# ID: svediakorp-gov563
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 157,407
# sentences: 5,776
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
110S
IIÖGLOFLIGE
XlDIDMmäSXS DXOi ÄDSäi»,
VID
JTagtima Hiköfcagen i ^'töckljolm
Åas e k 18-47 m ea 1848.
Sjette tliiftet.
Fredagen den 9 Juni 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 9 prot. utdrag för d. 7 dennes.
Hr Leijonmark, Joh. Adolf: Som jag ansett mig böra,
på grund af läkares tillstyrkande, företaga en resa lill badort, anhåller
jag att få afsäga mig min plats såsom bänkman.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, tillkännagaf, alt en bänkman inom 15:de bänkm:s-afd:n
i st. f. Hr Leijonmark komme att utses genomväl i början af
nästa plenum.
Företogs val af Bänkmän inom 10:de Bänkm:s-afd:n efter N:o
102, Hr Oxehufvud, Olof Philip, och inom 20:de Bänkm:s-afd:n
efter N:o 1905, Hr von Rosen, Georg Ludvig; och befunnos vid
valförrättningens slut dertill hafva blifvit utsedde: inom
io:de Bankm:s-afd:n: N:o 212, Hr Lind af Hageby, Carl August
Ludvig; och inom
2o:de B'dnkm:s-af<l:n: N:o 1955 Hr Oelreich, fullm. Gr. Lewenhaupt,
Axel efter skedd lottning med N:o 1932, Hr von Oldensköld,
fullm. Hr Stuart, Carl Gustaf
Öppnades Hrr Bänkmäns lista vid val af 4 Electorer efter N:o
140, Gr. Björnstjerna, Carl Magnus; N:o 246. Frih, Manderström,
Ludvig; N:o 130, Hr Munk af Fulkila, Claes Johan, och N:o 1600,
Hr Braunerhjelm, Ferd.; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 213. Frih, Armfelt, fullm. Gr. Piper, Axel Mauritz.
— 312, Frih. De Geer till Finspång, Gustaf Gerhard;
— 818, Hr Réenstjerna, Abraham, och
— 2258, Hr af Georgii, Carl Ewert.
Föredrogs ånyo Const.Ulsk:s d. 31 sisth Maj och d. 7 dennes på
bordet lagda mern. N:o 12, med betänk, öfver K. M:s uti nåd. skrifvelse
af d. 1 Maj 1848, till R. St. afgilna förslag till ny riksd.-  ordn., jemte en dervid fogad särskild artikel, äfvensom i sammanhang
dermed till ny Reg.F.
4
Den 9 Juni.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att sorn K. M:ts ifrågavar,
förslag blifvit af Const.Utsk. tillstyrkt att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, detsamma till följe af 81 § Reg.F.
och 29 § Riksd.-ordn. komrne att hvila till nästa riksdag, då R.
St. skola sitt beslut derom fatta.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Den som tiger, han samtycker,
säger man. Sä är det likväl icke med mig vid detta tillfälle.
Det nya representationsförslagets livilande till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, har, då Const.Utsk. sådant tillstyrkt
icke kunnat vägras. Med detta förslag förhälle sig dessutom, efter
hvad mig synes så, som med ett barn, hvilket kommit lill verlden
emot de närmaste anhöriges önskan, hvilket skall välla föräldrarnes
ofärd och hvilket icke ens är välskapadt. Under sådana
omständigheter, linn man icke lyckönska föräldrarna, och man vill
undvika att beklaga dem, såsom vid ett dödsfall. Del är derföre
jag tegat. Men för den händelse, att jag ej skulle fä upplefva barnets
jordfästning vid nästa riksdag, vill jag nu förklara, att jag instämmer
i det yttrande, som faddrarne pä den manliga sidan —
jag menar i den reservation som Const.Ulskrs konservativa ledamöter
afgifvit.
Föredrogs ånyo Lag- samt allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 31
sisth Maj och d. 7 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 18, i anledn.
af väckt fråga, att oktrojer för privatbanker icke vidare må beviljas
samt att s. k. hypotheks-föreningar jemväl mätte upphöra.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke finna skäl
vara för handen för R. St. alt till K. M. afgifva en sä beskaffad
luid. skrifvelse som den Ulsk. här föreslagit. Detta förslag innebär
i dess första punkt en anhållan att K. M. måtte ”täckas låta i nåder
utarbeta och för Rikets näst sammanträdande Ständer framlägga
förslag om åtgärders vidtagande, hvarigenom penningerörelsen
i landel pä säkrare, och mera beslående grunder må kunna så
ordnas, att, vid de nu stadgade oktroj-tidernes slut, privatbankerne,
utan olägenhet för det allmänna, må kunna upphöra,” d. v. s. att
i st. f. de enskilda bankerna skulle Statsinrättningar uppslå som
uppfyllde samma ändamål. För min del kan jag dock icke inse
möjligheten deraf, att dylika statsinrättningar skola kunna uppnå
detta ändamål likaså väl som privat-bankerna nu göra. Vi hafva i
mänga är haft en sä beskaffad statsinrättning för penningerörelsen,
nemi. R. Sl:s bank. Vi hafva äfven haft till fälle att se på hvilket
ofullständigt sätt denna bank befordrat penninge-rörelsen. Det är
också naturligt, alt statsinrättningar, för hvilka man mäste stadga så
mänga kontroller och reglementen, icke kunna skötas så väl och
med samma fördel för allmänheten som enskilda personer kunna
göra det i fråga om förvaltningen af deras egne penningar. Handhafvandet
af dylika statsinstitutioner mäste nemi. uppdragas åt t. f.
embetsmål), som icke dervid ledas af det enskildta intresset, icke
af deras egen fördel uppmanas att rörelsen väl sköta, såsom förhållandet
är med enskilde banker. Vi hafva också sett huru R. Sl:s
Den 9 Juni.
5
bank under långliga lider stannat på en och samma punkt, huru rörelsen
stelnat i vissa former, hvilka icke rättats elter tidens kraf;
huruledes, oaktadt privathanker nu snart 18 år existerat i Sverige
och dessa från början af deras stiftelse gifvit exempel af en på ett
beqvämt sätt ordnad pennirigerörelse, 11. Slas bank likväl icke förr
än på sednare tider kunnat komma derhän alt införa en sä simpel
sak som kreditivrörelse. Såsom hvar och en känner, fordras det
många omständigheter och mänga omgångar lör att sälta sig i kommunikation
med denna statsinrättning, i afseende pä penni ngerörelsen.
Jag är öfvertygad att om afd:r af riksbanken blefve inrättade
i landsorterna, i st. f. de nuvar. privatbankerna, skulle orterna derpå
blifva lidande och statsbanken deraf hafva ringa vinst. Jag anser
mig således pligtig afstyrka den föreslagna und. skrifvelse» hvad
l:sla punkten deraf beträffar. Antagandet åter af den sednare delen
utaf Ulsk:s utlåt, skall åtminstone från min sida icke mota något
hinder.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag kan icke linna någonting
otillbörligt i den föreslagna underdåniga skrifvelsen. Det är troligen
bekant för de flesta, att innan penningeväsendet genom 1830 års realisation
ordnades pä fastare fot än tillförene, hade en af K. M. dertill
förordnad comité anställt, undersökning öfver dertill hörande frågor.
Dä ansågs en sådan granskning vara nödig för alt reda begreppen
i dessa frågor och för alt utvisa den riktning man borde följa.
Nu har man kommit längre, än man hann den gången; men man
har utan tvifvel råkat pä en afväg derigenom, att man utvidgat kreditsedel-rörelsen
alltför mycket. Derutinnan behöfves dä en rättelse;
men striden derom torde blifva svår, ly privatbanks-intresset
är mäktigt, och en hvar vet, att del fordras all möjlig uppmärksamhet
för att emot detsamma värna riksbanken. Dä förhållandet
är sådant inom representationen, kan man med skäl önska det:
Konungen mätte förmedlande uppträda mellan de särskilta intressena.
Jag tror således, att uti denna omständighet ligger någon anledn
för II. o. Ad. att antaga betänk. 1 fråga om den sista delen
af tillstyrkandet, eller att ”under tiden till nästa riksdag oktrojer
för nya privatbanker icke må meddelas,” får jag anmärka, hvad
de redan befintliga privatbankerna beträffar, ali derest Konungen
skulle finna dem böra, åtminstone till någon del fortfara, så lärer väl
Ilan, som gifvet dem lif, ej heller borttaga alltför många af dessa
inrättningar, elier alltför mycket inskränka deras verksamhet. Betraktar
man, såsom rätt är, Ulsk:s förslag endast med afseende på
nya privatbanker, sä lärer väl den und. önskan att oktrojer för
deni icke målte innan nästa riksd. meddelas, vara ganska riktig.
Men privatbankerne äro så benägne att gå fram på denna bana att
man nödgas deremot vidtaga någon åtgärd. Alt begära det flere
privatbanker icke må före nästa riksd. inrättas kan icke kallas att
stadga ett monopolium till fördel för de nuvar. Det vore endast
att man söker förekomma deras förderflig» inflytande derigenom att
deras begagnande blifvit för vida utsträckt. Jag anhåller således
vördsamt om bifall å Utsk:s betänk.
6
De n 9 .tuni.
Frih. Palmstjerna: Något otillbörligt kan jag icke finna i
den föreslagna und. skrifvelsen och icke heller har jag gjort någon
anmärkn. i sådan syftning. Deremot har jag ansett det vara oklokt
af R. St. att till K. M. aflåta en så beskaffad lind. skrifvelse som
den Utsk. här föreslagit. Hade Utsk. inskränkt sig till att föreslå R.
St. att hos K. M. begära utarbetande af ett förslag om åtgärders
vidtagande för penningerörelsens ordnande på säkrare grunder än
för närvar., så vore dervid intet alt erinra. Jag tror tvärtom att
en nödig försigtighet fordrar, att i delta afseende vidtaga någon åtgärd.
Men del är egentligen mot det öfriga af den und. skrifvelsen
som mitt klander varit rigtadt, nemi. i hvad den innefattar ett
fördömande pä förhand af privatbankernas verksamhet, innan K. 31.
varit i tillfälle att pröfva frågan och låta utarbeta det begärda förslaget
och oaktadt K. M. under den förflutna tiden beviljat oktrojer
dels för gamla bankers fortsättande dels ock för nya dylika
penningeverks inrättande. Detta sätt att gä tillväga vore icke att
söka förmå Konungen att medlande uppträda mellan intressena,
utan det vore undertrycka ett intresse för att gynna ett annat. Vill
man att Konungen skall medlande uppträda mellan intressena,
(och vid detta tillfälle kan jag ej inse att någon strid är i fråga
om icke möjligen mellan R. St. bank och dermed sammanhängande
verk ä ena sidan samt privatbanherna å den andra) så bör Han
visserligen hafva fria händer vid frågans pröfning. Jag medger
gerna att säkrare grunder för penningerörelsen i landet borde läggas
än dem, som för närvar, finnas; isynnerhet hvad beträffar de
olägenheter, som de mångfaldiga slagen af kreditsedlar medföra för
allmänheten. Den sista delen af tillstyrkandet, eller den föreslagna
und. anhållan till K. 31. ”att under tiden lill nästa riksdag oktro
jer
för nya privatbanker icke må meddelas,” anser jag vara allde
les
öfverflödig, ty uti de orter der privatbanker redan finnas kan
icke gerna fråga om nya bankers inrättande uppstå. Deremot skulle
en dylik anhållan verka emot upprättandet af privatbanker i de orter
som äro mera aflägset belägne från de nu existerande bankerna
och hvilka orter möjligen kunde finna sig vara i behof af dylika
inrättningar i och för penningerörelsens befordrande. Om man likväl
bestämdt yrkar pä afgifvandet af en und. skrifvelse i dessa sistberörde
ordalag vill jag, såsom jag redan sagt, icke motsätta mig dess
antagande; men att föreskrifva K. M. såsom ett vilkor, hvilket borde
verkställas före framläggandet af det begärda förslaget, att de nuvar.
privatbankerna skulle vid oktrojtidens slut upphöra, anser jag vara
ganska oriktigt, alldenstund Konungen icke bör genom något förklarande
från R. St:s sida vara bunden i afseende på förslagets uppgörande.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har reserverat mig emot det inom
Utsk. fattade beslutet och det af 2:ue orsaker. För det Usta har
jag ansett, att då R. St. ensamme besluta om penningerörelsen
inom landet, böra de väl anses vara så kloka att de kunna ordna
det på ett för landet förmånligt sätt, utan att de behöfva derutinnan
vända sig lill Konungen som ej har att i det fallet besluta. Jag
Den 9 Juni.
7
har derföre ansett det icke vara tillsländigt af R. St. att aflåta en
sådan skrifvelse. Jag vill just icke påstå, att den är otillbörlig, ty
enfalden är visserligen icke otillbörlig, men man bör icke yppa densamma,
ty den tjenar till ingenting. För det 2:dra har jag reserverat
mig emot förslaget derföre, att jag anser detsamma vara
grundadt pä sä oriktiga förutsättningar, att det icke bordt komma
lill R. St:s kunskap, än mindre till K. M:s höga kännedom. Man
har nemi. utgått från den åsigt, att penningerörelsen skulle kunna
sä ordnas, att alltid lika mycket penningar funnes inom landet.
Hvar och en som har något begrepp om penningeväsendet måste
inse, att det är omöjligt att sä inrätta detsamma inom ett visst
land, att man alltid har lika stor tillgång på rörelsekapital, utan att
det är klart att penningerörelse mäste vara utsatt för fluktuationer.
Det är denna olägenhet som föranledt Utsk:s förslag och som R.
St. skulle, genom den lind. skrifvelsen hos K. M., anhålla mätte
varda afhulpen. Något förslag, som utvisade medlen till dessa olägenheters
aflijelpande, kan efter min öfvertygelse icke af K. M. uppgöras,
och det af det enkla skäl, att deras aflijelpande är omöjligt.
Dessutom visar det sig, att ehuru man klagar öfver privatbankerna
vill man ändå icke undvara dem. Man befarar nu att de skola
vid kritiska tidpunkter förminska sin lånerörelse och sålunda förminska
tillfälle för landsorterna att få län. Utsk:s förslag åsyftar
äfven att privatbankerna skulle genom andra inrättningar ersättas,
men detta låter icke verkställa sig och kan således icke af K. M.
antagas. Pä dessaf skal anhåller jag, att R. o. Ad. måtte afslå
förevar, betänk.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Om stridiga intressen
förefinnas uti ett land, bör man väl undersöka huruvida någotdera
af dem är nyttigt eller skadligt för det allmänna. Huruvida privatbankerna
varit nyttiga eller skadliga, derom är det man nu egentligen
tvistar. Jag tror för min del att ingen kan bättre bedöma
denna fråga, än Regeringen som liittast kan förskaffa sig en
öfversigt af hela landets industri och rörelse. För privatbankernas
intresse (jag menar dermed egentligen aktie-ägarnes) har det visserligen
varit ett lyckligt förhållande, att. de kunnat fä högre ränta
pä sina penningar än i vanlig utlåningsväg står att vinna; men huruvida
det allmänna deraf har någon fördel torde vara tvifvelaktigt.
Jag har alldeles ingenting emot att privatbankerna fortfara att existera
; ty sedan de en gäng uppkommit, äro de alt betrakta såsom
ett nödvändigt ondt och de kunna icke, åtminstone icke på en
gång, upphöra utan skada för allmänna rörelsen; men jag tror att
de kunna inrättas på ett för det allmänna lämpligare sätt, så alt
de behandla rörelsen icke blott i sitt eget intresse, utan äfven göra
afseende pä allmänhetens fordringar. Följden af privatbankers inrättande
har varit den, att varupriserna uppstegrats lill en onaturlig
höjd och jordvärdena eventuelt höjt sig samt alla produkter i
samma mån stigit, hvilket dock icke i längden kan äga bestånd, isynnerhet
dä privatbankerna i fråga om förminskning eiler tillökning
af deras lånerörelse endast behöfva rådfråga sina egna intres
-
8
D e ii 9 J n ii i.
sen. Industrien skall naturligtvis lida af sådana jemna förändringar
i den utelöpande sedelstocken. Så har förhållandet visat sig vara i
Skåne, der till följd af den skarpa utlåning, som så väl privatbankerne,
som andra dervar. penningeinrättningar medgifvit, det ena året kan
vara öfverflöd pä penningar, och det andra äter brist, till följd af
de inskränkningar dessa anstalter dä kunna finna sig befogade att
vidtaga, samt i sammanhang dermed stagnation i rörelsen, lagsökningar
osh konkurser i stort antal. Någon åtgärd bör enligt
min öfvertygelse vidtagas för att förekomma den skada, privatbankerna
kunna göra samt ytterligare befrämja det goda de kunna
hafva uträttat; och någon annan utväg att komma till ett riktigt resultat
i den vägen finns icke, än genom en und. skrifvelse till K.
M., som ensam är i ständ att föreslå för det ondas botande nödiga
åtgärder. Jag tror således, alt en und. skrifvelse i denna fråga,
långt ifrån att vara skadlig, tvertom kunde medföra mycken nytta,
samt tillstyrker derföre bifall till Utsk:s förslag.
Hr Lagerheim, Lars Magn.: Här har blifvit yttradt, att
det endast vore bankens fördel som man afsåg med den föreslagne
und. skrifvelsen och icke landets i allmänhet. Emot denna sats får
jag protestera. R. S(:s bank är landets guldådra; och hvad som
rörer banken, rörer också landet i allmänhet. Alla de fördelar,
som tillfalla banken, komma äfven statsverket, d. v. s. landet lill
godo. De fördelar åter som privatbanker medföra, tillfalla endast
enskilde och ingalunda landet på det hela. Talaren näst före mig
har påstått, att privatbankerna i längden skulle medföra ofärd för
riket. Utan alt kunna i allo dela denna åsigt, tror jag dock att
det är tvifvel underkastadt, huruvida privatbankerna pä det hela
taget äro för landet fullt nyttiga och huruvida de uppfyllt sitt ändamål
i andra afseenden, än i fråga om delägarnes enskilt» intressen.
Den syndaflod af privatbankssedlar, som i synnerhet öfversvämma!
de norra orterna, der några särskilda vexlingskontor icke finnas,
är sä stor, att delta förhållande i längden måste medföra våda för
landet. Ingen vill nu gerna emottaga dem. Allmogen är ofta
strandsatt för utgörande af sina kronoutlagor, då de icke hafva annat
än privatbankssedlar att betala deni med, och dessa, såsom bekant
är, icke emoltagas i uppbörden. För öfrigt kan jag icke inse
något olämpligt uti den föreslagna und. anhållan, att de närvar,
privatbankerna vid oktrojlidens slut mätte upphöra, åtminstone i deras
närvar, form, ty det står ju Konungamakten öppet att i det
fallet pröfva och besluta hvad lämpligt vara kan. Jag tillstyrker
i allo bifall till den und. skrifvelse Utsk. föreslagit.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Då vid sisth riksdag förslag
väcktes om inskränkning af privatbankernas kreditrörelse, sade
man att frågan derom vore för sent väckt. Nu åter påstår man
att den för tidigt blifvit bragt å hane. Det torde således icke vara
så lätt att afpassa rätta tidepunkten för dylika frågors behandling.
Motionären har, under uttryckligt uttalande af den önskan
att privatbankerne måtte i god tid förberedas på en framtida indragning,
föreslagit att sådana åtgärder mätte vidtagas, hvarigenom det
Den 9 Juni.
9
blefve möjligt, att, om så lämpligt befunnes, efter oktrojlidens slut
lata privatbankernas verksamhet upphöra. Denna omtanka synes
mig, jemväl i afseende å tidsrymden, icke att klandra. Hvad som
hufvudsakligen förmått mig att, såsom ledamot af de förenade
Utskm, biträda det gjorda förslaget om en und. skrifvelse i ämnet,
har för öfrigt icke sä mycket varit den skada, som privatbankerna
förmälas hafva ådragit landet, utan fastmera, den osäkerhet för framtiden,
sorn skulle kunna uppkomma deraf, att en enskildt assosiation
äger rätt att, när den behagar och på de skäl, den finner för
sig giltiga, pä en gång indraga en betydande del af landets rörelsekapital.
Gr. Gyldenstolpe har så väl i sin reservation, som nu här
mundtligen, tillkännagifvit sin åsigt, ali, då Reg.F:n utesluter K. M.
fran förvaltningen af riksbanken, vore del II. St. icke tillständig!,
att af K. M. begära förslag rör:de de åtgärder, som erfordrades för
ordnandet af penningerörelsen inom landet. Emot denna sats, som
jag ej kan gilla, ber jag att få anföra ett exempel, som torde visa
dess oriktighet. Skatternas beviljande utgör ett åt R. St. ensamt förbehållet
privilegium. Detta oaktadt, har K. M. vid hvarje riksdag
till R. St. framställt propos. om åtskilliga anslags beviljande; äfvensom
R. St. i flere frågor gjort und. framställningar, ledande till
framtida utgifter, hvarvid R. St. i anseende till beloppen, mångengång
uttryckligen anhållit om utlåtande af nåd. propos. till en påföljande
riksdag. Pä samma sätt skulle ju K. 51. kunna und. anmodas
att framställa förslag till penningeväsendets ordnande; beroende
det sedermera på R. St. att i och för verkställandet deraf sedermera
antaga den utväg, som kunde finnas ändamålsenligast och
bäst.
Hr von Hohenhausen har uti sin reservation gjort anmärkn.
emot den del af den föreslagna skrifvelsen, hvaruti begäres, att oktrojer
för nya privatbanker under liden lill nästa riksdag icke må
meddelas, samt föreslagit, att skrifvelsen i stället lande innefatta,
det oktroj för någon ny privatbank inom dc provinser, der sådana
redan finnas, icke mätte beviljas. Jag får deremot erinra, dels alt
den uppgifne farhågan för det utseende af monopolium, som ansåges
gifvet ät nu inrättade privatbanker, sålunda icke ändå fullkomligen
undvekes, dels och isynnerhet, att, i fall man verkligen
önskar, att penninge-rörelsen inom landet för framtiden, och efter
de stadgade oktrojtidernas slut, må ordnas på ett af den enskildtes
godtycke mindre beroende sätt, så mäste man låta sig angeläget vara,
att massan af privatbankssedlar intill den tiden icke må blifva
alltför stor; enär omsorgen för deras ersättande i annan väg följaktligen
blefve desto brydsammare. Slen det är gifvet, att, om under
tiden nya privatbanker tillåtas uppkomma, så skola de icke underlåta
att till en betydlig mängd utsläppa kreditsedlar. Derigenom
försvårades ju uppnåendet af det resultat man önskar tillvägabringa.
Man har från annat håll yttrat, att sådane anstalter som lemna
kreditiv åt landsortsboerna åro nyttiga; jag nekar ingalunda härtill,
men dä man i nämnde förhållande angifvet' ett skäl till bibe
-
10
Den 9 Juni.
hållande af de enskildte bankerne, så fraktar jag blott att man dervid
förblandar privatbanker med provincialbanker i allmänhet. Det
för orterne förmånliga uti tillvaron af sistnämnde banker, torde icke
vara något tvifvel underkastadt; men om sättet för deras tjenligaste
organisation kunna meningarne vara delade. Inrättandet af särskilta
afd:r utaf riksbanken i landsorterna skulle, efter mångas tanke,
för dessa orters innevånare vara gagneligt. Men äfven andra
kombinationer äro tänkbara. Jag yrkar alldeles icke i annan mening
på privatbankernas afskaffande, än att jag endast önskar det
provinserne må äga sä organiserade bankinrättningar, att det allmänna
af dem drager mera vinst än hittills, oell att de ordnas på
ett sätt, som medför mera säkerhet för framtiden. Jag uttalar icke
dermed något klander emot det sätt, hvarpå privatbankerna hittills
blifvit förvaltade, tvertom anser jag det vara min pligt ali tillkännagifva,
det, så vidt mig bekant är, har den privatbank, som i min hemort
är inrättad, och hvars verksamhet bör vara af mig närmare känd än
de öfrigas, bedrifvits sålunda, att orten deraf funnit snarare verkligt
gagn, än någon skada; alla affärmän inom provinsen skola vitsorda
detta. Men jag ser deruti icke tillräckligt skäl att, med kännedom om
det osäkra i de fördelar, som för det allmänna genom dylika inrättningar
kunna beredas, för alltid vidblifva systemet af privatbanker,
jemte de dervid åt enskilde assosiationer lemnade rättigheter, icke motsvarade
af skyldighet till betryggande af menighetens behof af rörelsekapital
samt tillgång derå för framtiden; och får jag derföre, med åberopande
af hvad Utsk. i denna del anfört, vördsammast anhålla det
K. o. Ad. täcktes bifalla ifrågavar. utlät.
Hr von Hohenhausen, Mich. SiIv.: Frih. Palmstjerna
har gjort anmärkn. emot den i Utsk:s förslag förekommande önskan,
att penningerörelsen i landet ”må kunna sä ordnas, att vid de nu
stadgade oktrojtidernes slut, privatbankerne, utan olägenhet för det
allmänna må kunna upphöra.” Frilen har likväl här .vitsordat behofvet
deraf, att penningerörelsen ordnas pä ett bättre sätt än nu,
just till följd af privatbankerna, är förhållandet. Dessutom behöfva
de nu af mig upplästa orden icke tagas i den absoluta mening,
såsom om fråga vore att all privatbanksrörelse skulle upphöra, utan
snarare att de under sin närvar, form borde försvinna. Hvad är
det man klagar öfver i afseende pä privatbankerna? Det är ”först
och främst den osäkerhet som ligger- till grund för deras rörelse i
händelse de skulle göra faillite och icke kunna fullgöra sina förbindelser.
” Det andra klagomålet rörer den mångfalld af olika sedlar
de utsläppa och de förbindelser de sins emellan ingått att emottaga
hvarandras sedlar, hvilket visserligen å ena sidan medför lättnad
för rörelsen, men å andra sidan medför den stora vådan att en
privatbank kan i sitt fall draga andra dylika banker med sig. Man
har sett huruledes i England för några år sedan penningerörelsen
blifvit ordnad på ett sätt, hvarigenom landets innevånare blifvit
tryggade emot failliter ifrån privatbankernas sida. Ty Engelska
banken, hvilken står under starka kontroller af styrelsen, kan numera
anses hafva öfvertagit privatbankernas rörelse, som den för
-
Den 9 Juni.
11
sträcker med medel, och i längden blir det endast Engelska bankens
sedlar, som blifva utelöpande. Det lär väl ingen våga bestrida
att ju allmänheten skulle finna sig särdeles belåten dermed, att
privatbankerna rörde sig med riksbankens sedlar i st. f. sina egna.
För min del skulle jag anse det särdeles önskligt om man uti
Sverige kunde tillvägabringa ett sätt för kreditrörelsens bedrifvande,
hvarigenom man kunde blifva förskonad från alla dessa lappar,
hvilka genom sin olikhet och svårigheten att kontrollera deras äkthet
mäste fresta skurkar och bedragare alt verkställa förfalskning.
Dä nu liden för oklrojernes slut icke är så snart för handen, kan
man hinna att dessförinnan bereda saken sä att privatbankernas rörelse
kunde öfvertagas af i provinserna inrättade så beskaffade statsbanker,
att enskildta deruti kunde blifva delägare, hvarigenom man
vunne fördelen af den skarpare kontroll på länehandlingar, som alltid
är att förvänta af dem som vid granskning deraf bevaka sitt
eget intresse. Om sådana banker kunde inrättas, blefve det en
fördel för enskilta alt blifva delägare i desamma, såsom förhållandet
nu är i England. Om äfven vinsten deraf icke skulle blifva
så enorm och så plump, som den för närvar, på många ställen är
sä få de herrarne dock förlåta mig om jag anser, att dä de hittills
i öfver 20 år skördat och fortfarande till oktrojtidens slut få skörda
samma vinst, de dermed må anses hafva njutit nog på det allmännas
bekostnad. Gr. Gyldenstolpe bar visserligen här påstått,
alt Utsk:s framställning vore enfaldig, emedan den förutsatte att man
möjligen kunde så tillställa, att penningelillgången alltid vore tillräcklig.
Gr:n har vissevligen rätt uti att sådant är omöjligt, men
också lärer väl ingen vara så enfaldig att han tror det. Det är
en stor skilnad emellan de fluktuationer i penningerörelsen, som
uppkomma af naturliga förhållanden och dervid, (såsom R. Sl:s
bank nu gör), afseende hafves på det allmänna bästa — samt de
fluktuationer som vällas af privatbank-bolag, hvilka endast afse sin
egen vinning. Då de sistnämnde inrättningarne vid utsläppning
eller indragning af sina sedlar endast och allenast hafva sin egen
fördel till ögonmärke, är det klart att svära kriser kunna uppstå
till följd af en hastig indragning samt allmänheten derpå blifva lidande.
Hrnne hafva väl icke förgätit exemplet af det privatbankbolag,
hvars aktieägare ensamt utgjordes af stadsboer, hvilka vid
ett tillfälle funno sin fördel uti att plötsligen innehålla sina penningar
och icke deraf utlåna en enda r:dr, hvarigenom penningeförlägenhet
uppkom i provinsen. Följden deraf blef att spanmål och
andra landtmannaprodukter nedföllo lill ett lågt pris. Det är sådana
åtgärder som R. St. böra genom en ändamålsenlig penninge-lagstiftning
förekomma och söka bereda trygghet åt landet i detta afseende.
Utom det att R. St. jemväl böra söka bringa saken derhän,
ali endast riksbankens sedlar blifva utelöpande. Det är i dessa
afseenden jag tror Utsk:s förslag vara välgrundadt och af behofvet
påkalladt. Den anmärkn. jag här gjort emot detsamma är visserligen
af mindre betydenhet, ty jag tviflar sjelf derpå att man i
de norra orterna kommer att önska någon privatbanks inrättande,
men jag har ansett mig böra fästa uppmärksamheten derpå, ty då
12
Den 9 Juni.
en allmän författning är gällande ronde privatbankers inrättande,
finnes det enligt min tanke icke något skäl att stadga ett monopolium
till fördel för de nurar. privatbankerna, hvilket det således
enl. grundlagens föreskrift åligger 11. St. att förhindra, men icke
befrämja. Jag har derföre ansett en sådan mening böra i skrifvelsen
intagas, hvarigenom R. St. undvika att förorda ett sådant raonopolium
för de nu existerande privatbankerna, men i öfrigt tillstyrker
jag bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Gyldenstolpe: Hr von Rosen har ifrågasatt privatbankernas
nytta och ansett att skrifvelsen kunde vara tjenlig för alt
framkalla ett uttryck af Regeringens åsigt derom, huruvida privatbankerna
voro till nytta för landet eller icke. Jag tror att K. M.
i detta fall redan uttalat Sin åsigt i och med detsamma Han förlänade
oktrojer ät de nuvar. privatbankerna, hvilket iian naturligtvis
icke kunnat göra om Ilan ej ansett deras verksamhet nyttig för landet.
Frih. Cederström har yttrat att R. St. kunna ingå till K. M.
med framställningar, äfven i heskattningsfrågor, hvilkas afgörande
dock är dem ensamt förbehållen och alt således intet hinder borde
förefinnas för dem alt äfven i andra likartade frågor hos K. M. anhålla
om förslags upprättande. Jag ser dä icke hvad sorn kan förhindra
att ingå lill K. M. med en und. begäran, att Han ville
uppgöra ett förslag till bevillmsförordn. Hr von Hohenhausen har
yttrat, att det skulle vara för Svenska folket i allmänhet ganska angenämt,
om privatbankerna endast rörde sig med riksbankens mynt.
Men ä andra sidan undrar jag huru angenämt det skulle vara för
allmänheten, om privatbankerna upphörde. En privatbank kan icke
med bibehållande af sin egendomliga karakter röra sig ensamt
med riksbankens sedlar; det är något som hvar och en gör, som
utlånar sina kapitaler för att fä ränta. Enl. min öfvertygelse är
vilkoret för privatbankernes existens i Sverige att de fä utgifva egna
sedlar. De olägenheter som skulle uppstå för allmänna rörelsen
genom privatbankernas upphörande tror jag skulle blifva vida större
och för landet vådligare, än dem som äro oskiljaktiga från deras
tillvaro. Hr von Hohenhausen har erkändt att tidpunkter kunna inträffa,
då rörelsekapitalet icke är tillräckligt, men den motion som
föranledt Utslcs förslag synes mig likväl tydligen utgå ifrån den
förutsättningen, att privatbankerna kunde vidtaga sådana åtgärder,
hvarigenom rörelsekapitalets belopp alltid stod i förhållande lill behofvet
deraf, men att de blott och bart af eget intresse vid inträffande
kriser indraga en del af sin sedelstock. En sådan åtgärd
vidtages dock utaf hvarje klokt ordnad bank och sjelfva R. St:s
bank underlåter icke att för sin egen säkerhet vid inträffande behof
göra detsamma. Man har dock icke hört något yrkande derom,
att R. St:s bank af denna orsak måtte utbytas emot någon annan
inrättning. Jag anhåller fortfarande om afslag å Utsk:s förslag.
Gr. Ridderstolpe, Fredr.: Af grundsats och af vana söker
jag alltid att till den möjligaste korthet bringa begreppet om
den fråga, sorn är under öfverläggning. Jag tror mig hafva iakttagit
denna regel då jag nu förklarar min åsigt öfver förevar, ämne
Den 9 Juni.
13
vara den, alt det välde som R. St. förut ägde öfver penningeväsendet
i landet blifvit desamma frånryckt sålunda, att kommittenterna
lagit tömmarne från de komiterade. Det är folket som funnit att
R. St. genom deras bank icke så skött rikets penningeangelägenheter,
som rikets intresse fordrade. Det är denna upptäckt, som enligt
min öfvertygelse föranledt privatbankernas uppkomst. Går man
tillbaka och betraktar den historiska sidan af förevar, mål, finner
man alt R. St., influenserade af kapitalisternas intresse, sänkt sig till
ett snörpningssystem, hvars följder landet pä längden icke vill underkasta
sig. Fördenskull upprättades privatbanker, hvilka, oaktadt de
baft mänga fel, likväl enligt min tanke gjort landel mycken nytta.
Den und. skrifvelse som enl. förevar betänk, skulle lill K.. M. afgå
liefarar åtminstone icke jag skall under sakernas nuvar. skick, på
något sätt ofördelaktigt inverka på folkets önskan att få ett så stort
rörelsekapital, som motsvarar produktionen. Derföre anser jag ingalunda
att Frih. Palmstjerna onödigt framställt sina åsigler i ämnet,
men med bifall till hvad Flsk. föreslagit, vägar jag instämma med
lii- von Hohenhausen.
Frih. Cederström: Vördsammast får jag anhålla, att R. o.
Ad. täcktes fästa en benägen uppmärksamhet vid de ordalag, Ulskm
nyttjat. De äro nemi. sålunda valda, att R. St. skulle hos K. JVl.
begära utarbetandet af ett ”förslag om sådana åtgärders vidtagande,
hvarigenom penningerörelsen i landet pä säkrare och mera bestående
grunder må kunna så ordnas, att vid de nu stadgade oktrojtidernes
slut, privalbankerne, utan olägenhet för det allmänna, må kunna
upphöra.” De förenade Utsk:n hafva ansett lämpligast vara, att
härvid icke framlägga något förslag lill reglementariska föreskrifter,
ty dä och ehuru de på uppgifne grunder tillstyrkt R. St. att framställa
en önskan om privatbankernas upphörande, har det endast
skett eventuellt och under den förutsättning, att K. M. vid ärendets
pröfning skulle finna sådant kunna ske utan olägenhet för det allmänna.
Skulle en total indragning deremot vid oktrojtidernas slut
icke, med iakttagande af den allmänna rörelsens behof och fordringar,
lämpligen kunna äga rum, sä later det likväl tänka sig att man
skulle kunna tillvägabringa någon sammansättning af de båda elementerne
i statens och de enskildtes kreditanstalter, hvaraf resultatet
blefve en ny assosialion, uppgjord emellan privatbanker och filialafdelningar
af riksbanken. De förenade Utskm hafva dock tvifvelsutan,
vid meningarnes delade skick i delta ämne, icke utan skäl
funnit lämpligast vara att åt K. M. öfverlemna att, om Han, ansäge
sådant vara för det allmänna nyttigt, framlägga förslag i den angifne
syftningen. Men att, med de åsigter Utskm i saken hyste,
de skulle sjelfve hafva framlagt ett utarbetadt och omständigt förslag
i den vägen, det befarar jag vara en mindre välbetänkt fordran,
enär sådant lätteligen kunde blifva bedömdt såsom nog förtidigt
tillkommet och hade troligen rönt mera motstånd, än det nu
afgifne betänk, torde vederfaras.
Till bemötande af den af mig gjorda jemförelse emellan R.
St:s und. hemställanden i frågor, som leda till ökade eller nya anslag,
14
Den 9 Juni.
samt den nu ifrågavar. und. skrifvelsen, hvarvid analogien af den
R. St. uteslutande tillhöriga beskattningarätt, å ena sidan, och deras
rätt att ensamme disponera öfver riksbanken, å den andra, är
af mig anmärkt, jemte de deraf dragne slutsatser, har Grefve Gyldenstolpe
invändt, att viet icke hittills ifrägakommit att hos Konungen
anhålla om framläggande af ett förslag till bevillms-förordn.
Detta yttrande tror jag dock icke innefattar någon vederläggning af
miu mening. Hvar och en mätte väl hafva sig bekant, att R. St.
vid flertäkliga tillfällen hos K. M. anhållit om upprättandet af förslag
i ett eller annat ämne, och örn dessa förslag varit af beskaffenhet,
att lill deras verkställande erfordrats penningar, har det ju
tydligen berott på dernäst sammanträdande Ständer att dertill anslå
nödiga medel. Huru utgörandet af dessa medel må pä samhällsmedlemmarne
genom skattebidrag fördelas, det få R. St. sjelfve vid
bevilln:s-förordn:ns förfallande besörja, och dermed har K. M. visserligen
icke att skaffa, hvarom ä min sida aldrig någon åsyftning
varit framkastad. Till tulltaxa, bränvinsförfattning m. fl. afgifvas ju
deremot vid hvarje riksdag nådige förslag af Regeringen till R. St.
Jag måste således fortfarande tro att en analogi förefinnes emellan det
af mig anförda exempel och förevar, ämne, anhällandes jag, såsom
förut, om bifall till betänk.
Hr von Hohenhausen: Jag skall blott med några få ord
förlänga diskussionen. Jag har begärt ordet egentligen i anledn.
af hvad Gr. Gyldenstolpe yttrat dels i afseende pä de fluktuationer
i penningerörelsen sorn af såväl privatbankerna som Riksbanken åstadkonnnas,
dels ock med hänseende till hvad han anfört om omöjligheten
för privatbankerne att kunna röra sig med annat än
egna tryckta sedlar. Hvad del första beträffar, tror jag mig i mitt
förra anförande hafva sagt att den naturliga fluktuation, som föranleder
penningestockens förökande eller förminskande, icke kan på
något sätt förekommas och att det vore enfaldigt att tro det, på sätt
Grefven yttrat sig om förevar, betänk. Men det är icke till följd
af sådana fluktuationer som man framställt klagomål emot privatbankerna,
ulan det är de våldsamma och brådstörtande indragningar,
hvartill privatbankerna stundom af deras eget intresse drifvas,
som man önskar måtte kunna förekommas. Sådant kan numera
icke inträffa med R. St:s bank och man bör äfven kunna förhindra
det hos privatbanker. Det är en sådan för landet nyttig kontroll
öfver privatbankernas rörelse, som man bör söka vinna ulan att
man derföre behöfver förutsätta att man kan ernå ett mål, som visserligen
är omöjligt alt upphinna. Hvad åter beträffar privatbankernas
sedelrörelse och påståendet att om deras rätt att utgifva egna
sedlar upphörde, de icke skulle kunna existera såsom privatbanker
utan nedsjunka till vanliga kapitalister, torde man böra ihågkomma,
att om äfven berörde rättighet blefve dem fråntagen, de
dock framför vanliga kapitalister skulle hafva ganska vigtiga fördelar,
såsom den, att alla publika embetsverk äro skyldiga att ombesörja
indrifningen af deras lån, äfvensom att de äga rätt att vid
länens utgifvande afdraga ränta m. m., hvilket allt dock torde vara
Den 9 Juni.
15
af ej ringa vigt. Finge de då dertill samma rättighet, som den
fordna s. k. riksdiskonten ägde, att utgifva egna reverser eller förbindelser
af en särskild beskaffenhet, hvarigenom de skulle förvandlas
till en sorls bankodiskont, så kunde de ändå florera. Nämnde
riksdiskont var icke något annat än en assosiation af enskilte, som
endast rörde sig med R. St:s banks sedlar; och dock hade den en
ganska god behållning. Om ock dylika i den rigtningen inrättade
banker ej skulle kunna få 25 å 30 procents årlig utdelning, utan
måhända få nöja sig med 12 procent, så torde de dock kunna vara
belåtne dermed, enär andra kapitalister i allmänhet icke få mer
än 5 procent. Såsom jag redan anfört, är det nnvar. Engelska
banksystemet en förening emellan de särskilda bankerna och stalsbanken.
Och della system synes så väl och då kan man väl icke
anse det vara orimligt att enahanda system infördt här i landet
skulle hafva samma välgörande följder. Den fördelen skulle det
åtminstone hafva — det måtte väl Gr. Gyldenstolpe erkänna — att
vi derigenom sluppe den mängd af olika privatbankssedlar, som nu
äro ute i rörelsen. Jag fortfar i mitt yrkande af bifall ä Utsk:s
betänk.
Frih. Palmstjerna: Man har här framkastat den idéen att
vid oktrojtidens slut för de närvar, privatbankerna, dessa inrättningar
skulle kunna ersättas af andra penningeinrältningar i provinserne.
Jag ber alt först få fria mig från den beskyllning att hafva
förblandat begreppen om provincial- och privatbanker hvarimellan
jag sedan många år tillbaka lärt mig göra skilnad. Jag tror icke
att en assosiation kunde äga rum i detta afseende emellan riksbanken
och enskilta kapitalister. Jag belvillar nemi. att enskilte, efter
riksbankens antecedentila i den vägen, våga inlåta sig i dylika förbindelser
med densamma. Man har här talat om den för något
öfver 40 år sedan upphörde s. k. riksdiskonten och alt privata personer
deruti hade del. Delta är sanni ; men det tillgick på det
sättet, att då enskilta personer insatte sitt silfver och guld uti berörde
bank, flngo de valuta derföre i riksg:s-roynt till -[ af det vär
de
som de i silfver insatt. Jag betviflar således att någon vidare
vågar sin förmögenhet uti dylika assosialioner. I fråga om förslaget
att privatbankerna skulle röra sig med riksbankens sedlar, haiman
yttrat att hela nationen skulle dermed vara belåten med undantag
af aktieägarne i privatbanksbolagen. Detta undantag är enl.
min öfvertygelse orättvist. Första förslaget om alt enskilda banker
skulle röra sig med riksbankens sedlar väcktes för 10 år sedan uti
dåvar.Ostgötha privatbankbolag, der man således ansåg det vara
med sin fördel öfverensstämmande och alldeles icke innebära någon
olägenhet för sig. Jag hyllar äfven den åsigten, att det bästa vore
om privalbankerne rörde sig med riksbankens sedlar. Det nämnde
förslaget stannade likväl emot rikbankens omedgörliga reglemente
och då gällande begrepp om dylika transaktioner. Jag är också öfvertygad
att en dylik idé aldrig skall kunna realiseras så länge banken
fordrar så att säga påtagliga säkerheter, som enskilde personer
icke vilja prestera; ty för utlenmandet af sedelblanketter fordrar R.
16
Den 9 Juni.
St:s bank att enskilte skulle deponera sådana såkerhetshandlingar,
sorn t. ex. inteckningar, hvilka deponerade i riksbanken på en ort
långt aflägsen frän de enskildes hemvist, icke utan största svårighet
skulle kunna blifva för desse sednare åtkomliga i och för inteckningsförnyelse,
påtecknande af räntebetalningar m. m. Jag betvifla
således, att dylika anstalter här kunna komma till stånd, ehuru
det visserligen vore rått önskligt om sådane genom K. M:s försorg
kunde tillvägabringas. ilen i dylika frågor pläga R. St. vara särdeles
ömtåliga för Regeringens inblandning i riksbankens angelägenheter.
Jag befarar således, att, hvilket förslag än må komma ifrån
Regeringen, detsamma icke blifver af R. St. antaget och anser således
alt en sä beskaffad åtgärd, som den nu föreslagne, icke leder
till något godt resultat. Den föreslagna uud. skrifvelsen är
också oriktig, då den bestämdt förutsätter att R. St. hysa
den meningen, att enskilda bankerna vid oktrojlidens slut böra
upphöra. Man har sagt att de enskilda bankerna, i händelse
af konkurs, icke lemna tillräcklig säkerhet för sedelin nehafvaren.
Det är visserligen sannt så till vida, som för banken, i
fall den till följe af svåra penningekriser skulle nödgas göra konkurs,
någon svårighet skulle uppstå att genast inlösa alla sina utelöpande
sedlar; men i och för slutliga fullgörandet af sina förbindelser,
tror jag icke någon bank i verlden lemnar så många garantier
och så fullgod säkerhet, som våra privatbanker, då de i sjelfva
verket äga en dubbel säkerhet, nemi. först i kassa och utestående
fordringar, samt för det andra i garantien af alla aktieägarnes så
väl fasta som lösa förmögenhet. Våra privatbanker torde således
lemna större garantier för sina förbindelsers fullgörande, än de flesta
utländska banker, hvilka alldeles icke äro skyldige att deponera
säkerhetshandlingar på sådana ställen, der de äro underkastade kontroll
af offentlig embetsmyndighet. Jag yrkar således fortfarande såsom
hittills afslag a betänk.
Gr. Ridderstolpe: Då så mycket klander här uttalats emot
privatbankerna, anser jag mig böra göra dem bördan lättare genom
att anmäla det klandret ingalunda är generelt. Man har sagt, att
i en tid då privatbankssedlarna till den grad öfversvämma oss, att
de äro nästan det enda mynt som är ute i rörelsen, är det eu
stor olägenhet för de skattdragande att dessa sedlar icke i uppbörden
emottagas. K. bef:de i Westmanlands län har dock till en del
undanröjdt denna olägenhet genom att öfverenskommelse träffats
med de särskilta privatbankerna i Fahlun, Orebro och Westerås,
att det första något bref ankommer lill resp. direktionerna med
någon privalbankssedel, banken genast med första lägenhet återsänder
motsvarande valuta i R. St:s banks sedlar. Det är visserligen
sannt att detta sker på landsh:ns eget ansvar, men om K. M., med
anledn. af den skrifvelse, som nu är i fråga att aflåtas, skulle finna
lämpligt att aflåta en ordres till Sina landsh:r, hvarigenom dessa
berättigades alt så handla, utan alt behöfva ingå i personligt ansvar
för åtgärden, så skulle för hela Sverige det ofördelaktiga i det
nu
Den 9 Juni.
17
nu existerande förhällandet helt och hållet försvinna, emedan allmogen,
som nu har svårt att kunna få tillvexla sig bankosedlar, då skulle
begagna sig af privatbankssedlar, enär de inom 2 a 3 gånger 24
timmar kunde för dem förskaffa sig riksmynt. Jag ber att få tillägga
i afseende på hvad Frih. Palmstjerna yttrat om den omtänksamhet,
hvarmed man bör tillvägagå för alt motverka återkommandet af ett
strypsystem, att jag är öfvertygad, aft det välde det egentliga folket
tagit ifrån sina representanter, R. St., i nu förevar, fråga, icke så
snart komma att återlemnas; derom förmodar jag att de öfriga Stånden
nog lära draga försorg.
Hr von Hohenhausen: Jag vill afhålla mig från allt yttrande
med afseende på hvad den siste värde talaren anfört om
transaktioner med privatbankssedlar vid kronouppbörden och öfvergå
lill Frih. Palmstjernas tillkännagifvande, att inom Östgötha privatbank
förslag verkligen varit å bane att röra sig med riksbankens
sedlar, men att svårigheter mötte i bankens reglementen med afseende
å säkerheten. Dä likväl förslag inom en privatbank sålunda
kunnat uppstå, är det ju tydligt att saken icke är omöjlig, såsom
man velat påstå. Jag tror dock, att, om både riksbanken och den
enskilta banken finna sådant beredande af ömsesidig fördel, sådant
alldeles icke möter några stora än mindre oöfvervinnerliga svårigheter.
Jag har här egentligen i dag yttrat mig derföre, att åtskilige
talare ansett' Utsles förslag vara omöjligt samt icke ledande till något
resultat. Dessa ledamöter synas tro att ingen hjelp står i denna
sak att erhålla, utan vi äro sålde under privatbankerne sådane
de nu äro, och derunder skola vi evigt förblifva. Detta godkänner
jag icke och jag tror att denna åsigt delas af de flesta inom landet.
Såsom förut yrkar jag ännu bifall till Utskis tillstyrkande.
Hr Lagerhe i m: Gr. Ridderstolpe har gjort anmärkn. emot
mitt yttrande derom, att den syndaflod af gröna, blå, röda och grå
privatbankssedlar, som nu öfversvämma landet, medförde stor olägenhet
för allmogen vid kronoutlagors betalande, emedan uppbördsmännen
icke äro skyldige att dem vid uppbörderne emottaga. Grefven
har derjemte uppgifvit ett sätt att förekomma denna olägenhet, som
lärer praktiseras i det län, hvars styresman han är. Det är likväl
tvifvelaktigt huruvida en sådan åtgärd är fullt laglig. Mig synes
lagen vara kiar derutinnan, att ej några andra sedlar än R. St:s
banks få i uppbörden emottagas. Dessutom må det vara möjligt i
Westerås, i medelpunkten af riket, att inom 24 timmar eller något
dylikt få privatbankssedlarne utbytte emot riksbankens, men i
norra orterne, der, såsom i Gefleborgs län, afstånden frän läsnresidenset
till länsgränsen uppgår till 20 å 30 mil och närmaste pri—
vatbanksstation är än aflägsnare, låter detta icke sig göra, I det
stora hela blir det alltid bestående, att dessa utelöpande olika slags
privatbankssedlar medföra stora olägenheter för allmogen; och jag
är öfvertygad att det icke finnes någon af denna klass inom hela
Sveriges rike, som icke skulle blifva mycket belåten om någon åtgärd
till följd af den nu föreslagna und» skrifvelsen blefve vidtagen*
6 H. 2
18
Den 9 Juni.
hvarigenom det öfverklagade onda kunde nndanrödjas. Jag understödjer
förslaget.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., alt då Utskrns förevar, betänk, under diskussionen
blifvit deladt i 2:ne särskilda afd:r, hvaraf den ena rörde privatbankerne
och den andra hypotheksföreningarne, särskilda propus:r derom
borde framställas.
Hr Landtm, framställde härefter propos. först till bifall och
sedermera till afslag å Utskrns i afseende pä privatbankerne gjorda
tillstyrkande, hvarvid begge dessa propos:r besvarades med blandade
ja och nej, men då Hr Landtm, i anledn. deraf ånyo hemställde
om R. o. Ad. bifölle berörde tillstyrkande, ropades starka ja, blandade
med nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att härvid ja öfverröstat nej.
Uppå sedermera framställd propos. biföll R. o. Ad. jemväl
hvad Utsk.-n i afseende på hypotheksföreningarne hemställt.
Hr von Engeström, Jonas Fredr. Math.: Nödsakad att
för enskiha angelägenheter lemna riksdagen, nödgas jag afsäga mig
min plats såsom ledamot i Ekon.Utsk. under anhållan, att vid min
riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hrr Electorer
blefvo af Hr Gr. o. Landtm, anmodade, att utse en ledamot
i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter Hr von Engeström.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 3 och 7 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 192, ang:de aflöningen för R. St:s nuvar. just.-ombudsman
samt hans vikarie.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Som detta betänk, innehåller
2:ne särskildta morn., hvaraf det Usta afhandlar frågan om
aflöning åt just.-ombudsmannen och det 2:dra om arfvode åt hans
vikarie, anhåller jag att det måtte punktvis föredragas.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o.
Ad. ansåge detta utlåt, böra punktvis företagas till pröfning, ropades
ja.
l:sta punkten, ang:de aflöningen för R. St:s nuvar. just.-  ombudsman.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt hemställt.
2:dra punkten, ang:de aflöningen för nuvar. just.-umbudsmannens
vikarie.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. har här föreslagit att just.-  ombudsmannens vikarie i Södra Möre häradsdomsaga skulle få ersättning
för halfva ordinarie lönen. Vanligen äro domsagorna så
beskaffade, i afseende på inkomsterne, att sportlerne utgöra den
hufvudsakligaste delen deraf. Så. är förhållandet utan tvifvel äfven
Den 9 Juni.
iU
i Södra Möre. Qm nu vikarien får behålla alla sportlerna, så synes
han, efter all anledn., vara öfverflödigt aflönt. Man måste då
anse Utsk. hafva gatt för långt i frikostighet, när det tillstyrkt att
honom derutöfver skulle gifvas ersättning för ifrågavar. halfva lön.
Det vore enligt min tanka att, ulan behof, öka statsutgifterna. Jag
tycker också att StatsUtsk. alldeles icke behöft befatta sig med denna
fråga, ty om K. Götha hofrätt icke finnér någon lämplig person
sorn åtnöjer sig med sportlerna, sä får han derom göra anmälan
hos vederbör., för nödiga åtgärders vidtagande. Jag anhåller
derföre, att denna punkt måtte af R. o. Ad. blifva återremitterad,
på det alt Utsk. måtte taga saken i närmare öfvervägande. Här
betyder det visserligen mindre om man gillar Ulsk:s åsigt, emedan
jag tror att de ordinarie inkomsterna i Södra Möre domsaga icke
äro särdeles stora ; men för grundsatsen anser jag Ständerne böra
undvika alt godkänna Utsk:s framställning, emedan om man en
gång börjat att gifva en domares vikarie ersättning för halfva ordinarie
lönen, sä kunna fall inträffa, der i anseende till boställsafkastningens
eller andra ordinarie inkomsters betydlighet nödiga utgifter
till ännu ansenligare belopp kunna ifrågakomma.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Hvad den siste värde talaren
yttrat ang:de sportlerne af ifrägnvar. domsaga och att de vore tillräckliga
såsom aflöning åt vikarien, rör en fråga, hvarmed R. St.
icke hafva att skaffa, och hvilken Utsk. icke heller vidrört. StatsUtsk.
synes här hafva antagit, så vidt jag kunnat förslå, alt dessa
sportler utgjorde en inkomst, om hvars uppbärande just.-ombudsmannen
ägde att med vikarien öfverenskomma. Sålunda är det icke
omöjligt att just.-ombudsmannen får behålla hela sportelinkomsteu
sjelf. Vikarien deremot är på grund af riksg:s-kont:s reglemente
berättigad alt af kontoret uppbära ett belopp, motsvarande
halfva lönen för den, för hvilken han vikarierar. Frågan är nu
egentligen derom, huruvida ersättning för tingsgästningspengar samt
a (kastningen af bostället böra beräknas såsom ordinarie lön. Ar
denna beräkning riktig, så är också det resultat, hvartill Utsk. kommit,
riktigt. Och anhåller jag derföre vördsamt om bifall lill betänk.
; liemtande dertill ett ytterligare skäl derutaf, att R. o. Ad.
redan bifallit den l:sta punkten af detta betänk, der tingsgästningspenningar
och boställsafkastning äro beräknade såsom tillhörande
nuvar. just.-ombudsmannens ordinarie lön såsom häradshöfding uti
Södra Möre härads domsaga.
Hr von Hartmansdorff: Jag ber om ursäkt för det jag
begagnat ordet ordinarie lön om inkomster, hvilka egentligen icke
kunna så kallas, ehuru Utsk. användt samma uttryck. Jag torde nu
få rätta detta misstag. Det är af en reservant inom Utsk. anmärkt,
att i detta fall ingen ordinarie lön finnes, emedan man vanligen
icke dertill räknar hvarken afkastningen af boställe eller ersättning
för tingsgästningspenningar. Det skulle således kunna hända, alt
om Exped.Utsk. begagnade uttrycket ordinarie lön, sä anginge det
hvarken boställe eller tingsgästningspenningar, eller, rättare sagdt,
2*
20
D« n 9 Juni.
hade hvarken afseende på det ena eller andra. Det år således nödvändigt
att återremittera betänk.
Dä nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
hvad Ulsk. i förevar, punkt hemställt, ropades slarka nej blandade
med åtskilliga ja; hvarefter, uppå sedermera framställd propos., R.
o. Ad. ansåg de emot denna punkt af Ulsk:s helänk. framställde
anmärkmr föranleda till återremiss.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 3 och 7 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 193, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de statsanslag
till upprätthållande af den arméens pensionskassa älliggande
pensionering.
Den med delta utlåt, af Hr von Troil fogade reservation,
upplästes på begäran af
Hr Bildt, Didrik Gillis, som derefter yttrade: Den nyss
upplästa, af Hr von Troil inom StatsUlsk. afgifna, reservation visar
på ett tydligt och fullständigt sätt hurudan arméens pensionskassas
ställning för närvar, är; den utvisar, att om kassan icke erhåller
det understöd K. M. af R. St. äskat, så råkar den i den ställning,
att pensionerne småningom ökas utöfver förhållandet till inkomsterne,
hvarigenom man blir nödsakad att tillgripa sjelfva kapitalbehållningen
; ett förhållande, som, om det får fortgå under flere år,
minskar kapitalet allt mer och mer, och till slut tvingar R. St.
att, oaktadt StalsUlsk:s ifrågavar. betänk., mellankomma för att rädda
inrättningen. — Hr von Troil har äfven visat huru ofullständigt
det nuvar. statsbidraget är, dä det icke utgör fullt 40 procent
af kassans hela årliga inkomst. Dessa skäl äro troligen tillräckliga
för R. o. Ad. för att återremittera förevar, betänk, med
uttryck af Ståndets gillande af de, utaf nämnde reservant uttryckte
åsigter; men jag anhåller vördsamt, att med några få ord få redogöra
för de skäl, som utom de af Hr von Troil anförde, hos mig
tala för bifall till hvad K. M. i ämnet föreslagit. Mig synes nemi.
det vara klart, att staten, likasom den enskilde för att kunna existera,
mäste göra en mängd utgifter. Sålunda kan en stat icke äga
bestånd utan en aimée, som upprätthåller lagarnes helgd och skyddar
landet emot yttre flender, hvaraf äfven följer, att den måste
underkasta sig de härmed förenade utgifterne. Men då staten är
tvungen att hålla en aimée, bör den icke aflöna den så dåligt,
som Svenska statsverket gör. Ty finnes det icke inom Svenske
mäns bröst ett begär att tjena fosterlandet, är jag öfvertygad att
det skulle blifva ondt efter dugligt befäl. Det vore visserligen mycket
att orda om de dåliga löner, som nu bestås arméens befäl;
men det hörer icke egentligen hit; R. o. Ad. har dessutom visat
sitt tänkesätt i den saken, då Ståndet återremmitterat frågan om
fortfarandet af de orättvisa afdrag, som nu utgå af den knappa lönen
under namn af liggetidsvakans- och begrafnidgshjelps-besparingar.
Jag är äfven öfvertygad, att om det berodde af R. o. Ad.,
skulle tjenstemännen af militärståndet icke vara så stjufmoderligt
Den 9 Juni.
21
behanlade, som för närvar, är förhållandet, så, att de nu måste,
för attt, pä ålderdomen efter afskedstagande!, kunna påräkna understöd
i form af pension, vidkännas sä betydliga afdrag af sin
knappa lön, att de icke hafva mer än |:delar deraf i behållning;
åtminstone gäller detta tillfullo hvad den lägsta officersgraden beträffar,
der återstoden knappast uppgår lill 160 å 110 r:dr; ett
förhållande redan i sig sjelf obilligt, och sorn skulle blifva det i
högsta grad, om något vidare bidrag af lönen skulle erfordras för
att garantera de nuvar. pensionerne. StalsUlsk. har väl ej kunnat
underkänna detta, men säger, det statsverket har för det närvar,
så många andra maktpåliggande och mera nödvändiga utgifter, som
taga statsmedlen i anspråk, att det icke har råd till den nu ifrågavar.
För min del kan jag icke inse att andra utgifter äro mera
nödvändiga än dem, sorn erfordras för statens upprätthållande; och
bland dem räknar jag som jag förut redan nämndt utgifterne för
arméen. Men för att kunna hafva en armée i tjenstbart skick, är
det nödvändigt att krigaren erhåller garanti för att på ålderdomen
icke lida nöd. Ingen stat har dock så köpslagit om tjenstgöring
för dess räkning, som den Svenska gjort med de militäre tjenstemännen.
Ty icke nog med att den lemuar ytterst knappa löner,
tvingar den också militären, att af desamma utgöra bidrag till de
äldres pensionering. Men om detta äfven skulle anses billigt, så
bör väl staten åtminstone uppfylla de förbindelser den ingick, då
arméens pensionskassa är 1757, emot erhållande af | utaf Wadstena
krigsmanshuskassas inkomster, åtog sig alt dädanefter utgöra befälets
pensionering. Dessa -|:delar hafva betydligen förminskats genom
Finlands och Pommerns förlust. Arméens krigsbefäl har dock
icke derföre erhållit någon ersättning. Men om nu 1757 års förbindelse
blefve till fullo utkräfd, skulle, blotta räntan, beräknad
efter 5 procent af det kapitalbelopp, staten till följe deraf skulle
nödgas erlägga, betydligt öfverstiga den summa, man nu äskat. Utsk.
säger vidare, att tillgångarne äro redan använde till mera maktpåliggande
utgifter. Om man då efterser hvilka utgifter Utsk. redan
tiilstyrkt böra utgöras, så finner man, att den största af deni är anslaget
till fängelsebyggnader, utgående till 600,000 r:dr. .lag hemställer
då till R. o. Ad. huruvida det icke varit vida mera skäl,
att Svenska arméen fått bidrag till sin pensionskassa, än att nya
fängelser uppbyggas. Dessutom har Utsk. till skolorne föreslagit
anslag till tredubbelt belopp emot hvad K. M. äskat. Det vore
visserligen bra om Svenska folket kunde gifva ändå mycket mera
till skolorne; men jag förmodar dock, att den verkställande makten
är bättre i tillfälle, än ett Utsk., alt bedöma vidden af anslagsbehofven.
Flera andra af Utsk. förordade anslag äro af enahanda beskaffenhet.
Det andra skälet Utsk. anfört för sitt afslag uti ifrågavar.
hänseende är det, att man borde söka förbättra pensionskassans
ställning genom en ändamålsenligare organisation af arméen.
Detta är verkligen ett högst eget skäl. Ty om man äfven skulle
föreställa sig, att arméen kunde organiseras på ett annat och lämpligare
sätt än för det närvar., kan den väl dock icke länkas med
mindre befäl, än den nu bar. Äfven med den yppersta s. k. folk
-
22
Den 9 Juni.
beväpning, kan en krigshär dock icke existera utan ett ständigt och
öfvadt befäl, för hvilket erfordras löner och pensioner. Jag tror
således att man aldrig undslipper att utgifva åtminstone så stort belopp
i pensioner, som för det närvar, utgå. Detta är den vigtigaste
fråga för arméen, som vid denna riksdag förekommer, liela
Svenska arméen i allmänhet samt hvar och en af dess medlemmar
i synnerhet hafva med förtroende och förhoppning afvaktat det beslut,
R. St. i denna sak gä att fatta. Om äfven de öfrige Sl:n
skulle godkänna StalsUtsk:s förevar, betänk., är jag dock öfvertygad
att R. o. Ad. icke skall göra det. Jag hoppas att Ståndet i detta
fall skall lemna arméen, liksom de öfrige medhorgarne i samhället,
ett ytterligare bevis derpå, att rättvisa och billiga fordringar alltid
inom detta Stånd göra sig gällande, och att så länge R. o. Ad. finnes,
skall icke arméens rätt och bästa inom riksförsamlingen undertryckas.
Pä nu anförda skäl yrkar jag återremiss ä betänk.
Frih. Cederström, Jakob: Det är icke min afsigt att här
ingå i någon undersökning om beloppet af de löner, arméens befäl
får åtnjuta. Jag vill nu endast fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derå, att om pensionerne icke ordnas så, att det äldre befälet
deraf kan existera, blir arméen innan kort otjenstbar, d. v. s. hvar
och en militär blir i sin grad för gammal alt kunna verkställa hvad
som af honom påräknas. Då R. St. anvisa medel till bekostande
af arméens så väl gemenskaps som befälslöner, måste väl åligga
samma Ständer att så ordna, att detta befäl icke tvingas att tjena
till dess de af ålder och orkeslöshet icke vidare kunna förrätta sin
tjenst, då de likväl icke äro skyldige att taga afsked; ty enligt författningarna
kan ingen för sjuklighet åläggas att taga afsked. Den
lumpna summa K. 51. nu begärt, har Utsk. likväl afstyrkt, och det
under pretext af bristande tillgångar. ^ Vet då Ulsk:s ledamöter huru
stora tillgångar vi verkligen hafva? Ar det dem bekant hvad bevillningen
i sin perception kommer att lemna? På sin höjd kunna
de kalkylera hvad den ordinarie räntan skall uppgå till, efter det
belopp, den utgjort förb är. 5Ien hvad den hädanefter skall komma
att utgöra, kunna de icke med någon säkerhet bestämma enär det
är ^beroende af blifvande markegångspriser. StatsUtsk. talar således
icke sanning, när det säger att folkets tillgångar icke medgifva ifiå—
gavar. utgift, ty den talar icke sanning, som yttrat sig öfver någonting,
derom han icke kan hafva någon säker kännedom. Dessutom
böra R. St. icke afmäta inkomster och utgifter emot hvarandra,
ulan de skola pröfva hvilka utgifter, som äro nödvändiga, och i fall
de ordinarie inkomsterne icke skulle räcka till, åtaga sig en emot
bristen svarande bevillning eller ock genom upptagande
lån afhjelpa det närvar, behofvet. För den händelse att den begärda£återremissen
af förevar, betänk., hvilken begäran jag understödjer
— skulle beviljas, tillåter jag mig fästa StatsUtsk:s uppmärksamhet
derpå, att den stalsbristsumma, som slutligen uppkommer
blifver betydligen förökad genom de betydliga utgifter till krigsrustningar,
R. St. nyligen beviljat genom bifall till K. M:s derom framställda
propos., och således måste i alla fall en tillökad bevillning
Den 9 J u 11 i.
23
ulskrifvas. StatsUtsk. får visserligen icke vidare befattning dermed,
än för den händelse alt Riks-St:n icke skulle om dess fördelning
komma öfverens, då frågan slutligen handlägges i förstärkt StatsUtsk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Utsk. har yttrat den tanken,
att det ifrågavar. missförhållandet emellan arméens pensionskassas
inkomster och utgifter i en framtid skulle kunna afhjelpas
genom en ändamålsenligare organisation af arméen. Jag mäste erkänna
alt jag icke kan riktigt fatta hvad Utsk. menat med denna
tanka. Jag kan åtminstone icke inse huruledes en förändrad organisation
af arméen (hvilket jag för min del åtminstone icke anser
vara behöflig, men för hvars verkställande StatsUtsk.-s ledamöter måhända
för sig uppgjort en plan), skulle kunna öka tillgångarne för
dess pensionskassa; ty då med förändring i detta fall troligen afses
nedsättning i arméens personal, sä hlefve ju deraf följden att de till
kassans underhåll bidragande ledamöterna jemväl till antalet minskades,
och det kan väl icke afhjelpa det nu befarade missförhållandet,
då inkomsterne naturligtvis genom en sådan reorganisation af
arméen i förhållande dertill skulle minskas. Skulle Utsk. åter med
denna fras mena, att arméens befäl borde lill antalet ökas, (till
hvilken förmodan dock icke någon anledning finnes) så skulle ju
följden deraf blifva att antalet af de pensionstagande småningom
ökades, fastän inkomsterna icke i samma proportion tilltogo, enär
pensionerna icke utgå ensamt, genom bidrag af arméens befäl, utan
äfven genom anslag af Statsmedel, hvilket anslag man troligen icke
vore villig att proportionsvis tillöka. Förhållandet mellan utgifter
och inkomster skulle således dä blifva sämre än det för närvar, är.
Utsk:s tanke har således, när man utreder den, icke varit så klar
att man genom dess bringande till verkställighet kan inbringa några
medel till arméens pensionskassa. På dessa skäl förenar jag mig
med Hr Bildt i hans begäran om återremiss, med tillägg, att enligt
min åsigt, ett ganska simpelt sätt att afhjelpa det berörda missförhållandet
vore det, att R. St. helt enkelt underläte att lägga någon
bevilln. på arméens befäls löner och alt den nu utgående bevillmn
derå i stället kunde ingå till pensions-kassan. Denna bevilln. utgjorde
för är 1845 vid alla reg:tena i länen, utom Stockholm, en
summa af 19,900 r:dr b:co, och om man dertill lägger bevillmn af
det befäl, som finnes i Stockholm, för gardes-reg:tena Svea artilleri,
topografiska och ingenienr-corpserne samt lif-beväringen, så finner
man att stammen af bevillmns belopp för arméens hela befäl uppgår
betydligt utöfver det belopp af 22,000 r:dr hvarom nu är fråga.
Detta vore ett mycket enklare och säkrare sätt att afhjelpa det
anmärkta missförhållandet, än att vänta på en förändrad organisation
af arméen.
Gr. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anhåller alt få instämma uti
hvad frih. Palmstjerna och Hr Bildt nu här yttrat och jag kan göra
det utan all egennytta, då jag, som i 15 år haft rätt att åtnjuta
pension, icke deraf uppburit en sk., fastän jag ordentligen betalat
mina afgifler, hvilket jag ganska gerna gör för en armée, i hvilken
jag tjenat och der jag erhållit min daning. Hr Bildts yttrande hu
-
2 4
Den 9 Juni.
ruledes en jemförelse i fråga om krigsbefälets behandling i Sverige
och i främmande länder skulle slå illa ut för oss, måste jag isynnerhet
gilla. I England skulle man säkerligen förvånas om raan
frage höra, att i Sverige arméens befäl pensionerades hufvudsakligen
genom bidrag af dess egna medlemmar. Ingen Engelsman skulle
kunna göra sig idé om att dä en Svensk officer ifrån 16 till 50 år
utbetalt detta tvångslån det då skulle kunna inträffa det Staten nekade
honom den pension som blifvit honom enl. grunderne för pensionsinrättningen
garanterad. Jag anhåller om återremiss pä betänk.
Hr Hjerta, Lars: För den händelse att detta betänk, varder
till Utsk. återremilteradt, anhåller jag att fä lägga några ord till hvad
förut här blifvit yttradt. Ingen torde kunna undgå att inse, det
Svenska arméens befäl, isynnerhet i de lägre graderna, är för knappt
aflönadt och vid sådant förhållande är det en anledn. till förundran,
att platserna inom arméen det oaktadt nästan mera eftersträfvas än
några andra tjenster, så att sökande lill officersplatsen aldrig felas,
äfvensom att så mänga fäder söka att få sina söner in vid krigsakademien
vid Carlberg, att antalet elever derstädes nu lärer vara
större än någonsin. Delta måtte bevisa, att Svensken har en ifrån
fordna tider ärfd förkärlek för krigareståndet och hvilket på ett berömvärdt
sätt vittnar för nationens mod. Det finnes emellertid några
omständigheter i denna fråga som jag förmodar hafva föresväfvat
åtminstone en del af majoritetens ledamöter inom StatsUtsk. och
som måhända legat till grund för deras afstyrkande utaf, det begärda
anslaget. Dessa omständigheter torde förtjena att utredas intill
dess frågan en annan gång förekommer. Det är nemi. allmänt
bekant att vid krigsbefälets sednaste sammanvaro väcktes å det yngre
befälets sida yrkande om förändring i nu gällande grunder för pensioneringen.
Man yrkade bland annat att kaptenerna vid afskedstagande!
icke skulle blifva så illa lottade, jemförelsevis med de högre
graderna. Detta yrkande kunde dock icke dä genomföras. Jag
har likväl hört sägas att denna omständighet i icke oväsendtlig mån
bidragit till afstyrkandet inom Utsk. emedan man trott, att om berörde
yrkande lyckats göra sig gällande, skulle derigenom en tillgång
inom pensions-kassan sjelf hafva uppkommit som åtminstone till någon
del afhjelpt den nuvar. förlägenheten. En annan anmärkn.
som jag delar, har äfven blifvit gjord emot pensions-kassan, nemi. i
fråga om sättet för förvaltningen af dess medel. För utläningarne
från denna kassa likasom frän flere andra publika kassor äro så
mångå minutiösa, raan kunde t. o. m. säga, till en del nära nog
absurda föreskrifter om försigtighetsmått stadgade, att direktm deraf
hindras att förvalta kassan så till arméens fördel, som den eljest
sannolikt skulle kunna. Jag vill icke ingå i någon slags pröfning
eller ens gissning huruvida sådant varit föranledt af misstroende lill
direktions-personalen, ehuru man åtminstone förr var van att betrakta
ledamotskapet i bemälde direktion jemväl som en pensionerings-anstalt
för hvars erhållande icke fordrades några financiela kunskaper.
Men hvar och en här i Slockholm och måhända äfven de flesta R.
o. Ad:s ledamöter, åtminstone dem som bo på landet och varit i
Den 9 Juni.
25
tillfälle alt använda lån från publika kassor, torde nogsamt känna
hvilka mångfaldiga omständigheter det erfordras för att erhålla ett
sådant län. Att Utsk. för afhjelpandet af nu anmärkta missförhållande
hänvisat till en framtida förändrad organisation af arméen,
finnér jag lika med Frih. Palmstjerna vara något långväga ifrån hemtadt.
Det exempel Gr. Ridderstolpe hemtat frän England, torde
deremot icke vara adaeqvat tillämpligt pä förevar, fråga. I England
tillgår det sä, att alla platser inom arméen köpas och sedermera
åter säljas vid innehafvarens afgång eller förflyttning till högre tjenst.
Således har hvar och en militär uti denna ackordssumma nedlagt
ett kapital, och hvilket för de högre graderna uppgår till ett ganska
betydligt belopp, och det är klart att frågan om pensioner här
i Sverige således icke stå i jemförligt förhållande till frågan om
pensioner i England. Det är blott dessa omständigheter jag velat
tillägga vid återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser StatsIItskrs afstyrkani
detta fall vara särdeles obilligt. Det finnes visserligen icke någon
tjenstemanna-corps i riket som, i det hela taget och särdeles
hvad de ringare graderna beträffar, är så illa aflönt som militärbefälet.
Om nu staten icke vill lemna arméens befäl tillräckliga löner och
icke heller vill gifva erforderliga bidrag till pensionsfonden, så att
de ålderstigne tjenstemännen kunna taga afsked med någon utsigt
till en knapp bergning under deras återstående dagar, huru må
man då kunna vänta att ungdomen skall vilja ingå pä en bana,
der han har så inskränkt utsigt till fortkomst under sin verksamma
lifstid och än mindre till bergning på ålderdomen. Ett sådant förhållande
bör icke få fortfara, ulan staten bör gripa sig an och göra
något för arméen. Jemför man nu förhållandet med amiralitetskrigsmanskassan,
finner man att denna, till följe deraf att hon inrättades
100 år före arméens pensionskassa, numera vuxit till den
betydenhet, att de från den förre utgående pensioner till flottans
officerare jemförelsevis med hvad arméens pensionskassa lemnar, äro
mycket betydliga. Det vore väl om man sökte rätta detta missförhållande,
de olika vapnen emellan, genom att nu, till någon del
fylla hvad som brister för arméens pensionskassa. Staten har en
särskild förbindelse dertill, hvilken icke rörer denna kassan allena,
utan äfven alla andra allmänna kassor som måste hafva sina medel
utlånade nemi. uti den bankrutt staten gjorde, vid sista myntbestämning.
Derigenom förringades kassans kapital till den grad, att
man efter en uträkning, som den tiden gjordes, fann att, om direktionen
allt ifrån 1790-talet skrinlagt inrättningens kapital och icke
utlånt någon enda r:dr, men myntförsämringen uteblifvit, hade
kassan 1830 ägt större behållning än hon då hade, oaktadt hon
under hela den tiden skolat gå miste om all ränteinkomst.
Man har här framställt den förmodan att kassans inkomster
skulle räcka till, om pensionerna för vissa grader nedsattes. Är
det då någon grad som har mera än vederbör? Jag betvifiar det;
tvertom synas mig alla grader hafva för litet. Man borde då först
hjelpa dem, som proportionaliter hafva minst. Vidare har man sagt
26
Den 9 Juni.
att föreskrifterne om utlåningen af pensionskassans medel varit alltför
inskränkande af misstroende till direktms förvaltningsförmåga.
Efter min förmening, härleda sig dessa föreskrifter alldeles icke
derifrån; utan orsaken har varit samma misstroende som inom alla
publika verk eller kassor visats mot de s. k. bankovärderingarne eller
dem som af vederbör, domare blifvit upprättade öfver fastigheters
värde. Jag kan exempelvis omtala frän den tid jag var Ridd.-  kamererare, hurusom i Ridd.-kassan söktes lån mot inteckning på
en fastighet som för bevillning blifvit taxerad till 3,000 r:dr, men
af domare blifvit värderad till 10,000 r:dr. Jag tror att man kan
uppgifva många dylika händelser. Sedan man nu mera velat i allmänhet
rälta sig efter bevillningstaxeringen, för alt hafva något större
säkerhet, så har följden varit att egendomsägare, som önska få
lån, vända sig lill pröfningscomitéerna med anhållan om taxeringsvärdenas
höjande. På grund af hvad nu här blifvit anfördt, tillstyrker
jag, lika med öfrige talare, att R. o. Ad. måtte återremittera
detta betänk. Jag skulle icke hafva besvärat Ståndet med dessa
mina anmärkmr, då egentligen ingen ledamot af delta Stånd, om
icke Hr Hjerta nu talat emot det begärda anslaget, derest jag icke
hade hört Hr Bildt säga, att det vore svårt öfvertyga StatsUtsk. om
detta anslags behöflighet. Ehuru det då måhända är fruktlöst äfven
för mig att försöka det, har jag dock ansett mig böra anföra
de skäl, R. o. Ad. nu afhört.
Hr Rosenblad, Bernhard: Vid 1830 års riksdag då realisationen
var i fråga, skaffade jag mig upplysningar om de publika
kassornes tillstånd före 1809 års myntförsämring, med afseende
å de i sammanhang med realisationen väckte förslag om beredande
af ersättning åt vissa kassor för hvad de på myntförsämringen förlorat.
Det befanns då, alt arméens pensionskassas utestående fordringar
före 1809 öfverstego en million r.dr i silfver, hvilken behållning
dock derefter förvandlades till samma summa i bankosedlar,
hvarje r:dr endast motsvarande | r:dr silfver. Utan alt räkna
sjelfva förlusten på försämringen af de sedermera upplagda räntorna
å denna gamla behållning, utgör den räntan som galt förlorad efter
5 procent minst 83,333^ r:dr b:co efter nuvar. myntvärde eller
nära nog lika med det bidrag staten nu lemnar åt kassan, hvilket
beräknats till 94,000 r:dr, deraf dock ■§-, efter hvad Utsk. sjelft
upplyst, utgöres af vakans-, liggetids- och begrafningsbesparingar
d. v. s. inkomster tagna på officerscorpsernes bekostnad, och det
öfriga är icke något direkt statsanslag; utan del har uppkommit
genom donationer sä väl af enskilde personer som af framfarne
svenske konungar gifne af medel, dem desse sednare efter då gällande
lagar ägde rätt att bortgifva och som således icke utan rättskränkning
kunde återtagas. Då man således tager i betraktande
den förlust denna kassa lidit genom statens förfarande emot densamma
såsom fordringsägare och tillika beräknar vigten för staten
att denna kassa må kunna fullgöra sina åligganden och sitt ändamål,
eller alt sätta arméens officerare i stånd att med en tarflig bergning
draga sig tillbaka, nkr de uppnått den ålder, då tjenstbarheten
Den 9 Juni.
27
börjar att förminskas, så torde man finna billigheten deraf, att utaf
de s. k. knappa tillgångarne lemnäs kassan något understöd; och
instämmer jag derföre, för min del, uti det här framställda yrkandet
af äterremiss, hvarvid jag särdeles får fästa uppmärksamhet på
vigten af att Utsk. skaffar officiel uppgift öfver kassans behållning
vid slutet af år 1808 (i silfvervärde) och å dåvar. pensionsbelopp
för de olika graderne. Sistnämnda upplysningar skola säkert ådagalägga,
alt pensionerne i de lägre graderne proportionsvis blifvit
vida mer förhöjda i r:drs-tal än i de högre.
Hr von Hohenhausen, Mich. Si 1 v.: I anledn. af ett
utaf Hr Hjerta fäldt yttrande, anhåller jag att få fästa uppmärksamheten
derpå, att den tvist han förmenar skulle hafva ägt rum vid
krigsbefälets sednaste sammanvaro i fråga om pensionsbeloppen för
högre och lägre befäl inom arméen, endast och allenast rörde frågan
om en möjlig framtida ökning af pensionsbeloppen. Hvad beträffar
de pensioner, som för närvar, tillfalla våra kaptener, jemförde
med dem, som tilldelas reg:ts-officerare och högre befäl, tror
jag, att om afseende liafves på de större bidrag dessa sednare under
en längre tjenstetid lemnat, — just med afseende på en framtida
pension — våra kaptener och officerare af lägre grader alldeles icke
hafva skäl att anse sig förnärmade; tvertom tror jag, att om
man noga räknar, så tillfaller dem mer än deras proportionerliga
andel. Det är dessutom klart, att då de särskildta graderna utse
deputerade till granskning af pensionskassans ställning, sådane personer
dertill utväljas, som äro ifrigast att bevaka sin grads bästa.
Någon animositet från det lägre befälets sida mot det högre, kunde
dock icke förmärkas, hvilket också hade varit ovänladt, då efter
min öfvertygelse de beslut, hvartill man kom, voro af billig
het
och rättvisa dikterade. Det är blott denna upplysning jag velat
lemna i anledn. af hvad Hr Hjerta nyss anförde.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Ehuru jag i öfrigt förenar
mig med Hr von Hartmansdorff, nödgas jag dock göra anmärkn.
emot ett af honom fäldt yttrande. Han har nemi. velat antyda,
att vid s. k. bankovärderingar fastigheterna uppskattas många gånger
högre än vid bevillningstaxeringarna. Härvid får jag blott anmärka,
all taxeringsvärdena i allmänhet i Sverige och bestämdt i
det län, der jag är bosatt, upptagas lill ett alltför lågt värde. I
nämnde län, eller Östergöthland, utgör det i allmänhet blott af
hemmanens verkliga värde. Det inträffar således onekligen ganska
ofta, i likhet med det exempel Hr von Hartmansdorff anfört, att
hemman taxerade till 3,000 r:dr b;co, vid bankovärdering uppskattats
till 10,000 r:dr.
Hr Lagerheim, Lars Magn.: Med anledn. af det yttrande
Hr von Hartmansdorff haft och som blifvit motsagdt af Frih. Rehbinder,
anser jag mig böra meddela min erfarenhet i denna fråga,
och hvilken troligen delas af många ledamöter af detta Stånd, nemi.
att skillnaden emellan verkliga värdet samt taxeringsvärdet eller do
-
28
Den 9 Juni.
mare-uppskattning af fast egendom ofta kan vara ganska betydlig.
I Westergöthland inträffade för flera år sedan en händelse som lemnar
ett talande bevis derpå. En egendom, som först var värderad
till 100,000 ndr, blef sedermera, dä ägaren, den beryktade Eckerman,
kort derefter ville söka inteckning i egendomen, uppskattad
till ett värde af 118,000 ndr. Någon tid derefter gjorde mannen
konkurs och egendomen såldes om jag rätt minnes till omkring
47,000 r:dr, hvaraf följden blef att alla inteckningshafvarna från
och med de 47,000 r:dr t. o. m. de 118,000 ndr, hvilka, i förlitande
på domarevärderingen, lemnat lån, blefvo bedragne, hvilket
jag endast upplysningsvis velat nämna. Hvad sjelfva hufvudsaken
beträffar eller StatsUtsk:s förevar, utlåt, synes samma vara i högsta
måtto 'omotiveradt. Hvad ordandet om arméens reorganisation angår,
är haltlösheten af detta skäl redan så tydligen ådagalagd, att
ingenting vidare derom behöfver yttras. Hvad åter angar tillgångarna,
lärer väl knappt något utaf Konungen äskadt anslag haft
mera skäl för sig, än detta till understöd åt arméens pensionskassa,
alldenstund det icke utgör något direkt anslag, utan endast ett
eventuelt, för den händelse att brist skulle uti pensionskassan uppstå
för uppfyllande af sina grannlaga och vigtiga förbindelser. Det
är således mera att betrakta såsom blott ett kreditiv för oförutsedda
händelser och för att förekomma att pensionskassan icke må behöfva
nedsätta pensionernas en gång bestämda belopp. Då K. M.
dessutom äskat det minsta möjliga och betydligt mindre än hvad
arméens fullmäktige begärt, hade denna propos. åtminstone icke
förtjent ett omotiveradt afslag.
Hr Hjerta: Till undvikande af missförstånd, anhåller jag att
i anledn. af Hr von Hohenhausens anmärkn. fä yttra, att det icke
varit min mening att säga (och jag tror icke heller att mina ord
fallit sig så) att vid Krigsbefälets sednaste sammanvaro något påstående
blifvit gjordt derom, att det högre befälet uppbure för höga
pensioner i förhållande till den lön de vid afskedstagandet innehaft.
Min mening har endast varit alt antyda, att man lagt en
slags vigt pä det resonnemet, att om också en regementschef eller
general, sä länge han tjenstgör vid reg:tet, måste anses behöfva en
större löneinkomst än en kapten, så har man deremot påstått, att
en kapten som tagit afsked och en reg:ts-chef som tagit afsked, hafva
ungefär lika stora behof för att kunna tarfligt lefva på sin ålderdom.
Jag tror att det egentligen är detta, som föranledt det omtaldta
yrkandet i tillökning af pensionen för kapitenerna.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Hr Hjerta har i sitt första
anförande häntydt pä, att det kunde vara en felaktighet i förvaltningen
af arméens pensionskassas medel, som gjort att medlen
icke räckt till i och för befälets pensionering, och att det skulle bero
derpå att de kontroller som erfordrades för låns erhållande frän
denna kassa voro så stränga, att svårigheter skulle hafva uppstått
vid utlåningen, och minskning i kassans inkomster genom ränteförlust
deraf uppkommit. I anledn. deraf ber jag få upplysa, att åtminstone
så vidt jag har mig bekant kassans medel aldrig legat obe
-
Den 9 Juni,
29
gagnade, utom möjligtvis det sista året, då så stor tillgång var på
penningar, alt äfven enskilde hade svårt att få sina kapitaler placerade.
För det närvar, äro kassans alla medel ullånte. Dessutom
är jag öfvertygad, att, efter de förändringar i reglementet, som nu
sednast blifvit vidtagna, kassans medel alltid skola vara utlånle.
Hvad angar de kontroller, emot hvilka Hr Hjerta gjort anmärkn.
, sä har det visat sig att dessa kontroller varit nödvändige;
ty oaktadt dessa kontroller samt de handlingar, som erfordrats förläns
erhållande, har det likväl inträffat, att pensionskassan gjort förluster.
Alt jag, på grund af hvad jag nu anfört, instämmer uti
den begärda äterremissen, torde jag icke behöfva förklara.
Hr von Hohenhausen: Jag tror mig icke hafva missförstått
Hr Hjertås ord eller orätt framställt hvad han anfört; men då han
åberopade en omständighet, som han förmenade skulle hafva verkat
pä StatsUtsk:s ledamöter vid bedömandet af förevar, fråga, ansåg
jag lämpligt att lemna den upplysningen, att officerare af sä väl
högre som lägre grader erhålla sina pensioner bestämda till det belopp,
som motsvarar deras årsbidrag, och i förhållande till de bidrag,
som hvarje grad anses hafva lernnat pensionskassan, samt att,
om en undersökning i det fallet verkstäldes, det visserligen skulle
visa sig att icke det högre befälets fördel vid beloppens bestämmande
mäst blifvit afsedt. För arméen är det dessutom af största vigt
at reg.-ts-officerare icke så länge qvarblifva i tjenst, att de slutligen
af ålder blifva oförmögne att såsom sig bör sköta tjensten. Derföre
är det särdeles nödvändigt att pensionerne för de högre graderna
innefatta tillräcklig uppmuntran för det högre befälet att vid aftagande
krafter lemna tjensten; det avancement som derigenom
uppslår, går alla graderna igenom. Detta allt är så tydligt och
klart, att man alltid funnit skäligt vara, att iakttaga en viss proportion
emellan pensionerne för det högre och det lägre befälet,
.lag har ansett mig böra nämna detta för den händelse, alt Ulsk:s
ledamöter vid behandlingen af äterremissen fasta något afseende
vid hvad Hr Hjerta här anfört. Om de skäl denna talare omnämnt
skulle gälla och inte afseende hafvas på den skilnad i antalel af
ur hvarunder den till olika belopp för serskilte grader fastställde
afgiften betalas (såsom bland officerare förhållandet i allmänhet är
emellan det högre och lägre befälet,) så borde väl Hr Hjertås
sats tillämpas äfven på de lägsta graderna, så att t. o. m. underofficerare
och deras vederlikar finge lika mycket som den högsta
graden. En sådan grundsats vore väl icke med rättvisa och billighet
förenlig, och den har också icke någorstädes vid pensionering
af befäl i en aimée blifvit tillämpad. Civilstatens pensionsinrättning
följer samma grunder som arméens, i fråga om pensionerna för de
högre och lägre tjenslegraderna. Jag tillstyrker återremiss och önskar
att det begärda s. k. kredilivet, eller egentligen eventuella anslaget
mätte beviljas, emedan uppenbart deraf göres behof så väl
för att kunna utbetala de redan stadgade pensionerna, som för att
förekomma det icke genom ett nu förnekadt eventuelt anslag, fram
-
30
Den 9 Juni.
deles elt ännu större belopp af rent statsbidrag, må blifva behöfligt
för att rädda pensionsinrättningen frän undergång.
R. o. Ad. ansåg de mot StatsUtsk:s förevar, utlåt, gjorde anmärkn:r
föranleda till detsammas återremitterande.
Föredrogs och godkändes Exped.Utsk:s d. 7 dennes bordlagda,
under N:o 109 afgifna förslag till R. St:s und. skrifvelse lill
K. M., dels i fråga om anslag för gevärs tillverkning, dels ronde
förvaltningen af Carl Gustafs stads gevärs-faktori.
Föredrogs, men lades, på begäran af Gr:ne Lagerbjelke,
Gust., och Taube, Henning Ed v., ånyo på bordet SlalsUlsk:s
d. 7 dennes första gången bordlagda utlät. N:o 194, ang:de ifrågaställde
extra statsanslag till föremål, tillhörande civil-cleparhts handläggning.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 7 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 195, i anledn. af väckt motion om låneunderstöd för
förstärkning af vågbrytarcn och uppmuddring af hamnen vid
Wisby.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 7 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 126, i fråga om sältet, ordningen och vilkoren för utbetalning
af anslags- och lånebidrag lill befrämjande af allmänna
arbeten, blef detta utlåt, ånyo bordlagdt, på begäran af Gr:ne Lagerbjelke,
Gust., och Taube, Henning Edv.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 7 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
197, ang:de ifrågastäldt låneunderstöd åt Wexiö domkyrka samt institution
clinicum och länslasarettet i Lund.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Som det utan tvifvel är
ogörligt för statsverket att, under nuvar. omständigheter, fä låna
penningar emot 3 proc. ränta, anser jag StatsUtsk. hafva rätteligen
förfarit, då det afstyrkt låneunderstödet i den form, det blifvit begärdt.
Men om vederbör, deremot äro villige att betala så hög
ränta, som riksg:s-kont. sjelft får erlägga, hvarigenom staten, pä
ett så beskaffadt låneunderstöd icke äfventyrar någon förlust, samt
betryggande vilkor i öfrigt fastställas, tror jag det vara skäl att lemna
det begärda länet. Det kan ofta vara af stor vigt för dylika
inrättningar att få låneunderstöd af slaten, hvarigenom de betryggas
mot uppsägning och kunna obehindradt verkställa de åtgärder, som
för inrättningens förkofran, erfordras. Om således riksg:s-kont. för
sådana ändamål skulle göra upplåning i någon större skala, än som
här är föreslaget, tror jag sådant skulle vara snarare nyttigt än
skadligt. Jag underställer derföre R. o. Ad:s bepröfvande, huruvida
icke detta betänk, borde återremitteras, på det Utsk. må
komma i tillfälle att tillstyrka, samt Ständerna att bevilja låneunder
-
Den 9 Juni.
31
stöd åt dessa inrättningar, för den händelse att de vilja betala den
ränta, hvarföre riksg:s-kont. kan anskaffa penningar samt för öfrigt
underkasta sig de vilkor, sorn kunna finnas af behofvet på
kallade.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi-.: Under andra förhållanden
kunde det visserligen vara möjligt alt få någon ändring i StatsUtsk:s
förevar, betänk., men under nuvar. förhållanden inser jag
icke huru detta kan låta sig göra, alldenstund riksg:s-kont. sjelf måste
genom lån förskaffa sig ett stort belopp. Det torde vara angeläget
att detta behof först fylles innan man ålägger riksg:s-kont.
att skaffa penningar för andras räkning. Om riksg:s-kont. också
för ögonblicket skulle kunna anskaffa penningar så väl för
egna, som andras behof, så bar det ju ingen säkerhet deremot att
icke de för en enskild korporationsräkning upplånta penningar blifva
uppsagde och då får riksg:s-kont. ansvara derför. Annat vore förhållandet
om riksg:s-kont. sjelf icke bade behof af att göra skuld,
utan bade tillgångar utöfver skulderna; då kunde det vara skäl att
bevilja ett sådant låneunderstöd som det ifrågavar., men under nuvar.
förhållanden tror jag att R. o. Ad. gör rättast uti att bifalla
detta Utsk:s betänk.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: StatsUtsk. har i detta betänk.
helt enkelt svarat pä fråga. Det är visserligen möjligt att om
Wexiö domkyrkas ombud begärt lån på andra vilkor, Utsk. äfven
då svarat nej, men emellertid hafva de begärt ett lån till 3 procents
ränta och derpå fått afslag. Jag tror icke att StatsUtsk. härvid
kunnat göra annat, än att antingen tillstyrka eller afstyrka den
af vederbör, framställda begäran och då nu riksg:s-kont. lärer få
svårt att få penningar under 5 proc., ser jag icke något skäl hvarföre
det skall lemna penningar mot längre ränta än det sjelf betalar.
Jag önskar visserligen Wexiö domkyrka allt möjligt godt,
men jag tror alt StatsUtsk. gjort rätt dä det hållit sig till den fram
ställde
låneansökningen och besvarat den.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
StatsUtsk:s förevar, utlåt. N:o 197, ropades starka ja, blandade
med nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade, att han fnnnit ja hafva
varit öfvervägande.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 7 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
198, i anledn. af väckt motion om låneunderstöd af allmänna medel
till reparation af domkyrkan i Linköping.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller om återremiss
af detta StatsUtsk:s utlåt. Det är troligen allmänt bekant att Linköpings
domkyrka är ett af de vackraste monumenter inom Sverige
af medeltidens byggnadskonst. Men hvar och en som i sednare tider
sett denna kyrka torde ock kunna vitsorda att en del af densamma
tarfvar en ej obetydlig reparation, så vida den ej inom en
ganska kort tid skall falla i ruiner. Men för sådan händelse skulle
väl R. St., då ingen kommun kan tillförbindas att för kyrkans un
-
32
Den 9 Juni.
derhållande ansvara — icke gerna kunna undvika att till dess återupprättande
anslå nödige medel. Men då finge staten också lemna
betydligt större bidrag, än som nu ifrägakommit. Nu är meningen
att förekomma en sådan händelse genom att på kyrkan göra de reparationer,
som dess bibehållande oundgängligen fordrar. Men dertill
finnas inga andra tillgångar, än den årliga inkomsten för kyrkan
af 197 tunnor spanmål. Uti biskop Hedréns reservation —
hvaraf jag förmodar att R. o. Ad:s flesta ledamöter tagit kännedom
— är utredt, att af kyrkans årliga anslag kan en summa af
1.000 r:dr b:co vara att påräkna till ränta och amotering af det
lån, som nu är i fråga. Någon större amorteringsfond kan ej
anskaffas. Den uppoffring staten möjligen skulle kunna göra genom
att på ifrågasatte vilkor bevilja det begärda låneunderstödet af
20.000 r:dr, vore i sanning ganska obetydlig, isynnerhet om man
jemför den med den uppoffring, som blir nödvändig i händelse,
till följd af försummandet att i tid verkställa nödiga reparationer,
någon del af kyrkan skulle instörta. Jag förmodar nemi. att R.
St. icke då skulle låta kyrkan förblifva i ett så bedröfligt skick,
utan då lenina medel till återställande af hvad tiden förstört. Jag
anhåller således vördsammast, att R. o. Ad. behagade bevilja återvemiss
af detta utlåt.
Hr von Hartmansdorff: Ehuru R. o. Ad. icke fann för
godt att bevilja återremiss af det betänk., som nyss förevarit, vågar
jag dock hemställa, om icke en sådan åtgärd vore nödig i afseende
på det nu förevar. Till största delen är jag förekommen
af Frih. Palmstjerna och anhåller derföre blott att fä i R. o. Ad:s
minne återkalla, hurusom R. St. vid sista riksdag, och vid flere föreg:de
riksmöten beviljat icke lån, men rena anslag till upprätthållandet
af vissa äldre kyrkor, såsom Wreta i Östergötland och Warnhem
i Westergötland, der åtskilliga af våra Konungar från äldre tider
ligga begrafna. Om nu R. St. åt dessa ringare kyrkor, hafva,
med afseende på de der befintliga grifter samt kyrkans gamla byggnadsstil
och deras värde såsom minnesmärken från medeltiden, ansett
sig böra bevilja underhållsanslag, så borde väl R. St. med ännu
mera skäl för samma ändamål understödja Linköpings domkyrka,
hvilken i det gamla Sverige utan tvifvel är den förnämsta både
till storlek och byggnadsart, näst den i Upsala. När nu dertill
kommer, att ingen viss församling kan åläggas fullgörandet af den
ifrågavar. reparationen, samt den i alla fall öfverstiger Linköpings
stadsförsamlings förmåga, tror jag allt skäl vara för handen, att bevilja
lånet och dermed det behöfliga understödet, i händelse penningar
icke kunna erhållas lill den ränta, som är ifråga. Jag anhåller
således, lika med Frih. Palmstjerna, om återremiss af förevar,
utlåt.
Gr Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Samma skäl som jag vid
förra utlåt, anförde till bifall å Ulsk.-s tillstyrkande derutinnan, anhåller
jag att äfven nu få åberopa. Derjemte får jag anmärka, att
det förra utlåt, innefattade svar å en af K. M. aflåten nåd. props.
och
Den 9 Juni.
33
och således borde hafva erhållit mera afseende, än en af en enskild
riksdagsman väckt motion, såsom förhållandet är med den nu förevar.
frågan, hvilket inom PresteSt. väckts af domprosten i Linköping.
Här förekommer också samma omständighet, som vid den
förra frågan, eller att kyrkokassan icke årligen vill betala mer än
3 procents ränta och 2 procents afbetalning å kapitalet, således
skulle riksg:s-kont. komma att ansvara för skilnaden emellan berörde
ränta och den ränta, hvaremot kont. kan få lån. Jag tycker
att förhållandet äfven för den händelse att domkyrkan betalade
lika hög ränta som riksg:s-kont. icke vore så svårt; ty om denna
sednare antogos vara 5 procent, skulle de 2 procent, hvartill skilnaden
uppgår, på 20,000 r:dr ej utgöra mer än 400 r:dr b:co.
Då man har en så riklig tillgång sorn 1,000 r:dr b:co årligen, synes
det mig som om man lätteligen kunde få upplåna ett belopp
af 20,000 r:dr äfven till lägre ränta än 5 procent samt att man
utan svårighet kunde bära en sådan skuld. Det är visserligen möjligt,
att till följd af en sådan jemförelsevis högre ränta, kapitalafbetalningen
komme att gå långsamt, isynnerhet i början; men i
samma mån afbetalningarne uppgå till ett större belopp, minskas
också räntebeloppet på det återstående kapitalet, hvilket gör att det
sedan går fortare. Den omnämnde tillgången af 1,000 r:dr är
dessutom tagen efter en mycket låg beräkning och således torde i
sjelfva verket ej obetydligt derutöfver till ifrågavar. ändamål vara
att påräkna. I alla fall anser jag att R. St. icke böra bevilja sådane
lån, som kunna sätta riksg:s-kont. i ytterligare förlägenhet,
och får jag derföre anhålla om Infall å Utsk:s tillstyrkande i denna
fråga.
Hr Lagerheim, Lars Magn.: Linköpings domkyrka är ett
vördadt ålderdomsminne och då med rättvisa och billighet svårligen
är förenligt att vid en församling fästa skyldigheten att ensam underhålla
en så stor och kostbar domkyrka som den ifrågavar., får
jag tillstyrka återremiss af utlåt, under önskan att det begärda låneunderstödet
måtte bifallas, hvilket visserligen icke kan förorsaka staten
någon kännbar förlust, dä i alla fall ränta bekommes, men
deremot länder till bevarande från förfall af ett af våra vackraste
och minnesvärdaste ålderdomsmärken.
Frih. Palmstjerna: Att skillnad i allmänhet bör göras emellan
K. M:ts nåd. propos:r och af enskilde väckte motioner, deruti instämmer
jag med Gr. Gyldenstolpe; men delta är i allmänhet och
har egentligen afseende på de anslagsfrågor af mångahanda slag R. St.
hafva att pröfva; och hvilka angå rikets allmänna behofver. Här är det en
annan fråga. Här är nu fråga om en allmän byggnad och dess underhållande.
Som K. M. icke pröfvat denna fråga, har K. M. också icke varit
i tillfälle att bedöma huruvida icke ett lån för Linköpings domkyrka
vore mera angeläget än ett åt Wexiö domkyrka. 1 annan händelse
är jag öfvertygad, att K. M. gifvit den förra domkyrkan företräde
framför den i Wexiö, hvilken sistnämnde icke är i samma svåra
belägenhet som den nu ifrågavar. Jag har icke framställt min an6
H. 3
34
Den 9 Juni.
hållan örn återremiss ur annat skäl, än det att en reparation å domkyrkan
i Linköping icke kan äga rum med den ordning och den
hushållning som vederbör såvida icke R. St. bevilja ett lån af ett
större kapital, att på en gång användas. Gr. Gyldenstolpe synes
förutsätta möjligheten att af en enskild kunna få lån till mindre än
5 procent. Hvar och en som tagit någon kännedom af penningeslällningen
under den närvar, tidpunkten och isynnerhet under de
sednasle veckorne och bemärkt den rigtning affärerne tagit, torde
inse omöjligheten deraf. Att anskaffandet af 20,000 r:dr mer eller
mindre skulle kunna sätta riksg:s-kont. i någon förlägenhet, kan
jag alldeles icke inse; utan lärer det bero endast på R. St:s beredvillighet,
huruvida detta lån blifver beviljadt eller icke. Såsom
ett medel att göra denna vilja litet medgörligare har jag ansett mig
böra nämna, att inom en icke så aflägsen tid en större kostnad
förestår, nemi. då en del af domkyrkan fallit i grus. Det är redan
anmärkt, att Linköpings stad icke i detta afseende har någon underhållsskyldighet;
utan är det blott vissa andra skyldigheter staden
måste fullgöra i afseende på denna kyrka. Någon annan tillgång
finnes således icke, än de omnämnde 197 tunnorne spanmål hvaraf
en mindre del, enl. författningarne, måste användas till underhåll
af andra hus. Deraf är klart, att icke mycket mer än 1,000
r:dr b:co kan till ifrågavar., ändamål vara att disponera. Vid sådant
förhållande skulle kyrkokassan icke kunna gå i land med att
af privat man och till 5 procent upplåna den behöfliga summan
och småningom årligen afbetala på kapitalet. Det är endast af staten,
som ett lån till mindre ränta kan erhållas, hvarpå staten ej skulle
förlora mer än på sin höjd en obetydlig ränteskilnad af en eller
annan procent. Ingen lånar upp penningar för så godt pris, som
staten; och då i alla fall med tiden ett större understöd skulle behöfvas,
tror jag att det vore en ren behållning att nu bevilja det
begärda lånet.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
StatsUtsk:s utlåt. N:o 198, ropades ja och nej, hvarefter Hr Landtm,
hemställde, om R. o. Ad. ansåge de emot detta utlåtande gjorde
anmärkmr föranleda till återremiss, samt sedan denna propos. blifvit
besvarad med starka ja blandade med nej, förklarade, det han
trott sig finna att härvid ja varit öfvervägande.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 7 dennes på bordet lagda
utlåt:n:
N:o 199, i anledn. af väckt motion om lån af allmänna medel
till reparation af St. Petri kyrka i Malmö; och
N:o 200, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel för undersökning af jordlagren i olika trakter af riket.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad. d. 18 sisth
Mars fattat beslut derom att Ridd.Utsk:s mern. N:o 9, i anledn. af
Frih. Palmstjernas motion om ett tillägg till 7 § Ridd.-Ordn., ej
Den 9 Juni.
35
skulle företagas till pröfning, innan underrättelse vunnits, att Const.-  Utsk. behandlat ett dit inlemnadt förslag i samma syftning, samt att
lill följe deraf nämnde mern. sedermera icke varit uppfördt på föredragningslistorne;
men att sedan numera K. M:s nåd. representationsförslag
förklarats böra hvila til grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag, tiden torde vara inne att bestämma när Ridd.Utsk:s
berörde mern. bör lill pröfning företagas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då Ridd.Utsk:s utlåt. ang:de
Frih. Palmstjernas af Hr Gr. o. Landtm, nu omförmälda motion
sednast förevar., beslöt R. o. Ad. att det skulle hvila till dess en i
Const.Utsk. väckt likartad motion blifvit af detta Utsk. i grundlagsenlig
väg behandlad. Med afseende derå, får jag nu äran tillkännagifva,
att sistberörde motion numera blifvit af nämnde Utsk. behandlad,
men der fallit, hvadan man torde finna, att det förelöpande
vilkoret, som hindrat föredragningen af Frih. Palmstjernas
motion numera försvunnit.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att Ridd.Utsk:s
ifrågavar. mern. N:o 9 måtte få upptagas å föredragningslistan för
nästa plenum, lemnade R. o. Ad. dertill sitt bifall.
Anmäldes och lades till handlingarne ankomne prot.-utdr. från
de öfrige RiksSt:n, nemi. från PresteSt. af d. 24, 27, 29 och 31
sisth Maj samt d. 2, 3 och 5 dennes, från BorgareSt. af d. 27
och^ 31 Maj, samt d. 2, 3, 5 och 7 dennes, samt från BondeSt.
af d. 20, 27, 29 och 31 Maj samt d. 2, 3 och 5 dennes.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem prolocolli,
Albert Munck.
■■•gno*?—
Onsdagen den 14 Juni 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 6 prot.-utdr. för cl. 9 dennes samt p!eni-prot:n för
d. 27 och 29 sisth Maj.
Företogs val af en Bänkman inom 15:de Bänkm :s-afd:n efter
3*
Den 14 Juni f. m.
N:o 1,092 Hr Leyonmark, Johan Adolf; och befanns, vid valförrättningens
slut, dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1,127 Hr von Walter, fullm. Frih. Stjernstedt, Fredrik.
Upplästes ett af H. Ex. Hr Gr. De Geer, Carl, inlemnadt
sålydande mern.:
Af enskilta angelägenheter är jag föranlåten att afsäga mig
den plats af Elektor, jag innehaft, men anhåller vördsamt att vid
min riksdagsmannarätt få vara bibehållen.
TI. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke.
Upplästes jemväl följande af Frih. Hermelin, Au g. Söderling,
inlemnade mern.:
Som jag nedanskrifne dag ifrån riksdagen bortreser, så får jag
afsäga mig förtroendet, att vara Elector; anhållandes jag; alt vid min
riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. biföll äfven denna anhållan, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Bänkman, att sammanträda till valaf2:ne
Electorer after H. Ex. Hr Gr. De Geer och Frih. Hermelin.
Jemte tillkännagifvande, att Gr. Hamilton, Jakob Essen,
inlemnat sin polett, och Gr. Lewenhaupt, Axel, såsom ledamot
i Const.Utsk. samt Hr Geijerstam, Carl, såsom ledamot
i StatsUtsk. erhållit ledighet, den förre på 3 veckors tid, räknad
från d. 18 dennes och den sednare på 14 dagars tid, räknad från
innevar. dag, anmodade Ilr Gr. o. Landtm. Hrr Electorer, att
sammanträda lill val af en ledamot i Const.Utsk. efter Gr. Hamilton,
samt en ledamot i Const.- och en ledamot i StatsUtsk. rinder
förenämnde permitterade ledamöters frånvaro.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af en ledamot i Statssamt
2:ne ledamöter i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.; och befunnes
dertill utsedde i
Stats-Utskottet:
efter N:o 1,905, Hr von Rosen Georg Ludvig:
N:o 2,147, Hr af Christiernin, fullm. Frih. Åkerhjelm, Carl Axel.
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet:
efter N:o 102, Ilr Oxehufvud, Olof Philip, och N:o 1,948 B. Hr
von Engeström, Jonas Fredrik Mathias:
N:o 1,846 A. Hr Fock, fullm. Frih Alströmer, Carl Jonas "Oscar,
och
N:o 1,940 Hr Wahlfelt, fullm. Hr Lagerheim, Lars Magnus.
o
Frih. Åkerhjelm, Carl Axel: Till följe af mitt inväljande
till ledamot i StatsUtsk. får jag härmedelst afsäga mig min plats
såsom ledamot i Bevilln.Utsk.
Den 14 Juni f. m.
37
I anled. häraf anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Electorer,
O 7
att utse en ledamot i Bevilln.Utsk. efter Frih. Åkerhjelm.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 7 och 9 dennes på bordet lagda
utlät. N:o 194, ang:de ifrågaställde extra statsanslag till föremål,
tillhörande civil-depart:ts handläggning.
Detta utlåt, företogs punktvis till pröfning, och då härvid först
förekom den i början af utlåt, uppgjorda beräkning af riksg:s-kont:s
ställning, inkomster och utgifter, uppläste
Hr Rääf, Leonh. Fredr., följande:
Redan från riksdagens början har jag pä detta rum yttrat den
öfvertygelse om ställningen af rikets penningeverk, att detsamma
skulle föranleda antingen till ökad bevillning eller skuldsättning.
Först motsagd eller lemnad utan uppmärksamhet, har denna
sanning småningom banat sig väg till mångas öfvertygelse.
Att den bevisa, erbjuder sig nu ett tillfälle, då jag, såsom
reservant vid StatsUtsk:s mern. N:o 194, anbåller att, vid dess beräkning
af statsfyllnadssumman och riksg:s-kont:s ställning vid 1850
års slut, få göra iöljande anmärkningar:
För att, såsom i utlåt, skett, kunna uppföra statsfyllnadssumman
för åren 1848, 49 och 50 till icke högre belopp än den som
vid förra riksdag fastställdes, eller 1,325,360, har Utsk. anställt en
uti mern. icke upptagen beräkning mellan regleringen af ordin, statsutgifter
hvilka, enl. lill RiksSt:n atlemnade och för större delen
bifallna förslager uppgå till  11,918,600.
oafsedda de tilllökningar eller afdrag som sedermera
blifvit gjorda eller ytterligare kunna
beslutas;
samt mellan statsverkets ordin, och extra ordin,
inkomster som blifvit till följande belopp ansedda
:
Ordin, inkomster  4,658,380.
Tullmedel
4,000,000.
Salu-accis  3,000.
Postmedel  600,000.
ChartK-Sigillataj-medel  550,000.
Bränvinsafgift  800,000.
Statsfyllnadssumman skulle således nu blifva något
mindre än den förra, eller blott  1,307,220.
11,918,600.
Att denna inkomstberäkning är myckea för hög, torde af följande
kunna inses:
Tullens medelbelopp, oberäknadt det sista särdeles gynsamma
året, har uppgått endast till 3,700,000. Inga verkliga skäl gifvas
till den förmodan, att upbörden häraf skulle, under större handel
och förstörd credit i Europas flesta länder, bestiga sig lill högre
summa än hvad den lemnat under lugna tider, stadgadt förtroende
och stigande industri. Utsk:s antagande måste således nedsättas med
38
Den 14 Juni f. m.
minst 300,000 r:dr årligen, under mången sakkunniges förmodan att
minskningen för detta år skall bestiga sig till*500,000.
Chartse-Sigill.-medlen hafva blifvit ansedda till 25,000 r:dr:s
högre uppbörd än den Utsk. anmält uti sitt mern. N:o 37, hvilken
sednare lärer böra antagas såsom verkligheten närmare.
Slutligen har Utskottet förmodat bränvinsbevillningen kunna utgöra
800,000 r:dr, hvilket så mycket mera strider mot all trolighet
som året 1846 inbragte blott 529,000.
Af dessa skäl, jemte flera dem jag utbeder mig få vidare utveckla,
skulle jag förblöda att följande uppställning af statsverkets
ordin, och extraordin. inkomster vore både riktigare och mera
försiktig:
Ord. inkomster, lika med Utsk:s utlåt. N:o 37 . . 4,658,380.
Tullmedel  3,700,000.
Salu-accis  3,000.
Postmedel, lika med sednaste uppbörden .... 600,000.
Chartae-Sig., utlåt. N:o 37
525,000.
Bränvinsafgift, högst  600,000.
Då årliga bristen eller statsfyllnadssumman blifver . 1,832,220.
11,918,600.
Sedermera förekommer till granskning den i mern. pag. 3 började
uppställningen af kont:s inkomster under dej 3 ifrå
gavarande
åren; och ehuru de deruti förslagsvis antagna intraderna
af kort- och lidningsstämpling samt af skatteköp och ekeskogslösen
äro för höga, må dock, till undvikande af vidlyftighet vid mindre
betydande poster, Utsk:s beräknade tillgångssumma anses? gällande,
med  10,271,000:
Kontorets utgifter, så vidt de vid memorialets
uppsättande blifvit af R. St. anvisade
och så vidt den derstädes antagna statsfyllnadssumman
vore riktig, äro utförda till . 10,132,136: 42. 3.
Men dessa böra ökas:
l:o med skilnaden mellan den af Utsk. antagna
statsfyllnadssumman 1,325,360, och
den af mig beräknde 1,832,220, eller
506,860 årl. som för 3 år utgörer . . 1,520,580: ■— —
2:o Utöfver hvad utlåt, upptager, hafva följande
poster dels blifvit sedermera beslutade,
dels kommit att bero på återremisser, dels
nu blifvit af Utsk. föreslagna, några såsom
anslag, andra såsom låneunderstöd, nemi.
Båtsmansbeklädnad  56,000: — —
Kapell-Predikanter i Wermelands Finmark . 1,600: — —
Consistorii-amanuenser  4,320:
Docentstipendier  6,000: — —
Lönefyllnad vid Linköpings och Westerås
bibliotheker • . . . 833: 16. —
Transport 11,619,460; 10. 3.
Den 14 Juni f. m.
39
Transport 11,619,460: 10. 3.
Sjögesta landtbruksskola, utöfver stat . . 2,000: — —
Lidköpings hamn  21,187: 24. —
Linköpings d:o  3,240:
Westerås d:o  20,000: — —
Christinehamns jernväg  66,666: 32. —
D:o hamn  24,000:
Wadstena d:o  32,000: — —
Vägarbeten
100,000: — —
Styrelsen för väg- och vatten-byggnader . . 59,282: — —
Marieberg, Ingenie urlärare och stipendier . 6,000: — —
Slöjdexpositioner  3,000: — —
Landtbruksmöten  3,000:
12,061,846: 18. 3.
Om man då jemförer denna utgift med tillgången visar sig vid
1850 års slut en brist af närmare 1,800,000 r:dr, hvartill kan komma
ännu flera till en del ganska betydande summor, som redan äro ifrågasatta,
såsom anslag till arméens pensions-cassa, ansvarighet eller
anslag för jernvägar, m. fl. dels kongl. propos:r, dels ensk. motioner
som äro pä StatsUtsk:s handläggning beroende.
Man skall invända att stalsbristsumman bör, åtm. till någon
del, betäckas af öfverskotten på statsverkets inkomster, och att denna
vanliga tillgång vore nu bättre tryggad än förr, sedan förslagsanslagen
blifvit höjda. Så vore ock visserligen att förmoda, om ej
åtminstone 2:ne af dessa förslagsanslag, fångvårdens och beväringsexercisens,
äfven hädanefter fordrade ansenliga tillskott: om ej inkomsten
af Ch. Sig. lätteligen kunde lemna mindre inkomst än den
beräknade, under inskränkt eller upphörd fastighetshandel: om ej
karantäns-anstalter icke redan blifvit började, och torde blifva ännu
kostsammare fortsatta: om ej skattejemkningsförslaget kommer att
nedsätta ordin, inkomsterna och öka utgifterna: om ej flera eftergifter
i kronans räntor redan vore beslutade, och om de årliga markegångarna
alltid blifva höga.
För att göra riksg:s-kont:s ställning ännu betänkligare, tillkommer
nödvändigheten att under närv. förhållanden anskaffa fond för
kreditiverna, åtminstone för det mindre, som, enl. K. M:s yttrade
önskan, lärer böra förhöjas och efter alla anledmr icke blifver obegagnadt.
Så kunna äfven tillkomma ytterligare krigskostnader, utgifter
för en urtima riksdag och ännu lägre tullinkomster än hvad
här blifvit antagit.
Dessa anmärkningar framställas ej för att klandra; de äga endast
till föremål att fästa Ständers och Utsk:s uppmärksamhet på
nödvändigheten att öka bevillningen, till undvikande af ett bland tvenne
lika onda ting, antingen en olycklig skuldsättning, eller en
olycksbringande förtidig riksdag. Det är i detta syfte jag begärer
återremiss, på det att ett godkännande af den mindre fullständiga
beräkningen i utlåt, icke må lägga hinder i vägen för Utsk. att
uppgöra en mera fullständig och tillfredsställande, enär Utsk. utan
40
Den 14 Juni f. m.
tvifvel snart, och innan riksdagen nalkas sitt slut, föreslär medel att
trygga riksg:s-kont:s kredit och möjligheten att sina åligganden
fullgöra.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o. Ad. ansägo de
emot ifrågavar. del af Utsk:s utlåt, gjorde anmärkmr föranleda till
äterremiss.
Ropades ja.
Gland de särskilda anslags och lånefrågorne förekom härefter:
l:sta punkten, ang:de fortsättande af hamnbygg/iaden vid
Lidköping.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt.
2:dra punkten, ang:de istundsättande af den genom storm
skadade öfverby ggnaden ä i arbete varande hamnarmarne vid
Cimbritshamn.
Hr von Hartmansdorff: Mig förefaller det besynnerligt att
StatsUtsk. afslyrkt fortsättningen af de byggnadsföretag till hamnarnes
betryggande, hvilka redan blifvit började, och hvilka man framför
andra borde fortsätta, efter som R. St. låtit dem framför alla
andra börjas, genom dertill gifne anslag. Emedlertid har Utsk. afstyrkt
fortsatt anslag till hamnbyggnadenvid Cimbritshamn, men deremot
tillstyrkt nya anslag för åtskilliga hamnbyggnader: t. ex. en vid
Westerås och en annan, förenad med jernväg, vid Christinehamn.
För min del skulle jag tro klokast vara, att fullända hvad man
börjat. Derigenom vinner man förtroende; ty när ett arbete påbörjas,
så förlita sig ortens innevånare derpå, att det äfven skall blifva
fullbordadt och rätta sin enskilda verksamhet derefter, samt tillskjuta
de egna medel som erfordras. Om sedan ingen fortsättning
följer: så äro både allmänna och enskilda tillgångar förspillda. Olotta
afbrottet i ett sådant arbete skadar, emedan vederbörande hålles
i ovisshet om hvad R. St. ämna göra. Jag anhåller att R. o.
Ad., på grund af de anmärkmr jag särskildt, och Hr Rääf i allmänhet
gjort, ville återremittera denna punkt.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Jag har inom StatsUtsk. varit
af den tanka, att påbörjade arbeten borde fullbordas, innan
några nya företagas. Rristande medel hafva föranledt StatsUtsk. att
afslå fortsättningen af Cimbritshamns hamnbyggnad. Jag erkänner
att denna stad egentligen icke har någon rättighet till något nytt anslag
då föregående Ständer beviljat anslag, såsom ett bestämdt lån,
med föreläggande för Cimbritshamns stad att bygga hamnen färdig
inom viss lid; men vi böra påminna oss att staden eller orten,
som äfven dertill kontribuerar, icke ens får fullfölja sjelfva byggnaden,
för hvars fullbordande de skulle vara ansvariga. Denna byggnad
står under styrelsen för väg- och vattenbyggnader, och den
verkställer arbetet efter en af K. M. fastställd plan. När nu en ovanlig
storm uppkom då byggnaden var till |:delar eller f:delar färdig
och ref omkull hvad styrelsen för väg- och vattenbyggnader byggt
Den 14 Juni f. m.
41
upp, sä är det icke stadens fel, utan den är i detta knllrifvande
alldeles oskyldig. Jag vill icke heller lägga det Styrelsen till last,
utan det var vär Herres skickelse, att så skulle gå, genom den
storm, som samma natt ref omkull flera hamnbyggnader och äfven
den vid Wisby, om jag minnes rätt. Stadens tillgångar äro så små
att den omöjligt kan fortsätta hamnbyggnaden med egna medel.
Staden har redan skuldsatt sig för den del af hamnbyggnaden, som
är verkslälld, i förlitande på, att intraderna eller inkomsten af handeln
framdeles skulle amortera den skuld, i hvilken den satt sig. Får
icke staden något anslag, så är staden bankrut, och alla de medel,
som blifvit använda lill denna byggnad, ligga i hafsbotlnen; ty —
jag förutsätter att om ingen hjelp kommer emellan, så ramlar successivt
allt hvad som är qvar och det blir aldrig någon hamn der,
men de kapitaler, som äro nedlagde, de äro bortkastade. Jag tror
således, i likhet med den siste värde talaren, alt det vore skäl, att
först fullborda hvad man börjat innan man påbörjar några nya företag,
och på grund deraf begär jag äfven återremiss af denna
punkt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hr von Hartmansdorff
har klandrat SlatsUtsk. derföre, att Utsk. lemnat bidrag till påbörjande
af nya arbeten, men deremot nekat anslag till fortsättning af
redan påbörjade. Orsaken är den att SlatsUtsk. icke ansett tillgångarne
medgifva, att lemna några direkta anslag till liamnbyggnaderne;
har således afstyrkt alla sådana, som blifvit begärda och endast
tillstyrkt den, för hvilka län begärts. De vilkor, som StalsUtsk. föreslagit
för dessa lån, äro äfven af den beskaffenhet, att man kan
anse riksg:s-kont. der, endast såsom en mäklare emellan låntagare
och långifvare. StatsUtsk. har ansett, att staten borde träda emellan,
efter naturligtvis de, som på detta sätt önskade lån, skulle kunna få
dem på bättre vilkor än eljest. Detta är orsaken hvarföre StatsUtsk.
endast har tillstyrkt medels anvisande till sådane hamnbyggnader,
der det kunnat ske i form af lån, men deremot ansett sig
icke kunnat tillstyrka några direkta anslag, hvarom här är fråga.
Den olycka, som har träffat Cimbritshamns hamn var visserligen af
betydenhet, men det är likväl upplyst att återställande af den öfverbyggnad,
som derstädes blifvit af stormen förstörd, icke är af
den vigt, att dess uraktlåtande skulle göra den öfriga hamnbyggnaden
om intet, såsom först uppgafs. Sedan denna upplysning vunnits,
så har man trott, att det åtminstone kunde anstå till en tid, då
staten hade bättre tillgångar för att understödja fullbordandet af
denna hamnbyggnad. Hr v. Rosen har visserligen sagt, att Cimbritshamns
samhälle icke har någon del i den olycka som skett.
Det medgifver jag visserligen, men icke heller staten har någon
del deruti, och hvad det beträffar att arbetet verkställes af statens
tjenstemän, så är det pä stadens anmodan, som arbetet har af en
sådan person blifvit verkställdt, så att jag icke tror det vara på
sådan grund, som staden kan hafva någon serskild pretention på
att iståndsättandet bör ske på statens bekostnad; synnerligen som
staden Cimbritshamn förut fått ganska betydliga bidrag till sin
42
Den 14 Juni f. m.
hamn. Jag får derföre för min del anhålla om bifall till StatsUtsk:s
förslag.
FIr von Rosen: Med fästadt afseende på Frih. Tersmedens
anförande, får jag lemna den upplysning, att ingen hamnbyggnad,
till hvilken staten gifver anslag eller lån, får byggas på annat sätt,
än att styrelsen öfver väg- och vattenbyggnader gör upp förslag och
ritningar, som af K. M. godkännas. Efter denna ritning och plan
skall byggnaden sedan verkställas och derifrån får ingen afvikelse ske
på annat sätt, än, efter hemställan af styrelsen för väg- och vattenbyggnader,
med K. M:s nåd. bifall. Detta säger jag, för att än
ytterligare framställa, att om det har varit något fel i byggnaden,
som har förorsakat omkuilrifuingen, så är staden dertill helt och
hållet oskyldig. Staden har visserligen begärt att en hamn skulle
byggas, hvilket af K. M. blifvit bifallet och styrelsen för väg- och
vattenbyggnader har uppgifvit förslag till en plan derför. Staden
har äfven t. o. m. velat hafva en och annan ändring deruti, men
styrelsen har afböjt det och K. M. har gillat hvad styrelsen derutinnan
beslutat. Till livad jag förut yttrat, får jag lägga att Cimbritshamns
belägenhet är i detta fall så mycket mer att behjerta,
som staden, i enlighet med det kontrakt, hvilket blifvit uppgjordt,
om detta icke fullgöres, blifver ovilkorligen skyldig att genast återbetala
länet till staten. Jag förutser att det aldrig kan ske utan
excecutiv auction och jag kan icke fatta huru staden kan fortfara
att vara stad, om detta anslag då skall återbetalas. Jag tror att
ombudet för Cimbritshamns stad kommer att, i fall detta anslag icke
beviljas, väcka motion om stt få staden frikallad tills vidare ifrån
denna återbetalning, intilldess det blifver möjligt att fortsätta hamnbyggnaden,
ty sedan -|:delar, och kanske den dyraste delen af hamnbyggnaden,
som var den yttersta, ramlat omkull, så är det omöjligt
för staden, att hetala det nya arbetet, då den icke kunnat betala
det gamla. Jag får blott fästa uppmärksamheten på den belägenhet,
hvaruti detta samhälle är försatt derigenom, att det, af
nit för det allmänna, ehuru äfven till dess egen nytta, hvilket jag
visserligen icke vill bestrida, har gjort ett så stort företag utöfver
dess krafter. Det är hårdt om samhället skall brytas sönder genom
ett sådant företag, som skulle hafva blifvit lika vigtigt för staten i
allmänhet, som för Cimbritshamns stad. Det är, nemi. tillräckligen
kändt, att denna hamn är behöflig för hela orten, emedan på hela
kusten icke linnes någon annan att inlöpa i vid kommande storm.
I brist på en sådan nödhamn måste fartygen nu uppsöka Bornholm
och Artöarne, i fall de icke väga att gå söder om Skåne. Man halder
sett, under långliga tider, skeppsvrak ligga, såsom en vedettkedja
för dem, som icke kunna hinna till kusten. Jag tror sålunda,
att både det allmännas och ortens intresse är att fullborda denna
hamnbyggnad, men jag förutsäger, att den aldrig kan fortsättas,
om icke något blifver gjordt till iståndsättande af hvad som blifvit
förstördt. På dessa grunder yrkar jag ännu en gång återremiss af
denna punkt till StatsUtsk.
Hr von Hartmansdorff: Den skilnad emellan anslag och
Den 14 Juni f. m.
43
lån, som Frih. Tersmeden omförmält har icke undfallit mig. Jag
klandrar icke StatsUtsk. för att icke hafva tillstyrkt ytterligare anslag,
men jag anser origtigt, att man, i st. f., att, såsom jag förra
gången yttrade, fullborda hvad som ej är färdigt, börja med nya
företag. Mig synes bättre vara att med statsanslag eller lån, eller
begge delarne gemensamt, fullända hvad man påbörjat, ty eljest går
det så som Hr v. Rosen sagt, om de till Cimbritshamn redan använda
medlen, de måste anses vara kastade i sjön. Jag får sålunda
förnya min anhållan om återremiss af denna punkt.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan ropades nej, hvarefter
R. o. Ad., uppå sedermera framställd propos. förklarade sig anse
denna punkt böra, på grund af de deremot gjorde anmärkmne,
återremitteras.
3:dje punkten, ang:de förstärkning af vägbrytaren vid
fVisbyhamn samt grundläggning af 2:ne landt-armar derstädes.
Hr von Hohenhausen,' Mich. Silv.: Hamnbyggnaden
vid Wisby företer ett af de mest svåra arbeten, som någorstädes
här i landet blifvit foretagne, derigenom alt en vågbrytare af 400
alnars längd skulle byggas i öppna hafvet. De dimensioner, som
till denna vågbrytare blifvit af vederbörande uppgifne och hvarefter
den blifvit vid byggnaden verkställd, har erfarenheten, under
de starka stormarne visat vara mycket för svaga. Detta är anledn:n
dertill att vägbrytaren af stormen blef skadad och hela öfverbyggnaden
omändakastades. Rlir icke denna vågbrytare så
förstärkt, att den kan motstå framtida stormar, så blir äfven den
nuvarande hamnen derigenom förstörd. R. St. hafva, efter hvad
jag förmodar, i anledn. af en väckt motion af stadens riksdagsman
i BorgareSt. beviljat ett lån af 25,000 r:dr, till uppmuddring af
den gamla hamnen och förstärkning af vägbrytaren. Stadens innevånares
ekonomiska belägenhet, jag bör det på förhand nu säga, är
af den beskaffenhet genom missgynsamma förhållanden, att det ser
mörkt ut till att detta lån skall kunna begagnas; men om än det
möjligen kan ske, så för öfrigt skulle det ingalunda förslå till vågbrytarens
fullkomliga iståndsättande efter fastställd plan. Beloppet hvartill
hamnarmarne, hvilkas utförande kunna uppskjutas äro upptagne,
synes af den i betänk, upptagna kalkylen. Om jag minnes rätt så
uppgick hela kostnadssumman efter prima planen för hamnbyggnaden
till 119,000 r:dr, till hvilket belopp staden bidragit med 40,000
r:dr och derföre skuldsatt sig, utan att hafva ägt den lyckan, som
Cimbritshamn att kringliggande ortens innevånare deltagit i kostnaden
för arbetets verkställande. Ställningen är derföre högst bekymmersam.
Kan icke denna vågbrytare provisionelt men tillräckligt
förstärkas att under några år motstå stormvågen med de medel,
som finnas qvar, och blifva öfrige sedan hamnen blifvit uppmuddrad,
och om staden icke vågar skuldsätta sig vidare, så riskeras allt
för samhällets bestånd i denna gamla stad. 1 alla fall, faller det
44
Den 14 Juni f. m.
sig klart, att om icke någon försträckning nu fås, hvarigenom arbetet
kan fullbordas, så kan icke det ännu qvax-stående länge ega
bestånd, synnerligen sedan den öfverbyggnad, som blifvit gjord är
förstörd och nedrasad inåt hamnen. Heldre än att förspilla den stora
summa, som R. St. förut anslagit till detta företag och heldre än
att se ett helt samhälles skeppsfart förstörd, som den skulle blifva,
om dess hamn genom förstörelsen af de nyss uppförda byggnaderne
gjordes obrukbar, heldre, säger jag, borde man väl, oaktadt de små
tillgångar, som finnas, anse det välbetänkt att bevilja det anslag som
erfordras, nemi. 57,000 till vågbrytarens iståndsättande. De omnämnda
hamnarmarne må gerna tills vidare sättas åsido, men om
åtminstone vågbrytaren blefve iståndsatt, så vore den gamla hamnen
i säkerhet, derförutan kan den icke skyddas. Om vågbrytaren förstöres
helt och hållet af stormarne, så uppkommer derigenom i en
framtid, då man ville hjelpa det gamla Wisby en mångdubbel kostnad
blott i och för upptagning från sjöbotten af de utrasade stenmassorne.
Jag skulle felat emot min pligt, både såsom embetsman
och riksdagsman om jag icke rent ut hade sagt det fruktansvärdt
sannolika af hvad ske kan. för alt icke säga af hvad ske skall, och
kan på grund deraf icke annat än vördsamt föreslå beviljandet af
57,000 r:dr för hamnbyggnaden i Wisby, till följd hvaraf jag anhåller
att detta betänk, måtte återremitteras.
Frih. Cederström, Claes Rud.: I enlighet med den princip
Statslltsk., enl. dess ordf:s inför det II. Ståndet nyss anförde
tillkännagifvande, har antagit, så kunde StatsUtsk. icke tillstyrka annat
än afslag till ifrågavar. punkt; men dä på grund af 56 § Riksd.-  Ordn:n en ledamot af Rorg.St. begärt, just för det angelägna ändamålet
af vågbrytares uppförande, ett lönebidrag af 25,000 r:dr,
så har Statslltsk., i ani. deraf, afgifvit särskildt tillstyrkande ntlåt.
under N:o 195, hvilket redan i ett föregående plenum lärer vara
af R. o. Ad. bifallet. Det af Hr von Hohenhausen omtalade angelägna
ärendet är således af Ståndet, i den mån förberördt är, vordet
behjertadt. Kan det väl vid sådant;förhållande med skäl förväntas,
att Ståndet skulle ytterligare bevilja för samma ändamål ett lill ännu
vida högre belopp ifrågasatt anslag, utan återbetalningsskyldighet ?
Häruppå skulle i min tanka, vara så mycket svårare att ingå som
StatsUtsk. lärer förskaffat sig upplysningar af chefen för styrelsen öfver
väg- och vattenbyggnader, hvilka gifvit vid handen, att det är
egentligen berörde vågbrytare, som för hamnbyggnadens bestånd företrädesvis
och verkligen är behöflig; hvaremot den öfriga delen af arbetet,
kan utan fara för det helas tillvaro; tills vidare anstå. Jag
tror således, att, med afseende jemväl på statsverkets knappa tillgångar
numera, och med hänsigt till det understöd, som för ändamålet
redan lemnats, och hvarmed motionären synts anse det angelägna
ärendet väsentligen befrämjadt, när beklagligen statsmedlen ej äro i
det blomstrande läge att medgifva annan utväg, R. o. Ad. torde
lämpligast förfara genom att stadna vid det beslut Utsk. föreslagit;
och får jag alltså vördsammast tillstyrka att bifall måtte lemnäs till
ifrågavar. punkt af Ulsk:s nu föredragne betänk.
Den 14 Juni f. m.
45
Hr von Hohenhausen: Frih. Cederström har för ögonen,
hvad som af Styrelsen för väg- och vattenbyggnader blifvit yttrat,
och hvarutur han anfört att det är egentligen för vägbrytarens återställande,
som medel 1111 äro af behofvet påkallade, men gör Frilen
sig det lilla besväret att subtrahera så finnér Frilen att det är
84,625 r:dr, som anses behöfliga till förstärkning af vågbrytaren
samt grundläggning af 2:ne landtarmar derstädes och dessa armars
kostnad är 27,000 r:dr. Alltså återstår ett kostnadsbelopp för väg- '
brytaren, såsom jag nämnt, af 57,000 r:dr, utom att jag för uppgift
i rundt tal icke nämnt de 625 r:dr som dertill hörde.
Det andra som Frih. Cederström anmärkt, har äfven jag här
redan yttrat mig om: Det förhåller sig sä, såsom jag redan sagt,
att jag betviflar det stadens innevånare våga alt vidare skuldsätta sig,
då de redan äro så skuldsatte, för delta företag utan något det ringaste
biträde ifrån landet deromkring, nemi. till ett belopp af 40,000 r:dr b:co.
Det första af Frilnns yttranden innehöll en princip, som StatsUtsk.
fattat men jag kan aldrig inse, att någon annan princip kan
vara rigtig, än den, att sköta hvarje sak efter sitt rätta förhållande
i och för sig sjelft och med afseende pä det hela och derefter bedöma
den. Skola penningar lemnäs, så antingen de utgå såsom lån
eller såsom anslag, mäste de dock anskaffas. Lånet blir då ställdt
pä återbetalning på längre tid, men medlen anskaffas dock ifrån
statsverket. Här är förhållandet, att genom län mäktar staden icke
att bygga denna vågbrylare och om den icke fullbordas, så blir,
förr eller sednare, icke allenast densamma förstörd, utan äfven den
innanför liggande hamnen; man kunde då på den af Hr Frih:n anförda
princip för SlatsUlsk:s och R. St:s beteende i denna fråga,
olyckligtvis se tillämpad! det kända resultatet i ett annat land, af del
bekanta yrkandet: ”plutöt perissent lous nos colonnies qu’un seul
de nos principes”.
Frih. Tersmeden: Jag tror visserligen alt detta anslag för
Wisby hamns iståndsättande är af mera vigt, än anslaget för Cimbritshamn,
hvilket Ståndet redan återremitterat, men här är ett förhållande,
som enl. hvad jag skulle tro, gör det något svårt för delta
Stånd, att bevilja det begärda anslaget sedan Ståndet såsom jag har
förnummit, vid ett föregående plenum, då jag icke var närvarande,
har bifallit StatsUtsk:s utlåt. N:o 195 ang. ett lån af 25000 r:dr till
samma ändamål. Jag tror att det rätta hade varit att detta betänk,
icke hade föredragits förr än i sammanhang med det nu föredragne
utlät, eller också förekommit efteråt. Emedlertid är det inom SlatsUtsk.
upplyst, att med dessa 25,000 r:dr skall vågbrytaren kunna
så förstärkas att det icke vore någon fara för dess ytterligare förstörande,
d. v. s. att byggnader under vattnet skulle med dessa medel
kunna verkställas, hvaremot sjelfva öfverbyggnaden finge uppskjutas
till framtiden. När man då, med det anslag, som är beviljadt, och
som är begärt af stadens representant, som naturligtvis i första rummet
sökt alt befrämja stadens fördelar; när detta nu är af StatsUtsk.
tillstyrkt och af detta Stånd bifallit, så tror jag att man kan
vara förvissad om, att hvad som återstår af den gamla hamnbygg
-
46
Den 14 Juni f. m.
naden icke vore utsatt för någon ytterligare skada af storm. Såsom
förut är nämndt så har det blifvit upplyst, att genom dessa medel,
byggnaden under vattnet skulle sättas i fallfärdigt skick. Det är
gifvet att öfverbyggnaden naturligtvis icke förstärker den byggnad
som är under vattnet hvars varaktighet således icke är af öfverbyggnaden
beroende, ehuru naturligtvis hamnen af densamma skyddas
emot stormar. Öfverbyggnaden är således icke af den vigt, att icke
den kan till en lämpligare tid uppskjutas och, såsom jag nyss tog
mig friheten nämna, sedan R. o. Ad. bifallit StatsUtsk:s betänk.
N:o 195, så ser jag icke huru R. o. Ad. med bibehållen konseqvens
skulle kunna återremittera denna 3:dje punkt i utlåt. N:o 194.
Hr von Hohenhausen: Då jag anser det vara ganska angeläget
för mig att här få uttala bestämdt hurudant förhållandet är,
för att i en framtid hafva fredat mig ifrån förebråelsen, att icke
hafva detsamma klart ådagalagt, så vill jag nu i afseende på hvad
Frih. Tersmeden anfört, nämna att, den förstärkning under vattnet,
som Frihm omtalat, rörer icke en total förstärkning, under vattnet
långs heta vågbrytaren, än mindre den förstärkning som påbyggnaden
öfver hela vågbrytaren skulle gifva, utan endast tillbyggnad
under vattnet å den nordvestra delen deraf, som hittills visat sig
vara den del af vågbrytaren som mest våldsamt och förstörande angripits
af nordvestliga stormarne. För resten får jag upplysa att
vågbrytaren sådan den nu är, redan gifver skydd utom under vestliga
stormar för de fartyg som ankra bakom densamma; men en
öfverbyggnad å densamma skulle gifva, icke blott skydd, emot vågornas
skvalp, som icke är af så stor vigt, utan jemväl, hvad som
är vida angelägnare, gifva kraft och styrka åt underbyggnaden, genom
sin öfverläggande tyngd. För öfrigt får jag anmärka att vattnets
största kraft till förstörelse ■ icke, såsom många tro, ensamt ligger
i anfallsvågen utan än mera i äggen, d. v. s. när den drager
sig tillbaka äfvensom då den störtar sig öfver vågbrytaren och går
inåt hamnen, dervid vågen har med sig en rifvande kraft, hvilken
förorsakar stor om icke största skadan. Om man nu under några
år skulle lyckas att genom den omförmälta partiela förstärkningen å
den nordliga delen af vågbrytaren, bibehålla densamma, derigenom
att inga häftiga orkaner under denna lid inträffade, så blefve vågbrytaren
ändock af vanliga stormar mer eller mindre skadad, och dess
framtida bestånd kan icke vinnas med mindre än att den fullbordas.
Hvad åter Frihm anmärkt i afseende på det förra förslaget som
är bifallet, om de 25,000 r:drnes försträckning så väl till förstärkning
af vågbrytaren på den del deraf som nu är i fråga, som till
uppmuddring af hamnen, så erkänner jag, att det varit rättast och
förmånligast att begära, att få den frågan hvilande intilldess detta
betänk, inkom. Detta försummade jag likväl då, emedan jag icke
hade utfått det förstnämnde betänk, och det redan hade blifvit af
R. o. Ad. bifallet. Jag önskar likväl, att om olyckligtvis orkaner
komma att inträffa, som förstöra den ännu återstående delen nemi.
undervattens byggnader, af vågbrytaren, det icke då må förebäras
att R. St. icke blifvit upplyste om den våda, som hamnbyggnaden
Den 14 Juni f. m.
47
kunde komma att löpa genom uraktlåtande af medels anslående till
denna byggnads fullständiga iståndsättande. Jag önskar att hvad jag
nu anfört måtte komma till StatsUtsk:s vidare öfvervägande och det
är af detta skäl, som jag vågar anhålla, om återremiss af hetänk.
synnerligen som detta betänk, tyckes, äfven för öfrigt blifva åter
remitteradt.
Hr von Hartmansdorff: Jag tillåter mig icke att ingå i något
närmare bedömande af frågan, hvartill jag saknar erforderlig sakkännedom,
utan vill blott hålla mig till denna sats, som jag redan
yttrat, nemi., att om den ifrågavar., till läns beviljade summan, icke
är tillräcklig, såsom Hr v. Hohenhausen intygat, så blefve ju staden
derigenom ytterligare skuldsatt utan att något gagn i sjelfva verket
för staden uppkomme. Jag anhåller således att H. o. Ad. måtte
återremittera äfven denna punkt, på det att saken måtte blifva tagen
i öfvervägande tillsammans med andra anslag af enahanda beskaffenhet.
Hr Gr. o. Land tm:s härefter till bifall å Utsk:s yttrande i
denna punkt gjorda propos. besvarades med starka nej, jemte åtskilliga
ja; hvaremot R. o. Ad., uppå sedermera framställd propos.,
förklarade sig anse de gjorda anmärkmne föranleda till återremiss.
4:de punkten, ang:de amortering af ett för Linköpings
hamnbyggnad, och stångåns upprensning upptaget lån; 5:te
punkten, ang:de rötning af segelleden i stångån emellan Linköpings
hamn och sjön Roxen; och 6:te punkten, ang:de anläggning
af en rörlig jernbro öfver sundet vid Askersund.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt och
yttradt.
7:de punkten.
Litt. A., ang:de förbättring af hamnen vid Westerås stad.
Frih. Cederström: Jag vill visst icke motsätta mig att staden
Westerås må erhålla understöd för verkställande af sitt harnnförbättringsföretag,
men jag ser icke tillräckligt skäl att härvid gä till
så högt belopp som hvad Utsk. förordat, nemi. 20,300 r:dr då det
ursprungliga förslaget, är ställdt på ett anslag af 13,000 r:dr. Hvad
grund har man väl att öfverskrida nämnde summa ? Att Westerås
hamn kan vara i behof af utvidgning och förbättring vill jag,
gerna, såsom nämndt är, på uppgifvit sätt och med afseende å den
kringliggande ortens behof af lättad omsättning för sina produkter,
taga för gifvet och emot det mindre beloppet gör jag sålunda också ingen
invändning, utan endast emot beviljandet af det högre. Emedlertid
anhåller jag vördsammast, för nämnde ändamål, det R. o. Ad.
behagade återremittera ifrågavar. punkt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Vid flera andra tillfällen har StatsUtsk.
afstyrkt anslag till redan påbegyndte hamnarbeten, angående
hvilka, likväl bordt tagas i betraktande, att derstädes liggande
fartyg äro i fara under stormar. StatsUtsk. har emed
-
48
Den 14 Juni f. m.
lertid af brist på medel nödgats afstyrka anslag till fullbordande
af dessa hamnar. Det må visserligen vara sanning att det
icke är hegardt något anslag, utan endast ett lån för hamnbyggnaden
i Westerås och att staten således skulle endast såsom
mäklare uppträda; för min del skulle jag likväl tro, att staten icke
bör uppträda såsom mäklare, eller sjelf upplaga lån för att sedan
utlemna medel, vid andra tillfällen än dä det företag som skulle
understödas är af någon större vigt för det allmänna, hvilket deremot
icke tyckes vara händelsen med de föreslagna arbetena uti Westerås
hamn, då der hvarken finnes något påbörjadt arbete som, för
alt större förluster icke skola inträffa, mäste fortsättas, utan att staden
sjelf sådantförmår och fartyg uti hamnen icke äro utsatte för stormar.
Om Westerås stad vill hafva några arbeten till särskild beqvämlighet eller
prydlighet så bör sådant åligga staden sjelf utan statens mellankomst.
Jag vägar derföre vördsammast anhålla om återremiss på
denna punkt, på det att man icke af hrist pä medel måtte nödgas
neka understöd till vigtigare företag under det man understöder aliandra
långt mindre angelägna.
Hr von Troil, Sam. Gust.: För de Hrr, som i likhet med
den siste värde talaren, önskade att i och för konseqvensens skull,
denna punkt måtte blifva återremitterad, på det att R. o. Ad. icke
måtte bifalla detta anslag då StatsUtsk. ansett sig böra afstyrka dylika
bidrag för hamnbyggnaden i Cimbritshamn, för dessa Hrr mätte
deraf blifva en naturlig följd, att de, pä grund af de skäl, som Gr.
Lagerbjelke anfört, mäste tillstyrka afslag på alla längre fram i betänk.
förekommande anslag af enahanda beskaffenhet. För min del
skulle jag deremot tro, att med de grunder som StatsUtsk. i ett sednare
på bordet hvilande betänk, framlagt, rör:de sättet och vilkoren
för återbetalningen af de lån som Utsk. trott sig kunna för allmänna
arbeten föreslå, kan och bör staten verkligen uppträda såsom
mäklare, der vigtiga hamnanläggningar äro i fråga. De af R. o. Ad:s
ledamöter, som behaga taga kännedom af det på bordet hvilande betänk.
finna deraf, att ingen räntefrihet skulle beviljas, samt att StatsUtsk.
föreslagit att årligen 6 proc:s ränta måtte betalas för lånen,
hvaraf 4 proc:t må beräknas såsom ränta å capitalet och 2 proc:t
såsom amortissement. I’å dessa vilkor bör i min tanka riksg:s-kont.
ingenting förlora vid upptagandet af penningarne och skulle äfven
riksg:s-kont. få betala något mera, så torde likväl, då ett vigtigt ändamål
dermed afses, man icke böra sätta i fråga att pä sådant sätt
gagna det allmänna. Deremot är det ganska gifvet, att kommunerne
sjelfva hafva mycket svårare att skaffa sig sädane lån. På
dessa grunder har StatsUtsk. trott sig, så väl för Westerås stad som
äfven för flere andra, längre fram i betänk, förekommande, hamnanläggningar,
böra tillstyrka nödiga lånebiträden.
Här har af flere talare blifvit yttrat, att hamnen i Westerås
icke är af den vigt för det allmänna, att denna hamn borde företrädesvis
erhålla underhåll ifrån staten. Jag har nyss tagit mig friheten
tillkännagifva, att detta understöd endast skulle komma att bestå
-
Den 14 Juni f. m.
49
stå deruti, att Staten såsom en medlare eller mäklare anskaffade penningar,
men att Staten för öfrigt icke kommer att derpå göra någon
uppoffring. Hvad beträffar hamnbyggnaden i Westerås, så torde en
hvar som känner den lifliga trafik, som eger rum emellan denna
stad och hufvudstaden lätlligen inse behofvet af förbättring å den
dervarande ganska illa försedda hamnen; och till svar på den af
Frih. Cederström gjorda anmärknm att läneanslaget borde nedsättas
till 13,500 r:dr, ber jag endast att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att i hamnbyggnadsväg uträttar man icke serdeles mycket
för 13, eller till och med 20,000 r:dr, och jag får således för
min del hemställa om Hr Gr. och Landtnäs propos. till bifall på
Utsk:s förslag.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Med anledn. af Frih.
Cederströms anmärkn., att det låneunderstöd StalsUtsk. tillstyrkt i
och för hamnbyggnaden vid Westerås, eller 20,000 r:dr b:co, är
högre än den summa motionären begärt eller 13,200 r:dr, anser
jag mig böra fästa den värde talarens uppmärksamhet deruppå, att
motionären begärt ett statsanslag ulan återbetalning sskyldighet,
och att, om ett sådant blifvit tillstyrkt, vilkoret för dess erhållande
måste blifva att stadens innevånare skola ikläda sig betalningsskyldighet
för hvad som brister i kostnadsförslaget, uppgående till något
öfver 20,000 r:dr. Då nu StatsUtsk., på anförde skäl, icke ansett
sig kunna tillstyrka statsanslag, utan endast län, och de vilkor sednaste
Ständer bestämt för desse, eller 5 års räntefrihet och derefter
8 proc:s årlig afbetalning, hvaraf 2 proc. ränta, blifvit, enligt Utsk:s
förslag, vida mindre förmånlige för låntagaren, derigenom, att ingen
räntefrihet är beviljad, och att, af de 6 proc. som årligen skola erläggas,
4 proc. räknas sorn ränta och endast 2 procent kapital-afbetalning,
synes ingen oformlighet deri vara begången, att det föreslagne
lånet motsvarar kostnadsförslaget, helst statsverket, under
vanliga förhållanden åtminstone, icke derpå bör kunna blifva lidande,
men en fördel beredes Westerås stads innevånare till utförande af
ett allmänt nyttigt arbetsföretag.
Frih. Cederström: Deruti anser jag visserligen Hr von Troil
hafva rätt, att vid företag, sådant som detta, Staten gör väl uti, att
der det behöfves, såsom medlare träda emellan, och på billiga vilkor
anskaffa lån till understöd för verkställigheten. Men vid tillämpningen
fordras noggrann ompröfning. Emellertid synes mig att
förenämnde princip blifvit vid denna punkt tillämpad i en så vidsträckt
mån, att man på sätt betänk, gifver vid handen, för ett företag,
hvars hela kostnad icke blifvit beräknad högre, än till 19,930
r:dr, tillstyrkt beviljande af lånebidrag till belopp af 20,000 r:dr
detta är hvad jag anser gå alldeles för långt. Om man härmed jemförer
hvad Utsk. har föreslagit för Wadstena, så finner man, att
kostnaden för hamnanläggningen vid Wadstena skulle enl. kostnadsförslag
uppgå till 47,981, r:dr 8 sk. Likväl har Utsk. endast tillstyrkt
ett lånebidrag af .32,000 r:dr. Om man jemför de båda städerne
Wadstena och Westerås, så torde man erinra sig, att We6
H. 4
r.o
Den 14 Juni f. m.
steräs i alla hänseenden lärer böra tillerkännas större förmåga att
sjelf bidraga till utvidgande af sin hamn, af hvilket företag, staden
säges komma att få mycken nytta. Jag tror således fortfarande att
om Staten träder emellan sä långt, att den lemnar ett bidrag af
13,200 r:dr, samma summa, som ursprungligen blifvit föreslagen,
och detta bidrag nu blefve utgående, under form af lån, så kommer
staden, på sätt förut varit tillämnadt, att ikläda sig anskaffandet
af det återstående af de 19,930 ndr, som erfordras för hela kostnaden.
Vilja åter stadens innevånare icke ikläda sig, att anskaffa
detta lilla belopp af 6,730 ndr, så får jag säga, att hamnen icke
måtte vara af serdeles stor vigt för staden och orten; ty jag förutsätter
att staden väl lärer kunna fä bidrag af orten, i fall man
verkligen anser företaget vara så nyttigt för landet. Jag kan således
icke på något sätt finna nödvändigheten af att, å Statens vägnar
lemna 20,000 ndr härtill; utan för min del, helt och hållet ställd
emellan de båda alternativerna att antingen förena mig med Gr.
Lagerbjelke, som jag tyckte mig finna begärde afslag pä hela frågan,
eller ock påyrka det af mig såsom billigt ansedda lånebidraget
af 13,200 ndr, anhåller jag att R. o. Ad. måtte återremittera denna
punkt af Ulsk:s betänk.
Gr. Lagerbjelke: Med anledn. af Hr von Troils yttrande,
anhåller jag, att få tillägga endast några ord. Jag har nemi. aldrig
nekat att Staten bör, såsom mäklare träda emellan för vigtiga hamnarbeten,
icke heller att Westerås hamn är ganska vigtig, men jag
har deremot nekat, att de arbeten, som äro i fråga i Westerås hamn,
äro af så stor vigt, som åtskilliga andra, hvartill bidrag icke blifvit
lemnade; ty hvarken äro de fartyg der ligga, utsatte för faran af
storm, icke heller har det visats eller ens uppgifvits, alt Westerås
hamn är för grund för sådana fartyg, som vanligen gå på den orten och
inlöpa deri. Den förändring, som i Westerås skulle göras, afser snarare
prydlighet och beqvämlighet, hvilka arbeten ehuru visserligen
af nytta dock icke äro af den vigt att de förtjena bidrag ifrån de
allmännas sida, utan böra åligga den kommun, som deraf har närmaste
nyttan, hvarföre, i min tanka, något bidrag ifrån Statens sida
icke hår borde komma i fråga. Vilja emedlertid R. St. bidraga till
ifrägavar. hamnarbete med ett lån, så böra R. St. i alla fall, dervid
icke lemna lånebidrag lill större del af kostnadssumman för arbetet
än R. St. vid denna riksdag lemna andra städer. T. ex. för Wadstena
hamn, der fartyg för närvar, icke kunna ligga, af fara för
storm, och der staden är mycket fattig. Till detta hamnarbete har
Utsk. emedlertid endast föreslagit ett lånebidrag af 32,000 ndr,
ehuru kostnadsförslaget uppgår till 47,981 r:dr 8 sk., hvaremot Utsk.
föreslagit ett låneunderstöd till Westerås hamnarbeten af 20,000 ndr
för hvilka arbeten kostnadsförslaget upptager 19,930 ndr. Jag nödgas
således förnya min anhållan om återremiss.
Frih. Tersmeden: Hvad denna fråga beträffar, så är AVesterås
hamn i den K. propos:n upptagen till erhållande af ett anslag
af 13,200 ndr. Hvad beträffar detta anslag, så har chefen för vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen i StatsUtsk. lemnat den upplysning, att
Den 14 J u ni f. m.
51
han ansåg Westerås hamn af alla dessa anslag för hamnbyggnaden
vara den förste, som borde komma i fråga till understöd.
Här har blifvit sagt, att Westerås hamn icke behöfver islåndsättas
för annat än att göra den prydligare och beqvämare. Förhållandet
är likväl det, att för närvar, kunna icke några sädane fartyg,
sorn gå på Östersjön gå Lill denna hamn för att derifrån afhemta
jern och hvarjehanda produkter, ty hamnen är ganska grund
och omöjlig att anlöpa på sin höjd för vanliga Mälare-skutor, så att
behofvet af denna hamnanläggning verkligen är constateradt, och
det, såsom sagdt är af chefen för väg- och vattenbyggnader.
Hvad åter beträffar, att Utsk. har föreslagit ett lånebidrag, som
skulle öfverstiga kostnadsförslaget, sä är väl sannt att detta öfverskott
uppgår lill 70 ndr, men det är väl icke att göra afseende på. StatsUtsk.
har äfven ansett, att det bidrag, Staten gör genom sådana lån,
alldeles icke är någon så stor present till dessa kommuner, synnerligen
på de vilkor, som StatsUlsk. här föreslagit, och derföre har
Utsk. ansett sig böra lemna det fulla beloppet. Frih. Cederström
har sagt, att staden skulle naturligtvis ikläda sig det återstående af
den föreslagna kostnadssumman, om ett anslag af 13,000 ndr hade
blifvit beviljadt; men nu får staden ikläda sig återbetalningen af
20,000 r:dr. Således blir Westerås stad mindre gynnad genom
detta StatsUtsk:s gillande än den hade blifvit genom bifall till K.
M:s nåd. propos. Jag anser att statsverket i ett land sådant som
vårt isynnerhet, som är temmeligen kapitalfattigt, bör, när det utan risk
låter sig göra, träda emellan med län för att dermed befrämja allmänt
nyttiga förelag och att delta är den bästa åtgärd Staten i detta
fall kan vidtaga, i synnerhet dä det sker utan uppoffring på statsverkets
sida, och när Staten lemnar lån på 4 procent, sä är uppoffringen
i vanliga tider ingen. Det är visserligen möjligt, att någon
tid kan komma, dä Staten kan behöfva den högre proc:n; men
att det icke behöfts på långliga tider tillbaka, det veta Hrr:ne väl,
och det är äfven att hoppas att rörelsen här skall snart öka sig.
Det är således ingen risk för Staten. Det är äfven sagt, att för andra
hamnanläggningar Staten icke tillstyrkt summor till deras fulla
belopp. Det är förhållandet med Wadstena, men orsaken dertill
är den, att det icke blifvit begärt mera för denna hamnbyggnad än
Utsk. tillstyrkt.
Hr Lagerheim: Klandret emot StatsIJtsk. att hafva föreslagit
en högre summa än den som kostnadsförslaget innefattar, synes mig
hvälfva sig omkring ett alltför ringa belopp, för att utgöra öfverläggningsämne;
det är nemi. blott 70 r:dr, och mig synes det verkligen
vara ganska rätt att för redighet och förenkling i räkenskaperne
heldre antaga jemna summan såsom StatsUtsk. gjort. Hvad sjelfva
hufvudfrågan angår, så är här redan upplyst, att det är ett olika förhållande
med 13,200, r:dr som primitivt voro begärde såsom statsanslag,
utan återbetalningsskyldighet, såsom en ren gåfva ifrån Staten
till ändamålet, emot hvad det nu skulle blifva, dä hela bidraget
lemnäs såsom ett lån, för hvilket statsverket får räntan. Staten ut
4*
-
52
Den 14 Juni f. m.
lemnar millioner såsom fastighetslån åt enskilda personer, endast till
deras egen vinning. Vida snarare må väl län lemnäs till så stora,
allmänt nyttiga föremål, som hamnbyggnader och andra likartade anläggningar,
som icke kunna antagas, alt i längden vara annat än en
ren vinst för Staten. Hvad sjelfva Westerås hamn serskildt angår,
så är det icke blott för staden en vigtig fördel, utan äfven för mälare-provinserne
angeläget, att denna hamn blir förbättrad, med afseende
å den stora trafik, som från dessa orter derstädes bedrifves.
Jag får således förena mig med dem, som tillstyrkt bifall till StatsUtsk:s
förslag.
Medan jag nu har ordet, ber jag R. o. Ad. tillåta mig begagna
tillfället, att äfven få nämna några ord, med anledn. af det
val till Utsk:s-ledamot i Allm. Besv:s- och Ekon.Utsk. som fallit pä
mig. Hilkommen egentligen för länsangelägenheter, hvilkas beredande
och bevakande vanligen tager förmiddagstiderne i anspråk,
hade jag väl i början, då Eleklorernes förtroende blef mig kändt,
hyst den förmodan, att tiden dessutom kunde medgifva äfven deltagande
i Ulsk:s förhandlingar men jag har sedermera klart insett
omöjligheten, att förena desse båda ändamål med det allvar och den
verksamhet, som borde motsvara förtroendet, och när jag dessutom
icke ifrån början deltagit i Utsk:s öfverläggningar, finnas äfven deruti
måhända för mig en anledn. att icke deruti ingå vid slutet af
riksdagen. Jag nödgas derföre afsäga mig den ledamotsplats i Utsk.
hvartill jag blifvit utsedd.
Frih. von Kraemer: Jag har egentligen begärt ordet för att
bemöta en emot StatsUtsk. anmärkt inkonseqvens nemi. den,
att Utsk. skulle hafva tillstyrkt fullt lönebidrag till Westerås
hamn, men icke Wadstena. Såsom af betänk, längre fram inhemtas,
så uppgår kostnadsförslag^ för Wadstena hamnbyggnad
till nära 48,000 r:dr, men då motionärerne begärt alternativt ett
statsanslag af 32,000 r:dr eller om ett sådant icke kan beviljas ett
lån till samma belopp, så har Utsk. svårligen kunnat tillstyrka R.
St. att bevilja lånebidraget till högre belopp än motionärerne sjelfve
hegärt, helst vilkoren för låns erhållande äro förändrade och mindre
förmånliga än hvad förr varit förhållandet.
Frih. Cederström: Jag har icke bestridt Frih. Tersmedens
sats att Staten för lättade kommunicationer och produktiva företag,
m. m. d., bör komma medlande emellan, medelst att anskaffa lån
på fördelaktiga vilkor, i den mån Staten förmår. Det kan ej vara
någons mening att förneka den obestridliga sanning, resultatet att för
Westerås stad icke blir genom StatsUlsk:s förslag, derest det vinner
bifall, så förmånligt, som det skulle hafva blifvit, ifall staden fått
till skänks 13,200 r:dr för detta ändamål, på sätt K. M. föreslagit;
men jag nödgas vidhålla, att jag uti denna omständighet likväl icke
inser något ovilkorligt skäl, att bifalla Utsk:s förevar, betänk. ..Staten
måste väl rätta sina bidrag efter graden af sin förmåga. Afven
har man att taga i betraktande vigten och oundgängligheten af ändamålet.
Om, under lyckligare utsigter, ett frikostigare förslag är
genom nåd. propos. framställdt, så får väl icke detta utgöra en till
-
1) en 14 Juni f. m.
53
fyllestgörande anledn. att under väsändlligen förändrade förhållanden
bevilja ett, fastän icke alldeles sä fördelaktigt, dock i alla fall alltför
rundligt understöd.
Hr von Troil har visserligen sagt, att med 20,000 r:dr kommer
man i hamnbyggnadsväg icke långt. Det må vara härmed i
allmänhet, huru det vill; men sä mycket synes likväl, pä grund af
den af Utsk. sjelft åberopade kostnadsberäkningen, temligen tydligt
och klart, att man dermed i den förevar, speciella händelsen kommer
så långt som det för ifrågavar. fall erfordras, och till och med
ett litet styrke längre fram ; ty kostnadsförslag^ uppgår icke fullt
lill det nämnde beloppet. Frih. Tersmeden har anfört, att här icke
vore begången någon inkonseqvens, emedan man i afseende på hamnförbättringen
vid Christinehamn förfarit sammaledes som i afseende
på hamnen vid Westerås; men det är väl också någon skilnad emellan
städerne Westerås och Christinehamn, hvilka i afseende på folkmängd
och förmögenhet äro märkbart olika. Jag troi' derföre fortfarande
att 13,200 r:dr är hvad staden i låneväg för närvarande
billigt vis kan begära; ankommande det på vederbörande interessenter,
att sjelfve anskaffa det öfriga som erfordras, jemte åtagandet af
skyldighet att framdeles gälda det bekomna lånet i sinom tid.
Hr von Hartmansdorff: När man talar om nya anslag, så
pläga StalsUtsk:s ledamöter vanligen säga: öka icke utöfver hvad vi
hafva föreslagit, ty penningar finnas ej. Vid delta tillfälle har en
StalsUtsk:s ledamot uppträdt och visat, såsom mig synes, temligen
ovedersägligt att statsverket icke ens har de tillgångar, som StatsUtsk.
uppoffrat, utan kommer att stadna i en ganska betydlig brist.
Icke förthy yrka andre SlatsUtsk:s medlemmar på ifrågavar. anslags
beviljande. Huru skall sådant förklaras? Jag lemnar det derhän, eller
åt dem sjelfva; men då nu R. o. Ad. i dag återremitterat tvenne
frågor om bidrag till dylika arbeten, nemi. 14,930 r:dr för Cimbritshamn
och 57,000 r:dr för Wisby eller tillsammans ungefär].
72,000 r:dr med yrkande, att de måtte beviljas, så borde väl R.
o. Ad. sedan statsverkets tillstånd har visat sig vara så ofördelaktigt
efterse, att tillgångar finnas åtmintone för dessa 72,000 r:dr innan
R. o. Ad. medgifver något mer till nya företag. Nu förekommer
här det första nya medel, för Westerås hamnanläggning. De dertill
ifrågaställde 20,000 r:dr borde väl således besparas för att användas
åt Cimbritshamn och Wisby. Skulle nu icke denna punkt,
antingen afslås eller återremitteras, så frågas hvar medel skola tagas
till denna utgifts bestridande? de bägge återremisser, som R. o. Ad.
beslutat, åsyfta väl att anslag skola gifvas åt de båda nyssnämnde
städerne ? Då svara väl SlatsUlsk:s ledamöter, vi skola upplåna medlen
och rikg:s-kont. skall vara en mäklare emellan dem som hafva
och dem, som behöfva penningarne. Detta är godt om del verkligen
är verkställbart, men kan R. o. Ad. vara förvissadt derom,
att riksg:s-kont. får låna så mycket penningar som helst? Det skulle
kunna hända att riksg:s-kont. icke ens får låna så mycket penningar,
som behöfves för de beslutade anslagen till rustningar. Man
vet ej ännu, men troligt är, alt riksg:s-kont. icke fått ännu dessa
5 4
Den 14 Juni f. m.
medel tecknade, emedan jag tyckt mig i dessa dagar se i tidningarne
att tiden för dessa läns upptagande blifvit ytterligare förlängd.
Om man således icke har utsigt för riksg:s-kont. att få låna huru
mycket penningar som helst, så fordrar väl försigtigheten att man icke
beviljar till städer och hamnar flere lån än man kan anskaffa för
den ränta riksg:s-kont. åt sig betingar, ty eljest kunde det hända,
alt riksg:s-kont. för att erhålla dessa lån, nödgades till långifvaren
betala högre ränta än låntagarne återgälda, då riksg:s-kont. finge bestå
bristen genom statsanslag.
En talare har sagt, att då Staten lemnar fastighetslån, så kunde
väl Staten öfverlemna sådana lån som dessa. Jag måste dervid anmärka
den skilnaden, att banken, sorn förmodligen här menas med
Staten, eger sjelf de penningar han utlånar, hvaremot riksg:s-kont.
sjelf icke har några medel. Under sådana förhållanden hemställer
jag att R. o. Ad. måtte återremittera denna punkt. Jag vill icke
begära afslag, emedan det kan vara skäl, att StatsUtsk. tager allt
detta i öfvervägande på en gång, utan att deruti blifva hindradt genom
föregående beslut i Stånden.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, enär bifall till förevar,
punkt blifvit yrkadt, trodde sig böra fästa uppmärksamheten derpå,
att Utsk. deri tillstyrkt, att ett lån måtte beviljas på de vilkor som
uti särskildt utlåt, komma att af Utsk. föreslås. Ett bifall dertill
skulle således binda R. o. Ad:s beslutande rätt, i afseende på berörde
vilkor, hvilka blifvit föreslagne för såväl nu ifrågavar., som
öfriga lån af allmänna medel hvadan det syntes nödigt att den nu
yrkade propos:n till bifall framställdes med förbehåll att R. o. Ad.
må äga att framdeles pröfva lånevilkoren.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
Propos. till bifall å hvad Utsk. under Litt a) af 7:de punkten
tillstyrkt, med R. o. Ad. förbehållen rätt att framdeles pröfva de i
särskildt utlåt, föreslagna lånevilkoren, blef härefter framställd, men
besvarad med blandade ja och nej; hvarpå Hr Landtm, hemställde,
om R. o. Ad. ansåge de emot ifrågavar. tillstyrkande gjorde
anmärkn:r föranleda till återremiss, samt då härvid ropades starka
ja, blandade med nej, förklarade, det han trott sig finna att ja öfverröstat
nej.
Litt. b,) ang:de anläggning af sluss vid Knapforssen;
Litt. c) ang:de kanal- och båtleds anläggning emellan Örebro
stad och Järle bruk; Litt. d) ang:de sluss- och kanal-anläggning
emellan Nora stad och Fåsjön; Litt. e), ang:de anläggning
af kanal och slussled emellan sjöarne norra Barken och
Wessman; Litt. f), ang:de hamnbyggnad vid staden Hjo; Litt.
g), ang:de öppnande af segelled genom Ullereds sund i Wenern;
Litt. h), ang:de hamnbyggnad vid Mariestad: Litt. i),
ang:de hamnbyggnad vid Calmar, samt Litt. k), ang:de kanalo'ch
slussanläggningar mellan Philipstad och sjöändans lastageplats.
Den 14 .Juni f. ra.
55
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i afseende pä de under Lilt. b—k,
upptagne arbetsföretag yttrat.
Litt. b), ang:de anläggning af en jernväg i fortsättning
med. förenämnde kanal-led från sjöändan till Christinehamns
stad.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att R. o. Ad. torde finna nödigt,
att propos:n till bifall å Utsk:s tillstyrkande lill låneunderstöd för
ifrågavar. arbetsföretag förenades med förbehåll om särskild pröfning
af lånevilkoren.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Innan man beviljar en sä betydlig
summa, som den ifrågavar., borde man väl veta om hon förslår
till sitt ändamål. Men likväl står här: ”att detaljerad [dan ueh kostnadsförslag
vore på aktie-egarnes bekostnad under utarbetande för
att K. M:s nådiga pröfning och stadfästelse underställas”. Om nu
denna plan, då den till Konungen inkommer, befinnes vara vida dyrare
än här är uppgifvet, och det slutligen händer, att Konungen
ej i nåder godkänner densamma, så hafva R. St. lill detta företag
afsatt 66,666 ndr 32 sk. utan att denna summa komme att begagnas,
åtminstone ej med den fördel som vederborde. — R. St.
böra väl företrädesvis bevilja anslag till företag, hvilkas utförbarhet
med bestämda summor år känd, och då förhållandena uti förevar,
fall äro sådana jag nyss nämnt, samt då det ännu saknas öfver
40,000 r:dr för Cimbritshamn och Wisby hamnbyggnader så anhåller
jag, att jemväl denna punkt måtte blifva återremitterad.
Jag har ännu ett skäl för en sådan begäran, det nemi., att i
nästföljande mom. m. Utsk. har tillstyrkt beviljandet af 24,000 r:drs
län till staden Christinehamn för dess hamns förbättring. Det tyckes
mig vara nog af, om denna stad får sig beviljad en af de föreslagna
förmånerne ty att gifva 2:ne nemi. penningar till jernväg
enl. mom. I. och till hamn enl. mom. m., under det att man för
andra städer afslår fortsättningen af understöd till redan påbörjade
arbeten, det synes mig vara att hopa nog många fördelar pä en, under
det man är för karg emot andra.
Frih. Cederström: Jag nekar visserligen ej till, att siffran af
det föreslagna lånebiträdet synes ganska betydlig; men jag beder R.
o. Ad. besinna, att den ifrågavar. trakten är att anse såsom en
verklig pulsåder för industrien i de många och vidsträckta trakterna
både norr och söder derom. Säd uppforslad från Westergöthland,
och jern kommande från de norra orterna, samt en mängd andra
produkter, måste alla passera denna väg; och denna rörelse drager
sig vida, både uppåt Dalarne och nedåt Skaraborgs län. Man bör
ihågkomma att om det föreslagna statsbidraget skulle beviljas, så är
deremot delta icke förhållandet med det till en kanalleds anläggande
emellan Philipstad och sjöändan, enär delta sednare statsbidrag blifvit
af StatsUtsk. afstyrkt och just nu af R. o. Ad. äfvenledes afslaget;
så att frågan nu endast är om jernvägen. Hr von Hartmansdorff
har i afseende derpå anmärkt att, då den detaljerade planen
56
Den 14 Junif. in.
och kostnadsförslag^ ännu ej äro af K. M. godkända, så kunde
man ej vara fullt säker på, att hvad man ansloge skulle i någon
väsendtlig man leda till det åsyftade ändamålet. Det torde i anledn.
häraf tillåtas mig att yppa hvad jag har mig i saken bekant,
nemligen att till K. M. är redan långt för detta genom Dess civildepartement
inkommet en, af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med
dess ampla förord beledsagad, utarbetad plan; men att den detaljerade
plan och det kostnads-förslag, som här omnämnas, äro sådana
i de aldra minsta detaljer ingående förslag, hvilka K. M. visserligen
ansett behöfliga, men dock ej nödvändiga att afvakta för att
fästa sin uppmärksamhet på ämnet.
Med fästadt afseende jemväl derå, att det förevar, bidraget ej
är något anslag utan återbetalningsskyldighet, utan att det endast
skulle sätta bolaget i stånd, att, genom erhållande af lån på något
fördelaktigare vilkor än eljest, lättare kunna verkställa detta företag;
och då, pä sätt jag förut haft äran anföra, orten måste sjelf helt och
hållet förskjuta den till 130,000 r:dr uppgående kostnaden för
kanalen, äfvensom den till bekostande af jernvägen utöfver det
nu begärda lånebidraget, erforderliga, högst betydliga summa;
samt då II. St., oaktadt svårigheten att anskaffa penningar, väl ej
måtte vilja, eller böra, låta alla till kommunikationernas befordran
ledande, och således till ett produktivt syftemål jemväl på visst sätt
ländande, åtgärder alldeles afstanna, hvilket visserligsn ej vore
hvarken riktigt eller tjenligt; så lärer R. o. Ad. ej underlåta, att
på detta ämne fästa den uppmärksamhet, som det förtjenar, och på
grund deraf bifalla StatsUtsk:s i förevar, hänseende gjorda hemställan.
Frih. Tersmeden: Med nu ifrågavar. anslag är alldeles samma
förhållande, som med det för Westerås tillstyrkta, hvilket nyligen
blifvit återremitteradt; det är nemi. föreslaget att utgå såsom
län. I sådant afseende har jag inom StatsUtsk. ansett, och anser
ännu, att när statsverket kan, utan någon betydlig uppoffring, träda
emellan, för att sätta allmänna arbeten i gång, sä bör statsverket
det göra; och jag anser af aldra högsta vigt vara, alt redan
påbörjade arbeten fortsättas, och att sådana sättas i gång der de ej
finnas. Tillgångarne äro vid denna riksdag tyvärr så små, att några
betydliga anslag till ifrågavar. arbeten ej kunna lemnäs; men
att statsverket utan egen förlust kan lemna lån, är ju temligen
tydligt.
Hr von Hartmansdorff förundrade sig nyss öfver, alt StatsUtsk.
hade kunnat afstyrka anslag till fortsättning af redan påbörjade arbeten,
och deremot tillstyrka nya till fulla beloppet; men jag tager
mig friheten fästa Hr von Harfmansdorffs uppmärksamhet pä skilnaden
emellan att lemna anslag och att lemna lån, och att det är på
denna skilnad som StatsUtsk. fästat sig. Att StatsUtsk. deruti gjort
rätt, derom fortfar jag ännu att vara öfvertygad; ty att ett statsverk
sådant som vårt, alldeles skuldfritt, skulle äfven under dessa tider
hafva svårt att anskaffa så obetydliga län som här äro i fråga,
(nemi. för ett statsverk obetydliga), det är jag öfvertygad om ej är
Den 14 Juni f. m.
57
fallet; och det skall nogsamt visa sig i afseende på de 2 milkne.
Allt hvad StatsUtsk. har tillstyrkt att i låneväg utgå, uppgår till
några få 100,000 r:dr; och jag tror alt R. o. Ad. göra mycket
orätt uti, att afslä dessa tillstyrkanden, hvilkas grund ligger deruti,
att statsverket träder emellan för att få arbeten i gång, och för att
dymedelst skalla sysselsättning åt arbetsbehöfvande personer i de
behöfvande orterna.
Hr von Hartmansdorff: Huru lätt det går för riksg:skont.
, att få lån, det skall snart visa sig. Jag önskar att StatsUtsk:s
ledamöter ej måtte i det hänseendet få några vidare bekymmer.
Men hvad sjelfva saken beträffar, så har min mening ingalunda varit,
på sätt Frih. Tersmeden förmodade, att säga nej till alla sådana
anslag eller lånebiträden som Utsk. föreslagit. Mig synes likväl,
att då man föreslår 3:ne serskilda lån åt samma stad, under
det man nekar sådane åt flere andra städer som redan fått medel
på hand lill sina påbörjade företag, så är man något för frikostig
emot den ena, och allt för nidsk emot den andra. Sålunda kunde
måhända välviljan för Christinehamn inskränka sig till den ene fördelen,
den som angår hamnen. Jernvägsföretaget, hvilket ock kostar
mest, kunde man t. v. lemna derhän. Men så är det i allmänhet
här i landet, att, der fördelar sökas för jernhandteringen, der blifva
de beviljade, men är det fråga om landtbruket sä går det sällan
igenom. Då nu Christinehamn får ett anslag sig beviljadt i efterföljande
mom. m (och jag vill för min del gerna medgifva det);
så tror jag att, under nuvar. omständigheter, och då så många andra
blifva utan anslag, samt då man har så ringa tillgångar,
Christinehamn kunde nöja sig dermed. Det är derföre, som jag
vid denna punkt anhåller antingen om återremiss eller afslag, men
heldst om återremiss, på det att anslagen må tagas i samfäldt öfvervägande,
då frågorna till StatsUtsk. återkomma.
Frih. Cederström: Jag skulle tro, att vi böra, på sätt från
början blifvit bestämdt, taga hvarje punkt serskildt under öfverläggning,
öfverlemnande åt de öfriga, att hvar för sig behandlas. Det
torde då tillåtas mig, att i afseende pä den ifrågavar. punkten lemna
den upplysningen, att den farled, som här är i fråga, har förut
varit lättare att begagna, derigenom att allmogen använde då sig
och sina hästar mera till körslor, än den nu gör det; enhvar lärer
inse, alt detta förhållande är gynsamt för åkerbruket, emedan allmogen
sålunda icke mera, under beständiga färder, till vinnande af
penningeförtjenst, försummar åkerbruket och tillvaratagandet af all
den gödsel, som eljest går förlorad på vägarne, och som kan sä
mycket bättre användas på åkern. Jag tror således ej, att detta fötag
skulle lända till förmån för jernproducenterna ensamt; och
jag tror det sä mycket mindre som, på sätt jag förra gången nämnde,
att producenterna af den myckna spanmål, som vanligen föres
på denna farled, komma att åtnjuta en betydlig lindring i omkostnader,
genom en sådan vägs anläggning. — Mig synes äfvenledes
att, då man nyss afslagit en så betydlig summa som 65,000 r:dr, för
en kanalanläggning i samma nejd, så kan man icke säga, att denna
58
Den 14 Juni f. ra.
trakt blifver så omåttligen gynnad, att den, såsom en värd talare
hördes försäkra, finge allt hvad för den begärdes. — Att åter Christinehamns
stad skulle vara den ensamt vinnande parten, är något
hvaremot jag likaledes mäste göra invändningar. Att denna stad
vinner något, medgifves visst. Men långt ifrån att medgifva, att
den ensamt eller hufvudsakligen vinner på denna anläggning, så
påstår jag, att det är snarare de trakter, hvilka ligga långt nedom,
och de uppom, som snarare vinna härpå, än staden sjelf gör det.
I likhet med Frih. Tersmeden är jag öfvertygad, att det är ganska
riktigt, att ej låta alla arbetsföretag för hela landet afstadna, och
att i anseende till kommunicationens behof af lättnad å orten, för
dess omsättning af mångfaldige produkter, det vore högeligen nyttigt
och skäligt, att bevilja anslag för det ifrågavarande.
På alla dessa skäl tillstyrker jag således bifall till StalsUtsk:s
uti. i detta hänseende.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
lill fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr von Troil: Man tyckes här, antingen ej vilja eller ej
kunna uppfatta skilnaden emellan lån och anslag. De delar af
Utsk:s betänk., som här äro klandrade, äro af den beskaffenhet att
de tillstyrka, ej anslag, utan lån, och uti ifrågavar. punkt har Utsk.
äfvenledes ej tillstyrkt annat än lån; Det är, ej en, utan flera gånger
upprepadt, att vilkoren för dessa lån äro sådana, att statsverket
genom deras lemnande ej bör förlora något, och att om någon förlust
möjligen skulle ske, denna blir högst obetydlig. Då hemställer
jag, om det ej är skäl alt Staten uppträder såsom medlare, på
det att arbetsföretagen ej måtte komma att alldeles afstadna i våra
provinser? — Lika med Frih. Cederström beder jag, att dessutom
fä fästa uppmärksamheten på den stora vigten af att bevilja lån till
denna jernväg, derföre att icke blott en stor del af Sveriges nordligare
provinser, äfvensom det vestliga Nerike och en del af Wermland
derpå utföra sina tackjernsprodukter, utan äfven Westergöthland,
i utbyte deremot, dit transporterar sin säd oeh andra landtmannaprodukter.
Jag tror för min del att, oaktadt allt hvad man har att anmärka
emot de anslag som till jernhandteringen beviljas, så skulle,
om denna handtering ej gynnades, det vara åkerbruket, som i främsta
rummet komme att förlora derpå; emedan den mängd personer,
som nu idka jernproduktionen, måste lefva af åkerbrukets pro
dukter.
— Jag skulle äfvenledes tro, att man vid bedömande af de
olika länen eller anslagen, eller hvad heldst det må vara, bör ej
så mycket fästa sig vid, om det är begärdt för den eller den orten,
utan att StatsUtsk. har bordt för sig uppgöra hvilka af de begärda
anslagen äro de vigtigaste, hvilka af dem som kunna, om de
beviljas, medföra de för fäderneslandet förmånligaste verkningarne.
Från dessa åsigter har StatsUtsk. härvid utgått; och jag tror fortfarande,
att detta anslag för staden Christinehamn är af den vigt,
att del bör beviljas.
Jag tillstyrker således bifall till denna punkt.
Den 14 Juni f. m.
59
Dä nu IIr Gr. o. Landtm, hemställde om II. o. Ad. bifölle
hvad Utsk. under Litt. 1) hemställt, med R. o. Ad. förbehållen rätt,
att framdeles pröfva de af Utsk. i serskildt utlåt, föreslagna lånevilkoren,
ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter Hr Landtm,
förklarade, det han trott sig finna att ja härvid varit öfvervägande.
Litt. m) ang. uppmuddra!g af hamn- och segelrännan vid
Christinehamn.
Utsk:s hemställan bifölls, med R. o. Ad. förbehållen rätt, att
framdeles pröfva de föreslagna lånevilkoren.
Litt n) angtde fullbordandet af Ystads hamn.
Utsk:s yttrande bifölls.
8:de punkten:
Litt a) ang: de kanalbyggnad emellan sjöar ne Ros sva len
och Wäring en: Litt. b) angtde pråm- och båtled från Kongsbacka
till hafvet; Litt. c) angtde. kanal- och slussledning emellan
sjöarne Snyten och almänningen, Litt. d) ang:de upprensning
af Rönne u och hamnanläggning vid Engelholm;
Litt. e) ang:de förbättring af Öregrunds hamn, Litt. f) ang:de
fullbordande af hamnbyggnaden vid Warberg; Litt. g) ang:de
hamnanläggningar vid Wikens och Råå. fiskelägen; Litt. h)
ang:de hamnanläggning vid staden Amål; Litt. i) angtde hamnanläggning
vid Höganäs; Litt. k) ang:de afskrifning af Carlstads
hamn- och kanalbolags återstående skuld till handelsoch
sjöfartsfonden samt beviljande af ett anslag lill betalning
af samma bolags skuld till Carlstads sparbank; och
Litt. 1) ang:de kajbyggnad vid Wenersborgs hamn.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. under dessa Litt. hemställt.
Litt. m) angtde hamnanläggning vid Wadstena stad.
Utskrs tillstyrkande bifölls med R. o. Ad. förbehållen rätt,
att framdeles pröfva de föreslagna lånevilkoren.
9:de punkten, angtde hamnbyggnad vid staden Grenna.
Utsk:s hemställan bifölls.
10:de punkten, angtde åtskilliga motioner i fråga om anslag
för uppmuddringar och elfrensningar.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt och hemställt.
ll:te punkten, angtde det af K. M. äskade anslag till anläggning
af nya samt förbättrande eller omläggning af backiga
eller eljest mindre goda vägar, äfvensom understödjande
af mindre ström- och årensningsarbeten samt mindre hamnoch
brobyggnader.
Frih. von Kraemer: Visserligen innebär den af StatsUtsk.
vid denna riksdag så ofta begagnade frasen ”Statens knappa till
-
60
Den 14 Junif. m.
gängar” en sanning; men då StatsUlsk. har erkänt viglen, nyttan
och beliofvet af, att anslag lemnäs till väganläggningar, så, äfven
med afseende derpå att arbetsförtjenst i missvextår sålunda beredes
ät de behöfvande, hade jag trott att StatsUlsk. skulle fästat mera
afseende å den K. propos. än hvad som nu skett, då J.-dclar af
de äskade anslagen blifvit afslagne. Den princip, som sökt att göra
sig gällande inom StatsUlsk., att icke skuldsätta Slaten, kan i
vissa fall visserligen vara riktig; men så snart det är fråga om
produktiva företag, så tror jag att Staten är skyldig att träda emellan,
och att Statens egen fördel ligger derunder. — Om man
behjertar förhållandet med riksg:s-kont:s ställning under föreg:de
år; så befinnes att dess skuld år 1844 utgjorde ungefärligen 3
mill., då den deremot, efter den beräkning SlatsUtsk. har uppgjort,
skulle vid 1850 års utgång icke utgöra mer än knappa 300,000 r:dr.
Jag vet ej heller att någon fara uppstod deraf, att en sådan skuld är
1844 fanns för riksg:s-kont.; snarare hafva skattebördorna sedan
dess blifvit lindrade.
Den som på nära håll, mine Herrar! sett hungrande skaror
liggande bedja om arbete för ali lifnära sig för dagen, han måste
rysa vid åtankan på all vid ett sådan tillfälle möta dem med det
hjertlösa svaret, att: II. St. hafva ej beviljat något anslag till
arbetsföretag; jag kan ingenting göra ! Jag tror att det är en
samvetspligt för R. St., att icke sätta Regering och auktoriteter i en
sådan ställning; och jag tror att SlatsUtsk. hade bordt behjerta den
gamla regeln, att: don som arbete gör, gör också bröd. Jag tror,
att det hade varit SlatsUlsk:s pligt, att tillse det medel alltid skulle
finnas för sådana produktiva företag. Statens intresse är så nära
förenadt dermed, att genom lättade kommunicationer bereda lättare
afsättning af produkter o. s. v.; att man ej bör se på, om det också
sker genom skuldsättning.
Inom SlatsUtsk. har jag sökt att göra denna åsigt gällande,
och begärt att man åtminstone måtte, till 200,000 r:dr fördubbla
det nu tillstyrkta anslaget; men det blef afslaget genom votering. —
Nu, då jag hoppas att R. o. Ad. återremitterar denna punkt, får
jag vördsamt anhålla, att R. o. Ad. dervid ville uttala den åsigten,
att K. M:s propos. bör blifva tillstyrkt.
Hr Akerman, Fredr.: Sedan StatsUlsk. i sitt raisonnement
i ämnet förklarat, ali de ifrågavar. arbetena äro af den största vigt,
af mycken nytta och att arbetsförtjenst derigenom beredes åt den
fattigare delen af befolkningen, att de i väsendtlig mån bidraga till
rörelsens och transporternes underlättande och spridande af välmåga i
landet; sä kan man ej annat än förundra sig öfver, att StatsUtsk.
efter denna försats kommit till den slutsats, att endast 33,333 r:dr
16 sk. skulle få årligen för ändamålet användas. Hvar och en
som känner värt vidsträckta land, huru många vägar vi hafva att
förbättra, och huru många fattiga vi hafva och böra nyttigt sysselsätta,
den skall säkerligen finna att denna ringa summa, — som
måhända är tillräcklig för ett eller 2:ne län — fördelad på rikets
alla provinser, på långt när ej motsvarar behofvet. I andra län
-
Den 14 Juni f. m.
Cl
der ser man huru, äfven om medlen skola beredas genom lån,
man beviljar anslag till produktiva företag, som underlätta folkets
sträfvande att försörja sig och som bereda dess välstånd; och derföre
hade jag trott att StatsUtsk , som, på sätt jag nyss nämnt, har
godkändt dessa principer, skulle äfven hafva beredt Regeringen
möjligheten att sätta dem i verket. Dessusom, i fall en eller liera
provinser skulle blifva lidande af missvext, så är detta det rättaste
sältet att meddela understöd, emedan man sysselsätter de fattiga på
samma gång, som man i form af hetalning understödjer dem och
gifver dem medel att föda sig. Intet annat sätt uppfyller dessa båda
ändamål; detta är det bästa, det rättaste! Men en så ringa tillgäng,
som den SlatsUtsk. anvisat, kan ändamålet alldeles ej vinnas. I
andra länder tvekar man ej att låna upp större summor, då ändamålet
är att bereda förkofran åt landet, eller att använda dem produktivt;
men här åter tvekar man att bifalla ett högst obetydligt anslag
af några 100,000 r:dr, som på långt när ej äro tillräckliga
för en provins! — StatsUtsk. bar serdeles under den sednare delen
af riksdagen, åberopat de knappa tillgångerne, och jag erkänner
äfven för min del nödvändigheten af att hushålla; men jag hade
trott att StatsUtsk. skulle göra skilnad emellan sådana utgifter, som
ej äro oafvisliga, och sådana som innebära medel till förkofran och
landets förbättring; och af denna sednare beskaffenhet är det ifrågavar.
anslaget. Då man vill vinna ett stort ändamål, sä får man
i min tanke ej säga, att man ej har tillgångar; ty det vore detsamma
som alt säga: jag vill icke gifva medel till att föra samhället
framåt. Det är ett skäl, som i min tanke ej duger; således,
om man äfven skulle nödgas att göra lån för att åstadkomma dessa
utgifter, så tror jag att man bör göra det. Men örn man det ej
vill, så har man utväg till att öka bevillningen; om man nemi.
lägger den ökade bevillningen på dem, som hafva förmåga att draga
den, och ej såsom hittils alltid skett, pä dem som ej kunna betala
den. Må man beskatta kapitalerna och luxcn! Då går man en väg
som är klok, så får man inkomster derifrån man bör taga dem;
men man ökar ej skatterna för den, som har svårt att draga
dem.
Flera utvägar finnas ock otvifvelaktigt, men jag beklagar att
SlatsUtsk. ej velat ingå derpå. Anvisningar äro af flere motionärer
lemnade, men hittills har SlatsUtsk. derå fästat intet afseende.
Pä grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller jag vördsamt,
att R. o. Ad. måtte bifalla älerremiss af denna punkt till
StatsUtsk., som jag hoppas i anledn. deraf skall komma till ett
bättre resultat i frågan.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag åter kan af en återremiss
ifrån StatsUtsk. icke förvänta mig något bättre resultat, än
det hvaruti Utsk. nu slädnät; och jag kan ej förundra mig öfver
detta förslag, då jag betraktar de få tillgångar som finnas för närvar.
i och för sådana ändamål. oDet är notoriskt, och äfven af såväl
Frih. v. Kraemer som af Hr Akerman medgifvit, alt Statens tillgångar
ej räcka till att öka detta anslag, utan att öka bevillningen.
02
Deu 14 Juni f. m.
O
Hr Akerman har visserligen sagt, att det äfven skulle kunna ske
derigenom att lyx och öfverflöd beskattades, och mahanda skulle detta
kunna ske; men då man betänker, hvad jag för min del åtminstone
tror, alt bevillningsmedlen i alla fall måste ökas, under en
eller annan rubrik, så blir det betänkligt att öka dem serskildt för
ifrågavar. ändamål, äfven om det sker genom en skatt på lyx och
öfverflöd. Vore förhållandet annorlunda, så att Staten hade ett betydligt
öfverskott, som kunde till vägars förbättring och jemnande
användas; då vore det visserligen serdeles väl att öka detta anslag;
men för närvarande anser jag det ej lämpligt.
Det är äfven här sagdt, att man ej bör vara så noga med medlen,
då det är fråga örn produktiva företag. I visst afseende är vägars
förbättring visserligen ett produktivt företag; men de verkliga
produktiva företagen, sådana t. ex. som en kanal- och slussledsanläggning
från Wessman till Norra Barken, har Utsk. icke tillstyrkt,
och lika litet har någon talare nämnt något derom; ehuru det likvid
är ett ojcmnförligt mycket vigtigare förelag än förbättrandet af
vägarne. Den som någorlunda gjort sig underrättad om de förhållanden
som der i orten finnas, kan ej blunda för detta företags
vigt; sch likväl är derom ej ett ord här fälldt! Medel fattades för
den betydliga summan, som dock ej var betydligare än den, som
Frih. von Kraemer här föreslagit.
Såsom ett stort skäl för tillökningen i detta anslag för vägars
förbättring, är anfördt behofvet alt föda de hungrande skarorna, åt
hvilka man i missvextår måste lemna undsättning; men detta är en
serskild fråga, som torde böra tagas i betraktande, då fråga bibom
de medel, som skola i sistnämnde ändamål ställas till K. M:s
dispos. Det är endast för undantags-förhållanden, som i min tanke
åt K. M. bör vara uppdraget alt för behöfvandes undsättning använda
medel hvilka till allmänna arbeten kunna begagnas, och då
äfven till vägars förbättring; men att nu i sådan beräkning anslå
bestämda bidrag till vägförbättringar, innan man ännu vet huruvida
något missvextår inträffar eller ej, huruvida några hungrande skaror
uppkomma eller ej, det anser jag under nuvar. förhållanden vara
oriktigt. När så stora behof finnas, att i alla fall en serskild bevillning
dertill måste anslås, så anser jag att under sådana omständigheter
man bör uppskjuta hvad man kan af sådana arbeten, som
visserligen äro nyttiga, men dock ej så oundgängligen nödvändiga,
att de ej tåla uppskof, till dess att Statens tillgångar bättre medgifva
att medel för sådana arbeten anslås. — Dessutom har jag funnit,
hvad de hungrande skarorna beträffa, att det är dem som man
minst använder vid vägförbättringar; ty de vilkor, som R. St. fästa
vid dylika anslag, äro af den beskaffenhet, och koslnadsförslagen
för väganläggningarne uppgöras på sådant sätt, att man dervid iakttager
största besparing, så att den person, som åtager sig detta arbete
blir så inskränkt i afseende på tillgången af penningar, att
han måste se till att han får arbetare, som duga något till, som
kunna uträtta något för dagen; och då blir det helt annat folk
som kommer att åtnjuta understöd, än de hungrande fattige man
tält om.
Den 14 Ju ni f. m.
63
Af hvad jag nu anfört, torde lt. o. Ad. benäget finna, alt jag
anser bifall till Utsk:s betänk, vara det för tillfället lämpligaste.
Hr Lagerheim: Det vackraste, och det i rikets landskaper
mesta belåtenhet gifvande anslag har under dessa sednare år varit
det, som gifvits till vägars förbättrande och mossars utdikande. Det
har varit till den grad omtyckt, att allmogen derigenom försonats
med sin egen bevillning, hvilken eljest hos den alltid väcker någon
liten grad af obelåtenliet. Det utgör dem en glädje, att se en viss
summa af denna bevillning besparas lill allmänt nyttiga företag i
landsorterna; och man ser dem derföre med mera nöje utgöra sina
ålagda bidrag. Detta är ett förhållande, som jag tror R. St:r ej
böra förbise vid anslagets beviljande. Det produktiva, som derigenom
uppkommer, inverkar indirekte betydligen, då derigenom större
foror kunna läggas på allmogens hästar; och äfven de skjutsande
hafva betydligt gagn af backarnes borttagning. — Af dessa skäl,
och då allmogen vänj t sig vid dessa bidrag och de väckt allmän
belåtenhet, får jag hemställa att R. o. Ad. mätte återremittera denna
punkt; på det att StatsUtsk. må komma i tillfälle att öka summan
till den närmaste likhet med hvad K. M. för detta ändamål har
äskat.
Hr Rääf: I anledn. af Frih. Palmstjernas yttrande torde jag
böra upplysa, alt förmodligen 700,000 r:dr komma att blifva ställda
till K. M:s disposition, för att i missvextår användas till behöfvandes
understöd, heldst genom dylika arbeten, som här, äro föreslagna.
— I afseende på öfvertygelsen, att en betydlig tillökning
i bevillningen skulle vara tillräcklig; ber jag få nämna, att den förhöjning
deraf som måste uppkomma, i fall riksg:s-kont. skall kunna
bestrida hela den extra statsreglering som hittills blifvit anvisad
och framdeles kan ytterligare göras, anser jag ej komma att inskränka
sig lill den uppgifna lilla summan, utan kommer förmodligen alt
uppgå till minst 50 proc. af den närvar, bevillningen; och dä torde
belåtenheten ej blifva synnerligen stor.
Hr von Troil: Lika med flere föreg:de talare inser jag visserligen
vigten af ifrågavar. anslag; men jag har det oaktadt ej för min
del kunnat inom StalsUtsk. tillstyrka beviljandet deraf lill högre belopp,
än det som nu i Utsk:s betänk, är tillstyrkt; och det af den
grund, att i min tanke tillgångar till högre anslag ej finnas, så vida
man ej vill på låneväg anskaffa dem. Jag finner väl lämpligheten
utaf, alt Staten för vissa produkliva företag upptager lån, för att åter
utlåna dessa medel till kommunerna, men att Staten skall låna
äfven för att i anslagsväg utbetala summor för ifrågavar. ändamål,
det skulle jag för min del tro, ej vore serdeles lämpligt i en tidpunkt,
då statsverkets ställning ej är mera gynnande än den för
närvar, är. — Inseende otillräckligheten af den tillstyrkta summan,
nödgas jag dock att, i anseende till den befintliga bristen på tillgångar,
vördsamt anhålla om propos. på bifall till betänk, i denna
punkt.
Gr. Ridderstolpe, Fredr.: Den spridda glädje, hvarom Hr
64
Den 14 Juni f. m.
Lagerheim ordat, skulle blifva än större, om vilkoren för beviljandet
af dessa anslag blefvo annorlunda, än de hittills varit. ”Exempla
sunt odiosa,” men man torde allmänt veta och erkänna, att
vinsten af dessa företag har till så stor del fallit entrepenörerna till
godo, att dc fatlige dervid mången gång kunnat säga, som possessionater
i allmänhet måste säga till sina inspectorer: laga så, att
jag får litet med. Om man för dessa anslag gjorde det vilkor, att
verkställigheten gskulle vara kommunal, så tror jag att största nytta
skulle derigenom vinnas. Jag går att förklara min mening med att
verkställigheten skulle vara kommunal. Den vore det, om, då en
menighet önskar förbättring af en väg eller borttagande af ‘en hacke
etc., visserligen en komité nedsatles som vore ansvarig för verkställigheten
af företaget, men ingalunda någon entrepenadauction
egde rum, utan verkställigheten skedde för den menighets räkning,
som önskade att få en förbättrad kommunication, på samma gång
som alt få sina fattiga försörjda och sysselsatta. — Hvad den föreslagna
summan beträffar, så instämmer jag med dem, som önska
all den mera måtte närma sig den af K. M. föreslagna.
Då [nu Hr Gr. o. Lajndtm. framställde propos. först till bifall
och sedermera till återremiss å förevar, punkt, blefvo begge dessa
propos:-,' besvarade med blandade ja och nej; hvarefter Hr Landtm,
ånyo hemställde om R. o. Ad. bifölle denna punkt, samt då härvid
ropades starka ja blandade med nej, förklarade det han trott
sig finna, alt ja öfverrösta! nej. t
Hr Lagerheim begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till voterrs-propos.
:
Den som bifaller hvad StatsUtsk. i ll:te punkten af dess utlåt.
N:o 194 hemställt och tillstyrkt, voterar
Ja;
den det ei vill, voterar
Nej;
vinner nej; anses de vid berörde punkt framställde anmärkmr föranleda
till återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 22.
Nej— 15.
12:te punkten, ang:de åtskilliga motioner, i fri)ga om anslag
lill vägars anläggning och förbättring samt brobyggnader
och färj-inrättningar.
Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan blef af R. o. Ad. bifallen.
13:de -punkten, ang:de det af K. M. äskade anslag till
befrämjande af utdikningar och af tappningar af sanka,trakter
och sjöar lill beredande af odlingsföretag.
Frih.
Den 14 Juni f. m.
65
Frih. Cederström: Då man biföll den punkt, hvarom votering
nyss egde rum, så hade man dervid att stödja sig vid, att
det bestämda beloppet af 100,000 r:dr ej är att anse såsom obetydligt
i afseende ä de knappa tillgångarne, ehuru det väl i afseende
å behofvet icke är högt; men till det ändamål, hvarom nu föredragne
punkt handlar, har man icke velat föreslå beviljandet af
ens det aldraminsta understöd för något likväl så onekligen nyttigt
och godt, som ”befrämjande af utdikningar och aftappningar af sanka
trakter och sjöar till beredande af odlings-företag.” Det är
kändt, alt de flesta sådana anslag blifvit beviljade under förutsättning
af återbetalning, ehuruväl på fördelaktiga vilkor. Detta har
också i min tanke varit, i allmänhet taget, ganska riktigt, emedan
de personer, som i företaget varit intresserade, egt att sig till godo
för framtiden beräkna fördelen af kommande skördar uppå de trakter,
som blifvit sålunda från vattensjuka förvandlade till odlingsbara
och slutligen uppodlade. Det är också icke i någon annan
mening som jag vågar för närvar, tillstyrka anslag för besagde
syftemål, hvilket man väl torde få anse för ett af de angelägnaste,
hvartill penningar kunna lemnäs, vare sig såsom län eller till och
med i vissa undantagsfall, derest statsmedlen eljest tilläte dylik utgift,
såsom direct anslag med hel eller partiel frikallelse från återbetalning.
Jag tager mig derföre friheten föreslå, att K. o. Ad. behagade
återremittera förevar, punkt, med ådagaläggande af den önskan,
att StatsUtsk. ville taga i betraktande om ej, i det fall att de
begärda 33,333 r:dr 16 sk. ej skulle befinnas möjlige att föreslås
till beviljande, likväl åtminstone någon annan, om än mindre summa
mätte kunna anslås; och får jag dertill exempelvis och såsom
minimum föreslå insättandet af ziffran 20,000 r:dr i st. f. den ursprungligen
föreslagna, den jag dock vill hoppas må vid närmare
granskning ingalunda befinnas högt tilltagen; hvadan jag bör hysa
den förmodan att den icke lärer anses oantaglig. Jag tror skälet
härför vara likaså vigtigt och gällande, som någonsin de, hvilka
åberopats vid de punkter, som denna förmiddag redan blifvit af R.
o. Ad. återremitterade. Dessutom har Utsk. sjelf rättvisligen erkänt
nyttan af de företag, som med det äskade anslaget äro åsyftade.
— kan man ej annorlunda bevilja denna summa, så må man,
utan att dervid medgifva något enda, om än aldrig så ömmande
undantagsfall, ställa den i form af lån; och då vågar jag härvid
använda samma betraktelsesätt, som Frih. Tersmeden i så många
andra, denna dag förekommande, frågor har iakttagit; i det jag är
öfvertygad att derest giltigheten af den sats, att Staten medelst beredande
af län för nyttiga och produktiva företag handlar ganska
väl och ändamålsenligt, bör såsom fullgod erkännas, så är dess giltighet
särdeles tillämplig å behandlingen af det ärende, hvarom nu
är fråga, och i hvilket hänseende jag vördsammast anhåller om återremiss
af den punkt, som nu är under öfverläggning.
Hr Akerman: Om jag äfven med åtanka på utgången af voteringen
om ll:te punkten, ej har något serdeles hopp om att i
6 H. 5
66
Den 14 Juni f. m.
denna punkt kunna åstadkomma någon rättelse; så måste jag likväl
yrka återremiss af densamma med anhållan hos StatsUtsk., att
det behagade bevilja medel till så nödiga och nyttiga företag som
de ifrågavar. Jag minnes ganska väl, huruledes, dä inom BankoUtsk.
fråga väcktes att öfverlemna bankovinsten för de kommande
åren till statsverkets disposition, huruledes det då förespeglades att
denna vinst skulle företrädesvis användas till odlingsföretag, väganläggningar
o. m. d. Ingalunda var meningen, hos dem, som yttrade
denna förhoppning, att bankovinsten skulle komma att användas
till ordinarie utgifter förStatens räkning; ty dertill måste andra
medel böra användas. Jag tror verkligen att i fall II. St. besluta
att knappa af så nyttiga anslag som de ifrågavar., alt det då
kommer att blifva svårt nog vid en kommande riksdag, att drifva
igenom beslutet om bankovinstens öfverlemnande till statsverkets
behof.
Jag yrkar sålunda återremiss.
Hr von Hohenhausen: Jag nödgas, (och jag begagnar med
flit detta ord) jag nödgas erkänna riktigheten af StatsUlsk:s förfarande
uti förevar, fall. I fråga om anslag till sådana ändamål, som odlingsföretag,
förslå ingalunda några och 30,000 r:dr, om man dermed vill något
för riket i det hela uträtta. Vi påminna oss mycket väl de
betydliga summor, som härför utgifvits såväl till de norra orterna
som till de södra, och särskilt till Gottland som specielt blef hugnad!
till myrors utdikning och aftappning med ett anslag af 50,000
r:dr. Dessa anslag förslogo dock på långt när icke mot behofven;
ty skall man i denna sak något af större nytta uträtta, så behöfvas
derlill högst betydliga bidrag. När nu sådana ej af slatsmedlen
kunna lemnäs, ej heller anskaffas, med afsende å hvad som erfordras
för att afsätta och med full säkerhet anvisa lätt tillgängeliga
medel för båda kreditiven; så fruktar jag för att StatsUtsk. ej varit
i tillfälle att kunna göra något nöjaktigt i denna väg. Hade Utsk.
föreslagit en mindre summa, till understöd åt ifrågavar. odlingsföretag
som Frih. Cederström här yrkat, så hade det varit nära gagnlöst;
ty huru skulle väl en sådan summa kunna rättvisligen utdelas
i vårt stora, från Torneå till Sundet utsträckta rike ? Mängden
af i delta hänseende understöd behöfvande trakter är så stor, att,
exempelvis, oaktadt Gottland fått ett, i hänseende till provinsens
storlek jemförd med de öfrigas i riket, betydligt anslag, där likväl
behöfdes vida mera, för att uttappa och lill odling bereda de der
befintliga stora myrorna. — Jcmför man nu detta förhållande med
den öfriga delen i riket, så ser man att med småsummor kan i
detta fall för hela riket intet uträttas. Det är af sådan orsak jag
nödgas erkänna giltigheten af StatsUtsk:s afstyrkande i detta fall.
Hr von Hartmansdorff: Lika med Hr von Hohenhausen
erkänner jag visserligen, att små summor ej stort förslå till ändamål
af förevar, beskaffenhet; men jag anser i allmänhet för oriktigt
att, antingen det sker genom enskilde eller Staten, afbryta en
påliörjad verksamhet, som befinnes gagnelig och älskad af allmänheten.
Likväl har StatsUtsk. så förfarit i detta hänseende. Då K.
Den 14 Juni f. m.
67
M. äskat ett årligt anslag af 33,333 r:dr 16 sk. att fortfarande utgå
för ifrågavar. ändamål; dä något dermed har kunnat uträttas under
den föreg:de tiden, och dä anslaget varit högst begärligt och,
såsom jag tror, i allmänhet väl användt; sä önskar jag att det måtte
få fortfara, åtminstone till så stort belopp som hittills, samt, att R.
o. Ad. fördenskuld måtte återremittera denna punkt, hvarom jag
vördsamligen anhåller.
Hr Lagerheim: Med äfventyr att röna lika liten framgång
för hvad jag i denna fråga går att säga, som i den föreg:de, känner
jag mig likväl af pligten uppmanad att härom yttra några ord.
Den som sett allmogens belåtenhet med dessa anslag, såsom jag ägt
tillfälle se den i det aflägsna Jemtland, i Helsingland och Gestrikland,
kan ej undgå att med tillfredsställelse förnimma den kärlek
för Konung och lagstiftande makten som dessa anslag väcka, och
kan sålunda ej annat än med bedröfvelse erfara, att deras välgörande
spridande i aflägsna landsorter skulle helt och hållet upphöra,
och dermed äfven det åsyftade vigtiga ändamålet, att öka odlingarnes
antal och såmedelst göra eröfringar inom vårt eget land, hvilka
eröfringar alltid äro de tacksammaste och de som alldrig blifva
begråtna.
Medel för det årliga anslag, som af K. M. blifvit hegardt,
synes visserligen vara svårt att bereda, då StatsUtsk. nu förklarar,
att inga tillgångar finnas; men min öfvertygelse är, att
StatsUtsk. redan från början bort för sig utsätta såsom ett oafvisligt
ögonmärke, att ovilkorligen bereda medel till sådana ändamål som
det ifrågavar., äfvensom till vägars förbättring; föremål hvarigenom
man gör både sin Konung, och Dess regering älskade af menige
allmogen uti alla landsorter. Föremål af sådan vigt, att man i min
tanka under hvilka omständigheter som helst hade bordt utfinna
möjlighet att bevilja de af K. M. dertill äskade medel.
Jag får således anhålla om återremiss, på det att StatsUtsk.
måtte taga i öfvervägande vigten och behofvet att företrädesvis utväg
mäste beredas för beviljandet af hvad K. M. i detta fall föreslagit.
Frih. Palmstjerna: Om R. o. Ad. vid de här nu afgifna
yttranden fäster den vigt, att R. o. Ad. återremitterar denna punkt;
så anhåller jag för sådan händelse, att StatsUtsk. behagade fästa sin
uppmärksamhet dervid, att sådana anslag eller understöd af statsverket,
som de ifrågavar., från början icke hafva varit afsedda till
förmän för andra än menigheter, eller flere hemmansägare eller
större mängd af delägare af en sank mark eller en sjö, som skulle
aftappas, eller en å som skulle upprensas; och att dessa anslag alldeles
ej varit afsedda till att understödja enskilda ägares fördelar
vid företag, der det blott varit fråga om deras fördel enskildt.
Emedlertid har det dock inträffat, att en hel hop dylika företag hafva
fått del af ifrågavar. anslag, ehuru dervid endast ensamme personer
varit ägare och således ensamme deraf dragit nyttan. Om
medlen endast användas till att för menigheterna underlätta företag
5*
08
Den 14 Juni f. m.
uti ifrågavar. syfte, då äro de väl och ändamålsenligt använda; men
om de användas på så sätt, att en och annan ensam ägare af mark
får sig deraf begagna, sä blifva de först och främst mera otillräckliga
än eljest, och sedermera öppnas lättare tillfälle till missbruk, —
missbruk, som vi sett sedan den tid, då ifrån II. St:s Bank odliugslån
kunna utfalla. — Sådana anslag, som de förevar., anser
jag böra blolt beviljas och anslås för något gemensamt, större
och allmännare företag; men alldeles ej för alt en och annan enskild
person derpå skall göra någon vinst. Vinsten för dem skulle
egentligen bestå deruti, att de erhöllo något lägre ränta pä sina
lån; men då de företag, som af ensame personer sålunda göras,
medföra vinsten åt dem ensamme, och de mycket väl kunna upplåna
penningar på annat häll (fastän för något högre ränta), sä vore
dessa anslags beviljande till dem blott ett sätt, att för enskilda fördelar
använda de ringa tillgångar, som statsverket kan bestå för allmänna
större företags bedrifvande.
Frih. Tersmeden: Jag ber att få förklara, att jag till alla delar
instämmer i hvad Frih. Palmstjerna nu anfört. Man har sett
dessa medel hitlils, åtminstone lill någon del, användas lill enskilda
personers fördel, dels såsom lån och dels såsom anslag; hvarigenom
de naturligtvis, synnerligast dä sjelfva anslaget är högst litet,
hafva blifvit än mera otillräckliga för det egentligen dermed
afsedda ändamålet, som i främsta rummet varit, att sprida välstånd
och belåtenhet i olika direktioner af landet. Jag anser således, lika
med hvad Frih. Palmstjerna anfört, att, om något sådant anslag
beviljas, det bör ske med den föreskrift, att bidrag af dessa anslag
endast lemnäs till menigheter eller större antal personer, som gemensamt
företaga några betydligare aftappningar eller odlingar.
Derjemte skulle jag tro att, om återremiss blifver besluten,
man äfven borde säga, att dessa understöd böra utgå endast i form
af län; emedan sådana aftappningar och uldikningar, hvarom här
är fråga, icke för det allmänna medföra någon nytta, så framt de
ej i framtiden lemna vinstgifvande inkomst. Sådana odlingsföretag
äter, som ej i framtiden lemna någon vinst, äro ej värda de uppoffringar
man gör derpå; hvarföre jag anser, atl endast sådana böra
uppmuntras, sorn äro af den beskaffenhet, att de som företaga
dem äro fullt öfvertygade om, alt i famtiden deraf komma att skörda
frukt, och att således kunna återbetala de derför gjorda omkostnader;
och det är med fästadt afseende härpå, som jag anser,
att några anslag af de medel, som R. St. finna sig böra anslå till
detta ändamål, ej böra beviljas annorlunda än såsom lån.
Hr Lagerheim: Hvad Frih. Palmstjerna här anfört är visserligen
ett ganska förkastligt missbruk; men att sådant, kunnat inträffa,
synes i sanning böra tillskrifvas K. bef:de, i den ort sådant
skett, då, det alltid berott af honom att afstyrka en sådan framställning.
Flertaliga större och mindre sjöaftappningar hafva gjorts, såväl
i Jemtlands, som Gefleborgs län, der styrelsen varit mig anförtrodd,
men vid icke ett enda tillfälle har det inlräffat, att någon
ensam ägare dervid fått något statsanslag, utan sådana anslag hafva
Den 14 Juni f. m.
69
alltid beviljats, såsom G v. Ridderstolpe nyligen yttrat, kommunalt,
sä att ett större antal personer deraf dragit nytta; och de omnämnda
missbruken torde sålunda vara något, sorn det tillkommer
embetsmyndigheterne att förekomma genom afstyrkande.
Att dessa anslag icke borde beviljas annorlunda än såsom lån,
kan visserligen ega en fördel ur den synpunkten, att inga andra
större odlingsföretag dä företogos än de som med bestämdhet kunde
förutses komma att gifva framtida vinst, — och så tillvida biträder
jag fullkomligt Frih. Tersmedcns yttrande; men dä ganska mänga
fattiga församlingar finnas, hvilkas innevånare af allmogen (ehuru
de klart inse att företaget skulle i framtiden gifva tillräcklig vinst,
och sådant äfven af sakkunnige landtmätare vore upplyst) likväl ej
äro mäktige att sjelfve bekosta företaget, och ej heller kunna prestera
erforderlig säkerhet för låns erhållande, sä anser jag det lämpligt
och ändamålsenligt, att R. St. åt K. M. öfverlemna, att, der
behofvet så klafver, bevilja sådane anslag utan äterbetalningsskyldighet.
Med anledn. af hvad i frågan blifvit ytlradt anhåller jag om
återremiss.
Hr von Hartmansdorff: För min del vill jag gerna instämma
med Frih. Palmstjerna och Frih. Tersmeden, i afs. på de af
dem yrkade vilkoren för medlens beviljande. Jag tror att då summan
är sä liten som den här ifrågaställda, eller 33,333 r:dr 16 sk.
B:co om äret, lion ej kommer alt räcka till mera än de län, sorn
möjligen begäras. — I afs. pä återbetalningen finnes ingen svårighet,
sedan 1845 års författning stadgar, att skulden skall införas i
jordeboken och årligen med kronouppbörden afbetalas. — Om R.
o. Ad. skulle behaga återremittera denna punkt (och derom anhåller
jag vördsamligen), så kan StatsUtsk. i sitt svar föreslå de nyssnämnda
vilkoren, eller II. o. Ad. sjelft bestämma sådana, som
Ståndet anser tillfredsställande.
Hr von Hohenhausen: Då jag ser att de fleste, som här
yttrat sig, önska återremiss, sä får jag, i händelse densamma hlifver
beviljad och Utsk. emot min förmodan kan utfinna tillgång på
erforderliga medel, helt och hållet förena mig med Frih. Palmstjerna,
i afs. på vilkoren för beviljande af anslag utaf de medel, som
för ifrågavar. ändamål möjligen kunna sammanskrapas; men att
dessa medel ej komma att räcka till hvad som kommer att begäras,
det anser jag sä gifvet, att jag är säker om, att, äfven med de
gjorda inskränkningarne, det blifver 100:de ansökningar att afslå
emot en som kan möjligen beviljas.
Dä jag har ordet, ber jag att få nämna några ord, med afs.
på hvad Hr Lagerheim anfört derom, att det skulle varit ett fel hos
K. bef:de, att tillåta enskilde att få del af ifrågavar. lån. Jag får i
detta hans. bedja den värde ledamoten litet närmare genomläsa R.
St:s beslut i ämnet, hvaraf finnes, att ät K. bef:de i den delen icke
alls något fadersvälde är öfverlåtet utan äro de inskränkte i sina betänk:n,
att tillse om saken är nyttig och att formen iakttages, och
att de hafva ingen rätt att förorda den ene framför den andre. Så
70
Den 14 Ju n i f. m.
liar del hittills tillgått, och mäste så tillgå efter nu gällande författning.
— Att i Jemtland och äfven andra af de norra länen inga
större possessionater finnas, som kunna enskildt begagna sig af dessa
anslag och deni sålunda mot hvad i allmänhet dermed afsedts
missbruka, är kanhända kändt; men hvad sorn troligen ej är kändt,
är alt på Gottland icke heller många sådana finnas, och att endast
några af dem (likväl i förening med flere af socknens innevånare)
inkommit med begäran om att erhålla del af ifrågavar. anslag.
K. bef:de äger ingen rätt att efter sitt omdöme föreslå den
ene framför den andre, utan han måste helt enkelt följa de gifna
föreskrifterna och embetsåtgärden åt hvar och en i sin tur expediera;
hvarföre jag anser de af Frih. Palmstjerna förordade inskränkningarne
vara verkligen af behofvet påkallade.
Hr Lagerheim: Jag vill ej vidare upptaga R. o. Ad:s tid,
ulan blott i korthet nämna, att K. bef:de måtte vara, ej blott oförhindrad,
utan äfven moraliskt förpligtad all yttra sig öfver sådana
omständigheter, som kunna verka förmånligt eller oförmånligt till
bifall hos K. M. af sökta anslag.
I öfrigt förenar jag mig visserligen med hvad af Frih. Palmstjerna
blifvit såsom en ytterligare garanti föreslaget, och som väl
må vara nyttigt för vissa orter.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
den förevarande 13:de punkten, ropades starka nej jemte åtskilliga
ja, hvarefter Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansågo
de emot denna punkt gjorde anmärkmr föranleda lill äterremiss
samt, sedan denna propos. blifvit besvarad med starka ja, blandade
med nej, förklarade det han trott sig finna, att härvid ja varit öfvervägande.
14:de punkten, ang:de åtskilliga motioner, ifråga om anslag
för befrämjande af utdikningar och aftappningur af
sanka trakter och sjöar till beredande af odlings företag-,
15:de punkten, ang:de anslagen till rese- och undersökningskostnader
samt expenser för allmänna arbeten, samt till aflöning
för styrelsen öfver allm. väg- och vattenbyggnader;
16:de punkten, ang:de anslagen till arfvode för lärare vid
Mariebergs läroverk i de kunskapsämnen, sorn tillhöra civilingenieurer,
samt till stipendier för elever, sorn vid nämnde
läroverk genomgå den för civil-ingenieur er bestämda kurs;
och 17:de punkten, ang:de af K. M. äskade anslag, dels för
anskaffande till Strömsholms och Ottenby stuterier af utländska
hingstar till åstadkommande af en ädlare och starkare
hästras, företrädesvis tjenlig till begagnande äfven vid. jordbruket,
dels till slöjdexpositioners befrämjande, och dels till
utdelning vid Landtbruksmöten af premier åt egare af kreatur
utaf utmärktare slag.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt och tillstyrkt.
Då härefter börjades uppläsning af den i slutet af förevarande
Den 14 Juni 1'. m.
71
utlät, framställda jemförelse emellan de i samma utlåt, tillstyrkte
statsbidrag och de dertill beräkneliga tillgångarne, anmälde sig och
yttrade:
Frih. Palmstjerna: Jag hemställer till Hr Gr. o. Landtm.,
huruvida någon uppläsning af denna del utaf betänk, är nödvändig?
Den angår endast beräkningarne af här förekommande summor, och
torde derför böra återgå till StatsUtsk. i sammanhang med den dermed
gemenskap ägande ingressen af betänk., hvilken R. o. Ad. redan
har återremitterat.
Sedan R. o. Ad., uppå härefter framställd propos. förklarat sig
icke anse nödigt, att uppläsningen af denna del utaf Utsk:s utlåt,
fortsattes yttrade Hr Gr. o. Landtm., att han, då Utsk:s ifrågavar.
framställning icke innehöll någon hemställan lill RiksStm, hade ämnat
föreslå, att densamma mätte läggas till handlingarne, men nu,
i öfverensstämmelse med Frih. Palmstjernas förslag, finge hemställa
om R. o. Ad. ansåge denna del af Utsk:s utlät, böra åtfölja den
redan beslutade återremissen af den i början af utlåt, förekommande
beräkning af riksg:s-kont:s ställning, inkomster och utgifter.
Härvid ropades ja, hvarjemte
Frih. Tersmeden anmälde sig och yttrade:
Något ouppmärksam vid början af föredragningen af detta betänk.
observerade jag ej, att serskild propos. skedde pä afgörande af
ingressen deruti, eller den anslagsberäkning som Ulsk. uppgjort
med häns. på riksg:s-kont:s tillstånd och behof. Jag trodde nemi.
att Hr Gr. o. Landtm, dä, liksom nu, hade ämnat framställa propos.
på att lägga densamma till handlingarne; emedan den endast
är i hetänk. införd för att visa den ledning Utsk. haft för sitt bedömande.
Här gjordes visserligen af Hr Rääf åtskilliga anmärkmr
dervid, i det han uppgjorde beräkningarne på helt annat sätt, synnerligen
i hvad angår statsfyllnadssumman; men det verkar naturligtvis
ej på sjelfva saken, ty statsfyllnadssumman kommer att bero på
inkomsterna emedan utgifterna äro redan någorlunda kända. Det är sålunda
inkomsterna, som deruti äro i fråga, och dem har Utsk. heräknat,
hvad tullen beträffar, i öfverensstämmelse med hvad de utgjort under
de sednare åren; och hvad bränvinsbevillningen beträffar, i enlighet
med K. M:s propos. till 800,000 r:dr. Dessa äro de båda
hufvudsakligaste artiklar, hvaruti Hr Rääf ansåg nedsättning komma
i fråga; men en sådan kalkyl kan till ingen upplysning leda förr,
än R. St. fattat beslut i ämnet och Bevilln.Utsk., med ani. deraf,
inkommit med sina beräkningar deröfver.
Detta skulle jag egentligen hafva yttrat i början, för alt visa,
att en återremiss var alldeles öfverflödig och till intet resultat ledande.
Då den nu likväl är beslutad, så torde äfven vara lämpligast
att, som Frih. Palmstjerna yrkat, denna slutmening af betänk, äfven
åtföljer till Utsk. Jag förutser dock, att StatsUtsk. har dervid
ingenting att göra.
72
Den 14 Juni f. m.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade det han funnit den nyss
framställda propos:n till återremiss besvarad med ja.
Upplästes ett af Ilr Munck af Rosenschöld, Thomas,
inlemnadt sålydande mern.:
Sedan jag erhållit nådigt förordnande att under 2:ne månader
förestå ett revisions-secreterare-embete, och då de härmed förenade
trägna embetsgöromål icke tillåta mig, att under nämnde
tid deltaga i LagUtsk:s öfverläggningar, får jag vördsamt hos H.
R. o. Ad. anhålla att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
varda entledigad från den plats jag i berörde Utsk. innehar.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hr Electorer, att ulse en ledamot i LagUtsk.
efter Hr Munck af Rosenschöld samt en ledamot i
Allm. Besv.-o. Ekon.Ulsk. efter Hr Lagerheim, Lars Magnus,
som förut i detta plenum afsagl sig uppdraget att vara Utsk:s-ledamot.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. -f till 3 e. m.
In ödem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 14 Juni 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.-utdr. för denna dag f. m.
Upplästes till justering Exp.Utsk:s under N:o 110 afgifna förslag
till R. St:s underd. skrifvelse till K. M., ang:de iståndsättande
af publika byggnader å ön St. Barthelemy samt förhöjning i dervarande
tjenstemäns aflöningsstat.
Hr Gr. o. Landtm, anmärkte, att detta förslag förmodligen
innehölle en misskrifning, då deri influtit, att guvernören föreslagit
aflöningsstatens förhöjning ”med 5,282 spanska daler eller till
12,798 spanska daler;” hvilken sistnämnde summa torde utgöra
värdet i svenska r:dr.
Den 14 Juni e. m.
73
Hr Prim zensköld, Carl; Jag skulle icke tro, att det är
någon misskrifning uti Utsk:s betänk.; ty, så vidt mig är bekant,
beräknas dessa aflöningar i Spanska daler. Pä gouvernörens serskildta
begäran har en tillökning i den nuvande aflöningen blifvit
beviljad med 400 daler och hela afiöningsbeloppet skulle sålunda
utgöra 12,000 och några hundra spanska daler.
Exp.Utsk:s ifrågavar. skrifvelseförslag blef, på begäran af Hr
von Hartmansdorff, Aug., och Frih. Cederström, Claes
Rud., lagdt pä bordet.
Upplästes till justering och godkändes Exp.Utsk:s nedannämnde
förslag till R. St:s underd. skrifvelser till K. M.:
N:o lil, ang:de ersättning till handels- och sjöfarts-fonden
för förskjutna medel till slafvarnes friköpande å St. Barthelemy;
N:o 112, ang:de upplåtelse af en bostället Fridened Brogården
tillhörande jordrymd;
N:o 113, ang:de Båtsmansbeklädnadens öfvertagande af Kronan
emot viss afgift af rust- och rotehållare: och
N:o 114, ang:de folkskoleafgiftens fortsatta utgörande samt om
närmare bestämmelser dervid.
Då härefter till justering anmäldes Exp.Utsk:s under N:o 115
afgifna förslag till R. St:s underd. skrifvelse till K. M., med förslag
till ny författning, ang:de stämplade pappersafgiften, samt Exp.-  Utsk:s derjemte under N:o 9 afgifna förslag till § i riksdagsbeslutet,
rörande samma ämne, blefvo dessa förslag bordlagde pä begäran
af Frib. Palmstjerna, Carl Otto.
Vidare upplästes till justering och godkändes Exp.Utsk:s under
N:o 116 afgifna förslag till R. St:s underd. skrifvelse till K. M.,
angrde ändring af 2 Cap. 5 § Utsökms-balken samt om K. förordningen
den 28 Juni 1798.
Föredrogs StafsUtsk:s d. 7 och 9 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 196, i fråga om sättet och vilkoren för utbetalning af anslagsoch
länehidrag till befrämjande af allmänna arbeten.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Det skulle i sanning rätt
mycket smärta mig, om detta ärende skulle så lösligen blifva behandladt,
som, efter hvad det vill synas, Utsk. funnit för godt
anse tjenligast. Lyckligtvis har Utsk. behagat lemna obestridd lämpligheten
af det med motionen åsyftade ändamål, ehuruväl Utsk. har
funnit betänkligheter möta vid, att lemna förslaget det effectiva afseende,
som blifvit begärdt. Det torde af sådan anledn. tillåtas
mig att få i korthet pröfva och framställa halten af dessa betänklig
-
74
Dea 14 Jnni e. m.
heter. I förstone har Utsk. icke ansett de af mig föreslagne bestämmelser
kunna tillämpas pä de företag, hvartill bidrag af allmänna
medel redan blifvit beviljade. Denna förklaring bestrides
visst icke af mig; men ingalunda kan sådant hindra, att det ju vore
fullt skäl att göra denna tillämpning på företag, hvartill understöd
af allmänna medel hädanefter lemnäs. Jag hade verkligen icke
väntat att nyssberörde motif skulle framdragas, ty när har jag i
min motion någonsin begärt det förslaget skulle retroaclift kunna
verka? Den som gör sig mödan att se efter, skulle kanske af
Utsk:s framställning kunna vilseledas i detta hänseende; och äger
jag alltså skäl att häröfver beklaga mig. Vidare har Utsk. sagt
”att, med hänsigt till befintliga tillgångars otillräcklighet, endast ett
mindre betydligt belopp kunnat af Utsk. föreslås till användande för
arbetsföretag af den uti motionen omförmälda beskaffenhet och deribland
icke något bidrag för vatten-aftappningar och utdikningar till
beredande af odlingsföretag.” Hvad beträffar den punkt, som rörer
befrämjandet af sådane odlingsföretag, har R. o. Ad. på f. m. allaredan
återremitterat Utsk:s hemställan. Göres härvid slutligen en
af billigheten påkallad förändring, så försvinner det egentliga kardinalhindret
för framgången af min motion. Ty min öfvertygelse
är, att när Utsk. blifver i tillfälle närmare öfverväga, huruvida icke
något anslag bör i detta hänseende lemnäs, Utsk. äfven skall finna
tillgångar till detta anslag. Då förfaller med detsamma den undflykt
nyss är åberopad ur betänk. Utsk. fortfar: ”att hvad vägunderhållsskyldighen
angår, föreskrift härom redan uti allmänna lagen
blifvit meddelad.” Jag hade upprigtigt trott, att tillvaron af
detta stadgande icke kunnat undfalla någon: hvadan det således varit
i hög grad obehöfligt, att å Utsk:s sida ifrågasätta, det jag med
min motion åsyftat nya vilkor för dylika arbetens understödjande.
En sådan vilseledande framställning hade efter min tanke Utsk. bordt
bespara sig och R. St., för att icke nämna motionären, hvilken väl
också har någon rätt att undgå se ett i bästa afsigt gjordt förslag pä
sådant, örn än ofrivilligt tillkommit, sätt vanställas, blott pä det
man måtte komma behändigt ifrån allt verkligt svaromål. Slutligen
har Utsk. yttrat: ”att, beträffande de hamnbyggnader, för hvika låneunderstöd
blifvit af Utsk. tillstyrkte, det torde kunna antagas, att
städerne sjelfve, hvilka af berörda anläggningar i första rummet
hemta fördel, efter bästa förmåga bidraga till anläggningarnas framtida
underhåll.” Detta antagande är visserligen mycket välmenande
och mycket sanguiniskt, men jag är af den tankan, att, om det än
så förhåller sig, som Utsk. här uppgifvit, det måtte vara så mycket
mindre för städerne förenadt med svårigheter, att underkasta sig
den kontroll som jag anser öfver dylika arbetens bestånd böra å
Statens sida utöfvas. Jag tror mig således hafva visat, att de af
Utsk. anförda betänkligheter icke lägga verkligt hinder i vägen för
tillstyrkande af bifall åt min motion. Jag vill härförutan, hvad hufvudsaken
beträffar, fästa uppmärksamheten pä det angelägna deraf,
att afsyningen icke bör vara den sista åtgärden, som å det allmännas
vägnar vidtages med ett arbete, hvartill Staten bidragit med penningeunderstöd,
till direkta anslag eller lån. Aterbetalningsskyldig
-
Den 14 Juni e. m.
75
lielen i sednare fallet ina ingalunda åberopas såsom elt skäl, hvarföre
interessenlerne skulle fä undandraga sig all uppsigt på varaktigheten
af arbetsföretaget. Ty har icke Staten haft omtanke att
skaffa förlagskapitalet till större eller mindre andel, och åtnjuter icke
arbelsbolaget vanligen rätt goda vilkor, för arbetets bedrifvande, i
afseende på räntefot o. s. v. ? — Enligt min åsigt tillkommer således
Staten tillsynen öfver arbetet, medan ansvaret för arbetets underhållande
tillhörer den, som medlen af Staten på ett eller annat
sätt undfått. Jag vill anföra ett exempel. I norra ot terne har valtenaftappningsföretag
egt rum dels för odlingar till åkerfält, dels ock
för att bereda valtendränkt mark till beten; dels slutligen för att
medelst froslländta kärrtrakters uttorkande åstadkomma sundare klimatiska
förhållanden för nejdens invånare och ökad trygghet för deras
redan ägande skördefält att fredas från förstörande frostnätter
och kyla. Om då odlingarna icke skulle medföra den nytta i inkomstens
förökning, alt intressenterna funne sig vilja fortsätta dessa
odlingsföretag, sä bör likväl det gagn, som med aftappningsarbetet
varit afsedt, utgöra ett tillräckligt skäl för delta arbetes framgena vidmakthållande
; och sådant bör icke lemnäs utur sigte vid understödets
beviljande. Hvad åter angår möjligheten eller lättheten för
Staten att utöfva kontroller öfver beståndet af dessa arbeten, sä har
jag icke förnummit någon invändning i detta hänseende, åtminstone
icke ifrån Utsk:s sida, vara framställd mot det afgifne förslaget. Alltså
torde ej nu vara nödigt att ingå i en närmare utveckling af mina
åsigter härom; de finnas antydda i motionen. Vill man i någon
män modifiera dem, så bör jag ej hafva något deremot, endast man
ej lemnar åsido motionens hufvudsyfte. Jag vågar i öfrigt hoppas att
i öfverensstämmelse och konseqvens med den äterremiss R. o. Ad.
å anslagsfrågan beviljat, R. o. Ad. nu äfven behagade finna skäl
vara förhanden till återremitterande af ifrågavar. punkt i det nu föredragna
betänk.
R. o. Ad. ansåg de vid denna punkt gjorde anmärkmr föranleda
till densammas återremitterande.
2:dra punkten.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Vid sisth riksdag infördes den
förändring i fråga om säkerheten för lån till menigheter eller korporationer,
att anteckning derom skulle införas uti jordeboken och
uttagas med öfrige kronoutskylder, hvarigenom den stora fördel vanns,
att låntagaren icke behöfver hälla serskild kommissionär i Slockholm,
samt uppgöra serskildta ränteliqvider med riksg:s-kont., äfvensom för
detta kontor den högst betydliga fördel uppkom att särskild bevakning
af sådane lån icke behöfves. Med anledn. af ofvannämnde
Ständernes beslut har under denna riksdag till Fullmäktige i riksg:skont.
inkommit frän flere enskilde låneinnehafvare ansökningar, att
Fullmägtige ville förskaffa äfven dem samma lånerätt som det för
menigheten vidtagna. Med föranledande häraf ingingo Fullmägtige
till StatsUtsk. med en hemställan i denna syftning, enär härigenom
en stor fördel skulle beredas icke ensamt desse enskilde låntagare,
utan äfven för riksg:s-kont., hvars säkerhet derigenom blefve be
-
76
Den 14 Juni e. m.
tydligt förstärkt. Dessa län bevakas af riksg:s-kont:s kommissariat,
men, såsom förhållandet nu är, har riksg:s-kont. ingen fullt tillförlitlig
säkerhet för sädane lån, enär desamma först efter flere för
några till och med 30 är blifva fullt återbetalda och sä väl låntagarnes
sorn löftesmännens vilkor kunna under denna lid undergå betydliga
förändringar, hvarom riksg:s-kont. icke kan äga kännedom.
Låntagarne och löftesmännen kunna göra konkurs, de ändra sina
namn efter förändrad boningsort, och riksg:s-kont., hvars kommissarier
följaktligen icke kunna fullkomligt bevaka dessa län, har icke
någon annan säkerhet än i löftesmännens och låntagarnes personer;
hvadan riksg:s-kont. sådane dessa län åro beskaffade, på dem lätteligen
kan göra förluster. Man har gjort den anmärkning mot länens
anteckning i jordeboken, att en sådan åtgärd skulle förminska
egendomens värde. Deruti ligger äfven någon sanning, men man
bör dervid ihågkomma, att dessa lån äro gifna i och för anställandet
af odlingar, och att således om än egendomen möjligen under
den tid, lånet qvarstår i jordeboken, till sitt värde detsamma dock
ökas genom den odling, som, förmedelst det erhållna länet, ä egendomen
vidtages. Vid sådant förhållande kan jag ej inse, alt någon
fara uppstår för inteckningstagare. Utsk. har vidare ansett, att det
icke kan påtvingas innehafvarne af redan beviljade län, alt för deni
underkasta sina hemman en sådan gravalion. Detta är sannt, men
detta förbiseende har väl motionären men icke Fullmäktige låtit lägga
sig till last, utan de hafva föreslagit, att dessa förändringar må medgifvas
ät dem, som sådant åstunda. Nu har inträffat, alt nära hälften
af dem, hvilka undfått så beskaffade lån, sjelfve begärt denna
förändring och, enligt hvad uppgifvit blifvit är skälig anledn. till den
förmodan, att den återstående hälften äfven dermed skulle finna sig
synnerligen belåten. Jag anhåller derföre om återremiss af denna
punkt, på det StatsUtsk. måtte äga fria händer vid pröfningen af
Fullmäktiges ofvan omförmälde under Utsk:s handläggning varande
skrifvelse.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Utsk. har ingalunda underkändt
Hr Brincks motion derföre, att den icke vore ledande till någon ändamålsenlig
författning, utan derföre, att StatsUtsk. icke bifallit några
lån till enskildta personer, hvarföre Utsk. följt den, som mig
synes, ganska riktiga princip, att det icke borde stifta några nya
lagar, hvilka icke kunde tillämpas. Då emedlertid, enl. hvad Gr.
Lagerbjelke nu upplyst, en mängd låntagare vilja ingå pä den af
Hr Brink föreslagna förändring, och hvilket för Utsk. var okändt,
då frågan der förehades, ser jag icke något hinder för Utsk. att
frågan upptaga och behandla i den syftning motionären föreslagit,
hvarföre jag förenar mig med Gr. Lagerbjelke i anhållan om återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vill icke motsätta mig
den af Gr. Lagerbjelke yrkade återremiss, men jag befarar, alt ej
mindre inom Utsk. än inom med-Stånden framställes den anmärkning,
att en dylik åtgärds vidtagande med de ifrågavar. lånen skulle
menligt inverka på inteckningshafvares rätt i sådan egendom, hvars
Den 14 Juni e. m.
77
innehafvare undfått lånen och att fördenskull det är nödigt, att, vid
sådana tillfällen, icke blott låntagaren, utan äfven de som i egendomen
hafva inteckningar blifva hörde, innan handlingen kan blifva
beståndande. Jag har ansett mig böra göra denna anmärkn., på
det den må tagas i öfvervägande, när frågan hos Utsk. förekommer
om, såsom jag förmodar, 11. o. Ad. återremitterar detta förslag.
Hr Printzensköld: Visserligen förutser jag, att, inom ett
eller annat Riksstånd, den af Hr von Hartmansdorff framkastade invändning
göres, men jag skulle tro, att saken icke derföre hör förfalla.
Det är nemi. tydligt, att nuvar. inteckningshalvares rätt hvarken
bör eller kan förnärmas genom antagandet af Hr Brineks förslag
utan att, vid sådana tillfällen, dä låntagaren önskar att begagna
sig af det förändrade återbetalningssätlet, inteckningslnfvare i det
hemman, hvarå odlingsföretaget är verkstäldt skola höras och dertill
lemna sitt bifall. Om således det vilkor af StatsUtsk. föreslås och
af 11. St stadgas, att, då hemman, hvars egare erhållit län till odlings
foretag, är besväradt med inteckning, egaren är skyldig, alt
förete inteckningshafvarens på inteckningshandlingarne skrifna, och i
vederbörande rätts inleckningsprotocoll intagna medgifvande att ett
sådant ålerbetalningssätt, som här är föreslaget, må äga rum, så tror
jag, att, åtminstone för största delen af dylika lån, en sådan förändring
kan tillvägabringas. Nyttan af denna förändring är påtaglig,
och om blott en del af dessa lån till enskildte kunna försättas i lika
skick, med lån till menigheter för odlingsföretag så vore redan ett
stort ändamål derigenom vunnet.
Gr. Ridderstolpe, Fredr.: Jag hemställer huruvida det
icke är behöfligt, att en föreskrift meddelas, att den annotation, som
sker i jordeboken, äfven bör delgifvas domaren i den ort, der egendomen
ligger, ty när den, som lemnar en fastighetsegare län emot
inteckning, begär ett gravationsbevis, så kan domarn i detta bevis
icke intaga annat än hvad, som egentligen, enligt hvad honom bekant
är ligger hemmanet till last, och hvartill den anteckning i rättens
protocoll, i fråga om inteckningshafvarnes medgifvande och
hvarom Hr Printzensköld ordat, ingalunda kan hänföras. Om derföre
ett bevis frän landskontoret om den derstädes verkställde annotationen
i jordeboken blefve ålagdt gäldenären, att förevisa häradsrätten
i orten, tror jag, att den, som lemnar län åt fastighetsegare,
sedan dessa undfått odlingslån icke blir ledd bakom ljuset.
Hr Printzensköld: Den af Gr. Ridderstolpe föreslagna åtgärd
synes mig vara obehöflig, enär det är hvarje långifvares rättighet
och skyldighet, att sig väl förese, innan han beviljar något lån.
Det är jemväl hans skyldighet, alt göra sig underrättad om de handlingar,
hvilka erbjudas honom såsom säkerhet för det sökta lånet.
Hemmansegaren mäste således, på långifvarens anfordran, frän landskontoret
eller vederbörande häradsskrifvare anskaffa ett sådant bevis,
som här är i fråga, och i öfrigt kan domaren alltför väl vidtaga
samma åtgärd i afseende på inteckning i hemman, som rådhusrätten
i Stockholm i fråga om premie-lån att nemi. i gravationsbeviset
78
Den 14 Juni e. m.
antyda att hemmanet möjligen är med odlingslån besväradt. På
dessa skäl tillstyrker jag att Gr. Ridderstolpes invändning icke må
tilläggas något afseende.
Gr. Ridderstolpe: Om moraliteten inom vårt land, såsom
Hr Printzensköld förutsatt, hunnit derhän, att den, som söker lån,
skulle finna sig så lederad af ett döljande utaf någon af de omständigheter
här blifvit nämnde, att hans samvete skulle förbjuda honom,
att undanhålla något, hvarigenom längifvaren funne sig föranlåten,
att afslå det begärda länet, skulle jag anse min erinran vara
öfverflödig. Men anlagom att en utländning, hvilken icke känner de
specialiteter, som inom vårt land äro gällande, vore sinnad, att bispringa
en egendomsinnehafvare med ett lån, och att han för sådant
ändamål, begär af domaren gravations-bevis, och med detsamma
försedd tror sig hafva erhållit tillförlitlig underrättelse om de
belopp, hvilka ditintills graverat egendomen. Denne långifvare bör
väl icke sältas i beroende af länsökandens samvetsgrannhet. Hr
Printzensköld anser den lånesökande skyldig, att anskaffa alla dessa
upplysningar. Jag åter påstår, att den långifvandes rättighet är att
erhålla dessa upplysningar på ett ställe, ty han kan icke gå omkring
med håfven och begära underrättelse om beskaffenheten af den säkerhet,
honom blifvit erbjuden. Af sådan anledn. kan jag icke afstå
från miu anmärkning, utan yrkar, att, i händelse en författning
utkommer, deri mätte intagas, att en kommunikation emellan domaren
och K. bef:de må ega rum, hvilken kommunikation jag anser
behöflig, för att undvika bedrägerier i en tid, då så många sådana
ligga generationen till last.
R. o. Ad. ansåg de emot förevar, punkt gjorda anmärkmr föranleda
till återremiss.
3:dje och 4-de punkterne,
Riföllos.
5:tc punkten.
Momenterne litt:s a, h och c.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då de nu uppläste momme
äro lika med dem, R. St., vid sisth riksdag, i afseende pä läns erhållande,
antogo, har jag emot dessa mom. i Utsk:s förslag icke någon
anmärkn. att göra. Jag anhåller derföre, att Hr Gr. o. Landtm,
ville framställa propos. på de tre morn., och att, sedan det fjerde
blifvit uppläst, jag måtte återfå ordet.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. momme a, b
och c, af 5:te punkten.
Momentet litt. d.
Frih. Palmstjerna: Då StatsUtsk. föreslagit, att R. St. skola
bevilja län till anläggande af jernväg till Christinehamn, och för begagnandet
af denna jernväg afgifter otvifvelaktigt blifva bestämda,
skulle jag förmoda, att ordalydelsen i mom. må blifva sådan som
Den 14 Juni e. m.
79
i fråga om hamnafgifter, och hvarom Flsk. jemväl något yttrat. Jag
anhåller derföre om återremiss af detta mom.
Hr von Hohenhausen, Mich. Si 1 v.: Jag anser stadgandet
om kontrakt, i fråga om hamn- och jernvägsafgifter, hvarom
Frih. Palmstjerna ordat, icke behöfligt. Dessa afgifter måste vara
bestämde, emedan desamma kunna i annat fall vid derför gynsam
konjunktur uppdrifvas, huru högt som helst d. v. s. som trafiken
det kan medgifva. Hvad hamnafgifterne beträffa, så bestämmas de
af K. M., sedan K. bef:de i länen och kammarcolhm blifvit i ämnet
hörde. Denna Statens rättighet att bestämma dylika afgifter är
bevarad i en K. förordning på 1820-talet, och af sådan anledn.
hafva hamnafgifter icke bordt eller blifvit upptagne i denna punkt.
Frih. Palmstjerna: Visserligen förefaller ordet kontrakt i detta
mom. något besynnerligt; men som ordalydelsen i detta mom. är
alldeles lika med det morn., R. St. vid sisth riksdag, i afseende på
enahanda förhållande, antogo, och ordställningen sedermera icke undergått
förändring, har jag dervid icke velat göra någon anmärkn.
Hvad Hr von Hohenhausen i öfrigt anfört vill jag icke till besvarande
upptaga, emedan sådant endast skulle föranleda tidsförlust. Jag
förmodar likväl, att Hr von Hohenhausen med sitt yttrande afsett
erhållande af återremiss och i denna begäran förenar jag mig
med honom.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser Frih. Palmstjernas anmärkn.
så mycket heldre böra tagas i öfvervägande af StatsUtsk.,
som erfarenheten visat, att, i andra länder, stora svårigheter uppstått,
när regeringarne icke förbehållit sig, att bestämma afgifterna
för vägars begagnande, utan det berott på enskildte, att preja så
mycket de behagat.
Jag anhåller om återremiss.
R. o. Ad. ansåg de emot ifrågavar. mom. litt. d gjorde anmärkrnr
föranleda till återremiss.
Momentet litt. e och f.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt, om propos.
icke kunde göras å dessa båda mom:r, emedan jag ämnar göra
anmärkn. vid det nästföljande.
Uppå härefter framställd propos. blefvo momme e och f af 5:te
punkten af R. o. Ad. bifallne.
Momentet litt. g.
Hr von Hartmansdorff: Då jag på f. m. tvistade med åtskilliga
StatsUtsk:s ledamöter i fråga om låns lemnande åt vissa korporationer
och städer, yttrades, att man borde lemna dessa lån, enär de
icke kostade Staten något, utan han endast trädde emellan såsom
mäklare, för att på sin kredit skaffa dem penningar, hvilka de eljest
svårligen skulle af enskilde kunna erhålla. Meningen hos dem,
som sålunda yttrat sig, var följakteligen att Staten icke skulle gifva
några anslag, icke hafva någon kostnad för dessa lån. Nu har
80
Den 14 Juni e. m.
emedlertid Utsk. föreslagit, att för dessa lån skall betalas i ränta 4
procent, och derjemte 2 procent, såsom kapital-afbetalning årligen.
Om nu riksg:s-kont. icke skulle få upplåna penningar under 4.} eller
5 procent, är det då StatsUtsk:s mening, att Statsverket skall
skänka vederbör, låntagare denna halfva eller hela procent, och blott
återfå 4 procent? Jag betviflar, att sådant varit StatsUtsk:s afsigt,
och jag drager i betänkande, det R. o. Ad:s mening varit att sålunda
gå tillväga under en tid, då vi befinna oss i förlägenhet om
penningar. Jag anhåller således att denna punkt måtte blifva återremitterad
på det att räntan från riksg:s-kont:s låntagare må rättas
efter den, som riksg:s-kont. måste erlägga till sina långifvare. Skulle
nu så hända att riksg:s-kont. måste betala 4.} eller 5 procent, så blir
väl följden, på det återbetalningen icke skall dröja alltför länge, att
densamma mäste bestämmas till 6, 6j eller 7 procent årligen sä
att Staten, jemte räntan, alltid erhåller 2 procent i kapitalafbetalning.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det synes mig tydligt,
att, såvida någon nytta skall vinnas med det län Statsverket lemnar
korporationer till enskildta företag, det är nödvändigt, att på förhand
känna den ränta, de skola betala. Skulle, såsom Hr von
Hartmansdorff nu föreslagit, räntan icke vara bestämd, utan bero af
dem, för hvilken riksg:s-kont. möjligen kan betinga sig penningar,
sä är det väl också å andra sidan troligt, att någon korporation icke
begagnar sig af den erbjudna lånelillgången. Jag kan icke neka,
att det var mig oväntadt, att denna anmärkn. skulle göras af den
person, hvilken på f. m. på allt sätt bemödat sig, att för R. o. Ad.
sammanblanda frågorna om län och anslag, och, då det var fråga
om läns beviljande till hamnbyggnaden i Westerås, klandrade den
värde talaren den karghet, Stalslltsk. visat mot en mängd andra
hamnbyggnadsföretag. Förgäfves sökte flere talare, att för Hr von
Hartmansdorff visa skilnaden emellan de frågor, han sålunda sammanblandat,
såsom att till hamnbyggnaden i Westerås blifvit tillstyrkt
begärdt län, hvaremot till öfrige hamnbyggnader anslag varit
begärde men blifvit af StatsUtsk. afstyrkt. Vid dylika låns beviljande
hafva fordom vanligtvis lemnals 2 års räntefrihet, hvarefter
erlagts 8 procent, deraf 2 procent såsom ränta, och återstoden, såsom
kapital afbetalning. I förevar, fall är åter föreslagen en ränta
af 4 procent, och 2 procent såsom kapitalafbetalning, med ett ord,
man har lämpat dessa vilkor efter dem som äro föreskrifne vid bankolån
pä fast egendom. Hr von Hartmansdorff är mera än de flesta
andra uppskrämd af de nuvar:de politiska förhållanden, och tror,
att de skola i framtiden göra rubbning i våra kredit-förhållanden.
Visserligen tror jag, alt penningar icke kunna erhållas på samma
vilkor som fordom, men hyser jag likväl för våra penningeförhållanden
icke de farhågor, Hr von Hartmansdorff yttrat, helst då man
kan taga för afgjordt, att den nuvar. ställningen i Europa icke kan
länge fortfara. Rådfråga vi erfarenheten, finna vi, att riksg:s-kont.
utan olägenhet, dä det varit i behof af penningar, erhållit dem åt
min
-
Den 14 Juni e. m.
SI
minstone för 4 procent. Om nu äfven under kortare tid någon förlust
skulle drabba riksg:s-kont. kunna dessa förluster icke blifva betydliga,
enär summorne icke utgöra mera än pä sin höjd ett par
hundratusen r:dr. Jag tror också, att riksg:s-kont. är sä väl administreradt,
alt denna möjligen uppkommande förlust snart skall
blifva ersatt, och hvilken, såsom jag redan nämnt, är ganska ringa
mot de fördelar, enskilda beredes. Jag har redan på f. m. sökt tillkännagifva
min åsigt i alla dessa frågor nemi. att. Staten bör träda
emellan i frågor, som röra allmänna arbeten, för att skaffa låntagare
penningar på möjligen bästa vilkor.
Jag tillstyrker bifall till betänk.
Hr von Hohenhausen: Hr von Hartmansdorff synes nog
mycket fästat sig vid orden af en ledamots af StatsUtsk:s uttryck,
att riksg:s-kont. vore endast och allenast att anse som en mäklares
uppträdande för att förskaffa lånbehöfvande penningar. Hr von Hartmansdorff
har dervid anmärkt alt mäklare i allmänhet icke göra några
förluster på sina mäklare-bestyr. Sä rakt på orden får man
väl icke taga delta yttrande, utan man måste afse, att med riksg:skont:s
uppträdande i dylika penningeangelägenheter alltid är förenadt
någon kostnad, emedan sådant förutom månget allmännyttigt
företag skulle uteblifva helst förluster i annat fall skulle drabba den
enskilte. Icke heller tror jag, att man, lika med Frih. Tersmeden,
bör hysa den sangviniska förhoppning, att förlägenheten uti penningemarknaden
inom Europa icke skall länge fortfara. För mig
är åtminstone detta ännu så outredt, alt jag icke vill fälla något
omdöme deröfver. Då nu här är fråga om vissa allmänna företag,
dem R. St. anse gagneliga, och derföre vilja understödja dem, kunna
väl icke R. St., helst då det är fråga om så inskränkta belopp,
vilja för framgången af dessa allmänt, såsom nyttigt erkända förelag,
lägga hinder i vägen eller bestämma andra och härdare vilkor
än dem, som äro föreskrifna för bankolån. Redan vid 1823 års
riksdag bade jag pä detta rum en strid med numera aflidne Professor
Munck af Rosensköld, som icke ville medgifva, att ehuru
räntan vore bestämd till 6 procent och dä till det beloppet inom
landet allmänt erlades de 2 procent i räntan, som Staten vid bankolån
eftergifvit, vore en skänk. Denna egna tvistefråga blef på
Professorns yrkande derom remitterad till BankoUtsk. till närmare
utredning. Jag vidhåller än i denna stund, att dessa 2 procent äro
en skänk, med hvilken låntagare afbörda sig kapitalskulden. När
nu emedlertid, räntan å penningar fallit, kan det icke vara skäligt,
att, för beviljandet af understöd, till sådana förelag, dem R. St. anse
gagneliga, lägga större tyngd än på fastighetsbelåningen, der denna
fördel för del allmänna ofta är tvifvelaktig, ty länen tillfaller dem,
hvilka böra anses minst, behöfva län, enär deras egendomar icke
varit intecknade, och ganska många hafva tillförene, dä räntan var
högre än nu förskaffat sig dylika lån endast för att sedermera utlåna
penningarne och derpå vinna 2 procent. Jag kan således icke
annat än tillstyrka bifall till Utsk:s förslag.
6 H. G
82
Den 14 Juni e. 111
Or von Hartmansdorff: Ifall öfrige ledamöter je papa åtgnd
uppfattat mina uttryck så som Frih. Tersmeden, så vore del gifvit
att jag talat mycket oredigare på e. m. än på f. m. Men om mina
uttryck blifvit rigtigt uppfattade, sä tror jag mig hafva talat redigt både
pä f. m. och e. m. Jag tror mig icke hafva någondera gången
sammanblandat lån med anslag. Jag har icke begärt, att räntan
skulle vara obestämd, utan jag har yrkat, att räntan icke måtte bestämmas
förr, än StatsUtsk. erfarit, huruvida riksg:s-kont. kan erhålla
penningar mot billigare vilkor än 4] eller 5 procent. Jag har
trott, att denna erfarenhet snart kunde vinnas, kanske förr än StatsUtsk.
hunnit besvara denna ålerremiss. I motsatt fall kunde svaret
derå något fördröjas, pä det att bestämd visshet mätte ägas. Frih.
Tersmeden förmenar mig vara särdeles förskräckt för nuvar. penningeförhällanden.
Jag vill önska, alt de, som nu göra sig säkra i
detta fall, icke mätte med tiden försättas i större förskräckelse än
den, hvaruti jag nu befinner mig. Den, som söker, att med förutseende,
möta vidriga händelser, plägar när de inträffa blifva minst
förskräckt, än den, som icke anar en fara hvilken står för dörren.
Jag önskar, att Statens och riksg:s-kont:s utgifter måtte ordnas så
att vi må undgå en urtima riksdag. Men om en sådan för bristande
förutseende inträffar, sä lärer man nogsamt få erfara hvad han
kostar.
Hr von Hohenhausen har vitsordat, det StatsUtsk:s ledamöter
på f. m. yttrat, att riksg:s-kont. skulle ikläda sig egenskapen af
mäklare. Nu är det icke brukligt, att mäklare drifver sin befattning
med förlust, utan tvertom att de förtjena derpå. Ingen skulle
eljest vilja åtaga sig dylika bestyr. Meningen lärer dock icke varit,
att riksg:s-kont. skulle för sina mäklare-åtgärder åtnjuta några förmåner,
icke ens komma skadeslös frän besväret, utan snarare blottställas
för förluster. Likväl påstod man, i förmiddags dä fråga var
om beviljande af lån till Christinehamns jernväg, att riksg:s-kont.
skulle för sin mäklarebefattning med detta låns anskaffande hafva
hvarken kostnad eller skada, men på e. m., sedan detta lån blifvit
beviljadt tager man för afgjordt, att riksg:s-kont. skall pä dylika lån
göra förluster. Sådant har icke varit min afsigt, lika litet som jagtror,
att det varit R. o. Ad:s. Hr von Hohenhausen har omförmält,
huru det förhåller sig med bankolånen, å hvilka R. St., som äga
banken, göra förluster, i trots af numera aflidne Professor Munck
af Rosenskiölds mening, enär banken utlånar penningar för mindre
ränta, än hon eljest kunnat erhålla. Men jag frågar Eder mine
Hrr! är det icke nog med, att banken pä detta sätt förspiller sina
penningar, utan att riksg:s-kont. äfven skall förfara på samma sätt?
Erfarenheten i ett Ständernes verk borde hafva tillräckligt 'varnat oss
mot försöken, att i ett annat riksg:s-kont. göra dylika förluster. Jag
förnyar min anhållan om ålerremiss.
Frih. Palmstjerna: Jag vill icke försöka, alt ingå i någon
vederläggning utaf det Hr von Hartmansdorff nu anfört, emedan äfven
jag önskar ålerremiss af denna punkt, ehuru af andra skäl. Jag
anser nemi., att afsigten med de lån, Statsverket för allmänna än
-
Den ii Juni e. m.
83
damål beviljar, icke vinnes, om R. St. äska ränteafbetalningar frän
den dag, lånet i riksg:s-kont. lyftes. De beslut, som vid föreg:de
riksdag i sådant afseende af R. St. blifvit fattade, medgifva vissa är
hvarunder länen kunnat räntefritt åtnjutas, och, först efter deras förlopp
skulle ränta erläggas. Orsaken dertill är naturligtvis, att R.
St. hafva förutsatt, att en hamnbyggnad eller hvilken anläggning som
helst, hvartill penningar anslås, icke bör erlägga någon ränta derå,
förr än förelaget lemnar någon inkomst, enär man velat, att inkomsterne
skola motsvara utgifterne, och för den tid, företaget icke
lemnar någon inkomst, har Staten icke heller beräknat sig någon
ränta, .lag anhåller, att StalsUtsk. måtte, för den händelse punkten
blir återremitterad, hvarom jag anhåller, betrakta saken ur den
af mig nu angifna synpunkt.
Hr Akerman, Fredr.: Den som erinrar sig de vilkor, hvar
under län af Statsverket tillförene blifvit lemnade ät enskildta korporationer
för allmänt nyttiga förelag, skall troligen icke finna annat,
än att de vilkor, som lili ifrågavar. betänk, blifvit föreslagna,
eller 4 procent ärlig ränta, äro så rundligt tilltagna, att riksg:s-kont:s
på f. m. omnämnda mäklareskap, långt ifrån att medföra några förluster,
skall i stället tillskynda kontoret fördelar. Härvid bör jag
naturligtvis icke fästa mig vid de närvar, förhällanderne i penningeväsendet,
likasom jag ej eller hyser den förhoppning, att de nuvar.
trångomålen skola så hastigt upphöra, men jag hoppas likväl, att
dessa mindre lyckliga förhållanden skola sä förändras, alt riksg:skont.
med vinst kan utlåna penningar mot 4 procents ränta efter 8
års förlopp, och jag anser mig derom fullkomligt öfverlygad, utan att
vara sangvinisk i mina förhoppningar. Hr von Ilartmansdorffs förslag,
att den ränta, hvilken riksg:s-kont. bör åtnjuta för dessa lån, skall
bestämmas i förhållande till den ränta, riksg:s-kont. mäste erlägga i
och för anskaffande af dessa penningar, synes mig mindre lämplig,
enär det är naturligt, att för de län, riksg:s-kont. 1111 upptager det
måste betala 5 procents ränta. Man måste besinna, att dessa af
riksg:s-kont. erhållna län återbetalas först efter 28 års förlopp, och
vid sådant förhållande kan man väl icke begära alt dessa låntagare
skola få nedsättning i räntan i samma mån, riksg:s-konl. kan erhålla
penningar på billigare vilkor, och icke helldre att de skola
betala 5 procents ränta under hela den lid, lånet står obetaldt, ty
sådant vore icke billigt. Dä emedlertid återremiss utaf den siste
värde talaren blifvit begärd, och det i en riktning, hvarigenom, om
Utsk. gör behörigt afseende derå, Statens understöd ät enskildte
korporationer verkligen kan för dem medföra någon vinst, instämmer
äfven jag i denna begäran örn återremiss.
Hr Printzensköld: Dä Stalslltsk:s utlåt, öfver Hr Brineks
motion blifvit återremitterad, och densamma har nära gemenskap
med den nu föredragna punkten, såsom innehållande vilkoren för
de lånebilräden, Slaten lemnar, anhåller jag, att StalsUtsk. vid behandlingen
af denna punkt, hvilken jag yrkar mätte , blifva till
Utsk. återremitterad, ville taga Hr Brineks motion jemte de skäl, full
il»
*
84
Den 14 Juni e. m.
raägtige i riksg:s-kont., uti deras till Utsk. aflätna skrifvelse, anfört,
uti noga öfvervägande, och tillse, att det må blifva en möjlighet,
att icke endast för den kommande, utan äfven för den förflutna
liden sådana åtgärder må kunna vidtagas, som Fullmäktige i
likhet med motionären Brinck föreslagit. Hvad beloppet af räntan
och äterbetatningen i öfrigt angår, kan jag icke neka, att det förefaller
mig särdeles besynnerligt, att Statsverket skall upplåna penningar
möjligen mot en högre jänta, för att sedermera till den enskilde
utlånas mot en lägre. A ena sidan (inner jag visserligen, att
en sådan åtgärd anses af lånesökande önskvärd, men nationen, som
sedermera skall betala räntan, tror jag icke finnér saken sä angenäm
och än mindre lärer den blifva sä, om, såsom Frih. Palmstjerna
föreslagit, man skulle medgifva en längre räntefrihet för lån från den
tid de erhållits. En sådan räntefrihet kunde ega rum, den tiden
riksg:s-kont. hade egna tillgångar att använda, men då sådana nu
genom lån mäste anskaffas, sä synes det mig nog tungt för den
skattdragande som slutligen måste betala riksg:s-kont:s skuld, att
desse låntagare skola i flere år åtnjuta räntefrihet under det Staten
sjelf icke får en sådan förmån tillgodonjuta.
Frih. Tersmeden: Jag tager mig friheten fästa uppmärksamheten
derpå, att den af R. o. Ad. beslutade äterremiss af Hr
Brincks motion har icke egentligen något ovilkorlig! snmmanhang
med den nu föredragna Litt. G. af 5 punkten af StatsUtsk:s betänk.
, ilhy att Hr Brincks motion rörer endast sådana län, som blifvit
lemnade enskilde personer under den föreg, tiden. I alla fall
vill jag visserligen icke motsätta mig en äterremiss, synnerligast sedan
Frih. Palmstjerna genom sitt yttrande, gifvit en behörig motvigt
mot Hr von Hartmansdorffs för en äterremiss anförda skäl. Upplysningsvis
får jag nämna, att 2 Stånd pä förmiddagen bifallit detta
betänk, oförändradt.
Hr von Hartmansdorff: Hr Akerman har funnit det vara
särdeles hardt och obilligt, om läntagare skulle för de undfångna
länen nödgas under 28 är betala 5 procents ränta, oaktadt räntefoten
sedermera folie. Deremot får jag erinra, att, i händelse riksgtskont.
kan nedsätta sina lån emot en lägre ränta i framtiden, och
att sålunda blefve en möjlighet, för kont. alt för dess låntagare nedsätta
räntefoten, så böra desse icke underlåta, att derom göra påminnelse
hos B. St.
Frih. Cederström: .lag kan icke finna annat, än att StatsUtsk.
föreslagit ganska antagliga vilkor. Svårare böra de åtminstone för
ingen del bestämmas; snarare, om det låter sig göra, mera lindriga.
Jag anser det vara af högsta vigt att då Staten, jemte beredande af
tillfällen till arbetsförtjenst åt dem, som sådan behöfva, jemväl tillser
att dessa arbeten blifva af den beskaffenhet, att de afse vissa produktiva
syftemål; Staten tillika faställer grunderne för begagnandet
af sådane, alt de verkligen lända lill uppfyllande af hvad man afser
med understödets beviljande. Eljest blifver detta anslag en död bokstaf
på papperet, men gör ingen nytta i verkligheten. Det måtte
Den 14 Juni e. m.
S5
väl icke vara vår mening att så ställa till, att summorna lemnäs
orörda, när vi likväl ansett oss böra i låneväg anvisa dem till de
företag, som befunnits vara företrädesvis gagneliga och angelägna.
Jag tror, att hälst vid ett så ringa understöd som Utsk. med afseende
å tillgångarnas knappa belopp, vid åtskilliga punkter föreslagit,
det icke är skäl, att stadga sä betungande vilkor, att menigheter
deraf icke skola kunna sig begagna. Det synes således tydligt, att
i föl jd af de beslut, R. o. Ad. på f. m. fattat, Utsk. icke bör finna
sig föranlåtet att uti denna återremiss lägga någon vigt vid de af
Hrr von Hartmansdorff och Printzensköld framställda äsigter, eller
anse sjelfva återremissen äga af dem sin betydelse. Den sistnämnde
värde ledamoten har bland annat sagt, att det icke skall blifva angenämt
för Staten, att vidkännas utgiften för ränteskillnaden. Deraf
vill alltså dragas någon anledn. att försvåra begagnandet af de fördelar
som kunna erbjudas. Staten har likväl tillförene icke undandragit
sig, att på ett mycket frikostigare sätt bidraga till understödjande
af sådana förelag, som de hvarom nu är fråga. Jag medgifver
visserligen, att financernes ställning icke är sådan, att Staten
nu kan göra det. Sådant har icke heller blifvit yrkadt; men iden
män en framställning i den rigtning, nyss blifvit vidrörd, på allvar
göres, tror jag det vara billigt jemväl å andra sidan taga i betraktande
de nedsatta förmåner Staten numera beviljar. Då emedlertid
Frih. Palmstjerna, i motsatts af de ofvanbemälde ledamöterne, föreslagit
något lindrigare vilkor än dem Utsk. förordat, vill jag icke i
den syftningen motsätta mig en återremiss; erkänner tverlom att det
vore rätt lyckligt om Frih. Palmstjernas förslag i detta hänseende
vunne framgång.
Dä nu Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall ä
mom:t litt. g af 5:te punkten, ropades ja och nej, hvarefter Hr
Landtm, hemställde orri R. o. Ad. ansåge de emot ifrågavar. mom.
gjorde anmärkmr föraideda till återremiss, samt, sedan denna propos.
blifvit besvarad med starka ja blandade med många nej, förklarade
det han trott sig finna att härvid ja vavit öfvervägande.
Momenterne litt. A, i och k.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, om icke propos. å
dessa punkter kunde serskildt framställas, emedan jag har anmärkmr
att göra mot de efterföljande.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. momme h, i
och k af 5:te punkten.
Momentet litt. I.
Hr von Hartmansdorff: Jag ser af denna punkt, att man
vill begagna dessa medel till fattigvård. Jag har ej heller något
emot, att så sker under en tid, då så mycken fattigvård behöfves.
Men det vore nödigt att veta, huruvida styrelsen öfver väg- och
vattenbyggnader, vid sina kostnadsförslags upprättande beräknat, att
dessa arbeten skola utföras af lösdrifvare. Om sådana arbeten ut
föras
af arbetsfolk, som icke är ständigt så blifva de dyrare. Då,
86
Den 14 Juni c. m.
lära förmodligen arbetena ej kunna verkställas för de beräknade
kostnaderne. Jag hemställer fördenskuld om dessa arbeten kunna
utföras efter de redan upprättade kostnadsförslagen.
Hr Wästfelt, Nils: I ndenna fråga anhåller jag, att få yttra
några ord. Jag jemte Frih. Åkerhjelm hafva haft ett dylikt arbete
på entreprenad, och vi hade med slyrelsen öfver väg- och vattenbyggnader
träffat det aftal, att vid delta arbete skulle få användas
fattigt folk, men det var för oss icke möjligt, att använda dem till
broarbeten. Visserligen (ingo många kommande och gående begagnas
till sjelfva planeringen af vägen men till hufvudarbetet kunde
de icke användas. Min öfvertygelse är, alt den, som ingår pä en
dylik entreprenad, icke vill åtaga sig att använda sådant, folk, sorn
han icke kan begagna.
Hr von Hohenhausen: Jag får äran upplysa, att, vid
hamnbyggnaden i Wisby, användts en mängd arbetare och deribland
sysslolöse personer, hvilka saknat, men sökt arbete. Det nu föreslagna
stadgandet är lika lydande med nu gällande föreskrifter, och
hvilka vid entreprenad-kontrakt ers upprättande hafva deri blifvit intagne.
Sådant, sysslolöst folk användes lill stenkistornas upptimring,
men vid deras sänkning och murarearbetet vid hamnbyggnaden, kunde
de icke begagnas. Vid dylika byggnadsföretag finnes alltid s. k.
schåare-arbeten, hvartill dylikt folk är användbardt. Få grund af hvad
jag nu haft äran anföra synes mig bibehållandet af nuvar. stadgandet
icke medföra några olägenheter.
Frih. Tersmeden: Det är angenämt, att erfara, hurusom Rivon
Hartmansdorff, då han risar med den ena handen, lisar med
den andra. Hr von Hartmansdorff har yrkat strängare vilkor för
låns beviljande, men deremot yrkar han, alt det vilkor, som R. St.,
sedan första gängen anslag beviljades för dylika arbeten fästat nemi.
att försvarslösa och arbete saknande personer skola företrädesvis vid
allmänna arbeten användas, skola upphäfvas. Hvad sjelfva saken
beträffar, bar, såsom jag nyss nämnt, delta vilkor bibehållits sedan
1840 års riksdag, dä anslag i denna riktning första gången beviljades.
Jag hemställer, om det vore skäl, att vid denna riksdag, då man
har mindre anslag att bevilja emot de föreg:de, borttaga det vilkor,
hvilket alldeles icke varit hinderligt för åtnjutande af det sålunda
beviljade anslaget. Dessutom är detta stadgande icke ovilkorlig!, ty
det innehåller visserligen, att dylika, arbete behöfvande personer
.skola företrädesvis begagnas, men det innehåller derjemte det tillägget:
”i händelse de dertill sig anmäla.” Anmäler sig ingen, så
användes naturligtvis icke dylikt folk, och jag skulle tro, att, när
ett sådant vilkor under tvänne föreg:de riksdagar bibehållits, det vore
särdeles besynnerligt, att nu borttaga det. Jag anhåller om bifall
till betänk. ”
Hr von Hartmansdorff: Förmodligen var det skäl, att
Såta vilkoret qvarstå på den liden, då, såsom jag vill minnas -i-, af
bidragen i allmänhet lemnades lill skänks. Dä var det något, alt
löpa på för låntagaren. Nu deremot, då det är fråga om bara lån,
Den 14 Juni e m
87
kunna de föreskrifna vilkoren blifva för låntagaren förderflige. Sadan
tyckes väl, den förhöjda kapital-afbetalningen vara. Bien om det
förhåller sig med della ?• vilkor så, som Hr Wästfelt uppgifvit och
hvad jag af en granne hört enskildt förmodas, nemi., att vilkoret
qvarstår endast för syn skuld och icke de fattige till någon fromma,
så beklagar jag, att sanningen icke alltid ullryckes ens af R. St.
Då jag icke anser föreskriften skadlig för låntagaren: så vill jag ej
motsätta mig hennes bibehållande.
Hr L agerheim, Lars Magn.: Så vidt jag har mig bekant,
hafva R. St., vid föreg:de"i iksdagar, icke åsyftat, att det stadgande
icke skulle få bibehållas, att man vore nödsakad antaga en försvarslös
person, då han sig till arbetes erhållande anmäler, utan hans
antagande har berott på möjligheten att honom använda. Der sådant
icke varit möjligt, der har något tvång, att använda löst folk,
icke funnits. Jag har ansett mig böra nämna delta derföre, alt
Frih. Tersmeden nyligen yttrat, att, om icke någon försvarslös anmälde
sig, man icke vore tvungen, att antaga honom. Man är det
icke heller, äfven om de anmäla sig, såvida sådant är oförenligt
med arbetets säkra och snara fullbordan. Så har åtminstone punk
ten
förut tolkats och förmodligen lärer Utsk:s mening varit, att den
sä skall förstås.
Hr Wästfelt: Jag får äran nämna, att den upplysning, jag
lemnat icke afgafs för att motsätta mig, hvad StalsUtsk. föreslagit;
ty då oftanämnde vilkor innehåller, alt lösdrifvare skola användas,
sä vidt sig göra låter, är allan rättfärdighet uppfylld. I enlighet med
detta vilkor var det af mig omnämnda kontrakt upprättadt och lösdrifvare
blcfvo hos oss till arbete antagna, der vi kunde använda
dem, men, der sådant icke var förhållandet, erhöllo de afsked.
Frih. Tersmeden: I anledn. af Hr Lagerheims yttrande torde
det vara min pligt, att åberopa den erfarenhet jag förvärfvat i
afseende på ifrägavar. arbeten, och den har varit, att när försvarslöse
och arbete saknande personer anmält sig, hafva de blifvit använde.
Vid Strömsholms kanalarbeten, hvilka fortgått under min
tillsyn, hafva sådane personer blifvit antagne, när de sig anmälde.
Naturligtvis hafva de icke erhållit full dagspenning, då de icke kun
nat
utgöra ett fullt dagsverke. Jag tror, att det är nödigt, att detta
stadgande qvarstår, och att det skulle förefalla högst besynnerligt,
om det nu borttoges.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. mom. Litt.
1. af 5:te punkten.
6:te punkten.
Bifölls.
7:de punkten.
Momenterne Litt. a och b.
Gr. Lagerbjelke: Vid 1840 års riksdag stadgades det för
faringssätt
som i mom. 2 är föreslaget nemi., att K. M. skulle god
-
88
De n 14 J uni e. ni.
känna arbetsplanen äfvensom säkerheten för dess fullgörande, men
att Fullmägtige skulle godkänna skuldförbindelsen oell borgen för
densamma. Vid sista riksdagen äter, stadgades att K. M. skulle
godkänna äfven skuld- oell borgensförbindelserne, enär man funnit
denna splittring i pröfningsrätten mindre lämplig. Nu har StatsUtsk.
ånyo tillstyrkt en sådan splittring. Jag finner ingen fördel
deruti och anhåller derföre om återremiss af denna punkt.
Frih. Tersmeden: Denna punkt är icke i sin helhet uppläst,
och jag hade förmodat, att man derförinnan icke skulle yttra
sig öfver densamma. Uti de anmärkmr Gr. Lagerbjelke framställt
emot Utsk:s förslag, att Fullmägtige i riksg:s-kont. skulle godkänna
skuldförbindelsen, instämmer jag, och jag delar hans åsigt, att det
bör vara samma auktoritet, som granskar både förbindelsen, för kontraktets
fullgörande och äfven sjelfva skuldförbindelsen. Jag
skulle derföre tro, att en återremiss af denna punkt i sin helhet
är nödvändig, enär jag derförutan anser, att så olika pröfningar
af olika auktoriteter gifver anledn. till splittring. Man har haft
exempel af en sådan splittring under tiden emellan 1840—1844
årens riksdagar, och jag tror, ali några nya stadganden icke böra
vidtagas, hvarigenom denna splittring åter uppkommer emellan Regeringen
och riksg:s-kont., hvaröfver någon domare icke finnes.
Det skulle möjligen kunna inträffa, att Regeringen godkänner och
beviljar anslaget, men alt Fullmägtige i riksg:s-kont. deremot icke
godkänner skuldförbindelsen, och att på detta sätt det företag, hvilket
Regeringen ansett nyttigt och dertill beviljat statsanslag eller
län, icke skulle kunna verkställas på den grund, att riksg:s-kont.
icke gonkändt skuldförbindelsen. Jag anser således lämpligast, att
förfara på samma sätt som vid 1845 års riksdag, nemi.: att öfverlemna
åt regeringen godkännandet af så väl det ena som det
andra.
Hr Printzensköld: Till Hr Gr. o. Landtmarsk:n får jag
vördsamt hemställa, om det icke kunde vara lämpligt, att framställa
propos. till bifall pä de punkter, som 1111 blifvit föredragna
intill N:o 2, mot hvilken anmärkningar äro gjo-tda, och uti hvilka
jag ämnar mig förena. Jag anhåller således, att sedan efterföljande
punkt är föredragen, jag måtte återfå ordet, för att yttra mig öfver
punkten N:o2.
Hr Lagerheim: Jemte det jag förenar mig med Gr. Lagerbjelke
får äfven jag anhålla, att den ifrågavar. punkten, såsom
oriktig till sin grund, måtte till StatsUtsk. återremitteras för erhållande
af behöflig rättelse.
Hr Gr. 0. Landtm, yttrade, att den nu af Hr Printzensköld
begärda serskilda propos. lika väl kunde framställas då öfverläggningen
blefve fulländad, men alt Hr Landtm, dock då begäran
derom blifvit gjord, finge hemställa om R. 0. Ad. bifölle
mom. Litt. a samt afdelningen N:o 1 af mom. Litt. b i 7:de
punkten.
Ropades ja.
Den 14 Juni e. m.
89
Hr Printzensköld: Äfven jag anser den förändring, StatsUtsk.
nu föreslagit, i afseende å sättet att godkänna skuldförbindelsen
för län, hvika nr riksg:s-kont. erhållas, vara fullkomligt olämplig.
Frih. Tersmeden har redan fullständigt ådagalagt de olägenheter,
som blifva en följd deraf, att örn högsta myndigheten i
Staten beviljar lån, en annan myndighet sedan skall hindra utbetalningen
deraf medelst underkännande af den före lånet aflemnade
förbindelsen, hvarigenom en konflikt emellan båda dessa auktoriteter
uppstår, som alltid måste blifva högst obehaglig. Till förekommande
häraf föreslog StatsUtsk. och R. St. godkände vid sista
riksdag det nu gällande stadgandet, att pröfningsrätten af säkerhetshandlingarne
för ifrågavar. lån skulle uteslutande tillhöra K. M.
Dessutom synes det mig tydligt, att riks:gs-kont., uti förevar, fall,
icke bör betraktas annorlunda, än såsom en kassaförvaltare, hvilken
det endast åligger, att tillse det föreskrifna formaliteter blifvit
iakttagna i och för länets utbekommande, och när riksg:s-kont. fullgjort
sitt åliggande härutinnan bör någon vidare pröfningsrätt icke
tillhöra detsamma. Pii det att saken må kunna återbringas till öfverensstämmelse
med riksg:s-kont:s nu gällande reglemente, anhåller
jag om återremiss af denna punkt.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansäge
de emot afdelnm N:o 2 af mom. Litt. b i 7:de punkten gjorde anmärkn.
T föranleda till återremiss, ropades ja, och uppå sedermera
framställd propos. biföll R. o. Ad. afdelnm N:o 3 af samma inom.
Momenterne Litt. c, rf, e, /, och g.
Hiföllos.
Föredrogs ånyo Ridd.Utsk:s d. 4 och 8 sistl. Mars på bordet
lagda mern. N:o 9, i anledn. af Frih. Palmstjernas, Carl
Otto, motion om ett tillägg lill 7 § Ridd.-Ordnm.
Gr. Frölich, Gust. Erik: Jag anhåller vördsamt, att min
afgifna reservation emot ifrågavar. betänk, malte blifva uppläst,
och att jag derefter måtte återfå ordet.
Sedan den sålunda begärda uppläsningen försiggått anförde
Gr. Frölich: Uti min nu upplästa reservation har jag uttryckt
den förmodan, att den värde motionären biträder den af
mig föreslagna modiflcation i hans motion, och jag tager mig
derföre friheten, att nu göra denna hemställan lill Frih. Palmstjerna,
och torde sedermera, om så erfordras, vidare få yttra mig;
men i öfrigt innehåller min reservation allt, hvad jag i ämnet har
att andraga.
Frih. Palmstjerna: Jag erkänner gerna att Gr. Frölichs reservation
är bättre affattad än min motion, och att deruti är upptaget,
hvad jag i min motion kunnat förbise, äfvensom att Gr.
Frölichs reservation utgör en fullständig vederläggning af det huf
-
90
Den 14 Juni e. m.
vudsakligasle, Utsk. haft att emot förslaget andraga. Jag är således
villig, att helt och hållet förena mig med Gr. Frölich, och skulle
anhålla om Ti. o. Ad:s bifall å hans reservation, om Ståndet vore
mera talrikt församladt; men då nu så icke är händelsen, och en
god sak aldrig förlorar dervid, att den närmare begrundas, samt
Ridd.Utsk., i händelse ärendet återkommer till dess förnyade behandling,
möjligen kan finna skäl, att tillstyrka förslaget sä som Gr.
Frölich uppfattat det, anhåller jag om återrcmiss på detta betänkande.
Ilr Gunther, Claes Ephraim: Jag skall icke ingå uti någon
speciel granskning af de åsigter, som ligga till grund såväl
för Frih. Palmstjernas motion som för Gr. Frölichs modification
deraf Utsk:s majoritet har efter min tanke i sitt betänk, redan framlagt
så mänga betänkligheter mot antagandet af både det ena och
det andra af dessa förslag, att derifrån kunna hemtas tillräckliga speciella
skäl, för alt lemna motionen utan afseende. Men jag har
för att komma till samma resultat, äfven andra skäl af mera all
män
beskaffenhet. R. o. Ad. har numera på sitt bord hvilande
till nästa riksdag ett förslag till förändrad nationalrepresentation i
sin helhet, och vid sådant förhållande synes det mig mindre lämpligt,
alt man befattar sig med partiella förändringar uti den representationsrätt,
som för närvar, tillkommer R. o. Ad. serskildt. Visserligen
har Hr von Hartmansdorff för några dagar sedan, då det K.
representationsförslaget föredrogs på detta rum, gifvit det en dopattest
efter sitt sinne, hvari han förklarar, att det vore håde ett
fult och vänskapligt barn, hvarmed icke ens faddrarne voro belåtne;
hvadan ock Hr von Hartmansdorff, förutspående barnets säkra
död vid nästa riksdag, ansett sig för sin del böra i stället gifva sitt
förord åt det syskon till det K. förslaget, som ålskillige af de så kallade
faddrarne uti en vid Const.Utsk:s betänk, bifogad reservation
till verlden framburit. Det torde likväl, i min närvande ställning,
ursäktas mig, om jag icke alldeles är af samma tanka som Hr von
Hartmansdoff i detta hänseende, och det torde tillåtas mig, alt få
erinra, huruledes det ofta händer, att ett barn, som vid den flygtiga
blick faddrarne hafva tillfälle att deråt ägna, kan förefalla dem
fult och vänskapligt, likväl, om det lemnäs tid att vexa till och
förkofra sig, kan blifva både ett vackert och välartadt barn, som
möjligen, efter några års förlopp och under andra omständigheter,
torde komma att ses med helt andra ögon. Jag tillåter mig också
tro att huru än det af Hr von Hartmansdorff sä strängt fördömda
barnet kan komma att gestalta sig i framtiden, det likväl alltid skall
både i inre lifskraft och i normal yttre bildning fullkomligen uthärda
en täflan med det af Hr von Hartmansdorff specielt omhuldade.
Men härmed må för närvar, vara huru som helst, så synes mig
det nu ifrågavar. förslaget, som afser att bibehålla R. o. Ad:s sjelfskrifna
representationsrätt och att i stället inskränka densamma genom
en viss census jemte åtskilliga andra bestämmelser, vara så
litet förenligt med någotdera af de förutnämda förslagen, att det
än mindre lärer kunna hafva något, hopp, alt blifva långlifvadt, i
-
Den 14 Juni e. m.
91
synnerhet som det innebär en motsägelse emot sin egen princip.
Det ligger nemligen i sakens natur, att om man förutsätter, det
R. o. Ad. skall komma att fortfarande bestå såsom ett särskildt
Stånd, eller att, såsom en serskild klass, ingå i representationen,
sjelfva grunden för en sådan Adelns representationsrätt måste ligga
i blotta egenskapen af att vara Adelsman, utan all annan qualification.
Vill man således bibehålla denna princip, så kan man visserligen
inskränka antalet af R. o. Ad:s representanter, genom att
borttaga sjelfskrifvenheten och i stället grunda R. o. Ad:s representation
pä val, men svårligen torde man kunna grunda representationsrätten
på någon census, eller andra utom börden fastställda
bestämmelser. — Då jag alltså icke kan finna annat än att, genom
bifall till Frih. Palmstjernas motion, man snarare skulle aflägsnas
ifrån, än närmas till det mål, som man nu mera synes å ömse
sidor söka, anser jag mig böra tillstyrka bifall till Otsk:s betänk.
Frih Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag måste hembära min
tacksamhet till Frih. Palmstjerna, som, genom sin ifrågavar. motion, har,
om jag så får uttrycka mig, velat rensa Riddarhuset. Det är gifvet, att såsom
Riddarhuset nu är sammansatt, det är för talrikt, för afl motsvara sitt
ändamål, nemi. |:del afSvenska representationen. Jag måste således vara
Frih. Palmstjerna tacksam, för det han velat rätta detta missförhållande.
Min öfvertygelse är, att alla försök till Riddarhusets förändring,
vare sig i ena eller andra syftningen, numera äro förgäfves,
såsom stridande med den verkligt allmänna opinionen inom landet.
Vi hafva nyligen fått ett från Regeringen utgånget förslag till förändrad
representation, hvilket förslag Const.Utsk. förklarat böra hvila
på R. St:s bord till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag,
och uti hvilket förslag något rum icke blifvit R. o. Ad. förvaradt.
Jag hemställer till Eder mine Hrr, om under sådana förhållanden,
och när man blickar något omkring sig, det är skäl, att inom oss
fortfara^ med en mängd obetydliga jemkningar i vår representationsrätt.
Ar den god, böra vi försvara den, är den det icke och bör
den upphöra, sä må vi också öppet erkänna det, och låta den falla.
Att företaga några jemkningar nu med densamma, tror jag vara
fåfängt. Ett uttryck som i sednare tider vunnit häfd och varit
användt i tid och otid, tror jag likväl kunna tillämpas på denna
fråga nemi.: ”det är försent.” Det är försent, att göra en förbättring
i vårt representationssätt. På grund af alla dessa skäl anser
jag en återremiss tjena till intet. Ridd.Utsk. har, ehuru på
andra än af mig anförda grunder, kommit till samma resultat som
jag och således anhåller jag om bifall till Utsk:s utlåt.
Gr. Frölich: Jag tror, alt det är ett misstag, att påstå, alt
det hvilande representationsförslaget eger någon gemenskap med
Frih. Palmstjernas motion, och jag tror, att en högst betydlig skilnad
förefinnes emellan båda dessa förslag, enär K. M:s af Konst.-  Utsk. tillstyrkta propos. icke kan om äfven den vinner bifall, träda
i verksamhet förr än efter nästa riksdag, då deremot Frih. Palmstjernas
förslag, om det antages, kan träda i verksamhet redan
näsla riksdag. För alt bereda framgång åt II. M:s förslag vore det
92
Den 14 Juni e. m.
enligt min åsigt fördelaktigt, att bättre än nn är förhållandet, organisera
Riddarhuset. Det är klart, att det icke gagnar till något,
att uppskjuta en sådan åtgärd, hvilken, såsom jag nyligen nämnt,
mera gagnar än skadar det stora hela. På dessa skäl jemte dem,
min reservation innehåller, tillstyrker jag återremiss af betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Hr Giinther har yttrat,
att jag i ett anförande, för några dagar sedan, gillat det förslag lill
representationsförändring, som är bilagdt Const.Utskrs betänk., i anledn.
af K. M:s propos. till nationalrepresentationens ombildning.
Jag anser visserligen delta förslag bättre än Konungens, men jag
har icke inlåtit mig i något omdöme deröfver. Jag har endast förklarat,
att jag instämde i den vid slutet af Const.Utsk:s betänk,
intagna reservation, hvilken utgöres af 10 eller 12 rader.
Hr Lagerheim: Ingalunda såsom ett fåfängt försök att bibehålla
sjelfskrifvenheten, hvilken med skäl bör vara utdömd af allmänna
tänkesättet, icke heller för att motverka det nu hvilande
representationsförslaget, hvilket må med skäl vinna den aktningsfulla
åtgärd, hvarmed det kan förtjena att af kommande Ständer behandlas,
men derföre, att R. o. Ad:s egen värdighet fordrar, en sådan
sammansättning, att detta Stånd med någon slags tillbörlighet må
kunna anses utgöra ^:del sf Svenska folkets representation, tillstyrker
jag återremiss. Ett sådant fullt värdigt representatjons sätt kan
icke vinnas, utan vissa bestämmelser och kalhegorier och, enl. min
öfvertygelse bör också endast åt dem, som företrädesvis äga bildning,
erfarenhet och förmögenhet, öfverlemnas afgörandet af Statens
vigtigaste ärenden. Det är äfven alldeles icke gifvet, att vid
nästa riksdag K. M:s nåd. propos. vinner bifall inom alla 4
Stånden, och, om så icke sker, vore det icke blott fölen
utan möjligen för flere riksdagar denna högst nödvändiga
förbättring kunde komma att fördröjas. Redan vid 2:ne riksdagar
förut, nemligen vid 1840 och 1844 årens riksdagar har jag väckt
och påyrkat framställningar uti syftning, likartade, ehuru olika i detaljer.
Vid den ena riksdagen afslogs förslaget af Ridd.Utsk. och
Ståndet, och vid den andra riksdagen tillstyrkte Ridd.Utsk. motionen,
men Ståndet afslog den. Från sådane föregåenden hämtar jag naturligtvis
äfven ett serdeles intresse i framgången af irågavar. förslag,
åsyftande att R. o. Ad., såsom Stånd, må blifva bättre sammansatt,
intill dess att alla Stånden må blifva ense om antagandet af
en ändamålsenligare och fullständigare representation. Dessförinnan
vore det i sanning väl, att ega ett förnuftsenligen organiseradt Riddarhus,
så att icke, hvilket nu är händelsen, hvarje Adelsman, utan
ali åtskillnad, må äga tillträde till Riddarhuset såsom ättemän eller
på grund af fullmakt. Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Frih. Tersmeden: Den siste värde talaren har yttrat, att,
för bibehållande af R. o. Ad:s värdighet, det vore nödvändigt att
vidtaga en förändring af dess representationssätt. Jag skulle tro,
att R. o. Ad. under sekler bibehållit sin värdighet. Historien bär
vittnesbörd om den betydelse R. o. Ad. haft inom Svenska repre
-
Den 14 Juni e. m.
93
sentationen, oell om hvad den der kunnat uträtta. Låtom oss, när
vi skola falla såsom Stånd, falla sådana vi hafva varit från uråldriga
tider. Medgifvom, att de lappningar vi kunna företaga på R. o.
Ad:s representationssätt båtar till intet. Vår representationsrätt
kan icke och, jag säger det, bör icke länge såsom en sådan bestå,
och den kan icke hjelpas genom några lappningar. Låtonr oss
sammangjuta oss med folket eller de andra Stånden. Låtom denna
sammangjutning ske genom serskildta val inom Adeln, såsom
många förslag innehålla, eller på hvad sätt som heldst, så är dock
utom allt tvifvel, att den nuvande ståndsrepresentationen icke länge
kan fortfara. Dess dödsdom är afkunnad, men verkställigheten deraf
är oss lill tiden obekant, ehuru vi kunna vara förvissade, att
dess uteblifvande icke kommer att äga rum. Alla förändringar,
som åsyfta 11. o. Ad:s bibehållande såsom Stånd, äro fåfänga och
dem anser jag böra afböjas. Skola vi nu göra dylika försök ? Hvad
är dermed vunnet? Tror Hrr:ne, att vi, genom en sådan förändring,
skola förhindra Nationalrepresentationens ombildning i det hela,
och att denna representation icke skall blifva mera sammangjuten ?
Jag tror det icke, och derföre anser jag, att vi böra förblifva sådana,
som vi från början varit. Jag kan icke inse, hvad vi på en
sådan förändring skola vinna. För 10 eller 15 år sedan kunde en
dylik förändring hafva medfört något gagn, men nu tjenar den till
intet, och jag önskar, att R. o. Ad. icke måtte vidtaga en åtgärd,
som af allmänheten icke skall betraktas med någon särdeles beundran,
utan måhända tvertom. Jag anhåller ytterligare om bifall till
Utsk:s betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Från den, som lika med Frih.
Tersmeden uppträdt i reformsällskaper, och pä sidan om grundlagen
söker tillvägabringa en förändring uti nuvar. representationssättet,
under uttalande af en förkastelsedom icke allenast öfver R. o. Ad:s
representationsrätt utan äfven öfver hela representationen, sådan den
nu är sammansatt, bör det icke vara oväntadt, att höra dylika yttranden
som dem Frih:il nu behagat afgifva. Bien andra, som med
Frilen tänka olika, torde också vara berättigade att emot honom få
yttra olika tanka. Den allmänna opinionen, hvilken Frilen åberopat,
anser jag icke vara af något värde. Den är uttalad af en
mängd tidningsredaktioner, hvilka kalla sig organer för det rådande
tänkesättet, under det att de endast uttrycka sina egna åsigter. Ty
om man går ut i landet, så finner man, att denna s. k. allmänna
opinion ingalunda är den, sorn reformsällskaper och tidningarna uttala.
1 anledn. häraf , får jag förklara, att lika litet som R. o. Ad.
behöfver frukta för opinionens dom, i händelse R. o. Ad. skulle
reformera sig sjelf, lika litet anser jag denna reform vara ändamålslös,
tvertom tror jag den skola lända R. o. Ad. till nytta, hvilka
förkastelsedomar den så mycket omnämnda allmänna opinionen än
må öfver Ståndet fälla. Hvad sjelfva sättet för R. o. Ad:s ombildning
angår, anser jag visserligen Gr. Frölichs och Frih. Palmsljernas
förslag förtjena afseende, men måhända är en och annan restriction
nog sträng, och dit räknar jag stadgandet, att den civila
94
D e n 14 Juni e. m.
tjensteman, som icke uti 20 års tid varit i Statens tjenst skall vara
berättigad, att deltaga i R. o. A:s representation. En tjensteman
kan under loppet af 20 är vara extra ordinarie. Hans omständigheter
kunna vara sådana, att lian icke ens vill hafva någon
ordinarie tjenst, men han har icke desto mindre tjenat Staten pä ett sådant
sätt, att han både bör vara berättigad att deltaga i Ståndets
öfverläggningar, och ega den upplysning samt erfarenhet, som göra
honom till en nyttig ledamot inom Ståndet. Likaledes har Frih.
Palmstjerna föreslagit, att endast graduella examina vid akademierne
skola bereda inträde i Ståndet. Afven detta anser jag vara
en nog långt sträckt restriktion. Man vet nemi., att vissa examina,
hvilka icke äro graduella, såsom hofrättsexamen fordra nära nog
lika högt kunskapsmått som juris-kandidatexamen. Afven bergs- och
eancellie-examina fordra denna högre grad af kunskaper, och alla
dessa examina äro således af den beskaffenhet, att de böra berättiga
till inträde i Ståndet. Jag anser så mycket heldre dessa modificationer
böra äga rum, som sällan någon hinner, att genomgå nu
uppräknade examina förr, än han uppnått den ålder, som är föreskrifven
för inträde på Riddarhuset. Genom dessa modificationer
tror jag också, att man gått en rättvis och lämplig medelväg äfven
med afseende på åldern, då man ä ena sidan tillegnar sig ungdomlig
kraft med bildning och embetsmannaerfarenhet, och å den
andra sidan utesluter personer sä qvalificerade, att de icke böra
linnas inom Ståndet. Jag anhåller, att betänk, måtte till Ridd.Utsk.
återremitteras utan att derföre kunna erkänna, att dödsdomen är
fälld öfver Riddarhuset. Jag tror, att denna dödsdom ehuru ifrigt
reformsällskaperne än må hafva uttalat den, skall ganska sent gå i
fullbordan.
Ilr Brakel, Maur. Gust.: För att rätt bedöma detta ämne
måste man för sig framställa tvenne frågor: Ar en Adel nödig eller
nyttig i en konstitutionel monarchisk Stat? Jag tror det, enär
jag anser Adeln vara ett fast och orubbligt stöd för lagarnas helgd,
för den lugnt framskridande utvecklingen af de stora samhällsfrågorna,
för, om jag så får uttrycka mig, kontinuiteten i lagstiftning
och styrelsesätt, ett värn för friheten om Konungarna på densamma
vilja inkräkta, ett värn för konungamakten om friheten vill
urarta till sjelfsvåld. Den andra frågan är: uppfylles och kan med
R. o. Ad:s närvar, sammansättning uppfyllas detta ändamål? Jag
tror visserligen att majoriteten pä detta hus hafva fattat och framdeles
komma att fatta beslut, som vittna om erfarenhet, upplysning
och sjelfständighet. Men jag anser det icke vara nog härmed, utan
jag tror att hvarje representant som har en röst i fäderneslandets
angelägenheter bör lemna en borgen att han ätminsone i någon
målin är denna röst värdig och då Svenska folkets grundlag säger
att R. o. Ad. utgöra en del af Svenska folkets representanter bör
icke Svenska ^ Adelns Ridd.Ordn. säga att endast upplysning, erfarenhet
och sjelfständighet få på detta rum representera.
Frih. Tersmeden har sagt att R. o. Ad. i sin närvar, sammansättning
bibehållits sedan urminnes tider. Jag kan likväl upplysa
Dun 14 Junie. m.
95
att R. o. Ad. såsom Ständ undergått många gånger förändringar
och restrictioner i sitt representationssätt. Uti den första Ridd.-  Ordning som utkom nemi. under Gustaf II Adolf är ll:te punkten
af denna lydelse: ”händer sig att någon Adelsman af hvad ordning
han ock är tager sig någon offentligt vanryktad eller befläckad hustru
fastän hon än vore af frälset och aflar barn med henne; de barnen
skola icke bibehålla sin säte och stämma i deras faders ordning
utan försättas nederst efter allt Ridderskapet och hålle der sitt rum
men ingen stämma till dess någon genom en märkelig dygd och
förtjenst kan sjelf förmå deras gunst hos oss och våra efterkommande
att han åter restitueres eller gifs särdeles stämma och suffragium.
” Detta inskränkande stadgande synes mig ganska anmärkningsvärdt.
Till och med sönerna af män, som nedsatt Ståndets
värdighet uteslötos från representationsrätt. Samma Ridd.-Ordning
innehåller att representanter skulle väljas inom och af familjen.
1634 års Regeringsform säger att: ”Ingen som ej är bofast innom
Sverges eller Finlands enskilde och af ålder fattade gränsor håfve
något ord på riksdagar med mindre någon är genom Special pri v ilegio
dertill hedrad:” ett stadgande som ger tillkänna att representanten
borde vara besuten.
Först vid 1809 och 1810 års riksdag jag minns icke hvilken,
tillerkändes de adliga familjernas hufvudman deras nu gällande ovilkorliga
sjelfskrifvenhetsrätt. Enligt Gustaf lll:s Ridd.-Ordning voro
visserligen hufvudmännnen representanter för ätterne, men voro
hufvudmännen fränvar. i rikets tjenst, voro de ibland Riksens Råd
eller hade annat laga förfall valde ätterne sina representanter. På
grund af det jag nu haft äran att anföra förenar jag mig med de
Hrr som yrka återremiss på detta betänk.
Hr Lagerheim: Frih. Tersmeden har fästat sig vid mitt
yttrande, att R. o. Ad:s värdighet fordrade den föreslagna förändringen.
Jag hemställer dock till Eder sjelfve mina Hrr, om J, med
handen på hjertat, kunnen neka riktigheten af denna åsigt. Då vi
alla känna behofvet af en sä beskaffad förändring, inser jag icke
något skäl, hvarföre R. o. Ad. såsom Stånd bör förblifva sådant
det nu är, helst vi icke veta tidpunkten för inträdandet af den omtalade
genomgripande förändringen i Nationalrepresentationen. Det
måste alltid vara säkrast, och för ett lugnt omdöme rättast, att göra,
hvad man anser lämpligast och tjenligast under den tid verksamhetsbefogenheten
eger rum. Jemte det jag förnyar min anhållan
om återremiss å betänk, får jag äfven yttra den önskan, att Utsk.
måtte taga i betraktande, hvad Hr Printzensköld i detta ämne anfört.
Det är visserligen möjligt, att ännu mycket mera kunde vara
att tillägga, men i detaljerne vill jag icke nu yttra mig. Saken
synes emedlertid vara af synnerlig vigt för R. o. Ad. Hvad i öfrigt
angår frågan om R. o. Ad:s fordna makt och dess dåvar. ingripande
i riksstyrelsen så är detta icke blott historiskt kändt inom
Sverige utan äfven inom hela Europa. R. o. Ad. var under Axel
Oxenstjernas, Jacob De la Gardies och Pehr Rrahes tider annorlunda
än nu utrustadt med tillgångar, att kunna förskaffa sig makt,
96
Den 14 Juni e. m.
inflytelse och upplysning, samt en sä öfvervägande kännedom om
allmänna ärender framför de öfriga Ständen, att detta förhållande
alldeles icke är adaequat till närvar, ställning, och, denna öfverlägsenhet
kan af flere naturliga skäl numera icke ega rum. Då jag
yttrar detta, ligger likväl häruti icke något klander emot R. o. Ad.
som lill väsendtligaste delen utan eget förvållande förlorat denna
sin öfverlägsenhet, såsom Ständ. Jag tvekar icke, att i öfrigt dela
Frih. Tersmedens yttrande åsigt, att sä beskaffad som Svenska representationen
nu är, kan den icke i längden oförändrad förblifva,
och jag har ansett mig böra begagna tillfället att uttala denna öf
vertygelse.
Hr Wästfelt: Frih. Tersmeden har så fullkomligt uttalat
den opinion, jag tillhör, att jag icke har något att tillägga, utan förenar
mig med honom med begäran om bifall till Utsk:s betänk.
Hr Tham, Carl Wilh. Au g.: Denna fråga kan från många
sidor betraktas, och de flesta äro så fullständigt framhållne, att
dervid intet är att tillägga. Hvad bristerne i förslaget beträffar, äro
de fullkomligen framställde af Hr Printzensköld, och det torde vara
tydligt nog, att förslaget tål en omarbetning, hvarföre jag anser
en återremiss vara af nöden; blefve förslaget, sådant det är,
antaget, skulle mången, som på grund af sin erfarenhet, upplysning
och sjelfständighet vore lika berättigad till deltagande uti Ståndets
öfverläggningar, sorn de, hvilka förslaget tillerkänna denna rätt,
kunna blifva utesluten derifrån. Likaledes är af en annan talare
fullständigt framlagda de skäl, hvarföre R. o. Ad. icke borde söka
att förändra sin serskildta representationsrätt, när, sedan längre tider
tillbaka, fråga om en förändring af representationen i allmänhet
varit å bane: men jag anhåller, att få fästa Hrrrnes uppmärksamhet
på det förhållande, hvari denna representationsrätt står till
vår närvar, konstitution i allmänhet, med afseende på dennas uppkomst.
Månne icke, man kan betrakta de förhållanden, som från
1809 års statshvälfning uppkommo emellan de serskilde Stånden,
såsom ett slags kontrakt, som icke ur moralisk synpunkt betraktadt,
om ock möjligen ur juridisk, kan förändras af den ena parten utan
den andras hörande. Jag vill icke inlåta mig i den frågan, huruvida
R. o. Ad. eger laglig rättighet, att i det fall, hvarom nu
är fråga, förändra sin egen representation utan de öfriga Ståndens
hörande. De yttranden, som bär blifvit afgifna, både förr och nu,
synas förutsätta detta såsom afgjordt. Men jag frågar Hrnne, eger
Ståndet moralisk rättighet, att göra en sådan förändring? Lätom oss
besinna följderne. Om, i händelse R. o. Ad. inskränker sitt antal
representanter, genom serskildta undantag, den småningom går att
concentrera sig allt mer och mer såsom ett slags öfverhus, som
med tiden kunde komma derhän, att de icke vill ett tum vika för
de andra Stånden; månne detta kunde vara dem från början likgiltigt?
Man bestämmer visserligen nu ett medelmåttigt minimum
af förmögenhet och al bildningsgrad, men hvad hindrar R. o. Ad.,
att höja detta minimum allt mera och mera, och under det att hela
-
Den 14 Juni e. m.
97
la vår tids sträfvande utgår derpå, att utvidga representationen, skall
kanske R. o. Ad. gå att alltmera inskränka den. Manne det vore
R. o. Ad. värdigt och kan det, jag upprepar det, vara moraliskt
riktigt, att på detta sätt, MedStånden ohörde, modifiera eller bryta
ett slags kontrakt, som kan sägas vid 1801) års riksdag vara
antaget.
Hr Akerman, Fredr.: Jag skall undvika, att yttra mig ont
de förslag lill representationsförändring, hvilka för grundlagsenlig
behandling, äro hvilande till nästa riksdag, äfvensom huruvida R.
o. Adis bibehållande såsom Stånd är nyttigt för samhället eller icke,
frågor, hvilka icke med d*on förevar, hafva gemenskap, utan
jag skall endast yttra mig öfver det ämne, som nu utgör föremål
för R. o. Adis öfverläggning, eller Frih. Palmsljernas motion. Ridd.-  Ulskis betänk, är sådant jag önskat mig det, hvarföre jag tillstyrker
bifall ä detsamma, enär man uti den väckta motionen ifråga om
förändring af R. o. Adis representationsrätt gått antingen för kort
eller för långt. Man har gått för kort, om man vill hafva R. o.
Ad. vid riksdagar representerad endast af de utmärktaste män, R.
o. Ad. inom sig äger. Äfvenledes har man, om man med motionen
velat tillfredsställa det allmänna tänkesättet, på hvilket man naturligtvis
mäste göra behörigt afseende, gått för kort, enär man
icke rimligen kan påstå, att Ib o. Ad icke tillhör Svenska folket,
och icke utgör en del deraf. Ä andra sidan deremot har man gått
alldeles för långt, om man tror, att man med den föreslagna förändringen
kan bibehålla Adelselemenlet i dess betydelse. Vill man
bibehålla detta element, måste man, icke såsom motionären föreslagit,
såsom vilkor för representanten fordra qvalificalioner, sorn
tillhöra medborgare i öfrigt, och såsom qvalificationer måste anses
den föreslagna census och egenskapen, ali hafva en ordinarie tjenst
i Staten, eller skyldigheten, att hafva aflagt vissa lärdomsprof. Allt
detta måste betraktas såsom qvalificalioner, hvilka fordras af ledamöter
i en riksförsamling, men skola de gälla för R. o. Ad., upphäfva
de begreppet af en representationsrätt, grundad på börd.
Jag kan derföre icke finna annat, än att detta förslag icke är lämpligt.
Härmed må nu vara, huru som helst, och man må yttra eller tänka
hvad man behagar, i fråga om R. o. Ad, för att vinna opinion
eller hvad man egentligen dermed menar, kan man dock icke
neka, att denna opinion, som den uttryckt sig, utöfvat ett ganska
mäktigt inflytande, och då man icke kan förneka detta, måste
jag nu uttala den opinion, alt då man yrkar en förändring inom
Riddarhuset, den må vara riktig eller icke, tiden för densamma
är illa vald. Ulan tvifvel skall allmänheten, som önskar R. o. Adis
upphörande såsom Stånd, inse, att R. o. Ad. likväl önskar dess
bibehållande, och samma allmänhet skall uti det framställda förslaget
se förökade svårigheter för erhållandet af en ändamålsenlig representationsförändring,
enär ifrågavar. motion nu först blifvit framställd.
Hade sådant skett för en längre tid tillbaka, hade måhända
en förändring kunnat göras. Nu anser jag tiden icke rätt väl
6 H. 7
98
Den 14 Juni e. m.
vald och jag anhåller, att R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:s förslag.
Gr. Frölich: I anledn. af ett här begagnadt uttryck, deri
maa ifrågasatt, huruvida det vöre lämpligt och lofligt, att vidtaga en
förändring, som den föreslagna, får jag upplysa, att Riddarhuset vid
åtskilliga tillfällen undergått förändringar; och den sednaste är omförmäld
i 8 mom. 7 § Ridd.-Ordn. som från säte och stämma ä
Riddarhuset utesluter: ”Adelsman som är Landtmarskalk eller Talman
eller riksdagsman af annat Ständ”. 1 samma § är nu föreslaget
ett 9:de mom. innehållande hvad motionären föreslagit. Jag
förnyar min anhållan om äterremiss.
Hr von Hartmansdorff: Det omfång, öfverläggningen fått,
visar nogsamt, att denna fråga icke blott angar detta Stånd enskildt,
utan är fastmera allmän, för att icke säga af grundlagsnatur. Redan
vid sista riksdagen, då ett förslag, i samma syftning som del
ifrågavar., väcktes af Hr Rosenstjerna, yttrade jag derom enahanda
mening som flr Tham nu uttalat. Jag tror icke alt R. o. Ad. kan,
de öfrige Stånden oåtsporde, förändra Ridd.-Ordn., så att vissa personer,
som hade representationsrätt, när grundlagen år 1809 stiftades,
nu skulle kunna från denna representationsrätt uteslutas genom
detta Stånds beslut allena, utan de öfrige Ståndens deltagande deri.
Jag bestred derföre del förslag, som dä framställdes, och hyser ännu
den åsigten, att dylika förändringar icke kunna göras, med mindre
man går längre, än ett Stånds rättigheter sträcka sig. Vår Riksd.-  Ordn. säger, att R. o. Ad. representera enligt Ridd.-Ordn. Efter
min tanka är således ändringar i denna stadga som sträcker sig öfver
de reglementariska föreskrifterne för ordningen inom Riddarhuset,
till Adelns representationsrätt, verkeliga representations-förändringar,
såsom t. ex. förslaget att utesluta vissa medlemmar hvilka
förut ägt säte och stämma, Frih. Tersmeden har tillåtit sig det yttrandet,
att den väckta motionens antagande vore nödigt eller nyttigt
för att ränsa Riddarhuset. Det förhåller sig med hvarje åker
sä, att ehuru godt vetet än må vara, finnes alltid något ogräs deribland.
Sä förblifver det äfven om ledamöter tillsättas genom val.
Det synes mig lättare att fördraga ogräset ibland sig, dä man icke
kan skilja det ifrån sig, än att lida det, när man genom valen bordt
vara befriad derifrån.
Det är väl sannt, alt man nu icke kan hindra dem, att komma
in på Riddarhuset, hvilka man ville slippa, men under valförhållanden
kan lätteligen inträffa, att man icke vinner inträde, för dem hvilka
man önskar sig och det är kanske värre. Pä grund af dessa och
flere andra skäl hade jag helst sett, alt Frih. Palmstjerna aldrig
väckt sin motion, ty jag tror icke, att den kan leda till någon gagnelig
påföljd. Men dä han blifvit väckt, förr än det pockande ropet
på representationsförändring höjdes, kan jag icke i likhet med en
annan talare finna, att han bär vittne om svaghet. Dä motionen
för flera månader sedan gjordes, behandlade vi ännu våra angelägenheter
under yttre lugn och utan att reformsällskap, eller hvad
de bearbetande sällskapen heta, sökte inverka på vår öfvertygelse.
Den 14 Juni e. m.
93
livall Frill. Tersmeden sagt, såsom hotelse eller något annat, lemnar
jag obesvaradt, öfvertygad, att detta Stånd icke later föra sig i
någon annan riktning än det sjelft vill. Då jag anser mig icke
kunna tillstyrka något bifall till Frih. Palmstjernas motion, anhåller
jag att Ståndet icke måtte antaga den modifikation, Gr. Frölich föreslagit
eller någon annan som helst. Om vi fattade ett beslut, i
detta ögonblick dä det i alla fall fåtaliga Ståndet nu är vicia fåtaligare
än eljest, så torde manga af vära fränvar. ledamöter, anse det
för en öfverraskning. Jag tror derföre, att om man vill fullfölja
denna fråga, bör man återremittera betänk., pä det att saken, sedan
han från Utsk. återkommit, må kunna företagas när Ståndet är
mera talrikt församladt.
Frih. Tersmeden: Hr von Hartmansdorff har här yttrat, att
jag skall hafva framställt en hotelse till Ståndet. Jag hemställer till
R. o. Ad., som hört mitt yttrande, om det innebär någon hotelse;
tvertom det innebär blott ett öppet uttalande af mina tänkesätt i
denna fråga, hvilka jag ansett mig pligtig att här framlägga. Hr
Printzensköld har omnämnt mitt deltagande i reformsällskaper och
sagt, alt de äro utom lagen. Jag har visserligen deltagit i dessa
sällskapet-, ehuru ganska obetydligt, men jag har tillhört minoriteten
och jag kommer äfven att tillhöra minoriteten inom delta hus. Sedan
jag blifvit riksdagsman har jag tillhört denna minoritet, men
det skall likväl icke afskräcka mig, att yttra min öfvertygelse, sä
länge jag eger det hopp, att jag dermed kan göra något gagn. Jag
respekterar hvars och ens öfvertygelse i denna fråga och anhåller,
att jag malte få åtnjuta samma förmån till godo. Hvad åter angår
de speciella anmärkmr, som här blifvit gjorda egentligen af Hr Printzensköld
mot Frih. Palmstjernas förslag, så visa de nogsamt, huru
svårt och snart sagt omöjligt det är, att uppgöra ett förslag, som,
uteslutande en del af Ståndets ledamöter, kan vinna bifall inom
detta hus, ty det är gifvet, att hvar och en som anser sig blifva
utesluten är missnöjd och det är så mycket mera gifvet, att såskall
ske, sorn R. o. Ad:s representationsrätt är grundad pä sjelfskrifvenhet
och så snart den på ett eller annat sätt störes eller rubbas, upphör
också grunden för representationsrätten, och då inträder en inom
huset för tillfället varande pluralitets sjelftagna representationsrätt.
Det är ur denna synpunkt jag tror, att saken bör ses, men jag går
icke så långt som Hr von Hartmansdorff, att, för vidtagande af den
ifrågavar. förändringen, det erfordras de öfriga Ståndens begifvande,
ty jag tror, att R. o. Afl. eger, enligt grundlagarne, att ändra sin
Ridd.-Ordn.. som Ståndet bäst synes. Deremot tror jag, att moraliskt
betraktadt, R. o. Ad. kan fatta ett sådant beslut, hvarigenom
uteslutes en del ledamöter, som under långliga tider haft representationsrätt.
Ett sådant beslut skulle naturligtvis väcka missnöje, och
hvad deraf vinnes, lemnar jag derhän. Jag har icke erfarit, att de
personer, hvilka egentligen skola blifva uteslutna tagit någon verksammare
del i R. o. Ad:s öfverläggningar under de riksdagar, jag
bevistat. Och de åter, hvilka hafva tagit verksam del i öfverlägg
V
-
100
Den 14 Juni e. m.
ningarne, hVTva varit sådane, på hvilkas yttrande besluten berodt
och om en rensning af Riddarhuset skall föregå, lära dessa nog
komma att qvarblifva. Jag tror således, att, genom de ifrågavar.
förslaget, något icke vinnes, och jag förnyar alltså min anhållan om
bifall till Utsk;s betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke det ringaste, att invända
deremot, att Frih. Tersmeden yttrar sina tänkesätt, om det
ena eller andra ämnet. Men hvad hotelsen vid della lillfälle beträffar,
så lärer Ståndet erinra sig hurusom Frilen förklarat det vara
förgäfves, att Ståndet befattade sig nied dylika små förändringar, sora
de ifrågavar., emedan dödsdomen öfver R. o. Ad., såsom Stånd vore
fälld. Kan ett sådant uttryck betraktas annorlunda än såsom en
hotelse, enär Ståndet icke kan tillintetgöras ulan väld, med mindre
det sjclft samtycker lill sin upplösning. Jag öfverlemna!- för öfrigt åt
Eder mine Hrr att bedöma huru ett sådant uttryck bör förslås.
Hr Lagerheim: Af tvenne anledningar har jag begärt ordet
först för att genmäla ett yttrande af en värd ledamot som påstått,
R. o. Ad. vara förhindrad, att oberoende af de öfriga Stånden besluta
en förändrad sammansättning af Riddarhuset. Då grundlagen
är tydlig derutinnan, att R. o. Ad. representeras enligt Ridd.-Ordn.,
och det tillika är grundlagsenlig!, alt Ridd.-Ordn. kan med Konungens
sanction af R. o. Ad. förändras, synes den värde talaren hafva
saknat allt skäl för detta sitt påstående. Det tillhör R. o. Ad., alt
föreslå de förändringar i Ridd.-Ordn. i afseende på sättet, hvarpå
Ståndet skall representeras, som de anse lämpliga, hvarå Konungens
sanction sedermera för verkställigheten skall begäras, och så beskaffade
förändringar blifva sedermera redan vid näst påföl jande riksdagen
gällande. Så stadga vära Svenska grundlagar, som vi icke annorlunda
än efter deras ordalydelse få tolka. Den andra anledmn
till mitt uppträdande var Frih. Tersmedens yttrande, att personliga
sjelfskrifvenhelen skulle utgöra grunden för R. o. Ad:s representationsrätt.
Detta är ingalunda förhållandet; ty för mer än 200 är
sedan under Gustaf II Adolf, lemnade icke personlig sjelfskrifvenhet
någon gällande rätt, utan R. o. Ad. representerades af vissa till riksdagen
särskildt kallade ledamöter hvarom den tidens Ridd.-Ordn. bär
vittnesbörd, äfvensom flera historiska dokumenter detsamma intyga.
Personliga sjelfskrifvenheten är således icke ursprungligen någon ovilkorlig
grund, pä hvilken Ståndets representationsrätt varit byggd, och
vi må så mycket mindre åberopa en sådan häfd, som den nu stadgade
personlighets-rätten egentligen icke är äldre än sedan år 1810
och kan i hvilket ögonblick som helst, af R. o. Ad. blifva med K.
M:s sanction förändrad.
Frih. Tersmeden: Jag får till en början anhålla om Ståndets
öfverseende, för det jag ännu en gång begärt ordet, men jag
har måst göra det för att besvara Hr von Hartmansdorffs sista yttrande.
Hr von Hartmansdorff har nemi. sagt, att mitt yttrande,
det dödsdomen öfver R. o. Ad. vore fälld, skulle innebära en hotelse.
Jag torde fä fästa uppmärksamheten derpå, att detta yttrande
I)r.n 14 Juni e. m.
1U1
innebär min enskildta öfvertygelse, men alldeles icke någon hotelse,
enär jag icke gjort någon tillämpning deraf. Min öfvertygelse är
bestämdt den, alt dödsdomen öfver R. o. Ad. såsom Ständ Ar fälld,
och deri ligger, enligt min öfvertygelse, alldeles icke någon hotelse.
Jag är förvissad, att hvar och en af Hrrme, soin blickat in i tiden
och bedömt dess förhållanden, skall med mig instämma derutinnan,
att domen verkligen är fälld.
Hr Tham: Afven jag har begärt ordet, för att rätta ett misstag,
som Gr. Frölich begått i afseende pä mitt yttrande, huruvida
R. o. Ad. kan förändra sin representationsrätt, de öfriga Stånden
ohördan. Jag har redan yttrat, att jag icke vill inlåta mig i den
frågan, om R. o. Ad. lagligen eger denna makt, enär som jag tror,
denna fråga här blifvit å ömse sidor tillräckligt utredd. Jag har
blott sagt, att R. o. Ad. icke moraliskt kan vidtaga denna förändring
d. v. s. icke bör göra det. Hvad Gr. Frölich anfört såsom
exempel på förändringar i Ridd.-Ordn. vidtagna i vanlig ordning,
utan de andra Ståndens hörande, är, såsom han sjelf mäste finna,
en obetydlighet mot den fråga, som nu är ä bane, och om R. o.
Ad, kan juridiskt förändra det mindre vigtiga, torde den dock böra
väl betänka sig, om den liar moralisk rätt att på eget bevåg göra
ändringar, af möjligen stor betydelse för rikets hela författning.
Hr Printzensköld: Med den siste värde talaren kan jag
icke instämma deruti, att. R. o. Ad. skulle, ur moralisk synpunkt
betraktad, sakna rättighet, att göra den förändring, inom sig, sora
nu är i fråga. Jag tror, att i detta fall likasom från den juridiska
synpunkten, man bör se lill, alt ändamålsenliga institutioner varda
införde. Den förbättring af R. o. Ad:s representationssätt, som här
är åsyftad, mäste, sä vidt jag förstår, också vara icke blott i juridiskt
utan äfven i moraliskt hänseende riktig, ty icke kan af de öfriga Stånden
blifva beroende ett beslut af R. o. Ad., alt från sitt samlingsrum utesluta
den eller den personen, enär de öfriga Stånden, endast ega, att betrakta
R. o. Ad. såsom Ständ. Hr Lagerheim har sökt, att ådagalägga,
att det uti grundlagen icke finnes något hinder för den ifrågaställde
förändringen. Till hvad han anfört, vill jag lägga den anmärkmn, att
uti 12 § riksd.-ordn., ang. R. o. Ad:s representationsrätt säges att
R. o. Ad. representeras enl. Ridd.-Ordn. Vidare beter det uti 21
§ af Riksd.-Ordn, ”R. o. Ad:s ledamöter legitimera sig pä det
sätt Ridd.-Ordn. föreskrifvcr” Då således denna grundlag icke förhindrar
R. o. Ad., att lill de vilkor, som i Ridd.-Ordn. finnas föreskrifna
för representationsrättens utöfning, äfven lägga ytterligare
sådana, som R. o. Ad. finner vara af behofvet påkallade, anser jag
dessa tillägg vara snarare till en båtnad för Med-Stånden än ett förnärmande
emot dem. Frih. Tersmeden har sagt, att R. o. Ad.
icke skulle ega rättighet, att vidtaga den föreslagna rcslrictionen, emedan
de ledamöter af Ståndet, hvilka derigenom blifva uteslutne från
representationsrätten, skola deraf hemta anledn. till missnöje. Elt
sådant missnöje eller obelåtenhet skall alltid uppstå hos hvar och en,
som icke vill det rätta och sorn endast afser personliga fördelar.
Tvifvelsutan äro de ledamöter af Ståndet, hvilka i följd af nu gäl
-
102
Den 14 J u n i e. m.
lande Ridd.-Ordn. blifvit uteslutne från representationsrättens utöfning,
ganska missnöjde dermed och skulle gerna se, att blott börden,
utan afseende pä öfriga qvalifikatiouer, skulle utgöra rättighet, att
härstädes uppträda. Och man torde måhända i detta missnöje finna
en förklaringsgrund, hvarföre en och annan ledamot af detta Ständ,
som, enligt nu gällande Ridd.Ordn., är från representationsrättens
utöfning förhindrad, med sä mycken ifver uppträder i reformsällskaperne
och der uttalar de förkastelsedomar öfver R. o. Ad. som
Frih. Tersmeden nyligen omnämnt.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag förenar mig med de
Hrr som begärt återremiss på betänk., men jag anhåller att dervid
få göra en anmärkning, hvilken Ridd.-Utsk. i händelse betänk, blir
äterremitteradt, ville laga i öfvervägande. Såsom vilkor för representationens
utöfning, är uti förslaget föreskrifvit bland annat, att
man skall äga fastighet till ett värde af 5,000 r:dr. Detta kan vara
godt och väl, men jag torde fä fästa Hrr:nes uppmärksamhet derpå,
att mången kan hafva betydlig förmögenhet, utan att nedlägga den
i fastighet. Den kan vara nedlagd i ett arrende af en egendom
om ett par 100,000 r:drs värde, till hvilket arrende fordras icke obetydliga
kapitaler för inköp af inventarier och kreatur. Denna arrendator
har en vidsträcktare verkningskrets än egaren till en fastighet
af 5,000 r:dr i värde. Jag anhåller således att i händelse
återremiss blir beslutad Utsk. ville för icke fastighetsegare antaga en
census af 50 r:dr. Jag anhåller, att denna min anmärkn. mätte
få åtfölja till Utsk. i händelse betänk, återremitteras.
Hr Tham: Annu en gång måste jag yttra några ord i anledn.
af Hr Printzenskölds anförande, men mitt svar skall blifva ganska kort
blott en eller annan fråga. Om man antager, alt R. o. Ad. skulle
i moraliskt som i juridiskt hänseende ega rättighet till den föreslagna
förändringen och således ett steg få tagas som troligen ej blir ensamt
i sitt slag, skulle det kunna inträffa, att R. o. Ad. nästa riksdag
inskränker representationsrätten till endast dem, hvilka hafva
Generalsrang, eller förmögenhet till 100,000 r:drs värde. Månne
äfven detta vore i sin ordning? Eller R. o. Ad. kunde åter införa
det gamla systemet, att votera i 3 klasser; månne och detta vore
rätt och tillbörligt? med ett ord den skulle såsom jag förut
nämnt, kunna närma sig egenskapen af ett öfverhus, eller af en
kast, blifva en alltmer till antalet inskränkt korporation, som möjligen,
skulle motsätta sig alla förbättringar i våra representativa författningar.
Hr Printzensköld: Hr Thams anmärkn. påkallar ej något
annat svar från min sida, än att om det blir fråga om moralisk rätt,
kan den vid alla tillfällen komma i betraktande. Inom hela representationen
måtte det finnas moraliska grundsatser, hvilka skola följas
och endast af de exentriska ideerne lider Staten skada. Således
skulle jag tro, att man icke bör föreställa sig en sådan orimlighet
som den, att ett RiksStånd inom sig inskränker representationsrätten,
så som Hr Tham förutsatt. Jag vet nogsamt, att man ex ob
-
Den 14 Juni e. m.
103
surdo kan bevisa riktigheten eller oriktiglielen af en sals, men jag vet
äfven, att vissa modifikationer kunna ske, och jag är säker att de
icke uteblifva i detta beslut, sorn inom ett helt RiksStand varda fattade
i afseende på de ordningar, hvarefter det skall verka. Hvad
Frih. Rehbinders anförande beträffar, får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att, efter nu gällande hevillnings-förordn., arrendatorer i denna
deras egenskap, icke erlägga någon bevillning till Staten. Således
huru mycket också arrendatorn må hafva nedlagt uti inventarier för
egendomens skötsel, skördar Slaten af honom icke någon skatt, utan
jordegaren betalar bevillningen såvida icke i kontraktet arrendatorn
åtagit sig betalningsskyldigheten, men denna förbindelse kan, enl.
min åsigt, icke föranleda till någon rättighet för arrandalorp att härstädes
som representant uppträda.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: En värd talare har redan fästat
uppmärksamheten derpå, att en representationsförändring kan träda
i verksamhet först vid riksdagen efter den, då denna förändring
blifvit beslutad; hvaremot den af Frih. Palmstjerna föreslagna
förändring kommer i händelse den bifalles, att lända till efterrättelse
redan vid nästa riksdag. Det är således gifvet, såvida att
denna förändring är nyttig, denna nytta kommmer till godo jemväl
vid öfverläggningen om det hvilande representationsförslaget. Man
har sagt, alt grannlagenheten mot de öfriga Stånden, hindrade R.
o. Ad. att företaga en förändring med siri representationsrätt, äfven
om R. o. Ad. egde en sådan rättighet. Jag hemställer, huruvida
grannlagenheten mot de öfriga Stånden förbises, om R. o. Ad.
för sin sjelfskrifvenhet fästade såsom vilkor någon viss förmögenhet
eller vissa egenskaper, såsom embelsmanna-erfarenhet eller högre lärdom
m. m. Det synes mig snarare vara en garanti för de öfriga
Stånden, att Svenska folkel på Riddarhuset blir bättre representeradt.
Den ex absurdo bevisning, som Hr Tham försökt, hör icke
bit, emedan allt som den värde talaren framställt, icke får tillämplighet
förr än något förslag i sådan syftning blifvit väckt. Frih.
Tersmedan har sagt, att R. o. Ad:s nuvar. representationsrätt icke
kan tänkas, ulan med bibehållande af sjelfskrilvenhelen ensam och
oblandad. Jag tror icke att så är. Den lefvande organism
inom samhället, hvilken utgöres af R. o. Ad. kan deltaga såsom
sådan uti nationalrepresentationen antingen Adelns ledamöter till
nationalrepresentationen ega sjelfskrifvenhet i allmänhet eller sjelfskrifvenhet
först då den är förenad med vissa garantier. Jag anhåller
om ålerremiss å betänk.
Frih. Rehbinder: I anledn. af Hr Printzenskölds yttrande
anhåller jag, alt få tillägga några ord. Jag känner mycket väl, att
eganderättsbevillningen erläggas af jordegarne och icke af arrendatorn,
sä vida icke annorledes i kontraktet derom är öfverenskommet. Afsigten
med min anmärkn. har varit, att, man må vara arrendator
<>ller icke, det bör stadgas någon viss census, så alt representationsrätten
icke bestämdt åtföljer förmögenheten eller den intellectuella
bildningen, utan att den bör bero af de afgifter man till Statskassan
erlägger. I de flesta förslag, som i fråga om representationens
104
Den 14 Junie. m.
(»inbildning blifvit gjord, liar en viss census föreskrifvils och del synes
mig således billigt, att då den, som liar 5,000 nilis förmögenhet,
tillerkännes representationsrätt, bör den, som betalar till Staten
50 r:dr årligen, och således erlägger 5 gånger mera till Staten än
egaren af den obetydliga fastigheten af 5,000 ndrs värde, äfven
tillerkännas del uti representationen. I händelse, som jag förmodar,
alt betänk, varder ålerremitteradt, anhåller jag, alt Ulsk. ville taga
denna min anmärkn. i öfvervägande.
Hr Björnstjerna, Oscar Magn. Fredr.: Det vigtigaste
skäl, som blifvit anfördt mot införandet af sådana kategorier, sorn
här blifvit föreslagna har varit, att de äro stridande mot principen
för R. o. Adis representationsrätt, och att det således icke skulle
vara R. o. Adis rättighet, alt vidtaga några förändringar. Jag tror
tvertom, ty det finnes redan en § i Ridd.-Ordn., som lemnar R.
o. Ad. rättighet, att utvotera sådana personer, som befinnas olämpliga
såsom representanter. Jlin öfvertygelse är, att om sådant icke
vore förenadt med chikan, skulle denna utveckling ganska ofia komma
i fråga. En värd talare har förklarat sin öfvertygelse vara, att
R. o. Adis dom vore fälld. Afser detta yttrande Ståndet ensamt,
sä tror jag, alt en opartisk domare skall finna R. o. Adis öfverläggningar
icke på något sätt varit MedStåndens underlägsna, men
ofta tvertom. Skulle åter den omtalade domen afse R. o. Ad. såsom
en klass inom samhället eller i sin helhet betraktad så får jag
åberopa ett yttrande af en annan person i ett främmande land.
Jag har här i min hand en samling af hans tal, men jag vill icke
upptaga tiden med någon uppläsning deraf. Jag vill blott omnämna
ett af hans yttranden nemi.: ”För det att skräddare och skomakareyrkena
icke äro ärftliga, påstår man, att representanlkallet icke bör
vara ärftligt”. Jag har blott att tillägga, att om R. o. Adis sjelfskrifvenhet
upphör, kommer icke heller monarkien att bestå längre,
än demokratien sådant tillåter, hvilken sjelf helst önskar, att rida
på samhällets höjder. Jag anhåller om återremiss af betänk.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts vara fulländad, framställde
Hr G,r. o. Landtm, propos. först till bifall och sedermera
till återremiss å Ridd.-Utskis förevar, mern., och blefvo begge dessa
proposir besvarade med blandade ja och nej; hvarefter Hr Landtm,
ånyo hemställde om R. o. Ad. bifölle detta mern. samt då härvid åter
ropades ja och nej, förklarade det han trott sig finna alt ja varit
öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande voterings-propos.:
Den som bifaller Ridd.-Utskis mern. Nio 9 voterar
j»;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, kommer förenämnde mern. att på grund af de deremot
gjorde anmärkmr återremitteras,
Oen 14 Juni e. m.
105
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 13.
Nej — 30.
Anmäldes och lades pä bordet följande frän Utskotten inkomne
mern., ullåt:n och belänkm, nemi. frän
Co n s ti t u ti ons- Utskottet:
N:« 13, med förslag till voteringspropos. i anledn. af RiksSt:ns
olika beslut i afseende ä mern. N:o 5, ronde ett tillägg lill
72 § R.F:n.
N:o 14, med förslag lill ändring i 2 och 5 mom, 14 och 22
§§ Riksd:s-Ordn. rör:de representationsrälligheten för Fahlu Bergslag.
Bevill nings-Utskottet.
N:o 16, i anledn. af gjord anmärkn. mot betänk. N:o 10,
ang:de stämpling af spelkort oell afgiften derför;
N:o 17, i anledn. af Riks-St:ns olika beslut ang:de grunderne för
den blifvande allmänna bevillningen samt föreskrifterna för deras tillämpning.
N:o 18, i anledn. af RiksStms olika beslut rör:de stämplade
pappersafgiften;
N:o 19, i anledn. af Ilr Roths, C. R., motion om bestämmande
af en assurance-afgift för summor, som under rekomendatiou
med posten afsändes;
N:o 20, i anledn. af serskildt utaf Vällofl. BorgareSt. fattadt
beslut vid handläggningen af Utsk:s betänk. N:o 13, ang:de lullbevillningen;
Banko-Utskottet.
N:o 60, i anledn. af erhållen återremiss, i vissa delar, af Ulsk:s
betänk. N:o 42, med förslag till reglering af bankens läne- och
krediliv-rörelse;
N:o 61, öfver de inom RiksStm gjorde anmärkmr vid betänk.
N:o 48, med förslag till föreskrifter, ang:de bankens metalliska
kassa m. m.;
N:o 62, i anledn. af R. St:s beslut om upphörande af utskrifning
från banken af sedlar å 16, 12 och 8 sk. samt 14 och
10 sk. kopparmynt;
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet.
N:o 92, i anledn. af väckta motioner om revision och reorganisation
af hospitals-anstalterne i riket;
N:o 93, i anledn. af väckt motion om framläggande af unionskomiléens
förhandlingar inför R. St:r;
N:o 94, i anledn. af väckta motioner om fri disposition
och fördelning af härads-allmänningarne på socknarne; samt
106 Den 14 Juni e. m.
N:o 95, i anledn. af väckt fråga ora utfärdande af fullmakter
för kronolänsman.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. £ till 11 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Thorsclagcn (len 15 Juni 1848.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för gårdagens eftermiddags-plenum.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Lagerfelt, Israel
Carl Adam, som åtnjutit ledighet från sin befattning såsom ledamot
af Const.Utsk., skriftligen anmält sig vara af sjukdom hindrad,
att återkomma för att bestrida denna befattning, samt derföre anhållit
att få afsäga sig densamma, men likväl behållas vid sin riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hverefter Hr Landtm, anmodade
Hrr Electorer, att utse en ledamot i Const.Utsk. efter Frih.
Lagerfelt.
Föredrogs och godkändes Exp:sUtsk:s i gårdagens eftermiddagsplenum
på bordet lagda förslag till R. St:s und. skrifvelser till K. M.
N:o 110, ang:de iståndsättande af publika byggnader å ön S:t
Barthelemy, samt förhöjning i dervarande tjenstemäns aflöningsstat;
och
N:o 115, med förslag lill ny författning ang:de stämplade pappers-afgiften.
Äfvenledes föredrogs och bifölls Exp:sUtsk:s i gårdagens eftermiddagsplenum
bordlagda, under N:o 9, afgifne förslag till § i riksdagsbeslutet
ang:de stämplade pappers-afgiften.
Föredrogs men lades, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Aug., och Hr Lind af Hageby, Carl Aug. Ludv., ånyo pä
bordet Const:sUtsk:s i gårdagens plenum bordlagda mern. i\':o 13,
med förslag till voter:s-propos., i anledn. af RiksStms olika beslut i
afseende å mern. N:o 5, rörande ett tillägg till 72 § Reg.F.
Den 15 Juni e. m.
107
Föredrogs Const.Utsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
meni. N:o 14, med förslag till ändring i 2—5 mom. 14 och
22 §§ Riksd.-Ordn., rörande represenlations-rältigheten för Fahlu
bergslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Detta förslag till grundlagsändring
är lika med det som Utsk. afgaf, vid förliden riksdag,
likväl med en väsendtlig skilnad, hvarpå jag anhåller få fästa Ståndets
uppmärksamhet. I 5:te mom. af § 14 äro vid slutet tillsatta
följande ord: ”och är inom länet bosatt”. Sålunda skall man för
alt vara valbar bo inom St. Kopparbergs län. Om det nu är en
fjerdeparlsegare, som möjligen är boende inom Gefleborgs, eller
.Westerås län, hvilket utan tvifvel är händelsen med åtskilliga och
han måhända har lika mycken kännedom i grufve-driften vid Fahlun,
som om han bodde inom Kopparbergs län, hvarföre skulle lian
icke då jemväl fä vara valbar? Mig synes som detta tillägg hvarken
vore nödigt eller nyttigt, och alt detsamma fördenskull borde uteslutas,
hvilket jag underställer R. o. Ad. 1 den händelse Ståndet
skulle dela min mening, sä hemställer jag, att R. o. Ad. ville, med
denna gemensamma tanka, återremittera betänk, till Const.Utsk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Anledningen till det stadgande,
som Hr von Hartmansdorff har klandrat är den att fjerdeparterne
eges likasom andra aktier af personer, som kunna vara bosatte i
hvilken trakt som helst af riket. Det är ganska troligt att om fjerdepart
eges af en person, som bor i annan landsort aflägsen ifrån Fahlun,
en sådan fjerdepartsägare icke har någon bekantskap med grufvedriften
på sistnämnde ställe. Utsk. ansåg derföre, att det var nyttigt att
stadga det en fjerdeparlsegare, för alt vara valbar, borde vara bosatt
inom St. Kopparbergs län hvarigenom beredes säkerhet att representanten
för Fahlu bergslag alltid mätte ega en närmare kännedom
om nämnde bergslags grnfvedrift. Sjelfva förslaget är väckt af
representanten för Fahlu bergslag, och äfven han har yrkat denna
föreskrift, hvarför jag tror densamma vara både ändamålsenlig och
nyttig.
Hr Akerman, Fredr.: Jag instämmer för min del i den anmärkn.
som Hr von Hartmansdorff gjort. Om man skulle ensamt
afse bekantskapen med grufdriften hos den som valdes, om detta
ovilkorligen skall fordras hos representanten så skulle den af Utsk.
föreslagna redaction vara riglig, men man måste tänka sig möjligheten
att personer, boende utom länet, och sorn blott icke hafva
dessas bekantskap utan derutöfver andra egenskaper, som göra dem
företrädesvis skickliga till riksdagsmän. Genom ett sådant tillägg, som
här är gjort skulle man utestänga möjligheten för en sådan person
alt blifva vald. Dessutom finner jag sjelfva orden vara illa valda.
Det står nemi. här ”och är inom länet bosatt” men något län är
icke omtaladt, hvarken i samma mom. eller i liela §. Skulle tillägget
stå der så borde det väl stå ”inom St. Kopparbergs län
boende”.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. belia
-
108
Den 15 Juni e. m.
gade såsom dess gemensamma tanke förklara, att de vid slutet af
5 mom. i 14 § Riksd.-Ordn. intagne orden: ”och är inom länet
bosatt” böra ur förslaget uteslutas, ropades starka ja, blandade med
nej; hvarefter Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna, att
liärvid ja varit öfvervägande, samt att den sålunda godkända anmärknm
komme att till Const.Utsk. hänvisas.
Föredrogs och bifölls Bevilln.Utsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda utlåt. N:o 16, i anledn. af gjord anmärkn. mot betänk.
N:o 10, angtde stämpling af spelkort och afgiften derför.
Vid föredragning af Bevilln.Ulsk. i gårdagens plenum på bordet
lagda mern. N:o 17, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut, ang:de
grundeme för den blifvande allmänna bevillningen och föreskrifterne
för deras tillämpning, blef detta mern. ånyo bordlagdt, på begäran
af Hr von Hartmansdorff, Aug., och Gr. Lagerbjelke,
Gustaf.
Föredrogs och bifölls Bevilln.Utsk:s i gårdagens plenum pä
bordet lagda mern. N:o 18, i anledn. af RiksSlms olika beslut,
rörande stämplade pappersafgiften.
Föredrogs, men lades, på begäran af Gr. Lagerbjelke, Gust.,
och Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., ånyo pä bordet BevillmsUtsk:s
i gårdagens plenum bordlagda utlåt. N:o 19, i anledn. af Hr
Roths, C. IL, motion om bestämmande af en assurance-afgift för
summor, som under rekommendation med posten afsändas.
Vid föredragning af Bevilln.Utskrs i gårdagens plenum på bordet
lagda mern. N:o 20, i anledn. af särskildt utaf Vällofl. BorgareSt.
fattadt beslut vid handläggningen af Utsk:s betänk. N:o 12,
ang:de tullbevillningen, befanns detta mom. icke hos R. o. Ad. erfordra
annan åtgärd, än att läggas lill handlingarne.
Vidare föredrogos, men lades, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Aug., och Gr. Lagerbjelke, Gust., ånyo på bordet
BankoUtsk. i gårdagens plenum bordlagde utlåt.
A:o 60, i anledn. af erhållen återremiss, i vissa delar, af
Ulsk:s betänk. N:o 42, med förslag till reglering af bankens låneoch
kreditiv-rörelse;
N:o 61, öfver de inom RiksStm gjorde anmärkmr vid betänk.
N:o 48, med förslag till föreskrifter, ang:de bankens metalliska
kassa m. m.; samt
N:o 62, i anledn. af R. St:s beslut om upphörande af utgifning
från banken af sedlar å 16, 12 och 8 sk. samt 14 och 10
sk. kopparmynt.
Den 16 Juni e. m.
109
Då nu föredrogs Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:s i gårdagens
plenum på bordet lagda betänk. N:o 92, i anledn. af väckte motioner
om revision och reorganisation af hospitals-anstalterne i riket,
blef jemväl detta betänk, ånyo bordlagdt uppå derom af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, och Gr. Lagerbjelke, Gust, gjord begäran.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s i gårdagens
plenum på bordet lagde betänk:n
N:o 9.3, i anledn. af väckt motion om framläggande af unionscomitéens
förhandlingar inför B. St:r;
N:o 94, i anledn. af väckte motioner om fri disposition och
fördelning af härads-allmänningarne, på socknarne; samt
N:o 95, i anledn. af väckt fråga om utfärdande af fullmakter
för kronolänsman.
Anmäldes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr. från
PresteSt. af d. 7 och 9, frän BorgareSt. af d. 9, samt från BondeSt.
af d. 9 och 14 dennes.
II. B. o. Ad. åtskildes kl. 8 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 17 Juni 1848.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 4 prot.utdr. för d. 15 dennes samt pleniprot. för d.
31 sisth Maj f. m.
Öppnades Ilrr Electorers listor vid val af ledamöter i Const:s-,
Bevillms-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskm; och befunnos
dertill utsedde i
Constitutions-Utskottet:
efter N:o 86, Gr. Hamilton Jakob, Essen, och N:o 245, Frih. Lagerfelt,
Israel Carl Adam;
N:o 139, Gr. Wirsén, Axel Emil, och
N:o 1661, Hr Carlheim Gyllenskjöld, Oscar.
Ilo
Den 17 Juni.
Bevillnings-Utskottet:
efter N:o 2147, Hr af Christiernin, fullm. Frih. Alie ihjel m, Carl
Axel;
N:o 1428, Hr Ridderborg, Jakob Fredrik Georg.
L a g-U tskottet:
efter N:o 2127, Ilr Segerheim, fullm. Hr Munck af Rosensköld,
Thomas;
N:o 2195, Hr Edelstam, Fabian.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
efter N:o 1930, Hr Wahlfelt, fullm. Hr Lagerheim, Lars Magnus;
!\:o 1984, Hr Schiitzererantz, Johan Herman.
Äfvenledes öppnades Hrr Electorers listor vid val af ledamöter
att, i permitterades frånvaro, inträda i Constis- och StatsUtskm; och
hade dertill blifvit utsedde i
Cons titutions-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 1955, Hr von Oelreich, fullm. Gr.
Lewenhaupt, Axel, beviljad 3:ne veckors ledighet räknad från den
18:de dennes;
IS’:o 370, Frih. von Paijkull, Johan Gustaf.
Stats-Utskottet.
under ordinarie Ledamoten N:o 1703, Hr Blomcreutz, fullm. Hr
af Geijerstam, Carl, beviljad 14 dagars ledighet;
JN’:o 2183, Hr Gripensvärd, Jakob Olof.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Främst på föredragmslistan
i dag, förekommer Coust.[Jtskis betänk. N:o 13, med förslag till voter:spropos:r,
i anledn. af RiksStms olika beslut, ronde mern. N.o 5
ang:de 72 § Reg.F. Det lärer vara förhållandet med detta betänk,
alt Stms talemän äro sig emellan af olika mening ang:de sättet att
behandla denna fråga. Följden deraf skulle naturligt blifva svåra
strider inom RiksSlm. Till förekommande deraf, och då en af talmännen
för närvar, är ifrån hufvudstaden bortrest, så hemställer jag
vördsamt till R. o. Ad. om icke detta betänk, kunde få uppskjutas
till det första plenum efter midsommar. Dessförinnan äro väl lalemännen
åter samlade, och man skulle hoppas, att deras öfverläggningar
kunde leda till närmare öfverensstämmelse i äsigterna om
frågan. Jag anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs framställning härom.
Frih. Cederström, Jakob: Hr von Hartmansdorff har trott
sig kunna komma till en bättre öfverensstämmelse uti RiksStms beslut,
i ani. af Const.Utsk:s betänk. N:o 13, deri Const.Utsk. föreslagit
voter:spropos:r med anledn. af RiksSt:s beslut, ronde det af ConsCUtsk.
afgifna förslag till förändring i 72 § Reg.F. Den utvägen
att genom uppskof komma till ett bättre resultat torde jag få bevisa
vara tvertemot verkliga förhållandet, och att man derigenom tvertom
invecklar sig i svårigheter, hvilka komma att göra en vida starkare
spänning, än om saken helt enkelt upptages och afgöres vid riks
-
Den 17 Juni.
lil
dagen inom hvarje serskildt Stånd, endast R. o. Ad. vill hålla sig
till grundlagens bestämda ordalydelse, och derigenom tvinga de öfriga
Stånden, om de vilja eller icke, att jemväl efterlefva grundlagen.
Jag bestrider sålunda allt uppskof af ifrågavar. ärende och
anhåller att, då betänk, blifver föredraget, återfå ordet för alt yttra
mig i hufvudfrågan.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Något förstärkt Const.Utsk. är ännu
icke valdt, men äfven om ett sådant det vore, så funnes det i alla
fall icke skäl att ensamt för denna frågas afgörande nu genast sammankalla
Utsk. och det af Hr von Hartmansdorff begärda uppskof
kommer således icke att förorsaka något dröjsmål uti ärendenas gång,
hvarföre jag förenar mig uti den af honom framställda begäran.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Det är ju alldeles icke
något nytt eller ovanligt, alt, för någon fördels vinnande i ärendenas
behandling, man begär ett uppskof, eller beslutar ärendenas förekommande
längre fram å någon viss, utsatt dag. Jag skulle alltså
tro alt, hälst de af Hr von Hartmansdorff framställda skäl synas
vara ganska giltiga; det vore billigt, att Ståndet såsom jag vördsamt
vågar tillstyrka, behagade instämma uti hvad sålunda yrkadt
blifvit.
Frih. Cederström, Jakob: Det eger sin fullkomliga riktighet
hvad den siste värde talaren nämnt, att RiksStm flera gånger beslutat
uppskof om ärendens föredragning, och sådant i fullkomlig
öfverensstämmelse med grundlagen, som stadgar att ärendena skola
föredragas i den ordning de på listan förekomma, sä framt icke
It. St. derom annorlunda besluta; men för att annorlunda besluta,
fordras naturligtvis förnuftiga anledmr. Nu har det motiv
blifvit uppgifvit af Hr von Hartmansdorff, att en talman är frånvar.,
och att det blir lättare att sammanjemka meningarne om målet kan
samtidigt inom alla RiksStm förekomma. Jag anhåller att få yttra
några ord om sjelfva frågans beskaffenhet, hvarigenom man kunde
komma till det resultat, alt uppskof snarare är skadligt än nyttigt
och alt således bäst är om målet nu företages och kommer till afgörande.
Frågan som innefattas i Const.Utsk:s mern. N:o 13, innefattar
en voter:spropos., der Utsk. tilltrott sig att kunna föreslå
R. St. alt votera i förstärkt Const.Utsk. deröfver, huruvida en fråga
skall hvila till nästa riksdag, till grundlagsenlig behandling, elter
icke, en fråga, som från Utsk. blifvit afgifven och vid hvars redactm
ingen anmärkn. blifvit gjord, men som i BondeSt. blifvit afslagen,
BondSt. har dock icke såsom Utsk. i sitt betänk, med citationstecken
uppgifvit yttrat att ”det föreslagna stadgandet, såsom redan intaget
uti lagstiftningen, ang:de R. St:s bank, icke borde i grundlagen
inrymmas” utan Ståndet har, på sätt prot.utdr. frän BondeSt.
innehåller återremitterat mern. med Ståndets gemensamma tanke, att
det föreslagna tillägget är obehörigt, då de stadganden, som deruti
innefattas, redan finnas i lagstiftningen för R. St:s bank. Detta förbigående
af termerne, oaktadt citationstecken finnes utsatt, är en
serskild uppmärksamhet vid denna frågas behandling inom Const.-  Utsk. Nu torde väl ingen af Hrrme här på Riddarhuset finnas,
112
Det) 17 Juni.
sorn icke erkänner, att 56 § Reg.F. 2:dra moms tydliga bestämmelser
för grundlagsfrågors behandling icke medgifva att man afslår
på första riksdagen ett afgifvet förslag och således hindrar dess hvilande.
Dtsk. har åberopat ett prejudicat och det är i min tanke
af intet värde, ty ett våldförande af grundlagen den ena dagen eller
pä en riksdag, berättigar alldeles icke lill ett dylikt handlingssätt
dagen derefter, eller en följande riksdag, utan man måste följa
83 § Reg.F., som bestämmer, att i hvarje serskildt fall, grundlagarne
skola, efter deras ordalydelse tillämpas. Nu innehåller 56 §
Reg.F. dess 2 mom. att 11. St. må, om ett Const.Utsk:s yttrande
vid samma riksdag, då det öfverlemnas, kunna öfverlägga, men icke
vid densamma besluta, samt att om i Riks-St:ns plena, anmärkmr
göras emot Utsk:s yttrande, de, hvilka hvarje Riksstånd
serskildt förklarar utgöra dess gemensamma tankar, böra till Cousl.-  Utsk. hänvisas och om något Stånds tankar i någon eller några delar
blifva skiljaktiga från de öfrigas, så skall Const.Utsk. förstärkas
lill 20 personer af hvarje Stånd, hvilka, genom samfälld omröstning,
skiljaktigheterna förena, hvarefter det sålunda beredda utlåt, kommer
att hvila till 11. St:s afgörande vid följande rikdag. Om nu
nej-propos. af Utsk:s förslag skulle vinna, så lärer väl Hr von
Hartmansdorff och R. o. Ad:s öfriga ledamöter få lof att erkänna
att man häfver hufvudsakligen pröfvat förslaget och afslagit ett grundlagsförslag,
hvilket enl. sednare morn. i 56 § Reg.F. är, på sätt
jag nyss nämnt, förbudet. Således kan icke något RiksStänd af
något annat tvingas att votera öfver voter:s-propos:r, hvilka skulle
leda lill ett beslut, som vore olagligt i form, oell som icke kan
blifva bättre derigenom alt det uppskjutes. Om det nu skulle inträffa,
alt något Ständ t. ex. R. o. Ad., vägrar ali till förstärkt
Utsk. remittera frågan, eller dess ledamöter vägra alt till förstärkt
Utsk. deri rösta, hvad skulle väl följden blifva annat än att de 3
Stånd, som hafva gillat proposma tvingas alt, emot sitt fattade beslut,
låta saken falla emedan det beslut, som af dem blifvit fattadt,
var grundlagsvidrigt. Ett Stånds förfarande i den frågan kan förhindra
sakens framgång. Det hafva vi sett förut, i afs. på en K.
propos. vid 1715 års riksdag, hvilken bifölls af alla 3 ofrälse Stånden,
och hvaruti föreslogs alt låta de hvilande grundlagsfrågorne ytterligare
hvila till grundlagsenlig behandling vid påföljande riksdag
och icke upptaga dem vid den riksdagen. De måste upptagas, derföre
att R. o. Ad. med en rösts pluralitet beslöt att det skulle upptagas.
Jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm, ville framställa propos.
till afslag på den hemställan om uppskof som af Hr von Hartmansdorff
blifvit gjord.
Hr von Hartmansdorff: Jag har föreslagit uppskof med
ifrågavar. ärendes behandling. I st. f. att uppehålla sig vid den saken,
har Frih. Cederström, före målets föredragning, ingått i sjelfva
ämnet. Det är ett serskildt öfverseende af Hr Gr. o. Landtm,
att tillåta honom det; men jag hemställer till R. o. Ad. om det
är skäl för Ståndet att göra likaledes. Jag tror, att vi böra hålla
oss
Den 17 Juni.
i 13
oss till den fråga, sorn är föredragen. Frih. Cederström har emedlertid
här framställt åtskilliga skäl för sin åsigt, till hvilkas bekräftande
han häfver, likasom vissa prester, slagit i predikstolen, till den
kraft och verkan sådant kan medföra. Han har sagt, att en rigtig
uppfattning af grundlagens ordalydelse skulle hindra ali tvist om
denna frågas behandling. Om grundlagen i detta fall vore tydlig,
så hade, utan tvifvel, ingen skiljaktighet uppkommit emellan talmännen
för denna gång, och då hade troligen icke heller vid föregtde
riksdagar de. tvister inträffat, som dä egt rum. Det är just till förekommande
af den tidspillan, dessa tvister skulle medföra som jag
gjort denna framställning. R. o. Ad. ser af bordslistan, att vi på
bordet hafva frågor om allm. bevilln., hvilka måste snart afgöras,
om bevilln:s-förordn:n skall kunna utfärdas, likaså frågor om bankens
lånerörelse, hvilka äfven mäste ofördröjligen afslutas om riksdagen
skall kunna snart bringas till ända. Vi veta icke hvarthän
det kan leda, om denna sak nu skulle tagas till öfverläggning, men
förmodligen derhän, att detta plenum ginge förloradt för de skyndande
ärendena. Jag hemställer derföre ånyo, att R. o. Ad. behagade
bifalla den vördsamma anhållan, jag gjort och att Hr Gr. o. Landtm.
mätte derpå göra propos.
Dä nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. biföll
e att, såsom Hr von Hartmansdorff föreslagit, pröfningen af Const.-  Utsk:s mern. iN:o 13 må uppskjutas och icke företagas förr än i
det efter midsommarsdagen först inträffande plenum, ropades ja jemte
ett eller annat nej, hvarefter Hr Landtm, förklarade det han funnit
att ja härvid varit öfvervägande.
Frih. Cederström, Jakob, begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till votens-propos.
:
Den som bifaller, att Consl.Utsk:s mern. N:o 13 icke företages
till pröfning förr än i det efter midsommarsdagen först inträffande
plenorn, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, kommer förenämnde mern. att innevar. dag till pröfning
företagas.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 26.
Nej — 1.
Upplästes ett af Frih. Reuterskjöld, Adam Axel, inlemnadt
sålydande mern.:
Af enskildte angelägenheter förhindrad att längre fortfara med
R. o. Ad:s förtroende att vara ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.-  C H. 8
114
Den 17 Juni.
Utsk., får jag detsamma härmedelst mig afsäga, under anhållan att
ändock vid min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
med tillkännagifvande, att Hr Wästfelt, Nils, såsom ledamot
af Allm. Besv.- och Ekon.Utsk. samt Gr. Sparre, Johan Alexander
Artemis, såsom ledamot af BevillmsUtsk., erhållit 3:ne
veckors ledighet ifrån d. 20 i denna månad, anmodade Hrr Electorer,
alt sammanträda till val af en ledamot i Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk. efter Frih. Reuterskjöld samt en ledamot alt i det
sistnämnda och en ledamot att i BevillmsUtsk. inträda under de
permitterade ledamöternes frånvaro.
Upplästes följande af Hr Oxehufvud, Tönne, inlemnade
mern.
I anseende till sjuklighet, får jag äran afsäga mig det förtroende
Hrr Bänkman visat mig, att vara elector; men anhåller ödmjukl.
att få bibehålla min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hrr Bänkmän
af Hr Gr. o. Landtm, anmodades, att utse en Elector efter
Hr Oxehufvud.
Föredrogs ånyo BcvillmsUtsk:s d. 14 och 15 dennes på bordet
lagda mern. N:o 17, i anledn. af RiksStms olika beslut, ang:de
grunderne för den blifvande allmänna bevillningen samt föreskrifterne
för deras tillämpning.
Detta mern. företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, ang:de personliga skyddsaf'giftens bibehållande
såsom b evil Inings grund.
Utsk:s i denna punkt afgifna yttrande lades till handlingarne,
med godkännande af den deri föreslagna votens-propos., ronde progressiva
afgifters utgörande för den högre förmögenheten eller inkomsten.
2:dra punkten, ang:de afgifter efter 2:dra artikeln af
arbetsfolk.
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: Jag var af sjukdom förhindrad
att vara tillstädes, när R. o. Ad. fattade beslut i dessa frågor.
Det tillkommer således icke mig, att till Ståndet göra någon
hemställan om den gjorda inbjudningens antagande. Men i händelse
icke några serdeles skäl föranleda Ståndet att vidblifva sitt beslut,
så tror jag att det vore godt, om saker som äro af mindre
vigt icke föranledde omröstningar i förstärkt StatsUtsk., emedan vi,
enl. hvad mig är berättadt, hotas med omröstningar i flera hundra
frågor, i fall de. öfriga Stånden vidblifva de beslut, som af dem äro
fattade.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då jag anser denna fråga
vara af vigt för dem, som bevillnm skall drabba, så anhåller
Den 17 Juni
jag att R. o. Ad. matie vidblifva sitt beslut. Hvad beträffar den
tidsutdrägt, som en eller annan votering mer eller mindre skulle
medföra, sä kan den i detta fall icke vara betydlig. Annat binda
tullbeviSlms-frägorna komma lill votering, hvilka förekomma i
stor mängd. Om dervid concessioner kunna göras, så vore det
önskligt.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge sig böra, med
vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut, godkänna den af
Utsk. i denna punkt föreslagna votens-propös. AT:o 2.
Härvid ropades ja och nej, hvarjemte
Hr Printzensköld, Carl, anmälde sig och yttrade:
Afven jag anhåller att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt en gång
fattade beslut samt godkänna voter:s-propos:n., sådan den af Utsk.
blifvit framställd. Saken är af stor vigt och . . .
Detta yttrande blef härvid af Hr Gr. o. Landtm, afbrutet,
med erinran att R. o. Ad. förklarat ofverläggningen vara fulländad.
Hr Printzensköld: Jag erinrade mig icke att någon propos.
om öfverläggningens afslutande blifvit framställd och besvarad,
samt anhåller alt Hr Landtm, mätte tillkännagifva huru Hr Landtm,
uppfattat svaret å den i afseende på sjelfva saken framställda
propos:n.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade alt den nyss gjorda proposm
blifvit besvarad af endast några få ledamöter och med blandade ja
och nej, så att Hr Landtm, ej kunnat uppfatta huruvida dervid ja
eller nej, varit öfvervägande samt i anledn. deraf ansåge sig böra
förnya samma propos.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi-.: Jag anhåller att Hr
Gr. o. Landtm, ville dela proposm i 2:ne delar, nemi. den första
om R. o. Ad. vidblifver sitt beslut och den andra om R. o. Ad.
godkänner voter.-propos:ne.
Då Hr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf hemställde pm R. o.
Ad. vidblefve sitt förut i fråga om afgifler efter 2:dra artikeln af
arbetsfolk fattade beslut, ropades starka ja jemte åtskilliga nej;
hvarpå Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att ja öfverröstat
nej.
Uppå sedermera framställd propos. godkände R. o. Ad. den
af Ursk. föreslagna voter:s-propos:n N:o 2.
3:dje punkten, ang:de förhöjd bevillning af enskilda
Banker.
Hr Gr. o. L andtm:s propos. lill vidblifvande af R. o.
Ad:s förut i delta ämne fattade beslut samt godkännande af den
8*
116
Den 17 Jun i.
derom föreslagna votcns-propos. N:o 3, besvarades med starka ja,
jemte åtskilliga nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade det han funnit
ja härvid hafva varit öfvervägande.
4:de punkten, ang:de bevillning af karaktersfullmakter.
R. o. Ad. vidblef sitt i ämnet förut fattade beslut, samt godkände
de af Utsk. föreslagna voter:s-propos:ne N:is 4, 5 och 6.
5:te punkten, ang:de väckt förslag om föreskrift för vederbör.
skönskrifvare i stad, att inom viss tid till magistraten
aflemna serskildt exemplar af mantalslängden.
Utsk:s i denna punkt afgifnn yttrande blef af R. o. Ad. godkändt.
örte punkten, ang:de ifrågasatt ändring i 50 § af hevi
lin: s- f ö r o r d n in gen.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes Utsk. hafva anfört så
giltiga skäl för sin inbjudning, alt jag vördsamt hemställer, att Ståndet
ville densamma antaga.
Hr Rosenblad, Bernhard: Genom Utsk:s envisa och ensidiga
sätt att behandla frågan, då den väcktes,®och då Utsk. hade
tid och tillfälle, att åt frågan gifva utveckling, sä har det nu kommit
till den ställning, att det tjenar föga till att R. o. Ad. vidhålla
sitt en gäng fattade beslut, hvadan jag hemställer, att R. o. Ad.
ville antaga Utsk:s inbjudning för att icke fördröja frågans afgörande.
Hr Printzensköld: Mig synes äter att Utsk. hvarken handlat
ensidigt eller envist då Utsk. framställt till RiksStrn förslag till
bibehållande af den nuvande minimitariffen. Jag tror tvärtom, att
Utsk. i detta fall förfarit med ett klokt förutseende af hvad som nu
inträffat, nemi. att det skulle blifva omöjligt för RiksSt:n att under
denna riksdag medhinna pröfning af skaltejemkningsförslaget, eli förslag,
som är af den vidlyftighet, att, icke allenast, såsom redan visat sig, många
månader åtgått innan StalsUlsk. hunnit företaga detsamma till öfverläggning,
utan äfven flera veckor skola älgå innan RiksShn
medhinna delsammas pröfning; och då Frih. Raab var den, som
hufvudsakligen, när Bevilln:sUtsk:s förslag till bevillms-förordn. förevar,
hemställde lill Ståndet att man skulle uppskjuta pröfningen
af frågan, i afvaklan på StatsUtsk:s betänk, ang. skaltejemkningen,
men delta betänk, ännu icke inkommit, hvaremot vi alla veta alt
riksdagen icke länge torde komma att fortfara, så tager jag för gifvet,
att Frih. Raab äfven förenar sig med de talare, som tillstyrkt
antagande af den inbjudning Utsk. framställt, hvarlill|jag. för min
del, förklarar mig beredvillig.
Hr Aminoff, Joli. Fredr: Om Hr Rosenblad hade gjort sig
det besvär, att förskaffa sig underrättelse om de öfverläggningar och
förslager sora inom Bevilln:sUtsk, ägde rum, i afseende å ifrågavar.
ämne, innan beslut fattades — så skulle han säkerligen kommit
till den öfvertygelse, att Utsk. icke handlat envist och ensidigt.
Den 17 Juni.
i 17
Utsk. har sökl, att, så mycket som möjligt, taga kännedom om
detta vigtiga ärende, men trott sig icke böra gå skaltejemkningskosnmittéens
förslag i förväg hvilket förslag snart är alt införvänta
ifrån StatsUtsk. och på den grund, samt för det närvar., icke understödt
motionen, helst den alltid skulle blifva ofullständig, i jemförelse
med kommitlerades, af K. M. understödda förslag.
Nu är händelsen den, att om motionen anlages, kan densamma
ej sättas i verkställighet pä flere år. Detsamma är förhållandet
också med skaltejemkningskomittéens förslag. Och som ingen särdeles
olägenhet under tiden kan uppstå, bjuder klokheten och försigtigheten,
införvänta de resultater, som af skattejemknings-kommittéens
förslag blifva en följd. För öfrigt har Utsk. ansett, att om Utsk.
skulle med den noggrannhet som erfordrades, handlägga delta ärende,
så komme detsamma alt utdraga på tiden och dymedelst fördröja
riksdagens afslutande; hvadan jag hemställer att R. o. Ad.
måtte afstå ifrån sitt förut fattade beslut och instämma med de öfriga
RiksSt:ns mening.
Frih. Raab Adam Christ.: Hr Printzensköld har förmenat,
att det var mitt yrkande i denna fråga, som skulle hafva föranledt
R. o. Ad:s beslut om uppskof då förra gången detta ärende förevar.
Jag anser mig då skyldig att yttra min tanka äfven derom.
Jag kan på intet vilkor gå ifrån hvad jag anser vara fullt rätt, och
rätt i denna fråga kan icke vara mer än ett, nemi. det, alt uppskjuta
detta ärendes behandling till dess att StatsUtsk. har uttalat
sig om hufvudfrågan. Jag får dessutom fästa uppmärksamheten derpå,
att R. o. Ad. icke beslutat annat än att begära uppskof för den
händelsen, att StatsUtsk. skulle hinna att fatta beslut eller göra
förslag i hufvudfrågan, men icke, såsom här står, ”alt med slutligt
afgörande af bevillms-förordningens ifrågavar. 50 § må anstå,
lill dess R. St. fattat sitt beslut, i anledn. af K. M:s nåd. propos.
ang:de beskatlningsväsendets, samt uppbörds- och redogörelseverkets
förenkling; dock att, i händelse hinder för fattande af ett sådant
beslut skulle möta, vid nuvar. stadgande i nämnde § må komma
att förblifva”. Om nu R. St. hade kommit att stadna vid detta beslut,
så hade ingen skada skett, men man hade kommit till det mål,
som Ilr Rosenblad åsyftat, i händelse icke det stora skatteförenklings-förslaget
kommer till slutlig behandling här. Jag skulle således
för min del tro, att R. o. Ad. bör vidblifva sitt förra beslut och
i fall någon med mig sig förenar i detta afseende, så kommer jag
alt yrka detsamma, men uppträder ingen och yrkar detta lika med
mig, så vill jag icke i likhet med en föregående talare risquera att
vid en blifvande votering blifva ensam af min åsigt.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill erinra mig, att jag instämde
med Frih. Raab; då denna fråga första gången förevar under
sakens dåvar:de skick. Men vid nuvar. förhållande, och dä
riksdagen är nära sitt slut, så anhåller jag alt Ståndet måtte antaga
inbjudningen, på sätt jag förut föreslagit.
Uppå härefter framställd propos. bifölls Utsk:s i denna punkt
lis
Den 17 Juni.
lill R. o. Ad. gjorda hemställan, att med frånträdande af sitt förut
fattade beslut, instämma i de öfriga Ståndens mening.
Tide punkten, ang:de R. St:s undenl. skrifvelse till Ii'. M.,
i frii ga om Bevilln.-Stad gans utfärdande.
R. o. Ad. fann denna punkt ej erfordra annan åtgärd, än att
läggas till hanlingarne.
Föredrogs ånyo Bevilln:slltsk:s d. 14 och 15 dennes på bordet
lagda ,utlåt. 3X:o 19, i anledn. af Hr Rollis, C. R., motion om
bestämmande af en assuranse-afgift för summor, som under rekommendation
med posten afsändas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Ulsk. har här sammanblandat
två olika saker. Assurance i den bemärkelse man vanligen tager
detta ord lemnäs emot skada af eld, storm, hagel, m. m. Med ett
ord emot naturolyckor, hvaremot ifragavar. assurance skulle vara en
assurance emot hvad som Staten är skyldig att derförntan söka förekomma.
Denna är således icke detsamma, som en vanlig assurance.
Utsk. har dessutom uti detta förslag begått den stora inkonseqvence
att på samma gång det ansel', att postverket bör få någon
olika ersättning för den olika risk postverket löper allt efter den
försända summans större eller mindre belopp; någon skilnad
icke blifvit gjord för den betydligt olika risken efter den längre
eller kortare väg penningarne föras t. ex. emellan Stockholm och
Istad eller emellan Stockholm och SöderTelge. Dessutom borde det
väl sedan Staten emoltagit den enskildes penningar för att med
posten fortskaffa desamma anses som Statens skyldighet att äfven
utan en särskild assurance ansvara för dessa penningar. Slutligen
skulle ifragavar. förslag om det bifölles, blifva en ökad tunga på
kommunikationen, hvarför jag tror detsamma vara till en viss grad
skadligt utan att genom det obetydliga inkomstbelopp det skulle inbringa
tillskynda Postverket någon synnerlig fördel. Jag får derföre
yördsamt anhålla om Hr Grins o. Landtmis propos. pä afslag.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag kan icke instämma uti de
satser, som den värde talaren anfört, och anser det ej vara Statens
skyldighet, alt ansvara för alla förluster, som kunna uppkomma derigenom,
att Slaten icke lyckats i sitt bemödande att bibehålla säkerhet
i landet. I sådant fall skulle Slaten ersätta alla de förluster
hvilka uppkomma genom stölder, rån, röfverier o. s. v. Här
kommer endast i fråga huruvida Staten bör draga de förluster, som
uppkomma på Statens privilegierade industri-anstalt, hvilket postverket
egentligen är. I de flesta länder har Staten blifvit nödsakad,
att taga assurance, och då Staten gör nytta ät den som begagnar
sig af postverket, så tyckes mig detta vara billigt och denna assurence
är, så vidt jag känner, mycket större i andra länder. I Preussen
och de flesta Tyska stater är den under olika förhållanden },
jf proc. I Ryssland, der osäkerheten i allmänhet är ganska stor,
är det ^'5 proc. Ehuruväl jag är fullt öfvertygad, alt den här fö
-
Den 17 Juni.
119
reslagne 5'ff procent är allt för ringa så är detta dock ett steg på
vägen. Visar det sig, hvad jag visserligen befarar, vid nästa riksdag,
alt denna assurance är för liten, så kan man då höja densamma,
och då liden gör en återremiss betänklig, så får jag, för min
del, som gillar principen, tillstyrka bifall till Ulsk:s förslag.
Hr Akerman, Fredr.: Jag ber att få till alla delar instämma
med den sista värde talaren. Det är på sätt han nämnt, både
vanligt, och i allmänhet billigt, att då Staten i detta afseende underkastar
sig en ganska betydlig risk, den äfven må erhålla någon
ersättning derför. Den här föreslagne assurancen är äfven, på sätt
han nämnt, högst ringa och hade måhända bordt tilltagas något
högre, men detta är åtminstone ett steg till en behöflig förbättring
i postverket. Det har äfven, i min tanka, en annan god sida, och
skulle hafva det ännu mera om procenten vore högre, nemi. att
befordra bruket af inrikes vexlar. Vore det förenadt med någon
kostnad att göra kontanta remisser, så skulle detta i sin mån bidraga
lill denna högst nyttiga rörelse.
Ilr Aminoff, Joli. Fredr.: Jemte det jag instämmer i Hrr
Rosenblads och Åkermans åsigter, är jag skyldig upplysa Gr. Lagerbjelke
derom, att det varit fråga inom Utsk., att bestämma, vissa
assurance-afgifter för de olika afstånden. Men risken är dock alltid
densamma och fullkomligt oberoende af afståndet, emedan po
sten
kan, invid sjelfva post-kontoret, blifva hortstulen och röfvad.
Likaså är faran större, den mörka årstiden, och vid passerande af
mindre bebyggda trakter, samt skogsmark. Skulle nu allt detta tagas
i beräkning, så ser jag omöjligheten att uppgöra de olika as
surance-afgifterne.
Dä postverket är förbundet att ersätta, alla under dess vård
inlemnade rekommenderade bref, utan att af deponenten erhålla den
ringaste ersättning, så synes billigheten fordra, att de ej sällan uppkomne
förluster, pä något sätt, ehuru ringa, godtgöres — på dessa
grunder har ock Utsk. föreslagit en så högst obetydlig afgift,
som en skilling i assurance för hvarje 100 r:dr. Jag tillstyrker
bifall lill Utsk:s förslag.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag deremot kan icke instämma
i den sista värde talarens åsigt. Jag tror att denna afgift,
hvilken nu afses, icke vore ringa i egenskap af assurance-premie,
utan tvärtom bör komma att ganska mycket trycka på rörelsen.
Uti ett land, der man eger en sä liten penningestock, som i Sverige,
tror jag att man bör vraa mycket försigtig att öka kostnaderne
för penningeremisser. R. St. hafva vid föreg:de riksdagar yttrat
den önskan vid flere tillfällen, att postporto i allmänhet måtte
kunna minskas. Här skulle man, alldeles i motsats emot en sådan
åsigt, betydligt öka kostnaderne för penningars försändande med
poster. I vårt land, der man genom kontanta penningeremisser,
gör sina utgifter, tror jag det icke vara lätt att ålägga sädane afgifter,
som de ifrågavar. För min del har jag litet deltagit i betänkandet,
och yrkar med Gr. Lagerbjelke afslag derå.
120
Den 17 Jun?.
Hr yon Hohenhausen, Mich. Silv.: De förluster, sorn
postverket har gjort genom poströfverier äro åtminstone för ledamöterne
i Bevilln:sUlsk. kände. Vid öfverläggning af denna fråga,
torde väl BevillnssUtsk. hafva fått utredt, att icke, åtminstone mig
veterligt, i något annat land postverket, utan någon ersättning
ansvarar för livad som genom röfverier kan bortkomma. I
ett mycket stort land, der tillförene osäkerheten pä vägen varit
mycket stor, nemi. i Frankrike, der den mest noggranna uppsigt
i den vägen hållits, och der postverkets vagnar mycket väl varit
försedde och åtföljde af gensd’armer, der genom alla dessa polisanstalter,
röfverier på landsvägarne äro högst sällsynta, der påtager
sig postverket ändock alls ingen ansvarighet för hvad som genom
öfvervåld och röfveri kan gå förloradt, utan hvar och en måste
hos assurance-kompagnier derför söka sin säkerhet När man
då tager i betraktande, att, med undantag af bankens sedlar, hvilka
aldrig gällt till sitt fulla belopp utom i Paris, denna afsändning merendels
skedde i guld, hvilket återigen ökade afgifterna för desse
afsändningar, samt att vexlarne äro af den beskaffenhet, att det är
mycket svårt i orterne, att få en vexel på Paris, ty Paris har alltid
att fordra af orterne, sä måste der, både en hög afgift betalas,
och serskild assurance anskaffas. Då måste det väl också vara billigt,
att den sorn här i Sverige vill njuta fördelen af att med trygghet
kunna afsända sina penningar, också gifva någon ringa afgift
till postverket, för att minska dess förluster vid inträffande röfverier
o. s. v. Jag kan således icke annat än i allo tillstyrka Ulsk:s förslag,
som är en början och kanske icke behöfver blifva mera derest
icke liberaliteten på vägarne blifver alltför stor, för att de förluster
som postverket gör, i sådana tider må kunna derigenom betäckas.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag.
Hr Rosenblad: Rörande beliofvet för industriens lättnad,
derigenom att Staten skulle åtaga sig denna stora risk, utan någon
slags ersättning, får jag fästa uppmärksamheten derpå, alt ehuru
lågt man, t. ex. i England har nedsatt postportoafgiften, så är den
likväl i Sverige betydligt lägre. Postporto är i England 4 penningar
nian afseende på distancens längd, och det utgör ungefärligen
10 sk. b:co i svenskt mynt, för hvilken afgift, man här kan få
bref till Umeå och Luleå. Således är afgiften hos oss i allmänhet
lägre än i England, der postporto eljest är lägre än i något land,
som jag känner. Risken är dessutom allt för stor med den nu
öfverhand tagade liberalismen på vägarne. Det lärer kunna intygas
af en domare i orten, som jag för en liten stund sedan såg här
närvarande, att da_ en stor bördesumma skulle nedsändas till en
större egendom i Östergöthland, så fann sig egaren nödsakad, att
sjelf begifva sig dit eller genom sitt ombud medföra penningarne.
Hade nu de ifrågavande 140,000 r:drne blifvit sändne i recommenderadt
bref, och detta bref blifvit röfvadt, så hade Statens hela inkomst
af postverket gått förlorad för detta bref, utan att Staten
för denna risk hade någon fördel. Jag mäste således vidblifva, ehuru
jag anser, att det kan vara samma inadvertens i betänk., och
Den 17 Juni.
121
att man borde hafva ställt assurancen högre, så tillstyrker jag bifall
till hvad Ulsk. föreslagit, såsom en god början till ersättning för
alla bref, som under Statens ansvar försändas och kunna blifva bortröfvade,
och det mätte icke vara obilligt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Här är sagdt alt utrikes ansvarar
icke bankoverket för de summor, som i bref med Postverkets anstalter
skickas ifrån en ort till en annan, och att Staten gör det
alls icke; att likväl postporto är ganska dyr utrikes och jemförelse
vis
billig här i riket, och att således utrikes en mängd förmåner
för correspondencen saknas, som Staten beredt inom Sverige. Jag
anser detta vara en ganska stor fördel för Sverige, och att de olägenheter,
som utrikes finnes, icke böra införas här. När man bör
äga anstalter, som äro bättre, än de som finnas utrikes, så ser jag
icke något skäl att förändra dem efter de modeller, som der äro an
tagne,
utan att bibehålla det som bättre är, så väl i detta afseende
som i många andra. Jag är således, för min del, böjd för afslag
ä detta Utsk:s nu gjorde förslag. Om det antages så skulle många
olägenheter uppstå, icke sä mycket för den skilling man betalar för
hvarje hundra riksdaler, hvilket icke kan vara af någon betydenhet
för dem, som afskicka penningarne, men för öfriga olägenheter, som
uppkomma genom denna inrättning, t. ex. att postverket icke ansvarar
för öppna recommendalioner till högre belopp än 100 r:dr;
således blir det nödvändigt för hvar och en, som vill afskicka en
summa af 100 r:dr med posten, att taga öppet recommendationsbevis.
Detta är ganska lätt för dem, som bo i städerne, ehuru någon
tidspillan derigenom förorsakas, men för dem som bo på landet
och som hafva 3, 4, 5 eller kanske 6 mil till postkontoret, är det
en ganska stor olägenhet och en betydlig kostnad att skicka ett bud
för hvarje bref. För deni är afgiften icke så stor, att den olägenhet,
som är förenad med en sådan anstalt, är svårare, och jag inser
icke något hufvndsakligt skäl, hvarföre någon sådan olägenhet
nu skulle ställas i vägen för skriftvexligen. Dessutom bör man taga
i betraktande, att våra kommunikationsanstalter äro mycket aflägsna
ifrån dem, som behöfva sig deraf begagna, jemförelsevis
med dem, som finnes i England, Tyskland och Frankrike. Jag anser
betydliga olägenheter i afseende pä rörelsen skola uppstå, om
detta förslag blifver af R. St. antaget, och hvarföre skall det ske?
Jo, för att skaffa postverket en större inkomst. Vi hafva sett tills
dato, att postverket har burit sig utan denna inkomst. Vi hafva
sett, att ersättning för rekommenderade bref icke medtagit så betydeligt
af postverkets tillgångar att det icke ändå blifvit vackert öfverskott.
Oaktadt den tilltagande liberalism på vägarne, som Hr Rosenblad
nu omnämnt, så kan jag dock icke öfvertyga mig om att
röfverier på landsvägarne skulle inom några år så ökas, att särskilde
anstalter, sådane som denna äro nödvändiga, för att skaffa statsverket
tillgångar till betäckande af dess förluster, som möjligen kunna
uppkomma. Om framtiden gifver en annan erfarenhet, så blifver
det tids nog att vidtaga anstalterne efter den erfarenhet man då
får. Jag yrkar således afslag på Utsk:s betänk, af det skäl, att de för
-
122
Den 17 Juni.
maner, som vi äga genom våra statsanstaiter icke böra bortkastas
för alt i stället införa de olägenheter, som finnas i andra länder.
Gr. Lagerbjelke, förklarade sig instämma med Frih. Palmstjerna.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Den siste värde talaren har
sagt, att man icke skall, då man har en inrättning, sorn är bättre
än andra länders, införa en annan som är sämre. Men, här är ju
icke fråga om, att införa något, som är sämre, ty den ringa postportoafgiften
skulle blifva förändrad. Fråga är blott att belägga de
rekommenderade brefven med en större afgift än hittills. Kan denna
förändring sägas vara en försämring, då endast den som vill begagna
ifrågavarande utväg skall erlägga en högre afgift än hittills?
Det är visserligen bättre för den, som afsänder penningar att
slippa någon afgift derför, men hvilken förbindelse hafva väl andra
menniskor i landet, att bestå kostnaden och ansvara för dessa penningar
åt den, som afskickar dem, ty åt honom är det egentligen,
som man består denna kostnad, efter som Staten icke får något derför.
Jag kan för min del, icke finna annat än att den som begär
kostnadsfri rekommendation, med detsamma yrkar en obillighet mot
alla dem, som icke hafva penningar alt afskicka och en sådan kan
jag för min del icke tillstyrka. Det hignar mig tvärtom att BevillmsUtsk.
fästat afseende på denna obillighet och att Flsk. sökt åstadkomma
rättelse deri. Jag beklagar visserligen med Gr. Lagerbjelke
att icke termen blifvit bättre vald, men man bör, i alla fall, söka
behandla saken, så godt man, i hennes närvar, skick, förmår.
Här har blifvit sagdt, alt postverket icke bör åtaga sig ansvar
för större summa än 100 r:dr. Följden deraf skulle blifva, alt man
måste dela större summor i flera särskildta bref. Det är endast i
slutet bref eller rekommendation, der posttjcnstemaiinen icke får se
hvad brefvet möjligen innehåller som större summor kunna skickas.
När man nu besinnar, att ifrån Stockholms postkontor afgår, under
öppen rekommendation efter hvad jag hört tillförlitligen uppgifvas
såsom medeltal för hvartdera af de 4 sista åren, 26} millioner
r:dr b:co, så ser man hvilken offantlig summa penningar, som med
posten fortskaffas. Då är det väl hvarken onödigt eller obilligt, alt
man söker skaffa Kronan ersättning för de förluster, som kunna
drabba henne för äfventyret och mödån att skicka enskilda personers
penningar ifrån den ena orten till den andra. Man säger
väl, att postverket icke kommer att äfventyra stora summor för de
penningeförluster, som på detta sätt skola godtgöras. Men jag vet
likväl, att den tilltagande osäkerheten på vägarne nödsakar postverket
ätt numera skicka gevaldiger med poster, hvilka förut fördes af
hvilken bonddräng som helst. Detta medför större kostnader, medtager
en del af postverkets medel, och minskar med detsamma statsverkets
behållning. Men äfven om en sådan utgift för postverket
icke behöfde godtgöras, månne det vore för mycket att R. St. i
närvar, ögonblick, då man icke vet hvarest penningar skola tagas
till nödiga utgifter, öka tillgångarne, der de med större skäl kunna
tagas af vederbörande, som hafva gagn af inrättningen än genom
den allm. Bevillningens förhöjning på åtskilliga medborgare, som
deraf ingen fördel åtnjuta? Jag finner således icke några skäl, som
Den 17 Juni,
123
i min tanka äro giltiga fur att afslå Ulsk:s betänk. Äterremiss har
ingen yrkat. Jag anhåller fördenskull att R. o. Ad. måtte bifalla
betänk., oaktadt de små brislertte som vidlåda det. Har BevillmsUtsk.
godt om tid, hvarom några af de närvarande ledamålen*;
kan upplysa, sä må betänk, visserligen återremitteras för att vinna
rättelse i ordalagen, men i sak frångår jag ingenting, af hvad Utsk.
föreslagit.
Hr von Hohenhausen: Förmånen i Sverige att icke behöfva
vända sig till assurance-compagnierne utan direct få aflemna
sina bref pä posten, bl ifver ju qvarstående, äfven efter antagande
af detta beslut. Den ena olägenheten är således, först och främst,
den lilla afgiften, hvilken icke förtjenar, efter mitt sätt alt se, alf
göra afseende på. Den andra skulle vara att besväret för den, som
bodde aflägset från postkontoret och ville sända penningar i bref
till högre belopp än 100 r:dr, hvartill fordras, för full säkerhet
skull, alt göra rekommendationen öppen, skulle blifva alltför stort;
men då å andra sidan vådan för postverket är sä betydlig, och detta
blefve föremål för allmänna uppmärksamheten, månne det icke
är skäl att vänta intilldess denna förlust skulle hafva i hög grad
drabbat Postverket och då sedan, efteråt vidtaga mycket strängare
åtgärder. I våra på skälmstycken speculaliva tider är det verkligen
underligt, alt icke missbruk med rekommendalionerne blifvit begångna,
hvilket likväl utan svårighet kunna göras. Det är icke skäl
uti att på detta sätt befordra denna sorts spekulationsanda, utan
det synes vara tid att förebygga att spekulationsandan kastar sig åt
detta håll, och jag kan af detta skäl, icke annat än gilla, hvad Utsk.
i detta afseende föreslagit. Hvad nu åter beträffar ordalagen bär,
så vill jag icke bestrida, att det möjligen kunde vara bättre, man
tror likväl att R. o. Ad. mycket väl kan antaga ett betänk., sådant
som delta nu är.
Hr Aminoff: En föregående talare bar yttrat, om BevillmsUtsk.
har godt om tid, så skulle lian icke motsätta sig en äterremiss,
om sådant yrkades. R. o. Ad. känner nogsamt, att ju närmare
det lider till riksdagens slut, desto mer får BevillmsUtsk. att
göra, emedan detta Utsk. skall, icke allenast uppgöra voter:s-propos:r,
i afseende på tullfrågor m. m., utan äfven beräkningen öfver
saluaccissen, postmedlen, stämplade pappersafgiften, husbeliofsbränvinsmedlen,
samt tidningsstämpel- och kortstämpelafgifterna. Och
slutligen, sedan slalsbrislsumman blifvit känd, fördelningen af den
allmänna bevillningen. Pä dessa grunder afstyrker jag bifall lill en
äterremiss.
Visserligen hade redaktionen kunnat vara bättre, men hufvudmeningen
är dock tydlig och klar.
Ulan klandrar Utsk., för det att Utsk. kegagnat ordet assurance,
som dock finnes uti sjelfva motionen. Visserligen hade ordet
försäkring, som Svenskt kunnat användas, men i det liela hörer
denna anmärkn. till de s. k. obetydligheterna.
Man har yttrat, att den öppna rekommendationen icke medför
124
Ben 17 Juni.
någon olägenhet för dem som bo uti städerne. Men så mycket
mer för dem som bo på landet.
Om ett rekommenderadt bref förkommer, under afsändandet
till postkontoret, så ersättes det likaså litet af potsverket om rekommendationen
varit öppen eller sluten, emedan brefvet gått på afsändarens
risk, tills det på postkontoret, mot behörigt qvitto, blifvit
inlemnadt, således förfaller anmärkningen i detta afseende.
Utsk. har fästat synnerlig uppmärksamhet dervid, att postverket
icke bör vara skyldig ersätta den slutne rekommendationen till
högre belopp än 100 r:dr b:co, samt trott sig derigenom hafva afböjdt
många obehagligheter, samt misstroende till gjorda uppgifter
vid inträffande olyckshändelser, då genom den öppna rekommendationen,
allt dylikt bör vara afböjdt. Såsom allmän regel bör antagas,
att i brefvet anteckna den summa detta innehåller.
Genom det nu uppgjorda förslaget, tror jag att inrikes växlar
böra, mera än hittills skett, komma i rörelse och om så inträffar,
är genom Utsk:s förslag en stor förbättring åstadkommen.
Jag fortgår att tillstyrka bifall till Utsk:s förslag.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Om man betraktade saken från
den sidan att Bevilln:sUtsk. genom de nu föreslagne ersättningarne
för förkomna bref, ville bereda en ökad inkomst åt statsverket för
att slippa så ofta höra det verkligen obehagliga uttrycket om knappa
tillgångar, som man nu hör vid en mängd vigtiga anslagsfrågors
afslående, så kunde förslaget bifallas; men vill man deremot se
saken ifrån den sidan, att ingen förändring borde företagas så framt
den icke ledde till verklig förbättring, så tror jag, att man icke kan
annat än yrka afslag å detta utlåt., ty en förändring, som kommer
att trycka på kommunikationerne, såsom af flere föregående talare
blifvit tydligt framställdt, den kan väl icke vara någon förbättring.
Den är dessutom alldeles öfverflödig såsom en reservant här har
framställt då han sagt, att de nuvar. postintraderne lemna ett betydligt
öfverskott. Dessutom är förändringen olaglig dä den kommer
att trycka några få korporationer. Man säger sig icke förstå
denna argumentation, ty det är endast de, som afskicka penningarne,
som komma att lida, derigenom att de få vidkännas en högre
afgift. Så snart penningetransporter blifva fördyrade, sä kommer
det att verka på hela rörelsen, och således får hvar och en, i sin
mån vidkännas den utgift, som härigenom uppkommer.
Gr. Lagerbjelke har anmärkt, att den föreslagna afgiften icke
kan anses såsom assuranseafgift, emedan Statens skyldighet då äfven
vore att garantera emot stöld och dylika brott emot eganderätten.
Jag kan icke erkänna rigtigheten af denna anmärkn. Dä man lemnar
sin egendom i Statens händer, så är det väl Statens skyldighet
att bevara den, men jag har icke öfverlemnat min egendom i Statens
händer, följaktligen bör icke Staten lemna mig någon garanti
derför. Jag anser tillräckliga skäl för afslag vara anförde och
instämmer således deruti.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Det är mig omöjligt att
Den 17 Juni.
125
instämma i elen sista värde talarens omdöme i detta mål. Harn har
behagat 'åberopa en reservation, hvars innehåll jag likväl mäste
frånkänna all giltighet. För det att Staten hittills haft inkomster
af postverket, så finner jag icke någon anledn. att försumma den
ifrågasatte' förökningen af inkomsterne å denna väg, helst under
Statens nuvar. synnerliga behof af tillgångar för betäckande af sina
många och betydande utgifter.
Den åsigten åter, att afgiften vore ålagd endast vissa korporationer,
tror jag att nyssberörde, af mig åberopade talare, sjelf har
vederlagt, dä han förklarat, att tryckningen af denna afgift skulle
träffa, icke blott dem, som afskicka brefven, utan något hvar som
har med penningerörelse att skaffa. Detta bevisar ju, bättre än
något annat, motsattsen af hvad först blifvit påstådt, helst då man
derjemte betänker, att det står hvar och en öppet, att afskicka penningar
eller icke; hvaraf tydligen skönjes alt denna afgift icke uteslutande
kan anses såsom en, endast på vissa korporationer lagd
tunga. Icke heller synes beloppet kunna blifva för affärsmannen
betungande. Jag bestrider således förbemälde åsigt, och instämmer
uti hvad Hr von Hartmansdorff i ämnet anfört; men får likväl förklara,
att det är i en punkt, jag skiljer mig ifrån honom. Denna
punkt innefattas i Utsk:s förslag att ersättning för sluten rekommendation
icke må upptagas till högre belopp än 100 r:dr; hvaremot
kan invändas, såsom mig synes, icke utan skäl, att ett sådant stadgande,
otvifvelaktigt skulle föranleda längre resor inom landsorten,
för inlemnande å postkontoren af bref och penningar till speciel
och öppen rekommendation; hvadan man torde lämpligen bestämma
ersättningsmaximisumman något annorlunda. Jag beklagar rätt
mycket att BevillmsUtsk. skulle hafva så ondt om tid, att en dess
ledamot ansett en återremiss af detta skäl vara att serdeles önska
sig ifrån; ty jag anser för min del tjenligt att återremiss äger rum,
hvarom jag jemväl tillåter mig framställa en vördsam anhållan, och
begär, lika vördsamt, det propos. derå må blifva gjord, i ändamål
att BevillmsUtsk. ville taga i betraktande, huruvida icke skäl vore,
alt bestämma det belopp, för hvilket postverket vid sluten rekommendation
svarar, till 200 r;dr i st. f. 100 r:dr. En reservant
har uttryckt enahanda mening, fastän vi skilja oss åt i summan,
den han velat hafva höjd till 500 r:dr. Det tror jag är förmycket,
enär det kunde gifva möjlig anledn. lill förluster för postverket.
Men för sä vidt vi tänka lika, nemi. derutinnan, att 100 r:dr är
för lågt tilltaget, åberopar jag till stöd för min salts, hvad bemälde
reservant i ämnet anfört. Om för de af Frih. Palmstjerna uppgifne
otydligheterue å redactin någon rättelse dervid med detsamma
kunde beredas, så hade man medelst återremissen äfvenledes hopp
om att få dylik, möjligen befintlig brist afhulpen. På sätt förut
blifvit anfördt, föranleder väl den slutna rekommendationen någon
gäng till underslef; men om man Icke bestämmer ersättningen till
högre än 200 r:dr, så skulle jag tro, att dessa underslef måste vara
tcmligen sällsporda här, så alt, om de äfven en eller annan
gång undantagsvis skulle inträffa, så kan man, hälst den allvarsamma
edgången är för anspråkets befästande föreskrifven, icke, efter
ISO
Den 17 Juni.
ruin öfvertygelse behöfva för Statsverket i allmänhet befara att det
härpå skulle komma att lida kännbara förluster.
o
Hr Akerman: En talare har yttrat, alt delta vore en uppfinning,
hvarigenom man skulle komma att (rycka rörelsen, och att
delta vore så mycket mera obehörigt, som postintraderna nu lemna
öfverskott. Jag kan icke inse, alt det innefattar något tryckande.
Jag erhåller säkerhet för mina penningar emot en högst ringa afgift.
Denna säkerhet, säger man, erhålles nu utan en så beskaffad afgift.
Det är sant, men hvad blir följden af de utgifter, som postverket
årligen har för så beskaffade ersättningar? Jo följden är den, alt
postverket icke kan göra kommunikationerna lå lätta, så skyndsamma,
sä hastiga, som rörelsen fordrar. Man skulle kunna framtaga här
många exempel pä en, i ett land med någon industri och rörelse,
oförsvarlig långsamhet. Jag vill endast åberopa ett enda exempel.
Härifrån till Hernösand är 46 mil och det behöfves 10 dagar för
alt skrifva ett bref och fä svar. Hvad är nu anledn. till denna
långsamhet? Jo, den är, att postverket icke har råd att göra communicationen
hastigare. Denna större hastighet skulle vinnas genom
att verkställa poslförseln medelst post-bönder oell gästgifvarskjuts.
Nödvändigheten deraf är redan för längesedan medgifven, men den
kan icke komma till stånd, derföre att penningarne icke medgifva
att betala den nu något höjda skjutslegan. Förhållandet är således,
all genom detta förslag, befordrar man rörelsen med posten mera,
i st. f. alt trycka den, såsom en talare nämnt.
Han bar äfven sagt, att när man lemnar sin egendom till Staten
så vore detta en deposition, hvilken Staten borde efterse,
på samma sätt som när man lemnar sin egendom till enskilda. Jag
kan likväl icke tro, alt Staten har något annat åliggande i afseende
på egendom, än att bestämma straff för den, som tillgriper den. Så
gör Slaten i afseende på den egendom, som röfvas och större förbindelser
har den väl icke.
Jag fortfar således att yrka bifall till betänk., ehuruväl äfven
jag, om tiden medgåfve, skulle vilja yrka en och annan förändring
i uppställningen deraf.
Hr Rosenblad: I anledn. af de anmärkmr, som här blifvit
gjorda, i afseende å den inskränkning Utsk. har gjort, rör:de ansvaret
för slutne rekommenderade bref, så anhåller jag alt få yttra
några ord om anledn: n hvarföre jag icke annat kan, än helt
och hållet instämma med Utsk. Så vidt fag vet, finnes icke något
land, der Statsverket emotlager bref under sluten rekommendation,
hvarför de åtagit sig ansvarigheten, och den risken är ganska stor.
Det har visserligen förundrat mig mången gäng att enskilda personer,
för att bespara 4 sk. b:co eller besväret att gå eller resa till
posten, hafva underkastat sig den betydliga risk, som sker, ty i händelse
brefvet, på ett eller annat sätt blifvit öppnadt, hvarpå exempel
ingalunda saknats, så är ens ersättningsrätt försvunnen. För
postverket är äfven risken i den tiel af mindre ärlighet, som nu
inträffat, icke ringa. Det behöfves icke mer, än att två personer,
som icke blifvit dömde af med äran, så att de hafva rättighet att
Den 17 Juni.
127
svärja om det behöfves och skrifva den ena till den andra, samt
tillställa på det viset, som det tillgick när ett poströfveri för någon
lid sedan inträffade, nemi att helt nära staden, derifrån postiljon
var, röfvades han, och blef skjuten, så att han föll af kärran och
man fick icke reda pä röfvaren. Om nu detta lyckas och afsändaren
går ed på den summa som har legat inuti brefvet och kan uppgifva
numror på de sedlar, som finnas deruti, helst efter nuvar.
förhållande, då man kan sluta sig till nummerföljden, och följaktligen
derigenom ingen svårighet uppkommer, så har postverket skyldighet
att lenina ersättning, summan må uppgå till hvilket belopp
som helst. Något slags botemedel deremot, måste nödvändigt skaffas
och man bör hålla Bevilln.Utsk. räkning för dess stadgande i
detta fall, äfven om det kan vara obeqvämt för några aflägsna landsorter,
alt få resa några mil för denna öppna rekommendation.
Gr. Ridderstolpe, Fredr.: Ehuru jag förmodar att återremiss
icke kommer i fråga, får jag dock äran anföra, all jag icke
kan tillstyrka förändring af de 100 ndr till 200 r:dr, alldenstund
olia 1000 r:drs belopp är af mindre betydande värde för den som
är bemedlad än 100 ndr för den mindre bemedlade. Jag tillstyrker
bifall till Utsk:s förslag.
Ilr von Hartmansdorff: Då ingen mer än Frih. Cederström,
mig veterligen yrkat återremiss, sä vill jag till honom hemställa
om det är skäl alt vidblifva denna mening, då det naturligtvis
är öppet för en hvar, som vill skicka mera penningar, än 100 ndr,
att fördela summan i serskildta bref, hvilket icke är förbjudet. Jag
finnér således ingen annan olägenhet vara genom detta förslag åstadkommen
för penningeafsändaren eller brefskrifvaren, än det visserligen
onödiga, men ringa besväret att göra flera särskildta couverter.
Deremot är vinsten, på sätt Ilr Rosenblad sagt, ganska stor.
Jag hoppas således att Frih. Cederström afstår ifrån sitt yrkande om
återremiss.
Hr Printzensköld, Carl: Afven jag tillstyrker bifall till
betänk. Dock anser jag mig skyldig att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på en motsägelse, som förekommer i de föreslagna bestämmelserne,
ty Ulsk. har nemi. börjat med att föreslå, att en assuranceafgift
skall erläggas för hvarje fullt 100 r:dr. Således följer
deraf, att om 100 ndr afsändas, så skall det ske genom öppen recommendation
emot erläggande af den derför bestämda afgiften så
vida Slaten skall för summan vara ansvarig. I den derpå följande
punkten säger deremot Etsk., att Staten icke skall ansvara för mera
än 100 ndr b:co under sluten rekommendation, hvilket måste innebära
att man på detta sätt äger rätt alt, under postverkets ansvar,
afsända omförmälte summa, ehuru man nyss förut förklarat
motsatsen. Huru dessa båda stadganden kunna förenas med hvarandra,
lemnar jag derhän, men om saken är god i sig sjelf, så torde
redactioncn möjligen kunna i framtiden hjelpas och förbättras så att
ingen olägenhet uppkommer.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bi
-
128
Den 14 Juni.
folie Bevilln:sTJtsk:s förevar, utlät. N:o 19, ropades starka ja, jemte
åtskilliga nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade det han funnit ja
hafva öfverröstat nej.
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller att min reservation måtte
i prot. antecknas. Jag anser denna anstalt vara blott en efterapning
af utländska anstalter, sämre än dem vi ega förut.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 14 och 15 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 00, i anledn. af erhållen återremiss, i vissa delar,
af Utsk:s betänk. N:o 42, med förslag till reglering af bankens läneoch
kreditiv-rörelse.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, angule förhöjning af circulations-kapitalet
för lån emot pant af fast egendom i staderne och på landet.
Hr Rosenblad: Jag får uttryeka min ledsnad öfver nödvän
digheten,
att i anseende till riksdagens slut, påskynda ärendenas afgörande.
Flere högst vigtiga betänk:n äro redan tvenne gänger bordlagde,
innan dessa betänk:n blifvit tryckte och utdelade, och deras
innehåll sålunda kommit till representanternes kännedom. Härvid
har inträffat hvad som också en gång förut handt alt ett misstag,
stridande emot både praxis och grundlagens bokstaf i ett eller annat
Stånd möjligen passerat obemärkt, det misstaget nemi. att de
hafva ansett, att när tvenne Stånd afslagit förslag till förändring i
gällande föreskrifter, rör:de bankens lånerörelse, så hafva de ansett,
att det kunde blifva föremål för omröstning i förstärkt Const.Utsk.
Förhållandet är likväl icke sådant. 75 § RiksdagsOrdn. innehåller
följande: ”Till grundlags stiftande, upphäfvande, förändring eller
förklaring fordras alla RiksSt:ns sammanstämmande beslut och Konungens
sanction. För beslut i alla öfriga ärenden, de mål undantagna,
hvarom Reg.F:ns 66, 69, 70, 71 och 72 §§ serskildt förordnadt
är, galle, jemte Konungens samtycke, tre Stånds mening”.
Jag skall sedermera återkomma till denna afd., der är comma cumpuncto,
hvarpå kommer följande: ”men skulle två Stånd stadna emot
två, förfaller frågan och förblifver vid det, som tillförene stadgadt
varit, utan att samma fråga må kunna vid den riksdagen ånyo väckas
eller upptagas. Ar åter frågan af sådan beskaffenhet, att den
ej kan förfalla, gånge såsom i 73 § stadgadt är”. Del är i denna
§ som omtalas, huruledes sådane frågor hänskjutas till en förstärkt
nämnd. Jag vill först tala om det stadgande, som är mindre tydligt,
nemi. att: ”För beslut i alla öfriga ärenden, de mål undantagne,
hvarom i Reg.F:ns 66, 69, 70, 71 och 72 §§, serskildt förordnadt
är, galle, jemte Konungens samtycke, tre Stånds mening”.
Der står icke huru det skall förhållas i fall tre Stånds mening skulle
sammanstämma, ronde ämnen, som höra under 72 §, och vid hvilka
icke Konungens samtycke kan ifrågakomma, men i de andra §§ är
stadgadt, att det är ett särskildt Utsk., som skall afgöra der omnämnda
frågor, men sådant är icke stadgadt, rör:de de frågor, som
om
-
Den 17 Juni.
129
omförmälas i 72 §. Derpå har man likväl ett af Const.Utsb. fastsläldt
prejudikat, om hvilket det nämnes i Stats- och BankoUtsk:ns
betänk:» N:o 20 vid 1830 års riksdag (sid. 289—314). Det var
då den vigtiga frågan skulle afgöras, ronde realisationen huruvida
det i detta fall behöfves fyra Stånds beslut, hvilket yrkades af vissa
personer, eller det ansågs att tre Stånd kunde afgöra den frågan.
Då förklarades af majoriteten, på grund at Const.Utsk:s förklaringar
vid 1818 och 1S23 årens riksdagar, att tillägget i 75 § att: ”jemte
Konungens samtycke, tre Stånds mening, endast hade afseende derpå,
alt Konungens samtycke icke erfordrades, rör:de banko-frågor, utan
att tre Stånds mening var gällande”. Deremot reserverade sig Lagman
Montan, jemte några andra ledamöter af BorgareSt., hvilka ansägo,
alt fyra Riks-Stånds beslut vore behöfligt, för att utgöra R.
St:s beslut i bankoärendena. När nu frågan kom till de 3:ne RiksSt:n,
så hade det 4:de redan godkänt Utsk:s åsigt, men Exped.Utsk.
uppsatte en skrifvelse till K. M., innefattande R. St:s beslut i detta
fall och denna skrifvelse godkändes af alla fyra RiksSt:n och underskrefs
af samteliga talemännen. När vid samma riksdag, sora detta
ärende förevar, fråga förekom om olika beslut, rörde Bankens lånerörelse,
i BancoLlsk. vid betänk. N:o 120, och Ulsk:s åsigt i delta
fall uttrycktes bestämdt i betänk. N:o 120£ vid riksdagen 1830,
der orden lyda sålunda: ”men emedan det sedermera blifvit upplyst,
att förenämda uppgift om Högv. PresteSl:s antagande af Bon”deSt:s
inbjudning icke är enlig med förhållandet —, hvaremot i
”verkligheten Högv. St:s beslut qvarstår, sådant det blifvit fattadt enligt
”prot.utdrag af d. 25 Nov. förl. år — alltså — och enär Vällofl.
”BorgareShs beslut rörde den Bankodiskonten anslagna fond af
”500,000 rdr för lån på aktier och dokumenter; alt dermed må
”förhållas hädanefter som hittills — hufvudsakligen, nemi. att
”fonden skulle förblifva såsom hittils för sig afskild, alldeles
”instämmer med Högv. PresteShs åsigt och således 2:ne Stånd stan”nat
mot 2:ne öfver förslaget om denna fonds sammanslående med
”de upplånade medlen, kommer följaktligen berörde fråga, hvarom
”särskildt afgörande icke ovilkorligen fordras, att jemlikt Riksdags”Ördn:s
75 § förfalla.”
Nu återstår att bedöma huruvida denna fråga kan förfalla eller
icke. Då öfvergår jag till nu gällande Banko-reglemente, art.
om låne-rörelsen, (som börjar pag. 114). Den börjar med Bankens
lånerörelse, och afhandlar pag. 132, utlåning mot inteckning i fast
egendom, men jag öfvergår genast till § 181, hvarigenom jag just
kommer till det yttrandet, i afseende på fastighetsbelåningen, der
mom. 1 lyder sålunda: ”Circulationscapitalet, emot inteckning i fast
egendom, bestämmes till en summa af 6,500.000 r:dr b:co, deruti
inberåknadt beloppet af de från Banken utgifne ännu oguldne lån,
emot återbetalningsskyldigbet i silfver, hvilka följaktligen, i man,
som de inflyta, tiil denna lånefond ingå”. Der står ingen slags inr
skränkning.
Nu öfvergår jag till slutet af Banko-reglementet (pag. 191),
som lyder sålunda: ”Sedan BankoUtsk., likmätigt 8 § i den för
6 H. 9
130
Den 14 Jnni.
Utsk., gällande instruktion på grund af R. St:s och Utsk:s, under
riksdagens lopp fattade beslut, samt i noggrann öfverensstämmelse
med de i lagen för R. St:s Bank af den 11 Mars 1830 fastställda
grunder, upprättat och sammanfattat förestående reglemente; så har
detsamma till ovilkorlig efterlefnad och iakttagande intilldess annorlunda
kan, i vederbörlig ordning förordnas blifvit af R. St:r gilladt
och antaget”.
Öfvergår jag nu till instruktionen för BankoUtsk. grundadt på
36 § Reg.F. och 32 § Riksd.Ordn., som öfverlemnar åt Utsk. att
författa reglemente för Banken, så lyder den så i 8 §: ”Sädane
reglementariska föreskrifter för bankens rörelse och förvaltning, som
härleda sig ifrån R. St:s och Utsk:s, under riksdagens lopp, fattade
beslut, skola af Utsk. hos R. St. till deras fastställelse anmälas; hvarefter
Utsk. bör i ett. helt sammanfatta och utfärda det reglemente,
som, efter riksdagens slut, skall vid bankens förvaltning tjena lill
efterrättelse”.
På grund af hvad jag nu haft äran framföra får jag anhålla
om propus., att med afslag pä Utsk:s förslag till voler:spropos:r för
nu ifrågavar. punkt, R. o. Ad. måtte besluta, alt som två RiksSländ
stadnat emot två, ang:de förslaget lill förhöjning af circulationsförslagel,
så kommer denna fråga att vid innevar. riksdag förfalla.
Frih. Palmstjerna: Jag är förekommen af Hr Rosenblad,
som så fullständigt utredt detta ämne, att jag icke har något vidare
att tillägga.
r>
Hr Akerman: Då jag, både vid det förra betänk., ronde bankens
lånerörelse och vid det bär förevarande, fullständigt uttryckt
min åsigt, att den nu ifrågavar. lånerörelsen icke borde äga rum,
så skulle jag icke önska något högre, än att de värde talare, som
gjort anmärkmr emot Utsk:s sätt att behandla frågan måtte hafva rätt
och frågan således komma alt förfalla; men jag måste likväl bekänna,
att, oaktadt Hr Rosenblads vidlyftiga räsonnemang jag icke kan
finna hans åsigt rigtig. Jag kan nemi. icke förstå annat än att frågan
om vid hvad belopp en summa skall stadna, är en fråga, som
icke kan förfalla om två Stånd stanna emot två, och som således
icke kan afgöras annorlunda än genom votering. Jag vill likväl icke
vidare förfäkta min åsigt, och skulle för öfrigt icke hafva något emot
om H. Ståndet anser Hr Rosenblad hafva rätt.
Hr Printzensköld: I fall det vore fråga om att till något
visst ändamål anslå en summa, hvilken förut aldrig funnits till, så
hade måhända Hr Akerman haft rätt i sin åsigt, men då det nu
är fråga om att öka ett anslag, sorn förut blifvit bestämdt till ett
visst belopp genom föregående Ständers beslut, så kan jag, för min
del, icke finna annat, än alt här både kan och bör det stadgande i
grundlagen tillämpas, som säger, att om två Stånd stadna ,emot två
så bör det förblifva vid hvad förut stadgadt varit, hvadan någon votering
i förstärkt Utsk. icke kan i denna fråga ega rum.
Frih. Cederström: Jag är på sätt och vis ställd i snarlik
Den 14 Juni.
131
belägenhet, nied den, hvaruti Hr Åkerman, enligt dess nyss gifna
utsago, sig vid detta ärende befinner, och dit vi, enär våra tankar
1 ämnet äro skiljaktige, från motsatta håll blifvit af omständigheterne
bragte. Då jag för öfrigt redan har vid föregående tillfällen temligen
utförligt, efter hvad jag tror, framställt min åsigt, så vore det
kanske orätt att numera ytterligare taga liden i anspråk medelst utvecklandet
af den satts, att, om man ville jordbrukets fördel, så
borde man icke lägga sig emot förhöjning af ifrågavar. fond, alldenstund
det vore otvifvelaktigt, att dessa penningar, länfängne pä vilkoret
af en småningom och medelst amortissement skeende återbetalning,
säkerligen, och i långt högre grad än andra lån, skulle
verka serdeles gynnsamt för landtmannanäringens uppmuntrande, till
åkerns uppodling och förbättring. Men då jag, i formelt hänseende,
anser Hr Rosenblad hafva rätt i dess åsigt om frågans nuvar. iråkade
ställning, sä finner jag mig af detta förhållande, hindrad från att
påyrka någon utväg för samma frågas möjliga seger, som jag eljest
gerna hade önskat; hvadan mig endast för närvar, återstår alt med
sistbemälde värde ledamot instämma i omdömet om ärendets på nu
återstående sätt skeende behandling.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad., att, med
förklaring, att frågan om förhöjning af circulations-kapitalet för län
emot fast egendom i städerne och pä landet, sedan i beslutet derom
2 Stånd stannat emot 2, hade förfallit, afslå den uti förevar:de punkt
föreslagna volens-propos.
2:dra punkten, ang:de oförändradt bibehållande af 1 momentet
i Bankoreglcmentets 202 §.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut.
3:dje punkten. ang:de inrättande af ett lånekontor yä
Gottland.
Hr von Hohenhausen: Jag vill visst icke här upptaga tiden
med att söka förmå R. o. Ad. att frångå sitt en gäng fattade
beslut i detta afseende, men jag kan icke undgå att anmärka,
alt, när i det förra betänk, utlåtandet häröfver var sä knapphändigt,
att Utsk. icke alls yttrade sig om kostnaden för ett låne-kontors inrättande,
utan jag ansåg nödvändigt, så väl för egen, som för R.
o. Ad:s upplysning, begära, att någon af RankoUtsk:s här närvar,
ledamöter härom ville lemna underrättelse, och jag till svar derpå
fick den uppgift, att ett sådant låne-kontor skulle uppgå lill en kostnad
af 12,000 r:dr b:co, och således medtaga största delen af den
vinst, som skulle uppkomma, så ser jag nu att ett förslag här finnes
inom Hederv. RondeSt. framlagdt, enl. hvilket kostnaden för läne-kontoret
skulle kunna bestridas med 3,200 r:dr 32 sk. RankoUlsk.
har dock icke lemnat någon annan förklaring, än den knapphändiga,
att Utsk. anser, att ”utan besparing i Ranko-discontens förvaltningskostnad,
utgifter måste ifrågakomma för läne-kontorets förvaltning,
hvilka hvarken kunna eller böra beräknas till det af en
ledamot inom RondeSt. uppgifna låga belopp, enär duglige tjenste
-
132
Oen 17 Juni.
man med daglig tjenstgöringsskyldighet, och en större uppbörd af
kontanta medel svårligen i någon landsort skola finna sig belåtna
med det föreslagna beloppet af 3,266 r:dr 32 sk. b:co årligen”;
men hvad det efter BankoUtsk:s beräkning skulle komma att kosta,
derom finnes intet uppgifvet.
Uppå härefter framställd propos. vidblef R. o. Ad. sitt förut
i ämnet fattade beslut.
4:de punkten, ang:de föreskrifterne i 209 § af Bankoreglementet.
R. o. Ad. vidblef sitt i detta ämne förut fattade beslut.
5:te punkten, ang:de inrättande af flere lånekontor.
R. o. Ad. vidblef jemväl sitt i detta ämne förut fattade beslut.
6:te punkten, ang:de Utsk.-s förslag till reglementariska
föreskrifter i afseende på kassa-kreditiv för enskilde.
1 :sta momentet.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser ordalagen i denna punkt
icke vara rikliga, och anhåller om lättelse deri. Det står nemi.
”Med kassa-creditiv förstås rättigheten att, inom visst bestämdt maximum,
kunna af Banken undfå låne-understöd, för tillfälligt begagnande
på så sätt, att ränta på hvad af det medgifna beloppet,
tid efter annan lyftes, med enahanda ränta åter godtgöres creditivhafvaren,
för derå, efter band skeende återbetalningar”. De orden
”lid efter annan” böra, i min tanka, utgå, ty om jag såsom creditivhafvare
icke lyfter penningen mer än en gång, sä är det min rätt
och likväl är det ett kassa-creditiv. Men, säges det sedermera ”enahanda
ränta godtgöres åter creditiv-hafvaren, för å kapitalet efter
hand skeende återbetalningar”. Orden ”efter band” böra också i
min tanka utgå, likasom pluralis återbetalningar: ty om jag icke mer
än en gång betalar penningarne tillbaka, sä är det likväl kassacreditiv.
Vill man gifva definition på hvad med kassa-creditiv förstås,
så tror jag att orden ”tid efter ann” och ”efter hand” böra
uteslutas.
Hr Åkerman: Jag tror alldeles tvertemot hvad den siste värde
talaren yttrat. Om det skall blifva någon skilnad emellan att bedrifva
någon lånerörelse med kassa-creditiv och alt taga ett discontlån,
så bör det väl uttryckas hvad med kassa-kreditiv menas och det
kan väl icke vara att hela kreditiv-summan uttages pä en gång och
vid tidens slut på en gång inbetalas, utan meningen är, alt penningarne
efter hand och allt efter behofvet uttagas ; hvadan jag tror,
att de klandrade uttrycken äro nödvändiga, så mycket mera, som
man väl bör i 1 § definiera hvad man menar med kassa-kreditiv.
Det är således angeläget att hafva de der orden ”tid efter annan”
och ”efter hand”. Om de orden kunde föranleda någon, att oriktigt
behandla sitt kreditiv, på det sätt, att han tager ut summan på
en gång, och inbetala den på en gång, så skulle äfven jag vilja
borttaga den, men som de icke det göra, utan tvertom förekomma
Den 17 Jun i.
133
detta och deras qvarstående således afse ett bestämdt och godt ändamål,
så anhåller jag att II. o. Ad. målle godkänna dessa uttryck
Hr Bogeman, Carl Adolf: Ehuru jag, såsom ledamot i
BankoUtsk. deltagit i den redaclion, som här förefinnes, anser jag dock
att Hr von Hartmansdorff har rätt i sin anmärkning. Jag instämmer således
med honom och anser all orden ”lid efter annan” och ”efter hand”
böra utgå. Hr Akerman har visserligen yttrat att man icke skulle
lyfta kreditivet pä en gång eller återbetala hela summan; men jag
vet icke hvarifrån Hr Akerman har fått detta. 1 reglementet förbjudes
icke sådant kreditiv-tagaren. Han har fått rättighet att få begagna
kreditiv på banken, har också rättighet att lyfta kreditivet
i större eller mindre delar och således äfven att lyfta det på en
gång om han så vill. Jag tror det således vara rättast att ändra
redactionen, pä det sätt, som Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Hr von Hohenhausen: Den ledamot som sist yttrade sig,
hade misshört Hr åkerman; åtminstone tyckte jag mig höra, att
hans ord innefattade, alt derest den redaction, som Hr von Hartmansdorff
klandrat skulle förhindra enskildta att taga ut på en gång
hela kreditiv-summan och alt densamma äfven pä en gång inbetala,
sä ansåge han att, i sådant fall anmärkn:n varit skälig, men när
sig icke så förhöll, så fanns deruti icke något skäl. Jag får för öfrigt
helt och hållet förena mig i hvad som af Hr Akerman blifvit
anfördt. Dessa kassa-kreditiv äro ämnade att användas, precist som
här står i betänk, och för Bankens säkerhet är det behöfligt, att
lemna dem lill personer, hvilka deraf sålunda betjena sig och att
aldeles neka kreditiv-rätt åt dem, som deraf skulle vilja göra missbruk,
emedan de, genom att de på en gäng lyfta sina kreditivsummor,
afhälla andra alt begagna sig af deras rätt. Det synes mig
således ändamålsenligt att den af Utsk. föreslagna redaction bibehålies,
på det att Bankofullmäktiges uppmärksamhet härpå må vara
fästad.
n o
Hr Akerman: Jag är den siste värde talaren sa mycket mera
tack skyldig för det, att han besvarat Hr Bogeman, som det icke
var mig möjligt att höra hvad Hr Bogeman sade, vidare än att jag
uppfattade det han var af en med mig motsatt lanke. Jag skulle för
öfrigt tro för min del, alt all diskussion om denna punkt är temligen
öfverflödig numera, då Utsk. anmält, att: ”Mom:t, innefattande
definitioner på kassa-kreditiv, är lemnad ulan anmärkning”; och
det således lärer vara af det II. Ståndet antaget. Utsk. har endast
fästat sig vid de punkter som blifvit återremitterade; men så är icke
förhållandet med den förevarande punkten, derom Utsk., som jag
nyss haft äran nämna, i sitt betänk, säger att den blifvit ”lemnad
utan anmärkning”.
Hr von Hartmansdorff: I fall det ej mera är tillåtet att
tala om denna punkt, såsom redan bifallen, så afstår jag naturligtvis.
Ar åter öfverläggningcn derom öppen, så anhålller jag, att derom
få yttra mig.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm, att han, dä
134
I) e n 14 Juni.
Ulsk. lili förevar, utlåt, lill R. Sl:s förnyade pröfning framlagt sill
förslag till reglemenlariska föreskrifter i och för krediliv-rörelsen,
icke kunde finna något hinder för R. o. Ad. alt derom fatta de heslut,
Ståndet ansåge de lämpligaste.
Hr von Hartmansdorff: Jag får dä äran fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, att, om man antager den mening, sorn Hrr von
Hohenhausen oell Akerman uttalat: sä är det, i alla fall, lätt att
kringgå den säkerhet, som de anse ligga i förevar, morn.; Om jag
har ett kreditiv pä 1000 r:dr (som jag tror vara det minsta tillåtna
beloppet), och dä jag ena gången uttager 950 r:dr samt. den
andra gången de återstående 50 r:dr d. v. s. jag gör 2 utlagningar,
och om jag likaledes gör mina omsättningar med 50 r:dr den ena
gången, oell 950 r:dr den andra, så har jag fullgjort stadgandet sådant
det är: ty 2:ne utlagningar och 2:ne inbetalningar göra alt
bäggedera ske ji/uraliter. Men dä jag i ena fallet ändå kunnat
uttaga den stora summan, och den mindre för syns skuld i det andra:
så har Banken med detta stadgande ingenting egentligen vunnit.
Om man velat åstadkomma säkra kontroller, så hade ordalagen
i denna § bordt blifva annorlunda uppställda.
Hr Printzensköld: Afven jag anser de i denna punkt begagnade
ordalagen ingalunda vara lämpliga, såsom alldeles ej befrämjande
det ändamål, sorn med kreditiv egentligen afses, enär det
här uttryckligen förklaras att meningen med kassa-kreditiv skall vara
att ”det medgifna beloppet tid efter annan lyftes,” och det sedermera
omtalas, huruledes dessa summor efter hand återbetalas.
Följden blefve ju häraf alldeles motsatt hvad den i verkligheten bör
vara; ty vid del tillfälle då jag söker och erhåller kreditiv, kunna
sådana omständigheter inträffa, som göra det för mig nödvändigt
att uttaga hela beloppet pä en gäng, under full visshet att kunna
detsamma fullt återbetala inom ett par månader, veckor eller kanske
dagar, och så allt framgent sä att jag under årets lopp kan hafva
lyftat och äter inbetalat summan 24 gånger (om jag gjort tillagningar
och inbetalningar 2 gånger i månaden). Manne del då är rätt
att utsätta huru mycket jag får lyfta eller uttaga på en gång? Meningen
mätte väl vara den att, om jag en gång har fått ett kreditiv
pä en viss summa, sä skall det äfven vara min rättighet ult ut
taga
hela beloppet när helst jag sä för godt finnér.
Jag tillstyrker derföre en sådan förändring i ordalagen, alt
krediliv-tagären derigenom mätte fä öppen rätt att utlaga eller insätta
efter behag större eller mindre summor.
Gr. Gyldenstolpe: Det synes som om R. o. Ad. hade mycket
god lid, dä man här kan tvista om några fä ord, som i min
tanka ej kunna anses för annat än öfverflödiga. Jag anser att de
väl kuna vara borta, men jag kan ej heller inse hvad de göra för
skada, om de fä qvarstå; ty just deras borttagning kan ock hafva
sin olägenhet, emedan det då skulle stå: ”hvad af det medgifna beloppet
lyftes”. Hela beloppet finge då ej heller lyftas, och således
qvarstode ändock den öfverklagade olägenheten, ehuru de der klan
-
Den 14 Juni.
135
drade orden voro borttagna. Jag hemställer i öfrigt, huruvida ej
denna diskussion bör upphöra, enär II. o. Ad. i min tanke bar bestämdt
bifallit detta mom. vid den första föredragningen; oell dessutom,
om BaukoUtsk:s nu gjorda hemställan äfven kunde utgöra föremål
för diskussion, huruvida det ej är alt upptaga tiden med en
obetydlighet?
1 anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm., att ehuru l:sta
mom. af Utsk:s ifrågavar. förslag till reglementariska föreskrifter för
kreditiv-rörelsen, förut blifvit af R. o. Ad. bifallet och af de öfriga
Stånden lemnadt, utan anmärkning, delta mom. likväl ej vore bifallet
af R. St., utan af MedStånden återremitteradt jemte alla de
öfriga till förslaget hörande moiinrne, samt att följaktligen Ulsk:s
nu ifrågavar. förnyade framställning i ämnet omfattade äfven l:sla
mom.
Hr von Hohenhausen: Såsom här redan blifvit anmärkt,
hindrar § sådan den nu är, ingalunda kreditiv-tagaren ifrån att lyfta
kreditiv-summan pä en gång ej heller ifrån att densamma på en
gång inbetala. Om under årets lopp en sådan omsättning sker, så
har ändamålet med krediti vet hvarken blifvit förfeladt eller öfverträdt,
ehuru det vore en besynnerlighet om så skulle komma alt
tillgå; men om det tages ut vid början af året såsom ett lån, för
att vid årets slut först återbetalas, så är sådant emot ändamålet.
Om sä sker, och sådan kreditiv-tägare skulle sig åter anmäla till
kreditivs erhållande äfven för nästa år; så åligger det Bankofullmiiklige
att urskilja, ej blott hvilka som ställa säkerhet för saken,
ulan äfven hvilka den mest ändamålsenligt begagna pä ett. med bankens
fördel mest öfverensstämmande sätt, och att gifva dessa företräde
framför de andre. De ord, som nu i § qvarstå, gifva en liten
ledning härtill. Jag tillstyrker derföre, alt § bibehälles, sådan
den bär förefinnes, synnerligen som den omständighet, hvilken Hr
von Hartmansdorff anmärkte (att kreditiv-tagaren, eluderande föreskriften,
likväl skulle uppfyllt allan rättfärdighet), likväl ej medgifver
Bankofullmäktige att hafva uppfyllt allan rättfärdighet, om de för
nästa år bevilja en sådan låntagare nytt kreditiv.
Hr Åkerman: Utsk. har i detta betänk, upptagit äfven detta
moni., på det alt liela detta stadgande om kreditiv-rörelsen skulle
komma att skådas i ett sammanhang. Måhända har Utsk. deruti
begått ett misstag, men det kan numera icke lijelpas; likväl inser jag
ingalunda, huru detta skall kunna leda derhän, att R. o. Ad. nu
skulle kunna förändra sitt en gång fattade beslut. Det är kändt att
bibeln och lagen kunna läsas på mångahanda vis, men ej kan jag
fatta, huruledes man i dessa ord kan se ett hinder för någon att
uttaga hela kreditiv-summan på en gång. Om sådan är kreditivtagarens
mening så begriper jag ej hvarföre han tager kreditiv, då
han måste erlägga en half procent i inträdesafgift. Jag kan ej fatta
meningen hos den, som anmäler sig till kreditivs erhållande, vara
annan än den, att taga ut penningar <fflur hund och inbetala dem
likaledes.
136
Den 17 Juii
Hr von Hartmansdorff: Hrr von Hohenhausen och Akerman
hafva yrkat, alt punkten malle förblifva oförändrad på det alt
en kreditiv-tagare ej måtte på en gång uttaga hela summan. Likväl
hafva dessa ledamöter medgifvit att, sådana ordalagen nu äro,
kan det ej förhindras någon att genom afsöndringen af någon aldrig
så liten summa, begå samma missbruk. Om 1111 så lörhåller
sig, hvartill tjenar väl dä att bibehålla ordalagen? .lag kan för min
del ej linna delta stadgande leda lill annat än eli öfvetlälande åt
bankofullmäkliges godtfinnande, all ena gängen förklara det kreditivegaren
(inge uttaga alltihop och den andra gången blott en del.
Hvilketdera sorn skedde sä finge kreditiv-tagarne tillfälle att klaga på
bankofullmäktige, för det de göra orätt. Ett sådant sätt att skrifva
författningar mäste ju tydligen både den, som skall verkslälla, och
deri, som skall åtlyda dem, söka alt undgå. Men om, på sätt här
redan är nämndi, Ståndet har en gång definitivt bifallit denna punkt,
och man tycker det vara likgiltigt att förändra den; så vill jag ej
förgäfves upptaga Ståndets tid.
Hr Bogeman: I naturen för kassa-kreditiv ligger i mintanka
rättighet för kreditiv-tagaren, att lyfta hela beloppet på en gång. Hrr
von Hohenhausen och Akerman hafva nu förklarat, alt detta alldeles
icke möter något hinder i de ordalag som här äro i fråga; men
jag har deremot hört af andra talare, och, om jag ej misstog mig,
af Gr. Gyldenstolpe yttradt att det kan annorlunda anses. Då nu
en ledamot af bankostyrelsen anser alt nuvar. redaktion innefattar
ett hinder för fullmäktige, att låta en kreditiv-tagare lyfta hela beloppet
på en gång; så anser jag så mycket mera skäl finnas, att
ändra ordalagen.
Till svar å hvad Hr von Hohenhausen anmärkte, då han lörsta
gången hade ordet, vill jag nämna att det är ganska svårt för
bankens öfverstyrelse, och kanske omöjligt, att då en person anmäler
sig till att fä kreditiv, se på honom huruvida han är sinnad
att lyfta kreditivet på en gång, eller i större eller mindre delar.
Jag fortfar alt yrka den af Hr von Hartmansdorff föreslagna förändringen
i ordalagen.
Hr von Hohenhausen: Då det nu är första gången som
R. Sl:s bank kommer att bevilja kassa-kreditiv åt enskilda; så är det
väl nyttigt att redigt och klart bestämma ändamålet dermed. Det
tjenar nemi. till att bankofullmäktige vid beviljande och förnyande
af kreditiv-rätten, efterse huruvida den sökande, som eger kreditiv,
dittills uppfyllt det ändamål, hvarför det blifvit gifvit; och att, om
han ej kreditivet begagnat som vederborde, bankofullmäklige då ej
ma lemna honom företräde framför andra, som anmält sig och ej
kunnat få kreditiv. Det är således denna skilnad som här åsyftas,
och denna fördel som häraf vinnes; hvilket jag anser ej vara
ringa.
Gr. Gyldenstolpe: Då jag förra gången yttrade mig, hade
jag ej nu gällande bankoreglemente till hands: men nu torde jag
få derutur uppläsa definitionen på kassa-kreditiv, sådan den gällt i
Deli 17 Juni.
137
alla tider; och jag anhåller alt de Hrr, som hafva BankoUlsk:s förevar.
utlåt, till hands, måtte jemföra ordalagen. De äro ordagrant
desamma:
”Med kassa-kreditiv förstås rättigheten att, inom visst bestämdt
maximum, kunna af banken undfå låneunderstöd för tillfälligt begagnande,
pä sådant säll: alt ränta påföres för hvad af detmedgifna
beloppet tid efter annan lyftes, men enahanda ränta åter godtgöres
kreditiv-hafvaren för derå efter hand skeende återbetalningar”.
Hvad jag yttrat, att, om de omtvistade orden borttagas, man
äfven då skulle kunna draga en annan tolkning deraf, skulle visserligen
ej för mig vara ett skäl alt sä göra; men lör dem som hålla
sig strängt till orden, eller hvad man kallar ”rida på ord”, för deni
skulle en sådan tolkning väl vara möjlig, ehuru jag ej tror att det
kominer i fråga.
Hr Printzensköld: Orsaken, hvarföre någon tvekan om
rätta tillämpningen af det stadgande i nu gällande bankoreglemente,
som rörer kassa-kreditiv, ej hittills egt rum, bör man i min tanke
söka deruti, att kassa-kreditiv aldrig varit beviljade till andra, än
dels privatbankerna, dels embetsverk, och dels enskilda men dock
ganska betydliga korporationer; och deruti att kreditiven ej inskränkt
sig till 10,000 ndr, som nu blir fallet, utan varit utsträckta till
mindst 50,000 r:dr för åtskilliga, och för somliga ända lill en million.
Nu äter, dä kassa-kreditiv komma att beviljas enskilda personer,
så kunna dessas penningerörelse lätteligen försätta dem i nödvändighet
att uttaga hela beloppet utan alt dela det i flera poster.
Det ligger i naturen af de omnämnda korporationernas penningerörelse,
att de hvarken behöfva eller kunna någonsin uttaga hela kreditivel
på en gång; men det förhåller sig icke sä med den enskilde,
om han fått elt kassakreditiv på 5,000 r:dr, och således eger full
visshet att kunna kommendera den summa inom en kortare tid,
så låter det lätt länka sig, att han behöfver uttaga hela beloppet,
för att sedermera efter omständigheterna i flera poster återbetala
detsamma. Man har då, på sätt mig synes icke missbrukat denna
kreditiv-rätt, utan man har fullkomligt uppfyllt det ändamål som
dermed åsyftas, nemi. att skaffa sig en summa på en gång disponibel,
under rättighet att fä densamma i mån af inflytande penningar,
återgälda.
O o o o
Hr Akerman har paslalt att, om en sadan lyftning, som jag
nu omnämnt, skulle ega rum, så vore det visserligen ett missbruk
af kassa-kreditiv-rälten, ehuru sådant af förevar, mom. alldeles ej
hindras; men del kan dock inträffa, sedan enskilda blifva kreditiv
tagare, alt bankostyrelsen sättes i nödvändighet, att om rätta förståndet
af detta mom. ingå i en pröfning som aldrig förut varit af
behofvet påkallad. Om nu kreditiv-tagaren vill lyfta hela beloppet
på en gäng, men bankofullmäktige vid en sådan pröfning afslår
hans begäran, sä har han ock mistat den med kreditivet åsyftade
fördelen ; under det att bankofullmäklige fredat sig från en möjlig
anmärkning af R. St:s revisorer, derigenom alt de tolkat banko
-
138
Den 17 Juni.
reglementet till fördel för banken oell ej till fördel för kredilivtagaien.
Hr Bogeman: Jag anhåller endast att få fästa Hr von Hohenhauseus
uppmärksamhet derpå, att efterföljande mom. 7 tydligen
säger, alt kreditiven ej fä ”användas såsom slående län, vid äfventyr
att, i motsatt fall, varda till hela beloppet, eller till någon del,
lill inbetalning inom en månad derefter uppsagda”. Af detta stadgande
linnes en bestämd ledning för fullmäktiges bedömande, huruvida
kreditiven blifva ändamålsenligt begagnade; och jag förmodar
att, om en kreditiv-tagare begagnar sin rätt på ett häremot stridande
sätt, sä blir han uppsagd och för framtiden utestängd från vidare
lån.
Många ledamöter ropade på propos.
Hr von Hohenhausen: Det öfverensstämmer icke med bankens
fördel att, på sätt Hr Printzensköld här yrkat, kreditivtagarne
skulle ega rätt, att genast vid årets början uttaga kreditivets hela
belopp, för att det sedermera först småningom emot årets slut återbetala.
Detta är ej meningen med kreditiv, ty skulle många på
det sättet förfara, så skulle frän banken komma att på en gång utgå
en högst betydlig summa, hvilken sedermera mäste fyllas. Sådana
kreditiv-tagare böra bankofullmäktige för ett kommande år afhålla
sig från att åter bevilja kreditiv-rätt; Alltså, ehuru det slår i mom.
7 att kreditiven ej få ”användas såsom stående lån”, så är del dock
nyttigt att nu, då man börjar först alt meddela kreditiv åt enskilda,
fästa uppmärksamheten på den rätta meningen med dessa kreditiv;
hvilken alldeles ej är den, att de kunna vid årets början uttagas för
att vid slutet af året först återbetalas, utan meningen är, att kunna
gifva kreditiv-tagaren tillfälle att, då behofvet sä fordrar, hafva en
viss summa att tillgå. Skulle han dä i sådant fall upptaga hela kreditivet
för tillfälligt begagnande, sä tror jag ej heller, att bankofullmäktige
sådant hindra.
Den ifrägavar:de § synes mig böra på sådant sätt tolkas, och
att det skulle möta mycken svårighet att uppställa den annorlunda;
derest man ej vill anse, att, som Hr Printzensköld föreslagit, kreditiven
skulle få begagnas såsom stående lån, och att sådant vore
förmenligt för banken, hvilket dock uppenbarligen ej är händelsen.
Frih. Palmstjerna: Ogerna förlänger jag denna diskussion,
sorn egentligen handlar om ingenting, men då här är yttradt, att
det för banken skulle vara skadligt, om en kreditiv-tagare genast
vid årets början uttoge hela sitt kreditiv, för att sedermera i mån
af tillgångar detsamma lid efter annan återbetala; så kan jag ej i
afseende derpå undertrycka min tanke, som är, att sådant på intet
sätt kan vara banken till skada. Jemför man nemi. detta supponerade
förhållande med hvad förut egt rum i afseende på penningarnes
disponerande, så finner man att den fond, som nu är anslagen
till kreditivers beviljande, varit förut anslagen till drskontrörelsen,
och att diskontfonden vanligtvis vid årets början blifvit uttagen
ända till sista skillingen. Om då penningarne äro utelöpande
Den 17 Juni.
139
i krediti vrörelsen eller 1 diskon trörelsen, sä tyckes mig detta vara
lemligen likgiltigt lör banken, hvilken jag ej kan inse deraf hafva
hvarken skada eller någon mindre fördel; men deremot har hanken
af kreditiv-rörelsen den fördelen, att han har större ränta på
den uttagna delen af fonden, och således har lill en del någon
ränta, ehuru ringa, på de penningar sorn ej äro uttagna, utan som
i banken qvarstå; och man kan alltid påräkna, all en stor del af
de till kreditiven anslagna penningarne ej utgår i rörelsen, sä att
på det viset de af R. o. Ad., sorn vilja minska tillskottet, till någon
del fått sin vilja fram, enär en del af de till utgående bevil
jade
medlen ej komma att utgå, utan i banken qvarstadna.
Ur von Hohenhausen: Om en kreditivlagare, eller endast
några fä sådana skulle förfara på sätt, som Frih. Palmstjerna nämnt,
sä uppslode derigenom visserligen ej någon våda för banken, men
derest detta blefve ett allmänt bruk, sä vore det en uppenbarlig
skada för banken, och det ligger i teorien om banker, och det skall
ej kunna uppslås ett enda arbete i denna väg som handlar örn kredilivs
meddelande, der ej den regeln uttryckligen bestämmes, att
kreditiven ej böra lemnäs åt andra personer än dem, hvilka dem
uppbära för alt efter kortare tid dem återbetala. Att äter kreditiven
skulle få upptagas för alt innan årets slut blott föga afbetalas,
det är emot kreditivens natur; och säkerligen, med den erfarenhet
privatbankerna nu äga, begagna de ej sålunda sin kreditivrörelse.
Frih. Palmstjerna: Om man läser en efterföljande § i de
teorier, som Hr von Hohenhausen omnämnt, så torde man linna att,
om man har en kreditiv-fond af 300,000 r:dr, så kan man bevilja
kreditiv för 500,000 r:dr utan någon fara för att denna summa
skall utlöpa; men den bogsta bankostyrelsen är af den beskaffenhet,
att den använder vissa §§. af en teori, hvilka den tycker om,
men bortkasta de öfriga som dermed äga omedelbart sammanhang.
Då nu Hr Gr. 0. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
vidblifva sitt förut i afseende på förevar, mom. fattade beslut,
ropades starka ja, jemte åtskilliga nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade
det han trott sig finna alt ja härvid varit öfvervägande.
2:dra momentet.
Hvad Ulsk. anfört till besvarande af de anmärkn:r, som föranledt
ålerremiss af ifrågavar. morn., upplästes pä begäran af
Frih. Palmstjerna, som derefter anförde:
Nu säger Utsk. i sednast upplästa mening, ”att för närvande
några medel, utöfver det föreslagna beloppet af 1,850,000 r:dr
icke äro i och för kassakredilivrörelsen disponible; etc. Men om,
pä sätt R. o. Ad. beslutat, fastighelslånefonden ej förökas med de
500,000 r:dr, hvarom fråga varit, så vinnes derigenom i million
(såvida ej bankens lånerörelse skulle med en motsvarande summa
förminskas,) men sådant har ej varit meningen, enär BankoUtsk.
140
Den 17 Juni.
fran början utgått från (len grundsats, som äfven af R. St. godkänts
(åtminstone har jag ej hört någon anmärkning deremot), alt
de fonder, som förut ingått i lånerörelsen, äfven hädanefter skulle
dertill blifva anslagnc, och då torde det åligga BankoUtsk., att föreslå
något sätt alt disponera denna ^ million, som icke blifvit till
fastighetslånefonden anslagen. Då vi emedlertid ej känna, huru
de öfriga Stånden beslutat i afseende på den af Rankolltsk.
föreslagna votens-propos. angående denna million; och det sålunda
låter förutsätta sig, att votering om denna summa kommer
att äga rum, hvarvid det är en omöjlighet att BankoUtsk:s första
förslag kan komma att vinna pluralitet; så torde R. o. Ad. ej böra
på förhand yttra sin mening om, huru denna \ million lämpligen
bör användas; men jag anhåller alt R. o. Ad. behagade genom
prot.-utdr. meddela BankoUtsk. det beslut att: såvida denna
halfva million ej blifver lill fastighetslånefonden använd, sä anser
R. o. Ad. att BankoUtsk. bör inkomma med förslag till dess disponerande
till en af de andra lånefonderna.
Gr. Gyldenstolpe: För sådan händelse anser jag, att R.
o. Ad. bör besluta att, om dessa 500,000 r:dr ej komma att användas
för fastighetslånefonden, de borde användas till förökning af
kassakreditivfonden.
Hr von Hohenhausen: Det synes mig ej vara nogsamt betänkt
af R. o. Ad. att nu på förhand besluta om huru dessa medel
skola användas, innan BankoUtsk. inkommit med sitt betänk,
derom. Vi veta dessutom, att här äro motioner väckta om förökande
af belåningen på publika papper. Jag skulle derföre tro,
att försigtigheten bjuder, att man ej häröfver fattar sitt beslut pä
förhand, innan man kommit i tillfälle att böra BankoUtsk:s utlåt,
om fördelaktigaste sättet att använda dessa 500,000 r:dr. — Jag
får derföre helt och hållet instämma i det förslag, som Frih. Palmstjerna
afgifvit.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. i afseende
på 2:dra mom. behagade, såsom Frih. Palmstjerna föreslagit,
meddela BankoUtsk. det beslut, att i händelse R. o. Ad:s mening
om faslighetslänefondens belopp kommer att blifva R. St:s,
Utsk. bör inkomma med förslag huru den derigenom disponibla
summan må på öfriga lånefonder fördelas, anmälde sig och yttrade
Frih. Palmstjerna: Min mening är ej, att denna summa
skulle fördelas, utan att den skulle för någon af de andra lånerörelserna
användas.
Gr. Gyldenstolpe: Frih. Palmstjernas mening måtte hafva
varit, att BankoUtsk. skulle bestämma i hvilken lånerörelse denna
halfva million skulle användas.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror ej heller, att man bör
allt för noga specificera uppgiften, utan, på sätt jag tyckt mig finna
Frih. Palmstjernas mening sednast vara, åt BankoUtsk. öfverlem
-
Den 17 Juni.
141
na att föreslå i hvilken lånerörelse denna halfva million skall användas.
Frih. Raab, Adam Christian: och Frih. Cederström
instämde med Hr von Hartmansdorff.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade att Frih. Palmstjernas förslag
bestämt afsäg, att den ifrågavar. summan borde till någon annan
lånerörelse användas.
Frih. Cederström: För min del är jag af den mening,
att nu, likasom vid förra riksdagen, man endast behöfver berättiga
vederbör, till användande för ändamål, som i den omhandlade §
omförmäles, af en viss summa, utan att samma summa derföre behöfver
på förhand afläggas och till intet annat destineras. Det förstår
sig att man alltid mäste vara beredd på utgiften, om den skulle
påfordras; pröfningen af stadgandets ändamälsenligasle uppställning
tillhörer emedlertid vederbörligt Utsk. det jag ej vill gå i förväg,
sedan min tanke endast i allmänhet blifvit yttrad. För öfrigt synes
mig något missförstånd hafva insmugit sig i de nyss sig yttrande
talarnes uppfattning af hvarandras mening, den de säkerligen
sjelfve täcktes häst till ytterligare upplysning än vidare utveckla. Jag
önskar det, på det BankolJtsk:s ledamöter må tydligen finna syftningen
af de härstädes framställde yrkanden.
Frih. Palmstjerna: Min mening var ej sådan, som Frih.
Cedersrröm ansett Hr von Hoenhausens vara; ty dä skulle denna
halfva million icke blifva i allmänna rörelsen använd, utan kunna
komma alt ligga obegagnad i banken. Som detta dock ifrån början
ei varit hvarken BankoUtsk:s eller R. St:s mening, och
då mig veterligen ej något varit yltradt derom, att lånerörelsen i
banken borde undergå någon förminskning i det hela; så har ej
heller min mening varit att göra något förslag till innehållande af
denna halfva million blott för den händelse, att privatbankerna
skulle upphöra med sin rörelse; utan jag har tagit mig friheten
alt föreslå, att, i den händelse R. o. Ad:s mening, i afseende på
denna halfva millionens icke användande till fastighetslånefonden,
blefve R. Sl:s beslut, att Bevil!n:sUtsk. då skulle inkomma med
betänk, om till hvilken lånerörelse dessa 500,000 r:dr böra användas.
O
Hr Akerman: Jag ber att få upplysa, att i går förevarinom
BankoUtsk:s tinance-afdeln. Hr Rosenblads motion om belåning af
publika papper, och att det dä beslöts att den skulle hvila till dess
att frågan om fastighetslånefonden blifvit afgjord. Således torde det
stå R. St. fritt att, efter afgörandet af frågan om fastighetslånefonden,
fördela det öfverskott, som skulle komma att uppstå på det
sätt som R. St. kommer att anse lämpligast.
IIr von Hohenhausen: Jag får äran nämna, att jag finner
mig fullt belåten med det förslag som Frih. Palmstjerna afgifvit,
och att jag dervid alldeles ej har någon tanke på att den summa,
som förut utgått i. lånerörelsen, skulle blifva densamma beta
-
Den 17 Juni.
gen; aldraheldst som jag, med åtanka på huru tiderna nu se ut,
med mycket skäl befarar, att alla da summor, hvilka banken har
att i låneväg utgifva, säkerligen komma att i allmänna rörelsen väl
behöfvas.
n o
Frih. Palmstjerna: I anledn. af Hr Åkermans yttrande far
jag säga, att jag visst ej hade vid detta tillfälle föreslagit R. o. Ad.
att göra det af mig nu yrkade anmodande till BankoUlsk., om det
ej, uti nämnda Utsk:s förevar, betänk. N:o 60 i afseende på 2:dra
morn. af 73:dje punkten, blifvit af Utsk. yttradt: ”att för närvar,
några medel, utöfver det föreslagna beloppet af 1,850,000 r:dr,
icke äro i och för kassa-kreditivrörelseu disponible,” etc.; ty om
detta hade af R. o. Ad. blifvit bifallet, sä hade sedermera de ifrägavar.
500,000 r:dr ej vidare kunnat komma i fråga alt i lånerörelse
fä af enskilde personer användas. Men som denna fråga bör
stå öppen, i fall medlen komma att finnas; så anser jag nödvändigt
vara, att göra denna erinran.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Frih. Palmstjernas förslag,
såsom Hr Landtm, numera uppfattat detsamma, innehöll alt BankoUlsk.
skulle anmodas, att, för den händelse att R. o. Ad:s beslut
om fastighetslånefondens bibehållande vid nu stadgadt kapitalbelopp,
kommer att blifva R. St:s, inkomma med förslag huru den derigenom
disponibla summan af 500,000 r:dr, må i annan väg för Bankens
lånerörelse användas; hvarjemte Hr Landtm, hemställde om
R. o. Ad. bifölle detta Frih. Palmstjernas förslag
Ropades ja.
Sedan härefter 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 momme af Utskrs
förslag till reglementariska föreskrifter i och för kreditivrörelsen blifvit
uppläste, anmälde och yttrade sig
Hr R os en blad: Jag förmodar att, ehuru här har fortsatts
med uppläsningen oafbrutet ända till och med det sista morn., så
måtte det ej anses att de föregående, hvaröfver ej är beslutadt, äro
bifallne. — Jag lager mig då friheten att förnya densamma anmärkning
i afseende pä 3:dje morn., som jag gjorde förra gängen
detta ärende här förevar, nemi. att der bör uttryckligen sägas:
”Emot säkerhet, antingen af inteckning, af goda dokumenter,
eller namnsäkerhet, som af verbör. direktion pröfvas och godkännas,
beviljas kreditiv etc. etc.;” ehuru Utsk. blott säger ”Emot
säkerhet, som af vederbör, direktion pröfvas och godkännes, beviljas”
etc. Det synes visserligen deraf att Utsk. ej haft för afsigt att
utesluta någon slags säkerhet som kan komma under benämningen
af goda dokumenter eller namn; men uppmärksamhet hade dock
mera bordt fästas derpå. — Derjemte anhåller jag att fä erinra nu,
likasom förra gången, att ehuru den § i bankoreglementet, som tillåter
att mottaga säkerhet på namn och reverser, att såsom hypothek mottaga
reverser, stadgas der dock att dessa reverser skola ej få vara intecknade,
samt att derjemte finnes vid slutet af bankoreglementet ett tillägg (mot
hvilket jag visserligen mångfaldiga gånger har stridt, men som dock
Den 17 Juni.
143
qvarstår), som lyder så här: ”kommande dock derjemte de äldre oförändrade
stadganden, instructioner och förordningar att tjena till efterrättelse.
” Nu finnes ett af K. M. ar 1816 på R. St:s begäran
ulfärdadt reglemente för Banbodisconterna, hvilket, (ehuru för närvar.
öfverflödigt med afseende på det mycket fullständigare nya
reglementet) stadgar, att icke något dokument får belånas, som är
intecknadt; och dä nu efter hvad här är förklaradt den nya kreditivrörelsen
skulle komma att bedrifvas äfven af diskontdirectionerna,
och dessa troligen skola ställa sig förenämda reglemente till efterrättelse,
så länge det bestämdt ej är upphäfvit; sä skulle derigenom
för all lånerörelse (och således äfven för den ifrågavarande) på
denna grund förkastas en säkerhet, som är en bland de hästa som
kan lemnäs för sådana kreditiver, en säkerhet som (efter hvad som
här i dag förut är nämndt) är sådan, alt den Skånska privatbanken
har antagit den uteslutande, och att den äfven antages af Östgötha
privatbank. — Det är derföre, som jag hemställer lill H.
Ståndet, om det ej vore bäst att här i detta stadgande bestämdt
utsätta:
”Emot säkerhet, vare sig af inteckning, goda dokumenter, eller
af annan beskaffenhet, som af vederbör, direktionen pröfvas och
godkännes.” etc.
o
Hr Akerman: Jag kan icke annat än fortfarande finna, att
det skulle både lända till förmån för Bankofullmäktige och bereda
hanken den största säkerhet, att man gör föreskrifterna så generela,
att de kreditiv-sökande ej inskränkas inom några serskilda slag af
säkerhet. — Att någon tvetydighet här skulle kunna uppstå, det
kan jag ej finna; ty, ehuruväl ett sådant tillägg, som här är omnämndt,
finnes till det allt för vidlyftiga Bankoreglementet, så kan
likväl det nämnda reglementet af 1816 ej röra en kreditivrörelse,
som ej är inrättad förr än nu, och på hvilken således några föregående
stadganden omöjligen kunna ega tillämpning.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. 3:dje mom. af
ifrågavar. reglementariska föreskrifter.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle de redan uppläste och utan anmärkning lemnade 4, 5, 6, 7,
8 och 9 morn., anmälde sig och yttrade:
Frih. Raab: I mom. 4 är den föreskrift föreslagen, alt creditiv
ej må meddelas någon till högre belopp, än 10,000 r:dr b:co.
— Jag anhåller att få föra Ståndet till minnes, att, då frågan här
förevar förra gången om detta belopp, så yttrades här temligen allmänt
den åsigt, att 10,000 r:dr vore alldeles för lågt. De fleste
talare yrkade att maximum skulle bestämmas till 20,000 eller
50,000 r:dr. — Jag får äfven tillägga, att då troligen 500,000
r:dr (från de eljest beräknade 7 millionerna för lån på fast egendom)
ytterligare blifva att tillgå utöfver den föreslagna summan
1,850,000; så, om fonden blir sä betydlig, skulle detta låga maximum
af 10,000 r:dr vara ett hinder i vägen för Bankofullmäktige
att i kreditiv-låneväg använda hela summan; emedan man kan tän
-
i
144
Den 17 Juni.
ka sig möjligheten, att icke kreditivtagare då anmäla sig till hela
beloppet. Och då anser jag det vara högst olämpligt och skadligt
för allmänna rörelsen äfvensom för enskilde större näringsidkare,
att hafva nedsatt beloppet så lågt; hvarföre jag tillstyrker att R. o.
Ad. måtte höja summan till 20,000 r:dr.
Hr von Hohenhausen: Det gamla ordspråket säger, att
en fogel i hand är bättre, än 20 i skogen. — Huru det nu kan
komma att gå med de omtalade 500,000 r:dr, om kreditivrörelsen
deraf kan få något gagn eller ej, det är ganska ovisst; men hvad
som deremot är ganska säkert, är att den summa, som lill kreditivrörelsen
är in alles bestämd, är ganska inskränkt i jemförelse med
den stora fördel, som lemnäs åt en mängd personer i alla landsändar
af riket, att äga ett kassakreditiv för tillfälligt begagnande.
Den som känner vår inrikes rörelse, vet ganska väl att förläggarne
vanligen äro här i Stockholm, så att det i allmänhet är ganska
svårt att få någon anvisning på Stockholm. Jag tror således att,
icke blott dessa kassakreditiver blifva begagnade, utan äfven alt tilloppet
af lånesökaude blir ofantligt stor, ej allenast af dem som bo
häromkring Stockholm, utan äfven af personer på landet ända uppifrån
Torneå allt ned intill Ystad. Det är då angeläget att, första
gången kreditiver sålunda medgifvas, man ej åstadkommer förargelse
genom alt låta några få personer anamma dem. Jag kan derföre
ej annat, än anse det vara ganska försigtigt och välbetänkt af BankoUtsk.
, att föreslå beloppet till 10,000 r:dr; hvaremot ej heller
några anmärkmr blifvit gjorda inom de öfriga Stånden.
Frih. Palmstjerna: Afven jag instämmer deruti att det
högsta beloppet för ifrägavar. kreditiver bör bestämmas, på sätt
Utsk. föreslagit, till 10,000 r:dr. Om fonden vore 3 eller 4 millioner,
så skulle jag visserligen med Frih. Raab instämma i yrkande
på förhöjning af detta maximum; men då den är en mycket limiterad
summa, sä skulle jag tro, att man ej borde göra sådana bestämmelser,
att derigenom kunde äfventyras, att endast nägra få
personer här i Stockholm (handlande eller andre) skulle kunna utesluta
landsortsboarne och sålunda äfven dem som, boende norr
om Stockholm eller rättare Gefle, som ej hafva några privatbanker
att tillgå, likasom förhållandet äfven är med innevånarne pä Gottland.
Då jag anser det isynnerhet af vigt, att till dessa utsträcka
kreditivrätten och lättheten att få kreditiv, så skulle jag för min
del tro, ali det för närvar, ej är skäl att höja denna maximisumma,
utan att det vore bäst alt låta den förblifva vid 10,000 r;dr
som är föreslaget. Måhända vore det för dem som hafva större rörelse
här i hufvudsladen, fördelaktigt nog om denna maximisummå
höjdes; men vida angelägnare är, alt denna fond blifver fördelad
på ett större antal kreditivtagare, emedan den kommer att göra
oändligt mera nytta, än om den blifver på blott få händer fördelad,
Hr
T) t n 17 Juni.
I 45
Hr Aminoff: Äfven jag instämmer uti livad de sista värde
talarne tillkännagifvit, samt anser att Disk. gatt ganska försigtigt
och med beräkning, tillväga, då det bestämt endastj| 10,000 r:dr
såsom varande det högsta belopp, som af en person i kreditiv—
väg kan fä begagnas — ty anslaget är verkligen så ringa i anseende
lill behofvet och den stora nytta affärsmännen kan draga af en
kreditivrörelse, att denna summa bör så mycket som möjligt komma
den stora allmänheten lill nytta, och ej af några få större affärsmän
ensamt begagnas. På dessa af mig anförde skäl, motsätter
jag mig, på det aldra högsta, Frih. Raabs förslag, alt maxinvisumman
förhöjes till 20,000 r:dr. Hade R. St. för en 10 ä 20
år tillbaka beslutat alt kreditivrörelse med banken fick äga rum,
och derjemte tillåtit den såkallade upp- och afskrifningsräkningen,
om ock med en ringare ränta än 3 procent; så skulle enligt min
öfvertygelse inga privatbanker uppstått, och all fiendskap med dem
således upphört.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag, att maximisumman bestämmes
till 10,000 r:dr b:eo.
Frih. Raab: Om jag till Bankofullmäktige hyste det misstroende,
att de skulle tillåta några få näringsidkare att (som Hr v.
Hohenhausen uttryckte sig) anamma hela kreditivfonden, så skulle
jag visserligen äfven tillstyrka ett så lågt maximum som 10,000
r:dr;men jag föreställde mig att Bankofullmäktige, vid bestämmande
af de personer åt hvilka kreditiv skola lemnäs, skulle vidtaga
samma åtgärd som privatbaukerne funnit sig föranlåtna alt göra,
nemi. att annoncera på förhand i tidningarne, att inom en viss tid
de personer skola anmäla sig, som vilja erhålla kreditivrätt. Anmäla
sig dä mångfaldigt flera än hvad samman räcker lill, så kan
jag ej tänka mig Bankofullmäktige nog partiska, för att de skulle
kunna tillåta någre få att uteslutande fä begagna hela summan;
men deremot kan det inträffa, att pä en sådan annonce ej på långt
när anmäla sig så många, som skulle behöfvas för att kunna använda
hela beloppet. Dä sä förhåller sig, och då bland dem, som
säkert komma att anmäla sig till kreditivs erhållande mångfaldige
personer troligen blifva sådane, som skulle kunna begagna större
summor, så ser jag icke hvarföre det ej skulle kunna öfverlåtas åt
Bankofullmäktiges bepröfvande, att åt sådane peroner lemna större
summor, för den händelse nemi. att eljest hela summan blifver
använd genom, om jag sä får kalla det, en utsträckning på bredden.
Vi hafva visserligen nu ingått i en period, då penningar hafva
stark efterfrågan, men vi böra hoppas och förmoda, att denna
kris snart upphör och att penningarne ej blifva så begärliga som
de uu äro; och dä skulle ovilkorligen en föreskrift, sådan som den
föreslagna, lägga ett band på Bankofullmäktige vid bedömande af
huru stort kreditiv kan och bör meddelas den sökande.
Det är af sådant skäl som jag tillstyrker, att R. o. Ad. måtte
besluta en tillökning af maximum, ifrån 10,000, till 20,000 r:dr
6 H. 10
146
Den 17 Juni.
b:co; förutsatt att Bankofullmäktige icke äro så partiske att de bevilja
kreditiv åt endast några få.
Hr Rosenblad: Jag Anner det misstag jag begått uti, att ej
vid förra mom. hafva upptagit Gr. Gyldenslolpes, då ämnet här förevar
förra gängen, gjorda förslag till ordningsföreskrift, åsyftande
alt kreditiven skulle pä vissa tidepunkler begäras, och att de skulle
beviljas blott för kalenderåret. Saknaden af detta ordningsstadgande
är en verklig förlust, derigenom att man nu ej känner hvad
man kan hafva att tillgå för en viss tid; enär man kan alla dagar
på året, från den l:sta Januari till och med den sista Deeemb., få
bevilja kreditivrätt, äfvensom kreditiven kunna på hvilken dag som
heldst af året upphöra. Bankofullmäktige kunna således ej äga
full visshet om alt hela fonden biifver inom årets slut tagen i anspråk;
och följaktligen skulle de aldrig kunna, om det vore dem
tillåtet, lill följd af ett ringa antal kreditivsökande, bevilja något
kreditiv till högre belopp än det bär föreslagna af 10,000 r:dr. —
Jag ber dessutom att fä fästa uppmärksamheten derpå, att, äfven
om denna fond ej blir större än den nu anslagna summan 2,850,000
r:dr så utgör den dock mer än hälften af hela handelsdiskonllånefonden,
som likväl beviljar lån på 40,000 r:dr, så att man
skulle i jemförelse dermed mycket väl kunna af ifrågavarande fond
bevilja kreditiv på åtminstone 20,000 r:dr, men harvid bör dock
märkas, att man ännu ej kan känna, huru mycket denna lånerörelse
kommer att blifva tillitad, och jag anser i det afseende inga
lunda
omöjligt, att icke Hrr v. Hohenhausens och Aminoffs förmodanden
kunna blifva besannade. Om likväl diskont-direktionerna
äro någorlunda stränga vid pröfningen, så kan det lätt hända, att
en stor del af fonden cj kommer att utgå, hvarföre, och då man
önskar att hela summan skall blifva begagnad, jag ville föreslå att
fullmäktige må få rättighet, alt, i fall en större del af medlen ej
komme att begagnas sä mycket som man förmodar och vill, att fullmäktige
då må kunnn lämpligen höja det här föreslagna maximibeloppet.
På grund häraf anhåller jag att få föreslå följande tillägg till
mom. 4: ”dock vare Bankofullmäktige tillåtet, att kunna höja maximibeloppet
på kreditiv, sä vida under någon längre tid en betydligare
del af fonden varit obegagnad.”
Hr Akerman: Jag hyser alldeles ingen fruktan, att icke denna
lånerörelse skall blifva allmänheten ganska begärlig, eller att icke
ganska många skola anmäla sig till kreditivs erhållande, som i
anseende till fondens ringa tillgångar ej kunna få det, hvilken tanke
också synes delad af flere andre talare, som yrkat höjning af
fonden. Om nu så är, och man höjer maximibeloppet, hvad blir
väl då följden för Bankofullmäktige, annan än den att de mäste
säga nej till så många flere, hvarigenom mängden blir med inrättningen
mindre belåten. En höjning i maximum komme således ej
att leda till det ändamål som Frih. Raab och de med honom lika
tänkande åsyfta.
Den 17 Juni.
147
I alla fall ber jag R. o. Ad. betänka alt det är en ny väg
man beträder, odi alt lill denna lånerörelses betryggande det bästa
sättet är, att göra så många affärsmän och låntagare, som möjligt,
delaktige deraf; ty om man det ej gör, sä blifver följden, som jag
nyss haft äran nämna, att inrättningen blifver mindre begärlig för
allmänheten, för att icke begagna ett mindre omtyckt ord — populär.
Men om banken och länesumman skulle blifva populära,
sä ser jag intet ondt deruti.
Hr Bogeman: Jag är hufvudsakligen förekommen af den siste
värde talaren. — Dä frågan i BankoUtsk. förekom, yttrades der
flera olika meningar, hvaraf somlige önskade alt icke alls något maximum
skulle bestämmas, utan att det skulle öfverlemnas ät Bankofullmäktige
att den saken bestämma; men den mening som yrkade
beslämmande af maximum segrade, och ehuru jag ej var af
sådan tanke, sä, då hela kreditivfonden nu blifvit bestämd till blott
1.850.000 r:dr, sä anser äfven jag klokast att bestämma ett maximum
af 10,000 r:dr, ehuru jag eljest gerna medgifver, att
det varit skäl att höja det till 20,000 r:dr eller derutöfver. — Då
nu R. o. Ad. beslutat att anmälan om erhållande af kreditiv kan
få göras hvilken dag af äret som heldst; så ser jag deruti ännu ett
skäl för att icke bevilja ett högre maximum; enär eljest hela fonden
skulle komma att blifva begagnad af dem, som ligga närmast
till hands att anmäla sig. Hade deremot, på sätt de flesta privatbanker
bruka, blifvit bestämdt, att Fullmäktige skulle på en gång
pröfva de inkommande ansökningarne om kreditiv, och att dessa
endast beviljades för kalenderår; då hade måhända ett annat förhållande
bordt ega rum — nu yrkar jaga bifall lill Ulsk:s förslag.
Frih. Raab: De båda siste värde talarne hafva anfört skäl,
o vo tt °
som verkligen förtjena att skärskadas. — 8a har Hr Akerman sagt,
att, om låntagare skulle begära betydligare summor, så nödgas man
helt och hållet afslå dem; emedan man ej kan lemna dem hela
summan. Jag hemställer då, om ej Bankofullmäktige hafva rättighet
att nedsätta summan? Det är väl det alkira naturligaste, att
de få säga: ni har begärt 15,000 r:dr, men ni kan ej få mer än
10.000 o. s. v.
Ett annat skäl har blifvit framsfälldt af Hr Bogeman, åsyftande
att här ej står bestämdt föreskrifvit, att kreditivsökande skola anmäla
sig på en tid; men det mätte väl vara Bankofullmäktiges rätt
alt till ledning för deras eget omdöme vid kreditivuldelningen, af
sig sjelfva företaga en sådan åtgärd i afseende på de kreditivsökandes
anmälanden, för att ej mot sin vilja orättvisligen gagna den ene
och ej den andre.
Jag ser mig ej understödd här, och kommer således ej att
skrida till votering; men beklagar blott, att det H. Ståndet sedan
förra gången, med personal, äfven ombytt åsigter.
Hr Printzensköld: Af hvad Frih. Raab anfört kan jag ej
10*
14S
Den 17 Juni.
pä något sätt linna mig öfvertygad, det Bankofullmäklige skulle ega
rättighet att efter eget godtfinnande, bestämma någon viss dag då
alla enskilda kreditivsökande böra inlemna sina ansökningar; på det
att fullmäktige skulle komma i tillfälle att pröfva, huru och pä hvad
belopp, kreditivrätten skulle komma att emellan de länesökande
fördelas. Dä skulle den möjligheten ligga nära för handen, som
Frih. Raab förutsett, nemi. att Bankofullmäktige kunde nedsätta
hvarje gjord ansökan till det möjliga mindre belopp, som tillgängarne
medgifva. Men då jag deremot ur öfvertygad om att Bankofullmägtige
som hafva reglementet för ögonen, ej lära vilja bottställa
sig för en anmärkn., hvarken af R. St. eller af deras revisorer, derigenom
att de stifta en lag som ej öfverensstämmer med ordalydelsen
eller meningen af det reglemente, hvarefter de skola sig rätta, sä
tror jag ej heller att Bankofullmägtige lära kunna utfärda ett sä
beskaffadt stadgande, som till en viss tid inskränker ansökningsrätten
till kredilivs erhållande. — Om nu så förhåller sig, så följer
ju också deraf klarligen, att, så länge något af kreditivfonden finnes
oupptaget och den sökande ställer nöjaktig säkerhet, så kunna Bankofullmägtige
ej vägra honom att få kreditiv till det högsta belopp
som i reglementet är bestämdt derför. Blir hela kreditivfonden
derigenom medtagen, så fä naturligtvis de ingenting som komma efteråt
med sina ansökningar.
Det är således under förevar, förhållanden i min tanke klokast
och försigtigast, att stadna vid de smärre summor, som BankoUtsk.
föreslagit. — Jag ber äfven alt dessutom fä fästa R. o. Adis uppmärksamhet
derpå, att denna kreditivrörelse är alldeles ny i banken,
och att man ej känner hvad följder för banken den kan medföra;
så att äfven i det hänseendet synes, serdeles under de nu för handen
varande kritiska förhållanden, försigtigheten bjuda, att icke göra
kreditivsummorna allt för stora, på det att man må med säkerhet
kunna beräkna att de komma att begagnas, och att de blifva så
fördelade, att det ej blir fä, utan mängden af de inom landet kreditivsökande,
som komma i åtnjutande af denna förmån.
Jag tillstyrker således bifall till ifrågavar. moment.
Dr Lagerheim, Lars Magn.: Jag hade anmält mig blott
för alt säga några få ord — måhända öfverflödiga — om att, då
man är sysselsatt med att lagstifta för framtiden, så bör man hålla
sig vid sannolikheten och ej vid dess motsats. — Här förefaller det
mig ganska sannolikt, alt en betydlig mängd personer komma att
anmäla sig till erhållande af kreditivrätt, och att det således är af
vigt att tillfälle beredes en större allmänhet att komma i åtnjutande
af denna fördel; så att icke någre få handelsherrar eller större entreprenörer
må ensamme slå den under sig. — Af delta skäl finner
jag Utsk. hafva ganska välbetänkt föreslagit denna maximisummas
bestämmande till 10,000 r:dr.
Af hvad jag nu anfört, följer äfven att jag emotsätter det här
föreslagna eventuela stadgande, som skulle berättiga Bankofullmägtige
att, i händelse icke någon betydlig del af kreditivfonden blefve
Den 17 Juni.
149
begagnad, få höja maximisumman utöfver det här föreslagna beloppet
af 10,000 r:dr.
Ur Gr. o. Landtm, framställde, att i afseende på 4?mom.
blifvit yrkadt dels af flere ledamöter bifall lill Utsk:s förslag, dels
af Frih. Raab, att maximibeloppet af ifrågavar. kreditiv mätte
bestämmas till 20,000 ndr, samt dels af Hr Rosenblad, att
Ltsk:s förslag mätte bifallas med följande tillägg: ”dock vare Bankofullmägtige
tillätet att förhöja ofvanbestämda maximum, i fall att
någon betydligare del af fonden någon längre tid varit obegagnad;”
hvarjemte Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle Utsk:s förslag
till 4 mom.
Härvid ropades starka ja, blandade med nej; hvarefter Hr
Landtm, förklarade det han trott sig finna att ja härvid varit öfvervägande.
Hr Landtm, hemställde sedermera om R. o. Ad. bifölle de
förut uppläste 5, 6, 7, 8 och 9 momme, hvaremot ingen anmärkning
blifvit gjord.
Ropades ja.
Härefter förekom Utsk:s förelag till stadgande derom, att i händelse
Bankens säkerhet sådant fordrar, kreditiven må kunna uppsägas
till inbetalning inom 3 månader.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: R. o. Ad. har ännu ej afgjort
betänk. N:o 61, hvarföre denna punkt ej heller torde kunna ännu
afgöras; men äfven om R. o. Ad. hade pröfva! och antagit betänk.
N:o 61, så tror jag likväl att det i alla hill ej går an, att antaga
den nuvar. redakt:n af förevar, punkt. Denna redaktm skall nemi.,
om den varder af R. St. antagen, inflyta i Bankoreglementet; och
der kan det väl svårligen stå, att: ”1 händelse bankens säkerhet sådant
fordrar, kunna kreditiven uppsägas till inbetalning inom 3
månader, i den ordning 3:dje punkten i utlut. N:o 61 bestämmerutan
denna 3:dje punkt i utlåt. N:o 61, måste naturligtvis,
sedan den blifvit bifallen, ordagrant i Bankoreglementet införas.
Jag anhåller derföre, att med pröfningen af förevar, punkt uti
utlåt. N:o 60 må uppskjutas, till dess att R. o. Ad. fattat sitt beslut
i afseende pä 3:dje punkten af utlåt. N:o 61.
H r G r. o. Landt m. hemställde om R. o. Ad. ansåge, att
med pröfningen af ifrågavar. förslag borde uppskjutas tills R. o.
Ad. pröfvat BankoUtsk:s utlät. N:o 61.
Ropades ja.
7:de punkten, ang:de 5:le afdelningen i nuvar. Bankoreglementes
6:te artikel.
Den af Hr Lagerheim vid Utsk:s förevar, utlåt, fogade reservation
upplästes pä begäran af
Frih. Cederström, som derefter yttrade:
De åsigter, som i den upplästa reservationen finnas uttryckta,
150
Den 17 Jun i.
synas mig ganska rigtiga. Deruti hafva jemväl förenat sig 2:ne ledamöter
inom Utsk., Hr biskop Hedrén och prosten Grönvall. —
Det har vid pröfningen af hela detta betänk, esomoftast förefallit
mig besynnerligt nog det sätt, hvarpå BankoUtsk. bemött gjorda
återremisser; och jag tror, att detta förunderliga argumentationssätt
äfven här återfinnes. Om jag t. cx. återgår till den punkt i BankoUtsk:s
utlåt, som rörer en länediskonls inrättande pä Gottland: sä
befinnes dervid att, derföre att endast några fä riksdagsmän gjort
anmärka:r emot Utsk:s förslag, sä säger sig Utsk. ej kunna göra
något afseende på den gjorda återremissen. Liksom det skulle behöfvas
att en hel mängd riksdagsmän yttra sig, för att Utsk. derå
skall göra afseende! liksom det ej vore nog, att en eller tvenne
talare framställt verkliga skäl, som ägt den kraft, att de förmått
ett helt RiksStänd återremittera frågan; liksom delta ej borde vara
nog för att förmå Utsk. att äter upptaga saken! liksom man ej
borde pröfva skälens vigt, snarare än personernas antal! —• Likaså
har, i fråga om filialkontors inrättande i landsorterne, Utsk. förfarit
på ett i min tanke högst underligt sätt, då det säger att, då ”Utsk.
ej är i tillfälle att föreslå någon ort, hvilken företrädesvis skulle
vara i behof af serskildt lånekontor,” sä anser Utsk. sig ej böra göra
afseende pä denna fråga. Jag hade i sanning ej förmodat, att
Utsk:s ledamöter skulle med så mycken anspråkslöshet vilja vidga
en bristande kännedom om de geografiska och statistiska förhållandena
i landet, hvilken synes hafva föranledt en sådan bekännelse
som den ofvanberörde. För min del är jag visserligen öfvertygad
att dylik kännedom i sjelfva verket ingalunda saknades; men man
ville icke saken, derföre grep man till ett skäl, som råkade blifva
bland de mest besynnerliga, för afstyrkandet till undanrödjande
af allt verkligt och grundligt vidrörande af det misshagliga förslaget.
För att nu hälla mig vid förevarande fråga, så och då blott
ett Stånd bifallit, men 3 Stånd återremitterat Utsk:s förslag, tror
jag det hade varit skäl, att något närmare göra afseende på de
grunder, som föranlåtit återremissen, men det har Utsk. ej ansett
sig behöfva göra, utan det har endast förklarat: ”att den föreskrift,
om hvars bibehållande nu är fråga, vid sednaste riksdag tillkom
allenast på grund af det dä befarande förhållandet, att den nya
lagstiftningen för privatbanker skulle tvinga dem att vid octrojtidens
slut upphöra.” Att grunden allenast var den uppgifna, är likväl
en alldeles obevisad sak. Många andra orsaker, än just tilländlöpande
af octrojtiderne kunde, dä likasom nu, tänkas såsom verkande
i sådant fall. Derpå säger Utsk., att man bör fästa uppmärksamheten
”jemväl å den omständighet, att fråga icke blifvit vid
innevar. riksdag väckt om skyldighet för riksbanken att ersätta det
rörelsekapital, som kan varda indraget till följd deraf, att antingen
någon privatbank kommer på obestånd eller finner med sin fördel
närmare förenligt att upphöra.”
Detta inkast vore i formelt hänseende alltför vigtigt, derest
det vore grundadt, för att icke böra med särskildt svar bemötas.
Man skulle nästan tro det Utsk. ansäge det vara något alldeles obe
-
Den 17 Juni.
151
hörigt, kanhända olagligt till och med, att bibehålla denna §, derför
alt någon motion ej derom blifvit väckt. Jag tror deremot att
då fråga ej är om annat, än att bibehålla en § (låt vara att en
förändring i ordaställningen dervid kräfves) — sä behöfves alldeles
ej någon motion om ett sådant bibehållande. — Hvad sjelfva summan
beträffar, så erkänner jag att den i förra 224 § utsatta af 5
millioner visserligen torde vara under närvar, förhållanden obehöfligt
stor. Hr Lagerhjelm har föreslagit denna summa till 2| million,
men man skulle kanske kunna anse äfven denna summa vara
något för hög. Jag har allt förtroende lill privatbankernas redliga
och ordentliga administration, och är öfvertygad om, att något så
stort behof af mellankomst ä bankens sida ej skulle inträffa, som
reservanten förutsatt; och derföre tror jag det vara tillräckligt, att
bestämma denna summa till tvä millioner. Men att autorisera Bankofullmägtige
att för ifrågavar. ändamål, om sä päfordras, använda
någon uppgifven summa, anser jag alldeles nödvändigt, ty om verkligen
någon privatbank funne del med sin fördel öfverensstämmande
att upphöra med sin rörelse, så måste det vara alldeles obestridligt.
alt penningerörelsen på den ort, der privatbanken funnits, skall
i aldra högsta grad lida deraf. Att åter låta detta förhållande ordna
sig af sig sjelf!:, eller att de öfriga privatbankerna öfverlemna alt
fylla den uppständna luckan; det låter väl länka sig, men vore oförsigtigt
att göra. Ty en dylik påkänning kunde medföra undergång
för ännu flera än den förstnämnde. Emedlertid och för att
ännu mera befästa sig i sin idée samt rätt kraftigt söka att i
denna rigtning inverka pä andras öfvertygelse i ämnet har Utsk.
onekligen ganska skickligt (ur dess synpunkt) framkastat: ”att om
äfven rörelsen i en ort, der privatbank indrages, genom bankens
mellankomst underlättades, denna underlättnad blefve obetydlig i
jemförelse till den som bereddes privatbankens aktieägare vid utredning
af privatbanken, och de qvarvarande privatbankerne, hvilka
derigenom kunde, utan att störas, utöfva sina låneoperalioner.”
Jag tror mig, genom det sätt hvarpå jag förut under riksdagen
behandlat frågor ronde privatbankerna, vara fritagen från såväl
att anses för privatbankshatare, som ock från att anses för någon
deras gynnare i obehörigt mått; hvarföre jag tror mig, utan alt
derigenom utsättas för någon beskyllning att vara af det ena eller
andra slaget, kunna yttra, att det vore ganska orätt att blottställa
privatbankerna för ett sådant fall, sora här skulle kunna uppstå;
äfvensom jag är öfvertygad att, ehuru tillfredsställande dessa banker
än må vara administrerade, de likväl ej skulle kunna motstå den
choque, som skulle blifva följden af en eller tvennes af dem fäll.
Hvarföre skulle man dä icke på förhand betrygga sig emot de skadliga
följderna deraf? och om man ock ej velat för närvar, inrätta
filialkontor, af riksbanken i landsorterne, synes“deri ej ligga något
skäl att, om ett tillfälle sjelfmant erbjuder sig att på sådant sätt
framdeles kunna suppleera privatbankerne, försaka alt begagna sig
deraf. — Jag ber att få i 11. o. Adis minne återkalla de anmärkmr
som här afgäfvos, då ämnet förra gången förevar; måhända skulle
de kunna leda till ämnets rätta bedömande och fattande af det be
-
152
Den 17 Juni.
slut, sora lämpligast vore. Skälen hafva i min tanka ingenting
förlorat i kraft, utan torde de fastmera föranleda JR. o. Ad. att
bestämma sig för ett likartade beslut; hvilket, efter min tanka nu
borde blifva en återremiss af denna punkt, med förständigande lill
BankoUtsk. att afgifva förslag såväl i afseende på summan som ock
i afseende pä sättet, att ställa denna § i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den, hvars uteslutande BankoUtsk. tillstyrkt.
Ifr Rosenblad: Jag kan ej annat än dela Frih. Cederströms
mening derutinnan, att Utsk. ytterst obetydligt upptagit de anmärkmr,
som i afseende på Utsk:s förslag blifvit gjorda. Det har
nemi. belt och hållet förbigått den aldra vigt igaste delen deraf,
som utgjorde en integrerande del af hela det system, som R. St.
vid förra riksdagen antog för bestämmandet af bankens sedelstock;
det bar nemi., säger jag, alldeles undgått att fästa sig vid den anmärkn.
, sora här gjordes, att R. St. vid sednaste riksdag fattade
det beslut ali, med godkännande af hvad Utsk. dä föreslagit, grunda
den sedelstock som banken egde att utgifva utöfver den förstärkning,
som kunde vinnas genom metalliska fondens tillvext under
lyckliga konjuncturer, ali grunda denna sedelstock på de förhållanden
som förefunnos, och grunda den på den säkerhet, som bankens
egna kapitalförmögenhet gaf. Med ett ord, det var en efterföljd
af det system, som nyss i England blifvit grundlagt af en
man, hvars namn utgör en auetoritet i dessa ämnen, af Sir Robert
Peel som dervid understöddes af allt hvad England egde ansedt
utaf financierer, af hvad olika åsigter de i öfrigt än voro. Systemet
grundades har sålunda, att man beräknade bankens sedelstock
skarpt, att, om alla beräknade lånefonder dä skulle hafva gått ut,
det hade blifvit en brist af J million i den tillåtna sedelstocken;
under det att man i England i den mest gynnande lid lemnade
eli tillskott i tilläten sedelstock af -k utöfver den befintliga. Principen
var att kunna ersätta den minskning i landets sedelrörelsekapital,
som skulle uppkomma i händelse privatbankerna skulle upphöra
med deras sedelrörelse. Den blef visserligen konceqvent, logiskt
och riktigt behandlad af Utsk., men den blef till en del bortskuffad
derigenom, att ett RiksStånd hade sagt, att det skulle anskaffas
metallisk valuta motsvarande halfva beloppet af utelöpande
assignationer, som banken komme att utgifva. Saken hade visserligen
i sig sjelf blifvit obetydlig, ty när en gång bela beloppet af
assignationer blifvit utgifvit, sä är den rörelse högst ringa, som uppstår
emellan deras innehafvare och banken, hvilket nuvar. erfarenheten
visar; men det var dock ett oting, som uppkom genom det
sätt som vi hafva att besluta. Ett oting som ej hörde till saken,
och som möjligen kunde tillintetgöra hela verkan. — Men högst
vigt.igt är det att begrunda de synnerligen tränga bestämmelser,
hvarmed annorstädes ingenting likartad! finnes, de nemi. som kunna
inträffa, dä konjuncturerna framkalla minskning i bankens metalliska
valuta, som då ålägger Fullmäktige aparte extra åtgärder att
ytterligare hämma rörelsen i landet. Dä blir det högst betänkligt,
att rycka bort denna sten ur förra riksdagens byggnad, hvilken
Den 17 Juni.
153
Sfven uti den öfriga sedelrörelsen inbegrep privatbankernas. Det
rätta vore således här, att antaga att det i slutet af § 124, mom.
4 stadgade maximum härigenom ej må ökas med mera än högst 5
millioner, och att dessa 5 millioner sä skola fördelas på alla nnvar.
privatbanker, i mån af den sedelrörelse som de efter sina privilegier
kunna hafva; så att man med så mycket, som motsvarar den med
sin rörelse i upphörande privatbankens andel i de 5 millionerna,
ökar den eljest bestämda maximi-sedelstocken. Vill man åter ej
göra detta, så kan man visserligen göra som Hr Lagerhjelm föreslagit,
öka den bestämda maximi-summan med 2 millioner; hvilket
visserligen ej är sä lämpligt som det andra, emedan det då skulle
kunna hända, att ersättningen blefve för stor: men det är enklare
om man så vill, och jag har ingenting deremot.
Jag får likväl anhålla om propos. derpå, alt R. o. Ad. besluter
förblifvandet af det stadgande i förra bankoreglementets 5;te afd.
§ 224 jemförd med dess § 124, hvilket angår rättigheten att tillöka
sedelstockens maximi-summa i den händelse, att en och annan
privatbank med sin rörelse komme att upphöra ehvad R. o. Ad. i
öfrigt må besluta att denna tillökning skall bestämmas lill 2 millioner,
utan fästadt afseende å hvilken privatbank som kommer att
upphöra, eller till 5 millioner, fördelade på hvarje privatbanks enskilda
rörelse, att utgå i den mån som hvar och en upphör, då äfven
— om så nödigt finnes — filialkontor kunna på de respectiva
orterna inrättas.
o
Hr Akerman: Frih. Cederström har ganska strängt lexat upp
BaukoUtsk. för dess sätt att behandla hans yttrande vid ålerremissen.
Jag skulle också, såsom ledamot af detta litsk., tagit ganska illa vid
mig i anledn. af denna lexa, om jag blott kunde erkänna riktigheten
af de skäl, som legat till grund för anmärkmn. Frih:n säger
nemi. att man ej bör se på antalet af de personer som förorsakat
återremissen, ty det kan vara hela dussinet eller blott en eller tvä,
utan att man bör bedomina de yttranden sorn hafva föranledt densamma,
de skäl som hafva åtföljt den till Ulsk. Sä har äfven
Utsk. gjort i detta fall, men vi hafva ej funnit några giltiga skäl;
och det ber jag den värde talaren benäget ursägla. Han har äfven
sagt, att man ej borde förfara så härdt emot privatbankerna, att
man beredde dem en choque hvarigenom de oundvikligen skulle
falla, utan att man borde i stället understödja dem. Jag ber då
att få erinra derom, att riksbanken alldeles icke åtagit sig att vara
privatbankernas understödjare eller förderfvare; och att den aldrig
förklarat sig skyldig att vara deras biträde. Hade den värde Frih:n
deremot sagt, att riksbanken i allmänhet borde tänka derpå, så hade
jag i det afseendet varit ense med honom, ehuru icke i afseende på
resultatet; ty jag kan ej annat finna, än att Utsk. ganska välbetänkt
tillstyrkt borttagandet af ifrågavar. föreskrift. Den har uppkommit
vid förra riksdagen i anledn. af de skrämskott, som dä allestädes
hördes yttras, att alla privatbankerna skulle duka under,
om de för dem föreslagna stadgarne blefve af K. M. fastställda;
men då något sådant ej visat sig inträffa, torde äfven detta stad
-
154
Den 17 uni.
gande vara öfverflödigt. Utsk. har visserligen, liksom det H. Ståndet
insett den olycka, som skulle uppkomma derigenom, att en privatbank
skulle stupa till följd af oförståndig skötsel af dess affärer;
men jag tror att, till förekommande af ett sådant fall, det vore ganska
väl att privatbankerna ej hade att påräkna ett dylikt understöd,
som skulle stärka deras kredit på orten. De skulle nemi. eljest
komma att stå ganska illa hos allmänheten igenom skeende förminskning
och förändringar uti ortens rörelsekapital, som alltid menligt
inverka derpå. Men skulle emedlertid den olycka inträffa, att
en privatbank skulle stupa; sä föreställer jag mig att en sådan kris
snart skulle sprida misstroende äfven till de öfriga, hvilka otvifvelaktigt
snart skulle drabbas af samma öde. Och då hemställer jag
huruvida riksbanken, om den äfven ville det, skulle kunna uppträda
för alt fylla den uppståndna luckan; serdeles då en sådan
kris för privatbankerna troligen skulle vara föranledd utaf riks-bankens
egen nödvändighet att, till följd af konjunkturerna och de kommerciela
förhållanden, minska sin egen penningerörelse? Det är ju
gifvet alt, om han, efter att hafva gått så tillväga för att konservera
sig sjelf, nödgades att rycka ut med en mängd penningar, för
att stippleera privatbankerna, så skulle han ju förstöra derigenom,
hvad han genom föreg:de åstadkommit.
Jag anhåller vördsamt att R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:s förslag
i denna del.
Hr Aminoff: Vid sista riksdagen fruktade många att om de
förändringar som då företogos blefve antagna, detta skulle verka till
privatbankernas upphörande. Men privatbankslagen, blef icke af
K. M. antagen; deremot utgafs af K. M. en särskild banklag, som
tryggade både det allmänna och enskilda intresset.
R. St. likväl osäkra, huruvida någon privatbank komme att
fortfara eller ej, på grund af den nya privatbankslagen — beslöto
att, såsom ersättning för desamma, om de upphörde reorganisera
afd:s kontor i landsorterne, på det den allmänna penninge-rörelsen
måtte utan afbrott fortsättas. Och på dessa grunder afsatte Ständerne
5,000,000 r:dr b:co. Men dessa medel behöfde icke begagnas emedan
de gamla privatbankerna fortginge.
De fördelar privatbankerna haft hittills aro ansenligen förminskade,
dels genom flere nya privatbankers uppkomst, dels genom
fråntagandet af rättigheten att utgifva egna kredit-sedlar för mindre
valeur än 6| r:dr b:co, och dels genom den högre bevillning Ständerne
åsatt desse banker. Huruvida dessa banker, komma att i
framtiden fortgå eller ej, är obestämdt, emedlertid bjuder klokheten
och försigtigheten, att en tillräcklig summa afsättes för att i behofvels
stund användas, utom Ständernes ytterligare hörande.
Jag tillstyrker afslag till Utsk:s förslag i denna punkt, samt
vidfalifvande af hvad nu vande bankoreglemente stadgar, i denna del.
Hr von Hohenhausen: Jag var under loppet af förra riksdagen,
på intet vis missledd af det hot, som man dä fick höra, att
privatbankerna skulle komma att upphöra. Jag tog det för hvad det
i verkligheten var — ett skrämskott; och detta af den naturliga
Den 17 Juni.
155
orsak, att jag ansåg deras fördelar så stora, att de ej kunde underlåta
att sig af dem begagna, så länge sådant förunnades. Dessa
skrämskott användes emedlertid egentligen i fråga om minimibeloppet
af scdelvaleurerna, hvilket föreslogs till 6 r:dr 32 sk.; men äfven
om detta blifvit fastsläldt, så bade ändock så stora fördelar ännu
varit privatbankerna förunnade, att de likväl skullle otvifvelaktig!
kommit att fortfara. Derföre yrkade jag också inom BankoUtsk.
, och äfven på detta rum, alt man skulle antaga den §, som
dä i bankoreglementet insattes, ang:de det att riksbanken skulle öfvertaga
rörelsen i den ort der en privatbank konnne att upphöra;
och det höga beloppet af summan bestämdes så högt, för att trygga
allmänheten frän att emottaga intryck af de oftanämda skrämskotten,
hvars orsak den svårligen kunde känna, äfvensom å andra sidan för
att, då en privatbank hade bedrägligen förfarit och derföre måste
inställas, hela orten dä ej skulle derföre dragas med i olyckan.
Lika farhåga som jag då byste, hyser jag ännu, d. v. s. att
det ligger inom möjlighetens gräns att en eller flera privatbanker
kunna upphöra, och alt det derföre är välbetänkt af R. St. att derpå
vara beredde. Jag tror derföre, att en summa för detta ändamål
bör afsättas, och att, äfven om beloppet deraf nedsättes lill 1 j million,
delta likväl skulle trygga landsorterna, och ingifva trygghet åt
privatbankerna; så att, om en gjorde fallissement, denna choque pä
de andra ej då blefve så svår, hvilket är uppenbart. Jag är, som
man väl vet, visserligen ej betagen af någon ömhet eller kärlek för
privatbankerna i allmänhet; men jag anser, att man bör vara betänkt
pä alt landet ej må komma att lida skada, och alt man ej må
komma i behof att göra större omkostnader, såsom t. ex. en urtima
riksdag, endast derföre att missförhållanden uppstått i en landsort i
anledn. af en privatbanks fallissement; hvilket vi väl vela biet fallet
då Malmö diskont upphörde. Jag yrkar derföre att BankoUtsk.,
som ej förut gjort framställning i denna väg, måtte taga saken i
öfvervägande, och föreslå ett stadgande i st. f. den §, som man nu
föreslagit alt borttaga, samt att dä det bestämda beloppet må minskas,
på det att ej riksbanken må efter utseendet åläggas en allt
för stor ansvarighet. Det är sålunda återremiss af denna punkt,
jag yrkar.
n
Frih. Palmstjerna: Återremiss tror jag ej nu kunna ega
rum, då ämnet för andra gången är föremål, för R. o. Ad:s beslut
sålunda, att BankoUtsk. i dess betänk. N:o 42 punkt. 78 föreslagit,
att det stadgande i afseende på denna fråga, hvilket finnes i
nuvar. bankoreglemente, skulle derifrån uteslutas, och RiksSt:n deröfver
gjort sina anmärkmr, samt BankoUtsk. uti ett förnyadt betänk,
inkommit med sina utlåt:n ofver R. St:s gjorda anmärkmr; hvarföre
jag skulle förmoda att något beslut i ämnet nu definitivt måste
fattas, utan någon vidare återremiss.
Hvad sjelfva beslutet beträffar, instämmer jag med Hr Aminoff.
Jag anser att det stadgande i afseende härpå, som för närvar.
är i bankoreglementet intaget, bör qvarstå, emedan orsakerna,
hvarföre det infördes, äfven äro qvarstående. Om än Hr von Ho
-
150
Den 17 Juni.
henhausen enskildt hade de skäl, som han nu framställt, för bifall
af det stadgande som nu förefinnes, så hade de fleste likväl ej såsom
skäl dertill, att ensamt bevara allmänheten ifrån att taga skrämsel
af förmenade hotelser örn privatbankernas upphörande med sin
rörelse. Här på Riddarhuset fälldes väl bestämda yttranden, att
privatbankerna ej skulle kunna fortfara med sin rörelse, sä framt de
stadganden blefvo fastställda, hvilka här under diskussionen voro ifrägaställda,
och måhända äfven i fäll R. St:s deslut i frågan antogs.
Men nu torde likväl vara kändt, att K. M. fann för godt. att ändra
några vigliga delar af R. St:s beslut i denna väg; och således kan
man ej veta, hvad privatbankerna hade beslutat, om R. St:s stadgande
i ämnet hade blifvit gällande fullt oförändradt. Emedlertid
har man sett att en mängd actieegare afgått från vissa privatbanker,
i Östgötha privatbank t. ex. till 4- af de förre actiegarne. Selman
nu på Utsk:s utlät, (och jag vet ej af hvad skäl det tillkommit),
så kan det ej annat än väcka en viss besynnerlig föreställning
om den anda, som vid beslutets fattande rådde inom BankoUtsk.
Del säges nemligen, ehuru ej i orden, dock i meningen: att
allmänheten må gerna lida af alt en privatbank går under, bara
icke Staten genom sin mellankomst hindrar äfven de öfriga privatbankerna
ifrån att gå under. Hvar och en som läser denna mening
i Utsk:s utlåt, måste finna att Utsk. menar hvad jag nu sagt,
fastän det säger det med andra ord.
Jag förenar mig med Hr Aminoff i afseende derpå, att nnvar.
stadgande bör oförändradt qvarstå, och att således de 5 millionerna
böra sättas i fråga att ifrån riksbanken utgå, i händelse någon privatbank
skulle upphöra; derföre att jag förutser att, om en privatbank
kommer i den ställning att han måste inställa sina betalningar
och hans sedlar således ingå, sä är dermed de öfriga privatbankernas
kredit så hufvudsakligen störd, att åtminstone flertalet af
dem omöjligen kan så hastigt inlösa den mängd af deras sedlar,
som komma att ögonblickligen presenteras, att det sker inom den
tid som, enl. lagen, invexling skall ega rum utan att privatbanken
upphör med sin rörelse. En sådan katastrof kan i min tanke omöjligen
förekommas derigenom att riksbanken genast tillsätter ett lånekontor
på orten, för att betjena allmänheten, ty sådant kan ej
verka på privatbankernas kredit; så att BankoUtsk. kan vara helt
lugnt för, att icke någon fördel tillskyndas privatbankerna derigenom,
att riksbanken, vid någonderas af dem fall, träder emellan för att
hjelpa den allmänhet, som skulle komma att lida af en sådan händelse.
Annu orimligare är BankoUtsk:s förutsättning, att actieegare
i en sådan privatbank (som upphör) skulle ega någon fördel deraf,
att riksbanken genom ett lånekontor trädde i st. f. privatbanken;
att privatbankens egare skulle hafva fördel af att deras rörelse blefve
inskränkt etc. etc. Icke har riksbanken åtagit sig att garantera egarne
något derigenom, att den sätter ett lånekontor i st. f. deras bank,
utan den har endast rättvisligen garanterat allmänheten att ej blifva
allt för mycket lidande igenom oförsigtighet hos privatbanks-styrelsen.
Således är BankoUtsk:s slutmening i detta utlåt, först och
främst grundad på en oriktig förutsättning samt ett oriktigt och skeft
Den 17 Juni.
157
bedömande af saken, och för det andra uttryckande en anda, som
jag skulle önska aldrig funnes hos något R. St:s Utsk.
Ilr Lagerheim: Frågan huruvida någon mellankommande åtgärd
af riksbanken bör ega rum för den händelse, att någon eller
några af privatbankerna upphörde, är af stor vigt äfven blott för
dess tänkbarhet. Man må för öfrigt ana en sådan händelse huru
osannolik som helst; det åligger dock R. St. hvilka ensamt ega lagstiftande
rätten öfver och vården om riksbanken, det åligger dem
att i främsta rummet ombesörja allmänhetens och den allmänna rörelsens
betryggande. Af detta skäl anser jag, alt en betydande
lucka skulle i lagstiftningen för den allmänna rörelsen uppstå, om
man i enlighet med BankoUtskrs förslag bortloge det nu befintliga
stadgandet om de 5 millionernas användande för en så beskaffad
händelse som den omnämnda. Jag får således, jemte det jag önskar
alt, till fyllande af denna lucka, R. o. Ad. nu måtte besluta,
att stadga ett belopp af 2,000,000 r:dr b:co, att för en sådan händelse
vara användbardt af Bankofullmäktige, tillika föreslå att, i fall
några förhållanden skulle göra en förändring i den nu gällande
redactm oundgänglig, det må ät BankoUtsk. uppdragas, att skyndsamligen
till R. St. inkomma med förslag till huru det på sådan
grund bör lagstiftas.
Jag anhåller således, l:o att ett belopp af 2,000,000 r:dr b:co
må bestämmas såsom användbardt för den möjliga händelsen, och
2:o att om den nuvar. redactm af ifrågavar. stadgande är af beskaffenhet
att behöfva omförändras, BankoUtsk. må åläggas att
skyndsamligen inkomma med förslag till en sådan förändrad redact.
Hr von Hartmansdorff: Jag är af deras mening, som anse
det ifrågavar. stadgandet i bankoreglementet böra qvarstå, till sitt
hufvudsakliga innehåll. Men jag tror ej att R. o. Ad. nu borde
bestämma någon viss summa, vare sig 5 eller 2 millioner, eller någon
annan, utan att den bör uppgöras i sammanhang med bankoreglementet
i det hela. Sådant tillhör BancoUtsk., som hvarken i
sitt förra betänk, eller i det nu förevar, uppgifvit något belopp utan
endast ansett denna afd. böra från bankoreglementet uteslutas. Jag
tror ej heller att man, på sätt Hr Aminoff yrkat, kan bibehålla föreskriften
sådan han för närvar, i nu gällande bankoreglemente är;
ty der står t. ex. ”för den händelse att innan nästa riksdag en eller
flere privatbanker skulle indraga deras rörelse för att vid octrojtidens
slut upphöra”. Så vidt jag vet, hafva octrojerna för de flesta,
om ej för alla, privatbankerna blifvit förnyade sedan sista riksdagen,
och det på 10 är; följaktligen måste dessa ordalag förändras. För
att då i möjligaste måtto förena de meningar som blifvit inom Ståndet
yttrade om detta ämne, tager jag mig friheten att göra följande
förslag till beslut.
”R. o. Ad. anser, att 5:te afd:n i närvar, bankoreglementes
(ide art., skall öfverhufvud bibehållas, samt vill åt BankoUtsk. uppdraga
att, i hänseende till penningebolopp och verkställighets-åtgärder,
föreslå de stadganden, som nuvar. omständigheter kunna påkalla”.
158
Den 17 Juni.
Hr Rosenblad: Först ber jag att få fästa uppmärksamheten
derpå, att i hela 5 afd:n af bankoreglementet finnes intet enda ord
taladt om någon speciel fördel för någon privatbank, utan der talas
blott om sättet att afhjelpa stagnation i allmänna rörelsen, och att.
bestämma sedelstocken; och ingendera af de delarne har Utsk. i sitt
utlåt, besvarat. Vidare får jag, hos de Hrr som önska bibehållande
af nuvar. stadgande, fästa uppmärksamheten derpå, att för sådant
fall det skulle vara nödvändigt, ej allenast att borttaga de orden:
”att vid octroj-tidens stut upphöra”, utan jemväl att borttaga
de orden som pä sätt jag nyss nämnt, inkommo emot Utsk:s
tillstyrkande och hvilka föreskrifva, att för de assi"nationer banken
Iian komma att utgifva skall anskaffas valuta för motsvarande
halfva beloppet.
Jag får likväl för min enskilda del förklara att, om de olika
meningarne skulle vilja instämma i Hr von Hartmansdorffs förslag,
så har jag ej heller något emot att göra likaledes.
Gr. Gyldenstolpe: Då det synes vara Ståndets mening att
dessa §§ skola bibehållas, enär de flesta talarne yttrat sig derför,
så skall jag visserligen ej sätta mig deremot; men jag anhåller att
Ståndet mätte fästa uppmärksamheten derpå, att bankens sedelstock
icke må ökas utan att någon metallisk valuta derför anskaffas, och
således att man, i motsats emot den siste värde talarens yrkande
mäste tala om anskaffande af metallisk valuta. Derföre anhåller jag
att, såsom tillägg till Hr von Hartmansdorffs förslag till redadtion,
insätta penningebelopp i metallisk valuta.
Ilr Rosenblad: Förutom det att förhållandet är sådant som
jag af Utsk:s betänk, uppläste förra gången frågan här förevar, att
Utsk. alldeles ej utsatt det här föreslagna stadgandet, att Bankofiillm.
i förevar, fall skulle afse det befintliga förhållandet emellan
sedelstocken och den metalliska valutan; så får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att, om uti en epok, sådan som den närvar, t. ex.,
en privatbank föranlåtes att draga in sin rörelse, så skulle ett stadgande,
som ålade Bankofullm. att då anskaffa en serskild metallisk
valuta, blifva nästan overkställbart, eller åtminstone icke utan en
högst onödig uppoffring; ty att dä anskaffa metallisk valuta kunde
endast ske derigenom, att man köpte upp den och hade förlusten
gratis.
Då jag för min del ej kan annat än gilla den grundsats, som
1844—45 årens BankoUtsk. följde, och som är grundad af en utaf
Europas största statsmän, och af honom samt Engelska parlamentet
är antagen; sä kan jag för min del ej medgifva ett sådant tillägg,
som det Gr. Gyldenstolpe här föreslagit.
O
Hr Akerman: Jag skall ej besvära R. o. Ad. med att söka
vederlägga hvad som här är anfördt; serdeles dä jag bland mine värde
motståndare här finner bankens gamle vän och försvarare Hr v. Hartmansdorff.
Jag skall endast bedja att få fästa uppmärksamheten på
dc förändringar i bankoreglementet, som skulle blifva nödvändiga i
fall ett sådant beslut fattades, som det nu här föreslagna; och att,
ehuru det är bestämdt att bankens sedelstock, utöfver hvad som
Den 17 Juni.
159
motsvarar den metalliska valuta, ej får gå öfver 20,000,000, så
skulle likväl detta af af II. St. bestämda maximum komma att öfverskridas,
i händelse förevar, förslag antoges. Gr. Gyldenstolpe har
äfven föreslagit, alt den metalliska valutan i sådant fall skulle ökas,
och nog går det an alt sätta uti reglementet att det skall anskaffas;
men att i verkligheten utföra det, torde under nuvar. förhållanden
blifva ganska svårt — jag tror nästan omöjligt.
Hr von Hohenhausen: Om R. o. Ad. antager det förslag
till beslut, som Hr von Hartmansdorff framställt, så står det BankoUtsk.
helt och hållet öppet, att föreslå de åtgärder som det i anledn.
häraf kan anse för banken fördelaktiga; så att delta förslag ingalunda
betager BankoUtsk. möjligheten att fästa afseende på hvad
Gr. Gyldenstolpe här framställt. BankoUtsk. skall nemi. betrakta
frågan i hela dess vidd och gifva sitt utlåt, deröfver; och först då
synes det vara lämpligt alt man meddelar några detaljerade föreskrifter,
synnerligen som, om hvad BankoUtsk. här föreslagit, blifver
af flera RiksStånd antaget, saken är afgjord derigenom. Derföre
synes mig att man här bör åtnöja sig med den allmänna hänvisning,
som Hr von Hartmansdorff antydt i sitt förslag; hvilket jag
tillstyrker R. o. Ad. att antaga.
Hr Rosenblad: 124 § i närvar, bankoreglemente, som bestämmer
sedelstocken, innefattar följande :
”Maximum för den del af sedelstocken, beräknad enl. förestående
§, som icke motsvaras af bankens metalliska kassa, faställes
till ett belopp af 20 millioner r:dr b:co; ägande dock Fullmäktige,
att derutöfver öka sedelstocken, på sätt i § 224, mom. 4, här
nedan vidare förmäles.
Det är derom som nu är fråga. Ett enda Stånd (BorgareSt.
nemi.) hade bifallit hvad BankoUtsk. första gängen föreslagit, nemi.
att ur bankoreglementet borttaga 5:te afd. af Ode art. Det är således
icke något R. St:rs beslut som borttagit 124 § i förening
med § 224 i nuvar. bankoreglemente: så mycket mindre
som betänk. N:o 61, hvilket innefattar frågan derom, ännu icke
har, mig veterligen åtminstone, hos de andra Stånden varit fö
redraget.
Det är endast detta jag velat hafva äran nämna.
Hr Lagerheim: Då R. o. Ad. i alla händelser, i fall Hr v.
Hartmansdorffs förslag blifver antaget såsom Ståndets beslut, blifver
i tillfälle att, dä BankoUtsk:s betänk, å nyo återkommer, bestämma
de detaljer som erfordras för att fylla den lucka, som uppstår
genom förkastandet af hvad Utsk. nu har föreslagit, äfvensom
att då yttra sig öfver de grunder, som af Utsk. komma att föreslås,
samt om bestämmandet af den summa som må anses lämplig; sä
får jag förena mig i hvad Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Frih. Cederström: Redan torde det vara tillräckligen ådagalagdt,
att det är för det allmännas skuld och ej för några privatintressen,
som ifrågavar. yrkande blifvit framställdt. Jag har tillfö
-
160
Dun 17 Juni.
rene instämt med dem, som till förmån för Statsverkets intrader
yrkat högre beskattning (ehuru endast vilkorligt förhöjd) på privatbankerna;
äfvensom jag likaledes varit med om att begära det, efter
octrojtidernas tilländalöpande, och så vida det med rörelsens behof
är förenligt, inga nya dylika tillåtelser må meddelas, ej heller
några under tiden meddelas; hufvudsakligen emedan jag anser det
ligga i den enskilda associationens skön en alltför stor rättighet
att fortfarande få bestämma öfver landsorternas penningerörelse.
Det är således i öfverensstämmelse med mina äsigter i det
hela som jag önskar antagandet af ett stadgande, som motsvarar
hvad som har stått i § 224. Hr von Hartmansdorffs förslag synes
mig vara af den omfattning, som bör tillfredsställa allas äsigter tills
vidare; hvarföre jag tillstyrker detsammas antagande.
Gr. Gyldenstolpe: För att undvika all tvist om de ord,
som jag tagit mig friheten föreslå såsom tillägg till Hr von Hartmansdorffs
förslag, sä anhåller jag alt få sä tillvida förändra mitt
förslag, att R. o. Ad:s beslut mätte komma att lyda så här:
"11. o. Ad. beslutar, att 5:te afd:n af nuvar. bankoreglementes
ti:te art. skall öfverhufvud bibehållas, samt vill åt' BankoUtsk.
uppdraga, att i detta hänseende föreslå de stadganden, som nuvar.
omständigheter kunna påkalla.”
Dä undviker man att tala om penningebeloppet äfvensom om
metallisk valuta: så att det blifver blott ett öfverlemnande at BankoUtsk.
att föreslå sådana stadganden sorn betrygga banken på samma
gång som de medföra den nytta, man med förslaget afser.
Hr von Hartmansdorff: För min del, tror jag det ej vara
någon betänklighet underkastadt, att antaga den förändring som Gr.
Gyldenstolpe föreslagit; utan hemställer endast till öfrige ledamöter,
som instämt med mig, om dc ej vilja förena sig med honom?
Gr. Lagerheim: För min del tinner jag visserligen icke något
hinder att bifalla en sådan förändring i Hr von Hartmansdorffs
förslag.
Häruti instämmde Hr von Hohenhausen och Frih. Cederström.
Då härefter Frih. Raab anhöll om uppläsning af Hr von Hartmansdorffs
förslag, behagade Hr Gr. o. Landtm, uppläsa detsamma,
sålydande: ”R. o. Ad. beslöt att 5:te afd:n. i nuvar. Bankoreglementes
öde artikel skulle öfverhufvud bibehållas samt ville åt
BankoUtsk. uppdraga att, i hänseende till penningebelopp och verkställighetsåtgärder,
föreslå de stadganden, som nuvar:de omständigheter
kunna påkalla”; hvarjemte Hr Landtm, upplyste att Gr. Gyldenstolpe
nu sednast deri yrkat den af Hr von Hartmansdorff medgifna
förändring, att sednare delen af förslaget erhölle följande lydelse:
”samt ville åt BankoUtsk. uppdraga att i detta hänseende
föreslå de stadganden, som nuvande omständigheter kunna påkalla”.
Frih.
Den 17 Juni.
161
Frih. Cederström: Vid närmare eftersinnande kan jag ej underlåta
att förena mig med Hr Rosenblad, emedan Hr von Hartmansdorffs
förslag har ett verkligt företräde framför Gr. Gyldenstolpes;
enär sistnämnde framställning ej har samma fullständighet. Det
förra åter har utan att något fixera, hvilket vore för tidigt, berört
det vigtigaste af frågan ; hvilket jag ock anser vara lämpligare.
Frih. Raab: Jag skulle deremot vilja gifva företräde åt Gr.
Gyldenslolpes förslag, emedan det rätt förstådt innebär, att R. o.
Ad för sin del vill bibehålla summan 5,000,000, samt blott anmoda
Utsk. att, i afseende på sättet huru det skall tillgå, ingifva
ett förslag till ny redakt, med bibehållande öfverhufvud af den
gamla. Jag biträder således Gr. Gyldenstolpes förslag.
Hr von Hohenhausen: Då jag nu hör, att någon kan anse
Gr. Gyldenstolpes förslag äga den tvetydighet som Frih. Raab omnämnt,
så, för att ej komma i någon ovisshet, anser jag det bättre
att frångå detsamma och återtaga Hr von Hartmansdorffs förslag,
som ingenting sådant innehåller. Jag hade för min del uppfattat
Gr. Gyldenstolpes förslag så, att det gaf BankoUtsk. fria händer att
inkomma med sitt förslag äfven i afseende på penningebeloppet,
emedan det såsom hufvudsak ej kunde undgå Utsk:s uppmärksamhet.
Men då man nu kan vilja lägga denna tvetydighet i det af
Gr. Gyldenstolpe gjorda förslag, så är det bättre att densamma undvika
; och derföre anser jag bäst, att stadna vid Hr von Hartmansdorffs
förslag.
Gr. Gyldenstolpe: När man skall uppgöra ett stadgande
om alt ersätta privatbanker, så måste man väl bestämma någon
summa. Jag har ej bestämt den, men det följer af sig sjelft, att
BankoUtsk. ej kan ingå i pröfning af saken, med mindre än det
ingår i pröfning af sjelfva beloppet; och då följer ju ock att detta
helopp måste af Utsk. bestämmas.
Hr von Hartmansdorff: På de af Hr von Hohenhausen anförda
skälen återgår jag till mitt förslag.
Gr. Gyldenstolpe: Då Hr von Hartmansdorff återgått till sitt
första förslag, så vill jag ock återgå till mitt första förslag, nemi.
tillägg af orden: ”metallisk valuta”.
Frih. Cederström: Jag anser i allmänhet ej lämpligt eller
nödigt att, vid denna punkt, det af Gr. Gyldenstolpe föreslagna tillägg
göres. Då vid föreg:de riksdag beslut fattades i ämnet, så bestämdes
ej något anskaffande af serskild metallisk valuta i detta hänseende.
Nu hafva privatbankerna sedan dess fått förlängning af sine
octrojer, hvaraf ingen enda skall tilländalöpa före nästa lagtima riksdag;
hvadan det nu synes mycket mindre probabelt, att någon af
dem skulle komma att snart upphöra, än det gjorde då, enär de
vid sistlidne riksdag nära hunnit slutet af octrojtiden. Kunde man
umbära förbemälde, af Gr. Gyldenstolpe nödig ansedda omsorg på
förra riksmötet, lärer det således desto mindre vara oundgängligt att
fi H. 11
1C2
Den 17 Junk
vidtaga densamma för närvarande. Den allmänna garanti man gifvit
rörelsen i landet, för dess bestånd, blifver i alla fall af välgörande
verkan. Jag anhåller således att Hr von Hartmansdorffs förslag
måtte antagas.
Hr Aminoff: Då jag tillstyrkte bibehållande af 5:te afd:n i
bankoreglementets nuvar. 6:te art., så hade jag ej reglementet i
min hand; men sedan jag af diskussionen blifvit öfvertygad att §
224 ej kan i sin helhet öfverensstämma med nuvar. omständigheter,
så frånträder jag för min del mitt yrkande i delta afseende. Jag
instämmer med Frih. Cederström deruti, att R. St. vid föreg:de riksdag
i deras beslut om ifrågavar. 5 millioner ej föreskrefvo anskaffande
af någon motsvarande metallisk valuta. För öfrigt förenar
jag mig med det af Hr von Hartmansdorff gjorda förslag.
Hr Lagerheim: I anledn. af den vändning diskussionen nu
tagit, får jag ånyo instämma i Hr von Hartmansdorffs förslag, utan
tillägg eller borttagning derifrån.
Gr. Gyldenstolpe: Det förundrar mig att Hr Aminoff säger
det R. St. ej vid förra riksdagen beslöto anskaffande af metallisk
valuta. Det står dock i nuvar. bankoreglemente.
Hr Aminoff: Då alla andra morn., utom det första bibe
hållas,
anser jag ej något tillägg behöfligt, såsom varande öfverflödigt.
Hr Rosenblad: Gr. Gyldenstolpe har visserligen rätt, att ett
sådant stadgande finnes i nuvar. reglemente; men jag har upplyst
huru det tillkom i fullkomlig strid emot den grundsats som BankoUtsk.
hade uttalat och tillstyrkt. Det skedde genom votering i förstärkt
Utsk.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm, att i afseende på ifrågavar. punkt blifvit
yrkadt, dels af Hr Akerman, bifall till Utsk:s tillstyrkande, dels
af Frih. Palmstjerna: att föreskriflerne i 5:te afdelnm af bankoreglementets
6:te artikel må bibehållas, och dels af Hr von Hartmansdorff,
det beslut, hvartill förslag nyss blifvit uppläst; hvarjemte
Gr. Gyldenstolpe först yrkat ett tillägg i Hr von Hartmansdorffs
förslag, sedermera begärt en förändring deri och slutligen
tyckts återgå till sitt första yrkande.
Gr. Gyldenstolpe: Dä Hr von Hartmansdorff m. fl. ledamöter,
som instämt i mitt sednare förslag, sedermera återtoge detta
instämmande, så anhöll jag att äfven, med återtagande af detsamma,
få återgå till mitt förra förslag med anhållan att till Hr von Hartmansdorffs
förslag måtte efter orden ”penningebelopp” läggas ”anskaffande
af metallisk valuta”.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, yttrade att R. o. Ad. torde finna
lämpligt, att derest Hr von Hartmansdorffs förslag blefve bifallet,
det må återstå för R. o. Ad. att pröfva om det af Gr. Gyldenstolpe
föreslagna tillägg bör inflyta, hördes R. o. Ad. häri instämma.
Den 17 Juni.
163
Hr Landtm, hemställde nu om R. o. Ad. bifölle hvad Utsk.
i förevar, punkt tillstyrkt.
Hopades starka nej, blandade med ja.
Frih. Palmstjerna: Förenande mig med Hr von Hartmansdorff,
afstär jag från mitt förslag.
Efter förnyad uppläsning af Hr von Hartmansdorffs förslag,
hemställde Hr Landtm, om R. o. Ad., med Ståndet förbehållen
rättighet att efteråt pröfva det af Gr. Gyldenstolpe föreslagna tillägg,
behagade bifalla Hr von Hartmansdorffs förslag.
Ropades ja.
Slutligen hemställde Hr Landtm, om R. o. Ad. bifölle Gr.
Gyldenstolpes förslag, att i det nu fattade beslutet efter ordet ”penningebelopp”
skulle tilläggas ”anskaffande af metallisk valuta”.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja,
hvarefter Hr Landtm, förklarade, det han funnit nej hafva öfverrösta!
ja.
Hr Rosenblad, Bernh.: Näst i ordningen på föredragmslistan
förekommer BankoUlsk:s betänk. N:o 61; men då della betänk.
, omfattande vigtiga saker, ej ännu är utdeladt, så hemställer
jag vördsamt, att R. o. Ad. måtte besluta, att det ej må företagas
förr än det blifvit utdeladt.
Hr Printzensköld, Carl: Det måtte ligga något misstag
uti Hr Rosenblads uppgift, att detta betänk, ej blifvit utdeladt. Åtminstone
har jag, och troligen de flesta af R. o. Ad:s ledamöter
erhållit det i Riddarhus-cancelliet.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Att ett missförstånd ligger
till grund för Ilr Rosenblads uppgift i detta hänseende, är redan
upplyst. Sådant visar sig äfven till yttermera visso deraf, att de
fleste af Ståndets ledamöter redan hafva betänk, i sina händer. Jag
anhåller icke destomindre, att, med hänseende nemligen till den
långt framskridna tiden, och luisets fåtalighet för tillfället, R. o. Ad.
behagade uppskjuta behandlingen af detta betänk.
Upplästes ett af Hr von Stockenström, Carl Reinh.
Polhem, inlemnadt sålydande mern.:
Hos H. R. o. Ad. anhåller jag vördsamt, att, med bibehållande
af min riksdagsmannarätt, få afsäga mig min plats såsom ledamot
af Allm. Besv:s- o. Ekon.Utsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Electorer alt utse en ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk. efter Hr von Stockenström.
Anmäldes och lades på bordet följande från Utsk:n inkomne
utlåt:u, mern. och betänk, nemligen från
11*
Den 17 Juni.
Stats-Utskottet:
N:o 201, i anledn. af anmärkn:r vid betänk. N:o 120, ang:de
beviljandet af ett byggnadslån till staden Christianstad;
N:o 202, i anledn. af erhållne återremisser å StatsUtsk:s betänk.
N:o 130, ang:de väckt motion om inlösen för Statens räkning
af framlidne Canzli-Rådet 0. Sundels mannskriptsamlingar eller beviljande
af pension åt hans enka;
N:o 203, i anledn. af erhållen återremiss å en punkt af utlåt.
N:o 161;
N:o 204, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 164;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskotten:
N:o 21, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om upphörande,
under vissa vilkor, af Rotehållarnes i Röhus Län skyldighet att förse
sina båtsmän med en månads uppfordringskost;
N:o 22, i anledn. af väckt fråga om den utsockne frälsehemmanen
i Halland åliggande roteringsskyldighet ;
N:o 24, i anledn. af anmärkmr vid, samt återremiss af Utskrns
betänk. N:o 5, ang:de väckt fråga om bevärings-manskapets uttagande
lill vapenöfning och annan tjenstgöring;
N:o 25, i anledn. af väckt fråga om en viss del af indelta arméens
och båtsmanshållets ställande på vakans;
IN: o 26, i anledn. af väckt fråga om förändrade grunder för
roteringsskyldighetens utgörande vid Uplands och Westmanlands
regementen;
N:o 27, i anledn. af väckte frågor, dels om lindring i rostoch
roteringsbesväret, dels om stående arméens och båtsmanshållets
indragning eller förminskning;
N:o 28, i anledn. af väckt fråga om befrielse från eller lin
dring
uti roteringsbesväret för komministerbostället Kåreslätt i
Wexiö stift;
N:o 29, i anledn. af väckta motioner om Smålands hussar
regementes
afsittande emot erläggande af häst-vakans-spanmål;
N:o 30, i anledn. af väckt motion om veckodags hemmanens
i Bohus Län befriande från rotering;
N:o 31, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St:r, med
öfverlemnande af roteringsverken för den tillökade ordinarie bätsmansroteringen
;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 21, i fråga om anvisande af medel för godtgörande af de
lån, som R. St:r beslutat upptaga lill bestridande af rustningskostnader
;
N:o 22, ang:de återlemnande utaf riksdagsfullmäktigen Tobias
Linds motion om verkställighet af 1810 års riksdagsbeslut, i afseende
på krigsgärds utgörande af pastorer.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 11 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 21 Juni f. m.
165
Onsdagen den 21 Juni 1848.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 3:ne prot.utdr. för d. 17 dennes samt pleniprot. för
d. 31 sistl. Maj, e. m.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista vid val af 4 Electorer, efter
N:o 131, Gr. De Geer, Carl; N:o 255, Frih. Falkenberg, Conrad
Gabriel: N:o 1318, Hr Stjerneld, fullm. Hr Oxehufvud. Tönne,
och N:o 1805, Hr Stjernspetz, fullm. Frih. Hermelin, August Söderling;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 68, Gr. Creutz, fullm. Hr Ulfsparre, Georg;
N:o 84, Gr. Löwen, Axel;
N:o 184, Frih. Koskull, Claes Ulrik; och
N:o 489, Hr Rosenlindt, Berndt Magnus.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af 2:ne ledamöter i
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., efter N:o 377, Frih. Reuterskjöld,
Adam Axel, och N:o 2077, Hr von Wright, fullm. Hr von Stockenström,
Carl; och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 140, Frih. Leuhusen, Alexander Magnus; och
N:o 1477, Hr Jägerhjelm, fullm. Gr. Posse, Erik.
Äfvenledes öppnades Hrr Electorers listor vid val af ledamöter
att i permitterades frånvaro inträda i Bevilln.- samt Allm.- Besv.- o.
Ekon.Utsk.; och befunnos dertill utsedde i
Bevill nings-Utskottet:
under ordinarie Ledamoten N:o 1421, Hr Insenstjerna, fullm. Gr.
Sparre, Johan Alexander Artemis, beviljad 3:ne veckors ledighet
från d. 20 dennes;
N:o 1765, A. Hr Adlerstråle, Fredrik Ernst Lebrecht.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 1035, Hr Wästfält, Nils Christoffer,
beviljad 3:ne veckors ledighet från d. 20 dennes;
N:o 1702, Hr Törnebladh, Carl Ottomar.
Upplästes ett af Hr Edelstam, Fabian, inlemnadt sålydande
mern.:
Underrättad, att jag af II. K. o. Ad:s Electorer blifvit utsedd
till ledamot i LagUtsk., får jag äran ödmjukeligen anmäla, att jag
af trägna tjenstegöromål är hindrad emottaga detta uppdrag.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att äfven bland ledamöterne
i RankoUtsk. en plats blifvit ledig derigenom, att Gr. Liljen
-
166
Den 21 Juni f. m.
crantz, Gust. Fredr., inlemna! sin riksdagsmannapollet, samt
anmodade Hrr Elektorer att i anledn. häraf sammanträda till val af
en ledamot i BankoUtsk. efter Gr. Liljencrantz samt en ledamot
i LagUlsk. efter Ilr Edelstam.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf vidare, att en icke obetydlig
del af R. o. Ad:s ledamöter och suppleanter i förstärkta StatsUtsk.
dels efter beviljad ledighet bortrest, dels inlemnat sina polletter,
samt att det derföre torde vara nödigt att utvälja flere suppleanter
i detta Utsk.; hvarjemte Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade i det först i nästa vecka inträffade plenum utse 10 ytterligare
Suppleanter för ledamöter i förstärkta StatsUtsk.
Ropades ja.
Föredrogs och företog R. o. Ad. punktvis till afgörande BankoUlsk:s
d. 14 o. 15 dennes på bordet lagda utlåt. N:o (il, öfver de
inom RiksStm gjorda anmärkmr vid betänk. N:o 48, med förslag
till föreskrifter, ang:de Bankens metalliska kassa m. m.
l:sta punkten, ang:de 3:dje punkten af betänk. N:o 48;
och 2:dra punkten, ang:de 7:de och 10:de punkterne af samma
betänk.
R. o. Ad. fann Utsk:s i dessa punkter afgifne yttranden ej erfordra
annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
3:dje punkten, ang:de 5:te punkten i betänk. N:o 48.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Då tre Stånd redan beslutat
att Banken endast må köpa sådana vexlar som äro dragna på
Hamburg eller Altona och endast den sista meningen ”i Hamburg
betalbara”, ännu återstår oafgjord; anser jag det fruktlöst att vidhålla
det yrkande jag förut gjort i afseende på denna punkt.
Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan blef af R. o. Ad.
bifallen.
4:de punkten, ang:de 8:de punkten af betänk. N:o 48.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt föreslagit.
5:te punkten, ang:de 11:fe punkten af betänk. N:o 48.
Hr R osenblad, Bernh: Lika med biskop Agardh godkänner
jag icke det stadgande som nu är i fråga och som återfinnes
i den gamla 122:dra § af af Bankoreglementet. Jag anser det
tvertom ganska vådligt i händelse Bankofullmäktige af missförstådt
nit skulle vilja vid oriktiga tillfällen tillämpa detsamma. Men dä
2:ne RiksStånd gillat bibehållandet af §:ns stadgande i allmänhet
hvadan all håga om förändring måste anses vara förfallen och den
förändring som enl. detta betänkande är föreslagen endast är en
följd af frenne Stånds beslut i fråga om den nya föreslagna kreditivrörelsen,
så vill jag visserligen icke med afseende på min skiljaktiga
åsigt i förstberörde hänseende söka lägga hinder i vägen för
Den 21 Juni f. m.
1C7
§:ns antagande sådan som den nu är föreslagen. Jag har således
icke någonting emot att proposm blir till bifall men har ansett
mig böra uttala denna min åsigt.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. hvad Utsk. i
denna punkt tillstyrkt.
6:le punkten, ang:de 13:de punkten af betänk. N:o 48.
Hr Rosenblad: Sedan R. o. Ad. afslagit Utsk:s hemställan i
78 punkten af betänk. N:o 42 och hufvudsakligen bibehållit det
gamla Bankoreglementets föreskrift ”om sättet för fyllande af privatbankernas
sedelutgifning i fall en eller flere af dezn skulle före nästa
(innevarande) riksdag indraga deras rörelse, för att vid octrojtidens
slut upphöra,” så är det nödigt att afslå hvad Utsk. här föreslagit,
då den hittills varande 124 § helt och hållet tillämpar sig
på den förut åberopade §:n. Den tillökning, som kan ifrågakomma
bör nemi. blifva sådan som R. St. komma att densamma fastställa
i anledn. af det beslut som fattats ang:de 224 §:n hvars nuvande
redaktion R. o. Ad. godkänt. Jag anhåller derföre om afslag å denna
punkt samt att det gamla stadgandet måtte vidblifvas.
Dä nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
afslå hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt, ropades starka ja,
jemte åtskilliga nej, hvarefter Hr Landtm, tillkännagaf att han funnit
ja hafva öfverröstat nej.
Sedan, vid föredragning af BankoUtsk:s utlåt. N:o 60, i anIcdn.
af erhållen återremiss, i vissa delar, af Utsk:s betänk. N:o 12,
med förslag till reglering af Bankens lane- och kreditiv-rörelse, R.
o. Ad. d. 17 dennes, beträffande Utsk:s förslag till stadgande derom,
att, i händelse Bankens säkerhet sådant fordrar, kassa-kreditiven
för enskilde må kunna uppsägas till inbetalning inom 3 månader,
i den ordning 3:dje punkten i utlåt. N:o 61, bestämmer, uppskjutit
sitt beslut intilldess den numera försiggångna pröfningen af
sistnämnda utlåt, egt rum, företogs nu detta förslag till pröfning.
Gr. Lagerbjelke, Gust: Det torde icke gå an att i ett blifvande
bankoreglemente införa ett stadgande, som slutar med dessa
orden: ”i den ordning 3:dje punkten i utlåt. N:o 61 bestämmer,”
utan torde det blifva nödvändigt att det stadgande, som i utlät.
N:o 61 omförmäles, blifver i bankoreglementet infördt med den redaktion,
som af R. Sl:r slutligen kan med anledn. af detta betänk,
blifva beslutad. Jag anhåller derföre att R. o. Ad. ville bifalla
ifrågavande tillstyrkande i sak, men med anmodan till BankoUtsk.
att uppgöra ett dermed öfverensstämmande förslag till redaktion af
bankoreglemente!.
Uppå härefter framställd propos. bifölls det af BankoUtsk. föreslagna
Stadgandet samt uppdrog R. o. Ad. åt Utsk. att uppgöra
detsannnas redaction i Bankoreglementet.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtsk:* d. 14 o. 15 dennes
168
Den 21 Juni f. m.
på bordet lagda mern. N:o 62, i anledn. af R. St:s beslut om upphörande
af utgifning från banken af sedlar å 16, 12 och 8 sk.
samt 14 och 10 sk. kopparmynt.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 14 o. 15 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 92, i anledn. af väckta motioner
om revision och reorganisation af hospitals-anstalterne i riket.
Den vid detta betänk, af Hr von Hohenhausen fogade reservation
upplästes pä begäran af
Frih. Cederström, Claes Rud., som härefter yttrade:
Den omsorg motionären ådagalagt för en ändamålsenligare vård
af de sinnnesjuke är ganska berömvärd och jag skulle i denna
fråga icke hafva skiljt mig från Utsk:s pluralitet om de hade inskränkt
sig till att begära sådana förbättringar i hospitalsväsendet
som med nuvande tillgångar kunna tillvägabringas; Men då Utsk.
begärt en utvidgning af hospitalerna, så tror jag lika med den reservant,
hvars tankar nyss blifvit upplästa och med hvilken jag inom
Utsk. mig förenat, att det icke är alldeles försigtigt af R. St:r att
antaga den redaktion som Utsk. föreslagit enär ordalagen äro så
ställda att de kunna leda till en utvidgning, hvilken visserligen otvifvelaktig!
måste föranleda till större eller mindre kostnader. Då man
nu snarare måste förutsätta det förra, då är det icke R. St. värdigt att
af K. M. begära ett företag utan att anslå dertill nödige medel. Det
är af sådan anledn. och då jag förnummit att ett annat RiksStånd
adopterat den af Hr von Hohenhausen föreslagna redaktm som jag
får vördsammast anhålla att R. o. Ad. ville antaga Utsk:s förslag
med den modifikation deraf som bemälde reservant föreslagit.
Hr Lagerheim, Lars Magn.: Jag ber att få instämma
i hvad den siste talaren yttrat, nemi. att R. o. Ad. ville fatta sitt
beslut i öfverensstämmelse med hvad Hr von Hohenhausen i dess reservation
föreslagit.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Med Frih. Cederström och
Hr Lagerheim instämmer jag deruti, att en underd. skrifvelse till
K. M. i detta ämne bör afgå, samt att skrifvelsen bör innehålla något
annat än hvad Utsk. föreslagit. Jag kan dock icke med dem
instämma deruti att ordalagen böra vara sådana som Hr von Hohenhausen
i sin reservation tillstyrkt, emedan jag anser att flere förändringar
i uppställningen bör ega rum, på det att R. St. icke
måtte inledas i några större utgifter eller föras längre än de egentligen
afsett. Emot ordet ”utvidgn:ug” r.r redan anmärkt att det
skulle kunna leda till betydliga kostnader om något sådant i frågasättes.
Innan man uttrycker en sådan tanka att hospitalerna böra utvidgas,
anser jag att man bör göra sig reda för verkliga behofvet
deraf; och någon sådan utredning finnes icke i Utsk:s betänk., lika
litet som någon utredning af lillgångarne till fyllande för framtiden
af ett sådant behof, i fall det skulle förefinnas. Efter de upplysningar
jag varit i tillfälle att inhemta om andra länder, är förhål
-
Dea 21 Juni f. m.
169
landet der, att i de Stater der civilisationen stigit något betydligt
såsom i England, Tyskland och Frankrike, räknar man i allmänhet
en® sinnessvag på 1000 personer. I England och Wales beräknades
år 1843 antalet af sinnessvaga till 20,893 och dervid var förhållandet
bland båda könen sådant att bland 11 qvinnor räknades
endast 10 karlar, hvadan qvinnokönet visade sig vara mäst utsatt
för denna sjukdom. I Holland var antalet år 1840 4500, i Belgien
är 1835 på 4,166,000 innevånare, 5105 stycken. För Frankrike
är förhållandet icke på siffran kändt; men att antalet der förmodligen
är ganska betydligt, kan man måhända sluta sig till från det
stora! antal af sjelfmord, som der inträffa. Beslutet att taga lifvet
af sig mäste nemi. anses innebära någonting som närmar sig till
sinnesrubbning. I sistnämnde land omkommo 3020 personer genom
sjelfmord, af hvilka 1098 dränkte sig, 954 strypte sig, 206 osade
ihjäl sig och de öfrige 312 på annat sätt dödade sig sjelfva. Hos
oss har deremot antalet af sinnessvaga icke stigit i så betydlig proportion
mot folkmängden som i nyssnämnde länder. Ar 1842
funnos på de under Seraphimer-ordens-gillet lydande hospitalerna
884 personer, å Danvikens dårhus 119 och en och annan var väl
möjligen qvar på länens sjukvårdsanstalter, så att man i allmänhet
kan antaga antalet vara så stort, att en sinnessvag kan räknas pä
2,000 innevånare, således endast hälften af det antal som i förr
berörde
länder antages att finnas. Orsaken till detta förhållande
kan jag visserligen icke tilltro mig att utreda på något sätt; men
det är en allmän iakttagelse, uttalad af flera berömda läkare, att
sinnessvagheten blir allmännare, ju mera civilisationen i ett land
tilltager, samt att den utvecklar sig mest hos karlar emellan 20 och
30 år och hos qvinnor emellan 30 och 40. Dessa läkare instämma
alla deruti att orsaken till sinnessvagheten bör hos karlar sökas
uti ”en öfver de flestas tillgångar och ställning lämpad förfinad uppfostran,
dervid talenternes utbildning mera afses än hjertals förädling;
känslans väckande mera än förståndets odling; deraf härrörande
sträfvan efter njutningar och öfveransträngning af kroppens
och öfverspänning af själens krafter för att vinna rikedom till ernående
af njutningarne och anseende i samhället. Detta jemte den
öfverhandtagande irreligiositeten, egoismen, spcculationsandans öfverdrift,
misslyckade beräkningar, oro för framtiden under de politiska
stormar som mera eller mindre skaka alla sinnen i vår verldsdel:
allt sådant verkar i förening, förslappar själsorganismen, vållar sinnesrubbning”.
Hos qvinnor är det åter vanligen ”det försvinnande
hoppet om huslig lycka, förtviflan af en öfvergifven ställning, sorger
och olyckor af andra slag som deras ömtåliga själ ej kan bära
och förklemade sinne ej kan fördraga”. Motionären har troligen haft
samma åsigt om saken som här är uttryckt. Med sin kännedom
om de allmänna orsakerna till sinnessvaghet och med sitt förutseende
af de förhållanden som här i landet förberedas, har han troligen
velat gifva väckelse åt tanken på de anstalter han förmodar för
framtiden böra vara i beredskap. Jag anser likväl tiden icke vara
så långt liden att några särdeles stora anstalter i denna väg för det
närvar, behöfva vidtagas, hvadan jag således icke kan tillstyrka den
170
Den 21 Juni f. m.
af Utsfc. förordade utvidgningen. Utsk. har jemväl ! sitt betänk,
yttrat den åsigt att administrationen af hospitalerna i riket varit
otillfredsställande. Jag kan i allmänhet icke medgifva detta, då; administrationen
varit rättad efter tillgångarne och då med dessa tillgångar
verkställts hvad som kunnat göras. Att hospitalerna blifvit
skötte med den ordning och hushållning som vederbordt torde bäst
upplysas deraf att underhållskostnaden för hospitalerne i riket, för
år 1842 beräknad efter portioner, öfver hufvud uppgått till 8 sk.
på personen. Vid Upsala hospital har den år 1842, uppgått till 9
sk. 4 rst., vid Nyköpings 7 sk. 9 r., vid Wadstena 7 sk. 6 r., vid
Wexiö 9 sk. 6 r., vid Malmö 7 sk. 6 r., vid Götheborgs 10 sk.,
vid Hernösands 7 sk. Att administrationen i många afseenden varit
god, torde äfven visa sig derutaf att hospitalshjonen pä flere ställen
i synnerhet i Wadstena blifvit hällne till att uträtta sådana göromål
som af dem kunnat verkställas. I Wadstena utgjordes år 1847 i
Maj till och med September månader af karlar 4,867 dagsverken
och af qvinnor 2,090. Lönerna för tjenstemännen hafva visserligen
icke varit öfverdrifna utan tvertom. Jag anser således att hvad i
Utsk:s förslag nämnes om administrativa förbättringar bör derifrån
uteslutas. Till administrationen hörer visserligen också beredandet
och föranstaltandet af nödige byggnader. Det är sannt att på sina
ställen de hospitalerna tillhörande byggnader icke äro i det skick
som vederbör; men orsaken dertill har varit de otillräckliga tillgångarne.
Detta visar sig tydligen af de officiella handlingar som för
K. St:s revisorer blifvit framlagda. Utsk. säger vidare att förbättringar
i medicinskt afseende äfven äro nödige. Det är visserligen
sannt, men deri mäste man också taga i betraktande huru ringa
löner som bestås de vid sjukvården anställde personer; Läkarne
hafva i allmänhet icke mera än 6 å 700 r:dr i ett för allt. Vid
Wadstena finnes en uppsyningsman med 200 r:dr b:co i lön samt
en förestånderska med 50 r:dr b:ko i lön jemte några vaktdrängar
och sköterskor. Dessa skola nu sköta öfver 200 sinnessjuka personer.
Der finnas dessutom en läkare med endast 1000 R:dr rgds
i lön. En sådan läkare hvars tid ej medgifver att han egnar sig
åt någon lönande enskild praktik, har icke något hopp om bergning
för sin framtid. Ehuru R. St. nu beviljat en särskild pension
åt en hospitalsläkare som tjenstgjort i 20 år, hafva tjenstemännen
dock icke någon bestämd rätt dertill, isynnerhet icke betjeningen,
som måste egna hela sin tid åt hospitalshjonens vård. För denna
vård fordras likväl en betjening som visar nit och omtanka. Ju
äldre och erfarnare betjeningen vid hospitalet blifver, ju bättre bör
vården blifva. Men om såsom för närvar-.de är förhållandet, de
icke äga någon utsigt att efter en besvärlig tjenstgöring på sin ålderdom
— då de icke mera äga krafter dertill — fä åtnjuta något
understöd till sin lifsbergning, hur kan man då vänta att denna betjening
skall uppfylla sina pligter pä ett sätt som motsvarar hvad
man utomlands af dem fordrar? Der finnas ett stort antal af sådane
inrättningar, som kunna tagas till mönster för andra, betydligt
större än hos oss. I st. f. att här i Sverige förhållandet hittills
varit, att vid en patients intagande på något hospital, betalas
Den 17 Juni f. m.
171
i ett för allt 33 r:dr 16 sk., så se vi deremot att utomlands vid
de bättre inrättningarne, såsom t. ex. vid Winnenthal i Wurtemberg
betalas för dem som af allmänna kassor underhållas 146 floriner
om året så länge de förblifva vid inrättningen, men deremot
för andra sinnessvaga personer ända till 500 floriner om äret. Der
finnes för 100 personer två läkare och dessutom en prest. I Wadstena
åter finnes blott en läkare för 250 patienter. I Siegburg i
Rhenpreussen finnes för 200 patienter 3 läkare som icke få idka
enskild praktik och dessutom 2:ne prester. Uti Sachsenberg i Mecklenburg
äro likaledes 3 läkare beräknade för 200 patienter. Uti
Illinau uti Baden, äro för något mera än 400 patienter 3 läkare
anställda. Jag vill icke tala om Frankrike der vid en inrättning nära
Paris betalas till och med 30,000 francs om året för en patient.
Men huru skulle man kunna åstadkomma sådana inrättningar i vårt
land, då dertill erfordras så stora kostnader? Jag tror att R. St.
böra taga sig till vara att inleda Statsverket i så betydliga utgifter,
som skulle kunna ifrågakomma, i fall man hänvisade till sådana
mönster, som dem jag här omnämnt. Om R. St. aflåta en underd.
skrifvelse, som slutas med de orden: ”att K. M. täcktes vidtaga
de åtgärder, K. M., i anledn. deraf finnér lämpliga,” så befarar
jag att följden kan blifva, att K. M. deraf anser sig authoriserad
att rifva ned och bygga om och det till hvad omfång som
hälst.
Jag betviflar att detta kan vara R. St:s afsigt och får derföre
till Ståndet vördsamt hemställa om det icke för den föreslagna underd.
skrifvelsen skulle vilja antaga en ifrån Utsk:s tillstyrkande än
mera afvikande redaktion än den Hr von Hohenhausen föreslagit.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, föreslår jag nemi. att
skrifvelsen måtte erhålla följande lydelse: ”att R. St. måtte hos K.
M. i underd. anhålla det K. M. täcktes låta genom sakkunnige män
upprätta förslag till fullständigt ordnande af hospitalsväsendet i Sverige
uti hela dess vidd, samt att K. M. derefter täcktes meddela R. St.
hvad åtgärder K. M. i anledn. deraf kan anse böra vidtagas för
denna vigtiga angelägenhets bringande uti ett mera förbättradt skick”.
Af meningen ”genom dertill skicklige i ämnets särskilda detaljer sakkunnige
män”, som i Utsk:s förslag förekommer, torde allt utom orden
”sakkunnige män” kunna uteslutas såsom öfverflödigt. Allt som
är öfverflödigt tror jag att man bör undvika. Jag vill äfven önska
att R. o. Ad. icke finner hvad jag nu yttrat vara öfverflödigt.
Uppå härefter af Hr Ekströmer, Carl Johan, begärd upplysning
om de öfrige RiksSt:ns i ämnet fattade beslut, hade underl.
Ridd.Secret. äran meddela, att enl. ankomne prot.utdrag, PresteSt.
bifallit Utsk:s tillstyrkande med den förändring allena, att slutmeningen
: ”samt att K. M. derefter täcktes vidtaga de åtgärder, K. M.
i anledn. deraf finner lämpliga” utbyttes emot orden: samt att K.
M. derefter täcktes nådig propos. i ämnet till R. St. aflåta”; BorgareSt.
åter beslutat en underdånig skrifvelse, sådan Hr M. S. von
Hohenhausen, i afgifven reservation, ansett den böra lyda; samt
BondeSt. återremitterat förevar, betänk. N:o 92.
172
Den 21 Juni f. m.
Ht Ekströmer: Af de meddelade prot.utdrm upplyses alltså,
att Utsk:s betänk, blifvit bifallet så väl af Borgare- som BondeSt.,
och dä, äfven inom detta H. Stånd, förslaget att hos K. M. begära
nedsättande af en kommitté för uppgörande ?af plan till hospitalsväsendets
förbättring icke rönt motsägelser, synes frågan hufvudsakligen
vara afgjord; men, med afseende på sjelfva ordalagen för den underdåniga
framställningen, har mot Ulsk:s förslag bland annat, här
blifvit anmärkt, att, om den antoges, Regeringen skulle äga, att,
utan afseende på kostnaderna, vidtaga huru vidsträckta förändringar
i hospitalsväsendets organisation som helst, till följd hvaraf åtgärden
möjligen icke komme att stanna vid blotta förbättringar, utan äfven
kunde komma att föranleda betydlig utvidgning af hospitalerna med
deremot svarande dryga kostnader, hvilket sednare man genom en
förändrad redaktion af beslutet önskar förekomma. För min del
anser jag förbättring och utvidgning i förevar, fall stå i sä oskiljaktigt
sammanhang, alt den förra icke låter sig verkställa utan den
sednare. Yttrandet att hospitalerna tarfva förbättringar innebär ej
heller, så vidt jag kan finna, något klander mot hospitalsstyrelsen,
helst Utsk. bestämdt förklarat, ”att nuvande styrelse öfver hospitalerne,
enligt de för densamma gifne instructioner, under de sednare
åren sökt efter bästa förmåga åstadkomma de förbättringar i afseende
på vården af de sinnessjuke, som tillgångarne medgifvit. I
alla fall är det en erkänd sanning, att vära hospitaler fortfarande
tarfva betydliga förbättringar, till stöd hvarför jag tager mig friheten
hänvisa till de officiella berättelser jag i ämnet afgifvit och hvilka
blifvit till R. St. utdelade såsom bevis på huru oundgängeliga nybyggnader
vid och utvidgning af vissa hospitaler måste blifva, om
man åsyftar en verklig förbättring af denna sjukvårdsgren i sin helhet,
tillåter jag mig att erinra, att, för genomförandet af en ändamålsenlig
centralisations-plan, fordras onekligen indragning af vissa
hospitaler. Nyköpings hospital är t. ex. ett af dessa; men, då det
indrages, mäste utrymme beredas för de der nu vårdade sjuke på
annat hospital, t. ex. Wadstena. Detta sednare är dock redan öfverfullt
och kan icke mottaga flere sjuke, utan utvidgning. Wexiö
hospital måste likaledes antingen nybyggas eller indragas inom kort,
ty de der befintliga, föga tjenliga trädhusen blifva snart alldeles oanvändbara.
Vill man bygga ånyo å den förträffliga lokalen, måste
man äfven bygga i större skala, samt hit förlägga en del af de nu
å Malmö hospital vårdade, emedan detta sednare med sitt inskränkta
utrymme och sitt läge midt i staden, endast för ett betydligt minskadt
sjukantal kan göras någorlunda mot sin bestämmelse svarande.
Indrages åter Wexiö hospital, måste deremot svarande nybyggnad
ske vid Wadstena o. s. v.
Det anförda visar på förhand, att man, då fråga är om hospitalernas
förbättring äfven mäste vara beredd på att utvidga dem,
såsom ett hufvudsakligt vilkor för deras förbättrande, och det utan
afseende på den möjliga lillvexten i antalet af sinnessjuka. För att
beräkna denna tillvext sakna vi hittills tillförlitliga statistiska uppgifter,
och t. o. m. det befintliga antalet af sådane sjuke är endast
sä tillvida kändt, som de vunnit inträde på hospitalerne; men huru
Den 21 Juni f. m.
173
mänga till denna kategori hänförliga derutöfver finnas i landet,[är
icke någorstädes uppgifvet. Infordrandet af sådane uppgifter från
presterskapet skulle ej heller leda lill säkra upplysningar, i synnerhet
om det kända ändamålet med infordrande deraf vore att derpå
grunda en kalkyl öfver det erforderliga totalutrymmet i hospitalerne;
ty i sådant fall komme sannolikt antalet att stiga så högt, att
det verkade afskräckande frän hvarje plan att fullständigt ordna
hospitalsväsendet.
Ett noggrannt och positivt fastställande af ifrågavar. välgörenhetsinrättningars
bestämmelse och inskränkandet af denna till mottagande
och vård endast af sinnessjuke, särdeles sådane, som ännu
anses botlige eller äro för allmänna säkerheten vådlige och således
icke kunna utan fara vårdas i hemmet, är den första åtgärd, som
bör vidtagas till hospitalsväsendets förbättrande; och blifver den vidtagen
och behörigen genomförd, så öfverstiger den egentliga reorganisationen
visserligen icke Statens förmåga. På hospilalerne finnas
för närvar, ett icke obetydligt antal sjuke, som, enligt denna grund
för hospitalernes verksamhet, icke höra dit, och hvilkas uteslutande
derifrån således komme att öka utrymmet för de verkligen sinnessjuka.
Efter den beräkning jag gjort af dessa sednares antal å hospitalerne,
jemfördt med antalet af de å länslazaretterne vårdade s. k.
profkurs-patienter, skulle ett total utrymme å hospilalerne, för 1,000
sjuka, Danviks hospital oberäknadt, säkert under en lång följd af är
motsvara behofvet, helst det vore att hoppas, alt i den mån inrättningarne
fullkomnas, i samma mån skulle äfven behandlingen lyckas,
och sålunda ökadt utrymme beredas genom ökad utskrifning
af tillfrisknade.
Att den ifrågavar. rcorganisalionen i allt fall icke kan tillvägabringas
utan betydliga kostnader inses lätteligen, och att för dess
utförande hänvisa till hospitalfondens egna tillgångar, såsom en värd
talare här velat göra, innebär en indirekt förklaring, att man ingen
förbättring önskar i denna gren af sjukvården, ty hospilalsfonden,
ofta otillräcklig för de löpande utgifternas bestridande, har ingen
tillgång för vidtagande af genomgripande förbättringar och erforderliga
utvidgningar af hosplalerna. Tillgängarne mäste således
sökas på annat häll, d. v. s. Statsanslag måste dertill beviljas om
något skall kunna åstadkommas, som förtjenar namn af reorganisation;
och jag förmodar, att R. St. vid en blifvande riksdag icke
komma att sakna en nådig propos. härom, sedan fullständiga förslager
hunnit utarbetas af den nu ifrågavar. komittéen; och detta
desto mindre, som R. St. sjelfve antaga initiativet för att tillvägabringa
en undersökning om hospitalsväsendets närvarande tillstånd
och förslag till dess fullständiga ordnande.
Af hvad jag haft äran anföra, följer, att jag för min del icke
kan instämma i den af Hr von Hohenhausen och Frih. Cederström
föreslagna redaktion af R. St:s underdåniga framställning i ämnet.
Att begära ett förslag till sådane förbättringar i hospitalsväsendet,
som ”utan Statens betungande” kunna utföras, innefattar nemligen,
såsom jag redan anmärkt, nära nog ett tillkännagifvande, att man
174
Den 21 Juni f. m.
önskar förblifva vid hvad som är, sävida uttrycket åsyftar att inget
understöd af Statsmedel borde förökas för de ifrägavar. förbättringarnes
utförande. Skall det åter innebära att vid förslagets upgörande
all onödig kostnad bör undvikas, så att Staten icke måtte
komma att vidkännas alltför stora, betungande utgifter för planens
realiserande, är denna önskan visserligen ganska loflig, men af ringa
vigt, enär R. St. i allt fall komma att pröfva förslaget och dä
äfven äro i tillfälle att tillse huruvida tillgångar för dess utförande
finnas disponible eller icke.
Jag instämmer deremot i Frih. Palmstjernas förslag, så vida
icke R. o. Ad. skulle vilja antaga den redaktion H. PresteSt. beslutat,
hvilken, enl. min tanka, enkelt och bestämdt uttrycker hvad
R. St. i denna del hafva att hos K. M. i underd. begära.
Hr von Hohenhausen, Mich. Si 1 v.: Den siste värde talaren
har för R. o. Ad. förklararat att liospitalsfondens tillgångar
icke medgifva att genom densamma verkställa någon utvidgning
eller förbättring af hospitalerna i riket: I sednare fallet ser jag således
ett erkännande deraf att administrationen är, såsom jag ock
tror, inrättad på det ändamålsenligaste och klokaste sätt och alt
den således icke tarfvar någon förbättring; ty det är uppenbart alt
om blott en förändring i administrationssättet vore i fråga, behöfde
den på intet vis leda till ökade utgifter för hospitalsfonden, än mindre
påfordra några Statsanslag; men jag får fästa den värde talarens
uppmärksamhet derpå att med det uti den föreslagna underd.
skrifvelsen förekommande ordet ”utredning” (hvilket han önskar
bibehålla) afses någonting helt annat. Jag har förut tagit kännedom
om de handlingar och skrifter ronde hospitalernas reorganisation,
hvilken härflutit från en kommité, hvilken nedsattes före sistlidne
riksdag. Deraf, och af andra sedermera i ämnet utkomna handlingar,
har jag funnit att man med uttrycket utvidgning afsett att skaffa
bättre och rymligare boningsplatser ät de sinnessjuke och jemväl
måhända äfven någon tillökning i antalet af de patienter, som
vid hospitalerna kunna vårdas. Detta är den plan, som Hr Ek
strömer
här nu framlagt. Den åter, hvilken inom Utsk. gjorde sig
mest gällande, afser deremot med ordet ”utvidgning” (hvilket
ord jag, emot Preste- och BondeSt:ns ledamöters inom Disk.
bestridande, icke kunde få bort utur förslaget) att vid hospitalerne
kunna få inköpte, för att der qvarblifva, en större
mängd besvärliga personer än som nu sker, under det att läkare
ä andra sidan afse, på sätt Hr Ekströmer yttrat, att från
hospitalerna afskilja alla sådana personer hvilka icke äro sinnessjuke.
Det förefinnes således en stor stridighet emellan de olika åsigter
om begreppet med ordet utvidgning som hyllas af pluraliteten
inom Utsk., å ena sidan, och dem som af en förutvar. komité, och
äfven nu af Hr Ekströmer, uttalats. Jag får likväl fästa den sista
värde talarens uppmärksamhet derpå, att under det jag icke kan annat
än högeligen gilla hans åsigter såsom embetsman, hans nit för
den vetenskap, hvars gagn han vill befordra äfvensom hans omsorg
om de sinnessjuka i allmänhet, under det jag måste gifva ett väl
-
Den 12 Juni f. m.
175
förtjent loford deråt, ber jag honom tillika ihågkomma att han här
äfven såsom statsman måste betrakta saken. Jag frågar då, hvarthän
skulle dä de med vederstyggliga sjukdomar behäftade personer
föras som man vill afskilja ifrån beröring så väl med menniskor
i allmänhet som med andra kroppsligt sjuka, om hospitalerna blefve
för dem tillstängde? Det skulle då erfordras nya kostnader till
inrättande af särskilda anslaller för deras vårdande. En annan anmärkn.
som äfven blifvit gjord är den att de personer, hvilka begått
svårare brott, men i anseende till sinnessjukdom, blifvit af
domstol från straff befriade, men förklarats böra såsom för allmänna
säkerheten vådlige, å något hospital iuneslutas. Deremot är anmärkt
att de icke böra för all framtid der inneslutas äfven sedan
de blifvit återställde. Men jag tror också att en sådan person icke
genom läkarens bedragande bör vara befriad från att för framtiden
vara instängd, derest han lyckas spela rolen af en vansinnig. —
Jag tror derföre att man måste här hufvudsakligen afse landets tillgångar
och att förbättringar vid hospitalerna endast böra vidtagas i den
mon tillgångarna sådant medgifva att under en tidpunkt, då så stora kostnader
erfordras ibland annat för fängelsebyggnader, äfven kasta sig in i
andra utgifter i och för hospitalerna, vore enl. min öfvertygelse att alltför
mycket betunga Statsverket. Det ena måste stå efter för det andra.
Man måste först se ett slut på de nu föregående fängelsebyggnaderna
innan man börjar pä med förändringar i hospitalsväsendet. Kanske
innan de förre blifva afslutade, har man äter utomlands uppfunnit
något förbältradt sätt till byggnader m. m., i och för de sinnessjukes
vård, som det vore förmonligt att vid den slutliga planen
fä afsedde, så att man då kunde hoppas att fråga icke sä hastigt äter
skulle uppstå, att göra förändringar. Frih. Palmstjerna har anmärkt,
att på det sätt Utsk:s tillstyrkande blifvit styliseradt — äfven
med den modification deri, jag föreslagit — skulle K. M. kunna
fatta saken sä, att meningen vore att genast företaga större byggnader.
Men om på sätt jag haft äran föreslå, ordet ”utvidgning”
borttages, torde någon anledn. till en dylik farhåga icke förefinnas.
Dessutom är det icke sannolikt att skuldsättning ådrages riket ulan
att R. St. sådant uttryckligen begärt. Jag tror således att Frih.
Palmstjernas farhåga verkligen är ganska öfverflödig. Hvad åter beträffar
det beslut hvaruti PresteSt. i frågan slädnät som slutar med
en begäran alt K. M. mätte till nästsammanträdande R. St. afgifva
förslag till den organisation som kan erfordras, så får jag dervid
anmärka att, om någon organisation finues icke vara behöflig, sä
är ju proposm också öfverflödig. Vid afgifvande af min reservation
utgick jag från den öfvertygelsen att administrationen af hospitalerna
inom vårt land vore bättre än vid många andra inrättningar och
att den således icke företrädesvis påkallade någon undersökning;
men då under de sednare åren en stark agitation i saken uppstått,
har jag trott att den icke kunnat lugnas pä annat sätt än genom
en undersökning och utredning af verkliga förhållandet. Jag har
derföre ansett mig icke böra motsätta mig den begärda undersökningen,
men dervid tror jag ock att saken bör sladna. Om, i
följd af denna undersökning, det visar sig att förbättringar kunna
176
Den 21 Ju n i f. m.
åstadkommas utan Statsverkets betungande, så är detta mycket väl
och då behöfver man väl icke särskildt anhålla att K. M. derjemte
ville låta utvidga hospitalerne. Jag har dessutom användt uttrycket
”utan Statsverkets stora betungande” och får fästa Hr Ekströmers
uppmärksamhet derpå att detta icke ovilkorligen är detsamma som
stora utgifter. En lid kan inträffa, da större utgifter kunna ske,
”utan Statsverkets stora betungande,” ja till och med utan att alls
vara för Statsverket betungande, såsom förhållandet skulle ha varit
vid 1840 års riksdag, om saken dä varit före. På de skäl jag nu
haft den äran anföra kan jag icke annat än vidblifva min föreställning
att en skrifvelse, affattad i de ordalag jag föreslagit, vöre för
det närvar, den alkira lämpligaste med afseende, såväl ä Statsverkets
nu ägande tillgångar, som de hvilka vid nästa riksdag kunna vara
alt för andamälet påräkna.
Frih. Cederström: Som jag för min del finnér att Frih.
Palmstjernas förslag innefattar verkliga förbättringar i redakt, får jag
med frånträdande af mitt förra yrkande nu förena mig med
honom.
Frih. Palmstjerna: Emellan Hr von Holienhausens förslag
och milt är skillnaden visserligen ganska ringa. Mitt är endast något
mera omfattande. Jag har visserligen icke haft för afsigt att
säga, att Hr von Hohenhausens förslag skulle hafva några så beskaffade
utgifter till följd sorn R. St. hvarken pröfvat eller afsett; men
jag ansåg bland annat, att deruti ingår sådana ord som icke behöfvas
såsom, t. ex. uttrycket ”skicklige, i ämnets särskilda detaljer
sakkunnige män, ty när det står sakkunnige män är detta nog.
Vidare har jag ansett att uttrycket om förbättringar i administratift
hänseende möjligen kan anses innebära och verkligen innebär ett
klander emot den administration som hittills varit; ett klander som
man enl. min tanke icke bör uttrycka, hvilket troligen också icke
varit Hr von Hohenhausens afsigt. Dessutom synes mig nämnde
ledamots förslag icke omnämna, hvad i mitt förslag finnes vidrördt,
och som jag anser vara utaf största vigt, eller behofvet af en lag
eller författning som bestämmer huru med mer eller miudre sinnessvaga
personer skall förfaras och hvilka personer böra anses berättigade
att såsom sinnessjuke blifva på det allmänna hospitalet
för sinnessvage, intagne. Jag tror derföre att skrifvelsen bör vara
så uppställd att den omfattar hospitalsväsendet i Sverige i hela dess
vidd och således äfven innefattar, såväl det af mig omnämnda behofvet
af författning eller bestämmande lag som ock om man så
vill, utvidgning eller förbättring. Men ett ord uttrycker mera, hvad
jag tror man bör säga i detta afseende. Mitt förslag slutar med
den begäran att K. M. ville meddela R. St., hvad som bör åtgöras
för denna vigtiga angelägenhets bringande i ett mera förbättradt
skick. Således äro förbättringar äfvenledes deruti afsedde, ulan att
man nämner någonting om det medicinska eller administrativa.
Jag tror dessutom att ordet ”medicinsk,” icke är här riktigt valdt,
emedan kuren för den sinnessvage icke alltid är blott medicinsk.
Dä
Den 21 Juni f. m.
177
Då Hr Ekströmer benäget instämt i det förslag till underd. skrifvelse
jag här framställt, hoppas jag att R. o. Ad. äfven antager
det, såsom af sakkunnig person sålunda godkändt att vara riktigt.
Hr Ekströmer slutade visserligen sitt anförande med att förklara,
alt lian anser den af PresteSt. antagna redaktion vara den bästa,
men då deruti, efter min uppfattning, bibehälles ordet utvidgning,
hvilket borde undvikas och det dessutom icke omfattar det af mig
nyss omnämnda behofvet af lagstiftning i delta ämne, sä skulle jag
tro att del vore bättre att R. o. Ad. antoge en annan redaktion
än den PresteSt. beslutat. Jag vill hoppas att ingen af Hr Ekströmers
yttrande tagit sig anledn. att tro, att man i Östergöthland är
mera galen än annorstädes. Orsaken hvarföre proportionen af dem
som på dårhuset i Wadstena intagas, är emot befolkningen i provinsen
större än på flera andra orter, torde måhända snarast bero
derpå, att anstalten ligger i provinsen och således ligger närmare
tili hands för de särskilda socknarnes innevånare att dit forsla sina
sinnessjuke, än förhållandet kan vara i andra provinser, hvaraf
följden också varit att jemförelsevis flere anmälanden ske der än
annorstädes.
Gr. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anmälde mig när Hr von
Hohenhausen yttrade den önskan, att en inskränkning måtte kunna
äga rum i fråga om inköp af vansinnige å hospitalerne. I anledn.
deraf får jag äran erinra derom att Serafimerordens-gillet för
ett sådant inköp fastställt det vilkor att de sjuke verkligen skola
vara för allmänna säkerheten vådliga och inga andra kunna der fä
inköpas.
Hr Ekströmer: I anledn. af Hr von Holienhausens senaste
anförande tager jag mig friheten erinra derom, ali dä jag yttrade
det hospitalerne tarfva såväl förbättring, som utvidgning, så skedde
detta med hänsyn till hvad förut här blifvit yttrat men icke i afsigt
att dessa ord ovillkorligen borde ingå i R. St:s und. skrifvelse,
så mycket mindre som jag förklarade mig för den af Frih. Palmstjerna
föreslagna redaktion, hvari de icke förekomma. Hvad Hr
von Hohenhausen anfört emot min i officiella handlingar och äfven
här uttryckta åsigt om nödvändigheten att frän hospitalerne utesluta
der nu intagne sjuka af olika slag, har icke rubbat min öfvertygelse
i detta afseende. Jag tror nemi. att om hospitalerne skola blifva
fullt ändamålsenliga såsom anstalter för vårdande och behandling
af sinnessjuke, en inskränkning i dessa inrättningars bestämmelse
bör ega rum. så att alla sådane, som icke kunna komma under
kategorien sinnessjuke derifrån uteslutas. Om detta icke iakttages,
utan hospitalernas verkningskrets utvidgas så som af en motionär
inom Högv. PresteSt. blifvit yrkat, skulle vi snart erfara hvarthän det
komme att leda. Jag är öfvertygad att om hospitalerne skola be
räknas
icke blott för de verkligt sinnessjuke, utan äfven för dem
som äro behäftade med andra sjukdomar t. ex. fallandesot m. fl.,
skall ett flerdubbelt utrymme mot det nuvarande icke förslå. Hvad
åter beträffar de öfrige kathegorier jag i mitt und. utlåtande till K.
6 H. 12
178
Den 21 Juni f. m.
M. ansett böra frän hospitalerne uteslutas, t. ex. brottslingar, hvilka
blifvit intagne, emedan de vid eller efter begånget brott varit
till sina sinnen rubbade, sä kan det ju aldrig anses lämpligt att
de å hospitalen qvarhällas sedan de blifvit till förnuftet återställde.
Hvad härmed äger sammanhang kommer naturligtvis att blifva föremål
för den blifvande komittéens granskning och frågan derom
sedermera pröfvas så väl af K. M. som jemväl af Ii. St. I anledn.
äter af Hr von Hohenhausens yttrande att del i hans reservation
förekommande uttrycket ”utan statsverkets stora betungande” icke
skulle vara liktydigt med stora utgifter, så får jag säga att jag för
min del tror att örn utgifterue för hospitalsväsendets ordnande i
vårt land blefve stora, sä skulle de ock anses betungande för
statsverket, som har mångahanda utgifter pä andra häll. Uttrycket
”stora, betungande” är imedlertid ett relatift begrepp och kunde
föranleda till misstydning vid den riksdag dä anslag komma i fråga.
Att deremot uttala en önskan att K. M. ville vidtaga de förbättringar,
som med för handen varande tillgångar kunde verkställas, vore,
jag upprepar det, olämpligt, ty om tillgångar funnes, skedde
nog förbättringarne utan någon und. anmälan frän R. St. Jag är
öfvertygad att K M. pä Serafimerordens-gillets framställning utan
R. St:s mellankomst tillåter alla de förbättringar, som fondens tillgångar
möjligen medgifva. Det är en reorganisation af hospitalsväsendet
i sin helhet, pä sätt. Frih. Palmstjerna uttryckt sig, sorn
erfordras; och en sådan, kan icke aflöpa utan R. St:s mellankomst.
Det beror på komitén, på Regeringen samt slutligen på R. St. alt
tillse, det inga öfverdrifter dervid må äga rum. Antingen R. o.
Ad. antager Frih. Palmstjernas förslag eller den af PresteSt. beslutade
redaktion, kommer den underd. framställningen att innefatta
hvad den kan; den sednare vore måhända lämpligare, såsom jag
förut anfört, emedan R. o. Ad., om denna redaction antoges, kunde
aflåta en inbjudning till BorgareSt. att sig dermed förena.
Många ledamöter ropade på propos.
Hr von Hohenhausen: Jag skall söka att förhjelpa R. o.
Ad. till ett snart slut på denna fråga derigenom, att jag förklarar
mig icke skola påyrka särskild propos. pä det förslag jag afgifvit,
ehuru det blifvit af BorgareSt. antagit och jag ännu fortfarande anser
det vara bättre än del af Frih. Palmstjerna framställda, hvars
vida större elasticitet kommer komiléen till godo, vid uppgörande
af sitt blifvande förslag; hvilket kanske ej vöre så nyttigt dä komiléens
ledamöter troligen komma alt qeipueqo frågan mindre såsom statsmän
än såsom medici; d. v. s. mindre afse Svenska statsverkets
tillgångar än sin egen önskan att få hospitalsväsendet så fullständigt
som möjligt organiseradt. Men dä uti Frih. Palmstjernas förslag
ordet ”utvidgning” blifvit borttaget, kan jag utan att anse mig begå
något större fel, förena mig med nämnde ledamot. Jag vill blott
tillägga några fä ord i anledn. af hvad den siste värde talaren anfört.
Han har för R. o. Ad. bestämdt förklarat, att han och alla
de sorn varit eller hädanefter blifva med honom liktänkande, ovilkorligen
fordra att frän hospitalerne skola afskiljas alla som äro
Den 21 Juni f. ra.
179
med ohyggliga sjukdomar behäftade och hvilka nu der intagas för
att vara afstängde frän beröring med menniskor i allmänhet. A
andra sidan äter fordras all icke blott dessa utan äfven andra obotlige
sjuke skola ä hospitalerne emottagas. För att kunna uppfylla
häda dessa stridiga fordringar, blefve man således nödsakad att inrätta
särskilda värdsanstalter för desse sednare, hvilket naturligtvis
än ytterligare skulle öka kostnaderne. Mig synes derföre, att de
med dessa slags sjukdomar behäftade, böra hädanefter såsom hittils
vid hospitalerne vårdas. Jag vill nu icke ingå i frågan om
brottslingars behandling, emedan det blefve för vidlyftigt. Jag
vill blott erinra att uti förra komitéens utlåt, högligen klandras
bruket alt låta brottslingar, som förmodas vara sinnessjuka, undergå
profkur pä lasaretterne, hvilka icke skola vara för ändamålet
lämpligen inrättade, utan yrkades det att de skulle försändas till
centralhospitalet. Det är då klart att ett sädant försändande till ett
oftast aflägset ställe ieke kunde annat än medföra dryga kostnader,
som komme att drabba antingen den sjukes föräldrar och anhörige
eller den kommun han tillhör Följden deraf skulle endast blifva
att inga sinnessjuka ditskickades och inrättningen således blefve
utan allt gagn for de fattigare. Det gär icke an att beröfva dera
möjligheten att fä sina sinnessjuke in pä länslazaretterne, eller också
bör man bestå dem respenningar till centralhospitalet, hvilket
dock kan blifva ganska kännbart för Staten, då detta kan ligga 20
ä 30 mil frän den landsort, der den sjuke finnes.
Dä nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, framställde Hr
Gr. o. Landtm., att dä ingen yrkat bifall till Utsk:s tillstyrkande,
samt Hr von Hohenhausen och Frih. Cederström afstätt
från den af dem yrkade propos. ä den förstnämndes förslag, propos.
endast erfordrades å Frih. Palmstjernas förslag, samt å Hr Ekströ
mers alternativt framställda förslag, att K. o. Ad. måtte instämma
i PresteSt:s beslut; hvadan Hr Landtm, nu frage hemställa om
R. o. Ad. behagade bifalla Frih. Palmstjernas förslag, innehållande:
”att R. St. måtte hos K. M. i underdånighet anhålla, det
K. M. läcktes låta genom sakkunnige män upprätta förslag till fullständigt
ordnande af hospitalsväsendet i Sverige, uti hela dess vidd,
samt att K. M. derefter täcktes meddela R. St. hvad åtgärder K.
M. i anledn. deraf kan anse böra vidtagas för denna vigtiga angelägenhets
bringande uti ett mera förbättrad!, skick.”
Ropades ja.
Hr Akerman, Fredr.: I anseende lill min snart inträffande
afresa från riksdagsorten, får jag afsäga mig förtroendet att vara
ledamot af BankoUtsk. och äfven att vara Bänkman inom 25:te
Bänkm:s-afd:n, under vördsam anhållan att likväl vid min riksdagsmannarätt
varda bibehållen.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag nyligen haft permission
och således varit en tid frånvar. och derigenom kommit ur
12*
180
l)en 21 Jjuni f. m.
filen af ärenderne såsom man säger och icke eller ämnar lång tid
vid riksdagen qvarstanna, anhåller jag att fä afsäga mig min plats
såsom ledamot i Bevilln.Ursk. Jag anser mig särskildt dertill uppmanad
af det förhållande att jag eljest skulle öfvertaga Ordförande,
platsen derstädes, hvilken redan passerat genom 4 händer, samt
hos mig skulle komma i den 5:te handen och snart derefter i den
6:te. Jag anhåller dock att vid min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade till dessa afsägelser sitt samtycke; i anledn.
hvaraf Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer, alt utse
en ledamot i Bevil!n:sUtsk. efter Frih. Raab, samt en ledamot
O '
i BankoUisk. efter Hr Akerman, och derjemte tillkännagaf att
val af en Bänkman inom 25:le Bänkm:s-afd:n efter sistnämnde ledamot
kornme att förrättas i början af nästa plenum.
Frih. Åkerhjelm, Carl Axel: uppläste en sålydande motion
:
Reg.Fms 50 och Riksd.-Ordn:s 3 §§ bjuda att riksdagarne skola
hållas i rikets hufvudstad, utom i de fall då fiendens framträngande
eller pest eller andra lika vigtiga hinder göra det omöjligt
eller för II. St:s frihet och säkerhet vädeligt.
Under 3:ne riksdagar å rad hållna i hufvudstaden har denna
frihet och säkerhet blifvit störd. Hotande folkskockningar utan för
Ständssamlingarne; anfall än mot Taleman, än mot Utskotts ordförande,
än mot enskilda riksdagsmän hafva skett, och dä efter de
sednaste beklageliga uppträdena, en deputation till H. M. K. afgick
på morgonstunden frän det Hederv. BondeSt., förföljdes densamma,
t. o. m. inom Konungens borg, af illasinnade personers skymford.
Ue 2:ne första riksdagarnes våldsamheter kunde med mer eller mindre
ovanliga polisåtgärder hämmas. Under de sista utbrotten förmådde
icke ens Konungens personliga närvaro eller hans menniskoälskande
och faderliga förmaningar att hejda vildheten. Den länge
oförrättade militairen måste sluteligen bruka vapen; blod llöt,
och en garnizons förstärkning blef inkallad, hvars kostnader ännu
obestämda, redan hafva icke obetydeiigl betungat vår försvagade
drätsel.
Alt hufvudstadens allmänhet icke skolat, om den varit lemnad
åt sig sjelf och sin egen lugna besinning, hafva stört sitt eget samhälles
och hela landets frid, veta vi ganska väl; ty, ehuru härstädes,
liksom i alla större städer, tillströmma personer hvilkas frånvaro
vore önskansvärd, hade visserligen äfven de klasser som i andra
länder så ofia väcka bekymmer, icke afvikit frän Svenska folkets
berömda sans och laglydnad, om de icke blifvit upprörda och vilseledda
genom långvariga och ihärdiga retelser, och inpräglade osanna
uppgifter, blandade med andra förledelser.
Detta fostrande af menniskors lägsta lidelser, med egentlig bevekelsegrund
i hat mot laglig innehafvare af en magt eller förmögenhet
den man vill sig sjelf tillskansa, har slutligen till förevänd
-
Den 21 Juni f. m.
151
ning bagagnat frågan om en vigtig grundlagsförändring, hvars verkliga
natur och följder flertalet icke förstår att uppfatta, men hvars
genomdrifvande i den mest samhällsförstörande skepnad, gifvit och
gifver kärkomna anledmr till nya bemödanden att uppreta stånd
mot ständ, klasser mot klasser, lydande mot befallande, fattigdom
mot förmögenhet.
För bestämmandet af denna granlaga förändring hvilar ett förslag
till nästa riksdag; en riksdag hvars förtidiga sammankallande
redan inom ett annat RiksStänd varit ifrågaställd, ehuru den nya
mellantiden nogsamt erfordras för lugnandet af upprörda sinnen,
och begrundandet af ett så angeläget och omtvistadt ämne; en
riksdag hvars öfverläggningar derföre böra mera än vanligt betryggas
mot uppenbart väld och obehöriga personers inblandning. Det
är derföre jag tager mig friheten vördsammast föreslå, att R. St.
ville hos Konungen i underdånighet begära, det nästa riksdag måtte
blifva hällen i någon landsortsstad.
Jag stödjer denna min begäran på grundlagens klara ord, som
icke inskränkt ensamt till ena Statsraagtens bepröfvande, huruvida
våda kan uppkomma för R. St:s frihet och säkerhet.
Jag åberopar, för att styrka vissheten af en sådan våda, icke
blott 3:ne närmaste riksdagars allt mer och mer varnande exempel;
icke blott de ständigt fortgående bemödanden att vilseleda och uppreta
allmänheten, icke blott, dessa mot undersåtlig och medborgerlig
ed stridande företag, alt göra närvar, representation förhatelig,
och alt, med utestängande af hvarje tanka på dess skäliga förbättring,
utrota de grundvalar hvilka Sverige, med ingen annan medtäflare
i hela Europa än England, är nog lyckligt att äga till monarchiens
värn, lagarnas och den sanna frihetens bestånd.
Jag åberopar äfven ställningen uti återstoden af vår verisdel,
hvars hufvudstäder föregått med exempel af oro och inbördes strider,
med beklaglig inverkan hos oss, och hvilka, då de innom den
korta tiden till vår nästa lagtima riksdag omöjligen kunna blifva
lugnade, skulle blottställa äfven vår hufvudstad för nya uppträden.
Jag grundar denna motion tillika på ett undersåtligt afseende
å Konungens ställning; emedan, fastän icke länkbart är, att någon
förvillelse, ehuru stor den i andra fall kunde blifva, skulle innebära
någon våda för Konungens helgade Person eller för Hans Höga
Familj, det dock är hvarje medborgares ovilkorliga pligt att söka
befria Regenten från den grymmaste af alla nödvändigheter, den,
att använda vapnens magt mot egna undersåter, eller att blottställa
Sitt Majestät genom fåfänga föreställningar, dem det blinda raseriet
icke aktar.
Också pä hufvudstadens eget bästa grundar jag detta förslag.
Om Stockholm, Regeringens medelpunkt, förvaringsstället för vår
Bank, vära angelägnaste Archiver; för våra dyrbara samlingar i konst
och vettenskap, derjemte vår största handelsplats, blefve utsatt för
alfvarsamma oroligheter; om här, liksom i andra hufvudstäder, upproret
skulle segra, om denna Sveriges vigtigaste stad, skulle ådraga
sig icke blott olyckorna, förstörelserna, kostnaderna, af en inom
182
Den 21 Juni f. m.
sig upplöst ordning, utan äfven hatet från landsorternas innevånare
hvilka säkerligen i sin ordning få uppbära följderna af sådane folkrörelser
och derföre hota deras utgångspunkter med en hämd som
icke kan aflöpa utan svåra följder och icke skall skilja mellan brottslingen
och den förtryckte ordningsvännen hvilka olyckor skulle ej
häraf uppkomma och hvilka förluster dem ingen tid kunde er
sätta?
i
Med förlitande på ”vigtcn af dessa skäl, anhåller jag att motionen
måtte till vederbörligt Utskott blifva remitterad.
Denna motion lades, uppå begäran af Fidi. Raab, Adam
Christian, på bordel.
Föredrogos men lades på begära’1 ;'f Gr. Lagerbjelke,
Gust., och Frih. Palmstjerna, Caril Otto, ånyo pä bordet
StatsUtskrs d 17 dennes bordlagda utlåt- N:o 201, i anledn. af
anmärkmr vid betänk. N:o 120, ang:de beviljandet af eli byggnadslån
till staden Christianstad.
Föredrogs StatsUtskrs d. 17 dennes på hordet lagda utlåt. N:o
202, i anledn. af erhällne äterremisser å StatsUtskrs betänk. Nro
130, ifangrde väckt motion om inlösen för Statens räkning af framlidne
canslirädet 0. Sundels manuskriptsamlingar eller beviljande af
pension ät hans enka.
Hr von Hartmansdorff. Au g.: Dä denna fråga förra
gängen förevar tog jag mig friheten fästa Ståndets uppmärksamhet
dels på gagneligheten deraf alt ifrågavarrde manuskriptsamlingar icke
mätte förskingras, ulan för Statens räkning bevaras, dels ock på R.
Strs pligt att ihågkomma den aflidne fornforskarens minne derigenom,
att åt hans enka betalades någon del af den skuld, hvari
Staten kunde anses stå till den hädangängue. På dessa skäl begärde
jag dä återremiss, hvilken också ägde rum. StatsUtsk. har likväl
icke gjort något afseende pä de anmärkmr, hvilka så
väl här som inom PresteSt. uttalats, utan endast svarat att Utsk.
vidblefve sin af 2:ne Stånd godkända mening. Jag tager mig då
friheten vördsamt hemställa det R. o. Ad. täcktes besluta att emot
aflemnande till Staten af framlidne kanslirådet Sundels manuskriptsamlingar
hans enka må erhålla en ärlig pension af 250 r:dr, att
utgå från och med denna statsreglerings början.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om 11. o. Ad., på sätt Rivon
Hartmansdorff föreslagit, ansågo R. St. böra, emot erhållande
af framlidne kanslirådet Sundels manuskriptsamlingar bevilja
hans enka en pension af 250 r:dr årligen ifrån nya statsregleleringens
början.
Ropades ja.
Föredrogos och lades till handlingarne StalsUtskis d. 17 dennes
på bordet lagda mern.:
Den 21 Juni f. m.
1S3
N:o 203, i anledn. af erhållen återremiss å en punkt af utlåt.
N:o 161; och
N:o 204, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 164.
Stats- saint Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns d. 17 dennes på
hordet lagda utlåt. N:o 21, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om
upphörande, under vissa vilkor, af rotehållarnes i Bohus län skyldighet
att förse sina båtsmän med en månads uppford ringskost,
blef härefter föredraget och bifallit.
Föredrogs men lades, pä begäran af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, Gr. Lagerbjelke, Gust., m. fl. ledamöter ånyo
på bordet Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Ulsk:ns d. 17 dennes
första gången bordlagda betänk. N:o 22. i anledn. af väckt
fråga om den utsoekne-frälsehemmanen i Halland åliggande roteringsskyldighet.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o. EkonUlsk:ns
nedan nämnde den 17 dennes pä hordet lagda utlåt:n:
N:o 24. i anledn. af anmärkmr vid samt återremiss afUtskms
betänk. N:o 5, ang:de vackt fråga om beväringsmanskapets uttagande
till vapenöfning och annan tjenstgöring;
N:o 25, i anledn. af väckt fråga om en viss del af indelda
arméens samt båtsmanshållets ställande pä vakans;
N:o 26, i anledn. af väckt fråga om förändrade grunder för
roterings-skvldighetens utgörande vid Uplands och Westmanlands
regementen;
N:o 27, i anledn. af väckte frågor dels om lindring i rust
och
roteringsbesväret, dels om stående arméens och båtsmanshållets
indragning eller förminskning;
N:o 28, i anledn. af väckt fråga om befrielse frän eller lindring
uti roteringsbesväret för komministerbostället Kåreslätt i Wexiö
stift;
N:o 29, i anledn. af väckta motioner om Smålands hussarre
gementes
afsittande emot erläggande af häst-vakans-spanmål; samt
N:o 30, i anledn. af väckt motion om veckodagshemmanens i
Bohus län befriande från rotering.
Vid föredragning af Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
d. 17 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 31, i anledn. af K. M:s
nåd. skrifvelse till R. St. med öfverlemnande af roteringsverken för
den tillökade ordinarie båtsmansroteringen, anmälde sig och yttrade:
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Som detta betänk, sammanhänger
med betänk. N:o 22, hvilket förut blifvit af Ståndet bordlagdt,
sä anhåller jag att äfven detta måtte fä hvila på bordet.
184
Den 21 J u ni f. m.
Häruti instämde Gr. Lagerbjelke, Gust., till följd hvaraf,
ifrågavar. utlåt, ånyo lades på bordet.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 17 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 21, i fråga om anvisande af medel för godtgörande af det lån
som R. St. beslutat upptaga till bestridande af rustningskostnader.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: .lag tviflar på att den föreskrift
Bevilln.Utsk. i afseende på denna fråga föreslagit, är antaglig.
I betänk, står nemi. ”att ä hvarje debetsedel för innevar.
år må under rubrik, till gäldande af 1848 års krigsrustnings-kostnader,
utföras en sjettedel eller 164 procent af summan utaf all
den bevillning, som förut i debetsedeln blifvit den skattskyldige
påförd.” Men då på debetsedlarne äfven upptages allt hvad den
skattskyldige under namn af bevilln. utgör, d. v. s. äfven bränvinsbränningsafgift,
rusttjensbevillning ra. fl. dylika afgifter; sä skulle
det kunna inträffa, tvärtemot hvad Utsk:s mening synes hafva varit,
att de 16§:dels procenten räknades äfven med afseende å dessa
skattetitlar. Jag hemställer lill Hr Gr. 0. Landtm, huruvida ordalydelsen
af delta Bevilln.Ulsk:s tillstyrkande kan ändras utan återremiss,
och för den händelse Hr Gr. 0. Landtm, skulle finna sådant
icke kunna äga rum, anhåller jag att äterremiss måtte varda
beviljad. Må det tillåtas mig att vidare göra en anmärkn. af mindre
vigl, hvilken dock icke är utan sin rättsgrund. Utsk. har nemi.
föreslagit att den tillstyrkta förhöjningen äfven skulle utgå för bevillning.
enl. 3:dje arl:n, eller för s. k. karaktersfullmakter. Dä
nu dessa karaktersfullmakter hade en viss bevillning sig äsatte när
de gåfvos och emottogos såsom en nådebevisning, anser jag hvad
Utsk. föreslagit innefatta en så beskaffad åtgärd som jag icke vill
gifva något namn, men som jag dock anser vara i hög grad orättvis
och obillig. Af detta skäl allenast vill jag visserligen icke yrka
pä äterremiss, emedan den frågan i sig sjelf är lumpen; men
för den händelse att Hr Gr. 0. Landtm, anser ordalydelsen icke
kunna ändras utan föregtde äterremiss, samt R. 0. Ad. för öfrigt
finner en sådan åtgärd lämplig, skulle jag vilja föreslå att ordalydelsen
blefve följande : ”att å hvarje debetsedel för innevar. år må
under rubrik elc. utföras en sjettedel eller I64 af summan utaf
all den bevilln. som enl. nu gällande bevilln.-förordn:s frenne artiklar
blifvit den skattskyldige påförd,” 0. s. v.; eller också ”enligt l:a och
2:aart:naf den allmänna bevillningen;” med ett ord, att meningen
måtte tydligen uttryckas och ingenting annat uti beslutet upptagas
än hvad som verkligen blifvit afsedt.
I anledn. häraf tillkännagaf Hr Gr. 0. Landtm., att då,
jemlikt 71 § Reg.F., RiksSkn icke äga att i frågor om allmänna
bevillningen fatta ifrån Bevilln.Utsk:s förslag afvikande beslut, utan
att ärendet förut varit återremitteradt, samt det kunde vara tvetydigt
om ifrågavar. förändring innefattaaa ändring i Utsk:s förslag eller
endast ett förtydligande deraf, Hr Landtm, ansåge formenligast att
utlåt, återremitterades, för att erhålla den ifrågasatta förändringen.
Den 21 Juni f. m.
Hr Rosenblad, Bernhard: Då nu en alldeles ny bevill
ningsfråga
förekommer, under form af förhöjning i den hittills varande
bevillmn hade jag visserligen önskat, att den kommit att
stödja sig på sådana beskattningsgrunder, som hittills af en eller
annan orsak varit förbisedde, så att den grundat sig på egentlig
förmögenhetsafgift, hvarigenom t. ex. alla kapitaler, äfven dem som
icke inbringa mer än 5 proc., skulle vara underkastade en viss
proportionerlig bevillning, hvarifrån de för det närvar, äro befriade.
Men då det måhända kan anses mindre lämpligt att nu mot slutet
af riksdagen vidtaga en så betydande förändring i bevillningsgrunderna,
vill jag icke yrka derpå, utan blott antyda saken. Men jag
anser lika väl att den ifrågavar. bevillningen icke bör utgå på ett
så obilligt salt, alt den fattigaste klassen kommer proportionsvis alt
betala aldramäst i form af bevillning efter l:a art:n, som utgår lika
ulan afseende på någon förmögenhet. Denna artikel är föreslagen
att förhöjas likasom de öfriga artiklarne. För min del anser
jag alt särdeles under närvar, tidehvarf, det är af stor vigt att lagstiftaren
med den yttersta noggranhet iakttager rättvisa emot de
klasser som nu icke äga representationsrätt och som äfven svårligen
utan våda för sjelfva samhällets bestånd skulle någonsin kunna erhålla
en sådan rättighet. Dä jag således anser principen vara högst
oriktig och den summa, som genom tillämpning deraf kommer
att inflyta dessutom blefve tämligen obetydlig, föreslår jag alt R. o.
Ad. måtte utesluta all förhöjning efter l:a arlin. Pä de af Frih.
Palmstjerna anförda skäl anser jag äfven att all fråga om förhöjning
efter 3:dje artin må förfalla, isynnerhet som inkomsten deraf skulle
blifva högst obetydlig. Således skulle förhöjningen komma att utgå
endast efter 2:dra artin. Då vi nu sett att bevillningen efter
2:a artin under de förflutna åren sedan sista riksdag fullt uppgått
till en och en half million ridr årligen, skulle de nu ifrågakomma
300,000 ridrne komma att utgöra ungefär ^del deraf, sä att en
tillökning af 20 proc. i st. f. lö^idels proc. skulle komma att uttaxeras.
Det är denna förändring som jag tager mig friheten underställa
Hr Gr. o. Landtm, samt H. R. o. Ad. Jag ber likväl att
dervid få nämna att den klass af medborgare, som jag tillhör, nemligen
embetsmännens, är den som blefve mest lidande på ett sådant
beslut, då de genom sättet att tillämpa närvar, bevillningsförordning
nu betala den drygaste och obilligaste bevilln. efter 2:dra
artin, oftast måhända i förhållande till verklig inkomst tiodubbel
mot den stora näringsskaran. Då detta för denna riksdag numera
icke kan hjelpas, ligger icke något eget slags intresse uti detta mitt
förslag, men genom antagande deraf skulle man blott visa att man
ville iakttaga billighet och rättvisa emot de lägsta och fattigaste klasserne
inom samhället hvilka sjelfve icke äga någon röst. vid beskattningens
bestämmande. Jag föreslår således att beslutet måtte få
denna lydelse: ”Att å hvarje debetsedel utföras en femtedel eller
20 procent af summan utaf den bevillning, som förut i debetsedeln
efter den 2:dra artin blifvit den skattskyldige påförd att bokföras.”
Hr Apollof, Carl Jakob: Ehum jag i allmänhet under
186
De a 21 Juni f. ni.
detta riksmöte och på detta rum arnat iakttaga den tystnad, sorn
jag anser tillkomma den som första gången utöfvar det vigtiga representantkallet,
och således i likhet med ungdom och annan oerfarenhet
snarare är i behof att emottaga, än i tillfälle att lemna upplysningar
och råd, anser jag mig dock icke för det närvar, kunna
vidhålla denna föresats, helst jag såsom ledamot af sjelfva det Ufsk.,
hvars betänk, nu är föremål för öfverläggning, råkat alt vara af
motsatt mening med de Hrr som nu här yttrat sig. Hvad Frih.
Palmstjernas yttrande beträffar, vill jag visserligen icke motsätta mig
den af honom föreslagna återremiss, sä vida den endast gäller ett
förtydligande af ordalagen i Ulsk:s tillstyrkande; och om jag uppfattade
Frihrns mening rätt, så var det endast ett förtydligande han
åsyftade; sjelfva saken syntes han gilla. Hvad åter angår Hr Rosenblads
anförande, vill jag endast anmärka att den nu gällande
bevilln.-förordningen antingen måste nu erkännas såsom rättvis eller
ock beskyllas för orättvisa. I sednare fallet torde Hr Rosenblad
bättre än jag känna utvägarne att vinna rättelse deruti. Ar den
åter rättvis, såsom Utsk. synes hafva förutsatt, så besvaras det öfriga
af Hr Rosenblads anförande genom hänvisning till 5:te boken i
Euclides.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag vill icke nu ingå uti den frågan
huruvida en förhöjning af den 3:dje artms bevillning må vara
rättvis eller icke; hvad som dock torde vara gifvet är att innan en
sådan förhöjning af ltiy procent kan beslutas, måste frågan om
denna artikels bibehållande såsom bevillningsgrund vara afgjord.
Denna fråga är dock ännu beroende på votering i förstärkt Slats
Utsk.
, hvartill R. o. Ad. om jag icke bedrager mig, för några da
gar
sedan godkände föreslagen voteringsproposition. Det torde således
icke gå an att nu godkänna förslaget om de 1(>§ procentens
förhöjning å tredje artm utan måste dermed uppskjutas till dess
denna artikel möjligen blir genom votering uti förstärkt StatsGtsk.
fastställd såsom bevillningsgrund; om den föreslagna förhöjningen i
tredje artm redan nu bifölles har man gått det förstärkta StatsUtsk:s
beslut i förväg. Jag anhåller derföre om återremiss af detta
betänk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Jag får äfven anhålla
om återremiss af detta betänk, icke blott för att åstadkomma
det förtydligande af förslaget Frih. Palmstjerna här påyrkat, utan
egentligen och hufvudsakligen med afseende på sjelfva det sätt
hvarpå Utsk. föreslagit att den förhöjda bevillningen skulle utgå och
hvaruti jag anser högst behötligt att ändring göres. Det är der
utinnan
jag hufvudsakligen är af olika tankar med Utsk. Jag bestrider
likväl visserligen icke att, med den föreslagne bevillningens
Utgörande för innevar. år bör förfaras på sätt Utsk. föreslagit emedan
annorlunda icke ske kan. Det är således endast bevillningens
utgående för de kommande åren som mina anmärkn:r gälla. För
innevar. är lät det sig nemi. icke göra att förfara annorlunda än
att begagna den nu gällande bevillningsförordningen, enl. hvilken
detta årets taxeringar redan äro verkställde och hvartill den nu fö
-
Den 21 Juni f. m
187
reslagne förhöjningen vore att betrakta såsom ett supplement eller
tillägg. Hvad åter vidkommer anskaffandet af de under de följande
åren nödiga summorna i och för ifrägavar. ändamål, så förefaller
det mig i högsta grad besynnerligt att BevillmsUtsk. derföre velat
föreslå ett beskattningssätt, som faller sig tyngst på det skattdragande
folket och emot hvilket det mesta knotet i landet skulle
uppstå, och det fastän andra och vida lämpligare utvägar stodo
Utsk. till buds. Man vet mycket väl att den indirekta beskattningen
på intet vis känns så tung, som den, hvilken utgår direkte.
Utsk. hade haft utväg för de kommande åren att på tullmedlen
specielt härtill åt riksg:s-kont. anvisa det erforderliga beloppet af
300.000 r:dr. Deremot kan, enl. mitt sätt att inse saken, ingalunda
tillämpas den invändning Utsk. anfört såsom hinder häremot,
eller att, sådana grunder för summans ärliga utgörande borde antagas
som lemna osviklig säkerhet, att densamma kommer att till
fulla beloppet utgå. Den summa som ärligen ingär till Statsverket
såsom allmän bevillning, utgör, enl. hvad Utsk. upplyst, i medeltal
omkring 1.800,000 r:dr. Den inkomst som af Tullmedlen beräknas
och tillfaller Statsverket uppgår deremot till vida öfver 50 procent
högre belopp än hvartill den allmänna bevillningen är beräknad
; en minskning uti den sistnämnde skulle således för Slatskassan
vara mindre kännbar än en proportionlig större minskning i
tullbevillningen. Ingendera händelsen är dock rimligen alt befara,
ehuru det visserligen med båda möjligen skulle kunna inträffa. Om
nu såsom jag föreslagit de ifrågavar. 300,000 r:dr anvisas att utgå
af tullmedlen, skola säkerligen alla långifvare finna sig fullt försäkrade
derom, att tillgäng till gäldens betalande skall finnas. Det har
dessutom här förut i Sverige och i alla länder samt i alla tider varit
brukligt att såsom säkerhet för återbetalning af upptagne Statslån
(äfven för sådana som till krigsrustningar erfordrats) gifva anvisning
på tullmedlen. Jag tror mig således äga fullgiltiga skäl till
det påstående att det vore mycket mera tjenligt att använda denna
utväg nu, isynnerhet som Statsverket utan all minskning i beräknad
tullintrad skulle kunna utaf tullmedlen anslå den ifrägavar.
summan. I fråga åter huru detta belopp genom tullen utan nedsättning
af den, utaf densamma, beräknade inkomst, skulle kunna
åstadkommas får jag fästa uppmärksamheten derpå, att, de hufvudsakligaste
och till högsta värde beloppet stigande importartiklarna
äro öfverflödsvaror, nemi. de s. k. kolonialvarorna, och att dessa
äro belagde i Sverige med vida lägre tull än i de flesta andra länder
och hvartill de upptagas i tyska tullförbundets tariff. Jag tror
således att något hinder icke kan föiefinnas för en ökad tull derå,
hvilken dock kunde inskränkas till en förhöjning af 4 r:st. på ff:det
utaf råsocker samt för raffinad- och melis- eller toppsocker, sä att
tullen derå blefve 6 sk. samt för caffe 5 sk. per É. Det är visserligen
sannt att frågan om tullen å den sistnämnde artikeln
ännu icke är afgjord emedan PresteSt. beslutat ett högre belopp
än de öfriga Stånden, men då dessa sednare äro ense om ett beslut
torde man kunna taga för afgjordt att PresteSt:s åsigt kommer
att förfalla. Detta innefattar emellertid en tillräcklig anledn. för
188
Den 21 Juni f. m.
Utsk. att föreslå såsom en förhöjd tullafgift till betäckande af kostnaden
för Krigsrustningarne en lämpelig tillökning uti tullen å berörde
artiklar; om man derjemte förböjde tullen pä tobak med
några runstycken per skålpund, så skall säkerligen den icke betydliga
summa, som nu årligen erfordras till ifrågavar. ändamål,
med all visshet erhållas och, utan minskning i den beräknade tullinkomsten,
kunna anskaffas, utan att väcka ett större missnöje i
landet, som jag befarar blifver händelsen om Utsk:s förslag antages.
Redan bar en ledamot af Utsk., som sjelf insett, lika med hvad hvar
och en annan kan inse, att andra utvägar finnas än dem Bevilln.-  Utsk.f föreslagit, af Utsk:s förslag tagit sig anledn. att i sin betänk,
vidfogade reservation uttrycka den misstanka att afsigten vore att
åstadkomma missbelåtenhet med det beviljade anslaget till krigsrustningar.
En ytterligare misstanka kunde möjligtvis framkastas,
emedan det är ännu en annan omständighet som härvid förtjenar
att tagas i betraktande, nemi. att, om ytterligare utgifter för krigsrustningar
skulle oundgängeligen erfordras, skulle sinnesstämningen,
genom den nu föreslagna åtgärdens vidtagande i oträngt mål, vara
redan på förhand gjord afvog mot allt vidare skattebidrag; i hvilket
fall möjligtvis ingenjfannan utväg återstode än att tillgripa den gamla
orättrådiga och förderfliga, men beqväma åtgärden att skaffa sig
penningar, genom att utan fond eller säkerhet, såsom år 1808 skedde,
utkasta nya millioner af Bankosedlar, hvaraf myntets fällande
värde och förstörandet af den med så stora svårigheter tillvägabragte
realisationen blefve en ovilkorlig följd. Dessa misstankar äro
visserligen obefogade, men de kunna dock lätteligen uppkomma,
då man ser att Utsk. föreslår utvägar, som onekligen inom landet
skola väckt missnöje, hvilket kunnat undvikas om man i stället använde
det indirekta beskattningssättet för så vidt som det, hvilket
här är fallet, med säkerhet utgår. Det commerceråd jag hört efter
mig begära ordet får jag göra uppmärksam derpå, att kolonialvaror,
utom det att tullen å dem är till beloppet lägre än hvad Tyska tullförbundets
tariff upptager, de jemväl åtnjuta en ytterligare nedsättning
derigenom att största delen af dessa varor importeras från
sjelfva produktionsorten och då särskilt tullindring tillkomma. Man
hehöfver icke heller befara att någon större smuggling skulle åstadkommas
genom den af mig föreslagna förhöjningen, dä den icke
är af beskaffenhet att föranleda till Tiågon stor 'vinst genom smugglingen.
Jag får för den skull framställa begäran om återremiss,
på det att, Bevilln.Utsk. må taga i öfvervägande ett annat sätt, än
det. Utsk. föreslagit, för tillvägabringande af ränta och kapitalafbetalningar,
intill nästa riksdag, å de län som skola upptagas.
Hr von Troil, ”Sam. Gust.: Detjifrågavar. ämnet sönderfaller
egentligen uti tvenne serskilta frågor nemi. först sättet att debitera
och uttaxera den på innevar. år . 1848 belöpande andel
i ränte- och amortissementssumman å det i och för krigsrustningarna
upptagande lånet och sedermera sättet att uttaxera enahanda afgifter
för påföljande åren. Hvad den första frågan beträffar, tror
jag att Utsk. icke kunnat annorlunda förfara än det gjort eller att
Oen 21 Juni f. m.
189
i lika mon fördela denna afgift på samtlige de delar som utgöra
den allmänna bevillningen, emedan den förra bevillningsförordningen
ända till slutet af innevar. år fortfarande är gällande. Likväl
tror jag lika med Frih. Palmstjerna ett förtydligande af redakt,
vara af behofvet påkalladt och får jag derföre instämma uti hans
begäran om återremiss. I fråga äter om afgifterna för de kommande
åren, har Hr Rosenblad, om jag icke orätt uppfattat hans yttrande,
ansett att de enl. l:a art:n bevillningsskyldige skulle vara
helt och hållet befriade från den ifrågavar. tillökningen hvilken ensamt
skulle drabba bevillningen efter 2:a art:n på så sätt att bevilln:n
efter denna artikel skulle med 2-0:del ärligen förhöjas.
Jag liar möjligen misstagit mig om hans mening, men så har jag
uppfattat den. Jag får då blott fästa uppmärksamheten på svårigheten
att göra ett tillägg af :del utaf 12 sk. eller 6 sk. Detta
skulle visserligen medföra en oändlig bråkräkning och förorsaka
stora svårigheter vid debiteringen och uttaxeringen. För min del
åter tror jag att den fördelning Utsk. föreslagit med '.idel utaf den
nuvar. bevillningen är ganska lämplig såvida U. o. Ad. ej skulle
vilja i detta afseende gå längre än Utsk. För min del måste jag
nemi. öppet erkänna att jag i motsatts mot Hr Rosenblad tror alt
Utsk. hade förfarit vida lämpligare, om Utsk. föreslagit att den personliga
skyddsafgiften måtte förhöjas med t. ex. OjTsk. för man,
och 3 sk. för qvinna. Detta måtte väl inte kunna anses vara en
för hög afgift för det personliga skydd hvar och en af samhället
åtnjuter. Om man påminner sig det fordna förhållandet med denna
afgift, sä utgjorde den år 1812 En r:dr för man ochu24 sk.
för qvinna. Denna afgift nedsattes är 1823 för man till 44 sk.
och för qvinna till 32 sk., hvilken afgift bibehölls ända lill år 1840,
dä den ytterligare nedsattes nemi., för man till 24 sk. och för
qvinna till 12 sk. Såsom hvar man vet beslöt R. St. vid sistlidne
riksdag att hälften af denna afgift skulle helt och hållet upphöra att
till Statsverket ingå. Den personliga skyddsafgiften utgår,; således
numera med endast 12 sk. för man och 6 sk. för qvinna. Jag
hemställer huruvida man icke lämpligen skulle kunna förhöja denna
skyddsafgift sä att mannen betalte 18 och qvinnan 9 sk. Denna
förhöjning vore föga, om ens något kännbar; men genom en
sådan beskattning skulle minst 150,000 r:dr kunna åstadkommas.
De öfriga 150,000 r:dr kunde då lätteligen läggas på bevillningen
efter 2:dra artin. Jag tror för min del att ett dylikt förfarande
så mycket mindre innefattade orättvisa mot de fattige, som den
personliga skyddsafgiften vid egendomar, der dylika personer finnas,
vanligen betalas af husbonden sjelf och icke af den fattige statkarlen
eller inhyseshjonet. Denna afgift är dessutom så föga tryckande
att detta sätt att afbörda hälften af den erforderliga summan
vore den lättaste och enklaste utväg man kunde vidtaga Hr von
Hohenhausen har med klandrande af de utaf Bevilln.Utsk, föreslå0-
O
na grunder, ansett att den erforderliga summan af 300,000 r:dr
i stället borde anskaffas genom indirekt beskattning, hvarmed han
hufvudsakligen menat förökade tullafgifter. I det afseende ber jag
blott att få fästa hans uppmärksamhet derpå, att under de nu i
Den 21 Juni f. m.
Europa existerade politiska förhållanden, måste tullinkomsterna anses
vara mindre pålitliga. Dessutom måste jag tillstå att jag icke
hör lill deras antal som tro att blott man på papperet höjer tullen,
skall man i verkställigheten erhålla en större inkomst. Jag tror förhållandet
vara tvärtom. För öfrigt skulle jag för min del ansett
Bevilln.Ulsk. hafva förfarit ganska oförsigtigt om Bevilln.Utsk. icke
föreslagit R. St. att på fullt säkra beräkningsgrunder stödja sitt förslag
örn sättet huru medlen till de ifrägavar. räntorne oell kapitalafbetalningarue
skulle anskaffas. Pä grund af hvad jag nu anfört
får jag således anhålla om återremiss af förevar, betänk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag befarar att den an
märkn.
Frih. Palmstjerna gjort emot ordalydelsen, är af den beskaffenhet
att återremiss icke gerna kan undvikas. Dä den således förmodligen
kommer att beviljas anser jag mig böra, enär jag i det
hela gillar Utsk:s förslag, anföra mina tankar i ämnet till besvarande
af de yttranden, som här i motsatt riktning ägt rum.
Man säger alt Utsk. i så måtto förfarit rätt som det, lör inevar.
år, för hvilket taxering redan ägt rum, föreslår en förhöjning till
-Jfidel af den hittills varande allmänna bevillningen, hvarigenom den
erforderliga summan skulle för innevar. år erhållas. För de följande
åren har man deremot ansett en annan utväg böra vidtagas.
Men om något är rätt för år 1848 så måste det väl vara likaså
för de nästkommande åren. Jag kan åtminstone icke inse skälen
till ett annat förhållande. Måhända säger man det är rätt för 1848,
endast af nödtvång emedan man ej medhinner att föreslå något
bättre. Säger man sä, eller uttalar man att den tillökade bevillningen
är orättvis emedan hon ej faller lika på alla, sä har man
ju erkänt att allmänna bevillningen är till sina grunder obillig och
orättvis. Om så förhåller sig, hvarföre har icke Bevilln.Utsk. vid
denna riksdag föreslagit ändring i grunderna? Tvärtom har Utsk.
tillstyrkt R. St. att vidblifva deni och de hafva i allmänhet blifvit
af RiksStm godkände, ehuru några detailler ännu återstå, rörande
hvilka omröstning skall äga rum, dä de gamla troligen bibehål
las.
Huru kunde Utskottet, under sådana omständigheter, göra annat,
än hvad med tillökningen gjorts? Jag är visserligen icke af den
meningen, att de nu gällande bevillningsgrunderna motsvara hvad
rättvisan kräfver, men vill man bibehålla dem för |:delar så må
man väl låta dem gälla, äfven för den sista sjettedelen. Om bevillningen
är, i det hela origtigt fördelad: så bör väl den ökade
orättvisa, som uppkommer genom tillägget, föranleda R. St. att en
annan gång vara billigare och mottaga rättelser i det hela. Då
skall det missnöje hvarom Hr von Hohenhausen talat, hafva nytta
med sig. Jag anser Bevilln.Utsk. således hafva handlat ganska konseqvent,
och jag kan icke fatta hvilken skälig anledn. man äger att
göra detsamma förebråelser. Man säger att penningarna böra anskaffas
pä ett sätt som faller mindre i ögonen än den allmänna bevillningen;
eller som alls icke synes på debetsedeln, hvarigenom ingen
skulle märka att han är härdare beskattad än förut. För min
del har jag visserligen ingenting emot att en större beskattning ut
-
Deli 2 1 Juni f. m.
191
går på det sältet, äfven om den skulle emot min afsigt, smygas
pä de skattdragande så att penningar lättare erhölles. Men Hr von
Troil har redan uttalat en tanke1 hvarpå jag anhåller att ytterligare
fä fästa uppmärksamheten, nemi. att en bevillning, sådan som denna,
afsedd att betala rikets gäld, bör vara fotad på så säkra grunder,
att en hvar som lånar åt Staten tillförlitligen kan påräkna att
pä utsatt tid fä sina penningar igen till kapital och ränta. Endast
derigenom kan man vara förvissad örn, att Statens kredit vidmakthälles.
Endast genom den allmänna bevillningens förhöjning, kan
man såsom Hr von Troil redan anmärkt, vara säker om att de erforderlige
medlen verkligen ingå. Om man t. ex. skulle vilja lägga
förhöjningen pä bränvinsskatten, är man då förvissad att allmogen
fortfar att bränna med de mindre pannorna? Snarare torde motsatsen
inträffa. Skola då de stora pannorna ensamt utgöra skatten,
så blir inkomsten troligen mindre än man påräknat. Man har ju
under flere föregående riksdagar haft tillfälle förnimma alt sä skedt,
hvarföre skulle det icke fortfarande inträffa? Vidare har man ifrågaställt
att lägga den ökade bevillniugen på tullen. Men kan man
vara säker om att frihandelssystemet icke gör sig gällande vid de
förestående omröstningarne i förstärkta StatsUtsk. ? Om så sker, bliv
följden deraf, enligt min tanka, en nedsatt tullinkomst. Skulle det
äler förhålla sig sä sorn frihandelssystemets anhängare påstå, eller
att en högre tullafgift leder till en minskad tullinkomst, så åro vi
ej heller hjelpta med den förhöjning i tullen på kaffe och socker
som Hr von Hohenhausen föreslagit. Hvart man vänder sig, så
mötes man af tvifvel om rätta behållningen af tullafgifterna, antingen
de sättas höga eller låga. Dessutom hafva vi ju redan sett att
R. o. Ad. vägrat höja afgiften på kaffe. De öfriga Stånden eller
det förstärkta StatsUtsk. när frågan kommer dit. gör kanske likaledes.
Det vore då förgäfves att vilja begagna den utvägen. Emedlertid
får man icke, på så osäkra grunder uppgöra en beskattning
till ifrågavar. ändamål. Jag tror följaktligen att äfven om R. o.
Ad. finnér för godt återremittera delta betänk., kan Bevilln.Utsk.,
när R. St. redan sagt alt tillgängen skall anskaffas genom bevillning,
icke föreslå något annat sätt, än det Utsk. redan uppgifvit.
Slutligen förekommer frågan huruvida man vid den tillökta
bevillningens fördelning bordt gå tillväga på annat sätt än Utsk.
gjort. Utsk. har helt enkelt föreslagit att allmänna bevillningen, som
för närvar, utgår med 1,800,000 r:dr, skall till gäldande af krigsrustningskostnaderna,
förhöjas med -(t:del pä alla artiklarna. Hr
Rosenblad har deremot föreslagit att bevillningen efter l:a art:n
icke skulle inbegripas under förhöjningen. Men förut har han sagt,
ali afgiften, enligt 2:a art:n, pä embets- och tjenstemäns-löner vore
den obiliigaste af alla. Således skola enligt hans tanka de obilligaste
afgifterna förhöjas, men de billigare efter l:a art:n, skulle slippa
förhöjningen. Hvar är sammanhanget uti ett sådant tal? Endast
för det fallet att bevillningen efter l:a art:n förhöjdes utöfver
den proportion som drabbar de öfriga, kunde de fattigare klasserna,
för hvilka Hr Rosenblad talat, hafva fog till klagan. Det är
192
Den 21 Juni f. m.
visserligen sannt, på sålt Hr von Troil sagt, alt de fattiges afgifter
enl. l:a art:n vanligen betalas af deras husbönder, men det finnes
dock åtskilliga ibland dem som sjelfva betala för sig. Jag ekänner
lika med Frih. Palmstjerna, att man rätteligen icke borde förhöja
afgiften efter den 3:dje art:n, enär, efter min öfvertygelse ingen
bevillning enligt densamma borde finnas. Men då R, St. vid flere
föregående riksdagar samt flere af RiksSt:n vid den innevar. förklarat
att denna artikel skall finnas och det är att förmoda, det förstärkta
StatsUtsk. skall säga detsamma, sä kan jag icke inse annat
än att följdrigtigheten fordrar del förhöjning äfven på denna artikel
sker. Inkomsten blifver pä sätt Frih. Palmstjerna nämnt, visserligen
ganska ringa, men, går förhöjningen i lika på alla artiklarna
så har ingen att klaga öfver.
Hr von Hohenhausen har sagt, att Bankens säkerhet för framtiden
kunde äfventyras om R. St. stadgade alt den nu ifrågakomne
krigsgärden skulle genom allmän bevillning utgöras, emedan en sådan-,
åtgärd skulle göra alla vidare krigsgärder så förhatliga alt man
vid en kommande riksdag ej finge något annat än Bankens medel
till deras bekostande, såsom tillförene skett. Jag tror deremot att
antingen ifrågavar. afgifter läggas pä tull eller allmän bevillning eller
hvad annat som hälst: sä hitta R. St. likaväl vägen till Banken,
i händelse de vilja begagna honom. Detta synes redan af de
Betänk, åtföljande reservationerna, ty oaktadt R. St. redan förklarade
att rustningskostnaden skall utgå genom bevillning, har en
reservant likväl pekat på banken. Då beviljandet af de 2,000,000
r:dr här förhandlades yttrade jag min farhåga att det en gång kunde
komma Bankens tur att få betala hvad som erfordrades. Min
frugtan är visserligen icke undanröjd derföre att man nu vänder
sig ät andra håll, men emedlertid får man vara sä rättvis, och gå
sä försigtigt tillväga som möjligt. Dessa äro skälen hvarföre jag
anser Utsk. hafva rätteligen förfarit.
Oaktadt della mitt försvar för Utsk:s åtgärd motsätter jag mig
ingalunda återremiss enär ordalagen i Utsk:s förslag äro sådane att
de kunde leda till misstag och dä Hr Gr. o. Landtm, förklarat
sig icke kunna tillåta förändringar af ord, hvilka möjligen kunde
innefatta ändring i sak. Jag är dock öfvertygad derom att Bevilln.-  Utsk. aldrig menat annat än allmän bevillning, ehuru den, som
uppsatt dess betänk, icke fästat tillbörlig vigt vid ordalagen.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Då, enl. R. St:s beslut, Bevilln.
Ulsk. hade sig ålagdt att inkomma med förslag huru det till
återbetalande af de beviljade 2 millioner bestämda årliga beloppet
af 300,000 ndr b:co skulle, ifrån och med början af detta år, utgöras,
var det gifvet att Utskottet sökte förskaffa sig upplysning om
hvarest dessa medel med full säkerhet kunde erhållas.
Alt vid uppgörande af denna vigtiga affaire flere olika meningar
och förslager uppstodo inom Utsk., lärer jag icke behöfva förklara
— emedan sådant låg i sjelfva sakens natur. Man föreslog
att medlen skulle tagas af Bankovinsten, af tullintraderne, af brän
vins
-
Den 21 Juni f. m.
193
vinsskatten m. m. Men man kom alltid till den slutsats, att all sadan
inkomst befanns vara osäker, såsom beroende af inträffande
inre och yttre förhållanden, synnerligen uti närvar, tider. Hvaremot
Staten nu fordrade en bestämd säkerhet för erhållande af de
beslutade 300,000 r:dr årligen, såsom varande Ständernes åtagne
skuld till Slasverket.
När nu allmänt kändt är, att Statsverket icke äger några tillgångar
som till ifrågavar. ändamål kunna begagnas, emedan R. St.
sökt med all sorgfällighet undvika, att under fridens lugn, samla
medel för att i nödens och behofvets stund användas; så återstod
för Utsk. ej annat att göra, än att tillse hvarest dessa medel, med
iakttagande af den rättvisaste fördelning, kunde säkrast och bestämdast
påräknas och utgå.
Efter Utsk:s tanka måste de grunder som uti Bevilln.-förordningen
gjort sig gällande vara de rättvisaste, emedan dessa grunder
varit tillämpade uti nära 40 år, samt derunder riksdag efter riksdag
på nytt blifvit granskade och rättade. Det var således naturligt att
Utsk. med stöd af denna öfvertygelse om bevillningens rättmätiga
fördelning, trodde sig handla mest i öfverensstämmelse med Svenska
folkets fordringar, dä Utsk. beslöt att taga Bevilln.-förordningen tilt
grund för uppgörande af den äskade summan.
Visserligen kan man vid en nogare granskning af Bevilln.-  förordningen, finna att densamma, i vissa delar, bordt annorlunda
göra sig gällande. Men sådant är icke Ulsk:s fel, som dels i sin
helhet, dels ock genom afgifue reservationer sökt fästa Ständernas
uppmärksamhet härpå, ehuru utan synnerlig framgång. Hvaraf
Utsk. måste draga den slutsats, alt R. St. ansett den fördelning
af bevillniugen som Ständerne uppgjort vara den rättvisaste och ändamålsenligaste.
Krig är ett allmänt ondt, ofta föranledt af nödvändigheten, och
ej sällan af politiska hemligheter. Detta onda träffar hvarje samhällsmedlem,
i mer eller mindre grad. Att så mycket som möjligt
är söka förmildra detta onda, fordras gemensam samverkan och
utomordentliga åtgärders vidtagande, från hvilka inga medborgare
med sann fosterlandskänsla bör eller kan frigöra sig. Om ofvanstående
grundsats antages såsom gällande, så förfaller alla de anmärknir
man sökt göra mot. den af Utsk. föreslagna fördelningen
af krigsumgäldernas godtgörande.
Man har anmärkt, att Utsk. tillstyrkt den förhöjda bevillningens
utgörande äfven efter 3:dje art:n, såsom orättvis. Men man
glömmer alt Utsk. i motsatt fall skulle handlat i strid med de grunder
Utsk. bestämt, nemi., att utgiften skulle utgå af hvar och en
som erlade skatt till Staten efter Bevilln.-förordningen.
Man har vidare yttrat, att om man höjde tullen på vissa öfvertlödsvaror,
såsom caffe och mera dylikt, så skulle man erhålla
större inkomser, samt dymedelst kunna betäcka krigsomkostnaderne,
till en ganska betydlig del. Jag tror tvärtom, att de höga tullbestämmelserne,
åstadkomma mindre inkomster i allmänhet, emedan
de äro första vilkoret till tullförsnillning och lurendrejeri. Fö cliffi
II. 13
194
Den 21 Jani f. m.
rigt åro händelserm i uti Europa af den beskaffenhet, att man icke
bör göra sig stora beräkningar i afseende till lullinkomsterne för
det närvar.
Det är möjligt att någon otydlighet förefinnes i sjelfva ordalydelsen
af Utsk:s betänk. Utsk. fästade sig mer vid hufvudsaken
än vid redaktionen. — Emedlertid är Utsk. tacksam för hvarje upplysning
liksom för de förslager som fran detta och de öfriga RiksSt:n
kunna blifva meddelade. Men äro dessa förslager ej mer öfvertygande
än dem jag här hört afgifvas, sä må man ursägta mig,
attSjagf fortgår att tro, det Utsk:s förslag är det bästa och ändamålsenligaste.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag: men vill ej motsätta
mig en återremiss om R. o. Ad. skulle så för godt finnna.
Hr Rosenblad: I anledn. af hvad Ilrr von Troil och von
Hartmansdorff emot mig anfört, anhåller jag att fä upplysa det jag
ingalunda sagt att bevillningen af embels- och tjenstemäns löner
voro obilligare än de i l:a art:n upptagna afgifter. Jag sade att
den vore den obilligasle och i sin tillämpning den orättvisaste af
all bevilln. efter 2:dra art:n, emedan de äro de enda som få betala
efter sin fulla inkomst, då alla de andra oftast blott betala för en
mindre del deraf. Ilr von Troils förslag, att företrädesvis tillöka
bevillningen efter l:a art:n har visserligen den stora fördelen med
sig att man genom en enkel beräkning kan utfinna hvilket belopp
man behöfver uttaxera. Men såsom bekant är, har sättet att grunda
en Stats beskattning på en viss lika afgift för hvarje person af en
viss ålder, hvilket i samhällenas första stadium såsom enkelt var
allmänt, nu mera blifvit förkastadt i alla samhällen der civilisationen
gjort större framsteg, och en obillighet mäste man alltid anse
det innefatta, att den fattige arbetaren skall betala lika mycket för
skyddet, som den rike kapitalisten, hvilken sednare i vårt land, nälden
ränta han uppbär icke öfverstiger 5 procent, enl. nu gällande
bevillningsförordning, för öfrigt är fullkomligt skattfri. Det är dessa
åsigter jemte det särskilta skälet jag anförde om klokheten att
med särdeles omsorg söka vara billig vid denna slags beskattning,
som föranledt mig att föreslå att man borde lägga liela den tillökade
bevillningen på 2:a art:n. Ehuru jag vid början af denna
riksdag sökte visa obilligheten uti närvarande tillämpning af bevillningsförordningens
stadganden efter 2:dra art:n, särdeles i afseende
på embetsmännen eller den klass jag tillhörer, måste jag likväl nu
erkänna att vid denna riksdag någon förändring derutinnan icke är
att hoppas, hvarföre jag också derom nu icke gör någon framställning.
Vidare försvarar jag också Ulsk:s åtgärd att vid detta tillfälle
icke hafva lagt ifrågavar. bevillning på konsumtionsartiklar, egentligen
genom tull. De tullbara ämnen som egentligen inbringa mycket
i kassan, äro kaffe, socker och tobak. Jag har visserligen yrkat
att tullen å kaffe kunde förhöjas lill 4 sk. och jag medgifver
att Hr von Hohenhausen har rätt deruti att tyska föreningens tullsatts
å denna vara är än högre, men då jag önskade denna förhöjning,
så var det derföre att då handelns nuvarande lidande tillstånd
gaf anledning till den farhågan, att den hittills varande inkom
-
Den 21 Juni f. m.
195
sten af tullmedlen således icke kunde påräknas utan förhöjning i
taxan, och denna trodde jag lättast och med största säkerhet kunna
erhållas genom en mindre tillökning i kaffe-tullen, men längre
vågar jag icke under varande förhållanden gä. Jag har i dag erhållit
upplysning derom, att införseln af caffe är 1847 uppgick till
omkring en fjerdedels procent lägre belopp än året förut, hvilket
visserligen är högst obetydligt, isynnerhet som caffeimporten sistnämnde
år var den högsta som någonsin ägt rum. Importen af
socker har visserligen stigit något, men deremot har införseln af
tobaksblader undergått en ganska stor minskning. I Danmark haiman
i och för krigets skull beslutat en förhöjning af 33^ procent
i tullen pä dessa artiklar, men dervid bör jag dock nämna att tullbestämmelserne
i Danska tulltariffen äro bland de lägsta som jag känner
i något Europeiskt land och äfven med 33| procents förhöjning
förblifva de lägre än de Svenska. Jag tillstyrker icke den ifrågavar.
afgiftens läggande på tullen utan instämmer med Bevilln.Utsk. i
dess åsigter derutinnan. För den händelse att återremiss kommer
i fråga, så, jemte det jag nu anhåller att hvad jag yttrat måtte
få åtfölja remissen, får jag särskildt fästa uppmärksamheten derpå,
att då billigheten icke mindre nu än förr fordrar att låntagaren
får åtnjta bevillningsafdrag för den ränta som öfverstiger 5 procent,
ett proportionerlig! afdrag å räntan må honom tillkomma för den
tillökning som nu är i fråga, likasom för den gamla afgiften efter
2:dra art:n.
Hr von Hohenhausen: Hr von Hartmansdorff har anfört
att om en förökning i bevillningen för år 1848 vore rättvis så borde
den äfven vara det för de följande åren, så vida nödvändigheten
icke tvingade oss att göra det orätta för innevar. år. Så förhåller
det sig också verkligen ty dä man för det innevar. året icke
kan ändra hvarken bevilln.-förordningen, bränvinsförfattningen, eller
tulltaxan, så måste man ju lägga den ifrågavar. tillökningen i bevillningen
på den så kallade allmänna bevillningen. Att lägga den
på tullen låter sig inte göra emedan den dageligen uppbäres, då
deremot den allmänna bevillningen först nästa år utgår. Alltså
förefinnes här en nödvändighet att för innevar. år bestämma en
viss förhöjning i den nu gällande bevillningstariffen för alt få de
trehundra tusen r:dr som för detta år erfordras; men dessa skäl
gälla alldeles icke för de kommande åren. Det är gifvet, ja obestrideligt,
att R. St. böra anskaffa de erforderliga medlen på det sätt
som för de skattdragande är minst tryckande; med åsidosättande af
denna pligt föreslår Utsk. ett förfaringssätt som innebär raka motsatsen,
ithy att det mest tryckande sättet för skatters upptagande är
genom den direkte bevillningen, och derom lärer väl icke någon
stridsfråga kunna uppstå. För Statsverket är det visserligen
angeläget att när det får en ny utgift det jemväl får motsva
rande
inkomster till dessa utgifters betäckande. Man har här förespeglat
osäkerheten af tullinkomsternas utgäenden. Jag medger att
de till beloppet äro blottställde för osäkerhet, och endast aproxima
13*
-
196
Den 21 Juni f. m.
tift kunna af StatsUtsk. beräknas, men vid en tullintrad af vida
öfver 3,000,000 ndr b:co, sä blir genom den med försigtighet
gjorda aproximativa"beräkningen en minskning deruti icke sä kännbart
för Statsverket på långt när som om en brist till lika stort
belopp uppstode i det med tillförsigt beräknade belopp af 1,800,000
r:dr, hvarmed allmänna bevillningen hittills utgått. En minskning
uti sistberörde titel är alldeles icke otänkbar, emedan om en sådan
missväxt skulle öfvergå hela riket som för några år sedan drabbade
mälareprovinserna och några andra län, samma förhållande skulle
inträffa för hela Sverige som då egde ruin för dessa provinser,
nemi. att bevillningen icke kunde till dess fulla belopp utlagas.
Häraf torde påtagligen vara gifvet alt om man anvisar dessa 300,000
r:dr att utgå af tullbevillningens enorma inkomster, är detta lika
säkert som att anvisa den pä den allmänna bevillningen, isynnerhet
om man dervid tillika tillser att en ökad inkomst af tullen må
komma Statsverket tillgodo. Detta ändamål skulle man också pä
annat sätt kunna vinna, hvaraf dock icke göres behof, nemi. om
man för gäldande af den på hvarje af de nästföljande åren belöpande
andel af krigsrustningskostnaderna, genom ett särskildt förordnande
bestämde en viss tolag på några få men betygliga artiklar och
hvilken tolag skulle såsom ersättning till tullmedlen ingå. Att ett
sådant tillägg till tulltariffen då det gällde colonialvarorne icke skulle
vålla någon minskning i de inkomster tullverket nu äger af berörde
artiklar, det slutar jag mig lill deraf, att då den enda Stat i Europa
som haft lägre tullafgift på kolonialvaror än Sverige, derutin
nan
dock i sjelfva verket föga skillnad icke ägt rum när i betraktande
tages den betydliga eftergift i tull som är medgifven för de
varor af detta slag som frän produktionsorten direkte hit införas
när denna Stat säger jag, hvarifrån den mesta tullförsnillning pä
Sverige förut ägt rum numera höjt sina afgifter på kolonialvaror,
sä minskas också vådan deraf för Sverige af en minskning i tullinkomster,
i händelse tullen äfven här skulle höjas. Den tillökning
i tull jag föreslagit är dessutom så obetydlig att den visserligen
icke i ringaste mon kan inverka på konsumtionen af varan. Af
dessa skäl kan jag icke annat än lill Bevilln.Utsk:s behjertande öfverlemna
hvad jag nu redan anfört, gående ut derpå alt man icke
utan behof bör höja den allmänna bevillningen. Jag ber Hrr:ne
fästa uppmärksamhet vid det uttrycket ”utan behof,” ty om så är
att medlen pä annat sätt utan svårighet kunna anskaffas, som jag
tror mig hafva ådagalagt så undviker man ju' derigenom att väcka
missnöje genom en åtgärd, som både kunde och borde uteblifva.
Jag förnyar derföre mitt yrkande om äterremiss.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. ansåge de emot Bevilln.Utsk:s
förevar, utlåt. N:o 21, gjorde anmärkmr föranleda till äterremiss.
Ropades ja.
Bevilln.Ulsk:s d. 17 dennes på bordet lagda mern. N:o 22,
ang:de återlemnande af riksdagsfullmäktigen Tobias Linds motion
Den 21 Juni f. m.
197
om verkställighet af 1810 års riksdagsbeslut, i afseende på krigsgärds
utgörande af pastorer, blef härefter föredraget, men ånyo bordlagdt,
pä begäran af Frih. Palmstjerna, Carl Otto, Frih. von
Stedingk, Styrbjörn, m. fl. ledamöter.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exp.-  Utsk. inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelser till K. M.,
nemligen:
N:o 117, ang:de de staden Amål beviljade förlags- och hyggnadslån;
N:o
118, ang:de ifrågastäldt låneunderstöd åt Wexiö domkyrka
samt institutum clinicum och länslazarettet i Lund;
N:o 119, ang:de föreslagne jemkningar uti det antagna myntsystemet
;
N:o 120, om ändring i sättet för kungörelsers publicerande i
kyrkorne;
N:o 121, i anledn. af väckt fråga om ändring i nu gällande
stadgande, rör:de liden då dammlucka skall vara öppnad; samt
N:o 122, i fråga om privatbankernes framtida upphörande.
Frih. von Paykull, Joh. Gust.: Som jag är förhindrad att
annorlunda än med afbrott deltaga i riksdagsförhaudlingarne, anhåller
jag att med bibehållande af min riksdagsmannarätt få afsäga
mig min plats såsom suppleant i Const.Utsk. samt öfrige mig uppdragne
befattningar.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Electorer, att utse en ledamot att från
och med nästa Fredag lill d. 9 Juli, i st. f. Frih. Paykull inträda
i Const.Utsk., under den ledighet, som blifvit beviljad Gr.
Lewenhaupt, Axel.
Anmäldes och lades på bordet följande från Utsk:n inkomne
mern., utlåtrn och betänk:n, nemligen från
Expeditions-Ut skottet:
N:o 10, i anledn. af återremiss å skrifvelseförslaget N:o 103;
Constitutions-Utskottet:
N:o 15, om ändring af 56 § Reg.F. och 24 § Riksd.Ordn.,
ang:de tillförordnandet af BondeSt:s Secreterare;
N:o 16, med förslag till förändringar i 53, 69, 70 och 71
§§ Reg.F. och 31 § Riksd.Ordn., ang:de åtskilliga Bevilln.Utsk:s
åligganden;
N:o 17, med förslag till förändringar uti 53, 56 §§ Reg.F.
och 33, 34, 49, 56 §§ Riksd.Ordn., angule motioner;
N:o 18, med förslag till ändring och tillägg i 36 och 43 §§
Riksd.Ordn., rörde sammansatta Utskott;
198
Den 21 Juni f. m.
N:o 19, med förslag till närmare} bestämning af tiden för
motioners afgifvande;
Stats-Utskottet:
N:o 210, med förslag till sammanjemkning eller votenspropos.,
ianledn. af RiskStms skiljaktiga beslut, rör:de åtskilliga till Statsregleringen
hörande frågor;
N:o 211, med förslag till sammanjemkning eller voter:spropos.,
i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, rör:de ifrågaställde anslag till
fängelsebyggnader;
Nio 212, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o 171,
ang:de nedsättning i arrendet för kronosäteriet Boda;
N:o 213, i anledn. af väckt motion om förlängning af betalningstiden
för ett, i anseende till hagelskada, meddeladt undsättningslån
;
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet:
N:o 23, i anledn. af väckt motion'om tillsättande af en komité,
såväl för granskning af ett utaf Hr Stjernsvärd, Gust.
Maur., afgifvit förslag till landtförsvarels organisation, som för
utarbetande af ett fullständigt utlåt, om bela försvarsverkets lämpligaste
ordnande;
Lag-Utskottet:
N:o 52, i anledn. af K. M:s nåd. propos. N:o 11, ang:de
vissa lagbestämmelser med afseende på enskilde banker;
N:o 53, i anledn. af väckte motioner om stiftande af en lag
emot uppror och olofliga folksamlingar;
N:o 54, i anledn. af gjorde anmärkmr mot Utsk:s betänk.
N:o 2t>, öfver K. M:s nåd. propos. N:o 15, med förslag till förordning,
ang:de förlagsinteckning;
N:o 55, med förslag till sammanjemkning af de inom RiksSt:n
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:s utlåt. N:o 44,
i anledn. af Utsk:s betänk. IST:o 27, öfver K. M:s nåd. propos. med
förslag till lag om actiebolag; samt
N:o 56, i anledn. af väckte motioner om dels indragning af
kämners-, lagmans- och riddaresyne-rätterne, dels ock förändring af
vissa domstolars organisation.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 22 Juni e. m.
199
Thorsdagen den 22 Juni 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för gårdagens plenum samt pleni-prot.
för d. 2 dennes f. och e. m.
Upplästes ett af Ilr Adlerstråhle, Fredr. Ernst Lebreckt,
inlemnadt sålydande mern.:
Som jag af tjensteangelägenheter är hindrad emottaga det mig
meddeldta uppdrag att, i permitterad ledamots ställe, uti Bevilln.-  Utsk. inträda; så får jag samma uppdrag mig härmedelst vördsamt
afsäga, under lika vördsam anhållan att någon annan af R. o. Ad:s
ledamöter måtte i mitt ställe utses.
I anledn. häraf anmodade Hr Gr. o. Landtm. HrrElectorer,
att utse en ledamot, att i st. f. Hr Adlerstråhle inträda i Bevilln.
Utsk. under den Gr. Sparre, Joli. Alexander Artemis,
beviljade ledighet.
Företogs val af en Bänkman inom 25 Bänkm:s-afd:n efter N:o
2,320, Hr Åkerman, Fredrik; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o 2,313, Hr Ekströmer, Carl Johan.
Föredrogs ånyo StatsUtsk.-s d. 17 och 21 dennes päAiordet
lagda utlåt. N:o 201, i anledn. af anmärkmr vid betänk. N:o 120,
ang:de bevilljandet af ett byggnadslån för staden Christianstad.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: 6:te punktens sednare
mom. innehåller följande:
— —; ”dock må, derest denna inbetalnings belopp före den
16 Januarii nästpåföljande år till riksg:s-kont. inkommer, samma
betalning anses vara inom behörig tid verkställd, hvadan, i sådant
fall, den, sedan nyssnämnde månads början, å kapitalafbetalningsbeloppet
ytterligare upplupna ränta eftergifves.”
Då detta stadgande jern föres med det första”mom. af samma
punkt, som säger att inbetalningen skall ske inom den 31 December;
så blir det ungefärligen af följande innehåll: Vi vilje, att J
skolén ordentligen erlägga eder ränta före årets slut; men derest J
sådant försummen, sä gör det oss emellan ingenting; utan blott J
ären så gode och betalen inom den 16 Januarii det påföljande
året, så undslippen J all räfst derför och all räntebetalning under
dröjsmålet. — Vore det ej bättre att, i st. f. denna till oordning
ledande höflighet bestämdt säga, att man ej fordrar någon betalning
förr än den 16 Januarii det påföljande året? Detta öfverensstämde
ock med det bestämda språk, som man fordrar i allmänna författ
-
200
Den 22 Juni e. m.
ningar. En hvar visste då, hvad han hade att rätta sig efter. Ett
stadgande sådant, som det här föreslagna, medförer utan tvifvel den
påföljd, att ingen betalar förr än d. 16 Januarii.
Jag tillstyrker således om man anser någon vigt ligga derpå,
att räntebetalningen sker före årets slut, att denna punkt ändras
så, att det sednare mom. (ifrån orden: ”dock må” och ända till
slutet) erhålla följande lydelse: Om sådant underlåtes, skall ä den
försummade kapital-afbetalningen, intill dess den verkställes, 5 procents
ränta erläggas.”
Om R. o. Ad. skulle gilla denna min åsigt, och Hr Gr. o.
Landtm, anse målet, vara af beskaffenhet, att förändringar i föreskrifterna
nu genast kunna göras: så hemställer jag vördsamt, att
H. Ståndet måtte antaga delta förslag. I annat fall anhåller jag
om återremiss.
I anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm., att StatsUtsk:s
förevande utlåt, utgjorde svar på återremiss af betänk.
i\":o 120, och således nu någon återremiss ej kunde ske, men R.
o. Ad. vore oförhindradt att i ämnet fatta det hufvudsakliga beslut,
Ståndet ansåge lämpligt.
Hr von Hartmansdorff: anhöll om ursägt för sitt misstag.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Hr Gr. o. Landtm, har nu
upplyst om hvad jag ämnade att meddela, nemi. att nu förevande
betänk, är svar på den återremiss af betänk. N:o 120, som af yttranden
i 3:ne RiksSt. föranläts. R. o. Ad. var det enda af St:n,
som biföll betänk. N:o 120, då det förra gången förevar. Skilnaden
emellan betänk. N:o 120 och det förevar, är, att i det förra
hade StatsUtsk. följt samma grunder, som vid sistlidne riksdag bestämdes
för de lån som då utgingo till de af eldsvåda hemsökta
städerna, nemi. att hvar och en skulle till riksg.-kont. ingifva förbindelse
för de penningar, som han af kontoret till läns erhållit,
och sedermera sjelf till kontoret inbetala de ränte- och amorteringsmedel,
som föllo på hans lott. 3:ne RiksSt. återremitterade det
med en temligen allmänt uttryckt önskan, att, i stället för det
riksg.-kont. (såsom hittills skett) skulle hafva att göra med hvar och
en af de nödställde sjelfve, så skulle städernes drätselkommissioner
med dem taga befattning, så att riksg.-kont. skulle få endast drätsel-kommissionerna
att göra med i detta fall. I enlighet med dessa
från 3:ne RiksSt. gjorda anmärkmr, har Utsk. nu inkommit med
ett betänk, grundadt, som jag nyss sade, på den olikheten, emot
hvad som förut brukats, att städernes drätsel-kommissioner skulle för
de lånesökande från riksg.-kont. uttaga lånemedlen och sedermera
vara riksg.-kont. ansvarige för hela summan. — För min del skulle
jag tro, att det för riksg.-kont. skulle medföra en stor lättnad,
om denna sednare åtgärd vidtages; och hemställer derföre huruvida
ej R. o. Ad. täckes, med frånträdande af sitt förra beslut i ämnet,
vilja bifalla detta nya betänk., som nu under i\:o 201 från StatsUtsk.
inkommit.
I afseende på det speciella fel som Hr von Hartmansdorff an
-
Den 22 Ju ni e. m.
201
markt emot detta betänk., nemi. att det i öde punkten finnes stadgadt,
att, ”derest inbetalningsbeloppet före den 16 Januari nästpåföljande
år till riks:gs-kont. inkommer, samma inbetalning anses
verkställd inom behörig tid, hvadan, i sådant fall, den, sedan nyssnämde
månads början, ä kapitalafbetalningsbeloppet ytterligare upplupna
ränta eftergifves”; sä tager jag mig friheten fästa uppmärksamheten
derpå, att ett alldeles likartadt stadgande finnes i 19:de
punkten af betänk. N:o 120, hvilket redan blifvit af R. o. Ad. bifallet.
Då således den punkten är ord för ord lika med den ifrägavar.
, och då den vid det förra betänkis föredragning ej föranledde
till någon anmärkn. hos R. och Ad., och då deremot ej heller i
något af de öfriga Stin någon anmärkn. är gjord; sä har StatsUtsk.
för sin del ej haft någon anledn. att frångå detta stadgande,
som fanns i det förra betänk. Hvad orsaken dertill beträffar, anhåller
jag vördsamt att få fästa uppmärksamheten derpå, att det
emellanåt inträffat att, ehuru medlen före årets slut blifvit från städerna
förskickade, så har likväl en och annan post kunnat komma
några dagar sednare in på det nya äret; och för att ej visa allt
för mycken stränghet i afseende pä räntebetalningen, har detta stadgande
uti riks:gs-kont:s reglemente influtit. Således hvad som i betänk.
N:o 120 redan finnes infördt och uti förevar, betänk. N:o 201
blifvit än ytterligare upprepadt i afseende på denna punkt, är ingenting
annat, än hvad R. St. vid sednaste riksdag beslöto och som
sedan har tjenat till efterlefnad för alla de lån, som sedermera efter
den tiden från riks:gs-kont. utgått.
Hr von Hartmansdorff: Då StatsUtsk. inbjudit R. o. Ad.
att frångå sitt förra beslut i ämnet för att vidtaga ett annat; så har
jag trott mig äfven kunna föreslå någon ändring i StatsUtsk:s nya
förslag. Saken är visserligen ringa, men det synes mig höra till lagstiftarens
värdighet, att ej gifva sådane föreskrifter, som den här föreslagna.
Det är derföre, samt på det att stadga och ordning måtte
vid erläggandet af riksg:s-kont:s inkomster i möjligaste måtto införas,
som jag har tagit mig friheten att göra den hemställan, hvilken jag
förnyar.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Hr Gr. o. Landtm., att jemte det Hr von Troil yrkat bifall till
StatsUtsk:s förevar, utlåt. N:o 201, Hr von Hartmansdorff föreslagit,
att detsamma mätte bifallas med den förändring, att sednare delen
af 6:te mom. från och med orden: ”dock må” erhöllo följande
lydelse: ”om sådant underlätes skall i den försummade kapitalafbetalningen
intilldess den verksfälles, 5 procents årlig ränta erläggas”.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter först till bifall å Utsk:s utlåt.,
och sedermera till bifall derå med den af Hr von Hartmansdorff föreslagna
förändring, framställda propos:r, besvarades begge med
blandade ja och nej, i anledn. hvaraf Hr Landtm, ånyo hemställde
om R. o. Ad. bifölle StatsUtskis utlåt. N:o 201, samt då
202
Den 32 Juni e. m.
härvid ropades starka ja jemte åtskilliga nej, förklarade det han trott
sig finna att ja varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns d.
17 och 21 dennes på bordet lagda betänk. N:o 22, i anledn. af
väckt fråga om den utsockne frälsehemmanen i Halland åliggande
roteringsskyldighet.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad., enär detta
betänk, innehöll flere serskilda punkter, behagade företaga detsamma
punktvis till afgörande; men härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Cederström, Jacob: I fall detta betänk, vore af beskaffenhet
att kunna nu till slutligt afgörande förekomma, och icke
höra återremitteras, så är det otvifvelaktigt, att det borde punktvis
föredragas; men då det är af den beskaffenhet, att jag betvitlar möjligheten
af att R. o. Ad. skulle kunna antaga det i dess nuvar.
skick, och då det ej vore på sitt ställe att här nu uppgöra en helt
förändrad redaktion deraf, och således återremiss af betänk, i dess
helhet bör ske; så tillstyrker jag att detsamma mätte få i sin helhet
föredragas, och att sedermera diskussion må få fortgå öfver betänk:s
hela innehåll. Skulle dervid förekomma, att någon yrkar bifall
å betänk, i dess nuvar. skick, då kan ju föredragningen punktvis
förekomma; eljest endast enkel återremiss, i fall skälen’ emot
blifva sådana, att de hindra antagandet.
Hr von Hartmansdorff: Lika med Frih. Cederström anser
jag detta ärende vara af beskaffenhet, att böra i sin helhet företagas
; emedan jag tror att deremot kunna göras sådana anmärkmr,
som fordra dess återremitterande.
Sedan härefter Utsk:s ifrågavar. utlåt, blifvit i sin helhet uppläst,
anförde
Frih. Cederström: Utskm hafva besynnerligt nog, börjat den
första punkten med att förklara, detta.
”1 anseende härtill och då dessa hemman” (i Halland nemi.)
”således” (på grund af premisserna i betänk.) ”icke före 1810 varit
och icke heller derefter på ett med 80 § Reg.F. öfverensstämmande
sätt, blifvit älagde ordinarie rotering, få Utskm, som icke
finna det vara med rättvisa och billighet förenligt, att hemmanen
nu, emot deras egares vilja, påläggas sådan rotering utgöra, vördsamt
tillstyrka: att R. St. hos K. M. i und. anmäla, att de för sin
del icke kunna bifalla, att ifrågavar. hemman påföras ordinarie rotering”.
Dessa få rader — till antalet ej fullt 8 — innefatta så märkvärdiga
bestämmelser och contradictioner emot verkliga förhållandet,
att jag ber att derpå få fästa R. o. Åd:s uppmärksamhet. Jag ber
att få fästa denna, l:o på försatsen, hvarest det yttras, att de (hemmanen)
”ej före 1810 varit och icke heller derefter på ett med
80 § Reg.F. öfverensstämmande sätt, blifvit ålagde ordinarie rotering”.
Att de ej varit roterade, utan att de hafva undgått rotering
Den 22 Juni e.m.
203
genom att betala inskrifningspenningar, det är ett factum: men
det bevisar alldeles icke, att ej indelningsverket i Sverige författningsenligt
tillkommit, och att icke i full öfverensstämmelse med 80
§ Reg.F. K. M. och R. St. hafva bestämt, att all oroterad jord i
Sverige skall med rotering beläggas. Till att börja med beslöts
alt belägga den med extra rotering, och sedermera beslöto R. St.
och K. M. fastställde, att all sådan jord som lill sin natur hörde till
ordinarie rotering skulle blifva frän den extra roteringen skiljd, och
ordinarie rotering pålagd. Derefter inkommo åtskilliga hemmansegare
i Halland med besvär häröfver, som dock blefvo af K. M. afslagna;
och slutligen den 23 Februari 1844 efter mycket krångel
inom provinsen och besynnerligt förbiseende af K. Kungörelser och
detta stadgandes verkställande och jemväl af allmänna författningar,
så, efter vederbör, collegiers hörande och emot comiterades protest,
förklarade K. M. att de Halländske utsockne-hemmanen bestämdt
voro skyldiga att deltaga i ordinarie rotering, och afslog sålunda R.
St:s d. 13 Febr. 1841 gjorda anhållan om, att dessa hemman skulle
frikallas ifrån roteringsskyldighet. Derefter har K. M. nu genom
Sin nådiga propos. öfverlemnat till R. St. att för deras del besluta,
om de anse dessa hemman böra vara befriade från ordinarie rotering,
och dervid förklarat att, om R. St. sådant besluta, så skulle
denna fråga anses vara förfallen.
Om nu Utsk. hade hållit sig till de sistnämnda ordalagen i den
K. propos., och således, pä grund deraf att K. M. öppnat för R.
St. tillfälle att från ordinarie rotering befria dessa 1000 eller öfver
1100 hemman, sagt att R. St. vilja här utöfva konungslig myndighet
och gifva nåd för lifgifvande utaf afgiftcr till ordinarie rotering
för hemman, hvilka enligt författningarne äro till sådan rotering
skyldige; så hade det varit en annan sak, men Utsk. har alldeles
icke gjort så, utan det har tillstyrkt R. St. att icke för deras del
bifalla denna hemställan. Det ligger visserligen en högst besynnerlig
svaghet uti att kunna gilla detta betänk., ty der går nåd för rätt;
men man skulle dock kunna förbise härmed, om det verkligen vore
alt gifva nåd för rätt, ehuru derigenom 1123 hemman tillskapades
af en helt ny privilegii-nalur, olik all annan privilegierad jord i riket,
så väl i som utom länet. Nu har likväl samma Utsk. tillstyrkt
R. St., att besluta det dessa hemman, i stallet för den ordinarie
roteringen skola erlägga inskrifningspenningar med 2 daler silfvermynt
för hvarje utskrifningsgill person ifrån 18 års ålder och så
länge han erlägger mantalspenningar. Jag ber eder mine Hrr! att
få veta huru Utsk:n kunna förena detta med grunderna för indelningsverket,
hvarom 80 § Reg.F. handlar. Jag tviflar pä att deruti
förefinnes något, som gifver anledn. till alt förvandla roteringen af
jord uti personella utskrifningspenningar, som med 2 daler silfvermynt
skola utgå af hvarje mantalsskrifven person, i stället för det
onus som skulle åligga vissa hemmans jord. Det ligger någonting
så högst besynnerligt i denna uppställning, att jag förmodar, det
Utskni vid bättre eftertanka mätte återkalla sitt afgifna yttrande. Hade
Utsk:n derjemte, då de af den K. propos. funno, att K. M. ej kunde
bifalla R. St:s und. skrifvelse, utan nödgades på grund af Ständer
-
204
Den 23 Jani e. m.
nes af Konungen fastställda beslut för sin del förklara ”nämnde
hemman vara skyldige att draga ständig rotering, så att frågan,
som nu beror på R. St:s beslut endast angår rätteligen förstådd,
granskning, pröfning och fastställande af den tillökade ordinarie och
extra roteringen,” etc. hade Ulsk., säger jag, i anledn. af den besynnerlighet
(att K. M., som ej kunnat annat än för Sin del fastställa
roteringen, likväl öfverlemnar åt R. St. att för deras del upphäfva
en rotering som i en ordentlig väg tillkommit), tagit kännedom
om kammar-collegii och förvaltningens af sjöärenderna und.
utlåt:n öfver R. St:s ifrågavar. und. skrifvelse, hvilken K. M. just i
anledning af dessa utlåt:n har underkändt och ej ansett Sig kunna
bifalla; så tvillar jag på möjligheten af, att Utsk:n hade då kunnat
komma till det resultat, hvartill ej någon giltig anledn. förefinnes.
Jag skulle tro, att Utsk:n då måste säga, att hemmansegarne i Halland
sakna fog att fä sig af R. St- beviljad någon förändring i den
rotering, som af K. M. och R. St. är beslutad, och med största
omsorg i hvarje serskild detalj af besvärs-delen noga pröfvad och i
sista instansen af K. M. afgjord. Sådana tydliga historiska fada äro
af collegierna uppgifna i deras underdåniga utlåt:n till K. M., att
K. M. i anledning deraf nödgats underkänna den af R. St. afgifna
und. skrifvelsen.
Jag begär återremiss af detta betänk.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Om Frih. Cederström hade gifvit
sig tid alt genomläsa den K. propos. i detta afseende, så hade
Frih:n förmodligen underlåtit, att emot de sammansatta Utsk:n fram
kasta
de förebråelser, som Frih:n nu gjort desamma. Uti den K.
propos. finnes nemi. dessa ord:
”Skulle R. St. för deras del finna utsockne-frälsehemmanen i
Halland icke vara pligtige att vidkännas ständig rotering, följer deraf,
att all fråga om hemmanens sä beskaffade rotering förfaller, och att
de i stället böra med extra rotering beläggas, då jemväl bör komma
under öfvervägande, huruvida de förut vanliga utskrifningspenningarne
skola under fredstid, då effektiv rotering icke utgöres, för berörde
hemman erläggas”;
Den värde Frilen torde häraf benäget finna, att K. M. ansett,
det R. St. böra för deras del bestämma, huruvida de utsockne-fräl
sehemmanen
i Halland äro skyldige att vidkännas ordinarie rotering;
äfvensom Frilen torde af K. M:s eget yttrande finna, att de sammansatta
Utsk:n sökt att i R. St:s svar nyttja samma termer som
K. M. hegagnat; så att dervid ej något förbiseende är begånget
emot K. M., och ej heller några oriktiga ordalag begagnade. Hvad
sedermera den andra af Frilen granskade punkten beträffar, dervid
Frilen förundrat sig öfver, att de sammansatta Utsk:n kunnat taga
under öfvervägande huruvida, derest de utsockne-hemmanen ej ansägos
vara pligtige att utgöra ständig rotering, utskrifningspenningar
ändå skulle af dem erläggas under fredstid; så torde den värde
Frilen finna, att det är just med anledn. af den K. proposm, som
de förenade Utsk:n hafva varit pligtiga att taga denna fråga i öfvervägande,
och att således Utskm i detta hänseende ingalunda gått ut
-
Den 22 Juni e. m.
205
öfver gränsen af sina rättigheter, utan att deremot en rättvis förebråelse
kunnat emot Utsk:n göras, om de ej häröfver yttrat sig. Detta
för att bemöta de anmärkmr, som emot formen af de sammansatta
Utsk:ns betänk, blifvit gjorda.
Hvad sjelfva saken beträffar, anhåller jag att fä fästa R. o. Ad:s
uppmärksamhet derpå, att, som R. o. Ad. nogsamt vet, all slags
militar-tjenst inom fäderneslandet i fordna tider bestreds genom utskrifning,
och att, då de så kallade knektekontrakten med allmogen
upprättades, hvarigenom inom det öfriga Sverige, utskrifningen förändrades
till ständigt knektehåll, så blefve utskrifningarne ännu till
en lid fortfarande i de eröfrade provinserna. Likväl ingicks inom
provinsen Halland under drottning Christina en öfverenskommelse
eller ett kontrakt emellan kronan och skattehemman om ständig rotering
; men hvad beträffar de utsockne-frälsehemmanen derstädes,
sä, ehuru dermed gjordes ganska många försök, ledde de dock alldrig
till något resultat, derföre att innehafvarne af dessa hemman
icke ville ingå på någon ständig rotering. Redan vid 1721 års
riksdag förekom denna fråga, och man tog då för alldeles afgjordt,
att dessa hemman skulle underkastas den ordinarie roteringen.
Detta gick likväl ej i verkställighet, utan saken uppsköts från
riksdag till riksdag ända till 1810, då R. St. beslöto, att alls icke
roterad jord sknlle med extra rotering beläggas: hvarigenom alltså
dessa utsockne-hemman, såsom ej varande roterade, blefvo med
extra rotering belagde. Denna extra rotering biet dem således dä
pålagd till alla deras öfriga onera: eller, om jag så får uttrycka mig,
den blef såsom ett plus lagd till de öfriga pålagorna. Den kunde
således ej, i afseende på de Halländska utsockne-hemmanen, anses
vara satt i stället för en skyldighet, som de förut hade, den nemi.
att betala så kallade utskrifningspenningar ; ty dä skulle dessa utsockne-hemman
ensamma fått vidkännas en fördel, under det att
all den öfriga oroterade jorden i Sverige fick vidkännas blott en tillökning
i onera. Emellertid inträffade att, då extraroteringskarlarne
utgingo vid 1812 — 13 årens krig, så upphörde ulskrifningspenningarne
att erläggas, och hafva sedermera ej varit erlagde af dessa
Halländska utsockne-frälsehemman.
För min enskilda del skulle jag visserligen tro, att man kunde
med allt fog pålägga de oftanämnda hemmanen ordinarie rotering;
ehuru jag ej, lika med Frih. Cederström, anser saken vara genom
föregående Ständers beslut fullständigt afgjord. Förhållandet är nemi.,
att vid 1815 års riksdag dävar. Allm. Resv.- o. Ekon.Utsk. yttrade
sig sålunda:
”Sedan Utsk. öfvervägat att enligt äldre stadgar och författningar
all jord af krono-skatte- och frälse-natur bör vara underkastad
ständig rotering, har Utsk. trott sig finna, att bland undantagen från
extra rotering, äfven all sä beskaffad jord borde innefattas, och af
sådan anledning föreslår Utsk. derföre, att, i stället för sistnämde
rotering, med ständigt knekte- och båtsmans-håll enligt de i hvarje
provins förut gällande roteringsgrunder, eller, der sådane icke finnas,
efter nya, med afseende på hemmanens förmåga att draga rotering,
206
Den 22 Juni e. m.
lämpade grunder, må beläggas alla vid 1811 års rotering antecknade
hemman af förenämnde beskaffenhet”.
Hade den nu upplästa punkten varit en Utsk:s tillstyrkan, som
hade blifvit af R. St. bifallen, då hade det ovägerligen varit ett R.
St:s beslut; men då man framtager handlingarne för 1845 års riksdag,
så finnér man derstädes, att den ifrågavarande punkten ingått såsom motifi
ett af Resv.- o. Ekon.Utsk. afgifvet betänk., men ingalunda såsom
ett R. St. till afgörande förelagdt beslut. Det är denna omständighet,
att den ifrågavar. punkten i betänk, endast inkommit såsom
motiv, som, jag erkänner det öppet, ingaf mig någon betänklighet
vid, att såsom Frih. Cederström taga det för alldeles afgjordt, att
dessa hemman voro fullt lagligen underkastade ordinarie rotering, så
länge de ej sjelfve godvilligt derpå ingått. Emedlertid beslöts,
att de skulle underkastas ständig rotering, och det var först vid
1840 års riksdag, som R. St. hos K. M. begärde, att alla de åtgärder,
som voro vidtagne för voteringens sättande i verket, skulle
få anstå till dess att R. St. vidare hade derom yttrat sig. Det är i
anledn. deraf som K. M. nu afgifvit Sin nåd. propos., och det är
öfver den som Utsk:n nu varit pligtige att yttra sig; och de hafva,
som jag nyss tagit mig friheten nämna, afgifvit detta deras yttrande
i fullkomlig öfverensstämmelse med de frågor, som K. M. har R. St.
härutinnan förelagt.
Hvad beträffar att Utsk:n icke såsom Frih. Cederström nämnt
att de bordt göra, infordrat collegiernas yttranden i ämnet; sä ber
jag att få fästa Frihms uppmärksamhet derpå, att det Statsräds-protocoll,
som åtföljer den K. propos. utreder frågan så fullständigt, att
någon ytterligare upplysning i detta afseende ej torde erfordras. Och
om Frih:n pä detta Statsråds-protokoll behagar kasta ögonen, så finner
han deruti äfven inryckte de af honom omnämnda collegiernas
utlåtrn i ämnet.
Särskildt ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att, dä
frågan inom de sammansatta Utsk:n förekom, sä förevisades der såväl
skrifvelser från K. bef:de i Hallands län, som äfven skriftliga
anföranden af åtskilliga ledamöter af Hedervärda BondeSt. från denna
ort i afseende på de åsigter, som i detta ämne hos dem gjort sig
gällande. De uttryckte nemi., att dess hemmansegare skulle anse
såsom ett särdeles tryckande onus att ordinarie rotering, genom hvad
de kallade ett våld, blefve dem pålagd; men att de deremot skulle
för sin del finna rättvist och billigt, om de, med bibehållande af sin
extra-roteringsskyldighet, finge nu, som år 1811, betala utskrifningspenningar.
Jag tror att roteringens införande i Halland på de billiga
grunder, som K. M. föreslagit, skulle för provinsen medföra
fullt ut lika mycken fördel, som den, hvilken kunde åstadkommas
genom antagande af det förslag, som Utsk:n i detta hänseende framlagt;
men då det temligen tydligt synes, såväl af alla de protester
som vid föreg:de tillfällen blifvit af provinsens innevånare afgifne,
som äfven af dem som vid innevarande riksdag af provinsens fullmäktige
blifvit gjorda, att ifrågavar. provins skulle anse för ett våld,
om rotering blefve dem ålagd; så torde något hvar finna, att en
rättvisare grund ej kan föreslås, än den som af Utsk:n blifvit fram
-
Den 22 Juni e. m.
20T
ställd, nemi. att egarne af dessa utsockne-hemman varda bibehållne
vid samma skyldighet, som de före 1810 hade, och som var att
betala utskrifningspenningar, men att de derjemte åläggas att i krigstid
uppsätta extra-rotering, emedan denna slags rotering är en pålaga,
som år 1812 ålades all oroterad jord i landet, och hvilken
således borde drabba äfven denna provins, likaså väl som alla
andra.
På grund häraf skulle jag tro, att betänk, bör med allt skäl
kunna bifallas.
Frih. Cederström: Vore R. St:s plena stället, der man
kunde diskutera frågor ronde föredragningen hos K. M. och de beslut,
som af K. M. fattas, och de motiv, som Statsrådsprotocollerna
innefatta, och den följd sorn dessa borde få, så skulle jag hafva
mycket att svara på hvad Hr von Troil nyss sagt; men det förhåller
sig icke sä. 90 § Reg.F. är i det afseendet alldeles tydlig och
klar, och vi måste hålla oss till de former, sorn i grundlagen äro
tillåtna, .lag kan således här, i afseende på föredragningen af sjelfva
saken, blott svara att, om Utsk:n hade infordrat de Kammar-eollegiernas
ocb Förvaltningens af Sjöärenderna utlåt.-n öfver denna sak,
hvilka förmått K. M. att erkänna ifrågavar. jords skyldighet till ordinarie
roterings dragande, och att godkänna den rotering som blifvit
uppgjord; så hade Utsk:n kommit lill ett helt annat resultat, än
det som blifvit föranledt af ett prot.utdr. utur Statsråds-protokollet.
Nu har af Hr von Troil en annan fråga blifvit framställd, den
nemi. att, endast derföre att riksdagsmän från Halland förklara inom
Ulsk. sig anse såsom våldförande, att de oroterade hemmanen af
utsockne-frälset blifva med ordinarie rotering belagde, så borde de
bibehållas vid sina gamla skyldigheter som de hade 1810, utan afseende
på, om dessa skyldigheter skulle blifva i rak strid med de
skyldigheter, som alla andra hemman i Sveriges öfriga provinser, i
enlighet med de beslut som — ej mot, men till följd af 80 § Reg.-  F. — blifvit fattade i ordinarie roterings-väg måste undergå. Jag
skulle tro att Halland ej har mera rättighet, än någon annan provins,
att undandraga sig följderna af den rotering som Konung och
R. St. hafva beslutat; och det är hvad som skett här. Ingenting
annat har i Halland skett, än ett mycket noggrannt iakttagande af
hvad K. M. och R. St. fastställt och gillat i full öfverensstämmelse
med 80 § Reg.F., och likväl tillåta Utskrn sig att säga, det dessa
hemman icke, ”pä ett med 80 § Reg.F. öfverensstämmande sätt,
blifvit ålagde ordinarie rotering”. Huru blefve de då ålagde ordinarie
rotering? Den värde talaren har sjelf erkänt, att R. St. vid
1815 års riksdag förklarade, att all roterad jord af frälse-, kronooch
skatte-natur borde från extra roteringen skiljas, och med ordinarie
rotering beläggas, emedan denna var vanlig jords skyldighet;
men den värde ledamoten försummade att säga, alt vid 1823 års
riksdag det beslut blef fattadt, att så skulle ske. Förut var blott
sagdt att så borde ske, men då sades att så skulle ske; och det
var till följd deraf som K. M. genom 1825 års förnyade nåd. in
-
208
Den 22 Juni e. m.
struction för comiterade föreskref verkställigheten af de åtgärder,
som blifvit beslutade. Vid 1828 års riksdag begärde R. St. inställelse
af verkställigheten häraf: till svar hvarå K. M. förklarade, att
den uppgjorda roteringslängden vore blott ett förslag, som ännu ej
vore färdigt m. m. Nu har det blifvit färdigt successive; och då
uppstår den frågan: kan ett färdigt roteringsverk, som af K. M. är
granskadt, godkändt och fatsstäldt, af R. St. upphäfvas, så framt
icke R. St. blifva satte i tillfälle att, genom granskning af detta verk,
visa det föredraganden hos K. M. har, vid uppgörande af det till
fastställelse framställda förslaget till roteringsverk, blifvit vilseförd,
eller har vid föredragningen framställt saker som äro oriktiga, ehuru
de blifvit af K. M. antagne? Om de förenade Utsk:n nödgas erkänna,
att der ej finnes en enda siffra som är oriktig, om de måste erkänna
att der ej finnes en enda rote som ej är riktig, ej en summa
som ej är på runstycket riktigt uträknad; så äro Utsk:n ock pliglige
att erkänna, att roteringsverket är rätt, och att Hallänniugarne
ej med fog föra sin talan.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Troil har gått tillbaka i
förflutna tider, för att bevisa rigtigheten af Utsk:ns framställning.
Må det då äfven tillåtas mig att göra likaledes, för att, sä vidt jag
förmår, söka bevisa motsatsen.
Med utsockne-frälsehemmanen i Halland företer sig det besynnerliga
förhållande, att de, sedan 1812 ej hafva utgjort, hvarken
ordinarie eller extra rotering, eller rotefrihets-afgift, icke ens de utskrifningspenningar,
som de, före den tiden utgjorde. Huru har sådant
tillgått? Det har skett genom ideliga ansökningar, besvär, invändningar
och protester å ena sidan samt stor mildhet och eftergift
å den andra; hvilket jag anhåller att få närmare ådagalägga.
R. o. Ad. känner nogsamt, att såsom vilkor för det så kallade
förstärkningsmanskapets utgörande, fordrades och beslöts af R. St.,
att all slags jord i riket skulle roteras.
I und. skrifvelse af d. 28 April 1810, öfverlemnade R. St.
såsom deras und. svar på K. M:s nåd. skrifvelse, den 31 nästföreg:de
Mars, ang:de wergeningens upphörande, Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s
den 14 April afgifne betänk., i hvars 2:dra punkt förstärkningsmanskapets
uppsättande beviljade, under förbehåll, att all då inom
rikets gränser varande oroterad jord, af hvad namn och beskaffenhet
den vara måtte, skulle extra roteras. Endast de boställen,
som innehades af i tjenst varande militära personer skulle
undantagas. Men med extra rotering belädes endast det s. k. ypperliga
frälset (eller säteri- rå- och rörs- samt insockne-frälsehemman.
Det s. k. allmänna oroterade frälset (till hvilket de utsockne
frälsehemmanen hörde) blef likasom de förut roterade frälse, samt
krono- och skatte-hemmanen, ordinarie roteradt. Men det har hittills
likväl icke skett med de s. k. utsoakne-frälsehemmanen i Halland,
utan när fråga derom uppstått, hafva dessa hemmansegare påstått
deni höra, på grund af äldre författningar, vara befriade derifrån,
eller att de borde åtnjuta samma friheter som det insockne
frälset. De
Den 22 Juni e. m.
209
De hafva åberopat Malmö Recess af den 18 September 1G62.
Men i 8 § står ”att R. o. Ad. blifva vid de immuniteter och privilegier
som de af ålder njutit hafva: sä vida de icke strida mot
”Sveriges fundamental-lag och stadgar, och dess välfärd och intresse
; dock förblifva Ad:n oturberat vid sina gamla privilegier ang:de
"Rusttjensten och Knektehållet, som hvad mera uti (Kungl.) Com”missariernes
svar och resolution på Ad:s öfvergifna besvär och gra”vamina
funnes vara beviljadt och förklaradt”. I 14 § af denna
resolution, läto de K. commissarierna bevända vid Ad:ns anhållan,
ang:de utskrifningen, att ingen sådan mätte blifva dem, ”utan deras
vetskap ålagd”. Men då Ad., genom 4 § i 1664 års riksdagsbeslut
antagit, att allt frälse derefter malte blifva i lika gjudt uti
bätsmanshållet, och det sålunda, att inom rå och rör af 12 gårdar,
och utom af 8, gåfves en båtsman, och af hvar skattlagd hel gård
1 Dir S:mt, så beviljade Ad. i Halland detsamma, dock förbehållna
sätegårdar och veckodagsbönder, men i öfrigt skulle inga gods vara
derifrån frikallade.
I 1683 års riksdagsbeslut § 14, hvarigenom närmare bestämdes
hvilka hemman, som skulle vara befriade frän den rotering,
som då i allmänhet bestämdes, i stället för den utskrifning, som,
på sätt Hr von Troil nämnt, förut egde rum för att skaffa manskap
till rikets försvar, blefvo ej utsocknefrälse-hemmanen undantagna.
Genom ett K. bref, af den 20 December 1693 förklarades frälse
böra med krono och skatte stå lika i båtsmanshåll. Genom K. resolutionen,
af den 27 Januari 1721 förklarades delta frälse (nemi.
det utsockne i Halland) ”icke lära med skäl och fog undandraga sig
rotering”. I 1723 års adeliga privilegier äro desse hemman ej heller
undantagne från denna tunga. Ordalagen i privilegierna lyda
sålunda : ”Uti Skåne Halland Rlekinge och Bohus Län, skall R. o.
”Ad. såsom dem af ålder förundt och efterlåtet varit, njuta och be”hålla
deras Sä/esgardar de äga, med sina torp ... fria och ledi”ga
för ... utskrifningar enroulleringar och roteringar... . Sammaledes
äro insockne- eller veckodags-godsen . .. alldeles befriade
”och frikallade för alla upprepade krono-utlagor och besvär, undantagandes
Adels-rust-”tjensten” etc.
R. o. Ad. finnér således, att häruti ej omförmälas utsockne
frälsehemman. Då de ej voro undantagna från roteringen, så borde
de vara densamma underkastade. Deras innehafvare påstå motsatsen,
och åberopa att de i stället endast skola erlägga atskrifn i nålpenningar
såsom de af ålder gjort. Men dessas utgörande bevisar
just, att hemmanen ej höra till det ypperliga frälset, ty detta var,
genom de nyss upplästa privilegierna från utskrifning befriadt, och
skulle genom 1810 års beslut, extra roteras. Utsockne-frälsehemmanen
höra följaktligen till det allmänna frälset, som af ålder är rotering
underkastadt, och derföre bör ordinarie roteras.
Nu återstår frågan: hafva dessa hemman särskildt fått en rotefrihet,
som hvarken Malmö Recess eller adeliga privilegierna dem
tilldela, eller rättighet att derföre betala mindre än andra? Derom
bar tvitlats, under Sveriges olika fundamenlal-lagar, efter hvilka Hal6
H. 14
210
Den 22 Juni e. m.
landningar, enligt Malmö Recess skola rätta sig. Under 1720 års
Reg.F. började man rotera i Halland liksom i andra landskap, och
den 9 Maj 1720 afslutades kontrakt för Halland, hvilket stadfästades
den 6 Januari 1729. Men det var endast för skatte- och kronoskatte-liemmanen.
Det utsockne frälsets ägare gjorde invändningar,
som förnyades vid den ena riksdagen efter den andra, och,
allt efter partiernas olika öfvervigt, lingö olika utgång. Men d. 7
September 1756 förklarade K.. M., på Ständernas und. begäran, alt
samma frälse skulle då och för framtiden bibehållas vid utskrifningspenningars
utgörande i stället för rotering, hvilket äfven ansågs förmonligt
för kronan. Vid de första utskrifningarne under Carl 12:s
krig, uttogs manskap af frälsehemmanen till hälften, mot kronhemman,
men sluteligen lika med deni. I fredstid betalades 2 daler
silfvermynt för hvarje karl öfver 15 är, som fanns pä desse utsockne
frälsehemman.
Så stod saken 1809, dä utskrifningspenningarne för Skåne och
Halland utgjorde tillsammans 15,000 r:dr årligen. Enligt 1800 års
då gällande bevillmsförordning, 2 art. 5 § 5 mom. skulle de hemman,
hvilka voro fullkomligt fria för rotering, samt hemman af lika
natur i samma ort, eller vore sådane till naturen att rotering derå
ej ägde rum, för rotefriheten betala 8 r:dr b:co. Derifrån undantogos
dock Skåne, Halland, Rlekinge och Bohus Län, prestebord
och alla boställen. De hemman, som för rotefriheten, förut betalade,
eller hade annan mot roteringen i någor måtto svarande tunga, befriades
i mån deraf från förenämnde afgift. I 1810 års bevilmsförordning
förnyades samma afgift, med lika undantag.
Sedan R. St. vid 1812 års riksdag samtyckt till beväringsmanskapets
utgörande yttrade StalsUtsk. i sitt den 10 Juni då afgifna
betänk, om Statsverkets inkomster och utgifter, rörande utskrifning
spennin g ar ne i Skäne och Halland. ”Under kriget, dä Landtvärns
utskrifning wargernings uppsättning blef anbefalld, förklarade
K. M. dem, som dessa onera utgjort, böra från utskrifningspenningarnes
erläggande befrias; och som all frihet från utskrifning numera
upphört, genom den af K. M. och R. St. vid närvar, riksdag vidtagna
förändring i utskrifningssättet af det fasställda förstärkningsmanskapet,
samt att oroterad jord jemväl hädanefter komme
att voler as: så har StatsUtsk. ansett häraf blifva en följd, att denna
afgift hädanefter kemmer att upphöra, och således äfven icke
vidare böra eller kunna bland Statsverkets inkomster uti riksstaten
upptagas”. R. St. godkände denna mening, och endast deras und.
skrifvelse, af den 29 Juni 1812, upplogos bland inkomster, som
för framtiden skulle försvinna, 1,500 r:dr utskrifningspenningar i
Skåne och Halland. Den 25 Maj 1813, underrättade Konungen
Sin bef:de i Halland om detta beslut, och den 7 Juni s. å., anbefallte
denne afskrifning af de i 1S12 års landsbok debiterade utskrifningspenningar,
hvilkas utgörande dermed upphörde.
Slen med detsamma upphörde äfven det undantag från rotefrihets
hevitln , hvilket i 1800 och 1810 årens bevillnings-förordningar
blifvit gjordt för Halland och andra eröfrade landskap. Endast
säterier, rå och rör samt boställen, eller de hemman, som voro
De i» 22<£J u » i e. ni.
.211
extra rotering underkastade, undantogos frän rotefrihelsbevillningen,
enl. bevillningsförordningen af d. 18 Aug. 1812. 2 art. 3 § 5
mom. rörande bevillning af frälse-egcndomar stadgade att ”då ali
i riket befintlig oroterad jord, som vore af lika beskaffenhet
med sådan jord, hvilken dittills dragit ständig rotering, enligt
R. Sl:s beslut, numera blifvit lill knekte- och båtsmanshåll indrid
: så följde ock deraf, ätt rotefrihetsafgiften för alla sädane, då
med extra rotering belagde, hemman och lägenheter skulle upphöra.
Men funnes några sådana bland dem, som ännu icke hunnit blifva
roterade, ulan att utgöra någon mot voteringen svarande annan
skyldighet, erlägga den rolefrihetsafgift, eller 12 r:dr för hvarje
helt hemman beräknad, och i proportion deraf för de mindre. Hvaremot
frälse säterier, samt rå och rör, för hvilka R. o. Ad. eller
andra innehafvare åtagit sig rotering under krig, frän rotefrihetsafgiflens
erläggande undantagas, äfvensom alla boställen, hvilka uti
roteringen redan ingått”. Dylika föreskrifter bibehöllos sedermera
i 1815, 1818, 1823, 1830 årens bevillningsförordningar.
Vid riksdagen 1817 föreslog Konungen genom nåd. propos. af
den 9 December, jemkning i Halländska bälsmansroteringen, emedan
anslaget af hemman, till en båtsmansrote, omvexlade mellan ^ }
och 5 hela mantal, utan att hemmanens skiljagtiga beskaffenhet läge
till grund för en sådan olikhet, och emedan hemman, hörande till
en rote, ofta vore spridda till elt afstånd af 5 mil och deröfver från
hvarandra. I und. skrifvelse af d. 18 April 1818 förklarade R. St.
sig finna jemkning och rättelse i Hallands båtsmansrotering vara
högst nödig, anhållande att den mätte sättas i verket och Konungen
vidtaga de åtgärder, som för ändamålet lämpeliga ausåges.
Under 1823 års riksdag, gaf Konungen genom nåd. skrifvelse,
den 20 Mars, tillkänna, alt Krigs- och KammarCollegierna hade,
uti infordradt und. utlåt, öfver R. St:s skrifvelse af den 8 Aug.
1815, varit af olika tanka, angående roteringsjemkningen, i anseende
hvartill, och då de af Ständerna, vid 1815 års riksdag uppgifna
grunder icke vore med fullkomlig tydlighet bestämda, K. M.
öfverlemnade handlingarne, och ville sedan R. St. sig deröfver utlåtit,
utfärda föreskrifter för roleringsjemkningens definitiva verkställighet.
Härå svarade R. St. genom und. skrifvelse af den 17
December 1823. I fråga om hvilken jord, som borde i extra roteringen
ingå, eller derifrån befrias, yttrades: ”Vidare och i betraktande
deraf, att, efter hvad, genom R. St:s år 1810 fattade beslut,
varit åsyftadt, extra roteringen endast borde träffa s. k. privilegierad
jord, samt alt derifrån således äfven borde skiljas alla hemman
och lägenheter af krono-skatte och frälse natur, hvilka,
enligt författningarue är o underkastade ständig rotering, ansåge
R. St. att, vid de blifvande jemknings-förrättningarne borde
från upptagande i extra roteringen uteslutas åtskilliga hemman och
lägenheter som uppräknades, utan att utsockne-frälset i Halland deribland
särskildt omtalades.
Oaktadt Konungen med anledn. häraf, i 2 § af den nåd. instruction,
som den 20 December 1825 utfärdades för comiterade
till extra roteringsjemnkning. stadaade, att från sådan rotering borde
14*
212
Den 22 Juni e. m.
skiljas alla lägenheter af krono-skatte och frälse natur, hvilka, enl.
författningarne, voro ständig rotering underkastade, hade Halländska
roteringsjemknings-commissionen, i sitt und. förslag, som landsh.,
under den 30 November 1828, aflemnade, lagt extra rotering på
l,141ffjt mantal utsockne-frälse. Uti deröfver infordradt och den
3 Novemb. 1828 afgifvet und. utlåt, yttrade förvaltningen af sjöärenderne
och kammar-collegium, att comiterade väl icke saknat
all anledn. att åsätta utsockne frälsehemmanen extra rotering; men
hemställde på grund af 1683 års riksdagsbeslut, 1721 års K. resolution,
samt 1825 års instruktion, om icke, med upphäfvande af
comiterades åtgärd i denna del, ordinarie rotering borde påföras
sä väl ifrågavar. hemman i allmänhet, som vissa särskilda lägenheter
af utsockne-frälse natur. Vid 1829 års riksdag, yttrade Ständerne
i und. skrifvelse af den 28 September, i afseende på den ordinarie
roteringsskyldighet, som af de extra rotejemknings-comitéerna blifvit
föreslagen, att ehuru grunden för denna förberedande åtgärd hemtats
från R. St:s und. skrifvelse den 17 December 1823, hade de
likväl, och då, mot 73 och 80 §§ Reg.F. en sådan tillökning i ordinarie
knektehället icke kunde till någon verkställighet befordras,
innan R. St. derom beslutat, hvilket dittills ej skett, ansett sig böra
hos Konungen begära, att de dessförinnan måtte få tillfälle alt
sig utlåta med den beslutande rätt, som berörde §§ dem förbehölle,
m. m.
Till svar på Halländska rotejemknings-commissionens, förvaltningens
af sjöärenderna och kammarcollegii förenämnde und. yttranden
ang:de extra roleringen i Halland, förklarade Konungen, genom
nåd. bref, af den 2 Noverber 1833, att comiterade oriktigt förfarit,
då de, bland annat, mot 1825 års instruktion påfört hemmanen,
lägenheter och vattenverk af utsockne frälse natur, extra i st. f.
ordinarie rotering; hvarföre ärendet återförvisades, med befallning
att ånyo rotera så väl den privilegierade, som icke privilegierade
af ålder oroterade jorden. Emedlertid skulle prestation af tillökad
ordinarie rotering, hvarken in natura eller med annan rotefrihetsafgift,
än den bevillningsstadgan föreskrifver, äga rum.
Denna afgift blef vid påföljande 1834 års riksdag, förhöjd, och
till sin natur förändrad. Under den 18 Januari nämnde år, föreslog
Konungen att för all sådan jord, som, ehuru ordinarie rotering
underkastad, likväl icke presterade rotering in natura skulle, i
stället för den dittills bestämda bevil/ningen för rotefriheten, erläggas
till rikets försvarsverk, en vacance-afgift, som var roteringsbesväret
fullt motsvarande, och sora vid markegångssältningarne
borde, efter i hvarje Län gällande roterings-grunder, specificeras och
i taxorna årligen utsättas. Sedan R. St., enl. skrifvelse den 10
Nov. 1834 antagit förslaget, aflat Konungen den 6 December bref
derom till Statskontoret, som den 8 Januari 1835 föreslog, att i
stället för den upphörde rotefrihetsbevillningen, som till R:gs-kont.
ingått, skall den nya rotevacance-afgiften från och med 1835 i kronoräkenskaperna
upptagas och debiteras såsom statsmedel. I öfverensstämmelse
dermed hade bevillningsförordningen äfven blifvit
ändrad.
Den 22 Juni e. m.
213
Enär, vid roteringscommissionerne i Halland åtskilliga invändningar
mot roteringen af utsockne-frälsehemmanen derstädes blifvit
gjorda, och Konungens nåd. pröfning underställda, behagade K. M.
efter att hafva hört förvaltningen af sjö-ärenderna och kammarcollegium,
förklara, i nåd. bref af den 24 October 1847, ”alt ehvad
tydning de bestridande än kunde gifva åt Malmö recess och handfästningen
1662, hvilka handlingar redan vid granskning af 1826
års roteringsförrättning, utgjort föremål för pröfning, och ulan afseende
på det åberopade förhållandet med frälsehemmanen i Skåne,
det genom 1683 års riksdagsbeslut, 1721 års K. resolution och
cirkulär-bref, samt K. bref d. 2 Nov. 1833, vore bestämdt afgjordt
att utsockne-frälset i Haltand, hvilket, vid det derstädes
förr befintliga cavallerie-regimentets indelning, icke kunde användas
af orsak, att icke af detsamma, såsom af krono- och skattehemman
äger rum, till kronan utgå sä beskaffade grundräntor, som lika med
sistnämnde hemmans, kunde till cavallerie-regimente indelas, nu deremot,
till följe af Konungs och St:s sednare beslut, skola i den
beständiga eller ordinarie, och således icke i extra roteringen
deltaga.”
Vid 1840—41 årens riksdag der så många andra underliga ling
skedde, lyckades det egarne af utsockne-frälsehemmanen i Halland
att dels genom motioner, dels genom andra framställningar, hvarigenom
deras ordinarie rotering öfverklagades, utverka en und. skrifvelse
frän R. St., i hvilken de yttrade sig stridande mot deras förra
framställningar i ämnet. Under den 13 Febr. 1841, yttrade de,
efter en historisk utredning af ämnet, sig vara öfvertygade alt de
”Halländska utsockne-frälsehemmanen icke vore skyldiga att
”utgöra ordinarie rotering”. Ständerne anhöllo alltså att K. M.
täcktes genom nåd. kungörelse förklara, att alla de åtgärder, som
blifvit vidtagna för de Halländska utsockne-frälsehemmanens ordinarie
rotering, endast vore att anse såsom förberedande undersökningar
i frågan, att dessa åtgärder icke grundläde något slags anspråk
till påförande af sådan rotering, eller deremot svarande afgifter,
och alt således utgörandet af ständig rotering för omförmäldte
hemman icke kunde ifrågakomma, med mindre K. M. gemensamt
med R. St. funne dessa hemman böra en dylik tunga utgöra”. Men
vid samma riksdag, 4 månader sednare afgåfvo R. St. en annan
und. skrifvelse af motsatt syftning, under den 15 Juni 1841. Konungen
hade nemi. under den 17 October 1840, till Ständernas
fastställelse för deras del öfverlemnat längder pä ny och tillökad ordinarie
rotering både af soldater och båtsmän. Efter granskning
hade Konungen gillat båtsmansroleringen för 6 Län. Men för 7 andra,
hvaribland Hallands, hade roterings-rullorna dels blifvit, såsom
ofullständiga, återremitterade, dels vore de på vederbörande embetsverks
granskning beroende. Då emellertid deraf, att arbetet i vissa
län antingen icke medhunnits lika fort, som i andra, eller varit underkastadt
förändringar, möjligen skulle kunna dragas den slutföljd,
att den tillökade roteringen förr komme att drabba de län, hvilkas
roteringsverk redan afslutats, än de, för hvilka sådant ännu icke
medhunnits, berodde det pä Ständernas pröfning huruvida de nya
214
Den 22 Jnni e. ni
ordinarie rotar eller spridda rotedelar inora Hallands ra. fl. län,
hvilka pä grund af upprättade, men hittills icke fullständigt granskade
eller fastställda roteringslängder tillkommit, skulle, före näst
inträffande riksdag, en lika vacance-afgift till Statsverket erlägga, eller
om dermed uppskjutas borde, intill dess K. M:s nåd. propos. i
hvad sistnämnde län rörde, hunnit af R. St., vid deras näst inträffande
sammanträde, granskas och fastställas. Härå svarade de den
15 Juni, ”att för sådan jord måtte, den, för densamma icke utgjordes
verklig rotering, i öfverensstämmelse med K. M;s d. 18 Januari
1834 afgifna, samt af R. St. den 10 Nov. s. ä. bifallna propos.
derom, erläggas rolevacance-afgift, på enahanda sätt och efter samma
grunder, som från och med är 1835 ägt runi och således äfven för
rotar eller rotedelar, hvarmed den ordinarie roteringen blifvit tillökad,
eller ytterligare komme att tillökas, inom Hallands m. fl. län,
utan afseende derå, att längderna ä den tillökade nya roteringen
inom dessa län ännu icke blifvit, i föreskrifven ordning, pröfvade och
fastställda”.
Huru skall en sådan motsägelse rimligen förklaras?
Halländningarne hafva sedermera velat göra det så, att det godkännande,
som R. St. afgäfvo i Juni månad 1841, angick ej hvad
de ogillat i Febr. månad samma är, utan dermed menades sådana
hemman i Halland som, fastän icke varande ulsockne-frälse, likväl
hade förblifvit oroterade, men dä blifvit i den ordinarie roteringen
införda. Huru dermed förhåller sig har jag ej kunnat kontrollera.
Emedlertid, kunde Konungen icke annat än hålla sig vid ordalydelsen,
och utfärdade d. 6 October 1841 ett nådigt bref till följe hvaraf
Krigscolbm, Förvaltningen af sjöärenderna och kammarcolhm. i kungörelse
af den 20 November s. å. meddelade vederbör, till verkställighet
och efterrättelse hvad R. St. sålunda beslutat. Jjandshöfdinge-embetet
i Halland, utfärdade i sin ordning den 12 Maj 1842
befallning till häradsskrifvarne att debitera de utsockne frälsehemmanens
ägare för rotefrihetsafgift, och till fogdarna att indrifva den.
Deröfver klagade Halländningarne bos Konungen, som svarade dem,
att målet ej hörde (ill K. M:s omedelbara afgörande, utan att de
bordt vända sig till kammar-rätten. Detta skedde omsider, då kammar-rättens
pluralitet, lill hvilken jag icke hörde förklarade landshöfdinge-embetet
hafva haft orätt då det åtlvdt Konungens genom
collegierna meddelade befallning, hvaremot det borde hafva rättat sig
efter den förklaring, som R. St. under den 13 Frebr. 1841 afgifvit. Häröfver
besvärade sig kammar-rättens advocalfiskal hos K. M., som förklarade
att landsh.-embetels åtgärd vore riktig. Som den debiterade,
ännu utestående afgiften följaktligen skolat infordras, förklarade Konungen
likväl, alt dessa ntskylder ej skulle indrifvas förr, än sjelfva
roteringsfonden blifvit af K. M. och R. St. gemensamt i sin helhet
afgjord. Sålunda hafva ifrågavar. hemman allt sedan 1812, eller i
36 år, sluppit ifrån all roteringstunga.
Efter åtskilligt annat trassel, som derpå följde och som vore
för vidlyftigt att bär upprepa, förklarade K. M. ytterligare i bref af
d. 23 Febr. 1844 (som i Utsk-.s betänk, är omförmäldt) att desse
Den 22 Juni e. m.
215
hemman vore skyldige draga ständig rotering, men att Han ville taga
i öfvervägande, huruvida den icke borde lindras, i anseende till
desse hemmans svagare natur, så att 6 mantal i st. f. 4 skulle
komma att göra en rote, hvilket jag för min del skulle hafva önskat
alt 11. St. mätte antaga. Nu hafva deremot, Utsk:n begagnat
den utväg, hvarom Frih. Cederström nämnt, att helt enkelt kasta
bort de 300 båtsmän, hvilka kunnat erhållas af dessa 1,141 hemman;
och detta i samma ögonblick, då Ständerna från Stats- och
Ekon.-Ulsk:n ang:de utskrifning af sjöfolk emottagit ett betänk, till
den grad ytterligt, att, jag tror alla Stånden hafva förklarat sig dermot;
sä att Utsk:n nödgats frångå sitt förslag coh inkomma med ett
annat, hvilket 11. o. Ad. i sista plenum pröfväde.
Men icke nog med denna skada för riket! 11. o. Ad. bör äf
ven
fästa uppmärksamheten på det betänkliga uti ett sådant undantag,
och Frih. Cederström har redan nämnt derom. Om nemi.
frälsehemmanen i ett landskap befrias från roteringsskyldigheten, under
det att frälsehemmanen i alla andra äro dermed belagde;
hvarföre skulle ej de sednare såväl som de förra komma och begära
en lika fördel? Finnes det något säkrare sätt, att upplösa indelningsverket,
än detta ? Det är klart att, om Halländningarne
blifva befriade, derföre att. de klaga öfver vald: så höra äfven grannarne,
Westgöther, Småländningar eller hvad de må heta, komma
till samma slut, äfven om de mera hofsamma i uttrycken, begagnade
lindrigare ord, såsom orättvisa, hårdhet, eller dylikt. Om sålunda
det ena landskapet, efter det andra, från indelningsverket
befrias, hvart tager det då vägen både med landt- och sjö-försvaret
?
Men dessa betraktelser återföra mig till hufvudfrågan, eller den
om de Halländska utsockne-frälsehemmanens roteringsskyldighet.
Huru ringa, eller hur stor deras förmenta frihet må hafva varit,
före 1S10: sä är det gifvit, att de, enl. R. Sl:s beslut 1810 och
1812, att all oroterad jord skulle roteras, torde draga antingen extra
eller ordinarie rotering. Med extra rotering kunde utsocknefrälsehemmanen
ej beläggas, emedan de icke hörde till det ypperliga
frälset, hvarken voro; säterier, rå och rör, insockne- eller veckodags-hemman.
I sådant fall skulle de äfven hafva varit fria från
utskrifningspenningarne, hvilkas erläggande, utan allt annat, bevisar
att de höra till det allmänna frälset. Denna deras egenskap har
ock, enär de likväl blifvit extra roterade, föranledt vederbörande
collegier och Konuugen, att flera gånger förklara det de ej borde
extra, utan ordinarie roteras. När denna deras “skyldighet alltså
är ovedersäglig: så är det äfven afgjordt, att hon skall utgöras antingen
in natura, eller i penningar, och i sednare fallet, enl. Konungens
af R. St. år 1834 antagna förslag, med en vacance-afgift,
som är rolerings-bevsäret fullt motsvarande, och som genom ärlig
markegång bestämmas. Dessa, på sjelfva grunderna för beväringsmanskapets
utgörande hvilande, åligganden ägde ej R. St., att rubba
år 1841 och äga det icke heller nu, utan Konungens samtycke.
Äfven om det skulle meddelas, månne ej ett af förbehållen för beväringens
utgörande brötes med detsamma, som början gjordes till
116
Den 32 Juni «. m.
indelningsverkets upplösning, eller till försvarsverkets undergräfvande
i begge dess hufvudgrunder ? En sä farlig åtgärd bör sorgfälligt undvikas.
Nu återstår endast att afgöra oin den redan ålagda ordinarie
roteringen skall utgöras in natura eller i penningar, samt huru
sträng eller lindrig roteringen skall blifva. Mig synes att då sjöfolk
fattas, borde båtsmän utgöras pä sätt som för öfrigt sker i
Halland. Men äro hemmanen sä svage, sorn det föregifves, må de
dä få den lindrigare roteringen af 6 mantal på roten, sä vida rubbning
i den gamla Halländska båtsmans-roleringen ej derigenom föranledes.
Hade Utsk:n hållit sig vid dessa enkla grunder, så hade saken
lätt varit afgjord; men nu kommer jag till det besynnerliga och
invecklade förhållande, som härröra deraf, att Utsk:n föreslagit extra
roterings läggande på hemman, som derjemte skola, enl. Utskms förmenande,
betala inskrifningspenningar. Vore det rätt, att anse utsockne-frälsehemman
för alt vara ypperligt frälse, eller lika med
säteri, rå- och rörs- insockne, m. fl. sä borde ju Utskm förklara,
i öfverensstämmelse dermed, att alla andra af samma natur i riket
borde utgöra, icke allenast extra rotering, utan äfven inskrifningspenningar;
ty hvarföre skulle deras egare vara bättre lottade än
Halländningarne ? Ser jag äler saken frän andra sidan så visar hon
sig icke bättre. Dä utsockne-frälse-hemmanen skola utgöra både
extra rotering, utskrifnings-penningar samt de sednare af ålder varit
ersättning för manskap i fredstid: så borde ju dessa hemman antingen
slippa beväringens utgörande i fred, eller ock då hafva det
dubbla åliggandet alt utgöra både beväringsmanskap och penningar,
under det att andra med extra rotering belagda hemman i riket,
endast utgöra beväringen så länge freden varar. Med ett ord: antingen
utgöra då alla andra extra roterade hemman i riket för litet,
eller komme dessa Halländska att utgöra för mycket. K.an dessutom
i närvar, tid utskrifning af hvarje person öfver 15 år, vara
riktig i ett landskap, när grunden är olika i alla de öfriga? Sådant
kan icke förlikas med våra conscriptions-lagar. Om grunden sålunda
är olämplig huru kan staten låta betala sig för att ej utfordra,
hvad som är orätt?
Då jag förmodar, att R. o. Ad. ej lärer finna skäl att godkänna
förslaget i dess nuvar. skick; och då Hr Gr. o. Landtm, ej
heller torde tillåta att man afgör denna fråga med förändringar,
enär hon för första gången är under pröfning; så anhåller jag att
betänk, måtte varda återremitteradt.
Hr von Troil: Jag har redan förut tillkännagifvit, att jag inom
Utskm delade den åsigt, att rotering borde åläggas dessa hemman,
och att jag hyste tvifvelsmål derom endast i det ^hänseende,
att det R. St:s beslut, som man egentligen velat åberopa såsom skäl
för denna roterings påläggande, nemi. 1815 års beslut är grundadt,
icke på en bestämd hemställan frän Stats- samt Allm. Resv.- o.
Ekon.Utsk., utan endast på ett motiv i deras betänk. Jag erkänner
likväl, att Hr von Hartmansdorff, bland de flera sakrika upplysningar,
som af honom blifvit anförde, och hvaraf visserligen största
Den 22 Juni e. m.
217
delen varit Utsk:n bekant, har fastat uppmärksamheten på en ganska
vigtig sak, som är ordalagen i R. St:s beslut år 1812, dä de
s. k. utskrifningspenningarne upphörde. Dessa ordalag synas nemi.
tydligen gifva vid handen, att de hemman, som förut varit ålaggde
inskrifningspenningar, nu skola åläggas ordinarie rotering i stället.
Jag erkänner, att detta 1812 års R. St:s beslut är i min tanke af sä
mycken vigt, att jag för min del, i st. f. att motsätta mig en återremiss,
skall tillstyrka densamma; emedan jag tror att det blifver
för Utsk:n nödvändigt, att taga saken i närmare öfvervägande.
Jag ber likväl, att fä upptaga några af de anmärkmr, som
blifvit af den siste värde talaren emot de förenade Utsk:n framkastade
i afseende på deras sätt att upptaga och utreda frågan. Hr
v. Hartmansdorff har yttrat, att Utsk:n ej bordt, i en tid sådan som
denna, helt enkelt bortkasta 300 båtsmän. Till en början anhåller
jag att fä fästa uppmärksamheten derpå, att, då antalet af de hemman,
som skulle roteras, utgör endast emellan 11 och 1200, och
K. M. föreslagit 6 hemman att utgöra tillsammans en rote; sä kommer
antalet af båtsmän att utgöra, icke 300, utan icke ens fullt
200. För öfrigt finnes i K. Äl:s propos. särskildt uttryckt, att dessa
hemman skulle ständigt förblifva vakante emot erläggande af en viss
nedsatt vacance-afgift. Då nu de förenade Utsk:n tillstyrkt R. St.,
att tillika pålägga dem utskrifningspenningar, som de före 1810
erlade; sä tror jag, att i detta hänseende Ulsk:n ej hafva förbisett,
hvad Statens rättmätiga kraf kan fordra. Hvad äter den orimligheten
angår, att pålägga utskrifningspenningar på samma gång som
extra rotering: har jag redan tagit mig friheten att fästa Frih. Cederströms
uppmärksamhet, likasom jag ber att nu äfven få fästa Hr
v. Hartmansdorffs, derpå, atl K. M. 1 sin nåd. propos. till R. St.
framställt 2:ne alternativer: det ena, att bifalla ordinarie roteriugen,
och det andra att bifalla, att extra rotering hädanefter bör dessa
hemman påläggas, ”dä jemväl bör komma under öfvervägande, huruvida
de förut vanliga utskrifningspenningarne skola i fredstid” ...
”för berörde hemman erläggas”. Jag tror således för min del, att
de sammansatta Ulsk:n i detta afseende ingalunda hafva förbisett
hvad dem åligger; utan att detta tvertom hade i motsatt fall kunnat
förebrås dem.
Emedlertid, då, som jag nyss tagit mig friheten nämna, Hr v.
Hartmansdorff visserligen har meddelat flera ganska värderika upplysningar,
hvilka under frågans preliminära behandling i Utsk:n
ej varit der kände: så vill jag för min del ej motsätta mig en
återremiss.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Frågan är, som R. o. Ad.
af discussionen torde hafva funnit, ganska invecklad, hufvudsakligen
igenom det sätt hvarpå den blifvit behandlad, och derigenom att
K. M. sett saken frän en sida, och R. St. sett den från en annan.
Jag anhåller att fä uttrycka en opinion, som måhända något
afviker från dem, hvilka redan äro uttryckta. Här är af Hr von
Hartmansdorff uppläst ett stycke af 8 § af 1723 års adeliga pri vile
-
218
Den 22 Juni c m.
gier, hvaruti ingenting är nämndt om undantag för utsockne-frälset
i Halland; men i § 10 af samma privilegier står:
”När Riksens i Lagen omförmälte Tarf förefalla, att någon Contribution
mäste utgiöras, skall ej Adelns Landt-bönder och utsockne-Frälsehemman
något påläggas, utan menige R. o. Acbns, som
sjelfve Landtgods äga, goda ja och samtycke”.
Således har det åberopade beslutet af år 1721, om roteringen
af ifrägavar. utsockne-frälsehemmanen i Halland, förfallit genom
10:de § af 1723 års privilegier; enär i denna § medgifves egarne
af dessa hemman att säga ”ja” eller ”nej” lill hvad som af dem
kunde fordras i afseende pä sä beskaffad fråga, som denna rotering.
Vid verkställande af båtsmans roteringen i Halland år 1726 förblef
ock utsocknefrälset oroteradt. Sedermera har, som äfven förut är
nämndt, denmCfråga varit å bane nästan vid hvarje riksdag ända till
1756 dä R. St. genom SecretaUtsk. den 25 Aug. afgäfvo en rind.
skrifvelse, som förekommer i Rådets prötocoll af d. 7 Sept. 1756,
ang:de det Halländska utsockne-frälsets befrielse ifrån rotering. SecretaUtsk.
förmäler derutinnan sig ”ej kunna tillstyrka, att till båtsmanshållets
förstärkning låta Hallands utsocknes frälse, inroteras,
utan anhåller und., att samma frälse malte, efter förra vanligheten,
vid ulskrifningspenningars utgörande i st. f. rotering, för nu och
framtiden bibehållas, samt Amiralitels-Coll, derom i nåder förständigas,
så att delta förslag till Sjömilicens förstärkande, hädanefter
uti dess afgifne riksdagsberättelscr må kunna uteslutas”. Der lemnäs
således frågan örn, huruvida dessa hemman voro till rotering skyldige
eller icke, i det närmaste obestämd, och således beroende på
de förbehåll, som i de adeliga privilegierna af 1723 § 10 äro gjorda.
Emellertid förlforo de stadgade utskrifningspenningarne att utgå,
ända till dess att extra roteringsmanskapet utgick 1811 och 1812;
hvarefter år 1813, då beVäringslagen under tiden var af II. St. antagen
och sålunda utskrifningen utgått de äcto, utskrifningspenningarne
för dessa hemman bol de anses ers; tta genom beväringsskyldighetens
åtagande. Dessa inskrifningspenningar hade förut utgått
håde från Halland och Skåne, hvilken sednare provins var i afseende
pä utsockne-frälset i samma belägennet som Halland; hvarföre
det torde vara upplysande att tillse — )ch jag anhåller att SlalsUtsk.
vid den återremiss, jag förutser nätte tillse — huru det i
afseende på Skåne förhåller sig härmed. Jag kan för min del ej
finna annat än att Hallands utsockne-frälse-hemman böra behandlas
lika med dem, som i Skåne voro i alldeles enahanda belägenhet;
men der skedde likväl ej rotering ulan egarnes samtycke; utan en
öfverenskommelse uppgjordes med provinsens innevånare, som bekant
är, hvarigenom de, i st. f. den extra rotering och den ordinarie
rotering, som varit ömsevis ifrågasatta, åtogo sig en nedsatt
beständig rotering. Med Halland är i detta afseende ingen sådan
öfverenskommelse eller kontrakt uppgjordt; hvarföre således den frågan
står helt och hållet öppen, ej beroende på annat, än hvad de
båda statsmakterna gå att besluta och anse böra ske eller kunna
åläggas. Hvad särskildt frågan om utskrifningspenningarnes fortfarande
i Halland angår, är derom så bestämdt afgjordt, genom 1813
Den 22 Juni e. m.
21!)
års K. bref, alt jag för min del åtminstone ej annat kan finna, än
att den måste vara förfallen; och Utsk. torde, dä anmärknme blifva
Utsk. meddelade, finna detsamma.
Fråganär således endast om, huruvida dessa hemman skola extra
roteras, eller erhålla en ständig rotering. Det här åberopade 11. St:s
beslut af 1823: att alla de hemman, som voro af skatte, krono
och
frälse natur, borde frän extra voteringen skiljas: det kan i min
tanka ej angå dessa hemman i Halland; ty utsockne hemman äro
icke i beslutet bestämdt nämnda, och i afseende pä de utsocknes
hemman i Skåne, som ej deltogo i det kontrakt hvilket uppgjordes
om den ständiga voteringen derstädes, har ej heller detta beslut af
1823 verkställts, ulan lära de ännu i dag vara extra-roterade. Dä
således de ulsockne-hemmanen i Skåne hade en obestridlig rätt, alt
fä extrarotering, så borde väl de utsockne-hemmanen i Halland
ej heller kunna bestridas, att äga samma rätt. Utsk. torde taga
en närmare kännedom om de af mig omnämda förhållandena med
Skåne.
Då nu ämnet är föremål för så olika omdömen, som här yttrats;
så behagade R. o. Ad. finna, alt det hör återremitteras, hvarom
jag äfven anhåller.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Troil har anmärkt, hurusom
de förenade Ulsk:n i öfverensstämmelse med den K. propos.
beräknat endast penninge-utgift för de ifrågavar. utsockne-frälsehemmanen,
och icke något båtsmanshåll in natura. Men jag tror
det just vara felet, att, då man behöfver sjöfolk, här taga penningar
i st. f. manskap, under det män i öfrigt sökt drifva utskrifningen
af sjöfolk längre än vederborde. Jag har dessutom hört, att
Ilalländningarne sjelfve skola hafva förklarat, att, om de komme att
utgöra rotevacans-afgift med penningar till fulla beloppet eller omkring
r»0 till 60 r:dr, på roten; så vore det för dem lindrigare att
hälla karl.
Frih. Palmstjerna har anmärkt hvad sorn står om utsocknefrälsehemman
i 10 § af de adeliga privilegierna. Men der står ock
menige R. o. Ad:s samtycke. Dermed måtte väl menas att det är
Ståndet öfverhufvud som deröfver beslutar, och hvarken Adeln i
Halland eller i någon annan landsort. När nu R. o. Ad. jemte de
öfriga Stånden, beslutat den eftergift, att all oroterad jord skulle
roteras: så är det ett sådant beslut, att hvarken de Halländska eller
andra adelsmän i riket, kunna yrka, att de allena skola vara
befriade från den roterings-lag, som i det öfriga riket gäller. Om
detta är sant, så förfaller också frågan om giltigheten af 1756 års
K. bref. Det kan icke vara heligare än de af 1809 års Reg.F. befästade
privilegierna. Men håda dessa fribref af 1723 och 1756
hafva förfallit derigenom, alt R. o. Ad. samtyckt till de öfriga Ståndens
beslut om voteringen.
Hvad den Skånska roteringen beträffar, så önskar jag visserligen
att Utsk:n deraf måtte hemta all möjlig och nödig upplysning,
men det är ju oss alla bekant, att egarne af det ypperliga frälset
i Skåne ansågo det för sig möjligen blifva allt för betungande, att
220
Den 22 J n n i e. m.
vid inträffande krig på en gång uppsätta hela den extra roteringen,
och att de derföre sjelfve åstundade utgöra ordinarie rotering. Om
de sedermera ångrat sig, så är det en annan sak, som icke förändrar
den ifrågavar. ordinarie roteringens upphof. Den angick i alla
fall det ypperliga frälset, hvartill utsockne-hemmanen icke höra.
Frih. Palmstjerna säger, att det nu beror pä hvad statsmakterna
gå att besluta. Jag tror mig hafva visat att statsmakternas
beslut längesedan äro fattade, och att det är endast tillämpningen
deraf, som nu bör komma i fråga.
Här talas äfven om eftergift af allt hvad desse Halländske hemman
för den förflutna tiden äro skyldige. Någon eftergift måste
man väl göra, emedan de ej under 26 år betala hvad de borde.
Men skulle eftergiften blifva så stor, att de för hela den tiden befriades,
sä blefve det en allt för stor uppmuntran för andra skattdragande
i Sverige, att vara så gensträfviga som möjligt i sina skyldigheters
utgörande, emedan skattefrihet derpå kunde, för långa tider,
vinnas. Uppmuntran till sådant ofog synas mig R. St., som
skola anskaffa statens medel, aldraminst böra gifva.
Jag ber att ännu fä tillägga ett ord. Det är att, om de H.
Utsk:n behaga låta till sig hemta Kammarcolhi och Förvaltningens
af Sjöärenderna und. utlåtrn i målet, så tror jag att deri skola finnas
alla de upplysningar, som erfordras för att åt ärendet gifva den
utredning och rigtning, som vederbör.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anledn. af Frih.
Palmstjernas yttrande, att de Skånska utsockne-hemmanen icke blifvit
älagde en ordinarie rotering. Jag är med Frilen af annan tanke.
Jag får lof att förklara, att, då Skåningarne begärde, att få sin extra
rotering permanent med förbehåll af i nedsättning deruti, och
detta af Konung och Ständer bifölls,' så, då jemkningen skedde,
funnos der några och 60 rotar (om jag rätt minnes), som sade:
nej, vi vilja hafva vår extra rotering qvar; och dem ansågo sig hvarken
K. M. eller R. St. kunna ålägga ordinarie rotering. Men
desse voro säteri- och insockne-hemman, och alldeles ej utsocknefrälsehemman;
ty desse sednare, som i början jemväl voro inblandade
ibland de få, som hade protesterat, ingingo i ordinarie rotering
och vakans-afgift i den mohn, som K. M. och R. St. besluta,
att all ordinarie roteringsskyldig jord skulle med ordinarie rotering
beläggas.
Jag anhåller nu, efter som jag har ordet, att i denna fråga
få tillägga några ord med hänsigt till den lag, som man i början
af nuvar. statsskick har gjort, och som grundlägger legaliteten af
hvad som är skedt i full öfverensstämmelse med 80 § Reg.F., och
ej deremot som StatsUtsk. behagat säga. Den är nemi. att igenfinna
uti riksdagsbeslut af den 2 Maj 1810, deruti samtlige RiksSt:n
förklarade sina medgifvanden att frånträda rättigheten att uteslutande
besitta viss slags jord, alt uteslutande utgöra vissa slags
onera etc. etc. Från dessa concessioner kom man jemväl sedan till
det beslut, att all oroterad jord skulle roteras, och således både säteri-
och utsocknchemman och alla andra, som ej varit förut rote
-
Den 22 Juni e. m
221
rade. Ifrån det första och till det sista af 1810 års riksdagsbeslut
finnen J, mine Hrr! alt hvad som skett med Halländningarnes rotering,
är lagligt och fullkomligt öfverensstämmande med 80 § Reg.F.,
och Utsk:n hafva ej granskat roteringsverket som sig hör, om de
påstå, att der finnes en enda rote oriktigt roterad.
Hr von Troil: Frih. Palmstjerna har uppmanat Utsk:n att,
om denna fråga å nyo komme under deras öfverläggning, fästa synnerlig
uppmärksamhet på de Skånska förhållanderna. Dessa hafva
ock ej undgått Utsk:ns ledamöter, utan hafva de ifrån frågans första
handläggning derå fästat sin uppmärksamhet ; och jag får för min
del säga, att det är just det af Frih. Cederström omnämda förhållandet,
att åtskilliga frälse-hemmansegare i Skäne icke åtogo sig ordinarie
rotering, då den ålades denna provins, som har i Utsk:ns
tanka än mera invecklat frågan. Skulle det vid förnyad granskning
befinnas, alt ibland dem icke finnas några utsockne-frälsehemman,
utan endast insockne; sä erkänner jag för min del, att det kan
gifva en ytterligare ledning för Utsk:n att möjligen komma till ett
annat resultat.
Frih. Palmstjerna har likaledes sagt, att frågan om utskrifningspenningarne
borde, enligt Frih:ns åsigt, helt och hållet läggas
åsido; att således utgående deraf ej vidare skulle komma i fråga,
utan endast afgöras, huruvida dessa hemman skulle ordinarie roteras,
eller böra förblifva vid extra roleringen. I detta hänseende
ber jag blott, att fä fästa uppmärksamheten på den omständigheten,
att extra rotering i sjelfva verket är sä godt som ingen rotering.
Den utgör blott en skyldighet att i krigstid uppsätta karl, men i
fredstid innebär den intet onus; så att, om man ville tillåta de Halländske
utsockne-frälsehemmanen att fortfarande förblifva extra-roterade,
så vore det i min tanke en högst orättvis behandling emot
hela det öfriga landet. Utsk:n hafva ansett sig gå en riktig medelväg,
då de, i st. f. att ålägga dessa hemman ordinarie rotering, föreslagit
att de skulle å nyo påläggas den skyldighet lill inskrifningspenningar,
som af ålder varit deni pålagd, jemte den roteringsskyldighet
i krigstid, som blifvit ett onus efter 1812. Det är möjligt
att Utsk:n i delta hänseende misstagit sig, och om R. o. Ad.
återremitterar frågan, skall den visserligen å nyo komma under ett
samvetsgrann! ompröfvande; men jag ber endast att få fästa uppmärksamheten
derpå, att Utsk:n ingalunda ansett sig begå någon
oformlighet, då de i detta hänseende tagit sin ledning från K. M:s
nåd. propos. och dä de ansett sig på detta sätt lättast kunna frambringa
det önskade resultatet, emedan K. M. förklarat Sig vilja
bibehålla dessa rotar vakante, för att ej för hårdt betunga provinsen.
Hr v. Hartmansdorff har sagt, att Utsk:n borde tillstyrka, det
de ifrågavar. rotarne, derest de genom R. St:s beslut blifva med
ordinarie rotering belagde, skulle in natura prestera båtsmän, och
ej få betala vakans-afgift. Jag ber likväl att få framställa, hura
svårt det torde blifva för de förenade Utsk:n, att i fullkomlig strid
med K. M:s nåd. propos. göra ett sådant förslag. Det enda, som
222
Den 22 Juni e. m.
Utsk:n i detta hänseende kunna i miu tanke göra, är att föreslå R.
St. att besluta för deras del — så vida roteringen blifver antagen —
att de rotar, som hellre önska att prestera båtsmän in natura, än
att betala vakans-afgift, måtte få erhålla tillåtelse dertill. Men alt
i uppenbar strid mot K. M:s nåd. propos., föreslå R. St. alt roteringen
skall utgå in natura, det anser jag för min del Ulskms pluralitet
ej kunna göra.
Sedan öfverläggningen härmed ansets vara fulländad, hemställde
Hr Gr. o. Land tm. om R. o. Ad. ansåge de emot Stats- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskms betänk. N:o 23, gjorda anmärkningar
föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades ja.
Frih. Rehbinder, Fredr. Willi.: Som angelägenheter af
största vigt påkallar min närvaro i hemorten, och jag ej kan på förhand
bestämma, huru snart jag härstädes kan åter infinna mig:
nödgas jag afsäga mig min plats såsom ledamot af Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk. under vördsam anhållan, att likväl få varda vid min
riksdagsm.-rätt bibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Eleclorer, att utse en ledamot i Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk. efter Frih. Rehbinder.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns d.
17 och 21 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o 31, i anledn. af K.
M:s nåd. skrifvelse till R. St. med öfverlemnande af roteringsverkeu
för den tillökade ordinarie båtsmans-roteringen;
Hr von Tr o il, Sam. Gus t. Då förevar, betänk, står i sammanhang
med det af R. o. Ad. nyss återremitterade; hemställer jag
vördsamt, att R. o. Ad. täcktes återremittera äfven detta.
R. o. Ad, ansåg ifrågavar. utlåt, böra i sammanhang med Statssamt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms nyss behandlade betänk. N:o 22,
återremitteras.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:s d. 17 och 21 dennes på bordet
lagda mern. N:o 32, ang:de återlemnande af riksd.fullm. Tobias
Linds motion om verkställighet af 1810 års riksdagsbeslut, i afseende
å krigsgärds utgörande af pastorer.
Frih. Palmstjerna: Ehuruväl jag visst inte har något att
erinra emot en sådan motions behandlande af Utsk. tager jag mig
likväl friheten att fästa uppmärksamheten derpå, att StatsUtsk:s utlät.
af den 21 Maj 1812 innehåller, att den extra krigsgärd, som
PresteSt. den 28 Juni 1809 åtog sig, förföll, enär PresteSt. åtog
sig rotering under krigstid för den, ecclesiastik-Staten tillhörande oroterade
boställsjorden; hvilket äfven synes af PresteShs protocoll af
den 14 April 1810.
Den 22 Juni e. m.
223
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: För den händelse R. o. Ad.
skulle vara villrådig, hvart denna fråga bör remitteras, så får jag
vördsamt föreslå att den mätte remitteras till Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk., dit en likartad fråga redan är remitterad.
Dä nu Hr Gr. o. Landtm., med tillkännagifvande, att genom
frän BorgareSt. ankommet prot.utdr. vore upplyst, alt, på sätt
Gr. Gyldenstolpe omnämnt, en med den ifrågavar. alldeles likartad
motion af Hr Kock blifvit remitterad till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
hemställde om R. o. Ad. ansäge riksdagsfullm. Tobias Linds af Bevilln.
Ulsk. återlemnade motion böra af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
behandlas, blef denna propos. med ja besvarad.
O
Föredrogs Frih. Akerhjelms, Garl Axel, i gårdagens plenum
väckta och på bordet lagda motion, ang:de nästa riksdags hållande
i någon landsortstad.
Efter af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos. å denna motions
remitterande lill Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., anmälde sig och
yttrade
Frih. Raab, Adam Christ.: Jag bade väntat att någon annan
af R. o. Ad:s ledamöter skulle beledsagat denna motion med
något yttrande; men då ej så är, anhåller jag att derom få yttra
några ord. Jag skulle för min del ej hafva ogillat en sådan tanke,
som den, hvilken i motionen är uttryckt, omn den ej hade blifvit
framställd i den form, som nu skett. Frih. Åkerhjelm har nemi.
i sin motion uppgifvit, att de oroligheter, som passerat i Stockholm
under förloppet af denna vinter, hafva gifvit anledn. till denna frågas
väckande. För min del kan jag ej anse, att dessa oroligheter
hafva varit af den skarpa beskaffenhet, att de skulle afhållit någon
riksdagsm. — och aldra mindst skulle jag väntat någon ledamot af
lt. o. A. — ifrån alt yttra sig, och i fortsättningen af sina riksdagsförhandlingar
verka, i öfverensstämmelse med sin öfvertygelse.
Jag kan ej för min del inse, att vi hafva haft några så svåra émeuter,
än mindre uppror, att de kunna hänföras lill den § i RiksdagsOrdn.
, som bjuder all riksdagen må förflyttas ifrån hufvudstaden,
dä pest, krig eller dylika omständigheter kunna sådant föranleda.
Jag tror i allt fall, att det ej för det af Frih. Åkerhjelm åsyftade
ändamålet varit lämpligt, att ens derom väcka fråga, och föreställer
mig att, örn K. M. skulle finna lämpligt att förflytta riksdagen till
annan ort, det hade varit bättre, att frågan ej blifvit väckt från
RiksStms sida; föreställande mig att, om R. St. nu komma att afslå
motionen (hvilket jag skulle önska och tro), så lägger sådant ett
hinder i vägen för riksdagens framtida förflyttande till en annan ort,
ehuru vi omöjligen bär vid denna riksdag kunna bedöma, hnruvida
förhållandena vid 1850 års riksdag blifva sådana att de möjligen
kunna föranleda riksdagens förflyttning till en landsortstad.
Det finnes i alla fall — och litet hvar känner det — så många
giltiga anledmr hvarföre riksdagarne i allmänhet böra bållås i hufvudstaden,
för upplysningars lättare vinnande, o. s. v.: att det visser
-
224
Den 22 Juni e. m.
ligen ej ulan högst vigtiga och giltiga skäl bör ifrågasättas ens, förlägga
riksdagen till någon annan stad.
Jag har visserligen af dagens aftontidningar sett, att såväl *
Paris, som i Berlin synnerligast, fråga blifvit väckt om deras riksförsamlingars
förflyttande till annan ort än hufvudstaden ; men vi
må väl också erkänna, att de orsaker, som föranledt frågan der, äro
af mycket svårare beskaffenhet. — Jag önskar alt intet sådant här
måtte inträffa; och att vi ej måtte — leka med elden.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Knappt har under denna
riksdag någon behöfligare och af omtänksamheten mera påkallad
framställning förekommit, än den ifrågavar., äfven derföre att den
gifver nationens ombud ett tillfälle, att låta genljuda öfver allt riket
det rättsinniga och allvarligt lugna Svenska folkets odelade harm,
mindre öfver vilseförda och viljelösa folkskockningar under sednaste
beklagansvärda tilldragelser i hufvudstaden, än öfver de egentliga
uppviglarne som, genom försåtliga artiklar nppgrumlat sinnena, retat,
landsmän och söner af samma moderjord emot hvarandra och lossat
utbrott, som ej kunna förnekas varit temligen alfvarsamma, af oförståndiga
massors hat emot aktningsvärda personligheter, hvilka äfven
af sitt riksdagsmanna-värf grundlagligen bordt vara värnade; som
sjelfbehagligen och gillande drömt fée-sagor om medborgareblod och
störtade konungathroner, om studenters och tryckpressens styrelser.
Dessa menniskors drift, att för egen vinning hålla allmänhetens sinnen
i jemn feberspänning, bör göras oskadlig genom val af annan
ort, der rättsförsamlingen i sansadt och enigt lugn kan öfverlägga om
det gamla Sveriges dyrbaraste angelägenheter.
Jemte det jag sålunda förenar mig uti den framställning som
blifvit gjord, och uti begäran om remiss deraf; tror jag emedlertid,
att, då oförutsedda omständigheter af eldsvåda, missväxt i orten och
mera dylikt, intill dess kunde göra valet tvifvelaktigt och förtidigt,
ingenting i detta afseende af R. St. nu kan föreslås, och att det
närmare bestämmandet af ställe bör öfverlemnas åt Konungens vishet,
i enlighet med hvad Grundlagen i öfrigt för sådant fall bjuder.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran Hr von Hartmansdorff,
Aug., och Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.,
Exped.Utsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda mern. N:o 10, i
anledn. af återremiss å skrifvelse-förslaget N:o 103.
Föredrogs, men lades på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Aug., Frih. Raab, Adam Christian, m. fl. ledamöter, ånyo på
bordet Const.Utsk:s nedannämnde i gårdagens plenum bordlagde mern.
N:o 15. om ändring af 52 § Reg.F. och 24 § Riksd.Ordn.,
ang:de tillförordnandet af BondeSt:s secreterare:
N:o 16, med förslag till förändringar i 53, 69, 70 och 71
§§
Den 22 Juni e. m.
225
§§ Reg.F. och 31 § Riksd.Ordn., ang:de åtskilliga BeVilln.Utskis
åligganden;
Nio 17, med förslag till förändringar uti 53 och 56 §§ Reg.F.
och 33, 34, 49 och 51 §§ Riksd.Ordn., ang:de motioner;
Nio 18, med förslag till ändring och tillägg i 36 och 43 §§
Riksd.Ordn., rörande sammansatta Utsk.; och
Nio 19, med förslag till närmare bestämning, af tiden för motioners
afgifvande.
Föredrogs StatsUlskis i gårdagens plenum på bordet lagda mern.
N:o 210, med förslag till sammanjemkning eller voteringspropositioner,
i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, rörande åtskilliga till
Stalsregleringen hörande frågor.
Detta mern. företogs punktvis till afgörande.
lista punkten.
Utskis i denna punkt afgifna yttrande godkändes.
2:dra punkten.
R. o. Ad. vidblef sitt i ämnet fattade beslut samt godkände
den i denna punkt föreslagna voter.propos.
3:dje punkten.
R. o. Ad. godkände Utskis i denna punkt gjorde hemställan.
4:de punkten.
Den i denna punkt föreslagna voter.propos. godkändes.
5:te punkten.
Med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut godkände
R. o. Ad. den i denna punkt föreslagna voter.propos.
6:te putikten.
R. o. Ad. godkände det af Utsk. i denna punkt afgifna yttrande.
7:de punkten.
R. o. Ad. fann denna punkt icke erfordra annan åtgärd än att
läggas till handlingarne.
Föredrogs StatsUtskis i gårdagens plenum på bordet lagda mern.
Nio 211, med förslag till sammanjemkning eller voterisproposin, i
anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, rörande ifrågaställde anslag
lill fängelsebyggnader.
Hr von Hartmansdorff, Aug., och Hr von Hohenhausen,
Mich. Silv. begärde att detta mern. måtte ånyo läggas på bordet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag hemställer till de ledamöter
af R. o. Ad., som begärt detta betänkts läggande på bordet,
6 H. 15
226
Den 22 Juni e. m.
om de ej ville från denna sin begäran afstå. Vi veta, att riksdagens
längd beror i främsta rummet på statsregleringens fullbordande,
och att denna är mycket beroende af förevar:de fråga; hvarföre det
vore på det högsta önskvärdt, alt voteringen härom komme att ega
rum i förstärkt StatsUtsk., så snart som möjligt. Men om nu frågan
bordlägges, så fördröjer det afgörandet i flera dagar, kvilka man
derigenom förlorar.
Hr von Hartmansdorff: Enl. hvad jag förnummit, lärer
den första omröstningen i förstärkt StatsUtsk. komma att försiggå
om Fredag i nästa vecka. Om så är, inträffa dessförinnan 3:ne
plena i nästa vecka, ett om Måndag, ett om Onsdag och ett om
Thorsdag. Det är således all anledn., att denna fråga skall hinna
afgöras innan Fredagen, då hon först skulle kunna förekomma i
förstärkta StatsUtsk. Derigenom synas alla farhågor ronde detta
ämne vara undanröjda.
Frih. Palmstjerna: Farhåga har jag ingen i detta afseende;
men en önskan har jag, att voteringen måtte få försiggå så snart
som möjligt — heldre om Tisdag än Fredag, och heldre om Måndag
än om Tisdag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han i anledn. af Hr von
Ilartmansdorffs framställning Ange nämna, att ytterligare val af suppleanter
i förstärkta StatsUtsk. komme att hos R. o. Ad. förrättas
nästa Mändag e. m., samt att det sedermera blefve beroende på
Ordf. i förstärkta StatsUtsk. att sammankalla detsamma när han funne
tiden dertill lämplig och att godkände voter:s-propos:r från RiksStm inkommit.
Hr Landtm, hade i detta afseende samtalat med ordf.
i ordinarie StatsUtsk. som ansett Fredagen kunna blifva en lämplig
dag för förstärkta StatsUtsk:s sammanträde, men något beslut derom
vore Hr Landtm, veterligen ej fattadt. Beträffande åter det nu
föredragna mern., så kunde bordläggningen icke förvägras, då den
derom af 2:ne ledamöter gjorda begäran ej blifvit återkallad.
Vidare föredrogs, men lades, på begäran af Gr:ne Lagerbjelke,
Gustaf, och Sparre, Erik, ånyo på bordet StatsUtsfcs
i gårdagens plenum bordlagda utlåt. N:o 212, i anledn. af erhållen
återremiss å betänk. N:o 171, ang:de nedsättning i arrendet för
kronosäteriet Boda.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda utlåt. N:o 213, i anledn. af väckt motion om förlängning af
betalningstiden för ett, i anseende till hagelskada, meddeladt undsältningslån.
Föredrogs och bifölls Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
i gårdagens plenum på bordet lagda betänk. N:o 23, i anledn. af
väckt motion om tillsättande af en comité såväl för granskning af ett
utaf Hr Stjernsvärd, Gust. Maur., afgifvit förslag till landtför
-
Den 22 Jnni e. m.
227
svarets organisation, som för utarbetande af ett fullständigt utlåt, om
hela försvarsverkets lämpligaste ordnande.
Föredrogs men lades på begäran af Gr. Lagerbjelke, Gust.,
Frih. Haab, Adam Christian, m. fl. ledamöter ånyo på bordet
LagUtsk:s nedannämnde i gårdagens plenum pä bordet lagde betänkm
och utlåt.
N:o 52, i anledn. af K. M:s nåd. proposm N:o 11, ang:de
vissa lagbestämmelser med afseende på enskilde banker;
N:o 33, i anledn. af väckta motioner om stiftande af en lag
emot uppror och olofliga sammankomster; samt
N:o 54, i anledn. af gjorda anmärkmr mot Utsk:s betänk. N:o
26, öfver K. M:s nåd. propos. N:o 15, med förslag till förordning,
ang:de förlags-inteckning.
Föredrogs LagUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagde mern.
N:o 55, med förslag till sammanjemkning af de inom HiksSt:n fat*
tade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:s utlåt. N:o 44, i anledn.
af Utsk:s betänk. N:o 27, öfver K. M:s nåd. propos. med förslag
till lag om aktie-bolag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag kan ej erinra mig,
huruvida detta tillägg blifvit fogadt vid den K. propos. såsom villkor
för densammas antagande. Om så är nödgas man väl rösta deröfver
i förstärkt LagUtsk.; men i annat fall skulle detta tillägg, såsom
endast af 2:ne Stånd beslutadt, komma att förfalla, och då
sluppe man att välja ett förstärkt LagUtsk., och förspilla tiden med
sådana småsaker.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: K. M:s ifrågavar. nåd. propos. är af
2:ne Ständ bifallen, men af de 2 öfriga Stånden afslagen; hvaremot
dessa båda sednare Stånden beslutat en kontrapropos. innehållande
ett förslag, som, i öfrigt fullkomligt lika med den K. propos.
endast derifrån afviker genom det tillägg hvarom Hr von Hartmansdorff
talat. Det är sålunda af 4 Stånd afgjordt, att en lag
i detta fall skall stiftas; men 2 Stånd hafva sagt att den skall afgöras
i likhet med den K. propos., och de 2 andra Stånden hafva
sagt likaledes, men med detta omtalade tillägget. Denna sak måste
således afgöras, så vida ej en lag skulle få förfalla, som är af alla
4 Stånden beslutad att stiftas.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. med vidblifvande
af sitt förut i ämnet fattade beslut, godkände den i LagUtskis
mern. N:o 55, föreslagna voteringspropos.
Ropades ja.
LagUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda betänk. N:o 56,
i anledn. af väckte motioner om dels indragning af kämners- lagmans-
och riddaresyne-rätterne, dels ock förändring af vissa domsto
15*
-
228
Den 22 Juni f. m.
lars organisation, blef härefter föredraget, men ånyo bordlagdt på
begäran af Hr von Hartmansdorff, Äng. och Gr. Lagerbjelke,
Gust.
Frih. Palmstjerna, Garl Otto, uppläste följande motion.
Då nu R. St. funnit för godt att icke antaga Hr Rosenblads
förslag i afseende på bevillnings- taxeringen af fastigheter, men det
olika förhållande, hvilket förefinnes emellan de län, der jorden är
taxerad till sitt verkliga värde och dem, hvarest den knappt är taxerad
till hälften, synes påkalla en nödvändig rättelse; så anhåller jag
alt för sådant ändamål få framställa ett sätt att slutligen komma närmare
sanningen och rättvisan, än man för närvarande härutinnan
är.
Om man jemför försäljningsvärdena uti orterne med taxeringsvärdena
och gör en beräkning af den tillökning som i taxeradt jordvärde
skulle uppstå, i händelse taxeringen öfverensslämde med verkliga
värdet, så skulle man få se att denna tillökning uppginge till
minst 200 millioner. Med ett sålunda rättadt texeringsvärde kunde
egare-bevillningen på hvarje 1000:de nedsättas och jemnlikhet uti
denna beskattningsgren vinnas. Men en dylik åtgärd kan svårligen
ske af R. St. omedelbarligen, och ej heller af K. M. beredas utan
R. St:s derom gjorde begäran. Jag föreslår derföre:
att R. St. måtte genom und. skrifvelse hos K. M. anhålla, att
K. M. täcktes låta infordra, från alla domsagor i riket, uppgifter
på de egendomsköp å hvilka lagfart egt rum under sednaste
5 åren; samt låta jemföra köpesummorne uti dessa uppgifter
med de i taxerings-längderne uppförde värden för samma
hemman och lägenheter, hvilka uppgifvits hafva gått uti köp,
och uträkna beloppet af skilnaden för hvarje köp; samt att
derefter K. M. täcktes låta uppgöra en beräkning, som utvisar
hvad summan af taxerad jordegendom inom hvarje län skulle
utgöra, om samma egendom vore taxerad i öfverensstämmelse
med det verkliga förhållandet, som förenämde skillnads-uträkningar
beteckna för länet i det hela.
Om dylika beräkningar tillvägabringas, blifva R. St. vid en annan
riksdag i tillfälle alt bestämma minimi-tariffcrne för taxeringen
af jordegendomsvärdet inom länen med sakkännedom och noggrannhet,
samt i rättvist förhållande länen emellan, hvilket annars torde
vara ogörligt.
Jag anhåller om remiss af detta förslag till Bevilln.Utsk.
Frih. Raab, Adam Christian: Då det lider så nära till
riksdagens slut, vill jag icke begära denna vigtiga motions bordläggande,
utan önskar tvertom all framgång åt densamma, emedan
den bestämdt kommer att bereda möjligheten af en bättre egendomarnes
taxering. Slen jag beder att till Dtsk. få beledsaga denna
motion med en anmärkning. Det händer nemi. i ganska många
orter att de flesta egendomsköp ske från föräldrar till barn för mindre
än halfva värdet, nemi. då föräldrarne förbehålla sig vissa un
-
Den 22 Juni e. m.
229
dantagsförmåner, ofta till ej ringa belopp. Jag anhåller att detta
förhållande måste bemärkas, så att ej derigenom må komma i
fråga någon vilseledning i uppfattningen af rälta köpesummevärdet.
Gr. Ridderstolpe, Fredr.: Ingalunda motsättande mig en
återremiss, anhåller jag blott alt få yttra mig, då målet återkommer;
ty jag kan ej a priori instämma i hvad de båda värde talarne
önskat.
Remitterades till Bevilln.Utsk.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskm inkomne
utlåt, och mern., nemi. från
Stats-Ut skottet:
N:o 207, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o 124,
ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens S:de hufvudtitel:
N:o 208, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o 125,
ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens 9:de hufvudtitel;
N:o 209, i anledn. af väckt motion om ersättning af allmänna
medel lill innebyggare i Refsdahls härad för genom öfversvämning
liden skada å växande gröda;
Stats- och Be vill nings-Utskotten :
N:o 32, i anledn. af RiksSt:ns beslut, rörande utlåt. N:o 16,
ang:de väckte motioner om folkskoleafgiftens fortsatta utgörande, samt
om meddelande af närmare bestämmelser dervid;
N:o 43, i anledn. af gjorde anmärkn:r mot utlåt. N:o 15,
ang:de ersättning åt skepps-ombudsmannen vid Stockholms sjömanshus
J. S. Freese för uppbörden och redovisningen af det under berörde
sjömanshus hörande sjöfolks kronoutskylder; samt
Stats- och Banko-Utsk:n:
N:o 34, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de medel till
slutligt liqviderande af köpeskillingen för en till ny lokal för myntoch
kontroll-verken inköpt egendom, äfvensom till betäckande af
öfriga med dessa verks flyttning förenade kostnader.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 10 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
230
Den 26 Juni.
Måndagen den 26 Juni 1848.
Plenum kl. till 6 e. m.
Justerades 9 prot.utdr. för den 22 dennes samt pleni-prot:n
för d. 3 dennes f. och e. m.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af ledamöter i Bevilln.-,
Banko-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskm, och hade dertill
blifvit utsedde i
Be vill ni ngs-Utskottet:
efter N:o 243, Frih. von Roxendorff, fullm. Frih. Raab, Adam
Christian;
lNT:o 1,582, Hr Steuch, Mathias.
Banko-Utskottet:
efter N:o 120, Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredrik, och N:o 2,320, Hr
Akerman, Fredrik;
N:o 1,841, Hr von Heland, Isak Fredrik; och
N:o 2'283, Hr Akrell, Carl.
Lag-Utskottet:
efter N:o 2,195, Hr Edelstam, Fabian:
N:o 1,566, Hr Kröningssvärd Carl Gustaf.
Allm. Besvärs- och Ekon.Utskottet:
efter N:o 77, Frih. Rehbinder, Fredrik Wilhelm;
N:o 1,721, Hr Ingelotz, fullm. Frih. Adelsvärd Erik August Adolf.
Öppnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Bevilln.Utsk., att inträda under ordinarie ledamot lNT:o 1,421, Hr
Insenstjerna, fullm. Gr. Sparre, Johan Alexander Artemis, beviljad
3:ne veckors ledighet från den 20 dennes; och befanns dertill hafva
blifvit utsedd:
N:o 1,222, Hr Linroth, Carl Johan Gustaf.
Upplästes ett af Gr. Posse, Erik, inlemnadt sålydande
mern.:
Af^tjenstegöromål hindrad att deltaga uti II. St:s Allm. Besv.-  o. Ekon.Ulsk:s förhandlingar, får jag, som utaf II. R. o. Ad:s Hrr
Electorer blifvit utsedd till Ledamot af nämnde Utskott, anhålla alt
ifrån berörde befattning varda entledigad; dock med bibehållande
af min riksdagsmannarätt.
I anledn. häraf blefvo Hrr Electorer af Hr Gr. o. Landtm,
anmodade, att utse en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter
Gr. Posse.
Den 26 Juni.
231
Med tillkännagivande, att Ordf:n i BankoUtsk. anmält behofvet
af flere suppleanter för ledamöterne i förstärkta BankoUtsk.,
hemställde Pir Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade utse 10
ytterligare Suppleanter för ledamöterne i detta förstärkta Utsk. samt
företaga detta val nästkommande Lördag, hvilket bifölls.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 14 och 15 dennes på bordet
lagda mern. N:o 13, med förslag till voter:s-propos:r, i anledn. af
RiksSt:ns olika beslut, i afseende å mern. N:o 5, rör:de ett tillägg
till 72 § Reg.F.
Frih. Cederström, Jakob: Hvad fördel som vunnits genom
det af Hr von Hartmansdorff första gängen frågan förevar, begärda
uppskof med detta mål, lemnar jag derhän. Han uppträdde
då såsom sjelfvald jfullmäktig för en af Hrr Talmän pä det denne,
som då var frånvar., måtte kunna hinna återkomma för att med de
närvar, öfverenskomma. Jag trodde då likså väl som nu att grundlagens
bud vore det enda rättesnöret för RiksSlm åtgärder. Jag har
då svårt att fatta hvarifrån Utsk. tagit sig den friheten att tala om
praxis. Om missbruk skett, är grundlagen derföre icke ändrad.
Grundlagen kan icke tolkas i annan ordning än grundlagen bestämmer
förändringar deraf. Det är således tydligt att hvad grundlagen
i 81 och 51 §§ af Reg.F. stadgar, ovilkorligen skall tillämpas;
missbruk må deraf hafva skett och en eller flere gånger blifvit
godkändt eller icke godkändt af R. St. Nu innehåller 56 §
Reg.F. uti dess 2:dra mom. följande: ”Göras åter i RiksStms plena
emot Ulsk:s yttrande anmärkmr ; blifva de, hvilka hvarje RiksStånd
särskildt förklarar utgöra dess gemensamma tankar, till Const.Utsk.
hänvisade.” Utsk. har då att sammanjemka meningarna, men om
det icke lyckas, utan något Stånds tankar blifva frän de öfrigas
skiljaktiga och samma Stånd icke vill med de öfriga sig förena, så
skall Utsk. förstärkas till en Nämnd som genom omröstning afgör,
om det af Utsk. gjorda förslaget skall oförändradt bibehållas eller
om det skall undergå jemkning genom någon af de utaf särskilda
Stånden uttryckte gemensamma tankarna. Men ovilkorligen skall
det sålunda beredda förslaget hvila till afgörande vid nästa riksdag.
Nu hafva vi deremot fått en voter.-propos., hvarigenom, i fall nej
vinner, något förslag icke kommer att hvila, åtminstone har jag så
fattat meningen med det af Utsk. begagnade uttryck: ”Vinner nej,
anses det föreslagna tillägget icke böra i grundlagen inrymmas.”
Är detta åter icke meningen, så är den föreslagna voteringen alldeles
onödig och det förstärkta Utsk. kan väl bespara sig densamma,
ty ligger förslaget ändå qvar, kan ingen menniska hindra nästa
sammanträdande R. St. att godkänna förslaget i trots af en nu
utaf ett Ständ uttryckt gemensam tanke att det icke bör i grundlagen
inrymmas. Jag tillstyrker således R. o. Ad. att ogilla Const.-  Utsk:s nu förevar, betänk. N:o 13. Härvid förekommer dessutom
den besynnerligheten att sedan Utsk. i betänk. N:o 5 inbjudit BondeSt.
att med de öfriga sig förena, men denna inbjudning icke
blifvit antagen, så föreslår Utsk. en votering; Utsk. var likväl icke
232
Den 26 Juni.
berättigadt att göra en sådan inbjudning, ty BondeSt:s anmärkn. innefattar
icke något sådant yrkande om jemkning i Ulsk:s förslag
som kunde leda till inbjudning hvarken till de öfriga Stånden att
förena sig med BondeSt. eller till det sednare att förena sig med de
förre. BondeSt:s beslut står i rak strid med de öfriga. Utsk:s skyldighet
hade dä varit att underrätta BondeSt. att Utsk. icke kunde
fästa uppmärksamhet pä Ståndets gemensamma tanka, enär detsamma
stod i rak strid mot 56 § Reg.F. Förberörde mern. N:o 5
Lief af öfrige RiksSt:n lagdt till handlingarne, ehuru det jemväl
bordt blifva ogilladt. Hade jag varit närvar., när detta ärende hos
R. o. Ad. föredrogs och fått kasta en aldrig så flyktig blick på
mern., hade jag föreslagit att det skulle ogillas med anmärkn. att
Utsk. icke haft rätt att göra dylika framställningar till RiksStm. Men
då detta icke skedde och i det skick saken nu är, tror jag det
bästa vara att afslå förslaget och förständiga Utsk. att R. o. Ad.
icke ämnar utse ledamöter i förstärkt Utsk. för alt afgöra denna
fråga och anhåller jag om propos. derå.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Vid föreg, riksdagar-,
isynnerhet vid den sista, har varit mycken tvist huruvida ett af Utsk.
framlagdt förslag till grundlagsförändring skall, fastän det blifvit af
något Stånd underkändt likväl ovilkorligen blifva hvilande till grundlagsenlig
behandling vid påföljande riksdag. Vid 1834 års riksdag
fattade R. St. en annan mening derom än dåvar. Const.Utsk. Det
beslöts då att votering skulle kunna äga ruin äfven i afseende på
förslag lill grundlagsförändringar dervid endast ett Stånd kommit att
fatta ett så alldeles olika beslut emot hvad de tre öfriga Stånden
jemte Utsk. ansett böra stadgas att det innebure afslag derå. Men
många hafva lika väl sedan den tiden hyst tvifvelsmål om det välgrundade
och grundlagsenliga i detta R. St:s beslut. Vi hafva ock
nyss hört en talare som är af alldeles motsatt mening. Jag måste
tillstå att jag uti de af Utsk. citerade grundlagsstadganden, 81 §
Reg.F. och 29 § 1 mom. Riksd.Ordn., icke kan finna något stöd
för Utsk:s mening, att en sådan votering skulle kunna äga rum som
den Utsk. föreslagit. Hvad 56 § Reg.F. åter angår, hvilken jemväl
blifvit af Utsk. citerad, så är den ganska lång och innehåller
flera invecklade meningar. Dä den nu innehåller det enda stödet
för Utsk:s berörde åsigt, så hade det, enl. min tanka, varit både
nödigt och nyttigt att Utsk. åtminstone för deras räkning, som velat
göra sig reda för saken, ur grundlagen citerat de meningar eller
ordställningar hvarpå Utsk. grundat sin åsigt och att Utsk. deraf
dragit sina slutsatser på ett sätt som gjort det klart för hvarje ledamot
af RiksStm att Utsk. haft rätt. I annat fall kan jag icke hnna
annat än att Utsk:s mening svårligen kan göra sig gällande, åtminstone
inom detta Stånd. Men då jag icke tilltror mig att kunna
tolka grundlagen på ett sätt, som strider tvärtemot den mening
som Const.Utsk. uttalat, åtminstone icke förr än jag tydligen sett
hvarpå Utsk. stödjer denna sin mening, så anhåller jag att R. o.
Ad. ville återremittera betänk, på det att Utsk. måtte blifva i tillfälle
att utveckla sina skäl i frågan, hvilket visserligen icke skett i
Den 26 Juni.
233
förev. betänk., som endast innehåller ett naket åberopande af grunlagens
stadgande, utan att Utsk. aktadt nödigt att derutur fullständigt
citera hvad Utsk. ansett tala för dess åsigt.
Frih. Cederström: Jag tillerkänner visserligen icke Const.-  Utsk. den rättighet, som den siste värde talaren velat gifva, det.
Utsk. äger lika litet som II. St:r rätt alt annorlunda tolka grundlagarna
än deras bokstafliga lydelse innehåller på sätt uti 83 §
Reg.F. tydligen stadgas. Utsk. hade således absolut efter deras lydelse
bordt tillämpa BondeSt;s gemensamma tanke, som innefattade
afslag å det af Utsk. afgifna grundlagsändringsförslag. Men nu innehåller
66 § Reg.F., (som Frih. Palmstjerna rätteligen säger är
vidlyftig) i slutet: ”varde Const.Utsk., genom val af RiksSlms plena,
till slutlig jemkning förstärkt till ett antal af Tjugu personer af
hvarje Stånd, hvilka, genom samfälld omröstning, skiljaktigheterna
förena, och det dymedelst fullständigt beredda utlåt, hvile sedan
till R. St:s afgörande, som ofvan sagdt är.” Alltså kan ingenting
komma under förstärkt Utsk:s pröfning, som icke efterlemnar sig
ett förslag, såsom hvilande till påföljande riksdag. Det nu förevar,
betänk. N:o 13 innefattar likväl att ifall nej vinner, kommer intet
att hvila eller såsom det heter ”att det föreslagna tillägget icke bör
i grundlagen inrymmas.” Jag kan derföre icke instämma uti Frih.
Palmstjernas begäran om återremiss i ändamål att lemna Const.-  Utsk. tillfälle alt framställa sina skäl.
Frih. Palmstjerna: Den af Frih. Cederström nyss upplästa
mening innefattar, att det förstärkta Utsk. äger genom samfäld omröstning
skiljaktigheterna förena. Denna del af § har Const.Utsk.
ansett mera bindande än det efterföljande af meningen, dervid Frih.
Cederström hufvudsakligen fäst sig. Då nu nämnde värde ledamot
uppfattar grundlagen pä ett sätt och Const.Utsk. på ett annat, önskar
jag att detta Utsk. mätte komma i tillfälle att utveckla sina
skäl: Frih. Cederström har nu tämligen utförligt utvecklat sina och
torde man derföre böra bereda Utsk. rådrum att sig närmare förklara,
hvarigenom frågan sluteligen kunde af R. o. Ad. bättre bedömas
än nu, då saken blifvit af Utsk. så knapphändigt behandlad.
Vid en återremiss kan ingenting förloras, ty riksdagens längd beror
icke på denna frågas mer eller mindre skyndsamma afgörande
och då ser jag icke det ringaste hinder för en återremiss. Några
andra voteringar för förstärkt Const.Utsk. äro icke beslutade och
någon ledamot deruti är icke ens vald. Således finnes ingenting
som påskyndar frågans afgörande, ulan Const.Utsk. kan i all maklighet
besvara återremissen i fall den nu beviljas.
Frih. Cederström: Jag hade verkligen icke föreställt mig
alt jag skulle få höra en sådan slags tolkning som den Frih. Palmstjerna
nyss gjorde, då han stannade vid ordet ”förena,” hvilket i
texten icke har annat skiljetecken efter sig än ett komma. Han
säger att Const.Utsk. hållit sig vid frasen ”skiljaktigheterna förena”
men icke läst .slutet af §, der det heter att det dymedelst fullständigt
beredde utlåt, sedan skall hvila till R. St:s afgörande "sorn
234
Den 26 Juni.
ofvan sagdt är.” Det kan väl ej kallas alt riktigt tolka en grundlag
som bokstafligen skall tillämpas att stadna vid ett komma. Man
måste vara så god och läsa punkten till slut.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Frih. Cederström har
frågat, hvartill det tjenar att begära det uppskof hvarom jag anhöll
då frågan sednast förevar och som R. o. Ad. då beviljade.
Min mening var att undvika tvist. Det finnas tvänne myndigheter
för grundlagens tolkning nemi. först Talmännen och i sista handen
Const.Utsk. Om Talmännen och Stånden blifva sig emellan ense,
så kommer frågan icke till Const.Utsk. Då har man besparat tid,
emedan man icke nödsakats gå till sista instansen. Detta hoppades
och åsyftade jag, men har saken så utfallit att PresteSt. förklarat
ifrågav. förslag till grundlagsändring böra hvila, utan omröstning,
så är stridighet mellan Ståndens beslut redan gifven, och Const.-  Utsk:s mellankomst måhända oundviklig. Jag anhåller att Ridd.-  Sekret. ville upplysa lmruv. PresteSt:s beslut utfallit, sä vida någon
officiel underrättelse derom ankommit.
I anledn. häraf upplyste lindert. Ridd.-Sek re t. att, enl. ankommet
prot.-utdr., PresteSt., som ansett Utsk:s ifrågavar. förslag
till grundlagsförändring vara, genom 3aie Stånds sammanstämmande
beslut, antaget att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa
riksdag, ogillat Utsk:s uti förevar, mern. framställda votens-propos.
Hr von Hartmansdorff: Händelsen är den så vidt jag fattat
saken rätt, att 2:ue Stånd, Borgare- och BondeSt., godkänt
voter.-proposm, hvadan enligt deras beslut, frågan skall hvila och
således icke medgifvit någon votering. Om nu R. o. Ad., såsom
Frih. Cederström påyrkat, jemväl beslöte att frågan skulle hvila,
hvad blefve dä följden? Jo att två Stånd stannade mot två.
Hur skall en sådan tvist rörande en grundlagsfråga kunna slitas?
För min del anser jag oss böra undvika en dylik strid mellan St:n.
Svårligen lärer hon kunna undvikas annorlunda än derigenom, att
man, på sätt Frih. Palmstjerna uppgifvit, återremitterar detta betänk,
till Const.Utsk., hvilket såmedelst blir i tillfälle att genom förnyad
framställning till Stånden söka åstadkomma någon förening dem
emellan. Man frågar huru sådane stridigheter kunna uppkomma
sedan grundlagen gällt i mänga år. De härleda sig, såsom R. o.
Ad. nogsamt vet, af den otydlighet för att icke säga stridighet som
förefinnes mellan 56 och 81 §§ Reg.F. angrde grundlagsfrågors behandling.
Vid förliden riksdag var samma fråga före. Jag afgaf
då ett yttrande som jag anhåller att nu få uppläsa, emedan det är
så tillämpeligt på förevar, öfverläggning, att knappast namnen på de
af mig då omnämnde talare behöfva förändras eller borttagas, såsom
t. ex. Frih. Cederströms namn hvilket jemväl deruti förekommer.
Härefter uppläste talaren ett sitt sidan 447 i 8:de delen af
R. o. Ad:ns prot. för sistlidne rikdag förekommande anförande
hvarefter talaren fortfor:
Af hvad jag nu haft äran för Eder uppläsa håfven J, mine
Den 26 Juni.
235
Hrr, inhemtat den mening jag om saken hyser, eller att om 3 Ständ
förklarat ett grundlagsändringsförslag böra hvila, skall det ske, men
om blott ett Ständ gillat förslaget bör det, lika som när två Stånd stan
nät emot tvä, förfalla. Denna min mening gillades vid förliden
riksdag af detta Ständ och slutet blef att man vid samma riksdag, då
ett grundlagsförslag väcktes, röstade hos R. o. Ad. om frågan huruvida
det skulle hvila eller ej. Nu är samma fråga åter före och Stånden
af skiljaktiga meningar derom. Jag önskar och hoppas att
Utsk. må kunna uppgöra ett tillfredställande bemedlingsförslag; åtminstone
bör Utsk. försöka det innan R. o. Ad. skrider till sitt
beslut, hvilket i fall det utfaller så att två Stånd stanna emot två i
fråga om sjelfva formen, vore ganska menligt. Jag anser följagteligen,
pä sätt jag från början yrkat, att återremiss bör ske, på det
att Utsk. åtmindstone må komma i tillfälle alt framlägga skälen för
sin åsigt, hvilket det nu icke gjort, utan, såsom Frih. Palmstjerna
yttrat, endast åberopat vissa §§ i grundlageu.
Frih. Cederström: Jag anhåller att Hr von Hartmansdorff
ville frikalla mig från att hafva gillat RondeSt:s beslut i denna fråga,
då jag ogillar hvarje beslut som fattas öfver en grundlagsfråga
vid den första riksdagen. Grundlagen förbjuder nemi. uttryckligen
att då deröfver besluta, ehuru det må vara tillåtet att derom öfverlägga.
Likaså är det oriktigt att anställa votering deröfver huruvida
ett väckt grundlagsändringsförslag skall hvila eller icke. Man
får icke förblanda dem med allmänna riksdagsfrågor. De frågor af
sistnämnde beskaffenhet, som kunna förfalla, skola förfalla, och
kunna således endast i det fallet komma till förstärkt Utsk. att de
måste afgöras. Grundlagsfrågor deremot kunna aldrig förfalla, åtminstone
så länge grundlagens föreskrifter iakttagas sådana de nu
äro. Ty dä dessa frågor hafva en speciel lag för sig, måste den med
det allmänna lagstadgandets uteslutande för dem gälla. Hr von
Hartmansdorff har i sitt yttrande erkänt att 56 § Reg.F. icke medgifver
att ett förslag får vid första riksdagen förkastas. Den värde
ledamoten synes dock hafva förglömt anledn. för tillkomsten af 2
mom. utaf 56 § Reg.F. vid 1815 års riksdag. Det härflöt deraf
att bland de ifrån 1809, 1810 och 1812 årens riksdagar hvilande
förslag, flere funnos sorn varit nyttiga och behöfliga, men som för
dålig redaktion icke kunnat antagas, men om de vid första riksdagen
då de väcktes, blifvit i redaktionen jemkade hade de varit antagliga.
Derföre tillkom 2 mom. af merberörde §, på det att en
sådan jemkning måtte kunna äga rum; men med frågan om hvilandet
har R. St. icke att skaffa. Det tillhör Const.Utsk. att i ingifvande
mern. deröfver sig utlåta. Ty i grundlagen förekommer
ej något derom att R. St. äga att besluta deröfver huruvida ett
förslag skall hvila eller icke. Derom afgör Const.Utsk. med R. St:s
rätt genom förslags afgifvande. Försummar då Const.Utsk. sin pligt
att lefva efter grundlagen, tillhör det RiksStm att förehålla Utsk. ett
sådant oskick och det sker vid detta tillfälle, derigenom att man
ogillar den föreslagna voteringspropos. Jag bestrider hvad Hr von
Hartmansdorff yttrat om frågans pröfning i sin helhet, hälst han
236
Den 26 Juni.
sjelf erkänt att 56 § icke medgifver det, och att det endast är detaljanmärkn:r
som kunna komma under pröfning i förstärkt Utsk.
Alt nu i allo instämma med PresteSt. vore att jemväl försynda sig
mot grundlagen. PresteSt. har nemi. bland annat beslutat att förslaget
skall hvila, hvaröfver detta St. icke ägde att sig utlåta. I
den delen åter af nämnde St:s beslut, som innefattat ett afslag
eller ogillade af den föreslagna voter:spropos:n kan R. o, Ad. tryggt
instämma och har jag för min del redan tillstyrkt det.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: En § af grundlagen
är åtminstone tydlig, nemi. den der det föreskrifves att grundlagens
stadginden skola efter deras ordalydelse tillämpas. För min
del linner jag berörde § uti ifrägavar. fall icke på annat sätt kunna
tillämpas än som Frih. Cederström utvecklat. Hvad åter R. o.
Ad:s beslut nu vidkommer; så just derföre att jag med min uppfattning
af grundlagens föreskrifter, måste ogilla livad Utsk. här föreslagit,
anser jag mig vara icke allenast berättigad att lemna mitt
enskilta samtycke till en äterremiss, utan jemväl pligtig att densamma
påyrka, på det Utsk. må komma i tillfälle att rätta det misstag,
som det efter min förmening i delta fall begått; och förenar
jag mig således i den framställda begäran af äterremiss.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad framställde Hr
Gr. o. Landtm, alt i afseende på ifrågavar. mern. blifvit yrkadt,
dels af Frih. Cederström, att R. o. Ad. måtte ogilla detsamma, och
dels af Frih. Palmstjerna, med hvilken flere ledamöter förenat sig,
att mern. måtte återremitteras; hvarjemte Hr Landtm, först hemställde
om R. o. Ad. behagade ogilla förevar, mern. N:o 13.
Denna propos. besvarades med blandade ja och nej; i anledn.
hvaraf Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot
ifrågavar. mern. gjorde anmärknu- föranleda till äterremiss, och då
härvid ropades starka ja blandade med nej, förklarade det han trott
sig finna denna propos. besvarad med öfvärvägande ja.
Hr von Troil, Sam. Gust.: På R. o. Ad:s bord hvilar
bland andra frågor äfven 2:ne från StatsUtsk. inkomne betänk.
N:ris 207 o. 208 innefattande svar på äterremiss af 7:de och 8:de
hufvudtitlarne. R. o. Ad. torde finna att dessa frågors handläggning
är af synnerlig vigt för statsregleringens slutliga afgörande.
Jag får derföre hemställa om Ståndet icke skulle täckas besluta att
dessa båda betänk, skola ställas främst på listan till föredragning
vid nästa plenum hvarom jag anhåller om propos.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I händelse R. o. Ad.
skulle vilja framflytta dessa båda betänk:n främst på listan, så anhåller
jag att företrädesrätt måtte tillerkännas StatsUtsk:s betänk.
N:o 211, som innehåller förslag lill en voteringspropos.
Hr von Troil: Jag förenar mig med Hr von Hartmansdorff
och anhåller således att StatsUtsk:s betänk. N:o 211 må blifva det
Den 26 Juni.
237
första på listan och att N:ris 207 och 208 derefter må förekomma.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle att,
på sätt Hnne von Troil, och von Hartmansdorff föreslagit, ä föredragms-listan
för nästa plenum uppfördes först StatsUtsk:s mern.
N:o 211, och derefter samma Utskotts mern. N:o 207, och 208.
Ropades ja.
Företog R. o. Ad. val af 10 Suppleanter för ledamöterne i
förstärkta StatsUtsk.; och befunnos, efter valförrättningens slut, sedan
emellan dem, som erhållit lika antal röster, lottning blifvit anställd,
till bestämmande af den ordning; i hvilken de borde, i händelse
af behof, inträda, dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 117. Gr. v. Stedingk, Ludvig 50 röster.
,, 15. Hr Ribbing, Gustaf  50 „
„ 408. Hr Danckvardt Liljeström, fullm. Hr Elgenstjerna,
Carl Magnus 50 ,,
„ 264. „ Silfverlood fullm. Gr. von Rosen, Robert. 50 „
„ 279. „ Hr Gjös, fullm. Gr. Gyldenstolpe, Ulrik . 50 „
„ 211. Frih. Cederström, Rudolf 50 ,,
,,2,243. Hr Hadorph, Daniel 50 „
,,1,939. „ Silfverstolpe, David Ludvig 49 „
,,1,428. ,, Ridderborg, Jacob Fredrik Georg ... 49 „
,,2,183. ,, Gripensvärd, Jacob Olof 49 ,,
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 9 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 28 Juni 1848.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 1 prot.utdr. för d. 26 dennes.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Berg von Linde,
Joh. Albreckt, såsom ledamot i LagUtsk., och Frih. Oxen
-
23S
Den 2$ Juni f. m.
stjerna, Carl Gabriel, såsom ledamot af BankoUtsk., erhållit 3
veckors ledighet, den förre ifrån d. 3 nästkommande Juli och den
sednare ifrån d. 29 dennes; hvarjemte Hr Landtm, anmodade Hrr
Electorer alt sammanträda till val af en ledamot i BankoUtsk., under
de permitterade ledamöternes frånvaro.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 21 och 22 dennes på bordet
lagda mern. N:o 211, med förslag till sammanjemkning eller voter.
-propos. i anledn. af lliksSt:ns skiljaktiga beslut, rör:de ifrågaställde
anslag till fängelsebyggnader.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att Ridd.-  sekret. måtte fä upplysa om icke PresteSt. har biträd! R. o. Ad:s
mening i denna fråga.
I anledn. häraf tillkännagaf undert. Ridd.-sekret., att prot.-  utdrag, ronde PresteSt:s beslut uti förevar:de, ärende, ännu icke
blifvit R. o. Ad. meddeladt.
Hr von Hartmansdorff: Enligt hvad mig är berättadt och
såsom jag tror med all tillförlitlighet, har PresteSt. biträdt R. o.
Ad:s beslut. I sådant fall, blefve voter:s-propos:ne så mycket enklare.
Men då någon officiel underrättelse derom icke ankommit,
återstår intet vidare än att godkänna voter:s-propos;ne sådane
de äro.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade antaga Utsk:s inbjudning till godkännande af Utsk:s uti
utlåt. N:o 41 och i utlåt. N:o 166 vidhållne förslag, ropades nej;
och uppå sedermera framställd propos., godkände R. o. Ad. de uti
förevar, mern. föreslagne voter:s-propos:r.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 22 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 207, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
124, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens åttonde hufvudtitel,
blef detta utlåtande ånyo bordlagdt på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gust., och Frih. Alströmer, Jonas.
Föredrogs och företogs punktvis till afgörande StatsUtsbs d.
22 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 208, i anledn. af erhållne
återremisser ä betänk. N:o 125, ang:de regleringen af utgifterne
under riksstatens nionde hufvudtitel.
lista punkten, äng:de förhöjning i pensionsbeloppet för
Förste och Andre Landtmätare; 2:dra punkten, angtde öfverjlyttning
på indragningsstat af det till emeritii-löner för lärare
vid elementar-läroverken u 8:de hufvudtiteln uppförda
anslag; och 3:dje punkten, rör:de personel lönetillölening för
professoren doktor J. F. Nordström.
Dessa punkter ansågos ej erfordra annan åtgärd, än attJläggas
till handlingarne.
Den 28 Juni f. m.
239
4:de punkten, ang:de ifrugasatt ■pensionering af s)hindrie
n i Riksarchivet, Expeditionssekreteraren N. IF. Forsslund.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Konungen har i denna
fi åga äskat att Exp.-sekret. Forsslund mätte, ehuru han blott är (50
år gammal, uppföras på allm. indragningsstaten för sin lön 1,200
r:dr, med 37 T:r spannemål derunder inbegripna, af det skäl, att
Forsslund, som är besvärad af starr på det ena ögat och ser ganska
klent på det andra, är i sådan belägenhet högst otjenlig till
embetsman på det ställe, der han sig befinner. R. o. Ad. erinrar
sig utan tvifvel, huruledes Riksarchivet nu är i behof, mycket mera
än hitintills, af en fullt duglig embetsmannapersonal, emedan
detta verk blifvit flyttadt från sina gamla rum till ett nytt hus,
emedan denna flyttning ännu icke är fullbordad, eller handlingarne
ordnade och göromälen således för närvar, flera än förut o. s. v. —
Der behöfves följaktligen en fullt arbetsför personal. Verket har
äfven varit så lyckligt att erhålla en särdeles skicklig chef. Om
han icke varder försedd med fullgoda biträden, så förlamas hans
verksamhet. Under sådane omständigheter anser jag det förslag
Konungen gjort, böra af R. o. Ad. bifallas. Med allm. indragningsstaten,
är det lyckliga förhållande att R- St. ej behöfva gifva
nya anslag, ty döden fyller bristerna genom vissa gamla mäns borttagande
i st. f. dem, som tillkomma. Jag anhåller således att R.
o. Ad. måtte, med afslag å Utsk:s framställning, bifalla K. M:s
nåd. propos. i denna punkt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: För Riksarchivets skull
vore det visserligen mycket skäl af R.o. Ad., att, på sätt Hr von Hartmansdorff
föreslagit, bifalla K. M:s nåd. propos.; men jag kan icke
undertrycka den meningen, att sådant skulle strida emot al! grundsats
för behandling af Statens tjenst äfvensom dess tjensemän. Att
förflytta en tjensteman på indragningsstat, derföre att han är otjenlig,
skulle vara att föröka olägenheterne af otjenliga tjenstemän,
och betunga Statsverket på ett mosätt sätt, emot hvad för sådane
pensioneringar bör ega rum. Jag kan således icke för min del instämma
uti hvad som här af Hr von Hartmansdorff blifvit
tillstyrkt.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror icke att prejudikatet i
detta fall skulle vara farligt för likets tjenst, ty ingen lärer vilja
för pensions erhållande skaffa sig blindhet eller starr. Om man
endast för sådan åkomma blifver flyttad på indragningsstat, så lärer
något missbruk deraf icke vara att befara. När en sådan öfverflyttning
dessutom icke göres till regel, utan är ett undantag,
framstäldt, emedan Konungen funnit rikets tjenst det fordra och
följaktligen särskildt äskat anslaget af R. St.; så bör man vara desto
mera tryggad.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla
StatsUtsk:s i betänk. N:o 125 afgifna och i utlät. N:o 208
vidhållna yttrande, ang:de pensionering af Expeditionssekreteraren
Forsslund, men härvid ropades starka nej, blandade med ja; i
240
Den 28 Jani f. m.
anledn. hvaraf Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle, att,
såsom K, M. begärt, Expeditionssekreteraren Forsslund må berättigas,
att vid allmänna indragnigsstaten bibehålla samma löneinkomst
1,200 r:dr med under lönen inbegripna 37 tunnor spanmål, som
lian nu innehar.
Denna propos. besvarades med starka ja jemte åtskilliga nej,
hvarpå Hr Landtm, förklarade det han funnit ja hafva öfverrösta!
nej.
5:te punkten, ang-.de aflöning åt klockaren i Lekvattnets
nybildade kapellförsamling.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle Utsk:s i
denna punkt afgifna yttrande:
Härvid ropades ja och nej, hvarjemte
Hr von Hartmansdorff anmälde sig och yttrade:
Som jag varit en ibland dem hvilka svarat nej, så anhåller
jag att få uppgifya skälet dertill. Jag tror nemi., att om man fäster
uppmärksamhet vid hvad som är anfördt i 17 punkten af Utsk:s
betänk. N:o 123, så finner man att Konungen till årlig aflöning åt
klockaren och kyrkovaktaren i Lekvattnets nybildade församling,
äskat 66 r:dr 32 sk. intill dess de personer, hvilka i de gamla församlingarne
innehafva dessa beställningar derifrån afgått.
Det är således till förekommande deraf att under väntan på
dessa ledigheters inträffande, den ifrågarande kyrkobetjeningen icke
mätte fattas i ett nytt och fattigt pastorat, som detta ringa anslag
blifvit begärdt. Då frågan förra gången på Riddarhuset förevar,
framställdes behofvet genom ledamöter från orten, hvilka hade lokalkännedomen
om förhållandena. Jag har icke någon sådan kunskap,
men mig synes, hvad Konungen i detta hänseende äskat, vara af
beskaffenhet, att icke böra af R. o. Ad. afslås. Det som begäres
är så obetydligt, att jag icke vet hvarföre man skulle neka det, då
sökanderna äro behöfvande. Jag önskar derföre att IL o. Ad. måtte
bifalla den nåd. propos:n.
Hr von T r o i 1, S a m. Gust.: Jag vill visserligen icke motsätta
mig ett bifall till K. M:s nåd. propos. i detta afseende, för sä
vidt den afser tiden för nu gällande Statsreglering, men jag anser
det för min del, vara alldeles för tidigt att lemna ett obetänkt bifall
till den 16:de punkten förr än R. o. Ad. har afgjort frågan i
sin hufvudsak, sådan den förekommer i betänk. N:o 207. Jag får
derföre anhålla, så framt det icke är för sent, att R. o. Ad. ville
uppskjuta denna frågas afgörande intilldess hufvudsaken blifvit afgjord
i betänk. N:o 207.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Hr von Troil,
emedan jag anser honom hafva ganska rätt, i sitt anförande.
Uppå härefter framställd propos., beslöts att med pröfningen af
ifrågavar. punkt skulle anstå tills R. o. Ad. pröfvat StatsUlsk:s utlåt.
N:o 207.
6:te
Den 28 Juni f. m.
241
6:te punkten, ang:de pensioner för Öfver ste-Lieutenanten
m. rn. J. Edström, framlidne Professoren m. m. E. G. Geijers
enka, samt Professoren m.. m. Nils Akerman.
R. o. Ad. fann denna punkt ej erfordra annan åtgärd, än att
läggas till handlingarue.
7:de punkten, ang:de pension för Pommercerädel B. H.
Santesson.
Hr von Hartmansdorff: Då frågan förra gången förevar,
log jag mig friheten yrka återremiss, pä det att den pension af
I,000 r:dr som var hegard för Hr Santesson, mätte blifva honom
beviljad. Jag anhåller att fä fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att
honom förutan, hade måhånda Götha kanal icke blifvit fullbordad,
eller ock hade det hvarken skett så snart, eller måhända icke utan
betydligare kostnader. Denna man är gammal vorden, redan 72
år; och kan sålunda icke komma efter naturens ordning, att länge
åtnjuta detta vedermäle af R. St:s erkänsla. Alt han, som icke
varit tjensteman, likväl skulle fä pension, vore visserligen ovanligt,
men sådant har inträffat jemväl med andra män, som utmärkt sig
för befrämjandet af rörelsen inom landet. Så l. ex. var en pension
af 2,000 r:dr, om jag rätt minnes, beviljad åt Hr Owen för
det alt han i vårt land infört ängbåtsfarten. Jag hemställer således
vördsamt att R. o. Ad. måtte bevilja de ifrågavar:de 1,000 rahne.
Hr von Troil: För min del skulle jag tro, att det är frami.
II. Ex. Gr. von Platen och icke Hr Santesson, som man har att tacka
för, sä väl planen till, som fullbordandet af Götha kanal.
Hvad beträffar det af Hr von Hartmansdorff vidrörde förhållande
med hushållandet vid kanalbyggnaden, så skulle jag äfven tro
det vara tvifvel underkastadt huruvida Hr Santesson just bidrog dertill
genom sina åtgärder.
I alla fall inträffar det förhållande att Santesson, för sina förtjenster
af Götha kanal redan från kanalfonden åtnjuter ett icke obetydligt
belopp. Jag skulle således tro, att då man med de knappa
tillgångar, sorn nu finnas, tillstyrkt pension, till belopp af 500
r:dr af Statens medel, så är det allt hvad som dertill kan medgifvas,
och får jag tillstyrka bifall lill StatsUtsk:s betänk.
Hr Tersmeden, Nils: Jag kan icke annat än i högsta måtto
förena mig i det yttrande, som Hr von Hartmansdorff har fällt.
Här är sagt, att det är frami. H. Ex. Hr Gr. von Platen, som haft största
förtjenslen i detta företag, och det är sannt, men näst honom
finnes det ingen i Sverige, som man har så mycket att tacka för i
detta afseende, som Hr Santesson. Det är kändt, att han uppoffrat
en del af sin förmögenhet på Götha kanals byggande och han följde
detta företag oupphörligt, och var alltid H. Ex. Hr Gr. von Plåtens
högra hand. Jag har såsom yngling varit vittne till det utmärkta
förtroende, han åtnjöt af denne store hädangångne man. Det är
verkligen icke mycket hegardt att Staten måtte lemna en sådan man
på sin ålderdom, då han deraf är förtjendt, 1,000 r:dr om året.
0 II. 10
212
Den 28 Juni f. m.
Jag kan alltså ej annat än på det högsta tillstyrka att 1,000 r:dr
mätte blifva den summa, som beviljas till detta ändamål.
Gr. Ridderstolpe, Fredr.: Jag måste instämma i Hr von
Hartmansdorffs förslag i den öfvertygelse, att Svenska nationen med
ledsnad ser att en annan man, i samma kathegorie som Hr Santeson,
nemi. Frih. Hermelin, som offrat förmögenhet, omsorger, nit
och allt för det allmänna, lemnades utan stöd och utan belöning.
Jag instämmer i den begärda propos. om 1,000 r:dr b:co för Hr
Santeson.
Hr von Hartmansdorff: Med mitt yttrande ang:de Hr
Santesons förtjenster om Götha kanal, afsäg jag ingalunda, att på
minsta sätt förringa deni, som tillhöra Gr. von Platen. Men det
torde för de liesta vara bekant att Gr von Platen dog innan Götha
kanal var fullbordad. Sålunda berodde fulländningen icke, såsom
Hr von Troil förmenat, på bemälte Grefve, utan pä dem, som honom
öfverlefde. Jag befann mig på den liden i directionen öfver
Götha kanal, och vet sålunda personligen huru Hr Santeson der
verkade. Jag har äfven med honom suttit tillsammans i StatsUtsk.
och sett huru han der arbetade i allmänna angelägenheter. Jag
kan derom i sanning säga, att jag kännt få män med hans förmåga
och hans nit att gagna det allmänna. Hade han icke haft detta,
så hade han visserligen icke tillsatt sin enskilda förmögenhet, på
sätt Hr Tersmeden nyss nämnt att han gjorde. Jag vägar således
tillstyrka R. o. Ad. att bifalla de 1,000 ndrnes pension åt Hr
Santeson.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle StatsCtsk:s
i denna punkt framställda förslag, alt en pension af 500
r:dr årligen mätte till Cammercerådet Santeson lill utgående under
hans lifstid varda beviljad, men härvid ropades starka nej, blandade
med ja; i anleda, hvaraf Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. ansåge beloppet af denna pension böra bestämmas till 1,000
r:dr samt då denna propos. besvarades med starka ja jemte åtskilliga
nej, förklarade det han trott sig finna att härvid ja varit öfvervägande.
S:de punkten, ang:de öfriga delen af Utsk:s betänk. N:o
125.
R. o. Ad. fann denna punkt ej erfordra annan åtgärd, än att
läggas till handlingarne.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz uppläste ett sålydande
anförande:
Med kännedom derom, att Stats- och Ekon.Utsbn, ehuru i
saknadaf giltiga skäl, afstyrkt Hr Ekholms motion, att R. St. måtte
hos K. M. i underdånighet anhålla det en komitté måtte nedsättas
för att granska det af mig ingifna förslag till förändrad organisation
af landlförsvaret, har jag ej underlåtit, oaktadt af sjukdom
inneliggande, att, oberäknadt alla plenidagar äfven dessemellan,
Den 26 Juni f. ni.
243
låta i Ridd.-kansliet uttaga de till utdelning varande Utskottsbetänkanderne.
I går e. m. erhöll jag sednast Stats- och Ekon.Utsbns
betänk. N:o 32 till 34 utan att likväl hafva bekommit något utlåt,
öfver Hr Ekholms motion och mitt förslag, hvarföre det ock var
med största förundran, jag af en händelse, sednare på aftonen blef
underrättad, att det ifrågavarande utlät., utgörande N:o 23, redan
af Ståndet var bifallet, med den skyndsamhet, alt det d. 21 sistlidne
blef bordlagdt och dagen derpå, eller d. 22 afgjordt. Oförklarligen
har likväl just endast och allenast detta betänk, ej till mig
blifvit utdeladt, förr än efter den reklamation jag, med anledn. af
den erhållna underrättelsen, deraf i Ridd.-kansliet verkställt, hvilket
förhållande så väl af utdelaren som af utdelningslistan kunna
upplysas. Jag har ansett mig böra tillkännagifva denna omständighet,
hvilken förhindrat mig, att, då betänk, inom Ståndet förekom,
afgifva de fullständiga vederläggningar å Utsk:ns till afslag anförda
anmärkmr, hvaruppå jag var beredd, och för hvilka det nu ej återstår
mig annat, än att dem till prot. anföra.
Efter en förulgången resumé af Organisations-Förslaget, yttrar
Utsk.:
”De väsendtligaste fördelar, som Hr Stjernsvärd med sitt förslag
afser, äro: l:o en ökad styrka, 2:o en minskad kostnad och
3:o ökade löner, ät befälet.”
Såsom af Utsk:n förbisedt torde jag härvid få tillägga:
l:o De fördelar som hvarje riktigt utförd nationalbeväpning medföra,
nemligen: Massans moraliska lyftning genom utveckling af en
god nationalanda; den väckelse lill ordning och eftertanka i det
enskilta lifvet som hvar och en erhåller genom sin militäruppfostran,
samt slutligen det kraftfulla understöd som en nationel regering allid
härigenom har att påräkna, sä väl mot yttre flender, som inre
fredss törare.
2:o Ordnandet af landtförsvaret på ett sätt, att det, med minsta
möjliga freds-organisation förenar största möjliga och mest betryggande
utveckling af motståndskrafter i händelse af krig.
3:o Att anskaffningen och underhållet af manskapets beklädnad
är så ordnad, att den uppmuntrar soldaten till ökad aktsamhet och
ordningssinne, genom de förmåner som honom härigenom personligen
tillskyndas.
4:o Nödige förändringar uti arméens befordringslagar, på samma
gäng innehållande rättvis uppmuntran ät den sanna dugligheten,
som nödvändiga garantier för arméens tjentbarhet.
5:o Okade pensioner och öfrige förmåner vid afskedstagandet
för såväl befäl som trupp, hvilka, jemte de för ingåendet på pensionsstat
gifna föreskrifter, ytterligare bidraga till arméens tjenstbarhet.
6:o En rättvis återföring till sitt primitiva belopp af de rustoch
roteringsskyldigheten nu åtföljande dryga skattebördor.
16*
244
Den 2S Juni f. m.
”Under hvardera af dessa synpunkter skola Utsk:n betrakta Hr
Stjernsvärds förslag i jemförelse med det system för landtförsvaret,
som nu är gällande.
Efter de i förslaget gjorda uppgifter utgör Sveriges närvaran
-
de styrka till lands:
Officerare 1,521.
Underofficerare  1,236.
Korporaler och vice korporaler 2,911.
Soldater och vederlikar
. . 26,513.
Summa stridande 32,181.
Härtill kommer icke stridande
. . 2,120.
Summa stående här 34,301.
och 5 klasser beväring
. . 81,215.
Tillsammans 115,516.
Enligt Hr Stjernsvärds förslag skulle deremot styrkan till lands
komma att utgöra:
Officerare  1,579.
Underofficerare
382.
Korporaler och vice korporaler  4,460.
Stamsoldater
. . 8,530.
Summa stridande 14,951.
Icke stridande 2,211.
Summa stam 17,162.
Sex klassers beväring:
Beväringssoldater
41,700.
Beväringsrekryter
20,850.
Beväringsreserv
. . 62.550.
Tillsammans 142,262.
”Denna numerära öfverlägsenhet synes i Utsk:ns tanka, likväl
hufvudsakligen härleda sig frän sättet att beräkna såväl beväringsklassernas
antal, som deras styrka. Förslagets författare angifver
nemligen, vid beräkning af Svenska härens nuvarande personal, 5
klasser beväring af tillsammans 81,215 man, eller 16,243 man i
hvarje älderklass, dä deremot det föreslagna systemet grundar sig
på 6 klassers beväring, hvardera beräknad lill 20,850 man. En
rättvis jemförelse emellan de båda organisationssätten kan, enligt
Utskms tanka, ej uppgöras utan att, genom beväringsskyldighetens
utsträckning äfven vid det gamla systemet till 6 är, pä begge organisationerne
tillämpa ett lika antal beväringsklasser. Men om man
äfven vill åsidosätta detta hufvudvilkor för ett opartiskt bedömande,
så är det likväl alldeles nödvändigt, alt under begge förhållandena
upplaga beväringsklasserne till samma numerära belopp, och del har
derföre förefallit Utsk:n särdeles anmärkningsvärd!, att i förslaget beväringmanskapets
antal inom hvarje klass blifvit, vid framställningen
af nuvarande organisation, beräknadt att utgöra endast fyra femtedelar
af hvad det i verkligheten är, och af det belopp, hvartill detsamma
i nya förslaget blifvit uppfördt. Upptagas beväringsklasserne
Den 28 Juni f. m.
245
i båda fallen lika starka, eller till 20,850 man, så visar sig att
Sveriges försvarsstyrka, enligt nuvarande förhållanden beslår af:
stående här  34,301 man.
5 klasser beväring ä 20,850 man  104,250 ”
Summa 138,551 man.
Och enligt förslaget:
Stamsoldater 17,162 man.
6 klasser beväring å 20,850 man ..... 125,100 ”
Summa 142,262 man.
Skilnaden utgör alltså endast 3,711 man, ehuru en hel beväringsklass
blifvit tillagd den i förslaget förordade organisationen.”
Summa summarum af lusta klassens beväringsskyldige utgjorde
enligt sammandragen i sundhets-kollegium för år 1846, oberäknadt
Gottland, 33,115 man, hvaraf 30.358 vid mönstring tdlstädeskommit;
af detta antal har, enligt förslaget, 20,850 man ansetts nödiga
för landtförsvaret, eller med andra ord 6 klassers beväring utgörande
125,100 man, för sagde ändamål påräknade. När vidare uti
förslaget blifvit upptagne, såväl detta antal som kostnaderne för dess
beväpning, beklädnad, underhåll och 3-åriga öfningar, så hemställes
huruvida man, vid jemförelsen mellan den närvarande och föreslagna
militär-organisationen, bordt uti den förstnämnde upptaga större
antal beväringsyngiingar än det, för hvilket statsverket fått vidkännas
någon kostnad, d. v. s. som vore beväpnade och beklädde samt
undergått vapenöfning. Hade Tabellen N:o 33 med nödig uppmärksamhet
af Utsk:n blifvit genomgången, sä hade allt skäl till anmärkning
uteblifvit, dä beväringsmanskapet, så väl enligt det närvarande
förhållandet som enligt förslaget, tydeligen blifvit rubriceradt,
exerscrcidt. beväringsmanskap. Den i förslaget upptagna
tillökningen af 26,746 man är således öfverensstämmande med
verkliga förhållandet; Utsk:ns sätt att beräkna den närvarande arméens
beväringsmanskap är deremot i högsta måtto oriktigt, dä genom
denna beräkning, den närvarande arméen förökats med 23,035
man på papperet, utan beräkning af någon deremot svarande tillökning
i 4:de hufvudtitelns utgifter för detta manskaps öfning, underhäll,
beklädnad, beväpning etc. Af samma skäl som Utsk:n anfört,
skulle jag kunnat beräkna beväringsklassen till 30,358 man i
stället för 20,850; hade likväl en sådan beräkning haft minsta rimlighet
för sig, då jag icke beräknat kostnaden för ett större antal
än det sistnämnda?
”Frågan blir då, hvilkendera organisationen i sig innebär större
kraft till försvar, den gamla med en stam af 34,301 man, hvaraf
32,381 stridande i förening med 104.250 man beväring, hvilken sednare
exerserat endast ett år, eller den föreslagna, med en stam af 17,162
man, hvaraf 14,951 stridande och en beväring af 125,100 man,
som undergått trenne års vapenöfningar. Alt beväringsmanskapet i
det nya förslaget, både genom sin numerära öfverlägsenhet och sin
fullkomligare öfning, har ett stort företräde framför det gamla systemets
beväring, kan ej nekas; men, då man tager i betraktande, att
246
Den 28 Juni f. m.
den stridande delen af nuvarande stam är mer än dubbelt så talrik
som den i förslaget upptagna, och att den derjemte består af i allmänhet
utvaldt manskap, en följd deraf, att, vid tillsättandet af ledigheter
inom indelta arméen, väl kan göras emellau de många,
som dertill anmäla sig, torde man ega grundad anledning att betvifla,
det den nya organisationen pä det hela eger större försvarsförmåga
än den nuvarande.”
Jemförelsen mellan den närvarande och föreslagna organisationen
torde, under åberopande af hvad redan blifvit yttrad t och i motsats
till hvad Utsk:n anfört, sålunda utfalla: den närvarande organisationen
företer en armé af 115,516 man, hvaraf en stam af
34,301 man; af denna stam åro 6,783 värfvade och 27,518 indelta,
hvilka sednare årligen öfvas endast under loppet af 17 dagar;
vidare af 81,215 man beväring, af hvilka hvar och en endast undergått
12 dagars öfning och af hvilka endast 16,243 man, eller
en klass, åro på ett högst ofullständigt sätt beklädda och beväpnade.
Förslaget deremot upptager en armé af 142,262 man, hvaraf
en stam af 17,162 man, hvilken genom sin tillräckliga öfning
blifver fullt tjenlig alt såsom instruktörer för beväringsmanskapet användas;
ytterligare af 125,100 man beväringsmanskap, hvilka samtelige
under loppet af 3:ne år undergått 49 dagars vapenöfning och
af hvilka 41,700 man äro, med undantag af klädesbyxor, fullständigt
beklädda och beväpnade för krig. Kostnaden för denna armé
är för öfrigt i förslaget så beräknad, att några extra statsbidrag
(extra statsreglering), för dess utredning ej erfordras.
”1 förslaget upptages derjemte, såsom sjelfva slutstenen i försvarssystemet,
landtstormen, hvars första uppbåd beräknas till 250,200,
och det andra till 208,500 man. Skulle Svenska nationen vilja ingå
pä en, ända till 50:de ålders året utsträckt, värnpligt, sä kunde
denna ifrån Preussen upptagna idé med lika förmän inympas på
det gamla systemet. Men medgifvas mäste, att fördelen äfven här
lutar åt förslaget, i anseende till den 3-åriga öfning, dess landtstorm
undergått. Meningen med en landtstorm är dock nästan aldrig,
att den skall ensam möta fienden i öppen slagtning. Detta är den
egentliga härens åliggande, och förslagets författare synes äfven hysa
samma åsigt, dä enligt detsamma landtstormen antages i allmänhet
ej bära andra vapen, än dem, som den sjelf kan förskaffa sig.
Landtstormen bör deremot resa sig i fiendens rygg, afbryta hans
kommunikationer, uppsnappa hans konvojer, tillfångataga enskilda
detachementer m. m., och dertill fordras framförallt den allmänna
anda, som vid en hotande fara förmår en hel byggds innevånare
att resa sig. Taktisk utbildning eller manöverskicklighet kommer
dervid mindre i fråga än under öfriga krigsförhållanden.”
Mot hvad Utsk:ns betänkande innehåller om landtstormen är
intet annat att anmärka än misstaget att idéen skulle vara Preussisk,
ty den är en sammansättning af Gottlands beväring och Franska
Garde National Sédentaire. Som dock någon landtstorms organisation
icke för närvarande hos oss finnes och icke i ringaste mån är
för landets innevånare betungande, utom i händelse af försvar af
hus och hem mot fiendtligt anfall, så tyckes mig att hvad förslaget
Den 28 Juni f. ni.
247
äfven i denna väg upptar bör behjertas, synnerligast, då, enligt mitt
förmenande, denna organisation bör bidraga att framkalla den nationalanda,
hvilken hos oss ej tycks vara synnerligen utvecklad. För
att likväl landtstormen skall kunna åstadkomma det resultat som
dermed afses, fordras dock den mera allmänna militäruppfostran
som förslaget föreskrifver.
”Efter att sålunda hafva utredt frågan om det nya systemet,
i afseende å dess uppgifna numerära öfverlägsenhet, öfvergå Utsk:n
till undersökning, huruvida, genom den af Hr Stjernsvärd föreslagna
organisationen, en besparing af icke mindre än 731,947 r:dr
kan vara att för statsverket påräkna.”
Hvarifrån Utsk:n hemtat det yttrande, att förslaget innehåller
en besparing för statsverket af 731,947 r:dr är svårt att utleta,
då Tabellen N:o 31 Litt. A och B tydligen upptager landtförsvarets
påräknade tillgångar till 5,715,811 r:dr och totalkostnaden i
och för landtförsvaret till samma summa. Rust- och rotehållare hafva
visserligen i förslaget blifvit tillskyndade en lindring i sina utgifter
af tillsammans 698,555 r:dr 27 sk.; men denna summa kan
dock ingalunda anses såsom någon besparing för statsverket, dä rustoch
rothälls-afgiften icke ingår bland statsverkets inkomster.
”Att härvid ingå i någon närmare granskning af de uppgjorda
kostnadsförslagen, dertill sakna Ulsk:n både nödig tid och tillräckliga
upplysningar. Utsk:n hafva likväl ej kunnat underlåta att fästa sig
vid vissa omständigheter, som förefallit särdeles anmärkningsvärda
och som otvifvelaktig! torde fordra en icke obetydlig rättelse. Så
har t. ex. vid beräkningen af de tillgångar, som för den nya organisationen
skulle blifva tillgänglige, inkomsten af befälets samtliga
boställen vid indelta arméen upptagits till 570,441 r:dr, som utgör
50 procent eller 190,147 r:dr mera än det belopp, hvartill samma
inkomst nu är uppskattad. Om äfven en sådan högre inkomst
af ett eller annat boställe erhållits de sednare åren, dä spanmålspriserne
varit högt uppdrifne, så är det deremot visst icke fallet
med det stora flertalet, och boställen gifvas till och med, hvilka
icke i arrende afkasta det belopp, hvartill inkomsten deraf blifvit
uppskattad. Utan att derför vilja bestrida, att boställenas afkastning
pä det hela kan lemna något öfverskott utöfver den summa, hvartill
den blifvit uppskattad, äro Utsk:n likväl fullt öfvertygade, att densamma
ingalunda kan beräknas till det af motionären antagna belopp
af 190,147 r:dr.”
Utskotten hafva funnit ”vissa omständigheter serdeles anmärkningsvärda
och fordra en icke obetydlig rättelse.” Jag påstår detsamma
om Utsk:ns betänkande.
Ulsk:n hafva anmärkt, att afkastningen af indelta arméens
boställen blifvit för högt upptagen derigenom, alt den blifvit beräknad
till 50 procent utöfver uppskattningsvärdet, allt under förutsättning
att utarrendering för krouans räkning på minst 30 år af hvarje
boställe skulle äga rum. Härtill får svaras, att boställena vid de
norra regementerne, d. v. s. Norr- och Westerbottens, samt Jemtlands
fältjägare, Westmanlands, Helsinge och Dahlregementerne i
allmänhet ej uppgår till högre afkastning än uppskattningsvärdet, nå
-
248
Den 28 Juni f. m.
gra få äfven derunder; deremot uppgår flertalet af boställena vid
de öfriga regem en terna ej allenast utöfver uppskattningsvärdet, utan
äfven en mängd t. o. m. 2 å 300 proc. utöfver detsamma: ett förhållande,
som ej allenast gifver tillräckligt stöd åt den antagna
beräkningsgrunden, ulan äfven stadgar den bestämda öfvertygelsen,
att inkomsten af indelta arméens samtliga boställen, hvart, och
ett utarrenderadt pä förutnämnde tid, skulle ej allenast uppgå till,
utan äfven i betydlig mån öfverstiga 50 procent af uppskattningsvärdet.
”Genom indelta arméens ställande på vakans, har motionären
beräknat en inkomst:
af 22,29!) rothällsnummer, ä 30 r:dr
608,970:
samt af 7,005 rusthällsnummer, å 133 r:dr 16 sk. . 934,000:
och har såsom grund för denna beräkning blifvit anfördt, att, enligt
frän samtlige Konungens befallningshafvande meddelade upplysningar,
medelbeloppet af de utgifter, som i och för roteringsskyldighetens
fullgörande drabba rotehållarne, utgör 53 r:dr 29 sk. och
medium af samma utgifter för ett rusthåll 157 r:dr 44 sk.
Härvid är likväl att anmärka, att de ifrågavarande uppgifterne
synas vara uppgjorda efter högst olika grunder, då roteringsbördan
för ett län kan upptagas till 102 r:dr och för ett annat till 31 r:dr
29 sk. 7 r:st. per rote, samt rustningsskyldigheten på det ena
stället till 237 r:dr och på det andra till 97 r:dr. Men om äfven
dessa medelbelopp voro riktigt beräknade, torde det likväl ej kunna
tagas för afgjordt, att alla rote- och rusthållare skulle vilja, äfven
mot de af motion närén beräknade nedsatta belopp, med kontant
afbörda sig den nuvarande natura-prestationen. Pä ganska
många ställen är nemligen soldattorpet beläget å utmarken, så aflägset
frän stammen, att någon synnerlig inkomst deraf ej blefve
att påräkna, i händelse af nummerns ställande på vakans. För mången
rotehållare blefve ock det kontanta bidraget mera tryckande,
än presterandet af verklig rotering, och för de provinser, som ej
utsågos till garnisonsorter, skulle detta sätt att utgöra roterings-tungan
blifva synnerligen kännbart derigenom, att stora summor komme
att årligen i kontant från provinsen utgå, utan att derstädes
användas.
Om man således lill och med förutsatte, alt den betydligaste
delen af roteliållartic funne sin uträkning vid att hålla vakans,
emot en årlig afgift af 30 ndr per rote, sä synes det deremot vara
föga troligt, att samtlige rusthållare skulle vara benägne att för
samma ändamål betala 133 r:dr 16 sk., synnerligen dä ett stort
antal bland dem, enligt förslaget, skulle tillförbindas att emot 43
r:dr 16 sk. årligen anskaffa och underhålla häst för kavalleriets eller
artilleriets behof. Dessa rusthållare skulle för vakans af karl och
frikallelse frän skyldigheten att anskaffa sadelmondering betala 90
r:dr b:co, eller 3 gånger så mycket som rotehållaren borde erlägga
för karl vakans.
Af hvad ofvan blifvit anfördt, tro Utskotten sig kunna förutsätta,
att en nedsättning, uppgående kanske till flere hundra tu
-
Den 28 Juni f. m.
249
sen ndr, äfven skulle komma att inträffa å denna del af den beräknade
inkomsten.” «,
I afseende å hvad Utsk:n yttrat om de beräknade inkomsterne
genom indelta arméens ställande på vakans, så torde följande böra
tagas i betraktande:
l:o Att vakans-afgifterne i de särskilda länen måste blifva
högst olika till följd, sä väl af knektens skiljaktiga lönevilkor vid
olika regementen, som olikheten i läns-markegångslaxorne, hvilka
utgöra enda beräkningsgrunden hvarefter jordbrukaren får till penningar
evalvera sina natura-prestationer.
2:o Att hvad de betänkligheter angå, som Utsk:n anföra rörande
rust- och rotehållares benägenhet att i stället för rust- och
roteringsskyldighetens fullgörande, på sätt som nu äger rum, erlägga
den i förslaget bestämda vakansafgift, hyser jag ej några sådane;
skälen dertill äro: dels de ganska tydligen, synnerligast af
BondeStåndet, tillkännagifna önskningar att fä nedsatte de, jordbruket
sä hardt tryckande rustnings- och roteringsafgifterne, dels
att en rättvis återföring af ifrågavarande afgifter, till dess vid
indelningsverkets inrättande bestämda belopp icke skulle vara annat
än välkommen för hvarje innehafvare af berustad eller roterad
jord.
Såsom exempel på skilnaden häruti, torde få anföras Elfsborgs
regemente, der utgifterne för en soldat, enligt primitiva kontraktet,
utgöra 26 r:dr 20 sk. 8 r:st. årligen, och att närvarande
utgifter för enahanda ändamål uppgå till 62 r:dr 40 sk. årligen;
dock särskildt inom Marks härad till 94 ndr 14 sk.
3:o Att soldattorpets belägenhet äfven på utmarken ingalun
da
bör minska benägenheten att erlägga vakansafgift; ty genom
torpets förseende med åbo, blir rotehållaren dels fri från torpets
häfdande, ganska kännbart då soldaten genom kommendering är
frånvarande, dels är rotehållaren alltid säker att af torpinnehafvaren
erhålla, om ej annat, en välkommen tillökning i sin arbetsstyrka.
4:o Att den förmodan, det de genom vakansafgiften inflytande
kontanta summor skulle ntgå frän provinsen utan att derstädes användas;
är alldeles i strid med förslagets innehåll. Uti detsamma
föreskrifves ej allenast, att trupperne skola förläggas inom de län
hvarifrån de utgå, utan äfven att de föreslagna förvaltningsdirektionerne
i alla fall, der så ske kan, på stället skola besörja anskaffningen
af alla för truppen nödvändiga förnödenheter. *
5:o Att serskilt, hvad rusthållsvakans-afgiften vidkommer, torde
få tagas i öfvervägande, att rusthålls- och augmentsräntorne upp
gå
till ett sammanräknadt belopp af 662,289 r:dr, hvilka, om de
fördelas på varande 7,005 rusthåll, utgöra öfverhufvud på hvarje
94 r:dr 24 sk., hvarigenom den af rusthållet utgående egentliga
vakansafgiften endast belöper sig till 38 r:dr 40 sk., eller 8 ndr 40
sk. mera än för rotehållet och hvilket ej torde vara för mycket,
då man besinnar, att vid indelningsverkets inrättande blefvo de
bästa hemmanen anslagna till rusthåll.
250
Den 28 Juni f. m.
6:0 Att hvad förskriften angår, det en del rusthållare, emot
tillgodonjutande af 43 r:dr 16 sk., skulle åligga skyldigheten att
hålla häst, torde, för att finna billigheten häraf, följande få tagas
i betraktande; dels att rusthållaren härigenom ej allenast blir befriad
från all afgift af stamrusthållet, utan äfven får sig af augmentet
tillgodo beräkna 4: 24 sk., dels att, vid nu afsutne kavalleriregementer,
rusthållarne i vakansafgift för häst och sadelmondering
årligen erlägga 7 ä 7£ tunna spanmål, hälften råg och hälften
korn, eller i penningar 49 ä 52 r:dr. Om härifrån afdrages
anskaffning och underhåll af sadelmondering etc. utgörande, enligt
Tab. N:o 17 af förslaget, 12 r:dr 39 sk. 4 r:st., så återstår för
hästen, i ena fallet 36 r:dr 8 sk. 8 r:st. och i det andra 39 r:dr
8 sk. 8 r:st., eller i håda fallen mindre än hvad förslaget tiller
känner
den rusthållare, som ålägges hälla häst. Dessutom bör äfven
ihågkommas, att enligt förslaget äro rusthållarne befriade frän
all afgift till hästens utfodring under tjenstgöring.
7:o Såsom slutligt tillägg i hvad vakansafgiftens erläggande
angår torde här böra erinras, att vid beräknandet af den vakansafgift,
som rust- och rotehållare skola erlägga, har uti kalkylen ett
medelbelopp blifvit upptaget; dock bör detsamma vid verkställigheten
lämpas efter de olika kostnader, som rustnings- och roteringsbesväret
medföra i hvarje olika provins.
Af hvad sålunda blifvit anfördt, torde Utsk:ns föreställning,
om en nedsättning af flera hundratusende riksdaler af de i förslaget
beräknade inkomster, alldeles förfalla.
”Hvad utgiftsposterne beträffar, så förefaller äfven beräkningen
deraf något vacklande. Brukningstiden å vissa persedlar har blifvit
nog långt utsträckt, t. ex. för gevär med tillbehör (utom rem)
till 50 år, för huggare med balja äfvenledes till 50 år, för remtyg
till 20 år, o. s. v.”
De som alltid äro färdige, att jäfva de anmärkningar som göras
mot våra förvaltningsåtgärder, anföra som skäl till våra stegrade
gevärspriser, relatift till hvad i utlandet eger rum (lefvereringspriset
till kronan på ett gevär med bajonett etc. är i Frankrike
17 r:dr; här åter kostade geväret vid Husqvarna år 1847, 21 r:dr
20 sk.; vid Carl Gustafs stad åter, efter ett beräkningssält
minst 33 r:dr 16 sk. och efter ett annat öfver 50 r:dr oaktadt
den större tillgäng på jern vi äga och det bättre arbetspriset
hos oss än i utlandet), att våra gevär äro bättre och solidare
än de utländska; under antagande att så sig förhåller, måste väl
brukningstiden kunna antagas lika med de ifrågavarande. Brukningstiden
på så väl gevär som öfrige af Utsk. anmärkte persedlar
är i Frankrike, der de äro i ständigt bruk, lika med den i förslaget
upptagna, sålunda efter mitt förmenande ingalunda för långt
utsträckt.
”Likaså torde någon jemkning i priserne vara nödig. Ett
gevär är nemligen upptaget till 20 r:dr 16 sk., ehuru det i sista
kontraktet med Husqvarna faktori är beräknadt till 21 r:dr 45 sk.”
Gevärspriset för år 1847 vid Husqvarna, det som antagits till
norm i förslaget, utgjorde 21 r:dr 20 sk. d. v. s. för gevär med
Den 28 Juni f. m.
251
tillbehör af bajonett, bajonettbalja, tappnyckel med skrufmejsel och
krats; förslaget upptager:
Gevär med bajonett  r:dr 20: 12.
Bajonettbalja  .... ,, — 36.
Tappnyckel med skrufmejsel och krats . . . ■ . „ — 20.
Summa r:dr21: 20.
eller detsamma som det anförda gevärspriset. Alt förslaget ej upptagit
ett pris, som efter dess afgifvande tillkommit, torde ej kunna
gifva skäl till anmärkning.
”På samma sätt torde i afseende å beväringsmonderingen kunna
anmärkas, att en vapenrock upptagits att räcka 30 är, ehuru
erfarenheten gifvit vid handen, att motsvarande persedlar nu med
endast 14 dagars brukningstid ej kunnat för ändamålet användas
längre tid än högst 15 år, oaktadt under denna tid betydlig reparationskostnad
derå blifvit nedlagd.”
Brukningstiden på en vapenrock, är under ständig tjenstgöring,
äfven hos oss, antagen till 3:ne år, eller 1,095 dagar; förslaget
upptager brukningstiden för beväringsmanskapets vapenrockar, under
14 dagars ärligt begagnande, till 30 år eller 420 dagar, jag
tror således denna brukningstid ej vara fö;' långt tilltagen och all
anledning till anmärkning i detta hänseende böra förfalla. Beväringens
närvarande kapotter, äro ytterligare bevis på att brukningstiden
ej är för långt tilltagen då af de 15,000, hvilka blefvo utdelta
år 1815, endel ännu äro brukbare, oaktadt slitningen ä dem,
med hänseende dertill att de som liggplagg i tälten begagnas, är
vida större än å vapenrocken.
”Förhoppningen, att beväringsynglingarne skulle, emot den i
författarens tariff upptagna slitningsersättning, vilja sjelfve anskaffa
och underhålla sine monderingspersedlar, torde äfven böra räknas
till antalet af fromma önskningar. För 14 dagars exercis upptages
denna ersättning till 2 sk. 2 r:st. för en kask, 6 sk. 10 nst. för
en vapenrock, 8 r:st. för en mössa, 4 sk. 8 r:st för en kapott, 3
sk. 2 nst. för en blus, 1 sk. 4 r:st. för ett par tältduksbyxor, 2
sk. 6 r:st. för ett par buldansbyxor o. s. v., eller för hela monderingen,
deruti äfven inberäknade skjortor, strumpor och skor, sammanlaggdt
41 sk. 10 r:st. banko.”
”Såsom jemförelse torde böra framhållas, att för närvarande
betalas endast för skjortor, strumpor och skor 1 r:dr b:co till hvarje
beväringsyngling.”
Förslaget upptager visserligen slitningsersättning för hvarje persedel
af beväringsmonderingens beklädnad, ehuru kostnadsberäkningen
ingalunda härpå år grundad, men antager deremot på intet
ställe såsom gifvet eller ens tänkbart, att alla dessa persedlar skulle
af de beväringsskyldige komma att anskaffas; de persedlar hvilka
man trott skulle blifva föremål för ersättning, till följd af deras
allmännare anskaffning af beväringsynglingarne sjelfve, äro alla de
under beklädnaden upptagne med undantag af kask, vapenrock,
kappa och skärp, men torde det i alla fall ej vara oriktigt, att äfven
för dessa ersättning finnes utsatt, då exempel ej saknas att åt
-
252
Den 28 Juni f. m.
minstone de, som för närvarande motsvara de tvenne förstnämnda
af dessa persedlar, äfven blifvit af de beväringssyldige anskaffade.
Hvad äter beloppet af denna ersättning angår, så torde derå
så mycket mindre någon anmärkning kunna göras, då den i
förslaget för hvarje persedel blifvit beräknad efter den å stammens
persedlar bestämda kortare slitningstid, och tror jag derjemte, att
det mindre är beloppet af slitningsersättningen än behaget att
nyttja egna effekter, sorn förmår den beväringsskyldige alt förskaffa
sig dem.
Hvad den nu gällande slitningsersättningen af en riksdaler,
för begagnandet af skjortor, strumpor och skor, vidkommer, så
är den utan betydelse, då densamma saknar giltig beräkningsgrund.
”Pensionerne äro i förslaget ökade, för öfverste från 800 till
1,400 r:dr, för major frän 5 å 600 r:dr till 1,000 r:dr och för
kapten frän 400 till 600 r:dr o. s. v.; samt beräknas att utgå till:
427 officerare och underofficerare med .... r:dr 242,300:
3,000 korporaler, soldater och vederlikar ... „ 97,000:
Enligt hvad direktionens öfver arméens pensionskassa lill sednaste
krigsbefäl afgifna berättelse innehåller, visar nämnde kassas pensions
-
reglering:”
för år 1845, 804 pensionärer med ett pensionsbelopp
af r:dr 215,193: 16.
1846, 838 med ett pensionsbelopp af . . . ,, 223.556: 32.
1847, 849 d:o d:o „ 223,173: 16.
1848, 849 d:o d:o „ 225,743: 16.
”eller ett antal pensionärer, nära dubbelt så stort som det i förslaget
anlagna och en pensionssumma, som, detta oaktadt, med endast
17,000 ä 19,000 r:dr understiger den i förslaget upptagna.
Väl har i förslaget underofficerspersonalen blifvit förminskad
från 1,236 personer till 382, men deremot är antalet officerare
något tillökt, nemligen från 1,521 till 1,579 personer. Och då
härtill lägges den omständighet, att enligt förslaget, största delen af
de pensionsberältigade skulle vid inträdet i pensionsåldern ovilkorligen
öfverflyttas på pensionsstat, så torde, med afseende derå, att
pensionerne blifvit i förslaget betydligen förhöjde, man ined skäl
kunna betvifla den ifrågavarande kalkylens riktighet.”
För att utreda förhållandet af den föreslagna pensioneringen,
med anledning af närvarande förhållanden, torde följande vara
tillräckligt: Närvarande Föreslaget Närvarande Föreslagne
antal
antal
pensions-
pensions-
personer.
personer.
rurn.
rum.
Generaler
9.
8.
2.
2.
Ofverstar
34.
21.
17.
11.
Majorer
106.
89.
85.
72.
Kaptener o. vederlikar
478.
381.
238.
190.
Civilpersoner (subal-
terner)
144.
138.
47.
46.
Fanjunkare o. vederl.
1685.
442.
403.
106.
Summa
2456.
1079.
792.
427.
Den 28 Juni f. :n.
253
Hvaraf synes att, ehuru officerspersonalens summa enligt förslaget
är större än den nuvarande, likväl de grader af arméen,
hvilka egentligen gravera pensionsfonden, blifvit betydligen minskade,
och torde till följd deraf med skäl kunna dragas den slutsats,
att, så väl de upptagne pensionsrummens antal som den förslagsvis
upptagne pensionssumman äro tillräckliga.
Olikheten mellan de här upptagne nuvarande pensionsrummens
antal och de i arméens pensionskassas berättelse omförmälda, härleder
sig derifrån, att de personer, som utgöra arméens pensionskassas
12:te pensionsklass, enligt förslaget, endast äro korprals vederlikar
och bland dem blifvit upptagne.
Att föreskriften, det personer inom åtskilliga grader skola öfverflyllas
på pensionsstat vid vissa uppnådda ålders- och tjenstcår,
möjligtvis kan medföra en tillökning i pensionärernes antal, medgifves,
dock som jag anser denna tillökning endast kunna blifva
högst ringa, har jag ej tagit densamma i beräkning, synnerligast då
pensioneringen endast är upptagen förslagsvis.
”1 beräkningarne förutsättes jemväl, såsom förut är nämndt,
att de rustande skulle anskaffa och underhålla 2,722 nummerhästar
emot en årlig ersättning af 43 r:dr 16 sk. b:co, som komme att
afräknas ä den vakansafgift, hvilken af dem skulle erläggas. Möjligheten
att till detta pris erhålla ett sä betydligt antal, för kavalleriets
och artilleriets behof fullt brukbara hästar, torde med skäl kunna
sättas i fråga.”
Här gäller som svar hvad i föregående blifvit anfördt. (Se pag. 250).
”Genom hvad nu blifvit anfördt, anse Utsk:n sig hafva ådagalagt,
att utgifterne skulle i betydlig mån komma att öfverstiga elen
i förslaget upptagna summa, och att inkomsterne på långt när icke
kunna antagas uppgå till det i beräkningen uppgifna belopp. Den
vinst 731,947 r:dr, som genom förslagets sättande i verket ansetts
skola uppkomma, torde således, om icke helt och hållet försvinna,
åtminstone i högst betydlig mån förminskas.”
Genom hvad i föregående blifvift anfördt, anses fullkomligt
vederlagdt, hvad Utsk:n yttrat angående inkomsternas för höga
beräkning. I afseende på den uppgifna besparingen af 731,947
r:dr för statsverket, hänvises till hvad i föregående blifvit anfördt.
(Se pag. 247).
”Men dertill kommer att i förslaget icke blifvit framlagd den
ringaste beräkning öfver alla de kostnader, som åtfölja öfvergången
från det nuvarande lill ett med detsamma så fullkomligen olika system,
som det i förslaget förordade, — kostnader, så myckel betydligare,
som större delen af nu tjenande personal endast kan successivt
förafskedas. Ej eller finnas några kostnadsförslag öfver den
mängd kaserner, stallar och öfriga etablissementer, som för den
nya kasernerade stamtruppen skulle erfordras. Temligen summariskt
föreslås väl, att dertill använda krigskollegii kassor och arméens
pensionskassas samlade fonder.”
Att uti förslaget upptaga huru öfvergångssättet skulle komma
att ske, från den närvarande till den föreslagna organisationen, har
jag ansett obehöfligt till dess systemet komme att antagas. Det en
-
254
Den 2S Juni f. m.
da som jag trott härvid bordt åtgöras och tagas i betraktande, är
anvisandet af ett för detta ändamål erforderligt penningebelopp, hvilket
äfven blifvit gjordt med en, efter mitt förmenande, tillräckeligen
stor summa, nemi. 3,394,692 r:dr.
”Men Utskrn hafva den mest grundade anledning att förmoda,
det arméens personal, äfven emot förespegling af ökade pensioner
från statsverket, likväl icke skulle medgifva, alt en fond, samlad
under snart ett sekel, genom kännbara afdrag å egna och företrädares
löneinkomster, öfverlätes till annat ändamål, än som dermed
är afsedt.”
Hvad afståendet af arméens pensionskassa till staten vidkommer,
emot förbindelse af statsverket att gälda ej allenast ackordsamorteringslånet
(nära nog lika stort med pensionskassans kapitalfond) utan ock
att efter gifna grunder och den i Förslaget bestämda tariffen utbetala
pensionsbeloppen, så tror jag icke att någon af arméen skulle
tveka att ingå på bytet, synnerligast sedan man erfarit af sista krigsbefälet,
huru svårlöst problemet varit att bibehålla pensionerne vid
sitt nuvarande belopp.
Hvad i öfrigt arméens pensionskassa beträffar och sättet att af
densamma pensionera arméens befäl, så kan man icke anse detta
förhållande annat än i högsta måtto abnormt, då kassan uppkommit
och underhålles på det sätt, att staten visserligen på papperet
bestämt en viss summa som lön för hvarje individ, men på samma
gång föreskrifvit att vissa procent af denna lön, ej af individen
får disponeras och af hvilka han ej kommer att skörda någon
fördel, så framt han ej tjenar till uppnådda pensionsår; kassan kan
härigenom mera anses uppkommen och underhållen af statsbidrag,
än genom afdrag å befälets löner, efter som dessa afdrag ej
äro frivilliga.
”Den tredje stora fördelen, som genom tillämpningen af Hr
Stjernsvärds förslag skulle vara att vinna, vore förbättring af det
lägre befälets löner, — en förbättring, så betydlig, att, efter årliga
afdrag samt beklädnads- och underhållskostnader, en kapten skulle
i behållning kunna påräkna 496 r:dr 32 sk., i stället för nu egande
öfverskott af endast 23 r:dr 24 sk., samt en löjtnant ett belopp
af 94r:dr 2 sk., i stället för en ärlig brist af 373 r:dr 30 sk.;
men härvid bör dock anmärkas, att ehuru, vid beräkningen af lillgångarne
för den blifvande organisationen, afkastningen af arméens
samtliga boställen blifvit i förslaget upptagen till femtio procent utöfver
deras uppskattningsvärde, vid beräknandet af befälets lönevilkor
för närvarande, samma boställens afkastning likväl upptagits endast
efter uppskattningsvärdet, äfvensom att ett belopp af 133 r:dr
16 sk. b:ko såsom motsvarande kostnaden för rum och ved, afdragits
å alla nuvarande löner från och med kaptenens till och med
underlöjtnantens, då deremot i den nya organisationsplanen något sådant
afdrag icke egt rum, af orsak, som det heter, att inqvartering in natura
bestås: att i detta sistnämnde hänseende anmärkningar med
skäl kunna göras, såsom t. ex., att kompagnicheferne vid den indelda
arméen äro försedde med boställen, och att således någon hy
-
Den 28 Juni f. m.
255
reskostnad åtminstone icke bordt för dem i kalkylen upptagas: och
att dä kompagniofficerarne, enligt den nya organisationsplanen, nödgas
att 3 år af 4, antaga 288 dagars ärlig permission, hyresafdrag
ä deras löner med samma skäl kunnat beräknas. Det torde väl i
afseende härå invändas, att desse officerare hafva rum sig anvisade
i kaserner; men då man af 52 veckor är tvungen att begagna permission
41 veckor med betydlig minskning i sine löneinkomster,
så torde det, med hänseende till beliofvet att söka ersättning för
denna löneförminskning, blifva en ren nödvändighet att utbyta kasernen
mot annan bostad. Oaktadt af mindre vigt, torde det dock
jemväl böra anmärkas, att såsom afdrag å nuvar. löner upptagits de
frivilliga bidragen lill musikkorpsernes underhållande, utan att det
blifvit ifrågasatt, att dylika afdrag äfven för framtiden kunde komma
att ega rum. Afven uppgiften å lönebeloppen fordrar alltså troligen
en icke så ringa jemkning; och ur sigte får ej eller lemnäs, att
en stor del af befälet vid den nuvar. arméen genom jordbruk och
andra sysselsättningar, är i tillfälle att förskaffa sig biförtjenster, hvartill
det föreslagna garnisonslifvet skulle lemna föga eller intet tillfälle.
En stor del af indelta arméens yngre officerare, vanligen
provinsens barn, erhålla till en stor del hos vänner och anförvandter
både bostad och uppehälle, och det är endast delta förhållande,
som förklarar möjligheten deraf, att de, med sine små otillräckliga
löner kunna draga sig fram”.
”Utsk:n tro sig i det föregående hafva visat, att, i afseende på
numerisk styrka och försvarsförmåga, det är särdeles problematiskt,
huruvida det föreslagna systemet är fördelaktigare än det nu gällande;
att i afseende på kostnaden, stora jemkningar mäste göras i de framlagda
beräkningarne, och att det dernäst är tvifvelaktigt, huruvida
ens någon besparing skulle komma att ega rum; att, i afseende på
den af författaren framlagda jemförelse emellan officerarnes löner efter
den nuvar:de och efter den föreslagna organisationen, äfvenledes
rättelser äro af nöden, och att, ehuru lönerna i alla fall utfalla fördelaktigare
efter det nya systemet, vår armées egendomliga förhållanden
likväl orsaka, att skilnaden ej blir så stor, som den på papperet
synes. Utsk:n kunna alltså för sin del ej antaga, att några
särdeles stora fördelar skulle i dessa afseenden stå att erhålla, genom
den föreslagna förändringen; men frågan torde derjemte böra
betraktas under synpunkterna af den ökade personliga tjenstepligten
och den tvungna permitteringen”.
Utsk:n hafva anmärkt, alt ehuru arméens boställen blifvit i
inkomstberäkningen upptagne till 50 procent öfver uppskattningsvärdet,
så har likväl, vid jemförelsen emellan lönerne vid den nuvarande
och föreslagna arméen, endast normal-staten blifvit upptagen.
Detta förfarande torde vara så mycket rigtigare, som, med undantag
af kompanicheferna, ingen af de i jemförelsen förekommande officerare
hafva boställen; dessutom har jag hvarken påstått eller vill
påstå: att hvart och ett af kompanichefernas boställen afkasta 50
procent utöfver uppskattningsvärdet, utan kan detta resultat endast
erhållas genom hela massans utarrendering pä minst 30 år. I den
omnämnde jemförelsen tror jag således att uppskattningsvärdet varit
256
Den 28 Juni f. m.
det enda rigtiga som bort komma i fråga. Att för närvarande afkastningen
å utarrenderade indragna boställen utdelas på regementernas
löntagare, inverkar ingalunda till ändring af hvad som blifvit
anfördt, ty dels kan hvarje tillökning öfver normalstaten försvinna,
medelst föreskriften att öfverskottet ä densamma skall ingå till statsverket,
dels eger det förhållande rum, att vid åtskilliga regementer
inga boställen finnas alt utarrendera, och vid andra äter, t. ex. de
norra, kommer ej ringaste öfverskott i fråga.
Vidare anmärka Utsk:n, att af befälets löner vid indelta arméen
blifvit, ä hvar och en frän och med kapten till och med underlöjtnant,
afdragit 133,' r:dr för rum och ved, men deremot detta afdrag
ej skett för motsvarande grader af den föreslagna arméen. Al t så förfarits
torde dock ega sin riktighet, dä man tager i betraktande, att,
enligt förslaget, hvarje officer är tilldeld antingen inqvartering in natura
eller och motsvarande ersättning i penningar; men hvilken föreskrift
utsk:n tyckts helt och hållet hafva förbisett, ehuru tab.
N:o 31 likväl till delta ändamål upptager ett anslag af 100,000 r:dr.
Hvad Utsk:n äter säga derom, att för nuvarrde kaptener, såsom försedda
med boställen, borde något sådant afdrag som detta ej ega
rum, kan ej annat än väcka en billig förundran, då det för det
första ej bör vara Utsk:n obekant, att ganska många kaptensbostället!
icke äro bebyggda med karaktershus, och hvilkas innehafvare
derföre undfå i inqvarterings-ersättning 60 r:dr årligen; och för
det andra, att löne-jemförelsen utvisar det denna ersättning blifvit
för kaptenen i inkomsterna upptagen. Ytterligare anmärkes,
att det bordt vara så mycket nödvändigare att göra detta afdrag å
lönerna för officerare af den föreslagna arméen, som de äro tvungne
att under 3 år af 4 årligen taga 288 dagars permission, och det
således för dem vore nödvändigt förse sig med rum. För det första
får härvid upplysas, att förslaget icke säger hvad anmärkt blifvit,
utan att en del officerare årligen, vid de korpser som hafva
längsta permitteringen, skola hafva 216 dagars permission, och vid
de öfriga, såsom hela artilleriet och kavalleriets gendarmer, endast
144 dagar; för det andra, att den officer som qvarstanna!- i garnison,
bebor de honom tilldelade rum eller åtnjuter motsvarande ersättning
i penningar. Det torde ej eller böra lemnäs utan afseende,
att officerare, enligt förslaget, äfven efter afdrag för ofvannämnde
permittering, befinna sig i en högst förbättrad ekonomisk ställning,
och hvilket, relatift till närvar:de förhållande, Tab. N:o 36 fullkomligt
tydliggör. — Denna jemförelse är enligt mitt förmenande uppgjord
enligt den enda rättvisa grund, som stått att erhålla, derigenom
att den, så väl inom den nämnde som den föreslagna arméen,
antagit till beräkningsgrund de sämst aflönade. Hade jemförelsen
blifvit gjord med dem för hvilka ingen ofrivillig permittering förekommer,
såsom gardet och vissa grader inom arméen, eller en kortare,
såsom vid artilleriet och kavalleriets gendarmer, hade löneförbättringarne,
enligt förslaget, vida fördelaktigare utfallit.
Vidkommande Utsk:ns yttrande om nuvar. officerares tillfällen
till biförtjenster, så har jag just velat, genom lönernas förhöjning,
gö
-
Den 28 Juni f. m.
257
göra (let mindre nödvändigt för löntagarne att behöfva sådana biförtjenster,
och nekas får väl icke, att då, såsom nu är fallet, dessa
biförtjenster äro nödvändiga, individen ej kan så egna sig åt sitt
yrke som behöfligt är, om han i behofvets stund skall kunna uppfylla
sitt maktpåliggande kall. Hvad följden blir af dessa för bergängen
nödtvungna binäringar, synes nu dagligen i tidningarne under
rubrik: beviljade afsked.
Vidare säga Utsk:n, att en del af arméens yngre befäl endast
genom erhållande af gästfrihet hos slägtingar och vänner kunna draga
sig fram med sina små löner, då detta erkännes, frågas, om det
är billigt att ålägga någon, synnerligast den som egnat sig åt fäderneslandets
försvar, en så härd lott som den att äta nådebröd? —
Något som för en sjelfständig karakter är förödmjukande, och som
derjemte bidrager att hos den i tjensten inträdande ynglingen förhindra
utvecklingen af den sjelfständighetskänsla, hvilken, enligt min
åsigt, utgör ett af vilkoren för ett rätt uppfyllande af krigarens
pligter.
”1 förra afseendet är föreslaget, att hvarje medborgare, med
vissa bestämda undantag, skulle, från och med fyllda 21, till och
med fyllda 50 år, deltaga i landets försvar, de första sex åren tillhöra
arméen, de derpå följande landtslormen. Af hvarje års första
beväringsklass skulle så stort antal, som erfordras för att fylla afgången
inom stammen, uttagas, dels efter vederbörande mönsterherrars godtfinnande,
dels genom lottning. De öfriga skulle utgöra beväringsrekryter.
Stammens tjenstgöring är bestämd till sex år. Beväringens
öfningar föreslås till: l:sta året 21, andra äret 14 och 3:dje året
likaledes 14 dagar, in- och utryckningsdagarne oberäknade. Utsk:n
anse sig, efter att hafva framlagt dessa förhållanden, knappast behöfva
deröfver yttra sitt omdöme. Det är ej troligt, att nationen frivilligt
skulle underkasta sig en så ytterst tryckande personlig tjenstepligt,
hvarigenom individen, utan kallelse för militärtjensten, skulle
under 6 hela år slitas från hem och yrke för att utgöra en del af
härens stam, eller ock, i lyckligaste fallet, förpligtas exercera under
3 på hvarandra följande är. Inom de länder, der folkbeväpningssystemet
med så utsträckt tjenstgöringsskyldighet, som här blifvit föreslagen,
finnes infördt, beklagar man sig öfver detsamma, såsom
den tyngsta af alla bördor, och hos oss skulle man utan nödtvång
underkasta sig detsamma”.
Hvad Utsk:ns anmärkning vid den till 50 års ålder utsträckta
värnpligten vidkommer, så kan ej inses, hvarföre den inom det öfriga
Sverige skulle blifva mera betungande än inom en af dess provinser
(Gottland), der den redan existerat sedan 1812. Hvad som
åter säges om det tryckande deruti, att kunna utlottas till stammens
rekrytering, så ber jag att få fästa uppmärksamheten derå, att
en sådan utlottning, under den otroliga förutsättning att inga frivilliga
anmäla sig och att ingen soldat rekapitulerar, likväl icke årligen
skulle utgå till högre belopp än 10 man på hundrade, men hvilka
10 man alltid egde rättighet att, genom frivillig öfverenskommelse,
byta med dem bland de återstående 90, som vore benägne att ingå
6 H. 17
25S
Den 28 Juni f. m.
i stammen. Kan man likväl antaga ett sådant förhållande, då för
nämnde en armé af 34,301 man ej saknar nödigt antal rekryter,
sorn alla frivilligt ingå i krigstjensten? Jag för min del tror, att
ntlottnig aldrig skulle komma i fråga, men jag har icke desto mindre
föreslagit den i organisationen, mera för att gifva en slags lyftning
åt stammen, och för att sätta den i jemnbredd med det beväringsmanskap
som lill densamma skall ansluta sig.
Skulle likväl, i motsats till min åsigt, det anses allt för tryckande
att på föreslaget sätt verkställa stammens rekrytering, så kan
det mycket väl bestämmas utan att i ringaste mån i öfrigt förändra
förslaget, att stammen uteslutande skall rekryteras med frivillige, oeh
hvilka ingalunda komma att fattas, då det ej är att antaga, att den
klass af samhället som nu rekryterar arméen, har samma antipati
för det af mig föreslagna system, som åtskilliga personer inom de
nuvarande Stats- och Ekon.Ulsk:n.
Utskrn säga, att nationen ej torde vara villig att underkasta
sig 49 dygns vapenöfning, fördelte på 3:ne år. — Derpå torde endast
böra svaras: vill man kunna påräkna ett försvar i nödens stund,
så torde man ej fä undandraga sig de för detsammas ernående nödiga
uppoffringar; och att sådane äfven af regeringen ansetts oundvikliga,
bevisar K. M:s vid denna riksdag aflåtne nåd. propos. om
förlängda öfningar för beväringsmanskapet.
”En annan icke mindre väsendtlig olägenhet, som systemet innebär,
är den tvungna permitteringen. Efter slutade öfningar, skola,
enligt förslaget, 5762 korporaler och soldater årligen permitteras till
början af påföljande årets exercistid, d. v. s. under loppet af 288
dagar. Öfningarne räcka i 11 veckor och kunna, åtminstone i
medlersta Sverige, icke gerna börja förr, än i Maj månad. Permissionstiden
vidtager således först i medlet af Juli, då höskörden
redan är i full gång. Men om detta oaktadt det är att förmoda,
att permitterade, under den återstående delen af sommaren och hösten,
kunna finna arbetsförtjenst i sina hemorter, hvarmed skola de
under vintern lifnära sig? Hvar finna medel till kläder och uppehälle
under hemmarchen, dä aflöningen upphör med sista exercisdagen.
Månne de ej under denna tvungna permitteringstid skulle
komma att i ej ringa mån ligga fattigvården till last? och månne
icke den nödställda belägenhet, hvaruti de otvifvelaktigt, i saknad af
arbete, skulle räka, komme att gifva anledn. till ett ännu större ökande
af brotten, än som nu allmänt öfverklagas”.
För att kunna fullständigt besvara Utskms anmärkningar angående
den ofrivilliga permitteringen, så blir det nödvändigt att utveckla
skälen, som föranledt densammas antagande. Förslaget afser
nemi. den minsta möjliga och minst dyra fredsorganisation i förening
med den största möjliga utveckling af betryggande försvarskrafter
för kriget; i följd häraf måste äfven ett visst förhållande ega
rum mellan dessa 2:ne reorganisationer, så vida den sistnämnde skall
kunna uppfylla sin bestämmelse. Hvad befälet vidkommer, så måste
det, linder båda förhållanderne, vara till antalet lika, i anseende till
den längre tid som erfordras för dess bildande. Hvad åter manskapet
angår, så måste följande tagas i betraktande:
l)ea 28 Juni f. in.
259
1:0 Att dess numerär bör vara sä stor, att den erbjuder ett
tillräckligt antal, såväl till ledare (instruktörer) för beväringsmanskapet,
hvilket enligt förslaget utgör den egentliga massan af arméen,
som till den inre ordningens upprätthållande.
2:o Att de erhålla den öfning som erfordras för att uppfylla
ofvan antydda ändamål.
Då likväl stammens befattning som ledare för beväringsmanskapet
endast tages i anspråk en kortare tid af året, följer häraf obehöfligheten
att betunga densamma med längre tjenstgöringsskyldighet,
än som erfordras för vidmagthållandet af dess härföre erforderliga
egenskaper och skicklighet.
Till denna för permitteringen uppgifna grundorsak, komma vidare
de fördelar den tillskyndar statsverket genom besparing af
onyttiga utgifter; och torde det vara öfverensstämmande med fullkomlig
rättvisa och billighet att under permittering ej samma aflöning
erhälles som under aktiv tjenstgöring.
Efter att sålunda hafva redogjort för skälen till den föreslagna
permitteringen och afdraget å aflöningen, kan man ej underlåta att
skärskåda hvad Utsk:n säga om den ofrivilliga permitteringen, hvilket
bevisar en förundransvärd obekantskap med nuvande förhållanden,
emedan, hvad manskapet angår, ofrivillig permittering redan eger
rum inom den värfvade arméen, (den med förslaget mest jemförliga)
utan att härigenom någon af de olägenheter förmärkts, hvilka
i betänkandet blifvit förespeglade. Vid gardesregementerne och
artilleriet skall nemi. en viss del af manskapet mellan exercistiderne
vara permitleradt för kronans räkning; för detta antal upphör gaget
med sista exercisdagen ena året och börjar ej åter förr än med
första exercisdagen året derpå. Vid kronprinsens husarregemente,
permilteras pä samma sätt minst hälften af hvarje sqvadron, dock
tillfaller här permitteringsvinsten sqvadronscheferne i följd af passevolanskontraktet.
Jag kan ej annat se, än att denna permittering
är vida svårare under närvar, förhållanden, dä manskapet oftast äro
från långt aflägsna provinser anvärfde, än den skulle blifva vid den
föreslagna arméen, hvarest hvarje bataljon är stationerad inom den
proviusn der den rekryterar.
”Åtskilliga anmärkningar af jemförelsevis mindre vigt torde äfven
böra anföras, såsom t. ex. bestämmelsen att till gardet och
gendarmerne öfverflytta arméens utmärktaste manskap. Om å ena
sidan syftemålet, att af dessa corpser bilda elittrupper, derigenom
onekligen uppnäs, uppstår å andra sidan den olägenheten, att hufvudstyrkan
beröfvas de elementer, som hufvudsakligen grundlägga
den duglighet, och hvaraf saknaden i farans stund bittert skulle
kännas”
”Kavalleriets och artilleriets öfningar äro, i afseende på tiden,
ej utsträckta öfver infanteriets”.
Skulle den stam, förslaget innehåller, ej äga flera utmärkta personligheter
än det Iilla antal, som erfordras till gardets och gendarmernes
rekrytering, vore den sannerligen ej mycket värd, och
tvekes synnerligen denna anmärkning bevisa nödvändigheten af för
17*
-
260
Den 28 Juni f. m.
slagets pröfvande genom en kommitté at i yrket kunnige män, hvilka
säkerligen aldrig skalle låta en sådan anmärkning komma sig till
last, utan tvertom anse de föreskrifter, som med hänseende till gardets
rekrytering äro gifna, gagneliga genom den stimulus till utmärkelse
densamma innebära. Hvad en brigad ena gången mister,
återfår den ju föröfrigt en annan gång uti ett, om jag så får säga,
förädladt skick.
Utskrns anmärkn., att kavalleriets och artilleriets öfningar icke,
med afseende å tiden, äro längre utsträckta än infanteriets; torde väl
endast gälla beväringsmanskapet!
Under denna förutsättning medgifves visserligen, att öfningstiden
för beväringskavalleriet ej är tillräckligen läng för en fullständig
kavalleribildning, men härvid torde det dock tagas i öfvervägande,
att som militärmyndigheterna äga att bland beväringsmanskapet utvälja
dem, hvilka skola tillhöra kavalleriet, vore det en stor orättvisa
om man föreskref, att beväringskavalleristerne skulle hafva längre
öfningstid än de öfrige. Denna föreskrift är ej eller af nöden,
då, enligt mitt förmenande, stam-kavalleriet enligt förslaget till sitt
antal helt och hållet motsvarar vårt kavalleribehof och beväringskavalleriet
egenteligen icke är att anse annat än som den rekryteringseskader
för kavalleriet, hvaraf det nu har total brist. Hvad åter
beväringsartilleriets öfningstid vidkommer, så är den tilltagen i fullkomlig
öfverensstämmelse med behofvet, för så väl ett fot- och fästningsartilleri,
som äfven för åtskilliga vid åkande artilleriet behöflige
servisnumror.
”Vi de tillfällen, då arméen mest synes vara i behof af själavård,
under krig, är ej sörjt för närvaron af en enda prestman”.
Förslaget upptager ej sjelfva arméen tillhöriga prester utan anses
truppens själavård böra besörjas af presterskapet i den församling,
inom hvilken densamma är förlaggd. — Tager man i betraktande
stammens, den ständiga delen af arméen, förminskade antal,
i förening med föreskrifterne, angående dess förläggning, så tror jag
man icke kan finna skäl till anmärkn. i hvad förslaget med afseende
å själavården innehåller. Vid Kronprinsens husarregemente
t. ex. finnes ingen regementspastor, och hvad gagn skulle han väl
göra, då regementet ligger spridt i Malmö, Ystad, Helsingborg, Engelholm
och Götheborg ? — på alla desaa ställen besörjes truppens
själavård af församlingarnas presterskap, och någonting menligt har
härigenom ej uppstått. Vid Norr- och Vesterbottens fältjägarecorpser
finnes ej heller några prester. Någon olägenhet deraf har ej
heller försports.
Massan af arméen (beväringsmanskapet) upphör ej att tillhöra
sina församlingar, den fåtaliga stammen behöfver det ej eller. Vid
infallande krig i annat ändamål än eget försvar, något som förslaget
visserligen ej af ser. så måste arméen förses med egna prester. Deras
underhållande komme i alla fall icke att betydligt öka krigskostnaderne,
synnerligast då det i förslaget uppförde anslag för själavården
härigenom kom att försvinna.
”En enda generalsperson, chefen för 5:te militärdistriktet,
Den 28 Juni f ni.
261
skulle föra befälet öfver trupper, förlagda från Wenern till Haparanda”.
Vid indelningen i militärdistrikter liar största afseendet blifvit
fästadt dervid, att desse skulle komma att innehålla enahanda antal
trupper, egentliga grunden för det bestämda befälet. Då derjemte
nödigt afseende blifvit fästat derå, att generalbefälhafvarne erhålla
ersättning för resor i tjensten, sä inverkar ej eller distriktens olika
storlek på deras löneinkomster, såsom förhållandet nu är.
”Skyldigheten att hålla rusthållshästar blefve olika tryckande.
De hästar som anslogos till stammen, skulle årligen öfvas, vid kavalleriet
i 54, oah vid artilleriet i 47 dagar, dä deremot de, som
anslogos till beväringsrekryterne, öfvades 21 och beväringssoldaterne
endast 14 dagar”.
Utsk:n påbördar i denna anmärkn. förslaget något, som det ej
upptager, nemi. rusthållshästar för beväringsrekryterne. — Skulle
någon rättelse i hästhållningsskyldigheten, med hänseende till den
olika tjenstgöringstiden, vara af nöden, är ingenting lättare än att
föreskrifva, det den rusthållare, som det ena året lemnar häst till
stammen, lemnar häst det andra året till beväringssoldaterne.
”Slen som redan är yttradt, äro dessa anmärkmr af mindre
vigt, och kunna vid tillämpningen lätt undanrödjas, såvida systemet
i öfrigt vore antagligt och för fäderneslandet nyttigt. Men det hvilar
på förutsättningen af indelningsverkets uppbäfvande. En sådan
åtgärd vore dock, efter Utskrns tanka, af den våda för fäderneslandet,
att all tanka derå bör lemnäs å sido. Indelningsverket har
blifvit klandrat af mången, och uti dess organisation finnas väl brister,
i anseende till dess i flere hänseenden intrasslade och omilitäriska
former(!); men till sin hufvndgrund innefattar det, efter
Ulskins åsigt, det för Sverige mest passande organisationssystem: ty
den indelda arméen är nationel och egendomlig för Sverige. Kärleken
till det egna hemmet inger soldaten en ökad kärlek för fosterlandet.
Det enkla, arbetsamma landtmannalif han förer, stärker
hans helsa, gör honom ihärdig och duglig till många i fält förefal
lande
göromål. Då han af fri böjelse omfattat soldatlifvet och gjort
det till sitt lefnadsyrke, går han äfven med mera villighet dess skiftande
öden till mötes, än den, som utan inre kallelse, pä grund
af en lag, som snart skulle anses tyrannisk, tvingades att, emot sin
vilja underkasta sig krigstjensten. Hans långa tjenstetid inplantar
hos honom en krigslydnad och en disciplin, hvilken man förgäfves
skulle söka hos en på endast nationalbeväpningens grunder bildad
trupp, och denna omständighet, i förening med hans öfriga förhållanden,
gör honom dessutom mindre benägen för rymning. Spridd
öfver hela landet, utgör den indelta arméen en stam, synnerligen
lämplig för beväringen, och skulle uppfylla detta ändamål ännu mera,
derest soldaternas utbildning ifrån början blefve fullständigare
och undervisning dem meddelades i alla till soldatyrket hörande delar.
I detta fall finnes väl en brist, men denna brist kan afhjelpas
genom en ändamålsenligt ordnad rekrytexercis”.
”En sådan organisation, stark i sig sjelf och genom de ärofulla
minnen, den för Svenska hären bevarar, kunna Utsk:n desto
-
262
D en 28 Juni f. m.
mindre tillstyrka att tillintetgöra, som dess vidare utveckling etter
tidens fordringar ulan svårighet låter verkställa sig”(!?).
Utsk:n medgifva indelningsverkets intrasslade och omilitäriska
former, men anse det icke dess mindre vara det för Sverige mest
passande organisationssystem! — Den motsägelse, som häri innefattas,
torde ej med tystnad böra förbigås.
I förslaget har ingalunda klandrats indelningsverkets hufvudgrund
med hänseende till de tidsförhållanden då det inrättades, men
deremot har i förslaget detsamma ansetts olämpligt för nutidens behof
; — till en del med anledn. af dess af Utsk:n medgifna,
brister.
Att indelta arméen är egendomlig för Sverige, måste väl ej
vara ett skäl att bibehälla den, om man icke anser den ändamålsenlig?
Att
indelta arméen är nationel medgifves; men en på allmän
nationalbeväpning fotad armé är det ej mindre. Har beväringsynglingen
ej ett torp till brukning sig upplåtit, så äger han ofta dels
egen gård och grund, dels en familj, som han har lika kär som den
indelta soldaten har sin.
Det arbetsamma landtmannalif som massan af beväringsynglingarna
föra, görer deni ej mindre härdiga och dugliga till i fält förekommande
göromål, än den indelte soldaten.
Ilar den af fri böjelse bland stammen ingångna mannen mindre
gjort till sitt lefnadsyrke militärståndet, än den indeldte soldaten?
Jag tror motsatsen, dä ej allenast en säker utväg lill dess befordran
är öppnad, utan äfven bättre är sörjdt för dess framtid och
ålderdom, än för den sistnämndes.
Disciplinen beror ej allenast på en lång tjenstetid, utan äfven
på det sätt, sorn tjenstgöringen verkslälles.
Den föreslagna stammen är icke mindre spridd öfver hela landet
än den indelta arméen, men är vida mera i tillfälle fullgöra
sitt monitörskap för beväringen än den sednare, i följd af den högre
soldatbildning, som blifver densamma bibringad.
Skulle indelta arméen i det sednare afseendet blifva jemngod
med den föreslagna stammen, så erfordras:
l:o Ett förändradt rekryteringssätt, d. v. s. att antagningen ej
skedde som nu, nära nog för lifstiden, utan endast för ett mindre
antal år hvarje gäng: efter hvilkas förlopp befälet skulle ega rättighet
att förnya eller upphäfva kontraktet;
2:0 En vida längre årlig öfningstid.
Ingendera delen kan förenas med indelta soldatens närvande
aflöningssätt. Tror någon för öfrigt att rust- och rotehållare skulle
gå in på det förra, när deras utgifter derigenom betydligen blefvo
förökade genom en ofta förnyad lega? — Huru skulle väl den indelta
soldatens ekonomiska ställning blifva genom det sednare, som
förhindrade honom lägga nödig hand vid det jordbruk och arbete,
af hvilken han påräknar sin näring?
Att Svenska indelta arméen bevarar ärofulla minnen jäfvas af
ingen, men ega ej äfven Gardesregementerne, Artilleriet och Kronprinsens
husarregemente, för alt hålla sig lill nuvarande korpser,
Den 28 Juni f. m.
263
lika ärofulla minnen? — Dessa förhållanden få dock icke, enligt
mitt förmenande, sökas uti rekryterings- och aflöningssätten, utan
deruti: att båda truppslagen äro Svenskar, varit lifvade af en god
anda och väl anförda.
Hvilket regemente, för att hålla sig till kavalleriet, åtnjuter
väl rättvisare anseendet att vara det första inom vapnet, sä väl hvad
manöverfärdighet sorn den enskilde militärbildningen angar, än kronprinsens
husarer? Detta regemente är doek icke indeldt, ulan i det
närmaste organiseradt som arméen enligt förslaget.
Oaktadt Utsk:n lemnat oanmärkt, hvad jag yttrar om indelta
arméens dyrhet framför alla andra truppslag, bör jag, då exemplet
ligger för handen, ej underlåta att derom yttra några ord.
Vi hafva nu ett större truppantal sammandragne; hvad företer
sig väl härvid med hänseende till kostnaden? jo! att indelta soldaten
kostar statsverket presist lika mycket som den värfvade, och
det oaktadt, fortgår rust- och rotehållarnes utgifter för densamma
oförminskade; denna summa är likväl ej något lappri, då den för
hela indelta arméen uppgår till cirka 2,000,000, r:dr ärligen.
Hvad är likväl vinsten med denna så dyra aimée? jo! att vid
hvarje förminskning i dess leder, något som i betydlig mån kan
äga rum, då det verkligen kommer att gälla; — då vi, i stället
för att gä med, komma att gå emot grannen i öster, — så är det
ingen annan än den nu cöfvade beväringsynglingen som får intaga
platsen, och bördan i fördubblad män således falla på nationen, synnerligast
på den jordbrukande klassen, hvilken till en stor del ej
är i tillfälle, att genom legning befria sig från beväringspligtens fullgörande.
Betryggar likväl alla de med landtförsvarets närvar, organisation
förenade uppoffringar försvaret af egen strand, egen sjelfständighet?
— Jag tror det ej.
”Då, i anseende till hvad sålunda blifvit yttradt, Utsk:n icke
kunna dela motionärens åsigter om fördelarne af Hr Stjernsvärds
ifrågavar:de förslag, följer äfven deraf, att Utsk:n icke kunna tillstyrka
den af Hr Ekholm väckta motion, att en kommité måtte nedsättas för
att samma förslag granska; hvadan Utsk:n tillstyrka
alt motionen i denna del må förfalla”.
Skulle efter hvad i föreg:de blifvit yttradt, emot förmodan
några anmärkmr, ovederlagda qvarstå af dem, Utsk:n mot förslaget
anfört, torde de likväl icke vara af den betydenhet, att de bordt
hindra bifall till den gjorda motionen, att underdånig begäran
måtte göras om nedsättning af en kommité till granskning af förslaget.
”Motionären har jemväl föreslagit en kommitées nedsättande
för att utarbeta, och till Rikets näst sammanträdande Ständer afgifva
ett fullständigt utlåt, om försvarsverkets lämpligaste ordnande;
men då K. M. vid början af innevar:de riksdag till R. St. öfverlemna!
en plan (ill försvarsverkets ordnande, och R. St. äfven i vissa
delar förklarat sig gilla K. M:s åsigter i afseende härå, samt i andra
delar uttalat sin önskan, alt vid hvad hittills är gällande må
förblifva; så anse sig Utsk:n icke för närvande böra tillstyrka några
ytterligare åtgärder för det af motionären åsyftade ändamål, utan
264
Den 28 Juni f. ni.
få, med afseende jemväl derå, att K. M. derest förbättringar uti
arméens organisation skulle anses vara af behofvet påkallade, bäst
är i tillfälle att låta vidtaga de åtgärder, som för ändamålet kunna
vara erforderlige, vördsamt tillstyrka”,
”att Hr Ekholms motion äfven i denna del ej må föranleda till
någon R. St:s åtgärd ?
Som K. M:s under riksdagen afgifna nåd. propos., ang:de förändring
i tiden för beväringens exersis, icke kan anses innehålla den
fullständiga plan till försvarsverkets ordnande som motionären afser,
så har af denna omständighet skäl till afslag af Hr Ekholms motion
ingalunda bordt af Utsk:n hemtas.
Att de vederläggningar jag i förbigående afgifvit likväl ej, med
hänseende till den opinion, som nu inom R. o. Ad. är rådande, föranledt
återremiss, derom är jag nära nog förvissad, och det hade
troligen ej återstått mig annat än hvad jag nu fullgör, nemi. att reservera
mig mot Ståndets bifall till Stats- o. Ekon.Utsksns betänk.
N:o 23, och att till så väl Ståndet, som Stats- o. Ekon.Utsk:n testamentera
berörde betänk., såsom gradmätare af den sakkunskap
och oväld, hvarmed mitt förslag till förändrad organisation aflandtförsvaret
blifvit behandladt.
Förslaget är för närvar:de undertryckt, men det är derföre ej
dödt, det endast hvilar, för att åter framträda, om ej förr, den
dag, då, under ett förändradt representionssätt, landets verkliga behof
samt Konungs och folks sanna fördelar på ett annat sätt skola
göra sig gällande än vid våra nuvar:de riksdagar.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Ehuru det torde kanske med
skäl anses, såsom föga grannlaga, att i en tid då R. o. Ad. är sysselsatt
med så vigtiga angelägenheter och då hvarje ögonblick är af
vigt, upptaga så läng tid, som den siste värde talaren gjort med ett
så långt anförande öfver detta ämne, som redan af R. o. Ad. blifvit
afgjordt; så torde det likväl icke förefalla underligt att den värde
motionären har sökt så mycket som i hans förmåga stätt, och lill
den kraft och verkan det kan hafva, försvara sin motion; och vederlägga
de anmärkmr som emot densamma af de sammansatta Statssamt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskm äro gjorde. Jag beklagar blott
att de icke blifvit afgifne vid det tillfälle då frågan här var före
och då det hade varit tid att besvara dem. Nu skulle det upptaga
R. o. Ad:s tid på ett föga grannlaga sätt.
Hvad den ifrågavar:de motionen i öfrigt beträffar, så forde någon
hvar medgifva, att den har haft ett ganska besynnerligt öde.
Den framträdde under ganska stora anspråk, utskriken af åtskilliga
motionärer, välbevågne tidningar, såsom den förnämsta motion, som
hade blifvit väckt under riksdagens lopp. Men underkastad närmare
skärskådning af personer, som vore mera bekanta med ämnet, befanns
den vara grundad dels på oriktigheter och dels på osäkra kalkyler,
hvilka befunnos vida öfverstiga de summor, hvartill de i förslaget
blifvit upptagne. Dessutom visade sig att den föreslagna förändringen
skulle för nationen medföra en så serdeles stor uppoffring
i ekonomiskt afseende och derjemte, så serdeles många andra
Den 28 Juni f. m.
265
olägenheter, att dä fråga inom Utsk:n förekom, ingen enda person
fann lämpligt att emot Utsk.-ns beslut sig reservera och det oaktadt
Utsk:ns ledamöter ganska väl hade sig bekant att den värde motionären
hade öfver 14 dagars tid haft en afskrift af Utskrns betänk,
och alt åtskillige af Utskrns ledamöter hade blifvit försedde med
upplysningar i ämnet dels mundlligen, dels skriftligen. Då det oaktadt
de sammansatta Utskrns betänk, icke blifvit beledsagad af någon
enda reservation; då här inom R. o. Ad., der så många personer
af yrket finnas och der man är så intresserad för dylika förbättringar,
ingen röst höjde sig då målet här slutligen afgjordes, till
försvar för betänk., så torde dessa omständigheter mer än något annat
bevisa af hvad värde, de emot betänk, här nu gjorde anmärkme
kunna vara. Jag vill icke ytterligare upptaga tiden, utan anhåller
endast, att delta mitt yttrande mätte få intagas i protocollet.
Ilr Stjernsvärd: Med anledn. af hvad den siste värde talaren
anfört, får jag gifva tillkänna att om jag skulle besvara de
anmärkmr han gjort, så skulle jag få återuppläsa hvad jag nyss anfört
och det tror jag icke skulle vara serdeles angenämt för Ståndets
ledamöter, och dä för öfrigt i sjelfva saken med mitt svaromål
ingenting kan uträttas, så anser jag öfverflödigt att dermed upptaga
tiden. Jag har dessutom sagt, att jag för min del anser förslaget
icke vara dödt. Få se hvilken af oss två, antingen den siste värde
talaren eller jag kommer att hafva rätt.
Föredrogs ånyo Exp.Utsk:s d. 21 och 22 dennes på bordet
lagda mern. N:o 10, i anledn. af äterremiss ä skrifvelse-förslaget
N:o 103.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuruväl de 3 RiksStm,
i öfverensstämmelse med sina beslut, godkänt Fxped.Utsk:s förslag,
till underd. skrifv. i förevande fall, så torde R. o. Ad. likväl icke
kunna godkänna det, enär det strider emot det beslut, R. o. Ad.
fattat i en fråga, som är af privilegii natur för R. o. Ad. Vore
nu fråga om att fatta beslut i sjelfva saken, så skulle jag visserli
gen
icke hafva något serdeles emot förslaget, enär frågan är af föga
vigt, och medgifvandet af detta privilegii borttagande icke kan betydligt
inverka på R. o. Ad. i det hela, men då R. o. Ad. förut
fattat sitt beslut, och ett begifvande dertill, att de öfriga Stånden
skulle kunna, emot R. o. Ad:s beslut, bestämma en ändring i R.
o. Ad:s privilegier icke kan ske, så anser jag att R. o. Ad. icke
kan godkänna den skrifvelse, som skulle föranleda till ett sådant resultat.
Jag tager mig derföre friheten föreslå, att R. o. Ad. måtte förklara,
att då R. o. Ad. afslagit Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s tillstyrkande
i utlåt. N:o 60, att äfven säteri- rå- och rörs-, samt insockne-frälsehemman
skulle åligga fjerdingsmansbestyret och R. o. Ad. anser R.
St. icke, utan R. o. Ad:s begifvande, ega att dermed betunga R.
o. Ad:s hemman af nyssnämnde natur, kan R. o. Ad. ej godkänna
Exp.Utsk:s förslag till und. skrifvelse.
Frih. Cederström, Jakob: Jag har icke varit tillstädes då
266
Den 28 Juni f. m.
R. o. Ad. fattade det beslut, som ligger till grund för hvad den
siste värde talaren yrkat i afseende på expedition af Ståndets beslut,
rör:de säteri-, rå- och rörs- samt utsockne-frälsehemmans deltagande
i fjerdingsmansbestyret. Hade jag varit närvande så hade jag sökt
bevisa, att det icke är R. o. Ad;s privilegier i 8 §, som här äro
för nära trädda, ty efter de concessioner, som gjordes år 1809, är
rättigheten att ega säterier i hvarje mans hand, och det är således
icke ett Stånds- utan ett jord-privilegium, som här är i fråga, och
om 3 Stånd vilja förändra ett jord-privilegium, så kunna de göra
det. Enligt 9 § af riksdags beslutet d. 2 Maj 1810 är det hvarje
Svensk mans rätt att besitta all slags jord i Sverige, så väl i städerne,
som på landet med thy åtföljande rättigheter. Det är således
icke personernes utan jordens rättigheter, som äro i fråga, och
då 3 'Stånd ega fullkomligt laglig rätt att besluta, att säterier i
Sverige skola deltaga i fjerdingsmansbestyret, utan afseende på, om
det är en adelsman eller någon annan, som eger jorden, så anser
jag, för min del, att R. o. Ad. icke kan instämma i ett sådant beslut,
som Frih. Palmstjerna föreslagit utan tillstyrker att R. o. Ad.
vill låta vid Exp.Utsk:s memorial bero.
Frih. Palmstjerna: Jag bestrider på intet sätt, att riksdagsbeslutet
af 1809 innehåller de ord, Frih. Cederström nyss nämnt,
men deraf följer icke den conelussion, hvartill Frih. Cederström
kommit. När säteri- rå- och rörs- samt insockne-frälsehemman komma
i andra händer än R. o. Ad:s, så beror det på dess egare, att
medgifva sin jords betungande med hvad besvär eller hvad pålagor
som helst, och den §, jag åberopat, angår alldeles icke den frågan
utan den angår endast R. o. Ad. tillhörige säteri- rå- och rörs- samt
insockne-frälsehemman och genom 1809 års beslut är alldeles icke
pä något sätt ändrad den § i 1723 års adliga privilegier, som i
detta afseende finnes och sorn således, i min tanka, ännu är gällande.
För att förändra en § i privilegierne fordras ett formligt
beslut. Ett sådant beslut har icke någonsin tillkommit, och det är
på denna grund, och då R. o. Ad. redan fattat sitt beslut i denna
fråga, som jag anser att följderna af detta beslut måste göra sig
gällande.
Frih. Cederström: Det är mer än beklagligt, att R. o.
Ad. år 1848 vill försöka att återgå ifrån hvad R. o. Ad. beslutade
år 1809, i afseende pä concessioner i privilegierne. Dessa
concessioner, mine Hrr, skedde icke utan vilkor. R. o. Ad.
föreläde de öfriga Stånden de vilkor hvarunder de ville göra
consessionerne och derigenom fick Ståndet rättigheter, som privilegierne
icke gåfvo, och de andra Stånden fingo rättigheter,
som icke heller de hade. Det ömsesidiga, som i premissen af
dessa concessioner är gifvet, är att icke de personliga rättigheterne
inför lagen skulle blifva olika för olika personer inom riket.
Det står qvar sedan det en gång af R. o. Ad. blifvit gjordt, och
lärer icke kunna häfvas genom några försök att återgå till hvad som
fordom varit. På samma sätt kunde man också vilja återgå der
-
Den 28 Juni f. m.
267
lill att ofrälse man icke får besitta frälse jord, men det låter sig
icke göra.
Skall vi nu föreställa oss att t. ex. ett säteri, som innehafves
af en frälse man, blifver till jrten inlöst af en ofrälse man, ,l:ten,
om Frill. Palmstjernas motion antages, draga fjerdingsmans-bestyret,
den andra deremot icke. Blefve detta likhet i medborgerliga rättigheter
och skyldigheter? Månne då ofrälse man, som förvärfvat
säteri-, rå- och rörs- eller insockne-frälsehemman kunde sägas hafva
samma rätt, som en adelsman, egare till dylikt hemman? Det är
icke tänkbart och i verkställigheten icke möjligt. Jag ber R. o. Ad.
fästa uppmärksamheten derpå, alt det är en ganska viktig fråga, att
icke rubba en handling, hvarmed R. o. Ad. har nedlagt en stor
förtjenst emot fäderneslandet, då den gjordes, och vi skulle icke
strafflöst söka alt återgå derifrån. Jag förnyar min begäran, att R.
o. Ad. ville låta bero vid Exp.Utsk:s förslag till underd. skrifvelse.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Frih. Cederström har, såsom
mig synes, icke gifvit akt pä riktigheten af Frih. Palmstjernas
anmärkn. Frih. Palmstjerna gör icke någon invändning, att en
hvar af de öfriga Stms medlemmar som det behagar, må kunna
låta högre beskatta sina hemman. Frih. Palmstjerna har endast
velat förbehålla R. o. Ad. sin, i privilegierne grundade rätt att bibehålla
säteri-friheten å sina hemman. Denna rätt har allt hittills
varit erkänd, och kan icke frånkännas Ståndet genom serskild förklaring
af en eller annan ledamot, det må vara Frih. Cederström,
eller hvilken annan som helst. Jag tillstyrker således att R. o. Ad.
mätte instämma i det förslag som Frih. Palmstjerna gjort.
Frih. Raab, Adam Christian: Mig förekommer otvetydigt
att Frih. Cederström i denna fråga har fullkomligen rätt. Om det
skulle sig sä förhålla, som Hr von Hartmansdorff nu sednast anfört,
nemi. att, hvad beträffar den frälse-jord, som innehafves af öfrige
medlemmar utom R. o. Ad. så skulle denna frälse-jord vara underkastad
att deltaga i utöfningen af fjerdingsmansbestyret, hvilket åliggande
deremot icke skulle åtfölja den frälsejord som af R. o. Ad.
innehafves, emedan den, pä grund af de adliga privilegierne icke
skulle kunna underkastas en sådan börda. Om så skulle förhålla
sig, så skulle deraf uppstå den orimliga följd, som nyss antyddes
af Frih. Cederström, att ett hemman, deladt emellan 2:ne egare,
fick helt olika onera. Derigenom skulle också visserligen stadgas
en fördel för ett Stånd, hvilken fördel redan detta Stånd afsagt sig.
Jag kan således icke ur någon synpunkt anse alt detta vore rättvist.
Hvad äter angår det rätta och kloka i saken, så torde det
ligga klart för hvar och en af R. o. Ad:s ledamöter, att det icke
är rätt att protestera i en sak, der man icke kan få rätt i längden.
Jag tillstyrker bifall till Exped.Utsk:s förslag till underd. skrifvelse
utan det af Frih. Palmstjerna föreslagna förbehåll.
Frih. Palmstjerna: Denna fråga om fjerdingsmansbestyret
har jag förut nämnt vara egentligen af ringa vigt, men om Frih.
Cederströms och Frih. Raabs grundsatser, jemförde med adliga pri
-
568
Den 28 Ju n i f. m.
vilegierne af 1723, 8 § skulle conseqvent genomföras, så skulle
det på 3 Stånds beslut bero att betunga R. o. Ad:s säteri- råoch
rörs-hemman med rustning och rotering, med kronotionde, med
hemmantals- och jordeboksränta, skjutsning, o. s. v. när som heldst.
Detta är conseqventa följden af de grundsatser, som Frih:ne Cederström
och Raab nu yttrat. Jag hemställer nu likväl om R. o.
Ad. kan anse sådant förenligt med de privilegier, som för R. o.
Ad. nu finnas. Om R. o. Ad. finner att jag har rätt i mitt påstående,
att dylika, af mig nu sednast uppräknade pålagor icke kunna
åläggas säterier och öfriga hemman, utan R. o. Ad:s begifvande, så
kan det icke nekas att icke jag äfvenledes har rätt deruti, att icke
heller fjerdiugsmansbestyret kan åläggas utan R. o. Ad:s begifvande.
För öfrigt vill jag icke kosta ett ord mera härpå.
Frih. Cederström: Den siste värde talaren torde vara god,
såsom Landshöfding, att upplvsa mig, huruvida en R. o. Ad:s ledamot
, innehafvare af krono-skattehemman undgår att deltaga i
fjerdingsmansbestyret. I händelse han, för det krono-skatte-hemman,
som han är ägare af, måste vara fjerdingsman i sin tur, så lärer
det väl icke lida tvifvel, att han äfven får vidkännas detta åliggande
för säteri-hemman om säterier blifva med detta onus belagde.
Frih. Palmstjerna: Såsom Landshöfding står jag icke till
svars pä detta rum. Jag är här blott en af Svenska folkets representanter
och icke Landshöfding, och lemnar följaktligen Frih. Cederströms
fråga obesvarad.
Hr von Hartmansdorff: Man har sagt, det vara allt för
orimligt, att en del af ett hemman skulle vidkännas fjerdingsmansbestyret,
men den öfriga delen slippa det. Sådant är icke mera
orimligt, än att den ena hemmansdelen, är af krono, den andra af
frälse natur o. s. v. Det beror allt pä de förhållanden som förut
ägt rum i hänseende till hemman.
Jag hemställer för öfrigt till R. o. Ad., som synes mig icke
kunna annat än instämma uti Frih. Palmstjernas framställning, huruledes
det skulle kunna sammanhänga med hvartannat, om Ståndet
vid afgörandet först afsloge frågan och förklarade henne vara stridande
mot sin rätt, och sedan när målet kommer frän Exped.Utsk.
förklarade expeditionen vara riktig, emedan hon öfverensstämde med
det beslut, som de tre öfriga Stånden fattat, öfver ett ärende, der
alla 4 Ståndens samtycke erfordras.
Frih. Raab: Hr von Hartmansdorff har hemställt huruvida det
kunde sammanstämma med Ståndets beslut att nu bifalla Exped.-  Utsk:s förslag. Detta sammanstämmer på samma sätt som i alla öfriga
frågor, der tre Stånds beslut är afgörande. Om också Ståndet
här har afslagit frågan, då den förra gången förevar, så hindrar det
alldeles icke Ståndet att godkänna en skrifvelse, som är af tre Stånd
besluten, och det är denna åtgärd, som vi veta, här vara i fråga,
och helt enkelt ur denna synpunkt sedt, är det, som jag tagit mig
friheten tillstyrka bifall till förslaget.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Utan att vidare inlåta mig i
Den 28 Juni f. m.
269
ämnet; hvilket, efter mitt förmenande är, af Frih:ne Cederström och
Raab fullständigt utveckladt, anhåller jag endast alt fa förena mig
med dem i godkännande af Exped.Utsk:s förslag till underdånig
skrifvelse.
Ilr von Hartmansdorff: I anledn. af Frih. Raabs sista framställning,
anhåller jag att Ståndet ville fästa sin uppmärksamhet dervid,
att det så till vida förhåller sig med denna fråga lika, som
med grundlagsfrågor, att de fordra fyra Stånds sammanstämmande
beslut. Jemförelsen med sådana ärenden, der 3 Stånd ega beslutande
rätt, är sålunda vid detta tillfälle ovigtig.
Frih. Cederström: I händelse frågan vore af beskaffenhet,
att fordra alla 4 RiksShns sammanstämmande beslut och Konungens
sanction, så skulle visserligen Frih. Palmstjerna hafva rätt i, att R.
o. Ad. kunde hindra ett beslut, som de öfriga Stånden fattat: men
då detta icke är en grundlagsfråga, som i förstärkt Const.Utsk. kunde
blifva afgjord, att hvila till framdeles beslut, eller, der slutligt afgörande
vore i fråga, det ena Ståndets röst gör, att hela frågan faller
emot de 3 andra Ståndens beslut, så kan jag icke instämma
med de värde talarne. Det passar sig så besynnerligt, att här är
ett misstag begånget af R. o. Ad. R. o. Ad. har velat göra till
personligt privilegium hvad som är ett jordprivilegium. Det är visserligen
sannt, att R. o. Ad. fordom har fått frihet från fjerdingsmansbestyrens
och många andra pålagors utgörande af sätesgårdarne,
men dessa rättigheter, har icke R. o. Ad. för sina krono- och kronoskatte-hemman,
hvilka de innehafva, de förra såsom åboer och de
sednare såsom skattemän. Der få de utgöra dessa onera. Om nu
R. o. Ad. har trott sig kunna förklara att 8 § i adliga privilegierna
gör att säterier icke kunna, genom 3 Stånds beslut och Konungens
beslut, åläggas ifrågavar. bestyr, så följer det likväl klart
af sig sjelf, att, om K. M. lemnar sitt bifall, det icke fordras mer,
än att de tre Stånden säga, att säterierne hädanefter måste deltaga
i fjerdingsmansbestyret, likväl efter hvad jag förmodar endast lill
hälften efter de allmänna besvären, enligt concessionen för säterierne,
endast skulle ega rum till hälften, så att de deltaga till |:tcn
skjuts, till 2:ten inqvartering och rotering. Jag skulle förmoda, att
när man närmare kommer att betänka frågan, sådan den verkligen
är, och sådan den af R. o. Ad. sjelf blifvit tillskapad genom concessionerne
vid 1809 års riksdag, hvilka åter voro en omedelbar
följd af Reg.F:s innehåll och afgifter, så skulle jag förmoda, att man
rätt lugnt och med godt samvete kan låta det bero vid Exped.Utsk:s
skrifvelse och icke försöka att vilja vindicera sin rättighet, i afseende
på R. o. Ad:s beslut i detta fall.
Ilr von Hartmansdorff: Frih. Cederström har förklarat
att R. o. Ad., vid fattande af sitt beslut, begått ett misstag. Om
Frih:n hade sagt, i hans tanka, sä hade det varit antagligt; men att
förklara att så verkligen förhåller sig, det är väl mycket. Frågan
är just den, antingen lian eller Ståndet misstagit sig. Derom torde
Frih. Cederström vara jäfvig att yttra sig. Han säger alt om R. o. Ad.
270
Den 28 Jnni f. ra.
komme att närmare tänka pä sitt beslut, så skulle Ståndet sjelft förmärka
att det hade orätt. Nu fogar likväl händelsen så, att när
Frih. Cederström närmare betänkt saken, så har han gifvit R. o.
Ad. till ilten rätt. Han säger nemi., att om säterier skulle deltaga
i fjerdingsmansbestyret, sä borde det ske till hälften. Om han ytterligare
tänker något närmare pä saken så torde han finna, att R.
o. Ad. helt och hållet har rätt. Det är under denna förväntan,
sorn jag anhåller att R. o. Ad. mätte bifalla Frih. Palmstjernas förslag
till beslut.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, framställde, att Frih. Palmstjernas förslag till
beslut, vore så lydande: ”Då R. o. Ad. afslagit Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk:s tillstyrkande uti utlåt. N:o 69, att äfven säterier rå- och
rörs- samt insockne-frälschemman skulle åläggas fjerdingsmanna-bestyret,
och R. o. Ad. anser, att R. St. icke, utan R. o. Ad:s begifvande,
ega att dermed betunga R. o. Ad:s hemman af nyssnämnde
naturer, enär de uti adeliga privilegierne af år 1723 § 8,
äro från alla kronobesvär befriade, sä kan R. o. Ad. ej godkänna
ifrågavande förslag till underd. skrifvelse”; samt att Frih. Cederström
deremot föreslagit, att R. o. Ad. måtte, med godkännande af Exp.-  Ctsk:s ifrågavande skrifvelseförslag, låta vid dess förevar:de mern. bero.
Hr Gr. o. Land tm:s sedermera först å Frih. Palmstjernas
och derefter å Frih. Cederströms förslag framställde propos:r, besvarades
begge med blandade ja och nej; hvarpå Hr Landtm, ånyo
hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla Frih. Palmstjernas förslag,
samt då härvid ropades starka ja, blandade med nej, förklarade
det han trott sig finna att ja öfverröstat nej.
Frih. Cederström: Emot det nu fattade beslutet, anhåller
jag att fä till prot. aflemna den protest, att jag icke kunnat instämma
i detta beslut, emedan 11. o. Ad. derigenom försökt att rubba
de concessioner, som vid 1809 års riksdag blefve gjorde emot villkor,
som de andra Stånden antagit och fastställt.
Gr. Ridderstolpe, Fredr., instämde i denna reservation.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Jag kan icke instämma
i den reservation, som Frih. Cederström anfört, men anhåller
att emot det fattade beslutet fä mig reservera, på den grund, att
K. M. och R. St. hafva förklarat tjerdingsmans-bestvret för en communal-befattning,
ehuruväl, såsom hvar man vet, den hufvudsakligen
är af Statstjensts natur; men sedan befattningen blifvit af K.
M. och R. St. förklarad för communal, och man vet att öfverallt
der billighet får råda, säteri-egare godvilligt deltaga i fjerdingsmansbestyret,
så hade jag trott att R. o. Ad. nu hade bordt gifva sitt
bifall till hvad de öfrige Stånden föreslagit och hvilket jag äfven yrkade
förra gången när detta förslag förevar.
Frih. Raab: I händelse många vidlyftiga reservationer skulle
komma att afgifvas, fruktar jag att det skulle taga längre tid än en
votering och i sådant fall begär jsg en votering, såvida det icke är
för sent.
Den 28 Juni f. m.
271
Hr von Troil som härefter uppropades förklarade att lian begärt
ordet endast för att reservera sig emot det fattade beslutet.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf att då R. o. Ad. ännu icke
öfvergått till pröfning af något annat ämne, tiden för begäran om
votering icke vore tilländagängen.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill visst icke hindra en votering
att nu företagas om Hr Gr. o. Landtm, finner henne kunna
ske; men då får jag åtminstone först anmärka oriktigheten af ett
sådant förfaringssätt, att man efter reservationernas höljan, begär
omröstning. Om nu reservationerna klefve likaså många, som vid
en föreg:de riksdag, i fråga om skjutsen, så skulle det kunna hända,
att voteringen företogos på e. m., sedan reservationerne blifvit afgifna
på f. m. i en fråga, der reservanterne måhända sluteligen vunne
vid voteringen. Sådant lärer likväl icke vara lämpligt eller med
god ordning öfverensstämmande.
Frih. Cederström: Med den siste värde talaren instämmer
jag fullkomligt deruti, att det vore lika orimligt att, sedan beslut
nu blifvit fattadt och med klubban stadfästadt och reservationer deremot
framställde, begära votera, som det beslut R. o. Ad. nyss fattade,
att rubba en af R. o. Ad. sjelf afgjord sak.
Frih. Raab: Lika sä lifligt jag instämmer i Frih. Cederströms
åsigt, lika så litet instämmer jag med honom rörande voteringen.
Men då jag likväl misströstar att förlora voteringen när jag ser Hr
von Hartmansdorffs säkerhet i denna fråga, så vill jag derifrån afstå.
Föredrogs Const.Utsk:s d. 21 och 22 dennes på bordet lagda
mern. N:o 15, om ändring af 52 § Reg.F. och 24 § RiksdagsOrdn.
ang:de tillförordnandet af RondeSt:s Secreterare.
Den vid detta mern. af Hr Biskopen Holmström fogade reservation
upplästes på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Au g., som derefter yttrade:
På de skäl som blifvit af Biskop Holmström anförde anser jag
för min del detta förslag vara hvarken högst nödigt eller nyttigt,
och hemställer derföre att R. o. Ad. måtte återförvisa betänk, med
denna sin gemensamma tanka till beslut.
Frih. Cederström: Jacob: Vi hafva för några dagar sedan
haft en votenspropos. ifrån Const.Utsk. öfver ett BondeSbs beslut,
deri Utsk äfven förklarar sig med nära nog samma termer, rörande
en grundlagsförändring i 72 § Reg.F. ang:de Bankolagen och der
Utsk. icke ansåg förändringen böra inflyta, derföre att stadgandet
fanns i Banko-lagen. Nu säger Hr von Hartmansdorff, att förslaget
hvarken vore nödigt eller nyttigt och derföre skulle återremitteras.
Detta innefattar således på ren Svenska ultaladt, och utan omsvep
och fraser, afslag på betänk. Såsom afslag å de af Const.Utsk. framställde
förslager få icke göras vid första riksdagen och det torde således
vara alldeles otillbörligt, att man här söker få en gemensam
tanke, som afslår ett Const.Utsk:s memorial. Denna fråga som är
272
Den 2S Juni f. m.
af grundlagsnatur, rörer BondeSt. och K. M:s rätt, men för ingen
del R. o. Ad. K. M. begagnar sitt veto när R. St. hafva beslutat,
om han så behagar. Dä icke någon anmärkn. blifvit gjord emot
sjelfva förslaget, så skulle jag förmoda, att Hr Gr. o. Landtm, finner
detsamma böra hvila, och att icke någon propos. till gemensam
tanka i den syftning, som Hr von Hartmansdorff framställt, kan
af Hr Gr. o. Landtm, laglikmätigt göras.
Hr von Hartmansdorff: I händelse Hr Gr. o. Landtm,
finner en sådan framställning, som den jag begärt, icke kunna blifva
föremål för någon propos. så skall jag icke längre yrka den. Men
jag tror icke att Hr Gr. o. Landtm, kan så anse saken. Detta är
emedlertid hufvud-argumentet i Frih. Cederströms yttrande. Det är
ock öfverensstämmande med hvad han yrkat vid föreg, riksdagar och
jemväl vid denna, likasom mitt yrkande instämmer med dem, jag både
vid denna och föreg:de riksdagar framställt. Frih.n har sagt ibland
annat, att en fråga, som anginge Konungens prerogativ, i hänseende
till ett annat Stånd, icke anginge R. o. Ad. utan blott det Stånd,
som vore i fråga. Om så vore, hade naturligtvis grundlagen bordt
göra det undantaget att de 4 Ståndens sammanstämmande beslut
icke beträffade sådana grundlagsfrågor som denna. Bien ett sådant undantag
är icke gjordt, således fordras det att alla 4 Stånden samtycka.
I händelse R. o. Ad:s mening skulle instämma med den, jag framställt,
nemi. att Konungens rätt i detta fall icke bör förminskas, sä
är det också Ståndets befogenhet att återremittera betänk, med den
gemensamma tanka, jag föreslagit; och det är derom jag vördsamt
anhåller att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa propos.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, i anledn. af Frih. Cederströms
och Hr von Hartmansdorffs sednaste yttranden, ansåge
sig böra förklara, att ett af Const.Utsk. afgifvit förslag till grundlagsförändring
vore hvarken nödigt eller nyttigt, skulle innebära afslag
å Utsk:s förslag, Hr Landtm, icke skulle anse sig kunna derå
framställa propos.; men då RiksSt:n, enl. 56 § Reg.F., voro berättigade
att emot Utsk:s förslag göra anmärkmr, och möjligen något
Stånd kunde finna en sådan anmärkn. emot Utsk:s förslag vara
att göra, Hr Landtm, icke funne något hinder att derå framställa
propos., naturligtvis under förutsättning att ett sådant förklarande å
Ståndets sida icke kunde innefatta ett afslag å Utsk:s förslag, hvilket
icke grundlagsenlig! kunde beslutas förr än vid nästföljande riksdag.
Hr Tersmeden, Nils: Jag vill icke yttra mig i denna fråga
i afseende på förslaget om återremiss med förklarande, att grundlagsförändringen
skulle vara mindre nyttig eller nödvändig, utan
jag vill blott uppgifva skälen hvarföre Const.Utsk. stannat vid ifrågavarrde
beslut. Inom Utsk. sade ledamöterne af BondeSt. med en
mund, att de önskade denna förändring. De påstodo att den omständighet,
att Konungen utnämnde sekreteraren, icke vore för Ståndet
fördelaktig. Der androgs hurusom vid en föregående riksdag
K. M. funnit skäligt att återkalla den sekreterare Han en gäng nämnt,
och i stället utvälja en annan. Vid denna riksdag hade det varit
hän
-
Den 28 Juni f. m.
273
händelsen, att sä fort sekreteraren öppnat sin mun, man ansett det
som ett indirect försök ifrån Konungamakten att inverka på Ståndets
öfverläggningar. Man har hittills ansett ifrågavande stadgande innefatta
en förmon för BondeSt., och alltså har någon rubbning deraf
ej kunnat ifrågakomma; men då samma Stånd numera anse saken
annorlunda, trodde Utsk. äfven tid vara att häri söka en ändring i
ändamål att bringa BondeSt. i detta afseende i samma linia med
de öfriga Stånden och att något motstånd ej deremot borde göras
från de andra Stånden, utan BondeSt. få försöka, att, om jag så
får säga, sköta sig sjelft genom alt sjelft tillsätta sin sekreterare.
Skulle äter K. M. anse detta såsom ett K. prerogativ, sä ligger det
i Dess makt att afstå ett sådant beslut, men man trodde icke skäl
vara att neka denna BondeSt:s begäran att komma i fullkomlig
jemnlikhet med de öfriga Stånden.
Frih. Cederström: Med den restitution af tillämpningen utaf
det beslut, R. o. Ad. skulle fatta om en återremiss till Const.-  Utsk. med gemensam tanka att Ståndet icke ansåg förändringen vara
nödig och nyttig, icke innefattar ett beslut, som afslår det förslag,
som ifrån Const.Ulsk. blifvit afgifvet, har jag icke någonting
emot, att ett sådant förslag göres, dock så till vida, att tillka meddelas
till Const.Utsk. den förklaring, att Ståndets yttrade mening,
att förslaget hvarken är nödigt eiler nyttigt, icke afser ett afslag
på förslaget. Då har jag visserligen ingenting deremot, men då
får jag också till prot. förklara, att jag icke begriper hvad följd
detta beslut skall fä, sedan Utsk. redan har funnit förslaget vara
både nödigt och nyttigt.
Frih. Baab, Adam Christian: För min del kan jag icke
heller fatta huru ett R. o. Ad:s beslut att det ifrågavande förslaget
hvarken är nödigt eller nyttigt, skulle kunna annorlunda förstås,
än såsom innefattande ett afslag på hufvudfrågan och ur sådan
synpunkt anser jag att det vore oriktigt af R. o. Ad. att nu fatta
detta beslut. Deremot tillstyrker jag för min del antagande af
Const.Ulsk:s förslag. Jag gör det på den grund, att BondeSt. på
sednare tider har återvunnit de rättigheter, jemlika med de andra
Ståndens, som de ifrån början hade dä detta förmynderskap öfver
Ståndet ansågs nödigt. Sedan BondeStåndet i sednare tider obestridligen
uppenbarat sig hafva en ganska egen och fast vilja, så skulle
jag anse det vara orätt, att ens försöka fortfara med ett förmynderskap,
som icke kan ulöfvas, hvarken till deras eller rikets fromma
och gagn. Jag tror tvärtom, att ett förnekande deraf skulle åstadkomma
en förtrytelse, som vore långt mera skadlig, än möjligen
följden skulle kunna blifva af bifall till det ifrågavande förslaget.
Jag yrkar så mycket heldre bifall till det Const.Utsk:s mern. vi
hafva på bordet, som det vid nästa riksdag är fråga om representationsförändring,
och i händelse den skulle gå igenom, så förfaller
hela denna fråga, men i motsatt händelse anser jag att sedan förslaget
en gång kommit fram, intet annat beslut kan skäligen fattas
än att bifalla detsamma.
ti H. 18
374
Den 2S Juni f. m.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Dä jag instämmer i anhållan att
Ståndet måtte återremittera detta betänk., grundar jag det hufvudsakligen
pä den af Biskop Holmström afgifne reservation, som af
Hr Carlheim Gyllensköld blifvit understödd och anhåller att Const.-  Utsk. mätte taga den i närmare öfvervägande. Den innehåller betänkansvärda
äsigter, då den anser förslaget innebära en inskränkning
af Konungamaktens i grundlag stagade och, utan förnärmande
det Hedersv. BondeSt:s rätt förstådda intresse och välförtjenta anseende,
länge utöfvade prerogativ. Någon uttydning af dessa ordbehöfves
icke.
Reservanten har vidare uttydt svårigheten att bland den massa,
som vid riksdagens början anmäler sig, kunna utvälja en skicklig
person. Vi veta nogsamt alla, huru Utsk:n äro, vid riksdagens början,
ofverlupne af sökande till platser inom dem och huru svårt valet
är vid fråga om biträdande personer inom ett sådant; vi veta
äfven svårigheten, att der komma till ett godt val och man har
sett äfven der förhållanden göra sig gällande, som man skulle önska
kunde undvikas. Vi veta att hvarje Stånd eger afgörande rätt
i grundlagsfrågor och derföre kan jag icke inse hvarföre icke R.
o. Ad. här skulle äga denna rättighet. Det är på dessa skäl jag
anhåller att vid åter remissen, reservanternes yttrande måtte tagas i
närmare öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Hr Tersmeden har anfört de
skäl, som ligga till grund för Utsk:s förslag i denna del. Afsigten
var att åstadkomma likhet emellan RiksStm vid tillsättande af sekreterare.
Man ansåg sig derföre icke böra underlåta att gä BondeSt:s
önskningar lill mötes, att vid tillsättande af sekreterare erhålla
lika rättigheter med de öfriga Stånden. I fall Utsk. i och
för uppnåendet af det afsedda varit mindre lyckligt i valet af medel,
sä gifves det ett annat sätt, att hinna samma mål, nemi. att
K. M. lillsätter sekreterare äfven i alla de öfriga Stånden. Om således
R. o. Ad. icke gillar Const.Utsk:s ifrågavande förslag, sä anhåller
jag vördsammast att R. o. Ad. ville antaga den gemensama
tanka, att R. St. böra åt K. M. inrymma rättighet att hädanefter
tilsätta sekreterare i alla fyra RiksStm.
Gr. Sparre, Erik: För min del torde jag få förklara, att de
skäl, som Utsk. anfört, synes mig så talande, alt mot dem ingenting
är att säga och ingenting vidare för saken att tillägga. Om
BondeSt. i förflutna tid haft mindre rätt än med-Stånden, så är
denna rätt numera förbi, och man har svårt att finna några skäl
hvarföre ett Stånd skulle förvägras en rättighet, som är af de öfriga
Stånden medgifven. Att besluta en äterremiss, på det att Utsk.
skall taga i betraktande huruvida frågan är högst nödig eller nyttig,
tror jag icke skulle till någonting tjena, emedan man torde
kunna taga för gifvet alt Const.Utsk. innan det beslutar, att hos
RiksStm tillstyrka en grundlagsförändring, nogsamt betänker huruvida
den är nyttig och nödvändig eller icke. Jag måste således för
min del tillstyrka bifall till Utsk:s betänk., men om B. o. Ad.
skulle dela den mening, som af åtskillige talare blifvit framställd,
Den 28 Juni f. m.
275
Hvilkas omdöme plägar gälla inom detta hus, sä måste jag i delta
täll förena mig med Gr. Lagerbjelke, på det att det ändamål som
afses med betänk, och sorn ligger till grund för motionen, nemi.
likhet i rättigheter emellan de serkildta Stånden mätte vinnas.
Frih. Cederström: Det eger sin fulkomliga riktighet att den
af Gr. Lagerbjelke framställda tankan verkligen innefattar en tanka
till grunglagsförändring, alldeles skiljaktig ifrån den af Constit.Utsk.
här i betänk, framställda, men som Gr.Lagerbjelke icke är berättigad
att i Ståndens plenum väcka fråga om en grundlagsförändring,
så bestrider jag hans rätt att få denna fråga här upptagen. Må
han såsom ledamot i Const.Utsk., der vindicera den tankan bäst
han vill och gitter, men här får den frågan icke väckas och icke
härifrån remitteras. Det är nu blott fråga om huruvida han vill
hafva oss att uttrycka att det ifrågavarande betänk, hvarken är nyttigt
eller nödigt och derom får naturligtvis Ståndet yttra sig sedan
Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att han icke afser detta icke innefatta
något afslag på förslaget, hvilket först vid nästa riksdag kan
ega rum; men Gr. Lagerbjelkes förslag må icke komma att upptagas
här i Ståndet såsom något förslag till grundlagsförändring.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: BondeSt. bör såsom RiksStånd
betraktadt, äga samma rättigheter och skyldigheter, som de öfriga
RiksStm och i delta afseende ej någon skilnad förefinnas.
Dä nu de 3 öfriga RiksStm omedelbarligen tillsätta sin sekreterare,
så ser jag intet skäl för handen vara hvarför icke BondeSt.
skulle äga rätt att äfven göra sammaledes. Sednare tiders erfarenhet
hafva ådagalagt att BondeSt. stigit i uplysning och omdöme.
Och jag tror att detta RiksStånd skall vela, att med all omtänksamhet
och urskilning välja sin sekreterare fullt lika god och
lika väl, som de öfriga RiksStm. Föröfrigt kan jag ej fatta, att
R. o. Ad. med denna fråga har det ringaste att göra — det är
BondeSt:s ensak — och bör också af detsamma ensamt få afgöras i
öfverensstämmelse med grundlagen.
Skulle K. M. finna att det icke vore nyttigt och nödigt, för
BondeSt. att sjelfva tillsätta sin sekreterare, sä lärer K. M. ock ej
lemna Sitt bifall till den föreslagna gundlagsförändringen.
Huru BondeSt. organiserar eller reorganiserar sitt kancelli, bör
för de andra RiksStm vara fullkomligen likgiltigt, liksom de beslut
dessa RiksStånd i dylika frågor fatta, är för BondeSt. likgiltigt.
Jag instämmer med de Hrr af R. o. Ad., som yrka, att Const.-  Utsk:s förslag uti ifrägavar:de ämne, må hvila till grundlagsenlig behanding
vid nästa Riksdag.
Gr. Lagerbjelke: Det af Const.Utsk. här väckta förslag
till grundlagsförändring afser, att införa likhet emellan Stånden vid
tillsättande af sekreterare. I detta afseende har Utsk. föreslagit att
BondeSt. mätte genom val få tillsätta sin sekreterare på samma sätt
som de öfriga Stånden. För att vinna samma afsedda ändamål har
jag tagit mig friheten föreslå, att för den händelse att R. o. Ad.
18*
276
Den 28 Juni f. m.
icke skulle gilla den utväg, som Utsk. föreslagit, K. M. i stället
skulle erhälla rättighet att tillsätta sekreterare äfven i de öfriga Stånden
på samma sätt som för det närvande i BondeSt. Det är således
icke frågan om någon ny grundlagsförändring sorn icke blifvit
af Const.Utsk. föreslagen, ty Const.ötsk. har föreslagit, att likhet
må införas emellan de serskildta Stånden i afseende pä tillsättande
af sekreterare, och detta är presisl detsamma som jag föreslagit i
den gemensamma tanka, jag tagit mig friheten att framställa.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I följd af Hr Gr. o. Landtims
förklaring, att Hr Gr:no. Landtm, anser sig icke kunna framställa propos.
på afslag ä Const.Utsk:s förslag och dä Hr von Hartmansdorffsyrkande,alt
R. o. Ad. skulle förklara sin gemensamma tanke vara den, att förslaget
hvarken är nödigt eller nyttigt hufvudsakligen skulle innebära ett afslag
så ser jag icke hvad nyttigt eller gagneligt resultat skulle uppkomma
deraf, att R. o. Ad. antog Hr von Hartmansdorffs förslag till gemensam
tanka. Om R. o. Ad. lättade ett sådant beslut, och detsamma
afgick till Const.Utsk., sä skulle likväl, efter Hr Gr:n o.
Landtnäs förklaring, följden icke blifva annan, än att föslaget blefve
hvilande till nästa riksdag; emedan det icke vore möjligt, att
sammanjemka R. o. Ad:s sålunda uttryckta gemensamma tanka med
de öfriga Ståndens beslut pä annat sätt, än genom en votering, vid
hvilken votering contrapropos:n skulle blifva afslag eller åtminstone
följden af contrapropos. antagande vid en sådan votering blifva ett
afslag på förslaget. Dä nu detta, efter Hr Gr. o. Landtims förklaring
icke kan, grundlagsenligen ega rum, och Hr von Hartmansdorff
förklarat sig i sådant täll icke yrka något, som strider emot
Hr Gr. o. Landtims mening, så hemställer jag, huruvida något ändamål
kan vinnas med antagande af Hr von Hartmansdorffs förslag.
En sådan förklaring skulle derjemte, i min tanka, innebära ett
yttrande, att R. o. Ad. redan pä förhand ville uttrycka sin mening,
att icke under några vilkor gå BondeSt:s önskningar till mötes i denna
fråga. För min del anser jag, att det är tids nog vid nästa riksdag,
då det blir fråga om beslut i detta afseende, att då uttrycka
sini mening härom. Vi hafva nu af tvenne ledamöter i Const.-  Utsk. hört, alt BondeSt:s ledamöter der fästat mycken vigt vid
denna fråga för det närvande. Man kan likväl icke veta hvad opinion
inom BondeSt. idella hänseende gör sig gällande vid nästa riksdag.
Måhända kunna 3:ne är i detta fall förändra de nuvarande
opinionerne i afseende pä denna fråga, så väl som i många andra.
Hvarföre skulle man på förhand visa sig i denna fråga vara
ogen, när det icke är behöfligt att fatta något beslut, utan R. o.
Ad. kan, utan att förlora i sin rätt eller i sin förmåga, att afslå
frågan vid nästa riksdag, låta den helt obemärkt hvila till grundlagsenlig
behandling. Då måhända komma vid nästa riksdag andra
frågor och andra äsigter af saken, att göra sig gällande. Måhända
kommer man då, att, i öfverensstämmelse med hvad som brukas i
andra länders representationer, anse sig böra välja sekreterare ibland
St:s egna ledamöter, måhända finner man snarare, att ett sådant
stadgande bör vara det rätta. Nu är ingen fråga vid att låta
frågan hvila till grundlagsenlig behandling vid en kommande
Den 28 .f u lii f. m.
277
riksdag och ingenting kan vinnas, i min tanka, med ett
sådant förklarande, som Hr von Hartmansdorff från början afsett,
sedan Hr Gr. o. Landtm, förklarat sin mening vara af den beskaffenhet,
som vi alla hört. Hvad Gr. Lagerbjelkes förslag angär, sä
skulle jag tro att för R. o. Ad. möter ett ganska betydligt hinder
emot att antaga denna gemensamma tanka, med afseende pä Ridd.-  secret., som har sä mänga andra bestyr, utom det, att föra prot.
under R. o. Adis öfverläggningar, sä att jag tror, att nägot vidlyftigare
ordande derom icke är af behofvet päkallädt.
Frih. Cederström: Den tolkning, Gr. Lagerbjelke försökte
alt gifva ät sin framställning till gemensam tanke i frågan, hvarigenom
den icke skulle betraktas såsom ny motion, nemi. att I lsk.
åsyftat likhet i prerogativer emellan Ständen till hvars åstadkommande
han föreslagit, att K. M. skulle utnämna alla Ståndens sekreterare,
i st. f. att K. M. skulle upphöra att nämna BondeStis sekreterare
, kan jag alldeles icke för min del antaga, ty det är ganska
klart, att Gr. Lagerbjelkes förslag är en alldeles ny fråga, förut icke
väckt och Gr. Lagerbjelke kan omöjligt vara okunnig om tydliga
lydelsen af 81 § Reg.F. och 29 § Riksd.Ordn., hvarigenom stadgas,,
att grundlagsfrågor icke må i RiksStins plena väckas, lill följd hvaraf
icke heller Gr. Lagerbjelkes motion nu kan upptagas till föremål
för gemensam tanka.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih. Cederström,
i hans tanka, att Gr:ne Lagerbjelkes och Sparres förslag innehåller
en ny motion i grundlagsväg, hvilken här icke kan väckas.
Men jag lemnar detta förhållande å sido för att besvara de anmärkningar,
som blifvit gjorda mot mitt yrkande.
Frih. Palmstjerna har yttrat, att man icke borde vara ogin
emot BondeSt. i uppfyllande af någon dess önskan. Min sinnesstämning
är icke oginhet, hvarken emot det ena eller andra Ståndet,
men skälet för mitt yttrande är, att jag anser Konungen kunna
vida bättre än Ståndet sjetft utnämna dess. sekreterare. Ståndet är
sammansatt af omkring 100 ledamöter, kommande ifrån serskilda
delar af riket och utan bekantskap med andra tjenstemän, än den
sorn finnas inom deras orter. Deremot känna Konungens rådgifvare
och öfriga underordnade embetsman vida lieie och äfven vida
bättre huru deras skicklighet för den ifrågavande befattningen är beskaffad.
Man ser redan huru det går i Ulskm. Onder de menlösa
tiderna, dem jag ganska väl minnes, då man tillät ordf. att
utse Utsk:s secreterare och canzlibetjening, så skötte dessa sina göromål
bättre än nu. Det kom deraf, att nu beror det pä den tillfälliga
utgången af ett val efter de flesta rösterna, understundom
med slutna sedlar, om man får den skickligaste, eller en underlägsen,
eller en, som alldeles icke är tjenlig. Hvarje Utskis ledamot blif—
ver uppvaktad af en mängd obekanta sökande. När utnämningen
skall ske, röstar han naturligtvis heldst på någon som han känner,
eller thy förutan på någon som blifvit honom rekommenderad af hansvänner
eller bekanta och slumpen afgör, hvem som segrar. Jag
har sjelf, såsom Utsk:s-ledamot, sett huru man äfventyrar, att pä:
278
Den 28 Juni f. ni.
sådant sätt få alldeles olämpliga personer. Ännu lättare malte sådant
inträffa inom lii inde St., hvarest ledamöterna äro flera och obekantsfcapen
med de sökande måste vara större än inom Utskotten.
I denna fråga är alltså min tanka att Const.Utsk:s förslag borde
vid denna riksdag förkastas. Det är meningen med mina ord;
”hvarken högst nödig eller nyttig”. Hr Gr. o. Landtm, har visserligen
medgifvit, att dessa uttryck kunde blifva föremål för en propos.
, men sagt att han icke skalle medgifva, att frågan kunde förfalla.
Då emedlertid meningarne inom detta Ständ äro så delade,
och enär de skalle blifva det ännu mera genom en af 111ig yrkad
propos. emot Hr Grin och Landtnäs tanke sä vill jag väl låta mitt
yrkande falla för denna gäng, men jag vill vid ett annat tillfälle
söka utröna huruvida Hr Gr. 0. Landtnäs mening i detta fall skall
tjena till efterrättelse för Ståndet, framför häfden, eller det som varit
brukligt vid flera riksdagar, och som äfven Const.Ulsk. erkänt
för rätt. Nu afstår jag alltså ifrån begäran om framställning på
mitt förslag. Det är mig nog att, örn jag kommer alt bevista nästa
riksdag hafi a redan vid denna uttalat min tanka om saken, emedan
jag anser den enskilde riksdagsmannen böra, likasom Stånden,
tvenne riksdagar efter hvarannan, säga sin tanka om hvarje grundlagsförändring.
Gr. Ridderstolpe, Fredr.: Jag kan icke förmå mig att ytterligare
lemna vapen i händerna pä dem, som nitälska för uppgörandet
af en förteckning öfver nuvar:de representationssätts brister.
Jag önskar bifall lill Coust.IItsk:s betänk.
Gr. Lagerbjelke: Sedan Hr von Hartmansdorff nu återtagit
sin begäran, om den gemensamma tanke, Att R. 0. Ad. skulle förklara
den föreslagna grundlagsförändringen onödig och onyttig, sa
får äfven jag återtaga det förslag till gemensam tanka, som jag
framställt.
Dä nu öfverläggningen förklarades vara fulländad yttrade H r
Gr. 0. Landtm., att sedan Ilr von Hartmansdorff och Gr.
Lagerbjelke, återkallat de af deni gjorde yrkanden, det enda
från Utsk:s förslag afvikande yrkande vore framställt af Hr Rääf,
som instämt i Biskopen Holmströms reservation.
Hr Rääf: Då de Hrr, som yrkat återremiss, hafva återkallat
sin mening, så får äfven jag afstå från min begäran derom.
Hr Gr. 0. Landtm, yttrade att sedan numera äfven Hr
Rääf återkallat sin anmärkn., R. 0. Ad. borde finna att Utsk:s uti
förevar:de mern. framstäldta förslag borde hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 21 och 22 dennes på bordet
lagda mern. N:o 16, med förslag till förändringar i 53, 69, 70
och 71 §§ Reg.F. och 31 § Riksd.Ordn. ang:de åtskilliga Bevilln.-  lJtsk:s åligganden.
Dea 28 Juni £, m.
279
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Hot förslag som Const.-  Utsk. här framlagt, må hafva åtskilliga förtjenster, men har i min
tanke ett fel, som jag önskade att Utsk. mätte afhjelpa. Ulsk. har
nemi. föreslagit, alt icke Bevilln.Utsk. skulle förstärkas utan att man
skulle, på sätt hittills skedt, rösta, i förstärkt StatsUtsk., öfver de
ärender som blifvit af Bevilln.Utsk. handlagde. Enligt min öfvertygelse
är det ett osammanhang, en oriktighet, en oförrätt, att icke
låta Bevilln.Utsk. förstärkt, på samma sätt, som öfriga Utsk. rösta
öfver dithörande frågor, när Stånden, rörande dem, stadnat sig imellan
i stridiga beslut. När man ville göra en förändring i sältet
att behandla ärenderna inom Bevilln.Utsk. så borde man väl också
hafva rättat denna omständighet. Jag kan icke inse något skäl att
skilja Bevilln.Utsk. ifrån omröstningen; hvadan jag vördsamt tillstyrker,
att R. o. Ad. måtte återremittera betänk, med den gemensamma
tanka, att det är Bevilln.Utsk. som bör förstärkas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Hittills har det alltid varit StalsUtsk.
som blifvit förstärkt, för att i sista hand afgöra frågor om bevillningen.
Angående allmänna bevillningen, är bestämdt stadgadt
i 71 § Reg.F. Afven hvad öfriga bevillningar angår, har det hittills
alltid varit StatsUtsk., som deröfver voterat. Anledn. till detta
grundlagsstadgande tror jag har varit den, att då man befarar, att
det möjligen vid något tillfälle skulle bända att 3 Stånd ville hvälfva
någon viss bevillning på det 4:de Ståndets skuldror ensamt, sä har
man emot ett sådant beteende velat uppställa en ytterligare garanti
derutinnan, att man lagt det slutliga afgörandet icke i det förstärkta
Bevilln.Utsk:s utan i det förstärkta StatsUtsk:s händer. Derigenom
har man fått en ytterligare instance dit det förfördeldta Ståndet
kunde vända sig. Om nemi. 3 Ständ i någon bevillningsfråga skulle
vilja undertrycka det 4:de genom uppgörande af en partisk bevillning,
och frågan skulle slutligen afgöras i förstärkta Bevilln.Utsk.,
sä hade dessa 3 Stånd äfven tillfälle att med särskildt afseende pä
denna fråga partiskt välja sina förstärkningsmän, hvaremot dä denna
votering uppdrages åt förstärkta StatsUtsk., det är omöjligt att ensamt
för ett sådant ändamål tillsätta förstärkta Ulsk:s ledamöter, ty
det går icke för sig att blott med afseende pä vissa bevilIningsgrunder,
välja förstärkningsmän till StatsUtsk., lika som StatsUtsk:s
ordinarie ledamöter äro mera opartiska i den frågan än ledamöterne
i Bevilln.Utsk. kunde vara. Vi hafva sett vid de flesta riksdagar
att i ett eller annat afseende ganska partiska bevillningar blifvit
beslutade. Det har skett i Ch.-Sigill.-förordningen och det kan
äfven ega rum vid öfriga bevillningar t. ex. i bränvins-förordn. Dä
sådant kunnat ske inom förstärkta StatsUtsk., som egentligen är tillsatt
för afgörandet af helt andra frågor, huru mycket mera skulle icke della
kunna inträffa om frågorne i sista hand afgjordes i förstärkt Bevilln.-  Utsk., der förstärkningsmän kunde tillsättas just med afseende pä
den fråga man ville genomdrifva. Det är dessutom af vigt alt grundlagens
bild i afseende på de öfriga bevillningstitlarne innehålla samma
bestämda stadgande som den nu gör endast i afseende på allmänna
bevillningen, så att icke tvist derom kan uppslå såsom vid
280
Den 28 Juni f. m.
denna riksdag hvarföre jag för min del vördsammast anhåller, att
Utsk:s förslag, sådant det blifvit uppgjordt, måtte få hvila till kommande
riksdag.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Jag vet icke orsaken hvarföre
Bevilln.Utsk. skall anses vara mer partiskt än något annat Utsk., i
fall Bevilln.Utsk. skulle komma att förstärkas, men troligen blifver
denna omständighet en riksdags-hemlighet för nuvarande Bevilln.-  Utsk.
Här har blifvit yttrade, att grundlagens mening vore, att samma
Utsk. som grundlagt ett ämne icke skall derom rösta i förstärkt
Utsk. Förhållandet är likväl tverlom, med de öfriga Utsk:n sorn
handlägga ärenderne, nemi., att dessa Utsk. förstärkas och rösta, öfver
sitt eget arbete, hvaraf följer, att dessa Utsk. borde anses för
partiska, sä framt den grundsats, som nu blifvit yttrad, gör sig gällande
— men sådant har man ej påstått — troligen af ren beräkning.
Undantaget gäller således endast Bevilln.Utsk. och skälen
härtill äro för mig fullkomligt främmande. Jag tror att de andra
Utsk:n äro lika sä litet partiska som Bevilln.Utsk. Åtminstone har
jag aldrig funnit alt Bevilln.Utsk. handlat annorlunda än efter öfvertygelse,
och ett fullkomligt oberoende af all sidoinverkan.
Grundlagen uttrycker visserligen, att frågor som röra den allmänna
bcvillningeu skola slutligen afgöras uti förstärkt StatsUlsk.,
såvida icke alla Riks-St:n äro om beslutet ense. Men grundlagen
beslämmer icke, att de extra Statsintraderne såsom tullmedlen
m. fl. skola i förstärkt StatsUtsk. afgöras. Tvertom synes grundlagens
mening vara att dessa ärender böra enligt 73 § Riksd.Ordn.
afgöras uti förstärkt Bevilln.Utsk.
Jag anhåller ali det nu ifrågavande belänk. måtte återremitteras,
på det att Const.Utsk. må iakttaga och bevara den räll, som enligt
grundlagarne tillkommer Bevilln.Utsk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: För min del kan jag
icke annat än helt och hållet förena mig uti det yttrande, som af
Gr. Lagerbjelke nyss blifvit anfördt. Vi böra noga skilja emellan
sak och person. Ingen kan hafva den tankan, att Bevilln.Utsk.
skulle företrädesvis framför andra Utsk. blifva sammansatt af partiska
personer. En sådan supposition är så orimlig, att icke den ringaste
tanka derpå kan väckas, men vigten af de åtgärder, som Bevilln.
Utsk. hafva sig anförtrodde, påfordra att när det är fråga om
skattläggning pä medborgare, äfven i yttre omständigheter vidtaga
alla möjliga utvägar för att bibringa den allmänna öfvertygelsen, att
afgörandet af skattläggningen bör i sista instansen verkställas af opartiske
män. Gr. Lagerbjelke har uu tydligen visat meningen hvarföre
lagstiftaren just för detta ändamål bestämt att omröstning skall
ske i ett annat Utsk. Jag kan således icke annat än instämma, på
sätt. jag förut yttrat, med Gr. Lagerbjelke och motsätta mig Hr von
Hartmansdorffs förslag.
Hr von Hartmansdorff: Om man antager, att Bevilln.Utsk,
#r partiskt, och att man derföre måste vädja till opartiske domare
Den 28 Juni e. m.
281
öfver detta Utsk., följakteligen bilda en instance öfver detsamma, så
bör man göra likaså med de öfriga Utsk:n för att få opartiska beslut
jemväl i öfriga ämnen. Dä torde Bevilln.Utsk. böra förstärkas
för att rösta öfver hvad StatsUtsk. föreslagit och BankoUtsk. för att
rösta öfver hvad Coust.Utsk. framställt. Man borde, med ett ord,
ställa så till, att aldrig den som gjort förslaget finge deltaga i slutliga
omröstningen deröfver, utan frågorna afgöras af personer, hvilka
vore så vidt möjligt blefve, alldeles främmande och okunnige om
sakens sammanhang, emedan de icke deltagit i öfverläggningarne
derom eller hört skälen för och emot de framlagda förslagen. Skulle
Const.Utsk., i fall R. o. Ad. finnér för godt att återremittera delta
betänk, inkomma med ett för alla Utskrn gemensamt förslag af denna
syftning: sä kunde man säga, att det blef öfverensstämmelse emellan
alla särskildta ärendenas behandlingssätt. Jag vågar icke nu, lika
med Gr:ne Sparre och Lagerbjelke framställa förslag lill propos. i
sådant hänseende, utan omtalar blott huruledes man skulle kunna
utföra saken för att vinna den åstundade opartiskheten. Jag inskränker
mig till begäran att R. o. Ad. måtte återremittera det förslag
till gemensam tanka, hvilket jag först tog mig friheten framställa.
Hr von Hohenhausen: Hr von Hartmansdorff synes icke
vilja urskilja det olika förhållande, som eger rum emellan Bevilln.-  Utsk. och öfrige Utsk., hvilken åtskilnad redan har föranledt det bestämmande
i grundlagen att ehuru 3:ne Stånd hafva beslutat en sak,
så skall den ändock, om det 4:de sätter sig deremot, genom omröstning
i förstärkt Utsk., sora här är StatsUtsk., afgöras. Något
sådant stadgande eger alls icke rum, ty grundlagsfrågor förfalla om
ett af de 4 Stånden är emot dem. Grundlagens stiftare hafva insett
vigten deraf, att i afseende på beskattningen, den yttersta grannlagenheten
måste iakttagas, och den vinnes just derigenom, alt det
Utsk., som handlagt målet och derutinnan fattat beslut och sedan
med en viss gifven majoritet icke skall afgöra saken i beskattningsväg.
Jag kan således icke förena mig med Hr von Hartmansdorffs
förslag.
Ilr Lagerheim, Lars Magnus: Frågan kunde visserligen
anses likgiltig om den icke sågs under synpunkten af ett grundlagsstadgande.
Skäl kunna förefinnas ä ena sidan att icke betaga
Bevilln.Utsk. den rättighet, som tillkommer alla andra Utsk. nemi.
alt förstärkas enl. grundlagens tydliga stadgande med ett visst antal
ledamöter, vid tillfällen dä förstärkt Utsk. erfordras. A andra sidan
kan man älven säga att StatsUtsk. kunde tänkas mera opartiskt i
frågor, som röra mål, hvilka af Bevilln.Utsk. äro handlagde, men
detta sednare innebär en oriktig tolkning af grundlagen, hvilken efter
min öfvertygelse, dä man jemför 69, 70 och 71 §§ Reg.F. och
icke tager endera af dessa §§ lösryckt, framstår ganska tydlig, ty
71 §, der det stadgas om, att icke ett Stånds mening i fråga om
grunderne för fördelningen af allmänna bevillningen må blifva undertryckt,
hänför sig detta endast till den allmänna bevillningen,
hvilken R. St. vid hvarje riksdag besluta om, till betäckande af
Statsbristen. Der står nemi. tydligt i 70 § Reg.F. att ”R. St:s valde
281
Den 2S Juni e. m.
Bevilln.Utsk. åligge, att opämindt vid hvarje riksdag uppgifva de allmänna
grunderna för den blifvande bevillningens fördelning, hvarefter,
och sedan summans belopp blifvit fastställdt, Utsk. uppdrages,
att med tillämpning af dessa grunder, författa förslag lill bevillningens utgörande”.
Ingalunda får man häraf göra en tillämpning äfven på
de extra ord. bevillningarne t. ex. tullmedlen, postmedlen, chartysigillatw-afgiften
o. s. v., ty det är alldeles icke några deremot svarande
uttryck, som här i grundlagen begagnas. Då det talas om
den blifvande summans belopp och grunderne för fördelningen deraf,
så kan detta enl. sakens natur omöjligen icke hänföras till någon af
dessa till både hufvudbelopp och fördelning obestämbara extra ordinarie
bevillningar. I 70 § förekomma sedan stadgande om huru
förhållas skall då skiljaktigbeter yppa sig emellan flera af HiksStm
om bevillningsgrunderne, sätten af deras tillämpning och bevillningens
fördelning till utgörande, eller om, hvad icke väntas bör, något
RiksStånd allena skulle söka undandraga sig det deltagande i den
fastställda bevillningssumman, som Bevilln.Utsk. föreslagit. Detta
är således allt stadgande som icke ega den ringaste tillämpning på
de extra ord. medlen, såsom brännvinsbränningsafgift, chartae-sigillatseafgift
o. s. v. Reg.F:s tydliga stadgande å dessa §§ har varit och
är, att ett RiksStånds mening icke får undertryckas i allm. bevillningens
beskattningsfrågor, utan att, vid ett sådant tillfälle, votering
i förstärkt StatsUtsk. skall ega rum; men detta rörer h. o. h. den
allmänna bevillningen. Således kan jag icke undgå att. instämma
med Hr von Hartmansdorff uti den af honom framställde mening
att R. o. Arbs gemensamma tanka mätte blifva, att återremittera
betänk, med den önskan, att Const.Utsk. mätte, i enlighet med
grundlagens stadgande i Reg.Fis 69, 70, och 71 §§ föreslå, att Bevilln.
Utsk. mätte blifva förstärkt i st. f. StatsUtsk.
Hr Aminoff: Jemte det jag förenar mig med hvad Hr von
Hartmansdorff och Hr Lagerheim, tillkännagifvit, är jag skyldig alt
fästa Hr von Ilohenhausens uppmärksamhet derpå, att han icke besvarat
någon af de anmärkmr nyssnämnde Hrr afgifvit, förmodeligen
af orsak, att desamma icke kunde vederläggas. Likväl fortfar
Hr von Hohenhausen att instämma med Gr. Lagerbjelke deruti, att
man icke borde förblanda person och sak med hvarandra, under
tydligt tillstyrkande, att Bevilln.Utsk. icke bör förstärkas, emedan
det är att anse såsom partiskt, som med andra ord vill säga, de
handlande personerne inom Utsk. Frågas då, om icke person och
sak, äro förenade till ett helt uti ifrågavande ärende? samt kunna under
intet vilkor åtskiljas.
Man fäster en särdeles vigt dervid att ett RiksStånds mening
icke bör undertryckas, äfven om det angår den aldra minsta obetydlighet.
Men man förbiser att 3 Ständ kunna besluta i lagfrågor
med R. St:s magt och rätt äfven då det angår lif, ära och
gods. Skilnaden är dock af ganska stor betydenhet.
Det har under en tid af nära 40 år varit ett missbruk, en
olaglig praxis, att man åsidosatt Bevilln.Utskrs rätt, att uti förstärkt
Den 28 Juni f. m.
283
Bevilln.Utsk. rösta öfver de ärender som i detta Utsk. blifvit handlagde,
samt finnas uppräknade i 60 § Reg.F. Och det är verkligen
tid att detta missbruk afskaffas. Jag får derföre anhålla om äterremiss
af betänk.
Gr. Lagerbjelke: Om jag rätt uppfattat de här gjorde anföranden,
så är frågan endast huruvida bevillningsfrågor hädanefter
som hittills skola gå till förstärkt StatsUlsk. eller till förstärkt Bevilln.
Ut.sk.
ett Utsk. kan sägas vara i fråga. Det är R. St:s rättighet, att få
sakerna på det bästa sätt afgjorda, men icke det ena eller andra
Ulsk:s rättighet, att få afgöra utan att derföre på minsta sätt vilja
kasta skuggor på någon ledamot i Bevilln.Utsk., kan det likväl icke
nekas att förslag inkommit ifrån bevilln.Utsk. hvilka varit särskildt
betungande för ett eller annat Ständ. Om det nu skulle falla 3
Ständ in, att hvälfva en börda på det 4:de, så är det ju gifvit, att
det skulle lyckas för dessa Stånd, att sådant utföra, i fall dessa
Stånd kunna tillsätta, enkom i och för denna frågas afgörande, de
förstärkningsmän, som skola deltaga i den slutliga voteringen i det
förstärkta Utsk. Det är en stor skilnad emellan afgörandet i sista
hand uti förstärkt Utsk. i bevillmsfrågor, likasom det är skilnad emellan
att stifta en allmän lag och att besluta om en bevillning, genom
hvilken den ena samhällsklassen möjligen kan beskatta den andra.
Också fordras det för beslut i bevillmsfrågor alla 4 Ståndens instämmande,
sä att ett Stånd ensamt, genom sitt motstånd kan draga
frågan till afgörande i förstärkt Utsk., hvaremot, med undantag af
grundlagsprivilegii-frägor, vid alla andra frågors slutliga afgörande
3 Stånds mening absolut utgör R. St:s beslut. I andra frågor kan
något af de 4 Stånden blifva redan genom Ständernas beslut öfvervoteradt,
och en votering uti förstärkt Utsk. ang:de en sådan fråga
kan således alldeles icke jeraföras med en votering uti förstärkt
Utsk. ang:de en bevillningsfråga, ty i bevillmsfrågor har grundlagen
velat, att icke något af de 4 Stånden skulle kunna öfvervoteras af de
3 öfrige; och för att göra della stadgande till en sanning, så är det
alldeles nödvändigt att öfverlemna frågan lill slutligt afgörande icke
af en auktoritet, som dessa 3 Stånden välja just i och för den omtvistade
frågans afgöraude, emedan detta val då troligen skulle verkställas
med afseende derpå, att få frågan afgjord så, som dessa 3
Ständ önska, hvarigenom det 4:de Ståndet naturligtvis blef öfvervoteradt,
utan man måste väl lill sista instancen välja en auctoritet,
vid hvars tillsättande en sådan beräkning icke kunnat göra sig gällande,
och således kan lemna åtminstone någon större garantie emot
att icke dessa 3:ne Stånd i fall de voro obilliga emot det 4:de skulle
kunna genomdrifva denna obillighet. Jag tror för min del, alt det
förstärkta StatsUtsk. är ganska lämpligt att utgöra en sådan auclorilet
enär det är tillsatt i och för de viktiga Stats-regleringsfrågorne
och således oberoende af möjliga partistrider ang:de bevillningen.
StatsUtsk. är äfven af de öfriga Utskm det som är med bevillningsärendernas
behandling närmast och bäst bekant, emedan dess göromål
ofta ingripa i dessa ämnen, hvarföre jag vördsamt förnyar
284
Den 28 Juni f. m.
min begäran att R. o. Ad. täcktes låta detta förslag hvila lill nästa
riksdag.
Hr von Hohenhausen: Jag kan nu vara mycket kort i
mitt svar till Hr Aminoff efter det yttrande, som Gr. Lagerbjelke
nyss afgifvit. Hr Aminoff har uti sitt föreg:de yttrande lastat sig
vid de stadganden, som nu äro i fråga, såsom innebärande ett förnärmande
emot de personer, hvilka sitta i Bevilln.Utsk. Det är
sak och icke person vi afhandla. Jag vill icke vara vidlyftig, enär
det synes mig, alt genom hvad Gr. Lagerbjelke nyss anfört, det
nödvändigaste redan är framställdt; men om någon mening skulle
linnas med voteringen, dä det 4:de Ståndet afslår hvad de 3:ne i
bevillmsfrägor afgjort, sä måste väl voteringen verkställas af andra
personer än dem, som, på grund af sin fattade öfvertygelse deltagit
uti det beslut, hvaröfver votering anställes. Detta är således,
hvad den allm. bevilln. angår, oundgängligt. Hvad nu angår de
öfriga bevillmsmedlen, chartae-sigillat* och tullmedlen (om jag undantager
postmedlen, hvaruti icke gerna någon partiskhet emot det ena
eller andra Ståndet kan ega rum) så kan man lätt se, att bevillningen
kan hårdare drabba artiklar, som företrädesvis af den ena
eller andra medborgareklassen begagnas. Alltså kan orättvisan ega
rum i tullfrågor, då dessa klasser mer eller mindre påtvingas af
vissa Stånd hög tull på vissa nödvändighetsvaror.
Det är af dessa skäl som jag tror det vara både nyttigt och
nödigt, för den allmänna öfvertygelsen om ett opartiskt afgörande,
att personer, hvilka icke förut förklarat sin öfvertygelse i ämnet,
må komma att deröfver rösta, och hvilka sålunda äro opartiske. Här
kan man likväl skilja emellan partiskhet emot personer och partiskhet
i sak. Det var detta urskiljande, som jag önskade alt man
skulle göra. Bevilln.Utsk. kan icke vid voteringen frångå den öfvertygelse,
det fattat vid ärendets handläggning och således måste
väl voteringen ega rum uti ett annat Utsk., på sätt visadt är, sä
framt möjligen en annan öfvertygelse skall kunna göra sig gällande
vid målets ojäfaktiga slutliga afgörande. Jag förenar mig med Gr.
Lagerbjelke uti den äsigten, att voleringarne, rörande ifrägavar. bevilln:s-mål
böra hädanefter som hittils verkställas inom förstärkta
StatsUtsk.
Hr Lagerheim: Omöjligt kan jag tillåta att ett sådant misstag,
som af de tvenne sista talarne blifvit begånget passerar oanmärkt.
De äro nemi. af den mening, att alla bevillms-frågor så
väl ronde de extraord. som den allm. bevilln., hvilken sednare R.
St. bestämmer vid hvarje riksdag att utgå till Statsbristens fyllande,
skola grundlagsenlig! erfordra alla 4 Ståndens Sammanstämmande
beslut. Detta är rakt stridande emot 71 § Reg.F., som endast folden
händelse att grunderne för bevillms fördelning och tillämpning
deraf skulle uppstå olika meningar, eller om ett RiksStånd skulle
undandraga sig bevillningen, stadgar att icke detta RiksStånds mening
skall undertryckas, utan att målet skall gä till förstärkt StalsUlsk.
Ingalunda afser detta stadgande tullmedlen, postmedlen, bränvinsbränningsmedlen
o. s. v., hvilka ingå såsom extra ord. bevill
-
Den 2S J u n i f. m.
285
ningar lill RiksStaten. Vid alla dessa sistnämnda frågor böra 3 Stånds
beslut vara R. Sl:s och emot en annorlunda beskaffad tolkning af
nuvande grundlag får jag mig reservera.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
lill fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Aminoff: Det är ej utan en särdeles förvåning sorn jag
(inner ett fortfarande yttrande, att om Revilln.Utsk. blefve förstärkt,
det vore partiskt att handlägga ärenderna, — än mer, — man bar till
denna partiskhet, lagt de vigtiga och ganska betydelsefulla orden, att det
är hvarken nyttigt eller nödigt, att Revilln.Utsk. förstärkes, och
att gr annia g enheten fordrar en sådan åtgärd. Men innan jag går
att besvara dessa uttryck vill jag först anmärka, att det. icke kan vara
tänkbart, att ärenden uti Revilln.Utsk. blefve behandlade mera ensidigt än
uti något annat Ulsk. Ledamöterne i Revilln.Utsk. frånträda likaså
litet sin öfvertygelse, om hvad de anse rätt, antingen de arbeta inom
sjelfva Utsk. ja till och med uti ett blifvande förstärkt Revilln.Utsk.
INågot för mig alldeles främmande måste således ligga lill grund för
den obenägenhet, en och annan Ledamot af R. o. Ad. låter framträda
mot Bevilln.Utsk. Jag lemnar denna obenägenhet åt sitt eget
värde under försäkran, att den sjelfständighet i yttranden och handlingar,
som utgått från Bevilln.Utsk:s ledamöter icke af ett eller annat
sidoinflytande kan ändras.
Uttrycken, att det icke är nödigt och nyttigt, samt stridande
mot grannlagenheten att förstärka Bevilln.Utsk., äro af en djupt
särande beskaffenhet, såsom innefattande tanken, att dessa ledamöter
icke kunna bedöma det rätta och sanna, eller också ej handla
i öfverensstämmelse med de fordringar Staten, det allmänna och enskilda
kräfver, således, ett Utsk. till hvilket man ej bör lemna något
afgörande förtroende. Och då jag har den äran, att allt ifrån
riksdagens början, utgöra en medlem af delta Utsk. har jag också
min tillbörliga del i detta misstroende. Det är med stöd häraf och
på grund af hvad min sjelfkänsla befaller, som jag nu nedlägger
min befattning sorn ledamot uti Bevilln.Utsk. anhållandes likväl, att
vid min riksdagsmannarätt få vara bibehållen.
Hr von Hohenhausen: Jag vill endast anföra, i anledn. af
Hr Lagerheims yttrande här, att mitt utlåt, här rört det förslag till
förändring i grundlagarne, hvarom nu afhandlas och icke varit någon
undersökning om huru grundlagen nu är beskaffad, samt alt
jag således icke har berättigat någon, att af mitt yttrande sluta huru
jag uppfattat de föreskrifter, hvilka nu gälla.
Frih. Raab, Adam Christian: Const.Utsk. har begagnat
sin lediga tid för att gifva oss både många och långa förslag till
grundlagsändringar, men ändringar i grundlagarne böra icke vidtagas
utan att man är fullt öfvertygad om deras nytta och lämplighet.
För min del har jag hvarken af mern. eller af discussionen ännu
blifvit öfvertygad om nyttan af de verkställde förändringarne. Det
skulle afse en förkortning i arbetet derigenom att man ville fråntaga
Utsk:n deras hittills hafvande förbindelser att sjelfmant inkomma till
286
De n 28 Juni f. m.
R. St. med förslag i bevillningsfrågorne. Alla sådane förslag skulle
då i stället afgifvas af motionären. Om man nu eftertänker förhållandet,
så inkomma både i bränvins- och tullfrågor, jag vill icke
säga huadradetals, men tjogtals motioner.
IJr Lind af Hageby, Carl Aug. Ludv.: Med anledn. af
Gr. Lagerbjelkes yttranden nödgas jag förena mig med en föreg:de
talare i afsägelsen från förtroendet att vara ledamot i Bevilln.Utsk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag beklagar på det högsta,
alt ledamöter af R. o. Ad., som sitta i Bevilln.Utsk. hafva tagit
discussionen på det sätt, att den skulle vara förnärmande för dem.
Jag liar under discussionen icke kunnat finna något enda ord, som
bordt tydas på det sättet, och anhåller åtminstone, att de ledamöter
af R. o. Ad., som ännu icke begagnat sin rätt, att afsäga sig
sina platser, mätte taga den saken i närmare öfvervägande och väga
de ord, som här blifvit fällda, då jag är öfvertygad om, att de icke
skola finna dessa ord innehålla något misstroende, eller något sådant
omdöme om Bevilln.Utsk:s förfarande, som kan gifva dem anledn.
att återlemna det förtroende, R. o. Ad. dem bevisat genom
deras utväljande. Någon tillämpning vid denna riksdag af det gjorda
förslaget kan i dessa frågor icke ega rum. Hr Lagerheims yttrande
i afseende på grundsatsens tillämpning för närvande, kan jag egentligen
icke finna höra hit. Nu är icke fråga om någon tillämpning
deraf, utan blott afgörande huruvida det är skäl, att stadga något
sådant, ang:de Bevilln.frågors behandling för framtiden, som Utsk.
föreslagit. Frih. Raab har ansett förslaget onyttigt och onödigt, icke
gagnande till någonting. Jag måste erkänna, att jag är af annan
mening i detta hänseende. Meningen med förslaget synes tydligen
vara, att afkorta riksdagens längd; förminska discussionerne, förminska
de ämnen, som nödvändigt, efter grundlagens ordalydelse skola
bringas till detaljerad pröfning inom RiksShn. För närvande skall
hvarje detalj af Bevillmsfrågan, allm. lievillmn med alla sina omkring
150 §§, bränvinsbeskattningsfrågan, med alla sina underafdelningar,
om pannor af alla möjliga slag och olika beräkningssätt
af deras afräkningsförmåga, samt beskattningen deraf blifva föremål
för Utsk:s behandling ifrån början och till slut. Äfvenså med chartsesigillatae-författningen
och alla dess serskildta rubriker, och likaledes
med tullförfattningen med alla dess rubriker ifrån a till ö. Allt
detta skall Utsk. göra framställningar om till R. St. Om den af
Const.Utsk. nu föreslagna förändringen i 31 § Riksd.Ordn. antages
blir förhållandet helt olika. Då har Utsk. samma makt, samma rätt,
som för närvande, att föreslå förrättningar, och denna rätt och makt
måste nödvändigt bibehållas åt Utsk., derför att bevillningens belopp
icke kan vara lika den ena riksdagen som den andra. Det måste
derföre Vara Utsk. öppet, att afgifva förslag till de förändringar i
bevilIn:sfrågorna, som Utsk. finner vara nyttiga och nödiga, och ordalydelsen
är här så beskaffad, att Utsk. eger rätt, i hvad det anser
billigt och nyttigt, föreslå hvad Utsk. finnér för godt. Det måste
naturligtvis för framtiden, och hade naturligtvis vid denna riksdag
säsom den föreg:de, skolat förkorta öfverläggningarne om den
Deo 28 Juni f m.
287
af Utsk. föreslagne förändringen uti 21 § Riksd.Ordn. hittills varit
gällande. Åtminstone är jag ganska öfvertygad om, att frägorne
emellan bokstäfverne a och h hade vid denna riksdag icke kommit
alt föranleda 158 voter:spropos:r, som efter det sätt, hvarpå grundlagen
nu af R. St. tydas, hafva måst beslutas af Bevilln.Utsk. att R.
St. föreläggas, enligt de upplysningar som en af lltsk:s ledamöter i
går lemnade mig. Således är i min tanke den nya redaktionen af
31 § här så beskaffad, att den qvarlemnar i Utsk:s händer, allden
rätt till initiativ och lill att göra förslag, som någonsin för närvande
kan finnas, men ålägger icke Utsk. de onerösa, de betungande skyldigheter,
som Utsk. för närvande har och som icke kunna annat
än, i mänga afseenden förefalla Utsk:s ledamöter personligen betungande,
samt för R. St. och för hela landet i ett och annat afseende
oroande, ty nu är man viss om, att vid hvarje riksdag skall Bevilln.-  Utsk., efter grundlagarnes ordalydelse, framkomma med nya förslag
till tulltaxa, till bränvinsbeskattning o. s. v. och då ifrågasättas alla
möjliga förändringer deri, om icke inom Utsk. af de serskildta Ståndens
representanter, hvilka omöjligen kunna vara af samma mening
i dessa frågor, utan då frågan bringas på tapeten, söker hvar och
en alt fä sina åsigter gällande i motsats emot hvad som förut har
varit, och emot, hvad som blifvit beslutadt. Detta gör nu oro i
alla näringar, synnerligen i afseende på tullbevillningen. Det bluen
feberspänning i allmänhet, emellan de serskilda åsigterne, som
inverka skadligt pä mänga sätt. Om åter den nu föreslagna redactionen
af 31 § antages, så förfaller detta. Åtminstone eger jag det
fulla förtroende till Bevilln.Utsk. hädanefter såsom hittills, att icke
Utsk. föreslår något, som Utsk. icke anser nödvändigt för Rikets hästa,
likasom jag är öfvertygad om att det är nödvändigt, att bestående
lagar, så väl i det ena afseendet som i det andra, så väl i
näringslifvet, som i andra förhållanden, blifva mera beståndande, så
alt Utsk. icke framkommer med några förslag, att jemka på några
runstycken här eller der, utan endast med förslag, som äro af verklig
vigt; och detta är anledmn hvarför jag anser R. o. Ad. böra
understödja Const.Utsk:s förslag med all den makt och kraft, som
R. o. Ad. här kan lägga i vågskålen till ett så nyttigt måls befrämjande,
som åstadkommer säkerhet för näringarnes bestånd med bibehållande
af de garantier för, att hvad som sker är nyttigt och
gagnelig!, hvilka för närvande ega rum. Här är mycket taladt om
den garanti för det nyttigas framgång, som skulle ligga i voteringar
inom det ena eller andra förstärkta Utsk. Jag vill nu lemna den
saken derhän, men åtskilligt, som här blifvit framställdt emot Utsk:s
förslag och emot den praxis, som hittils varit följd, kan likväl icke
undgå att fästa min uppmärksamhet. Det är nemi. sagdt att om
frågor, som af det ena Utsk. äro behandlade från början, slutligen
skola, om 2 Stånd stadna emot 2, behandlas af opartiske män, så
borde alltid det ske, genom ett annat Utsk:s förstärkningsmän. Jag
kan verkligen icke inse att samma förhållande är med den frågan,
som med den, huruvida bevilln.-frågor skola komma under votering
i förstärkt StatsUtsk. eller i förstärkt Bevilln.Utsk. I lagfrågor gälla
3 Stånds beslut i första rummet, och för det andra finnes ännu en
288
D e n 28 J u n i f. m.
instance, sorn dessa frågor skola genomgå innan de blifva lag, nemi.
K. M:s bepröfvande; men i bevillmsfrågor är det helt annat, ty der
är det R. St., som afgöra i sista instancen. Hvad bankofrågor angå,
sä afgöras äfven de i sista instancen af R. St., men det är tydligt,
att bankofrågor mäste afgöras af dem, som tagit den närmaste kännedom
om banken och dess tillgångar. Så är det äfven med Statsregleringsfrågor,
emedan StatsUtsk. ensamt kan känna alla de omständigheter,
som der förekomma. Med bevilln:s-frågor är det något
olika, t. ex. med bränvinsbevillningen. Om, som mycket väl
kan hända, BevillmsUtsk. har pä goda grunder fattat den tankan,
att husbehofs-bränningen bör försvinna, hvilket också later bevisa
sig vara, i vissa afseenden ändamålsenligt, så är det gifvet, att ett
sådant beslut drabbar BondeSt:s intresse, och då sätter sig BondeSt.
naturligtvis deremot. Då kunna de 3 öfriga Stånden, i afsigt
att genomdrifva denna fråga, tillsätta ett förstärkt Bevilln.Utsk., till
hvilket ledamöter väljas, för att genomdrifva deras åsigt i denna sak,
och då ser vi, att frågan blir behandlad på ett sätt, som jag icke
tror vara öfverensstämmande med den rättvisa grannlagenhet, man
bör ådagalägga emot ett RiksSt:s mening. Lämpligare anser jag då
vara, att öfver frågan voteras i förstärkt StatsUtsk., af det skäl, att
om saken är god, så måste den tåla pröfning och i alla fall gå igenom,
men är det ett misstag, så kunde detta lättare rättas då, än
om frågan skulle slutbehandlas af de personer, som enligt sin öfvertygelse
förut utarbetat och framställt ett förslag i frågan. Det
borde t. o. m. för dessa personer vara en tillfredsställelse, att se
huruvida deras mening äfven af andra gillas. Något förnärmande
deraf för Bevilln.Utsk. eller den minsta grad af misstroende derutinnan
kan jag icke finna, enär det är fråga om hvar den högsta
instancen i sädane frågor bör vara när R. St. derom fatta sitt beslut,
på det att saken måtte vinna den önskligaste utgång.
Min mening är sålunda att det förslag, som Utsk. afgifvit, är
antagligt till hvilande för grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag
och jag ber att få tillägga, att om man äfven är af den mening,
att Bevilln.Utsk. borde blifva förstärkt, till afgörande af sädane
frågor, så må man dock betänka att icke det hittills vanliga sättet,
att uttyda grundlagarnes mening i det fallet, ingått såsom bevekelsegrund
för Const.Utskrs förslag i detta afseende. Const.Ulsk. har
icke afsett någon förändring uti hvad som hittils varit följdt, och
som Const.Ulsk. vid denna riksdag föreslår R. St. att göra; utan
det har egentligen visat sättet att förkorta riksdagen och förkorta
det oändliga bråk, som åtföljer afgörandet af tull- och bevilln.-frågor,
till följe af grundlagens nuvande lydelse.
Gr. Lagerbjelke: Jag måste på det högsta beklaga, att några
ledamöter i Bevilln.Utsk. utaf mitt förra yttrande funnit sig förnärmade.
Jag har icke afsett det nu varande Bevilln.Utsk., utan
det som i framtiden kan komma att finnas, och i alla fall har jag
icke förutsatt någon annan partiskhet än den som hvar och en mäste
ega för hvad han anser vara rätt. Jag har endast afsedt att icke
ett
Den 28 Juni f. m.
289
ett Stånds mening skalle blifva undertryckt, derföre alt den stöde
ensam emot de öfriga tvenne Stånden. I andra frågor anser jag
visserligen att så bör ske, men icke i bevilln.-frågor. I sådane frågor
måste man tillse att icke den auctoritet, som utgör sista instancen
blir så tillsatt, att i alla fall 3 Stånds mening gör sig gällande.
Jag vill visserligen icke kasta någon skugga på dem som
kunde komma att utgöra ett förstärkt Bevilln.Utsk.; men jag tror
om K. St. fä tillsätta ett förstärkt Utsk. endast med afseende pä
denna enda fråga, så komma nyssnämnde 3:ne Stånd att tillsätta
sådane personer, som anse den sak, som dessa Stånd vilja genomdrifva,
vara den rätta och som således böra och komma alt rösta
derför. För att nu göra det till sanning, att icke det ena Ståndets
röst bör blifva en nolla, utan dess rätt alt fä sin mening pröfvad
bör bibehållas, så mäste man taga en främmande auctoritet till pröfning
deraf. Det har således icke varit min mening att förnärma
någon utan endast att de 3 Ståndens beslut i förevande frågor borde
pröfvas af en auctoritet, som icke blifvit af dem endast i och för
dessa frågor tillsatt.
Frih. Raab: Om jag kunde göra mig den förhoppning, som
Frih. Palmstjerna gjort sig, att, med antagande af det ifrägavar:de
Coust.Ulsk:s förslag till grundlagsförändring, skulle åstadkomma någon
förkortning af våra riksdagar, så skulle jag med mycket nöje
ingå derpå; men jag har ingalunda blifvit öfvertygad derom att det
afsedda afkortandet af riksdagarne skulle vinnas. Frih. Palmstjerna
säde nemi. att om det här föreslagna stadgandet förut egt rum, så skulle
icke 180 voteringspropos:r emellan bokstäfverne a och h i Bevilln.-  frågan af Utsk. föreslås. Jag får likväl fästa uppmärksamheten derpå,
att i tull-frågan var nu en K. propos., och således hade naturligtvis
i alla fall tullfrågan fått lof att genomgås, antingen Bevilln.Utsk.
haft motionsrätt eller icke; men det är icke nog dermed att det
var en K. propos., der fanns också motioner; och vid ingen riksdag
uteblifva, enl. hvad Hrr:ne hafva sig nogsamt bekant, motioner
i bränvinsfrågor., likasom till förändring af allm. bevilln. När sådane
anledningar alltid äro att vänta och när dertill kommer att Utsk.
har sig förbehållet alt föreslå förändringar som Utsk. anser nödiga
och nyttiga, sä kan jag icke finna annat än att, antingen skall Bevilln.
Utsk. med mycket lätt hand genomgå dessa gamla författningar
och göra sina förslag, utan någon tidsutdrägt, eller ock, om
motionerne äro så vigliga eller de förslag, Utsk. kan afgifva, äro
af sådan vigt, att de böra föranleda förändringar, så blifver förhållandet
alldeles enahanda, som det hittills varit.
Hvad beträffar den andra frågan, nemi. till hvilket Utsk. ärendet
slutligen skall hänvisas för att afgöras, sä hör jag visserligen till
deras mening, som icke kunna anse det vara något förnärmande
för Bevilln.Utsk. att man salt i fråga, alt detsamma skulle vara partiskt
i en fråga, hvilken det förut handlagt och deröfver beslutat.
Jag kan likväl icke afstå ifrån den åsigt, att de frågor jag nyss
nämnt, bränvinsfrågor, tullfrågor m. 11. böra lämpligast behandlas
6 H. 19
290
Den 28 Jnni f. m.
på samma sätt som hittills. I afseende på bankofrågor så är
det obestridligen att just i sådane frågor bunna Riks-St:n hafva
med hvarandra stridiga frågor, t. ex. i fråga om fastighetsbelåning
på landet, der BondeSt. alltid har uttryckt sin önskan att
bunna utsträcka Bankens utlåning på jord och man kan alltid
antaga både i den delen af bankofrågorne och i andra delar deraf,
att RiksSt:n hafva ganska skiljaktiga intressen, utan att man likväl
derföre funnit skäl att hänvisa målen ifrån BankoUtsk. till ett annat
förstärkt Utsk. Det synes väl vara skäl att samma Utsk. som handlagt
ämnet äfven slutligen må afgöra detsamma. Nu frågar jag
då om icke denna sats bör tillämpas, just vid dessa vigtiga bevilln.
-frågor, som jag nyss har nämnt, och af denna anledn. tror
jag att dessa delar af bevilln. böra slutligen afgöras genom Bevilln:sUtsk:s
förstärkning. Hvad beträffar allm. bevillningsfrågor, så instämmer
jag i den meningen att sådane frågor böra afgöras i förstärkt
StatsUtsk. Då sådant kan blifva följden af tolkningen af vår
nuvande grundlag, så tror jag enklast och bäst vara att förklara
den nu väckta frågan om förändring deri hvarken nödig eller nyttig.
Hr Aminoff: Jag vill icke förneka Const.Utsk:s goda afsigt,
och synbarligen väl valda uttryck, vid uppgörande af nu ifrågavar:de
förslag. Men en vigtig fråga synes mig likväl sä obestämdt afgjord
att jag icke kan undgå dervid fästa min uppmärksamhet, nemligen,
att den extra bevilln.-n bör helt olika behandlas och afgöras mot
den allm. beviilmn. Och får jag i detta afseende hufvudsakligen
förena mig med hvad Frih. Raab och Hr Lagerheim anfördt, troende
att frågan om dessa, till natur och beskaffenhet olika bevillningar,
icke böra med hvarandra förblandas, utan noga åtskiljas, till
undvikande af missförstånd och deraf olika beslut, om ock ett eller
annat intresse förlorade i sina enskilda beräkningar och inflytande.
I händelse Const.Utsk:s mening är att hänvisa till slutlig behandling
i förstärkt StatsUtsk. frågor, som angå den allmänna bevillrnn,
så instämmer jag deruti. Men deremot motsätter jag mig,
att den bevillning som utgöres efter 60 § Reg.F. skall till slutligt
afgörande behandlas uti något annat Utsk., än förstärkt Bevillms.
Jag anhåller om återremiss af detta betänk.
Hr Tersmeden, Nils: Jag har blott begärt ordet för att
gifva en upplysning i anledn. af en värd talares yttrande att Const.-  Utsk. användt sin ledighet till utarbetande af ifrågavande förslag.
Const.Utsk. har begagnat sin ledighet just som andra Utsk. begagna
deras: nemi. alt handlägga inkomne motioner. Äfven uti förevande
mål är Utsk:s förslag föranledt af en motion, ehuru det icke här
omtalas, hvilket i öfrigt ingalunda har varit nödigt.
Medan jag har ordet, ber jag blott att få beklaga att 2: ne ledamöter
i Bevilln.Utsk. här afsagt sig sitt ledamotskap och ansett sig
sårade af de uttryck, som här blifvit fällde. Hr Aminoff t. ex. har
yttrat, att förhållandet vore lika med Bevilln.Utsk. som med StatsUtsk.
och andra Utsk. I afseende på StatsUtsk. så beslutar det visserligen
om utgifter som för Staten äro nödvändiga, men bestämmer
alldeles icke hvarest medlen skola tagas. Deremot föreslår Be
-
Den 28 Juni f. m.
291
villn.Utsk. hvarest medlen skola hemtas och då är det, på sätt den
siste värde talaren har yttrat, ganska möjligt, att 3 Stånd kunna
undertrycka det 4:de. Det synes mig underligt att de 2:ne ledamölerne
funnit sig sårade af dessa uttryck, då jag anser att snarare
en compliment dermed skulle vara lemnad till Utsk:s ledamöter i
så måtto, att man likasom tagit för afgjordt att de vid ett slutligt
afgörande i ett förstärkt Utsk. vidblifva den åsigt. Utsk. har genom
sin majoritet uttryckt sin öfvertygelse i afseende på ett mål och sedan
denna öfvertygelse är känd, skall Utsk. förstärkas. Om man
förutsätter den möjlighet, alt 3 Ständ ville lägga en viss beskattning
på det 4:de, så är väl ingenting naturligare än att andra opartiska
personer fä deröfver yttra sig, d. v. s. personer, hvilkas öfvertygelse
icke är i detta fall förut uttalad. För öfrigt vill jag blott
erkänna att jag inom Utsk. har biträdt motionen i detta ämne äfvensom
Utsk:s derom afgifna yttrande, och har gjort det äfven af
det skäl, att jag tror att just derigenom den tvetydighet skulle undanrödjas,
som nu eger rum, huruvida ett förstärkt Bevilln.Utsk.
eller ett förstärkt StatsUtsk. skall behandla bevilln.-frågor i allmänhet.
Det kan väl icke nekas, på sätt Frih. Raab har yttrat, att
grundlagen kunde gifva anledn. till att den ordin, bevilln. skulle
tillhöra StafsUtsk:s handläggning, men att deremot den extra ordin,
bevilln. borde dragas under Bevilln.Utsk. Sä har likväl icke praktiserats
och jag finner fullt ändamålsenligt att StatsUtsk. behandlar
äfven de extra ordin, utgifterna. Jag instämmer derföre med de
Hrr, som önska detta förslags hvilande till grundlagsenlig behand
ling
till nästkommande riksdag.
Hr Lagerheim: Så väl utaf hvad nu af Const.Utsk:s ledamöter
och andra talare blifvit yttradt, som äfven af det här framställda
förslagets ordalydelse i 71 §, der det står: ”grundernc för någon
bevillning”, synes det mig numera klart, att Const.Utsk:s mening
just häfver varit, att göra behandlingen af alla extra ordin,
bevillmsfrågor, likartad med det i nu gällande grundlag föreskrifna
behandlingssätt för allm. bevilln.-frågor, och dä detta, långt ifrån
alt befrämja det syfte, som Const.Utsk. här uttryckeligen angifvit,
nemi. förminskning af de tvistiga målen, och förkortning af tiden
för deras handläggning tvertom skulle motverka detta syfte, nemi.
på så sätt, att alla tullbestämmelser och bränvinsbränningsfrägor och
den öfriga mängden af småfrågor, som äga sammanhang med de
extra ordin, bevillningarne, skulle, om blott ett Stånd vore af olika
mening med de tre öfriga, dragas under votering i förstärkt StatsUtsk.
Följden blefve en oändlig mängd voteringar i förstärkt StatsUtsk.
till förlängning i st. f. till den förkortning, som varit åsyftad.
Af sådant skäl och för så vidt det åsyftade hufvudändamålet skall
vinnas, vågar jag hemställa till R. o. Ad. att såsom R. o. Ad:s gemensamma
tanka vid en återremiss måtte antagas den meningen, att uti
71 § Reg.F. ordet ”någon (bevillning)” måtte utbytas emot allmän
(bevillning) och alt i förslaget till 31 § Riksd.Ordn., der det
står: ”sorn angå förändring i föreskrifterne om bevillningens utgö
19*
-
292
Dea 28 Juni f. m.
rande”, det må komma att heta om allmänna bevillningens utgörande.
Derigenom är åtminstone ett ganska godt ändamål vunnit,
nemi. att borttaga en tvetydighet, som jag visserligen icke kan finna
i nn gällande grundlag, men hvarvid jag nu hör att flera upplysta
män åtminstone äro tveksamma uti alt kunna bestämma sig för det
ena eller andra, och anser sig vid sådant förhållande icke heller det
väckta förslaget fullkomligen väl kunna vara förtjent af att blifva
oförändradt hvilande till nästa riksdag.
Hr von Hohenhausen: För den händelse, att det skulle nu
behöfva undanrödjas ett missförstånd hos en eller annan ledamot af
Ståndet derom, att jag har haft något personligt misstroende eller
dylikt till grund för hvad jag förut anfört i denna fråga emot Bevilln.
Utsk:s ledamöter, så får jag här förklara, att jag trodde mig
hafva förebyggt alla skäliga anledmr till sådan misstanka, när jag
bad dem fästa sig vid skilnaden emellan sak och person.
I afseende på hvad den siste värde talaren har anfört i sak om
förhållandet så kan jag icke med honom instämma, emedan jag tror
ganska nyttigt och behöfligt vara, att när i hevilla.frågor målet skall
i sista instance afgöras, detta sker i ett annat I lsk. ån det som beredt
betänk., hvaröfver dömas och beslutas skall.
Hr Aminoff: Sedan de 2:ne ledamöter inom detta RiksStånd,
hvilkas uttryck, efter mitt sätt att uppfatta saken, vore högst sårande
för ledamöterne i Bevilln.Utsk. nu förklarat, att deras mening
aldrig varit att som orden måhända föllo sig, såra, hvarken Bevilln.-  Utsk. i sin helhet, eller någon dess ledamot enskildt; — och då ingen
annan inom B. o. Ad. understödde de afgifne yttranderne, samt
jag dessutom af flere mine vänner blifvit anmodad att återtaga den
gjorda afsägelsen, så anser jag min dubbla pligt vara återkalla denna
afsägelse, hoppandes att framdeles blifva befriad frän en dylik handling,
vid försvaret af Bevilln.Utsk:s rätt.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Hr Lind af Hageby,
i händelse han är närvar:de, om icke äfven han skulle vilja,
på sätt den siste värde ledamoten gjort, låta sin afsägelse förfalla.
Den härrörer utan tvifvel, från ett misstag om deras tanka, som yttrat
sig i frågan, ty man bör ihågkomma, att hon icke rörer den
närvande tiden, utan den kommande. I sjelfva saken anhåller jag
att få tillägga några ord.
Hr Lagerheim har velat göra en förändring i afseende på Ståndets
gemensamma tanka. Som jag icke hört någon utom mig yrka
någon sådan, så anhåller jag att få framställa’de skäl, pä grund af hvilka
jag hoppas, att han måtte afstå från all söndring derutinnan. Utsk:s
mening har varit, på sätt flere talare yttrat, alt få den nuvar:de tvetydigheten
om bevillmsärendens behandling undanröjd, så att man
icke skall anse, frågan om den allm. bevilln. böra gå till omröstning
i förstärkt SlatsUtsk., under det att man, om de öfriga bevillningarne,
röstar i förstärkt Bevilln.Utsk. Det sednare har hittills aldrig
skedt? men jag vet att flere ledamöter, hysa en sådan åsigt om
de öfriga frågornas behandling, ehuru stridande den skulle vara,
D e n 28 J u n i f. m.
293
emot hvad som varit brukligt under de 40 år, vår grundlag hittills
har bestått. Om nu Hr Lagerheim likväl är af den meningen, att
man skall anse frågan om den allmänna bevillningen böra behandlas
genom förstärkt StatsUtsk., men frågorna om öfrige extra ordin,
bevillningar inom förstärkt Bevilln.Utsk.; hvarföre vill icke då Hr
Lagerheim medgifva att de frågor, som röra den mindre delen af
bevillningen behandlas lika med dem, som röra den större, af Bevilln.
Utsk.? De som försvara nuvande sätt för bevilln.frågornas behandling,
säga att man bör skalfa sig, till högste domare deröfver,
några som äro mindre partiska än de, som handlagt ärenderne ifrån
början och som utan tvifvel vilja vidhänga sina en gäng fattade meningar.
Då frågas huruvida erfarenheten verkligen bevisar att både
den allm. och den öfriga bevilln. hittills, då den varit behandlad
af StatsUtsk. blifvit så opartiskt fördelad, som vederborde? När vi,
för icke länge sedan, förehade frågan om krigsgärdens betalning,
sä ville åtskilliga ledamöter icke alt den skulle blifva fördelad på samma
sätt som den allm. bevilln. emedan hon ansågs icke vara det
rättvisligen. Hvems är dä felet? Det kan icke ligga hos Bevilln.-  Ulsk. utan måste vara hos förstärkta StatsUlsk., som afgjort dithörande
tvistefrågor. Der förekommer t. ex. i 3:dje art. fråga om bevilln.
för karakters-fullmakler, hvilken i min tanka, är orimlig. Derom
är likväl voteradt i förstärkt StatsUlsk. Hvilken är det väl som
icke anser vigtigt att, i fråga om charta-sigillata, belägga ordensutnämningar,
Grefve- och Frih.-bref o. d. med en afgift, hvilken
varit sä öfverdrifven, att om den blifvit af Konungen medgifven, så
skulle den hafva tillintetgjort Hans rätt, att utnämna både adelsmän
och Hiddare. Ar det rimligt att någon afgift för fullmakter betalas?
Kan man således antaga att den myndighet, som hittills har pröfvat
frågorna, varit så lycklig i utöfningen af sitt kall, att man derföre
bör bibehålla henne framför en annan, som kunde behandla frågorne
med mera sakkännedom, nemi. Bevilln.Utsk. hvilket förbereder
dem? Jag tror det icke, och just derföre är det, jag anser oss
böra i dessa frågor, rätta oss icke efter förhoppningar, utan efter
verklig erfarenhet. Antaga vi Bevilln.Utsk. till den pröfvande myndigheten,
så förfara vi uti dessa fall, lika som i hvarje annat, der
det Utsk. som från början handlagt ett ärende, äfven får deltaga i
dess slutliga pröfning. Jag anhåller derföre, alt Hr Lagerheim icke
måtte vidhålla sin mening, utan att, derest han funne de skäl jag
anfört, vara öfvertygande, han måtte till slut, likasom i början, förblifva
vid det förslag till gemensam tanka som jag tagit mig friheten
framställa. Propos. blir dä så mycket kortare, när å ena sidan
Utsk:s förslag och å den andra mitt, till gemensam tanka framställes.
Hr Lagerheim: Jag vill söka att blott med några ord upplysa
min aktningsvärde granne här till venster om, att just hvad
han åsyftadt, nemi. att Bevilln.Utsk. förstärkt, må kunna afgöra alla
de frågor, som röra extra ordin, bevilln. blifver följden, om R. o.
Ad. antager den gemensamma tanka, jag tagit mig friheten föreslå.
Då kommer nemi. det beslut, som fattas af 3:ne Stånd att blifva
294
Den 28 Juni f. m
R. St:s utan att göras till föremål för någon votering i förstärkt
Utsk. I de frågor åter, der 2 Stånd stadnat emot 2, kommer frågan
att enl. grundlagens stadgande tillhöra förstärkt Bevilln.Utsk.
Just det ändamål han åsyftat, vinnes således derigenom, men i en
enda punkt äro vi dock af olika meningar, nemi. den, att den siste
värde talaren anser att alla, äfven extra ordin, bevillmr, då ett
Stånd är af olika mening med de öfriga, böra blifva föremål för voteringar
i förstärkt Utsk., hvilket äfven blefve följden af det nya
förslaget. Det är detta jag önskar förekomma, och det af den öf
vertygelse,
att vi eljest ifrån schylla stöta på charybdis och få derigenom
grundlagsenlig! en oändlig mängd voteringar i förstärkt StatsUtsk.
Den siste värde talaren har yttrat att om det är rimligt att ett Stånds
tanka att föranleda förstärkt Utsk. skall vara tillräcklig uti smärre
allmänna bevilln. frågor, så bör den ännu mera vara det i afseende
på en bevillning, som inbringar större belopp. Det är sant att
tullen inbringar flere millioner och den allm. bevilln. deremot blott
1,430,000 r:dr, men tullafgifterne äro så fördelade, att det icke
står i mensklig makt att utreda, hvem som derpå kan vara i högre
eller mindre grad lidande; t. ex. på ett g’ caffe. Man har således
icke der samma categori för jemförelsen som vid den allmänna bevilln.
hvilken drabbar direct det yrke, det ständ, den klass, som sig densamma
åtagit. Det är denna skilnad, som också säkerligen har legat
till grund för grundlagsstiftarne af år 1809 när de endast hafva
stadgat i 71 § Reg.F. att, i händelse olika meningar skulle uppstå
hos ett RiksStånd emot de öfriga om grunderne och fördelningen
af bevillningen, votering deröfver bör anställas i förstärkt StatsUtsk.
Här har endast menats den allmänna bevilln.; ty ett helt annat förhållande
är med de extra ordin, bevillningarne. Jag kan således i
fullkomlig öfverensstämmelse med Ilr von Hartmansdorff tillstyrka
att Bevilln.Utsk. fä förstärkt afgöra alla bevillmsfrågor, alla frågor,
som vanligen utgöra föremål för Beviiln.Utsk:s behandling; men jag
tillstyrker likafullt att R. o. Åd. måtte insätta ordet allmän i st. f.
”någon” (bevillning), hvarigenom förkortning i tid vinnes och hvarigenom
dessa ärender kommer att behandlas i enlighet med nuvande
grundlags syftning.
Hr Lind af Hageby: Sedan Gr. Lagerbjelke och Hr von
Hohenhausen afgifvit tillfredsställande förklaringar öfver deras yttranden
och Hr Aminoff i följd deraf återtagit sin afsägelse, så anhåller
äfven jag att få göra detsamma och att få återtaga min plats
i Bevilln.Utsk. Jag gör det så mycket heldre, som jag finner mig
dertill föranledd af den framställning Hr von Hartmansdorff gjort.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare Hr Lagerheim har ansett
att det förslag, Const.Utsk. gjort, är lämpligt i frågor om den allm.
bevilln., men att afgörande af öfriga bevillms-frågor, borde ske efter
3 Stånds beslut och, dä 2 Stånd stadnat mot 2, i förstärkt Bevilln.
Utsk. Jag vågar likväl fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att många fall, likartade dem som inträffa med allm. bevilln. och
der man icke vill att 3 Stånds beslut skola emot det fjerdes vara
afgörande, utan att votering skulle ega rum i förstärkt Utsk. äfven
Den 28 Juni f. m.
295
inträffa på de öfriga bevillningarne, t. ex. på charta-cigillata. Jag
tror erfarenheten, hafva visat, att det stundom handt, att åtskilliga
beslut om nyssnämnde bevillmg blifvit fattade till detta
Stånds förfång och jag tror att sådane fall äfven kunna inträffa i
andra frågor, hvarföre jag för min del anser att den praxis, som
hittills blifvit följd vore den nyttigaste i sak; likasom att ett förtydligande
utaf grundlagen i detta afseende är af behofvet påkalladt
torde vara erkändt jemväl af Hr Lagerheim, då han anser grundlagen
icke vara tydlig. I afseende pä Hr Lagerheims förslag till redaction,
anhåller jag likväl, då jag har ordet, att fä göra den anmärkn.
, att då Hr Lagerheim här förklarat att i 3! § uttrycket någon
bevillning borde förändras till allmän bevillning, sådant likväl
icke går an, enär här menas alla bevillningar och det är endast det
uttrycket ”någon” som berättigar Bevilln.Ulsk. att i allmänhet upptaga
frågor, rörande bevillningeu, eljest skulle charta-sigillata-förordn.
m. fl. icke blifva behandladt af något Utsk.
Hr von Hartmansdorff har sökt bevisa sin sats att bevillningsfrågornes
slutliga afgörande borde till förstärkt Bevilln:sUtsk. öfverflyltas
med den erfarenhet att desamma genom förstärkta StatsUtsk:s
voteringar icke blifvit särdeles väl afgjorde och han har trott att det
skulle gå bättre i det förstärkta Bevilln.Utsk.; men om nu 3 Stånds
beslut genom dessa voteringar i förstärkt StatsUtsk. blifvit gällande,
så kan det bevisas att det hade blifvit det, äfven genom votering i
förstärkt Bevilln.Utsk., enär de 3 Stånden naturligtvis hade tillsatt
sådane personer till förstärkningsmän i Utsk. genom hvilka de kunde
hoppas att få sin mening gällande, och resultatet hade blifvit detsamma.
När deremot ett annat Utsk. förstärkes, så har man åtminstone
någon möjlighet för att ett Stånd icke skall blifva öfverröstadt
af de 3 öfriga i den sista instancen. Om således någon olägenhet nu
uppstår så hade den likväl i alla fall uppstått, men utan den möjlighet
af garanti för ett Stånd emot 3 Stånds förtryck, hvilken nu
finnas.
Hr Lagerheim: I anledn. af hvad Gr. Lagerbjelke erinrat
om den af mig föreslagna förändring i 31 § Riksd.Ordn., så får
jag frångå detta mitt förslag, då man visserligen med skäl kan säga,
att Bevilln.Utsk. bör slutligen behandla alla de frågor, som
till dess handläggning höra, men hvad beträffar ordet ”någon”, så
anser jag just det utgöra hufvudpunkten och att följaktligen detta
obetydliga ord är af allt för mycken vigt för att blifva förbisedt och
jag nödgas således fortfarande yrka att uttrycket ”någon bevillning”
måtte blifva ändradt till ”allmän bevillning”.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill fästa Hr Lagerheims,
liksom Ståndets uppmärksamhet derpå, att, genom de särskilde bevillningarne,
kan förtryck likaväl som genom den allmänna bevillnin^en
utöfvas emot vissa corporationer eller stånd. Sä t. ex. drabbar
bränvinsbevillningen. Den drabbar endast jordägare och förnämligast
BondeStåndet, som utgör flertalet deraf. Om tullen på
slöjdevaror icke tillräckligt skyddar handtverkaren, så är det honom
följderna drabba. I fråga om afgifterne på in- eller utförsel af jern,
296
Den 28 Juni f. m.
galler det Brukspatronerne o. s. v. Det finnes kanske icke någon
enda artikel, der icke flertalet kan förtrycka de betalande. Derföre
är det, i min tanka, en vigtig grundsats, som hittills blifvit iakttagen,
nemi. att man icke bör låta 3 Stånd öfverrösta det 4:de utan
förstärkning af samma Ulsk., som förut beredt målet, eller ock låter
man saken ga till förstärkt StatsUtsk., på det alt hvarje Stånd må
kunna genom sina förslärkningsmän, söka att göra sin åsigt gällande.
Jag tror således att mitt förslag öfverensstämmer med den
rätt, hvarje särskildt RiksStånd hittills åtnjutit och bör få bibehålla.
Hr Tham, Carl Wjlh. Au g.: Det ifrågavande ämnet delar
sig i min tanka i 2:ne delar; den första huruvida en förändring är
behöflig eller icke, och den andra hurudan förändringen bör blifva.
Dä jag af Utsk:s framställning sett alt afsigten med förändringen är
att förkorta riksdagsarbetena och följaktligen äfven riksdagarnas längd,
så instämmer'jag derutinnan med Utsk., men hvad beträffar den föreslagna
redactionen af 71 § Reg.F. och den förändring som deraf
skulle blifva en följd, så kan jag icke deruti instämma. Enligt densamma
skulle det synas, som Const.Utsk. nu framkommit med detta
förslag för att gifva tillkänna huru grundlagen bör tolkas, men i detta
afseende får jag göra en anmärkn., som ingen talare före mig har
gjort, nemi. att Const.Utsk. icke har tagit steget fullt ut, ty 73 §
Riksd.Ordn. qvarstår alldeles oförändrad. Skulle nu 71 § antagas,
såsom den här blifvit föreslagen, så skulle deraf följa att icke någonsin
votering i Bevilln.Utsk. kan ega rum. 73 § RiksdOrdn. har
äfven med andra frågor att göra än dem som afse bevillms-frågor,
och bestämma att alla Utsk. skola kunna förstärkas. Grundlagen
stadgar vidare, att den bör tolkas efter ordalydelsen. Nu finnes ingenstädes
något undantag ifrån den satsen att Bevilln.Utsk. skall
förstärkas. Således mäste 73 § Riksd.Ordn. fortfarande ega tillämpning
på Bevilln.Utsk., äfven om nuvande förslag antages. Detta
gör att jag anser det vara så mycket olämpligare att antaga den
ifrågavande § af Utsk:s förslag, utan får jag i stället förena mig
med Hr von Hartmansdorff och hemställa att Ståndet måtte återremittera
betänk, med antagande såsom Ståndets gemensamma tanka,
att votering om bevillms-frågor må ske i förstärkt Bevilln.Utsk.
Frih. Palmstjerna: För den händelse att Hr von Hartmansdorffs
förslag blifver R. o. Ad:s gemensamma tanka, och vinner afseende
i Const.Utsk. så är jag öfvertygad om, att Const.Utsk. äfven
föreslår de förändringar i 75 § Riksd.Ordn. som deraf skulle
blifva en följd.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Land tm. framställde, att i afseende på Const.Utsk:s förevande
förslag blifvit yrkadt, dels att detsamma måtte godkännas
att hvila till grundlagsenlig hehandling vid nästa riksdag, dels af Hr
von Hartmansdorff, alt Utskrs mern. måtte återremitteras, med förklarande
såsom R. o. Ad:s gemensamma tanke, att då icke samtlige
RiksSt:n förena sig om grunderne för någon bevillning, Bevilln.-  Utsk. och icke StatsUtsk. bör för frågans afgörande förstärkas, dels
Den 28 Juni f. m.
297
af Hr Apolloff, att frågor om allmänna bevillningen borde underkastas
omröstning i förstärkta StatsUtsk., men deremot...
Hr Gr. o. Landtm, behagade afbryta sin framställning och
uppå begäran uppropa
Hr Apolloff, som yttrade:
Jag ber att få återtaga mitt förslag och förena mig med Hr
von Hartmansdorff på det att proposme må blifva så få som möjligt.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm., till sin förut gjorda framställning
tillagt, alt Hr Lagerheim föreslagit, att R. o. Ad. måtte
såsom sin gemensamma tanke förklara, att i Utsk:s förslag tilt redaction
af 71 § Reg.F. orden ”någon bevillning” borde utbytas emot
orden ”allmänna bevillningen”, yttrade Hr Landtm., att propos.
torde först böra framställas till godkännande af Utsk:s förslag, men
härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm, behagade
först framställa propos. på de gemensamma tankar, som här
äro föreslagne, och skulle någon af dem blifva antagna så blir betänk.
naturligtvis återremitteradt med denna gemensamma tanka!;
men skulle ingen af dem antagas, så måste följden blifva den att
förslaget blifver hvilande.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge Const.-  Utsk:s mern. N:o 16 böra återremitteras med förklarande såsom Stån
dets gemensamma tanke, att då icke samtlige RiksSt:n förena sig om
grunderne för någon bevillning, frågans afgörande bör öfverlemnas
till förstärkt Bevilln.Utsk.
Ropades ja och nej.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få veta huru Hr
Gr. o. Landtm, uppfattat Ståndets svar.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att han icke med fullkomlig
tydlighet uppfattat det afgifna svaret och derföre ämnade framställa
en af de för öfrigt yrkade propos., för att måhända dervid
kunna bättre uppfatta R. o. Ad:s mening, hvarefter Hr Landtm,
hemställde om R. o. Ad. ansåge Const.Ulsk:s förevande mern. böra
återremitteras, med förklarande såsom Ståndets gemensamma tanke,
att i Utsk:s förslag till 71 § Reg.F. orden ”någon bevillning” böra
utbytas emot orden ”allmänna bevillningen”.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja,
hvarefter Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att härvid
nej varit öfvervägande.
Då sedermera Hr Landtm, förnyade sin nyss i öfverensstämmelse
med Hr von Hartmansdorffs förslag framställde propos., ropades
äfven starka nej, blandade med ja, hvarpå Hr Landtm förklarade,
att han trott sig finna att nej öfverröstat ja.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
298
Den 28 Juni f. m.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till voter:spropos.
Den som anser Const.Utsk:s mern N:o 16, böra återremitteras,
med förklarande såsom R. o. Ad:s gemensamma tanke, att då icke
samtlige RiksStm förena sig om grunderne för någon bevillning,
frågans afgörande bör öfverlemuas till förstärkt Revilln.Utsk., voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, kommer Const.Utsk:s förenämnde mern. att hvila till
grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 16.
Nej — 19.
Upplästes följande af Hr von Heidenstam, Gustaf, inlemnade
mern.:
Som jag uti tjensteärenden, för en kortare tid, måste lemna
hufvudstaden, får jag härmedelst afsäga mig min plats såsom ledamot
uti H. Ridd.Utsk.; dock under anhållan att varda vid min
riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter Hr Gr. o. Landtm.,
med tillkännagifvande, att Gr. Sparre, Erik, inlemnat den pollet
han såsom fullmäktig för adliga ätten Olivercreutz innehaft och således
upphört att vara ledamot af LagUtsk., anmodade Hrr Electorer,
att utse en ledamot af Ridd.Utsk. efter Hr von Heidenstam
samt en ledamot af LagUtsk. efter Gr. Sparre.
Anmäldes och lades på bordet följande från Utsk:n inkomne
mern. och utlåt., nemligen från
Stats-Ut skottet;
N:o 205, i anledn. af från R. o. Ad. samt BondeSt. erhållne
återremisser å Utsk:s utlåt. N:o 30, ang:de 1845 års revisorers
berättelse;
N:o 206, dels i anledn. af R. St:s år 1847 församlade revisorers
berättelse, ang:de samma år verkställd granskning af Statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning för åren 1844 och 1845, dels ronde åtskilliga,
vid behandlingen af 1845 års revisorers afgifna enahanda
berättelser, jemlikt Utsk:s utlåt. N:o 30, uppskjutna frågor;
Stats- och Lag-Utsk:n:
N:o 35, i anledn. af väckt motion om öfverflyttning till domaremakten
af pröfningen och afgörandet af s. k. äldre kronofordringar,
samt om bestämmandet af en preskriptionstid, inom hvilken
alla sädane fordringsanspråk skola göras gällande;
N:o 36, i anledn. af väckt motion om en reform af systemet
för landsvägarnes byggnad och underhåll i allmänhet;
Den 28 Juni f. m.
299
N:o 37, i anledn. af väckt motion om förändring af stadgandet
uti 11 Cap. 10 § Rättegångsbalken;
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ek on. Utsko tten :
N:o 2, i anledn. af gjorde anmärkmr vid sammansatte Ulskais
betänk. N:o 1, ang:de grunderne för rättigheten att tillverka och omdistillera
samt i minut försälja hränvin, äfvensom för beskattningen
dervid.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 28 Juni 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.utdrag för denna dag f. m.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 21 och 22 dennes på bordet
lagda mern. N:o 17, med förslag till förändringar uti 53, 56 §
Reg.F. och 33, 34, 49, 51 §§ Riksd.Ordn., ang:de motioner.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Const.Utsk:s nu föredragna
betänk, likasom ett af R. o. Ad. på f. m. afgjordt samma Utsk:s förslag,
åsyfta, enligt min uppfattning deraf, att förkorta riksdagsarbetet.
!frågavar:de förslag innehåller nemi. den förändring i afseende
på Iieg.F: ns och RiksdagsOrdmns föreskrifter, ang:de lagars och författningars
lillvägabringande, att LagUtsk. skall behandla de från
Stånden remitterade förslag, som angå lagfrågor. 53 § i nu gällande
Reg.F. innehåller, att Lagötsk. skall utarbeta de från RiksSt:ns
plena remitterade förslag till civil- criminal- och kyrkolagarnas
förbättring. R. o. Ad. torde häraf finna den stora skilnaden emellan
det nuvande grundlagsbudet och det af Const.Utsk. föreslagna;
ty om det är LagUtskis åliggande att utarbeta ett förslag, kan detta
förslag vara helt kort men omfatta förändring uti en betydlig del af
hela lagen, hvilken Utsk. alltså måste utarbeta, hvaremot Const.-  Utsk:s ifrågavande förslag blott innehåller att LagUtsk. skall behandla
de från R. St. remitterade förslag till civil- criminal- och kyrkolagarnes
förbättring, hvilka af motionärerne böra vara utarbetade efter
förmåga. Enligt 53 § af nu gällande Reg.F. åligger det Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk. att i anledn. af i Stånden väckta frågor anmärka
300
Den 28 Juni e. m.
brister i de allmänna liushållnings-anstalterna och förändringar deruti
föreslå. Detta Utsk. har uti Const.Utsk:s förslag icke blifvit ålagdt
att tillse brister i den allmänna hushållningen, utan endast att behandla
frågor som dit remitteras, och frikallats från skyldigheten att
till RiksStm inkomma med förslag till afhjelpande af möjligen befintliga
brister i lagstiftningen, hvilket naturligtvis tillkommer motionären.
Enligt min uppfattning af frågan, har Utsk. på detta sätt
ganska riktigt afsett att motionärerne måste göra sig något mera besvär
vid framställandet af sina motioner och icke handlöst framkasta
frågor utan att ens betänka möjligheten att verkställa de framkastade
förslagen. Utsk:s åliggande är således endast att tillse det
väckta motioner äro af beskaffenhet att de kunna verkställas med
något gagn för det allmänna. R. St:s förhandlingar blifva i och
med detsamma ganska mycket förkortade.
Beträffande åter Utsk:s förslag till ändring i 49 § 1 mom.
Riksd.Ordn. sä fruktar jag att den föreslagne nya redaktionen blifvit
något för kort. Utsk. har afskurit sista delen af 49 § 1 mom.
och uppställt en redaktion som enligt min åsigt icke är fullt tydlig
och dessutom ofullständig, hvarför jag anser att den bör ändras.
Utsk. säger nemi.: ”har frågan af någon Ståndets ledamot blifvit
väckt sålunda som i 1 mom. 51 § sägs och understödjes förslaget
af minst 4 andra ledamöter, bör jemväl remiss dä ske”. Det i redaktionen
förekommande ordet ”då” anser jag vara öfverflödigt eller
rättare vilseledande och således bör detsamma utgå. Genom denna
redaktion har Utsk. i öfrigt uteslutit ur mom. följande stadgande:
”om en genom muntligt anförande gjord framställning lägges på bordet
bör anförandet till prot. dikteras och afskrift deraf sednast i nästa
plenum aflemnas”. Jag vet icke om denna mening kan lämpligare
inflickas annorstädes än här och jag tror således att den bör
qvarstå. Vidare innehåller samma morn.: ”uppstår fråga om eller
hvart remitteras bör, kan denna fråga blott för den plenidagen läggas
på bordet; men i nästa plenum skall beslut ovägerligen fattas”.
Denna mening har Utsk. jemväl uteslutit men jag anser den böra
qvarstå. Utsk. har icke heller uppgifvit något skäl hvarföre dessa
meningar skolat utgå och då enligt min åsigt desamma böra bibehållas
uti 1 mom. af 49 § hemställer jag att R. o. Ad. mätte såsom
sin gemensamma tanke förklara att Utsk:s förslag till redaktion
af 1 mom. 49 § Riksd.Ordn. bör förändras och RiksSt:ns rätt att
vägra remiss å väckta motioner icke blifva afskuren.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag instämmer uti den anmärkn.
, Frih. Palmstjerna gjort, och anhåller, att få tillägga en annan.
Här står nemi.: ”har frågan af någon Ståndets ledamot blifvit
väckt sålunda, som i 51 mom. 1 § sägs, och understödjes förslaget
af minst 4 andra ledamöter, bör jemväl remiss då ske”. På
sätt Frih. Palmstjerna anmärkt, måste ordet ”dä” ur redaktionen
utgå. Detta förslag är otydligt, emedan det icke är bestämdt uttryckt,
huruvida remiss får ske, i den händelse icke 4 ledamöter
understödja motionen. Vidare anser jag förslaget oriktigt eller utan
ändamål, enär det fordrar att en motion, för att till Utsk. kunna
