Rosens räkning gerna önska att denna
dess beräkning måtte komma att slå in vid verkställigheten, men
betvifla tillåter jag mig att så sker; och i alla fall anser jag det
vara en stor brist i detta förslag, att icke sådant är fullständigt
på siffran utredt, och att äfven detta förhållande lemnar tillräcklig
anledn. till besinning vid bedömandet af det företedda kostnadsförslagets
tillförlitlighet, äfven uti andra delar; aldra heldst
som förslaget ej varit underkastadt pröfningen af någon ansvarig
auktoritet. Gr. von Rosen medgifver äfven att den af honom redan
för ett år sedan utfärdade uppmaningen lill aktieteckning,
äfvensom den nu sednast i Februari månad utfärdade uppmaningen
i samma ändamål, ”ej hunnit visa något resultat”. Sådant
oaktadt begär man nu både från regeringens sida, och frän StatsUtsk:s,
att lagstiftningen skall löpa in på ett sådant förslag, der
ingen, arbelskapitalet motsvarande, aktieteckning, ens är tillvägabragt;
att lagstiftningen derigenom skall ikläda sig rolen af den,
som vill locka och narra folk att ingå på ett så äfventyrligt företag.
Jag hemställer lill Eder mine Hrr, om det är princip (för
alt välja den minst tunga term, jag i hast kan utfinna) att vilja
inleda lagstiftningen pä en sådan väg? Månne det ej varit lagstiftningen
värdigare, att afvakta ett fulltecknadt bolags anhållan
hos Konungen och lagstiftande makten, alt få sig förmåner beviljade,
då de hade ådagalagt att det vore i tillfälle alt uppfylla
det föresätta ändamålet, med ett ord, att afvakta den tidpunkt
då ett bolag, som lemnade några garantier, i verkligheten förefunnits.
Ilar finnes nu ingenting annat, än en person som är
Gr. von Rosen, och en persona moralis, som är ett möjligt
blifvande bolag, hvars framtida bildande ligger i Hr Gr:ns föreställning,
men ingalunda utgör något faktum, hvarpå en lagstift
ning
kan grunda sina tillgöranden. Jag hemställer till Hrr:ne,
om det är lagstiftningen värdigt, att blottställa sig för den icke
omöjliga händelsen att en aktieteckning sedermera ej komme att
äga rum? Att blottställa sig för in- och utländske mäns svar
på den lockande inbjudningen, ungefärligen sålydande: Nej, mine
Hrr lagstiftare, vi vilja icke låta narra oss af Er, ehuru på en
lägre ståndpunkt än j, känna vi bättre till industrien och rörelsens
tillstånd i ert land, vi känna bättre huru en så beskaffad
anstalt sorn den j viljen inleda oss att bekosta skulle komma att
löna sig i ert land, än att vi skulle låta narra oss genom edia
lockelser, alt gå in på ett sådant företag, som ej kan löna sig,
som kanske aldrig kan komma att företagas, oansedt edia inledande
anbud att deri nedlägga våra kapitaler! Jag skulle tro att ett
så beskaffadt förhållande blefve en déconfiture, för hvilken en lagstiftning
ej borde utsätta sig, åtmintone vill ej jag för min del
blottställa mig för att med min röst dertill hafva bidragit. Jag
284
Den 29 Juli f. m.
lager mig friheten hemställa till Eder mine Hrr, om någon annan
regering, om någon annan lagstiftning förfarit på samma
sätt? Jag tror det icke; och då inser jag icke skäl för oss alt
vara de första att för ett så problematiskt statsbehof biträda en
så litet statsmanna-möjlig bana.
Jag har hittills hållit mig till det allmänaste af Gr. von Rosens
förslag. Jag vill nu taga SlatsUtsk:s betänk, i skärskådande.
Utsk. yttrar: ”Bland de väsendtligaste hindren för handelns och
näringarnes stigande förkofran inom fäderneslandet företer sig
onekligen bristen å erforderligt antal kommunikations-anstalter,
hvarmedelst varor med nödig skyndsamhet och lill billiga priser
kunna emellan produktions-, tillverknings- och afsättningsorterne
fortskaffas”.
Utsk. säger att en sådan brist är oneklig. Jag vet ej hvarmed
Utsk. bevisar, att denna brist är för handen. Jag hade fordrat,
att StalsUtsk. uppgifvit hvilka varor, sorn blifvit öfverliggande
och ej kunnat ”fortskaffas i brist å erforderligt anta! kommunikations-medel”.
Jag vet åtminstone, att vi landtbrukare i Sverige
hålla vägar i alla möjliga riktningar af landet, och att vi göra
det med betydlig kostnad, utan att trafikerande här i Sverige,
liksom det sker i andra länder, erlägga en enda skilling till dessa
vägars underhåll, eller lill understöd för den jordbrukande klassen,
som här i landet är den mest betungade, den mest beskattade
delen af samhället. Hvad den hastighet vidkommer, som skulle
erfordras för varornas transporterande, måste jag öppet förklara,
att jag ej kan göra mig begripligt, att här inom landet finnes någon
vara, annat än möjligen färsk fisk, som kan komma att skämmas
under vägen till följd af bristande hastighet i transport. Jag
vet det åtminstone ej, och SlatsUtsk. hade bordt uppgifva, hvilka
slags varor det är, som i brist på erforderliga kommunikationsmedel
ej kunna framkomma nog hastigt.
StatsUtsk. yttrar vidare: ”Detta förhållande har ock, efter
hvad allmänt kändt är, haft till följd, dels omöjligheten att tillgodogöra
en betydlig mängd af landets naturalster, dels ock, alt
produkterna och tillverkningarne ej sällan i den mån fördyrats,
att afsättningen blifvit försvårad eller näringsidkarnes påräknade
vinst oskäligen nedsatt”.
Här torde man böra taga i betraktande, hvaruti Sveriges förnämligaste
exportabla natur-alster bestå. Jag kan ej finna dem
vara annat än möjligen malmer och tackjern. Vill man nu deruti
inbegripa äfven stångjern och trädvaror, så ber jag, mine Hrr,
att fä veta hvilka af dessa naturalster som ej kunna i brist af
kommunikations-medel, utföras fullkomligt så mycket som våra
krafter medgifva att dem tillgodogöra. Här förekommer mig äfven
en betraktelse af egen natur. Jag påminner mig nemi. hvad man
sagt, då fråga någon gång varit om försäljning af Gellivare grufvor
till en exploitation för utländska bolag af vida betydligare vigt
för delta land, än någonsin kan komma i fråga med afseende å
denna jernväg. Jag påminner mig ganska väl, huru åsigterna då
voro stämda emot att lemna i utländningens händer en så beskaf
-
Den 29 Juli f. m.
285
fad utväg alt medelst sine kapitaler tillgodogöra en så högst betydlig
del af våra naturalster, som i brist af inländska kapitaler
af oss icke kunna tillgodogöras och som genom en jernväg emellan
Orebro och Hult säkerligen icke heller blifva tillgodogjorda;
huruledes man heldre aktat lämpligt, alt låta dessa skatter ligga
obrutne; och huruledes man till och med, understundom ej tvekat
att stämpla såsom mindre patriotiskt (för alt lindrigast uttrycka
sig) om egaren af dessa naturalster a fy tirad t dera till utländningar.
Och hvarföre mine Hrr? Jo utan tvifvel derföre, att det
skulle åtminstone i inbillningen hafva skadat ett intresse, som sedan
längliga tider förstått att göra sig måhända allt för mycket
gällande i detta land — brnkspatrons-intresset. Jag tager mig
friheten hemställa till Eder mine Hrr, om, efter allt hvad vi
hafva gjort för kanaler, om här uppstår fråga om beviljandet af
en friare tackjernsutförsel, för att derigenom realisera våra naturalster;
jag hemställer hurudan läten då skulle blifva? Då tror
jag att våra jernvägar komma alt mindre besväras med dessa transporter,
och att frågan om naturalslernas tillgodogörande komme
att i betydlig mån inskränkas, kanhända häftigast just ifrån det
intrycket, som nu mäst ifrar för statens deltagande och uppoffring
för en anstalt, som efter min uppfattning så litet, som möjligt omsluter
ett föremål för någon allmännare nytta.
Man ordar och talar mycket om kommunikations-medlens inverkan
på länders stigande förkofran; och i sin allmännelighet kan
satsen visserligen icke jäfvas; men vid allmänna satsers tillämpning
mäste alltid afseende fästas vid de särskilda förhållanden
till hvilka satsen saknar tillämplighet, och detta blifver alltid händelsen
när man utsträcker satsens tillämpning utöfver ett ögonskenligt,
eller på antagliga grunder presuponeradt behof. Jag vill
blott i största hast — för att ej trötta R. o. Ad. med en alltför
lång afhandling — fråga huru mycket Stockholms stad stigit i
förkofran i yttre och inre utseende af välmåga, till följd af våra
lättade kommunikations-medel, som blifvit ganska betydligt påkostade?
Jag tror, att verkningarne af dem nemi. af Hjelmare-,
Götha- och Södertelje kanaler varit ganska omärkliga, utan att
derföre vilja säga att de varit inga; men för att dermed hafva sagt
att någon anledning icke förefinnes till den förhoppning att en
jernvägs-kommunikation skulle åstadkomma hvad för handen varande
kommunikations-medel i synbar målto hitintills icke i högre
grad uträttat. Jag tror tvertom att handeln mera dragit sig ifrån
Stockholm till Götheborg. Man kan visserligen svara mig, att det
blir skäl att endast taga Stockholms-intresset i betraktande; men
jag finner ej heller något skäl uti, att vidtaga åtgärder, hvarigenom
man skulle för en framtid bereda Slockholm samma öde, som
Palmyra, att endast genom sina ruiner vittna om en förfluten tid;
att vidtaga åtgärder, hvarigenom hela denna stad, med sin präktiga
konuugaborg, med allt hvad här finnes värdefullt, skulle helt
och hållet öfverlemnas åt ett starkare aftynande än som synes
vara för handen, och hvilket skulle kunna blifva händelsen, om
den meningen blefve rådande, att det vore fördelaktigt om någon
286
Den 29 Juli f. ra.
större del af Stockholms handelsaffärer blefve förflyttade till Götheborg,
likasom den Finska handeln till följd af lagstiftningsåtgärder
blifvit flyttad ifrån Stockholm. _ Jag tager mig friheten
fråga Eder mine flir, till hvilken höjd Orebro har stigit, oaktadt
de af staten i sednare tider påkostade kommunikations-medel. Jag
har under mera än 25 år bebott denna ort, och jag tror mig,
utan att brista i modesti, kunna säga, att der jag vistats, jag ej
lefvat utan all reflexion på hvad sig i orten tilldragit; och jag vet
att i Örebro finnes alltför liten förmögenhet, inga betydligare förläggare
för någon rörelse, om ej möjligtvis för tillverkningen af
några 1000 kannor bränvin? och likväl har Hjelmare kanal sin
tillvaro sedan 150 år tillbaka! När verkningarne deraf ej varit
betydligare, tviflar jag på, att den projekterade jernvägsanläggningen
skulle komma att i verksammare mån bidraga till ändamålet.
Vi hafva mine Hrr i 150 år direkt och indiret bortslösat
otaliga summor på ett fruktlöst sträfvande att blifva ett hufvudsakligt
fabriksidkande land. Jag beklagar ingalunda att bemödanderna
misslyckats. Jag anser det i denna stund utgöra Sveriges
lycka alt sä skett; men jag vill derföre också, att man ej isamma
riktning skall under en ny form beträda samma, i min tanka
oriktiga väg. Det öfriga Europas, det så mycket industriidkande
Europas, såsom följd af en alltför högt uppdrifven industri iråkade
ställning af missförhållande emellan tillverkning och afsättning är
ingalunda afundsvärd. Denna öfverproduktion af varor, som sakna
afnämare, är till stor och hufvudsaklig del orsaken till den
oro, som för närvarande råder inom arbetsklasserne, i dessa länder,
inom hvilka ett öfverdrifvit förvärfningsbegär vållat dessa täta
och hastiga fluctuationer inom förmögenheten. Den ena fabrikens
undergång för en annan, som uppstigit på dess fall, — omhvälfningar
af otaliga slag. — Dessa länder förete visserligen stora rikedomar,
men i bredd med ytterlig fattigdom, med gränslöst elände, och
ifrån sådane orsaker utgående socialistiska, kommunistiska och chartistiska
läror, och slämplingar mot all bestående samhällsordning;
se der, mine Hrr, i korthet följderna af det stora och så högt
beprisade fabriksintressets öfverdrifna utveckling hvarigenom dessa
länder ådragit sig en befolkning hvars fordringar på enskildt välstånd
genom Statens försorg icke af Staterne kunnat eller kunna
tillfredsställas; och hvaraf de olycksdigra följderna allt mer och
mer låta känna sig.
”Jernvägars inrättande i riket", säger StatsUtsk., ”torde ock
sannolikt förr eller sednare komma att utgöra ett oundgängligt
vilkor för möjligheten att i hänseende till försäljningspriserna å
inhemska varor, uthålla täflan med utländningen. Den genom ifrågavarande
kommunikations-medel lättade omsättningen af de serskilda
provinsernas alster och tillverningar skulle naturligtvis jemväl
utöfva ett verksamt och välgörande inflytande på den inrikes
handelns och rörelsens befrämjande”.
Här har således blifvit sagt, att den lättade kommunikationen
på jernvägar, skulle i betydlig mån lätta varuafsättningen. Jag
kan ej förstå, att afsättningen förökas genom andra medel än i
Den 29 Juli f. m.
2S7
första rummet genom förökad comsumtion. Icke är det uteslutande
transportmedlen, som bestämma afsättningen, utan det är
consumtionen, varu-efterfrågan, som bestämmer den. Sådan är
åtminstone den obestridliga principen för all varurörelse. Man
må uppfinna hvilka kommunikations-medel som heldst, och man
må kunna dermedelst föra varorna med den aldra största hastighet
och i den aldra stönsta mängd, så skall afsättningen ingalunda
derigenom underställas, om man ej finnér någre köpare till
varorna. Afsättningen skall således i min tanka alldeles icke underlättas
genom de föreslagna jernvägarne, i så vidt man ej kan
bevisa att varupriserna skola genom en minskad transportkostnad
sä betydligt falla i pris, att vi derigenom, i stället att ifrån utländningen
köpa smör, talg, fläsk, hudar m. m. skulle till lägre
priser kunna komma att påföra honom produkter, hvilka vi under
de högre och sålunda för producenten fördelaktigare prisförhålanderne
icke förmått ännu åstadkomma
Man föreställer sig, eller man vill inbilla oss, att fraktkostnaden
på dessa jernvägar sknlle blifva så oändligt lindrig. Jag
har helt nyligen befarit ganska många af dem, och jag har sett
hvilka kostnader, som erfordras för deras underhåll och för deras
dagliga service. Hvilka enorma kostnader! Jag har häpnat öfver
de högar af föruttnade ”sleapers”, som redan efter jernvägarnes
korta tillvaro intyga huru snart de måste förnyas. Jag häpnar
för, och begriper icke hvar man i vårt land slutligen skall taga
det erforderliga underhållet, särdeles när man talar om att öfver
väga
landet med ett jernvägsnät, och hvartill den nu under öfverläggning
varande frågan kommer att göra början. Jag har
äfven, på de ställen och orter, jag nyligen genomfarit, med allt
för fä undantag, hört en högljudd klagan öfver jernvägsaktiernas
fall. Vi hafva för ej längre sedan, än i går uti Aftonbladet sett
uppgifter på, huru jernvägsaktierna fallit i England. Man har
väl sagt, alt man endast vill företaga en del af den föreslagna
jernvägen, emedan, till följd af den ”år 1846 i England inträffade
kris,” det är omöjligt att för närvarande genom Engelska kapitaler
företaga hela linien på en gäng; men jag ber att få fästa
uppmärksamheten på, att denna kris icke ännu synes vara så fullkomligt
öfverstånden, då i förliden December månad oerhörda
bankrutter egde rum i England, der en mängd af de betydligaste
bankirer och handelshus måste inställa sina betalningar. Om
krisen nu till bättre utsigter för jernvägs-speeulationer är öfverstånden,
lemnar jag derhän, och vågar ej absolut yttra mig deröfver,
då Gr. von Rosen förmodligen för omdömet har mycket
bättre källor i den vägen, än jag; men att ålägga oss skattdragande
här i landet, att bidraga till förminskning af priset för forsling
på någon enstaka punkt af landet, det anser jag vara ett
misstag; likasom jag vid sådant förhållande anser regeringen vid
öfverlemnandet af detta mål till R. St:s handläggning, hafva
åsidosatt sitt första åliggande: att afse allas bästa, utan att förnärma
någons; och att alldeles icke söka befrämja enskildas fördel
på det allmännas bekostnad.
288
Den 29 Juli f. m.
Hvarje land, mine Hrr, har tvifvelsutan sina egenheter, och
Sverige har dem i detta afseende företrädesvis för andra; och i
denna del, eller i fråga om transport-medel säkerligen till dess
fördel. Våra isbelagda sjöar och snöbeläckta vägar lemna oss en
ersättning för andra länders med så betydliga kostnader anlagda
jernvägar. Andra länder hafva sina stenkol för lokomotivens framförande;
och månne ej bristen å detta material inora vårt land,
ifrån sjelfva naturordningen mäste aflägsna oss ifrån all tanke på
delaktighet af detta artiga, men kostsamma transport-medel. Huru
länge skall man väl kunna ifrån våra skogar hämta nödigt bränmaterial
för ett jernvägsnät öfver hela Sverige; och innebär det
väl något bevis på statsmannaförstånd, dä man i vår kalla nord
lemnar ett så väsendtligt vilkor för Sveriges bestånd, som skogshushållningen
till pris för gynnandet af ett förslag sådant, som
det förevar. — Då anläggaren af en härd, måste förete bevis öfver
skogstillgång, synes åläggandet att uteslutande servera den nya
jernvägen med stenkol, hafva bort ibland vilkoren för bolagsoktrojen
varit synligt; men något sådant varsnar man icke. —
Förr än StalsUtsk. inför R. St. och deras kommitlenter, Svenska
folket, ådagalagt att här verkligen finnes varor som i brist på kommunikations-medel
ej kunnat afsättas; förr än detta är tydligen
bevisat, kan jag ej antaga förutsättningens riktighet. Jag ser alt
våra vägar äro fulla af jern, således har det kunnat framkomma
till afsättningsorten. Jag tror ej, att det någorstädes för Hrr till
verkare
öfverligger i brist af koramunikations-medel. Jag finner
intet skäl att underkasta landet, vare sig små eller stora uppoffringar,
endast för att tillfredsställa jerntillverknings-intressets ständiga
fordringar på ökade fördelar. Sådant skulle för närvarande
fall i det närmaste upplösa sig i den fordran: att vi alle som ej
någon jernlillverkning hafva, skola med kronoskjuts transportera
jernet till afsättningsorterne, och det är något hvartill jag för min
del ej gerna kan lemna min röst.
Utsk. uttalar jemväl den åsigten, att jernvägar äro behöfliga
för att i missväxt år anskaffa undsättning till de nödlidande, hvil
ket
nu ej skulle kunna ske ”i saknad af tjenliga transportmedel”.
Jag kan för ingen del biträda detta skäl, emedan det hvarken är
grundadt eller grundligt; ty hvad som i della afseende erfordras,
kan vintertiden lätteligen på slädföre transporteras, och har utan
kända olägenheter allt hitintills så skett. Det blir för dyrt, att
anlägga jernvägar endast för den presuponerade händelse att föret
någon gång skulle brista, hvilket understundom inträffar. Vi hafva
dessutom våra sjöar att tillgå, och jag tror, att det är i de
flesta fall tillräckligt. Vi hafva äfvenledes till mesta delen kustländer,
och från de flesta ställen säkerligen ej längre till kusterna,
än de skulle få till jernvägarne, med mindre än att hela landet,
som här är förespegladt, skulle öfverdragas med ett nät af jernvägar.
Men, åbanebringandet af ett så oförståndigt, ett så illa
betänkt, ett så oförnuftigt arf, hoppas jag miue Hrr, vi ej skola
vilja lemna åt våra efterkommandei
Stats
-
Den 29 Juli f. m.
289
StalsUlsk. yttrar vidare: ”Hvad nu beträffar den ifrågaställde
uti K. M:s förevar:de nåd. skrifvelse omförmälde jernvägsanläggningen
emellan Örebro och Hults lastageplats vid Wenern, så enär
denna jernbana är ämnad att bereda direkt samband emellan rikets
betydligaste insjöar och derigenom befordra en hastigare förbindelse
emellan rikets tvenne betydligaste städer”.
Jag tager mig friheten fråga: vinnes här någon ökad hastighet
i kommunikation mellan dessa begge städer derigenom, att
man transporterar varorna lill Hult, och efter att åter hafva lastat
om dem, öfverföra dem till Orebro och der låta åter lasta om
dem för att föra dem till Stockholm? Vinnes någon den aldra
minsta större hastighet derigenom, än genom att, utan omlastning,
gå kanalvägen till Stockholm från Götheborg? Jag tror det icke.
Utsk. säger derefter: att då denna jernväg ”derjemte skulle
komma att hafva sin sträckning dels genom, dels i grannskapet
af flera utaf rikets bergslager, synes deusamma, med hänsigt till
de dermed för trafiken åsyftade fördelar, och deribland den lättade
afsättningen af ortens högst ansenliga jerntillverkning och tillgodogörandet
af dess betydliga skogar”.
Hvad vära skogar angår, mine Hrr, äro de verkligen de skogar
som ligga nära bergslagen, eller de som skola genomskäras
af jernvägen, äro de af sä beskaffad natur, att de numera äro
obehöfliga för brukshandteringen? Hafva våra bergslager sådant öfverflöd
på skog, att vi särskildt behöfva att gå i författning om,
alt förstöra dessa skogar, för att såsom bränraalerial framföra de
lokomotif, som skola transportera jernet. Jag är ej bland dem,
mine Hrr, som någonsin förordat eller kommer att förorda det allmännas
eller lagstiftningens förmynderskap öfver den enskilda hushållningen;
men deremot vill jag också ej, att man genom allmänna
förfoganden skall på onarturlig väg befrämja nutidens spekulationer
under alltför ögonskenlig uppoffring af all klokhetens
beräkning ä den kommande lidens behof, fördel och intressen.
Nu kommer jag till det egentliga betänk., eller lill StatsUtsk:s
förslag till vilkor för ett blifvande aktie-bolag i och för
detta förslag. Otsk. föreslår dervid R. St. att för sin del besluta:
l:o ”Slaten förbinder sig att, i händelse under eli eller flera
af de 15 år, som förflyta näst efter den ifrågaställa jernbanans
... . öppnande till trafik, jernvägs-bolagets netto inkomst skulle,
....understiga 129,600 r:dr, motsvarande 4 proc, ränta ä den beräknade
anläggningskostnaden, 3,240,000 r:dr, godtgöra bolaget
fyllnaden i nämnde räntebelopp; kunnande denna Statens ansvarighet
i intet fall utsträckas utöfver 129,000 rtdr för äret”.
Af denna del utaf punkten synes således tydligen, att bolaget
ej skulle komma att af Staten beräkna någon ränta för sjelfva
arbetstiden, eller förr än vid slutet af det år som inträffade näst
efter det, dä jernvägen träder i verksamhet. Men i fortsättningen
af punkten kommer en strof, som till bolagets fördel något
lindrar verkan af den föregående delen. Utsk. säger nemi. ”hvaremot,
derest anläggningskostnaden icke skulle uppgå till förlags7
H. 19
590
Den 59 Juli f. m.
summan, berörde ansvarighet inskränkes till ett belopp, svarande
emot 4 proc. å den verkliga utgiften, deruti likväl inberäknad 5
proc. ränta å aktie-kapitalet under byggnadstiden.
Här förefinnes således en slags förhöjning, en slags gratifikation,
som StatsUtsk. ansett sig kunna på eget bevåg föreslå som
en slags ersättning derför, att StatsUtsk. afpruta! tiden för den
begärda ränteersättningen från 20 år till 15, hvilken afprutning
synes vara en blott skenbar omtanka för de skattskyldige, dä den
återkommer genom en förhöjning med ränta af 5 proc. för arbetstiden,
i händelse anläggningskostnaden ej skulle uppgå till förslagssumman.
En möjlighet, hvilken jag visst ej tillåter mig hoppas
med mindre än alt bolaget verkligen erhåller till anläggningen
nödigt virke kostnadsfritt; men sjelfva uppställningssället är
dock oberoende deraf, och jag kan ej finna grunden, hvarföre icke
Staten äfven skulle kunna fä njuta en fördel deraf att anläggningskostnaden
understege förslagssumma!). Det visar si^ tydligt att de
som vilja och önska förelaget, icke draga i betänkande, att utfinna
alla möjliga utvägar, som pä något sätt kunna leda aktieegarne
lill nytta, under påstående att allt hvad som länder till deras
bästa jemväl måste utgöra del allmännas. Detta sätt att på, i min
tanka, så klena anledningar af det allmännas medel bortskänka
129,600 r:dr årligen under 15 år, kan jag för min del aldrig
godkänna. Och mine Hrr, om det vore ett företag, hvaraf
hela landet kunde draga nytta, så vore dervid mindre att erinra,
ehuru sättet i alla fall vore lika oriktigt som det är nytt, och
ibland lagstiflnings-annalerne sälspordt; Men nu är det dock
temligen gifvit, att en jernväg mellan Örebro och Hult ej kan
sträcka sina verkningar utom en högst obetydlig del af, och ännu
mindre till hela landet. Man må ur stalsekonomisk synpunkt betrakta
saken huru vidt och bredt man behagar, och tala om jernvägars
indirekta inverkan på det allmännas färkofran; så vill jag
likväl veta bestämdt hvad lindring i utgifter, hvilka ökade inkomster
Staten kan komma att få af bolaget, eller af dess rörelse.
Jag vill veta om vi få någon ökad utförselafgifl på stångjern derigenom
att Staten sammanskjuler till transport-kostnadens minskning
för Hrr bruksegare? om vi få någon slags ersättning för vår
utgift, om Halland, Blekinge, Skåne och en större del af Småland
som aldrig kunna draga någon direkt fördel häraf, om de norra
provinserna kunna någonsin få sig en enda skilling godtgjord genom
någon fördel af skattebidragen till denna jernvägslinie ? Då
hemställer jag, mine Hrr, om lagstiftningen, i sin egenskap af
ombud för hela Svenska folket, kan ingå pä att bevilja anslag
till ett företag till så enskild nytta, till fördel för en så liten
krets, i fall ens någon krets får någon nytta deraf; hvilket jag
på grund af mitt begrepp om våra ekonomiska förhållanden, om
naturen och mängden af vår varuproduktion, i högsta måtto
betviflar.
StatsUtsk. säger: ”kunnande denna ansvarighet i intet fall
utsträckas utöfver 129,600 r:dr för året”.
Den 29 Juli f. m.
291
En föreg:de talare i samma anda som jag, har redan yttrat
sin öfvertygelse i detta afseende, och jag understödjer hans mening
i allo. Jag tror, mine Hrr, att Statens moral är hvad man framför
allt måste vårda till föredöme för den enskildes moral, på hvilken
ett lyckligt och treiligt samhällstillstånd ytterst hvilar. Jag
tror att, om de enskilde aktieågarne, inlockade af Staten! ja helt
och hållet inlockade af Statens synhart erbjudna förmånliga vilkor,
skulle komma till korta och se sig misslyckade i sin spekulation;
jag tror att det då ej vore värdigt, om Staten efter att
hafva inlockat dem, öfverlemnade dem helt och hållet åt sitt öde,
och gjorde dem olyckliga genom förlusten af deras nedlagda penningar,
till följd af det förtroende de hyst till Statens ådagalagde
öfvertygelse att fötetaget borde blifva vinstgifvande, hvarförutan
statsmyndighelerne säkerligen icke deruti skulle inledt enskildte
att derpå offra sin förmögenhet, och kanhända understundom sin
hela välfärd. Vi ega ju ingen garanti ens för möjligheten, att ett
blifvande bolag rnägtar genomföra företaget. Jag tror alt det varit
en obestridlig pligt för StatsUtsk., alt i denna del föreslå R.
St. några försigtighetsmått, svarande åtminstone i något till de,
för andra länder okända och hitintills oerhörda fördelar, som blifvit
ett blifvande bolag erbjudne, så att, när jernvägen blifver halffärdig,
man ej må komma och, liksom det skedde med Götha
kanal, tala om R. St:s förbindelse att understödja företaget. För
Götha kanal hade dock Staten ingalunda iklädt sig någon sådan.
Jag har varit med, mine Hrr, från den liden då denna fråga först
ventilerades. Företaget var till en början ett enskildt aktie-bolag
hvaruti Staten ej inledt någon annorlunda, än derigenom att den
erbjöd sina bona officia nemi. genom biträdande med manskap
och beviljandet af diskontrörelsen, hvarpå bolaget erhöll oktroj etc.;
men här inträder eli helt annat förhållande, ty här blir Slaten
ovedersägligen moraliskt förbunden ali såsom inledare af, eller måhända
såsom förledare till företaget vidtaga, der de enskilde, inledde
eller förförde, upphöra att kunna med tecknade medel fullgöra
arbetet. Och det kan komma att ej dermed sluta att Staten
får betala 129,600 r:dr ärligen i ränteersättning, utan det kan
komma att inträffa, att Staten nödgas af aktie-ägarne inlösa hela
anstalten, hvarå i Utsk:s betänk, anspegling redan är lemnad, emot
återgäldande af det kapital de nedlagt i detta företag, hvaruti de,
sage hvad man vill, blifvit inlockade af Staten. Jag anser detta
förhållande nogsamt böra tagas i betraktande, och ehuru jag reserverar
mig mot följderna af omöjligheten för bolaget att fullborda
arbetet, om sådant skulle inträffa, måste jag dock till följd af
mina åsigter förklara, att jag då anser Staten föranlåten att med
hjelpen mellankomma sedan den, emot all sund statsklokhet och
i andra länder temmeligen allmänt antagen regerings-lära, blandat
sig uti föremål, som ensamt tillhöra den enskildta spekulationens
område; ty rätt måste blifva rätt, och ädelt bandladt blir det
aldrig af en stat, att inlocka medborgare i ett fruktlöst företag, för
att derefter hjelplöst öfverlemna dem åt deras öde. Jag tror således
19*
292
Den 29 Juli f. m.
att den positiva förutsättningep, alt kostnaderna ej kunna komma
att utsträckas längre än livad som föreslås, är allt för löslig för
alt af lagstiftningen lika knapphändigt kunna antagas. Jag får
dessutom förklara, att jag allt för gerna vid detta tillfälle ställer
mig bakom det af Gr. von Rosen åberopade förhållandet med den
Engelska regeringen, att den ej blandar sig i så beskaffade saker.
Jag tror att Engelska regeringen har lemnat verlden allt för många
prof på utomordentligt statsmannaförstånd och fullkomlig klokhet,
för att ej så lösligen blifva klandrad som här är fallet ifrån
sådane båll hvars befogenhet icke torde vara så fullt ådagalagd.
Jag tror att Engelska lagstiftningens exempel i detta hänseende
är mera alt antaga än att förkasta, och att om man ingår på en
annan väg, det kan leda till följder som Engelska regeringen visat
sig omsorgsfullt vilja undvika.
Gr. von Rosen säger, att det är mer än troligt, att det uppgjorda
kostnadsförslaget ej skall i verkligheten öfverstigas och att
del är mer än troligt att den beräknade vinsten skall inträffa.
Jag förklarar likväl i förväg, att jag åtminstone alldeles ej tror
del sednare. Gr. von Rosen har visserligen ej bestämdt försäkrat
det fördelaktiga resultat af den blifvande vinsten, men i alla
fall, då man tror sig hafva så lysande anledn. till förhoppningar,
så vet jag ej hvarföre någon Statens mellankomst är behötlig.
Ar den icke behöflig, så är den oriktig och skadlig; och dä vet
jag ej hvarföre den skall påkallas, heldst då det är fråga om Engelska
kapitaler. Hvarje penningeman kan mycket väl bedöma
saken, och vilja sådane ej ingå på andra vilkor, än att R. St.,
genom beviljandet af 4 proc. under 15 års tid, garantera dem att
återfå kapitalet, så riskera de visserligen ej mycket; men i fall
aktie-egarne, efter dessa års förlopp, skulle finna sig föranlåtne
att helt och hållet sluta upp och säga: vi hafva med ringa förlust
kommit ifrån företaget, men dä Statens räntebetalning upphör
hafva vi icke mera någon ränteinkomst; men äfventyret af
förvaltnings och underhållskostnaden hvarföre vi öfverlemna resten
och öfverlåta åt Slaten att öfvertaga jernvägen i fall hon emot
förmodan skulle vägra att godtgöra oss vårt nedlagda kapital; och då
har Staten åsamkat sig ett uyll embetsverk att aflöna, en kostsam
och icke lönande inrättning att underhålla, alla andra omkostnader
och besvär alt förtiga, som komma att falla tungt öfver, jag vägar
såga, vårt lättsinne, i fall vi ej på förhand afböja tramtidens
möjligen blifvande hålda omdöme i della hänseende. Denna ifrågavar.
jernvägsanläggning om är till sine framtida resultater så
litet tillfredsställande som möjligt, kommer otvifvelaktigt, att i alla
fall tillskapa några partiella fördelar. Den kommer möjligen att
för någon viss, om också aldrig sä obetydlig trakt, skapa ett behof
som en gång påfört, blifver svårt alt undanrödja, hvarföre efter
mitt förmenande stalsmanna-klokheten omsorgsfullt afhåller sig
ifrån att påtruga folken stegrade behof, då man understundom
ådagalägger så mycken obenägenhet för att icke säga oförmåga att
tillfredsställa sådane samhällets behof, som uppkomma i naturlig
väg, och som utgå ifrån hela samhällets lifsprincip.
Den 29 Juli f. m.
293
StalsUtsk. säger vidare: ”5:o Staten eger rätt att genom ombud,
som af K. M. i nåder utses, deltaga i granskningen af förvaltningen
utaf bolagets angelägenheter”.
Del är allt för väl, att få deltaga i granskningen af förvaltningen
med bolagets angelägenheter; men det slår alldeles ej, att
delta kronans ombud får afgifva några inverkande anmärkningar
emot förvaltningen af bolagets angelägenheter. Bolaget kan således,
ulan alt Staten dermed har det aldra minsta att säga, bestämma
huru höga lönevilkor som heldst åt sin styrelse och betjening;
och hushållningen med dess medel kan ske så slösaktigt
som möjligt, utan att detta kronans ombud har dervid något
annat att säga, än att: det är allt för illa, men någon beslutande
rätt eger han ej i detta fall, och det gäller likväl Statens
räntebetalnings-skyldighet, om nettobehållningen blifver större eller
mindre: då bolaget deremot alltid är intresseradt att Staten får
betala räntan till fulla beloppet å anläggniugs-kostnadssumman.
Kommer så punkten 6 litt. a:
"a) Alt utan kostnad eller årlig ersättning, erhålla upplåtelse
af den för jernvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga
jord; dock alt, dä fråga är om boslälls-jord eller annan
åt enskild person upplåten kronojord, ersättning derför bör af bolaget
leranäs i enlighet med hvad gällande exproprialions-lag derom
stadgar”.
Nu ber jag Hrr:na att få veta om lagstiftningen ulan alt uraktlåta
de fordringar man rättvisligen har på densamma, kan gå
in på att bortskänka Statens jord, utan att ens veta huru mycket
man skänker; ty, mine Hrr! det är ej bestämdt huru mycket kronojord,
som i detta hänseende kommer i fråga att bortskänkas.
Men då en lagstiftning handlar för ett helt folk, är det väl en
nödvändighet, att densamma ej slumpar och skänker bort Statens
egendom i massa, utan att veta ens hvaruti denna skänk består.
Det är möjligt, mine Hrr, att om man visste, hvaruti denna jord
komme att bestå, till hvad belopp den korome att uppgå; att lagstiftningen
då skulle häpna för att gifva bort en så beskaffad skänk,
att på detta sätt presenla bort Statens egendom, för all befrämja
hvad man blott vågar benämna ett försök, till utrönande om jernvägar
med någon fördel kunna införas i vårt land, och hvartill
punkten för försökets utförande i sä måtto synes väl vald, att den
ligger temeligen undangömd för den allmänna och dageliga förebråelsen
i fall företaget skulle komma att misslyckas.
Såsom ytterligare förmån för bolaget föreslår Utsk.:
”b) Alt, för jernvägsanläggningen, från kronans parker inom
Orebro län, efter utsyning, kostnadsfritt erhålla nödigt, för andra
ändamål icke disponerad!, virke, äfvensom begagna disponibla, å
kronans egor belägna, kalk- och stenbrott”.
Mot begagnandet af kalk och stenbrott har jag visserligen ingenting
att anmärka, men mine Hrr, rör:de skogarne har jag så
mycket mera att erinra. Först och främst ber jag att få veta
om SlatsUlsk. gjort sig underrältadt hvaruti kronans parker inom
Örebro lån egentligen bestå? Jag tager mig friheten förfråga, om
2<J4
Den 29 Juli f. m.
Kammar-coll. blifvit häröfver liördt? Har landsh.-embetet i orten
blifvit hördi? Hafva de, som ega närmaste vården om kronans
skogar blifvit hörde och gifvit sitt utlåt, om, huruvida skogarne
kunna till detta begagnande upplåtas? Hafva de fått uppgift om
hvad slags virke, som behöfves? Tvertom! — Efter delta medgifvande
är det mer än tydligt och påtagligt, att kronans parker
om de ens räcka till, skola lill den grad nedhuggas, att der ej
skall finnas en irädpinne i behåll mine Hrr! Sedan bolaget fått
uttaga sina många 100,000 sleapers, slagit sina broar och användt
allt hvad som i öfrigt behöfves af trädvirke för en sådan
jernvägs-anläggning, skall der blifva table race, som man säger:
Der skall ej komma att finnas någonting qvar, som kan
komma alt nämnas under namn af kronans skog. Jag tror att
ett sådant förhållande fordrar ett närmare eftersinnande. Det är
allt för summariskt bebandladt. Om det till råga härpå skulle
så bete sig att på kronans parker i Orebro län icke finnes
minsta anledn. till nödigt virke för jernvägs-byggnadens behof,
blifva det då de så kallade krono-allmänningarne, som genom
utsyning åt bolaget skola nedhuggas, så att de menigheter, som
derifrån hemta deras byggnadsbehof, vid en snar framtid blifva
beröfvade denna tillgång för deras framtida bestånd; eller tror man
sig från Statens sida värdigt kunna komma ifrån saken dermed,
att man, då frågan uppstår, förklarar att man ej kunnat lofva
mera än man äger, och att om så träffar, att detta är al Isintet af
hvad man löfval, det gifna löftet är uppfylidt. Om regeringen;
om SlatsUtsk. så skulle vilja förklara förhållandet, så tror jag icke
att Svenska national-moralen dermed skulle finna sig belåten. Det
af Gr. von Rosen begärda, af regeringen till StatsUtsk. öfverlemnade,
och af detta lill R. St:s antagande föreslagna vilkoret är ovilkorlig!,
”att ifrån kronans parker i Örebro län, efter utsyning,
kostnadsfritt erhålla nödigt, för andra ändamål icke disponeradt
virke;” och virke är odisponeradt intill dess stämpel genom krönings-yxan
blifvit åsatt trädet. Har löftet blifvit gifvit ärligt, som
man gerna föreställer sig, och således i mening att kunna uppfyllas,
så är uppoffringen i sammanhang med ränteförsäkringen
oerhörd —• ja exempellös. Om löftet blifvit gifvet ulan tanka att
det måste uppfyllas, så innebär handlingen sitt eget namn, och
kommer då ovedersägligen att slä i strid med Statens både anseende
och ära.
Jag finner ej i StatsUlsk:s förslag det aldra ringaste stadgande
för bolaget att i all framtid draga försorg om den faltigskara,
som otvifvelaktigt kommer alt efterlemnas i den ort der
jernvägs-arbetet och jernvägen kommer att gå fram; intet stadgande,
som befriar kommunerna från den last, de derigenom komma
att vidkännas!
Man invänder mot mig i statsekonomiskt hänseende, att industrien
så mycket befordras genom lättnad i kommunikationsmedlen,
ach att detta arcanum skall höja Sverige till en så obeskriflig^
hög grad af välstånd, man menar säkerligen — nationalrikedom.
Det är en hypothes, mine Hrr, men lagstiftningen får
Den 29 Juli f. m.
295
ej bygga på hypotheser, då hon ingår i pröfning af så beskaffade
tillgöranden. Hort får ej famla i mörkret och derigenom göra
sig skyldig (ill förebråelser af sine komittenter, att ej hafva iakttagit
deras sanskyldiga bästa. Någon ledning för omdömet måste
väl sökas, och bär synes mig det förnämligast anförda skälet blott
vara: andra länder hafva jernvägar, derföre måste vi ock hafva
sädane. Det är hela resultatet af allt som jag kunnat utleta af
hvad som blifvit taladt, skrifvit och tryckt i denna fråga. Men
för den händelsen, mine Hrr, att Sverige hade tillfälle dertill; att
det vore i öfverensstämmelse med dess öfriga vilkor, alt blott för
lyxens skuld lägga sig lill en jernväg, är i min tanka det rätta
stället för en sådan anläggning icke valdt. Jag får förklara att
jag med min röst aldrig velat understödja något försök i denna
väg; men att jag tror, om något sådant nödvändigt skulle ske, försöket
då borde göras mellan Stockholm och Upsala. Jag antager
alldeles ej Gr. von Rosens mot denna väg framkastade betänklighet,
grundad derpå att embarcaderen dä nödvändigt skulle anläggas
på Blasieholmen eller vid Röda Bodarne, i hvilket sednare
sednare fall Clara sjö förklarades böra fyllas. Jag tager mig friheten
att i della hänseende anföra, att jag helt nyligen öfverfalit
den största delen af de större jernvägslinierna, som förbinda
högst betydliga städer och mycket betydligare handelsplatser, än
både Slockholm och Götheborg någonsin torde blifva; och att jag
dervid funnit embarcaderen i Amslerdam ligga utanför staden alldeles
skiljd från hamnen, embarcaderen i Rotterdam likaledes
utanför staden, i Antwerpen likaså, utanför staden och så långt
som möjligt från sjökusten. Embarcaderen i Brusse! ligger äfven
utanför staden. Embarcadererne i Paris och London ligga för
det mesta på ulringen af dessa städer. Jag tror således, alt den
betänkligheten förfaller helt och hållet. Men här är en annan
betänklighet, mine Ilrr, som äfven bör tagas i betraktande, och
det är: om nationalhögfärden nödvändigt skall tillfredsställas, hade
väl denna väs, mellan Upsala och Stockholm, bordt företrädesvis
företagas. Den hade blifvit ett agregat till hufvudstaden. Ja, jag
skulle lill och med hafva sagt, i enlighet med den öfvertygelse
jag egt och kommer att städse ega, att rikets första universitet
bör flyttas till hufvudstaden, att det möjligtvis kunnat vara en palpabel
anledn. för att bortkasta några millioner på en eljest fruktlös
anläggning. Upsala vore derigenom onekligen förflyttat på ett
par timmars väg nära hufvudstaden, och kanske vore detta det
lättaste sältet att till hufvudstaden förflytta universitetet; och denna
vägledning är ju i alla fall ämnad att utgöra sjelfva ändpunkten
för det stora förelaget mellan Götheborg och Stockholm, och hvarföre
icke då börja med början. — Jag ber likväl alt få upprepa
att jag ej är för något försök i detta hänseende, och att jag är
emot allt Statens inblandande deruti. Må enskilde göra det, så
mycket de behaga; blott Staten ej inledes uti sådant företag.
Mine Hrr! här kommer dessutom äfven något, sorn ej bör uraktlåtas
att tagas i betraktande. Jag har redan nämnt, huruledes i
vårt land de om vintern snöbetäckta vägarne och isbelagda sjöarne
296
Den 29 Juli f. m.
Sro af naturen för oss bestämda till transport-medel; men man
måste derjemte taga i öfvervägande, huru förhållandet var i de
andra länderna, innan jernvägsanläggningar der ens kom i fråga.
Vägarne voro der uppfyllda af forvagnar och äro det ännu — forvagnar
som buro tyngder, hvarom ingen, som ej sett dem, kan
göra sig eli begrepp. Tusentals diligenser framilade till resandes
lörtskaffande och göra det ännu i bredd med jernvägarne. Huru förhåller
det sig deremot hos oss? Jag vill åtaga mig att föra hvilken
resande som lieldst frän Hult till Orebro, och om lyckan är
god, skola vi på vägen ej träffa mer än 3 eller 4, i fall vi träffa
någon, resande. Varulraliken är af den beskaffenhet, att den
näppeligen förljenar omtalas. Det är under sådana förhållanden,
som denna för vårt land korta för andia länder betydliga jernvägsauläggning
enligt vissa förespeglingar kominer att skapa en så
obeskriflig välmåga i landet, som den kommer att sprida denna
välmåga från de södra och medlersla provinserna till de norra!
Vi hafva en enda diligens-inrättning — och hurudan är den?
Vi äro de som betala skjutsen för de resande på den; likasom
den skallskvldige jordbrukaren i vårt land, gör det för resande i
allmänhet. Den har ej kunnat bära sig utan ett underhållsanslag
ä Statens sida af 8,000 r:dr! Det är under dylika förhållanden,
som vi vilja locka allmänheten lill sädane företag, som det ifråga
var. Jag tror alt man bör laga fyrfaldiga förhållanden i betraktande,
innan man indrager Slaten uti ett företag, som StalsUtsk.
visat hafva så lösligt behandlat.
Men, mine Hrr, saken har äfven sin politiska sida. Jag ber att
få fästa Hrrmes uppmärksamhet,— och jag begär den,—derpå, om
det kan vara klokt beräknadt, att under närvarande tidsförhållanden,
under den oro som nu genomlöper hela Europa, att nu hos
oss bereda samlingar af en hop arbetsfolk? Att kalla en mängd
arbetsfolk från sina vanliga yrken, all kalla dem från alla delar
af landel till en enda punkt, dit de lockas genom löften om hög
aflöning? Ar det klokt, att under förevar, förhållanden införskrifva
utländningar — hvilket blir en absolut nödvändighet, som afven redan
är antydt; att genom dem förpesta vår beskedliga befolkning och
få den lika med det öfriga Europas, till begreppen förvriden?
Tror Hrr:ne, ali det vore försigtigt? Jag tror att ingen tidpunkt
sä mycket som den närvarande anbefaller den administrativa omtankens
riglande till preventiva åtgärder emot folkförvillersernas
insteg äfven inom vår befolkning; och jag tror att det äfven ifrån
denna synpunkt vore mindre välbetänkt, att nu, under den för
närvarande inom så många bland Europas folk pågående jäsningsprocessen
inleda sådane företag, som det föreslagna.
Jag har förbigått att yttra min åsigt öfver Sveriges bristande
ekonomiska utvägar, som äfven måste tagas i betraktande vid en
sådan fråga. Jag måste här äfven åberopa en naiv (jag bekänner
del, ganska naiv) beräkning å Gr. von Rosens sida. Hr Gr:n
yttrar nemi.:
”Hvad som först och sist är på tungan, då det är fråga om
jernvägar i vårt land, är dock det urgamla talet om vår fattig
-
Den 29 Juli f. m.
297
dom, såsom elt oöfvervinneligt hinder för alla dylika kostsamma
företag. Om detta inkast är grundadt och giltigt, eller om det
möjligen är den snåles gnäll för att söka dölja sin rikedom, eller
en klagan af dolskheten, som icke tager vara på sina skatter,
förtjenade en djupare undersökning, än här kan åt denna fråga
egnas. Några ord till bidrag vid dess besvarande kan jag likväl
ej underlåta att nu anföra”.
”Huru mycket ett jernvägsnäl” (märken väl, mine Hrr! ett
jernvägsnät) öfver hela landet skulle kosta i anläggning, är omöjligt
att för närvar, beräkna, då inga undersökningar i afseende
derpå blifvit gjorda, med undantag för en linea emellan Stockholm
och Götheborg. Att summan år ganska betydlig faller
dock af sig sjelft, då kostnaden för denna sistnämnda linea kalkylationsvis
uppgår lill omkring 22 millioner r:dr b:ko. Men liksom
våra nuvarande vågar uppstått icke pä en gång, utan småningom,
och kostnaden för deras anläggning, hvilken, om den
kunde såttas på papper, skulle sammanräknad visa en oerhörd
summa, icke blott varit möjlig att bära, utan ock burits ulan
känbar tunga, under tider af långt mindre materiela tillgångar,
än vi för närvar, åge; så skulle ock under tidens längd anläggningen
af ett jernvägsnät otvifvelaktig! kunna af oss utan särdeles
svårighet åstadkommas, om än det vore med allenast inhemska
kapitaler”.
Elt yttrande, sådant som detta, innebär utan tvifvel sin egen
vederläggning, och sin egen dom: alt kosta ord derpå, synes icke
särdeles vara mödan värdt. — Kan del kallas redighet i tankegång
— ådagalägger del något slats-ekonomiskt begrepp — något
begrepp om detta landets ekonomiska ställning att ifrån våra
nuvar. vägars tillvaro komma lill den slutsats, att vi icke sakna
medel alt jemte dem förse oss med jernvägar i alla rigtningar.
Men Hr Gr:n fortfar härefter med en förespegling, hvarpå jag ej
kan undgå alt fästa mine åhörares uppmärksamhet. Han säger:
”Det är blott inbillningen, blott föreställningen om en omöjlighet,
hvilken här, såsom i otaliga andra fall, är farligare och
mera förskräckande än verkligheten. Träd spöket under ögonen,
och det upplöser sig i en dunst. En jernvägslinea mellan Slockholm
och Götheborg skulle, som nyss yttrades, kosta omkring
22 millioner r:dr b:ko. Denna summa, om den fördelades tili
aktier å 60 r:dr stycket, framställer ett antal af 366,664 aktier.
Nå väl! linnes det icke ibland Sveriges 3,300,000 innevånare
tillräckligt mänga, hvilka kunna ulan svårighet successivt använda
60 r:dr och flera gånger den summan för befordrandet af ett
företag, hvaraf nyttan för landet är oberäknelig och vinsten för
den enskilde aktieägaren äfven ganska betydlig”?
Jag lemnar kalkylen helt och hållet i sitt värde, men jag
tror att ett land, hvars lagstiftning mäste neka sin Styrelse äskade
anslag till gevär; ett land, som under ^ sekels långvarig fred
ej förmått anskaffa tillräcklig beväring åt sin manbara befolkning;
jag tror alt ett land, som saknat medel, att använda befäslningskonsteus
tillhjelp för att åtminstone i förnuftig väg kunna åstad
-
29S
I)en 29 Juli f. m.
komma något till vårt vidsträckta lands försvar; jag tror att man
i ett sådant land handlar utan eftertanka då man fotar sina tillgöranden
på dylika beräkningar, som de ifrån Gr. von Rosen anförda.
— Det är just derföre att jag vågat ”träda spöket” eller
rättare drömbilden af Gr. von Rosens förutsättningar, under ögonen”,
som jag vågar motsäga dem. Gr. von Rosen säger, att troligen
ingen vill bestrida dem; men nu är det jag, som bestrider
dem! ”Jag tror att ingen skall draga i betänk, att å denna fråga
lemna ett jakande svar”, säger Hr Gr:n; men jag lemnar derå
ett bestämdt nekande svar. Jag tror ej att bär finnes ”366,664”
personer, som med en uppoffring af 60 r:dr b:ko kunna ingå såsom
aktieägare 1 ett dylikt företag; oell jag är fullt öfvertygad,
alt inga 3 millioner, mycket mindre 22 millioner genom inhemska
kapitaler skulle kunna sammanbringas för en jernvägs anläggning
emellan Stockholm och Götheborg.
Jag tror, mine Hrr! att den politiska delen af frågan, sorn
jag nyss tog mig friheten flygtigt vidröra, är af ganska betydlig
vigt. Jag tror att vi hafva för närvar, en åskådlig erfarenhet af
de vådliga följderna utaf att draga tillsamman en stor mängd af
arbetare, följderna af Pariser-befästningarne, och följderna jemväl
af jernvägsförelagen derstädes. Jag tror att Frankrike i delta
ögonblick har intygat, huru det slutar när man på en gång företager
så stora allmänna arbeten, att man ej fortfarande kan
lemna sysselsättning och arbetsförtjenst åt en sålunda sammandragen
större arbetspersonal; och jag tror att man i tid måste
lemna behörig uppmärksamhet åt sådane förhållanden, och åt de
möjliga följderna af dem. Paris har helt nyligen haft 150,000
arbetare utan sysselsättning; men af hvilka hvar och en dagligen
uppbär frän några och 20 solis till och med 2 å 3 francs;
ty, mine Hrr! att de s. k. nationalverkstäderna i verkligheten
hafva existerat är en falsk föreställning helt och hållet falskt. Det
har endast varit en benämning som berättigat till aflöning, och
de finnas ännu i denna stund ej annorlunda än på ett register.
Der har funnits endast en slags skräddareverkstad för det s. k.
”Garde mobile”. Det är allt. Jag har nyligen med egna ögon
åselt den vidunderliga företeelsen af tusendetals sysslolöse arbetare,
som med Statens aflöning ökade folkträngseln på promenaderne,
på boulevarderne, och på de allmänna platserne. Dä denna
felaktiga åtgärd, att betala arbetare för att göra ingenting,
slutligen måste bringas till ett slut, eller åtminstone lill ett ordnande
emot de alltför skrikande missbruken, som dervid förekommit,
så uppkom upproret såsom naturlig följd af obetänksamma
tillställningar, ulgångne ifrån en föregången tids uraktlåtenhet, att
vid sine gigantiska planer beräkna inverkningarna ens pä den
närmaste framtid. Jag anser mig ej tillhöra de särdeles skuggrädde!
Men jag säger än i denna stund, att jag mycket ryggar
tillbaka för att under dessa tider till allmänna arbeten draga tillsamman
folkhopar, som efter arbetets slut fordra fortsättning deraf,
och som slutligen komma att kräfva arbeten af Staten. Vi
böra akta oss derför. Det är ej sagdt, alt icke de fantastiske lä
-
Den 29 Juli f. m.
299
roma om arbetets organisation kunna tränga sig äfven till oss;
och vi böra åtminstone icke genom lagstiftningens egna tillgöranden
så tillställa, att de komma hastigare och förr hit, än de i
alla fall torde göra det.
Jag begär således afslag å betänk. Jag är ej af samma tanke,
som Hr von Hartmansdorff, alt det bör återremitteras, så
framt ej de, som vilja saken, antaga detsamma: ty grundlagens
bestämmelse i detta hänseende afser endast händelsen då betänk,
från Utsk. första gången återkommit, men detta betänk, har aldrig
återkommit då det icke ifrån Stånden blifvit till Utsk. remitteradt.
Här står i 49 § Riksd.Ordu. mom. 3: ”Vid pröfningen
i Ståndens plena af Utsk:s afgifna förslag, skall detsamma
först framställas till antagande eller förkastande ulan förändring”.
Jag anser således att betänk, nu genast kan afslås, i fall det
skulle blifva allmänna meningen, och jag vet ej hvarföre man nu
i detta stadium af riksdagen, dä den nalkas sitt slut, skulle vilja
votera en återremiss. Hr von Hartmansdorff har vida mera än
jag lagt handen vid grundlagarnes tolkning; och så snart jag blir
öfvertygad om milt misstag, är jag den sorn lätt låter l ill räst a visa
sig; men jag tror mig ej i delta fall hafva orätt, ty, jag upprepar
det betänk, har aldrig återkommit från Utsk.; och grundlagens
åberopade stadgande omfattar endast den händelse då ärendet
är remitteradt till Utsk.; men del har aldrig varit fallet med
denna fråga. Således är man i min tanka fullt befogad alt få
propos., så väl på bifall som på afslag, och är det, det sednare,
som kommer att utgöra föremål för mitt votum.
Jag begär afslag på betänk. Jag känner mera än väl, .att
stafven redan är bruten öfver mina bär framställda meningar, då
de som förorda bildandet af eli jernvägsnät öfver hela Sverige,
redan förskottsvis dörat deras motståndare från delaktighet af
bildning, af kunskaper, af politiskt vetande, och af all slags bekantskap
med statsmannavärf. Det är icke första gången jag
under representantkallets utöfning, sett mig föranlåten att trotsa
oblida omdömen, och jag gör det äfven nu, stark i min öfvertygelse
att hafva yttrat mig, efter mogen öfverläggning, i öfverensstämmelse
med mitt sätt att se, och uppfatta fordringarne för
landets bästa, och mine medborgares väl. Efter den föreställning
mine motståndare synes vilja göra sig af den magiska kraften
af jernvägarnes inflytande på samhällets förkofran, så skall
det för mig icke förekomma oväntadt om man förklarar mig för
en obscurant, såsom en framåtskridandets motståndare; men jag
ber att härvid få anmärka, att mina åsigler, mina yttranden,
mina tillgöranden för framskridandets sak, alltid varit och alltid
komma att vara riktade, åt bildningens allmänna spridande ibland
folket, åt våra sociala institutioners utveckling till så mycken
medborgerlig sjelfverksamhet som möjligt, och till våra styrelseformers
bringande till mesta möjliga ändamålsenlighet och minsta
möjliga tunga för samhället. Jag anser mig ingalunda i någon
mån hafva jäfvat dessa mina åsigter igenom mina nu anförda
betänkligheter, eller kanhända rättare sagt mitt försök, at
300
Den 29 Juli f. m.
motsätta mig ett förslag, som efter min innerligaste öfvertygelse,
skulle kunna komma att inleda fäderneslandet oell mine medborgare
uti oberäkneligt äfventyrliga förhållanden. Ett förslag grundlagsvidrigt
i silt ursprung, olycksbådande lill sina följder, och, i
afseende å Utskis handläggning, föga öfvertänkt oell i alla hänseenden
alltför lösligt beliundladt. Jag förnyar min begäran om
afslag.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit ulfärdadt
till fortsättande af plenum kl. ^ till G e. m.
Sedan härefter Hr Landtm, i afseende på det af Gr. Anckarsvärd
yrkade afslag å StatsUlskis förevar, utlåt., erinrat att det af
Grin åberopade 3:dje moni. af Riksd.Ordnm naturligtvis vore gällande
i alla de fall, der icke något särskildt undantag vore stadgadt;
men att eli sådant undanlag i Reg.Fms 69 § förekomme i
fråga om StatsUlskis förslag, samt att det varit pä grund af sistnämnde
§, som Hr Landtm, ansett att propos. lill afslag ä ifra—
gavaride nu första gången till pröfning förekommande utlåt, ej kunde
meddelas.
Hr Gripenstedt: Jag anhåller alt äfven få yttra några ord,
mindre för alt ingå i sjelfva saken, som nog lärer blifva utredd
och försvarad af dem som dertill äro både närmare och skickligare
än jag, än för alt söka undanrödja de anledmr till klander
och missnöje, sorn blifvit anförda mot Styrelsens åtgärd i ämnet.
Man har sagt alt denna åtgärd ådagalade maktfullkomlighet. Man
har sagt, att Styrelsen dervid velat narra representationen, och
man har dessutom sagt åtskilligt annat i samma syftning, sorn jag
nu hvarken kan så noga påminna mig, eller anser nödigt att
upprepa. Men, mine Hrr! hvad_ är då sjelfva corpus delicti?
Hvad är väl Styrelsens åtgärd? Ar den väl någon annan, ån att
hafva till R. St. öfverlemnat åtskilliga handlingar, ritningar och
förslag som innehålla högst vigliga och nödiga upplysningar i förevande
ämne? Detta synes ju uppenbart af handlingarnas beskaffenhet
och tillkannagifves äfven i K. M:s nåd. skrifvelse, hvaruti
säges, att då K. M. ägde ”kännedom deraf, att under innevande
riksdag väckta enskilda motioner, angide åtgärder till befrämjande
af jernvägsföretag i Sverige, ännu äro beroende på R. St:s
handläggning”, så bar K.. M. velat öfverlemna alla dessa acter
till R. St., ulan att likväl framställa något bestämdt yrkande eller
förslag å sin sida. Nu frågar jag: Ar det bevis på maktfullkomlighet,
all icke ens begära eller yrka någonting, utan öfverlemna
frågan bell och hållet till Ständernas eget afgörande? Bör
Styrelsen beskyllas för att vilja narra R. St., derföre att den meddelar
upplysningar i en sak, hvaröfver de skola yttra sig? Mig
vill det synas tvertom, att upplysningars undanhållande möjligtvis
skulle kunnat anses såsom ett försök eller ett medel att missleda
och bedraga. Men hurti deras öfverlemnande kan tydas så,
det fattar jag icke. Likväl har Styrelsen icke gjort något annat
ån just detta, och derföre har den blifvit sålunda bedömd! Jag
