# ID: svediakorp-gov564
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 158,906
# sentences: 5,991
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 28 Juni e. m.
301
remitteras, skall understödjas af minst 4 andra ledamöter, ty nog
kan hvarje motionär, som äger förmåga, att uppgöra ett förslag,
med temlig säkerhet påräkna, att blifva understödd af 4 andra. I
sådant fall är, genom detta stadgande, intet band eller hinder uppstäldt
mot remitterandet af olämpliga motioner. Deremot finnes i
§:n sådan han nu lyder, del säkraste hindret i sådant hänseende,
enär §:n medgifver Stånden rätt, att vägra remiss å dylika förslag.
Vid sådant förhållande kan man icke hoppas, att en motion skall
i alla händelser blifva remitterad. Enligt det nu uppställda förslaget
skall, så vida motionen understödjes af 4 ledamöter, remiss alltid
ske. Men om delta stadgande icke tillägges, utan man bibehåller
det gamla, så är det ovisst om remiss kan erhållas. Const.-  Utsk:s förslag anser jag icke i något annat afseende utgöra en förbättring
af vår grundlag, enär vi, genom dess antagande icke ens
qvarstå i lika god författning som förut, utan komma i en sämre.
Jag kan följaktligen hvarken finna det nödigt eller nyttigt och hemställer
för den skull att R. o. Ad. måtte antaga denna min mening
såsom sin gemensamma tanka.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Afsigten med det nu föredragna
förslaget är, dels att hugskott och obetänkta motioner, derigenom
malte förekommas; att en motionär, då han får en förflugen idée och
vill göra den till en motion, såmedelst tvingas, att åtminstone så
mycket genomtänka sitt tillernade förslag, att han skriftligen uppsätter
detsamma, och att, i fall motionen afser lagförändringar, densamma
jemväl innehåller förslag till lagtext; dels ock att motionen,
för att erhålla remiss, skulle afse ett så pass allmänt erkändt behöfligt
ändamål, att åtminstone några ledamöter understödja den föreslagna
förändringen. Det har visserligen af en talare blifvit sagdt,
att en väckt motion alltid kunde påräkna understöd från något håll.
Jag vädjar till Hrrrne, om icke just vid denna riksdag motioner
blifvit väckte, åt hvilka det varit omöjligt, att erhålla någon ledamots
förord. Jag tror, att det varit lyckligt, om vi haft ett sådant
stadgande, som det nu föreslagna, emedan dylika motioner, hvilka
icke förtjenat att lefva ett ögonblick, då hade vid födseln aflidit.
Den otydlighet, Frih. Palmstjerna omnämnt, kan jag deremot icke
bestrida, och afgifvandet af en gemensam tanka i det afseendet vill
jag derföre icke motsätta mig men att man skulle förklara förslaget
onödigt ock onyttigt, deraf tror jag det icke vara förtjent.
Hr von Hartmansdorff: Frågan, huruvida man må väcka
en motion muntligen eller skriftligen, hörer till nästa mom. Jag tror
således, att man icke bör inblanda henne här. Hvad åter angår
frågan, huruvida remiss af en väckt motion må ega rum, om än 4
andra ledamöter icke instämt med motionären, synes Gr. Lagerbjelke
hafva medgifvit, att anmärkn. i detta hänseende är riktig, och att
lättelse bör ske. Om Gr:n icke vill, att förslaget skall anses onödigt
och onyttigt, hoppas jag att han uppgifver hvad, som i stället
skall utgöra Ståndets gemensamma tanka, för att fä den rättelse, han
anser behöflig.
302
Den 28 Juni e. m.
Gr. Lagerbjelke: Det förslag till gemensam tanka, som Frih.
Palmstjerna uppgifvit är enl. mitt förmenande alldeles tillfyllestgörande.
Delta förslag till gemensam tanke var, att det nu gällande
stadgandet ang:de hvarje Stånds rätt att, utan remiss till Utsk. genast
afslå motioner bör bibehållas, äfvensom att bestämt bör uttryckas,
att motionen skall skriftligen afgifvas och, för att erhålla remiss
derå vara understödd af minst 4 ledamöter.
DånuHr von Hartmansdorff anhöll att få höra Frih. Palmstjernas
förslag, tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm, att Frilen hade
gifvit ett sålydande förslag till gemensam tanke: ”att Utsk:s förslag till
redaction af Reg.F, § 49 mom. 1, bör förtydligas till ren syftning samt
upptaga den nuvande föreskriften om en motions skriftliga uppfattande,
och derjemte så rättas, att ett RiksStånds rätt att vägra
remiss på en der väckt motion icke blir afskuren”.
Frih. Palmstjerna: Jag fattade icke riktigt huruvida Hr von
Hartmansdorff ansåg hela förslaget onödigt eller endast den föreslagna
förändringen af 49 § 1 mom. Riksd.Ordn. Utskrns åliggande
äro enligt min åsigt oberoende utaf den föreslagna förändringen
af 49 § 1 mom. och synes mig af mera vigt än förändringen
af sistnämnde § enär, om förändringen i afseende pä Utskrns åligganden
antages, det blir en gifven följd att Utskrns arbeten blifva
lättare. Jag hemställer derföre huruvida Hr von Hartmansdorffs yttrade
mening afsett det hela, eller blott någon del af förslaget. Slutligen
får jag vördsamt erinra, att det af mig afgifna redaktionsförslag,
såsom något otydligt skrifvet då det af mig till Hr Gr. o. Landtm,
aflemnades, måhända föranleder till det missförstånd att det synes
som ordet ”uppfattadt” der influtit; men det bör vara ”affattadt”.
Hr von Hartmansdorff: För närvar:de inskränker jag mina
anmärkmr endast till 49 § 1 mom. och anhåller, att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes först göra propos. ang:de densamma. Sedan jag
nu hört Frih. Palmstjernas förslag, tror jag, att detsamma, i händelse
Utsk. derpå gör afseende, skall afhjelpa de brister i §:n på
grund hvaraf jag ansett förslaget onödigt och onyttigt. Blifva dessa
brister rättade, afstår jag frän mitt yrkande, så vidt det afser denna
§, men anhåller att serskilt fä yttra mig öfver 51 § 1 mom.
Riksd.Ordn.
Då Hr Gr. o. Landtm., i anledn. häraf hemställde om R.
o. Ad. ansåge öfverläggningen om 1 mom. 51 § Riksd.Ordn. vara
fulländad, anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke: De olika frågor som ingå uti Const.Utsk:s
nu under handläggning varande förslag, stå med hvarandra uti ett
allt för nära sammanhang att deras fullkomliga åtskiljande, på sätt
Hr von Hartmansdorff begärt, skulle lämpligen låta sig göra. Hvarföre
jag skulle tro rättast vara, att hvar och en yttrar sig öfver de
§§, hvilka han anser vara förtjenta af anmärkmr, och dervid gör
hemställan om de gemensamma tankar, han finner lämplige, men
att förr än discusionen i sin helhet blifvit fulländad, den icke må
anses slutad öfver någon § serskildt.
Den 28 Juni e. m.
303
Hr von Hartmansdorff: För att gå Gr. Lagerbjelkes önskan
till mötes, skall jag äfven yttra mig öfver 51 § 1 mom. R.
o. Ad. behagade fästa sin uppmärksamhet derpå, att detta mom. lyder
sålunda: ”hvarje motion, som åsyftar stiftande, ändring, förklaring
eller upphäfvande af allmän civil- criminal- eller kyrkolag, med
hvad dertill hörer, eller af förordningar och stadgar, som rikets allmänna
hushållning, inrättningar och förvaltning röra, skall, för att
kunna under åtgärd komma, innefatta så väl bestämd ordalydelse af
det eller de stadganden, motionären föreslå vill, som ock redogörelse
för de grunder och skäl, på hvilka han sitt förslag stödjer”.
Jag har väl egentligen icke något, att erinra mot en sådan fordran;
men hon synes dock gå derpå ut, att man hädanefter icke må kunna
framställa en motion muntligen på sätt hittills varit vanligt. R. o.
Ad. känner nogsamt, hurusom hvar och en, enligt nu gällande stadgande,
är berättigad, att väcka en motion muntligen, men han är
äfven skyldig, att diktera densamma lill prot. innan remiss får ske.
Rättigheten, att på detta sätt väcka motioner, har Utsk. velat afskära.
Jag anser detta icke vara rätt, ty motioner böra få framställas
muntligen, då man för öfrigt bibehåller föreskriften att motionen
sedermera skall utarbetas och bestämdt innehålla ordalydelsen
af det lagstadgande eller den nya föreskrift, man åstundar. Det inträffar
icke sällan, att, under öfverläggningar, ett framstäldt yrkande
föranleder någon ledamot af motsatt mening, att i st. f. annan vederläggning
framställa en annan motion alldeles så, som Gr. Lagerbjelke
på f. m. gjorde, då fråga var om Const.Utsk:s förslag ronde
tillsättandet af RondeSt:s sekreterare. Gr:ns hemställan, att sekreterarne
i alla Utsk:n skulle nämnas af Konungen, må hafva varit
riktig eller ej; men jag nämner henne såsom ett bevis derpå, att
omständigheter kunna föranleda talare att muntligen göra ett förslag.
Hvarföre skall sådant vara dem betaget ? Jag inser således icke,
hvarföre man i sådane fall skall binda liänderne på Ståndels ledamöter,
när man, såsom jag redan nämnt, kan i alla fall fä den utredning
och bestämdare uppställning af förslagen, hvilka Const.Utsk.
åsyftat. Jag hemställer således vördsamt, att R- o. Ad. måtte såsom
sin gemensamma tanke förklara, det rättigheten att muntligen
framställa motioner må bibehållas, dock alt, på sätt Utsk. föreslagit,
dessa motioner skola skriftligen författas, innan remiss deraf
får ske.
Ofverläggningen om Const.Utsk:s förevande mern. förklarades
härmed vara fulländad, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, först, i afseende
på 1 mom. 49 § Riksd.Ordn., hemställde om R. o. Ad. i
öfverensstämmelse med Frih. Palmstjernas förslag, behagade såsom
Ståndets gemensamma tanke förklara, att Utsk:s förslag till redaction
af sagde moment bör förtydligas till sin syftning samt upptaga
den nuvarrde föreskriften om en motions skriftliga affaltande, och
derjemte så rättas, att ett RiksSlånds rätt att vägra remiss på en der
väckt motion icke blir afskuren.
Ropades ja.
Hr Gr. o. L andtm. yttrade sedermera, att i afseende på 1
304
Dea 28 Juni c. m.
morn. 51 § Riksd.Ordn., Hr von Hartmansdorff framställt det förslag
till gemensam tanke, att rättigheten till motionens väckande
muntligen borde bibehållas, ehuruväl de i öfverensstämmelse med
Utsk:s förslag borde skriftligen utarbetas, innan remiss finge beviljas:
hvarjemte Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. antoge detta
förslag till gemensam tanke.
Hopades ja och nej.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han ej kunnat uppfatta
huruvida härvid ja eller nej varit öfvervägande, helst endast några
få ledamöter besvarat proposm samt hemställde sedermera ånyo om
R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke, antoge det i afseende på
1 mom. af 51 § Riksd.Ordn. af Hr von Hartmansdorff framställdta
förslag.
Härvid ropades åter ja och nej, hvarefter Hr Landtm, tillkännagaf
det han trott sig linna att ja öfverröstat nej.
Slutligen förklarade Hr Landtm., att de anmärkn:r vid Const.-  Utsk:s förevar:de mern., hvilka R. o. Ad. nu förklarat utgöra dess
gemensamma tankar, konimo att till Utsk. hänvisas.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 21 och 22 dennes på bordet
lagda mern. N:o 18, med förslag till ändring och tillägg i 36 och
43 §§ Riksd.Ordn., ronde sammansatte Utskott.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har i saken intet att
erinra; men jag måste likväl beklaga, det Utsk:s förslag till redaktion
af 5 mom. 36 § Riksd.Ordm icke fått en bättre ordalydelse.
Det synes mig, som vore här mindre fråga om ett lagstadgande,
än om en efterbildning af Rings Drapa, enär Utsk. begagnat en ålit—
teration på bokstafven S. Utsk. säger nemi.: ”Finnér så sammansatt
Utsk. som i 43 § sägs sig förstärkning behöfva”. Det är svårt,
att utsäga det, och det är beklagligt, att grundlagar skola stiftas,
med så litet afseende på ett godt språk. Jag hemställer till Ståndet
om det är skäl, att godkänna ett så vanvårdadt förslag. För den
händelse, att Ståndet återförvisar ärendet, och Utsk. sålunda kan
blifva betänkt på något bättre, vill jag föreslå följande redaktionsförändring.
”Om Utsk., som i 43 § förmäles, finner sig förstärkning
behöfva etc”.
Gr. Lagerbjelke Gust.: Jag kan icke neka, att den af Hr
von Hartmansdorff anmärkte aliteration förefinnes, och att, i linguistiskt
afseende, det varit bättre, om den undvikits, men någon otydlighet
tror jag likväl icke deraf kan uppkomma. Jag hemställer derföre,
om det må vara skäl, att för denna obetydlighet återremittera
betänk.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts vara fulländad framställde
Hr Gr. o. Landtm., att Hr von Hartmansdorff föreslagit, att Const.-  Utsk:s förevande mern. måtte återförvisas med förklarande såsom R.
o. Ad:s gemensamma tanke, att redactionen af 5 mom. 36 § Riksd
Ord:n
-
Den 28 Juni e. m.
305
Ordn. bör blifva sålydande: ”Om Utsk., så sammansatt, som i 43
§ förmäles, finner sig förstärkning behöfvaetc. i likhet med Utsk:s
förslag; hvarjemte Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
antaga detta Hr von Hartmansdorffs förslag till gemensam
tanke.
Denna propos. besvarades med starka nej blandade med ja;
hvarpå H r Landtm, förklarade det han funnit nej härvid varit öfvervägande;
äfvensom att då i öfrigt icke någon anmärkn. emot
Utsk:s förslag blifvit gjord detsamma komme att hvila till grundlagsenlig
behanhandling vid nästa riksdag.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 21 och 22 dennes på bordet
lagda mern. N:o 19, med förslag till närmare bestämning af tiden
för motioners afgifvande.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anhåller att, i afseende
på denna §, få underställa Ståndet 2:ne anmärkmr. Utsk. har föreslagit,
att motionstiden skall förblifva oförändrad endast med den
skillnad, att i st. f. hans beräknande från den dag, Konungen afgifvit
proposm om Statsverkets tillstånd och behof, skulle hädanefter
beräkningen ske från den dag, då riksdagen öppnas på Rikssalen.
Enligt min åsigt är med Utsk:s förslag föga vunnit, ty i allmänhet
bör man kunna antaga, att Konungens propos. om Statsverkets tillstånd
och behof aflemnas nära nog samtidigt med riksdagens öppnande.
Jag anser förslaget icke heller vara riktigt, emedan motionstiden
bör beräknas såsom förut, eller från den dag, då proposm om
Statsverkets tillstånd och behof afgifves. Antages Utsk:s förslag så
kan lätteligen inträffa, att, mången i fråga om anslag framställer
motioner, hvilka varit öfverflödiga, om han afvaktat den dag, då R.
St. emottagit K. M:s oftanämnde proposm, emedan de frågor om
anslag som deri förekomma gemenligen äro framställde med bättre
utredning än som är att förvänta af enskild motionär. Det är ock
vanligt, att motioner om anslag först väckas sedan man sett,
hvilka Konungen i Sin propos. begärt. Med ett ord, man väntar
på denna, eller tager ledning deraf. Jag anser en inskränkning i
motionstiden väl vara behöflig, men jag hemställer, om icke Stån
det,
såsom sin gemensamma tanka, häldre ville antaga, att motionstiden
inskränkes till endast fjorton dagar, räknade från den tid, då
Konungen låtit till RiksStm aflemna Sin propos. om Statsverkets tillstånd
och behof.
Jag har dessutom en annan anmärkn. att framställa rör:de motioners
eller ärenders nedläggande. I betänk, heter det nemligen :
”intet behörigen väckt ärende må nedläggas utan Ståndets beslut”.
Men nu har uti 49 § Riksd.Ord.-n, som Ståndet till Utsk. återremitterat,
skilnad blifvit gjord mellan motioners väckande och motioners
understödjande. Någon kan väcka en motion, utan att
hon ändock varder af 4 andra ledamöter understödd. Om det icke
sker, så skall hon, enligt Utsk:s förslag, förfalla eller icke få remitteras.
Imedlertid kan enligt denna § intet behörigen väckt ärende
6 IL 20
306
Den 2S Juni e. m.
nedläggas utan Ståndets beslut. Jag anhåller således att II. R. o.
Ad. mätte såsom sin gemensamma tanka äska, att § i detta hänseende
bör af Utsk. förtydligas, i den händelse Ståndet, hvarom jag
anhåller, besluter att frågan om motionstidens förkortande skall återremitteras.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Någon annan förändring uti denna
§ har uti det af Hr von Hartmansdorff omordade afseende icke skett,
än att orden ”behörigen väckt” blifvit införde. Början af § lyder
sålunda enl. nu gällande grundlag ”intet ärende må nedläggas utan
Ståndets beslut”. Det är således i alla händelser gifvet, att något
ärende icke får nedläggas, sedan det blifvit väckt, såvida Ståndet
dertill icke samtycker; men i en föreg:de § är förslaget, att frågor,
ang:de förändringar af lagar och författningar, icke få upptagas, såvida
de icke äro åtföljde af förslag till text och Utsk. har derföre
trott att i consequens med detta stadgande ordet behörigen borde
i denna § införas. Hvad åter angår Hr von Hartmansdorffs anmärkn.,
att detta stadgande skulle stå i strid med Utsk:s förslag till 51 § 1
mom. Riksd.Ordm, enl. hvilket en motion skall anses som förfallen,
om den icke understödjes af 4 ledamöter, så får jag erinra, att denna
motion icke nedlägges, utan den förfaller, och det måste väl vara
någon skilnad emellan nedlägga och förfalla. Jag tror således, att
någon otydlighet i det af Hr von Hartmansdorff uppgifne afseende
icke förefinnes.
Hr von Hartmansdorff: Då vår gällande grundlag icke
fordrar, att en motion, som väckes, skall understödjas af 4 ledamöter,
sä är uttrycket i grundlagen att ”intet ärende skall nedläggas
utan Ståndets beslut,” ganska riktigt, men så snart grundlagen bjuder,
att en väckt motion skall understödjas, måste ordalagen rättas
derefter. Om ett förslag är behörigen väckt, d. v. s. riktigt framstäldt
i öfrigt, men icke understödt af 4 ledamöter, så skall
det, enligt Ulsk:s förslag, förfalla. Nu heter det i 56 §, ”att intet
behörigen väckt ärende må nedläggas utan Ståndets beslut”, hvilket
gifvet- tillkänna, att det icke skall nödvändigt förfalla, utan att det
kan behandlas och remitteras till vederbörligt Utsk., om Ståndet så
för godt finner. Jag tror således, att skillnaden emellan förfalla och
nedlägga, hvarom Gr. Lagerbjelke ordat, torde vara så obetydlig,
att man troligen i framtiden lärer misstaga sig derpå, då misstag nu
ega rum om vida betydligare skillnader än denna. Mig synes följaktligen
detta stadgande behöfva ett förtydligande.
Gr. Lagerbjelke: I fall de båda förslag, som här varit under
öfverläggning redan voro antagna och gällande som lag, och en
ny motion behörigen väcktes, hvilken likväl icke understöddes af 4
ledamöter, så, på grund af 56 §, som bjuder, att intet behörigen
väckt ärende får nedläggas utan Ståndets beslut, egde motionären
icke, alt såvida förslaget, åsyftande förändringar i lagar eller författningar,
icke vore understödt af 4 ledamöter, detsamma återtaga eller
nedlägga, utan det skall anses förfallet; hvaremot, om förslaget
icke blifvit behörigen väckt, det kan nedläggas. Detta är den skill
-
Den 28 Juni e. m.
307
nåd Hr von Hartmansdorff anser vara sä fin, att man på densamma
kan misstaga sig. Enligt mitt förmenande är det deremot just genom
detta stadgande som dessa båda §§ stå i full harmoni med
hvarandra.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts vara fulländad, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm,
ville framställa serskildta propos:r å de förslag till gemensamma tankar,
jag uppgifvit.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att då de 2:ne anmärkn:r Hr
von Hartmansdorff framställt omfattade olika och af hvarandra oberoende
föremål, R. o. Ad. torde finna, att serskilda propos:r derå
borde framställas.
Ropades ja.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt, att Hr von
Hartmansdorff till en början föreslagit, att R. o. Ad. måtte såsom
dess gemensamma tanka till Const.Utsk. hänvisa den anmärkn., att
motionstiden bör inskränkas till 14 dagar från den dag då Konungen
afgifvit Sin framställning om Statsverkets tillstånd och behof;
hemställde Hr Landtm, om R. o. Ad. antoge detta förslag.
Härvid ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå Hr Landtm,
förklarade det lian trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Hr Landtm, framställde sedermera, att Hr von Hartmansdorff
vidare föreslagit, att R. o. Ad. måtte såsom dess gemensamma tanke
till Const.Utsk. hänvisa den anmärkn., att Utsk:s förslag till redaktion
af 56 § Riksd.Ordn. bör förtydligas, för att bringas i full öfverensstämmelse
med det i Utsk:s mern. N:o 17, afgifna förslag till
ändring af l:sta mom. i 49 § Riksd.Ord:n, hvarjemte Hr Landtm,
hemställde om R. o. Ad. antoge detta Hr von Hartmansdorff»
förslag.
Efter härå med ja och nej afgifne svar, anhöll Hr Gr. o.
Landtm., att då propos:n ånyo komme att framställas, R. o. Ad:s
ledamöter måtte besvara den mera allmänt än nu, då svaret afgifvits
med 2:ne ja och 2:ne nej, deraf pluralitetens mening ej kunde
urskiljas.
Då härefter den nyss framställda proposmafHr Landtm, förnyades,
ropades starka ja, blandade med många nej, hvarefter Hr
Landtm, förklarade det han trott sig finna att ja öfverröstat nej.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s den 21 och 22 dennes på bordet
lagde utlåt. N:o 212, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o
171, ang:de nedsättning af arrendet för Kronosäteriet Boda.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Under öfverläggningen om
StatsUtsk:s betänk. N:o 171 upplystes, hvad R. o. Ad. behagade
erinra sig, att bostället Boda inropades år 1837 af nuvande arrendatorn
Erasmi på arrende under 30 år, och att den handling, på
20*
308
Den 28 Juni e. m.
hvilken Erasmi grundade sitt gjorda anbud, 1842 T:r, var en karta
öfver bostället, uppgjord af en landtmätare vid namn Rosell. Denna
karta, enl. hvilken boställets åkerrymd skulle utgöra 152 Tl:d 1
kpl:d, upptog uti denna areal ej mindre torplägenheter än äfven trägårdstäppor,
hvilket föranledde Erasmi, att å bostället göra det anbud,
hvarföre han stannat. Sedermera instämde Erasmi K. M. och kronan
till vederbörlig domstol med yrkande af nedsättning i arrendet,
på grund af otillförlitligheten i de handlingar, han haft att tillgå vid
arrende-auktionen, och lyckades äfven att vid de 2:ne första instancerne
blifva tillerkänd nedsättning i arrendet, hvilket åter af Högsta
domstolen upphäfdes med förklarande, att det emellan parterne upprättade
kontrakt skulle lända lill efterrättelse; Grundande Högsta
domstolen detta sitt beslut derpå, ”att den af t. f. förste landtmätaren
Rosell år 1837 meddelade beskrifning öfver åkerjorden vid
Roda, enl. hvilken, uti kontraktet, årlig spanmåls-ränta, af -J- T:na,
^ råg och 2 korn, för hvarje geometriskt tunnland, vore beräknad
för 152 Tunne- 1 kappland, till 114 T:r f kpr, innehölle, att berörde
jordrymd 152 Tl:d 1 kpl:d vore till utsatte belopp fördelad ej
blott på Boda och derunder lydande hemman, utan ock på torplägenheterna,
äfvensom att jorden på flera ställen vore mycket stenbunden
och besvärad af syra”. Häraf jemte flera andra skäl synes
tydligt, att, hvad Erasmi sålunda anfört för erhållande af nedsättning
i arrendet icke förljenar afseende. Men härmed må nu förhålla
sig, huru som heldst, Erasmi har genom Högsta domstolens
beslut blifvit tillförbunden, att fortfarande erlägga arrendet. Sedermera
har Erasmi genom enskild riksdagsman, prosten Sätterblad sökt
nedsättning i arrendet ända till 150 T:r. Då ärendet första gången
förevar inom Utsk., stannade afdelningen i det beslut, Hr Norin
upptagit såsom sin reservation, och hvilket beslut biträddes af flere
Utsk:s ledamöter, men arrendatorn hade flere gynnare inom Utsk.,
hvilka det lyckades, att göra gällande den åsigt, som i betänk. N:o
171 finnes uttryckt, och som Utsk. sedermera ansett sig pligtigt,
att vidblifva i betänk. N:o 212, enär betänk. N:o 171 blifvit af 2
Ständ bifallet, eller att arrendet skulle nedsättas till 150 T:r spannemäl.
Enl. min åsigt är det förslag, som först uppgjordes eller
Hr Norins, det enda riktiga och på grund häraf anhåller jag, att
Hr Gr. o. Landtm, ville framställa propos. till bifall å de i Hr Norins
afgifna reservation upptagne bestämmelser nemi. att R. St. för
deras del medgifva, att det emellan regementsskrifvaren Erasmi samt
K. M. och kronan ingångna kontrakt, om arrendet af indragna kornettsbostället
Boda, må, så framt arrendatorn sådant åslundar, upphöra
att vara gällande vid midfastan 1849, samt med boställets utarrendering
under de återstående arrendeåren förfaras i enlighet med
bestämmelserne uti K. kungörelsen, ang:de åtskillige förändrade föreskrifter
till iaktagande vid utarrendering af Kungs- och kungsladugårdar
samt andra kronolägenheter, hvaraf arrenden till Statsverket
ingå, af d. 17 Juli 1847, hvaruti stadgas, bland annat, att ett
minimum, hvarunder, och ett maximum, hvaröfver arrendet ej får
gå, skall bestämmas, äfvensom att lägenhetens förre innehafvare, såvidt
han desamme väl brukat, äger att, emot erläggande af den fast
-
Den 28 Juni e. m.
309
ställda maximisumman och öfrige vilkor, enl. författningarna, arrenderätten
bibehålla”. Här har visserligen, då frågan sista gången
förevar hos R. o. Ad., framkastats anmärkmr mot Utsk:s tillstyrkande,
alt midfastan år 1849 skulle bestämmas såsom den tid, från
hvilken boställets ånyo förarrenderande borde räknas, emedan man
påstod, att intill denna tid boställets utarrenderande icke medhunnes.
Då det emedlertid är att förmoda, att blifvande arrendatorn erbjuder
det maximibelopp, K. M. kan finna skäligt, att för bostället bestämma,
skulle jag tro, alt, om boställets tillträdande utsättes till
midfastan år 1850 arrendatorn går miste om den ytterligare lindring
som kan pä det året belöpa och pä grund häraf tillstyrker jag
antagandet af de bestämmelser Hr Norins reservation innehåller.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: .lag förenar mig med Hr
von Troil nu som förra gången. Men jag erinrar mig, att någon
ledamot af Ståndet framställde anmärkn. mot olämpligheten deraf,
att vidtaga förändringen så hastigt som 1849, och att samma ledamot
föreslog, att det först måste ske år 1850. Jag hemställer derföre,
ora icke tiden borde bestämmas till midfastan 1850, enär midfastan
1849 torde inträffa allt för snart.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, anhållit, att Hr von Troil,
som begärt propos. till bifall å en af honom uppläst reservation,
måtte upplysa, huruvida han önskade propos. å hela reservationen,
hvilken efter de deri förekommande orden ”den 17 Juli 1847,”
endast innefattade ett åberopande af författningens innehåll, som icke
torde behöfva intagas i R. o. Ad:s beslut.
Hr von Troil: I auledn. af Hr Gr. o. Landtnäs yttrande,
får jag vördsamt nämna, att jag anser det öfverflödigt, att propos.
framställes å Hr Norins reservation i dess helhet, utan endast å
hvad den angår boställets utarrendering vid midfastan är 1849 jemte
bestämmelserna ifråga om minimi- och maximi-beloppen, som 1847
års författning innehåller. Jag anhåller, att till Hr von Hartmansdorff
få göra den erinran, att jag tror det vara lämpligare, att för
boställets utarrendering antaga midfastan år 1849, emedan det är
anledn. att förmoda, att äfven ett annat RiksStånd nemi. BorgareSt.,
kommer att antaga Hr Norins reservation. Skulle nu jemväl R. o.
Ad. antaga denna reservation, men med förändring af årtal, så uppstår
en olikhet uti båda desse Stånds beslut, ehuru de i hufvudsaken
tänka lika. Jag tror derföre, att det vore bättre att antaga
midfastan 1849 för boställets tillträdande och jag tror äfven, att,
sedan maximi-arrendet å bostället blifvit bestämdt, arrendatorn förklarar
sig villig att bostället på arrende ytterligare öfvertaga emot
samma maximi-belopp.
Hr von Hartmansdorff: Jag ser af betänk. 212, att BorgareSt.
har med gillande af ifrågavar:de utlåt, fattat beslut i enlighet
med Hr Norins reservation. När så förhåller sig, mäste det
vara säkrast, att sluta sig till denna reservation, på det att två Stånd
må deri sammanstämma. I sådant fall, är väl riktigast, om än öfverflödigt
att reservationen i sin helhet antages.
Häruti instämde Hr von Troil.
310
Den 28 Juni e. m.
Sedan härefter det förslag till beslut, som finnes intagit i Hr
Norins vid StatsUtsk:s betänk. N:o 171 fogade reservation blifvit
uppläst, blef detsamma uppå derom af Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos. af R. o. Ad. bifallet.
Hr von Troil: Dä nu 2:ne Stånd stannat emot två, hemställer
jag vördsamt, huruvida icke R. o. Ad. skulle vilja inbjuda PresteSt.
, att förena sig uti det beslut, hvaruti R. o. Ad. samt BorgareSt.
stannat.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: I vigtigare fall anser
jag, att Stånden böra begagna sig af inbjudningar, men jag tror, att
man bör vara serdeles sparsam dermed, ty eljest hafva de ingen
påföljd. Uti förevande fråga får jag afstyrka inbjudningen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då 2 Stånd stannat emot
2 i denna fråga och, i händelse något Ständ icke förändrar sitt redan
fattade beslut, blir det tvifvelaktigt huruvida frågan kommer att
förfalla eller att utgöra föremål för votering i förstärkt StatsUtsk.
Man kan måhända med en del skäl säga att frågan skall förfalla;
ty 69 § Reg.F. lyder sålunda: ”Uppstå antingen hos R. St:s plena
gemensamt, eller uti något af RiksStm, betänkligheter att antaga
hvad StatsUtsk. tillstyrkt uti det, som rörer antingen Statens reglerande,
eller bevillningens derefter lämpade hela belopp, eller hvad
till riksg:s-kont:s utgifter och inkomster hörer, eller grunderna för
riksg:s-kont:s styrelse och förvaltning, då bör votering i förstärkt
StatsUtsk. äga rum”. Nu rörer förevar:de fråga Stats-regleringen
endast till ett obestämdt belopp och man vet således icke i hvad
mån den inverkar derpå, emedan ännu icke något maximum af inkomst
eller arrende är bestämdt. Man vet icke om det blifvande
maximum uppgår till nuvar:de arrendet, öfverskjuter eller understiger
detsamma. Man skulle således kunna påstå att denna fråga icke
bör afgöras genom votering i förstärkt StatsUtsk. utan att den bör
förfalla, hvilket åter, enligt min åsigt vore orimligt enär 2 Stånd
bifallit Utsk:s förslag, hvarigenom arrendatorn skulle beredas en betydligare
lindring i sina skyldigheter, och R. o. Ad. samt BorgareSt.
hafva medgifvit arrendatorn rättigheten att blifva skild från arrendet.
Det kan då förmodas att något af de öfriga Stånden förenar
sig i det beslut R. o. Ad. samt BorgareSt. fattat för att fä frågan
bragt till slut, såvida en inbjudning till dessa Ständ i sådant afseende
göres; och får jag, enär något hinder i grundlagen icke finnes
för en dylik inbjudning till medStånden i en fråga af så tvifvelaktig
beskaffenhet som den förevande, tillstyrka bifall till det förslag
Hr von Troil afgifvit: nemligen att en inbjudning måtte afgå
till PresteSt. att instämma uti R. o. Ad:s beslut.
Frih. Tersme den, Wilh. Fredr.: Jag medgifver visserligen
riktigheten af Frih. Palmstjernas yttrande, att det kan vara ganska
tvifvelaktigt, huruvida denna fråga kan såsom en Statsregleringsfråga
betraktas, och pä denna grund komma under votering i förstärkt
StatsUtsk., men i alla fall är väl frågans natur sådan, attnär
alla fyra Stånden, ehuru på olika sätt, tillstyrkt en lindring för ar
-
Den 28 Juni e. m.
311
rendatorn, frågan skall på något sätt af R. St. afgöras, och behandlas,
såsom under förflutna tider dylika frågor blifvit behandlade, när
icke tvenne Stånd hafva fattat sammanstämmande beslut men alla fyra
Stånden beslutat en förändring i det bestående. Af sådan orsak
kommer ärendet att gå till förstärkt StatsUtsk. Hvad inbjudningen
beträffar, delar jag Hr von Holienhausens åsigt, enär frågan beror
blott på ett eller annat Stånds åtgärd, och, då här förutan 2 Stånd
stanna emot 2, Utsk. föreslår R. St., innan det afgifver förslag till
voteringspropos., att förena sig om ett beslut. Skulle R. o. Ad.
likväl bestämma sig för en inbjudning, hemställer jag om icke äfven
RondeSt. borde inbjudas. Det kan vara lika mycken chance
att detta Stånd som att PresteSt. är villigt att antaga inbjudningen.
Hr von Troil: Anlednm lill min framställning var, att Frih.
Palmstjerna, som är vida mera hemmastadd i grundlagarne än jag,
yttrade till mig, att, då två Stånd stannat emot två, frågan möjligen
kunde komma att förfalla och då jag önskar, att Erasmi kommer
i åtnjutande af någon lindring i arrendet, önskade jag äfven, att
en inbjudning måtte ske. Jag begick likväl ett misstag då jag föreslog
inbjudning endast till PresteSt., ty kommer en sådan att ega
rum, är det väl lämpligast att äfven RondeSt. inbjudes att i R. o.
Ad:s beslut sig förena; men jag anhåller att få fästa uppmärksamheten
derpå, att om såsom Frih. Tersmeden yttrat en inbjudning
kommer att från StatsUtsk. afgifvas måste den utgå derpå, alt R. o.
Ad. samt RorgareSt. inbjudas att förena sig uti Preste- och RondeStms
beslut derföre, att dessa beslut öfverensstämma med det hvari,
Utsk. stannat. Någon annan inbjudning kan frän StatsUtsk. naturligtvis
icke göras och just den ville jag förekomma, emedan jag
tror, att frågan icke bör pä sådant sätt afgöras. Ar frågan åter af
den beskaffenhet, att den icke annorlunda än i förstärkt StatsUtsk.
kan afgöras, tjenar denna inbjudning till intet. Kan frågan åter
förfalla, står den för Erasmi på samma punkt som förut, derest
icke tre Stånd förena sig om ett beslut, och af sådan anledn. anhöll
jag om en inbjudning. Och jag hemställer huruvida icke en
sådan bör ske.
Hr von Hohenhausen: Jag skall icke förlänga discussionen
om denua fråga, utan förenar mig med Frih. Tersmeden derutinnan,
att om R. o. Ad. beslutar en inbjudning den må ske såväl
till Preste- som RondeStm.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
inbjuda Preste- och RondeStm, att förena sig i det beslut R. o. Ad.
fattat i afseende på StatsUtsk:s utlät. N:o 212, ropades starka nej,
blandade med ja, hvarpå Hr Landtm, förklarade det han trott sig
finna, att härvid nej varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s d. 21 och 22 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 52, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de
vissa lagbestämmelser med afseende på enskilda banker.
312
Den 28 Juni e. m.
Hr von Hartmansdorff, Äng: Då det betänk., som närmast
i ordningen är uppfördt på föredragningslistan och som angår
stiftandet af lag om olofliga folksamlingar m. m. torde föranleda en
längre öfverläggning, samt många betänkanden från StatsUtsk. inkommit
hvilka torde böra framför de öfriga afgöras; så hemställer
jag, om R. o. Ad. icke skulle vilja besluta, att sistnämnde betänk,
mätte uppföras främst på föredragningslistan till nästa plenum.
Häruti instämde Gr. Sparre, Erik.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Enligt den ordning för föredragningen
af målen i nästa plenum, som, derest icke nu en förändring
beslutes, är gällande, bör å föredragningslistan först uppföras StatsUtsk:s
betänk:n N:ris 207 och 208 hvilka betänk:n äro mera angelägna
att afgöra. Jag hemställer derföre, om icke det af Hr
von Hartmansdorff omnämnda betänk., kunde i ordningen på föredragna-listan
uppföras näst efter StatsUtskis berörde betänk:n.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade förbisettt det af Hr von
Troil framställda förhållandet och förenar mig med honom.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos. beslöts,
att med pröfningen af LagUtsk:s betänk. N:o 53, skulle uppskjutas
och att detsamma å föredragningslistan för morgondagens plenum
skulle uppföras näst efter StatsUtsk:s utlåt. N:o 208.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 21 och 22 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 54, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Utsk:s betänk.
N:o 26, öfver K. M:s nåd. propos. (N:o 15) med förslag lill
förändring, ang:de förlagsinteckning.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller, att Hr Gr.
Sparres och de öfrige ledamöters, LagUtsk:s betänk. N:o 26 bilagde
reservationer måtte uppläsas.
Gr. Sparre, Erik: De vid ifrågavande betänk, fogade reservationer
äro ganska vidlyftiga. Jag befarar att R. o. Ad. skall tröttas
af deras uppläsande och, i händelse Hr von Hartmansdorff tillåter,
skall jag, efter förmåga, söka, alt i korthet redogöra för de skäl,
som legat till grund för min och öfrige ledamöters reservationer.
Då härvid icke Hr von Hartmansdorff hördes begära ordet,
företogs den af honom begärda uppläsningen; men derunder anmälde
sig
Hr von Hartmansdorff, som då han uppropades yttrade:
Jag har af andra erfarit, att emedan jag några ögonblick varit
frånvande, Gr. Sparre erbjudit sig, att, kortare än hvad reservationen
innehåller, framställa de deri yttrade äsigter. Deremot har jag naturligtvis
intet att invända.
Gr. Sparre: Med R. o. Ad:s bifall skall jag försöka, att sammanfatta
de anmärkmr jag haft att i ämnet framställa, såväl då detsamma
första gången inom Utsk. förevar, som äfven sedermera. Lika
med Utsk. tror jag, att en likstämmighet emellan det föreslagna stad
-
Den 28 Ju ni e. m.
313
gandet om inteckning i lösegendom och det redan befintliga om lösöreköp
är af nöden, men jag tror, att det ifrågavar:de förslaget hvarken
innefattar denna likstämmighet, eller tillfredsställer de anspråk,
man i afseende på krediten kan hafva. Hitintills har förmånsrätt
i lösegendom utan att denna blifvit lemnad i pant varit medgifven
vid förslag till bergsbruksrörelse och nordsjöfiskerierne. Denna förmånsrätt,
som, i synnerhet hvad angår den förra enl. de författningar,
genom hvilka den blifvit införd, grundades på ett slags bolagskontrakt
emellan förläggaren och bergsbruksidkaren, och tillkom genom
iakttagande af vissa formaliteter, såsom kontraktets uppläsande,
pä hyttebacken m. m. är något helt annat än den allmänna inteckningsrätt,
hvilken ifrågavande förslag afser att medgifva. Om med
afseende på nuvarrde kreditförhållanden, en utvidgning i inteckningsrätten
i lösegendom blir nödig, inser hvar och en angelägenbeten
deraf, att den största möjliga försigtighet iakttages, till förekommande
af de missbruk och bedrägerier, som öfver det minsta fel i kreditlagstiftningen
kan medföra. Jag har den öfvertygelsen att ifrågavande
förslag icke innefattar alla dessa försigtighetsmått. Uti K. förordningen
om lösegendom af år 1835 hafva vi exempel på vådan
af en lagstiftning, som icke innefattar tillräckliga garantier emot missbruk.
Klagomålen öfver denna förordning äro, och hafva varit så
högljudda, att jag icke vidare vill omorda dem. Jag fruktar, att
snart samma missnöje skulle förspörjas öfver den föreslagna förordningen
som den af år 1835. Jag öfvergår nu till den likstämmighet,
som borde ega rum emellan den föreslagna inteckningslagen och
förordningen af är 1835. Denna förordning går ut på att bereda
en möjlighet för en borgenär, att genom köp betinga sig en säkerhet
i gäldenärens lösegendom; den föreslagna förordningen afser beredandet
af enahanda säkerhet. Men hvad formaliteterna beträffar,
uppstår likväl den stora inconseqvens, att afhandlingar om lösöreköp
skola intagas uti Rättens afhandlingsprot., dä deremot afhandlingar,
åsyftande säkerhet för lemnadt förslag, skola belasta rättens redan
nog digra inteckningsprot. Om begge dessa afhandlingar intogos i
ett gemensamt prot., kunde, genom gravationsbevis grundadt på samma
prot., hvar och en erfara, huruvida till säkerhet erbjuden lösegendom
vore såld eller graverad; men dä dessa slags afhandlingar
skola intagas i serskilda protokoller, kan icke af dylikt gravationsbevis
någon sådan kännedom inhemtas. Den kan icke ens vinnas derigenom
att man förskaffade sig bevis sä väl ur intecknings- som afhandlingsprot.
, enär köpeafhandlingar som intagas i afhandlingsprot.
icke skola förnyas. Genom afhandlingarnes intagande uti olika prot.
skola således bedrägerier otvifvelaktigt befrämjas, och den enda utvägen
att förekomma dessa bedrägerier hade varit att ställa inteckningarne
tillsammans med lösöreköpen samt fordra förnyelse af de
sednare lika som af de förra. Detta är det hufvudsakligaste jag anfört
i min reservation. De öfrige reservanterne hafva i allmänhet
vidrört vådan af den föreslagna inteckningsrätten i lösegendom och
hafva af sådan anledn. afstyrkt förslaget.
Nu har Utsk. i det föredragna betänk, modifierat dess första
förslag i så måtto, som det förklarat, alt förmånsrätt icke skall med
-
314
Den 28 Juni e. m.
gifvas i fordringar men väl uti inventarier och lösegendom, som tillhöra
den inrättning uti hvilken inteckningssäkerhet lemnäs. De anmärkmr,
jag gjort emot Utsk:s första förslag, har Utsk. likväl icke
vederlagt, utan Utsk. har tvertom medgifvit, att en oegentlighet förefinnes
deruti, att förlagsafhandlingar skola intagas i inteckningsprot.
, och afhandlingar om lösöreköp uti ett annat prot.; men Utsk.
tvekade att göra en så genomgripande förändring, som den jag i
detta afseende föreslagit. Jag beklagar detta, emedan jag nu finner
mig nödsakad att afstyrka en lagförbättring, som jag eljest med nöje
skulle hafva velat med min röst understödja. Utom förenämnde anmärkn.
måste jag göra ännu en annan vid 4 §, hvarest ett väsendtligt
tryckfel förekommer, som, förutsatt att R. o. Ad. skulle bifalla
betänk., måste rättas. Der förekommer ordet ”ställd”, men bör
vara ”stället”. Vidare har Utsk. i slutet af samma § uteslutit, hvad
K. M:s i ämnet afgifna propos. innehåller nemi. ”handlingen skall i
hufvudskrift till Rätten ingifvas, samt der offentligen uppläsas,oi rättens
prot. införas och med påskrift om inteckningen förses. A landet
må förlagsinteckning ej sökas, utan vid lagtima ting”. Då Utsk.
tillstyrkt R. St. att, med undantag af 1 och 4 §§ af K. M. propos.,
besluta utfärdandet af en lag i öfverensstämmelse med samma propos.
, men med Usta och 4:de §§ sådana som Utsk. föreslagit dem
men det af mig nu upplästa stadgande icke blifvit intagit uti Utsk:s
förslag, så lärer deraf följa, att om betänk, bifölles samma stadgande
icke heller komme att i den utfärdande författningen intagas, ehuru
hvar och en nogsamt inser behofvet deraf.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Om det är en sanning, att det
för individen är nyttigt, att panträtt medgifves uti lösegendom, är det
ock en sanning, att det är af stor vigt alt denna panträtt så inrättas,
att missbruk af svårare beskaffenhet icke dermed må äga rum. I
afseende på sättet, att åstadkomma denna panträtt, har man begagnat
tvänne utvägar. Den ene af dessa är, att den lösegendom som
skall lemnäs såsom pant, qvarblifver i gäldenärens ägo och långifvaren
får inteckningssäkerhet deri. Den andra utvägen är, att längifvaren
blir ägare till den lösegendom, som skall utgöra panten, men
lösegendom icke destomindre qvarstår i gäldenärens värd. Räda dessa
utvägar kunna hvar för sig hafva sina fördelar och olägenheter, men
skola, om de båda begagnas, göra det nästan omöjligt, att förekomma
missbruk. Jag tror, att förevar:de förslag icke har lyckats, att utfinna
den lämpligaste utvägen, enär, lagstiftningen redan medgifvit rättighet
att sälja sin lösegendom med förbehåll att behålla den i sin vård
och såmedelst befria den från utmätning; men enl. detta förslag,
kan panträtt erhållas i egendom, som fortfarande tillhör gäldenären.
Det blefve derigenom omöjligt, att, genom hvilket lagsladgande som
heldst, kunna förhindra bedrägerier. Dä Utsk:s förra betänk, i denna
fråga var under öfverläggning yttrades: ”att ifrågaställdt förslag ej
lemnade tillförlitlig ledning i följande fall:” om köpares rätt, derest
han tiilhandlar sig intecknad lösegendom, men låter densamma förblifva
i säljarens vård; om den rätt, som uppkommer derigenom, att sådan
egendom af förlagstagaren öfverlemnas till en 3:dje person så
-
Den 2S Ju hi e. m.
315
som pant; om lösegendom som är intecknad, kan utmätas, och om
utskylder till kronan och tjenstehjons löner hafva företräde framför
inteckningen”. Om dessa anmärkn:r yttrade sig Utsk. sidan 15:
”att lillfyllestgörande ledning i förslaget saknas för pröfning af alla
de fall, som i punkten f upptagas, men det tillhör ej eller den lag,
hvarom fråga är, att lemna sådan ledning”. Den bör finnas på annat
ställe i lagstiftningen och den saknas ej eller; men vore det
förhållandet, så kunde detsamma ändå aldrig räknas såsom en brist
i förevar:de förslag. Det är visserligen ett vigt sätt, hvarpå Utsk.
fränskiljt sig dessa svårigheter, men mig synes, som det icke är tillfredsställande,
att antaga under handläggning varande förslag, utan
att pä samma gång upphäfva nu gällande lagstadgar ang:de köpares
rätt till lösören som i säljarens vård qvarstå, låter sig således icke
göra ulan att derigenom öppna dörren för en stor mängd af missbruk.
För min del nödgas jag derföre hos Hr Gr. o. Landtm, vördsammast
anhålla om propos. på afslag.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställde serskilda propos:r
bifölls Utsk:s hemställan det måtte R. St. förklara alt K. M:s
ifrågavar:de förslag ej kan bifallas, samt afslogs det förslag till författning
i ämnet, hvarmed Utsk. inkommit.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 21 och 22 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 56, i anledn. af väckta motioner om dels indragning
af Kämners-, Lagmans- och Riddaresyne-rätterna, dels ock förändring
af vissa domstolars organisation.
Då uppläsningen af detta betänk, börjades, anmälde sig och
yttrade
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Om alltsammans skall uppläsas,
medtages allt för mycken tid, hvarföre och dä jag anser denna
uppläsning icke nödvändig, anhåller jag, att Hr Gr. o. Landtm, ville
framställa propos. om hennes underlåtande.
Uppå Hr Gr. o. Landtm:s i anledn. häraf framställda propos.
, förklarade R. o. Ad. ifrägavaride betänk:s uppläsning icke vara
behöflig, hvaremot nu de vid detsamma fogade reservationer blefvo
uppläste pä begäran af
Hr von Hartmansdorff, som derefter yttrade:
Åtskilliga ledamöter af LagUtsk., hvilka anse 4 instancer vara
för mänga och följaktligen, rättegångsordningen i Sverige böra förkortas,
hafva dock, hvad skäligt är, funnit, att förändringen icke
kan verkställas utan nödiga förberedelser. LagUtsk. har likväl hvarken
uppgifvit eller föreslagit dessa förberedelser, utan lemnat derhän,
huruvida den förordade förändringen må kunna utföras eller
ej. Enl. min åsigt, är det gifvet, att man är skyldig rättsökande
parter någon ersättning för Lagmansrätternes upphörande, eller rättare
sagdt, man är skyldig, att tillse det de erhålla andra instancen
sig närmare än pä 100 mils afstånd, såsom förhållandet nu är med
316
Den 28 Juni e. m.
dem, som bo i Norrbotten, under det Hofrätten är förlagd i Stockholm.
I Norrige har man varit mera angelägen om rättsökandes
bästa. De så kallade Stifts-öfverrätterne, som motsvara våra Hofrätter,
äro 4, hvaraf en finnes inom hvarje stift. Följaktligen hafva
dervarande rättsökande, med undantag af dem, som ho vid Nordkap,
icke så långt till deras andra instance, som inom Sverige skulle blifva
händelsen, i fall Lagmansrätterna afskaffades. Jag tror derföre, att
den föreslagna förändringen icke kan, eller bör, verkställas med mindre,
man beredt rättsökande godtgörelse antingen genom ett ökadt
antal rätter, eller ock, genom en inrättning som numera icke torde
kunna begagnas, d. ä. de fordom brukliga kringresande domarne.
Delta ifråga om rättsökande. I afseende på Hofrälternes arbete, har
Hr Cederstråhle anmärkt, att desse, hvilka nu knappt medhinna sina
förra göromål, omöjligen kunna medhinna dem, som förut stadnat
vid Lagmansrätterna, men hädanefter skulle tillkomma genom deras
indragning. Ledamöter mäste dä adjungeras, men till deras aflöning
hafva R. St. icke anslagit några medel. Icke eller har man
tänkt på den ersättning, hvarå lagmännen sannolikt göra anspråk,
för upphörandet af de sportler, de hitintills åtnjutit. Under en sådan
sakernes ställning synes det mig ogörligt, alt vidtaga någon förändring,
hvilken åsigt delas äfven af visse bland dem, hvilka eljest
anse den nya organisationen nyttig. Enl. min tanke återstår nu intet
annat än att antingen antaga det förslag till und. skrifvelse, hvilket
reservanterne mot Utsk:s betänk, afgifvit, eller ock, hvilket jag
för min del skulle vilja föredraga, förklara, att denna fråga bör anstå,
intilldess lagberedningen hunnit utarbeta det förslag till ny rättegångsordning,
hvarmed den nu lärer vara sysselsatt, och hvars
framläggande icke lärer längre dröja än till nästa riksdag. Om detta
förslag då blifver af R. St. godkändt, måste medel anslås till
utförandet. Jag anhåller derföre, att R. St. måtte f. n. afslå
betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Att Lagmansrätterne, sådana de
nu äro organiserade, icke äro lämplige, tror jag vara tämligen allmänt
erkändt. Det kan icke vara lämpligt att, såsom andre instans,
Lagmansrätterne icke lemna någon garanti, att målen derstädes
med större sakkännedom blifva behandlade än i första instansen,
enär endast en domare der likasom i första instancen, afgör
målen. Det händer ofta, att en äldre och erfaren häradshöfdings
beslut skola i Lagmansrätten pröfvas af en ung, oerfaren tillf, domare
och kan väl förutsättas, alt denne oerfarne skall bättre, än
den i domarevärfvet väl erfarne, finna det rätta i en tvistig sak.
Lagmansrätlernes tillvaro förorsakar endast uppehåll och gagnar hufvudsakligen
endast sådane personer, hvilka med trassliga affairer söka
genom vad til! Lagmansrätterne skaffa sig uppskof uti utsökningsmål,
hvarföre mål af dylik beskaffenhet äfven utgöra den vida öfvervägande
pluraliteten af den som stanna vid Lagmansrätterne hvaremot
de flesta andra mål, hvilka icke stanna vid Häradsrätternes beslut,
icke eller göra det vid Lagmansrätternes, utan fullföljas i Hot
-
Den 28 Jani e. m.
317
rätt, för att få saken pröfvad af en collegial domstol. Jag anser
det således vara tydligt, att Lagmansrätterne icke böra bibehållas.
Skulle man emedlertid hysa betänklighet, att antaga en lagförändring
på sätt den blifvit nu föreslagen, kan jag deremot icke inse något
skäl, hvarföre man icke skulle kunna antaga, såsom Ståndets beslut,
den af Doctor Säve afgifna reservation. Hr von Hartmansdorff har
anfört, att, då lagberedningen är sysselsatt med utarbetandet af en
ny rättegångsordning, man borde afvakta densamma. Jag tror det
likväl icke vara behöfligt, ty om den nya rättegångsordningen icke
skulle kunna i sin helhet antagas vid nästa riksdag, ser jag icke något
hinder möta att vidtaga en så nödig förändring som borttagandet
af Lagmansrätterne. Om R. St. nu antaga nämnde reservation
som innehåller: ”Det R. St. måtte besluta en und. skrifvelse till K.
M., deruti R. St., med åberopande af de skäl, R. St. tillförene yttrat
för kämners- och Lagmansrätternes samt i sammanhang med
dessa sistnämnda Riddare-Synerätternes anskaffande och rättegångsinstansernes
inskränkning till blott 2:ne, i und. anhålla, att, derest
berörde domstolars indragning finnes kunna på ett ändamålsenligt sätt
verkställas, utan att å ena sidan rättegångsordningen i öfrigt behöfver
undergå sådan förändring, hvarigenom utvägarne till ändrings
sökande för parter i allmänhet för mycket försvåras eller å andra
sidan Statsverket allt för mycket betungas” etc.; är således tydligt,
att för den händelse att K. M. skulle anse den nya rättegångsordningen
kunna antagas, sä omfattar K. M:s blifvande propos. i detta
afseende äfven Kämners- Lagmans- och Riddare-synerätternes öde,
men skulle K. M. anse att den stora frågan i sin helhet icke kan
vid nästa riksdag afgöras, då blir tillfälle, att inkomma med en serskild
propos. om Kämners- Lagmans- och Riddaresynerätternas upphörande
; den stora frågan i händelse hon förekommer, innefattar äfven
den mindre, men om den förre icke förekommer, kan den mindre,
oberoende af den förstnämnda afgöras, hvarföre jag anhåller om
propos. å det i reservationen gjorda förslag.
Hr Cederstråhle, Johan Casimir: För min del kan jag
icke instämma i den mening, som här blifvit framställd om afslag å
Utsk:s betänk. Jag är nemligen öfvertygad om nyttan af Lagmansrätternes
indragning, och att det är en allmänt uttalad önskan, att
så må ske. Jag tror derföre, att det är af vigt för det nu pågående
utarbetandet af en ny rättegångsordning, att R. St:s önskan, det
Lagmansrätterne må upphöra, vore känd och uttalad. I min reservation
har jag visserligen antydt några svårigheter, dem jag anser
möta Lagmansrätternes indragning vid den tid, Utsk. föreslagit, med
mindre än att i sammanhang med denna indragning medel jemväl
anslås till förökande af ledamöternes antal inom Hofrätterne. Här
har af en ledamot blifvit anmärkt, att många olägenheter skulle
uppkomma genom Svea Hofrätts aflägsenhet från de norra provinserne.
Om nu likväl en afdelning af Hofrätten skulle utflyttas till
någon af de norra provinserne, och den t. ex. förlägges i Hernösand,
så vore visserligen denna olägenhet^ afhjelpt för Ångermanland,
men föga eller intet för de norr om Ångermanland belägna pro
-
31S
Den 2S Juni e. m.
vinser, ty de skulle i alla fall hafva så långt till Hernösand, att de
icke utan betydlig kostnad skulle kunna sig personligen inställa, utan
måste då likasom nu begagna ombud. Flera andra svårigheter hafva
blifvit anmärkta och deribland, att, om R. St. besluta indragning
af Kämners-, Lagmans- och Riddaresynerätterne, Hofrätterne måste
förstärkas för att medhinna arbetet m. m. Skulle verkligen hinder
för verkställigheten af detta R. St:s beslut uppstå vid den tid Utsk.
föreslagit för förändringens vidtagande, så innehåller den af Utsk. föreslagna
und. skrifvelse ”att derest K. M. anser den af R. St. beslutade
indragningen ej kunna verkställas å den i förslaget utsatte
tid, R. St. i und. öfverlemna till K. M. att bestämma tiden, då
samma indragning lämpligen må kunna för sig gå.” Jag tror äfven,
att Utsk. i det fallet iakttagit den försigtighet, som kunnat vara erforderlig,
och att K. M., i fall hinder för indragningen afLagmansrätterne
skulle möta vid den tid, Utsk. föreslagit, icke lärer underlåta,
att dermed låta anslå tilldess förberedande åtgärder blifva vidtagne.
Jag anhåller derföre om bifall å betänk., hvilket, enl. hvad
jag hört, skall Vara bifallet af de öfriga Stånden.
Gr. Sparre, Erik: I fråga om Hofrätternes utflyttning är
jag af olika mening med den siste värde talaren, och jag kan, då
denna fråga här blifvit väckt, icke underlåta att upptaga frågan. Den
ligger till grund för den reservation, doktor Säve och jag m. fl.
afgifvit. Det är af stor vigt, att, med upphörandet af den andra
instansen, hvarest rättsökande nu kunna sjelfve utföra sina mål,
verkställa en sådan förändring af domstolarnes organisation, att det
icke må blifva en omöjlighet för desse rättsökande, att sjelfve utföra
sin talan. Jag anser det vara en af de största fördelar, allmogen här
i landet äger, att sjelfve kunna handlägga sina ärenden, utan att
behöfva anlita advokater. Jag anser således af aldra största vigt, att
samtidigt med Lagmansrätternes upphörande Hofrätterne måtte utflyttas
och det är denna min mening, jag velat hafva nedlagd i Ståndets
prot. Rifall till Utsk:s betänk., sådant det nu förefinnes, och
mot hvilket såväl presidenten i Hofrätten öfver Skåne och Rlekinge
jemte en ledamot af Svea Hofrätt, som Ock en ledamot af PresteSt.
sig reserverat, kan jag icke tillstyrka. På sin höjd vågar jag tillstyrka
bifall till den afgifne reservationen. Icke eller kan jag biträda
Hr von Hartmansdorffs yrkande, att frågan kunde hvila till
dess, att förslaget till ny rättegångsordning blir för R. St. framlagdt,
hvilken med säkerhet lärer vara att förvänta nästa riksdag.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, yttrade H r G r.
o. Landtm., att LagUlsk:s förevande betänk, innefattade 2:ne olika
frågor, hvilka svårligen på en gång kunde afgöras, det syntes nödigt
att en delning af propos:n egde rum. Utsk. hade nemligen
först tillstyrkt afslag å Riksdagsfullmäktige Strindlunds och Wenanders
hemställan i afseende på Hofrätternes fördelning samt den förres
yrkande, ang:de Rädstufvurätternes organisation, samt sedermera
till antagande framställt ett förslag till författning jemte underdånig
skrifvelse till K. M.: i anledn. hvaraf Hr Landtm, nu först finge
hemställa om R. o. Ad. bifölle hvad Utsk. i afseende på Riksdags
-
Den 28 Juni e. m.
319
fullmäktige Strindlunds ech Wenanders nyssberörde hemställan och
yrkande tillstyrkt.
Ropades ja.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde vidare om R. o. Ad. jemväl
i öfrigt bifölle LagUtsk:s betänk. N:o 56, men såväl denna, som
den derefter till bifall å Hr doctor Säves reservation framställda propos.
, besvarades med blandade ja och nej, i anledn. hvaraf Hr Land tm.
ånyo hemstälde om R. o. Ad. behagade bifalla nu ifrågavande del
af Utsk:s betänk., samt då härvid ropades starka ja, blandade med
många nej, förklarade det han trott sig finna att denna propos. blifvit
besvarad med öfvervägande ja.
Hr von Hartmansdorff: Jemte det jag anhåller om votering,
instämmer jag i den tanke Gr. Lagerbjelke uttryckt på det vi
må slippa, att votera om contrapropos.
Upplästes till justering samt godkändes följande förslag till voterings
propos.:
Den som bifaller de af LagUtsk. i dess betänk. N:o 56, afgifna
förslag till lagförändringar och underdånig skrifvelse, voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. R. St. endast böra i della ämne besluta
en sådan underd. skrifvelse till K. M., som i Hr doctor Säves
reservation finnes inlagen.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 18.
Nej — 21.
Föredrogs och bifölls StatsUtsbs d. 22 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 209, i anledn. af väckt motion om ersättning af allmänna
medel till innebyggare i Refdahls härad för genom öfversvämning liden
skada å växande gröda.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats- och Bevilln.Utskms
d. 22 dennes på bordet lagda mern.:
N:o 32, i anledn. af RiksStms beslut, ang:de utlåt. N:o 16,
ang:de väckte motioner om folkskole-afgiftens fortsatta utgörande samt
om meddelande af närmare bestämmelser dervid ; och
N:o 33, i anledn. af gjorde anmärkmr mot utlåt. N:o 15,
ang:de ersättning åt skepps-ombudsmannen vid Stockholms sjömanshus
J. S. Freese, för uppbörden och redovisningen af det under berörde
sjömanshus hörande sjöfolks kronoutskylder.
Slutligen föredrogs och bifölls Stats- oell BankoUtsk:ns d. 22
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 34, i anledn. af K. M:s nåd. propos.
, ang:de medel till slutligt liqviderande af köpeskillingen för en
320
Den 28 Juni e. m.
till ny lokal för mynt- och kontroll-verken inköpt egendom, äfvensom
till betäckande af öfrige med dessa verks flyttning förenade
kostnader.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr. från
PresteSt. af d. 14, 17 och 21, från BorgareSt. af d. 14, 15, 17,
12,22 och 26, samt från BondeSt. afd. 15, 17,21 och 22 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 10 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Thorsdagcn den 29 Juni 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 10 prot.-utdr. för gårdagens eftermiddagsplenum samt
pleni-prot. för d. 5 dennes f. m.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af en ledamot i hvardera
af Lag-, Allm. Besv.-o. Ekon.- samt Riddarh.Utsk:n; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde i
Stats-Utsko t tet:
efter N:o 1901, Hr Olivecreutz, fullm. Gr. Sparre, Erik;
N:o 394, Frih. Nordensköld, fullm. Gr. Sparre, Erik.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
efter N:0 1477, Hr Jägerhjelm, fullm. Gr. Posse, Erik;
N:o 1127, Hr von Walter, fullm. Frih. Stjernstedt, Fredrik.
Riddar hus-Utskottet:
efter N:o 2025, Hr von Heidenstam, Nils Gustaf;
N:o 369, Frih. Lagerstråle, fullm. Gr. Gyldenstolpe, Emanuel.
Öppnades jemväl Hrr Electorers listor vid val af ledamöter att,
under permitterades frånvaro, inträda i Const.-, Banko- och LagUtsk:n;
och hade dertill blifvit utsedde i
Cons titutions-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 1955, Hr von Oelreich, fullm. Gr.
Levenhaupt, Axel, beviljad 3:ne veckors ledighet från den 18 dennes;
N;o 408, Hr Dankwardt Liljeström, fullm. Hr Elgenstjerna, Carl.
B an
-
Den 29 Juni.
321
Banko-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 1, Frih. Oxenstjerna, Carl Gabriel
beviljad 3:ne veckors tjenstledighet från denna dag räknad;
N:o 139, Gr. Wirsén, Axel Emil.
Lag-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 1917, Hr Berg von Linde, Johan
Albrecht beviljad 3:ne veckors ledighet räknad från den 3 nästkommande
Juli;
N:o 167, Ilr Geete, Sten Porse.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Montgommerie,
Rob. Nils Germund, såsom ledamot af StatsUtsk. erhållit 3 veckors
ledighet från denna dag, samt anmodade Hrr Electorer, att utse
en ledamot i nämnde Utsk. under denna ledighetstid.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Enär jag i går nämnde
för Hr Gr. o. Landtm, äfvensom flera ledamöter af det H. Ståndet,
att det förstärkta StatsUtsk. skulle sammanträda i morgon, så anser
jag mig nu böra gifva tillkänna, att nämnde sammanträde ej kan i
morgon ega rum, af det skäl att BorgareSt:s ledamöter inom det
förstärkta StatsUtsk. för närvande ej äro fulltalige; i följd hvaraf intet
sammanträde för detta Utsk. kan komma att ega rum, förr än
BorgareSt. hunnit att utvälja ännu några suppleanter.
Foredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 22 och 28 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 207, i anledn. af erhållne återremisser å betänk.
N:o 124, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens Åttonde
hufvudtitel.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att detta utlåt, måtte få punktvis
företagas till afgörande.
Hr Tersmeden, Nils: Jag har visserligen ingenting emot
att betänk, föredrages punktvis; men vill blott i sådant fall reservera
samma behandling för den 21:sta punkten (som angår elementar-läroverken),
så att ej hvarje mom. deraf serskildt underställes R.
o. Ad:s pröfning, utan R. o. Ad. må då vara oförhindrad att, om
den så för godt finner afgöra denna punkt (d. v. s. alla vilkoren)
i ett beslut.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då jag ej kunnat höra
hvad Hr Tersmeden anförde, anhåller jag att Riddarhus-sekret. mätte
upplysa mig derom.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att enligt hans
uppfattning Hr Tersmedens mening varit att, vid pröfningen af Utsk:s
svar ä anmärkmne emot 2l:sta punkten af Utsk:s betänk. N:o 124,
hvilket svar innefattade flere möner, icke hvarje mom. må anses
såsom en serskild punkt, utan att R. o. Ad., om Ståndet så beha
6
H. 21
322
Oen 29 Juni.
gade, matte kunna på en gång afgöra alla de delar af förevar:de
utlåt., som röra förenämnde punkt.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, att Hr Tersmedens
yrkande mätte blifva föremål för öfverläggning, först då när vi
komma till den omnämda punkten. I öfrigt är betänk., af beskaffenhet,
att böra punktvis föredragas; enär föremålen äro så många
och så olika.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde finna, att
om vid föredragningen af någon af de serskilda delarne af förevarande
utlåt., någon ledamot skulle anse nödigt att derjemte någon
annan del blefve föremål för pröfning, frågan derom då borde blifva
framställd till R. o. Ad:s afgörande, och att således de serskilde
punkterne kunde hvar för sig företagas till pröfning, tills Hr Tersmeden
eller någon annan framställde begäran derom, att flera delar
af betänk, må pä en gång afgöras.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
Härefter framställdes till pröfning:
l:sta pukten, ang:de äskad förhöjning i K. Bibliothekets
ärliga Statsanslag.
R. o. Ad. fann denna punkt ej erfordra annan åtgärd, än att
läggas till handlingarne.
2:dra punkten, ang:de löneanslag för predikanter inom
2:ne nya kapellförsamlingar i IVerinlands finnmarker.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Fastän Utsk. ej funnit skäl
att frånträda sin mening, så torde R. o. Ad. likväl ej uti Utsk:s
här afgifua ytl rande finna skäl till att frångå den mening, som valden
rådande hos 11. o. Ad., då denna punkt återremitterades vid
första föredragningen. Det torde vara öfverflödigt, att nu här åter
upprepa hvad som dä sades ; hvarföre jag endast vill hemställa, att
R. o. Ad. mätte besluta att bifalla K. M:s propos., i afseende på
temporär aflöning för dessa kapell-predikanter, med den inskränkning,
att det ej blir för alltid, utan för en bestämd tid, t. ex. 6
år. Om en sådan begränsad lid utsattes, sä blifva iunebyggarne i
de nya kapell-församlingarne i tillfälle, att sedermera efter behag
aflöna sina predikanter ; och de blifva tillsagde att, om de vilja bibehålla
sina predikanter, måste de äfven småningom bereda sig till
att sjelfve aflöna dem. Dä det nu emedlertid är statens fördel att
uppträda i första början, för att bilda dessa församlingar på en or
dentlig
fot, uti en ort, der innevänarnes antal småningom ökar sig,
men der upplysningen är ganska ringa, och der ingen ordning i
sedligt hänseende gerna kan vinnas förr, än de blifva med predikanter
och ordinarie presterskap försedde; så torde äfven Staten böra
till en början åtaga sig desse predikanters aflöning. Att deremot
nu genast fordra att de nybildade församlingarne skulle aflöna sina
predikanter, det skulle blifva utan åsyftad påföljd, enär de ej kunna
sig det åtaga. Summan är dessutom ganska ringa, så att den ej
kan anses såsom någon betydlig utgift för Staten, och ej heller kan
D e ii 29 Jiu n i.
323
det medföra något farligt prejudikat, att bifalla förslaget, som, då
tiden är begränsad inom vissa år, ej gerna kan hafva några menliga
följder för framtiden:
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Jemte det jag i hufvudsaken
instämmer uti hvad Frih. Palmstjerna yttrat, anhåller jag att
likväl få fästa uppmärksamheten derpå, att en tid af 6 år säkerligen
är allt för kort, för att kunna sätta desse sockenboer i stånd att
kunna sjelfve aflöna sina predikanter. Af ett sockenstämmoprotokoll,
bifogadt Statsrädsprot. i målet, synes tydligen i hvilken nödtorftig
belägenhet desse orter sig befinna, och att det ej är tänkbart att inom
så kort tid, ett sådant förbättringstillstånd skulle kunna inträda, att
de skulle kunna tillräckligt aflöna sine predikanter. Det är just att
önska, att till dessa platser företrädesvis komma duglige personer;
men huru kan man förvänta att sådane skulle vilja emottaga en befattning,
som ej garanterar deras framtid längre än för 6 år? Jag
skulle derföre tro, att man ej borde bestämma någon viss tid, eller
ock någon längre tid än 6 är.
Hvad prejudikatet beträffar, så är icke delta första gängen som
anslag af Staten beviljas lill aflönande af predikanter; ty vid sista
riksdagen beviljades sådana serskilda anslag till Bogens och Lekvattnets
Kapellförsamlingar. Jag får derföre hemställa huruvida ej R.
o. Ad. skulle finna lämpligt, att i detta fall bifalla hvad K. M. föreslagit
; men får likväl förklara att, om R. o. Ad. heldre ingår på
Frih. Palmstjernas förslag, jag ej vill allt för mycket vidhålla min
mening.
Dä nu öfverläggningen förklarades vara fulländad framställde
Hr Gr. o. Landtm., att K. M. då, för bildandet af 2:ne nya
Kapellförsamlingar inom Wermlands Finnmarker, den ena i norra
delen af Gunnarskogs socken, med kyrka vid hemmanet lilla Bogen,
den andra i nordvestra delen af Fryksände socken, med kyrka vid
Lekvattnet, erfordrades, oheräknadt det af R. St. redan, vid 1840—
1841 årens riksdag beviljade anslag af 6,000 r:dr för kapellens uppbyggande,
jemväl bidrag af allmänna medel till 2:ne kapell-predikanters
aflönande, bade i sådant afseende föreslagit, att å ständig
stat måtte för hvardera af ifrägavar:de 2:ne kapell-predikanter uppföras
400 r:dr om året eller tillsammans 800 r:dr. Frih. Palmstjerna
hade yrkat bifall till K. M:s propos. likväl blott för en tid
af 6 år, räknade från den nya statsregleringens början, hvaremot Hr
Silfverstolpe yrkat! ovilkorligt bifall till den K. proposm; och vid
sådant förhållande ansåge Hr Landtm., för att lättare kunna skilja
frågorne, lämpligast att först framställa propos. till bifall å sjelfva
anslaget, samt sedermera underställa Ståndets pröfning, huruvida anslaget
må beviljas endast för 6 år.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde härefter om R. o. Ad. bifölle
det af K. M. för 2:ne kapellpredikanter i de inom Gunnarskogs
och Fryksände socknar nybildade kapellförsamlingar äskade anslag
af 400 r:dr för hvardera om året.
Ropades ja.
21*
324
Den 29 Juni.
Då na Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge
ifrägavande anslag böra beviljas endast för en tid af 6 år, från den
nya Statsregleringens början, ropades ja och nej, hvarjemte
Hr Lagerheim, Lars Magn., anmälde sig och yttrade:
Det förhåller sig med dessa kapeller så, att de åro belägna uti
en
Detta yttrande afliröts af Hr Gr. o. Landtm., med erinran
att öfverläggningen af R. o. Ad. förklarats vara fulländad, hvarefter
Hr Landtm., med tillkännagifvande, att han af det nyss utaf några
fä ledamöter afgifna svaret ej kunnat inhemta majoritetens mening,
anhöll att proposm då den förnyades, [mätte blifva mera
mangrant besvarad; samt sedermera ånyo hemställde om R. o Ad.
ansåge ifrägavande anslag böra beviljas endast för en tid af 6 år
från nya Statsregleringens början.
Härvid ropades starka nej, blandade med ja, hvarpå H r
Landtm., förklarade att han trott sig finna att nej öfverröstat ja.
Hr Landtm, yttrade att R. o. Ad. torde finna alt till följd
häraf anslaget blifvit beviljadt till uppförande i ständig stat.
Ropades ja.
3:dje punkten, ang-.de ifrdgastäldt löneanslag för Consistorii-
amanuenserne i rikets 12 Stift.
Ilr von Hartmansdorff: DA detta ärende förra gången förevar,
tog jag mig friheten, fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på behöfligheten
af det anslag, K. M. i detta hänseende äskat. StatsUtsk.
har ansett consistorii-notarierne höra kunna hjelpa sig förutan biträde
af consistorii-amanuenser eller utan den aflöning af 180 r:dr,
som blifvit för en hvar af dem föreslagen. Men detta sätt att hjelpa
sig fram kunde ej lyckas annorledes, än om consistorii-notarierne
kunde göra sina sportler så betydliga, att de jemväl försloge till tjenstebiträdets
aflöning. StatsUtsk. har tvifvelsutan tagit sig anledn. till
detta förslag deraf, att landssekreterarne ej få någon serskild aflöning
åt deras biträden, eller i somliga län alldeles icke hafva någon
länsnotarie, utan måste af sina sportler aflöna allt det biträde, de
behöfva. Detta kan åläggas landssekreterarne derföre, att deras sportler
äro sä betydliga, och emedan de blifva ansenligare i samma mån
som ställningen i länet förvärras, eller som lagsökningarne förökas.
Men ett sådant atlöningssätt, ehuru det olyckligtvis redan finnes, bör
väl ej utvidgas, eller om jag sä får säga uppmuntras i någon annan
väg.
Då nu consistorie-notariernes göromål äro så betydliga, som den
i betänk, omnämnda reservationen upplyser, och enär summan för
öfrigt är så liten som 180 r:dr för hvardera af consistorii-notarierne
eller tillsammans för dem alla ej gör mera än 2160 r:dr, så skulle
jag för min del, anse, allt skäl vara att bevilja hvad K. M. i detta
hänseende äskat — hvilket jag och anhåller, att R. o. Ad. måtte
bifalla.
Den 29 Juni.
325
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Visserligen kan jag ej
med full säkerhet bedöma consistorii-notariernes göromål, men skulle
dock tro likväl, att de ej äro så öfverbo pande, att ej dessa tjenstemän
hädanefter som hittills kunna hjelpa sig utan någre serskildt aflönade
amanuenser. Dessutom vet man, att consist.-notarierne i allmänhet
ej hafva så små sportler, som Hr von Hartmansdorff velat
gifva tillkänna. I en tid, sådan som denna, synes det vara mindre
lämpligt att belasta Staten med en utgift af sådan beskaffenhet som
denna, hvilken visserligen ej är så bestämdt af behofvet påkallad.
Här är af K. M. uti den nya regleringen af landtstaten föreslaget,
att löner på stat, skulle beviljas ät länsnotarier, som ännu
ej hafva sådane, hvilket vi alla veta. Denna fråga är ännu ej inom
Utsk. afgjord, men jag skulle dock tro att, i anseende lill de knappa
tillgängarne, något anslag dertill ej kan komma att beviljas. Hvar
och en vet likväl alt lands-sekreterarnes göromål, i jemförelse med
consist.-notariernes, äro betydligt större; sä att, om ett biträde skulle
tillsättas på någotdera stället, sä skulle jag utan tvekan tro det för
Staten vara vigtigare att aflöna länsnotarierne, än consistorii-amanuenserne.
Jag anhåller derföre, alt R. o. Ad. mätte bifalla det
af StatsUtsk. tillstyrkta afslag å Biskop Hedréns reservation.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Jag anser mig böra
tala till förmån för consistorii-notarierne och emot deras assimilation
i aflöningsväg med landssekreterare. Desse sednare äro i Sverige
serdeles privilegierade, då de jemföras med motsvarande tjenstemän
i öfriga länder. För få är sedan blef en af mine vänner utnämnd
till landssekreterare. Jag önskade då att få erfara huru hans vilkor
voro beskaffade; hvarpå man svarade mig: ”jo i fjol stod han
sig ganska bra”. ”Hurn så”, frågade jag. ”Jo”, blef svaret, ”det
var mycket utmätningar i länet dä”. Det är någonting högst ovanligt,
hvilket jag blott i förbigående vill anmärka, alt landssekreterarnes
vilkor förbättras i mån af länets lidande. Då nu deremot
consistorii-notarierne ej hafva tillfälle till sportler, och då ej hafva
med utmätningar att göra; så anser jag ock, att de ej heller böra
assimileras med landssekreterarne — utan får jag förena mig med
Hr von Hartmansdorff i yrkande af bifall till K. M:s propos.
Hr Tersmeden: Jag ber att i allo få förena mig med Hr von
Hartmansdorff. I likhet med hvad som af consistorii-notarierne blifvit
hegardt, och af K. M. i Dess nådiga propos. för behöfligt ansedt,
tror jag verkligen consistorii-amanuenserne vara i behof af denna aflöning,
af det skäl att beinälde notarier äro så illa aflönade, att de
ej kunna aflöna sina biträden. Jag har kännedom om, att consistorii-notarien
i Erkestiftet, som är bland de störst lönta aldrig har,
med sporllerna inberäknadt, högre lön än 2,000 r:dr. Jag tror
i riksgäld. I Strengnäs stift, som är ganska stort, har consist.-notarien
omkr. 1,000 r;dr, och aldrig derutöfver. Då det nu dessutom
är kändt, att landssekreterarne hafva i lön omkring 4 å 5,000 r:dr;
så synes väl tydligen att consist.-notarierne ej kunna med dem sättas
i någon slags likhet. Deremot tror jag att. desse notariers goro
-
326
Deri 29 Juni.
mai äro ganska tryckande, i de stora stiften serdeles de som hafva ända
till 20 kontrakter och deröfver.
Pä grund häraf kan jag för min del ej annat än anhålla, att
det äskade ringa beloppet af 2,160 r:dr måtte af R. o. Ad. bifallas.
Hr Rosenblad, Bernhard: Riktigheten af den sats, hvarmed
Hr von Hartmansdorff började sitt anförande, lärer svårligen kunna
motsägas; men deremot skulle jag för min del hemställa, om behofvet
af biträde kan vara lika i alla stift? lika för consistorii-notarierne
i små som i stora stift, i Gottlands (med blott 40,000 innevånare)
lika väl som i Erkestiftet med 4 ä 500,000 innevånare?
Jag skulle derföre för min del hemställa, att man måtte gå en medelväg
på så sätt, att till K. M:s disposition för ifrågavande ändamål
anslås en rund summa af 1,000 eller 1,200 r:dr att användas
der behofvet så klöfver.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Utan att vilja ingå i någon jemförelse
emellan landssekreterarees och consist.-notariernes sportler
och öfriga inkomster, anhåller jag blott att fä fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
pä de sednares mycket betydliga indirekta inkomster eller
sportler; och att dessutom deras befattning är en syssla som,
om den ock icke vanligen berättigar lill befordran pä den ecclesiastika
banan, åtminstone gifver anledn. att hoppas något dylikt; till
följe hvaraf dessa platser äro ganska eftersökta.
För öfrigt ber jag, att R. o. Ad. måtte erinra sig, att just vid
denna riksdag vi hafva varit nödsakade, att afslä en mängd saker af
vida vigligare natur än denna. Då man dertill tager i betraktande
statsverkets ringa tillgångar, så tror jag att det vore föga ändamålsenligt,
att använda en icke så obetydlig del deraf till förökande af
consist.-notariernes löner. Då de hittills kunnat anses hjelpligt lö
nade med de inkomster, som beståtts dem, så ser jag ej, att göromålen
skulle kunna lida på, om desse tjenstemän ännu någon tid
kommo att bibehållas vid samma aflöning.
På grund af dessa skäl anhåller jag, att R. o. Ad. mätte bifalla
Utsk:s utlät, i denna del.
Hr von Hartmansdorff: En föreg:de talare har yttrat, att
consistorii-notariernes sportler ej vore så små. Det beror derpå med
hvilken löntagares sportler, deras jemföras. Med alla sportler, (undantagande
landssekreterares och häradshöfdingars, hvilka tagas ut
enligt taxa, samt handlingarnes mängd och längd), börjar förhållandet
blifva, att dylika inkomster äro obetydliga. Det bör man anse
med glädje, ty derigenom upphöra ju äfven de missbruk, som genom
sportel-gifning och sporteltagning kunna åstadkommas. När ett
tillfälle att dem förminska är förhanden så bör man väl ej låta det
gå sig ur händerna.
Hvad beträffar jemförelsen emellan landssekreterarens göromål
och consistorii-notariens, så är det visserligen ganska riktigt, att den
förres äro mycket flera än den sednares; men då den förres^lön
är så betydligt större än den sednares (ty i somliga län har väl
Den 29 Juni
landssekreteraren 7,000 r:dr, lika lön med landshöfdingen, eller
mera), så har ock landssekreteraren större tillgång än consistorii-notarier
alt aflöna sitt biträde. Då man nu vet, att denne sednares
lön, hvilken kan, pä lofligt sätt, förökas; så bör man väl tillse, att,
då han omöjligen kan på lönen allena, både lefva sjelf och aflöna
sitt biträde, att han får ett sådant aflönadt af staten, serdeles då aflöningen
ej skalle blifva större än 180 r:dr, icke fullt så mycket
som en vaktmästare i kollegierna åtnjuter.
Man har omförmält huruledes consistorii-notarierne ega presterlig
tjensteårsberäkning. Men då StatsUtsk. på ett berömvärdt sätt
velat afskaffa all sådan i afseende pä läroverket; hvarföre skulle
samma Utsk. vilja bibehålla den för tjenstemän, som egentligen hafva
en civil befattning, på sätt förhållandet är med consistorii-notarierue?
Jag kan åtminstone ej finna något skäl till en sådan stridighet.
En talare har föreslagit en rund summas öfverlemnande till
Konungens disposition, för att utdelas efter omständigheterna och
stiftens storlek. Men det är ju klart, som mig synes, att der stiften
äro mindre der mätte väl sportlerna vara likaså. Det är väl
skälet, hvarföre i den K. propos. alla amanuensernes löner äro föreslagna
till lika belopp. När Konungen i detta fall redan uti alat
Sin mening, så synes det ej vara skäl att R. St., om de bevilja det
anslag, Han äskat, låta henne utgå pä annat sätt.
Jag förnyar alltså min anhållan att R. o. Ad. måtte bifalla den
K. propos.
Frih. Palmstjerna: Om consistorii-notariernes göromål voro
enahanda med hvad de varit under de för någon längre tid tillbaka
förflutna åren, sä skulle jag visst icke förorda det anslag, hvarom
här nu är fråga; men, dä det temligen allmänt är kändt, att
deras göromål blifvit i sednare tider högst betydligt ökade, och att
således det biträde, som consistorii-notarien förut kunnat hjelpa sig
med, numera ej är tillräckligt, och ännu mindre blir det hädanefter;
så anser jag för min del billigt och nödvändigt alt, såvida göromålen
skola bedrifvas med den ordning som R. St. hafva rätt att
fordra af rikets tjenstemän, R. St. äfven bevilja de medel som äro
nödvändiga för att anskaffa och underhålla de biträden, som dertill
erfordras. Yi veta, att på de sednare åren folkskolor blifvit inrättade
i alla socknar nästan, och att, der sådana ej kommit till ständ,
lära de oförtöfvadt göra det. Af vissa allmänna skolors inrättande
följer en mängd göromål för consistorii-notarierne, som de förut ej
haft, dels med granskningen af de instruktioner eller reglementen
som för skolorna blifvit i socknarne upprättade, och som inskickas
till consistorii öfversigt, dels och med tillsättandet af lärare, och beredande
af möjligheten att sådane för alla skolorna anskaffa. Och
om, som jag förmodar, SlatsIJtsk:s förslag, i afseende på förändring
af läroverket i allmänhet, kommer att vinna R. St:s bifall vid denna
riksdag; så lärer R. o. Ad. finna, att äfven derigenom consistoriinotariernes
göromål komma att i betydlig mån förökas igenom alla
de omregleringar och förhandlingar som dervid komma i fråga. Det
32S
L>en 29 Ju ni.
är således påtagligt att, isynnerhet i de större stiften, der församlingarnes
antal är stort, och der folkkskolornas antal uppgår till
mera än hundrade samt Elementar-läroverken till kanske 5, ti å 8,
der blifva consistorii-notariernas göromål betydligt förökade emot
hvad de förut varit.
På dessa skäl måste jag för min del anse mig, i konseqvens
med R. St:s förut fattade beslut, nödsakad att votera för K. M:s
propos. i detta afseende.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad yttrade Hr Gr.
o. Landtm, att Hr Rosenblad föreslagit att en summa af 1,000
eller 1,200 r:dr måtte för ifrågavarale ändamål ställas lill K. M:s
disposition, men att propos. å ett sådant alternativt förslag ej syntes
kunna framställas samt Hr Landtm, fördenskull finge anhålla, alt
Hr Rosenblad måtte uppgifva å hvilkendera summan lian önskade
propos.
Hr Rosenblad: Då hälften af den äskade summan utgör
ungefär 1,200 r:dr, så får jag vördsammast anhålla om propos. pä
detta belopp.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt, att K. M. äskat
ett anslag af 2,160 r:dr att fördelas i 12 löner, hvardera af 180
r:dr och tilldelas consistorii-amanuenserne i rikets 12 stift; alt
StatsUtsk. uti förevar:de punkt, hvartill Frih. Tersmeden yrkat bifall,
afstyrkt bifall till hvad K. M. i denna del föreslagit; men deremot
åtskilliga ledamöter yrkat bifall till den K. propos., samt Hr
Rosenblad föreslagit, att 1,200 r:dr måtte ställas till K. M:s disposition
för att fördelas till löneanslag för consistorii-amanuenserne i
riket, hemställde Hr Landtm, om R. o. Ad bifölle förevande punkt
af StatsUtsk:s utlät.
Härvid ropades ja och nej; hvarefter Hr Landtm, hemställde,
om R. o. Ad. bifölle K. M:s propos. i denna del, samt sedan denna
propos. blifvit besvarad med starka ja, blandade med nej, förklarade
det han trott sig finna att ja öfverröstat nej.
4:de punkten, ang:de statsanslag dels för Stockholms stads
Consistorium och den dervid anställde amanuens samt dels för
Universitetens i Upsala och Lund materiela behof.
R, o. Ad. fann denna punkt ej erfordra annan åtgärd, än att
läggas till handlingarne.
5: te punkten, ang:de ifrugaställdt statsanslag till stipendier
vid universiteten.
Hr von Troil: Af de anslag, som utaf StatsUtsk. vid denna
riksdag blifvit afstyrkta, är troligen det nu ifrägavande ett af de vigtigaste.
Utan att vilja besvära R. o. Ad. med afhörandet af Professor
Lindgrens reservation, anhåller jag endast att få fästa uppmärksamheten
derpå, att universiteten gå i mistning af ganska många
förtjentsfulle män endast derföre, att de ej kunna gifva dem något
understöd för att underlätta deras fortsatta bemödanden på den aka
-
Den ‘29 Juni.
329
demiska banan. Jag anhåller derföre vördsamt om Hr Gr. o Landlm:s
propos. på afslag å Statsötsk:s utlåt, i detta hänseende, jemte bifall
till K. M:s nåd. propos.
Hr Tersmeden: Jag kan ej annat än i högsta måtto biträda
hvad Hr von Troil anfört. Till de skäl, som af honom blifvit framställda,
her jag att för min del få lägga några. Det är de fleste
bekant, att vid akademierna docenter ofta fä företräda professorernes
ställe, då desse sednare äro af andra göromål upptagne. Visserligen
finnas der adjuncter, men dessa äro dels ålderstigne, dels af andra
göromål upptagne; och då händer ganska ofta att en docent mäste
förestå professionen, och det alldeles lönlöst. När man dertill betänker,
att lärare vid skolstaten äro pä väg att få mycket högre lönevilkor
än hittilts; sä finnér man ganska lätt, att det för den unge
medellöse akademiska läraren är ganska lockande att öfvergå lill
skolstaten, och att denna frestelse ej annat kan än vara mycket svår
att motstå, då han å andra sidan har framför sig att utan ringaste
understöd fortsätta sina mödosamma vetenskapliga forskningar vid
akademien. Det är således högst nödvändigt, att några stipendier
anslås för att qvarhålla de unge vetenskapsmännen åtminsone några
år vid akademien.
Jag tillstyrker således på det högsta bifall till K. M:s nådiga
propos. i denna del.
Frih. Palmstjerna: Om Statens tillgångar medgåfvo att göra
detta anslag, utan att föröka beskattningen, så skulle jag visserligen
icke hafva något att deremot erinra; men då jag ser, att ökad bevillning
blir en följd af detta ökade anslag, så kan jag ej instämma
i det yrkande, som här är gjort, utan tillstyrker bifall till StatsUtsk:s
förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att i detta fall få instämma
med Hr von Troil, och fästa uppmärksamheten på det förhållande,
som i min tanke gör detta anslag nödigt. Det är nemi.
att sedan 11. St. beviljat löneförhöjning åt lärarne vid elementarläroverken
, så blifver det mera inbjudande för docenterne vid universiteten,
att söka befordran vid elementarläroverken. Följden deraf
för universiteten blifver naturligtvis, att de varda öfvergifne af de
skickligaste männen; derest medel ej lemnäs universitetens styresmän
i händer att qvarhålla de mest hoppfulle och skicklige bland
unge vetenskpasidkare. Det kan naturligtvis icke vara riket till gagn,
att man pä den ena länken af undervisningskedjan gör vilkoren så
fördelaktiga, att de ditlocka de skickligaste från en annan. Hvad
man gagnar på ett ställe, skadar man på ett annat. Jag tror således
att, sedan R. St. hafva beviljat betydligare anslag till elementarläroverken,
än K. M. äskat; så böra Ständerna desto häldre medgifva
ifrågavande anslag, som det ej utgör mera än 3.000 r:dr,
och sålunda icke kan betydligt inverka på den allmänna bevillningen.
Hr von Troil: Instämmande med Hr von Hartmansdorff, ber
jag att endast få fästa uppmärksamheten derpå, att för hela den hö
-
330
Den 29 Juni.
gre bildningen vid universiteten och följaktligen inom hela riket,
anser jag det vara af högsta vigt, att detta anslag beviljas. Det är
för riket af outsägligt mycket större vigt, än det R. o. Ad. nyss
beviljat till consistorii-amanuenserne. Till följd häraf förnyar jag
min nyligen gjorda anhållan om bifall till K. M:s nådiga propos.
Frih. Palmstjerna: Det anslag, som R. o. Ad. nyss beviljat,
för consistorii-amanuenserne var en nödtvungen följd af det beslut
som R. St. dels förut fattat dels äro pä väg att lätta vid denna
riksdag, efter hvad man bestämdt kan förutse; så att i min tanke
dessa båda frågor ej äro med hvarandra jemförliga. Att ett anslag
af till och med så ringa summa som 1,500 r:dr för hvardera akademien
skulle vara gagnelig!, derpå tviflar jag ej; men att det är
nödvändigt för att vid universiteten qvarhålla de mest lofvande af
den studerande ungdomen, och att 1500 r:dr vid hvardera universitet
kan i betydlig mån bidraga till den högre bildningens utveckling
vid dessa lärosäten, derpå tviflar jag betydligt. Det vore visserligen
för professorerne beqvämare, om docenterne kunde vid universiteten
qvarhållas till större antal, än som nu är fallet; men delta
är ej för mig något tillräckligt skäl att öka rikets utgifter, när det
ej kan ske på annat sätt än genom att öka bevillningen. Om den
utmärktare skickligheten bland den studerande ungdomen, genom
ökade löneanslag till de öfriga undervisningsverken inom riket, finner
sig föranledd att söka lärarebefattning vid elementarläroverken
och gymnasierna; så kan jag ej se, att undervisningsverket i det
hela derpå förlorar något.
Således hafva de skäl, som här blifvit anförda, icke kunnat öfvertyga
mig om all jag har orätt.
Hr von Hartmansdorff: Professorerne hafva egentligen
icke något gagn af dessa 1500 r:dr, emedan deras göromål på intet
sätt derigenom förminskas. Utan nyttan af skicklige studerandes
qvarliållande vid akademien beslår deruti, att man först och främst
får skicklige adjuncter och dernäst skicklige professorer, när de gamle
gå bort. Det är också för den studerande ungdomen naturligtvis
af stor fördel att hafva skicklige docenter, hvilka kunna lemna dem
enskildt den goda undervisning, som de behöfva. Detta hvad universiteten
angår.
Hvad åter beträffar saken, i allmänhet så förhåller det sig så,
att den magister, som lemnar universitet och egnar sig ät elementarläroverkets
tjenst, vanligen ej fortgår längre pä den egentligen vetenskapliga
banan, utan han stadnar merendels på ett lägre stadium;
hvaremot en docent, som ej egnat sig åt en så trägen undervisning,
som elementarläroverkets tjenst fordrar, är i tillfälle att mycket mera
utvidga sina kunskaper, och att följaktligen blifva skickligare till de
högsta lärareplatserna i riket, nemi. professionerna. Jag tror alltså
att dessa förhållanden ej böra vid detta tillfälle förbises.
Gr. Sparre, Erik: Jag har fä ord att tillägga till hvad Hr
von Hartmansdorff sednast yttrat. Jag anser af högsta vigt, att medel
anslås till uppmuntran för de unge män som hafva mod och
Duii 29 Juni.
331
håg att egna sig åt vetenskapernas trägna tjenst; och till desse böra
otvifvelaktigt räknas docenterne vid universiteten. Hvar och en vet,
alt den unge man, som förvärfvat sig graden och måste vid universitet
ytterligare fortsätta sina studier, för att kunna få en plats derstädes,
vanligen saknar tillgångar, och att, om han ej heller eger
förhoppning att någorlunda Snart få lön af Staten, så öfvergår han
till elementarläroverket; derifrån han, på sätt Hr von Hartmansdorff
yttrat, svårligen kan återvända till universitet. Fordringarna på en
universitetslärare äro nemi. helt andra än pä en lärare vid elementarläroverken.
Jag anser således, att detta ringa anslag är ganska väl användt,
då det ställes till vetenskapens tjenst.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad framställde H r Gr.
o. Landtm., att StatsUtsk. uti förevande punkt afstyrkt anvisande
af det utaf K. M. äskade anslag af 3000 r:dr till lika fördelning åt
universiteten, för att der disponeras till docent-stipendier; hvarjemte
Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad., i öfverensstämmelse med
Frih. Palmstjernas yrkande, bifölle StatsUtskrs utlåt, i denna del.
Denna propos. besvarades med starka nej blandade med ja, i
anledn. hvaraf Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla det af K. M. äskade anslag till docent-stipendier, samt då härvid
ropades starka ja, blandade med åtskilliga nej, förklarade det han
trott sig finna att ja öfverröstat nej.
Då härefter förekom hvad Utsk. i serskilda punkter yttrat i
fråga om 21 punkten af betänk. N:o 124, ronde elementarläroverken,
anmälde sig och yttrade
Hr Tersmeden: Jag hemställer ödmjukast huruvida ej, sedan
R. o. Ad. fattat sitt beslut rör:de första och andra mom. af
denna punkt (hvilka röra skolafgifterna och anslaget af de 90,000
r:dr), diskussionen må sedermera få sträcka sig lill alla de öfriga
momme pä en gång; hvar och en likväl obetaget, att, om han så
finner för godt, begära beslut öfver hvarje mom. serskildt.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror, att det för redigheten
vid föredragningen vore nödvändigt, att följa StatsUtsk:s sednare betänk.
; emedan Utsk. här uppgifver hvilka punkter som blifvit af
Stånden bifallna eller återremitterade, och hvilka som följaktligen
ännu äro öppna för öfverläggning eller ej. Kommer man till någon
serskild punkt, från hvilken någon ledamot finner anledning att
sträcka öfverläggningen jemväl till en annan, så blir ju tillfälle att
då tala derom, utan att man på förhand binder öfverläggningen. Det
sednare skulle ej heller tjena till någonting, då, på sätt Hr Gr. o.
Landtm, från början yttrat, hvarje ledamot är obehindrad att tala
om hviken punkt utom den föredragna, som han för godt finner.
Jag anhåller fördenskuld, att föredragningen måtte få fortgå i öfverensstämmelse
med Utsk:s nu afgifna betänk.
Hr Tersmeden: Jag kan ej annat än fortfara med min nyss
framställda begäran, och ber att få reservera min rätt, att få yttra
332
Den 29 Juni.
mig öfver de sä kallade vilknren i ett sammanhang. Då man t. ex.
är af den tanken, att dessa vilkor i allmänhet äro nära nog stridande
emot vår grundlag; så är det nästan omöjligt att serskildt
yttra sig öfver ett af dessa vilkor, utan att sedermera nödgas vid
hvart och ett af de öfriga serskildt upprepa nära nog samma sak.
Om jag yttrar mig öfver vilkoren i 4 eller 6 mom. på en gång,
så kan ju R. o. Ad. i alla fall besluta serskildt öfver hvarje mom.
Jag anhåller blott, att min yttranderätt ej måtte pä något sätt blifva
inskränkt.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. i anledn. af Hr
Tersmedens och Hr von Hartmansdorff, nu afgifna yttranden torde
finna, att emot serskildt afgörande af de först förekommande punkterne
af Utsk:s yttrande ang:de elementar-läroverken, någon erinran
ej blifvit gjord, samt att, beträffande de följande punkterne, serskildt
beslut borde fattas öfver hvarje punkt, men att detta icke innebure
något hinder för att, på sätt Hr Tersmeden önskat, diskussionen må
kunna omfatta alla de vilkor, som i Ulsk:s första betänk, blifvit upptagne
och hvarom Utsk. nu ånyo sig yttrat.
Ropades ja.
6:te punkten, ang:de 1 :sta mom. af 21 punkten i betänk.
N:o 124; och 7:de punkten, ang:de afdelningen litt. a) i 2:dra
momentet af f örenämnde 21 punkt.
Dessa punkter lades till handlingarne med vidblifvande af R. o.
Adis förut fattade beslut.
8:de punkten, ang:de redaction af ingressen till afdelningen
litt. b i 2: dr a inom. af 21 punkten af betänk. N:o 124;
och 9:de punkten, ang:de 1 och 2 mom:ne af de i nyssnämnde
afdelning litt. b) föreslagna vilkor.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt.
Hr Tersmeden: I enlighet med hvad jag förut yttrat, ber jag
att nu få anföra några ord öfver denna punkt i sin helhet. Det är
min rätt att yttra mig öfver motiverna dertill, hvilket jag förut ej
haft tillfälle att göra. Dä betänk, om detta ämne förra gången här
förevar, anmärktes af flere ledamöter, och i synnerhet af Hr Silfverstolpe,
att de af StatsUtsk. framställda vilkoren ej voro enliga
med grundlagens föreskrift, och att de innefattade en betydlig inskränkning
i den rätt, som är Konungen i 89 § Reg.F. medgifven.
Pä dessa anmärkmr har StatsUtsk. svarat åtskilligt, men skälen
äro, hvad man säger, hemtade som man kan. Utsk. säger t. ex.
”R. St:s rättighet att, vid beviljandet af statsanslag, för desamnias
användande föreskrifva de vilkor, som finnas nödiga, elier
lämpliga — en åtgärd, som egentligen icke innefattar annat, än ett
närmare bestämmande af de föremål, hvartill anslaget bör utgå, och
sättet för dess användande, — lärer, såsom stödd på grundlagens
föreskrift, icke kunna ifrågasättas”.
Jag tror att detta är sagt i så vidsträckta termer, att det verkligen
kan ifrågasättas. — Vidare säger Utsk.:
Den 29 Juni.
333
”Om äfven dessa vilkor skulle afse sådane åtgärder, hvilkas vidtagande
ankommer ensamt på K. M:s nådiga beslut, kan likväl K.
M:s pröfningsrätt destomindre härigenom anses förnärmad, som K.
M. dock städse är obetaget att, i händelse sålunda stadgadt vilkor
skulle i nåder pröfvas mindre tjenligt eller verkställbart, inställa anslagets
begagnande”.
Dessa sednare ord finnér jag för min del högst märkvärdiga.
Jag fruktar verkligen, att StatsUtsk., genom att förfara på sätt som
denna gången skelt, inleder 11. St. i ganska stora och svåra vidlyftigheter.
Denna bana är redan förut försökt, men icke i så stor
skala, som nu. StatsUtsk:s makt är känd, och den har med hvarje
riksdag utvidgat sig; men att öppet säga, att det är K. M. obetaget
alt lenina anslaget obegagnadt, om Han skulle finna vilkoren mindre
lämpliga eller overkställbar; är i högsta måtto märkligt och jag
hemställer till Eder, mine Hrr, huruvida det är förenligt med en
god ordning! Ar det lämpligt, att R. St. till K. M. framställa vilkor,
hvilkas lämplighet de sjelfve sätta i fråga? — StatsUtsk. säger
vidare såsom skäl för dessa vilkor, att sådane hittills brukats
fastställas. Det medgifver jag till en viss grad, men, som jag förut
sagt, ej till samma mått som i delta betänk. Utsk. anför såsom bevis
för sin sats, att 63 punkten af utlät. N:o 124 blifvit af alla 4
Stånden bifallen, ehuru dervid voro fästade vilkor, som hvarken af
K. M. eller någon motionär varit framställda. Jag ber likväl att få
anmärka, att den omtalade punkten rörer inköp för vetenskapsakademien
af vissa hus, hvilkas demolerande till en del anses nödvändigt
för undvikande af eldfara: och att StatsUtsk. dervid ej har fästat
andra vilkor, än att de samlingar, som komma att till en del i de nya
husen förvaras, skulle ordnas i sammanhang med de öfriga samlingarne,
och att räkenskaperna häröfver skola af R. St:s Revisorer
revideras. Detta är också hvad som är StatsUtsk. tillständigt att föreslå;
för öfrigt, finnes i den anförda punkten ingenting som ej är
antingen af K. M. eller motionären (professor Wahlberg) föreslaget.
Detta Utsk:s skäl anser jag således för svepskäl
Vid sista riksdagen åtnöjde R. St. sig med att i djupaste underdånighet
till K. M. hemställa, (i önskningsväg) att apologistskolor,
lägre skolor och gymnasier skulle få sammanslås till gemensamma
läroverk. Vid denna riksdag (trenne år sednare) skulle R.
St., i fall de bifalla StatsUtsk:s förevande förslag, tillåta sig att, på
samma gäng som de, i öfverensstämmelse med K. M:s uttryckta begäran,
bevilja ett mycket större anslag än K. M. äskat till en förbättrad
organisation af läroverket, dervid fästa vilkor, som ganska
hetydligt i detalj ingå i reglementerande om skolväsendet. Der föreslås
t. ex. alt i hvarje skola ej ovilkorligen skall läsas latin; der
föreslås styrelser för hvarje läroverk, samt huru hvar och en af dessa
styrelsers ledamöter skola väljas m. m. d. - Jag hemställer, om
sådant ej är ingrepp i Konungens rätttigheter? Och då nu Utsk.
dertill har sagt att, om K. M. ej vill ingå på dessa vilkor, så är
det K. M. obetaget, att lemna de 90,000 r:dr obegagnade; så hemställer
jag till Eder, mine Hrr, huruvida ett sådant förfarande är
334
Den 29 Juni.
rimligt och rättvist, eller huruvida man på detta sätt vinner det mål
man önskar ?
StatsUtsk. har af K. M:s nådiga propos. sett hvilken del af
föredragandens för ecclesiastik-ärenden förslag K. M. har bifallit; ty
der står bestämdt: ”det och det har K. M. bifallit, och de eller de
grunderna har K. M. fastställt”. Icke destomindre har Utsk. nu
framställt vilkor, som helt och hållet stå i strid med de grunder,
som K. M. sagt Sig hafva fastställt på grund af 89 § Reg.F. Jag
hemställer då till en hvar, uti hvilket dilemma man sätter Regeringen.
Vare sig den använder de 90,000 r:dr, utan att sorgfälligt
följa de vilkor, som här fastställas; eller den använder detta anslag,
ordagrant fullgörande vilkoren derför; så hafva R. St. vid nästa
riksdag ganska giltiga skäl, alt göra anmärkn:r deremot.
Jag vill ej uttrötta R. o. Ad. med att nu anföra alla de anmärkn:r,
som jag har emot dessa vilkor, — ty vi komma sednare
till dem, men då der framställas sådane punkter, som jag sagt, så
tager jag mig friheten att föreslå R. o. Ad. att för detta fall antaga
ett beslut, så lydande:
”R. o. Ad. anser för dess del ej lämpligt att vid beviljande af
90,000 ndr till skolväsendets fullständigare ordnande fästa andra vilkor
än indragning af den förhöjda tjenstårsberäkningen för lärarne,
sä fort densamma kan efter frivillig öfverenskommelse äga rum, och
öfverlemnar således till K. M. att, enligt Dess Höga Rätt, för elementarläroverken
bereda den ändamålsenliga utveckling och den förbättring,
hvaraf K. M., efter en sorgfällig pröfning, kan finna dem,
med hänsyn till såväl samhällets som den enskildes väl, vara i
bebor’.
Jag vill härtill blott hafva äran nämna, att, i fall R. o. Ad.
skulle ingå på mitt förslag, undantag blott skulle göras för de tvenne
punkter som redan äro beslutade, och som röra skolafgifternas början
samtidigt med den nya öfvergångs-staten.
Hr von Hartmansdorff: Jag märkte ej huruvida Hr Tersmeden
äfven borttog det vilkor, att lärare som erhålla löneförbättring,
skola afsäga sig jemväl den förhöjda tjenstårsberäkningen.
Detta är likväl ett nödvändigt vilkor. Jag tror dessutom, att det är
riktigare och säkrare, att R. o. Ad. genomgår de serskilda punk
terna
i den ordning som StatsUtsk. dem framställt, antingen Ståndet
bifaller eller afslår somliga af dem, i öfverensstämmelse med
hvad Hr Tersmeden yrkat. Men att, på sätt han föreslagit, öfverlemna
hela summan utan några vidare bestämningar, det befarar
jag, icke sker i alla Stånden utan torde göra det svårt nog att slutligen
få anslaget beviljadt. Jag anhåller följaktligen, att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes fortsätta föredragningen af betänk, på samma sätt
som hittills; sä att den som vill, får yttra sig öfver hvarje serskild
punkt, då han förekommer.
Hr Tersmeden: Jag anhåller vid detta tillfälle blott, att Hr
Gr. o. Landtm, täcktes uppläsa det förslag till beslut som jag tagit
mig friheten framställa.
Den 29 Jani.
335
Sedan Hr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf uppläst Hr Ter
smedens
förslag, yttrade
Frih. Tersmeden: Jag tager mig friheten anhålla, att Hr Gr.
o. Landtm, täcktes framställa propos. på hvarje af de serskilda punkter
som StatsUtsk. föreslagit; och att föredragningen måtte komma
att gä i den ordning, som betänk, anvisar.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade nu, att R. o. Ad. torde finna
att, enär Riksd.Ordms 54 § stadgade, att då ett öfverläggningsämne
innefattade flere delar och serskilde propos:r derå begärdes, propos.
öfver hvardera delen hör serskildt framställas, så kunde, vid det förhållande,
att Hr von Hartmansdorff och Frih. Tersmeden begärt serskilda
propos:r i ämnet, Hr Tersmedens förslag till propos. ej framställas,
förrän alla de punkter hvarpå detsamma hade afseende, blifvit
hvar för sig afgjorde, men att, i händelse desamma dervid alla
skulle blifva afslagne, R. o. Ad. sedermera komme i tillfälle att
fatta ett med Hr Tersmedens förslag öfverensstämmande beslut.
Frih. Palmstjerna: Då det första och andra mom. af punkten
b~) äro föredragna och af R. o. Ad. bifallna, så kan ej fråga
derom vidare uppstå; men i afseende på mom. 3 så skulle jag förmoda,
att, dä sådant är yrkadt, Hr Gr. o. Landtm, ej kan förvägra
att framställa propos. på det följande morn., men att Hr Tersmeden
kan fordra, att få den af honom begärda propos. till kontraprop.
, i händelse R. o. Ad. ej öfvervägande bifaller det 3:dje
mom. Det torde vara Hr Tersmedens obestridliga rätt, att pä det
viset få sin mening framställd till pröfning för R. o. Ad:s beslut.
Hr von Hartmansdorff: Om det föredragningssätt begagnas,
hvilket jag tagit mig friheten yrka, som Frih. Tersmeden ytterligare
begärt, och som Hr Gr. o. Landtm, förklarat vara öfverensstämmande
med '§ 54 Riksd.Ordn.; så blir det ju tillfälle för Hr Tersmeden
att vid hvarje punkt, der han är af annan tanke än andre
ledamöter, yrka sin mening såsom kontrapropos. mot de öfriges? Man
kommer då lill samma mål i alla fall. När man har varit nödsakad,
att på serskilde ledamöters begäran sitta här flera dagar, för att genomgå
särskilda punkter af tulltaxan; så lärer man väl vara skyldig
att göra likaledes med afseende å StatsUtsk:s betänk., när någon
så fordrar.
Gr. Sparre: Det är ej i afseende på föredragningssättet, som
jag ämnar yttra mig, ty jag anser att de fleste talare i den delen
äro af samma tanka: men jag ber att få förklara, det jag i hufvudsaken
är af alldeles samma mening, som Hr Tersmeden: denna mening,
må nu göra sig gällande på ett sätt, eller pä ett annat. Jag
anser för min del högst olämpligt att R. St., (serdeles så som de
nu äro organiserade på fyra kamrar) sätta sig ned att bilda en uppfostringskomité,
för att fastställa de vilkor, under hvilka allenast de
bevilja ett anslag till läroverken. Det synes mig billigt, att, då man
ät Konungen lemnar ett anslag till elementar-läroverken, man då äfven
öfverlemnar åt Konungen, att med detta anslag vidtaga de förbättringar
i afseende på nämnde läroverk, som Han anser nödiga.
336
Den 29 Juni.
Vi hafva redan sett af det förslag, sora af f. d. chefen för ecclesiastik-departementet
är föredraget i StatsRådet (eller åtminstone der
omnämndt), att Konungen är betänkt på en reorganisation af läroverken,
hvilken reorganisation i det närmaste öfverensstämraer med
hvad, som af StatsUtsk. är föreslaget såsom vilkor för anslagets beviljande.
Då således dessa vilkor synas i alla fall komma att göra
sig gällande; så synes det mig så mycket mera onödigt och onyttigt,
att R. St. stadga de ifrågavar:de vilkoren för anslagets beviljande.
Härefter upplästes:
10:de punkten, ang:de 3:dje mom. af de i förenämnde afdelning
litt. b) föreslagna vilkor.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
Utsk:s i denna punkt gjorde hemställan, ropades starka ja, jemte åtskilliga
nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade, att han funnit ja härvid
varit öfvervägande.
11 :te punkten, ang:de 4 momentet af ofvanberörde vilkor.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, erinrat, att Hr Tersmedens förslag
afsåg afslag äfven å detta moment, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag anser detta mom. dels vara så
oskyldigt, och dels vara så billigt, att jag icke kan föreställa mig
det Hr Tersmeden yrkar afslag derå. Det har förmodligen varit,
genom förbiseende af mom:s innehåll, som han gjort sitt påstående;
men vidblifver han det, så hemställer jag, att R. o. Ad. måtte bifalla
momentet. Det kan väl icke vara Ståndets mening, att gifva
lönetillökning åt dem, som ej vilja afsäga sig sin förhöjda tjenstårs
beräkning;
ty det är ju väsendtligen för att befria kyrkan frän det
intrång hvilket hon af denna förhöjning lider, som R. St. beviljat
anslaget.
Hr Tersmeden: Jag får äran upplysa Hr von Hartmansdorff,
att visserligen icke något förbiseende å min sida egt rum i afseende
å denna punkt i mitt allmänna yrkande i så måtto att denna punkt
innefattade ett vilkor, som ganska väl kan bifallas. Jag tror mig
redan hafva ådagalagt orsaken, hvarföre jag yrkat att inga vilkor
skulle utsättas. Jag medgifver, med Hr von Hartmansdorff, att detta
vilkor är oskyldigt; men just derföre att det är oskyldigt, anser
jag det onödigt. K. M. har i alla fall redan i Sin nådiga propos.
sagt, huru Han vill behandla dessa frågor. Det faller dessutom af
sig sjelf, att den som får förökade löneförmåner, afsäger sig ock med
detsamma sina anspråk på förhöjd tjensteårsberäkning. Likväl, dä
jag ej kunnat få min sats antagen i sin helhet, vill jag visserligen
icke motsätta mig bifall till detta 4:de moment.
Frih. Palmstjerna: Jag kan ej finna annat, än att orden i
mom. 3 med den redaktion, som Utsk. föreslagit och R. o. Ad. antagit,
på det bestämdaste föreskrifva, att ingen förhöjd tjenstårsberäkning
i förevande hänseende kommer att ega rum; och att således
-
Den 29 Juni.
337
des den första delen af mom. 4 år af R. o. Ad. bifallen genom
bifallet till mom. 3. Hvad den öfriga delen af mom. beträffar,
i hvad den förmäler i afseende på ”annan löntur eller förmun”,
så vet jag ej hvad dermed kan förstås, om icke något visst förbehåll,
för att derigenom kunna tillbakasätta dem, som ej vilja foga
sig efter de nya föreskrifter, som komma att utfärdas.
Hr von Hartmansdorff: Man säger: det öfverflödiga skadar
ej. I händelse så vore med tjensteären, på sätt Frih. Palmstjerna
yttrat; så torde äfven i öfrigt det förhålla sig så, som Frih:n
anfört. Men aldenstund efter hvad mig är sagdt, detta mom. skall
vara insatt af en prestman inom StatsUtsk., hvilken väl lärer veta
hvad härmed menas, sä förmodar jag, att det ej lärer vara utan
skäl, som det blifvit infördt. När man i denna punkt ej säger annat
än att den, som icke vill frånträda sin tjenstårsberäkning, ej
heller har att påräkna någon fördel hvarken i ett eller annat hänseende,
af den ifrägavande lönetillökning, så synes mig att han ej
är för nära trädd. Detta var min mening med ordet oskyldig om
förevande morn., hvilket lemnat den nekande alldeles i samma ställning,
som han förut innehade. Jag hegärde bifall till detta morn.,
emedan jag ej tror det vara öfverflödigt, att, genom ett sådant förbehåll
som detta, undanrödja blifvande anspråk. Utan tvifvel är
det derföre som StatsUtsk tillstyrkt ordalagen. Jag hemställer följaktligen
att de måtte få qvarstå.
Hr Silfverstolpe: Ehuru jag förra gången företog mig att
emot åtskilliga af de vilkor, som af StatsUtsk. blifvit framstälda, göra
anmärkn:r af den orsak, att jag ansåg de vilkor vara af sådan art,
att R. St. ej hade rättighet att dem bestämma; så anser jag likväl
att det vilkor, som StatsUtsk. uti förevande mom. 4 föreslagit, är af
sådan art att R. St. kunna det såsom vilkor för lönetillökningens
erhållande bestämma. Det är ganska tydligt, att det här bestämda
vilkor först och främst åsyftar att de, som ej vilja underkasta sig
att afstå från den högre tjensteårsberäkningen, ej heller skola komma
i åtnjutande af högre löneförmåner än de förut haft; men att man
tillika har velat förbehålla dem rättigheten att icke heller heröfvas
de förmåner, som de förut hafva. Der står t. ex. att de ej skola
beröfvas den löntur, som de förut hafva haft; hvarmed menas att
t. ex. en lector, som är den 3:dje i ordningen uppifrån och således
har den 3:dje lönen i storleken, då han ej vill afsäga sig den
högre tjensteårsberäkningen, likväl skall hafva sig öppet, att i sin
tur stiga till den bättre 2:dra lönen och derefter till den Usta.
Jag tror derföre, att detta mom. måste nödvändigt förblifva så, som
StatsUtsk. föreslagit.
Frih. Pal ms t jernå: På Hr Silfverstolpes yttrande tror jag,
men jag tror alldeles ej på den onämnde och okände prestraannens,
som behagat skrifva detta i StatsUtsk:s utlåt.; enär icke någon upplysning
derom, hvarken af honom sjelf, eller någon annan StatsUtsk:s
ledamot är afgifven. Men efter den förklaring, som Hr Silf
6
H. 22
338
Den 29 Juni.
verstolpe gjort, och som visar att härunder ej ligger någonting fördoldt,
eller åtminstone ej bör ligga något fördoldt; så skall jag icke
hafva något att erinra emot mom:s antagande.
Uppå härefter framställd propos. biföll 11. o. Ad. det ifrägavande
4:de momentet.
12:te punkten, ang:de 5:te momentet af oftanämnde vilkor.
Frih. Palmstjerna: Utsk. erkänner att detta mom. är öfverflödigt,
och då jag ej gillar den läran, att öfverflödsverk böra qvarstå,
aldra mindst i skrifvelser som R. Sk till K. M. afgifva i afseende
på användandet af anslagne medel; sä mäste jag yttra min
mening vara, att detta mom. bör uteslutas.
Hr Tersmeden: Jag instämmer till alla delar med Frih. Palmstjerna,
och anser mig af honom väsendtligen förekommen. Jag
ber blott att få tillägga, att det skäl som StatsUtsk. anfört verkligen
är mindre bindande. Utsk. säger nemi. till sitt försvar blott
det, att ett Stånd har bifallit punkten. Förhållandet var detsamma
med afseende å Usta morn., men der anförde Utsk. ej ett dylikt
förhållande såsom något skäl för att vidblifva sitt förra tillstyrkande;
och jag gör Utsk. fullkomlig rättvisa i detta fall. Den förevande
punkten är verkligen öfverflödig, för att icke säga opassande; och
om den onämnde och okände prestmannen äfven uppsatt denna
punkt, så har han denna gång ej varit lycklig i sin redaktion.
Hr Silfverstolpe: Helt och hållet förekommen af Frih. Palmstjerna,
förenar jag mig med honom.
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med hvad jag
yttrade förra gången, dä ämnet här förevar, får jag nu upprepa,
att jag anser denna punkt ej blott öfverflödig utan äfven skadlig.
Här står:
”Lärare, som ingår på öfvergångsstaten, är dymedelst serskildt
förpligtad att uppfylla de tjensteåligganden och ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter, som kunna blifva en följd af de ändringar,
hvilka komma att i skolordningen vidtagas”.
Det ser följakteligen ut som skulle ingen annan skollärare, än
den, hvilken fått förökad lön, behöfva åtlyda den nya skolordningen.
Men inom skolstaten, liksom inom alla andra, mäste tjenstemännen
antingen få förhöjning eller ej åtlyda de föreskrifter som
dem af Konungen gifvas. Militären t. ex. måste underkasta sig nya
reglementen, dä Konungen finner för godt att sädane utfärda. Sammaledes
få väl ock skollärarne underkasta sig den skolordning som
kan komma att dem föreskrifvas.
Jag instämmer således med dem, som yrkat afslag å detta
moment.
Frih. Palmstjerna: Med Hr von Hartmansdorff instämmer
jag i den af honom gjorde anmärkning, som jag ej vågade först
göra: enär jag verkligen trodde, att hela afsigten med förslaget
var, att åstadkomma det, sorn Hr von Hartmansdorff fruktade att
delta mom. skulle åstadkomma.
Den 29 Juni.
339
Uppå härefter framställd propos. blef det ifrägavar:de 5:te mom:t
af R. o. Ad. afslaget.
13:de punkten, ang:de 6:te momentet af oftanämnde vilkor.
Hr Silfverstolpe: Jag får vördsamt anhålla, att R. o. Ad.
behagade afslä denna punkt, i anledn. af följande tvenne skäl. Det
ena, alt jag anser hvad som här såsom vilkor är föreslaget, ej böra
utgöra föremål för R. St:s bestämmande af vilkor för detta anslag;
emedan de derigenom ingå uti Konungens rätt lill afgörande af aila
läroverket rörande frågor. Det andra skälet för min anhållan om
afslag är, alt jag anser det här föreslagna vilkoret vara vid en stor
del af läroverken alldeles overkställbar!.
Hr von Hartmansdorff: lag anhåller att för R. o. Ad. få
uppläsa den ifrägavande punkten. Han lyder sålunda:
”Ifrån och med den dag, då den nya aflöningsstaten träder i
verkställighet, skall vid hvart serskildt elementar-läroverk sådan
fullständig undervisning i de till allmän medborgerlig bildning hörande
ämnen meddelas, som för dessa slags läroverk afses i det förslag
till skol-ordning, hvilket finnes Slatsråds-protokollet öfver ecclesiastikärenden
vidfogadt, utan förbindelse för lärjungen att derjemte
studera de klassiska språken.”
Jag anser visserligen denna punkt vara så uppställd, att jag ej
vill bifalla honom i dess nuvarande skick. R. o. Ad. skulle, i fall
han antoges, pä samma gång, inlåta sig i pröfning af det förslag till
ny skolordning hvilket deruti omnämnes; och det tror jag vore för
vida sträckt. Men deremot innehåller denna punkt en fordran, hvilken
jag tror att R. o. Ad., liksom hvarje annat Stånd, kan med
skäl göra, den nemi. att, då R. St. till elementarläroverkets förbättring,
bevilja så betydliga anslag, bör ock denna bestå deruti, att
i dessa skolor, så vidt deras omfång det medgifver, tillfälle beredes
lärjungarne att erhålla allmän medborgerlig bildning utan att nödgas
emot målsmännens vilja läsa latin, grekiska eller hebräiska. Detta
kan, äfven om den gamla skolformen varder bibehållen, undvikas
på åtskilliga sätt; antingen derigenom att serskilda apologistskolor
fortfarande fogas vid de gamla så kallade lärdomsskolorna, eller ock
att nya apologistskolor sättas i st. f. lärdomsskolorna i småstäderna,
der de förra äro lämpligare än de lärda.
Då detta betänk, förra gängen förevar, tog jag mig friheten föreslå,
att detta mom. skulle erhålla följande lydelse:
”Ifrån och med den dag, då den nya aflöningsstaten träder i
verkställighet, skall vid hvart serskildt elementarläroverk meddelas
sä fullständig undervisning i de till allmän medborgerlig bildning hörande
ämnen, som läroverkets omfång medgifver”.
Ar då läroverket stort, såsom t. ex._ i Orebro, så kommer undervisningen
att fullständigt meddelas. Ar det mindre, såsom i de
smärre städerna, så blifver hon mindre fullständig. Detta förslag
underställer jag R. o. Ad:s pröfning, och anhåller vördsamt om
bifall deråt.
22*
340
Den 29 Juni.
Frih. Palmstjerna: Det af Hr von Hartmansdorff framställda
förslag lill redaction af detta mom. är i min tanka ganska oskyldigt.
Det innefattar ej annat, än hvad man nödvändigt måste förutsätta
hos en styrelse öfver undervisningsverken, nemi. alt dessa ändamålsenligt
ordnas, samt dessutom, att hvarje läroverk skall ordnas i enlighet
med dess omfång. Antingen man nu säger detta uti en underdånig
skrifvelse till K. M., eller ej säger något derom, så skulle
jag tro att det kommer alldeles på ett ut; hvarföre jag är helt och
hållet af den mening som Hr Silfverstolpe uttryckt. Att för öfrigt,
såsom Utsk. föreslagit, föreskrifva en viss skolordning; det har ej af
någon ledamot af R. o. Ad. blifvit linderstedt, ty för sådan händelse
skulle jag begära att få höra uppläsas denna skolordning.
Man kan väl icke samtycka dertill, utan att hafva sett eller hört den.
Utsk. har äfven föreslagit alt ynglingen ej borde vara förbunden att
studera de klassiska språken; men detta har ej heller af någon blifvit
understödt. Man skulle likväl kunna med mycket skäl säga, att
ingen bör tvingas att studera hvad bans målsman eller han sjelf ej
önskar att han må lära, och hvartill det är en begynnelse som Utsk.
här föreslagit: men man skulle ock deraf kunna konseqvent komma
till det största sjelfsvåld, hvilket jag fruktar skulle lätt kunna blifva
den närmaste följden.
Jag instämmer med Hr Silfverstolpe i begäran om afslag å
detta mom.
Hr Lagerheim: Då den ena statsmaktens ingripande på den
andras område alltid bör anses eftertänkligt, och det icke lärer kunna
nekas att, i fall förevar:de punkt skulle bifallas, R. St. hade inträdt
pä den rättighet, som Konungen allena tillkommer, att utfärda den
skolordning för läroverken i riket, hvilken Honom ensam tillkommer
att bestämma; så — jemte det jag instämmer i Hr von Hartmansdorffs
förslag, som jag anser vara af den art, att det ingalunda binder
händerna på styrelsemakten, anhåller jag tillika att den af Utsk.
föreslagna punkten ej på något vilkor måtte blifva antagen.
Hr Tersmeden: Af alla de utaf StatsUtsk. här föreslagna
moman är det intet, vid hvars förkastande jag fäster så mycken
vigt, som vid det förevar.de. Det synes kanske oskyldigt och i mångens
ögon ganska billigt, men det är högst farligt. Jag tror att
detta vilkor, conseqvent genomfördt, är helt och hållet de klassiska
studiernas död. Utsk. föreslår nemi., alt det i hvilken skola som
helst skall vara lärjungens rättighet att begagna undervisningen, utan
att behöfva underkasta sig de lärda språkens studium. En vis Regering
ordnar läroverken så, att lärjungarne vid vissa skolor genomgå
de klassiska studierna, och att vid andra skolor eller så
kallade borgarskolor de erhålla allmän bildning. Val af skola bör
vara fritt men val af ämne inom skola kan aldrig, utan skolans mehn,
lemnäs en lärjunge lika obetingadi. Dä ordet allmän bildning här
så ofta nyttjas och sättes, snart sagdt, i motsats mot den klassiska;
får jag deremot anmärka, att man snart nog ej kan fä allmän medborgerlig
bildning, utan att idka klassiska studier. Och må man ej
förblanda dessa sednare med de lärda studierna, som äro vida öfver
Den 29 Juni.
341
de blott klassiska, hvilka åter äro af nöden i allmänhet såsom grund
för de lefvande språkens inhemtande och nära nog för allt hvad
som förekommer i den allmänna undervisningen. Delta uteslutande
af de klassiska studierna har Utsk. föreslagit på samma gång, som
det åberopar den af föredraganden för ecclesiastikärenden föreslagna
och statsråds-protokollet i ämnet vidfogade skolordningen; och likväl
säger just denna skolordning uttryckligen, att i de högre skolorna,
som bestå af 8 klasser, skall en lärjunge ovilkorligen läsa latin
i de 4 första klasserna, eller som orden falla sig: ”Dock skall för
lärjunge, hvars studier skola fortsättas utöfver 4:de klassen, latinska
språket ej vara valfritt förr, än lärjungen inträdt i den 5:te.”
Detta af föredraganden föreslagna vilkor anser jag i högsta måtto
rigtigt och välbetänkt. Del är också en allmänt antagen lag, till
och med i det fria Norrige, att i högre borgareskolor latinet skall
läsas från början. Afven hos oss tyckes man kommit till erfarenhet
af, att detta är nödvändigt; ty vid alla real-skolor har man återvändt
till latinet, just derföre att man funnit lärjungen ej göra några
framsteg utan att hafva studerat detta språk. Vi hafva vid förliden
riksdag här hört en lärare vid Carlberg uttryckligen förklara,
att der finnas inga elever, hvilka göra säkrare och hastigare framsteg,
än de som genomgått vära allmänna skolor.
Jag ber att få nämna några ord med afseende å Hr von Hartmansdorffs
yttrande om deras rättmätiga fordran, som blott vilja förskaffa
sina barn allmän medborgerlig bildning. Dermed förstår Hr
von Hartmansdorff att latinet skulle frän undervisningen uteslutas.
Jag gör det ej eller ■— blott till en viss grad. Enligt föredragandens
förslag skulle lärjungarne visserligen ej vara nödsakade att läsa
lalin, så framt de ej vilja fortsätta sina studier längre än till och
med 4:de klassen; men vilja de gå längre och fortsätta till 17, 18
å 20 års ålder, dä skola de ovilkorligen hafva deltagit i den latinska
undervisningen. Nu säger Utsk., att det afsedda ändamålet
skulle kunna vinnas, genom inrättande af apologistskolor, der sä
dane
ej finnas. Men detta står likväl i fullkomlig strid med R. St:s
vid sista riksdag uttryckta önskan, att apologistskolorna, de lägre
skolorna och gymnasierna skulle sammanslås; och hvilken önskan
K. M. i Sin nåd. propos. förklarat Sig vilja efterfölja, såsom grund
vid den nya organisationen. Utsk:s förslag i den delen står således
äfven i rak strid mot hvad K. M. till R. St. yttrat Sig hafva antagit
såsom grund. Dessutom, såsom Hr Silfverstolpe näst före mig
omnämnt, är detta förslag overkställbar! utan ytterligare anslag; ty
det ifrågavande anslaget har K. M. äskat och R. St. lemnat, alldeles
ej till några nya skolors inrättande, utan blott till förändring
och förbättring af dem som redan finnas; och snarare till förminskande,
än till förökande af deras antal.
Jag anser således det här framställda vilkoret oljenligt, och anhåller
att R. o. Ad. mätte detsamma afslå.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då, i likhet med den föreg:de talaren,
jag visserligen ock anser detta mom. vara ett af de aldra
vigtigaste af dem som här förekomma; så kan jag likväl ej dela den
342
Den 29 Juni.
värde talarens åsigt om dess farliga beskaffenhet och serdeles otjenlighet.
Jag tror tvertom, att det så vidt beprisade latinet, hvars
studium man påstår oersättligt för grundläggandet af goda studier,
ganska lätt kan ersättas genom studium af andra lika grundliga,
men mera praktiska, ämnen, som äro medborgaren i allmänhet af
mera nytta, såsom t. ex. Mathemafiken och andra af de praktiska
vetenskaperna.
Då ett sä stort anslag, som det förevar:de, af R. St. beviljats
eller åtminstone kommer att af 2:ne Stånd beviljas; så är naturligtvis
deras mening dervid, att barnen skola få en förbättrad undervisning,
utan att derföre behöfva gå så lång tid i skolan som nu
åtgår. De finna nemligen att, dä den fattigare delen af befolkningen
återtager sina barn vid 16 a 17 års ålder frän skolan, kan
man med skäl fordra, att desse — ej genom de klassiska studierna
blifvit inledde på en föga brödgifvande bana — utan att de vid den
åldern, och efter så lång skoltid, skola hafva erhållit en undervisning,
som är tjenlig att upplysa och vägleda dem på den uteslutande
praktiska bana, som de till förvärfvande af sitt uppehälle mäste
beträda.
Den sista värde talaren har till stöd för sitt anförande åberopat
ett yttrande som vid sista riksdagen, afgafs af en lärare vid
Carlberg; och det är med svnnerligt. afseende derpå, som jag begärt
ordet. Då jag sedan flera år tillbaka är lärare vid omnämnda undervisningsanstalt,
så anser jag mig böra tillkännagifva, att dit hafva
kommit så väl elever frän den nya elementarskolan, som sådane hvilka
åtnjutit privat undervisning, och att bland desse (som ej haft mera
latinsk underbyggnad än hvad som nätt och jemt behöfves, för att
vinna inträde vid Carlberg) funnits elever, hvilka gjort lika säkra
och lika hastiga framsteg som någre utaf de andre. Jag tror följaktligen
att det åberopade yttrandet ej kan antagas såsom något giltigt
skäl till afslag af ifrågavande morn.; utan tror för min del att,
om man ej vill antaga den deruti föreslagna redaction, man bör
antaga Hr von Hartmansdorff-: förslag, hvaruti jag lill alla delar instämmer.
Gr. Sparre: Den omständigheten att man kommit att tala om
ett vilkor, hvarunder anslaget skulle beviljas, har nu medfört det resultat,
hvarpå jag för en stund sedan tog mig friheten antyda, det
nemi. alt vi från en lagstiftande församling gjort oss till en undervisnings-komité,
som diskuterar det ena skolundervisningssättets lämplighet
framför det andra. En talare har yrkat att latinet, såsom
nödvändigt, mäste studeras i skolan; en annan talare har yttrat att
det alldeles ej är nödvändigt, och jag tror att vi såsom goda pedagoger
skulle kunna fortsätta denna diskussion ganska länge utan
att öfvertyga hvarandra. Detta städfäster mig i den öfvertygelse,
jag redan yttrat, att det icke är lämpligt för en rådslående församling
— för en representation i allmänhet — att ingå i detaljerade
organisations-frågor; utan att de böra öfverlemnas till K. M:s eget
bestämmande.
Hvad jag fruktar af den utaf Hr von Hartmansdorff föreslagna
Den 29 Juni.
343
redaktionen, (ehuru den, på sätt Frih. Palmstjerna yttrat, kan vara
temligen oskyldig) är det, att R. St. derigenom skulle hafva uttryckt
det bestämda vilkor för anslagets beviljande, att mera realstudier
skola införas; derigenom uppstår den betänklighet, som Hr
Silfverstolpe omnämnt, att anslaget kunde blifva otillräckligt; sålunda
skulle R. St., i st. f. att genom detta anslag förbättra elementarläroverken,
komma att tvinga Konungen lill antagande af vilkor,
som måhända äro för läroverken skadliga, och hvartill medlen ej
räcka. Vådan af, att R. St. bestämma under hvilka vilkor allena
anslagen beviljas, ligger således just deruti, att de ej kunna med
säkerhet förutse, huruvida anslagen då blifva tillräckliga eller icke.
Det är af dessa skäl, och då jag i allmänhet anser det klokaste
alt ät Konungen öfverlemna organisationen af rikets läroverk;
som jag för min del afstyrker förevande mom.
Hr von Hartmansdorff: Mine värde motståndare anmärka,
att vi gilvit oss in i pedagogien, och kommit att sysselsätta oss något
för mycket med organisations* frågor. Men om så är, tror jag felet
vara hos dem som inledt oss pä detta fält. Jag har, för min del,
ej yrkat annat än alt anslagets ändamål mätte af R. St. uttalas; och
sådant måste väl ske vid detta tillfälle lika väl som vid hvarje
annat. Om R. St. anslå medel till läroverken, så måste de ju bestämma
för hvilka af dom anslaget beviljas, vare sig till universiteten,
elementarläroverken, eller till några andra. När man nu sagt,
att medlen äro anslagna till elementarläroverken, sä är det dock ej
nog att öfverlemna dem alan närmare bestämning ty det skulle
kunna hända, att de just derigenom blefve på sätt Gr. Sparre yttrat,
otillräckliga. Om man t. ex. fortfore att truga de lärjungar,
hvilka ej behöfva, och hvilkas målsmän ej vilja, att de skola läsa
de gamla språken, att likväl göra det, så är det klart att åtskillige,
som eljest skulle hafva begagnat de allmänna skolorna, måste gå
derifrån och söka enskild undervisning. Derigenom blifva de allmänna
läroverken otillräckligare, än de eljest skulle hafva blifvit,
och sådant föranleder nya framställningar om äskade anslag.
Det är bekant, att Statens skyldighet, lill undervisnings anskaffande
ansågs till en början inskränka sig till embetsmäns och
lärdes bildande. De som ej egnade sig åt embetsmanna-yrket eller
vettenskapers idkande, fingo sköta sig sjelfva, bäst de kunde.
Nu har man kommit ifrån den första föreställningen och som största
delen af den skattdragande allmänheten ej egna sina barn ät embetsmanna-lifvet
eller åt vetenskapliga studier, så har man alltmera
sökt utvidga den s. k. medborgerliga bildningen, eller den som ej
fordrar de döda språkens studium. Jag anser det ock vara en billig
fordran så väl å deras sida som lemna medlen, som å deras,
hvilka skola uppfostras, att R. St. åt dem öppnar tillfälle till för
dem alla tjenlig undervisning. Det är detta tillfälles beredande, som
jag afsett med de ord, jag föreslagit. Jag har gjort dem så vidsträckta
de äro, på det man ej skulle för mycket specificera, men
dock bestämdt uttala hvad man ville hafva för sina penningar.
Jag kan ej annat än såsom en beklaglig fördom anse den me
-
344
Den 29 Juni.
ning, sora hfir af en talare blifvit framställd, nemi. att en grundelig
allmän bildning ej kan vinnas utan genom klassiska studier d.
v. s. utan att läsa de döda språken. Kan man föreställa sig, att
menskligt förstånd och menskliga förmögenheter ej skulle kunna utbildas,
utan att man läste ett visst språk ? Om vår Herre ej låtit de
Romare någonsin komma till, skulle då ändamålet med menniskoslägtet,
dess utveckling till dygd och kunskaper, hafva förfelats?
Men man vill likväl att frän början, åtminstone skall, såsom förhållandet
lärer vara i Tyskland, något latin läsas. Det är liksom
ansåge man, på sätt jag förra gängen yttrade, en vaccination med
latin behöfdes för att göra ynglingar till folk. Det ligger en sådan
öfverdrift i detta påstående, att jag ej inser harti någon kan tro
på, eller yrka att det skall läggas till grund för ett lagstiftande bebeslut.
Jag hoppas och förmodar, att R. o. Ad. ej fäster sig dervid
utan att Ståndet täcktes antaga det förslag till ordalag, hvilket jag
tagit mig friheten framställa. De äro något lindrigare än Utsk:s,
hvilka på sätt jag redan uttryckt, torde hafva gått för nära sjelfva
organisations-frågan.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Dä åtskilliga talare här yttrat
den sats, att Ständerne icke hafva rätt att bifoga några vilkor vid
sådane anslag, som omfatta organisationsfrågor, sä anser jag mig
pligtig förklara, det jag anser Ständerne hafva denna rätt. Jag tror
likväl att de icke ofta böra begagna densamma; att det icke ar lämpligt,
men att det är deras rättighet, det mäste jag erkänna. Jag
anser nemi., att ett sådant vilkor, framställdt af den Statsmakt, som
äger alt bevilja anslaget, betyder, såvida vilkoret afviker från en Konungens
propos., ingenting annat, än att Ständerne hafva afslagit
d. K. propos:n, men beviljat ett anslag för ett annat ändamål, som är
uttryckt medelst detta vilkor. Således, i det fall att Ständerne medelst
vidfogande af ett sådant vilkor, afslå ett anslag för sådane skolor
sora K. M. föreslagit, men deremot bevilja medlen för sådane
skolor sorn de medelst vilkoret specificerat, kan jag icke finna att
Ständerne öfverträdt sina rättigheter. Jag får ånyo erinra, att jag
derjemte tror, att Ständerne ej böra ingå i sådane speciella organisationsfrågor
ty de äro dertill föga vuxne, utan af en tanka att vinna
ett godt mål, böra öfverlemna detta ät K. M. Jag tror jemväl med
tillämpning på den punkt hvarom nu är fråga, att den bestämmelse
som bär blifvit föreslagen icke går för långt, då den egentligen icke
uttrycker annat, än att de skolor, för hvilka Ständerne vilja göra
detta betydliga anslag, skola vara af den beskaffenhet att landets
barn der ega tillgång på en undervisning, som är mera generel eller
medborgerlig, såsom man kallar den, än den varit förut. Om
icke en sådan bestämmelse meddelas, så är det min öfvertygelse, att
många som skulle vilja bifalla anslaget till detta ändamål icke vilja
bevilja en skilling, då de tro att dermed ingen förändring göres uti
undervisningsverket utan endast en personlig tillökning i lönevilkoren.
Jag tror således att R. St. äga rättighet att här göra en bestämmelse
och att de äfven böra göra den i så måtto som Hr von
Hartmansdorff föreslagit, ty att utsträcka den ända till hvad Stats
-
Den 29 Juni.
345
Utsk. föreslagit, vore för långt gånget, enär Ständerne skulle derigenom
ingå i en punkt som tillhör sjelfva skolordningen; men i de
allmänna ordalag som Hr von Hartmansdorff föreslagit, och som
likväl uttrycka meningen med detta anslag, tror jag vilkoret vara
nyttigt och nödvändigt för att vinna II. St:s bifall i förstärkta StatsUtsk.
dit denna anslagsfråga förmodligen kommer att slutligen
hänskjutas.
Gr. Sparre: Hvad den siste värde talarens yttrande angår, så
får jag förklara, att jag med honom är af samma mening, och att
jag för min del alldeles ej yttrat att det icke skulle vara R. St:s
rätt att bestämma vilkor för nya anslags beviljande eller rättare att
bevilja anslag lill bestämda ändamål; men jag har yttrat, att jag
ej anser det lämpligt att R. St. ingå i bestämmande af skolornas
organisation, eller i något närmare bestämmande af de vilkor, hvarunder
R. St. bevilja anslag i och för detta ändamål.
Hvad beträffar Hr von Hartmansdorffs yttrande, så kan jag ej
underlåta att anmärka, att det synes mig förvånande, att då den
värde talaren förklarat sig vilja ingå i någon afhandling om den ena
eller andra undervisningsmethodens företräden, han likväl har företagit
sig att pröfva de skäl som blifvit anförda af de klassiska studiernas
försvarare och det på det sätt att han i deras yttrande inlägger
en paradox, den nemi. att det vore omöjligt, att menniskan
skulle hafva kommit till fullkomlighet, om ej de Romare hade funnits
till. Tror väl Hr von Hartmansdorff sig kunna öfvertyga oss,
att sådan är anhängarnes af de klassiska studierna mening? Eller
månne ej hvar och en inser deras mening vara: att de klassiska
språkens studium, språkstudium i allmänhet, är för det unga sinnet
en den aldra bästa gymnastik för tankekraften; Till ett fullständigt
språkstudium fordras ett fullständigt språk, och sådant är det romerska.
Sådan tror jag deras tankeledning vara, hvilka förorda de
klassiska studierna; men ingalunda tro de på en sådan paradox,
som nu blifvit dem tillagd.
Hvad slutligen angår den omständigheten, att de som försvara
de klassiska språkens studium, skulle anse att Staten ej borde bidraga
till spridande af den medborgerliga bildningen; så tror jag
visserligen, att ej heller detta är deras mening. Meningen är blott
att ej här bestämma, pä hvad sätt skolundervisningen skall inrättas.
Det är ett sådant bestämmande de ansett olämpligt; emedan de
anse detta höra öfverlemnas åt Konungen, som är bäst i tillfälle att
kunna det bedöma.
Hvad beträffar det förslag, som Hr von Hartmansdorff framställt,
så anser jag det helt och hållet onödigt. Vid de aldra flesta elementarläroverk
läsas redan realstudier — vid de flesta lägre elementarläroverken
finnas apologistskolor; och vid gymnasierna meddelas
undervisning i naturvetenskaperna i allmänhet. Hvad Hr von
Hartmansdorff föreslår, finnes således redan; men meningen med
hans förslag är, låtom oss säga det rent ut, att peka på: att vi
vilja hafva in mera realstudier i skolorna. Då förekommer likväl,
hvad Hr Silfverstolpe yttrat, och hvaruti jag förenat mig med ho
-
346
Den 29 Juni.
norn, den frågan: äro vi säkra på att, med det anslag som nu är
föreslaget, det går an att utvidga realstndierna? Det veta vi icke,
mine Hrr! Eller hafva vi sett en ordentligt upprättad tablå, sorn utvisar
att anslaget då vore tillräckligt? Ingalunda. Vi kunna ej bedöma
det, men det kan Konungen; oell derföre böra vi ock öfverlemna
åt Konungen att bestämma häröfver.
Hr von Troil: Jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå,
att inom StatsUtsk. (och således troligen äfven inom det förstärkta
StatsUtsk., dit denna fråga förmodligen kommer att gå) var det ganska
mänga ledamöter, som vid beviljandet af de 90,000 r:dr serskildt
fästade vigt vid ifrågavar:de vilkor. För min del kan jag, i
likhet med flere andre talare här, ej heller gilla det vilkor, som
StatsUtsk:s majoritet har framställt; men då Hr von Hartmansdorffs
förslag i detta fall är vida mera oskyldigt, och det dessutom vid
den blifvande voteringen i förstärkt StatsUtsk. torde kunna bidraga
till en lycklig utgång; så anhåller jag att få biträda sistnämnda
förslag.
Hr Tersmeden: Jag fortfar i min anhållan att detta mom.
måtte afslås, och jag kan ej heller lemna mitt bifall till Hr von
Hartmansdorffs förslag; emedan det, ehuru bättre än Utsk:s, likväl
är ganska skadligt. Hr von Hartmansdorff och jag kunna aldrig rätt
mötas i afseende å begreppet af de klassiska språkens studium. Han
tror att jag, och de som förfäkta de klassiska studierna, vill att man
skall läsa latinet endast för dess egen skull; men vi yrka detta studium
derföre att latinet genom sina regelbundna former, genom renheten,
styrkan och bestämdheten i uttrycket är det mest tjenliga att
reda och utveckla uppfattningsförmågan och såsom nödig grund
för andra studier. Af dessa skäl anser jag oundgängligt vara, att
detta språk läses i alla högre skolor.
Jag kan ej dela Hr Gripenstedts åsigt i afseende på R. St:s
rättighet i denna fråga. Det tyckes visserligen som de skulle kunna
säga att: vi lemna ett anslag af 90,000 r:dr till Konungen med
vilkor, att Konungen använder dem till det eller det ändamål; men
jag hemställer huruvida det är med grundlagen öfverensstämmande,
att R. St. inlåta sig i sådana stadganden som här äro föreslagna,
men redan af Konungen i enlighet med Hans rätt annorlunda afgjorda.
Hr Gripenstedt har väl sagt, att det ej är att undra på,
om R. St. ej vilja lemna penningar utan att veta hvartill de skola
användas: men i förevande fall böra R. St. ej hafva någon farhåga,
ty Konungen har gått så långt som R. St. önska, — om ej ändå
längre i vissa delar.
Jag anser Konungen böra hafva fria händer i denna fråga;
och jag finnér det föreslagna vilkoret i högsta måtto otjenligt, och
det till den grad, att jag för min del ej, med dess antagande, skulle
vilja bevilja en skilling af det betydliga anslaget.
Frih. Tersmeden: Här har ej egentligen af någon blifvit yrkadt
bifall till det ifrågavande mom. sådant, som det af StatsUtsk.
är framställdt; men deremot har af Hr von Hartmansdorff blifvit
framställdt ett förslag till redaktion, som äfven jag för min del fm
-
Den 29 Juni.
347
ner bättre än den af StatsUtsk. föreslagna; emedan ordalagen äro
bättre valda, men likväl uttrycka samma mening, nemi. att realstudierna
skola utvidgas inom elementarläroverken. I motsats mot Hr
Tersmeden anser jag detta vara af aldra högsta vigt. Det är äfven
uppställandet af detta vilkor, som i väsendtlig mån bidragit till
anslagets beviljande. De fleste af StatsIJtsk:s ledamöter, liksom jag
tror, äfven de fleste af de i allmänhet bildade personerna inom Sverige,
anse utvidgandet af realstudierna vid våra elementarläroverk
vara af högsta behof påkalladt.
Likasom Hr Tersmeden förklarat att han, i fall Hr von Hartmansdorffs
förslag blefve antaget, ej skulle bevilja en skilling till
elementarläroverken; så kan jag försäkra honom, att ä andra sidan
finnas långt flere som ej vilja gifva en enda skilling till elementarläroverken
om de ej få visshet om att dessa blifva bättre än hvad
de nu äro. Jag tillstyrker således bifall till hvad Hr von Hartmansdorff
i denna del har föreslagit.
Hr Silfverstolpe: Då en stor del af R. o. Ad. synes vara
af tanke att förena sig med Hr von Hartmansdorff om någon framställning
i detta ämne, och jag medgifver, att hans förslag är af
långt mindre bindande beskaffenhet, än det som StatsUtsk. framställt;
så ber jag blott att få fästa uppmärksamheten derpå att, såsom
Hr von Hartmansdorffs förslag nu är uppställt (det lyder nemi.
sålunda: ”Ifrån och med den dag, då den nya aflöningsstaten träder
i verkställighet, skall vid hvart serskildt elementarläroverk meddelas
så fullständig undervisning i de till allmän medborgerlig bildning
hörande ämnen, som läroverkets omfång medgifver”) så skulle
jag tro, att det kunde tydas så, som att äfven nuvar:de lärarepersonal
skulle lemna undervisning i alla dessa ämnen, i fall ett läroverk
inträdde på den nya aflöningsstaten. Det tror jag likväl
ej blifva på alla ställen möjligt, men om man till förslagets slutord
gjorde följande tillägg, så att det komme att heta: ”sorn läroverkets
omfång” och öfriga omständigheter ”medgifva”; sä vore det en
modifikation, som skulle göra förslagets verkställande möjligt. Jag
vågar derföre hemställa huruvida R. o. Ad. i fall Hr von Hartmansdorffs
förslag blifver antaget, skulle vilja göra åtminstone denne modifikation
i beslutet.
Frih. Tersmeden: Såvida någonting skall vinnas med det vilkor,
som här är ifrågasatt; så tror jag det vara nödvändigt, att antaga
den redaktion, som Hr von Hartmansdorff föreslagit. Den
förändring deruti, som Hr Silfverstolpe föreslagit, skulle leda derhän
att hela mom. tjenade till nästan ingenting. Meningen är väl,
att ifrån och med den dag, då den nya aflöningsstaten träder i verk
ställighet
vid hvarje läroverk, så skall ock sådan ”fullständig undervisning”
lemnäs, som med det läroverket afses eller som det skall
omfatta. Den nya aflöningsstaten bör väl ej träda i verket förr, än
det nya läroverket ock kan träda i verket; ty annars vet jag ej hvartill
anslaget skulle tjena, om man ej dermed vunne det afsedda ändamålet,
att vid ett läroverk få den undervisning meddelad, som
dermed är afsedd.
348
Den 29 Juni.
Jag kan således ej tillstyrka det tillägg, som Hr Silfverstolpe
har yrkat.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Land tm., att i afseende på det ifrågavande 6:te mom:t
alla ledamöter, som yttrat sig, varit ense om afslag a Ulsk:s förslag,
men deremot en del yrkat, att detta mom. mätte helt och hållet
utgå och andra yrkat att i öfverensstämmelse med Hr von Hartmansdorffs
förslag, mom. måtte erhålla följande redaction: ”Ifrån och
med den dag, då den nya aflöningsstalen träder i verkställighet,
skall vid hvart serskildt elementarläroverk meddelas så fullständig
undervisning i de till allmän medborgerlig bildning hörande ämnen,
som läroverkets omfång medgifver”; hvarjemte Hr Silfverstolpe sednast
yrkat den modifikation af Hr von Hartmansdoi ffs förslag att de
sista orden: ”sorn läroverkets omfång medgifver” skulle utbytas emot
orden: ”sorn läroverkets omfång och öfriga omständigheter medgifva” ;
i anledn. hvaraf Hr Landtm, ansåge sig böra först framställa propos.
till afslag å Utsk:s förslag, med R. o. Ad. förbehållen rätt att
sedermera pröfva huruvida Hr von Hartmansdorffs förslag, antingen
oförändradt eller med den af Hr Silfverstolpe föreslagna modifikation,
må antagas, eller ock ifrågavande mom. må helt och hållet
utgå.
Uppå härefter framställd propos. afslog R. o. Ad. Utsk:s förslag
till redaktion af ifrågavande mom.
Frih. Palmstjerna: Innan propos. framställes pä Hr von Hartmansdorffs
förslag, anhåller jag alt en explikation om meningen deraf
måtte ega rum; pä det att jag måtte få veta den verkliga syftningen
af förslaget. Det står: ”Ifrån och med den dag då den nya
aflöningsstaten träder i verkställighet” etc. Menas det den dag dä
den nya aflöningsstaten träder i verket vid hela läroverket, eller är
det när blott en eller annan lärare öfvergått på den nya aflöningsstaten
och de andra förblifva vid den gamla? Hvarifrån räknas denna
dag? Det önskar jag för min del att veta, innan jag kan rösta ja
eller nej om förslaget.
Hr von Hartmansdorff: Ar det tillätet att fortsätta öfverläggningen.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han ansåge öfverläggningen
om det ifrågavande stadgandets mer eller mindre antaglighet ej
kunna fortsättas, men alt något hinder icke funnes för meddelande
af den begärde upplysningen om samma stadgandes betydelse.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser ordalagen vara sä tydliga,
att de ej borde föranleda lill någon tvekan om rätta meningen.
Der står: ”Ifrån och med den dag, dä den nya aflöningsstaten träder
i verkställighet” skall den nya undervisningen taga sin början.
Denna skall ju dä, börjas samtidigt med den nya aflöningsstaten.
Sådant kan, vid ett läroverk ske tidigare, vid ett annat mycket
sednare, allt eftersom lärarne antagit de nya lönevilkoren, eller vägrat
göra det.
Den 29 Juni.
349
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
biföll Hr von Hartmansdorffs förslag till redaction af det ifrågavande
6:le mom:t, ropades starka ja, blandade med nej; hvarpå Hr Landtm,
lillkännagaf det han trott sig finna, att denna propos. blifvit besvarad
med öfvervägande ja.
Hr Tersmeden: Jag anhåller om votering i anseende till sakens
stora vigt.
Sedan härefter Hr Tersmeden, på förfrågan af Hr Gr. o.
Landtm., förklarat det han yrkade, att contrapropos:n skulle innefatta,
att 6:te mom. bör helt och hållet utgå, upplästes till justering
samt godkändes följande förslag till votenspropos.
Den som bifaller att, i st. f. 6:te mom. af litt. Ä, i StatsUtsk:s
förslag, rör:de anslag till elementarläroverken, antages följande stadgande
: ”Ifrån och med den dag, dä den nya aflöningsstaten träder i
verkställighet, skall vid hvart serskildt elementarläroverk meddelas så
fullständig undervisning i de till allmän medborgerlig bildning hörande
ämnen, som läroverkets omfång medgifver”; voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, kommer förenämnde 6:te mom. att helt och hållet utgå.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 25.
Nej — 21.
Hr von Hartmansdorff: Då tiden är långt framskriden,
och del torde hända att öfverläggning uppstår äfven om de återstående
punkterna af detta betänk, sä hemställer jag till Hr Gr. o.
Landtm, samt H. R. o. Ad., om ej återstoden af detta ärende må
uppskjutas till nästa plenum.
Frih. Tersmeden: Det är väl sant alt tiden är långt framskriden;
dock ej sa mycket, att icke vi skulle kunna hinna att afgöra
äfven de återstående punkterna.
Frih. Palmstjerna: Jag skulle tro, att R. o. Ad:s ledamöter
säkerligen sitta qvar så länge, som Hr Gr. o. Landtm, behagar
fortsätta öfverläggningen; åtminstone har jag för min del ingenting
deremot.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge att,
pä sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, pröfningen af återstående
delen af StalsUtsk:s förevaride utlåt, borde uppskjutas till nästa
plenum.
Härvid ropades starka nej, blandade med många ja, hvarefter
Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna denna propos. besvarad
med öfvervägande nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att öfverläggningen
åtminstone måtte uppskjutas till dess vi fått ljus här borta; sä att
vi må kunna läsa betänk.
350
Den 29 Juni.
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller att det sjelfsvåld, som här
flera gånger inträffat derigenom att lamporna blifva allt för sent antända,
mätte blifva rättadt på ett eller annat sätt.
Sedan härefter lamptändningen blifvit verkställd, förekom
14:de punkten, ang:de 7: de momentet af afdelningen litt.
b. i StatsUtsk:s förslag, rör:de elementarläroverken.
Efter uppläsning af ifrågavande morn., yttrade
Frih. Palmstjerna: Då jag ser flere af StatsUtsk:s ledamöter
här närvande, anhåller jag att någon af dem behagade upplysa,
hvilka motionärers meningar eller önskningar, som Utsk. menar i
denna punkt? Vi se af betänk, att här äro motionärer, som heta
Selander, Schröder, Sundler, Palander, Fahlcrantz, Bjuhr, Stenberg
etc; är det alla dessa motionärers yrkande, som K. M. skall taga i
betraktande vid uppgörandet af normalstaten ?
Frih. Tersmeden: Utsk. har ej ingått i någon pröfning af
de serskilda motionerna, som äro väckta om utvidgning af en eller
annan skola och nya anslag dertill; så att meningen med denna
punkt är, att K. M. måtte i öfvervägande taga de deruti framställda
önskningarne, d. v. s. att Utsk. föreslag ! att åt K. M. öfverlemna
pröfningen af huruvida de förtjena afseend d. v. s. om någon skola
verkligen behöfver en sådan förändring etc. Sådan är Ulsk:s mening
med denna punkt.
Frih. Palmstjerna: Jag kan ej neka, att jag anser denna
punkt vara öfverflödig; enär jag förmodar att K. M. i alla händelser
täger omständigheter och förhållanden i noggrant öfvervägande,
innan K.. M. fattar Sitt beslut om skolornas organisation. Men om
denna punkt skulle bifallas, så blir naturligtvis följden, att uti den
underdåniga skrifvelsen alla dessa motionärer måste uppräknas och
deras önskningar tillika, enär K. M. eljest vore i okunnighet om
hvad som menades.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till R. o. Ad., om
ej den förra delen af punkten måtte bibehållas och godkännas, men
den sednare delen uteslutas; sä att punktens lydelse blefve följande:
”1 män af blifvande ledigheter skola, efter vederböra hörande,
de indragningar eller andra förändringar vidtagas, hvilka erfordras
för läroverkens fullständiga ordnande”.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då ingen yrkat bifall till
Utsk:s förslag, det endast återstode att pröfva, dels Hr von Hartmansdorffs
förslag, hvarenligt ifrågavande mom. borde få följande lydelse
: ”1 mån af blifvande ledigheter skola, efter vederbörandes börande,
de indragningar eller andra förändringar vidtagas, hvilka erfordras
för läroverkets fullständiga ordnande”, och dels Hr Tersmedens
yrkande, att detta mom. likasom alla de öfriga vilkoren skulle afsläs.
Den härefter framställda propos:n till bifall å den af Hr von
Hartmansdorff föreslagna redactionen af 7:de mom., besvarades med
starka ja, jemte åtskilliga nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade det
han funnit ja härvid hafva varit öfvervägande.
Den 29 Juni.
351
15:de punkten, ang:de 8:de och 9:de momcnterne af litt.
i, i Utsk:s förslag rör:de elementarläroverken.
Efter uppläsandet af dessa momenter yttrade
Hr von Troil: Då Hr Tersmeden en gång för alla begärt
afslag å samtliga morarna, så inskränker jag mig till att blott begära
bifall lill det nu föredragna.
Hr Tersmeden: Jag anhåller att dessa båda mom. måtte
skiljas åt, och anhåller serskildt om afslag å det 8:de. Jag tror att
det innefattar inskränkning i Konungens rätt att efter Sitt godtfinnande
använda besparingarne på hufvudtitlarne.
Hr von Hartmansdorff: För min del, tror jag deremot,
det vara högst nödigt, att H. o. Ad. antager 8:de mom.; ty menin
gen
med de besparingar, som på detta anslag komma att göras, är
ju uttryckligen den, att elementarläroverken skola förbättras. Då
mycket medel utan tvifvel kommer att erfordras till läroverkens förändring
och dithörande förnödenheters anskaffande, så skulle det ju
vara alt aflägsna ändamålets ernående, om besparingarne derå finge
användas till utländska resor, lärda arbetens tryckning och hvarjehanda
annat, som höra till ecclesiastikstaten — ja till och med för
barnmorskors och läkares bildande, hvilka äfven höra dit.
Hr Silfverstolpe instämde med Hr von Hartmansdorff.
Uppå härefter framställd propos. blef det ifrågavande Sale mom.
af R. o. Ad. bifallet.
Då sedermera Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla jemväl det 9:de morn., ropades ja, men derjemte anmälde
sig och yttrade
Hr Tersmeden: Jag anser att StatsUtsk. har fästat allt för
mycken vigt vid den omtalade öfvergångsstaten, då Utsk. i detta mom.
säger, att den ej får i någon mån rubbas, hvarken genom ”mar
kegångs-
eller andra förhållanden”. Denna stat är likväl, som jag
tror, någorlunda hastigt uppgjord, så att den lätteligen skulle kunna
behöfva rättas i åtskilliga delar. Visserligen är den uppgjord efter
uppgifter från de respectiva stiften, men jag tror dock att stor obillighet
dervid är begången, och att ganska stor orättvisa skulle vederfaras
en del lärare, om denna öfvergångsstat skulle till punkt och
pricka följas, utan att K. M. finge fästa afseende ä de reklamationer,
som möjligen på ett och annat håll kunna göras. Serskildt ber jag
alt såsom exempel derpå få nämna, att ifrån Wexiö stift skulle, är
det mig sagdt, uppgifterne vara bygdå på olika grund än de öfriga.
Likaledes är det tillförlitligt upplyst, att i afseende på rectorerne
embetsgärden, jag tror på nästan intet ställe, blifvit tagen i beräkning;
rektorerne hafva dock vid en eller annan skola i st. f. embetsgård
serskilda hushyremedel af staden, hvilka dock i öfvergångsstaten
blifvit beräknade bland lönevilkoren.
På grund häraf anser jag att detta mom. ej bör antagas utan
afslås, eller snarare förändras t. ex. dertill, att denna öfvergångs
-
352
Den 29 Juni.
stats närmare bestämmelser öfverlemnas till K. M. att uppgöras i
enlighet med de af K. M. föreslagne och af StatsUtsk. antagne grunder.
Skulle den deremot nu definitivt fastställas i fullkomlig öfverensstämmelse
med StatsUtsk:s förslag, tror jag att stora orättvisor
blefvo begångna.
Hr von Troil: Då en gång ordinarie staten skulle inträda, då
inträffar också tillfället för Konungen att göra den slutliga jemkningen,
som kan vara nödvändig i de föreslagna lönerna; men om, på
sätt Hr Tersmeden yttrat, man skulle nu först bestämma en viss
stat, sådan t. ex. som StatsUtsk. den föreslagit, och sedermera deruti
göra jemnkningar o. s. v. så skulle sådant ske på bekostnad
af andre, som derigenom blefvo lidande, och som således skulle
komma i mistning af en del utaf de förmåner som blifvit deni till
godokände igenom öfvergångsstaten. Således skulle jag tro, att de
jemkningar, hvarom Hr Tersmeden talat, kunna eller böra ej ega
rum förr än den slutliga ordinarie regleringen inträder.
På grund häraf anhåller jag om bifall till förevande mom.
Hr Tersmeden: Jag skulle tvifvelsutan biträda hvad Hr von
Troil framställt, om icke en möjlighet vore för handen att öfvergångsstaten
korame att räcka i många år; och då hemställer jag om
det är billigt, att en lärare skall förlora, och andra rikta sig pä den
förres förlust.
Hr von Hartmansdorff: Min tanke instämmer visserligen
med Hr Tersmedens derutinnan, att jag tror det hvarken R. o. Ad.
för sin del, eller R. St. gemensamt, böra fastställa öfvergångsstaten,
utan blott öfverlemna åt Konungen, att densamma efter vederbör:des
hörande reglera. Om staten här för tillfället uppgjordes, utan att
förut hafva undergått Statskontorets granskning, torde man svårligen
kunna antaga att den blefve med all vederbörlig noggranhet upprättad.
Men detta ämne hörer i alla fall, icke till detta mom. Det
är först i ett sednare mom. som frågan om öfvergångsstaten förekommer.
Här är, i min tanke endast fråga om den löneförhöjning
i penningar hvilken kan blifva en eller annan lärare medgifven efter
de uppgifter som komma att läggas till grund för öfvergångsstaten.
Denna må nu vara upprättad af Konungen eller af R. St.,
så är meningen med detta morn., att den ej skall för hvarje år förändras
allt efter som markegången blifver högre eller lägre; ty då
skulle följden blifva, att man måste hvarje år göra om denna stat;
en svårighet som man bör undvika.
Jag tror följaktligen, att man ganska väl kan antaga detta morn.,
utan att derföre hafva bundit sig i afseende på bestämmandet af
hvem som skall upprätta öfvergångsstaten, antingen R. St. skola
göra det sjelfva, eller om de vilja öfverlemna det åt Konungen. Jag
hemställer derföre till Hr Tersmeden, om ej detta mom. må bifallas.
Hr Gr. o. Landtm, framställde att i afseende på 9:de mom.
blifvit yrkadt dels bifall till Utsk:s förslag, och dels af Hr Tersmeden,
om Hr Landtm, rätt uppfattat hans framställning, att öfver
gångs
-
Den 29 Juni.
853
gångsslalens närmare bestämmelser böra öfvcrlemnas till K. M. att
fastställas i enlighet med de af K. M. i Dess nådiga propos. uppgifne
grunder; hvarjemte Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle Utsk:s förslag till redaction af 9:de momentet.
Ropades ja.
16:de punkten, ang:de 10:de och 11 :te mom-.ue af litt. b
i Utsk:s förslag rör:de elementarläroverken.
Hr von Hartmansdorff: När detta ämne förra gången föreliades,
gjorde jag anmärkmr vid mom. 10 och 11, anseende dem
i deras dåvar:de skick ej kunna skäligen bifallas. Jag har nu erhållit.
underrättelse att PresteSt., i st. f. dessa båda mom. fattat följande
beslut:
”R. St. skola hos K. M. i underdånighet anhålla, att vid en
ny reglering af elementarläroverken en sådan förändring i deras styrelse
mätte i nåder vidtagas, att sakkunnige personer äfven utom
ecclesiastikståndet deruti må kunna intagas”.
Detta beslut anhåller jag alt R. o. Ad. måtte biträda.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade, såsom
Hr von Hartmansdorff föreslagit, med ogillande af Ulsk:s förslag
till redaction af 10 och 11 momme, instämma i PresteSt:s sålydande
beslut: ”R. St. skola hos K. M. i underdånighet anhålla,
att vid en ny reglering af elementarläroverken en sådan förändring
i deras styrelse måtte i nåder vidtagas, att sakkunnige personer äfven
utom ecclesiastikståndet deri må kunna intagas”.
Ropades ja.
17:de punkten, ang:de den af Utsk. upprättade öfvergängsstat
för elementarläroverken.
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med hvad
jag för en stund sedan yttrade, anhåller jag alt R. o. Ad. ej mätte
godkänna den öfvergängsstat, som nu är föreslagen, utan besluta
att hans upprättande må öfverlåtas åt Konungen, sedan vederbönde
hörde blifvit. Det är visserligen ett både förtjenstfullt och nyttigt
arbete, som StatsUtsk. gjort genom sitt förslag; ty derigenom har
StatsUtsk. ådagalagt hurusom medlen skulle komma att blifva tillräckliga
i det hela, och huruledes de skulle kunna tillflyta de serskilda
undervisningsverken hvart för sig. En sådan utredning är
naturligtvis af värde när man vill gä lill väga med säkerhet i sina
beräkningar; men det är dock möjligt, alt misstag insmugit sig vid
statens upprättande, och man kan ej vänta annat, då den måst i
en sådan hast uppgöras. Till förekommande af flere sådane, och på
det att staten må med all möjlig noggranhet upprättas, är det
som jag tagit mig friheten göra den af mig framställda begäran.
Hr Silfverstolpe: För min del har jag ingenting att invända
emot den framställning, som Hr von Hartmansdorff gjort;
men derest R. o. Ad. skulle vilja bifalla den af StatsUtsk. föreslagna
6 H. 23
354
Den 29 Juni,
staten, sä anhåller jag, att emot densamma få göra en anmärka.,
Som nndföll mig förra gången ämnet här förevar, och hvilken nu
blifvit gjord inom ett annat Stånd; den nemi. att för den äldste läraren
vid Upsala cathedral-skola äro de 250 r:dr, som honom lemnäs
af Upsala stad såsom ersättning för embetsjorden, upptagna i
öfvergångsstaten såsom hörande till den ordinarie lönen; ehuru vid
alla andra skolor embetsjorden, eller ersättningen derför, är alldeles
ur beräkningen af den nya staten utesluten. Sålunda, så framt den
ifrågavar:de skollärarens embetsjord, liksom de öfriges, ej skall blifva
i staten beräknad, så måste de nämda 250 r:dr ur StatsUtskrs beräkning
såsom kontant tillgång utgå; så att, i st. f. att StatsUtsk.
nu upptagit 1,450 r:dr såsom var:de lön och 50 r:dr såsom tillökning,
blott 1,200 r:dr måtte komma att upptagas såsom hittills utgående
lön och följaktligen 300 r:dr såsom lönetillökning.
I fall R. o. Ad. skulle ingå i pröfning af staten, får jag således
hemställa, att den förändring mätte göras i staten för den äldste
läraren vid Upsala cathedral-skola, att hans lön anses nu vara
1,200 r:dr.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad., i öfverensstämmelse
med Hr von Hartmansdorffs förslag, ansäge den af Utsk.
uppgjorda öfvergångsstat icke kunna godkännas, utan en sådan
stats upprättande böra öfverlåtas åt K. M., sedan vederbönde hörde
blifvit.
Ropades ja.
l8:de punkten, ang:de års-ansia gets för nya elementarskolan
i Stockholm uppförande pä ständig stat.
R. o. Ad. fann Utsk:s yttrande i denna punkt icke erfordra
annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
19:de punkten, ang:de det å 8:de hufvudtiteln till emeritiilöner
för lärare vid elementarläroverken anförde anslags öfverjlyttning
till allmänna indragnings staten.
Hr Silfverstolpe: Efter den förklaring, som här af StatsUtsk.
blifvit gjord, finner jag visserligen intet hinder möta för detta
anslags öfverförande på indragningsstaten, hvarom frågan i alla fall
är genom 3 Stånds bifall afgjord. Jag är imedlertid glad öfver att
anmärkmn blifvit framställd, och att den gjorda förklaringen derigenom
blifvit framkallad.
R. o. Ad. fann Utsk:s yttrande i denna punkt ej erfordra annan
åtgärd, än att läggas till handlingarne.
20:de punkten, ang:de äskad tillökning i gymnastiska central-institutets
anslag.
Denna punkt lades, med vidblifvande af R. o. Ad:s förut i ämnet
fattade beslut, till handlingarne.
21:sta punkten, ang:de dels förhöjning i det såsom arfvode
för granskning af Apotheks-räkmngar å Sundhets-collegti
stat uppförde anslag, dels det å Carolinska Medico-chi
-
Den 29 Juni.
355
vurgiska institutets stal uppförde anslag till arfvode ät en
professor i kliniken för barnsjukdomar, saint dels äskad tillökning
i ursanslaget för Feterinär-inrättningen i Stockholm.
R. o. Ad. fann denna punkt ej föranleda till annan åtgärd,
än att läggas till handlingarne.
22:dra punkten, an g: de förhöjning af anslaget för musikaliska
akademien.
Denna punkt lades, med vidblifvande af R. o. Ad:s förut fattade
beslut, till handlingarne.
23:dje punkten, ang:de dels förhöjning i förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser m. m. och dels anslag f ör
utskrifning af s. k. registratur i K. M:s canzli.
Denna punkt befanns icke erfordra annan åtgärd, än att läggas
lill handlingarne.
24:de punkten, angide anslag för inköp och bebyggande
af prestboställen i Lekvattnets och Bogens kapellf örsamlingar
inom Wermlands finnmark.
Hr Silfverstolpe: Jag har visserligen för närvande till hands
den 57:de punkten af utlåt. N:o 124, men jag vill erinra mig, att
någon rättelse deruti erfordras i anledn. af det beslut, sorn R. o.
Ad. i dag fattat, rör:de löneanslag för predikanterne i Lekvattnets
och Rogens kapellförsamlingar.
Frih. Palmstjerna: StatsUtsk:s utlåt. N:o 124 innehåller i
denna punkt, ”att de af K. M., för inköp af prestboställe inom
Lekvattnets församling, äfvensom för bebyggande af delta och af bostället
för predikanter i Rogens församling äskade serskilda anslag,
tillsammans 6,600 r:dr, måtte af R. St. beviljas, under förbehåll,
dels att de blifvande åbyggnaderna å dessa boställen af församlingarne
i all framtid behörigen underhållas, dels att aflöningen för de
inom församlingarne anställde prestman, utan statsverkets betungande,
af församlingsboerne bekostas”.
Det första förbehållet, i afseende på boställenas underhåll af
församlingarna ”i all framtid”, anser jag böra qvarstå; men i afseende
på del sednare förbehållet, ”att aflöningen för de inom församlingarne
anställde prestmän, utan statsverkets betungande, af församlingsboerne
bekostas”; i afseende derpå anser jag, i likhet med
Hr Silfverstolpe, att det bör, till följd af R. o. Ad:s förut fattade
beslut, förfalla.
Hr Silfverstolpe: Jag instämmer fullkomligt med Frih. Palmstjerna.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle den del
af Utsk:s i 56 punkten af betänk. N:o 124 gjorda hemställan, som
innehölle, att de af K. M. för inköp af prestboställe inom Lekvattnets
församling, äfvensom för bebyggande af detta och af bostället
för predikanter i Rogens församling äskade serskildta anslag, till
-
Den 29 Joni.
sammans <5,000 r:dr, måtte af R. St. beviljas, under förbehåll, att
de blifvande åbyggnaderne å dessa boställen af församlingar i all
framtid behörigen underhållas.
Ropades ja.
25:te punkten, ang:de statsbidrag för ombyggandet af
Veterinär-inrättningens i Stockholm smedja.
R. o. Ad. fann denna punkt icke erfordra annan åtgärd, än
att läggas till handlingarne.
26:te punken, ang:de äskadt ärligt anslag af 1,000 r:dr
under 3 års tid till Svenska Nykterhetssällskapet.
Hr von Hartmansdorff: K. M. har, för Svenska Nykterhets-sällskapet
äskat ett årligt anslag af 1,000 r:dr, att, under 3 år,
utgå med tillsammans 3,000 r:dr, för att, efter omständigheterna,
af sällskapets direktion användas både till nykterhetsskrifters lifgifvande
och för nykterhetstalares kringsändande. Dessa utvägar äro de,
som ansetts verksammast bidraga till den goda sakens befrämjande,
men sällskapet har, i anseende till sina tillgångars ringhet endast
kunnat i inskränktare mån dem begagna.
R. o. Ad. behagade återremittera denna punkt, emedan StatsUtsk.
för bristande tillgångar hade afstyrkt anslagets beviljande. StatsUtsk.
har nu förnyat sitt afstyrkaude. Jag tror deremot, att fä anslag
torde vara så nyttiga och så mycket till besparing ledande, som
detta. Det är nemi. otvifvelaktig!, och torde af en hvar, som tagit
saken i närmare betraktande, erkännas, att nykterhetssällskapens bemödanden
inom riket icke ringa verkat till fylleriets hämmande. Om
denna verksamhet får fortfara, så är det sannolikt att brottslighet
och fattigdom derigenom komma att minskas, samt att utgifterna till
fattigvård och sjukvård i samma män varda ringare, än de eljest
skolat blifva. Jag hoppas derföre, att R. o. Ad. måtte bifalla det
anslag K. M. till detta nyttiga föremål äskat.
Det förhåller sig så, som K. M. äfven i den nådiga proposm
omförmält, alt Svenska Nykterhetssällskapet likasom de öfriga hafva
få eller inga tillgångar. I allmänhet är det inga andre än de fattigare,
som intressera sig för dessa föreningar, eller som bidraga till
deras utgifter. Deraf kommer det sig att de bidrag, som till sällskapens
kassor inflyta, ej förslå ens till nykterhetsskrifters tryckning
och utspridande sä mycket som behöfves, än mindre till nykterhetstalares
kringsändande. Dock har man under sednare tiden, funnit
så väl i Sverige, som annorstädes, att dessa muntliga framställningar
äro verksammast. I Norrge har man i detta hänseende föregått
oss med ett godt efterdöme, som jag önskar att vi här måtte
följa. Jag anhåller sålunda om bifall till K. M:s propos. i denna
punkt.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då ingen yrkat bifall
till Utsk:s yttrande, finge hemställa om R. o. Ad. bifölle det af K.
M. äskade anslag för Svenska nykterhetssällskapet af 1,000 r:dr att
under 3 år utgå med tillsammans 3,000 r:dr.
Den 29 Juni.
357
Härvid ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter Hr
Landtm, förklarade det han trott sig finna, att denna propos. blifvit
besvarad med öfvervägande ja.
27:de punkten, ang:de anslag dels till inköp af Ingenieuren
./. JVahlbergs samlingar, dels till inredning af Witter hets-,
Historie- och Antiqvitets-akademiens lokal och flyttning af dess
samlingar, och dels till Riksmusei-byggnaden ; samt 28:de punkten,
ang:de öfriga punkter af Utsk:s utldt. JX:o 124.
R. o. Ad. fann dessa punkter icke erfordra annan åtgärd, än
att läggas till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då nu föredragningen af
detta betänk, är slutad, och som åtskillige ledamöter, hvilka jag bestämdt
vet ämnade tala öfver den näst i ordningen förekommande
upprorslagen, bortgått efter voteringen, så hemställer jag vördsamt att
detta ämne, som i alla fall torde blifva föremål för en långvarig
öfverläggning, mä uppskjutas till ett kommande plenum.
I anledning häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm., samt beslöts,
att med pröfningen af LagUtsk:s betänk. N:o 53, ang:de stiftande
af en lag emot uppror och ololliga folksamlingar, skulle uppskjutas
till nästa plenum.
Sedan vid föredragning af StatsUlsk:s utlåt. N:o 208, i anledn.
af erhållne återremisser ä betänk. N:o 125, ang:de regleringen af
utgifterne under RiksStatens nionde hufvudtitel, R. o. Ad. i gårdagens
plenum, beträffande den punkt af berörde utlät., som angår
frågan om aflöning åt klockaren i Lekvattnets nybildade kapellförsamling,
uppskjutit sitt beslut, intilldess den numera försiggångna
pröfningen af StalsUtsk:s utlät. N:o 207, egt rum, företogs nu berörde
punkt till afgörande.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: I öfverensstämmelse med
det beslut R. o. Ad. i dag har fattat, med afseende å ordnandet
af religions-vården inom Lekvattnets kapellförsamling, så hemställer
jag, att R. o. Ad. täcktes bifalla hvad K. M. i nu förevande hänseende
föreslagit.
R. o. Ad. fann, uppå härefter framställd propos., för godt att
bifalla det af K. M. äskade anslag till aflöning för klockaren i Lekvattnets
kapellförsamling.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Emot R. o. Ad:s beslut i
detta hänseende får jag anmäla min reservation.
Föredrogs men lades på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Aug., Gr. Lagerbjelke, Gust., m. fl. ledamöter ånyo på bordet
StatsUtsk:s i gårdagens plenum första gången bordlagde mern.
och utlåt.:
358
Den 29 Juni.
N:o 205, i anledn. af från R, o. Ad. samt BondeSt. crhållne
återremisser å Utsk:s betänk. N:o 30, ang:de 1845 års revisorers
berättelse; och
N:o 206, dels i anledn. af R. St:s år 1847 församlade revisorers
berättelse, ang:de samma år verkställd granskning af Statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning för åren 1844 och 1845, dels ronde åtskilliga,
vid behandlingen af 1845 Ars revisorers afgifna enahanda
berättelser, jemlikt Utsk:s utlåt. N:o 30, uppskjutna frågor.
Föredrogs och biföllos Stats- ooh LagUtskms nedannämnde i
gårdagens plenum på bordet lagde utlåtrn:
N:o 35, i anledn. af väckt motion om öfverflyttning till domaremakten
af pröfningen och afgörandet af s. k. äldre krcnofordringar,
samt om bestämmandet af en preskriptionstid, inoai hvilken
alla sädane fordringsanspråk skola göras gällande;
N:o 36, i anledn. af väckt motion om en reform af systemet
för landsvägarnes byggnad och underhäll i allmänhet; samt
N:o 37, i anledn. af väckt motion om förändring af stadgandet
uti 11 Cap. 10 § Rättegångsbalken.
Föredrogs, men lades, på begäran af Frih. Tersmeden,
Wilh. Fredr., med flere ledamöter, ånyo på bordet Bevilln.-Lagsamt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns i gårdagens plenum bordlagda
utlåt. N:o 2, i anledn. af gjorde anmärknrr vid sammansatte Utskrns
betänk. N:o 1, ang:de grunderne för rättigheten att tillverka och omdistillera
samt i minut försälja bränvin, äfvensom för beskattningen
dervid.
Hr Gr. o. Landtm, yltrade, att R. o. Ad uti ett föregående
plenum beslutat, att nästa Lördag anställa val af suppleanter
för ledamöter i förstärkta BankoUtskoltet, samt att sådane val vanligen
skett i början af plenum; men att då det nu vore angeläget,
att begagna tiden så väl som möjligt, Hr Landtm., med afseende
derpå att valförrättningen erfordrade en längre tid, hvarunder mänga
ledamöter bortgå, hade ansett bättre, att valet icke företogs förr än
då plenum på e. m. fortsattes, och trodde sig böra derom nu på
förhand underrätta.
Anmäldes och lades på bordet följande från BankoUtsk. inkomne
utlåtrn:
Nro 63, öfver väckt motion om beredande af tillgångar å
banken för det till rustnings-kostnader beviljade serskildta kreditiv;
N;o 64, i anledn. af väckt motion om förändrad prägel i silfvermyntet
m. m.;
Nro 65, öfver väckt motion om en lämplig vedergällning åt
Gravören J. E. Akerberg för aflemnadt prof på ett förbättradt sedelmynt
m. m.; samt
Den 29 Joni.
359
N:o 66, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de tillåtelse för
Banken och riksg:s-konloret att, i utbyte mot nu innehafvande obligationer
af arméens accords-amarleringsfond, emottaga nya sådane,
ställde på förlängd inläsningstid.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 10 e. m.
In fidem prolocolli,
silbert Manck.
Lörilagcn den 1 Juli 1848.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 29, samt plcni-prot. för d. 5
Juni e. m.
Upplästes följande af Gr. Wirsén, Axel Emil, inlemnade
mein.:
Då jag redan har den hedern alt vara ledamot i Coust.Utsk'
samt supleant i förstärkt StatsUtsk. vågar jag, såsom icke i hufvudstaden
bosatt, vördsammeligen afsäga mig förtroendet att under permitterad
ledamots frånvaro, inträda i BankoUtsk.
I anledn. häraf blefvo Hrr Electorer af Hr Gr. o. Landtm,
anmodade, att sammanträda till val af en ledamot i BankoUtsk. i sL
f. Gr. Wirsén.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i StatsUtsk.
att inträda under ordinarie ledamoten N:o 1960 A. Hr Montgommerie,
Robert Nils Germund, beviljad 3:ne veckors ledighet; och befanns
dertill hafva blivit utsedd
N:o 2183, Hr Gripensvärd, Jacob Olof.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Lidströmer,
Fredr. Au g., anmält, det han af enskilda angelägenheter vore föranlåten,
att för någon tid afresa från riksdagen och derföre nödsakades
afsäga sig sin plats såsom Elector, men anhållit att likväl blifva
bibehållen vid sin riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter Hr Landtm, anmodade
Hrr Bänkman, att sammanträda till val af en Elector efter
Hr Lidströmer.
360
Den 1 Juli f. m.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 21 och 22 sistlidne Juni pä bordet
lagda betänk. N:o 53, i anledn. af väckte motioner om stiftande
af en lag mot uppror och olofliga sammankomster.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Med erkännande utaf
behofvet af en upprorslag, äfvensom att den af LagUtsk. nu föreslagne
i flere delar, efter mitt bedömande, är bättre än den förra
gången af K. St. antagna lag, anser jag dock åtskilliga anmärkmr
och rättelser vara att göra för att fä lagen i ett, till alla dess delar tydligt
skick, samt att förekomma möjligheten för orostiftare att, genom att träda
lagens gränsor så nära som möjligt, tillställa uppror utan att af lagen
träffas. För att vinna ett förtydligande i vissa delar af lagen, är det, som
jag anhåller att äterremiss deraf mätte äga rum. Jag har förnämligast
fästat mig vid den 5:te §. 1 mom. af berörde § lyder sålun
da:
”Har någon muntligen inför menighet eller annan folksamling,
till uppror uppmanat etc”. Nu finnes det många sätt att uppmana,
men dä här står munteligen, så förutsätter det att den tilltalade kan
öfvertygas om begagnandet af vissa uppgifna ordalag. Dessutom kan
man äfven på annat sätt än gennm uppmaning förmå folk att deltaga
i uppror, nemligen med trug och pock, hvarpå vi sett exempel
i tyska Rhenländerna, der man sett att upprorsstiftarna med
våld tvingat fredliga personer att sluta sig till upprorsskaran. Några
långa förklaringar hafva dervid icke ägt rum. Man har sagt dem,
ni skall följa med, eljest gäller det lifvet. För att undvika onödig
vidlyftighet vill jag nu, utan vidare ordande härom, framställa en
redaktion, hvarigenom jag tror, att man tillstoppat utvägen för en
person som uppmanar till uppror att genom advokatoriska slinglerier
undkomma lagens hämd. Den lyder nemligen som följer: ”Har
någon i skrift den han utspridt eller utsprida låtit eller inför menighet
eller folksamling annorledes till uppror uppmanat, äggat eller
trugat, straffas, när ingen straffbar verkan deraf följt, med fängelse
etc.” Med en sådan förändring utaf ordalydelsen i 5 §, tror jag
att man skall kunna frambringa laglydnad, och att man, der förbrytelsen
sker emot detta stadgande, skall kunna åtkomma den brottslige
samt betaga honom möjligheten att genom konstgrepp slingra
sig frän det välförtjenta straff, som på hans ogerning bör följa.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tror att lämpligast vore,
att Ståndet, i fall det finner den ifrågavande lagen i sitt nuvar:de
skick icke fullt antaglig utan böra i en eller annan omständighet
ändras, att Ståndet säger jag, det oaktadt, nu fattar sitt beslut
med afseende på sä beskaffade förändringar sorn kunna anses
vara nödiga, utan att man förut återremitterar betänk. Skälet dertill
är naturligtvis att en sådan åtgärd förkortar tiden för ärendets
behandling. Jag har en erinran att göra vid 6:te § som dock icke
gäller sjelfva den mening Utsk. velat uttrycka med det der upptagna
lagstadgande, ulan endast sjelfva redaktm, hvilken jag anser
icke precist uttrycka hvad Utsk. haft för afsigt att dermed säga,
utan innefattar den efter min öfvertygelse en mening, som har en
vidsträcktare syftning än hvad Utsk. dermed afselt. Det heter nemi.
uti sista punkten af 6 § 1 morn.: ”Ej må dock, i något fall, va
-
Den 1 Juli f. in.
361
pen längre brukas än civilmyndigheten finner sådant, för upprorets
stillande, nödigt vara”. Om man äfven kan försvara den satsen att
den civila myndigheten skall vid ett uppror äga bestämma, när vapnens
användande bör upphöra, så mäste detta dock naturligtvis inskränka
sig till förbud mot vapnens brukande emot upprorsmännen
i och för upprorets stillande samt med afseende ä dess då varande
gång. Men om, efter det civilmyndighet anbefallt inställandet af vapens
användande samt militär i följd deraf dragit sig tillbaka och
samlat sig, i fall den förut varit spridd, det skulle inträffa att militären
blir öfverfallen utaf en uppretad folkmassa, (som i anseende
till vapnens föreg:de bruk är sinnad alt hämnas och anser tillfället
nu vara godt dertill, sedan den civila myndigheten förbjudit vapens
användande), så kan en mindre detacherad styrka blifva afväpnad
och masakrerad utan att den anser sig berättigad att försvara sig.
Det har dock naturligtvis icke varit Utsk:s mening att förbjuda militärstyrkan
att använda vapen till sjelfförsvar och likväl säger Dtsk.
alt ej må i något fall vapen längre brukas än civilmyndigheten finner
sådant nödigt vara. Detta uttryck ”i något fall” åstadkommer
sålunda mera missförstånd än som borde vara fallet. Jag skulle tro
att Utsk. egentligen afsedt de fall som i §:n omnämnes och hvilka
äro två, nemi. antingen dä civilmyndighet tre gånger befallt upprorsmännen
att åtskiljas, emedan vapenmakt i annat fall komme att
användas eller ock när upprorsmännen, så hastigt öfvergå ”till väld,
att civilmyndighet ej kan så förfara etc”. Utsk. har dock med först
berörde
mening velat säga: Ej må dock i någotdera fallet etc.; ehuru
detta uttryck är öfverflödigt, Jag skulle derföre vilja hemställa att
R. o. Ad., med gillande af § i öfrigt måtte förändra berörde punkt
af 1 mom. till följande lydelse: ”Ej må dock i någotdera fallet
för upprorets stillande vapen längre brukas än civilmyndigheten finner
nödigt vara”. Antages en sådan redaktion, tror jag att man
tydligen uttryckt den meningen att i och för upprorets stillande vapen
icke längre må nyttjas än civilmyndigheten medgifver, men att
om militärstyrkan blifver öfverfallen, denna icke är betaget att till
sitt sjelfförsvar begagna vapen. En sådan redaktion kan icke heller
på något sätt förändra lagtn sådan den ursprungligen af Utsk. varit
menad. En annan erinrtn har jag också att göra med afseende
på 8 §:n, hvilken jag jenväl tror hafva ett stadgande som innefattar
mera än Utsk. dermed velat uttrycka. Början deraf lyder nemi.
sålunda: Ej vare menighei ä landet eller i stad förment, att sammankomma
lill öfverläggning om mål eller ärende, som menigheten
rörer; Hvad är det då som rörer en menighet? Jo det är menighetens
enskiklta angelägenheter, men det är också allt hvad som
angår Statens värf, det orrfattar t. ex. frågor om RiksShns representationssätt
och om allmänra lagar, med ett ord en mängd ärender,
som kunna anses röra nenigheten. Men de böra väl dock icke
blifva föremål för öfverlägning hos sådana enskilda menigheter, åtminstone
skulle jag förunda att det icke varit Utsk:s mening att på
det sättet ändra 1816 år, författning. Ur denna åsigt tager jag mig
friheten föreslå R. o. A det tillägg i början af 8:de §:n alt efter
orden: ”eller ärende son” borde stå: ”menighetens serskilta ange
-
362
Den 1 .Tuli f. m.
lägenheter rörer”. Genom en sådan redaktion är icke menighet
betaget att sammankomma och öfverlägga om de angelägenheter som
dem särskildt röra, men visserligen blir den derigenom hindrad från
att falla R. St. i embetet, att öfverlägga om sådant som tillhör R.
St. ensamt. Jag vägar vördsamt hemställa till 11. o. Ad. att gilla
dessa förändringar, men att antaga lagen i öfrigt sådan som Utsk.
föreslagit den.
5 Hr von Hohenhausen: Då den lag som nu är under öfverläggning
lätt kan till sina föreskrifter göras klar och bestämd och
jag hoppas alt det förslag jag här haft den äran att framlägga äfven
skall sä befinnas, vill jag icke motsätta mig Frih. Palmstjernas yrkande,
att beslut i denna väg genast må fattas. Samtliga Ståndens
beslut i denna fråga skola i alla fall, derest icke alla äro lika, af
LagUtsk. tagas i förnyadt öfvervägande.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Det kan visserligen anses vara
mindre tillständigt af mig som icke är lagkarl att uppträda i denna
fråga, men dä ingen af LagUtskis ledamöter uppträdt, till försvar af
det ifrågavarrde betänk., anser jag mig böra fästa R. o. A:d:s uppmärksamhet
på den, enligt min tanke, stora vigten af att vid denna
riksdag få en upprorslag antagen. Rehofvet deraf torde icke kunna jäfvas.
Men om betänk, nu skulle återremitteras eller ock R. o. Ad.
anser sig böra, på sätt Frih. Palmstjerna föreslagit nu vidtaga förändringar
och sedermera öfverlemna sammanjemkningen af RiksStms
särskildta beslut åt LagUtsk. hvilket jag, i händelse ändring anses
behöflig, tror vara vida bättre än en återremiss — så fruktar jag
att det är en möjlighet att vi i händelse af riksdagens snara afslutande
blifva utan all lag i detta afseende. Det är ett utmärkande
drag hos vår nation att förkasta det goda för det att man vill hafva
något bättre. För min del vill jag icke liestrida att de redaktionsförändringar,
som både af Hr von Hohenhausen och Frih. Palmstjerna
blifvit föreslagne kunna vara ändamålsenliga; men jag tror
dock att då lagen, sådan den nu är föreslagen i sig sjelf är ganska
god och de anmärkta omständigheterna i«e äro särdeles väsendtliga,
man icke för vinnande af dessa ändringar, bör äfventyra att blifva
utan all lag i detta ämne. Till en lilljan ber jag få fästa uppmärksamheten
derpå att då det i början if 5:te § står: ”har någon
muntligen etc till uppror uppnanat” så ligger deruti en
tillräcklig ledning för domaren att efter ntggrann undersökning pröfva
huruvida den som verkställt uppmaningei verkligen gjort det i sådana
termer att de kunnat föranleda till uppror. Således äfven med
bibehållande af nuvande texten, kan (ht af Hr von Hohenhausen
åsyftade ändamål vinnas. Hvad åter beträfar den af Frih. Palmstjerna
påyrkade redaktionsförändring i Gfle §:n, så tror jag, att den gjorda
anmärkn:n förfaller då man uppmärksamt genomläser det sista mom.
af samma §, der det heter: ”är ej civilmyndighet tillstädes, och kan
ej dess ankomst afbidas, då ega på stälbt varande högste militärbefälhafvare
så förfara, som för civilmynligheten nu stadgadt är”.
Utaf detta mom. törde man tydligen kunni inse att om sedan upproret
en gång blifvit stilladt och civilmynligheten aflägsnat sig, en
Den 1 Juli f. m.
363
detacherad trapp, såsom Frih. Palmstjerna föreställt sig, skulle blifva
öfverfallen, ingenting då hindrar den på stället varande högste militärbefälhafvaren
att, efter en trenne gånger ljudeligen afgifven uppmaning,
använda vapen mot den upproriska massan. Man kan väl
ej betvifla att ju icke berörde befälhafvare då skall för truppens skyddande
och upploppets stillande i öfrigt, anse sig berättigad att möta
våld med väld. En redaktions-förändring torde således icke vara
absolut nödvändig. Slutligen får jag fästa uppmärksamheten derpå
att lagen sådan elen bär blifvit af Utsk. föreslagen redan är af 2:ne
RiksStånd antagen. Skulle R. o. Ad. nu äfven vilja godkänna Utsk:s
förslag, så hade vi, de facto, en ganska god upprorslag. Det är
visserligen möjligt att den kunde vara bättre; hufvudsaken är dock
att erhålla något och dä detta något icke kan föranleda lill några
vådliga missbruk, tillstyrker jag bifall till betänk.
Frih. Palmstjerna: Då man stiftar en lag, bör man visserligen
söka få den så god man möjligen förstår att göra den. Ar
det något obetydligt fel i redaktm, det bör man ej fästa sig vid.
Men om ordalydelsen är så beskaffad att den möjligen kan föranleda
till annat förstånd af lagen än man dermed afsett, så anser
jag att en sådan lag icke bör antagas utan förändringar. Jag kan
icke förmoda att riksdagens slut är så nära för handen att LagUtsk.
icke sknlle kunna hinna lill R. St. inkomma med nytt yttrande
i frågan, derest Utsk. anser den vara af större vigt, hvilket
är min tanke om saken. Vi veta ju dessutom att, ehuru två Stånd
antagit lagen, har dock det tredje återremitterat densamma. Ett svar
på denna återremiss är således nödig. Om nu R. o. Ad. skulle antaga
lagen med några mindre förändringar, sådana t. ex. som dem
jag tagit mig friheten föreslå och prot.utdr. derom afgår till LagUtsk.
, så kan ett svar derifrån vara att förvänta inom så kort tid,
att man icke kan förutsätta möjligheten af Statsregleringens uppgörande
inom lika kort tid. Angelägenheten utaf en ändring i sista
punkten af 6:te §:ns första morn., bestyrkes ytterligare om man tager
i betraktande den upprorslag som vid 1840 års riksdag föreslogs.
I den 7:de §;n af dåvande LagUtsk:s förslag till lag om
uppror och folksamlingar, hvilken § motsvarar den Ode i nu förevar:de
förslag, säges endast i detta hänseende att ”vapnens bruk får
ej fortfara, sedan civila myndigheten bjudit, att det skall upphöra”.
Der har man undvikit att säga ”i något fall” och inskränker således
icke vederbör:de militärbefälhafvares rätt till motvärn, i händelse
militärstyrkan blir öfverfallen. Enl. min öfvertygelse kan icke, såsom
Hr von Troil förmenar, sista mom. af denna 6 § i detta fall
vara tillfyllestgörande. Der står nemi. ”på stället varande högste
militärbefälhafvare”, men uttrycket ”på stället” synes antyda på någon
mindre omkrets, och om den civila myndigheten icke just är
tillstädes på en viss gata eller på en viss plats, så kan den vara
tillstädes på en annan gata eller annan plats i grannskapet och då
kan man ganska väl förstå saken så att militärbefälhafvaren icke hade
rått att förordna om vapnens bruk så länge som civil-myndigheten
vore på stället, d. v. s. i trakten eller inom stadens område. Jag
364
Den 1 Juli f. m.
tror derföre att det är nödvändigt, att en redaktions-förändring
vidtages, sä att icke af lagen en följd må uppstå som vid dess stiftande
icke varit afsedt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.; Jag är i hufvudsaken förekommen
af Frih. Palmstjerna, med hvilken jag anhåller att få förena mig.
Man kan visserligen säga, på sätt en föreg:de talare uttryckt sig, att
”det är af största vigt att få en upprorslag vid denna riksdag antagen
enl. min öfvertygelse är det dock af än större vigt att denna
lag blir fullt ändamålsenlig och om de anmärkte redaktionsfelen få
qvarstå är det ganska problematiskt om sådant blir förhållandet.
Dessutom tror jag icke att någon fara är för handen att man icke
skulle få någon lag, ifall de föreslagna redaktionsförändringarne godkännes
; ty om R. o. Ad. antager lagen, ehuru med de föreslagna
förändringarna, så är det gifvet att en lag i detta ämne är af R.
St. beslutad, alldenstund tre Stånd derom öfverensstämma. Det återstår
då för Utsk. endast att sammanjemka de olika redaktions-förslagen,
- och detta är ganska lätt och snart gjordt, och derföre behöfver
icke den tid öfverskridas som i alla fall kommer att åtgå för
de återstående Stats- och Revillningsfrågornas afgörande. Hvad samma
värde talare i anledn. af Hr von Holienhausens anmärkn. yttrat,
innefattande alt domaren i alla fall skall pröfva huruvida uppmaning
till uppror egt rum, synes mig icke å berörde anmärkn. hafva afseende,
ty om domaren finnér, att en viss tilltalad person verkligen
uppmanat till uppror, men det vid undersökning utredes, att detta
icke skett muntligen, då finnes enl. den af Utsk. föreslagna redaktionen,
rör:de en sådan uppmaning, intet stadgande i lag. Det torde
således vara nödvändigt alt ett tillägg i den syftningen göres. Dä
en folksamling är uppretad, är det ofta till och med lättare att agga
den till handgripligheter genom tecken t. ex. med handen än genom
ord. Afsigten är i båda fallen lika brottslig och lika stor våda
för det allmänna lugnet kan vid sådana tillfällen åstadkommas genom
tecken som genom ord, hvadan straffet jemväl bör vara lika.
Hvad den värde ledamoten ytterligare anfört, eller att sista mom. af
6 § skulle innefatta stadgande för det fall, att, efter det den civila
myndigheten påbjudit inställandet af vapnens bruk, den militära befälhafvaren
kunde anse nödvändigt att till truppens försvar dem åter
använda, kan jag icke godkänna. Detta af talaren åberopade stadgande
angar endast de fall, då mtlitärmyndighet må äga bestämma
att man skall börja att använda vapen. Det af Frih. Palmstjerna
anmärkta stadgande har åter afseende på det fall då man redan börjat
att använda vapen men civila myndigheter anser deras vidare
begagnande böra inställas. Utsk:s redaktion innebär dervid det kathegoriska
stadgande att vapnen icke i något fall vidare få användas,
sedan den civila myndigheten, på sätt nämndt är, anbefallt
upphörande af deras bruk. Häri ligger en tvetydighet som bör rättas.
Den sista af Frih. Palmstjerna gjorda anmärknm har icke till
sin giltighet blifvit af Hr von Troil bestridd. Jag får derföre, utan
att ingå i något vidare försvar för densamma, nu blott deruti instämma.
Den 1 Juli f. m.
365
Hr von Troil: Utom de skäl jag redan framlagdt för bifall
till ifrågavar:de betänk., ber jag ytterligare att få framdraga ett,
nemi. det, att det Stånd som återremitterat ifrågavar:de betänk.,
eller BondeSt. dervid uttalat den önskan att till lagförslaget måtte
läggas en § af följande lydelse:
”Missbrukar civil embetsman sin myndighet vid upprors eller
upplopps stillande, till kränkning af allmän eller enskild rätt eller
säkerhet, eller underlåter han härutinnan sin embetspligt, miste embetet
alldeles eller till viss tid; innefattar sådan förbrytelse i embetet
tillika annat brott, varde fålld till straff för hvarje brott serskildt,
så vidt straffen förenas må; gälde ock skadan”.
”Lag samma vare, om, vid sådant tillfälle, militärbefölhafvare,
genom vapnens brukande, antingen innan han af civil myndighet
derom anlitad blifvit, eller eljest, i oträngdt mål sig förgår”.
Jemte det jag får hålla LagUtsk. räkning för det att Utsk. i
sitt förevar:de betänk, icke infört ett dylikt stadgande, som jag tror
skulle medföra stor våda, får jag tillika uttala den åsigt, att man
bör undvika, att genom en återremiss ställa så till, att ett sådant
stadgande möjligen kunde blifva i lagen infördt. Vi veta att uti ett
af de RiksStånd der betänk, redan blifvit bifallit, lyckades man endast
att med knapp majoritet genomdrifva det. Om R. o. Ad. för
sin del framställde den önskan att Utsk. ville fästa afseende på de
inom Ståndet gjorde anmärknme, så torde ock BondeSt. med lika
mycket skäl kunna fordra att Utsk. fäster sig vid hvad detta Stånd
yrkat. Vid ett sådant förhållande kunna vi alldeles icke veta, om
icke möjligen genom en votering i förstärkt LagUtsk., den ifrägavande
§ skulle kunna blifva i lagen inrymd. För min del är jag
öfvertygad att ett sådant beslut skulle åstadkomma oändligen mycket
mera ondt än man skulle kunna åstadkomma godt genom de redaktionsförändringar
Frih. Palmstjerna och Hr von Hohenhausen förordat.
Detta är, jag erkänner det öppet, ett af de hufvudsakligaste
skälen, hvarföre jag tror att II. o. Ad. bör bifalla betänk, sådant
det nu är. Det finnes ju dessutom icke någonting som hindrar att
framdeles väcka motion om ett förtydligande af lagen, i fall sådant
finnes vara behöfligt, men nu tror jag att man i främsta rummet
bör afse, att få en upprorslag vid denna riksdag antagen och då
den i fråga vande lagen är god, så inser jag icke hvarföre man skulle
återremittera förslaget. Jag förnyar derföre min vördsamma anhållan
om bifall.
Gr. Sparre, Erik: Jag ber att hvar för sig få yttra mig öfver
de anmärkn:r som vid vissa §:r af förslaget blifvit gjorda. Efter
hvad mig blifvit berättat, (jag var nemi. frånvarrde vid början
af diskussionen) har emot 5:te §:n den anmärkn. blifvit gjord, att
man inför menighet eller annan folksamling skulle kunna annorledes
än med ord uppmana till uppror, såsom t. ex. att med tecken
uppägga dertill. Det är visserligen icke otänkbart att ett så beskaffat
uppäggande skulle kuuna ske, men jag hemställer likväl till Hrr:ne
om det är någon sannolikhet att med en folksamling någon skulle
söka uppägga till uppror ulan att öppna munnen till språk. Efter
366
Den 1 Juli f. m.
mitt förmenande ligger detta utom sannolikhetens område. Har dylikt
uppäggande skett, måste det hafva skett muntligen. Men äfven
om det af Gr. Lagerbjelke förutsatta fall skulle inträffa, tror jag icke
att strafflöshet skulle äga rum, ty de Svenska domstolarna pläga icke
så strängt tolka orden i en lag, som de Engelska juristerna. Min
erfarenhet är nemi. sådan, att jag är öfvertygad att berörde § äfven
skulle användas emot den, som vid elt sådant tillfälle genom tecken
eller andra åtbörder uppmanar till uppror, ty uti dessa åtbörder ligger
genast en uppmaning till uppror. Om man således nyttjar ordet
”uppmanar” eller ”uppäggar”, är det enl. min öfvertygelse detsamma.
Jag tror således att denna anmärkn. icke är af någon vigt
och att § är tillräckligt tydlig för att nå de brott som dervid äro
afsedda, ty, Älina Hrr, man mäste lägga vigt derpå, att undvika,
det man icke genom en alltför lång utsträckning af ansvaret, med
straff träffar äfven den oskyldigaste handling. Denna § handlar endast
om det fall att någon straffbar verkan icke genom en sådan
uppmaning inträffat, antingen den skett i skrift eller muntligen inför
menighet. För sådane fall tror jag, att man icke bör gå för
långt i straffbestämmelser. I fråga åter om anmärkmn emot en
punkt i l.-sta mom. af 6 §, vill jag för min del visserligen icke
bestrida att ju densamma kan äga skäl för sig. Det fall kan visserligen
inträffa, att en civil myndighet skulle kunna af öfverdrifven
försigtighet vilja inställa vapens användande under förhoppning, att
upproret derefter skulle kunna lättare qväfvas genom uppmaningar
och detta oaktadt militärmyndigbeten derigenom blefve blottställd för
angrepp. Jag vill alldeles icke envisas att bibehålla sådana uttryck
i betänk., som jag tror skulle bättre kunna uttryckas med andra ord,
och om R. o. Ad. finner lämpligt att godkänna den af Frih. Palmstjerna
föreslagne redaktion, hvarigenom, bland annat, orden ”i något
fall” skulle komma att utbytas emot orden ”i någotdera fallet”,
sä vill jag visserligen icke motsätta mig det. Efter berörde
förändrade redaktion blefve det nemi. militärmakten obetaget att till
sjelfförsvar begagna vapen; det är densamma blott förbjudet att för
upprorets stillande längre använda vapen än civil myndighet sådant
medgifver. Jag har således ingenting emot att en sådan redaktionsförändring
nu beslutes, hvarigenom också en återremiss kan undvikas.
Hvad vidare angår den anmärkn. som blifvit rigtad mot den
8:de §:n, hvarest det blifvit föreslagit att menighet ej skulle vara
förment att sammankomma till öfverläggning om mål eller ärender,
som röra menighetens enskilta angelägenheter, så fattar jag icke vigten
eller nyttan af den inskränkning man här velat införa. Om
man dermed afser ett förbud i allmänhet mot sammankomster för
rådplägning öfver allmänna ärender så är detta icke nog fullständigt
uttryckt. Vill man utgå från den synpunkten, att lagstiftning skulle
kunna förbjuda sammankomster i och för rådplägning öfver allmänna
ärender, så vore det kanske nödigt att stadga, det icke mer än ett
visst antal personer i sådant afseende finge sammanträda. Sådana
öfverläggningar, som dem jag nyss omnämnt, hafva dock hittills icke
ansetts förbjudna. De hafva hvarken varit förbjudna eller tillåtne.
Man har också i allmänhet ansett att hvad som i lag icke är för
-
Den 1 Jult f. m.
367
bjudet, är tillåtit. Jag tviflar på att den nämnde tidpunkten
är den rätta för stadgandet af ett sådant förbud; jag tviflar också
att ett förbud emot dylika rådplägningar skulle medföra det resultat
man åsyftar, utan kanske just föranleda en motsatt verkan, ty då
man låter folk obehindradt tala och yttra sig, händer det ofta att
sedan talet är slut, har intrycket deraf äfven dunstat bort. I alla
fall kan man icke förekomma hvad man önskar förekomma genom
att förhindra dylika sammankomster, ty så länge tryckfrihet finnes i
Sverige, kan man icke förhindra en hvar att till allmänheletens kunskap
sprida sina åsigter, i hvad ämne som helst. Om således meningen
är att förhindra dylika sammankomster, tror jag att den föreslagna
redaktionen icke är tillräckligen tydlig. LagUtsk. har i den
ifrågavar:de §:n begagnat ungefärligen enahanda ordalydelse, som
igenfinnes i 1816 års förordning, der det talas om menighet och
menighets-angelägenheter. Utsk. har hvarken velat gå längre eller
göra någon inskränkning emot hvad berörde förordning innehåller.
Jag ber att för min del få förklara att jag anser rådligast vara att
dervid låta förblifva och icke göra några ytterligare inskränkningar,
med ett ord, antaga berörde § sådan den i Utsk:s förslag finnes
intagen.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Gustaf: Om ringaste våda
för den ifrågavarule lagens öde kunde uppkomma genom våra förslag
till jemnkningar, skulle jag icke ett ögonblick tveka att antaga
förslaget sådant det är. Men Gr. Lagerbjelke har grundeligen upplyst
ogrunden af sådan farhåga. Frånvaron af en martial-lag i ett
lagbundet samhälle är en oförsvarlig brist i dess lagstiftning. I en
envåldsstat är en sådan lag mindre nödig, ty der befalles ansvarslöst
för tillfället. I lagbunden Stat bildar den ett af vilkoren för
statsskickets och samhällsordningens vidmagthållande. Der bildar
försummandet att den stifta en grym orättvisa emot de civila och
militära myndigheterne, hvilka äro förpligtade att upprätthålla ordningen,
men dervid sakna annan ledning än allmänna lagens ofullständiga
föreskrifter, med hvilka vi icke ens vårdat oss förlika krigsartiklar
och tjenstgörings reglementen. Orättvist blifver dervid myndigheternes
juridiska ansvar och det ofta tyngre inför allmänna omdömet.
Det förstnämnda allena är tungt nog. Annorstädes aktionerar
makten. Hos oss aktionerar upproret makten. Jag förenar
mig med Frih. Palmstjerna och Hr von Hohenhausen uti de af dem
föreslagna ändringar. Vid första påseendet vill det visserligen synas
en logisk följd, alt samma civila myndighet, som anses kompetent alt
säga ”bruka vapen”, äfven anses vara det att säga ”häll upp”. Jag
tror mig vara den förste i Sverige, som yrkade civil-myndighetens
initiativ — denna sannt liberala — ej liberalistiska princip. (Jag
skiljer nemligen emellan det liberala och det liberalistiska). Jag
framhöll den vid 1810 års riksdag i Örebro. Mitt förslag till martial-lag
blef på Ståndets bekostnad tryckt — men — sedan icke
antagit. — Några veckor hade förflutit sedan Fersiska mordet; och
nervsystemerne hade hunnit stadga sig. Vid 1841 års riksdag, då
samma fråga här åter förevar, deltog jag mycket nitiskt i öfverlägg
-
368
Den 1 Juli f. m.
ningen derom och yrkade återigen derpå, att den civila myndigheten
skulle bestämma när vapen finge brukas. Att den äfven bestämmer
upphörandet synes logiskt, men vore icke praktiskt. Den
civila myndigheten är framför den militära competent att bedöma
tidpunkten då vapnen måste brukas, enär intet annat mot upproret
hjelper. Men denna myndighet kan vara och blifver oftast inkompetent
att bedöma om upphörandet icke blottställer truppen, eller
nödsakar öfvergifvande af vundna fördelar m. m. som fordrar militäriskt
omdöme. Jag förenar mig med såväl Frih. Palmstjerna som
Hr von Hohenhausen.
Gr. Ridderstolpe, Fredr.: Äfven jag har åtskilliga anmärkmr
att göra emot förevande betänk., men till en del har jag
blifvit förekommen af föreg:de talare, men några fall återstå dock,
hvarpå jag anser det vara af vigt att fästa Ståndets uppmärksamhet.
Uti 8:de §:n förekommer en sä lydande mening ”ej eller må sådan
sammankomst af offentlig myndighet upplösas, så framt dervid ej
företages något, som emot lag stridande är eller eljest allmän ordning
störer”. Jag anser behöfiigt att efter ”sorn emot lag” tillägges
uttrycket: ”och ed”. Jag stödjer denna min åsigt pä erfarenheten
som synes mig påkalla behofvet deraf, isynnerhet för allmogen och
menige man. Mången som under det han är på väg att låta sig
förledas till ett brott och dervid erinras om lagens innehåll, dervid
blott tänker på det straff han genom brottet skulle ådraga sig, kan,
dä han påmiunes om sin ed, föras på tankan om samvetets kraf
och mången gång dymedelst lättare från brottet afhållas. För öfrigt
och då jag anser att lag är ett och reglemente är ett, vill jag icke
klandra uppställningen af 6 §, eller påyrka alt der måtte intagas någonting
med afseende på hvad jag nu kommer att anföra, men önskar
att i prot. fä infördt, att jag anser, att uti det reglemente som
kommer att blifva en följd af denna lags antagande, ett stadgande
mätte intagas ungefärligen så lydande: ”hindras civil myndighet af
öfvervägande larm att göra sig hörd, skall tre trumhvirflar tre trumpetstötar
eller tre skott i luften för gehörs vinnande begagnas”. Den,
som lika med mig varit med vid upplopp, torde kunna vitsorda att
det ofta icke skall blifva möjligt för den civila myndigheten att göra
sig ljudeligen hörd ; om då endast den föreskrift finnes i lagen att
innan vapen får brukas, vederbönde skola tre gånger i Konungens
namn befalla upprorsmakarne att skiljas, men han icke lyckas göra
sig hörd, så är ju lagens föreskrift icke uppfylld. Jag anhåller att
dessa mina ord måtte fä åtfölja prot. i fall en jemnkning skall komma
att ega rum och inbjudning sker till öfriga Stånden att med R.
o. Ad. i dess beslut sig förena.
Gr. Sparre: Då alla de talare som hittills yttrat sig i detta
ämne, enhälligt och ifrigt uttalat den önskan, att en lag af den syftning
som förevande mätte vinna framgång, anser jag mig böra erinra
dem derom att om någon utsigt skall finnas att lagen skall gå
igenom, hufvudsakligen pä de grunder Utsk. en gång framställt, så
måste de förändringar som R. o. Ad. här beslutar, blifva så få som
möj
-
t)en 1 Juli f. m.
369
möjligt. I annat fall fruktar jag alt dessa anmärkn:r kunna sätta sjelfva
lagen i fara. Ju mindre anmärkn:r man gör, ju större anledn. är
det att hoppas, att de inom IJtsk. skola vinna afseende och att lagen
med dylika förändringar skall lyckas att gä igenom. Det är således
äfven af detta skäl, och då jag dessutom anser de öfriga anmärkmne,
utom dem jag tillstyrkt, vara af mindre vigt, som jag får hemställa
att R. o. Ad. icke måtte besluta alltför många förändringar i redaktionen.
De af den siste värde talaren yrkade förändringar, anser
jag icke vara nödvändiga. Han yrkade först, alt man i 8:de §:n
mätte tillägga ordet ed, så att det der skulle heta ”så framt dervid
ej företages något sorn mot ed eller lag stridande är”. Men det
som strider emot den ed vi svurit, det strider också emot lagen och
ingen domare lärer tveka, att såsom orättfärdig och straffbar anse
hvarje åtgärd som strider emot ed och lag. Jag tror delta af skäl
som jag förut nämnt att dorararne i Sverige icke fästa sig så uteslutande
vid bokstafven. De söka i allmänhet göra sig reda för lagens
anda och mening. Hvad Grins anmärkn. vid 6:le §:n angår,
eller att civil-myndigheten borde vara pligtig att genom trumhvirflar
eller trumpetstötar skaffa sig ljud, så är det otvifvelaktig! riktigt, att
civil-myndigheten söker skaffa sig gehör, innan han talar till folket;
men om han tilläfventyrs icke har en trumma eller trumpet till
hands, så lärer han väl få begagna de medel som stå honom till
buds. Detta om dessa tvänne anmärkmr. Jag anser dem lika så
litet som de öfriga anmärkmne vara af den vigt alt R. o. Ad. bör
i anledn. deraf besluta någon förändring. Hvad åter angår den återstående
emot 6:te §:n gjorda anmärkmn så har jag redan förklarat
att jag anser det vara af högsta vigt, att i lagen iakttages nödig försigtighet
och jag får derföre tillstyrka den af Frih. Palmstjerna i
denna del äskade förändring; och jag skall inom Utsk. i detta såsom
i många andra afseenden söka verka för den önskan Ståndet
uttrycker.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att få förena mig med hvad
Gr. Sparre yttrat i anledn. af Gr. Ridderstolpes anmärkn. Det är,
enl. mitt förmenande, alldeles tydligt, att hvad som strider emot ed
strider också emot lag. Sjelfva eden är en lag. I anledn. af hvad
Gr. Ridderstolpe emot 6:te § anmärkt, innebärande, att om civilmyndighet
icke lyckas göra sig hörd, då han uppmanat folket att
skiljas, så skulle han söka förskaffa sig ljud genom andra åtgärder,
har Gr. Sparre redan visat obehöfligheten af att ett stadgande derom
i lagen inflyter, och jag ber att ytterligare få tillägga att, oaktadt Gr.
Ridderstolpe påstår det eljest vore omöjligt uppfylla lagens bud, så
är det enl. mitt förmenande klart, att, dä lagen blott bjuder, det
vederbörtde skola tre gånger ljudeligen i Konungens namn uppmana
orostiftarne att skiljas, dä i ifrägavar:de myndighet, sedan hon verkställt
en sådan uppmaning med den röst hon äger, har uppfyllt lagens
bud; och de som tillställa sådant huller, att myndigheten icke
höres, få skylla sig sjelfva. Användandet af trumpetstötar, trumhvirflar
eller andra dylika medel, för att vinna gehör, kan visserli6
II. 24
370
Den 1 Juli f. m.
gen vara ganska nyttigt, men något serskildt stadgande derom behof»
ver så mycket mindre införas i lagen, som det Ihy förutan faller
af sig sjelf,fatt man icke skrider till ytterligheter i sådant fall, förrän
man försökt alla möjliga medel, alt förmå folkhopen att skingra
sig. Hvad åter angår Gr. Sparres yttrande i fråga om 5:te §:n, så
tror jag att hvad Hr Gral sagt lemnar ett ytterligare stöd för den
modifikation af Utsk:s förslag, som blifvit föreslagen. Hr Gr:n har
nemi. sjelf medgifvit, att fall kunna förekomma, der domaren bl ifver
tvungen att ålägga straff för förbrytelser sådana som Hr von
Hohenhausen påpekat. Jag kan icke förstå hvarföre det icke vore
bättre att, då man skall stifta en ny lag, göra lagbuden sä bestämda,
att domaren icke behöfver sluta sig till lagstiftarens mening genom
analogier. Beträffande åter 8:de §:n, får jag fästa uppmärksamheten
derpå att menigheterne för det närvande icke äga en absolut rättighet
att samlas, utan de mäste begära tillstånd af vederbör:de alt
fä utfärda kungörelse derom och man har sett att sådant blifvit dem
förvägradt; hvaremot, efter den af Utsk. föreslagna 8:de §;n, menigheterne
icke vidare behöfva söka ett sådant tillstånd, samt en
utvidgad rättighet i detta afseende sålunda blifvit dem förunnad.
Försigtigheten bjuder dock att då rättigheter att samlas sålunda
medgifves utan föregånget tillstånd, denna rättighet inskränkes till
sådane fall vid hvilka man icke har att befara samhällsvådliga missbruk.
Om jag rätt fattat Frih. Palmstjernas förslag, så går det ut
på att vinna en nödig rättelse i detta afseende och får jag derföre
tillstyrka den af honom påyrkade redaktionsförändring, och detta så
mycket mer, som den nya lagen i alla fall komme att innebära en
vidsträcktare rättighet för menigheterne i detta hänseende än nu gällande
författningar innebära.
Gr. Ridderstolpe: Jag åberopar mina ord och prot., alt jag
endast gjort en anmärkn. och den vid 8:de §:n. Hvad jag i öfrigt
yttrat, innefattade blott en önskan, att i det reglemente, som Milen
Jföljd af lagen, måtte inflyta stadgande ang:de de signaler jag
föreslagit, m. fl. andra, sorn kunna finnas nödvändiga.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Behofvet af en lag sådan
som denna vill jag ej ifrågasätta, men man bör icke se saken
blott från denna enda synpunkt; man mäste också se till att sjelfva
lagbestämmelserna icke äro sådana, att de vid tillämpningen kunna
föranleda till missbruk. Man har här yrkat på några förändringar
uti Utsk:s förslag och det är i anledn. deraf, som jag anhåller att
få yttra några ord. Vid den 5:te §:n har man påstått, att ordalagen
icke skulle vara nog tydliga och man har i afseende på sättet
för anstiftande af uppror föreslagit ett mera generelt stadgande. Jag
får i fråga derom äran upplysa, att den af Utsk. föreslagna redaktionen
öfverensstämmer med hvad K. M:s nåd. propos. vid sistlidne
riksdag i detta ämne innefattar. Vid den riksdagen gjordes icke
någon anmärkn. emot K. M:s förslag i den delen, och då man besinnar,
att här icke är fråga om straff för någon gerning, som medförer
brottslig verkan, utan endast om en uppmaning, hvaraf någon
verkan icke följt, så bör också ingen ändring göras hvarigenom en
Den 1 Juli f. m.
371
i sig sjelf oskyldig handling möjligen kunde blifva belagd med straff.
Jag får således för min del påyrka ogillande af den i berörde hänseende
föreslagna förändring. I fråga om den föreslagna redaktionsförändringen
af 8:de §:n i Utsk:s förslag, har jag samma anraärkn.
att göra som mot den af den 5:te. Denna 8:de § är nemi. ordagrannt
afskrifven ur den 9:de af K. M:s nåd. propos. vid 1840 års
riksdag, och jag vågar tro, att en inskränkning uti menigheters rätt
att sammankomma, hvilken dä icke ansågs behöflig, icke heller nu
af omständigheterna påkallas. Hvad Utsk. föreslagit i fråga om civil
myndighets skyldighet att tre gånger i Konungens namn bjuda orostiftarna,
att åtskiljas, innan vapen finge användas, är här af en talare
ansedt vara ofullständigt. Uti förslaget vid 1840 års riksdag ansågs ett
sådant sält icke vara tillräckligt. Der finnes nemi. föreskrifvet de
ordalag hvari uppmaningen skall ske. Att såsom Utsk. i sitt förslag
gjort, inskränka sig till en föreskrift innefattande att man skulle
tre gånger uppmana folkmassan att skiljas innan vapen finge brukas
och det utan afseende derpå om man lyckats skaffa sig ljud eller
icke, anser jag vara mindre väl betänkt. Det vore endast, att allt
för mycket blottställa fredliga medborgare, som till äfventyrs endast
i afsigt att stilla upproret befunno sig ute ibland folkhopen, men
icke haft tillfälle att höra uppmaningen. 1 de flesta fall tror jag att
de muntligen afgifna uppmaningarne, då de stå enstaka, tjena till
ingenting, ty folkhopen förstår ej hvad man af dem äskar förr än
de få höra salvorna. Det stadgande, som i detta afseende finnes
intaget i merberörde K. propos., är då mera välbetänkt och betryggande,
sä väl för de civila autoriteterna som för allmänheten. Jag
får således i denna del understödja hvad Gr. Ridderstolpe yttrat.
Man bar jemväl här påyrkat att R. o. Ad. nu skulle fatta definitift
beslut i fråga om de gjorda anmärknme. Det är en grundsats i
civil lagstiftningsväg som jag på det högsta måste bestrida. Jag anser
det olämpligt att så här på stående fot utan förutgående noggrannare
pröfning, omredigera lagtext efter beslut, som ofta endast
tillkommit genom en enda ledamots vältalighet. Detta kan leda till
beslut som icke äro tillräckligt mogna och till antagande af sådane
lagtexter som vid tillämpningen icke finnas tydliga och klara. Men
om R. o. Ad. i st. med gillande af det hela af förslaget (hvarom
man synes vara ense) återremitterar de §§ emot hvilka anmärkmr
förekommit, så tror jag att man går till väga med den försigtighet
som är så nödvändig i fråga om lagens stiftande; och får jag för
min del påyrka en sådan åtgärd för de delar af betänk, hvaremot
anmärkmr förekommit.
Gr. Sparre: Hvad den siste värde talaren yttrat ang:de vådan
att på en gång antaga en annan redaktion än den Utsk. föreslagit,
är ganska sant och äfven tillämpligt på förevande fråga, och jag måste
deruti instämma så vida R. o. Ad. beslutar flera eller mera
väsendtliga förändringar uti Utsk:s förslag. Men om R. o. Ad., enl.
mitt tillstyrkande, inskränker sig till förändring af ordalydelsen af
6:te §:n, på sätt Frih. Palmstjerna föreslagit, så är denna förän
24*
-
372
Den 1 Juli f. m.
dring så obetydlig (det är egentligen blott en omflyttning af orden
som är i fråga) att efter min öfvertygelse icke den ringaste fara
deraf kan uppstå. Återstår dä att undersöka om några ytterligare
förändringar äro nödige. Jag tror det icke och för den händelse
att R. o. Ad. skulle finna flera ändringar behöflige, får jag yrka
återremiss. Jag är af den siste värde talaren förekommen, i hvad
jag velat säga till vederläggning af hvad Gr. Lagerbjelke ytterligare
anfört, i fråga om förändring af den 5:te §:n. Gr. Mörner har
vidlyftigare utvecklat hvad jag i det hänseendet förut yttrat, gående
ut derpå, att, dä denna § endast afser en åtgärd, en uppmaning som
icke haft någon brottslig verkan, sä finnes det i lagen tillräckligt
stränga straffbestämmelser, utan att man behöfver gifva ät det ifrägavar-.
de
jemte att till Hr Gr. Lagerbjelke fä genmäla, att jag alldeles icke
medgifvil det sådana fall kunna inträffa, som icke kunde innefattas
under denna §, eller all uppror skulle kunna anstiftas pä eli sätt
som icke kunde med straff beläggas. Jag yttrade endast att jag icke
kunde förutse att det fall skulle kunna inträffa, att någon uppmanar
en folkmassa till uppror utan att öppna munnen. Om, emot förmodan,
något sådant skulle äga rum, hvilket jag för min del icke
anser möjligt i annat fall, än att delinquenten är döfstum, — så
är jag öfvertygad att domaren icke skall underlåta, att tillämpa lagens
stadgande på den, som blifver öfverbevisad om att pä annat
sätt än med ord eller med tydliga åtbörder hafva till uppror uppmanat.
Jag fruktar att man, genom det af Hr von Hohenhausen
föreslagna tillägg, skulle kunna bringa det derhän, att äfven den
oskyldigaste åtbörd blefve straffbar och man måste besinna, att det
är en upprorslag, som är i fråga. Hvad beträffar den af Gr. Mörner
gjorda anmärkn. emot 6:te §:n, så får jag upplysa att det icke
var utan mycket betänkande Utsk. beslutat denna förändrade lydelse
af densamma mot hvad i K. M:s nåd. propos. vid 1840 års riksdag
finnes stadgadt. Utsk. ansåg det icke lämpligt, att i lag föreskrifva
det civila myndigheter skulle vid inträffadt upplopp förskaffa sig sjelfva
upprorslagen och derur för folkmassan ordagrannt uppläsa vissa föreskrifna
ordalag. Detta är blott nödvändigt i händelse 1840 års
förslag följes; ty man kan svårligen vänta, att vederbör:de skola
kunna ur minnet fullständigt upprepa hvartenda af de föreskrifna
orden. Utsk. ansåg sig derföre böra inskränka sig lill ett stadgande,
innefattande att den civila myndigheten ägde, att i Konungens namn
uppmana menigheten alt åtskiljas, vid äfventyr, att vapenmakt eljest
skulle användas, och fann icke lämpligt att binda vederbftnde precist
vid de ordalag som i en författning kunna angifvas. Utsk. fann
åtminstone lika med mig försigtigheten bjuda att så gå tillväga.
I fråga åter om användandet af vissa tecken eller åtgärder för att
förmå massan att skiljas åt utan att våld behöfva användas, så får
jag säga att Utsk. icke ett ögonblick belviflade, att ju icke vederbönde
i det afseendet skulle använda hvad som kunde stå dem till
buds. Det är derföre blott stadgadt, att myndigheten skall tre gånger
ljudeligen uppmana folket att åtskiljas. Man har dä icke bestämdt
stadgat huru uppmaningen till form eller färg skall vara be
-
Den 1 Juli f. ni.
skaffad. Jag ser således icke något skäl att antaga hvad Gr. Ridderstolpe
i detta afseende föreslagit. Jag anser äfven stadgandet i
nämnde § vara tydligt derutinnan att, den civila myndigheten, sedan
den pä sätt nämndt är, uppmanat folkmassan att åtskiljas utan
att varda hörsammad, är derefter fullt berättigad att använda våld.
Jag tror således att uti detta afseende någon ändring icke är nödvändig,
lika litet som i de öfriga af mig omnämnda punklerne, med
undantag af den öde, der den af Frih. Palmstjerna framställde, af
mig godkände, förändring, är sä obetydlig, att det endast innefattar
en förändring i ordalagen; och får jag derföre tillstyrka R. o. Ad.,
att med bifall i öfrigt till betänk., godkänna Frih» sistberörde anmärkn.
emot redaktionen.
Hr von Troil: Gr. Mörner har genom sitt anförande ytterligare
stärkt mig i elen åsigt, jag i början af frågans debatterande
uttalade, eller att det är klokast och bäst, att antaga lagen sådan
den nu är af lltsk. föreslagen. Gr. Mörner har visat olägenheterna
deraf, att en debatterande församling uppgör förslag lill lagtext. En
sådan åtgärd mäste öfverlemnas ät ett Utsk. som kan deråt egna
all den pröfning och omtanka, som ett så vigligt ämne klöfver.
Skall nu ett sådant öfverlemnande ske, så tager det tid för Utsk. att
fullgöra uppdraget och dä kunna vi icke veta om vi få lagen antagen
hvilket dock är hufvudsaken. Gr. Mörner har ju dessutom, genom
sitt anförande, visat, att lian önskade andra bestämmelser än
dem Utsk. föreslagit. Hr Gr:n har nemi. förenat sig med Gr. Ridderstolpe
i afseende på de tecken som böra begagnas vid upprors
stillande. Gr. Sparre har redan ådagalagt olämpligheten af ett sådant
stadgande och jag är öfvertygad, att hvad Utsk. i detta fall föreslagit,
är och förblir det. enda rätta. De anmärkn:r som här blifvit
framställda emot 5:te §:n, äro redan af Gr:ne Mörner och Sparre
sä fullständigt vederlagde, att något skäl icke synes mig vara för handen
att derföre besluta återremiss eller göra någon redaktions-förändring.
Gr. Sparre har instämt i den redaktions-förändring af ö
§ som Frih. Palmstjerna föreslagit. Jag finner också att densamma
är af det ringa omfång, att densamma torde lätteligen här kunna
verkställas och får jag derföre, med erkännande af riktigheten af den
anmärkn., som derunder innefattas, och, med frångående för denna
§ af mitt första yrkande, instämma med Gr. Sparre uti hans sednaste
yrkande att R. o. Ad. måtte antaga lagen med iakttagande
vid 6 § af berörde redaktionsförändring.
Hr von Hohenhausen: Det är för att i korthet bemöta de
anmärkn:r snrn blifvit gjorda emot mitt förslag till förändring i 5:te
§:n, som jag begärt ordet. Man har sagt att en uppmaning, som
icke leder till någon straffbar påföljd, med ett ord till uppror, icke
vore af någon betydenhet och att en uppmaning till uppror icke
kan ske annorledes än genom ord. Men om en sådan gerning föröfvas,
som den jag förutsatt, så är det icke en person, som derom
är ensam utan de äro mänga i flock och farnöte. Men ingen vill
gerna stå fram såsom anförare eller uppmanare, emedan ett vida
större ansvar drabbar denne. Nu är det ju lätt för dem att sins
374
Den 1 Juli f- m.
emellan öfverenskomma derom, alt när t. ex. någon af dem framträdde
inför hopen med en fana, eller någonting dylikt, så skulle
alla följa honom, eller att upproret började dermed, att en person
slog ut en ruta. Om nu upprorslagen icke skulle på denna kunna
tillämpas, så blefve han straffad endast såsom den der utslagit en
ruta. Det kan således inträffa, att man, utan någon muntlig uppmaning,
än mindre genom tryck elier skrift, blott genom något teckens
användande, anstiftar uppror. Gr. Sparre har visserligen yttrat,
hvad jag också i det hela vill godkänna, eller att vära lagskipare
i Sverige icke äro sä strängt bundne vid lagens ordalydelse,
som i vissa andra länder, utan att de äga att rätta sig efter andan
af densamma. Man har visserligen anmärkt emot mig, alt den förändring
jag påyrkar endast rörde det fall alt ingen skada skett. Det
är ganska sannt, men i alla fall återstår ju det förhållandet, att om
orostiftaren icke kan bevisas vara hvarken uppmanare eller anförare,
så går han alldeles strafflös. Afven i det fallet att skada verkligen
liar skett går han ju strafflös, örn sjelfva den af honom vidtagna åtgärd
icke af lagen anses straffbar. Detta var anlednm till det förslag
jag underställt 11. o. Ad.
Gr. Sparre: I största korthet vill jag bemöta den siste talarens
anmärkn., hänvisande pä det fall, att en mängd personer skulle
hafva öfverenskommit att hega våldsamhet, som skulle utbryta vid
den minsta anledning. Detta är en stämpling, hvarå lagen utsätter
straff. Ansvaret derföre finns nemi. utsatt i 3:dje §:n, der det heter:
”Göra upprorsmän väld å person, eller bryta eller förstöra de
hus, eller plundra eller förderfva de annan egendom, då skola de
straffas etc.”, hvarunder således innefattas det fall Hr von Hohenhausen
anfört, eller att någon börjar ett uppror med att utslå en
ruta, ty straffet derföre är ganska strängt och anstiftaren undgår ingalunda
sitt straff. Gr. Mörner har ytterligare upptagit hvad jag
förut hade den äran att anföra, eller att det förslag Hr von Hohenhausen
framställt, ger anledn. till en alltför långt utsträckt latitud i
straffbestämmelsen. Jag förmodar derföre, att R. o. Ad., lika med
Gr. Mörner, finner att någon sådan redaktions-förändring svårligen
kan äga rum, och att således någon återremiss i det fallet icke är nödvändig.
Jag glömde när jag sist hade ordet att besvara Gr. Lagerbjelkes ytterligare
anmärkn. emot 8:de §:n. Denna § önskar jag icke måtte
förändras. Hvad anledn. Gr. Lagerbjelke hämtat för en förändring
derutaf att §:n skulle innefatta en utsträckning utöfver hvad ]81ö
års förordning innehåller, kan jag icke inse. Meningarne äro åtminstone
ganska mycket delade derom, huruvida enl. berörde författning,
vederbönde myndigheter äga rätt att hindra menigheterne att hålla
dylika sammankomster. För min del anser jag det icke lämpligt
att gifva verkställande makten en utvidgad rätt i detta hänseende,
eller rättighet att lägga väsendtliga band på friheten att i allmänhet
till öfverläggningar sammankomma. Vi hafva inom Europa nyligen
haft eklatanta bevis derpå att dylika i förväg lagda hinder just förvärrat
det onda man velat förekomma.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har hittills af skäl,
Den 1 Juli f. m.
375
sorn R. o. Ad. nogsamt inser, afhållit mig ifrån allt yttrande om
den s. k. upprorslagen. Men uti 8:de §:n förekommer en föreskrift,
ang:de rättigheten att lill öfverläggning, sammankomma, hvarom jag
anhåller, att fä yttra några ord. Frih. Palmstjerna har här gjort
en anmärkn., åsyftande att inskränka föremålen för dessa öfverläggningar
till menigheternas särskilda angelägenheter, och jag tror, att
han har rätt deruti. Likväl har Gr. Sparre bestridt denna förändring.
Jag får då fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, alt om
ordalagen få förblifva sä vidsträckta, som de nu äro, dä sammankomsten
får omfatta hvarje mål eller ärende, hvilket menigheten rörer:
sä angår detta alla angelägenheter som rör någon medborgare.
Till följd deraf kan man taga sig anledn. till öfverläggningar som
alldeles icke äro behöriga, ehuru de naturligtvis kunna angå menigheten,
icke serskildt, pä sätt Frih. Palmstjerna anmärkt, utan i allmänhet,
lika med alla andra menigheter i riket. Man kan således
tänka sig alt folksamlingar deraf taga sig anledn. att t. ex. öfverlägga
om endtledigande af Konungens rådgifvare. Månne sådant
vore behörigt, eller hvad skulle man säga om en sådan sammankomst
pälystes för att bereda sinnena på republikens införande? Kan
väl det vara tillåtet i ett land, der man svurit alt upprätthålla det
Konungsliga väldet? Jag tillstyrker derföre att R. o. Ad. måtte vid
denna 8:de §, antaga den förändring Frih. Palmstjerna föreslagit.
Gr. Sparre: Att företaga rådplägningar om införande af republik
är icke öfverensstämmande med lag och ed. Om således någon
folksamling företager sig sådant, kan den offentliga myndigheten
upplösa den. Merberörde 8:de § stadgar nemi. rättighet för
vederbör:de, att upplösa en sådan sammankomst, dervid något företages
som emot lag stridande är eller eljest allmän ordning störer.
Gr. Mörner: Lika med den siste värde talaren tror jag att
de af Hr von Hartmansdorff omnämnde fall, om nemi. våra lagar
bibehållas sådana de nu äro, icke kunna vara lofliga föremål för öfverläggningar
på en sammankomst. Deremot får jag göra en annan
anmärkn. emot ifrågavande §, nemi. att den endast omtalar
rättigheten för offentlig myndighet att upplösa en sammankomst, men
icke nämner något om rättigheten alt pä förhand förbjuda dess hållande,
så vida densamma skulle befinnas hafva ett olagligt ändamål.
Jag skulle nästan tro att ett sådant förbjudande på förhand vore lättare
alt handhafva, än att upplösa sammankomsten sedan den en
gång börjat. Saknaden af ett dylikt stadgande är en brist i lagen
som af R. o. Ad. torde böra tagas i öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror visserligen, att jurister
med den samvetsgrannhet, som utmärker Gr:ne Sparre och Mörner
icke skola såsom laglige erkänna sammankomster i den syftning jag
omnämnt, men jag tror också att det finnes många jurister i vårt
land, som anse dem tillbörliga, och jag har hört vissa sådane män
omtalas. Jag anser derföre R. o. Ad. göra bäst om Ståndet vidtager
en sådan förändring som den, Frih. Palmstjerna föreslagit.
Då nu öfverläggningen förklarades vara'fulländad, yttrade Hr
376
Den 1 Juli f. m.
Gr. o. Landtm., att då anmärkmr blifvit gjorde endast emot 5,
6 och 8 §§ af Utsk:s förslag, R. o. Ad. borde finna lämpligt, att
propos. framställdes först till bifall å de §§, emot hvilka ingen anmärkn.
förekommit och sedermera serskilda propos:r framställdes i
afseende på de §§, hvaruti förändringar blifvit yrkade.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. de utan anmärkn.
lemnade 1, 2, 3, 4 och 7 §§ af Utsk:s förevande förslag, i
Sedermera framställde Hr Landtm., att i afseende på 5 §,
hvartill åtskilliga ledamöter yrkat bifall, Hr von Hohenhausen föreslagit,
att första mom. må erhålla följande förändrade redaktion:
”Har någon i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, eller
inför menighet eller folksamling annorledes till uppror uppmanat,
äggat eller trugat, straffas, när ingen straffbar verkan deraf
följde, med fängelse från två till sex månader” samt att andra mom:t
må blifva oförändradt; hvarjemte Hr Landtm, hemställde om R.
o. Ad. behagade bifalla 5:te § af Utsk:s förslag.
Härvid ropades ja och nej, hvarefter Hr Landtm, hemställde
om R. o. Ad. bifölle Hr von Hohenhausens i afseende på 5 § gjorde
förslag, samt sedan denna propos. blifvit besvarad med starka ja,
blandade med nej, förklarade det han trott sig finna att ja öfverrösta!
nej.
Hr Landtm, framställde vidare att, i afseende på 6 § dels
Frih. Palmstjerna yrkat den förändring att, i st. f. sista meningen
1 mom.: ”Ej må dock, i något fall, vapen längre brukas, än civilmyndigheten
finnér sådant, för upprorets stillande, nödigt vara,”
skulle införas: ”Ej må dock i någotdera fallet, för upprorets stillande
vapen längre brukas än civil-myndigheten anser nödigt vara”; dels
Gr. Mörner yrkat återremiss, under åberopande af det stadgande,
som finnes intaget i K. M:s nåd. propos. vid 1840 och 1841 årens
riksdag och hvaråt Gr:n gifvit företräde; hvarefter ifrågavande 6 §
med den af Frih. Palmstjerna föreslagna förändring, uppå derom
framställd propos., af R. o. Ad. bifölls.
Slutligen framställde Hr Gr. o. Landtm, att i afseende på
8 §, hvartill åtskilliga ledamöter yrkat bifall, Frih. Palmstjerna föreslagit
den förändring att första meningen, innehållande: ”Ej vare
menighet i landet eller i stad förment, att sammankomma till öfverläggning
om mål eller ärende, som menigheten rörer”, måtte erhålla
följande lydelse: ”Ej vare menighet ä landet eller i stad förment,
att sammankomma till öfverläggning om menighetens serskilda
angelägenheter”; hvarjemte Gr. Ridderstolpe föreslagit att uti den
efterföljande meningen: ”ej eller må sådan sammankomst af offentlig
myndighet upplösas, så framt dervid ej företages något, som emot
lag stridande är, eller eljest allmän ordning störer”; orden ”och ed”
mätte införas efter ordet ”lag”; samt att för öfrigt Gr. Mörner yrkat
återremiss i följd af den anmärkn., att ifrågavande § ej innefattar
rättighet för offentlig myndighet alt förbjuda olagliga samman
-
Den 1 Juli f. m.
377
komster, utan endast att upplösa dem. Vid sådant förhållande ansåge
Hr Landtm-, derest den propos. till bifall å Utsk:s förslag,
som först komme att framställas, ej blefve besvarad med ja, sig böra
först framställa propos. å Frih. Palmstjernas förslag med R. o. Ad.
förbehållen rätt, att sedermera pröfva det af Gr. Ridderstolpe gjorda
förslag lill tillägg, hvilket kunde bifallas oberoende af den i öfrigt
föreslagna redaktionen.
Den härefter till bifall å Utsk:s förslag till redaktion af 8:de §
framställda propos. besvarades med blandade ja och nej; i anledn.
hvaraf Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle Utsk:s förslag
med den af Frih. Palmstjerna föreslagna förändring, samt då härvid
ropades starka ja, blandade med nej, förklarade det han trott sig
finna denna sednare propos. besvarad med öfvervägande ja.
Då härefter Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
det af Gr. Ridderstolpe framställda förslag till tillägg uti ifrågavar:de
§, ropades starka nej, jemte ett eller annat ja, hvarpå Hr Land tm.
förklarade det han funnit nej hafva öfverröstat ja.
Föredrogs ånyo SlatsUtsk:s d. 28 och 29 sisth Juni på bordet
lagda mern. N:o 205, i anledn. af från R. o. Ad. samt Bonde
St.
erhällne återremisser å Utsk:s betänk. N:o 30, ang:de 1845 års
revisorers berättelse.
R. o. Ad. beslöt att nu, såsom Utsk. i detta mern. hemställt,
till hufvudsaklig ompröfning företaga berörde betänk. N:o 30, hvar
vid
detsamma §:vis framställdes till afgörande.
§ 1.
Bifölls.
§ 2-
Lades till handlingarne.
§ 3.
Sedan undert. Ridd.-Sekreterare, på förfrågan af Frih.
Palmstjerna, Carl Otto, haft äran upplysa, att PresteSt. bifallit
och BorgareSt. återremitterat ifrågavande §, yttrade
Frih. Palmstjerna: Utsk. har föreslagit att ångfartyget Sverige
skall försäljas. Jag är icke säker om huruvida icke Postverket
redan gått i författning om en sådan åtgärd. Men jag anser i alla
fall en erinran af R. St. i detta afseende vara öfverflödig dä sådant
redan utan R. St:s tillgörande varit af K. M. beslutadt. Dessutom
förefaller det mig motbjudande att R. St. skola begära att Sverige
skall försäljas och endast i denna omständighet ligger, enl. min tanke,
en tillräcklig anledn. alt yrka afslag på Utsk:s framställning, hvilket
jag tager mig friheten göra.
Uppå härefter framställd propos. blef Utsk:s i 3 § gjorda tillstyrkande
af R. o. Ad. afslaget.
378
Den 1 Juli f. m.
§§ 4 och 5.
Biföllos.
§ 0-
Lades till handlingarne.
§ 7.
Den i afseende på denna § af Hr Ehrenstam afgifna, vid Utsk:s
betänk, fogade reservation upplästes på begäran af
Hr von Troil, Sam. Gust., som derefter yttrade:
Den nu upplästa reservationen ådagalägger så fullständigt olämpligheten
af den ifrågavar:de underd. skrifvelsen, att jag till densamma
icke behöfver lägga något eget yttrande utan inskränker jag
mig till att, hos Hr Gr. o. Landtm., anhålla om propos. till afslag
ä förevar:de punkt.
Uppå härefter framställd propos. afslog R. o. Ad. Utsk:s i 7 §
gjorda hemställan.
§ 8.
Bifölls.
§ 9-
Lades lill handlingaine. r
g 10.
Bifölls.
§ IL
Lades till handlingarne.
§§ 12, 13, 14 och 15.
Biföllos.
§ 16-
Lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo StatsUtskis d. 28 och 29 sisth Juni på bordet
lagde utlät. N:o 206, dels i anledn. af R. St:s år 1847 församlade
revisorers berättelse, ang:de samma år verkställd granskning af Statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning för åren 1844 och 1845, dels ronde åtskilliga,
vid behandlingen af 1845 års revisorers enahanda berättelse,
jemlikt Utsk:s utlät. N:o 30, uppskjutna frågor.
Härvid förekom, i fråga om § 1:
l:o Utsk:s hemställan, rör:de afskrifning af de före 1841
ars Statsreglering i hufvudtitlarne uppkomne brister.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Att R. o. Ad. bifaller hvad
Utsk. hemställt aug:de afskrifning af ifrågavande 171,630 r:dr 25
Den 1 Juli f m
379
sk. och 7 r:st. (ager jag för afgjordt. Deremot anser jag mig icke
kunna tillstyrka hvad Utsk. i öfrigt föreslagit, eller att den uppkomna
bristen af 700 r:dr på f. d. 4:de hnfvudtiteln, ifall den skulle
till Statskontoret inflyta, borde slutligen komma riksg:s-kont. till
godo. Den summan har dock blifvit utbetald från Statsverkets s. k.
grundfond och således borde den också till densamma återställas.
Utsk. har troligen icke erinrat sig detta, ty eljest hade det väl icke
kunnat föreslå, att riksg:s-kont. skulle få uppbära hvad af nämnde
grundfond blifvit förskjutet. På grund häraf anhåller jag att R. o.
Ad. ville bifalla den första delen af Ulsk:s tillstyrkande, men afslå
den sista delen deraf. Skulle Hr Gr. o. Landtm, åter finna, att beslut
om afslag i denna fråga nu ej kan fattas emot 69 § Reg.F.,
så anhåller jag om återremiss af sistnämnde del af Utsk:s förevar:de
utlåt.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att då 69 §
Reg.F. uttryckligen stadgade, att återremiss bör ega rum när betänkligheter
möta, att antaga hvad StatsUtsk. tillstyrkt i det som rörer
hvad till riksg:s-kont.:s utgifter och inkomster hörer, samt StatsUtsk.
här föreslagit, att den af Frih. Palmstjerna omtalade summan af
700 r:dr må komma riksg:s-kont. till godo och således blifva en
riksg:s-kont:s inkomst, Hr Landtm, ansåge denna del af Utsk:s
hemställan, böra återremitteras, derest R. o. Ad. icke behagade bifalla
densamma.
Uppå härefter framställde serskilda proposrr, biföll R. o. Ad.
att, såsom StatsUtsk. hemställt, de ifrågavande till ett sammanräknadt
belopp af 171,639 r:dr 25 sk. 7 rst. uppgående, bristerne
må i sina behöriga räkningar och sammandrag få till afskrifning befordras;
samt ansåg R. o. Ad. de gjorda anmärkmne föranleda till
återremiss af Utsk:s derjemte gjorda hemställan, att derest, efter verkställd
utredning öfver förhållandet med den å f. d. 4:de hufvudtiteln
uppkomna brist af 700 r:dr ersättning derför skulle till statskont.
inflyta, densamma borde debiteras under inkomsttiteln extra
medel och uppbörder, för att såmedelst öka inkomst-öfverskotterne
och i sisla hand komma riksg:s-kont. till godo.
2:o Utsk:s yttrande att vid verkställigheten af statsmedlens
fördelning pä ser skilde fonder och framställning i rikshufvudboken,
nämnde hufvudboks kapital-räkning bär ät grundfonden
inrymmas.
Bifölls.
3:0 Utsk.s hemställan derom, att ät t. f. statskommissarien
Fredin mätte anförtros uppgörandet af en rikshufvudbok,
efter ny method.
Frih. Palmstjerna: Att t. f. Statskommissarien Fredin är en
till ifrågavande arbete fullt lämplig person erkänner jag så mycket
heldre, som han, såvidt jag känner, troligen om dylika frågor har
den största erfarenhet af alla i riket. Men som detta arbete är af
vigt, anser jag att- dess verkställande icke bör bero på en viss per
-
380
Den 1 Juli f. m.
sons lifstid eller förmåga att bringa det lill slut. R. St. böra, enl.
min öfvertygelse icke i detta fall hos K. M. begära en viss persons
utseende, utan inskränka sig till anhållan om sakkunnig persons utväljande.
Ty om en viss person nämnes och hinder för denne uppstår
att fullgöra arbetet, så äro så beskaffade vilkor i öfrigt stadgade
i afseende pä aflöning och godtgörelse för arbetet, att K. M.
deraf vore förhindrad alt uppdraget åt annan lämplig person öfverlåta.
Jag hemställer om icke R. o. Ad. skulle finna för godt alt
återremittera denna punkt, på det StatsUtsk. må komma i tillfälle
rätta densamma lill öfverensstämmelse med hvad jag nu tagit mig
friheten yttra.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Den siste värde talaren har
förklarat det han ansåge den ifrågavar:de personen vara den mest
lämplige till alt öfvertaga detta ansvarsfulla arbete, men han har
tillika yrkat, att då Hr Fredin möjligen skulle kunna vara förhindrad
att uppdraget emottaga, den ändring af ordalagen i betänk,
måtte äga rum, att i st. f. den ifrågavande personens namn borde
insättas uttrycket ”sakkunnig person”. Jag anhåller att med anledn.
af denna anmärkn. fä fästa uppmärksamheten derpå, att innan dessa
vilkor uppgjordes, StatsUtsk. ansåg sig pligligt efterhöra om Hr Fredin
vore villig att arbetet sig åtaga, alt Hr Fredin dervid förklarade,
att han vore lika villig som skyldig att detsamma förrätta; samt alt
den hufvudsakligaste planen för arbetets verkställande uppgjorts i
samråd med bemälde tjensteman. Om äfven den ifrågavande personen,
af en eller annan orsak skulle under arbetets fortgång blifva
förhindrad, att detsamma afsluta, så har han naturligtvis varit nödsakad
att anlita åtskilliga biträden, hvilka mer än någon annan kunnat
sätta sig in uti Hr Fredins åsigter och bland hvilke således
lämplig person att honom ersätta bör vara att träffa. Dessutom kan
jag icke inse att för den händelse att Hr Fredin får förhinder, utsättandet
af hans namn i den ifrågavande und. skrifvelsen, på uågot
sätt bör kunna lägga hinder i vägen för styrelsen att efter Fredin
förordna annan lämplig person att förrätta arbetet på samma vilkor.
Men dä det är osäkert huruvida i närvande stund någon skulle
vilja åtaga sig detta besvär på de föreskrifna serdeles billiga vilkoret!,
tror jag det vara af vigt att betänk, bifalles sådant det nu är
lieskaffadt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Allt sedan jag, för 19 år
sedan, var medlem af StatsUtsk. har jag önskat att ett förbätträdt
bokföringssätt skulle i statskont. införas. Det är således med tillfredsställelse
jag ser att StatsUtsk. nu föreslagit en förberedande åtgärd i
berörde hänseende. Lika med Frih. Palmstjerna tror jag dock, att
den form, hvari Utsk. uppställt sitt förslag, icke är den rätta. R.
St. äga bestämma huru bokföringen i riksg:s-kont. och banken skall
vara beskaffad; men de äga icke föreskrifva sådant hvad statskont.
beträffar, ty detta är ett kronans verk, hvarom Konungen ensam
har rätt att förordna. R. St. äga visserligen att dervid göra anmärkmr
samt uppgöra förslag till ändringar men ingalunda må de,
på sätt StatsUtsk. nu föreslagit, bestämmaj hvilken person skall ut
-
Den 1 Juli f. m.
3M
föra ett sådant uppdrag. Dessutom kan det ju hända, på sätt Frih.
Palmstjerna redan anmärkt, att den uppgifne personen dör innan
saken ens kommit att börja, och än mera innan hon hunnit afslutas.
Det är således enl. min öfvertygelse, hvarken riktigt, eller ens
tillbörligt af R. St. att på detta sätt utnämna personen till hefattningen.
Det är ju nog att de hos Konungen anhålla, det ifrågavar:de
arbete måtte vidtagas. Jag tror följaktligen att namnet på personen
bör uteslutas.
Utsk. har dessutom föreslagit att arbetet skall vara färdigt till
den 15 Juli 1849. Ett godt skäl för Utsk. att göra en sådan bestämning,
ligger visserligen i omsorgen att det till arbetets fullbordande
lemnade anslaget måtte förslå. Men Utsk. har yttrat ett annat
eller, såsom orden lyda, ”för att med statskontorets och kammarrättens
utlåtanden beledsagadt, kunna till R. St:s sistnämnde år
sammanträdande revisorers granskning öfverlemnas. Nu skola R.
St:s revisorer sammanträda den 15:tle September nämnde år; följaktligen
skulle nyssnämnde båda verk endast hafva Juli, Augusti samt
halfva September till dessa dubbla granskningsarbeten, ty det är icke
blott förslaget till en rikshufvudbok, utan äfven till en särskild hufvudbok
för Statskontorets egen rörelse, som skall skärskådas. Utlåtanden
öfver båda skola vara färdiga så tidigt år 1849, att de då
sammanträdande revisorerne hinna alt deröfver sig yttra. Det är
\ visserligen icke sagdt att merberörde verks utlåtanden skola vara af
gifne
innan revisorernes första sammanträde, men dock torde det
kunna antagas såsom varande meningen emedan både förslagets och
de möjliga anmärkningarnes riktighet väl skola pröfvas och jemföras
mot räkenskaperna, under deras genomgående af revisorerna. Nu
är likväl förhållandet att kammarrätten såsom det yngsta verket, efter
vanlig ordning, skulle komma att först afgifva sitt utlåtande och
derefter stats-kontoret. Men kammarrätten har ferier från början
af Junii månad till slutet af Augusti. Någon gång händer det såsom
i är att de icke börjats förr än i medlet af Juni, och derföre
icke slutats förr än i medlet af September. Dessa ferier åtnjutas på
det att halfva personalen af ledamöterne må vara ledig till hvila och
vederqvickelse, under det att den andra hälften är jemte presidenten
tjenstgörande under de första sex veckorne. Den andra hälften, som under
tiden tjenstgjort får, under de sista sex veckorne, äfvenledes åtnjuta
sin ledighet. Dä kammarrättens hela personal följaktligen varit
fulltaligt samlad på sin höjd 14 dagar före revisorernes sammankomst
och ifrågavande arbete är af beskaffenhet att icke kunna pröfvas
på en division, utan bör, enligt gällande föreskrifter, föreläggas
samtlige ledamöter, så torde en hvar finna ogörligheten för kammarrätten
att jemte löpande göromål, hafva inom så kort tid vederbörligen
granskat ett så grannlaga och vidlyftigt arbete, som det ifrå—
gakomna troligen blifver. Men om detta äfven vore möjligt så skulle
ju i alla fall statskontoret hafva någon tid på sig att verkställa enahanda
granskning innan de båda verken sammanträdde för att afgifva
gemensamt utlåtande. Vid sådant förhållande torde revisorerne
derefter icke medhinna att behörigen genomgå hela målet, innan de
skola åtskiljas. Jag betviflar till och med att Hr Fredin, om han
382
Den 1 Juli f. m.
varder utsedd, skall kunna medhinna bägge dessa arbeten på den
utsatta tiden, ty så länge riksdagen varar, lärer lian icke få egna
sig deråt. Har Hr Fredin på förhand uppgjort planen så kan han
möjligen hinna med sitt arbete, men eljest synes det mig otroligt.
På grund häraf svnes mig denna punkt böra återremitteras, hvarom
jag anhåller. Afven om R. o. Ad. skulle godkänna de anmärkmr
Frih. Palmstjerna och jag nu framställt, så låter det sig icke väl
göra, att ögonblickligen ändra ordställningen utan torde man böra
åt Utsk. öfverlemna alt uppgöra ett nytt förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den siste värde talaren har medgifvit
den stora nyttan och vigten af en förändring och förenkling i
formen för statskont:s räkenskapsföring samt uttryckt den önskan att
en dylik förbättring kunde ju förr dess helldre komma till stånd.
Om likväl uppgörandet och granskningen af ett försök till ny förändrad
rikshufvudbok skulle få utsträckas utöfver den tid som är
bestämd för 1849 års revisorers sammandrag, sä skulle följden deraf
blifva, att förslaget icke kunde pröfvas vid den straxt derpå inträffande
riksdagen utan först vid den påföljande. För min del anser
jag derföre bäst vara om det bestämdes att arbetet skulle rara färdigt
inom den af StaisUtsk. föreslagna tid, så att det kunde hinna
att efter granskning af vederbör:de embetsverk, blifva pröfvadt af
ofvanbemälde revisorer. Att Tit. Fredin kan inom berörde tid medhinna
arbetet är ganska troligt, derföre att han har både som bokslutskamererare
i stats-kont. och som kamererare hos R. St:s revisorer
vid flere föreg:de tillfällen handlagt detta ärende ; hvadan man
kan antaga att alla förberedande arbeten redan äro undangjorda.
Hvad nu den föreg:de granskningen i kammarrätten beträffar, sä
torde om kammarrättens ferier för den sommaren (t. ex. genom att
utsätta dem att börja en månad tidigare), på det sätt ordnades att
kammarrätten blefve för någon längre tid under sommaren domför att
afgöra denna fråga, sä kunde sä väl kammarrätten som stats-kont.
få lika lång tid för frågans behandling sorn revisorerne, hvilka icke
behöfde erhålla handlingarne ang:de denna sak förr än i November,
alldenstund intet hiudrar att den föreg:de tiden af revisionsförrättningen
användes på utarbetande af de öfriga revisionsgöromålen,
hvilka i allt fall naturligtvis icke eller få eftersättas. Om det således
är möjligt att StatsUtskis förslag går i verkställighet skulle man
dermed vinna det vigtiga resultat, att saken kunde vid nästa riksdag
afgöras och icke behöfva uppskjutas till 3 år derefter. Frih.
Palmstjerna har anmärkt att det icke vore alldeles formenligt att R.
St., — ehuru de äro fullkomligt öfvertygade derom att Tit. Fredin
vore särdeles lämplig för det ifrågavande arbetet — i den underd.
skrifvelsen direkt utpekade den person, de ville hafva. Jag instämmer
i denna anmärkn.; men jag hemställer dock huruvida denna
småsak förtjenar en återremiss. Det är nemi. ganska lätt att i början
af första mom. af tillstyrkandet i st. f. orden ”t. f. Statskommissarien
Fredin” insätta ”sakkunnig person”; samt vidare i st. f.
de under litt. d) förekommande orden ”åt Fredin anförtros”, sätta,
”åt samma person anförtros” och utbyta det i mom. litt. e) befint
-
Deni Juli f. m.
383
liga uttrycket ”till Fredius disposition” emot ”till den persons disposition
som utnämnes” samt slutligen att utesluta det längre fram
i samma mom. förekommande namnet Fredin och i stället begagna
uttrycket ”samma person”. Härigenom tror jag att man kunde undvika
en äterremiss, som endast skadar saken.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Lagerbjelke befarar, att det
ifrågavar:de arbetet icke skall kunna förekomma till pröfning vid nästa
riksdag i händelse det icke blefve granskat af 1849 ars revisorer.
Men det finnes ingen författning som föreskrifver att R. St.
skola stödja sig vid något utlåt, af sina revisorer. Tvärtom är StatsUtsk.
under pågående riksdag sjelft revisor, och kan således omedelbarligen
befatta sig med åtgärden. Jag ser således icke, något
hinder för sakens afgörande vid nästa riksdag, äfven om den förberedande
granskningen ej medhunnits innan hösten 1849. Det är
ju ganska lätt att anslå de ifrågavande 1600 r:dr för arbetet, antingen
det blifver färdigt till Juli månad nästa år eller hvilken tid
man behagar utsätta. Men jag lemnar detta derhän. Har man bestämt
denna tid i samråd med Hr Fredin, så måste han väl veta
hvad han sig åtagit, och derest han brister i sitt åtagande, så får
statsverket hålla sig till honom så godt det kan. I fråga åter om
förflyttandet af kammarrättens ferier, får jag fästa uppmärksamheten
derpå att afsigten med ferier är icke blott att ledamöterne skola
hafva ledighet, utan att de skola få den under den tid af året då
helsan kan återställas genom vistande i fria luften och genom begagnande
af bad och brunnar, hvilka stillasittande embetsmän vanligen
behöfva. Förmonen af ferier blir så att säga ingen om de framflyttas
t. ex. till vintern då en hvar måste hålla sig inom fyra väggar.
En sådan förändring vore det fruktlöst att sätta i fråga.
Hr Gr:n har trott att de ifrågavande håda kollegierne hafva tillräcklig
tid på sig, då de hafva ungefär lika långt rådrum för sin
granskning som revisorerne för deras. Jag bör dä fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå att R. St:s revisorer äro sjelfve herrar öfver sin
tid och sina göromål, de indela deni som de behaga. Men så är
icke förhållandet med statskont. och kammarrätten. Dessa embetsverk
hafva bestämda göromål, som de för hvarje månad, att icke
säga hvarje dag, måste efter en bestämd arbetsordning handlägga,
hvilka ofta angå fatalier, de der skola inom viss tid iakttagas. Man
kan således icke godtyckligt förändra gängen af sådane embetsverks
förrättningar. På dessa skäl och då jag förmodar att en äterremiss
icke kan medföra så betydlig tidsförlust, att R. o. Ad. af den orsaken
borde antaga betänk., tror jag bäst vara, att låta saken återgå
till Utsk.
Hr von Troil: Åtskilliga ledamöter af huset hafva yttrat klander
emot Utsk. för det att Utsk. särskildt föreslagit Fredin såsom en
lämplig person att sköta det ifrågakomma arbetet. Jag ber då att
få fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att af de talare som hittills
yttrat sig, de fleste synas önska att företaget måtte kunna fullbordas
så tidigt att det kan blifva föremål för näst sammanträdande
Ständers granskning. Men det var just för att kunna åstadkomma
384
Den 1 Juli f. m.
ett sådant resultat, som Utsk. med Hr Fredin öfverenskommit om
de föreslagne vilkoren och ansett sig böra föreslå honom till arbetets
verkställande. Skall det uppdragas åt annan person, torde det
vara tvifvelaktigt huruvida denne icke skulle finna sig lika mycket i
behof af ferier under sommarmånaderne som kammarrättens ledamöter,
och arbetet således möjligen icke blifva färdigt. Dessutom
om R. o. Ad. anser den ifrägakomne förändringen lämplig skulle
derigenom, att man vid det ställe i Utsk:s hemställan der namnet
Fredin först förekommer, tillägga ”eller annan sakkunnig person”,
det möjliga hinder för arbetets fullbordande försvinna, som Frih.
Palmstjerna omnämnt, eller Tit. Fredius till äfventyrs inträffande
död. Jag inser dock icke att uti den föreslagna tind. skrifvelsen
ligger något hinder för K. M. att lemna uppdraget ät hvilken person
han för godt finner, för den händelse att Hr Fredin skulle få
förhinder. Detta arbete anser jag vara så mödosamt att troligen få
personer skola vilja och kunna åtaga sig detsamma. Då nu Hr Fredin
med Utsk. uppgjort vilkoren och dessa vilkor synes mig vara
särdeles billiga, är det mycket tvifvelaktigt huruvida en annan person,
som kunde utses, äfven vore belåten med desamma. Men om
R. St. nu vilja godkänna vilkoren, men icke personen, kan följden
deraf blifva att hela saken blir om intet eller åtminstone uppskjuten.
Jag tror derföre att R. o. Ad. nu genast bör bifalla betänk.,
möjligen med tillägg af de af mig här ofvan omnämnda orden.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill hvarken godkänna eller
ogilla valet af den ifrågavande personen. Jag tror visserligen att
StatsUtsk. vändt sig till rätter man, men det är icke R. St. tillständig!
att på det föreslagna sättet gå Konungen förbi, och göra en utnämning,
som Honom ensamt tillhörer. Man kan visserligen tycka,
att det nu är fråga om en oskyldig sak, dä Konungen troligen icke
kommer att utse någon annan. Men då är det ju onödigt för Ständerna
att taga sig ifrågavande myndighet, och prejudikatet vore farligt;
ty hafva R. St. en gång börjat att utnämna personer för ett
eller annat ändamål, så lära de icke underlåta att förnya försöken
och åberopa det en gång fattade beslutet såsom stöd för ytterligare
tilltag i samma riktning. Sådant vill jag dock, så vidt på mig beror
söka förekomma. Jag hoppas äfven att R. o. Ad, icke tager
något steg, som förnärmar Konungamakten. Hvad kammarrättens
återomnämnde ferier beträffar anhåller jag blott att få nämna det
presidenten icke har några sådana. Han sitter på båda vakanserne
om rätten skall blifva fulltalig och har således ingen nytta deraf
antingen R. St. bestämma den af Utsk. föreslagna, eller någon annan
tid.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att i afseende på den nu föredragna
punkten blifvit yrkadt, dels bifall dels återremiss, dels ock
af Hr von Troil bifall med den förändring, att, uti Utsk:s hemställan,
skulle efter t. f. Statskommisarien Fredins namn, der det första
gången förekommer, tilläggas orden ”eller annan sakkunnig
person”, och dels af Gr. Lagerbjelke bifall med den förändring ...
Den 1 Juli f. m.
385
Hr Gr. o. Landtm, behagade härvid afbryta sin framställning
och på begäran uppropa
Gr. Lagerbjelke, som yttrade:
Sedan Hr von Troil framställt sitt förslag afslår jag från mitt.
IIr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Hr von Troil, som ensam
yrkat ovilkorlig! bifall till Utsk:s hemställan, numera sjelf föreslagit
den förändring, som nyss blifvit omförmäld, samt hans förslag närmast
öfverensstämde med hvad Utsk. hemställt, Hr Landtm, finge
hemställa om 15. o. Ad. bifölle Utsk:s ifrågavar:de hemställan med
den af Hr von Troil föreslagna förändring.
Härvid ropades ja och nej; hvarefter Hr Landtm, hemställde
om R. o. Ad. ansåge de vid denna punkt gjorde anmärkrur föranleda
till äterremiss, samt sedan denna propos. blifvit besvarad med
starka ja, blandade med nej, förklarade det han trott sig finna, att
härvid ja varit öfvervägande.
4:o Utsk:s förslag i fråga derom, att ut t. f. Statskommissarien
Fredin måtte uppdragas, att samtidigt med upprättande
af ofvan omförmälde rikshufvudbok efter ny plan,
äfven uppgöra en formulär-hufvudbok med tillhörande special-
eller bi-redogörelser för K. statskontorets enskilda rörelse.
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med det beslut
R. o. Ad. fattat i afseende på nästföregående punkt, anhåller
jag, äfven denna punkt måtte blifva återremitterad.
R. o. Ad. ansåg ifrägavar:de punkt böra återremitteras i sammanhang
med den nästföregående och på grund af de dervid gjorde
anmärkn:r.
§ 2.
Bifölls.
§ 3.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke för min del finna alt den
underd. skrifvelse Utsk. här föreslagit är nödvändig. I fall man
likväl vill, att en sådan skall afgå, bör den dock vara fullständigare
än Utsk:s förslag. Det står nemi.: ”att personer, bosatte uti huf
vudstaden
och åt hvilka löner, arfvoden eller gratifikationer blifvit
anordnade, sjelfve må beloppet uppbära och qvittera”. Detta har
väl alltid hittills ägt rum åtminstone då anordningen varit utställd
af någon auktoritet, ty dä har alltid den som skulle hafva pennin
garna
sjelf uppburit dem. Meningen torde vara, att den sistnämnde
skulle sjelf i stats-kont. uppbära och qvittera hvad honom tillkomme.
Jag kan icke inse hvad nytta ett sådant ovilkorligt stadgande skulle
medföra, tvertom skulle det enl. min öfvertygelse ofta medföra olägenheter.
Utsk. lemnar sjelf bevis derpå då Utsk. sid. 23 i betänk,
föreslår, att en summa af 1,600 r:dr skulle ställas till Hr Fredius
6 H. 25
380
Den 1 Juli f. m.
disposition för att såsom arfvoden lemnäs åt dem, som komma att
biträda honom vid rikshufvudbokens upprättande. Pä grund häraf
tillstyrker jag afslag på hvad Utsk. föreslagit.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf alt anslag blifvit utfärdadt
täll fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Lagerbjelke: Den skrifvelse StatsUtsk. här föreslagit instämmer
icke i allo med hvad revisorerna tillstyrkt. Hevisorerna
hafva nemi. sagt, ”att i allmänhet vederbönde sjelfve böra i statskontoret
uppbära hvad K. M. åt dem anvisat samt alt när nu brukliga
dispositioner någon gång kunde finnas oundgängligen nödvändiga,
föreskrift om medlens behöriga redovisning då jemväl borde
uttryckligen meddelas”. Revisorerne hafva således icke påyrkat att
så alltid skulle ske som Utsk. föreslagit, emedan det någon gång
kan vara nödvändigt att sådana dispositioner ske, som nu ofta äga
ruin; men revisorerne hafva ansett det onödigt att en summa disponeras
på en chef, för att af honom sedermera användas till arfvoden,
utan att summan vidare redovisas än genom chefens till statskontoret
utlemnade qvitto. Det händer visserligen stundom, att dessa
qvittenser åtföljas af en uppgift på medlens fördelning, men så är
icke alltid förhållandet. Det syntes revisorerna vara olämpligt att
chefen sålunda uttoge medel, hvilka man sedermera icke kunde kontrollera
hvart de tagit vägen. Man kan visserligen icke betvifla att
ju icke medlen kommit dem tillhanda som vederbör, men det sätt
att tillvägagå som nu ofta brukas, är dock icke med en riktig kontroll
förenligt. Såsom jag nyss nämnde är StatsUtsk:s förslag lill
någon del skiljaktigt ifrån revisorernes. Jag tror dock icke att någon
våda skulle kunna uppkomma äfven af Utsk:s förslag, ty det
kan gå an att, t. ex. för det fall Frih. Palmstjerna omtalat, eller
med afseende på de 1,600 r:dr, som skola ställas till Hr Fredins
disposition, att denne upprättar en fördelningslista samt uppgift å
de personer åt hvilka arfvodena lemnäs, och bilägger densamma det
qvitto han aflemnar till statskontoret. Jag inser således icke att. någon
våda. men väl att lättnad och reda vid räkenskapernas granskning
skulle följa af den underd. skrifvelsens godkännande, hvarföre
jag får tillstyrka R. St:s bifall till densamma.
Hr von Hartmansdorff: Om det förhåller sig så, som Gr.
Lagerbjelke anmärkt, eller att man bland stats-konhs räkenskaper
endast finner qvittencer af cheferne, men icke af vederbönde ernbets-
och tjenstemän, som uppburit lönen eller arfvodet; sä må detta
vara föremål för klander, men icke må det föranleda till en sådan
skrifvelse som den ifrågavande. Jag tror nemi. att R. St. icke böra
begära det alla i hufvudstaden bosatte personer skola sjelfva uppbära
och qvittera de dem tillkommande medel. Det förhåller sig
nemi. vanligtvis så, att åtminstone de större embetsverken såsom
collegier och andra dylika, uppdraga åt någon af sina tjenstenstemän
att uttaga hela qvartalsbeloppet i stats-kont., hvarefter hvar och en
inom verket qvitterar sin andel på en serskild lista, hvilken sedan
allemnas. Men äfven andra förhållanden pläga inträffa. Det hän
-
D e n 1 Ju 1 i f. m.
387
eler nemi. att tjenstemän äro bortresta från hufvudstaden den tid
då qvartalet förfaller. Skall då icke deras befnllmäktigade ombud
få lyfta medlen i stats-kont. Det inträffar ock att tjenstemän göra
cession; fordringsägarne få då sjelfve icke uppbära mer än halfva
lönen den andra hälften går till tjenstens bestridande. Vid sådant
förhållande är det nödigt, att halfva lönen åtminstone ställes till embetsverkets
eller chefens disposition, på det att tjenstens bestridande
icke må bero på concursmassans medgifvande eller ordentlighet. Det
förekommer jemväl att då en tjensteman för enskifta angelägenheters
skuld begär tjenstledighet, måste han afstå någon del af lönen
ät den som under tiden bestrider tjensten. Afven i detta fall bör
icke den reserverade delens tilldelande åt behörig man bero på den
frånvarandes eller tjenstlediges godtycke, utan bör lönen ställas till
embetsverkets eller chefens disposition. Dessa förhållanden kunna
icke ändras och derföre böra icke heller de anordningar, som nu
ske, förbjudas, emedan sådant skulle leda till skada för rikets tjenst.
Den af Utsk. tillstyrkta skrifvelsen är derföre enl. min öfvertygelse
af beskaffenhet att icke kunna af K. M. godkännas, och fördenskuld
ej heller böra af R. St. afgifvas. Jag hemställer derföre att R. o.
Ad. mätte densamma afslå. Anse R. St. likväl, att någon framslällning
i detta ämne skall göras, så bör den, efter min tanke inskränka
sig till uttryck af den önskan, att de särskilda qvittencer,
som vederborde lemna pä de mede! hvilka blifvit ställda till chefens
eller verkets disposition, jemväl måtte statskontrs räkenskaper
biläggas, hvarigenom revisorerne finge se hvem hvarje runstycke tillgodokommit.
Man hade derigenom likväl icke hindrat den anordning
af medel, hvilken för rikets tjenst må vara nödig.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Hvad Gr. Lagerbjelke här anfört,
behöfver icke af mig vitsordas. Men skall någon likväl tvifla
derpå så kan han inhemta upplysning genom efterfrågan i statskont.
, der handlingarne ligga tydliga och klara för hans ögon. Det
har tillgått vanligen så, att antingen chefen för ett verk eller inrättning,
eller ock den som har hans fullmakt, i stats-kont., uttager
och qvitterar löner, arfvoden och gratifikationer för personer, som
ofta icke tillhöra sjelfva embetsverket, hvarefter medlen sedan fördelas
efter anordning af chefen, utan att någon specificerad redovisning
deröfver blifvit i stats-kont:s handlingar synlig, och således
ej kunnat som sig bordt af R. St:s revisorer kontrolleras.
Något misstroende, i afseende lill medlens rättsenliga fördelning,
har hvarken hos revisorerne eller mig uppstått, det är blott
det oformliga som blifvit anmärkt och som behöfver för framtiden
rättas. Denna åsigt är äfven uttalad uti StatsUtsk:s betänk., ehuru
icke i full öfverensstämmelse med de ordalag revisorerne begagnat.
Vissa embetsverk och chefer hafva inlemnat så väl ordentlig
förteckning på de personer som fått åtnjuta medlen, behörigen qvitterade
och det är denna ordning som öfver allt bör göra sig
gällande.
Man har sagt, att den person som hade rätt till medlen kan vara
25*
388
Den 1 Juli f. m.
bortrest: eller under konkurs o. s. v. Men det skall väl ändå
vara någon sorn å deras vägnar, har rätt till medlen och således
dem uttager och qvitterar; intill sådant skett måste de reserveras såsom
oredovista.
Hr Gr, o. Landtm :s härefter till bifall å den ifrågavande 3
§ framställda propos., besvarades med starka nej jemte åtskilliga ja;
i anledn. hvaraf Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. afsloge
denna §, samt då härvid ropades starka ja, jemte ett eller annat
nej, förklarade det han funnit att ja varit öfvervägande.
§ 4.
Bifölls.
§ 5.
Lades till handlingarne.
§§ f>, 7, 8, 9, 10, 11 och 12.
Biföllos.
§ 13.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke inse anlednm till en så
beskaffad skrifvelse som den föreslagna. Utsk. har åberopat det förhållande
att de ledamöter af Statsrådet, som äro Konungen följaktige
till Norrige, åtnjuta skjuts- och traktaments-ersättning efter resereglementet,
och att derför någon serskild ersättning, i och för
deras vistande i Norrige, icke bör åt dem anslås. Men det torde
dock vara påtagligt att resereglementet är afsedt för resor inom
Sveriges landamären, men icke för resor utom riket. Således torde
detsamma icke vara tillämpligt för de fall då Statsrådet i embetsärender
vistas utom rikets gränsor, utan då uppstå andra förhållanden
än dem som genom resereglementet äro afsedda. Jag kan derföre
icke finna att R. St. hafva anledn. att till K. M. ingå med en
sådan skrifvelse, som den Utsk. här föreslagit, utan hemställer, huruvida
icke R. o. Ad. skulle finna för godt att afslå densamma, såsom
icke varande fotad på riktiga grunder.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber endast att vördsammast få fästa
Ståndets uppmärksamhet på den uppgift som finnes uti revisorernes
berättelse, att, nemi. oaktadt skedde efterforskningar det icke kunnat
utrönas att, i följd af ett slikt anspråk från Norrska statsverkets
sida någon utgift tillförene drabbat det Svenska, samt att stats-rådets
ledamöter, fortfarande såsom förut, uppburit sina qvartaler, samt
åtnjutit skjuts- och traktaments-ersättning efter resereglementet. Dä
nu en sådan, emot all praxis stridande utgift, förekommit, ansåge
revisorerna sig böra sådant för R. St. tillkännagifva.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jemte det jag förenar mig med
Frih. Palmstjerna, tillåter jag mig att fästa Ståndets uppmärksamhet
på det serskilta förhållande som eger rum med Svenska statsrådets
vistande i Christiania, då Sveriges och Norriges gemensamma Konung
der vistas. Ty då Konungen, i öfverensstämmelse med Norr
-
Den 1 Juli f. m.
389
ska grundlagen, någon tid vislats i Norrige, måste lian hafva svenskt
stats-råd med sig för att inför sig föredraga de ärender, som Konungen
förbehållit sig att ensamt afgöra. Vid dessa tillfällen befinna
sig de Svenska statsråden i Norrige uti alldeles samma förhållande
sorn den norrska statsråds-afdelningen, hvilken är förlagd
här i Stockholm. De mäste således finna sig etablerade på ett sätt
som öfverensstämmer med den plats de innehafva. Att någon ersättning
förut icke fordrats, härleder sig helt enkelt derifrån, att
Norrska statsverket förut lemnat fri inqvartering åt ifrägavande tjenstemän.
Delta innebär dock en särskild välvilja, hvars fortfarande
man icke kan påyrka, då Svenska statsverket icke lemnar de Norrska
statsråden fri inqvartering under deras tjenstgöring i Stockholm.
Såsom troligen alla känna, hyres med stor kostnad särskildt etablissement
för den Norrska statsråds-afdelningen här i Stockholm och
dess tjenstemän. Dessa statsråd hafva dessutom särskildta, ganska
betydliga ersättningsbelopp sig anslagne jemte det de få bibehålla sin
fulla lön. Då således full reciprocitet i det fallet bör äga rum med
brödrariket, torde det finnas i hög grad olämpligt om Svenska statsverket
skulle göra något yrkande som dermed vore oförenligt. Jag
instämmer uti den gjorda anhållan om afslag.
Hr von Hartmansdorff: Af hvad Hr Rosenblad yttrat,
drager jag en helt annan slutsats än den, hvartill han kom. Här
är icke fråga om anmärkn. vid det belopp vederbönde redan åtnjutit,
utan om bestämmandet för framtiden af någon viss ersättning
åt Svenska statsrådets ledamöter då de befinna sig uti Norrige. Då
ntsättes ej Statsverket för den obestämda utgiften, att utom tractamente
efter resereglemente och vanlig lön här hemma, skulle statsråden
äga åtnjuta inqvartering i Norrige till ovisst belopp. Förhållandet
med de Norrska statsråden är, på sätt Hr Rosenblad omnämnt, att
de under sitt vistande i Sverige hafva, utom sina vanliga löner, något
visst tillägg hvarmed de betala sitt uppehåll härstädes. Om nu
Sveriges Ständer förklara, att Svenska statsråd, skola så länge de
på resor vistats inom rikets landamären, få utom sine löner, åtnjuta
skjuts- och traktaments-ersättning efter resereglementet, men att de,
efter sitt inträde inom Norriges gränsor, skola utom lönen få viss
gödtgörelse, vare sig för dag eller månad, så vet Svenska statsverket
hvad det har att betala och ifrågavande embetsman veta också
hvad de hafva att påräkna. De kunna, i följd deraf, välja sig hostad
efter behag utan att Norrska statsverket får något dermed att
skaffa. Detta synes mig StatsUtsk:s framställning åsyfta hvadan jag
icke finner någon betänklighet vid att tillstyrka hvad Utsk. föreslagit.
Detta förslag innehåller ju intet klander af hvad som skett, icke
heller något påyrkande, att Norrska statsverket skulle lemna fri inqvartering
såsom förr; utan då detta upphört, måste man rätta sig
efter omständigheterna.
Hr Rosenblad: Man skulle möjligen af Hr von Hartmansdorffs
premisser kunna fatta ett oriktigt begrepp om verkliga förhållandet.
Verkliga förhållandet med de Norrska statsråd som här befinna
sig är, att de, utom sin fulla lön och serskild ersättning af
390
D e n 1 J u 1 i I. m.
1,000 r:dr specie eller mera, jemväl åtnjuta fri inqvartering. Norrska
statsverket ger nemi. åt dem här bostad med möbler och allting
i ordning. Om nu de Svenska statsråden under sitt vistande i
Norrige skulle åtnjuta enahanda fördelar så att t. ex. en ständig lokal
derstädes skulle vara för deras räkning förhyrd, skulle detta medföra
betydligt större kostnader för statsverket än hvad den nu anmärkta
summan innebär, då det Svenska statsrådets vistande i Norrige
mera sällan förekommer. Detta ansåg jag skulle tämligen lätt inses
och är det pä grund häraf jag yrkat afslag å Utsk:s tillstyrkande
i denna del.
Hr Aminoff: Jag anser det icke tillhöra R. St. att öfverlägga
om, huru Norrska statsverket aflönar sina statsråder och lemnar dem
inqvartering samt agrementer under deras tjenstgöring i Sverige,
och så tvertom. Men deremot är det ett ovilkorligt åliggande för
R. Sl:s revisorer att tillse huru de medel, som uti stats-koilt. blifvit
lyftade, för Svenska slats-rådets vistelse uti Norrige, äro använda
enl. gällande författningar. Och sorn inga upplysningar af de förhanden
varande handlingar kunde inhemtas, ansåge revisorerne sin
pligt vara, att förhållandet i sin berättelse upptaga, på det att en
nödig rättelse härutinnan måtte för framtiden vinnas. Om det skulle
blifva bestämdt hvad statsråden m. fl. få åtnjuta uti skjuts och dagtraktamente
samt inqvarterings-penuingar, under deras resor till och
ifrån Norrige samt vistelse derstädes, så kunna de inlemnade räkningarne
kontrolleras, så väl af stats.kont. som ock af R. St:s revisorer.
Och genom en sådan föreskrift blifver utgiftens belopp icke
beroende af de olika äsigter hos vederbönde som åtnjuta medlen,
antingen de vilja hafva en större eller mindre beqvämlighet, eller
en ypperligare eller mer inskränkt lefnad.
Man har sagt, alt den föreslagna skrifvelsen skulle innefatta ett
klander. Detta är ett misstag: den åsyftar blott nödig rättelse som
säkerligen vederbönde skola inse och iakttaga.
Jag tillstyrker bifall till betänk, i denna punkt.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Den föreslagna underd. skrifvelsen
är af följande innehåll, att R. St. ”hos K. M. anhålla, det
täcktes K. M. i nåder tillse, att sådana åtgärder vidtagas, hvarigenom
dylika, på Norrska statsverkets ersättningsanspråk grundade, utgifter
måtte kunna för framtiden undvikas”. Om nu R. St. för deras
del besluta afgifvande af en sådan underd. skrifvelse, så följer
ju deraf att K. M. kan antingen på rese- och traklamenls-medlen,
eller på hvilka besparingar Han finnér lämpligt intill nästkommande
riksdag, åt Svenska statsråden anvisa en viss ersättning för deras
vistande i Norrige, eller också för Svenska statsverkets räkning i
Norrige hyra lämplig lokal, äfvensom att lill nästkommande R. St.
inkomma med sådant förslag, som det Hr von Hartmansdorff antydl.
Jag skulle för min del således tro att den föreslagna underd.
skrifvelsen, långt ifrån att i sig innebära något klander eller någonting
förnärmande emot Norrige, tvertom skulle medföra mera reda
i förhållanderne än som hittills ägt rum: och tillstyrker jag derföre
bifall till berörde skrifvelse.
D;e n 1 Juli f. m.
391
Frih. Palmstjerna: För den händelse att R. o. Ad. skulle
anse behof förefinnas af en und. skrifvelse i denna fråga, hade det
varit önskligt att i StatsUtsk:s förslag icke begagnats sådana ordalag
som i betänk, finnes införda. Utsk. hade nemi. icke bordt tala om
Norrska statsverkets ersättningsanspråk. Jag tror, alt om man ämnar
afgifva en underd. skrifvelse, måste man välja sådana ordalag,
som uttrycka hvad man menar, eller åtminstone icke hänsyftar på
någonting annat än hvad man verkligen ämnar vidröra. Jag an
ser
derföre Utsk:s förslag på intet vis vara tillfredsställande.
Hr von Hartmansdorff: De ordalag StatsUtsk. begagnat,
härflyta naturligtvis af sakens förhållanden, nemi. att Norrska statsverket
förskjutit medlen till den ifrägavande inqvarteringen och derföre
af det Svenska äskat ersättning. Om nu K. M. skulle finna
för godt att, på sätt jag föreslagit, bestämma en viss aflöning ät de
Svenska statsråden under deras vistande i Norrige, så biet ju följden
deraf, att Norrska statsverket icke vidare komme med dylika
ersättningsanspråk. Man finge sedermera icke annat att granska än
huruvida den ersättning, som dem tilldelats vore öfverensstämmande
med det reglemente Konungen utfärdat eller icke. Sa som förhållandet
nu är kan revisorerne föranleda till obehagligheter, hvilka
man bör undanrödja. Så länge statsrådet förblifver i Sverige, åtnjuter
det naturligtvis ersättning i vanlig ordning, men i hvad mohn
densamma räcker till sedan statsrådet kommit öfver Norrska gränsen,
kan man icke veta. Man bör dessutom'söka undvika det särskild
tvist med Norrska statsverket icke uppstår derom, huruvida för
mycket eller förlitet blifvit för inqvarteringen betaldt. Har deremot
K. M. bestämt hvad statsrådet skall erhålla; så är det slut med alla
tvister och det kommer icke i fråga om embelsmannen haft större eller
mindre våning, om han farit med flere eller färre hästar. Det
blir hans egen sak; ty han har sin bestämda taxa efter hvilken han
uppbär sin ersättning antingen han medför öfverskott eller brist.
Jag tror således icke att R. o. Ad. har skäl till det uppgifna förslagets
ogillande.
Hr Lagerheim, Lars Magn.: Den af StatsUtsk. här föreslagna
underd. skrifvelse innebär tydligen uti sin ordalydelse en föreskrift
för K. M. att tillse att, hvad af honom blifvit afgjordt icke
mätte göras om igen. Syftningen med Utsk:s förslag är måhända
icke sådan, men sådana ordalag äro begagnade, som innebära en
bestämd förebråelse. Öfvergå vi nu lill sjelfva sakförhållandet, så
synes den mig vara nog obetydlig för alt föranleda en serskild underd.
skrifvelse från R. St. till K. M., hälst saken är tydligen utredd
och grundar sig på ett reciprocitets-förhållande till brödrariket
Norrige. Jag tillstyrker således för min del att afslag må äga rum
pä den föreslagna underd. skrifvelsen.
Hr Rosenblad: Hade den af Utsk. föreslagna underd. skrifvelsen
varit så styliserad som Hr von Hartmansdorff synes åsyfta,
hade jag visserligen icke haft något emot dess aflåtande att erinra
nemi. i den form, att R. St., med anledn. af nu yppade förhållan
-
392
Den 1 Juli f. m.
den, hos K. M. anhållit, det Han ville för framtiden bestämma vissa
grunder hvarefter de statsråd som åtfölja Honom på Dess resor till
Norrige skulle njuta ersättning för inqvartering och andra kostnader.
Derigenom hade man endast afsett en bestämmelse för framtiden och
icke såsom Hr Lagerheim riktigt anmärkt, kunnat anses hafva uttatalat
ett direkt klander emot brödrariket, hvilket sä väl premisserna
som hela förslaget tydligen synes innebära. Ett sådant klander vore
ganska obilligt, då Norrmännen icke kunna sägas vara skyldige att
fortfarande lemna fri inqvartering derföre att sådant förut ägt rum.
Förslaget innebär äfven ett klander emot K. M., som dock icke kunnat
vidtaga någon annan åtgärd än som skett. Jag anhåller derföre,
att Hr von Hartmansdorff ville sjelf föreslå någon passande redaktion
af förslaget, som kunde leda till uppnående af det utaf honom
åsyftade resultat eller också att propos. till afslag pä skrifvelsen mätte
framställas.
Hr von Hartmansdorff: Enär Hr Rosenblad, såsom mig
syntes, erkänt riktigheten utaf hvad jag yrkat, men ogillat ordalagen
uti Utskrs förslag, får jag hemställa om R. o. Ad. skulle vilja bifalla
följande, i det närmaste efter Hr Rosenblads åsigter, rättade
förslag innefattande: ”att R. St. uti underd. skrifvelse hos K. M. anhålla,
det täcktes K. M. för framtiden bestämma beloppet af det
dagtraktamente och den skjutsersättning, som bör Svenske embetsman
under deras vistande och resor i Norrige tillkomma”. I det
fallet hade man yttrat sig icke blott om statsråds-ledamöter, utan
äfven om protocolls-sekret. och andra personer som äro Konungen
följaktige. Alt nämna någonting serskildt om inqvartering anser jag
vara öfverflödigt, ty då den som i Sverige vistas samt njuter skjuts
och traktaments-ersättning under resor, får sjelf skaffa sig rum, så
torde enahanda utväg äfven böra vidtagas i afseende pä resorna i
Norrige. K. M. kan dervid bestämma ersättningsbeloppet sä högt
att det förslår. I resereglemente! finnes icke mer än två slags ersättnings-poster,
nemi. dagtraktamente och skjutsersättning. Jag ser
då icke något skäl att tillöka dem med en tredje titel, blott och
bart för de Svenska embetsmäns skuld hvilka åtfölja Konungen i
Norrige.
Hr Lagerheim: Då jag sista gången hade ordet tillstyrkte
jag afslag utan vilkor på den föreslagna underd. skrifvelsen. Jag
anser mig derföre pligtig nu nämna, att jag visserligen icke skall
motsätta mig antagandet af en i lämpligare ordalag affattad skrifvelse.
Jag anhåller dock att Hr von Hartmansdorffs förslag måtte
blifva ånyo uppläst, emedan jag nyss icke riktigt uppfattade uttrycken
deruti.
Hr R o senblad: Jag har visserligen icke någonting emot antagandet
af den utaf Hr von Hartmansdorff föreslagna underd. skrifvelsen,
isynnerhet om dertill lägges några ord, innefattande att ersättning
bör lemnäs för kostnader till hyra eller inqvartering. Jag
får fästa uppmärksamheten pä den stora skillnad i kostnader som
måste uppstå för Svenska statsråderne, emellan att kringresa här i
Den 1 Juli f. m.
393
landet i embetsärender och att uppehålla sig i Norriges hufvudstad
hos Sveriges och Norriges gemensamma Konung. I förra fallet kunna
de möjligen genom alt taga sina qvarter på gästgifvaregårdarne betala
logie med en eller annan inbesparad häst; men i fråga om vistandet
i Christiania, hvilket ofta är obestämdt, emedan Konungens residerande
derstädes ibland blott kan vara 14 dagar och vid andra tillfällen
fortfara i tre månader, kan en sådan utväg icke tillitas, utan
torde derföre hyresersättning dem böra tillerkännas. Icke blott hyrorna
utan äfven lefnadskostnaden äro dyrare i Christiania. Skulle
nu alla kostnaderna för uppehållet i Norrige bestridas med dagtraktamentet
samt skjutsersättning från Norrska gränsen till Christiania,
hvilken väg, som bekant är, endast utgör 1(5 mil, skulle
hästantalet tilltagas så högt att det kunde lemna tillgång till bestridande
af hyreskostnaderne i Christiania. Som jag för min del icke
kan inse annat än att någon likhet borde förefinnas emellan hvad
Svenska statsverket består sina statsråd under deras vistande i Norrige
och hvad de Norrska statsråden här i Slockholm åtnjuta, får
jag fortfarande yrka, att en serskild ersättning måtte våra Svenska
statsråd i detta afseende meddelas, under namn af inqvarteringsersättning
eller hvad man vill kalla det.
Hr von Hartmansdorff: Jag har redan fästat Ståndets uppmärksamhet
derpå, att, enl. nu gällande reglemente, det icke lemnäs
sådan serskild ersättning för inqvartering utan alt hon ingär i
dagtraktamentet. Detta tillämpas för våra statsråd när de åtfölja Konungen
på resor inom Sverige. I händelse det kostar mera att bo
i Norrige, såsom erfarenheten intygat, så beror det pä Konungen
att i förhållande derefter öka deras dagtraktamente i Norrige. Jag
inser icke något skäl hvarföre man skulle införa en ny ersättnings
litel
för Svenska embetsman emedan de vistas utom rikets gränsor.
Om således de Svenska statsrådens dagtraktamente bestämmes till
ett lämpligt belopp under deras vistande i Norrige, så är det alldeles
likgiltigt om de blifva der i tre dagar eller tre månader, ty ersättning
tilldelas dem i alla fall efter dag. Jag förnyar således min
anhållan om bifall till det af mig framställda redaktions-förslag,
hvilket jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm, ville låta för Ståndet
uppläsa.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, då Ilr Lagerheim begärt
uppläsning af Hr von Hartmansdorff, förslag, nu innan diskussionen
förklarades fulländad finge uppläsa detsamma, hvilket vore
sälydande: ”Att R. St. borde uti underd. skrifvelse hos K. M. anhålla
det täcktes K. M. för framtiden bestämma beloppet af det dagtraktamente
och den skjutsersättning, som bör Svenska embetsmän
under deras vistande och resor i Norrige tillkomma”.
Hr Lage rheim: Då det nu gällande rese-reglementet endast
är afsedt för Svenska embetsmäns resor inom Sveriges gränsor och
detsamma således icke kan tagas till norm för deras resor utom landet
sä synes mig, med afseende, så väl på inqvarteringens flera gånger
större dyrhet i Norrige än i Sverige, som ock å andra omstän
-
\
394
Den 1 Juli f. m.
digbeter, det lämpligaste vara, att R. o. Ad., med antagande i öfrigt
af Hr von Hartmansdorffs förslag, deruti införde ett uttryck om
ersättning för inqvartering.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsammast attiliGr.
o. Landtm, ville först framställa propos. till bifall på mitt förslag.
Om det bifalles, kan ju det tillägg Hr Lagerheim påyrkar,
särskildt föreslås. Om jag funnit detta tillägg lämpligt skulle jag
sjelf intagit det i mitt förslag; men då jag anser det, minst sagdt,
obehöfligt, så kan jng icke tillstyrka detsamma.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad framställde H r
Gr. o. Landtm, propos. till bifall å den ifrågavande 13 §, men
härvid ropades starka nej, blandade med några ja; i anledn. hvaraf
Hr Landtm., med förbehåll att Hr Lagerheims förslag framdeles
finge pröfvas, hemställde om R. o. Ad. bifölle det af Hr von Hartmansdorff
framstäldta förslag.
Ropades ja.
Hr Landtm, hemställde sedermera om R. o. Ad. ansåge att,
enl. Hr Lagerheims förslag, i den nu beslutade underd. skrifvelsen
borde efter orden ”skjutsersättning” tilläggas ”samt ersättning för
inqvartering”; men denna propos. besvarades med starka nej,jemte
ett eller annat ja, hvarpå Hr Landtm, förklarade det han funnit,
att nej öfverröstat ja.
§ 14.
Rifölls.
§ 15.
R. o. Ad. lät vid IJtsk:s yttrande i denna § bero.
§§ 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22 och 23.
Biföllos.
§ 24.
Lades till handlingarne.
§§ 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31 och 32.
Biföllos.
§ 33.
Lades till handlingarne.
§§ 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46
och 47.
Biföllos.
§§ 48 och 49.
Lades till handlingarne.
Hr Aminoff: Sedan klockan snart är 3 och Riddarhuset temmeligen
fåtaligt så får jag vördsamt hos Hr Gr. o. Landtm, heim
Den 1 Juli f. m.
395
ställa, huruvida Hr Gr. o. Landtm, skulle finna för godt, tillåta, att
Ståndet lick åtskiljas, för att taga sin middag.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att han, då
endast en mindre del af StatsUtsk:s förevande utlåt, äterstode, samt
R. o. Ad. enl. förut fattadt beslut komme att vid början af eftermiddagens
plenum förrätta val af suppleanter för ledamöterne i förstärkta
BankoUtsk., ansåge sig icke höra framställa propos, till
R. o. Ad:s åtskiljande, innan Utsk:s utlåt, blifvit till slut genomgånget.
§§ 50, 51, 52, 53 och 54.
Biföllos.
§ 55.
Hr von Troil, Emil: Jag har visserligen icke någonting
emot hvad StatsUtsk. åsyftat med här föreslagne underd. skrifvelsen.
Jag anser mig dock böra upplysa, att de åtgärder man derigenom
velat föranleda, redan äro vidtagna. Det lärer icke varit
serdeles svårt för Utsk., att derom erhålla underrättelse om man
sökt densamma, enär redan förlidit år vid den då afgifne berättelsen
till K. M., rättelse i detta afseende vidtagits. Förut var förhållandet
att berättelserne hvarje gäng afgafs för 2:ne år i sender.
Redan är 1844 var uppmärksamheten fästad på detta förhållande
och på behofvet af ett skyndsammare aflemnande af berörde berättelse.
Vid den tiden var dock förhållandet det, att en mängd oafgjorda
mål funnos för en tid af 10 år tillbaka. Man ansåg då nödvändigt,
att först undanarbeta denna balance som varit föremål för
föreg:de Stats-revisorers anmärkmr. Om nu R. o. Ad. för sin del,
anser lämpligt att till Konungen ingå med underd. skrifvelse för att
begära vidtagande af en åtgärd, hvarom man redan galt i författning,
så har jag visserligen ingenting deremot. Jag har endast ansett mig
böra upplysa förhållandet och instämmer i öfrigt i Utsk:s hemstäl
lan
om tryckning af dessa berättelser och detta så mycket mer, som
framställning derom blifvit af embetsverket sjelf gjordt, ehuru det
hittills icke vunnit bifall.
R. o. Ad. biföll ifrågavar:de 55 §.
§ 56.
Bifölls.
§ 57.
Hr von Troil, Emil: Afven vid denna punkt förekom någonting
motsvarande af det förhållande hvarom jag vid föreg:de punkt
talat, nemi. alt man helt och hållet förbisett hvad som kunnat tilldraga
sig under den icke obetydliga mellantid, som förflutit från
det sista af de år, som revisions berättelsen omfattar. Hade revisorerna
och stats-kont. ägnat samma uppmärksamhet åt detta ämne,
som det nu vill befrämja hos ifrågavande embetsverk, så hade man
säkerligen kunnat fä förnimma att åtgärd vidtagits till undanrödjande
af det öfverklagade förhållande att redogöraren lemnat varor till fån
-
396
Den 1 Juli f. m.
garna från sitt enskilta förråd, långt förrän anmärkn:n gjordes, äfvensom
att hvad fångarne till förbättring af sin kost erhållit, inskränkt
sig till bröd, svagdricka och s. k. bondost. Jag skulle derföre
tro att den föreslagna skrifvelsen är fullkomligen öfverflödig,
enär uppmärksamheten visserligen har varit och fortfarande är fästad
pä detta vigtiga ämne. Flade det varit revisorerna möjligt att så
intränga i ämnet att de kunna lemna en säkrare grund eller en
mera fullständig ledning för frågans bedömande, än som hittills varit
att tillgå, så hade sådant af Fångstyrelsen med tacksamhet emottagits,
men den i allmänna ordalag affattade uppmaningen, att ägna
uppmärksamhet åt en sak, som ingalunda varit hortglömd, den tillåter
jag mig att säga, har icke här varit på sitt ställe.
Frih. Palmstjerna: Med anledn. af de uppmaningar Hr von
Troil meddelat och den särskilda kännedom om saken jag varit i
tillfälle att förskaffa mig, anser jag mig böra förklara, det jag anser
den ifrågakomne skrifvelsen alldeles öfverflödig, hvadan jag tillstyrker
R. o. Ad. att afslä hvad Utsk. i detta hänseende föreslagit.
Gr. Lagerbjelke: Med anledn. af hvad Hr von Troil yttrat,
anhåller jag endast att få fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att
1847 års revisorers berättelse omfattar de båda åren 1844 och 1845.
Hvad som sedermera blifvit tillgjordt, har icke kommit till revisorernas
kännedom. Revisorernes granskning har endast kunnat omfatta
de handlingar, som tillhöra statsverkets räkenskaper för nyssberörde
tvenne är.
Hr von Troil, Emil: Jag vill visserligen medgifva att med
det mångfaldiga åliggande som revisorerne under en icke långt utsträckt
tidrymd haft sig uppdragit, det kunnat vara ganska svårt för
dem, att inhemta upplysningar om hvad som blifvit åtgjordt efter
den tidrymd som revisionen omfattar och måhända ansägo revisorerne
frågan icke vara af den vigt att de ville med en sådan undersökning
sig besvära. Jag skulle dock tro att StatsUtsk:s inkomstafdelning
haft tillräckligt rådrum att förskaffa sig nödige upplysningar
i detta hänseende.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter först till afslag och sedermera
till bifall å ifrågavar:de 57 § framställda propos:r, besvarades med
blandade ja och nej; men då Hr Landtm, i anledn. deraf ånyo
hemställde om R. o. Ad. behagade afslä denna § ropades starka ja,
blandade med åtskilliga nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade det
han trott sig finna att härvid ja varit öfvervägande.
§ 58.
Bifölls.
§ 59.
Hr von Troil, Emil: Hvad jag ronde denna punkt har att
anföra, har mycken likhet med hvad jag yttrat om de tvenne föreg:de.
Revisorerna hafva yttrat det de funnit fångkosten, synnerligen
vid Långholmen, vara bättre än det som bestås indelta soldaten
under marsch samt hvad den frie arbetaren är i tillfälle att er
-
Den 1 Juli f. m.
397
hålla. Undersökningar ang:de särskilda utspisningsstater hafva sedan
flere är tillbaka pågått på fångstyrelsens föranstaltande och de
hafva blifvit förrättade med så stor vetenskaplig noggrannhet som
varit möjlig. Hvad nu den första af revisorernes anmärkn. beträffar,
sä grundar den sig pä ett misstag, ty den nu gällande utspisningsstaten
för fångarna är till priset betydligen lägre än den som bestås
indelta soldaten under möten. Jag kan icke föreställa mig att den
indelta soldaten lefver sämre under marsch än under mötena. Den
aflöning, som enl. R. St:s beslut vid 1840 års riksdag, under marsch
bestås är vida högre än priset pä de portioner som vid mötena lemnäs.
Om detta är fallet kan jag icke undertrycka den tanken att
felet mäste ligga hos vederbönde auctoriteler eller hos truppens befäl.
Hvad åter den fria arbetaren angår, så är det lika svårt att
godkänna som att förneka den gjorda jemförelsen, ty då borde något
visst qvantum vara bestämdt och ingen lärer väl kunna stiga
fram och säga hvad den frie arbetaren verkligen åtnjuter. Om man
dermed menar, hvad som i ett ordentligt hus bestås åt tjenstfolket,
sä får jag säga att fångkosten icke stiger deröfver. Att fångulspisning
icke mätte synnerligen öfverstiga hvad behofvet kräfver, dertill
kan såsom bevis lända de flerfaldiga fall som under sednare åren
inträffat, att fångar, hvilka fått någon minskning i sina portioner
derföre att de icke kunnat fullgöra ålagt arbete, insjuknat, och då
de inkommo på sjukhusen har läkaren icke föreskrifvit annat ån en
starkare kost till krafternas återfående. Utsk:s hemställan gå derpå ut
att K. M. efter sundhets-collegii hörande, skulle meddela nödige föreskrifter.
K. M. har redan infordrat ett sådant utlåtande och jag
kan icke föreställa mig annat, än att K. M. har för afsigt att dä
detta utlåtande inkomme, derefter meddela sådana föreskrifter som
befinnas nödige. Frågan beror nemi. ännu på sundhets-collegii utlåtande.
Det är således samma förhållande med denna hemställan,
som med en föreg:de hvilken R. o. Ad. icke godkänt, nemi. att R.
St. skulle genom antagande af Utsk:s förslag begära vidtagande af
något som redan är bragt å bane.
Gr. Lagerbjelke: Det är visserligen sant hvad Hr von Troil
anmärkt, eller att kostnaden för den tågande soldatens dag-rationer
är större än för korrektionistens matportioner. Men man mäste likväl
taga i betraktande att korrektionistens föda uppköpes i stora partier
och förvaras på ett ställe, hvaraf naturligtvis följer, att den skall
fås för bättre pris än då man under marsch skall tillhandahålla mat
åt soldater på särskildta ställen. Hvad den fria arbetaren beträffar
afsåg revisorernas anmärkn. icke blott qvantiteten utan äfven qvaliteten.
Samtlige ledamöter af BondeSt. ibland revisorerna, förklarade
med en mun att den fattige frie arbetaren, backstugusittaren
och andra skulle anse sig särdeles lyckliga om de, till och med på
helgedagarne kunde göra sina mål med så goda matvaror som korrektionisterna
få. Det var således någonting mera än qvantiteten
ensamt som fäste revisorernas uppmärksamhet. Det må visserligen
vara möjligt att den nu gällande staten för fångarnes matordning
år den som med afseende på vetenskapliga beräkningar af den nä
-
39S
Den 1 Juli f. m.
rande kraften hos födoämnen kan vara riktig. Men det är icke ett
godt exempel i moraliskt afseende om den frie arbetaren i allmänhet
befinnes vara i sämre belägenhet än korrektionisten i afseende
på mängden och beskaffenheten af de lill hans uppehälle nödige födoämnen.
Detta har varit hufvndsakliga anledningen till revisorernas
anmärka, och jag tror det häller streck. Huruvida efter revisions-ären
några ytterligare åtgärder vidtagits, var icke revisorerna
bekant på sätt jag förut nämnt. De hafva hållit sig till de förhållanden
som revisions-ären omfatta.
Hr von Troil, Emil: Den siste värde talaren har icke riktigt
uppfattat hvad jag senast yttrade. Jag gjorde icke någon jemförelse
emellan korrektionistens utspisningsstat och det traktamente
som bestås den indelta soldaten under marsch och tåg, emedan den
förra är uttryckt i vissa proviantpersedlar och således icke är med
traktamentet jemförligt. Deremot anställde jag jemförelse med hvad
soldaten åtnjuter under möten, och som jemväl är i vissa proviantpersedlar
utsatt. Vidare sade jag att soldatens underhåll vid möten
naturligtvis bör kosta betydligt mindre än under tåg, förutsatt nemi.
att han i båda fallen är lika väl född, om delta icke är förhållandet,
är fel begånget af en eller annan embetsmyndighet. Hvad beträffar
det uttrycket i sednaste statsrevisorers .berättelse, att anmärkn:n
icke egentligen skulle hafva afsedt qvantiteten utan snarare beskaffenheten
af den lemnade utspisningen, så kan jag visserligen icke bestrida att
ju icke i fångkosten ingå födoämnen, som visserligen äro sällsynta inom
många frie arbetares hus till och med hos den besutne bonden, t.
ex. då tångarne en gång i veckan erhålla färskt kött. Man har
dock trott sig hafva inhemtat den erfarenhet, att det icke är möjligt
vid hälsan bibehålla en fånge som en längre tid skall vara i
fängelset instängd utan att gifva honom något färskt kött. Det är
visserligen att mången af den klass jag nyss omnämnde flere månader
af året icke förtära färskt kött; men till följd af deras dagliga
arbeten i fria luften har detta icke någon menlig inverkan på deras
hälsa. En sådant kost kan dock icke i ett fängelse tillämpas.
Hr Lagerheim: Visserligen är det en tillfredsställelse att se
den omsorg som nu egnas åt fångvården i allmänhet och fångarnes
förplägning isynnerhet. Ingen kan deråt mera fägna sig än den, som är
styresman i ett län. Hvad fångarnes utspisning beträffar, lärer väl
kostnaden derföre understiga den för indelta soldaten beräknade
stat, och detta bör den äfven; men att den är bättre än den frie
arbetarens vanliga kost, är en sanning som jag kan vitsorda. Jag
har nemi. gjort ett mål i cellfängelset vid ett inspectionstillfälle och
der ätit en soppa med tillhörande rotsaker, hvilken varit så god att
man svårligen någorstädes kan med skäl begära den bättre. Utspisningen
är sådan, att den i sanning icke träffats i armodets koja och
icke ens hos den öfvervägande mängden bland de /^delar af Sveriges
befolkning. Likväl är det visst icke för att klandra hvad som,
enl. mitt omdöme är ett glädjande förhållande, som jag begärt ordet,
utan derföre att jag noga känner den förtrytelse som, särdeles
Den 1 Juli f. m.
399
i aflägsna orter, må vara till följd af bristande kännedom, råder emot
den öfverdrifna välvilja som man tror visas mot fångne brottslingar.
Om 11. St. vid sådant förhållande fästa en allvarlig uppmärksamhet
vid frågan och ingå till K. M. med en und. skrifvelse i ämnet,
skulle jag tro sådant verka fördelaktigt, just med afseende på den
oriktiga föreställning om saken som de sä benämnde :delarne af
Svenska folket och måhända äfven flera bland öfrige klasser om saken
hysa. Jag skulle derföre önska att man icke måtte underlåta att i
enlighet med StatsUtsk:s tillstyrkande, egna en särskild uppmärksamhet
åt ämnet.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att blott med några få ord
få förklara hvarföre jag talat om soldaten under tåg och marsch.
Det är derföre att det endast är den som revisorerne afsett. Sidan
392 i berättelsen, der denna fråga förekommer, talas ej om annat
än om indelta soldaten under tåg och marsch men icke under andra
förhållanden.
Hr von Troil, Emil: Jag skall för tredje gången söka göra
mig förstådd af Hr Gr. Lagerbjelke och jag hoppas att kunna lyckas
deruti om Hr Gr.n behagar ägna mera uppmärksamhet ät mina
ord än han hittills måhända gjort. Hr Gr:n har rätt deruti att revisorerna
talat om den indelta soldatens förplägning under tåg och
marsch, men icke under möten. Men för att kunna jemföra denna
förplägning lill skillingar och r:st:n med den som korrektionshjonet
på Långholmen åtnjuter, hvilken utgår direkte i proviantpersedlar,
sä anser jag det vara nödvändigt att jemföra fångförplägningen med
de portioner som lemnäs den indelta soldaten vid möten och hvilken
äfven är uttryckt i proviantpersedlar; men att deremot jemföra
fångkosten med hvad soldaten åtnjuter under tåg och marsch lärer
icke vara möjligt, dä man icke gerna kan jemföra lispund och skålpund
med skillingar och r:sl:n. Om man nu antager hvad jag sökt
ådagalägga, eiler att soldaten under tåg och marsch är åtminstone
lika väl född som pä möten; om man vidare vid jemförelse af sjelfva
matqvantiteterna finnér att soldaten på möten äfven är 25 proc:t
bättre född, så torde man äfven finna att påståendet derom att tångarne
skulle åtnjuta bättre kost än indelta soldaten vid tåg och marsch
icke häller streck. Flvad åter beträffar Hr Lagerheims uppgift att
fångarne i cellfängelset här i Stockholm skulle vara bättre födda än
T9T:delar af våra arbetare, hvilken uppgift den värde talaren grundat
derpå att han varit i fängelset och smakat på maten derstädes,
så är det med synnerlig tillfredsställelse jag förnimmer, att han funnit
den måltiden så smaklig. Jag förmodar att hans yttrande om
den bättre förplägningen hufvudsakligen har afseende på qvantiteten
och i det förra afseendet är förhållandet att de fångar i cellfängelset,
hvilka icke arbeta, åtnjuta endast hälften af hvad som bestås
den indelta soldaten på möten. De fångar som arbeta erhålla något
mera, ty, med den förstnämnda kosten kan ingen arbetare under
längre tid fortfara med strängt arbete. Ar det således fråga om födoämnenas
mängd, om summan af deras närande kraft, så tror jag
att den siste värde talaren i sitt yttrande begått ett misstag. Ar
400
Den 1 Juli f. m.
det åter fråga om välsmakligheten, så beror det på olika tycke. Lika
med Hr Lagerheim tror jag att mängden af arbetare har sämre lagad
mat än den som bestås i cellfängelserna. Men om meningen
är, alt då tillfälle gifves att laga maten väl, man likväl skall göra
den osmaklig och att en sådan method skall införas vid fängelserna
såsom en bestraffning, så torde dock en serskild lag derom först
böra stiftas.
Hr Lagerheim: Hvad Hr von Troil påstått mig hafva sagt,
lärer väl svårligen kunna återfinnas i prot. och jag vädjar derom
till protokollsföranderne. Jag har icke uppgifvit, att fångarne äro
bättre bespisade än de A Melaine af Svenska folket (hvilken benämning
jag endast begagnat, emedan den under en viss period nästan
öfvergick till ordspråk) utan jag har talat om den förtrytelse
som allmänt råder hos dessa ^Melanie öfver den förmenta öfverflödiga
förplägning fångarna skola åtnjuta och hvilken vore bättre än
hvad den stora mängden af Sveriges allmoge kunde sig bestå, men
att åter påstå att fångarne äro bättre födde än de 19Tr:delarne vore
alldeles hufvudlös!. För öfrigt må man väl med skäl kunna antaga
att en fänge i sitt cellrum icke behöfver den närande föda som för
den frie arbetaren är nödvändig. Under sädane förhållanden och
under den sinnesstämning som nu i detta afseende verkligen hos
allmogen är rådande, torde ett närmare bestämmande icke vara
ur vägen äfvensom att R. St. åt frågan lemna en särskild uppmärksamhet.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror att det icke blott är allmogen
utan åtskilliga andra personer, kanske de flesta i riket, hvilka
anse fångar vara bättre bespisade än vederbör. Det torde följakteligen
icke vara så öfverflödigt, som Hr von Troil tror, att aflåta den
nu ifrågavande underd. skrifvelsen, särdeles då han sjelf medgifvit
att den vidtagna åtgärden alt höra Sundhetscollegium i frågan, ännu
icke ledt till något slut. Jag befarar att om R. o. Ad. underlåter
den åtgärd som här ifrågasättes, så blifver svårigheten, att erhålla de
anslag som för fångvården beliöfvas, större än hiltills. Jag tillstyrker
derföre bifall.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag anhåller att endast få till
R. o. Ad:s kännedom meddela, att det förslag till underd. skrifvelse
som af vederbönde afdelning uppgjorts, var affattad i vida strängare
ordalag, än StatsUtsk:s förslag innehåller. Inom StatsUtsk. vitsordades
af hvar och en det nit och den omvårdnad, hvarmed fångvården
blifvit skött, äfven med afseende på anskaffandet af en sun
dare
och ändamålsenligare fångspis, ehuru densamma dock erhållits
för samma pris, som fordom betaltes för en sämre föda. Men då
StatsUtsk:s pluralitet ändock ansåg sig böra föreslå afgifvändet af den
ifrågavande underd. skrifvelsen, så var deras afsigt, att derigenom
kunna skingra den villfarelse om fångkosten, som hos Svenska allmänheten
möjligen inrotat sig. För öfrigt tror jag att förslaget icke
är af den beskaffenhet att det kan anses innebära något direkt klan
der
-
Deni Julif. m.
401
fler emot fångstyrelsen, hvars förtjenster i det afseende! icke lära
kunna bestridas. Då Sundhetscollegii yttrande en gång varder afgifvit,
torde det ock komma att visa sig alt allmänheten om denna
fråga hyser oriktiga begrepp.
Hr von Troil, Emil: Jag kan visserligen för min del omöjligen
hafva någonting emot, att saken blifver undersökt pä sä många
sätt som möjligt, på det förhållandet må blifva så mycket säkrare
utrönt. Jag har endast ansett mig böra upplysa, att den äskade remissen
till sundhetscollegium redan är verkställd, och att all anledn.
är, att K. M., till följd af det blifvande utlåtandet kommer att
besluta hvad Han anser nödigt. Jag har vidare ansett mig böra ut
reda
förhållandet med en uti sednaste revisionsberättelsen förekommande
uppgift, hvilken, efter mitt förmenande innebär ett misstag.
Föröfrigt, antingen den föreslagna skrifvelsen kommer att afgå elier
icke, så är saken redan i gång och kommer visserligen både i ena
och andra händelsen alt fortgå.
Uppå härefter framställd propos. blef 59 §:n af R. o. Ad.
bifallen.
§ 60.
Bifölls.
8 61.
Lades till handlingarne.
§§ 02 och 03.
Biföllos.
§ 64.
Lades till handlingarne.
§ 65.
Bifölls.
§ 66.
Frih. Palmstjerna: Utsk. har här föreslagit att K. M. skulle
anbefalla penningeförvaltande verk att öfverlemna de hos dem förde
journaler och böcker lill revisorerne. Öfverallt låter detta icke sig
göra, ty om t. ex. ett penningeförvaltande verk i Carlskrona skulle,
jemte hufvudböckerne jemväl öfversända sina journaler och anteckningsböcker
så blefve deraf en sådan mängd af handlingar, att ingen
som ej eger kännedom om flottans räkenskaper derom kan göra
sig föreställning. Dessutom skulle ett sådant verk ifall under den
tid som dessa journaler äro borta, frågor uppstå för hvilkas besvarande
tillgång till dessa journaler vore behötligt, stå alldeles redlösa.
1 Stockholm kan detta måhända låta sig göra, ifall det anses nödvändigt
; men då räkenskaperna med tillhörande verifikationer upptaga
alla de förhållanden, som jag anser böra utgöra föremål för R.
St:s granskning, så kan jag icke inse nyttan af hvad man i detta
0 H. 20
402
D e 11 1 Juli f. m.
afseende föreslagit, utan hvad Stats-kont. beträffar, och der hafva
revisorerna hittills haft full tillgång lill journaler och andra anteckningar.
Gr. Lagerbjelke: Om R. St:s revisorer hade en obegränsad
tid för sine arbeten, så vore det visserligen en möjlighet att af hufvudräkningarne
med tillhörande verifikationer göra sig en idé om administrationen
i det hela. Men med den inskränkta tid som är medgifveu
later det sig icke göra; och dock åligger det revisorerne till
följd af instruktionen, alt fästa sin hufvudsakliga uppmärksamhet vid
administrationens gång. Det torde då falla af sig sjelft att för vinnande
af öfversigt i det hänseendet det vore af serdeles nytta om
ifråga vande journaler blefve för revisorerne tillgänglige. När man
varit i tillfälle erfara hvilken ojemförlig fördel det medförer för revisorerne,
i och för öfversigten af stats-kont:s räkenskaper att hafva
tillgång till dessa verks journaler, eller såsom de der kallas, memorialböcker,
måste man utan tvifvel, lika med Utsk., anse det vara
af synnerlig vigt att den föreslagna und. skrifvelsen varder beslutad.
Skulle det nu finnas något verk, som i anseende till dess
aflägsenhet från hufvudstaden icke kunde aflemna sina journaler m.
m., så är dock i det afseendet ej någon olägenhet förorsakad af ifrågavar:de
skrifvelsen; ty det är klart att K. M. icke anbefaller andra
verk att så göra, än dem för hvilka sådant är möjligt. De flesta
verk, hvars räkenskaper revisorerna ega att granska, äro dessutom
förlagde i Stockholm och kunna således lemna revisorerne del
af den bland sina handlingar, som äro af ifrågavar:de beskaffenhet.
På grund häraf anhåller jag om bifall till Utsk:s framställning i
denna del.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Det är visserligen möjligt att det
förhåller sig så som Gr. Lagerbjelke upplyst hvad statskont:s räkenskaper
beträffar, eller att dess journaler kunna lemna tillfredsställande
upplysningar. Dessa räkenskaper granskas genom en särskild
afdelning af revisionen som således äger ett bättre tillfälle att ingå
uti en mera noggrann undersökning af detta verks förvaltning. Den
afdelning jag 2:ne gånger tillhört har deremot varit belastad med
flere hundrade räkenskaper. Det var med största möda man hann
genomgå sjelfva hufvudböckerna och att jemföra de vigtigaste poster
med sina verifikationer; men alt derjemte fästa sin uppmärksamhet
vid journalerna hade varit en omöjlighet. Jag anser mig således
böra bestrida det af den siste värde talaren gjorda yrkande och anhåller
att Ståndet ville afslå Utsk:s ifrägavar:de hemställan.
Hr von Hartmansdorff: Afven jag afstyrker för min del,
bifall till denna hemställan, Det är i allmänhet svårt för hvarje
förvaltande verk att undvara sina conceptböcker, ty då man lemnat
ut verkets renskrifna hufvudräkningar, behöfver man både journalerne
och andra anteckningsböcker. Att dessa understundom icke
förslå får kammarrätten erfara, ty der händer det ej så sällan att
än det ena än det andra verket anhåller att få låna tillbaka sina
liufvudböcker. Rehöfva ej redogöraren sina journaler, så förbruka
Den i Juli f. m.
403
de dem för att ej belastas med onödiga papper hvadan man icke
ens skulle kunna påräkna att dem alltid erhålla, med mindre man
ålade vederbönde att utom hufvudräkningarnes insändande jemväl
förvara och insända journalerne. Detta vore att dränka dem i räkenskaper
och handlingar, liksom jag tror alt revisorerne sjelfve skulle
öfverhopas af småsaker. Revisorerne finge derigenom mera handlingar
att genomgå än sjelfva kammarrätten. Sädane specialiteter, hvaruti
kammarrätten icke kunnat ingå, derföre att de icke stå i hufvudräkningen
— dem skulle revisorerna kasta sig öfver. Det blefve
ju dä ett omvändt förhållande emot det, som verkligen borde äga
rum. Revisorerne böra nemi. hälla sig till hufvudfrågorne, kammarrätten
deremot upptaga spécialiteterne. Dä dessutom i Utsk:s
tillstyrkande åberopas det förslag till skatteförenkling som ännu icke
blifvit af StatsUtsk. behandladt, anser jag Ståndet icke kunna deröfver
fatta beslut i ärendets nuvande skick. Jag tror dock icke att
man bör afslå denna punkt, utan tillstyrker återremiss pä det Utsk.
må komma i tillfälle att närmare besinna sig på saken och derom
ännu en gång yttra sig, innan R. o. Ad. afgör frågan. Att bifalla
förslaget i sitt närvande skick anser jag deremot icke vara
lämpligt.
Gr. Lagerbjelke: För mig är det icke möjligt fatta hvarföre
det skulle vara så omöjligt för de förvaltande verken att till
revisorerne aflemna i fråga vande räkenskaper. Man bör komma i
båg att t. ex. 1847 års revisorer revidera för åren 1844 och 1845.
Det kan väl då icke vara omöjligt för vederbönde verk att under
en kortare tid af t. ex. 3 veckor vara utaf med sina anteckningsböcker
för år så långt tillbaka. Dessutom, ifall det för några dagar
skulle beliöfvas, kunna de ju ganska lätt återfås frän revisorerne.
Följaktligen kan det icke för mig blifva klart att åtminstone från
de förvaltande verken inom hufvudstaden någon sådan svårighet skulle
möta, som man här förmenat. Hvad åter beträffar Hr Rääfs yttrande
att det endast skulle förorsaka tidsspillan utan någon nytta
att erhålla ifrågavande handlingar, så yttrade åtminstone den afdelning
af 1847 års statsrevision, som granskade så väl stats-kont:s
räkenskaper der memorialböcker funnos att tillgå, som flere andra
verk från hvilka dylika handlingar icke voro bifogade, att om man
haft nämnde anteckningsböcker att tillgå hade man kunnat få en
klarare öfversigt af verkens förvaltning och revisionsgöromålen gått
vida lättare, hvilket erfarenheten bäst visade vid revisionen af statskontoret.
Det är icke sagt att man med memorialböckerne skall gå
tillväga såsom en revisor i kammarrätten, d. v. s. granska den frän
början till slut. Men revisorerne hafva ansett alt det skulle bidraga
till reda och lättnad för dem i deras arbeten att hafva tillgång till
en sådan bok och det är af sådan anledn. framställningen blifvit
gjord.
(jfverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarpå Hr Gr.
o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle ifrågavande 66 §.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja.
26*
404
Den 1 Juli f. m.
I anledn. häraf hemställde Hr Landtm, om R. o. Ad. ansage
de emot denna § gjorda anmärkmr föranleda till återremiss.
Ropades ja och nej.
Hr Landtm, hemställde sedermera om R. o. Ad. hifölie Utsk:s
uti förevande § gjorda tillstyrkande med uteslutande af sista perioden,
som afsåge befallning till vederbönde penningeförvaltande verk,
att öfverlemna de hos dem förde journaler eller anteckningsböcker,
jemte derå grundade hufvudböcker, lill R. St:s revisorers granskning.
Härvid ropades nej, hvarjemte
Hr von Hartmansdorff anmälde sig och yttrade:
Då åsigterna i sak synes vara delade ibland de fä personer som
ännu äro här tillstädes, torde man lättast kunna förena sig om återremiss,
i fall Hr Gr. o. Landtm, skulle täckas förnya sin framställning
derom.
Då nu Hr Gr. o. Landt m. ånyo hemställde om R. o. Ad.
ansåge de emot ifrågavar:de § gjorda anmärkmr föranleda till densammas
återremitterande blef denna propos. besvarad med ja.
§ 67.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att få reservera mig emot
det enl. min tanke något sjelfmyndiga sätt, hvarpå Statslltsk. här gått
tillväga. Enl. mitt förmenande är det icke StatsUtsk. utan R. St.,
som afgöra om de uti denna sisla § af Utsk:s utlåt, omförmälda anmärkmr
äro af beskaffenhet att påkalla någon åtgärd. Att StatsUtsk.
icke varit konseqvent eller lyckligt i sitt urval, anhäller jag
att med blott ett par bland många exempel fä styrka. Sålunda har
StatsUtsk. pag. 51 i, utlåt;, i anledn. af en af revisorerne, lika med
1844 års revision gjord anmärkn., derom att under hvartdera revisionsäret
emellan 200 och 300 r:dr blifvit ulbetalde ”till af K. M. kända
behof”, på anförde skäl underställt R. St. att revisorernes anmärkn.
icke mätte föranleda åtgärd. Deremot i fråga om en sidan 30, §
20 i revisorernes berättelse förekommande anmärkn. af innehåll:
”1 afseende å de under rubriken ”till af K. M. kände behof” under
åren 1844 och 1845 utbetalda belopp, utgörande tillsammans
800 r:dr, fä revisorerne i allo instämma uti hvad om dylika dispositioner
af förra revisorer blifvit yttradt och hemställdt”, yttrar Utsk.
icke ett ord. Jag hemställer likväl huruvida det är rätt och konseqvent
att sålunda upptaga den mindre summan och släppa den
större. Har den förra anmärkmn varit förtjent af något yttrande, så
hade väl den sednare än mera dermed bort uppmärksammas, har den
sednare åter icke förtjent upptagas så har den förra det ännu mindre.
Vidare yttra revisorerne, i fråga om myntverket, att då uti
1844 och 1845 årens räkenskaper blott visas hvad de af Myntmästaren
K. myntet ersatte tillverkningskostnader utgjort, men ej antalet
af de under hvartdera året tillverkade medaljer och hans bibehållna
inkomst af sådan prägling, kunna revisorerne icke underlåta
att ä denna afvikelse från reglementets tydliga föreskrift fästa uppmärksamhet.
Uti sin förklaring häröfver säger myntmästaren alt som
Den 1 Juli f. m.
405
han i alla fall skulle få bibehålla denna inkomst har han icke ansett
sig böra redovisa dess belopp. Om han nu äfven har rätt deruti
bör det väl icke hero på myntmästarens godtfinnande att fullgöra
eller icke fullgöra reglementets tydliga föreskrift i denna del.
Så länge reglementet icke i denna del är förändradt, bör det väl
efterlefvas, ty eljest tjenar reglementet till ingenting. Många andra
exempel skulle visserligen äfven kunna anföras, som röra frågor,
hvilka dock i formelt afseende äro af vigt. Jag vill dock ej vidare
uppehålla R. o. Ad. med detta ämne utan inskränker mig till att
förnya min reservation emot det allt för mycket åt maktfullkommenhet
och sjelfmyndighet stötande sätt, hvarmed Utsk. i denna § gått
tillväga.
Uppå härefter framställd propos. lät R. o. Ad. bero vid hvad
Utsk. i 67 § yttrat.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. j till 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 1 Juli 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för denna dag f. m.
Företog R. o. Ad. val af 10 suppleanter för ledamöterne i förstärkta
RankoUtsk., och befunnos efter valförrättningens slut, sedan
emellan dem, som erhållit lika antal röster, lottning blifvit anställd,
till bestämmande af den ordning, i hvilken suppleanterne borde i
händelse af behof, inträda, dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 1984, Hr Schiitzercrants, Johan Herman ... 45 röster.
— 1612, Hr Grundelstjerna, Axel Willielm ... 45 ,,
— 279, Hr Gjös; fullm. Gr. Gyldenstolpe, Ulric . . 45 ,,
— 2253, Hr von Holst, Hans Gram 45 ,,
— 1398, Hr Sodenstjerna, fullm. Hr af Sillén, Lars Gabriel 45 ,,
— 115 Gr. Lagerbjelke, Gustaf 45 ,,
— 279, Frih. Wrangel, fullm. Frih. Cederström, Claes
Rudolf 44 ,,
— 494, Hr Croneborg, fullm. Hr Tersmeden, Nils . 44 ,,
406
Den 1 Juli e m.
N:o 394, Frih. Nordenskjöld; fullm. Gr. Sparre, Erik . 44 röster.
— 478, Hr Printzensköld, Carl 44 „
Föredrogs ånyo Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv:s- o. Ekon.-  Utskms d. 28 och 29 sistlidne Juni på bordet lagda utlåt. N:o 2,
i anledn. af gjorde anmärkn:r vid sammansatte Utsk:ns betänk. N:o
1, ang:de grunderna för rättigheten att tillverka och omdistilera
samt i minut försälja brännvin, äfvensom för beskattningen dervid.
Då härvid först upplästes Utskms förslag, att It. St. mätta bibehålla
stadga adena i II. förorda, d. 13 Juni 1845, ang:de
vilkoren för tillverkning och f örsäljning af bränvin, med f örhöjning
i af giften för bränvinsb ränning af 25 proc. för redskap,
som drifves omedelbart med eld, och 33.', proc. för redskap,
som drifves med ånga, saint med de nödiga ansedda
förändringar och tillägg i öfrigt sorn bilagdt förslug till
förordning, ang:de vilkoren för tillverkning och försälj ning
af bränvin, utvisade, och hvilka i förslaget funnos med kursiv
stil utmärkte, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anhåller vördsamt att
Hr Gr. o. Landtm, må tillåta Ståndet att genast öfvergå till sjelfva
§§:na för att pröfva dem hvar för sig. Om R. o. Ad. skulle genast
besluta hvad som i denna punkt är öfverhufvud föreslaget så
skulle Ståndet komma att binda sig måhända mera än vederborde.
Det skulle kunna hända, dels att man icke godkände den tariff, som
Utsk. föreslagit, dels också all man afveke i åtskilliga punkter ifrån
det förslag som Utsk:n uppgifvit och dä skulle det kunna komma
att stå i strid emot beslutet rörande någon redan föredragen punkt.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han ämnat föreslå och nu
finge hemställa, att R. o. Ad. mätte förbigå den nu upplästa punkten
i Utskms utlåt, för att §-vis till pröfning företaga Utskms förslag
till författning.
Ropades ja.
Sedan härefter Hr Landtm, framställt, att Utskms förevar:de
utlåt, i öfrigt, innan författningsförslaget förekom, innefattade en
hemställan rör:de den af Hr Gustafsson väckta motion om befrielse
från brdnvins-minuterings-afgift för traktörer, som
tillika äro borgare, blef denna hemställan uppläst samt af R. o.
Ad. bifallen.
Då nu det Utskms utlåt, bifogade förslag till författning förekom
till pröfning, hemställde Hr Gr. o. La ndtm., att med föredragningen
deraf måtte få tillgå pä det sätt att endast §§:s nummer
uppnämndes och de §§, hvaremot icke gjordes anmärkning, ansägos
vara af R. o. Ad. bifallne.
Ropades ja.
§ I
De
2:ne första momenterne af denna § upplästes på begäran af
Den 1 Juli e. ra.
407
Frih. Raab, Adam Christ., som derefter yttrade:
Den upplästa delen af första §:n ger anledn. till två särskilda
anmärkmr.
Den första anmärknm som jag tager mig friheten deremot
framställa, är den, att Ctsk:n här hafva bibehållit den föreskrift som
finnes i alla föreg:de författningar, nemi. att i händelse K. M. skulle
finna sig dertill föranlåten, så skulle K. M. kunna inställa bränvinstillverkningen.
Det lärer icke kunna bestridas att K. M. alltid äger
denna rättighet, ehvad den uttryckes eller icke i författningen; men
jag är af den öfvertygelsen att en sådan hotelse, om jag så må uttrycka
mig, är skadlig icke allenast för den ifrågavande näringen,
utan äfven för landet i allmänhet, för industrien och handeln, och
derföre vore det önskligt att den hotelsen icke måtte få stå qvar i
författningen. Icke heller har K. M. i sin nådiga propos. föreslagit
bibehållande af denna föreskrift, hvilket gifver mig en ytterligare
anledn. att anhålla det R. o. Ad. ville låta denna mening utgå,
hvarigenom första mom. skulle bibehålla sin lydelse i öfrigt men
stadna vid ordet ”December” och den återstående punkten utgå der.
Detta är den första anmärkn. jag velat göra och som jag anhåller
måtte få blifva föremål för särskild propos. Jag går sedan till den
andra anmärknm, men tror att det måhända är bäst att först få
denna frågan afgjord, och anhåller derföre att Hr Gr. o. Landtm,
först ville framställa propos. derå.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade i anledn. häraf, att han trodde
det i allmänhet leda till större redighet, om anmärknme framställdes
pä en gång, då Hr Landtm., sedan öfverläggningen om §:n
blifvit fulländad, finge tillfälle att bedöma huru proposme borde
indelas.
Frih. Raab: Jag efterkommer med nöje denna vägledning för
sättet att diskutera frågan. Jag vill då framställa den andra anmärknm
emot denna punkt. Här står att tiden för bränvinsbränningen indelas i
trenne terminer, nemi. ”Januari och Februari”, ”Mars och April” samt
”Maj och Juni”. Det har således af Utsk. föreslagits alt indela tiden i tre
terminer i st. f. att den förut varit indelad i tvenne. Onekligen
är detta en förbättring emot hvad som förut egt rom, men det lider
intet tvifvelsmål att det varit ändå bättre om Utsk. vidhållit det
förslag, som gjordes i N:o 1, d. v. s. att lemna öppet för bränvinstillverkarne
att bränna under en eller flera af de tillåtna månaderna.
Det kan icke nekas att genom en sådan tillåtelse, så går
Staten visserligen i mistning af skatten af en del pannor, men
derigenom blir man verkligen i tillfälle att få skatten mera jemnt
fördelad på bränvinsbränningen i allmänhet och jag tror att på det
hela taget blir det en vinst i stats-inkomst; äfvensom det alltid blir
en statsekonomisk vinst ur sådan synpunkt, att den enskilde bäst
inser hvilka månader det blir för honom lämpligast att bränna. Det
händer eljest att en person, sorn anmält sig, icke vill bränna, men
ändock skall betala skatten och derföre företaga sig att bränna äfven
med förlust för att försöka att få ersättning för sin skatt. Jag
skulle således önska att äfven den senare delen måtte förändras så
-
40S
Den 1 Juli e. m,
lunda, att det blefve lofligt för bränvinstillverkaren att uppgifva en
eller flere månader efter hvarandra, hvarunder han vill bränna.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Hr Gr. o.
Landtm, om icke det må vara tillåtet att först öfverlägga endast om
Frih. Raabs första anmärkn., på det att man icke må tala om två
ämnen pä en gäng.
Hr Gr. o. Land tm. förklarade att det naturligtvis berodde på
hvarje talare, att inskränka sig till yttrande om endast den ena af
de gjorde anmärknme, och att äfven särskild propos. å den första
anmärkn. skulle blifva framställd, derest Hr von Hartmansdorff sådant
ästundade.
Hr von Hartmansdorff: Jag ämnar anhålla örn en sådan
propos. och derföre tala blott om en anmärkn. i sender. Det är
visserligen sant, att K. M. äger förbjuda bränvinsbränningen och äfvenledes
säkert att sådana omständigheter kunna inträffa, som göra
ett dylikt förbud nödvändigt. Under sådana förhållanden är det, efter
min tanka, vida bättre att i författningen bibehålla icke en hotelse,
såsom Frih. Raab kallar den, utan en varning, en erinran
om hvad som kan ske. Dä man vet huru mycket bränvinsbrännare
klaga, när ett förbud inträffar, sä skulle, om det ifrågavande
stadgandet, eller varningen, borttages, utan tvifvel yttras, att som
R. St. en gäng från författningen uteslutit en sådan varning, så vore
meningen dermed, att bränvinstillverkarne skulle vara befriade ifrån
ett sådant inträng ä deras rättigheters utöfning. De skulle följakteligen
klaga långt värre än förut öfver Konungens rådgifvare och öfver
det förmynderskap öfver näringen, hvilket Regeringen sig tilläte.
Man bör likväl besinna att detta förmynderskap innebär en skyddsanstalt
emot hungern som icke kan stillas med bränvin, när man
dertill förvandlat födoämnena säd och potatis. Vi hafva sett t. ex.
i Blekinge för två är sedan, huruledes man genom tidningarne föranstaltade
allmänna sammanskott för att fylla de behöfvandes magar
med bröd, under det att Stockholms skeppsbro låg full med bränvinsfastager
komna ifrån samma landskap. Jag anhåller följaktligen
alt R. o. Ad. ville låta denna punkt qvarstå oförändrad sådan som
han blifvit föreslagen.
Hr Lind af Hageby, Carl Au g. Ludv.: I sjelfva saken,
hvad rörer den anmärkn., som Frih. Raab gjort emot första punkten,
är jag hufvudsakligen förekommen af Hr von Hartmansdorff.
Frih. Raab yttrade sjelf och medgaf sig anse det vara K. M:s rättighet,
att göra ett sådant förbud emot bränvinsbränningen, då omständigheterna
dertill föranledt. Jag kan således icke inse nödvändigheten
af att utesluta detta stadgande, utan anser tvertom angeläget
att det får qvarstå i författningen, på det att en och hvar må
känna det, och på det att icke någon som bryter deremot, måtte
kunna förebära okunnighet derom.
Frih, Raabs andra anmärkn. afsåg att terminerna för bränvinsbränningen
borde vara 6 i st. f. 3, men Frihm medgaf likväl alt
Staten derigenom skulle komma att gå miste om en de! af den in
-
Den 1 Juli . m.
409
komst som kunde tillflyta densamma om terminerna voro trenne.
Jag ser deruti ett skäl till bibehållande af det för Staten förmånligare
stadgande, som Utsk. föreslagit, nemi. bestämmandet af 3:ne
terminer.
Frih. Raab: Jag har ingalunda kunnat finna mig öfvertygad
af de skäl, som blifvit anförda af Hr von Hartmansdorff. Han säger
nemi. att det icke är någon hotelse som står i författningen,
utan det är en varning och det vore farligt att icke begagna sig af
denna varning, emedan sådant skulle uttrycka, all man icke mera
någonsin ämnade begagna säg af sjelfva rättigheten. Jag får föra
Hrrrnes minne tillbaka i den tid som förflutit för två år sedan, d.
v. s. år 1846 om vintern. Dä voro priserna mycket höga icke allenast
på spanmål, utan äfven pä potäter, och ropet var temligen
allmänt att fä ett bränvins-förbud. Jag bekänner att äfven jag var
af den åsigten, att det skulle vara nyttigt att fä ett sådant. Jag
får tillägga att jag, icke allenast af omvårdnad för den ort der jag
bodde, utan äfven för att fä sättpotatis, sjelf alldeles underlät att
bränna och jag hade godt om potatis när våren kom. Då visade
sig likväl att jag hade derpå gjort en ganska stor missräkning, ty
just derigenom att folket fick fritt bränna, så hade det icke bränts
så mycket och potäterna gällde icke i Maj månad hälften emot hvad
priset derå varit i Januari och Februari månader, och den säd som
då blifvit betald med 28 å 30 r:dr gällde sedan på sommaren endast
13 å 14 r:dr. Jag vet icke något af de förflutna åren utom
är 1847, då all anledn. varit förhanden att verkligen framkalla ett
förbud, men det visade sig verkligen i följderna att om Regeringen hade
gjort det bränvinsförbud, som majoriteten för dagen önskade, så hade
priserna allt för mycket fallit. Det var nog att priserna föllo ned
till 13 och 14 r:dr, ja till och med 11 r:dr, som jag minnes att
rågen på våren gällde i Orebro-trakten; men bade ett förbud in
träffat,
så hade priserna nedgått ännu mera. Nu säger Hr von Hartmansdorff,
att man icke stillar hungern med bränvin, samt att det
är ohyggligt att tänka huruledes Blekingsboerna tigga om understöd
emot hungern, under det att skeppsbron i Stockholm ligger full
med bränvin sannolikt ifrån Blekinge. Jag vet nog att det i Blekinge
brännes orimligt mycket, men får fästa uppmärksamheten på
alt under loppet af hela sisilidne år fortsattes bränvinsbränningen
fritt i Danmark, oaktadt spanmål införskrefs och likväl hörde man
icke omtalas att spanmälen steg särdeles högt i Danmark, med undantag
af ett kort ryck, och pä det hela var man mycket belåten
med att icke någon våldsam ryckning hade egt rum i någon näring.
Jag tror att ett sådant förmynderskap, som det ifrågavar:de, så välment
det må vara, likväl, synnerligen i afseende pä denna näring,
ofta varit skadligt. Dessutom känner jag, hvad litet hvar af oss bör
känna, nemi. att aldrig något bränvinsförbud har kommit, med mindre
det har förelupits af rykten, och att dessa rykten ofta kommit
utan bränvinsförbud och alstrat ett påskyndande af bränningen, hvilket
aldrig eljest egt rum, och föranledt omhvälfningen i priserna,
hvarpå spekulanterna i allmänhet vunnit, men icke gerna någon an
-
410
Den 1 Juli e. m.
nan, och det har bränts lika mycket för äret, som om icke något
förbud egt rum. Om t. ex. ett förbud skulle inträffa den 1 Januari,
så kan det icke skäligen komma smygandes öfver landet, utan
mäste vara promulgeradt 6 å 8 veckor förut, hvilket förut varit fallet,
eller åtminstone 5 ä 6 veckor förut och såsom Henne som hafva
kännedom om tillverkningen, veta, så gör allt detta, att inom den
tiden förökas tillverkningen ganska betydligt. De flesta pannorna
ligga vid denna tid nere, men de komma då att under de 5 å 6
veckorna tillverka mycket mera bränvin, än eljest om näringen hade
fått löpa fritt utan fruktan för förbud. Det är således icke till förmon
för brännerierna, jag ber Hrrme att icke tro det, utan till
förmon för landet, som jag anser att hotelsen, såsom jag kallar den,
eller varningen, såsom Hr von Hartmansdorff kallar den, måtte utgå
ur författningen.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag skall icke nu söka utreda huruvida
ett bränvinsbrännings-förbud må vara nyttigt eller icke, utan blott
uttala min åsigt att ett sådant förbud är en nödfallsåtgärd, som endast
i yttersta nödfall bör tillgripas; i detta afseende instämmer jag
med Frih. Raab. Nämnde talare har medgifvit att, antingen nu
ifrågavar:de ord stå i författningen eller icke, så äger K. M. likväl
oförändradt samma rätt att utfärda bränvinsbrännings-förbud. Vore
det nu ifråga att skrifva en alldeles ny författning, så skulle jag för
min del anse likgiltigt om de omtvistade orden deruti komme att
inflyta eller icke, men då frågan icke är att skrifva en ny författning,
utan endast att göra nödiga rättelser och förbättringar i den
redan befintliga, så bör man väl icke vidtaga några uteslutningar
utan serskild orsak och någon sådan till detta stadgandes utstrykande
kan väl icke finnas, efter K. M:s rätt att utfärda förbud för
bränvinsbränning i alla fall qvarstår fullkomligt oförändrad, så att
den enda möjliga följden blefve att en eller annan bränvinstillverkare
narrade sig sjelf att genom den vidtagna förändringen en ny
säkerhet emot förbud tillkommit. För min del anser jag icke lämpligt
att sålunda genom författningen likasom narra den enskilde att
en förändring blifvit gjord i lagstiftningen, hvilken i sjelfva verket
icke ägt rum.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Det synes mig som
Frih. Raab gerna kunde afstå ifrån detta sitt påstående, helst som
författningen blir ju vidlyftig nog ändå, och många verkliga tvistepunkter
kunna förekomma, sä att jag önskar att Frihms hälsa måtte
räcka till, att meddela alla de upplysningar, hvarom han bäst är i
tillfälle att underrätta. Hvad för öfrigt sjelfva stadgandet beträffar,
så innebär det icke i min öfvertygelse, någon hotelse, utan blott
helt enkelt en upplysning. Handlande veta nog att K. M. kan förbjuda
utförseln af spannemål. Allmogen har icke att befatta sig
med utförseln till främmande länder af spannemål, men den har
att bränna bränvin och att sälja det till de handlande. Det är således
en för dem behöflig upplysning att veta, att ett sådant förbud
kan komma. Hade dessa ord icke stått här förut, så skulle jag
visst icke påyrkat deras qvarstående, men som de stått der och denna
Den 1 Juli e. m.
411
författning af den bränvinsbrännande allmogen ganska noggrant studeras,
så leder det till en förvillelse om man borttager den. Man
får ju icke neka att en ytterlig nöd påfordrar förbud emot export
af spanmål och i ännu högre grad måste den då påfordra, att icke
förderfva den spanmål som finnes* till föda. Jag anhåller derföre
att vi icke måtte längre uppehålla oss med denna anmärkn. utan
snart få propos. derpå.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Frih. Raab har erkänt, att K.
M. kan, när som helst, utfärda förbud emot bränvinsbränningen.
Då nu en sådan rättighet finnes införd i den nu gällande författningen,
så skulle borttagandet af dessa ord verka derhän, synnerligen
hos allmogen och den mindre kunnige, att något förbud hädanefter
ej finnes i afseende å bränvinsbränningen.
Om nu förbudet uti författningen borttagas, och K. M. derefter
fann för godt förbjuda bränvinsbränningen, så skulle detta förbud
möta ovilja hos den mindre kunnige, hvarföre jag anser förändringen
onödig och onyttig samt yrkar dess qvarstående.
Ofverläggningen om l:sta mom. af lista § ansågs härmed vara
fulländad; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, med framställning, att i
afseende på detta morn., hvartill flere ledamöter yrkat bifall, Frih.
Raab yrkat den förändring att orden: ”så framt icke högst vigtiga
omständigheter föranleda inställande af denna tillverkning”, skulle
uteslutas, hemställde om R. o. Ad. bifölle detta mom.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Den anmärkn., som Frih. Raab
gjort vid andra mom. godkänner jag för min del. Jag tror det
vara riktigt i hänseende till näringsidkaren, att han må kunna begagna
hvilken eller hvilka månader, som för honom äro fördelaktigast,
till bränvinsbrännings idkande. Jag tror äfven, att det i afseende
på Statens inkomster kan, såsom Frih:n yttrat, komma på ett
ut; ty om det tillätes bränvinsbrännaren, att bränna blott en eller
2 månader, så blifver hans skatt mindre. Då komma innehafvarne
af de smärre pannorna, de som blott bränna till husbehof, att erlägga
så mycket ringare afgifter, hvaremot ägarne af de större pannorna
eller af dem som begagnas lill bränvinstillverkning för afsalu
och sålunda troligen under hela den tillåtna tiden, att betala desto
mera. Jag förmodar således att om R. o. Ad. skulle i detta fall
godkänna Frih. Raabs förslag, så blefve det lättare att höja skatten
på bränvinsbränningen i det hela. Man vet alt BondeSt:s gensträfvighet
mot en sådan förhöjning egentligen härrör deraf att Ståndet
fruktar för de smärre bränvinspannornas ytterligare betungande. Jag
tror jemväl att om man vidtager detta sätt till bränvinsbränningens
behandling, så skulle följden blifva den, att mången bonde ej mera
skulle bränna längre tid än han rätteligen ästundade, emedan han
ej behöfde att derigenom godtgöra sig för den högre bevillning, han
måste erlägga, när han icke får skatta för mindre än tre månader.
Genom det föreslagna stadgandet skulle mindre säd och andra födoämnen
till skada för menniskor förspillas. I sådant afseende hem
-
412
Den 1 Juli e. m.
ställer jag vördsamt om icke R. o. Ad. skulle linna lämpligt att
godkänna följande redaktion: Hvar och en må kunna till bränvinsbränning
begagna eller välja hvilka eller hvilken af förenämnde
månader han ustundar.
Hr Hammarhjelm, Carl Gust.: På grund af min erfarenhet
såsom gammal jordbrukare och min kännedom af allmogens foderbrist,
har jag vid återremiss af denna fråga yttrat den önskan,
att allmogen må kunna få utbyta Januari månad emot Maj månad,
ty det är då som den behöfver dranken.
Hr von Hohenhausen: I afseende på den senare anmärkmn
af Frih. Raab förenar jag mig uti hvad som af Hr von Hartmans
dorff
rör:de densamma blifvit sagdt. Det af Frih:n framställda förslag
bereder för allmogen ett tillfälle att verkligen utöfva husbehofsbränning
och den förekommer icke blott för det bränvinsqvantum,
som man behöfver i sitt hus till förtäring, utan äfven under första
månaden, derföre att de sålunda kunna använda den säd, som blifvit
skämd, och den sista af de tillåtna månaderna, emedan den dä
behöfves för ladugården. Genom alt antaga tre terminer i st. f. de
fordna, som voro tvenne, så skulle de, hvilka önskade att bränna
höst och vår, vara tvungna att skatta för 4 månader. Hr von Hartmansdorff
redaktionsförslag har jag ingenting emot, men tror likväl
att man hade kunnat äfven begagna det som här finnes med en
liten förändring. Jag skall likväl icke göra någon anmärkn. i della
afseende, utan får blott fästa uppmärksamheten derpå, att en liten
redaktionsförändring är behöflig. Här står nemi., ”att om någon
åstundar att börja bränvinsbränningen den 15 October i st. f. den
1 Nov., må sådant, på derom hos K. befide gjord anmälan, stå honom
öppet, i hvilket fall den sista bränvinsbrännings-terminen etc”.
Här behöfde då endast stå: i hvilket fall de sista bränningsterminerna
af året räknas ifrån den 15 Oktober till den 15 December.
Frih. Raab: I hufvudsaken tyckas de som yttrat sig, vara
ense med mig och således vill jag icke trötta R. o. Ad:s ledamöter
med några vidare anmärkmr i detta afseende. Det är blott i afseende
på redakt:n som jag velat nämna några ord och jag ber derföre
att få fästa Hr von Hartmansdorff uppmärksamhet derpå, att
man verkligen sluppit alt göra några förändringar i redakt:n om
man vidblifvit den redakt., som Utsk. föreslagit i dess utlåt. N:o 1.
Jag ber att få uppläsa denna redaktion, som lyder sålunda: ”Den
tid af året, under hvilken bränvinsbränningen är tilläten indelas uti
sex serskilda terminer af en månad hvardera, och må bränningen
utöfvas under en, under flere eller under alla dessa sex terminer”.
Om Hrrme antaga denna redaktion, så uttryckes derigenom ovedersägligcn
tydligt hvad som åsyftas, hvarföre jag anhåller om propos.
derpå.
Hr von Hartmansdorff: Om man anser den redak
tion,
som Frih. Raab nu har uppläst, vara tillfredsställande, så har
jag ingenting emot att hon antages, ty hon uttrycker jemväl min
mening.
Den i Juli e. m.
413
Hr Lind af Hageby: Jag har icke kunnat blifva öfverbevisad
af de skäl som utaf ålskiiliga personer blifvit framställda, för den
sats, att det skulle vara bättre om terminerna vore sex, än om de
vore tre. Jag anser det vara bättre för allmogen om terminerna
äro tre, emedan flere personer dä kunna anmäla sig än eljest och
hvarigenom Staten får en ökad inkomst hvarföre jag anhåller om Hr
Gr. o. Landtnäs propos. derpå.
Dä nu öfverläggningen om 2:dra mom. af lista § förklarades
vara fulländad, framställde Hr Landtm., att jemte det Hr Lind
af Hageby yrkat bifall till Utskms förslag, Frih. Raab föreslagit att
ifrägavande morn. måtte erhålla följande lydelse: ”Den tid af året,
under hvilken bränvinsbränning är tilläten, indelas uti sex serskilde
terminer af en månad hvardera, och må bränningen utöfvas under
en, under flere eller under alla dessa sex terminer”; hvarjemte II r
Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle ifrägavande mom. sådant
det af litslen nu blifvit föreslaget.
Denna propos. besvarades med starka nej blandade med ja;
i anledn. hvaraf Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
den af Frih. Raab föreslagna redaktion af detta morn., samt, då härvid
ropades starka ja jemte åtskilliga nej, förklarade det han trott
sig finna att ja öfverröstat nej.
Hr Lind af Hageby, begärde votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande voterispropos.:
Den som bifaller 2:dra mom. af lista § i det uti Revillms-,
Lag, samt Allni. Besv.- och Ekon.Ulskins utlät. Nio 2, afgifna förslag
lill förordning, voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, anses förenämnde morn. böra erhålla följande lydelse:
”Den tid af aret, under hvilken bränvinsbränning är tillåten, indela^
uti sex serskilde terminer af en månad hvardera, och må bränningen
utöfvas under en, under flere eller under alla dessa sex terminer”.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 13.
Nej — 16.
Då härefter 3:dje mom. af 1 § förekom, yttrade
Frih. Raab: Jag får i afseende på 3:dje mom. fästa uppmärksamheten
på behofvet att i st. f. ifrägavande 3:dje mom. ändra ordställningen
i 2:dra morn., hvilken också lämpligen blir densamma,
som i 2 morn. § 2 i betänk. Nio 1 finnes införd. Den lyder sålunda:
”Astundar någon att etc.”
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad., på sätt Frih.
Raab föreslagit, ansäge ifrägavande 3:dje mom. böra erhålla samma
lydelse som 2:dra mom. i 2 §oaf det i Utskms betänk. N:o 1 afgifna
förslag, innehållande: ”Astundar någon att börja bränvins
-
414
Dun 1 Juli e. m.
bränningen d. 15 October i st. f. d. 1 November, mä sådant, efter
hos K. bef:de derom gjord anmälan, stå honom öppet, i hvilket
fall de tvänne sista bränvinsterminerne af äret räknas frän och med
d. 15 i hvarje månad”.
Denna propos. besvarades med starka ja jemte åtskilliga nej,
hvarpå llr Landtm, förklarade det han funnit ja härvid hafva varit
öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, framställde härefter att Hr Hammarhjelm
föreslagit att vid ifrågavande § skulle tilläggas ett nytt morn., innehållande,
att bränvinsbränning må äfven utöfvas i Maj månad af
den, som sig af bränvinsbrännings-rättigheten under Januari månad
icke begagnat.
Hr Hammarhjelm: Min mening afser blott dem som hafva
lyftpannor, d. v. s. som sitta på små hemman.
Frih. Raab: Jag hemställer till Hr Hammarhjelm, om han icke
vill låta sitt förslag i denna väg falla, ty Maj månad är vigtig för
jordbruket och vi böra ej förleda landtbrukaren att i denna månad
använda sin arbetskraft till bränvinsbränning. Har han hushållat någorlunda
väl under loppet af vintern, så bör han hafva foder öfver
till Maj månad.
Hr Hammarhjelm: I de flesta orter börjar icke jordbruket
förr än i Maj månad. Man säger att bränvinsbränningen under denna
månad skulle vara hinderlig för jordbruket, men bonden brukar jorden
och hustrun sköter bränvinspannan, så att det ena icke hindrar
det andra, och svinen behöfva dranken.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Hr Hammarhjelm emot
den gjorda framställningen om innehållet af hans förslag, anmärkt att
det endast vore med flyttpannor å små hemman, som han ansett
bränvinsbränning under Maj månad böra få ega rum, Hr Landtm,
ansåge sig böra erinra, att uttrycket små hemman vore alltför obestämdt,
för att med erforderlig tydlighet angifva meningen.
Hr Hammarhjelm: Med smärre hemman menar jag dem,
som icke äro större än T'B:dels eller |-:dels hemmantal.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att såvida han nu rätt uppfattat
Hr Hammarhjelms mening, det af honom ifrågasatta tillägget kunde
erhålla följande redaktion: Bränvinsbränning må äfven utöfvas i Maj
månad af innehafvare af j‘r> hemman och derunder, som sig af bränvinsbrännings-rättigheten
under Januari månad icke begagnat; hvarjemte
Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle att ett sådant
stadgande infördes såsom ett mom. i l:sta § af ifrågavande förordning.
Härvid ropades starka nej, jemte ett eller annat ja, hvarpå Hr
Landtm, förklarade det han funnit nej hafva varit öfvervägande.
Hr Hammarhjelm begärde votering.
Hr von Hartmansdorff: Då så många ledamöter ogillat
Den 1 Juli e. m.
415
Hr Hammarhjelms förslag, så hemställer jag till honom om han icke
ville afstå ifrån elen votering, han begärt.
Hr Hammarhjelm: I anledn. af Hr von Hartmansdorffs yttrande
och för att icke draga ut på tiden, så får jag afstå ifrån
den af mig begärda votering men vidhålla hvad jag yttrat.
§ 2, lemnades utan anmärkning.
§ 3.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I afseende på hvad § 3
säger, så vill jag icke söka att inleda en discussion i denna fråga,
men endast bedja att få antecknadt i prot., att jag icke är af Utsk:ns
mening i denna del, utan anser att taxeringsvärdet borde höjas för
bränvinsbränning, som sker med ånga, men jag är icke i tillfälle alt
uppgifva något förslag dertill, enär jag icke är så nog erfaren i
bränvinsbränningen att jag skulle kunna göra det på ett sätt, som
jag kunde hafva anspråk på att det borde tjena till efterrättelse.
Men att en egendom, som har ett taxeringsvärde af 14,000 r:dr
skall fä bränna med en 90 kannors panna, uti 3:dje klassen och
äfven i 5:te klassen, anser jag icke vara enligt med det system,
hvarefter denna tabell ursprungligen är uppgjord.
Uppå härefter framställd propos. blef ifrågavar:de 3 § bifallen.
§ 4.
Frih. Raab: Enligt 1845 års författning har första mom. i 4
§ haft följande lydelse: ”Mer än en bränvinspanna af 90 kannors
rymd, eller flere pannor, hvilkas sammanslagna rymd öfverstiger 90
kannor, kokrummet oberäknadt, må icke uti ett verk eller ä samma
egendom nyttjas”. Nu hafva Ulsk:n i stället föreslagit ordalydelsen
af denna § sålunda: ”Mer än en bränvinspanna, ej öfverstigande
90 kannor, kokrummet oberäknadt, må icke uti ett verk eller å
samma egendom nyttjas; dock gäller detta stadgande icke för redskap
af femte klassen”; d. v. s. att Utsk:n hafva förbjudit fördelning
af kannerymden i flere pannor. Nu finnes det likväl en mängd
brännerier i Sverige, der pannerymden varit och äfven för närvande
är fördelad på flera pannor och med ett penndrag skulle man då
nödsaka dem till förändring af sin redskap; men det var just afsigten
med bibehållande af 1845 års författning att icke tvinga till
onödiga förändringar af redskap. Hvarföre hafva Utsk:n gjort detta
förslag? Derföre att Utsk:n fått sig meddeladt hvad som äfven är
sant, att det uppstår en stor vinst för tillverkningens påskyndande
deraf, att redskapen fördelas i små pannor, men den förlust för
Staten, som deraf kan uppstå, återfås mycket lätt derigenom att beskattningen
förändras i förhållande derefter, hvilket jag i min reservation
åsyftat och hvartill vi komma i den följande §:n. Då således
det åsyftade ändamålet kan vinnnas på ett ändamålsenligare
och för Staten mera inkomstgifvande sätt, sä hemställer jag att R.
o. Ad. ville vidblifva ordalydelsen i 1845 års författning.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm., enär Frih. Raab endast
416
Den 1 Juli e. m.
uppläst l:sta mom. af 4 § i 1845 äis förordning, men yrkat antagande
af denna § i dess helhet, låtit uppläsa samma § till slut,
yttrade
Hr Lind af Hageby: Frih. Raab har i den anmärkn. han
gjort emot den af Utsk. föreslagna §:n sagt att den endast skulle
åsyfta en kostnad för bränvinsbrännarena af redskapens förändring;
men jag hemställer till Frilen huru Frilen vill göra en ny författning
ang:de bränvinsbränning, utan att någon bränvinsbrännare inom
samhället behöfver förändra sin redskap. Hvad beträffar Frilens reservation,
så vet jag ej huru den kunnat inflyta i betänk., då Frilen
på sätt han ifrån början till!-ännagaf, varit frånvarande ifrån Utskm
under den tid då detta ärende inom Utskm förevar.
Efter mitt förmenande är det nemi. alldeles ofattligt, huru med
lagliga former kan förenas, någon ledamot utaf ett Utsk., hvilken
antingen afsagt sig förtroendet eller efter erhållen permission lemnat
denna plats, kan, sedan han från Utsk. skildt sig, till RiksStm skicka
samt Utsk. ovetande, bifoga tryckt reservation, följaktig Utsk:s betänk.
, då han i öfverläggningarne ej deltagit eller ens haft rätt dertill.
Jag anser således reservationen af Frih. Raab tillkommit på
en oformlig väg.
Frih. Raab: Jag skulle föreställa mig att Hr Lind hade sig
bekant att Riksd.Ordn. tillerkänner frånvarande ledamöter af Utskm
rätt att afgifva reservationer ehuru icke att i öfrigt verka pä besluten.
I afseende på hufvudsaken, så tror jag mig i det föreg:de hafva
tillräckligen antydt att det ändamål, som här åsyftas nemi. att inbringa
inkomst åt Staten, kan vinnas utan att bränvins-tillverkarne
tillfogas förluster genom förändringar af redskap. Jag tror mig icke
behöfva vara vidlyftigare.
Hr von Hartmansdorff: Antingen en reservation tillkom
mit
på ett sätt eller annat, så är det likväl hvarje i Ståndet närvande
ledamots rätt, att göra de förslag, som han finner vara lämpliga.
Således är det väl äfven Frih. Raabs rätt att nu göra sina
förslag i ämnet antingen de stå i hans tryckta reservation eller icke.
Redskapens omarbetning, förorsakar förlust både af material och kostnader,
hvilken man följaktligen bör så vidt sig göra låter, undvika.
Om redskapen förändras för att göra sjelfva tillverkningssättet fördelaktigare,
så är det ingen förlust, och tillverkaren gör det sjelfmant.
Men om ändringen skulle ske blott derföre att lagstiftaren vill så
hafva det, sä kan det måhända vara skadligt. Då bör raan undvika
det så vidt man kan: och derföre tror jag att man ej bör antaga
Frih. Raabs förslag, emedan det skulle ålägga näringsidkaren ett
tvång, hvars nytta mången ej torde inse.
Hr Aminoff: Jag beklagar att Frih. Raab icke var närvar:de
då Utskm förehade detta betänkande till handläggning, så skulle Hr
Frihm blifvit upplyst om de anmärkmr som emot förevar:de förslag
gjorde sig gällande.
Lika
D c n 1 J u 1 i e. m.
417
Lika med en värd talare anser jag, att Frih. Raab, som var
bortrest då Ulsk:n fattade sitt beslut, ej har rätt att vidfoga betänkandet
någon reservation, men väl att inom R. o. Ad:s plena göra
sina åsigter och förslagen gällande.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter framställda propos. till bifall ä
4 § af Ulskins förslag, besvarades med starka nej, blandade med
ja; och då sedermera Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansiige
denna § böra utbytas emot 4 § i nu gällande förordning, ropades
starka ja jemte åtskilliga nej; hvarefter Hr Landtm, tillkännagaf
det han funnit denna sednare propos. besvarad med öfvervägande
ja.
§§ 5, 6 och 7 lemnades utan anmärkn.
§ 8.
Frih. Palmstjerna: Till följd af det. beslut, R. o. Ad. fattade
vid första § torde en redaktionsförändring i den 8 § vara nödvändig.
Det står nemi. der omtaladt, att de som vilja bränna, böra
anmäla huru/ida de vilja göra det under hela den tillåtna tiden, eller
under ”en eller tvenne terminer”. Detta torde böra rättas i öfverensstämmelse
med beslutet i 1 §, så att den kommer att innehålla,
att de som vilja drifva bränvinsbränning, kunna sig dertill anmäla,
antingen för alla de, under äret för bränvinsbränning tillåtna
månader på en gång eller ock för en eller flere månader.
Häruti instämde Frih. Raab.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. förevande 8
§ med den förändring, att de deri förekommande orden: ”eller för
en eller två terminer deraP’, utbyttes emot orden: ”eller för en eller
flere”.
Frih. Raab: Utsk:n hafva med föranledande af deras förslag i
4 § uteslutit 9 § i 1845 års författning, men såsom följd af R. o.
Ad:s beslut att bibehålla 4 § af 1845 års författning, sä bör också
9 § i 1845 års författning qvarstå. Jag ber att få uppläsa denna
§ i 1845 års författning. ”Alla de pannor, som af någon till bränvinsbränning
berättigad begagnas, vare sig å en tomt eller i en byggnad.
eller under samma tak eller å samma egendom, skola väl, för
nödig säkerhets vinnande, till rymden serskildt uppgifvas, men vid
debiteringen bör deras rymd ovilkorligen sammanslås, med afdrag af
kokrum för hvarje panna, och denna grund jemväl följas vid redogörelsen,
i afseende på pannerymden, så väl af taxeringskomitéerne
och K. bef:de som af K. stats-kont. dock må den sålunda sammanslagna
pannerymden aldrig öfverstiga det i 4 § bestämda maximibelopp”.
Likväl får jag med afseende på en anmärkn., som jag
ämnar framställa längre fram, anmärka en rättelse, som bör göras.
Det står nemi. här, att kokrummet skall afdragas å hvarje panna.
Jag går att föreslå längre fram att, då två eller flere pannor tillåtas
under samma pannerymd, kokrummet endast må afdragas för den
gemensamma pannerymden, derföre torde det här förekommande ut6
H. 27
Den 1 Juli e. m.
trycket böra ändras till: med afdrag af kokrum för pannerymden.
Frih. Palmstjerna: Dä i sista mom af 8 § omtalas afdrag
för kokrum, sä hemställer jag huruvida icke det af Frih. Raab föreslagna
tillägg kan inflyta i 8 g, sista mom.
Frih. Raab: Jag skulle visst icke bafva något deremot, men
hemställer åter å min sida till Frih. Palmstjerna om icke det vore
lämpligare, att antaga denna § under ny nummerföljd, hvaraf bluen
följd att den nya författningen får samma nummerföljd som den
gamla, hvilket jag tror vara fördelaktigt.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. alt, på sätt
Frih. Raab föreslagit, näst efter 8 § i Utskms förslag, skulle införas
såsom serskild §, den i nu gällande förordning intagne 9 §, med
den redaktions-förändring att orden: ”med afdrag af kokrum för
hvarje panna” utbyttes emot orden: ”med afdrag af kokrum för
pannerymdenhvarefter Hr Landtm, yttrade, att såsom följd af
detta beslut alla de följande gg borde undergå ny nummerering som
kunde iakttagas, utan att serskildt beslut derom brhöfde fattas.
gg 9 och 10 lemnades utan änmärkn.
g 11.
Frih. Raab: Ronde 11 § tager jag mig friheten att yttra följande
reservationsvis (Frilen uppläste derefter sin vid betänk, fogade
reservation).
Jag vägar således framställa följande förslag till förändring af
detta morn.: ”Med enkel bränvinsbrännings-redskap förstås en sådan,
som består af en panna för mäskens kokning, af en till pannan
hörande s. k. hatt och afkylnings-redskap för den uppkommande
bränvins-immans afkylände. Pannan får ega hvad form som helst,
med iakttagande deraf, i afseende på pannor som hädanefter stämplas,
att höjden, mått å lägsta stället af densamma, skall vara minst
J, af diametern. Hatten, inberäknadt löst eller fastsittande rör, som
sammanbinder pannan med afkylnings-redskapen eller mäskvärmaren,
får icke utan med vilkor, som i 16 g 2 mom. säges, innehålla mer
än | af pannans rymd.”
Jag får fästa uppmärksamheten derpå att här äro tvenne förändringar
som åsyftas med den reservation jag tagit mig friheten
uppläsa.
Hvad först beträffar formen af redskapen, så tror jag det icke
vore billigt att föreskrifva ändring i detta afseende af nuvande redskap,
men då del är obestridligt att qvantiteten af ånga bestämmer
i det nogaste pannans afverkningsförmäga, så, för att kunna en gång
beskatta pannorna på det mest rättvisa sätt, har jag föreställt mig
att man bör tillse, att de må kunna beskattas icke i förhållande till
deras pannerymd, utan i förhållande till deras afverkningsförmäga.
För detta ändamål är nödigt att de enkla redskapen fä lika proportion
emellan höjd och diameter. Jag har derföre trott, att det skulle
vara ändamålsenligt att, hvad ny redskap beträffar, som göres och
Den 1 Juli e. m.
419
stämplas efter den nya författningen, pannevidden icke bör få öfverstiga
5 gånger pannans höjd.
Den andra af mig åsyftade förändringen har afseende på pannans
förhållande till hatten. Tillförene har hatten varit tilläten till
| af pannan, men ingenting har blifvit bestämdt om hattens storlek
i förhållande till röret, hvilket man gjort så stort i förhållande
till hatten att averkningen derigenom betydligt ökats. Detta har
Ulsk. velat förekomma genom den bestämmelse i följande §, att intet
ångrör får ega mer än 8 tum i diameter, men Utsk. har glömt
alt tala om längden. Nu kan man mycket väl göra ett långt rör,
som ersätter genom sin utsträckning i längd den begränsning i vidd,
som här blifvit gjord och hvarigenom man sålunda kan tillgodogöra
en större rymd genom olika skapnader på rör och hatt o. s. v. Om
man då stadgar att hatten, som förut fått utgöra | af pannans rymd,
hädanefter jemte röret må uppgå lill | deraf, så blir detta icke
större tillökning än sam verkligen behöfves för ett medelmåttigt rör.
Derföre tillstyrker jag att It. o. Ad. ville antaga denna bestämmelse,
hvarigenom man är säker alt hafva begränsat denna del af afverkningens
påskyndande.
En annan orsak hvarföre jag trott det böra verkställas på detta
sätt företrädesvis framför, att gifva föreskrifter ang:de rörets dimensioner,
är den, att det kostar minst i ändring för dem som hafva
stora hattar att reducera dem sålunda att de jemte röret innehålla
j} af pannans rymd. Jag anhåller derföre vördsamt om Hr Gr. o.
Landtnäs propos. på antagande af mitt förslag i ll:te §.
Ilr von Hartmansdorff: Jag tror visserligen att Frih. Raab
har rätt i hufvudsaken, men jag vill till honom och R. o. Ad.
hemställa om det kan vara riktigt, att då man förklarat, att pannan
får ega hvad form som helst, man likväl, på sätt Frih:n i sitt förslag
uppgifvit, skulle göra ett undantag för de pannor, som hädanefter
stämplas genom föreskriften att höjden på lägsta stället skulle
vara minst Jf af diametern. Må det icke kunna öfverlemnas åt en
hvar att göra sin bränvinspanna hurudan han behagar, blott han
iakttager hvad Frih. Raab åsyftat i senare delen af förslaget, nemi.
att en hvar skattar för hela den rymd pannan innehåller, vare sig
att röret är kortare eller längre eller huru beskaffadt som hälst?
Jag vill i detta afseende föreslå att i 11 § 1 mom. första afdelningen
bibehållas lill och med orden ”hvad form som hälst”, hvarest
sättes punkt, och att derefter intages slutet af Frih. Raabs förslag
så lydande: ”Hatten, tillsammans med ångrör eller mäskvärmare, får
icke, utan med vilkor som i 15 § 2 mom. stadgas, innehålla mera
än J af pannans rymd”.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke annat än anse att Frih.
Raab har rätt i sitt yrkande, att nemi. någon viss proportion bör
fastställas emellan pannans höjd och diameter enär afverkningsför»
mågan i betydlig mån beror på denna proportion och det är egentligen
icke pannans storlek utan dess afverkningsförmåga, som bör
beskattas. Det är produkten, d. v. s. bränvinet och pannans för
27*
-
420
Den 1 Juli e. m.
måga att frambringa denna produkt, som bör beskattas, men alldeles
icke hennes beskaffenhet för öfrigt. Då, på sätt Frih. Raab yttrat,
eldytan, d. v. s. den ytan af pannan, som elden åtkommer, i
det närmaste bestämmer afverkningsförmägan, och sålunda en panna,
hvars höjd är f af diametern, afverkar t. ex. 100 kannor på en
viss tid, under det att en panna, hvars höjd utgör endast T'ff af
diametern, afverkar 150 till 180 kannor, efter Frih. Raabs yttrande,
på samma tid, ehuru jag betvitlar att proportionen är så slör, sä är
det tydligt, att ju mindre höjden är, jemförelsevis med diametern,
ju större är pannans afverkningsförmäga, sä vida omständighelerne
i öfrigt äro desamma; och derföre skulle jag tro att man, för att
vara rättvis i beskattningen bör bestämma en viss norm, grundad
på en pannas afverkningsförmäga vid de gynnsammaste proportioner.
Den som icke vill begagna sig af den fördelaktigaste proportion i
detta afseende, den må då begagna en sämre och betala lika skatt
i alla fall. Huruvida just \ af diametern är den rätta höjden folden
ändamålsenligaste konstruktion af pannan, det förstår Frih. Raab
säkert bättre än jag, och jag vägar icke yttra mig derom; men att
något i detta afseende må bestämmas, det anser jag vara riktigt, af
de skäl, som Frih. Raab anfört, nemi. att man bör komma till en
beskattning, proportionerad emot den afverkning, som pannorna förmå
att åstadkomma. Om pannans höjd, i jemförelse med diametern
göres allt för liten sä har det säkert någon ofördelaktig följd
med sig, i afseende på redskapets hastigare förbränning, och äfven,
såsom jag tror, pä bränvinets egenskap, emedan detsamma derigenom
gerna blifver hvad man kallar vedbrändt; men jag har icke
nog erfarenhet för att yttra mig om dimensionerna, utan refererar
mig i delta fall till Frih. Raabs anförande.
Frih. Raab: Om man kastar ett öga pä de tabeller med hvilka
prof. Pasch beledsagat komitéens för bränvinslagstiftningen förslag, så
linner man deraf att bottenvidden i pannan har så betydligt inflytande
på afverkningsförmägan, sä att t. ex. då en panna, som har
höjden 1 emot bottenvidden 4 afverkar 456 kannor, så afverkar
en panna, med samma pannerymd men med en bottenvidd såsom
8 emot höjden 1,604 kannor således omkring 40 procent mera.
Detta är den ledning som vetenskapen lemnar för bedömande af
denna sak. Dessutom får jag erinra om hvad som är ett factum,
alt dä i Skottland beskattning gjordes efter pannerymden så tillverkades
med kannors pannor ända till 480 kannor bränvin i dygnet,
hvilket tyckes vara alldeles en orimlighet. Det ligger klart att man
verkligen kan genom ökande af pannornas vidd emot dess höjd ofantligt
utsträcka afverkningen, men det beror på huru hög skatten är
om det kan löna sig, ty det är klart alt man förlorar både genom
redskapens slitning och i produktens värde; så att det sker icke
med en låg beskattning, men det skulle ske med en högre.
1 afseende åter på sjelfva formen, så skulle jag vara böjd för
att tro, att förhållandet emellan höjden och bottendiametern såsom
1—5 vore fördelaktigast, men jag vet också att många föredraga en
panna med proportionen 1: 6 eller 1:7 och det vore då kanske
Den i Juli e. fn.
4:>l
bättre att bestämma 1:6, så att man får någon begränsning, på grund
hvaraf man kan för framtiden bestämma pannornas afverkningsförmäga.
Jag skulle icke tro att det innehar någon motsägelse att föreskrifva,
att pannan må ega hvad form som helst, dock så, alt, för
pannor som hädanefter stämplas, höjden icke får understiga t eller
■jr, hvartill jag nu vill ändra det. af bottnens diameter. Om dä
pannerymden tages lill mått för beskaltningen sä utstrykes den lilla
mellanmeningen, nemi. ”för pannor, som hädanefter stämplas,” och
då har man hunnit det målet att veta huru högt man må beskatta
redskapen. Jag kan således icke afstå ifrån min begäran om propos.
på bifall lill mitt förslag med förändring af l till J.
Hr von Hartmansdorff: Jag bestrider icke på minsta sätt
att den proportion, som Frilen uppgifvit emellan pannans höjd och
diameter må vara den fördelaktigaste som man känner för ögonblicket.
Men det kan ju hända, att man utförer en ännu fördelaktigare
än denna. Hvarföre skulle man då hafva bundit sig. Ar denna
proportion den fördelaktigaste, sä lära väl icke bränvinsbrännarne underlåta,
att sjelfmant antaga henne. I annat fall vore det ett våld
på dem, en oförrätt att tvinga dem begagna en redskap, som de
icke ansåge vara den för dem fördelaktigaste. Dessutom beror pannans
behöriga formerande efter de proportioner, som Frih. Raab vill
hafva iakttagna, på kopparslagaren. Bonden förstår icke så noga om
grundsattsen verkligen är iakttagen eller icke. Han köper pannan
på god tro att hon är riktig. Om hon sedermera vid stämplingen
befinnes oriktig och måste omgöras, sä förlorar näringsidkaren. Jag
kan således, för min del, ej finna skäl att i detta fall tvinga näringsidkaren
och onödigtvis blottställa honom för en förlust. Jag vidblifver
alltså mitt förra yrkande, alt Utsk:s förslag må vidhållas, i afseende
ä första delen af morn., och derefter Frih. Raabs förslag må
antagas i afseende på rymden af hatt och rör, jemförelsevis emot
pannan.
Frih. Raab: Jag ber om någon tillgift för min envishet i denna
fråga. Jag skulle afstå ifrån mitt förslag om jag icke trodde här
vara något missförstånd om rätta meningen deraf och att detta är
anledmn till de olika tankarne derom.
Hr von Hartmansdorff säger att det är gifvet att hvar och en
som vill sitt eget väl iakttager den fördelaktigaste proportion pä pannan;
men den fördelaktigaste proportion blir naturligtvis den hvarmed
största vinsten på det hela göres. Om 1111 skatten vore mycket
hög, så är det gifvet att det vore fördelaktigt att drifva upp
tillverkningen ganska högt och att utbränna och insätta 3 till 4
bottnar på året, d. v. s. att om skatten är mycket hög, så kan jag
ganska väl göra den förlusten af 3 till 4 bottnar för att inspara
skatten. Vid en lägre skatt deremot är fördelaktigare alt hafva bottnen
i den proportion, som jag antagit nemi. 1:5, emedan bottnens
hastiga förbränning derigenom förekommes och verkan likväl
blifvcr betydlig.
Hr von Hartmansdorff invänder äfven att bonden, som köper
redskapen, icke har så noga reda pä huruvida den öfverensstämmer
422
Den 1 Juli c. ni.
med författningens ordalydelse eller icke, och kan derföre ntsSltas
för förluster.
Jag får dervid erinra att det är kopparslagarens skyldighet att
icke ifrån sin verkstad utlemna någon panna, som icke är justerad,
och endast bonden, då han köper pannan tillser att justerarebeviset
medföljer, så är han helt och hållet säker, att han icke har misstagit
sig. Jag tror således att det ligger en fördel i hvad jag föreslagit,
men skall för öfrigt icke vara envis om II. o. Ad. icke linner
skäl i alt antaga det.
Hr Lind af Hageby: Jag vill endast föra Frih. Raab till
minnes alt han för en stund sedan yttrade vid en föreg:de § det
han trodde att Utsk:ns förslag skulle för de bränvinsbrännande medföra
så stora kostnader genom redskapens förändring. Nu har Frilen
likväl uppgifvit att han önskar att hränvinspanuornas dimensioner
böra förändras, ty svårligen lärer det finnas 2 eller 3 pannor af
samma dimensioner eller beskaffenhet. Ulsk. har föreslagit förändringar
endast med afseende derpå att kunna förekomma missbruk
af alla de uppfinningar som kopparslagare och andra kunna göra.
En erfaren bränvinsbrännare, hvilken icke nu är närvarande, men
som biträdt vid utarbetande af detta betänk., har uppgifvit och försäkrat,
att så snart man antog den enkla bestämmelsen, att ångröret
icke fick hafva mer än 8 tums diameter, skulle alla vidare missbruk
vara förekomna. Kokrummet mäste dä blifva inom den uppmätna
panne- och hattrymden. Efter Frih:ns förslag att ångröret
får behålla hvad storlek som heldst, lärer ingen underlåta att göra
nämnde rör sä stort att kokrummet deruti finnes, hvarigenom man
bränner med större panna än hvarför man erlägger skatt. Frilen
har nu försäkrat lika heligt att missbruket är förekommit uti mot6attsen.
Hvilken af Hrrme äro trovärdigast ?
Frih. Raab tyckes nu här hafva uppgifvit en helt och hållet ny
författning. De sammansatta Utsk:n, som utgjort ungefärligen 100
personer, hafva haft långa öfverläggningar i detta ämne, men nu
tyckes Frilen ensam vilja göra ett nytt förslag. Jag hemställer derföre
om icke Hr Gr. o. Landtm, ville göra den propos. att de sammansatta
ötskms förslag förkastas och att Frih. Raabs förslag till
bränvins-förordning måtte framställas till antagande uti dess helhet
genast, utan någon discussioe.
Tiden vore derigenom vunnen.
Hr A po 11 of, Carl Jakob: De värde talarne tyckas här glömma
en sak. Här är fråga icke om pannerymd, utan hvad som kan
afverkas med en panna. Med en vidare panna med liten höjd afverkas
mera. Derigenom kan således samma förhållande uppkomma
som förut blifvit klandradt och gifvit anledn. till förändringar i författningen,
nemi. att beskattningen rättat sig efter pannerymden och
att det icke, såsom sig hör, är averkningen som beskattas. Om vi
således icke antaga någon viss proportion emellan pannans vidd och
dess höjd, så skall det alltid gå derhän, att den ena pannan, med
samma rymd, skall afverka mera än den andra, och att således tillverkningen
blir olika beskattad. Ehuru jag icke varit producent, så
Dell 1 Juli e. in
i 23
synes mig klart att det är produktionen och icke pannerymden sorn
bör beskattas. Jag anhåller således att Frih. llaabs förslag att någon
proportion mätte bestämmas emellan pannans höjd och vidd
må af R. o. Ad. antagas.
Hr Gr. o. Landtm, framställde att i afseende på lista mom.
af ll.-te § blifvit framställde 2:ne förslag till förändring, det ena af
Frih. Raab, hvars förslag vore så lydande: ”Med enkel bränvinsbrännings-redskap
förstås en sådan, som består af en panna för mäskens
kokning, af en till pannan hörande så kallad hatt och afkylningsredskap
för den uppkommande bränvinsimmans afkvlande. Pannan
får ega hvad form som helst, med iakttagande deraf i afseende
på pannor, som hädanefter stämplas, att höjden, mätt å lägsta stället
af densamma, skall vara minst -J, af diametern. Hatten, inberäknadt
löst eller fastsittande rör, som sammanbinder pannan med
afkylningsredskapen eller mäskvärmaren, får icke utan med vilkor,
som i IG § 2 mom. säges, innehålla mer än tre fjerdedelar af pannans
rymd.” Det andra förslaget åter, hvilket blifvit framstäldt af
Hr von Hartmansdorff, innefattade alt Utsk:ns förslag skulle bifallas
lill och med orden: ”Pannan får ega hvad form som helst; men
alt den derefter följande delen af § skulle erhålla den af Frih. Raab
föreslagna redaktion: ”Hatten, inberäknadt löst eller fastsittande rör,
som sammanbinder pannan med afkylnings-redskapen eller mäskvärmaren
får icke, utan med vilkor, som i 16 § 2 mom. säges,
innehålla mer än lie fjerdedelar af pannans rymd”; hvarjemte Hr
Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla den af Frih.
Raab föreslagna redaktion af ifrågavarde 11 :te §:s l:sta mom.
Härvid ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter H r
Landtm, förklarade det han trott sig finna alt ja öfverröstat nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag tager mig friheten anmärka
att Hr Gr. o. Landtm, alltid eljest .plägat göra propos. först på det
förslag, som Utsk. framställt, dä det af någon ledamot varit biträdt.
Nu har Hr Gr. o. Landtm, gått i annan ordning.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm, alt han väl alltid
iakltoge att först framställa propos. lill bifall å Utsk:ns förslag, då
eu sådan propos. yrkades, men alt vid detta tillfälle icke någon ledamot
yrkat bifall till Ulskms förslag, utan Hr von Hartmansdorff
endast begärt att detsamma till en del malte bifallas, samt fl r
Landtm, derföre icke följt den ordning vid propos:nes framställande,
som vanligen egt rum, då någon yrkat bifall till Utsk:ns förslag
utan någon förändring.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. de utan aumärkn.
lemnade 2, 3, 4, och 5 momme af 11 §.
§ 12-
Frih Raab: Första mom. af 12:te § har fått en förändrad
ordalydelse till följd af den förändring, som varit föreslagen, nemi.
att icke tvenne pannor skulle få förenas till samma pannerymd. I
1845 års författning helte det: ”Redskap i denna klass få ej inne
-
424
Den 1 Juli e. m.
hålla, ej heller till den fogas någon inrättning, som afser eller kan
tjena, hvarken såsom mäskvärmare till mäskens förberedande uppvärmning,
eller såsom rectiflkalions-apparat, till klarning eller s. k.
rectification, utan måste afrinningen, för alt blifva bränvin, omkokas
i samma eller dylik panna”.
Nu har Utsk:n som icke vill hafva mer än en panna under
samma pannerymd räknad, borttagit orden ”eller dylik”. I alla händelser,
sedan man icke tillåtit mer än en panna, så hade det varit
ett nonsens om jag sä får säga, att begagna uttrycket: ”eller dylik
panna”, emedan afsigten här varit att förbjuda att det skulle kokas
annat än i samma panna; men då nu R. o. Ad. beslutat alt 2:ne
pannor må få begagnas under samma pannerymd, så blifver deraf
klart att R. o. Ad. såsom följd deraf bör bibehålla orden ”eller dylik”
i det första mom.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle Irsta
mom. af 12:te §:n med den af Frih. Raab föreslagna förändring, att
i st. f. de sista orden: ”omkokas i samma panna”, i öfverensstämmelse
med nu gällande stadgande, infördes orden: ”omkokas i samma
eller dylik panna”.
Ropades ja.
Frih. Raab: Genom det förslag Utskrn framställt har i samma
12 § blifvit förbjudet, att begagna vattenånga med redskap i Irsta
och 2:dra klasserue. Jag ser verkligen icke något skäl till ett sådant
förbud. Jag känner redskaper i första och andra klassen, inrättade
för ånga, och har äfven hört omtalas en panna, som man
kan anse vara ett missbruk af denna tillåtelse, emedan hon, ehuru
blott af andra klassen, likväl har den egenskapen att rectilicera
bränvinet, men derföre alt en öfverträdelse af författningen har, obegripligt
nog, fått fortgå med denna panna, så ser jag icke hvarföre
man skulle lagligen förbjuda sådana pannor. Detta ökar alldeles
icke Statens inkomst, ty då hittar man i stället på något annat sätt
att vinna samma ändamål. Jag ser icke något annat skäl för Ulskms
förslag i detta fall, än att man icke. trott sig ega tillräcklig utväg
att beskatta ångredskaper i första och andra klasserna. För min del
har jag föreslaget en beskattning för redskaper af första och andra
klassen med änga, och anhåller att R. o. Ad. ville behjerta den
saken och tillåta ångans begagnande äfven för första och andra klassens
redskap, emot det att man, när man kommer till beskattningen,
bestämmer en deremot svarande skatt, nemi. så, ali skatten
för dem ökas med vissa procent. Någon vinst vid att ändra redskapen
uppstår icke derigenom, men deremot kan det blifva en behållning
för Staten att få i skatt taga nr sådan redskap hvad som eljest
skulle gå lill kopparslagaren för redskapens förändring; oberäknadt
det mössnöje, som skulle uppstå genom förbudet att begagna sådana
redskap öfverallt der de funnits. Jag får derföre vördsamt föreslå
bibehållande af den gamla föreskriften i denna del.
Hr A pol lo f: Orsaken hvarföre Utsk. ansåg ånga icke böra begagnas
vid första och andra klassens redskap var bland annat den,
Den 1 Juli e. m.
4?5
att det är just sådana pannor, som begagnas af allmogen, som icke
är i tillfälle att begagna ånga, hvaremot man af skäl som jag framdeles
skall nämna, ansåg att fabrikanterna icke borde få begagna sä
små pannor. Dessa s. k. enkla pannor, som likväl genom missbruk
icke bibehöllos enkla, begagnades af några fabrikörer, hvilka
med dem äfven verkställde bränvinets klarning. Meningen med s.
k. enkla pannor är att de icke genast skola tillverka färdigt bränvin,
utan endast s. k. förbränna, hvilken först genom omdestillering
blifver färdigt bränvin. Men uppfinningsförmågan bos vissa producenter
har varit mycket fintligare än lagstiftaren, så att de hafva
företagit sig att inrätta dessa pannor så att färdigt bränvin kunde
med dem genast tillverkas. För alt släcka den der sjelftagna eller,
om jag så får säga, olofliga tillverkningen var det, som man tog
bort dessa pannor i den nu föreslagna författningen. De motiver
härför som framställas i Utsk:ns förslag voro nog så grundliga, som
Frih. Raabs framställningar.
Jag måste ä de förenade Ulskms vägnar anhålla att deras förslag
måtte bifallas, ty deras öfverläggningar derom voro grundliga
ehuru jag icke kan återgifva dem emedan jag ej är praktikus.
Frih. Palmstjerna: I detta afseende kan jag icke instämma
med Frih. Raab, utan anser lika med Utsk:n och med Hr Apolloff,
att ängbränning icke bör få ega rum med redskap af l:sta och 2:dra
klasserne. Ångpannor äro ställda pä större fabrikation och icke på
husbehofsbränning och äfven de nuvande brännerierne i l:sla och
2:dra klassen, som begagna ånga, hafva varit ställda pä fabriksberäkning
och eluderat författningar. Jag tror icke heller att det varit
fördel för dem att bränna med ånga med Irsta och 2:dra klassens
redskap, så vidt de icke hade eluderat författningen, och med
tillhjelp af ångan fått bränvinet rectificeradt till sprit. Om man
hade följt de grundsatser, på hvilka K. M:s nåd. propos. hvilar, så
hade det varit en annan sak, men man har frångått dem, för att
hålla sig egentligast till de grundsatser, hvarpå 1845 års författning
hvilar. Om nu ångans användande med l:sla och 2:dra klassens
redskap för närvande endast härrör af benägenheten att frångå författningen,
och man icke gerna kan ulfinna någon form för sådan
redskap, som är omöjlig att genom andra uppfinningar eludera, så
anser jag lika med de förenade Utskrn, att man bör stadga en så
beskaffad lag, som borttager de missbruk och försnillningar af kronans
inkomster, som kunna ega rum derigenom, alt änga får användas
vid l:sta och 2:dra klassens redskap. Deraf blir visserligen
en följd, att en del bränvinsbrännare, sorn hittills begagnat ånga, få
göra sig den kostnaden, att ändra detta redskap, men del anser jag
icke vara på något sätt orättvist eller skadligt, då de hittills gjort
en vinst på Statens bekostnad och som således varit oloflig. Om
de då få göra någon kostnad att åter få bringa sin fabrikation inom
de gränaor, som lagen utstakar, så äro de icke derföre att beklaga.
Jag anhåller således, att Utskms förslag i denna punkt måtte blifva
bifallen.
Frih. Raab: Det förhåller sig alldeles så som Hr Apolloff och
426
Den 1 Juli e. ra.
Fril). Palmstjerna nämnt att redskap i andra klassen, inrättade att
drifvas med änga, äfven använts att klara bränvinet, men detta kommer
alldeles icke deraf att de varit inrättade för ånga, ty det ligger
i sakens natur att en panna derföre att lion kokas med ånga ifrån
en annan kittel icke derföre kan klara bränvinet. Det kommer deraf
att pannan bar fått en olaglig, emot författningen stridande konstruktion,
hvarigenom bränvinet kunnat klaras, och det har inträffat just
bär omkring Stockholm, och jag tror äfven pä andra ställen, att sådana
mäskvärmare fått begagnas vid dessa pannor, hvilka verkställa
rectifikationen, oaktadt det slår i 1845 års författning så tydligt
som möjligt förbjudet, att begagna ångrör, så inrättade, alt de kunna
åstadkomma bränvinets rectilikation. Nu hafva Utsk:n äfven föreslagit
en ytterligare bestämmelse, som skulle hindra detta missbruk,
och jag skulle äfven tro att om stadgandet med uppmärksamhet
handhafves, missbruket skall förekommas. Sålunda vet jag t. ex. att
i Östergöthland icke sådana redskap finnas, men jag anhåller att
Frih. Palmstjerna ville upplysa, huruvida icke det varit förbjudet i
Östergöthland att stämpla redskaper af denna beskaffenhet såsom hörande
till andra klassen, likasom det äfven varit förbjudet i Calmar
län, ty det är ett uppenbart bedrägeri. Till dessa pannor har man
salt ångrör och sålunda har man vunnit det åsyftade ändamålet, och
kan begagna redskapen såsom vore det ett litet ångbränneri i 3;dje
klassen; men derföre att ett sådant missbruk har fått existera här
omkring hufvudstaden, så vet jag icke hvarföre de laglydiga i rikets
öfriga delar skola derföre lida förluster. Jag känner bestämdt och
får uppgifva, att jag äfven sjelf haft en liten panna, som på samma
gång åstadkommit klarningen, hvilken eljest verkställes med en annan
panna i samma bränneri; men den omedelbara klarningen med
samma panna har den väsendtliga fördelen med sig att pannbottnen
icke brännes upp och att man slipper de obehagliga afbrollen genom
redskapens söndergående, som eljest ega rum, då pannan går i ett.
Jag skulle äfven tio att ångan tager bättre ut. den sprit, som finnes
i mäsket, än den tager ut genom kokning omedelbart. Det är således
verkligen en orimlighet att förbjuda begagnandet af de nu
otillåtna mäskvärmarnc eller andra inrättningar, sorn kunna åstadkomma
rectifikationen, hvilken deremot visst icke åstadkommes genom
ånga eller derigenom att afdrifning sker med ånga, utan derigenom
att redskapen är så inrättad att bedrägeriet har kunnat
ega rum.
Härjemte ber jag att få svara några ord på Frih. Palmstjernas
yttrande. Ilan har sagt att en ångbränning afser egentligen fabrikation.
Jag undrar om bränning med 30 å 40 kannors panna afser
annat än fabrikation då dermed tillverkas ända lill 1000 k.t.
Jag känner ett ställe i Östergöthland, der en 42 kannors panna i
första klassen har kunnat tillverka 1000 kannor och då är det väl
en fabrik, ehuru der icke användts änga. Dä vet jag icke hvarföre
man mera skall förbjuda ångas användande. Dä man vill undanrödja
ett missbruk hör det väl ej derföre ske på sådant säll att man
tillintetgör sjelfva bruket af de ifrägavaride redskapen, likt en läkare
som botade sina patienter på det sätt ali han tager lifvet af dem.
Den 1 Juli e. m.
427
Det är eljest säkraste sältet att förekomma förnyade anfall af sjukdomen.
Hr Apollof: Det öfriga af Utskms förslag qvarstår dock. Såsom
okunnig i den ifrägavande näringens bedrifvande har jag i minne
alla de skäl, som inom Utsk:n blifvit anförda, men jag har afhört
dem och beklagar att de icke bär kunna framställas, ty de voro sannerligen
grundliga, och jag önskar att R. o. Ad., på god tro att de
funnos, ville antaga hvad Ulskm föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Mig synas de skäl Frih. Raab anfört
vara giltiga nog så till vida att man icke må, för missbrukets
skuld, borttaga bruket. Om sä beskaffade pannor, som här omförmälas
och hvilkas drifvande med ånga Ulskm velat förhindra, kunna
gifva en större produkt än eljest, derigenom att ånga begagnas, så
är det ju en gifven skada både för näringsidkaren och riket alt födoämnen
förspillas genom hinder, att öka afkastning, så mycket som möjligt.
Jag tager mig alltså friheten hemställa att R. o. Ad. måtte antaga
Frih. Raahs förslag.
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att det ifrägavande morn.,
hvartill åtskillige talare yrkat bifall, innehölle: ”Vid biänvins-tillverkning
med redskap i 3:dje, 4:de och 5:te klasserne må pannan
drifvas med eldens verkan, antingen omedelbart pä pannan, eller ock
medelbart genom valtenånga från serskild panna som antingen omgifver
den förra, eiler är ställd på större eller mindre, afstånd från densamma;
men till redskap i l:sta och 2:dra klasserne må änga ej användas”,
samt att deremot Frih. Raab föreslagit att i st. f. detta mom. mätte
antagas det deremot svarande mom. i nu gällande förordning, innehållande:
”Vid bränvins-tillverkning med redskap i hvardera af förestående
klasser må pannan drifvas genom eldens verkan, antingen
omedelbart på pannan, eller icke medelbart genom vattenånga från
serskild panna, som antingen omgifver de förra, eller är ställd på
större eller mindre afstånd från densamma”.
Efter sedermera framställde, men med blandade ja och nej besvarade
propos:r ä bifall till så väl Utskms som Frih. Raabs ifrågavar:de
förslag, hemställde Hr Landtm, ånyo om R. o. Ad. behagade
bifalla Utskms förslag, hvarvid åter ropades ja blandade med
nej, men då härefter förnyad propos. lill bifall å Frih. Raabs med
1845 års förordning öfverensstämmande förslag blef framställd, ropades
starka ja, blandade med åtskilliga nej, hvarpå Hr Landtm,
tillkännagaf det han trott sig finna att denna sednast gjorda propos.
blifvit besvarad med öfvervägande ja.
Frih. Raab: Härefter förekommer uti Utskms redaktion några
ord för hvilkas betydelse någon af Utskms ledamöter torde redogöra,
enär jag icke kunnat fatta hvad de skola betyda. Der står att ”vid
sådan redskap hvartill mäskvärmare och ånga begagnas, får ångan
hvarken i mäskrummet inledas eller frän detsamma utgå”.
R. o. Ad. torde finna att först och främst kan man på detta
sätt icke bränna och för det andra måste man spränga pannan om
man skall vara laglydig. Jag får således anhålla om, och hoppas
425
Den 1 Juli e. m.
att jag icke skall möta någon motsägelse, att dessa ord må uteslutas.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge att, på
sätt Frih. Raab yrkat, det mom. af 12 §, som innehölle: ”Vid sådan
redskap, hvartill mäskvärmare och ånga begagnas, får ångan hvarken
i mäskrummet inledas eller frän detsamma utgå”, borde ur förordningen
uteslutas.
Ropades ja.
Frih. Raab: Sisla mom. innehåller: ”ångrör som till bränvinsbrännings-redskap
begagnas, må icke i diameter hålla mer än 8
tum”. Nu tager jag mig friheten återföra i minnet all R. o. Ad.
beslutat att begränsa hatten jemte rörens rymd, och således blir detta
stadgande öfverflödigt.
Frih. Palmstjerna: Det kan visserligen vara så, som Frih.
Raab. säger, men föreskrifterne i afseende på uppmätning af pannan
med batt och rör i § 15, äro af en så tvetydig beskaffenhet, att
jag skulle tro det stadgande, som här nu finnes föreslaget, i afseende
pä ångrörets diameter, alldeles icke är öfverflödigt, utan väl behöfligt.
Det är en föreskrift, som pä intet sätt kan skada bränvinsbrännaren
eller förminska afverkningen, men det är likväl en af de
föreskrifter, som förekomma missbruk.
Frih. Raab: Jag ber att få fästa Frill. Palmstjernas uppmärksamhet
derpå att äfven här har jag tagit mig friheten föreslå en förändring
ronde hattens uppmätning. Jag har nemi. föreslagit, alt
jemte hatten, äfven ångrören skola uppmätas, hvilket torde befinnas
lämpligt, Sedan kommer den frågan huruvida denna reslriction är
af någon nytta. Vi veta alla att det finnes väl icke någon mera
intensiv kraft än ånga och att den kan leta sig väg igenom de finaste
rör. Om jag nu blott låter hatten med sitt ångrör hålla f af
pannans diameter så är det ju alldeles likgiltigt huru vidt röret blir,
men detta är icke så likgiltigt för den som skall göra om redskapen,
ty för dem som tvingas att skära af en del af hatten, på det han
icke ma blifva mer än af pannans rymd, blir kostnaden icke
obelydlig.
Frih. Palmstjerna: Just ångans egenskap, att genom sin
spänstighet gå fram genom smala rör mycket hastigt, gör att begränsningen
af dimensionerne för dessa rör icke kan för den laglydige
bränvinsbrännaren vara af någon vigt. Frih. Raab anser visserligen
förändringen af dessa rör vara en kostnad, för hvilken man
icke hör utsätta bränvinsbrännaren, men dervid anhåller jag att R.
o. Ad. måtte laga i betraktande, alt de, som nu begagna sä vida
rör, hafva gjort det i allmänhet för att kunna, med iakttagande af
den konstruktion af redskapen, som i förfatlningarne föreskrifves,
likväl göra den så beskaffad, alt tillverkningen blifver utsträckt utöfver
hvad förfatlningarne afsett, med sådan redskap kunna afverkas,
och alt de sålunda beredt sig en vinst pa Statens bekostnad,
hvilken i viss män är oloflig; så att, om de få vidkännas någon
D e n 1 Juli e. m.
429
kostnad derigenom, att Staten föreskrifver en sådan konstruktion af
redskapen, som förekomme detta missbruk, så äro de alldeles icke
att beklaga derför. Om ångröret får vara så vidt som helst, så begagnas
det på sådant sätt, att man fyller så mycket mera mäsk i
pannan, hvarigenom averkningen ökas utöfver det i författningen
beräknade belopp. Följaktligen anser jag det ingalunda obilligt att
vidtaga en förändring, som icke kan föra till något melin för bränvinsbränningen,
men som är ett sätt att förekomma de missbruk,
sorn inrotat sig.
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med hvad jag
förut bar yttrat, om oriktigheten, och orättvisan deraf att R. St.
vilja föreskrifva näringsidkaren formen af den redskap, han skall begagna,
bestrider jag äfveu nu att man skall utsätta huru tjockt röret
bör göras. Näringsidkaren må göra det huru tjockt eller smalt han
vill, det är Staten likgiltigt, blott han iakttager hvad Frih. Raab föreslagit,
nemi. att hatten med röret icke innehåller större rymd än
4 af sjelfva pannans. Om R. St. på detta sätt vilja föreskrifva huru
bränvinspannan med sitt rör bör vara beskaffad, så borde äfven för
landtbrukare föreskrifras huru plog och harf skola se ut, huru tjocka
de skola vara, o. s. v. Vill man det ej så är det ju att drifva kärleken
till bränvinspannan för vida? När nu Frih. Raab visat att han
i sin reservation har uppgifvit ett stadgande i 15 §, hvarigenom beskattningen
skulle rättas efter pannans afverkningsförmåga, sä har
man ju ingenting att befara. Jag anhåller följaktligen att R. o. Ad.
ville utesluta förevarrde stadgande.
Frih. Raab: Jag anser såsom en pligt att upptaga yttranden
till besvarande, då de förråda någon obekantskap med tillverkningen.
Jag får be Frih. Palmstjerna om förlåtelse att jag med hans gör
mitt inträde. Frih. Palmstjerna har ansett det vara en fördel att
hafva ett vidare ångrör, emedan man dä kunde fylla pannan så
mycket mer. Delta vore förhållandet om del icke funnos någon begränsning
pä längden, men dä längden af röret blir kort derigenom
alt hatten med röret inberäknadt icke får innehålla mera än J af
pannans rymd. Under detta förhållande är det alldeles likgiltigt om
vidden af röret är 6 eller 8 tum, men det är också säkert att sedan
denna rymd är gränsen, hvaröfver jag icke får gå i rymd, så
kommer jag icke ett hårsmån längre för det att röret är långt, utan
tvertom i fall jag är sä oförståndig och påfyller mera, sä går tillverkningen
bestämdt långsammare. Detta är en sakkännedom som
jag är så tvärsäker på, att jag icke kan underlåta att uppgifva den
såsom ett bestämdt factum, och då således vidden af röret icke innebär
den alkira minsta garanti, så inser jag icke hvarföre detta
stadgande skall qvarstå.
Frih. Palmstjerna: Hvad jag sade om kärlek till bränvinspannan
var endast en replik på Hr von Harlmansdorffs yttrande om
kärlek för bränvinspannan, hvilken känsla jag icke på något sätt vill
låta drabba mig. Orsaken hvarföre restrictioner, eller sladganden i
afseende på bränvinspannornes och rörens form o. s. v. nu måste
430
D e n i Juli e. m.
finnas, är tyvärr den, att R. o. Ad. och de öfriga Sl:n oell äfven
Utsk:n, har frångått en rationel beskattning och rationel författning
om bränvinsbränning och bibehållit det gamla systemet, att genom
vissa stadganden inskränka och reglera hvad som borde vara fritt,
När man likväl ingår i detta system, så mäste man vidare fullfölja
det i sina detaljer, och icke rätta dessa efter ett annat, som eljest
vore riktigare, men som icke passar in i det oriktiga system, som
man ifrån början antagit. Man måste gä i samma riktning med
detalj-reglorna, som med reglor hvarigenom man grundlägger författningen.
Derföre anser jag det icke vara lämpligt eller rikligt,
att, på sätt Hr von Hartmansdorff nu sednast nämnt, öfverlemna
allt sådant ät den enskilda omtankan hos näringsidkaren. Då följer
häraf hvad som hittills varit förhållandet, att författningens resultater
blifva helt annorlunda än man hittills önskat dem och missbruket
blir mängfaldigare än tillförene.
I afseende pä ängrören, sä har jag sett, när de äro betydligt
vida, så fylles panna hatt och rör med mäsk. När sedan atledningsrören
tillsättas, så kunna de tagas der och utbytas emot högre
anstalter, hvarigenom man förekommer den öfverkokning, som Frih.
Raab omnämnt. Detta hindras likväl i betydlig mån om rören i
sin diameter blifva inskränktare, hvarföre jag ännu bibehåller min
mening.
Hr A p o 11 o f: Jag instämmer fullkomligt med Hr von Hartmansdorff
derutinnan att dessa små detaljer egentligen icke borde
tillhöra lagstiftningen, men jag vet icke huru jag skulle kunna komma
ifrån dem. Producenterna tvinga lagstiftaren att göra restrictioner
genom deras ideligen förnyade uppfinningar att eludera författningen.
Hvad vill lagstiftaren göra deremot? Det har gått så långt,
att det är nära nog omöjligt att hindra den ene att kringgå, jag vill
icke säga öfverträda lagarne, den andra att utfinna restrictioner emot
bindande kraften af straff-bestämmelserna, men likväl låter man lagens
öfverträdare handskas huru de behaga. Det är icke af kärlek
för bränvinspannan, som jag tillåtit mig att här uppträda; det är
af kärlek för Statens inkomster. Att intet tal är ofullständigt det
vet jag och jag beklagar högligen att de praktiska män, som författat
dessa restriktioner, icke gittat stanna qvar för att med sakkännedom
försvara sina förslag, ty jag är öfvertygad att de haft goda
skäl. Hvad rören beträffar tror jag emellertid att de öka en oloflig
produktion derigenom att en del af rören lära fyllas med mäsk.
Frih. Raab: Jag vet sannerligen icke hvarifrån Frih. Palmstjerna
hemtade sin episod om den större eller mindre kärleken för bränvinspannan.
Det är sannolikt af innerlig öfvertygelse, som vi söka
till att hvar på sin väg komma till det mål, som vi anse lyckligast
för fäderneslandet, åtminstone får jag säga att jag förlorat all kärlek
för bränvinspannan, men då jag varit ledamot af komiléen för bränvinslagstiftningen
före riksdagen, så har jag ansett det vara min
pligt att följa frågan med uppmärksamhet äfven under riksdagens lopp.
I afseende på Hr Apollofs motiv för bestämmelsens bibehållande
tillåter jag mig att anföra, att jag verkligen uppriktigt önskat att här
Uen 1 Juli e. m.
431
vöre några sakkunniga män, så skulle vi kanhända icke tvista så
mycket om saken. Nu ber jag att få afvända ifrån mig den beskyllning
för inconseqvens jag nyss fick af Frih. Palmstjerna, ty då
jag nemi. förut sagt att tillverkningens myckenhet beror af pannans
vidd, så skulle deruti ligga en motsägelse, emedan man kan fylla
röret lill en del med mäsk och således äfven genom ett stort rör
ilka tillverkningen. Frilen torde likväl bemärka att i pannan är meningen
alt hafva mäsk och i röret ånga. Om vi vända upp och
ned på redskapen och taga pannan till hatt och hatten till panna,
så kan Frilen hafva rätt, men sä länge vi följa den gamla praxis
att antaga pannan för mäsken och rören för ångan, så håller
det streck hvad jag uppgifvit. Frilen har sagt att det går an att
fylla pannan och en del af röret med mäsk. Nu ber jag Frilen
gndhetsfullt bemärka, att, om man fyllde pannan med mäsk och
hatten ända upp till röret, så kunde man icke bränna; det vore
rakt omöjligt, ty det mäste vara något utrymme för ångan, om man
skall kunna drifva pannan någorlunda fort undan. Denna uppgift
ber jag att fä kontrollerad af hvem som förstår saken. Just derföre
att det icke är mäsk utan ånga i röret, så är det likgiltigt om
det lomma rummet är smalt eller tjockt, långt eller kort.
Frih. Palmstjerna: Efter Frih. Raalis senaste theori skulle
averkningen af bränvinspannan gä lika väl om bränvinspannan vore
hög och smal, som om den är vid och låg. Hrnne torde observera,
att för en stund sedan var Frih. Raabs theori annorlunda. Då
öfverensslämde den med min, men nu skiljas de åt; ty det blir ett
olika föhällande om pannan har en vid öppning eller en mindre vid,
äfvenså om mäskningen fylles sä att den kommer i ett smalare rör
eller i ett vidare.
För öfrigt skulle jag tro, att den ifrågasatta långt drifna kärleken
föä bränvinspannan yttrar sig snarare hos dem, som yrka borttagandet
af delta mom än hos dem, som yrka dess qvarstående, och
det är detta som gör, att jag åtminstone för min del, yrkar mom:s
bibehållande såsom en angelägen restriction.
Hr von Hartmansdorff: Ilr Apollof har klagat öfver de
missbruk, bränvinsbrännarne göra och genom hvilka lagstiftningen
blifver kraftlös. Det är visserligen sant att så sker, men det är
ock genom missbruken, som lagstiftaren nödgas att rätta sina egna
misstag. Det är måhända det alltför långt sträckta reglementerandet,
som gifvit bränvinsbrännaren större tillfälle att gäcka lagstiftarens
goda åsigter, och sådant synes mig förhållandet jemväl i detta
hänseende vara. Detta är nu hvad Frih. Raab vill afhjelpa. Förut
hade R. St. i bränvinslagstiftningen förklarat att hatten icke finge
innehålla mer än -J af pannans rymd. För att kringgå denna föreskrift
tillsatte bränvinsbrännareu rör af ganska betydlig tjocklek
och derigenom kom han att bränna med större pannerymd, än den,
hvarför han skattade. Nu vilja Utskrn hjelpa detta misstag derigenom
att de låta stadgandet om de § af hatten qvarstå men deremot
tvinga bränvinsbrännaren att begagna ett rör som icke är tjockare
än 8 tum i diameter. Dermed är dock ingenting vunnet, ty det går
422
Den 1 Julie. in.
ju an att göra ett rör så långt som brännerihuset möjligen medgifver.
Till detta missbruks förekommande, är det som Frih. Raab
vill borttaga delta onödiga reglementerande och blott föreskrifva att
som det fordras för både hatt och rör mera utrymme än f af pannans
rymd, så skall man öka utrymmet till J af nyssnämnde rymd,
men deremot efterlåta bränvinsbrännaren att göra rören sä tjocka,
smala, långa eller korta, han behagar. Det är ock nog om lagstiftaren
säger, att hatt och rör icke få utgöra mer än J af pannans
rymd. Vilja nu R. St. likväl icke inskränka sig till detta enkla
stadgande, utan vidhålla föreskriften om rör med 8 tums diameter,
så få vi innan nästa riksdag utan tvifvel att rätta det miss
bruk,
som Frih. Raab förutsagt. Då nödgas vi ändock återgå till
den enklare och riktigare lagstiftning, som Frilen föreslagit. Det
är icke för alt envisas med borttagandet af ett detalj-stadgande och
derigenom tillika förekomma ett missbruk, som jag bestrider Utsk:ns
förslag i denna del, utan det är äfven till afvärjande af den skada,
man derjemte gör ät näringsidkaren, på sätt Frih. Raab har utredt.
Om bränvinsbrännare icke begagna rör af tjockare beskaffenhet än
Utsk:n föreslagit, så skulle de nödgas göra om sin redskap. Hvad
vinner Staten derpå? Icke det aldra minsta, emedan missbruket kan
fortsättas pä annat vis. Men man vill näringsidkaren och med det
samma Staten lika stor skada, som kostnaden för rörens förändring
utgör. Jag förnyar min anhållan alt R. o. Ad. mätte utesluta det
ifrågavande stadgandet om rörens dimensioner.
Hr A pollo f: Striden föres här egentligen emellan tvenne moraliska
personer. Den ena är Staten som får skatt. Den andra är
producenten, som skall betala skatten. Hvems felet är att man kom
mit
sä långt i reglementerande vet jag icke, måhända producenternas,
men det lemnar jag derhän. Beträffande rören, så är väl icke
Frih:ns uppgift i afseende å dem så ofelbar, enär det just lärer vara
genom de långa rörens hjelp, som man får färdigt bränvin med en
panna hvarmed det icke eljest kunde erhållas.
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller att R. o. Ad. behagade erinra
sig, att jag icke hade bestridt riktigheten af Frih. Raabs grundsats,
att rören skola mätas jemte hatten och pannan; men detta är
en helt annan fråga, än den som nu varit föremål för discussion.
Man måste kunna, antingen man är envis eller icke, mäta rören.
Vare sig att deras diameter är 8 tum eller 18 tum, så måste Frih.
Raabs grundsats, i afseende på uppmätningen likafullt kunna verkställas
och ett bestämmande af 8 tums diameter för rören icke kunna
hindra den rigtiga grundsatsens iakttagande för öfrigt; så att den
invändning som i detta afseende är gjord, måste helt och hållet
förfalla.
Hr Gr. o. L andtm. framställde att, i fråga om sista mom.
af 12 §, innehållande ”ångrör, som till bränvinsbrännings-redskap
begagnas, må icke i diameter hälla mer än 8 turn” hade blifvit yrkadt
dels bifall, dels af Frih. Raab att detta mom. mätte ur förordningen
-
Den 1 Juli e. tn.
433
ningen uteslutas: hvarjemte Hr Landtm, framställde propos. först
till bifall å Utskrns förslag i denna del,* och sedermera till det ifrågavar:de
mom:s uteslutande ur förordningen; hvarvid begge dessa
propos:r blefvo besvarade med blandade ja och nej.
Då i anledn. häraf förnyad propos. till bifall ä det af Utskrn
föreslagna sista mom. af 12 § framställdes, ropades åter ja och nej,
hvarpå Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att härvid
ja varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes till justering samt godkändes följande förslag till voter:spropos.
:
Den som bifaller sista mom. af 12 § i det uti Bevillms-, Lag-,
samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskrns utlåt. N:o 2, afgifna förslag till
förordning, voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. berörde mom. böra ur förordningen
uteslutas.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 8.
Nej — 13.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskrn inkomne
mern., utlåt:n och betänk:n, nemi. frän
Constitutions -Utskottet:
N:o 20, med utlåt, i anledn. af talmannens i BondeSt. vägran
af propos. pä återremiss af Const.Utskrs mern. N:o 12 ang:de K. M:s
nådiga förslag till ny riksdagsordning;
Stats-Ut sk o ttet:
N:o 215, angrde de i Reg.F.-ns 63 § föreskrifna kreditivsummor;
N:o
216, i anledn. af väckt fråga om restitution af erlagde
bränvins-bevillnings-medel;
N:o 217, angrde ifrågaställd ombyggnad af den ena och tillbyggnad
af den andra flygeln vid R. St:s hus;
N:o 218, i anledn. af väckt motion om förbud för riksg:skont:s
tjenstemän, att innehafva syssla vid ett annat embetsverk;
Lag-Utskottet:
N:o 57, i anledn. af framställde förslag för tillvägabringande
af förbättring i författningarne rörande inteckning;
Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskotten:
N:o 19, i anledn. af väckte frågor om ändring uti nu gällande
bestämmelser rörande stängselskyldigheten;
6 H. 28
434
Den 1 Juli e. m.
N:o 20, i anledn. af väckt motion om föreskrifters meddelande
i fråga om anläggning af anstalter för ängsvattning;
N:o 21, i anledn. af väckt fråga om närmare bestämmande af
rättigheten att kalla huspredikanter m. m.;
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
N:o 97, i anledn. af gjorde anmärkmr vid handels- samt fabriks-
och handtverksordningarne af d. 22 December 1846; samt
N:o 98, i anledn. af väckt motion om burskapsegande handtverksmästares
befriande från skyldigheten att, vid besigtningar och
kostnadsförslags uppgörande för K. M:s och Kronans räkning, biträda.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 11 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 3 Juli 1848.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades ett prot.utdr. för d. 1 dennes f. m.
Med tillkännagifvande, att Hr Bildt, Didrik Gillis, såsom
ledamot af StatsUtsk., samt Hr Cederstråle, Johan Casimir,
såsom ledamot af LagUtsk., erhållit 3 veckors ledighet från d. 7
dennes, samt att ordf:n i BankoUtsk. anmält, att en af detta Utsk:s
ledamöter Hr Gyllensvärd, Johan Wilhelm, under längre tid
underlåtit att infinna sig vid Utsk:s sammanträden och således jemlikt
24 § Riddarh.Ordn. förlorat sin riksdagsmannarätt för innevarande
riksdag, anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Electorer att
sammanträda till val af en ledamot i Stats- och en ledamot i LagUtsk.
under förenämnde permitterade ledamöters frånvaro, samt en
ledamot i BankoUtsk. efter Hr Gyllensvärd.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.- Lag- samt Allm. Besvärs- och
EkonomiUtskms utlåt. N.-o 2, i anledn. af gjorde anmärkmr vid sammansatta
Utskrns betänk. N:o 1, ang:de grunderne för rättigheten
att tillverka och omdistillera samt i minut försälja bränvin, äfvensom
för beskattningen dervid.
Den 3 Juli.
435
Efter af Hr Gr. o. Landtm, gjord erinran, att R. o. Ad.
i sednaste plenum till pröfning förehaft de 12 första §§ af Utsk:ns
förslag till förordning, ang:de vilkoren för tillverkning och försäljning
af bränvin, samt således nu 13 § förekomme, anmälde sig
Hr Apollof, Carl Jakob, som skriftligen anförde:
Sedan Frih. Raab, till min och flere andras förvåning, uti
denna fråga blifvit understödd af en vidtfrejdad Statsman, Riddarhusets
störste talare; anser jag för min del det vara förspild möda och
tid att, emot en så beskaffad allians, söka försvara de förenade
Utskrns åtgärder och mine åsigter. Jag betraktar de förenade Utsk:n
härigenom vara försatte nära nog i samma belägenhet som en Engelsk
Ministéer, hvilken, uti en vitalfråga i Parlamentet, tappat en
votering.
Under det jag således med tystnad ernar betrakta huru ett betänk.
, — hvilket efter många öfverläggningar och mycket arbete
framträdt såsom uttryck af pluralitetens mening inom de sammansatta
Utsk:n, hvilkas ledamöter, utgörande 112 och deras majoritet
således minst 57 personer, detsamma noga öfvervägt — huru detta
betänk, nu bit för bit sönderplockas, för att af vederbörligt Utsk.
åter ”sammanjemkas” så godt det sig göra låter under det
jag, som sagt är, åser detta, vill jag närmare för mig söka förklara,
hvad jag nu icke kan utgrunda, nemi., hvarföre Hr Frih. Raab valdt
en sådan omväg för att komma till det åsyftade målet ? Jag anser
det nemi. hafva varit genare och i alla afseenden lämpligare, om
Hr Frilnn, såsom ledamot af Revilln.Utsk., sökt genomdrifva sine
åsigter och — i händelse hans mening derstädes blifvit undertryckt,
— låta sin reservation intagas uti Utskrs betänk, och begagna sin
yttranderätt inom sitt stånd. I motsatts af detta, börjar Hr Frilnn
sin taktik med att aflägsna sig frän riksdagen under den tid ärendet
inom RevillmsUtsk. behandlades; efter återkomsten afsäga sig
sin plats såsom ledamot i nämnde Utsk., utan att dessförinnan efter
återkomsten hafva bevistat något dess sammanträde, allt under det
han tillkännagifver sin noga bekantskap med Utsk:s göromål, i följd af
Hr Frih:ns handläggning af desse göromål, under flere förflutne riksdagar.
Derefter bereder Hr Frihm sig — ehuru icke mera ledamot
af Bevilln.Utsk. — tillfälle att fä sin reservation intagen uti
detta Utskrns betänk., tvärt emot andemeningen uti 57 § Riksd.Ordn.,
hvilken, efter mitt förmenande, tillerkänner endast Utsk:s ledamöter
rättigheten att låta deras reservationer åtfölja Utsk:s betänkm,
men deremot hänvisar alla andra riksdagsmän att producera dem
inom deras respective Stånd. Efter hvilket allt Hr Frihm hos R. o.
Ad. använder sin talförmåga och sakkännedom uti bränvinsproductioncn,
till förkastande eller förändring af ett betänk., hvilket han,
med vida mindre besvär af tidsutdrägt, ehuru det måste medgifvas
med något mindre uppseende, inom Utskm sannolikt fått uppsatt
i öfverensstämmelse med sine åsigter.
Måhända kan dock detta förfarande förklaras af dem som hafva
nyckeln till den s. k. riksdagstaktiken, med hvilken jag erkänner min
28*
436
Den 1 Juli.
obekantskap. Jag har blott från allmänna lifvet medfört den erfarenhet
att raka vägar vanligen snarast leda till målet.
Jag är sä mycket mera förundrad öfver dessa omständigheter,
som min, under en gemensam tjenstebana förvärfvade noga kännedom
af Frih. Raabs redbara och flärdfria karakter, hvilken jag trodde
försmå slika omvägar, nu gjorde detta undantag oväntadt.
Vidare har min uppmärksamhet fästats pä den liknöjdhet hvarmed
de sammansatte Utsk:ns och i synnerhet Bevilln.Utsk:s ledamöter
af R. o. Ad., behandla denna fråga, i Ihy att de antingen äro
fränvar:de vid dess discussion, eller ock iakttaga en envis tystnad,
icke aktande nödigt försvara deras eget foster. Men äfven detta
torde på förenämnde sätt kunna förklaras?
I alla fall är förklaringstillfället härutinnan ännu öppet.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att då Hr Apollofs anförande
icke innefattade någon anmärkn. emot 13 § nästföljande § torde få
förekomma, men härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Raab, Adam Christian: Jag tror att vi ännu icke
afslutat öfverläggningen om 12 §, och anhåller, att den nu måtte
blifva föredragen.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade att R. o. Ad. redan i förra
plenum förehaft 12 §:n och dervid slutat med pröfningen af denna
§:s sista mom.
Frih. Raab: I sista plenum slutades öfverläggningen med en
votering öfver ett mom. af 12 §, men af samma § återstår ännu
ett morn., sorn är af högsta vigt att få väl redigeradt och jag anhåller
derföre, att få underställa Ståndets bepröfvande mina anmärkn:!'
mot det af R. o. Ad. ännu icke afgjorda mom. Det lyder
sålunda: ”Icke eller må vid sådan redskap, hvartill rectifications
apparat
ej är uppgifven, spritångorna, sedan de utgått frän hattröret,
i mäskvärmaren eller annorstädes, ledas i uppåtgående rigtning”.
Jag ber att få återföra i Ståndets minne, huruledes i förra plenum
här var fråga om redskap i andra klassen, som drifvas med ånga
och hvilken redskap tillverkar bränvin som om den vore försedd
med rectilications-apparat, men att den undgått den högre beskattningen
genom en falsk inrättning af mäskvärmaren, sä att den gör
samma verkan som en rectificator, ehuru sådant i den nu gällande
författningen är förbudit. Jag uppgaf då, hvad jag nu tager mig
friheten upprepa, att den hastigare tillverkningen med dylik redskap
icke beror af ångan utan af mäskvärmaren, men då författningen
icke varit nog tydlig, har i de flesta landsorter detta missbruk ägt
rum, ehuru författningen förbjudit sådant. Sådant bör nu, såvidt
möjligt är förekommas och jag får derföre föreslå följande redaction
af ifrågavande morn.: ”För enkel bränvinsbrännings-redskap utan
mäskvärmare af högst 20 kannors rymd, kokrummet inberäknade
som är så beskaffad, att pannans höjd, beräknad å lägsta stället, är
minst af dess diameter hattens rymd, inberäknadt löst eller fastsittande
ångrör, utgör högst \ af pannans, samt att ingen annan
afkylningsredskap dertill användes än pipor och som i öfrigt ej afvi
-
Den i Juli.
437
ker från föreskriften i § 17 mom. 1 fastställes nedanstående etc.
Jag tror att, genom en sådan föreskrift, de nu bruklige mäskvärmare
icke kunna ansvarsfritt begagnas.
Då jag har ordet anhåller jag att till Hr Apollof få lemna det
svar, att det synes mig verkligen vackert, att mina efterträdare i
Utsk. äro så nitiske i denna sak, att de, som man säger, taga affair
på den, då deras meningar icke kunna göra sig gällande. Jag, som
under flera riksdagar varit ledamot i det Utsk., lill hvars behandling
frågan hörer, har mäst uthärda det nederlaget, att icke alltid kunna
få mina åsigter gällande utan att deröfver fatta humeur och jag tillstyrker
derföre Hr Apollof och de med honom liktänkande, att tåligt
underkasta sig denna motgång. Såsom genmäle på hvad den
värde talaren yttrat, får jag slutligen nämna, att den yttrade förtrytelsen
härrör utan tvifvel från brist på erforderlige insigter i ämnet.
I öfrigt tillstyrker jag Hrnne att taga saken så, att den ene gången
segrar en opinion och den andra gängen åter en annan.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vill icke inlåta mig i
något yttrande om företrädet emellan Frih. Raabs och Utsk:ns förslag,
emedan jag ogillar dem båda. Men dä man ånyo vill i detta
mom. intaga föreskriften om redskapens beskaffenhet, och jag tillförene
motsatt mig dylika stadganden, bestrider jag dem äfven nu.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde lill Frih. Raab om icke emellan
hans nu gjorde förslag och det mom. af 12 §, hvarenligt endast
vid bränvinstillverkning med redskap i 3, 4 och 5 klasserne,
men icke till redskap i 1 och 2 klasserne, änga skulle fä användas,
ett sådant sammanhang egde rum, att det af R. o. Ad. redan fattade
beslut, hvarigenom berörde inskränkning i rättigheten att vid
bränvinsbränning använda änga blifvit förkastad, påkallade någon förändring
i det nu ifrågavar:de förslaget..
Frih. Raab: Jag anhåller att fä lemna en förklaring öfver det
af mig framställda redactions-förslag. Jag har endast, för att redaktionen
må blifva kortare, begagnat orden ”första och andra klassen”,
ty uti 3, 4 och 5 klasserne äro rectiflcations-apparater tillåtna. Mitt
förslag afser endast att förhindra mäskvärmares inrättande för dylika
apparater i de fall, då de icke få begagnas. Hr Gr. o. Landtm,
torde således finna, att det förslag, jag framställt, står i fullkomlig
harmoni med det af R. o. Ad. förut fattade beslut, som Hr Landtm,
omnämnt.
Hr Gr. o. Landtm, anhöll, att Hr von Hartmansdorff måtte
upplysa huruvida hans mening varit att erhålla propos. till afslag å
såväl Utskrns som Frih. Raabs ifrågavande förslag, emedan han yttrat
att han ogillade dem båda, men icke bestämdt yrkat afslag äfven
å IJtskms förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag äger icke den sakkännedom,
att jag kan uppgifva ett sådant förslag i st. f. Frih. Raabs eller
Utskrns. Men då jag tillförene bestridt rigtigheten deraf, att i författningen
införa föreskrifter om redskapens beskaffenhet, har jag
äfven vid detta tillfälle bordt yrka föreskriftens uteslutande.
438
Den 3 Juli.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Beklagligen måste redskapens
beskaffenhet bestämmas, sedan R. St. vid öfverläggningen om
Utskrns förra betänk, beslutat, att fota bränvinsbrännings-förfåttningen
på restrictioner och vid sådant förhållande måste man ingå i
bedömande af detaljerne, för att förekomma eljest möjliga missbruk
och minskning i de inkomster, Staten af bränvinsbränningen påräknat.
Utaf de beslut, R. o. Ad., dä frågan förra gången förevar,
fattat, är det i synnerhet 3, hvilka, i händelse hitintills gällande
stadganden bibehållas, skola göra de nnvande missbruken fortfarande.
Frih. Raabs förslag åsyftar, att förekomma det missbruk, att från
mäskvärmaren bränvin skall kunna directe erhållas, hvilket Frihm
velat inskränka lill endast sjelfva pannan. Till ordningens befordrande
anser jag således nödigt, att Frih. Raabs redaction antages,
enär detta mera än Utskrns förslag kan förekomma det missbruk,
som annars kommer att äga rum. Utsk:n har ganska rigtigt uppgjort
sitt förslag efter de bestämmelser Utsk:n antagit, men då några
§§ af Utskrns förslag komma att, till följd af R. o. Ad:s förslag,
förfalla, anser jag nödigt, att redaction af det ifrågavar. mom. undergår
förändring till förekommande af olägenheter just i anledn.
af Ståndets förutnämnde beslut och jag förmodar, att Frih. Raab
haft sådant i sigte under sista plenum, ehuru tiden då icke medgaf
att sådant tillkännagifva.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Jag är förekommen af Frih.
Palmstjerna med hvilken jag mig förenar.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att Utskrns förslag i det mom.
af 12 §, hvaremot Frih. Raab nu gjort anmärkn. innehölle: ”Ej
eller må vid sådan redskap, hvartill rectifications-apparat ej är uppgifven,
spritängorne, sedan de utgått frän hattröret, i mäskvärmaren
eller annorstädes, ledas i uppåtgående riktning”; samt att deremot
Frih. Raab föreslagit följande redaction: ”Vid redskap i l:sta och
2:dra klassen får hvarken i mäskvärmaren eller annorstädes lankrum
inrättas, ej eller spritångorna, sedan de utgått frän hattröret, ledas
i uppåtgående riktning”; hvarjemte Hr Landtm, enär ingen yrkat
bifall till Utskrns förslag i denna del, hemställde om R. o. Ad.
behagade antaga den af Frih. Raab föreslagna redaction af ifrågavande
mom.
Härvid ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå Hr Landtm,
förklarade det han funnit ja hafva varit öfvervägande.
§§13 oeh 14.
Lemnades utan anmärkn.
§ 15.
Frih. Raab: Slutet af 1 mom. af denna § lyder sålunda: ”Om
hatten är försedd med en eller flera luckor eller någon annan öppning
än ångröret, skall den vid mätningen påsättas och redskapen
uppmätas till öfversta luckans eller öppningens nedre kant till så
stor höjd som mäsk deri kan inrymmas”. Detta tillägg i mom. har
tillkommit af den anledn., alt man befarat, att, vid hattens påsäl
-
Den 3 Juli.
439
tande, mäsken fylles icke blott i pannan utan äfven i hatten, sedan
luckan blifvit hatten påsatt. Bien då R. o. Ad. beslutat att
hatten med tillhörande rör icke får innehålla mera än f af pannans
rymd, förfaller behofvet af denna föreskrift, som tvertom är
skadlig och åstadkommer besvär vid målningen. Jag anhåller således
alt orden från och med ”om hatten” till och med ”inrym
mas”
må helt och hållet få utgå.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. såsom Frih.
Raab föreslagit, ansåge att uti lista mom. af 15 § borde uteslutas
sista meningen, innehållande, ”Om hatten är försedd med en
eller flere luckor eller någon annan öppning än ångröret, skall den
vid mätningen påsättas och redskapen uppmätas lill öfversta luckans
eller öppningens nedra kant, till så stor höjd, som mäsk
deri kan inrymmas”.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarpå Hr Landtm, förklarade det han funnit ja hafva öfverrösta!
nej.
Frih. Raab: Första punkten af 2:dra mom. lyder sålunda:
”Hatten med fastsittande ångrör skall äfven till hela sitt kubikinnehåll
uppmätas och, om den innehåller mera än | af pannans
rymd, öfverskottet ingå i pannerymdsberäkningen”. R. o. Ad.
behagade erinra sig, alt Ståndet förut beslutat att hela röret skall
jemväl ingå i hattens mätning och att R. o. Ad. bestämt hattens
rymd till * af pannans. Denne punkt påkallar således en redactionsförändring.
Jag torde äfven få upplysa derom, att orden:
”öfverskottet ingå i pannerymdsberäkningen”, är hemtad från 1845
års författning och har föranledt missförstånd, hvaraf åtal blifvit
en följd, som ännu icke är slutligen afdömd. Detta uttryck har
tolkats sä, att hela hattens rymd skulle läggas till pannerummet,
men att, R. St:s mening icke varit den, känner jag sä mycket
heldre, som jag deltagit i redactionen af författningen. Afsiglen
med detta stadgande var, att ena delen af öfverskottet skulle räknas
lill pannan och den andra till hatten och derföre begagnades
uttrycket pannerummet såsom kortare. Då mari likväl sett följder
ne af denna otydlighet, åligger det lagstiftaren, att göra §:n
tydligare. I öfverensstämmelse med Ståndets beslut, i fråga om
liattens dimensioo, och, till undvikande af missförstånd, föreslår
jag följande redactionsförändring: ”Hatten med ångrör skall äfven
till hela sitt kubikinnehåll uppmätas och, om den innehåller mera
än J af pannans rymd, 4 af öfverskottet ingå i pannerymdsberäkningen”.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Ståndet fattat det af Frih.
Raab omförmälda beslut, anser jag, lika med honom, nödigt, att
antaga del förslag till §:ns förtydligande hvilket han framställt.
Jag vet åtminstone icke något bättre, såvida förhållandet är sådant,
Frihm uppgifvit, nemi., att §:ns nuvar:de lydelse är hemtad
från 1845 års bränvinsförfattning och att missförstånd uppkommit
om lagstiftarens mening. Blissförstånd lärer det väl egentli
-
440
Den 3 Juli.
gen icke vara, ulan vederbönde hafva ansett sig bundne af ordalagen
i §:n och derföre gifvit honom en sådan tydning, som Frih:n
nämnt, eller att, då hatlens rymd öfversteg det ifrågavar:de förhållandet
till pannan, skall öfverskottet räknas till pannan och
icke i något afseende lill hatten. Enl. Frih. Raabs förslag, skall
öfverskottet räknas så, som vore det en tillökning af både panna
och hatt gemensamt. Det sednare hör vara det rätta, ty en tillökning
i pannan, fordrar väl också en tillökning i hatten. Antages
Frih. Raabs förslag, så tror jag, att alla olägenheter i fråga
om §:ns tydning äro afhulpne.
Frih. Palmstjerna: Äfven jag anser en förändrad redaction
af § vara af nöden, emedan till följd af R. o. Ad:s beslut,
uttrycket ”fastsittande ångrör” numera icke är lämpligt, och R.
o. Äd. bestämt hattens rymd till | af pannans. Men utom den
af Frih. Raab föreslagne förändring anser jag nödigt att göra ännu
ett annat stadgande i §:n, nemi. derom, huru långt ifrån hatten
ängrören skola uppmätas. Ulskm hafva ansett, alt uppmätningen
skall inskränka sig endast lill den del af ångrören, som fastsilter
vid hatten. Nu går likväl en del af ångrören genom mäskvärmaren
och en annan del deraf uppöfver densamma. Då emedlertid
Ståndet beslutat, att åugröret får hafva hvilken vidd som
helst, blir det nödvändigt att göra en sådan redacliou af §, hvarigenom
förhindras tillsättandet af lösa ångrör eller också stadgas
att dessa tagas i beräkning, sä att man undviker rättegångar,
hvilka af ene domstolen afdömas på ett sätt och af en annan
domstol på ett annat. Jag tror, att redactionen bör ändras så,
att, såvidt möjligt är, det blir ett bestämt stadgande, ty för mycket
bestämdt kan det icke blifva, såvida man vill förekomma tvi
ster
och missförstånd. Jag tror att ångrörets uppmätning bör
fortgå till kylaren och genom ett sådant stadgande tror jag ändamålet
vara vunnet. Ä sådan redskap der rectificator fiunes, bör
uppmätningen sluta vid rectifikalorn. Man kunde möjligen stanna
vid vinkeln af röret och rectificatorn, men jag tror det vara
rättare att föreskrifva uppmätning intill kylaren eller rectifikalorn,
der sådan finnes. Någon olägenhet af ett dylikt stadgande synes
mig icke kunna uppkomma och jag tror, att hattens förhållande
lill pannan i alla fall kan antagas i enlighet med R. o.
Ad:s beslut.
Frih. Raab: Jag skulle tro, att det af Frih. Palmstjerna
framställda redactionsförslag eller tillägg icke vore behölligt, men
jag vill likväl icke motsätta mig detsamma; dock anhåller jag,
att få göra ett tillägg derutinnan, så att det må lyda: ”intill kylaren,
mäskvärmaren eller rectifikalorn”. Såsom Frih. Palmstjerna
nogsamt känner, måste, då röret skall ingå i mäskvärmaren, i
denne äfven finnas, för mäskens uppvärmande, en blåsa, såsom
den kallas, hvilken är helt och hållet oberoende af röret. Begagnar
man uttrycket ”hatten med sina rör”, så kan dermed icke
förstås annat än hvad som till hatten hörer, och hvad som finnes
af rören i mäskvärmaren eller blåsan kan icke räknas till hatten.
Den 3 Juli.
441
Det blir således ett oegentligt uttryck, om man önskar att under
Frih. Palmstjernas förslag skall inbegripas äfven den del af röret
från hatten, som ligger i mäskvärmaren och derifrån går till kylaren.
Detta vore för mycket, och genom ett sådant stadgande
tror jag man förfore alldeles orätt sedan man här redan gjort en
stor inskränkning i pannans rymd. Af sådan anledn. synes mig
att om man skall göra något tillägg, det bör heta ”allt intill kylaren,
mäskvärmaren eller rectifikatorn. Frih:» har befarat, att
genom anbringandet af ett större rör ofvanför eller sedan ångrören
passerat mäskvärmaren, skulle någon fördel kunna åstadkommas.
Men sedan R. o. Ad. beslutat, att ångorne icke få ledas i
uppåt gående riglning, sedan de utgått från hattröret, är anbringandet
af dylikt rör föga gagnande; men deremot tror jag det
skulle utgöra en alldeles orimlig förändring i bränvinsredskapens
utrymme att räkna de ifrågavar:de rören till hatten och de höra
alldeles icke ihop med den.
Frih. Palmstjerna: Om man tili §:n intager det stadgan
de,
att röret skall mätas till mäskvärmaren, rectifikatorn eller kylaren,
anser jag mitt förslag öfverflödigt, emedan det med ifrågavartde
tillägg får ett helt annat syfte än jag dermed afsell. Man
kan hafva mäskvärmaren helt nära pannan och derjemte en ganska
stor hatt, men röret, som går genom mäskvärmaren och derifrån
vidare fortsättes, är i alla fall hattrör och så länge det benämnes
hattrör får det icke hafva en uppåtgående riglning. Med
den rymd, ett sådant rör iDnehäller, kan bränviusbränningen drifvas
på ett helt annat sätt än som med pannerymden varit afsedd,
ty, såsom jag redan nämnt, mäskvärmaren kan flyttas blott några
tum ifrån pannan och röret med betydlig vidd stiga flera
alnar deröfver, och då bör Frih. Raab fullkomligt inse, huru detta
skall kunna begagnas lill missbruk. Emedlertid och i händelse
Ståndet beslutar att mätningen skall fortgå till mäskvärmaren,
anhåller jag, alt mitt förslag må fä förfalla, emedan det i sådant
fall endast föranleder till missförstånd.
Frih. Raab: Frih. Palmstjerna har yttrat, att jag borde inse
hvilken fördel, som möjligen kan vinnas deraf att röret ledes
några alnar öfver mäskvärmaren, sedan det passerat detsamma,
men då jag uppgör en ritning deröfver, kan jag icke finna någon
vinst af en sådan inrättning, och jag uppmanar Frilen alt med
blyertz och papper visa huru det skulle gä till. Jag torde derjemte
få erinra Frilen ali ängrören icke fä ledas i en uppåtgående
riglning, hvarigenom, om röret vore 10 alnar långt och aldrig
sä bredt, någon fördel deraf icke kan erhållas. Deremot
tror jag, att, om man antager Frilens förslag utan mitt tillägg,
man mera skadar än gagnar, enär i sådant fall mäskvärmarens
begagnande göres omöjligt, emedan utrymmet blifver allt för myckel
inskränkt.
Frih. Palmstjerna: Huruvida Frih. Raab eller jag har rätt,
beror på det begrepp man gör sig om hattrör. Man har sagt,
442
Den 3 Juli.
att R. o. Ad. beslutat att ångrören icke få hafva en uppåtgående
rigtning, men deremot så länge de benämnas hattrör få de
hafva denna riktning. Om nu röret går genom mäskvärmaren
och sedan fortsättes vidare, kan man med allt skäl påstå, att allt
detta är hattrör, så länge hatten finnes, och då dessa rör, som
kunna innehålla betydligare rymd än sjelfva pannan, få ledas i
en uppåtstående riktning, inser man ganska lätt följderne deraf.
Hr von Hartmansdorff: Såvidt jag kunnat fatta, åsyftar
Frih. Palmstjernas förslag en närmare bestämning, af redskapens
form, hvarföre jag anhåller, att Ståndet ville detsamma ogilla.
Frih. Raab: Jag får erinra derom, att R. o. Ad. redan bestämdt
hvad, som förstås med hattrör, då man sagt, att hatten
beräknas jemte röret intilldess att mäskvärmaren eller kylaren
vidtager. Jag kan således icke se annat, än att saken är bestämd.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då det förslag Frih. Palmstjerna
framstält, blott utgjorde ett tillägg till den af Frih. Raab
föreslagna redaction, R. o. Ad. torde finna lämpligt att propos.
först framställdes lill bifall å Frih. Raabs förslag med förbehåll
att sedermera Frih. Palmstjernas förslag till tillägg må kunna
komma under pröfning.
Ropades ja.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt, att den
ifrågavar:de första meningen af 2:dra mom. i 15 § innehölle:
”hatten, med fastsittande ångrör, skall äfven till hela sitt kubikinnehåll
uppmätas och, om den innehåller mer än två tredjedelar
af pannans rymd, öfverskottet ingå i pannerymds-beräkningen”,
samt att deremot Frih. Raab föreslagit följande redaction:
”hatten med ångrör skall äfven till hela sitt kubikinnehåll uppmätas
och, om den innehåller mer än tre fjerdedelar af pannans
rymd, fyra sjundedelar af öfverskottet läggas lill pannerymden”;
hemställde Hr Landtm, om R. o. Ad. bifölle detta Frih. Raabs
förslag.
Härvid ropades starka ja, jemte ett eller annat nej, hvarpå
Hr Landtm, förklarade det han funnit att ja varit öfver
vägande.
Efter sedermera gjord framställning derom att Frih. Palmstjerna
i den nu godkända redaclionen föreslagit det tillägg att
efter orden ”hattar med ångrör”, skulle införas orden ”ända till
kylaren eller till rectifikatorn om sådan finnes”, samt att, enär
Frih. Palmstjerna medgifvit att hans förslag må förfalla derest
R. o. Ad. icke behagar godkänna detsamma utan att derjemte införa
det ytterligare tillägg, som Frih. Raab ifrågasatt, Frih. Palmstjernas
förslag syntes böra antingen utan vidare tillägg antagas,
eller oek helt och hållet förfalla, hemställde Hr Landtm, om R.
o. Ad. antoge Frih. Palmstjernas ifrågavar:de förslag till tillägg.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja,
Den 3 Juli.
443
hvarpå Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att härvid
nej öfverröstat ja.
§ 16.
Frih. Raab: Då R. o. Ad. beslutat att hattröret skall ingå
i mätningen så är äfven nödigt, att hattrören stämplas, hvarföre
jag föreslår att vid 16 § efter ordet stängselskifva skola tilläggas
orden ”lösa hattrör”.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. att såsom
Frih. Raab föreslagit uti 16 § skulle tilläggas orden ”lösa hattrör”
efter ordet ”stängselskifva”.
§§ 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25. och 26.
Lemnades ulan anmärkning.
§ 27.
Frih. Raab: 27 § är den vigtigaste i hela författningen,
såsom omfattande frågan om beskattningen. Ulsk:n har i beskattningen
föreslagit en tillökning med 25 proc. å den redskap,
som icke drifves med ånga och 33§ proc. å den, som drifves
med ånga, hvarigenom Utskm kommit till ett resultat, som icke
är rätlyist. Jag torde först fä erinra, hvad hvar och en torde
hafva sig bekant, alt den mesta bränvinstillverkning i Sveri
ge
drifves dels med de medelstora och dels med den mindre
redskapen. Om man genomser förteckningen öfver bränvinspannor
inom landet, skall man finna att antalet pannor öfver 60
kannor är ganska ringa och år 1845 funnos icke flera än 5 styc
ken
bränvinspannor i 5:te klassen, och af 90 kannors rymd funnos
icke flera än några och 20 pannor samt icke öfver 100 pannor
emellan 60 och 90 kannor, hvilket förhållande gifver skälig
anledn. till den förmodan, att om några är antalet bränvinspannor
skall betydligt minskas. Härförutan bör man ihogkomma,
alt den högre pannerymden ofta fördelas i 2:ne mindre. Förhållandet
är nemi. sådant, att den största fördelen är alt begagna
de medelstora pannorne, emedan de relativt till skatten åstadkomma
en större afkastning. Hvad äter angår ångpannorna, sä, om
ängkitteln innehåller 20 kannor och bränvinspanuan 10, kan med
denna redskap tillverkas så mycket bränvin som med en panna
om 50 kannor, ty den högre tillverkningen beror mera på
ängkitteln än på sjelfva pannan, såvida förbyggningen göres tillräckligt
hög ofvantill, för att afsätta vattnet. Jag har föreställt
mig, att Utskm bort taga vägledn. uti detta ämne af en vid betänk.
N:o 1 bilagd reservation, deruti upplyses af en ledamot, som sjelf
har en 10 kannors ångpanna, att han dermed tillverkat 10,000
kannor bränvin. Det är bekant, att många sådana pannor i Sverige
finnas, hvilka tillverka detta belopp och måhända ändå mera,
och då del är kändt, alt brännerier drifvas med ångpannor
från 20 till 30 kannor, så ligger det en orimlighet deruti, att
så lågt beskatta ångpannorna, som enl. Utskms förslag. Utskm
hafva nemi. för en 10 kannors bränvinspanna med ånga i 3:dje
444
Den 3 Juli.
klassen upptagit skatten till 100 r:dr, hvilket icke skulle utgöra
mera än 5 eller 6 runstycken för hvarje kanna bränvin som
dermed tillverkas. Deremot hafva Utsk:n föreslagit mycket hög
skatt för större pannor inom samma klass och omåttlig skatt för
dem i 4:de och 5:te klassen, men denna slaten tillkommande inkomst
finnes icke i verkligheten utan endast på papperet. Vill
man gå någorlunda rättvist tillväga, fullkomligt rättvist är omöjligt,
åtminstone efter pannerymdsberäkningen, anser jag det nödvändigt,
alt utöfver Ulsktns förslag höja skatten för de mindre verken,
äfvensom att, sedan man gjort undanlag för den enkla redskapen,
hvilken man ansett drifvas endast för husbehof, att höja
beskattningen för de medelstora enkla pannorna. Rättvisast vore
visserligen, att belägga dem i förhållande till kannerymden fullt
ut lika stor beskattning som för de större, men då sådant otvifvelaktig!
skulle möta motstånd, har jag icke eller föreslagit något
sådant. I den tariff, som finnes införd i min Utsk:ns hetänk.
bifogade reservation, har jag uppställt ett förslag till beskattning,
som jag anser äga det företräde framför Utskms att mitt är rättvisare,
då enl. detsamma en betydligt högre statsinkomst deraf
blir en följd och härå bör, vid en jemförelse emellan de olika
tarifferne, någon uppmärksamhet fästas. Härvid torde jag fä upplysa,
att då Utskm redan för 10, 11, 12 och 14 kannors pannor
höjt skatten med 25 proc. mot hvad den förut varit, har jag icke
ansett billigt, att skatten bort höjas för den enkla redskapen,
som egentligen begagnas för husbehofsbränningen, ulan har jag
föreställt mig, att man i fråga om denna redskap borde vidblifva
1845 års författning, och enl. min öfvertygelse är den vinst, man
har att påräkna af skatten utaf de större pannorna vida underordnad
den af de medelstora, såvida skatten höjes å de sednare.
Enl. 1845 års förordning var en 20 kannors panna med ånga
belagd med en skatt af 6 r:dr 32 sk. 1 denna skatt har Utsk:n
föreslagit en tillökning med 8 r:dr 6 sk., hvaremot jag upphöjt
skatten å denne redskap till 20 r:dr, ty en 20 kannors panna
är icke någon obetydlig redskap utan en sådan, hvarmed kan tillverkas
15 å 16,000 kannor bränvin, om den är rigtigt inrättad.
En 30 kannors panna har hittinlills varit ganska lågt beskattad.
Utsktn har nu föreslagit, att den skall draga en skatt af 18 r:dr
36 sk., hvaremot jag föreslagit en skatt af 35 r:dr och sålunda
ökat beskattningen å till och med 50 kannors pannor, men här
anser jag också att man bör stanna, emedan största fördelen ligger
i begagnandet af pannor under 50 kannors rymd. Höjes beskattningen
för den större ångredskapen måste man höja den för
den mindre, ty eljest blir tillökningen allt för kännbar och Staten
i st. f. alt göra en vinst, får vidkännas en ganska väsendtlig
förlust. På grund af alla dessa skäl, hvarmed jag icke längre
vill upptaga R. o. Ad:s tid, hemställer jag att R, o. Ad. ville
antaga den tariff, jag föreslagit, och som lärer vara af PresteSt.
antagen.
Hr von Hartmansdorff: Då Ståndet beslutit den förän
-
Den 3 Juli.
445
(liing, alt en hvar som sådant åslundar, kan inskränka sin bränvinstillverkning
till blott en månad om året, så synes mig gifvit,
såsom jag redan nämnt, alt, om en förhöjning i bränvinsskalten
äger runi, bon icke kominer att egentligen drabba husbehofsbränningen,
ty dä en bonde eller hvilken landtman som
helst äger blott under en månad om året, utöfva bränvinsbränning
och sålunda inskränka afgiften derföre till | utaf den lägsta
afgiften efter 1845 års författning, enl. hvilken minsta afgiften
beräknades för 3 månader, kan denna afgift för dem icke blifva
betungande. Om nu en förhöjd beskattning drabbar dem, som
tillverka bränvin till afsalu, lärer val icke sådant kunna med ovilja
anses af dem, som förfäkta husbebofsbränningen. Om på andra
sidan de, som idka denna tillverkning för afsalu, få skatta
något mera, kan sådant icke skada, då enl. min tanka hela näringen
är skadlig. Jag anhåller derföre om bifall till Frih. Raabs
förslag, serdeles om det förhåller sig så, som han förmält och jag
äfven hört nemi. att PresteSt. antagit detsamma. Skulle underrättelse
derom hafva till R. o. Ad. inkommit, så anhåller jag att
Ridd.secreteraren mätte sådant upplysa.
I anledn. häraf tillkännagaf undert. Ridd.secret. att någon
underrättelse om de öfriga RiksStins uti förevaride ämne fattade
beslut ännu icke blifvit R. o. Ari. meddelad.
Då nu Hr Gr. o. Landtm., enär ingen yrkat bifall till
Utskins förslag, hemställde, om R. o. Ad. behagade antaga den
af Frih. Raab uti förevaride utlåt, bifogade reservation föreslagna
tariff för pannerymds-afgiften, ropades starka ja, blandade med
nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
härvid ja varit öfvervägande.
Frih. Raab: Jag får vördsamt fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, att, sedan R. o. Ad. antagit en annan tariff än Utskins,
inledningen till den sednare numera är olämplig, hvarföre jag
vågar föreslå antagandet af den inledning, som finnes vid min
tariff pag. 24 i Utskins betänk. Nio 2, sä lydande: ”Med bibehållande
af pannerymden, såsom grund för beskattningen, kommer
bevilln.-afgiften för bränvinsbränningen att utgå efter nedanstående
tariff, som bestämmer afgiften för hvarje serskild klass af
bränvinsbränningsredskapen under 6 månaders bränningstid.”
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att R. o. Ad. torde finna att,
på sätt Frih. Raab anmärkt, ingressen uti förevaride 27 §, såsom
innehållande åtskilliga af de bestämmelser, hvilka igenfinnas uti
Utskins tariff för pannervmdsafgiflen, numera icke kunde af R.
o. Ad. antagas; hvarjemte Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad.
i stället behagade antaga Frih. Raabs sålydande redactionsförslag:
”Med bibehållande af pannerymden, såsom grund för beskattningen,
kommer bevillningsafgiften för bränvinsbränningen att utgå
efter nedanstående tariff, som bestämmer afgiften för hvarje serskild
klass af bränvinsbränningsredskapen under 6 månaders bränningstid”.
Ropades ja.
446
Den 3 Juli.
Rih. Raab: Sedan Ståndet beslutat, att 2:ne pannor af samma
rymd få finnas i ett och samma bränneri, anser jag nödigt
och får tillstyrka, att R. o. Ad. ville uti ett serskildt mom. under
denna § intaga bestämmelser i fråga om den högre beskattningen
ä dylika pannor. Det ligger en betydlig vinst deruti, att
dela pannerymden uti mindre pannor och då man icke velat förhindra,
att så beskaffade brännerier få fortfarande begagnas eller
hädanefter inrättas, är det af stor vigt, att beskattningen bestämmes
så, att afgiften för dessa delade pannor blir lika den för pannornes
sammanslagna rymd. Af sådan anledn. torde jag få föreslå
följande tillägg i §:n: ”Då någon å en tomt eller i en byggnad
eller under samma tak eller ä samma egendom begagnar flere
pannor till bränvinsbränning, hvilkas rymd enl. 9 § skall sammanslås
för debiteringen, iakttages härvid dels att kokrummet
icke afdrages af hvardera pannan, utan af sammanslagna pannerymden,
dels att tillökning i skatt för mäskvärmare eller rektifikationsapparat,
eller anbringandet af båda delar, beräknas endast
för den panna, hvartill dylika appararater begagnas. Den sålunda
uträknade afgiften för sammanslagna pannerymden skall höjas med
33§ proc. om den är fördelad i 2:ne pannor; med 66| om den
är delad i 3:ne; med 100 proc. om den är delad i 4, o. s. v.”
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade antaga
det af Frih. Raab nu upplåsta och i hans vid Utskms ulåt.
fogade reservation framstäldta förslag till ett nytt mom. i 27 §.
Ropades ja.
§§ 28, 29, 30, 31 och 32.
Lemnades utan anmärkning.
§ 33.
Frih. Raab: 2 mom. af 33 § lyder sålunda: ”Befinnes någon
nyttja bränvinspanna, som innehåller öfver den högsta tillåtna
pannerymd” etc. Detta stadgande härleder sig derifrån, att
Utsk:n bestämt alt icke mera än en panna skulle få begagnas i
samma bränneri, men då R. o. Ad. beslutat, att 2:ne pannor fä
begagnas, lärer denna redaction böra undergå förändring i öfverensstämmelse
med Ståndets berörda beslut, och jag föreslår derföre
följande: ”befinnes någon nyttja en eller 2:ne bränvinspannor,
som hvar för sig eller tillsammanstagne innehålla öfver den högsta
tillåtna” etc.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. att, såsom
Frih. Raab föreslagit, de i sista meningen af 2:dra mom. i 33
§ förekommande orden: ”Befinnes någon nyttja bränvinspanna,
som innehåller öfver” skulle utbytas emot orden: ”Befinnes någon
nyttja en eller flere bränvinspannor, som hvardera eller gemensamt
innehålla öfver”.
§§ 34, 35, 36, 37 och 38.
Lemnades utan anmärkning.
Oen 3 Juli.
447
§ 39.
Frih. Raab: 39 § är ny och innehåller den föreskrift, att
om domaren äger anledn. till den förmodan, att någon anmält
sig lill bränvinsbränning för en eller annan termin, men af misstag
begagnat origtig termin, domaren äger honom från böter befria.
Jag tror, att detta stadgande är allt för liberalt, och att,
då R. o. Ad. tillåtit, alt man får utöfva bränvinsbränningen för
så kort tid som en månad i sender, kan det blifva en ganska
god industri, att sedermera misstaga sig om den termin, för hvilken
man anmält sig. Detta stadgande kan hafva den följd, att
man skaffar sig vänner, hvilka, vid inträffande åtal mot dessa
missbruk, intyga, att den tilltalade icke förstod det, då han vid
mantalsskrifningen anmält sig. Jag skulle derföre tro, att §:n bör
ur förfatlningen utgå, helst det måste vara serdeles svårt för domaren,
att skilja den uppsåtligt felaktiga från den, som af verkligt
misstag öfverskrida föreskrifterne.
Häruti instämde Gr. Sparre, Erik, Hr von Hartmansdorff,
m. fl. ledamöter.
Uppå härefter framställd propos. beslöts att den ifrågavar:de
39:de § borde ur förordningen utgå.
§ 40.
Lemnades utan anmärkning.
§ 41.
Frih. Raab: Rrånvinsbränningen anses visserligen icke såsom
någon näring, den man vill skydda, men så länge denna näring
njuter lagligt skydd, kan jag sannerligen icke inse, hvarföre den,
utöfvad å sön- eller helgedagar, skall hårdare bestraffas än alla
andra näringar, hvilka idkas å dessa dagar. Utsk:n hafva icke
allenast föreslagit, att böter af 3 r:dr 16 sk. skola för dylika förbrytelser
erläggas, såvida den felande är berättigad till bränvinsbränning
i lista och 2:dra klassen, utan Utskm hafva gått ännu
längre och förhöjt böterne till 10 r.-dr för den, som, berättigad
till bränvinsbränning i någon af de öfriga klasserna, gör sig saker
till bränvinsbränning å helgedag. Jag anser detta stadgande
olämpligt och hemställer om det bör finnas i en författning.
Hr von Hartmansdorff: Ändamålet med straff och böter
är så som en hvar nogsamt känner, jemväl att afhålla från brott.
Om nu frestelsen till brott år större genom den större vinst, som
i följd af brottets begående kan erhållas, så böra äfven böternas
belopp i samma mån höjas. Detta har sannolikt varit orsaken,
hvarföre Utskm velat öka böterne. När man vet huru kär bränvinspannan
hålles, och huru betydlig inkomst, af henne kan påräknas,
så torde lätteligen kunna inses, att frestelsen till denna
närings utöfvande på helgedagar är större än den, att förrätta annat
vanligt arbete, som icke är så vinstgifvande. Dessa skäl anser
jag hafva grundlagt Utskrns förslag, hvilket enl. min tanka
icke bör ändras.
448
Den 3 Juli.
Hr Apol lo f: Denna del af författningen tillkom egentligen
på det sätt, att en ledamot af PresteSl., som vid afd:ns öfverläggning
förgäfves framställt ett dylikt förslag, i Utskms plenum
återkom med detsamma, och lyckades alt genomdrifva det, ehuru
med ytterst knapp majoritet. Många åsigter uttalades i detta ämne
och äfven den, att, om sabbatsbrottsböter skulle för bränvinsbrännings
utöfvande å söndagar erläggas, allt annat arbete å dessa
dagar borde med dylika böter beläggas. Då jag inom Utsk:n
tillhört denna mening och icke understödt Utskms förslag, får
jag förena mig med Frih. Raab, att denna § bör ur författningen
utgå.
Hr Lind af Hageby, Carl Aug. Ludv.: Ehuru jag beslutat,
att icke vidare yttra mig i detta ämne, sedan förordningen
blifvit så väsendtligen rubbad allt efter denna §, anser jag mig
likväl böra nämna, att jag äfven tillhör dem, hvilka ansett § icke
hafva bort i författningen inflyta. Den tillkom på det sätt, att
då kominister Jansson, hvilken väckte fråga om intagandet af
denna §, icke segrade inom de sammansatte Utskms afd:r framställde
han ånyo proposm i plenum inom de sammansatte Utsk:n,
hvarvid han lyckades erhålla en högst obetydlig majoritet, oaktadt
flere anmärkmr framställdes mot förslaget och bland andra äfven
den, alt de, hvilka anmält sig lill bränvinshränning under 6 månader
och blott skatt för dessa skulle på ett visst klockslag upphöra
med bränningen å söndagar, en hel månad skulle för dem
gå förlorad, både i afseende på tid och erlagd afgift, emedan under
desse 6 månader så många sön- och helgedagar inträffa. Dessutom
kunde det inträffa, att om bränvinsbränningen icke upphörde
pådetgifna klockslaget,en kittslig kronobetjent eller granne skulle
kunna göra åtal deremot, och föranleda till många obehag. Jemte
det jag åberopar Frih. Raabs skäl, anhåller jag, att författningen
må befrias från denna, i min tanke, till sine grunder felaktiga §.
Slutligen anhåller jag att få reservera mig emot R. o. Ad:s
för öfrigt redan fattade beslut öfver denna bränvinsförordning, på
det jag inför nationen må varda fredad från misstankan att med
mitt bifall hafva antagit en författning sådan som den nu härmed
föreslagna, hvilken äger den förtjensten att vara orättvis,
otillämplig och medföra förlust för Staten, så vida den, såsom R.
o. Ad. beslutat, blifver antagen.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
41 § af Utskms förslag, ropades starka nej, blandade med
ja; i anledn. hvaraf llr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
denna § böra ur förordningen utgå, samt då härvid ropades
starka ja, blandade med nej, förklarade det han funnit denna sednare
propos. besvarad med öfvervägande ja.
§ 42.
Lemnades utan anmärkning.
§ 43.
Frill.
Den 3 Juli.
449
Frih. Raab: Jag begär icke någon ändring i denna §, men
anhåller, att få uttrycka min åsigt, att sä länge lagstiftningen
tilläler bränvinsförsäljning af till och med £ kanna lill dem, som
förrätta något arbete, så är det en de facto lofgifven bränvinsförsäljning,
och att sålänge detta stadgande bibehälles, får man
snai t sagt en liten krog hos hvar och en, som tillverkar bränvin.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att då 43 § väl icke blifvit
lein nåd utan anmärkn., men likväl någon ändring deri ej blifvit
yrkad, densamma torde böra anses vara af K. o. Ad. bifallen.
Ropades ja.
§§ 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50, 51, 52, 53 och 54.
Lemnades utan anmärkning.
§ 55-
Frih. Raab: Uti denne § har Utsk:n bibehållit en föreskrift
från 1845 års författning nemi. att den, som köper bränvin får
icke sjelf till vittne användas. Man har sagt mig, hvad jag sjelf
äfven erfarit, att, så länge denna föreskrift qvarstår, kan icke någon
oloflig bränvinsförsäljning i bevis ledas, emedan försäljaren
iakttager den försigtighet, att icke afyttra bränvin till mera än
en person i sender, och derigenom omintetgöres möjligheten att
erhålla ojäfviga vittnen. Men om han också säljer lill 3 eller 4
olika personer vid olika tillfällen, få ingendera af dem vittna om
den försäljning, som till dem sjelfve uiöfvats. Åklagaren vet, att
ett brott är begånget men kan icke bevisa detsamma. §:n lyder
sålunda: ”Ej må köpare lill vittne antagas i fråga om försäljning
af det bränvin, han sjelf sig tillhandlat, hvaremot köpare, derest
han i öfrigt linnes ojäfvig må vittna derom, att bränvin blifvit
till andre personer, vid samma tillfälle försåldt. Om nu denne
§ utgår, så står det alltid qvar i domarens skön, att pröfva, huruvida
den person, som tillhandlat sig bränvin är vittnesgild eller
icke. Jag skulle således tro, alt såvida man vill, alt författningen
skall efterlefvas, denna § bör utgå, hvarföre jag anhåller om
afslag å 55 §.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge den
ifrågavar:de 55 § böra ur förordningen utgå.
Ropades ja.
§§ 56, 57, 58, 59, 60, 61, 62, 63, 64 och 65.
Lemnades utan anmärkning.
§ 66.
Hr A pollo f: Sista mom. i denna § lyder sålunda: ”Hvad
i denna författning förordnats skall tjena lill efterrättelse ifrån
och med början af år 1850, intill hvilken lid hitintills gällande
föreskrifter i ämnet komma att tillämpas, men derefter till kraft
och verkan upphöra”. Denna föreskrift har tillkommit på det
6 H. 29
451)
De n 3 J11 i i.
sätt, Hit, inom de sammansatta Utsk:n en ledamot framställde den
anmärkning, att stadgandet uti 12 §, alt ånga icke fick begagnas
till första oell andra klassens bränvinspannor, skulle åstadkomma
en så kostsam förändring i redskapen, att Staten borde den godtgöra,
hvilket lämpligen kunde ske derigenom, att redskapen i dess
närvar:de form, finge utan förhöjda afgifler begagnas ett år längre,
än hvad tillförene vid utfärdandet af författningar i detta
ämne ägt rum. Nu inträffade så, att denna framställning gjordes
vid slutet af Utskms öfverläggning klockan omkring 11 på natten,
då de fleste ledamöter hade redan sig allägsnat. Om nu detta
var den enda eller blott en medverkande orsak till utgången af
frågan, vill jag icke afgöra, men nog af, framställningen bifölls
och åtskilliga reservationer anfördes deremot och äfven af mig,
ehuru sådant blifvit förbisedt.
Nu anser jag detta förslag vara oantagligt, såsom, enl. mitt
förmenande, stridande mot föreskriften uti 61 § Reg.F. jemförd
med 60 § i samma grundlag. 61 § lyder sålunda: ''Alla afgifter,
som 11. St. under de i föreg:de § nämnda titlar beviljat skola
utgöras intill slutet af det är, under hvars lopp den nya bevillningen
af R. St. framställd blifver”. De i 60 § omförmälde
afgifler äro Tull och Accis-medlen, postmedlen, chartaesigillatee-afgiften,
hushehofsbrännerimedlen samt hvad R. St. dessutom
serskildt hvarje riksdag såsom bevillning sig åtaga. Således,
på gmnd af dessa §§, anser jag all utsträckning af nuvande redskapens
begagnande utöfver innevar:de årsslut olaglig. Dessutom
hafva motiverne för denna begäran numera förfallit, sedan R.
o. Ad. återtagit det stadgande, som förbjöd ångans användande
vid första och andra klassens apparater, och då orsaken förfallit,
bör väl verkan hafva upphört. Jag bar redan nämnt, alt jag anser
denna R. St:s eftergift olaglig, men den är, ur hvilken synpunkt
den än må betraktas, enl. min tanke, hvarken billig eller
behöflig, och af sådan anledn. tager jag mig friheten, att varna
R. o. Ad. för ett sådant medgifvande, emedan ett dylikt prejudikat,
en gäng lemnadt, skulle, vid hvarje förändring af bränvinsredskapen,
i framliden reklameras. Hvad åter angar olagligheten,
så bar jag redan haft äran citera den § i grundlagen som styrker
detta mitt påstående, hvartill ytterligare kommer, att den
brist i Statens påräknade inkomster, som ovilkorligen skall uppslå
derigenom, att det gamla beskattningssättet bibehålies utöfver
hvad grundlagen medgifver, mäste, under -en eller annan benämning,
utgå af de öfrige skattdragande, hvilka icke producera och
ofta icke ens konsumera bränvin. Den föreslagna §:n kommer
egentligen, att medgifva en skatlelindring för alla producenter,
ehuru, om §:n skall antagas, denna lindring icke bort tillkomma
andra än de, hvilka måste förändra sin redskap. Jag åtminstone
anser icke öfrige producenter böra komma i åtnjutande af denna
fördel. Slaten, som skulle lemna denna ersättning för redskapens
förändring, bar icke ens den tillfredsställelsen, att se denna
sin uppoffring komma dem lill godo, för hvilka den blifvit medgifven,
utan hufvudsakligast dem, hvilka kunna utan olägenhet,
Den 3 Juli
45i
med fäsladt afseende på den vinst de hafva, för bränvinstillverkuingen
till Stateu erlägga afgifter. Beträffande slutligen behofvet,
att göra dylika concessioner för productionens uppmuntran, lärer
man utan någon siare-förmåga kunna förutspä, att så långe consutnenter
finnas, skola producenter icke saknas. Jag skulle kunna
anföra Mere andra skäl för förändring af detta stadgande, men
jag inskränker mig till de redan anförde under hopp, alt R. o.
Ad. afslår ifrågavartde förslag och beslämmer tiden till den l:sta
Januari 1849, då författningen bör träda i verksamhet, hvilket
jag vördsamt får föreslå.
Frih. Alströmer, Jonas: Då R. o. Ad. ur 12 § borttagit
ett stadgande till förekommande af mäskvärmares missbruk,
anhåller jag att i sådant afseende få föreslå ett annat stadgande
i . . . .
Hr Gr. o. Landtm, afbröt della yttrande med erinran att
nu endast 66 § vore föremål för öfverläggningen.
Frih. Raab: Jag anhåller att få biträda Hr Apollofs framställda
mening, att nerol, författningen bör träda i verksamhet
från och med 1849 års början, så mycket heldre som R. o. Ad.
borttagit åtskilliga tillägg, som skulle hafva föranledt förändring
af redskapen, hvilka tillägg blifva obehöfliga, om författningen
blifver anlagen, sådan R. o. Ad. bifallit densamma. Jag får derföre
föreslå följande redaction: ”Hvad i denna författning förordnals
skall tjena till efterrättelse ifrån och med början af år 1849
ifrån hvilken tid hittills gällande föreskrifter i ämnet komma att
lill kraft och verkan upphöra”.
Hr Gr. o. Landtm, framställde att i afseende på 66 § blifvit
yrkadt af Hr Apollof, att årtalet 1850 måtte utbytas emot
1849 och af Frih. Raab, att denna §:s sednare mom. måtte erhålla
följande lydelse: ”Hvad i denna författning förordnals, skall
tjena till efterrättelse ifrån och med början af år 1849, ifrån
hvilken tid hittills gällande föreskrifter i ämnet komma att till
kraft och verkan upphöra”; hvarjemte Hr Landtm, hemställde
om R. o. Ad. behagade antaga detta af Frih. Raab framställda
redactionsförslag.
Ropades ja.
Härefter förekom det vid Utskms utlåt, fogade formulär till
mätnings- och stämplingsbevis å bränvinsbränningsredskapen.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att en liten förändring i detta
formulär syntes vara erforderlig i följd af R. o. Ad:s fattade
beslut, att äfven hattrör skola stämplas, hvadan sista raden, innehållande
”På panna, hatt, mäskvärmare och rektifikationsapparat
åsatt min namnstämpel” torde böra erhålla följande lydelse:
”På panna, hatt, hattrör, mäskvärmare och rectilikationsapparat
åsatt min namnstämpel”; hvarjemte Hr Landtm, hemställde om
29*
45?
Den 3 Juli.
14. o. Ad. behagade godkänna ifrågavar:de formulär med della
tillägg.
Ropades ja.
Frih. Alströmer: I förra plenum borttog R. o. Ad. ett
stadgande ur 12 §:n sora skulle hindra missbruk af mäskvärmare,
och får jag derföre anhålla, att, på lämpligt ställe, måtte införas
ett så lydande stadgande: ”Då mäskvärmare begagnas, må änga
hvarken frän bränvinspannan, eller på hvad annat sätt som helst,
insläppas uti den i mäskvärmaren inneslutna mäsken utan blott
derigenom ledas medelst rör”.
Frih. Raab: Såvida Hr Gr. o. Landtm, icke finnér något
hinder möta för införandet i författningen af det ifrågavar:de tillägget,
hvilket jag icke eller kan finna, får jag tillstyrka detsammas
antagande. Det skulle utgöra ett surrogat för det af R. o.
Ad. förut afslagna stadgande, alt, hvad redskapen beträffade, ånga
icke fick inledas i mäskrummet. Enl. hvad jag sedermera erfarit,
har denna föreskrift tillkommit derföre, alt man åsyftat något
dylikt som Frih. Cederström nu har i tydliga ord föreslagit,
men, vid uppställningen af detta stadgande, blef ordalydelsen sådan,
att den kom att innehålla andra föreskrifter än dem man
egentligen ville hafva införda. Detta af Frih. Alströmer framställda
förslag är emedlertid nyttigt, och jag tillstyrker derföre
detsammas antagande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. väl i fråga om
föredragningssåttet beslutat, alt de §§, som förbigingos ulan anmärkrt.
, skulle anses bifallne, men att i afseende pä 12 § åtskilliga
anmärkmr blifvit gjorde, och Hr Landtm, fördenskull icke
funne R. o. Ad:s berörde beslut utgöra hinder för antagande af
ett sådant morn., som Frih. Alströmer nu föreslagit, hvadan Hr
Landtm, finge hemställa om R. o. Ad. bifölle alt såsom Frihm
föreslagit uti 12 § infördes ett nytt mom. af följande lydelse:
”Dä mäskvärmare begagnas, må ånga hvarken från bränvinspannan,
eller pä hvad annat sätt som helst, insläppas uti den i
mäskvärmaren inneslutna mäsken, ulan blott derigenom ledas
medelst rör”.
Ropades ja.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:s d. 29 sisth Juni på bordet
lagde ut!ät:n
N:o 63, öfver väckt motion om beredande af tillgångar å
Banken för det till rustningskostnader beviljade serskildta kreditiv;
och
N:o 64, i anledn. af väckt motion om förändrad prägel å
silfvermyntet m. m.
Föredrogs BankoUtsk:s d. 29 sisth Juni på bordet lagda ullåtm
N:o 65, öfver väckt motion om en lämplig vedergällning åt gra
-
Den 3 Juli.
453
vören J. E. Akerberg för afletnnadt prof på ett förbälträdt sedelmynt
m. m.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Mig synes, som skulle
R. St., med uppoffring af 3,179 r:dr 8 sk., hafva fått ^tillräckligen
umgälla de misstag, hvilka, i afseende pä gravören Åkerbergs
konstfärdighet, blifvit begångna dels af Bankofullmäktige och dels
af R. St. sjelfve. Att nu ytterligare öka denna uppoffring med
de föreslagne 1000 r:dr, förekommer åtminstone mig vara öfverdrifvet.
U(sk:s förslag visar äfven, alt inom Utsi;, uppstått tvifvel
i detta hänseende. Uti sin tillstyrkan säger Utsi:, alt dessa
medel skola företrädesvis komma Akerberg personligen och icke
lians borgenärer lill godo. Med hvad rätt BankoUisk. kunnat
föreslå R St., alt göra undantag från allmänna lagen, som stadgar,
alt hvad gäldenär älfver eller förvärfva!' skall tillfalla borgenärerne,
är mig obekant. Fordom var det vanligt, att personer
utfärdade s. k. favorabla resolutioner och, på det att anspråk å
dylika fördelar, hvilka genom desse resolutioner meddelades, icke
skulle sedermera kunna göras, tillädes följande ord: ”dock utan
prejudikat för framliden”. Detta exempel har Utsi;, följt och
förklarat, att det skulle vara utan prejudikat för framliden. Denna
Utsk:s försigtighet åsyftar likväl icke andra personer, hvilka i
enträgenhet kunna lätla med Akerberg, ulan Utsk. har, af farhåga
för vidare ansökningar blott från honom, ang:de penningeunderstöd,
föreslagit att R. St. måtte i sitt blifvande beslut förklara,
att de icke hädanefter^ till pröfning upptaga någon fråga om
ytterligare ersättning till Akerberg. Om nu R. St. än göra ett
sådant förbehåll,^ kan sådant likväl icke hindra kommande Ständer
att lemna Akerberg än flera summor. Kunna R. St. sådant
icke förhindra, sä, heldre än att antaga Utsk:s ifrågavar:de förslag,
borde man detsamma återremittera eller ock utesluta hvad som
dock aldrig bort inflyta. Jag hemställer derföre, att R. o. Ad.
mätte pröfva och bifalla första delen af Ulsk:s tillstyrkande eller
”att R. St. måtte medgifva att, med efterskänkande af det för
O
7 O
skott 1000 r:dr b:co, gravören J. E. Akerberg af banken redan
uppburit, han måtte berättigas, att bibehålla de gravurmachiner,
som för bankens räkning blifvit bos honom med qvarstad belag
de”.
Hvaremot återstoden af Utsk:s tillstyrkande torde af Stån
det
uteslutas, eller rättare afslås.
Gr. Sparre, Erik: Utan att vilja ingå i någon vidlyftigare
vederläggning af hvad den siste värde talaren yttrat, måste jag
likväl bekänna, att jag anser att R. St., såväl som hvar och en
annan, böra mot enskilde utöfva rättvisa, billighet och, om det
o °
är fraga om en talent, hvilken man icke kan frånkänna Akerberg,
äfven någon uppmuntran. Hvad uti förevar:de fall rättvisan
angar, så är det obestridligt att 1845 års Ständer utlofvade
ett pris af 8,000 r:dr åt den, sora inlemnade det bästa prof på
sedelmynt eller apparat för tillverkning af sedelmynt. Enl. hvad
ypplystobiifvit, hade de sakkunnige män, som varit hörde öfver
de af Akerberg inom bestämd lid inlemnade prof, vttrat, att des
-
454
Den 3 Juli.
sa prof otvifvelaktig! voro do bästa och såsom jurist anser jag det vara
ganska tvistigt, huruvida Akerberg, om han i laglig väg gjort sina
anspråk gällande, kunnat vinna sitt påstående. Då nu emedlertid
priset blifvit honom förvägradt, och han det oaktadt icke i
laglig väg sökt, att detsamma utfå, utan honom, såsom en ringa
ersättning, beviljats 1,000 r:dr, synes del mig, att R. St. skäligen
kunna medgifva den obetydliga, af Utsk. föreslagna ersättning i
st. f. den vida större utlofvade belöningen. Detta om rättvisan
och billigheten. Jag vili, ^afseende pä talentens uppmuntran,
tillägga, del jag tror, att Akerberg, derigenom, att han fästat
uppmärksamheten på de ringa svårigheter, hvilka möta efterapandet.
af värt sedelmynt, gjort Staten en väsendtlig nytta, likasom
jag funnit de af honom förfärdigade prof på sedlar vara ett
vackert och förtjenst full t arbete. Jag anser således, all R. St.
kunna och böra, äfven ur denna synpunkt betraktadt, lemna denna
ringa belöning för hans möda och uppoffringar. Skulle R. St.
vid denna gåfva vilja utfästa det vilkor, alt densamma må honom
enskildt tillkomma, anser jag sådant icke vara i något afseende
olagligt, enär det enl. min åsigt, icke kan förvägras någon, alt
vid en gåfva fästa ett dylikt vilkor. Jag finnér således intet hinder
för R. St., att Jemna den ifrågavande gåfvan, hvilken är
ganska ringa och af Akerberg väl förtjenad, hvarföre jag utan
afseende derå, att gåfvan kan i framtiden åberopas såsom ett
prejudikat, tillstyrker bifall till Ulskts förslag i dess helhet.
Häruti instämde Frih. Alströmer, Jonas.
Hr von Hartmansdorff: Om gravören Åkerberg varit lika
skicklig, all förfärdiga sedelprof, som att förskaffa sig förespråkare,
så hade han otvifvelaktig! vunnit den^ utlofvade belöningen.
Den siste värde talaren har sagt, att Åkerberg fullgjort
hvad honom blifvit förelagdt, och att hans prof pä sedelpapper
varit del bästa. Härmed förhåller sig likväl så, att emedan den,
ti vilken ulan tvifvel äger största kunskap och skicklighet, samt hittills
framlagt det bästa förslag till sedelpapper, hade för R. Stoch
BankoUtsk. blifvit framställd, såsom den der hindrat Åkerbergs
stora talent, att kunna göra sig gällande: sä underlät den
förre att aflemna något läflingsprof. Om det utsatta priset läflade,
utom Åkerberg, blott en f. d. guldsmed, hvars prof var af den
beskaffenhet, att det uppväckte åtlöje hos en hvar, som såg detsamma.
Dä nu företrädet emellan desse läflande skulle bestämmas,
var det naturligt, att Åkerberg skulle erhålla vitsord, att hafva
frambragt del bästa profvet. Åfsigten med det af R. St. vid
1845 års riksdag bestämda pris kunde naturligtvis icke hafva varit,
att bland flera odugliga förslag, belöna det minst odugliga,
utan meningen var väl utom allt tvifvel den, att tillerkänna belöningen
åt del förs!agoeller prof, som var bäst bland de antagliga.
Till dessa kunde Åkerberg ingalunda hänföras, ehuru derpå
med stor skicklighet voro i ornamenterne anbragte kommissariernes
och fullmägtiges namn, likväl med så fina stilar, ali de endast
kunde läsas med tillhjelp af förstoringsglas. Om detta Aker
-
Den 3 Juli.
455
bergs prof blifvit godkändi, oell Riksmyiitet derefter stämplats,
så hade allmänheten dermed sannolikt varit ganska illa belåten;
ty de flesta begagna icke förstoringsglas och än mindre föra de
det med sig. Granskning af dylika sedlars riglighet skulle föijagteligen
hafva för de fleste, blifvit omöjlig. Under sådana förhållanden,
kunde fullmäktige icke tillerkänna^ Akerberg oftanämnde
pris. BankoTJlsk. har icke eller ansett Akerberg vara deraf
förtjent, emedan Utsk. i motsatt fall icke kunnat undgå, alt tillstyrka
Imns belöning med de utsatta 8000 r:dr. Men, säger Gr.
Sparre, Akerberg bör hafva någon ersättning, för det han icke
instämt bankostyrelsen, hvartill han, enl. Gr:ns åsigt, kunnat
hämta anledn. af de ordalag, R. St. rörande honom vid sistförtlutne
riksdag begagnat. Derföre har Grin tillstyrkt, alt ytterligare
1000 r:dr måtte lemnäs Akerberg utöfver 3,179 r:dr, han
af banken redan uppburit. Dermed skulle inteKnnnat vinnas, än
att man visade en oförtjent frikostighet emot Akerberg, och att
kommande Ständer skulle betagas all pröfningsrätt af ansökningar
frän honom om ytterligare ersättningar. Deremot lemnäs
Akerberg utväg öppen, alt om dessa ersättningsanspråk vid vederbörlig
doraslol, anställa rättegång mot bankostyrelse!], helst jag
icke finner Utsk. hafva deremot gjort något förbehåll. 1 England
dedman håller sig lill ordalagen, skulle denna utväg icke vara
af Akerberg betagen, och jag befarar, att så äfven är förhållandet
inom vårt fädernesland. Det kunde då inträffa, att, fastän
R. St. förkjaral sig icke vilja lill pröfning upplaga flera ansökningar,
från Akerberg, skulle dock vederböride domstol icke kunna
underlåta att upptaga Åkerbergs stämning. Såvida domslolarne
hysa enahanda åsigter med Gr. Sparre, kunde R. St. sålunda
komma att betala ytterligare 8000 r:dr, och Akerberg, på detta
sätt, undfå 12,000 r:dr. Skulle Ståndet, såsom Gr. Sparre yrkat,
bifalla Ulsk.-s förslag om de 1000 r:dr, anser jag en återremiss
nödig, på det att Utsk. må komma i tillfälle att affordra Akerberg
en afsägelse från alla vidare anspråk.
Frih. Alströmer: I hufvudsaklig öfverensstämmelse med
den öfvertygelse, Gr. Sparre yttrat, har jag äfven inom Utsk.
framställt den åsigt, att Akerberg icke kunde förhindras, att göra
sin rätt gällande, hvilket jemväl så ansågs af en del ledamöter
inom Utsk. Men som pluralileten antog det beslut, hvari Utsk.
stannat, blef denna åsigt ej synlig. Jag tror, att betänk, bör
återremitteras, på det man må komma i tillfälle, att, i. händelse
Akerberg erhåller de af Utsk. föreslagna 1000 r:dr, affordra
honom en afsägelse, deri han afstår från vidare ersättningsanspråk.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Jemte del jag i allo instämmer
i Hr von Hartmansdorffs yttrande, och således i begäran om
en återremiss uti ifrågavar:de ämne, anhåller jag, att R. o. Ad.
ville fästa BancoUtsk:s uppmärksamhet på R. Sits revisorers yttrande
härutinnan. o
Händelsen är den, att hos revisorerne förevisades Hr Aker
-
256
Den 3 Juli.
bergs sedelprofver, likasom de af Hr Broling författade, och revisorerne
funno, att om Hr Brolings förslag blifvit inlemnadt, sam
O
° ° 7
tidigt med Hr Åkerbergs, så bade den sednares profver blifvit underkände.
Men det var en delikatesse af Hr Broling, såsom bankoverkets
tjensteman att icke vilja tälla om belöningen med personer
utom verket, och derföre uteblefvo Hr Brolings profver.
Gr. Sparre: Jag vill icke åtaga mig, att vara någon förespråkare
för Akerberg. Jag blott önskar och har, såsom skäl för
mitt tillstyrkande, att B. St. emot enskilde böra iakttaga rättvisa
och lemna en talang någon uppmuntran, uppgifvit de förhållanden,
som, enl. min åsigt, tala för ett bifall lill Utsk:s förslag.
Det fägnar mig, alt mina motståndare medgifvit, all, till följd af
ordalagen i R. St:s beslut, Akerberg verkligen kunnat hafva skäl,
att göra anspråk på hela beloppet 8,000 r:dr. Vid sådant förhållande
synes det ju, det äfven jag haft skäl för mitt yttrande,
att det vore billigt, att lemna Akerberg de nu föreslagna 1000
ndr, hvaremot jag icke vill beslnda riktigheten af Hr von Hartrnansdorffs
yrkande, alt man af Akerberg borde betinga sig en
afsägelse å vidare anspråk, hvilken af honom bör atlemnas före
emottagandet af den gratification, hvarom nu fråga är, och skall
jag således icke motsätta mig en återremiss, serdeles som det förekommer
mig, som Hr von Hartmansdorff, enl. hvad han sednast
yttrat, icke skulle under detta vilkor, vilja motsätta sig det
af Utsk. tillstyrkta anslaget.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag hoppas visserligen, att uti
en framtid hvarken bankostyrelsen eller Utsk. eller R. St. kunna
komma in på en så vådlig behandling af ett ämne som den, hvilken
uti förevar:de fall egt rum. Det är lyckligt, ali R. St.
denna gäng komma ifrån saken med uppoffringnaf 3 ä 4000 r:dr,
men att uppmuntra ett sådant försök som Åkerbergs ännu en
gång, hvarigenom enskildte, möjligen uti en ännu högre grad af
dristighet, skola framkomma med anspråk på understöd, skall för
banken hafva så vådliga resnltater, att jag nu anser mig förhindrad
att bifalla Utsk:s förslag eller ingå i någon underhandling
med Akerberg, helst jag anser sådant vara en uppmuntran i framtiden
för andra personer såsom en Darell eller Hedborg, att komma
fram med försök till Banken, att å dess eget papper förvärfva
konstfärdighet uti sedlars förfärdigande. Jag tillstyrker bifall
å den del af betänk. Hr von Hartmansdorff uppläst, hvaremot jag
anhåller om afslag å de ifrågasatte 1000 r:dr, och anser följaktligen
all återremiss öfverflödig och betänklig.
Hr von Hartina nsdorff: Hr Rosenblads erinran mot all
underhandling med Akerberg, anser jag så grundad, att jag återgår
till mitt första förslag, alt R. o. Ad. må^afslå Utsk:s betänk.
Skulle Utsk. ingå i några afhandlingar med Akerberg eller affordra
honom en frånsägelse af anspråk på vidare ersättning, skulle
han derigenom stärkas i sin förmenta tro, att han ägde laglig
rätt, och då stannade det troligen icke vid en mindre summa,
Den 3 Juli.
437
utan banken (inge sannolikt betala ytterligare 3 eller 4000 r:dr.
Genom en sådan underhandling med Akerberg, hade Utsk. ju tillkäDnagifvit,
att det ansåge honom ega rättsanspråk.
Frih. Alströmer: Vid mitt förra yttrande hade jag förgätit,
att Akerberg är försatt i konkurstillstånd, och då det
således icke gagnar till något, alt med honom ingå i en underhandling
sådan, sora den ifrågavarande, anhåller jag om bifall å
förslaget.
Hr Rosenblad: Om Akerberg skulle hafva någon juridisk
rätt i förevar:de fall, har naturligtvis denna rätt öfvergått till hans
kreditorer, såvida han nemi., hvad jag likväl icke känner, är under
konkurs i hvilket fall han icke äger alt afhända sig sin rätt.
Om Akerberg äger denna juridiska rätt, så må hans konkursmassa
slämma R. St:s bank, men deremot anser jag, att man icke
bör inlåta sig i några underhandlingar med honom emedan sådant
endast skulle föranleda till ett ytterligare bortskänkande af
1000 r:dr eller måhända ännu mera. Under den tid jag var
fullmäktig i banken, och frågan hos fullmäktige förevar, hyste jag
icke den ringaste farhåga för utgången af en utaf Akerberg emot
banken anställd rättegång om oftanämnde medel. Jag upprepar
hvad jag redan yttrat, att om Akerberg äger något rättsanspråk,
bör sådant i laga ordning utredas och banken, likasom hvar och
en annan, vara förpligtad att betala hvad han är skyldig.
Hr Aminoff: Sedan nu upplyst blifvit, att Hr Akerberg
är försatt i konkurstillstånd, och således den välvilja som R. St.
för honom personligen, kunde hafva, ej kommer honom tillgodo,
utan dess kreditorer, hvilka icke böra underlåta, om de tro sig
hafva rätt, alt emot banken i laga ordning anhängiggöra deras
anspråk, så, jemte hvad bankostyrelsens ledamöter nu yttrat, anser
jag mig böra frånträda mitt förra påstående om ålerremiss,
och i stället yrka afslag å betänk.
Då nu öfverkiggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm, att i afseende på BankoUtsk:s förevande
utlåt, blifvit yrkadtdels bifall, dels afslag, och dels att R. o. Ad.
mätte fatta det beslut att, omed efterskänkande af det förskott 1000
r:dr, h:co gravören J. E. Akerberg af banken redan uppburit,
han må berättigas, att behålla de gravyrmachiner, som för bankens
räkning blifvit hos honom med qvarstad belagde; hvarjemte
Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle BankoUtsk:s utlåt.
N:o 65.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med åtskilliga
ja, hvarefter Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
sig böra besluta att,omed efterskänkande af det förskott 1000
r:dr b:co, gravören J. E. Akerberg af banken redan uppburit, han
må berättigas att behålla de gravyr-machiner, som för bankens
räkning blifvit hos honom med qvarstad belagde.
458
Den 3 Juli.
Härvid ropades starka ja, jemte åtskilliga nej, hvarpå H r
Landtm, förklarade det han funnit ja hafva öfverröslat nej.
Föredrogs och bifölls BankoUlskis d. 29 sisth Juni på bordet
lagda utlåt. N:o 06, i anledn. af K. M:s nåd. piopos., angide
tillåtelse för banken och riksg:skont., alt, i utbyte mot nu innehafvande
obligationer af arméens aecordsamorteriugsfond, mottaga
nya sådant', ställde på förlängd iulösningslid.
Vid föredragning af Const.Utsk:s d. 1 dennes på bordet lagda
mern. N:o 20, med utlåt, i anledn. af Talmannens i BondeSt.
vägran af propos. på återremiss af Coust.Utskis mein. Nio 12,
angide K. M:s nåd. förslag till ny Riksd.Ordn. in. m., blef della
mern. ånyo bordlagt pä begäran af Hr von Hartmansdorff,
Au g., och Hr Carlheim Gyllenskjöld, Oscar.
Vidare föredrogs, men lades, på samina ledamöters begäran,
ånyo på bordel SlatsUiskis d. 1 dennes bordlaga meni. Nio 215,
angide de i Reg.Fins 63 § föreskrifue kredilivsutnmor.
Föredrogs SlatsUiskis d. 1 dennes på bordet lagda utlåt. Nio
216, i anledn. af vackt fråga om restitution af erlagde bräuviusbevillnings-medel.
Gr. Sparre, Erikl Enl. hvad mig blifvit meddeladt, lärer
ett misstag hafva intlutit uti detta betänk. Frågan utgör nemi.
icke numera föremål för embetsmyndighets pröfning och afrlömande
utan den är redan aldömd af K. kammarrätten. Den angår
restitution af erlagda bevillnis-medel för brånvinsbränning.
R. o. Ad. torde erinra sig, hurusom, under missvexiårel 1842,
K. Al., i st. f. att förbjuda bränviusbränningen, i nåder stadgade
att de, som anmält sig till brånvinsbränning under hela den tillåtna
tiden, men upphörde med densamma några månader före denna
tids utgång, skulle återfå de afgifter, de redan erlagt, beräknade
likväl efter den tid de bränviusbränningen icke utöfvat, såvida
anmälan i behörig ordning gjordes, att de icke ville för denne
tid fortsätta bränvinsbränningen. Dylika ansökningar gjordes
af åtskilliga innevånare inom Jönköpings län, hos K. befide sorn
beslutade, att restitution skulle dem beviljas, men kammarrätten,
ehuru jag icke känner skälen derföre, ogillade ansökningarna, och,
då kammarrättens beslut härom, genom uppläsning från predikstolarne
i kyrkorna, kungjordes menigheterne, hade hemraansägarne
inom Wernamo, Waxtorp och Tånnö härader uraktlåtit, att
öfver berörde utslag anföra besvär. Då nu emedlertid desse jordägare
måst erlägga en skatt, hvarifrån de bordt befrias och R. St.
otvifvelaktigt icke anse billigt, att Slaten gör en vinst på den en
-
D e n 3 Juli.
459
skildes bekostnad, förmodar jag att StalsUtsk., när verkliga förhållandet
blifver upplyst, hvilket nu icke skett, skall tillstyrka restitution
af ifrågavar:de medel. Jag anhåller derföre, att betänk,
måtte återremitteras, på det att riksdagsmannen inom orten, som
anmält förhållandet, måtte på sätt han önskat försättas i tillfälle,
att till StalsUtsk. ingifva de handlingar, hvarpå motionären grundat
sin begäran.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge de
emot StatsUtsk:s utlåt. N:o 216 gjorde anmärkmr, föranleda till
ålerreraiss.
Ropades ja.
Föredrogos och biföllos StatsUlsk:s d. 1 dennes på bordet
lagde meni. och utlåt.:
N:o 217, ang:de ifrågaställd ombyggnad af den ena och tillbyggnad
af den andra flygeln af R. St:s hus; och
N:o 218, i anledn. af väckt motion om förbud för riksgrskont:s
tjenstemän, att innehafva syssla vid annat embetsverk.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Au g. och Hr Carlheim Gyllenskjöld, Oscar m.
11. ledamöter ånyo på bordet nedaunämnde d. 1 dennes bordlagde
belänkm, nemi. från
Lag-Utskottet:
N:o 57, i anledn. af framstäldte förslag för lillvägabringande
af förbättring i författningarne ronde inteckning;
Lag- samt Allm. Resvärs- och Ekonomi-Utskotten:
N:o 19, i anledn. af väckte frågor om ändring uti nu gällande
bestämmelser rör:de stängselskyldigheten;
N:o 20, i anledn. af väckt motion om föreskrifters meddelande
i fråga om anläggning af anstalter för ängsvattning;
iN:o 21, i anledn. af väckt fråga om närmare bestämmande
af rättigheten ali kalla huspredikanter m. m.;
Allmänna Resvärs- och Ekon om i-Utskottet:
N:o 97, i anledn. af gjorde anmärkmr vid handels-samt fabriks-
och handlverks-ordningarne af d. 22 December 1846.
Föredrogs och bifölls Allm. Resv.- o. Ekon.Utsk:s d. 1 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 98, i anledn. af väckt motion
om burskaps egande handtverksmästares befriande från skyldigheten
att vid besigtningar och kostnadsförslags uppgörande för K.
M. och Kronans räkning biträda.
460
Don 3 Juli.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att Hr Rudebeck, Edvard
Ulrik, som varit utsedd till Bänkman inom 13:de B:inkm:safd:n
inlemnat sin pollet, och att fördenskull val af en Bänkman
inom nämnde Bänkm:s-afd:g korame att förrättas i början af nästa
plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. § till 3 e. m.
In fidem prötocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 5 Juli 1848.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 6 prot.utdr. för den 3 dennes.
Upplästes ettaf Hr Kröningssvärd, Carl Gust., inlemnadt
sälydande mern.:
Som ekonomiska omständigheter hafva gjort för mig högst
behöfligt, att, under den återstående delen vistas pä landsbygden,
så får, hos Högvälb. Hr Gr. o. Landtm., jag härmedelst vördsammast
anmäla det jag afsäger mig, både den Bänkmansbefatlning
jag hos H. R. o. Ad. innehar, och att vara ledamot i det H. LagUtsk.
, i följd hvaraf jag lika vördsamt får, härhos bifogad, återställa
den mig tilldelade Riddarhus-pollet.
Hr Gr. o. Landtm., som härefter tillkännagaf, att Hr af
Sillen, Lars Gabr., såsom ledamot af StatsUtsk., erhållit 14
dagars ledighet, räknad från d. 10 dennes, anmodade derjemte
Hrr Electorer att utse en ledamot i LagUtsk. efter Hr Kröningssvärd
samt en ledamot att inträda i StatsUtsk. under den ledighet,
som blifvit Hr af Sillen beviljad.
Upplästes följande af Gr. Piper, Axel Maur., inlemnade
mern.:
Utaf enskildta angelägenheter nödsakad alt afresa från hufvudstaden,
får jag, med vördsam anhållan om bibehållande af mia
Don 3 Juli.
4til
riksdagsmanarätt, afsäga mig elen befattning såsom Elector, hvartill
jag genom R. o. Ad:s förtroende varit utsedd.
Bifölls.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att jemväl
Gr. Piper, Claes Gust. Fritz, anmält, att han af enskilda
angelägenheter vore nödsakad att afresa från bufvudstaden
samt derföre anhållit att få, med bibehållande af sin riksdagsmannaråll,
afsäga sig sin befattning såsom Elector, lemnade R.
o. Ad. äfven härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Landtm, anmodade
Hrr Bänkman att ulse 2:ne Electorer, i st. f. Gr:ne Piper.
Upplästes ett af Frih. Palmstjerna, Carl Otto, inlemnadt
sälydande mern.:
Nödsakad att till följd af läkares föreskrift afresa till en badort,
får jag äran anmäla, att jag erhållit ledighet för den befattning
hvarmed R. o. Ad:s förtroende hedrat mig genom sitt val
lill ledamot uti Hemliga Utsk.; samt anhålla, all med bibehållande
af min riksdagsmannarätt, af R. o. Ad. erhålla tillstånd alt
lemna öfrige befallningar R. o. Adis benägna förtroende mig uppdragit,
nemi. att såsom ledamot deltaga uti talmans-öfverläggningarne
och uti det förstärkta StatsUtsk., och alt vara Bänkman
uti 5:te Bänkinis-afdin.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarpå Hr Gr. o.
Lan dim. tillkännagaf alt, lill ersättande af de ledigheter bland
Bänkmännen, som uppkommit efter Frih. Palmstjerna och Hr
Kröningssvärd, val af en Bänkman, hvardera af 5:le och 17:de
Bäukmis-afdme komme att förrättas i början af nästa plenum.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade, i st. f. Frih. Palmstjerna, utse en ledamot till deltagande
i Talmansconferenserue samt nu utsätta tiden för detta val,
anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Vid föregide tillfällen har R. o.
Ad. vanligen åt Landtm, uppdragit, att utse de ledamöter af detta
Stånd, som böra deltaga i Talmansconferenserna; hvarföre jag
vördsamt hemställer, om icke R. o. Ad. äfven nu ville på samma
sätt förfara.
Uppå i anledn. häraf framställd propos., instämde R. o. Ad.
i denna Gr. Lagerbjelkes framställning, hvarefter Hr Gr. o. Landtm.,
med betygande af sin tacksamhet för det honom visade förtroende,
utsåg Hr von Hartmansdorff, Aug., att i talmansöfverläggningarne
deltaga.
Företogs val af en Bänkman inom 13:de Bänkmisafdm efter
N:o 872. Hr Rudebeck, Edvard Ulrik; och befanns vid valförrättningens
slut dertill hafva blifvit utsedd:
Nio 875. Hr Gripenvaldt, Carl Ulrik Berthold.
402
Den 5 Juli f. m.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne Const.Utsk:s d. 1
och 3 dennes på bordet lagda mern. N:o 20, med utlät, i anledn.
af talmannens i BondeSt. vägran af propus, på återremiss af Const.-  Utsk:s mern. N:o 12, ang:de K. M:s nådiga förslag till ny riksd.-  ordn. m. m.
Föredrogs ånyoStatsUtsk:s d. 1 och 3 dennes på bordet lagda mern.
N:o 215, ang:de de i Reg.F:ns 63 § föreskrifna kreditiv-summor.
Detta mern. företogs punktvis till pröfning.
l:sta punkten, inneha/landa hemställan att det stora kreditivet
malte bestämmas till tvä millioner r:dr b:co.
Bifölls.
2:dra punkten, ang:de mindre kreditivets belopp och fördelning.
Den vid Utsk:s mern. fogade af Hr von Troil afgifna reservation
upplästes, på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Au g: som derefter yttrade:
Jag ville instämma med Hrr Rääf och Bildt, som i deras reservation
hafva yrkat att mindre kreditivets belopp måtte höjas till
1,500,000 r:dr. Men då jag sett utgången af de sista omröstningarne
i förstärkta StatsUtsk., så misströstar jag om framgången af
en sådan förhöjning. Jag anser mig derföre böra inskränka mina
yrkanden till hvad Hr von Troil begärt, nemi. att man måtte borttaga
den skilnad, som StatsUtsk. föreslagit i afseende pä lilla kreditivets
användande. Borttager man den sä skall den föreslagna summan,
ehuru ringa hon är i hänseende till behofven, dock möjligen
förslå någorledes till de första utgifterna och måhända förekomma
att en ny riksdag allt för snart sammankallas och medföra alla dithörande
kostnader. Jag anhåller således, att R. o. Ad. måtte återremittera
detta betänk, för att af Utsk. tagas i förnyadt öfvervägande.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag får vördsamt hemställa, huruvida
det ej skulle låta sig göra att bifalla summans belopp, och
således blott återremittera den delen af punkten, som rörer fördelningen
af densamma. Det vore i min tanke lämpligare än att återremittera
hela punkten.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att något hinder ej funnes för
framställning af serskilde propos:r å förevande punkt, i öfverensstämmelse
med Hr von Troils begäran, och att Hr Landtm, derföre
nu först finge hemställa om R. o. Ad. bifölle att, såsom Utsk.
föreslagit, mindre kreditivet vid innevar:de riksdag ökas till en million
r:dr.
Ropades ja.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
ansåge de gjorde anmärkmne föranleda till återremiss å sednare de
-
Den 5 Juli f. m.
463
len af förevar:de punkt, hvaruti Utsk. tillstyrkt förnyande af den
före 1840 och 1841 årens riksdag gällande bestämmelse, alt hälften
af mindre kreditivets belopp bör vara att tillgå för rikets försvar
och hälften för andra högst vigtiga och angelägna föremål, blef
äfven denna propos. med ja besvarad.
3:dje punkten, ang:de bibehållande af hittills gällande stadganden,
rör:de de obligationer, som af riksg:s-kont. till följd
af stora, kreditivets lyftning, musle utfar das; och 4:de punklen,
ang:de bestämmelser i afseende på den upplåning, som
genom mindre kreditivets begagnande kan föranledas.
Biföllos.
5:te punkten, innehållande förslag till de §§ i det nya
reglementet för riksg:s-kont. som böra motsvara 104, 105,
100, och 107 §§, i 1845 års reglemente för samma verk.
I afseende på de 2:ne första af dessa §§, gjordes vid deras
uppläsning icke någon anmärkn., men efter uppläsningen af den
Salje, motsvarande 106 § i nu gällande reglemente anmälde, sig
och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Sedan R. o. Ad. återremitterat
den föreg:de punkten ang:de lilla kreditivets förhöjning: sä lärer
väl denna § äfven böra återremitteras, för att rättas efter beslutet i
förenämnda punkt. Men jag anser mig likväl böta vid förevar:de
§ göra ännu en annan anmärkn. Der står nemi.:
”Den kreditivsumma, som likaledes, enligt 63 § i Reg.F., bör
å riksg:s-kont. anvisas, för att, på sätt samma § innehåller, under
tiden mellan innevande och nästkommande riksdag vara tillgänglig,
då K. M. för rikets försvar eller andra högst vigliga” etc.
Orden ”mellan innevar:de ech nästkommande riksdag” återfinnas
icke uti 63 § Reg.F.; ty der slår blott: ”Dessutom böra, för
oförutsedda händelser, tvänne serskilda tillräckliga summor anslås,
och till utbetalning ä R. St:s riksg:s-kont. anvisas: den ena att vara
tillgänglig, dä Konungen, till rikets försvar, eller andra högst vigtiga
och angelägua ändamål, sedan hela Stats-Rädets tankar deröfver
blifvit inhemtade, finner vara oundvikligen nödig”;
1 Reg.F. är således ingen inskränkning gjord för Konungen att
begagna lilla kreditivet, äfven sedan R. St. hafva sammanträdt.
Grundlagen vållar således icke det dröjsmål med lilla kreditivets begagnande,
som skulle härflyta deraf, att Konungen nödgades, under
pågående riksdag begära serskild anvisning derå, hvilket skulle blifva
följden om denna § antoges, och om stadgandet deri kunde inskränka
grundlagens bud. Man bör naturligtvis undvika att framställa
sådana föreskrifter, som kunna anses stå i strid med grundlagen,
äfven om man skulle vara oförmögen att honom derigenom rubba.
Jag anser följaktligen de af mig nyss nämnde orden böra borttagas.
Hr von Troil: Att denna § måste återremitteras faller af sig
sjelft, dä R. o. Ad. återremitterat den bestämmelse, som fördelar
464
Den 5 Juli f. m.
den till lilla kreditivet anslagna summans belopp till 2:ne olika ändamål.
Jag skulle dessutom för min del tro att, örn denna § skulle
komma att förändras i enlighet med den af Hr von Hartmansdorff
nu gjorda anmärkmn, så vore det ganska ändamålsenligt; men jag
ber likväl att fä fästa uppmärksamheten derpå, att § 106 i riksg:skont:s
nuvar:de reglemente (hvilken § är lika lydande med hvad
den har varit under flera föreg:de riksdagar) just innehåller dessa
ord: att den kreditiv-summa som ”enligt 63 § i Reg.F., bör å
riksg:s-kont. anvisas, för att, på sätt samma § innehåller, under tiden
mellan innevande och nästkommande riksdag vara tillgängligt”
etc.
På grund häraf har StatsUtsk. ansett sig böra bibehålla dessa
ordalag i den föreslagna §; men skulle det låta sig göra, att få en
sådan förändring som Hr von Hartmansdorff föreslagit, så förenar
jag mig visserligen deruti, och anhåller således äfven om återremiss.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om 11. o. Ad. ansåge de emot
ifrågavande, emot 106 § i nu gällande reglemente svarande § gjorde
anmärkmr föranleda till återremiss.
Ropades ja.
Sedan härefter den 4:de eller mot 107 § i nu gällande reglemente
svarande § blifvit uppläst, yttrade
Hr Printzensköld, Carl: 1 afseende på en omständighet uti
ifrågavande §:s förslag, anhåller jag att få göra en anmärkn. Der
står nemi. att de obligationer, som skola utfärdas af riksg:s-kont.,
böra vara ”ställda till inlösen antingen efter viss förfallotid eller
efter föregången uppsägning”. Detta stadgande finnes äfven i det
R. St:s beslut, hvarigenom riksg:s-kont. auktoriseras att upplåna de
2,000,000 r:dr för krigsutrustningarne; men vid tillämpningen deraf
uppstod tvekan, huruvida fullmäktige skulle i följd af ordalagen vara
berättigade att begagna båda dessa stadganden pä en gång, sålunda
att man utställde obligationer på t. ex. 2 eller 3 år samt derefter
skeende uppsägning, eller om man skulle ställa dem blott på uppsägning,
eller i motsatt fall blott pä viss förfallotid. I anledn. häraf
och för att häfva den tvekan, som vid framdeles möjligen blifvande
lån skulle kunna uppstå igenom denna tvetydighet, anhåller jag för
min del att StatsUtsk:s utlåt, i detta hänseende måtte blifva, hvad
ordalagen beträffar, så tillvida förändradl att fullmäktige ej behöfde
befara någon anmärkn., hvarken från StatsUtsk., R. St. eller deras
revisorer, i fall obligationerne blifva ställde alternativt, eller också
på båda sätten gemensamt på en gång.
Jag tror visserligen för min del, att ej några sådana anmärkmr
kunna göras, och jag bör tillkännagifva, hvad som är genom riksg:skont:s
kungörelse allmänt bekant, att kon(:s pluralitet trott sig kunna
tillämpa stadgandet så, att man utställde obligationer på ett eller
två år och derefter skeende viss fastställd förfallotid; men jag bör äfven
nämna att minoriteten af fullmäktige var af direkt motsatt tanke,
i det de ansågo sig ej kunna tillämpa stadgandet så, som pluraliteten
beslöt. Jag
Den 5 Juli f. m.
405
Jag anhåller således i följd häraf att denna § måtte återremitteras,
synnerligen som flera af de föreg:de punkterna i betänk, äro
redan återremitterade.
Hr von Troil: I en från fullmäktige i riksg:s-kont. lill StatsUtsk.
aflåten skrifvelse, hvilken StatsUtsk. vid uppgörande af ifrågavar:de
förslag tagit i öfvervägande, hade fullmäktige begärt, att de
bestämmelser, som i afseende på låns upptagande för kont:s räkning
finnas i dess reglemente föreskrifna, skulle såtillvida förändras, att
frågan såväl om myntsort, som räntefot och förfallotid skulle derifrån
uteslutas. Hen afd., som behandlade frågan, och sedermera
StatsUtsk. in pleno ansågo lämpligt, alt utur denna § borttaga de
restrictioner som deruti funnits såväl i afseende pä myntsorten som
på räntefoten, på det att fullmäktige måtte i detta hänseende fä så
fria händer som möjligt; ehuru jag måste bekänna, att frågan om
borttagandet af bestämmelsen om myntsorten mötte mycket motstånd
inom Ulsk., hvilket nogsamt synes af Hr Schartaus reservation.
Beträffande frågan örn förfallotids-bestämmelsens borttagande,
så ansåg StatsUtsk. äter, att då densamma enl. nu gällande föreskrift
var utsträckt lill 10 år, någon ytterligare latitud ej för fullmägtige
erfordrades, och att således någon förändring i detta afseende
ej erfordrades.
Jag medgifver visserligen att, dä här står, ”efter viss förfallotid
eller efter föregången uppsägning”, så skulle visserligen en och annan
person, den der holle sig strängt till ordalagen, kunna säga att
obligationerna skola ställas antingen pä endast förfallotid, eller ock
på endast uppsägning, men ej på förfallotid samt uppsägning tillika:
men då en annan § i riksg:s-kont:s reglemente föreskrifver fullmäktige,
att i allmänhet vid alla tillfällen så mycket som möjligt se på
kont:s bästa — och då denna § låg till grund t. ex. för den, som
mig synes, ganska rikliga åtgärden af fullmäktige i riksg:s-kont. att
deponera den Baumanska kronofordringen å 194,000 r:dr, ehuru detta
stred emot § 2 i riksg:s-kont:s reglemente, samt denna åtgärd ej
kunnat annat än godkännas af B. St. sä är jag också öfvertygad om,
att fullmäktige kunna, med den latitud som nu är dem lemnad, utfärda
obligationer såväl efter uppsägning som viss förfallotid, utan att
detta af blifvande Ständer kommer att klandras.
Jag skulle för min del tro det vara farligt, att återremittera
ifrågavar:de §; emedan man då löper fara att den restriction om
myntsorten, som nu är utesluten, då kan komma att, om ej af R.
St., åtminstone af StatsUtsk., blifva åter upptagen. Jag tager mig således
friheten anhålla, att §:u måtte i dess nuvar:de skick bifallas;
och tror att man derigenom lemnar fullmäktige i riksg:skont. så mycken
frihet, som de gerna kunna önska.
Hr von Hartmansdorff: Sedan R. o. Ad. bi fallit den föreg:de
punkten i betänk., hvaruti säges att räntefot eller myntsort
derigenom icke är i något hänseende inskränkt” etc. så synes R.
o. Ad. redan fattat det beslut, Hr von Troil tillstyrker, och alt följaktligen
något hinder i detta hänseende ej skulle äfventyras genom
6 II, 30
466
Den 5 Juli f. nt.
den begärda återremissens beviljande. Men det är af annan orsak
jag önskar att denna § måtte återförvisas. Der står nemi. ”alt någon
kapital-rabatt icke får vid obligationernas utlemnande medgifvas.
”Denna föreskrift är farlig, i händelse lån skulle behöfva upptagas
utom riket. Den som vill läna, måste rätta sig efter långifvarens
åstundan; och det är allom bekant att det sätt, som utom
riket nu brukas för att gifva statslån, är att lemna dem mot kapitalrabatt,
ty det är på denna, som entreprenörerna för lånet eller de
som öfvertaga dess anskaffande vinna lättast och mest. Man fruktar
att behöfva medgifva alltför betydlig rabatt; men hvilket är
bättre, antingen att äfventyra sådant, men vara saker om penningars
erhållande eller att vara säker för det mindre äfventyret att fä
ett dyrt lån, eller blottställa sig för det större att inga penningar
erhålla? eller också att få dem på ännu svårare vilkor? ty räntefoten
och kapital-rabatten stå i vexelverkan. Medgifves kapital-rabatt,
sä kan räntan fås lag; men medgifves ingen kapital-rabatt, sä blir
räntan så mycket högre.
Jag anser fördenskuld orden: ”att någon kapital-rabatt icke får
vid obligationernas utlemnande medgifvas”, böra uteslutas; och anhåller
derföre om återremiss af denna punkt.
Hr von Troil: Jag anhåller att få fästa uppmärksamheten
deruppå, att mellan vilkoren för det stora kreditivets och det lillas
upptagande är en väsendtlig skillnad. Hvad det förra beträffar, så
hafva genom de stadganden, som sedan många riksdagar tillbaka i
reglementet influtit, fullmäktige erhållit fullkomligt fria händer att på
hvad vilkor, som möjligen kunna erhållas, upplåna detsamma; och det
af den orsak, att detta kreditiv är till sitt belopp vida större än lilla
kreditivet och dessutom måste kunna, i händelse af krig, inom kort
tid anskaffas. Sådant är deremot icke förhållandet med lilla breditivet,
hvilket efter all möjlig anledn. aldrig kan behöfva att på en
gång lyftas utan endast successive i män af behof; och på grund
deraf anser jag, att vid lilla kreditivets lyftande, låns tagande utomlands
föga kommer i fråga. Det faller sig klart att, om fullmäktige
i riksg:s-kont. behöfva anskaffa en summa af 2, 3 å 400,000
r:dr, de först försöka att fä denna summa inom riket, och att de
först då, när lån ej inom riket kunna erhållas, vända sig till utländningen.
För att anskaffa en så obetydlig summa, som för detta
ändamål skulle komma att lyftas, tror jag ej att man bör frångå
det stadgande, som alltsedan 1809 års riksdag finnes i reglementet
föreskrifvet att ingen kapital-rabatt i detta fall bör medgifvas.
Dessutom ber jag att få fästa uppmärksamheten på en annan
af de orsaker, hvarföre den ifrågavande §:n erhållit den nu föreslagna
redaktionen. Det är nemi. i full öfverensstämmelse med de vilkor
som R. St. antagit i och för anskaffandet af det extra kreditivet på
de tvä millionerna. Vilkoren för dess upptagande finnas uti StatsUtsk:s
betänk. N:o 184 punkten 4 och föreskrifva att obligationerna
skola ”vara ställda till inlösen antingen efter viss förfallotid eller efter
föregången uppsägning; och bör vid deras utlemnande någon
kapital-rabatt icke få medgifvas”. Således synes, att de vilkor, som
Den 5 Juli f. m.
467
R. St. stadgat för upptagande af dessa 2,000,000 v:dr, innehålla
alldeles samma restriktioner som här äro af StatsUtsk. föreslagna,
och hvilka R. St. ansett sig för den stora summan höra bibehålla;
hvaremot jag, för min del tror, att det vore serdeles olämpligt, att
för anskaffandet af de mindre summor, som för det lilla kreditivet
kunna erfordras, borttaga dessa restriktioner. Jag tror det dels derföre,
att jag anser olämpligt att, för anskaffande af olika summor,
bestämma olika vilkor, då dessa vilkor kunna vara lika; och dels
derföre att, för upptagande af de smärre summor som för lilla kreditivet
skulle erfordras, det ej kan behöfvas att utsträcka den frihet,
fullmäktige hafva, utöfver den som för stora kreditivet är dem tillagd.
De hafva ändock, enl. hvad jag tagit mig friheten nämna,
erhållit frihet såväl i afseende pä räntefot som på myntsort, hvilken
frihet ej förut varit dem meddelad.
Jag tror derföre, att det är allt skäl att bifalla den ifrågavande
§:n sådan den är framställd: och anhåller om propos. derå.
Ilr von Hartmansdorff: Då kreditiv-summan blott utgör
en million r:dr, så är det visserligen troligt, att riksg:s-kont. ej derföre
kommer i någon förlägenhet; emedan denna summa ej är större
än det kreditiv, som riksg:s-kont. eger att i banken begagna. Men
då kont. skall, för att fylla bristen, eller för att fylla utbetalningen,
göra uppfinningar, och då de inhemska kapitalisterna veta, att ingen
kapital-rabatt lemnäs, och de sålunda med all säkerhet förutse
att intet lån kan utrikes med någon fördel erhållas, så står det i deras
makt alt höja räntan desto mera. Fullmäktige böra derföre, genom
alt kunna få begagna hvilkendera utvägen som heldst, sättas i
tillfälle att betinga sig de drägligaste vilkoren. Lyckan för Sverige
att icke hafva behöft göra några lån, föranleder oss till att tro, det
vi kunna sjelfve bestämma lånevilkoren så goda vi vilja. Man har
redan börjat med derefter rättade förslag till föreskrifter för riksg:skont.
; men jag befarar att det slutas med förlust, om man icke lager
sig tillvara, utan vidblifva de föreslagna vilkoren. Det är orsaken
hvarföre jag yrkar att man måtte visa fullmäktige det förtroendet,
att man lemnar dem fria händer i detta hänseende.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag medgifver visserligen
att Hr von Hartmansdorff har rätt i den anmärkmn, att den inskränkning,
som StatsUtsk. föreslagit i enlighet med föreg:de Ständers
beslut, att ingen kapital-rabatt får medgifvas, att den inskränkningen
ej borde i §:n finnas; men då detta stadgande hittills existerat
under en följd af år, och dä de lån, som nu komma i fråga
att upptagas med denna inskränkning, äro så obetydliga, att ej gerna
någon fruktan bör kunna uppstå för att man ej skulle kunna erhålla
dem inom landet, och då sättet att upptaga lån genom meddelande
af kapital-rabatt är alldeles främmande inom Sverige; sä
tror jag det ej för närvande vara af behofvet påkalladt, att borttaga
nämnde inskränkning, och jag tror ej heller att något sådant
skulle af de öfriga Stånden medgifvas. Inom StatsUtsk. åtminstone
förmärktes i allmänhet mycken fruktan för att tillåta utländska lån,
30*
468
Den 5 Juli f. m.
och det är äfven synnerligen derföre, som det med mycken makt
drefs uppå, att ifrägavande stadgande skulle fortfarande förblifva gällande.
Man yrkade till och med inom StatsUtsk. att det skulle
tydligen uttryckas, att dessa lån endast lingö upptagas i svenskt mynt.
Detta skedde väl ej, det är sant; men att komma så långt, att kapitalrabatt
skulle medgifvas, det tviflar jag på skulle låta sig göra.
Jag tror således att en återremiss i sådan syftning skulle till ingenting
tjena.
Hvad Hr Printzenskölds anmärkn. beträffar, medgifver jag gerna
att ordalagen i §:n kunnat vara tydligare än de äro: men jag tror,
att något missförstånd i alla fall ej bör kunna ega rum, med afseende
å föreskriften, alt obligationerna skola vara ”ställda till inlösen
antingen efter viss förfallotid eller efter föregången uppsägning”; något
sådant missförstånd nemi. att fullmäktige i riksg:s-kont. ej skulle
anses ega rättighet att upptaga lån för någon viss förfallotid och några
månaders uppsägning derefter. Det kan ju ej nekas, om jag
ställer en obligation på 3 år och derefter några månaders uppsägning,
att icke denna då är ställd pä uppsägning. Således är min
öfvertygelse den, att efter denna föreskrift fullmäktige bestämdt ega
rätt att utgifva sä beskaffade obligationer, hvarföre jag ej heller anser
någon återremiss af denna punkt vara behöflig.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Lika med den siste
värde talaren anser jag det ej lämpligt, att en serskild föreskrift
skulle meddelas för upptagande af de lån, som för lilla kreditivet
kunna komma att erfordras; så att man för denna mindre summa,
som först kommer att behöfva lyftas, skulle medgifva kapital-rabatt,
ehuru Ståndet genom sitt redan fattade beslut bibehållit ifrägavande
inskränkning med afseende å upplånandet af den vida större summan.
Hade det varit tvertom då kunde något skäl vara för handen att nu
medgifva kapital-rabatt: men för nämnde förhåller det sig annorlunda.
Jag vill visst ej bestrida, att fall kunna inträffa då det vore
önskligt, att kapital-rabatt vore medgifven, synnerligen för den händelse
att lånen måste ovilkorligen upptagas utom riket; men för det
lilla kreditivet kan sådant vida mindre vara att befara, än för det
större? Jag tror således att R. o. Ad. i detta hänseende bör antaga
den föreslagna §:n.
Beträffande Hr Printzenskölds anmärkn., så, ehuru den visserligen
ej saknar anledn. för sig, torde dock R. St:s fullmäktige i
riksg:s-kont. framdeles som tillförene hafva lika mod (om jag här få
begagna det ordet) att verkställa föreskriften i enlighet med dess
anda och mening, nemi. att de heldre tillse riksg:s-kont:s fördel som
är rikets, än de fästa sig vid en småaktig uttydning af ordet antingen.
Jag tror derföre, att §:n ej heller i detta afseende beliöfver
återremitteras.
Hr Printzensköld: Till hvad jag nyss yttrat, ber jag att
få lägga det förklarande, att jag för min del visserligen anser nämnda
§, sådan den nu är affattad, innebära en sådan rättighet, som riksdiskont.
redan ansett sig ega och som kont. begagnat sig af, till följd
af den föreskrift som kont. erhållit för upptagande af lån å de 2
Den 5 Juli f. m.
409
millionerna; och jag bör äfven tillkännagifva att, på sätt kungörelsen
ådagalägger, plurali teten af fullmäktige varit med mig af lika
tanke. Men der hafva likväl uppstått olika meningar, och reservationerna
mot pluralitetens beslut hafva till prot. af minoriteten blifvit
gjorda, med uttryckande af den mening, att obligationerna skulle
delas i 2:ne serier, hvaraf den ena vore ställd endast pä uppsägning,
och den andra endast på viss förfallodag; så att ej båda delarne
skulle kunna förenas. Då nu likväl den återremiss af denna
§, sorn jag tagit mig friheten föreslå, tilläfventyrs skulle till intet
resultat leda — och jag är till och med förvissad derom —; sä
vill jag afstå från detta mitt yrkande.
1 afseende på den af Hr von Hartmansdorff föreslagna förändringen
ber jag ali blott fä nämna, att, lika så öfvertygad som jag
är om alt den skulle medföra ganska stor nytta, likaså förvissad är jag
om omöjligheten att den nu tillvägabringa; emedan, efter- hvad jag
tror mig bestämdt känna, opinionen nu är sådan, (den må för öfrigt
vara huru sangvinisk som heldst) att man inom Sverige kan
erhålla luiru mycket penningar man behagar emot den lägsta ränta.
Hr von Troil: Jag anser mig skyldig att rätta ett misstag,
som Hr von Hohenhausen begått, möjligen till följd af en mindre
tydlig framställning å min sida. Det är nemi. icke det stora kreditivet,
för hvilket kapital-rabatt är förbjuden, utan det är för det
kreditiv, som R. St. sednast beviljat på 2 millioner i och för krigsrustningarne;
och der äro de termer begagnade, som Hr Printzensköld
gjort till föremål för diskussion, nemi. att obligationerne skola
vara ”ställda till inlösen antingen efter viss förfallotid eller efter föregången
uppsägning”.
Hvad beträffar den svårighet, som möjligen skulle kunna upp--  stå att anskaffa de summor, som komma att lyftas på det mindre
kreditivet; så ber jag att få fästa uppmärksamheten deruppå, att genom
utgången af votering i förstärkta StatsUtsk. kommer riksg:s-kont. att
till nästkommande riksdag disponera omkring 4 å 500,000 ndr mera,
än hvad förhållandet skulle blifvit om voteringen annorlunda utfallit.
Häraf synes, att ingen fara skulle, genom antagandet af ifrågavarrde
§, för riksg:s-kont. uppslå; men deremot tror jag att en återremiss
möjligen skulle kunna föranleda till återinförande af orden
”svenskt mynt”, hvilka nu med mycken svårighet blifvit ur texten
uteslutna. Jag kan således ej frångå min anhållan om bifall till
denna §.
Hr Hammarhjelm, Carl Gust.: Då vi hafva erfarenhet af
att efter 38 års fredstid ej ett öre blifvit af landels inkomster afsatt
till oförutsedda behof; och dä vi derföre varit tvungna att söka län
på 3 J million; så tillstyrker jag, att åtminstone det lilla kreditivet
må förblifva som det är, men att det stora kreditivet ej må utan R.
St:s hörande lyftas.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
ifrågavar:de emot 107 § i nu gällande reglemente svarande §, bief
denna propos. besvarad med ja.
470
Den 5 Juli f. m.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. jemväl de
utan anmärkn. lemnade §§, som i st. f. 104 och 105 §§ i nu gällande
reglemente blifvit af Utsk. föreslagna.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade sedermera, att då enl. 63 § Reg.F.
Konungen egde att lyfta stora kreditivet, sedan riksdagskallelsen blifvit
i hufvudstadens kyrkor vederbörligen kungjord, någon annan inskränkning
i Konungens rätt till lyftning af detta kreditiv icke kunde
grundlagsenligen ega rum; samt att fördenskull Hr Landtm, funne
sig förhindrad, att framställa propos. till bifall ä Hr Hammarhjelms
förslag.
6:te punkten, innehållande förslag till den förseglade anordning
ä stora kreditivet, som bör fullmäktige i riksg:s-kont.
tillställas.
Bifölls.
Frih. Cederström, Jacob: Jag var ej närvar:de då utlåt,
om det lilla kreditivets belopp föredrogs och bifölls; men hade jag
det varit, sä skulle jag sökt att vinna återremiss, för att få anslaget
förhöjdt i öfverensstämmelse med Hrr Rääfs och Bildts reservationer.
Det följer af sig sjelft att det beslut, Ståndet nu fattat,
skall (i fall de öfriga Stånden deruti instämma) ovilkorligen göra det
nödvändigt alt, om riksdagen slutas före krigsrustningarne skett till
följd af det lilla kreditivets ringhet (synnerligen med fördelningen
af hälften till arméens behof och hälften till andra föremål) helt
hastigt sammankalla en ny riksdag; hvilket, i händelse freden mellan
Preussen ooh Danmark ej dessförinnan vore afslntad, skulle ganska
menligt inverka på dem af rikets angelägenheter, som Konungen
bör vara i tillfälle att sköta i fält.
Jag anhåller att denna min reservation mätte i prot. antecknas,
äfvensom att jag anser 1,500,000 r:dr vara det minsta belopp,
hvarå deflilla kreditivet bör utfärdas.
Föredrogs ånyo LagUtsbs d. 1 och 3 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 57, i anledn. af främställdta förslag för tillvägabringande
af förbättring i författningarne ronde inteckning.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag anhåller, att detta betänk, måtte
varda §:vis föredraget.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag hemställer vördsamt,
om icke föredragningen kunde ske pä det sätt, att hvarje § upplästes
och att, dä alla §§me blifvit sålunda genomgångna samt anmärkmr
vid en eller annan af dem gjorts, att Hr Gr. o. Landtm,
då täcktes göra propos. antingen till bifall på betänk i sin helhet,
eller endast på de. §§, vid hvilka ingen anmärkn. blifvit gjord: ty
jag befarar att, om man före det helas genomgående börjar med
godkännande af enstaka §§ så kunde man möjligen hafva genom bifall
till föreg:de §§ bundit sig, i fall man ville göra de rättelser,
hvartill anmärkn:r vid de efterföljande kunde föranledas.
Den 5 Juli f. m.
471
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att, såvida han rätt uppfattat
Hr von Hartmansdorffs framställning, densamma åsyftat, att föredragningen
måtte ske §:vis, men att propos. till bifall å sådane
§§, hvaremot anmärkn:r ej blefvo gjorde, icke måtte framställas,
förrän hela lagförslaget blifvit genomgånget; hvarjemte Hr Landtm,
hemställde om R. o. Ad. godkände delta föredragningssätt.
Härvid Ropades ja, hvarjemte
Gr. Lagerbjelke anmälde sig och yttrade:
För min del har jag ingenting att invända emot det före
dragningssätt,
som Hr von Hartmansdorff föreslagit; dock så, att
det ej mätte vara afgjordt att icke serskilda propos:r må kunna
för de olika §§ framställas.
Hr von Hartmansdorff: Min tanke var den, som Gr.
Lagerbjelke nu uttalat.
Dä nu först föredrogs Utsk:s hemställan, att R. St. måtte förklara
de af Hr Coijet samt riksdagsfullmäktige Erik Andersson och Per
Haraldson framstäldta förslag till förbättring uti författningarne
rör:de inteckning icke föranleda lill åtgärd, yttrade Hr Gr. o.
Landtm., att denna del af utlåt, syntes kunna, oberoende af Utsk:s
förslag till förordning, företagas till afgörande; hvarefter berörde
hemställan, uppå derom framställd propos., af R. o. Ad. bifölls.
Sedermera förekom Utsk:s förslag till förändring ang:de inteckning
i fast egendom.
§§:ne 1 till och med 13,-lemnades utan anmärkn.
§ 14.
Hr Printzensköld, Carl: Den nuvar:de inleekningslagen
föreskrifver att, om gäldenär, efter det inteckning i hans egendom
af någon borgenär är sökt, men ej fastställd, gör konkurs,
sä skall inteckningen pröfvas af den rätt som eger att upptaga
konkursmålet; men nu har LagUtsk. föreslagit att öfverlemna
denna pröfningsrätt åt inteckningsdomstolen, öfverlemnandes åt
konkursdomstolen att sedermera endast pröfva hvad verkan en så
beskaffad inteckning kan ega. Jag anser en sådan föreskrift vara
både olämplig och oriktig; ty genom detta stadgandes antagande skulle
det besynnerliga förhållande inträffa, att den ena domstolen skulle
pröfva verkan af den andras beslut. Om t. ex. inteckningsdomslolen
är okunnig om gäldenärens skuld på den ort, der han
är bosatt, och sålunda beviljar inteckningen; så skulle konkursdomstolen
komma i den ställning att, enl. 17 kap. H.Bm säga,
att inteckningen ej hade bordt beviljas af inteckningsdomaren, och
alt den således ej har någon gällande kraft.
För att förekomma ett så besynnerligt förhållande, hafva fordna
lagstiftare lagt uti konkursdomarens hand pröfningsrätten så
väl af sjelfva beviljandet af inteckningen som af följderna derutaf;
och då, så vidt mig veterligt är, ingen olägenhet deraf blifvit
föranledd, sä anser jag för min del den nu föreslagna förän
-
472
Den 5 Juli f. m.
ell ingen ingalunda behöflig eller riktig; hvarföre jag anser nnvar:de
inteckningslag i detta fall böra förblifva gällande.
Gr. Sparre, Erik: Motiverna lill denna § äro af Utsk.angifna
pag. 5 i betänk, så lydande:
”!Jet är af vigt, att hvarje inteckningsansökan från början
till slut behandlas af den domstol, hvarunder egendomen lyder;
ty det är der, som alla upplysningar höra vara att tillgå om de
åtgärder som i anledn. af en sådan ansökan vidtagas; der sorn
det säkrast kan undersökas om gäldenärer har så beskaffad rätt
till egendomen, att den lagligen må intecknas. Vid sådant förhållande
har Ulsk. jemväl trott det vara lämpligast att, om egendom
afträdes till borgenärer sedan inteckning deri är sökt, ansökningen
ända till slut pröfvas af den rätt, till hvilken den från
början hört. Att bestämma inteckningens verkan i fråga om förmånsrätt
tillkommer deremot konkorsdomstolen”
Domstolens förfarande vid beviljandet af inteckning är egentligen
icke en domare-åtgärd, utan domstolen handlar der såsom
en notariatsinrättning. Inteckningen är blott ett intagande i rättens
prot., att egendomen är för en viss summa graverad, och
någon pröfning vid domstolen förekommer ej i något annat fall,
än att domaren undersöker huruvida inteckningshandlingarne äro
lagliga, riktigt upprättade och behörigen bevittnade, samt huruvida
den person som skall lemna inteckningen, har laga åtkomst
dertill Om dessa reqvisila finnas, så beviljas inteckningen. Det
måste således vara otvifvelaktig!, att det är riktigt att den auktoritet,
som först handlagt ärendet, äfven beviljar inteckningen.
En annan fråga blir den, hvad verkan denna inteckning sedan
kan vid konkursen medföra mellan gäldenärens borgenärer,
om den verkligen kan medföra prioritets, eller om, i anseende
till gäldenärens kända obestånd den beviljade inteckningen ej kan
medföra prioritets-rätt. Och denna pröfning är hädanefter, som
hittils, öfverlemnad ät konkurs-domstolen, och är en helt annan
sak än att bevilja sjelfva inteckningen, hvilken, under sådana förhållanden
som jag nyss anfört, alltid måste beviljas, men ändock
kan vara tvistig i anseende till sin verkan.
Det är således ej riktigt att, som Hr Printzensköld yttrade
nyss, säga att här den ena domstolen skulle pröfva den andras
beslut; ty konkursdomstolen pröfvar verkan af inteckningen, under
det att inteckningsdomstolen har ingenting annat att göra,
än att undersöka huruvida alla de reqvisita finnas, som erfordras
för att kunna få inteckning i sin egendom. Jag tror, och Utsk.
var enhälligt af den åsigten, hvilken med oss delas af åtskillige
jurister, att det är riktigare och mera conseqvent, att samma
auktoritet, som börjat att handlägga en inteckning, äfvenledes behandlar
densamma till slut, och att denna grundsats äfven bör
bestämma detta fall.
Gr. Lagerbjelke: Jemte det jag i allo förenar mig med
Gr. Sparre, anhåller jag att få tillägga, att det stadgande, som i
§ 14 är föreslaget, är sä mycket riktigare som, i fall konkurs
Den 5 Juli f. m.
473
skett och koukursdoraaren afgjort inteckningen och denna ej då
blir inlöst, så kan det inträffa att den, som gjort konkursen, sedermera
hetalar sine kreditorer; och då kan hända alt, emedan
inteckningen blifvit fastställd af k or kurs domar en denna fastställelse
aldrig inkommer i den rätts prot., hvarunder egendomen
lyder. '
Det förhållande, som Hr Printzensköld klagat öfver kunna
inträffa genom detta stadgande, kan äfven inträffa enl. den nu
gällande inteckningslagen. Det kan nemi. hända att en egendomsegare,
som är bosatt i Norrland, har en egendom i Skåne,
att denne vid domstolen i Norrland inlemnade sin konkursansökan,
och att under tiden en hans fordringsegare söker inteckning
i hans egendom i Skåne, samt får denna sig beviljad af häradsrätten
derstädes, hvilken ej känner att egaren är på obestånd i
Norrland; och då måste i alla fall konkursdomaren pröfva inleckningsgiltighet
och verkan. Jag tror det således i alla händelser
vara rättast, att sjelfva inteckningen pröfvas vid den rätt hvarunder
egendomen lyder, och att konkursdomaren sedermera pröfvar
inteckningens verkan.
Hr Printzensköld: Gr Sparre har börjat med att uppläsa
de motiver, som LagUtsk. anfört för ifrågavaride förslag; men deni
hade äfven jag läst, så att uppläsningen deraf torde hafva varit
öfverflödig. Hr Grin har fästat sig vid den omständigheten, alt
inteckningsdomstolen vid detta tillfälle ej skulle handla annorlunda
än såsom en notorialauktoritet, den der egde att tillse, det
alla åtkomslhandlingarne till egendomen voro af beskaffenhet att
kunna antagas, med ett ord, att alla formaliteter voro så fullständigt
iakttagna, att något hinder för inteckningens beviljande
ej eger rum. Jag vet allt för väl, att man kan så betrakta saken,
och jag vet äfvenväl att, om alla formaliteter äro iakttagna,
så kunna svårligen de fall inträffa, då inteckningen ej skulle blifva
beviljad; men det uppstår likväl ett förhållande, då den ej får
beviljas, samt då den beviljad ej medför någon verkan, och detta
fall är — när gäldenärens obestånd allmänt kunnigt är. Om nu
likväl en person, hvars obestånd är allmänt kunnigt i den ort
der han häfver sin bostad, jemväl eger en egendom långt aflägsen
från denna bostad; så skulle, om den föreslagna § 14 antoges,
och följaktligen inteckningsdomaren på den aflägsna orten
skulle pröfva ansökan om den gjorda inteckningen, till hvilken
äfven cessionanten gifvit sitt bifall, så skulle denna inteckning
kunna beviljas midt under det att konkursen pågår på den ort,
der cessionanten bor. Det är i alla fall ej möjligt, alt en persons
obestånd, serdeles då det blifvit kunnigt genom en cessionsansökning,
kan vara obekant för en domare; han må bo huru aflägset
som helst från gäldenärens bostad. Det ligger således i sakens
natur, att när domaren får kännedom om gäldenärens obestånd,
så förklarar han inteckningsansökningen ej vidare tillhöra
sin pröfning utan att den bör hänskjutas till konkursdomstolen,
hvilken då kommer i den ställning som 17 kap. H.Bm omtalar
474
Den 5 Juli f. m.
nemi. att förklara huruvida inteckningen må kunna beviljas eller
ej, i anseende till de omständigheter, som kunna vara för handen.
Att skilja dessa båda åtgärder åt, hafva föreg:de lagstiftare
ansett oriktigt, emedan enhet i lagskipningen är ett af de vigtigaste
syftemål, som man bör hafva för ögonen; men nu vill man
likväl upphäfva denna enhet.
Gr. Lagerbjelke har väl anfört några fall, som skulle inträffa
äfven under nu gällande konkurslag, och då konkursmannen
skulle blifva nödsakad pröfva verkan af en redan beviljad inteckning;
men om så är förhållandet, så är det dock ett undantagsfall,
hvilket i min tanke ej bör föranleda till förändring af hela
lagen; ty undantaget bör väl ej blifva regel, och regeln undantag.
Det fall, som Gr:n anfört, kan således ej tala för den vigtiga
lagförändring, som ötsk. tillstyrkt. Och då erfarenheten ingalunda
vitsordar förändringen vara af behofvet påkallad, samt
då hvar och en erkänner, att alla lagförändringar, som ej äro
af behofvet påkallade, ej heller böra ega rum; så anser jag att
förslaget ej bör bifallas, utan tillstyrker derföre afslag å detsamma.
Gr. Sparre: Om förändringen är af behofvet påkallad eller
icke, derom lära väl meningarne vara delade. Hr Printsensköld
säger nej, vi säga jo; och det beror på hvem som har rätt i sitt
påstående. Att fordna lagstiftare hafva stadgat på ett sätt, och
att nn ett annat är föreslaget; det lärer vara hvad som inträffar
alla dagar, då man finner en gammal lag behöfva förändras.
Utan alt för öfrigt i någon mån vil ja dela deras åsigter, som önska
ständiga förändringar i lagstiftningen (och jag tror det vara
kändt, att jag icke delar dem), så anser jag likväl att, om förändrade
tidsförhållanden fordra — ovilkorligen fordra — förändringar,
så böra de ock ske. Det är en sådan af erfarenheten,
i min tanke, nödvändig funnen förändring, som Utsk.
här föreslagit; och jag har derföre ansett mig böra tillstyrka densamma.
Hr Printzensköld har talat om, att enheten inom lagskipningen
torde bibehållas; men jag fattar ej rätt den värde talarens
mening med detta ord. Enhet i lagstiftning tycker jag det vara
att Utsk. säger:
”Varder gäldenärs egendom, sedan inteckning deri sökt blifvit,
till konkurs afträdd; pröfve ock rätten ansökningen”.
Det kallar jag identitet, alt det är samma rätt, som pröfvar
samma mål, eller båda de sakerna, hvaremot det icke är enhet,
att olika domstolar pröfva till samma mål hörande frågor. Det
är således å ena sidan till åstadkommande af enhet, och å den
andra till fyllande af en befunnen väsendtlig brist, som Utsk. föreslagit
detta stadgande. Bristen, (som Gr. Lagerbjelke redan
anfört, består nemi. deruti, att det kan inträffa att en inteckningsansökan
blifvit i en domstols prot. intagen, utan att fastställelsen
deraf någonsin i samma domstols prot. förekommer;
Den 5 Juli f. m.
475
emedan enligt nuvartde stadgande det är en annan domstol, sorn
skall pröfva om fastställelsen bör ske eller ej. Detta är en brist
i författningen, som skadar krediten och bör ersättas.
Hr Printzensköld: Jag måste beklaga om jag uttryckt
mig så otydligt, att Gr. Sparre icke icke fatlat hvad jag förstår
med enhet i lagstiftning. Dermed menar jag, i motsats mot llr
Gr:ns åsigt, att en och samma domstol skall pröfva alla lill en
och samma sak hörande frågor. Man mäste väl medgifva, att,
dä en gäldenär gjort cession, och till rätten nyss förut blifvit ingifven
en inteckningsansökan, som involverar på öfrige kreditorers
rätt; så bör väl denna ansökan äfven ega sammanhang med konkursen.
Men nu vill man likväl skilja dessa båda saker åt, i det
man öfverlemnar den formella granskningen af sjelfva skuldsedelns
beskaffenhet äfvensom åtkomsthandlingarne åt iuteckningsdomstolen,
samt sedermera öfverlemnar åt konkursdomaren, att pröfva
hvad verkan som denna inteckning kan medföra. Ar detta ej
att splittra lagstiftningen så vet jag sannerligen ej hvad som kan
kallas splittring af densamma.
Man har här sagt, att det till och med är möjligt, att fastställelsen
af inteckningen ej blifver känd på den ort, der inteckningen
skulle bifallits; men det är i min tanke en ren omöjlighet,
ty först och främst är sjelfva ansökningen ingifven till intecknings-domaren,
och för det andra så skall, sedan konkursansökan
är inlemnad och derest ej öfverenskommelse kan träffas,
gäldenärens egendom å konkursauktion eller på annat sätt försäljas
af borgenärerne, hvaribland den ifrågavar:de är en. Och då
vet den sednare nogsamt, om inteckningen blifvit af konkursdomaren
fastställd, eller om han fått sin dividend för den summa,
hvarom inteckning blifvit begärd. Utfärdar inteckningsdomaren
ett gravationsbevis, så står i hans inteckningsprot. sjelfva ansökningen;
och ingenting kan hindra att sjelfva inteckningens verkan
varder af konkursdomaren pröfvad. Det är sålunda just för
att bibehålla enheten i lagskipningen, i st. f. att såsom LagUtsk.
vilja splittra densamma, som jag tillstyrker afslag å denna
punkt.
Jag vill med ett exempel visa förhållandet. Här i Stockholm
har en inteckning blifvit sökt vid ett tillfälle, då det var tvifvelaktigt,
huruvida gäldenären var i konkurstillstånd eller ej; men
innan målet hann att pröfvas, gjorde gäldenären konkurs, och då
öfverlemnades naturligtvis åt konkursdomaren att pröfva hvad
verkan inteckningen skulle ega, och dermed måste borgenären låta
sig nöja, så vida han ej i högre rätt fick ändring. Om nu
deremot detta lagförslag varit gällande, så hade inteckningsdomaren
skolat pröfva inteckningen, och konkursdomaren redan hafva
sagt, att den inteckningen ej dugde till någonting, emedan, fastän
alla handlingar, såsom rigtiga, väl berättigade i öfrigt till inteckning,
domaren likväl ej varit berättigade att den lemna, åren
476
Den 5 Juli f. m.
17 kap. H.B:n förbjuder beviljande af inteckning, då gäldenärs
obestånd allmänt kunnigt är.
Att dessutom detta lagförslags antagande skulle leda till
mångfaldiga tvister, faller sig klart, ty om en fordringsegare i en
aflägsen landsort får sig en inteckning beviljad, så lärer han ej
underlåta, alt just på grund deraf fullfölja, så vidt möjligt är,
sitt påstående att få åtnjuta sin rätt; och sålunda skulle en mängd
konkurstvister föranledas. Ofverlemnas åter saken till konkursdomaren
helt och hållet, och denne ptöfvar saken; så lärer väl borgenären
se sig om, innan han söker alt fullfölja en tvist, för att
bevisa det gäldenärens obestånd ej var kunnigt, då inteckningen
söktes.
Jag tror således, att stadgandet härom, sådant det befinnes i
1818 års konkurslag, är tydligt och riktigt; hvarföre jag fortfarande
tillstyrker afslag å den föreslagna § 14.
Gr. Sparre: Det exempel som Hr Printzensköld anfört, betyder
i min tanke ingenting. Hr Printzensköld har till och med
sjelf tilliutetgjort verkan deraf, genom alt anföra hurusom, i fall
den föreslagna § 14 varit lag, inteckning först af den ena domstolen
skulle blifvit beviljad, och sedermera af en annan till sin
verkan pröfvad. Så skulle det komma att förhålla sig, och det
vore ganska rigtigt. En domstol har att meddela inteckningen,
och bedömer följaktligen blott lagligheten af detta formella. En
annan domstol har alt bestämma, hvad verkan inteckningen skall
hafva, om den kan verka till prioritet eller ej. Det är ju alldeles
i sin ordning, och jag kan ej inse någon splittring derigenom
uppkomma i lagskipningen. Att den ena domstolen pröfvar verkan
af en åtgärd, som en annan domstol beslutat, det är ju hvad
som dagligen inträffar; så alt deruti kan jag ej finna någon anledn.
alt motsätta sig förslaget, hvilket, som jag tror mig hafva
bevisat, leder till ordning och identitet i likartade förhållanden.
Att denna § skulle föranleda att tvisterna ökade sig, är
otänkbart; ty den som först gjort påstående om inteckning, han
fortsätter allt sitt påstående ändå, derom kan man vara förvissad.
Hr Printzensköld lärer i alla fall ej kunna neka, alt äfven
efter nu gällande lag tvenne olika domstolar kommer att behandla
målet. Skillnaden — och i min tanke förbättringen —
ligger deruti, att enligt förslaget den ena domstolen skulle behandla
det formela af saken från början och till slut, samt den
andra domstolen blott behandla det reela; i st. f. att nu den
ena domstolen behandlar blott en del af det formela, och fulländandet
deraf ofverlemnas åt den andra domstolen, der tillika verkan
deraf pröfvas.
Detta synes mig så klart och lättfattligt, att jag måste
för min del vidhålla mitt yrkande, och anhåller om bifall till
förslaget.
Hr Printzensköld: Jag är ej nog lycklig, att hafva kunnat
rätt uppfatta den bevisning, som Gr. Sparre framställt för §:s
Den 5 Juli f. m.
477
rimlighet; men jag vill till den ädle Gr:n sjelf hemställa, i hvilket
förhållande § 14 häri förslaget står till § 16? § 14, sorn du
är under öfverläggning, säger allena att konkursdomstolen skall
pröfva hvad verkan inteckning ega må; men § 16 säger: ”Inteckning,
som beviljad varder, gälle för borgenär med förmånsrätt,
som i kap. 17 H.B:n skiljs, ifrån den dag i staden, och det ting,
å landet, då han inteckningen inför rätten sökte. Skall nu konkursdomaren
upphäfva verkan af § 16 och förklara att inteckningen
gäller ej, ehuru den blifvit lagenligt beviljad af inteckningsdomaren?
Denna motsägelse finnes ej i ISIS års konkurslag; emedan
man der stadgade, ali, när gäldénären råkat i konkurstillstånd,
skulle konkursdomaren pröfva huruvida inteckningen skall
kunna få den förmånsrätt hvarom § 16 talar. Del faller sig således
klart alt, om detta förslag oförändradt anloges, så skulle
konkursdomaren antingen finna sig förhindrad från alt pröfva inteckningens
verkan (såvida han vill tillämpa § 16), eller ock
skall han pröfva inteckningens verkan i enlighet med § 14.
Dessa håda motsatta sladganden sälla sålunda domstolen i en ganska
tveksam förlägenhet, huru han skall förfara.
Det der begäret att söka konseqvent fullfölja lagstiftningen,
ehuru man eger den som är ganska brukbar, kan jag för min
del ej linna vara så serdeles nyttigt på något vis; hvarföre jag
tillstyrker att § 14 må utgå ur förslaget, och § 16 qvarstå i sin
fulla kraft, ty då är det konkursdomaren som beviljar inteckningen,
i fall laga skäl dertill åro förhanden, och då inträffar hvad
lagen säger, att den skall utgå med den förmånsrätt, som inteckningen
gifver. Då man söker att stifta lagarne konseqvent, bör
man tillse, att man icke sätter 2:ne §§ i uppenbar motsägelse mot
hvarandra.
Gr. Lagerbjelke: Alla andra skäl oberäknade, synes mig
såsom grund för behofvet af denna lagförändring det enda skäl
vara tillräckligt, att till följd af nuvar:de lagstiftning gravationsbevisen
och inteckningsprot:n ej blifva fullständiga, då inteckningen
afgöres af konkursdomaren; så att man ej vid inteckningsdomstolen
kan få upplysning om mera, än att inteckning blifvit
sökt, men alldeles ej om den blifvit fastställd. Ja, man kan ej
en gång få veta, hvar man skall skaffa sig underrättelse om denna
fastställelse. Att få fullständiga gravationsbevis är likväl af
en oberäknelig vigt för crediten, och det är derföre, samt då de
ej med nuvande lagstiftning kunna blifva det, som jag anser den
föreslagna lagförändringen nyttig och af behofvet påkallad, obe*
räknadt alla andra skäl, som Gr. Sparre anfört; och hvaruti jag
med honom instämmer.
Jag förnyar sålunda min anhållan om bifall.
Gr. Sparre: Jag skulle visst ej hafva tröttat R. o. Ad. genom
att ännu en gång begära ordet, om jag ej ansåge det nödigt
att för R. o. Ad. förklara, att det skäl ej existerar som Hr
Printzensköld anfört nemi. att motsägelse skulle ega rum emellan
§ 14 och 16. Detta skäl existerar alldeles ej, ty § 16 säger ut
-
478
Den 5 J u 1 i f. m.
tryckligen alt inteckningen gäller med ”förmånsrätt, som i 17
kap. H.B:n skiljs”; och detta 17 kap. H.B:n stadgar uttryckligen:
”Ej gifvet' inteckning förmonsrätt, utan i fast egendom, then gäldenär
egde tå inteckningen skedde; ej eller then, som sker sedan
gäldenär död, eller thess fattigdom almänt kunnig är”.
Det är obegripligt att man kan anföra dylika skäl, hvilka
kunna vilseföra dem, som ej hafva full kännedom om lagens stadganden.
Det är derföre som jag ansett mig pligtig att för B. o.
Ad. tillkännagifva, att den föreburna motsägelsen ej finnes.
Då nu öfverläggningen om 14 § ansågs fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende på denna § blifvit yrkadt,
dels bifall till Utsk:s förslag och dels att den deremot svarande
§ i 1818 års inteckningslag måtte förblifva gällande; hvarjemte
Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle denna § af
Utsk:s förslag.
Härvid ropades starka ja, jemte åtskilliga nej, hvarpå Hr
Landtm, förklarade det lian trott sig finna att ja öfverröstat nej.
Hr Printzensköld begärde votering, men innan voteringspropos.
i anledn. häraf hann blifva skriftligen uppsatt, anmälde sig
Hr Printzensköld ånyo samt förklarade det han ville afstå frän
den begärda voteringen och endast reservera sig emot det fattade
beslutet.
§§:ne 15, 16 och 17.
Lemnades utan anmärkning.
§ 18.
Gr. Lagerbjelke: Jag vill ej ingå i pröfning om huruvida
det här föreslagna stadgandet må vara rätt, eller icke, till sin
princip; för den händelse att det skulle antagas, tror jag dock
nödvändigt vara, att fästa det vilkor för en sådan rättighet till
regress till sedelutgifvaren, sedan fastigheten gått utur sedelutgifvarens
ägo att inteckningen ej blifvit efter en annan inteckning
postponerad; ty i vidrigt fall skulle det kunna hända, att, omen
egensdomsegare, den der utgifvit en i förhållande till egendomens
värde obetydlig inteckning, sedermera säljer egendomen, som derefter,
sedan köparen intecknat den till dess fulla värde och den
förste inleckningshafvaren medgifvit postposition, bl ifver till infriande
af denna inteckning otillräcklig, så skulle sedelutgifvaren
komma att nödgas ersätta denna brist och detta till följd af en
åtgärd hvartill han vore alldeles oskyldig och hvilken han måhända
icke ens afvetat än mindre kunnat hindra. Det må väl vara
att det utur allmänna lagens stadganden i öfrigt skulle kunna härledas
att sedelutgifvaren blefve förklarad betalningsfri vid ett förhållande
sådant som det ofvan anförda, men i alla fall torde frågan
vara tillräckligt tvistig att heldre böra på förhand undanrödjas
genom ett bestämdt lagstadgande. Man skulle väl kunna säga
att det är nog, och LagUtsk. har äfven föreslagit, att säljaren
(sedelutgifvaren) skall skaffa på sedeln antecknadt att intecknings
-
Den 5 Juli f. m.
47'J
hafvaren medgifvit öfverflyttning på egendomsegare!!; men dels
kan det hända alt sedelutgifvaren icke vet hvilken som för tillfället
är innehafvare af en löpande revers dels kan inleckningshafvare
vägra att medgifva en sådan påteckning, och att vid sådant
förhållande uppsäga och inlösa inteckningen är icke alltid
sagt att vederbönde äro i tillfälle till.
Jag skulle derföre tro, alt det vore ändamålsenligt om ett
tillägg gjordes till slutet af §:n så, att följande slutord der infördes:
”eller nedsättning af inteckningen efter annan inteckning
blifvit utan sedelutgifvarens samtycke medgifven”.
På grund häraf anhåller jag vördsamt om återremiss.
Hr Printzensköld: Jag kan ej göra mig något tydligt
begrepp derom, att ifrågavar:de § ens är af behofvet påkallad.
Den är alldeles ny och finnes ej uti 1818 års konkurs-lag, och
bör ej heller der finnas emedan Utsökn:sB:ns 5 Cap. § 6, redan
omhandlar denna sak: och som sistnämnde § varit gällande i mera
än 100 år vid sidan af alla de konkurslagar, som under liden
stiftats, utan att deraf någon olägenhet försports, så synes det mig
som raan hade handlat klokast, om man ej insatt den ifrågavande
§ 18, hälst den, pä sätt Gr. Lagerbjelke närmare utredt, är af
beskaffenhet att kunna leda till en sedelutgifvares skada. Denna
§ må i min tanke så mycket heldre utgå, som Utsökn:sB:ns 5:te
cap. 6 § lyder som följer:
”Ar viss pant i fast gods föreskrifven, och vill borgenär hellre
söka betalning i lösören, som snarast kunna vändas i penningar;
bafve ther väld til”.
Hvilket nogsamt utvisar, att, om en skuldsedel är inlecknad,
så är sedelutgifvaren, om han sålt sin egendom, likväl derföre ej
befriad från skyldigheten att, om borgenären så fordrar, inlösa
sin förbindelse. Praxis är visserligen den, att, då inteckning skett
och denna innefattar full säkerhet, så åtnöjer sig inteckningshafvaren
med densamma, utan att kräfva sedelutgifvaren; men han
eger dock denna rätt. Hvarföre då ytterligare i en serskild §
omhandla en redan afgjord sak. Och det i en § som är så uppstäld,
att det vill synas, som skulle man tveka, huruvida sedelutgifvaren
är skyldig att ansvara för sin revers eller ej.
Här inträffar, hvad jag förra gången hade äran anmärka, alt
man gjort lagstiftningen otydlig just derigenom, att man velat
göra densamma allt för tydlig. Jag tillstyrker således, att §:n
mätte helt och hållet utur detta lagförslag försvinna.
Gr. Sparre: Hvad LagUtsk. i denna § föreslagit, är ingenting
annat än hvad som dagligen i lagskipningen praktiseras. Det
torde således ej vara behöfligt, att anföra vidlyftiga skäl till försvar
för detta stadgande; ty lagskipningen har i detta hänseende
ej varit öfverklagad. Det är också, med afseende å det omlopp
de s. k. löpande skuldsedlarne hafva i vårt land, uppenbart, att
den som å ett sådant skuldebref står antecknad såsom gäldenär
förblifver ansvarig för betalningen deraf. Men man frågar, huruvida
det är behöfligt, att införa ett sådant stadgande i förevande
480
Den 5 Juli f. m.
lag. Nu visar den dagliga erfarenheten, alt egare af faslighet ofta,
vid försäljningen af deras egendom, sedan de nya köparne öfvertagit
de i fastigheten intecknade skulder, ej bry sig om att vidtaga
några försigtighetsmått, för alt undgå ansvarighet för de af
dem utgifua skuldförbindelser, utan de trygga sig dervid, att dessa
äro inlecknade i fastigheten. De blifva likväl vanligen, ålagde
betalningsskyldighet, om skuldsedelns innehafvare vänder sig mot
dem. Utsk. har således ansett nödigt, att i lagen intaga denna
deras ansvarighet; och att tillika antyda på hvad sätt ansvarigheten
kan undvikas, nemi. derigenom alt en påskrift på skuldsedeln
utvisar, det en annan person, än den hvilken såsom skuldsedelns
utgifvare står på sedeln antecknad åtagit sig ansvarigheten. Lagen
bör derjemte tydligt tillkännagifva för gäldenären eller sedelutgifvaren,
hvad följden blifver utaf uraktlåtenhet af en sådan åtgärd.
Jag anser således, att stadgandet är lämpligt och nyttigt;
hvarföre jag tillstyrker dess antagande.
Hvad angår Gr. Lagerbjelkes anmärkn., att undantag borde
göras för den händelse att postposition af inteckningen göres; så
kan denna anmärkn. visserligen hafva skäl för sig. Utsk. ansåg
likväl, att något stadgande derom ej vore behöfligt i lagen; ty det
är klart, alt, om inteckningshafvaren sjelf medgifvit postposition
af inteckningen, (och ulan ett sådant medgifvande kan postposition
ej ske), så har han derigenom förlorat den rätt, han hade
emot den ursprunglige gäldenären; hvilken i den intecknade fastigheten
för hvad han kunde komma att utbetala, eger en säkerhet,
den han genom postposition kan förlora. Då inteckningshafvaren
genom denna postposition sjelf betagit honom möjligheten
till en sådan regress; sä kan inteckningshafvaren ej heller längre
hafva samma rätt, som förut. Detta är en fråga, som af domstolen
afgöres, på rent juridiska grunder, och Utsk. ansåg således
ej nödvändigt att derom intaga ett stadgande i lagen.
Hr Printzensköld: Gr. Sparre har ansett denna § nödvändig,
för att befrämja den enskilda kreditrörelsen; men jag får
deremot anmärka, alt hvad i densamma hufvudsakligen stadgas,
finnes redan stadgadt i den af mig förut åberopade § 6 cap. 5
UtsökningsB:n; och då inser jag intet skäl, hvarföre man skulle
här, ehuru i andra ordalag, upprepa detsamma, synnerligen som
genom dessa ordalag den omnämnda §:n i Utsökn:sB:n blir mycken
tvetydighet underkastad; ty denna § 18 år så upprättad, att det
vill synas som skulle inleckningshafvare ej vara i alla möjliga
händelser berättigad att hålla sig till sedelutgifvaren; hvaremot
den omnämda §:n Utsökn:sB:n stadgar uttryckligen såsom ovilkorlig
rättighet för inteckningshafvaren, att vända sig till, vare sig
sedelutgifvaren, eller också till den som innehar panten.
Att LagUtsk., för den händelse att denna § 18 blefve antagen,
ej fästat sig vid den af Gr. Lagerbjelke anförda anmärkn.-n,
och detta på det skäl som Gr. Sparre anfört, ligger utom gränsen
för min fattningsförmåga ty vid lagskipningen måste domaren
tol
-
Den 5 Juli f. m.
451
tolka lagen efter dess ordalydelse, när denna är tydlig och klar,
och alt den föreslagne §:n är alldeles klar deruti, att den, sora har
utgifvit en skuldsedel, äfven skall för den vara ovilkorligen ansvarig;
såvida ej anteckning skett på sjelfva hufvudskriflen, att
skulden af annor man blifvit öfvertagen lärer väl ingen kunna
bestrida. Således följer deraf, att domaren alldeles ej har rätt
att fästa sig vid de omständigheter, som möjligen kunnat föranleda
till skada för sedel tit gifvaren ; utan denne får söka sitt igen
utaf den, sorn innehar panten och sorn medgifvit inteckningens
postponerande, och då kan lätteligen följden blifva den som Gr.
Lagerbjelke anmärkt, att en sedelutgifvare, som medgifvit en inteckning
af ganska säker beskaffenhet, likväl kommer i det olyckliga
predikament, att, sedan han afstätt egendomen, ändock få
gälda en skuld, från hvilken han hade både bordt och kunnat
vara befriad. Man bör således, om §:n nödvändigt skall qvarstå,
hvilket strider emot min öfvertygelse, deruti oundvikligen göra en
sådan förändring, hvarigenom sedelutgifvaren må fredas från det
äfventyr, som en postposition kan medföra.
Gr. Lagerbjelke: Gr. Sparre har medgifvit att det är
rätt, att, i fall postposition af en inteckning har egt rum, inleck
ningsinnehafvaren
dä ej bör ega regress lill reversutgifvaren; men
Hr Gr:n, och LagUtsk. likaledes, har ansett alt ett serskildt stadgande
härom ej skulle behöfvas, att i inleckningsförfaltningen intagas,
emedan domstolen skulle i alla fall komma att dömma på
sådant sätt till följd af lagarne i allmänhet och deras andemening.
Jag hemställer dock huruvida, då rättegång lätteligen kan uppkomma,
i händelse §:n antages sådan den här är föreslagen, om
det då ej är bättre att genast införa det af mig föreslagna tillägget;
enär, genom ett sådant införande, det ej kan uppkomma någon
olägenhet, men väl förekommas den tvist, som genom delaf
mig föreslagna stadgandets utlemnande kan uppstå. Och att tvister
och rättegångar uppstå i händelse §:n antages, sådan den är,
det tror jag så mycket mera, som det t. ex. kan inträffa att in
teckningshafvaren
medgifver post position utan att veta, det punkten
gått ur sedelutgifvarens händer; ty en postposition kan begä
ras
af en annan inteckningshafvare och beviljas utan att egendomsegaren
höres. Således är det möjligt, att en sådan postposition
kan ega rum, utan att den som beviljar poslposilionen vet
alt panten öfvergätt i en annans händer än dens, som utgifvit reversen,
samt att postposilionen blifvit medgifven på samma gäng
fullkomligt bona fide som någon afsigt icke funnits att minska
sedelutgifvarens ansvarighet. Det är således tydligt, alt det af
mig föreslagna tillägget är af behofvet påkalladt; så vidt icke tvister
och rättegångar i detta afseende skola uppkomma.
Gr. Sparre: Jag har medgifvit, att visserligen tvist kan
uppkomma i anledn. af delta stadgande; men jag bar tillika sagt,
att en sådan tvist vanligen efter rent juridiska principer afdömines,
och att icke något serskildt stadgande derom är nödvändigt.
6 H. 31
Den 5 Juli f. m.
Det finnes nemi. en mängd sådana frågor, i afseende hvarpå lagen
ej behöfver att för hvarje specielt fall hafva ett serskildt
stadgande, utan hvilkas afgörande följer så klart ur rent juridiskt
begrepp, ali derom ej serskildt behöfver lagstiftas. Delta är det
skäl, som jag anfört för min åsigt, alt något vidare stadgande här
ej är nödvändigt. Det skäl hvarpå Utsk. byggt denna öfvertygelse
är det som jag redan anfört, att då sedelulgifvaren naturligtvis
skall hafva regress lill panten för hvad han betalar, så
kan han ej nemi. af inteckningsliafvaren betagas denna regress
och inteckningsliafvaren ändå bibehålla sin rätt emot sedelutgifvaren.
Gr. Lagerbjelke har likväl, och jag är honom räkning skyldig
derför, ej motsatt sig sjelfva §:n, ulan blott begärt ett tillägg,
hvilket jag ej för min del anser nödigt.
Hr Printzensköld deremot har yrkat, alt hela §‘:n måtte borttagas
och det mäste jag' helt och hållet motsätta mig. Han har
dervid ej anfört samma skäl, sorn förra gången, nemi. att det vore
orätt; utan han har tvertom medgifvit och sagt, att detta stadgande
är i fullkomlig öfverensstämmelse med den gamla lagen,
och alt principen är redan uttalad i Utsökn:sB:n. Likväl då en
ny inteckningslag stiftas, så bör den i min tanke innefatta alla inteckning
rörande stadganden, hvarföre äfven detta der bör inflyta.
Jag vill i detta afseende åberopa hvad Disk. säger i sina
moliver (sid. 7): ”Lagen skrifves ej blott för domaren, utan äfnen
för folket, som deri måste finna en ledning för dess åtgöranden;
och en sådan ledning är i synnerhet af vigt i frågor, sorn
sammanhänga med det allmänna affärslifvel”.
Det är i denna afsigt nemi. för att lemna ledning åt affärsmannen,
som Utsk. ansett nödigt, att vidtaga detta stadgande.
Jag har ofta hört personer som sålt sin egendom, och som låtit
den nya köparen öfvertaga inteckningarne, yttra den förmodan
att de vore för framliden helt och hållet fria från ansvarighet för
dessa skulder. Då nu lagen afser alldeles motsatsen härtill, så är
det nödigt att affärsmannen derom får kännedom, äfvensom om
sättet att förebygga de olägenheter, som eljest genom en sådan
försäljning för honom kunna uppkomma. Och delta förebyggande
sker derigenom, att en påteckning på skuldebrefvet verkställes;
med hvilket stadgande jag tror affärsmän i allmänhetskola blifva
nöjde, emedan ovisshet och oreda derigenom undvikas, och säkerhet
för dem beredes.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. an
såge
de gjorde anmärknme föranleda till den ifrågavar:de 18 §:s
återremitterande, ropades starka ja, blandade med nej; hvarefter
Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna, ali härvid ja varit
öfvervägande.
§ 19-
Hr von Hartmansdorff: § 19 lyder i förslaget sålunda:
”Aro flera fastigheter intecknade för samma fordran, utan
att uppgifvet är, för huru stor del deraf hvarje fastighet häftar;
Den 5 Juli f, m.
483
vare då ansvarigheten för den odelade fordran fastigheterne emellan
beräknad efter förhållandet af hvardera fastighetens särskilda
värde lill sammanlagda värdet af dem alla”.
För min del tror jag, att det nästan vore bättre, att man
ej vidare tilläte sådane gemensamma inteckningar. Här är visserligen
sagt, att ett visst värde, beräknadt efter taxering, skulle tagas
till efterrättelse; men man vet, huruledes visse personer, i
beräkning pä större bränvinsbrännings- eller högre belåningsrätt
o. m. d., låta sine egendomar uppskattas lill högre värde, än de
verkligen hafva i förhållande lill andra egendomar i orten. Jag
tror således, att det vore bättre om man från början stadgade,
att när (lere egendomar hädanefter gemensamt intecknas, sä skall
bestämdt utsättas för huru stor andel af lånet hvarje hemman
häftar. Derigenom skulle de svårigheter undvikas, som nu förekomma,
och som eljest äfven hädanefter skulle uppslå, ehuruväl
den försigtighet iagttages, som § 20 föreskrifver. Jag hemställer
derföre, all § 19 mätte fä följande lydelse:
”Då flere fastigheter intecknas för samma fordran, bör det
uppgifvas för huru stor del deraf hvarje fastighet häftar". Och
dermed slut.
Gr. Sparre: Den princip som den värde talaren önskat göra
gällande i förevar:de hänseende, skulle visserligen, jag bestrider
det ingalunda, leda till enkelhet i inteckningsväsendet. Jag
finnér också ganska lätt orsaken, hvarföre den värde talaren, såsom
Bankofullmäktig, insett behofvet och lämpligheten af en så
beskaffad föreskrift; men om man å ena sidan gör afseende derpå,
så bör man ej heller å den andra sidan, förbise vigten för
affärsmän i allmänhet, att med så mycken lätthet som med allmän
säkerhet är förenlig kunna bereda sig real-kredit.
Med afseende å den delnings-princip, som af Hr von Hartmansdorff
blifvit framställd, ber jag att få anföra följande omdöme
af lagberedningen: "Det vore tvifvelsutan en god sak om man
kunde säga, alt ingen Svensk fastighet häftade för annat, än ett
bestämdt penningebelopp, men när man besinnar, huru mycket
det skulle slöra förtroendet mellan låntagare och långifvare och
följaktligen försvåra bildandet af naturliga kreditförhållanden, om
man stiftade en lag, som för bode all inteckning i egendomar bestående
af flere fastigheter, utan länets söndersplittring i mindre
belopp, svarande mot hvarje serskild faslighet, och om
man derigenom satte längifvaren i nödvändighet att misstänksamt
undersöka hvarje fastighets värde för alt afmäta beloppet af hvad
deri utan våda kunde intecknas; kommer man till den öfvertygelse
att detta blefve en förenkling af inteckningsväsendet, som
det ej vore rådligt alt införa på bekostnad af det med sjelfva institutionen
åsyftade ändamål”.
Dessa skäl hafva förmält Utsk. att afstå från denna delningsprincip.
Disk. har likväl nogsamt öfvervägt densamma; och ehuru
jag fullkomligt erkänner vigten af Hr von Hartmansdorffs an
31*
-
•4S4
Den 3 Juli f. m.
rnärkn., samt till vinnande af enkelhet i inteckningsväsendet gerna
skulle hafva önskat att denna princip kunnat antagas, sä lärer
likväl den omständighet alt ”dess antagande skulle ske på bekostnad
af det med sjelfva institutionen åsyftade ändamål” utgöra ett
tillräckligt skäl för Utsk-.s ogillande. Del skulle nemi. för en långifvare
af en större summa blifva ganska svårt, stundom nästan
omöjligt att undersöka värdet af alla de serskilda hemmanen utaf
hvilka den panlförskrifna fastigheten består. Eftertänker man nu,
att en stor mängd hemman äro på det sätt sammanslagne under
gemensamt bruk att deras ägor äro med hvarannan sammanblandade;
så finner man, att än större svårighet uppstår att bestämma
det belopp,iför hvilket behörig säkerhet kan i det ena eller
andra hemmanet vinnas. Del är med afseende ä dessa svårigheter,
sora Ulsk. ansett sig ej kunna obelingadt antaga ifrågavarrde
delningsprincip; men Utsk. har likväl i detta hänseende, uti nuvar:de
lagstadgandejföreslagit en högst väsendtlig förändring, hvilken
Ulsk. anser skola leda till så mycken reda, som kan låta
sig åstadkomma, utan att lägga allt för stora band på friheten
i aftal.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Det är för att instämma i Hr
von Hartmansdorffs önskan om förändring af denna §, jag tager
mig friheten att för några ögonblick påkalla Ståndets uppmärksamhet.
Då man betraktar det stora antal §§, som blifvit föranledde
af detta stadgande; då man betraktar alla de inrättningar,
som i moliverna (frän sidan 7 t. o. m. sidan 11) blifvit af Utsk.
gjorda; och då man har erfarenhet af alla de svårigheter, som
långifvande cassör, och låntagande enskilde måste uthärda, då ett
serskildt hemman skall afskiljas från den gemensamt intecknade
massan; så kan man ej annat än önska att detta stadgande mätte
förändras så, att hvarje hemman blifver för sin bestämda summa
serskildt intecknadt, hvilket ej möter någon svårighet. Månge
försigtige både långifvare och låntagare, iakttaga redan nu detta
sätt, och man bestämmer då endast efter gällande taxering eller
värdering (likagodt hvilkeldera) huru stor summa hvardera hemmanet
skall ansvara för och draga i skuldebrefvet. Detta är icke
på aldra minsta vis störande af förtroendet, ty långifvaren måste
i alla fall skaffa sig ett begrepp om värdet af den egendom, pä
hvilken han lemnar sina penningar; emedan han naturligen ej
vill lemna större summa, än han anser egendomen kunna betala.
Han har sålunda endast att urskilja hvad som kan tillfalla den
ena eller andra delen deraf, hvilket visserligen för honom kan
synas innefatta någon möda, då han måste i handlingarne ransaka
hvad hvardera panten kan vara värd, och för huru mycket
den kan böra intecknas; men detta nödgas han i alla fall i framtiden
— han eller hans rätlsinnehafvare att göra, ty det finnes
väl knappast något kassalån, som ej bar blifvit på ett eller annat
sätt förändradt i afseude på pantens belopp; och de svårigheter,
som vid sådana förändringar inträffa för att anskaffa de dertill erforderliga
handlingarne, äro ganska stora; då erfordras poslposition,
l>eu 5 Juli f. nt.
485
nya bevis af och om inteckningshafvare, om förmynderskap och
mänga andra svårigheter att förtiga.
Det är af alla dessa skäl, som jag täger mig friheten anhålla,
att § 19 mätte återremitteras.
Gr. Sparre: Det förundrar mig att de båda talare, sorn i
detta hänseende yttrat sig, verkligen önska en så radikal reform
i det nuvärde förhållandet. Utsk. ansåg sig redan hafvat gått
långt nog, då det föreslog en så betydlig förändring, som den förevar:de.
Vi vågade sannerligen ej gå så långt, som de värde lalarne
föreslagit. Jag har redan nämnt de svårigheter, som derigenom
skulle komma att uppstå; och hvar och en som känner de
svårigheter och mänga omgångar, som här i Slockholm möta dem
som vilja i en kassa erhålla ett fastighetslån, den önskar visserligen
ej alt öka dessa svårigheter med den väsendtliga, som tillkom
me derest den grundsats skulle antagas, att man ytterligare
mäste undersöka värdet af hvarje hemman, som ingär i hypothekel,
synnerligen som dessa hemman ganska ofta äro under gemensamt
bruk. Dessutom, Mine Hrr, det ändamål som dermed
åsyftas, vinnes ändock ej; ty man kan ej förhindra alt en faslighet,
som för närvar:de har en inteckning och är odelad, hädanefter
kommer att delas; och då qvarstår i alla fall den öfverklagade
svårigheten. Men hufvudsaken hvarpå jag lägger mycken
vigt, är den att vi hafva genom ifrågavaride stadgande gjort ett
så betydligt afsteg ifrån den nuvande lagstiftningen om fullkomlig
solidaritet; så ali jag tviflar på att det vore klokt gjort, att
pä en gång vidtaga en så väsendtlig förändring, som de värde talarne
tillstyrkt. Jag måste således för min del anhålla, att R. o.
Ad. måtte bifalla den förändring som Utsk. föreslagit.
Den siste värde talaren anförde, att Utsk. behöft en vidlyftig
argumentation för att komma till det resultat, som Utsk. kommit
till. Jag ber då att fä göra den värde talaren uppmärksam deraå,
att motiverna hufvudsakligen gå ut på att bevisa den slags
iolidarilet som Utsk. föreslagit, i jemförelse med den hittills gällande
solidaritetsprincipen. Och vi hafva verkligen inom Utsk.
tvekat, innan vi vågat gå så långt, som vi hafva gjort, och hvilket
är längre än lagberedningen gått; men vi vågade sannerligen
ej, att lägga så mycket band på krediten, som skulle uppkomma
genom det af de värde talarne föreslagna stadgandet.
Hr von Hartmansdorff: Jag har genom mitt förslag icke
velat lägga band på krediten; men jag har åsyftat att man åt
hvarje fastighet skulle gifva det bestämda värde, han äger hvilket
tvärtom skulle stärka krediten till penningars erhållande för
den uppgifna fordran eller för det uppgifna hypotheket. Jag har,
i detta hänseende ej gjort något annat, än utgått från den grundsats,
på hvilken storskiftena, hvila, eller att hvarje hemmansdel
må få sitt.
Nu säger Gr. Sparre, att man sålunda skulle vid låns sökande
i kassor, eller hvar som heldst, vålla svårigheter derigenom,
4SG
Den 5 Juli f. m.
att vedei'bör:de, som skola granska lånehandlingarne, nödgades efterse
hvad hvarje serskildt hemman vore värdt. Men med denna
eftersyn måste de långifvaude i alla fall, besvära sig, ty i de flesta
kassors reglemenien finnes föreskrifva, att belåningen skall
rättas elter taxeringsvärdet; så alt, då der kominer någon sorn
begär lån, äro de, som skola bevilja det, enl. reglementet nödsakade
att uppsöka taxeringsvärdet, och se eller om hemmanet är
värdt så mycket som man begär att derpå få låna, samt att derefter
göra sina beräkningar. Skall man åter först belåna i klump,
och sedan, då hemmanen blifvit ätskiljda, fördela länet, så kan
det hända alt fördelningen ej äskas förr än så mänga är efter länets
beviljande, att vissa hemmans värden under tiden förändrats.
Om lånet t. ex. beviljats pä 3 mantal, af hvilka hvardera då uppskattades
till 4000 r:dr, och lånesumman vore 12,000 r:dr; så
kan det hända att blott några är efter det hemmanen åtskildes,
det enas egare, lill erhållande af större bränvinsbränningsrättighet,
sjelfmant uppdrifvit hemmanets taxeringsvärde till 6000 r:dr, ehuru
han har genom skogens förödande för bränvinspannaus skuld,
nedsatt det vanliga värdet under de öfriga bättre vårdade hemmanens.
När då fördelningen af lånet ifrägakommer, så har man
2 bättre hemman värderade till 4,000 r:dr hvardera, och ett
sämre hemman värderadt till 6,000. Skall då det sednares egare
komma att beräkna sin part af skulden efter de 6.000 och de
andra blott efter 4,000 hvardera, vore det billigt? Månne långifvaren
å sin sida då verkligen fiuge valuta för sina penningar i
detta hemman? och hvilket trassel tillställer man ej derigenom!
Vida bättre synes derföre vara, att uppgöra sådant på förhand;
dä en hvar vet, hvad han har att rälla sig efter.
Banken har, på sätt Gr. Sparre anlydt, haft nog besvär med
dessa fördelningar för den förflutna liden; hvarföre skulle man
då låta dem fortfara äfven för framtiden? Allt hvad i detta fall
gäller för banken gäller äfven för kassor och enskilde. All den
oreda och alla desvårigheter som man kan häfva ulan att nedsätta
eller förändra egendomsvärdet, hvilket i min tanke ej göres
genom mitt förslag, dem bör man ock söka att för framtiden förekomma.
Det är derföre som jag anhåller att R. o. Ad. måtte
antaga den ordalydelse, jag föreslagit.
Gr. Sparre: Det af flr von Hartmansdorff omnämnda förhållandet
tror jag ej komma i fråga, enär § 20 säger, alt ”hvardera
fastighetens värde” (skall) ”beräknas efter den uppskattning derå
till allmän bevillning, som var gällande året näst före det, då inteckningen
söktes”. En sedermera verkställd förändring i taxeringsvärdet
kan således ej hafva någon inverkan på fördelningen,
enär det ej kan blifva fråga om annan taxering än den som var
gällande året näst före det då inteckningen skedde, och efter
hvilken taxering lånet är beviljadt. Således tror jag ej att det
omnämnda fallet kan inträffa.
För öfrigt ber jag att få erinra derom, att räntan fallit, att
inteckningar i fastighet begärligt mottagas, och att man är temli
-
Deri 5 Juli f. m.
487
gen nöjd med det näivarule förhållandet. Jag t villar då att det
är rätt rådlig!, att vidtaga en så genomgripande förändring, genom
(savidt vi, som behandlat saken, kunna förslå) tillfälle till inteckning
och till kredit i allmänhet skulle försvåras. Dä man öfverhufvud
varit nöjd med nu gällande inteckningslag, men svårigheter
likväl uppstått vid fördelningen af inteckningar; så har Utsk.,
till förekommande af dessa svårigheter, föreslagit ifrågavar:de stadgande
för att bestämdt föreskrifva huru dermed skall föl faras, men
Utsk. har sannerligen ej vågat, att företaga den genomgripande
förändring, som nu blifvit här ifrågasatt, och som jag tror skulle
komma all förorsaka mycket trassel.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Efter min erfarenhet
är det långt ifrån att man varit nöjd med det stadgande som
hittils gällt i afseende å inteckning i klump. Den har tvertnm
föranledt till allt för manga och invecklade förhållanden, såväl
för dem, hvilka vilja sälja en del af den intecknade fastighetsmassan,
som för dem hvilka vilja en sådan köpa, så att raan har varit
i högsta grad missbelåten med allt del omak och det bråk,
som förorsakats för att man skulle kunna bryta ut en del ur del
hela om den skulle förflyttas på någon annan, eller för alt fä veta
till hvad belopp den häftar, då det är fråga om afbetalning.
Den föreslagna genomgripande förändringen är ju ingen annan
än den, att ett gravationsbevis på sjelfva egendomen uttages, och
sedermera en uppgift från landskansliet på värdena, och dä får
jag i densamma veta, icke hvad egendomen i klump är värd, utan
man får veta hvad hvar serskild nummer är värderad till. På
grund af de lösta dokumenten kan låntagaren hädanefter som hittills
få låna lika väl, och svårigheten dervid vore ej större, än
att låntagaren gjorde en specifikation, i st. f. att såsom nu upptaga
hela klumpen i massa. Man sluppe då allt det trassel som
uppkommer genom blifvande fördelning af inteckning. Då värdet
på hvarje nummer är upptaget, sä är det ganska lätt att utbryta
hvad del som heldst, och säga huru mycket af lånet som honom
tillfaller. Jag kan häruti ej se någonting så svårt och genomgripande,
att man skulle hissna vid genomförandet af denna sak,
som för mig åtminstone förefaller ganska lätt, och som komme
att för framtiden leda till mycken ordning och lättnad vid
transaktioner.
Ehuru jag visserligen skulle anse mig nu kunna gilla Hr von
Hartmansdorffs förslag, så, emedan jag i frågor om lagbestämmelser
anser det i allmänhet rådligare att återremittera en sak, för
att få sjelfva redaclionsförändriugen inom Utsk. granskad, än att
genast densamma inom Ståndet antaga; så tillstyrker jag återremiss
af förevar:de § 19.
Gr. Sparre: Att de olägenheter, hvaröfver Hr von Hohenhausen
klagat, ega rum, det har jag visserligen ej beslridt; men
det är just för att afhjelpa dessa som Utsk. föreslagit den här
framställda principen. Att vi dervid ej vågat gå längre än lagberedningen,
som i allmänhet ej skyr för förändringar; det tror
488
Den 5 Juli f. m.
jag ej bör räknas oss till mehn. Vi hafva dock gått ändå något
längre för att compleltera stadgandet, men vi hafva ej vägat gå så
långt, som de värde talarne föreslagit; och lagberedningen har ej
heller vågat det. Det måste vara otvifvelaktig!, att en person som
önskar låna på en större egendom, heldre gör det på hela egendomen
tillsammans, än han vill utportionera den i små stycken, då
han mäste undersöka värdet af hvarje slycke särskildt. Om t. ex.
en egendom är såld för 100,000 r:dr, och jag med säkerhet vet,
att den kan lemna 100 proc. pä de 100,000 r:dr; sä kan ju lånet
uppgöras med den aldra slörsta lätthet, ulan att så många betänkligheter
och sä många småsaker möta den lånesökande. Jag kan ej
utan största svårighet skaffa mig kännedom om hvad hvarje litet
hemman för sin del är värdi, om jag ej vill fästa mig vid pröfningskomitéens
uppgifter, och dessa äro vanligen rättade efter köpesumman;
det är åtminstone min erfarenhet i afseende å de egendomar,
hvaruti jag har del. Jag tror således att denna undersökning
komme att leda till mycken svårighet, och betydligt hindra
den lånesökande från omöjligheten att få lån. För min del anser
jag det ingalunda rädligt, att göra en sådan förändring.
Hr von Hartmansdorff: Det är en besynnerlig vändning,
som denna öfverläggning tagit. När Gr. Sparre ej finner sig hafva
skäl i sak, så säger lian: sorn lagberedningen är den ytterligaste
reformatorn, men mine värde motståndare vilja gå än längre, så lärer
val R. o. Ad. finna att desse gå för långt. Vore det då icke
bättre, att säga hvilka skäl som böra hejda oss från alt rusa lill förderfvet,
än att skrämma oss för vissa personer.
I afseende på skälen har Gr. Sparre nämnt, att pröfningskomitéerna
rätta sina taxeringar efter sista köpesumman. Men dä jag
deltagit i pröfningskomité har jag funnit alt man snarare iakttager
samma värde på hvarje serskildt hemman, som det i långliga tider
haft, än gör förändring med mindre serskilda omständigheter inträffa.
Och lagstiftaren bör väl icke förutsätta att taxeringsmännen
äro, antingen af välvilja eller hat, så ensidiga att de, derföre att
egendomen ombytt egare, skulle för egarens skuld ombyta värdet.
Jag tror således, på sätt jag redan omförmält, att det ej har någon
svårighet med det förslag, som jag gjort. Men då Hr von Hohenhausen
yrkat, att man ej genast måtte godkänna redaktionsförändringen,
utan återremittera §:n: så anhåller jag att både denna § och
alla de öfriga måtte återremitteras, på det att LagUtsk. må kunna
sätta dem i ett sammanhang.
Hr Rääf: Annu en gång ber jag alt få upprepa, att från min
ort hafva ganska många låneansökningär blifvit afgifna, hvaruti låntagarne
haft den försigtigheten att utsätta huru stor del af lånesumman
som belöper sig pä hvarje hemman; och att dessa låneansökningar,
långt ifrån att möta större svårigheter, hafva blifvit lika skyndsamt,
och kanske fortare, expedierade och antagne, såväl i Banken
som i andra kassor. Jag får tillika fästa uppmärksamheten på den
stora beqvämlighet för rörelsen, för krediten och för liqviden, som
derigenom uppkommer; ty om en låntagare t. ex. öfverenskommer
Den 5 Juli f. m.
489
nied långifvaren om alt få afbetala en summa, så vet man strax!
hvilken del af inteckningen, som skall retaxeras. Men då R. o. Ad.
önskar slut på diskussionen, skall jag visserligen ej uppehålla tiden
med de flera tillägg som kunde göras.
Hr Hammarhjelm, Carl Gust.: I händelse Hr von Hartmansdorffs
hemställan 0111 återremiss af samtlige §§:ne skulle bifallas,
sä ber jag att några mina anmärkn:r vid den 20 § må få åtfölja
återremissen. Ar 1816 inträffade en konkurs, hvarvid fordringsegarne
fingo intet. Den utsedde utredningsmannen lyckades
likväl att genom sin skicklighet att bedrifva rättegängs-ärenden påbörda
3:ne af kuratorerna betalningsskyldighet af den ena summan
efter den andra, till godtgörande af den brist som uppkom genom
den 4:des af dem konkurs. Beloppet af den ifrågasatta ersättningen
uppgick först till 20.000 r:dr oell sedan ända 70,000 r:dr. Underdomslolen
vägrade väl att godkänna denna fordran, men hofrätten
tvekade ej att förklara giltig denna obilliga och orättvisa ....
Hr Gr. o. Landtm, erinrade Hr Hammarhjelm derom att enl.
90 § Reg.F., frågor om domaremaktens beslut, resolutioner och utslag
ej fä komma under R. Sirs öfverläggningar och pröfning samt
att således en sådan granskning af dessa beslut, som Hr Hammarhjelm
nu framställt, ej vore i grundlagen medgifven.
Hr Hammarhjelm: Jag måste fortfölja!
Egendomarne blefvo härigenom så öfverintecknade, att de ej
kunde försäljas för det öfverdrifna prisets skuld. Men sedermera
hafva hypotheksföreningar och privatbanker uppkommit, och öfverflödet
af penningar derigenom blifvit så stort att dessa egendomar
förökals med ^ af värdet.
Här står i § 20 att uppskattningen skall rätta sig efter det för
allmänna bevillningen bestämda värdet; men della har hittills beräknats
för 10 år vid vanliga låneinteckningar. Likväl står här att
värdet skall rättas efter bevillning n för ”uret näst före det du.
inteckningen b evil jas”. Dä kan en låntagare efter ett är med
höga sädespriser fä sig ett lån beviljadt, som är högre än egendomens
verkliga värde.
Likaledes står i samma § ”sorn efter sagde tid först skedde”.
Men som hypotheksföreningarne allt för mycket uppdrifvit värdena;
sä torde delta uttryck böra utgå. Det är dessa 2:ne stadganden
(ang:de uret näst före det, dä ett, och efter sagde tid)
som jag anhåller att få ändring uti. De äro högst skadliga för allmänna
krediten.
Gr. Sparre: Jag ber blott att få fästa R. 0. Ad:s uppmärksamhet
derpå att, om den återremiss, som mine värde motståndare
yrka, blefve beviljad; sä skulle sådant törhända leda^ dertill, att vi
ej fingo någonting alls af lagen. Och det vore en verklig olycka,
ty denna lag är just afsedd, att nu afhjelpa de olägenheter, som det
närvande tillståndet förorsakar. Det tyckes mig vara bäst att, om
man vill frångå eli stadgande, öfvergå så småningom till det nya.
Då affärsmännen börjat blifva vane vid öfvergången, så är det ju
490
Den 5 Juli f. 111.
ingenting sorn hindrar att då taga steget fullt ut. Men ett hinder
anser jag likväl möta emot det gjorda förslaget och det är att lieie
hemman tillsammans oftast hafva större värde, än de skulle få, betraktade
hvar för sig. Det är ock derföre som Utsk. stadgat ali vid
försäljning af sådan egendom, skall såväl hvarje hemman serskildt
utbjudas som ock hela egendomen; emedan Utsk. förutsett, alt i det
sednare fallet egendomen kan uppgå (ill högre belopp. Det är sålunda
just för att gynna landtbrukarne eller jordegarne, och för att
bereda dem tillfälle att få sä höga inteckningar som möjligt. Det
är otvifvelaktigt att sådant länder till landets nylla, och jag beder
derföre R. o. Ad. på det högsta att icke fatta det föreslagna heslutet;
först och främst derföre alt, om det hlefve genomförd!, eli band
lades pä krediten, och sedermera derföre att det kunde hända, att
vi i anseende till riksdagens snara slut ej finge något alls af den
nya lagen, hvilken är af den allmänna rösten högt påkallad.
Hr von Hartmansdorff: Om det förhåller sig så, att en
egendom har större värde dä han sammanhålles än dä han sönderdelas;
så lärer det ock förhålla sig sä, att egaren till hela fastigheten
får större lån, än de, som sedermera blifva egare af vissa delar,
borde undfå eller bibehålla. Följden af den gamla inrättningen
hlefve ju den, att nuvaride innehafvare af panten vunne, men inteckningshafvarne
komme med tiden att förlora. Del är ju sålunda
ett slags snara för efterkommande som man utlägger.
Hvad riksdagens snara afslutande beträffar, och faran att fä ingen
förbättring i st. f. den föreslagna, derom vill jag ej yttra annai,
än alt, om man skulle endast för riksdagens snart vänlade slut,
ej göra några anmärkmr vid Utsk:s betänkm, sä tjenade det ju till
intet att derom öfverlägga. Det vore ju då bäst att utan öfverläggning
blott bifalla eller afslå hvad som föredrages.
Gr. Sparre: Just till förekommande af det utaf Hr von Hartmansdorff
omnämda fall, är det stadgadt i detta förslag, att egendom
skall vid försäljningen utbjudas så väl gemensamt som serskildt;
och då inträffar ju hvad långifvaren beräknadl, nemi. att han får
sin inteckning beräknad efter hela egendomens värde. Hvad för öfrigt
rörer anmärkmr i allmänhet, så är jag visserligen ej den, som
sätter mig emot en anmärkn. mot ett lagförslag, om densamma är
nödig, ty då är det bättre att lagen ej antages; men att gä så långt
som mine värde motståndare vilja, det hafva vi ej vågat. Hvarföre,
och då jag ansett en varsam öfvergång bättre än en brådstörtad,
jag ock anser bättre att lagen antages sådan den är af Ulsk. föreslagen.
Hr Gr. o. Landtm :s härefter först till bifall å den föreslagna
19 § och sedermera till densammas återremitterande framställde
propos:r besvarades med blandade ja och nej; hvarefter H r
Landtm, ånyo hemställde om R. o. Ad. bifölle denna § afUtsbs
förslag, samt då härvid ropades starka ja, blandade med åtskilliga
nej, förklarade det han trott sig finna att ja öfverröslal nej.
§§:ne 20 till och med 28.
Lemnades utan anmärkning.
I)cn 5 Juli f. m.
491
Hr von Hartmansdorff: Vid närmare eftersinnande tror
jag mig böra anmäla min reservation emot R. o. Ad:s beslut öfver
§ 19, ehuru jag, som sjelf ej har någon egendom att inteckna,
men ser fastighetsegarne tiga, ej velat besvära R. o. Ad. med omröstning.
Hr von Hohenhausen: Jag förenar mig i den reservation
som Hr von Hartmansdorff anfört, emedan jag ej kan finna skäligt,
att för några få fastighetsegare i riket, för hvilka det kan vara förmånligt
att fä inteckning i klump, en olägenhet skulle drabba alla
andra, både köpare och säljare.
§ 29.
Gr. Sparre: Den ifrågavande §:ninnehåller ett väsendtligt stadgande,
som jag ej vill låta gå igenom, utan att derpå hafva fästat
R. o. Ad:s uppmärksamhet. Det har varit en fråga, som af domstolarne
bedömts olika, huruvida en postposition (hvarom handlas i
§ 32) kan gälla såsom förnyelse af inteckning eller ej. Utsk. har
nu uttalat den åsigt, att postposition ej bör gälla såsom förnyelse;
emedan postposition blott har afseende på 2 personers inbördes förhållanden,
oeh således ej kan anses såsom förnyelse, hvilken afser
allmänhetens kännedom och andras rätt.
Jag har blott ansett mig böra afgifva denna upplysning för att
ordagrant förklara meningen.
§§:ne 30 och 31.
Lemnades ulan anmärkning.
§ 32.
Gr. Lagerbjelke: Uti förevar:de § stadgas, att i allmänhet,
för postpositions beviljande, ej bestämdt fordras att inteckningshandlingen
i hufvudskrift företes för den rätt, som inteckningen beviljat;
men att, i fall flera lika lydande inteckningar i samma egendom
äro å samma dag beviljade, samt (om förnyelse deraf skett)
pu samma dag förnyade; ”då må ej någon af de inteckningar
nedsättas, förändras eller dödas, utan alt den handling, hvarå inteckningen
grundad är, i hufvudskrift företes för den rätt, som
intcckningarnc beviljat”. Detta stadgande blir dock omöjligt att
efterlefva, ty det är oftast för den, som har en inteckning obekant,
huruvida ens någon lika lydande inteckning blifvit på samma dag
beviljad, samt äfven om han händelsevis har sig det bekant, det i
alla fall kan vara honom helt och hållet obekant, om förnyelse ä
båda inteckningarne skett på samma dag; likasom det blefve ett serdeles
tidsödande göromål för domstolen, att vid hvarje sådan fråga,
der inteckningen ej i hufvudskrift inlemnas utan blott prot. från annan
rätt meddelas, då i inteckningsprot:ne efterse, om någon annan
inteckning blifvit beviljad på samma dag, samt om hvarje förnyelse
(hvilka förnyelser kunna vara ganska många) skett äfven på samma
dag.
Dä jag anser detta kunna leda till stora svårigheter; anhåller
jag vördsamt, att den förevande § 32 måtte återremitteras.
492
Den 5 Juli f. m.
Gr. Sparre: Motivet för det af Gr. Lagerbjelke nu vidrörda
stadgandet återfinnes i Utsk:s betänk, sida 14, der det heter:
”Om två alldeles lika lydande skuldsedlar blifvit utfärdade och
intecknade på samma dag, vore det möjligt, alt innehafvare!! af den
ena medgåfve postposition, men icke iunehafvaren af den andra: att
således blott en af sedlarne uppvistes vid annan rätt, än inteckningsdomstolen,
att likväl den, som hade fördel af postpositionen,
uttoge 2 exemplar af prot. öfver uppvisandet; och att han komme
med begge exemplaren till inteckningsdomstolen; och der kunde han
då lätteligen utverka sig postposition af båda inteckningarne” etc.
Detta fall, som It. o. Ad. finner skulle kunna medföra väsendtlig
fara för krediten, har föranledt Utsk. att göra eli afsteg fran den
princip, som i öfrigt i förslaget finnes anlagen, den nemi. att förevisandet
af original-handlingen ej vore nödvändig för post position eller förnyelse
af inteckning. Då Utsk. framför allt haft för ögonmärke, att
förebygga allt som kunde menligt inverka på real-credilen; så har
Utsk. af detta skäl ansett nödigt, att göra ett afsteg frän ofvauberörde
princip.
Den olägenhet som Gr. Lagerbjelke omförmält, och den svårighet
för domaren, som skulle uppkomma af berörde föreskrift, afhjelpes
derigenom att ett gravations-bevis företes, hvarigenom domaren
kan se, om flera inteckningar äro på samma dag beviljade;
och i de aldra flesta fall brukar äfven gravations-bevis företes vid
sådana händelser.
Då jag anser detta stadgande isynnerhet afse bibehållandet och
tryggandet af krediten, hvilket för det allmänna framförallt är angeläget;
så vågar jag vördsamt tillstyrka bifall till betänk.
Hr Hammarhjelm: Jag instämmer fullkomligt med hvad Gr.
Lagerbjelke i detta ämne anfört, af följande obestridliga skäl nemi.
(A): Jag personligen, som nu mera är både bosatt och skattskrif—
ven i Stockholm och påtänkt, alt dermed fortfara min återstående
lifstid, äger af en händelse en stor lagfaren inteckning inom Wermland,
der ordinarie domarens bostad midt i domsagan, är Christinehamn.
Om jag rätt minnes så är ifrån Stockholm till Christinehamn
landväg omkring 36 mil (fogelvägen är mig obekant). Det är således
en rak omöjlighet, att communicera Wisnums häradsrätt på sådant
afstånd, rådhus- och kämnersrälters prot:r samma dag, då domhafvanden
i Wisnums härad dessutom måste hafva än mera ökad
nämnd, aflägsna på flera mil och spridda, för att kunna framsätta en
behöfvelig nämnd för extra och urtimma häradsrätt. (B) Genom
ett så stadgadt beslut, skulle jag, här boende, rakt förlora min efter
dag är och dato redan innehafvande förmånsrätt, således beröfvad,
och möjligen medellös, om den eftervarande inleckningshafvareu
fick oklandrat intaga min plats, som enl. Utsk:s tanka kunde
och borde verkställas. An svårare för dem som innehafva inteckningar
pä 40 å 50 mils afstånd, som lärer vara förhållandet, uti
rikets nordligare höfdingedömen; således skulle den verkan genast
blifva, att med sådan osäkerhet, alla inteckningshafvare som ville
försäkra sig om någon behållning, genast uppsade sina intecknade
Den 5 Juli f. m.
493
fordringar til) en ruin och inöjlige konkursers påskyndande för den
förut punktuela och redeliga riintegifvaren.
Till följd häraf, så äskar jag, att 1818 års författning ang:de
inteckningar i fast egendom, måtte till både bokstaf och mening,
samt hitintills af domstolen antagna behandling härutinnan, måtte
orubbeligen i all framtid bibehållas, och yrkar således afslag på Utsk:s
project och beslut.
Hr Printzensköld: Den ifrågavar:de §:n är alldeles ny, och
någon dylik finnes ej i 1818 års inteckningslag. Af rooliverna för
densamma finner man, det förslaget har till syftemål, att bereda
lättnad och säkerhet i transactionen af den art som §:n omhandlar,
om för säkerhetens skull något dylikt stadgande, som det nu föreslagne
bör i inteckningslagen inflyta; så kan jag dock ej medgifva,
det vara hvarken nödigt eller nyttigt att för lättnadens skull utsträcka
det sä långt, som LagUtsk. tillstyrkt. Tvertom är jag af
den tanken, att aldrig någon postposilion eller förändring i inteckning
bör få ega rum, med mindre än att sjelfva inteckningshandlingen
vid intecknings-domstolen företes, och att domstolens beslut
pä densamma må tecknas. Man säger, att det leder till många svårigheter,
att förete sjelfva hufvudskriften. Må så vara; men sjelfva
förändringen är af så stor och ingripande vigt för alla dem, som
hafva inteckningar samtidigt med den eller dem, om hvilkas postposilion
är fråga; alt i delta fall obeqvämligheten bör vika för sjelfva
viglen af åtgärden.
Jag tillstyrker således, att § 32 måtte uttala ett bestämdt stadgande,
att, vid de tillfällen då inteckning vill nedsättas, eller på
annat sätt förändras, eller lill större eller mindre del dödas; såskall
det vara en ovilkorlig skyldighet, att förete originalhandlingen inför
domstolen. Hvaraf följer att jag anser § böra sluta med de orden:
”och skrifve rätten derå bevis om den åtgärd, som meddelad varder,
sedan den i prof. tecknad är”; sä alt hela den följande delen
af §:n må utgå. I följd häraf anhåller jag, om återremiss till Ulsk.
af denna §, för att taga i öfvervägande, om det ej vore af vigt,
att inskränka dess lydelse till hvad jag föreslagit.
Gr. Lagerbjelke: Det ändamål, som med ifrågavande § afses,
må vara aldrig så vigtigt; så måste dock af lika stor vigt vara,
att stadgandet så uppställes, att det må kunna tillämpas. Jag tror
mig redan hafva visat, att det är svårt för en inteckningshafvare,
att veta huruvida någon annan inteckning på samma dag är beviljad,
samt sedermera allt framgent förnyad på samma dag, som den
han innehafver; ty äfven om han kan lösa gravations-bevis (hvilket
likväl har sina svårigheter att ålägga honom, enär lösen deraf är
temligen dyr), så får han likväl derigenom, så vidt jag vet, ingen
annan underrättelse än om hvilka inteckningar som i egendomen
äro beviljade; hvarigenom lian visserligen får veta om några andra
inteckningar i egendomen finnas, samt från hvilken dag de åtnjuta
förmånsrätt, men icke hvilka dagar de blifvit förnyade; så att derom
får hvarken inteckningshafvaren eller domaren upplysning genom
494
Den 5 Juli f. m.
gravationsbevis, utan de måste fördenskull! genomgå alla inteckningsprot:ne;
hvilket är ett serdeles tidsödande göromål.
Jag tror således i afseende å detta stadgande, det må nu vara
huru rättsenligt som heldst eller för ändamålet vigtigt och angeläget,
så står detta dock ej att vinna på det sätt, som man velat uppnå
det. Det vore då mycket ändamålsenligare, alt stadga det, i fall
flera inteckningar i samma egendom beviljas på samma dag och på
samma summa, så skola dessa inteckningar i prot. numereras och
nummern intagas uti sjelfva inteckningen. Då vore hela den sednare
delen af under handläggning varande § obehöflig; ty då kunde
ingen sammanblandning ske, äfven om endast prot.utdr. från en annan
rätt uttagas; hvarföre jag förnyar min anhållan om återremiss.
Gr. Sparre: Då R. o. Ad. redan beslutat, att återremittera
en annan punkt; sä vill jag ej motsätta mig den ifrägavande återremissen,
på det att LagUtsk. må fä taga i närmare öfvervägande
det af Gr. Lagerbjelke här gjorda förslag.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge de
emot den förevande 32 § gjorda anmärkmr föranleda till återremiss.
Ropades ja.
§ 33.
Lemnades utan anmärkning.
§ 34.
Hr Printzensköld: Denna § föranleder mig att fästa uppmärksamheten
pä ett förhållande, som möjligen kan inträffa, efter
som det tillförene skett. Det kan nemi. gifvas tillfällen, då afbetalningen
skett å en intecknad handling, utan att inteckningen för
den blifvit dödad; sä att sjelfva inteckningen oförminskad i egendomen
qvarstår. Skall då gäldenären, som sedermera inlöst denna
handling med den derpå tecknade afbetalningen, kunna låta densamma
återigen utgå till hela det belopp, hvarför den är intecknad,
och för hvilket den ej är dödad; eller skall han endast ega rättighet
att utgifva den blott för det belopp, hvarpå den lyder efter afdrag
af hvad som blifvit afskrifvit? För några år sedan (1830 tror
jag) inträffade att i en egendom, belägen nära hufvudstaden, en inteckning
hade skeft och att en icke obetydlig del af densamma blef
afbetalad, men utan att denna afbetalning dödades inför domstolen.
Sedermera förklarade inteckningsgifvaren att inteckningen skulle gälla
till sitt primitiva belopp. Han gjorde sedermera konkurs, och tvist
uppstod huruvida hans medgifvande, att inteckningen skulle gälla
oförminskadt borde stå fast; eller huruvida icke afbetalningen borde
anses vara af den beskaffenhet, att någon förmånsrätt för densamma
ej borde i. den intecknade egendomen ega rum. Hofrätten, hos hvilken
konkursen var anhängig, förklarade den ej böra ega förmånsrätt
för mera än som återstod pä skuldebrefvet sedan afbetalningen
blifvit afräknad; hvaremot K:s högsta domstol, med förändring af
hofrättens beslut, förklarade att hela inteckningen skulle utgå^med
Den 5 Juli f. m.
495
förmånsrätt, emedan densamma ej var för den skedda afbetalningen
dödad.
Jag skulle önska att, eftersom flera §§ i detta lagförslag redan
blifvit återremitterade, äfven denna måtte röna samma ålgärd, på
det att LagUtsk. mätte komma i tillfälle att taga denna händelse i
öfvervägande, och, om det så finner nödigt, antaga ett stadgande,
sorn kun förekomma hvad sorn passerat.
Gr. Sparre: I min tanke är något sådant stadgande, som Hr
Printzensköld föreslagit, ej behöfligt; och någon äterremiss tror jag
således af det skäl ej böra ifrågakomma. Den omtalade tvisten kan
visserligen vara ett curiosum i lagskipningsväg, men vi hafva nu för
detta fall högsta domstolens dom, hvarefter praxis kan rälta sig, och
säkerligen kommer så att ske. Domaren skall i en sådan tillämpning
af lagen finna ett stöd uti § 34, och hvarje jurist tror jag skall
finna det enligt med rättsprincipen, att hvarje inteckning blifver,
ehvad afbetalning skett eller ej, till sin säkerhet oförminskad, så
länge den finnes qvar i prot. Detta är gifvet, enl. rättsprincipen
och behöfver ej i lagen intagas: utah den saken är klar, så vidt
jag begriper.
Hr Printzensköld: Att den saken, hvarom jag tagit mig
friheten att inför 11. o. Ad. afgifva en berättelse, ej är sä klar som
Gr. Sparre förmenar, torde bäst bevisas deraf alt 2:ne domstolar,
nemi. K:s högsta domstol och en öfverdomstol, i den saken varit af
skiljaktiga meningar. Rättsprincipen bör i alla fall vara den, att
sjelfva skuldebrefvet ej bör ansvara för mera än det lyder på; och
det kan ej lyda pä mera än det som återstår, dä afbetalningen,
som å sjelfva originalskuldebrefvet blifvit antecknad, blifvit från primitiva
beloppet afdragen. Syftemålet med inteckningen är intet annat
än det, att gifva säkerhet för den skuld, som sjelfva skuldebrefvet
innebär; men genom den antecknade afbetalningen så innebär
ju skuldebrefvet ej något mer än sjelfva återstoden af skuldbeloppet,
och då bör väl —, åtminstone enligt de rättsprinciper, som
hos mig gjort sig gällande — inteckningen ej heller gifva säkerhet
för mera. Det bör icke bero på en sedel utgifvare, att kunna, sedan
han afskrifvit en del af en reverserad skuld, sadermera förnya
densamma, på grund deraf att den ej blifvit antecknad såsom afbetalad;
ty om jag t. ex. lånar ut penningar mot en inteckning, som
är sednare än den hvarom jag uppgifvit exemplet, så är det ju med
full visshet derom, att sedan den blifvit, antingen till en del eller
helt och hällen, inlöst, så skall den ej heller i panten gälla för
mera, än hvad den i sjelfva verket är och bör vara. Om en revers
inlöses af utgifvaren sedan han å densamma har antecknat afbetalningen,
och han sedermera lemnar ut den; så frågar jag Hr
Gr:n, om han vill emottaga den? Om en revers är utgifven på borgen,
så tror jag sannerligen ej, att några borgensmän skola kunna
tvingas till att betala hvad som å sjelfva skulden blifvit af reversutgifvareu
sjelf betaladt och på sjelfva skuldförbindelsen antecknadt.
Alldeles samma förhållande mäste det vara med inteckning, som och
496
Den 5 Juli f. m.
är en borgen, ehuru den ena kallas reel och den andra personel.
Naturen af de båda måste vara enahanda, och följderna likaså.
Jag anser således af vigt, att saken kommer under LagUtsk:s
förnyade pröfning, på det att Utsk. må blifva i tillfälle att efterse
om icke något förtydligande i detta fall må kunna göras.
Frih. Cederström, Jakob.: Jag instämmer med Gr. Sparre
deruti att något förtydligande här ej erfordras. Rättsbegreppet,
som bär ligger till grund, nemi. att en inteckningshandling, som
ej blifvit dödad, får åter utgifvas af den som rår om egendomen,
är ganska tydligen att vilja skaffa efteråt kommande intecknings
innehafvare i samma egendom en högre och bättre säkerhet. Genom
det alt afbetalning blifvit gjord på t. ex. l:sta inteckningen har
naturligtvis långifvaren, som först gifvit hela lånet under visshet om
att hela summan var intecknad, sedermera ej säkerhet för mera än
hvad som ej är afbetaladt; men detta bör väl ej hindra, att lemna
rättighet åt enskilde personer att återigen till fulla beloppet belåna
en sådan inteckning, ehuru afbetalning blifvit gjord.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Sparre: Om R. St. skulle stadga en lag i hvarje fall,
som domstolar äro af olika mening, sä finge R. St. ganska mycket
att göra. I sådana fall gör sig en praxis gällande genom K:s Högsta
domstol, serdeles dä dess domar hafva skäl och rätt för sig,
hvilket jag anser vara händelsen i närvar:de sak. Jag anser derföre
något ytterligare förtydligande i detta hänseende ej nödigt, och
jag tror till och med, att, sedan den lag blifvit utfärdad hvarom
vi nu diskutera, ej någon tvekan inom domstolarne skall mera uppstå
i detta hänseende. Det fanns nemi. förut en sådan tvekan,
emedan man var osäker om huruvida en inteckning, som en gång
var inlöst skulle blifva gällande derefter; men denna sednare mening
har småningom gjort sig gällande. Det är en klar conseqvens
af principen om inteckning i allmänhet, och såsom en ytterligare
conseqvens deraf kommer vidare att följa, att det belopp, som inteckningen
lyder å, är det rätta, och att en å skuldebrefvet skedd
anteckning om afbetalning väl må gälla mot person, men ej såsom
förminskning i inteckningsrätten.
Hr Printzensköld: Det förefaller mig nog besynnerligt,
att Gr. Sparre förklarat att, om lagstiftarne skulle upptaga alla de
fall, der skiljaktiga meningar hafva velat göra sig gällande, sä skulle
de få allt för mycket att göra. Likväl har LagUtsk. i sina motiver
till alla de §§, som här blifvit föreslagna, ganska ofta andragit
att just det förhållandet att domstolarne slädnät i skiljaktiga beslut
ang:de inteckningslagen gifvit anledn. till de stadganden, som
här förefinnas. Jag skulle tro, att den olika behandling af inteckningsfrågor,
ronde intecknade pantens ansvarighet för skuldebrefvet,
som varit för banden, att den är af så stor vigt, att den i alla
fall bör af LagUtsk. tagas i betraktande, på det att de olika
tolkningarne för framtiden må kunna undvikas. Jag stödjer mig i
detta
Den 5 Juli f. rn.
497
detta fall derpå, alt (i framtiden åtminstone) en skuldsedel ingalunda bör
ega större kraft, då den är intecknad, än då den ej är intecknad. Om
den princip här skulle göra sig gällande, som följdes vid den dom,
hvarom jag nyligen talat; så skulle verkligen det besynnerliga förhållandet
uppstå, att en intecknad skuldsedel skulle mot fastigheten ega
större rätt, än emot sedelutgifvaren, egaren af fastigheten. Kan
man t._ ex. säga, att inteckning bör gifva större säkerhet än borgen?
Ar då skuldsedeln bättre än sjelfva dess lydelse utvisar? Jag
tviflar derpå; och det är ej utan, att icke Högsta domstolens beslut
i detta fall ej varit så välbetänkt som man haft rätt att önska. —
Jag ber om ursäkt att jag i detta fall törhända trädt 90 § Reg.F.
något för nära; men förhållandet nödgar mig, att omtala hvad som
i detta fall passerat.
Frih. Cederström har anfört alt rättsprincipen är ganska klar,
och att man har att derefter sig rätta, samt att man sålunda ej
kan löpa fara för missförstånd i detta fall; men den ädle Frilen
har dervid helt och hållet förbisett den omständigheten, att den som
begär ett lån mot inteckning i egendom kan sålunda komma i tillfälle
att styrka, det en förut intecknad revers, ehuru densamma
lyder å så och så stor summa, likväl i sjelfva verket ej gäller för
mera än t. ex. £, i afseende på den afbetalning som pä reversen
är skedd. Då lemnär jag mina penningar mot inteckning i samma
egendom, under den subjecliva öfvertygelse att den omtalade reversen
ej gäller för mera än hälften af den summa, hvarå den är utgifven.
Sedermera åter skrifver reversinnehafvaren på att lån är
lemnadt till inteckningens fulla värde; och på det sättet har jag,
ehuru såsom näst eftervarande inteckningshafvare, öfvertygad om att
jag egde full säkerhet i egendomen, likväl helt och hållet förlorat
denna säkerhet. — Det är af vigt att sådana ömtåliga fall regleras.
Det kan ske genom en lagbestämmelse, och det är derföre jag önskar
att den måtte tillvägabringas, hvilket kan ske genom äterremiss
af §:n, dä Utsk. deruti insätter några ord, som bestämdt föreskrifver
huru härmed skall tillgå.
Gr. Sparre: Den siste värde talaren förblandar helt och hållet
tvenne saker, som från hvarandra äro skiljda. Den ena är intecknings-rätten,
och den andra är fordrings-rätten. Den förra kan
ej vinnas eller förloras annat än genom anteckning i domstolens
prof.; men fordringsrätten angår blott förhållandet emellan gäldenärn
och kreditor. Sker en afbetalning, så har kreditor ej rätt till
större summa än hvad, som ej är afbetaldt; men intecknings-rätten
eger han dock qvar gällande till dess fulla belopp, ända till dess
alt anteckning om afbetalningcn skett i prof. — Dessa 2:ne saker
böra ej förblandas.
Något ytterligare stadgande om fordrings-rätt kan ej behöfva
intagas i denna lag, som handlar blott om inteckningsrätt.
Ilr Printzensköld: Jag tror mig kunna skilja emellan både
inteckningsrätt och fordringsrätt men inteckningsrätten är ej annat
än säkerhet lemnad för fordringsrätten; och här är fråga, om
6 II. 32
498
Den 5 Juli f. m.
den skall sträcka sig utöfver fordringsrätten (såsom i det fall jag
citerat, varit händelsen), eller om den skall gå blott jerant med
fordrings-rätten, och ej gälla till sitt fulla belopp, då skulden är
genom anteckning på reversen till hälften förminskad.
Gr. Sparre: Den påföljande § 35 innehåller svar på Hr
Prinlzenskölds fråga. Når vi sålunda kommer till den §:n, så finner
Hr Printzensköld hvad Utsk. i den vägen föreslagit.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
34 § af Utsk:s förslag, ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå
Hr Landtm, förklarade'det han funnit ja hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld reserverade sig emot detta R. o. Ad:s
beslut.
§§:ne 35 till och med 42.
Lemnades utan anmärkning.
Sedan R. o. Ad. sålunda genomgått Utsk:s förslag till förordning,
yttrade Hr Gr. o. Landtm, att då nu 14, 19 och 34 §§:ne
blifvit bifallne samt 18 och 32 §§:ne återremitterade, beslut borde
fattas i afseende på de öfriga utan anmärkn. lemnade §§, hvilka
R. o. Ad. förbehållit sig alt efter förslagets genomgående pröfva,
för att tillse huruvida de böra i sammanhang med någon af de ä
lerremitterade
§§:ne åtterremitteras eller nu kunna bifallas.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Hammarhjelm: Jag har äfven begärt återremiss af §
20.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde i anledn. häraf om R. o.
Ad. ansåge de gjorde anmärknme föranleda lill återremiss af den
20 §:n, men denna propos. besvarades med starka nej, blandade med
ett eller annat ja, hvarefter Hr Landtm, förklarade det han funnit
nej hafva varit öfvervägande.
Uppå sedermera framställd propos. biföll R. o Ad. de §§ af
Utsk:s ifrågavande förslag, hvilka blifvit lemnade utan anmärkn.
och hvarom beslut icke förut blifvit fattadt.
Frih. Cederström: Såsom varande brunnsgäst kunde jag ej
vara nämnde vid början af detta plenum, då Const.Utsk:s mern.
N:o 20 föredrogs och af R. o. Ad. lades till handlingarne. Jag
hade eljest gjort anmärkn. deremot, att Utsk. gillat den af BondeSus
Talman vägrade propos., utan alt veta hvad den gemensamma
tanka, som BondeSt. uttryckt och begärt propos. på, innehöll. Utsk.
har bland motiverna för sitt handlingssätt anfört sidan 2 ”att, då,
enligt 1 mom. 81 § Reg.F. frågor om ändring af grundlag icke är
riksdagsman medgifvet att väcka uti R.Stms plena, utan endast omedelbart
uti Const.Utsk., denna tydliga föreskrift skulle till en del
upphäfvas, derest vid öfverläggningar om K. M:s propos:r andra eller
motsatta och således nya förslag finge uti Stånden framställas,
Den 5 Juli f. m.
499
hvarigenom, i sjelfva verket, K. M:s förslag upphörde att vara Hans
och blefve någt annat”.
1 delta afseende liar Ulsk. fullkomligt rätt och grundlagsenlig!
behandlat saken, men just derföre att så är, så måste det hafva
varit en gemensam tanke innefattande ett nytt förslag, som gjort
att talman vägrat propos.; ehuru sådant ej finnes uttryckt i den
från BondeSt. till Ilis k. ankomna remiss, som i början af samma
betänk, finnes anförd. Const.lltsk. hade sålunda bordt infordra upplysningar
derom, för att kunna pröfva huruvida den föreslagna gemensamma
tanken endast åsyftade en rättelse i sjelfva språket, hvilken
kunnat vid renskrifningen uti den K. propos:n inflyta, samt
sedermera förbisetts; och då hade deras begäran om propos. ovilkorligen
måst bifallas. Det hade kunnat hända, att ett komma hellöff
flyttas, eller ett ord rättas, hvarigenom meningen ej förändrats,
men svenska språkets form blifvit iakttagen. — Detta har Utsk. nu
likväl ej gjort, och jag anhåller derföre alt få reservera mig mot
eif sätt hvarigenom K. propos:r ej skulle behandlas enligt ordalydelsen
af § 56 mom. 2 Reg.F.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Till följd af en tillämnad
resa till landet anhåller jag att få, med bibehållande af min
riksdagsmanna-rätt, afsäga mig det förtroende, som jag från början
af riksdagen innehaft, att vara Bänkman inom 6:te Bänkm.nsafd:n.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, tillkännagaf att i anledn. häraf val af en Bänkman inom
Öde Bänkm:s-afd:n komme att förrättas i början af nästa plenum.
Ilr Hammarhjelm, Carl Gust.: Jag instämmer lill alla
delar i den reservation, som Frih. Cederström, Jakob, till prot.
anfört.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ns d
1 och 3 dennes på bordet lagda betänk. N:o 19, i anledn. af väckte
frågor om ändring uti nu gällande bestämmelser, rörande stängselskyldigheten.
Detta betänk, företogs punktvis lill afgörande.
l:sta punkten, ang:de emellan delägare i samfällighet träffade
öfverenskommelser om upphörande af stängselskyldighet,
samt vilkoren för sddane öfverenskonmelsers upphofvande.
Frih. Cederström, Jakob: Ehuru det väl vore önskvärdt,
att man inom Sverige använde vallhjon och hundar i st. f. gärdesgårdar,
för att sålunda undvika de stora utgifterna för arbete och
material till stängsel; så är likväl den svenska kultura ännu ej
kommen till den punkt, att sådant later sig göra, och den korn
32*
-
500
Den 5 Juli f. m.
mer ej dit ännu pä flera sekler. Skall nu i afseende pä detta förhållande
enskild öfverenskommelse inom en by träffas och blifva
gällande, så händer alt mindre hemmansegare inom byn, hvilka
från början trott sig kunna med vanliga vallhjon afhälla kreaturen
ifrån alt gå på andras egor, snart finna sitt misstag igenom de
ständiga förluster som åstadkommas derigenom, att icke kunnige
vallhjon finnas, som hafva hundar eller förslå att rätt använda dem
till kreaturens vård. Om nu desse mindre hemmansegare likväl ej
utgöra ■§ af delegarne, så sätter man dem i nödvändighet att förstöra
sina egedomar för de andre byamännens skuld. Så mycket
jag önskar att man måtte komma till upphörande af stängselskyldigheten
inom landet, så kan jag likväl ej annat önska än att det
gamla må tills vidare få vara gällande så till vida, att, om en ledamot
i byalag, efter att hafva genom öfverenskommelse med de
andre ingått på det nya förhållandet, finner sig dermed ej kunna
fortfara; det då må stå honom fritt att säga: jag vill hafva öfverenskommelsen
häfd, emedan jag ej kan få ett dugligt vallhjon för
att freda de andras egor, och jag derigenom sålunda kommer i utgifter,
som jag ej mäktar betala.
Det är derföre som jag anser att, då det står hvar och en
fritt att ingå i öfverenskommelsen, så bör det ock stå hvar och
en fritt att återgå till stängsel, om han sä vill, och att då ej blifva
ålagd att ensam anskaffa och hålla stängseln utan att då de öfrige,
som förut varit skyldige att med honom i stängseln deltaga, äfven
hädanefter må vara dertill förpligtade, så som nuvande författning
bjuder. Då först blir saken klar. •— Detta mom. bör således först
och främst omredigeras i förra delen, och derefter i den sednare
delen ändras så att det komme att heta: ”om delägare i byn sedermera
önskar återgå till den allmänna författningen, så skall det
vara honom fritt, och då skola byamän med honom i stängselskyl
digheten
deltaga så, som författningen nu innehåller”.
Hr Hammarhjelm, Carl Gust.: Landet har ansett den
nuvande stängselsförordningen för att vara en af dess nyttigaste författningar;
ehuru sedermera genom skiftesstadgan stängselskyldigheten
blifvit 20 å 30 gånger större. — Det är på denna grund, som
jag förenar mig med Frih. Cederström, synnerligen som det synes
mig högst obilligt, att en liten jordegare af mantal skulle kunna
tvingas att fortfarande underkasta sig den föreslagna författningen,
och det oaktadt han har så små tillgångar så att han kanske får
skuldsätta sig för alt skaffa sig hundar.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: I afseende på hvad
Frih. Cederström anfört mot det nu ifrågavar:de stadgandet, anhåller
jag att fä anmärka att, om det af Frih. Cederström gjorda förslag
till omredaktion antages, så vore sådant i sig sjelft en orimlighet,
derföre att det finnes nu redan på förhand full rättighet för
byalag att ingå en sådan öfverenskommelse, som kan liäfvas när
som heldst, dä någon särskildt så yrkar. Således behöfves alldeles
ingen författning för ett sådant ändamål, men det är ju klart att
ingen förnuftig menniska vill ingå uti en öfverenskommelse som
Den 5 Juli f. m.
501
förorsakar kostnader genom gärdesgårdarnas borttagande, så framt
nian skall riskera att underkastas tiodubbla kostnader blott genom
en endas nyck att vilja häfva öfverenskommelsen, och detta uti byalag,
der personerne så lätt kunna förändras.
Det är tydligt, att det tillstånd af trygghet, som Utskm velat
bereda innevånarne i de skoglösa trakterna vid öfverenskommelse
om upphäfvande af stängselskyldigheten, gör att detta ej blifver tillämpadt
på de orter, der stängsel fås för godt pris och der de finna
sig bättre vid att vakta sina kreatur genom stängsel än annorledes.
Något hvar, som en längre tid bott på landet, vet väl svårigheterna
med gärdesgårdar, huru ofta de med flit sönderbrytas
och kreaturen insläppas, utan alt den, på hvars egor de inkommit,
kan fä ersättning för deraf uppkommande skada, så framt han ej
kan bevisa att de insläppts med flit. Nu deremot då stängseln
borttages, så blir hvarje egare af kreatur ansvarig för den skada
som göres, och dä kunna ej de otaliga knep användas, som nu äro
i bruk. När dessutom denna författning ej låter sig införa pä någon
ort, som vill behålla stängsel, emedan det fordras enhällighet
för öfverenskommelsen; så ser jag icke hvarföre man skulle envist
vilja undvika att lemna sådana trakter, som deraf hafva fördel, såsom
t. ex. större delen af Halland och Skåne och stora delar afWestergöthland,
att lemna dem tillfälle att ingå sådana öfverenskommelse!' i detta afseende,
som kunna ega någon utsigt till bestånd. Denna utsigt till bestånd är redan
ganska ringa genom det sätt Utskm föreslagit för upphäfvandet af
öfverenskommelsen; emedan dertill blott fordras samtycke af | utaf
■personerna. Det hade likväl bordt stadgas, att det äfven skulle
för upphäfvandets giltighet fordras samtycke dertill af egarne utaf
| af jordevidden. Då hade det varit full motsvarighet, men det
var misstroendet till de större egendomarne, att de skulle vilja
hastigt åstadkomma denna sak och sedermera vidhålla den, ehuru
den kunde leda till de mindres förderf (och jag tycker mig förnimma
att Frih. Cederström äfven uppfattat saken på detta sednare
sätt); det var detta misstroende till de större jordegarne, som afhöll
Utskm från att, för giltigheten af öfverenskommelsens upphäfvande,
fordra någon annan pluralitet, än den af personerne. Man
föreslog äfven att bestämma en viss tid för öfverenskommelsens tillvaro,
men äfven detta mötte så stora svårigheter, att man stadnade
vid det förslag som nu är framlagdt, och som, om det vidtages,
likväl skulle öppna tillfälle för den som ville, att borttaga sin stängsel
och undvika den trefaldiga förlusten af lid, skog och penningar,
hvilken förlust, såsom ej liggande i sakens natur, alldeles ej är af
beskaffenhet att ej kunna undvikas. Om man begifver sig till
Tyskland eller Schweitz m. fl. utländska orter, så, huru många
gärdesgårdar ser man der? Inga! Der tänker ingen menniska på att
göra de stora kostnader i dagsverken och annat, som nu här fordras
för att vidmakthålla våra stängsel.
Här är ej fråga om att bestämdt verkställa detta förslag i någon
del af Sverige, der man vill fortfara med den nuvartde stängselskyldigheten;
utan här är blott fråga om att öppna ett önskadt
tillfälle för dem, som behöfva och vilja dermed upphöra; och då
502
Den 5 Juli f. m.
bör man ej, i min tanke, sätta sig häremot, när man saknar allt
skäl dertill, emedan på ingen ort denna sak kan komma lill bestånd
utan enhällig öfverenskommelse. — Jag tillstyrker således bifall
till Utskms betänk.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Det lärer för hvarje ledamot
af detta Stånd vara väl bekant, hvilka meningsstrider“sig yppat
i förevande hänseende, flerfalldigt uttalade och utkämpade pä riksdagar,
allmänna landtbruksmöten och annorstädes. Motionären hade
trott, att man skulle kunna gå vida längre, än Utsk:n sedermera
ansett sig kunna tillstyrka. Han hade hoppats att man icke blott
skulle vara benägen att såsom riglig erkänna den idée, han framlagt,
utan ock i följd deraf, söka bereda den kraft af lag. Han
hade äfven ansett det vara skäl att dervid göra skillnad emellan
skogstrakt och slättland; ehuru han på samma gång medgifvit denna
öfvergång vara svår och ofta omöjlig att finna, samt derföre
äfven föreslagit det alternativ, att sådane öfverenskommelse!', som
nu äro i fråga, mätte få afslutas med vilkor af laglig säkerhet linderås
blifvande bestånd. Då Utsk:n omfattat detta sednare mom.
af hans förslag, sä har man dervid utgått ifrån den åsigt af saken,
att ehuru det vore önskligt om gärdesgårdsstäDgsel kunde undvaras
och lag derom införas, man likväl ansåge tidpunkten derför ingalunda
ännu vara inne, utan, tvertom, troligen långt aflägsen: hvadan
man för närvarale borde inskränka sig till den åtgärd, som i
detta betänkande finnes föreslagen.
För min del är jag alldeles öfvertygad att, örn den tillåtelse,
som Utsk.-n hafva hos R. St. tillstyrkt, blefve medgifven för dem
som vilja sig deraf begagna; så skulle detta otvifvelaktig! leda derhän,
att ifrågavar:de öfverenskommelser till en början endast på
sadane ställen ingingos, hvarest, å skoglöse orter, svårigheter att
hålla stängsel, i förening med andra omständigheter, mäste för innevånarne
göra det inbjudande oell lätt, att af denna tillåtelse sig
begagna. Jag är tillika af den tanken, att, förr än inöfvade vallhjon
och hundar hafva blifvit hos oss införde, vägar man ej företaga
genomförandet af den nu ifrågavande, i min tanke serdeles
nyttiga och kloka, förändringen; men när sådant på åtskilliga ställen
skett, så kommer ock det ögonskenligen välgörande föredömet
att utöfva sin till efterföljd städse lifvande förmåga.
Frih. Cederström, Jakob, har emot Utskms förslag gjort en
invändning, den jag aldra mindst hade förväntat mig, i det Frihrn
förklarat sig anse den ingångna öfverenskoramelsen böra kunna höfvas
blott på en enda delägares tillsägelse derom. Inom Utsk:n åter
förevar ett alldeles motsatt förslag, på sätt en afgifven reservation
gifver vid handen, af innehåll, att, likasom erhälligt samtycke er
fordrades
för ingåendet af öfverenskoramelsen, sä borde det ock
fordras enhällighet för beslut om densammas upphörande. — För
min del har jag ej tvekat att biträda Utskms förslag hufvudsakligen
af 2:ne skäl: det ena, att jag anser, att, då man finnér en
uråldrig sed böra vika för en nyare och bättre, den förra bör i
kraft af sjelfva sin uråldrighet åtnjuta något företräde i behandlings
-
Den 5 Juli f. m.
503
sättet framför det obepröfvade nya; det andra skälet har varit det,
att man ej genom nära oöfvervinnerlig svårighet för återgången
måtte afskräcka delägarne frän sjelfva aftalets samtyckande från början
; af dessa skäl har jag ej fordrat enhällighet äfven för aftalet om
den första öfverenskommelsens möjliga upphörande. Men att gå sä
långt som Frih. Cederström och förklara en enhet af rösträtt vara
nog för npphäfvandet, så att följaktligen åt en enda intressents välbehag
öfverlemnades att, sedan stängseln väl blifvit borttagen, påbörda
de öfrige intressenterne dess upprättande ånyo: — det finner
jag i högsta grad orättvist och ledande derhän, att sådane öfverenskommelser,
som Utsk:n föreslagil, aldrig skulle i verkligheten
blifva ingångne. Ty huru kan man väl föreställa sig, att någon
skulle vilja ingå på alt underkasta sig borttagandet af stängslen och
koslnaden för anskaffande af vallhjon samt vallhundar, dä han äfventyrade
att på blott en enda, om också den ringaste, delägares
förslag tvingas att när som helst återgå till det förra tillståndet,
hvarigenom han, ej allenast skulle hafva fåfängt underkastat sig de
föreg:de kostnaderne, utan äfven nödgas ådraga sig nya. Förutsättningen
alt någon ville våga sig in uppå en så osäker ställning synes
mig särdeles oantaglig; och då den föregifna förbättringen af
förslaget sålunda visar sig vara ej mindre omöjlig, för alt icke säga
orimlig, än den är orättvis och menlig, anser jag något hinder
derutinnan icke möta för det bifall till Utsk:s hemställan, hvarom
jag vördsammast anhåller.
Gr. Sparre, Erik: Jag hoppas att R. o. Ad. finner den
från ett gammalt skick, som sedan många mansåldrar eger rum,
nu föreslagna öfvergången till ett bättre vara i det framställda förslaget
tillstyrkt så varsam, så lindrig att någon serdeles betänklighet
ej dervid bör förekomma. Då det är otvifvelaktigt, att i ett land
med en så från norr till söder långsträckt yta olika behof skola
uppstå, så är det också den billigaste och naturligaste fordran, att
dessa olika lokalförhållanden må fä, i möjligaste måtto, göra sig
gällande och taga ut sin rätt. Det är således nödvändigt att åt de
olika orterna öfverlemna att inrätta stängselskyldigheten efter ortens
behof. Det är tillfälle dertill, som detta förslag vill söka att
bereda.
Att, på sätt Frih. Cederström, Jakob, föreslagit, öfverenskomrnelsen
borde kunna häfvas genom en endas påyrkande; är vederlagdt
af Frih. Cederström, C. R., och någon ytterligare vederläggning
deraf tror jag ej behöfvas.
En talare har sagt att öfverenskommelsen ej borde kunna häfvas,
derest ej egarne af •§ af jordevidden dertill äfven samtyckte;
och det är i min tanke den otvifvelaktigt rälta grunden; och jag
måste för min del erkänna, att jag i det afseendet, att blott | af
delegarnes (detta taget efter personerne) samtycke skulle erfordras
för upphäfvande af öfverenskommelsen, ej varit af samma tanke
som Utsk:n. Jag har dervid varit af samma tanke som Lagberedningen,
ty i allmännhet afmätas inom ett skifleslag rättigheter och
skyldigheter efter jorderymden; hvarföre jag äfven anser dem i det
-
50 i
Den 5 Juli f. m.
ta afseende böra mätas efter samma grund. Det är gammal sed,
och lagfästad sed. Nu deremot skulle efter Ulskms förslag kunna
inträffa, att 3 eller 4 backstugusittare skulle, efter att hafva sins
emellan aftalat att uphäfva den stiftade öfverenskommelse!), dertill
tvinga byamännen, om de voro underlägsna till antalet af personer.
Detta leder till orimlighet, och jag tillstyrker derföre hvad Lagberedningen
föreslagit, eller, om K. o. Ad. ej derpå vill ingå, alt
man då mätte besluta, alt alla delegarnes samtycke skall erfordras
för upphäfvandet likasom för ingåendet.
Hr Hammarhjelm: Jag motsätter mig till alla delar, att man
gör någon förändring i 1800 års ypperliga stängsel-författning. Jag
har uti en stor by i Westergöthland sett olägenheterna af rubbningar
deruti, hvilket ännu mera styrker mig i min åsigt, att nuvande
ypperliga författning bör förblifva orubbad.
Frih. Cederström, Jakob: Jag får till en början bemöta
mine värde motståndare med det förklarande, att jag alldeles ej har
sagt, alt en delägares påyrkande må kunna häfva hela öfverenskoramelsen;
men att jag sagt, att en enda delegare må vara berättigad,
om han vill återgå under stängselförordningens nu gällande kraft,
att sä göra, och att dä ej blifva tvungen att ensam hälla sina stängsel.
Jag har derjemte sagt, att vi här i Sverige ej ännu äro så långt
komna, att vi öfverallt kunna anlägga circulations-bruk. I vära
byalag passar det sig sä, att det ej ens är möjligt att komma derhän
med de små hemmansdelarne af } och ^ mantal; ty man kan
ej med fördel inrätta circulations-bruk på mindre areal än 100
tunnland. Nu har hemman mycket mindre i allt slags egor än
100 tunnland, och kan således ej utan stor kostnad inrätta circulalion,
eller vara i behof af att antaga serskilda vallhjon och hundar
för hvarje serskildt slag af kreatur, såsom för nötkreatur, fårkreatur,
svinkreatur m. m. Frågas billigt om ej de 3 herdarne med deras
hundar skulle komma att äta upp hela afkaslningen af det lilla
hemmanet, sä att bonden sjelf slutligen måste gå ifrån sin gård. —
Man kan genom omtalande af utländska förhållanden lätteligen narra
en och annan liten jordegare att ingå härpå, hvilken likväl vid
närmare eftersinnande finnér sin stora räkning vid att återgå till
det nuvande: och derföre bör man ej genom utfärdande af en sådan
allmänn författning, som den ifrågavande, tvert undanrycka det
skydd lagen nu lemnar honom i afseende på erhållandet af hjelp
i stängselskyldigheten. Det anser jag vore vådligt för mitt fädernesland,
och derföre motsätter jag mig detsamma.
Jag har icke sagt, att alla de öfrige intressenterne skulle tvingas
att återgå till det nuvande tillståndet endast genom en endas
påyrkande; men jag har yrkat att denne må fä återgå om han vill,
lill det nuvande förhållandet. — Vore detta tillräckligt sagdt i afseende
på hvad Hr v. Hohenhausen och Frih. Cederström, C. R.,
anfört.
Gr. Sparre har serskildt yrkat, ej endast att sjelfva öfverenskommelsen
skulle, i motsats mot hvad jag nu anfört, få den kraft
som Utsk:n föreslagit, utan han har gått än längre och yrkat, att
Ben 5 Juli f. m.
505
det skulle fordras enhällighet för att få den upphäfd. — Hvad sjelfva
öfverenskommelsens ingående beträffar så behöfves ej derom lagstiftas,
ty det står allom fritt att öfverenskomma, om de vilja, att
bruka sina hemmansegor gemensamt, så att hvar och en pro rata
parte får sin del af all slags gröda och affall. De hafva dertill full
rättighet, ty det finnes ej i lag förbjudet; och då kan man med
fördel inrätta circulalion och borttaga gärdesgårdarne. Men att vilja
tvinga jordegarne af smålotterna i en by att för all framtid underkasta
sig att ensame ansvara för sin stängsel, derföre att de en gång
ingått en öfverenskommelse, som de sedermera finna sig ej kunna
hälla; det anser jag vara oriktigt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Till svar å den siste värde talarens
yttrande om omöjligheten för en mindre jordegare, eller det
betungande för en sådan, att vara utan stängsel; torde endast behöfva
anföras exemplet af Skåne, der man frän Hallandsås ända till
Ystad ej ser en enda stängsel, utan alla kreatur antingen vallade
eller tjudrade. Der äro ganska många små hemmansegare, och de
befinna sig ganska lycklige under nuvande förhållande; men säkerligen
skulle de anse sig ganska olycklige, om Frih. Cederströms,
Jakob, hushållsmaximer i detta fall blefve dem påtvingade.
Att en lag i detta hänseende är af behofvet påkallad visas
bäst af det nuvande förhållandet, att många skulle vilja efterfölja
de gifna exemplen, om de hade tillräcklig säkerhet derför att icke
af sina grannar blifva tvingade till upprättande af stängsel; Någon
våda af detta förslag bör ej heller befaras, då det fordras enhälligt
samtycke till öfverenskommelsens ingående. Hvad åter angår villkoret,
hvarunder en sådan ingången öfverenskommelse må kunna
liäfvas, sä är det gifvet att densamma måste ega bestånd emot något
påträngande; ty annars lärer ingen jordegare våga att borttaga
sina stängsel, om han ej eger säkerhet för att någon lid framåt få
fortfara med, alt undvara dem, och alt dervid vara beroende af
grannars nycker. Stabilitet måste således finnas i detta afseende,
om ändamålet skall vinnas; och den vunnes bäst derigenom att,
liksom det fordras enhällighet för ingåendet af öfverenskommelsen,
det äfven fordrades enhälligt samtycke till uphäfvandet. Skulle man
äter tro att, om man fordrar sådant, man afskräcker mången ifrån
att ingå i en öfverenskommelse, som han måhända skulle samtyckt
till, örn han sett någon lättare utväg för sig öppen att åter fä den
häfd, om han i framtiden skulle det önska, sä är det ej nog med
att antaga Ulslcns förslag att det för upphäfvandet blott skulle fordras
samtycke af £ af delägarnes personal; ty om då de personer, som
gjort öfverenskommelsen vore 3:ne, och den ena af dem egde en
jemförelsevis mycket större egovidd, och det folie de andra båda in
att chicanera honom, så kunde de helt enkelt gå till honom och
säga: betala oss så och så mycket, ty eljest häfva vi öfverenskommelsen.
Jag kan ej heller uteslutande antaga Lagberedningens förslag,
ty då skulle den större jordegaren kunna chikanera den mindra.
Jag skulle derföre för min del tro att, om man ej vill hafva
enhällighet såsom vilkor för upphäfvandet, sä bör man fordra båda
506
Den 5 Juli f. m.
de vilkoren tillsammans, som Utsk:n och Lagberedningen hvar
för sig hafva föreslagit, d. v. s. att det för öfverenskommelsens
upphäfvande skulle fordras samtycke af minst § af personerne tillsamman
ägande minst f af jorderymden; så att, om t. ex. ett
byalag bestode af 9 mantal som egdes af 6 personer, så skulle
för upphäfvandet fordras samtycke af minst 4 personer samt af
egarne till minst 6 mantal. — Skulle derföre R. o. Ad. ej anse
enhälligt beslut erforderligt för upphäfvandet af den ingångne
öfverenskommelsen; så anhåller jag att R. o. Ad. måtte bifalla
Utskms förslag med den förändring deruti, som jag nu vördsammast
tagit mig friheten att föreslå.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Den upplysning Frih.
Cederström, Jakob, afgifvit, innefattande att jag skulle hafva begått
ett misstag i uppfattningen af hvad han sagt, må nu ega
hvilken kraft och verkan som heldst, blott icke den, att detta
misstag i någon väsendtlig mån kan rubba hvad jag hufvudsakligen
haft äran i ämnet anföra; ty att Frih:n anser att en delegare,
en enda, och hvilken af dem som helst, efter ingående af den
ifrägavar:de öfverenskommelsen, skulle vara berättigad att för
gränsen kring sin åker återställa stängseln, med rättighet alt fordra
det hans grannar skola deruti deltaga^ så är det ju klart att
en rubbning komrae att äga rum, hvarvid de öfrige delegarne
blefve underkastade kostnaderne af en ny förändring och deraf
följande olägenheter, blott för en enda persons skuld. — Orättvisan
af ett sådant förhållande hoppas jag fortfarande måtte falla
i ögonen.
Rörande Gr:ne Sparres och Lagerbjelkes yttrande, som åsyftade
annan reglering af vilkoren för upplösande af öfverenskommelsen
; så vågar jag deremot andraga, såväl hvad jag förut haft
äran yttra, nemi. att den uråldriga seden bör hafva någon företrädesrättighet,
som ock ur synpunkten af förändringens eget intresse,
hvilket Gr. Lagerbjelke ock rätteligen antydt; att det nemligen
icke vore rådligt att allt för mycket afskräcka personer från
detta företag, så vida man önskar det någon framgång. — Rörande
åter del olika förhållandet med de begge antalet och grunden
härför, så tror jag att Utsk:n hafva tillräckligt förklarat anledningen
till sitt förslag härutinnan, då de yttrat sig på följande sätt:
”Genom ett ensidigt yrkande af en större jordegare skulle nemi.,
efter Utskms tanka, i annat fall, och derest den af lagberedningen
föreslagna grund bestämdes, det kunna inträffa, alt de öfrige
delegarne, hvilka, under förlitande på föreningens fortfarande
bestånd, redan borttagit alla hägnader, blefve tvungne att stängsel
åter uppsätta, hvarigenom, oberäknadt den osäkerhet, som alltid
häraf blefve en följd, ett stort mehn, synnerligen å de orter,
der tillgång till stängsel-ämnen är mera knapp eller alldeles saknas,
komrae att den mindre jordegaren tillskyndas.”
Nu har Gr. Lagerbjelke sagt att, vid det af Utskm förordade
förhållande, den mindre jordegaren deremot skulle kunna chikanera
den större genom ett påstående i den syftning, hvarom
Den 5 Juli f. m.
507
här är fråga. För min del tror jag åter, alt den större jordegaren
har så många tillfällen att förskaffa sig inflytande i sin
trakt, att rättelse vore troi. vida svårare, om denne ville chikanera
den mindre, än tvertom. Då jag nu likväl hyser den förtröstan,
att den verkliga egna fördelen skall laga ut sin rått såväl
hos den ene som hos den andre; så anser jag ingenting vara
riskeradt genom ett sådant stadgande, som här är föreslaget.
Beträffande åter Gr. Lagerbjelkes alternativa förslag, att man
skulle beräkna både jorderymd och personer, sä befarar jag det
vara att komplicera frågan derhän, att man allt för mycket försvårar
upphäfvandel. Jag vill ej detta upphåfvande, men jag vill
förekomma att man, genom att försvåra detta, afskräcker från
ingåendet; hvarföre jag alltså fortfarande begär bifall till förslaget.
Hr von Hohenhausen: Sedan nu Frih. Cederström, C.
R., anfört största delen af hvad jag ämnade yttra, har jag endast
några få ord att tillägga. — Jag ber att få fästa Gr. Lagerbjelkes
uppmärksamhet derpå att svårigheten att häfva den gängse
fördomen mot upphäfvande af stängning eller emot öfverenskommelse
att befria sig från stängselskyldigheten, är så stor, att, 0111
man vill vinna ändamålet, man måste öppna lätta utvägar att
återgå lill det gamla, i fall någon skulle finna sig lida skada af
det nya. Om man under sådana förhållanden vill hafva saken
igenom hos R. St., så bör man ej sträcka sitt hopp längre än
lill det nu framlagda förslaget. För att underlätta ingåendet af
öfverenskommelsen mäste upphäfvandel vara någorlunda lätt;
ty försvårar man det sednare, så förhindrar man äfven det förra
i betydlig mån. Frih. Cederströms, Jakob, yttrande synes mig
vara ett bevis derpå; och sådane meningar hafva vi äfven inom
Utsk:n fått erfara, om ock icke till den ytterligare grad som hans,
hvilken skulle frambringa ett tillstånd, som vore vida värre än
det nuvarande. Jag tror derföre att man, för att tillvägabringa
det åsyftade ändamålet: besparing i penningar och lid, gör
bäst uti att bifalla hvad Ulsk:n föreslagit.
Med erkännande af att det utaf Gr. Lagerbjelke väckta förslaget
är i öfrigt både rättare och billigare, anser jag det dock
nu vara outförbar!.
Hr Hammarhjelm: Då jag anser det orätt att vilja binda
någon till vidblifvande af en öfverenskommelse, hvars följder han
ej kan förutse, och hvars uppfyllande kan komma att förorsaka
honom större kostnader, än han mäktar bära; så tillstyrker jag
fortfarande, att man mätte vidblifva 1800 års författning, som i
allmänhet väckt mycken belåtenhet i landet.
Gr. Lagerbjelke: Frih. Cederström, C. R., med hvilken
Hr v. Hohenhausen förenat sig, har ansel det vara af serdeles
vigt att man ej måtte afskräcka från ingåendet af öfverenskomraelser
derigenom, att man för upphäfvandet fordrar samtycke af
någon auuan pluralitet, än den af personernes antal. Jag vågar
y
50S Den 5 Juli f. m.
då fästa uppmärksamheten derpå, att, om man allt för mycket
sätter beståndet af ifrågavarrde öfverenskommelser på lös fot; så
afskräcker man jordegare ifrån att ingå sådan öfverenskommelse
genom farhågan alt genast kunna blifva chickanerade ty det klingen
småsak att ögonblickligen helt och hållet förändra sitt hushållningssätt
i detta afseende. Det af mig föreslagna sladsaudet
åter afser så väl stabilitet sora möjlighet att få öfverenskoramelsen
håfven om den skulle befinnas tryckande. Något trassel, som
Frih. Cederström C. R. förmenat, skulle väl deraf ej kunna uppkomma;
ty i min tanke åtminstone är ingenting enklare än att
såväl f- af personerne som £ af jorderymden förena sig till upphäfvande
af hvad de öfverenskommit. Sådant är ganska lätt utfördt
och föranleder ej det ringaste till trassel: hvarföre jag vördsamt
förnyar inin anhållan om propus, på den af mig föreslagna
förändringen.
Hr v. Troil, Sam. Gust.: I fråga om författningar som i
så väsendtlig mån, som denna, ingripa i den slöra allmänhetens
förhållanden, tror jag att man bör gå försigtigt lill väga. Jag
tror ej att det går an att på en gång begära allt, utan att man
måste söka att småningom uppnå det ifrågasatta ändamålet, och
mera fästa sig vid möjligheten af dess uppnående, än vid skyndsamheten,
serdeles då man åsyftar ett så helt och hållet motsatt
system, som det ifrågavarrde i förhållande till det nuvar:de. Jag
kan väl ej neka, alt icke Gr:nes, Sparre och Lagerbjelke, förslag
i detta afsende förefaller mig rigtigare, men jag tror det vara angeläget
att tillse, att man ej derigenom åstadkommer så stora olägenheter
för de mindre jordegarne, så alt man ej vinner det
afsedda goda ändamålet. Vi hafva här under diskussionen hört,
huruledes man föreslagit alt blott en enda person skulle kunna
häfva öfverenskommelsen, och å andra sidan hafva vi hört önskas,
att öfverenskommelsen skulle fortfarande ega bestånd, så framt
ej både af delegarnes antal och af jorderymden skulle förena
sig om ali häfva densamma. Jag tror då alt man, för att vinna
det goda ändamålet, att komma lill ett mera rationelt förhållande,
måste gå varsamt tillväga.
Gr. Sparre: Jag vill göra fullkomlig rättvisa åt den siste
värde talarens önskan och sjelfständighet att befordra den goda
sakens framgång, och jag instämmer fullkomligt med honom i
denna önskan; men frågan är huruvida den verkligen vinnes genom
ifrågavar:de förslag. Om på ena sidan smärre jordegare
skulle hysa någon tvekan att ingå pä delta förslag, i fall ej det
af Utsk. föreslagna vilkoret antoges; så skulle å andra sidan de
större jordegarne hysa än större tvekan att ingå på förslaget, om
de hade att frukta, att de när som heldst skulle kunna utsättas
för den chikan, alt några smärre, högst obetydliga, jordegare
kommo till dem, sägande sig vilja hafva betalt så och så mycket
eller skola tvinga honom till att å nyo uppställa sina gärdesgårdar.
Det kan således ej i min tanke blifva något skäl uti att,
för att få saken fram, antaga en princip som jag anser vara orik
-
Den 5 Juli f, m.
509
lig; och jag måste derföre för min del vidblifva mitt förra yrkande
att enhällighet måtte fordras för öfverenskommelsens uppbäfvande,
eller ock att, pä sätt Gr. Lagerbjelke yrkat, dertill måtte fordras §
såväl af peisonerne som af jorderymden.
Då nu öfverläggningen om första punkten af Ctskms förslag
förklarades vara fulländad, framställde Hr Gr. o. Landtm., att i
afseende på denna punkt, hvartill åtskillige ledamöter yrkat bifall
samt Hr Hammarhjelm yrkat afslag, Frih. Cederström, Jakob,
föreslagit den förändring, att med bifall till första delen af Utskms
förslag mätte stadgas, att en delegare önskar återgång till gällande
författning, han må dertill ega rätt och öfrige delegare då blifva
slyldige att med honom i stängselskyldigheten deltaga; samt deremot
Gr. Lagerbjelke föreslagit att Utskms förslag, måtte antagas
med den förändring, att sådan öfverenskommelse, som deri omtalas,
ej må brytas, utan att minst -| af delegarne, tillsammans egande
minst \ af den jordrymd, för hvilken öfverenskommelsen blifvit
ingången, samtycka till dess förändring eller upphäfvande.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter först till bifall å Utskms ifrågavarule
förslag framställda propos. besvarades med starka nej, blandade
med ja, och då sedermera Hr Landtm, hemställde om R. o.
Ad. behagade antaga samma förslag med den af Frih. Cederström
föreslagna förändring, ropades nej; hvarefter Hr Landtm, hemställde
om R. o. Ad. antoge utskms förslag med den af Gr. Lagerbjelke
föreslagna förändring, samt då härvid ropades starka ja, jemte åtskilliga
nej, förklarade det han trott sig finna att denna sist framställda
propos. blifvit besvarad med öfvervägande ja.
Frih. Cederström, Claes Rud., begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till voter:s-propos.
:
Den som bifaller första punkten af Lag- samt Allm. Resv,- o.
Ekon.-Utskms betänk. N:o 19 voterar
ja;
den det ej vill voterar
«ej;
vinner nej, antages Utskms i berörde punkt gjorda förslag med
den förändring, att sådan öfverenskommelse, som deri omtalas, ej
må brytas, utan att minst |:delar af delegarne, tillsammans egande
minst |:delar af den jordrymd för hvilken öfverenskommelsen blifvit
ingången, samtycka till dess förändring eller upphäfvande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 2.
Nej — 20.
Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt Hr af Geijerstam!
Carl, anmält sig vara af enskilde angelägenheter nödsakad att den
10 dennes afresa från hufvudstaden och derföre anhållit att få med
510
Den 5 Juli f. m.
bibehållande af riksdagsmannarätt afsäga sig sina befattningar såsom
ledamot af StatsUlsk. och Bänkman inom 18:de Bänkm:s-afd:n.
B. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke; hvarefter Hr Landtm,
i anledn. häraf anmodade Hrr Electorer att utse en ledamot i StatsUlsk.
att inträda från och med den 10 dennes, samt tillkännagaf,
alt val af en Bänkman inom 18:de Bänkm:s-afd:n komme alt förrättas
i början af nästa plenum.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In {idem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 5 Juli 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.utdrag för denna dag f. m.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde frän Exp.-  Utsk. inkomne förslag till R. Sl:s underd. skrifvelser till K. M.:
N:o 123, ang:de rotehållarnes i Bohus län skyldighet, att förse
sina båtsmän med en månads uppfordringskost;
N:o 124, ang:de förändrade grunder för beväringsmanskapets
tjenstgöring m. m.;
N:o 125, ang:de roteringshesväret för komminister-bostället
Kåreslätt;
N:o 126, ang:de stämpling af spelkort och afgiften derför;
samt
N:o 127, om upphörande af skilli ngssedlars utgifning från
Banken.
Upplästes ett af Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh., inlemnadt
sålydande mern.:
I anseende till sjukdomsförfall nödgas jag afsäga mig förtroendet
att vara ledamot i Exp.- och Förstärkta StatsUtsk:n, äfvensom att
vara Bänkman inom 7:de Bänkm:ns-afd:n, under vördsam anhållan
att vid min riksdagsmannarätt i öfrigt varda bibehållen.
Hr Gr. o. Landtnäs till bifall å denna anhållan framställda
propos. besvarades med ja och nej; hvarefter Hr Landtm, förklarade
det han trott sig finna att ja varit öfvervägande, samt dels an
-
Den 5 Juii e. ni.
511
modade Hrr Electorer att utse en ledamot i Exp.-Utsk. efter Frih.
Stjernstedt, dels tillkännagaf att val af en Bänkman inom 7:de
Bänkm;s-afd:n i st. f. samma ledamot komme att förrättas i början
af plenum nästa lördag.
Fortsattes pröfningen af Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskms betänk. N:o 19, i anledn. af väckte frågor om ändring i
nu gällande bestämmelser, rörande stängselskyldigheten.
2:dra punkten, ang:de Frih. Raabs motion om ändring i
hittills gällande stängsel-delnings grund; 3:dje punkten ,ang:de
af riksdagsfullmäktigen Christen Fehr sson, serskildt för Gottland,
yrkad ändring uti nu gällande grund för stängselfördelningen
; 4:de punkten, ang:de ett af riksdagsfullmäktigen
Fehr Nilsson framstäldl förslag till förändrade grunder för
stängselskyldighetens utgörande; 5:te punkten, ang:de riksdagsfullmäktigen
Olof Pehrssons yrkande om bestämmelser i
afseende på tiden, inom hvilken den med väg- eller stängseldelning
missnöjde derutinnan må söka ändring.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk:n i dessa punkter tillstyrkt och
hemställt.
6:te punkten, ang:de ändring i 5 och 7 §§ i nu gällande
stängselordning.
Efter uppläsning af Utskrns förslag till förändrad lydelse af
förstnämnde §, anmälde sig och yttrade:
Hr Rääf, Leon. Fredr.: Om man ej lill en början godkänner
riktigheten af de utaf Utsk:n i detta mom. framställda grunder,
att nemi. jorderymder, hvilkas värden höjas genom odling,
skola till följd deraf åläggas en större stängselskyldighet, blifver
deraf en naturlig motsvarighet, att jord, som förvandlas från åker
eller äng till betesmark, måste i samma mån befrias från sådan
slängselskyldighet, som densamma, i dess fordna egenskap, ålegat.
Det ena kan icke äga rum utan det andra. Jag tror likväl, att
ingendera af dessa stadganden äro fullkomligt rigliga, ty om i första
fallet hagmark, som möter inägor, uppodlas, blir frågan, huru
nära intill grannen skall denna odling vara verkställd för att ålägga
stängselpligt? Skall afståndet bestämmas till bredden af en åkerren
eller till 10, 50 eller 100 alnar? Visserligen skall dammen
äga en rättelse derigenom att odlaren på 3:ne sidor instängt den upptagna
marken, i förening med den skogs- eller hagepark hans närmaste
grannar qvarlemnat; Men då på många ställen stängsel redan upphört,
och afsigten med förordningen är, att bereda lättnad för dess
allmännare upphörande, och då den fortgående misshushållningen
med skogen gör henne i framtiden omöjlig, sä skola tvister ständigt
uppkomma i detta afseende, utan någon bestämd grund för omdömet,
att dem slita. Betraktar man åter den andra frågan, eller
om utläggandet af åker eller äng till betesmark, finner man lätteligen,
att under ett tilltagande circulationsbruk, då en åker det ena
året bär säd, ett annat gräs och slutligen utlägges till betesmark,
512
Den 5 Juli e. ra.
tvister skola uppsta med grannar, om den egenskap i hvilken sådan
jord skall stänga. Jag anser det derföre vara häst, att lemna saken i
dess närvande skick, helst de invändningar, som mot nuvande författning
kunna göras, äro af föga vigt. Man har visserligen sagt,
att det är svårt att utröna jordens fordna egenskap af inägor eller
utmark, och således äfven att bestämma i hvad mån den bör i hägnad
deltaga. Jag medgifver visserligen, att dessa svårigheter skulle
förefinnas, såvida en dylik lag nu först skulle tillämpas; men då så
nu icke är förhållandet, och stängselskyldigheten på närvar:de sätt
fortgått sedan längre tider tillhaka, qvarfinnes och fortplantas alltid
kännedom derom, att nuvande skogs- eller betesmark fordom varit
åker eller äng. På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag
anhålla, att det föreslagna stadgandet måtte ogillas, och att det får
förblifva vid nu gällande föreskrifter. Det sednare mom. ang:de urfjälds
deltagande i stängselskyldigheten skall jag sedermera upptaga,
emedan jag hoppas, att IJr Gr. o. Landtm, tillåter, att ifrågavar:de
mom. får först afgöras.
Gr. Sparre, Erik: Att saken såsom Hr Rääf föreslagit, skall
förblifva i samma skick som hitintills, kan jag icke medgifva. Inom
BondeSt., hvilket jag anser i detta fall ega en pä erfarenhet grundad
kännedom, hafva de lifligasle klagomål uppstått mot nuvande
förhållanden, och dessa klagomål gjorde sig gällande inom de sammansatta
Utsk:n. Det lärer väl också vara obestridligt, att det icke
är med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att den jord, som
för längre tid tillbaka, måhända för 60 å 70 år sedan varit skog
eller utmark, men sedermera blifvit uppodlad och numera befmnes
i lika godt skick, som gammal åker eller äng, skall för all evighet
befrias från denna skyldighet, och odalåkern eller ängen vidkännas
ensam detta besvär blott derföre, att den förra jorden några år senare
blifvit odlad än den andra. Behofvet af en jemkning i detta missförhållande
synes mig så i ögonen fallande, att bevisning härom icke är af
nöden. Detta stadgande, som visat sig allt för orimligt för att kunna
bibehållas, tillkom i en tid, då man var serdeles omtänksam om
jordens odling. Jag tror att det fall sällan inträffar att någon jord
odlas, som icke lemnar den afkastning, att jordegaren bör deltaga i
hägnadskostnaden. Då således, eid. min åsigt, rättvisa och billighet
tala för det föreslagna stadgandet och detsamma icke motverkar odlingar,
måste jag tillstyrka Utskrns förslag, hvilket, såsom jag redan
nämnt, blifvit i synnerhet inom BondeSt. ifrigt förordadt. Det är
visserligen sant att, på sätt Hr Rääf yttrat, ett stadgande kunnat intagas
derom, alt om åker eller äng utlägges till utmark, nedsättning
i slängselskyldigheten bör ske, men Hr Rääf har sjelf upplyst, att
sådant skulle medföra många svårigheter, enär jord stundom för ett
eller annat år utlägges till bete, och sedermera åter upptages till
åker eller äng. Det torde således medföra svårigheter, att införa
detta stadgande. Hvad åter angår de svårigheter, som skulle uppkomma
vid tillämpningen af det föreslagna stadgandet så inskränka
sig dessa till det af Hr Rääf anförda exempel, att, nemi. af skog
el
-
I) e n 5 J u 1 i e. m.
513
eller betesmark, sorn angränsa åker eller äng, skulle uppodlas någon
del, men ieke den, som voro belägen närmast intill åkren eller
ängen. Här skulle nemi. tvekan kunna uppstå huruvida stängselskyldigheten
skulle uppkomma för den odlade delen af utmarken.
Jag får härtill svara, alt om så mycket af utmarken blifvit odladt,
att det kan anses utgöra väsendtligaste delen deraf, domaren icke
lärer underlåta att pröfva detta förhållande, och några serdeles svårigheter
dervid tror jag icke skola möta. Jag anhåller således om
bifall till betänk.
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är af den tanken, alt
man bör rätta sig icke efter fordna förhållanden utan efter de nuvar:de
och af sådan anledn. anser jag Utsk:ns förslag till 5 §:n vara
grundadt på rigliga åsigter, men, lika med Hr Rääf, finner jag den
brist deri, att, när odlad mark utlägges till skog eller utmark, skall
ej stängselskyldigheten lämpas jemväl derefter. Gr. Sparre har upptagit
denna anmärkn. men ansett henne icke böra gälla för mark,
som blifvit odlad men åter utlagd till utmark, och Hr Rääf har erinrat
om föränderligheten i markens beskaffenhet der, hvarest vexelbruk
blifvit infördt. Men detta förhållande synes mig icke böra
hindra den rättelse, som är i fråga, emedan det icke åstadkommer
den oreda, såsom Gr. Sparre befarat; ty den jord, som blifvit lagd
i vexelbruk lärer och bör väl anses såsom odlad mark. När i för
slaget
förekomma orden: ”der skog och utmark, som gränser intill
åker och äng, blifver uppodlad”, och denna ordställning bibehålles,
tror jag ingen fara för missförstånd vara för handen. Uti inledningen
till denna § omförmäles sid. 10 i lagberedningens förslag till
stadga så lydande: ”har skog, utmark eller beteshage blifvit odlad
till åker eller äng, eller är åker eller äng lagd till skog, beteshage
eller utmark, då må slängselskyldigheten efter sådant förhållande
jemkas med afseende på den större eller mindre nytta stängseln
medför för de ägor, som i förändradt bruk kommit”. Rörjan af
detta stadgande synes mig rigtigt, men slutet deremot icke antagligt,
emedan det är obestämdt. Det heter nemi., att stängselskyldigheten
skall jemkas med afseende på den större eller mindre nytta,
stängseln medför för de ägor, som i förändradt bruk kommit. Dessa
ord, om de göras till lag, skola åstadkomma mångfaldiga tvister.
Stadgandet torde derföre böra förkortas och lyda sålunda: ”har skog,
utmark eller beteshage blifvit odlad lill åker eller äng, eller är åker
eller äng lagd till skog, beteshage eller utmark, då må stängselskyldigheten
efter sådant förhållande rättas”. Skulle likväl mot denna
ordalydelse några anmärkmr vara att göra, tillstyrker jag, att för
slaget
måtte återremitteras; och jag är färdig, att yrka det genast
af ovisshet derom, huruvida ett förslag, som på stående fot uppgöras
inom ett Riksstånd kan blifva sä tillfredsställande, sorn det hvilket
ett Utsk. med mera öfverläggning och lugn kan uppgöra.
Hr Rääf: Gr. Sparre har till stöd för sitt tillstyrkande af bifall
å betänk, åberopat, att flere bland BondeSt:s ledamöter skola
ansett det nuvande förhållandet ytterst obilligt, och medföra stora
6 H. ' 33
514
Den 5 Juli e. m.
svårigheter vid tillämpningen. Jag tror mig äfven kunna åberopa
äfven min erfarenhet och kännedom, åtminstone hvad min hemort
angår, emedan jag öfvervarit tlere dylika förrättningar hvarvid jag
funnit, att om äfven kartor icke varit alt tillgå till upplysning om
markens fordna beskaffenhet, har man likväl fått tillförlitlig upplysning
om angränsande markers fordna beskaffenhet, derigenom att
innehafvarne af utlagd åker eller äng fortfarande mäst underhålla
gärdesgården, midt före desamma. Detta förhållande kan icke medgifva
några stridigheter, och om möjligen på något enda ställe sådana
skulle uppstå i följd af täta ombyten af äboer eller ägare, så
är denna svårighet ett intet emot dem, som skola uppkomma af det
nya lagförslaget. Hvad åter angår det af mig uppgifna exempel i
fråga om stängselskyldigheten, då utmark uppodlas, ehuru icke närmast
intill mötande inegor, så anser jag, att i lagförslaget bör utsätlas
ett visst afstånd fråp grannens rågång, inom hvilket odling af
utmark skall kunna åläggas deltagande i hägnadsskyldigheten, ty det
ligger i sakens natur, att, om i lagförslaget någon bestämmelse för
domaren icke finnes, domaren icke heller kan någon dom fälla. Hr
von Hartmansdorff har ganska riktigt uttryckt min mening, och i
hvilket yttrande jag följaktligen instämmer.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Vördsamt anhåller jag, att
Ståndet icke måtte bevilja äterremiss å ifrågavande puukt. Då Utsk:n
i händelse af äterremiss, skulle få inhämta hvad här vid detta tillfäWe
blifvit anfördt, nemi. af Hr Rääf, som önskat afslag å motionen,
af Hr von Hartmansdorff, som begärt ett fullständigande af
Ulskms förslag, och af Gr." Sparre, som yrkat bifall å detsamma, förmodar
jag, att de förenade Utskm, på sådant sätt, ställda emellan
sinsemellan motstridiga yrkanden, lära vidblifva sitt förslag, såsom
innefattande en medelväg emellan dessa fordringar. Hvad Hr Rääfs
anmärkmr beträffar, så är jag icke obenägen att tillerkänna dem en
viss grad af giltighet; och finner mig derföre skyldig att, derest återremiss
nödvändigt måste ega rum, fästa de öfrige Utsk:s-ledamöternes
uppmärksamhet på innehållet af bemälde inkast; dock får jag
derjemte förklara, att på grund af de yttranden, jag varit i tillfälle
att inom Utskm afhöra, min öfvertygelse är den, att någon ändring
af Utskrns mening troligen icke torde vara härutinnan att förvänta.
Ty man lärer väl icke inom detta Stånd föreställa sig det ju icke
de från de olika sidorna framställde åsigterne redan hos Utskm kommit
i betraktande. Jag lemnar derhän om det fullständigande, som
Hr von Hartmansdorff begärt, må befinnas skäligt att bifalla. Sådant
kan vara möjligt. Må R. o. Ad. fatta sin mening i den ena
eller andra rigtningen ; jag underkastar mig dess beslut, men önskar
högeligen att det H. Ståndet behagade på det ena eller andra
sättet, vare sig till afslag eller till utsträckning af hvad föreslaget
blifvit, stadga sitt omdöme, utan tidsutdrägt, och sålunda afgöra ärendet
enl. Ståndets eget ompröfvande, hurusomhälst det nu må utfalla.
Deremot anser jag en äterremiss alldeles otjenlig, och bestrider sagde
åtgärd såsom onyttigtvis tidsödande och troligtvis ländande till intet
annat resultat, än det redan framlagda. Detta kunde ju så gerna
Den 5 Juli e. m.
515
nu redan godkännas, eller completteras, eller förkastas. Sadan ålmin
tanke.
Hr von Hohenhausen, Mich. Si 1 v.: Ehuruväl jag af den
siste värde talaren, som är ledamot af den afd., der detta betänk,
blifvit utarbetadt, hört yttras, att han icke skulle motsätta sig ett
afslag å denna punkt, får jag likväl afstyrka ett sådant afslag ur
det skäl, att det synes mig vara uppenbart, att hvarken rättvisa eller
billighet förefinnes deri, att åker eller äng, som för en längre
tid sedan varit utmark, skall såsom sådan betraktas uti ali framtid
i fråga om stängselskyldigheten, hvarifrån denna jord följaktligen blifver
befriad. Då denna min åsigt stöder sig på hvad allmänt erkändt
är, nemi. billighet och rättvisa, jemväl af den stora pluraliteten inom
Utsk:n, hvarest ärendet blifvit handlagdt, synes mig, att man icke
bör förhindra, att en rättelse uti nuvande missförhållande i stängsel-förordningen
må ske, der sådant lämpligen låter sig göra. Hvad
här blifvit anfördt såsom skäl emot mina nu yttrade äsigter, eller
att den åker och äng, som förvandlas till utmark, borde åtnjuta befrielse,
torde jag få besvara dermed, att dessa jordens olika egenskaper
kunna ofta ombytas och isynnerhet vid cirkulationsbruk hvarigenom
villervalla ovilkorligen skall uppkomma. Skulle man likväl
vilja antaga ett sådant tillägg till Utskms förslag, borde, enl. min
tanke, en viss tid t. ex. af tio år bestämmas, efter hvilken författningens
tillämpning på till utmark utlagd åker eller äng skulle träda
i verksamhet. Detta torde likväl icke af pluraliteten här anses lämpligt,
och jag inskränker mig derföre dertill, att anhålla om bifall
till Utskms förslag, hvilket jag anser grundadt på rättvisa och billighet,
och äfven vara af den stora pluraliteten erkänd.
Hr Hammarhjelm, Carl Gust.: Då hela riket i 48 år varit
fullkomligt belåtet med den stängsel-förordning, som antogs i
Norrköping, och någon anledn. till förändring derutinnan icke förefinnes,
anhåller jag, att denna stängsel-förordning måtte bibehållas,
och Utskms förslag ogillas. Nu känner hvar och en sina rättigheter
och skyldigheter, men genom Utskms förslag vinnes icke annat
än möjligen oredor, och såsom en följd deraf mängfalldiga rättegångar,
och nyttan af dylikt lemnar jag derhän. Jag förnyar min anhållan
om återremiss.
Gr. Sparre: Ehuru jag ingalunda ämnar bestrida Hr Rääfs erfarenhet
i fråga om jordbruk, eller grundliga omdöme såväl i delta
ämne som i många andra, vägar jag likväl nu vara af motsatt tanke
med den värde talaren. Den åsigt jag tillhör har sedermera af flere
andra talare blifvit så väl utvecklad att jag icke behöfver vidare
anföra deras skäl; detta består hufvudsakligen deruti att de, som
hafva jord uppodlad på ömse sidor om gärdesgård, böra deltaga i
hägnaden; en sats så klar att den ej behöfver bevisas. Hvad åter
angår den anmärkn., som emot förslaget blifvit gjord af Hrr von
Hartmansdorff och Rääf, så hafva på sätt jag redan yttrat Utskrn
visserligen icke kunnat undgå, att inse, det skäl förefunnos, för det
33*
516
Den 5 Juli e. m.
yrkande, att äfven den mark sorn utlägges till skog eller utmark befrias
från stängselskyldighet. Utsk:n kunde så mycket mindre göra
sig ett förbiseende häraf, som för Ulsk:n var tillgängligt lagberedningens
förslag, hvari ett dylikt stadgande blifvit intaget; men Utsk:n
fann lagberedningens förslag helt och hållet oanvändbart. Utsk:n
ansågo derjemte, alt det fall skulle högst sällan inträffa att odlad
jord utlägges till utmark. Skulle sä likväl inträffa så sker det vanligen
blott på kort tid, eller ikläder sig jorden den egenskap hvilken
i stängsel-förordningen fått binämning af plantering, och en sådan
har stängsel-förordningen ansett lika beskaffad som odlad jord.
Då, som jag redan nämnt, det numera högst sällan inträffar, att
uppodlad jord utlägges till utmark, och dessutom, om ett dylikt stadgande
infördes i författningen, svårigheter vid dess tillämpning skulle
uppkomma, anser jag mindre välbetänkt, att införa ett dylikt tillägg,
och anhåller således om propos. till bifall å Utsk:ns förslag.
Frih. Funck, Fredr. Alexander: Jemte det jag helt och
hållet instämmer uti hvad som af Hr von Hartmansdorff blifvit anfördt,
anhåller jag att få tillägga några ord i anledn. af en annan värd
talares yttrande. Gr. Sparre har, nemi. ansett något tillägg till,
eller förtydligande af, den redaktion af 5:te §, som litslen föreslagit,
icke vara behöfligt emedan det förhållande, alt odlad jord,
till utmark utlägges, endast ytterst sällan torde förekomma. Hr Gr:n
har dock icke bestridt möjligheten af ett sådant förhållande, och redan
på grund häraf skulle jag tro det, af Hr von Hartmansdorff föreslagna
tillägg, vara i högsta måtto nödigt. Enl. mitt förmenande
bör en författning, så vidt görligt är, upptaga alla de fall som förutses
kunna inträffa. Jag vägar dessutom påstå, att odlad jords utläggande
till utmark icke sä ytterst sällan förekommer, som Hr
Gr:n förmenar. Det torde tillåtas mig anföra ett ingalunda ovanligt
exempel.
Jag antager alt jag pä mina egor har en beteshage, som på
ena sidan begränsas af min grannes åker eller äng. Denna hage
är ej tjenlig för sädes eller gräsodling, emedan dels jordmånens mindre
bördiga beskaffenhet, dels sjelfva lokalens aflägsna belägenhet
frän mangården och dermed följande större bruknings- och bergningskostnader,
förhindra all tanka pä vinst. Betet skulle dock kunna
förbättras. För vinnande af delta ändamål låter jag utdika och
upplöja eller möjligen flåhacka marken och beså densamma med säd
och gräsfrön. Nu är jorden i sjelfva verket odlad och min granne
skall troligen icke underlåta att, med stöd af den ordalydelse i 5:te
§ som Utsk:n föreslagit, begära ändring i den stängselskyldighet mot
min hage, som honom förut ålegat. Emedlertid afsågs med fö revar:
de odling ingalunda markens förvandling till åker eller äng. Efter
några få års sädes- och höskördar återgår den lill sin ursprungliga
beskaffenhet af utmark. Genom Utsk:ns redaction af 5:te §
skulle dock den ökade stängselskyldigheten för evärdliga lider åligga
denna utmark. För min del finner jag sådant ingalunda billigt. Då
den princip antages att jordens cultus-tillstånd bör inverka på stängselskyldigheten,
finner jag intet rimligt skäl att ej till fullo tillämpa
Den 5 Juli e. m.
517
densamma. Ehuru Utsk:n kommit lill ett annat resultat hafva de
dock, uti betänk, sjelfva uttalat samma åsigt, som jag nu söker göra
gällande. Der säges nemi. pag. 10 att stadgandet i 5:te §:n af nu
gällande slängselförordning ”innefattar en dubbel orättvisa och
obillighet dels genom att för everdelig tid fran stängselskyldighet
frikalla jord, sorn vid författningens utfärdande var
en mot aker och äng gränsande utmark, men sedermera blifvit
odlad, dels ock genom alt, i motsatt fall, lika everdeligt
bibehålla stängselskyldigheten för jord, som vid nämnde lid
var odlad, men sedermera blifvit till utmarken utlagd”. Detta
oaktadt har, efter hvad mig vill synas, endast hälften af nämnda
”dubbla orättvisa” blifvit afhjelpt.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra anhåller jag vördsammast
att fä instämma uti Hr von Hartmansdorffs yrkande af återremiss
och förmodar att Utsk:ns härvande Hrr ledamöter sä mycket
mindre lära finna skäl motsätta sig densamma, som dermed pä intet
vis åsyftas någon förändring af Utskms beslut i hufvudsak, utan
tvertom försätter Utsk:n i tillfälle alt gifva 5:le §:n en redaction, som
något närmare öfverensstämmer, icke allenast med billighet och rättvisa
utan ock med deras egen argumentation.
Hr von Hartmansdorff: Rättvisan afhildas vanligen, såsom
man vet, med tvenne vågskålar i handen, hvilkas betydelse är, att
man skall betrakta båda sidorna af hvarje sak, och väga skälen mot
hvarandra. Men de sammansatta Ulsk:n hafva blott haft för ögonen
den ena sidan af förevarrde ämne, när nemi. mark uppodlas.
Det motsatta förhållandet dä odlad jord utlägges till utmark hafva
Ulskrn förbisett. Ehuru man här hört yttras, att jemvigten bör bibehållas
i afseende på stängselskyldigheten, sä bestrides likväl denna
jemvigt, och de skäl, som blifvit anförda mot förändringarne i båda
hänseenden begagnas, endast mot förändringen i det ena hänseendet
nemi. mot slängselskyldigheten för den mark, som varit odlad,
men blifvit utlagd till utmark. Jag hemställer till Ståndet, om rättvisa
eller billighet äro behörigen iakttagna i en så ensidig författning,
som den föreslagna, och anhåller fördenskull ånyo, att R. o.
Ad. måtte bevilja den återremiss, hvilken jag förut begärt. De skäl,
llr Rääf och Frih. Funck anfört, visa nogsamt behofvet af en rättelse,
som är lika fullständig med lagberedningens förslag, hvilket i
Utskms betänk, är intaget.
Hr Hammarhjelm: Då en Utskms ledamot här förklarat, alt
en återremiss icke kan förändra tänkesättet inom Utskm, anhåller
jag, att vi mätte genast få ogilla Uslkms förslag, och sålunda undgå,
att afbida Utskms återsvar i händelse af en återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Om Ståndet icke har, att från de
sammansatta Utskm vänta något nytt förslag, så vinnes likväl för de
ledamöter, som anse ett fullständigare förslag böra uppgöras, tid att
föreslå ny redaction till §; och af sådan anledn. anhåller jag om
återremiss, äfven om vi hafva alt befara det Utskm vidhålla sin
mening.
51S
Den 5 Juli e. m.
Dä nu öfverläggningen angille 5 §:n af stängselförordningen ansågs
fulländad, framställde Hr Gr. o. Landtm, propos. till bifall ä
Utslcns förslag; men härvid ropades starka nej, blandade med ja, i
anledn. hvaraf Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge de
emot Utskms förslag i denna del gjorde anmärkn:r föranleda till äterremiss,
samt sedan denna propos. blifvit besvarad med starka ja
jemte åtskilliga nej, förklarade det han trott sig finna alt ja öfverröstat
nej.
Härefter upplästes Utskms förslag till förändrad lydelse af stängselförordningens
7 §, hvarpå
Hr Rääf yttrade:
Utskrn har uti sina motiver rätteligen anmärkt, att fördel närvande
har hvarken utjord eller urfjell vitsord i afseende på stängsel,
och att en sådan rättighet endast tillkommer omgifvande eller
angränsande hemman. Alt denna optionsrätt måste vara nödvändig,
bevisas deraf, att urfjell, hvilken enl. allmänna begreppet derom,
är en sådan lägenhet, som inneslutas af andra hemmansegor, och
oftast består af ängsmark isynnerhet af kärr eller s. k. mador, liggande
vid aarne, således är mera än annan jord blottställd för grannens
intrång och att den hemmansegare, inom hvars område urfjellen
är belägen, har intresse utaf, alt urfjelden ligger öppen på det
han sä mycket lättare må åtkomma dess afkastning, och derföre anser
jag att urfjellen bör hafva större rätt, än Ulskm den tillagt.
IJrfjellens deltagande i stängselskyldigheten mot omgifvande hemman
har Utskrn icke bestämt, och jag vågar icke heller föreslå den,
emedan det är ganska svårt, alt beräkna, och fordrar ett noggrannt
bepröfvande. Vidare torde jag få fästa uppmärksamheten derpå, alt
Utskrn sagt: ”att utjord eller urfjeld eller lägenhet, som ej sjelfständig
är, förty att den under annan fast egendom lyder, håfve
stängselvilsord i de fall, att dylik jord möter, eller att annan jord,
som möter, förut tagit i stängel del”. Den ena af dessa händelser
är ganska sällsam, att tvenne urfjeldar ligga bredvid hvarandra. Den
andra, då urfjeld skulle ega slängselvitsord, är det icke mindre. Det
inträtfar nemi. aldrig, åtminstone högst sällan, att omgifvande hemmanet
deltagit i stängseln, hvilken, när den kring urfjell finnes, uppförts
på ägarens egen bekostnad, utan biträde af någon annan. Af
sådan anledn. tror jag, att det stängselvitsord, Utskrn tillaggt dessa
lägenheter, finnas mera på papperet än i verkligheten. Jag anhåller
om återremiss äfven på denna punkt.
Gr. Sparre: Att utjords eller urfjells saknad af allt stängselvitsord
medför svåra olägenheter för innehafvare af dylik jord är
obestridligt. Det vore önskligt, att kunna afhjelpa dessa olägenheter,
men just de af Hr Rääf afgifne omständigheter hafva afhållit
Ulskm från att tillägga urfjell fullt stängselvitsord. Denna slags
jord är nemi. i de flesta fall omgifven af mager, oländig jord, hvars
egare skulle finna sig öfvermåttan besvärad af att åläggas ovilkorlig
stängselskyldighet emot utjorden. Af sådan anledn. hafva Utskrn icke
ansett lämpligt, att tillägga utjordens innehafvare ovilkoriigt stäng
-
Den 5 Juli e. m.
5J9
selvitsord mot den omgifvande jorden. Om deremot egaren af denna
sistnämnde jord af fordno tagit i stängsel del, synes väl intet vara
billigare, än att utjordens innehafvare eger slängselvitsord, och att
det förhållande, som hittintills i detta afseende egt rom får fortfara.
Detta liar äfven Utskm föreslagit. Det är således ett modifieradt
stängselvitsord., Utsk:n velat lemna egare af utjord eller urfjell och
jag tror icke, att Utsk:n galt för långt, då de stadgat, att innehafvare
af en utjord må få ett så beskaffad! stängselvitsord, enär detta
stadgande är öfverensstämmande med den nuvande förordningens
anda, hvaraf Utskms förslag utgör en utveckling. Enl. min åsigt
hafva således Utsk.-n i sitt förslag icke gatt för långt och jag måste
således tillstyrka bifall äfven till denna punkt.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. först till bifall
och sedan till återremiss af Utskins i afseende på ifråga vande
§ framställda förslag, ropades ja och nej ; hvarpå förnyad propos.
lill bifall å detta förslag blef framställd, men åter besvarades med
blandade ja och nej; i anledn. hvaraf Hr Landtm, ånyo hemställde
om R. o. Ad. ansåge de emot Utskins förslag framställda
anmärkn:r föranleda till återremiss, samt dä svaret härvid utföll med
starka ja jemte åtskilliga nej, förklara det han trott sig finna att
denna sednare propos. blifvit besvarad med öfvervägande ja.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:ns d. 1 och 3 dennes på bordet lagda betänk. N:o 20, i anledn.
af väckt motion om föreskrifters meddelande ~i fråga om anläggning
af anstalter för ängsvattning.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskms d.
1 och 3 dennes på bordet lagda betänk. N:o 21, i anledn. af
väckt fråga om närmare bestämmande af rättigheten att kalla huspredikanter
m. m.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag bifaller gerna Utskms
förslag, meri jag tror, att en rättelse deruti först bör ske. Förslaget
lyder sålunda: ”att rättigheten att kalla huspredikanter, hädanefter
endast må tillkomma sådana besutne medlemmar af R. o. Ad.
hvilka antingen för ålder eller sjuklighet, eller ock i anseende dertill,
att deras gårdar äro frän kyrkorna vida aflägsne etc.” Det är
icke sagt att gård och hemvist äro detsamma. Man kan bo ganska
nära kyrkan, och likväl hafva gärdar vid sockens yttersta gräns.
Skall ordet ”besutne” fullständiga ordalydelsen i förslaget så att dermed
förstås jordägare som bo aflägse från kyrkan? Men jag befarar
att det kan bestridas, hvadan uttrycken torde böra förändras sålunda:
”derus hemvist äro från kyrkan vida aflägsne”.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Det är mig visserligen en
tillfredsställelse, att erfara, det Hr von Hartmansdorff gillar förslaget
i sin helhet, men i afseende på den af honom föreslagne förändring
af redactionen, får jag förklara, det jag icke är af samma mening
som den värde talaren. Han har nemi. ansett, att ordet ”gårdar”
520
Den 5 Julie m
bör utbytas mot ”hemvist”. Mig synes likväl denna förändring mindre
nödig, helst som en Adelsman kan ega en gård invid kyrkan,
och en annan vid socknens yttersta gräns. För den händelse att
han framdeles önskar flytta till den sednare, måste han väl såsom å
aflägse gård besuten, vara behörig alt kalla huspredikant. En inskränkning
i hans hittills äganderätt i detta hänseende har åtminstone
icke varit af mig äsyflad, då jag bilrädt och jemväl nu vidhåller
det af (Ilsk:n framlagde förslag.
Hr Printzensköld, Carl: I händelse R. o. Ad. skulle bifalla
Utskins förslag i den syftning, det är uppställdt, får jag göra
samma erinran, som Frih. Cederström, emedan Utsk:n uti ifrågavande
förslag icke begagnat andra ord än de, som äro att inhemta af
K. förordn. d. 22 Oklober 1744 och jag anser det vara af vigt,
att man icke genom ordalydelsens förändring åstadkommer inskränkningar
i R. o. Ad:s rättigheter.
Hr von Hartmansdorff: Om en adelsman äger ett hemman,
aflägse från kyrkan men hor på en annans gård nära intill
kyrkan, så bör han icke vara berättigad, att kalla huspredikant förr
än han flyttat till en annan gård aflägsen från kyrkan. Det är också
lid nog, ty så länge han bor nära kyrkan, kan han, likaväl som
hvarje annan församlings-medlem, bivista gudstjensten i kyrkan.
Jag hade önskat, att Utsk. gått än längre och föreslagit hela rättighetens
afskaffande, ty R. o. Ad. kan hegagna kyrkan likaväl sorn
allmogen. Dä man likväl icke sträckt sig längre, och ny motion
numera icke får göras ej eller tillägg dervid fogas, så lemnar jag
den saken derhän, men önskar alt uttrycken i detta hänseende
måtte rättas.
Frih. Cederström: Då jag icke tvekat, att inom Utsk:n tillstyrka
ett modifieradt antagande af motionen, så nemi., som i betänk.
innefattas, har jag ock ansett mig förhindrad gå längre. Någon
ytterligare inskränkning i R. o. Ad:s rätt i förevar:de hänseende,
kan jag icke godkänna. Visserligen uppgifves del vara uti presterskapets
intresse, att man icke allt för långt utsträcker rättigheten
alt kalla huspredikanter, emedan desse sedermera vid befordringar
inträda i täflan med andra inom församlingarne tjenstgörande
prestmän; men ä den andra sidan kan väl icke nekas, alt, genom
rättigheten att såsom huspredikant fä anställas, beredes tillfälle att
blifva använde för yngre män, hvilka egna sig åt studier och andra
med presterliga kallet icke alldeles obeslägtade ämnen, samt först sednare
inlrädandes i mera aktiv presterlig verksamhet. Det gagn kyrkan
framdeles kan hafva deraf att berörde personer icke straxt i
början af sin vetenskapliga bana funnit sig afstängde från hoppet
om en aflägsen framlida anställning inom församlingen, torde skäligen
härvid lagas i betraktande. Jag har derföre icke velat, att man i
allt för hög grad inskränker förbemälde rättighet. Ehuruväl det icke
kan nekas, att Utsk:n gått temligen långt, då det uteslutit den mäst
omfattande rubrik, under hvilken R. o. Ad. egt rättighet, att kalla
huspredikanter, har jag dock ansett sådant böra tillstyrkas, allenast
man ej går än längre. Då den åberopade författningen säger, att
Den ä Juli e. m.
521
man äger rätt, att kalla kuspredikanter, när nian är af ålder och
sjuklighet hindrad att gudstjensten i församlingens kyrka bivista eller
eger aflägsen bostad, eller ock för egen uppbyggelse önskar enskild
gudstjenst, har Utsk:n nemi. endast velat upphäfva den sistnämnde
cathegorien af de tvenne. Man har alltså pä ett ganska
väsendtligt sätt gatt motionärens önskan till mötes; hvarvid Utskm
synes mig hafva träffat den rätta vägen; det vore olämpligt gå vidare.
Jag förenar mig dessutom i hvad Hr Printzensköld anfört,
nemi. att man bör, sä mycket sorn med den föreslagna förändringen
är möjligt, bibehålla hittills gällande författningens ordalydelse,
på det den nya tilläfventyrs ej mätte fä en tydning, den man icke
velat gifva densamma. Vördsamt anhålles alltså om bifall å betänk.
Gr. Sparre, Erik: Om sjelfva saken är här just ingen fråga,
ty Ständet tyckes derom vara ense. Det är egentligen fråga om redactionen,
och i detta fall vill jag medgifva, hvad Hr von Hartmansdorff
yttrat, alt uttrycket ”gårdar” icke är här lämpligt, så vida
pä sätt Hr Prihtzensköld omförmält, uttrycket icke igenfinnes i 1744
års förordn.; hvilken upprepar tre fall, då R. o. Ad. är medgifvet,
att kalla huspredikanter, nemi. hög ålderdom, aflägsen bostad, eller
adelsman för egen uppbyggelse önskar enskild gudstjenst. Utaf dessa
Irenne fall har IJtsk:n tillstyrkt bibehållande af de tvenne första,
men borttagit det tredje. Vid sådant förhållande torde R. o. Ad.
tinna, det rättast är alt begagna samma ordalag som i 1744 års
förordn., emedan eljest andra uttryck kunna gifva den föreslagna
författningen en mening, hvilken R. o. Ad. icke åsyftat.
Hr Printzensköld: Jag befarar, att den af Ilr von Hartmansdorff
föreslagna förändringen i ordalydelsen skall, om den bifalles,
medföra en utsträckning i st. f. en inskränkning i privilegierna;
ty om man med uppmärksamhet läser 1744 års författning,
så finner man, att R. o. Ad. skall vara bosatt, på sina sätesgårdar
eller ock vistas der någon tid, för att kunna kalla huspredikanter,
och det är således endast dessa (vänne kathegorier, som medföra,
omtörmälte rättighet. Bor R. o. Ad. annorstädes eller blott arrenderar
ett hemman nära kyrkan, betviflar jag, att R. o. Ad. eger
den rättighet, 1744 års K. förordn. omnämner. För alt förekomma
alla anledningar till misstag, hade det måhända varit bättre, om
Utskm, i st. f. den föreslagna författningen, helt enkelt inskränkt sig
lill en hemställan, alt 1744 års författning, i hvad den angår rättigheten
för R. o. Ad. att kalla huspredikanter, må för framtiden
hafva upphört, att vara gällande, och då hade alla tvister, i afseende
pä författningens lydelse eller tillämpning, varit undanröjde.
Man hade då kommit till samma resultat, som Utskm och äfven Hr
von Hartmansdorff åsyftat, utan att hafva i ett nytt lagförslag inlagt
ordalag som vid tillämpningen kunna föranleda olika åsigter, hvilken
i min förmodan vinner ytterligare stöd deraf, att en af våra mest
upplysta ledamöter här tolkat den föreslagna författningen annorlunda,
än meningen deraf synes innebära.
Hr Hammarhjelm, Carl Gust.: Om rättigheten, att kalla
huspredikanter borttages, blir äfven följden den, att en åldrig eller
522
Den 5 J uli e. m.
mycket sjuklig man, som icke kan lemna sin bostad, kommer i
saknad af upplysning i religionsväg. Jag önskar derföre, att denna
obetydliga, af R. o. Ad:s ännu i behåll varande rättigheter icke
måtte upphäfvas, ty utom den nytta den medför för den, som eger
alt af densamma sig begagna, lemnar den äfven den fördel, att
huspredikanter kunna blifva gagnande inom församlingen genom folkundervisning.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, framställde Hr
Gr. o. Landtm, att emot Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utskms förevarrde betänk, icke förekommit någon annan anmärkn.,
än all ordet ”gårdar”, i första punkten af Ulskrns förslag af Ilr
von Hartmansdorff ansetts böra utbytas emot. ordet ”hemvist”, hvarefter
ifrågavar:de betänk., uppå derom framställd propos., blef af R.
o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s d. 1 och 3 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 97, i anledn. af gjorde anmärkn-.r
vid handels- samt fabriks- och handlverks-ordmne af d. 22 December
1846.
Detta betänk, företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, ang:de en af Frih. Cederström. Jakob, väckt
motion om lipp häfvande af alla de författningar, som rör:de
näringarne sedan den 6 April 1810, emanerat; och 2:dra
punkten, ang:de borgens ställande för den afgift, hvilken bör
erläggas för sådan handelsrättighet, som uti handelsordningen
3 § omförmälas.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt.
3:dje punkten, ang:de handclsordningens 25 §.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Utsk:s motiver synas mig icke öfverensstämma
med det beslut, hvaruti Utsk. stannat. Utsk. yttrar
nemi. i motiverne: ”alt Utsk. anser billigt alt kommunerne ega beslutande
rätt i fråga om nya handelsbodars anläggande å landet, så
att tillstånd dertill icke må af K. beflnde meddelas förr, än kommunen
haft tillfälle, att yttra sig såväl öfver gagneligheten af handelsrättighetens
medgifvande som öfver sökandens frejd”. Härmed
tyckes Utsk. hufvudsakligen afse, att kommunen skall ega rätt, att
yttra sig och afgifva de upplysningar, som kommunen bäst är i tillfälle
att lemna innan K. beflnde meddelar sitt beslut. I sitt förslag
till ny författning föreslår deremot Utsk. ”att R. St. skulle hos K.
M. i underd. anhålla, att uti 25 § handelsortin, stadgas måtte, det
K. beflnde icke må ega att meddela tillstånd till handelsbods anläggande
å landet, innan den församling, inom hvilken handelsboden
är ämnad att anläggas, öfver ansökningen derom hörd, dertill
på sockenstämma lemnat sitt bifall”. Här åter har Utsk. föreslagit,
att en sådan handelsrättighet icke må af K. beflnde medgifvas, utan
sockenstämmans begifvande, hvilken sålunda blifvit tillerkänd full
beslutande rätt i frågan. Jag skulle likväl tro, alt en sådan socken
-
Den 5 Juli e. ro.
523
stämmas beslutande rätt icke står i sammanhang med författningarne
i allmänhet och än mindre med näringsfrihetsförfattningen.
Jag anhåller derföre vördsammast om återremiss af denna punkt, pä
det att församlingens rättigheter må inskränkas endast till lemnande
af upplysningar samt afgifvande af yttrande.
Hr Printzensköld, Carl: Jemte det jag förenar mig med
Gr. Lagerbjelke kan jag ej undgå att anmärka den motsägelse, som
ligger deruti, att framställa, att K. befh:de såsom den myndighet,
hvilken skall medgifva handelsrättighet inom en församling under det
att man på samma gäng öfverlemnat åt en annan myndighet, att, i
sitt utlåtande öfver ansökningen om dylik handelsrättighet, densamma
bifalla eller afslå. Det ligger, som mig synes i sakens natur,
alt K. beflnde i länet, som, pä förd klagan, eger pröfva ett vid
sockenstämma ordentligen fattadt beslut, äfven måste ega makt, att
pröfva, hvad verkan ett af kommunens ledamöter vid sockenstämma
afgifvit yttrande må medföra. Jag tillstyrker derföre att punkten
mätte återremitteras för att af Utsk. närmare begrundas.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Någon återremiss på ifrågavaride
punkt måste jag anse icke vara behöflig. Gr. Lagerbjelke
har väl förklarat sig icke finna något sammanhang mellan Ulsk:s
premisser och dess beslut. Gr:n måtte likväl hafva vid genomläsningen
af Ulsk:s betänk, egnat mindre uppmärksamhet ät ordalagen
derutinnan, då Gr:n kunnat på ett sådant, mindre fullständigt sätt
uppfatta detsamma. Utsk. har förklarat det vara billigt, att kommunerne
i förevar:de fall ega beslutande rätt; hvarjemte Utsk. tillkännagifvit
grunden för denna åsigt. Utsk. har jemväl yttrat, att kommunen
borde få utlåta sig öfver sökandens frejd. Utsk. har vidare
i sitt heslut angifvit betydelsen häraf, då Utsk. sagt, att kommunerne
skola höras öfver ansökningen, och följaktligen äro de båda omständigheterna,
som i premisserne finnas vidrörde, likaledes vidrörde i
conclusionen. Hvad sjelfva saken angår, måste jag bekänna, alt jag
ingalunda hyser den öfvertygelsen, att på landet kringspridda handelsbodar
äro för allmänheten nyttiga. Tvertom, de skola bereda
ökade tillfällen för denna allmänhet, att genom lyxartiklars inköp
försämra sina affärer och vänjas vid slöseri. Jag skulle således önska,
alt dylika handelsbodar på landet må anläggas endast å de orter,
hvars behof af dessa handelsbodar, i anseende lill större aflägsenhet
från städer, ortens folklikhet m. m., i vissa undantagsfall
kan göra anläggningen deraf i sjelfva verket önskvärd. Då för öfrigt,
enl. gällande förordning, ronde fattigvården, kommunerne skola
försörja sina fattige, och fattigvården sålunda jemväl måste vidkännas
underhållet af personer, hvilka utöfvat dylik handelsrätt, som
nu är i fråga, men kommit på obestånd, och icke längre kunna sig
sjelfve försörja, anser jag det ganska billigt, att kommunerne jemväl
må hafva något att säga i afseende på dessa handelsbodars öppnande
till försäljning af köpmannavaror. Jag anser, alt om man icke vinner
något mera, än att församlingarne erhålla rätt att yttra sina tankar
om sökandens frejd och behörighet att utöfva ifrågavar:de handelsrätt
inom en församling, någon fördel, om än ganska ringa,
Den 5 Juli e. m.
likväl är åt församlingarne dymedelst vunnen, ehuru långt ifrån
allt, livad af rättvisa oell billighet påkallas. Om derföre R. o. Ad.
skulle förena sig i den af Gr. Lagerbjelke och Hr Printzensköld
yttrade mening, hvilket jag naturligtvis icke önskar, enär jag icke
anser dem hafva densamma grundal pä tillräcklige skäl; om säger
jag, R. o. Ad. skulle finna lämpligt, att icke göra afseende på hvad
emot nämnde ledamöters åsigt blifvit framställdt, utan densamma
sålunda vunne gehör, kan jag likafullt icke finna att fördenskull någon
återremiss bör äga rum. Ty hvarföre må man icke i sådant
fall så gerna genast utesluta utur Utsk:s förslag denna,mening: ”dertill
pä sockenstämma lemnat sitt bifall”, och endast bibehålla rättigheten
för kommunerne att öfver skeende ansökningar blifva hörde?
Så har en ledamot af PresteSt. berättat mig, att nämnde Stånd förfarit.
Men då måste ur Utsk:s premisser orden ”beslutande rätt”
utgå, hvilken ändring är, medelst ett penndrag, lätt verkställd och,
såsom jag tror, likaledes af nyssnämnde Ständ vidtagen. Jag har
ansett mig böra tillkännagifva detta förhållande, till förekommande
af en återremiss, men ingalunda i afsigt, att vilja tillstyrka R. o.
Ad. att hälldre än ett bifall, det jag anser rättast, vidtaga förstliemälde
åtgärd. Dä man hört Gr. Lagerbjelke yttra, alt Ltsk:s förslag
vore stridande mot näringsfrihetsförfaltningens syftning, så vägar
jag deremot hemställa, oni icke helst, i den händelse man tilläfventyrs
förutser sig temligen snart skola förvärfva den erfarenhet,
att berörde näringsfrihetsförfattning icke kommer att uppfylla de
många förhoppningar, den i sig sjelf alltför vackra filantropiska idéen
torde ingifva, man, utan att känna sig återhållen af någon fruktan
att vidröra bemälde förordnings principer, mäste sätta en gräns för
de allaredan insedda olägenheterne af kännbar art, nemi. af kommunernes
befarade öfverhopande af fattige att försörja. Skall någon
rättelse kunna vinnas, så måste det ske innan ännu författningen
hunnit blifva genom tiden och ntöfningen inrotad; hvadan det synes
mindre välbetänkt att nu skjuta från sig all behandling af ärendet,
under en oviss förhoppning om möjliga förbättringar i framtiden.
De af riksdagsmannen Jonas Christoffersson frän Wermlands
Län uti dess motion anförda skäl synas mig serdeles talande, men
beklagligtvis har utrymmet icke medgifvit införandet af hans motion,
till dess fullständiga lydelse, i Ulsk:s betänk. Till undvikande af
vidlyftighet, begär jag att blott få uppläsa det i min tanka vigtigaste
derur. Motionären motsätter sig nemligen: ”att åt K. befh:de blifvit
öfverlemnad beslutande rätten i frågor, om handelsrättigheters
meddelande å landet, utan att den församling, som spekulanten behagar
välja för sina industri-företag, eger den ringaste rättighet att
motverka eller förhindra emottagandet af en sådan gäst hos sig, om
han än vore aldrig så öfverflödig för kommunen, ja till och med
skadlig för densamma. Den vinst, en dylik handlande, till en början
åtminstone skördar, frammanar snart hos flera den lätt väckta
vinningslystnaden, hvarigenom med tiden måhända hvarje by, som
är af någon betydenhet, skall blifva försedd med dylika etablissementer,
då församlingen icke har någon utväg att sådant förhindra.
Dessa handlande skola blifva ännu mer besvärliga och skadliga än'
0 e n 5 Juli e. m.
525
den gamla, så ofta öfverklagade gårdfarihandel — den var åtminstone
ambulatorisk — de blifvande köpmännen komma deremot att
vara fasta, så framt de af sig sjelfva kunna bestå. Följden blifver
att de komma att utarma landet genom sina lyxartiklar, hvilka
förut bos allmogen varit mindre kända, men blifva genom vanan och
det allmänna bruket olyckligtvis ett behof”. Vidare har motionären
fästat uppmärksamheten derpå att dessa handlander icke lära underlåta,
att uppvakta allmänheten med hvarjehanda spirituosa, som kosta
måhända något mera än bränvin, och verka lika om icke mera
skadligt. Huru tillgår det för öfrigt, huru kommer det att tillgå,
vid köpenskapsrörelsen i dessa salubodar; Jag skall försöka i några
drag, hemtade från erfarenhetens vittnesbörd, visa huruledes menighetens
sanna väl, i högre mening, dervid i ej ringa mån äfventyras.
Merberörde handelsbodar uppslås nemi. merendels invid församlingens
kyrkor, der flere vägar vanligen sammanlöpa, och der
mesta trafiken följaktligen är att förvänta. Bästa tiden för försäljningen
befinnes vara om Söndagarne, då menigheterne talrikare i
alla fall samlas; men genom köpenskapen drages folket från gudstjensten
och den uppbyggelse, deraf borde hemtas. I och med detsamma
man inledes i tillfälle och frestelse, att öfverlemna sig åt en
sådan obehörig sysselsättnings bedrifvande, ä helgdagen, måste beklagligen
det religiösa lifvet deraf lida mehn; till afvärjande hvaraf
lagbudens och polisstadgandernes efterlefnad icke blifver alltid och
allestädes lätt alt emot sig inritande missbruk upprätthålla; hvadan
och enär man alltså nödgas förutse dessa och dylika andra vådor,
samt den nya författningen ännu icke har den ålder, att den torde
kunna sägas hafva kommit riktigt i gång, synes det mig serdeles
angeläget, att ännu i rättan tid vidtaga den förbättrande modifikation
deri, hvilken motionären föreslagit och Ulsk. tillstyrkt. Börande
jag härvid endast såsom tillägg, erinra, att jag jemväl i det hänseende
gillar Ulsk:s åsigt, der den är stridande mot motionärens;
detta rörer den del af hans förslag, dervid han förordat, att redan
tillåtna salubodar skola, derest församlingarne så begära, numera
upphöra. Sådant vore alt gå för långt. I det jag sålunda underkänner
motionen i sistberörde dess yrkande, anhåller jag om propos.
till bifall å hvad Ulsk. i denna punkt föreslagit, samt alt B. o. Ad.
behagade finna skäligt samma förslag oförändrädt godkänna.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Om Gr. Lagerbjelke varit
tvekande om Utsk:s mening uti förevande betänk., så lärer han genom
Frih. Cederströms nu afgifna yttrande, fått ett fullständigt begrepp
om hvad Ulsk. med sitt förslag åsyftat nemi. att Utsk. verkligen
velat tillerkänna sockenstämma fullkomlig beslutande rätt, ifråga
om handelsbodars anläggande. Uti min reservation har jag koi-iligen
yttrat, att någon förändring uti näringsfrihetsförfattningen icke
borde ske, emedan tiden, under hvilken den varit gällande, varit
alltför kort, för att om dess fördelar eller olägenheter vinna någon
praktisk öfvertygelse. Utsk:s utlåt, i öfrige punkter är temligen oskyldigt,
och må gerna bifallas, men i denna punkt anhåller jag på det
högsta, att R. o. Ad. måtte afslå hvad Utsk. tillstyrkt. Jag är full
-
526
Den 5 Juli e. m.
komligt öfvertygad derom, att K. M. alldrig skall godkänna denna
af Utsk. föreslagna framställning. Jag anser alltså icke att någon
olägenhet kan uppstå af denna framställning, men jag anser den
oförenlig med R. St:s egen värdighet, helst den skulle innebära en
önskan, att göra sockenstämmor till ett slags styrelser inom riket och
tillerkännas dem en makt, hvilken de enl. min åsigt, alldrig böra
ega. Jag anhåller om afslag å denna del af betänk.
Gr. Lagerbjelke: Att Utsk:s framställning varit synnerligen
osammanhängande, har, enl. mitt förmenande vunnit ytterligare stöd
af Frih. Cederströms yttrande. Jag torde få fästa uppmärksamheten
derpå, att då Utsk. först säger, att kommunerne borde ega beslutande
rätt uti frågor af sådan beskaffenhet som den förevande, förklarar
Utsk. sedermera, att Utsk. velat tillerkänna kommunerne rättighet,
att få afgifva yttranden, hvilket äter igen slutligen skall betyda,
att kommunerne skola tilläggas beslutande rätt. Om delta icke
är osammanhängande sä vet jag sannerligen icke, hvad med sammanhang
förstås. Att Utsk. likväl åsyftat, att lemna kommunerne
rättighet, att besluta uti förevande fall, är utom allt tvifvel, och
Frilen har jemväl försökt, att visa behofvet af en sådan rättighet,
men han har dervid likväl glömt att örn än kommunerne icke erhålla
denna rättighet landsh:ne dock kunna uppdragas beslutande rätt
i frågan, så att det icke må ankomma på hvars och ens godtycke,
att pä landet uppslå en handelsbod när det faller honom in. Om
det å ena sidan må anses vara en församlingarnes rättighet, att, innan
en sådan handelsbod inom dem uppslås, blifva deröfver hörde,
anser jag å andra sidan det vara den enskildes som vill handla rätt,
att icke vara beroende af församligarnes beslut, utan få sina ansökningar
pröfvade af en opartisk myndighet eller K. befh:de. Att K.
beflnde icke skola vara serdeles böjde, att vid olämpliga fall, eller
då sådant kan medföra olägenheter, meddela sådan handelsrätt, tyckes
vara temligen gifvet, enär, om oloflig bränvinsförsäljning utöfvas,
eller annat oskick bedrifves, ingen bör då heldre än landshm söka
förekomma sådant, hvilken i första hand är den, som skall taga reda
på dessa oordningar. Jag tror således någon våda icke finnes derutinnan,
att landshine fä beslutande rätt, och jag förnyar derföre
min anhållan om återremiss.
Hr Printzensköld: Utaf de skäl, som blifvit anförda icke
allenast af Utsk. utan äfven af Frih. Cederström, visar sig nogsamt
vigten och angelägenheten af, att, vid utfärdandet af tillstånds-resolutioner
för ifrågavande handel, iakttaga varsamhet. Jag anser likväl,
att man icke hör lägga rättigheten, alt besluta öfver ansökningar
af förevande beskaffenhet uti sockenstämmans hand, och jag kan
lika med Gr. Lagerbjelke icke föreställa mig, att en landsh. eller
ett laudsh.-embete skall förgäta en bland de vigtigaste af sina skyldigheter,
nemi. att upprätthålla och, så vidt de förmå, befrämja ordning
och sedlighet inom länen. Att då länsstyrelsen skall fästa vederbörlig
uppmärksamhet och afseende på de skäl, sockenmän nu
kunna anföra emot anläggande af handelsbod inom en socken, och
att socknemännen således hafva säkerhet mot befarade missbruk der
-
Den 5 Juli e. m.
527
igenom, att åt dem lemna tillfälle att öfver ansökningen blifva hörde
och mot densamma göra de anmärkmr, hvartill de finna sig befogade,
synes mig utom allt tvifvel. Det är för öfrigt nog besynnerligt
huru Utsk. kunnat framkomma med ett sådant förslag, som det
i fråga vande, hvilket skulle göra sockenstämma till en auktoritet i första
och sista instanlierne, enär någon besvärsrätt öfver sockenstämmans
beslut icke af Utsk. omförmäles. Jag föreställer mig likväl,
att, i händelse sockenstämman erhåller någon beslutande rätt, sä
bör det vara i första rummet, och att klagan emot sockenmännens
beslut må kunna föras hos K. befhide. Nu kan denna omväg förekommas
derigenom, att K. befhide bibehållas vid den i författningarne
honom tillagde både rättighet och skyldighet, att pröfva ansökningen,
men att deremot socknemännen tillerkännas rättighet, att, innan en
sådan pröfning företages, blifva hörde öfver ansökningen, för att
derigenom sätta K. befhide i tillfälle att med tillräcklig sakkännedom
besluta. Jag tillstyrker afslag å sista mom. uti Utskis förevaride betänk.
, och att detsamma mätte inskränkas till hvad PresteSt. enligt
Frih. Cederströms yttrande i detta fall beslutat.
Hr von Hartmansdorff, Aug.i Jag instämmer i Utskis här
yttrade tanke, ehuru jag anser den böra något rättas i afseende på
formaliteterna. Socknemännens mening synes mig böra ega vitsord,
mot handelsbodars inrättande, och jag anhåller vördsamt, att få framställa
mina skäl derför. Tillförene hade församlingarne rättighet, att
förhindra inflyttningen af små tiggare, och sålunda freda sig för flera
fattighjon, än som rätteligen tillhörde dem. Om de i sådant afseende
förforo oriktigt, kunde deröfver klagas hos K. befhide. Då nu församlingarne
äro enligt den nya fattigvårdsstadgan tvungne, att emottaga
små tiggarne, så vilja Utsk. åtminstone freda dem mot de stortiggare,
hvilka, under namn af handelsmän, innästla sig bland dem. Det
synes mig ock vara nödigt, på det att någon säkerhet i detta hänseende
må kunna åt socknarne beredas. Såsom embetsman har jag
i flera hänseenden erfarit, hvilka missbruk som under namn af handel,
utöfvas inom landsförsamlingar. Det är ett slags handelsmän,
som hörer under ecclesiaslik-departementet nemi. apothekare. Flere
sådana handlande hafva fått uppföra sina bodar här och der på landsbyggden.
De uppgifva företrädesvis, att deras handel är till allmänhetens
fördel, emedan han åsyftar helsans återställande eller bevarande.
Men det är klart, att på landsbyggden, hvarest man i allmänhet
är friskare än i städerne, hafva desse handlande ringa afsättning
på botemedel, men deremot en lifligare på magdroppar, beska
supar, andra dylika elixir. Icke nog dermed, att dessa bodar
förvandlas till lönnkrogar, utan apothekarne förena understundom egenskapen
att vara s. k. bränvinsadvokater. Jag befarar, att äfven andra
slags handelsmän som innästla sig på landsbyggden komme alt
på mångfaldiga ställen föröfva dylika missbruk. Det är sålunda icke
underligt, om, på sätt Frih. Cederström upplyst, socknemännen söka
värja sig så godt de kunna mot dylika näringsidkare. Om än författningarna,
angide handel och fattigvård, vore alldrig så nya, bör
man likväl icke afhålla sig ifrån, att vidtaga de rättelser deri, som
528
Den 5 Juli e. m.
lämpligen kunna ske; ty man skall såsom ordspråket säger, stämma
ån i bäcken. Här är sagdt, att församlingarne, i fråga om beslutande
rätten öfver ansökningar om tillstånd att få idka landthandel,
icke böra vara första och sista instantien. Det må vara riktigt, men
här har man icke för socknarne begärt någon rättighet, att förklara det
någon skulle få blifva handlande hos dem, utan endast möjlighet att
kunna freda sig mot dem, som de icke vilja medgifva att i socknen
inflytta. Om de icke vilja bland sig hafva en sådan handlande, må
de väl, till sitt sjelfförsvar, kunna vägra hans inflyttning. En församlings
bästa synes mig vara af mera vigt för samhället än en enskild
persons vinning. Man har yttrat, att landslnne vore opartiske
män, upphöjde både öfver församlingarne och de handlande. Vi
böra likväl ihågkomma, alt landslnr kunna vara af olika åsigter. När
den ene vill skydda landtmannanäringarne, samt lemna bönderne
och herremännen i fred, så är en annan benägen för frihandeln, och
gläder sig åt många handelsbodars inrättande. Man kan således,
icke förlita sig på landsh:r mera än pä andra menniskor. Jag anhåller
att om PresteSt. fattat sitt beslut i frågan, och detsamma blifvit
oss tillsändt, det äfven måtte varda uppläst. Skulle R. o. Ad.
finna formaliteterna derigenom vara vederbörligen iakttagne och vilja
deri instämma vore det så mycket bättre blott församlingarne på
något sätt till sitt sjelfförsvar, bibehålla det veto, som må vara nyttigt
och riktigt. Sedermera bör bestämmas hvilken det tillkommer,
pröfva huruvida församlingarne baft rätt eller icke alldeles såsom
fordom i inftyttningsfrägor. Jag förnyar min anhållan, att Ridd.-  secret. måtte upplysa huruvida PresteSl:s beslut i frågan blifvit R. o.
Ad. delgifvet, och hvad det innehåller.
I anledn. häraf tillkännagaf undert. Ridd.-secreterare, att
någon underrättelse om de öfrige RiksStms uti förevande ämne fattade
beslut ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: På sätt Utsk:s betänk.
utvisar, har jag reserverat mig mot den punkt uti Utskrs förslag,
som nu är under öfverläggning. Jag kan icke tro, att det
skulle vara tjenligt eller, efter nu gällande författningar, rimligt, att
tillåta en församling, att besluta sig vilja till salubods öppnande
mottaga handlanden Pehr, men icke handlanden Jakob. En sådan
rättighet skulle likväl tillerkännas församlingarna, om R. o. Ad. förenar
sig i PresteSbs beslut. Mig synes som det vore af nytta, samt
fullt förenligt med rätt och billighet, att församlingarna gifvas rättighet
att säga: vi vilja hafva handelsbod, eller vi önska att derifrån
vara befriade. Detta är något belt annat, än hvad Utsk. föreslagit.
Jag ber, att få fästa Hrrnes uppmärksamhet derpå, att en handelsetablerande
på landet, i förening med uppsättandet af handelsbod
och anskaffande af de förlager dertill erfordras, icke gerna kan indragas
uti bevillningen bland ett af näringsfrihetens biändamål, nemi.
att, så vidt möjligt är, för socknarne pä landet lätta underhållet af
fattige, så att de icke falla fattigförsörjningarne till last. Den, som
vill uppföra en handelsbod, måste ega ett kapital, för att förskaffa
sig
Den 5 Juli c. m.
5J9
sig icke endast linden, hvari handeln skall bedrifvas, utan äfven det
lager, som för handeln erfordras. Således är denna handlande helt
och hållet utom kretsen af den, för hvilka näringsfriheten blifvit införd
såsom ett förvaringsmedel mot fattigdom. Dessa handlande kan
jag således icke finna höra till klassen af de fattige. Hvad hufvudsaken
angar sä lärer väl den satsen i Stalsekonomiskt hänseende vara
beståndande, emedan den så varit i alla tider och i alla länder jemväl
i de mäst fria såsom i Norra Amerika, att handeln, för att kunna
i större omfång med fördel drifvas, måste hafva sitt stamhåll i städerne,
ehuru den i vissa grenar af detaille-handeln blifvit utsträckt
öfver allt på landet, och hvaraf vi inom värt land hafva exempel
uti den s. k. gårdfarihandel; men man måste medgifva, att denna
gårdfarihandel i allmänhet tagit, hvarken medfört serdeles gagn för
dess idkare och än mindre för dem, sorn af sådane handlande
besökas. Man har uti den nya författningen, pä det alt handeln
må qvarblifva i städerne, stadgat, att, på 3 mils afstånd derifrån,
handelsbodar icke fä anläggas. Om nu en församling, belägen utom
de 3 milen, icke finner för sig nyttigt eller nödigt, att inom dess
område handelsbodar inrättas, så bör den väl derifrån befrias. Gr.
Lagerbjelke har anmärkt, att något, liknande denna och än mindre
den af Utsk. åt församligarna föreslagna rättighet, icke förefinnes,
enär Utsk. upphöjt församlingarne lill ett slags dömande myndighet.
Jag vill då fästa Grins uppmärksamhet derpå, att någonting, mycket
liknande delta, likväl innehålles uti författningen om krogars anläggande
pä landet nemi. församlingens hörande i afseende på behofvet
af deras inrättande. Jag är fullkomligt öfvertygad, att de fleste
landthandlande blifva bränvinsförsäljare och, för att hålla dem
inom behöriga gränsor i fråga om denna bränvinsförsäljning, erfordras
ganska stora kontroller. Nu hafva församlingarna fått en rättighet,
att befria sig från påtrugandet af flere krögare, hvars antal ock redan
torde vara stort nog; men denna rättighet beröfvas församlingarne,
om mot deras vilja andra bränvinsförsäljare under annat namn
skola inlåtas, ty dessa nya krögare komme då alt obehindradt intränga
i församlingarne och kunna uppslå sina salubodar invid kyrkorna.
R. St. hafva varit nödsakade, att i författningen, om bränvinsförsäljning,
intaga det stadgande, att i öppna salubodar bränvin
icke ens får utdelas i minut. Uti städerne äro kontrollerne i detta
afseende vida lättare alt åstadkomma än pä landet, men de äro dock
icke för ändamålet tillfyllestgörande. När sådant är förhållandet i
städerna, är verkeligen alt befara, att hädanefter skall bränvin hejdlöst
utlemnas i minut på landet, och att under en annan benämning
skola krögerier utan beskattning uppkomma. Vill en församling
icke begagna sig af den fördel inrättandet af en handelsbod kan
medföra, må det väl också vara församlingens rättighet, att afsäga
sig denna fördel som i författningen är afsedd lill landsortens båtnad
och ingalunda såsom en utväg till näringslöses försörjande. Pä
grund häraf ser jag icke något skäl, hvarföre man icke skulle vilja
öfverlåta ät församlingarna att säga: vi vilja icke hafva några handelsbodar
inom oss. Deremot vill jag icke, att församlingarna skola
6 H. 34
530
Den 5 Juli e. lil.
ega elen rälligheten, att mottaga en, men icke en annan handlande;
ty i sådant fall komma mångenstädes intriger och mutor att afgöra
frågan. Man har äfven mycket fästat sig dervid, att K. befh:de
skola pröfva och afgöra, huruvida handelsbodar skola få anläggas,
och här har äfven blifvit nämnt, att PresteSt. borttagit församlingarnes
veto, men derjemte stadgadt, att de skola blifva hörde öfver ansökningarne,
huruvida församlingarne anse för sig förmånligt, alt ega
dylik handelsbod inom sig. Detta gagnar till intet, ty K. be fhale
eger icke rätt, att förneka någon, som fullgjort erforderliga prestanda,
såsom, utom att vara välfrejdad, kunna föra handelsbok, samt hvad
dertill hörer, att kunna räkna och skrifva läslig stil, att anlägga handelsbod
å uppgifvet ställe han eger eller hyrt på landet. Har sökanden
fullgjort dessa prcostanda, sä, om den sökandes inflyttning äfven
påtagligen medför det största förderf för församlingen, eger landsh. dock
icke någon rätt, alt vägra sökanden att i församlingen inflytta. Jag
anhåller derföre om ogillande af Uisk:s förslag, men tillstyrker deremot,
att R. o. Ad. beslutar, att en församling må ega rätt, att afsäga
sig förmån af upprättandet af en handelsbod inom socknen, och
att i sådant fall någon tillåtelse dertill icke må sökanden meddelas.
Gr. Lagerbjelke: I anledn. af den jemförelse, Hr von Hohenhausen
gjort emellan krögare och landthandlande, anhåller jag,
att fä fästa den värde talarens uppmärksamhet derpå, att, i fråga
om anläggning af krogar, församlingarna, såvidt jag har mig bekant,
icke ega något veto. Församlingarna skola visserligen höras, men
det beror sedermera pä landsten, att bifalla den sökta krogrältigheten.
Det hör visserligen till undantagen, alt landsten, emot församlingarnas
bestridande, tillåter anläggandet af krogar, men landsh.
eger icke destomindre i sin makt, att sådant bevilja. Jag kan icke
inse något skäl, hvarföre en landsh. skall äga mindre rätt, att
bevilja öppnandet af en handelsbod än af en krog. Det skäl, Hr
von Hohenhausen sålunda anfört; är följaktligen ett ytterligare stöd
för den sats, jag framställt. En annan värd talare har yttrat, att,
som församlingarna, genom den nya fattigvårdsstadgan, blifvit beröfvade
rättigheten, att från sig afhålla små tiggare, så borde man,
genom sådant stadgande som det af Etsk. föreslagna, söka skaffa
dem en rättighet, alt kunna förhindra stora tiggares inflyttning. Härvid
torde det tillåtas mig, att fä erinra, hurusom det föga troligt är,
att dessa stortiggare skola försättas i bättre omständigheter, om de
icke få upprätta handelsbodar. Jag skulle snarare tro, att de möjligen
skola upphöra, att ligga församlingarne till last, såvida rättigheten
att hålla handelsbod dem lemnäs till försörjning. Att i församlingen
inflytta, kan i alla händelser icke förvägras dem. Församlingen
skulle endast kunna förhindra dem, att inom församlingen utöfva
handelsrörelse. Samme värde talare synes icke i denna fråga hysa
något synnerligt förtroende för K. hellede då han tror dem handla efter
fixa idéer utan afseende pä rätt eller förstånd. Detta omdöme är
enl. min åsigt, alldeles för strängt. Om man förutsätter, att landslnne
ledas af theoretiska speculalioner, så betviflar jag, att sockenstämmorna
skola vid utöfvandet af beslutande rätt afhålla sig från
Den 5 Juli e. m.
531
ensidighet, o. s. v. Om det t. ex. lyckas en person alt inom en
socken få handelsrätt, och han uppfört handelsbod, så skall troligen
denna handlande, i händelse någon annan sedermera söker att erhålla
sådan rätt, upppjuda hela sin förmåga, för att förmå församlingen
att säga nej, äfven om den nya boden vore till församlin
gens
nytta. Församlingarne har ju fått allt, hvad de, rimligen i
denna väg, kunna begära, då de, i fråga om dylika ansökningar,
få yttra sig om ansökningen och sökandens frejd, hvaremot K. befh:de
sedermera afgör frågan, och häröfver kunna väl församlingarna icke
skäligen beklaga sig, så vida landsinne icke sakna allt förtroende,
såsom varande endast theoretiska grubblare, hvilket jag dock icke
tror vara förhållandet, enär man för desse embetsman i många fall
har godt förtroende Samme värde talare- har äfven yttrat, att
landsler icke äro bättre än andra menniskor. Jag tror, att detta
uttryck kan tillämpas äfven på en sockenstämma, så att sockenstämman
icke är bättre än andra menniskor. Jag anhåller om återremiss,
på det att kyrkan måtte stå midt i byn, och man icke må lägga alla
rättigheterne på ena sidan, utan motsvarande säkerhet pä den andra.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Hr von Hartmansdoiff har redan
fästat uppmärksamheten på den stora och vigtiga rättighet, församlingarna
hittills egt, nemi., att värja sig mot inflyttande tiggare.
Denna rättighet har för socknarna gått förlorad och en stor tunga
har blifvit ålagd utan motsvarande rättighet. Derjemte hafva församlingarne
hittills ägt rätt att fatta beslut om vissa handtverkares inkallande.
Här är icke fråga derom, att församlingarna, i jemförlighet
med sistnämnde gamla rättighet skulle äga fat ta beslut i fråga om
handelsbodars inrättande, utan endast, såsom Ur von Hartmansdorff
föreslagit, att församlingarna må kunna förvägra en person, som
vill anlägga en dylik handelsbod, att i församlingen inflytta. Visserligen
önskar icke jag, alt sockenstämma, lika litet som någon
annan kommunal-inrättning, må ega någon särdeles stor beslutande
rätt: men ett sjelfförsvar bör, enl. min åsigt, ega rum, desto heldre
som dessa handelsbodar icke i något hänseende äro nyttige, utan
tvertom alltid skadliga. Vi behöfva icke i det fallet vädja till framtiden.
Den erfarenhet, som redan vunnits, är tillräcklig, för att
inse följderne, som uppstå af näringsfrihets-författningen. Vi hafva
beklagligtvis redan altför länge sett, huru personer uprättat handelsbodar
med åtföljande krögerier, och genom deraf uppkommande flärd
och last samt eget vanligtvis dåliga uppförande, förenadt med dåliga
politiska tänkesätt, förskämt ortens seder och åsigter, och huru dessa
personer vid deras oftast inträffande konkurser, lemna till församlingarnes
vård en oduglig, högmodig och arbetsvillig afföda. Man har
sagt, att dessa handlande måste hafva ett förlag och således böra kunna
sig berga. Visserligen icke; sådana handlande begifva sig till den närmast
belägna kust, hvarest de kunna erhålla tullförsnillade eller lurendrejade
varor för bästa pris, och deras liqvid tillgår sålunda, att när
varor nästa gång afhämtas, betalas förra borgesbeloppet. Delta är
hela deras rörelse, och betala de icke så erhåller de icke vidare
34*
532
Den 5 Juli e. m.
förlag, och då göra de konkurs, hvarigenom församlingarna få vidkännas
underhållet af hela hushållet. Om den sökandes fräjd verkeligen
är god, och om behof af en handelsbod finnes, hvarföre
skulle församlingen vägra honom att bedrifva sin rörelse? Deremot
kan jag icke inse något skäl, i händelse socknen eger verkliga farhågor
för personen och hans handel, hon icke skulle ega rätt, alt
afvärja ett förutsett ondt. Hr von Hohenhausen har medgifvit all
den skada, som af sådan handel kan uppkomma, men han har bestridt
socknarnes rättighet, att utestänga personen, hvaremot lian
tillerkänt dem rättigheten att få afsäga sig begagnandet af den erbjudna
handelsrörelsen. Delta kan så vara, ehuru jag icke inser
någon conseqvens deruti att kunna förkasta idéen eller saken, men ej
individen. Dock är det likgiltigt pä hvad sätt församlingarna må
blifva befriade från detta, det slörsta onda, som kan uppstå. Jag
anhåller således om bifall till Ulsk:s betänk, i denna del.
Hr von Hohenhausen: För min del skall jag icke motsätta
mig en återremiss, och skall det så mycket mindre, som jag
funnit mig pligtig, alt reservera mig emot Ulsk:s förslag. Jag har
nu begärt ordet för att fästa Gr. Lagerbjelkes uppmärksamhet på
den likhet, som enl. min åsigt, förefinnes emellan etablerandet af
krogar och handelsbodar. Hvad krogar beträffar, kunna de visserligen
anläggas vid segelled eller å andra ställen, sä vida de uppenbarligen
äro behöflige, men deremot är anläggandet deraf förbjudet
inom ett visst afstånd frän kyrkan. Handelsbodar åter med thy
åtföljande brännvinsförsäljning kunna och skola säkerligen anläggas
så nära kyrkan som möjligt, emedan på lediga stunder mästa folket
der samlas, och belägenheten sålunda är gynnsam för afsättningen
icke endast af kramvaror utan äfven af bränvin. Gr. Lagerbjelke
har sagt, att man borde vara tryggad, då K. befh:de skulle i ena
eller andra fallet pröfva frågan. Jag hade trott, att, då jag första
gången yttrade mig, jag hade tydeligen ådagalagt, att detta pröfvande
inskränkte sig dertill, att tillse, huruvida sökanden vore en
välfrejdad person, och egde de ringa kunskapsmått, som erfordras
för att handelsbok föra. Om sökanden uppgifver det ställe, hvarest
han vill upprätta sin handelsbod, och styrker att lian har laglig
rätt, alt der bo, kan K. beflnde icke förvägra honom att en sådan
bod upprätta. Hvad krogarne åter beträffar, så skall K. beflnde
efter ompröfvandet af beliofvet förneka eller bifalla anläggandet deraf,
men församlingen eger, att öfverklaga detta K. beflndes beslut,
som möjligen kan upphäfvas; deremot skall den dubbla handelsboden,
om än icke välförsedd med andra varor så säkerligen med
bränvin, äfven om församlingarna, som icke ega rätt alt den förhindra
derigenom alt de säga: vi vilja icke hafva någon handelsbod,
likväl komma att inrättas, och qvarstå i trotts af församlingarnes
motvilja och landsh.-embetels öfvertygelse om dess skadlighet, enär
landsh -embetet, på grund af gällande författningar, är förhindrad
att afslå dylika ansökningar. Jag har trott mig böra fästa uppmäksamheten
derpå, att det är af stor vigt såsom varande i full
öfverensstämmelse med en rigtig statsmanna-åsigt om handelns ord
-
Den 5 Juli e. m.
533
nantie i en slat, likasom med rättvisa oell billighet, att den församling,
sorn icke vill hafva en handelsbod inom sig, må ega
rådighet alt handelsboden sig afsäga. På grund af hvad jag anfört
anhåller jag om äterremiss.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har anfört, alt
K. befallningsludes åtgärd i dessa frågor inskränkes endast dertill,
att tillse om den, som söker rättighet till anläggande af handelsbod,
kari räkna och skrifva m. m. Jag anhåller att i delta
afseende få fästa den värde talarens uppmärksamhet uppå, att om
äterremiss skulle beslutas i den syftning, att församlingarna hädanefter
skola ega rätt att blifva hörde och landsh:ne sedermera
skola pröfva ansökningarna, och meddela beslut om handelsbodar
få inrättas eller icke, sä erhåller ju landshtne en sådan rättighet,
som Hr von Hohenhausen ansett honom böra hafva, och
hvarigenom denna anmärkrn. förfaller. Hvad åter angår sista
delen af samma värde talares yttrande, torde det böra tagas uti
betraktande, huru det skulle se ut om en församling sade: vi vilja
icke hafva någon krog, men församlingarna likväl skulle kunna
åläggas, att hafva en sådan, pä samma gång församlingen ägde
absolut veto emot handelsbods anläggande. Det skulle således
harva till följd att anläggandet af handelsbod vore förenadt med
större svårigheter än anläggandet af en krog, hvilken väl vore
nog orimligt.
Hr Printzensköld: Jag är till alla delar förekommen af
Gr. Lagerbjelke, i hvars yttrande jag instämmer och har icke något
att tillägga.
Hr von Hohenhausen: Jag kan icke inse, huru landsh-.ne
kunna tilläggas den rättighet, Gr. Lagerbjelke omförmält genom
det af honom föreslagna tillägg. Om landshme skola höra församlingarna,
så får landshm inhemta deras tankar, men hvarken
derigenom, att församlingarna lemnäs tillfälle, alt yttra sina tankar,
eller derföre att landshme får dem erfara, tillerkännes församlingarna
någon rättighet utöfver författningens innehåll.
Frih. Cederström: Gr. Lagerbjelke har behagat framkasta
en förutsättning rörande den syftning, hvari, som orden föllo,
förevar:de ärende skulle varda till Utsk. återremitteradt. Det lärer
väl icke vara så lätt, alt bestämma, i hvilken syftning en
äterremiss i allmänhet beviljas, när, såsom förhållandet är med
den nu föreslagne, åtskilige, sinsemellan alldeles motsatta åsigter
under discussionen sökt göra sig gällande. Jag inser för min
del härvid för Utsk., såvida det icke, i likhet med ett visst annat
Utsk. under loppet af denna riksdag, förmenar sin sak vara att
rätta sig efter hvad flertalet af dem, som inom Ståndet yttrat
sig, haft att anföra, någon riktigare utväg icke förefinnas än den,
att af yttranderne utvälja hvad Utsk. anser hafva mesta skäl för
sig, oberoende af den omständighet, huruvida flera eller färre ledamöter
uttalat sådan sats.
Hvad Gr. Lagerbjelke i sitt sednaste yttrande anfört, torde
534
Den 5 Juli e. m.
det tiilåtas mig, att med några ord bemöta. Gr:n liar, som jag
tyckte mig förmärka, funnit det beqvämt, att, medelst uppletande
och angifvande af en, vare sig förebaren eller verklig, brist på
fullständigt sammanhang i min framställning, hämla anledning
att undandraga sig den mera noggranna genomläsning af Ulskis
betänk., hvarom jag vördsammast och vänskapligen anmodade honom,
såsom en åtgärd att vidtaga, innan man inläte sig uti klander
af Ulsk:s argumentation. Hvad sjelfva saken beträffar, liar
jag förnummit ali, utom de af Hrr Rääf och von Hartmansdorff
lemnade upplysningar, eif verkligt stöd för Utsk:s åsigt, vunnits
af Hr von Hohenhaiisens yttrande. Sistbemålde värde ledamot är
af den mening, att kommunerne böra fä yttra sig, huruvida de
i allmänhet önska och medgifva hos sig inrättandet af handelsbodar,
och alt. de måtte ega eli veto i delta fall; dock så till
förståendes, att församlingarna dervid likväl icke må ega rättig
het
att pröfva, huruvida anläggandet af dylika bodar finge beviljas
handlanden Pehr, då det af dem ville förvägras handlanden
Jakob. Men så snart föi samlingarnes billiga anspråk i förstbemälde
hänseende erkännas, dä lärer orsaken icke lätt kunna uppgifvas,
hvarföre icke församlingarne, i conseqvence härmed må fä
pröfva så väl hvarje särskildt fall, som frågan i sin allmänhet lagen.
Personens egenskap, att. ingifva förtroende eller och motsatsen
deraf, synes mig billigtvis böra af församlingen få tagas i betraktande
härvid. Visserligen har Hr von Hohenhausen i dess re
servation
anmärkt, att handels etablerande på landet icke bör betraktas
såsom afsåges dermed egentligen endast ett fattigförsörjningssält;
jag instämmer deruti, under förutsättning att landsorlernes
behof och gagn hufvudsakligen bör vara bestämmande.
Man har likväl sett, att berörde rättighet blifvit af mänga betraktad
såsom egentligen utgörande ett försörjningsmedel för fattiga
och det bör medgifvas att troligen kommer saken på just sådant
sätt mångenstädes att uppfattas. Men jag är derjemte, af den
tankan, ali den sisla villan dervid lätteligen kan blifva värre än
den första. Man säger visserligen, att speculanten skall försörja
sig sjelf, men omständigheter kunna ju så oäDdligen ofta inträffa,
dä sådant i längden blir bonom omöjligt. Sedan han vät
hunnit göra början med att införa en kanske förut okänd lyx
hos menigheten och bibringat den någon vana dervid, sä händer
att han gör koukurs, hvarefter församlingen får underhålla honom
jemte hans familj. Skall den icke fast heldre äga rätt alt
på förhand betrygga sig emot sådane olägenheter?
Gr. Gyldenstolpe har vidhållit sina, i dess reservationer yttrade
äsigter, af innehåll, ali, enär näringsfrihetsförfatlningen så
nyligen tillkommit, och man ännu icke erfarit, hvad verkan den
kan medföra, man icke borde vidtaga någon förändring derutinnan.
För min del, om, uti en skedd plantering, eli eller annat
synes mig vara af den art, att dess skadlighet till sina verkningar
pä förhand kan tydligen förutses, så snart uppmärksamheten
närmare derpå blifver fästad, skulle jag anse det vara mycket
orätt att icke begagna tillfället, att, under den lid, då den plan
-
Den 5 Juli e. m.
535
ta, hvars skadliga egenskap befaras, ännu är späd, söka fästa vederbörs
omtanka, på behofvet att ju förr desto heldre bortrensa
densamma. Det är af sådan anledn. det synes mig önskvärdtatt
R. St. ville i und:het uttala sin öfvertygelse om hvad man i
författningen anser vara godt alt få ändradl. Jag finner icke
hvarföre, om man inser verkliga olägenheter stunda lill följd af
vissa delar af denna författning och oaktadt man helt säkert bör
vara fullt förvissad att K. M. skulle fästa Nådigt afseende å en
framställning, som deraf vore förtjent, man skall, med förligande
inför K. M. af sin mening, afbida närande olägenheters allmännare
tillkomst i verkligheten, innan man använder något bemödande
deremot. Det ginge kanske lättare innan de blifvit
häfdvunna. Så har Utsk. velat förfara. Jag måste således begära
bifall till detta betänk.
Hr Printzensköld: Hr von Hohenhausen har ansett den
af Gr. Lagerbjelke och mig yrkade förändring uli Utsk:s förslag
icke leda till något ändamål, enär föreskriften om församlingarnas
hörande icke skulle medgifva K. befh:de någon rättighet,
att afslå lillståndsansökningar om salubods anläggande;
emedan, säger Hr von Hohenhausen, författningen är tydlig och
klar derutinnan, att om sökande fullgjort de erforderliga prestanda
för erhållande af dylik rättighet, K. befh.-de icke eger, att
tillståndet förvägra. Del borde dock icke hafva undfallit Hr von
Hohenhausens uppmärksamhet, att just den förändring, man här
önskar tillvägabringa består uti uteslutande af sökandens ovilkorliga
rätt, alt få idka den handel hvarom fråga är, sedan han
styrkte sig dertill vara behörigen qvalificerad, och att i stället
tillägga K. befh:de rättighet, alt pröfva, huruvida det begärdia tillståndet
i allt fall må meddelas. Således om R. o. Ad. bifaller
återremiss, pä del Utsk. må komma i tillfälle, att i andra orda
lag
uppställa sitt förslag med ål K. befh:de öfverlemnad rättighet,
att pröfva, huruvida, oaktadt sökanden fullgjort erforderliga prestanda
för handelsrättighetens utöfvande, densamma ändå må
kunna honom tillerkännas, skulle jag tro, alt all den säkerhet
som skäligen kan önskas mot missbruk af handelsrättigheten inom
socknarne derigenom skall kunna beredas.
Frih. Åkerhjelm, Carl Axel: De mindre välgörande
verkningarne af den nya näringsförfattningen har i hög grad
spridt sig inom den ort, jag bor; ty icke mindre än fyra handlande
hafva bosatt sig der. Dessa personer drifva en landthandel,
som är ganska lönande, hvilket jag slutar deraf, alt en af dessa
handlande betalar 700 r:dr i arrende för ett litet hus om två eller
tre rum under torftak. Jag skulle tro, att om K. befh:de
egde rättighet, att vägra dylika inflyttningar, skulle icke så många
handlade nedsätta sig. Nu hafva inom denna ort bosatt sig
4 eller 5 sådane från närmaste städer. K. befhtde har lika litet
som församlingarna kunnat förhindra dessa inflyttningar, men
om de icke hädanefter fä denna rättighet, skall, enl. min öfvertygelse,
antalet af dessa handlande inom kort tid mångdubblas.
536
Den 5 Juli e. m.
En värd talare har sagt, alt en person derigenom, att han får
idka denna landthandel, icke skulle falla fattigförsörjningen lill
last. Afven jag delar denna åsigt, men jag befarar att landt
handel
i allmänhet har menlig inverkan på moralitet! inom kommunerue,
och befrämjar en tilltagande fattigdom inom den verkeligt
arbetande klassen af allmänheten, genom en ökad lättnad
för den att på ganska ringa afstånd erhålla de för densamma oftast
ohehöfliga lyxartiklar. Min öfvertygelse är, att om det får
fortgå, som hitintills varit, skall antalet af fattiga blifva betydligt
ökadt. Jag anhåller om bifall ä betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag bet viilar ingalunda, att den
nya handelsordningen är utfärdad i den bästa afsigt, nemi. alt
gynna både landet och städerne. Men dä det visar sig, att den
na
författning, hvad landthandel angar, är af den beskaffenhet,
att landtmännen önska blifva frän sådan handel förskonade,
sä är det väl bättre, att R. St. uttalar denna tanke A hela landets
vägnar, än att hvarje landtförsamling skall serskildt ingå lill
Konungen med en dylik framställning. När det således är fråga
örn att uttrycka det inom landet rådande tänkesättet, kan jag
icke finna annat, än att R. o. Ad. bör understödja den begärda
äterremissen. Om så sker och författningen varder förändrad,
blifver K. befh:de i tillfälle, alt behandla dessa frågor pä annat
sätt än hitintills. Troligen skulle landshme icke hafva beviljat så
många ansökningar om landthandel, så vida de egt rättighet, att
den afslå. Hr von Hohenhausen har yttrat, att församlingarna
icke borde fä säga ja åt Pehr och nej ät Jakob. Något sådant
finnes icke uti Utsk:s förslag. Der nämnes icke något om personel',
utan endast om saken eller handelsbodars anläggande. Men
det är lill befarandes, alt man vid tillämpningen i alla fall kommer,
att nog mycket hälla sig vid det personliga. Om så äfven
sker, finner jag ingalunda orimligt, att församlingarna säga ja till
Pehr, hvars rättskaffenshet och fräjd de känna, men nej till Jakob,
hvilken de alldeles icke känna, eller om hvilket de vela sådant,
att de derföre önska honom långt ifrån sig. Hvad åter
angår landthandlares förmögenhet eller fattigdom, sä tror jag att i
allmänhet dermed förhåller sig så som Hr Rääf oraförmält. Vanligen
utsändes från städerne lill landet endast underordnade handelsexpeditör,
för att utborga varor, och deraf draga den vinst,
som kan belöpa. Dä, såsom Gr. Lagerbjelke med flera yttrat,
Uti städerne är rälta platsen för handel, är det väl ock lemligen
säkert, ali icke de bästa personerne bosätta sig på landet, för
att där drifva handel, utan snarare sådana, som misströsta om
utkomst i städerne. Jag kan visserligen medgifva, att på många
ställen förhåller sist så, som Frih. Åkerhjelm omförmält nami.
alt landthandlare hafva betydlig vinst, men ju längre rättigheten
för dem att nedsätta sig pä landet qvarstår, ju flere blifva de lill
dess den ene förstör näringen för den andra, och de samtliga
blifva tiggare då församlingarna få underhålla deras barn och
hustrur, om männerna rymt eller gjort concurs, eller ock deras
Den 5 Juli e. m.
537
enkor, om de aflidit. Om de hafva rymt utgöres vä! tillgångarne
såsom hos bankrntterade gårdfarihandlare af ett par toma
kappsäckar, oell förteckningar på drängar och pigor till hvilka
de utborga! halsdukar, och schawlar. Underhållsskyldigheten för
socknen blifver den enda säkra qvarlåtenskapen.
Man har sagt, att, genom landlhandeln, skulle fattigt folk
kunna försörja sig och sålunda undgå, att blifva tiggare. Det är
möjligt, att det så förhåller sig i början, och för några få. Men
om köpmannen vinner, under det att många genom hans näring
bringas till tiggare, emedan de förledas till öfverflöd och onödiga
utgifter, hvilka icke inträffat, örn de icke lill sin frestelse haft
varorna på stället, så blifver ju obestånd öfverhufvud, följden?
Man har omtalat, hurusom den köpman, hvilken först uppslagit
handelsbod inom en församling skulle göra allt, för alt förhindra
flere handlandes bosättning derstädes. — Denna strid, de söndringar
och obehag, som derigenom otvifvelaktig! uppkomma skulle
undvikas, eller åtminstone förringas om den förste motades. Gr.
Lagerbjelke har sagt, att sockenstämman icke har mera ulan
kanske mindre omdöme än landshut, hvadan man icke bör fästa
mera afseende på hennes än på hans beslut. Jag har under någon
tid förrättat en landshts ämbete och har mig således bekant,
huru där tillgår. Landshtn kan icke alltid vara tillstädes. Ämbetet
utöfvas då af landssekreterare och landskamererare, då landskamereraren
vanligen säger ja till allt, hvad som göres af sekreteraren,
och omvändt, hvadan hvar af desse tjenstemän är nästan
enväldig på sin afdelning. Nu är förhållandet med landthandeln,
att landssekreteraren först får lösen för resolutionen på ansökningen
om handelsrättigheten. Sedan hon utöfvas, vinner han ju
mera, ju flera lagsökningar som derigenom i länet åstadkommes.
Afven om landshm är tillstädes föredrager landssekreteraren ärenderne,
och landshm skall vara väl på sin vakt, alt han icke skall
af landssekreteraren ledas efter dennes önskningar. Gifvit är i
alla fall, att landssekreteraren icke har några utgifter, men väl
kan fä åtskilliga inkomster af landthandeln, hvaremot församlingarna
få umgälla den på dubbelt sätt, dels genom försörjning och
otrohet af personer, som därigenom förledas att köpa öfver sina
tillgångar, dels genom underhållet af ruinerade handlandes hustrur
och barn. Jag vill icke yrka bifall till Uisk:s betänk., emedan,
om det bifalles, det skulle kunna hända, att K. o. Ad. blefve
allena om sitt beslut, enär det är oss obekant om och huru
Preste- och BorgareStm afgjort frågan. Jag tror derföre, bäst
vara, besluta en återremiss, på det att Utsk., måtte jemka föreskriflerne
om församlingarnes fredande från landthandel, hvilket
endast torde kunna vinnas derigenom, alt K. befh:de dels
eger afslå ansökningar derom, dels icke må tillåta någon, nedsätta
sig inom en församling, utan att denne blifvit hörd. Skulle
landshm emot hennes vägran tillåta någon, alt der nedsätta sig
må det vara henne förbehållet, alt deröfver besvära sig, utan alt
landshms beslut får gå i verkställighet förr än det vunnit laga
kraft.
538
Den 5 Juli e. m.
Frih. Cederström: Högeligen skulle jag önska, att R. o. Ad.
icke måtte besluta en återremiss. En betydlig tidsutdrägt blefve
deraf den första, säkra, påföljden. Troligen blefve Ståndet ensamt
om att vidtaga ■ nämnde åtgärd. Man bör naturligtvis icke på förhand
tilltro sig att med säkerhet förutsäga, hvad utgång frågan får
i de öfriga Stånden, men, hvad PresteSt. angår, har jag redan haft
äran att, enligt den mig lemnade uppgift, omförmäla huruledes
nämnde Stånd funnit för godt i ärendet besluta. Hvad åter beträffar
de öfrige RiksStm, så skulle det i sanning mycket förundra mig,
om icke BondeSt., med de tänkesätt, åtskillige af dess ledamöter i
Utsk. yttrat, och i anseende till sakens för landet vigliga innehåll,
med uppräckta händer komme att antaga Utsk:s förslag; och det
skulle jemväl i sin mån förundra mig, om BorgareSt. vid pröfning
af ämnet, icke skulle finna handelsyrkets fördel iakttagen och skyddad
genom ifrägavande betänk., då handeln derigenom skulle dragas
till städerne, dit den naturligen hörer, i stället att den, om
Handelsordningens 25 §. oförändradt bibehälles, helt visst kommer
att till skada för stadshandelsrörelsen, blifva åt alla häll spridd på
landet. Jag vågar således föreställa mig, att båda dessa Stånd, på
grund af nyss anförda skäl, skola bifalla betänk. Om nu R. o.
Ad., med anledn. af Hr v. Hartmansdorff jemte flere talares framställde
förslag, skulle besluta en återremiss, tror jag alt dermed föga
kunde vinnas, men mycket förspillas. Jag vet bäst hvilken möda
det har kostat, att inom Utsk. bekämpa de motsatta åsigterne,
som der visserligen icke saknat aktningsvärde målsmän. Skulle
man ånyo fä en sådan meningsstrid att genomföra, kan utgången,
i anseende till inträffande ombyten i personalen, tilläfventyrs blifva
oviss, och man kan möjligen förlora mera, än hvad man hoppas
vinna. Jag vill icke ingå i något svaromål på Gr. Lagerbjelkes
yttrande, i fråga om krogars anläggande, emedan sådant, enligt min
åsigt, icke hörer hit.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter Hr
Gr o. Landtm, yttrade, att sedan Hr von Hohenhausen afstått
från sitt serskildta förslag, endast 3:ne propos:r voro begärde nemi.
dels å bifall, dels afslag och dels å återremiss af Utsk:s uti förevande
punkt gjorde tillstyrkande, hvadan Hr Landtm, först finge hemställa
om R. o. Ad. bifölle hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt.
Härvid ropades starka nej, blandade med ja, och då Hr Landtm,
sedermera hemställde om R. o. Ad. ansäge de emot Utsk:s ifrägavande
tillstyrkande gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss, ropades
starka ja, jemte åtskilliga nej; hvarefter Hr Landtm, förklarade
det han trott sig finna att denna sednare propos. blifvit besvarad
med öfvervägande ja.
4:de punkten, ang:de momentet bi 3 §. af fabriks- och
handtverksordningen.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att först få reservera mig
mot det sätt, hvarpå Utsk. motiverat frågan. Utsk. har nemi. ansett,
att mästerskaps förvärfvande är nödvändigt för idkandet af ett
Den 5 Juli e. m.
539
handtverk, såsom en garanti för allmänheten att blifva väl betjenad.
Jag tror icke, att mästerskap blifvit stadgadt i den K. författningen
af denna anledn. Den största garanti ligger deruti, att om handtverkaren
är oskicklig, han blir obegagnad. Orsaken hvarföre mästerskap
i vissa handtverk blifvit föreskrifven, tror jag hafva varit,
att man garanterar den fattige arbetarens rätt mot intrång af kapitalisten.
Utsk. har icke anfört något skäl, hvarföre mästerskap i de
af Utsk. uppräknade handtverk bör förvärfvas, utan Utsk. har endast
sagt, att det bör ske. Hvarken erfarenheten har ådagalagt eller
Utsk. frambragt bevisning att författningen är till sina principer
ovigtig. Utsk. har blott sagt, att Utsk. anser stadgandet böra vara
annorlunda och detta utgör åtminstone icke för mig något skäl till
förändring härutinnan, hvarföre jag afstyrker bifall lill Utsk:s
förslag.
Hr Printzensköld: I motsats till Gr. Lagerbjelke yrkar jag
bifall till Utsk:s förslag i denna del. Jag kan ingalunda med honom
dela den öfvertygelse, att mästerskapsförvärfvande för vissa yrken utgår
från den grundsats, att skydda den fattiga arbetarens rätt emot
kapitalisten. Hufvudändamålet med mästerskapet är, att genom
mästerprofvet ådagalägga, att man vunnit erforderlig skicklighet i
yrket, för att dels kunna antaga lärlingar, dels ock bedrifva yrket
så, att allmänheten må kunna hafva förtroende lill idkaren af detsamma.
Gr. Lagerbjelke har yttrat, att säkraste medlet att göra det
omöjligt för personer att idka handtverk, som icke dertill äro duglige,
vore, att dessa personer i och för deras yrken icke komma alt
anlitas. Sådant låter visserligen säga sig, men erfarenheten har
likväl visat ett motsatt förhållande. Den, som vinner burskap pä
ett handtverk, har rättighet, att utsätta skylt å sin verkstad och offentligen
tillkännagifva, att han i det eller del handtverket är mästare.
Denne man blir sålunda anlitad, och han kan narra ganska
många, innan kännedomen om hans okunnighet hunnit spridas.
De gamla skråförfattningarna, man må om dem säga hvad man
vill, afsågo såväl konsumentens som arbetarens rätt. De villkor,
dessa författningar stadgade för mästerskaps erhållande, inneburo
en garanti, att den, som förvärfvat mästerskap, icke skulle
förstöra eller förfuska den vara, han mottog till förarbetning,
och att han icke heller vore sä qvalificerad, att han pä annat
sätt bidrog eller narrade den, som anlitade honom om ett arbete.
Den nya författningen har väsentligen tillintetgjort de vilkor,
som skräordningarne sålunda innefattade, hvilket haft till följd att
åtskilliga motionärer önskat, det de äldre garantierne å nyo mätte
upplifvas. Kan det ligga någon obillighet häri? Jag svarar nej;
och som det företrädesvis är angeläget, att uti alla här uppräknade
handtverk kännedom vana och arbetsskicklighet ägas af deras idkare,
så ligger det också magt uppå, att Ståndet bifaller Utsk:s förslag,
hvarom jag äfven vördsamt anhåller.
Frih. Cederström: Instämmande i de åsigter, Hr Printzensköld
framställt, får äfven jag tillstyrka bifall å Utsk:s förslag idelina
del. Jag beklagar, att Gr. Lagerbjelke, som tillfälligtvis blifvit
540
Den 5 Juli e. ra.
placerad på den i afton mindre belysta sidan af Riddarhuset, synes
vara af den inbrytande skymningen förhindrad, att läsa Utsk:s skäl.
Gnn skulle då hafva funnit, att Utsk. icke, såsom Gr:n yttrat, endast
uttryckt sin tanke, utan att tillika grunda den på något skäl.
Jag får derföre för Gr:n och andra som tilläfventyrs torde vara i
samma predikament med Gr:n, upprepa hvad Utsk. anfört, nemi.:
”Utsk. som, lika med motionären, anser den kontroll å tillverkningens
duglighet, hvilken ligger deri, att mästerskaps förvärfvande utgör
vilkor för handtverkets idkande, vara icke mindre nödvändig i
afseende å de af motionären omförmälde, i nu ifrågavar:de § uteslutne
yrken, än i afseende å åtskilliga af de deruti uppförde, tillstyrker
etc. — Likaledes har Utsk. icke underlåtit att ordentligen upptaga
hvad motionären till stöd för förslaget anfört, såsom t. ex. att flere
af de i gällande författning förbigångne handteringar äro ”sådane,
att det allmännas intresse krafvel' det deras utöfning icke anförtros
åt hvem som helst,” hvarefter motionären citerat dels några,
”hvilkas tillverkningar genom tillsatser af skadliga ämnen blifva för
hälsan vådliga,” dels ock andra ”på hvilkas arbeten vid sjö- och
landtresor menniskolif kunna bero, o. s. v. Jag tror således, att
Gr. Lagerbjelke med mindre skäl framställt sin anmärka., men jag
finner en ursäkt derföre uti det af mig redan omnämnda, inom en
del af Riddarhuset för ögonblicket rådande mörker. För egen del
anhåller jag, såsom ofvan, att betänk, i denna punkt måtte af detta
H. Stånd benäget varda godkändt.
Gr. Lagerbjelke: Jag beklagar högligen, att jag, i mittsednaste
anförande, yttrat mig så tyst, att Frih. Cederström icke hört,
hvad jag sagt. Jag började med en reservation emot hvad Utsk.
anfört såsom skäl för införandet af mästerprof, och jag yttrade, det
jag icke trodde, att föreskrifterne om dessa mästerprof, tillkommit i
afsigt att garantera mästarens skicklighet, enär, enl. min åsigt, den
rätta garantien ligger deri, att, om mästarne icke äro skicklige, de blifva
obegagnade; om en skicklig person är en slarf så blir han icke
anlitad, utan i stället ansedd som oduglig, om han ock allagt alldrig
så många mästerprof. Jag anförde sedermera orsaken, hvarföre
stadgandet af mästerprof funnos.
Om de af mig här yttrade åsigter äga gilitighet; hvilar derföre
Utsk:s yttrande endast på ett naket utslag att så skall vara, som
Utsk. sagt.
Gr. Gyldenstolpe: Utsk:s motiv har varit, att Utsk. ansett
mästerskap lika nödvändigt, uti de i Utsk:s betänk, uppräknade yrken
som i de yrken, för hvilka K. M. föreskrifva, att mästerskap
bör finnas. Men anser man det icke nödvändigt, att mästerskap
skall finnas i de yrken, som i den K. författningen omnämnas,
följer ock deraf, att det icke är nödvändigt att mästerskap skall finnas
uti de af Utsk. omnämnda yrken. Pä grund af dessa skäl anhåller
jag om afslag å betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke annat än beklaga,
att här höra läror förfäktas, hvilka redan gjort sin rund, till narin
-
Den 5 Juli e. m.
541
garnes förstörelse hvar hällst de blifvit tillämpade. Det är väl skäl,
att den, som får rättighet, att arbeta, åt allmänheten äfven visar
sin skicklighet dertill. Delta är samma skäl, för hvilket man fordrar
prof såväl af embetsmannen som af den s. k. embetshandtverkaren.
Dessa prof hafva tjenat icke blott till allmänhetens förmenta
bästa, på sätt Gr. Lagerbjelke yttrat, utan äfven till att upprätthålla
handtverkaren mot kapitalisten. Borttagandet af dessa författnigar
som voro organiska lagar, eller rättare utgjorde en organisation
för arbetet, sådan den, efter min tanke, bör vara, har i
år framför alla andra burit sin frukt och i andra länder åstadkommit
sådana utbrott, att icke blott arbetaren ulan äfven samhället
fått umgälla den falska liberalism, som i detta hänseende gjort sig
gällande. Jag önskar för min del, att 11. o. Ad. måtte antaga det
ifrägavande förslaget. Så länge man i vårt land icke har gått till
den ytterlighet, att afskaffa alla raästareprof, bör man naturligtvis
bibehålla dem såväl i det ena som det andra yrket, och på sätt
Frih. Cederström yttrat jämväl låta ifrägavande näringsidkare undergå
desamma. Jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Då nu Hr Gr o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla Utsk:s i förevar:de punkt gjorda tillstyrkande, ropades
starka ja, blandade med nej, hvarefter Hr Landtm, förklarade det
han trott sig finna att härvid ja varit öfvervägande.
5:te punkten, angtde guld- och silfverarbetare- samt juveler
ar eyrkenas undanta gande frun deni, hvilka enligt fabriks-
och handtverksordningens 12 §. fa af hvem som helst
såsom för sörjningsmedel utöfvas.
Hr Gr. o. Landlmrs till bifall å Utsk:s i denna punkt gjorda
hemställan framställda propos. besvarades med starka ja, blandade
med nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade, det han funnit ja hafva
öfverröstat nej.
öde punkten, angtde förändring af fabriks- och handelsordningens
33 §.
Utskis i denna punkt gjorda hemställan blef af R. o. Ad. bifallen.
7:de punkten, innehållande hemställan, att med undantag
af de punkter, i hvilka Utsk. tillstyrkt underdånig skrifvelse
till K. .I/., i öf rige vid handels- samt fabriks- och handtverksordningarne
framställde, i Utskts Betänk, omförmälde
anmärkntr ej ina till någon II. St:s utgärd föranleda.
Frih. Cederström: Pä sätt Hr Gr:n och Landtnnn vid
början af detta ärendes behandling behagat tillkännagifva, innefattas
uti detta utlåt, ännu åtskilliga motioner, till gemensamt afgörande
sammanslagna uti den i sista punkten af betänk, förekommande
hemställan, hvilka alltså icke blifvit af Ståndet afgjorda. Det torde
således nu vara tillfälle för mig, att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på en pag. 9 i betänk., ronde § 24 handelsordn:n, intagen
motion af Hr Gillberg, innehållande: ”att betyg om egande kunskap
542
D e n 5 Juli e. m.
i skrifning, räkning och bokföring, för att ega vitsord, borde vara
påtecknade af någon person i handelsföreningen, som närvarit vid
den med sökanden hällne examen, samt att den till handelsföreningens
kassa bestämda afgiften borde höjas från 4 r:dr till 10 ndr,
i anseende till dess nuvaride otillräcklighet för dermed afsedt ändamål.
” Till stöd för sitt afstyrkande häraf, har (Jtsk. yttrat: ”Sorn
bifall till Hr Gillbergs yrkande i afseende å kunskapsbetyget skulle
hafva till följd, att den, som tagit examen vid universitet, handelsinstitut
eller annan dylik undervisningsanstalt, icke skulle på grund
af sådant examensbetyg kunna blifva handlande i stad, om ej någon
af stadens handlande varit tillstädes vid examen, anser Utsk.
det föreslagna vilkoret vara olämpligt; och då, hvad afgiften angår,
icke visadt blifvit, att den är otillräcklig samt kassan dessutom har
andra inkomster, kan Utsk., som anser dylika afgifter böra så bestämmas,
att de icke komma att utgöra ett hinder för den mindre bemedlade,
icke heller i detta hänseende dela motionärens åsigt.”
Ibland dem som emot Utsk:s beslut i denna del sig reserverat var
äfven Hr Malmstedt, och torde jag få uppläsa ur hans vid betänk,
fogade reservation den korta mening, hvari jag instämt, så lydande:
”De flera utgifter, såsom arfvode för protocollsföring, skrifmaterialier,
ved och ljus m. m., hvilka skola af handelsföreningens
kassa utgå, kunna icke bestridas af den stadgade afgiften 4 r:dr
b:co. Jag har derföre så till vida biträdt motionens andra punkt,
som jag tillstyrkt den förändring i författningen, att de som berättigas
till handelsidkande i stad, enligt 1 § höra till handelsföreningens
kassa erlägga 10 r:dr, och de, hvilka vinna den handelsrätt
uti 4 § omförmäles och som är af inskränktare beskaffenhet, 4
r:dr b:co. IJtsk:s yttrande, att handelsföreningens kassa har andra
inkomster, kan jag icke gilla. Dessa bestå, mig veterligen, icke i
andra än bötesandelar efter 35 § som äro osäkre och tillRUlige,
samt endast högst sällan torde ifrågakomma.”
Det torde härvid skäligen böra tagas i betraktande, att handelsföreningens
kassa fått vidkännas utgifter, som kunna blifva
ganska betydande, om de utan någon skeende förökning i cassans
inkomster framgent skola fortfara, såsom exempel hvarpå må nämnas
nödhjelp till sådana i fattigdom komne personer, hvilka tillhört
handelsföreningen, och enkehjelp åt deras behöfvande efterlefvande
makar m. m.: hvadan mer än sannolikt är, alt denna förenings
kassa snart skall vara förstörd, om afgiften icke utgår till högre
belopp än med 4 r:dr b:co å hvarje person, som afgiften är underkastad.
Man har visserligen hört påstås, att om personer skola tillåtas,
att försörja sig med handel, och man icke ville göra sådant
omöjligt för dem, borde etablerandet af denna rörelse icke betungas
med för dryga afgifter; men häremot må med skäl till genmäle
anföras, huruledes det synes vara temligen klart, att, på sätt
reservanten jemväl inom Utsk. upplyst, en afgift af 10 r:dr b:co
icke kan för den i handelsrätt inträdande, anses betungande, under
det att den likväl onekligen skulle billigtvis till kassans högst behöfliga
förstärkande bidraga, ehuru i alla fall endast i temligen ringa
mån, dock alltid mer än dubbelt mot hvad nu är föreskrifvet och
Den 5 Juli e. m.
543
sorn är så högst otillräckligt för ändamålet. Tydligen utgör nemligen
ett belopp af 4 r:dr en så obetydlig afgift, att det icke är ens
tänkbart, alt något skulle ensamt dermed kunna uträttas, sä vida
man dervid också endast afsåge oundgänglige utgifters bestridande
i och för protocollsföring, skrifmaterialier, ved och ljus; så mycket
mindre blefve beloppet tillräckligt, när jemväl andra angelägna och
mera kostsamma föremål skola med dessa medel befrämjas. Utom
förstuppräknade utgifter, erfordras äfvenledes anskaffandet af hyrde
eller egne lokaler, sä vida icke handelsföreningen eljest skall vara
nödgad att sammanträda linder bar himmel. Till beredande af tillgång
för betäckande af dessa och flere likartade kostnader var det
som Hr Malmstedt inom Utsk. understödt motionen och sedermera
i sin reservation afgifvit ett dermed liknande förslag. På grund af
hvad sålunda anfördt blifvit, skulle jag för min del önska, att Hr
Gillbergs motion i denna del kunde röna benäget godkännande;
hvaremot jag icke kan antaga, hvad han i öfrigt föreslagit, nemi.
beträffande examen, enär Utsk:s i detta hänseende anförda motskäl
synas mig giltige. Jag får således vördsamt föreslå, att ifrågavande
afgift till handelsföreningens kassa må höjas frän 4 till 10 r:dr.
Hr von Hohenhausen: Uti Frih. Cederströms förslag får
jag förena mig, enär det är uppenbart, att en afgift af 4 ndr icke
är tillräcklig för bestridande af de här afsedde afgifter. Sedan handelsfriheten
i sednare tider blifvit utvidgad, hvarigenom det samband
lossats, som förut funnits emellan associationer. I det stället
har man med den nya författningen åsyftat, att bilda fonder, hvilka
kunna användas till understöd åt afsigkomne orkeslösa personer,
och den ifrågavande författningen, som utsträckt handelsrättigheten,
har upphäft, om jag så må säga, intresset för sammankomster inom
föreningen. Det är då nödigt, att tillse, att den inkomst, som
lagligen tillkommer handl verksföreningen, blir tillräcklig, att dermed
bestrida de utgifter, hvilka hitintills måst utgå i följd af den äldre
författningen, såsom aflöning till protocollsförande jemte flere andra
afgifter, som dermed stå i sammanhang. Att en afgift af 10 ndr
icke är serdeles betydlig, slutar jag deraf, att jag har mig bekant
flere städer, hvarest denna afgift före den nya författningen blef
påbjuden. Enl. den gamla författningen eller rättare under den
tid, den gamla författningen var gällande skulle den nya handlanden
för de öfriga personerna inom föreningen göra ett kalas, hvilket
icke aflopp utan en kostnad af flere hundrade r:dr, men detta
har numera upphört. Emedlertid anser jag det angeläget, att de
ordinarie inkomsterne svara mot de ordin, utgifterna, hvarföre jag
anhåller, att afgiften måste fastställas till 10 ndr.
Gr. Gyldenstolpe: Att en afgift af 4 r:dr icke är tillräcklig
är endast en förmodan, enär bevis saknas. Att en afgift af 10
ndr är tillräcklig, är likaledes en förmodan, ty det är icke försökt.
Det finnes således ingen grund för höjandet af afgiften i detta fall.
Man kunde lika gerna säga, att denna afgift borde vara hundra
ndr: Jag tror, att K. M., som bestämt afgiften till 4 r:dr, varit i
tillfälle att döma om tillräckligheten derutaf, hvilket jag anser R. o.
544
Den 5 Juli e. m.
Ad. hvarken på grund af Hr Gillbergs eller Frih. Cederströms framslällningar
hafva blifvit beredt. Ingendera af dessa Hrr har kunnat
med ziffror visa, att den af K. M. fastställda afgift är otillräcklig.
De hafva endast förmodat, att så är förhållandet, utan att,
såsom jag redan nämnt, framdraga någon bevisning; vid hvilket
förhållande, och då K. M. ansett en afgift af 4 r:dr tillräcklig,
man icke bör öka den, helst, på sätt inom detta rum blifvit yttrat,
handeln leder till fattigdom, och då bör man icke göra de
handelsrättssökande fattiga, innan de börjat att idka handeln, hvarföre
jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Cederström: Det är icke mitt fel, att Gr. Gyldenstolpe
behagat anse någon bevisning ej hafva blifvit tillvägabragt, i fråga
om förhöjning af ifrågavar:de afgift, enär Gr:n icke behagat lemna uppmärksamhet
åt innehållet af den del utaf Hr Malmstedts reservation,
jag tagit mig friheten för Ståndet uppläsa. Hr Gr:n har vidare
sagt, att behofvet af en tillökning i afgiften icke blifvit med ziffror
styrkt. Jag tror, att man, med kännedom om kostnaderne för protocollsföring,
skrifmaterialier, ljus, ved, rum, m. m., alltför väl kan
i idéen uppgöra ett antagligt förslag i detta afseende, utan att man
nu behöfver till detta ändamål uppgifva några ziffror. Åtminstone
bör det approximativt för hvarje fall med lätthet kunna tillämpas,
hvad dessa utgifter i kostnad erfordra. De vida drygare utbetalningar,
som för understöds tilldelande åt behöfvande ledamöter,
deras efterlemnade familjer m. m. tagas i anspråk att bestridas af
föreningens kassa, borde väl icke heller förbises. Hvad åter angår
Gnns yttrande, att man icke bör betunga den handelsrätt-sökande
med högre afgifter än 4 r:dr, så tror jag, att, om sökanden icke
eger större förlag, än att en afgift af 10 r:dr skulle för honom anses
betungade, samhället derpå mera skulle vinna, att en dylik person
icke kastade sig in på handels-näringen. Slutligen hvad angår
afgiftens förhöjning till hundra r:dr, hvarom Gr:n ordat, så är detta
ett sätt, att försöka drifva motståndaren in absurdum, hvilket
jag icke kan godkänna. Dä det för öfrigt säkerligen hefinnes alltid
vara skäl att göra afseende på hvad en sakkunnig derföre till ämnets
bedömande kompetent person derom yttrat, får jag till vidare
upplysning i detta ärende meddela, att en på bemälde sätt qualilicerad
ledamot inom Utsk. erinrat derom, att man på flere ställen
frivilligt begifvit sig till erläggandet af en afgift utaf 10 r:dr emedan
man funnit det vara obilligt och orimligt, att stanna vid cn så
ringa afgift sorn 4 r:dr när man afser allt som med kassan skall
bestridas. Att Hr Gr:n, såsom Ordf:de för berörde Utsk., drager
sig detta yttrande till minnes, betvifla:- jag icke. Men dä jag vidare
hört den invändning göras, att den, som äger tillfälle, kan, om
han så vill, af egen drift förhöja denna afgift, så må derå till svar
nämnas, att sådant är visserligen sannt, men att handelsföreningen
uti dessa frivilliga gåfvor icke har någon säkerhet, för behofvens
framtida fyllande, genom lika god vilja hos de sedermera lill inskränkning
sig anmälande personerne. Dessutom, hvarföre skall
man
Den 5 .J u I i e. m.
545
nian tillstädja cliscrelioner, alltid ovissa, ofta obehagliga både att gifva
och uppbära? Hvarföre må icke heldre, till allas säkra efterrättelse
afgiften vara bestämd? Under det jag fortfarande helt och hållet
bestrider att den föreslagne afgiften kan till beloppet vara för en
ordentlig och rangerad man äfven såsom nybörjare i yrket, verkligen
betungande, är jag för öfrigt af den tanka, att derest handeln skall
egentligen anses såsom en fattigförsörjningsanstalt, på sätt af andre
talare, men icke af mig, är sagdt, man i detta lika som i alla andra
dylika fall, bör noga tillse, att man icke stjelper i st. f. att hjelpa;
och af detta skäl anser jag det vara vida bättre, att den ytterligt utblottade
och medellöse handelsrättsökanden afhåller sig ifrån försöken
till utåtvände af denna näring, såvida afgiften för honom
medför olägenhet, samt alt han i dess ställe må i annan persons
tjenst och bröd, eller på annat lofligt sätt, söka sin utkomst. Jag
anhåller vördsammast om bifall till motionärens förslag.
Hr von Hohenhausen: Kalkylen, huruvida en afgift af 4
r:dr kan vara tillräcklig eller icke, när man vet utgifterne och inkomsterne,
är lätt uppgjord. En stad, hvari ärligen 10 personer
blifva handlande, kan icke anses obetydlig, och med en afgift af 4 r:dr
skulle inkomsten af dessa 10 handlande utgöra 40 r:dr. Huru skall
dermed kunna uppköpas skrifmaterialier, ved och ljus samt bestridas
aflöning för handelsföreningens sekreterare, notarie och vaktmästare?
Det är ju påtagligt, att den föreslagna afgiften är otillräcklig,
och att uti en mindre stad, der vanligen icke 10 handlande
finnas, den årliga afgiften blir proportionell mindre. När uti
den sednaste handelsordningen afgiften bestämdes lill 4 r:dr, hade
man afsett, att de redan då samlade kassorna skulle företrädesvis
användas, äfvensom att de skulle ökas, för att lemna understöd åt
afsigkomne handlande; men om ett motsatt förhållande inträffat, så
att de ansett sina gamla kassor icke tillkomne, att lemna dylikt
understöd åt dem, hvilka blifva dessa städer påtrugade, sä användas
dessa kassor till andra föremål, i hvilket fall det blir nödvändigt,
allde oundgängligaste utgifterna för föreningarne kunna bestridas.
Jag tillstyrker derföre, att afgiften mätte bestämmas till 10 r:dr.
De frivilliga gåfvorna medföra ingen säkerhet, enär de endast äro
bindande emot dem, som vilja dem erlägga. Jag förnyar min anhållan
om bifall till den föreslagna förhöjningen.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström och Hr von
Hohenhausen hafva påstått alt en afgift af 4 r:dr är otillräcklig.
Deruti hafva de, enl. min tanka rätt. Gr. Gyldenstolpe åter har
sagt, att hvarken Hr Gillberg eller R. o. Ad. kunna förstå huru
hög denna afgift bör vara. Detta Hr Grms yttrande, så vidt det
angår mig, är alldeles riktigt; ty jag vet verkligen icke, huru hög
denna atgift bör vara. Jag tror till och med, att om densamma
skulle bestämmas lill 10 r:dr, blir den otillräcklig. Detta förhållande
är ock ett bevis på riktigheten af hvad jag alltid trott, nemi.
alt författningen är felaktig och oduglig. Skulle afgiften förhöjas
till 10 r:dr och utan att förefallande utgifter ändock kunna dermed
6 H. 35
Den 5 Juli e. m.
bestridas : så blir följden, att, om handelns- och handtverks-föreningarne
icke gä öfver ända pä annat sätt, sä upphöra de i saknad af
medel att dem upprätthålla. Dessa föreningar måste upprätthållas
genom deras egen inneboende kraft, hvilken är starkare än all annan.
Saknas hon deremot sä visar sig hehofvet af hvad, som under upploppet
här i Stockholm begärdes, nemi. att återfå, de gamla skräförfattningarne.
Mig synes det fruktlöst, att vilja genom penningebidrag,
söka upprätthålla hvad som genom en felaktig lagstiftning
skyndar till sin undergång.
Hp von Hohenhausen: Den siste värde talaren har erkänt
sannolikheten deraf, att ifrägavar;de 4 r:dr icke förslå för dermed
afsedda ändamål. Han må väl dock icke kunna förneka, att mer
än dubbla summan skall vida bättre förslå lill bestridande af utgifterne.
När man då har ett faktum derpå, att, i en stad den nu
ifrågasatta högre afgäften blifvit antagen, så har man genom en sådan
afgifts bestämmande åtminstone vunnit någon sannolikhet för
att dermed ändamålet skall kunna ernås. Att förstöra den nya författningen
och dess verkan kan icke vara någons mening. Endast
för att kunna bereda möjlighet för dess tillvaro, och att icke någon
orimlighet af densamma skall uppstå har jag yrkat afgiftens
förhöjning.
Hr Printzensköld: Lika med Hr von Hartmansdorff anser
jag, att sä många bevis för den ifrågavande författningens oduglighet,
för att begagna den värde talarens uttryck, vara för handen, att
något i detta afseende icke återstår, att anföra. Men dä Gr. Gyldelslolpe
har försvarat den i samma författning bestämda afgift af
4 ndr på den grund, att Regeringens ledamöter bättre borde känna
huru stora afgifter, som för föreningen erfordras, än den motionär,
som gjort förslag till afgiftens förhöjning, sä har jag, pä
denna Hr Gr:ns anmärkn. ansett mig böra lemna det svar, att, så
vidt mig är bekant, Regeringens ledamöter icke äro eller varit handlande,
hvaremot motionären såsom ledamot i en handelsförening,
följaktligen måste ega sakkännedom i denna fråga. Till detta svar
kan afven läggas, att om Regeringen bordt känna förhållandet i förevande
fall, hade hon också hort känna det, i hvad angår guldsmedsyrket
m. fl. Nu hafva likväl en motionär och en ledamot af
delta Stånd visat en författningens oriktighet i detta afseende och
man kan deraf sluta, att Regeringen icke egt bättre sakkännedom,
i det ena än i det andra fallet. Jag tillstyrker bifall ä motionärens
förslag.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, framställde att Hr Lillbergs
motion, hvartill Utsk. afstyrkt bifall, innefattade, i den del, hvartill
Frih. Cederström yrkat bifall, att den till handelsföreningens kassa
enligt 24 § bestämde afgiften borde höjas från 4 lill 10 ndr; anmälde
sig och yttrade
Gr. Gyldenstolpe: Jag hade trott, att Frih. Cederström grundat
sin åsigt på Hr Malmstedts reservation, och i sådant fall får jag
upplysa, att den innehåller någonting helt annat, än Hr Gillbergs motion.
Den 5 Juli e. rn.
547
Frih. Cederström: I anleda, af Gr. Gyldenstolpes yttrande,
torde jag fä i samtlige ledamöternes minne återkalla, det jag visserligen
till upplysning i ämnet haft äran relatera så väl motionens
innehåll, sorn oek hvad Hr Malmstedt i anledn. deraf anfört, men
att jag derefter, på sätt Hr Gr:n och Landtm, raina ord rätteligen
uppfattat, vördsammast och uttryckligen begärt bifall lill Hr Gillberga
förslag, hvilket jag tagit mig friheten för Ståndet upprepa, sådant
det finnes i Utsk:s betänk, pag. 9 intaget.
Sedan härefter propos. till bifall å Utsk:s i afseende på Hr
Gillberga motion afgifna yttrande blifvit framställd och besvarad
med blandade ja och nej, hemställde Hr Landtm, om R. o. Ad.
bifölle den af Hr Gillberg föreslagne förhöjning af afgiften till handelsföreningens
kassa; och ropades härvid starka ja, blandade med
nej; hvarpå Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna, att denna
sednare propos. blifvit besvarad med öfvervägande ja.
Frih. Cederström: I anledn. af det beslut R. o. Ad. nu
fattat, får jag vördsamt hemställa, att, pä sätt ett af Hr Gillberg
rörande 28 § handtverks-ordmn, väckt och uti Utsk:s betänk,
pag. 14, intaget förslag innehåller, R. o. Ad. likaledes täcktes medgifva
det en förhöjning i den uti nämnde § förekommande afgift
måtte äga rum. Motionären har pä anförde skäl ansett den
böra höjas frän 2 till 5 eller 6 r:dr. Utsk. har vid behandlingen
af denna motion åberopat sitt yttrande i afseende å en lika beskaffad
anmärka, vid 24 § hamlelsordmn hvaruti Utsk., enär icke visat
vore, att afgiften befunnes otillräcklig, och kassan dessutom hade
andra inkomster, samt enligt Utsk:s åsigt dylika afgifter borde
så bestämmas att de icke komme att utgöra ett hinder för den
mindre bemedlade, afstyrkt bifall lill förslaget. Med anledning af
hvad jag förut, i den nyss förekomna frågan, till vederläggning
af denna Utsk:s åsigt haft äran åberopa, får jag till iakttagande af
en billig proportion af beloppen vördsamt föreslå, att, likasom den
i handels-ordms 24 § upptagne afgäld ansetts böra från 4 r:dr till
JO r:dr förhöjas, R. o. Ad. läcktes bestämma en tillökning i nu
omhandlade afgift från 2 till 5 r:dr.
Hr von Hartmansdorff: Ehuru jag visserligen anser fåfängt
hvarje försök, att genom afgiften upprätthålla anstalter, hvilka
icke ega näringsidkarnes eget förtroende, så tror jag likväl, att
då Ståndet höjt afgiften för handlande, enahanda beslut bör fattas i
afseende på handtverkare och jag förenar mig således med Frih.
Cederström.
Hr Printzensköld: Jag instämmer så mycket heldre i Frih.
Cederströms yttrande, som det är mig bekant, huruledes handtverksföreningen
här i Stockholm, i anseende till otillräckligheten af de
afgifter, som till föreningen skola erläggas, hos K. M. gjort underd.
ansökning, om anslag af medel till bristens betäckande, enär handtverkarne
icke ansägo sig skyldige att öka sina afgifter, utöfver det
i författningen stadgade belopp, hvilket än ytterligare torde bekräfta
548
Den 5 Juli e. m.
riktigheten deraf, att Regeringen icke ägt tillräcklig sakkännedom,
då bon utfärdade ifrågavarande författning.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge
att, på sätt Frih. Cederström föreslagit, den uti fabriks- och
handtverks-ordningens 28 § bestämda afgiften borde höjas från 2
till 5 r:dr, ropades starka ja, jemte åtskilliga nej, hvarpå Hr Landtm,
tillkännagaf att han funnit ja hafva öfverröstat nej.
Uppå sedermera framställd propos. godkände R. o Ad. det af
Utsk. afgifna yttrande, hvarigenom bifall blifvit afstyrkt ä de i förevar:de
betänk, oraförmälde förslag, hvarom R. o. Ad. icke redan
lättat serskildt beslut.
Anmäldes och lades på bordet nedannänmde från Utsk:n inkomne
utlåt:n och betänkm, nemi. frän
Stats-Utskottet:
N:o 214, i anledu. af K. M:s Nådiga propos., ang:de åtgärder
för behöfvandes undsättning i missväxtår;
Bevilln.- Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskotten:
N:o 3, i anledn. af väckt motion om afskaffande af de s. k.
husvisitationerne efter ololligen infördt gods;
N:o 4, i anledn. af väckte motioner om ändringar i K. förordningen,
rörande nederlag och hvad dervid iakttagas bör af den
15 Maj 1843;
N:o 5, i anledn. af väckt förslag om ytterligare kontrollbestämmelser
i afseende på utländska varors införsel och tullbeliandling;
N:o
6, i anledn. af väckt motion om återinförande af tullbomsbevakningen
i Slockholm m. m.;
N:o 7, i anledn. af väckt motion, dels om förändring af 6
och 58 §§ uti Seglalionsordningen d. 15 Maj 1843, och dels om
utvidgande af Kongelfs nuvande tullkammare-område;
N:o 8, i anledn. af väckte motioner om ändringar i K. Stadgan
om hvad vid sjöfart inrikes orter emellan iakttagas bör, samt
om inrikes tullförpassning och tullbevakning af d. 15 Maj 1843;
Allm. Besv.- och Ekon.Utskotten:
N:o 99, i anledn. af väckt fråga, att Calmar län måtte i tvenne
Landshöfdingedömen fördelas;
N:o 100, i anledn. af väckt fråga om förflyttning till Luleå
af landsh.-residenset för Norrbottens län; samt
N;o 101, i anledn. af väckt fråga, att landsh.-sätet i Götheborgs
och Bohus Län mätte förläggas till Uddevalla.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ lill 11 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 6 Juli e. m.
549
Thorsda^en den 6 Juli 1848.
1’lenum kl. 7 e. m.
Justerades 3 prot.utdr., innefattande i gårdagens plenum fattade
beslut.
Öppnades Ilrr Elektorers listor vid val af en ledamot i hvardera
af Stats-, Banko-, Lag- samt Exped.-TJtsk:n; och befunnos att
dertill blifvit utsedda i
Stats-Utskoltet:
efter N:o 1703, Hr Blomcreutz, fullm. Hr af Geijerstam, Carl;
N:o 212, Hr Lind af Hageby, Carl August.
Banko-Utskottet:
efter N:o 240, Hr Gyllensvärd, Johan Wilhelm;
N:o 135, Gr. Cederström, fullm. Frih. Cederström Jakob.
Lag-Utskottet:
efter !\':o 1566, Hr Kröningssvärd, Carl Gustaf;
N:o 2263, Hr von Lindecreutz, Justus Christoffer.
Expedition s-Utskottet:
efter N:o 330, Frih. Silfversparre, fullm. Frih. Stjernstedt, August
Wilhelm;
N:o 2243, Hr Hadorph, Daniel.
Öppnades Hrr Eleetorers listor vid val af ledamöter att, under
permitterades frånvaro, inträda i Stals-, Banko- och Lag-Ulsk:n; och
hade dertill blifvit utsedde i
Stats-Utskottet:
under ordinarie ledamöterne N:o 678, Hr Bildt, Didrik Gillis, och
lN:o 1398, Hr Sodenstjerna, fullm. Hr af Sillén, Lars Gabriel beviljad
ledighet, den förre på 3:ne veckor, räknad frän d. 7 och den
sistnämnde på 14 dagar, från d. 10 dennes;
N:o 929, Hr Grönhagen, fullm. Hr Mörner, Hampus, och
N:o 1918. A, Hr von Strussenfelt, fullm. Hr Brakel, Mauritz
Gustaf.
Banko-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 1 Frih. Oxenstjerna, Carl Gabriel
beviljad 3:ne veckors ledighet räknad från d. 29 sistlidne Juni;
N:o 189 Frih. Funck, Fredrik Alexander.
Lag-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 1563, Hr Cederstråhle, Johan Casimir
beviljad 3:ne veckors ledighet frän d. 7 dennes;
550
Den 6 Juli e. m.
N:o 1877 A. Hr Carleson, Edward.
Öppnades jemväl Hrr Bänkmäns lista vid val af 4 Elektorer
efter IN:o 139, Gr. Wirsén, Axel Emil: N:o 213, Frih. Armfelt,
fullm. Gr. Piper, Axel Manritz; N:o 1104, A. Hr Cronstedt, fullm.
Gr. Piper, Claes Guslaf Fritz och iV:o 2170, Hr Lidströmer, Fredrik
August; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 137, Gr. Skjöldebrand, August Fredrik.
N:o 192, Frih. Stackelberg, Berndt Hjalmar.
N:o 361, Frih. Edelcreutz, Jakob Daniel; och
N:o 264, Hr Silfverlood, fullm. Gr. von Bosén, Robert Axel.
Företogs val al 4 Bänkman, nemi. inom 5:te Bänkm:s-afd:n
efter N:o 220, Frih. Palmstjerna, Carl Otto, inom 6:te Bänkrmsafd:n
efter N:o 275, Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm, inom 17:de
Bänkm:s-afd:u etter N:o 1566, Hr Kröningsvärd, Carl Gustaf, och
inom 18:de Bänkm:s-afd:n efter N:o 1703, Hr Blomcreutz, fullm.
Hr af Gejerstam, Carl; och befunnos efter valförrättningens slut dertill
hafva blifvit utsedde : inom
5:fe Bänkm:s-afd:n, N:o 216, Frih. Ribbing, fullm. Hr Reutersköld,
Fabian;
6: fe B'änkm:s-ajd:n, N:o 284, Frih. Örnsköld, fullm. Hr Roos,
Adam;
17:de Bänkm:s-afd:n, N:o 1519, Hr von Döbeln, Ernst Georg;
18:</e Bänkm:s-afd:n, N:o 1675, Hr Adlerbjelke, fullm. Hr Bogeman,
Johan Ludvig.
Föredrogs, men lades på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Au g., och Hr Printzensköld, Carl, ånyo på bordet StatsUtsk:s
i gårdagens eflermiddagsplenum bordlagda utlåt. N:o 214, i anledn.
af K. M:s nåd. propos., ang:de åtgärder för behöfvandes undsättning
i missväxtår.
Föredrogs och biföllos Bevillms-, Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.Utsk:ns nedannämnde i gårdagens eftermiddags-plenum på bordet
Ingda betänk, och utlåt.:
N:o 3, i anledn. af väckt motion om afskaffande af de s. k.
husvisitationerne efter olofligcn infördt gods;
3X:o 4, i anledn. af väckte motioner om ändringar i K. förordningen
rör:de nederlag och hvad dervid iakttagas bör af den 15
Maj 1843;
N:o 5, i anledn. af väckt förslag om ytterligare kontroll-bestämmelser
i afseende på utländska varors införsel ocb tullbehandling;
N:o 6, i anledn. af väckt motion om återinförande aftullbomsbevakningen
i Stockholm m. m.; och
N:o 7, i anledn. af väckt motion dels om förändring af 6 och
58 §§ uti seglations-ordningen d. 15 Maj 1843, och dels om utvidgande
af Kongelfs nnvande tullkammare-område.
Den 6 Juli t. m.
551
Da nu föredrogs Reydin.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utskms i gårdagens eftermiddags-plenum på bordet lagda betänk.
N:o 8, i anledn. af väckle motioner om ändringar i K. stadgan om
hvad vid sjöfart inrikes orter emellan iakttagas bör samt om inrikes
tullförpassning och tullbevakning af d. 15 Maj 1843, anmälde
sig oell yttrade
Hr Hammarhjelm, Carl Gust.: Jag utber mig, efter
delta rör sjöfarten, att mig måtte tillåtas väcka en motion som också
lör sjöfarten.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han å denna Hr Harn maril
jelms förfrågan icke kunde gifva något bestämdt svar innan Hr
Landtm, hört den lillämnade motionen och dervid inhemtadt huruvida
den vore omedelbarligen föranledd af något redan fattadt beslut
eller upptaget ärende; men att Hr Hammarhjelm i alla händelser
torde afvakta att det nu föredragna betänk, afgjordes innan hans
motion ifrågakomme.
Hr II am mar hjelm: Dermed förklarar jag mig belåten.
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskins betänk.
!N:o 8 blef, uppå härefter hemställd propos. af R. o. Ad. bifallen.
Hr Hammarhjelm, Cari Gust.: Då vi år 1720 förlorade
rättigheten att tullfritt passera sundet och sedermera ingen sökt att
fä det föregående förhållandet ålerslälldt, så hemställer jag om icke
nu, dä Svea Rike sätter sig i skuld för ali befria Danmarks område
och jemväl vill uppoffra stora härar af lefvande menniskor, det
skulle vara billigt att Sveriges Ständer föreslogo hos K. M. att såsåsom
en obetydlig ersättning för dessa uppoffringar återförskaffa Sverige
fri genomfart genom Öresund.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade alt han vid denna muntliga föredragning
af Hr Hammarbjelms motion icke kunnat uppfatta den
nog fullständigt för alt vara i tillfälle alt bedöma huruvida remiss
derå grundlagsenlig! kunde beviljas, och derföre finge anmoda Hr
Hammarhjelm att skriftligen aflemna sin motion, som derefter skulle
blifva inför R. o. Ad. föredragen.
Hr Hammarhjelm: Jag anhåller att min motion må blifva
communieerad med de öfriga RiksStm.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: När Hr Hammarhjelm
skriftligen aflemnat sin motion så förekommer först frågan om han
kan remitteras, och vid samma tillfälle får nian äfven tala om hennes
meddelande till de öfriga Stånden.
Föredrogs Allm. Besv.- och Ekon.Utskms i gårdagens eftermiddags-plenum
pä bordet lagda betänk. N:o 99, i anledn. af väckt
fråga, afl Calmar län mätte i tvenne landshöfdingedömen fördelas.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag vill icke göra någon
invändning emot den underd. framställning som bär är föreslagen.
552
Den 6 J u 1 i c. m.
Men dä det lättaste och i min tanka lämpligaste sättet att afhjelpa
här omförmälda olägenheter, icke blifvit upplaget, sä och, ehuru jag
vid de flere tillfällen, dä saken här förekommit, uttalat, hvad jag
nu vill upprepa, anhåller jag att ännu en gäng få göra samma yrkande
i fäll någon skulle behaga att derpå fästa afseende.
Det är enl. min öfvertygelse skada att dela länet. Två små
län, uppkommande i fall de 2:ne öfre fögderierna med 2 städer skulle
utgöra ett län och de 2:ne återstående fögderierne på fasta landet
jemte Oland skulle utgöra det andra, komme att medföra stora olägenheter.
Då det är fråga om gemensamma brandstodsanstalter och
dylika inrättningar, så blifva de svagare och mera kostsamma i den
män länen äro små; men deremot starkare och mindre kostsamma
i den män som länen äro stora. Dessutom vet man huruledes alla
till länestyrelsen hörande förhållanden upplysas genom de handlingar
som nu äro gemensamt inbundne och förvarade på ett ställe.
Skilsmessan skulle derföre vålla mycket besvär och stora svårigheter
utan motsvarande gagn. Illefve åter den förda klagan afhulpen
på det sätt alt länet väl bibehölle sin vidd, men landshöfdingeresidenset
flyttades till ett lämpligare ställe, sä tror jag att dermed all
nödig rättelse vore vunnen. Ett sådant ställe finnes vid Döderhullsviks
köping, så belägen alt derifrån är lika långt eller omkring 14
mil till länets norra och södra gränsor. Om denna köping antoges
till länsresidens, sä funnes der en säker hamn, och jag tror nästan
att afståndet frän Döderhultsvik till Borgholm är föga längre än ifrån
Calmar till Borgholm. Under den tid jag utöfvade styrelsen öfver
länet, begagnade jag Döderhultsvik lill sammanträden med länets innevånare
för sådana angelägenheter, som rörde dem samtlige, och
dermed syntes alla belåtna. Om denna åtgärd vidtogs, så behöfde
man väl uppbygga nytt läneresidens och fängelse men det gamla
residenset i Calmar kunde försäljas, och nytt fängelse behöfves i alla
fall. Länet är sä långt att man med ett fängelse i Calmar allena icke
skulle vara belåten, utan man behöfde fängelser på 2:ne ställen kanske
till och med på 3:ne, såsom redan föreslaget är, för Calmar
Wimmerby och Gamlebyn. Om nu det medlersta förlädes till Döderhultsvik,
sä funnos der ett fängelse i hvardera ändan af länet
och ett midt uti. Bibehålles länet ostyckadt, så sluppe man att årligen
utbetala lön till två landslur, två landssekreterare, tvä landträntmästare
med ett ord till den dubbla stat, som uppkomme i den
händelse länen blefve två.
Då jag säger detta, så är det icke för att söka hindra bifall
till den gjorda framställningen, utan endast för att äterupplifva en
tanka, som jag förut yttrat och som jag tror vara rigtig.
Hr Apollof, Carl Jakob: Jemte det att jag i allo instämmer
med hvad Hr von Hartmansdorff så grundligen och med så
mycken sakkännedom anfört, får jag tillika upplysa att äfven i sednare
tider, sedan Hr von Hartmansdorff lemnade länet och under
de landslur som honom efterträdt, så pläga i allmänhet alla sammankomster,
som kunna försiggå utom länsresidenset, hållas i Döderhultsvik,
såsom sammankomster med brandstodsföreningar och
Den 6 Juli e. m.
553
dylika. Hvad för öfrigt angår lokalen, så är den så noggrannt beskrifven
alt jag icke har något alt tillägga.
Jag instämmer lill alla delar med Hr von Hartmansdorff.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Såvida Hr von Hartmansdorff
och Hr Apellöf, som med honom instämt, icke med sina
yttranden afse, alt utverka något afslag å Utsk:s betänk., så kunde
jag väl afhälla mig ifrån något yttrande: men här har likvisst den
siste värde talaren icke bestämt sig i det afseendet, och jag anser
mig derföre böra yttra några ord. Hr von Hartmansdorff har visserligen
rätt deruti att om residenset Hyttas ifrån Calmar till Döderhultsvik,
så kommer det mera midt i länet och att således denna
ort kan vara lämpligare för sammankomster af personer ifrån alla
delar af länet. Deremot får jag anmärka, först beträffande de af
Hr von Hartmansdorff omnämnda svårigheter i afseende på brandstod
och andra allmänna inrättningar att hvad brandstoden beträffar
så har Gottland, som är vida mindre än något af de länen skulle
blifva, haft den första allmänna brandstodsinrättning i riket, och
den fortfar ännu oafbrutet och utan alla svårigheter. I andra delar
kan det visserligen hända att större fördelar vinnas genom större
län, der flere kunna deltaga i hushållssällskaper och dylika inrätt
ningar.
Likväl är äfven på Gottland det äldsta hushållssällskap i riket
sliftadt på Gustaf TII:s födelsedag den 24:de Januari 1791; men
jag går nu till hufvudsaken.
Hvad som bör tagas i betraktande, men som dock icke är den
vigtigaste anmärkmn, är den dubbla kostnaden för tvenne länsstyrelser,
äfvensom för residensbyggnadens uppförande, hvilken senare
kostnad efter all anledn. blefve större i Döderhultsvik än i Westervik,
emedan på sistnämnde ställe händelsevis finnes uppfört ett stort
stenhus, som man för närvande icke vet hvad man skall göra med
och som således torde kunna fäs för bättre pris, än något annat
som kulle byggas.
Flere hufvudsakliga olägenheter skulle likväl uppstå af länsresidensets
förflyttande till Döderhultsvik. Ehuru denna köping har en
hamn, så har dock handeln sin vanliga gång på Calmar. Dess läge
är vida förmonligare, dess afstånd ifrån Oland och den mest sädesbärande
delen deraf också betydligt närmare än ifrån Döderhultsvik.
Länets innevånare såväl på fasta landet som pä Oland hafva
således vida större intresse af en stundlig beröring med Calmar än
med Döderhultsvik, och man vet huru stor lättnad det är att kunna
uträtta ekonomiska affärer, på samma gång som man har mål hvilka
förekomma i landskansliet.
Efter hvad i sednare tider försports om de särskilta förhållan
dena i de socknar som äro belägna söder om Calmar och mot gränsen
af Blekinge, så synas verkligen vara af stort behof påkalladt att
tillsynen der må kunna vara på närmare håll. Det är just olägenheten
för norra delen af länet utaf residensets aflägsenhet och svårigheter
att kontrollera de underordnade landtstatstjenstemännen, som
särdeles påkallar flyttningen till Westervik. Den olägenhet blefve
visserligen till betydlig del afhulpen för länets norra delar genom
554
Den G Juli e. m.
residensets förflyttning lill Döderhultsvik, men deremot blefve saken
stjelpt för de södra delarne af länet, der mesta tillsynen behöfves.
På dessa förenade skäl har jag icke kunnat annat än instämma i
hvad Utsk. föreslagit.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag kan icke annat än helt och
hållet gilla det sätt för behandling af ärendet, som Ulsk. har föreslagit,
nemi, att ät den enda myndighet, som kan med full sak
kännedom
undersöka förhållandet, öfverlemna att utfinna medlen
lill olägenheternas afhjelpande, och jag anser att det vore lämpligast
att göra det innan man framkommer med egna individuella äsigler
i detta fall, men efter sådana blifvit framställda, så anhåller jag alt
äfven få framlägga mina tankar, jemte det jag till en början får i
allo förena mig uti hvad Hr von Hohenhausen yttrat.
Jag får då först förklara att jag icke delar den åsigt sorn Hr
von Hartmansdorff framställt om nyttan af de stora länen. Jag tror
tvertom att man blir i värt land snart nog nödsakad att minska länen.
De i senare lider mer och mer ökade göromälen för landslnne
förenade med, om jag får nyttja det ordet, alldeles omätliga svårigheter,
hafva gjort att mången duglig tjensteman, rädd om sin egen
existens, icke velat åtaga sig ett sådant embete uti de län der lölket
har mera begrepp om sina rättigheter och sålunda kunna vara
mera trätgiriga. Det har visserligen varit ett argumentum ad hominem,
dä just den man som varit landsh. i ett stort län och just
i det län, om hvars fördelning 1111 är fråga; men utom det altman
icke får rätta sina omdömen om personer i allmänhet efter de
stora ovanliga personliga förmögenheterna hos denne man, så kan
också lättligen dertill möjligen hafva bidragit alt denne man, jag tror
endast l fs år eller något dylikt, förestod det länet. Måhända, äfven
med hans ovanligt stora förmögenheter, om ansvaret och mödorna
räckt något längre, han funnit det allt för träget. Dertill
komma äfven andra skäl. Först och främst de mycket vigtiga och
sakrika uppgifter, som Hr von Hohenhausen meddelat, och hvilka
jag får åberopa; nemi. att den stora och vigtiga ön Oland har en
helt annan kommunikation med Calmar än med den lilla, eländiga
köpingen, eller hvad den må hela, Döderhultsvik, med hvilken Öland
har ingen rörelse, till hvilken ön icke har någon sjöfart.
Dertill komma äfven andra särskilta omständigheter. Jag ogillar
visserligen för min del helt och hållet det system, som vill efter
qvadrat mil och cirkelmått göra landets fördelning såsom man
gjorde i Frankrike efter revolutionen, utan afseende på historiska
minnen, lokala förhållanden, mångfaldiga likheter i inrättningar och
dylikt. Största delen af Småland har i fråga om historiska och kamerala
förhållanden mycken likhet. Dertill kommer att i Östergöthland,
som troligtvis blir ett ibland de första länen, der man måste
lätta landsfös omätliga göromål och ansvarsfulla pligter genom att
skilja något derifrån, sä äro tvä härader småländska med hela deras
historiska utbildning småländsk och liggande helt och hållet väl
till att blifva småländska och skiljas ifrån Östergöthland. Det är
Ydre och Kinds härader. Om man skiljer dem ifrån Östergöthland,
Den 6 Juli e. m.
555
så gör man en liten hjelp i den stora olägenhet, jag nyss omnämnde
af de allt för stora länen, och dä blifva förenade under det nya
Östergöthlands län, endast delar, hvilka samtliga höra under Linköpings
stift och som salunda hafva en gemensam kyrka. Om man
dä tillägger Blekinge Östra och en del af Medelsta härad, så är det
visserligen sant att den historiska delen af Blekinges förhållanden
äro mycket olika de Småländska efter Blekinge är en gammal Dansk
provins, men pä intet ställe äro förhållandena så enkla sorn här, derigenom
att alla räntor utgå efter kronovärdi, hvarjemte i Blekinge är
båtsmanshåll och bålsmansruslhåll; och således är förhållandet likartadt
emellan största delen af det nya Calmare län och Blekinge
län, hvadan pä del viset hela kostnaden af ett nytt landsh.-embetes
organisation kan besparas.
På sätt Hr von Hohenhausen anfört så skulle kostnaden för inrullande
af ett nytt länsresidens i Westervik blifva mindre än i Döderhultsvik.
Det är endast på det att icke Hr von Harlmansdorffs tanka
matie såsom den mest gemensamma qvarstå i prot. som jag yttrar
delta. Dä för öfrigt ingen har yttrat sig emot bifall lill betänk.,
så behöfver jag icke för min del tillstyrka bifall.
Hr A po Ilo f: Hvad Hr von Hohenhausen yttrat i afseende på
handeln grundar sig på mindre kännedom af förhållandet. Handeln
i Döderhultsvik har på senare lider mycket tilltagit, handeln med
trävaror är här ojemförligt mycket större än pä Calmar, emedan
skogarne i trakten af Calmar äro uthuggna, men deremot ännu äro
qvar i trakten af Döderhultsvik, och det finnes knappt något ställe
med en sådan trädvaruhandel. Dessutom är hamnen i Döderhultsvik
ypperlig. I Calmar är det deremot en öppen redd, ty der står
inloppet öppet för nordanvinden, som basar in i det smala sundet
med en otrolig fart och gör att hamnen ingalunda är säker, oberäknadt
att der finnas många skär.
Hvad sedermera vidkommer landsh:e-embetets närmare tillsyn
öfver södra delen än öfver den norra, hvilket jag hvarken vill medgifva
eller motsäga, derom må hvar och en hafva sin åsigt, men jag
vill upplysningsvis nämna, att från Döderhultsvik är kommunikationen
verkligen mycket bättre och lättare åt södra sidan än åt den
norra, emedan dit är vägen jemn såsom golfvet här, men ät norra
sidan backig, så att om det skulle göra något till, så är saken hjelpt
på det sättet.
Beträffande hvad Hr Rosenblad yttrat om alt enskilta åsigter
icke borde komma i fråga, då man ämnar hänskjuta målet till K.
M:s pröfning efter vederböra hörande; sä skulle jag kunna åberopa
en annan auktoritet för min åsigt. Det är icke många dagar sedan
en af Konungens rådgifvare här yttrade, att det är icke allenast
godt, utan det är nyttigt och nödigt att gifva sina tankar tillkänna,
på det att Regeringen måtte hafva någon ledning för sitt beslut.
Hvarföre skulle det. då vara ur vägen alt äfven i denna fråga
gä till väga pä det sättet? Hvarken K. M. eller Hans rådgifvare skulle
eljest kunna hafva reda på alla landsändar. Jag hemställer således
556
Den 6 Juli e. m.
till Hr Rosenblad om icke äfven han skulle anse lämpligt att man
sålunda på förhand yttrar sig.
Hr Rosenblad har ansett att de historiska minnena icke skulle
rubbas i afseende på Småland genom dess sönderstyckning, men i
fråga om Rlekinge gällde icke samma regel. Detta vill jag lemna i
sitt värde, det var kanske ett förbiseende af den värde talaren: men
om båtsmanshåll^ vill jag säga, att det är i hela Calmare län, såväl
i norra som södra delen äfvensom i hela Blekinge på samma sätt,
så att det ingenting verkar. Rotehållet upphör ungefärligen ett par
mil ifrån hafsstranden.
Då Hr Rosenblad ansett att jag icke förklarat hvad jag menat,
så får jag nämna att jag instämt med Hr von Hartmansdorff derutinnan
att beliofvet blefve afhjelpt genom länsresidensets flyttning och
icke delning af länet. Dessutom instämmer jag äfven uti hvad Hr
von Hartmansdorff redan har anfört.
Hr von Hartmansdorff: Hr Rosenblad har fört denna öfverläggning
längre än jag hade förmodat. Han bar gått in pä frågan
om en förändrad länsfördelning öfver bela riket. Vidtager man
något sådant, så förfaller naturligtvis en del af de skäl, jag anfört.
Men jag befarar att riket icke snart får tillgångar nog för att göra
en förändring både af domsagorna och länens indelning. Beggedera
skulle fordra så stora tillgångar, att förslagen blifver förmodligen intet.
Under sådana förhållanden och dä olägenheterna af länsresidensets
läge inom Calmare län icke böra blifva oaflmlpna lika länge
som den allmänna förändringen kan dröja; så tror jag att man bör
tänka på saken sådan hon för närvar:de är. Derföre tillåter jag mig
att ännu yttra några ord derom.
I händelse man upprättar två län, af hvilka det ena har sitt
residens i Calmar, så är det klart, att byggnaderna i Calmar behöfvas
för samma ändamål som förut. De kunna icke försäljas och
försäljningssumman kan således icke användas till förminskning af
kostnaden för uppbyggande af nytt residens.
Det har blifvit sagdt af Hr von Hohenhausen alt som Calmar
är den betydligaste handelsstaden, så resa innevånarne mest dit.
Huru det för håller sig med handeln i Calmar, har Hr Apollof nyss
upplyst. Jag vill dessutom nämna att det vanligen endast äro innebyggarne
i södra delen af länet, som i handelsärender resa lill
Calmar. De som höra till norra delen af länet resa till Westervik.
När jag utöfvade landsh.-embetet i länet och samlade länets innevånare
för en gemensam öfverläggning i Döderhultsvik; så hände sig
att gamla godsegare, som bott i länet mångfaldiga år aldrig hade
sett hvarandra förr än i Döderhultsvik, och det just derföre att länet
är så långt och att norra delen deraf icke har några handelsärenden
att sköta i den södra delen.
Hr von Hohenhausen har sagt att man kontrollerade bronobetjeningen
bättre nkr landsh. vore närmare. Det är sant, men jag
tror icke att den norra delen af Calmare län behöfver mindre kontroll
än den södra. Sådant har och nyligen visat sig genom en
Den f) Juli *. m.
557
stor konkurs efter en kronofogde i norra delen der allmogens angelägenheter
voro svårligen intrasslade.
Det har äfvenledes blifvit yttradt att individuella åsigter i detta
fall vore föga att rätta sig efter. Jag vill i detta hänseende naturligtvis
icke begära att på min röst skall göras mera afseende än på
någon annans; men bör likväl säga att derest jag hade i länet för
blifvit,
sä hade jag kommit att sjelfmant hos K. M. tillstyrka den
förändring af länsresidensets läge, som jag nu förordar,
Man har sagt, att Oland har sin förnämsta handelsrörelse på
Calmar. Det är sant, men denna rörelse kan fortfara hädanefter
likasom hittills. Det blir väl icke sä beqvämt för Oländningarne att
fara till Döderhultsvik som till Calmar; men då de äro goda sjömän,
så lära de föga bry sig om antingen de ro eller segla något
längre eller kortare väg. Den norra delen af ön får kortare väg
till Döderhultsvik än till Calmar, och hvad Oländningarne ifrån södra
Mötet förlora det vinna Småländningarne från norra Tjust.
Man har äfvenledes talat om att Kinds och Ydre härader af
Östergöthland skulle derifrån förläggas till det län, som bildades i
Westervik. Som jag har framlefva! min ungdom i Kinds och Ydre
härader, så känner jag något till förhållandena derstädes. Kinds
härad går med sin öfra ända ganska nära till Linköping. Ydre härad
ligger längst derifrån; men det oaktadt har man i de aflägsnaste
delarne deraf icke mer än 8 mil till residenset. Deremot finnas
delar af delta härad, der man har, tror jag, ända till 13 mil
till Westervik. Vägarne äro dessutom icke riktade ifrån dessa orter
till Westervik, utan man får antingen göra omvägar eller fara
sådane som äro svåra, nästan obrutna. Der förekomma således i
detta hänseende förhållanden, som man icke kan bedömma endast
efter hvad man derom hör berättas, utan efter de förhållanden som
verkligen äro för handen.
Uppå härefter framställd propos. blef Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:s ifrågavande betänk. N:o 99 af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s i gårdagens
plenum på bordet lagda betänk. N:o 100, i anledn. af väckt fråga
om förflyttning till Luleå af landsh.-residenset för Norrbottens län.
Vid föredragning af Allm. Besv.- och Ekon.Uts!;:s i gårdagens
eftermiddags-plenum på bordet lagda betänk. N:o 101, i anledn. af
väckt fråga att landsh.-sätet i Götheborgs och Bohus län måtte förläggas
till Uddevalla, yttrade sig
Frih. Cederström, Claes Rud.: Varandes ledamot af det
Utsk., som afgifvit detta betänk, och då jag icke har mig deremot
reserverat, så är det också icke nu min mening, att emotsätta mig
bifall till detta betänk. Milt skäl att icke sätta mig deremot är
egentligen det, att en förändring sådan som den förevande skulle
otvifvelaktigt medföra kostnader mer eller mindre betydliga, till hvilka
det allmänna ännu icke har tillgångar. Det är derföre jag har in
-
558
Den 6 Juli e. in.
stämt i resultatet, men jag är derföre alldeles icke ense med Utsk.
i hvad Utsk. för öfrigt har sagt. Jag är tvertom af den öfvertygelsen
att det icke är rätt hvad Utsk. sagt i betänk. N:o 100 och
ej tillämpligt i detta fall, ty gifvet är att en stad af Götheborgs betydliga
handel, med öfriga förekommande omständigheter, utgör något
alldeles skiljaktigt ifrån hvad sig i Norrbottens län företer och
förete kan. Jag är öfvertygad derom att i en framtid en förändring
sådan som den ifrägavar:de borde ega rum och kommer att ega
rum, äfvensom derom att kostnaderna ingalunda skola blifva sä betydliga
som Utsk. tyckes hafva sig föreställt. Vid nästförflutne riksdag
voro motioner i samma syftning som denna af Olans Eriksson
och af andra ledamöter, och det troddes då att Uddevalla stad skulle
vara ganska villig, för den fördelen att inom sig fä ega länets höfding,
att mycket bidraga till kostnaderna, för denna flyttning och
att således dessa kostnader skulle mycket reduceras. Att Götheborgs
stad för den fördelen att erhålla en styresman, hvilken odeladt egnade
sin tid åt denna stads angelägenheter, äfven i sin män skulle
vilja bidraga till denna förändring, borde väl icke anses otroligt.
Pä dessa skäl och då jag ansett det vara en skyldighet emot
mig och den öfvertygelse jag hyser att icke genom stillatigande synas
instämma i Utsk:s betänk., så har jag velat till prot. anföra
dessa mina tankar, i det jag i öfrigt afhåller mig att yttra något vi
dare
om Utsk:s förslag.
R. o. Ad. biföll Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s betänk. N:o 101.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
mern., utlät:n och betänk., nemi. från
Stats-Ut sko ttet:
N:o 219, med förslag till sammanjemkning eller votenspropos.,
i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, ronde inlösen för Statens
räkning af framlidne canslirädet Sundels manuskript-samlingar;
N:o 220, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o 193,
ang:de ifrägastäldt statsanslag till upprätthållande af den Arméens
pensionskassa åliggande pensionering;
N:o 221, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o 198,
ronde ifrägastäldt låneunderstöd af allmänna medel till reparation af
domkyrkan i Linköping;
N:o 222, i anledn. af erhållen återremiss å utlät. N:o 195;
N:o 223, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 197;
N:o 224, i anledn. af erhållen återremiss ä utlåt. N.-o 199;
N:o 225, i anledn. af väckt motion, ang:de rättighet för tionde
gifvare
i Skåne alt få lösa den till Stockholms allmänna Barnhus
anslagna kronotionde efter markegångspris, med tillökning af i lag
stadgad forsellön;
N:o 226, i anledn. af väckt motion, ang:de afskrifning utaf
arrendeskillnads-ersättning, ådömd sterbhusdelegarne efter bonden
Matts Andersson, i egenskap af arrendator af indragna batallionspredikantsbostället
Forssa;
N:o 227, i anledn. af väckt motion, dels om återgång till sol
-
Den C Juli e. m.
559
flat rotar vid Westmanlands regemente af från dem indragen spanmål,
och dels om anvisande af spanmål eller deremot svarande lösen
ål en del rotar vid samma regemente;
N:o 228, ang:de tryckuingskostnaderne för RiksStms protocoiler
samt utdelande af de vid riksdagens slut öfverblifna exemplar
af dessa protocoller och dertill hörande bihang;
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
N:o 96, i anledn. af väckta frågor om förändrad reglering af
presterskapets aflöningssätt, om presteboställenas utarrenderande, om
delning af de större pastoraten, om indragning af åtskillige ecclesiastika
beställningar, om upphörande af förhöjd ärsberäkning, om förändrade
bestämmelser i afseende på adjunkters missivering och lönevilkor,
om klockares och kyrkovaktares löner, m. fl. sammanhang
härmed egande ämnen.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr. från
de öfriga RiksSt.-n nemi. från PresteSt. af d. 22, 28 och 29 sisth
Juni samt d. 1, 3 och 5 dennes, från BorgareSt. af d. 28 och 29
sisth Juni samt d. 1 och 5 dennes; samt frän BondeSt. af d. 26
och 28 sisth Juni samt d. 1 dennes.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 9 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 8 Juli 1848.
Plenum kl. j till 11 f. m.
Justerades 2 prot.utdr. för d. 6 dennes.
Företogs val af en Bänkman inom 7:de Bänkm:s-afd:n efter
N:o 330, Frih. Silfversparre, fullm. Frih. Stjernstedt, Angust Wilhelm
; och befanns vid valförrättningens slut dertill hafva blifvit
utsedd :
!N:o 296, Frih. Ruuth, fullm. Hr Silfverstolpe Fredrik Otto.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Carleson Ed
-
500
Den 8 Ju 1 i f. m.
vard, som blifvit vald till ledamot af LagUlsk. under Hr Cederstråhle
beviljad ledighet anmält att han i anseende till trägna tjenstegöromål
nödgades afsäga sig detta förtroende; hvarjemte Hr Landtm,
anmodade Hrr Electorer att i anledn. häraf utse en annan ledamot
af LagUlsk. under Hr Cederstråhles frånvaro.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 5 och 6 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 214, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de åtgärder
för behöfvandes undsättning i missväxtår.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
l:sta 'punkten.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Jag ser icke att någon
annan utväg nu finnes än att med afseende på förevar:de omständigheter
bifalla denna punkt. Jag kan dock icke undertrycka
min öfvertygelse att det är rätt beklagligt att förhållandet sä är.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag får för min del förklara
det jag ansett riktigast hafva varit om R. St. beviljat K. M.
ett serskildt kreditiv till undsättning i missväxtår. Det är förgäfves
att vilja genom theorier visa ifrån sig nöden dä hon står för dörren.
Regeringen mäste i fall missväxt inträffar vara försedd med
tillräckliga undsättningsraedel.
Hr Gr. o. Landt m. afbröt detta yttrande, med erinran, att
den nu af Hr von Hartmansdorff omnämnda frågan om serskildt kreditiv
för behöfvandes undsättning i missväxtår, blifvit upplagen först
i 4:de punkten och att den förevande första punkten endast angick
bildande af reservlager för spanmåls-undsättningar.
Uppå härefter framställd propos. blef den förevande Usta punkten
af R. o. Ad. bifallen.
2:dra och 3:dje punkterne.
Biföllos.
4:de punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag ville för min del yrka bifall
till det af K. M. äskade undsättnings-kreditivet, emedan jag anser
det fåfängt att vilja sätta sin förtröstan till den enskilta handelns förförmåga
att kunna afhjelpa nöden när hon infinner sig. Saknaden
af ett sådant skulle endast blifva att blottställa Regeringen vid de
tillfällen dä nöden påkallar undsättning. Erfarenheten har i senare
tider jemväl visat huruledes det varit fruktlöst att för någon viss
tid vilja ens bestämma en fast spanmålslull; äfven den theorien
har måst öfvergifvas för nödens skuld. Jag har likväl förnummit
att (vänne af de öfrige Stånden bifallit StalsUtsk:s betänk. ang:de
mindre kreditivet och följaktligen delat summan så att hälften deraf
må användas för krigsbehof och endast återstoden skulle vara tillgänglig
i och för andra oförutsedda behof. Jag vet knappt något
hvartill medlen skulle kunna begagnas, om icke till undsättning i
miss
-
Den 8 Juli.
561
missväxtår. Under sådana förhållanden måste vi väl låta bero vid
StatsUtsk:s förslag i denna punkt, isynnerhet som omöjligheten att
hos de öfrige Stånden vinna någon ändring torde böra tagas för
gifven.
Hr von Hohenhausen: Tyvärr måste man förutse ett annat
statsbehof utom det af medel till undsättning i missväxtår, hvartill
hela den ena hälften af det mindre kreditivet kan blifva erforderligt,
nemi." till hämmande af kolerafarsotens härjningar. Denna
är nu vid Östersjöns stränder. Om vi äfven igenom de vidtagna
karantäns-anstalterne lyckas undgå densamma innevaride år, så kan
farsoten påkomma oss så myckel starkare under loppet af det nästa.
Det synes mig derföre vara obetänkt af II. St. alt lemna ett kreditiv
af endast 500,000 till oförutsedda statsbehof som kunna uppslå
under tiden intill nästa riksdag, förutom hvad till försvars-anstalter
kan påfordras, hvartill, jemfördt med det hotande behofvet en ganska
ringa summa är anslagen eller den andra hälften af lilla kreditivet.
Jag tror således alt det är nödvändigt alt ett serskildt kreditiv
lemnäs i och för spanuemåls-undsältningar och att fördenskull
till detta ändamål ett belopp af 500,000 r:dr varder hänvisadt på
riksgis-kont. alt detsamma vid uppstående behof genom lån anskaffa.
Få grund häraf yrkar jag återremiss af den 4:de punkten.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då ifrågavande ämne blifvit
handlagdt inom riksg:safd:n af StatsUtsk. och förslaget naturligtvis
der blifvit uppgjordt, ber jag att få fästa R. o. Adis uppmärksamhet
derpå, att det endast var med största svårighet, som det lyckades
alt höja det mindre kreditivet från dess nuvar:de belopp 500,000
till en million och alt detta skedde blott under vilkor att intet serskildt
undsättningskrediliv skulle ifrågakomma. För min del tror
jag derföre, att äfven om R. o. Ad. skulle återremittera ifrågavande
punkt, sådant likväl icke skulle till någon åtgärd föranleda. Jag vågar
påstå detta, på grund af den kännedom jag äger om de öfrige
Ståndens tänkesätt, i denna fråga. Jag ber att dessutom fä erinra,
att sedan R. St. nu mera bifallit, att det mindre kreditivet skulle
upptagas till en million samt delas i tvänne lika stora summor,
hvaraf den ena hälften skulle vara afsedd för försvarsanstalter och
den andra till öfriga högst vigtiga ändamål såsom t. ex. undsättningar
i missväxtår, så äger K. M. dock till Sin disposition en summa
af omkring .1,250,000 r:dr, ty enl. den uträkning Utsk. framlagt,
sidan 16 i betänk, skulle under loppet af nästföljande år, utom
nyssberörde kreditivsumma vara i och för undsättningar att påräkna
omkring 750,000 r:dr, eller åtminstone 700,000 r:dr. Jag skulle
visserligen icke motsätta mig förhöjning i den summa som uti ifrågavande
afseende må ställas till K. M:s disposition, om jag såge någon
möjlighet alt genomdrifva ett sådant beslut, men dä jag tror
alt sådant icke står i mensklig makt, får jag vördsamt anhålla om
bifall till 4:de punkten af förevaride betänk., sådan den deruti finnes
uppställd.
Hr von Hohenhausen: Den siste värde talaren förbigick helt
G H. “ 36
562
Den 8 Juli.
och hållet den anraärkn. jag gjorde om det kända behofvet af medel
till kolerafarsotens utestängande. Sä vidt jag vet hafva de redan
utgående kostnaderne i och för karantäns anstalterna icke blifvit
på stat uppförde; det kunna de icke heller blifva såsom varande af
tillfällig beskaffenhet. Till huru högt belopp dessa utgifter kunna
uppgå låter sig ej på förhand beräkna, men att de blifva ganska
betydliga, det kan man taga för afgjordt. Att icke StatsUtsk, med
sädana förhållanden under ögonen, möjligen skulle kunna inse behofvet
af ett serskildt kreditiv, det kan jag icke fatta; men äfven
om icke StatsUtsk. skulle behaga tillstyrka sådant, så är det dock
IliksStm och icke StatsUtsk. som i sista hand örn frågan besluta.
Jag anser saken vara af alltför stor vigt för att medgifva att man
blott och bart för den obenägenhets skuld som anses råda emot
förhöjning i kreditiverne, (hvilken obenägenhet åtminstone i viss grad
icke kan anses klandervärd) skulle afstå från återremiss af denna
punkt, då dermed afses att vinna bifall till en sak, som synes mig
påtagligen nödvändig, ty R. St. böra väl lika som K. M. hysa omtanka
om rikets sanna hästa och synnerligast i vigtiga fäll icke förgäta
ett skyldigt förutseende, der sådant är mera än möjligt. Hurudan
skörden i år blir är omöjligt att ännu bestämma. Vi hafva
visserligen de mest gynsamma utsigter till en god skörd, men mina
Hrr, det hade vi ock vid denna årstid 1844; ett ihållande regn
under hela sommaren och hösten förstörde dock alla dylika förhoppningar
och förvandlade den lofvande utsigten på ymniga tillgångar
till verkligheter af en allmän nöd i flera bland rikets mest bördiga
provinser. Under sådana förhållanden tror jag icke alt man bör fästa
något afseende pä en möjligen förefintlig obenägenhet alt anvisa
eventuella tillgångar för eventuella behof, hvilka erfarenheten så
nyligen låtit oss känna att de kunna uppkomma, isynnerhet då vi icke
veta om icke behofvet redan står för dörren. Jag yrkar således
återremiss på denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Jag förbisåg, då jag förra gången
yttrade mig, behofvet af serskilda medel för kolerafarsotens hämmande.
Nu instämmer jag med Hr von Hohenhausen i hans yrkande
på återremiss, af denna punkt. Om de 500,000 r:dr som
finnas anvisade på det mindre kreditivet till andra oförutsedda behof
än krigsrustningar, skulle medtagas för anstalter emot koleran,
så kunde det hända alt öfriga medel, som äro anvisade till undsättning
i missväxtår, icke räckte till. Under sådana omständigheter
vore det icke välbetänkt af R. St. att göra någon nedsättning i den
af K. M. äskade kreditiv-summan.
Hr von Troil: Jag anhåller att få fästa uppmärksamheten
derpå att vid sista riksdagen bestämdes lilla kreditivet till ett belopp
af 500,000 r:dr ; hvarförutan genom votering i förstärkt StatsUtsk.
fastställdes ett serskildt undsättningskreditiv af 100,000 r:dr,
således en sammanlagd summa af 600,000 r:dr, som ställdes till
K. M:s nåd. disposition så väl till nödiga försvarsanstalter, som till
behöfvandes undsättning i missväxtår. Till detta sednare ändamålet
anvisades dessutom sä väl hvad som återstod utaf 1830 års und
-
Den 8 Juli.
563
sättningskreditiv som ock tullinkomsterna af inkommande spannemål.
Vid denna riksdag har Utsi;, föreslagit It. St. att å lilla kredilivet
för hehof hvilka icke till krigsrustningar äro hänförlige anvisa en
summa af 500,000 r:dr, således ett belopp lika stort med det som
vid sista riksdagen anvisades håde till krigsrustningar och till undsättningsbehof.
Om nu äfven skulle åtgå för kolerafarsotens hämmande
ett belopp af 2 å 300,000, ja s till och med 400,000, så
återstår dock i alla fall till undsättningar ett lika stort belopp som
K. M. vid sista riksdagen hade Sig anslagit till ifrågavar:de ändamål.
Dessutom torde lin:ne böra ihågkomma, att det serskilta undsättningskreditiv,
som vid sista riksdagen till ett belopp af 100,000
r:dr beviljades, endast med svårighet gick igenom i förstärkt StatsUtsk.
sedan två Stånd stadnat emot två. Jag har dä stor anledn.
att betvifla att det af Hr von Hohenhausen nu yrkade serskilta undsättningskreditiv
af icke mindre än 500,000 r:dr skulle kunna vinna
II. St:s bifall. Dessutom tror jag, att Sveriges geografiska läge är
sådant att totala missväxter der icke gerna kunna inträffa. Då stark
torka elier ihållande regn inträffar ett år, blir skörden god på ett
håll men dålig på ett annat. Efter det stora missväxtåret 1844,
exporterades dock under loppet af det derpå följande året icke mindre
än 287,000 tunnor samt för de tre åren 1844, 1845 och
1846 sammanlagdt omkring 660,000 tunnor. Jag tror således att
om man i Sverige befordrar koinmunikationsanstalterna, så att spannemålen
lätt och med ringa kostnad kan transporteras från de orter
der den finnes i öfverflöd till den der brist uppstått, sä blir förhållandet
icke så farligt som man föreställer sig. Jag upprepar hvad
jag nyss sade eller att jag ej skulle motsätta mig en återremiss om
jag såge någon möjlighet att erhålla det serskildta undsättningskreditivet.
Men som jag för min del är fullt öfvertygad att saken af
tvänne RiksStånd skulle afslås och att äfven om fråga skulle komma
till förstärkt StatsUtsk. den icke här skulle hafva någon cliance för
sig, så tror jag att det icke tjenar till någonting att återremittera
i fråga var :de punkt och får derföre anhålla om bifall till densamma.
Hr Hammarhjelm, Carl Gust.: För 13 år sedan då jag
var stor jordbrukare i Skaraborgs län, inträffade, oaktadt grödan syntes
gifva goda förhoppningar, att skörden genom ett ihållande regn
blef så förstörd alt, bland annat rågen uppgick i pris ända till 80
r:dr. Hafran var af den beskaffenhet att den icke kunde användas
till annat än föda åt svinen. Hvarföre skulle icke sådant äfven detta
år kunna inträffa ? Jag anhåller om återremiss.
Hr von Hohenhausen: I anledn. af den jemförelse Hr von
Troil uppställt emellan de belopp som vid förra riksdagen ställdes
till K. M:s disposition såväl till försvarsanstalter som till undsättning
i missväxtår, ber jag få fästa uppmärksamheten på de högst olika
omständigheter som i fråga om hehof af medel till krigsrustningar
och försvarsanstalter nu förefinnas emot vid förra riksdagen. Då
var icke någon anledn. att befara det krig skullle uppkomma, hvilket
deremot nu synes vara mer än möjligt. Då var äfven icke ko
36*
-
564
Den 8 Juli.
leran för handen. Den hade då för 10 år tillbaka passerat och de
olyckor den förorsakat, hade redan hunnit glömmas. Nu är den
återkommen till Östersjöns kuster och dess hotande närvaro kan icke
gerna förbises. Det är således nu fråga om tvenne svåra förhållanden
som icke funnos till år 1844, hvilka tala till hvars och ens sinne
och hjerta samt påkalla R. St:s allvarliga omtanka. Då motvärnsanstalter
för ändamålen tillfyllestgörande i dessa hänseenden böra på
förhand vidtagas skulle det kunna hända, genom R. St:s underlåtenhet
att anslå nödige medel för dessa fall der förutseende både kan
och bör ega rum, att en ökad kostnad tillskyndas riket genom en
urtima riksdag. Jag kan icke tro det vara öfverensstämmande med
R. St:s pligt att så förfara, när omständigheterne ovilkorligen synes
påkalla stora åtgärder emot de hotande farorne. Hvad missväxter
beträffar så är den en olycka, som af intet menskligt förutseende kan
förebyggas, men der det skyldiga förutseende hos R. St. dock bör
förefmnas, att anslå tillräckliga medel till lindrande af det största
onda och de värsta olyckor som för de flesta af missväxtens uppkomst
skola föranledas. Jag har icke funnit anledn. af hvad Hr von
Troil yttrat att frångå mitt yrkande, utan fortfar att anse det ett
särskildt undsättningskreditiv af 500,000 r:dr bör å riksgäldskontoret
anvisas.
Hr Hammarhjelm: Jag glömde att nämna förra gången jag
hade ordei, att det dä omtaldta året hade sä väl jag sjelf som mina
omgifvande grannar på 8 å 10 mils afstånd, lika vacker utsigt till
god skörd som vi nu hafva. Hafran blef dock genom regnet så förstörd
att man nödgades skaffa sig sitt behof deraf från andra orter.
Jag fruktade för min del att milt återstående förråd af gammal hafra
icke skulle räcka och köpte derföre hafra i Wermland, hvilken jag
fick hämta pä 16 mils afstånd och ändock betala med 15 r:dr tunnan.
Detta oaktadt fick jag om våren 20 r:dr tunnan för densamma.
Aret derförut hade för hafra endast gifvits 3 r:dr tunnan.
Gr. Sparre, Erik: Utan att vilja upptaga R. o. Ad:s tid med
något längre anförande, ber jag att få förena mig med Hr von
Troil, som uttalat mina åsigter i saken. Man har upplyst att ganska
betydliga summor äro ställde till K. M:s disposition för ifrägavar:de
ändamål. Det synes otänkbart, att kunna genomdrifva beslutet
om ett ytterligare kreditiv för samma ändamål, dä de öfriga
Stånden med tillökningen af lilla kreditivet afsett behofvet af undsättningar.
Jag (ror då att det icke vore klokt af R. o. Ad. att
besluta tillökadt kreditiv på en betydlig summa hvartill, efter hvad
vi alla nogsamt känna, tillgångarne icke äro lätt att uppsöka.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att först få fästa uppmärksamheten
å påståendet att R. o. Ad. icke skulle bevilja något
serskildt kreditiv, derföre alt man tror att de öfriga Stånden ej skola
göra lika så. Jag har redan fästat mig dervid; men då koleran hotar,
och intet dertill är anslaget så blir det de öfriga Ståndens sak,
om de lemnade Konungen utan medel. Hvar och en följer i fäderneslandets
angelägenheter, den mening han anser vara den rätta.
Den 8 Juli.
SG5
* För min del anser jag R. o. Ad. icke böra genom underlåtenhet
att bevilja särskildt spanmålscreditiv, blottställa sig för förebråelsen
att icke hafva förekommit de olyckor som genom försummelsen
kunnat tillskyndas riket; öfverlemnande för öfrigt åt en livar
att bevilja hvad han anser behöfligt samt att derför ansvara inför
sitt eget samvete och andans omdöme. Hr von Troil har jemfört
de nu til! undsättning tillgängliga medlens belopp med deni, som
vid sista riksdagen anvisades. Henna jemförelse är icke lämplig, ty
man bör icke jemföra med oriktiga förhållanden, utan med det verkliga
behofvet. Hurudant har det visat sig sedan sista riksdagen?
Utsk. säger sjelf, sid. 2 i betänk., att de allmänna undsättningsmedlen
utgjorde ett sammanlagdt belopp af 1,557,386 r:dr 40 sk.
och nu finnas enl. Utsk:s uppgift för berörde ändamål att tillgå
700.000 r:dr. Det är icke elis hälften så mycket som erfordrats
sedan förra riksdagen oaktadt den betydliga spanniålsntförsel, hvarom
Hr von Troil talat. Häraf visar det sig alt fastän spanmålsutförsel
inträffat, behofvet af undsättning icke uteblifvit. Då nu sannolikt
större delen af det å lilla kreditivet (ill andra behof än krigsrustningar
anvisade belopp kommer att anlitas emot den hotande kolerafarsoten,
sä återstår endast de 700,000 r:dr:ne. Om nu undsättningsbehofvet
skulle blifva lika stort under liden emellan denna
och nästa riksdag, som det varit emellan den sista och den innevande,
sa behöfdes dubbelt så mycket som Hiskin föreslagit; Dä Hr
von Hohenhausen påyrkadt ett serskildt undsätlningskreditiv af blott
500.000 r:dr och för alt få detta yrkande pröfvadt, begärt återremiss,
synes mig R. o. Ad. böra dertill samtycka.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall å 4:de punkten framställda
propos. besvarades med starka nej, blandade med ja ; i anledn.
hvaraf Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge devid
denna punkt gjorde anmärknir föranleda till densammas återremitterande,
samt dä härvid ropades starka ja jemte åtskilliga nej: förklarade
det han trott sig finna att denna sednare propos. blifvit besvarad
med öfvervägande ja.
5:te ‘punkten.
Hr von Hohenhausen: Uti mom. b) af ifrågavar:de punkt
förekommer ett så lydande stadgande: ”För öfrigt få ofvan omförmälde
tillgångar endast begagnas till räntefria låneunderstöd med
bestämda betalningsterminer och mot vederbör:de större eller mindre
menigheters gemensamma ansvarighet eller annan af K. M. i
nåder godkänd säkerhet”. Sä vida härmed afses (och om ordalydelsen
riktigt tillämpas, sä blir det följden) att dessa menigheter ovilkorligen
skola få understöd i penningar, kan jag icke annat än ogilla
föreskriften. Begäret alt få räntefria län äfven till alla andra möjliga
behofver än brödföda, är så stort, att anmälanden derom blefve
alldeles öfverdrifna. Men i samma stund som en komité inom ett
län bildas för anskaffande af spanmål och denna komité uppmanar
socknarne att uppgifva det qvantum säd de behöfva, med förklarande
att understödet endast i den formen kan ifrågakomma, så upp
-
566
Den 8 Juli.
gifva socknarne icke mera än hvad de oundgängligen behöfva och *
då räcka undsättningsmedlen till, hvilket icke blefve förhållandet om
vederbör:de socknemän kunde få understödet i penningar. Mig synes
derföre föreskriften i denna punkt vara alltför starkt uttalad, då
deraf möjligen kan dragas den slutsålts att understödet ovilkorligen
skall utgå i penningar, hvarigenom en i ett län tillsatt komité dessutom
skulle blifva förhindrad alt för billigare pris, än som för de
serskilde socknarne kan vara möjligt, anskaffa spanmäl och att endast
anskaffa hvad som verkligen behöfves. Det förundrar mig att
någon ändring i denna föreskrift icke blifvit föreslagen. Jag tror
att man bör bestämdt utsätta, att hufvudändamålet med undsättningen
är att anskaffa spanmäl; att medlen för öfrigt böra utgå i kontanta
penningar det inses tydligen af de öfrige föreskrifterne. Jag
ogillar således ordalagen i denna punkt, sorn låta påskina att hvarje
liten socken skulle få penningar. Erfarenheten har visat mig att
genom ett sådant sätt att gå tillväga, spanmålen ofta blir mycket
dyrare. Jag har icke heller saknat anledn. från flere håll att misstänka
det penningarne icke blifvit använde till anskaffande af spanmäl.
Jag får derföre yrka återremiss af detta mom. af 5:te punkten,
på det att ordalagen deri må blifva ändrade.
Hr von Troil: Till lugnande af Hr von Hohenhausens farhågor
ber jag alt få fästa hans och R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att det mom. af förevande betänk, mot hvilket Hr von Hohenhausen
riktat sina anmärkmr, är i hufvudsaken lika med hvad R. St.
vid sistlidne riksdag i detta hänseende stadgade. Det är endast en
obetydlig förändring i redaktionen deraf, som nu ägt rum, hvilket
dock alldeles icke ändrar meningen. Dessutom torde hvar och en
erinra sig, att vid meddelandet af undsättning efter sistlidne årens
missväxter, gick man tillväga på det sättet, att de för hvarje län
beviljade undsättningsmedlen öfverlemnades åt den inom länet bildade
undsättningskomitéen och att, så vidt jag känner, dessa uudsättningskomitéer,
sedermera gingo i författning om anskaffande af
spanmäl, äfvensom att de sedermera, efter som sådan befanns fördelaktigast,
utlemnade undsättningsmedlen till de serskilta socknarne,
dels in natura och dels i penningar. För min del skulle jag tro
bäst vara, att åt dylika komitéer öfverlemna bestämmandet af huru
mycket som bör utgå i spanmäl och huru mycket i penningar. Det
är klart att endast sådana lokala myndigheter kunna intränga i för
hållanderna
och bestämma hvilket som är ändamålsenligast. Då det
ifrågavande morn., såsom det nu är uppstäldt, lemnar en tillräcklig
latitud i detta afseende och då det icke vore nyttigt att deri intaga
några ytterligare detaljbestämmelser, tillstyrker jag att mom. må fä
förblifva sådant som det nu blifvit föreslagit af StalsUtsk.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hr von Hohenhausen
tyckes anse, att mom. b) af den nu föredragna punkten skulle
kunna lägga hinder i vägen för undsättnings-komitéers bildande inom
länen i och för förvaltningen af de åt hvarje län anslagne undsättningsmedel.
Det motsvarande stadgande som vid förra riksdagen
beslutades, hindrade dock icke, att under loppet af de föreg:de åren,
Den 8 Juli..
567
dä missväxt inträffade, i flere län, dylika komitéer bildades, hvilka
dels uppköpte och till menigheterna utdelade spanmål och dels lemnade
dem understöd i kontant efter behofvet. För min del är jag
öfvertygad att undsättningsverket icke under någon föreg:de tid blifvit
skött med den omtanka, som just under de sednare missväxtåren.
Man har sett att uti de af missväxten mest hemsökta provinserna
hafva så vidt tillgängarne sådant medgifvit, åtminstone de
mest trängande behofven blifvit afhulpne. Dervid har Staten ock
fått större garanti deli säkerhet för återbekommande af de ntlånte
medlen än någonsin förut. Ty redan vid uppbördstämmorna under
sjelfva missväxtären har det inträffat, att alla de inbetalningar som
skolat ske, verkligen ägt rum, hvaraf man med säkerhet kan sluta
att Statsverket icke eller vid de påföljande belalningsterminerne kommer
att förlora något, åtminstone pä hvad som blifvit lemnadt såsom
lån under den förflutna perioden. Jag tror derföre alt delta
sätt är det lämpligaste och så tyckes Hr von Hohenhausen anse det.
Jag anser derföre att R. o. Ad. gör rättast i att bifalla punkten sådan
den är. Skulle man ingå i närmare detaljbestämmelser kunde
det alltid lätt hända att man bortglömde något som vore af vigt, eller
ock genom hvad som stadgades, bunde händerna på den verkställande
magten då behofvet af medlens användande inträffade.
Hr Ha m mar hjelm: 184(5 års gröda inom Skaraborgs län var
så öfverflödig att ännu i Januari 1847 kunde man icke erhålla mera
än 11 ä 12 r:dr för rågen, men fram pä våren, då utlandets stora
behof af spanmål blef kändt ingick man i spekulationer och då utfördes
i synnerhet bafra och råg, så att rågen uppdrefs ända lill
28 r:dr i pris. Dä inträffade det förhållande, att de som trodde sig
hafva fält öfverbetaldt för sitt öfverskott då de lingö 10 r:dr sålde
all sin spanmål, dä dem bjöds 16 ä 18 r:dr. Dä de sålunda användt
sin spanmål, voro de således i behof och yrkade derföre på
understöd, i likhet med de socknar för hvilka det verkligen var
nödvändigt. Jag begär derföre återremiss af denna punkt.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Jag är fullkomligt förekommen
af Frih. Tersmeden och får blott intyga att vid den undsättningskomité,
deruti jag varit ledamot, och hvilken bildades till
följd af 1844 och 1845 årens missväxt, satte man alldeles icke i
tvifvel att ju icke komitéen hade rätt att uppköpa spanmål. Vi
uppköpte icke blott spanmål utan äfven sill och andra saltvaror, som
hvar 14:de dag utdelades till socknarne i mohn af behofvet emot deras
förbindelser eller annan säkerhet. Jag tror derföre bestämmandet
af ytterligare föreskrifter i detta hänseende, vore att binda händerna
på komitéerna. Jag tillstyrker derföre att någon förändring i
detta hänseende, icke måtte beslutas, ulan att Utsk:s förslag må bifallas,
såsom fullkomligt tillfyllestgörande för de fall detsamma afser.
Frih. Cederström, Jakob: Dessa af Hr von Hohenhausen
nu gjorda anmärkn:r, ronde vådan af att utlemna undsättning i
kontanta medel, annorlunda än till de särskildt valda komitéer,
hvilka hafva sig ålagdt alt anskaffa spanmål, synes mig vara så kla
-
568
Den 8 Juli.
ra och oslridiga samt af erfarenheten besannade, att något vidare
ordande derom icke är behöfligt. Det är ett förbiseende af Utsk.
att derom icke hafva yttrat sig. Jag ber alt få yttra mig om detaljerna
af den punkt som nu är föremål för öfverläggning. Utsk.
säger i mom. A), alt ifrägakomne 50,000 r:dr skulle få användas
för undsättningar utan äterbetalningsskyldighet, dock heter det vidare
”hörande dylika understöd företrädesvis tillgodokomma de kommuner,
som tillförbinda sig sä använda desamma, att dithörande
fattiga och arbetslösa personer derigenom beredas sysselsättning och
tillfälle att medelst eget arbete förtjena sitt uppehälle.” Nä väl,
hvad blir väl följden deraf? Jo den, att om undsättning ensamt
lemnäs till sådana kommuner, som genom nyttigt arbete sysselsätta
sina fattiga, så har man dermed blott gagnat de rike inom kommunen
med de fattiges arbete, dertill Staten fält tillsläppa medlen.
En sådan undsättning är i hög grad obetänkt och leder till olyckliga
resultater. Det är ganska riktigt af Utsk. att säga att ifrägavar:de
undsätlningsmedel böra lemnäs ät sådana kommuner, som
sysselsätta sina fattige. Jag vill blott taga bort ordet ”företrädesvis.”
Egenteligen ville jag yrka att ingen undsättning borde lemnäs åt
någon utan äterbetalningsskyldighet, utan borde det vara stäldt så,
att de kommuner som uppgifvit sig hafva många nödställde, men
icke hafva tillfälle alt sjelf underhålla dem, må fä kontanta medel
till fyllande af deras behofver och produkten af det arbete som de
fattige dermed verkställt, bör användas till återbetalning af den
lemnade undsättningen. Frih. Tersmeden har yttrat att vid föreg:de
undsättningar hafva medlen till största delen användts lill uppköp
af spanmål, ehuru de dock äfven kontant utdelats. Man mäste väl
medgifva att om kontanta medel ullemnas till enskilde personer
sä är det klart alt ingen kontroll finnes deruppå ali dessa medel
användes till uppköp af spanmål eller till verklig undsättning, utan
de kunna användas till skulders betalande eller till drifvande af hvilken
industrigren som helst och fördelen af räntefria lån är för
samtlige innevånare af landet så stort, att om det är möjligt för
dem att visa en ställning som är tryckande och svår, äfven om det
icke vore med verkliga förhållandet öfverensstämmande, så sker det
i afsigt alt förvilla styrelsen och förskaffa sig länetillgångar på så
beskaffade vilkor. Det går derföre icke an att låta detta mora. få
förblifva sådant det nu är föreslaget. Det kan betydligt förkortas,
[frågavande undsättningsmedel böra komma den fattiga klassen ensamt
till godo, antingen det lill fullt belopp är beräknadt på dess
arbetsförmåga eller icke är det; men för det arbete de fattige prestera
bör af kommunen lemnäs godtgörelse åt samhället, som dertill
förskjutit medlen.
Hr von Hohenhausen: För min enskilta del skulle jag kunna
vara belåten med den diskussion öfver i frågavande punkt som
jag genom min anmärkt), framkallat och med de åsigter äng:ilo meningen
med mom. b), som blifvit uttalade af StatsUtsbs ordfide
och åtskilliga af dess liärvande ledamöter. Jag ansåg likväl nyss
och anser ännu — (synnerligast då det uppgifvits att en redaktions*.
Den 8 Juli.
569
förändring förelupit) — det vara påtagligen nödvändigt att man
klart och tydligt uttrycker hvad meningen är med ifrågavande stadgande.
För min enskilla del skulle jag, såsom jag nyss nämnde,
vara belåten med den diskussion som här pågått, och trygga mig
vid de här uttalade åsigterne, isynnerhet som jag sjelf under, den
förra missvexten, som äfven sträckte sig till Gottlands Län, icke
ansåg mig af det då gällande stadgandet i detta ämnet förhindrad
att vidtaga åtgärder af likartad beskaffenhet med dem Frih. v.
Kramer här uppgifvit. Men jag får fästa uppmärksamheten derpå
att en landsh. kan ligga sjuk eller hafva något annat förhinder för
embetets ulöfvande. De som under tiden förrätta hans tjenst hälla
sig måhända mera uteslutande till den juridiska ansvarigheten och
vilja måhända strängt efter ordalydelsen följa författningen och våga
kanske icke att företaga annat än som der är uttryckligen medgifvet.
Jag tror att Utsk. utan särdeles svårighet kunnat antyda den
rätta meningen om uti det anmärkta mom. blifvit tillsatt några
ord, så att det kommit att heta ”För öfrigt må ofvanomförmälde tillgångar
endast begagnas till räntefria låneunderstöd, uti de särskilda
länder behofvet deraf uppstått med bestämda äterbetalningsterminer
och emot vederbör:de etc.” Då hade saken klart och
tydligt blifvit antydd och det är för vinnande af en sådan rättelse
som jag begärt återremiss, heldst emot mitt förr berörde förfarande
såsom landsh. klagomål hos K. M. blifvit anförde, ehuru de den
gången icke vunnit framgång; men, såsom jag nyss sade, är det osäkert
om mom:s mening allestädes så uppfattas. Följden af att
bibehålla stadgandet vid dess närvar, lydelse skulle kunna blifva,
att man för bokstafvens uppfyllande lemnade större understöd åt
en kommun än den behöfde och derigenom borttoge större summor
från andra orter, som deraf voro i större behof. Sockneboer
na
blefvo äfven derigenom vande att skaffa sig obehöriga tillgångar
för andra ändamål än brödföda, och det af medel som vore anslagne
till afhjelpande af trängande nöd. Af dessa skäl anser jag nödigt
att betänk, återremitteras.
Hr Hammarhjelm: Då jag funnit alt öfverläggningen drar
pä liden får jag afstå från att yttra mig.
Hr von Troil: Hvad först beträffar mom. ö), har Frih. Cederström,
Jakob, deremot anmärkt, att inga medel borde utlemnas
till undsättning utan återbetalnings-skyldighet. Jag skulle för min
del tro alt behofvet af en så beskaffad undsättning är så påtagligt,
att något afseende icke bör hafvas på hvad den värde Frih:n yttrat.
Dessutom ber jag få fästa Hrnnes uppmärksamhet derpå att det tillägg
som vid slutet af mom. förekommer och hvars ordalydelse blifvit
af bemälde Frih. klandrad, egentligen tillkommit derföre att
StatsUtsk. ansett det nödvändigt, alt ett anslag utan återbetalnings-skyldighet
finnes till K. M:s disposition för att lemnäs just
åt de socknar som dermed vilja förskaffa arbetsförtjenst åt arbetslöse
personer. Det torde vara så mycket angelägnare, att ett sådant
stadgande inflyter i denna punkt, som just derigenom, att medlen
på det sättet blifvit använda, hafva de i många socknar medfört en
570
Den 8 Juli.
mångfaldigt större nytla. Den värde Frilen liar ansett, att hvad
genom arbetsproduktens försäljande kunnat återvinnas, borde till
Staten återbetalas. Jag ber då att få upplysa, att under den diskussion,
som förekom på den afd:n, der ifrågavar:de stadgande är
uppgjordt, kom man i erfarenhet deraf att ett ringa understöd, lemnadt
åt en socken, men på i fråga var: de sätt begagnadt, kunnat många
gånger ånyo användas derigenom att det tillverkade försålts samt
de derföre influtna medlen användts till materialier för nya arbeten
och produkten deraf ytterligare föryttrats och så vidare så länge
som behofvet förefunnits och medlen räckte till. På ett sådant sätt
har en ganska ringa summa blifvit vida mera tillräcklig för ändamålet
än en vida betydligare som utlemnats blott och bart såsom allmosa.
Det är af sådan anledn. Utsk. ansett sig böra så mycket
som möjligt uppmana och uppmuntra till ifrågavande undsältningsmedlens
begagnande till arbetsföretag, men någon ovilkorlig föreskrift
i det afseendet kunde icke gifvas, emedan det finnes fattiga
i den belägenhet att de icke kunna arbeta, hvarföre också åt socknarne
lemnades rättighet, att använda medlen på sätt dem lämpligast
synes; och man måste ställa så till att de socknar som icke hafva
arbetsinrättningar, likväl må erhålla sin del af hvad som är anslagit.
Hvad vidare mom. b) beträffar hafva Frihme Tersmeden och
Kraemer, hvilka sjelfve handlaggt undsättningsärender, tillräckligt
ådagalagt, att det föreslagna mom. ingalunda lägger hinder i vägen
att på uppgifvet sätt tillvägagå eller för de undsättningskomitéer, som
länsvis kunna bildas, att på det ändamålsenligaste sätt använda de
lemnade medlen. Jag ber att utöfver hvad dessa Hrr yttrat, få erinra,
att det gifves socknar så aflägsna att det blir mera kostsamt
för dessa socknar att från undsättningskomitéens magasiner afhemta
den spanmål, de kunna behöfva, än om undsättningskomitéen åt
direktionen för dessa socknars undsättnings-angelägenheter öfverlemnar
att sjelf anskaffa födoämnen för de kontant lemnade medlen.
Dessutom ber jag att få fästa uppmärksamheten på en annan omständighet
som i min tanke kommer alt motverka de missbruk Hr
von Hohenhausen befarat skola inträffa, eller att de serskilla socknarne
skulle söka att tillskansa sig andel uti undsättningsmedlen
derföre att lönebidrag derifrån räntefritt kunde erhållas. Denna motvigt
innefattas i det kloka beslut R. St. vid denna riksdag fattat,
att icke medgifva någon afskrifning af undsättningslån. Såvida denna
grundsatts äfven framdeles vidhälles och tillämpas, torde alla försök
att utan behof söka undsättning i missvextår slutligen försvinna, ty
sedan man en gång blifvit öfvertygad derom att de lån som erhållas
äfven en gång skola återbetalas, kastar man sig icke lättsinnigt
in på lånebanan.
Frih. von Kraemer: Långt ifrån att instämma i den afFrih.
Cederström, Jakob, yttrade åsigt, att dessa 50,000 r:drne blott skulle
få utlemnas emot återbetalnings-skyldighet, är jag tvärtom af den
mening, att denna summa är alltför ringa i jemförelse med det vigtiga
ändamålet och att om tillgångarne det medgifvit, hade det varit
väl om lill K. M:s disposition blifvit lemnadt ett ännu högre
Den 8 Juli.
571
belopp, att användas på sätt här är föreslagit. Det är nemi. alldeles
påtagligt, på sätt Hr von Troil upplyst, att de undsättningsmedel,
som beviljas utan äterbetalnings-skyldighet, lemna en rik tillgång
till understöd och det icke blott åt dem som första gången
deraf komma i åtnjutande, emot det att de förrätta något visst föreskrifvet
arbete; ty derigenom att man för dessa medel uppköper
rudimaterier och öfverlemnar dem lill fattige att förarbetas, kan
man sedermera genom arbetsproduktens försäljande förskaffa sig nya
medel att för andra gången uppköpa råämne och förskaffa arbetsförtjenst
ät fattige och sålunda kan man fortgå i en serie så länge
behofvet fortfar. Hvad Hr von Hohenhansens anmärkn. angår, är
den redan af Hr von Troil besvarad. Jag ber att dessutom med
några ord få tillkännagifva min åsigt, huru sådana undsättningsfrågor
böra behandlas. Det bur nemi. ske så att socknarne böra upplåta
åt sina komitéer alt undersöka hvad som kan erfordras för hvarje
socken och sedermera anmäla behofvet för länskomitéen samt
tillika uppgifva hvad slags lån de önska erhålla antingen spannemål
eller penningar och till hvad belopp. Dessa ansökningar blifva sedermera
pröfvade af berörde komitéer, hvilka äro i tillfälle att göra
afprutningar och sedermera tilldela hvarje socken den undsättning
länskomitéen anser densamma behöfva och tillgångarne medgifva,
antingen i penningar eiler spanmål. Om sedermera ingen
afkortning på dessa medel får äga rum, sä ligger deruti tillräckligt
korrektiv emot begäret att utan verkligt behof söka fä del i de fördelaktiga
lånen. Så har det tillgått i Upsala län och erfarenheten
har visat nyttan deraf. Det lånebidrag som för delta län beviljades
uppgick till 300,000 r:dr. Deraf äro redan 200,000 r:dr inbetalde
och sista delen erhålles troligen vid nästa uppbördsstämma i Februari
månad. Jag tror således att Hr von Hohenhausens betänkligheter
äro öfverflödige och alt mom. hr tillräckligt tydligt för alt
kunna vid hvarja tillfälle tillämpas.
Frih. Cederström: Jag är Frih. von Kraemer förbunden
för det han sjelf åtagit sig att i denna punkt vederlägga Utsk:s betänk.
Han har erkänt, att den produkt som Olifver af det arbete,
som de fattige i en socken måste utgöra för att komma i åtnjutande
af ett åt socknen, utan återbetalningsskyldighet, lemnadt understöd,
sedermera för socknens räkning försäljes, derpå vidare i samma
rigtning användes hvarefter produkten deraf sedermera ytterligare
försäljes. Häraf synes således tydligt att berörde medel tjena
icke blott lill understöd för tillfället, utan äfven lill hjelp åt fattigvården
för framtiden. Det är således tydligt att dessa medel icke
blifva skänkta åt de fattige som behöfva undsättning, utan det är
skänkt lill kommunen som varit i behof att sysselsätta sina fattige
och det åt sådana kommuner, som äga full förmåga att återbetala
hvad de fått. Det är då klart att arbetsprodukten bör åter komma
Staten till godo. Hvad beträffar den af den värde Frihm omtalta
säkerheten för de utlånta medlens återfående, så är det väl icke
alf skryta med att, när man får penningar utan ränta, man äfven betalar
dem åter. Om Sverige eller hvilket annat, samhälle som hellst
572
Den S Juli
är i tillfälle att läna ut sina kapitaler ulan ränta, nog få dc penningarne
igen, derom är ingen fråga, men huru det kommer att gå i
framtiden med sjelfva samhället det är en annan fråga. Den enskilde
kapitalisten blir åtminstone alldeles ruinerad derpå, då han,
som naturligtvis måste hafva någon ränta pä sina utlånta medel,
nödgas täfla med Staten som lemnar lån utan ränta, och hvem är
väl så obetänkt att låna af enskilde då han kan få lån på bättre
vilkor af Staten ? Pä detta sätt skulle statsmedlen blott utgöra en
kassa, som stöde öppen för alla kommuner att låna ur. Detta vore
dock i högsta måtto stridande emot alla sunda äsigter i statshushållningen
och äfven emot den moraliska känsla som hos allmänheten
bör finnas och som bjuder att understöd af Staten icke bör
tillitas utan högsta nöd, och alt de medel som till de behöfvande
utlemnas sedermera böra med laglig ränta återgäldas.
Hr von Hohenhausen: Med afsende på hvad den siste värde
talaren yttrat i fråga om mom. «) af förevande punkt, som har
afseende pä utlemnande af undsättningsmedel utan återbetalningsskyldighet,
kan jag, med den erfarenhet jag äger ifrån Gottland icke
annat än vitsorda den nytta som beviljandet deraf medfört pä
sätt Frih. Kraemer omtalat, nemi. att sådan undsättning visat sig vara
på flerfaldigt sätt fruktbärande derigenom att de begagnas lill
inköp af rudimaterie!-, hvilka af de fattige förarbetats till produkter
som sedermera försålts samt försäljningssumman derefter användts
till ytterligare understöd. Jag får dessutom fästa den värde Frihms
uppmärksamhet derpå, att hvad Staten i denna väg lemnar, på långt
när icke är för ändamålet tillräckligt, utan att äfven inom soeknarne
medel dertill måste sammanskjutas, äfvensom att en icke ringa
del häraf måste användas åt sådana personer, hvilka sakna tillräcklig
arbetsförmåga. Jag tror således att berörde stadgande bör förblifva
vid dess nuvande lydelse. Hvad Frih. Cederström deremot anfört
såsom stöd för min anmärkn., nemi. att räntefria lån alltid äro begärliga
och att man således icke kan hafva någon garanti emot ett
öfverdrifvet sökande derefter, eller någon visshet om dess slutliga
återbetalande, är ganska tydligt och klart. Jag vill likväl icke bestrida,
att ju icke vissa lokala förhållanden kunna påfordra att medlen
på vissa ställen kontant utgå till socknarna, men för att få klart
att detta icke är den allmänna regeln är att spanmål skall, genom
undsättningskomitéernas bemödanden, anskaffas och försändas dit delden
verkligen behöfves, är det som jag gjort min anmärkn. Med
den redaktionsförändring jag föreslagit skulle det blifva tydligt, att
detta sätt att gå till väga är det som med ordalydelsen är mest förenligt
och då denna förändring går ganska lätt för sig, tror jag,
att den bör vidtagas och det icke blott för vederbönde emhetsverks
säkerhets skull utan äfven derföre alt K. befh:de och komitéerna
må blifva tillförbundne alt på det mest ändamålsenliga sätt medlen
använda.
Frih. Tersmeden: Det är egentligen i anledn. af Frih. Jakob
Cederströms anmärk, mot litt. d) af förevande punkt som jag
tagit mig friheten begära ordet. Frilen anser att inga medel böra
l)un 8 Juli.
573
i missväxtår utlemnas utan mot återbetalningsskyldighet. Deremot
tyckes Frih:n icke vara emot att efteråt meddela afskrifning. Detta
system har fordom följts sä att undsältningsmedel utlemnats utan
att någon del deraf är betraktadt såsom skänk och följden af
den sortens undsättning har varit, att Staten förlorat mångfaldigt
mera än hvad nu är i fråga att såsom skänk lemna. Det är väl
bättre att när en sådan olycka inträffar inom ett län, man förut
vet hvilka medel som kunna påräknas såsom gäfva och hvad som
skall återbetalas. När man vet detta så rättar man sig derefter.
Det har äfven visat sig att så skett sedan sista riksdagen, dä ett
likartadt beslut med det nu föreslagna fattades, innebände, att
50,000 r:dr skulle vara tillgänliga vid undsättning utan återbetalningsskyldighet.
Det är gifvet att under en svår missväxt ökas antalet
af de futtiga inom hvarje ort. Det är äfven klart att de församlingar
hvilka då skola underhålla dessa fattige, äro dertill mindre
i tillfälle än förr, emedan de sjelfve äro i behof af understöd.
Under sådana förhållanden tror jag det vara en pligt för Staten att
bistå kommunerna och det sker väl lämpligast på det sedan sista
riksdag tillämpade och nu äter föreslagna sätt. Jag tror att man
bör hälla strängt derpå att icke bevilja någon afskrifning, ty så
länge menigheterna hafva hopp om att få afskrifning, se de icke
så noga på om de begära större län än de oundgängeligen behöfva.
R. St. hafva vid denna riksdag ganska välbetänkt afslagit alla ansökningar
derom och derigenom hoppas jag, att den öfvertygelse hos
menigheten skall befästas, att någon afskrifning icke vidare ifrågakommer,
hvaraf följden torde blifva att hvarje hemmansägare noga
beräknar sin förmåga att betala innan han uppger sitt behof. Men.
då man sålunda strängt vidblifver denna princip, är det också å andra
sidan nödvändigt, att medel finnas för undsättning utan äterbetalningsskyldighet.
Frih. Cederström har ansett att Frih. von Kraemer
bevisat motsatsen mot hvad han velat bevisa, derigenom att
han upplyst, att undsättningsmedel utan återbetalningsskyldighet användts
vid uppköp af rudimaterier i och för de fattigas sysselsättande
och att arbetsprodukten sedermera försålts. Frih. Cederström
har trott alt det missbruk dermed kunnat ega rum, att dessa medel
blifvit (ill fattigförsörjningen använde under en tid då försam
lingen
icke deraf varit, i behof. Jag tror icke att förhållandet varit
sådant, ty under loppet af missväxtåret och det derpå följande,
hvarunder behofvet naturligtvis varit mest kännbart, har det omtaldta
uppköpet af rudimaterier och försäljandet af arbetsprodukter
merendels flere gånger om ägt rum. Naturligtvis sker en sådan
försäljning med förlust för hvarje gång. De personer hvilkas arbets
produkter
uppköpas äro först och främst så behöfvande och vidare
ofta så kroppsligt svage att det arbete dc lemna alldeles icke motsvarar
hvad de i och för sitt lifsuppehälle behöfva. Således torde
detta säl t att bispringa de nödställde böra bibehållas. Hvad Hr
von Hohenhausens anmärkn. beträffar, sä har jag redan tagit mig
friheten att besvara den. Jag ber att nu ytterligare fä fästa uppmärksamheten
derpå att om här skulle föreskrifvas att undsättningskomitéer
alltid skulle bildas för medlens handhafvande och utdelande,
574
Den 8 Juli.
så skulle ju sådant också nödvändigt äga rum då mera partiella
missväxter inträffa. Jag tar tiil exempel alt en liagelskada inträffat
i en by. Om då K. M. finner olyckan vara så stor, att
Staten bör lemna undsättning medelst räntefria lån, skall då en
undsältningskomilé bildas för besagde ändamål, eller månne ärendet
icke lika väl skulle kunna skötas af landsten ensam? På
grund af hvad jag nu anfört tror jag derföre, att det hvarken
är lämpligt eller nödvändigt att besluta införandet af ett så bestämdt
stadgande, isynnerhet då man känner Regeringens åsigt t
allmänhet om saken och raan således kan taga för afgjordt att
Regeringen vid hädanefter inträffande missväxter vidtager enahanda
kloka åtgärder som vid föregående tillfällen befunnits vara
så välgörande.
Frih. Cederström: Frih. Tersmeden har tillagt mig ett
yttrande, som skulle jag hafva sagt, att emot det att ålerbetalningsskyldighet
alltid förefinnes, skulle afskrifning få äga rum.
Jag reklamerar häremot. Ett sådant har jag alldrig haft. Tvärtom
har jag alltid, då fråga derom förevarit, satt mig emot all
afskrifning. Det är H. Exc. Hr Gr. Arvid Posse vi hafva att
tacka derföre, att sådant kunnat inträffa, ty det var han som
förledde R. St. att begå ett dylikt missbruk, då han skaffade
undsättningstagare inom Skaraborgs län afskrifning. Men då R.
St. numera finna del olämpligt, är det att hoppas att det hädanefter
ej må äga rum, Jag instämmer med Frih. Tersmeden deruti
att hvad man lånar skall man äfven återbetala, antingen det
sker af Staten eller af enskilde. Det är en oeftergiflig regel alt
ingångna förbindelser skola uppfyllas, så vida icke den som skall
betala blir försatt i konkurstillstånd, ty då faller afskrifningen af
sig sjelf. Men ännu har man icke hört talas om att någon kommun
blifvit insolvent och så länge som betalningsskyldigheten är
gemensam för alla sockneboerne, behöfver man ej frukta för alt
icke de ullåota medlen skola kunna återfås. Skulle hela landet
på en gång göra konkurs har naturligtvis det lån, som i undsältningsväg
blifvit utgifvet, förlorat denna sin egeuskap. Men
den saken pröfvas af domaren och R. St. hafva ej dermed att
skaffa. Jag kan icke finna att Frih. Tersmeden med sin argumentation
vederlagt hvad jag yttrat i afseende på den produkt,
som af ifrågavar:de ulan ålerbetalningsskyldighet utgifne medel
kunde härflyta. Ty om äfven dessa undsättningsmedel flere gånger
kunna användas genom försäljning af det dermed hos enskilde
delägare inom kommunen åstadkomne arbete, så bör väl vid den
sista försäljningen en tillgång vinnas till återbetalning af det lemnade
understödet; Jag ser icke hvarföre denna sistnämnda tillgång
nödvändigt skall understiga den första gången bekomna summan,
den kan ju också öfverstiga den sednare. På det sättet skulle
dock kommunen kunna förvärfva sig ett kapital som under
flere år kan räcka till för de fattiges underhållande. Detta kan
vara ganska lyckligt för kommunen, men är alldeles icke öfver
ensstämmande
med samhällets bästa. Då jag således instämmer
Den 8 Juli.
575
med Frih. Tersmeden deruti, att de inlemnade undsättnigslånen ovilkorligen
böra åter inbetalas, yrkar jag dock derjemte för framtiden
gäldandet af sådane slags medel, som man hittills utgifvit utan
återbetalningsskyldighet.
Hr von Hohenhausen: Hvad mom. litt. a) beträffar har
Frih. Tersmeden redan utförligt vederlagt den af Frih. Cederström
uttalade farhåga. Det är nemligen klart att då de ifrågavande medlen
utan återbetalningsskyldighet hufvudsakligast beräknas för dem
som icke äga någon eller åtminstone högst ringa arbetsförmåga, skola
dessa medel efter några försäljningar helt och hållet försvinna,
då arbetsprodukten naturligtvis måste säljas till vida lägre pris än
hvad de i inköp kostat särdeles under missväxtår då dylikt arbete
betalas sä lågt och man oftast torde få nöja sig med halfva priset
emot det förut vanliga. Det synes derföre falla af sig sjelf att dessa
medel icke kunna förslå till samlandet af kapitaler. Dessutom
torde man finna att dessa ifrågavande 50,000 r:drne utgör en högst
ringa summa dä det är fråga om hela riket. Under den sista i
två år fortfarande missväxten på Gottland kom, så vidt jag kan erinra
mig, af dessa medel aldrig mer än högst 200 r:dr äfven den
mäst utblottade socknen tillgodo och då torde det vara lätt att förutse
att den tillgång, som sålunda blifvit beredd till understöd åt
de fattige, icke utgör hälften eller ens fjerdedelen emot hvad som
genom allmänna välgörenheten kommer en viss ort till godo. Jag
tror således alt Frih:ns farhåga är ogrundad och att ifrågavande
mom. bör bibehållas sådant det är. Hvad äter mom. b) beträffar,
så får jag, i anledn. af hvad Frih. Tersmeden anfört i afseende på
undsättningskomitéer och att det icke skulle vara lämpligt att uti
författningen införa bestämda föreskrifter om deras bildande förklara,
att jag fullkomligt gillar den åsigten, ty det är klart att vid
mindre tillfälliga undsättningar skulle det vara gagnlöst, och leda
till oordning om, till följd af R. St:s beslut, sådana komitéer nödvändigt
skulle bildas, isynnerhet om deruti tillika föreskrefves huru
de skulle vara sammansatta. Det vore att stifta en serskild Riksd:s-Ordn.
för dem. Hufvudsakligen lärer väl vara att de skickligaste,
kunnigaste och mest erfarne män blifva utsedde. Jag har derföre
icke yrkat att ordet komité borde i moni. förekomma. Jag
vill endast att det nu särdeles sedan en redaktionsförändring redan
skett måtte blifva tydligen uttryckt, att meningen icke är att binda
vederbönde skarpare vid ordalydelsen, än förut varit förhållandet.
Detta ändamål tror jag skulle vinnas derigenom alt man efter
orden ”för öfrigt få ofvan omförmälda tillgångar endast begagnas”
tilläde uttrycket ”i de län hvarest behof deraf göres till räntefria
understöd etc.” På dessa skäl fortsätter jag min anhållan om återremiss.
Hr von Troil: De anmärkmr som emot ifrågavande punkter
blifvit gjorda äro redan flera gånger så fullständigt vederlagda att
jag nu icke vill upptaga tiden med något yttrande derom. Jag har
endast begärt ordet för att uttrycka min förvåning deröfver att Frih.
Cederström, Jakob, som så ofta här pä eget sätt, åberopat 90 §.
576
Den 8 Juli.
Reg.F. nu sjelf varit den sorn framdragit en högre embetsmans åtgärder.
För öfrigt tror jag att det torde vara tämligen gifvet, att
om man vill hafva tillbaka de räntefria lån som till socknarna utlemnas,
så måste man äfven anslå en mindre summa till understöd
utan någon återbetalningsskyldighet. Detta är af en föregtde talare
så fullständigt ådagalagt att jag nu icke derom vill vidare orda.
Sedan Härefter H r G r. o. Landt m. yttrat, att han då serskilde
anmärkn:r blifvit gjorde emot de 2:ne första momme af ifrågavarande
punkt och 3:dje mom. deraf blifvit lemnad utan anmärkn.
ansåg sig böra framställa serskild propos. å hvartdera mom.; hemställde
Hr Landtm, om R. o. Ad. bifölle mom. litt. a. af förevar:de punkt.
Härvid ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå Hr Landtm,
förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Då härefter Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla mom. litt. b. af 5:te punkten, blef äfven denna propos. besvarad
med starka ja, blandade med nej; hvarpå Hr Landtm, förklarade
det han trott sig finna att ja öfverröstat nej.
Uppå sedermera framställd propos. blef jemväl mom. litt. c. af
5:te punkten af R. o. Ad. bifallen.
Hr von Hohenhausen: Jag skall nu icke besvära R. o.
Ad. med votering, utan anhåller att få anmäla min reservation emot
det beslut Ståndet nu fattat.
Hr Hammarhjelm förenade sig med Hr von Hohenhausen.
6:te och 7:de punkterne.
Biföllos.
Slutligen förekom och bifölls det af Utsk. framstäldta förslag,
rörande nu odisponerade och framdeles inflytande undsättningsmedels
användande för andra Statsutgifter, intill dess samma medel behöfva
begagnas till sådana utbetalningar, hvarföre de äro anslagne.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 6 dennes på bordet lagda mern. N:o
219, med förslag till sammanjemkning eller votenspropos. i anledn.
af Riks-St:ns skiljaktiga beslut, rör:de inlösen för Statens räkning
af framlidne canslirådet Sundels manuskriptsamlingar.
Hr Gr. o. Landtm, liemstälde om R. o. Ad. behagade,
med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut, godkänna den
i detta mern. föreslagna votenspropos.
Ropades ja, men derjemte anmälde sig och yttrade:
Hr Printzensköld, Carl: Det föredragna ärendet har visserligen
utseende af, att innefatta en s. k. Statsregleringsfråga, men
dock synes det mig icke vara af sådan beskaffenhet, att den bör
gå till förstärkt StatsUlsk. När det är K. M. som afläter propos.
till R. St. om anslag för något ändamål, så skola R. St. också derå
meddela svar. Derföre hafva grundlagens stiftare äfven förutsatt
Den 8 Juli.
577
såsom en nödvändighet att om i afseende på svarets beskaffenhet
två Stånd svara mot tvä, detsamma skall genom votering uti förstärkt
StalsUtsk. bestämmas. Men om en enskild motionär framställer
yrkande om anslag, vare sig till pensioner eller hvad annat
ändamål som hälst visar det sig för mitt omdöme alldeles klart att,
om tvä Stånd stadna emot två, så mäste frågan hafva förfallit, emedan
den är af beskaffenhet att kunna förfalla, hvilket, på sätt
jag nyss antydde, icke är händelsen, när Konungen äskat ett anslag,
ty Hans begäran måste ovillkorligen med ja eller nej besvaras.
Nu hafva två Stånd bifallit, men tvä Stånd afslagit den af enskild
motionär föreslagne pensionen. Följden häraf bör således blifva
den, att saken förfallit; Och jag kan pä grund deraf icke annat än
ogilla den uppställde voter:s propos:n, såsom icke varande af behofvet
påkallad och ej eller med en rätt tillämpning af grundlagens
ordalydelse förenlig.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fr ed r.: StalsUtsk. har vid behandlingen
af denna fråga förfarit alldeles på samma sätt som föreg:de
StalsUtsk. och R. St. hafva gjort med likartade frågor. Så
snart något anslag, eller utgift eller inkomst för Statsverket varit i
fråga och två ständ stadnat emot två, har man alltid ansett 69 §
Reg.F. vara tillämplig och beslutat det votering skulle ske i förstärkt
StatsUtsk. Berörde § af Reg.F. gör alldeles icke någon skillnad
emellan enskilta motioner och Konungens propos:r. Denna §
lyder sålunda: ”Uppstå, antingen hos R. St:rs plena gemensamt,
eller uti något af RiksSt:n, betänkligheter att antaga hvad StatsUtsk.
tillstyrkt uti det, som rörer antingen Statens reglerande, eller
bevillningens derefter lämpade hela belopp, eller hvad till riksg:skont:s
utgifter och inkomster hörer eller grunderna för riksg:s-kont:s
styrelse och förvaltning, då böra de skäl anföras, på hvilka sådana
betänkligheter sig stödja, samt meddelas StatsUtsk. etc.” utan alt i
§:n förekommer något stadgande, som innebär en sådan skillnad
som den Hr Printzensköld uppställt. Alt äfven praxis varit sådan,
att öfver dylika frågor voterats i förstärkt Utsk., det torde de fleste
af Eder, mine Hrr, påminna sig och dä ifrägavaride förslag till voter:spropos.
således är uppgjordt i öfverensstämmelse med grundlag
och praxis, torde det ock böra godkännas.
Frih. Cederström, Jakob: Frih. Tersmeden har åt 69 §
gifvit en vidsträcktare tolkning än §:ns ordalydelse medgifver. Det
heter nemi. der. ”Uppstå antingen hos R. St:rs plena gemensamt,
eller uti något af RiksStm, betänkligheter att antaga hvad StatsUtsk.
tillstyrkt uti det, som rörer antingen Statens reglerande, eller
bevillningens derefter lämpade hela belopp, eller hvad till riksg:skont:s
utgifter och inkomster hörer, eller grunderna för riksg:s-kont:s
styrelse och förvaltning etc.” Om nu der jemväl stått efter ordet
”förvaltning;” ”eller af enskilde väckta frågor ang:de statsanslag,”
då hade det bordt tillgå så som Utsk. föreslagit. Men här är nu
icke fråga om annat än dels hvad som hörer till Statsregleringen
och det finnes upptaget i K. M:s nådiga propos. om Statsverkets
6 H. 37
57$
Den 8 Juli.
tillstånd och behof, dels ock om bevillmn samt om riksg:s-kont:s
ställning, om hvilket sistnämnda förhållande riksg:s-kont. sjelft sig
yttrar. Men enskilde personers motioner om anslag till ett eller
annat ändamål hörer icke lill Statsregleringen, förr än de genom
ett R. St:s beslut blifvit på ordinarie stat uppförde, hvarefter de icke
kunna derifrån borttagas annorlunda än genom ett gemensamt
beslut, som blifvit R. St:s. Del nu ifrågavar. anslagsbeloppet är likväl
icke uppfördt på stat, och då 2:ne Stånd stannat emot 2 i fråga
derom, har saken förfallit. Fä grund af dessa mina åsigter instämmer
jag helt och hållet uti hvad Hr Printzensköld anfört och
påyrkat.
Hr Printzensköld: Jag känner mycket väl att man beklagligtvis
vid föreg:de riksdagar följt den praxis Frih. Tersmeden anfört
till försvar för den af StatsUtsk. nu föreslagna åtgärd. Men om
man äfven vid föregale riksdagar på ett oriktigt och ändamålsvidrigt
sätt tolkat grundlagarna, så bör väl detta ej vara ett skäl att ständigt
sä förfara. Frih. Cederström har, såsom mig synes, fullständigt
bevisat, att dä ett af en motionär hegardt anslag icke blifvit
uti stat uppfördt, det icke heller kan blifva föremål för Statsreglering.
Den åberopade 69 § om den läses med tillräcklig uppmärksamhet,
visar tydligen alt den icke har afseende på någonting annat
än pä Staten och hvad Konungen derutöfver äskar. Enär det
nu pä sätt jag förut yttrat är R. St:s underd. pligt att meddela K.
M. svar pä Dess nåd. framställningar i fråga om Statsregleringen,
så följer det också af sakens natur, att dä tvä Stånd stadna
emot tvä, frågan måste i förstärkt StatsUtsk. afgöras. Något svar
på af enskildt motionär gjord framställning, behöfver deremot icke
meddelas, ty om icke två Stånd stadna emot tvä är svaret att motionen
förfallit. Jag får således fortsätta mitt yrkande att denna
fråga icke måtte blifva föremål för förstärkt StatsUlsk:s åtgärd och
anhåller att StatsUtsk:s utan behof framställda förslag mätte ogillas.
Frih. Tersmeden: Frih. Cederström har påstått att jag gifvit
en alltför vidsträckt tydning åt 69 § Reg.F. Jag hemställer dock
huruvida icke de Hrr, söm yrkat att votering icke skall ske då
fråga är om sådana anslag som icke finnas omnämnde i Konungens
propos., om icke dessa Hrr, säger jag, gifyit en tydning ät grundlagens
bud i detta afseende, sorn icke grundar sig på dess ordalydelse,
enär den citerade 69 §:n Reg.F. alldeles icke talar om någon
Kongl, propos. Frih. Cederström har vidare sagt, att då två
Stånd stadna emot två, bör en anslagsfråga förfalla, sä vida det ej
rörer något som förut varit pä Stat uppfördt. Men af hvad Hr
Printzensköld yttrat, blefve det en följd att om ifrägavande pension
till Enkan Sundel, varit af K. M. äskad och i dess propos. intagen,
hade frågan derom i förstärkt StatsUtsk. bordt afgöras på det K.
M. måtte få svar. Jag hemställer dock om Konungen får svar till
exempel i lagfrågor, som förfallit till följd deraf att två Stånd slädnät
emot tvä. Han får visserligen ett svar, men det innefattar endast
en anmälan att den nåd. propos:n icke blifvit bifallen. Då
Den 8 Juli.
nian nu medgifver att frågan om ett af K. M. äskadt, utöfver hvad
ordinarie Staten upptager, tillökt anslag, må blifva föremål för votering
i förstärkt StatsUtsk., inser jag ej något skäl hvarföre samma
behandlingssätt ej må fä äga rum med en af enskild motionär väckt
anslagsfråga. Dessa sistnämnde frågor kunna ofta vara af en ganska
omfattande beskaffenhet. De skola enl. grundlagen ovilkorligen handläggas
så väl af StatsUtsk. som K. St:r och det finnes intet stadgande
i grundlagen som llän tyder pä alt de skola fä annan slutlig
behandling än K. M:s nåd. propos:r. När nu dertill kommer, att,
åtminstone så långt tillbaka som min riksdagsmanna-erfarenhet räckt,
och jag tror alltsedan är 1809, man så förfarit med dylika anslagsfrågor,
sä förefaller det mig högst oväntadt att nu vid denna votenspropos.
få höra anmärk n:r göras i den syftningen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är så fullkomligt förekommen
af Frih. Tersmeden, med hvilken jag i allo förenar mig,
att jag blott vill tillägga, alt den åsigt han uttalat eger stöd i grundlagens
ordalydelse, men alt det motsatta påståendet som af Hr Printzensköld
och Frih. Cederström förfäktats saknar ett sådant stöd. Jag
tar för gifvet att R. o. Ad. kommer att behandla denna fråga på
samma sätt som Ståndet förut behandlat likartade frågor sä långt
jag minnes tillbaka.
Hr Gripenstedt, Joh. Äng.: Afven jag anser att StatsUtsk.
förfarit rätt dä det, i enlighet med föreg:de praxis för denna
fråga föreslagit votering i förstärkt StatsUtsk. 69 §:n Reg.F. säger,
att i frågor, som röra Statsreglering skall votering i förstärkt StatsUtsk.
äga rum, så ofta två Stånd stadnat emot två. Då nu hvarje
enskild motionär har rätt att väcka frågor som röra Statsrbgleringen,
och att få sin motion derom i vanlig ordning pröfvad, samt R. St.
derjemte äro berättigade att med den af motionären ifrågasatta summan
öka eller minska Stalsregleringen, och således ändring i den af
K. M. föreslagna Statsreglering kan äga rum, på grund af sådan motion,
dä förstår jag icke rätt huru man kan påstå att förevande ämne
icke är en anslagsfråga, och att den icke bör underkastas votering i
förstärkt StatsUtsk.
Frih. Cederström: Uti 58 och 59 §§ Reg.F. finnér man
grunden eller matrix för statsregleringen. Om nu enskilde riksd:smän
väcka motioner, som å R. St:s sida föranleda beslut om ökade
anslag, som kornme att ingå i statsregleringen, så är det klart att
sedan anslaget en gång blifvit uppfördt å stat, så kommer det att
der förblifva och intages vid påföljande riksdag i den af K. M. afgifvande
nåd. propos. om statsverkets tillstånd och behof, såsom hörande
till statsregleringen. Men vid den riksdag då frågan första
gången väckes mäste den behandlas på samma sätt som alla andra
frågor af samma slag, så att då 2 Ständ stannat emot 2 skall den,
i händelse den är af egenskap att icke kunna förfalla, gå till förstärkt
Ulsk., men i annat fall måste den ovilkorligen förfalla, utan
afseende pä hvad som förut genom missbruk kan hafva ägt rum;
ty missbruk är icke lag. 37*
580
Den 8 iuli.
Hr Printzensköld: När man såsom Frih. Cederström, Jakob,
nu gjort, fäster uppmärksamheten vid de nästföreg:de §§:ne i Reg.F.,
finnér man verkligen att den § som här blifvit åberopad till stöd
för den föreslagna voter:spropos:n, endast har afseende på det fall
dä frågan rörer ett af K. AI. äskadt anslag. Det är mycket liberalt
af en Konungens rådgifvare, att han anser enskilta motioner om
anslag till arfvoden, pensioner eller hvarjehanda enskilta föremål böra
vinna samma afseende som K. M:s propos, ronde Staten i sin helhet.
Jag kan likväl deraf icke förmå mig att dela hans tankar. Jag
går lill och med sä långt i mitt begrepp om statsanslag, att jag
anser det vara en oriktig tolkning af grundlagen att fråga kan, med
förbigående af K. AI., direkte hos R. St. väckas om pensioners anslående
till enskilde personer. Alig synes, som man endast borde
vända sig till K. AI., såsom vande den högste verkställande makten
i Slaten och tillika bättre än någon annan i tillfälle alt pröfva den
sökandes behof. På ett sådant sätt kunna R. St. sedermera fä kännedom
om hvad som verkligen behöfves för statsregleringen i alla
dess delar, hvilket icke är händelsen, sä länge den enskilte äger
rätt att direkte vända sig till R. St. Dä således de grunder, hvarpå
ifrågavande förslag till votenspropos. hvilar, enl. min öfvertygelse,
ingalunda öfverensstämma med en riktig tolkning af grundlagens föreskrifter,
i fall man fäster en närmare uppmärksamhet vid desamma,
anser jag mig pligtig fortsätta mitt yrkande om afslag på detta
betänk.
Hr von Hartmansdorff: När man fäster en närmare uppmärksamhet
på de §§:r Frih. Cederström åberopar, så tror jag, att
man skall finna, att de icke angå de frågor som här äro föremål
för öfverläggning.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, innan öfverläggningen
af R. o. Ad. förklarades vara fulländad, ansåge sig skyldig att uttala
sin mening i afseende på den af Hr Printzensköld begärde propos.
, enär 83 § Reg.F. stadgade, att grundlagarne skola i hvarje
serskildt fall tillämpas efter deras ordalydelse, och det således vore
Hr Landtm:s pligt att vid detta tillfälle tillse om 69 § Reg.F.
medgåfve, att i en sådan fråga, som den förevande, der 2 Ständ
stannat emot 2, de Stånds mening sorn beviljat anslaget, undertrycktes
af de andra Ståndens beslut. I sådant afseende förekomme, att
uti första delen af nyssberörde 69 § bland de frågor denna § omfattar
upptoges det som rörer Statens reglerande, och således,
enär dermed ingen inskränkning blifvit gjord, icke blott frågor om
den för tillfället gällande riksstaten, utan frågor om statsregleringen
i allmänhet. Då följaktligen den uti nu förevande mern. omförmälda
fråga, hvilken tydligen hade inflytande på och rörde statsregleringen
i allmänhet, tillhörde de frågor, hvilka blifvit omnämnde
i 69 § Reg.F. och denna § stadgade huru dessa frågor, dä 2 Stånd
stanna emot 2, böra behandlas, samt derjemte 75 § Riksd.Ordn.,
hvilken talade om de frågor, som, då 2 Stånd stanna mot 2, skola
förfalla, derifrån uttryckligen undantoge dfe frågor, hvarom förenämnde
69 §, innehölle serskildt förordnande,ansåge Hr Landtm.
I* v n 8 Juli.
R. o. Ad. icke kunna afslå eller ogilla den i fråga vande votenspropos:n
i annan händelse än alt antingen Ståndet frånträdde sitt förut
i ämnet fattade beslut, eller ock voter:spropos:n befunnes icke vara
uppställdi öfverensstämmelse med de beslut RiksSt.-n fattat: hvadan
och dä nu ingen yrkat frånträdande af R. o. Ad:s förra beslut samt
ej eller någon anmärkn. förekommit emot voter:spropos:ns ordalydelse
eller det sätl, hvarpå i japroposrri Borgare- och BoudeStms
samt i nejpropos.-n R. o. Ad:s samt PresteShs beslut blifvit uppfattade,
Hr Landtm, funné propus, lill afslag ä voter:spropos:n ej
kunna framställas.
Ofverläggningen förklarades nu vara fulländad hvarefter H r G r.
o. Landtm, hemställde om R. o. Ad., med vidblifvande af sitt
förut fattade beslut, godkände den i StatsUtsk:s mern. N:o 219, föreslagna
volens-propos.
Ropades ja.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 6 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
220, i anledn. af erhållne äterremisser å betänk. N:o 193, ang:de
ifrågaställdt statsanslag för upprätthållande af den arméens pensionskassa
åliggande pensionering.
Hr von Hohenhausen, Mich. Si 1 v.: Jag får anhålla att
R. o. Ad. mått te vidblifva sitt förut i detta ämne fattade beslut.
Det är så mycket mindre svårt nu att finna tillgångar till det här
afsedda ändamålet, som genom den sednast utfallna voteringen i förstärkt
StalsUtsk., betydliga summor af dem, som i allmänhet ansetts
böra vara tillgängliga för Slatsbehofven, blifvit besparade. Hvad
sjelfva saken beträffar så synes mig behofvet af ifrägavande eventuella
anslag vara så uppenbart och förhållandet dermed så fullständigt
utredt, att jag vore färdig alt tro det intet annat afhållit Ulsk.
ifrån att tillstyrka hvad de tvänne andra återremitterande Stånden
föreslagit eller bifall till K. M:s nåd. propos., än den antagna praxis
alt när tvänne Stånd gillat ett Ulsk:s tillstyrkande, Utsk. dä anser
sig böra vidblifva detsamma. Den summa af 22,000 r:dr, som här
är ifrågaställd, behöfves, efter all sannolikhet, icke till sitt fulla belopp
användas. Det är till och med möjligt att blott J.:dd eller
jolel deraf är behöflig. Det är att betrakta såsom ett eventuell anslag
för den händelse alt den inom landet inträffade räntenedsältningen
äfven skulle inverka pä räntan å de af pensionskassan utlånade
medel. Så länge den
fortfar att förblifva som den är, har man ej anledn. alt förmoda
att detta nedgående af räntan skall fortfara, utan snarare att räntan
åter skall uppgå. I sådant fall blifver pensionskassans behof af understöd
vida mindre än hvad här eventuelt blifvit äskadl. Men att
sjelfva behofvet deraf förefinnes och att de förluster pensionskassan
i delta afseende kan göra, bör densamma ersältas, det har af Utsk.
sjelf i dess resumé blifvit fullständigt ådagalagt. Pä grund häraf
och då frågan efter det R. o. Ad. fattade sitt beslut icke kommit i
någon förändrad ställning, kan jag icke inse något skäl hvarföre R.
582
Den 8 Juli.
o. Ad. skulle frångå hvad Ståndet förut beslutat eller bifall till K.
51:s nåd. propos.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Att R. o. Ad. nu skulle
vidblifva sitt förut fattade beslut i denna fråga later sig icke gerna
göra, enär R. o. Ad:s förra beslut endast innefattade en återremiss
men icke bifall till K. M:s propos. I hufvudsaken instämmer jag
likväl med Hr von Hohenhausen. Vid betänk. N:o 193, tog jag
mig den friheten att foga en reservation som utredde behofvet af det
anslag K. M. äskat till understöd åt pensionskassan. En resumé
häraf finnes uti ifrågavande betänk, införd; men då tvänne Stånd
bifallit Ulsk:s förra betänk., har Utsk. ansett sig icke böra frångå
sitt förra yttrande. För min del anser jag mig icke böra vidare
orda i denna sak, som jag tror bör vara klar för hvar och en som
deraf tagit kännedom, utan inskränker mig till den anhållan att R.
o. Ad. ville med afslag å Ulsk:s betänk., lemna sitt bifall till hvad
K. M:s nåd. propos. innehåller.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade roed
afslag å StatsUtskrs utlåt. N:o 220, bifalla det anslag af högst 22,000
r:dr årligen, som K. M. äskat till beredande af utväg för arméens
pensionskassa att fortfarande' utgöra pensionerne efter nu gällande stat.
Ropades ja.
Föredrogs SlatsUtsk:s d. 6 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
221, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o 198, rör:de
ifrågastäldt låneunderstöd af allmänna medel till reparation af domkyrkan
i Linköping.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Enär en ledamot af StatsUtsk.
nyss förklarat att i de fall då tvänne Slånd godkänt Utsk:s första
betänk, i någon fråga, Utsk. äfven om åtskilliga af dess ledamöter
skulle vara af annan tanke, ansett sig böra vidblifva sin en gång
yttrade mening, så var naturligtvis ingen förändring inom Utsk. i
denna fråga att vänta. Jag hoppas dock att R. o. Ad. nu icke fäster
mera afseende på berörde skäl, än vid det nyss afgjorda betänk.
, utan anhåller jag alt R. o. Ad. pä de skäl sorn utvecklades
då frågan förra gången här förevar och som jemväl finnas anförda
i Biskop Hedréns reservation, täcktes bevilja ett låneunderstöd af
20,000 r:dr till reparation af Linköpings domkyrka, på de af motionären
föreslagna vilkor, eller mot 3 proc. ränta och 2 proc. kapital-afhetalning.
Skulle i de stadganden, hvilka nu i allmänhet
gälla för län som af riksg:s-kont. meddelas, någon förändring göras,
till följd af de anmärkmr, som i detta afseende inom RiksStänden
gjorts, så bör beslutet förändras derefter. Men i ovisshet derom
kan jag nu endast tillstyrka bifall till motionen sådan hon af motionären
blifvit framställd.
Frih. Tersmeden, Willi. Fredr.: Om R. o. Ad. flnner
skäl att bifalla förevande motion, tror jag det lämpligast vara att
R. o. Ad. med beviljande af sjelfva lånet beslutar, hvad ränta och
Den 8 Juli.
583
kapital-afbetalning beträffar, alt de vilkor som R. St. kunna komma
att stadga i afseende på de Ian som från riksg:s-kont. meddelas, äfven
här skola blifva gällande.
Häruti instämde Hr von Hartmansdorff.
Frih. Cederström, Jakob: Med hänsigt till den grundsats,
som i ett föreg:de betänk, blifvit af StatslJtsk. uttalad, i fråga om
statsutgifter, finnér jag det vara besynnerligt att StalsUlsk. i förevande
betänk, icke jemväl framställde förslag lill votenspropos., ehuru
äfven här 2 Stånd stannat emot 2 och Utsk. vidblifvit sin åsigt.
Derigenom hade man besparat sig besväret med uppsättandet af ett
särskildt betänk. ang:de votenspropos.
Frih. Tersmeden: Hittills har det icke mig veterligen någonsin
inträffat att StatsUlsk. ansett sig tillständig! att uppgöra förslag
till votenspropos. i en fråga der endast två Stånd fattat sitt
beslut. Innan voler:spropos:n i denna fråga uppsattes, torde det vara
nödvändigt att sä väl R. o. Ad. som PresteSt. fatta sine beslut derom.
Detta har ännu icke skett, således har det förhållande Frih.
Cederström omtalat, ännu icke här inträffat.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att, med afslag
å StatsUlsk:s uti förevande utlåt, gjorda hemställan, bifalla att
af allmänna medel ett låneunderstöd, stort 20,000 ndr, anvisas till
reparation af Linköpings domkyrka, under iakttagande af de vilkor
i afseende på kapital-afbetalning och ränta, som af R. St. vid innevande
riksdag blifva i allmänhet bestämde för län af Statens medel.
Föredrogs och lades lill handlingarne StatsUtsk:s d. 6 dennes
på bordet lagda mern.
N:o 222, i anledn. af erhållen återreraiss å utlåt. N:o 195;
N:o 223, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 197; samt
I\:o 224, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 199.
Föredrogs och bi föllos StalsUtsk:s d. 6 dennes pä bordet lagde
utlåUn:
N:o 225, i anledn. af väckt motion ang:de rättighet för tiondegifvare
i Skåne att få lösa den till Stockholms allmänna Barnhus
anslagna kronotionde efter markegångspris, med tillökning af i lag
stadgad forsellön.
N:o 226, i anledn. af väckt motion, ang:de afskrifning utaf
arrendeskillnads-ersättning, ådömd sterbhusdelegare efter bonden Matts
Andersson, i egenskap af arrendator af indragna balaillons-predikantbostället
Forssa; samt
N:o 227, i anledn. af väckt motion dels om återgång till soldatrotar
vid Westmanlands reg:te af från dem indragen spanmål, och
dels om anvisande af spanmål eller deremot svarande lösen ät en del
rotar vid samma regemente.
Vid föredragning af StalsUlsk:s d. 6 dennes på bordel lagda
584
Den 8 J u 1 r.
mern. N:o 228, ang:de fryckningskostnaderne för RiksStins prof.t,
samt utdelande af de vid riksdagens slut öfverblifna exemplar af dessa
prot:r och dertill börande bihang, blef detta mern. ånyo bordlagdt,
på begäran af Gr. Lagerbjelke, Gust., och Hr Brakel, Mauritz
Gustaf.
Vidare föredrogs men lades, på begäran af Hr von Troil,
Sam. Gust., och Frih. Alströmer, Jonas, ånyo på bordet
Allm. Besv.- och EkonUtsk:s d. 6 dennes på bordet lagda betänk.
Nio 96, i anledn. af väckte frågor om förändrad reglering af Presterskapets
aflöuingssätt, om presteboslällens utarrenderande, om delning
af de större pastorater, om indragning af åtskilliga ecclesiastika
beställningar, om upphörande af förhöjd årsberäkning, om förändrade
bestämmelser i afseende på adjunkters missivering och lönevilkor,
om klockares och kyrkovaktares löner m. fl. sammanhang härmed
egande ämnen.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Hiskin ankomna
naem. och utlåtm, nemi. från
Constitutions-Utskottet:
Nio 21, med förslag till ändringar och tillägg uti 56 och 81
§§ Reg.F. samt 1 mom. 29 §, 3 mom. 49 § och 73 § Riksd.-  Ordn., ronde behandlingen af frågor om ändring i grundlagarne;
Nio 22, i anledn. af ett Stånds återremiss i mern. Nio 14,
röride represenlationsrättiglieter för Fahlu Bergslag;
Stats-Utskottet:
Nio 229, i anledn. af väckt motion om inrättande af ett arkiv
i R. St:s hus;
Nio 230, angide den vid nordöstra sidan af riksg:s-kont:s hus
befinlliga gårdsplats;
Nio 231, an g: de verkställd omröstning i anledn. af RiksStais
skiljaktiga beslut röride åtskilliga till Stats-regleringen hörande frågor;
Nio 232, angide verkställd omröstning, i anledn. af RiksStins
skiljaktiga beslut, röride anslag till fängelsebyggnader;
Nio 233, angide verkställd omröslning, i anledn. af RiksStins
olika beslut, röride grunderne för den blifvande allmänna Bevillningen
samt föreskrifterne för deras tillämpning;
Nio 234, med förslag till sammanjemkning eller voterispropos.
, i anledn. af RiksStins skiljaktiga beslut angide arrendet för kronosäteriet
Boda;
Nio 235, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. Nio 174,
angide dels alla bevillmsmedels inlevererande till riksgis-kont. och dels
allmänna bevillnis ingående till Statskontoret;
Nio 236, i anledn. af väckt motion om upphörande af afgiften
lill underhåll och reparation af Götha Hofrätts hus;
Nio 237, i anledn. af väckt fråga, angide förändrad disposition
af inom Skåne anvisad kronotionde-spanmål för stora barnhuset
i Stockholm;
Den 8 Juli.
585
Stats- och Lag-Utskotten:
N:o 38, ang:de åtskilliga frågor, som med fängelse-regleringen
ega sammanhang;
Bevill ni ngs -Utskottet:
N:o 24, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Utsk:s utlåt. N:o
21, i fråga om anvisande af medel för godlgörande af det lån, som
R. St. beslutat upptaga till bestridande af rustningskostnader;
N:o 25, i anledn. af väckt motion om åtgärders vidtagande till
beredande af rättelser i bevillnings-taxeringen för fastigheter.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 2 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Måndagen den 10 Juli 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 6 prot.utdr. för d. 8 dennes samt pleni-prol. d. 7
och 9 sisth Juni.
Upplästes ett af Hr Roos, Adam, inlemnadt sålydande mern.
Hindrad af tjenstegöromål får jag vördsamt afsäga mig förtroendet
att hafva blifvit vald till Bänkman vid H. R. o. Ad:s 6:te
Bänkm:ns-Afd., dock under anhållan att få vara vid min riksdagsmannarätt
bibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
tillkännagaf, att i anledn. häraf val af en Bänkman inom öde Bänkrmsafd:n
komme att förrättas i början af nästa plenum.
Upplästes följande af Hr Steuch, Mathias, inlemnade mern.
För enskilda angelägenheter nödsakad att lemna hufvudstaden
mäste jag anhålla blifva befriad från det förtroende jag innehaft såsom
Ledamot i Bevilln.Utsk. och att vid min riksdagsmannarätt varda
bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Electorer att utse en ledamot af Bevilln.-  Ulsk. i st. f. Hr Stenek.
586
Den 8 Juli.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 6 och 8 dennnes på
hordet lagda utlåt. N:o 228, ang:de tryckningskostnaderne för RiksSt:ns
prot:r, samt utdelandet af de vid riksdagens slut öfverblifna
exemplar af dessa prot:r och dertill hörande bihang.
Hr Gr. o. Land tm. som härefter fästade uppmärksamheten
derpå, att StatsUtsk. uti dess nu pröfvade utlåt, hemställt, att af
hvarje RiksStånds från trycket utgifna prot. jemte tillhörande bilagor
må till Ståndets vid riksdagen närvar.-de ledamöter utdelas samt för
Ståndets archiv innehållas det antal exemplar, som Ståndet dertill
bestämt; men att R. o. Ad. ännu icke bestämt antalet af dessa
exemplar, hemställde i anledn. deraf om R. o. Ad. nu, i öfverensstämmelse
med hvad vid föreg:de riksdagar blifvit stadgadt, behagade
besluta att af Ståndets prot. vid denna riksdag må till utdelning bland
R. o. Ad:s ledamöter samt för archivets räkning, innehållas 350
exemplar.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då det betänk., som förekommer
näst efter på listan, nära rörer ett annat Stånds, nemi.
PresteSt:s rättigheter; så hemställer jag vördsamt om Ståndet icke
skulle behaga uppskjuta detta betänk:s afgörande intill dess R. o.
Ad. inhemtat PresteSt:s beslut.
Häruti instämde Hr Printzensköld, Carl.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge att, såsom
Hr von Hartmansdorff föreslagit, med pröfningen af Allm. Besv.-  och Ekon.Utsk:s betänk. N:o 96, ang:de förändrad reglering af Presterskapets
löningssätt m. m. borde uppskjutas tills R. o. Ad. inhemtat
PresteSt:s deröfver fattade beslut.
Ropades ja.
Föredrogs Const.Utsk:s d. 8 dennes på bordet lagda mern. N:o
21, med förslag till ändringar och tillägg uti 56 och 81 §§ Reg.F.
samt l mom. 29 §, 3 mom. 49 § och 73 § Riksd:sOrdn., ronde
behandlingen af frågor om ändring i grundlagarne.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: En ändring i nuvande
grundlagsstadgande är utan tvifvel nödig och nyttig. Det förslag,
som Const.Utsk. uppgifvit, är i min tanka vida bättre, än de stadganden,
som för närvande finnas i grundlagen. Men då man vill
förändra dessa, så vore det önskligt, att kunna göra förändringen
så fullständig, att de olägenheter, som man funnit mera för handen,
måtte afhjelpas. Jag tror icke att de blifva afhulpna i alla hänseenden,
om Utsk:s förslag antagas sådana de äro, och det är derföre
som jag tillåter mig att underställa Ståndet några anmärkmr dervid.
I 81 §:n står det slutligen i lista morn.: ”Ulsk. skall dessa
anmärkmr pröfva och, der de antagliga äro, förslaget efter dem
rätta och jemka”. Jag anser detta tillägg vara öfverflödigt, ty det
Den 10 Juli.
är klart, att meningen med älerremisser till hvilket Utsk. som helst
alltid är, att förslaget efter dem rättas och jemkas, derest anmärkn:ne
äro antagliga. Om något sådant skulle slå utsatt i afseende
på Const.Utsk., sä borde det likaledes utsättas för alla andra Utsk.;
men dä detta hittills icke har ansetts behötligt för dem, så anser
jag det icke heller hafva varit behötligt för Const.Utsk.
I nästa mom. står: ”Det förslag, Utsk., i följd deraf, framläg
ger,
ege Stånden antingen förkasta, eller med eller utan förändring
godkänna”. Jag befarar, att ett förslag, som Const.Utsk. framlagt,
om det skulle med förändring få antagas, sä blefve det olika bestämdt
i de olika Stånden. Följden deraf vore, att om t. ex. det
ena Ståndet gjorde en anmärkn. och ett annat Ständ gjorde en an
nan,
så komme man slutligen, på sätt Utsk. här föreslagit, att rösta
om hvilken förändring, sorn skulle antagas. Följden deraf kunde
blifva, alt man finge minoritetens tanka gällande, pä samma sätt
som hittills, då man röstat emellan de särskildta s. k. gemensamma
tankar, hvilka St:n hvar för sig afgifvit. I sä grannlaga frågor, som
grundlagsärender tror jag det vara rådligast, att sedan Stånden gjort
sina anmärkmr och dessa blifvit lill Utsk. remitterade, man, då frågan
återkommer till RiksSt:n, antingen antager eller förkastar Utsk:s
förslag oförändradt; ty det skulle kunna hända, alt de anmärkmr
eller förändringar, som då inom Stånden i sista hand göras, icke
lyckas särdeles väl.
Härefter förekommer en mening af följande innehåll: ”Godkännes
förslaget oförändradt af samtlige RiksShn, förblifve det hvilande
till nästpåföljande riksdag. Förkastas det af samtliga RiksStm,
eller minst trenne bland dem, förfalle”. I min tanka borde det
förfalla, äfven om Iva Stånd detsamma förkastat. Hvarföre är det så
brådtom med grundlagsförändringar? Då man i alla andra frågor låter
saken förfalla, när två Stånd stanna emot två, emedan man anser,
ingen gifven pluralitet finnas för ändringar; hvarföre skulle man
framtvinga en sådan i grundlagsfrågor, när två Stånd stannat emot
två och när tankarne följaktligen äro lika delade om det nya förslagets
behöflighet. Jag anser således att frågan må förfalla, om förslaget
blott af tvänne RiksStånd förkastas.
Vidare heter det i förslaget: ”Varder det af trenne RiksStånd
godkändt, men af det fjerde förkastadt, och detta sig icke, på Utsk:s
framställning, efter de andra fogar; då, äfvensom då förslaget af
tvänne Stånd godkännes och af tvänne förkastats, skall Const.Utsk.,
genom val af RiksShns plena, förstärkt till ett antal af 20 personer
af hvarje Stånd, medelst samfäld omröstning afgöra, huruvida förslaget
må lill nästföljande riksdag hvila, eller genast afslås”. Dermed
gifver Utsk. tillkänna, att ett Slånd, som afviker från de öfrigas mening,
kan tvinga de öfriga tre Stånden, att derom rösta uti förstärkt
Const.Utsk. Deraf kan följden blifva, på sätt är 1840 inträffade,
att ett Stånds mening Olifver gällande emot de trenne öfrigas, hvilket
vore alldeles stridande mot den åsigt man hittills i allmänhet
haft, nemi. att det borde vara en öfvervägande mening vid tvänne
hvarandra påföljande riksdagar för ett grundlags-förslag, om förändringen
skulle vidtagas.
58S
Den 10 Juli.
Vidare förekommer: ”Förena sig samtlige RiksStm om förändring
i en eller flere delar af Utsk:s förslag; livile detsamma, sålunda
förändradt till nästa riksdag. Aro Stånden af olika tankar
om de förändringar, som göras skola, och kunna dessa olika meningar,
på Utsk:s framställning-, ej sammanjemka», afgöres genom
omröstning, som af Ulsk. föreslås, uti förstärkt Const.Utsk., hvilken
förändrade ordalydelse skall hvilande förblifva, eller, om ingen sådan
godkännes, alt all ändring i förslaget må förfalla”. Jag har redan
gjort mina aiimärkmr mot omröstningen i förstärkt Const.Utsk. ang:de
förändrade ordalydelser.
Påföljande mom. innehåller: ”Hvilande förslag till grundlagsändring
ege RiksStm vid nästpåföljande riksdag antingen ogilla eller
oförändradt antaga. Antages förslaget, varde det, genom Ståndens
Talmän, öfverlemnat till Konungen, som, sedan Han deröfver inhemta!
Statsrådets tanka, tager sitt beslut och meddelar R. St. å
Rikssalen sitt samtycke, eller orsakerna till sin vägran”. Jag anser
oriktigt, att fordra af K. M. det Han skall uppgifva orsaken till sin
vägran. Om R. St. hade uppgjort ett förslag till grundlagsförändring,
hvarigenom Konungamakten inskränktes, sä skulle det väl vara mindre
behagligt för K. M. att svara såsom sanningen vore. ”Jag häfver
icke velat antaga edert förslag, emedan det åsyftar, att inskränka
min magt”. Dä måste, i fall man icke vill säga detta rent ut,
svepskäl begagnas; och då är det vida bättre, att icke uppgifva något.
På samma sätt förhåller det sig äfven med R. St., när de
afslå något förslag, från Konungen. Ståndet torde erinra sig, i hvilken
förlägenhet man varit äfven vid denna riksdag, då trenne Ständ
gillade en grundlagsförändring emot ett Stånd, som afslog henne,
och då det ena Ståndet yrkade, att man skulle upptaga sådana skäl,
»om de öfriga Stånden icke godkänt. Hade det dä icke varit bättre
alt alls icke upptaga några skäl?
Sedermera kommer en framställning, huru förhållas bör med
förslag, hvilka K. M. afgifvit. Deruti är ingen annan ny mening,
än den följande: ”Oförkränkt deras (nemi. R. St:s) rätt att om
förslaget genast sina tankar yttra”. Deremot har jag ingen anmärkn.
att göra.
Men derefter kommer 81 § Reg.F. 2:dra morn., hvarvid jag
anhåller att få göra åtskilliga erinringar. Der står nemi.: ”Vill Konungen
hos R. St. föreslå någon ändring i grundlagarna, höre Han
Statsrådet och öfverlemnar sedan sin propos. jemte Statsrådets tankar
deröfver till R. St., som genast, utan alt om denna propos.
förut öfverlägga, uppdrage Const.Utsk., att sitt utlåt, derom lill R.
St. afgifva. Tillstyrker Utsk. hvad Konungen föreslagit, hvile frågan
till nästa riksdag, då R. St. skola sitt beslut derom fatta”. Deraf
skulle följa, att någon egen mening af RiksStm icke finge uttryckas
och att man sålunda icke uppfyllde hvad man önskade nemi. att
tvänne riksdagars sammanstämmande meningar mätte uttalas.
Vidare innehåller §:n: ”Afstyrker Utsk. Konungens propos., då
må R. St. genast kunna denna propos. antingen afslå, eller och afgöra,
att de vilja öfver densamma å nästföljande riksdag besluta;
gällande i delta fall tre Stånds mening, och, om två Stånd stanna
Den 10 Juli.
589
mot två, deras, sora heslutet uppskjutit”. Rörande verkan af två
Stånds beslut har jag redan förut ytlrat min tanka. När två Stånd
slanna emot tvä, sä är ingen öfvervägande tanke uttryckt och följaktligen
borde förslaget ännu mera förfalla i grundlagsfrågor än i
allmänna lagfrågor.
Efter de anmärkmr, jag nu tagit mig friheten göra, får jag till
R. o. Ad. vördsamt hemställa, om icke Ståndet skulle behaga alt
förena sig om samma gemensamma tanka, som det uttryckte vid
sistförlidne riksdag, dä samma fråga här förevar. Denna gemensamma
tanka finnas upptagen i Const.Utsk:s då afgifna betänk. N:o
43 lydande sålunda: ”Allmänna frågor som i RiksSlms plena väckas,
må ej til! omedelbart afgörande der upptagas, utan skola öfverlemnas
till behörigt Utsk.; som, pä sätt i RiksdagsOrdn. föreskrifves,
eger att deni utreda och deröfver sig yttra”. Derefter 81
§ af följande innehåll: Denna Reg.F. samt rikets öfrige grundlagar
kunna icke ändras eller upphäfvas, utan genom Konungens och alla
RiksSlms sammanstämmande beslut. Frågan härom må ej af Riksdagsman
i Stånds plenum väckas, utan bör anmälas hos R. St:s
Const.Utsk. Detta Utsk. hvars pligt det är, att grundlagarna granska,
äger rätt, att hos R. St. föreslå de ändringar deri, som det
anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa.
Riksdagsmans förslag till grundlagsändring, hvilket Const.Utsk.
förkastat, förfalle.
Hvad Const.Utsk. till ändring i grundlagarne sjelfmant, eller på
derom af riksdagsman väckt fråga, föreslår, skall, om intet deremot
från något RiksStånd anmärkes, förblifva hvilande till nästpåföljande
riksdag, och då af R. St. afgöras.
Om förslaget af något Ständ ej genast godkännes, skall det till
Utsk., med de inom Ståndet gjorda anmärkn:r, återförvisas. Det
förslag, Utsk., till svar derå framlägger kunna Stånden endast förkasta,
eller utan förändringar godkänna. Om 2:ne Stånd förkasta förslaget
skall det förfalla. Godkännes det af minst trenne Stånd, förblifver
det hvilande till nästa riksmöte.
Vid förslagets slutliga behandling, under sistnämnde riksdag,
kan det af RiksStm endast ogillas, eller oförändrat antagas. I sednare
fallet öfverlemnas det genom Talemännen till Konungen, som
i händelse han det gillar, sitt samtycke R. St. meddelar.
Vill Konungen hos R. St. föreslå någon ändring i grundlagarne,
öfverlemne han sin framställning, jemte Statsrådets tankar deröfver
till R. St., som genast utan alt derom förut öfverlägga, åt Const.-  Utsk. uppdraga att utlåt, deröfver afgifva. Afstyrker Utsk. Konungens
förslag, förbi ifver det likväl hvilande till nästa riksdag om minst
3:ne Stånd derom öfverenskomma; i annan händelse förfalle frågan.
Tillstyrker Utsk. Konungens framställning, med eller utan ändringar,
behandlas den likasom andra af Utsk. förordade grundlagsförslag.
Hr Hammarhjelm, Carl Gust.: Då K. M. utfärdade förslaget
till ny RiksdagsOrdn., så var ännu början till händelserna i
vestra Europa oviss. Nu får man dagligen se misstagen af följderna
deraf, och jag förmodar att innan nästa lagtima riksdag inträffar,
590
Den 10 Juli.
tankarne blifva mindre spända pä nya obekanta förhållanden än de
voro i början, hvarföre jag skulle önska att denna Riksd.Ordn. måtte
utan något beslut hvila till nästa lagtima riksdag. Föröfrigt instämmer
jag med Hr von Hartmansdorff uti hvad han anfört.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Hr von Hartmansdorff
har vid början af sitt anförande emot det förslag till grundlagsförändringar,
hvilket till Coust.Ulsk. inkommit, erinrat om det
oefterrättlighetslillstånd, som i hans tanka äger rum emellan 81:sta
§ Reg.F. och den 56 § Riksd.Ordmn. Hr von Hartmansdorff har
jemväl erkänt att det af Const.Utsk. nu afgifna förslaget skulle göra
ett slut pä denna ovisshet, och är vida alt föredraga för de osammanhängande
föreskrifter som nu förefinnas; men han har ansett
att en förbättring af detta slag kan och bör ega rum i åtskilliga
delar, sora han framställt.
Den första af hans anmärkmr har endast beträffat en redaktionsförändring.
Han anser att en allt för stor tydlighet är öfverflödig
för Const.Utsk., när den icke äger rum för öfriga Utsk., i afseende
på återremissers handläggning, dä Utsk. nemi. föreslagit att
de inom RiksSlm gjorda anmärkmr skola pröfvas och, der de befinnas
antaglige, Utsk:s förslag efter dem jemkas och rättas. INågol
orätt häruti har icke Hr von Hartmansdorff kunnat finna, men ansett
det vara öfverflödigt. Han har visst sagt alt ordet ”antaglige”
skulle kunna föranleda att olika meningar hos de serskilde RiksSt:n,
ehuru emot hvarandra stridande, kunde anses böra antagas; men
dervid får jag erindra att Const.Utsk. alldeles icke behöfver rätta sig
efter de anmärkmr, som inom Stånden blifvit gjorda utan att af dem
såsom gemensam tanka antagas, hvaremot de andra Utsk:n äro skyldige
att upptaga alla de andra anmärkmr, som äro gjorda inom
Ständen och böra rätta sitt förslag derefter. Således torde den första
anmärkmn icke vara af någon vigt. Hvad den andra vidkommer,
så rörde den det förhållande att en minoritets åsigt ronde etl
grundlagsförslag möjligen skulle kunna komma under omröstning;
men när RiksSt:n vid hvarje sådant serskildt fall välja de förstärkningar,
som skola för dem rösta, så hafva de fullt rådrum att tillse
hvilka de invälja.
Sedan gjorde Hr von Hartmansdorff en anmärkn. dervid, att om
R. St. skulle föreslå en grundlagsändring, som skulle inskränka konungamakten,
så skulle det kunna vålla någon förlägenhet att framställa
det rätta skälet till afslag. För min del kan jag icke se att
någon förlägenhet bör dervid uppstå eller att dervid några andra
skäl dervid böra sökas, än dem som finnas, enär en hvar lärer känna
att. den makt K. M. häfver, icke är honom öfverlemnad för hans
enskilda dels skull, utan för hela samhällets bästa. Att således minska
denna makt, om det skulle någon gång falla R. St. in, vore
att skada hela samhället och derföre inser jag icke att någon förlägenhet
kan hos K. M. uppstå att uttala sanningen i detta fall. Om
nu Hr von Hartmansdorff och alla andra måste erkänna att det nu
af Utsk. gifna förslag är vida bättre än de förra i mångens tanka
stridiga föreskrifter, som nu finnas uti 81 § Reg.F. och 56 § Riksd.-
Den 10 Juli.
591
Ordn. och detla förslag skulle göra slut på den förvillelse i meningar,
som nu herskar, och då för öfrigt de anmärkmr, sorn häremot
äro gjorda, icke tyckas mig vara af särdeles betydenhet, sä synes
allt skäl vara förhanden att antaga Consl.Utsk:s nu framställda förslag
till alt nu blifva hvilande; hälst vi äro så nära slutet af riksdagen,
ali det är föga hopp om att någon sammanjemkning af olika
gemensamma meningar, fattade inom de särskilta RiksStm, skulle
kunna bringas lill något resultat i delta fall och ju förr dess häldre
vi kunna förhjelpas ifrån den villervalla i åsigterne om grundlagens
mening i detta afseende, som nu är rådande, desto bättre synes det
mig vara.
För min del tillstyrker jag bifall till hvad Utsk. härutinnan
föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talaren har yrkat
alt då det förevande förslaget är bättre än nu gällande lagstiftning,
detsamma måtte varda antaget. Man säger att den skiljaktighet i
meningar, hvilken nu råder, vore undanröjd genom detla förslag.
Derutinnan instämmer jag med honom, ty det som blifvit af Disk.
föreslaget är tydligt; men den väseudtliga bristen i nuvande föreskrifter
består deri att minoritetens mening kan göra sig gällande
emot majoriteten. Det är sålunda den stora orimlighet, som i detta
fall eger rum, hvilken man borde undanrödja. Hon blifver icke
mindre derföre alt hon är tydligt uttalad. Hon blifver derigenom
endast sä mycket fastare bekräftad.
Hr von Hohenhausen säger att när man väljer Utsk:s förstärkning,
så må man väl kunna välja henne sä, att man derigenom får
sin mening uttryckt i det förstärkta Ulsk:s omröstning. Men jag
hemställer till en hvar huruvida detta någonsin har med säkerhet
lyckats? Månne icke den sista omröstningen i förstärkt StatsUtsk.,
der tre Stånds mening i en penningefräga blef öfverröstad, bevisar
att minoriteten kan äfvensåväl i förstärkt StatsUtsk. som i förstärkt
Const.Utsk., och i hvilket förstärkt Utsk. som hälst blifva gällande.
Det vore derföre i min tanke en stor fördel, om man kunde undvika
alt förstärka Utskrn, och framför allt i grundlagsfrågor, der vi
hafva erfarenhet frän år 1840, att man får på bordet hvilande ett
förslag som af tre Stånd ogillats.
Hr von Hohenhausen har om förändringen i behandlingssättet
af K. M:s nåd. propos:r yttrat det jag skulle hafva önskat minska
Konungens magt för alt befria honom från svepskäls begagnande då
han svårligen kunde uttala sin mening. Jag har icke velat förminska
Konungens magt, hvilken här egentligen består derutinnan att
han eger motions-rätt. Men jag har velat upprätthålla R. Stms rätt
att vid tvenne efter hvarandra följande riksdagar uttrycka sin mening
så väl rör:de de af Konungen som af Utsk. framställda grundlagsförslag.
Om vi hade, vid innevande riksdag haft ifrågavar:de rätt
tydligen bestämd. — tron J väl mina Hrr att det förslag till represenlations-förändring,
som nu hvilar på R. St:s bord, någonsin skulle
hafva kommit dit? Man får sålunda förslag hvilande, hvilka måhända
intet Stånd ville godkänna då de läggas pä bordet. Således
592
Den 10 Juli.
kan man icke säga att K. propos:r dä skulle blifva behandlade på
det sätt, som grundlagsförslag i allmänhet böra behandlas. Att K. M:s
propos.r skulle mer än andra förslag påtrugas R. St., kan icke vara
meningen. Att nödga Konungen uppgifva skäl till sina afslag är för
R. St. ganska likgiltigt, äfvensom för honom att få veta hvarföre R.
St. säga nej.
Ett prot.utdr. med R. o. Ad:s tanka i frågan, är snart remitteradt
till Const.Ulsk., och skulle det hända hvad Hr von Hohenhausen
förmodar att Utsk. icke gör något afseende derpå eller att
de öfriga Stånden icke heller göra det, sä blir förhållandet alldeles
detsamma, som med det betänk, ronde representationsrätten för Fahlun,
hvilket förekommer i nästa utlåt. Utsk. har icke gjort något
afseende på den gemensamma tanka, som Ståndet, dervid yttrat,
och om R. o. Ad. nu fogar sig efter de öfriga Stånden, så är saken
dermed slut. Detsamma kunna vi äfven göra i afseende på
detta förslag, i händelse de öfriga Stånden godkänna hvad Utsk.
föreslagit.
Hr von Hohenhausen: Jag har yttrat min öfvertygelse i
ämnet. Att särskilt föra en strid med Hr von Hartmansdorff i detta
fall, der våra tankar äro stridiga, torde vara af föga gagn. R. o.
Ad., som äger att besluta, har hört oss båda framföra våra skäl,
och jag skall således icke upptaga tiden med förlängning af diskussionen.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm, att i håga om Utsk:s under N:o 1 afgifna
förslag till ändring af 56 och 81 §§ Reg.F., samt lista mom. 29
§ 3:dje mom. 49 § och 73 § Riksd.Ordn., Hr von Hartmansdorff
yrkat återremiss samt att R. o. Ad. måtte såsom Ståndets gemensamma
tanke antaga det af honom framstäldta förslag till redaction
af förenämnde §§ i Reg.F.; hvarjemte Hr Landtm., efter uppläsning
af detta Hr von Hartmansdorffs redaktionsförslag, hemställde
om R. o. Ad. ansåge samma förslag böra, såsom Ståndets gemensamma
tanke, till Utsk. hänvisas.
Härvid ropades ja, blandade med nej; hvarefter Hr Landtm,
förklarade det han trott sig finna att ja öfverröstat nej.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sedermera, att då Utsk:s under
N:o 2 afgifna förslag till ändringar uti 2:dra mom. af 56 och
81 §§ Reg F. blifvit lemnadt utan anmärkn., detsamma komme att,
såvidt pä R. o. Ad. berodde, hvila till nästa riksdag, då R. St.
borde sitt beslut derom fatta.
Föredrogs Coust.Utsk:s d. 8 dennes på bordet lagda mern. N:o
22 i anledn. af ett Stånds återremiss å mern. N:o 14, ronde representationsrättigheten
för Fahlu bergslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Man har såsom ett motiv för
R. o. Ad:s beslut anfört att om valmännen ansågo behöfligt, att
den
De n 10 Juli.
593
den som valdes, ägde någon närmare kännedom om grufvedriften
vid Fahlun sä valde de säkert en sä qvalificerad person; Const.Ulsk.
deremot har icke ansett detta vara det enda motivet som borde afses
vid ifrågavaride lag. Utsk. har ansett att äfven II. St. borde
hafva en garantie för att representanten ägde en närmare kännedom
om denna bergslags förhållanden. Dylikt är äfven förhällandet i andra
fall dä det t. ex. stadgas att en bonde, som väljes, bör vara
inom häradet bosatt. Sä äfven för Städernas, sä att till och med då
flere Städer äga rättighet att förena sig om samma representant skall denna
representant dock vara vald för den stad, der han är magistrats-person
eller borgare. Vid alla tillfällen genomgår den princip våra grundlagar,
att man, för att vara valbar skall vara bosatt inom det distrikt, för
hvilket man väljes. Man må för öfrigt i denna sak tänka huru
som helst så bör man dock icke genom det enstaka stadgandet
ang:de Fahlu bergslag införa en främmande princip i vära grundlagar:
hvarföre jag för min del vördsamt hemställer att R. o. Ad.
ville antaga den gjorda inbjudningen.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt alt,
på sätt Utsk. hemställt, frångå sin förut i detta ärende yttrade mening
och foga sig efter de trenne andra Stånden, som antagit det
af Ulsk. framstäldta förslaget att hvila till grundlagsenlig behandling
å nästföljande riksdag.
Föredrogs men lades, på begäran af Gr. Lagerbjelke, Gust.,
och Hr von Hartmansdorff, Au g., ånyo på bordet StatsUtsk:s
den 8 dennes bordlagda uilät. och mern.:
Nio 229, i anledn. af väckt motion om inrättande af ett archiv
i R. St:s hus; samt
N:o 230, ang:de den vid nordöstra sidan af riksg:s-kont:s hus
befintliga gårdsplats.
Föredrogos och lades lill handlingarne StatsUtsk:s d. 8 dennes
på bordet lagde mern.:
Nio 231, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af RiksStins
skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga till Statsregleringen hörande
frågor;
N:o 232, angide verkställd omröstning, i anledn. af RiksStins
skiljaktiga beslut, ronde anslag till fängelsebyggnader; samt
N:o 233, angide verkställd omröstning, i anledn. af RiksStins
olika beslut, ronde grunderne för den blifvande allmänna bevillningen
samt föreskrifterne för deras tillämpning.
Vid föredragning af StatsUtskis d. 8 dennes på bordel lagda
mern. Nio 234, med förslag till sammanjemkning eller voterispropos.,
i anledn. af RiksStins skiljaktiga beslut, angide arrendet för kronosäteriet
Boda, vidblef R. o. Ad. sitt förut i ämnet fattade beslut;
hvarjemte den af Utsk. föreslagna voterispropos. godkändes.
6 II.
38
594
Den 10 Juli.
Vid föredragning af StatsUlsk:s d. 8 dennes pä bordet lagda
utlät. N:o 235, i anledn. af erhållne äterremisser å betänk. N:o
174, ang:de dels alla bevillningsmedels inlevererande till riksg:skont.
och dels allmänna Bevillningens ingående till Statskont., beslöt
11. o. Ad. alt med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut,
lägga förevar:de utlåt, till handlingarne.
Föredrogos och biföllos StatsUlsk:s d. 8 dennes på bordet lagda
utlät.
N:o 236, i anledn. af väckt motion om upphörande af afgiften
till underhåll och reparation af Götha HofRätts-hus; och
Nio 237, i anledn. af väckt fråga, ang:de förändrad disposition
af inom Skåne anvisad Kronotionde-spanmäl för Stora Barnhuset i
Stockholm.
Föredrogs och bifölls Stats- och Lag-Utsk:ns d. 8 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 38, ang:de åtskilliga frågor, som med fängelse-regleringen
ega sammanhang.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 8 dennes på bordet lagda mern.
N:o 24, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Utskis utlät. N:o 21, i
fråga om anvisande af medel för godtgörande af det län, som R. St:r
beslutat upptaga lill bestridande af rustningskostnader.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Bevilln.Ulsk. har
fortsatt sitt förut gifna förslag alt de 300,000 r:dr, hvilka fordras
till amortering utaf det belopp af 2,000,000 r:dr till krigsrustningar
som af R. St. blifvit anslagne, skulle kunna blifva för innevarande
år utgjorda genom en direkt beskattning, en fyllnadsskatt till
den allmänna bevilluingen samt att ett slikt förfarande jemväl skulle
äga rum för de efterföljande åren. Hade Utsk. åtminstone till
någon del velat lindra dem, som af den direkta beskattningen mäste
träffas, så hade det åtminstone tagit halfva summan af allmänna
bevilluingen, och föreslagit den andra att utgå genom en afgift på
vissa artiklar i tullbevillningen. Såsom jag förut förklarat och upplyst,
så kunde hela denna summa utan all olägenhet för riket genom
tillökning i tullen på några fä af de betydande öfverflödsartiklarne
vinnas. Detta har alldeles icke vunnit något bifall inom
Utsk., ty jag ser att de reservationer, som här äro gjorda, hafva
för afsigt att skaffa medel till dessa utgifter från Banken, med ett
ord, att skjuta utgiften in på framtiden i st. f. att direkt börja med
att göra afbetalningar. Den bankovinst, som till nästa riksdag kan
finnas samlad, skall enl. bankens statuter då af R. St. disponeras,
men icke på förhand. Det är en tillgäng, som kommande Ständer
hafva att påräkna och den man icke bör beröfva dem, de kunna
väl komma i behof deraf. Då likväl Utsk. icke gillar min tanka,
anser jag det vara förgäfves att fortsätta denna strid emot en åtgärd,
som jag anser icke vara af behofvet påkallad och som icke kan
undgå att väcka missnöje när så lätta utvägar hade funnits att an
-
Den 10 Juli.
595
skaffa ifrågavarale medel utan att lägga dem på den direkta bevillningen.
Jag får således reservera mig emot det beslut som troligen
kommer alt fattas af Ståndet i öfverensstämmelse med Utsk:s
förslag.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då llr von Hohenhausen endast
reserverat sig emot det beslut, som troligen kommer att faltas,
anhåller jag blott om Hr Gr:n o. Landtnäs propus, till bifall på
hvad Bevilln.Utsk. i sisla mom. af detta betänk, föreslagit.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Jag tror att BcvillmsUtsk.
i premisserne af sitt betänk, tydligt och klart gifvit tillkänna,
att för Utsk. återstod icke någon annan säker väg att anskaffa dessa
medel, än att med vidblifvande af sin förut tillkännagifne åsigt,
söka erhålla den bestämda summan genom alt föreslå desammas
utgående efter J:sta, 2:dra och 3:dje arliklarne af bevillningen.
All annan åtgärd var enl. Utsk:s tanke osäker. Äfven om blott
halfva summan beräknades att utgå af tullmedlen, bankovinsten m.
fl. söm man här föreslagit. liiksg:skont. vore ovilkorligen skyldig
anskaffa medel, men sådant kunde ej ske, utan gifven god erbjuden
säkerhet till långifvaren, och denna säkerhet ligger i Utsk:s förslag.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänk.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Bevilln.Utsk:s
utlåt. N:o 21 med de uti förevar:de mera. tillstyrkta förändringar.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 8 dennes pä bordet lagda utlåt.
N:o 25, i anledn. af väckt motion om åtgärders vidtagande till
beredande af rättelser i bevillningslaxeringen för fastigheter.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Man bör i allmänna likasom
enskildla förhållanden naturligtvis söka sanningen eller åtminstone
att komma henne så nära som möjligt. Menniskors rätt
och välfärd bero derpå. Hvarföre skulle man då icke söka att äfven
göra det i detta hänseende? Det egentliga skälet som här icke
är upptaget, men som jag förmodar ligga lill grund för Ulsk:s afslyrkande,
är förmodligen det alt man befarar att derest fastigheter
blefve taxerade till deras verkliga värde, så skulle man jemväl höja
bevillningen i samma mån, som taxeringsvärdet. Min afsigt har
detta ingalunda varit, och tror icke heller att del varit Frih. Palmsljernas.
Man kunde nedsätta fastighets-bevillningen i samma nion,
som fastighetsvärdet höjdes. Att man imedlertid får dessa förhållanden
någorlunda rigtigt bestämda har sin nytta i flera hänseenden
som jag nu tager mig friheten nämna. Man vet att egendomars
beläning i allmänhet rättar sig efter deras taxeringsvärde, emedan
man funnit att den taxering, för hvilken man mäste skatta icke
så ofta öfverdrifves som den hvilken för tillfälliga ändamål göres af
domare och efter hvilken man icke skattar. Det finnes en mängd
fastighetsägare, som vilja beläna deras egendomar i förhållande till
deras rätta värde, och då händer del att de vid taxerings- eller pröfningskommitéen
begära att det rätta värdet måtte dem åsältas. Om
sä skedde så skulle dessa egendomars värde höjas ganska betydligt
596
Ben 10 Juli.
öfver alla de öfrigas. Derigenom skulle möjligen ovisshet åstadkommas
för alla dem som förlita sig på taxeringsvärdena. De torde
nemi., efter n. v. förhållande länka taxeringsvärdet är hloltfen
tredjedel af det verkliga värdet och helana egendomen derefter.
Men när de få se att taxeringsvärdet uppgår till det verkliga, så
finner de sig hafva utlånat för mycket.
I kammar-rätten förekomma icke sällan sådana frågor och det
går derhän att kammar-rätten för icke länge sedan förehaft en sådan
fråga der ägaren begärt att egendomens taxeringsvärde mätte höjas med
icke mindre än 80,000 r:dr b:co. Vid sådana tillfällen afslär kammar-rätten
vanligen all förhöjning, pä det att ingen må blifva genom en sådan
förökning bedragen och till förekommande af den ojemnhet i taxerings-värdena,
som skulle uppkomma, derest man på ett ställe antoge
det verkliga värdet och på alla andra det relativa värdet som
alla egendomar inom ett län hafva till hvarandra. Man har derföre
ansett nödigt att i bevillningsförordningen införa ett stadgande
om det relativa värdets iakttagande, dock så att minimi-tariffen för
länet icke understiges; men det är och måste så att säga vara
stridande mot ett annat som bjuder att fastigheter skola taxeras till
det pris hvarefter de sednast blifvit försålda. Under ett sådant förhållande
är det öppet för taxerings- och pröfnings-kommitéer, äfvensom
för kammar-rätten och slutligen Konungen att taga antingen den
ena eller andra föreskriften till efterföljd. Detta förhållande kan
icke vara annat än menligt samt stridande mot säkerhet och god
ordning. Om derföre Frih. Palmstjernas förslag blefve antaget: så
skulle man komma sanningen mycket närmare och följaktligen göra
det gagn som dermed åsyftas. Det har blifvit sagdt af Utsk. att
som ett förslag till förenkling i uppbörds- och redogörelse-verket
samt räntorncs beräkning vore förhanden, så borde man nu icke befatta
sig med saken; men ehuru delta mål lärer vara i StalsUtsk.
afgjordt så är det likväl sä vidlyftigt att det efter all anledning icke
kan hinna att under innevarande års riksdag afslutas. Om så
är, har man genom förevande ärendes sammanbindning med ett
annat mål förhindrat för ännu tre år en rättelse som skulle genast
kunna åstadkommas och som vore gagnelig. En nytta som åtskilliga
jordägare skulle anse sig hafva af ett vigtigt taxerings-värde nemi.
att fä en ökad rättighet till bränvinsbränning, har jag icke ännu
omförmält, emedan jag anser denna näring i det hela förderflig.
Men många äro de som fästa sig vid denna omständighet och sorn
fördenskuld önskar att få sina egendomar lägligt taxerade. Men jag
må icke vara dem i vägen, sä länge näringen är loflig, och alltså
nämner jag äfven den omständigheten, för fullständighetens skuld.
Jag får derföre vördsamt hemställa alt R. o. Ad., då detta
ämne är af beskaffenhet att kunna afgöras utan återremiss, måtte
besluta att 11. St. i tind. skrifvelse till K. M. i und. anhålla det
K. M. täcktes från vederbönde infordra och Rikets näslsammankommande
Stsr meddela de statistiska upplysningar, som erfordras
för uppgörande af en ny minimitariff för bevillnings-taxeringen å
fastigheter.
Den 10 Juli.
597
Hr Hammarhjelm, Carl Gust.: Jag är boende inom
Skaraborgs län som är ganska vidsträckt. Det sträcker sig ifrån
Wermland till Götheborg. Då 1830 års Ständer antogo den idé
alt fastigheterna skulle värderas för att derigenom få bevillningen
ökad, och då förhållandet har varit sådant i afseende på olika taxeringsvärden,
att inom slägter, der egendomarne hafva varit försålda,
hafva priserna varit mycket låga, samt genom den lätthet att få
penningar; genom diskonter och hypoteks-inrättningar, som sedermera
egt rum, hafva nyligen inom Skaraborgs län egendomarne nu
stigit nära två tredjedelar utöfver deras förra värde.
Jag insiämmer till alla delar i hvad Hr von Hartmansdorff förut
yttrat; men nu hafva taxeringsvärdena nedsatts lill den grad, att
egendomsherrar på egen begäran fått taxeringsvärdet förhöjdt, utan
afseende på de föregående tio årens taxeringsvärde, och fått sina
egendomar så mycket belånade att de icke haft tre procent af
kapitalet, af hvilket förhållande en mängd koncurser blifvit en
följd.
Hr Appollo!, Carl Jakob: Ofvertygad icke allenast om rättvisan
af Frih. Palmstjernas motion utan äfven om nyttan af densamma,
sökte jag inom Utsk. få motionen igenom, men blef genom
votering undertryckt. Jag är af samma öfvertygelse nu som då och
instämmer således i hufvudsaken med Hr von Hartmansdorff, men
anser icke saken kunna göras på sådant sätt, som Hr von Hartmansdorff
föreslagit, nemi. genom en skrifvelse till K. M. och att saken
skulle gå igenom domhafvanden, utan snarare tror jag det vara
bättre på sätt ett inom Utsk. framstäldt förslag till contra-propos.,
att hos K. M. anhålla det K. M. täcktes befalla Hofrätterne att genom
någon person i Hofrätlernes advokat-flscals-kontor taga vara pä
dervarande handlingar, hvilka kunna upplysa om egendomarnes verkliga
värde och sålunda utarbetade saken. Om så skulle komma alt
gå, så kan det icke ske genom beslut här utan genom återremiss
till Utsk.; men det hindrar icke, ty den bör icke laga lång tid innan
betänk, kan återkomma till R. St. och på dessa grunder tillstyrker
jag nu återremiss.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag instämmer så mycket mera
uti det förslag, som Hr von Hartmansdorff afgifvit, som det helt och
hållet grundar sig på den princip, hvilken föranledde den motion
jag i början af riksdagen afgaf till Bevilln.Ulsk., hvilket likväl icke
då fann för godt att deråt lemna någon uppmärksamhet. Skilnaden
är endast nu att B. St. här anhålla hos K. M. det Han täcktes
låta vidtaga det arbete, hvilket motionären hade förmodat att Utsk.,
med ledning af statsministerns tryckta uppgifter öfver egendomsköp
för tio är hade kunnat förrätta.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Utsk. har icke ogillat Frih.
Palmstjernas motion, utan tvärtom ansett den blifva nyttig i sinom
lid. Men Utsk. trodde, alt sedan Skattejemknings-komitéen äfven
i afseende på jordens skattläggning inkommit till K. M. med ett
förslag till värdering, hvilket förslag blifvit öfverlemnadt till R. St.,
598
Den 10 Juli.
sa borrie man afvakla StatsUtskrs yttrande i ämnet, innan Ständerne
öfver Fril). Palmstjernas motion fattade ett beslut, som kunde helt
och hållet förhindra frågans afgörande i ett sammanhang, Utsk. ansåg
sig derföre pliktig, alt icke afgifva något bestämdt yttrande, som
möjligen kunde vara stridande emot StatsUtsk:s förslag, hvilket Bevilln.
Utsk. hade sig bekant att snart skulle inkomma till Ständerne.
Att, som motionären föreslagit, bestämma en egendoms värde
efter den summa hvartill densamma blifvit försåld, är ej rätt, emedan
om köpet sker emellan föräldrar och barn, blifver vanligen
summan låg. Uti motsatt fall kan ett hemman säljas som ligger
inom köparnes ägor. Och då betalas det merendels öfver sitt rälta
värde. Köpesumman är således ej den rätta grunden för egendomens
taxering. Men om köpesumman loges för den rätta värdemätaren
af en egendom, sä anser jag att den föreslagna tiden af
de sistförflutna fem åren vara alldeles olämplig, emedan just under
dessa fem år hafva egendomarne så betydligen blifvit betalde, i jemförelse
med föregående åren. Beräkningen bör vara minst tio är
och deröfver, om ett rättsenligare resultat skall erhållas. Vidare,
om en sådan jemkning uti taxeringen, som motionen innehåller
komme ifråga, sä skulle följden, ovilkorligen blifva, förhöjd beställning
på de flesta egendomar, till ringa belåtenhet, för allmänheten.
Utsk. ansåg alt den bästa värde-mätare af hemman ligger hosTaxerings-kommitéen,
då den fullgör sin pligt efter ed och samvete, och
deruti instämmer jag, tills en allmän och på andra grunder fotad
undersökning verkställes öfver hela riket.
Jag anser mig således, för det närvarande, böra afstyrka bifall
till motionen.
Hr H a minar hjelm: Jag bifaller och medgifver till alla delar
hvad Hr von Hartmansdorff och Hr Rosenblad yttrat, likasom
jag antager mycket väl Frih. Palmstjernas motion, ty ingen kan närmare
bestämma värdet af hemmanen inom hvarje härad än ledamöterna
i en Häradsrätt; ingen känner förhållanderna bättre. Således
så afstyrker jag IItsk:s betänk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Jag delar fullkomligt
den öfvertygelse som Hr von Hartmansdorff här har yttrat, nemi.
gillande af Frih. Palmstjernas motion. Det har äfven af Hr Apollof
blifvit yttradt att denna åsigt delas af mången inom Utsk. Hr Aminoff
har likväl likasom Utsk. i sina premisser meddelat det förslag
till taxering af jord som förekommer i ett betänk., som vi från ett
annat Utsk. hafva att förvänta; men jag får fästa uppmärksamheten
derpå alt om detta förslag skulle vara godt, så hindrar det icke på
något vis att det äfven skulle vara godt för elt blifvande Bevilln.Utsk.,
alt få upplysningar om köpen under de senare åren. Jag delar
likväl den lankan med Hr Aminoff att fem år kanske vore för litet,
att 10 år måhända torde erfordras och att den förteckning, sorn
inlemnades äfven borde särskildt upptaga de köp, hvilka varit gjorda
emellan nära anhöriga pä det att de icke skulle blifva missledande
för framtiden, enär det icke är nuvande Bevilln.Utsk., som dermed
skulle komma att skaffa. Således kunde ingen fråga uppkom
-
Den 10 Juli.
509
ma att efter nuvar.-de bevilln.-förordning bestämma den per mille
afgift, som af fastigheterna skall utgå, utan det tillhörde ett kommande
Bevilln.Utsk. och följaktligen synes mig den farhåga, som
man hyst vara särdeles öfverflödig. Saken är utom all fråga af
mycken vigt och nytta. Hr von Hartmansdorff har uppgifvit många
enskilta fall och ännu flera kunde framtagas, der som det nuvar:de
oeflerrättlighets-tillståndet i taxeringen menligt inverkar i enskilta
fall, men det inverkar också allmänligen menligt. Den har
en stor orättvisa i sig och den kan icke hjelpas genom taxeringskommittéerna,
såsom Hr Aminoff trott, ty i flera län hetalar man
mycket tyngre afgifter än i andra län. Det är denna orättvisa,
som synas mig höra i möjligaste måtto af R. St. afhjelpas, och i
första rummet synes det mig att när Bevilln.Utsk., såsom man
måste erkänna, icke kunnat till denna riksdag afhjelpa orättvisan,
så borde det varit Utsk:s skyldighet att bereda en möjlighet dertill
vid en kommande riksdag för ett då blifvande bevilln.Utsk. Af
dessa anledmr får jag förena mig i det yrkande, som bär blifvit
gjordt af Hr von Hartmansdorff och sednast af Hr Apollof, som likväl
skiljde sig ifrån hvarandra deruti att Hr von Hartmansdorff föreslog
att förslaget genast skulle antagas, hvaremot Hr Apollof föreslog
en återremiss. Jag tror all en återremiss här är nyttigare,
emedan jag icke nu är i tillfälle att bedömma det förslag, som Hr
Apollof framställt. Jag förenar mig derföre i anhållan om ålerremiss.
Hr Apolloff: I afseende på de osäkerheter vid köp som blifvit
anmärkta, dels af för lågt pris, då föräldrar sälja till barn och
nära anhöriga till hvarandra, och dels af för högt pris, då någon
egendomsherre vill åtkomma ett slycke jord, som är honom nära,
får jag i båda fallen svara att sådant inverkar högst obetydligt i
jemförelse med de stora olägenheter, som nu finnas; så att de begge
sakerna icke kunna jemföras. Det onda som skall afhjelpas är
stort, men de olägenheter hvilka, efter mitt förslag, icke kunde
rältas, åro små. I öfrigt skulle ett sådant dokument, om det blefve
upprättadt, i en mycket lång framtid blifva en typ, för framtida
beskattningar hvad jord beträffar. Detta dokument kunde också
lättligen upprättas pä grund af de upplysningar, som erhållas i de
lagfartsprotokoller, hvilka finnas förvarade i hvarje Hofrätts advokatfiskals-kontor,
der en särskild person kan tillförordnas alt göra utdraget,
hvilket icke lämpligen kunde åläggas doraarne, ty dels hafva
de måhända icke handlingarne sä komplett qvar i domböckerna,
som de finnas i Hofrätten, der handlingarne äro renskrifna, dels
är äfven, såsom hvar och en vet, Domarnes tid allt för mycket
upplagen för att de skulle kunna åtaga sig ett sådant temligen vidlyftigt
arbete.
För öfrigt instämmer jag med Hr Aminoff att 5 års tid är,
allt for ringa, emedan penningetillgängen under denna lid blifvit
mycket större än den tillförene varit för längre tid tillbaka. Således
borde man taga minst 10 års medium. Af de skäl jag anfört
får jag ännu en gäng tillstyrka återremiss af betänk., men med det
600
Den 10 Juli.
uttryckliga tillägget att det är ifrån advokat-fiskalernas kontor i
Hofrälterna, som jag anser upplysningarne böra hemtas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Att det är vigtigt. och nyttigt alt
taxerings-värdena i möjligaste måtto äro jemna, torde icke behöfva
bevisas. Att detta för närvar:de är förhållandet torde icke heller af
någon påstås. Exempelvis anhåller jag endast få anföra huruledes
det är allmänt kändt att i det ena länet sätter man taxeringsvärdena
så lågt att de allenast icke understiga minimitariffen, under det
man i det andra länet söker att komma de verkliga värdena någorlunda
nära. Så till exempel för några år sedan, då ett reglemente
skulle uppsättas för Mälareprovinsernas hypotheks-förening, nödgades
man stadga att i somliga län skulle lån utgifvas till •§ af taxeringsvärdet,
men i ett län endast till hälften af detta värde, emedan
taxeringsvärdena länen emellan voro så högst olika.
Huruvida det af Frih. Palmstjerna framställda förslag vore det
bästa vägar jag likväl icke afgöra. För min del skulle jag tro det
vara rättast om R. St. inginge med en underd. anhållan lill K. M.,
att K. M. täcktes låta samla och till näst sammankommande Ständer
öfverlemna behöfliga uppgifter för upprättande af en ny minimitariff.
Hr Aminoff: Det är ett misstag att jag underkändt Frih.
Palmstjernas motion. Jag har tvärtom ansett den nyttig. Men jag
tror att den för sent blifvit väckt och kommit under Ständernas
pröfning, samt innehåller bestämmelser hvilka jag icke kunnat godkänna,
under nuvar:de förhållanden. Ilade denna motion blifvit
afgifven, samtidigt med Skatlejemknings-kommitéens förslag, sä skulle
säkerligen Bevilln.Utsk. deråt kunna ägna en större uppmärksamhet,
genom inbjudning till StatsUtsk., att gemensamt begrunda ärendet,
nu kunde sådant ej ske, ty StatsUtsk. hade redan på Afdelning,
afgjort förslaget om skattejemkningen inom riket. Bevilln.Utsk.
kunde således ej göra annat, än afstyrka motionen. Nuvarule bevillningsförordning,
ehvad som angar jordens taxering, har fortgått
mer än ett fjerdedels sekel, den kan fortgå utan olägenhet till nästa
riksdag d. v. s. uti 2:ne år, samt ärendet under tiden noga begrundas,
ty det är af särdeles vigt för Svenska folket.
En återremiss kan visserligen beslutas, men, enl. min tanke,
tjenar den lill intet, ty största delen af Utsk:s ledamöter voro
mot motionens antagande; det är ett misstag som har blifvit vttradt,
att en stor del af ledamöterne voro för bifall till motionen,
som ock synes af resultatet; jag måste fortgå att afstyrka bifall till
motionen.
Hr Hammarhjelm: Jag instämmer med den siste värde talaren
deruti att, då riksdagen kanske inom 14 dagar upplöses, en
återremiss tjenar till ingenting; men om en förändring kommer att
ega rum i sättet att bestämma egendomsvärdena, så anhåller jag,
att icke utarbetandet deraf må blifva anförtrodt åt Hofrätten eller
någon dylik auktoritet, som icke känner lill förhållandena inom häraderna,
utan att endast till Häradsrätterna som känna de personliga
-
Den 10 Juli.
601
liga förhållandena der må befatta sig med att lenina till K. M. de
uppgifter, som äro behöfliga; ty hvarken Hofrätten eller någon annan
auktoritet kan så känna till de lokala förhållandena, som dom
hafvanden
inom sitt härad.
Hr von Hartmansdorff: Jag har yrkat bifall till Frih.
Palmstjernas motion. Men på de skäl, några talare anfört instämmer
jag med dem att heldre begära återremiss. Det är möjligt att
de upplysningar, som skulle sökas på det sätt Frih. Palmstjerna föreslagit,
lättare kunde erhållas dels i Hofrätterna, dels i Justitiae
statsministerns
arkiv. Om det låter sig göra, så är det så mycket
bättre och föranleder mindre omgång.
Hr Aminoff har sagt att taxeringskommittéerna äro de bästa
värderingsmän. Om så vore, kunde man ju i denna väg icke komma
till något bättre än man har. Det lärer väl dock ingen tro.
Jag har under deltagandet i en stor pröfningskomité funnit, huruledes
taxeringskomitén i ett distrikt bade taxerat en qvarn 3 gånger
högre än en annan dermed jemförlig qvarn, blifvit uppskattad
af en annan taxeringskomité. Så stora olikheter inträffa inom
samma län, på sätt Gr. Lagerbjelke äfven nyss omförmält.
Hr Aminoff säger att det tjenar till ingenting att återremittera
betänk., emedan Bevilln.Utsk. blifver vid sin mening. Det må va
ra
att återremisser ingenting verkar på Utsk., men deremot hafva
Ståndens medlemmar tillfälle alt under tiden uppgöra ett eget förslag,
som kan blifva fullständigare och bättre än det Frih. Palmstjerna
har framställt, hvarigenom R. St., oberoende af Bevilln.Utsk.-s vägran,
kan uppgöra sitt förslag. Jag anhåller följaktligen och destohellre
emedan Bevilln.Utsk så verksamt bedrifvit sina förrättningar,
att få göromål nu lära derstädes återstå, det R. o. Ad. ville återremittera
betänk.
Hr Rosenblad: Helt och hållet instämmande med Hr Ham
marhjelm
och då pä sätt Hr Aminoff upplyst Bevilln.Utsk. lärer
lika litet nu som vid föreg:de tillfällen då skäl dertill varit, fästa
sig vid dem, och då det är så långt lidit på riksdagen, och just
vidlyftigheten af denna diskussion föranleder en ganska betydlig
tidsutdrägt, innan Bevilln.Utsk. finge del af återremissen och RiksSl:n
sedan finge Utsk:s förnyade Utlåt., så tillåter jag mig att upptaga
Hr von llartmansdorffs förslag, som han nu synes sjelf hafva
frångått, endast med den skilnaden att i st. f. 5 år sätta 10
år för att, pä sätt min motion vid riksdagens början afsäg pålitligare,
så alt man icke blefve så mycket beroende af tillfälliga konjunkturer,
då man hade ledning af 10 års förhållanden.
Hr von Hartmansdorff: I den händelse Hr Rosenblad
önskar att Ståndet skall genast besluta häröfver och denna mening
skulle af Ståndet godkännas, så hemställer jag om det icke vore
bättre alt antaga Gr. Lagerbjelkes förslag än att vidtaga mitt, ty
Gr. Lagerbjelkes förslag var af vidsträcktare beskaffenhet, nemi. att
6 H. 39
602
Den 10 Juli.
K. M. matte begagna elen utväg till upplysningars vinnande, som
Han fanne lämpligast.
Ilr Rosenblad: Jag erkänner riktigheten af Hr von Hartmansdorffs
anmärkn. och att frågans öfverlemnande till K. M. på detta
sätt måste ovillkorligen framkalla ett vida bättre förslag än som blefve
möjligt för R. o. Ad. eller något annat Stånd alt improvisera,
när Bevilln.Utskis förnyade afstyrkande Utlät, återkom, och således
en äterremiss endast skalle åstadkomma tidspillan, så får jag helt
och hållet förena mig i det förslag, som Gr. Lagerbjelke framställt.
Hr Hammarhjelm: Jag förbehåller mig att det sista yttrande
jag hade, att Häradsrätterna, som till upplysning hafva lika många
handlingar som hofrälterna och sorn närmare än de känna de
husliga förhållandena inom häraderna, må blifva de som komma
att lemna de orforderliga uppgifterna.
Hr Rosenblad: Jag tillåter mig fästa Hr Hammerhjelms uppmärksamhet
derpå att just de handlingar sorn K. M. har mest tillgängliga
i Justitiae-kanzlerens arkiv äro Häradsrätternas aflemnade
rapporter för 10 år eller huru många man behagar, som upptaga
samtliga hemmansförsäljningar inom hvarje domsaga. Det är således
just Häradsrätternas uppgifter på alla köp, som äro lättast tillgängliga
för K. M.
Hr Hammarhjelm: Jag medger alt jag var okunnig om del
förhållande, hvarom Hr Rosenblad nu lemnat upplysning, och instämmer
i öfrigt med Gr. Lagerbjelke och Hr Rosenblad.
Hr von Hohenhausen: För att bringa saken till ett slut,
så afslår jag ifrån mitt yrkande om återremiss och förenar mig med
Gr. Lagerbjelke uti det förslag han framställt.
Hr Hammarhjelm förklarade att han äfven förenade sig med
Gr. Lagerbjelke.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, framställde H r
Gr. o. Landtm., alt i afseende på Bevilln.Utsk:s förevar:de utlåt,
blifvit yrkadt dels bifall, dels återremiss och dels alt såsom Gr. Lagerbjelke
föreslagit, R. St:r måtte till K. M. ingå med underd. anhållan,
det K. M. täcktes från vederbör.-de infordra och Rikets
nästkommande Ständer meddela de statistiska upplysningar, som
erfordras för uppgörande af en ny minimi-tariff för bevillningstaxeriugen
å fastigheter.
Efter sedermera först till bifall och derefter till återremiss af
förevar;de utlåt, framställde, men med blandade ja och nej besvarade
proposir, hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade
besluta, att R. St:r borde i detta ämne ingå till K. M. med en
sådan underd. anhållan, som Gr. Lagerbjelke föreslagit, och ropades
härvid starka ja, blandade med nej; hvarpå Hr Landtm, förklarade
det han trott sig finna att denna sist framställda propos. blifvit
besvarad med öfvervägande ja.
Den 10 Juli
003
IIr Printzensköld, Carl: Ehuru jag icke deltagit i diskussionen
öfver ifrågavande ämne, anser jag mig likväl böra så mycket
hellre reservera mig emot den utgång, saken erhållit som vid
en föreg:de riksdag en lika beskaffad skrifvelese, som den R. o.
Ad. nu beslutat, blifvit aflåten till K. M., utan annat resultat, än
alt sedan K. M. genom kammar-collegium låtit infordra upplysningar
i och för det ändamål, som Bevilln.Utsk:s nu föredragna betänk.
afhandlar, så förklarade de flesta landsh:r för omöjligt att kunna
de äskade uplysningarne åstadkomma; på grund hvaraf hela
frågan måste förfalla.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exp.-  Ulsk. inkomne förslag lill R. St:s underd. skrifvelse!' till K. M.,
nemi.:
N:o 131, ang:de ett byggnadslåns beviljande ät staden Christianstad
efter derstädes inträffad eldsvåda;
N:o 132, aug:de vissa lagbestämmelser med afseende på enskilda
Banker; samt
N:o 133, ang:de lag om aktie-bolag.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från U(sk:n inkomne
utlåtande, betänkm och mern., nemi. från
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskotten:
N:o 9, i anledn. af väckte förslag ronde enskilda Banker;
Lag- samt Allm. Besv.- och E k on. Utsko Ilen :
N:o 22, i anledn. af väckt motion om tillägg och förklaring
uti Kongl, förordningen d. 20 Januari 1824, ang:de ändring elier
ulrifning af vattenverk;
N:o 23, i anledn. af väckt fråga om bestämmande af ersätt
ning
ål boställs-innehafvare för deltagande i valtenaftappnings- och
sjösänknings-företag;
N:o 24, i anledn. af erhållen återremiss af betänk. N:o 2, i
fråga om afskaffande af husaga;
N:o 25, i anledn. af väckte motioner om ändring af nu gällande
bestämmelser, i fråga om hemmansklyfning och hesulenhet;
N:o 26, i anledn. af väckt fråga om ändring af 28 Cap. 1 §.
B. B. i fråga om gästgifveriers afstånd från hvarandra; samt
N:o 27, i anledn. af serskilda motioner om ändringar uti nu
gällande expeditionstaxa m. m.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ lill 10 e. 'ra.
lil fidem p r o t o c o 11 i,
silbert Munck.
i
i
.
i
