# ID: svediakorp-gov562
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 108,376
# sentences: 3,769
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 2 Juni e. m.
301
le godkännas, så måste deraf följa, att man aldrig bör bereda
Staten någon inkomst, vare sig liten eller stor, från sådana källor,
hvilka för detta ändamål icke kunna begagnas utan fara, att
det möjligen kan ske på moralitetens bekostnad; och man borde
då, såvida man ville vara consequent, borttaga all tull å
caffe, eftersom det är ett factum, att med nuvar:de tullafgift å
denna vara, försök till dess insmuggling understundom inträffat;
ja! till och med bela tulltaxan borde försvinna, emedan ingen
enda, med tull belagd artikel, der finnes, om hvilken man icke
kan säga, att den för den snikne och samvetslöse innefattar retelse
till tullförsnillning; och att Staten således för varans införande
upphämtar en inkomst på moralitetens bekostnad. Nu lärer
näppeligen Frih. Palmstjerna vilja derhän, för moralitetens
skuld, drifva sin sats; och kan han det icke heller, af det helt
enkla skälet, att satsen i sig sjelf är alldeles oriktig; så saknar
den också på det speciella fall, hvarom nu är fråga, all slags tillämplighet.
I det stället gör den satsen med framgång sig gällande,
att så länge Staten icke blott för de inhemska näringarnes
skydd utan äfven såsom en inkomstkälla är utaf tullafgifler
i behof, så länge måste man ock reglera dessa afgifter efter de
serskilda ändamål, för hvilka de blifvit införde. Det återstår härvid
endast att tillse, hvilka de utländska artiklar äro, som företrädesvis
ägna sig åt en tullbeställning, hvaraf Staten kan påräkna
en lika säker som betydlig inkomst i sin cassa, och jag tillåter
mig fråga, om väl någon vara finnes, som bättre än caffe lämpar
sig för detta ändamål? Såsom hörande till klassen af öfverflödsartiklar,
kan hvilken hög tullafgift som hälst åsättas caffet, utan
att konsumenten äger någon slags rätt att deröfver sig beklaga.
Beskattningen derå är således genom rättsgrunden försvarad. Genom
vana, men ingalunda af behofvet, har caffet blifvit till en
uödvändighetsartikel inom alla samhällsklasser förvandladt. Alltså
är den stora consumtionen deraf och i samma mån Statens inkomst
genom tullafgiften derföre betryggad. Vidare är caffet en
vara, som, i mindre qvantitet, äger ett så ringa värde, att det i
små poster lönar föga mödan att insmuggla. I större qvanliteter
är det åter ganska tungt och skrymmer betydligt, hvilket utgör
ett verksamt hinder för smugglingen, och till detta hinder
kommer slutligen det, att caffet, ifall det genoradränkes af salt
vatten, blir nästan alldeles oanvändbart och förlorar derigenom
största delen af sitt värde. Bör man nu icke af alla dessa gvnsamma
omständigheter sig begagna, för att genom tullens förhöjande
å ifrågavande artikel uti Statens tillgångar tillvägabringa
en lika nyttig som nödvändig förökning? Det må vara alt en dylik
åtgärd ökar begäret till smuggling; men då, på sätt Hr Rosenblad
anmärkt, det är ett gifvet factum, att den obetydliga tullförhöjningen
efter sista riksdag ä caffe af 4 r:st. pr skålpund lemnat
Staten en betydling inkomst hvarje år, så är det ock klart,
att en ytterligare tullförhöjning skall i ännu högre grad medföra
samma verkan. Om jag äfven skulle antaga, hvad som dock icke
för sig äger ringaste rimlighet, att genom den förhöjda tullsat
-
302
Den 2 J u n i e. m.
sen smuggleriet skulle fördubblas emot nu, så blir dock förlusten
derpå långt mindre än den vinst Staten just genom denna högre
tullsats komme att skörda. Jag betvillar föröfrigt icke, att ju tullverkets
tjenstemän skola uppbjuda liela sin förmåga, för att den
befarade smuggliugen i möjligaste målto förhindra; och då K. M.,
i följd af Ständernas beslut, äger rätt alt af tullintraderna använda
sä stort belopp som erfordras för tullbevakningens ändamålsenliga
organiserande samt följakteligen är oförhindradt, att för
framtiden förstärka bevakningspersonalen, om deraf göres behof,
så synes mig ingen betänklighet böra möta för bifall till den
föreslagne förhöjningen, hvarföre jag anhåller att tullsatsen å kaffe
måste till 4 sk. pr U bestämmas.
Gr. Lagerbjelke: Flere värde talare hafva yttrat, att som
Staten för närvarale behöfver högre inkomster, och man, genom
en förhöjning vid sista riksdagen i tullsatsen å caffe, vann ökade
inkomster för Staten, så skulle man än ytterligare öka tullafgifterne
pä caffe, för att få ännu högre inkomster. Detta raisonnement
har mycken likhet med historien om kusken, hvilken då
han lastade del ena paketet efter det andra på hästen, sade:
”tål du vid detta så tål du vid mera”; hvarmed han fortfor med
belastandet till dess, att hästen slutligen stupade. Derföre att det
vid förra riksdagen låt sig göra, att genom en tullförhöjning af
4 r:sl. pr U förskaffa Staten högre inkomst är icke sagt att en
ytterligare tillökning af 8 r:st. skulle än ytterligare öka inkomsterna.
Frih. Gyllenhaal har redan visat, att den tnllsals af 4
rist. som 1845 års tulltaxa innehåller, är redan så hög, att den
föranledt en ökad smuggling. Lägges än ytterligare 8 rist. till
denne tull, så är det tydligt, att det blir en ännu större förtjenst,
att smuggla och lurendrejeriet kommer således att ökas i en ganska
stor progresion. Det kan derföre inträffa, att, genom denna
förhöjning i tullen, tullinkomsten af caffe möjligen kan sänkas i
st. f. att ökas. Flere talare hafva sagt, alt om tullen befinnes
vara för hög, så kan Konungen nedsätta densamma. Detta kan
vara sannt, men jag tror icke, alt det är principenligt, att tvinga
Konungen till ändring af R. St:s beslut. Så vore likväl händelsen
om den nu föreslagna tullförhöjningen bifölles. Vid förra
riksdagen, bestämde R. St. tullen å caffe till 4 sk., men
Konungen nedsatte tullen till 3 sk. 4. rist. Några förändrade
förhållanden hafva derefter, pä sätt Frih. Palmstjerna anfört, icke
inträffat och det är således tydligt, alt, om R. St. nu ånyo bestämma
tullen å caffe till 4, mäste K. M. sannolikt ånyo nedsätta
den till dess nuvande belopp. Jag anhåller alltså om bifall
till Utsk:s förslag.
Hr Rosenblad: Jag kan icke taga åt mig den siste värde
talarens liknelse rörale hästen. Jag har icke äskat en sådan
förhöjnjng i tullsatsen å caffe, hvarigenom skulle uppkomma det
resultat, den värde talaren med sin liknelse åsyftat. Den förhöjning,
jag föreslagit, var grundad derpå, att den vid sista riksdagen
gjorda förhöjning i tullen af 4 r:st. inbringat högre tullin
-
Den 2 Juni e. m.
303
korastcr än Slaten tillförene haft att påräkna. Att icke de 4 r:st
gifvit anleda, till någon ökad smuggling, skall jag sedermera söka
visa. Det är visserligen icke derföre sagt, att om man än ytterligare
lägger 8 r:st. tillden nuvar:de tullen sådant icke kan medföra
motsatt verkan. Anledmn till min förmodan, att denna
verkan skulle uteblifva, var, alt i alla Europeiska länder, med
undanlag af två, (innes högre tullsatser ä caffe än inom vårt land,
och i Tyska tullföreningens taxa drager caffe en vida högre tull,
som oförändrad ifrån föreningens början bibehållits. Vid sådant
förhållande synes det mig icke lättsinnigt att tro, det försörjningen
af de föreslagne 8 r:st. skall tillvägabringa eu högre tullinkomst.
Gr. Lagerbjelke torde äfven hafva svårt att neka, att
denna förhöjning i tullen icke är föranledd af förändrade förhållanden
med prodnctionspriset å caffe utan af statsverkets behof
af högre inkomster och jag hemställer, om, i fråga om tullbara
artiklar, del flones någon, som lämpligare kan påläggas en högre
tull än caffe. Jag öfvergår nu till frågan om smugglingen och
är öfvertygad, att Frih. Gyllenhaal icke saknat anledn. till sitt
yttrande, att smugglingen sedan sisla riksdagen tilltagit, men just
derigenom, att jag varit i tillfälle, att förskaffa mig kännedom
om förhållandet härmed, kan jag upplysa, alt smuggligen om än
i Skåne, större än förut, varit ganska obetydlig, i jemförelse med
införselsbeloppet, och jag beder att Frih. Gyllenhaal ville förklara,
huruvida jag icke har rätt i mitt påstående. 1823 och 1830
var tullen 3 sk. Hamb. b:co men denna tullsats var alldeles för
hög, och jag vill således icke påyrka någon sådan förhöjning i
tullafgiften, som dertill kan hänföras. Deremot påstår jag, attén
måttlig lull bör påläggas och man handlar icke lättsinnigt, då
man följer andra nationers exempel. För öfrigt skulle jag tro,
alt någon smuggling af caffe i större skala icke eger rum, men
om så äfven skulle vara händelsen, och man vill förekomma den,
finnes icke någon annan utväg än alt helt och hållet upphäfva
tullen, hvarigenom Staten icke erhåller någon inkomst. Jag förnyar
min anhållan att tullen mätte bestämmas lill 4 sk.
Hr Aminoff: Jag begär ordet icke i afsigt alt förlänga öfverläggningen,
utan endast för att af Hr Gr. o. Landtm, blifva
upplyst, huruvida under den nu påstående öfverläggningen artikeln
socker äfven är inbegripen.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att uti den nu föredragna delen
af Utsk:s betänk, äfven brändt eller malet caffe funnes upptaget,
men att dä R. o. Ad. förbehållit sig att serskildt pröfva
artikeln caffesurrogat, som i 1845 års tulltaxa blifvit samraanfördt
med brändt caffe, och orsaken hvarföre brändt caffe nu blifvit afskiljt
från caffesurrogat varit den, att Utsk. ansett den sednare
böra upplagas under cichorierot, Hr Landtm, haft för afsigt att
hemställa, att nu endast införseltullen å caffe må blifva föremål
för pröfning.
Frih. Gylén baal: I anledn. af hvad Hr Rosenblad yttrat
får jag upplysa, att smugglingen af caffe visserligen icke uppgått
304
Den 2 Juni e. m.
till 100,000 få-, men den har dock icke varit obetydlig. Jag har trott
att, då tullen på caffe är för hög, varan skulle insmugglas, och sannolikt
har den hittills verkställde smugglingen uppgått till 70 ä 80,000
få. Jag kan icke bestrida Hr Rosenblads uppgift, att förtullningen
å caffe blifvit ökad både i Stockholm och Götheborg. Vill
man likväl skaffa Staten inkomster på bekostuad af moraliteten
och att tullförsniUninegn må gå i bredd med statsinkomsterne,
så har jag icke något deremot; men jag har dock ansett mig böra
upplysa, att smugglingen tilltagit, sedan tullen ökades utöfver
3 sk., hvarföre jag skulle önska, att tullen mätte få förblifva vid
hvad den var före sisllidne riksdag.
Hr von Hartmansdorff: Då denna fråga är af synnerlig
vigt för Statens inkomster, hoppas jag, alt Ståndet ursäktar,
det jag ännu en gång yttrar mig i ämnet. Man har i dag återkommit
med ett påstående, hvarmed jag trott, att man skulle
uppföra det, nemi.: att moraliteten vore i fara genom höga tullafgifler,
som åsättas varor. Man upplyste i förrgår, att när tullen
bestämmes endast till 1 r:st. för 1 få socker, tullförsnillning
ändock äger ruin, och att man heldre, än att erlägga denna afgift,
blottställt sig för en skeppslasts förlust. När så verkligen
förhåller sig, måste de, hvilka sä synnerligen nitälska för moralitetens
bibehållande, hos K. M. anhålla om liela tullverkets afskaffande,
ty förutan en så grundlig ålgård kan man icke påräkna
moralitetens räddning. Frih. Gyllenhaal har oraförmäldt, att
tullförsnillningarne under sednare åren, öfverhufvud varit mindre.
Såsom skäl dertill, har han uppgifvit, att R. St. antagit lägre tullsatser.
Månne man icke skulle få antaga en annan förklaringsgrund,
hvilken Frihms modestie förbjudit honom, att uppgifva,
nemi., att tullbevakningen och kontrollerne varit bättre? Jag vill
åtminstone antaga, att förhållandet är så beskaffad!.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, yttrade att R. o. Ad. på de af
Hr Landtm, nyss anförde skäl torde tinna, att den propus., som
nu komme att framställas, borde inskränkas lill artikeln caffe och
icke omfatta hvad som hade sammanhang med tullbestämmelserne
för caffesurrogat, anmälde sig och yttrade
Frih. Cederström: Jag har uppfattat Hr Gr. o. Landthus
svar å Hr Aminoffs framställning så, att Hr Gr. o. Landtm, icke
blott afskildt den första punkten caffe, från caffesurrogat, utan äfven
framställt, att brändt och malet caffe skulle utgöra en serskild
punkt.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att hans framställning blifvit
af Frih. Cederström alldeles riktigt uppfattad, och att Hr
Landtm:s mening var, att den propos., som nu komme att framställas,
skulle omfatta blott caffe, för hviket Utsk. föreslagit 3 sk.
4 r:st., men åtskillige ledamöter yrkat 4 sk:s införseltull pr få,
samt att serskild propos. skall blifva framställd i fråga om brändt
eller
Den 2 Juni e. tn.
305
eller malet caffe, sorn i 1845 års tulltaxa blifvit sammanfördt med
caffesurrogat.
Sedan härefter propos. lill bifall å Ulsk:s förslag, att nu gällande
införseltull å caffe 3 sk. 4 r:st. få må bibehållas, blifvit
framställd och besvarad med blandade ja och nej, hemställde Hr
Landtm, om R. o. Ad. ansåge införseltullen å caffe böra utsättas
till 4 sk. få.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med många
nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade det han trott sig finna att
härvid ja varit öfvervägande.
Frih. Tersmeden begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voler.propos.:
Den som bifaller alt, på sätt Bevilln.Utsk. föreslagit, nu
gällande införseltull å caffe, 3 sk. 4 r:st. få, må bibehållas,
voterar
i»;
den det ej vill, voterar
neji
vinner nej, anser R. o. Ad. införseltullen å caffe böra utsättas
till 4 sk. pr få.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 22.
Nej — 20.
Då härefter Utsk:s förslag att införseltullen å brändt och
malet caffe måtte nedsättas till 4 sk. pr få, framställdes till föremål
för öfverläggning, yttrade sig
Frih. Cederström: Som den föreslagna nedsättningen icke synes
mig pä något sätt motiverad, och statsverket hittills haft ökade
inkomster af den nu gällande tullen, anhåller jag, att Ståndet
måtte bibehålla tullbeslämmelserne i 1845 års tulltaxa. Ståndets
nyss fattade beslut visar äfven Ståndets afsigt, att vidhålla
lullbestämmelserne å obrändt och omalet caffe, och dä synes mig
äfven conseqvent, att bibehålla dem i afseende på nu ifrågavande
artikel. Jag har jemväl för milt yrkande andra skäl, som gälla
för mig och för dem med mig liktänkande, nemi., att brändt
caffe icke kan anses som en nödvändighetsvara, ulan en njutningsartikel,
som derest den till öfvermått anlitas, säkerligen försvagar
hälsan; och öfverdriften härutinnan är icke lätt att undvika
för dem, som begagna denna dryck snart sagdt såsom surrogat
för mera substantiell föda. Sådant missbruk drabbar mest
de fattige; det bör man söka förebygga. Af sådan anledn. anser
jag, det icke vara skäl, att i vidsträcktare mån befordra införsel
af brändt och malet caffe. Jag anhåller således att tullen
derå måtte förblifva den i 1845 års tulltaxa bestämda.
5 H. 20
3G6
Den 2 Juni e in.
lii- Rosenblad: Jag beklagar utgången af den sednast vid*
tagna votering, i hvilken jag icke deltog, emedan jag med en
ledamot som delade motsatt åsigt derom öfverenskommit. Men
sedan R. o. Ad. fastställt tullen lill 3 sk. 4 r:st., så tror jag,
alt man, ulan skada, kan antaga K. M:s propos., ifråga om tullen
å brändt eller malet caffe, äfvensom jag anhåller, att nästföljande
artikel eller caffesurrogat matte bestämmas till den tull,
K. M. föreslagit eller iika med caffe; ty, i annan händelse, insmugglas
brändt caffe under benämning af brända caffesnrrogater.
Detta är orsaken, hvarföre, uti alla af mig kände tulltaxor, caffe
och dess surrogater äro sammanförde under en tull. Nedsättes
tullen å caffesurrogater, blir följden den, såsom jag redan nämnt,
att brändt caffe insmugglas under denna rubrik. Jemte det jag
anser, att caffe, vare sig brändt eller obrändl, äfvensom caffesurrogater
må beläggas med samma tull, hemställer jag, om icke
denna tull kunde bestämmas till 4 sk.
Hr Gr. o. Land t m. yttrade, att i anledn. af detta Hr Rosenblads
yrkande, hvilket också innefattade orsaken hvarföre Hr
Landtm, föreslagit att brändt eller malet caffe skulle blifva föremål
för serskild pröfning, R. o. Ad. torde finna, att nu endast
Vrseltullen å brändt eller malet caffe borde bestämmas, med
förbehåll att rubriken må kunna ändras, derest R. o. Ad. ej
funne skäl att i afseende på artikeln caffesurrogat bifalla Utsk:s
förslag.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke finna, att FIr Rosenblads
anförde skäl till erhållande af ändring i 1845 års tulltaxa, äro
af den betydenhet, att Ståndet bör ändra densamma. Når Ståndet
i de flesta fall bibehållit 1845 års taxa, och någon olägenhet
af den för cafferurrogat bestämde tull icke är att befara, tillstyrker
jag bibehållande af den nu gällande (ullen eller 6 sk. % å
caffesurrogat och å alla till caffe användbara vexler.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma
med Frih. Palmstjerna deri, ali, dä på caffe blifvit bibehållen den
i 1845 års taxa bestämde tull, man äfven måtte vidblifva samma
tulltaxas stadganden rör:de nu ifrågavande artikel.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde nu om R. o. Ad. bi folie
att, jemlikt Utsk:s förslag, införseltullen ä brändt eller malet caffe
nedsättes till 4 sk. pr &, men denna propos. besvarades med
starka nej, blandade med ja, i anledn. hvaraf Hr Landtm, hemställde
om R. o. Ad. ansåge ifrågavande införseltull böra likasom
i 1845 års tulltaxa bestämmas till ö sk. pr U.
Ropades ja.
Mule punkten, ang:de artikeln caffesurrogat.
Hr Gr. o. Landtm, fästade uppmärksamheten derpå, att
eichorierol icke förekom bland de artiklar, hvarom R. o Ad. förbehållit
sig att serskildt besluta, och således nu endast vore frå
-
Den 2 Juni e. m.
307
ga om bränd, malen eller beredd cicliorierot och andra lill caffesnrrogat
användbara brända växtdelar.
Hr von Hartmansdorff: På grund af de utaf Hr Rosenblad
anförda skäl, anhåller jag, att Ståndet ville bibehålla den i
1845 års taxa bestämde tull å caffesurrogat.
Hr Rosenblad: Naturligtvis måste under rubrik caffesurrogat
hänföras bränd cicliorierot, d. v. s. den cichorierot, som är
försatt i tillstånd, att kunna som caffesurrogat användas.
Frih. Cederström: Jag har så mycket större skäl, att förena
mig med Hr von Hartmansdorff, som jag måste underkänna
Utsk:s anförda skäl. Utsk. säger nemi. att caffesurrogater både
till lukt och utseende lätt kunna skiljas från verkligt caffe och
att ”någon synnerlig afsättning af det dyrare caffet i bränd och
malen form svårligen kan vara alt påräkna”. Det är mycket
brukligt, att blanda förstberörde ämnen med caffe, hvarigenom
de erhålla caffelukt och smak, hvadan en villfarelse sålunda lätt
nog kan inträffa. Jag tror derföre, att man gör klokast, om man
bibehåller 1845 års tulltaxa.
R, o. Ad. ansåg caffesurrogat böra åsätlas den i 1845 års
taxa bestämda införseltull af 6 sk. pr S.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm., i afseende på sjelfva redaclionen
af tullbeslämmelserne för brändt eller malet caffe samt
caffesurrogat, som nu, enligt derom gjordt förbehåll, skulle afgöras,
yttrade att R. o. Ad., sedan för malet caffe blifva antaget
samma tull som för caffesurrogat, torde finna lämpligt att redactionen
blefve densamma som i 1845 års taxa, hördes R. o. Ad.
häruti instämma.
15:de punkten, ang:de artikeln filar.
Hr Printzensköld: 1845 års tulltaxa är för mig här ej
att tillgå, men om mitt minne icke felar, är den nu gällande tullen
något högre än den Utsk. nu föreslagit. Jag tror likväl, att
ingen anledn. till nedsättning deraf är för handen.
Hr von Hartmansdorff: Uti 1845 års tulltaxa är å filar
tullvärdet bestämdt till 1 r:dr 12 sk. och tullen till 6 sk.,
hvaremot, på sätt nyss blifvit upplåst, nuvar:de förslag upptager
tullvärdet lill 36 sk. och tullen lill 4 sk. Jag bör nämna, att
den nedsättning, K. M. föreslagit, medför en minskad inkomst
för Staten af 480 r:dr, men mitt hufvudsakliga skäl mot denna
nedsättning är det som fabrikanter och förläggare i Eskilstuna anfört
deremot uti deras tryckta och af mig furut åberopade skrift,
deruti de säga: ”Dessa tariffer (öfver Eskilstuna-fabrikanternes tillverkningspris,
hvilka under riksdagen blifvit lill Bevilln.Utsk. ingifne)
upptaga filar tillverkade i Eskilstuna af icke mindre än 20
särskildta slag, dimensioner och qualileter, varierande i pris från
19 sk. pr få lill 5 r:dr 16 sk. pr få, och i vigt från 7 Si 16
lod pr dussin lill 6 lod pr dussin. En och samma tullsats i nu
20*
308
Den 2 Juni e. m.
gällande taxa, 6 sk. pr hvilken, för den förra sorten, utgör
33-y:dels procent af värdet, uppgår således för den sednare, icke
ens lill 3 procent.” Om en nedsättning sker derunder lill 4
proc., finnen J mine Hrr! huru ringa tullafgiflen blir å dessa
slags filar och följaktligen, huru otillräcklig den äfven vore. Jag
tillstyrker alltså del R. o. Ad. måtte i detta hänseende låta 1845
års taxa vara gällande.
Gr. Gyldenstolpe: Här uppstår åter den frågan, hvilken
bör mäst gynnas, antingen tillverkaren eller den, som begagnar
den tillverkade varan. Jag lemnar i sådant fall företrädet ål den
sednare emedan jag anser det angelägnare, att skaffa filar för
godt pris än alt uppmuntra tillverkningen deraf inom landet, för
att skaffa tillverkaren lägre pris å sin vara, än hvartill den kan
erhållas utom landet. Min öfvertygelse är, att i Eskilstuna icke
kan frambringas filar i godhet lika med de utländska, och jag
tror äfven, alt det är angelägnare, att anskaffa goda filar åt den
handtering, som den mäst hegagnar, ån att genom höga tullsatser
förskaffa tillverkare af filar inom landet höga pris derå.
Hr Munck, Bror Gustaf Reinh.: Det kan visserligen
hända, att fabrikanter i Eskilstuna skulle göra en förlust, om den
af K. M. föreslagna tullen antages, men jag anhåller, att få upplysa,
att Ulsk. trott sig hafva handlat i öfverensstämmelse med
fabriksintresset, genom att föreslå den lägre tullen; ty inom Utsk.
ansågs såsom afgjordt, att inom Sverige icke tillverkas så goda
filar, som fabriker och näringar behöfva, och att dessa således
måste från England införskrifva filar, i följd hvaraf höga tullbestämmelser
voro stridande emot närings- och fabriksintresset.
Frih. Cederström: Då jern till ganska betydlig qvantitet
produceras inom Sverige, synes det vara nödvändigt, att vidtaga
alla åtgärder, som befordra varans förädling inom rikets gränsor.
Jag betviflar likväl, att, genom vidtagande af en nyss förordad
åtgärd, man i något väsendtligt afseende skyddar näringarne.
Om på sätt yltradt blifvit, åtskillige näringsidkare måste förskrifva
filar utifrån, och de dermed fortfara, skulle, om en nedsättning
i införseltullen beviljas, Staten göra en förlust i tullinlraderne,
Ilvars belopp vi äfven hört till ziffran uppgifvas. Den är
väl, kanske ej att benämna särdeles betydlig; men, i en tidpunkt
af ökad anledn. till den noggrannaste hushållning, bör all verkställbar
sparsamhet iakttagas. Den af en annan värd talare anförda
åsigt, att man bör i främsta rummet gynna förbrukaren,
är af den beskaffenhet, att, om den antages, vore det troligen
conseqventast, att borttaga allt skydd för näringarne, hälst enär
producenterne äro fåtaligare än konsumenterne. För min del
tror jag deremot, att det skydd man lemnar producenten, har
en fördelaktig inverkan på fäderneslandet i dess helhet, således
ock på konsumenten, och derföre tillstyrker jag, att Ståndet måtte
vidblifva bestämraelserne i 1845 års taxa.
Hr Aminoff: Innan Utsk. bestämde sig för nedsättning å
Den 2 Juni e. m.
309
tull för filar, förskaffade Utsk. sig upplysningar från handtverkare
här i hufvudstaden, hvilka förklarade, att filar från Eskilstuna
äro i godhet långt under de Engelska, och att de Engelska Biarne,
här på stället, kosta i tull mera, än hvartill de kunna köpas
på sjelfva tillverkningsorten, hvaraf följden också blifvit, att dä
dessa filar icke kunnat undvaras, de inkommit i landet pä oloflig
väg.
Jag anhåller om bifall lill Utskrs betänk, i denna punkt.
Gr. Lagerbjelke: Jag instämmer fullkomligt i Frih. Cederströms
sats, att jern är en bland hufvudprodukterne inom vårt
Jand, och alt dess bearbetning bör inom Sverige befrämjas; men
som filar äro ett mede! för jernets bearbetning och för densamma
oundgänglig, sä, och då det lärer vara en nödvändighet, att
förskaffa sig detta medel till så godt pris som möjligt, tror jag,
del vara af särdeles stor vigt för jernfabrikanter, att tullen på filar
nedsättes. Det är temligen nogsamt kändt, att de Svenska
Biarne äro de Engelska i godhet mycket underlägsna, och det är
factiskt, att 0111 man filar de sednare emot hvarandra, synas derefter
icke några märken, hvaremot de svenske, genom en sådan
behandling, blifva liksom polerade. I vissa fabriker behöfvas dessa
Engelska filar, och just dessa fabriker omhuldas genom antagande
utaf Utsk:s förslag, hvilket jag tillstyrker.
Hr von Wahrendorff: Instämmande tili Hr Gr. Lagerbjelkes
yttrande, att filar icke äro en vara, utan ett medel att
frambringa varor, får jag såsom sjelf fabrikant och noga bekant
med egenskapen af de Engelska och Svenska Biarne, vitsorda,
hvad Hr Gr:n yttrat om denna beskaffenhet.
Hr Printzensköld: Om man också antager, att filar icke
äro en egentlig handelsvara, ulan endast verktyg för att dermed
åstadkomma dylika varor, så är det likväl ett faktum, alt utaf
dem äfven vid fabriker någon större åtgång icke äger rum, ty
erhåller man goda filar kunna de ganska länge begagnas; och således
är qvantiteten, som årligen i landet inkommer, icke så stor,
att ju icke den, som hehöfver den Engelska filen framför den
Svenska, ganska väl mägtar gälda den förhöjning af några skill i ngar
i priset, som den nuvande tullen kan åstadkomma. Jag anhåller
således alt tullbestämmelsen i 1845 års taxa måtte fä fortfara,
och att något afseende icke fästes på den obestridliga pristillökning,
som deraf kan uppstå.
Ilr von Hartmansdorff: Man har yttrat, att i Sverige
icke kan tillverkas så goda filar som de Engelska, och att införseltullen
å denna vara bör nedsättas. Men om man borttager
skyddstullen på alla de varor som i utlandet tillverkas af bättre
egenskaper än i Sverige, så frågar jag, hvilka varor skulle väl
bibehålla någon skyddstull, enär våra näringar öfverhufvud äro
de utländska underlägsna? Jag tror således icke, att man, i fråga
om filar, bör göra något undantag från det skydd, man i allmänhet
beviljat näringarne. Otvifvelaktigt är, att från England er1-
311
D e 11 2 .1 u 111 e. m.
hålles bättre gjutstål än i Sverige kan åstadkommas, men icke
destomindre liar ståndet bibehållit skyddstullen å denna vara,
på det att näringen må kunna utvidgas och förbättras. Hvad filar
angår, så är det klart, att den, som vill hafva bättre filar än
som tillverkas i Eskilstuna, köper dem ifrån England. Han är
således icke utestängd från deras erhållande. Het hade varit
bättre, att Utsk. föreslagit olika tullafgifter på olika slag filar.
Då hade icke ojemnhet uppkommit, hvilken fabrikanterne inom
Eskilstuna omförmält, nemi.: alt då ett slags filar drager blott 3
procents tull af värdet, andra åter draga 33ä:dels procent. När
nu Bevilln.Ulsk. icke gjort urskiljning, mellan dem, och den icke
här kan af Ståndet ögonblickligen göras, inser jag ingen lämpligare
utväg vara för handen, än alt bibehålla det skydd, tillverkningen
hittills haft, och hvarom jag anhåller, alt propus, mätte
framställas.
Hr Rosenblad: Jag kan icke annat än gilla att förfatlarue
till Ulsk:s förslag icke gjort den skilnad i olika värden, som
Hr von Hartmansdorff här har önskat. Sådant hade endast medfört,
att all ärlig och ordentlig tullbehandling blifvit nära nog
omöjlig. Hvad åter beträffar det ifrågavarule skyddet, så tror jag,
att det äudatnålsenligare vinnes genom att bereda utvägar medelst
utrikes resor för våra konsterfarue arbetare i Eskilstuna, att göra
sina arbeten, sä vidt möjligt är, jemngoda med de utländska. Genom
en sådan åtgärd tror jag, alt ganska stora fördelar skulle
uppstå, men deremot alt man gör sig en ganska stor skada genom
alt betala dyrare en god vara, till följd af högre tullbestämmelser,
än att köpa en sämre, mot lågt pris, och af sådan anledn.
förenar jag mig med dem som anhålla om bifall till Utsk:s
förslag.
Gr. Gyldenstolpe: Om meningen är att man bör skydda
tillverkningen af en vara af mindre god beskaffenhet, så har Hr
von Hartmansdorff visserligen rätt; men jag kan icke ingå derpå,
att lemna denna vara sådant skydd, hvarigenom man utestänger
den bättre varan, hvilken är behöflig för mänga näringsidkare
inom landet. Hr Printzensköld har medgifvit, att ingen slöjd
kan finnas utan fil, och han måste, såsom en följd häraf, äfven
medgifva, att liehofvet af filar är ganska stort. Hr von Hartmansdorff
har anfört, att R. o. Ad., i fråga om artikeln gjutstål,
höjt införseltullen till fördel för den, hvilken tillverkar denna vara
inom landet. Visserligen är denna högre tull ett skydd, men
jag anser icke origtigt, att råämnet såmedelst kan erhållas till
lågt pris, men deremot har man rättighet, att fordra af dem,
som fått detta skydd för sin tillverkning, alt de tillverka en god
vara. Då inom vårt land råämnet icke kan bearbetas i godhet
lika med utlandets, men varans förädling, nemi. Biarne, är för
flera tillverkningar behöflig, inser jag icke något skäl till någon
förhöjning i tullen lill skydd för den sämre varan.
Hr Printzensköld: I fall tullen å artikeln filar vore så
hög, att den, såsom Gr. Gyldenstolpe yttrat, utestängt möjligheten
Den 2 Juni e. m.
311
att importera dem, till mehn för åtskilige fabriksidkare, skulle
jag med honom förena mig om den nedsättning, han önskar, men
då sådant icke är förhållandet, utan tvertom den närvande tullen
är så hillig, att hvar och en som är i behof af utländska filar
utaf dyrbarare beskaffenhet, kan dem ulan märkbar tillökning i
den kostnad, som af tullnedsättningen härflyter, sig förskaffa,
så ser jag icke något antagligt skäl hvarföre en sådan nedsättning
skall ske.
Hr von Wahrendorff: Jag får äran upplysa, att icke
tillverkarne af filar här i landet äro orsaken till Blåmes mindre
goda beskaffenhet, utan orsaken måste sökas deruti, att vårt jern
öfverföres lill England och förvandlas der till garvslål eller gjutstål,
hvars godhet öfverträffar det Svenska, och hvilket åter har
till följd, att våra stålarbeten icke kunna i godhet jemföras med
de Engelska. Jag anser denna omständighet utgöra ett ytterligare
skäl, att icke förhöja tullen, då vi icke hafva dugligt råämne.
Frih. Cederström: Gr. Gyldenstolpe synes mig hafva något
ensidigt betraktat denna fråga. Grin har nemi., enl. uppgift,
tänkt sig den, uti hänsigt af skydd för näringarne. Det låter
säga sig. Det är ur denna anledning, som likväl ett verkligt
skydd för en Sveriges hufvudnäring, jernhandteringen, alldeles
icke vinner nåd för Grins ögon. Der visar sig redan den omtalade
ensidigheten; tydligare dock vid den anmärkn., hvartill jag
nu öfvergår. Örn nemi. ifrågavar:de skydd äfven utestänger möjligheten
för dem, som vilja köpa filar, att med fördel importera
dem utifrån, skönjes väl å andra sidan ingalunda derutinnan något
skäl, hvarföre statsverket skall afsäga sig den inkomst, detsamma
erhåller genom en lämpligen åsatt tull. Jag förmodar föröfrigt,
att icke större partier af denna vara äro inom landet behöfliga,
än att de, som önska begagna utländska filar, också äro
i tillfälle, att köpa dem lill det pris, hvartill de kunna säljas,
med iakttagen lagom hög tullsats, sådan som den nuvar:de.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
att artikeln filar, såsom Utsk. tillstyrkt, åsattes ett tullvärde
af 36 sk. och en införseltull af 4 sk. pr U, ropades starka ja,
blandade med nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade, det han trott
sig finna alt ja öfverröstat nej.
16:de punkten, ang:de artikeln fläsk.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, huruvida det är
skäl, att nedsätta de nyligen förhöjda tullafgifterne å fläsk sedan
varan genom dem och den Finska traktatens upphörande
blifvit inom landet frambringad till större mängd än förut? När
framalstringen af en nödvändighetsvara inom landet lyckats, så
bör man väl icke genom tullens nedsättning åter föranleda införsel
deraf från utlandet? Genom en person som i dessa dagar
betalt en vexel för inköpt tläsk från Finland, har jag erfarit,
att det med någon fördel kan införsktifvas, oaktadt den nuvar:de
tullen å 1 r:dr 16 sk. Den tyckes alltså icke vara för
312
Oen 2 Juni e. m.
hög; och jag är öfvertygad, att derest R. St. bibehålla det skydd,
Stadsmannanäringarne hittills haft, skola sladsboerne, oär de kunna
använda sina arbetare, icke finna priset på landtmannavaror
alltför tryckande. Få deremot handtverkare och fabrikörer icke
åtnjuta det skydd, de hitintills haft, så blifva de icke godtgjorde
genom en lindring i kostnaden för landtmannavaror. Den blifver
utan egentligt gagn för de stadsboer som ej kunna fortsätta
sina näringars bedrifvande.
Hr Rosenblad: Utaf alla victualievaror är väl artikeln fläsk
den minst betydliga, eller den har icke den vigt för tulltaxan,
som artikeln kött och isynnerhet smör. Nuvande tullen är emedlertid
ganska betydlig vid jemförelse af den införsel, som förut
ägt rum och af den tull, som före Finska traktatens upphörande
fanns. Detta synes af de tryckta tabellerne, som finnas i commerce-collegii
senaste årsberättelser, och sorn visar, att införseln
1844 utgjort 12,000 Lu och 1843, 13,000. Deremot är Hr
von Hartmansdorffs sats, att, genom denna förhöjning, skall Svenska
produktionen af fläsk gjort synnerligt stora framsteg, enl. min
tanke origtig. Bevisningen häraf är han likväl skyldig. Jag
tviflar visserligen icke derpå, att svin och boskapsskötseln inora
vårt fädernesland börjat i sednare tider göra framsteg. Jag tror,
att genom den kommunikation, som blifvit öppnad inom rikets
landamären, såsom Götha kanal m. m., denna boskapsskötsel blifvit
utvidgad, men deremot tror jag icke, att ett lyckligare förhållande
framkallats genom den Finska traktatens upphörande.
Jag anhåller att hvad artikeln fläsk angår, Bevilln.Utsk:s förslag
måtte bifallas och får erinra, alt fläsk är ett ganska vigtigt födoämne
för en stor del af den arbetande folkklassen inom hufvudstaden.
Hr Aminoff: En värd talare har yttrat, att äfven med bibehållande
af nuvar:de tulltaxa för fläsk, denna vara likväl kan,
med fördel från Finland, hilföras och försäljas. Detta påstående
måste jag bestrida.
Det är numera en allmänt känd sanning, bevittnad af erfarenheten,
att den vid sista riksdagen åsatle höga tullen på lifsförnödenhetsartiklar,
verkat derhän att ganska ringa qvantiteter af
de samma hit inkommit från Finland, pä den lagliga vägen. Finnarne
hafva, i allmänhet, genom den höga tullbestämmelsen blifvit
tvungne att flytta sin handel från Svetige till Ryssland. Och
hvad Stockholms innevånare derpå förlorat ligger i öppen dag,
likasom den vinst Petersburg derigenom skördat. Sannerligen
man kunnat göra Ryssland en större ekonomisk tjenst, än då
man förhöjde tullen på lifsförnödenheter; det återstår för att göra
förlusten komplett, att förbjuda all införsel af dylika varor,
och jag börjar frukta, att sådant är meningen hos dera som yrka
höga tullbestämmelser.
Det säkraste är nu, alt prisen på förnödenhetsvaror, stigit
till den grad, att den fattige och arbetande klassen, snart kommer
i den belägenhet, att den knappast kan förskaffa sig mer för
Den 2 Juni e, m.
313
dagen att lefva utaf, än sill och bröd. Har då icke Svenska folkets
ombud förbindelser i detta afseende, till andra än producenterne,
hvilkas antal otvifvelaktigare är ringare än consumenterne?
Jag tror det, de förras fördel böra kunna vinnas genom
måttliga tnllbestämmelser, utan att de sednare derigenom förmycket
blifva lidande.
På grund af hvad jag nu anfört tillstyrker jag bifall til)
Utsk:s förslag i denna punkt.
Gr. Lagerbjel ke: Jag anhåller, att få förena mig med Hr
Rosenblad samt såsom ett bevis derpå, att den förkofran, svinafveln
i sednare tider vunnit, icke är att härleda från den högre
tullen, tillägga, att då den Finska traktaten var gällande, var
tullen i ett progressivt stigande, dock så, att den icke skulle öfverstiga
32 sk. Under denna tid steg likväl ifrågavar:de afvel
högst betydligt. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Om Sverige, såsom Hr Aminoff nyligen
anfört, gjort Ryssland en väsendtlig tjenst, genom att förhöja
införselstullen pä fläsk; så vill det, å andra sidan, synas mig,
som skulle Sverige genom denna åtgärd hafva gjort sig sjelf den
största tjensten, ty att den högre tullafgiften framkallat en förökad
svinafvel inom vårt land, är ett factum, som ingen skall med
framgång kunna bestrida, likasom det med visshet kan förutses,
alt denna afvel, i fall nu gällande tullbestämmelse å fläsk får
fortfara, skall innan kort uppdrifvas derhän, att den inhemska
konkurrensen ensamt skall blifva tillräcklig för att nedsätta priset
på denna förnödenhetsartikel lill hvad det var för några få år
tillbaka. Att för öfrigt vilja från den klandrade tullafgiften uteslutande
härleda det höga pris å fläsket som under den sednast
förflutna tiden varit rådande, är ett fullkomligt misstag, som vittnar
att man icke gjort sig mödan att närmare undersöka förhållandet.
Med 1845 års slut hade den s. k. Finska traktaten upphört
att vara gällande. Priset å fläsk under det påföljande året
1844 undergick likväl, oansedt den högre tullen derå, ingen märkbar
förändring. Så hade också säkerligen, under lika omständigheter,
händelsen blifvit år 1845. Men då inträffade en svår
missvext, som för landtmannen gjorde det omöjligt alt kunna det
året göda några kreatur till afsalu, utan han nödgades i stället
att slagta en betydlig del af dem till eget behof. Ar 1846 var
väl skörden här i landet i allmänhet god; men jemte det att sädespriserne
voro, sedan det föreg:de året, betydligt stegrade, blefvo
de det ännu mer, genom de stora spannmålsreqvisitioner, som
ingingo både från England och flera länder på kontinenten, i följd
af den missvext som år 1846 der hade inträffat; så att landtmannen
fann större uträkning uti att sälja sin säd, än alt med den
göda svin och andra kreatur till försäljning. Det var då helt naturligt,
att den af vissa orsaker i hög grad minskade införseln af
fläsk, skulle derå verka en betydlig förhöjning i priset. Häruti
ligger således det egentliga skälet lill fläskets, icke utan fog öfverklagade
dyrhet. Men sedan orsaken härtill nu mera lyckligen
314
Den 2 Juni e. m.
upphört, blir det också klart att verkningen måste försvinna, och
fläsket sålunda nedgå lill sitt fordna, visst icke öfverdrifua pris,
utan alt för detta ändamål några konstlade åtgärder behöfva
vidtagas.
Hr von Hartmansdorff: Då jag sista gången hade ordet,
glömde jag, att erinra, ali den minskning i statsinkomster, som
skulle uppkomma genom tullens nedsättning å fläsk, utgör 2,462
r:dr enligt hvad K, M:s nåd. propos. föranleder. Hr Rosenblad
har sagt, att icke förhöjning i tulltaxan har föranledt den ökade
svinafveln. Men när man ser all, genom tullafgifternes förhöjning
införseln af fläsk sjunkit från 47Ö0 LS" till 435 L8f, så
måste man fråga: är anledningen till den nu minskade införsel
den, att Svenska folket upphört alt äta fläsk? Så förhåller det sig
likväl icke, ty man har under tiden ätit ungefär lika mycket fläsk som
förut, men tillgängen på detsamma har, inom landet, varit ymnigare
än tillförene, emedan det för landtmannen varit mera lönande,
att öka svinafveln. En talare har sagt att jagskall hafva
yttrat det Finnarne varit belåtna med tullen å fläsk. Jag har
likväl blott omförmält, huruledes det vore möjligt för Finnarne,
att här i landet införa fläsk äfven med nuvar:de tullafgifter.
Det är klart, att om dessa varit ringare, hade Finnarne genom
införseln på Sverige haft en större vinst och varit dermed ännu
bättre belåtna. Man har äfven sagt, att om den tullafgift, hvilken
jag påyrkat, bibehålles, skulle det fattigare folket i hufvudstaden
eller i släderne öfverhufvud nödgas att hålla till godo med
sill och bröd i st. f. att äta fläsk och bröd. Min öfvertygelse är
likväl, alt om mine värde motståndare vinna framgång med t ull—
nedsättningar i allmänhet, de skola beröfva arbetarne både i hufvudstaden
och på andra orter till och med sill och bröd; ty de
få i sådant fall icke någon arbetsförtjenst. Bibehålles åter skyddstullarne
i allmänhet, sä kunna arbetarne fortfarande få äta fläsk
och bröd.
Frih. von Schwerin, Carl Julius: Jag har trott mig
finna, att en del af R. o. Ad. antagit som ett axiom, att höga
tullsatser innebära ett skydd för alla näringar. Jag betviflar
denna sals i allmänhet och hvad landtbruket angår, är
den fullkomligt oriktig. Det är sagt, att ladugårdsprorluklerne
blifvit ökade genom den Finska traktaten. Jag har åtminstone
icke kunnat finna, att tillvaron af denna traktat haft någon inverkan
på ladugårdsproduklernas förökande inom den provins der
jag är bosatt, utan införde förbättrade hushållsinelhoder har föranledt
förökning af ladugårdsprodukterna. Man har insett, att det
icke är nog med produktion af spannmål, utan revenuen afladugårdarne
måste mera uppdrifvas och för erhållande af denna revenue
har man måst använda spannmål, hvilken man godtgjort
sig sedermera genom försäljnig af ladugårdsprodukterne, äfvensom
det för en sådan hushållning erforderliga förlag vunnits medelst
den i sednare tider ökade penningetillgång. Se der, enl. min
tanke, orsaken till ladugärdarnes ökade afkastning. Man har äf
-
Den 2 Juni e. m.
315
ven sagt, alt Staten skulle förlora i inkomster genom nedsättning
i milen på fläsk, men då i alla fall en sådan minskning otvifvelaktig!
förr eller sednare kommer att ega rom, när ladugårdarne
hunnit den utveckling, att de kunna fylla våra behof, hvarigenom
denna vara icke frän utländningen införskrifves, synes
detta skäl icke förtjena afseende. På dessa grunder förenar jag
mig med de Hrr, som yrkat nedsättning i tullen.
Gr. Gyldenstolpe: Jag instämmer med dem som yrka
bifall till Utsk:s utlåt., och jag vill biträda Hr von Hartmansdorff
i besvarandet af den frågan, huruvida icke Svenska folket, efter
den Finska traktatens upphörande, ätit lika mycket fläsk som förin.
Mitt svar härå blir, att just genom den höga tullsatsen har
denna vara t ull försu illa ts, hvilket icke varit händelsen, om tullen
varit låg. Huruvida Staten vuunit något genom denna tullförsnillning,
är något som erfordrar en belysning.
Gr. Sparre, Erik: Jag är af samma mening, som jag på
f. m. ytltat, nemi. att jag anser tullen böra nedsättas småningom,
men den nu föreslagna nedsättningen till 36 sk. är något för
mycket på en gång. Jag vill lemna derhän, huruvida man genom
höga tullafgifter kan befordra näringarnes fortskridande,
men otvifvelaktigt är det, att, genom en alltför häftig nedsättning
i tullen, man beröfvar dem sin bergning, hvilka sysselsätta
sig med näringarne. Jag tror derföre, att Staten, om den vill
införa mera frihet i handel, icke bör rubba särskildte näringsidkare
i dem beviljade förmåner. Jag skulle derföre vilja föreslå
en medelväg, eller att nedsätta tullen från 1 r:dr 16 sk. till 1
r:dr. Jag tror, alt man, efter alt nu hafva något nedsatt tullen,
kan vid en annan riksdag, utan någon väsendtlig skada för producenten,
göra en ytterligare nedsättning. Jag har ett annat skäl
för detta förslag. Efter upphörande af den Finska traktaten,
blef det icke mera medgifvit Finnarne, att inköpa fabrikater i
Stockholm, men om nu den höga tullen icke bibehålies, så är
utväg icke beredd åt Regeringen alt, vid de negociationer, som
kunna komma att företagas med den Ryska Regeringen genom
nedsättning af den Svenska tullen söka utverka åternpplifvandet af
denna handel, som för Stockholms fabrikanter är af högsta vigt.
På grund af hvad jag nu anfört, anhåller jag att tullen måtte
bestämmas till 1 r:dr pr \M.
Hr Ribbing, Reng t: Sedan jag erfarit hvad, under öfverläggningen
om lullbevillningen, förekommit, har jag visserligen
icke mycket att i saken orda, väl velande att föga dermed uträttas.
Jag har likväl begärt ordet, för att söka fä den mening
omintetgjord, att höga priser äro nyttige för arbetsfolk. Enligt
min åsigt är det påtagligt, att ju lägre priserne äro på födoämnen,
desto lättare kan arbetsfolket fä tjenst, ty om priset pä födoämnen
är högt, har, hvad hvar och en lätt kan begripa, husbonden
icke flere tjenare, än som han oundgängligen behöfver.
Om man observerar aldrig så litet skall man erfara, att under de
år spannmålen är i högt pris, förminska husböndorne såväl i stå
-
316
Den 2 Juni e. m.
derne sorn på landet antalet af sina tjenare och huru kan man
då påstå, att höga priser på födoämnen skola skaffa arbetsförtjenst.
Hr Printzensköld har bevisat, att priserne på fläsk stigit
i samma mån som priserne å spannmål, och, enl. min åsigt, talar
just denna hans bevisning för behofvet af nedsättning i tullen
på fläsk, ty om denna prisernes stegring, skall fortfara, isamma
mån spannmålen är dyr, kan icke den fattigare klassen köpa
något fläsk. På grund af hvad jag nu haft äran anföra, anhåller
jag om bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Cederström: En föreg:de talares här gjorda anmärkn.
rörde förevar:de ämne, synes mig hufvudsakligen hvila på den
värda ledamotens begångne förvexling af Skånes förhållande med
det öfriga Sverige. Det är klart, att förberörde provins, genom
sitt nära granskap med Danmark, lättare kan dit afsätta sina produkter,
än den öfriga delen af landet förmår. En sådan förvexling
hvarken får eller kan dock läggas till grund för ett Ståndets
beslut. En annan värd talare har yttrat en synnerlig ömhet mot
den arbetande klassen. Ehuru aktningsvärdt detta ämne vore,
torde sättet för verkställigheten tåla en närmare granskning. I
motsats af det af bemälde ledamot förordade sätt, vill jag, att
man snarare ställer så lill, att den fattige får arbetsförtjenst, och
att sådant sker derigenom, att man försätter såväl landtbrukaren
som fabrikanten i tillfälle, att lemna den behöfvande arbete. Detta
synes mig nyttigare, än att genom en vilseledd philantropie,
ruinera båda. Jag tillstyrker bibehållandet af 1845 års tullbeslämmelser,
hellst jag för öfrigt tror, all dä R. o. Ad. vid denna
riksdag visat mycken frikostighet i anslagsväg, bör detta Stånd
jemväl taga i betraktande de rättvisa fordringarne af den klass af
medborgare, på hvilka skatterne hufvudsakligen och tyngst hvila,
jag menar jordbrukarnes klass. Det har också helt naturligt inträffat,
att BondeStis ledamöter inom Utsk. hafva klagat deröfver
att Utsk. i förevaride fall föreslagit tullen på sätt som skett. De
hafva till större delen önskat, att man så icke gjort, men de hafva
likväl insett, att de hafva ett mäktigt intresse alt bekämpa.
De hafva derföre velat gå en medelväg, som Gr. Sparre föreslagit.
Eftersom jag icke vågar förespå framgång åt ett yrkande om bibehållande
af nu gällande sladganden, ehuru de visst ej äro obilliga,
måste jag åtnöja mig dermed att, med hänseende jemväl till
åtskilliga andra af Gr. Sparre anförda skäl vördsamt anhålla, det
R. o. Ad., i enlighet med flere af BondeSlis ledamöters afgifne
reservationer, behagade bestämma tullen i förevaride punkt.
Hr Printzensköld: Jag medgifver visserligen, att, på
sätt Frih. von Schwerin anfört, landlbrukarne i allmänhet kommit
till insigt derom, att man icke ensamt bör producera säd,
utan att man äfven bör vara betänkt uppå, att utvidga sin ladugård,
och att detta utgjort en vigtig orsak till boskapsskötselns
högre utveckling; men häraf följer likväl ingalunda, att icke dertill
den höga tull, som å ladugårdsprodukler i sednare tider varit
gällande äfven i sin mån väsendtligen bidragit. På sätt en fö
-
Den 2 Juni e. m.
317
reg:de talare redan anmärkt, har Skäne ett sådant läge, att dess
innevånare äga lättare tillfälle till afsättning af sina varor än de
medlersta och norra delarne af Sverige. Det är således gifvet,
att olika förhållanden här äga rum, och om Frihtn, efter att hafva
utvidgat sin kreatursafvel, skulle, lill följd af ullänsk concurrens,
icke få sälja något eller också ganska ringa utaf den större
myckenhet produkter han sålunda af ladugården sig förskaffat, så
hemställer jag lill honom sjelf, hvad slags nytta den förbättrade
hushållningen då skulle medföra. Jag befarar, att genom den
lullnedsättning, som år i fråga, en sådan concurrens skulle, hvad
de hufvudstaden närmast belägna provinserna angår, komma att
inträffa. Gr. Gyldenstolpe har nu, liksom flere gånger tillförene
under öfverläggningen om tulltaxan, framkastat förespeglingar om
tullförsnillning i följd af de högre tullbeståmmelserna. Skall detta
gälla såsom skäl för lullafgifternas nedsättning, så torde det
sannerligen blifva ganska svårt, alt finna gränsen för en sådan
åtgärd; och den skulle aldrig med tillförlitlighet träffas förr ån
man hunnit till den punkt der en fullkomlig frihet från all importtull
vidtager. Hr Ribbing har yttrat serdeles ömhet för den
arbetande klassen. Jag vet ej, om jag är lycklig nog, att i medlidsamma
känslor för denna klass kunna mäta mig med honom;
men del vet jag att det icke obetydliga antal af denna klass, som
jag begagnat och ännu begagnar, har jag städse behandlat så,
att jag aldrig varit blottställd för deras missnöje, men väl vid mer
än ett tillfälle rönt prof på tänkesätt hos dem af alldeles motsatt
beskaffenhet. Jag kan likväl icke häraf låta mig förledas till
den föreställningen, att en öfverdrifven nedsättning uti priserna
på födoämnen utgör för arbetaren någon lycksalighet; ty mycken
folkkännedom behöfver man ej för att inse, att om landtmannens
produkter falla till vanvärde, och han således får snart sagdt ingenting
för hvad han har att aflåta, så skall också i samma mån
möjligheten honom betagas, icke blott alt, lill utvidgning af sitt
landtbruk, begagna det större antal arbetare, han eljest skulle önskat,
enär det låga priset å hans produkter ej lemnar honom nödig
tillgång till dagsverkslönernas betalning, utan äfven att blifva
afnämare hos handtverkaren och fabrikanten, hvilka derigenom i
sin ordning beröfvas utväg att förse sina arbetare med tillräcklig
sysselsättning. I båda fallen blir det arbetaren, som skadan
egentligen drabbar derigenom, att han kommer alt sakna tillfälle
till arbetsförtjenst och med detsamma äfven tillgång alt förskaffa
sig sina lifsförnödenheter, för huru godt pris de ock må kunna
erhållas.
Dessutom, betraktar man saken från moralisk synpunkt, kommer
man väl då till det resultat, att utomordentligt låga priser å
födoämnen äro för arbetaren af verklig nytta? Har erfarenheten
visat, att han, mindre än andra samhällsklasser, låtit det felet
komma sig till last, att, när tillfällen sig erbjuda, utbyta en
jemnare verksamhet, mot det behag, som ett mera makligt lefnadssätt
erbjuder? Jag tror det icke; och ingen, som älskar sanningen,
skall kunna förneka, att ett alldeles motsatt förhållande blifvit
318
Den 2 Juni e. m.
af alla tiders erfarenhet bekräfladt. Månne väl då ett öfver hofvar)
nedtryckt pris å lefnadsartiklar är så serdeles önskvärdt för
arbetarens egen skuld? Om han, för ex. på 2 dagar kan förtjena
tillräckligt för sin bergning under hela veckan och sålunda under
de återstående arbetsdagarne gör ingenting; är väl delta gagnelig!
för honom sjelf? Och ligger häruti någon vinst för det allmänna?
Under min vistelse i Jemtland, år 1844, då denna provins
i flere år varit hugnad med goda skördar, blef mig af trovärdiga
personer berälladt, all arhelslönerne, som förut varit måttliga,
voro uppdrifna till en sådan höjd, att landtmannen understundom
måste tills vidare afstå från fullföljden af redan började
odlingsföretag, såsom icke bärande den dryga arbetskostnad de
medförde; och det torde nog hafva händt, hvad jag hörde befaras,
att om de goda åren vidale fortforo, så skulle dagsverkspriserna
än ytterligare stiga.
Om således, å ena sidan, ingen hvarken kan eller vill bestrida
skadan utaf oskäligt uppdrifna priser å födoämnen; sä skall
man, å andra sidan, äfven nödgas erkänna, att förmycket nedtryckta
priser å dessa artiklar äro icke mindre skadlige, och att
jemn vigten mellan de båda ytterligheterna bör i möjligaste måtto
söka bibehållas.
Slutligen må det också erinras, att bchofvet af tillgång på
en vara svårligen kan blifva någon antaglig grund för tullvärdets
bestämmande å densamma, emedan detta värde, lika med det
som gäller i handel och vandel, alltid måste blifva relativt, och
således ibland högre, ibland lägre än det verkliga.
Våren 1847 gällde 1 lunna råg ända till 28 r:dr och alla
victualievaror voro äfven då ganska dyra. Nu kostar rågtunnan
icke mer än 10 å 101 r:dr, samt de öfriga sädesslagen i förhållande
derefter, och det är då klart, ali dessa olika priser måste
utöfva en olika verkan på värdet af de alster, som genom säden
skola frambringas.
Jag anhåller, att nu gällande tulltaxa måtte i afseende å
ifrågavarsde artikel bibehållas, men alt, om detta mitt yrkande
icke vinner bifall, Ståndet åtminstone måtte godkänna den af Gr.
Sparre föreslagna tullbestämmelsen af 1 r:dr pr Lf?.
Hr Hjerta, Lars: Då jag vid början af denna riksdag
vackt motion om nedsättning i tullen å fläsk, måste jag begära
bifall till Ulsk:s ifrågavar:de betänk. Jag förenar mig i de skäl,
Hr Aminoff välgrundadt anfört, och anhåller, att dervid få tillägga,
att del synes mig, som om sjelfva den princip, hvilken angifvits
såsom motiv för förslaget alt höja importtullarna, nemi. att
derigenom befordra den inhemska industrien, borde utgöra ett
skål mera, att, ifråga om denna artikel, icke bibehålla den hittills
gällande höga tullen, enär det måste vara gifvet, att i samma
mån Finnarne sältas i tillfälle, att införa fläsk och andra
victualier till Stockholm, i samma mån måste handtverkare och
fabrikanter härstädes hafva fördel af det utbyte sorn uppslår, då
Finnarne tillköpa sig af deras tillverkningar för de medel, de för
-
Den 2 Juni e. m.
319
re erhålla för sina victualie!-. En ledamot har funnit det betänkligt,
att nedsätta tullen så lågt, som Utsk. föreslagit, emedan
det skulle hindra K.. M. ali begagna rättigheten till nedsättning
i tullen. Ibland alla skäl synes mig detta det mäst besynnerliga:
ty med samma skäl skalle tullen å alla varor förhöjas, endast på
det att denna K. M:s pröfniogsrått må i möjligaste måtto verkliggöras.
En annan värd talare har åberopat fördelarne af att
traktaten med Finland upphört; men örn det sä förhåller sig,
lemnar jag derhän. Om Hr Aminoffs uppgift år grundad såsom
all anledn. linues alt tro, alt Ryssland är belåtet dermed, att Finnarne
föra sina victualievaror icke lill Stockholm utan till S:t
Petersburg, så tror jag likväl icke, alt den Ryska politiken är
särdeles benägen, att göra förändringar i sitt tullsystem. Man
känner dessutom, att detta system är ganska prohibitift, och att
hela Rysslands statsekonomiska system ytterst hvilar på prohibilioner.
Man har förespeglal oss den fördel, landtbruket skulle
vinna genom den höga tullen. Detta skäl skulle måhända förtjena
afseende, så vida Sverige vore oberoende af utlandet i afseende
på victualievaror, men då förhållandet icke är sådant, mäste
man äfven göra något afseende på konsumenternes anspråk att
ej få betala alltför öfverdrifvet för en lifsförnödenhet. Dessutom
har jag anledn. förmoda, på grund af hvad sakkunnige personer
sagt, att en hög tull på fläsk endast ger en konstlad riktning åt
landlhushållningen. Jag har hört sägas, att då tläsket faller i pris
till 5 r:dr, är det icke skäl för landtbrukaren, att producera fläsk
i stort, emedan kreaturen måste till betydlig del födas med spannmål,
och då anser man denna spannmål, använd till utfodring
af boskap, lemnar större utbyte i smör och kött och derjemte mera
gödningsämnen. Hr Printzensköld har äfven förmodat, att
produktion af fläsk skulle inom kort uppdrifvas derhän, alt den
uppfyllde landets behof, ulan att för produktionen behöfva vidtagas
några konstlade åtgärder. Jag hemställer likväl, huruvida
icke en öfverdrifvet hög tull i sig sjelf är en konstlad åtgärd,
och så måste den anses, såvida den värde ledamoten medgifver,
att utan en sådan hög tull produktionen icke lönar sig. Manbar
äfven talat om den minskning, som i statsinkomsterne skulle uppkomma
genom nedsättning i tullen. Delta yttrande har af Hr
Rosenblad blifvit vederlagdt, genom citation af den ziffra, som visar,
alt en betydligt större tullinkomst af fläsk och andra victualie!'
ägt rum på den tid, då tullafgifterne ä dessa varor voro
lägre.
Det är dessutom icke blott från Finland vi kunna hämta
fläsk och i utbyte lemna våra slöjdvaror. Det är ett annat land,
som i detta afseende kan komma betydligt i fråga, nemi. Norra
Amerika. Utan tvifvel är det R. o. Ad. bekant, alt Svenska
jern-exporten till Amerika har på de sednare liderne betydligen
aftagit. För all genom låga frakter kunna uppehålla denna export,
som varit af synnerlig stor vigt för vårt land, vore det
önskligt, att utfinna mede! till äterfragter för de fartyg, som härifrån
utförde varor. Ibland föremål för sådana äterfragter skulle
320
1) e n 2 Juni e. m.
fläsk kunna intaga ett betydligt rum; i fall det finge inkomma
mot billig tull. Enl. min åsigt misstager man sig ganska mycket,
om man tror, att dessa återfragter skulle skada. Fläsket är
en eftersökt artikel af hvem som helst. Det är ett begärligt födoämne,
och den omvexling i föda, som, genom detsamma, beredes
arbetaren, i st. f. att åta sill, kan icke vara annat än nyttig.
En värd talare har yttrat, att det icke är nyttigt, att födoämnen
falla till lågt pris, utan tverlom af vigt, att priset derå
något uppdrifves, endast tullen kan bibehållas hög på manufakturvaror.
Jag lemnar denna sats i sitt värde, men vill fästa uppmärksamheten
derpå, att tläsk förtäres icke blott af dem som hafva
fördel af stadgade förbud mot klädens införande, utan tläsk
ätes likaväl af embetsmannen, som af arbetare nästan utan undantag,
äfven dem, hvilka icke producera sådana varor, som kunna
blifva föremål för utländsk konkurrens eller förbud. Om den
värde talaren täcktes draga sig till minnes, så inträffade i England
en ganska vigtig agitation för förändringarne af spannmåls
lagarne. Man känner ganska väl, att det är fä frågor om reformer,
som rönt sådant motstånd som denna, och under den utomordentligt
sakrika discussionen härom var allmänna öfvertygelsen
den, att det vore af synnerlig vigt för ett land, att arbetaren
får sina födoämnen för godt pris, och oaktadt den aristokratiska
tendens, som fanns såväl inom öfver- om underhuset, samt
den stora öfvervigt, jordbrukarne der hade, mäste de slutligen
gifva vika för den allmänna meningen. En annan värd talare
har sagt, att om man yrkar på nedsättning af tullen vet man
icke var man stannar. Jag vill fästa uppmärksamheten derpå, att
i fråga om artikeln tläsk kan man icke denna gången komma
lägre än till 36 sk. En annan värd talare har sagt, att man
skulle sila mygg och svälja kameler, om man skulle beröfva fabrikerna
deras skydd och deremot nedsätta tullen på födoämnen,
men om den välde talarens mening är, att icke allenast uppmuntra
slöjderne genom höga tullar på manufakturvaror, utan
äfven alt arbetaren skall betala sina födoämnen dyrt, så hemställer
jag om den värde talaren tyckes vilja svälja både myggorna
och kamelerna? Jag anhåller, att II. o. Ad. icke må bestämma
tullen å tläsk utöfver 36 sk. pr hU.
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer i Gr. Sparres och
Frih. Cederströms yttranden, att tullen å fläsk bör nedsättas till
1 r:dr: någon större nedsättning tror jag icke på en gång bör
ske, ty en nedsättning i tullen från 1 r:dr 16 sk. till 36 sk.
utgör nära 50 procent, och af sådan anledn. anser jag, att man
såsom medelväg bör bestämma tollen till 1 r:dr, hvilket utgör
25 procent. Dem åter, hvilka yrka höga tullafgifter på landtmannaprodukter,
ber jag taga i betraktande, att den tullafgift på
fläsk af 1 r:dr, gör i vanliga tider 33 proc., när fläsk kunnat
köpas för 3 r:dr 16 sk. Lfå, ehuru det under sednare 6 månaderne
varit i något högre pris. Jag vill icke ingå i besvarande
af
Den 2 Juni e. m.
321
af de förnndransvärda satser, hvilka af en och annan talare här
blifvit yttrade i afseende på landtmannarörelsen. En värd talare
har t. ex. sagt, att om lläsket understiger 5 r:dr, skulle det icke
löna sig, att producera denna vara till försäljning. Sådant måste
likväl bero af spannmålspriset och för dem, hvilka bränna brän
vin
och utfodra kreaturen med drank blir tläskproduktionen alltid
en vinst. Dä jag för min del icke kan inverka på omdömet
om tullen å fläsk, vill jag icke upptaga tiden längre, utun instäm
mer
med Gr. Sparre och Frih. Cederström.
Frih. Cederström: På theoriernes vidsträckta fält ämnar
jag icke inlåta mig. Visserligen är det sannt, att de moderna
statsekonomiska principer, som af flere talare blifvit vidrörde,
kunna vara ganska intressanta; men jag tror, att seglationen på
delta haf icke bör för närvar:de af oss vågas, emedan tid dertill
fattas. För egen del utgående från den synpunkt, att erfarenheten
visat, huruledes inom de länder, der, genom tullagarne, skydd
beviljats näriDgarne, desamma uppblomstrat, vidhåller jag denna
enkla erfarenhetssats, till stöd för hvad jag tillförene yttrat, och
till besvarande af hvad Hr Hjerta anfört. Denne talare har sagt,
att man borde uppmuntra exporten af våra slöjdvaror till Amerika
och bereda lättade tillfällen, att derifrån för godt pris erhålla
fläsk. Men det kunde lätteligen hända, alt våra varor icke voro
afsättliga i Amerika, i hvilket fall de måste, förgäfves utbjudne,
återföras hit igen, under det att åtskilligt fläsk blifvit härstädes
försåldt, i anseende till det pris, hvarmed Amerikanaren, särdeles
för alt få trafiken i gång, kunde finna för godt att undersälja
den Svenske laudtmannen. Penningeutgiften blefve då till Sveriges
nackdel på det hela. Hr Hjerta har tillika förklarat, att,
då inom detta hus man i allmänhet sökt skydda fabriker och näringar,
man borde utsträcka denna omtanka derhän, att åtgärder
vidtagas, hvarigenom billiga pris på lifsmedel beredas; utan afseende
således på om jordbrukarens förmån derutinnan lemnäs åsido.
Jag återigen tror, att, i enlighet med hvad Drottning Christina
vid ett tillfälle yttrade, man bör sä klappa det hvita barnet,
att det svarta dervid icke blifver glömdt. Rättast anser jag att
jemväl nu följa det förfaringssätt, som blifvit af flere ledamöter
inom detta hus uti många hithörande frågor iakttaget; i det jag
speciellt tillika lägger vigt vid detta ädla föredöme, som af åtskilige
BondeSt:s ledamöter i detta ärende blifvit gifvet. Ibland de
ledamöter af det Hederv. BondeSt., hvilka med sin reservation beledsagat
ifrågavar.-de betänk., bar t. ex. riksdagsfnllmägtigen Erik
Pehrsson från Gefleborgs län sålunda sig yttrat: ”Likasom jag håller
före, att tull-lagstiftningen bör skydda landtmannanäringarne,
så anser jag äfven, att det skydd bör utsträckas till husslöjderne,
handtverkerierne, fabrikerne och bergsbruket. Ty hvar skall
landtmannen för sina produkter finna afsättning, om ej till den
befolkning, som är sysselsatt med frambringandet af industriens
alster. Ju talrikare och ju mera välmående dessa folkklasser äro,
5 n. 2i
322
Den 2 Juni e. m.
desto större blifver förbrukningen af landttnannens produkter, desto
säkrare är denne om en lönande afsättning. Att hjelpa lill
att förstöra inhemska industrien, måste jag derföre anse alldeles
stridande mot landtbrukets intresse”. I detta om sann fosterlandskänsla
och godt omdöme vittnande anförande med hvad mera
deri är framstäldt, hafva till alla delar sig förenat riksdagsmännen
Sven Jonsson Appelquist, Skantze, Sandstedt och Gezelius.
Detta bevittnar frihet frän ensidighet i fordringar, för så vida
dessa tänkesätt, såsom jag förmodar, delas af det företrädesvis
jordbrukande Ståndet i allmänhet. På samma sätt och i samma
förhållande anser jag för öfrigt den, som vill beskydda manufakturerne,
jemväl böra lemna landtbruket skydd. Jag anhåller, att
man icke måtte sänka tullen sä våldsamt, som Dtsk. tillstyrkt,
utan att man täcktes finna skäligt stanna vid den tullsats, förenämnde
reservation förslagsvis innehåller.
Hr Printzensköld förenade sig med Frih. Cederström.
Hr Rosenblad: Jag vill endast fästa uppmärksamheten
derpå, att de Hrr, hvilka yrka, att man småningom skall nedsätta
tullen å denna vara, betydligt misstagit sig, ty det är endast
sedan 3 år tillbaka som tullen i Sverige varit bestämd till 1 r:dr
16 sk. å fläsk. Den högsta tullen på denna vara, införd från
Finland, hvarifrån all införsel skedde, var först 20 sk. och nu
har man föreslagit tullen nära nog dubbelt så hög. Jag förnyar
derföre hvad jag i detta hänseende redan yttrat.
Hr Hjerta: Frih. Palmstjerna har missförstått mitt yttrande,
då han uppgifvit, att jag skall hafva sagt, att med ett pris af
5 r:dr för fläsk, det alldeles icke skulle löna sig att föda svinkreatur.
Sjelf har jag icke någon erfarenhet i denna fråga. Jag
har endast hört andra uppgifva, att, då priset understiger nyssnämnde
belopp, det icke lönar sig, att producera fläsk i jemförelse
med fördelen att producerara smör och kött. Min mening
härutinnan är föröfrigt ådagalagd i mitt förra yttrande. En värd
talare här midt öfver har yttrat, att man icke borde fördjupa sig
i theoder; som han tycks hafva riktat delta yttrande emot mig,
får jag fästa hans uppmärksamhet derpå, att jag alldeles icke fördjupat
mig i några theoder. Jag har endast åberopat erfarenheten
från annat land. Den värde talaren har sagt, att man borde
grunda sina yttranden på andra länders erfarenhet i det hänseende,
hvarom här är fråga, och vid sådant förhållande ber jag
att få åberopa Englands åsigter. Deremot synes mig den värde
talaren hafva begått en liten synd mot den sats, han framställt,
då han sjelf otvifvelaktigt framkommit med en theod, uti det yttrande
som han citerat efter Drottning Chtistina, ty det var icke ,
någon erfarenhetssats i det förevar:de ämnet ulan en theoretisk
sats. Samme värde talare har äfven förmenat, att det exempel
jag citerat i fråga om nedsättning i tullen af fläsk icke skulle vara
fullkomligt rikligt, emedan det skulle kunna hända, att Amerika
väl ville införa fläsk hit men icke taga vårt jern i utbyte.
Den 2 Juni e. m.
223
Härvid torde jag få erinra, alt den värde talaren icke synes hafva
riktigt begrepp om vilkoren för handeln, särdeles emellan platser,
som ligga aflägse från hvarandra, ty det kan omöjligen på
längden löna sig att föra ett lands produkter till det andra, med
mindre än man får återfragt tillbaka. Under nuvar:de konkurrens,
heror nemi. möjligheten att kunna sälja ett lands produkter
i ett annat land naturligtvis hufvudsakligen derpå, att varorna
kunna transporteras lill försäljningsorten till sä billigt pris eller
för sä billig frakt. Men för att erhålla en sådan billig transport,
är äfven nödigt, att de fartyg, som åtaga sig densamma,
skola, för att komma ut dermed, hafva hopp om att få någonting
att föra tillbaka.
Hr von Hartmansdorff: Då åtskilliga landtmän yrkat,
att tullen måtte nedsättas till 1 r:dr, och Hr Printzensköld häruti
instämt, så får äfven jag instämma i denna anhållan, på det att
propos. i ämnet desto förr må kunna göras.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan numera de ledamöter,
som yrkat bibehållande af den i 1845 års taxa stadgade införseltull,
hade derifrån afstått, endast 2:ne förslag återstodo,
nemi. bifall till Utsk:s tillstyrkande att tullen å fläsk måtte nedsättas
till 36 sk. och Gr. Sparres förslag, att densamma mätte
bestämmas till 1 r:dr pr Lg; hvadan Hr Landtm, finge hemställa
om R. o. Ad. bifölle Utsk:s tillstyrkande.
Härvid ropades ja och nej; hvarefter Hr Landtm, hemställde
om R. o. Ad. ansåge införseltullen å fläsk böra bestämmas till
1 r:dr pr Lg, samt, sedan denna propos. blifvit besvarad med
starka ja, blandade med nej, förklarade det han trott sig finna
att ja öfverröstat nej.
Hr Hjerta begärde votering.
Frih. Cederström: Jag tager mig friheten i största vördsamhet
hemställa, om icke Hr Gr. o. Landtm., i anseende till den
långt framskridna tiden, ville föreslå Ståndet att efter slutad votering
åtskiljas.
Uppå Hr Gr. o. Landtm:s i anledn. häraf nu framställda
propos., lemnade R. o. Ad. sitt samtycke till åtskiljande af plenum
efter slutad votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till voter.
propos.:
Den som bifaller att, såsom Bevilln.Utsk. föreslagit införseltullen
å fläsk nedsättes till 36 sk. Lg, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. införseltullen å fläsk böra bestämmas
till 1 r:dr Lg.
21*
324 Den 2 Juni e. m.
Efter voteringens slut, befunnos röslerne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 17.
Nej — 19.
H. 11. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ Gil 11 e. m.
In fulem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 3 Juni 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 24 sistl. Maj.
Företogs val af Bänkman inom 13:de Bänkm:s-afd:n efter
N:o 743. Hr Crafoord, fullm. Hr Björnstjerna, Johan Magnus;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 833. Hr Werdenhoff, fullm. Hr Tham, Sebastian Mathias.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 13, ang:de
Tullbevillningen; hvarvid bland de punkter, hvaröfver B. o. Ad.
förbehållit sig att serskildt besluta, nu förekom.
17:de punkten, ang:de artikeln garn.
Efter uppläsning af första delen af Utsk:s utlåt, i denna
punkt, ronde ofärgadt bomullsgarn, yttrade
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag hemställer om ej
läsningen kunde få afbrytas här; och om man ej kunde särskildt
få företaga frågan om det ofärgade bomullsgarnet?
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om B. o. Ad. ansåge
den återstående delen af Utsk:s, ronde artikeln garn afgifna
förslag icke behöfver uppläsas innan beslut ronde ofärgadt bomullsgarn
blifvit fattadt, ropades ja, hvarjemte
Hr von Hartmansdorff yttrade:
Då jag förmodar att det öfriga garnet ej borde komma under
öfverläggning, så anhåller jag att denna sort nu måtte företagas.
Häruti instämde Hr Printzensköld, Carl.
Den 3 Juni f. m.
325
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då Hr von Hartmansdorff
begärt, att den nn upplästa delen af ifrågavande punkt, måtte
få serskildt förekomma, de öfriga delarne af denna punkt skulle
blifva serskildt föredragne.
Hr von Hartmansdorff: För mindel, vill jag visserligen
icke bestrida den nedsättning som här är föreslagen; men jag
vill likväl fästa Ståndets äppraärksamhet derpå, att 7,365 r:dr
derigenom förloras.
Hr Printzensköld: Det är kändt att i vestra delen af riket
äfvensåväl som vid Östersjökusten linnas högst betydliga fabriksanläggningar
för bomullsgarns tillverkande. Med afseende å
detta förhållande föreslog 1S45 års Bevilln.Utsk. den lull, som
nu är gällande. Man höjde tullen på sådant garn soiu af de
här i riket befintliga fabrikerna kunde produceras, under det att
man åter sänkte den på sådana garusorter, som härstädes äro behöfliga
men ej kunna till erforderlig myckenhet tillverkas. Nu
deremot har Utsk. sammanfört de olika sorterna till en enda tullsats,
ulan att jag, för min del åtminstone, finner skäl vara förhanden
för en så beskaffad åtgärd. Man må väl medgifva, att
det leder till beqvämlighet vid garnsorternes tullbehandling, dä
de alla äro ställda under en och samma rubrik. Men då hvarje
garnsort, allt efter sin finhet, är försedd med olika nummer,
som ger en lika tydlig som säker anvisning huru tullbehandlingen
bör ske, sä ser jag sannerligen icke något behof af den föreslagne
ginvägen för att derigenom underlätta tulltjenstemännens
möda. Det är af större vigt, att skydda bomullsspinnerierne här
1 landet, och derföre tillstyrker jag att 1845 års tulltaxa må i
lörevar:de fall fä förblifva gällande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag deremot tillstyrker
Utsk:s förslag. Det är notoriskt alt bomullsspinnarne hafva en
mycket hög vinst på sin rörelse under närvarrde förhållanden.
Det är äfven kändt att husttiten mest begagnar bomullsgarn, enär
de väfvare som linnas, i södra Westergöthland syunerligast, begagna
bomullsgarn, och att de sålunda hafva fördel af att garnet
hålles i sä lågt pris, som med spinnerifabrikernes bestånd och behöriga
fördel är förenligt. Dä en lull af 5 sk. är mycket väl
förenlig med spinneriernas fördel, ehuru derigenom ej tillskyndas
dem en sä öfverdrifven vinst, som 6 sk:rs tull måhända skulle
gifva; så vågar jag tillstyrka den tull som Ulsk. föreslagit, fullt
öfvertygad derom, att bomullsspinnerierna i alla fall äro ganska
väl lönande. Jag har sökt alt göra mig någorlunda underrättad
om detta förhållande, och då det inom Östergöthland nu finnes
2 spinnerier, har det ej varit mig svårt att inhemta underrättelse
i delta afseende.
Hr Wästfelt, Nils: Med Frih. Palmstjerna förenar jag
mig. Hr von Hartmansdorff har äfven talat i samma anda, och
jag är öfvertygad om, alt han haft så väl fabrikanterna som väfveriyrket
i åtanka. Hr Printzensköld deremot fortgår pä samma
326
Dea 3 Jani f. m.
sätt i dag, i afseende på de fattigare, som i går i afseende på
de rikare; lian vill ej unna dem den fördel, som naturligtvis genom
denna nedsättning skulle komma dem till godo.
Hr Printzensköld: Vid ett tillfälle, för ej så långt tillbaka,
upplystes af en ledamot här på detta ram, huruledes bomullsväfuaderna
inom de provinser, der sådana förfärdigas, hufvudsakligen
tillverkas af de fattigare, som ej kunna bestå sig förlager
utan i detta afseende mäste ligga i händerna på de förmögnare,
som uppköpa garnet, hvaraf väfnaden tillverkas. Det ligger
således klart i sakens natur att de fattigare ej vinna något pä den
lägre tullen, enär de i alla fall få hvarken mera eller mindre än
sin arbetsförtjenst; den öfriga vinsten tillfaller alltid förläggaren.
Man talar hår örn den öfverdrifna vinst fabrikanterna nu skola
skörda; och det saknar icke sin märkvärdighet alt se med hvilken
ifver man missunnar dera nära nog all slags fördel af den
rörelse de idka. Ty sä snart det lyckas en fabrikant, i följd af
gynnsamma konjunkturer, eller på annat lofligt sätt, alt förtjena
något, om än aldrig sä litet, mer, än som anses åtgå för hans
tarfligaste bergning, eller tror man blott, att så sig förhåller, så
heter det straxt: Han beskattar mer än skäligt är dem, som behöfva
hans tillverkning; på deras bekostnad blir han bottenrik;
och är det väl dä billigt alt man åt honom skall fortfarande bibehålla
det skydd, lian hittills åtnjutit? Man glömmer dock härvid,
att hvad fabrikanten förvärfva!’, det betalar han till större
delen ut på andra vägar, hvarigenom äfven den fattige får förtjenst.
Man ser t. ex. här i Stockholm huru af dessa fabrikanter
uppföras byggnader, sorn äro en verklig prydnad för hufvudstaden,
hvilka företag sprida arbetstillfälle och arbetsförtjenst åt
många håll till nytta och båtnad för så väl den enskilde som
det allmänna. Men hinner blott afunden att sätta fabrikanterne
sjelfve pä svältkur; så blir det också slut med möjligheten för
dem, att i sin ordning bereda förtjenst åt andra. Detta besinnar
man icke, ehuru det ej behöfves serdeles skarpsinnighet, för
att kunna inse, att just derigenom att fabrikanten lemnäs tillfälle
alt förtjena, just derigenom kan han ät en mängd handtverkare
i andra grenar bereda förtjenst; och att det sålunda är icke
blott billigt utan af högsta gagn för samhället att fabrikanterna
kunna något förvärfva.
För min del anser jag således de nuvande tullbestämmelserna
på bomullsgarn ingalunda vara sä höga alt ju icke, i fall de komma
att bestå, den fattige arbetaren, som sysselsätter sig med bomullsväfnader
hädanefter som hittills kan på lagligt sätt vinna tillräckligt
för sin bergning.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag ber att få understödja den
åsigt, som af Frih. Palmstjerna blifvit uttalad, .lag tror, i tillägg
dertill, att den minskning i inkomster som derigenom skulle tillskyndas
Staten, och som en värd talare här uppgifvit till något
öfver 7000 r:dr, att denna minskning i sjelfva tulbestämmelsen,
skall återvinnas genom den deraf uppkommande förökningen i
Den 3 Juni f. m.
327
importqvantiteten; hvarigenom äfven ökad förtjenst tillskyndas idkarne
af den husslöjd, hvartill detta bomullsgarn användes. Väl
har man sagt, att de fattigare väfrarne ej skulle vinna något härpå,
emedan de i alla fall skulle få hvarken mer eller mindre,
än den bestämda dagspenningen; men, förutsatt äfven alt dessa
arbetare, hvar för sig, ej få mera, så, då man vet att de personer,
som drifva förlagsrörelsen, deruti hafva nedlagt sina kapital,
så synes mig ganska klart, att dessa personer skola, till följd af
uedsättningen i priset på råämnet, genom samma kapital kunna
åstadkomma en utvidgad rörelse, och derigenom bereda förtjenst
ät ett större antal af den allmoge, som deraf är i behof. Jag är
ingalunda bland deras antal, som missunna fabrikanterna en skälig
vinst; men jag erkänner öppet, att jag unnar ändå mer denna
förtjenst åt den mängd behöfvande allmoge, som sysselsätter
sig pä landet med denna husslöjd.
Alt, såsom stöd för sin åsigt om det rätta uti fabrikanternas
stora vinst, åberopa de stora stenhus som de bygga, och att denna
stora vinst bereder ökad arbetsförtjenst åt handtverkarena; det
erinrar nog mycket om Malthus bekanta theori om luxen, att den
nemi. skulle vara nyttig derföre att den bereder föda eller ämne
till förtjenst ål andra personer. Det är dock klart och säkert
att, om dessa samma kapitaler användas till produktiva företag,
att de då användas vida bättre, och med större förmån för de
fattigare klasserna, än när de blott användas på en onyttig eller
s. k. tärande lux. Jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Då nu öfverläggningen, rör:de ofärgadt bomullsgarn, förklarades
vara fulländad samt Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om
R. o. Ad. biföl le, atl, såsom Utsk. föreslagit, å ofärgadt bomullsgarn,
under en rubrik, sattes gemensam införseltull af 5 sk. pr
ropades starka ja, jemte några nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade,
det han funnit ja härvid hafva varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Jag förmodar att den som begärde
artikeln ”garns” uppförande på förteckningen å de artiklar,
som skola utgöra serskilda föremål för R. o. Ad:s öfverläggning,
dermed egentligen afsåg det slag, hvarmed öfverläggningen nu är
slutad. Jag hemställer derföre till H. Ståndet, huruvida ej, i
händelse ingen ledamot nu till öfverläggning begär någon serskild
artikel af dem, som finnas under rubriken ”garn”, R. o. Ad.
skulle vilja för de öfriga antaga 1845 års taxa?
Gr. Gyldenstolpe: Jag anhåller alt R. o. Ad. ville bifalla
Utsk:s på K. M:s propos. grundade förslag i denna del.
Häruti instämde Frih. Hamilton.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Vid nästan alla artiklar begäres
af någon ledamot att 1845 års taxa måtte vidblifvas. Jag
anhåller derföre, alt jemte Bevilln.Utsk:s förslag, 1845 års taxa
mätte uppläsas, på det att man derigenom må vinna en redigare
öfversigt af det hela.
328
Dea 3 J u ni f. m.
Sedan härefter återstående delarne af artikeln garn i såväl
Utsk:s betänk., som 1845 års tulltaxa blifvit uppläsen, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att, för fullständighetens
skuld, 1845 års tulltaxa mätte blifva uppläsen äfven i
hvad som angår ”bomulls- och linnetråd”.
De i 1845 års tulltaxa vidtagne bestämmelser för bomullsoch
linueträd, blefvo i anledn. häraf uppläste, hvarefter
Frih. Cederström, Claes Rudolf, anförde:
Täta lluctuationer uti lagstiftningsväg äro, enl. min tanka, i
allmänhet taladt, serdeles skadlige och böra alltså undvikas, derest
icke alldeles öfvervägande skäl föranleda till en motsatt åtgärd.
Den orsak som här gjort sig gällande till föreslående af
en märkbar ändring, mätte vara det välstånd, hvartill spinneriernas
egare lyckats sig uppbringa. Det är visserligen ett här i
Sverige ej sällan spordt förhållande, att raan ej väl unnat någon
näring att uppkomma, och vinna någon framgång, förr än man
genast vill åter undertrycka densamma. Mig synes dock ingalunda
vara välbetänkt att gifva efter för nämnde rigtning, helst man
med detsamma skulle beröfva statsverket den större inkomst, detborde
erhålla förmedelst den högre tullen. Må raan ej mot mig invända
att, då det bär endast är fråga om en nedsättning af, i
ena fallet 1 sk., i det andra 4 sk., det ej skulle betyda mycket
i det hela; ty pä stora qvantileter gör det ganska mycket; och
spinneriegarne. som hoppats att man, just i följd af deras mödosamma
sträfvande att upprätthålla sin näring, skulle finna skäl
att befordra densamma, de gå kanhända snart under, om R. St.
nu samtycka till ett sådant stadgande, sorn Bevilln.Btsk. föreslagit
Jag
får på dessa skäl vördsamt föreslå att R. o. Ad. måtte
vidblifva 1845 års tulltaxa i detta hänseende.
Hr Printzensköld: l)å under den rubrik, somnuafhandlas,
jemväl artikeln ullgarn är inbegripen, sä torde det tillåtas
mig att få uppläsa hvad som blifvit anfördt af en reservant,
hvilken måhända eger mera sakkännedom än någon af oss närvande.
Det är nemi. klädesfabrikanten i Norrköping riksdagsfullmäktigen
Hr Bergvall, som yttrar sig på följande sätt:
”A ”ullgarn” har Utsk. tillstyrkt en införselafgift af 8 sk.
fä för ofärgadt och 12 sk. pr U för färgadt garn. När Utsk,
samtidigt föreslagit tullen å finare ull till 6 sk. &, och den införda
ullen, vid fabrikstvätlningen, förlorar 30 å 40 pcocent i
vigt och äfven derutöfver, så uppkommer härigenom den orimligheten
att införselafgiften å ullen, råämnet, blifver högre än tullen
å det ofärgade garnet eller fabrikatet. Jag anmärker endast denna
orimlighet, utan att vidare uppehålla mig dervid”.
R. o. Ad. torde häraf finna, huru conseqvent Utsk. gått tillväga
i afseende på tullbestämmelserna. Vid 1845 års riksdag
sökte man aft i detta fall nå den rätta medelvägen. Man hade
äfven då upplysningar af Norrköpings riksdagsfullmäktig medde
-
Den S Juni f. m.
329
lade, och man kom till det resultat som 1845 års tulltaxa innehåller.
Nu har 1848 års Bevilln.Utsk. bibehållit 1845 års tull
på grof ull och nedsatt tullen endast på den fina ullen med 2
sk. pr U. Det må då väl frågas: Står delta i rättvist förhållande
till den tullnedsättning, som Utsk. i afseende å alla garnsorterna
tillstyrkt? Svaret kan ej blifva annat än nej; och anhåller jag
således vördsamt att 1845 års tulltaxa i detta hänseende mätte
bibehållas.
Gr. Lagerbjelke: Då artikeln ”ull” förekom, beslöt R. o.
Ad. alt uppskjuta densammas afgörande; hvarföre, och då tullen
pä ullgarn är i väsendtlig mån beroende af tullen på ull, jag
vördsamt anhåller, att R. o. Ad. måtte för godt finna att uppskjuta
artikeln ”ullgarn” iutill dess artikeln ”ull” blifvit afgjord.
Frih. Hamilton: I det yrkande, som blifvit framstäldt af
den siste värde talaren, ber jag att fä instämma. I annat fall
hade jag nödgats bestrida en värd talares yttrande här, på den
grund, alt man ej visste huru med artikeln ”ull” kunde komma
att gå. Jag är bland dem som önska nedsättning i tullen pä artikeln
”ull”. Men då den siste värde talaren föreslagit en medel
väg
i detta hänseende, så instämmer jag gerna deruti.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge pröf
ningen
af artikeln ullgarn böra uppskjutas tills R. o. Ad. fattadt
sitt beslut i afseende på väfnader.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: Enär nu endast återstå linneoch
bomullsgarn samt träd, så anhåller jag att Ståndet måtte fästa
uppmärksamheten derpå, att del är olika föremål, hvaröfver
man går att besluta, nemi. dels öfver linnegarn, dels öfver bomullsgarn,
dels om olika slag deraf såsom färgadt och ofärgadt,
dels äfven om träd. Man kan derföre icke lämpligen företaga
dessa ämnen pä en gång, med mindre man följer samma system
för dem alla. För min del anhåller jag här, likasom i allmänhet
och från början, att R. o. Ad. täcktes bibehålla 1845 års taxa
i alla dessa hänseenden, med undantag af hvad Ståndet beslutat
uppskjuta till vidare afgörande. Jag gör delta förnämligast med
afseende å skydd för inhemska näringar, och dernäst för att hindra
den minskning i inkomster, hvilken kan följa af en förändring.
Frih. Cederström har redan antydt huru osäkert det är
för en hvar som i detta land nedlägger sina kapital i fabriksrörelse,
då han ej kan beräkna att tulltaxan gäller längre än 3 är,
och knappt så länge; hvarigenom han ofta ej hinner att få sina
byggnader färdiga, förr än nian förändrar den tulltaxa, hvarefter
han beräknat sitt företag. Han har sålunda förspillt sin möda
och sin förmögenhet. På detta sätt uppmuntras ingen att våga
något i denna väg; tvertom, förhoppningarne nedslås. Jag anhåller
således att R. o. Ad. måtte bibehålla 1845 års taxa.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har redan hemställt att R. o. Ad.
330
Den 3 Juni f. m.
mätte bifalla (Jtsk:s förslag grundadt på K. M:s propos., och jag
hemtar mitt skäl deraf, att jag anser garn egentligen vara ett
råämne, hvaraf åtskilliga fabrikater förfärdigas; och att man sålunda
ej bör fördyra detta råämne för dem, som sysselsätta sig
med itrågavande tillverkning. Lika rätt till skydd, lika rätt till
minskning i utgifterna bör äfven den hafva, som begagnar garn
till sin fabrikation; således bör man ej till skydd för garnfabrikanten
ensam, fördyra garnet för dem som redan begagna detsamma
för sin tillverkning. Jag tror dessutom att den här föreslagna
tullen alldeles icke är så låg, att icke fabrikanten derigenom
har tillräckligt skydd.
Hr von Hartmansdorff: Det förhåller sig med garn såsom
råämne för väfnad, som det förhåller sig med stångjern såsom
råämne för mindre jernarbeten. På samma sätt som stångjernssmidet
är en varuförädling, hvilken underhåller en myckenhet
arbetare och bruksegare, likaså försörja spinnerierna och
tvinnerierna en mängd arbetare och fabriksegare. Det är för att
upprätthålla dessa sednare jemte väfverierna, som jag vid detta
tillfälle tillstyrker bibehållande af 1845 års taxa.
Gr. Lagerbjelke: Om fabrikanternas, här så mycket omtalade,
vinst ej skedde på andras bekostnad, så vore den dem
gerna unnadt; och den missunsamhet mot fabrikerna, hvaröfver
Hr Printzensköld så mycket talat, tror jag för min del visserligen
ej eger rum. Man vill göra rättelse, emedan den stora öfverdrifna
vinsten tages pä andras bekostnad; och man måste äfven göra
afseende på dem, utur hvars fickor denna vinst tages. Vinsten
göres pä bekostnad, dels af andra näringar (sådana nemi.
som ytterligare förädla vinsttagarens produkter), och dels på konsumenternas
bekostnad. Det är derföre af nytta och billighet,
såväl för de öfriga fabrikernas räkning, som äfven för den fattigare
arbetarens skuld, hvars pris på nödvändighetsartiklar häraf äro
beroende, som jag anser det likaså rättvist som billigt, att tullen
i detta afseende jemkas.
Hr Printzensköld: Den sats, som Gr. Lagerbjelke nu
framställt, är ingalunda ny. Den är ofta här åberopad, men den
är och förblifver icke destomindre besynnerlig. Om den ädle Gr:n,
som har landtegendom, derifrån säljer sina produkter och pä dem
skördar en ej obetydlig vinst; så frågar jag, på hvems bekostnad
gör Hr Gr:n denna vinst? Kan väl Hr Gr:n tänka sig något land
i verlden, der icke den ena personen, eller den ena industriidkaren
måste förtjena på den andras bekostnad? Eller tillflyta honom
kanske penningar ur luften, i st. f. utur köparens kassa?
Hr von Hartmansdorff har så tydligen ådagalagt billigheten
och rättvisan af alt skydda spinnerierna och tvinnerierna, att
derom är ingenting öfrigt att orda. När vi komma till artikeln
spannmål torde äfven samma förhållande befinnas böra ega rum,
ehuru der i än vidsträcktare mån kan sägas att vinsten skördas
på konsumentens bekostnad.
Den 3 Jani f. m.
331
Frih. Cederström: Gr. Gyldenstolpe har behagat yttra,
att det af Bevilln.Utsk. härvid föreslagna tullbeloppet är tillräckligt
skyddande för spinnerierna. Detta antagande eller denna
förutsättning bar Hr Grin dock icke behagat närmare till dess
grunder utveckla. Det är också visst icke min mening, att inleda
den värde ledamoten i något försök till dylik bevisning;
enär tiden är dyrbar och det H. Ståndets ledamöter säkerligen
icke underlåtit att förskaffa sig de upplysningar, som till frågans
rätta bedömande erfordras. Så mycket trodde jag dock skulle
utan svårighet kunna erkännas, alt sådana förändringar, som här
äro i fråga, skulle förorsaka hastiga, för att icke säga våldsamma,
rubbningar i de förhållanden, hvarunder spinnerierna hafva uppkommit.
Att detta således i samma män komme att utöfva
ett betydligt inflytande på deras ställning och välstånd, lärer väl
ingen kunna neka. Nu har emedlertid Gr. Gyldenstolpe fått den
tankan, att man skall upphöra med att beskydda spinnerierna,
men deremot beskydda väfverierna. Förmodligen, och i fall sådant
godkändes, lärer väl, vid nästa riksdag, när spinnerierna
sjunkit och väfverierna något förkofrat sig, man icke underlåta att,
om också ej just Gr. Gyldenstolpe blifver den som detta föreslår,
så någon annan, komma och säga: ”se sä, redan hafva väfverierna
ytterligare hunnit vinna förkofran, nu skola vi skynda att förstöra
dem”; ehuru detta naturligtvis kommer alt yttras i andra ordalag.
Jag anhåller att 1845 års taxa tnålte i denna punkt förblifva
gällande.
Gr. Gyldenstolpe: Om Frih. Cederström i mittanförande
funnit, att jag afstyrkt all importtull å garn, då kunde han
möjligen haft något skäl för sitt påstående; men dä jag tillstykl
antagandet af den icke obetydliga tull, som af Utsk. är föreslagen
på dessa artiklar, så mäste väl Frihin äfven medgifva, att spinnerihandteringen
ej är lemnad utan skydd och att den således ej
kommer att förstöras.
Gr. Lagerbjelke: Då en värd talare yttrat, att Hr Printzensköld
på ett nöjaktigt sätt vederlagt mitt anförande, men sådant
ingalunda är min mening; så ber jag alt med några fä ord
få upptaga Hr Printzenskölds anförande emot mig. Den värde
talaren har sagt, alt all vinst sker på andras bekostnad. Det
tror jag dock ej vara fallet, ty då 2:ne personer handla eller utbyta
produkter med hvarandra, och hvardera af dem betalar den
andra hvad varan är värd (d. v. s. hvad den kostat i tillverkning,)
och någon billig vinst dertill, då hafva bådadera vunnit; men då
köparen måste betala icke allenast hvad varan är värd, utan dessutom
äfven ett öfverdrifvet högt pris, som är tillskapadt af en
konstlad lagstiftning, dä blir denna öfverdrift i pris en vinst, som
producenten eller säljaren gör på konsumentens bekostnad.
Hvad beträffar Hr Printzenskölds anförande rörande artikeln
spannmål, så hörer den visserligen ej hit; men då fråga derom
blifvit väckt, så anhåller jag att på förhand få lofva Hr Printzen
-
332
Den 3 Juni f. m.
sköld, att jag ingalunda skall motsätta mig den nedsättning, han
möjligen kommer att begära för denna artikel.
Hr Printzensköld: Det sätt, hvarpå Gr. Lagerbjelke sökt
att fullfölja bevisningen emot min sals, förekommer mig, om möjligt,
ännu besynnerligare än hans första anförande. Jag skulle
ej trott att Gr. Lagerbjelke ansett en byteshandel, person och
person emellan, kunna alltid vara möjlig om den ock någon gång
skulle inträffa. Det står då fast, såsom liggande i sakens natur
att, om Hr Gr:n säljer sin vara till en person, hvilken ej har
vara att gifva i stället utan måste erlägga betalningen med det
vanliga bytesmedlet, penningar, så uppkommer den vinst, Hr Gr:n
skördar genom försäljningen, på en annans nemi. konsumentens
bekostnad. Men den som köpt varan af Hr Gr:n, lärer väl ieke
underlåta att tillse, det han, vid försäljningen af en annan vara,
den han producerar, också i sin ordning på densamma förtjenar.
Ilan upphemtar således från annat håll ersättning för den handelsvinst
som tillfallit Hr Gr:n utaf honom. Och när man icke
kan tänka sig en varuförsäljning, man och man emellan, utan
att det förhållande, ang:de handelsvinsten, oupphörligen måste
fortgå, som jag nu exempelvis uppgifvit, sä kan man väl icke
rimligen påstå, att någon skada sker köparen genom den vinst
säljaren af honom erhåller på sin vara.
Hr von Hartmansdorff: Då jag talade, om skydstulls
bibehållande pä landtmannavaror, så svarades här, att derpå syftade
icke det samtal, som Konungen höll med Bevilln.Utsk:s ledamöter,
och hvarom jag nämnde, då öfverläggningen om tulltaxan
börjades. Nu deremot, då fråga är om manufacturer, så
lärer man ej kunna göra samma invändning. Men när likväl
den K. propos. i Bevilln.Utsk:s betänk, åberopas, äfvensom det afseende
Bevilln.Utsk. gjort å densamma, så torde man böra erinra
sig alt K. M., enl. Bevilln.Utsk:s prot.utdr., har fästat ledamöternas
uppmärksamhet på de förhållanden som omhvälfningen i
Frankrike förorsakat der och annorstädes, samt på de mångenstädes
hopade lagren af manufacturvaror, för hvilka, till följd af
den dagligeu tilltagande bristen på reda penningar, sannolikt nya
afsättningsorter mäste sökas. Under sådana förhållanden hemställer
jag till Eder mine Hrr, om det kan vara skäl att nedsätta
tullen på dessa varor? Man vet, att bevilln.Utsk. uppgjort detta
förslag under helt andra förutsättningar. Enär sedan dess, helt
förändrade omständigheter i n träd t, så bör man väl, då frågan nu
till pröfning förekommit, behandla henne i enlighet med de omständigheter
hvilka nu åro för handen, likasom [ilsk. behandlat
henne efter dåvande förhållanden.
Gr. Gyldenstolpe: Den tulltaxa, som nu beslutas, kommer
ej att taga sin tillämpning förr än med början af år 1849;
och huru förhållanderna då hafva gestaltat sig, det lärer väl ingen
nu kunnat förutse. Det kan således ej finnas något skäl, att
grunda den tulltaxa, som nu uppgöres, på de invecklade förhål
-
Den 3 Jun i f. m.
333
landen sora för närvar:de finnas till; de kunna vara utvecklade
eller helt och hållet förändrade, då förevar:de tulltaxa kommer
att taga sin tillämpning. I alla fall anser jag, att den ringa tullnedsättning,
hvarom här är fråga, ingalunda kan på något sätt
komma att förorsaka en sådan totalförstörelse, som Hr von Hartmansdorff
synes frukta.
Hr von Hohenhausen Mich. Sil v: Visserligen kan ingen
med fullkomlig tillförsigt säga, hurudan ställningen i Europa om ett
års förlopp kommer att blifva, ty i det fallet, som i många andra,
måste man bygga på sannolikheten; men dä man uti ifrågavande
fall håller sig till den största sannolikheten, förefaller det mig åtminstone
så, att England kommer att få en stor öfvervigt i kapilaler
och spinnerier, hvarigenom det skall komma att kunna
förse nästan hela verlden med garn, och att vår fabrikation dermed
ej kan komma i tällan. Det är således för det inhemska
behofvet som våra spinnerier böra vara anlagda, och att sträcka
spekulationen derutöfver, tror jag vara oförsigtigt af våra spinneriegare.
Nu veta vi likväl, att många nya spinnerier till här
skola uppstå och genom täflan med de redan befintliga, åstadkomma
nedsättning i priset; och då synes mig ej vara skäl, att genom
en nedsatt tull å fabrikatet blottställa ej allenast de gamla
spinnerierna (sora båttre kunna bestå en sådan kris), utan äfven
de nya, som hittills fått vidkännas blott kostnader och sora nu,
just då de beräknat att få någon förtjenst, skulle blottställas på
samma gång för både den inre och yttre täflan. Jag får derföre
påyrka att 1845 års taxa i detta hänseende måtte antagas. Jag
anser det vara skäl att underlätta de nya spinneriernas fortkomst,
enär de hafva uppkommit i beräkning på det större skydd, som
1845 års tulltaxa lemnar.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt Hr
Gr. o. Landtm, erinrat, att de nu ifrågavande garn-artiklarne
voro bomullsfärgadt, camél- corder- eller sejler- linne- samt segel-
och bindgarn, äfvensom tråd, bomulls- och linne-, hemställde
Hr Landtm., om R. o. Ad. bifölle Ulsk:s i afseende på dessa
artiklar afgifna förslag.
Härvid ropades ja och nej, hvarefter Hr Landtm, förklarade,
det han trott sig finna att ja öfverröstat nej.
Hr Printzensköld begärde votering.
Upplästes till justering samt godkändes följande förslag till
voter.propos.:
Den som bifaller Bevilln.Utsk:s förslag i afseende på artikeln
garn, med undantag af dels ofärgadt bomullsgarn, hvarom beslut
redan blifvit fattadt och dels ullgarn, voterar
ja;
den det ej vill voterar
nei;
vinner nej, anser R. o. Ad. 1845 års tulltaxa böra förblifva gäl
-
334
Den 3 Juni f, m.
lande i afseende på såväl artikeln garn, med förenämnde undantag,
som artikeln tråd, bomulls- och linne-.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 24.
Nej — 30.
Hr Hjerta, Lars: Då jag är den, som vid denna riksdag
egentligen väckt motion om nedsättning af tullen å garn, så hade
det måhända kunnat anses såsom en skyldighet för mig, att här
under discussionen söka genomdrifva denna motion; men jag har
funnit R. o. Ad:s tankar så föga skiljaktiga i detta ärende, för
bibehållande af en högre importtull, synnerligast rör:de hvad som
utgjorde förnämsta föremålet för min motion nemi. det ofärgade
bomullsgarnet, att jag ej velat förgäfves uppehålla discussionen.
I det stället anhåller jag att få anmäla min reservation emot det
beslut, som R. o. Ad. i detta hänseende fattat; derföre att jag
tror, att det hade varit af nytta för de inhemska bomulls-manufakturerna,
om man antagit åtminstone den tull af 4 sk. som
Bevilln.Utsk:s afdelning föreslagit. Jag torde äfven denna gång
fä tillägga några ord till utvecklande af min åsigt och till stöd
derför.
Det torde vara R. o. Ad. bekant, att min första motion i
ämnet väckte en viss oro hos en del af garnfabrikanterna, äfvensom
att en brochyr slutligen blifvit utgifven, hvaruti författaren
sökt, att med kontrauppställningar i siffror vederlägga de kalkyler,
som jag till stöd för min motion hade bifogat densamma.
Det kan ej vara min mening, att uttrötta R. o. Ad:s tålamod
med att nu här på stället ingå i någon utförlig granskning af
dessa kontrauppställningar; det skulle äfven numera icke här leda
till något resultat, och ej heller vara på sin plats, dä man
kan hafva tillräckligt tillfälle dertill på annat ställe. Men jag anhåller
likväl att få begagna min riksdagsmannarätt, för alt till
prot. nämna, att jag anser argumenter, som blifvit använda i frågan
om tullagstiftning för denna vara till förmån för den högre
tullens bibehållande kunna bemötas med 2:ne facta eller satser.
Den ena är, att det måste vara gifvet för hvar och en, att ju
billigare priset är på garn, till desto billigare pris måste äfven
väfnaderna kunna produceras. Detta synes mig lika klart, som
att 2 gånger 2 blir 4, och jag har ej heller hört någon rent af
kunna neka dertill; ehuru man sökt att på mångahanda andra
sätt kringgå denna sats. Jag har följaktligen trott, att det skulle
vara i väfnadsmanufacturernas intresse alt kunna erhålla garnet,
vare sig Svenskt eller Engelskt, för så billigt pris som möjligt;
och häruti anser jag mig ännu ovederlagd. Men, har man å andra
sidan sagt, detta kunde ej låta sig göra, utan att ruinera de
inhemska bomullsspinnerierna, och då skulle denna tullnedsättning,
i st. f. att gagna den inhemska industrien, tvertom skada
densamma och gynna ett utländskt intresse. Till svar å alla de
beräkningar, som till bevis för detta förhållande blifvit framställa
Den 3 Juni f. m.
335
da, såsom kalkyler af högre anläggningskostnader, af större förlust
vid den inhemska tillverkningen m. m. d., anhåller jag att
fä anföra blott det factum, som redan i min första motion åberopades,
att tullen på bomullsgarn i Tyskland är icke mer än £
eller § af hvad jag hade föreslagit att antaga.
Huru har man nu å andra sidan gått till väga i hela denna
fråga från början? Må det tillåtas mig att i R. o. Ad:s minne
återföra, att, då tull-lagstiftningsfrågorna vid föreg:de riksdagar
förekommit, så framställdes, först, dels uti anföranden hos RiksSt:n
och dels uti de allmänna tidningarne, såsom ett exempel
och mönster lill efterföljd för oss här i Sverige, att de Tyska
staterna dels voro i begrepp, att höja sina tullafgifler, dels redan
hade gjort det i betydlig mån med ett ord att de hade gått tillbaka
till ett starkare skyddssystem eller voro på återgång dertill.
Detta blef ej heller utan en viss effect för ögonblicket, men när
villfarelsen af invändningen ådagalades, och det visades med siffror
att den tyska tulltaxan i de flesta fall icke innehöll på långt
när så höga tariffer, som den Svenska; huru gjorde man då? Jo,
då började man förespegla den näringslöshet och det elände, som
skall råda inom Tysklands manufakturer, såsom en afskräckelse
för oss här i Sverige ifrån antagande af ett modereradt system.
Jag beder dock att man, i afseende på bomullsgarnstullen serskildt,
malte taga vara på den omständigheten, att under denna allmänna
sats sammanblandas tvenne alldeles olika saker. Den del af
Tysklands manufakturer, som var på förfall eller i elände, var
nemi. linnefabrikationen i Schlesien, och alldeles ej bomulls-industrien,
hvilken deremot på denna tid framgick betydligt. Detta
factum bevisas hufvudsakligen deraf, att införseln af Engelskt
bomullsgarn till Tyskland tilltog i en högst betydlig mån. Hvartill,
mine Hrr, skulle väl nu allt detta bomullsgarn hafva användts,
om ej till väfnader i Tyskland? Har ej sålunda den Tyska bomullsindustrien
uppblomstrat just under den måttliga införseltullen
å det Engelska bomullsgarnet? Men, säger man, det kan ej tjena
oss till efterföljd, ty de Tyska spinnerierna hafva befunnit sig i
ett aftynande och uselt tillstånd. Detta är nu det sista föregifvande,
som har blifvit framstäldt för att försvara den höga tullen på
bomullsgarn. Då säger jag dertill, först och främst, att det aldrig
varit i fråga här i Sverige att nedsätta tullen på utländskt
bomullsgarn så lågt som i Tyskland; ty äfven efter mitt förslag,
som förordade 2| sk. tull, var den vida högre än den Tyska.
Jag skulle dessutom äfven för denna gången hafva medgifvit att
stanna vid den tull som Bevilln.Utsk. föreslagit, och hvilken är
i ännu större grad högre än den Tyska tulltaxans. Under allt
detta förekommer likväl, icke allenast att sedan den tid, då den
Tyska tulltaxan ursprungligen fastställdes, många spinnerier i
Tyskland uppkommit, utan äfven altman å andra sidan, ej kunnat
visa, att något enda af dessa spinnerier gått under. Hade
det varit fallet, så förmodar jag, att man ej heller hade underlåtit
att framdraga alla autenlika uppgifter om ett sådant förhållande,
och deråt gifva det behöriga eftertryck som icke saknats att göra
330
Den 3 Juni f. m.
gällande allt, sora kunnat anföras till stöd för garnfabrikernas intresse.
Dcå nu detta icke skett, så tyckes den sista frågan vara
den: hvarföre skulle ej våra spinnerier här i Sverige med deras
dubbelt så höga tull kunna bära sig likaså väl, som de i Tyskland
kunna bära sig med hälften så stor tull? Denna frågas besvarande
anser jag också icke allenast innefatta svaret på dea
fråga, som man har att lösa för att bedöma frågan om den lägre
tullen på bomullsgarn, utan äfven utgöra en tillräcklig vederläggning
å det påslåendet, att de Svenska garnfabrikernas ruin skulle
förorsakas genom moderation i tuilafgiflen å impoteradt garn.
Jag tror för öfrigt, ehuru min åsigt i detta afseende ej lyckats
att göra sig gällande, att jag, under den nu rådande sinnesstämningen,
måhända kan anse för en lycka, om mitt förra anförande
i detta ämne har bidragit till, att det ej lyckats garnspinneriernas
intresse att drifva upp tullen ännu en skilling högre, än
den för närvartde är.
Detta anhåller jag att såsom min reservation få hafva nämndt
till protocollet.
Hr von Hohenhausen: Jag begagnar tillfället och min
riksdagsmannarätt, att förklara min stora tillfredsställelse deröfver,
att den sist här förehafda voteringen, som rörde färgadt garn och
linnegarn, utföll så, att hela vår Norrländska allmoge har hopp
om att fortfarande kunna förtjena sitt uppehälle.
Gr. Gyldenstolpe: Innan R. o. Ad. öfvergår till nästa
punkt, anhåller jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att närmast
i alfabetisk ordning kommer en artikel kallad ”gutta percha”,
och alt denna artikel, ehuru visserligen ej varande bland dem
som till serskild öfverläggning undantogos, likväl torde höra komma
under öfverläggning, enär den ej finnes upptagen i 1845 års
tulltaxa, emedan den först under de sednare åren blifvit föremål
för handeln. Ulsk:s förslag innehåller derom följande:
”Enär numera i handeln förekommer ett förut okändt, men
för flera industriidkare sannolikt högst vigtigt ämne, gutta percha
kalladt, tillstyrker Utsk., att gutta percha må i taxan upptagas
med tullvärde af 12 sk. och 6 r:st pr g”.
Jag hemställer således till Hr Gr. o. Landtm, huruvida ej
R. o. Ad. i afseende härå bör fatta ett beslut om den tull, som
skall åläggas gutta percha? I fall detta blifver R. o. Ad:s beslut,
anhåller jag att R. o. Ad. måtte antaga Bevilln.TJtsk:s nu af mig
upplästa förslag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då den af Gr. Gyldenstolpe
omnämnde artikeln Gutta Percha icke förekom i 1845 års
tulltaxa, densamma icke kunde vara inbegripen i R. o. Ad:s beslut
att vidblifva nämnde taxa i afseende på de artiklar, hvarom
Ståndet icke förbehållit sig att serskildt besluta, och Hr Landtm,
således icke funne hinder för pröfning af Ulsk:s förslag i denna
del, hvadan och då Gr. Gyldenstolpe yrkat bifall till Utsk:s förslag
-
Den 3 Juni f. m. 337
slag alt gutta percha må i taxan upptagas med tullvärde af 12
sk. och 6 r:st. införseltull pr U, Hr Landtm, finge hemställa, om
R. o. Ad. bifölle detta förslag.
Ropades ja.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att artikeln hudar och skin, som
redan utgjort serskildt föremål för R. o. Adis pröfning, nu åter förekomme
i Utskis betänk, sidan 32, med afseende på frågan, att
under hufvudrubriken ”hudar och skin” i taxan sammanföra de
nu på skiljda ställen upptagne artiklarne läder och pelsverk.
Beträffande de derjemte af Disk. föreslague tullbeslämmelserne för
de serskildta slagen af läder och pelsverk, ansåge Hr Landtm.,
att 1845 års tulltaxa i denna del, hvarom R. o. Ad. icke förbehållit
sig att serskildt besluta, ej kunde undergå ändring; men
den fråga, som nu borde afgöras, vore, huruvida, i öfverensstämmelse
med Utskis förslag, läder och pelsverk må sammanföras under
rubriken hudar och skin.
Hr von Hartmansdorff! Jag fattade ej rätt om Hr Gr.
o. Landtmis mening var, att framställa frågan lill öfverläggning;
eller frågan endast angick de olika rubrikernas sammanförande
under en enda; hvarföre jag får vördsamt derom förfråga mig.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att hans mening var, att
då B. o. Ad. icke förbehållit sig att serskildt besluta i afseende
på artiklarne läder och pelsverk, Utskis förslag till tullbestämmel
ser
för dessa artiklar numera icke kunde komma under pröfning,
men att deremot R. o. Adis föregide beslut icke utgjorde hinder
för pröfning af Utskis förslag att under hufvudrubriken hudar
och skin sammanföra artiklarne läder och pelsverk.
Hr Printzensköld! Då R. o. Ad. vid ett föregide tillfälle
fattat det beslut, att man skulle vidblifva 1845 års taxa i allt
öfrigt, utom de artiklar, som äro undantagna till serskild pröfning,
och då ”läder och pelsverk” innefattas i den del af 1845 års tulltaxa,
som af R. o. Ad. redan blifvit godkänd; så ser jag för min
del ej, huru det skulle blifva möjligt att nu till öfverläggning
upptaga dessa båda serskilda artiklar.
1 anledn. af detta Hr Printzenskölds yttrande, erinrade Hr
Gr. o. Landtm., att R. o. Ad., bland de artiklar, som ansetts
böra blifva föremål för serskild pröfning, undantagit den i Utskis
betänk, förekommande artikeln hudar oell skin, och att denna artikel,
hvilken förut i en redan föredragen del af betänk, förekommit
och då, såvidt det i denna del framstäldta förslaget beträffade,
blifvit pröfvadt, åter förekomme sid. 32, med afseende på förslaget
att under rubriken hudar och skin sammanföra artiklarne
läder och pelsverk. Hr Landtm., som sedan förklarat sig anse
R. o. Ad. hafva i fråga om tullbestämroelserne för läder och
pelsverk fattat sitt beslut, trodde derföre att R. o. Ad. borde till
pröfning upptaga Utskis förslag, att under rubriken hudar och
5 H. 22
338
Dea 3 juni f. m.
skin må sammanföras artiklarne läder och pelsverk, och finge således
nu hemställa, om R. o. Ad. bifölle detta förslag.
Härvid ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter Hr
Landtm, förklarade, alt han funnit propos:n besvarad med öfvervägande
ja.
18:de punkten, a.ng:de artikeln jern.
Hr von Hartmansdorff: Denna artikel är temligen lång,
och torde ej behöfva uppläsas i afseende på andra ämnen, äu
dem, som någon ledamot önskar göra till föremål för Ståndets öfverläggning.
Hr von Troil, Sam. Gust.: I sådant hänseende anhåller
jag, att den del af artikeln, som handlar om borttagande af utförselförbuden
måtte få uppläsas. (Den återfinnes pag. 36 i
betänk.)
I anledn. häraf, upplästes nu Utsk:s tillstyrkande, att hittills
gällande förbud mot införsel af lack- och ballastjern samt mot
utförsel såväl deraf som af de dermed likartade artiklarne ostämplade
och oborrade kanoner, stycken, nickhakar och mörsare jemte
hällar öfver 1| tums tjocklek, samt lod och lödjor öfver ett SkSds
vigt stycket må upphöra, tillika med de derjemte af Utsk. föreslagna
tullbestämmelser; hvarefter
Hr von Troil anförde:
Utsk. har i detta afseende gått längre, än hvad den K. propos:n
innehåller, derigenom att Utsk. tillstyrkt borttagande af förbudet
emot utförsel af tackjern. Visserligen har Utsk. i st. f.
detta förbud åsatt en så hög ulförseltull att, om man kunda vara
förvissad om, att samma utförseltull alltid blefve bibehållen,
ingen fara kunde uppstå för jerutillverkaren; men jag hemställer
till R. o. Ad. om, i fall man inginge på Utsk s betänk, i detta
fall och antoge den deruti föreslagna tullen (dels 3 r:dr 16 sk.
dels 3 r:dr 24 sk. per Sk8), om man ej då hade att befara, alt
vid en kommande riksdag denna utförseltull blefve nedsatt. I
sådan händelse skulle, enl. min öfvertygelse, en särdeles vådlig
belägenhet uppstå för dem i Sverige, som drifva jernhandteriog.
Jag ber dessutom att få anföra ett i min tanke ganska giltigt
skäl för att icke borttaga förbudet å utförseln af tackjern. Det
är nemi. klart, att om tackjern till följd häraf kommer att utföras,
så är det ingenting, som hindrar den utländske jernförädlaren,
att sätta falska svenska stämplar på det stångjern som i främmande
länder göres antingen af blott utländskt tackjern eller ock
af sådant uppblandadt med en ringa del Svenskt tackjern. I sådant
fall skulle i min tanke en serdeles misskredit komma att
uppstå för det Svenska slängjernet på alla utländska handelsmarknader.
På sådan grund anhåller jag att R. o. Ad. med afslag å
Utsk:s helänk. måtte bifalla att förbudet å tackjern må varda bibehållet
i likhet med hvad 1845 års tulltaxa bestämmer.
Den 2 Juni f. ra.
339
I afseende pä förbudets borttagande å införsel af tackjern,
så anser jag Utsk:s tillstyrkande i denna del vida mindre farligt,
än borttagande af utförselförbudet; men då jag tror att närvande
tidpunkt ej är den lämpliga att nedsätta tullafgifterna på jern,
så, ehuru jag visserligen inser riktigheten af att kunna lemna
den Svenska industriidkaren tillfälle att för billigare pris, än nu,
använda der det sig göra låter utländskt tackjern så, — då jag anser
tidpunkten för förbudets upphäfvande serdeles illa vald, —anhåller
jag att 1845 års tulltaxa mätte vidblifvas äfven i detta
afseende.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag instämmer i resultatet af den
siste värde talarens yttrande, men ej uti moliverna; hvilket jag
anhåller att fä till prot. anmärkt. Han nämner alt en tull af
3 r:dr 16 sk. b:co skulle göra tackjernsexporten omöjlig, men jag
kan ej instämma i denna hans förmodan; emedan jag känner,
att redan nu existerar en stor olikhet i tackjernspriserna, hvilken
man visserligen kan föreställa sig kommer att ökas, men som
hufvudsakligen beror på olikheten af malmsorterna, och dels på
de olika beredningssätten. Deraf händer äfven att tackjernspriset
skulle kunna komma att blifva betydligt olika, i händelse af export,
emot hvad det nu är; ty det är troligt, att då den sort
som är tjenligast till beredande af finare jern, att den kommer,
om ej hell och hållet, åtminstone företrädesvis, att exporteras.
Då sålunda det bästa tackjernet kommer att utföras och utrikes
förädlas, samt således endast det sämre tackjernet i Sverige qvarstadna
för att här förädlas; så faller af sig sjelft att krediten skulle
blifva stämd för det utländska, af Svenskt tackjern tillverkade,
stångjernet. Detta är ett skäl som jag anser fullt giltigt emot
export friheten. Att dessutom konjuncturerna äro ganska dåliga
är gifvet. På dessa skäl anhåller jag, att 1845 års tulltaxa måtte
i denna del blifva gällande.
Hvad beträffar fruktan att förlora crediten derigenom att
Svenskt tackjern med utländskt uppblandas; så är del ingalunda
derföre, som jag talar för bibehållande af förbudet, ty något sådant
befarar jag ingalunda.
Den del af Hr Bergvalls vid Utsk:s betänk, fogade reservation,
som angår upphörandet af förbudet emot utförsel af tackjern,
blef nu uppläst, på begäran af
Frih. Cederström, som derefter yttrade:
De redan framlagda skälen torde synas mig icke sakna giltighet.
Jag instämmer med reservanten och Hr von Troil deruti,
att förbuden böra bibehållas; men mig tyckes, att Hr von Troil
ej understödt detta yrkande med nog kraftiga argumenter. Det
torde ock ej vara så lätt att, då man ej vill lemna skydd åt andra
näringar, kunna begära det åt denna. Jag ber att få fästa
uppmärksamheten derpå, alt Hr von Troil förklarat att, om den
af Bevilln.Utsk. föreslagna tullen verkligen blefve beståndan
22
-
340
Den 3 Juni f. m.
de, så kunde man ej just hafva något emot saken att invända.
Jag återgår mycket längre och säger i st. f. ”om denna tull blefve
beståndande”, att: som det är alldeles gifvet att denna tull
ej blefve beståndande, så kan man ej ingå på förslaget. Och jag
har dertill så mycket mera skäl, som en reservant redan ansett
den föreslagna tullen för hög och begärt en ändå större nedsättning;
man kan ock vara temligen säker om, att på det den föreslagna
fördelen mätte blifva mera verklig än förespeglad, så
komma bemödanderna att i desto vidsträcktare och kraftigare mån
riktas derhän att få inträda i en allt mera ymnig besittning af
den beviljade rättigheten. Mig synes det alltså ganska farligt,
så väl i afseende på sjelfva jernlillverkningen som på skogarnas
bestånd, att gå in på Utsk:s stadganden. Huru gick det t. ex.
med frågan om den lättade kolhandeln? En betydlig frigörelse
hade derutinnan ägt rum, endast en hembudsskyldighet till hyttelaget
var koltillverkarne ålagd; men som de af den vunna friheten
lockades att vilja blifva qvitte jemväl den sista inskränkningen,
hafva R. St. också begärt upphäfvandet deraf. Så ginge
det kanske ock med tullsatserne, att de mer och mer nedsattes.
Hr von Troil har tillagt, att han för sin del gerna sage, att man
bifölle Utsk:s förslag i afseende å införseltullen, ehuru han derpå
ej lade serdeles vigt. Der synes mig stångjernsintresset göra sig
uppendagligen alltför mycket gällande. Jag återigen, som önskar
skydda både stång- och tackjernstillverkningen, jag yrkar förbudets
bibehållande å både ut- och införsel deraf. Man kan visserligen
invända, att den åsatte tullen ej är obetydlig; men emot
förkastandet att härpå göra mycket afseende, har jag redan anfört,
som jag tror, gällande argumenter. Jag förenar mig, på
grund häraf, med Hr Lagerhjelm och begår bestämdt afslag å
förberörde punkt, samt bibehållande af 1845 års tulltaxebestämmelser
i denna del.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Jag har begärt ordet för att
besvara förebråelsen, att Utsk., i afseende på tackjern, gått ifrån
hvad den K. propos:n härom innehåller, nemi. bibehållande af
förbud. K. M. har dock i öfrigt föreslagit borttagande af förbud
i tulltaxan, som tyckes bevisa att K. M. ansåg förbudens qvarstående,
såsom skadliga i allmänhet. Bevilln.Utsk. utgående
från den grundsats att förbud äro hinderliga för den allmänna
rörelsen, trodde sig böra taga steget fullt ut samt af dessa orsaker
borttog äfven förbudet för tackjern; men deremot åsatte en
tullbestämmelse som lemnade fullkomligt skydd för bruksintreset.
En talare bar ansett det farligt, att borttaga förbud för tackjern,
af orsak alt, om man ock bestämmer hög tull vid denna riksdag,
kan denna tull vid en kommande riksdag nedsättas och så vidare
till skada för bruken. Men den värde talaren bör ihågkomma,
att K. M. har rättighet borttaga förbuden, äfvensom nedsätta
tullbestämmelserne, och således försvinner den punkten som genom
Ständernas åtgörande kan uppkomma.
Man har vidare sagt, att till följd af förbudens upphäfvande,
Den 3 Juni f. m.
341
det bästa tackjernet skulle gå ur landet och det sämsta endast
qvarblifva, hvaraf följden blefve att vårt stångjern försämrades.
Jag beklagar om så skulle inträffa, men hvilkens är felet? Om icke
bruksägarne ensamt som låta den bättre varan gå sig ur händerne.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänk, i denna punkt.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, för den händelse
att R. o. Ad. skulle bifalla Utsk:s ifrågavar:de förslag, ansåg
sig böra fästa uppmärksamheten derpå, att R. o. Ad. ännu
icke piöfvat Ulsk:s hemställan, att serskilda tariffer för in- och
utförseltull måtte uppgöras, och att det derföre, enär Utsk. här
vid in- och utförsel föreslagit olika tullvärden, syntes vara nödigt
att nu från beslutet undantaga tullvärdesbestämmelserne, på det
R. o. Ad. må kunna fritt besluta i frågan, huruvida serskilda
in-och utförseltariffer må upprättas: hördes R. o. Ad. häruti instämma.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde vidare, att då de hittills
gjorde anmärkn:ne endast haft afseende på tack- och ballastjern,
blott detta slags jern nu först måtte företagas, och de öfriga
slagen af jern sedermera skulle förekomma till beslut; hvilkket
bifölls.
Hr Ribbing, Bengt: Jag utbeder mig, att blott få nämna
några ord om hvad som blifvit anfördt om detta förbud. En
värd talare har fästat sig dervid, att del vore att befara, att det
bästa jernet komme att gå ur landet lill skada för slängjernstillverkarena.
Ja! se der en sjelfbekännelse å bruksegarenas sida,
alt de ej hafva hunnit så långt i konsten att tillverka stångjern,
som ulländningen ; ty hade de det gjort, så behöfde de alldeles
ej befara, att jernet gick dem ur händerna. Det är ju ganska
klart, att de då skulle finna sin räkning uti, att betala tackjernet
sä mycket som bergsmannen begär derför. Endast af detta skäl
skulle jag tro, att jernutförseln borde tillåtas; ty otvifvelaktig!
kan vår jernlillverkning här i Sverige uppbringas till flera 100
procent både i qvantitet och qvalitet, emot hvad den nu är. Jag
har redan förut på delta rum, i anledn. af frågan om gevärsfabrikalionen,
haft äran upplysa huru svårt det är, att finna ett
jern, som år nog dugligt, för att kunna användas till gevärsfabrikation.
Detta är ett ytterligare bevis, att vår slångjernstillverkning
behöfver förbättring. Jag tror sålunda att, om lackjernsutförseln
tillätes, så, om bruksegarne vilja qvarhålla det goda
tackjernet inom landet, måste de söka att vinna den största möjliga
fullkomlighet uti att fabricera godt stångjern. Men så länge
som bruksegarne hafva det monopol, att tackjernstillverkarne
ovilkorligen skola underkasta sig de priser, som stångjernstillverkarne
efter behag bestämma, så är det fåfängt, att försöka att
bedrifva en god manufactur, i brist på fabriksämnen.
Ett annat hufvudskål som man anfört emot förbudet, har
varit farhåga för en förökad skogsåtgång; men man har redan
sett såsom följd af den tillåtna utvidgningen af jerntillverkningen
342
Den 3 Juni 1. m.
inom landet, huru denna verkat på skogshushållningen och väckt
Omlänkan på att spara skogen. Man ser en förbättrad kolning,
man ser hyttelagen slå sig tillsamman, för att med möjligaste
kolbesparing kunna tillverka sitt tackjern, till en alldeles otrolig
besparing af skog. Jag tror att en dylik effekt skulle åstadkommas
genom upphäfvande af förbudet på utförsel af tackjern, nemi.
en förbättrad tillverkning så väl af tackjern som af stångjern,
äfvensom förökadt värde af skogen. Pä dessa grunder finner jag
inga betänkligheter vid, att borttaga förbudet, utan anhåller om
bifall till Utsk:s betänk, i denna del.
Hr Lagerhjelm: Den siste värde talaren har fästat sigvid
ett af de skäl, som jag anförde emot att borttaga förbudet, nemi.
att det bästa tackjernet skulle gå ur landet, och han har dervid
sagt, att det utgjorde en sjelfbekännelse af bruksegarne i Sverige,
att de ej förstodo, att rätt behandla tackjernet. Men skälet ligger
ej deruti, ty om bruksegarne här i Sverige egde samma förmåga
att behandla tackjernet, som bruksegarne i andra länder
hafva, sä skulle ändock blott genom den omständigheten, att det
bästa tackjernet ginge ut, de ej kunna concurrera med utländningen.
Dä komme en ny vara in på verldsmarknaden. Denna
vara vore ej Svensk emedan den tillverkades utrikes, men den
vore lika så god, enär den gjordes af samma råämne som det nuvåhdé
Svenska stångjernet; följden skulle ju då nödvändigt blifva
den, att det jern som vore sä qvalificeradt, som det nuvar:de
Svenska stångjernet, komme att finnas endast bos utländningen
beli gå den Svenske köpmannen ur händerna. Då, om någonsin,
vore ett fäll öppnadt för den utländske jerntillverkaren att concurrera
med den Svenske, då han nemi. kunde sägas verkligen
arbeta pä ett råämne som vore det bästa; han skulle då ej komma
i någon frestelse af att missbruka de Svenska stämplarne. Det
synes mig vara ett ganska hufvud,sakligt skäl emot hvad den siste
värde talaren anfört i afseende derpå, alt det skulle å bruksegarnes
sida vara en sjelfbekännelse om förmåga att kunna behandla
sitt jern, det nemi. att de ville bestrida utförselförbudet
på tackjern.
Det nu anförda skälet emot sistnämnda sats är dock ej det
enda. Det andia består deruti, att den factiska förmågan att tillverka
jern på bästa sätt, förefinnes inom Sverige. Den har af
ålder funnits i afseende på en jernsort, nemi. Oregrundsjernet,
hvilket visar sig deraf, att denna sort alltid och under hvilka
conjnncturer som heldst leder lill ett godt resultat på handelsvågen.
Men äfven konsten att rätt behandla de andra jernsorterna
är gifven inom Sverige. Detta måtte vara den värde talaren
obekant, då han ej nämnt något derom; men det är emedlertid
förhållandet, att man nu på många ställen lyckats att, med undantag
af Oregrundsjernet, behandla tackjernet på sätt, som gifver
ett stort och betydligt öfverpris. De Svenska malmerna, och
den qvalifikation som i deni återfinnes, hafva likväl alltid i sig
ett företräde framför de utländska. Den Svenska bruksegaren har
Dan 3 Juni f. m.
343
ändock mycket skäl, alt under närvar:de förhållanden ej allt för
brådstörtadt gå in på denna nya method; ty dels är det lyckligt
för dem som gjort stora uppoffringar härför, hvilka ej skulle blifva
ersatta, om hela Sverige kastade sig på denna production, dels
är det ej heller sagt alt, derföre att detta förbättrade jernet nu
har ett betydligt öfrerpris och finnér förbrukning, att utländningen
jemt derföre skulle vara böjd för att genast uppköpa 500,000
SkU till af denna vara, för att förbruka den till stål eller andra
saker hvartill delta råämne behöfves. Med ett ord det behöfves,
att delta förbättrade råämne skulle kunna blifva bekant på en
yta tillräckligt stor, för att kunna absorbera hela den Svenska
tillverkningen deraf. Det vore således en olycka, om man öfverginge
på den föreslagna banan, innan ännu afsättning för detta
jern hade vunniis och innan ännu alla inora riket gått öfver pä
denna sorts tillverkning. Man vet nu huru man skall behandla
de Svenska malmerna för att deraf göra ett ypperligt jern; men
man kan blott småningom öfvergifva det gamla tysksmidet, sä
länge man ännu har utsigt till tillräcklig afsättning af det förbättrade
jernet. Det är sålunda ett factiskt förhållande, att den
Svenske jordbruksegare^ ej saknar förmågan, att tillverka det bästa
jern, men han är ännu ej fullt besluten i detta afseende,
och det är lyckligt för Sverige att han ej beslutat deröfver, förr
än i samma män som han finner tillgång till afsättning för alla
bruksegarne.
linder en sådan öfvergångsperiod hemställer jag då, huruvida
det vore lämpligt att upphäfva utförselförbudet för tackjern.
Det skulle ju medföra den verkan, att den Svenske bruksegaren,
som ännu har alt kämpa med de högre omkostnaderne och med
svårigheten att ännu ej hafva funnit tillräcklig consultation af sitt
förbättrade råämne, nyligen utkommit i den stora verldshandeln,
att han då finge ännu ytterligare alt kämpa emot den utrikes
concurrensen, tillskapad just i samma ögonblick, som han ville
Uppdrifva sin tillverkning och förr än köpmännen ännu stå honom
till hands att erbjuda ett högre pris för den förbättrade varan.
Man må väl skatta sig lycklig alt den Svenske bruksegaren
ej går brådstörtadt tillväga, hvilket vore emot naturen af den stora
förbrukningen och verldshandeln. Man finner således häraf
att perioden ännu ej är inne, utan att den är högst otjenlig för
att nu tillskapa en ny concurrens för den Svenska bruksegaren.
Lägger man nu härtill den aldra minsta omtanka, och en
riksdagsman bör väl ej vara fri från all omtanka, om man besinnår
den verkan som tackjernsexport från Sverige skulle hafva på
verldshandeln; så måste man väl hålla sig tillbaka ifrån en så
brådstörtande förändring som denna, och hvilken är föreslagen af
män, sora måhända alldeles ej känna denna omständighet eller
denna ställning. Skillnaden i jernhandteringen nu och för 4
månader sedan är högst betydlig; ja så märkvärdig att knappt i
hela min lefnad en så stor skilnad uppstått på åratal sorn den,
hvilken nu inträffat på några få månaders tid. Då hemställer
jag till hvar och en som vill med någon omtanka behanla sitt
344
Den 3 Juni f. m.
ämne, huruvida det är skäl, att nu göra en så brådstörtande förändring,
som den ifrågavande?
Hr Ribbing: Hade det varit föreslagit att nedsätta tullen
lågt, så hade jag måhända gjort mig förtjent af tillvitelsen, att
vilja bidraga till en brådstörtande förändring, men då tullen är
satt så hög, att den nära nog liknar ett förbud, så vet jag icke
om jag förljenar den förebråelsen, eller om någon, som yrkar bifall
till Bevilln.Utsk:s förslag, kan tillvitas att vilja göra en brådstörtande
förändring.
Den omständighet, sora den siste värde talaren omnämnt,
att bruksegarne ej kunna tillvitas brist på förmåga att göra bättre
stångjern, än de nu göra, förstår jag mig icke på, ej heller
förstår jag hvarföre vi skulle vara dem tacksamma för, alt de ej
begagna denna sin förmåga; mig tyckes, alt de vore mera lack
värde för motsatsen. Det ligger dessutom något besynnerligt uti,
alt vilja endast till stångjernstillverkarens fördel bibehålla detta
hans monopol. Skulle man conseqvent fullfölja denna grundsatsen,
så kunde ju manufar,turisten såga, att han ville hafva exportförbud
pä stångjern, derföre att han eljest får betala det dyrare,
än om det stadnar inom landet. Hvart skulle den grundsatsen
leda, såväl i detta som i andra hänseenden? Må man väl betänka
sig derpå.
Jag fortfar att begära bifall till • Utskrs förslag.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf att plenum komme att
fortsättas kl. 0 e. m.
Hr von Troil: Den sista värde talaren har yrkat ifrågavar:de
förbuds borttagande pä grund deraf att, om man bibehölle
det, sä skulle man på samma gång nödgas förbjuda stängjernslillverkare
alt utföra stångjern. Jag ber då alt fä fästa den värde
talarens uppmärksamhet derpå, att del ena är ett råämne och
det andra deremot en till ^ förädlad vara. Dessutom hafva tackjernslillverkarne
i riket under de sednare åren fått sig en förmån
beviljad, icke blott derigenom att tackjernshandeln blifvit fri inom
hela riket, utan äfven derigenom att den af K. M. sednast fastställda
smidesstadgan lemnar rättigheten, att tillverka stångjern
under loppet af vissa år, äfven inom tackjernsverkstäderna på af
K. M. i delta afseende fastställda vilkor. Jag tror således, att för
dem blifvit gjordt allt hvad som kan begäras: och det är således
i min tanka ingalunda rimligt att såsom grundsats framställa, att
om man vill bibehålla förbudet på tackjernsutförseln, så bör man
sätta förbud äfven för slångjernsutförseln.
Hr Ribbing: Det är endast den siste värde talarens erinran
till mig derom, att tackjernet är en råvara, som jag vill besvara.
Allting är relativt bär i verlden. Likasåväl som tackjernet
kan anses vara ett råämne i afseende på stångjernstillverkningen,
likasåväl kan stångjernet anses vara ett råämne för manufacturisten;
och likså väl som stångjernet med afseende på dess
tillverkare är en förädlad vara, likaså är äfven tackje/net fördess
Dan 2 Juni f. m.
345
tillverkare att betrakta såsom en förädlad vara. Således kan jag
icke anse den värde talarens skäl såsom något bevis emot mig.
Men deremot ber jag att få fästa uppmärksamheten å en annan
sak, som är en verklig riksmisshushållning. Vi hafva nemi. ofantliga
tillgångar på malmer inom Sveriges rike; men vi låta alla
dessa skatter ligga skrinlagda blott för monopolets skull, blott
derföre att andra skola få vinst. Vi klaga här i Sverige öfver
fattigdom och bristande inkomster, under det att vi låta våra skatter
till milliontal ligga obegagnade; och detta blott för alt så envist
qvarhålla sådana här monopol. Jag frågar: är detta hushållning
eller misshushållning? Jag tror del sednare.
Hr Lagerhjelm: I afseende på den siste värde talarens
yttrande om att tillgången pä malm här i Sverige skulle vara så
stor, att vi horde mångdubbla vår jerntillverkning, vill jag blott
nämna några få ord. Väl hafva vi stora tillgångar pä malm,
men ingalunda äro de utbredda öfver hela riket; flera orter börja
snarare på att sakna malmtillgångar, grufvorna börja alt blifva
allt mer svårarbetade o. s. v. Det svåra för Sverige ligger likväl
icke deruti, utan det består i den omständigheten, att man här
nödgas begagna ved till bränsle. Som hvar och en vet, är veden
till sin qvantitet gifven, ty några tillgångar på bränsle, som ej
funnos för några år sedan, linnes ej heller nu, och sålunda tackjernslillverkningen
deraf ständigt beroende. Denna omständighet
eger deremot icke rum i de länder, der man grundar jerntillverkningeu
på flöts eller bränslet i flötsformationen. Det vore
sålunda ett stort ech oförlåtligt fel, att jemnföra den Svenska jernhandteringen
med dessa länders.
Då nu öfverläggningen om tack- och ballast-jern förklarades
vara fulländad, framställde Hr Gr. o. Landtm, att i afseende på
denna artikel blifvit yrkadt dels bifall till Utsk:s förslag, dels bibehållande
af 1845 års tulltaxa; hvadan Hr Landtm, nu finge
hemställa om R. o. Ad., med förbehåll att serskild pröfning af
tullvärdet komme att ske, behagade bifalla hvad Utsk. i fråga om
tack- och ballastjern föreslagit.
Härvid ropades starka nej, blandade med ja, i anledn. hvaraf
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge 1845 års tulltaxa
böra i fråga om tack- och ballast-jern förblifva gällande,
samt sedan denna propos. blifvit besvarad med starka ja jem
te
några nej, förklarade det han funnit ja hafva varit öfvervägande.
Hr Ribbing begärde votering.
Hr Aminoff: Jag hemställer till Hr Ribbing, huruvida
han ej ville afstå från sin begäran om votering, ty jag tror
att den ej kan leda till något önskligt resultat för det när
vande.
Ämnet är fullkomligt utredt för dem, som äro af samma
tanke med Hr Ribbing. Och de öfrige lära ej afstå från deras mening,
hvilken de tyckas fast vidhålla.
346
Den 3 Juni f. m.
Hr Ribbing: Jag har ej hört mig blifva nöjaktigt besvarad
och kan således ej förneka mig nöjet att få se huru voteringen
utfaller.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag tillvotenspropos.
:
Den som bifaller Bevilln.Utskrs föreslag, ronde in- och utförseltull
för tack- och ballastjern, voterar
i»;
den det ej vill, voterar
„ ne’;
vinner nej, kommer 1845 års tulltaxa att i fråga om tack- och
ballast-jern förblifva gällande.
Vid voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallit, som
föijer:
Ja — 11.
Nej — 44.
Hr Gr. o. Landtm, framställde nu såsom föremål för pröfning
den del af Utsk:s redan i fråga om artikeln jern uppläste
förslag, som angår utförseln af kanoner, stycken, nickhakar och
mörsare, oslämplade och oborrade, med 10 r:dr 24 sk:s värde och
3 r:dr 24 sk. tull pr Sk$ stapelstadsvigt, samt af bällar öfver
1\ tums tjocklek samt lod och lödjor öfver 1 Skf? vigt stycket,
med 10 rrdr värde och 3 r:dr 16 sk. tull pr stapelstadsvigt.
IIr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt, att R.
o. Ad. måtte låta artikeln ”jern” förblifva vid det stadgande,
som gäller i 1845 års taxa; och hemställer om ej gemensam
propos. kunde derpå göras, i fall ingen annan begäran blifvit
gjord i afseende på någon serskild artikel.
Frih. Hamilton: Jag anhåller alt 1845 års taxa måtte få
uppläsas.
I anledn. häraf upplästes 1845 års tullbestämmelser för de
ifrågavar:de artiklarne.
Frih. Cederström: Efter att med mycken tillfredsställelse
hafva förnummit IL o. Ad:s nyss fattade beslut, anhåller jag att
R. o. Ad. i conseqvens dermed, behagade besluta vidblifvandet
af 1845 års taxa i nu föredragne punkt. Den är väl ej af egentligen
synnerlig vigt, men saknar dock ej sitt värde; i det jag
för öfrigt helt och hållet bestrider giltigheten af de grunder dem
Bevilln.Utsk. framlagt såsom skäl för sitt förslag; till stöd för
hvilken min åsigt endast torde böra åberopas tillämpningen af de
grundsatser, dem jag i många liknande hänseenden hyser och inför
detta H. Stånd haft äran tillförene utveckla.
Frih. Hamilton: Ehuru jag på sätt och vis måste uppträda
för eget intresse i denna fråga, så kan jag likväl ej afhålla
mig ifrån att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att 2:dra
punkten, sora innehåller, att utförseln bör tillåtas för kanoner,
Den 3 Juni f. m.
347
stycken, nickhakar och mörsare, ostämplade och oborrade, samt
dem åsättas 10 r:dr 24 sk. värde och 3 r:dr 2 sk. tull pr SkS
stapelstadsvigt; jag ber att få fästa uppmärksamheten, säger jag,
derpå alt denna punkt har verkligen skäl för sig. Det jern, som
användes lill kanoner, kan nemi. ej (åtminstone ej utan högst
betydlig blandning) användas till slångjernssmide, och dessa kasserade
block äro äfven af en sä stor vigt och betydlig qvantitet,
att de hittills åtminstone ej här i landet, kunnat utan betydlig
kostnad skäras sönder och användas vid gjuterierna. Alt då förbjuda
utförsel af en vara, som är oanvändbar för vårt land, synes
mig rent af skadligt emedau det beröfvar egaren en möjlighet
till afsättning, samt andra gjuteriers egare tillfället att kunna
få den vara som för dem är nödig. I min tanka åtminstone
kan detta ej ur någon statsekonomisk synpunkt försvaras, och pä
den grund anhåller jag om att, för denna punkt serskildt, Utsk:s
förslag mätte blifva antaget.
Hr Lagerhjelm: Jag anser intet hinder vara, att tillåta
export af den artikel tackjern som nu är i fråga. Först och
främst gillar jag alla de skäl, som af den siste värde talaren blifvit
anförda, och sedermera ber jag att få tillägga, att jag är fullt
förvissad om, att gjuteriegarne sjelfve hvarken tänkt eller skola
tänka på att missbruka denna rättighet, att sådana missbruk i alla
fall ej kunde blifva af stor betydenhet, och att dessutom kontroller
derpå äro ganska lätta. På dessa grunder sålunda, vill jag
ingalunda motsätta mig tillåtelsen till utförsel af denna vara; men
då den skulle användas såsom råämne vid gjuterierna, så torde
likväl derför en sådan tull böra bestämmas, som den hvilken i
öfrigt eger rum för det tackjern, som får exporteras.
Frih. Cederström: Jag nödgas ytterligare bestrida Utsk:s
förslag. De grunder, dem Frih. Hamilton behagat anföra, synas
mig icke heller tillfyllestgörande, ty om man på det sättet skulle
få utföra råämne ur landet, under förhoppning att främmande
länders industriidkare skulle dem tillgodogöra, så kunde en sådan
satts, tilläfventyrs sträckas ganska långt. De möjliga olägenheterne
af nuvar:de sladganden skulle dessutom afhjelpas genom industriens
uppdrifvande i vårt eget land.
Hvad angår en annan värd ledamots afgifne förklarande, att
icke något underslef skulle komma att ega rum, så är jag visserligen
långt ifrån att uttrycka något tvifvel med afseende på de
fullkomligt redbara afsigterne hos dem, som skulle vilja utföra
detta jern och önska komma i åtnjutande af dermed åsyftad fördel.
Men då jag sålunda undantagit allt hvad som kunde anses
oangenämt röra personerna, så torde jag dock få uttala den åsigt,
att man i allmänhet ej bör på ett förhastadt sätt utsätta sig för
framtida möjligheten af försnillning; ty att sådan lätt nog kunde
verkställas, ehuru det förnekats, måtte likväl vara temligen uppenbart,
om viljan dertill endast förefinnes. Åtminstone får jag för
min del upprigtigt förklara mig vara alldeles öfvertygad derom,
att ett sådant lurcndrejeri ej skulle vara så svårt att åstadkomma,
348
Den 3 Juni f. ro.
som det at dem, hvilka se saken i en ljusare dager, ansetts och
uppgifvits vara.
Frih. Hamilton: Jag beklagar högeligen att de skäl, jag
anfört, ej varit tillfyllestgörande för den värde ledamot som sist
yttrade sig; men för R. o. Ad. hoppas jag, att det skall falla
klart, huruledes man skulle vara snart sagdt galen, för att vilja
företaga sig att uppköpa och forma jern af så dyrbar art, som
det, hvilket liehöfs för kanoner, och hvilket under vanliga omständigheter
betalas dubbelt emot vanligt tackjern, att forma detta,
säger jag, endast för alt få det nöjet att exportera det emot
en tull af 3 r:dr 16 sk. pr SkSf. Det skulle vara ett sätt att
roa sig med att göra förluster, från åhåga hvartill jag kan fritaga
åtminstone nuvar:de kanonbruksegare.
Hr von Hartmansdorff: Jag beder om ursäkt, i fall jag
nu skulle misstaga mig i det yttrande, jag går att afgifva. Den
punkt, i anledn. hvaraf Frih. Hamilton begärt bifall till Utsk:s
förslag, innehåller, att export emot tull må tillåtas för ”kanoner,
stycken, nickhakar och mörsare, ostämplade och oborrade”. Håller
man sig nu till ordalagen, så följer af dem att kanoner, som
ej äro borrade och stämplade samt sålunda ofulländade, kunna
få utföras. Deremot talas sednare i betänk, om ”kasserade kanoner,
bomber, mörsare och kulor”. Månne ej Frih:n menat sådana,
ty de som ej äro kasserade de äro blott ofulländade. Hvartill
skulle det i sådant fall gagna bruksegaren eller riket, alt utföra
en ofullbordad vara, på hvilken en del arbetslön förlorades?
I sådan händelse anser jag ej skäl vara att bifalla Utsk:s
förslag.
Frih. Hamilton: Jag får taga mig friheten till den siste
värde talaren lemna den upplysning att vid gjutning af kanoner,
synnerligen af stora piecer som kunna i sin oarbetade form uppgå
till 60 å 70 Sk9f vigt, händer ej sällan att fel ske vid sjelfva
gjutningen; att formen skär sig på ett eller annat ställe; eller
att jernet ej räcker till, att få det s. k. förlorade hufvndet, som
nödvändigt mäste finnas för att piecen skall kunna antagas till
bearbetning. När nu sådant inträffar, tillhöra dessa piecer ej antalet
af kasserade kanoner; ty för att göra det måste de först
hafva bearbetats och sedan kasserats af masmästaren eller möjligen
bruksinspektören. Det vore ju då, som jag redan tagit mig
friheten säga, ren misshushållning att behålla denna jernmassa,
som man ej ens kan tänka på att arbeta sönder, enär sådant nära
nog skulle kosta lika mycket som det jern, hvaraf den består.
Det är ju en ren nationalförlust att låta en så stor qvantitet ligga
obegagnad på backarne. Jag kan ej förstå, hvarföre man fortfarande
skall tillfoga sig denna skada.
Frih. Cederström: Det är mig omöjligt att finna de af
Frih. Hamilton anförda skälen giltiga. Då R. o. Ad. funnit att
förbud i vissa afseenden måste bibehållas, så torde för hvar och
en vara klart, att, då detta är ett beslut, som man med full öf
-
Den 3 Juni f. m.
34§
vertygelse om dess riktighet fattat, man äfven måste vara betänkt
på att icke försvaga den position man härvid innehafver, derhän
att slutligen låta sig derutur alldeles bortjagas. Så snart ett förbud
upphäfves, försvåras bemödandet alt värna de återstående.
Ju färre de blifva, ju mera enstaka de stå, desto mera lifvas hoppet
bos dem som vilja afskaffa dem totalt, att derutinnan lyckas.
Skadan häraf för det allmänna vore i de vigtigare frågorna alldeles
uppenbar. Det är således öfvervägande skäl, jag fordrat, för
biträdande af ett sådant beslut, som Frih. Hamilton förordat; men
hvaruti bestå då dessa öfverlygande grunder? Den värde Frihrn
uppgifver väl att vi ej kunna använda della jern; men i hvad
män är det då bevisadt, att när utländningen kan använda varan,
den Svenska industrien ej skulle förmå göra sig den till något
gagn? Till dess detta styrkes, framhärdar jag i min redan uttryckta
mening.
flr Printzensköld: Om det af Frih. Hamilton framställda
förslaget skulle vinna bifall, så är det i sanning fruktansvärdt
att till den Svenske stångjernstillverkarens skada Hera kanongjuterier
än de som nu finnas, skulle uppstå. Härmed menar jag
dock ingalunda att de blifva anlagde för samma ändamål som de
nu befintliga, nemi. för att tillverka kanoner, tjenliga att skjuta
med; men det torde falla vederbönde masugnsegare in, att gjuta
tackjernet i form af kanoner för att kunna få utföra detsamma,
och detta missbruk bör man väl söka att förekomma. Man säger
visserligen att en kanon kan väga ända till 70 ä 80 SkSf,
och alt transporter af en sådan koloss medför stora svårigheter;
men i förslaget till tulltaxa söker man förgäfves efter någon bestämmelse
i afseende på kanonernes storlek och tyngd, för att
medföra rättighet att dem utföra. De kunna således, i form af
nickhakar, till storleken göras jemnförliga med vanlige smältstycken
eller s. k. gösar, samt på delta sätt blifva en ganska beqvämlig
exportvara, och Sverige skulle då snart nog kunna få se allt
sitt bästa tackjern utvandra till främmande länder.
Hr von Wahrendorff, Martin: Jag önskar endast att
få upplysa de Hrr, som uttrycka en så stor farhåga för tackjernsutförsel,
att sådan utförsel verkställes för det närvar:de ganska
betydligt i form af gjutgods. Jag har sjelf sett en qvantitet af
7000 Skf? här på vägen af gjutgods, som sålunda utfördes, och
hvilkets tillverkning, genom gjutning i sand, visst icke kostade
mer än 24 sk. pr SkS1. Utförsel af tackjern är således icke allenast
verkställbar i alla fall, utan äfven ganska lätt verkställbar.
Med den tull af 3 r:dr 24 sk. som Frih. Hamilton förordat skulle
säkert intet underslef inträffa, så att derigenom någon skada
uppkomme. Min önskan har egentligen varit, att ifrågavar:de artiklar
skulle tullfritt få utföras, emedan, på sätt Frih. Hamilton
redan tydligt ådagalagt, det är ren skada, att inom landet qvarhålla
hvad som ej derinom kan förarbetas, då det deremot af utländske
tillverkare kan begagnas.
350
Den 3 Juni f. m.
Hr Lagerhjelm: Det är ej för Svenska stångjernshandteringen
äfventyrligt om äfven några missbruk ega rum i detta afseende
enl. 1845 års taxa, som tillåter export af hällar öfver en
viss dimension och lod och lödjor. Visserligen har på detta sätt
något tackjern gått ur landet, men det är ej delta, sorn skadar
den Svenska slängjernstillverkningen; ty den behöfver ej det
mindsta frukta för, att någon större fabrikation skulle någonsin
utom riket kunna uppslå genom en sådan utsmuggling. Något
sådant är ingalunda att befara.
Skulle man äter, såsom Hr Printzensköld gjort, föreställa sig
att detta jern gjutes i form af kanoner utaf minsta sort, så att
det på det sättet vore tjenlig! till export; så kan deremot svaras,
att sjelfva gjulningskostnaden då skulle blifva så stor, så att den
motverkar all fara i detta hänseende. Jag anser ingen fara vara
förenad med den tillåtelse som nu är i fråga. Hela den förändring
som derigenom skulle åstadkommas vore ingen annan än
den, att, dä enl. 1845 års taxa export är medgifven för hällar
af öfver 1^ tums tjocklek samt lod och lödjor, så skulle dertill
nu läggas hvad Frih. Hamilton föreslagit; hvilket i min lanke
vore rationelt och för vår jernhandtering ej medförande den ringaste
skada.
Man har anmärkt, att ett sådant undantag från förbudet i
sin helhet skulle verka menligt på dess bibehållande i allmänhet;
men det kan jag ej antaga. Jag tror sjelfva de skäl, hvarpå tackjernsförbudet
i det hela blifvit faststäldt, äfven komma alt stå
fast för sin närmaste framtid; och att ingå i en allt för aflägsen
framtid, dertill har jag ingen lust, tror det ock vara öfverflödigt.
Frih. Cederström: Jag tillåter mig att med några fä ord
bemöta det af Frih. Hamilton afgifne anförande, hvaruti han yttrade,
att det vore en verklig galenskap, att tänka på all under
form af kanongods utföra tackjern. För den redlige synes gerna
oärlighet och underslef utgöra en galenskap. Det är i dena mening
som jag uppfattat innehållet af den värde ledamotens yttrande;
utan att jag likväl medgifver någon rätt för de välsinnade
alt totalt förbise huru saken i det praktiska alltför ofta af de mindre
samvetsgranne betraktas. Deruti måste man väl tänka sig
in, derest man, i lagstiftarens kall, är angelägen alt medverka till
sådane stadganden, som ej locka till öfverträdelser deraf. Hr Baron
von Wahrendorff har deremot sagt det vara alldeles gifvet
att, om man tillåter denna utförsel, men derå sätter en hög tull,
så skulle, enl. Baron von Wahrendorff; åsigt, derest jag densamma
rätt uppfattat, tillverkaren deraf se sig förespeglad en förmån,
hvaraf han dock endast ofullkomligt komme i åtnjutande. I detta,
som i alla andra dylika fall, verkar ett sådant lockelsemedel
ganska tantaliskt och förledande, till att framdeles i fullständigare
mått söka försätta sig i besittning af den chimeriska fördel,
som först blott på längre afstånd framskymtar. Det ginge troligen
alltså framdeles derhän, att tullen mera nedsattes, för att
Den 3 Juni f. m.
351
verkligen göra de väckta, men otillfredsställda förhoppningarne
och anspråken slutligen till nöjes, ehvad invändningar som från
synpunkten af det allmännas väl deremot skulle vara att göra.
Jag anhåller således, att 1845 års taxa måtte i detta fall
vidhållas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att den underafdelning af artikeln
jern, som nu utgjort föremål för öfverläggningen, innefattade
kanoner, stycken, nickhakar och mörsare, ostämplade och
oborrade, för hvilka Utsk. föreslagit ett tulivärde af 10 r:dr 24
sk. och en utförseltull af 3 r:dr 24 sk. pr Skf? stapelstadsvigt;
och då i afseende härpå blifvit yrkadt dels bifall till Ulsk:s förslag,
dels vidblifvande af 1845 års tulltaxa, som jemte 9 r:dr
tullvärde stadgade förbud mot utförseln, dels ock af en talare Hr
von Wahrendorff alt ifrågavande artiklar måtte fä tullfritt utföras,
finge Hr Landtm, hemställa, om R. o. Ad. bifölle Ulsk:s förslag
i denna del.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarpå Hr Landtm, förklarade det han funnit att ja härvid varit
öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade sedermera, att då Hr von
Hartmansdorff yrkat, alt de återstående delarne af artikeln
jern måtte på en gång företagas till afgörande, samt serskilde propos:r
icke blifvit begärde ronde dessa delar, i afseende hvarpå bifall
lill Utsk:s förslag ej var yrkadt, utan Hr von Hartmansdorff,
som ensam derom yttrat sig, föreslagit bibehållande af 1845 års
tullbeslämmelser, Hr Landtm, finge hemställa om R. o. Ad. ansåge
att för de öfrige under rubriken jern förekommande artiklarne
1845 års tulltaxa borde förblifva gällande.
Ropades ja.
19:de punkten, ang:de artikeln knappar.
Frih. Cederström: I enlighet med den öfvertygelse som
på detta rum, af mig och andre, blifvit flerfaldigt uttalad, torde
jag få hemställa, om icke R. o. Ad. behagade finna, att den här
föreslagna lullnedsättningen endast skulle bereda statsverket en
minskning i dess inkomster; och om detta äfven skulle förnekas,
hemställer jag om det ej dock ganska säkert skulle fråndraga idkarne
af denna industri det skydd, som de förut haft; hvilket vore
obilligt och orättvist, enär det är en näring som ingen kan
kalla onaturlig, och som derföre bör lillstädjas att med framgång
bedrifvas inom riket.
Hr Lagerhjelm: Jag känner en smed som företagit sig att
fabricera knappar och tyckes göra dem mycket väl. Han förfärdigar
dem af jerntråd. Af den fabrikation som jag sett, har jag
funnit, att medelvärdet är betydligt högre än det, som är upptaget
uti 1845 års taxa, hvaruti tullvärdet nemi. är upptaget till
2 r:dr 32 sk. och tullen till 32 sk. b:co; men det verkliga medelvärdet
af ifrågavande sort är 9 r:dr r:gs, och alltså betydligt
352
Den 3 Juni f. m.
större. Jag anser det derföre oriktigt att ingå på någon nedsättning,
och yrkar derföre afslag å ötsk:s förslag, samt ej nöjd dermed,
önskar jag äfven förhöjning uti 1845 års taxas tullvärde,
emedan jag anser det vara för lågt, och att sålunda den inhemske
fabrikanten ej är i åtnjutande af de 25 procent som äro honom
ämnade. Delta är visserligen en artikel, som synes vara af
ganska ringa vigt för Sverige; men det är ej af liten vigt, att
man följer en stor princip, och jag vet ingen större i den väg,
än den alt man bör göra afseende på arbetaren sjelf, synnerligast
der arbetaren kan äfven sjelf vara förläggare, ty der synes han
böra omfattas med än större omsorg än de stora fabrikanterna.
Historien visar nemi., om vi kasta en blick på tulltaxan, att de
stora fabrikerna hafva alltid blifvit observerade, för dem hafva
förbud tillkommit och en mängd andra fördelar; men den lilla
fabrikationen, som består af ett obetydligt kapital och hufvudsakligen
beror af arbetarnes egen intelligens och fintlighet, den har
ej kunnat göra sig bemärkt, aldramindst en sådan som den ifrågavar:de,
som dock synes ganska förtjenstfull, enär tillverkaren
blifvit belönad med slöjdexpositionens silfvermedalj för sin uppfinning.
Detta synes bevisa, att uppfinningen är förtjent af uppmärksamhet,
och att man således borde göra en tullbestämmelse,
som vore enlig med verkligheten, hvilket den nu föreslagna icke
är. Jag yrkar derföre att man, för att komma någorlunda i enlighet
med verkligheten, mätte förhöja lullvårdet i 1845 års taxa
så att det blir 4 r:dr och tullen 1 r:dr, emedan det nu föreslagna
tullvärdet är ett misstag.
Hr Aminoff: Utan att på något sätt vilja underkänna
hvad den siste värde talaren tillkännagifvit, sä ber jag dock att
få fästa uppmärksamheten derpå, att det är blott på enskild våg,
som dessa upplysningar blifvit meddelade. Hade tillverkaren ansett
sin tillverkning fordra en sådan uppmärksamhet, som han
lill den enskilde mannen förmält; så skulle han tvifvelsutan sökt
att vinna sitt ändamål genom väckt motion. Då förhållandet sålunda
hår är blott lösligen omnämndt, så skulle jag tro, att R.
o. Ad. ej borde derom fatta beslut; emedan man i motsatt fall
på det sättet skulle kunna komma till llerfaldiga åtgärder genom
enskilda underrättelser.
Hr Printzensköld: Tendensen hos pluraliteten af 1845
års Bevilln.Utsk. var alt, så vidt sig göra lät, skydda de inhemska
näringarne, äfven dem som drifvas i mindre skala, eller
som sysselsätta de mindre bemedlade arbetarne, hvilka ej behöfva
att på sin tillverkning nedlägga betydligare kapital; så att det ej
bör läggas dåvaride Utsk. till last, om ett lägre tullvärde blef satt
på knappar, än som skäligen borde äga rum. Orsaken låg deruti,
att Utsk. icke kände tillvaron af en sådan knappfabrikation,
som gjorde tullvärdets förhöjning påkallad af behofvet. Tendensen
hos 1848 års Bevilln.Utsk. synes åter vara den att så vidt
möjligt är, nedsätta tullvärdet och följaktligen äfven tullbestäm
mel
-
Den 3 Juni f. m.
353
melserne. När en sådan tendens gjorde sig gällande, hade det
likväl varit Utsk:s ovilkorliga pligt att pä alla möjliga vägar söka
upplysning, huruvida en sådan nedsättning vore med någon slags
billighet förenlig. Nu har af en värd ledamot härstädes blifvit
upplyst, att förhållandet är alldeles motsatt emot hvad Utsk. uppgifvit;
hvilket äfven förmått en af Bevil!n.Utsk:s nuvar:de ledamöter
att yrka bibehållande af det tullvärde som åsattes af 1845
års Bevilln.Ulsk. och som dä af R. St. antogs. Men då den först
omförmälde ledamoten förklarat, att detta tull värde är för lågt,
och detta förklarande måste äga lika mycken tillförlitlighet, som
om det skett i form af motion; sä synes mig, att R. o. Ad. ej
bör tveka att sätta förtroende till uppgifter i detta fall utan fast
mera
i öfverensstämmelse dermed förhöja tull värdet till det af
den värde ledamoten begärda beloppet, pä det att denna fabrikation
må åtnjuta det skydd, som den verkligen förtjenar.
Hr Aminoff: Det förfaller mig högst besynnerligt, att höra
den siste värde talaren yrka, det Bevilln.Utsk:s ledamöter borde
gå kling hela staden, för att efterfråga, huru Utsk. skall bestämma
tullvärdet på den eller den varan, som i tulltaxan förekommer.
Visserligen vet jag att den värde talaren, då han var ledamot
af Utsk., gjorde sig mycken möda i detta afseende vid sista
riksdagen, men jag trodde att detta var som enskild man. Då
nu denna knappfahrikalion, hvarom här är fråga, äfven fanns
vid förra riksdagen, frågas hvarför förskaffade sig ej den värde
ledamoten dä kännedom härom, samt meddelade sina åsigter
för Utsk.
Bevilln.Utsk. har sannerligen annat att göra, än att gå från
den ena verkstaden till den andra för att få veta huru en knapp
göres och hvad värde derå bör sältas. Utsk. har ej utgått från
grundsatsen, alt nedtvinga något sant och verkligt värde, blott
de orimliga, äfven då frågan är om knappar.
Gr. Gyldenstolpe: Såvida jag rätt uppfattat Hr Lagerhjelms
yttrande, så är Hr Printzensköld deremot fullkomligt ursäktad
alt ej vid föreg:de riksdag hafva förskaffat sig kännedom
om ifrägavar:de fabrikation; ty efter min uppfattning sade Hr
Lagerhjelm att den uppstått sedan sista riksdagen, och alltså var
det en ren omöjlighet för det förra Bevilln.Utsk. att såväl känna
denna knappfahrikalion som att derefter rälta tullvärdet derå.
Lika ursäktligt anser jag ock det nuvar:de Bevilln.Utsk. vara, att
icke hafva känt till den fabrikation, hvarom Hr Lagerhjelm nu
talat; ty Utsk. har i min tanka haft en ganska giltig aucloritet i
detta fall, då det följt K. M:s propos. i afseende på lullvärdena.
Jag skulle tro alt K. M. i detta fall bör kunna hafva den närmaste
kännedomen om, hvilken näring inom landet, som bäst
förtjenar att skyddas; och just det förhållande som Hr Lagerhjelm
anfört, nemi. att denna knappfabrikation uppstått sedan sista riksdagen,
styrker mig i den tron att den åtnjuter tillräckligt skydd.
5 H. 23
354
Den 3 Juni f. m.
Jag kan ej föreställa mig, att en fabrikant inrättar en fabrikation
under förutsättning af, att dess fabrikater ej skulle kunna säljas
inom landet för deras verkliga värde; oell då måste han väl vid
sin beräkning göra afseende å det skydd, han af den beslående
tullen eger. Har nu således, och man måste förutsätta det, den
ifrågavar:de fabrikanten tillverkat sina knappar, i förhoppning att
kunna afsätta dem med det skydd som 1845 års tulltaxa lemnar;
så måste också deraf följa, att 1845 års taxa lemnar tillräckligt
skydd åt fabrikanten, så att han deraf ej kan blifva lidande. Jag
har således ingenting emot, att tullen förblifver hvad den är
nemi. 32 sk. i st. f. de föreslagna 24 sk. Jag tror detta vara
en obetydlighet.
Gr. Lagerbjelke: Jag är i väsendtlig mån förekommen
af Gr. Gyldenstolpe. Då man sett, pä sätt Hr Lagerhjelm omnämnt,
en fabrik uppkommen under de sednare årens tullbesiämmelser;
sä är det ju tydligt alt dessa tullbestämmelser ej kunnat
vara skadliga för fabrikationen. Jag får således, pä sätt Gr. Gyldenstolpe
yrkat, anhålla att 1845 års taxa i delta fall mätte fortfarande
förblifva gällande. Hvad åter tullvärdet beträffar, så vill
jag visserligen hvarken bestrida eller misstro Hr Lagerhjelms
uppgift; men om det skulle förändras så vore det väl bäst att
återremittera punkten, om man anser frågan vara af den vigt,
alt den förtjenar en återremiss; ty för min del anser jag det ingalunda
lämpligt, att här, pä enskild ledamots uppgift, ändra tullvärdet,
ulan skall man göra afseende på denna mindre betydliga
sak, så skall man väl göra det genom återremiss.
Hr Ribbing: Då här ej blott är fråga om jernknappar utan
om knappar af alla slag, så tror jag att man bör fästa uppmärksamheten
på, huru denna fabrikation gått framåt under de sednare
åren. I Jönköpings stad (innes en knappfabrik, som drifves
med ångmachin, och der messingsknappar göras mycket bra för
24 sk., och lika goda som de Engelska, hvilka säljas för 28 sk.
När sådant kan ske, tror jag det ej vara af serdeles nödvändighet
påkalladt, att sätta upp tullen.
Hr Printzensköld: Gr. Gyldenstolpe har tagit nuvande
Bevilln.Utsk. i försvar, derföre alt det nedsatt tullvärdet på knappar,
grundande sig helt och hållet på K. M:s propos. i ämnet,
hvilken åter skulle vara grundad på en fullkomlig sakkännedom
om rätta förhållandet. Det kan visserligen vara möjligt att denna
sakkännedom funnits hos Regeringen, men ordalagen härom
ingifva en viss ovisshet i detta hänseende; emedan det heter der
om knappar:
”Det nuvande tullvärdet 2 r:dr 32 sk. U af sammansatta
eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen, öfverstigcr jemväl
det verkliga, som högst lärer kunna antagas till 2 r:dr; hvadan
införseltullen ock torde böra jemkas från 32 lill 24 sk. pr
Regeringen har således antagit att tullvärdet ej skulle kunna
vara hösre än 2 r:dr, under det att likväl intet enda skäl blifvit
anfördt för detta förhållandes verklighet; och dä synes det mig
D* n 3 Juni f. m.
355
sorn om nuvande Bevilln.Utsk., då det ville följa den K. propos.,
men ej hade säkrare ledning, hade bordt söka att göra sig underrättad
om verkliga förhållandet; och då betviflar jag ej att
ju Bevilln.Utsk., antingen af handtverksmästare, som äro ledamöter
i Bevilln.Utsk. eller i BorgareSt., kunde hafva erhållit upplysning
örn hvad Hr Lagerhjelm nu här meddelat.
Slutligen har här blifvit anfördt att messingsknappar tillverkas
för godt pris i Jönköping. Om så är, hvilket jag icke betviflar,
så visar det ju att den varan i tillräcklig både myckenhet
och godhet kan tillverkas inom landet, nemi., sä vida det rörer
knappar af så beskaffad art som de, hvilka i Jönköping tillverkas,
men äro de deremot af dyrbarare metall samt svårare att tillverka,
då kräfva de äfven ett högre och mera fullständigt skydd.
Att en fabrikation kunnat under låga tullbestämmelser uppkomma
genom en med ovanlig uppfinningsförmåga begåfvad persons
försorg, det bevisar ingalunda att denna fabrikation i längden
kan bära sig med samma låga skyddstull. Jag hemställer
till en hvar af Eder mine Hrr, om, dä barnet börjar gå, man
släpper det handlöst, när del första gängen reser sig upp för att
intaga den naturliga ställning, som försynen ämnat det vid en
mognare ålder?
Hr von Hartmansdorff: Jag har också sett de ifrågavar:de
knapparne och hört omtalas skillnaden emellan tullvärdet
och det verkliga priset. Men dä Hr Lagerhjelm, så vida jag rätt
uppfattade hans mening, ej yrkade någon förhöjning i införseltullen
utan endast i tullvärdet, så ber jag att få erinra, del förhöjning
af tullvärdet, men ej af tullen ingalunda gifver knappmakare!!
någon säker lindring, ty afgiften rättas efter tullen för
få, antingen detta uppskattas högre eller lägre.
Då jag förut i allmänhet yrkat bibehållande af 1845 års
tulltaxa, så gör jag det äfven vid detta tillfälle; och får derjemte
nämna att, om nedsättning skulle göras i öfverensstämmelse med
K. M:s propos. i detta fall, så skulle derpå förloras eu tullinkomst
af 1,056 r:dr. Jag tror således alt R. o. Ad. gjorde bäst, att
vidblifva 1845 års taxa.
Sedan nu öfverläggningen ansetts fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm, framställt, att ingen yrkat bifall till Utsk:s förslag,
utan Hr La gerhjelm föreslagit att ifrågavande artikel mätte åsättas
ett tullvärde af 4 r:dr, och en införseltull af 1 r:dr, samt
andre ledamöter yrkat vidblifvande af 1845 års tulltaxa, som innehölle
ett tullvärde af 2 r:dr 32 sk. och en införseltull af 32
sk., hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. ansåge att för
artikeln knappar de tullbeslämmelser, som linnas i 1845 års taxa,
böra fortfarande vara gällande.
Härvid ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå Hr
Landtm, förklarade det han funnit ja hafva öfverrösta! nej.
20:de punkten, ang:de artikeln knifvar.
23*
350
Den 3 Juni f. m.
Frih. Cederström: I fullkomlig öfverensstämmelse med de
åsigter jag förut haft äran framlägga, anhåller jag vördsamt, att,
till förskaffande af behöflig inkomst för tullverket och lill undvikande
af ständig fluctuatiou i tullagstiftningen, R. o. Ad. läcktes
besluta sig för vidblifvande af 1845 års taxa i detta fall, dervid
icke till förgätande, att denna artikel är för Sverige af så mycket
större vigt, som den utgör en ytterligare förädling af en utaf
Sveriges bästa råämnen.
Hr Printzensköld: Som jag i sistlidne Onsdagens förmiddagsplenum
hade äran yttra, var det under förutsättning af möjligheten,
att Bevilln.Utskrs förslag skulle i allmänhet blifva af R.
o. Ad. gilladt, som jag tog mig friheten föreslå ifrågavande artikel
till serskild diskussion och afgörande. En sådan åtgärd hade
emedlertid å min sida säkerligen uteblifvit om jag kunnat på förhand
beräkna den utgång saken sedermera erhöll.
Frih. Cederström har redan anfört de hufvudsakliga grunder,
hvarpå jag stödjer min öfvertygelse, att R. o. Ad. bör vidblifva
1845 års taxa; men jag ber att dertill fä lägga ännu några ord.
Utsk. har föreslagit att knifvar skola förtullas efter vigt, och ej,
enl. 1845 års taxa, efter stycke; och Utsk. har dervid håde nedsatt
tullvärdet och sjelfva tullsatsen så lågt att det ej kan annat
än väcka förundran. Den som något känner detta slags fabrikation,
vet nemi. ganska väl att den bättre och finare knifven alltid
är af mindre volym ock följaktligen ganska lätt, jemförelsevis
till dess verkliga värde. Således skall knifvars tullbehandling efter
vigt, leda derhän, att, de som äro dyrbarast, just i följd af
deras ringa tyngd, komma att draga en importtull, så obetydlig,
att den nära gränsar till importfrihet. Det må förlåtas mig om
jag, i motsats till nuvande Bevilln.Utsk., vågar tro, att den inhemska
fabrikationen i denna väg förtjenar annat och bättre skydd
emot utlandets medtäflan och det så mycket heldre, som allmänt
är bekant, att i Eskilstuna fabriceras pennknifvar af så god beskaffenhet,
att någon införsel af denna artikel ifrån andra länder
ingalunda är behöflig, samt att rakknifstillverkningen derstädes
jemväl är uppdrifven till en icke obetydlig höjd, så att man der
kan erhålla ganska goda rakknifvar för ganska billigt pris. Men
det är icke blott från synpunkten af skydd för den inhemska industrien
sora jag bestrider rigtigheten af Ulsk:s förslag. Det skall
jemväl hafva till följd, att landet öfversvämmas med en mängd odugliga
knifvar, icke ens värda den tull de draga, men hvilka utländningen
icke desto mindre förmått gifva det vackra utseende,
att man här pä landtmarknaderne kan ä dem bland allmogen tillnarra
sig afsättning. I 1845 års Bevilln.Utsk. framvisades såsom
prof på denna slags varas rätta halt, åtskilliga rakknifvar komna
till det mesta från Tyskland. Vid deras sönderbrytning befunnos
de icke bestå af annat än tackjernsbitar, dem man slipat och polerat.
Det var just i följd af dessa upplysningar, och för att befria
landet frän en hop odugligt skräp, hvars utspridande ledde,
icke till gagn, men väl till ett oförtjent lidande för köparen, som
Den 3 Juni f. m.
357
man vid sistlidne riksdag lade den höga tull som nu finnes på
denna artikel. Om man låter den qvarstå, så slipper man skräpet;
oell då må man väl, för att vinna delta nödiga och nyttiga
ändamål, betala några skilling mera för en knif af verkligt god
beskaffenhet.
Jag anhåller sålunda att 1845 års taxa i afseende på denna
artikel må förblifva orubbad.
Gr. Lagerbjelke: Tvenne värde talare hafva bär yttrat
sig emot den tullnedsättning, som skulle vara föreslagen för rakoch
penknifvar. Jag ber likväl att få fästa deras uppmärksamhet
derpå, att man måste ega en serdeles sakkännedom, för att så
bestämdt kunna säga att en nedsättning verkligen är föreslagen.
Enligt 1848 års taxa förtnllas nemi. rak- och pennknifvar efter
stycke, och nu föreslås att de skola förtullas efter vigt; det är
således ganska osäkert, om en tullnedsättning skett. På det ena
paret kan en nedsättning ega rum, men på ett annat par deremot
möjligen en förhöjning. Detta är således helt osäkert, under
det att dock ganska säkert är att tullbehandling efter vigt är
mycket både säkrare och förmånligare på denna artikel, likasom
på många andra, för hvilka den redan är vidtagen; hvarföre jag
för min del anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Lagerbjelke säger, att förtnllningen
efter vigt är mycket säkrare, än förlulluingen efter
stycke. Den torde ej vara säkrare: men nog är det lättare för
tullbetjeningen, att på vågen lägga en större mängd och med ens
se efter hvad de väga, än att räkna dem stycketals. Det är dock
i min tanka otjenligt, att våga finare och gröfre varor tillsammans,
enär de naturligtvis ej äro lika värda, utan vanligen ega ett större
värde i mon af deras frihet. Vore det fråga om oxar och
spannmål, då kunde vägningen vara rigtig. Men med knifvar,
är förhållandet helt annat. För alt upplysa detta, torde jag få
uppläsa hvad tillverkarne i Eskilstuna härom säga, nemi. ”rakknifvar
tillverkas i Eskilstuna enl. samma tariff lill 28 serskildta
priser ifrån 20 sk. till 3f r:dr för stycket, och nu stadgade införseltull,
16 sk. pr stycket, utgör således på en gång 80 procent
af värdet för den grofsta men icke fulla 9 procent å den finaste”
: Detta är fallet med nuvar:de tullsystem; än värre skulle det
med det nya. ”Vid artikeln pennknifvar visar sig detta förhållande
än märkbarare. Bland 22 serskildta slag och tillverkningspriser,
som tariffen upplager, äro priserna ä de minst kostbara sorterna
4 till 5 sk., men på de finare och dyrbarare 1 r:dr 32 sk.
lill 2 r:dr och derutöfver; tullsatsen 8 sk. utgör således pä samma
gäng 150 proc. å de förra, men icke 8 proc. ä de sednare
sorterna”.
Detta har Bevilln.Utsk. icke brytt sig om att rälla, utan det
har vidtagit en åtgärd, som är än värre. Jag skulle derföre hafva
önskat, att R. o. Ad. återremitterat denna punkt, derest man
kunde hoppas att Bevilln.Utsk. skulle befatta sig med alt göra
någon rättelse. Men jag misströstar alt de som äro intagne af
358
Den 3 Juni f. m.
en theori, och som säga att 25 proc. är det högsta som någonsin
bör åläggas, samt att derunder går allt i afslag, med dem är
väl ingenting att uträtta eller att af den att hoppas. Hr Aminoff
har äfvenledes vid ett föreg:de tillfälle sagt, att Utsk. alldeles ej
brydde sig om, att på verkstäderna eller hos handtverkarne höra
efter hvad deras varor kunna vara värda. Hvarföre gör Utsk. så?
Jo, utan tvifvel derföre att Utsk., som jag nyss sade, följer en
theori, utan afseende på verkligheten. För alt då bestämma 25
proc. eller hvad som går derunder, behöfver man ej fråga sig före.
ölen i England der man är något försigtigare och der man
behandlar sina handtverkare med mera omsorg, der låter man
sådana infinna sig i parlaments-komitteerna, hvarest man undersöker
sakerna på det aldrasorgfälligaste. En sä verldsberyklad
man, som Hertigen af Wellington, höll på att duka under, derföre
alt lian misstagit sig om tullen på handskar. Men man är
i det stora och rika landet mera aktsam på det verkliga förhål
landet,
än man är här.
Jag anhåller emedlertid att ännu fä säga något, åtminstone
för bibehållandet af del tillstånd, som nu eger rum; på det att
man icke må komma lill något än sämre. Prosten Nibelius yttrar
derom i sin reservation på följande sätt:
”Slutligen må del tillåtas mig att fälla en förbön för jernförädlingen
i Eskilstuna. Deraf ingå 22 artiklar i tulltaxan, och
på hvar och en af dessa serskilda, har Utsk. funnit sig hefogadt,
att nedsätta tullafgifterna. Jernförädlingen har i nämnde stad under
de sednare åren betydligen tilltagit icke blott i anseende till
fabrikaternas qvantitet, utan äfven till deras qvalitet. En ung,
skicklig och utmärkt välkänd manufakturist, Helgestrand, uppehöll
sig, för 3:ue år sedan, på Statens bekostnad en längre tid i England,
för att inhemta fullständig kännedom om smides- slipningsoch
poleringsmethoderna, vid de Engelska verkstäderna, och efter
hans hemkomst börja dessa mellinder att i Eskilstuna mer och
mer införas. Men icke är tillverkningen derstädes ännu så fullkomnad,
att den utan tillräckligt skydd kan blottställas för tätlingen
med England, hvarifrån Svenska manufakturisten dessutom
måste hemta gjutstål mot en nu derå af Utsk. förhöjd tull. Ibland
de 22 smidesartiklarne, å hvilka Utsk. nedsatt tullafgifterne, beder
jag serskildt få fästa uppmärksamheten ä följande:”
”Knifvar, rak- och penn- förtullas nu pr stycke med 16 sk.
för de förra och 8 sk. för de sednare. Utsk. föreslår nu en liten
tull af 1 r:dr pr S, hvarigenom tullen nedsättes till omkring en
tredjedel af dess nu varande belopp”.
Jag vågar också fälla en förbön för Eskilstuna, i fall förböner
hjelpa, der skäl intet förmå. Men jag anhåller derjemte att
få, lika med en föreg:de talare fästa Ståndets uppmärksamhet derpå,
att den förminskning i tullafgifterna, som skulle uppkomma
genom antagandet, af Utsk:s förslag, skulle för statsverket medföra
en förlust af 460 r:dr,
Den 3 Juni f. m.
359
Hr Printzensköld: Gr. Lagerbjelke tiar såsom genmäle
till mig yttrat, att man ej kunde så noga veta huruvida deu
tullbehandling å rak- och pennknifvar, som nu är föreslagen, i
jemförelse med den som hittills egt rum, vore mer eller mindre
fördelaktig för tillverkarena; och just af detta tvifvel eller denna
okunnighet ä Hr Gr:ns sida örn hvad som kunde blifva följden af
den ena eller andra tullbehandlingen, ilar Gr:n tagit sig anledning
alt tillstyrka bifall till Utsk:s förslag. Jag erkänner att jag
ej vill med Hr Gr:n lägga sådana åsigter till stöd för milt beslut
och för det omdöme jag fattat. Jag vill nemi. med visshet vela,
om det ena systemet har företräde framför det andra, och vet
jag det ej, eller kan jag ej i det hänseendet göra mig någon säker
föreställning, så stadnar jag heldre vid det af mig kända gamla
sättet, än jag famlar i mörkret och, under förhoppning att det
andra möjligen kan vara bättre, tillstyrker detsamma.
Nu har Hr von Hartmansdorff upplyst Hr Gnn och oss andra
att det förslag, som nuvartde Bevilln.Utsk. framlagt, är vida
otjenligare än det, som 1845 års Bevilln.Utsk. framställde och
dävartde Ständer antogo i denna del. Jag minnes äfvenväl och
Hr Aminoff torde göra det likaledes, att det inom 1845 års Bevilln.
Utsk. var mycken fråga om, att bestämma tullen ä rak-och
pennknifvar efter vigt, men att man då, sökande genomdrifva teorierna
för att hålla sig till det praktiska, lyckades att genom in.
hemtade upplysningar ådagalägga omöjligheten af, att genom tullbestämmelse
efter vigt i detta fall bereda tillräckligt skydd förde
inhemska tillverkarne, och på samma gång hindra importen af
odugliga varor och skräp, men deremot underlätta importen af
dugliga varor, som här i landet kunna och böra afyttras. Geuom
det vuvartde Bevilln.Utskrs förslag skulle otvifvelaktigt inträffa, alt
skräp kommer att införas för lika godt pris, som den dugliga varan;
hvarföre jag alltså fortfar alt tillstyrka bibehållande af 1845
års tulltaxa.
Frih. Cederström: I många hänseenden har jag ansett
för en heder och en tillfredsställelse ali söka efterfölja Gr. Lagerbjelke
i spåren, d. v. s. dä han försvarar det bestående; men i
närvar:de fall, dä Hr Gr:n ej vill följa det beståendes jemna flodbädd,
emedan han blifvit intagen af de förvillande moderna
statsekonomiska theorierne, så nödgas jag häruti vara af annan
tanke med Hr Gr:n. Men då jag vet att äfven de från en motsatt
åsigt hämtade, mest grundade skäl ej verka emot det bländverk,
som förenämnde theoder utbreda inför ögonen af deras förfäktare,
som en gång inkomne i hvirfveln af luftiga satser, dem
conseqvent följa, så skall jag söka att hälla mig till det blott läcliska
af saken. Hr Gr:n har sagt, att nu förevartde förslag skulle
medföra ett vida förmånligare förhållande, än det gamla; men
jag skulle då tro, att Hr Gr:n underförstått att de knifvar, som
kommo att införas, skulle blifva goda, och ej allenast likaså goda
som förr, utan förmodligen mycket bättre. Men dä man varit
vittne till huruledes allmogen ofta blifvit narrad pä dylika varor;
300
Den 3 i a n i f. ni.
så tror jag, att raan i detta fall kan med skäl lillämpa det kända
ordspråket: ”c’est le bon marche qui mine”. Man skulle dessutom,
enl. min öfvertygelse, genom en obetänkt tulloedsättning
äfventyra att, om också icke genast, helt och hållet förstöra, åtminstone
betydligt hämma Eskilstunas nuvande fabrikation. Det
tyckes nästan, som om det Ulsk., hvilket föreslagit den af mig
ogillade åtgärden, föreställt sig att de utländska handelsförhållandena
ej skulle kunna menligt inverka på Sverige i detta fall; emedan
Utsk. till stöd för sin åsigt har, pä ett för mig alldeles oförkrarligt
sätt, egentligen trott sig böra åberopa exemplet af England.
Nu vet dock hvar och en att England, enligt försynens
skickelse, och genom innevänarnes högst berömliga laglydnad, varit
förskonadt från de beklagliga tilldragelser, som vållat den
myckna oro, hvaraf så många andra länder häftigt skakats och
skakas.
Exemplet är sålunda ej väl valdt; häldst man torde kunna
förmoda att äfven England skall, då det troligen i följe häraf
kommer att sakna den förra afsättnineen på nyssberörda länder,
troligtvis och för att få den ifrågavande artikeln någorlunda betald,
söka alt bereda sig nya afsäitniningsorter; hvarvid vår aflägsna
Nord icke lärer förgätas; så vida och så länge någon
profit derå är att påräkna. Man börjar dä att sälja för godt pris,
sedan de inhemska manufacturisterue kommit på obestånd genom
påtryckningen af en öfvermägtig medlätlan, blefve kanhända prisen
icke särdeles billiga å de utländska varorna. Om man äter
föreställer sig, att Eskilstuna fabrikation alldeles icke åtnjuter något
anseende utom landet; sä vågar jag åberopa min motsatta erfarenhet,
såmedelst, att jag för några år sedan i utlandet fick
bevittna det rättvisa uppseende, som dessa fabrikater, enskildt hos
utländningen företedde, uppväckte. . Och att fabrikationen på sednare
tider stigit, torde ingalunda utgöra något skäl att densamma
förneka ett fortfarande hägn, som utgjort vilkoret för näringens
förkofran.
Gr. Lagerbjelke har ansett sättet alt förtulla efter vigt ega
företräde framför det alt förtulla efter stycke, och dervid sagt,
att man ej kunde så bestämdt veta, om det komrae att medföra
nedsättning i tullen, eller ej. Men att sådant icke destomindre
skulle komma att ske, synes af Utsk:s utlåt., der man finner att
K. M. ansett värdet af ett U knifvar böra antagas till 5 r:dr,
men Utsk. genast nedsatt detsamma till 4 r:dr, hvilket förfarande
R. o. Ad. ej funnit sig kunna godkänna vid flera föreg:de
punkter; varandes det min förhoppning, att R. o. Ad. äfven i
detta fall behagade skydda Statens intrader och den inhemska industriens
bestånd.
Gr. Gyldenstolpe: Jag erkänner att det kan vara rätt,
att fälla förböner för Eskilstuna, men jag skall göra det ur en
annan synpunkt; emedan jag måste erkänna att denna anläggning
verkligen är uti ett bedröfligt tillstånd. Under många år
bar man verkligen gynnat deusamma så mycket som möjligt,
Den 3 Juni f. m.
361
men ännu tyckes den icke kommit långt, oaktadt allt det stora
skyddet. Den här omnämnde tillverkaren från Eskilstuna, Hr
Helgestrand, erinrar jag mig för 20 år sedan hafva användts till
att framkalla en förhätlrad produktion af stål derstädes, för att
derigenom kunna förhättra sjelfva förädlingen deraf; men det oaktadt
har denna produktion ej kommit så långt att den ens kan
konkurrera med de utländska eller Engelska fabrikaterna. Här
har talats om mindre goda utländska varor; men jag hemställer
till dem, som händelsevis köpt af Eskilstuna varor, huruvida dessa
verkligen äro alltid så förträffliga?
Hvad nu sjelfva tullbestämmelsen beträffar, så söker Hr von
Hartmansdorff visserligen, att inverka på Ståndet derigenom, att
han upplyser hvad förlusten skulle komma att blifva, genom nedsättning
i tullen; men jag ber att dervid få erinra, att just genom
en tullnedsältning kanske Statens inkomster förökas, och skyddet
af den inhemska industrien blifver mycket större, om nemi. tullen
så nedsättes, att lurendrejeri derigenom förminskas. Således
är det ingalunda gifvet, hvarken att en tullnedsältning skadar
näringarne, ej heller alt den skadar statsintraderna.
Jag vill ej längre upptaga R. o. Ad:s tid, utan inskränker
mig till att endast yrka bifall till Be vil 1 n.Utskts förslag.
Gr. L a ger b j e 1 k e: Hr von Hartmansdorff har här uppläst
åtskilliga grundade anmärkmr emot 1845 års tulltaxa; men han
har tillagt att det af Utsk. gjorda förslaget är ändå sämre, derföre
att en mera dyr och fin knif väger mindre och således kostar
äfven mindre i tull, än en gröfre vch mindre dyrbar knif kostar.
Jag frågar dock den värde ledamoten, om ej samma anmärkn.
med ändå mera skäl kan göras emot styckeräkningen, dä den
aldra enklaste och grofsta knif kostar i tull lika mycket sorn den
aldra dyrbaraste, emedan de dock blott räknas för ett stycke hvardera
; hvaremot då förteckningen sker efter vigt en tvåbladig knif
dock betalas i tull så mycket mer än en enbladig af samma sort,
sorn den förra väger mera än den sednare.
Den värde ledamoten har äfven anfört huru mycket Staten
skulle förlora, om Bevilln.Utskts förslag antoges; men för att kunna
fullt bestämma denna summa, fordras det att kunna äfven bestämdt
uppgifva huru mänga pennknifvar det går pä eli skålpund
hvilket jag tror blir ganska svårt.
Hr Printzensköld har sagt, alt den gamla tulltaxans bestämmelse
i delta fall är förmånlig deruti att den gynnar importen
af goda varor, men motsätter sig importen af dåliga, emedan tulllen
är lika hög pä det ena stycket som på det andra, antingen
det är sämre eller bättre; men att ett motsatt förhållande skulle
ega rum med afseende å hvad som år af Utsk. föreslagit i delta
fall. Jag får likväl fästa den värde ledamotens uppmärksamhet
återigen derpå, att precist samma förhållande härvid så till vida
eger rum, som en bättre smidd knif kostar lika mycket i tull
som den särare smidda knifven, om de båda väga lika; hvarföre
man skulle kunna säga att, om den gamla taxan i detta afseen
-
362
Den 3 Juni f. in
-
de medförde någon fördel, så kommer den nya alt medföra en
alldeles lika. Deri omständigheten, att man ej bestämdt vet, huru
den nya taxan förhåller sig till den gamla i afseende på tullbestämmelserna,
det är en olägenhet, som nödvändigt inträffar
vid alla de tillfällen, då man öfvergår frän tullbestämmelser efter
slycke till tullbestämmelser efter vigt, men som i öfrigt mer än
uppväges af det sednare systemets fördel framför det förra.
Hr Aminoff: Jag beklagar R. o. Ad. men synnerligen R.
St. att ej Hr Printzensköld blifvit vid denna riksdag invald lill
ledamot uti Bevilln.Utsk., emedan örn han varit derstädes anställd,
skulle nämde Utsk. ej inkommit till R. St., enl. Hr Prinlzenskölds
yttrande med ett det sämsta förslag som nu varit händelsen. Det
är beklagligen allt för väl qvarstående i mitt minne, de ändlösa
tvister som ägde rum i 1S45 års Bevilln.Utsk., dä Hr Printzensköld
gjorde Utsk. den äran att vara en bland dess ledamöter,
synnerligen om man vågade hysa andra åsigter än den Hr Printzensköld
hyllade, kunde striden om den minsta betydelse fortgå i
flere timmar.
Här har af en talare blifvit nämndt, att man i andra länder
gjorde sig noga underrättad om verkliga förhållandet i afseende
på varuvärden. Bevilln.Utsk. har iakttagit denna regel, samt
sökt att förskaffa sig upplysningar om de serskilda förhållanden i
afseende på tillverkningen m. m., synnerligen genom de ledamöter
af Utsk. som derom hafva en närmare kännedom. Men skulle
Utsk. med denna undersökning fortgått ända till de minsta omständigheter;
så tror jag att både detta och flere andra betänkanden
från Utsk. måst uteblifva.
Såsom en slående artikel, yttras här beständigt, om de förluster
Staten kommer att göra, genom nedsättning i tullafgifterne.
Och man har äfven i afseende på förevar:de ämne nämndt
denna förlust till siffran. Men om det nu skulle visa sig att
denna nedsättning i tullafgifterne skulle tvärsöm öka inkomsterne
genom en större import, samt dessutom tillintetgöra lurendrejeri
och smuggling, sä vore derigenom en dubbel vinst för samhället
erhållen. Framtiden skall öfvertyga, såväl om det ena som ock
det andra.
Man har yttrat om det skydd som bör lemnäs Eskilstuna,
och jag instämmer häruti, dock med vilkor att detta skydd icke
sker på det allmännas bekostnad, och att några goda resultater
följa från detsamma. Visserligen får man från Eskilstuna vackra
och väl polerade ytor. Men då man undersöker den inre halten,
är den merendels dålig.
Man fortgår att klandra Utsk:s tillgörande, och man går förbi
att det grundar sig på kommilterades förslag och K. M:s nåd.
propos., tvenne omständigheter som måst hafva fullt ut så goda
vitsord, som en och annan individ härstädes. Jag instämmer
med dem som yrka bifall till Utsk:s förslag uti ifrågavar:de
ämne.
Många ledamöter ropade på propos.
Den 3 Juni f. m.
363
Hr von Wahrendorff: Jag har anmält mig i afsigt att
understödja en mening, som yttrades af en föreg-.de värd talare
bakom mig, nemi. att ekonomiska frågor här i Sverige afgöras
allt för lättsinnigt. Jag har länge vistats i England, hvarigenom
jag haft tillfälle att se den myckna omsorg, hvarmed dylika frågor
der ständigt behandlas, och huruledes man dervid alltid tillkallar
män, som mycket väl känna till förhållandena. Äfvenledes
förfares der mycket noggrannare med efterlefnaden af de sålunda
med aldra största noggrannhet öfververvägda tullstadgarna.
Vid de flerfaldiga resor, jag till England anställt, har jag temligen
väl förnummit denna noggrannhet vid tullbehandlingen, hvarpå
jag blott såsom ett exempel vill nämna, huruledes, då jag,
vid ankomsten lill Portsmouth medförde ett skrin, men något alldeles
dylikt ej fauns i tulltaxan upptaget, jag måste vänta ^ timma
under att skrinet kringbars till åtskilliga i staden boende handtverkare
för alt uppskattas; hvarigenom det slutligen taxerades till
ett P. st. Äfvenledes har jag derstädes sett fruntimmer, som medhade
2 eller flera sidenklädningar, hvilka, ansedda såsom nya,
vid införseln mäste förtullas.
Visserligen skulle jag önska, att i någon mån kunna försvara
Eskilstuna-arbelena; men jag anser mig dock dervid böra anmärka,
att deras mindre godhet ej så mycket ligger i sjelfva fabrikationens
felaktiga organisation, som ej mera och egentligen
deruti, alt vi inom landet sakna sjelfva rudiinaterien stål, hvilket
vi veta tillverkas nästan blott utom landet och är belagd med
ganska hög tull. Således tror jag ej, att man kan komma till
något godt resultat förr, än man först och främst betänkt sig på
att anskaffa sjelfva råämnet.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm., i afseende på ifrågavar:de artikel framställde
propos. först till bifall ä Utskrs förslag och sedan till vidblifvande
af tullbestämmelserne i 1845 års taxa, och dervid ropades ja
och nej, men då i anledn. häraf dessa propo«:r förnyades och
återbesvarades med blandade ja och nej, förklarade llr Gr. o.
Landtm., det han trott sig linna, att den sednast till vidblifvande
af 1845 års tnllbestämmelser framställda propos:n blifvit besvarad
med öfvervägande ja.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
364
Den 3 Juni f. m.
Lördagen den 3 Juni 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Hr Tornerhjelm, Rudolf, hade låtit inlemna ett sälydande
mern.:
Hindrad af enskildta angelägenheter att för närvande återvända
till riksdagen, får jag härmed vördsammeligen afsäga mig
det hedrande förtroendet jag innehaft, att vara Bänkman och ledamot
af Bevilln.Utsk.
I anledn. häraf anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Electorer,
att sammanträda för att utse en ledamot i Bevilln.Utsk. efter
11 r Tornerhjelm, hvarjemte Hr Landtm, tillkännagaf att i st.
f. samma ledamot en Bänkman inom 9:de Ränkm:s-afd:n komrne
att utses genom val i början af nästa plenum.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 13, ang:de
tullbevillningen; hvarvid bland de punkter hvaraf R. o. Ad. förbehållit
sig att serskildt besluta, nu förekom;
21 punkten, ang:de artikeln kreatur.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Bevilln.Utsk. harvid denna
punkt lika litet som vid de öfriga uppgifvit skälet, hvarföre
ändring skall äga rum. Utsk. synes hafva en gång för alla tagit
för gifvet att allt skall förändras. Detta synes mig ej vara fullgiltigt
skäl, hvarföre jag anser tullen böra få förblifva sådan som
hittills varit.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Instämmande med Rivon
Hartmansdorff, anser jag del vara rättvist och antagligt, att
den nuvar:de tullen bibehålles. Skulle denna åsigt icke lyckas
göra sig gällande, hoppas jag att R. o. Ad. åtminstone icke måtte
sätta tullen å kreatur lägre än hvad reservanterna bland BondeSl:s
ledamöter i Bevilln.Utsk. såsom minimum önskat och föreslagit.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Hvad artikeln hästar angår,
har Utsk. tillkännagifvit skälen, hvarföre det ansett tullen böra
vara lika, emedan det är svårt att skilja mellan hästar som äro
öfver eller under tre år gamla. Det skäl som talar för en nedsättng
i sjelfva tullen, ansåg Utsk. hufvudsakligast vara, att de
personer som införskrifva hästar ifrån andra länder merendels
göra det för racens skull. Utsk. har äfven förutsatt att R. St.
skulle lika med Utsk. finna tullbestämmelserna i allmänhet vara
för höga, utan att motiverna för ett sådant omdöme behöfde för
hvarje artikel särskildt uppgifvas. Hvad åter angår öfrige slags
kreatur och derföre tillstyrkte tullbestämmelser, ansåg Utsk. jern
-
Den 3 Juni f. m.
305
väl alt för ett land sådant som Sverige hvilket icke egde den rikedom
på kreatur, eller lyckats uppbringa den inhemska racen
till den fullkomlighet, som sina grannar, borde lagstiftaren icke
motarbeta införsel af kreatur, hvarigenom man jemväl skulle förhindra
förbättringar i afseende på racerna.
Hr Printzensköld, Carl.: Till svar å Hr von Hartmansdorffs
anmärkn., alt Utsk. icke anfört något skäl för sitt förslag
i denna del, har Hr Aminoff blott framställt den förmodan, att
de ledamöter af Ståndet, hvilka icke tillhört Bevilln.Utsk., i allt
fall skulle känna de motiver, som legat till grund för Ulsk:s tillstyrkande
af nedsättning i tullen. Jag hör likväl icke till de
lyckliges antal, som känna Utsk:s moliver, ehuru det icke kunnat
undfalla min uppmärksamhet att Utsk. städse bemödat sig följa
den theoden, att nedsätta tullvärdena samt sedermera modifiera
tullen så att den blefve en viss proc. af dessa värden, och att
Utsk. i allmänhet härifrån hämtat grund för sina tillstyrkanden
af förändring i 1845 års tulltaxa. Då nu likväl hvarken Utsk.
eller Hr Aminoff förmått uppgifva något enda skäl till stöd för
den föreslagna tullnedsättningen, hvilken jag för min del alldeles
icke anser vara behöflig, och då hvar och en känner, att just
till följd af en större konsumtion af kreatur, så väl allmogen som
posessionater i allmänhet äro stadde i ifrigt bemödande att uppbringa
sina ladugårdar, hvarigenom det icke lider något tvifvel
att den inhemska kreatursafveln snart skall blifva fullt tillräcklig
för landets behof, så inser jag ej hvarföre man nu skulle borttaga
det skydd, som 1845 års Bevilln.Utsk. med R. St:s tillhjelp
lyckades förskaffa åt landtmannen.
Frih. Toll, Gustaf: Jag anhåller att blifva upplyst om tullbestämmelserna
i 1845 års taxa, emedan jag icke riktigt har mig
bekant hvad tullen är för hästar.
Hr Gr. o. Landtm, upplyste i anleda, deraf, att nu gällande
införseltull för hästar utgjorde 16 r:dr.
Frih. Toll: I fråga om den nedsättning Utsk. här nu föreslagit,
anser jag att man förfar rättast om man stadgar att de från
norr, d. v. s. från Finland och Ryssland, kommande hästar böra beläggas
med en lägre tull, emedan dessa häslracer kunna vara för
landet lämpliga. Deremot anser jag att Sverige lidit en betydlig
förlust genom uppblandning af dess arbetshäst-race med de s. k.
racehäslarne ifrån Tyskland och Danmark, hvadan jag håller före
att införseln af dessa sistnämnde hästracer snarare borde förhindras,
äu uppmuntras, och att således en högre lull derå borde
läggas.
Hr Aminoff: Jag tror mig hafva ganska tydligt yttrat min
åsigt, att vårt land är i behof af förädlande kreatursracer och att
U(sk:s förslag till nedsättning åsyftade, att underlätta införseln
deraf. Såsom bekant är, beviljade R. St. vid förra riksdagen anslag
till inrättande af stamholländerier. Sjelfva beslutet utvisar
att meningen var, det stamdjuren skulle utifrån förskaffas. Jag
300
Oen 3 Juni f. m.
tror då äfven att man i conseqvens dermed bör underlätta införseln
af förädlade djur. Jag vill nu emedlertid icke inlåta mig i
strid med Hr Printzensköld härom, i synnerhet som jag anser det
bästa vara, att man utan diskussion med blott ja och nej beslutar
öfver de särskildta punkterna i detta betänk.
Hr von Troil, Sam. Gust.: I afseende på det af en värd
talare framställda förslag att nedsätta tullen får sådana hästar, sorn
inkomma ifrån länder liggande i ett visst väderstreck från Sverige,
men deremot bibehålla 1845 års taxas tnllbeslämmelse för
dem som inkomma från andra håll, tar jag mig friheten erinra
att största delen af de dragare, som för narrande begagnas inom
Skäne lill åketbuket, äro ifrån Danmark införskrifne, emedan dertill
fordras hästar af en större kroppsbyggnad än som inom landet
i allmänhet kunna uppfödas. Jag tror derföre, att man icke
bör bestämma någon olika tull i fråga om hästar. För öfrigt
förenar jag mig med de Hrr som tillstyrkt bibehållande af 1845
års tulltaxa i detta afseende, egentligen derföre alt om det vore
fråga om afl införskrifva ädlare racer, de deri upptagna tullbestämmelserna
ej äro för höga. Ar det äter endast fråga om att
införskrifva kreatur af sämre beskaffenhet, bör sådant genom höga
tullar förhindras.
Hr Printzensköld: Till hvad Hr von Troil yttrat till svar
å Hr Aminoffs påstående i fråga om ändamålet med den föreslagna
tullnedsättningen, anhåller jag att få lägga den aumärkn., att
i fall det blir fråga om att införskrifva kreatur till den inhemska
racens förbättrande och man gör ansökning om tullfri införsel
deraf, sä lärer K. M. icke underlåta att på en sådan ansökning
göra det afseende som densamma förljenar. Om jag icke alltför
mycket misstager mig hafva de kreatur som för slamholtänderierne
blifvit ifrån England införskrifne, fått tullfritt införas. Jag.
minnes del dock icke sä säkert alt jag vägar med bestämdhet påstå,
alt så är förhållandet.
Frih. Toll: I anledn. af hvad Hr von Troil yttrat om do
Skånska hästarne, anhåller jag alt få nämna att Skåne, och så
vidt jag känner, jemväl Östergöthland bar tillräckligt med hästar
inom provinsen i fråga om dragare till jordbruket och alldeles
icke behöfva för sådant ändamål, förskaffa sig hästar från Danmark,
hvilka sednare dessutom äro af beskaffenhet att vid stark
utfodring efter några år lätt förfalla.
Hr von Hartmansdorff: Om det förhåller sig så, som Hr
Aminoff säger, eller att skälet för Utsk:s tillstyrkande af tullnedsätlning
vore att söka i en förhoppning det kreatursslaget i Sverige
skulle derigenom förbättras, så visar det att Bevilln.Disk. icke
med nog uppmärksamhet genomläst nu gällande tulltaxa. Der
står nemi., efter uppräknandet af kreatursslagen, att ”för kreatur,,
som med komm.-kollegii särskilta tillstånd införas till racers förbättrande,
erlägges fjerdedelen af den i taxan utsatta tull”. Utsk.
Den 3 Juni e. m.
367
hade således icke behöft, af berörde skäl, förändra de nu gällande
tullafgifterna å kreatur.
Hr Aminoff: Ulsk. kände mycket väl hvad som nu blifvit
uppläst, men Utsk. ansåg sig böra genom den föreslagna tullnedsättningen
gå spekulationen på kreatur i förväg och dertill uppmuntra.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, samt
Hr Gr. o. Land t m. framställde, alt i afseende på artikeln kreatur
blifvit yrkadt, dels bifall till Utsk:s förslag, dels bibehållande
af 1845 års tulltaxa, och dels af Frih. Cederström bifall till den
reservation, som i Ulsk:s betänk. N:o 101 finnes införd, samt alt
för öfrigt Frih. Toll föreslagit en lägre tull för hästar från Finland
och Ryssland samt en högre tull för hästar från Tyskland
och Danmark, men att då Frilen icke uppgifvit hvilka tullsatser
han önskade, detta förslag ej syntes kunna förekomma till
pröfning.
Frih. Toll: Jag anhåller endast alt den högre tull som 1845
års taxa innehåller, mätte blifva den antagna högsta och den af
Utsk. nu föreslagna deremot den antagna minsta.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att således Frih. Tolls mening
förmodligen vore att för hästar från Finland och Ryssland 1845
års taxa samt för öfriga hästar Utsk:s förslag borde blifva gällande;
hvilket af Frih. Toll bejakades.
Dä härefter Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölte
Ulsk:s förslag till tullbestämmelser för artikeln kreatur, ropades
starka nej, blandade med ja, i anledn. hvaraf Hr Landtm, hemställde
om R. o. Ad. ansåge alt i afseende på denna artikel 1845
års tulltaxa borde fortfarande förblifva gällande samt, sedan denna
propos. blifvit besvarad med starka ja jemte åtskilliga nej, förklarade,
det han funnit ja härvid hafva varit öfvervägande.
22:dra punkten, ang:de artikeln kött.
Frih. Cederström: Då man vid många tillfällen under
framhållande, för vära ögon, af föremålens synnerliga och trängande
behöflighet, icke tvekat att bevilja åtskilliga betydliga anslag,
så tror jag att de hvilka dessa skatters utgörande i märkbaraste
mån drabbar nemi. jordbrnkarne, äfven torde med skäl
kunna fordra, att deras bästa vid tulltaxans uppgörande något afses.
Jag tror det derföre vara nödvändigt att lill ladugårdsnäringens
skyddande bibehålla nu gällande tull och anser det behöfligt
jemväl för alt förekomma det icke landtmannen i st. f.
ladugårdsalsters producerande, slår sig mera uteslutande på bränvinsbränning,
en tillverkning, som ej lärer skäligen kunna anses
företrädesvis önskvärd, hälst öfverdrifterne i förbrukningen så ofta,
och med beklaglig anledning, mycket blifvit öfverkligade.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer i Frih. Cederströms
anförande; men anhåller att jemväl få fästa Ståndets upp
-
368
Den 3 Juni e. m.
märksamhet derpå, att om den föreslagoa nedsättningen bifölles
skulle en årlig inkomst af 3750 ndr gä för statsverket förlorade.
Vill man likväl nödvändigt göra nedsättning, så bör man enl.
min tanka stadga olika tullafgifter för de olika költslagen. Det
färska köttet är af beskaffenhet att mycken införsel deraf ej kan
äga rum; hvadan det synes vara nära likgiltigt, hvad lull sorn
derå sättes, men i fråga om salt och rökt kött, är det af vigt att
få en tillräcklig tull bestämd.
Hr von Troil: För min del anhåller jag vördsammast om
bifall på den del af Utsk:s betänk, som har afseende på salt kött.
Jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå, alt större delen af
Stockholms stads fattige innevånare lefva i väsendtlig mon af detta
födoämne. Det ifrån Finland införskrifna salta köttet, är visserligen
af mindre god beskaffenhet, men är ganska billigt, Den
närvartde tullen är enl. milt förmenande i alla afseenden för hög,
isynnerhet som denna artikel i tulltaxan icke är upptagen lill
högre värde än 20 r:dr. Jag anhåller derföre att Ulsk:s förslag
mätte blifva R. o. Ad:s beslut, då Utsk. föreslagit tullens sättande
till 5 r:dr, hvilket belopp jag anser vara fullt tillräckligt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hvad artikeln färskt
kött beträffar, anser äfven jag det vara likgiltigt hvad tull derå
bestämmes. I fråga åter om salt kött är jag öfvertygad att. en
tull af 5 r:dr pr tunna är tillräcklig och icke i det ringaste motverkar
ladugårdsskötsel^ förkofran i vårt land. Under den längre
tid jag varit landshöfding och äfven förut under min lefnad,
har jag med uppmärksamhet följt landlbrukets utveckling i värt
land, och min erfarenhet säger mig att den af Utsk. föreslagna
tull är fullt tillräcklig, ja, att den till och med är högre, än
som erfordras för att gifva behörigt skydd åt den inhemska
ladugårdsproduklionen. Hvad torkadt och rökt kött åter angår,
hemställer jag huruvida icke skäl vore att på denna vara
sätta samma lull som R. o. Ad. beslutat skall utgå i fråga om
fläsk. Priset på dessa varor plåga vara nära nog detsamma, och
jag skulle derföre tro, att tullen äfven borde vara lika. Jag har
dessutom af en ledamot af BondeSt. erhållit den underrättelse
att lullsalserne 5 r:dr för salt kött och 1 r:dr för (ort kött
skola vara af bemälde Stånd ansedde tillfyllestgörande. Då det
nu hufvudsakligast är detta Stånd som skulle kunna önska högre
tullbestämmelser på denna vara, så torde R. o. Ad. finna att den
mening, jag här tagit mig friheten yttra, har ett betydligt stöd i
detta yttrande af ledamoten utaf BondeSt.
Hr Wästfelt, Nils: Frih. Palmstjerna har redan till en
del förekommit mig. Jag inskränker mig således till alt omnämna
hurudant tillståndet nu är inom Stockholms län. Numera
förtäres der nästan intet salt kött. Atlöningen af arbetsfolk på
herregårdarne sker vanligen tidigt på lördagarna. Hustrur skickas
då in lill staden för att köpa lifsförnödenheter. Numera ser man
dem
Den 3 Juni e. m.
369
dem icke återkomma med annat än strömming och sill. Förr
kunde de likväl här i Stockholm förskaffa sig salt kött och fläsk.
Dessa sednare artiklar uro nu mera för dem alltför dyra och endast
vid högtider kan sådant ifrågakomma. Jag tror att Utsk.
hade gjort rättast om del tillstyrkt antagande af hvad i K. M:s
propos. finnes föreslaget, men då så icke skett, nöjer jag mig med
Utsk:s tillstyrkande i denna del; anhållande jag om propos. derå.
Särskildt får jag till Hr Frih. Cederström e.n gång för alla hemställa
huruvida lian icke kunde vara så god och förskona oss från
det välmenta talet, som han ständigt låter oss få höta, om skydd
för jordbruket och näringarna, om hvilka han tagit en särdeles
vård.
Hr Aminoff: Hvad det färska köttet beträffar, så anser äfven
jag likgiltigt om H. o. Ad. bibehåller den förra tullbestämmelsen
eller om den af Utsk. nu föreslagna antages.
Lika med en föregide talare tror jag att det torra köttet
kunde upptagas under samma rubrik med fläsk, emedan dessa
varor hafva ungefär samma värden och höra således draga
lika tull.
Deremot är jag af den tanke ali den orimligt höga tullen,
som vid sista riksdagen åsattes saltade köttet, eller 6 r:dr 32 sk.
luco pr tunnan, var ett våld mot konsumenten, synnerligen mot
den fattigare och mindre bemedlade klassen, hvilken genom den
höga tullen nästan mäst afsäga sig allt begagnande af saltadtkött
till sin föda. Det är verkligen tid, att göra ändring i denna
barbariska lullbestämmelse, tillkommen för att endast gynna vissa
producenters enskilda intresse, ty det allmänna, i sin helhet
betraktad, har derpå icke vunnit.
Man talar mycket om och förordar att alla förändringar böra
ske småningom. Deruti instämmer äfven jag. Men hvarföre
iakttogs ej denna regel vid sista riksdagen, då man höjde tullen
på saltadt kött, med ej mindre än 500 proc. Billigheten ålägger,
att den brådstörtande åtgärden rättas, så fort ske kan, och att
tullen pä lifsförnödenheter nedsättas till hvad rättvisan och menskligheten
fordrar.
K. M., inseende detta stora misstag, har föreslagit betydlig
nedsättning på tullen för saltadt kött, eller från 6f r:dr b:co pr
tunnan, lill 4 r:dr tunnan. Men Bevilln.Utsk:s pluralitet kunde
ej förmås att i den nådiga proposm instämma, så stark var producenternas
intresse. Dock kom man så långt inom Utsk., alt
tullen på saltadt kött bestämdes till 5 r:dr b:co pr tunnan.
Då jag nu fruktar att den af K. M. föreslagna tullbeslämmelsen
icke vinner framgång på detta rum, måste jag vara nöjd
med hvad Utsk. föreslagit, samt tillstyrker på den grund bifall
till detsamma.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarpå
Hr Gr. o. Land tm. tillkännagaf att särskilda proposir å de olika
5 II. 24
370
Den 3 Juni e. m.
slagen kött, enl. Hr von Hartmansdorffs derom gjorde begäran
skulle blifva framställde.
Hr von Hartmansdorff: Då vi nu hört uppgifvas att
BondeSt. antagit den af Utsk. föreslagna tullsats å det salta köttet
och man kan förmoda att enahanda beslut blifvit fattadt i afseende
på det färska, vill jag icke besvära R. o. Ad. med begäran
om propos. å mitt yrkande i denna del.
Frih. Cederström: På de af Hr von Hartmansdorff uppgifne
skäl afstår jag från mitt instämmande uti Hr von Hartmansdorffs
i denna fråga först framställde yrkande och förenar mig
med Frih. Palmstjerna.
Uppå härefter framställd propos. bifölls Utsk:s förslagi fråga
om färskt kött.
Då sedermera propos. till bifall å Utsk:s förslag i afseende
på saltadt kött blef framställd, ropades starka ja, blandade med
nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade att han funnit ja hafva öfverrösta!
nej.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt att i afseende
på torkadt eller rökt kött, blifvit yrkadt dels bifall till Utsk:s
förslag och dels att införseltullen måtte bestämmas till 1 r:dr
LS, hemställde Hr Landtm, om R. o. Ad. bifölle Ulsk:s förslag i
denna del, men dervid ropades starka nej jemte ett eller annat
ja, och då Hr Landtm, i anledn. deraf hemställde, om R. o. Ad.
ansåge torkadt eller rökt kött böra åsättas en införseltull af 1 r:dr
Lff, blef denna propos. besvarad med ja.
23 punkten, ang:de artikeln leksaker.
Frih. Cederström: Jag anhåller vördsammast att få veta
på hvad sätt dessa artiklar varit till förlullning upptagne uti 1845
års tulltaxa; och att jag, efter erhållen upplysning derom mätte
återfå ordet.
Hr von Hartmansdorff: Denna rubrik finnes icke i 1845
års tulltaxa, utan Bevilln.Utsk. har, oaktadt Hr Aminoff säger, att
det haft ondt om tid, likväl sjelf letat fram dessa leksaker.
Hr Printzensköld: Under öfverläggningarne inom 1845
års Bevilln.Utsk. uppstod mycken fråga derom under hvad tull
artikeln leksaker skulle uppföras. Slutligen fann man det vara
olämpligt att införa en så beskaffad benämning i tulltaxan. Jag
kan icke neka alt det förekommer mig besynnerligt att 1848 års
Bevilln.Utsk. velat upptaga denna artikel under särskild rubrik.
Förenämnde Utsk. hänförde den under rubriken af lackerade arbeten
icke specificerade. De leksaker som hit inkomma, eller s. k.
Niirnberger-kram, äro i mer eller mindre mån lackerade. De lackerade
arbetena äro åsatie ett tullvårde af 3 r:dr och en tull af
1 r:dr pr S-. Man ansåg nemi. inom 1845 års Bevilln.Utsk. att
den inhemska fabrikationen af dylika varor borde skyddas. Det
är svarfvare som tillverka dem och efter de upplysningar som då
Den 2 Juni e. m.
erhöllos fick man veta att till följd af den låga tull som förut varit
gällande för s. k, Niirnberger-kram, hade svarfverirörelsen i
hufvudstaden till den grad nedsjunkit att då endast funnos 2 å
3 svarfvare, som sysselsatte sig med förfärdigande af sädane leksaker,
som å svarfstol tillverkas. Jag tror derföre att man bör
vidblifva bestämmelserne i 1845 års taxa, i fråga om dylika artiklar,
äfven i afseende på rubriken, isynnerhet som uttrycket leksaker
innefattar ett så vidsträckt relatift begrepp alt man har
svårt att fatta hvad under denna benämning egentligen skall
hänföras.
Hr Aminoff; Det är verkligen en lycka för Bevilln.Utsk.,
men synnerligen för mig, som, sedan de ledamöter af detta Utsk.
hvilka egentligen deltagit i utarbetandet af betänk., och höra lill
della RiksStånd, dels afgått ur Ulsk., dels ock njuta permission
för det närvaride, 1111 ensamt måst försvara Ulskis tillgöranden,
mot de många i tid och otid gjorda aumärkn:r, att äga till
hands K. M:s nåd. skrifvelse N:o 40, hvaraf det tydligen visar
sig att K. M. föreslagit den ifrågavartde nya rubriken i tulltaxan.
Dylika artiklar, hvarom nu är fråga, finnas upptagne uti andra
länders tulltaxa, under särskild rubrik.
Utsk. har således icke kommit fram med något eget påfund,
som man behagat yttra, utan endast tillstyrkt hvad K. M. i nåder
föreslagit.
Frih. Gyllenhaal, Carl Henrik: Af denna artikel, som
förut icke varit omnämnd i tulltaxan, inkommer nu mera en sådan
mängd att jag icke anser, det en allt för hög tull derå kan
sättas. Jag förenar mig således med Hr Printzensköld, som yrkat,
att tullsatsen i 1845 års taxa måtte bibehållas. Men äfven
om tullen ytterligare höjes har jag ingenting deremot.
Hr Printzensköld: Om äfven K. M. i dess åberopade
nåd. skrifvelse skulle hafva begagnat ordet leksaker, finner jag
dock icke deruti något skäl, att upptaga den benämningen. Då
likväl Utsk. så gjort, har det tillika föreslagit, att den mycket
rigtigare rubriken lackerade arbeten ej specificerade, skulle ur
tulltaxan utgå och dessa sistnämnde varor hänföras under artikeln
slöjdevaror ej specificerade. Detta utvisar huru litet Utsk. utredt
sina begrepp då det uppgjort förslag till tulltaxa.
Hr von Hartmansdorff: När man ser på den gamla tulltaxan,
finner man att likartade artiklar med de nu ifrågavande
äro åsatte en införseltull af 33| proc. emot tullvärdet. Det är
således samma förhållande, som Frih. Gyllenhaal nu föreslagit
eller att för ett tullvärde af 3 r:dr skulle betalas 1 r:dr. Jag har
icke något emot upptagandet af den här föreslagna särskilda rubriken,
enär artikeln slöjdevaror fått sig åsatt enahanda tull. Om
R. 0. Ad. lemnar sitt bifall till Frih. Gyllenhaals förslag, blir
förhållandet lika med hvad, efter 11 livande taxa, äger rum i fråga
om slöjdevaror.
24*
372
Den 3 Juni e. m.
Frih. Cederström: .lag tänker icke beklaga mig deröfver
att jag icke blifvit uppropad i den ordning jag anmält mig, äfvensom
icke heller deröfver, alt den upplysning, jag vördsammast
begärde, ej blef mig lemnad; helst den önskade uppgiften under
diskussionen sedermera blifvit af flere talare meddelad. Hvad
sjelfva den föredragne punkten beträffar, torde R. St. lämpligast
förfara i att låta förblifva vid 1845 års tulltaxas bestämmelse, då
densamma, enligt hvad llr Printzensköld uppgifvit, för lackerade
arbeten, utsätter en införseltull af 1 r:dr, i st. f. här föreslagna
36 sk. pr a. När man läser delta BeviIln.Utsk:s utlåt., serman
tydligen, att det är fråga om någon ny rubrik, men sorn jag icke
hade föreställt mig det leksakerne förut inkommit ulan lull, så
var det mig angeläget att känna, huru härmed sig förhöll. Detta
var anledn. lill min frågan. Jag missunnar visserligen icke
våra små barn alt få loa sig med utländska, eleganta och vackrare
leksaker, än de inhemska måhända torde vara; min jag tror
dock icke alt någon kan påstå att de utgöra något ovilkorligt behof,
hvilket, såsom skäl för tullnedsättning å andra varor, så ofta
varit åberopadt. Härvid bör fastmera hufvudsakligast afses,
att man bevarar kronans inkomster och bereder ett lämpligt näringsskydd
ål de personer, inom landet, hvilka sysselsätta sig med
förfärdigandet af dylika saker. De, som deråt egna sig, äro nemi.,
efter hvad jag har mig bekant, egentligen sådane, hvilka äga färdighet
och skicklighet i sina händer, men icke hafva nog krafter
till mera ansträngande arbeten, än alt sitta på sin lilla vindskammare
inom fyra väggar och sammansätta dylikt kram.
Jag begagnar delta tillfälle att besvara Hr Westfeldts yttrande
vid en föreg:de punkt, dervid uttrycktes den önskan, att jag
måtte förskona honom och Ståndet frän vidare åhörande af hvad
jag Hera gånger förklarat, nemi. att afseendet på Kronans inkomster
och på behörigt skydd för näringarne fordrade det man icke
frånginge 1845 års tulltaxa. Jag skulle med största nöje efterkomma
den värde talarens önskan, så vida Utsk. icke bemödat
sig att åstadkomma en väsendtlig rubbning och nedsättning i berörde
taxas bestämmelser, deraf jag befarar att, derest sådant af
R. St. beslutades, olyckliga och beklagliga följder skulle uppkomma.
Derföre synes mig min skyldighet vara, att efter förmåga
varna för hvarje förhastande i denna väg. Att jag dervid begagnar
de rätta, verkliga och, efter min öfvertygelse, bindande
skälen, samt icke, till vinnande af mera omvexling i argumentationen,
framdrager sådane grunder, som eljest möjligen kunde
uppletas, änskönt ck ej vore så kraftiga som de ofta återkommande
hufvudskälen, det torde vid närmare eftersinnande icke böra
tillvitas mig, såsom något fel, af dem som opartiskt betrakta förhållandet.
För öfrigt inser jag visserligen att det, såväl i della,
som flere andra fall, lärer inträffa, att man med mindre nöje
åhöres af en ledamot, med hvilken man icke delar lika åsigter.
Men när, såsom nu, detta bl ifver händelsen, sä hyser jag dock
den förhoppning, att, likasom jag med mycken undergifvenhet
och ostördt sinneslugn förnimmer mig icke hafva talat en leda
-
I)un 3 Juni e. m
373
raol lill nöjes, hvars meningar så föga öfverensstämma med mina,
likaså lärer den värde ledamoten finna sig vid ali. bära det
omnämnde missödet, ali af mig åhöra misshaglige åsigters framställande;
och torde få förväntas att det skall af honom bäras
med det fördragsamma och aktningsvärda tålamod, som sä väl
pryder den värdige medborgaren.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade alt han, med afseende på den
emot honom af Frih. Cederström gjorda framställning, finge nämna,
att han, då den talare, sora näst efter Frih:n haft ordet,
upplyst att artikeln leksaker icke var upptagen i 1845 års tulltaxa,
icke ansett nödigt att derom lemna något svar, samt alt
anledntn hvarföre Frih. Cederström nu icke blifvit uppropad i
den ordning han sist anmält sig, varit, att Frihrn hade anmält
sig förut, och derföre äfven blifvit förut uppropad.
Hr von Troil: För min del skulle jag tro alt det är nödvändigt
alt i tulltaxan antaga den af Bevilln.Utsk. föreslagna särskildta
rubriken af leksaker. Jag tror det vara så mycket behöfligare
som en stor del af dessa leksaker icke äro lackerade och
således icke kunna hänföras under den af Hr Printzensköld uppgifna
rubrik. Del finnes ännu ett annat skäl hvarföre R. o. Ad.
bör antaga denna benämning och det är ali den troligen kommer
ali af de öfriga Stånden beslutas och som efter all sannolikhet
inom de särskildta Stånden olika beslut komma att fattas
ang:de sjelfva lullsatsen, anser jag det af vigt att R. o. Ad. fattar
ett beslut jemväl öfver frågan om rubriken, på det alt dess
beslut i öfrigt ang:de ifrågavartde slags arbeten må äga någon
kraft och verkan vid voteringsproposrns uppsättande i och för slutliga
afgörandet inom förstärkt Otsk. I fråga om sjelfva tullsatseu
instämmer jag i Frih. Gyllenhaal yrkande alt ifrågavar:de artikel
borde åsättas en tull af minst 1 r:dr och detta sä mycket
mer som tullen då blefve lika med den som enligt R. o. Ad:s
redan fattade beslut skall gälla för artikeln slöjdevaror ej specificerade.
Hr Aminoff: Afven, jag instämmer uti yrkandet om antagande
af den utaf Frih. Gyllenhaal föreslagna tull på artikeln
leksaker, emedan jag är fullt öfvertygad, att Hr Frilen, med
dess kännedom uti tullfrågor, föreslagit den rättaste tullbestämmelsen.
Jag skulle önska att Hr Printzensköld ville vara försigtigare
i sina uttryck, då han yttrat sijj om ett helt Ulsk. Så väl pä
f. m. som på e. m. har Bevilln.Utsk. fält uppbära ulgjuielser af
flera mindre passande förebråelser från honom, för del att Utsk.
icke kunde utreda sitt begrepp m. m. dylika tillmålen. Gerna
lemnar jag dessa uttryck obesvarade. Men jag kan icke tillhakahålla
den känsla, förklara, alt vi icke äro här församlade för att
säga hvarandra ohötligheter. Om Hr Printzensköld tror sig vara
nog lycklig att kunna utreda sitt eget begrepp, må han behålla
denna lycka för egen räkning! Men aldraminst använda densam
-
374
Den 3 Juni e. m.
ma att såra något Utsk., eller medlemmar inom denna församling
med opassande uttryck.
Öfveiiäggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, framställde, att i afseende på artikeln leksaker
eller Niirnberger-kram blifvit yrkadt, dels alt denna artikel skulle
utgå från taxan eller rättare sagdt bifall till 1845 ärs taxa,
der denna artikel vore inbegripen under slöjdevaror, ej specificerade,
dels bifall till Utsk:s förslag och dels alt för leksaker bestämdes
3 r:dr värde och 1 r:dr införseltull.
Propos. till bifall å Utsk:s förslag blef härefter framställd, men
besvarad med starka nej, blandade med ett eller annat ja, och
uppå sedermera framstäld propos. beslöts att ifrågavar:de artikel
skulle åsättas ett tullvärde af 3 r:dr samt en införseltull af 1
r:dr pr U.
24:de punkten, ang:de artikeln ljus.
Hr von Hartmansdorff: Då Ståndet i går förändrade
tullen på stearin, så förmodar jag att man äfven anser sig nu
böra ändra tullen på stearinljus till öfverensstämmelse dermed.
Hvad talgljus åter beträffar, sä är det min öfvertygelse alt då på
sätt Utsk. jemväl omnämnt, åtskilligt fattigt folk sysselsätter sig
med stöpning af sådana ljus, man icke bör göra någon minskning
i nu gällande taxa. Med vaxljus skulle jag tro förhållandet
vara enahanda som med talgljus. Man bör nemi. söka bibehålla
dem i någorlunda skäligt pris så att den tillverkning deraf hvilken
inom landet äger rum, må kunna bibehållas och förkofras.
Frih. Palmstjerna: Mig synes i Utsk:s förslag tullen å
ljus vara allt för betydligt nedsatt emot hvad den borde vara.
Talgljus har efter nu gällande taxa sig åsatt en tull af 6 sk. pr
U och efter Utsk:s förslag skulle tullen blifva 3 sk. 6 r:st. pr k,
således 40 procents nedsättning emot förr. Då vi känna att talg
är belagd med utförseltull i Kyssland, men att der producerade
talgljus äro till utförsel frie, så torde äfven vår införseltull böra
vara satt i proportion dertill. I följd af denna åsigt tillstyrker
jag bibehållande af den nu gällande tullen på talgljus. I fråga
om stearin- och margarinljus, har Utsk. föreslagit en nedsättning
af 5 sk. emot den nu gällande tullen, af 12 sk. pr U, sä att
den numera skulle utgöra endast 7 sk. Delta stämmer icke öfverens
med den proportion som i förra tulltaxan blifvit iakttagen
emellan tullen å stearin och den å margarinljus. Denna proportion
torde så mycket heldre böra bibehållas, som det skäl Utsk,
anfört icke synes mig vara något fullgiltigt skäl och tullen efter
nämnde proportion rätteligen borde blifva 10 sk. i st. f. 7 sk.
Samma förhållande är med vaxljus, alla andra slag. Den fordna
tullen på vax har nemi. blifvit bibehållen och då torde man äfven
böra vidblifva nu gällande tullbestämmelser på alla slag
8f vaxljus.
Hr Hjerta, Lars: Sedan K. M. i sin propos. föreslagit en
Den 3 Juni e. m.
375
nedsättning i tullen på stearin till 3 sk. b:co pr ff, så ingingo
härvarande fabrikanter af denna vara till Bevilln.Utsk. med en
skrift, hvaruti upplystes, att med den nu gällande tullen å talg
och den ringa proc. blott stearin som deraf erhålles i utbyte af
öfverhufvud 45 för hundradel, skulle det i längden blifva omöjligt
alt bibehålla stearinfabrikationen med förstberörde tull. Deremot
förklarades att om tullen å stearin icke nedsattes under 5
sk. som den förut utgjort, så kunde fabrikationen deraf inom
landet bära sig och skilnaden emellan tullen derå samt tullen å
stearinljus till och med ieke behöfva utgöra mer än 2 sk. för att
lemna ett billigt skydd. På grund häraf anser jag mig böra tillstyrka
bifall till Utsk:s förslag och får såsom intressent i en stearinljus-fabrikation
förklara mig dermed belåten.
Hr Printzensköld: Då Ståndets ledamöter troligen hafva
sig bekant (hyad Utsk. äfven medgifvit) att fabrikationen af talgljus
utgör försörjningsmedel för den fattigare klassen, särdeles i
Stockholm, och då man jemväl torde allmänt känna det dessa
personers förtjenst derå är i högsta måtto obetydlig, så anser jag
den nuvar:de tullen å artikeln talgljus desto häldre böra bibehållas,
som, i fall den nuvar:de tullen nedsattes till det låga belopp
som Utsk. föreslagit, det tvifvelsutan skulle inträffa, att en konkurrens
uppstode från Ryssland, som helt och hållet undergräfde
denna näringsgren.
Uppå härefter framställde serskilde propos:r, bifölls Utsk:s i
afseende på stearin- och margalinljus gjorda förslag, men i fråga om
såväl talgljus, som hvila och gula vaxljus, spermacetiljus och ljus
af alla andra slag, ansåg R. o. Ad. 1845 års taxa böra fortfarande
blifva gällande.
25:te punkten, ang:de artikeln malm.
Hr von Hartmansdorff: Emot Utsk:s beslut rör:de denna
artikel, hafva reservationer blifvit anförda dels af Gr. Sparre
och dels af Kyrkoherden Bergvall. Jag anhåller att den sednares,
sidan 82 i betänk, förekommande reservation måtte blifva
uppläsen och jag derefter åter få ordet.
Sedan den sålunda begärde uppläsningen försiggått, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag önskar att det i 1845 års
tulltaxa stadgade förbud emot malmers utförande mätte bibehållas.
Jag vill icke ingå i någon vidlyftig utveckling af ämnet synnerligen
som jag nu hör Frih. Hamilton anmäla sig, hvilken i denna
fråga äger mera sakkännedom än jag kan hafva.
Frih. Hamilton, Hugo: Någon vidlyftigare utveckling af
denna fråga torde icke vara behöflig. Ty då Ståndet redan beslutat
alt förbudet emot tackjerns utförsel skulle fortfara, så höiman
väl, om man vill iakttaga någon slags conseqvens, äfven bibehålla
förbudet för utförsel af sjelfva råämnet jernmalmen, som
är den vigtigaste af alla malmer.
Frih. Cederström: Till hvad de tvenne föreg:de talarne
37G
Den 3 Juni e. ra.
yttrat till stöd för förbudets bibehållande, anhåller jag att få lägga
den erinran, att ingen må låta hänföra sig till ett bifall å
Utsk:s tillstyrkande deraf, att Utsk. föreslagit en tämligen hög införseltull;
ty om man en gång bifallit förbudets upphäfvande, skola
de som tro sig kunna profitera deraf, i en framtid icke underlåta
att yrka på tullens nedsättande till ett allt lägre och lägre
belopp. Allt svårare få härvid de inhemska tillverkarne att uthärda
medtäflan utifrån, i händelse nämnde yrkanden tid efter
annan förmå göra sig gällande; hvadan man säkrast undviker
all fara från detta håll, pä det sätt nyss blifvit förordadt, och
hvaruti jag instämmer,
R. o. Ad. ansåg att i afseende på artikeln malm, 1845 års
tulltaxa borde fortfarande blifva gällande.
26:te punkten, ang:de artikeln oljekakor.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Det må visserligen vara sannt
hvad Utsk. här uppgifvit, eller att oljekakor åro ett förträffligt foderämne,
och äfven mycket begagnas. Alen för att få oljekakor inom
landel, är det nödvändigt alt hafva oljeslagerier inom landet och
det torde vara osäkert om icke oljeslagerierne skulle skadas i fall
priset pä oljekakor genom en hög utförseltull nedtryckes. Följden
deraf kunde blifva att vi icke allenast skadade oljefabrikationen
utan äfven genom oljeslageriernas förstöring borttoge tillfället
för landtbrukaren att erhålla ifrågavar:de förträflliga foderämne.
Jag anhåller derföre både i oljeslageriernas och jordbrukets intresse
att nuvartde utförselfrihet för oljekakor mätte fä förblifva oförändrad.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
att 1845 års tulltaxa borde förblifva gällande i afseende på
artikeln oljekakor, ropades starka ja jemte ett eller annat nej;
hvarpå Hr Landtm, förklarade det han funnit ja hafva härvid varit
öfvervägande.
27:de punkten, ang:de artikeln aljor.
Hr Gr. o. Landtmis lill bifall å Utsk:s, i afseende på denna
artikel afgifna förslag, besvarades med starka ja, blandade med
nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade att han funnit ja hafva öfverröslat
nej.
28:de punkten, ang:de artikeln ost.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Enl. min öfvertygelse är det
ingen brist på ost inom Sverige åtminstone af de vanligare slagen.
Det är möjligt alt icke tillräckligt belopp tillverkas af finare
och större beskaffenhet, men deremot torde tillgången vara öfverflödig
på de mindre sorter, sorn tillverkas af skummad mjölk.
Denna sistnämnde vara har på de sednare åren nedgått i pris
ända till 3, 3^ å 4 r:dr r:gs pr LU. Den utgör dock föremål
för en större produktion inom flere härader af södra och vestra
Den 2 Juni e. m.
377
Östergötland samt Småland, och i den ort jag bebor uppgår den
årliga tillverkningen deraf till 12 å 14,000 LS\ Om nu införseln
och i följd deraf jemväl förbrukningen af de finare utländske
sorterne befordrades genom en tullnedsättning blefve följden
deraf att nyssnämnde sort mindre än förut användes samt att priset
derå än ytterligare nedtrycktes, hvilket skulle medföra den
inhemska tillverkningens undergång. Af dessa skäl anhåller jag
att den förre tulihestämmelsen måtte få fortfara.
Hr Printzensköld: Afven jag anhåller att 1845 års tulltaxa
måtte fä fortfara att vara gällande i fråga om ost. Det torde
vara allmänt bekant att ostfabrikationen i Sverige är en betydande
landimannanäring och att i Skåne finnas flere osttryckerier,
som förse icke blott hufvudstaden utan äfven andra landsorter
med liela deras behof af denna vara. Jag kan ieke inse
billigheten eller rättvisan af att nu nedsätta tullen på en produkt
som utgör en bland de mest uppmuntrande artiklar för landtmannaindustrien
och att dertill med vilja utsträcka nedsätluingen
i tullen ända till hälften mot hvad den nu är. Att uppmuntra
landlmannanäringen tror jag vara en bland de vigtigaste angelägenheter
för lagstiftningen och man vårdar ej denna angelägenhet
på behörigt sätt, om man bifaller Ulsk:s förslag.
Frih. Gyllenhaal: Jag ber att få förena mig med Hrr Rääf
och Printzensköld i afseende på hvad de yttrat om artikeln ost.
Betydliga qvantileter af denna vara importeras årligen till Sverige,
isynnerhet Holländsk ost, hvilken i en mängd fartyg begagnas
såsom barlast. Jag tror alt den fattigare delen i allmänhet
icke har råd alt köpa detta slags ost, och de som hafva det, må
väl kunna betala en införseltull af 2 r:dr pr L$.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag måste deremot
anhålla om bifall till Ulsk:s förslag. K. M. har ansett att tullen
på ost kunde nedsättas lill 1 r:dr b:co pr \M. Utsk. har icke
velat gå så långt, ulan föreslagit en tull af 1 r:dr 24 sk., hvilket
jag anser vara tillräckligt. Hr Rääf har omtalat att ost kan få
köpas i Småland för 4 r:dr LShdet. En lull af 2 r:dr såsom
han önskar det, skulle dä utgöra 50 proc. af varans värde och
till och med något derutöfver. Det är icke rimligt att vilja skydda
en näring med så hög tull. Kan näringen icke bära sis utan
densamma så utvisar det att näringen är onaturlig. Hr Rääf yrkar
nu att man skulle tvinga konsumenlerne att förtära en sämre
vara och detta skulle ske derigenom att man salle en hög tull
på en bättre vara, på den vara som är smakligare och mera
närande. Skälet hvarföre den Svenska osten icke i större mängd
konsumeras inom Sverige torde vara det, att den i allmänhet är
mindre god, jemförelsevis med den som i andra länder produceras,
men detta förhållande förbättras icke genom höga tullar, ty
icke förtäres derföre mera än hittills af den sämre osten. Rätta
sättet att afhjelpa detta vore, enl. min öfvertygelse, att förbättra
378
Den 3 Juni e. m.
produktionen af den inhemska varan och göra den mera behaglig
för konsumenterne, hvilka icke lära underlåta att skaffa sig
sitt behof deraf inom landet, när de der kunna få dylik vara af
lika god beskaffenhet med den utländska. Om man nu dertill
besinnar att den föreslagna tullen af 1 r:dr 24 sk. pr L®, i förhållande
till det här uppgifna värdet å den inhemska varan utgör
33^ procent deraf, torde man också kunna linna att denna
tullsats alldeles icke är för låg.
Hr Aminoff: Det fägnar mig höra att från Småland kan
erhållas ost för 3 å 4 r:dr L®; och således någon förnödenhetsvara
inom landet köpas efter dess egentliga värde.
En vard talare har påstått, att om tullen på ost blifver nedsatt,
skulle den inhemska osten derigenom blifva mindre begärlig,
detta låter något besynnerligt, emedan ju billigare pris på en vara
finnes, desto mer måste den vara eftersökt och åtgången således
större.
Hvad Småländska eller den mindre dyra osten beträffar, så
tillverkas den vanligen af skummad mjölk, samt köpes företrädesvis
af arbetande klassen och de mindre bemedlade inom samhället.
Och om denne ost betalas med högst 3 r:dr L®, så bör
producenten vara nöjd, så framt han vill åtnöja sig med måttlig
vinst.
Hvad åter angår den ost som inkommer från främmande
länder, så är den visserligen af en långt bättre beskaffenhet än
den Småländska. Det är också på dessa grunder som Ulsk. föreslagit
ett tull värde pä ost af 6 r:dr b:co pr L® och en införseltull
af 1 r:dr 24 sk. L®, hvarigenom den inhemska produktionen
bör vara fullkomligen skyddad.
K. M. har i sin uåd. propos. föreslagit tullens nedsättning
för ost ända till 1 ndr L®, och denna tullbestämmelse var äfven
min åsigt inom Utsk., men, som jag förut uppgifvit, segrade äfven
nu producentintresset. Och ehuru jag fortgår att önska denna nedsättning
pä tullen för ost till 1 r:dr pr L®, måste jag äfven nu
vara nöjd med hvad Utsk. föreslagit, samt förenar mig således med
dem som begärt bifall till Utsk:s betänk, i denna punkt.
Hr Lagerhjel m, Pehr: Att vid hvarje riksdag ändra
tulltaxan anser jag icke vara någon sund statsekonomi. När man
väl fått en näring i godt skick vill man genast nedsätta den.
Men är det väl nu riktigt att kasta om det system, som vid 184J*
års riksdag gjorde sig gällande och det utan att man kan anföra
något skäl, hemtadt ur beskattningens intresse. För vidblifvande
af nu gällande tullbestämmelse i fråga om ost, finnes del dessutom
ett annat vigtigt skäl, som icke här blifvit omnärandt. Man vet
nemi. att under de sednaste åren har tillverkningen af bättre sorter
utaf denna vara betydligen tilltagit inom Sverige. Ar det då
skäl att när endast 3 år förflutit sedan R. St. sednast satte en
tull å denna vara och då tillverkningen inom landet numera både
tilltagit och i afseende på qvaliteten förbättrats, nu nedsätta
den gällande tullen. Ett sådant förfarande skulle, efter min öf
-
Den 8 Juni e. m.
37!)
vertygelse, vara inkonseqvent och skadligt. Då jag anser ingenting
vara af större vigt för jordbruket än att ladugårdsskötsel må
uppmuntras, mäste jag motsätta mig hvarje rubbning i tullen å
denna artikel, och får derföre tillstyrka fortfarande af 1845 års
tulltaxas bestämmelser i denna del.
Frih. von Schwerin, Carl Julius: Afven i denna fråga
vågar jag motsätta mig den tanken att höga tullar utgöra ett
skydd för landtbruket. Jag tror att ett sätt att utröna huru stor
konkurrensen verkligen kan vara, är att jemföra hvad en ko kan
afkasta i Sverige med hvad den gifvet- i någon af de länder der
afkastningen anses vara hög. För min del tror jag att i Skäne
en ko gifver lika stor afkastning som på Julland och att i allmänhet
de Skånska ladugårdsägarne kunna i allo uthärda tällan
med de Danska och Holländska. Jag vet att då jag säger detta,
jag riskerar att få höra samma invändning deremot göras, som i
går yttrades af en annan värd talare vid en annan fråga, nemi.
att Skåne icke är lika med andra provinser i Sverige. Jag har
likväl haft tillfälle alt rådfråga landtbrukare här upp åt Sverige
och anställa jemförelse emellan afkastning af ladugårdarne derstädes
med dem i Skåne och har funnit att de förra äro fullt jern
förliga
med de sednare.
Hr Hjerta: En värd talare har sagt, att den som har råd
att äta utländsk ost också kan betala tullen. Jag vill icke bestrida
alt detta kan äga rum för närvarande, nemi. så till vida, att
inga andra nu kunna bestå sig utländsk ost, än desom hafva råd
att äfven betala tullen; men satsen i och för sig sjelf synes mig
höra till slatsekonomiska paradoxer, om man ville tillämpa den i
allmänhet, ty dermed kunde ju de orimligaste tullar på alla slags
varor under samma förevändning försvaras. Om nu utländsk ost
inkommer, oaktadt närvande prohibitiva tullafgifter, sä måtte det
endast bevisa, ali den ost som inkommer, är af vida bättre beskaffenhet
än den Svenska, eftersom den det oaktadt förtäres. Men
nu är ju meningen med den föreslagna tullnedsättningen att laga
så, att äfven den mindre bemedlade kunde få bättre råd att betala
utländsk ost, eller alt erhålla ett födande ämne för billigt pris.
Jag menar dermed sådan simpel ost, som icke kan komma i konkurrens
med den finare ost som enligt hvad man nyss nämnt,
tillverkas inom riket, men som för den arbetande klassen är otillgänglig.
För öfrigt då vi hafva den förmånen att härihland oss
se Hr General-Tulldirektören Frih. Gyllenhaal som deltagit i öfverläggningarne
inom lullkomitéen, hvars undersökningar legat
till grund för K. M:s förslag till tulltaxa, och då bemälde Frih.
torde vara häst i tillfälle att lemna upplysning om de motiver
som föranledt nyssnämnde förslag i denna del, skulle det visserliged
vara intressant för R. o. Ad. att genom honom fä del af
dessa motiver. En värd talare har åberopat den satsen, att man
i fråga om ekonomisk lagstiftning icke ofta bör kasta om systemer.
Man måste likväl ihågkomma att vid hvarje riksdag förekomma
en mängd artiklar, rör:de hvilka något hvar finner ändring
380
Den 3 Juni e. m.
i tullbestämmelserna vara nödvändiga. Rör:de t ul Isa Isen för artikeln
ost, har det förhållande inträffat vid denna riksdag all såväl
K. M. som Bevillu.Utsk. funnit ändringar deruti böra vidtagas
och då lärer väl den ofvannämnda allmänna satsen icke ligga i
vägen för deras vidtagande, om goda skäl förefinnas för en sådan
åtgärd. Då dessutom Ulskrs förslag innefattar en sä obetydlig
nedsättning i den hittills varande tullen som 24 sk. pr L(?, sä
tror iag alt äfven de som önska en särdeles stor uppmuntran åt
landtbruket kunna med Uisk:s förslag vara belåtne.
Frih. Cederström: Utsk. synes mig hafva uttalat Irenne
sanningar, när det sagt l:o att ”frambringandet af ost inom landet
allt mera tilltagit; 2:0 att något egentligt behof af införsel
utaf denna vara icke förefinnes; 3:o att den ost, som numera införskrifves,
hufvudsakligen torde utgöras af sådane finare slag,
som endast af förmögnare samhällsklasserna förbrukas”. I följd
häraf, har Ulsk:s åsigt varit, alt man icke borde ”förorsaka en
alltför häftig rubbning af bestående, utaf nu gällande taxebestäramelser
skyddade, inrättningar”. Då jag fullkomligt godkänner
dessa satser, begär jag allenast att man af dera gör en fullständig
och en icke blott modifierad tillämpning. Det är bibehållandet
af 1845 års tulltaxa jag åsyftar. Ty den omständighet all ostproduktionen
vinner förkofran synes visa att den är för oss lämplig,
hvadan den ock bör uppmuntras medelst skydd, men icke
detsamma skyndsamt beröfvas. Af de andra begge satserne torde
tillämpningen ligga för ögonen.
Då Frih. Schwerin icke kunnat godkänna hvad jag i går
yttrade i anledn. af Hr Frihms argumentation i en likartad fråga,
nemi. att hans då afgifne anförande mera afsäge förhållandet
i Skåne än i andra landsorter, så torde vara förgäfves för mig att
söka öfvertyga den ädle Frih:n om giltigheten afmina skäl. De gälla
dock, som jag tror, icke mindre för den i dag förekommande fråga,
än för gårdagens. Mig synes Hr Frih:n föröfrigt hufvudsakligen
hafva betraktat ostproduktion, såsom varande drifven i större skala,
men dervid torde lian hafva förbisett att i Småland och äfven
i andra provinser idkas osttillverkning i ringare skala å hvarje
särskild gård och af mindre bemedlade jordbrukare, hvilka likväl
tillsammanslagdt tillverka betydligt nog, och i alla fall äga
billiga anspråk pä att icke vid tullsatsernes bestämmande förgätas,
alldenstund de lika väl som den större godsägaren visserligen förtjena
att skyddas.
Gr. Gyldenstolpe har uppgifvit, att den Svenska osten icke
är så god som den utländska; men om ock så vore, bör del ej
hindra vidblifvandet af en högre tull; enär meningen dermed
just är att lemna Svenska osttillverkningen det skydd, alt denna
vara kan framdeles uppnå en högre grad af förädling. Jag har
för öfrigt smakat på vissa slag af Svensk ost, som visserligen icke
i större qvantitet produceras, men som i godhet kunnat tälla med
förträffliga utländska ostar. Del är på dessa skäl jag yrkar bibehållande
af 1845 års tulltaxas stadgande i denna punkt; jemväl
Den 3 Juni e. m.
381
tinder förutsättning, alt de finare utländska nstslagen må af de
mera förmögne något dyrare betalas, sä framt de, hvaruti jag på
del hela icke inser någon trängande nödvändighet, vilja förunna
sig nöjet att förtära dessa läckerheter.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke finna något ändamål
med deu lullnedsättning Utsk. här föreslagit i afseende pä artikeln
ost. INu gällande taxa bestämmer tullen derå till 2 r:dr,
hvaremot Utsk. föreslagit dess nedsättning till 1 r:dr 24 sk. Alt
meningen dermed icke kan vara, att försätta de mindre bemedlade
i tillfälle att förtära utländsk ost, linner man genast ; ty äfven
denna sistnämnda tull vore dä för hög. I sådant hänseende borde
tullen nedsättas till 12 eller 16 sk.; men då inhemsk ost till
betydliga qvanlileler kan fäs för 3 r:dr ä 3 r:dr 16 sk. af den
beskaffenhet, som obemedlade på landel vanligen äta och för 7
ä 8 r:dr för sådan ost som vanligen här i Stockholm af förmögnare
personer förtäras, så torde man tydligen finna alt den föreslagna
nedsältningen i tullen icke medförer det åsyftade ändamålet.
Något behof af en högre tull å denna vara blott såsom
skydd för ladugårdsskötseln i riket, anser jag deremot icke vara
för handen. För en vara som icke gerna kan tullförsnillas alser
jag mera inkomsten för Slaten än skydd för sjelfva näringen och
af delta skäl anser jag det bästa vara alt bibehålla den nuvar:de
tullen. Den som utifrån vill förskaffa sig ett bättre slag af ost
kan dessutom lika gerna betala 2 r:dr som 1 r:dr 24 sk. De
åter som icke sätta värde på osten endast derföre att den är af
en viss sort eller kommen från en viss ort, kan inom riket fä så
utmärkt ost som ban någonsin kan behöfva.
Hr Aminoff: Flere talare hafva yttrat att den på landet
tillverkade s. k. skuraoslen, vanligen säljes för 3 r:dr b:co Ltt.
Om nu den utländska osten skall kunna med fördel försäljas inom
Sverige, så måste tillverkaren beräkna tullbestämmelsen, fraktkostnaderne
och commissionsarfvodet m. m. hvartill kommer den
undervigt osten kan undergå, synnerligen derigenom, alt den blifver
allt mer och mer torrare. Tages nu allt detta i beräkning
samt afdrages från ostens egentliga värde i hemlandet, och återstoden
då utvisar, att osten derstädes kan betalas med fullt denna
summa; så böra vi ej frukta för något öfverflöd af denna vara,
från utlandet.
Inträffar äter, att osten uti utlandet betalas med en ringare
summa, än den som genom ofvanstående calcul uppkommer, importeras
denna vara, tydligen utvisande, alt det Svenska priset
på ost är för högt.
Föröfrigt är jag fullt öfvertvgad att den skumost som är god,
alltid skall finna köpare efter ett pris å 3 till 4 r:dr b:co L^.
Jag fortgår tillstyrka bifall till Utsk:s belank.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller både för näringens
och statsinkomsternas skull, att R. o. Ad. måtte bibehålla den
tull på ost, som i 1845 års tulltaxa finnes utsatt. Uppgifterna
382
Den 3 Juni e. m.
från comm.colhm visa, att, under de 10 åren från 1837 till och
med 1846, liar införseln af ost minskats från 23,000 LU hvartill
hon uppgick år 1837 till 5,300 LU som hon är 1846 utgjorde.
Detta visar ett högst betydligt aftagande i den utländska
införseln och följaktligen en deremot svarande tillväxt af den
inhemska tillverkningen af denna vara. Statsverkets förlust pä
den af K. M. föreslagna tullnedsätlningen skulle hafva blifvit
7,800 r:dr b:ko. Då ou Utsk. föreslagit en tull af 1 r:dr 24 sk.
i st. f. den af K. M. blott till 1 r:dr b:co föreslagna, skulle Statens
förlust derpå visserligen blifva något mindre, men den skulle
dock utgöra något öfver 5000 r:dr. Det är redan anmärkt,
och torde icke kunna bestridas, att den nu gällande tullafgiften
egentligen drabbar de finare sorterne ost, men alldeles icke de
slag deraf som förtäras af de fattigare samhällsklasserna. Således
torde de skäl som här blifvit framställda till stöd för en tullnedsätlning
böra såsom ogrundade förfalla. Ehuru vi nu här hört
att oaktadt det låga priset på den s. k. bondosten från Småland,
denna vara likväl är svår att afsätta, vill man ändock vidtaga en
åtgärd, hvarigenom afsättningen skulle ytterligare försvåras. Då
man talar om de fattiges fördel, bör man väl ihågkomma deni
antingen de äro köpare eller säljare, och många af de sednare
torde i detta fall vara lika obemedlade som köparne. Man bör
unna dem den ringa vinsten på deras vara.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, hemställde H r
Gr. o. Landtm, om II. o. Ad. bifölle Utsk:s i afseende på artikeln
ost afgifna förslag, och besvarades denna propos. med
blandade ja och nej, hvarefter Hr Landtm, hemställde om K. o.
Ad. ansåge att 1845 års lullbestämmelser för denna artikel borde
förblifva gällande, samt då härvid ropades starka ja blandade med
nej, förklarade del han trott sig finna att nu ja öfverröstat nej.
29:de punkten, an g: de artikeln porslin.
Hr von Hartmansdorff: Utaf det nu upplästa mom. af
betänk., har Ståndet inhemtat det Utsk. tillstyrkt att nu gällande
införseltull af 28 sk. för tallrikar af oäkta, hvit porslin måtte bibehållas.
Deremot är nedsättning föreslagen i andra hänseenden
och slutligen har Utsk. tillstyrkt ali äkta porslin för farmaceutiska
och vetenskapliga behof må få tullfritt införas. Uti detta
sistnämnda tillstyrkande instämmer jag. För öfrigt anser jag det
äkta porslinet utgöra en lyx- eller öfverflödsartikel, och den som
anser sig hafva råd att köpa sådant, må gerna betala en högre
afgift, isynnerhet uu då Staten så väl behöfver penningar. Hvad
vidare det oäkta porslinet angår, hvilket här i riket tillverkas, så
tillstyrker jag vördsammast att R. o. Ad. måtte bibehålla tullen
derå sådan den nu är, så väl med afseende å de slag deraf,
rörande hvilka Utsk. tillstyrkt förändringar, som ock ang:de öfrige
sorter. Troligen är det R. o. Ad. icke obekant att tvenne betydliga
fabriker för tillverkning af oäkta porslin, finnas inom landet,
och att dessa fabriker i sednare tider gjort betydliga fram
-
Den 3 Juni e. m.
383
sleg, så att de, till en icke obetydlig del förse landet med dess
behof af nämnde vara. Porslinet är en artikel som i afseende på
form och utseende är underkastad modet. Det händer ofta att
hvad som i följd deraf 1 år har ett ej ringa värde, efter årets
slut nedfallit lill ett obetydligt värde. Det heter derföre om sådant
i Frankrike ”ceci est hon pour le nord”. Det skickas på
Hamburg, och om det kunde införas här skulle det komma att
undergräfva de nu existerande fabrikerna. Jag anhåller att de
nu gällande föreskrifterne i 1845 års tulltaxa måtte få fortfara.
Gr. Gyldenstolpe: Då jag icke kan inse något skäl hvarföre
man skulle skydda de ifrågavar:de fabrikerne utöfver hvad de
sjelfva önskat och då jag icke kan finna någon våda uti att bifalla
Utsk:s förslag i denna del, får jag vördsammast anhålla om
propos. till bifall derå.
Hr Lagerhjel m: Jag kan icke upptäcka något af Utsk.
anfördt skäl, som bör verka till ändring af 1845 års tulltaxa i
denna del. Tiden synes mig vara illa vald nu för att påföra Sverige
något mera af utländsk manufactur än del hittills fått. Något
hvar torde erkänna det, som läst tidningarne och följt med
hvad som tilldragit sig utomlands. Jag tillstyrker derföre att berörde
taxa må fortfarande få gälla i allt hvad der i förtullnings
väg
stadgas, ang:de ifrågavarule artiklarne. Om antalet af fabriker,
börande till en viss industri, är större eller mindre, torde
ej böra verka på beslutet. Men hvad som först och främst torde
böra afses, då fråga är om en I ull nedsättning, är huruvida råtta
tidpunkten är inne att vidtaga en sådan åtgärd.
Då nu öfverläggningen ansågs vara slutad, framställde Hr
Gr. o. Landtm, att i afseende på artikeln porslin blifvit yrkadt,
dels bifall till Utsk:s förslag och dels vidblifvande af 1845
års tulltaxa, hvarjemte dock en ledamot tillstyrkt bifall till Utsk:s
hemställan om tullfri införsel af kärl och redskap af äkta porslin
för farmaceutiska och vetenskapliga behof.
Hr Hjerta: Jag anhåller vördsammast att Hr Gr. o. Landtm,
täcktes framställa särskilde propos:r på de olika slagen af ”måladt
eller tryckt oäkta porslin”.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle, att
såsom Utsk. föreslagit, nu gällande införseltull ä tallrikar af äkta
hvitt porslin, 2 sk. U, må bibehållas.
Ropades ja.
Då härefter Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle att,
på sätt Utsk. föreslagit, införseltullen å andra piecer hvitt oäkta
porslin, må nedsättas från 5 till 4 sk. U, ropades ja och nej;
hvarpå Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge den gällande
införseltull af 5 sk. böra bibehållas, och då denna propos. besvarades
med starka ja, blandade med nej, förklarade det han
trott sig finna att härvid ja öfverröstat nej.
Då nu, i fråga om måladt eller tryckt oäkta porslin, hvarå
384
Den 3 Juni e. m.
Ulsk. föreslagit för talrikar 6 sk. och för andra pjesei 8 sk. införseltull,
men emot införsel hvaraf förbud uti 1845 års tulltaxa
blifvit stadgadt, Hr Gr. o. Landtm, framstälide propos. först
till bifall å Utsk:s förslag oell sedermera till vidblifvande af 1845
års taxa, blefvo begge dessa proposir besvarade med blandade ja
och nej; hvarpå förnyad propos. till bifall å Ulsk:s förslag i denna
del blef framställd samt Hr Landtm., efter densammas besvarande
med ja och nej, förklarade det han trott sig tinna att härvid
ja varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande förslag till
voterispropos.
Den som bifaller Bevilln.Utskts förslag i fråga om ”måladl
och tryckt oäkta porslin, tallrikar och andra piecer”, voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, anses 1845 års tulltaxa i afseende på förenämnde slag
af porslin böra fortfarande blifva gällande.
Vid voteringens slut, befnnnos rösterne hafva utfallit, som
följer;
Ja — 26.
Nej — 32.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att tullbestämmelserne för äkta
porslin, hvarom icke något yttrande funnes i betänk., emedan
Ulsk. deri icke föreslagit någon förändring, återfunnos i förslaget
till tariff för införseltullen sid. 24 och 25; hvarjemte Hr Landtm,
hemställde om R. o. Ad. bifölle Utsk:s förslag lill tullbestämmelser
för äkta porslin.
Härvid ropades starka ja, blandade med åtskilliga nej, hvarpå
Hr Landtm, förklarade alt han funnit ja hafva varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Utsk-.s förslag innefattar icke något
yttrande ang-.de äkta porslin, med undantag af sådant, som
kan behöfvas lill farmaceuliska behof.
I anledn. häraf, erinrade Hr Gr. o. Landtm., att R. o.
Ad. bland de artiklar, som ansetts böra blifva föremål för serskild
pröfning, upptagit porslin och således förmodligen såväl hvad
i tulltariffen som hvad i sjelfva betänk, derom förekommer; hvadan
llr Landtm., oaktadt tullbestämmelserne för äkta porslin, om
hvilkas förändring fråga ej uppstått, icke omnämnes uti betänk.,
utan endast blifvit utförde i tulltariffen, ansett sig böra derom
framställa propos. på del artikeln måtte i sin helhet undergå pröfning;
och för öfrigt hade Hr Landtm, redan förklarat att enligt
hans uppfattning R. o. Ad. bifallit förslaget i denna del.
Up
-
Den 3 Juni e. m.
385
Uppå härefter framställd propos. bifölls Utsk:s tillstyrkande,
att kärl och redskap af äkta porslin för farmaceutiska och vetenskapliga
behof må, sedan beskaffenheten och qvantiteterne blifvit
hos Sundhetscollegium, Vetenskapsakademien eller vederbörande
universitetsfaculteter uppgifne och godkände, af apothekare och
vetenskapsmän tullfritt införas.
30:de punkten, un g: dt artikeln saxar.
Hr Printzensköld: De skäl, som på f. m. anfördes och
äfven gjorde sig gällande för bibehållande af 1845 års tulltaxas
bestämmelser i fråga om knifvar, äro, efter min öfvertygelse äfven
tillämpligt pä artikeln ”saxar andra slag än öfverskäraresaxar”.
Jag tillstyrker derföre att berörde taxas tullbestämmelse i denna
del måtte fortfarande få gälla.
Gr. Gyldenstolpe: Den nuvar:de tullen af 3 r:dr 16 sk.
pr U för saxar är enligt min öfvertygelse så hög, att åtminstone
de finare slagen deraf, som taga mycket litet rum, aldrig komma
att förtullas, emedan importören, för alt undvika att betala tullafgiften
underlåter att angifva dem. Näringar hafva således icke
något skydd af den höga tullen; men Staten deremot förlorar
derpå i inkomster. Jag anhåller derföre om bifall till
Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Gr. Gyldenstolpe har åter framkommit
med det argument han förut hufvudsakligast begagnat under hela
diskussionen om tulltaxan, nemi. den frestelse till smuggleri höga
tullar skulle medföra. Jag hemställer då till honom med afseende
å den nu förevar:de frågan, om icke de finare saxarne, i anseende
till lättheten att stoppa dem i fickan och på det sättet insmuggla
dem, skola lika mycket insmugglas under den af Utsk.
föreslagna tullen, som under den nu gällande. Ty så länge derpå
är något att förtjena, det må vara mycket eller litet, skall
försök ständigt göras att eludera tulltaxan. Den nu gällande tullen
å finare stålarbeten har, enl. min öfvertygelse, i väsendtlig
mån bidragit till framkallande och underhållande af den fabrikation
utaf sådane varor, som nu finnes i Eskilstuna. Om sä icke
varit förhållandet, hade denna stads fabrikanter icke inkommit
med den petition, hvarom Hr von Hartmansdorff talat, och hvilken
äfven finnes tryckt i flere af Stockholms tidningsblad. Man
bör väl lyssna till den röst, som från arbetaren låter höra sig, i
fall man vill taga hans försvar då fråga är att bereda honom utväg
till uppehälle. Han kan likväl icke förskaffa sig det om han
icke får arbete och det är att försäkra honom tillgång derpå, som
skyddet bör afse.
Gr. Lagerbjel ke: De värde Hrr, som här förordat 1845
års tulltaxa hafva i allmänhet mycket åberopat sig på Prosten
Nibelii reservation. De borde då också fästa sig vid hvad han
yttrat om den nu förevar:de artikeln. Det står nemi. sid. 82 i
5 H. 25
386
Den 3 Juni e. nt.
betänk, att läsa: ”tullen å saxar, hvilken nu utgör 334- procent
af varans rätta medelvärde, torde böra nedsättas från 3 r:dr 16
sk. till 2 r:dr pr 8”.
Frih. Cederström: Om man jemför den af Utsk. nu tillstyrkta
tull af 36 sk b:co pr fä å artikeln saxar med den nugällande
af 3 r:dr 16 sk. torde man finna att detta tillstyrkande,
om det bifölles, skulle medföra en den våldsammaste förändring
ibland alla dem litsle, föreslagit. 1 synnerhet med afseende på
nuvar:de betänkliga Europeiska handelsconjuncturs-förhållanden,
anser jag vådligt att ingå på Utsk:s förslag. Man vet att fabrikationen
vid Ekilstuna gått framåt pä de sednare åren. De få manufaclurvaror
af detta slag, t. ex. knifvar som man vägat att sända
utomlands, hafva derstädes blifvit långt ifrån ogunstigt upptagne.
Detta gäller ändå mer om saxar. Jag yrkar bifall till
1845 års tulltaxa, och gör del sä mycket mera, som jag anser
jernförädlingen, såsom tillhörande en af de vigtigaste hufvudnäringarne
i Sverige, böra företrädesvis skyddas; förenande jag mig
således med Hr Printzensköld uti hans yrkande derom. Skulle
denna åsigt icke lyckas göra sig gällande, instämmer jag deruli,
alt det af Prosten Nibelius föreslagna tullbelopp af 2 r:dr må såsom
det minsta antagliga godkännas. De^a sker, icke derföre,
att jag anser det mest billigt, utan derföre att jag vill söka förskaffa
näringen åtminstone så mycket skydd att den någorlunda
må hålla sig uppe. Hällsl önskade jag naturligtvis, att man lemnade
den eli sådant skydd, att den äfven kunde derunder uppblomstra.
Gr. Gyldenstolpe: Såsom ett exempel pä följderne af de
nu gällande höga tullbeslänimelseroe på denna artikel, torde jag
få anföra, att en person, som ville införskrifva en trädgårdssax,
fick derföre sammanlagdt betala 25 r:dr. .lag hemställer till hvar
ock en om icke detta är en orimlig tull.
Hr tou Hartmansdorff: Det förhåller sig med saxar
som med filar, eller alt Utsk. i si. f alt jemka tullen efter dessa
varors olika groflek eller finlek, samt deraf beroende värde, sammanslagil
dem under en rubrik samt tillstyrkt deras förlullning
efter vigt. Jag har redan fästat Ståndets uppmärksamhet på
olämpligheteo af della förlullningssält, emedan del grofsta och
minst värda arbetet derigenom får den dyraste i ullen, hvaremot
de finaste, lättaste och dyraste draga den jemförelsevis lindrigaste
afgiften. Man har således uppsökt ett sätt au förtulla, som
är motsatsen af hvad det borde vara. Uti den framställning, som
mauufaklurister och förläggare i Eskilstuna afgifvil med afseende
å de olägenheter en tullnedsältning skulle medföra, säga de: ”Tariffen
upptager icke mindre än 54 olika slag och värden, för
denna artikel, som alla äro föremål för tillverkning i Eskilstuna,
och prisskilnadeu dervid är sä ofantlig, att då saxar tillverkas
som pr dussin säljas för 1 r:dr 16 sk., eller pr 8 36 sk. 7 rist.
sä kosta deremot de finaste guldritade brodersaxarne, hvaraf dus
-
Den 3 Juni e m
.•587
sinet blott väger 6 och 5, oell af de aldra finaste icke mer än
2 lod, ända till 76, 85 och 128 r:dr pr &, och tullsatsen i nu
gällande taxa 3 r:dr 16 sk. pr f?, öfver hvars förment ytterliga
höjd sä mycket larm hållits, uigör således för de finare och finaste
sorterna icke mer än 5, 4 och 3 proc.” R. o. Ad. torde
häraf finna att den nuvande tulltaxans stadganden i detta hänseende
icke äro rätt lämplige, mendet sätt att förtulla ifrågavar:de
artikel, som Utsk. i stället föreslagit är ändå sämre. Dä man
likväl, ifall Hr Aminoffs yttrande skulle tagas till efterrättelse
måste misströsta om möjligheten att ändra Utsk:s öfvertygelse
ronde denna tullstadga, sä lärer det äfven i delta hänseende vara
fruktlöst att af Utsk. vänta rättelse. Följande regeln ali man
af 2:ne onda ting bör välja det minsta, tillstyrker jag R. o. Ad.
att låta förblifva vid 1845 års tulltaxa för ifråga vande artikel.
Hr Printzensköld: I händelse Gr. Gyldenstolpe icke skul
le
hafva det sig bekant, får jag meddela honom den upplysning
att i Eskilstuna tillverkas trädgårdssaxar af god beskaffenhet. Den
person som Hr Gr:n omnämnde skulle hafva införskrifva en dylik
sax från utlandet och för densamma fåll betala sä dyrt, kan
jag icke beklaga, enär han, såsom man brukar säga, gått öfver
än efter vatten. Del vissa är att nämnde person, kunnat få en
sådan sax gjord här i landet och då hade förtjenslen på densam
ma
slädnät hos den inhemska arbetaren.
Gr. Gyldenstolpe: Då den person, som var utsatt för
den af mig omtalda händelse, är en ganska klok man, är jag öfvertygad
att, om han kunnat få en lika god trädgårdssax från
Eskilstuna, som den han utifrån införskref, hade han visserligen
icke betalt 25 r:dr för blotta nöjet att hafva en utländsk sax.
Det visar endast det orimliga skydd man velat lemna Eskilstuna
sorn ändå icke går framåt.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror icke att man kan kalla
del en uppmuntran för Eskilstuna när man i st. f. de nu gällande
tullbestämmelserne, föreslår, såsom Utsk. gjort, hvad som är
än värre. Man får icke straffa Eskilstunaboerne för andras
förseelser.
Frih. Gylén baal: Jag anser visserligen att Utsk. gått för
långt då det föreslagit en tullnedsättning ända till 36 sk. men
å andra sidan synes mig den starka tullförsnillningen ä arliklarne
saxar och knifvar utvisa att den nu gällande tullen är för hög.
Lurendrejeriet å dessa varor har gått sä långt att åtminstone i
Göteborg numera icke något beslag göres, utan att saxar och knifvar
finnas deribland. Jag tror att den nuvande tullen å saxar
tål vid en betydlig jemkning och föreslår jag derföre att den må
sättas till 1 r:dr 24 sk. pr tf, hvilken tull jag anser vara
tillräcklig.
Hr Printzensköld: Med den vidsträckta erfarenhet Frih.
Gyllenhaal äger, kan han väl ej bestrida att ju tullförsnillning
25’
388
Den 3 Juni e. m.
alltid skall komina att äga rum med de varor, som äro af beskaffenhet
att lätt kunna insmugglas, ehvad tullen sättes till nu
gällande belopp eller det lyckas Frih:n att få tullen bestämd till
endast dubbelt emot hvad Utsk. föreslagit; och jag är öfvertygad,
att lika många beslag på knifvar och saxar som hittills ägt rum,
jemväl hädanefter med den föreslagna lägre tullen skola inträffa.
Ty 1 r:dr 24 sk. pr It är också en penning, som man icke skall
förakta att i smugglingsvåg söka förtjena.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts vara fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm, att, i afseende på artikeln saxar, uti sjelfva
tulltaxan först förekomme öfverskäraresaxar, med tullvärde af
5 r:dr och införseltull af 12 sk. pr Lff, hvarom betänk, icke
innehölle någon framställning, emedan förut varande tullbestämmelser
blifvit bibehållne; hvadan Hr Landtm, finge hemställa,
om R. o. Ad. bifölle Utsk:s förslag i denna del.
Härvid anmälde sig och yttrade:
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke fattat huruvida
Bevilln.Utsk. föreslagit samma tullsats, som finnes stadgad i 1845
års tulltaxa, eller icke.
Hr Land tm. yttrade, att Utsk. icke föreslagit någon förändring
i tullen för öfverskäraresaxar, samt förnyade sedermera sin
propos. lill bifall å Utsk:s förslag i denna del.
Ropades ja.
Dä Hr Landtm, härefter framställde, att i fråga om ”saxar,
andra slag” blifvit yrkadt dels bifall till Utsk:s förslag, att införseltullen
derå måtte nedsättas från 3 r:dr 16 sk. till 36 sk., dels
bibehållande af 1845 års taxa, dels af Hr Lagerbjelke 2 r:drs och
dels af Frih. Gyllenhaal 1 r:dr 24 sk. tull pr g1, anmälde sig
och yttrade
Gr. Lagerbjelke: Jag afstår från mitt yrkande och förenar
mig med Frih. Gyllenhaal.
Frih. Cederström: Jag anhåller vördsammast, det Hr Gr.
o. Landtm, samt H. R. o. Ad. täcktes erinra sig att jag, förden
händelse 1845 års tulltaxa icke i denna punkt kunde bifallas,
alternativt föreslagit en tull af 2 r:dr LU.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf förklarat, att
då Frih. Cederström upptagit Gr. Lagerbjelkes förslag, propos. derå
skulle blifva framställd, derest icke någon annan propos. förut
vunne bifall, hemställde Hr Landtm, om R. o. Ad. bifölle Utsk:s
förslag i fråga om ”saxar, andra slag”.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja.
Hr Gr. o. Landtm:s sedermera framställde propos:r först
till vidblifvande af 1845 års taxa i denna del och sedan till ifrågavande
införseltulls bestämmande till 2 r:dr, besvarades äfven
med starka nej, blandade med ja; men då Hr Landtm, derefter
Den 3 Juni e. m.
3S9
hemställde, om R. o. Ad. bifölle, att ifrågavande tull utsattes till
1 r:dr 24 sk., ropades starka ja, blandade med nej; hvarpå Hr
Landtm, förklarade det han trott sig finna, alt den sednast framställda
proposm blifvit besvarad med öfvervägande ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller om votering och
att nu gällande taxa mä blifva kontrapropos. Jag anser att då
R. o. Ad. bibehållit den gamla tullen å knifvar, så kan Ståndet
icke utan alt begå en inconceqvens nu förändra tullen ä saxar.
Hr Printzensköld: Afven jag ber alt få anföra skälet
hvarföre jag yrkar votering. Det är nemi. det, att jag anser af
aldra största vigt, att bibehålla den nu gällande tullen å artikeln
saxar, då sådane inom landet tillverkas af den godhet att de fullt
ut kunna täfla med de utländska.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter:s-propos.:
Den som anser införseltullen ä saxar, andra slag än öfverskäraresaxar,
böta nedsättas till 1 r:dr 24 sk. U, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, anses 1845 års tulltaxa böra i afseende på ifrågavar:de
slag af saxar förblifva gällande.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 29.
Nej — 17.
Hr Printzensköld: Mot det af R. o. Ad.gnu fattade beslut
får jag afgifva min reservation. Jag anser detta beslut stå
i strid med det Ståndet förut fattat i fråga om tullbestämmelserne
å artikeln knifvar, och jag beklagar, att man nu lagt mera
godtycket, än ett verkligt sakförhållande till grund för beslutet.
Anmäldes och lades på bordet uedannämnde frän StatsUtsk.
inkomne mern. och ullåtm:
N:o 185, i anledn. af erhållen återremiss å utlät. N:o 131 ;
N:o 186, i anledn. af erhållen återremiss ä utlåt. N:o 153;
N:o 187, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt N:o 165;
N:o 188, i anledn. af erhållne återremisser å det under
o °
N:o 119, afgifna betänk., ang:de byggnadslån lill staden Amål;
N:o 189, i anledn. af väckt fråga om öfverlåtelse till staden
Falkenberg af den Kronan tillhöriga tullbro öfver Ethra
strömmen;
N:o
190, i anledn. af väckt motion om anslag eller lån af
allmänna medel till betäckande af kostnaderne vid laga skifte i
Wemdalens kyrkelag i Herjeådalen;
N:o 191, i anledn. af väckt motion om låneunderstöd ät
390
Ilen 3 Juni e. m.
komministern i Ryd och Näs församlingar af Erkestiftet för dels
flyttning dels nybyggnad af boställe;
N:o 192, ang:de aflöningen för R. St:s nuvande jnstititeombudsman
samt bans vikarie;
N:o 193, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de statsanslag
till upprätthållande af den arméens pensionskassa åliggande
pensionering.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 10 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Mundt.
Måndagen den 5 Juni 1848.
Plenum kl. ^ till 11 f. m.
Företogs val af en Bänkman inom 9:de Bänkm:s-afd:n efler
N:o 37. Hr Rosenstråle, fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolf; och befanns
vid valförrättningens slut dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 399. Frih. von Beskow, Bernhard.
Upplästes ett af Hr Hedenstjerna, Carl Johan, inlemnadl
sålydande mern.
Af embetsäliggauden föranledd att nästa onsdag, för någon
tid, lemna hufvudstaden, får jag härmedelst afsäga mig förtroendet
att vara Bänkman inom 17:de Bänkm:safd:n, under anhållan
om bibehållandet af min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. biföll denna anhållan; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, tillännagaf att till följd häraf val af en Bänkman inom
17:de Bänkm:s-afd:n komme att förrättas i början af nästa plenum.
Dä nu Hr Gr. o. Landtm., med tillkännagifvande, att vid
i dag hällen Talmans-öfverläggning ansetts lämpligast, att tiden
till samtidigt afgörande i alla RiksSt:n af Const.Ulsk:s mern. N:o
12, ang:de det af K. M. i Nåder afgifna representalions-förslaget,
utsattes till nästa Fredag, hemställde, att detta mål, enär det ännu
icke hos R. o. Ad. blifvit andra gången bordlagdt, mätte få å
föredragmslistan uppföras näst efter Bevilln.Utsk:s betänk. N:o
Den ä Juni f. m.
391
13, för alt vid nästa föredragning ånyo bordläggas, och sedan
om fredag förelagas lill afgörande, lemnade R. o. Ad. härtill
sitt bifall.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 13, ang:de
tiillbevillnintten.
Hr Gr. o. Land tm. erinrade, ali i sista plenum vid pröfningen
af artikeln saxar, hade för ”saxar andra slag” endast införseltullen
blifvit bestämd, men R. o. Ad. icke afgjorl tullvärdet,
som icke i betänk, var omnämndt, men i förslaget till tulltariff
blifvit utfördt till 3 r:dr, hvaremot samma tullvärde enl. 1845
års taxa utgjorde 10 r:dr pr Tt; hemställande Hr Gr. o. Landtm,
fördenskull att ifrägavar:de tullvärde nu måtte bestämmas.
Frih. Gyllenhaal, Carl Henr.: Då jag sednast tog mig
friheten att föreslå en införseltull af 1 r:dr 24 sk. b:co, under
lät
jag alt tillika hemställa att tull värdet mätte derefter rättas.
Jag lager mig friheten föreslå, att delta tullvärde mätte blifva
beräknadt till 5 ndr.
Uppå härefter framställd propos. beslöts att saxar, andra slag
skulle åsätta* eli tullvärde af 5 r:dr pr fif.
Vidare förekom.
31:sta punkten, ang:de artikeln sirap.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Denna puukt innefattar
3 särskilda frågor, nemi. rör:de afgifterne på capillär-sirap, som
för närvande har eli tullvärde af 26 sk. 8 r:st. och en införseltull
af 3 sk. för ??, samt mulbärs- rosen- och viol-sirap af 40
sk. och införseltull af 4 sk. Om dessa båda slag säger Utsk..
att de hafva ett betydligt högre värde och äro af annan beskaffenhet
än sockersirap, hvarföre Utsk. i afseende på dem, föreslår
ett högre tullvärde, hvaremot införseltullen är föreslagen lika för
alla slagen. Jag skulle, för min del, tro, att hufvudsaken i denna
fråga icke är de två första sorterne, ulan den bruna och hvita
sockersirapen, som förut har halt ett tullvärde af 8 sk., men
varit lill införsel förbjuden. Jag vill för min del vördsamt hemställa,
att R. o. Ad. ville i delta fall låta 1845 års taxa gälla
för de obetydligare slagen, nemi. för de 2 första, capillärsirap
samt mullbärs- rosen och violsirap, men att hvad den bruna eller
hvila sockersirapen beträffar, R. o. Ad. ville bibehålla tullvärdet
8 sk., men medgifva att införsel får ega rum, och alt tullen sättes
till 3 sk., såsom K. M. och Utsk. föreslagit.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Sedan den sista värde talaren
instämt i Utsk:s förslag alt borttaga förbudet mot införsel af
topp-, kandi- och kaksocker, hvarigenom ett betydligt steg på förbäilringarnes
väg år vunnen; oell då intet hopp lärer vara, att
den af K. M. föreslagna nedsättning å tullen på krossadt,
lump, havana, terres, samt andra till sockerhalten lika slag, står
392
Den 5 Juni f. rn.
att erhållas, ehuru, så väl på detta rum, som inom BorgareSt.
tydligen och klart blifvit ådagalagdt att en nedsättning i tullen
borde tillvägabringas, utan skada för producenten som ändå
hade sin tillbörliga vinst; så får jag på de af Utsk. anförde
skäl förena mig i det förslag Utsk. tillstyrkt, nemi. att de uppräknade
olika slag af socker må sammanföras under en rubrik,
samt äsättas 5 sk. införseltull pr få.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt han, då i afseende på denna
artikel icke blifvit framstäldt, något annat yrkande, än att
för capillair- mullbärs- rosen- och violsirap 1845 års tullbestämmelser
måtte bibehållas samt att sockersirap, brun eller hvit, måtte
åsättas 8 sk. tullvärde och 3 sk. införseltull pr få, finge hem
ställa
om R. o. Ad. bifölle delta yrkande.
Ropades ja.
Hr Aminoff: Jag förmodar att Hr Gr. o. Landtm, täcktes
låta införa på behörigt ställe, den af Utsk. föreslagne redactionsförändringen,
alt i st. f. det i vanligt tal begagnade ordet sirop,
dess egentliga namn sirap måtte varda begagnad.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle tro att dessa redactioner
böra öfverlemnas till Exped.Utsk., om någon rättelse behöfves,
samt att R. o. Ad. icke bör ingå i någon votering om stafningssättet.
Hr Gr. o. Landtm, ytlrade att han, då Bevilln.Utsk. i sitt
betänk, specielt upptagit frågan om stafningssättet och bifall till
Utsk:s derom afgifne förslag blifvit yrkadt, trodde sig icke kunna
undgå att derom framställa propos.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Hr Aminoff
om han icke vill afstå från denna sin begäran. Jag kan icke tro
att någon propos. derom varit gjord uti de öfriga Stånden. Men
omså vore, och Stånden skulle derigenom komma att besluta om
stafningssättet; så kunde om 2:ne stadnade mot två den löjliga
händelsen inträffa att man satte i fråga att om den saken rösta
t förstärkt Utsk.
Hr Aminoff: Jag skall gerna afstå från mitt yrkande helst
jag ser att ordf. i Exped.Utsk. är här närvarrde och således fått
kännedom om den af mig gjorda anmärknm.
Hr Printzensköld: Jag får äran tillkännagifva, att jag ej
mera är ordf:de i Exped.Utsk. emedan den ord. orf:den nu åter
inträdt i sin befattning. 1 allt fall kan jag försäkra Hr Aminoff,
all Utsk. åt den grammatikaliska delen af Uisk:s belänk:n egnar
all möjlig uppmärksamhet, och Exped.Utsk. skall i förenämnde
hänseende äfven med detta betänk, vidtaga den åtgärd, som Utsk.
anser nödigt.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att sedan Hr Aminoff numera
afslätt från sitt yrkande om propos., nästföljande punkt torde få
till pröfning förekomma.
Den 5 Juni f. m.
393
32 punkten, ang:de artikeln smör.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser Utsk. hafva gjort en
för stor nedsättning i denna tullafgift. Om tullen på denna ar
tikel
skulle nedsättas så mycket som K. M. föreslagit, så skulle
derpå förloras en inkomst af 44,000 r:dr. Men om en ringare
tullafgift än den närvar:de bestämmes, så torde lämpligt skydd t
alla fall vara beviljad t ät landtbruket. Efter hvad mig är sagdt,
skall PresteSt. hafva nedsatt tullen till 2 r:dr. Om någon underrättelse
derom inkommit, så anhåller jag, att Ridd.secret. måtte
upplysa derom. I sådant fall hemställer jag till R. o. Ad.,
att antaga samma tull, PresteSt. bestämt. Då torde likväl vara
häst att bibehålla det tullvärde som förut finnes i taxan och blott
ändra afgiften ifrån 2 r:dr 24 sk. till 2 r:dr.
I anledn. häraf upplyste lindert. Ridd.secreterare, att
protutdr. angtde pröfningen af Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 13, ankommit
endast från BondeSt., och att detta Stånds sålunda R.
o. Ad. meddelade beslut icke omfattade artikeln smör, utan endast
den föreg:de delen af betänk, till och med artikeln kött.
Hr Printzensköld, Carl: Afven jag är af den tankan,
att Utsk. här, för den stora principens skull, har gått allt för
långt i nedsättning. Någon nedsättning bör likväl i min tanka,
enl. hvad Hr von Hartmansdorff äfven yttrat, kunna ega rum
med landlbrukets betryggande. Jag tror mig med visshet kunna
säga, alt BondeSt. stadnat i samma beslut i delta afseende som
PresteSt., åtminstone var det en ledamot af det förra Ståndet som
yttrade detta till mig nu på f. m. Om nu R. o. Ad. skulle
stadna i lika beslut med PresteSt. så får man tre Stånds beslut
i frågan och då eger man hopp derom, att en tullbestämmelse
skall komma att ega rum, hvilken hvarken skall blifva ofördelaktig
för producenter eller consumenter, hvars bästa och hvars fördel,
man här ofta nog söker att försvara. Hvad åter beträffar
tullvärdet, så tror jag deremot att det vore lämpligare att uppsätta
detsamma såsom Utsk. föreslagit eller lill 6 r:dr b:co för
L81, ty detta tullvärde kommer icke i någon slags beräkning vid
andra tillfällen då tullförsnillning eger rum, emedan dä det värde
af varan, som i taxan önnes utsatt läggas lill grund för bölernas
bestämmande, så framt icke varan på auktion försäljes. Det kan
derföre vara nyttigt, att detta tull värde uppdrifves så högt nära
nog som möjligt, och jag anser alt fruktan för brott emot tullagarne
skall ökas genom denna åtgärd, om stadgandet med noggrannhet
handhafves.
Frih. Hamilton, Hugo: Erfarenheten har visat, attsmuggling
i ganska stor skala bedrifves på norra gränsen med smör,
och det är en ganska naturlig sak, då smöret i den angränsande
provinsen af Finland äro i högst betydligt lägre pris än hos oss.
Efter hvad jag har hört sägas, skall der betalas högst 4 r:dr b:co
för L0f. Att nu ålägga dem att betala 2 r:dr 24 sk. b:co i tull,
eller äfven endast om den skulle minskas lill 2 r:dr b:co, såsom
394
Den 5 Juni f. 111.
de föreg:de talarne hafva yrkat, d. v. s. hälften af varans inköpspris
på stället, det kan raan icke annat än anse såsom en den
aldra starkaste retning till smuggling och lagbrott samt dermed
följande osedlighet. Detta är hvad den delen af frågan beträffar.
Hvad äter angår den delen af frågan, huruvida ett tillräckligt
skydd erhålles för näringen genom en lull af 1 r:dr 24 sk. b:co,
så får jag ål minstone för min del, som är, på de landtegendomar
jag sköter, en af de betydligare smörproducenterne, åtminstone
inom Nerike och Westergöthland, förklara ali jag finner
mig fullt belåten med det boga pris på smöret, som nu finnes.
Vi hafva icke haft det länge, och få troligen icke behålla del.
Vi hafva ansell oss belåtne förut med 5 r:dr b:co Lm, och kunna
äfven nu vara nöjde dermed. Detta gifver i alla fall en ganska
vacker inkomst åt jordbruket. Pä detta skäl och dessutom
derföre att jag anser de beräkningar, som de föregule talarne
framställt, i min tanka lika litet hålla streck vid denna punkt,
som vid de öfriga, nemi. att Statsverket absolut förlorar en viss
summa, derigenom att tullen nedsättes, hvilket icke är fallet, ty
då nu en stor del af dessa varor hafva gått förbi tullen i anseende
till de höga tullbestämmelserna, så blir del ju en ren vinst
för Staten om den erhåller större qvanlileter af varan lullbehandlade
just genom den lägre tullen och på denna grund anhåller
jag om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Aminoff: Jag får vördsamt anhålla att K. M:s nåd. skrifvelse
pag. 51 i afseende å artikeln smör, måtte blifva uppläst,
emedan det möjligen kan finnas personer, på detta rum, som icke
haft tillfälle att taga en närmare kännedom af den nåd. skrifvelsen,
samt att jag derefter måtte fä ordet.
Sedan den sålunda begärda uppläsningen försiggått, yttrade
Hr Aminoff: Af den nu uppläste högst fullständiga skrifvelsen
inhemtas, tydligen och klart, de olika förhållanden som
iuträffat med artikeln smör, sedan den nuvar:de tulltaxan trädde
1 verkställighet. Medförande denna taxa uti första rummet, en
ganska stor förminskning uti Statens påräknade inkomster, uti
den andra en orimlig stegring i priset på denna lifsförnödenhetsvara
och uti det tredje, måhända det vigtigaste, framkallande af
laglöshet och brott, ganska stora och vidtomfattande. Alla dessa
omständigheter böra af R. St. tagas i noga beräkning, och då
bjuder klokheten, att den höga tullen på smör, sättes i fullkomlig
öfverensstämmelse med det allmänna och enskilda iutresset, hvarigenom
Staten får en rättvis och behöflig inkomst, och konsumerande
medlemmarne varan för drägligt pris, samt lurendrejeri och
tullförsnillning undvikes.
Vid sista riksdagen var införseltullen på smör blott 32 sk.
Ltt. Denna tull uppsattes dä emellan 3 å 400 proc., eller till
2 r:dr 24 sk. LS’, utan alt några yttre eller inre förhållanden
f dertill gåfve den minsta anledning. Förhöjningen har ganska betydligt
skadat våra handelsförhållanden, oberäknadt det högst oklo
-
L)i n 5 Juni f. m.
395
ka i politiskt afseende. Förmodligen ville man afse producentens
fördel med förbisående af konsumentens, Statens, och de otvifvelaktig
uppkommande lagbrotten?
Så länge smör fick införtullas för 32 sk. LU, ingick frän
Finland till Sverige i medeltal räknadt omkring 57,400 Lf£, men
nedgick sedan år 1845 då den höga tullen af 2 r:dr 24 sk. vidtog,
till 915 \M, samt är 1846 endast till 123 L8f, utan att
likväl någon förminskning ägde rum i qvantiteten smör inom landet;
hvaraf tydligen kan dragas den slutsats, att denna vara inkommit
uti riket, pä den olotliga och mot lag stridande vägen.
Må man ej möta denna anmärkn., alt sedan priset på smör stigit,
har landtmannen ökat sin ladugård, och derigenom betäckt
den betydliga skilnaden emellan ofvannämnde 57,400 LS, och
123 hU smör. Visserligen hafva ladugärdarne blifvit ökade, och
detta är väl. Men de kalfvar som föddes 1844 blefvo icke kor
1845 och 1846.
Man har hört den ganska rikliga grundsats äfven nu yilras,
ali alla hastiga förändringar äro skadliga, oell jag har alltid delat
deuua åsigt, men man gjorde icke denna princip gällande vid
förra riksdagen, då man förhöjde införseltullen orimligt, och utan
all klok beräkning för följderne, så mägtig var det enskilda intresset,
allt måste vika för detsamma, och jag fruktar att de råd och
förslager som från den K. skrifvelsen till R. St., kan inhemtas
komma att motverkas af denna mägtiga häfstång. Det är dock
tid, att man rättar felen, och icke ökar den rättvisa missbelåtenhet
som kan uppstå hos den stora mängd medborgare som be
gagna
smör, genom bibehållande af nuvartde höga tullbestämmelse.
Jag önskar att införseltullen på smör, må blifva enl. K. M:s
nåd. förslag 1 r:dr 16 sk. b:co pr LS1, men då denna önskan
lärer komma att räknas bland de fromma, måste jag instämma
uti hvad Utsk. föreslagit, eller en införseltull på smör af 1 r:dr
24 sk. li:co pr L$.
Hr Printzensköld; Såsom skäl för tillstyrkande af bifall
till Utsk:s förslag, har Frih. Hamilton anfört den erfarenhet man
vunnit om tullförsnillningens höjd i de norra provinserne å den
förnödenhelsvara, hvarom nu är fråga. Jag vet också ganska väl
att högst betydliga tullförsnillningar egt rum å del smör, genast
efter del ali traclaten emellan Sverige och Finland upphörde,
men jag tillåter mig likväl att fråga den ädla Frih:n om man
icke bör söka orsaken till dessa försnillningar annorstädes än i
tullbestämmelserna. Jag är långt ifrån att vilja lägga tullstaten
något i detta afseende till last, men det kan vara en möjlighet att
genast efter det att den större tullen trädde i verksamhet, sådane
förhållanden voro för handen, vid den noria tullstationen som
gjorde det för generaltullstyrelsen omöjligt att kunna ögonblickligen
afvärja deras följder. Deremot eger jag för min del den fasta
öfvertygelsen, att sådane åtgärder derstädes nu mera blifvit
vidtagne, alt dylika bedrägerier, som der inträffat, icke vidare
komma att ega rum, och att om i den vägen försök ånyo någon
r
396 Den 5 Juni 1. m,
gång skalle visa sig, det likväl icke skall lyckas att utföra bedrägerierne
i den stora skala som hittills vid ett eller par tillfällen
varit förhållandet. Det är således i min tanka, ingalunda rigligt,
att åberopa en eller annan enstaka händelse till grund för nödvändigheten
att nedsätta tullvärdet på smör till det belopp, som
Utsk. föreslagit.
Man upprepar oupphörligt nu likasom tillförene huruledes
den nedsatta tullen skulle bidraga dertill att personer blifva laglydiga.
Jag svarar derpå nu som förut, att så länge det finnes
någon vinst att förvärfva genom lagarnes öfverträdelse, så skola
de icke saknas som äro färdiga att begå dylika brott. Hr Aminoff
har dragit åtskilliga slutsatser af de förhållanden, hvilka äro
uppgifne i afseende på importen af smör under de tre sislförflutna
åren. Jag anser mig likväl böra öfversätta dessa slutföljder
på ett annat språk, så att det kunde lämpa sig till den criminala
lagstiftningen, hvarigenom jag skulle komma lill precis samma
resultat der, som i tullagstiftningen, nemi. att taga bort alla stadganden
i criminallagstiftningen, derföre att de egga till öfverträdelse.
Anser man att en tullbestämmelse å ena sidan och straffet
för dess öfverträdelse å andra sidan, icke skulle utgöra något
skydd å ena sidan för producenten och på den andra sidan ett
medel att afskräcka från brott, så kommer man derhän, att det
är bäst alt icke alls hafva några förbud eller straffbestämmelser,
på det, att man icke derigenom må uppmana till brott. Detta
kan icke vara crminal-lagstiflarens mening och lika så litet kan
det vara tullagstiftarens mening. Då han på den ena sidan vill
skydda producenten, så belägger han öfverträdelsen af detta skydd
med ett straff, lika väl som criminallagstiftaren utsätter straff för
att stjäla; och då lagstiftaren väntar sig att det straff han stadgadt
för stöld skall afskräcka ifrån en sådan förbrytelse, så väntar
han sig äfven att det straff han stadgat för tullförsnillning
skall afskräcka från sådane företag. Jag tillstyrker för min del
den tull, som af PresteSt. blifvit antagen och om äfven Frih.
Hamilton förklarat sig nöjd med den tull, som blifvit föreslagen,
så följer icke deraf, att det långt talrikare antal producenter som
finnas å landsorterna och hvilkas vara fördyras genom en mycket
längre transport, skulle vara nöjde med denna nedsättning i
tullbestämmelsen. Vi känna något livar, att just det höga priset
på smör, har föranledt en mängd landtbrukare i södra, vestra
och medlersta delarne af riket att öka sina ladugårdar, och att
de hufvudsakligen lagt sig på smör- och ostproduktion. Då den
höga tullen frarnbragt ett sådant för landel nyttigt och önskvärdt
resultat, så hemställer jag huruvida det icke vore nyttigt och nödigt
alt fortgå på samma bana och alt icke genom en allt för
hastig förändring i tullbestämmelsen alldeles förstöra de förhoppningar,
som dessa landtbrukare hafva gjort sig, att genom utvidgning
af sina ladugårdar kunna af dem draga en vinst som de
ostridigt förtjena.
Den 5 Juni f. m.
397
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Hr von Hartmansdorff har gjort
den anhållan, att tull på Smör måtte bestämmas till 2 r:dr. Om
Kronans inkomst af tullen skall bibehållas oaktadt nedsättning i
tulltaxan, så måste det ske genom en ökad införsel. Denna ökade
införsel skulle naturligtvis vara en vinst för det land, som afsänder
varan och en förlust för det andra dit varan inkommer.
Jag är öfvertygad, genom erfarenheten, att smörtillverkningen
inom Sverige skall uppdrifvas lill den höjd, att derigenom kan
åstadkommas en nedsättning i det nuvande priset, som jag medger
är i hufvudstaden något för högt, synnerligen i förhållande
till andra varor, men deremot icke för högt i landsorterne. I
de orter, der hemmansklyfningar gått långt, är antalet af kor
hos hvarje jordegare ganska ringa. Man kan således icke derstädes
och ej eller i sådana trakter som med städer äga långväga
eller kostsam gemenskap, afsätta dessa små partier färska, till
det högre pris en sådan beskaffenhet vanligen medförer; tvertom
mäste man, för att erhålla ett till afforsling tjenligt belopp förvara
smöret flera månader, hvarigenom uppkommer nödvändighet
att använda mycket salt, som hos sådane producenter fördyrar
varan. När härtill kommer den vigtförlust, som forslingen åstadkommer,
och hvilken under varm sommar uppgår till omkring
2 U och under den svala årstiden 1 S pr LU, så finnér man
deri orsaken till det förhållande, att landsortspriserna på smör
alldeles icke äro för höga. I sydvestra delen af Östergöthland
och i nordliga delarne af Småland har smöret ingalunda hufvudstadens
uppdrifna priser. Det betalas der icke mera än 6 r:dr
32 sk., 7 r:dr, 7 r:dr 24 sk., eller aldra högst 8 r:dr. Pä dessa
skäl anhåller jag att den af Hr von Hartmansdorff föreslagna
införseltull af smör efter 2 r:dr pr L?7 må blifva af R. o. Ad.
antagen.
Frih. Gyllenhaal: Under det jag fullkomligt instämmer
uti hvad som blifvit sagt uti K. M:s nåd. skrifvelse, kan jag icke
annat än förena mig med Utsk., rör:de den tull, som detsamma
föreslagit. För hvar och en, som har någon närmare kännedom
om vår riksgräns emot Ryssland, torde det vara uppenbart, att
ett fullkomligt förekommande af tullförsnillning derstädes är
omöjligt. Jag har likväl trott och äfven hört erkännas att den
förstärkning, som vår tullbevakning i Haparanda erhållit, bidragit
till lurendrejeriets aftagande likasom derigenom äfven en mängd
beslag blifvit gjorda. Sedan traktaten med Ryssland upphörde
har förtullningen i Haparanda varit snart sagt ingen under de
sednare åren. Icke deslomindre har den förut vanliga qvantiteten
af smör från Haparanda hit till Stockholm inkommit, således
utan förtullning. Jag skulle derföre tro, att det icke är något
annat skäl, än den högt uppdrifna tullen, som vållat lurendrejeriet.
Det är icke möjligt att bekosta en bevakning, som helt och
hållet kunde förekomma lurendrejeriet. Jag skulle önska alt R.
o. Ad. ville taga detta i betraktande och föreslår vördsamt, att
R. o. Ad. måtte antaga den tull, som Utsk. föreslagit. För min
398
Den 5 Juni I. m.
del har jag i tullkommittéen föreslagit en införseltull af endast
1 r:dr 12 sk., emedan jag anser att landtbrukarens smörproduction,
äfven med detta skydd kunde drifvas med fördel.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Hvad jag nu kommer
alt anföra är ingalunda riktadt emot mine värde motståndare, ty
emot dem är icke värdt att säga något; ziffror oell fakta gälla
litet för dem; men jag anhåller, ali tå vända mig till Ståndets
öfriga ledamöter med svar. Den fråga, om tullen, som nu här
förekommer, kan betraktas i 3:ne afseenden. Dels är tullen ämnad
lill skydd för den inhemska näringen, dels bidrager den till
en statsinkomst, och för det tredje, inverkar den på konsumenternes
rätt. I afseende på det skydd, som den lemnar näringarne,
har en ledamot anmärkt, att han såsom producent är nöjd
med det skydd, som den af Utsk. löreslagne afgiften lemnar denna
näring.
I afseende på statsinkomster, så vilja åtskillige personer bär
anse alt statsinkomsten skulle blifva större för det tullen blef hög.
Det är dessa motståndare, som icke låta öfvertyga sig af ziffror,
men jag skall nu söka öfverbevisa dem. Jag anhåller att fä visa
hvad följden blifvit i afseende på Statens inkomst af den förhöjning,
som ägde turn vid förra riksdagen. Först hade förtullats
öfver Haparanda till Stockholm ett belopp af 7,267 LU smör och
t Stockholm 29,423 L$, eller sammanlagt omkring 37,000 VM
å 32 sk. b:co i tull pr LS. Tullen blef derefter höjd till 2 r:dr
24 sk. b:co, och då införtullades till Haparanda 14|, och lill Stockholm
901 L£, således tillsammans icke fullt 1000 VM. Om 1000
drages från 37,000, så återstår 36,000 La, för hvilka tullen förlorades,
med afdrag af skillnaden emellan 2 r:dr 24 sk. och 32
sk. li:co för Lti af den förtullade qvantileten. Således hafva R.
St. ådragit Slaten en förlust af minst 50,000 r:dr r:gs, derigenom
att de förhöjt tullen. Sådant kommer troligen också att framgent
inträffa, ty om också tullbevakuingen vid Haparanda är förbättrad
och förstärkt, så kan den länga gräns, som finns vid Torneå
eif aldrig så bevakas, att tullförsnillning derigenom förhindras.
Alltså kommer, om man fortfar att bibehålla den ökade tullen,
statsinkomsten bestämdt att betydligen minskas, enär det är en
gifven följd, all ändock smör måste inom landet förtäras.
Man har påstått att det skydd, som uppkommit genom den
nya tullen skall befordra produktionen. Detta kunde likväl icke
hafva skett i sä hög grad under 2 års tid, emedan den ladugårdsförbättring,
som derför varit nödvändig icke kunnat på så kort
tid till vägabringas.
Nu kommer jag till konsumenternes rätt och för den anhåller
jag också att fä fälla några ord. Man mäste väl (inna att
smör är en nödvändighetsvara, som förlätes nästan mer eller åtminstone
lika mycket af den fattigare befolkningen, som af den
förmögnare, och man måste väl göra afseende på dess rätt. Hr
von Hartmansdorff har anfört till stöd för sina satser en petition
af Eskilstuna manufakturister om bibehållande af de höga tullsat
-
Den 5 Juni f. m.
399
seme. Ja» anhåller alt såsom stöd för mina satser om konsumenternes
rätt och fördel få åberopa en i dessa dagar öfverlemnad
petition af de s. k. frie arhetarue, derutinnan de visserligen yrkade
höga tullar i allt hvad som skulle förskaffa dem arbete, men
lag tull på nödvändighetsvaror. Således måste man äfven göra
afseende på konsumenternes rätt, och ehuru den tullafgift som
Ulsk. föreslagit, är tillräckligt hög, kanske lill och med för hög
för att förekomma tullförsnillning och derjemte till och med för
hög i afseende på konsumenterna, så vill jag gerna begifva mig
dertill på det man åtminstone må kunna komma ifrån den orimliga
tull, som nu är lagd på smöret. Jag anhåller således att
Utskis förslag måtte blifva antaget.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Det synes tydligt att
Hr Aminoffs argumentation varit rigtad emot dem, som skulle vilja
vidhålla den gamla taxan i detta hänseende. Mig veterligen
har likväl ingen velat yrka sådant. Dessutom skulle jag önska
alt man icke ville lägga så mycken vigt vid de framställningar,
som göras af stora possessionaler, emedan man dervid alllid löper
fara alt gä ganska ensidigt tillväga. Det synes nemi. vara temligen
klart, alt sådane personer kunna producera varan till något
bättre pris, än som blifver möjligt å mindre lågenheter och
hemmansdelar i de särskilde landsorterne bosatta landtman. Det
är dessas rätt jag åsyftar alt skydda. Frågan gäller nu, huru
långt den af flera talare yrkade tullnedsättning hör gå. Vi böra
erinra oss alt den af ötsk. föreslagna tullen af 1 r:dr 24 sk.
blott med 32 sk. öfverstiger den före 1845 gällande bestämmelsen,
då den deremot med 1 r:dr understiger denna gällande tull.
Språnget är i min tanka, alltför stort. Jag önskar alltså att man
måtte stadna vid den af PresleSt. antagne ziffran af 2 r:dr. Man
har väl*icke någon visshet om hvad BoudeSt. beslutar i detta
hänseende, men såsom en presumtion derå, torde det tillåtas mig
att af de vid betänk, fogade reservationer få uppläsa följande:
Uti den af riksdagmännen Per Mattsson från W. Norrlands län,
Joli. Persson från Upsala län samt Gustaf Pettersson från Ostergölhlamds
län afgifne särskilda mening, säges nemi.: ”Hvad smöret
beträffar, så tyckes oss tillräckligt att nedsätta del ifrån 2 r:dr
24 sk. till 2 r:dr; oaktadt den höga tullen, har smöret likväl nu
fallit till circa 9 r:dr r:gs i parti, och delta är ett pris, redan
så lågt, att det aldrig utan skada för landtmannen kan sänkas
lägre. Skall nu tullen nedsättas ännu mera, så blifver ladugårdsidkaren
lidande, och den fattige skattedragande bonden, som behöfver
sin moda belönad, i mån derefter”.
Jemväl har Erik Pehrsson från Gefleborgs län vid detta ämne
yttrat följande: ”De i nu gällande tulltaxa stadgade införselafgiflerne
å victualie)- och landtmannavaror hafva blifvit klandrade
såsom för höga, och man har velat ytterligt nedsätta dem,
men ett bättre landtbruk har blifvit frukten deraf, lill stor nytta
för det bela. Allmännare liar nu landtmannens omtanka blifvit
vänd på den förut allt för ravcket försummade ladugårdsskötseln,
400
Den 5 Juni f. m.
på frambringandet af ost, smör, kött och boskapskreatur m. m.
Införseln af dessa artiklar har de sista åren minskats i högst betydlig
mån. Snart skall den genom denna bättre rigtning af
landtmannaproduktionen alldeles upphöra, och utförsel af ifrägavar:de
artiklar i stället ega rum; utom det att jag icke anser för
en ringa lycka för fäderneslandet, att många landtman öfvergifvit
den förderfliga bränvinsbränningen, och nu begynt med ifver omfatta
tillverkningen af smör och ost, sedan derföre en lönande afsättning
erhållits. Jag tror derföre att de vid sista riksdagen höjde
tullafgifterne å landtmannavaror icke förtjena det bittra klander,
som nu å dem slösas; och skall någon nedsättning derutinnah
äga mm, så håller jag före, att den åtminstone endast bör
småningom ega rum, och denna stadgade tullen å smör 2 r:dr
24 sk. pr LS” icke nedsättas mer än till 2 r:dr”. Detta är det
yrkande, som jemväl af mig vördsammast framställes, till stöd
hvarför jag ville åberopa de glädjande förhoppningar, dem Hr
Gen. Tulldirectören behagat lemna oss, att bevakningen vid vår
nordliga gräns skall komma att blifva strängare, till följe hvaraf
äfven tullförsnillningen derstädes lärer komma att förminskas.
Det förefaller mig för öfrigt något besynnerligt, att, så snart fråga
är om förhöjning i tullen, så yttras slraxt farhågor för lurendrejeriets
tilltagande, hvaremot, örn en nedsättning, lät vara i
modererad mån, ifrågasättes, man icke alls vill medgifva att den
oftaberörda vådan af lurendrejeri i samma mån finge anses blifva
förminskad.
Gr. Gyldenstolpe har ansett att man borde vid detta tillfälle
afse konsumentens intresse, och det är gifvet, alt, om man på
ett uteslutande sätt vill se till godo dennes fördel, ty jag vill
icke kalla det hans rätt, och detta med förbiseende af producentens,
så måste också denna tull betydligt sänkas. För min del
åter, enär jag aldrig erkänner behörigheten af ett så ensidigt förfarande,
nödgas jag motsätta mig nämnde åtgärd. Men hvad som
måste i icke ringa mån väcka min förvåning, det är åhörandet
deraf att Hr Grua behagat till stöd för mina satser åberopa de
sig så kallande ”168 frie arbetarnes” petition till H. M. Konungen;
ty jag hade i sanning icke föreställt mig alt Hr Gr. Gyldenstolpe,
med de tänkesätt den värde ledamoten i politiskt hänseende
ständigt ådagalagt, och hvilka enl. mitt omdöme förtjena
den största aktning, kunnat skänka en gillande uppmärksamhet
åt en petition, af det innehåll, som den ifrågavartde. Jag vill
äfven gerna befrämja arbetarnes rätt, men fäster mig då icke ensamt
vid handtverkarnes, utan jemväl vid landtbrukarnes bästa.
Med tillfredsställelse har jag derföre inhemlat de yttranden, hvilka
reservationsvis blifvit af (lere ledamöter af BondeSt. afgifne.
De hafva förklarat, att, på samma gång de önska skydd för landtmannaproduktionen,
de ingalunda vilja förneka de öfriga näringarne
det skydd, som de behöfva. De s. k. fria arbetarne deremot
hafva förfarit på ett alldeles motsatt sätt, ty de vilja afskaffa
allt skydd, utom för deras egen näring, der önska de starka
-
Den 5 Juni f. m.
401
ka skyddstullar. Sådant kan åtminslone icke kallas mycket oegennyttigt.
Och då petitionens innehåll i öfrigt så föga torde förtjena
att gillas, inser jag icke lämpligheten af att i nu ifrågakomne
hänseende åberopa en så beskatfad auctoritel; likasom jag vågar
förmoda, alt på besagde framställning icke måtte göras något
afseende, enär den icke synes deraf vara förtjent.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Ehuru jag
är något hemmastadd i tullagstiftningen, så finnér jag nu mycket
väl, att det icke later sig göra att stadga någon princip, som generell
skulle kunna tillämpas på hvarje serskild artikel, emedan
så många serskilda förhållanden inverka på produktionen och införseln
af hvarje serskild vara, hvilka dervid måste tagas i betraktande,
alt man, med en omfattande blick, måste öfverskåda
det hela. Om jag på ena sidan vill framtaga en sats, som Gr.
Gyldenstolpe har framkastat, i afseende å tull, så blir fråga om
huruvida man må, för en sådan lifsförnödenhet, en sådan vigtig
vara som smör, hafaa tullen låg. Om man dermed tror altman
skall tillvägabringa på bästa sätt den stora säkerheten och förmånen
för landet, att alltid hafva god ^tillgång på denna vara,
så bedrager man sig naturligtvis. Ar 1808 hade vi en
del af Finland qvar, förenadt med oss, hvilken återtogs under
vintern och hvarifrån stora qvantileter af smör kommo. För
närvar:de är priset nu i Stockholm 9 å 10 r:dr LSf. Om man
genom ett skydd för näringen inom landet emot utländsk medtällan
skaffade en ymnig produktion af varan, så skulle priset
derigenom falla, pä samma sätt, som förhållandet har varit med
spanmälsproduclion; i afseende hvarå vi fordom t. o. m. betingade
oss i vidsträcktare män införsel ifrån Liffland och fortgingo
längre på den banan, hvaraf följden var att jordbruket låg nere.
Man får således icke så der fästa sig vid att en sak i sådant fall
är ett arcanum som vid alla tillfällen kunde hjelpa, utan man
måste betrakta förhållandena, sådane som de i hvarje tid äro,
och se det mål, hvaråt man syftar. A andra sidan får man icke
heller förglömma att England, hvars befolkning till en stor del
sysselsätter sig med manufaclurer och som dermed förser hela
verlden, varit nödsakadt att upphäfva sin spanmålstull och nedsätta
tullen på födoämnen, på det att deras arbetare måtte kunna,
för låga priser, lifnära sig. Härigenom är också öppnadt för
Skäne, Halland och Bohuslän en utsigt till afsättning af smör
på England, derest de vilja lära sig att behandla smöret såsom
det bör behandlas och närma sig till det sätt som i detta afseende
iakltages i Holland. Den nedsättning, som nu af Utsk. blifvit
föreslagen fruktar jag dock nu har gått nog långt. För min
del kan jag icke annat än öfvertyga mig att 1 r:dr 32 sk. hade
varit det lämpliga, men anser att det är alldeles nödvändigt att
nedsätta den orimligt höga tull som förut varit gällande och som
föranledt till smuggling i högst betydlig skala, hvilken är omöjlig
alt hindra.
5 H. 26
402
Den5Junif. m.
Af dessa skäl skulle jag gerna hafva sett om tullen blifvit
nedsatt till 1 r:dr 32 sk., men jag antager heldre 1 r:dr 24
sk. om jag dertill blir nödsakad än om jag skulle hafva tullen så
hög som 2 r:dr eller deröfver för Ltt.
Hr von Hartmansdorff: Jag började med alt förklara
det jag, för min del, ansåg den nuvande tullen böra förminskas
ifrån 2 r:dr 24 sk. lill 2 r:dr; men jag trodde mig icke böra gå
längre och jag anhåller att ytterligare för R. o. Ad. få framlägga
de skäl, hvarpå jag grundar min mening.
Gr. Gyldenstolpe har framställt motsatta åsigter under 3
olika synpunker, nemi. statsinkomstens, producentens och förbrukarens
bästa. Jag skall söka att bemöta hans invändningar under
samma synpunkter.
Hvad den första punkten heträffar, så har Hr von Hohenhausen
nyss för R. o. Ad. framställt nyttan och nödvändigheten deraf,
att Sverige må kunna förse sig sjelft med det smör som erfordras,
emedan landet, i händelse af krig, eller afbrott i tillförseln,
eljest skulle sakna en nödig vara, som ej kunde inom landet
till erforderlig myckenhet åstadkommas. För alt bringa saken
derhän, var Finska traktatens upphörande, i min tanka, mycket
gagnelig. Det är blott 4 år sedan detta fördrag upphörde,
och likväl har man sett huru smörtillverkningen inom riket be
tydligen tilltagit och att landthushållningen hos mången blifvit
förändrad ifrån att hufvudsakligen vara riktad på spanmålsförsäljning
eller förbränning till bränvin, är hon nu stäld på boskapsskötsel
och dithörande alsters åstadkommande. Fördelen af denna
förändring lärer ingen kunna bestrida. Då denna förändring
af en landtegendoms bruk ifrån en riktning till en annan, icke
så lätt låter sig göra, så hade den icke heller kunnat åstadkommas,
derest icke landtbrukarne varit dertill uppmuntrade genom
en betydlig vinst. Skall man nu, dä denna inträffat, och när
de skulle draga nytta af den förändring de gjort, betaga dem gagnet
deraf, eller godtgörelsen derför? Det vore att gäcka deras
förhoppningar, att bedraga dem i deras beräkningar. Jag tror,
såsom en värd talare redan sagt, att man icke får bedömma detta
förhållande efter de stora egendomsegarnes utsago allena; ty
det är klart att den som har ett stort kapital och kan drifva sin
rörelse i stort, han kan derpå vinna mera i stort och följaktligen
nöja sig med en mindre vinst i smått än den ringare producenten.
Troligen är likväl förhållandet i detta land, att det smör,
sorn säljes i städerne, kommer mera ifrån den fattigare allmogen
än ifrån de större jordbrukarne. Denna allmoge bör följaktligen
här hafva en ersättning, på hvilken man skall göra afseende.
Frih. Cederström har uppläst hvad reservanterne i BondeSt.
hafva yttrat, och jag tror mig göra afseende derpå. Hr Rääff
har också omförmäldt detta förhållande, och det bör icke sättas
å sido. Det år klart, att den som är af Gr. Gyldenstolpes mening
att man bör nedsätta tullafgifterne både på stadsmannavaror
och på landlmannavaror, han skall visa den rättrådighet emot
Den 5 Juni f. m.
403
stadsboerne, att när han gjort allt hvad han kan, för alt ruinera
dem, så skall han ock göra allt hvad han kan, för att ruinera
landtmännen. Då få alla lika orätt. Men då jag, å min sida,
söker göra allt hvad jag kan för att upprätthålla sladsboerne,
så bör jag å andra sidan göra allt mitt till, för att upprätthålla
landtmännen, och det är derföre som jag yrkar en högre tull på
landtmannavaror liksom på stadsmannavaror. Jag anhåller också
att få fråga de sakkunnige bland Ståndet om icke förhållandet är
sådant att det Finska smöret, oberoende af fragt och tull, kostar
mera än det Svenska, d. v. s. att hökaren anser det Finska smöret
i allmänhet vara bättre. Om det anses fetare och bättre saltadt
eller hvad orsaken må vara, det vet jag icke, men alt så verkligen
är, har jag hört af en person, som jag anser för trovärdig. Om
det är förhållandet, så behöfva våra landtmän, innan de lära sig
att behandla sitt smör lika väl som Finnarne göra med sitt, uppmuntras
till dess de komma sig före.
Då man i detta fall talar om den fattiges fördel, så menar
man vanligen den fattige i städerne. Det är nemi. de, som skola
få betala smöret dyrare. Men huru är förhållandet med den
fattige på landet? Jo, det är alt han icke har råd att bestå sig
smör. T. o. m. den mindre hemmansegaren förtär icke det smör
han tillverkar, utan han säljer det, och anser det på somliga orter
för det hufvudsakliga medlet hvarigenom han förskaffar sig
penningar lill kronoutskyldernes betalande. På dessa medborgare,
som äro obemedlade, änskönt de icke äro fattighjon, bör man
väl också göra afseende. Den som, enl. författningarne, är skyldig
att försörja de fattige, måtte väl höra skyddas så att han icke
sjelf varder fattighjon, ty om allesammans blifva det, så är det
svårt att veta hvilkendera som skall försörja den andra. Hvilka
äro det nu, som skola försörja de fattige på landet, hvarest de
flesta fattige finnas, emedan befolkningen der är större än i städerne?
Jo, det är just jordägaren, som frambringar smör. Man
skall väl således se till att dessa kunna försörja både sig sjelfva
och de fattige.
Hvad nu beträffar statsinkomsten och siffrorne, hvarutinnan
Gr. Gyldenstolpe anser sitt yttrande vara så särdeles bevisande,
så måste jag erkänna att jag icke vet huru ziffrorne i K. M:s
nåd. skrifvelse skola förklaras, ty der står att införseln öfver Haparanda
besteg sig år 1845 endast till 14£ IM, men längre ned
slår det att 1845 afsändes från Haparanda 30,688 LS. Vidare
står der, alt år 1846 icke någon förtullning af smör egde rum
i Haparanda, men längre ned står det att vid pass 28,000 Lf?
anlände frän Haparanda. Antingen måtte de förra uppgifterna
eller de sednare vara oriktiga. Det torde nu Gr. Gyldenstolpe
upplysa. Om det förhåller sig så att 1846 och 1845 sedan Finska
traktaten upphört, skickades ifrån Finland öfver Haparanda,
det ena året 28.000, och det andra året 30,000 YM smör, så är
man, hvad år 1846 beträffar vid samma förhållande som år 1844,
då också 28,000 Ld inkommo öfver Haparanda. Nu är likväl
26*
404
Den 5 Juni f. m.
skilnaden att år 1844 var tullen 32 sk. för LE, men åren 1845
och 1846 deremot 2 r:dr 24 sk. LE. Det ser således ut, som
vore uppgifterna origtiga; eller ock förhåller det sig, såsom jag
tror mig kunna taga för temligen afgjordt, nemi. att antingen
tullafgiften är 2 r:dr eller 1 r:dr 24 sk. eller något annat belopp,
så tullförsnillas smör i alla fall öfver Torneå eif. Skälet är
helt enkelt att man omöjligt kan genom bevakning längs elfven,
som på de flesta ställen kan öfverfaras, förekomma tullförsnillning.
Det är följaktligen fruktlöst att göra förändringar i taxan. Jag
skulle på samma sätt, som Frih. Cederström tro, att derest man
ville göra så stort afseende på det brottsliga i tullförsnillningen
att man bryr sig om statsinkomsten eller den inhemske frambringaren,
så borde man taga bort all tull på smör. Med detsamma
hade man ock gjort allt möjligt för de s. k. fattigas intresse.
Det förundrar mig att de talare som här satt dem i främsta
rummet utan att fästa afseende på andra förhållanden, ändock
vilja hafva tullen högre än K. M. i sin nåd. propos. föreslagit.
Men likasom Gr. Gyldenstolpe sagt, att det för honom vore fruktlöst
att tala för sina motståndare, så torde del äfven vara fruktlöst
för mig att tala med mina. Jag underställer likväl raina
tankar deras omdöme, hvilka måhända äro mera oväldige än Hr
Grin och jag anser hvarandra.
Gr. Gyldenstolpe: Hr von Hartmansdorff måtte icke hafva
genomläst IL M:s nåd. skrifvelse med tillräcklig uppmärksamhet,
ty med Hr von Hartmansdorffs klarsynthet hade det då ingalunda
kunnat undfalla, hvad som deraf synes mig helt lätt kunna
härledas. K. M. har framställt förhållandet med hvad som
införtullades vid Haparanda före och efter Finska tractaten och
deraf synes, att införseln till Haparanda utgjorde 7,777 LE innan
tractaten upphörde och till Stockholm 29,423 Lé?, hvaremot sedan
tractaten upphört, och tullen blifvit höjd, endast 14£ LE
förtullades till Haparanda samt 901 LS till Stockholm. Deremot
infördes från Haparanda 30,688 LE 16 E smör till Slockholm.
Nu torde väl hvar och en kunna inse, att det smöret omöjligen
kunde hafva tillkommit genom förökad production i Norrland,
hvilken icke på dessa år kunnat stiga till 30,000 LE, som fördes
frän Haparanda till Stockholm, utan för hvar och en visar
sig tydligt, att detta smör infördes från Haparanda, men utan
att förtullas, och att det var precist dylikt Finskt smör, som förut
hade förtullats. Jag hade nu egentligen uppstått för att förklara,
att det icke är min afsigt att ruinera sladsmannanäringarne.
Jag har den öfvertygelsen, att måttliga tullar skydda bättre
än de höga, emedan de höga icke kunna efterlefvas utan föranleda
lurendrejeri, hvaremot jag anser de måttliga tullarne kunna
verkställas, och således upphör allt det skydd af de höga tullarne,
som man väntar sig af dem, hvaremot de låga tullarne gifva
verkligt skydd. Jag tror derföre, för min del, att jag bättre än
Hr von Hartmansdorff skall skydda stadsmannanäringarne, och
att samma förhållande äfvenledes eger rum i afseende å landt
-
Dun 5 Juni f. m.
405
mannanäringarne. Vare det långt ifrån mig att vilja förstöra
hvarken den ene eller den andra af dessa näringar. Man har
velat förebrå mig, att jag icke vill hafva någon tull på smöret,
och således på intet sätt beskydda den inhemska näringen, men
då jag har yrkat, att nedsättningen icke må blifva större, än Utsk.
föreslagit, så följer deraf, att äfven om detta bifalles, den inhemska
uäringen eger ett ganska godt skydd. När man dertill lägger,
att varan dessutom måste draga ännu flera pålagor såsom
tolag o. s. v., när raan dertill lägger de utgifter, som uppstå derigenom,
att varorne anses komma ifrån utländsk ort, emedan de
fartyg, som hitföra dem betraktas såsom alldeles utländska, så
skall raan finna, att denna vara äfven med den af Utsk. föreslagna
tull, blifvit tillräckligt högt beskattad. Den förhöjning,
som gjordes vid sisth riksdag ifrån 32 sk. till 2 r:dr 24 sk., utgjorde
1 r:dr 40 sk. Nu är den föreslagne nedsättningen endast
1 r:dr, nemi. från 2 r:dr 24 sk. till 1 r:dr 24 sk. Det
återstår således icke obetydligt, så att tullen kommer att blifva
mer än dubbelt mot hvad den nu var före Finska tractatens upphäfvande.
Således tror jag verkligen, att den föreslagne nedsättniogen
icke är för stor. Hvad konsumenterne beträffa, så måste
man göra afseende icke endast på dem som finnas inom städerne,
utan äfven på dem, som äro bosatte på landet, och för dem
är det en fördel om smöret kostar 1 r:dr 24 sk. mindre pr Lfå.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare har sagt, att då man
bibehåller criminallagarne, oaktadt att man derigenom icke kan
hindra ifrån brott, så skulle man icke låta afskräcka sig ifrån
att stadga tullbestämmelser, äfven om dessa icke kunde vidmakthållas.
Jag får likväl fästa den värde ledamotens uppmärksamhet
på den väsentliga skilnaden, att de criminella lagarne angå förbrytelser,
som äro moraliska brott, antingen de finnas i lagen
eller icke. Så alt om en lagbestämmelse i sådant fall också upphäfdes,
så vore det icke destomindre i sjelfva gerningen ett moraliskt
fel, men deremot kan väl ingen menniska säga att det vore
orätt att äta oförtullat Finskt smör, så framt det icke vore i
lagen förbjudet. Då således lagen förbjuder en hop saker, som
den i och med detsamma gifver en ekonomisk retelse att göra,
så kan man säga att lagen retar till att göra dem.
Gr. Gyldenstolpe har redan visat att Staten förlorat i inkomst
genom de höga tullbestämmelserne; men, säger en annan talare,
det gör ingenting, ty det lnrendrejas i alla fall vid Torneå eif.
Detta vill jag medgifva, ty något lurendrejeri kommer i alla händelser
att ega rum vid Torneå eif; men för att det skall drifvas
der i stor skala, så måste tullbestämmelserne vara höga. Ju laggre
man sätter tullbestämmelserne, ju mera krymper äfven den
traktat af Finland ihop, som kan hafva intresse i lurendrejeriet
och blefve slutligen så inskränkt, att den skada, som genom denna
tullförsnillning sker, är, jemförelsevis med den skada, som
sker då denna trakt genom höga tullbestämmelser utsträckas till
hela Finland, ganska obetydlig. Man har äfven sagt, att produ
-
406 Den 5 Juni f. m.
centen af smör bör skyddas och upphjelpas och derföre skulle
tullen vara så hög, som den nu är bestämd; men man har dervid
glömt, att om smörproducenten icke det ringaste afser konsumentens
rätt, utan endast och allenast ser på sin egen fördel,
han dock mäste taga i betraktande alt i och med detsamma som
priset på hans producter för konsumenterne i städerne höjes, så
blir det icke heller möjligt för städernes handtverkare att lemna
sina producter för samma [iris till jordbrukarne; så att om han
äfven får något högre betalning för sina producter, så får han
också betala dyrare sina nödvändighetsvaror, som han skall köpa
tillbaka från städerne; dessutom måste jordbrukaren äfven taga i
betraktande, att genom onaturligt uppdrifna priser kommer konsumtionen
att i längden nedsättas, så att om han afser icke allenast
den dag han lefver, utan äfven framtiden, så måste jordbrukaren
på längden förlora, derigenom att industrien och den dermed
följande konsumtionen miuskas genom konstlad prisuppstegring.
Jag tror derföre, alt man mäste gå temligen varsamt tillväga
vid förhöjning af tullbestämmelserna å nödvändighetsvaror
och anser att tullen på smör bör, äfven i jordbrukets eget intresse
till det af Utsk. föreslagna belopp nedsättas.
Hr Wästfelt, Nils: Hr von Hartmansdorff bar uppmanat
någon person, boende i Stockholms granskap att yttra sig
öfver huruvida det Finska smöret vore bättre än vårt eget. Jag
vill dertill svara, att det smör, som under skeppningstiden inkommer,
tror jag är beräknadt att konsumeras snart sagt för dagen.
Det är kändt, att icke något smör vanligtvis förtullas innan
höstetiden, och det smör, som hilkommer under sommaren, beräknadt
att då förtäras, är naturligtvis icke då så beredt, som
det, hvilket är beräknadt att vara öfver vintern, d. v. s. att det
icke är så mycket saltadt. Detta gör att hökaren icke deraf köper
stora qvantiteter till förvaring öfver vintern. Detta är orsaken,
hvarföre de säga att det är sämre än det Finska smöret.
Hvad åter beträffar sjelfva den smörtillgång, som nu kommer
Stockholm tillhanda längre utifrån landet, så är äfven det vanligen
beräknadt på alt förtäras färskt och det är mindre saltadt än
det andra, emedan det är beräknadt på att förtäras på dagen.
Ladugårdsskötsel kring Stockholm är mest beräknad på mjölkförsäljning,
men då smör någon gång tillverkas, så sker det med
beräkning, att det skall konsumeras för dagen, och detta tror jag
är hela skilnaden emellan det Svenska och Finska smöret, som
hökarne beklaga sig öfver, då de säga alt detta Svenska smöret
som naturligtvis icke kan gömmas af förenämnde orsak är sämre
än det Finska. Jag tror att den Svenska smörproducenten har
tillräckligt skydd af den afgift som Utsk. föreslagit, nemi. 1 r:dr
24 sk., och anser t. o. m. att han kunnat hafva det af 1 r:dr.
Här har varit taladt af en värd talare om ladugårdarnes framåtskridande
i följd af förhöjning i tullen. Det blir en gifven följd
af ett bättre ordnadt jordbruk, att ladugården måste ovilkorligt
medfölja. Derest den icke det gör, så står ovilkorligen jordbru
-
Den 5 Juni f. m.
407
ket mycket lågt. Det kan vara sådane lokaler möjligen, der man
skaffar gödsel ifrån hufvudstaden, men för öfrigt kan man icke
hafva ett väl ordnadl landtbuk utan en högt uppdrifven ladugårdsskötsel.
Således har tullens höjande alldeles icke här ovilkorligen
den hufvudsakliga följden, att få smörproductionen ökad utöfver
hvad som förut varit förhållandet; men här är en annan omständighet,
som man icke får glömma. Innan 1845 års tulltaxa
infördes så kom det här verkligen ifrån Skåne ganska mycket
smör, men för närvande kommer knappast något derifrån och
hvarföre? Jo, emedan de lärt bereda sitt smör bättre än hvad i
allmänhet sker, och de skeppa det utrikes. Jag tror t. o. m. alt
om denna tull icke funnes, så skuile det Skånska smörets beredning,
som är mycket bättre än det Finska smöret, ändock komma
att göra priset derå högre och afsättningen friskare. Man
har sett att ifrån Skåne kommit årsgammalt smör, som varit lika
godt, som det för dagen här tillverkade smöret. Jag tillstyrker
således för min del den af Utsk. föreslagne nedsättning af
tullen på smör.
Hr Aminoff: Man har förebrådt Bevilln.Ulsk. att vid behandlingen
af ifrågavar:de ämne icke hafva iakttagit samma grundsatser
som Utsk. förut sökt göra gällande, nemligen, bibehållande
af de tullbestämmelser den K. skrifvelsen upptager. Men Utsk.
består af 48 ledamöter, hvilka, i sednare tider, nästan dageligen
ombytas synnerligen inom R. o. Ad., och de nya ledamöterne
hafva merendels blifvit tillsatte med fullt kända åsigter, stridande
mot de afgångne ledamöternes,— hvaraf ock inträffat, att voteringarne
ledt lill resultater, i strid med de grundsatser som inom
Utsk. försl blefvo antagne. Den K. skrifvelsen föreslår tullbestämmelsen
för smör till 1 r:dr 16 sk. LS\ Och den nuvande
taxan upptager tullen för smör lill 2 r:dr 24 sk. Minoriteten
inom Utsk. ansåg sig således hafva vunnit en stor fördel då de
genom sitt enträgna bemödande kunnat få tullen nedsatt till 1
r:dr 24 sk. L$.
Man har sagt, att landtmanna-näringen borde skyddas; och
ingen bestrider denna sanning. Men detta skydd måste vara naturligt
och ej hufvudsakligen bygdt på konsumenternas bekostnad,
genom orimligt höga priser. Jag tillägger, att man bör skydda
äfven stadsmanna-näringen, så den kan förkofra sig och gå framåt,
likväl icke grunda sin tillvaro genom tryckande priser på de
varor som icke kunna undvaras. Båda näringarne böra slå i ett
rättvist förhållande till hvarandra, om det enskilda och allmänna
deraf skall draga någon sann nytta. Må man unna den arbetande
klassen och de i mindre goda omständigheter varande medborgare
njutningen att få äta smör, utan att derföre betala högst
orimligt, som nu är händelsen. Den nuvar:de tullen på smör är
2 r:dr 24 sk. b:co Lf?, lägges härtill fraktomkostnader, kommisionsarfvode
och inträffande undervigt m. m., så blifver den sammanröknade
utgiften för smör minst 4 r;dr b;co per Lff; denna
summa, jemte varans eget värde i hemlandet, omkring 3J å 4
408
Den 5 Juni f. m.
r:dr b:co pundet, utvisar tydligen och klart, att utlänskt smör i
Svensk hamn ej kan säljas under 7 å 8 r:dr b:co pundet, så
framt denna vara inkommit pä den lagliga vägen.
I afseende på de skäl som blifvit ansedde till stöd för den
höga tullens bibehållande, nemligen ifrån den med betänk, åtföljande
reservation, lärer jag icke behöfva andraga annat än hänvisa
till fåtalet af underskrifterne och att dessa reservanter äro
förmögna och producenter.
Man har yttrat, att landtbruket i sednare tider stigit, likasom
kreatursskötseln och andra näringar, och man vill deraf draga
den slutsats, att sådant är en följd af höga tullbestämmelser
och förbud. Dessa näringars framåtgående äro en följd af upplysningen
och vetenskapernes stigande så inom vårt eget land
som utom detsamma, men visserligen ej beroende af höga tullar
och förbud, som verka motsatsen.
Här har af en talare blifvit erkändt att den nuvartde tullen
på smör är för hög. Men det oaktadt vill han ej ingå derpå att
nedsätta densamma till hvad Utsk. föreslagit. Huru skall jag
förklara detta yttrande? Troligen anser den värda talaren att nedsättningen
vore dä för stor på engång, och derföre gillar han
blott den nedsättning som af reservanterne är föreslagen, eller
24 sk. per LU. Om den värde talaren haft samma grundprincip
då han bidrog att från 32 sk. öka tullen på smör till 2 r:dr 24
sk. per Ltb, så skulle säkerligen förhöjning ej öfverstigit 100
proc. eller i likhet med hvad den K. skrifvelsen nu innehåller.
Hr von Hohenhausen: Jag anhåller om ordet, endast för
att göra ett pär tillägg till mitt förra anförande. Hvad jag ämnade
framföra, har af Gr. Lagerbjelke redan blifvit bevisat, nemi.
att tullförsnillningen vid Torneå eif, när detta premium af 1
r:dr 40 sk. för transporten borttages, måste minskas, emedan det
icke då kan löna sig längre att ifrån långt aflägsna delar af
Finland transportera smöret.
Det andra tillägg, som jag hade ämnat göra, var det af Hr
Aminoff anförda factum, att vära skeppsredare, i synnerhet i Götheborg,
intaga smör och andra victualie!' utifrån och lägga dem
på nederlag för alt få dem för bättre pris, till förlust för den
inhemska producenten deraf. För öfrigt får jag fästa uppmärksamheten
derå, att det är uppenbart, att jag kan sätta tull på
en vara, så hög, att smuggling derigenom uppmuntras, synnerligen
dä lättheten att lurendreja är så stor, som t. ex. med öppna
båtar, hvilka t. o. m. gå öfver Bottniska viken för att öfverföra
smör. Jag ser derpå ett exempel uti de öppna båtar, sora
komma ifrån Dagö och Ösel till Gottland, för att tillbyta sig slipstenar
o. d,, och ditföra allehanda saker och när således dessa
båtar kunna komma öfver, så lära de icke underlåta att försöka
alla utvägar och hitta på medel att tullfritt införa varor, hvilket
naturligtvis verkar alt det skydd, som man just genom tullen
åsyftar, till en del borttages. Det måste således alltid noggrant
beräknas huruvida en tull skyddar eller icke. Man har sett, att
Den 5 Juni f. m.
409
den för höga tallen nästan hade uppkommit till den gräns, der
skyddet var förbi, derföre att smugglingen har varit stor, och all
införsel emot lull upphörd. Det är således nödvändigt att man
rättar sig efter förhållandet i detta fall, såsom i allt annat, och
icke tager några theoretiska principer och bygger på dem de
verkligt praktiska förhållandena. Jag vidblifver således den nedsättning
jag yrkade då jag förra gången hade ordet.
Hr Printzensköld: Gr. Lagerbjelke har trott sig kunna
vederlägga det exempel jag anfört eller den jemförelse jag gjort
emellan criminal-lagstiftningen i allmänhet och tullagstiftningen,
så vidt denna afser höga tullar och straffbestämmelser för tullagarnes
öfvertrådande dermed, att brotten som criminallagarne afhandla
egentligen äro moraliska, hvaremot brotten emot tulltaxan
blott skulle vara relativt inmoraliska, enär, i fall tulltaxans bestämmelser
icke funnos, dessa brott icke heller skulle ega rum.
Gr:n torde likväl icke vara okunnig derom, att vår criroinallagstiftning
omhandlar icke blott brott af moralisk beskaffenhet,
utan äfven sådane som angå den allmänna ordningen och som
derföre kallas polisförbrytelser. Jag tror icke det Gr:n vill taga
bort de lagar, som röra dessa förbrytelser, ty det skulle må hända
blifva temligen vådligt för samhället. Således om man ändlligen
vill endast till polislagarne inskränka jemförelsen, så står denna
i allt fall qvar såsom rigtig ocb konseqvent. Gr:n har velat försvara
tullens nedsättning dermed, att om landtmannen får något
mera för sin vara af stadsboen, hvilken producerar åtskilliga artiklar,
som landtmannen behöfver, så får denna sednare äter betala
dem så mycket dyrare. Men om det nu skulle hända sig
så, att landtmannen icke får, för den utläudska konkurrensens
skull, sälja sin vara, så frågar jag Gr:n om landlmannen har något
att köpa för hos stadsboen. Det torde väl då vara bättre
så ställa till att landtmannen får sälja sina produkter till stads
hoen
mot skälig betalning, äfven om den vara han sedan måste
köpa af stadsboen blefve något dyrare.
Gr. Gyldenstolpe har nämnt, att hans motståndare icke tåla
det ziffror och facta tala lill dem. Det är en något sträng be
skyllning,
ty om Gr:n förmår att öfvertyga genom ziffror och facta,
så betvitlar jag icke att hans motståndare deraf låta sig vederläggas,
men jag befarar att Gr:n icke sjelf med tillräcklig uppmärksamhet
genomläst den del af K. M:s nåd. skrifv., der de
ziffror och fada förekomma, af hvilka han vill hemta sin bevisning,
enär Gr:n sagt, att eftersom ifrån Haparanda år 1845 afsändes
30,608 L& smör utan att ett enda LU det året i Haparanda
förtullats, så skulle deraf klarligen visa sig att hela detta
qvantum smör vore tullförsnilladt; men om Grin eftersett blott 2
rader ofvanför i denna samma skrifvelse, så skulle Gr:n funnit
huruledes år 1844, då den Finska tractaten var gällande, från
Haparanda blefvo afsönde 28,000 LSf smör, under det att samma
år i samma stad förtullats allenast 7,767 LU. Antingen hafva
nu, medan den Finska tractaten var gällande, dessa 28,000 Lf?,
f 410
Den 5 Juni f. m.
minus de 7,767 Lfa, som in förtullades, varit försnillade eller
också hafva de varit tillverkade inom landet. Antager man det
sednare och tillämpar förhållandet på 1845, så visar det sig, att
den höga tullbeslåmmelsen nyssnämnde år endast föranledt en
tullförsnillning af hvad som motsvarar det år 1844 förlullade
smörbelopp med tillägg af 2,608 LU. Antar man åter, att, jemte
de år 1844 i Haparanda förtullade 7,767 LS’ smör, allt det
öfriga smöret, som sagde år derifrån afsändes eller 20,233 Lf?,
äfven var utländskt, då det naturligtvis pä oloflig väg inkommit till
riket, så har ju detta betydliga smörqvantum år 1844 blifvit
tullförsnilladt, oaktadt tullafgiften då endast utgjorde 32 sk, per
LS?; och då ligger häruti ett ovedersägligt bevis på riktigheten
af den sats jag städse försvarat, att man må göra en tullbestämmelse
huru låg som helst, så skall den dock aldrig blifva något
värn emot det af vinstbegäret framkallade srnugleriet.
En värd talare, Hr Wästfelt, har ansett den ökade smörtillverkningen
inom landet icke så mycket härröra ifrån de höga
tullarne å victualievaror, som icke fastmera ifrån ett ordnadt
jordbruk. Om jag nu medgifver att det ligger en viss grad af
sanning häri, så får jag dock anmärka, det Hr Wästfelt sjelf erkänt
att den högre tullen å victualievaror, hvaribland smör är den
förnämsta, också kan i någon mån bidraga till den högre production,
som i sednare tider skett af denna vara. Hvarföre ej
då till detta lyckliga förhållande låta de båda orsakerne fortfarande
verka gemensamt, såsom hittills, enär de bägge tillsammans
utgöra det säkraste medlet lill ladugårdsskötselns förkofran?
Eller ligger det något ondt uti, om man på detta sätt skulle
lyckas bringa saken derhän, att smörimporten inom en icke aflägsen
framtid kommer alt alldeles upphöra?
Hr Aminoff synes hafva ställt sitt sednaste yttrande egentligen
till mig då han omtalat huruledes jag skulle hafva medverkat
till ”den, såsom Hr Aminoff uttrycker sig, omättligt höga
tullafgift”, som vid sednaste riksdag blef bestämd å smör. Men
om mitt minne icke felar, så fans den der så omåttliga lullafgiften
redan bestämd i 1841 års tulltaxa. Blott ett undantag
var gjordt för Finland och när undantaget upphörde, så trädde
äfven emot delta land den allmänna tullbestämmelsen å smör i
gällande kraft. Jag har således icke genom 1845 års Bevilln.-  Utsk. medverkat till den tull, som vid den riksdagen åsattes smöret,
utan endast dertill, att den förut befintliga blef bibehållen.
Hvad beträffar frågan om tullens måttlighet eller omåttlighet,
så äro begreppen om hvad som är måttligt eller ej, icke blott
subjectiva och i följe deraf oftast ganska skiljaktiga, utan äfven
under stundom beroende af yttre förhållanden. Den, t. ex., som
blir öfverlastad af 2 supar bränvin, kan väl med skäl sägas vara
omåttlig om han förtär detta qvantum; men följer väl deraf
att man med fog kan beskylla den för omåttlighet, som, då han
förtär de 2:ne suparne, deraf icke har den ringaste olägenhet?
Med hänsigt till behofvet af skydd för den inhemska industrien,
anser jag icke 2 r:dr, icke ens 2 ndr 24 sk. vara omåttlig lull
Den 5 Juni f. m.
411
på smör, FIr Aminoff kan ingen förneka att vara af motsatt tanka;
och hvem som har rätt, lärer ingen af oss kunna afgöra.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme att
fortsättas kl. 6 e. ni.
Hr von Troil, Sam. Gust: Jag tillhör antalet af de, som
i allmänhet tro, att raan med försigtighet bör tillvägagå med
nedsättning af tullsatser på de produkter, sora utgöra föremål för
jordbrukets produktioner. Jag tror det egentligen derföre, att det
är först på sednare tider, som vårt jordbruk börjat taga en ändamälsenligare
riktning i afseende på boskapsskötsel o. s. v., men
i förevar:de fråga delar jag de afsigter, som af Bevilln.Utsk. blifvit
framställde. Jag tror mig sä mycket mer böra göra det, som
smörtullens nedsättning till 1 r:dr 24 sk. pr LU är nyttig både
i afseende på den statsinkomst den kommer att bereda, och i afseende
på förekommande af det sedeförderf, som är en ovilkorlig
följd af nuvande höga tullsats. Afven tror jag att man vid detta
tillfälle bör taga i betraktande den fattiga arbetarens intresse,
som nödvändigt fordrar, all man icke uppsätter priset på hans
oundgängligaste lefnadsbehof.
Gr. Lagerbjelke har redan visat att t. o. m. landtbruket icke
är i behof af så omättligt hög tullsats, som vid sista riksdagen
åsattes smör, uppgående till emellan 40 å 50 proc. af varans
värde, då man nemi. tillägger öfrige umgälder för smörets införsel;
och då den nu föreslagne tullen, tillsammans med nyssnämnde
umgäld, öfverstiger 25 proc. af detta värde, så skulle jag för
min del tro att det är allt hvad man i detta afseende kan önska
eller fordra. Man behöfver endast kasta ögonen på K. M:s nåd.
propos. till R. St. i detta afseende, för att finna, att den minskning
i qvantiteten af införtulladt smör, som under de sednare
åren egt rum, icke härledt sig ensamt af ökad produktion, då
nemi. år 1844 endast 7,767 LU smör förtullades öfver Haparanda,
i st. f. 28,000, som förut varit förtnllade, och året derpå
förtullades endast 14| hU. Vid Stockholms tullkammare har
förhållandet varit enahanda. Man behöfver endast fästa uppmärksamheten
på dessa förhållanden för att finna, att denna
större qvantitet smör blifvit tull försnillad under den tid den
högre tullsatsen varit gällande. Man bör icke lemua åsido alla
de beslag, som i följe deraf egt rum under sednare lider, och de
för Svenska rättskänslan så föga angenäma uppträden, som deraf
blifvit en följd. För min del tror jag, alt den som vill fråndraga
statskassan en betydlig inkomst oell äfven befrämja tullförsnillningar,
den bör bibehålla nuvar:de höga tullsats eller ock det
framkastade förslaget af 2 r:dr. Den som deremot vill förskaffa
statskassan en god inkomst, och tillika i någon mån om icke
fullkomligt motverka det förderiliga lurendrejeriet, han bör äfven
motsätta sig förhöjning af tullarne.
Hr Ribbing, Bengt: Jag får endast förena mig med dem,
som icke tro att en nedsättning af tullen till 1 r:dr 24 sk. verkar
tillräckligt i afseende på den minskning i lurendrejeriet,
412
Den 5 Juni f. m.
sora äfven jag önskar af själ och hjerta, utan jag tror att ett
skydd, som skulle vara tillräckligt, mäste bestämmas till 1 r:dr.
Om man aldrig så litel besinnar hvad 1 r:dr i tull, med tillägg
af öfriga omkostnader, gör på ett LU smör, så skall man finna
att den föreslagna nedsättningen icke minskar kostnaden så betydligt,
alt icke de, som vilja tull försnilla varan, derpå skola hafva
en ganska betydlig vinst. Det är klart och tydligt, att det lurendrejeri,
som faktiskt vitsordas af tullspecialer och längder, samt
af K. M:s nåd. propos., som här blifvit åberopad, endast ökas af
den orimligt höga tullen och att man således icke kan göra något
värre för alt undergräfva landtmannanäringen och förstöra
den, än att sätta så höga tullar, och detta är ändock en småsak
emot det sedesförderf, som derigenom åstadkom mes. Det synes
mig högst besynnerligt, att man tyckes hafva glömt denna sak
ifrån början vid tullagstiftningen. Det är förunderligt att man
talar om att stifta sådane lagar, som förekomma brott, hvilken
princip obestridligt är riktig, utan att man likväl följer denna
princip. Det är omöjligt att neka, att icke sådane lagar, som
vår tullagstiftning har att framvisa, skola tvinga till lurendrejeri
och således skapa brott. För min del måste jag yrka på tullens
nedsättning till 1 r:dr.
O
Ilr Akerman, Fredr.: Ståndets lätt förklarliga otålighet
att komma till ett resultat, ålägger mig att vara helt kort. Man
liar betraktat frågan från 2:ne synpunkter: stadens och landtbrukarens.
I afseende på de båda första punkterne, så erkänner jag att
så väl tillverkaren eller landlmannen har beträdt en bana, på hvilken
han bör hafva uppmuntran, som att Staten har i tullafgiften
en god och säker inkomstkälla, men jag tror att om man vill
skydda dessa gemensamma, så gör man det säkrast derigenom,
att man ställer så till att det blir en fördel att förtulla i st. f.
att smuggla varan. Endast derigenom försäkras Staten om sin
inkomst, och detta ändamål kan visserligen icke vinnas genom
höga tullsatser, utan genom sådane, som göra det förenligt med
importörens intresse att betala tull.
En värd talare har visserligen förklarat att, ehuru låg tullen
nu sättes, blir smugglingen densamma; men jag vet icke hvarifrån
han hemtar stöd för denna åsigt. Dessutom säger det sig
sjelf att om också moraliteten skulle vara ännu lägre än den
verkligen är, så är det väl sannolikt att personer icke i allmänhet
göra lagbrott om de kunna undvika det emot en billig afgift.
Dessutom är det också gifvet, att det är risque med att tullförsnilla
och att, om afgiften är låg man icke underkastar sig denna
risque.
För öfrigt ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå att
det största antalet fattige finnas ibland de köpande, och att således
de fattigas intressen bäst bevaras genom att sätta låg lull.
Jag tror således för min del att man gjort rättast och bäst i allas
intresse genom att sätta denna tullafgift lägre än Utsk. har före
-
Den 5 Juni f. m.
413
slagit, men då jag icke kan hoppas framgång för ett sådant förslag,
så inskränker jag mig till att begära bifall till hvad Utsk.
har föreslagit.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det påståendet att stadgandet af
nuvar:de tullbestämmelse eller en dermed något öfverensstämmande
endast skulle vara ett bibehållande af hvad som förut varit
stadgadt, det påståendet faller, dämman betänker att förut infördes
smör endast ifrån Finland. Ar 1843 infördes till Sverige
61,416 LU smör, hvaraf ifrån Finland 61,356 Lf?, och således
endast 60 L® ifrån andra länder. Ar 1845 infördes 52,680
LS smör från Finland. Hvilken stor förlust den förändring, som
sedan inträffade var för Kronan har sedan visat sig. Härvid får
jag anmärka, att uti redactionen af de beräkningar, som i detta
afseende blifvit uppgjorde inom Finnance-departementet, har den
vårdslöshet blifvit begången, att man icke fästat afseende på det
olika förhållandet med tullen på det från Finland inkommande
smör, hvarigenom der ser ut som skulle det der uppkomma en
minskning i inkomsten af 44,000 r:dr, i st. f. en tillökning af
några och 50,000 r:dr, i fall K. M:s nåd. propos. antogs.
Beträffande Hr Printzenskölds yttrande att den förhöjning i
tullen, som år 1845 égde rum icke skulle hafva verkat på smugglingen
i Haparanda, så får jag dock erinra derom, att det är en
stor skillnad emellan 7,767 Lf? och 6£ årligen införde LU. Jag
är beklagligtvis öfvertygad derom att, sedan smuggling blifvit i den
betydliga grad inrotad, som i Haparanda, det icke en gång kan
hämmas genom den tvångsåtgärden att productionsbevis måste
medföras vid smörets transport, hvarigenom har uppkommit det
kända förhållandet, att dessa productionsbevis blifvit våldsamt bortstulne
ur tullverkets archiver; men jag tror likväl att med en
måttlig tull är det lättare ån med en omåttlig och att äfven genom
södra delen af Norrland införseln från Finland icke varit
mindre, torde man kunna sluta deraf, att med de lätta förbindelserna,
som der ega rum med Finland, det icke är möjligt att förekomma
smuggling, utan att helt och hållet hämma all förbindelse
emellan dessa Svenska orter och Sveriges hufvudstad. Med
dessa orters lätta förbindelse med Finland, är det omöjligt att
kontrollera att icke smuggling af Finskt smör der eger rum, och
alt det omöjligen åtalas, ty det är icke möjligt att urskilja huruvida
en bytta smör är tillverkad i Sverige eller i Finland. Då nu
härtill kommer att anlednm till Svenska ladugårdars större smörtillverkning
ingalunda har varit den ökade försäljningen genom
den Finska importens minskning, ty den har måhända varit ganska
ringa och det har varit de lätta kommunikationer, hvilka Sveriges
norra provinser fått med hufvudstaden, och hvarigenom de
för bättre pris kunna afsätta sitt smör härstädes, och dessutom utan
att räkna det nuvande förhållande, som krig har åstadkommit i
Skåne, så hafva andra constansia förhållanden uppstått, som obestridligen
kommer att öka smörpriserna och afsättningen af ladugårdsproducter
i allmänhet, utan afseende på vår tullagstiftning
414
Den 5 Juni f. ni.
nemi. Englands nya tullagar, som tillåta fri införsel af sådane varor.
Detta liar verkat att Danmarks stora smörproduction tagit
sin rigtning ditåt, dels en ansenlig produktion af stadskreatur,
en produclion, som är sä betydlig, att exporten deraf har öfverstiga
exporten af smör. Ladugårdarnes produktion hafva derför
tagit en annan riktning i Jutland och hertigdömena. Genom den
stora fördelen att kunna försälja lefvande kreatur i England hafva
de mera lagt sig på förädlingen af slagtkreatur än mjölkkor.
Alla dessa omständigheter göra, att vi hafva att vänta mera fördelaktiga
priser på denna vara. Då i öfrigt det nuvar:de förhållande
är sedeförderfvande för en del af våra mest sedliga provinser
i Norrland, och då dertill kommer att det högst betydligt
verkar på Kronans inkomster, så anser jag tullen böra bestämmas
så låg att varan kan med fördel förtullas. Jag skulle anse alt
redan 1 r:dr tull, sora Hr Ribbing föreslagit, är ganska hög, den
högsta som borde bestämmas, men då detta kanske icke är möjligt
så vill jag förena mig med dem som yrka bifall lill Utsk:s
förslag.
Många ledamöter ropade på propos.
Frih. Stjernstedt, Aug.: Då denna fråga specielt rörer
landtmannen, anhåller jag få yttra den åsigten att jag tror att
den af Utsk. föreslagna tull 1 r:dr 24 sk. bör vara tillräcklig för
att landtmannen må konkurrera med utländningen i alt producera.
Dä man derjemte tager i betraktande att utländningen
som skall inskeppa smöret, dessutom har så många afgifter, så
anser åtminstone jag för min del, att Svenska landtmannen bör
kunna i allo konkurrera med utländningen, och att han således
bör vara tillräckligt skyddad i sitt intresse med en tull af 1 r:dr
24 sk. pr L&, hvarföre jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Hjerta, Lars: R. o. Ad:s otålighet att få skrida till
afgörande eller votering i denna fråga är ganska lätt förklarlig,
men tullen på smör är ganska vigtig och jag tror att några
ögonblick mer eller mindre icke af R. o. Ad. skola upptagas illa.
Debatten om denna fråga bar emedlertid varit så fullständig alt
jag icke skall fördjupa mig i någon detaljundersökning. Jag skall
emedlertid begagna tillfället att relatera ett infall, som en värd
lalare här hade enskildt, efter öfverläggning om tullen på artikeln
”fläsk”, då han nemi. sade, att R. o. Ad:s discussion i tullfrågorne
äro ganska intressanta och i synnerhet märkvärdiga derföre,
att man hör de flesta producenter tala för måttliga tullar men
de flesta konsumenter för höga tullar. Detta synes mig, på ett
särdeles förvånande sätt, äfven tilldragit sig nu i afseende på
art. ”smör”. Det har gått så långt, genom ihärdighet och bearbetningar,
att man stundom helt öppet har framställt den satsen
att det alldeles icke betyder någonting om det också lurendrejas
mer eller mindre, hufvudsaken är att skydd skall finnas
genom de höga tullarne. Det måste anmärkas att det måste for
-
Den 5 Juni f. m.
415
dras starka skäl för att kunna gilla en sats, hvilken innebär i sig
sjelf så mycken anledn. till demoralisation.
En värd talare har sagt, att om skäl och facta här användes
för att öfvertyga om nyttan af den modererade tullen, så
skulle icke lian vara obeuägen att begifva sig dertill. Nu tager
jag mig friheten fästa uppmärksamheten derpå huruvida icke facta
och ziffror ligga i följande omständigheter. Flere ledamöter hafva
nemi. bevisat att det vore en stor fördel för statskassan om tullen
blefve nedsatt. Andra ledamöter, som sjelfva äro landtmän, hafva
sagt, att det icke skall vara af någon fara för landtbruket om
tullen blifver nedsatt. Detta synes mig äfven kunna gälla såsom
ett rigtigt skäl.
Ett tredje factum måste vara det att sednare tiders lagstiftningar
allt mer och mer begifvit sig dertill att nedsätta tullen
på förnödenhetsartiklar.
Jag tager mig nu friheten hemställa till den värde talaren
sjelf, om dä sålunda facta blifvit framlagde, han icke äfven ville
öfvergå på denna sida. Hvad har han då sagt å sin sida? Jo
egentligen den satsen, alt det betyder ingenting blott näringarne
skyddas om också lifsmedlen betalas dyrare; men nu mine
Hrr är ju också förhållandet att R. o. Ad. i allmänhet velat utgå
från principen att lemna skydd åt slöjderna. Men det är just
slöjdidkarne här i hufvudstaden, och äfven i andra orter som,
enligt hvad det kan bevisas allmänt önska nedsättning i smörtullen,
dels för att få lefnadskoslnaden minskad och dels emedan
det skulle sätta Finnarne, som finge sälja smöret i tillfälle att taga
handlverkstiliverkningen i utbyte härifrån. Man har, om jag
minnes rätt, sagt, att det ingenting betyder om tullen är hög på
smör, blott förbudet emot införsel af kläde icke rubbas. Men
härvid måste det anmärkas, alt detta skäl åtminstone icke länder
många slöjdidkare i hufvudstaden till fromma, emedan det mesta
klädet tillverkas i Norrköping, och ganska litet i Stockholm.
Tvärtom finnas här många, som önska bättre pris icke allenast
på smör utan äfven på kläde, men det logiska sammanhanget
emellan dessa båda heteorogena ämnen, låter sig icke sä lätt
förklaras.
På alla dessa grunder yrkar och önskar jag att det måtte få
stadna vid den tull, som i K. M:s nåd. propos. blifvit föreslagen.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, tilkännagaf
Hr Gr. o. Landtm., att Hr von Hartmansdorff, som ensam
yrkat att, i st. f. det af Utsk. föreslagna tullvärde det i 1845 års
tulltaxa utförde tullvärde af 5 r:dr måtte bibehållas, hos Hr
Landtm, anmält sig vilja afstå från detta yrkande, hvarefter
R. o. Ad., uppå derom framställd propos., biföll, att, såsom
Ulsk. föreslagit, tullvärdet å artikeln smör skulle utsättas till 6
r:dr LU.
Hr Landtm, hemställde sedermera, om R. o. Ad. bi folie att,
på sätt Utsk. föreslagit, ifrågavar:de artikel åsattes en införseltull
af 1 r:dr 24 sk. pr L&, samt förklarade sedan denna propos.
416
Den 5 Juni f. m.
blifvit besvarad med starka ja, blandade med nej, att han funnit
ja hafva öfverröstal nej.
33 punkten, ang:de artikeln socker.
Hr von Hartmansdorff: Nuvaride tulltaxa upptager socker,
under tre rubriker nemi. l:o ”maskovad-, eller brunt och
gult, ordinärt terres- och tetes- samthvitt pudersocker; 2:o krossadt
lump, havanna-, terres-samt andra till sockerhalten lika slag.”
3:o ”topp-, kandi och kaksocker”. R. M. har, för det första slaget,
föreslagit 3 sk. införseltull och derutinnan har Ulsk. instämt,
men som i K. M:s nåd. propos. icke finnas några tullvärden utsatte
och icke heller i Utsk:s förslag, så tillstyrker jag, att R. o.
Ad. i detta fall måtte antaga 1845 års taxa, sådan hon är. Hvad
åter beträffar det 2:dra slaget, som nu har ett tullvärde af 12
sk. och en införseltull af 6 sk. samt 2:o, topp-, candi-, och kaksocker,
sora har ett tullvärde af 16 sk. och är förbjudet till införsel,
så hemställer jag att R. o. Ad. behagade sammanföra dessa
båda sockerslag under en rubrik; men deremot bestämma införseltullen
för båda till 6 sk. U. Det är nemi. samma belopp,
som PresteSt., efter hvad mig blifvit tillförlitligen meddeladt, har
för dessa sockerslag utsatt. Det torde dermed likväl vara möjligt
för sockerfabrikanlerne i Sverige att uthålla en täflan, som medelst
förbudets borttagande uppkommer.
I anleda, af detta yttrande, erinrade Hr Gr. o. Landtm,
att tullvärdet å socker, hvilket icke blifvit omnämdt i betänk.,
var i Utsk:s tulltariff upptaget till 7 r:dr för det ena och 11 r:dr
för det andra slaget.
Hr von Hartmansdorff: Jag vidblifver i alla fall den
vördsamma anhållan jag gjorde att 1845 års tulltaxa måtte blifva
gällande, med undantag deraf att de två sista slagen sammanföras.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om jag icke misshörde
mig, så yttrade Hr von Hartmansdorff alt på socker skulle sättas
den tull, som Utsk. föreslagit.
Hr Gr. o. Land tm. upplyste att hela artikeln socker nu
var föremål för öfverläggningen och att Hr von Hartmansdorff
yttrat sig om såväl det förra som det sednare slaget deraf.
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer i Hr von Hartmansdorffs
yttrande, att Utsk:s förslag rör:de den första sorten af socker
måtte blifva antagen; men hvad åter angår de öfriga sockerslagen,
så anhåller jag, att den tull som förut var åsatt för krossadt
lump-, havanna- och terres- måtte blifva densamma som i
1845 års taxa, nemi. 6 sk. pr U och äfven antagas för topp-,
kandi- och kaksocker i öfverensstämmelse med K. M:s nåd. propos.
i ämnet.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, innan Hr von Hartmansdorff,
som anmät sig, blefve uppropad, finge anhålla, att Hr
von
Den 5 Juni f. m.
417
vnn Hartmansdorff i sitt blifvande yttrande ville upplysa hvilket
t ull värde han önskade för de sockerslag, hvilka han i öfverensstämmelse
med Ulsk:s förslag, ansett böra sammanföras, emedan
dessa slag af socker uti 1845 års taxa förekommo med olika tullvärden
af 8 och 12 sk.
Frih. Rehbinder, Fredr. Willi.: Instämmande heltoch
hållet i Ulsk:s förslag, mäste jag opponera mig emot Hr von
Harlmansdorffs åsigt att vilja uppsätta sockertullen till 6 sk. i st.
f. 5 sk. som Utsk. liar föreslagit. Otvifvelaktig! skulle enl. min
öfvertygelse, denna näring vara skyddad, äfven med en lägre tull,
än 5 sk., men jag tror det dock vara säkrast att. vidhålla Utsk:s
förslag. Det är allmänt känt, att sockerproducenterne hafva begagnat
del hittills gällande förbudet mot införsel af socker lill
att mera än skäligt uppskjörta allmänheten, ja de hafva t. o. m.
nyttjat konstlade medel för att kunna skörda proportionsvis större
vinst än andre näringsidkare. Det är likaledes allmänt kändt,
att sockerbruken hafva vunnit enorma summor. För några år
sedan inträffade, att en person som icke ege den ringaste tillgång,
för länta penningar köpte eli sockerbruk här i sladen, i compani
med en annan. Efter att hafva idkat rörelsen i 4 års tid och
under denna tid lefvat magnifikt, dog den förstnämnde och lemuade
efter sig en behållen förmögenhet af 72,000 r:dr r:gs. Antager
man nu att han under nämnde 4 år lefde upp 7,000 r:dr r:gs
om året, hvilket icke är högt tilltaget, ty pä den summa lefver man
näppeligen magnifikt här i staden, så visar det sig, att det ifrågavar:de
sockerbruket på 4 års tid lemnat icke mindre än 200,000
r:dr r:gs, ty den delegaren som dog, rådde endast om hälften i
bruket. Jemför man nu denna årliga inkomst af 50,000 r:dr,
med våra löntagares i allmänhet, så visar des sig lätt, all Staten
lönar embelsmaunen och fabriksidkaren bra olika, och likväl
kunna begge sägas vara aflönade af Slaten, eller folkel. Embetsmannen
drager t. ex. merendels sin lön pä sådant sätt, att medlen
först ingå lill statskontoret, och sedan tager han ut dem der,
hvaremot sockerproducenten får sin lön direcle ur folkets fickor.
Antager man nu, att sockerproducentens lön, eller inkomst, hittills
i allmänhet årligen uppgått till omkring 50,000 r:dr r:gs,
under det alt deremot hela Högsta domstolen kostar Staten årligen
48,000 r:dr b:co; så har sockerproducenlen sålunda en lön, om
jag så må kalla den, som öfverstiger -Jidelar af hvad Högsta domstolens
ledamöter tillsammans hafva i inkomst. Sockerprodncenternes
vinst har emedlertid såsom jag tror mig nu hafva bevisat, varit ganska
betydlig och, jag vågar påslå det, större än skäligt. Oaktadt de
inskränkningar deri, som Utsk. föreslagit, blir den dock hädanefter
otvifvelaktig! tillräcklig och i alla fall vida öfverstigande
hvad våra högsta embelsmän hafva i inkomst. Jag yrkar bifall
till Ulsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att det tullvärde,
som nu är utsatt för 2:dra slaget, nemi. 6 sk. måtte blifva lika
5 H. 27
41S
Den 5 Juni f. m.
äfven för det 3:dje, enär begge slagen borde, efter mitt förslag,
förenas linder en gemensam införseltull af 6 sk.
Gr. Gyldenstolpe: I denna fråga instämmer jag med Hr
von Hartmansdorff. Jag anser nemi. ali då man har borttagit förbudet,
har man redan gjort ett steg, som inverkar betydligt på den
inhemska näringen. Man bör icke taga detta steg så stort, att
man förstör näringen helt och hållet. Dä en lull af 3 sk. eger
rum på det råämne, fabrikören använder, sä får man icke sätta
tullen på den raffinerade varan lika lag, ulan göra afseende derpå,
att vid raffineringen icke obetydligt bortgår, ty man får icke
ett U raffineradt socker af ett u, råsocker; och hvad beträffar
den sammanslagning, som eger rum, så anser jag den olämplig,
emedan det troligen kommer alt inträffa att raffineradt socker
införes och användes i st. f. del oraffinerade, dä följden skulle
blifva den, att alla raffinaderier, som för nårvande äro inrättade
skola gå under. Jag anser således billigt, att man icke
sätter tullen på det raffinerade sockret och på del socker, som i
det stället kan användas, lägre eller lika lag med tullen på oraffineradt
socker, och anhåller lill en början om propos. på att
tullen må bestämmas till 6 sk. pr U.
Hr Printzensköld: Hela den deduclion, som Frih. Rehbinder
uppställt, för sin tillstyrkan af bifall till Utsk:s betänk,
utgår ifrån en känsla, som jag icke hade trott skulle här på detta
rum gifva sig luft; och denna känsla heter, afundsjuka emot
de fabrikanter som sysselsätta sig med ifrägavar:de näring; ty
livad är del väl annat än afundsjuka, då man, såsom den ädle
Frih:n gjort, uteslutande fästat sig vid den stora, orimliga förtjenst,
som dessa fabriksidkare skulle hafva skördat på allmänhetens
bekostnad, och ordar om huruledes de skulle vara bättre aflönade
ur allmänhetens fickor än K. M:s Högsta domstol är aflönad
af Staten o. s. v. Med den der orimliga vinsten och den
der aflöningen, som nationen mäste beslå, förhåller sig likväl sä,
om Frih. Rehbinder dertill behagar lägga märke, att det står
hvar och en fritt, alt köpa eller icke köpa hvad fabrikanten har
att aflåta; och att således ingen rimligen kan sägas till honom
vara skattdragande, då fabrikanten väl har rätt, all, vid utbjudandet
af sin vara, å den bestämma priset, men saknar den långt
större makten, att tvinga någon att blifva afnämare, sä alt den
af Hr Frih:n så mycket beklagade allmänheten är alldeles oförhindrad
att låta fabrikanten behålla sin tillverkning, i fall han å
den satt ett pris, hvarmed allmänheten icke linner sig belåten.
Lika förhastadt som orättvist är alltså det utfall emot sockerbruksidkarne,
som Frih. Rehbinder sig tillåtit; och det mäste
väcka förundran huru Frihm kunnat öka denna sin orättvisa dermed,
att han icke dragit i betänkande att jemväl emot dem framkasta
beskyllningen, att genom konstlade medel hafva sökt att bereda
sig en oskälig vinst på sin handtering. Rykten af dylik art
hafva äfven nått mina öron, men de vittna om tänkesätt hos den
-
Oen 5 Juni f. m.
491
na klass af medborgare, hvaraf jag ej anser den mågtig, och jag
sätter således till dem ej ringaste förtroende.
Hvad sjelfva saken beträffar; så instämmer jag i de yttranden
derom, som Gr. Gyldenstolpe och Hr von Hartmansdorff
afgifvit.
Frih. Cederström: Andlligen gifves mig ett länge förgäfves
efterlängtadt tillfälle att, vid dessa frågors behandling, få förena
mig med den af mig högt aktade ledamoten Gr. Gyldenstolpe.
Till de af honom och Hr von Hartmansdorff framställde skäl,
skulle man, såsom mig synes, kunna lägga det, alt dä socker
otvifvelaktig! genom sin beskaffenhet ali genom tillblandning med
valten totalt upplösas, med mera svårighet lurendrejas, än de flesta
andra varor, man på denna omständighet måtte egna nödig
uppmärksamhet. Det går icke an att, som det någon gång, i
nödens stund, lärer skett med diverse förbudna eller lullbehandling
undandragne varor, kasta qvantiteter af socker i sjön eller
eljest utsätta det för väta. Ehuru påtagligt detta är, synes Utsk.
hafva förbisett nämnde omständighet. Men ju obeqvämare försnillning
later sig verkställas, desto tryggare torde kunna påräknas
alt sådan må uteblifva eller i ringare mån bedrifvas.
Jag får derjemte tillägga uttryckandet af den åsigt, att, om
förbud i vissa fall skola existera, så får man akta sig att allt
för mycket inskränka deras antal. Det är således endast efter
ett noggrannt öfvervägande af förhållanderne, som jag, ehuru
ogerna frångående min i förenämnde afseende hysta sats, likväl
samtycker att i förevar:de fall göra det. Men såsom vilkor för
ett sådant medgifvande anser jag en skyddande tull böra stadgas.
Såsom sådan erkänner jag icke allt som understiger 6 sk. Q.
Sä har ock K. M. bedömt frågan; men Utsk. har velat vara mera
medgörligt.
Hvad Frih. Rehbinder anfört, satte mig i den största förvåning,
till den grad, alt jag knappt trodde mina öron, vid åhörandet
deraf. Man har af ålder påstått, att det finnes en vara
som i långliga tider uppgifvits, enligt gängse ordspråk, för företrädesvis
”K. Svensk”; men såvida den anmärkn. som Hr Printzensköld
framställt, på förevar:de fall äger någon tillämplighet,
så skulle jag önska att det i sådan händelse ginge an an dermed
förfara på sätt det berättas hafva tillgått under frihetstiden med
utförsel af porslin, för hvilket exportpremier voro utfästade och
verkligen beviljades, änskönt varans halt icke synnerligen gaf hopp
om afsalu å utrikes ort. En hastig nedsänkning i hafvets sköte,
så snart, efter inhändigadl premium, fartyget lemnat våra stränder,
blef den åtgärd som vidtogs lill undvikande af en kostsam
och onödigtvis använd frakt för den mindre goda varan. Ehuru
nämnde förfarande naturligtvis ej var att, för det fall hvarvid det
användes, i någon måtto loforda, så skulle jag, om bemälde förfaringssätt
ginge an alt å immateriella föremål tillämpa, mer än
gerna vilja medverka dertill, att ofvanberörde vara kunde allmän
27*
-
420
Den 5 Jani f. m.
neligen ur landet exporteras, samt att, till befrämjande deraf,
den måtte få tullfritt utföras, exporten medelst premier uppmuntras,
och varan derefter i sjön för evigt begrafvas.
Hr Aminoff: Dä jag alltid hyllat den åsigt att förbudens
bibehållande äro i mänga afseenden skadliga, men ock, att vid
deras borttagande tillräckligt skydd borde lemnäs dem som på
dessa förbuds tillvaro grundat sin tillverkning: har jag varit af
den tanke att, till en början, man borde åsätta högre tullbestämmelser
för sådane artiklar, men sedan småningom förminska desamma
till deras rättmätiga värde. Genom en sådan åtgärd lugnas
producenten som på förbudets tillvaro grundad! sin tillverkning.
Uti Utsk. förevisades de olika sorter socker som vanligen förefinnas,
och det var omöjligt, för de Hesta ledamölerne att upptäcka
skilnaden dem emellan, eller gränsen för densamme, hvarföre
ock Utsk. trodde sig handla rättvisast att förena sig uti hvad
den K. skrifvelsen föreslagit, på det att misstagen må kunna undvikas
vid bedömandet hvartill varan egentligen bör räknas i afseende
å lullbestämmelsen.
Jag instämmer uti Utsk:s förslag.
Frih. Rehbinder: Det gör mig verkligen ondt att jag försatt
Hr Printzensköld och Frih. Cederström i förvåning. Jag kan
likväl icke derföre afstå ifrån de äsigter jag redan yttrat. Jag
förvånar mig kanske mera öfver de svaga och haltande skäl, Hr
Printzensköld begagnat för alt vederlägga mig, än han kan göra
öfver det yttrande, som jag här haft.
I afseende på hvad Hr Printzensköld nämnt om afund, så
är detta uttryck ganska besynnerligt och olämpligt och lätt vore
att återkasta beskyllningen på den värde talaren. Om t. ex.
statsmakterne skulle raisonnera sä här. Nu hafva vi under en
lång följd af år lönat våra sockerbruksidkare utöfver höfvan;
mä vi nu en tid gifva dem lagom kost och i stället öfverflytta
vår generosilé pä Svenska arméens compagniechefer, hvilka hittills
varit ganska ringa lönade. Vi besluta således, att desse sistnämnde
nu några år bortåt atlönas med 50,000 r:dr r:gs årligen.
Olvifvelakligt och med skäl skulle Hr Prinlzersköld och mången
annan i slikt fall klaga, att denna lön vore allt för högt tilltagen
och påstå, att man kunde hafva compagniecheferne för vida bättre
pris; men detta vore ju bara afund af Hr Printzensköld, som
icke är companiechef.
Beträffande yttrandet om de konstlade medel, som af sockerbruksidkare
begagnas, så har sådant varit i allmänna tidningar uppgifvit
och icke blifvit vederlagdt. Dessutom känner jag ett konstedt
medel, som serskildt varit begagnadt i staden Norrköping.
Der funnos tvenne sockerbruksidkare; den ene blef omyndig förklarad.
Förmyndarne förstodo icke rörelsen, eller ansåge möjligen
för besvärligt att sköta den, hvarföre de arrenderade ut sockerbruket
åt den andre sockerbruksidkaren, som emottog arrendet
icke för att begagna della sockerbruk, utan för att nedlägga
JDen 5 Juni f. m.
421
detsammas rörelse, livarigenora han blef ulan medtäflare i nämnde
stad, och han helalade icke litet, utan 3000 r:dr derför. Det
är ej svårt att inse, alt det var konsumenterne som lingö kanske
mångdubbelt betala dessa 3000 r:dr. Då det endast finnes
12 eller 16 sockerfabrikanter i landet, så är det verkligen
bra hardt om desse skola efter behag få beskatta konsumenterne.
En värd talare har visserligen sagt, att den som icke vill köpa
socker af dem, han kan låta bli, men då socker är en nödvändighetsvara
och då man icke får föra in denna vara, så synes
det orimligt, att man skall vara nödsakad betala allt hvad fabrikanten
kan linna för godt derföre begära. Det är sant, att detta
numera icke kan komma ifråga, om förbudet borttages och
deremot 6 sk. b:co bestämmes, men med denna höga tull blir
det ändock omöjligt alt införskrifva socker, och de nu allt för
högt uppslegrade priserna komma i sådant fall att bibehållas.
Hr Hjerta: Det kan visserligen, såsom den siste värde talaren
anmärkt, vara en tröst för somliga, att den som icke vill
köpa och betala socker så dyrt, som patronerne begära, så kan
han låta bli att äta socker, och detta är obestridligen en rättighet,
som står öppen för hvarje svensk medborgare, men en annan
begäran, som icke heller syues så alldeles obillig, är, att den
som önskar och bar råd alt köpa socker, bör kunna på något
annat sätt få köpa del för sina penningar, ifall den Svenska sockerfabrikanten
icke vill lemna det ulan allt för öfverdrifna fordringar.
Till hvad denne talaren nämnt, för att bemöta Hr
Prinizenskölds yttrande derom, att del icke vore att betrakta en
hög tullafgift på en nödvändighetsvara eller förbud för dess införsel
såsom en aflöning åt fabrikanlerne, ber jag blott att få
tillägga den reflexion ali delta kan vara grundad!, så vida icke
fabrikanterne äro inskränkte till några få, utan utgöra ett stort
antal, i hvilket fall täflan emellan detta stora antal åstadkommer,
att priserne nedsättas lill en billig punkt; men då idkarne utgöra
blott ett så ringa antal, att de kunna kontina öfverens sins
emellan om priserne, så kunna de äfven fordra af konsumenterne
hvad de behaga, om varan är belagd med en öfverdrifvet hög
lull; konsumenten måste ju i alla fall köpa varan dä, så vida
han vill hafva den. Nu är förhållandet sådant alt sockerfabrikanlerne
väl hafva insett nödvändigheten att medgifva förbudets
borttagande, men hafva i stället begärt en så hög tull, att det
synes för hvar och en som sökt att något kalkylera öfver denna
handtering, påtagligt, alt de i sjelfva verket torde varit beredda
på alt åtminstone fä ^ mindre. De hafva nemi. begärt icke
mindre än 10 sk. r:gs i skyddstull för raffineradt socker, och
med en, i min tanka, så högt uppdrifven skyddstull, så skulle
importerad vara, oaktadt rättigheten till införsel, kunna komma
att stå ännu högre än till det nuvar:de sockerpriset. Jag har
sökt, sä mycket det stätt i min förmåga, att skaffa mig kännedom
om förhållandet med denna vara, och jag måste säga, alt
jag för min del kommit lill den slutsats och den tro, att socker
-
422
Den 5 Juni f. m.
fabrikanterne skulle vara ganska väl och t. o. m. rikligt skyddade
med den tull af 5 sk. pr U som Utsk. föreslagit. Uti ett af
mig förut afgifvit anförande, ronde tullfrågan, har jag föreslagit
4£ sk. men vill medgifva alt 5 sk. måtte antagas.
Om någon skulle säga alt någon slags afundsjuka eller önskan
alt skada fabrikanterne, eller hvad för främmande motiv
som helst kunde ligga till grund för mina eller andras åsigter,
sorn önska en någorlunda moderat tull på socker, så anhåller jag
alt (ehuru det kan synas orätt att nämna saker som röra ens
egen person) bär få nämna för R. o. Ad. att jag sjelf är delegare
i liera fartyg, som uteslutande äro sysselsatta på Trans-Atlantiska
resor, och således hafva hufvudsakligen till föremål att föra
hem utländskt socker. Det är således icke troligt att jag skulle,
emot eget intresse, yrka på tullens nedsättning, om jag icke för
min del vore lulli öfvertygad derom, att det kunde stå väl tillsammans
med detta egna intresse såsom sockerförsäljare, och att
den svenska sockerfabrikationen skulle tilltaga derigenom, att sockerkonsumtionen,
med ett något modereradt pris pä varan, skulle
ökas och skeppsfarten derigenom gynnas genom en högre tull på
råsocker.
Hvad beträffar tullen på raffinad-socker och tällan med utländskt
socker, så är det min öfvertygelse att 5 sk. tull är nära
lika med ett förbud, emedan troligen icke någon köpman vid en
så hög tull skall kunna, med någon fördel, införa utländskt socker.
De svenska fabrikanterne skola således lika väl fä sälja allt
det socker som i riket tillverkas. Jag skall icke nu inlåta mig
i några vidlyftiga framställningar för att bevisa det med ziffror,
ehuru jag icke tror det vara svårt att vederlägga den skrift, som
Hrr sockerfabriksidkare utgifvit, men jag vill blott anhålla att få
fästa uppmärksamheten pä ett par omständigheter i Utsk:s betänk,
och hvilka möjligen kunna vara förbisedde. Det är nemi. först
en framställning af Hr Almgren, ”att rafinadörerne i Hamburg
för sin tillverkning egentligen begagnade Belgiskt och Holländskt
lump-socker, som, elium redan till nåiton del förädladt, likväl,
efter hvad priscouranter utvisa, oftast stöde i lägre pris än råsockret”.
Denna mening af Hr Almgren synes egentligen hafva
till syftemål, att ingifva hvar och en den föreställningen alt den
tullrestilution eller drawback, som gifves i Holland eller Belgien
är så stor, att sjelfva lumpen skulle kunna säljas i Hamburg för
bättre pris än räsoekret i allmänhet. Jag har tillfälligtvis icke
kommit att taga med mig handlingarne, hvarmed jag eljest nu
kunde styrka motsatsen, men jag anhåller att i detta afseende få
fästa uppmärksamheten pä de utländska handelstidningarne och
de priscouranter, som de innehålla och för denna fråga serskildt
nämna Lisie der Börsenhalle, som för hvarje Fredag innehåller
en ganska detaillerad priscourant och hvilken tidning i della hänseende
anses fullkomligt tillförlitlig. Af densamma kan man inhemta,
att det ligger en fullkomlig villfarelse i den af Hr Almgren
gjorda uppgiften. Likväl vill jag icke säga, att denna uppgift
är helt oell hållet en osanning, ty den är så till vida grun
-
Den 5 Juni f. m.
423
dad, att det s. k. Havanna-sockret, som är lill qvalitet lika med
krossad lump, stundom står i Holland en liten män öfver den
sämre Holländska lumpen, som icke annat är, än en högst obetydlig
raffination af råsocker; men allt annat råsocker står betydligt
tinder den Belgiska lumpen. Jag har velat nämna detta för
att förtaga den verkan, som en så beskaffad uppgift skulle kunna
medföra. Vidare yttrar Hr Almgren, att tull och avis i Holland
på ett U rått socker utgjorde 2 sk. 9 r:st., men exportpremien
för raffinad deremot 5 sk. 9 r:sl. U. För att vara rätt
vis
emot fabrikanterne och deras argumentation, så bör det icke
lemnäs ur sigte ali Holländska regeringen verkligen har sökt att
gynna raffinadörerne i Holland med några fördelar för det socker,
som ifrån Batavia föres direkt till Holland och der raffineras,
men detta, (illsamraanlagdl med den tullrestitution som lemnäs
för det raffinerade socker, som åter ulförcs, gör visserligen
icke så mycket som 5 sk. 9 r:st. U. Detta är en ziffra, som jag
icke vet hvarifrån den värde talaren hemtat. Sä mycken vigt
borde emedlertid den värde talaren sjelf hafva lågt på ett sådant
argument, att han icke låtit detsamma framkomma till R. St. såsom
ett kardinalskäl för hela sin mening, utan all ledsaga detsamma
med bevisning, ty på annat vilkor kunde man ju icke
antaga dess giltighet. Det linnes ett serskildt skäl, mine Hrr,
som, om man är uppmärksam derpå, måste bevisa att med delta
argument, som skulle vara så vigligt, icke kan förhålla sig alldeles
så, som här slår, och det är, att om raffinaderi i Hamburg
jemförelsevis med den s. k. Havanna och krossade lumpen skulle
stå vida lägre än hvad den nu gör, så skulle också Holländska
regeringen uppoffra mänga millioner för att gynna socker-raffineringen;
och det vore ett statshushållningssätt, som man icke
kan tilltro någon regering att vidtaga. Serskildt känner man,
att i början af detta år kullbyterade ett hus som hade en af de
största sockerfabrikationer i Amsterdam. Om nu denna fabrikation
vore omättligt gynnad, som det vill visa sig af Hr Almgrens
ziffror, så skulle det väl svårligen kunnat inträffa. Således lärer
det väl icke vara sant alt de varit så gynnade, som man uppgifvit.
..
Afven säger Hr Almgren, för att bevisa att det blefve omöjligt
vid en lägre tull att täfla med de Holländska fabrikerne, att
på Engelska marknaden Belgiskt och Holländskt socker såldes
ända lill 12 proc. billigare än del pris, hvartill det Engelska noterades.
Jag har här i det sednast ankomna numret af ett Engelskt
veckoblad som kallas ”the economist”, och som innehåller
nästan de fullständigaste underrättelser i afseende på handeln,
bland alla tidningar som utgifvas i England. Deruti kunna Hrrme
finna en utförlig och specificerad pris-nota pä alla slag af socker,
men der linner raan också att pris-notorne pä Holländskt socker
ganska mycket variera och att det endast är det allrafinaste Engelska
sockret, som står något högre än det Holländska.
Jag tror således alt hvad som Hr Almgren på sina commitlenters
väguar hufvudsakligen har velat styrka, nemi. nödvändig
-
424
ben 5 Juni f. m.
heten af en högre sockertull, icke skall linnas bestå en närmare
pröfning. För att försvara tle äsigter, som framställdes i mitt
förra anförande, hade jag visserligen bordt upptaga den del af
Ulsk:s betänk., som handlar om tullen på krossad lump, hvilken
jag begärt fä lika ställd med tullen pä råsocker. Jag har nemi.
troll, att det skulle bidragit till bättre pris på socker, äfven med
fördel för sockerbrukspalronerne, om dc kunna tillverka sin raffinad
af en finare lump för en vida billigare arbetskostnad än
som nu är förhållandet; men dä jag i allmänhet hyser den åsigten
att det icke är värdi att blott för eli Rechthaberei hafva
sista ordet lill försvar för sina egna åsigler, om man icke dermed
kan vinna något resultat, sä afstär jag derifrån.
Jag skall blott söka alt vederlägga en anmärkn. af Gr. Gyldenstolpe,
då Gr:n sade, alt det behöfves en större qvantitet råsocker
för att gifva en viss qvantitet raffinad och ali derföre tullen
på det sednare borde höjas. Gr:n torde dervid likväl icke
böra förgäta först och främst att vid raffinad erhålles en biprodukt,
som kallas sirap och att summan af vigten utaf sirap och
vigten af raffinadsocker är större än räsockrets vigt, samt, för det
andra, att skilnaden i priset på raffinaden och priset ä råsockret
här i handeln icke blott utgöres af skilnaden emellan tullen ä
dessa båda slag, utan äfven af tillverkningskostnaden, som raffinadören
naturligtvis mäste hafva ersatt. Räknar man då dertill
priset på sirapeo, så blir resultatet annorlunda. Jag anhåller
om propos. till bifall lill Utskis betänk.
Frih. Palmstjerna: Jag har icke hört någon af R. o. Adis
ledamöter yrka qvarstående af förbudet å artikeln socker och anser
således denna fråga vara förfallen. Derigenom att förbudet
faller bort, blir nemi. undanröjd den möjlighet, som eljest existerar
för sockerbrnksegarne att bestämma sockerpriserne, utan det
kommer då ali bero på det utländska raffinadsockrets [iris med
tillägg af tullen. Huruvida denna tull hör bestämmas till 5 sk.
eller till 6 sk. är det enda, som nu är i fråga; och ändamålet
med tullen är naturligtvis det att lemna ett lagom men icke för
stort skydd. Svårigheten att genom kalkyl bestämma hvilket som
är det rättaste, 5 eller 6 sk., till skydd för denna fabrikation,
härleder sig deraf, att sockerpriserna utomlands icke äro constanta,
utan den ena tiden lägre och den andra högre, hvaraf följden
blir den, att då priset är högt utrikes, så torde 5 sk:s tull
vara för mycket, men då priset är lägre, så torde 6 sk:s tull icke
vara nog för att lemna den inhemska sockerbruksegaren tillräckligt
skydd. Sockerpriserna utomlands bero på månfalldiga omständigheter.
Först och främst på dyrheten af den råvara, hvaraf
raffinaden tillverkas. De flesta sockerbruksegare hafva vissa
orter hvarifrån de ärligen hemta sitt råsocker, dels derföre att de
derigenom känna beskaffenheten af den råvara de erhålla och
således icke behöfva förändra handteringen af sin fabrikation,
ulan kunna fortfara på samma sätt år ifrån år, och detta gör
att de det ena året kunna få betala sin råvara högre än det an
-
Den 5 Juni f. m.
425
dra, allt efter tillgängen å den ort der de hemta råvaran. Derigenom
måste äfven deras egen tillverkningskostnad för sockret
blifva olika det ena året emot det andra. Afven så förhåller
det sig inom riket. Denna skillnad kan mycket väl göra en eller
ett par skilling, pr skålpund; således anser jag det vara omöjligt
att med någon noggrannhet beräkna hvilkendera tullen som är
den ovilkorligt rälla, antingen 5 sk. eller 6 sk. Detta är endast
erfarenheten, som kan gifva vid hand huruvida den ena tullen
blir billigare än den andra, ehuruväl det måste medgifvas att någon
tull, som är billig under alla år, icke kan existera under
sädane föhållanden. Mitt omdöme i denna fråga rättar sig derföre
blott efter den allmänna grunden, att när man borttager ett
förbud, sä måste man icke sälta tulltaxan till det lägsta, som
man anser den kunna sättas pä en vara, som icke kan lurendrejas.
En annan sak är om en vara kan med lätthet lurendrejas.
Då anser jag visserligen att tullen bör sättas sä låg, som
man kan förmoda, att den inhemska fabrikanten möjligen kan
konkurrera med. Med en vara deremot, som icke är underkastad
lurendrejeri, anser jag alt man bör gå till väga pä det sätt, att
tullen icke nedsättes till det minsta, utan snarare hålles något
högre än man skulle kunna kalkylera sig till. Den komité, som
var nedsatt för alt bereda tulltaxan innan K. M:s nåd. propos.
afgafs, lärer också hafva ansett att tullen på socker borde vara 7
sk. på få. Detta synes öfverensstämma med hvad Hr Hjerta sagt,
nemi. att sockerfabrikanterne yrkat en tull af 10 sk. pä få. Ulsk.
har nedsatt detta till 5 sk., och jag tror alt Ståndet gör bäst
att hålla sig vid den större tullen, intilldess erfarenheten visar
resultatet deraf. Man bör äfven laga i betraktande de stora förlager,
sora äro nedlagde i byggnader m. m. för denna fabrikation,
och icke förr än man ser huru det har sig, ytterligare inskränka
fördelarne för dem, som nedlagt så ansenliga summor
uti en så betydande fabrikation. I ett land, som nyss är nämndt,
nemi. Holland, är en konstlad åtgärd, om man så får säga, vidtagen,
för att föröka afsättningen af det socker, som till Holland
inkommer ifrån dess kolonier på Java, nemi. exportpremium.
Rätta förhållandet med denna omständighet är icke så offentligen
känd, att följden deraf kan så noga beräknas, men vi se likväl
deraf, att våra sockerpriser kunna bero af andra länders åtgärder
i detta afseende. Afven detta är ett skäl att tillvägagå med mera
försigtighet än hvad annars vore nödigt.
Jag håller mig heldre till den högre tullsatsen, äfven af det
skäl, att socker utgör en ganska betydlig statsinkomst, och att
således om den inhemska sockerfabrikationen går sämre eller minskas,
så inkommer utländsk förtullad vara till ersättning. 6 sk:s
tull gifver då större statsinkomst än 5 sk.
Af alla dessa förenade skäl, är det min åsigt, att R. o. Ad.
i delta ögonblick skulle hafva största anledn. att fatta det beslut,
alt bestämma tullen till 6 sk. pr få intill nästkommande riksdag,
hvartill icke är så serdeles långt, ty 3 år löpa snart. Då kan
426
Oen 5 Juni f. m.
man tillse om tullen kan vidare nedsättas och fatta sitt beslut
efter de förhållanden, som då visat sig.
Mångå ledamöter hördes ropa på propos.
Hr von Hohenhausen: I afseende på förbuds borttagande,
har man tyckts vara allmänt ense. Hr Hjerta har mycket
väl och noggrant fästat afseende derpå, att när producenlerne
äro några få, så kunna de mycket väl komma öfverens, att såsom
ett raonopolium drifva afsättning på sin tillverkning. Detta
hör nu icke hit och är icke serdeles tjenligt och lämpligt att orda
om. Sådant monopoliserande kan deremot icke inträffa, och
sker icke der producenternes antal är stort, ty tällan måste då
uppkomma, hvilken icke kan ega rum der producenterne äro få.
Hvad åter tullen beträffar, så får jag först och främst anmärka,
att i statsekonomiskt afseende är det intet skäl uti ali öka konsumtionen
af en vara, som, säga hvad man säga vill, dock aldrig
är en nödvändighetsvara — det är, säger jag, intet skäl alt genom
låga priser öka konsumtionen af en sådan vara, synnerligen
som den redan i Sverige, på sätt hvar och en måste erkänna,
som besökt andra länder i Europa, missbrukas vid begagnandet
mycket mera än någor annorstädes.
I afseende på tullens bestämmande till 5 sk. eller 6 sk.,
som här är det vigtiga att afgöra, så är jag af samma åsigt med
Frih. Palmstjerna, att man bör med försigtighet lillvägagå. Min
tanka är derföre, att när man borttager förbudet, bör man bestämma
tullen lill 6 sk. Vi böra äfven ihågkomma att de sockerfabriker,
som äro belägna vid Östersjön, arbeta för mindre
förtjenst än de, hvilka äro fria från Sundska tullen. På grund
af hvad jag nu haft äran anföra, får jag hemställa att tullen må
ste
bestämmas till 6 sk.
Frih. Cederström: Oaktadt allt hvad Hr Hjerta för oss
anfört, så skulle jag dock tro det stå fast, att sockerpriserne pä
sednare tider snarare varit i fallande, än i stigande. När förhållandet
varit sådant under införselförbudets tid, så är det otvifvelaktigt,
att äfven en modererad tull skall åstadkomma ytterligare
nedsättning af detta pris.
Hvad åter angår den frågan, huruvida socker är en nödvändighetsvara
eller icke, så lärer den väl icke kunna anses sådan
som först nämndes, ty oaktadt allt hvad resande tourister må förmäla
derom, i hvilken hög grad sötsaker och socker älskas på
värdshus äfvensom i den enskilda hushållningen inom Sverige,
så torde denna uppgift likväl ingalunda gälla om hvad som brukas
hos menigheten eller allmogen; dess sunda hälsotillstånd och
friska tänder bevittna bäst dess frihet från all öfverdrift i förenämnde
hänseende. Och då jag icke kan erkänna något behof
af varans allmännare spridande till den stora menigheten, som
bärgar sig bättre thy förutan, alltså bör skyddstullen icke sättas
mycket lågt.
Jag begagnar detta tillfälle alt hembära Frih. Rehbinder min
Den 5 Juni f. m.
227
lyckönskan till att vara i den afundsvärda ställning att bekläda
kallet af domhafvande i en trakt, der man, ehuru orten icke är
synnerligen aflägsen från hufvustaden, mätte dväljas i den lyckliga
menlöshet och idylliska sinnesart, att man icke ens det minsta
betvitlar det tidningarnes uppgifter äro fullkomligen pålitliga.
Sådane oskuldsfulle häradsboer måste vara särdeles lätta att vägleda
och hälla i ordning. Frih. Rehbinder har till och med sjelf
anfört allmänna tidningarnes meddelanden, såsom stöd forsin utsago.
Man linner häraf alt personer i landsorten verkligen tro
hvad som af dagbladen förtåljes. Här i staden, der man är litet
mera verldserfaren, känner man nogsamt huru dét tillgår vid
tidningsväsendet i alla länder, hvarifrån vårt ingalunda utgör något
undantag. Man vet att dagbladen för att med nyheter underhålla
sin publik, omtala allt som ryktesvis förläljes, skulle dervid
någon origlig uppgift förekomma, så kan den väl, om redactören
är välvillig, blifva i en sednare nummer återkallad, efter
en eller annan dags förlopp, eller ock om några veckor, några
månader kanske, allt som det faller sig. Såsom det synes,
har denna öfvertygelse icke hunnit sprida sig till landsorterne,
änskönt, sedan temligen lång tid, några så beskaffade tillitsfulle
personer, som ofvan äro bemälde, sannerligen lära vara sällsporde;
såvida de icke tilläfventyrs hit anlända med de nu i större
antal kommande ångbålarne. Vidhållandes alltså hvad jag förut
i ämnet yttrat, tror jag att, i anseende till den svårighet att
lurendreja, hvarmed denna vara är behäftad, bör man destomindre
tillåta sig alt hastigt öfvergå ifrån förbud till en emot
låg tull tillåten införsel. Hr Hjerta har, om jag rätt uppfattat
dess yttrande, anmärkt att emot hans eget intresse vore stridande
det yrkande han framställt; hvarifrån förmodligen skulle härledas
ett tydligt bevis på ojäfakligheten af dess åsigt. Detta förfarande
är till den grad förtjenstfull!, alt jag icke betvitlar ali då
Hr Hjerta, på sätt kändt är, omfattat flere industriella näringsgrenar
med den mest uppmuntrande framgång, skall lyckan, som
säkerligen gerna beskyddar den industriöse och välberäkuande näringsidkaren,
så laga, att den å ett håll förlorade vinsten kommer
i någon annan skepnad honom åter tillgodo, till belönande af
förberörde vackra drag af oegennyttig uppoffring utaf egna fördelar.
Sedan härefter, uppå förfrågan af Frih. Rehbinder, lindert.
Ridd.secret. tillkännagifva, att någon underrättelse om
Preste- och BorgareStms beslut ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad,
men att BondeSt., enl. under förevande discussion inkommit
prot.utdr. ansett 1845 års tulltaxa höra i afseende på art.
socker tillämpas, yttrade
Frih. Rehbinder: Jag vill endast säga några ord, i anledn.
af Hr Printzenskölds påstående att mitt yttrande det Slaten ailönade
både embetsmännen och fabriksidkarna vore oriktigt. Hr
Hjerta har, sedan jag anmälte mig, i öfrigt till någon del förekommit
mig. Man måste väl medgifva, alt om Slaten antingen genom
förbud eller allt för höga tullar, skyddar näringarne, så är
428
Den 5 Juni f. m.
det detsamma som om Staten eller folket aflönade näringsidkaren,
ty folket betalar näringsidkarne directe vid inköp af deras
varor och indirect på så sätt, att de, genom det lemnade skyddet
befrias från den konkurrens, som eljest skulle kunna nedtvinga
priserna på deras tillverkningar. Det tyckes också vara billigt,
att så väl embetmäns som näringsidkares aflöning borde vara
lämpad efter den nytta de göra.
Jag anhåller nu att få erinra R. o. Ad. om ett yttrande,
som en värd talare här midtemot, Gr. Gyldenstolpe, hade då det
var fråga om tullen å smör. Han yttrade, att konsumenterne voro
många flere än producenterne, och använde detta bland andra
skäl, för nedsättning af smörtullen. Deri hade Gr:n visserligen
rätt; men smörproducenter finnes otaliga i Sverige. Deremot finnes
det icke mer än 12 å 16 sockerproducenter. Sockret har
dessutom numera lika med smöret, blifvit ett slags nödvändighetsvara
som begagnas i de lägsta hyddor, synnerligast i städerne,
och i afseende på denna vara är det således äfven nödvändigt att
iakttaga konsumenternes fördelar. I öfrigt förundrar del mig att
Ilr Printzensköld, hvilken tvistade med dem som voro liberala i
afseende å tullen på smör, icke då också talade om afund. Orsaken
var likväl måhända den att det råkade vara egare till stora
landtegendomar och således smörproducenter i stor skala, som
vid fråga om tullen på smör, yrkade nedsättning deri. Hade det
varit andra så skulle det väl också då varit afundsjuka, ty man
kan alltid sägas vara afundsjuk då man angriper Hr Prinlzenskölds
prohibitiva principer, hvilka tyckas vara ganska egna.
I afseende på Frih. Cederströms sista anmärkn. vill jag erinra,
att jag icke ensamt stödde mig vid hvad som stått i allm.
tidningarne, utan jag tilläde äfven, att detta icke blifvit vederlagdt.
Det af mig öppet uttalade förhållandet är dessutom kändt
af enhvar och, som man plägar säga i hvar mans mund. Derjemte
anförde jag ett exempel, som icke stått i någon tidning,
men som dock har sin fulla riktighet, nemi. det rör:de Norrköping,
der förhållandet verkligen är sådant, att den ena sockerfabriksidkaren
arrenderar den andras sockerbruk, endast derföre att
lian må kunna bestämma priserna efter behag. Delta är, jag påstår
det ännu en gång, ett ”konslladt medel”, och hvar och en,
som vill inse det, kan finna, att ingen klok man, utan ändamål
och utan ringaste nytta, kastar bort 3,000 r:dr årligen, och medlet
är icke behöfligt för nämnde person, endast för att kunna sälja
sin vara, ty hittills har i Norrköping otvifvelaktig! icke producerats
mera socker, än sorn lätteligen kunnat afsättas, utan dylika
medel, blott man velat nöja sig med skälig vinst.
Hr Hjerta: Jag beklagar att Frih. Cederströms sednaste, i
öfrigt så genialiska yttrande, råkat till att hufvudsakligen vara
sammansatt af misstag. Det första misstaget har han begått då
han trott sig höra att jag sagt mig tala emot mitt eget intresse
i denna fråga, när jag yrkade 5 sk:s tull på sockret. Tvärtom
yttrade jag att jag talade för mitt intresse och att det icke vore
Den 5 Juni f. m.
429
sannolikt, att jag skulle göra ett sådant yrkande emot mitt intresse,
dä jag har del i fartyg, som ofta sysselsättas med sockers
hemförande.
Det andra misstaget låg deruti, att sockerpriserne varit i fallande.
Detta kan väl ega grund om jag jemför nuvar:de priser
med dem, som egde rum innan konsten alt raffinera socker, hade
kommit till den grad af fullkomlighet och innan sockerproductionen
i allmänhet blef sä fullkomlig som den nu är; men under
de sednare åren hafva sockerpriserne tvärtom stigit ganska
betydligt. Orsaken dertill har varit, såsom bekant är, en för 2
eller 3 år sedan inträffad orkan, som förstörde sockerskördarne i
Westindien, och sedan följderne af slafveriets upphäfvande, hvilket
ehuru af rättvisan och menskligheten påkalladt, gjort en stor
svårighet för dervar:de plantage-egare att få arbetare, så att de
Hesta plantagerne nu slutligen der bedrifvits högst obetydligt eller
också rent af kommit att ligga öde, till följd hvaraf äfven England
börjat taga en stor del af sitt socker på annat håll. Hvad
jag nu anfört, innefattar äfven en vederläggning af hvad Frih.
Palmstjerna sagt, nemi. att sockerpriserna äro så variabla. Det
är visserligen sannt, att sockerpriserna för serskildta år, måste bero
af skördens beskaffenhet på de olika ställena; men derefter
rättar sig äfven priset på raffinaden. Deremot finnes, om man
iakttager detta, öfverhufvud troligen ingen artikel, hvarpå priserne
äro så litet variabla, som på socker. Man skulle nästan kunna
säga, att näst guld och silfver, så har socker det mest konstanta
värde. Orsaken dertill nr, att då fartyg komma till Östersjön
från de Trans-Atlantiska länderne, så hafva de vanligen ordres
att anlöpa Cowes i England, för att der emottaga underrättelse
om till hvilken haran de skola gå, då afsättningsorten bestämmes
med afseende på de minsta variationer i priser, som egt
rum sedan fartyget afgick från productionsorten.
Då man har tyckt att tullen på raffinad icke skiljer sig nog
ifrån tullen på råsocker, så anhåller jag att få fästa uppmärksamheten
derpå, att intet råsocker, som inkommer till Sverige,
egenteligen förtullas efter den tull, som står i taxan, utan alltsammans
inkommer med undantag af något ganska litet, från
Ostindiska öarne eller SydAmerika, till en tull som med alla omkostnader
tillagde utgör frän 2 sk. 4 r:st. till 2 sk. 6 r:st. på få.
Om detta nu höjes till det af Utsk. föreslagne belopp af 5 sk. på
få i tull, så uppkommer derigenom en premie för tillverkaren af
2| sk. b:co på hvarje få socker och om jag dertill lägger omkostnaderne
på införseln af raffinad, så går premierne till nära 4 sk.
r:gs på hvarje få. På en tillverkning af ^ million få, blir detta
ett premium af 26,000 r:dr b:co innan den utländska köpmannen
kan täfla med den inhemska fabrikanten. Men sådan premie anser
jag, för min del, att den 5 sk:s tull, som är föreslagen skulle
uppdrifva sockrets pris så nära intill det nuvarande, att det icke
vore att frukta någon konkurrens med utländskt socker.
En ledamot har anmärkt, att vi böra afse, att priserne på
socker kunna bero af andra Regeringars åtgärder; men om än
430
Den 5 Juni f. m.
Holländska regeringen, har af en missledd statskonst med stora
uppoffringar på Statens bekostnad beredt en betydlig artificiel
uppmuntran åt sockerfabrikationen, hvarom man dock ännu sväfvar
i något mörker, så är det icke troligt att någon annan regering
hädanefter komrae att följa detta exempel, då mera rationela
grunder för statshushållningen tyckas börja att göra sig gällande.
Åtminstone synes det icke som England skulle hafva någon
slags böjelse dertill för sina kolonier. Man har t. o. m. i parlamentet
satt i fråga att slutligen afskaffa tullen å socker derstädes.
Berättelsen i tidningarne om vissa öfverenskommelser emellan
sockerfabrikerne, hafva så till vida varit grundade, som sockerbruksidkarne
uti en i tidningarne införd förklaring, hafva erkänt,
alt de träffat en öfverenskommelse ang:de en viss ersättning
till dem, som exportera socker. Derutöfver vill jag här icke
inlåta mig uti denna del af ämnet, men jag vidblifver min önskan,
att Utsk:s förslag måtte blifva bifallet.
Underl. Ridd.secret. anhöll nu att få rätta och vinna ursägt
för ett af honom i den nyss lemnade uppgiften om BondeSl:s
uti förevar:de ämne fattade beslut begånget misstag, som härrört
deraf, att han endast fästat sig dervid, att enl. slutet af den
punkt i det ankomne prot.utdr., hvari socker jemte flere andra
artiklar blifvit upptaget, 1845 års tulltaxa ansetts böra tillämpas
med tullbehandlingen af de förestående artiklarne, och förbisett
att början af samma punkt innehöll, att BondeSt. bifallit hvad
Utsk. tillstyrkt i afseende på de deri först omnämnde artiklarne,
hvaribland äfven förekom socker, i fråga hvarom Utsk:s tillstyrkanden
således blifvit af BondeSt. bifallet.
Hr von Hartmansdorff: Om förhållandet vore, såsom Hr
Hjerta uppgifver, att 26,000 r:dr b:co årligen vore att förtjena
på ett sockerbruk; så förmodar jag, att det icke skulle saknas i
vårt land eller i hufvudstaden, åtskillige personer, som skulle bjuda
öfver hvarannan på sockerbruken för att få dela den betydliga
vinsten. I sådant fall, skulle ju vinsten, genom flere deltagare
i näringen, snart blifva nedsatt.
Hr Hjerta: Jag anser mig böra nämna några ord till besvarande
af den siste värde talarens yttrande. Den af honom
gjorda anmärkn. har redan af en föreg:de talare, till en del blifvit
besvarad, nemi. af Frih. Rehbinder, som bar visat huru det
lärer tillgått vid vissa tillfällen, alt förhindra flera sockerbruks
uppkomst, nemi. att, då någon sockerbruksidkare dött eller nedlagt
sin rörelse, så har de förut varande sockerbruksidkarne öfverenskomma
om, att till förminskande af konkurrensen och för
att hindra tillverkningens ökande, så mycket, att priserne derigenom
kunde nedsättas, hyra det lediga sockerbruket för sin räkning
och dela afgiften sinsemellan, för alt hafva så mycket säkrare
afsättning för sina egna tillverkningar, att kunna bestämma
priset efter behag, då införsel af utlänsk raffinad är förbjuden.
För min del anhåller jag, att till dessa skäl få tillägga, att det
torde vara ganska svårt för en främmande person att lägga sig i
Den 5 Juni f. m.
43)
denna näring. Det skulle nemi. ganska väl kunna hända, att
om en person, som icke har dess större kapitaler, försökle det,
(och de, som hafva mycket stora kapitaler, och egna sig åt näringarna,
äro mycket få här i landet), så kunde, för en kort tid,
en nedsättning i sockerpriserne göras af förutvarande fabrikanterne,
till dess de hade knäckt denna person, hvarefter de återigen
kunde uppsätta sina sockerpriser. Jag vill dermed alldeles
icke hafva sagt, och påstår icke att sockerbruksidkarne skulle så
göra, ulan säger endast, all det är möjligt för dem att göra så.
Dessutom är ett sockerbruk icke så hastigt inrättadt, och jag bet
alt
få fästa den siste värde talarens uppmärksamhet på ännu en
annan omständighet, som underlättar, om jag så får säga, det
försvårande, som kunde göras af nya fabrikers anläggande i denna
väg, nemi. att Stockholms stads embets- och byggnadscollegium
har förklarat alt några nya sockerbruk icke mera få anläggas
inom staden härstädes.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Rehbinder: Jag anhåller endast få nämna några
ord lill, nemi. att en ledamot i Bevilln.Utsk., som varit tillstädes
här men nu icke synes till, och som sjelf är Finne, har nämnt
för mig, att om han sjelf köper socker för sin egen del, så får
han betala vida mer, än om han har uppdrag att köpa det för
någons räkning i Finnland, ty Finnarne betala icke så mycket
för sockret, emedan de äfven kunna få socker ifrån Tyskland.
Jag torde äfven fä erinra att i Norrige kan Götheborgssocker köpas
för 17 sk. r:gs pr £?. Det synes således icke vara ogrundadt
och jag återupprepar det, att konstlade medel blifvit använde, för
alt höja sockerpriserne här i landet.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att i afseende på maskovad- eller brunt
och gult, ordinärt terres- och teles- samt hvitt pudersocker, Utsk.
föreslagit, att nu gällande införseltull 3 sk. U må bibehållas, och
ingen 'anmärka, deremot blifvit gjord; hemställande Hr Landtm,
derjemte, om R. o. Ad. bifölle detta Utsk:s förslag.
Ropades ja.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, öfvergick till framställning
rör:de de öfriga sockerslagen, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, för min del,
att tullvärdet mätte förblifva lika för det förstnämnde sockret,
såsom det hittills varit, nemi. 8 sk. b:co på $ i st. f. Utsk. nedslagit
nedsättning deraf till 7 sk.
Hr Hjerta: I fall det är tillåtet att nu nämna några ord,
i afseende på denna serskilda fråga, som icke förut varit föremål
för disenssion, så tager jag mig nu friheten upplysa, att det tullvärde,
som Utsk. har salt på sockret, fullkomligt uppgår emot
det värde, som — — — —
Hr Gr. o. Landtm, afbröt detta yttrande, med erinran att
432
Den 5 Juni f. m.
R. o. Ad. förklarat öfverläggningen om artikeln socker vara
fulländad, sann hemställde sedermera om R. o. Ad. bifölle att
såsom Hr von Hartmansdorff yrkat tullvärdet å maskovad, eller
brunt och gult, ordinärt terres- och tetes- samt hvitt pudersocker
utsattes till 8 sk. pr U, men härvid ropades starka nej, blandade
med ja, i anledn. hvaraf Hr Landtm, hemställde, om R.
o. Ad., ansåge ifrågavar:de tullvärde böra, på sätt Utsk. föreslagit,
bestämmas till 7 sk. pr £?, samt, sedan denna propos. blifvit
besvarad med starka ja, blandade med nej, förklarade att han
funnit ja härvid hafva öfverröstat nej.
Härefter hemställde Hr Landtm., om R. o. Ad. i fråga
om de öfriga sockerslagens sammanförande under en rubrik,
hvaremot anmärkn. icke blifvit gjord, behagade bifalla Utsk:s
förslag.
Ropades ja.
Efter sedermera gjord framställning derom att, beträffande
tullbestämmelsen för nu ifrågavar:de slag af socker, blifvit yrkadt,
dels bifall lill Ulsk:s förslag, innehållande ett tullvärde af 11 sk.
och en införseltull af 5 sk. pr U, dels ock att tullvärdet måtte
utsättas till 12 sk. samt införseltullen lill 6 sk. pr S, hemställde
Hr Landtm., om R. o. Ad. i denna del bifölle Utsk:s förslag.
Denna propos. besvarades med blandade ja och nej, hvarefter
Hr Landtm, hemställde ora R. o. Ad. ansåge ifrågavar:de
slag af socker böra åsättas ett tullvärde af 12 och en införseltull
af 6 sk. pr f?, samt dä härvid ropades starka ja, blandade med
nej, förklarade det han trott sig finna den sednast framställda
propos:n besvarad med öfvervägande ja.
Sedan, uppå härefter af Hr Hjerta gjorde förfrågningar, Hr
Landtm, upplyst att de sednast framställde proposme angått alla
de under en rubrik sammanförde slag af socker, hvarå Utsk. föreslagit
5 sk. införseltull, samt att Hr Landtm, ansett R. o. Ad.
hafva med ja besvarat propos-.n att derå måtte bestämmas 12 sk:s
tullvärde och 6 sk:s tull, begärde Hr Hjerta votering.
Hr Aminoff: Jag hemställer vördsamt till Hr Gr:n och
Landtm, om icke R. o. Ad., efter slutad votering, kunde fä åtskiljas
emedan klockan redan är 3 på e. m.
Dä nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
åtskiljas efter slutad votering, ropades ja.
Härefter upplästes till justering och godkändes följande förslag
till votenspropos.:
Den som bifaller att, på sätt Bevilln.Utsk. föreslagit, ”socker,
topp-, kandi-, kak- krossadt, lump-, havanna-, teres- samt andra
till sockerhalten lika slag” åsättas 11 sk. tullvärde och 5 sk. införseltull
pr U, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vin
-
Den 5 Juni e. m.
433
vinner nej, anses förenämnde slag af socker böra åsättas 12 sk.
tullvärde och 6 sk. införseltull pr U.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 27.
Nej — 22.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få reservera
mig emot det beslut, som Slåndet fattat. Jag beklagar högeligen
våra näringsidkares öde, och att, ehuru K. M:s propos. i tullfrågan
innefattat låga ziffror, Stånden likväl icke vilja stadna dervid,
utan gå ännu längre, och till det yttersta.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. $ till 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 5 Juni 1848.
Plenum kl. 6 e. ro.
Upplästes ett af Hr Lagerhjelm, Pehr inlemnadt sålydande
mern.
I anseende till en förestående angelägen resa från hufvudstaden,
nödgas jag vördsamt afsäga mig ledamotskapet af BancoUtsk.
; utbedjande mig att få bibehålla min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm., med tillkännagifvande, att Hr von Troil, Sam.
Gust., såsom ledamot af StatsUtsk., erhållit 3:ne veckors ledighet
ifrån den 8:de dennes, anmodade Hrr Electorer att utse en ledamot
af BancoUtsk. efter Hr Lagerhjelm, samt en ledamot att
inträda i StatsUtsk., under Hr von Troils frånvaro.
Fortsattes pröfningen af Bevillu.Utsk:s betänk. N:o 13, ang:de
tullbevillningen, hvarvid bland de punkter, hvilka R. o. Ad. ansett
böra blifva föremål för serskilda beslut, nu förekom:
34:de punkten, ang:de artikeln spanmäl.
5 H. 28
434
Den 5 Juni e. m.
Efter uppläsning af den del utaf Utsk:s i fråga om denna
artikel gjorda framställning, hvari blifvit tillstyrkt, att nu gällande
införselafgifter å spanmål må bibehållas oförändrad, hemställde
Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. bifölle detta Utsk:s tillstyrkande.
Ropades ja.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag uppfattade icke huruvida
Utsk:s förslag rör-.de en skrifvelse till K. M. i fråga om
spanmålstullen redan blifvit föredragen.
I anledn. häraf tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm, att han,
då R. o. Ad. förbehållit sig att serskildt pröfva de i Bevilln.-  Utsk-.s förevar:de betänk, förekommande förslag till und. skrifvelse^
ansett sig böra uppskjuta föredragningen af den i afseende på
artikeln spanmål föreslagna skrifvelse, intilldess jemväl alla de öfriga
kunde förekomma till pröfning.
35:te punkten, ang:de artikeln strumpor, bomulls-.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Med erinran, alt R. o.
Ad. förbehållit sig att af strumpor få serskildt öfverlägga om endast
bomulls-, torde jag få medela, att PresteSt. å denne artikel
fastställt tullen till 1 r:dr 16 sk. Jag önskar att R. o. Ad. måtte
fatta sitt beslut i enlighet dermed. Ofvergången till 1 r:dr
i tull torde blifva allt för kännbar.
R. o. Ad. biföll, uppå härefter framställd propos. att bomullsstrumpor
skulle åsättas en införseltull af 1 r:dr 16 sk. U.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, erinrade att äfven ifrågavar:de
strumpors tullvärde, hvilket i Utsk:s tariff och 1845 års
taxa blifvit utfördt till olika belopp, nu borde bestämmas, yttrade
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med den
afgift, jag tagit mig friheten föreslå å artikeln bomullsstrumpor,
anhåller jag, att Ståndet ville bestämma tullvärdet till 5
r:dr 24 sk.
Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge bomullsstrumpor
böra åsättas ett tullvärde af 5 r:dr 24 sk. pr U.
Ropades ja.
36:te punkten, ang:de artikeln trädvaror, sparrar under
8 tums tjocklek midtpå.
Frih. Palmstjerna: Jag hemställer om ordet midtpå icke
bör utgå, emedan jag anser dess bibehållande endast föranleda till
underslef.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: I fråga om trädvaror
är vanligt, att man bestämmer dimensionen antingen efter
varornas storlek i någon af deras ändar eller också, såsom Utsk.
föreslagit, midtpå. Antages den sednare bestämmelsen eller midtpå,
vinnes derigenom en säkrare kontroll. För att icke omogen
Den 5 Juni e. m.
435
skog skall nedhuggas och ulföras, har man önskat, att exporttullen
å trädvaror måtte förhöjas, men jag anser angelägnare, att man
bestämmer dimensionen, hvarefter tullen skall beräknas, och enl.
min åsigt kan icke storändan antagas såsom grund.
Frih. Palmstjerna: Sparrar, såvidt jag känner, äro vanligen
huggna i fyrkant, lika tjocka i båda ändarne; men jag vill
icke inleda en diskussion i afseende på denna omständighet, ehuru
jag finner Utsk:s förslag i det af mig uppgifna afseende olämpligt,
och då jag dessutom ser, att ordet midtpå förekommer äfven
uti 1845 års taxa, afstår jag från mitt gjorda yrkande.
Hr von Hartmansdorff: Lika med Hr von Hohenhausen
tror jag det vara nödvändigt, att antaga Ulsk:s förslag, hvilket
äfven blifvit af PresteSt. godkändt. Jag hemställer derföre, om
icke R. o. Ad. ville för sparrar bibehålla bestämningen 8 tums
tjocklek midtpå. Hvad afgiften angår, så saknar jag erforderlig
kännedom, för alt kunna yttra något om ziffran, men jag anser
mig böra nämna, att PresteSt. antagit utförsel!ullen till 4 sk.
Hr von Hohenhausen: Om man vill ändamålet med en
förhöjd tull å trädvaror, d. v. s. förhindrandet af skogarnes utödande
genom omogen skogs fällande, bör man enl. min åsigt
förhöja tullen till 6 sk.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att få förena mig
med Hr von Hohenhausen.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle att
införseltullen å sparrar under 8 tums tjocklek midtpå, åsattes en
utförseltull af 6 sk. pr stycke.
Ropades ja.
37:de punkten, ang:de artikeln väfnader.
Hr von Hartmansdorff: Enl. hvad jag från början af
öfverläggningen om tulibevillningen tagit mig friheten föreslå,
hemställer jag, att R. o. Ad. ville låta förblifva vid de stadganden,
som i fråga om artikeln väfnader linnas intagna uti 1845
års tulltaxa. Ibland de omständigheter, hvilka fästat K. M:s uppmärksamhet,
ingingo förnämligast väfnader och jag tror derföre,
att R. o. Ad. bör vid detta tillfälle göra afseende härå.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge att i afseende
på artikeln väfnader 1845 års tulltaxa borde fortfarande blifva
gällande.
Härvid ropades starka ja, blandade med nej, hvarjemte.
Hr von Troil, Sam. Gust., anmälde sig och yttrade:
Då 1845 års taxa innehåller förbud mot införsel, hemställer
jag vördsamt, om R. o. Ad. icke ville upphäfva samma förbud.
Hr Gr. o. Landtm, afbröt detta yttrande med erinran, att
28*
436
Den 5 Juni e. m.
R. o. Ad. förklarat öfverläggningen redan vara fulländad, samt
tillkännagaf derjemie, alt lian trott sig finna, att den framställda
propos. blifvit besvarad med öfvervägande ja.
Till följd af R. o. Adis d. 2 och 3 dennes fallade beslut,
att uppskjuta pröfningen af artiklarne ull och ullgarn lill dess
R. o. Ad. fattat sitt beslut i fråga om artikeln väfnader, föredrogs
nu
l:o artikeln ull.
Frih. Gyllenhaal, Carl Henrik: Då det hitintills gällande
förbudet emot införandet af ylleväfnader icke blifvit upphäfdt,
anser jag den nuvar:de tullen på ull vara alltför låg, oell
med hemställan, om icke R. o. Ad. ville bestämma en tull för
all slags ull, helst kontrollerne hitintills varit ganska svåra, föreslår
jag derföre en tull af 4 sk. för all slags ull. Jag tror, att,
när förbuden mot införsel qvarstå, denna tull jemte förbuden lem
na
fabrikerne tillräckligt skydd.
Hr von Har tmansdorff: Då Ståndet helt nyligen beslutat,
att 1845 års taxa skall vara gällande i fråga om väfnader,
synes det mig vara mest consequent, att låta samma taxa gälla
äfven för ull. Disk. har. emot hvad Frih. Gyllenhaal yrkat, bibehållit
skilnaden emellan gröfre och finare ull och äfvenså den
nuvat:de tullafgiften å den gröfre, men deremot med | nedsatt
afgiflen å den finare. Mig synes likväl, som våra inhemska schäfetier
behöfva den uppmuntran, man beredt dem genom högre
tullafgifler å den finare ullen. Mau bör fördeuskuld icke nedsätta
denna tull, hvarigenom dem beröfvas en förtjenst, hvilken erfordras
till kostnadernes betäckande för finare färs införskrifning,
underhåll och vård. Här är likväl fråga icke blott om tullafgifterne,
utan äfven om otterne, hvarest ullen skall införas. Ifrån
stadganderne i nu gällande tulltaxa, som för ull inskränker införseln
lill vissa städer, nemi. Stockholm, Götheborg, Norrköping,
Malmö, Halmstad och Helsingborg, har Utsk. i så måtto afvikit,
som det föreslagit, att denna inskränkning till vissa orter skall
alldeles upphöra. Jag medgifver visserligen, att många svårigheter
torde mota i afseende på bevakningen enl. nu gällande föreskrifter;
men det torde dock vara en sanning, att, såvida någon
tillförlitlig kontroll skall blifva möjlig, rättigheten att införa ull
bör inskränkas till vissa orter. Jag vill såsom bevis nämna, hurusom
under en förgången tid, då grof ull var belagd med 2 sk.
och fin ull med blott 4 sk. i tull, men införseln var medgifven
alla stapelstäder, endast 15,000 U finare ull införtullades ärligen
i medeltal. Under senare liderne hafva deremot årligen förtullats
4 till 500,000 $ finare ull, oaktadt nuvar:de skillnaden i tullen
af 6 sk. är så mycket större. R. o. Ad. torde således finna nödigt
att fortfarande inskränka införseln af ull till vissa orter äfvensom
bibehålla tullalgifterne å ull enl. nu gällande tulltaxa,
hvarom jag jemväl anhåller.
Då härefter Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle,
Den 5 Juni e. m.
437
att ull under en rubrik upptogs i taxan och åsattes en införseltull
af 4 sk. pr $, ropades starka nej, blandade med ja; hvarpå Hr
Landtm, hemställde, om K. o. Ad. ansåge 1845 års taxa böra
för denna artikel förblifva gällande, samt då härvid ropades starka
ja, blandade med nej, förklarade det han funnit denna sednare
propos. besvarad med öfvervägande ja.
2:o Artikeln ullgarn.
Hr von Hartmansdorff: Då Ståndet bibehållit 1845 års
tulltaxa för både väfnader och ull, hemställer jag om icke, i öfverensstämmelse
dermed, man bör bibehålla den äfven för ullgarn.
R. o. Ad. ansåg 1845 års tullbestämmelser för artikeln ullgarn
böra bibehållas.
38:de punkten, ang:de ordalagen af den uti 1845 års
tulltaxa pag. 56 förekommande anmärka. Sådane siden-,
halfsiden och bomullsväfnoder, som eljest äro till införsel
JÖrbjudne, må införas direkte från orter på andra sidan
Goda Hoppsudden mot 10 procent af värdet i lull.
Frih. Palmstjerna: Då jag begärt, att denna punkt måtte
blifva föremål för serskild öfverläggning, anser jag mig också böra
framställa skälen för en sådan auhållan. Mom. lyder sålunda:
”Sädane siden, halfsiden- och bomullsväfnader, som eljest äro till
införsel förbjudne, må införas directe från orter på andra sidan
Goda Hoppsudden mot 10 procent af värdet i tull”. Det är emedlertid
conslateradt, att engelska varor blifvit förde till orter pä
andra sidan Goda Hoppsudden och sedermera hilförde på Svenska
skepp samt förtullats. Ett sådant förhållande är uppenbarligen
stridande mot ifrågavar:de stadgande, som naturligen måste afse
varor, hvilka, producerade i länder på andra sidan Goda Hoppsudden
och med Svenska fartyg inkomna, skola beläggas med 10
proc. tull. Jag får derföre anhålla att ifrågavar:de mom. måtte
undfå denna lydelse: ”Sådane siden-, halfsiden- och bomullsväfnader,
som eljest äro lill införsel förbjudne, må införas direkte
från produktionsorter på andra sidan Goda Hoppsudden, mot 10
proc. af värdet i tull”.
R. o. Ad. biföll att uti ifrågavar:de stadgande i st. f. ”orter”
skulle införas ”productionsorter”.
39:de punkten, ang:de eventuella tullafgiftcrs utsättande
för sådane varor, å hvilka förbud af It. St. bibehållas.
Hr von Hartmansdorff: Under sisth riksdag afläto R.
St. d. 15 Maj 1845, ang:de tullbevillnm, und. skrifvelse lill K. M.
och bifogade dervid en förteckning på alla lill in- eller utförsel
förbudna varor, hvarå tullafgifterne blefvo till vissa belopp utsatta,
för den händelse att förbuden skulle upphöra. Då nu en del
af dem blifvit af R. o. Ad. bibehållna, hemställer jag, om icke
Ståndet ville besluta, att de afgifter, sora af R. St. bestämdes vid
1845 års riksdag äfven nu mätte antagas, för dén händelsen att
K. M. skulle finna något af dessa förbud, böra upphäfvas.
438
Den 5 Juni e. m.
R. o. Ad. beslöt att för de artiklar, hvarå in eller utförselförbud
af R. St. bibehållas, antaga eventuella tullafgifter till enahanda
belopp, som vid sista riksdag bestämdes, för den händelse
att förbuden skulle af K. M. upphäfvas.
40:de punkten, ang:de underrättelserne om hvad i afseende
på taxans verkställighet iakttagas bär.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att de, i afseende på de
serskilde §§:ne, i nu gällande taxe-underrättelser, af Ulsk. afgifne
yttranden jemte förslag till deremot svarande §§, måtte få hvart
för sig förekomma till afgörande, hvilket bifölls.
Härvid förekommo följande öfverläggningsämnen:
l:o Ang:de de nu gällande 8 första §§:ne af Utsk. föreslå
gne G §§■
Då uppläsningen af Utsk:s i denna del afgifne yttranden och
förslag börjades; anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag tror att läsningen borde
börja sidan 65, der förslaget lill tulltaxan slutar och hvarest föreskrifterne
i afseende å kontrollerne vidtaga.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att äfven han
ansåg den af Hr von Hartmansdorff nu omnämnde del af Utsk:s
betänk, böra blifva föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, emedan
de deri ifrågasatte föreskrifter stodo i sammanhang med de af
R. o. Ad. i afseende på vissa införselförbuds upphörande fattade
beslut, men att detta ämne skulle framdeles blifva serskildt föredraget,
derest icke R. o. Ad. ansågo nödigt att det afgjordes före
taxe-underrättelserne.
Hr von Hartmansdorff: Ordningen, i hvilken §§:ne uppläsas,
är mig likgiltigt, blott de samtlige blifva föredragna, så är
jag tillfredsställd.
Sedan härefter den började uppläsningen af Utsk:s förslag
rör:de de 6 första §§:ne af tulltaxeunderrättelserne blifvit fulländad,
blefvo dessa §§ af R. o. Ad. godkände.
2:0 ang\de den nu gällande 9:de eller den deremot i
Utsk:s förslag svarande lule §.
Hr von Hartmansdorff: 7 § lärer böra undergå förändring,
i enlighet med det beslut, R. o. Ad. fattat, emedan den
förutsätter införselrätt för alla städer, då R. o. Ad. deremot likväl
inskränkt denna rätt lill några vissa. Jag anser icke lämpligt,
att här på stället uppgöra ett redaktionsförslag, utan anhåller,
att Ståndet ville återremittera denna punkt, på det att densamma
må blifva uppställd i enlighet med de beslut, som MedStänden
äfven fattat eller kommer att fatta.
R. o. Ad. ansåg de vid ifrågavar:de § gjorde anmärkmr föranleda
till densammas återremitterande.
Den 5 Juni e. tn.
439
3:o ang:de den nu gällande 10:de § eller 8:de § i
Utsk:s f örslag.
Denna § blef af R. o. Ad. godkänd.
4:o Ang:de de nu gällande 11 och 14 §§ eller de deremot
svarande 9 och 12 §§ i Utsh:s förslag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att R. o. Ad., sedan Ståndet
bibehållit åtskilliga förbud, torde finna Utsk:s, i afseende på ifråga
var:de §§ afgifne förslag icke kunna oförändradt af R. o. Ad.
antagas.
Hr von Hartmansdorff: På de af Hr Gr. o. Landtm, anförda
skäl får jag anhålla om återremiss af ifrågavande §.
R. o. Ad. ansåg 9 och 12 §§ af Utsk:s förslag böra återremitteras.
5:o ang:de de nu gällande 12 och 13 §§ eller 10 och 11
§§ i Utsk:s förslag.
Dessa §§ blefvo af R. o. Ad. godkände.
6:o Ang:de de nu gällande 15 och 20 §§, eller den deremot
svarande 13 § i Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Slöjdevaror äro i 1845 års tulltaxa
belagde med en införseltull af 33* proc., och denna afgift
har Ståndet nu jemväl bibehållit. I Utsk:s förslag deremot är
tullen bestämd till 25 proc. af värdet. Vid sådant förhållande
torde R. o. Ad. finna lämpligt, att återremittera denna §, på det
att Utsk. måtte komma i tillfälle att rätta afgiften efter Ståndens
beslut i ämnet.
Hr Gr. o. Landtm., yttrade att han, då Hr von Hartmansdorffs
nu gjorde framställning syntes grunda sig derpå att
R. o. Ad. icke antagit Utsk:s förslag i fråga om införseltullen å
slöjdvaror, trodde sig böra nämna att den nu föreslagna 13 §
icke innefattade förändring af det i 20 § af 1845 års taxe-under
rättelser
förekommande stadgande att sådane slöjdevaror, som ut
göra
fartygs inventarier, må införas emot tull beräknad till 10
proc. af värdet.
Hr von Hartmansdorff: Jag ser att så är och återkallar
min begäran om återremiss.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. godkände
13 § af Utsk:s förslag, blef denna propos. besvarad
med ja.
7:o Ang:de den nu gällande 17 §. eller 14 § i Utsk:s
förslag.
R. o. Ad. godkände den af Utsk. föreslagna 14:de §.
8:o Ang:de den nu gällande 18 §, eller 15 § i Utsk:s
förslag.
440
Den 5 Juni e. m.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad. förändrat
tullbestämmelserne å åtskilliga af de artiklar, för hvilka tullrestitutioner
ansetts böra ega rum, samt dessa restitutioner blifvit beräknade
i proportion till de föreslagna tullbestämmelserne, R. o.
Ad. torde finna nödigt att återremittera nu ifrågavande §.
Ropades ja.
9:o ang:de den nu gällande 19 §.
Härvid upplästes jemväl den af Utsk. föreslagna 16 §, på
begäran af
Hr von Hartmansdorff, som sedermera anförde
Då Ståndet afslagit ulförselrätt af malm, lärer denna § komma
att förfalla, eller åtminstone böra ordalagen ändras i öfverensstämmelse
med de beslut, som äro eller blifva fattade uti förevar:de
fall. Jag anhåller alltså, att R. o. Ad. antingen mätte
afslå eller återremittera denna punkt.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, ehuru Hr von Hartmansdorff
begärt uppläsning af 16 § af Ulsk:s förslag, medan
nu Utsk:s yttrande ronde 19 § af 1845 års taxe-underrältelser
utgjorde föremål för pröfning, ansåge sig böra framställa serskilda
propos:r i afseende på dessa §§, hvilka rörde olika saker och
blifvit på olika sätt af Utsk. behandlade.
Hr von Hartmansdorff: Jag påminner mig ej, hvilket
beslut R. o. Ad. fattade i fråga om cobolt. Af detta beslut beror
§:ns blifvande lydelse.
Frih. Palmstjerna: Som cobolt icke undantogs såsom något
serskildt öfverläggningsämne, förmodar jag, att den var inbegripen
uti Ståndets allmänna beslut, att 1845 års tulltaxa skulle
ega bestånd.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill påminna mig, att, tinder
öfverläggningen om artikeln malm, frågan om cobolt äfven
förekom. Såvidt jag kan minnas måtte Frih. Cederström C. R.,
sora nu icke är tillstädes, hafva ordat derom.
Hr Gr. o. Landtm, upplyste, att R. o. Ad. i afseende å
cobolt-malm och cobolt-metall bibehållit 1845 års tulltaxa oförändrad
samt att Utslcs i fråga derom afgifna förslag icke innefattat
annan förändring än att de nuvar:de införselafgilterne skulle
nedsättas.
Hr von Hartmansdorff: Om Ståndet har bibehållit föreskriften
i 1845 års tulltaxa, ang:de cobolt, inser jag icke, huru
man kan undvara den 19 §; som föreskrifver sättet för utförseln
af sådan malm.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då Hr von Hartmansdorff
yrkat bibehållande af 19 § i 1845 års taxeunderrältelser
och ingen yrkat bifall till Utsk;s förslag om samma §:s ute
-
Den 5 Juni e. m.
441
slutande, finge hemställa om K. o. Ad. ansåge denna § böra bibehållas.
Ropades ja.
Hr Gr. o. Landtm, framställde härefter, alt i fråga om
16 § af Utsk:s förslag, som redan blifvit uppläst och handlade
om utförsel af malm, rå och osmält, ej specificerad, hvarå utförselförbudet
blifvit af R. o. Ad. bibehållit, Hr von Hartmansdorff
yrkat återremiss; hvarjemte Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåge de emot ifrågavartde 16 § gjorde anmärknme föranleda till
återremiss.
Ropades ja.
10:o Ang:de den nu gällande 21 § eller 17 § i Utsk:s
förslag.
R. o. Ad. godkände den af Utsk. föreslagna 17 §.
11 :o
förslag.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att'då den förändring, som
uti ifrågavartde § blifvit af Utsk. vidtagen, afsåg det förhållande,
alt alla varor skulle vara till införsel tillåtne, R. o. Ad. torde
finna att den af Utsk. föreslagna redaction icke fullt öfverensstämde
med R. o. Ad:s beslut, samt derföre äfven denna § borde
återremitteras.
Ropades ja.
12:o ang:de den nu gällande 23 §. eller 19 § i Utsk:s
förslag; 13:o ang:de den nu gällande 24 §, *■ eller 20 § i
Utsk:s förslag; 14.-o ang:de den nu gällande 25 §, eller 21
§ i Utsk:s förslag; och 15:o ang:de den nu gällande 26 §,
eller 22 § i Utsk:s förslag.
R. o. Ad. godkände de af Utsk. föreslagna 19, 20, 21 och
22 §§•
16:0 Ang:de den uu gällande 27 § eller 23 § i Utsk:s
förslag.
Frih. Palmstjerna: Då R. o. Ad. icke bibehållit Utsk:s
förslag i fråga om tullförsnillningen af ull, torde R. o. Ad. finna
skäligt, att icke heller antaga samma förslag i afseende på öfrige,
i §:n uppräknade varor, och jag hemställer således, huruvida icke
denna punkt bör återremitteras.
R. o. Ad. ansåg de emot ifrågavartde § gjorde anmärkntr
föranleda till densammas återremitterande.
17:o ang:de den nu gällande 28 §.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke kunnatjfatta, hvarföre
denna § skall utgå. Mig synes, som den här gjorda föreskriften
vore ganska riktig.
442
Den 5 Juni e. m.
Hr Gr. o. Landtm, lät i anledn. häraf uppläsa hvad K.
M:s förslag till förnyad tulltaxa, rör:de ifrågavar:de § innehåller.
Hr von Hartmansdorff: Utsk. har vid detta tillfälle icke
uppgifvit några skäl för sitt tillstyrkande, utan hänvisat till K.
M:s nåd. skrifvelse. Förmodligen härrör det deraf, att man utgått
från principen, att borttaga alla förbud. Men då R. o. Ad.
så icke gjort, hemställer jag, om ej denna fråga borde återremitteras
lill Utsk., som derigenom komme i tillfälle, alt affatta
sitt förslag i öfverensstämmelse med de beslut, de tleste Stånden
fattat.
R. o. Ad. ansåg de emot Utsk:s hemställan om ifrågavar:de
§:s uteslutande gjorde anmärkn:r föranleda till ålerremiss.
18:o Ang:de deri nu gällande 29 §, eller 24 § i Utsk:s
förslag.
R. o. Ad. godkände den af Utsk. föreslagna 24 §.
19:o Ang:dc den nu gällande 30 §\ eller 25 § af Utshs
förslag.
Hr Åkerman, Fredr.: I afseende på de tullindringar,
som i fråga om Transatlantisk sjöfart äro i denna § medgifne,
har Utsk. väl yttrat, att Svenska handeln numera vore så ut
sträckt,
att den uppmuntran, som, genom nämnde tullindring,
skulle åstadkommas, icke vore behöflig. Jag kan likväl icke finna,
att Svenska sjöfarten hunnit en så önskvärd utsträckning;
men om äfven så skulle vara, anser jag likväl icke lämpligt att
såsom Utsk. föreslagit R. St. genom en und. skrifvelse skulle hos
K. M. i und. anhålla, att dessa tullindringar måtte med £ årligen
försvinna.
Hr Gr. o. Land tm. afbröt detta yttrande, med erinran,
att den und. skrifvelse, hvarpå Hr Åkermans framställning hade
afseende, komme alt blifva särskildt föredragen för R. o. Ad.,
som förbehållit sig att serskildt pröfva de uti Bevilln.Utsk:s förevar:de
betänk, förekommande förslag till und. skrivelser, samt att
således nu endast den af Utsk. föreslagna 25 § i laxeunderrättelserne
utgjorde föremål för pröfning; hvarefter Hr Akerman
förklarade sig vilja för tillfället afstå från vidare yttrande.
Frih. Palmstjerna: Utsk. har föreslagit i slutet af 25 §
eller i sista morn.: ”att de tull-lindringar, sorn i §:n omnämnas,
komma tills vidare att fortfara, men må, vid varuinförsel, ega
rum endast för sådana fartyg, som, under loppet af tre års tid,
näst före införseln, bevisligen från Svensk till Transatlantisk hamn
utfört last af Svenska produkter, motsvarande minst fartygets halfva
drägtighet”. Jag kan icke finna, alt nöjaktiga skäl blifvit anförda
för antagandet af denna §, och, om den antages, skulle
deraf uppstå följder, hvilka synas hafva varit främmande för Utsk.
nemi. att de varor, som nu åtnjuta tull-lindring, skola framdeles
icke hemtas öfver hafvet, utan i mindre partier köpas på närma
-
De n 5 Juni e. m.
443
re håll, hvarigenom Svenska sjöfarten skulle lida, och att de Svenska
skepp, som varit på aflägse orter borta under 3 eller 4 år,
skulle vid återvändandet sakna frakt. Då, såsom jag redan nämnt,
Utsk. icke anfört nöjaktiga skäl, kan jag icke heller godkänna
Ulsk:s förslag.
Hr von Hohenhausen: Enl. min öfvertygelse har Svenska
sjöfarten, under de 2:ne sista decennierne genom de i frakthandel
begagnade fartygens godhet och besättningarnes skicklighet, vunnit
den utsträckning, alt tullindringarne kunna försvinna. Men emedlertid,
så länge de qvarstå, är det angeläget tillse att de utesluslutande
åtnjutas såsom en uppmuntran för den Svenska sjöfarten.
Den efterföljande 26 §:n innefattar de skäl, hvarföre dessa
3 år här blifvit nämnde. Den lyder sålunda: ”De serskildta traktater
och afhandlingar, som med främmande makter blifvit angående
handelsförhållanden afslnine, tjena till behörig efterlefnad vid
afgifters beräknande för fartyg och varor under den tid samma
traktater och afhandlingar äro gällande”. Nu är det klart, att,
då af den citerade §:n följer, alt Amerikanska fartyg skola åtnjuta
enahanda förmåner med våra egna, de Amerikanska fartygen,
om icke någon tid bestämmes, skulle komma, att äfven åtnjuta
denna uppmuntran och derföre bör den medgifvas endast under
vissa vilkor. Jag påyrkar fördenskull antagandet af Utsk:s
förslag.
Hr Hjerta, Lars: Utsk. synes genom det föreslagna stadgandet
pålagligen hafva velat gagna den Svenska skeppsfarten,
hvilket i sådant fall har anledn. att vara erkänsam för Utsk:s
välmening; men jag fruktar att, hvad skeppsfarten skulle på ena
sidan vinna, komme den mångfaldigt att förlora på den andra,
genom den förändring Utsk. vill göra, ty om man genomgår de
tillfällen, då främmande fartyg begagnat sig af den ifrågavar:de
tullindringen, skall man finna alt antalet af dessa fartyg kanske
icke uppgått till 20 eller 30 ifrån början. Genom antagandet af
Utsk:s förslag skulle deremot 2:ne väsendtliga olägenheter uppstå,
nemi.: 1:0 då det är gifvet, att med den nuvar:de tull-lindringen
det icke är möjligt för andra, att importera vissa slags varor i täflan
med dem, som åtnjuta tull-lindringen, sä skulle ett fartyg, som
efter flera års fraktfart på aflägsna farvatten, slutligen ämnade sig
hem och för detta ändamål borde lastas i någon Transatlantisk
eller Ostindisk hamn, antingen nödgas afstå derifrån och i stället
till stor förlust hemsegla i ballast, eller ock tvingas afbryta vidare
fraktturer, som fartyget eljest kunde påräkna och som för
skeppsrederierne varit fördelaktiga, allt delta för alt icke öfverskrida
tiden af de tvenne åren. R. o. Ad. känner utan tvifvel,
att de inkomster, Svenska importörer kunna påräkna af frakter
mellan särskildte utländske orter, genom fraktfart, räknas till de
måst redbara och behållna inkomster, emedan det är kontanta
penningar som derigenom indragas i landet. Om fartygen nu
nödgas att hemsegla, blott för att iakttaga den nyssnämnda föreskriften,
sä måste redarne ofta se sig beröfvade en väsendtlig
444
D e n 5 Juni e. m.
fördel och derjemte uppstår den andra olägenheten, att redarne,
för att underhålla sina fartyg stundom nödgas göra uppköp, hvilka
de eljest måhända icke gjort, hvaraf åter följer, att på Svenska
marknaden uppkommer ett större förråd af kolonialvaror, än som
för konsumtion är behöflig.
Ett annat vigtigt inkast är, såsom bekant, att den handelstraktat,
som fastställer reciprocitet i rättigheter emellan Svenska
och Amerikanska skeppsfarten är ställd på endast eli års uppsägning.
Men nu är förhållandet, att då måhända eli å två Amerikanska
fartyg komma till Sverige och befraktas härifrån, kan
man deremot antaga, att minst 15 eller 20 fartyg från Sverige
under samma tid erhålla frakter hit från Amerika. Den faktiska
fördelen af denna traktat är således helt och hållet på Sveriges
sida. Jag har af tryckta skrifter sett att flere klagomål af Amerikanare
blifvit försporda öfver dess regeringsåtgärd att låta traktaten
fortfarande bibehållas; ty äfven der saknas icke de som söka
reta passionen mot hvad de kalla utländska intressen, ehuru det
är en gifven fördel för Amerikas exporthandel att erhålla billiga
frakter genom Svenska fartygs inlåtande i täflan med deras egna.
Det torde derföre, jag befarar det, icke behöfvas så stora
anledmr från vår sida, för att förlora den fördelen, vi nu ega,
af ifrågavar:de traktat; och inträffar denna förlust, så kan den
Svenska skeppsfartens fraktförtjenst på Amerika, i och med detsamma
upphöra. Jag anser således icke skäligt, att man bör
blottställa sig för de äfventyr och förluster, sora jag nu uppräknat,
och hvilka Hr Bergman redan förut i Utsk. framställt, ehuru
måhända icke nog utförligt, hvarföre jag anhåller, att man måtte
låta vidblifva vid hvad h i Hils stadgadt varit.
Hr von Hohenhausen: Jag hyser den öfvertygelse!), att
ifrågavar:de tullindringar i allmänhet snart nog kunna umbäras,
och det förefinnes icke verklig anledn. dertill, att någon strid
rör:de reciprociteten, emellan Sverige och Amerika skall uppkomma.
För öfrigt synes mig klart, att de fästade vilkoren vid stadgandet
om tull-lindringen icke skall i ringaste mån gifva någon
anledn. dertill. Deremot, såsom föreskriften nu är ställd, tillfaller
tullindringen bestämdt såsom meningen ock dermed är lill fördel
ensamt för Svenska sjöfarten och just derföre yrkar jag, att, så
länge dessa tullindringar skola åtnjutas, man måtte antaga och
bibehålla ifrågavande § sådan den är i betänk. Jag ser icke något
behof, att utsträcka dessa tull-lindringar utöfver 3 år. Vanligen
återkomma fartygen inom denna tid och medföra de då, såsom
händelsen är med de flesta, icke så beskaffad last, kommer
någon tullindring icke i fråga. Således destomera jag öfverväger
saken destomera finner jag också skäl att tullstyrka Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: De betänkligheter Hr Bergman
anfört, och hvilka Hr Hjerta ytterligare upprepat emot den föreslagna
förändringen, anser jag vara af den beskaffenhet, att, på
grund derutaf, Utsk:s förslag i denna punkt bör återremitteras.
I sista punkten af 25 § förekommer ett uttryck, som jag anser
Den 5 Juni e. m.
445
bör rättas; det tyder sålunda: ”komma tills vidare alt fortfara,
men må, vid varninförsel, ega rum endast för sådana fartyg, som,
under loppet af 3 års tid näst före införseln, bevisligen, från
Svensk till Transatlantisk hamn utfört last af Svenska produkter,
motsvarande minst fartygets halfva dräglighet”. Hvarföre skall
det stå Transatlantisk och icke utländsk hamn. Om laddningen
vore af den beskaffenhet, att en del afsättes i Transatlantisk hamn,
och en annan del i annan utländsk hamn, hvarföre skulle icke
fartyget få njuta en sådan förmån till godo. I annat fall kunde
betydlig olägenhet uppstå och den uppkommande osäkerheten möjligen
leda till frakternas förlust. På grund häraf anhåller jagom
återremiss af denna punkt.
Hr Printzensköld, Carl: Visserligen har den Svenska
sjöfarten blifvit på de sednare åren betydligt utvidgad, men mycket
återstår ännu, innan den, med våra tillgångar för skeppsbyggerier,
kan anses hafva hunnit den höjd, hvartill den bör uppdrifvas.
Det är således, enl. min öfvertygelse, utaf vigt, att
skeppsfarten i möjligaste måtto uppmuntras genom de medel som
stå oss till buds för detta ändamål, hvarföre jag anser Utsk:s förslag
icke vara antagligt utan förenar mig uti Hr von Hartmansdorffs
hemställan att detsamma mätte, för sakens närmare öfvervägande,
lill Ctsk. återremitteras.
Hr von Hohenhausen: Hr von Hartmansdorffs anmärka,
i fråga om uttrycket Transatlantisk hamn, förekommer mig vara
af den vigt, alt jag medgifver att § bör återremitteras.
Hr Åkerman: Man har sagt, att denna § icke vore behöflig,
enär den endast skulle befordra en större import och minska
kontanta inkomster af fraktfart främmande länder emellan. Det
synes åtminstone tydligt, alt §:n icke afser ensamt importen utan
hufvudsakligen att erfordra en vidsträcktare sjöfart och på samma
gång exporten lill atlägsnare orter af Svenska produkter. Jag tror
således, att det i §:n intagna vilkor bör qvarstå, äfvensom uttrycket
Transatlantisk hamn, ty eljest kunde utförseln icke njuta någon
uppmuntran och fartygen icke heller gå till Amerika eller
Ostindien, för att hemta laster, och icke göra de det endast derföre,
alt de njuta tullindring. Skulle någon förändring i fartygets
turer ske, sysselsätta redarne sina fartyg på det sätt, de
finna fördelaktigast, och är det fördelaktigt samt vinstgifvande,
att göra sådane turer främmande länder emellan, så lärer icke
skeppsfarten afbrytas för att ingå till en Transatlantisk hamn.
Jag tror således §:n uppfyller de ändamål, som dermed äro afsedda
och jag yrkar således bifall till Utsk:s betänk.
Hr Hjerta: I fall §:n skulle återremitteras anhåller jag att
få göra några tillägg i anledn. af Hr Bergmans framställning,
hvilken jag anser vara riktig, men måhända icke är nog utvecklad,
för att förstås af dem, hvilka icke deltagit uti ifrågavar:de
slags affärer. Man måste betänka, att, såvida sjöfarten pä aflägsne
farvatten skall kunna befordras, är det ett nädvändigt vilkor,
446
Den 5 Juni e. m.
att handelsrelationer nied de vid dessa farvatten belägna handelsplatser
finnas. Det är således äfven nödvändigt, att icke lägga
hillder i vägen, alt ordres, som gifvas om inköp på dessa platser,
kunna med de första och bästa lägenheter expedieras. Hr Bergman
har uti sin framställning härpå alluderat. I fall Utsk:s förslag
antages, skulle det kunna hända, att fartyg, som redan varit
ute tre år på fraktfart, kommer i en hamn der ordres äro
gifna att hemföra last, lill den hamn hvartill fartyget hör. Både
redaren och befraktaren skulle då vara i hög grad belåtne att
ömsesidigt tjena hvarandra; men fartyget kunde likväl ej lossa
lasten, emedan i sådant fall hel tull måste betalas vid hemkomsten.
Orimligheten af ett sådant förhållande samt förlusten deraf
vore ögonskenlig. En värd talare har sagt, att hufvudsakligaste
motivet för tullindringen borde vara, att skaffa Svenska produkter
afsättning. Detta medgifver jag, men man måste också
taga i betraktande de inkomster den Svenska fraktfarten medför
för redare och för det med skeppsfarten sysselsatte manskap. Jag
anhåller, att i detta hänseende exempelvis få fästa uppmärksamheten
derpå, att en traktat nu är afslntad emellan Konungen af
Sverige och Kejsarn af China, enligt hvilken traktat Svenska fartyg
fått tillåtelse till kustfart emellan Chinas hamnar, och hvilken
tillåtelse bör kunna bereda stor inkomst för Svenska fartyg
när de komma i vana dermed. Det är således anleda, förmoda,
att Svenska fartyg framdeles kunna påräkna frakter under en längre
tid å nyssnämnda farvatten och det skulle då medföra en betydlig
förlust för Svenska redare, om sådane stadganden vidtogos,
hvarigenom fartygen emellanåt utan frakt måste återvända hem,
för att ej förlora sin privilegierade natur.
Af denna anledn. anser jag det orätt, att göra en sådan förändring
i den nu gällande §:n, hvarigenom en dylik förlust
uppkommer.
Hr Gr. o. Landtm, framställde att, i afseende på ifrågavar:de
§, blifvit yrkadt dels bifall till Utsk:s förslag, dels äterremiss
och dels, att med afslag å Utsk:s förslag, den nu gällande 30 §:s
lydelse måtte förblifva oförändrad; hvarjemte Hr Landtm, hemställde
om R. o. Ad. bifölle 25 § i Utsk:s förslag.
Härvid ropades starka nej, blandade med ja; hvarjemte Hr
Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärkn:ne
föranleda till äterremiss.
Ropades ja.
20:o Ang:de den nu gällande 31 §, eller 26 § i Utsk:s
förslag.
Den af Ulsk. föreslagna 26 § biet af R. o. Ad. godkänd.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att härefter till pröfning
borde förekomma:
41:sta punkten, ang:de de af Utsk. föreslagna und. skrifvelser,
anmälde sig och yttrade
Den 5 Juni e. m.
447
Hr Ribbing, Bengt: Jag anhåller alt få reservera mig
emot det beslut R. o. Ad. fattat ronde ari ikel n kläde. Jag uppkom
på detta rum vid slutet af uppläsningen utaf Utsk:s betänk,
i ämnet och kunde sålunda icke veta att denne del af betänk,
var föremål för öfverläggning. Då Ståndet förbehållit sig att om
denna artikel serskildt besluta och jag förmodade, att flere föreg:de
punkter icke vore afgjorda, stärktes jag ännu mera i den öfvertygelsen,
att öfverläggningen vid min ankomst angick helt andra
ämnen, och då jag erfor ämnet för densamma, var det för sent
att afgifva något yttrande. Jag anhåller emedlertid, att i prot.
måtte få inflyta min reservation emot Ståndets i delta vigtiga
ämne fattade beslut, hvilket, mera än något annat, visar olämpligheten
af vår Ståndsrepresentation och jag hoppas, att sådana
bevis skola bidraga till en önskvärd förändring derutinnan.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Vid mitt inträde uti Ståndet,
för några ögonblick sedan, tyckte jag mig finna, alt ingen af
Bevilln.Utsk:s ledamöter var närvar:de, hvaraf ock följden blifvit,
att Utskrs betänk., i de vigtiga punkter som på e. m. förekommit,
icke kunnat af någon Utskottets ledamot försvaras. Också
har man med en sällsam hastighet genomgått återstoden af detta
betänk.
Då nu Bevi!ln.Utsk:s betänk. ang:de lullbevillningen är genomgången,
får jag vördsamt anmäla min reservation mot alla de
beslut der förbuden blifvit bibehållne, på grund att jag anser desamma
skadliga så väl för den inhemska concurrencen, som ock i
afseende till de förhållanden Svenska handeln m. m. står till andra
nationer.
O o o •
Hr Akerman: Jag anhaller äfven att fa reservera mig mot
Ståndets fattade beslut i fråga om artikeln kläde.
Hr von Troil: Emot Ståndets beslut att behålla förbud
mot införsel af kläde, får jag härmedelst afgifva min reservation.
Hr Wäsfelt, Nils: Jag anhåller att få förena mig uti den
reservation Hr von Troil m. fl. afgifvit.
Härefter föredrogos de af Utsk. föreslagne underd. skrivelser
till K. M. nemligen:
l:o Det i betänk, pa g. & förekommande förslag till underd.
skrifvelse, ifråga om tullnär deskolumners uteslutande ur taxan,
tillika med hvad af Utsk., för den händelse att denna kolumn
komme att utgå, blifvit tillstyrkt och föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Enl. nu gällande författningar
bestämmer tulltaxan, livad i tolag tillkommer städerne, och denna
afgift uppbäres af vederbönde, utan att staten har dermed att
skaffa. Antages nu Utsk:s förslag, så uppkommer det förhållandet,
alt, i händelse någon tullvärdes-kolumn icke finnes, den stapclstäderne
tillkommande tolag skall beräknas till viss proc. af
tullbeloppen, i st. f. tullvärdena å de varor, som i hvarje stad
in- eller utföras. Denna proc. skulle bestämmas efter medelta
-
448
Den 5 Juni e. m.
let af hvad hvarje stads tolagsinkomster utgjort under de sista 5
åren i förhållande till tullafgifterne, med det vilkor likväl, att
någon minskning i tolagsinkomsterne icke må, genom tullafgifternes
framtida nedsättning, städerne tillskyndas. Således skall
Staten, för att godtgöra städerne deras tolagsinkomster, beräknade
efter de sista 5 årens tullinkomster, afstå en del af sina intrader,
äfven om tullafgifterna blifvit nedsatte. Hvad vore troligen
följden, jo, att Staten icke allenast erhåller mindre tullinkomster,
utan äfven måste försäkra städerne om en viss inkomst.
Jag anser alltså Utsk:s förslag icke antagligt utan anhåller, att
Ståndet måtte besluta, det tullvärdena skola framgent bibehållas.
Det må sedermera bero på K. M. att dermed göra såsom K. M.
lämpligt synes.
Uppå härefter framställd propos., fann R. o. Ad., lika med
Utsk., lullvärdeskoluranen böra i taxan bibehållas, och afslogs hvad
af Utsk., för den händelse att denna kolumn likväl komme att ur
taxan utgå, blifvit tillstyrkt och föreslaget.
2:o Det i betänk, pag. 13 förekommande förslag till underd.
skrifvelse rör:de kontroller emot missbruk vid försäljning
och spridande af arsenik och andra gifter.
Detta förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
3:o Det i betänk, pag. 23 intagna förslag till underd.
skrifvelse, i fråga om tullfrihet for bokhandeln med Dan
mark
och Finland.
R. o. Ad. biföll jemväl detta förslag.
4:o Det i betänk, pag. 41 gjorda förslag till underdr.
skrifvelse, ifråga om för sigtighetsmåtts vidtagande i afseende
på handeln med utländskt krut.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan R. o. Ad. för sin
del beslutat att krut borde fortfarande vara föibjudet till införsel,
R. o. Ad. torde finna sig föranlåtet att afstå Utsk:s nu ifråga
var :de förslag.
Ropades ja.
5:o Det i betänk, pag. 54 förekommande förslag till underd.
skrifvelse derom,, att spanmålstul/en måtte blifva oförändrad
under viss bestämd tid af minst 3 år.
Frih. Palmstjerna: Redan för flere år sedan, då R. St.
beslutade en und. skrifvelse till K. M. med K. M. deruti under
vissa vilkor lemnad rätt, alt uppbära tullen å spannemål, visade
jag olägenheterne af en fix tullafgift och, då priserne under sistlidet
år blefvo å spannemål så högt uppjagade och K. AI., med
anledn. häraf, afskaffade tullen derå, blef rigtigheten af denna
min åsigt ytterligare vitsordad. Men då jag likväl icke kan hafva
något hopp att för det närvande göra min åsigt gällande, vill jag
icke föranleda någon discusion. Jag anser mig, det oaktadt, böra
-
Den 5 Juni e. m.
449
ra tillkännagifva, att min mening icke varit alt tullen skulle omvexla
efter dagens gångbara priser, utan att, då priset hunnit en
viss höjd, tullen skulle upphöra, emedan i annat fall spanmålspriserne
skulle ännu mera uppjagas och hufvudsakligaste vinsten
tillfalla statskassan, hvilken, vid ett sådant tillfälle, i stället bur
göra uppoffringar. Jag vill icke att min mening skall i prot. intagas,
emedan jag hoppas att Ståndet, nu som tillförene, beslutar,
att discusionen ronde tull be vill u., skall ur prot. utgå.
IIr Hjerta: Jag skall vid detta tillfälle icke inblanda uppsättningen
af protocollerne i discusionen om tull be vi 11 n i ngen, men
i anleda, af Frih. Palmstjernas framställning anhåller jag att derom
få vidare yttra mig.
H r G r. o. Landtm, yttrade, att såvida han rätt uppfattat
Frih. Palmstjernas anförande, meningen dermed icke varit att nu
fä frågan om protocollens uppsättning under pröfning, utan det
endast vore frågan om lix spanmålstull, som nu vore föremål för
öfverläggningen, och således nu vore tillfälle att yttra sig derom.
Hr Hjerta: 1 afseende på detta ämne har jag icke något
alt yttra, utan endast i frågan om uppsättning af Ståndets protocoll.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror, att förhållandet med
spanmålstullen är enahanda som med all annan, nemi. alt man,
sä vidt möjligt är, bör söka bibehålla honom orubbad. Deraf
följer dock icke att tullen skall vara oförändrad under någon viss
tid. Man söker stadgan, men man hinder sig icke, ty bör tullen
kunna nedsättas, så bör han med lika skäl kunna i vissa fall förhöja
honom. Jag förbigår likväl allt detta, för att blott förklara,
att om man vill göra tullen på spanmål fastare än på all annan
vara, så är en dylik åtgärd, enl. min åsigt, icke lämplig.
Omständigheterne hafva ock bevisat, att det är fruktlöst föreskrifva
något sådant. Man har velat lägga band på sig sjelf, men
man har i nödens stund måst bryta deni. Jag tror derföre att
det vore försigtigt, om man nu ånyo ville stadga en fast tull för
viss tid.
Hr Hjerta: Då grundlagen i allmänhet har medgifvit Konungen
rättighet till nedsättning i tullafgifter, ligger deruti den förutsättning,
att omständigheter kunna inträffa, då det kan vara
fördelaktigt för näringarne att K. M. har en sådan rättighet.
Man har förutsatt att sådana omständigheter kunna inträffa
i afseende på spanmålen. Således anser jag, att om R.
St. hos K. M. anhålla, att tullafgifterne på spanmål måtte vara
fixa, åtminstone under tre år, meningen dermed icke kan vara
någon annan, än alt man velat uttrycka en princip, under medgifvande,
att sådana omständigheter kunna inträffa, som möjligen
kunna göra principens tillämpning om intet. Då jag likväl tror,
att det icke skadar att uttrycka denna princip, anhåller jag om
bifall till betänk.
5 H. 29
450
Den 5 Juni e. m.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Det synes mig som Hr von Hartmansdorffs
framställning uti förevar:de fall är så tydlig, att vidare
bevis icke erfordras. När man nyligen af erfarenheten sett
nödvändigheten af att sänka spanmälslullen, bör man väl icke
genom en skrifvelse, sådan som den föreslagne, försvåra K. M:s
omsorger i fråga om tullen, hvilket ovilkorligen genom en dylik
skrifvelse skulle blifva en följd; ty då omständigheterne sedermera
kräfde en nedsättning i tullen, skulle det naturligtvis blifva
svårare att medgifva den, i händelse R. St. inkomma med den
föreslagna skrifveisen. Jemte det jag anser denna skrifvelse obehöflig,
yrkar jag afslag å Utsk:s förslag.
Hrvon Hohenhausen: Jag förenar mig helt och hållet
uti Hr Lagerhjelms yttrande. Skulle man, såsom Hr Hjerta föreslagit,
önska, alt tullen på spanmål måtte blifva fix, finnas äfven
andra varor å hvilka, såsom socker och sall, lika önskligt
vore alt en lika beskaffad tull funnes. Alt nu vid denna riksdag
åter framkomma med begäran om fix tull, när man så nyligen
sett omöjligheten af en sådan, anser jag vara mindre väl
betänkt. Theoretiska principer och sangviniska förhoppningar kunna
lätteligen på papperet uppgöras, men de låta sig icke alltid
verkliggöras, och i tull-lagstiftningen likasåväl som i hvarje annan,
måste väl erfarenheten något rådfrågas. På grund af hvad
jag nu anfört, finner jag Otsk:s förslag obehöfligt och förenar mig
med Hr Lagerhjelm i anhållan om afslag å betänk.
Gr. Lagerbjelke: Flere talare hafva såsom bevis mot den
fixa tullen på spanmål anfört, att, sedan densamma vid sisth
riksdag blef bestämd, densamma likväl måste upphäfvas; men de
värde talarne hafva glömt att bevisa det en sådan åtgärd verkeligen
varit af behof påkallad. För min del skulle jag likväl tro,
att ulgången sedermera visade att upphäfvandet hvarken var nödvändigt
eller nyttigt, enär landets tillgångar vore mer än tillräcklige
för landets behof, och erfarenheten visade äfven, att rika
spanmålstillgångar funnos i utlandet. Om, under sådana förhållanden,
någon förändring icke skett med spanmålstullen, hade ett
serdeles stort förtroende vunnits i våra handelsförhållanden, till
icke ringa båtnad för handeln. Nu deremot inträffade, genom
tullens förändring, icke allenast stora opåräknade förluster, utan
äfven inrotade sig brist på förtroende till bestående förhållanden.
Mig synes det klart, att den fixa tullen är gagnelig såväl för konsumenten
som producenten, ty i saknad af den skall alltid stora
fluktuationer uppkomma. Den enda regulator, som emot dessa
fluktuationer finnas, är en stadgad spanmålshandel, men för att
få en sådan, är det också nödvändigt att tillse, det spekulationen
har något bestämdt att stödja sig vid. Det är i allmänhet svårt
att inlåta sig i spekulationer på spanmål, men detta blir ännu
svårare, om man utom spekulation på årsvext och väderlek jemväl
skall spekulera på ändringar i tulltaxan, ty den bäst uppgjorda
spekulation med beräkning på årsvext m. m. kan snart
vara omintetgjord genom en tullförändring. Ingen kan då våga
Den 5 Juni e. m.
451
göra ett upplag af spanmål, emedan han alltid är blottställd för
förluster, om priset stigit så högt, att tullen blir nedsatt. Vid
sådant förhållande kan icke någon spanmålshandel uppstå och då
fluktuationer äro skadlige icke blott (ör konsumenter, utan äfven
producenter, tillstyrker jag bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hohenhausen: Gr. Lagerbjelke har yttrat, att
det hvarken var nyttigt eller nödvändigt att, hvad sistlidet år
skedde, upphäfva den fixa tullen. Här i Stockholm var icke tillfälle
alt erfara angelägenheten deraf, men hade Gr:n vistats på
de orter der spanmälspriset närmade sig 40 r:dr t:nan och der
sett hurusom de fattige hungrade, skulle han icke framkommit
med ett dylikt påstående. Flukluationerne i spanmälspriset voro
icke en följd af den fixa tullens upphäfvande, utan deraf, att
England oförmodadt hlef frän länder omkring Svarta hafvet och
Amerika så hastigt försedt med spanmål, att all efterfrågan afstannade,
hvarigenom priserne folio och medborgare, hvilka i annat
fall måst hungra ihjäl, nu nndgingo en sådan död. Uti frågor
af sådan vigt, som denna, är det icke möjligt att ensamt
handla efter theoretiska idéer, isynnerhet när de icke kunna utföras,
och jag anser det, lindrigast sagt, lättsinnigt, att, då erfarenheten
visat outförbarhelen af dessa idéer, likväl påyrka deras
genomdrifvaude. Skall, i den syftning Ulsk. föreslagit, en skrifvelse
afgå, bör den vara så uppställd, all den uttrycker endast en
princip, men i annat fall anser jag den olämplig. Vi hafva icke
nu som fordom magasins-direktionerne, hvilka förhindrade prisens
öfverdrifna uppjagande, och, enl. min åsigt, var det ett stort förderf
för landet att dessa direktioner borttogos. I allmänhet fordras
stora kapitaler för att göra större spanmålsupplag och stora
kostnader för att dem bevara. Vi äro ännu icke komna derhän,
att spanmålshandlare förvärfvat sig dessa kapi t al er, utan de expediera
endast erhållna ordres, hvilket måhända är bättre än hvad,
som i England skett, der spanmålshandel drifvits i stort, nemi.
att många blifvit bragta till undergång, hvilket vi, i saknad af
kapitaler, kunna undvika. Jag förnyar min anhållan om afslag
å betänk.
Hr Ribbing: Erkännande riktigheten af Gr. Lagerbjelkes
skäl för en friare spanmålshandel, kan jag likväl icke biträda
Ulsk:s förslag i denna §. Hrrme torde påminna sig huru det förhöll
sig med det exempel, som nyligen blifvit åheropadt. Under
sistlidet är skedde icke någon nedsättning i tullen, utan det utfärdades
ett formligt förbud mot utförsel af spanmål. Konungen,
så vidt på Honom ankommer, vill troligen gå Ständernas
önskningar till mötes, och Ständerne böra, under denna förutsättning,
vara noggranna i sina önskningar och, om de varit det
mera sisth riksdag, hade nedsättning af införseltull på spanmål
kunnat ske sisth år, och då hade det absoluta förbudet mot utförsel
icke varit behöfligt. Sä var åtminstone öfvertygelsen i lands
29*
-
452
Den 5 Juni e. m.
orten, och pä grund af hvad jag nu anfört, yrkar jag att förslaget
till den underd. skrifvelsen måtte förkastas.
Hr Wästfelt: Jag förenar mig med Gr. Lagerbjelke till
alla delar. Jag kan icke godkänna Hr von Hohenhausens yttrande,
att spanmålshandeln icke heror af tullen, ty det är en gifven
sak att, om man äger aldrig så stora kapitaler eller stora magasiuer
och förlager, så kan man icke skydda sig emot förlust, om
tullförändringar inträffa den ena dagen efter den andra. Om jag
inlåter mig i en spekulation och uppgör mina beräkningar efter
den tull, som förefanns då jag uppgjorde spekulationen, men införseltullen
sedermera nedsättes och landet öfverhopas af utländsk
spanmål, skall en förlust derigenom ovilkorligen drabba spekulanten.
Hvad åter angår sisth års händelser, så beklagar jag, att
förbud mot utförsel stadgades. Lyckligare hade varit om en friare
införsel blifvit tillåten och, om den icke medfört åsyftad verkan,
kunde det varit skäligt att utfärda förbud mot spanmålsutförsel
ur landet. Jag tror likväl att inom landet fanns rikliga
tillgångar på spanmål, ty ensamt i Lidköping funnos 60,000
t:nor spanmål, hvilka, i brist pä öppet vatten, sedermera, genom
det under tiden inträffade förbudet, måste säljas på auktion till
ett oerhördt underpris.
Hr von Hohenhausen: Hr Wästfelt har alldeles missförstått
mig eller också har han icke lemnat någon uppmärksamhet
åt mitt yttrande. Jag sökte att visa nyttan deraf, att spanmålstullen
likaså väl som andra tullsatser äro så mycket sora möjligt
fixa och hufvudsakligast i fråga om sådana varor, som spanmål.
Hr Wästfelt har sökt i sin deduktion visa, att del varit mycket
bättre om, under sisth år, spanmålshandeln varit tullfri innan
förbud mot utförsel gjordes, men jag tror, att så icke varit förhållandet,
enär, såsom jag redan visat, spanmålspriserne å vissa
orter voro till en oerhörd höjd uppdrifne. Jag fortfar i mitt yrkande
om afslag å betänk.
Hr Lagerhjelm: Jag har icke hört någon talare bestrida
den satsen, att en fix spanmålstull är nyttig, men jag tror icke
att deraf följer det man skall utsräcka den derhän, att rättigheten
för K. M. att göra förbud eller minskning i tullen, försvåras,
och oriktig anser jag hvarje sådan åtgärd, sorn åsyftar att försvåra
denna K. M:s omvårdnad om rikets innevånare. Under sista
krisen visade erfarenheten, att från England köptes spanmål för
33 millioner P. St. och i mannaminne har icke en sådan import
derstädes ägt rum. Orsaken till denna import var en fel
slagen skörd på potates och spanmål i allmänhet. Uti detta laud,
likasom i vårt och mångå andra, lefver folket till större delen af
potates och dä man sett, att denna jordfrukt af en eller annan
orsak icke lemnat så rika skördar sorn tillförene, kan man möjligen
ega anledn. till den förmodan, att en lika svår missvext å
denna jordfrukt ånyo inträffar, i hvilket fall det är ganska lyckligt
att Konungen eger i Sin makt att kunna modifiera lagens
stadgande, till förekommande af allt för stor rubbning i de gäng
-
Den 5 Juni e. m.
453
bara priserne, och jag anser således nödvändigt, att Konungen
eger denna rättighet. Då nu det är klart, att den största möjliga
stadga i spanmålsprisen icke allenast är nödig, utan äfven
nyttig, sä är också gifvet, att hvar och en önskar en sådan stadga,
men här är icke fråga om öfverläggning af eli sådant ämne,
utan blott om möjligheten för K. M. att kunna modifiera lagens
stadgande, i hvilket fall man här framkastat sisth års händelser.
Härvid får jag likväl erinra, att i de orter, hvilka jag känner,
ansåg man det första utfärdade förbudet nyttigt och välgrundadt,
men annorlunda var förhållandet med det andra.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag förenar mig med
dem, som påyrka en fix lull. En sådan tull har också förefun
nits
alltsedan 1841, utom vid ett utomordentligt fall, då K. M.
fann nödigt att upphäfva densamma. Detta hindrar likväl icke
att principen är ganska riktig, fastän undanlag kunna äga rum.
Att nu ingå till K. M. med en särskild anhållan i ämnet, anser
jag icke vara lämpligt, emedan sådant rätteligen tillhör besvarandet
af K. M:s propos. ang:de åtgärders vidtagande för behöfvandes
undsättning i missvextår. K. M. har uti denna propos, förklarat
att, om R. St. lemna K. M. nödiga medel till behöfvandes undsättning
i missvextår, K. M. är villig alt lala tullen förblifva fix
under bestämd tid. Vid sådant förhållande anser jag att en framställning
i detta hänseende, i sammanhang med tulltaxan, icke
bör ske, utan vid besvarandet af K. M:s förevaride propos. Då
först kan K. M. låta tullen förblifva fix, och således anhåller jag,
att R. o. Ad. icke nu vill ingå uti någon pröfning af denna framställning
till K. M., utan uppskjuta dermed till dess R. St. blifva
i tillfälle att besvara K. M:s oftanämnde propos.
Hr Wästfelt: Hr von Hohenhausen bar ganska rätt derutinnan,
att jag yrkat att det varit bättre, att en friare införsel
egt rum innan förbudet utkom. Jag yttrade detta af den orsak,
att man utaf två onda ting vanligen väljer det minst onda. Hade
en friare införsel blifvit medgifven i st. f. det utfärdade förbudet,
hade någon rubbning icke kommit att ske. Det visade sig
också, att sedan Finska flottan inkom från Ryssland, hade spanmålskrisen
afstannat och spanmålen fann ingen afsättning. Sedermera
utsändes Kronans fartyg för att uppköpa spanmål, och
när den hitkom vann icke heller den någon afsättning.
Hr von Hartmansdorff: Man har sagt, att den fasta
spanmålstullen räckt sedan 1841, men jag får erinra, att han
upphörde 1847. Sålunda inskränktes hans varagtighet till endast
6 år. Den erfarenhet af den fasta tullens fördelar man under
denna tid vunnit, synas mig vara alltför ringa, för att kunna åberopas
såsom skäl för dylik tulls bibehållande. Man har sagt, att
genom spanmålsprisets föränderlighet, jordbrukaren hade svårt att
beräkna sina inkomster, men det kan för honom icke vara svårare
att uppgöra dylika beräkningar än för hvarje annan näringsidkare.
Lika med Hr Lagerhjelm anser jag, att man genom den
föreslagna skrifvelsen icke bör försvåra möjligheten för K. M.
454
Den 5 Juni e. m.
att göra en nedsättning i tullen, hvarföre jag anhåller att R. o.
Ad. måtte ogilla Ulsk:s förslag.
Hr Hjerta: Det är naturligt, att en skrifvelse från R. o.
Ad. icke kan beröfva K. M. den honom i grundlagen medgifna
rätt att förändra tullen pä spanmål. Frågan är blott huruvida
en sådan opinion, som i en dylik skrifvelse innefattas, kan vara
af omständigheterne påkallad eller icke. Till ledning för vårt
omdöme i detta afseende hafva vi endast att rådfråga den erfarenhet,
sorn vunnits af händelserne under sisth år. R. o. Ad.
torde erinra sig hurusom tänkesätten då voro delade och partierne
stodo mot hvarandra, och hurusom förhållanden inträffat,
hvilka man icke sett snart sagt under en hel generation. Jag
bekänner att jag tillhörde dem, hvilka befarade hungersnöd i landet
och ansåg derföre ett förbud mot utförsel af spanmål nödigt
dä det först utfärdades. Likväl sedan detta förbud blifvit utfärdade
visade det sig, alt de, som yrkat derpå, hade haft orätt,
och jag mäste erkänna, alt jag var bland deras antal; ty slöra
tillgångar af spanmål funnos och efter några veckors förlopp föllo
priserne under all beräkning. Hade nu icke förbudet meliankommit,
så är det visserligen sannt, att spanmåln möjligen omkring
8 dagar kunnat bibehålla samma höga pris eller måhända stigit
ännu högre, men derefter hade otvifvelaktigt befintliga förråder
framkallats och hvilka varit mer än tillräckliga, hvarigenom priserne
ovilkorligen måst falla. Prisstegringen i England och Tyskland
åstadkom betydliga spekulationer i Ryssland, hvilka åter
föranledde innehafvarne att hålla på sin spanmål, men när priset
stigit till en viss höjd, lössläpptes alla förråderne på en gång och
följden blef, att priserne föllo i Stellin och S:t Petersburg samt
många af speculanterne blefvo bedragne i sina beräkningar genom
deras allt för stora förtröstan på de höga priserne. Sålunda
har man haft tillfälle att af erfarenheten inhemta, det man
icke bör fästa sig allt för mycket vid priset och hungersnöd, emedan
om priset under en viss tid högt uppjagas, detsamma snart
återgår. Jag skulle derföre tro att, om R. St. inför Konungen
uttrycka den tanken att spanmålstullen icke bör förändras under
tre år, R. Sl:s ålgård inskränkes dertill, att de endast önska en
friare spanmålshandel etablerande och, enl. min åsigt, är detta
det enda tillfälle, då R. St. kunna yttra en opinion i saken, åtminstone
är det mig obekant att något annat mål förekommer,
hvarest ett sådant förhållande eger rum.
Hr von Hohenhausen: Förändringarne i spanmålsprisen
år 1847 föranleddes deraf, att Englands behof af spanmål hastigt
blef fyldt, hvarigenom priserne såväl i Tyskland som Ryssland
föllo. Hvad åter angår vårt land, så framkröpo dess tillgångar
så småningom, men de tillbakahöllos så länge deras innehafvare
sågo att spekulationerne forlgingo. Då förbudet utkom, måste
dessa tillgångar framkomma, samt då någon afsättning icke fanns,
blef prisets fallande en oundviklig följd. På sätt Gr. Gyldenstolpe
anfört, anser jag den föreslagna underd. skrifvelsen till be
-
0 e n 5 Jani e. in.
455
svarandet af K. M:s nåd. propos., ang:de anskaffande af medel
till behöfvandes undsättning i missvextår, öfverflödig, hvarföre jag
afstyrker densamma.
Hr von Hartmansdorff: I fall Ståndet skulle besluta att
aflåta till K. M. en underd. skrifvelse, ang:de tull på spanmål,
anhåller jag, att den måtte utsträckas till hela tulltaxan och att
således Ständerne mätte, för principens skull, i underdånighet
anhålla att tulltaxan må i alla delar blifva gällande till nästa
riksdag.
Häruti instämde Hr Printzensköld.
Gr. Gyldenstolpe: I den händelse R. o. Ad. afslår denna
skrifvelse, anhåller jag, att R. o. Ad. dervid ville fästa det
vilkor, att detta afslag icke förhindrar Slåndet att ingå i pröfning
af StatsUlsk:s blifvande betänk., i anledn. af K. M:s oftanämnde
propos., rflr:de statsanslag af medel till behöfvandes undsättning
i missvextår.
Hr von Hartmansdorff: Ett sådant vilkor, som det af
Gr. Gyldenstolpe föreslagna, tror jag icke behöfver fästas vid denna
skrifvelses ogillande, ty om man framställer saken sä all principen
bör befästas genom ett årligt anslag af 100,000 r;dr till
nästa riksdag, så tror jag den faller.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att i afseende på Bevilln.Utsk:s förslag till
underd. skrifvelse i fråga om fix spanmålstull, blifvit yrkadt dels
bifall, dels afslag, och dels att R. o. Ad. måtte uppskjuta sitt beslut
härom lills Ståndet inbekomma SlalsUtsk:s utlät, i auledn.
af K. M:s nådiga propos. ang;de åtgärder för behöfvandes
undsättning i missvextår; hvarförutan Gr. Gyldenstolpe föreslagit
att i fall R. o. Ad. skulle afstå Utsk:s nu förevande förslag,
det måtte ske med förbehåll, att ämnet kunde åter upptagas
i sammanhang med K.. M.s förenämnde propos., men att Hr
Landtm, likväl förmodade, att R. o. Ad. funné, att dä nu förevande
fråga endast anginge lillien, ett afslag ä Bevilln.Ulsk:s förslag
i denna del icke hindrade R. o. Ad. ali, i fråga om undsättning
för behöfvande i missvextår, besluta de åtgärder, som i sådant
afseende kunna finnas nödiga.
R. o. Ad. hördes häruti instämma, hvarefter Hr Landtm,
hemställde om R. o. Ad. bifölle Utsk:s ifrägavar:de förslag till
underd. skrifvelse, men denna propos. besvarades med starka nej,
blandade med ja, och då sedermera propos. till afslag ä detta
förslag blef framstäld samt besvarad med starka ja jemte åtskilliga
nej, förklarade Hr Landtm, att hail funnit ja härvid hafva
varit öfvervägande.
6:o Det i betänk, pag. 62 intagna förslag till underd.
skrifvelse ang:de vigtf örtullning af bränvin och sprit samt vin.
Hr von Hartmansdorff: Då IL St. bestämt tullafgifter på
alla varor, skulle jag anse det höra lill saken, att, åtminstone in
-
456
L) e n 5 Juni e. m.
till nästa riksdag, låta lullafgifterne qvarstå och att Ständerne
följaktligen icke, för den möjliga fördelen af ett förändradl förtullningssält,
sorn måhända lika lätt kan medföra förlust, höra ingå
med en und. anhållan, alt K. M. af sådan anledo. mätte förändra
de stadgade lullsatserne. Jag tillstyrker derföre afslag å
ifrågavar:de förslag.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, yttrat att, då R. o.
Ad. bibehållit nu gällande förbud emot införsel af bränvin och
sprit, R. o. Ad. torde finna att Utslcs ifrågavar:de förslag, enär
det hade afseende jemväl ä dessa artiklar, åtminstone icke oförändradt
kunde bifallas, Lief della förslag uppå derom framställd
propos., af R. o. Ad. afslaget.
7:o Det i betänk, pag. 7l, afgifva förslag till und. skrifvelse,
ang:de de s. k. föringsmed/en.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill på intet sätt bestrida
nyttan af en sådan pensionsinrättning, som den här föreslagna.
Men då man räknar föringen till ett slags aflöning för sjöfolket, och
den, som skall gå till sjös, troligen hällre fortfarande vill beräkna
samma inkomst, som förut, än hoppas på det ovissa åtnjutandet
af en pension, hvarigenom hans aflöning nedsättes, så blir följden
troligen den, att skeppsredarne få betala icke blott föringen till
pensionskasssan utan äfven högre aflöning till sjöfolket. Skeppshyrorne
blifva då i samma män stegrade som pensionsinrättningen
borttager föringen. Hafva då skeppsredarne för närvande så
stor vinst, att de kunna uthärda en sådan tillökning i deras afgifter?
Jag känner det visserligen ej, men jag befarar att sä icke
är, och på sådangrund afstyrker jag förslaget.
Hr von Hohenhausen: Den lilla drickspenning som under
namn föring nu lemnäs sjöfolk, är af den ringa betydenhet, att
den på hyrorna icke något inverkar, men är deremot för pensionskassan
af destomera vigt. Denna kassa är i allmänhet mycket
anlitad, enär sjömän gemenligen icke tänka på ålderdomen och i de
yngre åren sällan samla någon förmögenhet, och af dessa skäl
tillstyrker jag det här föreslagna bidraget till pensionsinrättningen.
Hr von Hartmansdorff: Jag bestrider icke nyttan af inrättningen.
Jag har endast yttrat, att jag icke har mig bekant
i hvad mån skeppsredare kunna bära de förhöjda afgifter, sorn
enl. Utsk:s förslag skola dem drabba.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle Utsk:s förslag till und. skrifvelse ang:de föringsmedlen, ropades
starka ja, jemte åtskilliga nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade
det han trott sig finna att ja öfverröstat nej.
8:o Det i betänk, pag. 73 förekommande f örslag till und.
skrifvelse, rör:de partiella tull-lindringar.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke godkänna Utsk:s förslag
och ehuru jag visserligen anser den Svenska sjöfarten ganska betydlig,
tror jag likväl, att den icke hunnit den höjd, hvartill den
-
Den 5 Juni e. m.
457
samma med vårt läge och våra tillgångar bör kunna nppdrifvas.
Utsk. säger, att ifrågavar:de tull-lindringar gifva handeln en konstlad
rigtning. Jag bekänner, att jag icke kan ingå på en sådan
sats, enär, enl. min åsigt, man ej får betrakta handeln i och för
sig sjelf, utan hela rikets industri, eller den eea näringen i samband
med den andra. Skeppsrederierne äro af ganska stor vigt
såväl i afseende på den derigenom tillkommande vinst, som äfven
i afseende å den tillgång på sjöfolk, deraf kan påräknas, men
det är alldeles icke sagdt, alt hvarken skeppsrederierne eller handeln
lida af dessa tull-lindringar, ty just genom dem föranledas
fabrikanter, att taga råämnet directe frän productionsorlen, och
dymedelst erhålla de varan till billigare pris, än om råämnet hämtades
från närmare orter eller i andra eller 3:dje hand. Således
skulle jag tro, det vara ett misstag af Utsk., att anse vår handel
lida af omförmälda tull-lindringar, och då de medföra fördelar för
hela riket, kan jag icke finna något skäl, hvarföre hitintills gällande
föreskrifter skola upphöra. Jag anhåller på grund af hvad
jag nu haft äran anföra, alt R. o. Ad. ville afslå Utsk:s förslag.
Gr. Gyldenstolpe: De ifrågavar:de tulllindringarna hafva
hitintills fortgått på statskassans bekostnad, egentligen för att
uppmuntra handel och sjöfart på aflägsna orter. Denna uppmuntran
bör väl icke i all evighet fortfara, helst om den icke gagnat,
i hvilket fall jag anser skäl icke vara för handen att bibehålla
den. Dessa tull-lindringar utgöra sålunda endast en skänk åt de
personer, hvilka åtnjuta dem, och minska ostridigt den inkomst,
Staten eljest haft att påräkna af tullen. Om någon hämtar en
last, hvarå tullen är bestämd till 3 sk. U, så utgår den icke till
högre belopp än 2 sk. 4 eller 5 r:st. och således hafva de personer,
hvilka införskrifva sina varor directe från produetionsorten
en störe vinst än de, hvilka icke äro i tillfälle till en dylik införskrifning.
Enl. min åsigt tiar således Utsk. ganska rigtigt föreslagit,
att all tull-lindring må med | årligen förminskas, och alt
den efter 3 års förlopp skall helt och hållet upphöra, men deremot
kan jag icke godkänna Utsk:s förslag i sednare delen, att införseltullen
å sådana artiklar, hvarföre tull-lindringarna hufvudsakligen
åtnjutas, i samma mån nedsättas; ty detta leder till samma
resultater i afseende på statsinkomsterne jag förut nämnt. Jag
anhåller således, att R. o. Ad. ville bifalla den del af Utsk:s förslag,
sora anser tull-lindringarnes upphörande efter 3 års förlopp,
men deremot icke den, som angår införseltullen.
Hr Printzensköld: I motsats till den siste värde talaren
yrkar jag, att den af Utsk. tillstyrkta und. skrifvelsen måtte afslås.
Lika med Frih. Palmstjerna anser jag både nyttigt och nödigt,
att uppmuntra skeppsfarten på de aflägsnare delarne af jordklotet,
hvilket ingalunda sker genom borttagande af den fördel
som med en direkt handel, uti inhemska fartyg, imellan Sverige
samt Ost- och Westindien nu är förenad; ty om samma tull bestämmes,
ehvad varorna införas från London, Hamburg eller China,
så är det helt naturligt, att handeln snart kommer att in
-
468
Den 5 Juni e. m.
skrankas till de närmaste marknadsplatserne och att fördelen af
utskeppningen på de aflägsnaste länderne såmedelst skulle gå förlorad,
Att låta förblifva vid nu gällande stadganden synes mig
således vara en åtgärd, som en skyldig omtanka om landets sanna
fördel föreskrifver.
Hr von Hohenhausen: Om frakthandel vore en här i landet
föga begagnad näringsgren, och man ville inleda speculationen
härpå, emedan densamma otvifvelaktigt för oss är högst nyttig
och gagnelig, kunde det visserligen vara nödigt att bibehålla
dessa tull-lindringar, men jag får fästa Hrrmes uppmärksamhet
derpå, alt vårt deltagande i den stora verldshandel egentligen
består i forsslande af varor från en hamn till en annan, eller
frakthandel, och denna handel kunna vi lättast bedrifva, emedan
den fordrar mindre kapitaler än den egentliga handeln eller varors
uppköp på en ort för alt dem, med beräkning af vinst, ä
annan ort försälja. Vära handlande äga icke erforderliga kapitaler,
för att kunna komma i täflan på den stora verldsmarknaden,
men väl till idkande af frakthandel, hvilken äfven länge och med
fördel varit, begagnad. Om nu fartyg gå på utrikes orter, men
icke erhålla fördelaktiga fragter eller för andra orsaker behöfva
återvända, taga de en retour-last hem, och Staten får då genom
tull-lindringarna godtgöra denna brist på frakt, och dymedelst
uppmuntra till en ofta umbärlig import. Sådant anser jag onödigt
och jag delar derföre fullkomligt Utsk-.s uttalade åsigt, att
vår frakthandel vunnit den utvidgning, alt serskild uppmuntran
icke vidare behöfves. Dessutom vill jag fästa uppmärksamheten
derpå, alt en icke obetydlig tillökning i tullen kommer att tillvägabringas
genom upphörandet af dessa tull-lindringar, och på
grund af dessa skäl, tillstyrker jag bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Gyldenstolpe: Då R. o. Ad. redan återremitterat §:n
synes mig som R. o. Ad. äfven borde återremittera frågan om
den und. skrifveisen. Det torde vara så mycket angelägnare, som
Utsk:s beslut kan vara beroende af sättet, hvarpå redactionen blir
uppställd. Om t. ex. det stadgande borttages, att ett fartyg skall
inom de 3 sista åren hafva från Svensk hamn utfört Svenska
produkter, är det nödvändigt, att upphäfva dessa tull-lindringar,
hvilka eljest möjligen skulle kunna tilläggas fartyg från det land,
med hvilket vi ingått reciproka fördelar, och då bade vi ju derigenom
gjort en förlust, emedan sådana utländska fartyg skulle lika
med de Svenska åtnjuta tullindring. Således anser jag dessa
frågor hafva gemensamhet med hvarandra och anhåller derföre
om återremiss.
Hr Printzensköld: Onder förmiddagens plenum fattade
R. o. Ad. beslut, hvarigenom sockerbruksidkarne här i landet beröfvades
det förbuds skydd som de hittills åtnjutit och R. o. Ad.
biföll i stället den utaf Olsk. föreslagna införseltull af 5 sk. pr
£f, vid bestämmandet af hvilket tullbelopp man just tagit i beräkning,
alt inkommande råsocker drager en tull-lindring af 15 proc.
Skulle man nu, såsom Gr. Gyldenstolpe yrkat, först borttaga tull
-
Den 5 Juni e. m.
459
lindringen och sedermera sista mom. uti den af Utsk. föreslagna
skrifvelsen så alt import-tullen för råsocker icke komme att minskas
utan blefve, sådan den nu gäller lika ifrån hvad ort varan
5n må införas, så rubbade man ju helt och hållet de beräkningsgrunder,
hvarpå den uppgjorda tullbestämmelsen för raffinadsockret
hvilar och skulle derigenom beröfva de inhemske raffinadörerne
just det skydd, som man, medelst det fastställda tullbeloppet,
velat dem tillägga. Enl. min åsigt handlar man hvarken
rätt eller conseqvent, då man på detta sätt går till väga och den
ena stunden tager bestående förhållanden lill grund för sina beräkningar
men ögonblicket derefter är färdig att dessa förhållanden
ändra och alldeles tillintetgöra. Jag yrkar ogillande af detta
förslag.
Hr von Hartmansdorff: Då meuingarne om ifrågavar:de
ämne äro så delade, och frågan är svår nog att bedöma, samt
R. o. Ad., på sätt Gr. Gyldenstolpe erinrat, redan återremitterat
den § af tulltaxeunderrältelserna, som angår tull-lindringarne,
förenar jag mig med Hr Grin och anhåller, att R. o. Ad. äfven
måtte återremittera förslaget till den tind. skrifvelsen, på det att
Utsk. måtte taga den i öfvervägande i sammanhang med det
öfriga.
Gr. Lagerbjelke: Denna fråga bör, enl. mitt förmenande
betraktas icke ur en ekonomisk synpunkt, utan hufvudsakligen
utur militärisk. I ekonomiskt hänseende anser jag det icke vara
lämpligt att utsätta sådane olika tullbestämmelser som de ifrägavar:de,
emedan handeln derigenom inledes på onaturliga vägar.
Men denna fråga har, såsom äfven blifvit sagt, en högre synpunkt
än den ekonomiska, del är den mililäriska. För Sveriges sjelfförsvar
måste det vara af serdeles stor vigt, att äga tillgång på
öfvadt och skickligt sjöfolk hvilket endast kan erhållas genom en
betydlig handelsflotta och i sådant afseende är den ifrågavar:de
tullindringen af nytta och vigt.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att lian, enär ingen
af de talare som yttrat sig, yrkat ovilkorligt bifall lill Ulsk:s förslag,
finge hemställa om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärknme
föranleda till återremiss, ropades starka ja, blandade med nej,
hvarpå Hr Landtm, förklarade att han funnit ja hafva öfverrösta!
nej.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att de i Utsk:s
betänk, pag. 65 omnämnde vilkor för införselförbudens borttagande,
stodo i omedelbart sammanhang med vissa af de artiklar,
hvilka R. o. Ad. förbehållit sig att serskildt pröfva, och att Hr
Landtm, fördenskull ansåge Utskis derom afgifne yttranden böra
till pröfning hos R. o. Ad. förekomma, föredrogs
l:o Utsk:s förslag, att ingen af de artiklar, sorn nu förbjudna,
hädanefter tillåtas till införsel, må på kreditupplag
uppläggas och ej eller på nederlag, annorlunda än till äler utför
-
460
Den 5 Juni e. m.
sel, i städerne Stockholm, Götheborg, Carlshamn, Landskrona
och Söderköping.
Frih. Palmstjerna: Jag vet icke, om It. o. Ari. borttagit
förbud mot införsel af andra varor jin socker och sirap, och att
för detta förbuds borttagande stadga så beskaffade vilkor som de
ifrågavar:de, anser jag vara olämpligt. Jag tror derföre att R. o.
Ad. som bibehållit de flesta nu gällande införselförbud icke bör
antaga Utskrs förslag, destoheldre som deri gifna föreskrifter äro
enl. min åsigt ohehöfliga.
flr von Hartmansdorff: Jag känner icke, huru det är
med socker och sirapshandeln, icke heller om det verkligen förhåller
sig så som Frih. Palmstjerna uppgifvit, nemi. att förevaride
föreskrifter i afseende på denna handel icke behöfvas. Men jag
har mig bekant, att, hos MedStånden utom förbudet för ifrågavar:de
artiklar, sådant blifvit borttagit äfven för andra, och det
kan således blifva ovisst, hurudant beslut R. St. i frågan komma
att fatta. Under sådana förhållanden och då åtminstone för andra
varor än socker och sirap, skyddsförbud blifva nödiga, tror
jag, det vara riktigast, att R. o. Ad. återremitterade denna punkt,
på det att Utsk. malte vara oförhindradt, att efter Ståndens olika
beslut afgifva utlåtande antingen med bibehållande af hvad Utsk.
föreslagit, eller ock med någon jemkning derutinnan. Jag skulle
derföre hemställa, att såväl denna punkt, som öfriga till och med
sidan 67 må blifva återremitterade, ty här förekomma särskilda
föreskrifter om förteckningar varor och orter.
Hr Hjerta: Jag hemställer till den siste värde talaren, om
någon återremiss är nödig, enär om R. o. Ad. bifaller Utsk:s förslag,
någon skada dermed icke är skedd. Skulle, hvad Utsk. föreslagit,
hefmnas obehöfligt, kan ju Exped.Utsk. eller också Bevilln.
Utsk. sedermera inkomma till R. St. med hemställan om
uteslutande af ifrågavar:de stadgande. Jag tror, att man kunde
undvika återremiss.
Hr Printzensköld: Hr Hjertås förslag kan jag icke gilla,
emedan det strider både emot formen och det antagna bruket.
Den enda lämpliga utvägen, torde vara den, att, såsom Hr von
Hartmansdorff yrkat, återremittera punkten, på det att Adeln må
hafva sin rätt öppen, att sedermera efter sig företeende omständigheter
i ämnet fatta beslut.
Gr. Gyldenstolpe: Jag skulle icke hafva något emot en
återrerais, såvida jag icke fruktade att den endast förlänger frågans
afgörande, emedan det möjligen skulle kunna hända, att Utsk.
(inner sig förhindradt, att uppgöra voteringspropos. innan beslut
i de öfrige Stånden blifvit fattade öfver de frågor, som der skola
afgöras, och jag anser riktigast, att när R. o. Ad. antagit en
grundsats, R. o. Ad., i enlighet med densamma, beslutar om delaljerne,
utan afseende derpå, huruvida denna grundsats gjort sig
gällande inom be öfriga Stånden.
Den 5 Juni e. m.
461
Hr von Hohenhausen: Jag får fästa den siste talarens
uppmärksamhet derpå, att det kan vara betänkligt, att förkasta
Utsk:s ifrågavar:de förslag. Jag har mig visserligen icke bekant
på hvad sätt de öfriga Stånden afgjort frågoroe om införselförbudens
upphörande, men om de beslutat att. borttaga de af R: o.
Ad. bibehållne förbuden, så, pä det R. o. Ad. må kunna i någon
mån rätta sitt beslut efter MedSlåndens, synes mig bättre, att
antingen återremittera punkten eller också att uppskjuta med beslut
i ämnet. Jag skulle dock tro att en återremiss icke kommer
att vålla mycket uppehåll och att Bevilln.Utsk. derigenom sättes i
tillfälle, att inkomma med nytt förslag lämpadt efter de särskilda
Ståndens fattande beslut i fråga om alla förbuden.
Hr von Hartmansdorff: För att ådagalägga det vidsträcktare
sammanhang, som ett beslut i förevaride ämne har med besluten
i allmänhet rör:de tillåten införsel af hittills förbudna varor,
får jag fästa uppmärksamheten på innehållet af näst följande
§, äfvensom derpå, att K. M., såsom öfvergångsåtgärd, föreslagit,
att flere hittills förbudna, på en särskild förteckning upptagna
artiklar, icke skulle få införas till andra släder än Stockholm,
Götheborg, Malmö, Calmar, Norrköping, Gefle och Helsingborg.
När man nu efterser uti förteckningen Litt. E uti den K. propos:n,
hvilka varor dessa äro, så finnes deribland upptagna sockersirap,
topp-, kandi- och kaksocker. För dessa varor har R.
o. Ad. upphåft införselförbudet. Det är en åtgärd, som medför
särdeles stora olägenheter för dem, som nedlagt sina kapital i
denna rörelse, der en betydlig förändring ovilkorligen skall uppkomma
derigenom, att man borttager förbuden. Jag tror att, om
R. o. Ad. skulle fiona för godt, att återremittera denna punkt,
Ståndet icke bundit sina händer, och att Utsk. är oförhindradt,
att derefter göra de framställningar hvartill det kan finna sig befogadt.
Frih. Palmstjerna: Jag vill icke motsätta mig en återremiss.
Jag har blott velat tillkännagifva min lanke, att R. o. Ad.
icke borde för närvar:de antaga Utsk:s förslag. Hvad Hr von
Hartmansdorff anfördt i fråga om de i Utsk:s betänk, pag. 66
ifrågaställde stadgande om varornes införande med däckade fartyg
af minst 20 lästers drägtighet och bestämmande af viss tid innan
den nya tulltariffen vidtager, angår blott de hitiills förbjudna ylleväfnaderne,
för hvilkas införande Norrköpings fabrikssocietet begärt
dessa vilkor. Det är således icke fråga om att antaga sådane
sladganden i afseende på socker och sirap; oaktadt äfven socker
och sirap finnas upptagne ä den vid den K. propos:n bilagde
förteckning Litt. E. Emedlertid och såsom jag redan nämnt,
har jag icke något att erinra mot en återremiss, utan tillstyrker
vördsamt, att den måtle beviljas, på det att Utsk. må blifva i
tillfälle, att behandla frågan i öfverensstämmelse med de olika beslut,
som i Stånden kunna faltas.
Hr Gr. o. Landtm., som i anleda. af de siste värde talarnes
yttranden, erinrade att föredragningen af de ifrågasatte vil
-
402
Den 5 Juni e. m.
koren eller öfvergångsåtgärderne vid hittills gällande införselförbuds
borttagande, i följd af R. o. Ad:s förut fattade beslut, endast
kunde hafva afseende på de artiklar, för hvilka införselförbuden
af R. o. Ad. ansetts böra upphöra, samt att Hr Landtm,
således endast ämnat göra det redan föredragna förslaget samt den
i nästföl jande punkt Förekommande fråga om de städer dit hittills
förbjudne varor må få införas, till föremål för föredragning; hemställde
derjemte om R. o. Ad. bi folie ifrågavar:de förslag alt ingen
af de artiklar, som nu förbjudna hädanefter tillåtas till införsel
må på kreditupplag uppläggas och ej eller på nederlag, annorlunda
än lill återutförsel, i släderne Stockholm, Götheborg,
Carlshamn, Landskrona och Söderköping.
Ropades ja.
2:o Utsk:s tillstyrkande alt införa hittills förbjudna men
hädanefter till införsel lofgifne varor må tillkomma alla stapelstäder.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade förmodat, att Hr Gr.
o. Landtnäs sednast framställda propos. äfven omfattade denna
punkt, men då jag finnér, att så icke varit förhållandet, anhåller
jag, att hvad, vid föreg:de punkt blifvit ytlradt, måtte få gälla
såsom skäl för återremiss af denna punkt.
R. o. Ad. ansåg de emot Utsk:s ifrågavande tillstyrkande
gjorde anmärkmr föranleda lill återremiss.
Ilr Gr. o. Landtm, yttrade nu att, såsom R. o. Ad. torde
erinra sig. hade första dagen då tullbevillningen var föremål
för pröfning, det beslut blifvit fattadt, att vissa delar deraf skulle
blifva föremål för serskild pröfning, och att äfven återstoden
skulle på en gång beslutas. Såvidt lii Landtm, rätt uppfattat
meningen med detta R. o. Ad:s beslut, hade det dock endast
haft afseende på hvad i Utsk:s förslag stod i sammanhang med
den förut gällande tulltaxan, och Hr Landtm, trodde sig derföre,
då i Utsk:s betänk, förekom en punkt, som kunde afgöras fullkomligt
oberoende af de beslut hvilka blifvit fattade i afseende på
lullbeslämmelserne, böra för den händelse R. o. Ad. skulle vilja
derom besluta, fästa uppmärksamheten på denna punkt, hvilken
endast angick tulltaxans form och förekom i betänk, pag. 9.
Sedan härefter Hr Landtm, låtit uppläsa Utsk:s förslag
att It. St. måtte gilla den af K. M. godkända förändring i
tulltaxans form, att taxan fördelas i 2 tariffer, den ena för
inkommande och den andra för utgående varor, samt att ur
dessa tariffer uteslutas de artiklar, hvilka vid in och utförsel
äro från tull befriade, med i stället upprättad serskild
förteckning öfver de förra och anmärkn. vid slutet af utförseltariffen,
att tullfrihet eger rum för alla i densamma icke
förekommande och med afgift helagde varor; yttrade sig
Hr von Hartmansdorff: Efter min tanke består den
största enkelheten deri, att den, som begagnar tulltaxan, lättast
Den 5 Juni e. m.
463
finnér hvad han deri söker. Denna lättnad vinnes om tulltaxan
får blifva oförändrad eller om alla varor uppföras i en alfabetisk
förteckning, på samma sätt, som orden i ett lexicon. Derigenom
vet man hvar varorna skola uppsökas, och, då införsels- och utförselsafgiflerna
stå bredvid hvarandra, midtför hvarje vara, har
man deraf den största lättnad. Uppgöres taxan åter pä annat
sätt, blir det svårare att få rätt på hvad man söker.
Hr von Hohenhausen: För min del anser jag Utsk:s förslag
vara ganska nödigt för att erhålla en öfversigt af det hela
och det orsakar icke något särdeles besvär att vända om ett elier
annat blad för att finna den vara man söker, och jag tillstyrker
derföre Ulsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Tulltaxan är en sådan författning,
som tvifvelsutan af de fleste begagnas för speciella fall, och således
är det klart att taxan bör vara inrättad såsom ett lexicon.
De personer, hvilka taga en öfversigt af hela taxan, kunna, sig
lill lättnad, göra utdrag ur densamma. Men allmänheten, som
vill förtulla eller exportera en eller annan artikel, kan lättare få
reda pä de afgifler han skall erlägga, om afgiflerne och artiklarne
förekomma på eli ställe i alfabetisk ordning. Jag tillstyrker alltså
att taxan må bibehålla sin gamla form såsom den mest ändamålsenliga.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke se någon annan fördel
med den form för tulltaxan Bevilln.Utsk. uppställt i fråga om inoch
utförsels-tarifferna, än att den blir vidlyftigare, ty en del artiklar,
såsom hudar och skinn samt garn m.m. förekomma i båda
tarifferna och i sådant fall orsakas endast dubbelt besvär. Då
detta är den enda förmånen af förändringen, hoppas jag, att R.
o. Ad. ogillar Utsk:s förslag.
Hr Hjerta: Saken är af ganska ringa betydenhet, men från
Frih. Palmstjernas premisser kommer jag till ett motsatt resultat.
Jag tror nemi., att genom Utsk:s förslag tulltaxan blir betydligt
förenklad. Ser man på affärsmännens behof att rådfråga densamma,
om den uppställes så som Utsk. föreslagit, hafva desse affärsmän
lättnad af denna taxans uppställning, allt efter deras olika
yrken. Minuthandlaren eftersöker artiklar uti importtaxan och
bruksägare artiklar uti exporltaxan, och de kunna af dessa serskilda
taxor inhemta hvad de söka. Jag tror således att ganska
mycken lättnad vinnes genom Utsk:s förslag att upptaga de tullfria
artiklarne serskildt och utesluta dem ur tulltariffen, ty det
är klart, att om man saknar en artikel uti tulltariffen, så genomgår
man den serskilda förteckningen på tullfria artiklar, för att
finna hvad man söker. Jag anhåller om bifall till Ulsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Om del förhåller sig så som Hr Hjerta
uppgifvit, så ser jag icke något hinder hvarföre ej den, som
sådant önskar, kan, i afseende pä tulltaxans uppsättning, förfara
alldeles på samma sätt, som det sker med åkaretaxorne här i
hufvudstaden, hvilka dels i utdrag, dels i portatift format ofta
464
Den 5 Juni e. m.
i Hr Hjertås tidning utbjudas til! salu. Det kan likväl hända,
att andra, än hvad man just kallar affärsmän, komma i behof att
anlita taxan, och vid sådant förhållande kan jag icke finna något
skäl hvarföre den egentligen skall inrättas endast med afseende
på affärsmännens beqvämlighet. Jag upprepar mitt förra yrkande,
att taxan måtte få behålla sin gamla form.
Hr von Hohenhausen: Jag medgifver, alt saken är af
ganska ringa vigt, men jag kan likväl icke frångå hvad jag redan
yttrat, att, enär tullfria oeh icke tullfria varor icke blifva i
taxan sammanblandade och misstag sålunda lättare kunna undvikas,
R. o. Ad. bör tillstyrka Utslcs förslag.
Hr Gr. o, Landtm:s härefter först till bifall och sedermera
till afslag å Utsk:s ifrågavar.-de förslag framställde propos., besvarades
med blandade ja och nej, hvarefter Hr Landtm, ånyo
hemställde om R. o. Ad. bifölle Utsk:s förslag, samt då dervid
ropades starka ja, blandade med nej, förklarade det han trott sig
finna denna propos. besvarad med öfvervägande ja.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
åtskiljas, anmälde sig och yttrade
Hr Hjerta: Jag tror att i fråga om tullbevillningen R. o.
Ad. ännu icke afgjort en punkt, som förekommer i betänk, pag.
73 och angår de partiella tull lindringarnes förminskande med
^idel årligen.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att den af Hr Hjerta omnämnde
punkt redan utgjort föremål för R. o. Ad:s beslut.
Hr Hjerta: Så vidt jag uppfattade R. o. Ad:s öfverläggning,
afsåg R. o. Ad:s beslut egentligast sednaste punkten, som icke angick
frågan om tull-lindringarnes upphörande med -jtdel årligen.
Hr Printzensköld: Sedan öfverläggningen ang:de tulltaxan
nu blifvit fulländad, får jag vördsamt hemställa, om icke
Ståndet, i enlighet med hvad vid föreg:de riksdagar skett, ville
befria protocollsföranderne från skyldigheten att uppsätta discussionen
öfver de punkter i Utslcs förslag, hvilka icke blifvit återremitterade.
Discussionen rör-.de tullbeviliningen har denna riksdag
måhända icke varit så vidlyftig som tillförene, men då man
vid föreg:de riksdagar medgifvit protocollsförander den lindring
jag nu föreslagit, ser jag icke hvarföre man ej vid denna riksdag
på samma sätt skulle kunna förfara.
Hr Hjerta: Jag har sjelf varit cancellist hos R. o. Ad. och
känner således den möda det kostar att uppsätta dess långa discussionsprotocoller.
Jag skulle således från denna utgångspunkt
vilja biträda Hr Printzenskölds framställning, men af skäl, dem
jag anhåller att fä närmare utveckla, måste jag, ehuru obehagligt
det än kan vara, motsätta mig Hr Printzenskölds förslag.
Vid de föreg:de tvänne riksdagarne har R. o. Ad:s discussion i
fråga om tulltaxan icke blifvit uppsatt, men just härigenom har,
enligt
Den 5 Juni e. m.
465
enligt min åsigt, ganska mycket gått förloradt, då man icke kan
inhemta de olika principer olika personer framställt. Jag medgifver
att det icke är nödvändigt att protocollerne rör:de denna
discussion må, till förökning af kostnaden, tryckas, men det är
likväl nyttigt, icke blott för nutiden, utan äfven för efterkommande,
att kunna inhemta de olika åsigterna under olika tider.
Dessa öfverläggningar anser jag hafva varit så karakteristiska, att
de böra förvaras i R. o. Ad:s protocoll. Jag fordrar likväl icke
protocollernes uppsättning i vidsträcktare mån än så vidt discussionerne
angå artiklarne fläsk, smör, garn, jern, lin, ost, porslin
och socker. Deremot vill jag instämma i Hr Prinlzenskölds framställning,
att öfrige mindre maktpåliggande discussioner må lemnäs
ouppsatta, och jag vill utfästa mig att, för den möda jag nu
möjligen kan åstadkomma för protocoilsföranderne, jag vid ett annat
tillfälle skall söka underlätta medelst förslag om uteslutande
ur protokollet af andra onyttiga diskussioner.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att Hrr Printzenskölds
och Hjertås motioner måtte få hvila på bordet.
Hr Hjerta: Jag vill endast till Hr von Hartmansdorff göra
den erinran, att mitt yttrande icke innefattar någon motion.
Hr Printzensköld: Jag kan icke inse att mitt yttrande
innefattar egenskap af motion. Det af mig nu väckta förslag
har vid föregtde riksdagar blifvit framställdt, utan att någon bordläggning
af detsamma ifrågakommit, men då nu en ledamot begärt
mitt yttrande på bordet, hvilket är hans ostridiga rättighet,
så är det deremot min pligt att ofördröjligen hafva milt förslag
till protocollet skriftligt atlemnadt.
Hr von Troil, Emil: Lika med de sista tvänne talarne
tror jag att deras yttranden icke kunna kallas motioner och jag
tror äfven, att Hr Printzenskölds förslag är af den beskaffenhet,
att det fordrar Ståndets enhälliga beslut, enär, enl. min åsigt,
om blott en enda ledamot opponerar sig, protocollet måste uppsättas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att hvad den begärde bordläggningen
angiuge, den väckta frågan icke vore af beskaffenhet
att ej kunna genast afgöras, men att då bordläggning blifvit begärd,
densamma ej kunde förvägras.
Hr Hjerta: I händelse jag icke skulle vara närvar:de då
denna motion ånyo förekommer, anhåller jag att nu få till prot.
anmäla min protest, i den händelse Ståndet skulle besluta att
discussionen utgår utur prot., rör:de de artiklar jag uppgifvit. I
öfrigt öfverlemnar jag åt Hr Gr:n o. Landtm:s bedömande huruvida
Ståndet emot en sådan protest kan afslå min begäran.
Frih. Palmstjerna: Enl. min åsigt kan det icke förvägras
någon ledamot af R. o. Ad. att få sina yttranden uppsatta, men
hvad öfrige ledamöters yttranden angår och hvilka ledamöter icke
5 H. 30
466
Den 5 Juni e. m.
begärt någon uppsättning af deras anföranden, skulle jag tro, att
det tillkommer Ståndet att derom besluta.
Hr Gr. o. Land tm. yttrade, att såvida han rätt uppfattat
Hr Hjertås begäran, den afsett artiklarne fläsk, garn, jern, lin,
ost, porslin, smör och socker; hvilket af Hr Hjerta bejakades.
Hr Wästfelt: Jag anhåller, att äfven discussonen rör:de
kläden och väfnader må, såsom särdeles märkvärdig, blifva uppsatt.
Frih. Palmstjerna: Jag medgifver, att discussionen rör:de
kläden och väfnader var särdeles märkvärdig, synnerligast i det
afseendet, att de ledamöter af R. o. Ad., som intresserade sig för
frågan om förbudens npphäfvande, icke behagade alt tillstädeskomma.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 7 Juni 1848.
Plenum kl. ^ till 10 f. m.
Justerades ett prot.utdr., innefattande R. o. Ad:s d. 31 sisth
Maj samt d. 2, 3 och 5 dennes fattade beslut, ang:de tullbevillningen.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Med afseende såväl å den
förlust, som Statens inkomster lära komma att vidkännas, derigenom
att man i afseende på socker bestämt en lägre tull än en
annan här föreslagen högre, och under hänsigt jemväl till förlusten
af det skydd, som de inhemske fabrikanterne skäligen bordt
påräkna vid upphäfvandet af det i nu gällande författning till deras
förmån befintliga införselförbud, får jag mig reservera emot
den sednast rör:de sockertullen aflupna votering, hvilkens resultat,
på grund af hvad jag sökt i mine anföranden visa, synes
mig vara både skadligt och mindre billigt.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af ledamöter i Bevilln.
-, Banko- samt Allm. Besv. och Ekon.Utskm; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde i
Den 7 Juni.
467
Bevillnings-Utskottet:
efter N:o 44. Frih. Wrede till Elimä, Fabian, och N:o 37. Hr Rosenstråle,
fnllm. Hr Tornerhjelm, Rudolf:
N:o 833. Hr Werdenhoff, fullm. Hr Tham, Sebastian Mathias och
N:o 2316. Hr Ammilon, Adolf Anders Johan.
Banko-Utskottet:
efter N:o 792. Hr Lagerhjelm, Per;
N:o 1655. Hr Tornerhjelm, Johan Abraham.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efter N:o 363. Hr Coijet, fullm. Hr Coijet, Carl August;
N:o 1519. Hr von Döbeln, Ernst Georg.
Öppnades jemväl Hrr Electorers listor vid val af ledamöter,
att, under permitterades frånvaro, inträda i Stals-, Bevilln.- och
Banko-Utskm; och hade dertill blifvit utsedde i
Stats-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 381. Frih. Hjerta, fullm. Hr von
Troil, Samuel Gustaf, beviljad 3:ue veckors ledighet, räknad
från d. 8 dennes:
N:o 2183. Hr Gripensvärd, Jacob Olof.
Bevillnings-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 243. Frih. von Roxendorff, fullm.
Frih. Raab, Adam Christian, beviljad 14 dagars ledighet,
räknad från d. 2 dennes:
N:o 1582. Hr Steuch, Mathias.
Banko-Utskottet:
under ordinarie ledamöterne IV:o 120. Gr. Liljencrantz, Gustaf
Fredrik, och N:o 1055. Hr Bråkenhjelm, Per, beviljad tjenstledighet,
den förre pä 14 dagar, räknad från d. 5 och den
sistnämnde på 3:ne veckor, räknad frän d. 4 dennes:
N:o 304. Frih. Fock, Alexander Georg, och
N:o 2182. Hr Mannerstam, Fredrik.
Upplästes ett af Frih. Falkenberg, Conrad Gabr., inlemnadt
så lydande mern.:
Som jag för enskilda angelägenheter reser ifrån Stockholm,
är jag nödsakad afsäga mig den Electorsbefattning hvarmed jag
ifrån riksdagens början varit hedrad. Jag anhåller vördsammeligen
att vid min riksdagsmannarätt få vara bibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter H r Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Bänkmän att sammanträda till val af en Elector
i st. f. Frih. Falkenberg.
30*
468
Den 7 Juni.
Upplästes följande af Hr Oxehufvud, Olof Pilip, inlemnade
mern.
I anseende till enskildta angelägenheter, och deribland begagnande
af ordinerad brunnsdrickning, nödgas jag afresa från
hufvudstaden och får derföre vördsammast afsäga migdemiguppdragne
befattningar, såsom Bänkman i 10:de Bänkm:safd:n, ledamot
af Allra. Besv. o. Ekon.Utsk., samt Supleant i förstärkta
Stats.Utsk.; anhållande likväl, att vid min riksdagsmannarätt få
vara bibehållen.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt samtycke, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, anmodade flrr Electorer att utse en ledamot i
Allm. Besv.- och Ekon.Utsk. efter Hr Oxehufvud, samt derjemte
tillkännagaf att i st. f. samma ledamot en Bänkman inom 10:de
Bänkm:safd:n komme att utses genom val i början af nästa plenum.
Upplästes till justering och godkändes ett af Exp.Utsk. under
N:o 108 afgifvet förslag lill underd. skrifvelse till K. M.,
ang:de ersättning till personer, hvilka såsom krono-ombud äro
tillstädes vid bevillningsstämplingen af spelkort.
Sedan härefter till justering blifvit uppläst Exp.Utsk:s under
N:o 109 afgifna förslag till underd. skrifvelse till K. M.. dels i
fråga om anslag för gevärstillverkning, dels rör:de förvaltningen
af Carl Gustafs stads gevärsfaktori; anmälde sig och yttrade
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: Jag anser mig böra fästa
uppmärksamhet på några zifferförhållanden i det nu upplästa
förslaget till R. St:s und. skrifvelse. Af de vid sista riksdag till
gevärsfabrikationen anslagne 240,000 r:dr har nemi. blifvit anordnade:
till Carl Gustafs stads gevärsfaktori 107,083 r:dr 16 sk.
och till Husqvarna factoriholag 30.000 r:dr, hvilka summor, sammanlagde
med den d. 31 Dec. 1847 disponible tillgången 103,209
r:dr 29 sk. 2 r:st., gör 240,292 r:dr 45 sk. 2 rist. Om härtill
lågges de för Husqvarna factori anordnade men ännu icke lyftade
28,895 r:dr 40 sk., blir totalsumman 269,188 r:dr 37 sk. 2
r:st., som med 29,188 r:dr 37 sk. 2 r:st. öfverskjuter den synliga
disponibla anslagssumman 240,000 r:dr. Om detta öfverskott
härleder sig från utaf äldre anslag reserverade medel, anser
jag för tydlighetens och fullständighetens skull hade bordt i StatsUtsk:s
betänk., hvarpå detta skrifvelseförslag sig grundad!, vara utredt
genom anförande af den ingående balancen, likasom Utsk.
i betänk, utfört den utgående balancen med den d. 1 Jan. detta
år disponible tillgången 103,209 r:dr 29 sk. 2 r:st. Det var på
dessa omständigheter jag ansåg mig böra fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
för den händelse roan skulle anse nödigt att, innan
und. skrifvelsen till K. M. afgår, utredning i detta hänseende
m& vidtagas.
Exp.Utsk:s ifrågavar:de skrifvelseförslag N:o 109 blef häref
-
Den 7 Juni.
469
ter, på begäran af Hr von Hartmansdorff, Au g.,'och Frih.
Cederström, Claes Rud., lagdt på bordet.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Nödsakad att i dessa dagar
från hufvudstaden afresa, får jag vördsammast hos H. Ståndet
afsäga mig förtroendet att vara Bänkman, äfvensom min plats
i StatsUtsk., der jag dock kan tillstädesvara nästa Thorsdag och
Fredag. Anhållande jag derjemte vördsamt, att likväl vid min
riksdagsmannarätt fä varda bibehållen under loppet af riksdagen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan ; hvarefter H r Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Electorer att vid deras nästa sammanträde utse en
ledamot af Slats.IJtsk. i st. f. Hr von Rosen, samt tillkännagaf
att i st. f. samme ledamot en Bänkman inom 20:de Bänkm:safd:n
komme att utses genom val i början af nästa plenum.
Företogs val af en Bänkman inom 17:de Bänkm:safd:n efter N:o
1543. Hr Hederstjerna, Carl Johan; och befanns vid valförrättningens
slut dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1566. Hr Kröningssvärd, Carl Gustaf.
Vid föredragning af Const.Utsk:s d. 31 sistl. Maj på bordet
lagda mern. N:o 12, med betänkande öfver K. M:s uti nådig
skrifvelse af d. 1 Maj 1848, till R. St. afgifna förslag till ny
riksdagsordn. jemte en dervid fogad serskild artikel, äfvensom i
sammanhang dermed lill ny Reg.F., blef detta mern. ånyo bordlagdt,
till följd af R. o. Ad:s i sista plenum fattade beslut, att
nästa Fredag företaga detsamma till afgörande.
Föredrogs ånyo Lag(Jtsk:s d. 27 och 29 sisth Maj på bordet
lagda betänk. N:o 51, i anledn. af väckt motion om upphörande
af frälsemans serskildta forum.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: I öfrigt instämmande
i det af LagUtsk. afgifna betänk, äfvensom i de ganska riktiga
motiver, som LagUtsk. derföre anfört, önskade jag dock att få
lill detta förslag göra följande tillägg: l:o att R. o. Ad. bibehåller
för sig sin förut egda rättighet att utse bouppteckningsman,
och 2:o att R. o. Ad:s barn ej må komma att lyda under Justitiaj-collegium
och förrayndarekammaren. Dessa tillägg skulle
kunna ske sålunda, att efter orden: ”att i vissa mål omedelbarligen
af Hofrätt dömas,” må införas orden: ”dock med förbehåll
att adeliga sterbhus såsom hittills må hafva rättighet att utse bouppteckningsman,
äfvensom att R. o. Ad:s barn i staden Stockholm
ej må komma att lyda under Juslitire-collegium eller förmyndarekammaren”;
samt att sedermera tillägges det sednare mom.
af Utsk:s förslag: ”så varda 8 och 9 momme af 2 § i 8:de kap.
R. B.” etc. etc.
Jag anhåller således om återremiss.
470
Den 7 Juni.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Delta mern. har redan länge
varit uppfördt pä bordlistan, och jag är sålunda öfverlygad oin,
att hvarje ledamot af R. o. Ad. tagit ett så vigtigt ärende uti
tillräckligt begrundande. Jag vill derföre icke förlänga diskussionen
genom att andraga de mänga skäl, som jag skulle kunna
häremot andraga. Jag anhåller endast vördsamt att det H. Ståndet
mätte i alla delar betänk, afslä.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Jag förenar mig med den
förste värde talaren uti bifall till LagUtsk:s betänk., med det undantag,
att R. o. Ad. bibehåller sin rättighet att sjelfve utse utredningsman
i sine ho; ty om detta undantag blifver gjort, så
tror jag att R. o. Ad. bör vara helt belåtne med det betänk, som
Utsk. nu afgifvit. Jag har väl hört omtalas detta såsom en rättighet
för R. o. Ad., men jag anser det snarare för ett onus,
synnerligen för dem af R. o. Ad:s ledamöter, som, boende på
aflägsen ort, måste i Hofrätten söka hvad som kan vinnas pä närmare
håll; öfvertygad om att de lagliga auetoriteterna och utslagen
blifva der lika rättvisa som hos Hofrätterne. Om icke så
blifver förhållandet, sä kan man ju alltid besvära sig bos Hofrätten,
hvarföre jag, i anledn. af den utaf Frih. Rehbinder föreslagna
modificationen, anhåller om återremiss af betänk., bifallande
i öfrigt hvad Utsk. föreslagit, och öfvertygad om att hvar och
en på landet boende skall vara nöjd härmed.
Frih. Rehbinder: Då jag sednast hade ordet, glömde jag
att äfven bland de undantag, som jag önskade få gjorda, uppräkna
äfven det att R. o. Ad. skulle förbehålla sig rättigheten att
utse arfskiftesmän, hvilket torde vara ett nödvändigt tillägg till
bouppteckningsman. Dessutom önskar jag att, till hvad Hr von
Rosen yttrat, få lägga, det äfven jag har mig bekant, att det för
dem, som hafva långt till Hofrätt, snarare är ett onus än en förmån
att likväl hafva denna lill sitt forum. Annat är om man
bor helt nära den stad der Hofrätt finnes, men det är ej många
som befinna sig i detta predikament.
Hr Printzensköld, Carl: I motsats emot de båda siste
talarne anser jag del gjorda förslaget vara hvarken nyttigt eller
nödigt. Det kunde vara mycket att tala om den saken, men jag
vill ej vidlyftigt orda derom. Hvad den omtalalade nyttan beträffar,
så kan det visserligen hända, att någon i en aflägsen ort
boende adelsman skulle kunna finna det för sig beqvämare att
vända sig till dervar:de domstol i st, f. till Hofrätten, men detta
hörer dock endast till undantagen. Man har t. ex. vid Hofrätten
den fördel, att den är permanent hela året om, hvarförutan man
ofta ej kan fä målet med vederbörlig noggranhet så hastigt afgjordt,
som man ofta har behof af.
Utsk:s skäl 8ro i sig sjelfva så besynnerliga, att de knappast
behöfva att vederläggas, ty Utsk. har utgått från den grundtanke,
att nästan alla af R. o. Ad:s ledamöter voro cessionanter.
Det enda skäl som Utsk. andragit, är nemi., att, i händelse af
en adelsmans konkurs, det är för fordringsegarne beqvämare att
Den 7 Juni.
471
kunna bevaka sina fordringar pä närmare båll. Nu är olyckligtvis
förhållandet inom R. o. Ad., likasom inom de öfriga samhällsklasserna,
att cessionerna på sednare tider hafva ökat sig till antalet;
men detta tror jag ej kan anföras såsom skäl för R. o. Ad.
att afstå frän föenämnda rättighet. Jag för min del anser att
R. o. Ad. ej bör afstå från densamma, då ej bättre, än nu, blifvit
ådagalagdt, att denna rättighet är mera skadlig än gagnelig.
Gr. Sparre, Erik: Då det är fråga om alt ett RiksStånd
skall afsäga sig en detsamma tillkommande rättighet, så tror jag
att man först och främst bör taga i betraktande, huruvida denna
rättighet innebär någon förmån för Ståndet eller icke, och sedermera
om denna rättighet, i fall den innebär någon förmån för
Ståndet, kan vara skadlig för andra. Atskillige talare hafva före
mig yttrat, att den ifrågavar:de rättigheten ej utgör någon förmån
för R. o. Ad. Jag skulle för min del tro, att då Frälseman af
närmaste domstol i orten ser handlagda alla andra sina angelägenheter,
så bör han ej draga i betänkande att låta samma domstol
äfven afgöra sina arfstvister, att lill samma domstol inlemna
bouppteckningen efter sin far eller sin maka, och alt samma
domstol må utse förmyndare för hans barn. Den ifrågavar:de företrädesrättigheten,
om den utgör någon förmån, är så oändligt
ringa, att jag ej kan finna någon orsak för R. o. Ad. att bibehålla
den, dä R. o. Ad. i alla öfriga saker har samma forum som
andra samhällsmedlemmar.
Men om den ej är någon förmån för R. o. Ad. denna företrädesrättighet,
utgör den då någon olägenhet för andra samhällsmedlemmar?
Det tror jag Utsk. hafva ådagalagt uti sitt betänk.,
ty om man ock ej vill säga på sätt en talare förebrått Utsk. att
de Heste ledamöter af R. o. Ad. äro cessionanler, så måste man
likväl medgifva, att cessioner af frälsemän inträffa någon gång,
och då är det otvifvelaktigt, att för de fleste af cessionantens
fordringsegare blifver det en olägenhet att icke kunna få bevaka
sina fordringar vid domstolen i granskapet, utan nödgas att för
deras bevakande inställa sig vid den tilläfventyrs ganska långt aflägsna
Hofrätten. Det är kändt, att det är allmoge och tjenstehjon
tillåtet att vid sessioner bevaka sina fordriugar mundteligen
så att de ej behöfva att skriftligen bevaka dem; men denna rättighet
blifver för dera illusorisk, ifall de skola bevaka sina fordringar
på en aflägsen ort, dit de ej kunna sig personligen begifva.
De måste sålunda skriftligen uppsätta sina önskningar, de måste
beediga dem vid en domstol, de mäste deröfver taga betyg, de
måste insända sina handlingar till Hofrätten och slutligen skaffa
sig ett ombud för alt der utföra deras anspråk. Det måste vara
ovedersägligt, att detta innebär olägenheter, och då, på sätt jag
tagit mig friheten antyda förmonen för R. o. Ad. är ingen, så
har jag för min del ej kunnat draga i betänkande, att inom LagUlsk.
rösta för borttagande af denna företrädesrättighet.
Men mine Hrr! Då jas sålunda tillkännagifvit att den rättighet,
som är i fråga, icke är någon förmån för Ståndet, men in
-
472
l)en 7 Juni.
nebär olägenhet för medlemmar af andra stånd, och då den således
blott af detta skäl borde upphäfvas, så kommer jag slutligen
till den frågan, om denna rättighet kan ur någon annan synpunkt
försvaras. Och det är hvad den i min tanka ej kan, man
må för öfrigt hysa hvad för åsigt som heldst om R. o. Ad:s politiska
rättigheter. Här är fråga om något helt annat, här är
fråga om ett förhållande af rent privaträttslig natur; och om det
någonsin är sant, att alla böra vara lika och njuta lika rätt, så
år det inför lagen. Hvar och en bör skyddas af samma rätt,
hvar och en bör dömmas af samma domstol; det är otvifvelaktigt,
och jag trotsar mine motståndare, att kunna bjuda något giltigt
skäl emot denna sats. Jag är alldeles icke gripen af sympatierna
för allmän jemlikhet, men jag kan ej tala emot likhet inför
lagen, och det är mig omöjligt att säga att likhet inför lagen i
detta fall existerar. Här är icke fråga om annat, än att både
tiggaren och den förnäme skola lyda under samma lag, dömmas
af samma domstol.
På dessa skäl har jag tillstyrkt och deltagit uti betänk, och
jag mäste äfven här, på detta rum, för detsamma lemna min
röst. Om likväl R. o. Ad. skulle, instämmande i de Heste talares
åsigter, vilja tillstyrka betänk, med förbehåll för sig i rättigheten,
att välja sina bouppteckningsman och att förmyndarekammaren,
i stad der sådan finnes, ej skulle taga befattning med de
omyndigas medel; så är det obestridligt, att R. o. Ad., vid efterskänkande
af sine företrädesrättigheter i öfrigt kan förbehålla sig
bibehållandet af denna, och jag får i det fallet underkasta mig
majoritetens beslut. Om också i det afseendet en förmån bevaras
R. o. Ad. så kan åtminstone derigenom icke den ringaste
olägenhet tillskyndas någon samhällsmedlem, och den förmån, som
R. o. Ad. förbehåller sig är oskadlig.
För den händelse att R. o. Ad. delade den åsigt, som blifvit
yttrad af Frih. Rehbinder och Hr von Rosen, tager jag mig
friheten föreslå att R. o. Ad. måtte afsäga sig den i 6:te punkten
af R. o. Ad:s d. 16 Ocl. 1723 utfärdade privilegier stadgade
rättighet, att i vissa mål omedelbart dömmas af Hofrätt, med förbehåll
likväl att derigenom ingen inskränkning sker i den frälseman
hittills beviljade förmånen att utse bouppteckningsman, samt
att förmyndarekammare i stad der sådan finnes derigenom ej blifver
berättigad alt, i afseende på förmynderskap öfver frälsemans
barn, utöfva annan makt, än som i allmänhet tillkommer domstol
i förmyndaremål. Derigenom har R. o. Ad. tillkännagifvit
sig ej vilja bibehålla någon annan rättighet, än som genom lag
är tillförsäkradt alla dem som bo på landet.
Hr Printzensköld: Förra gången jag hade ordet, glömde
jag att till anmärkn. upptaga ännu ett skäl, som Utsk. anfört
till stöd för sitt förslag. Det heter nemi. att det skulle vara en
fördel för R. o. Ad. att få 3 domstolar i dylika frågor, i st. f.
att blott hafva två. Utsk. har således dervid utgått från den synpunkten
att, ju flera domstolar man har att genomgå, ju bättre
Den 7 Juni.
473
är del; men delta faller sig dock besynnerligt, då man erinrar
sig, att Lag.Utsk. vid flera föreg:de riksdagar — och jag tror äfven
vid denna — tillstyrkt att lagmansrätterna må komma att
borttagas, på det att icke instancerna må blifva så måuga som
de nu äro. Men kanske att omständigheterna förändrat sig, sä
att man nu anser lagmansrätterna böra bibehållas, och att kanske
ändå flera domstolar böra inrättas, på det att man må hafva
ändå flera instancer alt genomgå. För min del anser jag i motsats
mot Utsk. det vara en fördel att hafva sä få instancer som
möjligt att genomvandra i rättegångar. Således eger R. o. Ad.
i detta hänseende en fördel som icke andra oprivilegierade personer
ega.
Gr. Sparre har till stöd för sitt tillstyrkande af förslaget anfört
satser, allt för märkvärdiga för att icke i någon mån vidröras.
Hr Gr:n har sagt, att det vore omöjligt att kunna bestrida
att icke likhet inför lagen bär ega rum för alla medlemmar af
ett konstitueradt samhälle med fria författningar; och ifrån detta
påstående har han kommit derhän, alt han tillkännagifvit, det
R. o. Ad. icke är'lika med andra inför lagen derföre, att R. o.
Ad. har hofrätt till första domstol. Jag måste bekänna att jag
icke trott den ädle Gr:n ega så irriga begrepp, om hvad som med
likhet inför lag förslås. Likhet inför lagen kan ej innefattas i
annat, än att hvarje medborgare, från den högste embetsmannen
lill tiggaren, skall dömmas efter samma lag, men fordrar ej derföre
nödvändigt att de skola dömmas af samma domstol; ty dä
alla domstolar i riket hafva samma lag att tillämpa på den högste
lika så väl som på den lägste, sä kan ingalunda någon anses
olika inför lagen, och ej heller R. o. Ad:s forum privilegiatura,
hvarom här är fråga, anses innefatta någon rättighet för R. o. Ad.
att vara olika med andra inför lagen.
Ilr Gr:n har vidare sagt att, om en rättighet är en förmån
för det Ständ som densamma åtnjuter, men den medförer olägenhet
för andra, sä bör den icke bibehållas. Vid sådana förhållanden,
der olägenheter komma i öfvervägande, synes mig rättvisan
bjuda, att något undersöka om antalet af de personer, som hafva
olägenhet af denna rättighet, är större än deras antal som hafva
fördel deraf. Om jag nu antager att åtskilliga af R. o. Ad:s ledamöter
nödsakas göra cession och att sålunda åtskilliga fordringsegare
skulle i landsorterna finnas, de der egde fördel af att få
bevaka sina fordringar vid närmaste domstol; sä måste likväl antalet
af R. o. Adis medlemmar, icke blott bestående af dem som
här representera R. o. Ad., utan äfven alla andra, och dertill
räknar jag de adeliga ätternas alla medlemmar äfvensom qvinnorna,
vara långt större än deras antal, som hafva olägenhet af denna
rättighet; och om nu det förra antalet är större än det sednare,
så säger ju rättvisan att detta antal skall hafva öfvervigt,
och att sålunda förmånen bör qvarstå. Men huru kan man med
framgång påstå, att fördelen härigenom blefve så öfvervägande
stor för de oprivilegierade klasserna? Har man derigenom undanrödjt
alla de olägenheter, som för dem uppstå vid bevakandet af
474
Den 7 Juni.
deras fordringar vid cessioner? Ilar man glömt att en fordringsegare
kan hafva många vidt åtskiljda gäldenärer? En köpman
t. ex. som har så vidlyftiga affairer (och ofta haft fordringar på
utrikes ort) har oftast gäldenärer långt ifrån sig och måste ändock
bevaka sina fordringar vid gäldenärens närmaste domstol.
Alla dessa olägenheter blifva de icke desamma, ehvad man halden
privilegierade domstolen eller den oprivilegierade att gå till?
Dessutom kan man vara mantalsskrifven på en ort, men i alla
fall hafva sin domstol på en annan ort (emedan lagen så bjuder),
och då uppslår i alla fall den samma olägenheten som Gr. Sparre
omtalat, nemi. att de fattige fordringsegare, man har på den ort
man bebor, måste vända sig tili en aflägsen domstol, för att derstädes
bevaka sina fordringar. Det kan således icke här komma
i fråga, att fordringsegaren vid en konkurs skulle hafva fördel af
att cessionanlens rätt till forum privilegiatum upphörde, och att
denna fördel bestode uti att fordringsegaren skulle kunna bevaka
sine fordringar på ett närmare häll.
Här bör frågan således blifva endast den: är det någon förmån
för R. o. Ad., att bibehålla ifrågavaride rättighet? Gr. Sparre
har väl sagt att det ej vore någon förmån för R. o. Ad., och
att om dess sterbhus eller R. o. Ad., i och för sine personer
komma att lyda under häradsrätterna, så skulle de der åtnjuta
samma fördel och samma skydd, som de åtnjuta under hofrätten;
men Hr Gr:n som framställt detta påstående, måtte då ej betänkt
att häradsrätternas archiv äto långt mindre säkert vårdade än hofrätlernas.
Jag har sjelf erfarenhet af att, då jag sökt bouppteckningar
ifrån början af 1700-talet, jag fått reda på dem i hofrätten,
men funnit dem förstörda i häradsrättens archiv. Dessa rätters
archiver vårdas nemi. dels af ordinarie dels af t. f. domhafvande,
hvilka visserligen emellanåt äro ganska ordentliga, men
understundom äfven ganska vårdslösa. Likväl beror R. o. Ad.
helt och hållet på huru de vigtiga handlingar som dit inlemuas
komma att vårdas. Der kunna icke destomindre domhafvanderna
vara huru sora heldst, emedan de ej hafva någon förman som
specielt efterser huru archiverna derstädes vårdas. I hofrätten
deremot finnas serskilda erabetsmän tillsatta för vården af dessa
archiver, som med mycken omsorg förvaras; och det är just den
ordning hvarmed dessa handlingar förvaras i hofrätterna, som goldet
till en förmån alt direcle lyda under dem.
Man har här sökt att frän den öfriga delen af afsägelsen göra
ett undantag för R. o. Ad. att icke lyda under justitiae-collegiura
och förmyndarekammare i städer som hafva sådana. Alt
man sökt göra eli undantag för bouppteckningars förrättande och
åtskilliga andra dermed i förening stående omständigheter, det
må så vara; men jag hemställer till Hrrme om man bibehåller
rättigheten att välja hvem man behagar till boupptecknings förrättande,
hvar skall ansökningen derom inlemnas? Skall den icke
ingifvas lill den förmyndarekammare, under hvilken man egentligen
lyder? Skola icke alla sådana handläggningar dit inkomma;
skola ej alla mål om sådana ärenden nedtlyttas till dem som haf
-
Den 7 Juni.
475
va att förordna om de omyndigas andel? Att undantag sker för
ett fall oell ej för ett annat, det finnér jag ganska lämpligt, men
skall man nödvändigt flytta ner R. o. Ad. under förmyndarekamrarne
i städerna, så kan oell bör man ej conseqvent göra undantag,
hvarken i det ena eller andra hänseendet; ty det leder till
ett mycket sämre förhållande, än det som i följd af privilegiets
borttagande kommer att inträffa.
Frih. Rehbinder: Jag begärde egentligen ordet för att få
förklara, det jag i allo instämmer med Gr. Sparre, samt att den
redactionsförändring, som han föreslagit, egentligen innehåller
detsamma i sak sorn jag föreslagit, men törhända bättre uttrycker
meningen, och således bör antagas framför mitt; hvarföre jag sålunda
med frånträdande af mitt förslag förenar mig helt och hållet
med Gr. Sparre.
Med afseende ä Hr Printzenskölds yttrande vill jag blott
nämna några ord. Han säger att den anmärkn. Gr. Sparre gjort
i afseende pä likheten inför lagen ej är riktig; men om Hr
Printzensköld anser det vara en förmån att hafva färre instancer,
så blir det ju ej likhet inför lagen, om R. o. Ad. får färre instancer
än de andra. Jag för min del deremot tycker det vara
en förmån att hafva flera, och att 2 instancer är för litet; så
att det vore för 11. o. Ad. en fördel att få samma rättighet som
de öfriga Ståndens ledamöter, nemi. att få sina mål pröfvade i
flera instancer. Jag vill äfven tillägga att det för de personer,
som bo nära intill hofrätt, kan vara detsamma om de först eller
sist få sina mål pröfvade af densamma; men alt i fall som Hr
Printzensköld sagt, man skall låta det inverka, som flertalet har
mesta nytta af det för flertalet, som bor aflägset frän Hofrätterna,
är förenadt med mycken kostnad att der hålla komissionärer.
Gr. Sparre: Jag har ej anspråk på att kunna öfvertyga Hr
Printzensköld om fördelarna eller olägenheterna af den ifrågavar:de
förändringen; men då fråga är om eftergifvande af en rättighet
som eges af det Ständ jag tillhör, sä anser jag mig böra till besvarande
upptaga de skäl emot ifrågavar:de eftergift, som af Hr
Printzensköld blifvit anförda. Han har hufvudsakligen grundat
sin argumentation derpå, att om denna rättighet är en verklig
fördel för R. o. Ad., sä hör R. o. Ad. icke eftergifva den. Jag
har redan yttrat mig derom huruvida det är en fördel eller ej
för R. o. Ad., äfvensom jag svarat, huruvida R. o. Ad., äfven om
det vore en fördel, borde eftergifva den; och svaret ligger deruti
att, om del är en fördel, hvarigenom olägenheter uppkomma för
andra samhällsmedlemmar, så bör den eflergifvas. I privaträttigheter
bör R, o. Ad. ej åtnjuta några förmåner framför andra.
R. o. Ad. har småningom eftergifvit alla öfriga smärre fördelar,
och jag tvitlar icke på att R. o. Ad. då det nu blifvit ifrågasatt
kommer att visa, att det ej är af egennytta, ej af sjelfviska
intressen som R. o. Ad. bibehållit denna rättighet. Det fanns
måhända fordom något skäl för R. o. Ad. att ega denna förmon.
Domslols-organisationen var i allmänhet sådan, att rättvisan kun
-
47ö
Den 7 Juni.
de mindre väl skipas vid de öfriga dorastolarne. Hofrätterna bestodo
då äfven till största delen af adelsmän, så alt det enl. dä
gällande åsigter, att hvar och en borde dömmas af sina pairer,
fanns något skäl till delta forum privilegialum för Adeln. Numera
finnes deremot allsintel, då dorastolarne i allmänhet förvaltas
på ett tillfredsställande sätt. Jag finnér således icke något
skäl, hvarföre R. o. Ad. ej skulle vilja underkasta sig att blifva
dömd af häradsrätt i dessa mål, som — jag upprepar det ännu
en gång — gälla ingenting annat än inlemnande af bouppteckningar,
väljande af förmynderskap, och cessionsmål, och slutIigen
döramande i högmål. 1 huru många andra och mycket vigtigare
mål, der personers väl och ve ifrågakomma, dömmes ej R. o. Ad.
af häradsrätt! Hvarföre då ej afsäga sig den ringa fördel hvarom
här är fråga, synnerligen då dea medför en olägenhet för andra
samhällsmedlemmar?
Jag tror mig ej behöfva ingå i någon vidlyftig argumentation
i afseende pä den likhet inför lagen, som Hr Printzensköld
omordat. Likhet inför lagen innefattar att hafva samma rättegångsförmåner.
Det kallar jag likhet inför lagen, och det mäste
väl vara klart att likhet inför lagen ej eger rum, der el t Stånds
medlemmar dömmas af annan domstol, än de andra Stånden.
Ett argument mot eftergiften är hemtadt deraf, att häradsrätternas
archiv, äro i dåligt skick och att handlingarne dersiädes
mindre väl vårdas än i hofrätterna. Detta skäl har måhända
kunnat gälla i fordna dagar, men nu är att hoppas att häradsrätternas
archiver allt mer och mer bringas i godt skick. Detta
skäl bör således ej kunna blifva en tillräcklig anledn. för R. o.
Ad. att för sig ensamt bibehålla denna förmån under det att andra
samhällsmedlemmar riskera, att få sina handlingar vårdslösade.
Må vi då heldre tillse att vederborde sköta sin tjenst, det
är bättre än att blott för vår egen del behålla denna fördel. Jag
tror mig nu hafva vederlagt de hufvudsakligaste af de emot betänk.
gjorda anmärkmr; och jag tviflar ej på, att ju R. o. Ad.
skall i detta, som i andra afseenden, veta att göra de eftergifter
som rättvisa och billighet fordra; isynnerhet som, i enlighet med
hvad jag sagt och uti betänk, jemväl blifvit antydl, denna eftergift
ej medför någon den ringaste olägenhet för R. o. Ad:s medlemmar
i ett eller annat afseende.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Redan vid början af
diskussionen anmärkte Frih. Rehbinder, under det lian för öfrigt
tillstyrkte bifall till betänk., att likväl åtskilliga ändringar derutinnan
borde göras. Vidare har ett ovilkorligt bifall blifvit af andre
ledamöter yrkadt, egentligen på den grund alt ifrågavarrde
rättighet skulle icke utgöra någon förmån för detta H. Stånd,
men deremot lända andra Stånds medlemmar till någon olägenhet.
Sedermera hafva andre talare i min tanka rätteligen och
tillräckligt utredt i hvilka hänseenden detta privilegium för R. o.
Ad. är en verklig fördel och huruledes det icke bör anses medföra
någon annans förfång eller skada. Dä man bär särskildt ta
-
Den 7 Juni.
477
lat derom, alt det för andra medborgare skulle vara en fördel
att få en ändring i detta förhållande med afseende på bevakandet
af deras fordringar vid adelsmäns cessioner; så ber jag att få fästa
uppmärksambeten derpå, att, om cessionanten har någotsånär
vidsträckta affärer, så händer alltför ofta att de, som hafva fordringar
hos honom, icke bo i samma härad som han, hvadau
borgenärerne för sådan händelse i alla fall måste vara betänkta
på att antingen företaga mer eller mindre besvärliga tingsresor
utom egna tingslaget eller ock förskaffa sig något ombud till bevakande
af berörde fordringar. Nu bänder verkligen, och i följd
af sakens natur icke sällan, att cessionanter står i ganska vidlyftiga
och långväga affärsförbindelser, enär ofta nog sjelfva concursen
framkallas derutaf, att gäldenären oförsigtigtvis kommer att,
som man säger, lägga sig för vidt ut. Hvad ombud beträffar, lära
de ingenstädes kunna erhållas lättare och skickligare, än just
i hofrättsresidencesläderne. Jag tror derföre att hufvudstaden
jemte städerne Jönköping och Christianstad utgöra de lämpligaste
orterne, äfven derföre att egentlige affärsmän i hufvud- och residence-släder
i alla fall merändels hafva ombud, eller ock om de
icke hafva det, ulan någon svårighet kunna få det. Den förespeglade
olägenheten för andra ståndsledamöter synes mig således
ej existera till den grad, att R, o. Ad. fördenskull ensamt skulle
afsäga sig den förmän, hvarom här är fråga; ty för en förmån
anser jag mig oförstäldt böra, i likhet med föreg:de talare, förklara
denna rättighet.
Hvad i öfrigt angår den likhet inför lagen som, genom ifråga
varrde förändring, skulle, enl. hvad man föreburit, önskligen
vinnas, så synes Hr Printzensköld ganska rätt hafva svarat derpå;
ty då en och samma lag tillämpas af alla domstolar, så är likheten
inför lagen hvarje medborgare i riket, utan afseende på stånd,
tillräckligen tillförsäkrad.
I likhet med Hr Rääf, och med hufvudsakligt stöd af de utaf
honom anförde skäl, tillstyrker jag således, att detta betänk,
måtte af R. o. Ad. varda afslaget.
Hr Printzensköld: Jag beder R. o. Ad. benäget om ursäkt,
att jag ännu en gäng vågar uppträda i denna sak. Jag
skall ej längre upptaga R. o. Ad:s dyrbara tid.
Jag måste beklaga, att Gr. Sparres vederläggning af de anmärkn:r,
jag i mitt förra anförande gjort emot Utsk:s betänk., ej
bos mig kunnat i ringaste mån verka till förändring af den öfvertygelse
jag eger. Hr Gr:n har ibland annat, såsom orsak till
den fördel R. o. Ad. nu åtnjuter, anfört att hofrätterna i fordna
tider för det mesta voro besatta af frälseståndets medlemmar. Hr
Gr:n måtte då ej gjort sig rigtigt väl reda för förhållandet i detta
hänseende, ty, hade Hr Gr:n gått till de gamla matriklarne
för Svea hofrätt (som den äldsta hofrätt i landet), så skulle Hr
Gr:n af dem hafva inhemlat, att redan i början af 1600-talet
funnos inom hofrätten många ledamöter som hörde till ofrälsestånd,
och att således Hr Grms påstående, alt man då mer än
478
Den 7 Juni.
nu dömdes af sina likar ej heller eger någon grund. Hr Gr:n
har vidare trott att, eftersom ledamöterna i hofrätterna då voro
till det mesta frälsemän, så voro ock kunskaperna der större, och
att det således var dä en jemförelsevis större förmån, att blifva
dömd af dem; men när, såsom jag redan sagt, äfven ofrälse ledamöter
funnos inom hofrätterna, då som nu; så lärer väl äfven
detta skäl förfalla, och jag betviflar ingalunda att icke de ofrälse
ledamöterna vid deras första anställande vid hofrätterna ju hade
lika mycken lagkunskap, som de sedermera visat sig ega och ännu
innehafva. Dessutom ber jag IIr Gr:n ihågkomma, att under
forntiden eller just under den liden som R. o. Ad. erhöll detta
privilegium, så voro de aldra fleste häradshöfdingar adelsmän, hvilket
ytterligare bevisar att det ej var fruktan, att ej R. o. Ad.
skulle blifva dömde af sina pärer, som är grunden till detta privilegium,
utan att dertill funnos helt andra skäl, hvilka Hr
Gr:n, om han närmare tänker på saken, ej lärer underlåta att
sjelf finna.
Gr:n har vidare sagt, att han tror R. o. Ad. ej skola tänka
lika med mig i delta fall. Gr:ns tro är i detta fall sanguinisk.
Må det derföre tillåtas mig att tro, alt R. o. Ad. ej i detta fall
skall tänka lika med Hr Gr:n.
Gr:n har ytterligare sagt, att likheten inför lagen består i
likheten i rättegångsförmåner, och att sålunda, alldenstund R. o.
Ad. för sina personer har 2:ne instancer, under det alla andra
hafva 3:ne, så har R. o. Ad. en förmån framför andra, som R.
o. Ad. ej längre borde bibehålla. Gr:n talar således i rak strid
emot hvad betänk, innehåller, ty der säges det vara en förmån
i rättegångsväg att hafva 3 instancer och ej 2:ne. Nu förklarar
Fr:n tvertom det vara en förmän att hafva 2me instancer i st. f.
3:ne, och att man bör, till likhetens inför lagen vinnande, afsäga
sig denna förmån. Hvilkendera åsigten är den rätta? Antingen
den som Hr Gr:u här yttrat, eller den som han understödt i Lag.-  Utsk. Det lemnar jag ät Gr:n sjelf att bedöma. Vidare har Gr:n
sagt, att med den ordning hvaruti nuvande häradsrätters archiver
befinnas, och med den skyldighet häradshöfdingarne hafva att
vårda archiverna, så skulle ingen fara finnas för att de der befintliga
vigliga handlingarne skulle förkomma. Det är visserligen
förhoppning, att så skall komma att ske, men Gr:n torde känna
att hofrätterna, under hvilkas tillsyn under-domstolarne slå, ej
hafva någre fiskaler att skicka ut för att inventera häradsrätterna,
och att det således är mindre säkerhet för R. o. Ad:s ifråga
var:de handlingar, när de förvaras af en person som ej är ansvarig
för dem, än då de i hofrätterna förvaras af dertill serskildt
utsedde och derför ansvarige personer.
Jag tillstyrker afslag å betänk.
Frih. Åkerhjelm, Carl Axel: Jag förenar mig i alla delar
i de åsigter som den siste värde talaren yttrat. Jag vill ej
inlåta mig i någon undersökning om, huruvida det kan vara en
vinst eller en förlust för R. o. Ad. att bibehålla detta privilegi
-
Den 7 Juni.
479
um; ty jag tror att R. o. Ad. från detta rum gjort tillräckligt
många concessioner förut å sina privilegier, utan att deraf försports
någon särdeles belåtenhet. Jag skulle derföre tro, att det vore
bäst att R. o. Ad. bibehåller hvad som återstår och att det numera
vore skäl, icke kläda af sig förr, än man går och lagger
sig.
Jag förenar mig således med de Hrr som begärt afslag
å betänk.
Hr Gripenstedt: Joli. Au g.: Amnet är så enkelt och
redan så till fullo utredt, att jag icke här behöfver vidlyftigt orda
derom, och blott vill "hafva äran tillkännagifva, att jag i allo
instämmer i de åsigter Gr. Sparre yttrat; samt anser lika som
han, att det vore föga välbetänkt och, enl. min enskildta öfvertygelse,
föga värdigt R. o. Ad., att blott af det skäl, att det är
fråga om en dess enskildta fördel, vägra bifall till den förändring
som Utsk. föreslagit.
Frih. Cederström: Då man talar om det mindre lofvärda
derutinnan, att R. o. Ad., blott för den enskilda fördelens skull,
framgent skulle bibehålla detta privilegium, så förefinnes det väl
äfven något skäl att på andra sidan betrakta de uppoffringar, som
R. o. Ad. vid så många tillfällen underkastat sig, jemte många
dylika, dem detta II. Stånd för det allmännas väl och bästa fortfarande
med villighet och af ett fosterländskt nit vidkännes. Jag
är öfvertygad att, med afseende härå, det vore rättmätigt att det
förunnades Ståndet att bevara några företrädesrättigheter,osom deremot
kunna i någon, ehuru ganska ringa mån svara. Åtminstone
kan jag, för min del, häruti icke inse någon obillighet.
Då jag förra gången hade ordet, underlät jag att upptaga
några anmärkmr, som äro gjorda på grund af möjliga svårigheter
för R. o. Ad. vid försäljning af omyndigas fastigheter, emedan
tillstånd dertill torde nödgas, för de yngre af syskonen, sökas
hos underdomstol. Derom säger nemi. Utsk:s betänk.: ”Nu
händer dock att Hofrätten lemnar, men underdomstolen vägrar
att lemna sitt samtycke till försäljningen ; fastigheten kan likväl
ej klyfvas eller partielt utan förlust försäljas, och då blefve det erhållna
samtycket utan följd.” Det synes nogsamt, att den här
föreslagna ändringen har ett nära samband med de åsigter, som
förmena det i ekonomiskt hänseende bäst, att klyfning af fastigheter
fortgår så mycket som möjligt. Jag åter, som är af den
tanka att motsatsen vore så väl för det allmänna, som för det enskildta
intresset vida bättre och lämpligare, kan således så mycket
mindre ingå på denna förändring, som den skulle gifva någon
lättnad i förenämnde afseende. Om det nemi. i sjelfva verket
skulle, med bibehållande af nuvande stadgandet, vara förenadt
med någon större omgång att få omyndigas fastigheter försålda;
så och då jag anser dem i allmänhet hafva större förmån af att
bibehålla sin fastighet, än ali derför erhålla en penningsumma,
som förmyndare ej alltid törhända finna tillfälle att särdeles fördelaktigt
och säkert placera, och som arftagarne sedermera ej så
r
480
Den 7 Juni.
noga vårda, som de skulle vårda sig om den jord, som varit deras
barndomshem; så finner jag deruti ett ytterligare skäl att afslå
ifrågavar:de betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag för min del lägger ej den
synnerliga vigt på denna fråga, som flere talare hafva gjort. Jag
tror å ena sidan att det är en ganska obetydlig fördel för R. o.
Ad. att ifrågavar:de lagstadgande finnes, likasom jag å andra sidan
ej tror stadgandet innebära någon synnerlig olägenhet för
öfrige samhällsmedlemmar. Jag lägger således i sak ingen vigt
på denna fråga, men hvad jag lägger vigt på, är att om en förändring
skall ske, den sker så att inga förvecklingar genom förändringen
uppkomma. Flere värde talare hafva här sagt alt, om
en olägenhet af nuvande stadgande finnes för de öfriga samhällsmedlemmarne,
så bör denna rättighet af R. o. Ad. afstås. Dessa
olägenheter skulle, enl. nämnde talares åsigt, hufvudsakligen
förefinnas vid konkursmål, hvilka skola för ledamöter af R. o. Ad.
i första instancen upptagas af Hofrätt. Dessa olägenheter voro då
lättast och enklast undanröjda genom en lagbestämmelse, som sade,
att konkursmål för R. o. Ad. upptagas af underrätt pä samma
sätt som alla öfriga samhällsmedlemmar, utan att man vidare
ingår i frågan. Vill man åter upphäfva hela det nuvande stadgandet
om forum privilegiatum för R. o. Ad. på det att, som
Gr. Sparre sagt, denne samhällsklass ej må ega något företräde
framför andra samhällsmedlemmar; så tror jag likväl att Gr.
Sparre i detta afseende begått en stor inconseqvens. Den värde
talaren har nemi. sagt, att det .vore obilligt och orätt om någon
samhällsmedlem har något företräde framför andra i privaträltsligt
hänseende, och att således endast derföre ifrågavar:de rättighet
borde upphäfvas, äfven om den ej medförde någon olägenhet
för någon annan; sådant oaktadt, vill den värde ledamoten likväl
åt R. o. Ad. bibehålla rättigheten att efter behag sjelfve utse bouppteckningsman.
Det synes mig verkligen vara en temligen stor
inkonseqvens, att å ena sidan säga: vi vilja ej behålla någon fördel
framför öfrige samhällsmedlemmar och derföre afsäga vi oss
forum privilegiatum, under det att man å andra sidan på samma
gång säger: men vi vilja dock behålla hvad som verkligen är en
fördel för oss. Skall man göra en eftergift derföre att man ej
vill hafva något företräde framför öfrige samhällsmedlemmar, så
skulle man också afstå derifrån, antingen det är någon fördel eller
ej; således kan man, för konseqvensens skull, ej gå in på
Gr. Sparres förslag.
Utsk:s förslag år visserligen konseqventare än Gr. Sparres,
men skulle likväl, om det hifalles, föranleda åtskilliga förvecklingar.
Utsk. säger nemi. i sitt betänk.:
”Sedan R. o. Ad., med öfriga RiksStms samtycke och K.
M:s bifall, afsagt sig den i öde punkten af R. o. Ad:s privilegier
stadgade rättighet, att i vissa mål af hofrätt omedelbarligen dömas;
så varda 8 och 9:de momenterna af 2 § i 8:de kap. R. B.,
jern
-
Den 7 Juni.
481
jemte dermed öfverensstämmande serskilda författningar nppliäfna,
” —
Detta allmänna upphäfvande af författningar, utan att serskildt
nämna dem, tror jag vara nog allmänt och derigenom otydligt.
Jag vill derpå såsom exempel endast nämna brott emot duellsplakatet.
Der stadgas att sådane saker skola upptagas af hofrätt.
Om nu LagUtsk:s betänk, antages sådant det är, så vet
man ej bestämdt om dessa saker skola upptagas af hofrätten eller
af underrätten. Jag tror således att, för den händelse R. o. Ad.
skulle vilja antaga Utsk:s förslag, det i alla fall är nödvändigt
att återremittera detsamma, på det att det må blifva alldeles
fullständigt.
Gr. Sparre: Jag ber att få besvara Gr. Lagerbjelkes beskyllning
för inkonseqvens å min sida. Han har sagt, att jag
velat att R. o. Ad. skulle afstå från sina fördelar i ett fall, men
behålla dem i ett annat. Jag har sagt att R. o. Ad. borde afstå
sin företrädesrätt i detta hänseende, men att om R. o. Ad:s
pluralitet vill dervid göra undantag, sä skulle jag dervid för min
del foga mig efter majoritetens önskan. Jag har alldeles ej sagt
mig vilja, men väl kunna, utan någon slags inkonseqvens, ingå
pä majoritetens önskan, derföre att denna rättighet att välja bouppteckningsman
är medgifven alla samhällsmedlemmar, utom dem
som bo i städerna, ty det är en gammal urminnes rättighet. Och
då jag tror alt detta undantag snarare kommer att borttagas för
städernas innevånare, än att magistraternas rättighet i detta fallet
skulle utvidgas, så bar jag ansett R. o. Ad. kunna bibehålla
den rättighet, som de i detta afseende innehafva. Jag säger, att
jag ej tror att magistraternas rätt kommer att utvidgas, och jag
har någon anledn. för denna min förmodan deruti, att i det af
trycket ulgifna förslaget till ny strafflag, lagkomite'n föreslagit, att
alla samhällsmedlemmar skulle få rätt ali välja bouppteckningsman,
och att således det monopol, som magistraterne nu hafva,
att i städerna förrätta bouppteckningar, skulle blifva dem fråntaget.
Således, jag tror att, dä sannolikt framdeles det kommer
alt gå derhän, att rättigheten till bouppteckningars förrättande
kommer att fråntagas magistraterne, så behöfver R. o. Ad. ej nu,
derföre att den afsäger sig rättigheten att begagna Hofrätt såsom
första domstol, äfven afsäga sig rättigheten att utse sina bouppteckningsman.
Hvad beträffar Gr. Lagerbjelkes anmärkn. ang:de de otydligheter,
som skulle kunna blifva en följd deraf att Hofrätten
skulle döma brott efter duellsplakatet, så blir det LagUtsk:s pligt
att, dä della betänk, återremitteras, taga denna fråga i öfvervägande,
och vi skola det ej underlåta.
Hvad beträffar att de olägenheter af denna rättighet, som för
andra samhällsmedlemmar uppstå, skulle endast förekomma i afseende
på fordringars bevakande i konkurser, och att således alla
olägenheter skulle vara afhjelpta derigenom, att domstolen i or»
5 H. 31
482
Den 7 Juni.
ten dömde i konkursmål; så får jag anmärka att så icke är förhållandet,
ty sä länge Hofrätten är domstol för arfstvister, så kunna
äfven i detta hänseende flerfalldiga olägenheter uppkomma
derigenom, att de som deltaga i arf efter en frälseman, mäste
utföra sina mål i Hofrätt, äfven om denna är från dem långt aflägsen,
och att de således nödgas gå lill ett forum, der bevakandet
af deras angelägenheter för dem medför omkostnader och besvär.
Jag tillägger en serskild anledn. hvarföre Hofrätten bör
upphöra att vara första instans. Hofrättens arbetsordning är nemi.
ej lämpad för sådana tvister, som afgöras bäst genom den mundleliga
processen, så att det är en stor olägenhet för alla dem,
som deltaga i en arfstvist, att nödgas utföra den inför Hofrätten,
der den mundteliga proceduren föregår med mycket mera svårighet
än inför underdomstolen. Detta i afseende så väl å R. o.
Ad:s medlemmar, som öfrige personer, de der i arfstvisten deltaga.
Hvad åter angår att en cessionant kan hafva många borgenärer,
som äro aflägse boende, och att således, äfven om domstolen
i orten skulle upptaga konkursmål, det likväl skulle finnas
borgenärer som voro aflägse boende, neli som således i alla fall
måste underkasta sig besväret att bevaka sina fordringar på aflägsen
ort, så måste jag erinra, att lagen ej kan stiftas så, att
den ej skulle innebära någon möjlig olägenhet, men att det likväl
mäste vara ovedersägligt, att flertalet af borgenärerna bo på
orten, och att det måste vara med afseende å deras rätt, som
stadgandet bör bestämmas. Att det finnes en och annan aflägse
boende, är alldeles omöjligt att hjelpa, men allmogen, tjenslehjonen
och de borgenärer, som hafva de flesta fordringarne, det är
deras fördel man bör tillse, så att man ej ålägger dem en beväringsskyldighet,
som blifver dem en börda, i jemförelse med
den lilla fordran de hafva. Detta är hufvudsaken hvarföre jag
anser rättighetens upphörande utgöra en fördel för öfrige samhällsmedlemmar.
Det förebärande, att klyfningen af jord skulle minskas derigenom
att Hofrätten fortfarande blefve förmyndare för de omyn
diga, tillstår jag är en deduclion, som jag tror något aflägsen
från ämnet, och jag ber om förlåtelse att jag ej anser det nödigt
att ingå i någon vidlyftigare vederläggning af denna åsigt.
Om för öfrigt (jag upprepar det ännu en gång) några vidare
upplysningar i anledn. af de omständigheter, som här äro
anförda, skulle finnas behöfliga, så skall LagUtsk. visserligen ej
underlåta att derpå göra behörigt afseende. Jag har äfven ej satt
mig emot en återremiss, det är endast ett afslag jag motsatt mig,
och jag tror icke att R. o. Ad. skulle hålla på en obetydlig rättighet,
då R. o. Ad. redan gjort så stora, så betydliga uppoffringar.
Hr Printzensköld: Ett ytterligare skäl, som Gr. Sparre
anfört till stöd för betänk., synes mig ännu besynnerligare än
dem Hr Gr:n förut anfört. Gr:n har nemi. framdragit nyttan
deraf att arfstvister skulle komma att upptagas vid forum domicilii
i st. f. att utföras vid Hofrätten omedelbarligen; menandes
Den 7 Juni.
4S3
Hr Gr:n det följden deraf skulle blifva att de arfvingar, som deltaga
i tvisten, lättare kunna vara i tillfälle att bevaka sina rättigheter.
Denna Hr Gr:ns förutsättning innebär uti sig äfven den,
alt arfvingarne skulle bo på samma ort och vara, så till sägande,
glebie adscripti. Jag tror att släglingarne merendels äro spridda
uti långt aflägsna orter, och att, om man således nedflyttar
R. o. Ad. (ill underdomstolarne, så kommer det att blifva alldeles
samma resultat och dessa olägenheter i lika grad qvarstå; ty
om den, efter hvilken arf omtvistas, varit boende i Wermland
och en del arfvingar äre boende der, en del i Stockholm och en
del annorstädes, så lära väl olägenheterna vara lika stora, om
man skall tvista i Wermland eller i Stockholm. Skillnaden blir
endast att i ena fallet ligger fördelen på deras sida, som bo i
Slockholm, och i andra fallet på deras, som äro boende inora
Wermland. Att anföra sådana skål uti ett ämne, som i så väsendtlig
mån rörer ett helt RiksStåud, det hade jag sannerligen
ej trott Gr. Sparre om.
Hr Gripenstedt har yttrat, att det vore föga värdigt R. o.
Ad. all behålla en förmån, sådan som den ifrågavaride. Jag ber
Hr Gripenstedt om ursäkt, om jag då yttrar, att det vore föga
värdigt af R. o. Ad. att bortglömma, att många tusende medlemmar
af delta Stånd ega den rätt, hvarom här är fråga, och hvil
ken
man, i min tanka, ej bör utan deras begifvande dem frånhända.
Hr Gripenstedt: Sedan discussionen har ånyo börjat, ber
jag att få tillägga ett ord, ett enkelt skäl för den mening jag
förut uttalat, nemi. att genom en sådan förändring skulle, efter
min tanke, ett icke obetydligt antal göromål i Hofrätten komma
att derifrån försvinna. Man vet huru öfverhopade dessa domstolar
äro och det minsta deraf är icke de vidlyftiga bouppteckningar
de mäste emottaga. Detta vore sålunda, enl. min åsigt, ett
icke oväsendlligt skäl för bifall till förändringen. Hvad för öfrigt
vidkommer hvad den siste talaren svarade på milt förra yttrande,
så torde talaren påminna sig, att jag serskildt accentuerade
att det var min enskildta öfvertygelse, och den lärer icke någon
kunna förhindra mig att uttala. Också slår jag fast dervid,
att det vore af R. o. Ad. föga värdigt att handla egennyttigt, och
egennyttigt måtte det väl vara, att blott för sin enskildta fördel
bibehålla en sak, som menligt inverkar på andras rätt och fördel,
och hvad annat skäl än denna R. o. Adis enskildta fördel
har väl blifvit förebragdt? Intet mine Hrr.
Hr Printzensköld: Då Hr Gripenstedt såsom skäl för sin
mening anfört det stora besvär, som Hofrätterna låra hafva med
ifrågavar:de bouppteckningar, så får jag deremot, med den erfarenhet
jag derom eger, anföra, att dessa bouppteckningar, de må
vara huru vidlyftiga och huru ringa som heldst, så medföra de
dock ej något vidare besvär för Hofrätten än att de, vid anmälan,
införas i prot., hvarefter notarien blott utfärdar ett, på en
31*
484
Den 7 Juni.
sida gående, utdrag af prot., såsom bevis på att bouppteckningen
blifvit förrättad. Jag hade ej trott att Hr Gripenstedt skulle såsom
skäl anföra egennytta hos R. o. Ad., och att andras rätt
härigenom skulle blifva förnärmad. Må man bevisa att andras
rätt härigenom är förnärmad, dä först kan det vara skäl att afhända
sig denna rättighet, men så länge inga andra skäl derför
anföras, än de som hittills blifvit andragna och hvilka blifvit vederlagda
derigenom, att det ligger i öppen dag att deras rätt, hvilka
skulle vara förnärmade, kommer att oförminskad qvarstå; så anser
jag det ingalunda vara någon egennytta att bibehålla den förmån
man eger, utan endast ett hyllande af en sats, som från sekler
gjort sig gällande: att R. o. Ad. såsom Stånd skall lyda under
högre domstol än de oprivilegierade Stånden.
Frih. Rehbinder: Hr Gripenstedt har otvifvelaktig! ej menat
allenast de vidlyftiga bouppteckningar, som till Hofrätten inlemnas,
utan äfven alla de tvister om arf och konkurser, hvilka
eljest komma att stadna vid underdomstolen i fall Utsk:s förslag
antages; och den anmärkn:n är otvifvelaktigt riktig.
Hr Gripenstedt: Frih. Rehbinder har redan förekommit
mig i rättande af ett misstag, då jag endast nämnt bouppteckningar.
Min mening hade verkligen afseende äfven på arfs- och
konkurstvister, och dermed äger det förhållande rum, hvarom jag
talat. Att enskildtes rätt här till någon del är i fråga, torde vara
klart för något hvar, utom för Hr Printzensköld, och förhållandet
dermed har Gr. Sparre förut utredt.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad samt Hr Gr.
0. Landtm., enär ingen ledamot yrkat ovilkorligt bifall till förevar:de
betänk., framställde propos. först till återremiss och sedermera
till afslag å betänk., blefvo begge dessa propos:r besvarade
med blandade ja och nej, i anledn. hvaraf Hr Landtm, ånyo
hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot detta betänk, gjorde anmärkn:r
föranleda till återremiss, samt då härvid ropades starka
ja, blandade med nej, förklarade det han trott sig finna att ja
öfverröstat nej.
Hr Printzensköld begärde votering.
Upplästes lill justering samt godkändes följande voteringspropos.
:
Den som anser de emot LagUtsk:s betänk. N:o 51 gjorde
anmärkn:r föranleda till återremiss, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, varder förenämnde betänk, af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 36.
Nej — 38.
Den 7 Juni.
485
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utsk:ns
d. 27 och 29 sisth Maj på bordet lagda betänk. N:o 11, i anledn.
af serskilde motioner i fråga om kostnadernes bestridande
för ekonomiska besiglningar å kyrkoherde- och kapellanshord.
Den af Hr kontrakts-prosten Odelberg vid detta betänk,
fogade reservation upplästes på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug., som derefter yttrade:
Om Hr Gr:n o. Landtm, täcktes framställa betänk, punktvis,
så hade man tillfälle att genast bifalla den första punkten, mot
hvilken jag ej har någon erinran att göra. Sedan torde det tillåtas
mig att yttra de betänkligheter jag hyser emot den sednare
punkten.
I anledn. häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o.
Ad. bifölle den förra delen af Utsk:ns förevarande betänk., hvaruti
blifvit hemstäldt, att motionärernes framställningar i fråga om
kostnadernes bestridande för ekonomiska besiglningar å komministersboställen,
icke må lill någon R. Slas åtgärd föranleda.
Ropades ja.
I fråga om sednare delen af betänk. rör:de besigtningskostnaderne
å kyrkoherdeboställen, yttrade:
Hr von Hartmansdorff: På de skäl, som Hr Odelberg
anfört, hemställer jag att R. o. Ad. måtte afslå denna punkt.
Om man, å ena sidan, vill att kyrkoherden skall deltaga i kostnaden
för de ekonomiska besigtningarne, så vida byggnadsskyldigheten
honom ensam åligger, så bör man väl å andra sidan
fordra af försaralingarne att göra likaledes. Får man ej, ä ena
sidan, taga kyrkornas medel, för att bestrida kyrkoherdens anpart,
så lärer raan väl ej heller få använda dem lill bestridande
af församlingens. Kyrkornas medel må ej uteslutande anses vara
församlingarnes, dä i dem ingå åtskilliga medel, som icke från
församlingarne härflyta.
Det torde dessutom tillåtas mig att uppläsa 8 § af K. kungörelsen,
d. 28 Maj 1830, som hittills stadgar detta förhållande.
Den lyder: ”kostnadsersättningen för skjuts och traktamente, samt
lösen för expeditionen af besigtningsinstrumentet bör af kyrkornas
medel utgå, och i öfverensstämmelse med expedilionstaxan” etc.
Förhållandet är således redan tillräckligt bestämdt.
R. o. Ad. afslog senare delen af ifrågavande betänk. N:o 11.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Ulskms d.
27 och 29 sisth Maj pä bordet lagda betänk. N:o 12, i anledn.
af väckte frågor om nedsättande af en komité' för undersökning
rör:de skogshushållningen, om inskränkning i dispositionsrätten af
enskild skog, om förhöjd ansvarspåföljd för åverkan samt om ett
förändradt hushållningssätt i afseende på häradsallmänningarne.
Detta betänk, företogs punktvis till pröfning.
486
Den 7 Juni.
l:sta punkten, an g: de väckt fråga om nedsättande af en
komité för utredning och behandling af de ämnen, som röra
hushållningen med skogome, äfvensom för spridande af upplysningar
om det förmånligaste sattet att desamma vårda
och använda.
R. o. Ad. biföll Utskrns i denna punkt gjorda hemställan.
2;dra punkten, ang:de de af Hrr:nc af Ström och Wetterberg
föreslagne bestämmelser, rör:de värden och dispositionsrätten
af enskild skog.
Hr Åkerman, Fredr.: Jag tror alt Utsk. vid behandlingen
af denna fråga gått alldeles riktigt till väga. Det har nemi.
erkänt, hvad en hvar vet, som tagit någorlunda reda på huru
våra skogar skötas, att en bedröflig, oförlåtlig misshushållning med
dem eger rum. Det är vidare kändt, att Regeringen, till följd af
dess ekonomiska lagstiftningsrätt, gifvit sä många föreskrifter i
detta hänseende, att man ej har förmåga att kontrollera deras efterlefnad,
och att således i den vägen ingenting med fördel kan
göras. Vidare hafva högst förtjenstfulla arbeten utkommit för
att bereda upplysning i fråga om en god och förståndig skogshushållning,
och hushållssällskaperna, der sådana finnas, göra hvar
på sitt håll allt sitt till, för att åstadkomma detta ändamål. Jag
tror således lika med Utsk., alt det enda som man bör göra, är
i detta fall, som i liera andra, att låta dels den enskilda fördelen,
dels nöden blifva läromästare. Det är dock möjligt, och jag hoppas
lika med Utsk., att belöningars utdelande af hushållssällskaperna
och utdelande af skogsfru skall till någon mån föra nytta
med sig; men jag anhåller att få föreslå en liten förändring af
den föreslagna redactionen. Det står nemi. i Utsk:s förslag, att
hushållssällskaperna må ”efter jägeribetjeningens hörande” utdela
premier till om skogens vård förtjenle personer. Att föreskrifva
det jägeribetjeningen skall höras, anser jag visserligen hafva något
skäl för sig, men jag tror likväl icke att det för sådana belöningars
utdelande år oundvikligen nödvändigt; ty det är ju tydligt
att hushållssällskaperna icke utdela sådana belöningar utan
att, vare sig genom jägeribetjeningen eller på annat sätt, hafva
skaffat sig tillförlitlig upplysning om huruvida belöningarne äro
förtjenta och böra ega rum. Deremot, om denna föreskrift qvarstår,
så utgör den ett hinder för hushållssällskaperna i de län der
jägeribetjening ej linnés, åtminstone blefve del fallet i de norra
länen, der likväl misshushållningen går aldra längst.
Jag anhåller derföre, att, på det att hushållssällskaperne i de
län, der ingen jägeribetjening finnes, ej mätte utestängas ifrån
att genom belöningars utdelande bidraga till skogens bättre vårdande,
att dessa ord: ”efter jägeribetjeningens hörande” må ur
förslaget utgå såsom alldeles ej behötliga.
Frih. Cederström, Glaes Rud.: Vid öfverläggningen ora
denna fråga, såväl inom de sammansatta Utskm som på afdelningen
togs densamma i betraktande med all den uppmärksamhet,
som ämnets vigt kräfver. A ena sidan kunde ingen förbise de
skäl, som Hrr af Ström och Wetterberg framställt; och å andra
Den 7 Juni.
487
sidan skulle det verkligen fordras, som nogsamt synes, de högst
vigliga hinder som förefinnas, för alt vioej kunde ingå på nämnde
Hrns förslag. Att nu åter som Hr Akerman föreslagit, med
bifall i öfrigt till Utskms förslag, hvarför jag såväl för Utskrns som
min egen del är tacksam, vilja borttaga derutur orden: ”efter jägeribeljeningens
hörande”, det anser jag ej vara lämpligt. Det
måste efter mitt begrepp falla sig klart, att de skola böras i de
län der de fiunas, och att de naturligtvis ej kunna höras i de
län der de ej finnas; hvaremot åter de olägenheter, som skulle
uppkomma genom dessa oords uteslutande, skulle blifva mycket
större än dem, som Hr Akerman förmenar skola uppstå genom
deras qvarstående. Jag anser det nemi. icke skäl uti, att frän
allt vittnesbörd i denna del helt och hållet utestänga den, för sitt
o
kall, i vårt land så nitiskt verkande jägeristaten. Hr Akerman
bar tagit alldeles för gifvit, att hushållssällskaperna ej skola försumma
att höra jägeribetjeningen, och, har Hr Akerman tillagt,
andre sakkunnige personer. Sådant vill jag icke förmena dem,
må de tvertom, i så vidsträckt mån som det kan ske, förskaffa
sig i del fallet all den upplysning de behöfva; men det sednare
uttrycket anser jag öfverflödigt att utsätta, då deremot det förra
pä intet sätt bör uteslutas.
Då man här nämnt att spridande af upplysande skrifter skulle
vara mycket gagnande, så vill jag nämna att jag ansåg i Ulsk.,
och flere ledamöter förenade sig deruti, ehuru det ej, såsom obehöflig!,
i betänk, influtit, att Hr af Ströms förtjenslfulla skrift i
ämnet skulle helt visst af hushållssällskaperna följas. Vi trodde
ali på det sältet kunskapen om skogsväsendet med största säkerhet
skulle spridas i landet. Mig torde äfven tillåtas, i fall någon
ledamot händelsevis skulle erinra sig ett specielt förhållande som
rörer detta ärendes behandling, att fästa uppmärksamheten derå
alt, ehuru under en förfluten period af riksdagen ett till StatsUtsk.
inkommet förslag till anslag ål hushållssällskaperna, för ändamål
af premiers utdelande till uppmuntran för skogsplantering och
skogsvård, m. m. blifvit af nämde Utsk. afslyrkt och af R. St.
afslaget, detta afslag likväl ej i något fall hiudrar bifall lill nu
föredragne betänk., emedan, enl. mittbegrepp, det är en helt annan
sak, att begära ett serskildt anslag af Staten, och att, på sätt
Utskms betänk, innehåller, föreslå användande, på utsatt sätt, af
redan befintliga medel. K. M. hade nemi., såsom vi erinre oss,
ansett en behållning af betydligt belopp kunna af skogsplanteringscassan
aflålas lill hjelp för allmänna anslagens utgörande; till
svar hvarå deremot StatsUtsk. föreslagit, att den behållning, som
skogshushållningskassan eger, bör fortfarande användas för dess
egna utgifter, och derifrån ingalunda dragas. Sistnämnde åsigt
blef ock af R. St. biträdd. Det torde således å den befintliga
tillgången af 100,000 r:dr r:gs finnas medel mer än tillräckliga
att användas för detta ändamål, hvilket obestridligen står i aldra
närmaste sammanhang med skogshushållningskassans inrättande
och ändamål. Och då jag anser nu föreslagna partiella användningssätt
dermed ej allenast förenligt, utan äfven nödigt derför;
488
Den 7 Juni.
så tviflar jag ingalunda på att skogsstyrelsen gifver nödiga inslruclioner
för jågeribetjeningen rörande dess tillgöranden i detta
hänseende. Ty att denna skall höras och afgifva sina på sakkännedom
grundade upplysningar, innan premierne utdelas m. m.,
det anser jag såsom ett oundvikligt vilkor för bifall till detta
betänk.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Att jågeribetjeningen höres,
der sådan finnes, är visserligen fullkomligt i sin ordning och
äfven nödigt. De äro de sakkunnigaste i detta ämne och hushållssällskaperne
äro dessutom genom Utsk:ns förslag ingalunda bundna
vid hvad jågeribetjeningen i detta fall till- eller afstyrkt, utan
de ega blott den fördelen, alt höra deras upplysningar. Men då
det flones län i riket, ibland hvilka jag är pligtig nämna det län
jag förestår, (Gefleborgs län,) som ej hafva någon jägeribetjening,
torde det, till förekommande af misstag eller åtminstone af tvehogsenhet,
vara nödvändigt att tillsätta de orden: ”der sådan linnes”,
hvarigenom all olägenhet i delta fall vore afhjelpt.
Jag anhåller derföre om Hr Gr. o. Landtnäs propos. härå.
o
Hr Akerman: Frih. Cederström har alldeles missförstått
mig, i det han trodde att jag ej ville fästa behörigt afseende på
jägerihetjeningens vigt och på de upplysningar, som genom dem
kunna lemnäs. Långt derifrån! Jag vill till och med gå så långt
och göra jågeribetjeningen den compliment, att jag skulle ingenting
högre önska, än att jägeribetjening funnes i det län jag förestår,
derom jag äfven flera gånger, ehuru förgäfves, gjoi t framställning,
Jag har med mitt förra anförande uttryckt den önskan
blott, att ifrågavar:de föreskrift ej må för hushållssällskaperna i
de norra länen utgöra något hinder ifrån att på sådant sätt verka.
Ett sådant hinder för dem, att utdela belöningar, skulle den
likväl blifva, om de här orden: ”efter jägerihetjeningens hörande”
komme alt deruti qvarstå, åtminstone utan något tillägg, som
upplyser, att det ej på alla ställen är nödvändigt. Man måtte
väl ej vilja gå så långt i della hänseende, att nödvändigt vilja
bibehålla ett så stort hinder, ty då kunde man så gerna öfverlemna
åt jågeribetjeningen endast att utdela dessa belöningar.
Det måtte väl stå hushållssällskaperna öppet att hemta alla möjliga
upplysningar från de håll, hvarifrån de kunna vinnas, och
det mätte väl vara möjligt för de hushållssällskaper, som ej ega
att cummunicera sig med någon jägeribetjening, det måtte väl ändå
vara dem möjligt, att skaffa sig gifna och säkra upplysningar
för att derpå kunna grunda sitt omdöme. Då man likväl inom
Ståndet synes dela Frih. Cederströms skrupler i detta hänseende,
så skall jag frångå min förra begäran om dessa ordens uteslutande,
och anhålla att i stället få tillsätta några ord. Jag hemställer
nemi. att man efter orden: ”efter jägerihetjeningens hörande”,
måtte tillägga de orden: ”der sådan finnes”. Derigenom
uppfylles allan rättfärdighet; jågeribetjeningen blir hörd i de län
der sådan finnes, men föreskriften utgör intet hinder för de
andra.
Den 7 Juni.
489
Hr af Ström, Israel Adolf, anförde dels mundlligen,
dels skriftligen.
I Tyskland, der skogarne i allmänhet skötas ganska väl, har
man gatt så långt, att man föreskrifvit, att de ej få skötas af andre
än edsvurne tjenstemän. Jag skulle kunna anföra flera stadganden
ur Radens skogslag t. ex. för att visa huru starka band
der äro lagda på den fria dispositionsrätten; men jag vill ej uttrötta
R. o. Ad. med afhörandel deraf. Alltnog, Sverige är nästan
det enda land, som är utan skogslag; och likväl hafva de
förenade Utsk:n ej velat fästa något afseende å de väckta molionerne.
Annu mindre hafva Utsktn gjort något förslag till förebyggande
af det missbruk, som i motionen såsom synnerligen
skadligt omnämnes, och hvilket sker derigenom, alt frälselägenheter
inköpas endast för att — till vinnande af ögonblicklig förtjenst
— nedhugga skogen och lägga hemmanet i ödesmål. Derpå
hafva Utsktn ej ens svarat.
De åtgärder Utsk. föreslagit äro dels redan vidtagne på sätt
reservanterne upplyst dels palliativer som lända skogarne lill föga
fromma. De skogsägare som väl sköta sine skogar äska inga penningebelöningar,
de hafva en mycket högre belöning i medvetandet
af att hafva hushållat väl för sig sjelfve, för efterkommande
och för sitt fädernesland, och det var icke ditåt som motionerne
syftat, utan att förebygga skogarnes förödelse af misshushållarne,
och desse åsidosätta icke sitt handtverk derföre att några hundrade
r:dr utdelas ål de vältänkande. Den ögonblickliga vinsten ligger
dem mera i bågen och landets väl eller ve bekymrar dem
föga. Kan lagens kraftiga arm icke sälta gräns mot förstörelsen
sä uträtta några små belöningar icke del ringaste.
Då nu för öfrigt saken tagit en sådan vändning, och den
torde vara af de andra Stånden redan afgjord, så att man derföre
troligen ej vinner något genom en återremiss härifrån, så anhåller
jag att Utsktns betänk, måtte afslås såsom till intet tjenande.
Frih. Cederström: Det gör mig ondt att chefen för skogsstyrelsen,
sedan de af honom föreslagne strängare bestämmelser
ej hos Ulsk:n vunnit framgång, i följd häraf yrkar att man måtte
afslå de af Uisk:n föreslagne föreskrifter, som ändå skulle i
sin icke ringa mån, om de godkändes, kunna bidraga till skogsvårdens
iakttagande och landets nytta. De föreskrifter den värde
talaren föreslagit, och dem han uppgifvit vara till någon del i
verket satta uti andra länder, lära väl dock ej kunna med sä helt
och hållet samma lätthet i Sverige verkställas, i hänseende till
befolkningens mindre talrikhet och deraf följande svårigheter, att
kontrollera utförande af de föreskrifter man ville gifva. För min
del är jag visserligen eljest benägen att gå så långt, som kontroller
kunna följa med, ty jag tror att stränghet i sådant fall skulle
vara mera nyttig än skadlig; men utan delta vilkor anser jag
den endast på papperet uttalade strängheten verka mera ofördelaktigt
än hälsosamt.
Jag förstår icke huruledes R. Sits bifall till StatsIItsk:s ulåt.,
490
Den 7 Juni.
det de 66,666 r:dr 32 sk. b:co, hvarom K. M. proponerat ett
öfverlåtande från skogsplanteringskassan till bestridande af allmänna
anslagsändamål, borde fortfarande till skogsplanteringskassans
ändamål användas, skulle lägga något hinder i vägen för
bifall till nu förevar:de betänk., hvilket deremot i min tanka är
så mycket nödigare, som R. St. eljest genom sitt redan gifna bifall
till StatsUlskis omnämnda utlåt, och sitt nu ifrågasatta afslag
å den hemställan, hvarom öfverläggning här föres, skulle kunna
ingifva Regeringen en viss tvekan att på det föreslagna sättet använda
skogsplanteringskassans medel.
Emot innehållet af de ord, som Hrr Lagerheim och Akerman
föreslagit att tillägga, äger jag ingenting, att invända, om
icke tilläfventyrs det, att de synas nog öfvertlödiga, enär meningen
af deras underförstående vore, hade jag trott, temligen påtaglig.
Men, återgående till Hr af Ström, så synes det mig att,
(då han förklarat de nu föreslagna åtgärder ej skulle tjena lill
något) det väl ändå måste medgifvas att till en början åtminstone
det vore bättre att dermed försöka, än att nu straxt vilja vidtaga
de aldra strängaste åtgärder, som voro hardt nära omöjliga
alt tillämpa, i anseende till vidsträcktheten af vår skogs-areal
och glesheten af bebygde platser i allmänhet. Såge man att förstnämnde
utväg medförde framgång, såsom jag vågar hoppas, då
fullföljde man otvifvelaktig! banan så långt man funne att det
läte sig göra, till båtnad för både det allmänna och det enskilda,
i ett, för stats- och privat-ekonomien så vigtigt ämne, som detta.
r
Hr Akerman: Jag instämmer med Hr af Ström deruti, att
en lag efter hvilken skogarne borde förvaltas, är af stort behof
påkallad; men jag tror det ej vara nyttigt, eller till ändamålet
ledande att stifta en sådan lag som olvifvelaktigt ej kunde handhafvas;
ty då en lag ej kan handhafvas, är det mycket bättre alt
den ej alls finnes. Vi hafva redan många stadganden i afseende
på skogshushållningen, som är af den beskaffenhet, att de i brist
af stadgade kontroller ej kan verkställas. Hr af Ström nämnde
förhållandet med Tyskland, men det är helt olika med hvad här
eger rum. Der är skogsarealen, jemförelsevis med bär, inskränkt;
hvarigenom man kan hafva råd att tillämpa en strängare skogslagstiftuing.
Icke så här, der skogarne intaga en så vidlyftig areal,
att det, äfven med förutsättning af bästa vilja hos kontrollanten,
ej är honom möjligt att utöfva en tillräcklig tillsyn öfver
efterlefnaden af en så beskaffad lagstiftning. Deremot kan jag ej
dela Hr af Ströms åsigt att de föreslagna belöningarne ej skulle
verka; ty deremot talar förhållandet i de flesta af väva landskaper
der utdelningen af premier eller belöningar utgör en verksam
häfstång, hvilket nogsamt visat sig vid mångfaldiga tillfällen
såsom vid profplöjningar m. m. d. Och om man pä det sättet
visar sig vara verksam för att befordra det ändamål man söker,
så tror jag att det skall mera gagna i afseende på skogshushållningen
än i afseende på de andra landtmannanäringarne, emedan
svårligen (inom de flesla trakter åtminstone) en ordentlig hus
-
Den 7 Juni.
491
hållning med skogen kan medföra den nuvar:de egaren en sådan
förmån, alt icke den egare, som hvarken vill tänka på framlid
eller efterkommande, att icke han har större fördel af att rubi)
och stubb förstöra skogen. Jag tror således att, då premier och
belöningar i allmänhet verka i likartade förhållanden, så böra de
verka än mer i det nu ifrågavar:de; och att således, om man ej
kan gå den önskligaste vägen, man ej bör försmå att gå den af
Utsk. föreslagna.
Hr af Ström: Jag utbeder mig endast att få besvara det
inkast, som blifvit gjordt, alt, ifall mitt förslag antages, ingen kon
troll
kunde existera öfver alt skogarne ej devasterades, hvilket visar
sig hafva skett med ganska många frälseskogar, som inom
ett år blifvit nedhuggna, så att deraf ej en enda buske funnits
qvar. Jag skulle kunna uppräkna flera sådana ställen omkring
Stockholm, som hafva blifvit sålunda ödelagda, allt på frälsegrund;
ty på skattehemmanen våga sig ej spolianterna, emedan de veta att
det är förbjudet att der föröda skogen, så att det leder till skogens
obestånd. Men vi hafva ej någon lag, som föreskrifver att
frälsemans skog skall vårdas, så att han eger bestånd. I afseende
på kontrollen vore visserligen eljest ingen svårighet, emedan
det ligger i hvars mans syn om en skog på ett eller 2 år nedhugges;
men den verkställande makten har ej lagen på sin sida
för att kunna förekomma det. Det är derföre jag önskar en lag
i detta hänseende.
Hvad åter beträffar kontrollen på, att ingen skog skulle få
nedhuggas, äfven pä mindre stycken, utan att man lemnade 40
å 50 fröträd på tunnlandet; sä måtte väl hvar och en som ser
en afhuggen skog, kunna se om några fröträd äro qvarlemnade
eller icke. Detta måtte vara lätt! Och lika lätt vore det förden
verslällande makten att, om den dertill egde rättighet, beifra sådana
förseelser, så att det ej hände flera gånger. Det är således
i dessa afseenden mycket lätt att hålla kontroll, men derpå har
Utsk. intet svarat.
I Tyskland år det förbjudet att lemna mark osådd, som ej
är produktiv; och jag anser det ej heller vara för strängt begärdt
här i Sverige, att den, som hugger ned skog, äfven skall producera
skog. Jag tror det ej vara för strängt begärdt alt man förebygger
en sådan allmän ödeläggelse, som skett på Svälterna,
hela Bohusländska kusten utefter, och Calmarekusten, flera andra
ställen att förtiga. Jag beklagar mitt fädernesland och de som
komma alt upplefva en sådan tid! Jag kommer ej alt göra det;
men jag har velat föreslå kontroller som skulle bota, medel som
skulle kunna förekomma olyckan. Dock! jag har intet medhåll,
jag kan således nu blott beklaga förhållandet.
Hvad utdelandet af premier beträffar, så finnas sådana redan
förut utsatta af en vid namn Halén i Eskilstuna för dem som
plantera skog; men de ligga hos landtbruksakademien och gå sällan
ut; ty de som vinnlägga sig om att vål vårda sin skog, hafva
ett långt högre mål att sträfva efter, och de öfriga lära ej af så
491
Den 7 Juni.
ringa saker afhållas ifrån att fortfara med sin förödelse. Förhållandet
blefve säkerligen enahanda med premier utdelade af
hushållssällskaperne; hvarföre det således är min fulla öfvertygelse,
att hvad Ulsk. föreslagit ej leder lill något gagn.
Hr von Engeström, Jonas Fredr. Matti).: Jag vågar
vördsamt tillstyrka bifall till delta betänk., hufvudsakligen på det
skäl som Hr Akerman andragit. Men då jag, såsom bosatt inom
en provins der belöningar lemnatsför skogshushållning, haft tillfälle
alt se de goda resullater som derigenom vunnits, anser jag
mig böra nämna några ord i delta hänseende. Inora Upsala län
utbetalar hushållssällskapet ganska betydliga belöningar för dem
som plantera dels fruktträd dels vilda träd, och dels blott buskar.
Jag har sjelf, såsom ledamot af sällskapets förvaltnings-afdelning,
varit med om utdelning af dessa belöningar, hvilka visserligen ej
äro stora, men tillställda på ett mera högtidligt sätt, haft till påföljd
att flera genom fortsatt plantering sökt att göra sig deraf
förtjente. Delta har jag ansett vara ett ytterligare skäl att bidraga
till bifall af betänk.
Ehuruväl ej i betänk, något talas om lagar för skogshushållningen
i öfrigt, och det sålunda kanske torde vara öfverflödigt att
vidröra dem; så, då jag likväl här hört framställas åsigter i delta
hänseende, torde det äfven tillåtas mig att nämna dem jag
eger. Den goda hushållningen har uppkommit i Tyskland genom
skogens der befintliga värde; men att här i Sverige, der skogen
i större delen af riket saknar allt värde, belasta egaren med stora
kostnader för en förvaltning, som gör honom ingen eller ringa
nytta, det torde synas vara orättvist. Dessutom torde jag få
yttra, att jag trodde de idéer i lagstiftning, som i sednare lider
gjort sig gällande, utgående på, att icke tillåta dylika ingrepp, i
enskild mans rätt, äfven i detta fall skola gjort sig gällande och
att således ingen fråga skulle uppstå att inskränka densamma.
Hr von Schantz, Carl Jacob: Afven jag biträder dem
som yrka att de förenade Utskms betänk, måtte bifallas. Jag tror
de föreslagna premierna ej ovara så alldeles overksamma, och om
det af Hr Lagerheim och Akerman föreslagna tillägget, lill uttrycket
om jägeribetjeningen, blifver antaget, så ser jag mig deraf
alldeles ej förhindrad, alt med min röst bidraga till bifall till
betänk. Genom hushållssällskapernas bemödande kan man lätteligen
få kännedom om hvilka de äro, som bäst vårda sig om
skogen. Att åter lill dem, som rå om sin egendom, säga huru
de skola hushålla med den, är kanhända en något långt sträckt
rättighet. Ville någon förstöra sin egendom så går han sitt öde
till mötes, beklagligen ej blott till förlust för sig sjelf, utan äfven
för sine eflerkommande och Staten. Om ock der finnes någon
nog hufvudlös att göra della, så finnes det dock äfven de som
hushålla med sin skog; och om man skulle efterse huru debet
och kredit stå i de flesta län, så tror jag alt de skulle befinnas
stå temligen jemt. Jag medgifver visserligen, att jag på flera ställen
sett skogarne förödas, men jag har äfven varit i tillfälle att
Den 7 Juni.
493
se trakter (och jag dristar deribland framställa delar af den provins
jag bebor, Nerike) der skogarne i allmänhet ega vitsord om
god hushållning, ehuru der icke saknas tillfälle att dem afyttra.
Jag ser icke något hinder att bifalla Utskrns betänk., hvarföre
jag anhåller om Hr Gr. o. Landtnäs propos. derå.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Författningen om skogshushållningen
bör naturligtvis hafva 2 föremål, det ena, att skydda
den skog som redan (innes, det andra att frambringa skog
der han saknas. För det sednare har Ulsk:n gjort något, och i
det fallet instämmer jag med Hr von Engeström deruti, att R. o.
Ad. ej bör förkasta ifrågavande punkt; emedan den kan medföra
nytta i skoglösa landskap, såsom Vestergöthland, Halland, Bohuslän
eller hvilka de må vara. Men denna del af frågan är den ringaste;
hufvudsaken är, att bevara den skog som finnes. Det är
ock den som jag tyckt mig förnimma Hr af Ström hafva afsett;
men för den saken, har Ulskm, enl. min tanka, icke gjort något,
som förtjena!' att nämnas; ty Utskrns betänk, uttalar egentligen
följande mening: vi vilja väl, men vi kunna ej, vi töras ej, föreslå
sådana åtgärder, som skulle ingripa i den egande rätt, man
anser sig för närvar:de innehafva. Hr af Ström har likväl fästat
Eder uppmärksamhet, Mine Hrr, på det förhållande som gäller
för frälsejord, och föreslagit stadganden, hvarigenom de som vilja
blifva egare af jord, ulan att hafva kapital, skulle hindras från
skogens sköfling för att dymedelst betala henne. Bör man tillåta
sådant? Vill man utsträcka eganderätten ända derhän, ali han
jemväl skall kunna missbrukas till rikets försvagande, och efterkommandes
skada? Jag anser det vara, att gå för långt. Men
vill man ändock medgifva denna öfverdrift: så må man dock icke
tillåta henne för längre tid, än att den som redan köpt jord under
förutsättning att få tillfredsställa sin onda lusta, äfven
erhåller tillfälle dertill derigenom att föreskriften ej sättes i verkställighet
förr än om några år. Jag beklagar ringhelen af den
omtanka för efterkommande hvilken här gjort sig gällande; och
då jag sålunda ej kan godkänna de lama åtgärder, som Utskm föreslagit,
men icke vill förkasta de uppmuntringar, hvilka Utskm
föreslagit till de förstörda skogarnes återställande, så hemställer jag
till R. o. Ad. om det ej vore bättre att återremittera betänk.,
än att nu alldeles afslå detsamma. Om det ej blifver antaget i
något af de öfriga Stånden, utan möjligen från dem återremitteras,
så kunde man hoppas någon rättelse redan vid denna riksdag;
och hvarföre skulle man låta den gå förlorad genom ett
afslag?
Jag anhåller således om återremiss.
Hr Printzensköld, Carl: Om det i allmänhet är rigtigt
såsom regel, att låta den enskilda omtankan fritt verka i alla
riktningar, under förutsättning, alt den skulle hällre skydda egendomen,
än det kan ske genom allmänna författningar; så böra
dock härifrån undantag understundom äga rum och jag tror det
just vara fallet i afseende på skogshushållning. Såsom ett exem
-
494
Den 7 Juni.
pel på, hvarthän det leder, att låta denna slags hushållning blott
gå efter den enskilda omsorgen och omtankan, må här anföras
kronoparken Rälla Tall på Öland, hvilken, i enlighet med denna
åsigt, blef fördelad i lotter och försåld (ill allmogen på så sätt,
att det högsta anbud, som då gjordes, skulle blifva den årliga
ränta, sora för hvarje lott skulle betalas till Kronan. Följden af
detta experiment blef, att spekulanterna uppdrefvo räntan till ett
onaturligt belopp, hvilken ränta utgick så länge som köparne kunde
af skogarne skörda någon förtjenst för sig sjelfva utom sjelfva
räntans betalning, men, sedan skogen blifvit alldelas förstörd,
omöjligen kunde vidare utgå. Slutliga följden blef den, att sedan
lotterna å nyo blifvit på auction försålda, så måste Kronan afstå
från sin rätt lill dessa fordringar. Hade nu Kronan deremot bibehållit
för sig denna park, så hade den fördeln vunnits, att skogen
varit qvar och att sandhedarne ej nu slått blotta och bara,
utan att Kronan af dem hennar någon betydligare inkomst. Så
lärer äfven förhållandet vara med de i vestra orterna försålda
skogarne. Jag känner äfvenledes att förhållandet häromkring är
enligt med hvad Hr af Ström uppgifvit. Det synes sålunda nu
verkligen vara på tiden, att vidtaga sådana restrictiva åtgärder,
hvarigenom dessa skogsförstörelser, sora nu mera än någonsin
ega rum, må kunna i någon mån förhindras.
Hr von Engeström: Jag har såsom skål för förändring af
lagarne för skogshushållningen å frälsejord, hört anföras, att för
skogshushållningen å skattejord finnas strängare lagar. Jag tror
mig dock känna orsaken till dessa lagar, hvilken dock synes mig
vara obillig. Man har nemi. fruktat att, i fall skattejorden belöfvades
sin skog, så beröfvades den äfven i och med detsamma
sitt värde, och skulle ej vidare kunna utgöra sina skatter. Detta
har verkligen varit orsaken till detta stadgande, som synes mig
obilligt och endast såsom tvångs-åtgärd antaglig. Jag skulle
förr vilja tillstyrka, om det läte sig göra, att raan i st. f. att underkasta
skogshushållningen å frälsejord en allmän uppsigt, derifrån
befriade skogshushållningen å skattejord.
Jag har hört det kallas att plundra sin skog att sälja densamma,
om man finner det fördelaktigt. Jag tillstår mig dock
ej fatta den tankegång, som hänför till våldsgerningar hvad som
är fullt öfverensstämmande med rättvisa och eganderätt. Jag fortfar
derföre med att ej inse något skäl, hvarföre ej betänk, skulle
bifallas, utan yrkar jag bifall å detsamma.
Då nu öfverläggningen öfver förevar:de punkt förklarades vara
fulländad, framställde Hr Gr. o. Landtm., att i afseende på
Utskms förslag blifvit yrkadt, dels bifall med den förändring, att
efter orden ”jägeribetjeningens hörande”, skulle tilläggas: ”inom
de län, der sådan finnes”, dels ålerremiss och dels afslag; samt
för öfrigt ovilkorligt bifall till Ulsk:ns förslag endast blifvit yrkadt
af Hr von Engeström, som likväl derjemte yttrat ....
Då härvid Hr von Engeström anmälde sig behagade Hr
Den 7 Juni.
495
Landtm, afbryta sin framställning och uppropa Hr von Engeström,
som nu förklarade sig vilja afstå från sitt yrkande
Efter härpå framställde, men med blandade ja och nej besvarade
propostr först till bifall å Utskms förslag med det der yrkade
tillägg, derefter till återremiss och sedermera till afslag å
samma förslag, blef förnyad propos till bifall å Utskms förslag
med det deri yrkade tillägg framställd och besvarad med starka
ja, blandade med nej, hvarefter Hr Landtm, förklarade alt han
funnit ja härvid hafva öfverröslat nej.
3;dje punkten, ang:de väckt fråga om förhöjd ansvarspåföljd
för åverkan.
R. o. Ad. fann Utskms yttrande i denna punkt icke för
närvat-.de föranleda till någon åtgärd.
4:de punkten, ang:de ändring i förvaltningen af de till
menigheternes disposition upplålne härads-allmänningarne.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anser det tillstyrkande,
Utskrn i denna punktgjort, ej vara ändamålsenligt. Utsk:n säger
nemi. deruti, att de menigheter som ega häradsallmänningar
skulle utse deputerade, och att desse deputerade skulle utse extra
vaktbetjening.
Först och främst borde det icke blifva extra vaktbetjening
utan ordinarie sådan, som skulle hafva tillsyn om häradsallraänniugarnes
värd. För det andra kan jag af egen erfarenhet säga,
att den vaktbetjening, som sålunda utses till dessa allmänningars
vård, sällan äro de dertill mest tjenlige, emedan menigheterna,
som äro egare af häradsallmänningarne, vanligen hafva ganska
svårt att bedömma dugligheten hos de personer, sorn komma i
fråga, äfvensom de kunskaper, som dervid erfordras. Det är bättre
att sådant antagande sker och bestämmes af de auctoriteler,
som äro på något sätt ansvarige för dugligheten hos de personer
som antagas. Att de deputerade för häradsallmänningen föreslå
personer lill en sådan befattning, anser jag ganska mycket i sin
ordning; men sjelfva antagandet hör bero på någon, som eger
verkligt ansvar för alt valet sker på ett tillfredsställande sätt. Om
deremot en menighet eller en sammansättning af liera personer
tillsätter denne person, hvar finnes då ansvaret? Om underslef
sker, på hvad sätt kan då menigheten skilja sig vid denne vaktbeljening?
Dernäst
föreslår Utsk. att en instruction skall af menigheten
utfärdas för bevakande af häradsallmänningen. Det tror jag ej
heller vara lämpligt, att en större samling af personer skola föreslå
en instruction. Personer som icke förstå skogshushållning
och som icke ega tillräcklig underbygnad för att uppsätta en så
beskaffad instruction, kunna ei förväntas att tillvägabringa den så
tydlig, laglig och ändamålsenlig som nödiglår. Vi se huru svårt
det är för R. St., att utfärda instructioner, eller uppställa helt
enkla lagförslag; huru mycket svårare skulle det då icke vara för
Den 7 Juni.
en menighet, att utfärda sådana instruktioner! Jag tillstyrker derföre
afslag å denna punkt.
Hr von Schantz: Det är ej utan att icke i min tanka
ide'en om deputerades utseende inom häraderna till allmänningarnes
vård har nytta med sig. Så är förhållandet inom Nerike,
der 6 eller 7 komissionärer utses, eller som der kallas skogskomissionärer.
Att dessa varit verksamma och för ändamålet nyttiga,
samt tillika med jägeribetjeuingen arbetat för utförande af
de uppgjorda planerna, och väckt både belåtenhet och trygghet
och beredt alla de fördelar, som åsyftats, derom äro alla ense,
och jag instämmer sålunda i detta afseende i Utskms betänk., men
jag kan ej instämma deruti i afseende på de extra vaktbetjenterna,
ej vetande hvartill dessa tjena. I afseende på dem, instämmer
jag uti hvad den siste värde talaren yttrat, att det torde
medföra stora svårigheter i fall de skulle utses; men jag anser
dem derjemte obehölliga, ty flera års erfarenhet har visat det vara
alldeles tillräckligt att dessa skogskommissionärer tillika med
jägeribetjeningen sysselsatt sig härmed. Skulle derföre R. o. Ad.
ej vara af den lankan att frågan om dessa extra vaktbetjenter utgår
ur betänk., så nödgas jag biträda dem som yrka afslag derå.
Hvad åter beträffar de ifrågavar:de skogskommissionärerne, så hafva
de blifvit tillsatta af chefen för skogarnes vård och tillsyn inom
länet, och har det skett så att man varit nöjd dermed å ömse sidor,
och att det sålunda ej mött något hinder från K. Befh:s sida,
då de blifvit honom föreställda vid de skogsransakningar, som
hvart 5:te år anställas. På denna grund anser jag den extra
vaktbeijeningen obehöflig.
Hr Akerman: Till en del instämmande med en föreg:de
värd talare i afseende å vaktbetjeningens nytta och instruktioners
utfärdande, grundar jag dock hufvudsakligen min begäran om afslag
på den reservation, som är denna punkt i betänk, vidfogad.
Jag anser det nemi. i allmänhet mindre lämpligt att utfärda uppmaningar,
vare sig lill efterlefnad af författningar eller till begaguande
af förunnade fördelar; ty om en förunnad rättighet är
förenad med besvär, sä verka sådana uppmaningar ingenting, så
framt det ej finnes välvillige personer, som blott för sakens skull
vilja densamma understödja, och då göra de det utan en så beskaffad
uppmaning. Dessutom, hvad ifrågavar:de ämne angår, så
är derom helt nyligen en författning utfärdad (hvilket äfven af reservationen
upplyses) om deputerades utseende i detta hänseende.
Erfarenheten har ännu ej hunnit visa om det är behöfligt eller
ej; och detta betänk, synes mig således, ur alla synpunkter, öfverflödigt,
hvarföre jag yrkar afslag derå.
Hr von Engeström: Jag vågar vördsamt anhålla att Gr.
Gyldenstolpes ^reservation måtte fä uppläsas. Den är ganska kort,
redan af Hr Akerman antydd, och torde, såsom sakrik, få uppläsas.
Gr.
Den 7 Juni.
497
Gr. Gyldenstolpes vid Utskms betänk, fogade reservation
blef, i följd häraf, uppläst.
Hr Lager lie im: Blott med några få ord vill jag taga mig
friheten antyda, hvad som redan förut blifvit här nämndt, att
helgden och eftei letnaden af K. be fins uppmaningar skulle i väsendtlig
män förminskas och borttagas, om de skulle äskås vid
alla tillfälleu der man ej är säker om att de kunna medföra någon
verkan. Ifra ga va r:de rättighet tinnes redan, således behöfves
ej någon uppmaning utgå. Dessutom skulle stadfästandet af
dessa instruktioner, föreslagna af menigheterna eller deras deputerade,
kunna föranleda obehagliga tvister, i fall instruktionen ej
af K. belli, antages såsom overkställbar m. m. d. Ur alla synpunkter
sålunda anser jag den här af Utsk. föreslagna punkten
betänklig att antaga, hvarföre jag förenar mig med dem, som yrka
afslag derå.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller 0111 afslag å punkten
i dess helhet. Dä det är fråga örn K. hellede, sä skall man
föreslå befallningar och ej uppmaningar och förmaningar, sådana
höra PresteSt. till. Dylika förslag till beslut, som detta, bevisa
en lamhet, en svaghet i statsförvaltningen, som man ej bör bekänna,
äfven ora den skulle finnas.
Uppå härefter framställd propos. afslog R. o. Ad. Utskms uti
förevande punkt gjorda hemställan.
Frih. Cederström: Då jag försporde den enhällighet hvarmed
antagandet af det nyss med afslag afgjorda förslag bestriddes,
ansåg jag mig ej böra upptaga tiden med försök till någon
vederläggning, hvarå torde hända inträffande svaromål blifvit afgifne,
till discussionens förlängande, och utan att jag likväl mägtat
rubba deras öfvertygelse hvilka ej finna Utskms hemställan tillfredsställande
eller dess grunder anlaglige, såsom jag finner dem
vara. I det jag reservationsvis härmed lill prot. har äran afgifva
min skiljaktiga mening, önskar jag, med förbigående af allt öfrigt
och under åberopande af de skäl Utskrn framlagt, få göra en
erinran i afseende på det i formelt hänseende anställda klandret
deröfver att Ulskm förordat en ”uppmaning” å K. beflus sida lill
menigheterne; ty att detta ingalunda lärer kunna skäligen anses
såsom bevis på någon ”afvoghet”, det är hvad jag vågar påstå.
Under Sveriges kraftfullaste Konung, Gustaf den l:ste, saknades
sällan sådana uppmaningar från öfverhetens sida till befolkningen,
äfvensom de aldrig hafva under någon Regering hos oss felats. Jag
torde i det fallet ytterligare fä åberopa de uppmaningar, som jemväl
blifvit i sednaste tider allåtne, såsom exempelvis må anmärkas
de i afseende å vården om spanmälens bevarande inom landet
vid befarad missvext 0. s. v. Sådant hörer väsendtligen till
karakteren af en faderlig styrelse. Deraf har ock, bevisligen, det
allmänna skördat Hera goda frukter: äfvensom jag är öfvertygad
alt den föreslagne åtgärden i delta syfte skulle verkat, i någon
5 H. “ 32
498
Den 7 Ju n i.
man åtminstone, gagneligt för skogarnes vård. Uttrycket ”extra
vaktbetjening” valdes just derföre, att man ville utmärka huruledes
den rätta skogsvården tillhörde K,, beflude, att genom jägeribetjeningen,
likasom hittills, conlrollera; roen — det vore öfverflödigt
vidare härom orda — saken är afgjord. Jag bör icke genom
för mycken utförlighet äfventyra alt, nu efteråt, trötta Ståndet,
vid begagnandet af min rätt att i reservationen förklara, det
jag i beslutet icke instämt.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d.
27 och 29 sisth Maj pä bordel lagda betänk. N:o 13, i anledu.
af väckt fråga om upphörande af s. k. jus patronatns.
Frih. Alströmer, Jonas, anförde skriftligen:
Oansedt alla olika omdömen, alla strider i verlden, gifves
det dock ett, hvarom alla omdömen måste förena sig och alla
strider upphöra; det år den nödvändigheten, att framför allt annat
vårda, nära och uppfostra vår inre, andliga, verkliga menniska
för dess höga bestämmelse. Det kan dock ej förnekas, att
detta ena nödvändiga alltsomoftast och alltför mycket får stå tillbaka
för omsorgen och bekymret om verldens mångahanda, och
alltför ofta motverkas genom de häraf uppkommande missförstånd
och strider. Då menniskan således för hvimlet, som omgifver
henne och fängslar hennes yttre sinnen, så gerna åt dessas tjenst
uteslutande offrar sina innersta, högsta förmögenheter, mäste lion
hafva något som återkallar i hennes minne att det finnes ett lif,
när stoftet med dess hänförelser försvunnit; något — som, likt
Alexanders silfverkula, med dess rena, gedigna, oförfalskade klang,
väcker henne ur sitt slummer, för att återgå lill del afbrutna uppfostringsaibetet.
Och för det kommande lifvets uppfostran är
menniskan barn, så länge hon ännu finnes på jorden, ty sjelfva
den för oss vördnadsbjudande ålderdomens kala, silfverbekransade
hjessa, bäres dock af ett barn för det lif, som är på andra sidan
dödens förlåt.
Vi ega visserligen en väckare uti vårt presterskap och vi
hafva ibland dem — Gudi vare tack! — många, som, med ordets
rena klang, nitiskt bemödat sig att uppväcka sina församlingar
ur dess slummer, och som äfven fått röna herrliga frukter
af sina mödor. Men det gifves dock flera, som alltför liknöjdt
uppfattat och betragta betydelsen af deras vigtiga, heliga,
ansvarsfulla kall och beklagligen äfven de, som inträda på denna
lefnadsbana, hufvudsakligen med afseende på en timlig utkomst.
Att begge dessa slag af prester ej äro så nogräknade, som det
framför allt fordras af en prestman, roed medlen de använda för
att erhålla en förmånlig plats; ej inom denna föreskrifva aflöningsvilkoren
med den hofsamhet och samvetsgrannhet, som efterdömet
möjligen hade fordrat; ej vid dess uttagande gå tilt väga
med den mildhet och sjelfförsakelse, som är nödvändig för församlingens
fortfarande vördnad, kärlek och förtroende; och slutligen,
ej verka inom sitt kall med det andliga nit, som erfordras
Den 7 Juni.
499
för att väcka en slumrande församling och derefter hålla den vaken,
är ju en allmän och erkänd erfarenhet.
Ett skäl till [»restens mindre duglighet för sitt kall, fans fordom
uti den lindriga examen som erfordrades, hvarigenom mången,
som kände sin ringa förmåga att inträda på en annan bana,
valde själasörjarens; men genom de skärpta examina har okunnigheten
blifvit undanröjd och dermed början till en betydlig
förbättring vunnits. Men lälom oss ej i denna vigliga förbättring
stadna med början, det gifves mycket som ännu mäste göras och
det ju förr, desto heldre.
Uti den förbisedda fortsättningen af denna förbättring, ligger
till en stor del orsaken uti, att vi ej ega eli presterskap med
egenskaper, motsvarande sitt höga kall, och denna fortsättning består
deruti, att ändamålsenligt förändra befordrings-och aflöningssättet
för pastorer, samt att borttaga de missbruk, som från äldre
lider efterhand gjort sig gällande, hvarigenom pastoraler, i st. f.
att blott bestämma gränsen för en nitisk själasörjares arbete, vaksamhet
och ansvar, blifvit förvandlade lill eli mål för prestmannens
och församlingarnes intriger, ekonomiska beräkningar och
lill och med för den förres arfsrätt, ett medel för Konungars och
enskildtas gifmildhet, eller slutligen en löneanstalt för biskopar,
professorer och lectorer, samt en pensionsinrältning för enkor.
Det finnes pastoratet- af IQ olika slag, med afseende på prestens
befordringssätt. Ar det nu odisputabelt att en sak ej kan göras
absolut rätt på mera ån ett sätt, så äro här bestämdt de 9 origliga,
om ej alla 10 äro det. Detta allt kan visserligen ej nu blifva
föremål för R. Sl:rs öfverläggning, men jag beder H. R. o.
Ad. hafva öfverseende med den vidlyftighet, som jag här ansett
nödig, då Utskm förklarat alt motionen om uppförande af jura
patronatus må lemnäs utan afseende. Min afsigt med denna motion
var, att vid denna riksdag vördsamt framlägga till R. Stms
pröfning ett fullständigt förslag till ett ändamålsenligare val- och
aflöningssätt för pastorer, men dä tiden för dess ularhetande och
anskaffande af nödiga upplysningar blef alltför kort, samt den
dessutom redan var upptagen af en så vigtig fråga inom det Utsk.
som skulle hufvudsakligen behandlat denna fråga, så vidt den rörde
de regala och consislorielia pastoraterna, beslöt jag alt för denna
gång stadna vid den väckta frågan om jura patronatus, som
jag anser för en af de största oformligheterna, hvilken, om någonsin
ett bättre i detta afseende skulle kunna hoppas, likväl
alltid först mäste undanrödjas.
Den menliga inverkan på prestens caracter och andliga nit,
som de åtlydda frestelserna lill befordringsintriger och för långt
utsträckta ekonomiska beräkningar måste hafva med sig, fordras
ej mycken psycologisk insigt för att fatta. Han kan naturligtvis
ej undgå att inse det orätta uti intrigens begagnande och ej heller
uti vinningslystnaden och huru dessas följder ofta slå i strid
med det af honom fordrade exemplet af fridsamhet, sjelfförsakelse
och förnöjsamhet; men han är menniska, frestelsen segrar, han
tager kanske första steget baklänges, den lolliga omtankan för en
Den 7 Juni,
framtida utkomst ursägtar della, han tager sedan det andra, nitet
i Herrans tjenst svalnar och snart återstår blott del yttre skenet
af en prestman, som flitigt deltager i sin församlings alla ekonomiska
bestyr samt då och då ex officin låter en andefattig predikan
halka öfver tungan, under det hans församlings andliga
värma med hans egen allt mer och mer afsvalnar. Beklagligtvis är
detta tillstånd i församlingarne för sanni alt kunna motsägas, och om
ari orsaken ej alltid skulle vara den här uppgifna, så lärer det dock
ej kunna nekas alt detta kan vara en orsak och då må det ju
näppeligen finnas något, som bör af R. St. så lilligt behjertas.
Det hufvudsakliga, yl lersta ändamålet med min motion synes
häraf således vara, att presten skall höjas öfver den med hans
ansvarsfulla verksamhet oförenliga, beroendeställning, hvaruti han
nu befinner sig, att han ej skall bestämma beloppet af sina inkomster
sjelf, ty mången lockas härigenom att gifva vika för vinningslystnadens
frestelser, och i elt motsatt fall må den andligt
försakande gå i eftergifter huru långt som heldst, så anses del be
stämda
dock ofia af en otacksam församling för mycket, just derföre
att det hade berott af pastorn att taga ännu mindre; att han ej, såsom
nu, skall emottaga sina inkomster hufvudsakligen in natura, ty
prisets fluctuation retar vinningslystnaden och förvandlar presten
till handelsman; alt slutligen ett valsätt må anlagas, som kan,
så långt möjligt är, tillförsäkra hvarje församling om erhållandet
af en nitisk och sannt religiös samt i allo skicklig pastor, och,
sedan ett sådant valsätt blifvit funnit, hvilket ej måtte vara en
omöjlighet, bör del, blifva lika gällande öfver hela riket, om ej
den ena församlingen skall blifva ett offer för godtycket, under
det andra framgå i en herrlig utveckling af andligt lif.
Det är äfven af slör vigt alt ega enkla, bestämda lagar, som
lemna samma skydd ät alla inom samma samhälle; burn skall
detta blifva möjligt med afseende på här ifrågavande förhållande,
då lagen mäsle medgifva elt tiofaldigt godtycke vid den vigtiga
förrättning, som afgör församlingarnes själavård.
Skall ett land någonsin ega sann frihet; — och detta är ej
den, för hvilken lagarne utgöra ett tvång eller sora känner sin
athmosphére tryckande och lung der ej begärelsernas nycker få
ohejdadt utandas i ord eller gerning, — så måste religionen vara
grundvalen för friheten och äfven för de lagar, som skola omhägna
den, hvilka hvar man bör kunna känna. Meri huru skall ett
folk kunna känna sin lag, och derförutan är väl ållydnaden omöjlig,
då dess innehåll är så tillkrånglad! genom unphäfvanden, förändringar
och tillägg, att den lagfarne ofia mäste erkänna sitt
minnes och sin lagkunskaps otillräcklighet, då han nödgas genomleta
luntor af illa redigerade, ordrika, sakfattiga förordningar.
Sådant är förhållandet äfven med vår kyrkolag. Skall det
nu löna mödan att på en ny kyrkolag kosta den tid, omtanka
och del arbete, som denna i sanning högst vigtiga och nödvändiga
sak fordrar; så måste vi först ställa sä, att tid och möda ej
onödigtvis förspilles på lagstadganden för sådana oformligheter i
våra kyrliga organisationer, hvilka qvarstå numera som verkliga
Den 7 Juni.
501
anomalier. Bland sådana skefva utväxter på våra kyrkliga former,
sorn blott vittnar om en förfluten tids lättsinne oell sjelfsvåld,
är jus patronatus. Det var lättsinnet, som, för enekonomisk
förmån, handlöst bortkastade all garanti för säkerheten om en
värdig själasörjare; och, det var sjelfsvåldigt, som lemnade ett helt
samhälles kommande generationers själavård, —det är förtroendet
af och vården om dess innersta, heligaste angelägenheter, — till
pris för slumpen af en enskildt mans godtycke.
Visserligen finnes månget patronelt pastoral, der pastor samvetsgrant
tillsättes, men om det än vore alla, hvad bevisar det?
Ej annat, än att de dä råkat falla i händerna på fromma rättskaffens
män; men häruti ligger ingen garantie för församlingarne,
att ej förr eller sednare en egennyttig, lättsinnig, för att ej
säga helt och hållet irrilegieuse menniska, kan blifva herre öfver
ett jus och dess arma församling; som väljer en hycklare, hvilken,
om också consistorium skulle kunna förhindra ett rent af
afvita val, vet att, inom den korta tid som behöfves att göra en
dansmästare till prest, för att derefter kunna erhålla pastorssysslan
i ett patronelt pastorat, förskapa sig till en ljusens engel,
till dess han fått fast fot, då uifveu framträder i sin rätta skepnad,
såsom sup- och spelkamrat åt sin gynnare patronen, förtryckande
församlingen, under det hans välgörare, beskyddare etc.
åtnjuter en förut betingad befrielse ifrån alla utgifter och möjligen
dessutom erhållit betalning för den församlings själavård,
lian på detta sätt sålt och förspillt. Känner man hvilka omgångar
det fordras och huru nära nog omöjligt det är, att få en prestman
afsatt, sä inser man hvilken tidlängd denna olyckliga församling
kan komma att sucka uti detta andligt utblottade tillstånd.
Varar det länge, skall den säkerligen till slut ej mera sucka, utan
sjunka i förstockelse; ej mera känna behofvet eller tillvaron af
ett andligt lif och således under flera generationer förblifva ur
stånd till någon upprättelse, ty på fallets slippriga väg, som bär
nedåt, går det fort; men på den smala, som leder uppåt bland
törnen går det långsamt. Möjligheten häraf, med alla dess mindre
förskräckliga nuaucer, ehuru jag vill hoppas ytterst sällsynt,
kan väl ej bestridas; vi må till och med blott anse det som en
möjlighet, utan alt hafva inträffat; så lägga juStänderna en svår
skuld på sina samveten, då de låta blotta möjligheten qvarstå,
att försätta hela församlingar i eli tillstånd af andlig död, för att
dermed anse sig ej hafva trädt för nära en skenbar egande räll,
hvilken är skenbar derföre, att den tillkommit genom lättsinnet
och sjelfsvåldet, samt derföre att det gifves sådant, som vi ej hafva
rätt att göra till föremål för vära transactioner; och, dit hörer
väl i första rummet vår andliga välfärd. Man kan visserligen
påstå, att samma förhållande kan inträffa med pastorater på annat
sätt tillsatta. Härpå svaras först med antagande af denna
möjlighet, är det likgiltigt, hvilka samhällsformer vi hafva, derföre
att misstag kunna ske vid dem alla; eller, med andra ord.,
böra oformligheten bibehållas, derföre att, om vi söka den mes
ändamåisenliga form, misstag äfven inom den kunna ske?; då åi
502
1) e n 7 Juni.
så rent af säga meningen fullt ut: låtom oss slippa några lagar,
ty hurudana vi än göra dem, innehålla de ofullkomligheter. Tydligt
är det väl ändå, håde att den längre tid som erfordras för
prester att vinna befordran till andra pastorater, gör hycklandet
omöjligt och alt consistorium både eger större kännedom om en
under dess uppsigt bepröfvad prestmans skicklighet och lemnar
oss större garanti för ett opartiskt, samvetsgrannt förslag till en
värdig pastor, än vi i allmänhet kunna vänta, eller ens fordra af
en enskildt man. Dessutom är blott förslaget consistorio medgifvit,
då både förslag och val är upplåtit åt den enskildte.
Det bör ej synas innehafvarne af jura patronatus rättsförnärmande,
om Ständerna, på det sätt jag föreslagit, fatta beslut om
upphörandet häraf. De borde och skola säkerligen inse, om sakens
vigt samvetsgrannare öfverväges, alt de blott blifvit för sig
och efterkommande befriade ifrån ett förskräckligt ansvar, som ej
behöfde betunga dem, då Ständerna löst dem för kommande tider,
från vådan af denna förmenta rätts missbruk. Härmed tror
jag mig hafva hufvudsakligen vederlagt Utskms skäl till dess förkastelsedom
öfver denna motion. Men jag anser mig dock böra
här i korthet genomgå dem, helst jag i det föregående förbigått
något. Det första skälet i betänk, är, att denna ”rättighet ej tillkommit
genom allmän lag”. Huru många rättigheter hafva på
detta sätt tillkommit? Säkerligen hafva de flesta, om ej alla, de
facto existerat, innan lagen documenterat dem. Hvad uppoffringarne
för denna förmenta eganderälts förvärfvande, äfvensom å
andra sidan kostnaderna för en rubbning i den rent ekonomiska
delen af densamma angår, så har jag i min motion föreslagit,
att denna del kunde förblifva orubbad, till dess utsigter för en
förändring häruti i framtiden möjligen kunde yppas; men häruti
får ej den rent andliga delen af denna sä kallade rätt inblandas,
hvilken jag i del föreg:de visat står högt öfver det, hvarom enskildta
ega alt contrahera. Skulle någon uppoffring för återvinnande
af denna erfordras, så är väl ett samhälles andeliga lif och
dess religiösa utveckling, en perla, som ej kan materielt värderas,
men för hvars vinnande ingen uppoffring kan vara för stor.
Då folk och Regering sålde åt enskildta rättigheter att sjelfva få
bestämma ändamålsenligaste sättet för valet af dem, åt hvilka
hvarje samhällsindivid skall anförtro vården om det dyrbaraste
han äger; dä sålde Svea folk en bland sin förstfödslorätts heligaste
klenoder åt fåfängan; och, detta visar huru liten vigt man
fästade vid denna sak, det är också derföre det religiösa lifvet
redan länge legat på sin dödsbädd och vi förgäfves, liksom Esau
väntat på välsignelsen. 1 afseende på jemförelsen emellan de regala
och patronella pastoraterna, samt invändningen att den föreslagna
prestmannens skicklighet är underkastad vederbörtde embetsmyndighets
ompröfning, anser jag mig blott behöfva hänvisa
till det föregående i detta anförande. Men svagast af alla skäl är
det, att pastoratsrätten kan innehafvas af hvarje samhällsmedlem,
utan afseende [tå ständ; häruti kan jag ej och troligen ej heller
någon annan finna någon ökad garanti emot missbruket. Och
Den 7 Juni.
503
jag reserverar mig emot den möjliga förmodan, att bland motiverna
för och ändamålet med min motion; någonsin den yra fått
höja sin röst, som nuförtiden atlas att upplösa alla fordna förhållanden,
för att tillfredsställa en falsk philantropie genom hyllningen
åt afuudsjukan, högfärden och magtlystnaden.
Slutligen är och blir det en sanning, jag upprepar det än
en gång, sä väl i afseende härpå, som i alla möjliga fall; att, vid
lagars stiftande, man först bör söka undanrödja alla missförhållanden;
och sedan, att ju enklare, förnuftigare och således ändamälsenligare
vi sammansätta de former inom hvilka våra samhällsförhållanden
styras och utveckla sig; desto lättare skall det blifva
ali derföre stifta lagar; och desto tydligare, bestämdare, concisare
skola dessa kunna blifva. Ju närmare lagtiftaren träffat detta mål,
ju allmännare skall lagen blifva känd och således desto rättvisare
tillämpad; och, endast härigenom kan han vinna den helgd och
bjuda den vördnad, hvarförutan han blott äggar öfverlrädelsen
och således snarare må anses som ett oting, än en lag. Och förr
än vi komma derhän, att vi äga ett, så långt möjligt är, af alla
menskliga intressen oberoende presterskap, som kan uteslutande
offra sitt lif för att genom lära och exempel nitiskt verka i sitt
kall, skall alltid den värma komma att saknas, som är ett oeftergiflig!
vilkor, för utvecklingen af ett allmännare och allvarligare
samt religiöst lif; och, må det tillåtas mig att uttala den öfvertygelse,
som säkerligen ej skall kunna jäfvas; att, utan denna allmänna
omskapning af nationens inre lif, som drifver den att enhälligt
arbeta för ett och samma höga mål, skola dess ombud vid
våra riksdagar förgäfves söka att tillvägabringa några genomgripande
förbättringar uti samhällets politiska institutioner; ty, det som
fattas oss, är en allmänt rådande rent religiös grund för våra
slräfvanden; och, så länge denna saknas, skola begärelserna, de
mångfaldiga olika intressena, med ett ord egoismen, söndra oss
i partier, som oupphörligen skola kifvas om den arma statskroppen.
Mätte vi dock ej skjuta våra rent religiösa angelägenheter
tillbaka för de politiska, till dess striden om dessa splittrat samhället
till ett chaos af lika många heterogena viljor, som det äger
individer och göra all samdrägt dermed omöjlig, den inre striden
oundviklig, samla öfver oss medborgerlig blodskuld, samt slutligen
vanäran och förbannelsen af det ordnade samhällets upplösning.
Jag vet att menskliga förnuftets förfäklare, tro detta tillräckligt,
äfven att mästra religionen, huru myckel mera då alt i politiska
frågor kunna uppgöra sina beräkningar och beslut religionen förutan,
— men — ett ord står dock fast, trotts allt menskligt förnuft;
— ”om Herren icke bygger huset, så arbeta de fåfängt,
som derpå bygga” — ; Ilo vill då uppföra en samhällsbyggnad,
eller äfven blott en del deraf Honom förutan, och det midt under
det isolerade förnuftets häftigaste strider, då i stället den religiösa
striden skulle utgöra förnuftets styrka under arbetet; och,
den broderliga kärleken måste sammangjuta byggnaden, så vidt
det är oss kärt att frid och välsignelse en gång skola, inom denna
byggnads hägn, omhulda våra barn.
Jag får vördsamt anhålla om detta betänka återremitterande.
504
Deri 7 Juni.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Det har ej varit mig
möjligt alt, under uppläsningen af Frih. Alströmers nyss oss delgifne
ganska långa, skriftliga anförande, uppfatta dess innehåll i
hela dess sammanhang. Jag torde derföre böra hålla mig till besvarandet
af den ursprungliga motionen, och vill i egenskap af
ledamot uti de förenade Utskm, hvilke handlagt ifrågavar:de ärende,
ej underlåta att uppgifva så väl det förhållande, att motionärens
välmenande syftemål med sitt förslag ingalunda dervid blifvit
förbisedda eller misskända; som ock, att ingen enda ledamot
fattat, än mindre vidhållit någon slags öfvertygelse derom att förslagets
uppställning kunde tillerkännas egenskapen alt ens i ringaste
mån vara af en praktisk beskaffenket. För öfrigt upplyser
betänk, sjelft de skäl, hvarå Utsktn grundadt det afslag, som de
å motionen funnit sig ovilkorligen böra tillstyrka. Dessa skäl synes
mig så giltiga, att något tillägg icke torde å min sida vid
detta tillfälle deri vara af nöden. Sd vidt jag förmått, åtminstone
delvis, uppfatta det sist upplästa anförandet, bevittnade det
mycken värma för framgången af det förslag, motionären framställt,
hvarutinnan jag endast hade önskat att detta, till sin afsigt
visserligen ganska aktningsvärda nit icke hade hänfört talaren
ända derhän, att framkasta beskylllningar, hvilka, om än föranledda
af någon enstaka enskild erfarenhet, dock i allmänhet äro
högst ogrundade. Sådan är min fasta öfvertygelse; hvadan jag
vägar hoppas att R. o. Ad. behagade att, utan något afseende fästadt
vid dylika vågade och säkerligen mindre välbetänkta uppgifter,
finna Utsktns framställning, såsom välgrundad, böra af detta
H. Stånd varda bifallen, hvarom jag vördsammast anhåller om propos.
Frih. Rehbinder: Det fägnar mig alt denna gång ej behöfva
tvista med Frih. Cederström, utan att kunna förena mig
med honom, i det jag anser betänk, vara ganska väl grundadt. Det
vore i min tanka ett väld, att taga jus patronatus från de personer
som ega den; och jag är öfvertygad om, att patroni vanligen
tillsätta mera värdiga sujeter till pastorer än föramlingarne
sjelfve kunna göra det, enär de förra kunna välja inom hela riket,
under det att de sednare äro inskränkte inom de 3 på förslaget
varande.
Frih. Ahlströmer har ansett de af menigheterna valda sköta
församlingarne bättre och i en mera religiös anda; hvilket jag
dock anser något besynnerligt påstått, enär den, som fått ett pastorat,
troligen ej efteråt bryr sig om af hvem han blifvit vald.
Jag yrkar bifall till betänk.
Frih. Ahlströmer: Mitt skäl låg ej deruti alt menigheterna
skulle tillsätta pastorerna, ulan i afseende på det förslag, som
sedermera skulle uppgöras, och deruti kan man mycket väl gä
ifrån menigheterna. Här är blott frågan om lämpligheten deraf
all en enskild lillsätter pastor; och det tror jag ingen kan bestrida.
Svaret pä de anförda invändningarne ligger uti mitt skrift
li
-
Den 7 Juni.
505
liga anförande. Jag anhåller derföre ytterligare om återremiss
af betänk.
Då nu Hr Gr. o. landtm, hemställde om K. o. Ad. hifölle
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms betänk. N:o 13,
ropades starka ja, jemte några nej, hvarpå Hr Landtm, tillkännagaf
att han funnit ja hafva öfverröstal nej.
Föredrogos ånyo och biföllos Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utskms d. 27 och 29 sisth Maj pä bordet lagde betänkm:
N:o 14, i anledn. af väckt fråga om ändring i sättet för
kungörelsers publicerande i kyrkorne; och
N:o 15, i anledn. af väckt fråga om ändring i nu gällande
stadgande röt:de tiden då damlucka skall vara öppnad.
Föredrogs ånyo Exped.Utskcs under N:o 103 afgifna, d. 31
sisth Maj och d. 2 dennes på bordet lagda förslag till R. St:s
und. skrifvelse, ang:de skyldighet för egare eller innehafvare af
säterier m. fl. slags hemman, att i fjerdingsmannabestyret deltaga,
samt om utfärdande af instruction för fjerdingsman.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Jag skulle önska att
R. o. Ad., som nu, lika litet som förut, ingalunda torde böra
eller vilja frångå sitt en gång efter läng och mogen öfverläggning
fattade beslut i ämnet, behagade vid detta tillfälle till Exped.Utsk.
återremittera förevartde dess förslag till und. skrifvelse, under förklarande
deraf, att R. o. Ad. härvid iakttagande, så väl sin egen
sorn öfrige privilegierade personers rättighet i det omhandlade
hänseendet, finner den föreslagna skrifvelsen icke lagligen kunna
af R. St. aflåtas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Detta förslag till und.
skrifvelse slutar på följande sätt:
"1 sammanhang härmed och som R. St. dels med afseende
å vigten deraf, att menigheterna, hvilka hafva fjerdingmannabestyret
sig ålagdt, sättas i tillfälle att känna vidden och beskaffenheten
af de serskilda bestyr, hvilka kunna åt dem uppdragas, dels
ock till förekommande af det missbruk, som, pä sätt blifvit anmärkt,
till följd af bristande föreskrifter rör:de fjerdingsmännens
åliggande, lärer egt rum, då såväl kronofogdar som länsmän skola
uppdraga åt fjerdingsmännen bestyr, hvilka dem rätteligen ej
tillhöra, anse en instruktion i detta hänseende vara påkallad; få
hos Eders K. M. R. St. i und. framställa den önskan, att en
författning, upptagande samteliga de åligganden, hvilka af fjerdingsman
eller kronorättare i denna egenskap skola ombesörjas,
jemte uppgift såväl å de förrättningar för hvilka rese- och traktamentskostnadsersättning
må beräknas, som å de bestyr, för
hvilka dylik godtgörelse icke erhålles, måtte varda i nåder utfärdad”.
Således hafva R. St. genom delta förslag först anhållit, hvad
5 H. 33
506
Den 7 Juni.
som ej torde behöfva här upprepas nemi. ali säteri- rå-och rörssarat
insockne frälsehemman skulle deltaga i fjerdingsmannabeslyren,
och sedermera hafva de tillika anhållit alt en instrnction
mätte genom Konungens försorg utfärdas för kronorättare. L)ä betänk.
i denna fråga här förevar till afgörande, så erkändes kronorätlarens
eller fjerdingsmannens befattning vara eli kronobestyr,
och att de ifrågavar:de hemmanen följagleligen borde derifrån
varda undantagna. 8 § i Ii. o. Ad:s privilegier lyder derom
pä följande, sätt: ”K. o. Ad. i Sverige och i Finland eflerlåtes,
att fritt för alle utlagor och besvär behålla deras sätesgårdar,
samt rå- och rörs-hemman” .... ”likmätigt deras välfångna
förmåner och rättigheter, således, att deras sätesgårdar med deras
gamla eller nybyggde torp skola vara fria för rusttjensten” ....
”contributioner och alla andra kronohesvär, undantagandes” etc.
Det är således tydligt, i min tanka, att en sådan förändring
som den här åsyftade, icke kan utan R. o. Ad:s samtycke ega
rum. Man torde vilja invända, alt kronorättare eller fjerdings
mannabesiyren
ej äro knmobestyr; men om icke så vore, hvarfö
re
skulle då R. St. i samma underdåniga skrifvelse anhålla, alt
en instrnction för ifrågavar:de person malte genom Konungens
försorg blifva utfärdad? Vore det, såsom man vill påstå, ett
kommunalbestyr, så ser jag icke hvarföre instructionen skulle utgå
från Regeringen.
Således, och då detta Stånd afslagit frågan, anser jag ingen
underdånig skrifvelse i ämnet kunna afgifvas, utan anhåller lika
med Frih. Gederström, ali förslaget dertill måtte återremitteras,
för att af Utsk. tagas i närmare öfvervägande.
Hr Printzensköld, Carl: Afven jag anser högst betänkligt,
att en skrifvelse, i hvad den rörer säteri, rå- och rörshemmans
åliggande att, deltaga i kronofjerdingsmansbestyret, emot
R. o. Ad:s bestridande afgår. Jag ansåg likväl ej lämpligt, att
inom Exped.Uisk. väcka denna fråga, då man der hade de 3
ofrälse Ståndens beslut till sin rättelse, utan trodde att, då förslaget
till R. o. Ad. inkomme, fråga derom skulle väckas; och
då nu sä skett, så får jag förena mig med Hr von Hartmansdorff
i begäran om återreiniss af Exped.Ulskts förslag. Man har dä
inom Utsk. tillräcklig ledning af della Stånds yttrande i frågan
för att kunna bringa saken derhän att ingen underdånig skrifvelse
i ämnet kommer att afgå.
Frih. Cederström: Vid den förnyade uppläsningen af förslaget
insåg jag nogsamt det misstag jag begått, och hvarför jag
vördsammast hos det H. Ståndet anhåller om tillgift. Jag gjorde
nemi. ej behörig åtskillnad emellan de båda punkterna i förslaget,
den sorn blifvit afslagen och den som blifvit bifallen. Rör:de
deu sednare synes mig icke något skäl i Ståndets rättigheter eller
jordprivilegierne kunna åberopas, såsom hinder för skrifvelsens
utlåtande; således skulle berörde punkt väl kunna nu genast godkännas,
och ålerremiss endast gälla den förstberörde delen af förslaget;
men dä jag tillförser mig att Exped.Utsk:s Hrr ledamöter
Den 7 Ju n i.
507
vid ärendels förnyade pröfning i dess helhet ej lära underlåta alt
i ena som andra hänseendet försätta saken i dess rälta skick, sä
vill jag ej skilja inig från dem som yrkat ålerremiss af hela den
föreslagne skrifvelsen.
R. o. Ad. ansåg de emot Exped.Utsk:s ifrågavar:de förslag
till und. skrifvelse gjorde anmärkn:r föranleda lill densammas
återremitterande.
Föredrogs, men lades, på begäran af Grioe Lagerbjelke,
Gust. och Taube, Henning Edv., ånyo på bordet Lagsamt
Allra. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 31 sisth Maj bordlagda betänk.
N:o 18, i anledn. af väckt fråga, att octrojer för privatbanker
icke vidare må beviljas, samt all s. k. liypotheksföreningar
jemväl mätte upphöra.
Föredrogs och remitterades till RankoUtsk. Hr Rosenblads,
Bernhard, d. 31 sisth Maj väckta och pä hordet lagda motion,
angide tillökning af Riksbankens fond för belåning af publika
papper.
Föredrogos och lades till handlingarne StatsUlskis nedannämnde
d. 3 dennes e. m. på hordet lagde mein.:
Nio 185, i anledn. af erhållen ålerremiss ä utlåt. Nio 131;
JN:o 186, i anledn. af erhållen ålerremiss å utlät. IN:o 153;
IN:o 187, i anledn. af erhållen ålerremiss å utlåt. Nio 165.
Föredrogs StatsUlskis d. 3 dennes e. m. på bordet lagda utlåt.
N:o 188, i anledn. af erhällne älerremisser å det under
O
N:o 119, afgifna belänk., ang:de byggnadslån till staden Amål;
R. o. Ad. beslöt att, med vidblifvande af sitt förut i ämnet
fattade beslut, lägga förevar, utlåt, till haudlingarne.
Föredrogos och biföllos StatsUlskis nedannämnde d. 3 dennes
e. m. på bordet lagde utlåtin:
Nio 189, i anleda, af väckt fråga om öfverlåtelse till staden
Falkenberg af den Kronan tillhöriga tullbro öfver Elhraströmmen;
Nio
190, i anledn. af väckt motion om anslag eller lån af
allmänna medel till betäckande af kostnaderne vid laga skifte i
Wemdalens kyrkelag i Herjeådalen; samt
Nio 191, i anledn. af väckt motion om låneunderstöd åt
komministern i Ryd och Näs församlingar af Erkestiftet för dels
Hyllning dels nybyggnad af boställe.
Föredrogos, men lades, på begäran af Grine Lagerbjelke,
Gust., och Taube, Henning Edv., ånyo pä bordet StatsUlskis
u. 3 dennes e. m. första gången bordlagda utlåtin:
50S
Den 7 Juni.
N:o 192, ang:de aflöningen för R. St:s nuvar:de Justitiaeombudsman
samt hans vikarie; och
N:o 193, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de statsanslag
till upprätthållande af den arméens pensionskassa åliggande
pensionering.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne ullåt:n:
N:o 194, ang:de ifrågaställde extra statsanslag till föremål,
tillhörande civil-departementets föredragning;
N:o 195, i anledn. al väckt motion om låneunderstöd för
förstärkning af vågbrytaren och uppmuddring af hamnen vid
Wisby;
N:o 196, i fråga om sättet, ordningen och vilkoren för utbetalning
af anslags och lånebidrag till befrämjande af allmänna
arbeten;
N:o 197, ang:de ifrågastäldt låneunderstöd åt Wexiö domkyrka
samt institulum clinicum och länslazarettet i Lund;
N:o 198, i anledn. af väckt motion om låneunderstöd af
allmänna medel till reparation af domkyrkan i Linköping;
JN:o 199, i anledn. af väckt motion om lån af allmänna medel
lill reparation af S:t Petri kyrka i Malmö; samt
N:o 200, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel för undersökning af jordlagren i olika trakter af riket.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
