# ID: svediakorp-gov560
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 157,912
# sentences: 6,147
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


I) f n 2G April f m.
Ö01
ena riksdagen efter den andra misstagil sig, oell man skall ovilkorligen
ständigt komma ali göra det, så länge man vidblifver
1845 års författning. Oell likväl har man i de länder, der karbeskattning
är antagen, ej behöft göra sådana förändringar! I
Danmark liar man sedan 1835 i det närmaste vidbl i fvi t den författning,
som der är gällande; och i Preussen har man haft denna
författning i öfver 30 år, utan alt man behöft göra några
större förändringar deruti eller möjligen kunnat göra några, ehuru
man visserligen icke kunnat förekomma missbruk på några,
måhända 20 ä 30 procent; men här är ju fråga om t. o. m.
1000 procent. Vill man hafva en författning, sorn kan blifva
beståndande, utan att man behöfver göra oupphörliga rubbningar
i delta ledsamma lagsliflningsämne, så (ror jag all man bör
grunda författningen på sådana grundsatser, som äga bestånd.
Det är det oundgängliga vilkoret för att undvika rubbningar.
Vidare har såsom skäl för vidblifvande af 1845 års författning
åberopats, att man år missnöjd med den nu föreslagna. Det har
jag nog rönt, men hvilka äro missnöjde? Jo de som skulle komma
ali skatta högre. Missnöjet kommer derifrån, att den som
förut sluppit med all betala 75 r:dr för 10,000 kannors tillverkning,
skulle nu komma att betala 833 rtdr 16 sk. för samma
tillverkning. Del är skälet, men icke all det är andra grunder.
Det är tillökningen i skatten man är missnöjd med; men, mine
Hrr! om vi vidblifva 1845 års författning och skatten af bränvinet,
hvaraf hittills beräknats 750,000 rtdr, skulle nedfalla lill 4
eller 300,000 (och vi äro på god väg dertill), så måste ju ersättning
tagas annorstädes ifrån, nemi. frän bevillntn. Man mäste
då troligen höja den betydligt, och då har jag trott det vara
bättre att taga skatten från en näring, som i alla andra länder,
än Sverige, är högt beskattad. Bränvinsskatteu i Danmark är
ungefär 16 sk. kannan, i Preussen 12, i Norrige likaledes, och
jag vill ej tala om skatten i England som inbringar 6,000,000
P. St. Vi hafva en verklig källa att taga penningar utur här i
landet, och denna källa är bränvinsbränningen. Och hvem är
del slutligen som kommer alt betala skallen? Jo bränvinssuparen,
ty det är en falsk idee, att det är bränvinsproducenten, som betalar
den. Det är alldeles samma förhållande här emellan producenten
och bränvinssuparen, som med tullen emellan köpman
och köpare; ty producenten förskjuter penningesumman blott,
men det är ingalunda lian som betalar den.
Slutligen får jag förklara, att sedan jag nu uppfyllt min
pligt, som är den, ali uppenbara felen i den gamla författningen
och uppgifva de nya grunder, som äro bättre än de gamla, och
då J, mine Hrr! förkastat dessa föreslagna förbättringar, så får
jag förklara, säger jag, att jag nu anser mig kunna begagna mig
af alla de utvägar till enskild förtjenst, som den gamla bristfulla
författningen erbjuder, enär jag nu så uppenbart gifvit tillkänna
felen i den gamla författningen. Jag yrkar i allt fullt återremiss
af Utsk:s förslag, derföre att om äfven de grunder skulle antagas
på hvilka den nya författningen är byggd, så har Ulsk. lik
-
302
Dtn 26 April f. m.
väl i åtskilliga delar frångått förslaget alldeles. Gr. af Ugglas
liar litet vidrört skälen derför, oell jag vill ej besvära R. o. Ad.
med upplagande af de felsleg, som linnas i förslaget, ulan jag
lier att i della hänseende fä blott åberopa min reservation. Det
är blott ett litet tillmäle i afseende härpå, som jag ber alt fä
besvara. Man har nemi. sagt, alt ett fel skulle vara begånget
eller åtminstone en förseelse uti 35 § 2 mom. Jag bekänner
mig vara författare af detta mora., och livad som star skrifve!,
det står skrifvet för min räkning; jag blyges ingalunda derför.
Det afser nemi. att förbjuda del missbruk, alt bränvinsbrännarne
skulle kunna i särskilda hus hafva en inrättning för tillverkning
af bränvin, hvilken ej skulle kunna upptäckas, dit man ej skulle
kunna komma till undersökning, men der han skulle kunna tillverka
mäsk. Erfarenheten har visat att så kan tillgå, och ungefär
verba formalia till stadgandet återfinnas i den Preussiska författningen.
Här i Sverige hafva vi ej behöft göra något sådant förbud
tillförene, men det torde ej vara obekant, huruledes, dä stor
olikhet äger rum emellan skatten lör den större och den mindre
tillverkningen, man förstått sig på att, der 2:ne egendomars avor
slött tillsammans, bygga upp på hvarderas eli bränneri, nied litet
redskap å hvartdera, och derigenom fåll ett stort bränneri litigodt
pris på skatten. Det är ett sådant eluderande, som jag velat
förekomma genom detta stadgande, hvilket jag rekommenderar
att bibehålla, om någonsin denna författning kommer att
tillämpas.
Hr Tornerhjelm: Jag har icke begärt ordet för att bestrida
Frih. Raabs skicklighet i bränvinsbränningen, men endast för
att något bestrida Frilims skicklighet att stifta lagar för denna
näringsgren. Den praktiska delen deraf har redan af Hr Wästfelt
blifvit fullständigt vederlagd, således vill jag bespara R. o.
Ad. allt afhörande af tal om rör, hattar, vinklar m. ra. d. Det
är blott om den ekonomiska delen jag vill säga några ord. Frilnn
säger att denna författning i Danmark ägt bestånd orubbad i
flera år. Ja visserligen! och det är just för ali undvika dylika
stora rubbningar, som hos oss ägt rum till men för hela landel,
som del nu är skäl att bibehålla den författning vi hafva och
ej kullkasta den sedan den knappt hunnit tillämpas under 2
års lid. Jag tror knappast att någon brånvinsbrännare eller
jordbrukare skulle stå ut dermed i längden. Frilnn har yttrat
att jag måtte tycka illa om skatt. En förhöjd skatt blott för
egen del har jag aldrig motsatt mig. Jag vill skatta lika så
mycket som någon annan, men på riktiga och rättvisa grunder.
Frilnn har sagt alt, om man återremitterar delta s. k. rationella
förslag, Frilnn sedermera ej skulle draga i betänkande att begagna
sig af utvägar, den gamla författningen erbjuder lill missbruk;
men det är delta fel jag vill borttaga, hvilket ock skulle
låta sig göra om rättelser i den gamla författningen gjordes af
personer, som känna väl till bränvinsbränning och de missbruk,
sora emot nu var. författning ägt rum. Att förekomma sådana.
Den 26 April f.. m.
303
missbruk, som ske genom anläggande af underjordiska gångar m.
m. d., lärer väl ej kunna ske genom någon författning. Frilen
lärer väl ej kunna sjelf, med all sin förmåga, skrifva en författning,
som ej kan eluderas genom något upptänkligt medel; ulan
det är de missbruk, som rimligtvis kunna ifrågakomma, som man
bör söka alt förekomma. Genom den nya författningen ästadkommes
högre skatt, säger man; men jag tror att det förhåller
sig alldeles tvertom, så att, med bibehållande af 1845 års författning
och med förhöjning af skatten på de delar af näringen,
som tåla förhöjning, man verkligen skulle få en större skatt. Jag
tror att ändamålet med den nya författningen — en högre skatt
— ej skulle kunna vinnas utan afseende på huru den skall betalas.
Det fägnar mig att Frilun begärt en äterremiss, ehuru jag
yrkar den af olika skäl med honom. Frilun yttrade dervid: jag
vägar fälla en förbön för all få förslaget i sin helhet anlaget. Ja
sannerligen! det behöfves en förbön att få det antaget!
Frih. Cederström: Då man, såsom Frih. Raab, nedlagt
mycken möda och omsorg på beredandet af en sak, så är det
helt naturligt och förljenar all aktning, att man ock arbetar pä
att i verket försätta den så fullständigt och så snart som möjligt.
Men när man, såsom jag, haft tillfälle inhemta de svårigheter,
som eli sådant förslag möter vid försöket lill dess legali
serande,
hvarvid icke sällan sjelfva de personer, som i grunden delat
samma tanka med Frih. Raab, — jag tillåter mig att exempelvis
härvid anföra Gr. af Ugglas m. fl. — likväl inledls i ändlösa
tvister i afseende pä stadgandernes uppställning och innehåll, så
undgår man svårligen fattandet af den öfverlygelsen, att nämnde
förslag, oansedt allt hvad till dess fördel ur den slatsekonomiska
nyttans synpunkt blifvit anfördt, likväl för närvar, måste anses
med menighetens åsigter i delta hänseende oförenligt, hvadan
redan ur detta skäl utförandet näppeligen kunde blifva aunat än
alltför bristfälligt. Jag vill uppå ofvaubemäkle svårigheter blott
citera ett enda exempel, nemi. bestämmandet af beskattningen
för bränvinsbränningen, utöfvad såsom fabriksrörelse, hvarvid mäskekarens
rymd och pannans upphettningsyta länge och ihärdigt
omtvistades, i afseende å det företräde, till beräkningens grund,
endera af dem skulle lemnäs; men dä den förstnämnda grunden
ändtligen vunnit segern, huru mycken skiljaktighet yppade sig
icke i meningarne om huru många rst:u skulle beräknas å hvarje
kanna mäsk? Man må icke tänka att eli eller annat r;st. mer
eller mindre härvid vore af ringa betydenhet; det förhåller sig
långt annorlunda. Också inträffade, alt inom de förenade Utsk:n
man föreslog dels 2 r:st. beskattning per kanna mäsk, dels 2|
r:st., dels ock 3 r:sl. derför. Att dessa meningar ej vore lätta
alt sammanjemka, derom vittnade, på ett ovedersägligt sätt, långvarigbeten
af öfverläggningarne ronde detta bestämmande. Man
mäste slutligen göra sitt val och antaga 1 r:sl.-tal, ehuru jemväl
till stöd för de öfriga blifvit framdragne skäl, som syntes nära
lika antaglige.
304
Den 26 A [) r i 1 f. m.
Del vöre en verklig glädje all slippa på försök vidare lag
stifta i detta ledsamma oell vidriga ämne; men då bränvinstillverkning
af ålder existerat såsom cn vid jordägo fästad rättighet,
samt då öfverlygelsen hos folket ej ännu mognat om dryckens
onödighet för menniskorna samt om drankens umbärlighet för
husdjuren; så är det, i min öfvertygelse, mindre välbetänkt,
ehvad man hyser välvilja eller ej för del föreslagna nya systemet,
att i närvar, ögonblick uppreta allmänheten med delsammas
införande.
I afseende på det förhållande jag i mitt sisla yttrande anmärkte,
att nemi. en vigtig punkt blifvit utlemnad ur förslaget,
hvaruti den bordt få eli rum, och hvilken jag i alla händelser
påyrkar måtte i hränvinsförfatlningen bibehållas, så är jag visserligen
Hr von Hartmansdorff tacksamhet skyldig, för del biträde
jag i nämnde hänseende af honom erhållit; men jag mäste
nödvändigt med detsamma likväl lägga märke dertill, att den
nyssnämnde värde ledamoten uppfattat saken i viss mån på samma
sätt som comilérade och Frih. Raab, nemi. sålunda, all
ehvad stadgandet om K. M:s rätt att förbjuda bränvinstillverkning
står qvar eller ej i författningen, Dess rättighet dertill i
sin helhet dock ej kan ifrågasättas. Jag deremot hyser derutinnan
en helt annan åsigt. Man talar visserligen om K. M:s rättighet
i allmänhet i sådant afseende, såsom varande en följd af
Dess rätt att ensam besluta i frågor hörande lill den ekonomiska
lagstiftningen; men månne man ur denna allmänna rätt någonsin
tillagt K. M. behörighet att efter behag lagstifta om jordbruket,
om fabrikerna, om bergsbruket, o. s. v.? Har man väl
utur K. M:s ekonomiska lagstiftningsrätt härledt någon befogenhet
att, efter egel ompröfvande, påbjuda inställelse af en eller
annan fabriks- eller handtverksrörelse? Med bränvinstillverkningen
deremot är ett hell annat förhållande. Rudimaleriernes användbarhet
till födoämne, jemte produktens åtminstone relativt
umbärliga beskaffenhet, att nu icke tala om vådan af dess till
öfverdrift drifna bruk, allt delta gör ifrågavar. undantagssladgande
behörigt och ganska nödigt. Häraf följer ock att det är så
mycket mera oundvikligt ali stadgandet linnes infördi i författningen,
som, efter hvad jag nogsamt erinrar mig, flere ledamöter
af det Hederv. BondeSt. under öfverläggningen härom yttrade,
att denna författning, hvilken utölvade ett så stort inflytande
på BondeSt:s hushållning, borde, framför snart sagdt hvarje annan
ekonomisk författning, äga fullständighet, tydlighet och bestämdhet.
Det är ur alla dessa, efter hvad mig synes fullt tillräcklige
skäl, som jag, under anhållan all inom Ulskm få dertill
lägga många andra, jemte närmare utveckling af dessa, yrkar, att
merberörde bestämmelse härom målte komma alt framgent qvarstå.
Hvad beträffar de häremot gjorda inkast, så hoppas jag alt
de i min reservation framlagde grunder torde göra tillfyllest, för
att jag icke under nu pågående öfverläggning skall behöfva vidare
för sådant ändamål taga tiden i anspråk; och det är r;*r mig
så
Den 26 April f. m.
305
så mycket större anledn. att förmoda, det Ulsk. kommer att fästa
uppmärksamhet på den af mig omnämnda vigtiga omständigheten,
som Frih. Ilaabs åsigt vid punktens afgörande inom Utsk:n,
under ett aftonplenum, hvarvid flere ledamöter voro frånvar., med
endast 2 rösters pluralitet erhöll öfvervigt. Det är ock så mycket
troligare att min, på både häfd och nödvändighet grundade,
åsigt, nu skall fä vida flere för sig, som en af det s. k. rationella
förslagets ursprungliga förfäktare, prosten Nibelius, numera förklarat
sig, rör:de bränvinslagstiflningen i dess helhet och hvad
dervid för närvar, är lill görandes, vara af ungefär samma mening
som den jag vördsamt uttalat. Jag vågar således föreställa mig
att, vid en, efter återremiss skeende, förnyad öfverläggning i ämnet,
Ulsk:n icke skola finna så omöjligt att behålla 1845 års
författning, med verkställande af några nödiga jemkningar deri.
Må det rationella systemet t. v. hvila; må det lemnäs i sitt värde,
del värde som j"br å (minstone är villig tillmäta detsamma;
men som systemet dock ej i närvar, lid lämpligen kan komma
att utan någon öfvergång sältas i verket, slutar jag med hvad jag
ä reservationen begärt, nemi. återremiss, på det den hittills gäl
lande
författningen må lill sin grund bibehållas, de mest kända
och skadliga missbruken dervid rättas och beskattningen höjas så
mycket som för närvar, skäligen låter sig göra, utan att näringen
må få skäl till billig klagan eller åt eluderingsförsök gifvas
en indirekt uppmuntran.
Frih. Raab: Jag skulle missbruka R. o. Ad:s lid om jag
till vederläggning upptoge, hvad de båda sista värde talarne sagt.
Jag tror ej att det kommer alt i Ltsk:n något inverka. Jag har
blott begärt ordet, för att vidröra en af [Ir von Hartmansdorff
gjord anmärkn., hvilken förmodligen var föranledd af reservantens
uppgifter, som äro oriktiga, alt antagandet af det nya förslaget
skulle föranleda till förändring af redskapen i allmänhet
och lill behofvel att kosta på större summor till ny redskap m.
m. Jag får säga, att om kar-beskattningen antages, så behöfver
man endast såga af de karen som äro större. Alla andra inventarier
i bränneriet äro enligt författningen användbara utan ändring;
så att denna är en af de mångfaldiga dikter, hvarmed
man sökt kullkasta dessa misshagliga principer. Det är derom
jag velat upplysa de Hrr, som trott derpå.
Hr Tornerhjelm: Man kan visserligen säga alt det är
ganska lätt ali litet förändra karen, men det är det icke; ty om
man ej vill skaffa sig andra, så kan man ej verkställa bränningen
med fördel. Bränvinstillverkning efter rationel grund vet man
ej af här i Sverige, utan Hr Frih:n liar förmodligen, under sina
resor utrikes, för att samla underrättelser för den författning som
skulle tagas från andra länder, sett att den sorts redskap, som i
allmänhet i Sverige begagnas, ej annorstädes användes, ulan att
annan redskap, som i Sverige är för högt beskattad, begagnas i
både Tyskland och Danmark. Här måste således helt nya appa4
H. 20
306
Den 20 April f. m.
rater anskaffas, och de sorn vi nu hafva, kunna alldeles icke begagnas;
således var Frilnns uppgift en vederläggning, som jag
alldeles ej kan erkänna.
Gr. af Ugglas: Jag vill blon med ett par ord besvara Hr
Wästfelt. Hr Wästfelt har, m. 11. andra talare, yrkat, att 1845
års författning mätte bibehållas, men att deruti borde göras de
rättelser, som lätteligen på praktisk grund kunna göras. För min
del tror jag dock saken icke vara så lätt. Jag föreställer mig
nemi. att allt sedan 1810, då Bevilln.Utsk. blef salt, hafva män
med erfarenhet försökt att träffa de rikliga grunderna, för alt beräkna
sanna förhållandet eller averkningen, som man sagt; men
detta system utförd!, har dock aldrig lyckats, ehuru dessa män
visserligen haft tillräcklig erfarenhet; och tvillar jag på att någon
ledamot, med samma erfarenhet som Hr Wästfelt eller st örre,
skulle kunna träffa de grunder, hvarefter man skulle komma
afverkningen något närmare. Jag önskar derföre att författningen
må slå qvar orubbad.
Man har sagt, att skatten kunde höjas på de delar af näringen,
som tåla en sådan förhöjning; men det finnes, i min (anka,
ingen del deraf, som ej tål det. Hela saken, om skatten förhöjdes,
blefve blott den, att de större brännerierna, hvilka i sjelfva
verket skatta mera än de mindre, finge draga än större tunga,
och att således, som jag förra gången yttrade, de större gingo
nedåt och de mindre uppåt. Ett förhållande, som jag tror
hvarken i statsekonomiskt hänseende eller annat vara nyttigt.
Jag vill nämna några ord om Hr Wästfelts anmärkt), emot
mig i afseende på rörens bestämning genom diametern i st. f.
genom höjden. Jag vet visserligen att jag ej absolut genom höjden
kan förekomma nu skeende missbruk, mpn derigenom bestämmas
dock de proportioner, hvilka man ej kan öfverstiga för
att få tillräcklig inkomst. Då jag derjemte tillagt, att pannans
höjd ej får vara mindre än ^ af diametern, samt att hallen med
rör, vinkeln etc., ej får utgöra mer än £ af pannans rymd, så hatjag
dermed tillräckligt tillkännagifvit dimensionerna.
Frih. Raab har sagt, att skattens förhöjning vore den egentliga
orsaken till missnöje; men det är icke endast det, utan
egentligast obekantskapen med de grunder, hvarpå denna författning
skulle byggas, del är denna obekanlskap eller afvoghet, om
jag så får säga, som åstadkommit detta missnöje. Och då jag nu,
som jag nyss sagt, ej anser frågan vara af den vigt, alt man för
dess genomdrifvande skulle äfventyra att onödigtvis frambringa
missnöje i en lid, så diger på söndring, som den nnvar.; så tror
jag det vara skäl att ej för mycket yrka derpå.
I afseende på den af Frill. Cederström, Rudolf, och Hr von
Hartmansdorff gjorda anmärkn. om Konungens rätt att, om högst
vigtiga omständigheter inträffa, förbjuda rörelsen, får jag förklara,
att jag instämmer i Frih. Raabs åsigter; men som det ingenting
gör till saken, om 1845 års författning kommer att läggas till
grund för den blifvande, så torde den anmärkn:n få helt och
I) e n 26 April f. m.
607
hållet förfalla. Jag får dock fästa Hrr:nes uppmärksamhet på, att
de af desse Hrr åberopade ord ej finnas intagna i den K. propos:n.
Det är således icke något borttagande ur förslaget, och
dä frågan dessutom är ett önskningsmål blott, hvarpå K. M. äger
alt göra del afseende Honom lämpligast synes; så tror jag att
R. St. ej böra bekymra sig om denna fråga. Uå K. M. Sjelf
borttagit detta stadgande, sä synes det mig vara eli slags moraliskt
tvång, att ånyo införa detsamma i förslaget.
Hr von Hartmansdorff: Jag gör all rättvisa åt det nit,
hvarmed Frih. Raab förfäktar sina meningar: han känner de
missbruk som föröfvas, han vill förekomma dem, han godkänner
icke den nuvar. beskattningen, emedan han vill anskaffa en ökad
skatt som riket behöfver. Men det oaktadt, kan jag likväl icke
ingå på hans meningar. Man talar alltid med nachdel, när man
yttrar sig i en fråga, der man har motståndare, hvilka äro saken
fullt' vuxne och som yttra sig med värma, för alt ej säga entusiasm.
Jag skall dock vidröra vissa punkter, som förevarit och
mot hvilka jag har anmärkmr att göra. Man säger att det här
till efterföljd uppgifna förslaget redan länge varit utöfvadt i Preussen,
och ali hvad som lyckas der, matte ock kunna ske här. Men
jag beder eder, mine Hrr! ihågkomma huru det är beskaffadt med
potatisen på landet i Sverige. Vi hafva ej vi en så beskaffad
corps som Preussens gensd’armer, hvilka finnas öfverallt, äro ur
arméen valda såsom de mest pålitliga och skickliga, samt i alla
hänseenden tjenliga att iakttaga hvad som till polisen hörer. Huru
skulle då här kunna iakttagas samma kontroller som i Preussen,
och som behöfdes i fall samma författning antoges? Jag inser
det icke. Föreskrifterna derom skulle sålunda blott komma
att stå pä papperet! Frih. Raab har anmärkt att, om den i frågavar.
förhöjda bränvinsskatten ej vunnes, ehuru staten nödvändigt
behöfver större inkomster, så blefve följden, att man måste
lägga bevillning på något annat. Hvad skadade det? För min
del måste jag uppriktigt förklara, det jag skulle beklaga, om bränvinsskallen
bär blefve så betydlig, alt Konung och Ständer fördenskull
föranleddes hålla bränvinsnäringen kär, eller om det
blefve dem ett behof, att upprätthålla en näring, som jag pä det
högsta önskar måtte gå under. Jag har i andra länder, der fråga
varit om nykterhetens upphjelpaude, hort foslerländske män
klagande säga: det är förgäfves, att hos oss hoppas någon åtgärd
härför af styrelse eller representation, ty bränvisskatten är så stor
och för riket så behöflig, att man ej vågar vidröra den, utan
hellre fördrager fylleriet och dess skadliga följder. Af detta skäl
önskar jag alt här i Sverige bränvinsskatten måtte blifva ju min
dre, ju bättre, och att man må taga sina skatter hvar helst ifrån
man för öfrigt kan, men ej från denna näring. Alskillige talare
hafva yttrat sig om Konungens rätt att förbjuda bränvinsbränningen,
och påstått att derom ej behöfdes någon föreskrift i
författningen. Men just hvad desse talare anfört emot införandet
20 *
308
Den 26 April f. m.
af ifrägavar. ord, föranleder mig anse deras qvarstående så mycket
nödvändigare och riktigare. Vid den omständigheten, att K.
M. i Sitt förslag ej intagit dem, fäster jag mig föga. Det kan
mycket väl hända att kontrasignanten af glömska eller förbiseende
låtit något sådant undgå sin uppmärksamhet; eller ock är det
möjligt, att de, som hylla vissa grundsatser, äro af kärleken till
dem sä betagne, att de förbisett grundlagens stadgande i detta
fall. Man kan visserligen säga, alt då det i grundlagen är föreskrifvet,
all K. M. äger lagstifta i ekonomiska mål, det kunde
vara öfverflödigt att upprepa detsamma i författningen; men på
de skäl, Frih. Cederström anfört, kan jag ej finna, att det på något
sätt skadar, ulan Ivertom gagnar. När dertill kommer alt
den nya bränvinsförfaltningens förfäktare anse orden böra uteslutas,
anser jag dem så mycket hellre böra stå qvar. Man säger
alt denna författning är ett önskningsmål. Jag lemnar dock derhän
huruvida hon derföre kan anses, då hon varit handlagd af
LagUtsk., sorn har med lagstiftningen alt göra, af Bevilln.Utsk.,
som har beskattningen, och ej blott af Allm. Besv.-.o. Ekon.-  Utsk., som har önskningar alt framföra. Jag tror i alla fall, alt
der sådant kan vara tvifvel underkastadt, der bör man akta sig
för att göra frågan än tvifvelakligare, genom uteslutning af ett
stadgande, som förut stålt i författningen. Man skulle eljest säga:
hvarföre häfva dessa ord blifvit uteslutna? Jo derföre! att
man afstått från tanken att K. M. äger denna rätt. Bevilln.-  Ulsk:s underlåtenhet utvisar alt äfven det ansett rätten försvunnen.
Frih. Raab: Jag anser mig skyldig att svara några ord på
de anmärkn:r som blifvit gjorda. Hr von Hartmansdorff anser
förslaget hafva det stora fel, alt det ej kan efterlefvas här i landet,
emedan vi ej hafva en gensd’armes-corps för alt bålla jemn
eftersyn i brännerierna. Jag får dertill säga, att här icke gäller
frågan om att tillämpa kar-bestämningen för de små brännerierna,
utan alt frågan här gäller blott de stora brännerierna, hvarest
alltid flere personer finnas tillstädes, så att jag ej kan annat
finna, än att eftersyn der är ganska lätt, ja lättare än i våra nnvar.
bränneriet-, sådana de hittills ägt rum. Hr von Hartmansdorff
beklagar om bevilln.-n pä bränvinet blefve högre, emedan
man derigenom skulle ingifva våra statsmakter en kärlek för
liränvinsbränningen i allmänhet. Jag tviflar dock på att någon
större nykterhet skulle vinnas genom bränvinsbränuing utan skatt;
emedan jag erinrar mig att på 1600-talet en landsh. skref till
regeringen, att folket bränner i hvar stuga, bad regeringen för
all del ställa så till, att något förbud på bränvinsbränning lill
denna utsträckning gjordes, eljest blefve folket förderfvadt. Ett
skäl har Hr von Hartmansdorff anfört, som verkligen är karakteristikt,
för sin önskan att i författningen måtte såsom hittills utsättas
vilkoret i afseende på K. M:s rätt att inställa bränvinsbränningen;
han önskar det nemi. derföre, att den nya bränvinsförordnrns
anhängare vilja hafva bort det. Hr von Hartmans
-
Den 26 April f. m.
dorff lärer oss luiru man skall framställa sin mening för alt få
sin vilja fram. Jag bör dessutom förklara, alt del är icke lill
bränvinsbrännarnes nylla, utan till landets, som jag yrkat, att
man skulle betaga all den fruktan i en näring, som derigenom
ovilkorligen uppslår. Vidare bar Hr von Hartmansdorff yttrat,
att delta ej vore ett ekonomiskt lagstiflningsmål, emedan LagUtsk.
dervid biträdl; men jag får dervid erinra, alt LagUtsk. blott
varit tillkalladi för alt yttra sig öfver straffbestämmelserna, och
icke öfver sjelfva författningen. Derigenom torde denna anmärkn.
vara vederlagd.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. ansåge de vid Ulsk:ns
förevar, betänk, oell det dervid fogade förslag lill förordn., ang:de
tillverkning och omdistillering af bränvin, gjorde arnnärknu' föranleda
lill återremiss,
Hopades ja.
Fl r Gr. o. Landtm, hemstälde härefter, om R. o. Ad. behagade
tillåta, afl del nu till pröfning förekommande, vid Utskms
ifrågavar. betänk, fogade förslag till förordn., ang:de försäljning
och transport af bränvin, linge föredragas på det sätt, att §§:ne
endast uppnämndes och de §§, emot hvilka ingen anmärkn. blefve
gjord, ansågos godkände.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt om icke,
i händelse denna författning blifver återremitterad, det vore rådligast,
alt icke antaga någon eller några §§ särskildt; emedan
Ståndet sålunda skulle binda de förenade Utskms händer, i fall
dessa sedermera skulle finna, att besluten ej passade väl tillsammans.
Jag ville derföre, för min del hemställa, att en livar som
har någon anmärkn. all göra, framställer den alldeles på samma
sätt som i afseende på författningen om tillverkningen, på det
alt anmärknme sedermera måtte gemensamt afgå till Utsk., för
nödiga rättelsers vidtagande.
I anledn. af denna Hr von Harlmansdorffs framställning,
hemställde Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge Utskms
ifrågavar. förslag böra i dess helhet förekomma lill pröfning.
Denna propos. besvarades med ja, hvarefter den del af prosten
Nibelii Utsk:s betänk, bifogade reservation, som angick blänsvinsförsäljningen,
blef uppläst på begäran af
Hr von Hartmansdorff, som sedermera yttrade:
Jag anhåller för min del, att få instämma i prosten Nibelii
reservation och att Utsk. mätte taga henne i öfvervägande.
Häruti instämde Hr Ribbing, Arvid.
Frih. Raab: Jag vill ej besvära R. o. Ad. med uppläsandet
af min reservation i denna del, utan anhåller blott alt få göra
några anmärkn:r. Jag kan ej fullt instämma i prosten Nibelii
reservation, d. v. s. jag instämmer i 2:dra punkten, men ej i de
310
Ben V6 A piil e. m.
2 öfriga. Den 1 :sla punkten innehåller nemi. att det skulle vara
hvarje lands- eller stadsförsamling rättighet lernnad att, om den
besluter att all slags bränvinsförsäljning i minut skall upphöra,
då få stadfästelse pä ett sådant beslut, d. v. s. alt det skulle bero
på majoriteten i sockennämnden huruvida någon minntförsäljning
skulle få finnas inom socknen eller ej. Jag har inom Utsk. beslridt
en sådan lagbestämmelse, och jag (ror alt det verkligen vore
ingenting vådligare än alt ät en sockennänmds majoritet öfverlåta
alt bestämma öfver mängdens rätt. Jag känner bestämdt
socknar, der del skulle blifva beroende af 2 ä 3 personers godtycke
att borttaga ett förr inom socknen varande gäslgifveris försäljningsrätt,
och samma personer skulle kunna besluta att ål sig
anlägga krog pä annat ställe; detta sednare gifvet' författningen
anledn. till, hvaremot jag m. 11. reserverat oss. Jag anser nemi.
nödvändigt, i alla de §§, der en sådan rättighet förekommer (och
det är flera sådana såsom t. ex. 3 §, 4 § 2 morn., 7 § m. 11. J
att det må tillhöra landsh.-embetet alt deröfver besluta, eller som
jag föreslagit att del må bero på församlingarna att göra öfverenskommelser
men ej verkställa dera förr, än de vunnit laga kraft,
d. v. s. alt del må väl vara majoritetens rätt alt deröfver utlåta
sig, men dock anktoriteterna förbehållet alt deröfver besluta; ty
eljest kunde en minoritet deruti blifva alldeles orimligt undertryckt.
Jag ber Hr von Hartmansdorff vara god och slå upp betänk, sid.
24 och fästa sig vid min reservation emot 7§ mora. 1, samt mitt
förslag till dess ordalydelse; och jag tror att Hr von Hartmans
dorff
skall göra rättvisa åt den förändring jag yrkar, såsom alldeles
nödvändig, så framt ej minoriteten skall blifva undertryckt af
majoriteten.
Vidare, efter jag har ordet, ber jag alt få göra en anmärkn.
emot ifrågavar. förslag. I § 32 Ilar Utsk. föreslagit, att bibehålla
den föreskrift som för närvar, finnes, nemi. att köpare ej må lill
vittne antagas i fråga om del bränvin, han sig sjelf tillhandla!.
Denna föreskrift Ilar hittills lagt hinder i vägen för lönkrogars
upptäckande, och jag har hört all den varit största orsaken hvarföre
konobetjeningen har ansett sig oförmögen att konna komma
åt lönkrogarne. När man vet att polisbetjeningen får vittna i mål,
der de haft sin hand med, när man vet att tulltjensteman få vittna
i mål, der de bilrädl i beslagen; sä hvarföre skulle ej en person
som köpt bränvin fä villna likaväl som en annan? Det är icke
omoraliskt, men det är vära Hrr jurister i Utsk., sorn funnit nöd
vnndigt
för principens skull alt bibehålla denna föreskrift. Om
föreskriften får utgå, tillkommer det sedan domaren i hvarje särskildt
fall att pröfva, huruvida vittnet i följd af sin köpenskap var
jäfvigt eller ej! Jag tror alt denna föreskrifts bibehållande fortfarande
som hittills skulle välla, det författningen aldrig kan blifva
efterlefd. Vidare tror jag att Utsk. har förfarit orätt, då del medgifva
samma rättighet, som hittills åt jordbrukaren, alt sälja |
kanna bränvin, Jag tror alt comiléens förslag i det fallet var
bättre, nemi. att all försäljning borde vara inskränkt till 7^ kanna,
utom i vissa delar af socknarnc, der undantag ägde rum. Då
Den 20 A pi il f. m.
311
hade nian varit i tillfälle ali hålla närmare kontroll öfver bränvinsförsäljningen
i allmänhet; och det är säkert ätt för närvar,
missbrukas ofantligt mycket rättigheten för jordbrukaren att utminutera
bränvin lill dem, som göra arbete på stället. Det är
lätt a11 uppgifva, det en petson gjort arbete, och derpå sälja bränvin
till honom; jag har sett exempel pä att man låtit göra slota
arbeten endast för bränvin.
Vid 30 §. ber jag -att få göra en anmärkn. Der stadgas all
den som olofligen försäljer bräuvin förlorar varan; hvilket synes
mig vara för hardt, och ej alltid motsvarande brottet. Det kan
ju nemi. ganska lätt hända, att en person, som är obekant med
den nya föreskriften, gör upp en spekulation på 10 ä 12,000 kannor
bränvin, men råkar på en bedragare, som i stället för att betala,
invänder att säljaren ej haft rättighet alt handla med bränvin.
Delta är ett misstag, som ej observerades förr än § var genomgången,
oell då ausåg man sig ej kunna rätta det. Jag hoppas
ock att åtskilliga andra mindre anmärkn:r blifva observerade dä
betänk, blir äterremilleradl, äfvensom jag anhåller att Utsk. mätte
taga i betraktande, hvad jag i min reservation, som är understödd
af flere ledamöter, liar sagt i öfrigt mot denna förorda, om bränvinsförsäljning.
Hr von Hartmansdorff: Jag ber Frih. Raab fästa uppmärksamhet
derpå, att prosten Nibelii reservation är ej emot miuulförsäljning
hvarken inom lands- eller stads-församling; men är
emot försäljning af bränvin till förtäring på stället. Således är
hans reservation ej rigtad emot försäljningen, utan emot vislandet
på krog. Jag tror följaktligen, att föreskriften ej vore betänklig
hvarken för dem, som vilja sälja eller supa bränvin. Saken är
blott, sorn jag säger, alt förekomma krogsiltandet. Frih. Raab har
i sitt förslag hänskjutil denna fråga till godkännande af K. bef:de
genom stadfästelse. Visserligen har jag i allmänhet ingenting emot,
att K. bef:de må kunna medla emellan olika meningar om del
nyttiga i en församligs beslut; men hvartill behöfves att på förhand
föreskrifva, del landsluns stadfästelse skall derpå följa, dä i
alla fall den, som är missnöjd med sockenstämmas beslut, äger att
klaga hos landsten, såvida saken ej hörer till domkapitlets pröfning,
hvilket här icke är händelsen. Jag tror således ej att det
tillägg Frih. Raab föreslagit, skulle vara nyttigt.
llr Ribbing: Jag har begärt ordet för all instämma i Frih.
Raabs mening, ang:de bränvinsköpares rätt att få vittna emot lönkrögare.
Strängt taget kunde det visserligen sägas, all de haft
delaktighet i brottet; men denna delaktighet är ej af sådan natur,
att den bör från vittnesmål utesluta, då vittnet af sin berättelse
hvarken kati vänta nylla eller skada. Dä nu della stadgande jemväl
hittills varit näslan största hindret för lönkrögeriels upptäckande
och utrotande, så anser jag det så myckel mera oriktigt,
ali del qvarstår och endast ledande till denna lönrörelses fortfarande.
312
ben 26 A pi il f. ni.
Frih. Palmstjerna, Carl Ollo: Vid 7:de §:n, som handlar
om försäljning af bränvin i minni, får jag göra den anmärkn.,
att det synes mig olämpligt, att sådan försäljning af bränvin i
minut på gästgifvaregårdarna skulle bero pä pastor och socknemän.
De kunna visserligen bedöma hvad som i afseende på
socknens, förhållande dertill kan vara lämpligt eller ej; men hvad
gäslgifvaregårdarnas förhållande i öfrigt beträffar, så, emedan deras
verkan sträcker sig äfven till en mängd personer utom socknen,
skulle jag tro, att del hädanefter som hittills bör finnas någon
auktoritet utom socknen, som har tillsyn öfver gäslgifverierna
och bestämmer huru de böra vata beskaffade. Dä 1111 härtill
lägges, ali förslaget jemväl innehåller, att det skulle bero pä
socknemän och pastor att bestämma hvad afgift, som en gästgifvare
skall vidkännas för rättigheten all försälja bränvin i minut,
samt hvad afgift en krog i öfrigt skulle vidkännas till socknen
för rättigheten att der sälja bränvin; så är i min tanka en alltför
stor makt lagd i socknemännens händer, hvaraf äganderätten
kan lida för mycket intrång, äganderätten af sådant, som fortfarit
i flera mansåldrar. Ett krogställe t. ex., som kan vara ganska
nyttigt och nödigt, der det nu finnes, och som der befinnes
sedan 100 år tillbaka, skulle genom socknemännens och pastors
beslut kunna beläggas med en sådan afgift, att det blefve omöjligt
för denna krog att vidare existera; ehuru det likväl vore
nödigt och angeläget alt den der funnes för den mängd forbönders
skull, som der färdades fram. Det är ej sagdt, att på denna
krog endast bränvin försäljes. Der kan vara mycket annat
än bränvin sorn den, hvilken färdas vägen fram, behöfver lill vederqvickelse
på sin resa. Det vore att uppoffra ägarens rätt och
dens, hvilken ej kunde göra sin röst gällande, om man anloge
den nnvar. redaktionen af denna §; emedan den gör omöjligt,
att besvära sig emot de beslut, som socknen i detta afseende fattat.
Detta är ali gå något för långt i ifrandet för nykterhet, äfvensom
jag anser det stridande emot all annan lagstiftning som
i riket är gällande.
Jag anhåller 0111 återremiss, och att dessa mina anmärknamå
få åtfölja till Utsk:s närmare begrundande.
Gr. af Ugglas: Fullkomligen instämmande med Frill. Palmstjerna
i afseende å obilligheten af socknemännens behörighet att
besluta öfver gästgifvaregårdarna, är jag till en del af honom förekommen.
Dessa gäslgifvaregårdar åro ej till för socknen enskildt,
utan för den allmänna trafiken, och då på sådana ställen
naturligtvis det allmänna intresset måste vara öfvervägande,
så kan jag ej tro, att socknen bör kunna äga rätt att på ett måhända
menligt sätt inverka på den allmänna rörelsen. Jag utsträcker
detta äfven till all annan bränvinsförsäljning inom socknen.
Jag skulle kunna anföra ett exempel till stöd för min fruktan,
att lönkrogar skulle uppstå i brist på beviljade krogar. Vid
sydvestra delen af kusten finnes en socken, hvarest pastorn, en
ifrig nykterhelsman, förmådde sockneboerne att till landsh.-em
-
Den 26 April f. m.
313
betet ingå med begäran, att den krog som der fanns skulle upphäfvas,
och efter en sådan förnyad anhållan beviljade landsh.-  embetet detsamma; men efter ett års förlopp ingingo flera med
önskningar om att krogen ånyo måtte upptagas, emedan så många
lönkrogar under liden hade uppstått, att K:s bef:de ej mäktade
förekomma deni. Sålunda om majoriteten skulle hafva öfver
minoriteten rättighet att förbjuda bränvinsförsäljning, och utöfva
denna rätt, så skaffade sig minoriteten bränvin alt supa i alla fall, och
skedde det ej på lofligt sätt, så skedde det genom lönkrogar, hvilka
jag anser vida farligare än flertalet af de privilegierade. Då
dessutom K:s bef:de naturligtvis är i främsta rummet angelägen
om ordningen inom sitt län, sä lemnar K:s bef:de troligen ej
heller rättighet till krogs anläggande ål någon socken, der sådant
ej är angeläget.
På dessa grunder måste jag motsätta mig hvad Hr von Hartmansdorff
yttrat, samt yrka återremiss. Jag instämmer dessutom
med Frih. Haab deruti, alt Ulsk. mätte besluta alt ej mindre belopp
än 7^ kannor bränvin må få försäljas, så alt den nu hvar
och en jordbrukare beviljade rättighet, alt lill sina arbetare försälja
^ kanna bränvin, ej må få qvarstå; en rättighet, hvilken,
som Frih. Haab omnämnt, för mången mindre grannlaga husbonde
varit en frestelse, att hos dess tjenare utbreda bränvinssupandet.
Hr Ribbing: Om ej exempel i allmänhet voro otjenliga,
så skulle jag i motsats mot hvad den siste värde talaren yttrat,
framdraga exempel, hvarigenom tydligen ådagalägges nyttan för
församlingar, som önska osedlighetens aflagande, att då öfverenskomma,
det krogar derinom icke vidare få finnas. Genom sådane
förbud har vunnits, att inga andra krogar funnits qvar, än
gästgifvaregårdarna; och då man kunnat förmå äfven desse att afstå
från rörelsen och K:s bef:de del bifallit, så har det inom den
ort, der jag bott, gjort ganska stor nytta och ursprunget till många
brott, som eljest besvärat domstolarne, sålunda blifvit undanröjdt.
Jag skulle derföre tro att, om något sådant exempel skulle
gifvas som Gr. af Ugglas anfört, hvilket jag ej vill betvifla, att
församlingen då, i fall särskilda omständigheter det föranleda, må
vara oförhindrad att förändra sitt beslut; men att icke vilja medgifva
församlingen att få fatta en sådan öfverehskommelse utsträckt
äfven till gästgifvaregårdarna, förekommer mig obilligt.
Om, som raan sagt, myckel annat säljes på krogarne, så må det
ju ske; men de behöfva sedermera ej kallas krogar, då bränvin
der ej försäljes. Likaså på gästgifvaregårdarna.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Det är i afseende på
den nya princip för beskattning, som är i fråga i afseende på
bränvinsförsäljning, som jag önskar yttra några ord. Jag tror
det ej vara grundlagsenlig!, att uppdraga åt pastorer och socknemän
att beskatta Svenska folket. Här bestämmes visserligen att
slaten äger tillämpningen af skatten inom kommunerna, men att
den skatt som häruti skall påföras socknen skall in casu bestäm
-
314
Den 26 April f. m.
mas af pastor och socknemän; och delta tror jag vara en ny och
vådlig väg, ly om det nu blott antages för bränvinsförsäljning, så
kan del ju äfven antagas för andra handteringar, och huru ojemn t
en sådan beskattning skulle utfalla i de olika orterna, det torde
hvar och en inse. Det åsyftade ändamålet torde ock förfelas,
samt mosalsen snarare befordras, enär det blefve en fördel för
kommunen att göra rörelsen för de krogar, som inom densamma
uppslå, sä lönande som möjligt. Jag skulle derföre vilja afstyrka
så väl principen, som dess tillämpning, emedan den blott är
alt betrakta som ett premium för kommunen, att inom sig tillåta
rörelsen.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Mörner har trott, alt i den
2:dra punkten af prosten Nibelii reservation vore införd en nyhet
i beskattningsväg. Jag beder så väl den värde talaren, som
H. o. Ad:s ledamöter i öfrigt, gifva akt på förslaget och hurudan
dess beskaffenhet är. Der står: ”— —; samt att då städerna
för bestridande af sina kommunal-utgifter vanligen haft af krogarne
en icke obetydlig inkomst, ifrågavar. bränvins-magasiner
äfven böra med skatt beläggas.” Del är möjligt att dessa ord:
”med skatt beläggas” ej äro väl valda: men förhållandet är, pä
sätt hvar och en vet, som närmare känner det, att i åtskilliga
städer krogrättigheten auktioneras bort till fördel för deras kommunal-utgifter.
Om nu bränvinsförsäljning förbjödes krogarna och
hon i stället skedde på ställen, der del ej tillätes att förtära det,
samt denna bränvinsförsäljnings-rättighet borlauktionerades lika
som hittills åt den mestbjudande, så infördes ingen ny beskattning,
utan man bestämde blott olika ställen för bränvinsförsäljning
och förtäring. Kan man förekomma hvad hittills ägt rum,
eller att krognäringen på delta sätt förblifver en tillgång för städernas
kommunal-utgifter, sä vore det väl; men det tror jag ej
låter sig göra så läll. Emellertid vore detta stadgande en utväg
att göra henne så litet skadlig som möjligt.
Gr. Lewenhaupt, Gustaf Guslafsson: Det förefaller
mig besynnerligt all höra den särdeles ömhet, hvarmed en del af
delta Stånd omfattar de bränvinssupande. Skulle de icke kunna
laga med sig bränvin för att hafva till hands, då de passera en
gästgifvaregård, utan att det. derföre måste der nödvändigt finnas
bränvin för de supande? Jag får upplysa ali Frih. Palmstjerna
förstår sig rakt icke på något som rörer bränvin, emedan han
aldrig förtär bränvin, och dä det är fråga om bränvin, så är
Frilen alldeles främmande derför. Det skulle vara obeskrifligt
hårdl föi' en församling, att tvingas att hysa en krogrörelse inom
sig, då församlingen sjelf beslutar att den icke bör finnas. Jag
kan således ej annat än instämma med Hrr von Hartmansdorff och
Ribbing i antagandet af prosten Nibelii reservation.
Frih. Raab: Jag tillhör deras antal, som förtära bränvin.
Jag hyser dock samma åsigt som Frih. Palmstjerna, och jag uttalade
den äfven första gången jag hade ordet, nemi. alt den
vådligaste föreskrift i denna författning är den sorn i den 7. §
Den 20 April f. m.
315
influtit; iv (let skulle komma att helt och hållet bero på en majoritet
i en sockenstämma (om pastor understödde den) ali bestämma
om en gästgifvaregård bör finnas eller ej. Man får lof
att komma ihåg, att en gästgifvaregård kan vara värd många
1000 r:dr lill följe af rättigheten alt sälja spirituosa. Man bör
äfven komma ihåg, hvad Frih. Palmstjerna sagt, att utom bränvin
försäljas der jemväl andra brända och distillerade drycker,
som det här i förslaget heter; oell då man ej kan tänka sig en
sådan i hast inträdd nykterhet hos folket, att det ej bland de
resande funnes personer, som önskade alt få en sup eller annat
spirituöst, så skulle det vara en orimlig hårdhet emot gästgifvaren,
alt fråntaga honom rättighet att försälja det, likasom det vore
orimligt att förneka en resande att få någon vederqvickelse pä
sin färd. Jag vet ingen auktoritet som jag ej skulle såsom sisla
instans föredraga framför sockenstämma. Jag erinrar mig i afseende
härpå ett beslut, som en sockenstämma fattade i min hembygd,
nemi. att ingen fick fiska på lördagen. Det upphäfdes af
K:s
en sockenstämma kan hestuta. Orsaken lill förbudet var den,
alt åtskillige bönder ej hade lid att fiska alla dagar i veckan och
ej ville vilja om söndagsmorgonen, i hvilket sednare de tvifvelsutan
hade rätt; men derföre att de sorn utgjorde majoriteten beslölo
det, så borde väl ej minoriteten blifva underkastad eli så
orimligt beslut som att ej få fiska på en lördag. Det är ock del
jag med min reservation åsyftat, nemi. att sockenstämman ej må
besluta i sista instansen, utan att det slutligast må bero på K:s
befide att fastställa, d. v. s. all minoriteten må kunna klaga,
om den linner beslutet allt för orimligt.
I afseende på Gr. Mörners betänklighet all det vore grundlagsvidrigt
att en sockenstämma ålade beskattning; så hemställer
jag huruvida ej taxeringscomileerna äro i samma kategori eller
en delegation af li. St. som ålägger beskattning. Om Ii. St.,
som äga alt sig sjelfve beskatta, öfverlemna den att verkställas åt
en sockennämnd eller sockenstämma eller en taxerings-comilé,
så mätte saken vara densamma; så ali jag anser del vara deras
ovilkorliga rätt.
Uppå härefter framstäld propos. blef ölskins förevar, förslag
till förordn. angide försäljning och transport al bränvin, på grund
af de deremot gjorde anmärknir, af R. o. Ad. återremitterad!.
Anmäldes och lades på bordet ett från Sta isU t sk. inkommet
mern. N:o 126, angide aflöningen förden hos RiksStin och Utskin
anstälda betjening.
11. 11. o. Ad. åtskildes kl, ^ lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
31G
Den 20 April e. m.
Onsdagen den 26 April 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.uldr. för denne dag f. m.
Med tillkännagivande, all Hr Tornerhjelm, lindolf, såsom
ledamot af Bevilln.Utsk., erhållit 3:ne veckors ledighet ifrån
d. 1 nästk. Maj, anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Electorer,
att ulse en ledamot att under Hr Tornerhjelms frånvaro i nämnde
Ulsk. inträda.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUlskis d. 12 och 19 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 35, i anledn. af väckte motioner
om ändring af 2 § samt upphäfvande af 5 och 6 §§ i 2 cai».
Giftenn.balken, ang:de dem, som äktenskap med hvarannan ej
bygga må.
Föredrogs ånyo LagUlskts d. 12 och 19 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 36, i anledn. af väckte motioner om förändring
af lagens stadganden, ronde testamenls-frihelen, samt af 8
cap. Jorda-balken, ang;de rättigheten alt bortgifva jord, hus eller
tomt.
Gr. Sparre, Erik: Jag har inom LagUtsk. icke deltagit
uti förevar, utlåt. Om jag också icke kan till alla delar inklämma
uti Hr Dalmans motion, har jag likväl ansett densamma förtjena
något afseende och icke hafva bordt helt och hållet afstyrkas,
såsom Utsk. gjort. Utsk. har sagt, att arfvejords-systemet
står i närmaste samband med Sveriges samhällsförhållanden, och
Utsk. har tvekat att rubba denna grundval för samhällets bestånd.
Jag vill icke bestrida, att arfvejords-systemet utgjort en
sådan väsendtlig grundval för vårt samhälles bestånd. Jag ämnar
icke ingå i någon pröfning af arfvejords-systemets vigt, men
jag anser att detta system, sådant det genom sednast stadfästade
arfslagar blifvit, långt ifrån att bihehälla jorden inom slägterna,
leder antingen till jordens försäljning eller till dess oändliga fördelning.
Så länge nemi. sonen hade dubbel lott emot döttrarna,
var det honom lätt att, emot erläggande af lösen till de sednare,
bibehålla fadrens jord, och jorden blef sålunda inom slägten.
Numera deremot har arfsrätten blifvit lika och möjligheten till
en sådan inlösen försvårad; lill följd hvaraf det är sannolikt, att
jorden mycket oftare än hittills kommer att delas eller, på sätt
jag nyss hade äran nämna, försäljas. Genom det förbud, som
vår nu gällande lag innehåller för innehafvaren af arfvejord, att
lill större eller mindre del genom testamente deröfver förfoga,
är det också alldeles omöjligt för innehafvarne af sådan jord, att
söka verka lill des£ bibehållande inom slägten. Jag skulle säle
-
Den 20 A pi il e. m.
des tro, att äfven de, sora ifra för arfvejords-systemets bibehållande,
skola samtycka lill de ändringar i nu gällande lagstiftning,
sora kunde finnas behöfliga för att befordra egendomarnes bibehållande
inora slägten. Jag tror att detta kunde ske, derigenom
att man medgaf innehafvaren af arfvejord, alt på det sätt förfoga
öfver sin jord, att han skulle bestämma hvilkendera af arfvingarne
borde, emot erläggande af lösen till medarfvingarnc,
komma i besittning af jorden. Denna lösen knöde bestämmas
antingen af testator sjelf eller efter raätisraanna ordom. Jag vill
icke nu ingå i någon närmare pröfning af fördelarne utaf det
ena eller andra. Om R. o. Ad. återremitterar betänk., så torde
det blifva LagUtskis åtgärd, att taga i betraktande, hvilkendera
utvägen skulle vara den lämpligaste; men jag yrkar att, för vidtagande
af en sådan åtgärd, R. o. Ad. ville återremittera betänk.,
helst detsamma redan blifvit af 2:ne RiksSt. till LagOlsk. återremitterad!.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: För min del kan jag
icke finna tjenlig! alt, på sätt Gr. Sparre föreslagit, återremittera
detta betänk. De af bemälde ledamot framslälda förhållanden
hafva, tyvärr, alltför liten gemenskap med förevar, af Hr Dalman
väckta förslag. Motionären har dervid tydligen åsyftat, icke
alt bibehålla jorden inom börd, utan tv er t om alt utvidga testämentSrällen
lill borlgifvande deraf utom slägten. Mig synes det
just vara emot en sådan utvidgad testamentsrätt, sorn Utsk:s argumentation
äger fullt gällande kraft. Jag nödgas betvifla, att
genom nu skeende återremiss det af Gr. Sparre dermed afsedda
mål skulle med någon säkerhet vinnas.
Månne man icke snarare äfvenlyrar att Utsk., efter alt hafva
fått frågan tillbaka, möjligen ger den en utgång, som blefve mera
öfverensstämmande med motionärens åsigt? Och månne icke
det är att befara, det Utsk. finner sig, i fråga om det af Gr.
Sparre nu väckta förslag, föga föranlåtet att, med den ringa anledn.
motionen till en sådan vändning gifver, göra det hufvudsakliga
afseende derå, att det läte sig deraf förmås lill en helt annan
uppfattning af ämnet, och att göra en i följd deraf helt förändrad
uppställning deraf? Om jag sådant vågade föreställa mig, då
skulle jag med nöje instämma i den gjorda begäran om återremiss,
enär jag hufvudsakligen delar Gr. Sparres åsigt om det rätta och
önskliga i den sak han förordat. Men då jag anser denna hans
åsigt ej med nog utsigt till framgång nu först framträda, då éj
direkt derom blifvit i motionsväg framsläldl något förslag; och
enär jag gillar Utsk:s argumentation rör:de den af Hr Dalman
genom dess motion väckta fråga; så anser jag mig af dessa
begge orsaker böra vördsammast tillstyrka bifall å det utlåt, som
är afgifvet.
Gr. Sparre: Testamentsrätten, enligt landsrätt, är efter nu
gällande lag sådan, att det är innehafvare af arfvejord förbjudet,
att genom testamente deröfver disponera. Hr Dalmans motion
går ut derpå, att medgifva en utvidgning af denna rätt eller att
318
Den 26 A |>r i 1 e. ni.
upphäfva inskränkningen rleraf i så målto, att man skulle kunna
genom testamente öfver arfvejord förfoga. Jag har önskat, alt,
om man icke skulle kunna gå så långt, som Hr Dalman föreslagit,
man åtminstone måtte kunna gå så långt, att man medgåfve
någon dispositionsrätt öfver arfvejorden, så nemi., att testator likväl
holle sig inom slägten. Jag kan således för min del icke fatta,
hvarföre icke LagUtsk., med anledn. af Hr Dalmans motion och den
äterremiss, som R. o. Ad., om min vördsamma anhållan vunne
bifall, kan komma att besluta, skulle kunna taga saken i betraktande
på sätt jag begärt. Jag har så mycket mera anledn. till
en sådan förmodan, sora jag vet, att betänk, blifvit af PresteSt.
på dessa skäl lill LagUtsk. återremilteradt.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det gamla arfvejords-syslemet
uppkom deraf, att man betraktade jorden såsom slägtens tillhörighet
och att man genom arfslagarne åsyftade, att, så vid l möjligt
var, bibehålla jorden inom samma slägt. Det var då tydligt, att
man icke kunde medgifva testamentsfrihet för arfvejord, emedan
på sådant sätt jorden emot arfslagarne skulle kunna utgå ifrån
slägten och denna blifva beröfvad sin rättighet lill samma jord.
Jorden kunde af sig sjelf bibehålla sig inom slägterna så länge
den gamla arfslagen ännu var gällande, genom hvilken det bereddes
en möjlighet för sönerna alt lösa ut sina syskon. Sedanden
nya arfslagen numera blifvit införd, så verka lagarna ang:de arfvejorden
i motsatt syftning emot den, hvarunder de blifvit stiftade,
ty derigenom all någon testamentsfrihet ang:de arfvejorden
icke äger runi, så tvingas arfvingarna alt låta jorden gå ur slägterna,
sedan den nya arfslagen gjort det mer och mer möjligt,
att lösa ut samarfvingar. Det är för alt stödja den åsigten, att
jorden bör betraktas till en viss grad såsom en slägttillhörighet,
hvilket år nyttigt både i ekonomiskt och man kan såga moraliskt
hänseende, så vida nemi. derigenom ett band finnes emellan jorden
och dess ägare och jorden icke ensamt betraktas såsom en
handelsvara, som Gr. Sparres förslag blifvit framstäldl.
Gr. Sparre har föreslagit, att testamentsrätt ang:de arfvejord
skulle införas, men skyldighet vara för testamentstagaren alt utlösa
medarfvingarna och att denna lösen skulle till beloppet af
testator bestämmas. Skulle denna lösen bestämmas till jordens
fulla värde, så är med hela lagen sannolikt ingenting vunnet;
skulle det deremot tillkomma testamentsgifvaren all bestämma,
huru lågt lösen skall sättas under jordens värde, förfaller all verkan
utaf stadgandet ang:de lösen. Det är derföre i min tanka,
för att undvika krångel, bättre och enklare, att, i st. f. det föreslagna
stadgandet ang:de lösen, inskränka testamenlsfriheten till
arfvejord inom börd och sålunda endast i allmänhet stadga rättighet
alt inom börd genom testamente förordna ang:de arfvejord.
Hr Dalman har föreslagit rättighet alt borttestamentera jord
i allmänhet. Då måste det naturligtvis så mycket mera, på grund
deraf, kunna föreslås, att man må kunna testamentera jord in
-
Den 26 April e. m.
319
om börd, hvarföre jag för min del skulle t ro, alt eli sådant förslag
af Utsk. mycket väl kunnat framställas, på grund af nyssnämnda
motion. Jag får derföre förena mig med Gr. Sparre om
återremiss af betänk.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, samt Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle LagUtsk:s betänk. JN:o
36, ropades ja och nej; hvarefter Hr Landtm, hemstälde om R.
o. Ad. ansåge de emot förevar, betänk, gjorde anmärkntr föranleda
till återremiss, samt då härvid ropades starka ja, blande med
nej, förklarade det han troll sig hnna, att denna sednare proprostn
blifvit med öfvervägande ja besvarad.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s d. 19 och 22 dennes
på bordel lagda betänk. N:q_37, i anledn. af väckt motion om
ett tillägg lill 17 cap. 1 § Ärfda-balken.
Vid förnyad föredragning lades till handlingarne LagUlsk:s
d. 19 och 22 dennes på bordet lagde mern.:
N:o 38, i anledn. af skedd återremiss af Utsk:s betänk. N:o
20, öfver K. M:s nåd. propos. med förslag till förordn. ang:de
handelsboks vitsord; och
N:o 39, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o 28
öfver väckt motion om bestämmande af lid för vitesförbuds kungörande
i kyrkorne.
Föredrogs ånyo och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedannämnde
d. 19 och 22 dennes på bordet lagde utlåt:n och
betänlcn:
N:o 58, i anledn. af väckt motion om beklädnads-direktionernes
förpligtande, att insätta en del af de under deras förvaltning
ställde fonder uti R. St:s bank emot ärlig ränta;
N:o 59, i anledn. af väckt motion om tillvägabringande af
en inhemsk försäkrings-inrätlning emot sjöskador; samt
N:o 60, i anledn. af väckt motion, i fråga om skyldighet för
aboer å de till Kongl, och Hvitfeldlska stipendii-inrätlningen hörande
hemman att riksdagsmanna-arfvode erlägga.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 19 och 22
dennes på bordet lagda betänk. N:o 61, i anledn. af väckt motion
om indragning af Svenska postkontoret i Hamburg.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Detta är åter ett betänk,
af den beskaffenhet, alt Utsk. förklarar sig icke veta, huru det
egentligen hänger tillsammans med saken, men önskar likväl, att
R. St. måtte bos K. M. uttrycka den tind. anhållan att, om någonting
är att göra, detsamma också mätte blifva gjordt. Om
Utsk., i stället att komma med dylika förslag uti en mängd särskildta
frågor, ville framställa ett sådant i allmänhet att R. St.
måtte hos K. M. anmäla sin önskan, det K. M. ville vidtaga i
320
Den 20 April u. m.
alla hänseenden alla dc förbättringar, som Han finnér rikets behof
och fördel kräfva, så vore det något, som försloge, och med
en gång gjorde slut på dylika önskningar. Alen att, i hvarje särskild
sak, göra sådana framställningar, anser jag icke lämpligt.
Jag har yttrat mig derom, vid flera föreg:de tillfällen; R. o. Ad.
har ock redan afslagit åtskilliga betänk:n sådana som detta. Jag
anhåller atl Ståndet ville göra det äfven nu, i synnerhet som
man vet, att det torde vara få grenar af statsförvaltningen, der
så många förändringar ägt runi under sednare tider, som i postverket.
När nu R. St. vid denna riksdag, likasom vid den föreg:de,
hafva beslutat att post-styrelsen skall lemna Staten en
viss summa årligen, men får begagna den öfverblifvande inkomsten
till förbättringar inom postväsendet, så lära sådana icke uteblifva.
Jag förnyar således min anhållan om afslag å Ulsk:s tillstyrkande.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Utsk. har icke sagt, att
det ej hade någon kännedom örn förhållandet, utan der står, alt
”Utsk. icke äger den närmare kännedom om postförhållandena i
Hamburg och dermed sammanhang ägande öfriga omständigheter,
att Utsk. tilltror sig kunna direkt understödja motionärens önskan,
alt en postkonvention målle uppgöras med vederbör, postanit
i Hamburg”. Detta är en sak, hvarom Utsk. icke kan hafva
någon kännedom; men Utsk. har kännedom om, att bref,
forlskaffade genom denna inrättning, komma sednare fram,
och att denna inrättning kostar penningar, som kunde besparas.
Det blifver en annan sak, örn Hr von Hartmansdorff kan bevisa,
alt icke någon besparing kan åstadkommas. Dä kan Hr von
Hartmansdorff hafva rätt i sin framställning; men sä länge Ulsk.
har den åsigten, att besparing kan åstadkommas och skyndsamhet
i brefvexling beredas genom denna anstalts förändring,
om icke fullkomliga borttagande, så finner jag icke alt Utsk. liar
framstält någonting oriktigt i sak. Hvad som skall göras, det
kunna hvarken R. St. eller Utsk. bestämma, ulan det beror på
K. M. att vidtaga; men att någon fördel genom en förändring
bör kunna beredas, det är Utsk.s fullkomliga öfvertygelse; och
om saken undersökes, så tror jag att det kan lända postverket lill
inkomst i st. f. skada, hvarföre jag anser detta betänk, ganska väl
kunna af R. o. Ad. bifallas.
Hr von Hartmansdorff: Då Gr. Gyldenstolpe sjelf ur betänk.
uppläst de ord, hvarigenom Utsk. förklarat sig icke äga den
närmare kännedom om förhållandena, som erfordras, så torde jag
ej behöfva upprepa deni. Nu återstår den frågan: vinner man
något i tid, eller gör man någon besparing af kostnader, genom
det ifrågavar. postkontorets borttagande? Hvad den förra saken
beträffar, har motionären icke kunnat närmare uppgifva eller styrka,
den tidsförlust korrespondenter skulle lida genom Svenska
postverkets befintlighet i Hamburg. Om en sådan bevisning åstadkommits,
hade det måhända varit skäl alt derpå grunda ett så
be
-
Den 2ö A p r i 1 e. m.
321
skaffadl lillslyi kande, sorn det Ulsk. afgifvit. Men man liar icke
ens sökt visa, att tidsförlusten är så stor att derigenem någon
postdag försummas. Man måste visserligen erkänna, alt då bref
anlända från Frankrike, England, Preussen eller andra orter, som
hafva egna post kontor i Hamburg, någon tid mäste älgå för brefvens
skickande från något af dessa kontor till det Svenska och
deras ordnande derstädes; men att dertill skulle åtgå så lång
tid att en postdag förlorades, har jag svårt alt tro. Om så vore,
hade motionären sannolikt uppgifvit det och Etsk. derom underrättat
H. St. Den andra frågan var, huruvida någon besparing
af kostnader skulle genom indragningen vinnas? Det är visserligen
klart, alt om man icke har något postkontor i Hamburg,
sä slipper man också att aflöna någon postkommissarie derstädes.
Men om jag icke bedrager mig, är postkommissarie-befallningen
lorenad med den af minister-residenl i Hamburg. Om nu de
inkomster, denne embetsman i den förra egenskapen åtnjuter,
förminskas, så torde det blifva nödvändigt att öka hans aflöning
såsom minister-resident, i hvilket fall besparingen blefve ringa
eller ingen. Dessutom förekommer härvid en annan fråga. Såsom
bekant är finnes i Hamburg mångfaldiga postkontor. Der
finnes ett Danskt, ett Preussiskt, ett Thurn och Taxiskt och hvad
de alla heta. Om nu Svenska kronan, i stället alt hafva ett
eget, som emottager och till de särskilda postkontoren aflemnar
de från Sverige ankomna brefven, nödgades genom poststyrelsen
underhandla med något annat land eller med staden Hamburg
om Svenska brefvens emottagande, hvad vunnes dermed? Naturligtvis
mäste dä liqvider uppgöras mellan det Hamburgska postkontoret
och det eller de Svenska gränsepostkonlor, som brefven
afsända. De ökade göromål som derigenom skulle tillskyndas de
sednare, borde naturligtvis godlgöras dem genom ökad aflöning,
utom de nya kostnader som det förenämnde postkontoret i Hamburg
skulle erfordra. Dessutom, då der finnas flera postkontor,
som täfla med hvarandra om brefvens expedierande, så är det för
Sverige förmånligt, ett hafva eli eget postombud på stället, sorn
bevakar Svenska Kronans bästa och tillser alt hvarken den ena
eller andra postafsändaren öfverdrifven sina fordringar eller försummar
sina åtaganden. Nu är t. ex. förhållandet att del Preussiska
postverket besörjer våra brefs afsändning från Hamburg till
Franska gränsen, men att det Thurn och Taxiska förer Svenska
från Frankrike lill Hamburg. Pä detta sätt läflar man med hvarannan
och den stat som äger särskild postkommissarie i Hamburg
kan begagna lägenheten och få posten med största skyndsamhet,
och för bästa pris. Alldenstund förhållandet är så beskaffad!,
tror jag att R. St. göra bäst om de derutinnan icke
yttra någon mening, utan låta Konungen, genom den kännedom
Han genom sina embetsman har eller kan få om saken, sköta
densamma efter bästa godtfinnande, utan att R. St. uppgifva förslag,
som hvila på blotta förmodanden. Jag anhåller således om
afslag å betänk.
4 H. 21
322
Uen 26 April e. m.
Gr. Gyldenstolpe: Om R. St. icke skulle till K. M.
framställa önskningar i andia frågor, än der omsläudighelerne
voro så utredde, att R. St. kunde bestämdt uppgifva att det förhölle
sig så oell så, befarar jag att de skulle fä bra litet alt göra
vid riksdme. Hr von Hartmansdorff sjelf erkänner alt förhållandena
äro sä litet utvecklade, alt äfven han icke kan utreda
dem. Lika litet hafva R. St. eller ens Ekon.Utsk. kunnat reda
dem. Men detta torde vara ett ytterligare skäl för R. St. att hos
K. M. anhålla om en undersökning i ämnet. Motionären har
endast kunnat i allmänhet uppgifva de olägenheter, som för närvar.
i delta afseende förefinnas och hvilka äro kände för hvar
och en, som derom velat skaffa sig underrättelse. Vidare är det
faktiskt, att omgångeu med Svenska postverket derstädes förorsakar
ett dröjsmål med brefvens afgång utaf icke blott några få
ögonblick, utan ofta en hel dag; att de kostnader, som för detta
kontor drabbar postverket, skulle lill större delen kunna undvikas,
enär minister-residenten i Hamburg, som tillika är postförvaltare,
har af minister-kassan lika stor aflöning med chargés
d’affaires å andra ställen och dessutom har af poslkassan fält sig
tillerkänd ersättning och aflöning för sitt besvär med posten.
Delta sednare belopp synes mig kunna, om icke helt och hållet
försvinna, likväl i betydlig mån inskränkas. Jag tror det vara
önskligt att R. Sl. ingå till K. M. med en sådan und. framställning,
som den Utsk. föreslagil, hvarigenom man åtminstone kunde
få bestämdt afgjordt, huruvida det länder slaten lill fördel alt
hafva ett postkontor i Hamburg eller icke. Finnes det nu att
Sverige har behof af en särskild postinrättning i Hamburg, så
har den skedda undersökningen åsminslone medfört den vinst,
att vi hädanefter slippa att vid hvarje riksdag fä se motioner
väckta i denna syftning, Jag fortfar således uti min anhållan
om bifall lill betänk.
Hr Akerman, Fredr.: Jag instämmer med den siste värde
talaren i den önskan, att R. o. Ad. måtte bifalla den af Ekon.-  Utsk. uti dess förevar, betänk, föreslagna und. skrifvelse. Ty om
följden deraf äfven icke skulle blifva att det ifrägakomne postkontoret
indroges, hvilket Utsk. anhållit det K. M. endast i del
fall mätte låta verkställa, att förhållandena sådant medgåfve, så
torde likväl en så beskaffad skrifvelse åtminstone verka derhän,
att de olägenheter, dem motionären öfverklaga!, blifva afhjelpta.
Dessa anmärkta olägenheters verkliga tillvaro kan jag af egen erfarenhet
vitsorda. Under ett mitt vistande i Hamburg, inlemnade
jag, på flere personers inrådan, mina bref icke på det Svenska
utan på del Danska postkontoret; man uppgaf allmänt att
della vore den bästa utvägen alt få brefven fort fram till sin destinationsort.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Gyldenstolpe har på sitt sätt
förebrått mig att icke hafva haft riktigt reda på huru det tillgår
med postförvaltningen i Hamburg. Derpå är knappt att svara,
emedan anmärkn:n blott angår mig. Men Ekon.Utsk. ålåg det
Den 26 April e. m.
323
ali skaffa sig fullständiga upplysningar i ämnet, innan det tillstyrkte
R. St. att vidtaga den föreslagna åtgärden. Hr Grefven
befarar att om Sländerne endast skulle befatta sig med sådane
ärenden, som vore fullt utredde, så skulle de få väl litet alt göra
under riksdagen. För min del anser jag det högligen önskvärdt,
om R. St. inskränkte sin verksamhet till så beskaffade ärenden;
ty derigenom kunde riksdagarne blifva kortare och K. M. mindre
besvärad med und. skrifvelse!'. 1 Hamburg och äfven i Sverige
bar jag hört förståndiga personer anse del såsom en fördel för
Sverige alt, på en ort sådan som Hamburg, hvarest poster sammanlöpa
snart sagdt från bela verlden, hafva ett eget postkontor
och derigenom vara oberoende både af staden Hamburgs och andia
makters postkontor. Under nuvar. oroliga lider, då Preussen
oell Hamburg å den ena, samt Danmark å den andra sidan,
slå i ovänliga förhållanden till hvarandra, vore det mindre lämpligt
att i st. f. eget postkontor hafva kontraherat med någon af
dessa makter om våra brefs förskaffande. Hvad skulle väl Sverige
nu göra för att få sina bref behörigen fortskaffade? Jag tror
alt nu i synnerhet, är det för neutrala makter af vigt att hafva
en egen oberoende postförvaltning i Hamburg. Men jag ser en
ledamot vara här tillstädes, hvilken bättre än någon annan kan
upplysa dessa förhållanden, hvarföre jag anser mig böra lemna
ordet åt honom. Men för den händelse att lian skulle bibehålla
lystnaden, anhåller jag ännu en gång det R. o. Ad. icke mätte
i en sä litet utredd fråga, som denna, genom bifall till Utsk:s
betänk, uttala en möjligen felaktig mening; ty det är en gyldene
regel, att i frågor, hvarom man icke äger närmare kännedom,
akta sig för bestämda yttranden.
Gr. Gyldenstolpe: Jag kan alldeles icke erkänna, att denna
sak är outredd, emedan Utsk. sökt skaffa sig til igängliga upplysningar
hos öfver-posl-direktörs-embetet. Vid förfrågan derstädes
har man fått till svar, att en sådan förändring, som den
ifrågasatta, mycket väl kunde göras uti postkommunikationen med
Hamburg. På grund deraf ansåg Utsk. att det vore nyttigt, att
få en undersökning derom anställd, hvarefter K. M. kunde vidtaga
de åtgärder Honom lämplige syntes. Utsk. har naturligtvis
icke kunnat infordra något förslag till en dylik förändring, då det
icke kan tillkomma Ekon.Utsk. att lagstifta i sådana frågor, hvilkas
afgörande tillkommer Konungen allena. Deremot ansåg Utsk.
R. St. fullt berättigade, att framställa en önskan af en undersökning
af förhållandet och af möjligheten att göra en förändring,
och då Utsk. för dess del var fullt öfvertygadt om nyttan
af en sådan åtgärd, har det också uttryckt denna öfvertygelse uti
det förslag till und. skrifvelse, som jag hoppas och anhåller att
R. o. Ad. måtte bifalla. Hvarföre Sverige skulle hafva behof af
ett särskildt postkontor i Hamburg mera än annorstädes, det
har jag svårt att förstå. Ty med lika mycket skäl kunde man
ju yrka på att Sverige skulle hafva ett särskildt postkontor i Wien
21 *
324
Jl e n 26 April e. m.
eller Berlin. Det bästa torde vara alt åt post-styrelsen inom
hvarje land öfverlemna omsorgen om postkommunikalionens underhållande.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter, först, till bifall och sedermera
till afslag ä Ulsk:s betänk., framställde propos:r besvarades
med blandade ja och nej; i anledn. hvaraf Hr Landtm, ånyo
hemställde ora R. o. Ad. bifölle förevar, betänk., samt, då härvid
ropades starka ja jemte åtskilliga nej, förklarade, alt lian trott
sig finna denna förnyade hemställan besvarad med öfvervägande
ja.
Föredrogos ånyo och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskrs d.
19 och 22 dennes på bordet lagde belänk.-n:
N:o 62, i anledn. af väckte molioner, angale åtgärders vidtagande
för utbekommande från Danska arkivet af ätskillige äldre
handlingar, rör:de provinserne Skåne, Halland, Blekinge och Bohus
län; samt
N:o 63, i anledn. af väckt motion om ändring i det genom
K. förordnm d. 28 December 1844 faststälda formulär för trooch
huldhets-eden.
Vid förnyad föredragning lades till handlingarne Allm. Besv.-  o. Ekon.Ulsk:s d. 19 och 22 dennes på bordet lagda ui låt. N:o
64, i anledn. af återremiss utaf Utskrs betänk. N:o 28.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 19
och 22 dennes på bordet lagda betänk. N:o 65, i anledn. af
väckt motion om ändring i K. patent-förordnm af d. 13 December
1834.
Vid förnyad föredragning af Förstärkta BankoUtsk.s d. 19
och 22 dennes på bordet lagda mern. N:o 45, med anmälan om
en verkställd omröstning, fann R. o. Ad. detta mern. ej föranleda
till annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUisk:s d. 19 och 22 dennes
på bordet lagda utlät. N:o 46, i anledn. af väckt fråga om återbetalning
till hemmansägaren VV. Hallandets sterbhus af erlagd
öfverränla å diskontlån.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det betänk., som näst
efter detta står på föredragningslistan, angår ett ämne af stor
vigt, nemi. det om myntenheten. De talrika reservationer, som
dervid äro fogade, visa huru delade nteningarne inom Utsk. varit
uti denna fråga. Det är till befarandes, ali meuingarne inora
de olika Stånden äfven blifva alltför skiljaktiga, så vida man
ej genom enskilda öfverläggningar på förhand, innan målet i
Stånden föredrages, kan lyckas all sammanjemka dem. Jag ta
-
Den 26 April e m.
per mig derföre friheten vördsammast hemställa, alt detta betänk,
nu icke måtte föredragas, ulan att dermed måtte få anstå till
nästa vecka.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. biföll R. o. Ad., alt
med pröfningen af BankoUtsk:s utlåt. N:o 47, i anledn. af de
inom RiksSt:n gjorde anmärkntr vid Ulskts utlåt. N:o 24, finge
anstå lill nästa vecka.
Vid föredragning af Sta!sUlsk:s d. 22 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 125, angtde regleringen af utgifterne under riksstatens
9:de lnifvudtitel, blef delta utlåt, ånyo bordlagdt, på begäran
af Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi., och Frih. Raab,
Adam Christian.
Äfvenledes föredrogs, men lades, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, och Frih. Raab, Adam Christian, ånyo
på bordet Allm. Besv.- o. Ekon.Ctskts d. 22 deunes på bordet
lagda betänk. N:o (56, i anledn. af väckt motion om förklaring
af 10 och 14 §§ i 3 art. af K. M:s nåd. instruktion för skogsoch
jägeri-staten i riket d. 16 Mars 1838.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utskts d. 22 d:s
på bordet lagda betänk. N:o 67, i anledn. af väckt motion om
utvidgad smidesrält inom bergslagen.
Då nu föredrogs Allra. Besv.- o. Ekon.Utskts d. 22 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 68, i anledn. af väckta frågor att
antingen biskops-embelena må afskaffas, göromälen öfverllyltas på
domprostarne eller sliftsstädernes pastorer, lönerne indragas till
statsverket samt biskops-prebende-pastoraterne förklaras för konsisloriella
gäll, eller ock minskning ske i biskoparnes löner, blef
delta belänk. ånyo bordlagdt, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Aug., och Hr Prytz, Lars Adolf.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prol.uldr. från
PresteSt. af d. 8, 12, 15, 19 och 22, samt från Borgare- och
BoudeStm af d. 15, 19 och 22 i denna månad.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 8 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
320
Den 29 April.
Lördagen den 29 April 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 8 prot.utdr. för d. 26 dennes e. m. samt pleniprol:n
för d. 15 dennes.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i Ridd.-  Ulsk. elter N:o 316. Frih. von Stedingk, fullm. Frih. Leijonhufvud,
Earl Victor; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 212. Hr Lind af Hageby, Carl August Ludvig.
Hr Lind af Hageby: Af enskilda angelägenheter nödsakad
att företaga en resa åt landet och der en längre tid qvarblifva,
anhåller jag att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
få afsäga mig det förtroende, Hrr Electorer visat mig, att
utse mig till ledamot i Ridd.Ulsk.
Vidare öppnades Hrr Electorers listor vid val af en ledamot
i hvarldera af Bevilln.-, Banko- och Exped.Ulskm, att inträda
under permitterades frånvaro; och hade dertill blifvit utsedde i
Bevillnings-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 37. Hr Rosenstråle, fullm. Hr
Tornerhjelm, Rudolf, beviljad 3:ne veckors ledighet, räknad från
d. 1 näst k. Maj:
N:o 2245. Hr von Hedenberg, Carl August.
Banko-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 1636. Hr Reutersköld, Carl Leonh.,
beviljad 14 dagars ledighet, räknad från d. 27 i denna månad:
N:o 1519. Hr von Döbeln, Ernst Georg.
Expedition s-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 330. Frih. Silfversparre, fullm.
Frih. Stjernstedt, August Wilhelm, beviljad 3:ne veckors ledighet,
räknad från d. 2 nästk. Maj:
N:o 68. Gr. Creutz, fullm. Hr Ulfsparre, Georg.
Upplästes följande denne dag inlemnade mern., nemi.:
l:o af Gr. Frölich, Gustaf Erik:
Af tjensteåligganden hindrad, att numera oafbrutet uppehålla
mig vid riksdagsorten, föranlåles jag vördsamt anhålla, att,
med bibehållande af min riksdagsmannarätt, blifva entledigad ifrån
den mig uppdragne befattning som ledamot i Ridd.Utsk.
2:o af Gr. Gyldenstolpe, Au g.:
Af enskilda göromål förhindrad, föranledes jag att afsäga mig
att vara ledamot i Ridd.Utsk., under anhållan ali dock varda vid
min riksdagsmannarätt bibehållen.
Den 29 April.
327
3:o af Hr Liljenberg, David Fdr . Georg:
Hindrad af enskilte angelägenheter, får jag afsäga mig att
vara suppleant i Bevilln.Utsk., äfvensom förtroendet att i samma
Utsk. under permitterad ledamots frånvaro inträda, med anhållan
att få bibehålla min riksdagsmannarätt.
4:o af Hr Ulfsparre, Georg:
Hindrad af embetsgöromål att emollaga det förtroende, hvarmed
H. o. Ad:s Hrr Eleclorer behagat hedra mig, alt såsom ledamot
uti Exped.Ulsk. inträda, får jag härmed delta uppdrag vördsamt
mig afsäga.
5:o af Hr Reuterskjöld, Adam Didrik:
Hos H. Ståndet får undertecknad ödmjukast anhålla, att få
afsäga sig förtroendet att vara Bänkman, och derjemte äfven anhålla
om att fortfarande få vara i sin riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. lemnade lill dessa afsägelser sitt samlycke, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm., med tillkännagivande alt Hr von
Engeström, Jonas Fredr. Mathias, såsom ledamot af Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk., erhållit 14 dagars ledighet, räknad från d.
1 näslk. Maj, anmodade Hrr Eleclorer, att ulse 3 ledamöter i
Ridd.Ulsk. efter Gr:ne Frölich och Gyldenstolpe samt Hr
Lind af Hageby, en ledamot att i st. f. Hr Liljenberg,
under Frih. Raab, Adam Christ., beviljad ledighet, inträda i
Bevilln.Utsk., en ledamot att under den Hr von Engeström
beviljade ledighet inträda i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., en ledamot
alt i st. f. Hr Ulfsparre, under Frih. Stjernstedt beviljad
ledighet, inträda i Exped.Utsk., samt en suppleant i Bevilln.
Ulsk. efter Hr Liljenberg; hvarjemte Hr Landtm, tillkännagaf,
alt val af en Bänkman inom 4:de bänkm:s-afd:n efter Hr
Reuterskjöld, komme att förrättas i början af nästa plenum.
Hr Ridderborg, Jakob Fredr. Georg: Då jag i anseende
till enskilda angelägenheter mäste för någon tid aflägsna
mig från riksdagsorten, anhåller jag att, med bibehållande af
min riksdagsmannarätt, få afsäga mig den plats jag innehaft såsom
ledamot af Bevilln.Utsk.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, i anledn. hvaraf Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Eleclorer att jemväl utse en ledamot i
Bevilln.Utsk. efter Hr Ridderborg.
Föredrogs ånyo StatsUtskis d. 22 och 26 dennes på bordet
lagda utlåt. N:n 125, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens
9:de hufvudtilei.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som det kan synas
R. o. Ad. något besynnerligt, att den 9:de hufvudtiteln inkommit
till Sländerne, så långt före den 8:de, så anser jag mig skyldig
tillkännagifva, att båda dessa titlar pä en gång atlemnades frän
32»
It e n 29 A p i i I.
SlatsUisk. lill vederbör., hvilket skedde i Onsdags, 14 dagar sedan.
Det liar således icke berott på StalsUtsk. att verka derhän,
alt 8:de hiifvudliteln inkoinrne samtidigt eller åtminstone icke för
långt efter den 9:de.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att SlatsUlskis nu föredragna
utlåt, matie få punktvis företagas lill afgörande; hvilket
bifölls.
Härvid förekom försl och bifölls Utsk:s hemställan om uppskof
med de ifrågavar. hufvudtite! tillhörande indelningars delini
liva
fastställande, sami företogos sedermera:
1 punkten.
R. o. Ad. faun denna punkt icke för närvar, erfordra någon
åtgärd.
2, 3, 4, 5, G, 7, 8, 9, 10 och 11 punkterne.
H. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter yttrat och
hemställt.
12 punkten.
R. o. Ad. fann denna punkt icke för närvar, erfordra någon
algard.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då uti denna 13:de
punkt åberopas ett StatsUtsk:s utlåt, ronde 8:de hufvudliteln, hemställer
jag om icke med afgörande! af densamma bör uppskjutas,
intill dess sistnämnde bufvudtitel hunnit blifva för R. o. Ad.
föredragen.
R. o. Ad. beslöt, uppå härom af Hr Gr. o. Landtm, framställd
propus., alt med pröfningen af 13:de punkten skulle anstå
intilldess R. o. Ad. till pröfning förehaft SlatsUlsk:s ntlåt. ang:de
regleringen af ulgifterne under riksslalens 8:de hufvudtilel.
14 punkten.
Utslcs tillstyrkande i denna punkt blef af R. o. Ad. bifallet.
15 punkten.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Ollo: Jag anhåller vördsammast,
att R. o. Ad. ville bevil ja äterremiss af denna punkt. Förhållandet
är nemi. att, enligt läkarcatlest, som blifvit för StalsUtsk.
förevisad, är expeditions-sekreteraren Forsslund blind pä
det ena ögat och på det andra så skadad, all han icke kan anstränga
sig med någon sysselsättning i sin tjenst. Till följd af
denna attest, kan han icke förpliglas till tjenstgöring inom det
verk, der lian är anställd och enligt cancelli-ordningen är han
under sådane förhållanden icke skyldig att afstå mer än £:del af
sin lön åt den sorn förrättar hans tjenst. Denne, som dermed
måste åtnöja sig, får naturligtvis bibehålla sin egen lön och delta
verkar ända nedåt. Hr Forsslunds närmaste man är sjelf sjuklig
och nödgas olla begära tjenstledighet, dervid han mäste afstå
Den 29 April.
329
från sin halfva lön. Allt detta verkar na I ärligt vis högst menligt
pä tjenstgörången inom riksarkivet. L)å nn detta verk fått en ny
utmärkt chef, nödgats flytta till en ny, ehuru lämplig lokal och
tjenstemänuen i allmänhet i följd deraf fått sig ålagde en strängare
tjenstgöring, så skall det naturligtvis menligt inverka pä
tjenstgöringen om man icke kan besätta de trägnare platserna
inom verket med personer, som äga full verksamhetskraft. StatsUtsk.
synes i sitt betänk, hafva uppfattat frågan såsom om K.
M. med Sin framställning i ämnet endast velat bereda Ur Forsslund
en förmån. Detta är dock ej fullt riktigt. Visserligen
blefve det en förmän för honom att få komma på indragningsstat,
men hvad man hufvudsakligen afsedt är, hvad jag nu sökt
ådagalägga, eller ali söka få tjenstgöringen inom riksarkivet ordnad
pä en fullständig fot.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att få instämma
med Hr Silfverstolpe. Om R. St. vägra att pä indragningsstat
uppföra ifrägavar. belopp, blifver följden deraf en bestämd
förlust för rikets tjenst. Det är nemi., pä sätt Hr Silfverstolpe
ulredt, icke för expedilions-sekreteraren Forsslunds skull,
utan för att förekomma, det tjenstgöringen inom riksarkivet ej
måtte komma alt ligga nere, som K. M. gjort den ifrågakomne
framställningen. Afven jag yrkar således på ålerremiss af denna
punkt.
R. o. Ad. ansåg de emot 15:de punkten gjorde anmärkmr
föranleda lill samma punkts återremitterande.
Hr Silfverstolpe: Den nn lill föredragning förekommande
16:de punkten slår i närmaste sammanhang med en i StatsUtsk:s
betänk. ang:de 8:de hufvudliteln förekommande fråga. K. M. har
nemi. föreslagit, att för 2:ne nya kapellförsamlingars inrättande mätte
anvisas löner till 2:ne kapell-predikanter. I sammanhang härmed
har K. M. jemväl begärt all till aflöning ät klockare och kyrkvaktare i
det ena af dessa kapeller skulle på indragningsstat uppföras vissa
summor, att utgå så länge de nuvar. tjenstemännen af samma
grad inom moderkyrkan fortfara att bibehålla sina tjenster. Om
derföre R. St. anslå löner åt de båda kapell-predikanterne, torde
äfven af samma skäl anslag till klockare och kyrkovaktare, på sätt
föreslaget är, böra beviljas. Afslä R. St. deremot det första, torde
det sednare icke eller böra ifrågakomma. Dä dessa frågor således
hafva oskiljaktigt samband med hvarandra, tror jag mig hafva
skäl att hemställa till R. o. Ad., det afgörandet. af denna punkt
mätte uppskjutas intilldess motsvarande punkt af 8:de hufvudtiteln
förekommer till föredragning.
Uppå Hr Gr. o. Landt m:s i anledn. häraf framställda propus.
, biföll R. o. Ad. att med pröfningen af 16:de punkten finge
anstå tills R. o. Ad. till pröfning förehaft SlalsUtsk:s utlåt.,
ang-.de regleringen af utgifterne under riks-statens 8:de hufvud!
il eG
17, 18, 1!>, 20 och 21 punk terne.
330
Den 29 April.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt.
22 punkten.
Frih. Palmstjerna: Jag vill påminna mig att Fru Nordencreutz^
födelsenamn är Sandelin, och icke Sendelin. Jag
hemställer derföre, att R. o. Ad:s beslut måtte innefatta beviljande
af ifrågakomne pension åt aflidne öfverstelöjtnant Nordencreutz^
enka, ehvad hon än före äktenskapet må hafva hetat.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad., med det af
Frih. Palmstjerna föreslagna förbehåll, bifölle hvad Utsk. i denna
punkt hemställ.
Härvid ropades ja, men derjemte anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få veta hvad
Frih. Palmstjerna föreslagit. Jag kunde ej riktigt höra hvad
han sade.
Hr Gr. o. Landtm, upplyste i anledn. häraf, att Frih.
Palmstjerna, i förmodan att del i betänk, förekommande namnet
”Sendelin” vore eli tryck- eller skriffel, samt alt öfverste-löjtnanten
Nordencreulz’s enka hette Sandelin, yrkat all den ifrågavar.
pensionen mätte komma henne lill godo, ehvad hennes namn vore
Sendelin eller icke.
Hr von Troil, Samuel Gust.: Jag kan icke i närvar,
ögonblick bestämdt uppgifva, huruvida den ifrågavar. enkan heter
Sandelin eller Sendelin. Då frågan om pension åt öfverstelöjtnant
Nordencreutz’s enka förekom hos StatsUlsk., trodde man
sig der veta att hon helte Sendelin och icke Sandelin, på sätt K.
M. i Sin propos. uppgifvit, hvadan också den anmärkta förändringen
vidtogs. Emellertid torde något tvifvel ej kunna uppstå
derom, att ju icke pensionen, i fall den beviljas, kommer räller
person tillgodo.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag anhåller att Ridd.-sekreteraren
måtte få efterse i handliugarne, hörande till näst föreg:de
riksdag, hvad öfverstelöjtnant Nordencreutz’s enka rätteligen
heter.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att såvida han rätt uppfattat
svaret på den af honom nyss framställda propos., hade R. o. Ad.
bifallit Utsk:s hemställan i denna punkt, med förbehåll om den
rättelse, som i afseende på namnet kan erfordras, och att vid sådant
förhållande någon närmare undersökning härom ej syntes
vara behöflig.
Ropades ja.
23 punkten.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt.
24 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill icke motsätta mig hvad
Den 29 April.
331
Uisk. i denna punkt föreslagit då del icke är mig tillåtet att härom
väcka någon ny motion. Jag kan likväl icke underlåta alt
fästa Ståndets uppmärksamhet på den skillnad, i fråga om anslag,
hvilken Ulsk. gjort emellan professor Schlyter och Hr Strinnholm.
För den förre, som har sin professors-lön och dessutom särskildt
arfvode, såsom ledamot i lag beredningen, för honom föreslår man
1200 r:dr årligen, med afseende å hans förtjensler om ingifvande
af våra gamla lagar. Men för Hr Strinnholm, som icke har
någon annan inkomst af staten, men ändå sysselsätter sig med
forskningar i vår Svenska historia och icke låter sin verksamhet
derutinnan afbrytas af några särskilda uppdrag, för honom föreslår
man endast 1000 r:dr, oaktadt hans verksamhet af Clsk. sjelft
blifvit väl vitsordad. Jag har visserligen att förebrå mig, det jag
icke från början gifvit akt på delta förhållande och sjelf gjort
motion om förbättring i Hr Strinnholms vilkor, hvilka jag särskildt
känner äro ganska knappa; men jag kan nu icke göra mera
än offentligen erkänna min försummelse. Jag hoppas likväl
all R. St. vid en kommande riksdag skola, då frågan väckes, bemärka
och rätta det af mig nu påpekade förhållandet.
R. o. Ad. biföll den af Utsk. i 24 punkten gjorda hemställan.
25 och 26 punkterne.
Hvad Utsk. i dessa punkter yttrat och tillstyrkt blef af R.
o. Ad. bifallet.
27 punkten.
Hr Silfverstolpe: Jag anser mig visserligen icke böra
yrka på återremiss af denna punkt, då jag befarar att den i alla
fall blir bifallen af de öfriga RiksSt.-n, i hvilket fall en ålerremiss
frän R. o. Ad. icke skulle tjena till någonting. Men jag
anser mig böra reservera mig emot det skäl, Utsk. anfört för sitt
afstyrkande af K. M:s nåd. propos. i ämnet. Detta skäl är det,
att öfverste-löjtnant Edström af Strömsholms kanal-bolag för sin
återstående lifstid åtnjuter en pension af 1000 r:dr. Men delta
bolag är ju en enskild association ; ej kan det då vara billigt alt
vägra pension åt en man, som efter 35 års gagnelig och hedrande.
verksamhet samt uppnådda 67 års Alder, samt derunder visad
utmärkt skicklighet i statens tjenst, numera nödgats afbryta sin
verksamhet, och detta endast och allenast derföre all han åtnjuter
ett understöd från ett enskildt bolags sida. Jag tror delta
vara orätt i princip och hade derföre önskat alt Utsk. icke föreslagit
R. St. alt derifrån utgå vid förevar, frågas bedömande,
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag instämmer helt och hållet
uti hvad den siste värde talaren anfört, och gör det så mycket
mer, som jag personligen känner den ifrågavar. personens förtjensler
om det allmänna.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill icke på något vis nedsätta
den ifrågavar. personens förtjensler eller bestrida hans behof
332
Den 20 April.
att erhålla pension. Men då det är upplyst, att han redan har
en pension af 1000 r:dr från ett enskildt holag, och dä han, efter
hvad man sagt mig, dessutom skall innehafva en tjenst vid
någon kanal, så tror jag ali StatsUtskis hemställan icke saknar
grund. Jag talar således för bifall till förevar, punkt af betänk.
R. o. Ad. biföll Utsk:s i 27:de punkten afgifna yttrande.
28 och 29 punkterne.
Hvad Utsk. i dessa punkter föreslagit, blef af R. o. Ad. bifallet.
30 punkten.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Commercerådet Santessons
förljenster om det allmänna äro erkände och äfven af
Utsk. vitsordade. Men emot det resultat, man i följd deraf borde
vänta sig, stiider dock, såsom mig synes, i någon män den
betydliga nedsättning Flsk. i sin hemställan gjort tili del af K.
M. äskade belopp. Då man tänker sig tillbaka lill liden för
Götha kanals byggande, finnér man alt näst Gr. von Platen ingen
haft större förtjenst utaf delta stora verks fullbordande än Hr
Santesson. Jag torde i sådant hänseende få i R. o. Ad:s hågkomst
återkalla att, ännu under innevar. riksmöte, R. St. genom
sitt bifall till en af RankuUlsk. gjord hemställan om eftergift af
en Hr Santesson åliggande ränteliqvid, jemväl godkänt nämnde
Ulsk:s motiv för sagde eftergift, grundad just på gäldenärens stora
förljenster särskildt i hänsigt till kanalverket. I besittning af
en större förmögenhet, tvekade han icke att uppoffra en stor del
af denna sin förmögenhet, jemte lid och krafter på genomförandet
af den stora idé, som hade till föremål åstadkommandet af en
sammanbindning utaf Nordsjön och Östersjön, samt all upplifva
industrien och, genom medvetandet att hafva utfört ett storartadt
och allmännyttigt företag, lyfta den Svenska nationalkänslan.
Då Hr commercerådet Santesson nu pä sin ålderdom befinner
sig i behöfvande belägenhet, tillhör det nationen så mycket mera
att i handling gifva ofvanbemälde hans förtjenster en rättvis
hyllning. Man har, med afseende härå, begärt beviljandet af en
pension å 1000 r:dr b:co. Detta är väl icke för mycket, då man
besinnar förhållandet i dess helhet och den moraliska skyldighet
staten har, alt tacksamt erkänna de mödor och uppoffringar, deni
en god medborgare till fäderneslandets största båtnad nedlagt
uppå dess altare. Jag tillstyrker derföre återremiss, på det Utsk.
ånyo må taga i öfvervägande, om det icke är skäl att det äskade
beloppet må få komma Hr Santesson oäfkortadt till godo.
Frih. Tersmeden: K. M. har icke begärt något för Hr
Santesson, utan det är till följd af enskilda motionärers framställning,
som StalsUtsk. tillstyrkt beviljandet af en pension åt
denne man. Hvad åter beträffar beloppet, som Frih. Cederström
ansett vara för ringa, så kan visserligen derom mycket sägas. Hr
Santessons förtjenster har Utsk. erkänt, då det föreslagit en år
-
Den 29 A p r i I.
333
lig pension åt. honom från Statens sida. Men Utsk. har med
afseende så väl å statens icke öfverllödiga tillgångar, sorn ock
derå att Hr Santesson dock blott är en enskild person och icke
innehaft någon tjenst i det allmänna, icke ansett sig kunna tillstyrka
högre pension. Del är visserligen åt det allmänna bästa
han egnat sin verksamhet; men vid denna verksamhet har han
dock, ehuru den misslyckats, jemväl afsell sin egen fördel. Utsk.
har likväl ansett sig böra tillstyrka något understöd af slaten,
enär Hr Sanlesson deraf verkligen är i behof. Det torde för de
flesta vara bekant, att han af Götha kanalbolag uppbär en pension.
A denna pension, sammanlagd med den nu föreslagna, bör han
kunna lefva sorgfritt för sin återstående lifstid. Af dessa skäl
tror jag att R. o. Ad. gör rättast uti att bifalla förevar, punkt.
Frih. Cederström: Genom förblandning af ingressen till
denna med den till en annan punkt, bar jag kommit att begå
det misstag Frih. Tersmeden anmärkt och som jag nu skyndar
alt, med erkännande af anmärkning giltighet, pliglskyldigast rätta.
Men jag tror dock icke alt berörde omständighet, hvaruti jag tagit
fel, i någon väsendtlig mån minskar riktigheten af min framställning;
lika litet som det förhållande, att Hr Santesson icke
varit i statens tjenst, synes mig förringa det moraliskt giltiga i
det af motionärerne framställda anspråk på understöd för hans
person. Snarare skulle man kunna säga, att hans oförtrulua bemödanden
för det allmänna varit så mycket berömvärdare, som
lian dervid icke varit af någon embetspligt uppmanad, utan ensamt
af medborgerlig patriotisk känsla dertill föranledd. Frih.
Tersmeden har visserligen framkastat den förmodan, att enskild
spekulation ingått med i beräkningan bos Hr Santesson, ehuru
densamma misslyckats. Jag tror likväl att man med skäl kan betvifla
delta motiv, isynnerhet då man betänker att nyttan af Götila
kanals anläggning, vid den tidpunkt då Hr Sanlesson började
alt dermed sig befatta, af allmänheten betraktades med ganska
misstroende blickar. Jag är alltså fortfarande af den tanka, alt
man gjorde väl i att tilldela honom det pensionsbelopp, som motionärerne
föreslagit, hvilket alldeles icke torde böra anses för högt
tilltaget, isynnerhet om det jemföres med hvad Utsk. föreslagit
för andra personer, som på långt när icke uträttat så mycket
nyttigt som han. I motsats med Frih. Tersmeden, linner jag
nemi. en summa af endast 500 r:dr vara alldeles för ringa för
en gammal mans nödtorftiga bergning, helst när genom en numera
försvunnen rikedom dess lefnadsvanor med större svårighet
kunna böjas under försakelsens nödtvång, än om förhållandet varit
från de förflutna dagarne af hans lefnad väsendtligen annorlunda.
Jag hyser för öfrigt den öfvertygelsen att om R. St. vilja
gifva en aktad medborgare ett bevis på deras erkänsla och
deltagande, det alldeles icke vore en öfverdrifven gärd deraf om
de godhelsfullt behagade tilldela honom en pension af 1000 r:dr;
om man fäster tillbörligt afseende på hvad som bör kunna påräknas
af de tillgångar, om än inskränkta, dem Statsverket för
334
Den 29 April.
det närvar, har att disponera. Jag yrkar således vördsamt, att
ålerremiss å förevar, punkt måtte af delta H. Stånd beslutas.
Hr von Troil: Jemte det jag i allo instämmer uti det af
Frih. Tersmeden afgifna yttrande, anhåller jag att särskildt få fästa
uppmärksamheten derpå att R. o. Ad. nyligen gdlal hvad
StalsUtsk. yttrat i anledn. af K. M:s nåd. propos. om en pension
åt öfverste-löjtnanten Edström. Denne är dock en Statens embetsman;
men derföre att han förut åtnjuter en pension af 1000
r:dr b:co utaf ett enskildt bolag och alltså icke kan anses vara
stadd i behof, hade Utsk. afstyrkt all pensionering. Ilar deremot,
i fråga om Hr Santesson, som icke är eller varit i Statens tjenst,
har Utsk., på grund af enskild motionärs framställning, tillstyrkt
en pension af 500 r:dr, och del oaktadt lian redan af Götha kanalbolag
fått sig tillförsäkrad en lifstids-pension. Jag tror dä att
SlatsUlsk:s tillstyrkande i denna del innefattar allt hvad man
bilIiglvis kan fordra, och anhåller derföre om bifall till detsamma.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner visserligen, all Hr
Santesson icke, såsom embetsman i Statens tjenst, har några anspråk
pä understöd. Deremot tror jag att han har ganska stora
anspråk derpå i sin förra egenskap af direktör vid Götha kanal.
Frih. Cederström har redan nämnt att Hr Santesson näst
Gr. Platen var själen uti företaget; och jag är öfvertygad att om
han icke funnits efter Gr. Plåtens död, hade kanalen icke så snart
blifvit färdig, om den ock med tiden blifvit det. Såsom direktör
för berörde kanalbyggnad, och äfven såsom riksdagsman samt
Ulsk:s-ledamot, har jag arbetat tillsammans med honom; och jag
vågar påstå, att en man med större gåfvor och skicklighet än
han ägde, får man sällan se. Att dessa egenskaper egnades åt
ett enda föremål, som slutade med att medtaga alla hans tillgångar
och försätta honom i den ställning, hvaruti han sig nu
befinner, torde vara en hvar bekant. Jag tror således att R. o.
Ad. bör, genom återremissens beviljande, visa att den erkänner
hans förtjenster, om än en sådan åtgärd icke skulle förmå Utsk.
att ändra sin mening.
O
Hr Akerman: Jag anhåller att få instämma med dem,
som yrkat återremiss af förevar, punkt. Då R. St. vilja lemna
ett bevis på deras erkännande af er. stor förtjenst, bör det ske på
ett sätt, som är R. St. värdigt, och della synes mig icke äga
rum om ett så ringa belopp beviljas, som del af Utsk. föreslagna.
Jag önskar således att den ifrågavar. pensionen måtte bestämmas
till det begärda beloppet af 1000 r:dr.
Hr Edeonhjelm, Gillis: Jag förenar mig helt och hållet
med Hrr:ne Akerman och von Hartmansdorff, och detta så mycket
mera, som jag känner att Hr Santesson uppoffrat nära ^ million
r:dr af egna medel i och för Götha kanals anläggande. Under
dessa förhållanden anser jag verkligen alt den minsta vedergällning
R. St, kunna lemna honom vöre alf bevilja ett pen
-
Den 29 April.
335
sionsbelopp af 1000 neli’. Denna summa är ej stor, oell dessutom
har Hr Santesson troligen ej många år qvar att lefva.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
hvad Utsk. i 30:de punkten hemsläldl, ropades starka nej,
blandade med ja; hvarefter Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad.
ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkmr föranleda till densammas
återremitterande, samt denna propus, blef med ja besvarad.
31, 32 och 33 punk ter ne.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter yttrat och
hemställt.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk-.s d.
22 och 26 dennes på bordet lagda betänk. N:o 66, i anledn.
af väckt motion om förklaring af 10 och 14 §§ i 3 art. af K.
M:s nåd. instruktion för skogs- och jägeristaten i riket d. 16
Mars 1838.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 22 o. 26 d:s
på bordet lagda betänk. N:o 68, i anledn. af väckta frågor, att
antingen biskops-embelena må afskaffas, göromålen öfverllyttas
pä domproslarne och stifls-städernes pastorer, lönerne indragas till
statsverket samt biskopsprebende-pastoralerne förklaras för konsistoriel^
gäll, eller ock minskning ske i biskoparnes löner.
Den vid detta betänk, fogade reservation af Frih. Cederström,
Claes Rud., upplästes på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug., som derefter yttrade;
Den nu uppläste reservationen innehåller egentligen det förslag
lill beslut, sora en StatsUtskrs afd. framlagt, jemte utredning
af de fördelar detsamma skulle hafva framför del som Utsk:s fleste
ledamöter antagit. I denna reservation hafva åtskilliga Utsk:sledamöter
instämt. För min del anser jag hela den föreslagna
undersökningen temligen öfverflödig. Vid förliden riksdag, då
denna fråga handlades af sammansatt Stats- och Ekon.Utsk., gjorde
de ett öfverslag af alla biskopars inkomster. För mera säkerhets
skull torde dock, efter som man allmänt synes önska det, en ny
utredning böra göras och dervid icke, såsom då skedde, inkomsterne
för ett visst år läggas till grund, utan beräkningen verkställas
efter ett medeltal af flere år. Dessutom torde böra utredas
och upptagas de utgifter biskoparne äro underkastade i och
för prebende-pastoratens skötsel m. m. Allt detta gör, efter min
tanke, att om en undersökning nödvändigt skall ske, del af Frih.
Cederström förordade förslag bör anses hafva ett afgjordt företräde
framför Utsk:s.
Frih. Cederström: På de skäl Utsk. i sitt betänk, anfört,
hemställer jag vördsammast att R. o. Ad. ville godkänna hvad
336 Den 29 April.
Ulsk. tili l:sta punkten yttrat, men att deremot, i fråga om den
2:dra punkten, R. o. Ad. täcktes beslula en und. skrifvelse af
den lydelse, Utsk:s-afd:n ursprungligen föreslagit, oell hvilket förslag
ord för ord finnes uti min vid betänk, fogade reservation
intaget, och vågar jag alltså lika vördsamt anhålla om llr Gr.
o. Landlm:s propos. derå.
llr von Hartmansdorff: För min del tror jag alt Hr
Landtm, icke kan göra någon propos. pä den lista punkten i betänk.
, ty det vore att fråga, om R. o. Ad. anser grundlagens
bud i detta fall vara så beskaffadi att Ståndet kan detsamma förbigå.
Utsk. har blott uppgifvit skälet, hvarföre det icke kunnat
med saken sig befatta. Följden af en sådan propos., som den
föreslagua, kunde blifva, att vi skulle sälla under omröstning huruvida
grundlagarne skola iakttagas eller icke, och del vore att
gå på farliga afvägar.
Frih. Cederström: På grund af hvad Hr von Hartmansdorff
sednast yttrat, afstår jag från mitt yrkande om särskild
propos. på uttryckligt godkännande af den lasta punkten; öfverlemnande
jag till Hr Gr. o. Landtm, alt efter dess eget ompröfvande
framställa propos. på sätt Hr Gr. o. Landtm, sjelf bäst och
riktigast synes.
Hr Ribbing, Arvid: För min del anser jag all undersökning
öfverflödig i en så klar och känd sak, som den ang:de biskoparnes
löneinkomster. En ytterligare undersökning derutinnan
tror jag endast skulle blifva besvärlig.
Frih. Cederström: För min del tror jag alldeles icke att
biskoparnes löneinkomster äro så allmänt kända, som den siste
värde talaren påstått, åtminstone torde långt ifrån alla känna under
hvilka titlar och till huru stort belopp de särskilda inkomslerne
ingå. Men detta lärer väl vara nödvändigt vid bedömande
af den frågan, huruvida och i hvad mån biskoparnes löneinkomster
kunna anses vara för stora. Särskildt får jag fästa uppmärksamheten
derå, att, åtminstone uti ett stift, är genom enskildes
frikostighet en sätesgård till biskopssäte å landet donerad.
Detta måtte man väl icke kunna indraga, så vida man i detta,
som andra fall, anser sig vara skyldig respektera atlidnes testamentariska
förordnanden. En undersökning i denna fråga torde
således nödvändigt böra föregå, innan man må anses kunna med
full sakkänedom beslula deröfver. Man har visserligen sagt att
vid sisth riksdag lemnades i StatsUtsk. en dylik utredning; men
denna utredning innefattade blott inkomsterne för ett visst gifvet
år, hvarigenom det hände ali biskoparnes löner upptogos högre,
än de i allmänhet äro, emedan spanmålsprisen för det året voro
ovanligt uppstegrade. Enligt min öfvertygelse bör den ifrågavar.
utredningen grundas på en medelberäkning för flere år. Finner
Konungen för godt, att, med anledn. af R. Sl:s und. hemställan,
anbefalla en noggrann utredning af förhållandena, lärer en
sådan
Den 29 April.
337
sådan åtgärd, som den jag föreslagit, kunna, med den maki Konungen
äger alt infordra upplysningar från vederbör., lätteligen
gå för sig.
Hr Ribbing: Den allmännare oell mera detaljerade kännedom
om förbållandet med biskoparnes löner, hvarom den siste
värde talaren ordat, anser jag öfverflödig. Den kännedom vi redan
äga derom tror jag vara tillräcklig för oss. Derföre instämmer
jag också uti Ulsk:s förslag, alt man bör ingå till K. Al. med
anhållan att Han ville för Sin del låta företaga en fullständig
undersökning ang:de biskoparnes verkliga löneinkomster samt pä
grund deraf låta upprätta och för R. St. vid deras nästa sammanträde
framlägga ett förslag till lämpligare reglering deraf.
Detta tror jag vara allt som behöfves, och understödjer derföre
Utsk:s förslag.
Frih. Cederström: Jag hyser visserligen också det förtroende
till K. M., att jag är öfvertygad om Dess afsigt att, derest
undersökning anslälles, den blifvande utredningen må blifva så
fullständig som nödigt är; men nog måtte det vara bättre att
Sländerne särskildt bestämma och utmärka i hvilka afseenden och
för hvilket ändamål de önska sig upplysningars meddelande. Jag
kan icke inse alt granulagenheten skulle derigenom på något sätt
blifva för nära trädd; tvertom vill det mig synas att Regeringen
torde vara bäst belåten med att uttryckligen få på förhand vela
hvad R. St. egentligen härvid åstunda. Jag begär således fortfarande
att R. o. Ad. ville bifalla det i min reservation upptagna
mera specificerade förslag till und. skrifvelse, deruti ingen
anticipalion å resultatet är begången. Detta förslag är ej ensamt
milt, individuell, utan uppgjordt af den Utsk:s-afd., som
först handlagt målet, dit jag jemväl hörer och har biträdt dess
beslut; hvadan det icke bör anses för någon egenkärlek som drifver
mig, då jag förfäktar den deri uttryckta mening och vördsammast
anhåller att R. o. Ad. behagade upptaga den såsom
sin egen.
Hr Ribbing: De skäl, Utsk. i dess betänk, och flere talare
här idag framlagt, synas mig på ett öfvertygande sätt lala för det
förslag till und. skrifvelse Utsk. uppgjort. Det förslag åter, som
Frih. Cederström förordat, går egentligen ut på att få uppskof
med saken.
Hr von Hohenhausen, Alich. Sil v.: Skillnaden emellan
de båda förslag, hvarom nu här är fråga, synes mig ligga
deruti, att i det af Utsk. föreslagna begäres det K. AI. genast
måtte bringa saken i verkställighet. Det torde väl dock vara beliöfligt
för R. St. att, innan de besluta sig till att begära verkställighet
på en sak sådan som den ifrågavar., noga känna dess
beskaffenhet. De upplysningar som vid förra riksdagen infordrades,
innefattade blott en generell uppgift på beloppet af biskoparnes
inkomster, men alldeles icke någon klassifikation af de
4 II. 22
338
Den 29 April.
särskilda inkomst-titlarne. Jag kan icke inse alt del finnes något
skäl för R. St. att brådska med denna sak, eller att begära
verkställighet af en sak, som den icke för sig fått fullt utredd.
Det finnes biskopsstift, der inkomsterne äro så beskaffade, att om
prebende-pastoraterne borttagas, får biskopen mindre behållning
än innehafvarne af de större pastoraten. Man har talat om att
biskoparne borde ersättas af domprostar, superintendenter eller
hvad man kallar dem. Der superintendenter förr varit, vet jag
ej alt annan förändring skett, än alt de numera heta biskopar.
Frågan om biskops-embetenas indragning hörer likväl, på sätt
Ekon.Utsk. ganska riktigt tillkännagifvit, icke till detta Utsk:s pröfning.
Deremot är detta Ulsk. berälligadt att handlägga den väckta
frågan om en förändrad lönereglering för biskops-embelenas
innehafvare. Ehuru jag icke fullt inser behofvet af en und. skrifvelse
i delta ämne, anser jag dock alt om en sådan skall afgifvas,
den af afd:n inom Ekon.Utsk. föreslagne hafva afgjordt företräde
framför Utsk:s eget förslag. Såsom ledamot af detta Utsk., har
jag reserverat mig emot majoritetens beslut, ehuru mitt namn
händelsevis saknas bland reservan ternes.
Hr Ribbing: Den siste värde talaren har yttrai, alt det
vore fråga om att bringa en sak i verkställighet. Detta är sannt
i så måtto, som det är fråga om att bringa i verkställighet hvad
man länge önskat, eller en undersökning om biskoparnes löneinkomster,
och att få ett förslag till reglering deraf för R. St.
framlagdt. Man bör således icke fästa sig vid detta yttrande af
den värde talaren, åtminstone i den mening han gifvit åt dessa
ord, då ingen, mig veterligen, yrkat på att någonting nu genast
skulle ske. Jag fortfar att yrka bifall lill Utsk:s förslag.
Hr von Hohenhausen: Jag vill icke tvista med Hr Ribbing
om rätta benämningen af ifrågavar. förslag. Mig synes endast,
att om man vill att K. M. skall inkomma med ett förslag
i denna fråga, bör man också vara öfvertygad derom att
man vill hafva ett sådant, och det är derföre en undersökning
bör föregå, innan man framställer begäran om ett förslags framläggande.
Hr von Hartmansdorff: Jag ber att, såsom tillägg lill
Hr von Hohenhausens yttrande få anföra, att om det förhåller
sig på sätt han nämnt, skulle följden af prebende-pasloratens frånskiljande
utan tvifvel blifva den, att man nödgades anvisa särskilda
statsanslag för att godtgöra biskoparne deras förluster eller
för att lemna dem så stor lön, alt de dermed kunde vara belåtna.
Det är således nödvändigt att skaffa sig noga reda på förhållandet,
innan man derutinnan uttalar någon bestämd önskan.
Hr Ribbing; R. St. lära väl icke uttala någon bestämd
önskan förr än de få se Konungens nåd. förslag i ämnet, och det
lärer väl icke afgifvas förr än en undersökning föregått, så vida
ej möjligtvis den redan skedda anses vara tillfylleslgörande.
Hr Oxehufvud, Olof Philip: Om det förslag till und.
Den 29 April.
339
skrifvelse, Utsk. uppgjort, anlages, inträffar det förhållande, hvarom
Hr Ribbing talat, eller att saken bragtes i verkställighet innan K.
St. varit i tillfälle att pröfva den undersökning de begärt. Uti 2:dra
mom. af 2:dra punkten står nemi. tydligen : ”att alla de genom
den föreslagna regleringen ledigblifvande prebende-paslorater måtte,
vid nuvar. biskopars frånfällen, med egna kyrkoherdar förses,
” etc. Derutaf synes, så vidt jag kan fatta, att så snart undersökning
ägt rum och biskopsembeten blifva lediga, skola de
derunder lydande prebende-pastorater frånskiljas, utan att R. St:s
vidare åtgörande i saken behöfver afvaktas, eller det förslag behöfver
vara för dem framlagdt, hvarom i Usta mora. talas. Då
Utsk. uppgjorde sitt förslag, förbisågs icke den redan vid förra
riksdagen uppgjorda beräkningen öfver samtlige biskoparnes inkomster,
och som icke var annat än ett utdrag ur laxeringslängderne
för ett visst år. Deraf synes att staten icke anslagit
mer än 4000 tunnor spanmål till detta ändamål. De öfrige inkomsterne
utgå dels af prebende-pastorater, dels ock af boställen.
Derutaf upplystes också, alt åtminstone ett boställe var af enskild
person doneradt. På grund af allt detta ansåg Utsk:s-afd:n att
en noggrann och detaljerad undersökning och utredning borde
företagas icke allenast af beloppet, utan äfven af beskaffenheten
utaf biskoparnes löneinkomster, men alt man deremot alldeles
icke kunde föreslå prebende-pastoraternes borttagande nu genast
eller i mån af ledigheter. Jag yrkar alltså för min del bifall till
afd:ns förslag, upptaget uti Frih. Cederströms reservation.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag har icke uppfattat
Utsk:s tillstyrkande så som den siste värde talaren. Ilan förmenar
att följden af dess antagande skulle blifva, att om ett prebende-pastorat
blefve ledigt, skulle dess frånskiljande äga rum,
oberoende deraf huruvida den i Usta mom. begärda undersökning
och förslag blifvit för Sländerne framlagdt eller icke. Mig
synes som om ett alldeles motsatt förhållande skulle inträffa.
Förslaget innefattar nemi. i lista mom. en anhållan om undersökning
och om framläggande af ett förslag till ny reglering af biskoparnes
löner. I 2:dra mom. heter det: ”att alla de genom
den föreslagna regleringen ledigblifvande prebende-pastorater
måtte, vid nuvar. biskopars frånfällen, med egna kyrkoherdar
förses.” Men dessa prebende-pastorater blifva naturligtvis icke
lediga förr än en reglering försiggått, och denna reglering är
icke till förr än K. M:s förslag dertill blifvit för Sländerne framlagdt
och af dem pröfvadt. Jag finner således icke något olämpligt
deruti, all R. St. nu uttrycka den åsigten alt, om omständigheterne
sådant medgifva, prebende-pasloralen bör vara med
egne kyrkoherdar försedde. Likaså är det med min öfvertygelse
öfverensstämmande, att R. St. böra tillkännagifva, det de anse de
nuvar. biskopslönerne vara dels ganska ojemna sins emellan, dels
ock vid jemförelse med hvad andra statens embetsmän åtnjuta,
alltför höga. På dessa skäl och då jag således för min del fin
22*
-
340
Den 29 April.
ner Ulsk:s tillstyrkande i detta ämne innefatta en sannare och
mera bestämd opinion i saken, får jag vördsammast tillstyrka bifall
lill detsamma.
Hr Ribbing: Jag anhåller att endast få förena mig med
den siste värde talaren och åberopar i öfrigt Ulsk:s betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tillstyrker åter för
min del antagande utaf det förslag, som Frih. Cederström upptagit
i sin reservation, och det på den grund, att det förslag som
Utsk. afgifvit uli 2:dra punkten innehåller vissa bestämmelser,
genom hvilkas antagande R. St. skulle på förhand yttra sin mening,
innan man ännu känner de förhållanden, som skulle uppkomma
ifall K. M. funne för godt alt åt en und. skrifvelse i
ämnet lemna nåd. bifall. Jag anser detta vara orätt; skall en
und. skrifvelse beslutas rör:de denna fråga, bör den vara affattad
i andra ordalag. Deremot om Frih. Cederströms förslag antages,
hade man alldeles icke fattat något beslut på förhand innan
saken vore utredd. Blott på sådant sätt kunna båda statsmakterne
komma till en gemensam åsigt af saken och den väckta
frågan få eli önskligt slut.
Hr von Hartmansdorff: Då man nu gått närmare in i
saken, torde det tillåtas mig, att derom yttra några ord. Antagom
att meningen med det af Disk. i 2:dra punkten framställda
förslag vore, att få alla prebende-pastorat skilda från biskopsstolarne,
hvad blefve väl följden af dess antagande? Jo den, att
biskoparne i sådant fall skulle komma att sakna den närmare insigt
i pastoralvården inom egna stift, hvilken de nu, just genom
dessa prebenden kunna äga, och som de i deras egenskap af styresmän
för stiftens presterskap, desto hellre böra äga, som vissa
konsistorier dessutom knappast hafva några presterlige ledamöter.
Under den tid jag var statssekreterare för ecclesiaslik-ärenden, inträffade
att i ett stift hvarest andra prebenden än biskopens icke
funnos, man var i förlägenhet vid afgörande af frågor ronde pastoralvården,
enär det under hans frånvaro möjligen icke fanns
någon presterlig ordf., eller ens någon sådan ledamot i konsistorium.
Man blef derföre nödsakad, att fördenskull vidtaga särskilda
åtgärder till rättelse. Skrider man nu till den ytterligheten,
att förklara, det biskoparne icke må hafva prebenden, huru
skall väl då stiftsstyrelsen varda sammansatt?
Öfverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarpå Hr
Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle det i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s betänk, afgifua förslag till und. skrifvelse.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde sedermera, om R. o. Ad.
afsloge Ulsk:s förslag till und. skrifvelse samt ansåge R. St. böra
lill K. M. ingå med en und. skrifvelse af det innehåll, som uti
Frih. Cederströms vid Utsk:s betänk, fogade reservation blifvit föreslaget.
Ropades ja.
Den 29 April.
34i
Föredrogs StatsUtsk:s d. 26 dennes e. m. på bordet lagda
mern. N:o 126, ang:de aflöningen för den hos Riks-Sl:n oell
Utsk:n anställda betjening.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Jag ber att med afseende
å delta betänk, fä göra några anmärkn:r. På första sidan
deraf upplyses, atl Hr Cr. o. Landtm, samt Hrr Talmän föreslagit
en mänadllig aflöning för sekreteraren i BondeSl. af 400
r:dr b:co. StatsUtsk. liar likväl icke funnit för godt, att föreslå
R. St. alt bestämma detta högre belopp, och det på den grund,
att de öfrige Stånds-sekrelerarne icke hafva mera än 300 ndr.
För min del anser jag Hrr Talmän hafva haft fullt skäl alt tillstyrka
en högre aflöning för BondeStis sekreterare än för de öfrige.
Man måste nemi. besinna, att då grundlagen föreskrifver,
att Konungen skall utnämna förslberörde tjensteman, så har skälet
dertill varit att nämnde plats må med säkerhet kunna besättas
med en person, som ej blott ägde insigt och erfarenhet om
riksdagsärender behandling, utan äfven förvärfva! sig författningskunskap
i allmänhet, samt i dessa afseenden kunde gå BondeStis
ledamöter tillhanda med upplysningar. K. M. är nemi. bäst i
tillfälle alt lill besagde befattning utse lämplig person bland de
embetsman, öfver hvilkas verksamhet den högsta makten i samhället
äger alt disponera. Det är således myckel billigt alt man
redan med afseende å den större vigt grundlagen sålunda fästat
vid sättet för bemälde sekreterares tillsättande, för honom beviljar
en högre aflöning. Den torde rättast böra bestämmas lill förr
nämnda belopp af 400 r:dr i månaden, hvilket från början synes
hafva blifvit föreslaget med en rättvis hänsyn till alla de härvid
förekommande förhållanden, vid hvilka uppmärksamhet skäligen
bordt fästas.
Vidare har Utsk., jemväl i strid med Hr Landtnäs och Hrr
Talmäns förslag, tillstyrkt att aflöningen för RiksStms cancellietskulle
få fortfarande utgå och beräknas för en tid af endast 14
dagar efter riksdagens slut. Jag vill erinra mig att vid en föreg:de
riksdag bestämdes härtill en hel månad. Jag vet väl icke
huruvida det för de öfriga RiksSt-.ns cancelliet- är möjligt att inom
den korta liden af 14 dagar efter riksdagens slut undangöra
efterliggande arbeten, men hvad R. o. Ad. beträffar, är jag fullt
öfverlygad att sådant i anseende till detta Stånds talrikhet och
mängden af dem som verksamt deltaga i riksdags-angelägenlieterne,
alldeles icke är möjligt. Jag hemställer derföre, om icke, i
likhet med hvad någon gäng tillförene ägt rum, den Ståndscancellierne
tillerkända fortfarande aflöning efter riksdagens slut,
finge beräknas för en månad, oafkortadt, derefter.
Slutligen har jag fästat mig dervid alt ehuru StatsUtsk. tillkännagifva
att R. St. beslutat, det ett notarie-arfvode finge tilldelas
den person, hvilken i sådan egenskap tjenstgjorde vid LagUtsk:s
sammanträden med andra Utsk., har StatsUtsk. likväl icke
för en sådan tjensteman reserverat något arfvode, utan endast
upplyst att ifrågavar, tjensteman ännu icke antagits. Det hade
342
Den 29 April.
efter min tanke varit rättast om Utsk. härvid tillagt några ord
af det innehåll, att arfvodel, ehuru ännu icke utbegärdt, skulle,
så snart anmälan om dess utbekommande ingått, blifva ntbetaldt;
ehuruväl siffran ännu ej kunde bestämdt uppgifvas, ej heller tiden,
när personen ägde all låta beräkningen taga sin början,
hvarom, på sätt sagdt är, upplysning icke lill Utsk. inkommit.
Dock begär jag i detta sisla hänseende icke någon återremiss;
emedan jag tager för gifvet, att om behofvet af förbemälde tjensteman
under riksdagen yppar sig, LagUtsk. då är utaf det beslut
R. St. nu gå att fatta rör:de delta betänk., oförhindradt att
inkomma med hemställan i ämnet. Jag har således vid detta tillfälle
endast velat fästa uppmärksamheten å förhållandet, på det
icke lystnaden må kunna åberopas såsom ett hinder för framgången
af en dylik hemställan. Hvad åter beträffar de båda af
mig först gjorda anmärknme, tror jag dem vara af beskaffenhet,
alt påkalla en återremiss, hvarom jag således får vördsammast
anhålla, under förhoppning alt Utsk. tager i benäget öfvervägande
de omständigheter, jag ofvan haft äran andraga.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Frih. Cederström bar egentligen
gjort 3 anmärkntr emot förevar, betänk. Den första rörde
frågan om atlöningen för sekreteraren hos BondeSt. Hr Landtm,
och Hrr Talmän hafva uti deras till SlalsIItsk. ailä t na skrifvelse i
ämnet för denne tjensteman föreslagit ett aflönings-belopp af 400
r:dr. Utsk. deremot har endast tillstyrkt 300 r:dr, eller lika
roed hvad för de öfrige Ståndens sekreterare är föreslaget. I
detta afseende torde jag fä fästa uppmärksamheten derå, att enahanda
förhållande inträffat vid föreg:de riksdagar eller att Hrr
Talmän föreslagit 400 r:dr, men StatsUtsk. nedsatt beloppet lill
300 r:dr. Det synes nemi. vara billigt, att sekreterarne hos
RiksStm alla åtnjuta enahanda arfvode, och att det icke höjes ensamt
för sekreteraren hos BondeSt. Dessutom då den nuvar. sekreteraren
i detta sistnämnde Stånd blifvit frän landsorten af
K. M. inkallad för att bär under riksdagen tjenstgöra, har StalsUtsk.
föreslagit alt han skulle få åtnjuta icke blott resekoslnadsersättning
och dagtraktamente för sin resa till och från hitfvudstaden
(dervid han under 4:de eller 5:te klassen får åtnjuta ersättning
för 4 å 5 hästar samt dagtraktamente med 4 r:dr b:co
om dagen) utan derjemte fä sig tillerkänd en hyresersättning af
30 r:dr b:co i månaden. Vid sisth riksdag, då enahanda förhållande
ägde rum, eller att sekreteraren var ifrån landsorten, föreslog
StatsUtsk. samt R. St. biföllo en hyresersättning åt honom
af endast 33 r:dr 16 sk. broo, således har Utsk. nu föreslagit en
tillökning af 16: 32. i månaden emot hvad BondeSl:s sekreterare
vid förra riksdagen åtnjöt. Den andra anmärkn. Frih. Cederström
gjort, rörde frågan om under huru lång tid efter riksdagen,
notarierne i de resp. RiksStm borde få uppbära arfvode i
och för uppsättning af de prot. som de förut icke medhunnit.
Här inträffar samma förhållande, som jag förut påpekat i fråga
om aflöningen lill BondeShs sekreterare, eller att Hrr Talmän
Den 29 April.
343
föreslagit cn längre lid eller en månad, men StatsUlsk. minskat
tiden till 14 dagar, på sätt vid förra rikdagen bestämdes. För
min del skulle jag Iro, att R. St. äfven nu böra bestämma samma
lid af 14 dagar, hvilken då ansågs vara tillräcklig. Hvad
3:dje frågan beträffar, eller den om arfvode för en notarie vid
LagUlsk:s sammanträden med andra Utsk., så bar StatsUlsk. i förevar.
betänk, upplyst, att ehuru R. St. genom bifall lill LagUtsk:s
mern. N:o 11 medgifvit, att ett dylikt notarie-arfvode skulle
fä utgå, har dock någon sådan tjensteman ännu icke blifvit antagen.
Deraf följer, att om R. St. bifalla det förevar, betänk.,
kommer nämnde tjensteman, så snart lian blifvit antagen, alt åtnjuta
det arfvode som förut är för honom bestämdt. På alla dessa
skäl vågar jag vördsammast anhålla om bifall till betänk, i dess
helhet.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Troil har påstått, att
om man höjde atlöningen för BondeSt:s sekreterare, skulle mran
begå en orättvisa emot de öfrige Stånds-sekrelerarne. Man bör
likväl besinna, att de sednare icke såsom den förre behöfva bjuda
eller såsom det heter traktera ledamöterne af det Ständ, der
de äro anställde. Deremot vet man att BondeSt:s ledamöter
ofia bjuda hvarandra och derjemte sin sekreterare. Han kan då
icke underlåta att göra detsamma tillbaka. Kostnaden derföre
blir en nedsättning i hans aflöning emot hvad de öfrige sekrelerarne
åtnjuta och det kan icke vara meningen. Jag anser mig
således böra instämma i den anraärkn. Frih. Cederström i detta
afseende gjort och anhåller, lika med honom, om återremiss af
denna puukt. Afven i fråga om den föreslagna atlöningen för
RiksStms cancellicr efter riksdagens slut, instämmer jag med bemälde
Frih. och tror att, hvad R. o. Ad:s cancelli beträffar, de
14 dagarne äro otillräckliga. Hvar och en, som förut deltagit
i riksdagsgöromålen, vet huru sysselsatt cancelliet blir emot
slutet af riksdagen, då ärendena hopa sig på hvarandra. Om någon
bör tänka på cancelliet, så är det jag, som så ofta besvärar
det. Men jag yrkar ej dess fördel, på det alt staten må få betala
hvad jag förskyllt, utan derföre att jag, som sjelf varit Ridd.-  cancellist vid flera riksdagar innan jag deltog i R. o. Ad:s förhandlingar,
är i tillfälle att bedöma förhållandet. Jag anhåller
derföre all R. o. Ad. ville bevilja den återremiss Frih. Cederström
begärt.
Hr Åkerman, Fredr.: Äfven jag anhåller om återremiss
af förevar, betänk. I fråga om arfvodet till BondeSt:s sekreterare,
hade jag önskat att StatsUtsk. fästat mera afseende på Hrr Talmäns
förslag. Den siste värde talaren har redan fästat uppmärksamheten
pä den skilnad, som finnes emellan de kostnader och
utgifter sekreteraren i BondeSt. nödgas utgöra och dem som de
öfrige Stånds-sekreterarne kunna hafva. Dertill anhåller jag alt
få ytterligare lägga den omständigheten, att den förre, såsom icke
boende i Stockholm, naturligtvis varit underkastad en mängd utgifter
i och för flyttningen hit till staden, samt för den förändrade
344
Den 29 April.
hushållning han nödgats inrätta. Ilan har på sätt och vis derföre
dubbla utgifter, då han naturligtvis icke kunnat upphöra med
sin hushållning hemma. Afven om StatsUtsk. icke gifvit akt på
eller insett delta förhållande, synes det mig likväl som om, då
han blifvit tillerkänd särskild ersättning i ett fall, eller för hushyra,
man bordt bestämma denna ersättning till hvad hushyran
verkligen uppgår. Hvar och en som känner hvad hyra för rum
med möbler för närvar, uppgår till här i hufvudstaden och tillika
fäster uppmärksamhet pä hvad som kan anses utgöra en anständig
bostad för en person, i den ställning sekreteraren i BondeSt.
innehafver, torde tinna att 50 r:dr i månaden icke äro tillräckliga.
På grund häraf anhåller jag således att R. o. Ad. ville
återremittera betänk., på det alt StatsUtsk. må blifva i tillfälle att
taga de här gjorda anmärkn:ne i öfvervägande.
Frih. Cederström: Jag har redan haft äran yttra, ali jag
icke ämnar begära någon återremiss af betänk, i fråga om arfvode
för notarien vid LagUtsk:s sammanträden med andra Ctsk.,
dä de af StatsUtsk. derom begagnade ordalag icke lära kunna inverka
på hvad R. St. förut redan i detta ärende bestämt. Jag
hade likväl önskat, att StatsUtsk., vid meddelande af den upplysningen,
att denna tjensteman, så vidt Utsk. hade sig bekant, ännu
icke antagits, jemväl uttryckt den åsigt, att något hinder icke
möter för arfvodets utgående, så snart anmälan afgåfves att berörde
notarie verkligen blifvit antagen, jemte dagen, å hvilken
hans verksamhet börjat, och ifrån hvilken tidpunkt alltså arfvodet
må utgå. Jag anlager likväl emellertid Hr von Troils yttrande
i detta hänseende för tillfyllest upplysande och förklarar mig dermed
belåten.
Hvad de andra punkterne åter angår, så vill mig synas alt
den värde ledamoten begått ett misstag, då han antagit att en
häradshöfding äger beräkna skjntsersätlning efter minst 4 till 5
hästar. Enligt resereglemente! får en ordinarie häradshöfding, hvilket
utgör den ifrågavar. personens samhällsplats, endast beräkna
skjuts efter 3 hästar för sig, och dessutom en häst för sin medhjelpare,
hvilket sednare här icke lärer kunna ifrågakomma; utan
får han således i verkligheten för nu förevar, fall ersättning endast
för 3 hästar; och dermed kan han ej vara särdeles belåten.
Den embetsman, som vid nu pågående riksdag fått sig anförtrodd
den ifrågavar. befattningen, är bosatt å en aflägsen ort i
Norrland, hvarest han är domhafvande; han vistas här med familj,
och man torde alltså finna, alt han icke gerna kan göra
resan med endast 3 hästar, utan lärer han troligen få på egen
bekostnad härtill använda en eller annan häst utöfver det antal,
honom af rescreglementet beslås. Ju längre färden lill och från
hemorten är, ju drygare blir sålunda den förlust han gör i resekostnad.
Läggom härtill att hyrorna för närvar., med föranledande
af riksdagen, äro ganska höga och i märkbar mån uppdrifne
sedan de fqreg;de riksdagar, från hvilka man velat hemta
jeni föi elser.
Den 29 April.
345
Hvad det angår, att vid förflutne riksmöten någon förhöjning,
utöfver hvad SlalsUtsk. nu föreslagit, icke beviljats, ehuru
fråga derom varit väckt, ser jag icke deruti något hinder för nuvar.
R. St., för att, om de finna billigheten sådant erfordra, härutinnan
vidtaga rättelser, helst om det kan visas, att förhållandena
för närvar, i högre grad än vid föreg:de tillfällen sådan ändring
i anslagsbeloppet påkalla. Jag tror helt säkert att den höjda
summan, såsom erforderlig, lill fullo åtgår.
I öfrigt hafva Hrr von Hartmansdorff och Akerman så fullständigt
utvecklat saken, att jag icke vill trötta R. o. Ad. med
upprepande i annan form af hvad de redan anfört, utan åtnöjer
mig med att uti deras åsigter yttra mitt instämmande.
Hr von Troil: Om R. o. Ad. skulle anse BondeSl:s sekreterare
höra tillerkännas det af Hr Landtm, och Hrr Talmän föreslagna
arfvodesbelopp af 400 r:dr, derföre att han icke är bosatt
i hufvudsladen, så borde Ståndet också, i konseqvens dermed,
påyrka det sekreteraren i PresteSt., hvilken blifvit hilkallad
frän Westerås, niå erhålla samma arfvode. Men min och hela
SlalsUtsk:s öfvertygelse har varit den, att samtlige sekreterarne
borde i och för sitt besvär åtnjuta enahanda ersättning, men alt
sekreteraren inom BondeSt. borde derjemte tillkomma ersättning
för resekostnader och hushyra. Hvad det sistnämnda angår, ber
jag få upplysa, ali inom den afd. af SlalsUtsk. der denna fråga
först förevar, vägde åsiglerna emellan om man borde bestämma den
till 33 r:dr 16 sk., efter det belopp som vid föreg:de riksdagar
beslämls, eller lill 50 r:dr b:co, såsom Utsk. ock slutligen tillstyrkt.
R. o. Ad. loide således finna, att nuvar. StatsUtsk. i
detta fall gått längre än föregide R. St. I fråga åter om reseersättningen,
vill jag fästa den siste talarens uppmärksamhet derpå,
all sekreteraren hos BondeSt. uppbär rese- och traktamenlsersältning,
icke efter den rang han eljest innehafver, utan efter
den grund, som i 1830 års K. bref finnes för honom bestämd.
Ilästanlalel kan jag dock icke nu uppgifva, ehuru jag minnes att
det ej var obetydligt. För den händelse att R. o. Ad. skulle vara
böjd att bevilja återremiss, får jag uttala den öfvertygelse, alt
det icke skulle föranleda lill någon åtgärd från StalsUlsk:s sida,
emedan åsigten om saken der synes vara temligen stadgad.
Frih. Cederström: Att Hr von Troil, såsom ledamot af
SlalsUtsk., vidhåller de af Utsk. uttalade åsigter, finner jag helt
naturligt; men deremot kan jag icke tro, att StatsUtsk., då det,
i händelse återremissen beviljas, får del af de inom detta Stånd
gjorda anmärkn:r och måhända äfven af dylika från ett eller flere
af de öfriga Stånden, skulle anse sig icke kunna frångå sitt
föregide omdöme i ämnet. En sådan slags ihärdighet å Utsk:s
sida vore väl särdeles olämplig, isynnerhet då upplysningar här
meddelats, hvaraf Utsk. måhända förut icke ägt kännedom. Om
jag ock förbisett de af Hr von Troil sednast åberopade stadganden,
enligt hvilka högre hästantal än för ordinarie häradshöfding
får af sekreteraren i BondeSt. tillgodoberäknas, så qvarstår i alla
346
Den 29 April.
fall den länga resans verkliga kostnader, luisliyrans betydenhet
och utgiften för någon representation i och för platsen; ty det
torde jag, med förbigående, för korthetens skull, af allt öfrigt,
få erinra i sistberörde hänsigt att den af Konungen utnämnde
sekreterare hos BondeSl. mäste ju anses böra söka bibehålla ett
förtroligt förhållande till ledamöterne af det Stånd, hvars tjensteman
han är, men hvilken de icke sjelfve valt. Att han understundom
hos sig ser dem såsom välkomne gäster, synes dervid
vara ganska tillbörligt och ländande till det vänskapliga umgänge,
som å båda sidor är önskligt, nyttigt och godt. Mig synes då
det vara billigt, att genom den föreslagna förhöjda aflöningen
han hålles någorlunda skadelös för sina utgifter jemväl i detta
afseende.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm., att han, då endast 2:ne punkter varit föremål
för de gjorde anmärkn:ne, ansåge sig försl böra i afseende på
dessa punkter framställa särskilda propos:r, och fördenskull nu
finge hemställa, om R. o. Ad. bifölle hvad Utsk. föreslagit i afseende
på arfvodet samt hyres- och rese-ersättningen för sekreteraren
hos BondeSt.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställt, om R. o.
Ad. ansåge de vid Utskrs förslag rör:de arfvodet samt hyres- och
rese-ersättningen för nyssnämnde sekreterare gjorde anmärkn:r
föranleda till återremiss af betänk, i denna del, samt denna propos.
blifvit besvarad med starka ja, jemte ett eller annat nej,
förklarade Ilr Landtm., att han funnit ja härvid hafva varit öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att den 2:dra af de punkter,
hvaremot anmärkn:r blifvit gjorde, rörde den tid hvarunder arfvodet,
efter riksdagens slut, bör utgå för RiksSl:ns sekreterare
och de notarier, som deltaga i uppsättningen af Ståndens prot.;
hvarjemte Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle hvad
Utsk. i denna del hemställt.
Härvid ropades ja och nej, hvarefter Hr Landtm, tillkännagaf,
det han trott sig finna att ja öfverröstat nej.
Uppå sedermera framställd propos., biföll R. o. Ad. hvad
StatsUtsk. för öfrigt i förevar, mern. föreslagit.
Hr Prytz, Lars Adolf: Som jag för en längre tid kommer
att vara aflägsnad från hufvudstaden, anhåller jag att, med
bibehållande af min riksdagsm.-rätt, få afsäga mig de platser jag,
till följd af R. o. Ad:s förtroende innehaft, dels såsom Bänkman,
dels såsom ledamot i Bevilln.Utsk.
R. o. Ad. biföll denna anhållan; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Electorer, att i deras nästa sammanträde
utse en ledamot i Bevilln.Utsk. efter Hr Prytz, samt tillkän
-
Den 29 April.
347
nagaf att i st. f. honora en Bänkman inom 12:le Bänkm:s-afd:n
komme att utses genom val i början af nästa plenum.
Anmäldes och lades på bordet ncdannämnde från Ulsk:n
inkomne ullåt:n, betänkm och mern., nemi. från
Stals-U tskottet:
N:o 124, ang:de regleringen af ulgifterne under riksstatens
Sale hufvudtilel;
Stats- samt Allm. Besv.- o. E k o n.U t sk o 11 en :
N:o 2, i anledn. af väckt motion om bidrag för beredande
af nedsättning för tyngre och vigtigare varor i nu gällande taxa
för inre farten å Götha kanal;
N:o 3, i anledn. af väckt motion om samlande af medel lill
bildande af en skattkammare för riket;
N:o 4, i anledn. af väckt motion om inrättande af ett postkontor
vid Wrigstads gästgifvaregård;
N:o 5, i anledn. af väckt fråga om förändrade grunder för
beväringsmanskapets uttagande lill vapenöfning och annan tjenstgöring
m. m.
N:o 6, i anledn. af väckt motion om rotehållarnes på Gottland
befriande från skyldigheten att anlägga båtsmanstorp;
N:o 7, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St:s StatsUtsk.
, ang:de rotering af den staden Lund tillhörande s. k. Wagnmansjorden;
N:o
8, i anledn. af K. SI:s nåd. skrifvelse till R. St., angalo
Fahlu stads båtsmansrotering.
Banko-Utskottet:
N:o 48, med förslag till föreskrifter, angale bankens metalliska
kassa;
N:o 49, ang:de föreskriften om försäljning af silfver i omyntad
form;
N:o 50, i anledn. af enkan Christina Warenbergs ansökning
om ålerbekommande af erlagd straffränta för diskontlån;
N:o 51, i anledn. af väckt motion om förhöjda löneinkomster
för kassa-afdelningens chef och kamererare samt bankens
kassörer;
N:o 52, i anledn. af väckt motion om förvarande af en del
utaf bankens redbarheter å Carlsborgs fästning;
Lag-Utskottet:
N:o 42, i anledn. af gjorde anmärkn-.r vid Utsk:s betänk.
N:o 15, öfver väckte motioner om förklaring, huruvida K. förordn.
d. 19 Maj 1845, ang:de förändring i vissa delar af la^
348 Den 29 April.
gens stadgande ora giftorätt och morgongåfva, äger retroaktiv
verkan.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 2 e. m.
In fidem prolocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 2 Maj 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Företogs val af Bänkmän inom 4:de Bänkm:s-afd:n, efter
N:o 139. Frih. von Duben, fullm. Hr Reuterskjöld, Adam Didrik,
och inom 12:te Bänkm:s-afd:n, efter N:o 702. Hr Prytz,
Lars Adolf; och befunnos vid valförrättningens slut hafva blifvit
utsedde, inom
zf:ile Bänkm:s-afd:n: N:o 135. Frih. von Diiben, Gustaf Wilhelm
;
I2:te Bänkm:s-afd:n: A:o 494. Hr Croneborg, fullm. Hr Tersmeden,
Nils, efter lottning med N:o 473. Hr Coijet, Carl Fredrik,
samt N:o 678. Hr Bildt, Didrik Gillis.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af 2:ne ledamöter i
Bevilln.- samt 3:ne ledamöter af Ridd.Ulsk.; och befunnos dertill
utsedde i
Bevilln ings-Utskottet:
efter N:o 702. Hr Prytz, Lars Adolf, och N:o 1428. Hr Ridderborg,
Jakob Fredrik Georg:
N:o 212. Hr Lind af Hageby, Carl Aug. Ludvig; och
— 2090. „ Adelborg, Anders Otto.
Riddar hus-Utskottet:
efter N:o 49. Gr. Frölich, Guslaf Erik; N:o 118. Gr. von Essen,
fullm. Gr. Gyldenstolpe, August; samt N:o 212. Hr Lind af Hageby,
Carl August Ludvig:
N:o 875. Hr Gripenwald!, Carl Ulrik Berthold;
— 1702. „ Törneblad, Carl Ottmar; och
— 2151. ,, Liljenstolpe, Axel Fredrik.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af ledamöler att, under
perraitterades frånvaro, inträda i Bevilln.-, Allm. Besv.- o.
Ekon.- samt Exped.Utsk-.n; och hade dertill blifvit utsedde i
Deni Maj.
349
Bevill n.-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 243. Frih. von Roxendorff, fullm.
Frih. Raab, Adam Christian, beviljad 14 dagars ledighet:
N:o 184. Hr Silfversvärd, Isak Sebastian.
Allmänna Besvärs- o. Ekonomi-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 1948. B. Hr von Engeström, Jonas
Fredrik Mathias, beviljad 14 dagars ledighet:
N:o 1712. Hr von Nackreij, fullm. Hr Liljehöök, Bengt.
Expeditions-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 330. Frih. Silfversparre, fullm.
Frih. Stjernstedt, August Wilhelm, beviljad 3:ne veckors ledighet,
räknad från d. 2 dennes:
N:o 1398. Hr Sodenstjerna, fullm. Hr af Sillén, Lars Gabriel.
Öppnades jemväl Hrr Electorers lista vid val af en suppleant
i Bevilln.Utsk. efter N:o 1431. Hr Liljenberg, David Fredrik
Georg; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1760. Hr Reutercrona, Georg.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, alt det jemlikt 68 § Riksd.-  Ordn. åligger RiksSlm att hvart för sig vid hvarje riksdag utse
6 revisorer för granskning af statsverkets, bankens och riksg:skont:s
tillstånd, styrelse och förvaltning, samt hemställde derjemte,
att delta val måtte få företagas i början af det nästa Lördag
inträffande plenum, hvilket bifölls.
Justerades 4 prot.utdr. för d. 29 sisth April.
Medan härefter pleni-prot. för d. 19 sisth April f. m. upplästes
till justering, ankom H. Ex. Hr Just.statsministern m. m.
Gr. Gustaf Adolf Sparre, som å K. M:s höga vägnar allemde
en Dess nåd. skrifvelse till R. St.
Förenämnde prot. blef sedermera uppläst till slut, samt af
R. o. Ad. godkändt.
Föredrogs K. M:s nyss ankomna nåd. skrifvelse af d. 1 dennes,
med förslag till ny Riksd.Ordn., jemte en dervid fogad sär
skild
artikel, äfvensom i sammanhang dermed till ny Reg.F.;
och uppdrog R. o. Ad. jemlikt 81 § Reg.F:n, åt Const.Utsk., att
sitt utlåt, derom till R. St. afgifva.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk,
inkomne ullåhn:
N:o 136, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel till understöd och uppmuntran åt fattige jordbrukare och
åt tjenstehjon för långvarig tjenst;
350
Den 2 Maj.
N:o 137, i anledn. af väckt motion om anvisande af nödiga
medel till beredande af ersättning åt de Norrske undersåler, som
under 1814 års krig lidit skada af Svenske trupper;
N:o 138, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel för användande af den s. k. Schreiberska kuren;
N:o 139, i anledning af väckt fråga om förändring i afseende
å sättet för uttagande från K. räntekammaren af de till vissa
verk anvisade statsanslag;
N:o 140, i anledn. af väckt motion, ang:de försäljning till
skatte af en del Kronan tillhörige och till Statsverket indragna
hemman och lägenheter;
N:o 141, i anledn. af väckt motion, ang:de föreskrifters
meddelande i afseende på rättigheten til! bosättning å och begagnande
af åtskilliga kronoliolmar i Götheborgs och Bohus län;
N:o 142, i anledn. af väckt motion, ang:de upplåtande af
kronoparken Furubacken åt Marums, Winköls och Härlunda
socknar.
N:o 143, i anledn. af väckt motion, ang:de tilldelning åt
Björsätters sockens hemmansägare af skog från kronoparken Westra
Kinneskogen;
N:o 144, i anledn. af väckt motion att å Kronans egendomar
bosatte husmän och torpare må njuta mera tryggad besittningsrätt
till sina torp och jordar;
N:o 145, i anledn. af väckt motion, alt för domaren i Östra
härad af Jönköpings län, måtte anvisas annat boställs-hemruan;
samt
N:o 146, i anledn. af väckt motion om befrielse för städer
nc
i riket från utgifter för kronouppbörden, byggnad och under
håll
af tullhus samt fångvården, och dessa utgifters uppförande
på rikets stat.
II. B. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 3 Maj 1848.
Plenum kl. ^ lill 10 f. m.
Justerades ett prot.utdr. för gårdagen samt pleni-prot. för
d. 19 sisth April.
Företogs val af ordf. i Ridd.direktm och dess suppleant; och
befanns vid valförrättningens slut hafva blifvit utsedd till
Den 3 Maj.
351
Ordförande:
Gr. Dc Geer, Carl, En af Rikets Herrar, med 57 röster.
Suppleant:
Frih. Lagerbjelke, Johan, En af Rikets Herrar, med 49 röster.
Företogs val af sex ordinarie ledamöter i Ridd.direkt:n
samt
tre suppleanter; och befunnos vid valförrättningens slut hafva
blifvit utsedde till
Orditiarie ledamöter:
Frih. Roskull, Ulrik, kabinettskammarherre . .
med
74
röster
,, Boye, Fredrik, kammarherre
7?
76
77
Hr Ulfsparre, Georg, cancelliråd
17
76
77
„ Cederstråle, Johan Kasimir, hofrälts-råd . .
77
76
77
„ Tornerhjelm, Johan Abraham, öfverstelöjtnant
77
76
77
,, Brakel, Gustaf Anlon, banko-kommissarie
77
76
Suppleanter:
Frih. Bennet, Carl Steffan, kammarherre . . .
med
63
ruster
genom lottning med
Hr Wetterstedt, Niklas, cancelliråd
57
63
77
„ Möllersvärd, Carl Henrik, major
77
59
7>
Hr Edenhjelm, Gillis: Sorn jag af enskilda affärer är
nödsakad att lemna riksdagen på någon tid, så nödgas jag anhålla,
att få afsäga mig det förtroende jag haft att vara Elector
hos R. o. Ad., likväl med bibehållande af min riksdagsmannarätt,
för den händelse att jag skulle få tillfälle att till riksdagen
återvända.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, i följd hvaraf H r
Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Bänkman att sammanträda till
val af en Elector i st. f. Hr Edenhjelm.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 19 och 22 sistl. April på
bordet lagda utlåt. N:o 47, i anledn. af de inom RiksSt:n gjorde
anmärkn:r vid Ulsk:s utlåt. N:o 24.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag har tillförene, när
detta ämne förevarit, bestridt decimalsystemets införande, i st. f.
det hos oss hittills brukliga 12-tals-systemet. Om man till alla
andra nyheter, som för närvar, besvära Svenska folket, äfven
skulle lägga den af ett nytt räknesätt, hvarigenom ingen nytta
men väl bryderi för allmänheten är att förvänta, så skulle dermed
missnöje åstadkommas. Jag afstyrker alldeles det af Utsk.
framställda förslaget och hemställer, att R. o. Ad. ville förblifva
vid det beslut, som Ståndet vid sistl. riksdag fattade.
Hr Lefrén, Johan Pehr: Jag har, lika länge som den
siste värde talaren bestridt nyttan af decimal-systemets införande
i myntet, yrkat derpå och jag fortfar dermed ännu, såsom jag
352
De n 3 Maj.
hoppas, på goda grunder; på grunder, som förut och så mångfaldigt
här blifvit utredda, att jag icke vågar trötta R. o. Ad:s tålamod
med att ånyo framställa dem. Ett bevis på att allmogen
här icke är den, som man kan taga till förespråkare för afstyrkande
af systemets införande är, alt BondeSt., första gången som
dessa frågor voro före, icke satte sig emot, ulan ivertom anlog förslaget
om decimalsystemets införande och vid denna riksdag äfven bifallit
delta betänk. Jag tillstyrker bifall till hvad Utsk. nu föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Det förhåller sig visserligen så,
som Hr Lefrén säger, att BondeSt. bifallit detta betänk., men det
brukas vid denna riksdag, att förklara, det minoriteten mera uttrycker
det allmänna tänkesättet, än majoriteten, t. ex. i Const.-  Utsk. Jag hemställer, om det icke ginge an, att tillämpa samma
påstående äfven i denna fråga? och jag kan försäkra, att jag hört
flera ledamöter af BondeSt. förklara stort missnöje med pluralitetens
beslut. Jag säger detta blott derföre, att man åberopat bemälle
Stånds beslut. Afslag å betänk, har jag yrkat af den anledn.
, som jag här redan framställt, och som är grundad pä en
långvarig öfvertygelse, hvilken jag äfven tillförene underställt det
H. Ståndet, dock utan att vinna något afseende.
Hr Lefrén: Jag har afven varit i tillfälle att höra åtskilliga
af Bonde-St:s ledamöters tanka i delta fall, och de hafva slagit ut
så, att de icke äto missbelåtne med det beslut, som de förut fattat;
men skillnaden emellan mig och den siste värde talaren måste
vara den, att han har hört på minoritetens tanka och jag på
majoritetens. Majoritetens medlemmars tanka har jag händelsevis
träffat, men han minoritetens. Jag tror att man hvarken i ena
eller andra fallet kan anse detta såsom något bevis, utan håller
mig i detta fall helt simpelt vid den satsen, alt jag anser decimalsystemets
införande vara så vigtigt, som en så beskaffad angelägenhet
i allmänhet kan vara. Det förutsätter lättnader i all framtid
vid räkenskapers förande och liqviders uppgörande, och jag
tror, att det är ett stort steg framåt på bildningens bana.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag inser för min del
fördelarne af decimalsystemets genomförande i sin helhet efter de
grunder, som nu äto ifrågasatta. Jag anser likväl, att denna åtgärd
borde sättas i sammanhang med decimalsystemets införande
i mått, mål och vigt. K. M. har äfven väl i sin nåd. propos.
gifvit R. St. tillkänna, att sådant vore K. M:s afsigt. Deröfver
har Banko-Utsk. icke yttrat sig. Emellertid bör man härutaf sluta,
att K. M. icke låter sätta i verket de ”författningar rör:de myntsystemet,
som af R. St. beslutas, förrän K. M. äfvenledes utfärdat
likartade föreskrifter i afseende på mått, mål och vigt. Således
kan jag lemna denna fråga åsido.
Hvad beträffar Banko-Utsk:s utlät., så har jag en anmärkn.
att göra i afseende på den punkt, som innehåller, att vid den
”reduktion af jordeboks- och hemmantals-räntor, som af K. M.
och
Dezi 3 Maj.
353
och R. St. kan varda beslutad, äfvensom vid debitering af afgifter,
efter det nya myntsystemets införande, äro i annan myntsort bestämda,
må, under iakttagande af de närmare föreskrifter, som af
K. M. varda meddelade till förmån för de skattskyldige, dels uteslutas
allt bråk, som icke uppgår lill £ penning” etc. Delta skulle
väl utgöra en hel summa penningar, såsom jag förmodar. Frågan
derom är af den beskaffenhet, att jag tror Banko-Utsk. icke hafva
bordt befatta sig dermed, emedan frågan innebär reglering af en
liqvid emellan Staten och den skattdragande och sådant hörer icke
till Banko-Utsk:s befattning, utan till ett helt annat Ulsk:s. Jag
anser således, att om R. o. Ad. vill bifalla Banko-Utsk:s utlåt.,
så bör denna punkt undantagas ifrån detta bifall, såsom icke hörande
till denna fråga, utan blott, likasom många andra frågor
som i framtiden kunna uppstå, utgöra tillämpningar af R. St:s
beslut. I öfrigt kunna väl åtskilliga andra anmärkmr göras i afseende
på de svårigheter, som hädanefter skulle uppkomma, i fall
delta myntsystem antages, att liqvidera vissa smärre summor, som
nu vanligen förekomma i småliqvider; men jag vill visst icke göra
sådana anmärkn:r, som endast angå småsaker, hvilka med tiden
lätteligen kunna afhjelpas.
Hr von Troil, Emil: Man har här under diskussionen
hufvudsakligen fästat sig vid hvad andra Stånd i ämnet beslutat.
Det torde då icke vara alldeles ur vägen alt återföra i minnet
hvad R. o. Ad. sjelf gjort i denna fråga. R. o. Ad. har redan
vid den första riksdag, då förslaget väcktes och då ännu många
betänkligheter emot dess antagande förefunnos, synnerligast att
det skulle möta svårighet hos de minst upplysta bland folket,
hvilka egentligen representeras af det Hederv. BondeSt. Redan
på denna tid biföll likväl R. o. Ad. förslaget. Ku har man emellertid
blifvit mera bekant dermed, ända derhän all BondeSt. har
önskat att få förslaget antaget. Jag hemställer till detta Stånd,
huru det skulle se ut, om R. o. Ad. just då för första gången
afsloge betänk.
I öfrigt finner jag icke något hinder för, att den punkt,
som Frih. Palmstjerna uppgifvit, uteslutes ur det af R. o. Ad. i
öfrigt bifallna förslaget, ty jag tror verkligen, att något formfel
blifvit begånget, derigenom att BankoUtsk. upptagit denna detaljfråga.
Hr Lefrén: Jag instämmer med den siste värde talaren i
allo, således äfven i fråga om att utesluta den punkt, som Frih.
Palmstjerna anmärkt.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Landtm., att han, då Hr Lefrén, som ensam yrkat
bifall till Utskis förslag i dess helhet, sedermera instämt i Frih.
Palmsljernas framställning att en af de deri upptagne punkter icke
nu borde till pröfning upptagas, ansåg propos. böra först framställas
å bifall till Utsk:s utlåt., med undanlag af berörde punkt,
4 H 23
354
Den 3 Maj.
sorn angar omsättning eller reduktion af jordeboks- oell hemmantalsräntor
samt debitering af afgifter, sora efter det nya myntsystemets
införande äro i annan myntsort bestämde, samt fördenskull
nu finge hemställa, om R. o. Ad. bi folie BankoUtsk:s utlåt.
N:o 47, med undantag af den nyssnämnde punkten.
Härvid ropades starka ja, blandade med nej; hvarefter Hr
Landtm, förklarade, det lian funnit denna propos. besvarad med
öfvervägande ja.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller alt få reservera
mig emot det beslut, R. o. Ad. fattat. Jag anser fruktlöst att
deröfver begära omröstning.
Då nu föredrogs StatsUtskrs d. 29 sisth April på bordet lagda
utlåt. N;o 124, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens
8:de hufvudlitel, blef delta utlåt, på begäran af Frih:ne
Palmstjerna, Carl Otto, och Falkenberg, Conrad Gabriel,
ånyo bordtagdl.
Föredrogs och bifölls Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  (Jtsk:ns d. 29 sisth April på bordet lagda utlåt. N:o 2, i anledn.
af väckt motion om bidrag för beredande af nedsättning för
tyngre och vigtigare varor i nu gällande taxa för inre farten å
Götha kanal.
Vid föredragning af Stals- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns
d. 29 sisth April på bordet lagda utlåt. N:o 3, i anledn. af väckt
motion om samlande af medel till bildande af en skattkammare
för riket, yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag förutser visserligen,
alt i närvar, ögonblick, då man genast behöfver penningar, det
är förgäfves, att tänka på den utväg, som Hr Hammarhjelm föreslagit;
men eljest är jag af samma tanka som han, alt nemi.
man borde på förhand förse sig med en krigskassa. Om man
gjorde det förmedelst räntebärande papper, sä gåfve dessa medel
inkomst under liden, och det är alltid lättare i behofvets stund
att försälja sådana papper, än althina penningar. Troligen skulle
det sednare icke atlöpa utan större kostnader, än den förlust,
man kunde göra på dylika pappers försäljning, om de pä förhand
funnes i förråd. Jag har ansett mig böra yttra denna mening,
enär Utsk. så tvärt afstyrkt förslaget, utan att dervid fästa
något afseende.
Uppå härefter framställd propos. blef Stats- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utskms utlåt. N:o 3 af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs och bifölls Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Ulsk:ns d. 29 sisth April på bordet lagda utlåt. N:o 4, i anledn.
Den 3 Maj.
355
af väckt motion om inrättande af ett postkontor vid Wrigstads
gästgifvaregård.
Föredrogs men lades, på begäran af Hr Mannerskantz,
Carl Axel, oell Frih. Toll, Gust., ånyo på bordet Stats-samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskins d. 29 sistl. April bordlagda betänk.
N:o 5, i anledn. af väckt fråga om förändrade grunder för beväringsmanskapets
uttagande lill vapenöfning och annan tjenstgöring
m. m.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ns nedannämnde d. 29 sistl. April på bordet lagda betänk,
och utlåt:n :
N:o 6, i anledn. af väckt motion om rotehållarnes på Gottland
befriande från skyldigheten att anlägga båtsmanstorp;
N:o 7, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St:s StatsUtsk.
, ang;de rotering af den staden Lund tillhörande s. k. Wagnmansjorden;
samt
N:o 8, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St., ang:de
Fahlu stads båtsmansrolering.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Tillfälligtvis frånvar. under
den korta stund, som åtgick för behandlingen af BankoUtsk:s
utlåt. N:o 47, får jag, med åberopande af hvad jag hade äran
anföra när detta ärende förra gången vid pröfning af samma
Utsk:s betänk. N:o 24 härstädes förevar, tillkännagifva min reservation
mot del fattade beslutet.
Föredrogs BankoUtsk:s d. 29 sistl. April på bordet lagda
betänk. N:o 48, med förslag till föreskrifter, angrde bankens metalliska
kassa.
Detta betänk, företogs punktvis lill afgörande.
1 och 2 punkterne.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
3 punkten.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: BankoUtsk. har här gjort
en ordförändring, som jag icke tror lända till någon fördel. I
st. f. alt i det gamla betänk, stod: ”Bankens antagna handelshus
i Hamburg”, sä har Utsk. nu infört ordet ”Bankirhus”. Mig veterligen
är det intet hus i Hamburg, som kallar sig. bankirhus;
utan de som befatta sig med vexelärenden kalla sig helt enkelt
för köpmän liksom andra. Om den gamla benämningen handelshus
fått qvarstå, så vore naturligtvis all tvetydighet i detta afseende
försvunnen. Då BankoUtsk. med sin framställning tvifvelsutan
icke åsyftat att i detta hänseende göra någon inskränk
23
*
350
Den 3 Maj.
ning, så har förändringen troligtvis uppkommit genom något redaklionsfel.
Jag hemställer derföre till It. o. Ad., om icke Ståndet,
med bifall till Utsk:s Betänk., ville bibehålla det förut i bankoreglementet
begagnade uttrycket: ”Handelshus”.
It. o. Ad. biföll den förevar. 3:dje punkten med den af (livori
Hartmansdorff föreslagna förändring alt det i mom. litt. h
förekommande ordet ”bankirlius” skulle utbytas emot ordet ”handelshus”.
i punkten.
Denna punkt blef af 11. o. Ad. bifallen.
5 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag liar funnit, att Ulsk. här
iiar föreslagit, i öfverensstämmelse med nu gällande stadgande,
att vexlar, dragna pä Hamburg eller Altona, betalbara i Hamburg,
skola köpas. Denna föreskrift hade varit tillräcklig, om
fredliga förhållanden i Europa förblifvit orubbade, men jag befarar,
att under närvar, omständigheter eller dem, som förestå, det
vöre behöfligt för fullmäktige att begagna vexlar, dragna äfven på
andra ställen, t. ex. London. Jernliandeln, som drifves på vestra
kusten, går till betydlig del åt England. Om del skulle hända,
att förbindelsen med Hamburg blefve afskuren eller att oroligheter
der eller i trakten deromkring hindrade vexeldragning på
denna vigliga plats, då vore det icke väl gjordt, om fullmäktige
blifvit inskränkte till Hamburg allena. Jag vill, för min del, icke
föreslå, att II. Ståndet skulle här genast besluta, att Londou borde
bestämmas för vexeldragningen, eller i sådant fall hvilka förändringar
som böra göras i afseende på redaktionen, utan, som
sådant behöfver närmare öfvervägas, hemställer jag, att denna
punkt måtte af R. o. Ad. återremitteras.
R. o. Ad. ansåg de emot den ifrågavar. 5:te punkten gjorde
anmärkmr föranleda lill densammas återremitterande.
6 punkten.
Denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
7 och 8 punkterne.
Hr Åkerman, Fredr.: Då R. o. Ad. fattade sitt beslut
om återremiss af 5:te punkten, skedde sådant på grund af en
anmärkn. af Hr von Hartmansdorff, att det under nuvar. oroliga
förhållanden måhända skulle blifva svårt, om fullmäktige inskränktes
till att göra vexelaffärer endast på Hamburg, och alt
det vore väl om äfven dem lemnades rättighet att på annan plats,
t. ex. London, köpa och sälja vexlar. Jag fruklar, icke utan
skäl, att så länge oroligheterna, hvilka uppgåfvos såsom motiv,
fortfara, våra handelsförhållanden blifva sådana, att vexlar svårligen
komma alt uppköpas hvarken på ena eller andra stället,
men då emellertid Ståndet har återremitterat nämnde punkt, så
hemställer jag, om icke äfven den nu föredragna punkten borde
Den 3 Maj.
357
återremitteras. I fall det skulle medgifvas bankofullmäktige, alt
köpa vexlar äfven på London, på sätt Gr. Gyldenstolpe föreslagit,
blifver det både nödigt och nyttigt medgifva fullmäktige, alt
under vissa lider af året hafva ett bestämdt belopp af bankens
valuta äfven der stående. Jag anhåller derföre alt i sammanhang
med 5:le punkten äfven den nu föredragna 7:de punkten
måtte återremitteras.
II r von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag förenar mig
i det yttrande, som den siste värde talaren haft, att sedan R. o.
Ad. beslutat återremiss i afseende på vexelköp, så är det äfven
behof af alt bevilja en återremiss här. Dervid får jag likväl
fästa uppmärksamheten på hvad jag tror föreslaget vara, nemi. att
den summa, som bankofullmäktige komma alt hafva deponerad
på utrikes ort eller orter, icke måtte öfverstiga de förut föreslagna
500,000 r;dr eller 4 million.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med de förcg:de
begge talarne i önskan, att Ståndet mätte återremittera denna
punkt i sammanhang med de båda föreg:de; men jag tror, alt
redaktionen borde något förändras. Det är, på sätt Hr Akerman
redan anmärkt, föga troligt, att något betydligare belopp
af vexlar kan komma att blifva för banken tillgängligt och följaktligen
icke heller att särdeles betydliga summor kunna komma alt
slå på fremmande ort öfver vintern. Skulle detta likväl inträffa
och för öfrigt inga krigsoroligheter förefölle, utan förhållandet
med depositionerna i Hamburg fortfara såsom hittills och om ett
sä gynnande år skulle inträffa, som de sisth varit för Sverige,
så skulle det kunna hända, att man äfven under vintern kunde
få köpa så mycket vexlar, alt ett maximum af 1,000,000 H. D:co
vore för litet. Må del derföre heta, att fullmäktige så länge sjöfarten
är öppen icke må hafva större summa än 500,000 r:dr
stående i Hamburg. Skulle deremot under vintern, eller den
tid då sjöfarten är afbruten, vexlar erbjudas, hvarföre mätte
icke bankofullmäktige få köpa sådana lill obegränsadt belopp? J
ansen måhända, mine Hrr! detta stadgande vara öfverdrifvet, och
det är kanske öfverflödigt under de ulsigter vi nu hafva, men
man kan föreställa sig möjligt hvad som redan varit verkliga förhållandet,
eller att fullmäktige mäst nog mycket anstränga silfverinförseln
sent på hösten, på det att den i Hamburg qvarstående
summan icke måtte blifva för stor, innan sjöfarten åter öppnades.
Jag skulle således vilja tillstyrka, att ordalagen mätte
blifva följande: ”Att under vintermånaderna utöfver nämnda belopp
emottaga silfver eller Hamburger banko, sorn tillgodokommit
banken i följd af uppköpta och liqviderade vexlar, dock under
vilkor att fullmäktige, när årstiden sådant medgifver,” etc.
Då blefve ju följden den, att så länge farten varade om hösten
och så snart hon åter öppnades om våren, skulle bankofullmäklige
tillse, att icke mera än 500,000 r:dr qvarstode i Hamburg.
Då synes denna åt fullmäktige lemnade rättighet icke blifva farlig,
utan endast gagnelig för banken.
458
Den 3 Maj.
Ur von Hohenhausen: Jag bestrider visserligen icke den
fördel, sorn för banken någon gång kunde uppstå genom beviljad
rättighet alt öka silfver-depositionen i Hamburg, och den
minskade koslnad, som kunde härflyta deraf, att icke vara nödsakad
höstetiden införskrifva silfver, på det alt dépositions-summan
under vintertiden icke skulle blifva för stor; men beträffande
de oförtänkla händelser, som Hr von Hartmansdorff omtalat
till fördel för ett sådant stadgande, nemi. den goda konjunktur,
som tillfälligtvis kunde uppstå, och som gjorde en möjlighet af
vinst för banken eller ett behof af nyssnämnde åtgärd — förökning
af depositionsbeloppet — sä kunna äfvenväl andra oförtänkta
omständigheter inträffa under vintern, hvarigenom det för
banken vore vådligt att hafva riskerat en alltför stor summa.
Exemplet ligger nära för handen. Säkerligen tärer väl icke någon
dragit i betänkande att en sådan deponerad summa i Paris
för år sedan varit på ett 'myckel lämpligt ställe placerad i alla
afseenden, och likväl inträffade i sisth Febr. månad omständigheter,
som torde visa att det icke varit särdeles fördelaktigt alt
der hafva en sådan deposition. På detta skäl får jag tillstyrka,
alt vid besvarandet af den återremiss, som R. o. Ad. troligen
kommer att bevilja, BankoUtsk. måtte vidblifva den gamla föreskriften.
rf
Ilr Akerman: Utan all vilja bestrida, alt sådana förhållanden
kunna inträffa då det måhända vore nyttigt att den ifråga
var. summan vore obestämd, så tror jag dock att man för närvar.
af 2:ne skäl kan låta det förblifva vid hvad det är. För det
första derföre, att denna summa under nästföljande 3:ne år sannolikt
icke kan komma att öfverskridas, och för det andra derföre,
alt det i våra dagar är svårt om icke omöjligt, äfven för
väl underrättade handlande, att bestämma hvilka hus utrikes, som
kunna anses så solida, att stora summor under sådana tider kunna
åt dem anförtros; och således måste blifva än svårare för
bankofullmäktige, hvilka måhända skulle komma ali genom votering
afgöra hvilka hus skola anses så qvalificerade. Jag tror
derföre alt man af dessa båda skäl kan låta summan förblifva vid
dess förut bestämda belopp.
R. o. Ad. ansåg de emot förevar. 7 och 8 punkterne gjorde
anmärkn:r föranleda till återremiss.
9 och 10 punkterne.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
11 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Om mitt minne icke felar, så
har R. o. Ad. uti ett annat betänk, återremitterat den punkt,
som angick kassa-kreditiven åt enskilda. Om så förhåller sig,
lärer denna punkt äfven böra återremitteras för att ställas i öfverensstämmelse
med det förslag, som IJlsk. kan komma alt i
förra hänseendet afgifva.
Den 3 Maj. 359
Hr Akerman: Leke annat än jag kan minnas, så var det
vid återreraiss af det betänk., som den siste välde talaren omnämnt,
icke af någon talare ifrågasatt, att ju icke kreditivrörelse
skulle komma att äga rum, och af sådant skäl synes del, som
föreskriften i detta mora. under alla förhållanden kunde komma
alt bchöfvas; men jag skulle nu icke vara emot att punkten återremitterades,
synnerligen som jag nu just har fästat min uppmärksamhet
på ett dervid möjligen behöfligt tillägg.
R. o. Ad. ansåg de emot denna punkt gjorde anmärkmr föranleda
till återremiss.
12 punkten.
Denna punkt blef af IL. o. Ad. bifallen.
13 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag påminner mig väl alt del
om denna fråga var tvist i Ståndet, när betänk. i\':o 42 föredrogs;
men jag erinrar mig icke huruvida åleremiss beslöts eller
ej. Om derföre en annan punkt, eller det öfriga af betänk, finge
föredragas intilldess upplysning härom vunnits, så förlorade
man ingen tid på undersökningen.
Sedan härefter underl. Ridd. -s e k re terare haft äran upplysa,
att vid pröfningen af BankoUtsk:s betänk. N:o 42, R. o. Ad.
återremitterat den deri förekommande 78:de punkten, hvaruti blifvit
tillstyrkt, att de i 5:te afdelnm af banko reghtets öde artikel
intagne föreskrifter om sättet för fyllande af privatbankernas sedelutgifuing
i fall en eller (lere af dem skulle innan nästa riksdag
indraga deras rörelse, för att vid oktrojtidens slut upphöra,
måtte från banko-reghlel få uteslutas, anförde
Hr von Hartmansdorff: I sådan händelse hemställer jag
till Ståndet, om icke denna punkt bör jemväl återremitteras. Det
skulle eljest kunna hända, ali Ståndet pä förhand fattade ett beslut,
som bunde detsamma när den förut återremitterade punkten
ånyo kommer under öfverläggning.
R. o. Ad. ansåg den förevar. 13:de punkten, på grund af de
deremot gjorde anmärkn:r, böra återremitteras.
14, 15, lö och 17 punkterne.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
Forcdrogs och bifölls Bankoötsk:s d. 29 sisll. April pä bordet
lagda mera. N:o 49, ang:de föreskrifter om försäljning af silfver
i omyntad form.
Hr Tersmeden, Nils: Jag var frånvar. då R. o. Ad.
2:dra gången bordläde StatsUt.sk:s betänk. N:o 124, ang:de regleringen
af ulgifterne under riksstatens 8:de liufvudtitel. Det hade
då varit rätta stället att göra den framställning, som jag nu vill
300
Den 3 Maj.
göra. Jag anhåller nemi. alt Hr Gr. o. Landina, malle inhemta
R. o. Ad:s lanka, huruvida icke Ståndet ville tillåta att föredragning
af betänk, uppskjöts till näslk. Onsdag. Mina skäl äro, alt
della betänk, är mycket vidlyftigt och innefattar isynnerhet ett
ämne af allmänt iutresse, nemi. anslag för elementar-läroverken.
Vid dess bordläggning sisth Lördag tillgick så, att det bordlädes
utan alt de facto finnas på bordet. Jag sökte förgäfves i cancelliet
alla dagar att få taga kännedom om detta betänk.; men det
inkom icke förrän i går. Jag har ett ytterligare skäl till min
begäran, nemi. det, alt betänk, i de öfriga Stånden icke lärer förekomma
förr än om Onsdag. I min hemställan vill jag likväl
göra den modifikation, att såvida Ståndet så för godt finnér, hela
betänk, må föredragas nästk. Lördag, med undantag af de punkter,
som angå elementar-läroverken, hvilka jag önskar mätte kunna
få uppskjutas till nästa Onsdag.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då riksdagen är så långt
framskriden och det torde vara af vigt alt så fort som möjligt
få afgjorda de frågor, som hafva afseende på statsregleringen, så
skulle jag för min del tro, att det icke vore skäl att längre än
till nästa Lördag uppskjuta med della ärende, utan anhåller alt
detsamma då måtte fä föredragas och afgöras.
Jlr Tersmeden: Mitt hufvudsakligaste skäl är det, althar
är en bordläggning verkställd, utan att betänk, har blifvit lagdt
på bordet, hvarigenom Ståndet har varit urslåndsalt alt taga kännedom
om betänk., hvilket likväl måste vara meningen med bordläggningen.
Hr von Troil: I detta fall har det tillgått presist såsom vid
alla andra bordläggningar, nemi. sålunda, att när cancelli-exemplaret
inkommer, så bordlägges betänk., men alt deremot tillräckligt
antal exemplar för R. o. Ad:s medlemmar sällan förr än
några dagar sednare äro all i Ståndets cancelli tillgå. Under sådana
förhållanden hemställer jag, att betänk, måtte om Lördag
föredragas.
Hr Tersmeden: Jag får äran upplysa, att det icke har
tillgått så, som Hr von Troil anfört, ty cancelli-exemplaret inkom
först i går. Jag tror att bordläggningen tillgick sålunda, att en
enskild ledamot framlemnade sitt exemplar, men sedan återtog
detsamma, så att betänk, icke fanns på bordet förr än i går.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag kan icke inse att
någon stor förlängning af riksdagen skulle uppkomma, genom bifall
till Hr Tersmedens framställning, och jag tycker det vore
obilligt begära att, då detta betänk., som är högst vidlyftigt,
först i dag blifvit utdeladt, icke tillåta ledamöterna att taga kännedom
derom längre än lill nästk. Lördag, då man mången gång
har uppskjutit vida mindre vigtiga betänkin mycket längre. Således
instämmer jag med Hr Tersmeden.
Hr von Hartmansdorff, A ug: I går erhöll jag ifråga
var.
betänk. En hvar som derom anmälte sig erhöll det då utan
Den 3 Maj.
361
tvifvel jemväl. Om än betänk, bade blifvit bordlagdt i går och först
i dag utdelats, samt i denna dagens plenum för 2:dra gången
bordlagts, så kunde och borde det efter vanlig ordning förekomma
i nästa plenum. När nn flera dagar förlöpa innan detta plenum
förekommer, så synes mig att vi hafva haft rådrum nog för alt
besinna oss på saken, särdeles som betänk, bordlädes redan i
Lördags. Det har följaktligen icke genom någon öfverraskning
kommit lill Ståndets pröfning. Det är icke för min egen, ulan
för andra ledamöters skull, som jag yrkar den tidigare föredragningen.
Jag känner t. ex. en ledamot, som här legat qvar längre
än han ämnat, endast för att öfvervara öfverläggningen om
delta ärende. Skola nu, för deras beqvämlighet, som ständigt
vistas härstädes, äfven de ledamöter uppehållas, som icke bo
i hufvudstaden? Mig synes sådant icke vara billigt.
Hr Tersmeden: Jag får blott äran erinra, att min anhållan
inskränker sig till 21:sta punkten af hela betänk., och att
det således skulle slå Ståndet öppet alt i nästa plenum fatta sitt
beslut rör:de alla de öfriga.
Hr von Troil: Då Hr Tersmeden har haft tillfälle att se
utlåt, i går, såväl som i dag; och han under ytterligare 2:ne dagar,
som återstå före Lördagen, kan taga kännedom om detsamma,
så förefaller det mig vara besynnerligt af honom att vilja,
för sin egen beqvåmlighets skull, uppehålla riksdagens jemna gång.
Vi hafva få frågor hvilande på bordet och just den punkt, som
Hr Tersmeden sednast nämnde, torde, när den förekommer, vara
den, som föranleder den längsta diskussionen. På grund häraf,
får jag förnya min vördsamma anhållan, att hela betänk, måtte
nästa plenum blifva föredraget.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
alt, såsom Hr Tersmeden yrkat, med pröfningen af 21:sta punkten
af StatsUtsk:s utlåt. N:o 124 borde uppskjutas till första plenum
i nästa vecka, ropades starka nej, blandade med ja, hvarpå
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att denna propos.
blifvit besvarad med öfvervägande nej.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:s d. 29 sisth April på bordel
lagde ut!åt:n
N:n 50, i anledn. af enkan Christina Warenbergs ansökning
om återbekommande af erlagd straffränta för diskontlån; och
N:o 51, i anledn. af väckt motion om förhöjda löneinkomster
för kassa-afdms chef och kamererare samt bankens kassörer.
Vid föredragning af BankoUtsk:s d. 19 sist. April på bordet
lagda utlåt. N:o 52, i anledn, af väckt motion om förvarande af
en del utaf bankens redbarheter å Carlsborgs fästning, yttrade
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag bar ingenting emot
sjelfva förslaget, men jag tillstår att jag häfver en viss farhåga
för alt på Carlsborg förvara bankens silfver så länge besättningen
362
Den 3 Maj.
utgöres af kronoarbets-corpsen, ty sä länge äro bankens redbarheter
måhända utsatta för större faror genom garnisonen, än de
härstädes äro utan särskild bevakning. Jag hoppas väl att när
saken kommer så långt, vederbör, skola derpå fästa uppmärksamhet,
men jag har emellertid velat varna på förhand.
O
Hr Akerman, Fredr.: Den farhåga, som den siste värde
talaren nu lillkännagifvit, var äfven föremål för yttranden inom
BankoUtsk., då detta ämne der förekom till öfverläggning. Man
förmodade likväl att, om ifrågavar. åtgärd vidtoges, sådana inrättningar
skulle göras och en sådan garnison förläggas på Carlsborg,
att ingen fara från krono-arbetskarlarnes sida kunde komma alt
äga rum. Om någon sådan fara ägde rum, så förmodar jag alt
Regeringen icke skulle, på sätt en hvar nu vet att förhållandet
är, på Carlsborg förvara en mängd värdeägande effekter, hvaribland
äfven sådana, som begagnade af den der förlagda corpsen
kunde vara farliga verktyg, såsom en stor myckenhet gevär,
hvilka efter hvad man vet finnas der förvarade. Jag får ytterligare
för min del anhålla, alt delta betänk, mätte bifallas.
R. o. Ad. biföll Bauko-Ulsk:s ifrågavar. utlåt. N.o 52.
Föredrogs LagUtsk:s d. 29 sisth April på bordet lagda utlåt.
N:o 42, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Utsk:s betänk. N:o 15
öfver väckte motioner om förklaring huruvida K. förordmu d. 19
Maj 1845 ang:de förändring i vissa delar af lagens stadganden
om giftorätt och morgongåfva äger retroaktiv verkan.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Som detta betänk, ännu
icke blifvit utdeladt, så anhåller jag alt det måtte å nyo bordläggas.
Häruti hördes flera ledamöter instämma, hvarjemte
Frih. Cederström, Glaes Rud., yttrade:
Jag förenar mig i den af Hr von Hartmansdorff gjorda framställning,
och begagnar tillfället att beklaga att det flere gånger
har händt, det enstaka exemplar ifrån Exped.Utsk. inkommit lill
bordläggning, utan att ledamöterna ens vid andra bordläggningen
deraf kunnat erhålla hvar och en sitt, som likväl måtte vara deras
rättighet. På sådant sätt tillintetgöres ju bordläggningens
mening, nemi. den, alt man före betänk:s föredragning måtte
kunna genomläsa detsamma och, efter noggrannare derom tagen
kännedom, bestämma sitt omdöme öfver ämnet. Jag skulle önska
att Exped.Utsk. hädanefter, om det ej låter sig göra att på samma
gång insända exemplar till bordläggning och till utdelning,
åtminstone med det sednare icke dröjer så länge att, efter 2
gånger skedd bordläggning, ärendet är alldeles nytt för ledamöterne,
hvilka då likväl sakna tillfälle alt vinna tid lill dess närmare
bepröfvande före afgörandet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, alt ifrågavar. utlåt., jemlikt
den derom af flere ledamöter gjorda begäran, komme att
ytterligare hvila på bordet.
Den 3 Maj.
363
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 2 dennes på bordet
lagde utlåtm
N:o 136, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel lill understöd och uppmuntran åt fallige jordbrukare och
åt tjenstehjon för långvarig tjenst; samt
N:o 137, i anledn. af vackt motion om anvisande af nödiga
medel lill beredande af ersättning åt de Norrska undersäter,
som under 1814 års krig lidit skada af Svenska trupper.
Föredrogs SlatsUlsk:s utlåt. N:o 138, i anledn. af väckt
motion om anslag af allmänna medel för användande af den
s. k. Schreiberska kuren.
Frih. Cederström, Claes Rud.: För min del kan jag ej
godkänna den anledn. StatsUtsk. tagit sig för alt afstyrka bifall
till ifrågavar. motion. StatsUtsk. har nemi. icke åberopat sådana
omständigheter som efter min tanka kunna utgöra tillräcklig grund
till ett afslag. Hade StatsUtsk. sagt att statsverket ej mera hade
några penningar att disponera, eller att saken ej vore tjenlig, så
kunde det så vara ; men nu åter har man endast åberopat, dels att
LagUtsk. afslyrkt bifall till det förut väckta förslaget om afskaffande
af gällande straff för 3:dje resan fylleri och brottslingens
dömande i dess ställe lill undergående af Schreiberska kuren; dels
ock att Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s hemställan derom alt R. St.
mätte hos K. M. anhålla det K. M. täcktes föranstalta, att tillfälle
till inträde å lasaretten måtte beredas för personer som
vilja genomgå denna kur, icke vunnit samtlige Ståndens bifall.
Det var likväl eli helt olika förhållande, än det närvar, med den
motion, som lill LagUtsk. inkom, emedan den, på sätt jag nämnt,
åsyftade alt Schreiberska fyllerikuren skulle subsli t lierås för det
straff, som enl. nu gällande lag ålägges den person, hvilken för
3:dje gången beträdes med fylleri; så att man kan fullkomligen
instämma i den tanken, alt det ej vore rätt att ålägga denna kur
såsom straff, (jag har äfven för min del deruti instämt), och likväl
anse nu förevar, motion lämplig. Jag deltog i Allm. Besv.-  o. Ekon.UlsIcs hemställan om att på lasaretlerna mm borde öppnas
och patienter emoltagas för denna kurs undergående. Det
invändes vid berörde frågas pröfning på detta rum, att sådant
skulle föranleda till större utgifter, och då man dertill ej beredt
någon tillgång, så kunde man ej bifalla hela saken. Jag log mig
då friheten ifrågasätta, att denna afgift kunde lämpligen åläggas
den person som begärde inträde, eller ock att den kunde erläggas
af kommunen, i fall patienten vore oförmögen att något för
sig betala, hvarvid jag gjorde den betraktelse, att kommunen troligen
funne mera skäl alt bestå något för kuren, än att, om all
omsorg för det ondas öfvervinnande uraktlåtes, sedermera för framtiden
fä lof att draga försorg om en sådan olycklig varelse, som
den man försummat bispringa i dess önskan att finna tillfälle med
botemedlet af en kur besegra sin förderfliga vana. Nu åter har
motion blifvit väckt just i detta syfte, att någon summa måtte
364
Den 3 Maj.
af slaten användas lill ofia berörde nödiga ändamål; alltså kan
jag ej finna, att afslaget å de båda föreg:de motionerna på minsta
vis utgjort tillräcklig anledn. för det beslut, hvartill StatsUlsk.
här kommit. Det är möjligt att Utsk. ansett summan af 3000
r:dr för högt tilltagen, då det fästat sig vid att många betvifla
kurens nytta och framgång; i sådant fall tyckes mig att man
kunnat inskränka summan, och likväl behaga anslå något. Om
jag således skulle få förutsätta alt StatsUtsk., med anledn. af hvad
som här blifvit anfördt, ville taga saken i närmare betraktande
och ej så noga fästa sig vid siffran af det begärda beloppet, utan
tillstyrka hvad statsverket kan hafva råd att på saken bestå; så
skulle jag tro alt då motionären har att åberopa Berzelii fördelaktiga
vittnesbörd om kuren, och jemväl en i hufvudsladen praktiserande
läkares med framgång utöfvade metod derför, StatsUtsk.
torde vid nytt öfvervägande af saken inkomma med ett annat utlåt.
än det ifrågavar. Jag önskar åtminstone få veta några skäl
om saken skall afslås; — samt yrkar således i alla händelser
återremiss.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Att Frih. Cederström med
särdeles förkärlek omfattar den Schreiberska fyllerikuren, det har
R. o. Ad. nogsamt inhemlat af de föreg:de diskussionerna i detta
ämne, hvilka varit föranledda af Ekon.Utsk:s i ämnet afgifna betänk.
; men att denna Frilims nitälskan skulle gå ända derhän,
att, enl. hans tanka, StatsUtsk. i en tidpunkt då statens tillgångar
tagas i anspråk för så många långt vigtigare saker, och då
många dylika måste just af brist på medel afslås, borde tillstyrka
anslag till en inrättning, hvars resultater hittills lemnat så ringa
förhoppning om att göra verklig nytta, det förvånar mig sannerligen
på det högsta. Af den diskussion, sora ägde rum då Ekon.-  Utsk. inkom med sitt betänk, i ämnet, hade R. o. Ad. tillfälle
höra af de personer, som med ämnet äro mera bekanta, att pluraliteten
af dem som genomgått Schreiberska fyllerikuren vanligen
återfallit i samma last i högre grad än förut. En sådan
hemställan från Ekon.Utsk. kunde dock i alla fall vara på sin
plats; men att StatsUtsk. nu skulle tillstyrka R. St., att dertill
anslå medel, tror jag icke att man bör sätta i fråga.
Jag anhåller om bifall till betänk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Sedan sjelfva
frågan genom 2 Stånds fattade beslut i strid med de andra bådas
förfallit, så har jag svårt att kunna fatta, huru man kan
begära att StatsUtsk. skulle kunna tillstyrka den.
Jag kan således ej annat än tillstyrka bifall till Utsk:s nu
föredragna betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Man har förebrått Frih.
Cederström hans nitälskan för ifrågavar. kurs användande. Jag
vill underkasta mig samma förebråelse, och understödja honom.
Man säger visserligen att då statsmedlen tagas i anspråk för så
många andra föremål och man ej har tillgångar att fylla alla be
-
Den 3 Maj.
365
hof, huru vill raan då begära att penningar skola anslås för ett
botemedel så osäkert, som det ifrågavar. Men i fall StatsUtsk:s
medlemmar fruktade för ovissheten om botemedlens verkan, månne
de ej bordt framställa sina farhågor, då den nya strafflagen sattes
i fråga och när fängelser i öfverensstämmelse dermed skulle
byggas? Ty hvad säkerhet hafva de väl ali detta bestraffningssätt
rättar brottslingen? Emellertid har StatsCtsk. varit ganska
frikostigt med anslag dertill. Säkert är i alla fall, att så länge
man later dryckenskapen ohejdad framfara och man ej vill begagna
de utvägar som kunna finnas att förekomma följderna
af denna last, så får samhället umgälda dem så myckel dyrare.
Fångvård och sjukvård, fängelser, fattig-, sjuk- och dårhus, domare,
gevaldiger och fångvaktare, läkare och sjukvakterskor kosta vida
mer att underhålla. Jag förutser visserligen att jag nu, såsom
tillförene, skall i detta hänseende blifva utan framgång, och att
man ej skall låta sig rätta förr, un yttersta nöden tvingar dertill.
Men det är ej skäl att tiga, då man tror sig tala för en
riktig sak, om man också ej kan dermed åstadkomma annat än
en påminnelse. Derför har jag yttrat mig nu, och derföre instämmer
jag med Frih. Cederström.
Hr von Hohenhausens påstående, att 2 Stånd i denna fråga
slädnät emot 2, lärer vara ett förhastande, enär R. o Ad. ännu
icke beslutat. Emellertid anhåller jag att Ridd.-sekreteraren måtte
upplysa, huru saken blifvit afgjord i de öfriga Stånden,
Hr Akerman, Fredr.: Vid de tillfällen då vi här hafva
baft under öfverläggning frågor om den Schreiberska kuren, hatjag,
på grund af den erfarenhet jag vunnit om denna kurmetod,
sökt att visa det den ej skulle vara att rekommendera. Det skulle
emellertid föra mig alldeles för långt, att nu åter upprepa detta;
men det torde tillåtas mig att uttrycka min förvåning deröfver
alt då man nitälskar för denna sak, man t. o. m. anser 3000
r:dr b:co nog mycket tilltaget, och att man (som en värd talare
yttrat) skulle vara nöjd med om något mindre ansloges. Beklagligen
är, som hvar man vet, förhållandet att sådana som äro
begifna på fylleri finnas i alla landsorter. I fall man då skulle
göra sådana anstalter som nu äro ifrågasatta, så borde väl ingen
landsort särskildt gynnas, utan alla borde väl lika lottas; och det
blefve ett ganska dyrt experiment, alt i alla län inrätta rum, anskaffa
hus, och betala läkare och underhållskostnad och dertill i
dagtraktamente omkring 30 ä 40 sk. för hvarje patient. Hvarken
3 eller 30,000 ndr skulle dertill förslå 1
Jag tror derföre, för min del, att man gör bäst uti att bifalla
StatsUtsk:s utlåt, sådant som det är.
Hr von Hohenhausen: Hvad jag sist anförde i afseende
på R. St:s beslut, rörde det betänk, om Schreibers, salig menniskans,
kur, som Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. lill R. St. afgaf och
hvaruti sjelfva frågan var om denna metods antagande pä lasaretten.
Då nu denna fråga förfallit genom 2 Stånds beslut mot
2, efter milt förmenande, så synes det mig vara öfverflödigt alt
366
Den 3 Maj.
begära anslag dertill. Det hade ej varit öfverflödigt om beslutet
i Ekon.Utsk:s betänk, varit, att som lasarelterna ej hade några
medel, så behöfves först medel fås derför; men i sådant fall bade
dock Ekon.Utsk. kunnat och bordt sammanträda med SlalsUtsk.
och frågan gemensamt af dem behandlas.
Min öfvertygelse om sjelfva kurens otillförlitlighel grundar
sig på de försök, som i Wisby och dess lasarett med mycken
omsorg blifvit anställda. Jag hyser således ej något förtroende
derför; men vore jag för min del af en annan tanka, så skulle
ingen vara mera beredd än jag att tillstyrka R. St. att, genom
antagande af denna kur, söka bota den värsta landsplåga, näst den
moraliska som landet lider af.
Frih. Cederström: Att börja med får jag i min ordning
uttrycka min förundran öfver hvad Hr von Troil yttrat, nemi.
huruledes del ej vore värdi ali lill det här obetydliga ändamålet
anslå någonting, då man hade åtskilliga andra mycket vigtigare
saker alt bekosta. Antager man alt en hög grad af inrotadt fylleribegär
utgör en ganska stor olycka för individen samt alt sådant
jemväl, när detta beklagliga förhållande fått utbreda sig, har
mycket svåra följder för del allmänna; så kan jag, helst det ej
lärer kunna förnekas all delta onda äger en bedröflig och nedslående
verklighet hos ett beklagligt antal individer i vårt land,
ej finna annat, än att det mäste vara särdeles angeläget alt använda
alla möjliga medel lill del ondas hämmande. Mig synes
således, alt StatsUtsk. ej hade bordt kasta ifrån sig frågan, under
åberopande af sådant, som alldeles icke utgör några skäl för
dylik förkastelse. Jag har redan förut haft äran anföra, huruledes
det afslag, som tillförene vederfors LagUlsk:s nu åberopade
hemställan, på intet sätt kan verka på det ifrågavar. förslagets
afgörande; ty det är ju möjligt alt, ehuru kuren ej befinnes lämplig
såsom substitut för ett straff, saken dock i sig sjelf kan medföra
fördel. Det vore besynnerligt, om denna kur skulle vara
utan all slags nytta, och likväl så alldeles motsatta intyganden
mot dem mine värde motståndare inhemtat, från andra håll kunnat
afgifvas. Det vill synas som metoden ej öfverallt haft samma
verkan, men sådant beror naturligtvis icke blott på huru verkställandet
sker, utan äfven på mängden och arten af de fresteiser,
för hvilka patienten är utsatt efter densammas genomgående.
Hr Akerman har förundrat sig öfver, huru jag kunnat ifrågasätta
en nedsättning af dessa 3000 r:dr b:co. Det är gifvet
att jag rätt gerna skulle önska att det begärda beloppet icke förminskades;
men, då en af StalsUtsk:s ledamöter förklarat lillgångångar
ei finnas till det belopp, som motionären begärt, vore det
efter min tanka orätt att låta hela idéen falla, derföre att man
ej kan få fullt så mycket penningar, som önskas. Jag har här
förut yttrat den öfvertygelse, att kuren om den verkställdes under
offentlig kontroll på ett sätt som kan gifva den all den utsigt
om framgång, som med densamma möjligen står att ernå, då
borde den ock, efter hvad jag ville hoppas, verka derhän alt sådana
Den 3 Maj.
367
inrättningar sedermera i följd af dess lyckliga resultat måhända
sattes i verket genom enskild nitälskan. Kan emellertid alltså endast
en mindre summa lemnäs, så bör man ej försmå den, utan hellre,
för att bereda saken någon framgång, nöja sig med det ringare
belopp, hvarmed försök kunde göras. Det torde ej höra lemnäs
obemäldt att jag skulle kunna åberopa en af en garnisons-officerare
här i staden mig meddelad upplysning, att, vid hans kompani,
ifrågavar. kur med framgång blifvit begagnad. Enligt min enskilda
öfvertygelse kan det sålunda ingalunda anses så alldeles afgjordt
att kuren är oanvändbar. Att den på vissa ställen icke
uppfyllt ändamålet, det anser jag komma deraf, att, pä sätt Hr
von Hartmansdorff anförde då frågan sist var före, kuren kan vara
i sig sjelf god, men ändå misslyckas i vissa fall lill följd af många
på ett återfall inverkande omständigheter; alldeles såsom det
händer med alla hittills uppfunna sjukdoms-läkemcdel och behandlingssätt.
Jag har ansett att på lasarelterna särskilda rum
borde inrättas härför; men då sådant var å bane, var man rädd
för att dessa slags patienter skulle komma alt undantränga de
andra. Måhända föranledde just denna betraktelse den utgång
frågan, tyvärr, den gången erhöll. Men det afslag, som då afgafs
på Allm. Besv.- o. Ekon.UtsIcs framställning, kan ju icke
billigt vis föranleda dertill att ej begäran om statsanslag till den
nyttiga anstaltens befrämjande i annan ordning än förut var ifrågasatt,
vidare skulle få väckas, eller komma under öfvervägande.
Något grundligare skäl för afslag torde sålunda erfordras än det
knapphändiga, hvarmed StatsUtsk. nu försett sitt utlåt, i ämnet.
Jag anhåller således fortfarande om ålerremiss, och jag kau ej vara
sä misströstande om hvad jag anser vara en god sak, att ju icke
någon möjlighet till dess vinnande skulle af mig skönjas; det vore
alltför nedslående att tänka sig det Utsk. skulle framhärda i sin
lösliga förkastelsedom, eller att R. St., om det angelägna af hjel—
pen rätt framslälles, skola undandraga sig alt befordra eli botemedel,
af en stor vetenskaplig auktoritet lofordadt, och sannolikt
om ej pålagligen, ländande till mycken båtnad för så väl den enskilde,
som ock det allmänna.
Hr von Troil: Då Frih. Cederström anfört, det han af en
garnisonsofficer här i staden hört kurens fördelaktighet intygas,
så får jag äran anföra, det jag samtalat derom med garnisonsofficerare
från de olika reg:tena, hvilka sagt mig, att man i allmänhet
ej funnit kuren leda lill det resultat, som man åsyftat,
så att det stora flertalet har inom ganska kort tid, efter genomgåendet
af denna kur, återfallit i fyllerilasten i vida större
skala än förut. Den Schreiberska fyllerikureus otillförlitlighet är
dessutom inför R. o. Ad. vitsordad äfven af Hrr von Hohenhausen
och Akerman; så att, ehuru tankarna derom väl kunna vara delade,
det stora flertalet dock torde vara öfvertygadt om, att kuren
ej är af någon särdeles nytta. Dermed må likväl vara huru som
helst. Här är fråga om ett statsanslag, fråga om huruvida man
i en tid, då tillgångarna bchöfvas till så mycket vigtigare före
-
Den 3 Maj.
raul, skall utkasta penningar på försök med en kurmetod sora raan
i allmänhet icke anser fördelaktig. Jag skulle tro, alt delta ej
vore lämpligt, utan förnyar derföre min anhållan om återremiss.
Gr. Lewenhaupt, Gustaf Gustafsson: Jag får äran
instämma i hvad Frih. Cederström och Hr von Hartmansdorff
anfört med anhållan om återremiss. Hvad åter angår verkan af
den Schreiberska kurmetoden, så har jag derom fått upplysning
af personer som densamma genomgått. De hafva varit personer
af den bildade klassen, och de försäkra att de derefter hafva funnit
sig helt och hållet afvända från begäret lill de starka dryckerna.
Andra af mindre bemedlade personer som till dem vändt sig
för att få råd, hafva de rädt att fara till Stockholm och undergå
TT o
kuren hos Hr Akerman; men såsom obemedlade bafva de ej haft
tillfälle att det göra. Här är nu vid detta tillfälle alldeles icke frågan
om den utvidgning af länslasaretterna, som blifvit omnämnd;
utan det är endast fråga om att upphjelpa en sådan befintlig inrättning,
nemi. den som doktor Akerman på egen bekostnad föranstaltat.
Jag skulle således tro, att kanske inga af de medel
StalsUtsk. anslagit vore bättre använda, än dessa; då derigenom
hela landet finge tillfälle att begagna denna kur.
Jag får således förena mig med Frih. Cederström och Hr
von Hartmansdorff.
Hr von Hartmansdorff: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Gr. Lewenhaupt och anhåller få fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå att, då summan blott är begärd för ett ställe och
för en viss uppgifven läkare i hufvudstaden, så bör hon väl icke
anses så otillräcklig för ändamålet, som vissa talare bär hafva förmodat.
Tvertom skulle, om detta anslag beviljades och man funne
att det medförde nyttig verkan, en god början vara gjord. I
afseende på de olika uppgifterna om kurens framgång eller misslyckande,
får jag äran nämna att, då denna fråga förra gången
var under öfverläggning, kom lill mig, just som hon slutades, en
garnisonsofficer och uppgaf, att kuren hade blifvit med framgång
använd. Jag anmodade honom då alt offentligen säga det; men
han svarade: ”jag yttrar mig aldrig här,” och med detsamma
förklarades öfverläggningen vara fulländad, så att jag icke heller
kom att framföra hans uppgift. Nu är denna officer ej här och
jag kan, utan hans tillstånd, ej nämna hans namn, utan måste
inskränka mig till detta yttrande hvad Stockholms garnison beträffar.
Genom underrättelser, som jag har tillfälle att ärligen
erhålla från särskilda delar af riket, vet jag dessutom att kuren
i flera landsorter haft framgång, likasom förhållandet varit hos
doktor Akerman härstädes. Då jag nu hör Gr. Sparre anmäla
sig och då han troligen ämnar upprepa ett skäl, som förra gången
af honom användes, nemi. att man ej må för moraliska laster
nyttja kroppslig späkning eller kroppsliga botemedel, så vill jag,
medan jag har ordet, förskottsvis svara derpå, att i fall det förhölle
sig så, borde alla sådana straff som drabba kroppen afskaf
fas?
-
Den 3 Maj.
369
fas? Jag vet att dylika meningar hafva anhängare, men jag tror
ej Gr. Sparre i allmänhet tillhöra dem. Det vore då märkeligt
om han i detta fall ville göra undantag från en regel, den han
i andra fall gillat.
Hr Ribbing, Arvid: Om äfven för denna gång statens
medel skulle användas på försök (hvilket i allmänhet ej torde vara
rätt, ehuru det ofta sker), så tror jag dock att för den ifrågavar.
lasten undantag borde göras. Det är väl ändå den som gör den
största skadan, på sätt här förut är anfördt, och jag skulle tro
alt ett anslag ej kunde bättre användas, på sätt Gr. Lewenhaupt
och flera värde talare anfört.
Gr. Sparre, Erik: Den åsigt, jag här ämnade uttryc
ka,
har redan blifvit vederlagd, och det torde sålunda kanske
vara onödigt att jag nämner den; men då enligt milt förmenande
menskliga laster och passioner måste korrigeras på helt
annat sätt än genom läkarekonsten, och man här talat om att
genom en kuranstalt bota dessa laster, så måste jag uttala min fruktan
att ändamålet ej kan vinnas. Jag kan således ej annat än
tillstyrka bifall till Utsk:s betänk.
Hr Åkerman: Man har emot min anmärkn., att det skulle
erfordras stora kostnader för att öfverallt i riket införa så beskaffade
kuranstalter, efter behofvet i fall kuren är nyttig förefinnes
öfverallt, gjort den anmärkn., att här blott är fråga om ett enda
ställe, och att således kostnaderna derför ej äro så särdeles
betydliga; men jag hemställer om, i fall detta understöd till ett
ställe beviljas, man ej tager på hand att lemna enahanda understöd
till alla andra ställen i landet, der förhållandet är enahanda.
Jag får på sådan grund förnya min anhållan om alt få betänk.
bifallet.
Hr Ribbing: I anledn. af den siste värde talarens yttrande,
kan jag ej annat än andraga, att det enl. min tanka skulle
vara särdeles nyttigt, om på flera ställen det gjordes anspråk på
sådana medel; ty det skulle, enligt miu åsigt, bevisa att kuren
lyckats här, hvilket vore ganska helsosamt.
Hr von Hohenhausen: Enär efter flera års förlopp i afseende
å kurens säkerhet det är så konstateradt, som det för närvar.
är, nemi. att ehuru en och annan deraf sett lyckliga resultater,
de flesta likväl öfverensstämma deruti, att dervid är ingenting
att göra, och om ändå en stor del skulle fortfara i sin hoppfulla
förtröstan på denna kurs förträfflighet och verkliga gagn, så
synes mig skäl vara för dem, hvilka ifra härför, att i enlighet
med närvar, lids filantropi bilda en förening för att arbeta på
att i denna fråga vinna visshet. Ty att staten nu, efter den korta
erfarenhet som vid ifrågavar. inrättning är vunnen, skulle bevilja
medel dertill, för att man kanske sedermera skulle ytterligare begära
fortsättning deraf till försök för andra, det anser jag ej vara tjenligt.
Jag kan således, med den öfvertygelse jag äger om otillför4
II. 24
370
Den 3 Maj.
litligheten af denna kur, icke tillstyrka någon utgift af statsmedel
härtill. Jag skall ieke undandraga mig att med min skärf
bidraga till ett rön, som jag på förhand är öfvertygad om skall
fruktlöst aflöpa.
Frih. Cederström: Vi hafva nyss hört Gr. Sparre yttra,
det moraliska lyten ej kunna genom fysisk behandling eller läkarevård
botas. Detta påstående må, såsom allmän sats betraktadt,
lemnäs derhän, enär en utförligare granskning deraf skulle
laga tiden alltför mycket i anspråk; men vi torde, beträffande
nu ifrågakomne tillämpning deraf, böra påminna oss ett annat
fall, der det allmänna har funnit sig föranlåtet alt träda emellan,
för att afhjelpa följderna af en last. Kurhusen för botande af
veneriska sjukdomspatienter äro nemi. inrättade på allmän bekostnad.
Det omoraliska förhållande, den last, som gör att dessa
anstalter behöfva att anlitas, är väl ej afhjelpt derigenom; fastmera
har det ofvanberörde, (för att nyttja Gr. Sparres uttryck)
”moraliska lytet,” genom sin inrotade beskaffenhet, och lastens
fortsatta utöfning, beklagligen gjort det nödvändigt att, ehuru
kostsamt det är, stifta och vidmakthålla sådana sjukvårds-inrältningar.
Det linnes en tydlig analogi emellan detta förhållande
och det ifrågavar. ämnet. Då fyllerilasten nemi. mångenstädes
har gått till den höjd, att den förorsakat, såväl fysiskt som moraliskt,
djupt elände, hvarur den deri nedsjunkne begär hjelp och
räddning af sine medmenniskors godhet och omvårdnad, enär han,
utan en helsosam stränghet, — ty så yttrar sig godheten, när
det är nödvändigt för ändamålet af det godas seger, — icke förmår
sjelf nog kraftigt kämpa mot den öfverhandtagande och redan
herrskande lastbara vanan; så vore det väl i hög grad önskvärdt
och tjenligt, om det allmänna så föranstaltade, att tillfälle
bereddes åt den olycklige att, då han sjelf derom beder, vinna
förbättring i sitt visserligen genom sjelförvållande iråkade men
kanske desto mera sorgliga tillstånd och uppresas ur sin djuriska
förfallna belägenhet. Må ärendet grundligare bepröfvas; må R.
o. Ad. för sådant ändamål benäget detsamma återremittera; mig
synes det vara väl förtjent af mera behjertande, än många andra
föremål, dem man skänkt sin omvårdnad och med nödiga medel
för verkställighet utrustat.
Ilr von Hartmansdorff: Hr von Hohenhausen påstod
alt erfarenheten emot kurens framgång vore större än för densamma,
eller alt de personer, som yttrat sig i frågan emot kurens
framgång vore flere, än de sora yttrat sig för densamma. Om
dermed menas de ledamöter som här yttrat sig, så äro de 4 på
hvardera sidan. R. o. Ad. torde alltså finna, att det måhända
vore skäl att genom en återremiss låta de 2:ne lika talen
gälla lika.
Gr. Sparre: Om Frih. Cederström tror att kurhusen äro
inrättade för alt befordra sedlighet inom vårt land, då gäller jemförelsen
emellan dem och inrättningar efter Schreiberska kurmetodcn;
men det tror icke jag. Här är fråga om att bereda me
-
Den 3 Maj.
371
tiel till cn inrättning, sora skall förekomma ett moraliskt ondt;
och dertill tror jag måste användas helt andra medel än kuranstalter.
Frih. Cederström: Det mäste hos mig väcka den största
förvåning att höra Gr. Sparre påstå, att här skulle vara fråga
om alt förekomma fylleriet. Det är tvertom frågan om att tillämpa
en antagen kurmetod på dem, som redan genom fylleri
kommit så långt, alt de endast genom ifrågavar. eller annan
yttre sjukvårdsåtgärd anse sig kunna från sitt onda bolås. Det
är tydligen alltså fylleriets utrotande, der det fått öfverhand,
hvarom här är fråga. En helt annan omsorg utgöres af bemödandet
till förekommande och afböjande, på förhand, af den omberörde
lasten; sådan omsorg, högst aktningsvärd och likaledes
ganska nödig, uteslutes ingalunda af nuvar. förslag; men kan,
ensamt icke heller, åtminstone ej för närvar., på något sätt utesluta
behofvet af allt som kan motverka väldet af ett redan häfdvunnel
dryckcnskapsbegär, med alla sina förnedrande följder för
drinkarens kropp och själ. Jag kan således icke (inna ali den af
mig anförda analogien är oriktig, såsom Gr. Sparre behagat anse
den. (hisklig förblifver i alla fall den begärda återremissen,
enär StatsUtsk. derigenom sattes i tillfälle närmare begrunda ett
förhållande, hvars vigt ej borde kunna misskännas; erinra sig de
olyckor och brott som af superiet esomoftast härllulit; betrakta
det vedervärdiga skådespelet af beklagansvärda, genom dryckenskap
djupt fallne medmenniskor; lyssna till deras ännu icke fullt
förderfvade viljas rop om bistånd till återupprättelse ur lastens bojor;
öfverväga huruvida icke skäl vore att öppna en tillflygt för
desse vilsekomne, som önskade återvända lill en bättre väg, söka
bereda medel dertill på det föreslagne sättet, eller annat, som
tilläfventyrs lämpligare befunnes; och, framför allt, icke uppå ett
så snöpligt sätt, som nu skett, affärda en fråga af verklig betydenhet,
och syftande till ett så ädelt ändamål, som denna.
Gr. Lewenhaupt: Jag vill endast hafva äran tillägga några
ord nemi. att, när Staten beskattar den tillverkning som bereder
en orimlig mängd rusgifvande drycker och får en ganska
stor inkomst deraf, så kan jag ej finna det olämpligt att Staten
återger en liten del af denna summa, för att hjelpa de olycklige,
som fallit offer för denna tillverkning.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
StatsUtsk:s förevar, utlåt. N:o 138, ropades starka ja, blandade
med nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade, det han trott sig
(inna, att ja öfverröstat nej.
Föredrogs SlalsUtsk:s d. 2 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
139, i anledn. af väckt fråga om förändring i afseende å sättet
för uttagande från K. räntekammaren af de till vissa verk anvisade
statsanslag.
24*
372
Den 3 Maj.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Den und. skrifvelse som
StatsUtsk. i detta fall tillstyrkt, anser jag för min del vara öfverflödig
och obehöflig. Om vid något tillfälle olägenhet skulle uppslå
deraf, att ett förvaltande verk från stats-kont. reqvirerar större
summa än stats-kont. kan undvara, och verket behöfver; så
beror det på stats-kont. att sådant anmäla och sedermera på K.
M. att besluta huruvida summan skall lemnäs eller ej. Det torde
falla af sig sjelf, att, om några olägenheter af sådant uppslår,
så är det vederbör, embetsverk i främsta rummet som måste förhindra
att några mindre goda följder deraf uppslå. Om ifrågavar.
statsmedel förräntades, så att en lyftning, förrän behofvet
kräfde, kunde förorsaka någon förlust, då kunde det för R. St. vara
skäl att till K. M. ingå med en sådan und. anhållan som den ifråga
var. ; men då händelsen ej är sådan, utan medlen i alla fall
stå oförräntade i R. Sl:s bank, så kan jag ej finna något verkligt
för staten gagneligt ändamål med en sådan anmälan. Jag
hemställer således vördsamt att R. o. Ad. måtte afslå detta
betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anser mig böra instämma
med Frih. Palmstjerna. Om förhållandet vore sådant att
något verk — det skulle förnämligast kunna vara förvaltningen
af sjöärendena eller krigs-colhm, hvilka erhålla de största summorna
— skulle begära medel af slats-kont. till ett sådant belopp,
att det mötte svårighet för stats-kont. att anskaffa penningarne;
men det ifrågavar. verket likväl skulle kunna undvara någon
del af beloppet, så är det väl intet tvifvel om, att öfverläggning
derom förckomme emellan begge verkens presidenter, och
att rättelse efter möjligheten gjordes. Vore åter behofven af den
beskaffenhet, att penningar nödvändigt måste uttagas, så nödgades
ock stats-kont. lemna dem och sedermera skaffa sig penningar
från riksg.-kont. Sådana öfverläggningar hafva redan vid vissa
tillfällen ägt rum emellan ledamöter och presidenter i stats-kont.
och krigs-colhm, kanske också med förvaltningen af sjöärendena.
Denna skrifvelse är sålunda obehöflig, och jag skulle nästan tro
obehörig; ty del måste lemnäs något åt embetsverkets eget omdöme,
och man bör ej på förhand taga för afgjordt, att de begära
det onödiga, än mindre det orimliga. Jag anhåller alltså
om afslag å förevar, betänk.
R. o. Ad. afslog StatsUlskrs förevar, utlåt. N:o 139.
Föredrogos och biföllos SlatsUlsk:s nedannämnde d. 2 dennes
på bordet lagde ullåhn:
N:o 140, i anledn. af väckt motion, angale försäljning till
skatte af en del Kronan tillhörige och till Statsverket indragna
hemman och lägenheter;
N:o 141, i anledn. af väckt motion, ang:de föreskrifters
meddelande i afseende på rättigheten till bosättning å och begagnande
af åtskilliga kronoholmar i Götheborgs och Bohus län;
Dea 3 Maj.
373
N:o 142, i anledn. af väckt motion, ang:de upplåtande af
kronoparken Furubacken åt Marums, Winköls och Härlunda
socknar.
N:o 143, i anledn. af väckt motion, ang:de tilldelning åt
Bjärsätters sockens hemmansägare af skog från kronoparken Westra
Kinneskogen;
N:o 144, i anledn. af väckt motion att å Kronans egendomar
bosatte husmän och torpare må njuta mera tryggad besitt
ningsrätt
lill sina torp och jordar;
N:o 145, i anledn. af väckt motion, att för domaren i Östra
härad af Jönköpings län måtte anvisas annat boställs-hemman
; samt
N:o 14(i, i anledn. af väckt motion om befrielse för städer
ne
i riket frän utgifter för kronouppbörden, byggnad och under
håll
af tullhus samt fångvården, och dessa utgifters uppförande
å rikets stat.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk. inkomne belänk:n, utlåt, och mern.:
N:o 69, i anledn. af väckte motioner, dels om utfärdande af
instruktion för fjerdingsman, dels om skyldighet för ägare och
innehafvare af säterier, rå- och rörs- samt insockne frälse-hemman
att i detta bestyr deltaga, dels ock om upphörande af nämnde
befattning;
N:o 70, i anledn. af erhållne återremisser af Utsk:s betänk.
N:o 17, ang:de ifrågaställde fyr-anläggningar å Agön samt å skäret
Skomakaren;
N:o 71, i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk. N:o 31;
N:o 72, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o 49;
N:o 73, i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk. N:o 50;
N:o 74, i anledn. af väckt motion om böles-ansvar för den
beväringsskyldige, hvilken försummar att inställa sig lill beväringsexersis;
N:o
75, i anledn. af väckt motion om bildande af fonder
till understöd för beväringsynglingar, hvilka kommenderas
i fält;
N:o 76, i anledn. af väckt motion om anvisande af understöd
till resor i främmande länder åt arbetare i de inhemske fabrikerne
och handtverkerierne;
N:o 77, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring i sättet
och vilkoren för varors och andra effekters försäljning å auktion
inom hufvudsladen; samt
N:o 78, i anledn. af väckt motion om ändringar i K. förordu.
d. 5 Juni 1822, ang:de gårdfarihandeln.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck,
374
Den 6 Maj f. m.
Lördagen den 6 Maj 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades G prot.utdr. för d. 3 dennes.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Till följd af min tjenstebefattning
är jag nödsakad alt återvända till min hemort, och får
således afsäga mig förtroendet att vara bänkman inom 7:de
bänkm:s-afd:n och ledamot af Bevilln.Utsk., hvilket allt torde få
räknas från och med den 10 dennes. Äfvenledes anhåller jag,
att få bibehålla min riksdagsmannarätt, på det alt jag, i händelse
af min återkomst til! riksdagen, må kunna mig deraf begagna.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, lillkännagaf, att jemväl en annan ledighet bland
Hrr Bänkmän uppstått derigenom, att Gr. Mörner, Carl Göran
Detloff, inlemnat den pollel, han såsom fullm. för Adeliga
ätten Ramsay innehaft, samt att i början af nästa plenum val
komme att förrättas till utseende af en Bänkman efter Gr. Posse
inom 7:de och en Bänkman efter Gr. Mörner inom 10:de
Bänkm:s-afd:n.
Upplästes följande af Frih. Cederström, Carl Emanuel,
inlemnade mern.:
Hindrad för närvar, af sjukdom och framdeles genom enskilda
angelägenheter all vara Eleclor, får jag härmed ödmjukast
afsäga mig detta R. o. Ad:s förtroende, under anhållan, att fortfarande
få åtnjuta min riksdagsmannarätt.
Denna anhållan blef af R. o. Ad. bifallen; i anledn. hvaraf
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Bänkmän att i deras nästa
sammanträde utse en Elector i st. f. Frih. Cederström.
Äfvenledes upplästes ett af Ilr Reutercrona, Georg,
inlemnadt sålydande mern.:
Då jag först sisth Onsdags afton erhållit underrättelse derom,
alt H. R. o. Ad. valt mig lill suppleant för ledamot af R.
H. Sl:s Bevilln.Utsk., har jag ej förrän nu kunnat inför II. St.
anmäla, att jag af trägna tjenstegöromål är förhindrad att kunna
det meddella förtroendet mig åtaga. Men då det, med förutsättning
att nämnde uppdrag förut blifvit mig delgifvet, tillhört mig
att i samma plenum, vallistan blifvit öppnad eller i det näst
derpå följande, gifva detta hinder tillkänna, får jag, då sådant
af ofvananförde skäl varit mig omöjligt, hos H. R. o. Ad. vördsammast
anhålla, att ändock vid min riksdagsmannarätts utöfvande
varda bibehållen.
Den 0 Maj f. m.
375
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt bifall; hvarefter IlrGr.
o. Landtm., med tillkännagifvande, att Hr Lind af Hageby,
Carl Ang. Ludv., såsom ledamot af Beviltn.Utsk., erhållit 14
dagars ledighet från innevar. dag, samt jemväl Frih. Oxenstjerna,
Carl Gabriel, såsom ledamot af RankoUtsk. erhållit 14
dagars ledighet, räknad från d. 7 dennes, anmodade ITrr Electorer
alt sammanträda till val af en ledamot i Bevilln.Ulsk. efter
Gr. Posse, en ledamot alt inträda i samma Utsk. under den Hr
Lind af Hageby beviljade ledighet, en ledamot alt inträda i
BankoUtsk. under Frih. Oxenstjernas frånvaro, samt en suppleant
i Bevilln.Utsk. efter Hr Reutercrona.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista vid val af 3:ne Electorer efter
N:o 1413. Hr Råfelt, Anton; N:o 1842. Hr Edenhjelm, Gillis,
samt N:o 2309. Hr af Dalström, Gustaf Jakob; och befunnos
hafva dertill blifvit utsedde:
N:o 139. Gr. Wirsén, Axel Emil;
— 150. Frih. von Otter, fullm. Frih. Bennet, Carl Stephan; och
— 1805. Hr Stjernspetz, fullm. Frih. Hermelin, Aug. Söderling.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att det jemlikt 108 § Reg.F.
åligger R. St. att vid hvarje riksdag genom 6 af hvarje RiksSlånd
utsedde Electorer välja comiterade till tryckfrihetens vård,
samt hemställde derjemte, om R. o. Ad. ansåge lämpligt att val
af desse Electorer blefve förrättadt nästa Tisdags e. m.
Ropades ja.
Uppå sedermera framställd propos., beslöts alt vid nyssnämnde
val skulle, i likhet med hvad vid föregrde riksdagar varit vanligt,
utses 2:ne suppleanter; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, erinrade,
att till följe deraf hvarje vallista, jemlikt 33 § Ridd.-  Ordn., borde upplaga 8 namn.
Företog R. o. Ad. val af 6 revisorer, för att å R. o. Ad:s
vägnar deltaga uti 1849 års revision af stats- banko- och riksgäldsverkens
tillstånd, styrelse och förvaltning; och befunnos, efter
valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Frih. Åkerhjelm, Johan Carl, kammarherre . . med 51 röster.
„ Cederström, Carl Emanuel, premier-löjtnant ,, 51 „
llr Reutersköld, Carl Leonhard, kammarherre . ,, 76 ,,
„ Nordenfelt, Enar Wilhelm, öfverste-löjtnant . ,, 50 ,,
,, Tersmeden, Nils, kammarherre
50 ,,
,, af Harmens, Henrik Otto, kammarherre . . „ 48 ,,
Upplästes ett af Hr Råfelt, Anton, inlemnadt så lydande
mern.:
Som jag i ijensleåligganden måste afresa till Carlskrona, så
får jag ifrån och med morgondagen afsäga mig min befattning
376
Den 6 Maj f. m.
sorn ledamot af SlatsUtsk., under anhållan att vid min riksdags*
mannarätt blifva bibehållen.
Upplästes jemväl följande af Hr Liljenstolpe, Axel
Fredr., inlemnade mern.:
Då jag af familj-angelägenheter varit nödsakad att under innevar.
riksdag en längre tid från riksdagsorten vara frånvar.,
samt således icke kunnat egna tillbörlig uppmärksamhet åt riksdagsförhandlingarne,
särdeles för alt ingå uti något Utsk.; och
jag dessutom innan kort, af enahanda skäl, måste lemna hufvudstaden,
för att ånyo öfverresa till Köpenhamn, nödgas jag afsäga
mig förtroendet, att såsom ledamot i Ridd.Utsk. inträda; under
vördsam anhållan likväl, att vid min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade till dessa afsägelser sitt samtycke, i anledn.
hvaraf Hrr Electorer blefvo af Hr Gr. o. Landtm, anmodade,
att i deras nästa sammanträde utse en ledamot i SlatsUtsk.
efter Hr Rå fel t, samt en ledamot i Ridd.Utsk. efter Hr
Liljenstolpe.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 29 sisth April och d. 3 dennes
på hordet lagda utlåt, N:o 124, ang:de regleringen af ulgifterne
under riksslatens 8:de hufvudtitel.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
Härvid förekom först och bifölls Utsles hemställan om uppskof
med de denna titel tillhörande indelningars definitiva fastställande;
hvarefter upplästes:
1 'punkten.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag hemställer om icke
denna punkt bör uppskjutas till dess R. o. Ad. afgör den 53:dje
punkten, till hvilken här hänvisas.
Uppå i anledn. häraf framställd propos., beslöts, att med
pröfningen af den förevar. l:sta punkten skulle anstå, intilldess
R. o. Ad. pröfval 53:dje punkten af ifrågavar. utlåt.
2 punkten.
Ilr von Hartmansdorff: Detta förslag strider emot de
grundsatser, man i allmänhet plägar följa vid en statsreglering,
nemi. att icke taga något som är anslaget till materielen, för att
användas till personalens underhåll, emedan materielen då hlifver,
som man säger, uppäten af sina egna vårdare. Om nu R. o. Ad.
skulle samtycka dertill, att en del af anslaget för böckers inköp,
i stället användes lill underhåll af flere tjenstemän vid bibliotheket,
så blefve derigenom ett farligt prejudikat gifvet. Tillåter
man sig en dylik åtgärd med kronans förråd af böcker, så ser
jag icke, hvarföre man icke skulle tillåta sig sådant med kronans
öfriga förråd. Då man ser bibliothekets tjenstemän hafva tid
att sysselsätta sig med andra göromål både under och emellan
Den 6 Maj f. m.
377
riksdagarne, så matie de ej hafva så ondt om tid, sorn iiär förmäles.
Jag tillstyrker således afslag å denna punkt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag medgifver riktigheten
utaf den af Hr von Hartmansdorff uttalade grundsats, att
till löner åt tjenstemän icke bör användas något af de anslag,
som äro afsedde för materiella behof, men hvad det ifrågavar.
anslaget beträffar, så har det under de sednare riksdagarne åtskilliga
gånger blifvit förhöjdt och betydliga inköp af böcker gjorda,
men i brist af tillräcklig tjenstemanna-personal hafva desse
böcker icke kunnat ordnas utan ligga ännu till större delen i
lårar förvarade. Så vida man af ett bokförråd vill draga någon
nytta, måste det ordnas och vara tillgängligt. StatsUlsk. har ansett
närvar, tillgångar icke medgifva att lemna den af K. M. begärda
lönetillökning af 1200 r:dr för en vice bibliothekarie. Alt
för någon tid minska anslaget för böckers inköp och alt i stället
bereda möjlighet lill böckernes ordnande på det de må blifva för
allmänheten tillgänglige, var orsaken till Utsk:s förslag: ”att ett
belopp af högst 1200 r:dr må, sä länge nu för handen varande
tillfälliga förhållanden sådant påkalla, årligen användas till arfvoden
åt den för bibliothekets ordnande erforderliga tjenstemannapersonal”.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
hvad Utsk. i den förevar. 2:dra punkten hemställt, anmälde
sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Då jag icke hört någon yrka
bifall till ifrågavar. punkt i betänk,, och Frih. Tersmedens yttrande
endast innebar en redogörelse för skälen till Utsk:s åtgärd,
så anhåller jag alt Hr Gr. o. Landtm, måtte framställa propos.
på åtcrremiss.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt ehuru Frih. Tersmeden
icke uttryckligen yrkat bifall, afsigten med de af honom anförde
skäl för Ulsk:s hemställan, likväl, enl. Hr Landtm:s uppfattning,
varit att propos. å bifall måtte blifva framställd, och att vid sådant
förhållande denna propos. nu bordt framställas; men att
derest densamma blefve besvarad med nej, derpå följande propos.
naturligtvis komme att lyda å återremiss.
Propos. å bifall lill Utsk:s i 2:dra punkten gjorda hemställan
hlef härefter ånyo framställd, men besvarades med starka
nej, blandade med ja.
Då sedermera Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
ansåge de emot 2:dra punkten gjorde anmärkmr föranleda lill
samma punkts återremitterande, ropades starka ja, blandade med
nej; hvarpå Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna, alt
R. o. Ad. med öfvervägande ja besvarat denna sednare propos.
3 punkten.
Utsk:s i denna punkt gjorda tillstyrkande blef af R. o. Ad.
bifallet.
378
Den 6 Maj f. m.
4 punkten.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Uti förevar, punkt har
Utsk. såsom skäl för afslag lill K. M:s framställning i ämnet anfört,
att, enligt Utsk:s åsigt, det vore församlingarnes skyldighet
att aflöna sina predikanter. Jag erkänner detta såsom grundsats,
men det finnes förhållanden, hvarunder den icke kan följas, då
nemi. det är Statens intresse, att nya församlingar bildas för alt
sprida kultur inom vissa orter, hvilken sedermera än ytterligare
må kunna sprida sig. Så är just förhållandet med de här ifrågavar.
kapellförsamlingarna. De äro belägna i en vild mark, der
ingen kan färdas knappt nog ridande, ännu mindre åkande, der
innevånarne hafva ganska ringa näringar, som gifva deras idkare
ett ganska tarfligt uppehälle, men icke lemnar öfverskott för aflöning
åt clereciet. Dessa omständigheter föranledde K. M:s framställning
i ämnet och ehuru jag efter så lång tids förlopp icke
kan bestämdt påslå det, tror jag likväl att bland de handlingar,
som blifvit till Utsk. öfverlemnade, skola finnas sockenstämmoprot.
, som fullkomligen ådagalägga, att församlingarne icke kunna
underhålla det presterskap, som för själavården är nödigt. Jag
skulle således tro, att om icke dessa anslag beviljas, så kunna
icke eller de kapellförsamlingar, för hvilka R. St. redan för 3
riksdagar sedan anslagit medel till nya kyrkor, komma till stånd.
Jag vill icke bestämdt yrka återremiss; men jag hemställer till
Ståndet, om icke de af mig nu anförda skäl föranleda en
sådan.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Instämmande i deaf
Hr Silfverstolpe framställda åsigter, får jag vördsamt yrka återremiss
på denna punkt i Utsk:s betänk. Lifligt önskar jag, det
Utsk. måtte finna utväg att anvisa medel till ifrågavar. anslag,
såsom varande af verkligt behof påkalladt. Länge hafva de omförmälde
Finnmarkernes bebyggare varit i flere hänseenden vanlottade.
Till följd af sitt Finska ursprung hafva de ock i lång
tid bibehållit det Finska språket samt först på sednare tider lärt
sig förstå och tala det Svenska. Detta har varit orsaken, hvarföre
de föga eller icke besökt de församlingars kyrkor, inom hvars
områden de bott. De voro nära nog utan all christendomskunskap,
ända till dess man i våra dagar lemnat uppmärksamhet åt
deras beklagansvärda belägenhet. Redan för någon tid sedan
hafva, genom R. St:s godhet, de inom Elfdals härad boende sockneboer
erhållit fördelen att i sina bygder kunna bevista gudstjensten,
nemi. uti de nybyggda s. k. norra och södra Finnskoga
kapellen. Inom Fryksdals härad är förhållandet på Finnmarkerne
ingalunda bättre än det inom Elfdals varit, och förtjenar alltså
lika mycket alt behjerlas. Inom medlcrsta och sydligare socknarne
af Fryksdalen är jordmånen bördigare, men inom de nordligaste,
såsom Fryksände, synnerligast hvad kapell-lagen oell
Finnmarkerne beträffar, är den ojemförligt svagare och består
nära nog af ofruktbar sandmo. Desse sistnämnde sockneboer
hafva derföre mycken svårighet alt sig försörja; hvadan de falti
-
Den 6 Maj f. m.
379
gaste vid hvarje felslagen potatesskörd nödgas för sitt uppehälle
begifva sig från sina liera och ströfva omkring uti angränsande
och någongång äfven aflägsnare socknar. Utom närande ofta påkommande
brist på lifsförnödenheter, lida de jemväl af den vida
vigtigare saknaden utaf Gudstjenst. Då, på sätt redan är omförmält,
Finska språket länge varit i Finnmarkerne rådande, hade
det redan ur delta skäl varit behöfligt, alt inom dem funnits prester,
hvilka genom kännedom af nämnde språk varit i tillfälle
att under dagligt umgänge bibringa invånarne derstädes nödig
religionsundervisning. Aflägsenhelen från sockenkyrkan gör det
emellertid äfven numera, sedan bekantskapen med Svenska språket
vunnit insteg, ganska önskligt att en närmare presterlig omvårdnad
åt dessa trakter beredes. Då R. St. tillförene funnit
skäligt att anslå medel till kyrkobyggnaden, bör man hoppas alt de
ock fullborda sin godhet med att nu anvisa det föreslagna, icke
betydande beloppet till inlerimslön åt hvardera kapellpredikanten,
som behöfves. För min del skulle jag tro, alt knappast något
anslag kunde vara mera välsignelserikt och gagneligt. På grund
så väl af hvad jag nu haft äran anföra, som äfven af de skäl,
biskop Hedréns reservation innehåller, yrkar jag vördsammast alt
R. o. Ad. täcktes återremittera denna punkt; under förhoppning
att det önskliga understödet måtte varda befunnet nog vigligt för
det goda ändamålet, och nog måttligt till summan, för att det af
R. St. torde kunna anses värdt att beviljas.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Jag vill visst icke bestrida
återremiss af denna punkt, men får tillkännagifva, att hufvudsakliga
skälet för StatsUlsk:s afslag i denna punkt var Utsk:s
farhåga, att om dessa församlingar erhålla anslag, skulle många
andra församlingar göra anspråk på en sådan förmån och denna
farhåga syntes icke heller sakna grund, enär inom Utsk. upplystes,
att flera församlingar äro i behof af dylikt understöd. Jag
har ansett mig böra meddela Ståndet detta Utsk:s skäl för dess
åtgärd.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få fästa det H. Ståndets
benägna uppmärksamhet derå, att ifrågavar. anslag blifvit af
K. M., efter pröfning af förhållandet, begärdt. Månne icke uti
denna omständighet ligger ett ytterligare skäl, hvarföre man torde
böra göra något mera afseende på förevar, anslagsfråga än på
vissa andra, af enskilde uti dylik syftning begärda understöd.
Om man äfven för en obegränsad framtid icke vill härtill anslå
medel, kunde man åtminstone gå så långt, att bevilja dem intill
nästa riksdag eller ock fasthellre intilldess kyrkoherde-beställningen
inom församlingen blifver ledig, då ifrån denna lön torde
kunna åt kapellpredikanten lemnäs något bidrag; så alt endast
under tiden, det nu af K. M. begärda anslag finge utgå. Anser
man bestämmandet af vissa år härtill tjenligare, så har jag ingenting
deremot.
Måtte man endast lill en början understödja religionsundervisningens
första insteg, dem man verkligen genom förevar, an
-
380
Den 0 Maj f. m.
slag skulle i märklig mån kunna befrämja. Då man för många
af samhällets materiella behof visat en frikostighet, åt hvilken jag
uppriktigt önskar lyckliga frukter, synes det mig ock vara billigt,
alt samma frikostighet om ock i mindre mån vederfares dessa
länge bortglömda och mindre lyckligt lottade bröders intellectuella
intressen; helst då fråga är om medlen till deras bildning i
chrislligt och moraliskt afseende.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Afven jag anhåller om
ålcrremiss af denna punkt i Ulsk:s betänk, på grund af de skäl
Frih. Cederström anfört, men jag vill tillägga några ord. Ostridigt
är, alt en synnerlig fördel beredes riket derigenom, att de
stora ödemarkerne minskas medelst deras uppodling. Mångå delar
af riket äro ännu obebodda och då de bördigare provinserne
äro lill en del öfverbefolkade, synes det mig vara icke utan sin
stora nytta, alt ödemarkerne uppodlas och nya församlingar der
bildas på det sätt, som uti de bördigare provinserne tillgått. Men
om de få innevånare, som inom dessa ödemarker finnas, lemnäs
uti sina vilda vanor titan någon tillsyn eller umgänge med bildadt
folk eller utan presterlig vård, förblifva de onyttiga för det
allmänna och utan förkofran för sig sjelfva. Jag känner endast
ett sätt att åstadkomma en snarare civilisation inom dessa ödemarker,
nemi. genom anställande af prester derstädes, och då II.
St. vid föreg:de tillfällen anslagit medel för sådant ändamål, synes
det mig nu vara ett skäl, att i öfverensstämmelse med de
åsigter, hvilka förut hos R. St. gjort sig gällande, och vid betraktande
af de här förevar, omständigheter, R. St. icke nu vägra
ett anslag af 800 r:dr eller 400 r:dr till hvardera kapellförsamlingen.
Om ett sådant anslag beviljas, men endast intill den
tid, då de nya församlingarna genom jordens odling blifva i tillfälle
att sjelfve aflöna sitt presterskap, så är ändamålet helt och
hållet uppnådt. Det är icke otroligt, att dessa församlingar småningom
komma derhän, att de sjelfve kunna underhålla sitt presterskap
och jag förenar mig alltså i Frih. Cederströms önskan,
att R. St. måtte åtminstone intill nästa riksdag eller hellre för
10 år bevilja de af K. M. äskade anslag, emedan jag anser allt för
kort den tid, inom hvilken anslaget annars kommer att utgå.
Beviljas dessa anslag under denna tid, blifva R. St. i tillfälle, att
vid en annan riksdag inhemta underrättelse om behofvet af ett
sådant anslags fortfarande. Den kostnad Staten härigenom får
vidkännas, är ganska ringa mot den nytta, som för riket derigenom
vinnes. På dessa skäl anhåller jag om återremiss å denna
punkt.
Frih. Tersmeden: R. St. hafva vid 1840 och 1841 årens
riksdag beviljat ett anslag af <»000 r:dr till ifrågavar. kapellförsamlingar
och vid denna riksdag har StatsUtsk. föreslagit, alt R.
St. må bevilja anslag till uppbyggande af prestboställen inom
dessa församlingar och längre har Utsk. icke ansett R. St:s åliggande
böra sträckas. Hvad angår aflöningen till presterskapet, så
är, hvad hvar och en känner, det en församlingarnas skyldighet;
Den 0 Maj f. m.
381
och då desse kapellförsamlingar redan undfått så betydliga bidrag,
synes mig Staten böra stanna i dess frikostighet i detta
hänseende. Kunna kapellförsamlingarna icke aflöna sitt presterskap,
så måste lämpligaste sättet för denna aflöning, äfven om det
icke kan vidtagas genast, vara, att atlöningen utgår från de icke
obetydliga församlingar, hvartill kapellförsamlingarna höra, eller
m. a. o., att pastorernes aflöning minskas vid blifvande ledigheter
och hvad från dem afgår, tillägges kapellpredikanterne. Dessa
pastorater äro af den vidd, att en dylik minskning kan utan olägenhet
äga rum, och delta har varit orsaken till Utsk:s afstyrkande.
Upplysningsvis får jag nämna, att vid en föreg:de riksdag
R. St. beviljat löner åt kapellpredikanter, men då var detta
anslag endast 333 r:dr 16 sk.
Hr von Schantz, Carl Jakob: Så väl af egen vilja att
bereda den undervisning åt ifråga var. kapellförsamlingar, de behöfva
för att komma i paritet med dem, hvilka man kallar christna
menniskor, som äfven på grund af hvad här blifvit i öfrigt
anfördt, förenar jag mig med de talare, hvilka yrkat återremiss.
Man har sagt, att om del äskade anslaget bifalles, skulle sådant
föranleda till enahanda önskningar från andra församlingar. Jag
går så långt, att om flere församlingar befinnas i samma belägenhet
som de här ifrågav., mäste det vara deras rätt alt erhålla
statens biträde. Det finnes väl icke någon högre pligt inom samhället
att uppfylla, än att söka utbilda dem, hvilka befinnas uti
ett halfbildadt tillstånd. På grund af dessa skäl, anhåller jag
om återremiss å denna punkt i betänk.
Hr Silfverstolpe: Jag anhåller att hell kort få besvara
Hr von Rosens yttrande, alt det skulle vara ett ganska farligt
prejudikat, alt anslå statsmedel till presterskapets aflöning. Jag
beder att få nämna det betydliga belopp statsmedel som förut varit
lemnade till dylika ändamål. Vederlaget, som på många ställen
uppgår till 400 ndr och deröfver, är icke annat än statsmedel.
För öfrigt får jag fästa uppmärksamheten på angelägenheten deraf,
att kapellpredikanter, hvilka komma alt anställas vid de nya
kapellförsamlingarna, och illa aflönas, hvilket ovilkorligen måste
inträffa, om aflöningen skall utgå af församlingarna. Det är af
yttersta vigt att inom församlingarna finnas religionslärare af utmärkta
egenskaper, men för att erhålla desse män fordras äfven,
alt de i sitt vigtiga embete äro befriade från ekonomiska bekymmer.
Behofvet af sådana personer är ännu större inom de nya
kapellförsamlingarna, der christendomen icke fått rötter uti församlingsboarncs
hjeltan och der den bör allt mer och mer utvecklas.
Med de inskränkta tillgångar desse kapellförsamlingar
äga, må man icke vänta, att erhålla utmärkta personer till lärare.
Då staten anvisat medel till församlingarnas bildande, är det ock
statens pligt att lemna medel till presterskapets aflöning, då församlingarnas
tillgångar härtill icke förslå. Sedan åtskilliga talare
begärt återremiss å denna punkt får jag, på grund af hvad jag
nu haft äran nämna, förena mig i samma anhållan.
382
Dea 0 Maj f. m.
B. o. Ad. ansåg de emot den ifrågavar. 4:de punkten gjorde
anmärkmr föranleda till densammas återremitterande.
Frih. Cederström: Då 9:de hufvudtiteln föredrogs, beslöt
Ståndet, som jag vill minnas, uppå hemställan af Hr Silfverstolpe,
att med behandlingen af den 16:de punkten deruti, hvilken angick
kyrkovaktare- och klockare-löner i Finnmarkerne skulle anstå, till
dess att nyss återremitterade 4:de punkten uti 8 hufvudtiteln blifvit
handlagd. Månne icke till följd häraf tillfället nu är för handen
att företaga till pröfning berörde uppskjutna punkt uti 9:de
hufvudtiteln?
Hr Gr. o. Landtm, erinrade i anledn. häraf, alt R. o. Ad.,
vid öfverläggningen om StatsUlsk:s utlåt. rör:de 9:de hufvudtiteln,
beslutat att med pröfningen af de deri förekommande 13 och 16
punklerne skulle anstå tills R. o. Ad. pröfvat det förevar, betänk.
, och att följaktligen nämnde punkter borde förekomma i
den sålunda stadgade ordning.
5 och 6 punkterne.
Hvad Ulsk. i dessa punkter yttrat, blef af R. o. Ad. bifallet.
7 punkten.
Den i afseende på denna punkt af Hr biskop Hedrén afgifna,
vid Utsk:s utlåt, fogade reservation, upplästes på begäran af
Ilr von flartmansdorff, som sedermera anförde:
Som mig synes, har biskop Hedrén till öfverflöd visat behofvet
af anslag åt ifrågavar. tjenstemän. Skälet, hvarföre ett sådant
anslag borde beviljas, är icke blott, att det behöfves i anseende
lill omöjligheten för tjenstemännen att förena alla de befattningar,
som åtfölja tjensten, utan det finnes äfven ett annat, nemi.
det, att tjenstemännen varit hittills aflönade förnämligast med beräkning
på sportler. Sådana äro numera lyckligtvis i aftagande
sedan R. St. i allmänhet sökt gifva tjenstemän bestämda löner
på det att de prejerier, som gemenligen åtfölja sportelsystemet,
måtte förekommas. När nu vid aflöningen inom Rikets öfrige
tjenstegrenar sådana grundsatser gjort sig gällande, hvarföre skulle
de icke tillämpas i fråga om konsislorii-notarierne? Jag anhåller
vördsamt, att R. o. Ad. så mycket hellre måtte bevilja återremiss
af denna punkt, som hela anslaget, lieräknadt för de 12
stiften, icke utgör mera än 2160 r:dr, en summa som är ganska
ringa mot de fördelar, hvilka med henne skulle vinnas.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då R. o. Ad. synes hafva
för afsigt, att bevilja alla begärda anslag, finnér jag visserligen
alt det icke lönar mödan, att nu uppträda mot beviljandet af
ifrågavar. anslag; men jag anhåller likväl att få fästa uppmärksamheten
derpå, att konsislorii-notarierne icke hafva så ringa inkomster
af de s. k. sporllerne, och då deras aflöning hitintills varit
för dem tillräcklig, tror jag icke, att det är skäl att, under en
tid då statsmedlen tagas i anspråk till flera vigtiga föremål, nu
Den 0 Maj f. m.
383
bevilja den ifrågavar. tillökningen, hvarföre jag anhåller om bifall
till betänk.
Frih. Cederström: Såsom skäl för bifall lill Utsk:s ifrågavar.
betänk, har den siste talaren åberopat de sportler, konsistoriinotarierne
hafva att tillgodonjuta. Den värde ledamoten lärer då
icke hafva lemnat någon uppmärksamhet åt det af Hr von Hartmansdorff
uppgifna förhållande, att sporllerne numera äro i aftagande och
att det jemväl är lyckligt alt så är. Det måste naturligtvis alltid vara
en fördel, att man vet hvad man har att i årlig löne-inkomst påräkna,
och att den, som har att hos en embetsmyndighet något
tillrätta, icke må i minsta mån kunna föreställa sig, att målens
utgång beror af hans frikostighet mot den, som dem handlägger.
Uti sin reservation har biskop Hedrén ådagalagt, alt konsistoriinotarierne
äro öfverhopade af mångfaldiga bestyr; och om dem
icke beviljas tillökning till aflöning åt deras amanuenser, måste
desse aflönas af konsistorii-notariernes egna, icke öfverdrifna inkomster.
Denna omständighet jemte de tilltagande göromålen
hafva ovilkorligen till följd, alt ganska få konsistorii-notarier
längre lid qvarstanna vid berörde syssla, utan måste, efter några
års tjenstgöring, för deras bättre utkomst och af trötthet vid notariatets
börda, söka pastorat. Sådana täta ombyten kunna icke
vara tjenliga för den alltid önskvärda kontinuiteten uti ärendens
behandling vid ett embetsverk. Mig synes alt redan af denna
orsak det vore billigt att bevilja det föreslagna ganska ringa
beloppet. Jag tillstyrker således återremiss, med anhållan att
StatsUtsk. måtte taga de anförda skälen i allvarligt öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att få tillägga ännu
ett skäl. StatsUtsk. har vid denna hufvudtitel tillstyrkt ett
ganska betydligt anslag för att befria församlingarnas prester från
den medtäflan, som uppkommer genom ökad tjenstårs-beräkning
för de skollärare, som blifva prester och söka pastorat. Det måste
hafva än mera skäl för sig, att nu förevar, anslag bifalles, enär konsislorii-notarierne,
som innehafva civila tjenster, måste i annat fall
äfven göra anspråk på pastorat. Sådant kan icke undvikas, när
man icke vill aflöna dem med penningar, utan det följaktligen
måste ske på andras bekostnad. Ligger häruti någon billighet?
Möjligen bar StatsUtsk. åberopat sportlerne derföre, alt de äro
tillräcklige för landssekreterare. Men härvid är att märka, det
sistnämnde tjenstemän hafva sina största sportler af de till deras
handläggning hörande lagsökningsmålen. Till konsistorii-notariernes
befattning höra icke dylika bestyr och deras sportler äro i
alla fall ojemförligt mycket mindre än landssekreterarnes. Jag
hoppas, ali R. o. Ad. önner billigheten i K. M:s förslag och förnyar
alltså min anhållan örn återremiss af denna punkt.
Hr Tersmeden, Nils: Jag förenar mig med de Hrr, hvilka
yrka återremiss af denna punkt i Utsk:s betänk, för att bereda
aflöning åt konsistorii-notariernes biträden. Här har blifvit nämnd!,
att konsistorii-notariernes löner äro så tillräckliga, att någon till
-
384
Den ö Maj f. m.
ökning deruti icke erfordras. På grund af erhållna upplysningar
utaf ledamöter inom PresteSt. är jag i tillfälle att meddela, alt
konsistorii-notariens inom t. ex. Strengnäs stift inkomster, sportler
inberäknade, i medeltal ej uppgå lill 1000 r:dr och inom erkestiftet,
som är det största i riket, öfverstiga de aldrig 3000 r:dr
r:gds. Under sådana förhållanden, och då konsistorii-notarierne
äro öfverhopade af göromål, hemställer jag, huruvida icke billigheten
fordrar, att det begärda anslaget hör lemnäs.
Hr Gr. o. Landtm :s härefter till bifall å Ulsk:s yttrande
i 7 punkten framställda propos., hesvarades med starka nej, blandade
med ja, i anledn. hvaraf Hr Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. ansåge de vid denna punkt gjorde anmärkmr föranleda till
återremiss, samt då härvid ropades starka ja jemte åtskilliga nej,
förklarade, det han trott sig finna alt denna sednare propos. blifvit
med öfvervägande ja besvarad.
8 och 9 punkterne.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt.
10 och 11 punkterne.
R. o. Ad. fann dessa punkter icke erfordra någon åtgärd.
13, 14, 15, 16 och 17 punkterne.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt och
yttrat.
18 punkten.
Den i afseende på denna punkt af Hr professor Lindgren
vid Utsk:s utlåt, fogade reservation, upplästes pä begäran af
Hr von Hartmansdorff, som derefter yttrade:
Till de af professor Lindgren anförda skäl, anhåller jag alt
få lägga ett annat. Utsk. har, såsom stöd för sitt afslyrkande,
åberopat alt fråga vore å hane om förslag till universitetens organisation
och nya akademiska constitutioner, samt att fråga dervid
torde uppstå om ny reglering af akademiernes aflöningsstat.
Deremot bör jag erinra, att uti akademiernes constitutioner,
finnas inga föreskrifter om några löner, aldraminst om docenternes,
emedan desse, såsom e. o. tjenstemän, icke hafva
någon lön. Just derföre har ett tillfälligt anslag blifvit åt dem
hegärdt, på det att akademiernes kanslerer måtte kunna vid universiteten
fästa hoppfulla ynglingar, hvilka eljest måste för sin utkomst
gå derifrån. Om R. St. vilja hafva nytta af de dyrbara
universitels-inrällningarna, så måste de åt dessa bereda tillgång
på ny och frisk uppsättning af dugliga män, hvilken icke kan
vinnas med mindre än att R. St. bevilja ifrågavar. medel. Jag
anhåller således, att R. o. Ad. måtte återremittera denna punkt.
Frih. Cederström: De i den upplästa reservationen framlagda
åsigter synas mig tillräckligt motivera en återremiss. Hr
von
Den C Maj f. m.
385
von Hartmansdorff har ytterligare utvecklat detta ämne, och jag
förenar mig med honom. Det är otvifvelaktig! af mycken vigt,
att vid akademierne fästa unga förmågor till vetenskapernes förkofran.
Man har till stöd för sitt afslag, oaktadt man erkänt
nyttan af det med ifrågavar. anslag afsedda ändamål, åberopat
en föreslående reglering af akademiernes personal- och aflöningsstater.
Men det torde vara tillräckligt bekant, alt professorer och
adjunkter alldeles icke hafva så stora löner, att deraf något kan
afstäs åt docenterne. Om deremot, med afseende på statsverkets
af Ulsk. åberopade inskränkta tillgångar, det äskade anslaget af
3000 r:dr icke kan i sin helhet beviljas, anhåller jag alltså, i
min begäran ora återremiss, alt StalsUtsk. måtte taga i betraktande,
huruvida, under förutsättning alt den högre summan eller
3000 r:dr icke kan bifallas, hvilket jag dock hoppas ej måtte vara
omöjligt, ett ringare belopp i alla händelser må kunna anslås
till ifrågavar. stipendier, sä att hvardera lärosätet likafullt erhölle
en lika summa för ändamålet. Skulle dessa stipendier också icke
komma alt hvartdera utgöra mera än 100 eller 200 r:dr h:co, så
vore det i alla fall en god hjelp. Då man känner alla de försakelser,
dem lönlösa och obemedlade unga vetenskapsmän ofta måste
underkasta sig, och huru de mången gång fått umbära snart sagdt
allt, som utgör lifvets behag och beqvämlighet, i sträfvandet för
sin vetenskapliga bildning, så synes det mig vara skäl att bereda
en möjlighet för några få, om man ock icke mäktar göra det
för flera, att något understödjas af staten. Jag föreslår derföre,
exempelvis och för den händelse att hela det af K. M. äskade
belopp ej kan utgå, det åtminstone 1000 r:dr måtte beviljas för
hvardera universitetet, lill ifrågavar. önskvärda och gagneliga ändamål.
Måste man sänka anspråket ännu lägre, beträffande summans
storlek, så må häraf icke lagas något skäl till ett totalt afslag;
ty äfven med ett ringa bidrag kan härvid mycket godt ut
rättas.
4 å 5 stipendier vore vid hvardera akademien ganska
nyttige, men jag är öfvertygad all ännu några flere skulle med
stor fördel användas.
Hr von Troil: Fullkomligt instämmande uti professor Lindgrens
afgifna reservation och uti de tillägg lill densamma, som
blifvit gjorde af Hr von Hartmansdorff och Frih. Cederström, anhåller
äfven jag om återremiss å denna punkt. Lika med föreg:de
talare, anser jag delta anslag vara af yttersta vigt för akademierne,
hvilken åsigt äfven sökte göra sig gällande inom Utsk.,
men förlorade vid den slutliga voteringen. Jag hoppas likväl alt,
om denna del af betänk, blir återremitterad från ett eller 2 Stånd,
man kan vänta ett lyckligare resultat, om icke förr, åtminstone
uti förstärkt StalsUtsk.
R. o. Ad. ansåg de emot den förevar. 18;de punkten gjorde
anmärkn-.r föranleda lill återremiss.
19 och 20 punkter ne.
4 H.
25
386
Den 6 Maj f. m.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt och
föreslagit.
21 punkten.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde att de i denna punkt förekommande
morn., måtte få särskildt blifva föremål för R. o. Ad:s
öfverläggning och beslut, hvilket bifölls, hvadan nu först till pröfning
förekom
l:sta mont., at/g:de skola/gifts erläggande af lärjungarne
vid elementar-läroverken.
Frih. Cederström: Omöjligen kan jag godkänna den af
Utsk. härutinnan etablerade princip, att afgift för elementar-läroverkens
begagnande skall någon affordras, ej heller synes maximum
deraf vara roed billighet öfverensstämmande. Deremot anser
jag den hittills följda grundsats, att de allmänna läroverken
lemna kostnadsfri undervisning, så vacker att deruti icke torde
böra vidtagas någon inskränkning. Man säger visserligen, att föräldrar,
hvilka för sina söners skolgång icke förmå erlägga den
förordade afgiften, skola enl. förslaget derifrån kunna vinna befrielse
eller nedsättning; men det är oundvikligt att många ledsamheter
blefve med frågor om sådan lindring förknippade. Antagandet
af denna helt nya afgift vore säkerligen ganska betänkligt
inom vårt land, hvarest så många menniskor befinnas på
gränsen emellan egentlig fattigdom och knapp bergning. Man må
ej förtänka dem om de icke vilja presis anses såsom utfattige och
på denna grund söka afgiftsfrihet; heldre underkasta de sig derföre
dylik afgift, äfven då den medförer den kännbaraste uppoffring.
Jag anser alltså hela afgiften olämplig, och önskar att, på
sätt hitintills varit förhållandet, de allmänna läroverken må stå
öppna för att af alla till undervisnings åtnjutande kostnadsfritt
begagnas.
Hr von Troil: Jag anhåller att få fästa uppmärksamheten
derpå, att här ingalunda är fråga om någon ovilkorlig afgift, som
af lärjungarna skall erläggas, utan att betänk, endast innehåller,
att ”hvarje lärjunge må åläggas för hvarje lästermin en afgift af
högst 10 r:dr b:co, hvilken dock efter omständigheterna må kunna
af vederbör, till större eller mindre del, eller ock alldeles eftergifvas”.
Pröfningsrätten utaf afgiftens förminskning eller befrielse
frän densamma tillkommer eforal- eller lokalstyrelsen. Det
torde väl icke vara för mycket begärdt, alt lärjungar af förmögnare
föräldrar skola för undervisning betala 10 r:dr för hvarje
lästermin, då de, hvars föräldrar äro fattige, begagna skolan utan
afgift. Afgiftens större eller mindre belopp bestämmes efter hvars
och ens förmåga att den bära, så att de, hvilka anses icke kunna
utgöra mera än hälften af densamma, erlägga endast detta belopp.
Utan denna afgift blefve för läroverken en ökad statsutgift
nödvändig, såvida man icke vill inskränka läroverken, sorn
jemväl blifvit föreslaget. Jag anhåller om bifall lill betänk.
Den (i Maj f. m.
387
Hr Tersmeden: Jag instämmer uti hvad Frih. Cederström
anfört ronde principen af den föreslagna afgiften. Den är verkligen
en af nutidens uppfinningar och tryckande som den för
mången än är skall man säkert underkasta sig den med motvilja
Då för regleringen af skolverket penningar likväl behöfvas, har
jag velat gå den medelvägen, att en afgift af 5 r:dr b:co i terminen
må beviljas, och anhåller på grund deraf om ålerremiss af
denna punkt. Derjemte anhåller jag, att då R. o. Ad. som mig
synes något förhastadt beslutat, att detta betänk, skall punktvis
föredragas, mig måtte meddelas upplysning derom huruvida delta
beslut så skall förstås, att ej en gång punkterne a) b), som hafva
oskiljaktigt sammanhang, i deras helhet föredragas. Af sådan anledn.
utbeder jag mig, att Hr Gr. o. Landtm, ville till Ståndet
hemställa, alt sist berörde punkter måtte i ett få föredragas, i
synnerhet som jag har flera anmärkmr att göra mot alla vilkoren
i deras sammanhang.
Hr Silfverstolpe: Jag mäste öppet förklara, att jag i detta
ämne är af motsatt tanka med Frih. Cederström. Jag är nemi.
öfvertygad om riktigheten i den princip, alt afgifter erläggas af
deni, hvilka njuta undervisning vid skolorna, och att sådana afgifler
böra åläggas, äfven om de icke behöfvas i och för läroverkens
organisation. Erfarenheten har redan visat, att den undervisning,
för hvilken någon afgift erlägges, mera eflersökes än den,
sorn er hålles gratis. Detta har också varit orsaken, hvarföre man
i fråga om folkskolorne stadgat, att de, som der njuta undervisning,
böra erlägga afgifter om ock aldrig så ringa. Det är icke
något nytt, att afgifter erläggas; ty de finnas redan. Skilnaden
är blott att de hädanefter ingå till staten i st. f. alt hvar och en
lärare vid skolorne uppbära de s. k. terminpenningar eller dylika
afgifter under annat namn, hvilka alltid varit högre än den nu
föreslagna afgiften. Jag anhåller alltså på det högsta, att R. o.
Ad, måtte bifalla Ulsk:s betänk, sålunda, att i afgiften göres modifikationer
och att ifrån densamma må kunna befrias den mindre
bemedlade. Hvad åter angår bestämmandet af afgifter för
dem, hvilka icke förmå alt sådana erlägga, så tror jag, att del
icke medför synnerliga svårigheter. Hr von Troil har begått ett
misstag då han sagt, att den pröfningsräll, som här kan blifva af
nöden, skulle tillkomma cforal-styrelsen. Enligt K. M:s förslag
skulle denna pröfningsräll tillkomma lokalstyrelsen och i händelse
K. M. numera icke skulle bifalla dylika styrelsers inrättande,
finnes alltid ett eolhm seholasticum, hvilket följaktligen äger att
bestämma afgiftens belopp på samma sätt, som rektor vid hvarje
skola hittills ägt att bestämma terminpenningarna. På alla dessa
skäl, förnyar jag min anhållan om bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Cederström: Mig synes, som om ingen af de talare
hvilka här uppträdl, mäktadt ingå i besvarande af den utaf mig
omförmälda synnerliga svårighet, att bestämma, hvilka äro i sådant
verkligt armod, att de alldeles icke förmå afgiften erlägga,
25 ;
388
Den ö Maj f. m.
i hvilket fall allt bidrag skulle dem eftergifvas, äfvensom att pröfva
alla de mångfaldiga omständigheter, som till större eller mindre
del gåfve anledn. lill cn partiel eftergift. Att dylika modifikationer
i nedsältningsväg otvifvelaktigt skola blifva ganska svåra
att göra, och att blotta inqvisitionen derom måste afskräcka många
från att sända sina barn till skolorna, synes åtminstone för mig
vara temligen tydligt. Ty det kan ej vara annat än högeligen
motbjudande för något hvar, att underkasta sina förmögenhetsomständigheter
en sådan pröfning af skolstyrelsens ledamöter. Om
lerminpenningarne redan nu blifvit somligstädes nog kännbara, så
torde man få taga för gifvet att de, efter den nya tvångsafgiflens
införande, när det sättes i sammanhang med nya skolsystemet,
sällan åtminstone uti första början framgent blifva så ringa, att
man behöfver befara att någon undslipper för allt för godt köp.
Derest skolstyrelsen derjemte iakttager tillräcklig vaksamhet och
icke tillåter någon att obehörigen draga sig undan att betala —
hvilken vaksamhet det i verkligheten dock icke häfver sig så lätt
att utöfva — så nog blifva föräldrar och målsmän ansenligt betungade,
det är säkert. Är styrelsen mer eller mindre efterlåten
i della hänseende, skall man troligen begagna sig deraf å föräldrarnes
sida. Det må man ej undra på; ty hela saken är oriktig
eller åtminstone icke önskvärd. Just ur synpunkten af skolans
moraliska intresse ser jag förhållandet sålunda. Jag vill, alt
inom allmänna skolor skall råda en fullkomligt broderlig jemnlikhet,
så att det icke emellan lärjungarne derstädes finnes någon
annan skillnad, än som alstras af den öfverlägsenhet, hvilken skolan
erkänner hos dem, som i kunskapsmått och grundliga insigter
samt i föreskrifne färdigheter sig utmärka; så att icke någon
lärjunge må kunna till en kamrat säga: ”jag är förmer än du,
ty det erlägges full afgift för mig, men din far slipper att betala något
till skolan, emedan min far är förmögen, men din är en fattig
stackare” o. s. v. Dessa och dylika betraktelser, så obehöriga
de äro och synas, förefalla dock temligen naturliga inom barnsliga
åldrens område; man bör förebygga ali anledn. dertill. Man bör
sorgfälligt undvika alla sådana skiljegränsor, all sådan gradation
efter förmögenhet. Det enkla lifvel i skolan bör derifrån vara
befriad!. Tidsnog komma erfarenhetens lärdomar om rikedomens
och armodets inbördes afstånd. I skolan skulle erinringen
derom endast åstadkomma förtretliga och skadliga konflikter. Om,
såsom man sagt, min princip är riklig, och undervisningen bör
vara kostnadsfri, vet jag icke hvarföre man skall deri föreslå modifikationer.
Derest det deremot nu endast är fråga om att välja
emellan 2 onda ling, väljer jag naturligtvis det minst svåra; och
bifaller då heldre, i enlighet med Frih. Tersmedens alternativa
förslag, antagandet af en afgift utaf 5 r:dr i terminen, lika för
alla; enär ett sådant nedsatt belopp torde icke kännas så hårdt,
helst om de nu utgående bidragen derunder blefve inbegripne, i
hvilken händelse nuvar. frivilliga afgifter, som flerestädes lära uppgå
härtill och med villighet erläggas, i betraktande af lärarnes
ringa löner, troligen ej till summan mycket skilde sig från den
Den 6 Maj f. m.
3S9
nya pålagan. Tvungen gåfva gifves kanske ej så gerna som en
fri; det finge dock lemnäs derhän. Men Utsk:s förslag finner jag
oantagligt; ty en skolgosse skulle enl. detsamma i allmänhet för
hvarje är nödlvunget kosta 20 ndr b:co, utom afgifter lill lärarne
för den s. k. ferie-läsningen m. m., hvilka sistnämnde afgifter sannolikt
icke komma alt upphöra, utan blifva föräldrar och målsmän
ytterligare påbördade. Detta är påtagligen icke billigt. Äterremiss
är alltså min vördsamma begäran.
Gr. Sparre, Erik: Jag delar den åsigten att den föreslagna
afgiflen är olämplig eller åtminstone för hög. Sjelf har jag genomgått
ett läroverk uti ett af de norra länen och ibland 200.
ynglingar, som der funnos, tror jag knappast, att 30 tillhört föräldrar,
hvilka kunnat erlägga en sådan afgift, som den föreslagna.
De flesta af de ynglingar, som besöka skolorne, äro obemedlade
och för dessa äro 20 ndr b:co en icke obetydlig summa. På
sätt Ilr Silfverstolpe anfört, har visserligen på några ställen afgifter
till lärarne blifvit erlagde, men beloppet af dessa afgifter
har alltid berott på föräldrars goda vilja och förmåga, utöfver
hvilken ingen blifvit ansträngd. Utsk:s förslag, att vederbör, skola
undersöka, huruvida afgiften bör till större eller mindre del e£-  tergifvas, kommer att föranleda ganska många och stora svårigheter;
ty huru skall en lokal-styrelse kunna göra sig underrättad
om och i hvad mån barnens målsmän kunna afgiften utgöra?
Jag anser lika med Frih. Cederström, att någon skilnad icke bör
finnas inom skolan emellan den mer eller mindre bemedlade.
Det vackraste karaktersdrag hos våra läroverk har varit, att äfven
den fattigaste kunnat erhålla undervisning. Och för min del tillstyrker
jag bibehållande häraf. Om nu likväl 11. St. skulle anse,
att för lärarnes allöning en afgift bör bestämmas, anhåller jag
att den icke må blifva högre än 5 r:dr i terminen.
Hr von Hartmansdorff: Första frågan är naturligtvis den
om någon afgift skall äga rum, och den nästföljande, till hvilket
belopp denna afgift bör fastställas? En talare har yttrat, att det vore
en nyhet, att afgifter erläggas af lärjungarne vid elementar-läroverken.
Sådant är icke någon nyhet, ty afgifter erläggas redan; man
önskade endast, att dessa mätte ingå till skolans eller statens kassa
i st. f. att lärarne hittills uppburit dem såsom sportler. Dessa
sportler äro, lika som alla öfriga, af sådan beskaffenhet, alt de, så
vidt möjligt är, böra afskaffas, på det att lärjungen vid det första
tillfälle, då han träder i beröring med det allmänna, d. v. s. då
han inträder i skolan, icke måtte komma till kännedom af missbruken
eller af del prejeri, som kan utöfvas och af deras åsidosättande,
hvilka icke hafva råd att betala. Gr. Sparre har yttrat,
att det vore ett vackert karaktersdrag hos de Svenska läroverken
att den fattige erhölle fri undervisning; i sammanhang hvarmed
han omnämnt den jemnlikhet, som för närvar, förefinnes emellan
lärjungarne. Med denna jemnlikhet lärer det likväl på somliga
ställen förhålla sig så, alt den lista, hvarå lärjungarna anteckna
sina afgifter till lärarne, lemnäs först till den rikaste gossen, och
390
Den ti Maj f. m.
det belopp, för hvilket han antecknar sig, måste de öfriga också
i det närmaste betala, ehuru det mången gång öfverstiger föräldrarnes
råd och lägenhet. I st. f. denna jemnlikhet, vore det i
min tanka bättre, att man först och främst afskaffade alla afgifter
till lärarne och dernäst att skolans styrelse bestämde, hvilka af
lärjungarne skulle betala något eller intet, samt huru många bland
de förra, som blott skola erlägga halfva afgifter, eller något dylikt.
Vid nya elemcntar-skolan tillgår det så, och man har icke
funnit annat, än belåtenhet dermed. Man upptäckte i början, att
enskildta gåfvor (ill lärarne brukades och delta missbruk var så
inrotadt, att direktionen endast med möda lyckades, att hindra
föräldrarne gifva lärarne något utöfver den afgift, som i skolans
stadgar är föreskrifven. Hvad nu den här föreslagna afgiften beträffar,
så är den, på sätt Ilr von Troil anmärkt, utsatt till högst
10 r:dr i terminen eller 20 r:dr om året. Derunder kan skolstyrelsen
nedsätta beloppet efter lärjiiogarnes vilkor. Man bör då
kunna hoppas att styrelsen, hvilken icke har någon nytta deraf
att lärjungar betala mera än deras vilkor medgifva, skall bättre
iakttaga föräldrarnes vilkor än lärare, hvilka hafva nytta derutaf,
att alla lärjungar betala och gifva så myckel som möjligt. Hvad
åter angår beloppet af den lill nya elemcntar-skolan högst utgående
afgiften 20 r:dr b:co, så är hon, jemförelsevis med hvad under
mångfaldiga tillar betalas vid öfriga skolor i lmfvudstaden,
ansedd sä ringa, att det icke sällan inträffar, att fattiga föräldrar
begära det deras barn måtte intagas i denna skola just för den
billiga afgiftens skull. Hon lärer följaktligen icke kunna anses
vara för hög. Då nn hufvudsladen utgör en del af riket, är det
skäl, att i de öfriga delarne skolafgiften må blifva densamma som
i lmfvudstaden? eller vore denna jemnlikhet för hög för landsorten?
Det kan vara möjligt, altså någonstädes förhåller sig, men
i sådant fall, kan, på sätt jag redan nämnt, afgiften nedsättas.
Såsom sjelf varande Småländning och väl vetande att mina landsmän
äro fattiga och hushållsaktige, anhåller jag att få nämna,
hurusom jag hört omtalas att vid Wexiö skola afgifterne tillförene
voro så betydliga, att en rektor, som oaktadt sin ålderdom och
biskopens honom icke obekanta önskan att han måtte lemna läroverket,
likväl icke kunde dertill förmås, emedan pensionen ingalunda
svarade mot sporllerna. När dessa kunnat så uppdrifvas
i Småland, bör det ock hafva kunnat ske i andra orter. Jag
tillstyrker fördenskull, alt R. o. Ad. måtte antaga denna punkt,
såsom i min tanka riktig. Om så sker, befarar jag icke de
missbruk skola inträffa, hvilka blifvit förespeglade såsom följder
deraf.
Jag vet icke, om Hr Gr. o. Landtm, tillåter, att man nu
upptager en fråga, som Hr Tersmeden väckt, nemi. om sättet för
denna punkts afgörande så vidt den afser elementar-läroverken.
Denna fråga synes mig redan vara afgjord genom R. o. Ad:s beslut;
men då meningarne äro så delade, ser jag icke huru man
skall komma till rätta med saken, utan att afgöra punkten i sin
helhet.
Den 0 Maj f. m.
391
[Ir Lefrén, Joli. Pehr: Jag har icke något att tillägga
eller fråntaga, hvad Hr von Hartmansdorff yttrat, med hvilken
jag alltså förenar mig.
Gr. Lagerbjel ke, Gusta f: En värd talare har försökt
försvara StatsUlsk:s förslag dermed, att den ifrågavar. afgiften icke
vore cn nyhet, utan erlades vid de fleste elementarskolor. Emellan
den föreslagna och de nuvar. afgifterne är likväl den betydliga
skilnad, alt de sednare äro frivillige och uppbäras såsom
sportler af lärarne. Nu behöfva icke lärjungar gifva något, om
föräldrarne sådant vägra; enl. Utsk:s förslag åter, blir afgiften en
tvångsafgift ehuru till staten. Fördelarne häraf lemnar jag derhän.
Man må likväl icke inbilla sig, att derföre, alt slaten skulle
komma att uppbära afgifler af lärjungarne, lärarnes lnst lill
sportler blir mindre. Vill man förekomma det prejeri, sportclsyslemet
möjligen kan medföra, så bör det ske på annat sätt,
men icke derigenom, alt lärjungarne erlägga afgifter till slaten,
hvilka icke stå i något oskiljaktigt sammanhang med föregule
missbruk. Man har äfven sagt, att såsom afgifter nu utgå, vore
dc temligen uppdrifne. Afven jag har genomgått ett elementarläroverk,
der dylika afgifter funnos. Mångå lärjungar erlade
den, andra åter icke, och den högsta afgiften någon erladc,
öfversteg icke hvad Utsk. föreslagit. För min del måste jag förena
mig med de Hrr, hvilka yrkat återremiss.
Gr. Sparre: De Hrr, som yttrat sig för betänk., hafva
egentligen talat om elementarskolan i Stockholm och sagt, att
hvad som visat sig vara för den lämpligt, äfven borde vara det
för andra läroverk. Härvid vill jag erinra, att elementarskolan
är en ny inrättning. Personer med större förmögenhet hafva önskat,
att åt sina barn begagna denna undervisningsanstalt. De
Hrr, som förestå den, hafva på densamma nedlagt en synnerlig
möda. De hafva också af dessa skäl kunnat fordra betydliga afgifter
af lärjungarne. Men dessa förhållanden inträffa icke allestädes.
Således hvad som är passande för den nya elementarskolan,
är icke så för landsorternes läroverk. Kapitalerne samlas
mera inom hufvudstaden än i landsorterne, hvarest 20 r:dr b:co
om året är af vida större betydenhet än här. Härmed tror jag
mig hafva besvarat en anmärkn., hvilken blifvit gjord af en talare
i mitt grannskap, nemi. att 20 r:dr b:co borde antagas såsom
årlig afgift, emedan detta belopp vore allmänt för Stockholms
stad. Härtill vill jag lägga att, i detta hänseende, likasom
i många andra, det är olämpligt att för hela landel göra en lagstiftning,
lämpad efter de grunder, som gälla för Stockholm. Man
har sagt, att många missbruk skulle inrita sig genom bestämmandet
af terrainsafgifler och en talare har tillagt, att han vid
elementarskolan i Stockholm måst ihärdigt arbeta emot föräldrars
benägenhet att erlägga afgifter till sina barns lärare. Denna
benägenhet torde icke komma att bortfalla, äfven sedan afgiften
frånkännes lärarne, såvida icke vid alla lärosäten finnas så
nitiska tillsyningsman, som den värde talaren sjelf och hans med
-
392
Den 6 Maj f. m.
bröder. Denna benägenhet hos föräldrarne, alt visa sina barns
lärare någon välvilja, torde länge bibehålla sig. Såsom bevis att
den föreslagna afgiften verkligen är för hög, får jag åberopa den
omständigheten, att ledamöter af BondeSt. och PresteSt. reserverat
sig emot densamma. Visserligen torde det vara många ibland
oss, som icke anse en afgift af 20 r:dr b:co till staten för hög,
men den är det likväl så för allmogen. Den undersökning, som
för afgiftens bestämmande blifvit föreskrifven, är högst olämplig
och bela föreskriften är det sä myckel mera, som de talare, hvilka
förordat betänk, äro af olika meningar derom, hvilken den
myndighet är, som af Ulsk. benämnes vederbörande.
Ilr Tersmeden: Jag anhåller alt till besvarande få upptaga
några anmärkn:r emot mitt förra yttrande. Dä jag sagt, att
den ifrågavar. afgiften är en nyhet, är det i så måtto, som den
hädanefter skall utgå till staten. De afgifter, hvilka hitintills erlagts,
äro frivilliga och högst obetydliga, och jag tror, alt vid
kathedralskolan i Upsala icke erläggas andra afgifter än för ljus
och städning. Sjelf bar jag aldrig genomgått någon offentlig skola,
men af män, som sitta bär ikring mig, erfar jag, att afgifterne
skola vara högst obetydliga, 1 lill 3 r:dr, och icke eller
hafva de bort omtalas några så beskaffade listor, som dem Hr von
Hartmansdorff omnämnt. Samma värde talare bar sagt, att inom
Slockholm inträffat, att ynglingar blifvit från de offentliga
skolorna inflyttade i elementarskolan på den grund, att afgifterne
inom den sistnämnda skolan äro mindre. Detta kan vara
möjligt och orsaken till afgifternes olika belopp vid de olika skolorne
är sannolikt, att vid de offentliga skolorna terminerne äro
längre än skolordningen bestämmer, hvarföre särskilde afgifter
lemnäs. Rör:de föredragningen af den följande punkten, fortfar
jag i min förra anhållan hos Hr Gr. o. Landtm. Det enda medgifvande
jag vill göra, är, att punkterne «) och b) skola särskildt
föredragas, men yrkar alt de öfriga på en gång må till pröfning
få företagas. Jag har flere anmärkn:r att göra mot betänk, i sin
helhet och kan omöjligen bålla mig vid hvarje punkt särskildt,
hvarföre jag förbehåller mig rättigheten att få yttra mig öfver
grunderna för förslaget i dess helhet.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att, så snart beslut i afseende
på det nu förvar, mom. blifvit fattadt, den af Ilr Tersmeden
väckta fråga om föredragningssättet skulle blifva underställd
IL o. Ad:s bedömande.
Hr von Troil: Jag hade trott, att efter de speciella upplysningar
Hr von Hartmansdorff lemnat, icke många röster skulle
höjas mot ifrågavar. punkt; men då jag funnit, att en och annan
talare bär upplrädt för att vederlägga, hvad Hr von Hartmansdorff
anfört, anhåller jag, att med några ord få bemöta de gjorda
invändningarna. En värd talare har sagt, att äfven, om den
här ifrågakomne afgiften införes, lärarnes sportler likväl icke skola
upphöra. Delta kunde möjligen inträffa, såvida lärarnes löner
Den 0 Maj f. m.
393
blifva oförändrade. Men om Hrr:ne behaga genomse den vid
betänk, fogade tabell, som utvisar det under öfvergångstiden föreslagna
lönebelopp, skola de linna, huru väsendtligen lärarnes
löner förbättras och vid sådant förhållande torde det icke vara
svårt, att förhindra de omförmälda sporllernes vidare utgående.
Det är möjligt, att föräldrar vilja erlägga dylika afgifter, men såvida
lokalslyrelsens omtanke sträckes derhän, att få dessa sportler
afskaffade, tror jag alt detta missbruk kan förekommas. De
ledamöter, hvilka hufvudsakligen yttrat sig mot den ifrågasatte afgiften,
hafva fästat sig vid beloppet 20 r:dr b:ko, såsom för högt;
men det är likväl flere gånger upprepadt, att denna summa kan
reduceras ända till noll. Gr. Sparre har yttrat, att vid den skola
han genomgått, hade af dervar. ynglingar icke 30 varit i tillfälle
att betala. Nä väl! dessa 30 hade, om afgiflen då funnits,
fått betala och för de öfrige hade afgiften af lokalstyrelsen blifvit
nedsatt lill det belopp, hvarje lärjunges föräldrar ansetts kunna
åstadkomma. Att en sådan kontroll icke är svår alt verkliggöra,
enär lärjungarnes målsmän hafva tillfälle att invälja en
del ledamöter i lokalstyrelsen, torde något hvar kunna inse. Man
har äfven föreslagit, ali nedsätta afgiften till 5 r:dr, men härigenom
skulle endast den fattige betungas, enär någon nedsättning
icke då kunde äga rum. Skulle 5 r:dr åter antagas som maximum,
blifva afgifterne otillräckliga för genomförandet af skolornas
organisation. Jag anhåller att få fästa uppmärksamheten derå,
att om den ifrågavar. punkten afslås, ett af hufvudvilkoren för
elementarläroverkens förbättrande i och med detsamma är tillintetgjordt,
emedan dessa läroverk erfordra icke allenast den påräknade
afgiften utan äfven det anslag StalsUtsk. tillstyrkt för
förbättringens genomförande. Jag har mig visserligen bekant, att
många finnas, hvilka, motsättande sig de nya metodernes införande
inom läroverken, vilja hellre bibehålla de gamla och för desse
vore det högst kärkommet, att kunna bringa det derhän, alt förslaget
förkastades; men det vore en bestämd olycka för landet.
På dessa, och förut af mig anförda skäl, anhåller jag om bifall
lill Utsk:s betänk.
Hr Ribbing, Arvid: Man har här yttrat, att förhållandena
inom Stockholm böra bestämma lagstiftningen för landsorterne,
men uti förevar, fall skulle jag anse högst önskligt, att
sådant icke måtte ske. Elementarskolan är icke endast för Stockholms
stad, utan äfven landsorterne erkänna med tacksamhet, ali
skolans tillvaro är en fördel för dem. De afgifter der erläggas,
anses icke för höga, tvertom har man funnit dem ganska låga.
Såsom en talare före mig yttrat, skulle jag tro, att den föreslagna
afgiften icke har något sammanhang med de missbruk, som
tillförene kunnat äga rum. I så målto hafva de härmed sammanhang,
som de nya afgifterne blifva genom lag bestämda vid
inträdet i skolan, och alla andra måste då anses såsom olagliga;
deremot, om några bestämmelser saknas, så lärer den gamla vanan,
alt efterfråga hvad man skall betala, fortfara. I öfrigt får
394
Den 0 Maj t', m.
jag förklara, alt jag icke kan inse, huru det i skolan skall mera
än i allmänhet kunna lyckas att jemna förmögenhets-förhåliandena.
I skolan, der man skall lära så mycket annat, torde det
också icke var ur vägen, alt lära sig att fördraga, att den ene
har litet mera och den andra mindre. Här är endast fråga om
den materiella förmögenheten, men det kan blifva fråga om förståndsförmögenhelen
och den torde i hvarje skola komma att göra
sig mera gällande än den andra. Den kan icke reglementeras,
om man än önskar det aldrig så mycket. Hr von Troil hatredan
nämnt, för hvilka ändamål ifrågavar. afgift är afsedd, och
lyckligt vore, om någon förändring kunde tillvägabringas i det nu
gällande, men allestädes öfverklagade skolsystemet. Jag anhålletom
bifall till betänk.
Frih. Cederström: En värd talare har nyss, tillförordande
af förslaget, sökt en anledn. deruti, att graderingen i afgifterne
skulle vänja lärjungarne att bättre fördraga rikedomens
öfvervälde. Jag tror, att olikheten i förmögenheten är tillräckligt
känd, utan att den behöfver vidare inskärpas hos ungdomen.
Icke förmodar jag dessutom att vid den åldern sådane företräden
aktas särdeles högt. Lyckligtvis gäller nemi. öfverlägsenhet i
kunskaper och krafter, vare sig de intellecluella eller de fysiska,
framför alla andra konsiderationer; hvilket visserligen ock är ganska
önskvärdt och i sin ordning.
Hr von Troil har ansett, det 20 r:dr böra antagas såsom afgiftens
maximibelopp och derpå byggt förhoppningen, att denna
intägt skulle, medelst inbringande af en betydlig summa, komma
skolverket i märklig mån till godo, och derigenom väsendtligen
bidraga till dess underhåll; men jag är öfvertygad att dessa beräkningar
komma att visa sig såsom blotta chimérer, i fal! nemi.
mången söker undandraga sig dessa afgifter. Jag har tillförene
gifvit tillkänna det jag befarade fattiga föräldrars betungande öfver
höfvan, derest de af en förlåtlig känsla af i sig sjelf mindre
behörig blygsel underläto att göra gällande anledn:ne lill befrielse
från allt bidrag. Men andra skola med lätthet öfvervinna en
dylik blygsel och ganska gerna undandraga sig all afgift. Ju flere
som anmälde dylikt hinder, ju dristigare blefve man att deri
instämma. Sålunda komme lätteligen att hända, det åtskiilige
obemedlade finge draga tungan, utan att likväl, i anseende till
andras obenägenhet till sådan skatt, som de icke förut erlagt och
af många skäl önskade undslippa, skolslaten i någon märkligare
grad blefve med inkomster på denna väg försedd. Samme värde
talare, jag sednast åberopat, har klagat öfver följden, som skulle
inträffa, om afgiflen afslås. Men jag befarar att i det närmaste
samma följd uppstår, om afgiften bifalles, enär, efter min fulla
öfvertygelse, beloppet af sagde inkomst blir för skolverket så inskränkt,
alt ändamålet icke kan härmed ernås, utan kommer att
erfordra ytterligare starka bidrag af statsmedel. Man har då icke
vunnit annat, än att måhända mången målsman blifvit afskräckt
ifrån att sända sina myndlingar till skolan. Då hade det väl
Den 0 Maj f. m.
395
varit mycket bättre bibehålla nuvarande afgiftsfrihet. Hr von
Troil har icke funnit för godt uppgifva något sätt, hvarpå möjligen
kunde afhjelpas svårigheterne för en skolstyrelse, alt bestämma
hvilka föräldrar böra anses förmögna, hvilka bemedlade, bergade,
knappt lottade, medellöse, fattige, utfattige o. s. v. Sådant
torde tåla vid att tänka på, innan man stadgar sjelfva saken.
En återremiss lemnar dertill rådrum, och begäres derföre vördsamt
af mig. Torde hända visa sig svårigheterna så stora, alt liela
saken afslås, som vore det bästa.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare har yttrat, alt om i fråga
var. afgift antages samt skollärarnes löner höjas, kunde det hända,
att manga, som vilja erlägga afgifter till lärarne, dermed
komma ali fortfara. Jag anser mig härvid böra i minnet återföra,
att hvad som nu betalas, är hell och hållet frivilligt och
att de tvångsafgifter, som äfven nu på sina ställen finnas, äro
ganska obetydliga, såsom Hr Tersmeden anmärkt, samt utgöra ersättning
för städning, ved och ljus, hvilka afgifter icke öfverstiga
2 eller 3 r:dr. En annan värd talare har yttrat, att de ledadamöter,
hvilka motsätta sig det nya systemet, vore synnerligen
angelägna att afstå betänk., för att genom brist på medel göra
läroverkens organisation efter den nya metoden omöjlig. För
min del skulle jag tro, alt, hvilketdera systemet, antingen del
gamla eller nya, blir gällande, det är en lika vigtig princip, att
undervisningen, så vidt möjligt är, göres fri, och om sådant icke
kan ske med det nya systemet, vore denna omständighet ett synnerligen
svårt argument emot detta system. Det har varit en
särdeles vacker princip hos det nu gällande skolsystemet, alt äfveu
den fattigaste kunnat erhålla undervisning. Samme värde
talare har äfven yttrat, att, om den föreslagna afgiften befunnes
vara för hög för någon, skolstyrelsen kunde nedsätta densamma;
jag ber dock att få fästa uppmärksamheten på det obehag, en sådan
inqvisition innebär, om en skolstyrelse nemi. skall undersöka
huruvida en person är i tillfälle att betala 10 r:dr eller 9 r:dr
eller 8 r:dr eller möjligen 7 r:dr 24 sk. Något sådant kan icke
vara annat än obehagligt och är dessutom ett olämpligt inträngande
i enskilda förhållanden. Skola skolafgifter finnas, böra de
icke bestämmas till högre belopp än att ju icke äfven den mindre
bemedlade kan erlägga dem, hvaremot den, som är alldeles utfattig,
då bör befrias från all afgift lill skolan.
Gr. Sparre: I det hufvudsakligaste förekommeu af Gr. Lagerbjelke,
anhåller jag alt få tillägga, det jag visserligen insett
all den föreslagna afgiften af 20 r:dr kan nedsättas, men i likhet
med Gr. Lagerbjelke hemställer jag huruvida det är rätt och
billigt, att antaga delta belopp med öfverlemnande åt skolstyrelsen
ali bestämma, huruvida afgiften bör oafkortad eller till hvad
mindre belopp som helst ulga. Denna skolstyrelsens rättighet
synes mig nästan overkställbar, enär här blir fråga om bedömande
af lärjungarnes föräldrars förmåga ali afgiften erlägga. Ett
sådant bedömande mäste blifva godtyckligt och dylikt bör väl i
39t>
Den 6 Maj f. m.
vära tider undvikas. Jag har af denna orsak önskat, att denna
afgift icke måtte antagas, men, om någon sådan nödvändigt skall
fastställas, bör den icke öfverstiga 5 r:dr för terminen, på det att
den må kunna utgå af tlertalet utaf lärjungarne och, pä sätt Gr.
Lagerbjelke yttrat, endast de fattigaste derifrån befrias. Man bar
sagt, alt skillnaden i förmögenheten gör sig gällande inom skolorna.
Härvid får jag erinra, att ingenstädes förmögenhetens aristokrati
är så litet erkänd eller rättare så helt och hållet underkänd
som i skolorna och jag inser icke något skäl, att genom
institutioner från statens sida införa denna idé. Det är redan
nog kostsamt för obemedlade föräldrar, att underhålla sina barn
i skolan, utan att denna kostnad behöfver ytterligare ökas genom
afgifter till skolan. Jag anser statens pligt vara att befordra,
men icke medelst dylika afgifter motverka upplysningen. En talare
har yttrat, att hitintills hafva under åtskilliga titlar afgifter
utgått. Det förhåller sig likväl icke så, ty den enda afgift sorn
erlagts, har varit den helt och hållet frivilliga till läraren. Åtminstone
inom det läroverk jag genomgått, blef icke någon lista
sänd först lill de förmögnare, utan hvar och en antecknade efter
råd och lägenhet det belopp, han ernade gifva. Under min skolgång
var jag visserligen i den lyckliga ställning, att. kunna gifva
icke så obetydliga bidrag, men dessa lämpades efter hvad som
i allmänhet gafs. Slutligen har man sagt, alt erläggandet af denna
afgift skall hafva inflytande på läroverkens organisation; men
jag tror, alt man härvid inblandar ett ämne som för det förevar,
är främmande. Låt oss först afgöra frågan om denna afgifts erläggande,
och sedan tala om läroverkens organisation.
Frih. Hamilton, Hugo: Jemte det jag ber alt i hufvudsaken
få instämma med Hr von Hartmansdorff, anhåller jag att
få lemna några upplysningar i fråga om de nuvar. afgifterne.
Jag godkänner de skål några ledamöter utvecklat lill försvar
för den vackra princip, att undervisningen bör vara fri, och att
man i ett fattigt land bör, så vidt möjligt är, söka göra den fri.
Hitintills har undervisningen icke kunnat vara sådan, enär lärarne
varit så ringa aflönade, att de sannerligen utan sportlarne
måst svälta ihjäl, ty lönerne utgöra 180 å 200 r:dr, hvaraf de
skola lefva och ändå egna sin tid åt undervisning af andras
barn. Under sådana förhållanden äro desse afgifter icke så frivilliga,
som man föreställer sig. När det sålunda är tydligt,
att lärarne icke kunna existera utan dessa bidrag, så frågar jag,
hvem kan väl utan yttersta fattigdom undandraga sig dessa afgifter?
Sjelf har jag haft 2:ne af mina söner i en af de större skolorna i
medlersta delen af riket, hvarest afgifter erlades utom för ljus och
städning, dels lill föreståndaren, och dels till läraren i den klass,
hvarest barnen voro. Desse afgifter erlades icke direkte utan listor
kringsändes, men på hvad sätt mina söner fått kännedom
om beloppet och till hvilken det skulle utgöras, lemnar jag derhän,
men det vet jag, att jag hvarje termin af dem erinrades
om dessa afgifters erläggande. Man säger, alt den nu rådande
Den 0 Maj f. m.
397
jemnlikheten inom skolan kommer att lida, om elen terminliga
afgiften blir bestämd och ingär till staten. Månne skillnaden skall
göras mera märkbar emellan flen fattige och den rike genom eli
dylikt bestämmande. Jag tror det icke och hemställer, hvilket armera
sårande för den mindre bemedlade antingen alt för en auktoritet
uppgifva, att han saknar förmåga att erlägga den fastställda
afgiften eller att direkte vända sig till läraren. Man säger,
att den mindre bemedlade icke behöfver vidtaga sådana åtgärder,
men sannerligen behöfver han det, ty annars kan lian tillfrågas,
hvarföre betalar du icke? Dessutom instämmer jag med Gr.
Sparre, att den afgift, som inom skolan erlägges af lärjungarne,
icke bestämmer något företräde emellan dem. Lyckligtvis är förhållandet
sådant, att endast dugligheten gifver töreträde och hvar
och en, som varit i en skola, känner, alt den enda aristokrati,
som der gör sig gällande, är öfverlägsenhet i förmåga, vare sig
i läsning eller kroppskrafter, men icke grundas den derpå, att
föräldrarue betala några r:dr mer eller mindre. Detta inverkar
Gudi lof ännu icke på de unga sinnena. Frågan, hvilken skall
styrka oförmågan alt afgiften erlägga, tror jag vara enkel nog
alt besvara, nemi. kronobetjeningen, pastorsembetet eller socknenämnder
kunna härom utfärda betyg. På alla dessa skäl anhåller
jag om återremiss af betänk, i denna punkt.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Om blott en allmän
skola äger jag närmare kännedom, men denna närmare bekantskap
med ■ densamma och dess lärarepersonal gör mig fulleligen
öfvertygad derom, att om de nya afgifterne ingå till staten,
så upphöra i och med detsamma alla afgifter till lärarne,
emedan det är ett stadgadt vilkor derföre att deras löner skola
blifva förhöjda. Uti folkskolorna på landet erlägges icke någon
afgift, emedan kommunerne allona lärarne och vilja icke afveta
någon vidare afgift, åtminstone har inom Gottland särskilda afgifter
utaf föräldrarne icke blifvit erlagda, icke ens vid de äldre
folkskolorne, oaktadt dessa icke existera genom bidrag från kommunerne,
utan genom donationer, hvarmed bestridas icke allenast
koslnaderne i och för skolhus och skolmateriel, utan äfven underhållet
deraf, samt aflöning åt lärarne. Ibland lärjungarne skall
enl. min öfvertygelse aldrig någon fråga uppstå om hvilken betalar
mera eller mindre, emedan afgiflens bestämmande afgöres
emellan skolstyrelsen och lärjungarnes målsmän. Vid den lärdomsoch
apologist-skola jag omnämnt, äro redan till skollärare antagna
flera fattiga barn, hvilka underhållas på det sätt, att de hafva
matdagar i staden. Det oaktadt har jag aldrig hört omtalas
eller kunnat förmärka, att någon olikhet uti barnens sätt att bemöta
hvarandra deraf uppstått. Lika litet tror jag, att någon
skillnad emellan lärjungarna skall uppdragas derföre, att den ene
betalar full afgift då andra deremot endast | eller ^ eller också
alldeles ingen. När för inhemtande af undervisning i alla andra
saker och färdigheter afgifter måste erläggas, synes det väl
ock vara skäl, att för allmänna kunskapers vinnande någon afgift
3'J8
Den G Maj f. m.
erlägges af dem, som dertill hafva förmåga. I Paris, om jag vill gå
till lärgossar, hålla mästarne icke några sådana, emedan de skulle
blifva dem för dyra, utan använda i stället några afsigkomna gesäller,
som verkställa sådant arbete, som annorstädes åt lärgossar öfverlåtes.
Taga de åter på grund af ackord med föräldrar och målsmän
emot lärgossar för alt dem undervisa, så måste för dem betalas ganska
drygt; sålunda kan förfaras i Paris, emedan alla skrå-ordningar
inom Frankrike blifvit upphäfda. Nu har man inom hela riket uti
folkskolorna besörjt om en allmän undervisning i läsa, skrifva
och räkna. Påföljden deraf blifver, enl. min öfvertygelse, att,
detta skall göra lärdoms- och apotogist-skolorna mera än hittills
besökta. Det är derföre nödvändigt, att någon skolafgift bestämmes
för att icke draga och ditlocka ett för stort antal fattiga
barn, så mycket hellre, som oaktadt sådan afgift man sannolikt i
en ej aflägsen framtid skall, genom tilltagande folkmängd finna
sig föranlåten, att höja fordran af kunskapsmått hos dem, som i
skolan intagas, derföre att lärjungarnes antal eljest, i förhållande
lill lärarnes, blir för stort, hvarigenom skolan icke skulle kunna
uppfylla sin bestämmelse. Man har påstått att den föreslagna afgiftcn
är för hög för skolbarnens föräldrar i allmänhet, men denna
olägenhet kan ju af skolstyrelsen hjelpas och afgiften lämpas
efter hvars och ens förmåga att den erlägga. På dessa skäl anhåller
jag om bifall lill betänk.
Hr Silfverstolpe: Jag anhåller blott att, i anledu. af hvad
här yttrats om att de afgifter, som hittills erlagts till lärare skulle
vara frivilliga, erinra att, ehuru detta visserligen är sanni med en
del af dessa afgifter, andra åter tillkommit till följd af skolordningens
stadgande derom att barnens föräldrar skola till skolan
erlägga sådane afgifter, som finnas vara behöllige. Man har vidare
sagt, att hinder skulle uppstå för skolgången i fall den föreslagna
afgiften blefve bestämd. Uti andra länder har man
dock funnit förhållandet vara sådant. I Tyskland, der en vida
högre afgift är fastställd, än den nu föreslagna, förspörjes ej något
klagomål i detta hänseende, och jag ville önska alt vi i allmänhet
stöde på samma grad af bildning, som Tyskarne.
Hr von Hartmansdorff: Mina värde motståndare hafva i
denna fråga intagit en för dem mycket fördelaktig ställning, då
de gjort sig till målsmän för den fattige, som söker odling. Men
jag tror att R. o. Ad., vid frågans närmare betraktande, lärer
finna delta målsmanskap vara mera skenbart än verkligt. Jag
har redan sökt visa att afgifter hittills erlagts. Det är således
icke fråga om alt införa någon nyhet, utan frågan är den, alt
reglera afgifterna, så att de icke blifva betungande för den fattige,
som söker förskaffa undervisning' åt sina barn. Delta kan
dock, utan statens alltför svåra betungande, icke gcrua ske på
annat sätt, än att behållne föräldrar erlägga hvad som erfordras
sedan staten å sin sida lemnat medel till lärarnes allöning. Man
har fästat sig vid svårigheten alt pröfva hvilka föräldrar som rätteligen
vore i behof att åtnjuta befrielse. Jag kan af 22-årig er
-
Den G Maj f, m.
399
farenhet vid nya elementarskolan säga, att denna pröfning förefallit
direktionen vida lättare, än uppfyllandet af många andra
pligter. Men saken måste ställas så, alt föräldrarne endast få
med styrelsen att skaffa och att på henne allena beror atl pröfva,
om skäl förefinnas till nedsättning eller till fullkomlig befrielse.
Få målsmännen deremot att göra med lärarne, såsom
hittills skett vid de s. k. frivilliga bidragens erläggande, så frukta
föräldrarne alt lärarne skola vanvårda barnen, om för dem intet
betalas, under det de öfrige kamraterna erlägga afgifler. Vid nyssberördc
skola går så lill, att de som önska befrielse från afgifter
eller nedsättning deri, framlägga betyg, sora utvisa deras ställning,
hvarefter saken snart är afgjord, flvad åter förhållandet
gossarne sinsemellan beträffar, så är det, på sätt Frih. Hamilton
yttrat, att de icke veta om eller hvad någons föräldrar betala;
ja, de fråga alls icke derefter. Endast i de skolor, hvarest afgiflen
går omedelbart till lärarne, der känna gossarne mycket väl
hvad en hvar gifver, emedan de öfriga frukta att få röna följderna
af mindre frikostighet. Enligt den föreslagna nya organisationen,
kommer sådan fruktan icke i fråga, emedan saken är cn
gång för alla uppgjord emellan skolans styresmän och gossarnes
målsmän. Lärjungen vet att han för den skull icke har något af
lärarne att befara och tänker derföre icke på om någon betalar
mer eller mindre. Jag frågar eder, mine Hrr! om vid Carlberg
kadetterne göra skillnad emellan dem som åtnjuta fri eller betalad
undervisning? Troligen är det för få af dem bekant, hvilka
som äro frikadetter eller ej. Kadetternas målsmän hafva endast
med guvernören att göra, icke med lärarne. Jag tror t. o. m.
att betalningen skall insättas i banken. Gr. Sparre har sjelf uppgifvit
det bästa skäl mot den jemnlikhet han beprisat. Han har
nemi. omtalat huru han, fastän son till den förnämste mannen i
länet, med tillgångar alt gifva mera än de fleste, icke betalte
större afgift än de fattiga bland lärjungarne i Gefle. Ar väl en
sådan jemnlikhet rättvis? Ilan har sagt, att den skolstyrelsen medgifna
pröfningsrätten skulle innefatta ett godtycke. Men hvilken
fader, som insätter sitt barn i en skola, vet icke att han öfverlemnar
det åt lärarnes godtycke? Dessa träda i föräldrarnes ställe
och man kan icke neka, att deras makt i flera väsendtligare hänseenden
innefattar ett mycket större godtycke, än den raan nu
föreslagit skola åt skolstyrelsen öfverlåtas. Hvarken för det ena
eller andra slaget kunna noggranna reglemenlariska föreskrifter
uppgöras, utan man måste lila på styresmäns och lärares samveten.
Gr. Sparre har vidare sagt, att han kände endast en afgift
såsom bruklig i skolorna. Om någon af R. o. Ad:s ledamöter
skulle önska, att få specificerad uppgift på de flerfaldiga slagen,
så tror jag mig kunna, till eftermiddagens plenum, anskaffa
en uppsats öfver de flera särskilta afgifter som inom hufvudstadens
skolor erläggas. Slutligen har man sagt, att om än de frivilliga
afgifternas borttagande stadgades, så skulle de ändå qvarstå
i verkligheten, hvarigenom barnen komme att betala mycket mera
än förut. Hr von Hohenhausen har redan anmärkt, huru otro
-
400
Den 6 Maj f. ni.
ligt det är, att föräldrar, sora veta att lärarne äro fullt aflönta
af allmänna medel och ali den bestämda afgiften lill skolan dertill
bidrager, likväl skulle vilja ytterligare betala utöfver behofvet.
Det är visserligen möjligt, att ett sådant förhållande kan fortfara
någon lid efter den nya regleringens fastställande, och jag har
redan sagt att så skett vid nya elementarskolan. Men lika som
der skett, skulle missbruket äfven annorstädes upphöra, om vederbör.
skolstyrelser vaka deröfver. Vill man icke tro, att skolstyrelserna
handla på grund af rätt och skäl, så har man ju äfven
öfver dem uppsyningsman, som skola vaka öfver missbrukens afskaffande.
Jag minnes att då fråga var örn upphörande af de s.
k. cancelli-gebiihren eller sportlerna i Konungens cancelli, och
om deras ersättande med en bestämd charta-sigillata-afgift, befarades
jemväl att man skulle komma alt betala dubbelt, nemi. den
ökade chartae-afgiften och derjemte den vanliga cancelli-afgiften
för att få sitt mål afgjordt. Hade man då trott på dessa farhågor,
så hade man ej ändrat de gamla stadgandena. Men nu frågar
jag eder, mine Hrr! om icke förhållandet är att sportlerna
upphört och huruvida någon anfört klagomål deröfver, att han
fått betala mer än han skulle. Så blir äfven förhållandet i skolan
om skolstyrelsens nit och lärarnes hederskänsla samverka till
missbrukens afskaffande. När man efterhör äfven i andra verk
än cancelliet, så får man veta alt sportlerna allestädes mer och
mer försvinna, emedan deras gifvande och tagande strider mot
lidens anda. Man anser det såsom ett missbruk, och blyges att
vidhålla det, än mera att sträcka det längre än förut. Så hoppas
jag att det äfven kommer att tillgå i skolorna. Jag vill icke
upptaga tiden med alt undersöka halten af de flere smärre anmärkn:r,
som här blifvit anförde, utan anhåller vördsamt om bifall
till denna punkt. Likväl ber jag att få säga, det jag icke
kan föreställa mig alt män, så rättskaffens som mine motståndare,
skulle vilja afstyrka bifall lill denna punkt, om de icke
ansåge detta förslags bifallande vara ett hufvudvilkor för den nya
organisationens bringande till stånd. Men då de anse densamma
till sin grund vara oriktig, så anse de sig böra motarbeta ifrågavar.
afgifts beviljande, för att derigenom, såsom man säger,
stämma ån i bäcken. Jag är följaktligen lika med Hr von Troil
öfvertygad, att den, som vill hufvudsaken, äfven måste vilja bifalla
denna punkt.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf alt anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Sparre: Jag ämnar icke med mer än två ord besvara
hvad den siste värde talaren yttrat; han påstår att jag sagt alt
jag icke betalte högre afgift än den fattigaste gossen i den skola
der jag varit, och han sade derjemte att jag skulle ägt tillgång
att gifva mer än de Heste. Jag har icke sagt detta. Jag yttrade
endast att den afgift jag erlade var lämpad efter den, som de
öfriga erlade. En talare har yttrat, att en afgift nu erlägges
af
Den 6 Maj f. ni.
401
af lärgossar lill deras mästare oell således borde dea äfven
kunna erläggas af lärjungarne i skolorna. Men jag upprepar
hvad jag förut sagt, alt staten bör befordra upplysning oell underlätta
möjligheten för föräldrar att förskaffa sina barn undervisning.
Stadgar man en afgift, sådan som den nu föreslagna,
så lägger man ju hinder i vägen för de mera obemedlade att
hålla sina barn i skolan. Hvad krigsakademien beträffar, hvarom
man talal, så hemställer jag, huruvida icke faltiga föräldrar särdeles
mycket eftersträfva att få in sina barn såsom frikadeller,
och huru många som af bristande tillgång måste uppoffra sin
böjelse.
Under della anförande allägsnade sig en stor del af R. o.
Ad:s ledamöter, i anledn. af erhållen underrättelse, att eldsvåda
uppkommit i Riddarhusets källarvåning.
Frih. Cederström: Efter den underrättelse, som nu blifvit
meddelad, torde jag icke kunna påräkna någon särdeles allmännare
uppmärksamhet, i synnerhet som jag försport alt milt
förra yttrande i detta ämne icke haft att fägna sig åt någon öfvertygande
inverkan på dem, som från början haft en motsatt
tanka. Jag ber likväl alt, lill den kraft oell nytta det kan medföra,
få upplysa ett misstag, som jag tror vara begånget, då man
förespeglat alt, sedan den nya afgiflen blifvit fastställd, alla andra
afgifter lagligen skulle upphöra. Jag fattade åtminstone så
-meningen af Hr von Hartmansdorffs framställning. Det torde dä
finnas nödigt att återgå till sjelfva ordalagen i betänk. Der står
tydligen att läsa det uttryck, ”att emot upphörande af alla sådane
till skollärarne ingående afgifter, hvilka K. M. pröfvar kunna
af läroverket undvaras, hvarje lärjunge må åläggas för hvarje läsetermin
en afgift af högst 10 r:dr b:co” etc. Det kan således
mycket väl bända, att K. M. anser vissa af dessa afgifter böra bibehållas;
de kunna samtligen befinnas icke kunna undvaras.
Då blifva de ock qvarstående, och bördan desto drygare. Hr von
Hartmansdorff har vidare sagt, att alla frivilliga afgifter, såsom
innefattande ett missbruk, borde utrotas. Aro de alt anse för
olofliga, böra de visserligen med ali magt afskaffas, men utgöra
de en lollig vana, så komma de nog allt framgent att fortfara,
och barnens föräldrar finna sig då nödsakade alt erlägga både
den nya, tvungna, och de gamla, frivilliga afgifterne. På dessa
skäl och dem jag redan förut anfört, torde ärendet pröfvas vara i
behof af förnyad granskning; och hoppas jag något bifall icke
dessförinnan måtte beviljas.
Öfverläggningen om lista mom. af 21 punkten förklarades
härmed vara fulländad; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, yttrade,
att han, då det blifvit anmäldt att eldsvåda utbrutit i lagerkällaren
under Riddarhuset, och af sådan anledn. ålskillige ledamöter
aflägsnat sig, finge hemställa, att med beslutet ronde
4 H 26
402 Den 6 Maj f. m.
i fråga var. moni., malle få uppskjutas till eftermiddagens plenum,
och R. o. Ad. nu behagade åtskiljas; hvilket bifölls.
Till följe häraf åtskildes R. o. Ad. kl. 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 6 Maj 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Upplästes ett af Hr Leijonanker, Fredr. Wilh. Erik
Carl, inlemnadt så lydande mern.:
Då min tid numera är upptagen af tjenstegöromål, får jag
hos H. R. o. Ad. vördsamt anhålla, att, med bibehållandet af min
riksdagsmannarätt, afsäga mig ledamotsplatsen i BankoUtsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Eleclorer, att i deras nästa sammanträde
utse en ledamot i BankoUtsk. efter Hr Leijonanker.
Fortsattes pröfningen af StalsUtsk:s utlåt. N;o 124, ang:de
regleringen af utgifterne under riksstalens 8:dc hufvudlitel.
Härvid förekom:
fillsta punktens 1 :sta morn., ang:de skola/'gifts erläggande
af lärjungarne vid elementar-läroverken.
Efter erinran, att R. o. Ad. vid slutet af förmiddagens plenum
ansett öfverläggningen om detta morn. vara fulländad och
alt således nu endast ålerslode att framställa propos. lill beslut i
delta ämne, hemställde Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bifölle
hvad Utsk. i l:sta mom. af 21 punkten föreslagit.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarpå Hr Landtm, förklarade, det han funnit, att ja härvid
varit öfvervägande.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm., i anledn. af den under
förmiddagens plenum af Hr Tersmeden, Nils, väckta fråga
om föredragningen af de återstående delarne af 21 punkten, yttrade,
alt denna punkt innefattade 3:ne särskilda delar, nemi. ett
morn., som anginge den redan afgjorda frågan om lärjungarnes
afgifter till skolan, ett annat mom. litt. a), hvaruti Utsk. föreslagit
att statsanslaget för elementar-läroverken måtte ökas med
Den 0 Maj e. m.
403
90.000 r:dr, samt ett 3rdje mom. litt. bJ, upptagande grunderne
och vilkoren för så väl de å stat uppförde lillgångarnes, som den
genom skolafgifter uppkommande statsinkomstens användande lill
elementar-läroverkets slutliga reglering, samt att Hr Landtm, fördenskull
hade ansett lämpligast, alt hvar och en af dessa delar
särskildt framställdes till öfverläggning, och nu (inge hemställa, att
en sådan särskild öfverläggning om de sistnämnde 2:ne momme
mätte få äga rum, blcf detta behandlingssätt af R. o. Ad. godkändt;
hvadan nu företogs:
21 ista punktens 2idra inom., innehållande Utskis under
litt. a) afgifna förslag, att det u riksstatens Side hufvudtitel
uppförda anslaget till elementar-läroverken måtte ökas med
90.000 r:dr.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Del är verkligen brydsamt
att afgöra, huruvida det af Slalslllsk. föreslagna anslaget nu
bör antagas eller förkastas. Statsötsk. har nemi. tredubblat det
anslag, som K. M. för närvar, ansell nödigt, att af R. St. på
stat uppföras, för alt bereda tillgångar lill förbättrandet af skolväsendet;
Statsötsk. har, säger jag, tredubblat detta anslag, utan
att hafva redogjort för orsakerna dertill, eller för ändamålet som
med det ökade anslaget skall vinnas. Visserligen säger Ulsk., alt
det afsåg ett slutligt ordnande af elementar-läroverken; men Ulsk.
gör icke klart oell tydligt, huru och på hvad sätt det slutliga
ordnandet uppnås. Likväl då man ser i del slatsråds-prot., som
för öfrigt ligger till grund för Ulsk:s utlåt., så upplyses man der,
att summan af 90,000 r:dr. icke är på långt när tillräcklig för
det ändamål, som afses med den nya regleringen. (Jtsk. måtte
således hafva i sina beräkningar utgått från andra grunder eller
följt någon annan plan, för hvilken Ulsk. dock icke redogjort, åtminstone
ej på det sätt, alt det för mig varit nog fattlig!, för alt
kunna göra mig ett begrepp om Utsk:s utgångspunkt. För alt
komma lill denna summa af 90,000 r:dr, bar jag visserligen
granskat, så vidt jag förmått, den Ulsk:s utlåt, bifogade tabell,
eller öfvergångs-stat så kallad. Denna öfvergångs-stal slutas med
330,877 r:dr 4 sk. 1 r:st., utan att deruti specificeras huru dessa
medel skola tillkomma, eller hvilken del deraf summan af
90.000 r:dr skall fylla och hvar resten skall tagas. Då har jag
satt på den utlåt, bifogade tabell öfver Sale hufvudlileln, men
der finnes ej heller denna summa af 90,000 r:dr, utan en annan
af 90,298 r:dr 6 sk., som Utsk. ansett ali det gamla anslaget
borde höjas med. Med denna förhöjning tillagd lill del gamla
anslaget, förmodade jag då att summan af 330,877 r:dr 4
sk. 1 r:st., som är det slutliga anslaget som för läroverken fordras,
skulle kunna återfinnas i 8:de hufvudlileln, åtminstone genom
summering af liera summor; men mill bemödande i delta
hänseende bar varit fåfängt. Någon af SlatsUtsk:s ledamöter
torde hafva den godheten att upplysa detta förhållande, i hän
26
*
404
Den 0 Maj e, m.
delse Utsi;, anser att en upplysning är nyttig för dem, som votera
anslaget.
Om man eljest ser på det slatsråds-prot., som vid föredragningen
af ecclesiaslik-ärenden inför K. M. hölls d. 7 November
1847, och som af (Ilsk. åberopas (eller åtminstone åberopas af
en motionär, hvars motion Utsk. upptagit), så finnér man att
den summa, som för ifrågavar. reglering efter den plan, chefen
för ecclesiaslik-depart. uppgjort, slutligen skulle erfordras, korarae
att uppgå till ett högre belopp än det Utsk. beviljat, nemi.
124,000 några hundra r:dr förutom de 10,000 r:dr, hvilka skulle
särskildt beviljas för Stockholms gymnasium, och hvilka 10,000
r:dr jag förmodar alt SlalsUtsk. på något annat ställe upptagit.
Det vore således nära 125,000 ndr. Deraf skulle enligt detta
statsråds prot. 60,000nr:dr utgöras af de afgifter, som skolungdomen
skulle betala. Alerstode dä 65,000 r:dr, hvartill kommer
inkomsten af de prebendepastorat, som skollärarne för närvar,
hafva sig anslagna, 15,000 r:dr och kostnaden för lärare-seminarier,
som äro i den K. propostn upptagna. Utsk. har deremot
minskat beräkningen af skole-afgifterna och anslagit 90.000 r:dr
af statsmedlen. Jag kan icke på något sätt finna, att dessa kalkyler
stämma öfverens, och utlåt, kan jag ej finna på något sätt
upplysa sättet, hvarpå Utsk. grundar sin förmodan alt 90,000
r:dr blifva tillräckliga. Enl. min tanka, blifva de ej heller tillräckliga
vid slutliga regleringen eller på långt när för de byggnader
som införandet af det nya skolsystemet skulle medföra.
Derjemte måste man taga i betraktande, och jag tror att SlatsUlsk.
bordt fästa R. St:s uppmärksamhet derpå, att, genom de
förändringar här äro i fråga, skollärarne ej mer skulle komma
att så ofta ingå i kyrkans tjenst, utan komma mästadels att sluta
såsom skollärare; så att, då de ej mera förmå att fullgöra i skolan
de åligganden, som de åtagit sig, och hvartill de i ungdomen
varit tjenlige, men (som vanligen med lärare händer) vid
en mera framskriden ålder ej mer befinnas skicklige för alt undervisa
ungdomen med samma kraft och framgång, som de i de
yngre åren ådagalagt, att då, säger jag, en sådan lärare mäste af
statsmedlen pensioneras eller erhålla hvad som för professorer
kallas emerili-lön. Denna omständighet är likväl ej af StatsUtsk.
på något sätt påpekad. Det blefve dock en följd af sakens förhållande,
om den går i verkställighet, att hela det med förändringen
åsyftade ändamål skulle förfelas, i fall man blefve nödsakad
att behålla de gamla skollärarne ända till deras yttersta
ålderdom.
Af dessa skäl, och på det att StatsUtsk. malte utreda frågan
något klarare för R. St., sorn skola anslaget bevilja, anhåller jag
alt denna punkt mätte återremitteras. Jag har äfven ett skäl till
för denna anhållan. Af erfarenheten torde nemi. R. o. Ad. hafva
funnit, au StatsUtsk. vid vissa tillfällen har vid anslag fästat vilkor
och icke på något sätt låtit rubba sig derifrån af något
Stånds motsägelse. Ett sådant förfaringssätt har äfven af ett och
annat Stånd blifvit godkändt, hvaraf följden blifvit, att antingen
Den 0 Maj e m.
405
de vid anslaget fästade vilkor måst följa med beviljandet af anslaget,
eller ock att man måst afslå anslaget. Då nu punkten b)
innehåller åtskilliga vilkor, som jag är oviss huruvida R. o. Ad.
vill antaga för sin del, och som jag af belänkis syftning i öfrigt
slutar till, att SlalsUlsk. icke vill skilja från anslaget; så är det
ett ökadt skäl att begära återremiss äfven på punkten a). Jag
förmodar nemi. att punkten b) åtminstone i (lera fall blir och
mäste blifva återremitterad.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då Frih. Palmstjerna
gjorde sin uppmaning till StatsUlsk:s ledamöter, att yttra sig, såg
jag ingen af dem här tillstädes. Hade de det varit, så skulle
jag ej hafva anmält mig; men när det nu har skett, så tillåter
jag mig för R. o. Ad. framställa de skäl, som synas mig tala för
bifall till ifrågavar. punkt. Frih. Palmstjerna har anmärkt att, i
st. f. J af summan 90,000, nemi. 30,000 r:dr, som K. M. äskat,
SlatsUtsk. anslagit tredubbelt eller 90,000 r:dr. Han frågar hvarifrån
en sådan frikostighet kommer? och på hvad grund den kan
stödja sig? Jag tror att den helt enkelt stödjer sig derpå, alt
Konungen i Sin propos. äskade medel till nya skolors inrättande
och högre löners beviljande i den mån, som lärarne åtoge sig
uppfylla det nya skolsystemets fordringar, och som skolor i öfverensstämmelse
dermed blefve inrättade. DeVemot har StalsUtsk.
föreslagit, att den ifrågasatta tillökningen skulle lemnäs
samtidigt i hela riket åt alia skollärare, och all man ej på förhand
fordrade, att de nya skolorna skulle inrättas, utan blott, all
lärarne underkastade sig de vilkor i afseende på det nya skolsystemets
införande, som kunna framdeles af K. M. i en ny skolordning
varda föreskrifna. Då nu vid denna puukt intet vilkor är
fäsladt, utan fråga blott är att bevilja de 90,000 r:dr, så inser
jag intet skäl hvarföre icke Frih. Palmstjerna, eller hvilken annan
som helst af R. o. Ad., skulle kunna bevilja summan, särdeles
då Frih. Palmstjerna yttrat alt hon icke ens är tillräcklig för
skolorna. De få sålunda ej för mycket om de erhålla 90,000
r:dr, ehuru de för ögonblicket skulle bekomma två gånger mera,
än de äskade 30,000 r:dr. Då har man åtminstone den vissheten,
alt man kommit målet närmare, i fall man ej alldeles kommit
dit. Men alt man kommit nära derhän borde man väl tro,
eftersom SlatsUtsk. upprättat en fullständig stal för rikets elementar-läroverk,
hvilken är fogad vid betänk., och der hvarje ledamot
af Ståndet har tillfälle att efterse huruvida något är förbigånget
eller glömdt.
Frih. Palmstjerna har yttrat, alt de anslagne medlen skulle
blifva otillräckliga för byggnadernas förändring efter den nya metoden.
Det kan man ej på förhand veta, förr än man förnimmer
huruvida de gamla skollärarne samtycka alt afsäga sig den
högre tjenstårs-beräkningen och i stället emottaga en löneförökning.
Om åter en del af dem skulle vilja behålla tjensleåren,
och del är troligt att många göra det, så är jemväl sannolikt
406
Den 6 Maje. ni.
att många andra afstå den, enär den gamla staten är alltför knapp,
särdeles i de ringare befaltningarne.
Frih. Palmstjerna har slutligen anmärkt, att StalsUtsk. icke
plägar låta rubba sin mening, ulan bar det en gång bestämt
vissa vilkor, så lärer det nog vidhålla dem. Det må StalsUtsk.
gerna göra, om det sä för godt finnér; ly det står i Ståndens
makt alt besluta annorledes, när svar på återremissen inkommit,
samt alt slutligen rösta i förstärkt StalsUtsk. Gälla SlalsUlskis
meningar der mera än Ståndens, så kan ingen hjelpa det, ty
då har StalsUtsk. understöd af de flesta rösterna. I annat fall
komma Ståndens meningar att gälla. Jag kan ej se något skäl
för R. o. Ad. att ej afslå denna punkt för sådan orsaks skull;
ty ogillar R. o. Ad. de af StalsUtsk. vid punkten b) fästade vilkor,
så kan ju Ståndet förkasta dem, ulan hinder för sakens
fortgång i det hela. Hufvtidsaken är ju, att medel finnas till
Konungens disposition. Sedermera beror det på Honom, att säga:
Jag vill alt det skall ske så eller så; oberoende af hvad R. St.
i det fallet önskat; ty Konungens rätt att utfärda skolordning,
kunna R. St. Honom icke betaga.
Hr Tersmeden, Nils: Jag ber att få instämma i det hufvudsakliga
af hvad Frih. Palmstjerna anfört. StalsUtsk. har, efter
hvad mig synes, gått något för långt, då det ulan andra
skäl, än dem, som i detta utlåt, förefinnas, har tillstyrkt R.
St. att anslå denna förökning af 90,000 r:dr b-.co, det tredubbla
beloppet af hvad K. M. begärt. I likhet med hvad jag i
f. m. yttrade, hade jag önskat, att detta utlåt, blifvit i sin helhet
föredraget; men då nu motsatsen är beslutad, så är jag verkligen
tveksam huruvida jag vill bevilja dessa 90,000 r:dr eller
icke. Jag har med särdeles tacksamhet sett det nit och det intresse
för den allmänna uppfostran, som lifvat StalsUtsk., då det
föreslagit ett så stort anslag till skolornas förbättrande; men jag
tror alt StalsUtsk. i denna sak tillstyrkt en summa, hvilken på
samma gång är verkligen å ena sidan mycket för liten, och å
den andra mycket för stor. Den är för liten i så fall, alt StatsUtsk.
dermed afsell en fullständig reglering af Svenska skolverket,
i sammanhang med ökade löner för lärare i allmänhet. Jag tror
icke, lika med Hr von Hartmansdorff, att meningen varit att utvidga
rikets skolor, åtminstone ej till antalet; ty jag finner tvertom,
då jag jemför den nuvar. slaten med del förslag lill en ny,
som är framstäldt i den K. proposm om statsverkets tillstånd och
behof, att den nuvar. staten har 4 skolor mera än den nya. Jag
får dervid tillägga, att den nya staten har ökat lärares antal, då
den i de mindre apologistskolorna förhöjt lärares antal från 3 till
4; då deremot får medgifvas att en större mängd af apologistskolor,
som nu hafva 3 till 4 lärare, hädanefter skulle fä blott
2:ne. I hänseende lill den stora reform, som den K. proposm
omtalar, och som StalsUtsk. ej tvetydigt har hänsyftat på, är denna
summa för liten. Jag vill derpå blott anföra ett enda exempel.
Enl. nuvar. stat bestrides vid Gefle skola oell gymnasium
Den C Maj e. ni.
407
undervisningen af 14 lärare. Skolungdomen der uppgår lill 140
å 150 lärjungar, och för dem skulle efter den nya staten undervisningen
bestridas af 8 lärare. Huruvida sådant är möjligt
kommer erfarenheten ali utvisa. Jag tror det icke och t vidar i
det aldra längsta derpå. Jag tror att, då man gifver ett så stort
anslag som 90,000 r:dr, man likasom ålägger Regeringen att skyndsamligen
verkställa den förespeglade reglerigen; men jag tror ej
att delta utförande ligger i Regeringens makt, så vida den vill
grunda sig på erfarenheten, som sig bör, då en så stor förändring
på en gång skall åstadkommas.
Regeringen hade också ganska visligen icke begärt mer än
30,000 r:dr, och jag tror detta anslag såsom öfvergång vara ganska
tillräckligt. Jag är deremot fullt öfvertygad om, att i fall R. St.
anslå 90,000 r:dr årligen, så kommer icke öfver ^ alt deraf
hinna för hvarje år användas. Jag ber att i anledn. häraf få
uppläsa några få ord ur doktor Stenhammars reservation, deri
han, i afseende på detta anslag, säger: ”Af slatsråds-prot, (sid.
28) inhemtas alt det förslag lill löneslat för den efter nya metoden
organiserade elementarskolan, som i bilagan N:o 4 finnes
samma prot. bifogadl, icke är att betrakta såsom definitivt, att
det tvertom endast får betraktas såsom ett utkast, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvilket ny lönereglering bör uppgöras.
” ”Hvarken lärer det kunna antagas, att alla anspråk på
en utvidgad undervisning och i följd deraf ökad lärarepersonal
vid några af de i det tind. förslaget upptagna lägre skolor, kunna
vid den slutliga regleringen afvisas; ej heller upptager förslaget
för åtskilliga af de högre läroverken fulla antalet af de lärare,
som med hänsigt till lärjungarnes antal erfordras, enl. l:sta mom.
bilagan N:o 2. Ett större antal lärare komma otvifvelaktig! all
anställas vid den definitiva regleringen, och kanske misstager jag
mig ej betydligt i den förmodan, alt, så framt icke, lill förfång
för orternas innevånare, flera skolor indragas eller förvandlas till
lägre, nära nog samma antal lärare blifver nödvändigt hvilkendera
metoden man må använda. Större behof komma att uppslå för
lönestalens reglering till följd af det nu anförda, och alltså äfven
behof af större anslag”.
Då man kastar sig in på den banan att reglera i stort genom
löneförhöjning för skollärarne, så blir deraf en nödvändig
följd, liksom Frih. Palmstjerna och den reservant, hvars ord jag
uppläst, anfört, att en indragningsstal kommer att upprättas till
pensionering af bortgående lärare.
Jag har börjat med att säga, att jag nitälskar varmt för läroverkens
framgång här i landet. Jag har visat det förr, och jag
skall visa det så länge jag lefver; men jag vill att det skall ske
på ett ändamålsenligt sätt. Om man beviljar denna stora summa,
så skulle dermed vinnas ökade löner, hvilka naturligtvis icke komme
att lemnäs med mindre än att lärarne måste afstå från den
förhöjda tjenslårs-beräkningen. Det är ett bland vilkoren. Jag
önskar detsamma, icke derföre alt jag sjelf så mycket inser nyttan
deraf; men derföre att PresteSt., för hvars erfarenhet i detta
408
Den (i Maj e. m.
fall jag har mycken aktning, har i allmänhet tillstyrkt det; skolrevisionen
har ock sä gjort. Jag tror icke för min del på den
omtalade fördelen af skolans skiljande från kyrkan, ty denna hemtar
från den förra kanske sina hästa tjenare, och skolan har i dem
vårdare söm förslå hennes sak. Jag återupprepar att min öfver
tygelse
är all dessa 90,000 r:dr omöjligen kunna förslå, som Ulsk.
säger, (ill den slutliga regleringen. De stora byggnader, eller
förändringar af byggnader, som mäste göras för att utföra den idée,
som ligger till grund för den stora reformen, komma de redan
att medtaga sä stora summor, alt kommunerna omöjligen kunna
åläggas att dem bestrida der byggnadskassan saknar nödiga tillgångar.
I stifts-städerna äga gymnasium och trivialskola sina särskilda
ofta ansenliga byggnader, der troligen på få ställen den
ena skall kunna lemna utrymme ål bådas lärjungar. Bott uppförandet
af en enda ny byggnad kan medtaga halfva årsanslaget.
En summa af 50,000 r:dr har blifvit begärd endast för
utvidgandet af en skola, den nya elementarskolan här i hnfvud
staden,
som saknar egen lokal. Man kan deraf se i smått tilt
hvilka stora företag detta leder.
På grund af hvad jag anfört, får jag således anhålla om [»ropos.
på älerremiss af denna punkt.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Del lärer ej lida något
tvifvelsmål, att ju StatsUtsk. i sina öfver detta ämne gjorda beräkningar
uteglömt ganska vigtiga punkter. Så saknar jag t. ex.
all hänvisning till något kostnadsförslag för uppförande af nya
skolbyggnader eller för den blifvande apteringen af de gamla lärohusen
lill undervisnings meddelande deruti efter den af Disk.
åsyftade lärometod. Jag hyser således en stor farhåga, ali det
förordade anslaget af 90,000 r:dr, oaktadt dess betydliga belopp,
ändock Olifver för ändamålet mycket otillräckligt. Om man läser
den reservation, som riksdagsmannen Strindlund i ämnet afgifvit,
så finner man det han har fästat uppmärksamheten dervid att, på
samma gång som man tillråder alt bevilja ett anslag af 90,000
r:dr, man tillika vill betunga den skolbesökande ungdomens föräldrar
med en afgift, som de förr icke vidkänts, jemte det de troligtvis
få lof alt utgöra de hittills bruklige. Någon fördel ansågc
han alltså icke dervid tillgodokomma den skolbesökande ungdomen
eller dess målsmän. Genom det nu afgifna förslag har
bemälde reservants i förväg yttrade farhåga i detta afseende vunnit
bekräftelse. Jag tog mig friheten i f. m. söka fästa de då fåtaligt
närvar, ledamöternes uppmärksamhet på det i betänk, förekommande
uttrycket, alt inga andra afgifter skulle upphöra, än dem K. M.
funne kunna af läroverken undvaras. Alltså lära de nog qvarblifva,
tillika med den nya pålagan. Likväl beviljades den af Ulsk.
gjorda hemställan derom. Man hoppas alt derigenom få in en
vacker summa till skolverkets underhåll. Vi få väl se huru dermed
går. Men den punkten, såsom afgjord, bör blott i förbigående
beröras. Nu åter är fråga om alt öka skolornas inkomster
med 90.000 r:dr. Enhvar torde med någon förundran bemärka
Den 0 Maj e. m.
409
huru ansenligen SlalsUlsk. funnit för godt att höja del af K. M.
äskade beloppet. Hvarifrån har väl StatsUtsk. tagit sig befogenhet,
att öka, och till sådan grad öka ifrågavar. anslag? Denna
förfrågan må Utsk. sjelft besvara. Och huru kommer det sig att
Utsk., som så ofta haft tillhands skälet af bristande tillgångar alt
åberopa för tillstyrkande af diverse anslag, nu behagar se bemälde
tillgångar genom riktiga förstoringsglas, så alt de i detta fall synts
Utsk. vara 3 gånger så rundliga och tillräckliga, som hvad K.
M. beräknat? Må Utsk. detta förklara.
Jag ser emellertid särdeles mänga anledmr till en ålerremiss
härå. Om jag vågade tro, att R. St. ville helt enkelt bevilja de
90,000 r:dr till förbättrande af skollärarelöner, och sedermera
frånskilja allt det andra påhänget af vilkor; då kunde visserligen
saken för mig framställa sig i ett annat skick. Det måste erkännas,
att berörde löner äro ganska knappa och väl behöfva förbättring.
Alltså borde det vara oss alla verkligen glädjande, om
R. St. ville till detta ändamål anslå ett betydligare belopp än
hittills; jag vågar likväl hysa den förtröstan, all om äfven en återremiss
beviljas, måtte man väl aldrig kunna undgå att till rättvist
afhjelpande af eli så oförnekneligt behof gifva ett tillräckligt
anslag. Men derest åter R. o. Ad. skulle bifalla ifrågavar. punkt,
på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit; så hoppas jag åtminstone
att det H. Ståndet, då straxt härpå kommer i fråga att öfverväga
de vilkor, dem Utsk. önskat vid detta anslag måtte fästas,
noga besinnar innehållet deraf och ej med förhastande antager
något, som sedermera befunnes mindre välbetänkt.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Jag får börja med att
förklara min öfvertygelse vara att, ur den synpunkt som K. M.
utgått vid framställningen af Sin propos. lill R. St. i detta ämne,
hade de 30,000 r:dr som af K. M. varit föreslagna oek varit tillräckliga
till nästa riksdag. K. M. hade nemi. endast afsell, att
den förändrade organisation af läroverken, som här kunde komma
i fråga, skulle ske småningom och i mån af afgång; i den
mån nemi., som lärarne vid de olika läroverken skulle linna lämpligt,
eller som del med dem kunde uppgöras, att på de dervid
fästade vilkor ingå på den nya lärometoden. StatsUtsk. deremot
har utgått från en helt annan synpunkt. Det har hufvudsakligen
äfsett att man på en gång, eller så fort sig göra låter, skulle kunna
komma ifrån den förhöjda tjensteårsberäkningen; och för ett
sådant ändamål är det, som StatsUtsk. har föreslagit det stora anslag,
som bär nu blifvit framsläldt.
Hvad angår beräkningen af detta anslag, och då jag förmärkt
att ingen af StalsUtsk:s ledamöter var närvar., då Frih. Palmstjerna
gjorde sina anmärkmr emot denna beräkning; så, ehuru
jag visserligen ej har noga ingått i kalkylerna, anser jag mig dock
böra uppgifva huru jag fattat, att StatsUtsk. uppgjort sina beräkningar
i detta hänseende. 1 den framställning, som af chefen för
ecclesiastik-depart. gjordes till K. M. rör:de detta ämne, var sagdt
alt, utom dc 10,000 r:dr sorn fordrades för Stockholms läroverk,
410
Den C Maj e. m.
skulle behöfvas en summa af nära 125,000 r:dr, hvaraf 00,000
r:dr beräknades såsom inkomst af skolafgifterna , och 65,000
skulle utgå såsom anslag. Sedan nu StatsUtsk. föreslagit att den
afgift, sorn af lärjungarne skulle utgå, på annat sätt borde bestämmas,
nemi. så, att ingen minimisumma för densamma fastställdes;
så var det naturligtvis ej längre möjligt att antaga summan
till 60,000 r;dr. Då förefaller det mig klart, alt det varit
nödvändigt att i samma mån höja den summa som skulle utgå af
statsmedlen. Då nu StatsUtsk. höjt anslaget från 65,000 r:dr till
90,000, så är det klart att Utsk. beräknat summan af skolafgifterna
lill 25,000 r:dr mindre. Detta i afseende på den beräkning,
som jag trott mig finna att StatsUtsk. gjort.
För min del skulle jag tro de summor, som nu blifvit anslagna,
blifva i det aldra närmaste tillräckliga för en reglering af
läroverken. Enligt de beräkningar, som jag varit skyldig att göra
under den tid, jag hade den nåden att föredraga dessa ärenden
inför K. M., hade jag trott mig finna, alt, om denna stat, ungefärligen
sådan som den blef framlagd för K. M., antoges, skulle
summorna blifva tillräckliga. Man har sagt att det skulle fordras
stora summor lill byggnader. Till en början finnas dock ganska
betydliga byggnadsfonder, som för detta ändamål stöde alt använda.
För det andra, om K. M. antoge en läroplan, ungefärligen
sådan som den hvilken i statsrådsprot. blifvit framlagd, så skulle
icke så stora byggnader eller förändringar behöfvas, som man vilt
förespegla. I det framställda förslaget hafva visserligen några af
klasserna blifvit afsedda att förenas, men åtskilliga klasser hafva
ock blifvit afsedda att fortfara, hvarigenom man blir i tillfälle att
begagna de rum, som nu förefinnas vid läroverken. Jag är alldeles
öfvertygad, alt om R. St. bifalla de nu föreslagna 90,000
r:dr, med rättighet för K. M. alt fritt disponera de besparingar,
som på dem uppkomma, dels under det första året, och dels derigenom
all icke alla lärare vilja ingå på att afsäga sig sin förhöjda
tjenstårsberäkning; så skulle dessa besparingar jemte de
byggnadskassör, som inom stiften finnas, vara fullt tillräckliga för
de byggnadskostnader, som komma alt erfordras, så vida dessa
besparingar och kassor ordentligt och väl administreras.
På dessa skäl, jemte dem som blifvit anförda af Hr von Hartmansdorff,
med hvilken jag i detta hänseende helt och hållet förenar
mig, får jag tillstyrka R. o. Ad. att bifalla den nu föredragna
punkten litt. a), under tillkännagifvande att äfven jag för min
del har åtskilliga anmärkntr att göra i afseende på punkten litt.
b), särdeles derå, alt StatsUtsk. såsom vilkor framställt en del
saker, som alldeles icke böra vara vilkor utan ovilkorligen böra
bero af K. M. alt i administrativ väg bestämma.
Ilr Lagerhjelm, Pehr: Lika med Frih. Palmstjerna har
jag ej heller kunnat finna några skäl anförda som specielt klart
motiverat StatsUtsk:s förslag i denna punkt. En värd talare har
väl velat uppställa en beräkning, hvaraf man kunde se ungefär
-
Den C Maj e. m.
411
ligen, alt denna summa skulle kunna, möjligtvis och undef vissa
omsländigheter, blifva tillräcklig. Om nu emellertid, oaktadt inga
motiver hafva blifvit anföcda, R. St, likväl skulle bifalla hvad
SlatsUtsk föreseslagit, och R. M. således finna Sin propos. vara
bifallen till tredubbelt belopp emot det begärda; så hvad skall
man tänka om ett sådant bifall. Man måste tänka att något ligger
derunder. När K. M. säger: Jag behöfver 30,000 r:dr b:co,
och R. St. dertill svara: vi gifva 90,000 ndr b:co, utan att motivera
denna förhöjning; så måste K. M. naturligtvis vid föredragningen
göra Sig Sjelf den frågan: hvar ligger motivel? Anföres
då intet motiv, så är det klart att man måste gå tillbaka till
den R.: proposm. Der finner man klart, alt hela anslaget är hegardt
för en reform; och del är ock klart att, när man gifver
ett tredubbelt belopp mot hvad som begäres, så är meningen den
alt gifva reformen en tredubbel fart.- Det vore godt, om man
vore viss på att reformen vöre fullkomligt riklig; men hvad sjelfva
hufvudfrågan beträffar (hvaruti man nu emot sin vilja inkastas
derföre att SlatsUtsk. ej anfört några motiver), med den förhåller
det sig så; alt tänkesätten inom detta hus äro ganska mycket
delade i detta ämne. De äro delade inom Ulsk., de äro delade
inom pressen, och — hvad som värst är — de äro delade
inom män af yrket. Vi hafva vid flera föreg:de riksdagar haft
tillfälle att höra de olika meningarna derom, och här äi; natur
ligtvis
ej stället att nu orda derom, enär StatsUtsk. gått R. St. i
förväg i denna punkt.
Jag går tillhaka lill hvad jag börjat med, nemi, att då inga
motiver i utlåt, äro anförda, så vore det önskvärdt alt få höra
några; och då kan ej resultatet af min framställning blifva annat,
än hvad Frih. Palmstjerna yrkat, nemi. en återreraiss.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det kan visserligen ej
förefalla mig oväntadt, att StalsUtsk. skulle blifva hardt klandradt
när det vågat tillstyrka ett anslag af tredubbelt belopp mot hvad
K. M. begärt; synnerligen då flera ledamöter bär yttrat att SlatsUtsk.
ej anfört några motiver. Det torde således vara en skyldighet
för mig, att anföra de motiver, som de värde ledamöterne
anse saknas i utlåt. Likväl, när jag det gör, (ager jag mig friheten
att hänvisa de värde ledamöterne till hvad StalsUtsk. åberopat,
nemi. de tillstyrkanden, som blifvit gifna till R. M. då ärendet
i statsrådet föredrogs i afseende på regleringen af skolorna, d.
v. s. det prot. som är bifogadt R. M. propos. i ämnet. SlatsUtsk.
ansåg att med det anslag af 30,000 r:dr som R. M. begärt, ingenting
hufvudsaklig! skulle kunna vinnas, i afseende på såväl den
nödiga löneförbättringen, som för skollärarne är behöflig, liksom
äfven i afseende på hvad som behöfdes att bringa skolverket framåt
i allmänhet; emedan med detta anslag endast var afsedt att sälta
några färre skolor i gång efter den nya metoden, hvilken R. M.
i Sitt förslag hade ovilkorligen bundit vid anslaget. SlatsUtsk.
har ansett, att icke något sådant ovilkorligt samband borde förenas
med anslaget. SlatsUtsk. har ansett alt skolreformen borde
124
Den 6 Maj e. m.
fä fritt framgå, och alt öfverlygelsen om hvilketdera sältet vore
bättre sålunda skulle göra sig gällande; men StalsUtsk. liar trott
att det vore R. St. värdigt, äfven i en lid då tillgångarne ej äro
mycket stora, alt R. St. då concentrera sin kraft för eli så vigligt
ändamål som skolundervisningens framgång. Det är R. o.
Ad. nogsamt bekant, alt skollärarne i allmänhet äro ganska klent
lönta, så illa, att för alt få dugliga personer in på den banan,
det har varit nödvändigt, alt meddela dem en förhöjd tjensteårsberäkning
inom kyrkan. Alt detta ej i allmänhet verkar förmånligt
på våra församlingar, det torde numera vara temmeligen erkändt.
Klagomålen deröfver hafva blifvit större år från år. Det
är således nödvändigt, alt så mycket som möjligt skilja skolan från
kyrkan; hvilket dock ej kan ske, utan alt man ställer skolorna
pä en oberoende punkt i den frågan. De flesta unge män som
egnal sig åt skolundervisningen hafva gjort det för att vinna framgång
inom kyrkan. Derpå kan hvarken skolundervisningen eller
kyrkan vinna. Delta är således ett vigtigt motiv för StalsUtsk.
alt hafva tagit steget fullt ut och tillstyrka hvad som i det den
K. proposm bifogade statsråds-prot. är uttryckt såsom behöflig! för
att vinna delta resultat. Enl. delta prot. skulle, för alt komma
till denna normalslat (som äfven är utlåt, bifogad) fordras cn
summa af 125,000 r:dr tillökning i anslaget. Dessa 125,000 r:dr
skulle enligt ifrågavar. prot. tillvägabringas på så sätt, att 60,000
r:dr skulle fås genom de dertill beräknade skolafgifterna och 65,000
genom statsanslag. StatsUtsk. har dock ansett bestämmandet af
delta belopp för skolafgifterna vara för strängt. Svenska undervisningsverket
har alltid varit så släldt, att vägen der varit öppen
lika mycket för den fattige, som för den rike. Det har varit
en stor fördel af dessa undervisningsverk. Också hafva vi i alla
lider sett statens högsta embeten vinnas af personer, ulgångne
från de lägsta klasserna i samhället. Det hafva vi att tacka det
sätt för, hvarpå våra undervisningsverk varit ställda. StalsUtsk.
har ansett att den fördel, som derigenom vinnes, ej borde försvinna
genom ett sådant antaget minimibelopp af 60,000 r:dr, så att
hvarje elev betalade minst 10 r:dr om året; ty följden deraf skulle
naturligtvis blifva, att när detta minimum är uppnådt, så äro ock
skolorna stängda för alla de fattiga ynglingar, som icke hafva råd
att betala någon särskild afgift för skolgången. Derföre har StatsUtsk.
, med biträdande af den K. proposm i den delen alt högsta
beloppet af hvarje skolafgifl skulle bestämmas till 20 r:dr om året,
likväl föreslagit att skolstyrelserna skulle få rättighet att nedsätta
denna afgift till 5 r:dr eller ock att alldeles borttaga den,
när behofvet så kräfver; så att StatsUtsk. har ej velat bestämma
något minimum i den vägen. Enär StatsUtsk. utgick från den
synpunkten, var det nödvändigt att höja denna summa af 65,000
r:dr, som ansågs behöflig för skolornas organisation i sin helhet.
Derföre är den summan höjd till 90,000 r:dr, med beräkning att
skolafgifternas belopp skulle komma att uppgå lill 35,000 r:dr i
st. f. 60,000.
Ilar har inom det II. Ståndet blifvit anmärkt, dels alt den
-
Den 6 Maj e. m.
413
na summa är för hög, och dels att den är för låg. Hvad det
beträffar alt den är för hög, så beror det på det allmänna tänkesättet,
huruvida man bör och vill på en gång reglera skolväsendet,
hvilket dock naturligtvis kommer att gå småningom, emedan
man ej kan afskeda de gamle lärarne; men i alla fall bör man
uttrycka sin opinion hvart man vill i den frågan. Således är
enligt min öfvertygelse denna summa ej för hög, om man vill på
en gång gå framåt. Vill man åter fortfara att gå försöksvis lill
väga, dä är det visserligen förenligt med de åsigterna, att man
nedsätter den summan till hvad K. M. begärt. Då stats-regleringen
är så uppgjord att, äfven med denna tillökning uti elemenlar-läroverkens
anslag af 90,000 r.dr, hela den verkliga förhöjningen
i anslag på den ordinarie statsregleringen icke uppgår till
mera än 120,000 r:dr, och då tillgångarne verkligen medgifva
denna förhöjning, så skulle jag tro det vara skäl för R. St. att,
genom beviljande af detta anslag, bidraga till vinnande af en stor
fördel för samhället. 1848 års Ständer skulle derigenom bereda
sig ett vackert minne hos efterverlden.
StalsUtsk. har här uppgjort en öfvergångsstat, för alt visa huru
det skall slå sig ut att börja med. Deraf synes, att det är SlatsUlskts
mening alt, oberoende af införande af några nya lärometoder,
skaffa de lärare som verkligen äro för lågt lönade — och
man kan ej neka till att det är förhållandet, enär det (innes för
närvar, lärare som äro betydligt lägre lönade än vaktmästare i
R. St:s bank — att skaffa dessa lärare, säger jag, en tarflig bergning,
allt med förbehåll att de afsäga sig den förhöjda tjensteårsberäkningen.
Dessutom finnas i denna öfvergångsstat aila de lärare
upptagne, som nu äro på stat uppförde. Likväl då normalslaten
eller den som finnes i det den K. proposm bilagda prot.
träder i verket, uppstår der en minskning af icke mindre än 56
lärare; hvarigenom naturligtvis en tillgång kommer att uppstå
i framtiden, då de ordinarie nuvar. lärarne afgå antingen genom
döden eller till kyrkan. Detta blir således en tillgång att så småningom
ordna hvarje läroverk på det sätt, som K. M. finner
lämpligt elier har förklarat lämpligt.
Här har blifvit förklaradi, att kostnaderna för lokalernas
apterande här ej voro beräknade. Denna anmärkn. är visserligen
till en del redan besvarad af Hr Silfverstolpe, men jag tager mig
dock friheten fästa Hrrtnes uppmärksamhet derpå, att om detta
anslag af 90,000 r:dr beviljas för alt utgå genast från den tid då
den nya statsregleringen tager sin början, d. v. s. från och med
nästa år, och dä det å andra sidan händer, alt de beräknade utgifterna
för de ökade lönerna lill lärarne ej kunna så hastigt komma
alt ulgå; så uppstår derigenom en reservfond, hvilken, tillika
med de kassor, som inom hvarje stift finnas för skolors uppförande,
bildar en tillgång, som ej blir så obetydlig. I alla fall,
dä man vet att skolhusen äro uppförda af sliftskassorna och det
naturligtvis fortfarande skulle komma att så ske; så blefve delta
blott ett understöd tili dem, sora nu finnas. Skulle de nyare metoderna
införas, så är det egentligen att slå ned väggar som kom
-
Den 0 Maj e. m.
mer i fråga, för afl få på det sättet större utrymme; oell dermed
kan jag ej finna att någon så förskräckeligt stor kostnad är
förknippad, så att tillgångar dertill ej böra fattas.
Här liar af en föreg:de talare Frill. Cederström, Rudolf, som
i detta afseende åberopat riksdagsmannen Strindlunds reservation,
mycket blifvit omtaladt, att man betungar föräldrarne med afgiftcr.
Jag liar redan förut yttrat, alt det ej varit StatsUtskis mening
att betunga föräldrarne; ty alt betunga, dermed menar jag
att lägga en afgift på dem hvilka ej kunna bära en sådan. Deremot
inser jag alldeles ej något ondt uti, utan tverlom ganska
bra, att de som verkligen kunna betala, blifva tvungne alt göra
det; så att slaten ej består dem fullkomligt fri undervisning. I
alla fall är utgiften af 20 r:dr b:co för den som liar råd dertill
högst obetydlig, emot hvad det' skulle kosta att på annat sätt uppfostra
barnen ; isynnerhet om man derjemte lager i betraktande
att de afgifter till lärare som för närvar, äro en plägsed att gifva
skulle helt och hållet försvinna, och hvilka dock ej äro så obetydliga;
jag vill ej tala om dem här i Stockholm, men om de diverse
utgifter, sorn på andra ställen gifvas till lärarne. Denna frå
ga
är i alla fall redan afgjord, så ali det torde ej löna mödan
att derom vidare orda.
Hvad beträffar StatsUtsk:S befogenhet att öka det begärda anslaget,
så är det alldeles icke någon sjelftagen myndighet af StatsUlsk.
alt så göra, utan det har dertill varit föranledt af en enskild
motion, hvilken yrkat detsamma. Det är naturligtvis StatsUtsk:s
såväl rättighet som pligt att upptaga äfven enskildla motioner
jemte den K. propos., på hvilken StatsUtsk. byggt sitt tillstyrkande
af anslaget i sin helhet; hvilket tillstyrkande jag anhåller
att R. o. Adj mätte antaga.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Hr Silfverstolpe och Frih. Tersmeden, och har egentligen
ingenting att tillägga lill hvad de sagt. Jag ville blott beklaga
det missförstånd, som här ägt rum i anledn. af riksdagsmannen
Strindlunds reservation. Jag tror ej, att det här verkar
så mycket, men törhända på ett annat rum. Att på en gång
öka statsanslaget och öka skolafgifterna, låter verkligen besynnerligt;
men om man närmare granskar detta förhållande, så finner
man, att just genom den af StatsUtsk. föreslagna tillökningen i
maximum af skolafgiften, minskas eller beredes möjlighet att minska
afgiften eller låta den hel och hållen upphöra för de medellösa. I
annat fall kunde ej eftergift ske för de behöfvande, som begagna
skolan. Jag fäster uppmärksamheten derpå, ty det är verkligen
vigtigt för en mängd personer, som tro sig uteslutna från skolan,
under det man blott ökat afgiften för dem, som hafva råd att
betala.
Utan att anse mig behöfva vidare yttra mig, får jag blott
tillägga, att jag önskar bifall till denna punkt.
Frih. Palmstjerna: Jag beklagar alt ingen af StatsUtsk:s
ledamöter, som yttrat sig nu, voro närvar, då jag först log mig
Den 6 Maj e. m.
415
friheten yttra mig om den svårighet, söm föbefinnes att i de
Utsk:s utlåt, vidfogade hilagor finna rätt pä de siffror som man förväntat
sig att der skulle finnas, sedan man läst utlåt. Det innehåller
nemi. ett förslag till tillökning af 90,000 r:dr, under det
att i tabellen slår en tillökning af 90,298 r:dr 6 sk. Skilnaden
är väl ej stor, men en tabell, sorn bifogas Utsk:s utlåt, mäste vara
presist öfverensstämmande med hvad i Ulsk:s utlåt; är sagdi; och
är den ej öfverensstämmande dermed, så är del fel, antingen i utlåt,
eller i tabellen, och då mäste detta fel rättas. Måhända är felet
hos mig; men jag har icke varit i stånd alt i de mig förelagda
handlingar finna lösningen till denna gåta. Dernäst anmärkte jag
att den öfvergångsslat, som är bifogad Ulsk:s utlåt., uppgår till
330,877 r:dr 4 sk. 1 r:st., men i tabellen (som skulle upptaga
allt hvad som för läroverken anslås, och som således enl. min
tanka skulle öfverensstämma med den stat, som omfattar alla de
läroverk för hvilka anslag äro i tabellen under rubriken ”Elementar-läroverken”
intagna) denna summa uppgår till 277,715
r:dr 22 sk. Således är i tabellen upptagna några och 50,000
r:dr mindre, än sorn upptagas i den öfvergångSstat, hvilken är
StalsUtsk:s utlåt. bifogad. Någon förklaring häraf inåste åstadkommas,
i fall jag åtminstone med min röst skall kunna tillstyrka
bifall till denna punkt. Jag trodde att en så stor skillnad ej gerna
skulle kunna förefinnas utan att något skäl dertill funnes, och
delta skäl har det åtminstone ej lyckats mig alt utfinna. Om ej
någon upplysning häruti kan vinnas, så torde R. o. Ad. finna,
att en återremiss af utlåt, är i afseende på summeringen nödvändig.
Skulle nu äfven denna upplysning här kunna lemnäs, så anser
jag likväl en återremiss nödig, ty jag kan ej inse orsaken och
ändamålet med dessa 90,000 r-.dr, så vida ej man vill inskränka
sig till hvad Hr von Hartmansdorff mot mig anfört, nemi., allom
anslaget ej är tillräckligt för ändamålet, så är man åtminstone
ett godt stycke på vägen. Det1 medgifver jag visserligen, och jag
vill ej utlåta mig i afseende på ändamålet i öfrigt, huruvida den
nya skolmetoden har företäde framför den andra till dön grad,
sorn motsvarar kostnaderna; men jag vill endast att det för R.
St. af StätsUtsk. skall utredas, att det ändamål, som Utsk. tillkännagifvit
sig afse med detta anslag och tillkännagifvit skola
vinnas med anklaget, alt det verkligen äfven blir vunnet, om R.
8t. bevilja ett' sådant anslag.
Här tyckes likväl alt Frih. Tersmeden tillkännagifvit, att
StalsUlsk:s utlåt, skulle vara öfverensstämmande med de grunder,
sorn äro intagna i stalsråds-prot. öfver ecclesiastik-ärenden, hvilket
är bifogadt den K. proposm. Jag har då sett efter i delta
prot., och der säges att det fordras, för att, på sätt Utsk. säger,
ernå ett slutligt ordnande af elementar-iärover/een, (hvilket
Utsk. anser med 90,000 r:dr kunna göras), 125,000 r:dr, hvaraf
60,000 skulle beräknas inflyta af skolungdomens afgifter. StatsUtsk.
har, efter hvad Frih. Tersmeden och Hr Silfverstolpe upplyst,
ansett dessa afgifter vara för höga och deras totalbelopp böra
410
Den 0 Maj e. m
minskas med 25,000 r.dr. 25,000 r:dr från 60,000 återstå 35,000.
35,000 från 125,000 återstå 90,000; men läser man vidare i
ifrågavar. statsråds-prot., så belinnes det att i denna plan är äfven
afsedt frånskiljandet från skolan af de prebendepastorat, som
för närvar, äro densamma tillerkända, uppgående till 15,000 r:dr.
Sammanlagdi med några småsummor, som äfvenledes äro i prot.
upptagna, skulle det vara 23,000 r:dr, sora StatsUtsk. ej omtalat
såsom erforderliga, och hvartill det ännu mindre föreslagit något
anslag, att fylla bristen med. Således, om äfven i öfrigt ändamålet
skulle vinnas på det sätt, som i prot. är uppgifvit att samma
ändamål kan vinnas, så kan jag dock ej inse alt det på sätt
StatsUtsk. föreslagit kan vinnas helt och hållet, enär dertill fordras
ytterligare anslag. StalsUtsk:s förslag är således afpassadt
på så sätt, att man kommer, som Hr von Hartmansdorff yttrat,
ett stycke på vägen, och längre än K. M. ansett för närvar, kunna
fordras eller kunna af R. St. äskas; men man hinner ej fram till
det mål, dit man vill, och som StatsUtsk. begär att man skall
hinna till med detta anslag. Detta är i min tanka ett fel i utlåt.,
hvarföre jag yrkar ålerremiss, på det att StalsUlsk. måtte antingen
häfva mina tvifvelsmål, eller ådagalägga misstaget i mina
beräkningar, eller också ändra sitt förslag, så att det öfverensstämmer
bättre med del åberopade statsråds-prot., hvarifrån StatsUtsk.
ej kan hemta försvar för sitt utlåt.
Hr Tersmeden: Det är mig okärt, att ännu en gång behöfva
uppträda i denna fråga; men saken är af mycket stor vigt.
Jag blef bär på f. m., då jag ej ville bevilja den begärda årsafgiften
af 20 r:dr för hvarje lärjunge, af 2:ne värde talare framställd
såsom den der af motvilja mot ett nytt system ville som
man säger slämma ån i bäcken. 1 anledn. deraf får jag förklara,
att jag önskar anslag lill skolverken. Jag önskar l. o. m.
ända till 90,000 r:dr, om dermed afsåges förökande af skollärarnes
löner och borttagande af den förhöjda tjenstårsberäkningen;
men Utsk. har så otvetydigt i sina vilkor visat att
hufvudändamålet är något villa mera. Det är på den grund
jag icke kan bevilja delta anslag. Det är mig alldeles omöjligt
alt yttra mig öfver nyttan af ett anslag, ulan att på förhand kän
na
huru man del vill använda. Jag önskar läroverkets fortkomst,
men jag önskar den på en annan väg, än StatsUtsk. förespegla!.
Jag önskar sammanslående af lärdomsskolor och gymnasier och utvidgande
af apologistskolorna; men jag önskar ej en sådan villervalla,
som jag fruktar kommer att uppslå, om det förslag som
här är åsyftadt skulle gå i verket. I afseende på den plan, som
derföre utgör grundtanken, hade jag trott att den sednare skulle
komma under öfverläggning, men åtskilliga talare hafva redan
ingått på detta gebit af frågan och jag anser mig dä verkligen
tillständig!, att här uppläsa en sida utur sednasle skolrevisions berättelse.
Skolrevisionen består af rektorer och lektorer, utom
en och annan ephorus; således fullt sakkunnige män. De yttra
sig i afseende på den reform som föreslås:
”Sedan
Den ö Maj e. m.
417
”Sedan revisionen sålunda efter förmåga sökt göra sig reda
för de grunder, hvarpå det undervisningssystem är bygdt, som
yrkar lärdoms- och borgare-skolans sammanslående till en enda,
och antagande af en dertill lämpad läseordning och lärosätt, samt
äfven sökt pröfva de fördelar, som del erbjuder, tvekar den icke
alt inför E. K.. M. i und. uttala den öfvertygelse, att det icke
vore rådligt ali föreskrifva detsammas allmännare införande vid
det offentliga läroverket. Då man har att välja emellan 2:ne allernativer:
antingen att antaga en fullkomligt uy inrättning af
hela läroverket, hvilken lill sina principers riktighet och sin lämplighet
möler så stora betänkligheter, eller att bibehålla den
gamla, men deråt söka gifva den största möjliga utbildning, så
talar, vågar revisionen tro, en tillbörlig klokhet för det sednare.
Det förra vore förknippadt med vådor, som åtfölja all genomgripande
förändring af sociala inrättningar, hvilken ej ur dessas inre
grund sjelfnödigt utvecklat sig, ej livilar på säkra till sin inre
halt tillfyllest erkända grunder, och i verkställigheten sannolikt
skulle hemligen eller öppet möta hinder af dem, af hvilkas nitiska
medverkan dock framgången ytterst berodde — för alt icke
tala om andra svårigheter af yttre beskaffenhet, som härvid sig
förete. Del pedagogiska experiment, som, anställdt i mindre
skala af skickliga, harmoniskt samverkande händer, och vägledt
af en sig sjelf beriktigande erfarenhet, möjligen förer till önskade
resultat, kan då det genomföres i stort, och utan alt kunna
påräkna villiga, af förtroende till saken lifvade organer, lätteligen
misslyckas, och då medföra en desorganisation, som lill sina följder
närmast skulle drabba det uppväxande slägtet. Deremot, om
man söker, så vidt möjligt, utbilda den läroverksinrättning som
finnes, befria den från sina brister, borttaga alla förhållanden af
förlamande natur, gifva ökad drift åt dess verksamhet, bereda åt
undervisningen säkrare garantier och bestämdare mått o. s. v., så
har man dervid intet äfventyrat. Skulle liden visa att man
ej lyckats förbättra del gamla, så står utvägen alltid öppen afl
försöka nya banor, hvilka då torde hafva hunnit blifva af erfaren
heten
mera säkert bcpröfvade”.
Härefter öfvergår revisionen alt visa, att i Tyskland, der
skolväsendet är med största allvar och framgång vårdad!, man
redan alldeles öfvergifvil dessa nya ide'er.
Jag ber att i sammanhang med detta utdrag fä uppläsa några
få ord ur ett kändt arbete öfver läroverksfrågorna. De äro tecknade
af den väldigaste kämpen (Hr Hazelius) för del nya systemets
införande. De lyda sä som följer:
”Hvad är för del närvar, alt göra?”
”Bör hela rikets undervisningsverk nu genast omformas efter
nya elementarskolans system?”
”Jag har redan i min förra skrift yttrat: skolreformens
framgång beror pä förenade bemödanden inom lärostandet
af dem, som der önska förbättringar, ali göra sina röster
4 H. 27
418
Den (i Maj é. m.
hörda — — — Jag tror på de bästa skälens makt, men på
ingen annans.”
”Delta är fortfarande min lanke. Ofvertygelsen inom läroståndet
måste vara mera gynnande för det nya systemet, än den
nu är, innan det bör och kan helt och hållet införas.”
”Bär och kan! Ej blott billigheten bjuder, att icke påtvinga
lärare, hvilkas nit man icke kan misskänna, ett system, som
tor dem är okändt och för dem (låt vara af fördom) är vidrigt.
Äfven klokheten bjuder, alt icke öfverlemna en god saks utförande
åt på en gång ovana och ogena händer. Systemet måste genom
upplysande skrifter blifva mera kändt, fördomen mot detsamma
måste brytas, de oriktiga och förvillande föreslällningarne om
detsamma mäste vederläggas, innan det kan till antagande påbjudas.
”
Från samma synpunkt i det närmaste har föredraganden för
eccleasiastik-ärenden i denna maktpåliggande punkt algått; men
StalsUtsk. har ansett sig kunna och böra gå längre! Här är sagdt
af dess ordf., att StatsUtsk. hade haft till mål att bereda en fri
framgång för skolan, och all det vore nationen värdigt att på en
gång tillvägabringa något stort; men då jag genomläser de vilkor,
som StatsUtsk. framställt vid della stora anslag, finnér jag
ingenting mindre än någon önskan af fri utveckling af skolan.
Jag finner den individuella friheten mycket omhuldad, såsom den
i allmänhet det är i våra dagar; men jag finner derföre ej skolans
frihet betryggad. Just genom den individuella frihetens utvidgning
blir skolans frihet begränsad. Skolans frihet och styrka
består nemi. deruti, att den får obehindrad verka efter ett visst
system. I samma stund återigen som lärjungen har frihet att
frånskilja läroämnen som utgöra grunden för uppfostran och för
skolans system, så kan ej skolan verka i fullkomligt fri riktning,
ej uppfylla ett gifvet mål. Alt något stort med sådana föreskrifter
kan till vägabringas, det vågar jag betvifla. För det första
ligger i hvad som åsyftas icke något stort; men om så äfven vore,
om samhällets verkliga väl dermed skulle befrämjas, så är del
åtminstone ej tänkbart att det later sig göra så skyndsamt som
StalsUtsk. tycks önska. Jag vågar påstå det på de skäl, som äro
anförda af chefen för ecclesiaslikärcnden. På samma gång som
K. M. föreslagit R. St. att blott lemna 30,000 r:dr om året, så har
Han ju också sagdt, att mera ej kan de första åren användas till
beredande af en öfvergång. Det nya systemets antagande förut
sätter
nemi. att man skall hafva verktyg att verkställa det med;
men några sådana hafva vi icke. Visserligen har här i Stockholm
under 20 år en skola uti den ifrågavar. riktningen verkat
med mycken framgång, men det har naturligtvis omöjligen kunnat
åstadkomma någon ökad kunskap i allmänhet om denna skola,
än mindre bibringa någon skicklighet i sådan väg hos en större
mängd lärare. Vid sista revision framställdes den önskan, att man
skulle partiel! försöka den föreslagna föreningen af de båda skolorna
till 2me iinier, der lärare och ephorus gemensamt det önskade,
men ephorerne äro, som bekant är, ej myckel benägna för
Deri 6 Maj e m.
419
»lenna metod, och skollärarne helvida äfven dess fördelar. Försök
har derför endast i ett stift blifvit gjordt och det är verksläldl
af en ephorus, som är mycket lifvad för denna förändring;
men delta försök har slagit så illa ut, att den nya elementarskolan
ej vill erkänna Carlstads nya skola såsom gående i bredd med
sig. Den bar likväl haft flera förmåner, som beviljades på samma
gång man ville öfvergå till den nya metoden. Den fick till
ledning en lärare som är uppfostrad vid den nya elementar-skolan,
och som i denna stund der besörjer en lärareplats och batt
tillbragte ett år i Cai Istad i detta ändamål. Derjemte gaf K. M.
utom något förökade löner åt de flesta skol-collegerna särskildt anslag
för en af dem att bevista undervisningen i nya elementarskolan,
och denne uppehöll sig bär i flera månader. Derjemte
gjorde rektor, af särskildt nit, äfven der eli besök af flera veckor
för alt inlära detta nya lärosätt. Emellertid har försöket ej slagit
rätt väl ut och lärarena äro verkligt i bryderi. Försöket infördes
dock ej fullkomligt; det verkställdes blott i den nedra skolan,
då likväl meningen eljest är alt både skola och gymnasium skola
förenas under samma lärare. Den gamla metoden är emellertid
kullslagen, men den nya långt ifrån införd, den uppehälles snart
sagdt blott med hvad erfarenhet af den gamla lärt. Skol-collegium
derstädes lärer hafva ingått lill biskopen med en förklaring
af ganska allvarsam natur, som väl i sinom lid blifver känd. Lärarne
synas dock vara lifvadc af verkligt nit efter hvad mig syntes
vid ett besök i skolan. Ej de endast, utan äfven gossarne
sjelfve, som voro der redan före förändringen, och flera af deras
föräldrar anse undervisningens framsteg vara mindre än förut.
Dä så stora svårigheter möta alt införa denna metod i en skola,
der det finnes lärare som äro med den bekanta och lifvade för
alt tillvägabringa en sådan förändring; huru vill man då införa
den i rikets öfriga skolor, hvarest den knappast är känd, oell
eler den skall utföras, ej såsom i Carlstad af en ephorus lifvad för
saken, men af andre som kanske ej inse nyttan deraf. Skulle ej
detta, i st. f. en reorganisation, blifva en desorganisation?
Jag tror således, att om K. M. verkligen är öfvertygad om
nyttan af den nya metoden, så bör den verkslälläs på sätt som
är af föredraganden för ecclesiaslikärenden framställd; och icke pä
sätt StatsUtsk. tyckes åsyfta. Flade IJtsk. nöjt sig med att säga:
vi öfvei lemna den saken åt K. M , med den önskan blott, alt
den förhöjda tjensteårsberäkningen skall borttagas och att skollärarnes
löner skola ökas der det behöfves; så hade saken varit väl
framstäld och StatsUtsk. hade ej som det nu i mitt tycke gjort,
gått öfver sina gränsor.
Samme ordf. i StatsUtsk. anmälte såsom svar till de ledamöter,
som förklarat sig tycka att StatsUtsk. gått för långt, dä del
föreslagit ett anslag att utgå lill 3 gånger större belopp, än det
K. M. begärt, alt StatsUtsk. nemi. dertill hade anledn. af en enskild
motion, och Hr ordfsn har dervid nämnt llr Sundlers. —
Jag får likväl anmäla, att llr Sundler, riksdagsman frän Borås,
27*
420
Den 0 Maj e. m.
böljar sin motion dermed, sä framt StalsUisk:s recit af densamma
är rätt framställd, att StatsUtsk. måtte anslå löner åt 4 läTare
till Borås skola, i st. f. de 2 som samma skola nu har.
Derefter säger vidare samme Hr Sundler: ”För den händelse likväl,
att någon partiel fördel i afseende på skolväsendet ej skulle
kunna staden Borås tillgodokomma annorlunda, än i sammanhang
med hvad för hela riket blefve beviljadt, har motionären förklarat
sig såsom egen motion upptaga Hr statsrådet Silfverstolpes
vid ofvannämnda prot. bilagde förslag till stadga ang:de elementar-läroverken
i riket, äfvensom” etc. Hr Sundler har således
varit drifven af så stort nit för sin landsort, att han har
sagt: få vi ej 2 lärare till i Borås, så förklarar jag mig vilja
att hela läroverket i Sverige må förändras, på del att vi derigenom
må erhålla ännu 2 lärare i vår stad. Det är således på
en ganska lös grund, som StatsUtsk. i detta fall byggt. Hade
StatsUtsk. varit beskedligt nog, alt tillstyrka 2 lärare lill för Borås;
så hade Hr Sundler varit tillfredsställd, och den stora reorganisalionen
från detta håll ej mera yrkad.
Frih. Tersmeden: Jag begärde endast ordet i anledn. af
Frih. Palmstjernas anmärkmr i afseende på summornas olikhet.
Hvad först angår det, att den i tabellen uppförda summan 90,298
r:dr 6 sk. ej öfverensstämmer med det här i denna punkt äskade
•anslaget af 90,000 r:dr; så kommer det deraf (hvilket ock synes
pag. 25 af utlåt.) att det är djeknepenningar till ett belopp af
298 r:dr 6 sk., hvilka förut i annan form utgingo till rektor för
skolan i Nora, men som nu enl. StatsUtsk:s förslag skulle ersättas,
lika med hvad i afseende på djeknepenningar i allmänhet
blifvit beslutadt redan vid 1834—35 årens riksdag, och således
på statsanslaget uppföras.
Hvad för öfrigt beträffar skillnaden alt i öfvergångsstaten summan
af löneanslag, då alla lärare fått sin lönetillökning, skulle gå lill
330,877 r:dr 4 sk. 1 rst, och deremot att i tabellen öfver 8:de hufvudtiteln
endast är uppförd en summa af 155,005 r:dr 1 sk, 4 r:st
som tillsammans med indelningar och spanmål in natura 122,710 r:dr
20 sk. 8 r:st gör 277,715 r:dr 22 sk.; så kommer det deraf, att
liela den förra summan ej kan vara uppförd på 8:de hufvudlitelns tabell,
emedan den ej hel och hållen är en statsutgift. Flere af de
på öfvergångsstaten uppförde lärare hafva nemi. löner, större eller
mindre af enskilda donationer, eller med ett ord sådana inkomster
som ej utgå från statsverket och icke äro i riksstaten upptagna.
Jag kan ej bestämdt uppgifva deras belopp, men det är så uträknadt,
att med det här tillökade anslaget af 90,298 r:dr 6 sk.
Jönelillökningen blefve sådan som tabellen för öfvergångsstaten
utvisar.
Hvad i öfrigt beträffar den siste värde talarens yttrande, så
skulle jag tro att han i detta fall gått före sin tid, då han något
för myckel ingått på punkten b. Vi få väl tala derom, då vi
komma dit.
lii' von Hartmansdorff: Jag börjar der den siste värde
Ben (i Maje. m.
talaren slutade. Det hörer ej lill detta mora., ali tala om desärskilda
vilkor, som StatsUtsk. under litt. b) har uppgifvit. Hp
Gr. o. Landtm, har från början fästat Ståndets uppmärksamhet
derpå, och jag anhåller att ytterligare få göra del. Mom. säger
ingenting annat än följande: ”alt del å riksstatens 8:de hufvudtitel
uppförda anslaget lill elenientar-läroverken ökas med 90,000
r:dr.” Hufvudsakliga skälen för denna tillökning äro 2:ne- Det?
ena, att kyrkan må befrias från den förhöjda tjensteårsberäkning,
som skollärare åtnjuta, och hvarigenom de borttaga befordringarne
till pastorat från dera som egentligen tjenslgöra inom kyrkan.
Del andra ändamålet är alt, genom ökade anslag, bereda en sådan
förbättring af läroverken att undervisningen må blifva fullständig
ocb fri, ej mindre för dem som egna sig åt näringarne
eller krigsväsendet, än för dem som gå till kyrkans tjenst o.ch
statens, civile embeten eller åt vetenskapliga yrken. Der undervisning
i de döda språken icke erfordras, der må lärjungarne slippa
henne. Båda dessa omständigheter hafva blifvit af R. St. tillförene
framställda; och ehuru PresteSl. afgifvit en särskild irad.
skrifvelse i ämnet, sä har det dock hufvudsakligen gillat båda
dessa punkter. Jag vill likväl, på det man ej må bestrida riktigheten
af mina uppgifter, uppläsa hvad i saken blifvit yttradt.
D. 15 Febr. 1845 framförde R. St. den önskan, alt K. M. ”täcktes
förordna om en sådan förändring af elementar-läroverket, att
nuvar. apologist- och lärdomsskola samt gymnasium må komma
att utgöra en enda fullständigt sammanhängande skola, med 2:ne
bildningslinier; dels att den ambulaloriska eller ämnesläsningen hvad
lärarne angår, hvilken redan på gymnasium äger rum, måtte vid
det förenade undervisningsverket anbefallas; börande det dock få
bero på närmare pröfning, huruvida detta lärosätt, äfven i den
första eller förberedande klassen, må tillämpas, och anhöllo R. St.
derjemte, att, då ephorus och lärare derom voro ense, jemväl ämnesläsning
för lärjungarne måtte vid det allmänna elementar-verkel
varda i nåder tillåten”. Jag beder Eder, mine Hrr! icke fä'sta
eder vid de mindre omständigheter, som här förekomma, utan blott
vid den hufvudsak jag omnämnt, nemi. att tillgång pä båda slagen
af undervisning må finnas.
Dernäst yttrade PresteSt. i sin särskilda skrifvelse af d. 23
Maj 1845, att Ståndet grundat sitt afslag pä de och de skälen;
anförande Ståndet dervid hufvudsakligen: ”att, om K. M. täcktes
lemna nåd. uppmärksamhet ål revisionens förslag ang:de blott en
partiell förening af lärdoms ocb apologislskolor, nemi. hvad gemensamhet
i de 2:ne nedersta klasserna vidkomme, och derjemte
i nåder bereda utväg alt dels inrätta flera fristående apologislskolor,
dels utvidga de med lärdomsskolorna pä de flesta ställen
redan förenade, sådant vore en förbättring af värt undervisningsväsende,
hvilken PresteSt:s fleste ledamöter ansett mest ändamålsenligt
motsvara lidsfordringarne och samhällsbehofvet;” etc.
Vidare förekommer: ”Vid samma riksdag anmälde äfven
PresteSt., under d. 19 Maj 1845, lill K. M. sin und. anhållan
att, vid den förestående regleringen af rikets elementar-läroverk
422
Den ti Maj e. m.
lönerna för iler anstäld» lärare malle blifva så bestämda, alt alf
förhöjd årsberäkning för bemälde lärare malte kunna upphöra.”
Jag förmodar att de värde ledamöter, som bestrida anslaget,
ej vilja i detta fall gå längre än PresteSt., och att de således
medgifva att den förhöjda tjenslårsberäkningen må upphöra emot
ersättning i högre lön; samt att undervisning må meddelas den
ene medborgaren så väl som den andre; delta sednare så mycket
hellre, som alla skola genom skatter lill skolornas underhåll
bidraga.
Hvad mig enskildt beträffar, så torde mine värde motståndare
och många andra af Ståndet förmoda, att jag, såsom tillgifven
den nya lärometoden, skulle villja begagna detta tillfälle,
om jag kunde det, för att genomdrifva denna lärometods hastiga
införande; men det är alldeles icke min afsigt. Metoden i och
för sig sjelf är så beskaffad, alt hon belönar en hvar, som begagnar
henne, både lärare och lärjunge. Det behöfves hvarken
mutor eller tvång för att metoden skall göra sig gällande;
hvadan jag afstyrker hvarje åtgärd som skulle kunna anses för
någondera delen. Sådant skulle endast skada metoden och hennes
gynnare; ty del skulle inleda i frestelse alla dem, som ville
för bättre inkomsters skull förråda sin öfvertygelse. Lärosystemet
skulle antagas af de sämsta, och blifva illa utförd!, emedan det
skedde för vinnings skull, och ej af nit för saken. Vill man till
antagandet tvinga de bättre, sä skulle molsträfvighelen att utföra
en lärometod, som de ogillade, bringa henne på fall; ty Regeringen
är ej i ständ att i detta hänseende tvinga en lärare. Den
gensträfvige kan så begå, att lian skyller pä metoden, hvad som
vållas af lians egen ovilja. Jag undrar ock om ej sä kan vara
förhållandet i Carlstad? Ty der metoden fullständigt och nitiskt
ulföres, der misslyckas bon ej gerna. Men, mine Hrr! de vilkor
som SlalsUtsk. fästat vid anslaget, och som skulle föranleda till
fruktan för tvång, eller en otjenlig belöning åt dem som anloge
den nya metoden, dessa vilkor höra till nästpåföljande mom.
Dä det kommer alt föredragas, är del öppet för mig, likasom för
livar och en annan, att deremot göra anmärkn:r. Här åter är
ej fråga om annat, än all besvara frågan: viljen J bevilja 90,000
r:dr för de ändamål, som här äro uppgifna? Det ena är ali lösa
kyrkan från den skada lion lider, genom skol-lärarnes förhöjda
tjenstårsberäkning, d. v. s. derigenom att kyrkan får (ill skolan
betala, hvad som staten gifvet- henne för litet. Det 2:dra ändamålet
är, alt åt hvarje medborgare bereda en sä inrättad undervisning,
att lian på hvarje ställe i riket, der staten förmår underhålla
en skola, kau för sina barn erhålla det slags elementarlära,
lian för sina barn åstundar. Den det vill, lian bifaller anslaget;
den del icke vill, lian afslår det.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: För mili del tillstyrker jag bifall
lill det anslag, som uti denna punkt är ifrågasatt. Här liar blifvit
ånyo gjordt till föremål för diskussionen den s. k. nya lärometoden.
Jag har någon del i denna metod, och är en ibland dess för
-
Den 6 Maj e. m.
423
svarare. Jag liar likväl på delta rum mer än en gång fått lof
ali höja min röst emot dem, som försvara denna metod på ett
sätt, hvarigenom de kunnat förderfva densamma i utförandet.
Jag fortfar dermed. Hr von Hartmansdorff har klart utredt huru
beskaffad denna metod är. Den år sådan, att del icke fordras
mer än kännedom deraf och vilja att densamma begagna, för att
den skall med lätthet och fördel kunna utföras i hvilken skola
som helst; men att lägga tvång på en lärare, alt säga att han skall
emot sin vilja följa denna metod, det är detsamma som att sätta
snaran om halsen på denna metod, eller att dräpa ilen i sin födsel.
Visheten fordrar således all man väl öppnar tillfälle lill, men
icke gifvet' befallning att densamma begagna. På detta sätt skall
den inom ganska få år, måhända inom 10 år, linnas antagen i
alla skolor, men ett villkor derför är, ali det under liden göres
möjligt för de äldre lärare, som finnas inom skolverket och icke
pä äldre är kunna åtaga sig att läsa efter den ambulatoriska metoden
ett helt ämne genom alla klasser, då de kanske under 15
eller 20 år varit vane, att inom en bestämd klass blott läsa en
mindre del af vissa ämnen, alt dermed fortfara. Deruti, mine
Hrr! ligger just svårigheten alt införa den nya metoden, och befaller
man dess införande, sä befaller man också lärarne att undervisa
efter en metod, helt och hållet olika med den, som de
vant sig vid under en längre tjenstgöring vid läroverket; men
derföre vore det nyttigt, om det funnes medel alt kunna användas,
der ephorus och skollärarnc vilja föra in den nya metoden,
för att med nya lärare suppleera de gamla, som icke kunna åtaga
sig alt föreläsa ett hell ämne frän början till slut, d. v. s.
ifrån den lägsta klassen t. o. m. den högsta, der ynglingarne beredas
alt gä lill akademien. Så tänker jag om metoden. Jag
skulle hälla för litel af honom och känna honom för litet, om
jag yrkade att den skulle anbefallas; del går icke an; den hund
man drager lill skogen, biter icke mänga djur. Det fordras frihet
för att utföra hvilket lärosätt sorn helst, om det skulle bära
frukt; men för min del bifaller jag anslaget på de skäl som Hr
von Hartmansdorff anfört.
Hr Lagerhjelm: Sedan jag sist hade ordet, har ordf. i
StalslJlsk. bestämdt förklarat, alt icke meningen vore att annorlunda
än pä öfvertygelsens väg tillvägabringa den reform som är
ifråga, oell dermed är jag nöjd. Sedermera hafva äfven 2:ne
talare, hvilka äro ganska ifriga för det nya skolsystemets antagande,
förklarat, alt de för sin del icke önskade annat, än att
K. M. genom del ökade anslaget skulle sättas i tillfälle, att till
kyrkans fördel borttaga den höjda tjenstärsberäkningen och att genom
detta anslag bibringa ökad undervisning i real-kunskaper,
utan att man närmare bestämmer nanni visst salt, hvarpå denna
utvidgning skulle lill vägabringas; men dä icke i SlatsUtsk:s förslag
dessa tankar eller moliver äro inlagde, så skulle de, om Ståndet
nu Infälle detsamma, icke hafva någon annan vigt, än den
de kunna få utaf att finnas i li. o. Ad:s prot. Om deremot be
-
424
Den (i Maj e. m.
länk. återremitteras lill StatsUtsk., så blir Ulsk. i lillfälle anlägga
in dessa molivei' uti sill svar på ålerremisscn. Del är visserligen
inöjligl för R. o. Ad., ali äfven nu genast derom beslula,
och således bifalla Utsk:s förslag, med inläggande af dessa
motiver; men utan att betänk, antingen återremitteras, eller beslutet
erhåller denna form, kan jag icke tillstyrka bifall till hvad
StatsUtsk. bar föreslagit.
Hr Ribbing, Arvid: Uti SlatsUlsk:s ifrågavar. betänk, innehålla
5:te och örte punkterna af lill. i), som nu härnäst skall
föredragas, sä vidt jag kan förslå, hvad som fordras af de nya
skollärarin:, ulan att i någon män utsätta metoden hvarpå denna
fordran skall göras gällande. Del är blott sagdl: så och så
stor är tillökningen pä lönen å den ena sidan, och å den andra
sidan, att de och de kunskapsmällen fordras; således förekommer
alldeles icke, på sätt man har föreställt sig, något ang:de metodens
införande och de farhågor, som den siste värde talaren m.
H. andra yttrat, åro följaktligen alldeles öfverllödiga.
Hr Tersmeden: Jag ber blott ali med några få ord få besvara
hvad den siste värde talaren nämnde.
Han tror alt ingenting vore besämdt i afseende på den nya
metoden och citerar i detta afseende den 6:le punkten; men lian
förbiser att i den 6:lc punkten åberopas just den förändring i
nuvar. skolordning, som hcfinnes statsråds-prol. bifogad. Detta
förslag innehåller just den nya skolmetoden.
Hr von Hartmansdorff: När R. o. Ad. kommer att pröfva
deu punkt, som angår nya skolmetoden, sä blir det ju lillfälle
för Ståndet all förklara, huruvida det, vid beviljandet af de
110,000 r:dr, vill foga eli sådant vilkor eller icke. Hr Lagerhjelm
har sagt, ali Ulsk. icke uppgifvit huruledes det skulle tillgå
att fä rcalkunskaper bibringade jemte den lärda bildningen.
PresleSt. har i della fall befriat oss ifrån alla bekymmer, ty det
har uppgifvit sältet alt sådant åstadkomma, derigenom nemi. att
man antager punkten med bibehållande af den gamla lärometoden,
hvilken jag förmodar alt Hr Lagerhjelm gillar. Della kan
tillgå på 2:ne säll, antingen derigenom, alt raan bereder fristående
apologislskolor, eller derigenom att man hädanefter såsom hittills
förenar med skolorna en eller flere klasser för realkunskapers
inhemlande. Således är del i lillfälle all utvidga undervisningen
i detta ämne, antingen man bibehåller den gamla metoden
eller antager den nya; men derom fä vi väl framdeles ytterligare
lala.
Hr Lagerhjelm: Den siste värde talaren har fullkomligen
missförstått mig. Jag klagade icke öfver alt StatsUtsk. har uraktlåtit
att bestämma sättet huru realkunskapen skulle utvidgas.
Tverlom vore jag nöjd, ifall R. o. Ad. genom sitt beslut eller
StatsUtsk. genom sitt svar pä återremiss, om sådan beslutes, icke
ville inlägga något bestämmande deraf; och jag kan icke tillstyrka
R. o. Ad. att bifalla dessa 90,000 r:dr, eller SlatsUlsk:s
Den 0 Maj e. m.
425
förslag i denna punkt., med andra vilkor, än alt sältet för rcaluu
dervisningens utvidgande förblifver obestämdt.
Hr Ribbing: Jag tror mig ingalunda hafva förbisett hvad
6:te punkten innehåller. Der står: ”Sådan fullständigare undervisning
i de till allmän medborgerlig bildning hörande ämnen
(meddelas), som för delta slags läroverk afses i det förslag till skolordning,
hvilket finnes statsråds-prot. öfver ecclesiastik-ärenden
hifogadl”. Det är således den skolordning, som åberopas, som
har afseende pä en sådan fullständigare undervisning och således
icke på metoden. Jag förnyar min begäran om bifall till
denna punkt.
Frih. Cederström: Jag finner nogsamt min skyldighet, alt
hålla mig till den under öfverläggning varande punkten; hvarvid
jag likväl ej kan underlåta att bemärka en svårighet, som derutinnan
uppslår; ty då nemi. här yrkas, det man bör, hållande
sig ensamt vid densamma, bevilja hela det deri förordade anslaget,
men derjemte, på sätt Hr von Hartmansdorff antydt, i tanken
förbehålla sig all delvis afstå användningssättet vid den förestående
pröfningen af de i påföljande afd. innefattade åtskilliga vilkor,
med hvilka han, så mycket det på förhand synts kunna göras,
förklarat sig missbelåten, nemi. hvad vissa bland dem beträffar;
så frågar jag om icke det låter tänka sig, att R. o. Ad., efter
att hafva antagit den nu ventilerade punkten, möjligen funne,
punkt för punkt, vilkoren otjenliga och afsloge dem allesammans.
Jag hemställer då hvad utseende saken skulle få.
Har väl i sådant fall Regeringen, om 90,000 r:dr först blifvit
anslagne i st. f. det lägre belopp, som K. M. för läroverken
äskat, tillräcklig anledn. för att på ett sätt, som vore öfverensstämmande
med R. Sl:s åsigler i ämnet, hvilka icke kunna vara
Regeringen likgiltige, använda förberörde betydliga summa?
Vore det icke då tjenligare att hafva beviljat ett anslag af
30,000 r:dr, i enlighet med hvad Regerigen begärt, hvilket kunde
helt enkelt få användas till att öka skollärarnes löner? Tyvärr
möter mig härvid den grundade invändning, att bemälde
lönevilkor på många ställen äro så svaga och otillräckliga, att,
oberoende af hvilken lärometod som följes, det vore högeligen
önskvärdt, om man kunde till löneförbättringar få använda ett
betydligare belopp, än det K. M. äskat, och t. o. m. höja det
till den siffra Utsk. föreslagit. Ofvertygad att tillfälle ymnigt förefinnes
lill dylikt användande på del mest billiga och rättvisa
sätt, bör jag visserligen ur sådan synpunkt vara böjd för den med
ovanlig frikostighet rundt tilltagna högre summans beviljande;
blott man förebyggde allt sådant, som skulle göra anslagets nytta
motvägd af de ej endast onyttiga, men äfven vådliga förslag, dem
man, på ett beklagligen ganska fintlig! sätt, har satt i samband
med anslagsfrågan. Om jag emellertid kunde göra mig säker räkning
på, att tankarne skulle uti nyssnämnde åsigt med mig öfverensstämma,
alt nemi. anslaget, utan ali antydning till antagande
af sådane vilkor som dem Utsk. förordat, borde utgå till
426
Den 0 Maj e. m.
de alltför ringa aflönade lårarne vid elementar-läroverken, så skulle
jag visserligen icke vara obenägen att bifalla dessa 90,000 r.dr;
tvertom skulle jag med största tillfredsställelse lemna min röst
för att bidraga till en så nyttig och god sak; men då försigtighet
hår är mycket af nöden, och enär jag icke kan vara viss
uppå afslaget å de gjorda, efter mill begrepp oantagliga vilkoren,
hvaremot det skulle göra mig mycket ondi om del i god afsigt
beviljade understödet blefve användt lill befordrande af sådant,
som jag anser orätt och skadligt, och hvartill Utsk. dessutom, till
en del, för sin framställning saknat stöd af proposm eller molionerne
i ämnet, så tror jag ali en ålerremiss jemväl å denna
punkt vore tjenlig, på del att SlatsUlsk. målto taga frågan i dess
helhet uti ett närmare öfvervägande.
Hr Silfverstolpe: Den siste värde talaren har framställt
den frågan, i hvilket skick saken skulle komma, om R. o. Ad.
vid granskning af de särskilda punkterna under litt. i) funne sig
föranlålne att afslå alla punkterue. För min del tror jag, alt
saken derigenom skulle komma i det bästa skick, som den möjligen
kunde erhålla, ty derigenom lemnades summan lill Regeringens
disposition att begagnas på sätt Regeringen funne gagneligast
för landet, och det är naturligtvis Regeringen som är i
bästa tillfälle att bedöma frågor, som röra de administrativa angelägenheterna.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle Utsk:s
under litt. a) i 21 punkten afgifna förslag, samt sedan denna
propos. blifvit besvarad med starka ja, blandade med nej, förklarade,
det han trott sig linna proposrn besvarad med öfvervägande
ja.
Hr Tersmeden begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag (ill
voterings-propos.:
Den sora bifaller hvad StatsUtsk. under lill. «) i 21 punkten
af dess utlåt. N:o 124 föreslagit, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer det under nämnde littera framstäldla
förslag, på grund af de deremot gjorde anmårkn:r, alt återremitteras.
Vid voteringens slut, befunnos röslerne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 52.
Nej — 25.
21 punktens 3:dje mom., intiehällande de af Utsk. under
litt. b) föreslagna grunder och vilkor för elementar-läroverkets
ä stat uppförde tillgångars jemte den genom skolafgif
-
Den 0 Maj e. m.
427
ler uppkommande statsinkomstens användande till elementarläroverkens
slutliga reglering.
Hr Silfverstolpe: Den punkt litt. b) af StalsUlsk;s betänk.
, som nu är föredragen, vågar jag anhålla, att R. o. Ad.
behagade återremittera. Mina skäl dertill äro följande:
Först och främst finner jag i redaktionen af ingressen, såsom
mig synes, en otydlighet eller en inadvertens, som säkerligen
icke varit StatsUlsk:s mening. Genom ordställningen har
man nemi. kommit till det resultat, att den summa, som redan
linnes för elementar-lärovcrken anslagen, icke skulle hädanefter få
användas till sina ändamål, utan emot de vilkor, som finnas här
nedan bestämda. Detta har naturligtvis icke varit StatsUlsk:s
mening, utan endast att dessa vilkor skulle gälla för den nu föreslagna
förhöjningen af statsanslaget. Detta år blott en behöflig
redaktionsförändring, hvarpå jag tager mig friheten fästa StalsUtsk.
uppmärksamhet.
Dernäst anser jag mig höra fästa mig dervid, att StatsUlsk.
har framställt vilkor för delta anslag. Jag vill visserligen icke
säga, alt icke R. St. under vissa förhållanden kunna äga rättighet
att bestämma vilkor vid de anslag, som de bevilja. Åtskilliga
af dessa punkter anser jag också möjligen vara af denna
beskaffenhet; sådana äro t. ex. 1, 2, 3, 4, 7, 8 och 9 punkterna.
Deremot anser jag den 5 och 6 och hufvudsakligen 10
och 11 punkterna vara helt och hållet af administrativ beskaffenhet,
och att R. St. således icke äga rättighet att framställa
dem såsom vilkor för anslaget, ulan att de rör:de dessa punkter
endast kunna lill K. M. framställa sina önskningar.
Sedan jag nu framställt dessa allmänna anmärkn:r emot
punkterna, så anhåller jag att få öfvergå till hvar och en af dem
särskilt.
1 den l:sla punkten sägos, ali ”skolafgifternas erläggande
begynner med första läseterminen 1849.” StatsUlsk. har i den
påföljande punkten föreslagit, alt ”öfvergångsstaten skall träda i
verkställighet sednast d. 1 Januari 1850”. StatsUlsk. har således
icke afsell alt lärarne skola åtnjuta de förhöjda lönerna förr
än med d. 1 Januari 1850. Då derjemte är stadgadt såsom vilkor
för skolafgifterne, att alla afgifterne till lärarne skola upphöra,
så skulle dessa, utan att få förhöjning för år 1849, gå i
mistning om deras, enl. nuvar. skolordning, åtnjutna rättighet till
dessa afgifler. Jag tror det vara nödvändigt att häruti göra någon
rättelse, så att skolafgifternas erläggande icke kommer att
vidtaga förr än öfvergångsstaten träder i verksamhet och lärarne
få förhöjda löner.
Hvad den 2:dra punkten beträffar, så vill jag visserligen icke
göra någon bestämd anmärkn. deremot. Del beror på att öfvergångsslalen
kan träda i verkställighet d. 1 Jan. 1850, hvilket jag
visserligen tror vara möjligt, så snart icke delta sättes i verkligt
sammanhang med stadgandet i 6:te punkten, sorn säger att ”ifrån
och med den dag, då den nya aflöningsslalen träder i verkstol
-
428
Den 6 Maj e. m.
lighet, skall vid hvart särskildt elémentar-läroverk sådan fullständigare
undervisning i de lill allmän medborgerlig bildning börande
ämnen meddelas etc.”. Jag fruktar, att om man strängt
vill bålla sig vid den 6 punkten, så blir det icke möjligt att låta
sätta öfvergångsstaten i verkställighet ifrån och med d. 1 Januari
1850.
Vid 3:dje och 4:de punkterna har jag icke några anmärkmr
ali göra.
5:te punkten innehåller: ”Lärare, som inga på öfvergångsstaten,
är dymedelst särskilt förpligtad, att uppfylla de tjensleåligganden
och ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kunna
blifva en följd af de ändringar, hvilka kunna komma att i
skolordningen vidtagas”. I allmänhet gillar jag denna grundsats.
Jag tror likväl att det blir nödigt, att icke göra stadgandet så positivt,
som det här finnes. Det kan vara mycken anledn. för
närvar, lärare, att ingå på den nya öfvergångsstaten; och beviljas
borttagande af en särskild tjensteårs-beräkning, sä kan det
hända att han, ehuruväl med ökad skicklighet efter det gamla undervisningssättet
i den kunskapsgren, hvaruti han åtagit sig att
undervisa, likväl icke torde vara lämplig att undervisa i någon
annan, och man skulle kunna tänka sig det missbruket, att han
ålades undervisa i andra ämnen, än sådana, sora han speciminera!
för. Sådant bör icke kunna äga rum.
Den 6:te punkten innehåller: ”ifrån och med den dag, då
den nya aflöningsstaten träder i verkställighet, skall vid hvart
särskilt elementar-läroverk sådan fullständigare undervisning i de
till allmän medborgerlig bildning hörande ämnen meddelas, som
för detta slags läroverk afses i det förslag till skolordning, hvilket
finnes statsråds-prot. öfver ecclesiastik-ärenden bifogadt, utan
förbindelse för lärjungen att derjemte studera de klassiska språken”.
Så långe läroverken äro inrättade efter den form, som de
för närvar, äga, befarar jag att det vore omöjligt, att föreskrifva
den här föreslagna tillökningen utaf den ena bildningslinien. Jag
tror visserligen att man deruti kan gå något längre, än som för
närvar, äger rum, men att bestämma en sådan absolut föreskrift
i detta afseende, anser jag icke möjligt ännu, innan en omreglering
af läroverket efter annan metod och en annan organisation
deraf först har kunnat tillvägabringas. Ehuru jag visserligen finner
lämpligheten deraf, alt någon antydan derom göres, hvilken
likväl, såsom jag tror, bör framställas i önskningsväg, men ej såsom
något bestämdt vilkor, så anser jag likväl, att termerna böra
modifieras. Särdeles tror jag att de sisla orden ”utan förbindelse
för lärjungen att derjemte studera de klassiska språken” icke
böra inflyta. Detta stadgande är ovilkorligen af administrativ natur
och af sådan beskaffenhet, att det tillhör K. M. att derom
ensam besluta. Jag skulle således tro, att om man derom vill
uttrycka något, så bör detta ske dels i önskningsväg och dels
icke i så bestämda termer.
Hvad 7:de och 8:de punkterna angår, så har jag vid dem
ingenting att anmärka.
Den 6 Maj e. m.
Hvad beträffar 10:de och ll:te punkterna, så, utom den anmärkn.
, jag redan gjort, att de äro af rent administrativ natur
och att de således hvarken höra blifva föremål för R. St:s beslutanderätt,
eller för vilkor af R. St., anser jag mig höra tillika
fästa uppmärksamheten derpå, att Utsk. uti dem, i sättet att
organisera dels eforalstyrelserna, dels skolstyrelserna, har frångått
den princip, som blifvit antagen i det statsråds-prot. som åtföljer
K. M:s nåd. propos. Detta statsråds-prot. visar tydligen, att
i hvar och en af de styrelser, sora der äro föreslagna, har man
tagit såsom hufvudgrund att ett öfvervägande antal inom hvardera
af dessa styrelser skulle finnas af sådana personer, som enligt
sitt kall äro skyldiga att känna läroverkets angelägenheter och
organisation. Derföre har t. ex. i eforalstyrelsen blifvit insatt
stiftets biskop såsom eforus och domprosten samt jemte dem läroverkets
rektor och en af stiftets samtlige skollärare vald ledamot,
och såsom ledamöter i öfrigt af direktionen, landsten i det
län, der stiftsstaden är belägen och 2 ledamöter valde af den i
stiftsstadens läroverk undervisade ungdomens föräldrar. Der vore
således 4 personer, som genom sina befattningar borde äga kännedom
om läroverkets angelägenheter och 3:ne, hvilka blott tillfälligtvis
kunde göra det. Kännedom af saken var således der
öfvervägande. I st. f. domprosten har StatsUlsk. här föreslagit en
ledamot utsedd af magistraten och borgerskapets äldste i staden.
Derigenom har grunden för pluraliteten blifvit förvexlad. Enahanda
är förhållandet i afseende på lokalstyrelserna.
På dessa samtliga grunder, vågar jag vördsammast anhålla
att R. o. Ad. täcktes återremittera den föredragna punkten.
Hr Lagerhjelm: Mig synes, som StalsUtsk. har något förvillat
sig i sin sysselsättning med dessa ämnen. Uti 5:te, 6:te
och 10:de punkterna, äfvensom i den ll:te förekomma rent af
administrativa ärenden. De röra nya lagars stiftande. De äro
grunder för allmänna innrättningar, nemi. för uppfostrings- och
undervisningsverken; men sådana förslag skola, enl. Riksd.Ordms
34 § bearbetas af Ekon.Utsk. StalsUtsk:s åliggande efter samma
Riksd.Ordms 30 § innehåller ingen bestämmelse, som låter tyda
sig häråt, så vidt jag kunnat tinna. Jag tror icke heller att Utsk.
har någon motionsrätt i dessa ämnen. Den motionsrätt, som tillkommer
Utsk. är också i 30 § bestämd, och någon annan är
mig icke bekant. Om nu 2 Stånd skulle, på grund af dessa
framställningar, fatta ett bifallande beslut och 2 Stånd skulle afslä,
så blefve följden att delta ämne måste afgöras i förstärkt
Utsk. Detta är likväl icke enligt med naturen af sjelfva ämnet,
hvilken är del som bör bestämma, huruvida det bör anses administrativt
eller ej. Ar frågan af administrativ natur, så bestämmes
R. St:s beslut genom 3 Stånd; men om 2 Stånd stadna
emot 2, så förfaller frågan. Således kan ingalunda sjelfva ämnet
komma lill förstärkt StatsUlsk. Dessa olägenheler hafva
gjordt, ali jag för min del tror att StatsUlsk. kommit på villovägar
vid behandlingen af detta ämne i förevar, fall, men skulle
430
Den 6 Maj e. m.
icke desto mindre sjelfva ämnet upptagas oell diskuteras, hvilket
jag för min del icke anser öfverensstämmande med grundlagarne,
så får jag anmärka, att så beskaffade förbehåll eller vilkor, sorn
här äro föreslagna uti de nyssnämnda punkterna, icke i min tanka
af R. St. kunna vid anslaget fästas. Det är också ganska klart,
alt om grundlagen medgåfve R. St., alt göra så beskaffade vilkor
för sina anslag, så skulle deraf äfven följa, ali R. St. hade regerande
makten. Af denna R. St:s rättighet skulle äfven följa att
om K. M. ville komma åt anslagen, så måste Han bifalla de dervid
fästade vilkor. Jag tror icke att detta är öfverensstämmande
med naturen af grundlagarne eller deras anda och bokstaf, hvarefter
de skola tolkas. Men för den händelse, att denna anmärkn.
icke skulle vinna någon påföljd, så vill jag öfvergå lill speciella
anmärkn:r vid 5:te, 6:te och 10 punkterna.
I 5:te punkten föreslås det, att "lärare, som ingår på öfvergångsstasen,
är dymedelst särskilt förpligtad, att uppfylla de tjensteåligganden
och ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som
kunna blifva en följd af de ändringar, hvilka kunna komma att
i skolordningen vidtagas”. Visserligen är det klart, ali lärare
måste rätta sig efter hvad som är föreskrifvet i skolordningen,
men det synes likväl af K. M:s propos. såsom en latitud vore
ämnad för dessa lärare, och att döma af hvad här blifvit anfördt
under diskussionen, nemi. att reformen endast skall genomdrifvas
på öfvertygelsens väg, synes icke den der föreskriften vara den
rätta. I K. M:s propos. nämnes, det nuvar. lärare icke kunde,
emot sin egen vilja, åläggas att i något annat ämne lemna undervisning,
än som tillhörde dem. En sådan liberalitet vill ej
Utsk. medgifva.
I 6:te punkten säges bestämdt, att undervisningen skall meddelas
i alla de ämnen, som förekomma, men att hvarje lärjunge
äger att bestämma huruvida han vill studera de klassiska språken
eller icke. Här är man då inne på tvistefrågan. Med denna
tvistefråga förhåller sig så, alt det har tvistats och tvistas ännu
om huruvida detta är verkställbart eller icke med skolans och
undervisningens ordning. Man tvistar ej blott här, i Utsk. och
Stånd, utan tvisten har rotat sig emellan demi synnerhet, som äro
i utöfning af yrket, dem som det tillhör att undervisa, och som
således bäst måste känna till förhållandet och veta alt välja det
bästa sättet att utföra undervisningen. Då synes det mig såsom
ett sådant vilkor som detta ingalunda hade bordt bifogas förevar,
statsanslag.
I 10:de punkten har förslaget befattat sig med den s. k.
eforal-styrelsen. 2:ne af reservationerne innehålla anmärka:!' i detta
hänseende. Båda innehålla, att stadgandet i denna punktör stridande
mot kyrkolagen. Jag känner icke kyrkolagen, men tviflar
icke på att så förhåller sig. Om nu så förhåller sig, så skulle
kyrkolagens stadgande genom antagande af detta förslag upphäfvas.
Den kan likväl icke upphäfvas utan 3 Stånds sammanstämmande
beslut och K. M:s sanktion. Således är sjelfva formen
Den 6 Maj e. m.
431
för framställningen här icke öfverensstämmande med grundlagens
föreskrift.
Hr Tersmeden: Jag ber om ursäkt om jag blir något vidlyftig
i denna fråga, men detta fel får icke tillräknas mig ensam.
StatsUtsk. bör bära en betydlig del deraf. Jag kan icke gilla det
sätt, hvarpå StatsUtsk. behandlat denna fråga. Utsk. har icke
saknat kunskap om de motioner, som i detta ämne blifvit inlemnade
och remitterade till Ekon.Utsk. Detta sednare Utsk. har
för det förra anmält sin önskan att få behandla dessa mål gemensamt
med detsamma, hvilket synes af betänk, bifogade reservationer.
Hade StatsUtsk. blott och bart föreslagit anslag af R.
St. i och för en löneförhöjning i allmänhet och borttagande af
den förhöjda tjensteårsberäkningen, så bade allt varit rent och
klart, men då StatsUtsk. öfvergått till frågor, som enligt grundlagen
endast kunna af Ekon.Utsk. behandlas, så har det öfverskridit
grundlagens föreskrift, som stadgar att det är K. M. som
stiftar ekonomiska författningar. Om R. St. vilja deruti blanda
sig, hvartill de otvifvelaktigt äga rättighet, så kunna de dock
blott i önskningsväg göra sådana framställningar inför tronen.
På samma gång jag yrkar återremiss, så begär jag också att
StatsUtsk. mätte gemensamt med Ekon.Utsk. behandla de motioner
i detta ämne, som Ekon.Utsk. har till handläggning och som
ännu icke äro behandlade af det skäl, att StatsUtsk. lärer hafva
svarat, att det först ville se hurri R. St. upplaga dess förslag
rör:de elementar-läroverken. Samma Utsk. har t. o. m., på sätt
här förut blifvit anmärkt, gått sä långt, att det inlåtit sig i ämnen,
som röra kyrkolagen, och föreslagit vilkor för sitt anslag,
hvilka skulle upphäfva stadganden i densamma. StatsUtsk. har
nemi. föreslagit eforal- och lokalstyrelser för elementar-läroverken,
hvilka enl. kyrkolag stå under biskops och konsistorii omedelbara
uppsigt. Dessa styrelser äro hvarken föreslagna af K. M. eller af
någon enskild motionär.
StatsUtsk. har ytterligare genom ett af sina vilkor för beviljandet
af de 90,000 r:dr sagt, alt de klassiska språkens läsning,
äfven i de högre lärdomsskolorna, skulle få bero på lärjungarnes
eget val. Någon fråga derom har K. M. icke framställt och icke
heller mig vetterligen någon motionär, utan har Utsk. här tillegnat
sig motionsrätten. Utsk. har äfven af nit för skolverkets
förbättrande låtit hänföra sig alt upptaga några af de frågor, sorn
blifvit af föredraganden för ecclesiastik-ärendena inför K. M. anmälde,
men ännu i denna stund icke af Konungen äro i nåder
bifallne. Det bar fästat sig vid en och annan af dessa frågor,
men ej vid dem, som, om sådant afsteg skulle göras, företrädesvis
hade bordt väcka dess uppmärksamhet. Om Utsk. hade lika
med föredraganden föreslagit en centralstyrelse och ett skollärareseminarium
och tillstyrkt att kostnaden derför skulle bestridas af
de föreslagne 90,000 r:dr, så tror jag alt det hade varit en riklig
tillgång dertill, emedan denna stora summa troligen aldrig
kan blifva använd till nästa riksdag.
432
Den C Maj e. m.
Utsk. liar i dess ställe kastat sig på de frågor bland dem,
som föredraganden framställt, hvilka ej skulle bereda slaten någon
utgift. Detta står visserligen tillsammans med en berömlig
sparsamhelsanda, men som saken är blott en organisationsfråga,
tror jag att det bade varit bäst, att förbigå den saken helt och
hållet.
Jag vill nu fästa mig vid en och annan af de hår föreslagna
punkterna. I afseende på den lista, instämmer jag helt och
hållet i hvad Hr Silfverstolpe har nämnt ronde tiden för skolafgifternas
erläggande, emedan för de skollärare, som icke antaga
löneförhöjningen, den gamla löneinkomsten måste fortfara såsom
hittills, hvartill äfven hörer de till lärarne utgående terminsafgifter,
hvilka måste upphöra då de nya skolafgifterne begynna
att utgå; och uti den 2:dra punkten föreslås, att öfvergångsslaten
skall träda i verkställighet d. 1 Januari 1850. Jag tror, lika
med Hr Silfverstolpe, alt detta bör hell och hållet öfverlemnas
till K. M. I afseende på 5:te och 6:te punkterna är det,
som StatsUlsk., har såsom en föregide talare yttrat, verkligen förvillat
sig. I den 5:te föreslår Utsk., att lärare, som ingår på öfvergångsstaten,
är dymedelst särskild förpligtad, att ”uppfylla de
tjensteåligganden och ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som kunna blifva en följd af de ändringar, hvilka kunna komma
att i skolordningen vidtagas”. Jag vet icke hvartill ett sådant
vilkor skall gagna. Det är förut stadgadt att en lärare skall
följa skolordningen, och att här intaga detta stadgande, synes mig
vara ungefär detsamma, som om man skulle som vilkor för en
löneförhöjning för en officer fästa det stadgande, att han skulle
ställa sig ett nytt reglemente till efterrättelse.
Men sjelfva vilkoret innebär något förhatligt isig sjelf. Genom
antagande af detta Ulsk:s förslag, skulle inträffa, att mången
lärare, som på sått förslaget afser kunde få sin lön ökad från
300 ända lill 800 r:dr, derigenom skulle komma i mycken frestelse,
att mot sin öfvertygelse godkänna den nya lärometoden.
Om han icke i dess användande lyckas, så blir det ej alltid hans
fel, men emellertid har han fått sin lön förbättrad. Sannolikt
år alt de lärare, som åro svagast i sina stycken, blifva de, som
först skola vara villiga alt försöka den nya metoden, hvilken derigenom
genast blir misskrediterad.
1 6:le punkten har Utsk. i sitt förslag gått mycket för långt.
Det visar följden af de ide'er, som läggas till grund för del nya
skolsystemet. Delta system tillägger mycken frihet åt lärlingarne
i afseende på val af läroämnen. Föredraganden inför K. M.
har ganska visligen föreslagit, att latinska språkets studerande
skall vara bestämdt föreskrifvet för de lärjungar, som i högre
skola qvarstadna öfver den 4:de klassen, d. v. s. alt dessa i 3:dje
och 4:de klasserna ovilkorligen skulle studera latin. Detta är
grundadi på erfarenheten i andra länder. I Tyskland är det en
antagen sats, att man i de högre borgareskolorna ovilkorligen
skall läsa detta språk. I de lägre borgareskolorna är förhållandet
-
Den 6 Maj e. m.
433
det annorlunda. Jag vill blott anföra ett exempel på latinets an*
vändbarhet som bildningsmedel. I Miihlhausen, der industrien
är högt drifven, var för 12 år sedan inrättad en privatskola i
större skala. Man ville rigta den hufvudsakligen på realstudier, i
anseende lill ortens hufvudyrken. Efter några år blef det likväl en
allmän klagan ibland föräldrarne, att framgången icke var sådan,
som man den önskade. På deras begäran ville man göra ett försök
att införa klassiska språken i en gifven klass. Halfva tiden
användes då på dem och halfva tiden för öfriga läroämnen och
man fann snart, att de lärjungar, som blott användt halfva tiden
på realstudierna och halfva tiden på lalin, hade gjort större
framsteg äfven i de förra, än de gossar som användt dubbla tiden
å realstudier utan biträde af latinet. Detta faktum anfördes år 183(5
i deputerade-kammaren i Paris af Hr Guizot och bestyrktes vid tillfället
af skolans inspector, också deputerad. Samma erfarenhet hafva
vi äfven här i Sverige och Hr Silfverstolpe har sagt i statsråds-prot.
som är hilagdt K. M:s nåd. propos. i ämnet, att hvad fransyska språkets
meddelande i skolan beträffar, så gå de gossar deri längst, som
använda halfva tiden på lalin och den andra halfva tiden på fransyska.
För några år sedan inrättades i Upsala en skola, som var hell
och hållet ställd på realstudium, och man fann, att gossarne
gjorde klena framsteg i moderna språk. Man började då med
latinet just för att derigenom åstadkomma större framsteg uti
humaniora i allmänhet. Athenaeum i Gelle uteslöt klassiska studier
bland läroämnena; men sjelfva direktionen för de medborgerliga
undervisningsanstalterna i denna stad inkom snart och bad
all få upptaga dem. Denna sak ligger djupare, än alt den kan
afhandlas inom RiksStm, och jag delar häri en reservants, Hr
von Rosens, omdöme. Man har en så stor förskräckelse i allmänhet
för latinska språket och anser detsamma snart sagdt onyttigt
och otjenligt för dem, som ej söka fullt klassisk bildning.
Detta är ett misstag, ty få af dem, sora i sin ungdom studerat de
lärda språken, kunna blott derföre anses hafva vunnit en klassisk
bildning. Det är kanske få, som vid 40 års ålder ännu
kunna läsa sin Horatius och sin Livius och äfven få, som kunna
göra reda för Euklides, såsom de gjorde det vid 15 års ålder;
men de hafva genom dessa elementarstudier grundlagt en själsodling,
för hvars grunddrag de vid en sednare ålder kanske ej
sjelfva rätt göra sig reda. Detta misstag hvilar på ett falskt begrepp
om idéen af uppfostran. Dess ändamål måtte väl ej vara
att bibringa det unga sinnet, ett visst mått af kunskaper, ju liera
desto bättre; det mätte väl snarare vara, att likasom bereda en
jordmån, i hvilken man nedlägger de frön, som sjelfmant och
sjelfständigt sedan skola uppspira och bära frukt. Denna åsigt
har icke gjort sig gällande inom StalsUlsk. Hvad blir sålunda
följden af hela den stora reformen, då den en gång är utförd?
Säkert den, att de klassiska språken komma att utträngas ur skolorna.
Detta syftemål har ju redan nu i första början visat sig
i Utsk:s belänk., der man vill gifva ledning åt en ny organisa4
H. 28
434
Den 6 Maj e. ra.
tion. Icke förstår en gosse, icke förslår hans far en gång, hvad
som fordras för gossens bildning, men det skall staten förstå, sorn
bildar skolan; friheten^ skall bestå i val af skola, ej i val af läroämne
inom denna. Andamålet med den offentliga skolan är alldeles
icke alt uppfylla den enskiltes behof efter hvars och ens
individuella åsigt, utan snarare att statens behof må uppfyllas, att
dess idé må kunna realiseras, och detta mål vinnes, när man vid
skolans organisation noga och väl betänkt hvad som fordras för
alt bilda menniskan och medborgaren.
Jag tror också, att vi redan af de försök som blifvit gjorda
här i landet, verkligen kunna draga samma slutsats, nemi.
att på den nya vägen får man icke en så skarp själsbildning,
som man får på den gamla, om den rätt behandlas. Vid förra
riksdagen citerades, då denna fråga afhandlades inom PresteSt.,
ett exempel från Upsala universitet af en yngling från nya elementarskolan,
som i studentexamen hade fått de vackraste betyg,
som på länge voro gifna, nemi. 23 approbatur, hvaremot
en annan yngling ifrån ett gymnasium endast hade erhållit 9.
Den förre ynglingen, så väl som den sednare, aliade snart sill latinska
skrifprof, och den förstnämnde fick derför admittitur under
det att alt den andre fick cum laude approbatur. Den säkerhet
och mogenhet i de första elementära studierna, sora detta exempel
utvisar, utgöra grunddragen af undervisningen i våra gamla
skolor, om ock stora undantag så väl å ena som andra stället måste
medgifvas.
Vidare vill jag blott fästa mig vid 10:de och ll:te punkterna
i största korthet. Till de af Hr Silfverstolpe i detta afseende
gjorda anmärknrr vill jag blott tillägga, alt då StalsUtsk. framkommit
med ett förslag i den vägen, icke föranledt af någon motion,
så har Ulsk. frångått det, som af föredraganden för ecclesiastik-ärenden
blifvit inför K. M. gjordt, men icke bifallet, och
deruti gjort den förändringen, alt borttaga domprosten ur eforalstyrelsen
för alt i stället sälla dit en borgare, som svårligen kan
med den förre mäla sin förmåga i de frågor, hvaröfver han skall
döma. Hvad som derigenom skulle kunna förloras, det har Hr
Silfverstolpe redan upplyst.
Jag har icke mera alt tillägga, utan ber blott, att Hr Gr. o.
Landtm., då propos. på återremiss skall framställas, ville inlägga
det vilkor, att StatsUtsk. måtte behandla samtidigt med Ekon.-  Utsk. de frågor, som StatsUtsk. med detta bar gemensamma.
Bland dessa är äfven en motion af mig, deruti jag har föreslagit
att en elementarskola, i likhet med den här i Stockholm, skall i
någon provinsstad inrättas, och samtidigt dermed samma fördelar
som äro den nya elementarskolan meddelade, lemnäs 2:ne kathedralskolor,
efter den gamla lärometoden, till utrönande af företrädena
vid hvardera undervisningssättet. Denna åsigt blef äfven
delad af min väldigaste motståndare i denna fråga, Hr von Hartmansdorff,
och jag tror, lika med honom, att det är på öfvertygelsens
och erfarenhetens väg, som denna strid skall utkämpas.
Dea G Maj e. m.
435
Hr von Hartmansdorff: Man förebrår StatsUlsk. alt det
har gatt längre, än dess befogenhet sträcker sig. Deremot har
Hr Tersmeden i f. m. redan åberopat att Hr Sundler i sin motion
anfört, att, om det statsanslag för skolan i Borås, hvilket
han begär, icke blefve beviljadt, ville han såsom egen motion
upptaga Hr statsrådet Silfverslolpes vid ofvannämnde prot. bilagde
förslag lill stadganden, ang:de elementar-läroverken i riket,
äfvensom tili stat för nämnde läroverk, hvilket allt i bilagorna
till K. M:s nåd. propos. förekommer. Att så förhåller sig med
Hr Sundlers framställning, i hvilken åtskillige ledamöter af BorgareSt.
med honom instämt, det ser R. o. Ad. af StatsUtsk:s betänk.
I bilagorna lill den K. propos:n finnes Hr Silfverstolpes
förslag. Det är indeladt i 11 särskilta punkter, och så omständligt,
att jag icke tror det någon af raina värde motståndare här
torde kunna uppgifva något, som Hr Silfverstolpe icke redan vidrört.
Om så är, och då Hr Sundlers motion blifvit till StatsUtsk.
remitterad, har det i min tanka icke öfverlrädt sin rätt.
Men deremot kan sägas, att StatsUlsk., det oaktadt, icke bordt
befatta sig med mera deraf, än hvad som tillhörde StatsUlsk.,
samt inom föreskrifven lid återlemna det öfriga. StatsUlsk. har
likväl trädt in på Ekon.Ulsk:s område, emedan det, på sätt Hr
Lagerhjelm m. 11. talare förut yttrat, upptagit sådana punkter,
sora röra organisationsfrågor, och icke kunna komma under omröstning
i förstärkt StatsUtsk. eller böra göras till vilkor för det
beviljade anslaget. Men enligt min öfvertygelse är det säkert att
N:o 1 ibland dessa punkter, likasom N:is 2 och 3 bestämdt tillhöra
StatsUtsk. Hvad 3:dje punkten beträffar, så tror jag att en
rättelse i ordalagen bör äga rum. Der står nemi. ”emot det vilkor,
alt han afsäger sig all förhöjning i presterlig tjensteårsberäkning
ifrån och med den dag, lönelillökningen tillträdes”.
Del ser ut, som här vore fråga om någon förhöjning äfven för
framliden, hvilket man bör hoppas icke skall komma i fråga. Jag
tror således, all det borde heta: ”afsäger sig all högre än enkel
presterlig tjensteårsberäkning”.
4:de punkten anser jag behörig. Den 5:te punkten är åter
af den beskaffenhet att jag tror den hafva bordt alldeles utgå.
Det kan icke sältas i fråga, att ju Konungen äger rätt att för
lärare vid elementar-läroverken utfärda en ny skolordning och alt
de äro skyldiga densamma åtlyda. Lika väl som Konungen meddelar
instruktion för ett colbm eller för ett embetsverk och utfärdar
tjenstgörings-reglementen för arméen eller för flottan, lika
väl kan Konungen utfärda ett dylikt reglemente för elementarläroverken,
hvilket lärarne äro skyldige att iakttaga. Derom behöfves
icke några förbehåll göras, på sätt här skedt. Det kan
således icke vara på grund af bristande rättighet, som Konungen
underlåter påtvinga lärarne en metod, hvilken de icke lycka om,
utan derföre att det vore oklokt använda ett tvång, som skulle
kunna lända skolorna till skada. Jag tror således, att man bör
alldeles taga bort denna punkt.
28*
436
Den 6 Maj e. m.
Hvad åter beträffar den 6:te punkten, så är jag af den öfvertygelse,
alt denna punkt, om den något förändras till ordalagen,
ligger inom StalsUlsk:s behörighet. R. St. kunna naturligtvis
säga: vi vilja anslå medel till lärares bättre aflöning, med
vilkor all läroverken förbättras, sä ali den s. k. allmänna medborgerliga
bildningen må kunna vid dem inhemtas jemte den s.
k. lärda bildningen. Detta är sä mycket behötligare, som de fåtaligaste
söka lärd bildning, men de flesta skattdragande, den
medborgerliga bildningen. Det vore obilligt att icke tillåta dem
alt för deras barn få den undervisning de önska. Deremot synes
mig Ulsk. icke hafva bordt yttra någonting om de klassiska
språken, utan att punkten bordt lyda så här: ”ifrån och med den
dag, då den nya aflöningsslalen träder i verkställighet, skall vid
hvart särskilt elementar-läroverk meddelas så fullständig undervisning
i de till allmän medborgerlig bildning hörande ämnen, som
läroverkets omfång medgifver”. Jag vill icke ingå i de särskilta
anmärkn:r, somhär blifvit gjorda om latinets nylta'och behof
m. m., utan blott i allmänhet fråga: om icke det är en vidskepelse,
som drifves med detta språk, när man tror, att grundlig
mensklig bildning är omöjlig det förutan. Om så vore, mine
Hrr! huru skulle del hafva gått med menskligheten om icke latin
hade funnits? Jo, det hade gått med henne på samma sätt, som
med Grekerne, hvilkas bildning nådde sin höjd innan Romarne
återverkade på dem. Hr Tersmeden har sagt, att man funnit
skärpa i omdömet icke kunna rättsligen vinnas, utan att man läste
latin. Huru var det då möjligt för Greklands stora filosofer,
att vara skarpsinnigare än de Romare? Men så förhåller det sig
i verkligheten, när man drifver en sak till ytterlighet. Man
talar om latinet, likasom vore dess läsning en vaccination, som
behöfdes för alt blifva folk. Man tillåter vanligen icke barn
att inträda i skolorna, innan de äro kroppsligen vaccinerade. Nu
synes man icke vilja låta dem der förblifva, med mindre de läsa
latin, och dymedelst undergå ett slags intellectuel vaccination.
Hr Lagerhjelm har trott, att lärlingarne sjelfve icke må äga
rätt att bestämma huruvida de skola studera de klassiska språken
eller icke, och deri har han visserligen rätt. Det är målsmännens
sak, och de sista orden kunna, på sätt jag redan yttrat,
mycket väl utgå. Om man blott säger, att vid hvarje läroverk
skall vara tillgång lill undervisning i de till allmän medborgerlig
bildning hörande ämnen, så kan denna bibringas antingen
derigenom att en apologistskola fogas vid den lärda skolan, eller
att en fristående apologistskola anlägges bredvid den förra. Men
det är alldeles icke behöflig!, alt båda skolorna sammanslås.
Skulle det fordras, så gjorde man den nya metoden till ett vilkor,
det jag icke begär.
Hvad beträffar de öfriga punkterna, så tror jag att den 7:de,
8:de och 9:de höra till StatsUtsk:s befogenhet, men hvad den
10:de beträffar, så instämmer jag med öfrige ledamöter derutinnan,
att den icke hör StatsUtsk. till och således bör uteslutas
Den 6 Maj e. m.
437
när betänk, återkommer, genom den återremiss, om hvars bevil
jande jag anhåller, likasom flere talare före mig redan gjort.
Frill. Cederström: Jag nödgas så mycket mera begära
återremiss af ifrågavar. del af betänk., som den i mina ögon icke
år förtjent af annat än ett ganska starkt ogillande. Detta mitt
omdöme grundar sig hufvudsakligen på 3:ne omständigheter.
Först på den af Utsk. begångne uraktlåtenhet, hvarom Hr Tersmeden
redan sig yttrat; och hvaröfver äfven jag skall hafva äran
ytterligare anmäla mina betänkligheter; vidare derpå, alt Utsk.
väsendtligen och ganska ofta vid delta ärendes behandling öfverskrida
gränsorne för sin befogenhet och sina rättigheter, pä sätt
jag snarligen skall söka ådagalägga; och, för det 3:dje, uppå den
omständighet, att Utsk. valt sä särdeles otjeoliga bestämmelser vid
sin uppställning af vilkoren för det förordade anslagets användande.
Hvad försl angår den ofvananmärkta underlåtenheten att i
ett sammanhang låta samtlige ärenden af enahanda innehåll komma
under pröfning, så hade sådan uraktlåtenhet lätteligen kunnat
undvikas, enär det varit StatsUtsk. nogsamt bekant, huruledes
till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. inkommit motioner af alldeles
öfverensstämmande grundbeskaffenhet med deras, hvilka StatsUlsk.
fått emottaga. Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. har funnit sig
pligligt att icke låta StatsUtsk. vara i okunnighet derom, utan
tvertom begärt att fä med detta Utsk. sammanträda till gemensam
öfverläggning om dessa frågor. Derpå hade StatsUtsk. den
godheten svara, att det väl vore villigt till sammanträde med
Ekon.Utsk., derest så fortfarande önskades, för samfäld behandling
af de lill det andra Utsk. inkomna motioner, men ansåge icke
nödigt eller lämpligt att tillåta berörde Utsk. alt få, ronde de
till StatsUtsk. remitterade, med sislbemälde Utsk. rådpläga. Så
knapphändigt afklipptes hela den saken. Men hurudan skulle
följden af ett sådant förfaringssätt kunna blifva, om icke möjligheten
deraf att det tilläfventyrs inträffade, alt sinsemellan alldeles
likartade frågor, behandlade i särskilda Utsk., och vid olika
tillfällen af Stånden afgjorda, finge en sinsemellan stridig utgång.
Sådant later åtminstone tänka sig. Men ett dylikt osäkerhetstillstånd
bade man bordt afböja; och man torde icke dertill hafva
varit obenägen, så vida man icke kanske ämnat att genom det
bifall, som man hoppades få å sin först inkommande framställning,
erhålla ett skäl alt åberopa emot allt som, från annat båll
sednare afgifvet, kunde befinnas mot förberörde åsigter vara stridande,
Inom RiksStm kunde likväl saken annorlunda uppfattas;
och resultatet blefve då en villrådighet, ett tillfälle till mångfald
i beslut, möjligen innebärande inkonseqvenser, dem man icke sedermera
funne lätta alt afhjelpa. Härpå hade StatsUtsk. bordt
göra ett billigt afseende, sa alt det icke, pä det ensidiga sätt, som
skett, företagit detta ärende,
Jag får, i afseende pä den dernäst af mig yttrade åsigt, att
StatsUtsk. öfverskridit gränsen för sin befogenhet, åberopa hvad
438
Den (i Maj e. m.
raan redan vid den näst föreg:de punkten anfört, men hvilket
vid denna med ökad grund måste anmärkas: alt nemi. Utsk. icke
varit af den K. propos:n eller af de i ämnet gjorda motionerne
föranledt till ålskillige bland sina framställningar. Också har jag
visserligen icke, på sätt Frih. Tersmeden yttrat sig förmoda, härvid
förbisett, det Hr Sundler i egenskap af en sin motion upptagit
den af Hr statsrådet Silfverstolpe, i det K. M:s nåd. propos.
bifogade stalsråds-prot., uttryckta mening; men vår uppmärksamhet
bör dervid fästas på följande förhållande, som är af vigt att
utreda för frågans rätta bedömande. Hr Sundler bar nemi. icke med
statsrådet Silfverslolpes särskilda förslag instämt på annat sätt, än
alternativt, för den händelse: ”alt någon partiel fördel i afseende pä
skolväsendet icke skulle kunna staden Borås lillgodokomma annorlunda
än i sammanhang med hvad som för hela riket blefve beviljadl”.
Nu har SialsUtsk. icke med ett enda ord gifvit tillkänna,
i hvad mån det varit förhindradt att för läroverket i
Borås särskildt tillstyrka den anslagssumma, som af förbemälde
motionär ursprungligen blifvit begärd, men SlatsUtsk. bar likväl
för besagde skola till förbättring i lärarepersonalens aflöning föreslagit
en tillökning af närmare 900 r:dr utöfver dess nuvar.
statsanslag. När alltså en oförnekligen pekuniär fördel blifvit
läroverket beredd, och motionären, ehuru han önskat en högre
summa, likväl tydligen endast för det fall, att ingen enskild förmån
kunde Borås1 läroverk förunnas, iklädt sig fosterfaderskap
för ecclesiastik-rteparl:s-chefens tankar, så är klart att, sedan dess
förslberörde önskan är uppfylld, utgångspunkten bör anses slängd
för allt vidare åberopande af det andra alternativet utaf Hr Sundlers
motion. All anledn. måste dertill anses hafva upphört.
Deraf följer, att Utsk. icke vidare ägde att begagna sig utaf Hr
Sundlers vil kori iga omfattande af Hr Silfverslolpes tanka i delta
hänseende. Dessutom är väl tydligt, att om Utsk. också ansett
sig berälligadt att bygga sin framställning på de af Hr Silfverstolpe
inför K. M. anförda meningar, så förefanns ingalunda för
Utsk. någon befogenhet att sträcka förslagen ännu derutöfver och
att gå så långt som det gjort. En dylik maktfullkomlighet är
icke af grundlagen åt Utsk. förunnad.
Äfvenledes bör anmärkas, hvad Hr doktor Stenhammar i dess
afgifne reservation jemväl åberopat, alt Utsk. funnit godt, i strid
med K, M;s derom fattade och genom den nåd. propos:n tillkännagifna
beslut, föreslå inrättande af skolstyrelser, hvilka icke
kunna antagas innan i grundlagsenlig våg förut blifvit upphäfne
kyrkolagens stadganden, som uttryckligen bestämt uppsigten öfver
läroverken att tillhöra vederb. biskopar med konsistorierne.
Detta har Ulsk, behagat helt och hållet lemna utur sigte. Men
då nu uppmärksamheten fästes på ett dylikt förbiseende, lära R.
St. ej kunna godkänna ett betänk., som är behäftadt med, om
det än vore blott ett enda, sådant lyte. Härmed tror jag mig,
utan att behöfva ingå i flere detaljer, hafva tillräckligen vidrört
anlednjne lill mitt ogillande af Utsk;s förfaringssätt i ämnet, hvad
proceduren beträffar.
Pen ö Maj e. m.
439
Jag öfvergår nu till granskning af innehållet. Det utgöres
af en mängd otjenliga stadganden, framställda i form af vilkor.
Jag vill här icke upprepa de anmärkn:r emot lista och 2:dra
punkterna, som Hr Silfverstolpe redan anfört, utan endast anmäla
milt instämmande i hvad han derom yttrat.
Hvad beträffar 3:je och 4:de punkterna, så erkänner jag mig
emot deras ordalydelse icke hafva så särdeles myckel alt anmärka,
men jag har del så mycket mera emot det af Ulsk., till grund för sin
hemställan i dessa punkter, pag. 15 i betänk, framställda resonnemeut,
hvaruti man alldeles underkänner nyttan af sambandet emellan
kyrkan och skolan. Långt ifrån att vara af den öfvertygelsen, önskar
jag att dess giltighet få på del bestämdaste bestrida. Likväl och på
det att icke det inom kyrkan tjenstgörande presterskap må allt för
mycket af skollärare stängas i befordringsväg, så vill jag, såsom
nämdt är, icke sälla mig emot det resultat, hvartill Ctsk. kommit.
Om jag deremot trodde att sådant skulle medföra en småningom
skeende skilsmessa emellan skolan och kyrkan, då skulle
jag visserligen aldrig gå in derpå; ty det är ganska säkert, att
kyrkan har af skolan fått emottaga sina bästa lärare, hvilkas
gagnelighet för församlingen vida öfvervägt skadan af en eller annan
i skolans tjenst alldeles utarbetad och föråldrad person, som
till kyrkans tjenare antagits; sistnämnde händelser äro undantagsfall
och motstrida ej den sanning, att mången för skolan ej
mera räll lämplig lärare blifver för kyrkan en utmärkt herde.
Sådant är erfarenhetens vittnesbörd; och del är äfven säkert, att
den som, under eli mångårigt, hjertligt och faderlig! umgänge
med ungdomen, tillbragt tiden med dess undervisning och vänjt
sig vid dess rälta behandling, har derigenom haft tillfälle inhemta
en ganska stor menniskokännedom, som bör komma honom
särdeles väl lill pass, dä han såsom kyrkoherde får att leda en
församling. Derjemte har denna förening emellan kyrkan och
skolan säkerligen verkat helsosamt på hela skolväsendet, emedan
det tvifvelsutan bidragit att deråt gifva en religiös pregel. Skolläraren
bar haft för afsigt, eller åtminstone tänkt sig såsom möjligt,
att framdeles inträda i det andliga ståndet; och man bör väl
vara öfverlygad derom, ali denna utsigt till det presterliga kallets
framtida åtagande bordt föranleda och verkligen ofta föranlcdt
honom att i en presterlig och religiös anda sjelf utbilda sina
inre krafter och desto allvarligare, uti den riglning chrislendomen
bjuder, arbeta i sitt värf för ungdomens förädling och
bildning.
I afseende pä 5:te punkten, åberopar jag hvad Hr von Hartmansdorff
vid densamma anfört. Den särdeles skickligt och med
fyndig enkelhet valda ordaställniugen må ej förvilla vårt omdöme
om saken. Djupt ogillar och beklagar jag det föreställningssätt
som linner det vara rätt och väl handladt, att genom lockelser
tubba menniskor alt vika ifrån hvad deras öfvertygelse dem
rätteligen förestafvar. Det är allom uppenbart, att tvång vore härvid
högeligen oljenligt, men minst sagdt lika otjenligt vore det
val, att genom sådana frestelser, som de af Utsk, förordade vilka*
440
Den 6 IVIaj e. in.
ren innebära, söka sakteligen inleda lärarepersonalen på de vägar
derå de tilläfventyrs eljest icke skulle, om de lingö, ostörde af
främmande inflytelser och med ledning af sin öfvertygelse, ingå.
Hvarken det nya skolsystemet, lärare eller lärjungar skulle vinna
på detta förfaringssätt.
Förbehållandes mig alt till sluts återkomma till den öde
punkten, i dess helhet betraktad, enär anmärknme dervid, såsom
rör:de den vigtigasle delen af alltsammans, torde lämpligen till
sist böra sparas, önskar jag att i förväg nu endast fästa mig vid
det i besagde punkt förekommande uttryck, att icke någon förbindelse
må för skolornas lärjungar äga rum till studium af de
klassiska språken. Ar det då sä långt kommet med vår tid och
dess s. k. praktiska, jag ville dock fast hellre kalla det materiella
riglning, att man med sä uppenbar och fullständig otacksamhet
förbiser de vigtiga och mångfalldiga förbindelser, dem man fordom
ansett oförgätliga, heliga, i hvilka man står lill den klassiska
forntiden? År det möjligt att man till denna grad förbiser
det gagn man har af de klassiska språken, och den genom deras
kännedom beredda möjligheten till de klassiska studierna, för den
högre bildningen till upphöjda och vidsträckta äsigter öfver verlden,
lifvet och menniskans bestämmelse? En ståndpunkt, sådan
som den djupare lärdomen, den vetenskapliga forskningen, hos
läraren och hvarje sorgfälligt bildad man uti samhället med rätta
klafver, skulle den kunna intagas, utan all kännedom af en storartad
fornverld, utan all aning om de ädla och rena former, hvaruti
antikens herrliga språk sig utbildat? Tror man sålunda på
fullt alltvar, att barnet och ynglingen, genom studium af de moderna
språken allena, kan vinna en så redig insigt i ordfogningarnes
logiska kedja, och äga för sin tanke en så åskådlig uppfattning
ej blott af språkens mekanik, utan jemväl af språkens
anda, som om han derjemte grundligen inhemtat de gamles tungomål?
Tror man verkligen, att något slags lärd bildning kan
åstadkommas ensamt med de moderna språkens kännedom, utan
någon insigt i de antika? Ofullständig blefve den i hög grad.
Hvilket begrepp kan man väl göra sig om en s. k. lärd man, en
lärare, en vetenskapsman, som ej vore i stånd alt tolka en rad
af Cicero, vore döf för rösten af en Virgilius eller Horatius, nödgades
af en skamlig okunnighet, fastän icke alldeles förvållad, afstå
från att studera en Linné, en Baco, i det språk de mest begagnat?
En lärd, som mäste i allt lita på öfversättningar? Besynnerlig
är den invändning mot latinets studium, alt då Grekerne
ej kände nämnde språk, men ändå uppnådde en hög bildning,
man lika väl i våra dagar kan umbära del. Behöfver jag
väl, till svar härå, anmärka, huru olika vår ståndpunkt är, i jemförelse
med Grekernes, och huru orätt det vore af oss, att, i det
läge hvarutinnan vår tids mensklighet sig befinner, man skulle
frånsäga sig ett ypperligt bildningsmedel, derföre att Grekerna
omöjligen kunde begagna det. Det var väl icke denna brist, det
var Helleniska stammens stora och snillrika egenskaper, som lyflade
della folk så högt. Hvar finner man nu ett folk så lyckligt be
-
Den 6 Maj e. m.
441
gäfvadl? — Hurusomlielst svaret derpå må nirälla, aldrig kan det
försvaras af det i den citerade invändningen valde exemplet, det
Sveriges läroverk tilltänkta afliändandel af det som tinder Sveriges
ärorika tidehvarf varit så högt aktadl, sorn burit så ädla frukter,
och som vår lid så väl behöfvcr: ett allvarligt studium af
classiciteten.
Om 8:de och 9:de punklerne har jag, enär de äga samband
med den redan inom del Höglofl. Ståndet ventilerade fråga
rörrde enskildes skolafgifter, blott alt åberopa de af mig dervid
yttrade åsigter. Lien enskilde betungas mer än förr. Staten ger
ökade summor, och man skall få se att ännu långt mer behöfves,
om nya metoden införes. Sakkunnige lärare må härom yttra sig;
de skola vitsorda dessa farhågor.
I 10:de och 11 :te punkterna har blifvit föreslagen en skolstyrelse
af den mest vidunderliga beskaffenhet. Jag har redan
i det föregide baft äran framställa huruledes StatsUtsk. mycket
öfverskridit sin befogenhet, då det har velat taga lill utgångspunkt
Hr Silfverstolpes förslag, hvilket Ulsk. icke i min tanka bade rätt
att i annat än i alternativt hänseende vidhålla; men när Utsk.
godlfunnit göra det, så hade Disk. väl ingalunda bordt öfverskrida
förslaget, ytterligare förverldsligande den deruti lillämnade styrelsepersonalen,
och lill på köpet insätta sådana bestämmelser, som
synas vara i högsta måtto opraktiska för verkställigheten. Hvad
vill del säga t. ex., att det skall väljas direktörer för viss tid i
skolstyrelsen af elevernas föräldrar eller målsmän. Det är icke
sagdt att dessa föräldrar eller målsmän bo i stiftsstaden; det är
icke ens troligt att de alla bo i närheten deraf, utan de kunna
finnas spridda öfver hela stiftet, ja öfver hela riket. Huru skola
de då kunna samlas till ett möte, eller huru skulle de på annat
sätt lämpligen öfverlägga och välja? Idel overkställbarhet möter
ju härvid. Jag bör icke vidare taga liden i anspråk med att
utbreda mig öfver de öfrige brislerne i de föreslagna organisationerne
till skolstyrelsen. Sä mycket torde vara nämndt, som för
anförande af exempel är erforderligt.
Jag återgår, enl. hvad jag förut förklarat vara min afsigt,
lill pröfningen af punklerne 6 och 7. Deras innehåll försvarades
och förtydligades, ifall det sednare behöfdes, i märklig män af
hvad Frih. Tersmeden denna afton har förklarat. Det är, yttrade
han, genom ingående, i den raan som medlen medgifva det, på
det nya skolsystemet, som förbättringar i våra skolor böra åstadkommas.
Om verkligen allt hvad som kallas förbättringar vore
hvad namnet innebär, då kunde man med glädje till deras verkställande
med sitt bemödande söka bidraga; men det förhåller sig
ofta långt annorlunda; del förhåller sig, efter min öfvertygelse, icke
heller sä i förevar, fall. Ogerna är det som jag företager mig
att vidröra del nya elemenlar-lärosystemet. Om man åtnöjde
sig med att låta det utveckla sig i stillhet och visa hvilka frukter
det kan bära, så borde dock vi som tänka olika derom, icke
kämpa emot dess tillvaro; men det framträder här med anspråk
att uttränga hvarje annan metod, alt belt och hållet ersätta de
442
Den C Maj e. m.
äldre skolornas. Det blifver då en skyldighet att yttra sig deröfver.
De uti enstaka fall förekomne lysande resultat af i myckenhet
inhemtade läroämnen och med stora loford aflagde kunskapsprof
vid afgång ur det hufvudstadens läroverk, som man plägar
anföra såsom förebild för systemet, må gälla för hvad de kunna,
men hvem svarar för att metoden, använd under helt andra förhållanden
uti landsortarne, skulle förete enahanda berömda verkningar:
se der hvad jag alltid bestridt och betvitlat. Om derföre på försök
något läroverk i landsorterne inrättades efter nya elementar-skolans
princip, så skulle det väl visa sig i hvad mån de fördelar man väntade
sig blefve synliga. Först när säkra fördelar visade sig, skulle
jag önska antagandet af systemet i dess helhet och för alla läroverk;
men ju mera man begrundar förhållandet, ju mer blifver det
å andra sidan omöjligt att redan nu undgå anmälandet af stora
betänkligheter emot hela metoden. Hvarpå är detta system grundadt?
Uppå intet annat än personlighetsprincipen. Det är individualitetens
seger öfver samhälligheten; det är ärelystnadens princip,
satt i pligtkänslans ställe, eller åtminstone i jemnbredd dermed.
Besinnen eder derföre, mine Hrr! J som älsken det bestående
i staten, i samhället, besinnen Eder, förrän J obetänkt gån att förorda
en princip i undervisningsväsendet, en destructiv princip af
otillbörligt individualitetsvälde, som skulle förr eller sednare på
ett ytterst vådligt sätt grundlägga realiserandet af enahanda samhällsskadliga
idéer inom staten, eller rättare sagdt gifva en ökad
styrka åt dem som redan i så betänklig mån deri vunnit insteg,
Det vore mycket klandervärd! af mig, om jag förklarade mig öfverlygad
derom, att principen ovilkorligen och för hvarje särskildt
fall skulle frambringa en så beklaglig verkan. Jag skulle
då förbise värdet af ålskillige, ur nya lärosystemets skolor utgångna
män, utmärkta af en börjad hedrande verksamhet. Enskilda
förhållanden, isynnerhet medelst lyckliga familjeomständigheter,
bidraga lika mycket som skolväsendet, lill en god själsdaning,
Jag högaktar emellertid uppriktigt och tillbörligt dessa redbare
män, de äro i mine ögon dubbel heder värde. Jag värderar
ock efter förtjenst det nitiska bemödandet och omsorgen hos dem,
som, i den åsigt de bildat sig om systemets förträfflighet, arbeta och
vaka för dess praktiska tillämpning Men icke destomindre qvarstå
mina betänkligheter mot metoden; och jag önskar af allt hjerta, måtte
denna undervisnings-princip icke blifva allmän, det vore i min öfvertygelse
icke gagneligt, och jag gjorde orätt om jag icke, ehuru oangenämt
det är för mig, vid delta tillfälle oförbehållsamt yttrade min
åsigt härom. Det rastlösa framåtskridandet och skiljandet ifrån
kamraterna, blott på det att individualiteten måtte utveckla sig;
samhällskäuslan uppoffrad för personlighetens skull; lofordsbegäret
smickradt; ambitionen från alt vara en blott medverkande kraft,
upphöjd lill den egentliga driffjedern för flit och kunskapers inhemtande,
det är allt detta och mera i samma väg, som hotar
med så farliga påföljder för en framtid. En gång erkänd i skolan,
lärer den nog skadliga principen icke länge låta afvisa sig inom
staten. Vore det alltid rätt gjordt af oss, om vi kasta oss in på
Den 6 Maj e. m.
443
en sådan olycksbringande bana? Jag tillstyrker återremiss, och
vore glad om jag sluppe återse så beskaffade vilkor, som dem jag
bär endast för formens skull återremitterar, men inom mig redan
nu ville afstå.
Hr von Hedenberg, Carl Aug., anförde skriftligen:
StatsUtsk. har föreslagit förändrande af K. M:s nåd. propos.
i afseende å utvidgandet af lärarepersonal vid Pitea lärdomsskola,
och icke fästat afseende ä dess inrättande till elementar-skola,
der ungdomen kunde bibringas nödiga kunskaper, för alt, undvikande
gymnasium i Hernösand, direkte beredas till student-examen.
Ulsk. synes icke konsidereral ortens innevånares inskränkta tillgångar,
dess aflägsenhet af 50 lill 100 mil från stifts-staden, den betydliga
skillnaden i dyrbeten af resor och underhåll på så långt
afstånd, hvad det sednare beträffar, jemt upp dubbelt i Hernösand
mot i Piteå, med ett ord, ortens enhälliga önskan och begäran,
uttryckt i sockenstämmor öfver hela länet, förutan mångfaldiga
särskildta anmälanden hos mig, och af mig inför tronen nedlagda.
Föräldrars bekymmer, att kunna gifva sina söner den uppfostran de
önskade, är allmänt i orten; flertalet måste i brist af tillgångar
afbryta undervisningen efter fulländad kurs i trivial-skolan, och se
barnens framlid lillbakasatt, helst nu, sedau student-examen fordras
för att kunna ingå i nära hvarje tjensteraannagren. Huru
hårdt är icke ett sådant förhållande? fordras icke statens mellankommande
i sådant fall? Göres jemförelse af behofvet, lärer lätt
synas, alt utvidgningen af Piteå skola har mera skäl för sig, än
jag vågar säga någon enda af de ifrågavar. Utom Norrbottens läns
ungdom, skulle största delen, om icke hela Westerbottens läns,
deraf hafva en oersättlig vinst. Utan att vilja förminska någon
skolas fördel skulle, om de 4 förberedande läxläsningsklasserne,
å särskilde ställen, blott etablerades, tillgång beredas utan ökadt
anslag. Då K. M., så väl som konsistorium, funnit skäl till den
nådigst föreslagna utvidgningen, vore det högst önskligt, alt R. St.
ej motverkade denna för 2:ne län så högst nyttiga och af verkligt
behof påkallade inrättning, om än något ökadt anslag i obetydlig
mån skulle fordras. Hos H. R. o. Ad. anhåller jag om
förenande i mina åsigter, och om återremitterande af StatsUtsk:s
utlät, i detta fall.
Frih. Palmstjerna: Till alla de anmärkmr, som äro gjorda
emot StatsUisk:s utlåt., har jag ännu en alt tillägga, nemi. i
afseende på sammansättningen af den eforal-styrelse, som Ulsk.
har föreslagit. Utsk. har nemi. föreslagit att K. bef:de eller
landsten skall utgöra en af medlemmarne deri eller ock den han
i sitt ställe förordnar. Jag bar någon erfarenhet i afseende på
landslens tjenstgörings-skyldighet hittills, och vet att del för honom
är nära omöjligt att så fullgöra sina nuvar. åligganden, att
man verkligen kan säga alt han fullgjort dem. Om ännu flera
åligganden skulle landshm påläggas, så blir det för honom ännu
mera omöjligt att fullgöra hvad honom åligger. Detta är dess
-
444
Den 6 Maj e. m.
utom en fråga, som jag bctviflar alt de flesta landslnr förstå alt
bedöma, åtminstone jag erkänner min oförmåga i detta afseende.
Huru och på hvad sätt skolor kunna organiseras, skulle måhända
kunna af en landsh. med någon eftertanka utfunderas, men huru
och på hvad sått sedermera läroämnena der skola föredragas, hvilka
läroböcker som skola gillas, och hvilka som höra ogillas, allt
delta är frågor, som jag betviflar, all någon landsh. kan befatta
sig med, så alt något gagn deraf uppstår eller att det kan ske
med hvad man kallar besked. Jag hemställer derföre, ätt StatsUtsk.
måtte förändra sitt förslag, och helt och hållet utesluta
landshm ifrån den äran att deltaga i dessa eforalstyrelser.
Frih. Tersmeden: SlatsUlsk. har blifvit strängt klandradt,
dels derföre att det vid detta anslags föreslående har fästat några
vilkor, och dels för beskaffenheten af dessa vilkor. Hvad beträffar
det första, eller alt StatsUtsk. icke skulle vara befogad!, att
vid ett anslag, sådant som delta, fästa några vilkor, så är det något,
som StatsUtsk. vid flere föreg:de riksdagar, äfvensom vid denna,
har gjort, och hvilket af R. St. har blifvit mångfaldiga gånger
godkändt. Det förefaller väl naturligt alt när ett Ulsk. anser
sig kunna tillstyrka eli sä betydligt statsanslag som 90,000 r:dr,
eller 3 gånger så mycket, som K. M. begärt, meningen dermed
icke kunde vara att blott lemna detta anslag utan att uttrycka
hvad man dermed åsyftade och hvad man önskade skulle blifva
verkställdt. Denna åsigt har också gjort sig gällande i StatsUtsk.,
och Hrrme kunna vara öfvettygade derom, att anslag och vilkor
voro der så nära förbundna, att man icke ansåg dem kunna eller
böra åtskiljas. När denna sak afgjordes inom Ulsk., gick man
också försl igenom vilkoren och sedan de voro afgjorda, tillstyrktes
anslaget.
Här har äfven i afseende på den frågan blifvit klandradt, att
icke SlatsUlsk. har sammanirädt med Ekon.Ulsk., och här har t.
o. m. en eller möjligen 2:ne ledamöter yrkat, att StatsUtsk. borde
åläggas att till öfverläggning i detta ämne sammanträda med nämnde
Ekon.Utsk. Förhållandet är sådant, att Ekou.Utsk. har i prot.-  utdr. till StatsUtsk. hemställt, huruvida icke StatsUtsk. ansåg alt
i fråga om elementar-läroverken den K. propos:n borde behandlas
gemensamt af båda dessa Utsk. Som likväl denna K. propos.
var remitterad till StatsUtsk. ensamt, och ingår såsom Hrrme
vela i den stora proposm om statsverkets tillstånd och behof, så
ansåg SlatsUlsk. sig böra behandla denna fråga ensamt. Detta
gaf SlatsUlsk. också till svar på Ekon.Utsk:s hemställan, men erbjöd
sig tillika, att i fall i sådana frågor, som angå läroverkens
organisation i allmänhet, Ekon.Utsk. önskade att med StatsUtsk.
fä sammanträda, dertill samtycka. Dessutom var det väl en temligen
ovanlig åtgärd af eli Utsk., att begära att fä deltaga i behandlingen
af de mål, som åro remitterade till ett annat Utsk.
Det vanliga och det enligt grundlagen föreskrifna är, att om ett
Ulsk. har några mål lill sig remitterade hvilka det anser äfven
böra behandlas af ett annat Ulsk , så inbjudes delta sednare alt
Den 6 Maj e. m.
445
gemensamt med del förra för behandling af dessa frågor sammanträda.
Således skulle jag väl tro, att ifall delta mern. blir återremitterad!,
SlatsUtsk. får i all fred och ro behandla denna återremiss,
efter det är della Utsk. som ensamt kommit fram med
sjelfva förslaget.
Hvad beträffar vilkoren för anslaget, så medgifver jag visserligen,
att åtskilliga här gjorda anmärk:r kunna hafva sin goda
grund, synnerligast den anmärkn. emot formen, som Hr Silfverstolpe
vid l:sta och 2:dra punkten gjort. Hvad beträffar tiden,
då skolafgifterne skola erläggas, så bör den visserligen vara densamma
med tiden, då den nya staten träder i verkställighet, emedan
skollärarne eljest skulle gå i mistning af en del af sina inkomster.
Den 5:te punkten har blifvit strängt klandrad här, dels såsom
varande öfverflödig och dels såsom stridande emot kyrkolagen.
Dessa anmärkmr stå icke väl tillsammans, ty är den öfverflödig
på den grund, att del faller af sig sjelf all läraren är underkastad
den af K. M. utfärdade skolordning, så måste det icke
strida emot kyrkolagen. Huruvida den nu är öfverflödig eller icke,
det vet jag ej, men skulle tro att så är, ty min öfvertygelse är
lika med Hr von Hartmansdorffs, ali del är lärarens ovillkorliga
pligt, att underkasta sig hvad K. M:s skolordning innehåller.
Hvad beträffar den mycket klandrade föreskriften i öde punkten,
alt lärjungen icke skulle hafva förbindelser att studera de
klassiska språken, så har denna fråga blifvit så utredd af Hr von
Hartmansdorff, att det torde vara öfverflödigt för mig att vidare
upptaga den. Likväl vill jag nämna, alt det var ett vilkor, hvarpå
en stor mängd af StatsUtskis ledamöter fäste ganska mycken
vigt likasom i allmänhet vid valfrihet i ämnen, och att hvar och
en lärjunge skulle i läroverkan kunna få den fullständiga bildning,
som kunde vinnas under den lid, han der vistades. Detta
var eli af de vilkor, som man ansåg bidraga till framgången af
sjelfva anslagets beviljande. Hvad beträffar eforalstyrelsen, sä medgifver
jag visserligen, alt del är en af de punkter, som minst kan
anses tillhöra Utsk:s behandling. Utsk. har likväl varit af en an
nan
tanka, då Utsk. har föreslagit en förändring uti sammansättningen
af denna styrelse, emot hvad dårvar. föredraganden för
ecclesiastik-ärendena ansåg lämpligt på sätt stats-råds prot:n upplysa.
Huruvida denna förändring är en förbättring, lemnar jag
derhän. För min del anser jag det icke så. Hvad deremot angår
sådana styrelsers inrättande, så tror jag, att de skola blifva
af ganska mycken nytta för elemenlar-läroverken. Det är gifvet,
att örn sjelfva målsmännen, eller föräldrarne, få deltaga i sådana
styrelser, så skall ett mycket större intresse för skolan uppstå hos
allmänheten i och med detsamma som den sjelf får mera kännedom
om skolan. Det ligger i sjelfva naturen af saken, alt så
jskall gå, och vi hafva ett exempel här i Stockholm af en sådan
skolstyrelse, hvaraf följden är, att Stockholms undervisningsverk äro
åtminstone fullt så goda, om icke bättre än de i landsorterne.
Jag anser således sådana styrelser vara gagneliga, fastän jag icke
446
Den 6 Maj e. m.
derföre tror att StatsUtsk. bordt göra dem till ett vilkor; men
att R. St. gå in till K. M. med en skrifvelse och anhåller om
skolstyrelsers inrättande i allmänhet, är hvad jag anser lämpligt.
För öfrigt vill jag, såsom jag nyss yttrat, icke motsätta mig återremiss
af betänk.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att utom den af flere ledamöter yrkade propos. å
återremiss, som Hr Landtm, ansåge sig böra först framställa, hade
Hr Tersmeden begärt en propos., som icke uteslöte den förenämnde
och särskildt komme alt underställas R. o. Adis pröfning; hvarefter
Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge de emot ifrågavar.
under litt. b) i 21 punkten upptagna mom. gjorde anmärkmr
föranleda till samma momis återremitterande.
Ropades ja.
Jemte det Hr Gr. o. Landtm, sedermera framställde, att
det yrkande, hvarå Hr Tersmeden begärt särskild propos., innefattade,
att StatsUtsk borde vid återremissens besvarande, i förening
med Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. behandla de under litt. b)
i 21 punkten föreslagna vilkor, som uteslutande voro beroende
af K. M:s beslutande rätt, samt i sammanhang dermed de till
sistnämnde Utsk. remitterade likartade frågor, hemställde Hr
Landtm, om R. o Ad. instämde i denna Hr Tersmedens åsigt.
Härvid ropadas starka nej, blandade med åtskilliga ja, hvarjemte
Hr
von Hartmansdorff yttrade:
Jag har icke kunnat höra hvad Hr Tersmeden sagt i allmänhet,
och icke heller särskildt i detta fall. Jag får således fråga,
om Hr Gr. o. Landtm, tillåter, att jag säger något vidare i denna
fråga? Ar det redan slut med öfverläggningen, så får jag
icke tillfälle för R. o. Ad. förklara, hvad jag anser nödigt att
upplysa.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att R. o. Ad. förklarat öfverläggningen
i detta ämne vara fulländad, och således nu endast beslutets
fattande återstode, samt förklarade sedermera, det han trott
sig finna att den sednast framställda propos:n blifvit besvarad med
öfvervägande nej.
Pröfningen af återstående punkterne af StatsUtsk:s utlåt. N:o
124 uppskjöts till nästa plenum.
Anmäldes och lades på bordet följande från Utsksn inkomne
mern., utlåtm och betänkm, nemi. från
S ta ts- Utskottet:
N:o 147, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 38,
ang:de utgifterne under riksstatens lista hufvudtitel;
N:o 148, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
39, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens 2:dra hufvudtitel;
-
Den 6 Maj e. m.
447
N:o 149, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
73, angtde regleringen af otgifterne under riksstatens 4:de huf
vudtitel;
N:o
150, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
74, ang-.de regleringen af utgifterne under riksstatens 5:te huf
vudtitel;
N:o
151, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
90, ang:de utgifterne under riksstatens 6:te hufvudtitel.
N:o 152, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
91, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens 7:de hufvudtitel.
Lag- samt Allm. Besv.- o. E kon.Utsko 11 en :
N:o 1, i anledn. af väckt motion, om rättighet för komministrar
i annex-församlingar att utfärda s. k. begrafnings-bevis;
N:o 2, i anledn. af särskilde motioner, i fråga om upphäf
vande
af stadgandet i 14 cap. 5 § Handels-b:n samt 2 Art. 5 §
af K. M:s förnyade nåd. lego-stadga d. 23 Nov. 1833, om rättighet
för husbonde att tilldela tjenstehjon husaga;
N:o 3, i anledn. af väckte motioner om förändring i nu
gällande stadganden, rör:de legostämmo- och flyttningstid för tjenstefolk
;
N:o 4, i anledn. af väckt motion, i fråga om förändradt sätt
för utöfvande af församlingarnes granskningsrält öfver pastorernes
redovisning för kyrkornes medel;
N:o 5, i anledn. af väckt motion om tillägg till 2 mom. 6
§ af K. förordnm d. 17 April 1828, om forntida minnesmärkens
fredande och bevarande;
N:o (i, i anledn. af väckt motion om förändring af 8 § i
K. M:s nåd. resolution på presterskapets besvär d. 12 Januari
1757, i fråga om befrielse från kostnader vid syneförrättningar
för innehafvare af kapellans-boställen;
N:o 7, i anledn. af väckt fråga om förändring i sättet för
rösters afgifvande vid prestval;
N:o 8, i anledn. af väckta frågor, dels om upphäfvande af
det i K. kungörelsen d. 2 Mars 1819 stadgade förbud att, utan af
K. bef:de dertill lemnadt tillstånd, anställa svedjande å sandmo-,
bergaktig och stenbunden mark, dels ock om förklaring af de i
K. br. d. 1 Augusti 1845, särskildt gifne föreskrifter i fråga om
rättighet lill svedjande inom Blekinge län;
N:o 9, i anledn. af väckte motioner om ändring i K. kungörelsen
d. 5 Mars 1831, i fråga om liden då auktion å landet
bör vara slutad; samt
N:o 10, i anledn, af väckt motion att resandes åkdon måtte
vägas och förses med stämpel, utvisande den tyngd, de innehålla.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. £ till 11 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 9 Maj.
Tlsdageu den 9 Maj 1848.
Plenum kl. | till 6 e. m.
Justerades pleni-prot:n för d. 22 sistl. April samt f. m. d.
26 i samma månad.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af en ledamot i hvardera
af Stats-, Bevilln.-, Banko- och Ridd.Ulskm och befunnos
dertill utsedde i
Stats-Utskoltet:
efter N:o 1413. Hr Råfelt, Anton:
N:o 1960. A. Hr Montgommerie, Robert Nils Germund.
Bevill nings-Utskottet:
efter N:o 341. Frih. Lagerheim, fullm. Gr. Posse, Fredrik Salomon
:
N:o 119. Hr Duse, fullm. Hr Bergenstråhle, Claes.
Banko-U Iskottet:
efter N:o 778. Hr Leijonanckar, Fredrik Wilhelm:
N:o 792. Hr Lagerhjelm, Pehr.
Riddar hus-Utskottet:
efter N:o 2151. Hr Liljenstolpe, Axel Fredrik:
N:o 2304. Hr af Ekström, fullm. Hr Bergenstråhle, Knut.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af ledamöter att, i
permilterades frånvaro, inträda i Bevilln.- och BankoUtsk:n; och
befanns att dertill blifvit utsedd i
Bevilln ings-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 212. Hr Lind af Hageby, Carl
August Ludvig, beviljad 14 dagars ledighet räknad från
d. 6 dennes:
N:o 313. Hr Drakenberg, fullm. Hr von Schantz, Carl Jakob.
Banko-Utskottet:
under ordinarie ledamöten N:o 1. Frih. Oxenstjerna, Carl Gabriel,
beviljad 14 dagars ledighet från den 7 dennes:
N:o 1519. Hr von Döbeln, Ernst Georg.
Äfvenledes öppnades Hrr Electorers lista vid val af en suppleant
i Bevilln.Utsk.
efter N:o 1760. Hr Reutercrona Georg; och befanns dertill hafva
blifvit utsedd:
N:o 491. Hr Kalmberg, Adam Erik.
Upp
-
Den 9 Maj.
449
Upplästes följande denne dag inlemnade mern.:
l:o af Hr Peijron, Edvard Aug.:
Sorn jag oförtöfvadt kommer alt i ijensteangelägenlieter resa
lill Skåne, så nödgas jag härmed vördsamligén afsäga mig det förtroende,
alt vara en af R. o. Ad:s Eleclorer, hvarmed jag under
nu pågående riksdag blifvit hedrad, anhållande dock vördsamt alt
vid min riksdagsmannarätt få vara bibehållen.
2:o af Frih. von Höpken, Nils Albreckt:
Hos H. R. o. Ad. får jag, hindrad af enskildta angelägenheter
att vara Eloclor, afsäga mig del förtroende hvarmed jag varit
hedrad och äran anhålla om bibehållandet af min riksdagsmannarätt.
3:0 af Hr Nauckhoff, Sam. Wilh.:
I anseende till trägne tjenstegöromål, får jag härigenom äran
afsäga mig den Eleclorsbefaltning, jag innehar, under anhållan
all varda bibehållen vid min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade till dessa afsägelser sitt samtycke, i anledn.
hvaraf Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Bänkman att
sammanträda lill val af 3 Eleclorer efter Frih. Höpken, samt
Hirme Nanckhoff och Peijron.
Upplästes följande af Hr Lagerborg, Sam. Wilh., inlemnade
mern.:
Jemte det jag härmed vördsamt får afsäga mig att vara ledamot
af StalsUtsk., anhåller jag lika vördsamt om tillstånd att
fortfarande få begagna min riksdagsmannarätt innevar. riksdag.
R. o. Ad. biföll denna anhållan.
Vidare upplästes ett af Hr von Schantz, Carl Jakob,
inlemnadl sålydande mern.:
Underrättad att, vid i dag hållet val, en plats blifvit mig anvisad
i Bevilln.Utsk., får jag, med betygande af min tacksägelse
för visade förtroendet, äran anmäla att jag i morgon afreser från
Stockholm.
Hrr Eleclorer blefvo härefter af Hr Gr. o. Landtm, anmodade,
att sammanträda för alt utse en ledamot i SlatsUlsk. efter
Hr Lagerborg samt en ledamot att, i st. f. Hr von Schantz,
inträda i Bevilln.Utsk. under den ordinarie ledamoten Hr Lind
af Hageby, Carl Aug. Ludv., beviljade ledighet.
Företogs val af Bänkmän inom 7:de Bänkm:s-afd:n efter N:o
341. Frih. Lagerheim, fullm. Gr. Posse, Fredrik Salomon, och
inom 10:de Bänkm:s-afd:n efter N:o 215. Hr Ramsaij, Fullm. Gr.
Mörner, Carl Göran Dellof; och befunnos vid valförrättningens
slut, dertill hafva blifvit utsedde, inom
4 H. 29
450
Den 9 Maj.
■jule ISankm:s-afd:n: N:o 330. Frih. Silfversparre, fullm. Frih.
Stjernstedt, August Wilhelm, efter lottning med Frih. Fock,
Alexander Georg.
io:de bänkm:s-afd:n: N:o 189. Hr Rääf i Småland, Leonhard
Fredrik.
Vidare företog R. o. Ad. val af de Electorer, hvilka enl.
108 § Reg.F. och t»5 § Riksd.Ordn. skola äga att jemte Electorer
af de öfriga RiksSltn, utse comiterade lill tryckfrihetens vård;
och befunuos efter valförrättningens slut, blifvit utsedde till
Electorer :
N:o 3. Frih. Gyllenstjerna, fullm. Gr. Gyldenstolpe, Anlon Gabriel
med 42 röster.
— 20. „ Bonde, Garl Jedvard 41 ,,
— 279. „ Wrangel af Saucis, fullm. Frih. Ce
derström,
Claes Rudolf .... 41 ,,
— 370. ,, von Paykull, Johan Gustaf .... 41 „
•— 792. Hr Lagerhjelm, Pehr 41 „
— 1979. „ Brakel, Guslaf Anton 41 ,,
Suppleanter:
— 399. Frih. von Beskow, Bernhard 41 ,,
— 2243. Hr Hadorph, Daniel 40 „
sedan medelst lottning blifvit bestämdt, hvilken bland dem
som erhållit lika antal röster borde blifva suppleant.
Fortsattes pröfningen af SlatsUlskts utlåt. N:o 124, ang:de
iregleringen af utgifterne under riksslatens 8:de hulvudlitel.
Härvid förekomrao nu
22 och 23 punkterne.
R. o. Ad. biföll IJtsk.-s i dessa punkter afgifne yttranden.
24 punkten.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: K. M. har vid denna
riksd. likasom vid den föreg:de i nåder föreslagit, att anslaget för
nya elementar-skolan i hufvndsladen mätte uppföras på ordinarie
stat. Detta skedde likväl icke dä; och StatsUtsk. har icke eller
nu förordat det, utan att likväl uppgifva något skäl för dess afslyrkande.
R. o. Ad. torde lätteligen finna, att det nu icke är
fråga om eli nytt anslag, utan blott att det anslag skolan redan
äger måtte blifva på ordinarie stat uppfördt. Skälet hvarföre man
önskar detta, är naturligtvis det, att kunna gifva en stadga åt
denna skolas tillvaro, hvarigenom lärarne tillförsäkras om fortfarande
bibehållande af deras löner för den lid de vid skolan
tjenstgöra, och icke blott från riksdag lill riksdag. Eldigt min
tanka bör en skola, der försök med nya metoder anställas, vara
ständig; ty det är icke sagdt alt det lärosätt, som nu anses vara
bäst, icke kan undergå förbättringar. För sådan händelse är det
Den 9 Maj.
451
nödigt ali en skola finnes, der försök kunna anställas utan att
derigenom någon rubbning sker i öfriga skolors jemna gång, hvilken
efter allmän regel bör fortsättas. Intet ställe är dertill lämpligare
än hufvudstaden, der de föräldrar, som möjligen hysa misstroende
emot nya metoder, hafva tillfälle att insätta sina barn i
andra skolor, hvarest sådana lärosätt följas, efter hvilka föråldrarne
sjelfva blifvit uppfostrade och dem de gilla. Tilloppet af skolungdomen
i hufvudstaden är dessutom så stort, alt den icke rymines
i de vanliga skolorne. Jag kan således icke inse hvarföre
man fortfarande skall blott t. ex. bevilja anslaget lill nya elementar-skolan,
utan yrkar på dess uppförande på stat, och anhåller
fördenskull att II. o. Ad. ville till Utsk. återremittera förevar.
24:de punkt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Ehuru jag visserligen
icke vill motsätta mig den återremiss, Hr von Hartmansdorff
begärt, anser jag mig dock böra fästa uppmärksamheten derpå, att
StatsUtsk., uti sitt förslag lill öfvergåhgsslal för clcmcntar-läroverken,
uppfört aflöningshéloppet för ifrågavar. skola till 7,950 r:dr
årligen. Den kommer således lika med alla andra skolor på öfvergängsstat,
och vid sådant förhållande torde de nu anslagnc
0,800 r:dr icke behöfva särskildt tillförsäkras skolan, enär de äro
iubegripne i öfvergångsslalen.
Ilr von Hartmansdorff: Om StatsUtsk. alldeles borttagit
denna mening, så hade, på sätt Frih. Tersmeden säger, någon
tvetydighet icke uppstått. Men nu uppkommer den, att först
omnämnas 7,950 r:dr såsom hörande lill den för elementar-läroverken
i allmänhet fastställda öfvergängsslat, och sedermera föreslås
att del ”vid sist 1. riksdag af anslaget till elemenlar-läroverketi
för nämnde skola anvisade årliga beloppet 0,800 r:dr måtte
på enahanda sätt fortfarande utgå.” Då utgick summan endast
lill nästa riksdag. Det ser följaktligen ut, som skulle endast det
belopp, hvarmed 7,950 r:dr öfverstiga 0,800 r:dr vara på ständig
stat uppfördi; men den sistnämnde summan deremot endast
vara tilt nästa riksdag anvisad. Denna otydlighet eller motsägelse
i Stals-Ulsk:s betänk, anser jag böra föranleda till en återremiss.
Då nu nr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge
de emot 24 punkten gjorde anmärkmr föranleda till densammas
återremitterande, ropades ja och nej, hvarefter Hr Landtm, förklarade,
det han trott sig finna, att ja härvid varit öfvervägande.
25 punkten.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Jag fruktar att något
misstag här blifvit begånget af StatsUtsk. Den i denna punkt
omnämnda summa af 12,480 r:dr är icke af föreg:de R. St. an
visad
att utgå på enahanda sätt, som emeritilönerne för universilels-lärare.
Det nu ifrågavar. anslagsbeloppet är beräknadt folskollärare,
som taga afsked, men derjemte är det medgifvet att
besparingarne å detta anslag må fä användas till arfvode åt
29 *
452
Den 0 Maj.
vikarier för de ordinarie lärarna, hvilka sednare i händelse
de behöfva tjenstledighet ej äro skyldige alt afstå mer än j af
sin lön åt vikarien. Det torde tillåtas mig att närmare redogöra
för denna fråga, öli den nåd. proposm om statsverkets
tillstånd och behof, söm K,. M. vid sisth riksdag afgaf, heter det
sidan 47: ”Få saker äro af den vigt för både skolan och kyr
kan,
som beredandet af lifsbergning för föråldrade skollärare, ulan
att de må behöfva söka sin tillflykt till presterliga lägenheter;...
börande delta anslag, om del något år eller i något stift blifvit
odisponeradt, till eli följande år reserveras och lemna bidrag till
någon gång saknade, alltid otillräckliga vikarie-arfvoden, när till
afsked med full pension ännu icke berättigade ordinarie lärare
mäste af giltiga skäl permitteras och ofta icke förmå utgöra —
aldrig kunna åläggas — större arfvoden lill sina vikarier, än J
af den förut nog otillräckliga lönen. K. M. föreslår således R.
Sl. — — — således ett belopp af 12,480 r:dr årligen anvisas
att för behofvet af K. M. disponeras.” Uti den tind. skrifvelse,
hvaruti R. St. besvarade nyssberörde nåd. propos., yttrade R. St.
att, ”i likhet med hvad E. K. M. nådigsl föreslagit, hafva R. St.
å elementar-läroverkens stat uppfört 12,480 r:dr årligen, alt af
E. K. M. i nåder disponeras till eremiti-löner för gymnasii- och
skole-lärare inom rikets stift och Slockholm.” Häraf torde R. o.
Ad. finna, att förhållandet med detta anslag är helt annorlunda,
än med de anslag till universiteten, som äro uppförda å 9:de hufvudtiteln
eller allmänna indragningsstaten. Ty de besparingar,
som uppstå på anslagen under 9:de hufvudtiteln skola blifva en
behållning för statsverket, hvaremot enligt K. M:s beslut vid flere
tillfällen, utaf de reserverade besparingarne å ifrågavar. anslag
medel anvisats lill hjelp åt skolelärarnes vikarier. Jag anhåller
af dessa skäl om återremiss och tillstyrker StatsUlsk. alt låta med
detta anslag få förblifva på samma sätt, som vid förra riksdrn beslöts,
och att således någon öfverflyltning från den 8:de till den
9:de hufvudtiteln icke måtte ske.
R. o. Ad. ansåg de emot förevar, punkt gjorde anmärkn:r
föranleda till återremiss.
26, 27, 28, 29, 30 och 31 punklerne.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter yttrat och
hemställt.
32 punkten.
Frih. Cederström, Claes Rud., anförde dels mundtligen
dels skriftligen:
Jag anhåller vördsammast, att få underställa R. o. Adis pröfning
följande korta framställning.
Gymnasliska oentral-instilutet, har fått alla sina föregide statsanslag
med afseende på militär- och pedagogisk gymnastik. Det
nu ifrågavar. afser ock samma ändamål. Kändt är dock, att jemte
undervisningen i dessa delar, utöfvas ock vid institutet sjukgym
-
Den 5 Maj.
453
nastik. Denna, af lärarenas enskilda industri beroende, omstän
dighet
gör det i dubbelt hänseende vigligt, att ett reglemente fin
nes
för institutet, hvarigenom det kan blifva för Konung och
Ständer möjligt, alt bedöma, huruvida de gjorda anslagen användas
för sitt rälta ändamål. Sådant reglemente lärer ej ännu finnas,
och har ej kunnat åstadkommas, oaktadt yrkanden derpå ofia
blifvit gjorde. Lämpligt vore derföre, att, om denna nu föreslagna
förhöjning i anslaget skall beviljas, dervid fästas vilkoret, att
behörigen godkändt reglemente skall vara uppgjord!, innan statsanslaget
får utbekommas, hvadan en ålerremiss i denna syftning
torde vara nödig.
För öfrigt får jag förklara, att min mening ingalunda är att
bestrida det tillstyrkta anslaget. Tvertom anser jag detsamma vara
föreslaget till snarare lågt, än för högt belopp. Aterremiss
begäres endast i akt och mening att del förbehåll, som synes
tjenligt, vid beviljandet göres.
Hr Silfverstolpe: Jag vill icke yttra mig ang:dé den siste
värde talarens framställning om behofvel af att utfärda ett reglemente
för det gymnastiska central-instilutet här i Slockholm,
utan har jag endast begärt ordet för att i anledn. af del utaf
honom begagnade uttryck, att della borde stadgas såsom ett vilkor
för anslagets beviljande, anmärka, att det i allmänhet icke är
skäligt att R. St. fästa några vilkor vid beviljande af anslag, och
isynnerhet då när dessa vilkor äro af rent administrativ beskaffenhet,
sådant som det af honom föreslagna utfärdandet af ett reglemente
för meranämnde inrättning.
Frih. Cederström: Om ordet vilkor, på sätt Hr Silfverstolpe
yttrat, är mindre lämpligt, så häller jag naturligtvis icke
derpå; ulan önskar blott att orden, med undvikande af det såsom
otjenlig! förklarade uttrycket, så blifva ställda, att det äskade beloppet,
som man är benägen att bevilja, likväl icke mätte utgå
förr, än ett af önskningarne länge påkalladt reglemente blifvit godkändt,
eller åtminstone till fastställelse behörigen anmäldt.
Frih. Tersmeden: Då Frih. Cederström, hvilken år den
ende, som yttrat sig för ålerremiss, icke synes hafva något emot
sjelfva det äskade anslagets beviljande, utan endast vill hafva några
ord tillagde lill beslutet derom, så hemställer jag, om icke
rättast vore att R. o. Ad. nu bifaller ifrågavar. punkt, hvarefter
det står Frih. Cederström fritt, att, i anledn. af detta beslut, väcka
fråga om ett reglemente för gymnastiska central-inslitulet i form
af motion, som måhända lämpligast torde höra remitteras till
Ekon.Ulsk. Jag anhåller derföre om propos. lill bifall.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
hvad Utsk. i 32 punkten tillstyrkt, ropades ja jemte ett eiler
annat nej, hvarefter Hr Landtm, förklarade, det han funnit ja
hafva öfverrösta! nej.
33, 34, 35, 36, 37, 38 och 39 yunk terna.
454
Den 9 Maj
R. o. Ad. biföll hvad Ulsk. i dessa punkter tillstyrkt och yttrat
40 punkten.
Hr Silfverstolpe: Jag är visserligen af den öfvertygelsen
att de anslag, som K. M. för de i denna punkt omnämnde ändamål
äskat, äro af mycken vigt. Jag vill likväl icke nu särdeles
fästa mig vid den löneförhöjning, sorn är begärd för professorn
vid veterinär-inrättningen, men deremot anser jag ett afslag å
den begärda lönelillökningen för inrättningens instruktionssmed skola
skadligt verka på densammas verksamhet. Denne smed bar till
åliggande att undervisa eleverne, hvilka sedermera dels qvarblifva
i hufvudsladen, och dels utgå till landsorterne för att sålunda
mera allmänt sprida kännedomen, om huru en ordentlig skoning af
hästar bör ske. Denne smed får ej arbeta annat än för veterinär-inrättningen
och han åtnjuter, om jag ej bedrar mig, endast
en lön af 300 r:dr, ett belopp, som jag är öfverlygad han mycket lätt
skulle kunna förtjena om han inrättade en egen smedja och idkade
hofslageri. Denne person bör likväl äga mera kunskaper och skicklighet
än smeder i allmänhet. På dessa skäl och dä jag anser
det omöjligt för inrättningen att med den nuvar. aflöningen få en
fullt lämplig person lill tjenstens skötande, eller bibehålla den de
redan hafva, anser jag den äskade tillökningen böra beviljas, samt
anhåller derföre om återremiss af denna punkt.
Frih. Toll, Gustaf: Jemte det jag helt och hållet instämmer
uti hvad Hr Silfverstolpe yttrat, anhåller jag få yttra den
öfvertygelsen, att jag anser den ifrågavar. inrättningen vara af
den nytta för landet, att den begärda förhöjningen deraf i måugfalldig
måtto ersattes.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter framställda propos., om R.
o. Ad. ansåge de gjorde anmärkume föranleda till 40 punktens
återremitterande, besvarades med starka ja jemte ett eller annat
nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade, alt han funnit ja härvid hafva
varit öfvervägande.
41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 48, 49, 50, 51 och 52
punkterne.
Hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt och yttrat, blef af R.
o. Ad. bifallet.
53 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Som jag vill erinra mig all föredragningen
af l:sla punkten i della betänk, uppsköts, för att
äga rum i sammanhang med den nu förevar, punkten, anhåller
jag vördsammast, alt berörde l:sta punkt måtte få uppläsas.
Hr Gr. o. Landtm, upplyste i anledn. häraf, att R. o. Ad.
i afseende på l:sta punkten beslutat, att med pröfningen deraf
skulle uppskjutas tills 53 punkten blifvit afgjord.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller likväl att den lista
punkten uppläses, på det man må erinra sig hans innehåll.
De'as fts !tt»j
455
Sedan till följe häraf lista punkten af Utskis förevar, utlåt,
blifvit uppläst, biföll R. o. Ad. Utskis hemställan i den nu föredragna
53 punkten.
Den nyss upplasta lista punkten företogs härefter till afgörande,
och biföll R. o. Ad. jemväl Utskis deri afgifna yttrande.
54 punkten.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om icke R. o. Ad. funne
att denna punkt ej erfordrade någon åtgärd.
Härvid ropades ja, hvarjemte dock
Hr Silfverstolpe anmälde sig och yttrade:
Jag hemställer vördsammast till R. o. Ad., huruvida icke
riktigast vore att besluta bifall lill hvad Ulsk. i denna punkt
yttrat. Utskis framställning går nemi. derpå ut, att öfrige lill
denna hufvudlitel hörande anslag, derom Ulsk. icke yttrat sig*
må af R. St. beviljas att utgå till enahanda belopp som hittills.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm, att enl. hans
uppfattning ifrågavar. punkt endast innehölle en anmälan, att
åtskilliga Side hufvudtiteln tillhörande anslag blifvit af Ulsk. föreslagne
till samma belopp som tillförene, men att likväl, då Hr
Silfverstolpe yrkat bifall dertill, hinder för fattande af eli sådant
beslut ej torde förekomma.
Hr von Hartmansdorff! Jag tror för min del, att det
H. Ståndet gerna kan förblifva vid den propos., som Hr Gr. o.
Landtm, redan framställt, och vid det beslut, som redan är fattadt.
Annars skulle det se ut som skulle de ordinarie anslag,
hvilka blifvit orubbade, icke kunna fortfara, utan förnyadt beviljande
deraf vid hvarje riksdag. Så har det aldrig förr tillgått,
och bör icke heller nu sä ske.
Hr Silfverstolpe förklarade, att han ville afstå från sin
ifrågavar. hemställan.
55 och 56 punk ter ne.
R. o. Ad. biföll hvad Ulsk. i dessa punkter tillstyrkt och föreslagit.
57 punkten.
Hr Silfverstolpe: Då R. o. Ad. återremitterat en föregtde
punkt, angide aflöning till kapellpredikanter i Bogens och Lekvattnets
kapellförsamlingar, torde äfven denna punkt böra återremitteras,
på det alt, i händelse den föreslagna adöningen för berörde
predikanter beviljas, den sista strofen i förevar, punkt måtte
blifva utesluten. Denna strof har nemi. följande lydelse: ”dels
att attoningen för de inom församllngarne anställde prestmän,
utan statsverkets betungande, af lörsamlingsboerne bekostas”.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke erinra mig annat,
än att det jemväl var fråga om någon allöuing åt kyrkobeljeuin
-
450
Den U Maj.
gen. Det förekommer mig som hade det varit Frih. Cederström,
hvilken gjorde anmärkmr i det afseendet. Han lärer således
kunna upplysa, huru härmed sig förhåller.
Hr Silfverstolpe: Om jag ej hedrager mig, (innes det i
O.de hufvudliteln en punkt angrde aflöning ät kyrkobetjening uti
ifrågavar. socknar, roed hvars föredragande R. o. Ad. beslutat skola
anstå, intilldess denna hufvudlitel blifvit genomgången. Del är
troligen derpå Hr von Hartmansdorff hade afseende, då han nyss
yttrade sig.
Hr Gr. o. Landtm, upplyste, att af de i nu förevar, utlåt,
förekommande punkter, epdasl den 4:de hade sammanhang med
ifrågavar. punkt.
Frih. Cederström: Vid föredragningen af cn uti förevar,
betänk, förut förekommande punkt, rörde dessa kapellförsamlingar,
fästade jag uppmärksamheten derpå, alt uti den före denna
8:de hufvudlitel lill pröfning företagna 9:de hufvudliteln, jemväl
finnes en punkt, rörde aflöning ät kyrkobetjening i berörde församlingar,
hvilken punkt blifvit af Ii. o. Ad. uppskjuten, och jag
hemställde då, om icke denna sistnämnde fråga borde i sammanhang
med den förra till behandling upptagas. Jag erhöll då
af Hr Gr. o. Landtm, det svar, att merberörde punkt af 9:de
hufvudliteln skulle komma i öfvervägande, sedan hela den 8:de
hufvudliteln blifvit pröfvad. Detta är anledmn hvarföre jag icke
gjort någon anmälan derom vid nu ifrågavar. tillfälle; i tanka ali
å den tid, hvartill hänvisning är leornad, framkomma med det
vördsamma yrkande, som af mig åsyftas.
R. o. Ad. ansåg de emot den förevar. 57 punkten gjorde
anmårkmr föranleda till ålerremiss.
58 punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag finner visserligen icke de
skäl, StatsUlsk. anfört till afstyrkande af K. M:s nåd. propos. i
detta hänseende, vara giltiga, men då Ulsk. tillstyrkt så betydliga
anslag för läroverken i allmänhet, och då man beklagligtvis
funnit alt den nu ifrågavar. skolan icke ansetts värdig alt få anslag
på ständig stat, kan jag ännu mindre hoppas att man beviljar
henne medel lill eget bus. Jag mäste följaktligen ställa
milt hopp lill en kommande riksdag, dä denna skola måhända
får röna eli bättre öde.
R. o. Ad. biföll Utsk:s i 58 punkten afgifna yttrande.
59 punkten.
Hr Ribbing, Arvid, anförde skriftligen:
Jag vet icke hvarför Ulsk. funnit mindre vigligt att föreslå
tillsyn å folk-skolorne, än å elemeutar-skolorne. Till Utsk:s kännedom
har genom ett mitt utförliga anförande vid denna 8:de
hufvudtitel kommit det tvifvel som jag både vid denna och föreg:de
riksdagar yppat derom, att presterskapet i allmänhet iakttaga dea
Den !) Maj.
457
tillsyn å dessa folkskolor, hvartill kyrkolag och skolstadga dera
förbinda, och dä dessa tvifvel lika litet vid föreg:de, som vid
denna riksdag blifvit undanröjde genom upplysningar från Konungens
rådgifvare för undervisningsväsendet, sä synes, som Utsk.
bordt lemna uppmärksamhet åt hvad jag anfört. Måhända ämnar
Utsk. framgent särskildt yttra sig öfver hvad jag föreslagit,
men det blir i så måtto för sent, som Utsk. nu redan bifallit
hvad jag yrkat malte afsläs: nemi. anslagets fortgående lill folkskolorna
innan ännu sådana åtgärder blifvit vidtagne, som förvissa
alt detta anslag är och blir till gagn och icke till skada.
Till gagn kan det vara om presterskapet drager försorg att barnen
i skolan få lära sig Gudsfruktan, goda seder och ordning, såsom
kyrko- och skollag ålägga presterskapet; lill skada åter, om,
såsom jag befarat i allmänhet, presterskapet föga bry sig om landets
folkskolor eller att iakttaga den dem der älagde tillsyn och
lin der visnings-skyldighet; ty att hopa hvarje församlings skolungdom
till 50- eller 100-tal omkring en yngling, som ofta sjelf
icke är annat än en föga bildad nyläring från seminarium och
lemna barnen och honom på egen hand utan tillsyn och utan
annan religionsundervisning än den visserligen nödiga, men icke
tillräckliga ulanläsningen, i synnerhet då folkskolorne varit och
ännu äro i deras begynnelsetid, då brist på lärare förefunnits
och man vid valet icke alltid fått vara så nogräknad, del kan
icke lyckas, utan föranleda, hvad man ofta af föräldrarne får höra,
att barnen komma sämre från folkskolan än de gått dit. Under
sådane omständigheter, månne man icke bör innehålla med
sina välmente anslag, intilldess man försäkrat sig om att, så som
sagdt är, de icke mera skada än gagna; och månne man icke
bör besinna hvilka krafter som anlitas, då man, utom statsmedel
och hvarje persons afgift, äfven lagstiftar alt tvinga möjligen motvilliga
föräldrar att lemna deras barn till en skola der det är
ovisst om dygd eller odygd inläres. Ju friare statsförfattning,
ju mera genomförd personlighetsprincip man önskar, ju angelägnare
att från barndomen bibringa personerne principer, som reformera
hjerta och sinne från inneboende sjelfsvåld och egenkärlek
; alltså för tidens lagar och framtidens hopp är frågan om
denna svenska ungdomens uppfostran vigtigare än hvarje annan,
sorn tillhörer samhällets lagstiftning. Vår gamla kyrkolag sedan
1600-talet har varit den enda, som, hvad angår allmogens ungdom,
härom handlat, men, på sätt jag tillförene vid denna riksdag
utredt, legat orörd ända sedan Carl XI utfärdade den. De
omarbetningar man försökt, hafva icke ledt lill någon följd och
den seduaste har blifvit utställd till konsistoriernas hörande, ulan
alt viss tid blifvit förelagd för utlåtandes afgifvande; men det är
i alla fall mindre lags stiftande än lags eflerlefvande, som inom
samhället tarfvas och derföre vågar jag i R. o. Ad:s minne återkalla
min under riksdagens lopp härstädes utförda, men af Stalsoch
Ekon.Ulskm ännu obesvarade motion: om vägran af anslag i
nu förevar. 8:de litel intilldess K. M:s Regering föranstaltat om
nödig tillsyn, utgången från en ecclesiastik öfverstyrelse å under
-
45S
Den 9 Maj.
lydande biskopar, öfrige prester och skolelärare, till hvilka de
tjenligaste borde utväljas. Utsk. har sjelf föreslagit, i 11 särskilta
punkter, vilkor för tillsynen å elemeutarskolorne. Jag återupprepar
min motion om dylika kontrollers behöflighet äfven för
folskolorne. De skulle, om Utsk:n ej utfinna någon bättre, enligt
hvad jag redan föreslagit, kunna innefattas i följande stadganden:
l:o
Urval inom församlingarne göres af dem, som skola bildas
till skollärare-kandidater, derom de böra medföra behörigt
sockenslämmo-prot., då de infinna sig vid seminarium för folkskolelärare.
2:o Vederbör, presterskap inställer sig i fasta skolorne minst
en gång i veckan och i de flyttbara hvarannan, eller der flere
åro samtidiga, hvar 3:dje eller 4:de vecka, för öfvervarande af undervisningen
och tillsyn alt den i alla delar ordentligen tillgår,
samt sjelf, enl. 10 § skolstadgan, meddelar undervisning i religionen.
3:o Kontraktsprosten visiterar minst en gång under skolterminen
hvarje skola inom kontraktet, dervid prut. upprättas om
huru skolan befinnes, när, och huru länge hvarje gång presterlig
tillsyn och undervisning der lemnats.
4:o I de mindre stiften, såsom Wisby och Kalmar, der icke
flere församlingar finnas, än som möjligen kunna hinna ali årligen
visiteras, fullgör biskopen, enligt 24: 6. Kyrkolagen och 13 §
Skolstadgan, denna visitation och dervid, således minst en gång oui
året, examinerar skolans ungdom och derigenom gör sig underrättad
huru underlydande presterskap och skollärare fullgjort deras
ansvarsfulla kall. I de större stiften, såsom Upsala och Lunds,
der biskopen icke kan hinna att sjelf i alla församlingar årligen
visitera, förordnar han, i stöd af 24 cap. 5 § kyrkolagen, konsi
storiales
till sitt biträde, så att visitationen icke i någon må
uteblifva.
5:o En centralstyrelse för undervisningsverket i riket bildas.
6:o Vid alla domkapitel i riket anställes visitation minst
hvart 3:dje år af chefen för ecclesiaslik-deparl. elter den Konungen
dertill förordnar, och dertill äfven i otterne tillses huru ofvanstående
föreskrifter blifvit iakttagne och huru de, från och
till konsistorierne, lemnade uppgifter med verkliga förhållandet
sammanträffa.
7:o Då skolrevision hålles, infinna sig äfven stiftens seminarie-föreslåndare,
vid den tid då folkskolans angelägenheter afhandlas,
vare sig till följd af skol-revisions-handlingar eller biskopens
och andre vederböra förslag i sådane ämnen.
8:o Prest, som emot skolstadgan eller ofvanstående föreskrifter
bryter, ansvare, enl. grunderne i nya kyrkolags-försl agot, Usta
och 2:dra gången med böter motsvarande från och med | t. o.
m. hela hans löne-inkomst. Ar ej med embete eller tjenst viss
lön eller annan inkomst förenad, bote från och med 25 t. o. m.
100 r:dr b:co. Kommer han 3:dje gången åter, varde från prestembetet
afsatt.
Den 9 Maj.
459
Älal erno! stiftstyresman, elter den hans tjenst förrättat, utföres
vid stiftsstadens rådhusrätt, och emot annan prest vid domstol
i orten, i vanlig ordning. Anglfvelser i domkapitlet mot
prest eller annan kyrkans tjenare för embets- eller tjenstefel i
allmänhet, och sonr ej rör sjelfva läran, skola genast gifvas K:s
b ef: de tillkänna.
Ansvarsbeslämmclserne i sednare punklerne äro i öfverensstämmelse
med dem kyrkolags-comilén sjelf föreslagit i 10 cap.,
och torde derföre finnas mindre motbjudande, dä man i alla fall
bör hoppas all de icke så ofta skola behöfva tillämpas, synnerligen
om R. o. Ad:s beslut vid sista plenum, alt skilja skolans och
kyrkans löne- och befordrings-lagar, vinner framgång, då derigenom
en stark väckelse och uppmuntran till lif och verksamhet
lemnäs kyrkans tjenare, sorn icke mera behöfva se sig förbigågna
af skolelät arne.
För erhållande af den redan här beviljade ålerremissen af
de sladganden SlatsUtsk. föreslagit för tillsynen å elementarläroverken
m. m., anförde flere talare härstädes, bland andra Hr
Tersmeden, såsom skäl att Utsk. bordt, i sammanhang med sine
förslag, äfven yttra sig ang:de den af både Regering och enskildte
begärda öfverslyrelsen för undervisningsverket och att på sätt
doktor Stenhammars reservation innehåller, sammanträde för dessa
frågors behandling äfven fordrades med Ekon.- och LagUtskm.
Till Ekon.- och SlalsUlskm är min motion redan remitterad och
jag bar icke något emot om Utskm för sammanhangets skull och
i öfrigt finna nödigt äfven anlita LagEtsk.
De föreskrifter, som inom delta rum blifvit antagne för folkskolans
bästa, skulle icke hafva varit fruktlösa om de vunnit
framgång. Jag har här lill hands R. o. Ad:s prot. för d. 17
Febr. 1841. Dä yttrade den som nu ibland oss förer ordet, följande
om folkskole-stadgan:
”Jag har i allmänhet i denna författning önskat att så litet
som möjligt måtte reglementeras och händerna bindas på dem,
hvilka skola handhafva undervisningen i skolan, men det oaktadt
måste jag i detta fall yrka qvarstående af stadgandet att presters
kape t skola winst en gäng i veckan besöka fasta skolor ne
etc.”, och delta blef äfven R. o. Ad:s samt sluteligen Sländernes
beslut; men det bestämda stadgandet uteslöts i skollagen, ehuru
det heter i begynnelsen deraf, att densamma blifvit utfärdad med
hufvudsaklig! gillande af hvad R. St. hemställt; och följden af
detta uteslutande har blifvit — hvad J veten, mine Hrr! Jag
har förut utförligen yttrat mig derom. Men blotta sladganden
hjelpa i alla fall icke. Det är derföre jag motionerade tillsyn
och kontroll, ytterst från styrelsen, förvissad att om biskopar, och
de, hvilka tillsynen å skolor vidkommer, bättre fullgöra deras
vigtiga embeten, vi en gång skola komma ifrån dessa frän riksdag
lill riksdag återkommande yrkanden om biskops-embelenas
indragning, blott det icke glömmes hvad Gustaf Wasa genom den
eftertånkliga Westerås ordinantia äfven reglerade och stadgade:
460
Den 9 Maj.
att evangelium efter den dagen skulle läsas i alla skolestugor, ”efter
de ju äro christeliga skolor”.
Frill. Tersmeden: I anledn. af Hr Ribbings förfrågan hvarföre
hans motion icke blifvit besvarad i sammanhang med frågan
om anslag lill folkskolorna, ber jag alt få lemna den upplysning,
alt denna motion befanns vid genomläsandet bestå af så mångfaldiga
stadganden och förslag, att den ansågs böra behandlas af
Stats- och Ekon.Utsk:n gemensamt, hvadan den öfverlemnades åt
vederbör, afd. Ulsk. ansåg jemväl att ifrågavar. anslag, hvilka äro
föreslagne att förfarande utgå till enahanda belopp med hvad de
vid förra riksdagen utgjorde, icke borde sammanblandas med den
af Hr Ribbing väckta motion.
Frih. Cederström: Jag tror väl icke presist att det varit
så alldeles nödvändigt, att R. o. Ad. skulle å nyo få afhöra det
förslag, sora för någon tid sedan af Hr Ribbing blifvit afgifvet.
Deremot kan jag icke dela den siste talarens åsigt, att ju icke
den värde ledamoten haft rätt att af StatsUlsk. fordra, det Ulsk.
tagit hans anförande uti öfvervägande, i sammanhang med Utsk:s
utlåt, öfver den i denna punkt omnämnda K. propos., hvarmed
de ämnen han vidrört, synas stå i nära samband. Hvad åter angår
innehållet af berörde anförande i öfrigt, torde det tillålas mig,
att, i afseende på dess emot preslerskapet riglade beskyllningar
för uraktlåtenhet alt ställa sig gällande lag till efterrättelse, fästa
uppmärksamhet derpå, att dylika klagomål icke tillhöra R. St. alt
till bedömande upptaga. Jemväl i fråga om öfrige delar af förbemälde
anförande, är ingalunda min mening, althar afgifva någon
förklaring om mitt instämmande derutinnan. Men på samma
grund, som jag bemödat mig att ådagalägga Hr Tersmedcns
rätt att få sin motion pröfvad i sammanhang med den i samma
sak aflåtne propos:n, på samma grund bör jag oek förena mig
med Hr Ribbing i dess yrkande af enahanda art, hvad hans anförda
meningar beträffar. Ett annat förfarande skulle å min sida
innebära en partiskhet, dertill man ej bör göra sig skyldig.
Oaktadt mina skiljaktiga åsigter rör:de vissa delar af innehållet
uti den sistberörde värde ledamotens framställning, instämmer
jag alltså, till följd af ofvan anförda skäl, uti hans begäran om
återremiss.
Hr Printzensköld, Carl: Jag har alltid varit af den
lankan, som jag äfven här ofta uttalat, att det är mindre lämpligt
alt vid statsanslags beviljande fästa vilkor, som skola lända
K. M. till efterrättelse vid anslagens disponerande. Det må vara
riktigt och är R. St:s rättighet att bestämma sådana vilkor då
de angå vigtigare frågor, de der äro af beskaffenhet att K. M. icke
bör ensamt deröfver besluta. Här är icke förhållandet sådant.
Ty hvad beträffar regleringen af undervisningen vid folkskolorna,
så kan väl ingen dertill vara mer behörig än K. M., som, efter
vederböra hörande, säkrast och med största sakkännedom kan
derom förordna. R. St. hafva icke heller vid föreg:de riksdagar,
Dea 9 Maj.
401
då fråga om anslag lill folkundervisningen Uppstått, stadgat sådana
vilkor, och jag skulle icke tro det vara skäl, att nu inträda
på denna hana. Enär en motion i ämnet, oberoende af StalsUtsk:s
ifrågavar. betänk., blifvit väckt och ännu är beroende på
åtgärd af Stats- o. Ekon.Utskm, anser jag lämpligast vara, att
motionären ville uppskjuta all begäran om åtgärd derutinnan, intilldess
dessa båda Utsk. inkommit med sitt yttrande deröfver.
Om R. St. vid blifvande behandling af hans motion finna sig böra
uppgöra ett reglemente i den syftning, han föreslagit, är jag
öfvertygad att K. M., i fall Han finner de föreslagne stadgandena
nyttiga och nödiga, icke lärer underlåta att derom till allmän
efterrättelse utfärda kungörelse, ulan all sammanblandning med
frågan örn anslag lill folkundervisningen. Jag tillstyrker således
bifall till Ulsk:s utlåt, i denna punkt under den form, det
nu äger.
Hr Gr. o. Landtmrs härefter framställda propos. till bifall
å hvad Utsk. i 59 punkten tillstyrkt och föreslagit, besvarades
med starka ja, jemte åtskilliga nej; hvarpå Hr Landtm, förklarade,
det han funnit, att ja härvid varit öfvervägande.
Hr Ribbing: Då mina anmärkn:r således icke blifvit återremitterade
till StatsUtsk., anhåller jag att de måtte få gå till
Stats- o. Ekon.Utskm, för att der pröfvas i sammanhang med hvad
i öfrigt blifvit rör:de ämnet uti min motion framstäldt.
Uppå af Hr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf framställd propos.
, biföll R. o. Ad. alt Hr Ribbings ifrågavar. anförande finge
remitteras till Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskm.
CO punkten.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt.
61 punkten.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag är visserligen icke medlem
af något nykterhetssällskap och jag tillstår att jag någongång icke
kunnat godkänna det allt för långt drifna nit, som åtskilliga medlemmar
af dessa sällskapet' låtit komma sig till last; men jag anser
dock att idéen för deras verksamhet omfattar ett af de vigtigasle
föremål för fäderneslandet. Ty man kan icke bestrida,
all det ju är fyllerilasten som kanske mest af alla laster verkat
skadligt på Svenska folket så väl i fysiskt som moraliskt afseende,
och att denna last, om den ytterligare får utbreda sig, hotar
alt undergräfva grundvalarne för nationens bestånd. Man måste
således bära högsta aktning för dessa sällskaper och söka befordra
deras verksamhet. Jag måste då tillstå, att jag ansett skäligt
vara, att ehuru små tillgångarne än må vara, och huru många andra
vigtiga utgifter än må vara för banden, man likväl bör bevilja
den begärda ringa summan, och jag tillstår att det skulle såra min
känsla, om R. St. vägrade att genom ett bifall uttrycka den vigt
de fästa vid det ädla föremålet, nykterhetens befrämjade, och det
vid samma riksdag, då ett Utsk. under namn af husbehofsbränning
462
Den 9 Maj.
tillstyrkt mot iinga afgifler en tiltverkningsrätt af detta riksfördertliga
fluidum, i en skala, som för 20 år sedan skulle kallals
fabriksrörelse i stort, och då man t. o. m. hört röster yrka skattfrihet
för en sådan husbehofs-lillverkning af den rusgifvande drycken.
För min del anhåller jag således om återremiss af denna puukt.
Frih. Cederström: Utan att hvarken bestrida frågans vigt
eller tillerkänna den alt äga en sådan, har StatsUlsk. ansett sig
böra afstyrka del begärda anslaget, dels på grund af statsverkets
knappa tillgångar, dels ock derföre att Disk. trott sig kunna ifrågasätta
huruvida det med anslaget afsedda ändamål på lämpligaste
sätt må kunna befordras genom uykterhels-skrifters ingifvande
och nykterhels-talares kringsändande. Hvad tillgångarne beträffar,
så har Utsk. icke funnit dem otillräckliga, då det varit
fråga om de mest betydliga anslag till fängelse-byggnader, fångvård,
lagverk, polis och andra dylika ändamål, hvilka tyvärr blifvit,
man mäste medgifva det, till en stor del ganska nödiga.
Hvarföre vill man icke gå till källan och upphofvet af en myckenhet
utaf del onda, som man öfverklaga!-, och som gifvet’ så stor
auledn. till alla de ofvannämnde utgiflerne. Jag är öfvertygad
att om man kunde släfja fyllerilasten, så skulle brottens antal
minskas, och, i samma mån, mindre antal fängelser och mindre
kostnader för fångvården behöfvas. Hvad beträffar det andra
anförda skälet, dervid Utsk. ifrågasatt huruvida de föreslagna åtgärderna
voro de lämpligaste, så har Ulsk. icke uppgifvit andra åtgärder
som kunde vara bättre, eller ens påstått att de ifrågaslällde
åtgärderna icke skulle äga någon grad af lämplighet; Ulsk.
har endast sagt, att de måhända icke ägde den högsta graden
deraf. För min del tillerkänner jag dessa Ulsk:s invändningar
ett ringa värde, ty de misskänna det lefvande ordets makt att
inverka på menniskors sinnen, då likväl i sjelfva verket föga något
mäktigare medel kan anlitas. Har man någon gång hört en
talare, lifvad af nit för sitt ämne, offentligen yttra sig uti en
fråga, vigtig sora denna, tror jag att man äfven bör kunna fatta
den kraftiga inverkan ett sådant tal måste hafva. Hvad äter
skrifter beträffar, så har jag haft tillfälle att finna, det de af nykterhetssällskaper
utgifna och kringspridda framställningar i detta
ämne mångenstädes blifvit med tacksamhet emottagne och med
allvar begrundade. Jag är förvissad att sådane frön, i god afsigt
med skicklig hand utsådde, skola bära nyttig frukt. Då Staten
dessutom icke aktar för rof, att, genom bränvinsbränningens lagliga
utöfning af allmänheten, söka förskaffa sig så stora inkomster
som på denna väg blifver möjligt, så vore det väl skäl att
Staten af denna inkomst ansloge någon ringa del till hämmande
af det förderfliga missbruk, dem bränvins omåttliga njutande innebär,
alla de olyckor och förvillelser det åstadkommer. Af dessa
auledn:r, och dä det begärda beloppet är i sig sjelft mindre betydligt,
samt med afseende på hvad till rese- och underhållskostnader,
tryckningsliqvider och öfrige utgifter nödvändigt erfordras, alldeles
icke för högt tilltaget, vågar jag anhålla om desammas bevil
-
Den 9 Maj.
463
jande. Då K. M. genom Dess i detta ämne afgifne nåd. förslag
visat Sig behjerta angelägenheten af detta ärende, vore det dubbelt
önskvärd! alt K. St. äfvenledes deråt ville lemna sin uppmärksamhet
och bifalla anslaget. Jag instämmer alltså uti den
föregide talarens tillstyrkande af återremiss å ifrågavar. punkt.
Ilr Printzensköld: Lika med Hr Rosenblad tillhör icke
heller jag någon nykterhetsförening. Detta har likväl icke hindrat
mig att med sann tillfredsställelse följa de välgörande och för
riket högst gagneliga verkningar, som dessa föreningar medfört.
Jag är öfvertygad att om föreningarnes verksamhet blefve utvidgad
så myckel som möjligt, så kunde de deraf härflytande fördelar
måhända blifva lika stora med dem man väntar sig af de
förbättringar i elementar-läroverkens organisation som Utsk. förordat;
ty man måste besinna, att det är moraliteten hos den
stora massan af nationen som nykterhetsföreningarne hafva till
syftemål alt förbättra. Det kan då icke annat än väcka förundran,
att StatsUtsk., som varit så frikostigt emot läroverken, att
det till deras förbättrande tillstyrkt icke mindre än 3 gånger större
anslag än det K. M. hade äskat, nu deremot åberopat statsverkets
knappa tillgångar såsom skäl för afstyrkande af bifall till
K. M:s nåd. propos. i förevar, fall. Att sålunda snart sagdt slösa
med medel på ett håll och deremot, då frågan angår en obetydlig
summa, tala om hushållning, vittnar ej om särdeles konseqvens
i SlatsUtsk:s handlingssätt. Jag yrkar återremiss och hoppas
att StatsUtsk., hvars ledamöter jag är öfvertygad lika mycket
som hvar och en annan rättsinnig medborgare nitälska för sedligheten
inom vårt fädernesland, icke skall vid sakens närmare
pröfning vägra det ringa anslag, som nu är i fråga.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller alt blott få lägga
några ord till hvad de ledamöter yttrat, som före mig talat. När
man vill verka på menniskors öfvertygelse och vill vänja dem
från böjelsen för en farlig last, såsom förhållandet är med dryckenskapen,
så är det klart att man måste verka ej blott genom
efterdöraen utan äfven genom tal eller skrift. På den ene verkar
det mer alt höra ett tal, på den andre att läsa en skrift.
Man mäste begagna än det ena, än det andra, stundom båda.
När nu tillgångar dertill saknas, så måste man ju vända sig till
samhället, som eljest får umgälla följderna af dryckenskapslasten
genom betydliga utgifter i andra afseenden. Jag tror derföre att
det vore en verklig misshushållning att afslå ett anslag sådant
som delta. Det torde icke vara StatsUlsk:s ledamöter obekant,
hvilka verkningar nykterhetsföreningarne haft i vårt fädernesland.
I Norrige, som är mindre än Sverige och har mindre tillgångar
än vi, gifves dock allmänna medel till detta föremål. Jag hade
hoppats alt äfven i Sverige, hvarest man tidigare började arbeta
för nykterhelssaken, samma nitälskan skolat visa sig och att representationen
icke skulle hafva tvekat anslå de medel, som för
sakens framgång behöfdes.
464
Ren 9 Maj.
Hr Ribbing: Afven jag anhåller om återremiss, men på
andra skäl än dem, som bär blifvit anförde. Jag fäster mig
nemi. alldeles icke vid summans belopp, emedan det är högst
obetydligt, men deremot anser jag att ett afslag skulle utvisa en
tadelvärd känslolöshet och likgiltighet bos R. St., att i della afseende
motsvara K. M:s önskningar och det är derföre jag understödjer
föreg:de talares begäran om återremiss.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då jag känner huru välgörande
nyktei hetssällskapernas bemödanden hittills verkat och är öfvertygad
att inga andra sätt att gå tillväga, än dem de använda,
kunna ifrågasättas, så kan jag icke gilla de skäl StalsUlsk. anfört
för sitt afstyrkande, och förenar mig alltså med dc talare,
som yrkat återremiss af förevar, punkt.
R. o. Ad. ansåg de emot den förevar. 61 punkten gjorde
anraärkmr föranleda till densammas återremitterande.
62, 63, 64 och 65 punkterne.
R. o. Ad. biföll hvad IJlsk. i dessa punkter tillstyrkt och
hemställt.
66 punkten.
Denna punkt ansågs icke erfordra någon åtgärd.
67 och 68 punkterne.
R. o. Ad. biföll hvad Ulsk. i dessa punkter tillstyrkt och
yttrat.
Hr Printzensköld, Carl, uppläste följande motion:
Jemlikt Riksd.Ordnms 2 §, tillhör det R. St. att i hvarje
riksdagsbeslut bestämma dagen då de, efter den i samma § stadgade
mellantid, åter skola sammanträda, samt alt i beslutet intaga
riksdagskallelse med nödige föreskrifter ang:de riksdagsmannavalen.
Af sådan anledn. får jag härmedelst vördsamt föreslå,
det R. St. måtte fastställa dagen för deras nästa sammanträde
till d. 15 November 1850; och torde, i händelse denna framställning
varder bifallen, Exped.Utsk. anmodas, ali till R. St. inkomma
med förslag till de vidare föreskrifter i ämnet, som uti
blifvande riksdagsbeslutet böra inflyta.
Efter uppläsningen häraf anhöll Hr Printzensköld, alt
denna motion måtte remitteras till Exped.Utsk. samt communiceras
de öfriga RiksSt:n; hvilket bifölls.
I öfverensstämmelse med R. o. Ad:s, vid behandlingen af
StatsUtsk:s utlåt. N:o 125, ang:de regleringen af utgifterne under
riksstatens 9:de hufvudtitel, d. 29 sisth April fattade beslut,
att med pröfningen af 13 och 16 punkterne af berörde utlåt.,
skulle anstå intilldess den numera fulländade pröfningen af StalsUlsk:s
utlåt. N:o 124 hade ägt rum, föredrogos nu ånyo förenämnde
-
Den 9 Maj.
465
nämnde punkter af StalsUtsk:s utlåt. N:o 125, hvarvid först
förekom:
13:de punkten, ang:de det a 8ule hufvudtiteln till emeritilöner
för lärare vid vlcmentar-läroverken uppförda anslags
öfver flyttning pu. allmänna indra gningsstuten under 9 :de hufvudtiteln.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som R. o. Ad. återremitterat
motsvarande punkt af 8:do hufvudtiteln, vill det synas
mig, som om del folie af sig sjelft att äfven denna punkt bör
återremitteras.
R. o. Ad. ansåg denna punkt böra återremitteras till följd af
den redan beslutade ålerremissen å 25 punkten af StalsUtskis utlåt.
N:o 124.
16;de punkten, ang:de anslag till aflöning för en klockare
och en kyrkovaktare i Lekvattnets kapellförsamling.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Uti ett föreg:de plenum
behagade R. o. Ad. godhetsfullt bevilja återremiss af den
punkt uti StalsUtsk:s utlåt., ang:de 8:de hufvudtiteln, som afhandlade
frågan om atlöning t. v. åt presterskapet inom Lekvattnets och
Bogens kapellförsamlingar. Jag anhåller att äfven här återremiss
måtte äga rum. StatsUtsk. anför alt det torde kunna antagas, att
kapellförsamlingarna kunna utgöra klockarens atlöning, men det
är derföre icke sagdt att så verkligen bl ifver förhållandet. Utan
alt närmare känna det, kan man svårligen göra sig begrepp om
den råhet, som inom dessa af civilisationen länge försummade
trakter beklagligen råder; djup okunnighet och vidskepelse anträffas
der. Bränvinsraseriet är der slegradt till en hög grad. Det
finnes tyvärr alltför många personer, hvilkas samvete icke hindrar
dem att till dessa vildmarker sända den förderfliga drycken
och med dess lockelse fresta det stackars folket. Jag tror att en
större ansträngning alltså är nödvändig för att gifva någon lyftning
till moralitet åt dessa nejders invånare. När man vill skapa
nya församlingar, så bör man icke neka sådane småsaker som
detta. Kyrkvaktarens tjenst torde väl kunna skötas af någon som
derför uppbär ringa eller t. o. m. ingen aflöning, men en klockare
måste hafva bestämd lön. Derföre anhåller jag vördsammast
att då man i öfrigt vill hjelpa dessa kapellförsamlingar, man måtte
sträcka sin godhet ännu ett litet fjät längre och förunna det
ringa understöd, som här är i fråga, i synnerhet då anslaget endast
blefve tills vidare.
R. o. Ad. ansåg de emot förevar, punkt gjorde anmärkmr
föranleda till densammas återremitterande.
Då nu ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ns d. 29 sisth April samt d. 3 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 5, i anledn. af väckt fråga om förändrade grunder för
4 11 30
466
Den 9 Maj.
beväringsmanskapets uttagande till vapenöfning och annan tjenstgöring
m. ra., blef detta betänk, punktvis företaget lill afgörande.
1, 2, 3 och 4 punkterm.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk:n i dessa punkter tillstyrkt.
5 punkten.
n
Hr Akerman, Fredr.: Jag vill visserligen icke yrka någon
återremiss i anledn. af det undantag StatsUtsk. ansett sig böra
göra för fjäll-socknarna inom Wesler-Norrlands län, men jag måste
dock såga, att jag icke förslår hvarifrån Utsk. fått sina upplysningar
i detta fall. Vid de årligen skeende beväringsmönslringarne,
anmäla sig större delen af fjäll-socknarnes bevärings-vnglingar
till sjötjenst.
Hr von Troil, Samuel Gust.: På det sätt afd:n först
uppsatte förevar, betänk., innehöll detsamma ett obelingadt tillstyrkande
af K. M:s propos. i denna del; men då frågan förekom
till afgörande inom Utsk:s plenum, var det hufvudsakligast
riksdagsmannen från Wester-Norrlands län, som påyrkade det
ifrågavar. undantaget, och han lyckades att inom Utsk. vinna bifall
för denna sin åsigt, i följd hvaraf betänk, i denna del affallades
i dess nuvar. form. BorgareSt. lärer redan bifallit utlåt.; och
då jag tror all detta undantag icke i väsendtlig män skall minska
antalet af till sjökrigstjenst skyldige beväringsynglrngar, äfvensom
och då för den händelse att berörde socknar skulle vilja öfvergå
till sjökrigstjensten, sådant lätteligen lärer sedermera kunna beslutas,
anser jag mig vördsamt böra anhålla om Hr Gr. o. Landtnns
propos. till bifall å förevar, punkt.
Uppå härefter framställd propos. blef Utsk:ns i den förevar.
5:te punkten gjorda hemställan af R. o. Ad. bifallen.
6 och 7 punkterne.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk:n i dessa punkter hemställt och
tillstyrkt.
Utsk:ns tillstyrkande rör:de utsträckning af beväringsskyldigheten
för sjöfolk.
Hr von Troil: Ehuru jag till alla delar instämmer uti och
gillar den princip, som ligger till grund för Ulsk:s tillstyrkande,
tager jag mig likväl friheten fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att Utsk:s tillstyrkande är långt vidsträcktare i detta hänseende
än K. M:s förslag. Det förra innefattar nemi. att alla personer,
hvilka, såsom inskrifne i sjömanshusens rullor, äro skyldige
att i yngre åren tjenstgöra på flottan,- skola under fredstid vara
fria från all slags öfning. I enlighet dermed var också afd:ns
förslag uppställt, men då detta förslag inkom till plenum, ändrades
det der så mycket, att del fick en hel annan lydelse. Jag
hemställer derföre vördsamt att R. o. Ad. behagade återremittera
denna punkt, på det alt Utsk. må komma i tillfälle alt inkomma
Den 9 Maj.
med ett redaklionsförslag mera öfverensstämmande med hvad K.
M. föreslagit.
R. o. Ad. ansäg de emot ifrågavar. del af Ulsk:ns betänk,
gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss.
Utslcns hemställan om utfärdande af en författning
rör:de bevdringens organisation med dertill hörande reglementuriska
fores kr ifter.
Utsk:ns betänk, i denna del blef af R. o. Ad. bifallet.
Slutligen förekom Utsk:ns anmälan om behandlingen af
Hr Stjernsvärds anförande, rör:de landtförsvarets organisations,
och fann R. o. Ad. denna anmälan icke föranleda till någon
åtgärd.
Upplästes och lades på bordet StatsUtsk:s utlåt. N:o 163, i
anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse om anvisandet af ett särskildt
kreditiv lill betäckande af kostnaderne för de rustningar, som af
närvar, politiska förhållanden kunna påkallas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som jag är öfvertygad
alt det II. Ståndet allmänt inser vigten deraf, alt delta betänk.
snart företages till afgörande, tager jag mig friheten föreslå,
att detta mål mätte uppföras först på föredragningslistan till
nästa plenum.
Uppå Hr Gr. o. Landt m:s i anledn. häraf framställda propos.
, biföll R. o. Ad. alt StatsUtsk:s utlåt. N:o 163 skulle upptagas
främst å föredragningslistan för nästa plenum.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk.-n
in komne utlälm, mern. och betänkm, nemi. från
Stals-Utskottet:
N:o 153, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga om
delaktighet i civil-statens pensions-inrältning för borgmästare i
rikets städer utom Slockholm, äfvensom för kommissions-landtmätare;
N:o
154, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de särskilda
åtgärder till hospitals-fondens understödjande;
N:o 155, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, j fråga om restitution
af hvad utaf hemmans-innehafvarne å Oland blifvit i
ränta å den för hemmanen på ön fördelade utmark, från och med
år 1841, till Kronan erlagdt utöfver det nedsatta belopp, hvarmed
berörde ränta eller s. k. utmarksskatt numera utgöres;
N:o 156, i anledn. af K. M:s nåd. framställning, rör:de användande
af de under K. stats-kontorels förvaltning varande äldre
depositionsmedel;
30*
468
Den 9 Maj.
N:o 157, i anleda, af K. M:s nåd. framställning om godtgörelse
eller afskrifning af åtskilliga utaf K. statskontoret af under
händer hafvande medel bestridde utgifter;
N:o 158, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de rusthållarnes
inom det s. k. Kungsöhrs län befrielse från erläggande
af nu ingående lösen för de ränledagsverken, hvilka af deras
ägande stamhemman skola utgöras;
N:o 159, ang:de de utaf 2:ne lotshemman i Ytterlännas
socken förr utgjorda onera;
N:o 160, i anledn. af erhållen återremiss af StalsUtsk:s utlåt.
N:o 78;
N.o 161, i anledn. af R. St:s åren 1845 och 1847 församlade
revisorers berättelser, ang:de granskningen af de under K.
comm.-collegii förvaltning ställda fonder och medel;
N:o 162, i anledn. af väckt fråga om nedsättning af räntan
och förlängning af återbetalningstiden för lån utaf manufakturdiskont-fonden
;
Lag-Utskottet:
N:o 43, i anledn. af väckt motion om förändring af 5 cap.
1£ § Jorda-balken, ang:de tiden för afträdande af i börd dömd
fastighet;
N:o 44, i anledn. af gjorde anmärkn:r emot Utsk:s betänk,
N:o 27, öfver K. M:s nåd. propos. med förslag till lag för aktie
bolag;
N:o
45, i anledn. af väckt motion om förklaring af 5 § i 12
cap. Jorda-balken, såvidt den angår uppsägning af på arrende
upplåtet hemman; samt
N:o 46, i anledn. af väckte motioner om upphörande eller
inskränkning af underdomares skyldighet att renovera domböcker.
fl. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 10 Maj 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 6 och 9 dennes samt pleniprot.
för e. m. d. 26 sisth April.
Hr von Wahrendorff, Martin: I anledn. af justeringen
rör:de beslutet angule förändiingarne i patentlagens 3 och 4
Den 10 Maj.
409
§§, får jag blott åran lill prot. anmäla, ali jag icke var närvar,
då beslutet fallades.
Föredrogs StalsUlsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
utlåt. N:o 163, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse om anvisandet
af ett särskildt kreditiv lill betäckande af koslnaderne för de
rustningar, sorn af närvar, politiska förhållanden kunna påkallas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har just nu fått veta,
att delta betänk, blifvit ä nyo bordlagdt i BondeSt. Jag anhåller
all så mätte ske äfven här. Betänk, är icke tryckt och
ingenstädes att tillgå. Man har icke heller haft tid att nogsamt
begrunda en så vigtig fråga.
I denna begäran hördes Hr Stjernsvärd, Glist. Mauritz,
och Hr Löwenström, Joli. Jak., instämma, till följe hvaraf
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, alt ifrågavar. utlåt, komme att
ytterligare hvila på bordet.
Föredrogs ånyo LagUtskis d. 29 sisth April och d. 3 dennes
på bordet lagda utlät. N:o 42, i anledn. af gjorde anmärkmr
vid Ulsk:s betänk. N:o 15, öfver väckta motioner om förklaring,
huruvida K. förordna! d. 19 Maj 1845, angalo förändring i vissa
delar af lagens stadganden om giftorätt och morgongåfva, äger
retroaktiv verkan.
Hr Coijet, Carl Aug. Julius: Cti det här afgifna utlåt,
har LagUtsk. upptagit skälen för och emot dess förra gången i.
samma ämne afgifne betänk., och likasom Utsk:s egen öfvertygelse
icke är rubbad, så lärer del icke heller vara fället med deras,
som äro af skiljaktig tanka med Ulsk. Man säge hvad man
vill, obestridligt är dock, att Konung och Ständer kunna antaga
hvad lag de vilja öfverenskomma om. I delta fall har genom K.
förordn:n d. 19 Maj 1845 utan något undantag blifvit stadgadt,
att, efter nämnde förordna promulgcrande vid skeende bodelningar,
giftorätten skall beräknas till hälften..
För öfrigt är delta stadgande icke i strid med 1734 års
lag, som bestämmer giftorätten icke efter de teglor, som äga runi
vid äktenskapets ingående, utan vid dess upplösning. Den föreslagna
förklaringen är således, efter milt föl menande, en lagförändring,
hvilken på förut å detta rum anförde grunder må anses
obehöflig. Skulle denna åsigt vara oriktig, sä behöfves icke
någon särskild förklaring, utan må vid denna såsom vid annan
ny lag genom lagskipningen densamma vinna stadga och til
lämpning.
Med stöd af hvad anfördt är, anhåller jag om afslag å
betänk.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Hr Coijets yttrade förmodan,
att de personer, som förra gången framställde sina åsigter
i förevar, fråga och icke fåll dem af Ulsk. behjertade, icke
470
Den 10 Maj.
heller nu lära finna sig särdeles belåtna med Utsk:s afgifne svar,
har ganska riktigt, åtminstone hvad mig beträffar, nått sin uppfyllelse.
Utsk. liar nemi., beträffande den yrkade utsträckningen
af principen i Utsk:s förslag äfven till arfsrälten, förklarat det
Utsk. anser sådant icke kunna komma i fråga, ”enär rättighet
till arf först inträder vid alfallet”. Del synes således tydligt, alt
Utsk. icke behagat lästa något afseende pä den af mig och flere
andra ledamöter af detta Stånd framställda åsigt, att rättigheten
till arf in potentia existerar under hela äktenskapet, för de deruti
lagligen tillkomne harn, som just derföre kallas arfvingar,
men att in aclu fullbordas utöfningen af denna rätt vid arffallet.
Då Utsk. alltså funnit för godt ali lemna utan någon uppmärksamhet
hela denna vigtiga omständighet, förutan hvars iakttagande
endast en half rättvisa beredes, på sätt vid flere föreg:de
tillfällen här blifvit förklarad!, så mäste åtminstone jag för min
del, utgående ifrån den uppgifne synpunkten, och hysande de
åsigter, dem jag vid frågans förra behandling hade äran ali för
det H. Ståndet utveckla, finna mig fullt berättigad att förena mig
i enahanda anhållan med den Hr Coijet framställt, innefattande
afslag å betänk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag vill för min del söka
att vara lika konseqvent i mitt handlingssätt, som den sist
talande värde ledamoten. Då delta betänk, förra gången förevar,
tillät jag mig all dervid göra åtskilliga anmärkn:r. Dessa hafva
nu af Utsk. blifvit iakttagna. Utsk. har visserligen icke begagnat
samma ordalag, som jag föreslog, men de, som Utsk. i stället
valt, torde vara vida bättre, åtminstone äro de af beskaffenhet
att tillfredsställa mig. Jag anhåller således vördsamt, att R. o.
Ad. måtte, på de skäl, som dä anfördes och som jag icke torde
behöfva att vidare utveckla, bifalla Utsk:s betänk., sådant
det är.
Hr Akerman, Fredr.: Jag anhåller för min del äfven
om bifall lill ifrågavar. betänk. Den förste värde talare, söm här
uppträdde, ansåg att den förklaring, som nu är föreslagen, är
obehöflig, derföre säger han att förordn:n af år 1845 icke afsåg
de äktenskap, som voro då redan ingångna eller den giftorätt,
som förut inträdt, utan endast de äktenskap, som sedan voro ingångna.
På sätt och vis kan han hafva rätt så lill vida, alt en
utkommande lag icke kan verka retroaktivt på aftal, som ägt runi
före lagens ingifvande; då t. ex. i fråga om giftorätt vid äktenskaps
ingående, der lagen stadgar ett sätt, men det beror på kontrahenterna
att genom särskildt aftal, som vinner laga kraft, förändra
hvad lagen derutinnan stadgar. Således skulle han i detta
afseende hafva rätt att anse detta stadgande obehöfligt; men då
erfarenheten redan visat, alt denna åsigt icke i allmänhet tillämpas
så af dem som utreda bo, särdeles i landsorterna, och det
är högst angeläget att enhet i princip äger rum vid lagtillämpning,
så anser jag på sådan grund det vara alldeles oundgängligt
att en sådan förklaring ifrån de lagstiftande makterna äger rum.
Den 10 Maj.
471
Jag vill icke här upplaga de skäl, på hvilka mina motståndare
grunda sin åsigt. De uttalades redan då Utsk:s betänk,
första gången förevar, och jag sökte då äfven i min mån att vederlägga
dem. En för mig fullt tillfredsställande vederläggning
(innes dessutom i Utsk:s betänk., och jag föreställer mig således,
att bifall dertill nu icke skall af R. o. Ad. vägras.
Gr. Sparre, Erik: Såsom ledamot af LagUtsk. är jag skyldig
att för R. o. Ad. tillkännagifva hvarföre jag, ehuru jag icke
i alla delar instämt i Utsk:s tolkning af K. förordnm afår 1841,
likväl icke motsatt mig eller reserverat mig emot detta betänk.
Jag vill lemna helt och hållet osagdt, huruvida från juridisk synpunkt
betänk, kan försvaras, huruvida lagskiparen bör tillämpa lagen
så eller så; men säkert är att R. St. tillika med K. M. kunna
såsom lagstiftare förklara när eller ifrån hvad lid denna förordn.
bör blifva gällande och tillämpas. Då så är, och då, efter
hvad jag förnummit, pl arali telen inom representationen yttrat den
åsigt, att förordntn icke skall tillämpas på de äktenskap, som äro
ingångna före förordnms utkommande, så har jag ansett att mia
mening borde vika för denna allmänna önskan, och jag förenar
mig således med de Hrr, som nu tillstyrka bifall till betänk.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter lill bifall å LagUtsk:s förevar.
utlåt, framställda propos., besvarades med starka ja, blandade
med nej, hvarefter Hr Landtm, förklarade, det han funnit, att
härvid ja varit öfvervägande.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 3 dennes på bordel
lagda betänk. N:o (59, i anledn. af väckte motioner, dels om
utfärdande af instruktion för fjerdingsman, dels om skyldighet
för ägare och innehafvare af säterier, rå- och rörs- samt insockne
frälse-hemman alt i detta bestyr deltaga, dels ock om upphörande
af nämnde befattning.
Efter uppläsning af lista punkten af detta betänk., hvaruti
Utsk. hemställt, att riksdagsfullmäktigen Johnu Johansons motion
örn befrielse för församlingsboer ne från fjerdingsmanstjensternes
bestridande samt skyldighet för kronobetjening eli
att dessa bestyr utföra, måtte lemnäs utan afseende, anmälde
sig och yttrade
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Jäg anhåller vördsamt
att förevar, betänk, mätte punktvis föredragas, på det att
R. o. Ad. må blifva i tillfälle att öfver hvarje ald. i sender fatta
beslut.
I afseende på den lista punkten instämmer jag med Utsk.,
och tillstyrker derå bifall.
Då Hr Gr. o. Landtm, i anledn. häraf hemställde, om R.
o. Ad. ansåge förevar, betänk, biira punktvis förekomma lill afgörande,
ropades ja;_
472
Den 10 Maj.
Uppså sedermera framställd propos. blef den upplästa l:sta
punkten af lltsk:s betänk, af R. o. Ad. bifallen.
2:dra punkten, innehållande tillstyrkande, alt R. St. malte
i und. hos K. M. anhålla, det K. M. täcktes genom i nåder
utfärdad författning stadga, att säterier, rå- och rörs- samt
insockne frälsehemman förp/igtas, alt i utöfningcn af fjerdingsmanna-befattningen
hädanefter deltaga.
Den af Hr Malmstedt vid Ulsk-.s betänk, fogade reservation
blef härvid uppläst, på begäran af
Frih. Cederström, som sedermera yttrade:
Det är en känd sak, alt åtminstone ett RiksStånd har uppskjutit
sitt afgörande af denna fråga intilldess R. o. Ad. i ämnet
beslutat. R. o. Ad. måste vid delta tillfälle nogsamt betänka, alt
det icke ensamt är dess egen rättighet, som den i detta fall är
salt att försvara, utan jemväl många orepresenterade medborgares.
Ty sedan R. o. Ad. långt för detta fränträdt den räll, som
de genom 1723 års adliga privilegier hade, alt uteslutande besitta
säterier, sä hafva nemi. de med dessa hemman följande förmåner
numera erhållit egenskap af jordprivilegium.
Dä man yrkar, ali säteri samt rå- och rörs- jemte insockne
frälse-hemmau skola deltaga i ifrågavar. bestyr, synes man för
öfrigt alldeles icke hafva gjort sig reda för den ställning, i hvilken
frågan skulle komma genom eli sådant beslut, hvarmedelst
ett verkligt missförhållande uppstode, enär öfriga hemman vid
ägarens beklädande med fjerdingsmansbefatlning, befrias ifrån åtskilliga
åligganden, i hvilka säterierna samt rå- och rörs-hemmanen
redan i följe af jordprivilegier icke deltaga. Följaktligen
skulle det derigenom inträffa, att de andra hemmanen igenom
den föreslagna förändringen bragles i en förmånligare kategori,
i detta hänseende, än säterierna; och detta må väl icke vara öfverensstämmande
med någon billighet ; helst man bygger hela anspråket
uppå denna förmenta grund och dervid förebär att allmän
likhet i åligganden eftersträfvas. Man må väl icke heller
lemna ur sigle att de åtskilliga förmåner, dem säterierna lagligen
åtnjuta, hafva otvifvelaktig! vid alla transaktioner af arfsfördelningar
och egendomsköp blifvit tagna i betraktande och värdet af dessa
gårdar, i jemförelse med andra af mindre fördelaktig natur,
kommit i beräkning. Kan man då, billiglvis, utan någon den
ringaste ersättning, pålägga säteriernas nuvar. innehafvare något
sådant onus? För att komma ifrån alla inkast, har Ulsk. åberopat,
att ifrågavar. tjenster vore af municipal-beskaffenhet; af
hvilken anleda, säteriernas ägare förmenades icke rättvisligen kunna
undandraga sig deltagande deri. Den af Hr Malmstedt i dess
reservation lemnade historiska utredningen af ämnet, lärer dock,
som jag hoppas, tillfyllest upplysa om sakens rätta förhållande.
Måhända torde det af någon invändas, att Hr Malmstedt dervid
nog ovilkorligt uttalat den åsigten, att fjerdingsmanna-bestyren
krononatur. Man skulle kunna säga, att de stå nå grän
-
Ren 10 Maj.
473
sen af krono- oell municipal-befatlningar, oell della torde ej heller
vara orätt sagdl. Men att de i vissa hänseenden, och i de
hufvudsakligasle, höra till den första af dessa begge kategorier,
det synes mig vara klart och obestridligt, först och främst deraf,
att kronofogdarne samt kronolänsmannen äga att gifva ordres åt
dessa personer, hvilka sålunda tydligen sortera under Kronans
embetsman, hvilket väl ej kunde vara förhållandet, om befattningen
vore af rent municipal beskaffenhet. Det synes ju aldrabäst
huru omöjligt det är att erkänna dem för blott kommunala, när
man nu vid samma tillfälle begär af K. M. utfärdandet af instruktion
för dem. Kunde man väl göra det, om det vore all
deles
gifvet, att dessa befattningar voro kommunala? Eller skulle
väl icke snarare kommunen vid sådant förhållande utfärda en dylik
instruktion? Hvarifrån hemtar man dä sitt påstående om att
dessa befattningar äro af municipal natur? Jo, egentligen ifrån
eli föreg:de K. St:s beslut, hvarigenom, på ett temligen förhastadt
sätt, de kronoboställen, hvilka i vissa delar af riket voro bemälde
tjensler anslagne, dem afhändes. Dessa boställen ville man
hellre låta komma statsverket direkte till godo. För alt kunna
göra det, var det som man, utan afseende på vidare följder för
orterne, beslöt att anse tjenstevne vara af municipal beskaffenhet.
Jag tror för min del icke ali detta beslut binder oss, hvad förklarandet
af bestyrens art vidkommer, ty det hvilade på en för
utsättning,
som vi efter noggrannare pröfning hafva full rätt att
underkänna. En oriktig reflexion, om än af slatsmakterne tillfälligtvis
och icke nog eftertänksamt fattad och uttalad, bör väl
icke vara någon svårighet alt frångå, när man ger sig lid att
vinna en sannare insigt af sakens verkliga förhållande. Vi böra
dessutom icke förbise, att man redan vid föreg:de tillfällen begärt,
det alla hemman skulle, oberoende af jordnaturen, åläggas
oflaberörde skyldighet. År 1830 svarade K. M., att väl frälsehemman
dädanefter skulle vara skyldiga deltaga i bestridandet af
fjerdingsmansbestyren, men alt säterier, rå- och rörs-hemman
samt insockne frälse icke kunde dermed belastas, emedan sådant
stöde i strid med gällande lagar och författningar. Om man nu
icke destomindre begär att dessa slags hemman skola underkastas
samma onera, som den öfriga jorden, hvarom förslag jemväl vid
flera riksdagar blifvit framställda i omfattande syftning, så synes
dervid ovägerligen böra fästas vilkoret af ersättning lill dessa
hemmans innehafvare, för den dem tillämnade skyldighetens utgörande.
Ingenting skulle kunna vara behändigare och beqvämligare,
men också ingenting orättvisare, än att genomdrifva en
allmän skattejemkning på den vägen, alt man tid efter annan,
under åberopande af billighetsskäl, fråntager nuvar. säteri-ägare
deras rättigheter, utan att derföre lemna dem det ringaste vederlag.
Huruvida denna lösning af det icke lätt uppgjorda ärendet
kan vara rättmätig, det torde jag icke behöfva förklara; jag lemnar
det åt en hvar att sjelf bedöma. Också hafva alla hittills
afgifne skattejemnkningsförslag gått ut på att bereda godtgörelse
åt dem som eljest derpå blefve lidande. Samhället kan ej vilja
474
Den 10 Maj.
ulan vederlag afhända någon dess lagliga egendomsrättigheter;
derföre har man alltjemt varit betänkt på huru man måtte lämpligast
trygga alla för förlusten dervid. Ar del nu alltså allmänt
erkändt vara orättvist, om man borttager dessa rättigheter i klump,
ulan all ersättning, så måste det väl också i sin mån vara det,
om man löstager dem hvar för sig, och frånkänner dem, en och
en i sender, de laglige innehafvarne deraf. Här är just en sådan
fråga, då man föreslår att till lättnad för öfrige hemman vid fjeröingsmannabestyret,
Statsmakterne måtte utan allsköns godlgörelse
och på ett sätt som skulle göra åliggandet i detta fall tyngre än
för de öfrige, hvälfva en börda på säterierna samt rå- och rörsjemte
insocknefrälse-hemman, hvilka derifrån äro och af ålder
varit lagligen fritagne. Jag kan för min del icke linna detta
rättvist, utan bestrider detsamma och begär afslag på den ifrågavar.
punkten.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.r E anledn. af hvad
den siste värde talaren här anfört, att det ensamt skulle vara på
billighets-skäl, som Utsk. har tillstyrkt, alt rå- och rörs-hemman
äfven skulle deltaga i bevilln. för fjerdingsman, får jag fästa uppmärksamheten
derpå, ali helt andra förhållanden hafva inlrädt
ifrån det R. St. beslöto vid 1840 års riksd. och K. M. biföll att
indraga fjerdingsmännens löner. Ett helt annat förhållande är således
tillkommet, än som förut ägt rum, nemi. att kommunerna
skola aflöna fjerdingsmännen. Delta är mycket sednare tillkommet
än privilegierna och det är af detta skäl, och dä redan öfverallt
säteriägare och ägare af rå- och rörs-hemman låta leda sig
af billighet, att deltaga i afgifterne för fjerdingsmännen der de
hälla sådana, hvilket förhållande inom Utsk. ifrån olika socknar
i särskilda delar af riket upplystes, som jag anser billigheten deraf
redan hafva blifvit erkänd af ägarne till nyssnämnde slags hemman.
Då nu ifrån dessa statens tjenstemän, hvilket kronofjerdingsmännen
alltid till ^-delar måste komma att förblifva, lönen har
borttagits, och de på delta sätt hafva blifvit kommunala, ty det
åligger kommunerna alt besörja dessa fjerdingsmans tjenster, så
är detta följaktligen ett nytt påkommet skäl, ett nytt påkommet
onus för hemmanen inom alla församlingar; och då billigheten
förut kräfde, alt alla deruti skulle deltaga, så är det nu en rättsgrund,
efter mitt sätt att se saken, som fordrar att alla hemman
utan undantag uti denna aflöning måste deltaga.
Hr von Hartmansdorff: Aug.: Jag är af motsatt tanke
emot min aktade vän, sora nyss yttrade sig. Jag anser fjerdingsmanna-inrätlningen,
sådan hon nu är, vara i grund felaktig. Det
är otvifvelaktig!, på sätt Frih. Cederström från början anfört, och
som Hr von Hohenhausen äfven på sitt sätt erkänt, alt fjerdingsmanna-sysslan
är ett kronobestyr, och ingalunda en kommunalbefattning,
ty sysslans beskaffenhet rättar sig icke efter det sätt,
hvarpå lönen utgöres, utan efter sjelfva beställningens föremål,
som är att vara ett biträde åt den högre kronobetjeningen. Detta
bestyr har kunnat, i den gamla goda tiden, måhända till nöd ut
-
Den 10 Maj.
475
förås af den ena eller andra bonden, hvilken man helst velat taga,
men detta blir med hvarje dag omöjligare. Det måste finnas personer,
som hafva de nödiga kunskaperna, och då man föranlåtes
uppsöka sådana, så måste man äfven gifva dem någon ersättning
för sitt besvär. Onder den tid, jag utöfvade landsh.-embetet i
Kalmar län, bände det sig, alt en fjerdingsman befanns försumlig.
När han inkallades och tillfrågades om orsaken, så svarade
han: hvad viljen J alt jag skall göra? räkna förstår jag dåligt,
skrifva kan jag icke alls, och de göromål, som åligga mig, fordra
begge dessa förmögenheter. När så förhåller sig med dessa
kronobetjenle, så bör man naturligtvis aflöna dem. Det var alltså
i min tanka ett mycket stort misstag när R. St., på sätt Hr von
Hohenhausen omnämnt, borttogo de löner, som för fjerdingsmännen
funnos. Jag har icke delta beslut på min räkning, utan beslridde
det så godt jag förmådde, men kom dervid till korta. Men
nu kommer den starkaste af alla, nemi. sakernas inneboende kraft,
och fordrar rättelse. Denna kan icke lämpligen åstadkommas på
sätt Ulsk. föreslagit, nemi. att fortfarande låta delta bestyr ulöfvas
af dertill oljenliga personer, och att lägga kostnaden för bestyret
på vissa hemman, i st. f. alt låta det utgå af statskassan.
Vill man nödvändigt lägga detta på hemmanen, så kommer man
lill den frågan: hvarföre skola somliga hemman vara derifrån befriade?
För alt jemna denna olikhet, vill man lägga samma börda
äfven på säterier, men säterierna äro derifrån befriade, och dä
hvar och en som köper ett hemman eller tager det i arf, värderar
det efter den afkomst, han kan hafva deraf med afseende på
dess friheter, afkastning eller andra förmåner, så är hvarje ny
pålaga, hvarifrån befrielse lagligen åtnjöts, ett ingrepp i ägande
rätten. Nu är det också upplyst, såsom jag tyckte mig höra
af Frih. Cederström, alt för närvar, befrias den kronobonde eller
hvilken det må vara, som utgör fjerdingsmannabestyret, ifrån
skjutsen. Under den liden har han således någon godtgörelse,
men om en ägare af säteri, som ingen skjuts utgör, skulle åtaga
sig fjerdingsmanna-beslyret, så får han ingen ersättning derför,
utan blott en ny pålaga. Det vore således ett bestämdt inträng
i deras äganderätt, som hade förut befriade hemman. Men vill
man sätta sig öfver allt sådant och säga: vi sätta oss öfver dylika
betänkligheter, så bör man äfven låta andra hemman, än de här
uppräknade, deltaga uti kostnaden, såsom boställen m. fl. Men
det har man likväl icke gjort. Orättvisan att sålunda kasta bördan
på vissa förut fria hemman, framstår så myeket klarare. Jag
tror för min del, att man icke afhjelper ett felaktigt förhållande
derigenom, att man utsträcker det till flera. Endast derigenom
kan man afhjelpa det, att missnöjet då blir så mycket större än
förut, och bemödandet att åstadkomma rättelse så mycket gemensammare.
Men missnöjet med detta förhållande är redan stort
nog för att behöfva afhjelpas. Vida riktigare än att betunga de
befriade synes mig vara, att lemna aflöning åt vederbör. Jag anhåller
således, lika med Frih. Cederström, att R. o. Ad. mätte
afslå denna punkt af betänk. Derom kan visserligen sägas, att
476
Den 10 Maj.
Ståndet äger många säterier, samt rå- och rörshemman, men det
förhåller sig likväl sä, som Frih. Cederström sagt, att oräilvisan
drabbar icke allenast detta Stånd, utan äfven dem, sorn ingen
rätt hafva att göra sina anspråk gällande, de orepresenterade. Vilja
vi nu vara måne derom, alt de skola få en röst för framliden,
så böra vi ännu mera vara måne om att bevaka deras rätt, under
den lid, de äro stumma.
Frih. Cederström: Instämmande till alla delar uti det af
Hr von Hartmansdorff afgifna anförande, anhåller jag endast alt
i afseende på några yttranden af en annan värd talare få lemna
ett svar. Man har, såsom det var att förvänta, till stöd för förslaget
framdragit det beslut, hvarigenom boställen afhändes ifråga
var. tjenstemän. Delta förfogande var, efter min öfvertygelse,
ganska olämpligt, men jag tror icke, att det bör hafva en så stor
inverkan på det beslut, vi nu gå att fatta, som raan förmenat, i
thy att dessa boställen icke voro så många, att de försloge för
ifrågavar. tjenster, alltså endast utgjorde en högst partiel förmån.
Det var nemi. endast i vissa landsorter, således långt ifrån öfverallt,
som sådana boställen voro dem tillagda. När förmånen således
icke var af en allmännelig art, så bör dess skedda upphäfvande
icke annat än i sin partiella mån kunna åberopas och utgör
derföre icke ett skäl af den vigt, att kunna tillerkännas afgörande
kraft och verkan på frågans bedömande i sin helhet.
Jag ber att jemväl få fästa uppmärksamhet pä en annan omständighet,
nemi. att åtskilliga motionärer hafva begärt, det ifra-,
gavar. onus måtte läggas på alla hemman, af hvad beskaffenhet
de än må vara, således också militäre, civile och ecclesiastike boställen.
Likväl har Utsk., då det icke velat gå in på sistnämnde
förslag, men deremot samtyckt till säteriernes betungande utan ersättning,
begått en uppenbar inkonseqvens. Man uppgaf sig förhindrad
att truga denna pålaga på boställena, af det skäl, alt ofta
berörde tjenstbarhet icke' lärer kunna utgöras af boställsinnehafvarne
personligen, emedan de af sine tjensters utöfning ansågos
hafva ali sin lid upptagen. Det var i följd häraf, Utsk. ansett
boställena böra ifrån ett sådant åtagande befrias. Utsk. har likväl
icke bestridt att ju det sätt, hvarpå besagde befattning i ganska
många orter utgöres, derigenom, att af församlingen sammanskjules
en kassa, från hvilken aflöuingen utgår till den, som gör
tjensten, i sjelfva verket och af många skäl måste vara det lämpligaste.
Vid sådant förhållande synes det väl icke vara något hinder
för bostälisinnehafvarne, att, lika som öfriga sockneboer, lemna
sitt bidrag till ifrågavar. kassa. Delta ginge alltför väl för sig
om än embetsmannen, som innehade bostället, vore af sin tjenstgöring
helt och hållet upptagen och t. o. m. om han dermed vore
å aflägsen ort genom kommendering eller eljest i tjensteväg erhållne
uppdrag sysselsatt. Jag ser intet som förhindrade sådant;
om det blott för öfrigt funnes någon rättsgrund för dylik skyldighets
utsträckande lill beroälde kategori; men jag bestrider all sådan
föregifven rättsgrund, så väl i delta fallet, som i det nyss
Den 10 M aj.
477
förut omförmålda, hvarom nu egentligen är frågan. Det är nemi.
ingalunda min mening att vilja ålägga förberörde boställsinnehafvare
något sådant onus; men jag har blott velat ådagalägga den
begångne inkonseqvensen i Utsk:s förfarande. Hänvisaude för öfrigt
till hvad i saken förut blifvit anfördt, fortsätter jag att anhålla
om afslag på denna del af betänk., och torde endast få tillägga,
alt under öfverläggningen om denna punkt inom Utsk. trodde sig
vissa ledamöter så tydligt inse den temligen troliga utgången af
denna sak, för hvars framgång de röstade men hvars misslyckande
syntes sannolik äfven för dem, att de uttryckligen begärde det
man måtte inrätta betänk, punktvis, på det att, om det någonstädes
i St:n skulle finnas, rättvist att afslå den här punkten, man
likväl icke deraf måtte föranlåtas vid samma tillfälle undandraga
sig att godkänna den följande, om hvars riktighet och deraf härledda
förmodade antagande, om den stöde afskiljd från den föregide,
meningarne icke syntes vara delade.
Hr Printzensköld, Garl: Efter den fullständiga vederläggning,
som nu skett af Hr von Hartmansdorff och Frih. Cederström
af hvad Hr von Hohenhausen till försvar af den ifrågavar.
punkten anfört, har jag ingenting att anföra, utan förenar mig
med förstberaälde Hrr ledamöter, under anhållan att punkten måtte
varda afslagen. Jag vill blott erinra Hr von Hohenhausen att derföre
att R. St. vid en föreg:de riksdag fattat ett beslut, som otvifvelaktig!
är stridande emot rättsgrund och emot hvad förhållandet
tillförene varit, nemi. att förklara kronofjerdingsmans-tjensten för ett
kornmunal-bestyr, så kan likväl icke detta beslut lagligen och
billigen verka derhän, att man skulle ålägga de hemman, hvilka i
följd af urgamla privilegier åro befriade ifrån att deltaga i detta
bestyr, att deruti deltaga. Man skulle då, på sätt Frill. Cederström
och Hr von Hartmansdorff erinrat, begå den orättvisan, att
nedsätta värdena på dessa hemman till skada för deras nuvar.
ägare, och jag kan icke tilltro R. St. att hafva så liten aktning
för äganderätten, att sådant af dem skulle tillåtas.
O
Hr Akerman, Fredr.: Jag åsidosätter alldeles att yttra
mig om huruvida det kan vara rättvist och billigt eller icke, att
ålägga innehafvarne af säteri eller rå- och rörshemman alt deltaga
i afgifterne för fjerdingsmännens aflöning, men ber att få
betrakta frågan ifrån synpunkten af det allmännas rätt. Den som
har någon bekantskap med den s. k. landtregeringen, vet utan
tvifvel att möjligheten af dess verksamma deltagande i allmänna
ärendernas förvaltning för ett jemförelsevis så billigt pris, som
denna förvaltningsgren kostar, härleder sig från gammalt derutaf
att de mycket sysselsatta länsmännen kunnat påräkna biträde af
fjerdingsmännen. Att sluta af Ulsk:s tillstyrkande i denna punkt,
äfvensom af de införda orden ”deltagande i utöfning af fjerdingsmanna-befattningen,
” synes det klart, att Utsk. velat göra denna
befattning till en kommunal-befattning. Den är temligen besvärlig,
och då man kan taga för gifvet, att befattningen skall betraktas
ur denna synpunkt, så vilja val innevånarne att befattnin
-
478
Den 10 Maj.
gen skall gå i lur inora fjerdingsmans-distriklet. Delta kan icke
gerna verkställas utan att inskränka utöfningen deraf lill ett år
eller ^ år, och ännu mindre, ifall distriktet är stort. Men om man
blott besinnar huru denna befattning är ganska vigtig och likväl
skulle komma att skötas af personer, ibland hvilka mångfaldiga
torde finnas som icke kunna skrifva rent, kanske icke läsa skrifvet
och knappast läsa en författning, som fordrar, om icke några legala
kunskaper, likväl någon vana vid legala ärendens behandling,
hvilken under en längre utöfning af denna tjenst småningom genom
praktiken förvärfvas. Följden blir otvifvelaktigt den, att den
bjelp, sora länsmännen och i sista hand K. bef:de har alt påräkna
af fjerdingsmännen, i verkligheten till intetgöres, ty många af
dem skulle till följe af delta stadgande blifva oanvändbara, och
följden blefve ganska säkert att staten nödgades bekosta löner för
ett betydligt tillökadt antal länsmän. Jag har inom min ort icke
haft någon svårighet att erhålla dugliga fjerdingsman. De hafva
visserligen i författningarne sig tillförsäkrade friheter, men hvad
sora förnämligast verkar, är att det ännu anses såsom en heder
att hafva en publik befattning. Blir det föreskrifvet, att befattningen
skall gå i skjuts, så att den ena har den såväl som den,
andre, likasom en annan skjutstafla, och ingen fördel medföljer för
de personer, som sålunda på en kort tid sysselsätta sig med den,
så kommer det anseende, som befattningen ännu åtminstone i
några orter medför, att helt och hållet försvinna, och då kommer
stor svårighet att möta för erhållandet af personer, som frivilligt
åtaga sig kronofjerdingsmans-befattningen. Då lärer landshm
i den orten icke underlåta att anmäla en sådan svårighet och begära
aflöning. Jag tror derföre att man för sakens skull och för
det allmännas väl gör bäst i att afslå denna punkt, hvarom jag
anhåller.
Hr von Hohenhausen: Det har blifvit anfört af Frih.
Cederström, att det var endast inom en del landskap, som fjerdingsmännen
hade boställen, och att dessa voro ganska få, samt att boställenas
indragning följaktligen icke drabbade så många. Jag kan icke
upptaga huru förhållandet var inom hvarje län, men vet alt i ganska
många län der boställen icke funnos, så fanns indelt lön, och denna
indelta lön blef jemväl indragen. Sådant var förhållandet t. ex. på
Gottland. Hvad fjerdingsmäuuens tillsättande vidkommer, så enär det
åligger kommunen, att dem tillsätta och ansvara för alt sådana
finnas, så har det måst till kommunen öfverlåtas antingen den
funnit för sig beqvämligast, att efter tur för hvarje hemman fjerdingsmanstjensten
bestrida, såsom förhållandet är i de fleste socknar
på Gottland, eller att öfverenskomma med en viss person, som
bestrider befattningen. När nu lönen borttogs och den nya tungan
således uppkom, att löna en fjerdingsman, så var delta en
helt och hållet ny pålaga, och denna nya pålaga borde åter för
rätt och billighets skull drabba alla hemman lika. Om det nu
förhåller sig så, som här är sagdt, att alla säterier samt rå- och
rörs-hemman tillhöra icke R. o. Ad. ensamt, så är det icke heller
Den 10 Maj.
479
endast R. o. Ad., som i denna sak beslutar, utan då det är en
beskaltnings-fråga, så är det R. St., som deröfver fatta sitt beslut
oell jag är öfverlygad om, att R. o. Ad. skall ingå derpå och
göra den afsägelse af friheten från afgiftens utgörande, hvilken af
billigheten länge har varit insedd och utöfvad, och som nu verkligen
af rättsgrund, efter mitt sätt att döma, bör göras. Beträffande
hvad för öfrigt af den siste värde talaren blifvit anfördt i
afseende på fjerdingsmans!jensten och hans biträde åt länsmannen,
så hör det till en sednare § i betänk., der det föreslås alt
instruktion skall uppgöras. Det orätta i att borttaga lönerna kan
icke nu afhjelpas, i synnerhet icke ifrån Ekon.Utsk.; ty att återlemna
dem vore ett förslag, hvarom ingen motion är väckt, och
som i sådant fall på sin höjd af StatsUtsk. måhända, men icke
af Ekon.Utsk. kan ifrågasättas. I följd af hvad jag anfört, kan
jag icke annat än yrka bifall lill Utsk:s betänk.
Hr Rosenblad, Bernh.: Ehuru jag för det mesta instämmer
i de premisser som Hr von Hartmansdorff i sitt anförande
framställt, sä måste jag bekänna, att ifrån samma premisser kommer
jag till ett belt annat resultat emot honom, eller till den tanken,
att under de nu förändrade förhållandena, då göromälen icke
mer 8ro så enkla, som de voro i de gamla tider, då kronolänsmannen
och fjerdingsmans-befattningarne uppkommo, så är det billigt,
lämpligt och rätt, att de icke blifva kommunala åligganden, hvartill
de hafva förvandlats, ulan att dessa befattningar blifva lägsta
graden af kronobetjening; men detta vinnes icke blott derigenom,
att man afslår det förslag, som Utsk. framställt, utan dertill fordras
att ett bättre förslag beredes, ty man kan icke bestrida hvad
Utsk. sagt på sista sidan, att i vissa delar af riket, t. ex. i södra
delen af Skåne, finnes icke någon enda person, sorn är skyldig
att åtaga sig denna oundgängliga befattning, nemi. i de socknar,
sorn helt och hållet bestå af insockne frälse-hemman, klockareboställen,
prestgård o. s. v. Detta är förhållandet i hela det härad
som omgifver Ystad och består af flera socknar. Der finnes icke
mer än 7 mantal kronoskatte, hvilka måste underkasta sig ett sådant
onus. Att någon hjelp i detta fall behöfves, det torde vara
obestridligt, men alt Utsk:s förslag icke är lämpligt, deruti instämmer
jag. Deremot tror jag att ändamålet skall vinnas genom en
återremiss, och det är på sådan grund, jag anhåller att denna
punkt må blifva återremitterad.
Hr O xehufvud, Olof Philip: Jag har såsom ledamot både
på afd:n i Utsk. och äfven i UtSk:s plenum deltagit i detta betänk.
och instämt i den mening, som pluraliteten fattat. Vid öfverläggning
om ämnet funno de flesta ledamöterne inom Utsk.,
alt fjerdingsmannabestyret, sådant det nu är, verkligen är ett kronobestyr.
Fjerdingsmannen är nu kronans tjensteman och alldeles
ieke kommunens, ty han kan af kommunen icke anbefallas
det ringaste, utan endast af sina förmän, länsmannen, kronofogden
och K. bef:de. På grund deraf, tyckte också pluraliteten sig
i början finna, att det var uppenbart, alt säteri samt rå- och rörs
-
480
Den 10 Maj.
hemman icke borde deltaga i den kostnad, som skulle äga rum
för fjerdingsmannens aflöning af den orsak, att i R. o. A:ds privilegier
af år 1723 finnes, jemte andra friheter för säterier och
frälse, äfven uppräknad friheten ifrån kronobestyr; men då man
gjorde sig reda för behandlingen af denna fråga vid flere föreg:de
riksdagar, så fann man att, då K. M. uti Sin nåd. propos. vid
1830 års riksd. om statsverkets tillstånd och behof sökte en tillökning
i lönerne för landtstaten, så slutade denna K. propos. dermed
att fjerdingsmännen vore att anse såsom kommunala tjenstemän, och
derföre icke kunde upptagas i den då föreslagna regleringen af landtstatens
löner. Sedermera förekom frågan vid 1840 års riksd. Då förklarade
StatsOtsk. att dessa tjenstemän voro af kommunalbeskaffenhet
och alt således inga löner kunde till dem anslås, hvarom motion
då var väckt, utan tvertom, som det var upplyst att fjerdingsmännen,
synnerligast inom Östergöthlands län hade både boställen och löner,
och alt detta äfven var förhållandet inom åtskilliga andra län,
så skulle dessa boställen och löner indragas på elen grund, att
detta var ett kommunalbestyr. Delta beslut år stadfästadl af K.
M. och bar gått i verkställighet i den mån, sora fjerdingsmanstjenster
blifvit lediga. Frågan koni åter före vid 1844 års riksd.
Då beslöt StatsUtsk. alldeles lika med hvad förevar, betänk, innehåller.
Detta betänk, blef likväl dä af R. o. Ad. samt PresleSt.
afslaget, men bifallet af Borgare- och BondeShn. Då frågan
nu åter förekom, så ansågo vi oss kunna taga till efterrättelse R.
St:s -förut fattade beslut. Vi trodde oss icke kunna komma in med
ett betänk., som skulle innehålla att R. St. hafva väl beslutat och
K. M. fastställt att fjerdingsmanstjensten är ett kommunalbestyr,
men Utsk. anser tvertom, att den är ett kronobestyr, och alt dessa
tjenstemäns löner således böra på stat uppföras. Dessutom, då
man läser betänka vid 1840 års riksd., så finner man att Utsk.
hade förklarat, att om fjerdingsmans-befattningarne vore att anse
såsom kommunal-bestyr, så skulle det blott göra en omgång att uppföra
dessa befattningar på riksstat, ty då skulle medlen utgå af det
allmänna, och att lättast vore således att hvarje kommun betalte
sin fjerdingsman, hvilket äfven syntes vara billigt, då det beror
på hvarje orts belägenhet, huruvida fjerdingsmannabestyret är mer
eller mindre omfattande. En fjerdingsman uppe i Dalarne eller
i Wermland, der icke stora truppmassor genomtåga och der inga
reg:len äro förlagda, är mycket mindre sysselsatt än en dylik
tjensteman i rikets midt i landet belägna provinser. Det skulle
således alltid blifva svårt, att i staten bestämma en gradation i
lönerna, som vore billig, och det blir alltid lättare för kommunerna,
att efter göromålen lämpa lönernas belopp. På grund häraf,
ansåg Utsk. sig icke kunna komma till något annat resultat,
än detta betänk, innehåller. Det var icke möjligt alt föreslå en
aflöning, som, efter hvad StatsUtsk. 1840 hade uträknat, skulle
uppgå ända till 200,000 r:dr, utan att fjerdingsmännen ändå hade
fått mera än 40 å 50 r:dr hvardera. Då nu vid 1840 års riksd.
K. M. och R. St. funnit att frälset, som förut varit befriadt ifrån
detta
Den 10 Maj.
481
delta såsom kronobeslyr dittills ansedda onus, liorde deruti deltaga,
så har Utsk. nu ansett att säteri samt rå- och rörshemman
icke borde äga större frihet än frälse, ifrån deltagande i bestyret,
Utsk. har likväl ansett boställen böra derifrån vara fria. De äro
fria ifrån skjuts och sådana allmänna besvär, och derföre har
Utsk. äfven fritagit dem ifrån det nu ifrågavar. De öfriga 3:ne
Ståndens medlemmar inom Utsk. voro härutinnan enhälliga, med
undantag af en enda ledamot af BorgareSt., och då denna fråga
nästan lika mycket rörer dem, som B. o. Ad., så kunde Utsk. icke
tveka, alt föreslå denna påökning i nyssnämnde hemmans onera,
hvilket väl icke torde åstadkomma någon nedsättning i köpeskillingen
för hemmannen, ehuru det naturligtvis torde kunna göra
någon minskning i deras värde. Jag anser likväl billigheten vara
så stor, alt åtgärden derigenom blir nödvändig, ty om det inträffar
inom en kommun, alt endast 2 å 3 hemman äro af kronoskatte
natur, så skulle de hemman alltför mycket belastas jemförelsevis
tued de öfriga. Nekas kan likväl icke, hvad flere talare
nämnt, att detta är en inskränkning på säteriers samt rå- och
rörs-hemmans hittills halda friheter, och att det således i någon
mån, om man så vill, äfven kan sägas ingå på äganderätten.
Man har sagt, ali af det sätt hvarpå Utsk. behandlat frågan
skulle följden blifva, att fjerdingsmansljensterna komme att gå i lur;
denna följd har redan inträffat, och jag kan icke inse att den skulle
komma att ökas derigenom, alt rå- och rörs-hemman samt säterier
äfven måste deltaga i bestyret. Tvertom tror jag, ali just
derigenom att de komma alt deltaga, och då dessa hemman vanligen
besittas af II. o. Ad. eller ståndspersoner, så skulle deraf i
allmänhet komma att inträffa, ali dessa personer sammanskjuta en
viss lön, för hvilken på länsmannens begäran tillsättes en skicklig
person, hvilken kan qvarblifva sä länge som man med honom
är nöjd. Då är saken pä sin rälta punkt. I’å grund häraf önskar
jag för min del, att B. o. Ad. täcktes bifalla denna punkt
af betänk., såsom Utsk. har den framställt, ecb jag tror att 11. o.
Ad. i sådant fall går MedSims önskan lill mötes.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag delar fullkomligt den
siste värde talarens åsigter, och yrkar bifall till denna punkt af
betänk. Man har här klandrat del beslut, som Ståndet fattade
är 1841, att indraga de löner, som dittills hade varit beviljade
för fjerdingsmännen. För min del kan jag icke finna något klandervärd!
deruti, att lönerna icke funnits i alla provinser, utan endast
i vissa. Så l. ex. funnos i den provins, der jag bor, inga
löner för fjerdingsmansljenster, utan de gingo före år 1841 likasom
nu, i tur. Således ser jag icke deri något skäl, hvarföre man
skulle yrka en återemiss, hvilken icke kunde hafva något annat
syfte, än det, att af Utsk. begära högre löner. Delta skulle då
naturligtvis Utsk. afgöra gemensamt med SlalsUlsk., och jag lemnar
derhän hvart del skulle leda; men för min del anser jag det
icke lämpligt all frågan nu skulle behandlas på detta sätt. Ehvad
man vill anse fjerdingsmansljensterna såsom kommunala befattningar,
eller som kronobeslyr, så anser jag i hvilketdera fallet sora
4 H. 31
482
Den 10 Maj.
helst det vara skäl, all bifalla Ulsk:s belänk. Anser man dessa
tjenster såsom kommunal beslyr, så är elei icke billigt, ali såsom
flere talare förut bafva yrkat, några fä hemman inom en socken
skulle ensamma bestrida detta besvär. Det finues socknar äfven
i min ort, eler ganska få hemman deltaga deruti, hvilket jag
anser obilligt och tror derföre, ali i synnerhet R. o. Ad. icke bör
neka sitt deltagande uti detta besvär. Vill man äter anse ifrågavar.
befattning såsom eli kronobestyr, sä har man bestämdt skäl att bifalla
alt dessa tjenstemän skola atlönas, såsom det heter af staten ; men
hvilka komma dä alt betala dessa löner? Det blefve väl egentligen
säterier samt rå- och rörs-hemman, som finge vidkännas
kostnaden, och om pä den vägen säterierna delloge genom bidrag
till statskassan, som betalade fjerdingsmäunen, sä blefve skilnaden
i kostnad för dem belt visst ganska ringa. Det var pä della sätt
som Hr von Hartmansdorff började sitt yttrande, och jag trodde
att han skulle komma till det resultat, hvartill jag kommit.
Dessutom har man anfört det skäl, att man icke borde falla
ifrågavar. beslut för de orepresenlerade medborgares skull, som äfven
innehafva hemman af ofvannämnde natur. Delta är ett svagt
skäl. Om vi icke här tilläte oss att besluta för orepresenlerade
medborgare, så hemställer jag, huru många ärenden vi i allmänhet
skulle kunna afgöra. Del finnes väl ieke något ärende, som är
af vigt för del allmänna hvaruti icke orepresenlerade medborgares
rätt ingår. Delta är således icke något skäl som talar för afslag.
Man har äfven sagt, alt icke säteri samt rå- och rörs-hemmans
ägare borde deltaga i denna börda, då icke boställsinnehafvare
det göra. Boställsinnehafvare stä likväl i en helt annan kategori.
De äro icke ägare af sina hemman. En boställsinnehafvare har
fått hemmanet såsom lön åt sig anslaget, och det är icke skäl,
att man på detta sätt tager ifrån en löntagare, hvad man förut
gifvit honom. Vidare har man sagt, alt det icke vore skäl, alt
småningom borttaga de fördelar, sorn den privilegierade jorden
har och derigenom i tidernas längd komma derhän, alt all jord
blir lika beskattad. Jag tror för min del, att det visserligen vöre
väl om man kunde komma derhän på ett eller par århundraden, och
anser icke att någon skulle få skäl att deröfver beklaga sig; men
jag skall alltid anse det som obilligt och orätt och alltid motsätta
mig, om en sådan jemnkning tili beskattningen sker genom någon
annan åtgärd än den, som går sä småningom, alt ingen innehafvare
af privilegierad jord får något grundad! skäl alt klaga
deröfver, ali man tagit ifrån honom hans egendom. Jag tillstyrker
bifall till della betänk.
Hr Coijet, Carl Äng. Julius: Hr Rosenblads begäran om
återremiss för att få ämnet närmare utredl inom Ulsk. tager jag
mig friheten att bestrida. Ty säkerligen kan Ulsk. icke derigenom
komma till något annat resultat än det, hvartill Ulsk. redan
kommit, och ett bättre förslag lär Ulsk. icke kunna afgifva.
Hvad särskildt angår Skåne, så bar Hr Rosenblad mycket rätt i
sin uppgift, att der finnas många socknar, som bestå af endast
insockne hemman, men i Skåne tillgår i de fleste orter sålunda
Den 10 Maj.
483
alt länsmannen aniar till fjerdingsman 2, 3 eller 4 personer, allt
som länsmannens distrikt är stort till, och dessa erhälla en årlig
lön af alla de hemman inom distriktet, som eljest äro skyldige
att hålla fjerdingsman. Della är således helt enkelt en beskattning,
frän hvilken del ypperliga frälset är befriadt. Frågan torde
således nu icke vara någon annan än den, huruvida säteri och
insockne samt rå- och rörs-hemman hädanefter skola betala denna
skatt eller icke, och det herot naturligtvis på R. St. att härom
bestämma. Jag skulle derföre tro, att en återremiss är öfverflödig,
och får emellertid för min del afstyrka bifall till Utsk:s
utlåt, pä de skäl, som af föreg.de talare äro anförde.
Frih. Cederström: Jag fattade Hr Coijets framställning
så, att den värde talaren ansåge det Utsk., så snart del utgått ifrån
ett fullkomligt förbiseende af säteriernas rättigheter, det icke gerna
kunde komma till annat resultat, än det oriktiga, hvaruti det
stannat. Frågan år i min tanka fullkomligen enkel och klar,
nernl. den: skall man biträda det förslag, att ulan allsköns ersättning
beröfva den privilegierade jorden sina lagligen ägande förmåner?
Att just derom detta utgör frågans innehåll, torde synas
uppenbart af Frih. Raahs anförande. Den värde Fribai har nemi.
öppet förklarat, att han för sin del har alldeles icke någonting
emot, att skaltejemnkningen må så försiggå, all don privilegierade
jorden beröfvas sina rättigheter, ulan någon godtgörelse, allenast
del sker succesivt och småningom. Bit för bil får således en äganderätt
afhändas dess lagliga innehafvare; detta skulle ej vara lika
orättmätig! i sin mån, sorn eli dylikt afhändande vore i stort och
om det gällde alltsammans, i hvilket sednare fall obilligheten sloge
alltför starkt i ögonen, för all kunna af någon förnekas. Det
är på sådan grund Frih. Raab finnér det partiella förfarandet ej
allenast tillåtlig!, ulan t. o. m. önskvärd!. Mig torde medgifvas
förklara att det faller sig något svårt för vanliga rättsbegrepp, att
nr vare sig juridisk, politisk eller moralisk synpunkt godkänna
en så vådlig sals. Så snart man har detta klart för sig, bör slutföljden
vara lätt att draga. Om vi härvid äfven, på sätt Hr von
Hartmansdorff yrkat, taga i billigt betraktande, hvad ej blott vår
egen, ulan ock många hittills ur representationen utelyckle medborgares
rätt kräfver, samt ingalunda såsom Hr Oxehufvud hemställt,
göra ett ensidigt afseende på deras önskningar, som tillfälligtsvis
utgjort antalet af fleste ledamöterne i ett Utsk., hvilka
ansett billigheten fordra hvad Utsk. föreslagit, så tror jag icke att
man bör vidtaga någon annan åtgärd, än ett rent afslag derå.
Ty hvartill en återremiss skulle tjena, kan jag icke förstå. Den
värde talare, som yrkat densamma, har hufvudsakligen instämt i
de af llr von Hartmansdorff framlagda skäl och antagit den såsom
goda premisser, ehuru han deraf icke alldeles synes hafva härledt
samma slutsats. Följden af en återremiss, i den syftning Hr
Rosenblad begärt densamma, skulle emellertid och i den händelse
Utsk. gjorde afseende på Hr Rosenblads önskan alt Utsk. ville taga
i betraktande Hr von Hartmansdorffs skäl, ej kunna i bästa fallet
31*
48»
Den 10 Maj.
blifva annan än ilen, alt Utsk. ändrade sin mening och lill Stånden
inkomme med elt nllåt. af motsatt lydelse med det omar.;
hvarefter man finge bifalla dit sisiinkommande. Hvarföre då icke
så gerna nu strax!, till lidens vinnande, afslå hvad som är oriktigt
och följaktligen ej bör bifallas. Jag inser således icke att en
tillbakavisuing af ärendet till Utskis behandling kan medföra någon
annan verkan än alt fördröja sakens afgörande och göra den
måhända mera oviss än nu, då skälen för och mot äro så utförligt
afgifne och besvarade å ömse sidor. Jag bestrider, alltså ärendets
återremitterande; jag bestrider bifall; jag yrkar afslag.
Hr 1* r i n l z e n s k ö I d : Den rättslära, som Frih. Raab har
utvecklat, är i sanning så märkvärdig, alt den larfvar några ord
lill besvarande. Frihm har nemi. förklarat sin fulla belåtenhet
dermed, att man öfvertlytiar ifrån de beskattade hemmannen pä
de icke beskattade de förras bestyr, allenast det kunde ske så
småningom och omärkligt. I anledn. deraf tillåter jag mig göra
Frihui följande fråga: om Frihms granne skulle flytta sin gärdesgård
in pä Frihms ägor så småningom, l. ex. blott en gäng om
äret och derigenom tillegna sig jord af Frihms egendom för några
r:dr i sender samt fortsätta dermed ända lill dess han i det närmaste
inkräktat Frihms liela egendom, huru pass skulle Hr Frilen med
en så beskaffad behandling finna sig belåten? Presisl så är det som
Frilen velat gå till väga, och det synes som om Frilen tagit dessa
grundsatser ifrån skallejemnknings-comileéus betänk., der man tillstyrkt
K. M. alt söka tillvägabringa en särlan öfverflytt ning af dessa
onera, om blott såsom orden lyda i betänk., del utan märkbar
olägenhet kan ske.
Frih. Raab: Jag märker att jag verkligen kastade ut en
eldbrand, då jag yttrade mig i denna principfråga, efter den blifvit
upptagen af flere talare här. Jag ber alt fä förklara, hvad
mitt yttrande åsyftat, och hoppas alt ingen skall ogilla min åsigt.
Hrr:ne torde påminna sig, alt det varit fråga om en sådan slags
skaltejemnkning genom obligationer, sora efter en viss liderymd
skulle betalas, och hvilka skulle löpa med en högre ränta, af hvilken
återigen kapitalet skulle återgäldas. Om man nu rätt inser
huru dermed sig förhåller, så skall mati finna, alt detta i sig
sjelf icke är annat än all komma till det mål som jag har åsyftat.
Den liknelse, som Hr Printzensköld log lill skäl af en grannes
inkräktning pä den andras ägor, är alldeles icke lämplig. Den
hallar, såsom liknelser i allmänhet pläga göra ; men då Hr Printzensköld
syftar på alt iaea alltsammans, sä får jag tacka Gud att jag
icke har Hr Printzensköld lill granne. Här är endast fråga om ali
sä småningom, kanske under loppet af århundraden kunna återgifva
af den privilegierade jorden, hvad den i fordna dagar inkräktat,
ulan ali nuvar. innehafvare deraf hafva någon känning.
Om det sker pä delta sätt, sä tror jag alt ingen kan derpå lida,
utan anser detta sätt alt förfara vara både rättvist och ganska godt.
Hr Printzensköld: Om öfverflyltningen af de onera, som
för närvar, häfta vid den s. k. skattejorden och äfven vid åtskil
-
Den 10 Maj.
485
liga frälsehemman, tillvägabragles på del säll, sorn Frih. Raab i
början af sitt sednast afgifna anförande förutsatt, så skulle man
komma till öfverflyttningen på ett ärligt sätt, emedan då den som
hade rättigheten sålde densamma emot verklig valuta; men jag
hemställer lill Frih:n, hvad valuta den privilegierade jorden erhåller,
om man, på det sätt Ulsk. föreslagit, å densamma öfverflytta!’
en del af skaltejordens bördor. Milt syftemål är, att rättvisa
må vederfaras alla. Frih. Raab tyckes återigen åsyfta motsatsen,
samt anse den ena kunna saklöst tillegna sig fördelen pä
den andras bekostnad; och när man äger sådana tänkesätt och
rättsbegrepp, så torde nog det der inkräktningsbegäret, som jag
exempelvis förutsatt, också kunna vakna. I stället ' således att
Frilen hade af milt granskap något alt befara, lärer det snarare
vara jag som bör lyckönska mig öfver alt ej hafva Frilim till
granne.
tlr von Rosen, Georg Ludv.: Jag anser att Ulsk. har
lemna!, denna fråga i ett mycket outredt skick, och tror all Utsk.
hade bordt först undersöka huruvida fjerdingsmans-befattningen
verkligen är ett hemman åliggande onus, eller en tjensteskyldighet,
ställd på personen. Den fråga har ofta uppstått inom det län,
som jag har att göra med. .lag vill åberopa ett exempel, som
rör mig sjelf. Kan jag vara landsb. och fjerdingsman på en gång ?
Jag betviflar del och det strider emot gammal praxis. Ulsk:s betänk.
bestämmer icke huru en landsh., då han icke på en gång
kan vara landsh. och fjerdingsman, skall deltaga i detta bestyr,
och icke heller huru förfaras skall, om en person, hvars skyldighet
det är att åtaga sig fjerdingsmanna-bestyret, finnes oskicklig
att Ijenslen förrätta. Denna fråga är af Ulsk. alldeles icke utredd,
och Ulsk. har icke bestämt huruvida man är skyldig att
betala någon annan, dä man sjelf icke är till tjensten lämplig.
Det är pä grund häraf som jag begär äterremiss.
Frih. Cederström: För min del kan jag ingalunda finna
en återremiss vara behöflig till följd af hvad Hr von Rosen anfört.
Hr von Rosen har förklarat sig icke kunna vara säker huruvida
han såsom landshöfding borde vara befriad från fjerdingsmanna-bestyret
eller icke, ehuru, på grund af gammal häfd, den
värde talaren ansåge sig vara fritagen derifrån. Men enskilde förhållanden,
grundade pä gammal häfd och dylikt, hafva väl icke
gerna kunnat blifva föremål för Utsk:s öfvervägande, hälst Utsk.
endast haft att hålla sig till hvad motionerna (öranledt, utan att
i öfrigt ingå på bedömande eller vidrörande af några partiella
bruk eller missbruk på den ena eller andra sidan. Jag finner således
återremiss ingalunda vara tjenlig och tror att ett afslag torde
vara det enda lämpliga beslut, som kan fattas, synnerligen sora
redan utgifne författningar i dessa ämnen lära lemna all nödig
ledning, och den begärda instruktionen ytterligare komma att derom
lemna besked. Medan jag har ordet, tillåter jag mig att ålertergå
till bemötande af ett föreg:de yttrande, der det nemi. sades
att i anseende till vissa förhållanden i Skäne en förändring der
-
4S6
Den 10 Maj.
slädes lärer vara nödig. Dessa förhålla uden äro af er> fullkomligen
local beskaffenhet, och om det äfven varit förknippadt med
någon ökad omtanka för länsmannen att i dessa delar af landet,
anskaffa fjerdingsm,än inom sitt länsmansdislrikt, så loide det likväl
säkerligen icke vara tillbörligt, att, för en sådan partiel omständighets
skull, besluta att hos K. M. begära ett allmänneligt
stadgande, som, derest det, med bifall lill en sådan anhållan, utfärdades
lill efterlefnad, i allmänhet skulle medföra en påtaglig
orättvisa. Afslag må derföre derå gifvas, ju förr, desto bättre.
Ofverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvarefer H r
Gr. o. Landtm, yttrade, att han, dä de härvid gjorde yrkanden
åsyftade dels bifall, dels afslag och dels åleremiss å ifråga var.
punkt ausåge sig först böra framställa proposm ä bifall och säleledes
nu finge hemssälla, om B. o. Ad. bifölle hvad Utsk. i denna
punkt tillstyrkt.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja.
Hr Landtm, hemställde sedermera, om R. o. Ad. afsloge
l]tsk:s uti förevar, punkt gjorde tillstyrkande.
Härvid ropades starka? ja, blandade med nej; hvarpå Hr
Landtm, förklarade, del han trott sig finna denna propos. besvarad
med öfvervägande ja.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, framställt den nästföljande
punkten af Ulsk:s betänk, till föremål för ofverläggningen,
samt uppläsningen deraf blifvit börjad, hördes Frih. Raak, begära
votering.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., all han förklarat,
det han funnit R. o. Ad. hafva med öfvervägande ja besvarat
den sednast framställda proprosm samt jemväl med klubbslag
hade sladfästal detta beslut, och hade till följd deraf föredragning
af den följande punkten redan börjat, hvadan Hr Landtm,
trodde, att liden för anställande af votering i ämnet numera vore
tilländagången.
Frih. Raab: Möjligen kan jag misstaga mig, men såsom
jag har uppfattat sjelfva framställningen af frågan, så gjordes den
på det viset, att Hr Gr. o. Landtm, framställde lill R. o. Ad.,
huruvida R. o. Ad. biföll denna punkt af Utsk:s betänk. Derefter
frågade Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. afslog densamma,
och sedan Hr Gr. o. Landtm, förklarat den sednare propos:n besvarad
med ja, så begärde jag votering, och trodde icke att derigenom
min tid skulle vara försuten att få votering. Så har jag
uppfattat frågan.
Hr Printzensköld: Väl innehåller Riksd.Ordn. den uttryckliga
föreskrift, alt när votering blifvit begärd, så skall en sådan
ovilkorligen äga ruin; men det måste afse det förhållande, att votering
begäres innan R. o. Ad:s beslut är genom klubbslag befästadt,
och ett annat mål redan föredraget. Nu behagade Hr Gr.
o, Landtm, med klubbslag befästa Ståndets beslut, och föredrag
-
Deri 10 Maj.
487
ning ;if elt annat mål var redan börjad innan Frill. Raab begärde
votering; dä hemställer jag ödmjukast lill Ståndet, huruvida
del kan vara rätt att söka upprifva ett beslut, som sålunda af R.
o. Ad, redan blifvit faltadl.
Frih. Cederström: Om jag också icke fäster mig så mycket
vid klubbslaget, ulan skulle anse att Frill. Raab äfven efter
detsamma bade rätt att begära votering, så får jag likväl säga,
alt, då lian icke begärt densamma innan föredragning af den påföljande
punkten redan var börjad, sä bar Frilen af denna orsak
förlorat sina fatalier alt i denna fråga få votering. I fall man
skulle alldeles i oändlighet fä afbryta föredragningen af pågående
ärenden, genom anförande af missnöje öfver något beslut, som
Ståndet tillförene och kanske långt för delta fattat, livart skulle
sådant leda? Derest man icke genast ger tillkänna sin önskan om
votering, så kan det sedermera icke bjelpas, enär man låtit liden
gä sig ur händerna. Jag yrkar således, alt ingen votering mätte
äga rum, utan alt frågau må auses vara afgjord, såsom den är.
Frill. Raab: R. o. Ad. torde icke med skäl kunna tillvita
mig, att jag ofta bar besvärat med votering. Tvertom har det
mycket sällan inträffat; men bär är fråga om huruvida jag äger
rättighet att få en votering elier icke, och skälet att förneka mig
en sådan rättighet skulle bestå deruti, att föredragning af nästa
punkt var börjad. Detta skedde visserligen på det sältet, alt
caucellisten började uppläsningen; men jag betviflar att mera än
några få ord voro upplästa innan jag begärde votering. Det står
i grundlagen, att votering skall begäras genast, men icke att det
skall ske före klubbslaget, oeh så mycket måste väl Hr Printzensköld
benäget medgifva, att, vid hvarje fråga beslutet befästas med.
klubbslag och försl derefter kan man begära votering, seda» man
vet om Landtm, ansett ja eller nej vara öfvervägande i svaret
på den framställda proposm. Den frågan huruvida nästa ärendes
föredragning var börjad eller ieke, är det som skall afgöra huruvida
jag äger rätt till votering. Det är icke i liufvudsaken att få
votering, sorn jag är så angelägen, ty del kan väl Ilända att jag
förlorar den i alla fall, men det är om min rättighet till votering
som jag talar. Om Hr Gr. o. Landtm, förklarar, att föredragningen
af nästa puukt redan var börjad då jag begärde votering, så
underkastar jag mig att icke få den, men jag kan icke Enna mig.
öfverbevisad af de skäl, som nu äro framdragna, alt jag icke äe
berättigad dertill.
Frih. Cederström: Det är vid detta tillfälle alldeles icke
fråga om huruvida den värde talaren, som begärde votering, har
mer eller mindre ofta besvärat Ståndet med dylik anhållan. Detta
är en sak helt och hållet för sig. Den siste värde talaren har
förklarat, alt han ieke trodde, det man med läsningen af den påföljande
punkten kommit till slutet af första raden, när hans begäran
framkom. 1 detta erkännande ligger i min tanka elt tydligt
bevis derpå, att samma ledamot likväl inser, ali föredraguingeft
488
Den 10 Maj
af nästa punkt var börjad, och det är detta men icke klubbslaget,
som bör bestämma huruvida hans begäran om votering må bifallas
eller icke. Detta anföres endast i afseende på formen; ty jag
är öfvertygad att denna votering, om den kommit alt äga rum,
skulle utslagit ganska väl för dem, som äro af samma mening med
mig. Mig synes härvid att billigheten, den så mycket omtalade
billigheten, i detta fall, dels icke i sig sjelf torde vara så stor,
som man velat hafva den ansedd, och dels ali den icke lärer kunna
åstadkomma att rättvisans och laglighelens bestämda bud blifva
bland oss förbisedde.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Som Frih. Raabs rättighet
all få votering eller icke, lärer bero pä tiden då han begärde
votering, så anser jag mig böra upplysa, alt jag hörde honom
begära votering innan Ridd.-cancellislen hade påbörjat uppläsningen,
och innan denne gick fram; men att Hr Gr. o. Landtm,
ej hörde denna Frituns begäran, hvadan uppläsningen hann börjas,
innan Frilen 2:dra gången yrkade votering. Så har jag uppfattat
gången af detta ärende.
Hvad det omtalade klubbslaget beträffar, så kan det ej lägga
hinder i vägen för någon ledamots rättighet, alt fä votering; enär
ingen kan förhindra Hr Gr. o. Landtm, att fälla klubban omedelbart
efter det lian sagt, huru han uppfattat Ståndet hafva förklarat
sin mening. Min tanke är således, alt Frih. Raab har rätt
til! att få votering, och anhåller jag att densamma ej må honom
förvägras.
Hr Printzensköld: Att Frih. Raab år mycket bevandrad
i våra grundlagar, derom hyser jag ej ringaste tvifvel; men äfven
jag har läst dessa lagar och tror mig om dem hafva så pass kännedom,
att Frilen ej behöfver underrätta mig, det klubbslaget efter
ett fattadt beslut ej hindrar den, sora begärt votering, att fä
eller erhålla densamma. Jag framställde ej heller förhållandet så,
som skulle klubbslaget ensamt vara ett skäl emot Frih:ns begäran
men jag gjorde det i sammanhang med den omständigheten, att
en ny punkt i betänk, redan var af Hr Gr. o. Landtm, föredragen
och läsningen deraf redan börjad, så att alla former, ölliga
vid öfvergången till ett nytt ämne, redan vore iakttagna, innan
Frih :n anmälte sig till votering. Det kan vara en möjlighet att,
på sätt Frib:ns försvarare och respondent i delta afseende upplyst,
Frilen begärde votering, men alt detta ej hördes af Hr Gr. o.
Landtm, så är äfven händelsen med mig, ty jag hörde Frilen ej
mer än en gång begära votering; hvilket skedde sedan Frilen
hunnit fram till sin bänk, dit jag såg honom skyndsamt begifva
sig från det derifrån något aflägsna ställe i salen, der Frilen för
tillfället sig uppehöll.
Hr von Hartmansdorff: Som det verkligen går fortare
att votera än att disputera om saken, så hemställer jag att R, o.
Ad. måtte till Hr Gr. o. Landtm, öfverlemna om lian anser med
god ordning förenligt, att efter hvad sig här tilldragit, en vote
-
Den 10 Maj
489
ring företagas. Anser dä Hr Gr. o. Landtm, del kunna ske, så
låt om oss komma derhän ; ly förr lära vi ej slippa ifrån saken.
Frih. Cederström: Om Frih. Tersmeden från höljan hade
afgifvil del vittnesbörd, han nu framställt; sä skulle jag ej bestridi
votering; enär jag, under förutsättning af den värde Frihms
noggranna uppmärksamhet på hvad sig kring honom tilldrager,
hör till hans uppgift hysa det fullkomliga förtroende, att något
jäfvande af hans vitsord skulle å mia sirla uleblifvit. Likväl nödgas
jag tillstå det jag svårligen kan inse, huru 2:ne härvid förekommande
sinsemellan motstridiga omständigheter låta sig förklaras.
Frill. Raabs eget yttrande innefattade nemi. att det syntes
honom billigt och rättmätigt alt dä hans anmälan om votering ej
kommit sednare, än att kanske blott den första raden af påföljande
punkt var föredragen, han kunde fä sin begäran uppfylld. Jag
kan ej gerna förena innehållet af delta yttrande, under angifvande
på det deruti gjorda erkännande, med det intyg som sedermera
blifvit af talarens granne pä bänken lemnadt. Månne icke mö jligtsvis
någon rörelse, någon åtbörd af Frih. Haab förauledt Frih.
Tersmeden lill den uppfattning af förhållandet, som innefattas i
den af honom lamuade uppgift?
För öfrigt och med afseende på den åberopade grannlagenhet,
Frih. Raab ådagalagt i alt icke ofta hafva upptagit tiden medelst
af honom begärde voteringar, skulle den nu begärda helt
visst, af enhvar med nöje beviljas, såvida lagliga former sådant
medgifva, och bör jag, derest detta finge förutsättas vara iakttaget,
med nöje samtycka (ill voteriugen. Till säker upplysnings
vinnande, och för alt undvika all vidare tidsutdrägt, instämmer
jag med Hr von Hartmansdorff i att helt och hållet öfverlemna
lill Flr Gr. o. Landtm, att efter dess egen insigt och bepröfvande
afgöra huru i della mål rätteligen förhållas bör.
Frih. Raab: Vi hafva kommit i det ledsamma förhållande
här, alt nära nog behöfva åberopa vittnen på hvad som yttras,
eller hvad som begäres. Jag får då äran förklara, att jag 2:ne
gånger yrkat votering; försl utan att höras af llr Gr. o. Landtm,
och sedermera, då jag ropade om igen, med mera framgång. Alt
jag icke, då jag första gången hade ordet, sade att jag 2 gånger
begärt votering, kom sig deraf, att jag icke ansåg och ej ännu i
detta ögonblick anser mig kunna fordra, att ett yrkande af mig
hvilket ej hördes fram till bordet, skulle hafva vitsord. Jag gjorde
dock mitt sista yrkande af votering i samma ögonblick, som
cancellisten började uppläsningen. Det var derpå jag egentligen
grundade mitt yrkande af att votering borde mig beviljas. För
öfrigt har jag framställt de skäl, hvarpå jag tror att man ej grundlagsenlig!
kan förvägra mig den ifrågavar. voteringen; och jag öfverlemnar
nu till Hr Gr. o. Landtm, att dermed förfara, huru
Hr Gr. o. Landtm, finner lämpligast vara.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att 53 § Riksd.Ordn. visserligen
stadgade, att votering, då den begärdes, ej finge förvägras,
490
B*n 10 Maj.
men likväl förulsalte, att Ståndets beslut ieke blifvit faltadt, innan
voleringen ifrågasattes, ock att frågan när detta beslut vore faltadt
berodde på tolkningen af den i närande § förekommande period:
”Besvaras propostn med ja, blandade med några nej, eller
Iverlom, oell de, som öfverröstade äro, ej begära votering, lale de,
om dem så godt synes, sin särskilda mening i prot. anteckna,
kunnande sådant dem ej i något fall förvägras.” Enligt den praxis,
som bos R. o. Ad. varit iakttagen oell sora borde följas dä grundlagen
icke innehölle någon deremot stridande föreskrift, hade Ståndets
beslut ansetts vara fattadt, då Landtm, förklarat, burn lian
ansett sin propos:n besvarad, och öfvergått lill en annan punkt
eller särskildt föredragningsämne. Detta hade äfven nu inträffat,
emedan Hr Landtm, icke hört att Frih. Raab dessförinnan begärt
votering; men sedan del numera blifvit upplyst, alt denna begäran
förut blifvit framstäld och således felet läge deri, alt Hr
Landtm, icke hört Frih:ns begäran, då den första gången gjordes,
trodde Hr Landtm, att en sådan felaktighet å hans sida icke
kunde utgöra hinder för voteringen, derest Frih. Raab fortfore alt
yrka derasamma.
Frih. Raab: Om ingen annan yrkar votering, så afstår jag
derifrån.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: På det att R. o. Ad. ej framdeles
må kunna komma i den belägenhet, att långt, vidt och bredt
diskutera, huruvida en votering må äga rum eller ej, så torde
något i delta afseende böra af R. o. Ad. beslutas. Hittills liar
det varit vanligt, att sedan Hr Gr. o. Landtm, gjort propos.,
som besvarades med ja och nej, bar Hr Gr. o. Landtm, förklarat,
huru han uppfattat pluralitetens svar, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
gjort en paus innan han låtit klubban falla, såsom bekräftelse på
uppfattningen; vid motsatt förhållande tjenar klubbslaget lill intet.
När nu klubban bar fallit, skulle jag tro att liden för begärande
af votering är tilländalupen. Jag får derföre hemställa,
att R. o. Ad. täcktes besluta och förklara att, seda» Hr Gr. o.
Landtm, gjort propos, och förklarat huru han uppfattat svaren,
samt derefter fällt klubban, ingen votering uti då förevar, ärendeär
tillåten, utan att beslutet är sådant del af Landtm, blifvit
uppfattadt.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, alt då denna Hr Aminoffs
framställning åsyftar en tolkning af grundlagen, men en sådan
tolkning eller förklaring, enl. 83 § Reg.F., ej finge stadgas i annan
ordning, än grundlagen i sådaut afseende föreskrifvit, Hr
Landtm, fann sig icke kunna framställa någon propos. i den syftning,
som Hr Aminoff begärt.
Härefter företogs pröfningen af 3:dje punkten i förevar, betänk.
, innehållande hemställan, att R. St. måtte hos K. M. i
und. framställa den önskan, att en författning, upptagande
samtliga de åligganden, hvilka af fjerdingsman eller kronorättare
i denna egenskap skola ombesörjas, jemte uppgift så--
Den 10 Maj.
491
viii af de förrättningar, för hvilka rese- och traktamentskostnads-ersättning
må beräknas, sorn å de bestyr, för hvilka
dylik godtgörelse icke er hålles, måtte varda i nåder utfärdad.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar atl en sådan anhållan
som den, hvilken här blifvit föreslagen, ej kunde, om H.
Si. beslutar alt hon skall göras, medföra något gagn, utan snarare
skada. Svårligen lära alla de särskilda små bestyr, som ät en
fjerdingsman uppdragas, kunna fullständigt uppletas. Hlifver åter
förteckningen icke fullständig, och fjerdingsmannen tager upp sin
instruktion för att svara länsmannen eller fogden: det bestyret
står ej i min instruktion, derföre befattar jag mig ej dermed;
i hvilken ställning befinner sig då kronoheljeningen? När en med
denna lika fråga vid förra riksdagen förevar, vill jag påminna mig
atl man förliknade henne vid den, ali en husbonde skulle gifva
sin dräng eller sin betjent en skriftelig instruktion. Om så skedde,
huru ofullständig skulle bon ej blifva? Likaså blefve förhållandet
bär. Del torde således vara bäst, alt »låta frågan alldeles
föi falla.
Frih. Cederström: Jag inser nogsamt de svårigheter, hvilka
i utförandet skulle mola verkställigheten af det nu till R. S(:s
beslut framställda förslag; men då frän många bäll sig yppat klagomål
öfver den rådande ovissheten i förevar, hänseende, och
dessa jemväl under flera riksdagar återkommit, så har Utsk:s pluralitet
(till hvilken jag i detta fall varit räknad) icke kunnat undgå
all göra en hemställan i den tagna syftningen. Månne icke
den jemförelse, sorn Hr von Hartmansdorff bär uppdragit, är ganska
föga inträffande? T. o. m. då det är fråga om tjenare, så är
det ju vanligt, att husfadren uppgifver hvad tjenaren må hafva
alt bestyra; hvarföre skulle då ej kronofjerdingsmaunen, som erkännes
hafva en belt annan ställning till sin förman, än tjenstehjonets
lill husbonden, så myckel mera äga skäl alt begära en
stadga, efter hvilken han må rätta sig? Pä detta sätt undvikas
häst de missbruk, hvaröfver man hittills klagat. Liefve en instruktion
utfärdad, så skulle del väl icke heller å andra sidan
hända, att den fjerdingsman, hvilken rättvisligen anmodas i tjensteväg
verkställa något uppdrag, söker undandraga sig eller kap
undandraga sig sin skyldighet, hvaruppå exempel för närvar, icke
alldeles lärer saknas. Ehuruväl svårigheter kunna möta vid affatlandet
af instruktionens ordalydelse, torde man dock få hoppas,
att de icke äro oöfvervinneliga. Huru stora de än må vara, hvarom
här äro delade meningar, så hafva dock R. St., om de bifalla
förslaget, gjort hvad dem tillkommer, medelst att framställa
det af dem insedda behofvet; å hvilken framställning K. M. tvifvelsutan
lärer göra allt det afseende, den kan förtjena, och, om
det låter sig göra, på det föreslagna sättet afhjelper den yppade
bristen.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det kan visserligen äga sin
grund, pä sätt Hr von Hartmansdorff behagade yttra, alt utfär
-
492
Den 10 Maj.
(landet af en instruktion för fjerdingsman är förknippadt med åtskilliga
svårigheter; men om också sådana svårigheter förefinnas,
så ntgöra de dock ingen omöjlighet. Emedlertid åligger det socknarne
att utse en person alt utgöra denna tjenst; och det är då
af betydlig vigt för socknarnes innevånare alt veta, hvad kronofjerdingsmannen
är skyldig att göra eller icke. Dä nu förhällandet
är sådant och något bestämdt stadgande i denna fråga ej linnés,
så händer alt på många ställen kronofjerdingsmännen betungas
högst obehörigt att förrätta hvad som tillhörer länsmännens
skyldigheter, likasom det på andra ställen händer all fjerdingsman
nen tredskas att uträtta sådant, hvartill dc åro skyldige.
Jag anser således en instruktions utfärdande vara af behofvet päkalladt
och visserligen ej omöjligt.
Jag anhåller vördsamt om bifall till Utslcs betänk.
Hr Printzensköld: f motsats emot den siste värde talaren
anser jag den instruktion, hvars utfärdande här blifvit tillstyrkt,
icke böra äga rum eller vara af behofvet påkallad. Den
som något haft att göra med statens tjenstemän, sä väl högre
som lägre, känner omöjligheten af att så fullständigt affatta alla
instruktioner, att ju ej någon gång, kanske ofta nog, händelser
inträffa, der instruktioner icke göra tillfyllest, för att kunna bestämma
vidden och arten af tjenstemannens verksamhet. Här inträffar
dessutom, att på många orter kunna vara mänga skiljaktiga
bestyr, som kronofjerdingsmännen åligga, så att, om man
ändtligen vill sammanfatta en instruktion, det ingalunda går
an att göra den lika för hela riket; utan man måste då upprätta
instruktioner åtminstone särskildt för hvarje län, och kanske
slutligen äfven för hvarje härad eller socken särskildt. Då något
sådant naturligtvis ej lämpligen later sig verkställa, sä hemställer
jag, hvartill en gemensam instruktion egentligen skulle gagna?
Den finnes för öfrigt allaredan uti den föreskrift, som gäller för
alla tjenstemän, höge så väl som läge, och hvilken de alla ovilkorligen
äro pligtige att lyda, nemi. deri, att sig till efterrättelse
ställa och fullgöra allt hvad dem i tjensten kan af vederbör.
förmän anbefaldt varda. Och denna instruktion anser
jag vara tillräcklig.
Skulle det, såsom Gr. Lagerbjelke förutsatt, hända att fjerdingsman
vill tredskas alt fullgöra sina pligler, sä äger K:s bef:de,
uppå derom skeende anmälan, i sin makt att den tredskande till
ansvar befordra. Jag kan icke heller föreställa mig alt den högre
kronobetjeningen äger rättighet att, på sätt Gr. Lagerbjelke
äfven omför-malt, belasta kronofjerdingsmännen med göromål, som
de sjelfve äro lagligen skyldige att uträtta. Skulle ett sådant förhållande
inträffa, så äger fjerdingsmannen, likasom hvar och en
annan, som blir orätt behandlad, vare sig af embetsmän eller
andra, att deröfver i laglig väg föra klagan; och jag förmodar
att väre landshtr äro så måne om sine underhafvandes rättigheter,
att om en lägre tjensteman blir med göromål obehörigen öfverhopad
af sin förman, så skall landshut ej underlåta att i ett
Den 10 Maj.
493
sådant förhållande befordra rättelse. Men deremot kunna dessa
länens högste styresmän ej sällan råka i förlägenhet oni en instruktion
upprättas, hvaruti kronofjerdingsmännens göromål blifva
uppräknade och i detalj bestämde; ty då skall deraf den följd
uppkomma all, om något åliggande, som verkligen tillhör kronofjerdingsmannen,
händelsevis kommit att från instruktionen uteglömmas,
sä kan landsh:n ej tillförbinda honom att det fullgöra,
och då inträffa större olägenheter än den man med instruktionen
önskar undanrödja.
Jag tillstyrker således afslag på denna punkt.
Hr Akerman: Meningen med den begärda instruktionen
är sannerligen ej den alt, som Hr Printzensköld omnämnde, den
skulle inskränkas lill ett enkelt förklarande att kronofjerdingsmannen
skall åtlyda allt hvad som honom i tjensten anbefalles,
utan meningen lärer sannolikt vara den, ali §§:ne skulle detaljeradt
upplaga hvilka slags ordres han skulle efterkomma och hvilka
han ej skulle efterkomma. Jag fruktar för, alt, utom de nära
nog till omöjligheten gränsande svårigheterna att uppgöra en sådan
instruktion, så blefve en sådan utsträckning menligt inverkande
på ärendenas gång. Man vet att, utom den vidsträckta
befattning, som tillkommer K:s bef:de i enlighet med 1734 års
instruktion, sä utkommer det knappast någon ny författning i
administrativ väg, hvarigenom ej ett eller flera nya onera tilläggas
K:s befule. De flesta af dessa mångfaldiga bestyr äro af den
beskaffenhet, alt de utföras genom K:s bef:de af underordnade
personer, och således möjligen i sista hand af fjerdingsmannen.
Om denna styrelse skall verka obehindradt och skyndsamt, så
bör man för säkerhetens skull resumera i korthet allt hvad som
i dessa tusentals författningar förekommer, för alt kunna säga att,
om fjerdingsmannen får ordres att fullgöra något som finnes i
dessa författningar, så skall han lyda den; ty eljest blefve instruktionen
ofullkomlig. Så har man också uppfattat förhållandet
med fjerdingsmannens närmaste förman, länsmannen. Han
har icke någon annan instruktion än den, att lyda hvad som
hans förman honom ålägger. Endast på det viset kan man påräkna
ärendenas obehindrade gång.
En värd talare har anmärkt, att det skulle finnas tillfällen,
då dels fjerdingsmannen undandroge sig att fullgöra hvad dem
ålades, dels betungades alldeles obehörigen af länsmännen. Jag
tror, att om så skulle vara förhållandet ett naturligt korrektiv
finnes deremot hos deras högste chef, nemi. landshm, och ett
korrektiv som är ganska lätt funnet; enär de ordres, som länsmannen
får, honom skriftligen meddelas. Han kan således med
dessa ordres dokumentera sig, för att visa det han sjelf ej sökt
undandraga sig att efterkomma erhållne ordres. Af sådant skäl
synes ingen instruktion behöflig, och då dessutom en sådan skulle
komma att blifva sa vidlyftig, som jag haft äran nämna, och
ledande till hinder för ärendenas gång; så får jag för min del
afstyrka bifall till denna punkt.
494
Den 10 Maj.
Frih. Raab: Denna fråga var äfven å bane vid sisth riksdag;
oell om jag ej bedrager mig, har man vid flera föreg:de
tillfällen önskat all få utfärdad en instruktion för fjerdingsman.
Ilär Printzensköld bar sagt den enklaste instruktionen för dem
vara, att förelägga dera alt göra allt hvad sorn dem i tjensten
älägges. Ja! Men det är just tjensten, som man önskar få bestämd,
och hvarom raan önskar all få upplysning. Kan Hr Printzensköld
blott upplysa om hvad som utgör deras tjenst, så är ju
sjelfva instruktionen åstadkommen. Det kan väl ej fordias, ali
en person skall på municipal åtaga sig ett bestyr, hvars åligganden
hail icke känner? Det vöre en orimlighet. Skulle upplysningen
derom vara inskränkt till tjensten, sä är det också allt
hvad man önskade, nemi. att få vela hvad som utgör sjelfva tjenslebefattningen.
Det möler oöfvervinueliga svårigheter, säger man,
ty då skulle särskild instruktion utfärdas måhända för hvarje lån,
måhända för hvarje härad eller hvarje socken. Ar det tänkbart,
att förhållandet kan vara sådant? Ar det ej tänkbart, alt denna
instruktion kunde vara lika för alla län, att den hlefve affattad i
sä allmänna ordalag, att man visste derigenom det omfång, hvarinom
det älåge fjrrdingsmannen alt lyria sin förmans ordres? Det
är en, åtminstone i min lanke, ganska billig pretention, att få
veta hvad som tillhör den befattning man bekläder. Älägges man
dä något som går öfver gränsen af denna befattning, så kan
man klaga; men dä nu fjerdingsmannen ej bar någon sådan instruktion,
så kan han ej heller veta, när honom ålägges något
bestyr, som går öfver den lagliga gränsen. Alt klaga är dessutom
ej sä lätt för en fjerdingsman; ty utom det att han får orätt,
så kan han dertill få plikta för otillständig klagan. Hrr:ne hafva
sig nogsamt bekant hvilka oöfvervinueliga hinder här finnas
att klaga öfver förman.
Jag tillstyrker för min del denna punkt af betänk., som jag
Anner ganska väl grundade.
Hr von Rosen: Vid denna frågas afgörande förenar jag
mig med Hr Åkerman. Vi böra nemi. påminna oss, att del Annes
funktionärer, för hvilka man ej kan göra någon instruktion.
Man kan möjligen säga hvad fjerdingsmannen ej får göra, men
jag kan ej förstå huru någon kan säga hvad fjerdingsmannen
skall göra. Han har egentligen 2:ne göromål, nemi. att vara
vittne der offentligt vittne behöfves, och sedan att offentligt biträ
da
länsmannen. Kan man nu säga när lian skall biträda? Det
är ej möjligt. — Alt göra instruktionen lika för alla fjerdingsman,
det står icke heller till; ty det lilkommer eii sådan mängd lokalförhållanden,
som äro helt olika i hvarje län. Jag vill blott åberopa
2:ne härader inom Christanstads län, hvartdera med sin
länsman på stat. Jag har begärt lönetillökning för dem, men
ej lyckats deruti. Der måste då fjerdingsmannen inom socknar
ne
påtaga sig de göromål, som länsmännen ej medhinna. I andra
trakter åter, der länsmännens bestyr äro mindre och färre,
kunna fjerdingsmännen mycket mindre behöfva att lillitas. Fjer
-
Den 10 Maj.
495
dingsmannen rnåsle således vara länsmannens biträde, der länsmannen
ej sjelf kan uträtta och medhinna sina göromål. Fjerdingsmannen
har ej något annat åliggande. Det är på den
grund jag tillstyrker afslag af denna punkt i betänk.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Raab har ej ansett den
instruktion för fjerdingsmännen vara tillräcklig, hvilken Hr Printzensköld
föreslagit. Jag skall föreslå en annan, som är något
längre, men med hvilken jag befarar att Frilen ändock icke blifver
nöjd. Den skulle innehålla, alt fjerdingsmännen skall förrätta
allt, hvad som, enl. nu gällande författningar honom i tjensten
lagligen åligger, och derefter allt hvad som, enl. hädanefter
utkommande författningar, kan honom i tjenslen lagligen åläggas.
Vill nu Frih. Raab hafva instruktionen fullständigare och
längre i afseende på det förflutna, så lärer i afseende på det tillkommande
väl svårligen något tillägg kunna äga rum; utan den
sednare delen af mitt förslag slå qvar. Skall då en förteckning
göras på allt hvad som, enl. förut utfärdade författningar, fjerdingsmannen
åligger, så blir förteckningen så lång, ali fjerdingsmanncn
ej torde hinna läsa igenom henne, under tiden från det
han erhåller länsmannens ordres, till dess han bör dem verkställa.
Påföljden blefve då troligen den, att han underläte all
sådan läsning, eller också att han verkställde först och läste sedan
han fullgjort sitt åliggande, hvilket väl vore det bästa.
Jag finner således i allt delta endast skäl alt afstå betänk.
Gr. Lagerbjelke: Man har sagt att fjerdingsmännen kunde,
i fall honom ålägges något, som han ej är skyldig att utföra,
genom anförande af klagomål befria sig från hvad som sålunda
blifvit honom ålagdt; men man har tillika sagt, att uppgörandet
af en instruktion, som upptoge allt hvad fjerdingsmännen vore
pligtig att göra, vore förknippadt med så många svårigheter, att
eli sådant uppgörande nära nog vore omöjligt. Jag hemställer
då, huruvida det är möjligt för en stackars fjerdingsman, att ulan
instruktion så noga veta hvad han är skyldig alt göra, att han
genom klagomål kan sig från obehöriga åligganden befria? —
Man har äfven sagt, att han ej skulle hinna läsa igenom sina
åligganden; men jag vågar då vördsamt hemställa, huruvida det
icke vore vida svårare för honom att genomläsa alla dessa författningar,
än en kort resumé af deras innehåll?
Jag fortfar i mitt yrkande af bifall.
Frih. Cederström: Instämmande i hvad den siste värde
talaren anfört, beder jag att till R. o. Ad:s bepröfvande få hemställa,
huruvida det för Regeringen skulle vara så alldeles omöjligt,
som flere ledamöter här framställt, alt kunna åtminstone i vissa
större afdclningar klassificera kronofjerdingsmännens bestyr. Det
synes väl ej kunna möta så stora hinder. Om då i en sådan
stadga, jemte hänvisningar till de författningar i ämnet, som åro
af K. M. utfärdade, och korta redogörelser för deras innehåll,
jemväl intoges de friheter eller förmåner, hvaraf fjerdingsmännen
496
Den 10 Alaj.
äro i åtnjutande, så länge de utöfva bemälde befattning — såsom
t. ex. K. brefvet af d. 13 Jan. 1743, sorn befriar fjerdingsmännen
från skjuts, inqvartering och s. k. sockuehvarf, äfvensom
K. förordn:n af d. 15 Juni 1824, enl. hvilken bemälde tjensteman
ytterligare är befriad från reservskjuts o. s. v., — så vore
behofvet af instruktion hufvudsakligen afhjelpl; äfven om man fäster
sig vid den föreställning, som vissa ledamöter hysa, att i instruktionen
det ej vore möjligt, att punkt för punkt upptaga alla
de åligganden, sorn kunna komma på fjerdingsmannens lott. Min
tanke är att K. M., som bäst är i tillfälle att pröfva alla dessa
svårigheter, nog lärer, om en sådan instruktion skall utfärdas,
dervid jemväl vidtaga de förändringar, som i eli eller annat afseende
finnes vara af behofvet påkallade. Om då det ginge för
sig ali utfärda en sådan instruktion, som man begärt, och emot
hvilken jag ej finner möta något väsendtligt hinder, så är det ju
klart, att det åsyftade ändamålet vore på bästa sättet vunnet. Ty
ali parlielt afhjelpa bristerne går nog ej så läll; de återkomma
dessutom snart vid ombyte af personal. Jag hyser visserligen
mycket förtroende till samtlige flir landsh:rs goda vilja att pröfva,
och lill eli rättvist slut befordra alla de klagomal, som i delta
afseende kunna inkomma; men månne det ej vore bättre att
bespara dem alla dylika besvär, derigenom att hvar och en fjerdingsman
någorlunda finge på förhand veta hvad honom åligger.
Jag anhåller på dessa skäl vördsamt om bifall å denna punkt
af Utsk:s betänk., och anser mig deslomera förpligtad alt förfäkta
denna åsigt, som jag i den nästföreg:de använde allt mitt bemödande
ali ernå det afslag R. o. Ad. deråt behagade gifva, enär
saken ej befanns skäligen böra beviljas. I samma mån jag efter
förmåga sökt genomdrifva hvarje, i min tanke, obehörigt anspråk,
i samma mån är jag skyldig af all förmåga, ehuru ringa den må
vara, understödja hvarje billig och rättvis fordran. Sådan anser
jag den vara, som i nu föredragne punkt är framställd; derföre
önskar jag att den måtte bifallas.
Hr von Hohenhausen: Jag har ej reserverat mig emot
den punkt, som nu är föremål för så myckel klander. Jag har
ej gjort det af det skäl, att, ehuru svårigheter skulle uppslå vid
uppgörandet af en sådan instruktion, jag ingalunda anser den öfverflödig.
Utom all fråga finnas i olika län, och möjligen i
olika delar af samma län, olika åligganden, som tillhöra fjerdingsmännen.
Jag föreställer mig dock, alt om en sådan instruktion
skall utfärdas; så blifva förmodligen K:s bef:de i de
samtliga länen anmodade, att uppgöra förslag till en sådan instruktion,
och de blifva då i tillfälle att framställa de olika behof,
som dervid förete sig i afseende på de olika orterna inom
deras län. Jag har äfven bort fästa mig dervid, att sedan genom
R. St:s beslut vid 1841 års riksdag lönerna blifvit dessa
tjenstemän fråntagna, och det lilla ordet influtit: att de hafva
kom
-
Den 10 Maj.
497
kommnnalbeslyr, så har jemväl å kommunernas sida en mängd
pretentioner pä dem blifvit gjorde, syftande pä alt inskränka de
åligganden, som fjerdingsmannen skall utöfva såsom länsmannens
tjenare. Efter all sannolikhet komma allt mer och mer sådana
tvister att uppstå, hvilka dock kunna förebyggas genom en instruktion.
, som med förstånd och omfattning är skrifven, utan alt
likväl vara alltför vidlyftig. — Det är min öfvertygelse, alt en
sådan blir allt mera af behofvel påkallad; hvarföre jag tror det
nu ej vara skäl att motsätta sig en sådan, ehuru behofvet deraf
ej för det närvar, är så stort, som det i en framtid säkerligen
kommer alt visa sig.
Hr Printzensköld: Förevar, ämne är visserligen så mycket
diskuteradt, att föga eller intet återstår att deruti tillägga.
Mig må likväl tillåtas, att med några ord besvara Gr. Lagerbjelkes
anförande, llr Gr:n har, som det synes, mycket ifrigt tagit
kronofjerdingsmannens parti deruti, att de skulle vara öfverhopade
af obehöriga göromål; så att den ”stackars fjerdingsmannen”
väl kunde behöfva att vela hvad honom älåge, för att ej för
mycket öfverhopas af bestyr, som honom ej åligga. Men om nu
äfven en instruktion skulle komma att utfärdas, så skulle det ju
lika väl kunna hända, att den ”stackars fjerdingsmannen” genom
läsningen af sin instruktion funne hvarjehanda åligganden obehöriga,
och sålunda komme i frestelse ali tvista med länsmannen.
Jag tror således att saken derigenom skulle komma i vida värre
skick än den nu är; ty olydnad är det olyckligaste som kan existera
inom en embets- och tjenstemanna-corps i allmänhet. Det
är just det som åstadkommer oordning i samhället, hvilket ock
häraf skulle blifva följden.
Hr Aminoff: Det är allmänt kändt, alt landslune hafva
instruktioner utfärdade af K. M.; och jag tror, att kronofogdarne
äfven hafva sina tillbörliga instruktioner. Men deremot är det
mig obekant, huruvida kronolänsmannen hafva någon dylik, åtminstone
icke utfärdad af K. M. Länsmannen är likväl fjerdingsmannens
förman, och nu vill man att K. M. skall med förbigående
af länsmannen utfärda instruktion för den lägsta embetsmanna-graden,
fjerdingsmannen. Troligen begäres vid nästa
riksdag, att äfven vaktmästarne uti rikets collegier skola få sina
nödiga instruktioner. Jag tillstyrker afslag på Utsk:s betänk.
Hr af Harmens, Henr. Otto: För den, som passerat största
delen af sin lefnad på landet, kan denna fråga ej vara af
främmande beskaffenhet. I följe af den erfarenhet jag har, är
jag öfvertygad derom, att i fall detta förslag, som nu är under
öfverläggning, framställdes till besvarande af alla Sveriges jordägare,
skulle det ej finnas någon, som ej svarade ja dertill. De
olägenheter, som dagligen på landel uppstå till följd af den obestämdhet,
sora existerar i föreskrifter, åro så stora, alt det verkligen
är med våda förknippadt för en bonde, alt åtaga sig ifråga4
H. 32
408
Den 10 Maj.
var. befallning. Jag känner speciell 2:ne personer, hvilka under
några fä år, som de varil fjerdingsman, ifrån ali hafva varil behållna
personer, blifvit totalt ruinerade. Orsaken är den, alt då
länsmannen får en mängd bestyr, som han ej kan hinna att fullgöra,
så kastas de pä fjerdingsmannen, särdeles sådana bestyr,
sorn ej medföra någon inkomst, såsom uppbörder till större belopp.
Jag har sålunda sett uppbörder af ända till 4,000 r:dr kastas
på personer, som med svårighet kunna räkna och alldeles ej
skrifva. Då kan man väl länka sig, huru uppbörden blifvit gjord.
Jag hemställer således, alt en så beskaffad skrifvelse, som den nu
föreslagna, måtte blifva af R. o. Ad. beslutad. Och ehuru jag
visst ej betviflar, att svårigheter kunna finnas vid uppsättandet af
ifrågavar. instruktion, så är jag dock lika öfvertygad om, att det
är svårigheter som kunna och måste lösas. Jag tillstyrker derföre
bifall till denna punkt.
Gr. Lagerbjelke: En värd ledamot har motsatt sig utfärdandet
af instruktion för fjerdingsman på den grund, att länsmannen,
som jemförelsevis med fjerdingsmannen, står högre i
samhället, ej har någon instruktion; men emellan dessa båda
tjenstemän befinnes den väsendlliga skillnaden, alt den ene söker
tjensten och sålunda ingår frivilligt deruti, under det att staten
deremot ålägger jordägaren att blifva fjerdingsman. Då staten
ålägger något sådant, är det väl ej för mycket begärdt, att den
skall säga huru mycket och hvad den ålägger.
Hr Rääf, Fredr. Leonh.: Uppmanad af en föreg:de talares
yttrande, att alla svenske jordbrukare skulle önska en sådan
instruktion för fjerdingsmännen, får jag andraga, att det kan
visserligen vara sannt i den mån, som denna instruktion skulle
inskränka och ej utvidga fjerdingsmännens nuvar. bestyr; ty åtskilliga
hemmansägare skulle deruti finna sin pekuniära fördel.
A tjenstens sida åter uppstår ett helt annat förhållande, ty den
ifrågavar. instruktionen kunde möjligen upptaga allt hvad en fjerdingsman
ej vore skyldig att fullgöra, men svårt vore det att föreskrifva
hvad honom åligger enl. nu gällande författningar, och
alldeles omöjligt, att förutse hvad framtida stadgar inom samhället
kunna komma alt denna tjensteman uppdraga. Vid bedömande
af allmänna ärenden och statens ställning, är jemförelsen
ganska träffande emellan staten och ett större hushåll, ehuru
båda i olika skala. I hvart och ett större väl ordnadt hushåll
finnas personer, som hafva sina gifna instruktioner, men der
finnes ock ett så beskaffadt biträde som kallas fac-totum; och en
instruktion för sådan person kunde ej innehålla annat, än att
han borde förrätta allt, hvartill de öfrige icke vore pligtige; ett
förhållande som nu och framgent med fjerdingsmännen inträffar.
Jag anhåller således om afslag å betänk.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Lagerbjelke har anfört det
förhållande, att fjerdingsmannen icke är en frivillig kronans tjenare,
utan en tvungen, och att han derföre borde hafva inslruk
-
Den 10 Maj.
499
tion. Men hvarföre anskaffar raan då icke en ordentlig tjensteman
till denna befallning, liksom till andra? Vill man gifva instruktion
åt fjerdingsmännen, så bör man utsträcka sin omsorg
derhän, att man gifver dylika åt colhnas och andra verks vaktmästare,
angule allt det småsnack, som angår dem, eller man ytterligare
kan Ilitia på. Den sednare instruktionen skulle blifva
lika ofullständig eller otillräcklig, som den förra.
Frill. Cederström: Den af Hr von Hartmansdorff gjorda
jemförelsen emellan vaktmästarnes beslyr och fjerdingsmännens,
synes mig ej äga sin fulla riktighet, enär de sistnämndes befattningar
så mycket mindre torde böra komma under benämning af
”småsnack”, som de tvertom äro ganska maktpåliggande och ganska
mödosamma. Jag kan för öfrigt ej heller instämma i det af
en annan aktad ledamot, Hr Printzensköld, gjorda förklarande,
att en ökad uppstudsighet vore att befara å fjerdingsmännens
sida, sedan instruktion vore utfärdad. Jag vill ej tro så illa om
menighetens laglydnadskänsia, att de nr deras krets valde fjerdingsmännen,
derföre att deras åligganden blefve till sitt innehåll
bestämda och kungjorda, skulle finna sig deraf mera (ryckte, än
när de endast i allmänhet visste, det de voro skyldige, att med
tjenstbarhet tillhandagå den tjensteman, som är deras närmaste
förman. För öfrigt förenar jag mig i Gr. Lagerbjelkes sednast
afgifna yttrande, och begär med honom bifall af ifrågavar. betänk.
, bör dock jemväl med några ord bemöta hvad Hr Rääf anfört.
Besagde värde talare har, i det han vägrat bifall till förslaget,
funnit ett stöd för sin åsigt uti den bild han valt, då han liknat
staten vid en familj. Detta patriarkaliska betraktelsesätt anser
jag visserligen ganska vackert i det hela, och utgår i många fall
gerna ifrån denna synpunkt ; men nog tål den i sig sjelf ädla
oell riktiga satsen, vissa modifikationer; och det är efter min
tanke, just nu frågan om att tillämpa en sådan, hvars behöflighet
synes mig vara ådagalagd.
Hr Adelborg, Jakob: Hvar och en som bor på landet vet
ganska väl, huru stora svårigheter uppstå vid alt få skicklige, pålitlige
och ordentlige fjerdingsman; emedan denna befattning alltid
ansetts såsom ett onus. Derföre har ock följden blifvit, att
blott de sämste inom socknen åtagit sig detta bestyr, eller också
har möjligtvis, om en eller annan socken varit lyckligare lottad
och haft en duglig fjerdingsman, detta varit en aspirant för framtiden
till länsmanstjensten och endast derföre börjat med att bestrida
den lägre befattningen, för att sedermera arbeta sig upp
till den högre. Orsaken dertill, att man haft sådan svårighet att
få skicklige fjerdingsman, har verkligen varit, att, som här redan
är uppgifvet, man aldrig varit rätt säker om hvilka bestyr
som varit honom ålagde, utan den gräns hvarinom han rört sig
i sin befattning har varit alldeles för vidsträckt och obegränsad.
Han har för länsmannen varit, som Hr Rääf uttryckte sig, ett
verkligt fac-totum. Jag skulle tro, alt om också ingen instruk
32*
-
500
Den 10 Maj.
tion finnes för länsmannen, (hvilket jag anser vara oriktigt), det
dock icke destomindre är orätt att det ej finnes någon sådan för
fjerdingsmannabefattningen, i synnerhet då den skall af kommunerna
bestridas. Jag tror att om denna befattning kommer att
gå i tur inom socknarne, så komma alla duglige jordbrukare att
undandraga sig den, och att för sig lega den sämste inom socknen,
så länge de ej bestämdt veta hvad de skola göra. Jag får
således instämma med Hr af Harmens, och yrka bifall till
betänk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
Hr Gr. o. Landtm. om R. o. Ad. bifölle förevar, punkt af
Utsk:s betänk., och besvarades denna propos. med starka ja, blandade
med nej; hvarpå Hr Landtm, förklarade, det han funnit ja
hafva öfverrösta! nej.
Hr Rääf begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till voterings-propos.
:
Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s, i dess betänk.
N:o 69, gjorda hemställan, i fråga om utfärdande af en instruktion
för fjerdingsman eller kronorättare, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, varder Utsk:s ofvanberörde hemställan af R. o. Ad.
afslagen.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 35.
Nej— 19.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 3 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 70, i anledn. af erhållne återremisser
af betänk. N:o 17, ang:de ifrågaställde fyr-anläggningar å Agön
samt å skäret Skomakaren.
Föredrogos och lades till handlingarne Allm. Besv.- o. Ekon.-  Ulsk:s d. 3 dennes på bordel lagde mern.:
N:o 71, i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk. N:o 31;
N:o 72, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o 49;
samt
N:o 73, i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk. N:o 50.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedannämnde
d. 3 dennes på bordet lagde betänkm:
N:o 74, i anledn. af väckt motion om bötes-ansvar för den
beväringsskyldige, hvilken försummar att inställa sig till beväringsexersis;
-
Den 10 Maj.
501
N;o 75, i anledn. af väckt motion om bildande af fonder
till understöd för beväringsynglingar, hvilka kommenderas
i fält;
N:o 7G, i anledn. af väckt motion om anvisande af understöd
till resor i främmande länder åt arbetare i de inhemske falnikerne
och handlverkerierne;
Nio 77, i anledn. af väckt motion, angide förändring i sättet
och vilkoren för varors och andra effekters försäljning å auktion
inom hufvudsladen; samt
Nio 78, i anledn. af väckt motion om ändringar i K. förorda.
d. 5 Juni 1822, ang:de gårdfarihandel.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtskis d. 6 dennes
e. m. på bordet lagda mern. Nio 147, i anledn. af erhållen ålerremiss
å utlåt. N:o 38, ang:de utgifterne under riksstatens lista
hufvudlilel.
Föredrogs, men lades på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Aug., Gr. Lagerbjelke, Gustaf, m. fl. ledamöter,
ånyo på bordet, StatsUtskis nedannämnde d. 6 dennes e. m. första
gången bordlagde utlåtin:
Nio 148, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
39, angide regleringen af utgifterne under riksstatens 2:dra hufvudtitel;
N:o
149, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. Nio
73, angide regleringen af utgifterne under riksstatens 4:de hufvudtitel;
N:o
150, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
74, angide regleringen af utgifterne under riksstatens 5:te hufvudtitel;
N:o
151, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. Nio
90, angide utgifterne under riksstatens Gite hufvudtitel; samt
N:o 152, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. Nio
91, angide regleringen af utgifterne under riksstatens 7:de huf
vudtitel.
Föredrogos och biföllos Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskms nedannämnde d. 6 dennes e. m. på bordet lagde betänkin
i
Nio 1, i anledn. af väckt motion, om rättighet för komministrar
i annex-församlingar att utfärda s. b. begrafnings-bevis;
Nio 2, i anledn. af särskilde motioner, i fråga om uppliäfvande
af stadgandet i 14 cap. 5 § Handels-b:n samt 2 Art. 5 §
af K. M:s förnyade nåd. lego-stadga d. 23 Nov. 1833, om rättighet
för husbonde att tilldela tjenstehjon husaga; samt
Nio 3, i anledn. af väckte motioner om förändring i nu
gällande stadganden, röride legostämmo- och flyttningstid för tjenstefolk.
502
Den 10 Ma).
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk;s d. 6 dennes
e. m. på bordet lagda betänk. N:o 4, i anledn. af väckt motion,
i fråga om förändradl sätt för utöfvande af församlingarnes
granskningsrätt öfver pastorernes redovisning för kyrkornes medel.
Gr. Lagerbjelke Gustaf: Det sätt att revidera kyrkans
räkenskaper, hvilket här är föreslaget, brukas redan på landet i
alla de församlingar, som anse del för sigvara fördelaktigt; emedan
författningarne ej lägga något hinder deremot. Att återigen
påtvinga de öfriga församlingarne en sådan revision, som de
ej anse vara tjenlig, del synes mig vara mindre lämpligt; hvarföre
jag anhåller om afslag å della betänk.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Jag kan icke linna
det af Gr. Lagerbjelke s. k. påtvingandet vara af någon betungande
beskaffenhet. Det är redan upplyst, och den värde ledamoten
bar medgifvit, att ganska många församlingar funnit det för
sig vara förmånligt att frivilligt antaga den föreslagna revisionen.
Hvarföre skulle man då ej stadga alt så må öfverallt ske? Under
öfverläggningen inom Utsk. omtalades det, att man pä vissa ställen
väl varit benägen dertill, men att många funnit sig af grannlagenhet
emot presterskapet hindrade alt väcka förslaget. A andra
ställen åter bar bandt, alt presterskapet sökt åstadkomma dylik
granskning, enär man ingenting högre önskade eller begärde, än
att dess, efter bästa insigt och förstånd inrättade förvaltning, måtte
undergå församlingens egen noggranna pröfning, pä det att
de nedlagde bemödanderne matte ådagaläggas; och allt obehörigt
klander sedermera vara undanröjdt; men då revisionen ej varit
påbjuden och socknemännen någongång funnits ovillige till dess
utförande; så har förvaltningens fromma och hilliga önskan i detta
hänseende icke allestädes vunnit den uppfyllelse, som vederbordt.
Det torde jemväl böra anmärkas, alt motionen är ulgifven
af en ledamot, bosatt i de s. k. conqveterade provinserne,
oaktadt räkenskaperne i dessa landskap äro strängare kontrollerade
än i de öfrige, i anseende till den i förstbemälde provinser
gällande föreskrift, att ifrågavar. räkenskaper skola i landskontoren
undergå granskning. Häraf torde kunna slutas, att, när inom
dessa trakter, der den strängare kontrollen är påbjuden, behofvet
af en föreg:de socken-revision gjort sig kännbart, så måste
inom landets öfriga delar samma åtgärd vara ännu mera behöflig.
Också har det till följd häraf inträffat, att granskningar inom
konsistorierne flerestädes blifvit vedertagne, äfvensom att flere
stift genom öfverenskommelse stadgat dylika socken-revisioner, sorn
nu blifvit lill allmänt införande föreslagne. Tydligen kan i alla
fall en granskning bos högre auktoritet icke fullt motsvara eller
göra obehöflig den revision, som inom orten och roed derstädes
befintlig kännedom om alla lokal-förhållanden kan vara nödig. —
Då således från så många håll delta synes lämpligt; hvarföre
må man icke då låta alla landsorter komma i åtnjutande af denna,
nu blott partiel! och i följd af enskilde uppgörelser, åtnjutne
fördel ?
Den 10 Maj.
503
Jas tillstyrker således vördsamt, det R. o. Ad. behasade bifalla
betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan för min del ej
inse angelägenheten af ifrågavar. und. skrifvelse. I de orter på
landet, der jag varit bosatt, har alltid så tillgåil, sorn med den
und. skrifvelsen åsyftas, alt för framliden öfverallt måtte komma
att tillgå; och säkert har del ej endast varit på dessa orter, utan
troligen tillgår i större delen af riket på så sätt, att socknemännen
välja revisorer. Nu hafva socknemännen till sådana angelägenheters
förrättande, redan en på förhand utsedd comité,
nemi. sockennämnden, hvars verksamhet endast behöfver påkallas
af sockenstämmo-beslut, för att gagnas hvartill som helst. Del
beror således pä hvarje socken att vidtaga de mått och steg, som
härvid kunna befinnas lämpliga; och skulle en prestman, som förer
räkenskaper, önska att få dem reviderade, torde det icke slå
fel att, när han framställt denna sin önskan för sockenstämman,
socknen utser revisorer dertill. Skulle åter en sådan und. skrifvelse
som denna afgå, så skulle dervid ock tilläggas hvad kraft
och verkan, som denna granskning skulle medföra. Derom står
ej ett ord i förslaget till den und. skrifvelsen, efter hvad jag kunnat
finna. Den är således ofullständig om den afgår såsom den
nu är; men jag anser den tillika vara öfverflödig, emedan det bör
öfverlålas lill hvarje socken alt i detta afseende sjelf fatta sitt beslut
efter godtfinnande. Ingen kan hindra en socken från att
göra en sådan granskning, och de flesta socknar hafva ock tagit sig
detta före. Åtminstone har jag såsom tjensteman haft erfarenhet
af att klagomål till K:s bef:de inkommit i afs. på dylika revisioner.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: Enl. livad jag hört
af flere, som tillhöra Linköpings län och stift, så verkställes der
genom en gjord öfverenskommelse alltid en sådan revision som
omförmäles i den föreslagna und. skrifvelsen. Sådant är likväl
icke förhållandet öfverallt i landet. Här har tillkommit en förändring,
hvilken gör behofvel af en större kontroll ännu mera
nödigt, derigenom alt under förl. år i afseende å fattigmedlen
presterskapets ansvarighet blef förändrad till sin idée. Det finnes
dock både legationer och från dem samlade fonder, så alt
derigenom medel bestämdt qvarstå under pastors ansvarighet. De
äro samlade kassor som tillhöra kommunen, och det låter visst
väl, att den må sjelf draga försorg om sina angelägenheter; men
ofta händer att för ögonblickets fördel förbises hvad som för
framtiden medförer gagn. Enskilda förhållanden göra ock att
omständigheter förbigås, emedan ingen vill väcka talan derå; men
om några blefve valde lill revisorer och sålunda skyldige alt anföra
talan och alt stå till moraliskt ansvar derför, så blifver ock
förhållandet helt annorlunda.
Täckes K. M. att fästa nådigt afseende å den und. skrifvelsen
i detta hänseende, så lära ej heller komma att saknas de föreskrifter,
som Frih. Palmstjerna anser bchötliga alt ytterligare
504
Den 10 Maj.
bestämma. Det faller sig emellertid klart, att så väl de anmärkn:r,
hvilka revisorer göra, som de, hvilka kunna i sockenstämma göras,
bero på sockenstämman och på de laga undersökningar och
åtal, som derpå följa; så alt något särskildt stadgande i afseende
på revisorerna i delta fall, ser jag ej vara af behof att utsätta.
Gr. Lagerbjelke: Hvad Hr von Hohenhausen nu här anfört,
är i mina ögon ett ytterligare skäl till afslag å betänk. Det
slår nemi. endast: att kyrkans räkenskaper böra revideras genom
revisorer. Jag tror det vore olämpligt att kyrkans räkenskaper
ovilkorligen skulle revideras genom revisorer, under det att fattigvårdens
räkenskaper ej skulle det. Det borde väl vara lika
för alla räkenskaperna. Jag förnyar sålunda min anhållan om afslag;
ty jag kan ej finna hvartill del skulle tjena att, då det i alla
fall står församlingarne öppet att låta revidera räkenskaperna, de
nu skulle tvingas alt göra det; äfven de, som ej vilja hafva några
revisorer.
Hr von Hohenhausen: Förordnm om sockenstämmorna
gifver redan anledn. dertill, alt revisorer för socknens medel må
tillsättas, och de medel, som till en del utgå lill de fattiga och
lill en del till kyrkan, blifva samfäldt af revisorer granskade. Jag
kan då ej inse någon orsak till, att man skulle önska alt undandraga
sig revision i andra delar.
Gr. Lagerbjelke: iMed afseende på hvad Hr von Hohenhausen
nu anförde, ber jag vördsamt att få fästa uppmärksamheten
derå, att kyrkans medel och fattigmedlen redovisas af olika
personer; så alt ett stadgande ang:de revisioner af de förra icke
kan anses gälla äfven för de sednare, då sådant icke är uttryckligen
föreskrifvet.
Gr. Sparre, Erik: Det kan visserligen vara temligen likgiltigt,
om den ifrågavar. förordnm utfärdas eller ej, enär på sätt
Hr von Hohenhausen anmärkt, sockenstämmo-förordnm härtill gifver
en slags anledn.; men då jag varit ledamot af de förenade
Utskm vid detta besluts fattande, anser jag mig böra nämna, att
isynnerhet BondeSt:s ledamöter lade särdeles vigt på della ämne,
som ock efter en ganska lång och varm diskussion inom Utskm
beslöts med mycket stor pluralitet. Man uppgaf såsom anledn.
dertill, alt på somliga orter dylika räkenskaper blott helt hastigt
uppläsas på sockenstämmorna, utan att någon grundligare revision
äger rum. Det var detta missbruk som man ville förekomma,
och derföre sora man önskade en mera detaljerad föreskrift.
Se der anlednm till förslaget. Jag har redan sagt att jag ej vill
envist vidhålla detsamma, utan blott ansett mig höra tillkännagifva
för R. o. Ad., att isynnerhet inom ett RiksSt. finnas starka
sympatier för förslaget.
Frih. Cederström: Det förvånar i hög grad, att man med
så mycken ihärdighet vill motsätta sig detta förslag, då man likväl
medgifvit alt saken på de flesta ställen redan är till sin nytta
erkänd och af församlingarne godvilligt antagen. Jag nödgas
Den 10 Maj.
505
då, samt i anleda, af de gjorde invändningarne, återkomma till
de betraktelser, jag vid elt föreg:de ämne baft äran anföra: alt
det nemi. ville synas mig besynnerligt, det man föreställer sig,
att blott för det elt stadgande aflåtes om någon sak, man skall
röna missnöje med sjelfva saken oell röja benägenhet att upphöra
med hvad man nyss godvilligt fann skäl alt utöfva. En sådan
förutsättning kan af mig icke delas; ty jag älskar att lika litet i
delta fall, som i det föreg:de, tro det en sådan brist på laglydnadskänsla
och ordningssinne allmänt förefinnes hos menigheten,
att en nyttig och till god ordning uppenbart ledande åtgärd, redan
flerestädes frivilligt vidtagen, skulle, om den lagligen påbjödes,
blifva mindre gerna sedd för det.
Lika med Gr. Sparre, ber jag att få erinra derom, alt såväl
BondeSt:s ledamöter inom Utsk., som, enligt hvad jag vill påminna
mig, ledamöterna af PresteSt., hvilka hafva härmed så mycket
att göra, ganska enhälligt voro böjde för atlålande af en und.
skrifvelse uti ifrågavar. hänseende. På sätt Frih. Palmstjerna anmärkt,
torde visserligen vara möjligt, att ändamålet med skrifvelsen
bordt vara tydligare uttryckt, ehuru jag för min del icke inser
någon bristfällighet, så stor, vara i ordalagen märkbar, alt
missledning derigenom synes i minsta mån att befara; men då
denna skrifvelse i alla fall är ämnad alt till K. M., endast i egenskap
af önskningsmål, öfverlemnas, ser jag intet binder för K.
M., att, i händelse af bifall lill hufvudsaken, gifva åt ordställningen
all den tydlighet, som kan finnas nödig, enär hela ärendet
beror på Dess nåd. bepröfvande och slutliga afgörande. Det
bör noga härvid märkas att vi hafva begärt det icke någon rubbning
må ske i de föreskrifter, som nu äro gifna; sålunda komme
ifrågavar. räkenskaper i vissa delar af riket att pröfvas af
landskontoren, i andra åter att undergå vederbör, kontraktsprostars
och konsistoriernes granskning, dock, i hvilketdera fallet som
helst, först efter att hafva blifvit underkastade revision af inom
församlingarne valde ombud, hvilkas omdöme skulle atlåtas innan
församlingen sitt yttrande afgåfve, hvilket ock skulle föregå den
ena eller andra af ofvanberörde ytterligare pröfningar. Församlingens
egen granskning mäste väl helt visst vara en fördel för
densamma, likasom ock den blifver lugnande för dem som räkenskaperne
fört och förvaltningen förestått. Ty förvaltaren, vare
sig prestman eller annan, måste, så sannt han är redlig och
samvetsgrann, icke frukta alt se sina åtgärder pröfvade, utan önskar
det fasthellre. För mig synes således önskligt och skäligt, att
betänk, blefve bifallet; hvartill jag vördsammast anhåller om propos.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Ingen lärer kunna neka,
att det är med god ordning öfverensstämmande, att en sådan
granskning af kyrkornas räkenskaper, som här är föreslagen,
kommer att äga rum. Jag hade verkligen för min del ända hittills
trott, att en sådan förordn. redan fanns, emedan åtminstone
i de församlingar, jag haft något alt göra, det alltid så tillgått;
men sedan Utsk. nu upplyst, alt det ej är förhållandet, och
506
Den 10 Maj.
att på flera ställen granskningen af räkenskaperna endast sker på
sockenstämma, utan någon föreg:de revision, så kan jag ej annat
än instämma i Ulsk:s betänk., och tillstyrka en tind. skrifvelse i
sådan syftning.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns ifrågavar. betänk.
N:o 4, ropades starka ja, blandade med nej; hvarpå Hr Landtm,
förklarade, det lian funnit denna propos. besvarad med öfvervägande
ja.
Vidare föredrogos och biföllos Lag- samt Allm. Besv.- och
Ekon.Utsk:ns följande d. 6 dennes e. m. på bordet lagde betänka
:
N:o 5, i anledn. af väckt motion om tillägg till 2 mom. 6
§ af K. förordnm d. 17 April 1828, om forntida minnesmärkens
fredande och bevarande;
N:o 6, i anledn. af väckt motion om förändring af 8 § i
K. M:s nåd. resolution pä presterskapets besvär d. 12 Januari
1757, i fråga om befrielse från kostnader vid syneförrättningar
för innehafvare af kapellans-boslällen;
N:o 7, i anledn. af väckt fråga om förändring i sättet för
rösters afgifvande vid prestval m. m.;
N:o 8, i anledn. af väckta frågor, dels om upphäfvande af
det i K. kungörelsen d. 2 Mars 1819 stadgade förbud att, utan af
K. bef:de dertill lemnadt tillstånd, anställa svedjande å sandmo-,
bergaktig och stenbunden mark, dels ock om förklaring af de i
K. br. d. 1 Augusti 1845, särskildt gifne föreskrifter i fråga om
rättighet till svedjande inom Blekinge län;
N:o 9, i anledn. af väckte motioner om ändring i K. kungörelsen
d. 5 Mars 1831, i fråga om liden då auktion å landet
bör vara slutad; samt
N:o 10, i anledn, af väckt motion att resandes åkdon måtte
vägas och förses med stämpel, utvisande den tyngd, de innehålla.
Föredrogos, men lades, på begäran af Frill. Palmstjerna,
Carl Otto, Hr von Hartmansdorff, Au'g., m. fl. ledamöter,
ånyo på bordet följande under gårdagens plenum första
gången bordlagde ut,låt:n frän StalsUtsk.:
N:o 153, i anledn. af K. M.s nåd. skrifvelse, i fråga om
delaktighet i civil-statens pensions-inrältning för borgmästare i
rikets släder utom Stockholm, äfvensom för kommissions-Iandtmätare;
N:o
154, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de särskilda
åtgärder till hospitals-fondens understödjande;
N:o 155, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga om restitution
af hvad utaf hemmans-innehafvarne å Oland blifvit i
ränta för den å hemmanen på ön fördelade utmark, från och med
år 1841, till Kronan erlagdt utöfver det nedsatta belopp, hvarmed
berörde ränta eller s. k. utmarksskatt numera utgöres;
Den 10 Maj.
507
N:o 156, i anledn. af K. M:s nåd. framställning, rör:de användande
af de linder K. stats-kontorets förvaltning varande äldre
depositionsmedel;
N:o 157, i anledn. af K. M:s nåd. framställning om godlgörelse
eller afskrifning af åtskilliga utaf K. statskontoret af under
händer hafvande medel bestridde utgifter;
N:o 158, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de rusthållarnes
inom det s. k. Kungsöhrs län befrielse från erläggande
af nu utgående lösen för de ränledagsverken, hvilka af deras
ägande stamhemman skola utgöras; samt
N:o 159, ang:de de utaf 2:ne lotshemman i Ytterlännas
socken förr utgjorda onera.
Vid föredragning af StatsUtsk:s i gårdagens plenum på hordet
lagda mern. N:o 160, i anledn. af erhållen återremiss af
SlatsUtsk:s utlåt. N:o 78, fann R. o. Ad. detta mern. ej erfordra
annan'åtgärd, än alt läggas till handlingarne.
Vidare föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af flere
ledamöter, följande under gårdagens plenum på hordet lagdc ullät:n
och helänk-.n, nemi. från
Stats-U t skottet:
N:o 161, i anledn. af R. St:s åren 1845 och 1847 församlade
revisorers berättelser, ang:de granskningen af de under K.
comm.-collegii förvaltning ställda fonder och medel;
N:o 162, i anledn. af väckt fråga om nedsättning af räntan
och förlängning af återbetalningstiden för lån utaf manufakturdiskont-fonden;
Lag-
U tskottet:
N:o 43, i anledn. af väckt motion om förändring af 5 cap.
12 § Jorda-balken, ang:de tiden för afträdande af i börd dömd
fastighet;
N:o 44, i anledn. af gjorde anmärkn:r emot Utsk:s betänk.
N:o 27, öfver K. M:s nåd. propos. med förslag till lag för aktie
bolag;
N:o
45, i anledn. af väckt motion om förklaring af 5 § i 16
cap, Jorda-balken, såvidt den angår uppsägning af på arrende
upplåtet hemman ; samt
N:o 46, i anledn. af väckte motioner om upphörande eller
inskränkning af nnderdomares skyldighet att renovera domböcker.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne utlåt:n och mern., nemi. från
Stats-Ulskottet:
N:o 127, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de majoren
m. m. G. Krooks ansökning om godtgörelse för inistade löneinkomster
;
508
Den 10 Maj.
N;0 128, i anleda, af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de Kronobagaren
S. Strömbergs befrielse från ådömd återbäring af beräknad
provision å brödbakning i Christianstads kronobageri;
N:o 129, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
57, ang:de indragning af hofjaktvarfvet m. m.;
N:o 130, ang:de väckt motion om inlösen för statens räkning
af framlidne cancelli-rådet O. Sundels manuskript-samlingar,
eller beviljande af pension åt bans enka;
N:o 131, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga om
upphörande af Invalid-inrättningen vid Ulriksdal;
N:o 132, i anledn. af väckt motion om pensionering af de
statens embets- och tjenstemän, hvilka till följd af vansinne eller
annan svår sjukdom, under ett års lid varit ur stånd att sina
tjenster förrätta;
N;o 133, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel, att lill länsstyrelsen öfverlemnas, för att tillhandahållas de
församlingar, som, för beredande af arbetsförtjenst åt sina fattige,
deraf kunna komma i behof;
N:o 134, i anledn. af väckt motion om låneunderstöd af allmänna
medel lill kustallmogen för sjöfartens befrämjande;
N:o 135, i anledn. af väckt motion om pregling af en medalj
öfver aflidne professoren m. m. E. G. Geijer;
Expeditions-Utskottet:
N:o 7, i anledn. af återremiss utaf skrifvelse-förslaget N:o
59; och
N:o 8, i anledn. af återremiss af förslaget N:o 6, lill § i
riksdagsbeslutet, ang:de granskning af statsråds-protm.
II, R, o. Ad. åtskildes kl. ^ till 3 e. m.
In fulem protoeolli,
Albert Munck.
Thorsilagcn ilen 11 Maj 1848.
Plenum kl. ^ till ö e. m.
Upplästes till justering och godkändes följande från Exped.-  Utsk. inkomne förslag till R. St;s und. skrifvelse!- till K. M.:
N:o 69, ang:de optionsrätt vid utarrendering af militie-boställen;
och
N:o 70, ang:de bildandet af en fond till pensionering af
folkskole-lärare.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 9 och 10 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 163, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse om
Den 11 Maj.
S09
anvisandet af ett särskildt kreditiv till betäckande af kostnaderne för
de rustningar, som af närvar, politiska förhållanden kunna påkallas.
H. Ex. Hr Frih. Stjerneld, Gust. Nils Algernon: Dåde
vigliga upplysningar jag i detta ämne önskar lemna, troligen icke
nog tydligt skulle höras om de af mig muntligen anfördes, anhåller
jag att härmed få till uppläsning aflemna ett skriftligt anförande.
Detta härefter upplästa skriftliga anförande var sålydande:
Uti förevar, vigtiga ämne torde det tillkomma mig att yttra
några få ord rör:de de, uti den K. propos:n, omnämnde förhållanden.
Ehuru H. R. o. Ad. säkert finna, att de underhandlingar
som blifvit inledde i anledn. af den, emellan Konungen af Danmark
och Dess Tyska undersåter inträffade misssämja, äfvensom
den ståndpunkt, på hvilken dessa underhandlingar nu befinna sig
och hvilka blifvit R. Sl:s Hemliga Utsk. uti deras helhet meddelade,
icke bör kunna yppas, torde jag dock få förklara, att den tvist
som varit upphof till de beklagliga händelser, hvilka föranledtden
K. propos:ns afgifvande, icke äger något inflytande på Sveriges
ställning lill de krigförande maklerne, emedan Hertigdömet Schleswigs
införlifvande med Danmark eller med det Tyska förbundet, i
främsta rummet angår de stater, Ryssland, England och Frankrike,
hvilka genom besvurna fördrag, garanterat Danska kronan dess besittning,
och att således de förenade rikena, blott i samråd med
desse _magter, höra taga någon del i denna frågas slutliga afgörande.
Ändamålet med de rustningar K. M. är sinnad företaga, är
följaktligen endast, att uppträda till försvar af de Danska arfländerna,
hotade af öfvermagtens inkräktning; och lemna Sitt stöd åt
de nu pågående underhandlingarne och slutligen att förekomma de
vådor för nordens politiska jemnvigt, hvilka kunna blifva en följd
af våra Danska slamförvandters försvagande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag ämnar icke motsätta
mig beviljandet af de 2,000,000 r:dr, Konungen begärt, såvida de
användas lill rustningar för en beväpnad neutralitet inom de förenade
rikenas landamären, äfven om dermed något annat icke vinnas,
än alt förskaffa vår armé och flotta en utredning och öfning, hvaraf
de genom en allt för stor sparsamhet å R. St:s sida hittills varit i
saknad. I den K. skrifvelsen till StatsUlsk. äskas af R. St., och genom
SlatsUtsk:s betänk, föranledas de att yttra huruvida de äro villiga,
att underkasta sig de uppoffringar, som med ett krig äro förenade.
Men denna förklarings afgifvande anser jag R. St. böra undvika
derföre att det enl. grundlagen, icke tillhör dem, att förklara
krig, eller att deröfver yttra sig. Detta är Konungen förbehållet,
och Honom allena, emedan Han endast kan äga de upplysningar,
som erfordras för alt med behörig sakkännedom fatta ett så vigtig!
beslut. Om R. St. skola nedlåta sig i en dylik förklaring,
så böra de äga tillgång å de upplysningar, som äro nödvändige,
för att, på sätt Konungen äskat, uttrycka efter noggrann pröf
ning,
sina åsigter i ämnet. Sådana ypplysningar hafva R. St. icke
erhållit och kunna dem icke eller erhålla, emedan sakens grannlaga
beskaffenhet gör deras meddelande olämpligt. Då R. St. så
-
510
Den 11 Maj.
ledes icke kunna afgifva något på sakkännedom grundadt yttrande,
torde det alltså befinnas oriktigt af Konungens rådgifvare att
vilja pä R. St. hvälfva ett ansvar, som ensamt bör hvila på de
förra. När nu, enl. 69 § Reg.F., SlalsUtsk:s betänk, endast kan bifallas
eller afslås, men icke ulan ålerremiss förändras, eller följaktligen
sådana ordalag i stället införas, hvarigenom må undvikas
all tvätydighet, huruvida R. St. tillstyrkt ett fredsbrott eller icke,
så inser jag ingen annan tjenlig utväg för R. o. Ad. att vidtaga,
än betänkis återförvisning till Ulsk. När det återkommer med sitt
yttrande, kan Ståndet först falla sitt beslut och välja de ordalag.
sorn möjligen finnas lämpliga. På dessa skäl anhåller jag, att R.
o. Ad. utan att inlåta sig i den begärda pröfningen, måtte återremittera
betänk.
Hr von Hohenhausen, Carl Ludv.: På det alt R. o.
Ad. icke må sägas hafva blifvit tagne par surprise, kan jag, utan
alt våga ingå i detaljerne af sjelfva frågan, tillkännagifva, att det
nu begärda kreditivet å 2,000,000 r:dr äro egnadt icke endast
lill demonstrationer inom landets gränsor.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Den K. skrifvelsen
till StatsUtsk. innehåller: ”Alt dä oaktadt K. M:s lifliga önskan,
att den nuvar. politiska ställningen i Europa icke måtte för de
förenade rikena medföra någon rubbning af de utaf fredens lugn
härflytande fördelar, en nödig försigtighet likväl fordrade, att ej
vara oberedd på de händelser, som af nämnde politiska ställning
till äfventyrs föranleddes och synnerligast de sednasle tilldragelserna
inom ett grannrike hvilket utgjorde föremål för Svenska nationens
varma deltagande, kunde påkalla, alt Sverige, för skyddandet
jemväl af egna, dyrbara intressen, icke underlåter, att lemna det
understöd, som derifrån blifvit hegardt; men K. M. emellertid ansett
Sig icke böra uti en så maktpåliggande fråga fatta beslut förr,
än Rikets nu församlade Ständer såsom Svenska folkets ombud,
lemnats tillfälle att, efter noggrann pröfning, uttrycka sina åsigter,
huruvida nationen må vara villig alt underkasta sig de uppoffringar,
som dermed mäste blifva förenade. Jag finnér det vara rent
språk och den K. skrifvelsen bör på samma sätt besvaras. Den
ringa ersättning, om vi er holle någon sådan, när vi förlorade det
trofasta Finland, denna perla i Sveriges krona, öfvensom Pommern,
hvilket lillföllo oss efter 30-åriga krigets uppoffringar, utgjordes
af förlusten utaf det trätofrö, som så ofta åstadkom misshälligheter
med våra grannar. Man har sagt, att under 1812 års
händelser tillfälle varit för oss alt återfå Finland. Om så äfven
förhållit sig, beslöt likväl politiken annorlunda. Den rönte icke
sympatier, men den var klok och beräknande, och det tror jag,
är det förnämsta man bör tänka på. Vi föredrogo i stället föreningen
med Norrige, en förening, som om vi rätt utveckla våra
krafter, utvecklar på samma gång en sann nationalanda och gör
den så stark, ja så oöfvervinnelig, alt vi kunna afvisa alla inblandningar
i våra enskilda angelägenheter. Jag ämnar aldrig
bestiga, om jag så må uttrycka mig, Skandinavismens käpphäst.
Jag är Svensk, och jag känner mig stolt af alt vara det. Jag
Den 11 Maj.
511
vill icke blifva Skandinav, såsvida Skandinaviska ideén utsträckes
längre än till gästvänskap. Händelserna inom Enropa äro betänkliga.
De framila med samma hastighet som lokomotiverne och
dä det är omöjligt att förutse hvad som kan hända, finnér jag,
att man bör tänka på, hvad vår frid tillhör. Jag tror, att vi
dertill hafva desto större anledn., ju mera vi betänka hvad under
framfarna lider blifvit eftersatt. På dessa skäl yrkar jag bifall
till det af K. M. äskade anslag af 2,000,000 r:dr, i ändamål
att användas lill anskaffning af felande krigsmateriel och hvad för
öfrigt till försvarsverkets ställande på krigsfot hörer, med den förklaring
derjemte, att R. St. äro villige alt underkasta sig alla de
uppoffringar, som äro nödvändige för vikmakthållande af de förenade
rikenas säkerhet och sjelfständighet. I öfrigt förenar jag
mig med Hr von Hartmansdorff i anhållan om återremiss.
Hr von Hartmansdorff: H. Ex. Statsministern för utrikes
ärendena har sagt, om jag riktigt uppfattade hans yttrande,
att de anslagna medlen endast skulle användas till försvar för de
Danska arfländerna, men att Sverige deremot icke skulle inblanda
sig i den Schleswig-FIolsteinska frågan. Chefen för krigsdepart.
Hr von Hohenhausen, har sagt, att de 2,000,000 r:dr äro ämnade
icke endast till en demonstration inom rikets gränsor. Således
innebära dessa rådgifvares yttrande, att fråga är derom, att Svenska
arméen skall föras utom rikets gränsor, och inblandas uti krigets
äfventyr. Jag bar redan anmärkt, alt den K. skrifvelsen
föranleder till ett yttrande af R. St., huruvida de vilja underkasta
sig följderne af ett krig; och det torde vara nödigt, att jag
uppläser sjelfva ordalagen, på det att en hvar af eder mine Hrr!
hvilka icke erhållit StatsUlsk:s ifrågavar. betänk., må veta huru
samma skrifvelse hufvudsakligen lyder: ”Då oaktadt K. M:s liflga
önskan, att den närvar, politiska ställningen i Europa icke mätte
för de förenade rikena medföra någon rubbning af de från fredens
lugn härtlytande fördelar, en nödig försigtighet likväl fordrade,
alt ej vara oberedd på de händelser, som af nämnda politiska
ställning tilläfventyrs föranleddes och synnerligast de sednaste tilldragelserna
inom ett grannrike, hvilket utgjorde föremål för Svenska
nationens varma deltagande, kunde påkalla, att Sverige, för
skyddandet jemväl af egna, dyrbara intressen, icke underläte att
lemna det understöd, som derifrån blifvit begärdt; men K. M.
emellertid ansett Sig icke böra uti en så maktpåliggande fråga
falla beslut förr, än Rikets nu församlade ständer efter noggrann
pröfning, uttryckt sina åsigter, huruvida nationen må vara
villig, att underkasta sig de uppoffringar, som dermed måste blifva
förenade, så bar, af sådan anledn. K. M., efter inhemlande
af Hemliga Ulsk:s tind. yttrande, med fullt förtroende lill R. St:s
bedömande af livad Sveriges ära och sanna intresse fordrade, nu
velat framställa den begäran, att ej mindre för nödiga förberedande
rustningar, än på det att K. M. måtte blifva i tillfälle att
vidtaga de åtgärder, som omständigheterne kunde påkalla, R. St.
oberoende af de uti 03 § Reg.F. omförmälda kreditiv, vid hvilkas
bestämmande K. M. gjorde sig förvissad, att de nuvar. politiska
512
Den 11 51 a j.
förhållandena tagas i behörigt öfvervägande, mätte lill K. M:s
disposition ställa ett särskildt kriditiv af 2,000,000 r:drb:co; förväntande
K. 31., att med möjligaste skyndsamhet erhålla del af
det beslut, som härom blefve af R. St. fattadt.” Hvad menas med
de bär omförmälda omständigheter? Det kan man icke veta med
mindre än att man läser det föreg:de i den K. skrifvelsen, hvarest
säges: ”de sednaste tilldragelserne inom ett grannrike, hvilket utgjorde
föremål för Svenska nationens varma deltagande, kunde
påkalla, att Sverige, för skyddandet jemväl af egna, dyrbara intressen,
icke underlåter, att lemna det understöd, som derifrån
blifvit begärdt; men K. 3J. emellertid ansett sig icke böra uti en
så maktpåliggande fråga falla beslut förr än Rikets nu församlade
Ständer, såsom Svenska folkets ombud, lemnats tillfälle att efter
noggrann pröfning, uttrycka sina åsigter, huruvida nationen
må vara villig att underkasta sig de uppoffringar, som dermed
måste blifva förenade.” Det synes åtminstone mig tydligt, alt K.
31. äskat ett yttrande af R. St., huruvida de vilja underkasta sig
krigets följder. StatsUtsk., å sin sida, säger: ”att det icke tvekat
att tillstyrka, det R. St. måtte, till bestridande af kostnaderne för
nödiga förberedande rustningar och andra åtgärder, som af politiska
förhållanden kunna påkallas, till K. M:s disposition i riksg:s-kont.
anvisa en kriditiv-summa af 2,000,000 r:dr b:co, alt i mån af behof
och framtida redovisning lyftas”. Både den K. proposm och
SlatsUtsk:s betänk, upptaga sålunda, i andra rummet, eller såsom
en bisak, den fråga, hvilken jag anser utgöra hufvudfrågan, nemi.
huruvida krig skall äga rum eller icke. Oaktadt en så vigtig fråga
icke varit underställd R. St. sedan nuvar. statsskick infördes,
har likväl StatsUtsk. tagit saken så lätt, alt det sisth Lördag, under
^ timmas sammankomst, funnit saken klar. Vi hafva ock
sett, hurusom för 2 Stånd endast behöfts 16 timmar derefter,
samt åt R. o. Ad. och BondeSt. blott blifvit beskärda 48 timmar
för att i ämnet fatta beslut. Hvilka underrättelser hafva väl R.
St. under tiden erhållit för att med den sakkännedom och noggranna
pröfning, som K. 31. äskar, afgifva ett sådant yttrande?
Aro dessutom R. St. behöriga dertill? Ar det icke fast mera en
olycka, alt Konungen rådfrågar dem i så granlaga ämnen?
Vi erinra oss, att efter Carl Xll:s krig, infördes i 6 §:n af
1719 och 1720 årens Reg.F. det stadgande att Konungen ej finge
börja anfallskrig utan R. St. samtycke. Med detsamma eller
rättare på deras anstiftan fördes 2:ne krig. Det första 1741, beslöts
med ännu större brådska än nu varit förhanden, ty frågan
genomdrefs på en enda dag. Då saknades icke glada förhoppningar,
och stora förespeglingar om fördelaktiga fredsvilkor. 3!en
huru nesligt slutades ej detta krig? Det andra beslöts 1756, och
dåvar. SekretaUtsk. begagnade ett lika oförtäckt tillstyrkande ang:de
kreditivet som nuvar. StatsUtsk. användt. Vi vela jemväl, huru
detta krig slutades. Det var väl utan förlust af länder, men med
förstöring af rikets penningeväsende och kredit. Man bibehöll i
1772 års Reg.F:s 48 § stadgandet, om R. St:s samtycke till anfallskrig.
Denna olyckliga inskränkning i Konungamakten föranledde
-
Den 11 Maj.
513
ledde Anjala-förbundet och della aler, som J alla veten, mine
Hrr! 1789 års Säkerhets-Akt, i hvars l:sla puukt R. St. skildes
från rättigheten,' alt yttra sig i frågor om krig och fred. Ehuru
Gustaf IV Adolf begagnade sin rätt att förklara krig, så illa att
Finland förlorades och riket bragtes nära sin undergång, hade
stiftarne af vår nu gällande grundlag likväl den försigtigheten,
att icke tillerkänna R. St. något yttrande om krig och fred, utan
lemuade Konungen i 13 § Reg.F. allena rättigheten, att begynna
krig, och sluta fred. Jag hade således hoppats, att dylika frågor
som denna, icke skolat blifva R. St:s pröfning underslälda. Det
är klart, att en nationalförsamling icke är skicklig att afgöra dem
emedan, pä sätt jag redan nämnt, hon saknar erforderliga upplysningar
och emedan dessa icke kunna henne lemnäs i anseende
till deras grannlaga beskaffenhet. Vid sådant förhållande borde
väl R. St. vara befriade från förklaringar, eller yttranden i dessa
ämnen. Grundlagen bar stadgat, på det att Konungens rätt till
krigsförklaring ej skuile vara ett tomt löfte, alt R. St. skola pä
förhand lemna medel dertill genom det s. k. stora kredit i vet.
Hvad åter medel lill krigets fortsättning angår, så är det en med
beskattningsrätten sammanhängande fråga, hvarom jag nu icke
vill tala.
Jag har yttrat, att R. St. icke böra eller kunna meddela något
utlät, i brist pä sakkännedom. Ehuru det torde vara öfverflödigt
att här omtala, hvilka upplysningar äro, som vi väsendteligen
sakna, vill jag likväl korteligen uppgifva några, hvilka enl.
min åsigt, bordt R. St. meddelas, såvida de skolat kunna med någon
säkerhet uttala ett omdöme, lista frågan som vi böra hafva
besvarad, är den: har någon förnärmat oss så, att vi fördenskull
hafva orsak till krig utan alt inskränka oss till underhandlingar?
Detta är obekant för de fleste af oss åtminstone för
dem som icke äro statsråd eller ledamöter af Hemliga Utsk., och
likväl skola vi alla svara på frågan. 2:o Alägger oss någon öfverenskommelse.
| eller något fördrag, att åtaga oss Danmarks
sak såsom vår egen vch slåss för dess räkning? Det känna
vi lika litet. 3:o Fordrar vår egen säkerhet att vi göra det?
Svaret blifver detsamma. 4:o Påkallar rättvisan att viför våra
grannars skull börja krig? Dertill fordras att känna, hvari t vi -  stighelerna beslå mellan vära grannar och den makt som anfallit
dem. Denna kunskap äga vi icke. lalla fall, är det något för mycket
att vilja upphäfva sig till rättvisans försvarare allestädes, der sådant
kan päfordras. Man bör mäta sina krafter, och först söka upprätthålla
rättstillståndet inom egna landamären emot inhemska våldsverkare,
som besvära oss. Aro vi ännu icke kommne till rätta dermed,
så synes det vara nog tidigt alt vilja mota väldet hos grannarne.
5:o Kräfver den närmare slägtskapen med Danskarne att vi
hjelpa deni strida mot våra aflägsnare starnförvandter Tyskarne?
Vi fä ej glömma att vår slägtskap sträcker sig lill alla germaniska
folkstammar. Vi hafva tillförene förstört våra krafter i
strider inom Skandinavien. Skola vi nu bidraga dertill att de
4 II 33
514
Den 11 Maj.
germaniska folken ytterligare skola förblöda i strider mellan Danskar
och Tyskar? — De sednare innehafva hjertat af Europa.
Oster om dem 1 igger den Slafviska folkstammen med det obegränsade
enväldet och den ringa bildningen; på vestra sidan ligger
den Galliska folkstammen med den ytterliga förfiningen och det
republikanska sjelfsvälrlet. I söder anfa 1 les Tyskarne af Italienare.
Kan icke den dag komma, då vi behöfva Tysklands vänskap
framför andras vare sig emot Slaver eller Galler. Månne vi ej
således, mäste, håde för den allmänna menskliga odlingens skull
och för vårt eget sjelfbestånd, önska att bibehålla fred med de
högt bildade Germanerne, hvilka vi hafva att. tacka för en sä stor
del af vår egen odling? Men äfven om vi sätta dessa betraktelser
och bevekelsegrunder å sido, så mäste vi frana oss sjelfva: 6:o
Åge vi nog styrka att anfalla Tyskarne eller rättare Tyska
förbundet? hvilket är ej i fejd med Danskarne. Det äger öfver
40,000.000 menniskor, hvaremot Sverige och Danmark tillsammans
endast hafva något öfver 4,000,000, Vi utgöra således endast
jS af den makt, hvilken vi skola bekriga. Hvilken utsigt
hafva vi således, att lyckas eller gä tinder pä ett sådant företag?
7:o Äre vi ens säkra om bistånd af mira förbundsbröder
Norrmännen under en sådan strid mot öfvermagten? Enl. 25
§ af deras grundlag får icke Norriges flotta eller aimeé användas
till anfallskrig utan Stortbingets samtycke. Hvad är väl ett anfallskrig?
är det ifråga var. icke eli sådant? Vi veta ej om Norrska
storthingel blifvit bordt och ännu mindre hvilket svar det
möjligen lemnat. Deltaga icke Norrmännen i striden, sä befinna vi
oss ännu svagare. Om än alla Skandinaver, 5J millioner, holle
tillsammans, men ändock vore för svaga alt strida med 40 millioner
Tyskar, månne vi: 8o kunne -påräkna andra bundsförvanter
? Det är oss obekant. Icke är det troligt, att vår östra granne,
som med en del af sin krigshär står rustad till försvar emot
Tyskarne vid deras gräns på fasta landet, skulle göra sig till den
anfallande och på en sä aflägsen punkt, som här i Norden. Hafva
vi då en bundsförvandt på den vestra sidan ali påräkna uti
det mäktiga England? Det veta vi lika litet. Delta rike som vill
beherrska alla liaf, mäste sträcka sin uppmärksamhet ät dem alla
i förening med det fasta landel. Särdeles nödgas det gifva akt på
grannen Frankrike, som genom en ny statshvälfning kommit i rörelse.
Men del blefve för vidlyftigt att uppräkna alla de stora föremål,
som upptaga denna makt, ej blott i denna verldsdelen, utan
äfven i de öfriga. Taga vi sannolikheten i beräkning, sä hafva
vi från det hållet föga att hoppas. Om vi sålunda sakna bundsförvandt,
som lemna oss hjelp bestående af folk eller skepp, kunna
vi då åtminstone: 9:0 hafva penningar alt af dem påräkna
till krigets utförande? Delta känna vi lika litet; och huru skulle
någon af dessa makter kunna gifva oss penningar, utan att i och
med detsamma komma i krigstillstånd till det Tyska förbundet?
Om vi icke hafva subsidie-medel att af någon förvänta, äga vi då
egna medel lill krigskostnadernas bestridande? Detta är en fråga,
hvilken vi på grund af egen sakkännedom böra kunna besvara,
och följaktligen skola taga i närmare skärskådande.
Den 11 Maj.
515
StatsUtsk:s medlemmar och andra riksdagsmän, hafva då det
varit fråga om rikets eget försvar under mångfaldiga riksdagar svarat:
vi hafva icke förtroende för Konungens rådgifvare, derföre om
vi än hade penningar, anslå vi ingen ting; eller ock, vi hafva icke
penningar, derföre gifva vi hvarken till Carlsborgs eller lill Waxholms
fästningar eller till flottan, hvad de behöfva. Detta StatsUtsk.
har nu icke deslomindre tillstyrkt de 2,000,000 r:dr för ifrågavar.
främande förelag, men försigtigtvis förbigått frågan hvarest
de 2,000,000 r:dr skola tagas. Ulsk. talar blott om utbetalningen,
och säger, att den skall anvisas på riksg:s-kont. Har då riksg:skont.
några medel att lemna? Visserligen icke. Det måste upplåna
dem; men hvar, utom eller inom riket? Utom riket hafva
såsom vi veta, de största bankirer blifvit bragte i förlägenhet, genom
hvälfvingarne på fasta landet, och draga sig ur affärerne, såvidl
sig göra later. De kunna eller vilja nu icke inlåta sig i några
affärer. Ar det troligt, då Dreussen är i förlägenhet att få penningar,
Sverige skulle i den vägen lyckas bättre? Långifvaren undersöker
naturligtvis lånsökarens förmåga att betala. Om en stal
vare sig fattig eller rik, inlåter sig i så vidt utseende företag, som
det ifrågavar. är för Sverige, kan man väl vänta, att han derigegenom
skall stärka sin kredit? Efter all anledn. erhålla vi ej penningar
utrikes ulan odrägliga vilkor, särdeles om de utländska
penningkarlarne erinra sig huru Sverige liqviderade sin förra utländska
gäld. Vi måste då söka att få penningar inom landet.
Men undersöker man ställningen inom oss, så finna vi, att den
förlägenhet, som yppats i allmänna rörelsen, genom felande afsättning,
verkar på dubbelt sätt till penningebrist. Först uppkommer
hon genom silfvers förande ur landet. Under den korta
lid, vårskeppningen varadt, hafva redan 860,000 specier blifvit
utförda, För hvarje species, som utvexlas, ingå till hanken 4 r:dr
r:gds; 4 gånger 860,000 göra 3,440,000 r:dr r:gds hvilka således
blifvit dragna ur allmänna rörelsen. Dertill kommer, att, om den
enskilte icke får afyttra sina varor, likväl måste underhålla sitt
arbetsfolk, på det att rörelsen icke må afstanna, så nödgas han
upplåna penningar, der sådana kunna erhållas. Den stora penningetillgången,
vi förut ägt, varder såmedelst snart förminskad
och upptagen. Om någon enskild blir af statsverket och enskild
man tillspord, om han vill utlåna penningar, så föredrager han
troligen den enskilde låntagaren af den enkla grund, att om den
enskilde icke betalar, så antingen försäljes å utmätningsauklion,
den pant han lemnat, eller varder han eller hans löftesman insatt
på gäldslugan och långifvaren får sina penningar igen. Men
kan den, som lånat åt statsverket få sälja riksg:s-kont:s hus eller
sätta riksg:s-kont:s fullmäktige på gäldslugan? Om någon blott
yttrar en sådan tanke, så skrattar man åt honom liksom J nu gören,
mine Hrr! Staten har derföre ganska ringa penningeförsträckningar
att af enskilda vänta, ulan han måste vända sig till
kassor, hvilkas reglementen äro så stränga, att de icke få utan mot
förslå inteckning i fast egendom utlåna penningar. Heldre än alt
33*
V
516
Den 11 Maj.
hafva elem inneliggande, ofruktbara, nödgas de måhända slutligen
utlåna dem till staten. Om nn pä detta sätt de ifrågavar.
2.000.000 r:dr kunna erhållas, så frågas, hvarest skola i händelse
af krig och deraf ökade penningebehof, medel dä tagas, när de
2.000.000 äro sint? Om armeén ligger i Danmark, och flottan
utom egna farvatten, sä lära väl icke de Svenska sedlarne derstädes
emottagas. Måste atlöningen bestridas med silfver, sä får
banken derföre vidkännas en särskild tillagning; huru skall då
silfverfonden kunna förslå? När således aflöningen och öfrige kostnader
måste utgå, jemte de vanliga statsutgifterna men särskilda tillgångar
fattas, så måste man väl gripa tills krigsgärd. Denna utväg
är dock svår, och vi veta huru den 1808 verkade på allmänna
tänkesättet. Skola dessutom ökade sedlar slås pä hankens kredit,
så blir följden den, att banken icke kan inlösa dem. Under sådana
förhållanden kan jag icke se annat, än att penninge väsendets
undergång skall hos oss ovilkorligen blifva följden af ett kris;,
om det skall föras på vår egen bekostnad. Detta är del enda,
som R. St. med säkerhet kunna lemna lill svar ä den K. skrifvelsen,
emedan de kunna grunda det pä sakkännedom. Men derjemte
böra de hos Konungen anhålla, att Han, sä vidt pä Honom
beror, måtte befria landet från en sådan olycka.
Jag återkommer således till mitt första yrkande att R. St.
böra noga taga sig till vara, att under sä vidt utseende omständigheter,
afgifva en förklaring, som ålägger dem ett ansvar, hvilket
dem icke tillhör. Vill Konungen börja krig, så tillkommer
Honom allena beslutande-rätten härutinnan, och han har för sådant
ändamål stora krediti vet att anlita. Utan att på ringaste sätt,
bestrida beviljandet af de 2,000,000 r:dr, anhåller jag om återremiss,
på det att R. St. mätte uti sitt und. svar kunna undandraga
sig allt yttrande om fredsbrottet, och endast erinra om följderna
af rustningar, som sträckas utom de förenade rikenas egna
områden.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Uti första delen af sitt
yttrande yrkade Hr von Hartmansdorff återremiss af skäl, som möjligen
kunde äga någon grund, men sedermera trodde jag mig finna,
att den värde talaren framdrog alla skäl, som kunde upptänkas,
för afslag å ifrågavar. kreditiv, ehuru han slutade med tillstyrkande
af detsamma, likväl med det förbehåll, att R. St. skulle
frånsäga sig allt ansvar, i händelse af en krigsförklaring. Jag
kan icke af StatsUlsk:s utlät, finna, att R. St. genom ett bifall till
samma utlät., skola åtaga sig något ansvar i fråga om en krigsförklaring,
ty Utsk:s utlåt, är icke affattadt uti sådana ordalag. Hvar
och en af eder, mine Hrr! har hört dessa ordalag uppläsas och
ett återupprepande af dem torde sålunda vara öfverflödigt. Af
Utsk:s utlåt, kan jag icke finna annat, än att R. St. blott till bestridande
af kostnaderne för rustningar och andra åtgärder, som
af politiska förhållanden blifva nödiga, tillstyrka, att till Konungens
disposition anvisa 2,000,000 r:dr. Att genom dessa medels utgående
från riksg:s-kont., någon förstöring af penningeväsendet skulle
Den II Maj.
517
uppkomma, anser jag icke allenast otroligt, utan äfven omöjligt.
Hvilka slutsatser, som än kunna dragas af de för vär handels nuvar.
mindre lyckliga konjunkturer, kunna desse 2,000,000 r:dr
omöjligen verka förstörande på vårt penningeväsende. Mera fasthet
äger realisationens grund och större tillgångar äger riket, än
alt denna summa skall blifva olycksbringande för detsamma.
Hr von Hartmansdorff har dessutom framställt en mängd andra
frågor, af hvilka jag skall besvara en del i största korthet.
Han har nemi. sagt: hafva vi orsak lill krig och skola vi icke
först försöka fredliga underhandlingar. Genom statsministerns för
utrikes ärendena afgifna yttrande torde redan vara bekant, hvad
jag, såsom ledamot af Hemliga Ulsk., är berättigad att upplysa,
det fredliga underhandlingar längesedan varit började; men för
alt gifva kraft åt en underhandling eller bemedling, mäste en
väpnad man finnas bakom hvarje ord. Dessa framställningar i
diplomatisk väg göras blott i samråd med de större makterne,
hvilkas intressen likasom våra kunna trädas för nära genom sådana
tilltag, hvarmed Tyska förbundet i sednare tider gått tillväga.
Hr von Hartmansdorff frågar, om något fördrag ålägger oss att
deltaga i våra grannars tvisligheter och tillgripa det yttersta medlet.
Den värde talaren har troligen menat Jus canonicum. Genom
Frih. Stjernelds yttrande är tydligt, ali eli sådant fördrag
icke finnes. Hr von Hartmansdorff frågar vidare, om rättvisan
fordrar, att vi för våra slamförvandters och grannars skull skola
börja krig och om icke äfven Tyskarne äro vära stamförvandter.
Nå väl! hafva vi icke för deras skull börjat krig? Mänga af oss
minnas säkerligen, att vi seglat öfver Baltiska hafvet och deltagit
i striderne mot Napoleon. Andra motiver än endast stamförvandlskapen
kunna likväl föranleda rustningar. Vära egna intressen
kunna blifva så förnärmade, att, för rikets sjelfbestånd
och lugn, väpnade trupper mäste ställas i fält för ali förekomma
eljest oundvikliga följder. Men, frågar Hr von Hartmansdorff, äga
vi väl makt att strida emot Tyskarne, hvilka utgöra 40,000,000
menniskor men vi och Danskarne sammanräknade endast 4.000,000.
I denna kalkyl torde förefinnas någon missräkning, enär om vi räkna
Norrmännen såsom Skandinaver, folkmängden inom de 3 rikena
väl är något större. Men det torde i alla fall icke kunna sättas
i fråga, att vi skola börja krig med Tyskland förr, än i den mån
sjelfförsvar eller vära intressen sådant påkalla. Enl. min åsigt
kunna våra intressen blifva hotade, om den eröfringslusta, Tyska
förbundet under sednare veckorna visat, sträcker sig längre än
hitintills. Om ropet på stationer för en örlogsflotta göres iuom
Tyskland gällande, torde man kunna förutse, att de från Danmark
eröfrade länder icke sä lätt återlemnas. Man torde kunna förutse,
att de på fasta landet från Danmark eröfrade länder icke
tillfredsställa den Tyska eröfringslustan, och att Tyskarne ganska
väl inse, att de icke kunna bilda någon större sjömakt, med mindre
än att Fyen göres till en Tysk provins, och om så skulle inträffa,
hvad blir då följden för oss? Den kan blifva ganska vidtutseende
— samt i och med detsamma omintetgöra vår isolerade
518
Den 11 Maj.
ställning, som eljest vid de flesta tillfällen kan medgifva oss en
neutralitet, då vi genom Danmark äro skilde från Tyskland: men
om Danmark hopkrymper till en enda ö eller par, då få vi Tyska
förbundet så godt som till granne och detta förbunds alla
grannar hafva under sekler blifvit oroade med krig på ett eller
annat sätt. Om K. M. ser saken så, som jag här enl. mina äsigter
tagit mig friheten framställa den, torde K. M. finna nödigt
att Sveriges trupper ställes emot Tyskarne. Jag är öfvertygad
att det icke sker på annat sätt, än såsom vi af regeringen kunna
vänta eller, med andra ord, under iakttagande af alla landets intressen;
och derest konungen finner nödigt, att vidtaga sådana åtgärder,
som skulle bringa oss i krigstillstånd, derest öfvervälde!
mäste mötas med bajonetten, kan hos mig ej uppstå annan tanke,
än, att om Sveriges Konung sätter Sveriges ära i pant, tillhör
del Svenska folket att lösa den. Jag voterar för bifall.
Härtill hördes många ledamöter yttra bifall.
Hr Sandströmer, And. Petter: En talare har klandrat
Konungens rådgifvare i och för den K. skrifvelse, som nu utgör
föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, emedan den värde talaren
deruti velat se ett försök, att erhålla R. St:s yttrande, huruvida
riket bör inlåta sig i krig, ehuru sådant utgör en fråga, sorn ute
slutande
tillhör K. M:s afgörande. Härvid får jag erinra, att en
så beskaffad tolkning af den K. skrifvelsen icke är förenlig med
dess ordalag. Konungens rådgifvare hafva ingalunda, vid tillstyrkandet
af densamma, förbisett K. M:s rätt att i detta ämne besluta
såsom Han finner med rikets ära och nytta öfverensstämmande.
Men det synes mig likväl vara i sin ordning, om Konungen,
då Han föranlåtes att handla i en sä ytterst vigtig sak, som den ifrågavar.
, dessförinnan önskar alt känna nationens tänkesätt, samt
benägenhet att lemna del understöd, som derest några åtgärder
vidtagas, måste blifva af nöden, och jag tror icke, alt K. M. kan
erhålla någon mera lämplig ledning för Sitt omdöme i detta hänseende,
än då Han vädjar till Svenska folkets församlade ombud,
i den ordning grundlagen medgifver. Inför Hemliga Utsk. har
K. M. framlagt handlingar, som fullständigt utvisa frågans ställning,
men äro af beskaffenhet, alt icke kunna blifva föremål för R. St:s
pröfning. Uti den K. skrifvelsen är jemväl tillräckligt ådagalagt,
hvaruti frågan egentligen består. Denna skrifvelse innehåller
nemi., dels att den allmänua politiska ställningen i Europa kan
påkalla nödiga försigtighetsmått, för alt vara beredd på möjligen
inträffande händelser, och dels hurusom Danska regeringen, i anledn.
af anfall emot dess stater, påkallat Sveriges understöd, samt
att Sveriges dyrbaraste och vigtigaste intressen möjligen blifva beroende
af den inverkan på detta grannrikes ställning, som berörde
anfall skulle kunna medföra. Det är klart att Konungen allena
tillkommer att pröfva, huruvida omständigheterne äro sådane, att
någon verksam åtgärd å Sveriges sida påkallas; men mig synes,
att det åtminstone icke bör föranleda klander från representationen,
om Konungen, före fattandet af Sitt beslut, lemnar represen
-
Den 11 Maj.
519
tationen tillfälle att meddela yttrande, huruvida nationen vill underkasta
sig de uppoffringar, som kunna erfordras. Det är endast
delta, som utgör föremål för representationens bepröfvande. Om
dervid skulle uttalas alla de farhågor för möjliga krigshändelser
och deras verkningar, hvilka en ledamot här omnämnt, och detta
blefve svaret pä den K. skrifvelse!!, så vore naturligtvis vunnen en
vigtig upplysning i nyssberörde hänseende. Skulle deremot dessa
åsigler icke delas, ulan nationens ombud, med kännedom derom,
att vigtiga intressen äro i fara, finna sig böra lemna det understöd,
som för deras försvarande må erfordras; så har Konungen,
jemte den visshet i sistnämnde afseende, hvars erhållande den K.
skrifvelsen åsyftar, jemväl för de åtgärder, sorn af Honom vidtagas,
fått stöd af nationens tänkesätt. Jag finner visserligen, att
del vore vida beqvämligare, all icke yttra något på förhand, för
att efteråt, med ledning af händelsernas gäng, kunna fälla sitt omdöme
öfver hvad, som bordt göras; Men jag hoppas, att delta
sätt all gå tillväga icke mätte gillas af rätt många. Uti sjelfva
saken, hvilken jag icke anser mig böra göra till föremål för närmare
bedömande, än sorn skett, har här blifvit anmärkt, dels det
stora antal hvarmed Sverige möjligen kunde komma att strida,
dels att icke upplyst vore, huruvida Sverige i fall sådant tilläfventyrs
skulle inträffa, har att påräkna understöd af andra makter.
Man torde likväl Buna, att den sednare anmärkm icke här kau
blifva föremål för närmare utredning; och hvad åter angår den
förra, sä har jag endast det svar alt lemna, att Svensken, om
fäderneslandets ära och väl mana till strid, icke är van att bestämma
sitt beslut efter fiendernas antal.
Hr von Stockenström, Carl Reinh. Polhem: Jag kan
icke, lika med Hr von Hartmansdorff och pä de af honom anförda
grunder, yrka återremiss af StalsUtsk:s betänk. Jag anser att en
Regering, som står i spetsen för en coustitulionell monarki, handlar
öppet och ärligt, dä den vädjar till representationen i ett ämne
af den vigliga beskaffenhet, som det ifrägavar. Det är ett
förtroende, som Konung och Regering derigenom visat representationen,
och som den sednare bör veta att värdera. Det kan
icke vara en olycka, att R. St. få yttra sin tanka i denna sak,
och att Ständerna torde icke höra ådagalägga någon större återhållsamhet
att uttala densamma i detta, än i något annat ämne.
Det är dock Konungen, som, efter grundlagen, ensam besluter.
Då vi nu gifva tillkänna vära åsigter, böra vi göra det sä, alt vi
kunna stå till ansvar inför samtid och efterverld, och vi kunna
det, om vi handla efter vår innerligaste, på moget öfvervägande
grundade öfvertygelse. Pä denna grund yrkar icke jag återremiss,
utan bifall, men då jag yrkar detta bifall, anser jag det likväl vara
R. St:s pligt, alt, då Konungen velat inhemta ett omdöme af
nationens ombud, så utan förhastande, utan hänförelse, uttala sin
öfvertygelse, som hvar och en efter bästa pröfning och förstånd
uii denna maktpåliggande fråga förmår. Fredens välsignelser hafva
länge utgjort den förnämsta lyckan iuom vårt fädernesland,
520
Den 11 Maj.
sorn under denna tid, om också någon gång klagomål i vissa afseenden
med skäl icke hafva saknats, likväl framgått i förkofran
och välstånd. Det må derföre ursäktas, om man hyser farhågor
för beträdandet af en bana, hvars utgång icke kan förutses, en
bana, som kan medföra en förut saknad nationalskuld, aflynande
handel och förstördo näringar, med ett ord, en verklig nationalolyeka.
Men dä man å ena sidan beräknar dessa olycksbringande
följder, måste man också ä den andra besinna, att del finnes
en stund, då man är nödsakad alt vara beredd äfven på farorna,
på ett krig eller, till det minsta, på ett försvar af sitta
egna landamäre)). Politiska förhållanden hafva under de sist förflutna
månaderne uppstått inom en stor del af vår verldsdel af
så ovanlig beskaffenhet, att man icke katt med någon visshet
förutse, huru allt slutligen utvecklar sig. Folk som hittills icke
haft någon politisk frihet, men nu tillkämpat sig sådana rättigheter,
störta fram uti en yra, som understundom, icke respekterar
någon statsrätts fordringar, och då man ser, att sä är förhållandet,
då hör hvar och en nation betänka, hvad omsorgen om eget
lugn och eget sjelfbestånd kan fordra och behöfva. Då man genomläser
den K. skrifvelse!) lill StalsUtsk. finner man utan tvifvel,
alt Konungens rådgifvare sä uppfattat förhållandet, och det
är hufvudsakligen af samma anledn., som för dem tyckas gjort
sig gällande, nemi. upprätthållandet af fosterlandets ära, och bevarandet
af dess egna, dyrbara intressen, sorn jag anser det begärda
anslaget böra bifallas, lili samma K. skrifvelse finnes äfven
omnämndt, att ett grannrike sorn nära hotas med undergång, begärt
hjelp af sina Svenska stamförvandter. Det kan vara vackert att
hjelpa en granne, som är försatt i nöd; det var vackert af ungdomen,
af Sveriges och Danmarks ungdom, alt, efter en tid af
split, knyta försoningens band mellan 2:ne folk, hvilka för evigt
bordt vara förenade, genom stamförvandtskap, genom samma språk
och samma seder. Då denna ungdom, i stunder af glädje och
hänryckning, slöto vänskapens och broderskapets förbund, blef likväl
icke ett sä betydelsefullt löfte gifvet, att det ena folket derigenom,
med hvilken uppoffring som helst, skulle anse sit; ovilkorligen
skyldigt, att uppträda lill infriande af detta ungdomens
löfte, om äfven försoningen vunnit många och starka sympatier
håde hos regeringarne och hos nationerne sjelfva. Ur en sådan
synpunkt har jag aldrig uppfattat skandinavismens idé. Politiken
får icke vara sä varm, den mäste vara kall och beräknande. Den
mäste först se på eget sjelfbestånd, innan den kastar en hel nation
in uti faror och äfventyr, som kunde leda lill betänkliga följder,
utan att verka, hvad dermed varit åsyftadt. Onskligt vore, om
lösningen af den fråga, som nu är å bane, kunde ske, endast eller
hufvudsakligen, på underhandlingens väg, men man hör likväl icke
förbise, att en sådan underhandling svårligen kan åstadkommas
med eftertryck, såvida man icke visar, att man äger kraft och
styrka, att möta ett motstånd, i fall detta verkligen skulle uppstå.
På samma gång, som man har hjerta för olyckan, bör man
dock väl se sig före, att man icke kastar sig in i faror, hvarur
Den 11 Maj.
521
nian sedermera möjligen icke kan, utan förluster, draga sig undan.
Jag tror, att ett Iand, så fattigt som vårt och med sä ringa
tillgångar, icke bör offra sig endast och allenast för äran eller
hjelpsamheten, såvida man icke vet, alt vi hafva ett bistånd
att påräkna från andra makter och, under förutsättning, ehuru
ingen visshet derom blifvit gifven, att Konungens rådgifvare, som
hafva tillstyrkt, att Sverige må komma alt deltaga i striden, hafva
tagit dessa omständigheter i betraktande, och äro förvissade
om ett mäktigt biträde, vågar jag lemna min röst för det begärda
anslaget; oaktadt jag inser, att uti detta bifall måhända inbegripes
icke allenast de nu äskade 2,000,000 r:dr, utan äfven
vida mera, ty dä man en gång kastat sig in på krigets bana,
kan man icke förutse alla uppoffringar. Den tid är nu förbi dä
Sverige skref lagar för Europa. Må vi härefter vara bäst nöjde,
om vi kunna förblifva i vårt obemärkta lugn och, skiljde genom
håfven från andra folkslag, som oss omgifva, undgå att inblandas
i andra makters stridigheter. Med denna åsigt om vår pligt, om
behofvet af våra rustningar och derjemte om den nödiga varsamhet
oss åligger, och under den förtröstan, alt Försynen nu, som
fordom, mätte beskydda Svea land, lemnar jag min röst till bifall
å StatsUtsk:s betänk.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag har begärt ordet,
för att vederlägga en här framställd, enl. min åsigt, origtig sats,
förutsatt att den möjligen kan verka pä öfvertygelsen hos någon
af R. o. Ad:s ledamöter i fråga om det beslut, Ståndet skall i
denna fråga fatta. Såsom skäl för afslag å Utsk:s betänk, har Hr
von Hartmansdorff bland annat anfört, att ett krig skulle medföra
oberäkneliga kostnader, och att man mäste taga i betraktande
att silfver uttagits ur banken i utbyte mot sedlar, hvarigenom rörelsekapitalet
blifvit minskadt. Den vid BankoUtsk:s betänk. N:o
42 fogade tabell utvisar, alt kreditivet för belåning af vågbara
metaller icke varit anlitadt till dess fulla belopp. 2,500,000 r:dr
återstå ännu af detta kreditiv. Nu har så tillgått, alt belåningen
af dessa vågbara effekter ägt rom, och att för de sålunda erhållna
lånen silfver uttagits ur banken, hvarigenom rörelse-kapitalet
icke undergått någon förminskning. Beträffande åter hufvudsaken,
så bestrider jag den yrkade äterremissen, emedan den tidsutdrägt,
som genom en återremiss uppkommer, tillintetgör verkan
af en i tid vidtagen demonstration. Hufvudsakligaste skälet, hvarföre
jag tillstyrker bifall till betänk., är, alt jag är mån om detta
Stånds anseende och tror, att, då de Stånd, hvars yrke icke
är alt befatta sig med det, som rörer krig, likväl, utan betänklighet,
bifallit betänk., det skulle förundra mången, att R. o. Ad.,
hvars medlemmar lill största delen tillhört eller tillhöra militären,
skulle framställa betänkligheter, hvilka ingalunda komma att
tolkas till Ståndets fördel.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: H. StatsUtsk. har ansett
sig böra tillstyrka antagande af K. M:s skrifvelse om anslag
af 2 millioner r:dr b:co till utgifter för arméen m. m.
522
Den 11 Maj.
Sveriges grundlag tillerkänner visserligen K. M. ett vigtigt
prerogativ, nemi. vården af de utländska angelägeuheterne oell
underhandlingar med främmande makter; och får jag härvid åberopa
dels riks-aktens § 4 m. B. stadganden, men skall ifrägavar.
prerogativ sättas i öfverensstämmelse med lagens verkliga och
omisskänneliga mening, så är det represeutatiouens skyldighet att
understödja de pä grund af öfverenskommelser eller under annan
form tagne åtgärder med afseende pä landets ställning lill främmande
makter och således endast i högsta nödfall undandraga sig
att anslå äskade anslag för ifrågavar. ändamål. Sedan jag nu anfört,
huru jag betraktar frågan till dess formella beskaffenhet, sä
får jag i sjelfva hufvudfrågan vördsamt tillkännagifva, att jag, under
närvar, förhållanden, ämnar sluta mig till de talare, som yrkat
bifall på Utsk;s betänk.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Då K. M., vid framställande
af detta ärende till R. St., uttalat Sin förväntan, alt
med möjligaste skyndsamhet erhålla del af det beslut, som härom
blefve af R. St. fattadl, ser jag deruti ett skäl, att icke fördröja
svaret utöfver hvad nödigt är. Men lika sä mycket som
detta å ena sidan bör i betraktande tagas, lika så mycket böra vi
ä den andra ihågkomma K. M:s yttrade önskan, det R. St., såsom
Svenska folkets ombud, mätte, vid deras behandling af frågan,
iakttaga en noggrann pröfning deraf. Redan vid början af denna
öfverläggning har ibland oss en betänksam varrjande stämma
höjt sig med erinran om de vådor, som kunna uppkomma genom
ett ovilkorligt bifall till förslaget, utan att man förut vidtagit
någon ändring uti dess ordalydelse. Med lilligaste högaktning
har jag åhört detta yttrande, såsom varande ett bevis på den ädla
öppenhet, hvarmed den värde ledamoten icke tvekat att uttala sin
öfvertygelse, oaktadt han säkerligen varit väl derom medvetande,
att hafva med den yttrade äsigten framträdl i strid mot allt hvad
den ungdomliga känslans hänförelse, lifvad af den undersätliga benägenheten
att gå K. M:s förslag till mötes, säkerligen ganska
mäktigt verkar, till ämnets framstående för de fleste bland oss
uti en sådan dager, att den aktade talarens betänkligheter dervid
nödvändigt skönjas i ett mattare ljus. Men, oaktadt jag sålunda
fullkomligt erkänner allt del aktningsvärda af denna till sorgfällig
eftertänksamhet manande framställning, vågar jag likväl förklara
mig vara af motsatt mening med den värde ledamoten, beträffande
den af honom tillkännagifna tanka om nödvändigheten
och lämpligheten af en skeende återremiss. En sådan, till en
icke obetydlig tidsutdrägt ovilkorligt ledande åtgärd, bör icke vidtagas
i ett ärende, af den beskaffenhet som delta, såvida ställningen
af ordalagen icke alldeles oundgängligen skulle kräfva en
dylik försigtighet. Eör min del kan jag icke inse denna nödvändighet.
Man har fruktat att de innebära en antydan om ett
förestående krig, att de utvisa en hos Regeringen inneboende benägenhet
dertill och uttala en anmaning till Svenska folkets ombud
att häruti instämma. Sådan är likväl icke min uppfattning
Den 11 Maj.
523
af deras innehåll; och jag anhåller derföre vördsammast att med
några ord mig må tillåtas för denna min åsigt redogöra.
Åled djup och allvarlig vördnad har den länkande samtiden
vitsordat, med samma känsla skall ock en rättvis efterverld erkänna
väldet af den fredliga, visa och tillika kraftfulla regeringspolitik,
hvilken framlidne Carl XIV Johan i lifstiden följt. Mod
och försigtighet ledde jemväl hela Hans förfarande emot främmande
makter. Värt under Hans spira så långvarigt lyckliga och
aktade fädernesland skall, om det känner tacksamhetens förbindelser,
aldrig förgäta dessa höga förljeuster. Med sann glädje och
tillfredsställelse ser jag nu, i den K. skrifvelse!), icke ett afvikande
från den vördade fiidshjeltens, den landsfaderlige Carl Johans
åsigter, utan tverlom ett troget vidhållande deraf.
K. M. har i förevar, nåd. skrifvelse uttryckligen förklarat sig
hysa ”den litliga önskan, att den närvar, politiska ställningen i
Europa icke måtte för de förenade rikena medföra någon rubbning
af de utaf fredens lugn härflytande fördelar”. I dessa ord uttalar K.
M. den bestämda åsigt, att fredens välgerningar äro oss dyrbara
och ej utan nödvändighet må uppoffras; K. M. har derjemte yttrat,
det ”en nödig försigtighet fordrade, att icke vara oberedd pä
händelser, som af nämnde politiska ställning tilläfventyrs föranleddes”.
Jemväl dessa uttryck tillkännagifva en fredälskande omtanka,
men icke en böjelse af krigslystnad. Ganska länge har
Europa fått hugna sig af fredslugnets stillhet; om någon oro i ett
eller annat land uppstått, så har den icke varit af läng varaktighet,
och Norden har endast pä afstånd förnummit eli genljud af
stridernas gny. Men då nu plötsliga brytningar i de politiska
förhållanderna nästan öfverallt inträffat, och det i vårt närmaste
grannskap redan kommit till ett allvarsamt utbrott, då mäste väl
värt land med ökad vaksamhet hålla sig färdigt till de ansträngningar,
dem omständighelerne kunna af oss erfordra. — Under
den mångåriga fredstid, dä Carl Johan förde spiran öfver de
förenade folken, huru träget och allvarligt påkallade icke Hans
faderliga röst medel af folkets representanter för att sälla riket i
en aktningsbjudande ställning; ehuru de tyvärr icke alltid lemnade
all den uppmärksamhet som varit önskvärd, åt dessa Hans
framställningar. Må R. St. nu efter förmåga godtgöra deras företrädares
fordna förbiseenden. Först då kan man med värdighet
och trygghet äga hopp om fred, när man är färdig och beredd
lill strid. ”Si vis pacem, para hellum”, heter det. De i
den K. skrifvelsen förekommande ordalag synas mig enkom valda
för att uttrycka denna mening. Jemväl uti SlalsUtskis förslag
till svar derå, ser jag icke något tillstyrkande af ett anfallskrig.
Man har väl ansett att bifall till ifrågavar. framställning torde
föranleda användandet af en beväpnad demonstration å vår sida
och icke endast inom rikets gränsor; men om det också skulle
inträffa, att Svenska trupper öfverföras till Danmark, som af oss
begärt hjelp, kan jag ändå icke frångå riktigheten af Frih. Palmstjernas
yttrande, alt då försl, när man visar sig färdig till
524
Den 11 Maj.
sirid, kan man gifva kraft ål sitt bemedlingsord emellan de tvistande.
Uppriktigt bör man beklaga den olyckliga brödrastrid, som
pågår inom grannstaten, auledntn till dess utbrott må hafva varit
hvilken som helst. En sådan bedröflig inre tvedrägt påkalla
ovilkorligen gärden af vårt deltagande. Huru önskligl mäste det
icke för oss vara, att derpå få se ett lyckligt slut; och huru hedrande
för oss om vi dertill kunna bidraga. Med mycken belåtenhet
hafva vi alla erfarit den växande vänskap och förtrolighet,
som under sednare åren uppkommit emellan Sverige och Danmark
i st. f. den fordna missämjan och afunden. Allt gammalt
split synes nu vara glömdt; må det aldrig upplifvas. Vårt deltagande
mäste i följd af denna ändrade sinnesstämning numera
1 desto rikare mätt tillhöra dessa våra stamförvanter. Det är
blott en ny bekräftelse på den satsen, ofta besannad, all lik
som,
när ile närmaste blodsfränder hata hvarandra, detta hat
är långt bittrare än emellan oskvlda, så blifver deremot, om när
beslåglade
älska hvarandra, deras kärlek vanligtvis sä mycket in
nerligare.
Hvad jag likväl, vid all den tillfredsställelse, som med
skäl alstras af denna nyvaknade försonlighet och vänskap, nödgas
såsom en brist anmärka, är den ensidighet hvarmed Skandinavismen
velat isolera sig fräu allt samband med den Germaniska
slägtstammen; hvadan jag i detta hänseende, och på de grunder,
dem Hr von Hartmansdorff derom anfört, ber att få förena mig
uti hans i denna del yttrade åsigter. Just på det den beklagansvärda
brödrastriden, som för oss, nära grannar och fränder, måste
vara särskildt okär och motbjudande, måtte så snart som möjligt
upphöra, medelst en billig och rättvis förlikning, bör det utgöra
vår önskan och förhoppning, att Konungen, vid Sin be
medling
emellan de tvistande, måtte kunna visa Sig i en så imponerande
ställning, att man lyssnar lill Hans ord med all den
uppmärksamhet, de förtjena. Huru goda och giltiga skälen än
må vara, vågar man, till följd af erfarenhetens sedvanliga vittnesbörd,
ej föreställa sig det de vinna nog kraftigt gehör hos de
upprörda sinnena, såvida de icke understödjas af en allvarlig och
stridsfärdig hållning hos fredsmedlaren sjelf. — Dä K. M. ”till
skyddande af Sveriges egna dyrbara intressen samt för lemnandet
af det understöd, som från grannriket blifvit begärdt”, otvifvelaktig!
till fredens återställande, har äskat en anslagssumma af
2 millioner r:dr, och häruti inbegripet så väl förberedande rustningar,
som öfrige af behofvet påkallade åtgärder, så synes mig
beloppet af nämnde äskade anslag just utgöra måttet af de med
detta företag förenade uppoffringar, hvarom K. M. velat inhemta
R. St:s åsigter, huruvida nationen må vara villig att för det omförmälda
ändamålet underkasta sig deras utgörande. Till några
uppoffringar derutöfver har man alltså, genom bifall lill detta förslag,
icke förbundit sig, helst StatsUtsk., under yttrad öfvertygelse
om ”Svenska folkets vilja och förmåga att, för upprätthållande
af fosterlandets sanna ära och betryggande af dess sjelfbestånd”
åtaga sig att utgifva hvad ”omsorgen för dessa nationens dyrba
-
Den 11 Maj.
525
raste intressen kan påkalla”, tillstyrkt beviljandet af det begärda
beloppet. Dä Ulsk. härjemte förklarat sig hysa ”full tillförsigt till
K. M:s visa bedömande af de åtgärder, som för uppnående af det
vigtiga ändamålet må vara behöflig» eller lämpliga”; sä har ju
Ulsk., efter min tanke, redan uppfyllt den fordran, att R. St. ej
må åläggas afgifvandel af något eget bedömande utaf frågan, i
vidsträcktare mån, än hvad dem rätteligen tillhörer, nemi. huruvida
det äskade anslaget bör beviljas eller icke. Pä dessa skäl
anser jag en återremiss icke böra äga rum. Jag delar jemväl
Ulsk:s öfvertygelse, att Svenska folket äger både vilja och förmåga
att, för upprätthållande af fosterlandets sanna ära och betryggande
af dess sjelfbestånd, utgöra den ifrägavar. summan. Ehuru
betydlig i anseende till våra tillgångar, bör den dock, för det
ännu mera dyrbara ändamålet, varda anvisad. Det sätt, hvarpå
Frih. Palmstjerna vidrört denna del af frågan, synes mig icke
mindre tillfredsställande än det öfriga, som af honom blifvit i
ämnet anfördt. Förhållandenas vigt vid detta ärende har redan
blifvit, af flere föregtde talare antydd; och ehuru mycket kunde
vara att. dervid ytterligare utveckla till stöd för samma åsigt, anser
jag icke lämpligt att nu ingå i vidare betraktelser öfver Sveriges
inre och yttre ställning, än som för besvarandet af den K.
skrifvelsen är oundvikligen nödvändigt.
Slutligen torde jag likväl få framställa en erinran vid ett af
en föregtde talare, Hr Grefve Liljencrantz fälldt uttryck. Jag
kan nemi. för min del icke gilla såsom alldeles riktigt—om det
är mig tillätet begagna detta ord, — alt man vädjar till den naturligen
stridslystna känslan hos krigaren, under förutsättning att
större delen af detta Stånd omfattat nämnde yrke. Derest jag rätt
uppfattade det anmärkta uttrycket, innefattade det ett sådant vädjande.
Ehvad som än må vara det medborgerliga kall, en hvar af
oss för sig utvalt, må dock R. o. Ad. aldrig lemna utur sigte
att det utgör en afdelning af Svenska folkets representanter; vi
äro alltså pligtige att, då vi gå att fatta vårt beslut i detta vigtiga
ämne, dervid tänka icke blott på den glädje, krigaren har af
utsigten att få utöfva sin egentliga kallelse eller ålminstone taga
del i en väpnad intervention, utan framförallt på det stora syftemålet
af den föreslagna uppoffringen och noga jemväl besinna
att den fattigaste skattdragande icke deraf må alltför mycket betungas.
Den ädle Grefven erkänner säkert med mig vigten häraf.
Folkets rätt och gagn bör oupphörligen föresväfva våra tankar;
och jag förbiser eller förgäter det icke heller i detta ögonblick,
då jag af de skäl, som redan blifvit anförda, och för bevakande
af fosterlandets ära och väl, afgifver min röst till bifall
å hvad K. M. har af oss begärt.
Några ledamöter yttrade härtill sitt bifall.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Rr von Hartmansdorff
synes tro, att ingen fara kan hota oss, med mindre vi angripas
inom våra egna gränsor. Den värda talaren betraktar oss
526
Den 11 Maj.
å ena sidan sorn så fattiga, att vi icke, utan alt förstöra våra financer,
kunna bekosta utgifterna för de rustningar, som vår Regering
ansett nödige för att trygga vår sjelfständighet och bevara
våra dyrbaraste intressen, och ä andra sidan som sä mäktige, att
vi, olikt alla andra folk, kunna undvara bundsförvandter och
han förskjuter derför, utan betänklighet, det vänskapsförbund med
stamförvandter, som erbjudes oss från andra sidan Sundet. För
den värde talaren synes det vara likgiltigt, om den förman, som
mot söder skyddar Sverige, faller eller står uppe; om det är Danmarks
Kouung, som befaller i Danmarks land eller om denna
del af vår Nord kommer att styras medelst protokoller frän den
rådsförsamling, som nu uppträder inom samma fria Riksstad, derifrån
Sveriges statsmän och hjellar förr gåfvo lagar åt Tyskland,
.lag delar icke dessa åsigter. Ett angrepp mot Danmarks nationalitet
och sjelfbestånd är, i Europas nuvar. ställning och under
de inbördes förhållanden, hvartill de Skandinaviska folken befinna
sig till hvarandra, i mitt sinne, jemförlig! med eli anfall mot
Sveriges.
Den värde talaren antager att krig med Tyskland ovilkorligen
skall uppkomma, om Sverige uppträder genom en beväpnad
mellankomst till Danmarks fördel. Jag anser krig, i ordets strängaste
bemärkelse, under sådane omständigheter möjligt; men för
ingen del oundvikligt. Den Europeiska statsrätten liar icke alltid
förstått saken på detta sätt, hvaruppå jag ber att få anföra ett
bevis i Aulwerpiska citadellels belägring och eröfring af Fransmännen,
oansedt freden icke var bruten emellan Frankrike och
Holland. Tyskland kan intet vinna genom ett krig med Sverige,
men det kan äfventyra ganska mycket. Det är sålunda sannolikt,
att det tillåter vår nationalitetskänsla, alt uttala sig ganska
högt, innan det anser freden störd. Jag hyser för öfrigt fullt
förtroende till Regeringens vishet, alt den, i denna vigtiga angelägenhet,
noga afvägt sitt beslut och beräknat de medel, den bar
att använda.
Med Hr von Hartmansdorff beklagar jag emellertid, om vi
skola komma alt strida mot Tysklands folk; ty äfven med dem
hafva vi slägtförbindelse^ Vår historia har med deras sammanväxt
på ett ärofullt sätt, och vi borde icke med Tyskland hafva
några tvister att slita; men icke antager jag med den värde talaren
att det är genom eftergift och obeslutsamhet i den förevar,
stridsfrågan, som vi förvärfva Tyskarnesoch de andra Europeiska
folkens aktning eller tillknyta samhällsbanden inom oss sjelfva.
Dertill fordras manlig handling. Endast härigenom kan Tyskland
bringas till eftertanke, eller om icke, åtminstone lära inse,
att vi ännu äro samma Svenskar, som bekämpade åt Tyskland
den fred, som för jemnt 200 år sedan skänkte detta sköna och
herrliga land dess dyrbaraste arfvedel, religionsfriheten inom fria
gränsor.
Hr von Troil, Sam. Gust.: I det vigtiga ämne, som nu
utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, hafva redan Frihrne
Den 11 Maj.
527
Palmstjerna och Sprengtporten meddelat så fullständiga upplysningar,
att för mig föga återstår att tillägga; men dä jag inom StalsUtsk.
förordat bifall till K. M:s nåd. propos., anser jag mig pligtig, att
inför R. o. Ad. redogöra för de skäl, som legat till grund för della milt
förordande. Jag anhåller dock till en början, att R. o. Ad:s
ledamöter må vara öfverlygade derom, att jag, lika lifligt som någon
annan, inser alla de vådor, som kunna blifva följden af Sveriges
inblandande i ett krig. Jag inser äfven alla de fördelar,
som för vårt land skola uppslå, om vi kunna bibehålla freden,
men, mine Hrr! en fred med ära. Jag har trott, att, vid bedömandet
af politiska förhållanden, det icke är nog att fästa tanken
vid det förhållande, som för ögonblicket finnes; den måste då
sträckas längre; den måste flyttas in i framtiden, och om vi det göra,
hvad blir väl följden i händelse Danmark skulle af Tyskland
öfverväldigas? Vi se delta grannland, med oss förenadt genom ursprung,
genom seder och genom språk, lill större delen öfversvämmadt
utaf Tyska härskaror. Vi vela allt för väl, att dessa
härskaror ledas af de befallningar, som utgå från det sjelfvald»
50-mannarådet i Frankfurt, och vi hafva hört de rop, som från
Tysklands landamären utgå, att Tyskland måste tillegna sig Danmark,
för att derigenom komma i besittning af en betydlig örlogsflotta
och af hamnar i Östersjön och Nordsjön. Jag hemställer till eder,
mine Hrr! hvad följden skall blifva, ifall denna plan sättes i verkställighet.
Låt Tyskarne en gång blifva herrar öfver fasta landet,
så dröjer del icke länge, förr än de Danska öarne göras till Tyska
provinser. Om ock Danmark uti närvar, ögonblick lyckas att
bevara dessa sina besittningar, skall det icke dröja länge, innan
de tillhöra Tyskland, och dä får Sverige på vestra sidan en mäktig
granne, sorn med det ungdomliga mod, en nybildad idée alltid
gifver, skall uppträda som en farlig medtäflare på hafvet mot
alla makter, som hafva något alt säga i Östersjön. Jag tror att
Sveriges intresse fordrar, alt icke medgifva ett sådant inkräktningsbegär
å Tysklands sida. Jag tror äfven, alt vår ära fordrar,
att vi icke med korsslagda armar åse, hurusom vär nära granne
sönderslites stycke för stycke af den Tyska kolossen. För min
del hyser jag det innerliga förtroende till vår Styrelse, att den
icke utan maktpåliggande skäl på Europas fosterland blottställer
oss för en så mäktig fiende utan förbund med andra makter,
men huru skall ett sådant förbund åstadkommas, om vi icke visa
oss villige att icke allenast med ord utan äfven med handling
deltaga i de Europeiska politiska striderna. Jag befarar, att vi
icke på annat sätt skola ernå det önskade målet, men deremot
är jag fullkomligt öfvertygad derom, att, då de öfriga makterna,
Ryssland och England, hvilka, lika med oss, böra hafva det intresse,
att Tyskland icke får tillegna sig större delen af Danmark,
finna oss villige att ifra för Danmarks oberoende dessa makter å
deras sida i diplomatisk väg göra allt hvad på dem ankommer
och ännu mera, då vi framträda med en väpnad styrka, för att
gifva kraft åt våra ord. Hr von Hartmansdorff har emot StatsUtsk.
anmärkt, att genom sitt utlåt. Utsk. skall på sätt och vis
528
Den 11 Maj.
hafva föranledt R. St. att yttra sig öfver ktig och fred. Härvid
torde jag få fästa uppmärksamheten derpå, att SlatsUtsk., vid
afgifvande af sitt bifall, liar, som mig synes, med all nödig försigtighet
tillvägagått. Utsk. har nemi. yttrat, ”alt ehuru nogsamt
inseende ärendets grannlaga och maktpåliggande beskaffenhet,
Utsk. likväl med liflig öfvertygelse om Svenska folkets vilja och
förmåga, att, för upprätthållande af fosterlandets sanna ära och
betryggande af dess sjelfbestånd underkasta sig de uppoffringar,
sorn omsorgen för dessa nationens dyrbaraste intressen kan påkalla,
och med full tillförsigt derjemte till K. M:s visa bedömande
af de åtgärder, som, för uppnående af nämnde vigliga ändamål,
må vara behöllfga eller lämpliga, icke tvekat alt lilltsyrka,
det R. St. måtte till bestridande af kostnaderne för nödige förberedande
rustningar och andra åtgärder, som af de politiska förhållandena
kunna påkallas till K. M:s disposition å riksg.konl.
anvisa en kreditivsumma af 2,000,000 r:dr b:co etc.”. Jag tror,
att, om man vill granska ifrågavar. yttrande, mäste man medgifva,
att Utsk. iakttagit all försigtighet, som af Utsk. kunnat begäras.
Enligt min öfvertygelse äro högst få bland oss i tillfälle
att fullständigt bedöma ifrågavar. ämne. Vi mäste i det afseendet
trygga oss dervid, att alla handlingar, som röra detta ämne,
blifvit Hemliga Utsk. förevisle, och det kan icke vara en hemlighet
för R. o. Ad., att det förslag Konungen afgifvit till Hemliga
Utsk. blifvit af samtlige ledamöterne inom detta Utsk. godkändl.
Då frågan till StalsUtsk. inkom, möttes den äfven der
af ett odeladt bifall. Den har sedermera utaf 2:ne RiksStånd
blifvit bifallen. Uti det ena af dessa Stånd, hvars ledamöter äro
fridens och försoningens budbärare, bar endast en stämma böjt
sig mot detta anslag. Inom ett annat Ständ, hvars ledamöter,
såsom handelns och näringarnes idkare, mest skulle lida inträng
i sina intressen genom ett krig, har den K. proposm blifvit enhälligt
bifallen. Jag hemställer dä huruvida det vore skäl för
R. o. Ad. att vägra bifall till densamma. Att, såsom Hr von
Hartmansdorff föreslagit, besluta återremiss, innebär, enligt mia
öfvertygelse, ett halft afslag. Här är fråga icke blott om erhållandet
af dessa 2,000,000 r:dr, utan äfven att erhålla dem i rätt
tid, ty ett uppskof med målet skulle måhända förfela det med de
äskade medlen afsedda ändamål. För att icke gifva anledn. till
ett sådant uppskof har StatsUtsk. ansett sig böra tillstyrka R. St.
att bevilja summan, utan att för närvar, ingå i undersökning om
sättet för anskaffandet af densamma. Hade StatsUtsk. ingått i alla
de detaljer, som med anskaffningen äga gemenskap, så skulle måhända
just denna åtgärd hafva föranledt en återremiss och med
detsamma bästa tiden att handla gått förlorad, hvarigenom, på
sätt jag redan nämnt, ändamålet kunnat förfelas. Jag hyser den
fullkomligaste förtröstan till K. M:s vishet och, med förtroende till
Hemliga Utsk:s ledamöters här afgifna yttranden, tillstyrker jag
bifall till StatsUlsk:s utlåt, i dess närvar, skick, desto hellre som
jag anser K. M:s nåd. propos. vara både moraliskt riktig och politiskt
klok. Hr
Den 11 Maj.
529
Hr Lagerhjelm, Pehr: K. M. har begärt af R. St. ett
utomordentligt anslag för upprätthållandet af fäderneslandets sanna
ära och betryggande af dess sjelfbestånd. StatsUtsk. anser frågan
från R. Sits sida böra betraktas såsom ett förtroende votum
och har ur denna synpunkt framställt sitt tillstyrkande. Detta
sätt att behandla ämnet gillar jag oell hade önskat alt man, fullt
inseende det grannlaga i denna fråga, äfvensom i tidsförhållandet
hvarunder den framstått, undvikit att vidröra vissa uttryck i den
K. skrifveisen. Om man ej ansett sig böra förbigå dem, så hade
de åtminstone bordt betraktas såsom motiv. Det är nemi. naturligt
att en begäran ora anslag måste motiveras. Man hade
derigenom undvikit att anse dem såsom en uppfordran till ledamöterna
af RiksSlrn, lill R. St., att afgifva ett yttrande i en fråga,
för ilvars bedömande erfordras en kännedom af utländska
makters ställning till Sverige och sins emellan, hvilken saknas
åtminstone för hvar och en som icke är ledamot af Hemliga Utsk.
Jag vill emellertid antaga att detta Utsk. derom fått nödig kännedom
och jag hyser det förtroende till dess ledamöter, hvilka
alla skola varit af gemensam tanka, alt, då jag hört en af dem
hår bestämdt förklara sin lifliga öfvertygelse om nödvändigheten
af detta anslags beviljande för Sveriges ära och af nödig omtanka
för dess framtida sjelfbestånd, jag icke tvekar att dertill lemna
min röst. Likväl hade jag önskat, såsom sagdt är, att diskussionen
endast vändt sig omkring penningefrågan och att man fått
betrakta beslutet derom såsom ett förtroende votum. Men då en
af Konungens rådgifvare här uppträdt för att uttryckligen begära,
ja yrka att hvar och en skall afgifva en opinionsyttring, skall
tillkännagifva sin åsigt antingen freden må eller kriget vägas; dä
kan jag ej med stillatigande förbigå detta ämne, utan, lika med
Hr von Hartmansdorff, hänvisa honora till 13 § Reg.F.-n. Hr
von Hartmansdorff har äfven lika fullständigt som följdriktigt
framställt historiken om tillkomsten af denna §. Det torde icke
linnas någon bland eder, mine Hrr! som icke käuner dess innehåll
och som icke medgifver riktigheten af den statsmannatanke,
som deruti ger sig tillkänna, att det icke må tillkomma national
representationen,
utan den verkställande statsmakten, Konungen,
alt börja krig. Men när nu R. St. rättvisligen icke äga makt
att besluta krig, huru skola de då väl kunna afgifva ett yttrande
deröfver? Att så göra ulan att möfligen kunna komma i besittning
af de upplysningar ronde Europas större förhållanden, hvilka måste
förutsättas för att inse och bedöma Sveriges verkliga förbindelser och
sanna politiska ställning i della ögonblick, det vore alt dela ansvaret
för rådslagets följder med Konungens rådgifvare, i händelse
krig verkligen förklarades. Detta anser jag skulle vara högst
olämpligt; och betraktar det såsom en lycka för mig, att jag icke
kan förpligtas alt yttra min opinion i detta hänseende. Ty ett
sådant yttrande skulle förutsätta, att jag vore i tillfälle att känna
och uppskatta de stora politiska combinationer inom Europa,
som måhända gifva en fredlig lösning af de svårigheter vi hafva
4 H. 34
530
Den 11 Maj.
för ögonen. I saknad af denna kunskap har jag deremot förtroende
till K. M. och till den delegation af R. St., som emoltagit
upplysningar i delta vigtiga ämne. Jag hyser den innerliga förhoppning,
att K. M. icke missbrukar rikets armé eller dess penningetillgångar.
Men detta förtroende påkallar ett bifall lill hvad
K. M. hegardt, ty jag nyttjar ock den store häfdatecknarens otd:
”bakom ett ord skall slå en man”. Man kan icke med ord afgöra
allt, ehuru den närvar, tiden synes vara mycket böjd att
tro så.
Ingen talare här har yrkat afslag, utan ivertom alla tillstyrkt
bifall, åtminstone till kredilivbeloppet. Jag anser återremiss för
att få andra ordalag vara öfverflödig, emedan Utsk. i sitt utlåt,
tagit frågan endast såsom ett förtroende votum; och en hvar kan
nu dessutom nedlägga sin mening i prot., såsom jag nu gör, då
jag för min ringa del erkänner min okunnighet om de allmänna
Europeiska förhållanden, hvilkas inverkan pä Nordens ställning
man bör noga känna för att kunna bedöma denna fråga.
Hr Gripenstedt, Joh. Au g.: Det vore ganska svårt, eller
nästan omöjligt (och säkerligen äfven öfverflödigt) alt här till
besvarande upptaga allt det som Hr von Hartmansdorff anfört
emot den K. propos:n samt SlatsUlsk:s utlåt., synnerligen derföre,
att den värde talaren enligt min tanka allt för mycket aflägsnat
sig från lmfvudfrågan, och vidrört ämnen, hvaröfver för närvar.
hvarken påfordras något beslut eller några yttranden. Åtskilliga
andra talare hafva dessutom redan bemött en stor del af
de gjorda inkasten, samt visat bristen af deras gilllighet, och jag
torde således kunna inskränka mig blott till det hufvudsakligaste,
för att söka visa hurusom Hr von Hartmansdorff, verkligen i många
afseenden framställt frågan i en alldeles främmande och oriktig
dager.
För det första har den värde talaren fästat sig vid det uttryck
i den K. propos:n, som säger, att ”K. M. ansett sig icke
böra uti en så maktpåliggande fråga fatta beslut förr än Rikets
nu församlade Ständer, såsom Svenska folkets ombud, lemnats tillfälle
alt efter noggrann pröfning, uttrycka sina åsigler, huruvida
nationen må vara villig att underkasta sig de uppoffringar, som
dermed måste vara förenade”. Detta har han skarpt klandrande
tolkat så, som skulle K. M. velat inhemta Svenska folkets representanters
lanke, huruvida krig bör förklaras eller icke. Sä
böra dessa ord dock ingalunda förslås. Rättigheten att förklara
krig tillkommer, enl. grundlagen, Konungen allena, och utan någon
R. St:s inblandning skall Han också en gång, på det sätt
som lagen bjuder, derom ensam besluta. På Konungens rådgifvare,
och på dem allena, hvilar ansvaret, för hvad de i detta, så
väl som alla öfriga fall, tillstyrka, göra eller underlåta — de veta
det väl -— och när tiden kommer, skola de äfven derföre redovisa.
Den till R. St. gjorda framställning, innefattar deremot
blott den enkla frågan om de, på Svenska folkets vägnar, äro
villiga att underkasta sig de uppoffringar, som af de närvar. Eu
-
Den 11 Maj.
531
ropeiska förhållandena oell deraf nödigblifna åtgärder å Sveriges
sida, kunna föranledas. Och huru stora de uppoffringar äro, som
Styrelsen, enl. bästa förutseende nu trott sig behöfva föreslå
Svenska folket att åtaga sig, det är äfven uppgifvet, nemi. 2 millioner
r:dr h:co. Det är således härom, som R. St. äro kallade
alt afgifva deras yttrande; och att denna fråga blifvit till dem
hänskjuten, innan K. M. fattat Sitt oåterkalleliga beslut, torde väl
icke böra räknas Styrelsen till last, utan fast mera anses såsom
ett bevis på uppmärksamhet och förtroende för R. St., på samma
gång som det innebär en nödvändighet. Jag är också öfvertygad,
att hvar och en som känner Sveriges grundlagar, åtminstone
måste erkänna detta handlingssätts fullkomliga öfverensstämmelse
dermed och, såsom jag hoppas, äfven gilla detsamma.
Ty antingen om K. AI. beslutar alt handla aktivt eller passivt,
så måste dock medel finnas disponibla för att gifva eftertryck åt
Dess beslut. Alen hvarifrån skulle väl dessa medel tagas om de
ej förut blifvit beviljade? Hr von Hartmansdorff har anvisat på
det s. k. stora kreditivet. Alen de flesta af eder, mine Hrr! lorden
väl veta, hvad Hr von Hartmansdorff synes hafva glömt, eller
att detta kreditiv icke får lyftas förr än då krig är förklarad!,
och riksdags-kallelse utfärdad, hvilket sednare stadgande äfven
utvisar alt delta kreditiv endast är beräknadt för de tillfällen,
då R. St. icke äro tillsammans. Emellertid äro nu, hvarken
det ena eller det andra af dessa fall för handen. Vidare
har Hr von Hartmansdorff förespeglat oss de stora vådor och olägenheter
i finansielt hänseende, som häraf skulle uppstå. Det är
klart att en dylik uppoffring alltid är kännbar och äfven inverkar
på ett lands finanser; men ingalunda sker det på del sätt
eller till den grad, som den värde ledamoten tyckes föreställa sig.
Lyckligtvis är Sveriges finansiella ställning sådan, att dennas bestånd
[iå intet sätt rubbas eller äfventyras genom en utgift af 2
millioner r:dr och någon särskilt svårighet i och för sjelfva an
skaffandet
förefinnes icke heller. Dermed kan så tillgå, alt
riksg.kont. ställer sig i förbindelse med banken och mot sina afgifvande
obligationer derifrån erhåller medlen. Detta kan banken
göra utan svårighet och ulan uppoffring, men fast mera med
fördel, ty den äger för närvar., som bekant är, och såsom Hr
von Hartmansdorff sjelf bäst vet, flera gånger denna summa liggande,
dels i räntelösa beräkningar, dels i privat-obligationer
(t. ex. hypoteks-föreningars), hvilka kunna när som helst på utländsk
börs realiseras. Alltså möter i delta afseende icke någon
särskilt betänklighet.
Alen låtom oss öfvergå lill sjelfva hufvudfrågan. Alan har
sagt att densamma, likasom alla andra i politiken förekommande
fall, mäste bedömas lugnt, och oväldigt enligt klokhetens måttstock,
och icke efter känslans. Ingenting kan vara mera sannt och riktigt
än detta.
Det vore oförlåtligt — ja, i den högsta grad oförlåtligt —
att i en fråga sådan som denna, som kan äga ett så vidsträckt
34*
532
D « n 11 Maj.
och omedelbart inflytande på vår framtid döma annorlunda, än
efter förståndets och samvetets nogaste pröfning; men lika innerligt
sorn jag della tänker, lika fast är jag ock derom öfvertygad,
att äfven i politiken mäste alltid vissa stora grundsatser af hvad
sorn är sanni och rätt och ädelt, fasthållas, så framt"man för
sina handlingar skall kunna Iungt ansvara inför sig sjelf, inför
samtiden och inför efterverlden. Men hvilken fråga håfven J dä
egentligen att pröfva, mine Hi r f J håfven hört af den talare, som
först yttrade sig här i dag alt den närvar, åtgärden icke har till
ändamål att med vapenmakt vindicera Danmarks anspråk på en
provins, hvartill dess rätt kan vara tvist underkastad. Tvertora
är del öppet förklaradt, alt i della fall kommer Sverige icke att
uppträda annorlunda än i förening med de makter, hvilka såsom
garanter till de sednaste fördragen, åro dertill både närmare berättigade
och förpligtade. Men, mine Hrr! en hvar af eder vet,
att Danmark numera blifvit bragt derhän, alt det strider ej blott
för bibehållande af en provins ulan för sina gamla arfländer och
kanske snart för sin politiska existens.
Frågan är således den, huruvida Sverige kan eller bör, slilla
och overksamt, blott åskåda en sådan kränkning af folkrätten,
och utan protest eller försök att afböja våldet, låta sin naturliga
vän och bundsförvandt, ett ädelt och närheslägtadt folk stympas
och förtryckas. Och om nu Danmark hjelplös! lemnäs åt sitl öde
— åt öfvermaktens godlycke? om ett gammalt, akladi, upplyst
folk kufvas och sönderstyckas? om en nationalitet, som utgör en
del af vår egen, på detta sätt går under? och delta allt, blott
derföre att detta folk är svagare, och råkar slå den starkares
begär i vägen — då frågar jag om detta är ett exempel, utan
betydelse för oss sjelfva, och om ej vår ära, så väl som vårt eget
högsta och heligaste intresse fordrar, att någonting göres för att
afvärja en såda händelse.
Ty äfven för oss kan en gång den timma slå (hvarifrån jag
hoppas en mild försyn bevarar vårt fosterland) — men den dag
kan likväl komma, då äfven vi måste kämpa den kamp sorn
Danmark nu strider, mäste kämpa för allare och härd, för hus
och hem, för allt hvad vi hafva dyrbarast i verlden, och då vi
längtansfullt blicka omkring oss efter bistånd. Och måtte vi då
aldrig behöfva med 010 påminna oss moralens första bud: Att
hvad du vill att andra skola göra dig, det gore du ock dera!
Man frågar dernäst, och med rälta, hvad ulsigter Sverige
har att genom dess medverkan ändamålet skall kunna vinnas.
Till en del är detta naturligtvis beroende på det understöd,
som vi af andra makter kunna hafva att förvänta. J lorden
emedlertid finna, mine Hrr! att jag här icke kan anföra allt
hvad som i detta afseende blifvit vidgjordt, men så mycket kan
jag säga att Svenska kabinettet följt denna angelägenhet allt ifrån
tvistens början med den största uppmärksamhet samt dervid alltid
handlat och handlar i full öfverensstämmelse med de stora
makterna. Vidare ber jag att få påminna derom, att alla dessa
förhandlingar blifvit fullständigt framlagda för Heml. Utsk., och
Den 11 Maj.
533
alt alla dess ledamöter, oaktadt den kända olikheten i deras politiska
åsigter, varit enhälliga i sitt omdöme ang:de vården af
dessa angelägenheter, samt uttryckt sig fullkomligt gillande till
allt hvad K. M. i detta afseende gjort och föreslagit.
Häruti måste väl också ligga något bevis derför, alt denna
vigliga del af frågan blifvit behandlad på ett sätt, som öfverensstämmer
med fäderneslandets ära och intresse.
Man har sagt all Sverige icke borde vara angripande. Visserligen!
också har ingen fråga varit om någon krigsförklaring å
vår sida, utan blott att såsom skyddande räcka handen åt grannfolket
i sin strid mot öfvermakten för bevarandet af sitta heligaste
rättigheter.
Skulle nu dessa rättigheter kunna skyddas och upprätthållas
genom makternas samverkan ulan någon direkt hjelpsändning å
vår sida — så mycket bättre: eller skulle å andra sidan (hvilket
likväl icke kan förmodas) äfven vårt omedelbarn bistånd icke förmå
all upprätthålla rättstillståndet — nä väl! då är åtminstone
vår position den mest betryggande, och i hvilket fall som helst
har dock Sveriges Konung och folk inför samtid och efterverld
häfdat sin ära.
I afseende på sättet för Sveriges deltagande i dessa angelägenheter,
tordén J äfven finna, mine Hrr! ali någon närmare
redogörelse derför icke heller gerna kan ifrågakomma, helst alltid
en stor del deraf mäste komma att bero pä omständigheterna;
men så mycket förtroende måste man väl hafva för sin Konung,
ali man är öfvertygad derom, att Ilan i dessa vigtiga frågor handlar
med all den omtanka och varsamhet, som vederbör, samt
icke annat än för stora ändamål, och icke utan goda utsigter alt
dessa ändamål kunna vinnas, skall uppoffra Svenskt blod och
Svenska skaller.
Jag behöfver icke heller påminna någon om vigten af del
beslut, som skall fattas. En hvar känner betydelsen deraf, och
vet all historien skall anteckna detsamma i våra häfder. Jag är
också viss derpå, att det hlifver värdigt delta Stånd. Del skall
visa, att äfven nu, så väl som fordom allt sedan urminnes tider,
har Svenska folket, och främst deribland R. o. Ad., vid sådana
tillfällen som detta, alltid villigt följt sin Konung.
Många bifallsrop hördes efter detta anförande.
' Hr Lefren, Joli. Pehr: Då R. o. Ad:s förtroende kallat
mig att vara en af ledamöterne i Hemliga Utsk., anser jag mig
i detta ögonblick förpligtad att korteligen förklara alt jag vid öfvervägande
af denna fråga inom berörde Utsk. blifvit öfvertygad
derom, att K. M. behandlat saken från böl jan så varsamt och —
om det är mig tillåtet alt begagna ett sådant omdöme — så klokt
all ingenting dervid varit att anmärka. Icke en utan åtskilliga
gånger hafva kommunikationer på välviljans väg blifvit försökta
och icke afvisade, men lemnade å sido. För den som känner
förhållandena linnes ej minsta anledn. att tro, att dessa kommunikationer
härrört af något obehörigt begär att inblanda sig i
534
Den 11 Maj.
främmande länders angelägenheter. Deremot liar jag af de handlingar,
som blifvit oss förelagde, blifvit öfvertygad derom, att rätta
tiden nu är inne att visa att Sverige är betänkt på någonting
mera än blott vänliga ord ifall det skulle behöfvas; och tiden för
handlingen är inne när händelsernas gång fört saken till den
punkt, att Sveriges intressen äro hotade; och detta inträffar om
det Tyska öfvermodet får sträcka sig så långt som del hotar att
göra. Det står i den allsmäktiges hand huru långt saken kommer
att gå, men det är vår pligt att icke lägga händerna i kors,
utan lemna Konungen det bistånd som erfordras för alt vidtaga
de åtgärder, som Han finnér påkallade af omsorgen för fäderneslandets
framtid. Jag tillstyrker således bifall lill betänk.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Fullkomligt förenande mig uti
Hr Lagerhjelms yttrande, bifaller äfven jag K. M:s nåd. propos.
i hvad den rörer beviljande och anvisande af penningar; icke så,
att jag ej skulle inse och till alla delar gilla hvad här redan af
Hr von Hartmansdorff blifvit anfördt om de oundvikeliga följderna
på vår finansiella ställning, redan betänklig genom de sednare
årens statsbrist, och nu förvärrad genom minskad handel; men
jag måste hysa, med i grundlagen nedlagd skyldighet, till Konungens
vishet, Hans rådgifvares och Hemliga Utskrs betänksamhet,
del förtroende att jag bör bevilja ifrågavar. summa, utan att dock
ingå i minsta pröfning af hennes ändamål, och med cn fullkomlig
skillnad mellan medel och syften, hvilka sednare jag icke får och
således icke kan bedöma, och för hvilka jag derföre äger rätt alt
såsom representant afkläda mig all ansvarighet.
Må Gud förläna Konungen, fäderneslandet och dess tappra
här, lycka och ära!
Hr Rosenblad, Bernh.: Under vanliga förhållanden eller
rättare under alla andra förhållanden än de särskilta, hvilka nu
förefinnas, skulle man visserligen icke sakna anledn. att närmare
granska vissa specialiteter uti denna fråga, men nu anser jag vigtiga
skäl tala för att lemna dem åsido. På sätt flere talare anmärkt,
har Hr von Hartmansdorff missförstått betydelsen af det
beslut, Ståndet nu går att fatta. Han har trott att ett sådant beslut
skulle innebära en krigsförklaring, ett tillintetgörande af det
lyckliga tillstånd vi äro skyldige en stor framfaren Konungs vishet,
ett fredstillstånd, som nu fortfarit en längre följd af år, än
Sveriges häfder nånsin förut under nägon känd tiderymd kan
uppvisa. Men den K. skrifvelsen lill StatsUlsk., jemte det den
uttrycker Konungens litliga önskan, att den närvar, politiska ställningen
i Europa icke måtte medföra någon anledn. för de förenade
rikena att bryta freden, säger endast att en nödig försigtighet
erfordrar att man icke är oberedd på de händelser, som
synnerligast af de sednaste tilldragelserna inom ett grannrike
kunna föranledas. Det är på denna grund som K. M. med lika
förtroende som en af Dess störste företrädare vändt sig till Svenska
folkets representanter och påkallat deras yttrande, huruvida
nationen vore villig att underkasta sig de uppoffringar, som hän
-
Den 11 Maj.
535
delserna möjligen kunde påkalla, och som Han icke velal underlåta
att för R. St. öppet utsäga. Sålunda har Han handlat på
samma sätt som Gustaf 11 Adolf under hela sin regering gjorde,
då han ehuru obestridligen ägande rätt att ensam besluta öfver
krig, dock aldrig företog något krig eller ens en större krigsrustning,
ulan alt förut derom rådgöra med Sveriges R. St. Hr von
Hartmansdorff har, efter det han uppräknat allt det afskräckande
som ett krig i sig innebär, förklarat, det han önskade att vi måtte
slippa att föra krig med våra stamförvandter. Han har trott
att vi, medlemmar af den gemensamma Germaniska stammen,
kunna hafva lika mycken sympati för den Tyska som för den
Danska grenen, och han har ansett att den strid, som nu pågår,
icke är af beskaffenhet, att påkalla Svenska och Norrska folkens
deltagande till eget sjelfförsvar. Jag har i 4 år vistats i
Preussen och bär den största aktning för Tyska folkets vetenskapliga
förljenster och för den redbarhet som i allmänhet utmärker
detsamma; och denna aktning, likasom många personliga
kära minnen, skall alltid hos mig komma att fortfara. Men ehuru
kärl Tyskland och Preussen än äro för mig, är dock Sverige
ännu kärare och jag måste bestrida den satsen, att fäderneslandets
framtida välfärd här icke kan komma i fråga. Just genom
det krig, som nu pågår, hafva Tyskarna visat alt de alldeles icke
erkänt slamförvandlskapen emellan den Tyska grenen och den
Skandinaviska, af den gemensamma urstammen; ty hvad är väl
delta krig annat än eli Tyska språkets och den Tyska folkstammens
utrotningskrig mot Danskt språk och Danskt folk i det frän
hedenhös alltid Danska Schleswig? Konungens rådgifvare för utrikes-ärendena
har lugnat vära farhågor för krig, genom den förklaringen,
alt den egentliga, åtminstone föregifna anledn:n til! kriget,
tvisten om Schleswig, icke kommer att medföra Sveriges deltagande,
men månne man ej utan att vara invigd i de diplomatiska
hemligheterna och blott genom att genomögna Tysklands
mest lästa tidning, just den, hvilken kan anses utgöra organen
för de nu i Frankfurt herrskande opinioner måtte blifva öfvertygad
derom, att mången nu i Tyskland mäktig man icke anser
frågan om det lilla Schleswig vara annat än ett svepskäl och hufvudfrågan
förvärfvande! af Danmarks sjöfolk och hamnar, deribland
förnämligast Köpenhamn; ty denna vöre af den största
vigt för deras af opinionerne så önskade sjömakt, då det är den
första verkligt goda krigshamn, från Tysklands gräns mot Ryssland
ända till Sundet, dess strand af Nordsjön inberäknad. Om
alt på detta sätt blifva hopträngd emellan en granne i vester
med 40 millioner menniskor och en vaknad lust att blifva en
stor sjömakt och en granne i öster med 50 ä (50, vore för de
förenade rikena fördelaktigt, underställer jag hvar och ens omdöme,
eller om ej här — i fal! en sådan plan kom i fråga, sjelfförsvaret
fordrade att träda upp, medan ännu tid är. Men nu
återkommer jag till det af mig i början antydda förhållande,
hvarföre ett bifall utan återremiss nu är så vigligt. Jag tror
nemi. att under en tid, då vi sett mäktiga thronet- på några
S36
Den II Maj.
dagar ramla, då inom andra stater de gamla banden emellan sedan
århundraden herrskande dynastier och deras folk i hög grad
slappats, och inom Europas fleste länder samhällsförhållandena i
sina innersta grundvalar skakats, skulle ett enhälligt bifall af
Svenska folkets lagliga ombud, i denna, troligen den vigtigasle
fråga som förevarit, åtminstone sedan 1812, inför bela Europa
antyda, ali hvilken lossning samhällsbanden i det öfriga Europa
kunnat underkastas, det som förenar Sveriges edsvurna folk med
sin edsvurne Konung, slår orubbligt; — att vi väl hoppas, att
Hans vishet och omtanka för Sina folk skall göra allt hvad rikets
ära och väl tillåta, för att åt dem bibehålla fredens dyrbara gäfva,
men att om, emot Hans och vår önskan della icke låter sig
förena med rikets sannskyldiga nytta, är folket boredt, all såsom
en man slå omkring sin Konung, och att, såsom värdiga ättlingar
af de Svenskar, som då pligten kallade, troget följde våra
stora Gustave!' och Carlar, hafva lif och egendom osparda för
Konung och fädernesland. Ett sådant förtroende-votum — i denna
tidpunkt — för Konungen, Konungahus, monarkiska institutionen,
kan ej annat än för Europa ådagalägga den enighet i den
vigtigaste samhällsfrågan — sjelfförsvarets, som fordom utgjort
och ännu skall utgöra Sveriges trygghet mot all verklig fara.
Hr von Hartmansdorff: Det skulle visserligen vara beklagligast
för mig, alt här kunna tala såsom de fleste, vara vänlig
och välvillig i högsta måtto mot Danskarna, göra Regeringen
till viljes och fägna den stridslystna ungdomen, som vill pröfva
sina krafter. Men då så många ledamöter bär utgått från känslan
och hänförelsen, anser jag mig destomera pligtig att söka göra
några besinningens ord gällande, så vida det nu är möjligt;
eller om det icke lyckas, åtminstone för framtiden 'föranleda eftertanke
både här och der. En värd talare har förebrått mig
att jag, genom mina yttranden i dag, blott skulle hafva sökt tillfälle
att få gräla. Del behöfver jag icke, ty så långe jag deltagit
i offentliga angelägenheter, har jag varit utsatt för mera gräl än
jag orkat sköta. Det är således ulan all egennytta i detta hänseende,
som jag till pröfning ytterligare upplager några vigligare
frågor.
Frih. Palmstjerna har sagt att ett kreditiv af 2 millioner r:dr
icke förstör vårt penningeväsende. Del är sanni ; derföre har jag
ock tillstyrkt deras beviljande samt att dertill nödige medel mätte
upplånas. Men blifver det krig, så ftro dessa 2 millioner att anse
blott såsom en handpenning och det är för utgifternas fortsättning,
jag rädes. Då Konungen äskat R. St:s yttrande, så tillhör
det hvarje samvetsgrann riksdagsman att uttala sin mening
om saken. 15 § Reg.Fm säger att, om Konungens rådgifvare i
kommandomål linner något förelag vara af en vådlig riglning eller
omfattning, eller grundadt pä ovissa eller otillräckliga medel
att det utföra, si skall han handla på sätt §:n föreskrifver. Men
om någon riksdagsman finner sådant förhållande inträffa, månne
han då icke är skyldig att inför sitt Stånd uttala sin mening?
Den 11 Maj.
537
Della är orsaken hvarföre jag anselt det vara min pligt att här
uppträda. Det är sagdt af Frih. Palmstjerna, af Hr Rosenblnd
och af flere andra, ali Tyskarne vilja bilda en flotta, att de åstunda
komma lill hafvet. Detta har jag förut i många år hört._ Det är
ock en hell naturlig önskan hos ett stort folk som tillhörer verldsbistorien,
att vilja komma ut till hafvet denna stora stråkväg för
heröriugen emellan odlade folk. Samma sträfvande hade Czar
Peter för Ryssarne, då han började krig med Carl XII och J velén
mine Hrr! huru han deri lyckades. I en framtid torde äfven
det stora Germaniska folket nä samma mål för sina sträfvanden,
så vida det kan bibehålla sig enigt mot de mäktiga fiender, som
det häfver och till hvilka jag skulle önska att man mätte slippa
räkna Skandinaverna. Men mine Hrr! ännu har ingen Tysk satt
sin löt på Danska öarna och mig synes alt hvarken Ryssland som
besitter så stor del af Östersjöns stränder eller det fabricerande
England skall tillåta del jemväl varuförädlande Tyskland skall i
sitt väld fä nycklarna lill Östersjön. Euligt min tanke öfverdrifvet-
man farorna för att så mycket säkrare vinna den framgång,
på hvilken man hoppas. Man säger vidare, att om Sverges Konung
sätter Svenska folkets ära i pant, så är det Svenska folket som
skall lösa den. Ja väl; men derom är nu icke fråga, ulan hon
är om Svenska folkets representanter skola vid detta tillfälle vara
Konungens rådgifvare, eller icke. Enligt grundlagen höra de det
icke vara. Sådant hindrar väl icke Konungen att nu göra en
framställning om krig till Svenska folket på sätt Gustaf II Adolf
i sin tid gjorde. Men hade vi riksdagsförhandlingarne från Gustaf
Adolfs lid här, så skulle vi finna att dä han begärde råd, lemnade
han ock nödiga upplysningar till de frågades bedömande.
Men hvilka upplysningar hafva vi väl fått? Ytterligare är sagdt,
att bakom ett ord, bör stå en man. Det är sauut, men mannen
bör naturligtvis innan han utsäger ordet öfverväga förhållandena,
länka på sitt eget sjelfbestånd och icke lättsinnigt kasta sig
i faror, som kunna honom förstöra. En af Konungens rådgifvare
har sagt, att K. M. ville råtta sig efter nationens önskningar, en
annan af dem, Ilr Gripenstedt, har påstått motsatsen. Hvilken af
dem har nu rätt? Det vet jag icke; men deremot tror jag mig
vela, att om Konungen vill rätta sig efter nationens önskningar,
så skall väl nationen hafva något annat att rätta sig efter än
önskningar och förhoppningar, på hvilka man ej kan bygga.
Man bör vara beredd på att försvara sina egna landamären
har Hr von Stockenström yttrat. Jag har ju äfven tillstyrkt R.
o. Ad. all bevilja hvad Konungen äskat för att underhålla en beväpnad
neutralitet inom, men icke utom Sveriges och Norriges
gränser. Man har äfven talat om vådan af tidsutdrägt i händelse
en återremiss beviljades. Men hvems vore väl skulden till dröjsmålet?
Jo Konungens rådgifvares, som tillstyrkt att R. St. måtte
höras öfver frågan om krig och fred, och icke ensamt velat bära
ansvaret för sina rådslag. Gr. Liljecrants har trott alt då Prestooch
BorgareStiu bifallit betänk, borde R. o. Ad. göra detsamma.
Huruvida BorgareSt. kan utlåta sig öfver frågan om krig eller fred,
538
Den il Maj.
lemnar jag derhän, men hvad PresteSt. beträffar, så tror jag att
det i förevar, fråga borde mera rätta sig efter R. o. Ad. än tvertom.
Frih. Sprengtporten liar sagt mig vara likgiltig om Sverige
ägde bundsförvandter eller icke. Men jag, elium mycket jag önskade
att Sverige ägde sådana, saknade jag dock all underrättelse
derom. Skall med bundsförvandter förslås sådana, sora icke kunna
hjelpa sig sjelfva, utan endast skulle draga oss med sig i olyckan,
så äro de ej alt eftersträfva. Hr Gripenstedt har sagt, att
det stora kreditivet vore gifvet endast för att begagnas emellan
riksdagarne. Så har jag ej fattat meningen med det stadgande,
som derom förekommer uti 63 § Reg.F., der det heter, att R. St.
skola anvisa 2:ne kreditiver, hvaraf del ena skall vara tillgängligt
”att vid infallande krig af Konungen lyftas, sedan Han stats-rådet
in pleno hört och R. St. sammankallat.” Der äro förmodligen
dessa sista orden, om R. St:s sammankallande, hvilka föranledt
den tanke Hr Gripenstedt yttrat. Men om man dä föreställer
sig att Konungen under R. St:s närvaro, beslutade krig, så skulle
den rätt grundlagen honom medgifver att det förklara och utföra,
vara under pågående riksdag mera inskränkt än mellan riksdagarne.
Men detta vore ju orimligt, ty henden lärer icke uppskjuta sina
åtgärder intill dess R. St. skaffat penningar. Hr Gripenstedt har
vidare sagt, att man icke behöfver upplaga lån, emedan banken
äger i behåll både penningar och räntebärande obligationer, som
kunna säljas. Men skall banken släppa till rustningsmedlen, sä
är det stridande mot R. St:s föregående beslut; dä kommer man
åter in på den olycksbringande banan att låta banken betala krigskostnaden
i st. f. att låta rikg:s-kont. dertill upptaga lån. Man
talar om att banken skulle försälja de räntebärande obligationer
den äger. Hvad skulle, under nuvar. omständigheter deraf följa?
Jo att papperen föllo i pris, hvarpå icke allenast banken och
riksg:s-kont. skulle förlora, utan äfven alla enskilta personer eller
korporationer t. ex. hypoteks-föreningar, hvilka för högre värde
inköpt dessa obligationer. Jag anser de nu besvarade anmärknme
utgöra det hufvudsakligaste af hvad emot mig blifvit anfördt, och
då tiden redan är långt framskriden, vill jag icke besvära Ståndet
med en längre framställning.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den siste värde talaren har sagt,
att det enl. Reg.F. tillhör Konungen allena all besluta om krig
eller fred, hvaremot Ständerna vid dessa frågors afgörande icke
hafva något att säga. Den värde talaren har på grund derutaf
förebrått Konungens rådgifvare att de igenom att tillstyrka Konungen
att äska R. Sl:s yttrande i ämnet velat i fall krig skulle utbryta
kasta ansvaret på R. St. och talaren har yrkat att R. St,
skulle undandraga sig ett sådant ansvar genom att icke inlåta sig
uti frågan; jag vågar dock hemställa om icke R. St. genom att
på Konungens propos. och förfrågan huruvida, de voro villige att
underkasta sig de bördor som för försvaret af Sveriges ära och
intressen kunde föranledas, svarade nej. och Sveriges ära och intressen
derefter sattes på spel genom underlåtenheten att i råttan
Den 11 Maj.
539
lid vara färdige till krig, skulle åtaga sig ett lika stort ansvar
just derigenom, att de sökt ifrån sig hvälfva ansvaret. Om det
ligger ett stort ansvar uti att tillstyrka krig, så kan det ligga lika
stort uti alt afstyrka det. En gammal skald har sagt:
”Tua res agitur pacies cum proximus ardet.”
För min del tror jag alt, så väl uti det enskilda lifvet som
det offentliga, man icke bör stå med armarna i kors och se på
huru elden härjar i grannens knut, derföre att min egen boning
icke ännu blifvit nådd af elden eller derföre alt andra grannar
finnas som möjligen kunna släcka. Om Preussen eller Tyska förbundet
intager Danska öarne hvilket lätteligen kan komma att ske
ora Danmark blir lemnadt ensamt, blefve en derefter uppkommande
strid för Sverige långt vådligare än den nu ifrågavar. Hr von
Hartmansdorff har väl påpekat den stora skillnaden i folkmängd
och resursser emellan Tyskland och de Skandinaviska rikena; han
har dervid likväl glömt att taga i beräkning att vi hafva en flotta,
hvilket icke är förhållandet med Tyskland; men skulle Tyskland
genom Danmarks eröfring blifva en sjömakt, då först och just
derigenom skulle Hr von Hartmansdorffs för oss nedslående jemförelse
blifva en sanning. Den sistnämnde värde talaren synes i
öfrigt förutsätta alt vi endast genom underhandlingar skola söka
vinna vårt syfte, men på det att våra uppmaningar i det hänseendet
må äga full kraft, är det nödvändigt att man äfven är beredd
att handla. Det vore således högst olyckligt om i det und.
svaret på K. M:s framställning i detta ämne, inloges, på sätt Hr
von Hartmansdorff yrkat, ett omständligt uppräknande af alla de
olyckor, ett krig kan medföra. Skall Svenska Konungens ord
hafva någon vigt i Europas politiska vågskål, så bör Han, på en
framställd fråga om Svenska folket är villigt att underkasta sig
alla de uppoffringar som erfordras för att värna rikets ära och intressen,
af representationen erhålla ett enhälligt och obetingadt ja
till svar.
Många ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Frih. Alströmer, Jonas, anförde skriftligen:
När fråga är om alt Svenska folket skall samla medel till
ett krig och Konungen medgifvit R. St. att äfven i fråga om
sjelfva kriget yttra sig, då är det en pligt för hvarje Svensk riksdagsman,
alt fri från hänförelse af alla sympatier och äfven från
grollet, i första rummet se på Sveriges blifvande bestånd och derefter,
utan fruktan och utan öfvermod vid hågkomsten af våra
fäders bragder yttra sin öfvertygelse.
Må vi högt uppskatta Sveriges oförgätliga minnen och dess
ära. — Må Svenska fosterlandskänslan lefva i våra bröst, så länge
blodet genomströmmar våra hjerlan, och må vi anse det vara
en af hvarje lefvande generations heligaste pligter, att rättfärdiga
det anborna Svenska namnet, med att rista någon outplånlig
runa i Sveas ärofulla minnesbok. — Men under detta erkännande
böra vi förklara, att, om vi af dessa skäl alltid äro färdige, om det
540
Den 11 Maj.
gäller, alt med lif och blod försvara Kung och fosterland, dess gränsor,
ära och sjelfständighet; så är det just af samma skäl, det bör
vara oss omöjligt, att med en enda röst vilja bidraga till en sak,
hvars nödvändighet vi ej känna och hvarigenom vi blott frukta
något möjligen kunna förloras för Sverige.
Sverige har skurit lagrar på Tysklands jord under deltagandet
i 30-åriga kriget, det har upplifvat minnet häraf 1813; må
detta ej nu hänföra oss till öfvermod. Sverige har fått tillgodonjuta
välsignelsen af en mer än 30-årig fred; må vi vela att sätta
värde derpå; och må vi aldrig förgäta den tacksamhet vi äro skyldige
den store härföraren, som sedan han i Gustaf II Adolfs krona
inflätat nya lagrar, föredrog, framför krigets lysande åra, att
njuta den ännu större, ehuru mera obemärkta, under fridens palmer.
Vi hafva ej under denna fred förspilt något af Sveriges ära
och vi hafva stått, när tidens stormar hotat att omstörta Europas
flesta stater; — må vi så länge som möjligt förvara detta af vår
oförgätlige Carl Johan åt oss förvärfvade dyrbara palladium och
modet skall ej nu mera än fordom svika Svenska hjertan, när religion,
frihet, sjelfständighet och sann ära hotas; men — år det
verkligen så nu? — måtte vi ej, ulan yttersta nöd, ingå på en
hana som är lättare att hörja än sluta; måtte Sverige ej 1848 gå
att fördunkla den gloria som omstrålar Schwedenstein; — må vi
besinna allt detta val innan vi för tidigt spilla våra ringa finansiella
krafter, som vi sä väl behöfva spara tills det verkliga behofvet
påkallar dem.
R. St. känna ej de bindande omständigheter som synas hafva
förmått Kouungen och Hemliga Utsk. till det fattade beslutet alt
börja ett krig, de kunna derföre rörtde denna fråga ej komma
till någon bestämd öfvertygelse och böra således i afseende härpå
blott förklara, att de önska fredens bevarande så länge sorn
möjligt, samt att allt måtte finnas redo, för att när denna verkligen
störes, vi må kunna med våra vapen, då andra medel äro
fruktlöst försökta, åter tillkämpa oss den. Med fullt förtroende
öfverlemnande åt Konungens samvetsgranna bedömande när
denna olyckliga tid är inne, hoppas jag Hans rådgifvare måtte
oaflåtligen hafva, ej blott Sveriges minnen och vära sympatier för
ögonen, utan äfven och isynnerhet Sveriges framtid och sin egen
ansvarighet inför denna framlid.
Men nu återstår en vigtig fråga: hafva vi våra vapen i ordning?
den lärer temligen allmänt kunna besvaras med nej; — och
då är det R. St:s oeftergifliga pligt, att, om vi ej vilja på oss
välfva ansvaret för en möjlig, mindre lycklig framtid för Sverige
tillse att inga medel saknas för att sätta oss i så godt försvarstillstånd
som möjligt, och raå vi med afseende härpå anslå de
2,000,000 r:dr b:co, som äro af Utsk. tillstyrkte. Hafva sedan
våra grannar glömt huru Svenska stålet biter och lodet träffar;
lät dem pröfva; — dessa skola, liksom Svenska modet, säkerligen
med ära gå igenom prof vet än en gång.
Då jag efter denna framställning ej anser mig kunna bifalla
SlatsUtsk:s utlåt., under dess närvar, lydelselse får jag, i allo för
-
Den 11 Maj.
541
enande mig med de af Hr von Hartmansdorff afgifna yttranden,
med honom äfven tillstyrka återremiss af detta utlåt.
Många ledamöter ropade på propos.
Hr Printzensköld, Carl: Jag inser nogsamt att de betänkligheter
som här af flere ledamöter blifvit uttalade emot ett
obelingadt antagande af StatsUtskrs förevar, betänk., icke skola
vinna särdeles afseende. Jag skall dock deraf icke låta afskräcka
mig, att i ämnet framställa mina tankar, emedan jag anser det
vara en pligt för hvarje ledamot af detta Stånd alt vid ett tillstånd
sådant, som detta, öppet och ärligt tillkännagifva sina åsigter.
De skrupler som sjelfva ordalagen i K. M:s nåd. propos.
redan ingifva om rälta meningen och syftemålet med densamma,
hafva hos mig vunnit ännu mera styrka genom de yttranden som
här först af en utaf Hemliga öisk:s ledamöter och sedermera af 2:ne
bland Konungens rådgifvare, blifvit afgifne. Ledamoten af det Hemliga
Utsk. har nemi. sagt, att, enl. hans uppfattning, den K. propostn
ingalunda åsyftade, att låta R. St. ikläda sig någon ansvarighet
för följderna af ett krig, i händelse ett sådant skulle utbryta. I
motsatts härtill har en af konungens rådgifvare uttryckligen förklarat
den nåd. proposms mening vara den, att R. St. skulle öfver
nämnde fråga sig utlåta, emedan, — så föllo hans ord om jag
icke misstager mig, — det eljest blefve särdeles beqvämt att,
i händelse af sakens olyckliga utgång, hunn kasta hela skulden
derföre på Konungens rådgifvare. Och slutligen har en annan
statsrådsledamot lika uttryckligen förklarat, propos:n deslomindre
åsyfta något annat yttrande af R. St. ang:de det äskade kredilivet,
som frågan huruvida en krigsförklaring bör äga rum, läge
utom gränsen för R. St:s bedömande, deruti han ostridigt har ganska
rätt. När nu just af de Hrr och män, som måste antagas
äga tillförlitlig kännedom om alla de förhållanden, som föranledt
och legat till grund för den K. proposm, så skiljaktiga åsigter om
meningen med densamma blifvit uttalade; så må det väl icke förundra
om den alldeles oinvigde stadnar i villrådighet om hvad han
skall länka om saken. För min del kan jag af proposms uppställning
svårligen draga annan slutsats, än att Konungen, på sätt en
af Hans rådgifvare låtit förstå, verkligen önskar alt i händelse af
ett krigsutbrott, deröfver på förhand inhämta R. St:s tankar. Men
jag frågar då i likhet med flere föreg:de talare och bland dem
Hrr von Hartmansdorff och Lagerhjelm, om väl den nåd. skrifvelsen
innehåller sådana uplysningar, som i detta fall äro nödvändiga,
för att sätta R. St. i tillfälle att afgifva ett på sakkännedom
grundat yttrande i ämnet. Att så icke är, har ingen ens
försökt alt bestrida, och man har i stället vädjat till R. o. Ad:s
känslor. Ja! mine Hrr! När fäderneslandet hotas af inkräktarens
svärd dä kan det vara både nödigt och nyttigt att anslå de känslosträngar,
som förmå, att hos nationen väcka den höga grad af
enlhusiasm och förakt för faran, hvarigenom det endast blir möjligt
för eli litet folk att kunna emot ett mäktigare försvara sin
sjelfständighet. Men är väl för vidtagandet af ett sådant utomor
-
542
Den 11 Maj.
dentligt steg tidepunkten ännu för handen? Ett jakande svar kan
icke gifvas, då Sverige ännu äger den oskattbara lyckan, att lefva
i djupaste fred roed hela den civiliserade verlden och jemväl bör
hoppas, att, genom Regeringens vishet, detta förhållande icke skall
förändras. Man har sagt, att, likasom Svenskarne år 1813 stredo
för sina stamförvandter i Tyskland, så borde de nu också strida
för slamförvandterne och grannarna i Danmark ; men den värde
talaren, som framställt delta exempel, har härvid icke besinnat alt
den i statsmannavishet och fältherre-egenskaper utomordentlige
man, som utgjorde själen i 1812 och 1813 årens poletik, lian hade
vetat att genom traktater med de maktägande nationerna i Europa
förvissa sig om ett sådant stöd, att han icke behöfde befara att
misslyckas uti den strid han företog; men i denna fråga är det
icke uppgifvit, än mindre styrkt, att dylika traktater finnas lill;
tverlom later ett yttrande, som här en utaf konseljens ledamöter
afgifvit, förmoda, att man i detta afseende icke har något att hoppas,
utan ali man måste handla på egen risk för att försvara det
grannrike, som söker vår hjelp. Man har äfven sagt att en beväpnad
neutralitet icke utgör någon bestämd krigsförklaring. Detta
är sanut, men olyckligtvis har det ofta inträffat att en sådan neutralitet,
när den iakttagits af den svagare nationen, icke blifvit af
den mäktigare, som deraf icke baft någon fördel, respekterad.
Det exempel som Frih. Sprengtporten åberopat, tror jag ej vara
bevisande, ty det var det mäktiga Frankrike som hade föresatt sig
att med vapenmakt taga Antwerpen, hvilket också blef verkställda
och det svaga Holland måste vid delta dåd låta bero, ulan alt
derföre våga en krigsförklaring emot Frankrike. Men månne, vid
ett alldeles motsatt förhållande, det mäktiga Tyskland skulle emot
Sverige iakttaga det handlingssätt, hvartill Holland af sin svaghet
var föranlåtet? Detta torde med största skäl böra betviflas. Jag
anser för min del, det vara af högsta vigt, att R. St. nu, vid
fattande af sitt beslut, icke inlåta sig i bedömande deraf, huruvida
Svenska folket är villigt att underkasta sig de uppoffringar, som
ett krig skulle medföra. Det är lids nog att afgifva en sådan förklaring
när kriget verkligen utbrutit. Och jag tillstyrker fördenskull
återremiss af förevar, utlåt, på det att den tind. skrifvelsen
må kunna blifva affattad i sådana ordalag, hvarigenom man förekomme,
att icke ansvaret för ett krig sedermera skjutes på R. St.
på grund af deras förklarande, alt de voro villige till alla de uppoffringar
som möjligen derföre kunde ifrågakomma.
Ropen på propos. förnyades.
Gr. Spens, Jakob Melcher: I anledn. af den siste värde
talarens yttrande, lager jag mig friheten lill honom sjelf hemställa,
om icke det ändamål han åsyftar bäst vinnes genom ett
enkelt bifall till StatsUtsk:s betänk. StatsUlsk. har nemi. föreslagit
R, St. att till bestridande af kostnaderna för nödiga förberedande
rustningar och andra åtgärder, som af de politiska förhållandena
kunna påkallas, bevilja det begärda kreditivet. Jag hemställer
huruvida deruti finnes något af hvad man befarat skulle
Den 11 Maj.
543
innefatta ett prejudikat för framtiden eller utgöra ett ingrepp uti
Konungens rätt alt besluta öfver krig och fred, eller leda till någon
R. St. inblandning deruti, hvilket sednare förhållande jag
skulle anse ganska vådligt. Jag tror att man bäst afhåller sig
ifrån en sådan inblandning genom ett enkelt bifall till StalsUtsk:s
förslag.
Under förnyade rop på propos., uppropades
Hr Lövenst röm, Joli. Jakob, som yttrade:
Jag anhåller att Hr von Hartmansdorff ville tillkännagifva,
huruvida han vid hl i f ver sin begäran om återremiss; för sådan händelse
har jag intet att säga.
Denna förfrågan besvarades af Hr von Hartmansdorff,
hvarefter öfverläggningen förklarades vara fulländad.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. biföll StalsUlsk:s
förevar, utlåt. N:o 1G3.
Denna propos. besvarades med starka och lifliga ja, jemte åtskilliga
nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna
proposm besvarad med öfvervägande ja.
Hr von Hartmansdorff, anhöll om votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande förslag till voterings-propos.
Den som bifaller StalsUtsk:s utlåt. N-.o 103 voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, kommer förenämnde utlåt, alt, på grund af de deremot
gjorde anmärkmr, återremitteras.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit sor->
följer:
Ja — 194.
Nej— 49.
Hr L owe nströro: Då jag förra gången begärde ordet, visade
Ståndet en sådan inquietude att komma till slut, att jag då
icke ville upptaga liden; men nu då man synes vara mera lugn,
anhåller jag att få framställa skälen hvarföre jag icke lemnat mitt
bifall till det nu afgjorda utlåt. Man har här talat om Konungens
vishet; jag delar denna tanke; men man har äfven af någon
orsak trott att Han borde få ett råd af R. St.; men Konungen
har ju redan en rådgifvande konselj och det är denna konselj
som afgifvit ett representationsförslag alldeles stridande emot
nationens uttalade önskningar. Hur kan man då vilja lemna sitt
förtroende åt en sådan regering. Hade Utsk:s utlåt, inneburit det
vilkor för anslagets beviljande, att Svenske krigshären icke skulle
föras utom Sveriges gränsor, hade jag ändå ansett mig höra tillstyrka
detsamma; men som det nu är affattadt kan jag icke annat
äu ogilla detsamma.
54*
Den 11 Maj.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped.ötsk. inkorane förslag till R. St:s und. skrifvelser till K. M.:
N:o 71, ang:de beviljande af kriditiv-rätt å R. St:s bank för
Stockholms stads drätsel-kommisson;
N:o 72, ang:de indragning af Svenska post-kontoret i Hamburg;
N:o 73, ang:de utbekommande från K. Danska arkivet af
äldre handlingar, ronde Sveriges södra och vestra kustprovinser;
N;o 74, ang:de ändring af K. patent förordn:n af d. 13 Dec.
1834; samt
N:o 75. ang:de tillägg lill 14 § i 3 Art. af K. instruktionen
för skogs- och jägeri-stateu d. 16 Mars 1S38.
Slutligen justerades 7 prot.utdrag för gårdagens plenum.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 10 e. m.
In (idem piotocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 13 Maj 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdr., innefattande R. o. Ad:s i gårdagens
plenum fattade beslut, ang:de anvisande af ett särskildt kreditiv
till betäckande af kostnaderne för de rustningar, som af närvar.
politiska förhållanden kunna påkallas.
Frih. von Schwerin, Gust. Alexis: Jag vågar vördsamt
anhålla, att få till prot. anmäla, att jag icke varit närvar, vid
behandlingen af deuna fråga eller deltagit i beslutet derom.
Justerades pleni-protm för d. 29 sistl. April samt d. 2 och
3 dennes.
öppnades Hrr Bänkmäns lista vid val af 4 Electorer, efter
N:o 161. Frih. von Höpken, Nils Albrecht; N:o 364. Frih. von
Platen, fullm. Frih. Cederström, Carl Emanuel; N:o 1959. Hr von
Kraemer, fullm. Hr Nauckhoff, Samuel Wilhelm; samt N:o 2312.
Hr Peijron, Edvard August; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde:
N:o
Den 13 Maj.
545
N:o 379. Frih. von Vegesach, Achilles;
— lill. Hr Silfverberg, Magnus Didrik;
•— 1861. „ von Hartmansdorff, August; och
— 2307, „ af Tuneld, Carl Erik.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i SlatsUtsk.
, efter N:o 1620. Hr Lagerborg, Samuel Wilhelm; och hade
dertill blifvit utsedd:
N:o 189. Hr Rääf i Småland, Leonhard Fredrik.
Öppnades jemväl Hrr Electorers lista vid val af en ledamot
i Bevilln.Ulsk., att inträda under ordinarie ledamoten N:o 212.
Hr Lind af Hageby. Carl August, beviljad 14 dagars ledighet;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2253. Hr von Holst, Hans Gram.
Upplästes (ill justering och godkändes ett från Exp.Utsk. inkommet
under N:o 76 afgifvet förslag till R. St:s und. skrifvelse
till K. M., om anvisande af särskildt kreditiv till betäckande af
kostnaderne för erforderliga rustningar.
Upplästes ett i dag inlemnadt så lydande mern.:
Undertecknad får vördsamligen anmäla, att han, i anseende
till snart förestående afresa, är föranlåten afsäga sig den befattning
han såsom Bänkman hos R. o. Ad. innehar.
Trolle Wachtmeister.
I anledn. häraf lillkännagaf Hr Gr. o. Landtm, att val af
en Bänkman inom första bänkm.:s-afd:n efter H. Ex. Hr Gr.
Wachtmeister komme att förrättas i början af nästa plenum.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s d. 6 och 10 dennes på bordet
lagde utlåt. N-.o 148, i anledn. af erhållne återremisser å betänk.
N:o 39, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens 2:dra
liuf vudli tel.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande, hvarvid först
förekom:
Utsk:s framställning, rör:de uppskof med de ifrägnvar.
hufvudtitel tillhörande indelta räntors definitiva reglering.
R. o. Ad. fann denna del af Utsk. utlåt, icke erfordra någon
åtgärd.
Vidare förekommo följande enl. ordningen i betänk. N:o 39
benämnde punkter:
1 punkten.
R. o. Ad. fann jemväl denna puukt icke föranleda till na
gon åtgärd.
4 H. 35
5 40
Den 13 Maj.
2 punkten.
Utsk:s rör:de denna punkt i utlåt. N;o 148 gjorda hemställan
blef af R. o. Ad. bifallen.
5 punkten.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Då U. o. Ad. redan
fattat sitt beslut i detta hänseende, så lärer Ståndet dervid böra
förblifva.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på sätt Hr
von Hartmansdorff yrkat, vidblefve sitt förut i afseende på ifrågavar.
punkt fattade beslut.
Ropades ja.
10 punkten.
Hr von Hartmansdorff: StatsUstk. räknar rösterna och
anser sig dermed vara befriadt ifrån att besvara dej anmärkn:r,
som göras. Utsk. säger blott, alt som 2:ne stånd hafva bifallit
Utsk:s förslag i denna punkt, så vidblifver det sin hemställan;
men Utsk. uppgifver inga vidare skäl derför. R. o. Ad. torde
dock erinra sig, huruledes, man, dä denna fråga förra gången
förevar, ansåg kostnaderna för fångvården verkligen utgöra 800,000
r:dr årligen, samt att man derföre icke borde i riksstaten upptaga
den till 50,000 r:dr mindre, hvarigenom man skulle nödsakas
anlita riksg:s-kont. för hvad som kunde brista. När nu detta kontor
icke har några medel dertill, utan måste utbetala det kreditiv,
som nyss blifvit beviljadt, och hvartill kontoret äfven saknar
egna tillgångar; så vore det desto oförsigtigare så väl af detta
stånd, som af de öfriga, om uppgifterne beräknades för lågt. Jag
anhåller följaktligen att anslaget må upptagas till 800,000 r:dr.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: StatsUtsk. har i sitt
förra betänk, angifvit skälen för sitt tillstyrkande i denna delen.
När nu 2 stånd bifallit detsamma, så ansåg Utsk. icke
hehöfligt, att i sitt förnyade betänk, uppgifva skälen, hvarför Utsk.
slädnät vid siffran 750,000. Denna fråga diskuterades så omständligen
sista gången, dä den förevar hos R. o. Ad. att det nu
torde vara öfverflödigt alt ingå i vidlyftigare diskussion derom.
Jag vill endast taga mig friheten tillägga, att alla beräkneliga inkomster
äro upptagna i det förslag till utgifter, hvarmed Utsk.
har inkommit, och en förhöjning af detta anslag med 50,000 r:dr
eller ifrån 750,000 till 800,000 r:dr skulle endast åstadkomma
en brist i den synliga beräkningen, och verkar således ingenting
till hufvudsaken, eller huruvida ett större eller mindre belopp
kommer att utgå. Detta vet 11. o. Ad. nogsamt; och som 2 stånd
nu hafva bifallit Utsk:s förslag, så lager jag mig friheten anhålla
att R. o. Ad. ville detsamma äfven bifalla.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Tersmeden säger, att 50,000
r:drmer eller mindre icke åstadkommer någon verkan på riksg:skont.
Jag förstår icke huru det är möjligt. Om 50,000 r:dr för
\
Den 13 Maj.
547
litet anslås, men denna summa I i k vä I måste utgå, af förslags-anslaget,
så skall t iksg:skont., betala henne. Att dessa 800,000 r:dr fullt
ut behöfvas, det loide man kunna sluta deraf, att Utsk. i sitt betänk.
N:o 35 säger, alt anslaget för fångvården blifvit af K. M. i nåder
faststäldt för år 1847 (ill 750,600 r:dr, och för inuevar. år
till 806,000 r:dr. När man nu har sagt alt dessa utgifter varit
i ett ständigt tilltagande, när nian icke har någon den ringaste
anleda, till den förmodan, att de skola förminskas, så ser jag icke
något skäl, hvarföre icke bela beloppet af 800,000 r:dr skulle
uppföras.
Frih. Tersmeden: Att det icke verkar på utgifterna i det
hela, om man ökar anslaget för fångvården med 50,000 r-.dr, synes
vara klart, efter detta är ett förslagsanslag. Hvad dessutom
beträffar de befarade bristerna, så tager jag mig friheten fästa R.
O. Ad:s uppmärksamhet derpå, att StatsUtsk. här höjt förslagsanslaget
i allmänhet med omkring 500,000 r:dr, hvilket väl mätte verka
alt bristerna icke blifva så stora, som de förut varit. Jag tror
således, att Flsk. i detta afseende liar gått ganska försigtigt tillväga;
och att gå längre anser jag öfverflödigt, när man i allmänhet
icke bör beräkna dessa statsanslag högre, än hvad de verkligen
komma att utgå till, emedan derigenom skulle uppkomma
brist för andra hufvudt i lia r, så framt man icke ville öka bevillningen.
Hr von Hartmansdorff: I min tanka är det mycket bättre,
att öka bevillningen nu, medan R. St. äro tillsammans, än
att sälla anslagen så lågt, att man mäste åter sammankalla riksdag,
för att få det man behöfver, eller ock alt skuldsätta riksdiskont.
, hvilket är detsamma, som alt skuldsätta riket.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då nu blifvit yrkadt, dels
bifall lill Ulsk:s tillstyrkande att anslaget lill fångars värd och underhäll
må bestämmas till 750,000 r:dr, dels ock att detta anslag
måtte bestämmas lill 800,000 r:dr; Hr Landtm, finge hemställa,
om R. o. Ad. bifölle hvad Utsk. tillstyrkt.
Härvid ropades ja och nej; hvarefter Hr Landtm, tillkännagaf,
det han trott sig finna, all denna propos. blifvit besvarad
med öfvervägande ja.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voleringspropos.
Den som bifaller, att, såsom StatsUtsk. tillstyrkt, förslagsanslaget
lill fångars vård och underhåll bestämmes till 750,000
r:dr, voterar
j»;
den det ej vill voterar
nej;
35*
548
Den 13 Maj.
vinner nej, anser 11. o. Ad. berörde anslag böra bestämmas lill
800,000 r:dr.
Efter voteringens slut, befanns att rösterne utfallit, som följer
Ja — 22.
Nej —30.
12 och öfrige punkter ne.
R. o. Ad. fann Ulskzs härom afgifne yttranden icke föranleda
till någon åtgärd.
Föredrogs ånyo Statsötskzs d. 6 och 10 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 149, i anledn. af erhällne återremisser å betänk.
N:o 73, angzde regleringen af utgifterne under riksslatens 4:de
liufvudtitel.
Vid punktvis företagen pröfning af detta utlåt, förekommo
nedanupptagne enl. ordn. i betänk. N:o 73 benämnde punkter:
1 och 7 punklerne.
Dessa punkter ansågos icke erfordra någon vidare åtgärd.
9 punkten.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, att Ståndet
måtte vidblifva sitt förut i ämnet fattade beslut.
R. o. Ad. beslöt, uppå härefter framställd propos. att vidblifva
sitt förut i afseende på denna punkt fattade beslut.
10 och 11 punkter lie.
R. o. Ad. fann dessa punkter icke erfordra någon vidare
åtgärd.
12 punktens sednare morn.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
godkänna Utsk:s i afseende på detta mom. i utlåt. N:o 149 afgifna
yttrande.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff: StatsUtsk. har här uttryckt sig
så dunkelt, att jag icke vet hvad det egentligen velat tillstyrka.
Jag förmodar meningen vara den, att gamla staten skall bibehållas.
Om så är, har jag sagt ja till Hr Gr. o. Landlm:s propos.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att enl. hans uppfattning, StatsUtsk:s
ifrågavar. yttrande blott innehölle ett frånträdande af dess
förut afgifne förslag, hvarigenom nedsättning i kontanta anslaget
för försvarsverket i allmänhet eller krigs-collegii departzr blifvit
tillstyrkt, och deraf naturligtvis följde att det vid sednaste riksdag
beviljade anslagsbeloppet äfven framdeles borde utgå; hvarjemte
Hr Landtm, tillkännagaf, att han funnit den i detta ämne redan
framstälda propos. besvarad med ja.
17 och 22 punk terne.
Den 13 Maj.
5-49
R. o. Ad. ansåg dessa punkter icke föranleda lill någon vidare
åtgärd.
24 'punkten.
Hr von Hartmansdorff: På de skäl sorn anfördes inom
della Stånd, då frågan förra gången förevar, och som nu äro
hufvudsakligen upptagna i StatsUtsk:s svar på återremissen, anhåller
jag vördsamt, att Ståndet mätte bestämma summan till
194.000 r:dr, såsom den förut har varit, och icke bevilja den
nedsättning af 14,000 r:dr, som StalsUtsk. har föreslagit.
llr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., på sätt Hr
von Hartmansdorff yrkat, ansåge det i denna punkt oraförmälda
anslaget till saltpeler-uppköp höra bestämmas till 194,000 r:dr.
Ropades ja.
26, 29, 30 och öfrige punkterne.
R. o. Ad. fann Utsk:s i afseende på dessa punkter afgifne
yttranden icke föranleda till någon åtgärd.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 6 och 10 dennes på hordet
lagda utlät. N:o 150, i anledn. af erhållne ålerremisser å betänk.
- N:o 74. ang:de regleringen af utgifterne under riksstalens 5:te
lnifvudtitel.
Äfven detta utlåt, företogs punktvis till afgörande, hvarvid
först förekom:
Utsk:s hemställan i fråga om den af K. 31. för R. St.
framlagda allmänna plan till fullständigare ordnande af försvarsverket
till sjös.
R. o. Ad. fann Utsk:s utlåt, i denna del icke föranleda till
någon åtgärd.
Vidare förekommo följande, enl. ordningen i betänk. N:o 74
benämnde punkter:
10 punkten.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: StalsUtsk. tyckes vid
10:de punktens refererande hafva erkänt de skäl, som föranledt
den af R. o. Ad. beslutade återremiss, men funnit sig förhindradt
att frångå sitt förut afgifna utlåt., derföre att 2 stånd redan gillat
detsamma. Detta skäl kan icke hindra R. o. Ad. alt fatta
sill beslut olika och motsatt Utsk:s tillstyrkande uti dess utlåt.
N:o 74. De skäl som vid föredragningen af delta betänk, hos
R. o. Ad. anfördes emot afslag å K. M:s nåd. propos. i detta afseende
äro upptagne i Ulsk:s nu afgifna utlåt., hvarföre det torde
vara öfverflödigt att jag nu ånyo upprepar dem; men pä grund
af dessa skäl, hemställer jag till R. o. Äd. om icke R. o. Ad.
skulle finna för godt att med godkännande af Utslcs beslut att
upplaga 2000 r:dr förhöjning i det fordna anslaget, derföre att
inkomstberäkningen år förhöjd med 2000 r:dr, föröfrigt besluta
550
Den 13 Maj.
bibehållande under 5:te hufvudliteln af .... r:dr, som efter siste
staten voro för delta ändamål lill lotseri- och fyringsstaterue bestämda.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Frih. Palmstjerna föreslagit,
att R. o. Ad., med godkännande af den uti StalsUlskts betänk.
N:o 74 tillstyrkte förhöjning af 2000 r:dr i anslaget för lotserioch
fyrings-stalerne, mätte besluta, att samma anslag i öfrigt bör
bibehållas vid del belopp, som dertill vid sednasle riksdag anvisades,
hvarjemte Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
delta Frih. Palmstjernas förslag.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag hemställer vördsamt,
huruvida icke det H. Ståndet skulle vilja inbjuda de öfriga Stånden,
att sig med R. o. Ad. förena.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag medgifver, att det
vore önskligt om de öfriga Stånden kunde förmås alt förena sig
med R. o. Ad. i denna fråga, men då af de öfriga Stånden Presteoch
BorgareStm redan hafva vid behandliugen af det första betänk.
i denna fråga faltal sitt beslut på det sätt, att de bifallit,
hvad StatsUtsk. då föreslog, så är det knappt att förvänta, att de
skola fästa sig vid denna inbjudning. BondeSt. bar väl ännu icke
fattat beslut i frågan, så att detta Stånd vore det, som linnde inbjudas,
men huruvida det är hopp, alt en sådan inbjudning skulle
kunna leda lill något resultat, del lemnar jag oafgjordt.
Hr von Hartmansdorff: Sålänge 2 Stånd slå emot 2, är
frågan icke afgjord och då är tiden inne att göra en inbjudning.
Skulle man deremot vänta tilldess frågan vore afgjord, af 3, så
kunde i min tanka ingen inbjudning vidare ske. Den rätta tiden
är alltså nu inne, .hvarföre jag amhåller om R. o. Ad:s bifall
till inbjudningens aflålande. Det Stånd, sora fattat beslutet, anser
det naturligtvis rikligt, och hvad man anser för rätt, det tror man
också, att andra böra göra, likaså väl som man gör det sjelf. Jag
anser alltså R. o. Ad. böra i sammanhang med sitt förut fattade
beslut göra en inbjudning till de öfrige Stånden.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Såvida BondeSt. återrcmittelal
ifrågavar. betänk, för alt fä den af StatsUtsk. tillstyrkta anslagssumma
ökad, eller rättare bibehållen vid sitt förra belopp så
kunde visserligen genom en inbjudning, BondeSt. möjligen förmås
att äfven bifalla R. o. Ad:s beslut; men jag ber alt vid detta tillfälle
få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå att anledn.-n till
betänk:s återremitterande från BondeSt. är den, alt detta Stånd
ansett. Utsk. hafva bordt i sammanhang med frågan behandla
Malts Persons från Stockholms län motion, ang:de förbättring af
lotsväsendet, och alt de vid återremissen afgifne yttranden i öfrigt
icke innehålla någon antydan om tillökning af suraman. Jag
skulle derföre för min del tro, att BoudeSt. kommer att bifalla
StatsUtsk:s första betänk, i denna del, och visst icke tillöka an
-
1) e n 13 Maj.
551
slaget. Jag ser således icke någon förhoppning till framgång med
en sådan inbjudning, och jag skulle tro, att det icke är skäl alt
ofta använda dessa inbjudningar, synnerligen der man icke tyckes
hafva hopp om framgång samt hemställer derföre att R. o. Ad.
ville bifalla betänk.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, yttrat, det han ansåg
sig i anledn. af Hr von Harimansdorffs framställning böra upplysa,
att prot.utdr. ankommit, som visade att BondeSt. vid pröfningen
af StalsUlskis utlåt. N:o 150 bifallit den ifrågavar. 10:de
punkten, förklarade Hr von Hartmansdorff att han vid sådant förhållande
afslod från sin framställda begäran.
11, 14 och öfrige punkterne.
R. o. Ad. fann Utsk:s rör:de dessa punkter afgifne yttranden
icke föranleda till någon åtgärd.
Vid förnyad föredragning af SlatsUisk:s d. 6 och 10 dennes
på bordet lagde utlåt. N:o 151, i anledn. af erhållne återremisser
å betänk. N:o 90 ang:de utgifterne under riksstalens 6:te hufvudlilel,
blefvo de deri förekommande enl. ordningen i betänk.
N:o 90 benämnde punkterne, hvar för sig till pröfning företagne.
1 punktens förra mom.
R. o. Ad. biföll hvad Ulsk. ronde delta mom. i utlåt. N:o
151 yttrat.
1 punktens sednare morn.
I sammanhang härmed föredrogs en från Hederv. BondeSt.,
medelst prot.utdr. af d. 10 dennes, meddelad inbjudning till MedSlånden,
alt förena sig i BondeSt:s beslut att, med ogillande af
IJlsk:s åtgörande i ämnet, R. St. skulle tili und. skrifvelse till K.
M. framställa den begäran, att bergs-colhm antingen måtte alldeles
indragas, eller och förenas med comm.-colhm till ett verk med
gemensam chef, men fördeladt i 2:ne afd:r.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vill för min del blott
instämma i den sednare delen af BondeShs inbjudning, nemi. ali
bergs-colhm måtte förenas med comm.-colhm, hvaremot jag ingalunda
kan instämma i del första alternativet, att verket måtte helt
och hållet indragas.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade,
på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, antaga den del af BondeSt:s
inbjudning, som afser att R. St. må i und. anhålla, att
bergs-colhm måtte förenas med comm.-colhm till ett verk, med
gemensam chef, men fördeladt i 2:ne afd:r.
Ropades ja.
3 punkten.
R. o. Ad. fann denna punkt icke erfordra vidare åtgärd.
552
Den 13 Maj.
5 punktcu.
Hr von Hartmansdorff: Ståndet lärer nogsamt erinra sig
de anmärkmr, som förra gången gjordes vid denna punkt och
skälen, hvarföre man yrkade, att de 4000 r:dr:s förhöjning, som
K. M. äskat till löneförbättring åt polisen inom hufvudstaden måtte
beviljas. Jag hoppas att R. o. Ad. täckes samtycka till denna
förhöjning, men med det förbehåll, som jemväl var i den K.
proposm intaget, och här blifvit antydt, nemi. alt en motsvarande
förhöjning i det ifrån Stockholms stad till polis-kammaren utgående
bidrag måtte äga rnm. Derigenom blefve förhöjningen
ifrån statens och stadens sida tillsammans 8000 r:dr, och kunde
således förslå, att något utträlta.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. i öfverensstämmelse
med Hr von Hartmansdorffs förslag, bifölle den af K.
M. äskade tillökning af 4000 r:dr i det årliga statsbidraget till
poliskammaren i Stockholm, med det jemväl i K. M:s nåd. propos.
intagna förbehåll, ali stadens årliga bidrag till polis-kammaren
ökas till 25.000 r:dr.
Ropades ja.
11 punkten.
R. o. Ad. fann denna punkt icke erfordra någon åtgärd.
12 punktens l:sta moni.
R. o. Ad. biföll Utsk:s i afseende på detta mom. afgifna
yttrande.
12 punkteus 'lidra morn., 14 punkten, 16 punktens 1 ista
mom. och öfrige punkterne.
R. o. Ad. fann Ulsk:s utlåt i dessa delar icke föranleda till
någon åtgärd.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Vid föredragningen af
lista punkten i detta betänk, kom jag icke att observera huruvida
den sednare delen af RondeSt:s inbjudning antogs eller R. o. Ad.
biföll hvad StatsUtsk. hade tillstyrkt, nemi. att den vid föreg:de
statsreglering bestämda anslagssumma borde oförändradt bibehållas.
Jag tager mig friheten förfråga mig huru dermed sig förhåller,
emedan det utan kännedom derom torde vara omöjligt, att
här besluta.
I anledn. häraf upplyste Hr Gr. o. Landtm., att R. o. Ad.
särkildt pröfvat hvartdera mom. af den punkt, Frih. Tersmeden
omnämnt, och dervid bifallit Ulsk:s yttrande ronde lista morn.,
samt, i fråga om sednare morn., antagit BondeStis inbjudning,
såvidt den angår bergs- och comm.-colliues förening lill ett verk.
Frih. Tersmeden: Efter min uppfattning af Hr von Hartmansdorffs
förslag, som af R. o. Ad. antogs, så var det endast
den sednare delen af BondeStis inbjudning, sora bifölls, nemi. alt
Dea 13 Maj
553
R. St. skulle till K. M. ingå med und. anhållan, att bergs- och
comm.-collme skulle få en gemensam chef.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade härvid, att det väl såsom Frih.
Tersmeden förmodat, varit endast sednare delen af BondeSt:s inbjudning
som R. o. Ad. antagit, men att detta beslut, likasom
RondeStis inbjudning i dess helhet, endast haft afseende på den
sednare af de ifråga var. momme, och deremot Utsk:s yttrande
rör:de det förra moro., vid förut skedd särskild föredragning blifvit
af R. o. Ad. bifallet.
Hr von Hartmansdorff: Jag gaf noga akt på föredragningen.
lista punktens lista mom. blef fullständigt uppläst, äfvensom
de ord, som angingo de anvisade anslagen för bergs- och
comm.-colline, hvilka åsyftade, att de till dessa verk förut bestämda
anslagssummor må, vid förestående statsreglering till oförändradt
belopp bibehållas. Detta antogs af R. o.. Ad. och således
är den meningen af Ståndet bifallen, och bör äfven få vara oberoende
af det sednare beslutet, om de båda collmes förening; ty
i händelse K. M. icke skulle dertill samtycka, så mäste ju en president
för bergs-collim, såsom ett sjelfbestående verk, fortfarande
linnas?
Vid förnyad föredragning af StatsUtskis d. 6 och 10 dennes
på bordet lagda utlåt. Nio 152, i anledn. af erhållne återremisser
å betänk. Nio 91, angide regleringen af utgiflerne under riksstatens
Tide hufvudtitcl, blefvo de deri enl. ordningen i betänk. Nio
91, benämnde punkterne hvar för sig företagne till pröfning.
1 punkten.
R. o. Ad. fann denna punkt icke erfordra vidare åtgärd.
9 punkten.
Utskis i afseende på denna punkt afgifna yttrande blef af R.
o. Ad. bifallet.
12, 19, 20 och öfrige punkterne.
R. o. Ad. fann Utskis i afseende på dessa punkter afgifne
yttranden icke föranleda till någon åtgärd.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtskis nedannämnde d. 9
och 10 dennes på bordet lagde utlålin.
Nio 153, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga om
delaktighet i civil-statens pensions-inrättning för borgmästare i
rikets städer utom Slockholm, äfvensom för kommissions-landtmätare;
Nio
154, i anledn. af K. M:s nåd. propos., angide särskilda
åtgärder till hospitals-fondens understödjande;
Nio 155, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga om restitution
af hvad utaf hemmans-innehafvarne å Oland blifvit i
ränta för den å hemmanen på ön fördelade utmark, från och med
554
Dea 13 Maj.
år 1841, till Kronan erlagdt utöfver det nedsatta belopp, hvarmed
berörde ränta eller s. k. utmarksskatt numera utgöres;
N:o 156, i anledn. af K. M:s nåd. framställning, rör:de användandet
af de under K. stats-konlorets förvaltning varande äldre
depositionsmedel; samt
N:o 157, i anledn. af K. M:s nåd. framställning om godtgörelse
eller afskrifning af åtskilliga utaf K. statskontoret af under
händer hafvande medel bestridde utgifter.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s d. 9 och 10 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 158, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de
rusthållarnes inom det s. k. Kungsöhrs län befrielse från erläggande
af nu utgående lösen för de räntedagsverken, hvilka af
deras ägande stamhemman skola utgöras.
Den vid detta utlåt, af Frih. von Kraemer, doktor Stenhammar
samt Hrr Kock och Norin, fogade reservation, upplästes
på begäran af
Hr von Triol, Sam. Gust., som sedermera yttrade:
Det förslag som inkomstafdelningen uppgjorde uti ifrågavar.
ämne, är till alla delar instämmande med den reservation, som nu
blifvit för R. o. Ad. uppläst. Detta förslag öfverändakaslades likväl
inom StalsUtsk., och jag erkänner att jag verkligen bidrog
dertill derigenom alt jag förordade den mening, som nu blifvit i
StatsUtsk:s betänk, uttryckt, i strid emot reservationen. Jag har
likväl sedermera blifvit öfvertygad om att detta var ett misstag,
och skulle nu tro, alt saken bör bedömas så, som reservanterna
den uppställt. Jag anser nemi. att de skäl, som reservanterne
andragit, äro så öfvervägande, att frågans behandling deraf bör
bestämmas. Det beror på huruvida dessa jordeboks- och hemmantals-dagsverken
verkligen äro inberäknade i den ränta, för hvilken
rusthållarne upptagas i beskattningen då rustningen uppgjordes.
Hvar och en vet, att då Carl XI införde rustningen i Sverige
ansågs hvarje hemman böra uppsätta häst och karl för ett belopp
af, om jag icke missminner mig, 300 daler. Om således ett hemman
skattade för 150 daler, så erhöll det derjemte 150 dalers
augmenls-ränta (eller fyIInadsränta) för att sålunda kunna utgöra
rustningen. Frågan är således nu, huruvida för dessa hemman
ifrågavar. jordeboks- och hemmantals-dagsverken voro inberäknade
uti den räntelindring, som dessa rusthåll erhöllo vid rustningens
inrättande. Dervid har tydligen visat sig, att, 1680, dessa jordeboks-
och hemmantals-dagsverken ingalunda varit inberäknade uti
o r» °
ifragavar. lindring. Rustningen infördes icke i Åkerbo härad
förrän 1687. Häraf synes klart, att saken bör behandlas så, som
reservanterna framställt den och jag får på sådana grunder vördsamt
anhålla om återremiss af betänk.
Häruti instämde Frih. Palmstjerna, Carl Otto.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Genom det H. Ståndets förtroende
kallad till ledamot i StatsUtsk., och vid ärendets första liand
-
Den 13 Maj.
555
läggning arbetande på den afdelning, till hvilken detta mål var
remitterad!, äger jag om detsamma en noggrann kännedom. Klaganderne
grunda sina påståenden på 2:ne skäl, ett af rätt, ett af
billighet. Det löfte K. Carl Xf utgaf 1680 är icke affattadt i så
bestämdt bindande ordalag, som StatsUtsk. tyckes vilja tillkännagifva.
Ordalagen, äro de som man begagnar när man vill uppskjuta
eller undvika ett ärende, termen, som beklagligtvis ofta af
de sökande antagas såsom bifallande; men, om dessa uttryck äfven
vore fullt bindande, bör man likväl betänka, att de afgäfvos
1680, att redan då fanns och länge bade funnits ett indelningsverk,
för hvilket, men icke för ett sednare, sökandernes begäran
och det påstådda K. löftet kunde hafva varit bindande. Det nu
gällande indelningsverket inrättades 1687, icke genom påbud af en
envåldsmakt, ulan genom kontrakt med rotarne, och det skulle således
vara mycket märkeligt om ett löfte, gifvit 1680, skulle kunna
anses inverkande på ett 7 år sednare upprättadt kneckte-kontrakt;
hvartill kommer att den nu bestående roteringen ännu en
gäng granskades, jemkades och fastställdes 1693—95, sålunda 13
till 15 år efter den åberopade handlingen, utan alt densamma ej
eller då ansågs gällande. Om man derefter öfvergår till billighetsgrunden,
nemi. den, af jemnhet med de öfriga kompanierna inom
regementet så finnes, att både landsluge-embetet och kamm.-coll.
såsom uti Ulsk:s betänkande är upplyst, år 1S15 erkänt, att augmentsräntorna
för rusthållet hafva blifvit efter detta särskilda förhållande
lämpade sålunda, att rusthållarne skulle äga en ersättning
för dagsverkena i de augementsräntor, som de Hnge uppbära; och
äfven i fall så ej vore tror jag icke att det vore skäl alt bifalla någon
jemnkning häruti, emedan icke något kompani står i fullkomlig
paritet i detta afseende med ett annat, ej eller det ena regrtet i
samma ställning med det andra Jag får således yrka. alt sökandernes
begäran måtte afslås.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: De i den upplästa reservationen
andragne skäl, äfvensom de af föreg:de talare här
yttrade åsigter, hafva icke kunnat öfvertygat mig derom, att SlatsUtsk.
misstagit sig i sitt betänk. Man torde lätteligen inse, att
Högstsalig Konung Carl den Elfte, hvilken, efter hvad kändt är,
långa tider bodde på Kungsör, fann gården behöfva dagsverken;
men då ersättning för detta onus, som i följd af nämnde behof
blifvit de kringliggande hemmanen ålagdt, bos kronan begärdes;
så utgafs derom den i ämnet åberopade resolutionen af d. 16
Decemb. 1680, hvilken, efter den uppfattning man deraf gjort,
innehöll ett löfte om lindring i nämnde onus. Enär sådan likväl
ej inträffat, bör man väl icke undra på om under nuvar. förändrade
förhållanden, ruslhåilen söka den ifrågavar. befrielsen.
Det är af en föreg:de talare uppgifvet, att högstberörde nåd. resolution
icke innefattade något verkligt och bestämdt löfte om frigörelse
från berörde skyldighet, eller ersättning derför, utan att
det såsom sådant uttydda och till stöd för motionen anförda uttrycket
fastmera och egentligen skulle innebära en i allmänna
556
Den 13 31 aj.
termer aflåten fras, åsyftande att på ersättnings- eller befrielseanspråket
gifva ett undvikande svar. Att likväl ett löfte i verkligheten
har blifvit gifvet, vill emedlertid synas deraf, att 13
mantal i Kungsbarkarö socken åtnjuta en ersättning af 13 tunnor
spanmål, en tunna på hvarje hemman. Det är nu fråga om
huruvida man skall låta delta undantagsförhållande fortfara, fastän
bördan dervid naturligtvis drabbar de öfriga innevånarne i
Kungsörs län så mycket mera obilligt. Hr Rääf har väl sagt, att
det icke vore möjligt att bringa ruslhållsväsendet till fullkomlig
inbördes likhet, kompanierne emellan inom regementerne, eller
ens vid ett enda regemente; men om ock så förhåller sig, så bör
man dervid erinra sig, dels att derom icke heller är fråga väckt,
dels åter att deri icke finnes något fullgilligt skäl till att underlåta
all åtgärd ledande dertill att rättvisa må vederfaras desse
nu ifrågavar. rusthållshemman, hvilkas troligen på ett missförstånd
eller en glömska hvilande, och sedermera ökade dagsverksbörda
skulle alltför väl kunna, och torde ofördröjligen böra, på
sätt här är föreslaget, dem aflyflas. Jag kallar deras börda ökad,
af den anledn. alt berörde dagsverken redan länge icke hafva
utgått in natura, ulan blifvit på helt annat sätt utgjorda, nemi.
sålunda, att lösen för dem måst betalas; hvaraf inkomsten blifvit
anslagen till Strömsholms stuteri. Del är visserligen ganska gifvet,
såsom ock af Utsk. är anmärkt, all stuteriet icke kan undvara
denna fördel; derföre bör ock, om man befriar rusthållen
från utgörande af dagsverkslösen, stuteriet få ersättning af staten,
tylen då bemälde inrättning är just för det allmännas gagn anlagd,
och dess verksamhet jemväl anses i betydlig mån motsvara
ändamålet, så fordrar väl billigheten att samma inrättning vidmagthålles
af statsverkets medel och icke af visse enskilde, som
derifrån på, efter hvad det vill synas, goda skäl yrka att varda
befriade. Föregtde talare hafva ganska mycket fästat sig vid den
behandling, som år 1816 vederfarits _eu begäran af enahanda innehåll.
Det nåd. brefvet af nämnde år d. 19 Augusti, grundade
sitt afslag derpå att dagsverksskyldigheten ansågs med rättvisa
vara rusthållen ålagd, i Ihy att de anlogos hafva fått uppbära så
mycket mera ökade augments-räntor, som kunde motsvara berörde
onus. Men denna förklaring af frågan, har uti vederbörande
auktoriteters nu sednast afgifne yttranden ansetts hvila på endast
en förutsättning, och alldeles icke på en bevisning. Då för öfrigt,
den begärda utredningen synts vara fullständig; alla embetsverk,
som bordt höras, tillstyrkt förändringen; en öggonskenlig
billighet synes lala för bifall derå, hellst rusthållarne i det s. k.
Kungsörs län väl icke böra vara förpligtade till en skyldighet, från
hvilken alla andre i dylik ställning äro frie; får jag på dessa
grunder vördsammast tillstyrka R. o. Ad. att åt StatsUtsk:s förevar.
förslag lemna sitt bifall.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Då jag deltagit i det förslag
lill beslut, som reservanterne bär framställt, så anhåller jag
att fä säga några ord. Jag fruktar att den siste talaren icke har
Den 13 Maj.
557
fästat nog vigt vid den utredning, som af kamroar-colkm blifvit
gjord år 1815, oell som 1816 föranledt K. M. att afslå samma
begäran, som nu är i fråga, och som äfven då gjordes af samma
rusthållare. Talaren har ansett skälen till elt sådant beslut ligga
i den omständigheten, alt 16S0, dessa rusthållare fått löfte om
en lindring, motsvarande ifrågavar. dagsverksskyldighet. Kamraarcollegii
utredning styrker, alt en sådan lindring har blifvit gjord
på det sätt, alt dessa rusthållare fått större augmentsräntor. Om
man antager denna utredning såsom pålitlig, hvilket man måste
göra, så kan man omöjligt komma lill något annat resultat än
det, hvartill reservanterna inom Ulsk. kommit, och om SlatsUtsk.
bade varit lika sammansatt vid frågans afgörande derstädes, som
det var, då den på afdelningen handlades, så tror jag alt Utsk.
bifallit afdelningens förslag. Delta var dock icke förhållandet,
ty omvexling af ledamöter ägde rum, och man var icke i tillfälle
alt tillräckligen fästa de nykomna ledamöternas uppmärksamhet
på den fullständiga utredningen af 1815, som verkligen bör
läggas till grund för det beslut R. o. Ad. nu går att fatta. Med
anledn. af hvad jag tagit mig friheten yttra, yrkar äfven jag
ålerremiss på detta betänk.
Frih. Palmstjerna: Till hvad som är sagdt i afseende på
denna fråga anhåller jag endast att få tillägga, i afseende på det
Frih. Cederström anfört om hvad afseende som blifvit gjordt på
ruslhållares ansökan om ersättning för denna ifrågavar. dagsverksskyldighet,
alt jag tror att det är ett antal af 13 sådana
hemman, som erhållit hvardera en tunna kronotionde såsom ersättning
för afgiften för dessa dagsverken, men orsaken är att till
dessa hemman, som fått sig tionde tillagd, augmentsräntor icke
kunnat på annat sätt tillfyllest indelas; och om StatsUtsk. behagade
efterse i indelningsverket, så torde det finnas, att augmentsräntorna
för dessa 13 hemman tillsammans med kronotionden icke
fullt uppgår till det belopp, som augmentsräntorna ensamt för de
hemman, som nu klaga.
Gr. Sparre, Erik: Jag har nödgats i strid emot min vana,
att icke yttra mig vid föredragning af StatsUtsk:s betänkm,
nu gripa till ordet, dä jag hör, att sä få talare uppträda till försvar
för rusthållarne inom Åkerbo härad. Efter de upplysningar,
som jag erhållit, och med ledning af så väl K:s bef:des, som
kammar-collegii utlåt., äfvensom K. M:s yttrande i ämnet, anser
jag det vara alldeles klart, att sökanderne hafva rätt på sin sida.
Den ifrågavar. nedsättningen i deras onera är dem lofvad redan
1680. K. M. förklarade att ingen nedsättning då kunde ske,
men han ville taga i betraktande hvad som framdeles kunde göras
för all lindra dem. Indelningsverket fastställdes några är
derefter, men rusthållarne förlröstade på det Kungliga ordet, att
lindring skulle för dem komma att äga rum. Indelningsverket
var, såsom Hr von Troil förut ganska riktigt erinrat, en fastställelse
af hvad som förut existerat, och således anser jag att
icke allt för mycken vigt bör fästas derpå att denna fastställelse
558
Den 13 Maj.
inträffade några år efter det K. M. lofvat att göra afseende på
deras förhoppning på en nedsättning. Här har blifvit sagdt, att
ifråga var. rusthållare hafva stora augnientsräntor, så att de på
intet sätt behöfva en lindring; men jemför man de indelta räntorna
för ifrågavar. Kungsörs kompani med de indelta räntorna
till de andra kompanierna af regementet, så finnér man, alt
augmentsräntorna till detta kompani alldeles icke är större än de
andra. Jag kan således icke upptäcka, att ifrågavar. kompani
haft någon lindring. Ätt kammar-colhm år 1816 afgifvit ett
utlåt, i strid emot detta förhållande, del bevisar ingenting annat,
än att auloriteterna först sedermera blifvit upplysta om rätta förhållandet,
på grund hvaraf de tillstyrkt hvad som rättvisan fordrar.
Det är icke att förmoda att kammar-colhm skulle hafva
förbisett ett utlåt., som några få år förut i delta ämne derifrån
utgått. Det är tvärtom att förmoda att kammar-collegii president
gjort colkm uppmärksamt derpå, men det oaktadt hafva bemälta
autoriteter äfvensom K:s bekde och K. M. funnit skäl att tillstyrka
den bestämda lindringen. Om ifrågavar. rusthållare under
170 år hafva lidit en orättvisa, är det väl derföre skäl att denna
orättvisa skall fortfara, eller är det icke snarare skäl att tillse,
alt det engång gifna löftet uppfylles? Det är sagdt, alt på
samma grund kunde en annan innehafvare erhålla en lindring i
onera och grundräntor i allmänhet. Det är likväl icke så, ty
de hafva aldrig fått det kungliga löftet om nedsättning i dessa
onera, såsom här ägt rum. För min del får jag tillstyrka bifall
till betänk.
Hr Rääf: Gr. Sparre har rätteligen anmärkt, att Konung
Carl XI:s ord voro obestämda, nemi. alt han vore benägen att i
framtiden, men icke vid det tillfället medgifva en lindring. Jag
får derjemte göra Frih. Cederström, likasom de öfrige talare, som
yttrat sig för bifall, uppmärksamma derpå, alt den 1680 befintliga
indelningen ingalunda var densamma, som den sedermera
fastställda. Indelningsverket fortgick med ständiga förbättringar under
hela 1600-talet,men ambulatoriskt och fluktuerande i afseende
på hemman och antal af knektar. Det kunde icke blifva regleradt,
hvarken i afseende på räntebeloppet, eller i afseende på rotar
förrän K. Carl XI genom reduktionen erhållit möjligheter
dertill. Roteringen uppgjordes då, såsom jag förut hafvit äran
yttra, genom ett kontrakt, och när nu dessa rusthållare år 1687
ingingo på vilkoren om dagsverkena, hafva de juridiskt iklädl sig
förbindelsen att den utgöra, eli åtagande som de vid kontraktets
jemkning 1693—95 hafva förnyat.
Hr von Troil: Gr. Sparre har yttrat att det nu vore så
mycket^ mera skäl, att medgifva denna lindring, som rusthållarne
inom Åkerbo härad i allmänhet hade lägre augmentsräntor, än
öfriga rusthållare vid lifregementet. Jag~ber i anledn. deraf få
fästa uppmärksamheten derpå, att augmentsräntorne nästan ingenstädes
utgå till fullkomligt enahanda belopp utan helt och hållet
bero på rusthållsstammarnes ursprungliga godhet. Den rusthålls
-
Den 13 Maj.
539
stara, sora vid indelningsverkets införande räntade mera, erhöll
en lägre ränta, och den rusthålisstam, som gaf mindre erhöll en
så mycket större augmentsränta, och delta af det skäl att rustningsbesväret
betaltes af Kronan till ett visst belopp med räntor,
dels inbegripna i rusthållsstammen och dels under namn af augment
tilldelade från andra kronans hemman. Således betyder
det mindre om i Åkerbo härad, som den tiden var mera odladt
än de andra, räntan var lägre eller lika med den på de öfriga
rustningsstammarne inom lif-regementet. Hela frågan är nu:
har vid augmentsräntornas beräknande man deruti inbegripit dessa
dagsverken eller icke? Då visar det sig, att augmentsräntorna
just blifvit tilltagna större, än de eljest skulle blifvit derföre att
nämnde dagsverken fortfarande utgingo ifrån rusthållet! och icke
blefvo, likasom öfriga rånlepersedlar, rusthållsstammen besparade.
Gr. Sparre har äfven förklarat, att autoriteterna på sednare år
blifvit vida bättre upplysta om rälta förhållandet, än de voro
1815 och 16. Jag vill icke bestrida det, men åtminstone hafva
de autoriteter, som i sednare tider handlagt frågan icke varit måne
att meddela sina upplysningar i ämnet, ty den afd. af StatsUlsk.
, som handlagt frågan, har haft särdeles svårt att af kammar-coll.
erhålla de dokumenter, som hörde till frågans utredning,
och kunde oaktadt flerfaldiga påminnelser, från kammarcolbm
icke utbekomma K:s bef:des i Westmanlands län utlåt, af
år 1815, utan måste genom särskilt skrifvelse lill nuvar. K:s
bef:de i Westerås län anskaffa delta dokument, hvilket innehöll
så vigtiga skäl, att afd:n blef fullt öfvertygad, att det enda rätta
sättet att behandla frågan var det, som reservanterna upptagit.
Afd:ns ordförande, Frih. Kraemer, var icke vid öfverläggningen
inom Utsk. närvar., hvarigenom Utsk. var i saknad af alla de upplysningar,
som han kunnat meddela.
Jag erkänner, såsom ett misstag af mig personligen att jag
inom Utk. yttrat mig emot den mening, som reservanterne nu
framställt; men då jag erkänner della mitt misstag, dä anser jag
det också lika nödigt att betänk, å.erremitteras på det att StatsUlsk.
mätte komma in med eli betänk, i den syftning, som reservanterne
yrkat.
Frih. Cederström: En värd talare, Hr Rääf, har yttrat,
att då en gång kontrakten med hemmansegarne om rustningen
blifvit ingångna, så torde man kunna vara säker derpå att alla
dervid förekommande förhållanden voro behörigen iaktlagne, hvarefter
aftalet mätte anses beståndande, och alla åligganden till kronan
framgent uppfyllas; hvadan någon förändring deri sedermera
icke borde ifrågakomma, helst då ruslhållarne, såsom här varit
händelsen, vid det, 7 år efter 1680 års resolution, ingångne kontraktet
någon befrielse från dagsverksskyldigheten icke afhördes,
ej heller någon ersättning derför bestämdes. Man har sig icke
heller bekant, säges det, att vid bemälde reglering någon begäran
om ersättning blifvit å rusthållens sida framställd. Denna uppfattning
synes likväl stå i strid med reservanternes egen mening
560 Den 13 Maj.
o O
enär reservationen innehaller den åsigt, ”att rusthallarne i Åkerbo
härad en gäng ingått kontrakt med kronan om rustningen, oberoende
af den åtagna dagsverksskyldigheten”. Jag tror, på samma
sätt, att dagsverksskyldigheten ej beräknades dem dervid till
godo; just derföre alt detta torde ansetts såsom ett alldeles särskildt
onus, från hvilket de framdeles skulle aldeles befrias, eller
ock beredas för dess utgörande någon motsvarande förmån, i enlighet
med det derom afgifna K. löftet. Reservanternes förmodan,
”att fullt vederlag i högre augmenlsräntor blifvit rusthållen allaredan
gifven”, kan jag ej godkänna, enär dessa hemman verkligen
ej lära hafva högre dylika räntor, än andra rusthåll inom länet.
Redan vid förra riksdagen funno R. St. att billigheten var
ganska talande lill fördel för den utgång, snm nu är af Utsk. föreslagen;
men för att icke förhasta sig i ämnet, anhöll man då,
alt börja med, endast om en utredning af förhållanderne. Men
man begär icke å R. St:s sida af K. M. några utredningar, så
vida man icke inser att sannolikhet förefinnes för riktigheten af
det som af motionären begärdt eller framställdt blifvit. Det är
också med allt skäl man finner sig böra vara grannlaga uti att icke
besvära K. M. med sådana utredningar, som tilläfventyrs icke beliöfvas,
eller synas kunna leda till en nödig upplysning i ärenden
af någon vigt. Ifrågavar. ärende talade emedlertid nog mycket
för sig sjelf, för att R. St. skulle velat undandraga sig alt
åtminstone begära undersökning och derefter, om så lämpligt befunnes,
från K. M. aflålande förslag i ämnet. Nu har ock K. M.
afgifvit propos. till bifall å sökandernes begäran, hvars billighet
såväl K. bef:de i länet, som äfven K. krigs- och kamm.-colhne
hafva vitsordat. Må del mig tillåtas utur betänk, uppläsa det förnämsta
af hvad de lill stöd för bifall anfört: ”att rusthållare i
allmänhet, enl. författningarne, vore berättigade, alt åtnjuta hela
räntan, så af rusthålls- som augements-hemmanet, utom boskapsoch
skjutsfärdspenningarne, att undantag frän denna rusthållarnes
rätt till räntedagsverkena eudast egde rum i det fordna Ulfsunds
eller Kungsörs län, hvilket förhållande tillkommit, ej emedan dessa
rusthåll ansågos mera än andra kunna umbära berörde dagsverken,
utan, emedan samma dagsverken voro vid Kungörs gård behölliga;
alt rusthållen vid Kungsörs kompani af lifregdet öfverhufvud
ledo af en indelningsbrist, som i det närmaste motsvarades
af ifrågavar. dagsverkens värde; samt att då anlednm hvarföre rusthållarne
vid indelningsverkets inrättande icke erhöllo dessa dagsverken,
längesedan förlorat sin giltighet, enär dagsverkena numera
icke vid Kungsör erfordrades, rättvisa och billighet talade derför,
att rusthållarne i Kungsörs fögderi komma i åtnjutande af
denna räntepersedel”. Det kan väl ingenting vara troligare, än
att Konung Carl XI som visserligen var en ganska egenmäktig
herre, men, så vidt hans blick sträckte sig, jemväl ville vara en
rättvis herre, endast genom ett förbiseende bar underlåtit att under
några år uppfylla det nåd. löfte, han gifvit. Om ordalagen
dervid fallit sig mindre bestämda, än de kunnat vara, så må väl
deruti
Den 13 M aj.
561
deruti icke lämpligen kunna sirkas en anledn. alt åt det dock
oförnekneligen i någon mån antydda ullåfvandel af godtgörelse
lemna alldeles ingen påföljd af uppfyllelse. Då förevar, hemman
under så många sedermera förfluine är, oaktadt Kungsordet
om lindring eller ersättning, fått underkasta sig den ålagda skyldigheten,
så böia vi icke, synes mig, af den ä hemmannens sida
ådagalagde, långvariga, tåliga afbidan af rättelse härutinnan, taga
oss något skäl till att ej vidtaga lämplig åtgärd; ej heller synas
mig sakens öfrige förhållanden på något sätt förhindra oss att
sent omsider göra dessa rusthållsägare den rättvisa, de begärt,
och som jag vördsammeligen anhåller måtte varda dem beviljad.
Hr von Hartmansdorff: Det är naturligtvis svårt, att i
cn fråga, der man måste gå tillbaka till äldre handlingar, besluta
sig för någon viss mening, ulan att hafva sett och begrundat
deras innehåll. Men efter hvad flera ledamöter i SlalsUtsk. här
anfört har jag, för min del, ingen betänklighet vid att anse deras
sakkännedom i detta fall vara tillförlitlig och att således biträda
den mening som Utsk:s afd. yttrat i strid emot Utsk:s pluralitet,
Likväl och då de talare, som yrkat bifall till Utsk:s betänk.
omförmålt den långvariga orättvisa, som vederfarits ifrågavar.
rusthållare, så anhåller jag all få fästa uppmärksamheten
på den lika gamla orättvisa, som vederfarits andra. Man har påstått
att 13 hemman i det s. k. Kungsörs län icke blifvit behandlade
lika med alla de öfriga hemmannen, som rusta vid samma
regimente. Antager man för gifven regel, att full jemnlikhet
utgör rättvisa emellan alla delegare i samma kompani, så mäste
man komma vidare till alla kompanierna inom hela regimenlet
och derifrån till jemnlikhet emellan regimenterna inom hela riket.
Då böra väl 3 län, som äro något större än Kungsörs nemi.
Kronobergs, Jönköpings och Kalmare få åtnjuta lika rättvisa med
det förstnämnda länet. De 3:ne sednare, ehuru glest bebodda och
fattiga de till en stor del äro bekosta likväl icke mindre än 3 indelta
infanteri-regimenlen och 1 kavalleri regimente. Jag som
är ifrån ett af dessa län yrkar och anhåller dä vördsamligen att
de måtte få en undsättning motsvarande den som kommer att
åtnjutas af Kungsörs län. Om hvar och en för det landskap hvarifrån
han är, yrkar enahanda undsättning, så lärer indelningsverket
komma alt ansenligen förminskas, just i rättan tid eller
dä vi skola gå i fält. Jag vill dock icke yrka på en sådan rättvisa,
som skulle vara för riket förderfligt, utan anhåller blott att
R. o. Ad. ville återremittera betänk.
Gr. Sparre: Det är visst icke fråga om cn sådan rättvisa,
att alla kompanier och alla regimente!- sinsemellan skulle hafva
alldeles lika indelningar. Det är fråga om borrtagande af en pålaga,
som orättvisligen blifvit ålagd, om en alldeles egendomlig
pålaga, som besvärar en del rusthållare vid ett regimente, och som
existerat sedan lång tid tillbaka. Jag finner för min del icke
huru man kan jemföra detta alldeles egna förhållande med det
4 H. 36
562
Den 13 Maj.
att en provins kanske är för strängt roterad. Här är förhållandet
helt enkelt det, att dessa stamhemman äro ganska starkt roterade
synnerligast med afseende på de räntedagsverken de äro skyldiga
alt utgöra till Kungsörs gård, ocii befrielsen yrkas således från
dessa dagsverken. Dessutom tillkommer här ytterligare den omständighet
att dessa hemman icke kunna in natura utgöra sina
dagsverken lill kungsgården, om de så vilja, emedan denna nu
är utarrenderad, ulan de mäste betala dem efter markegång. Detta
är för dem således ett ytterligare onus. Jag (inner således för
min del allt skäl alt tillstyrka bifall till Ulsk:s betänk.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Lika med Hr von Troil
får jag erkänna alt viii behandlingen af delta ärende i StalsUtsk.
salle jag mig emot del tillstyrkande, som StalsUtsk. här afgifvit.
Detta gjorde jag då icke, emedan jag ansåg frågan dä egentligen
vara, huruvida det löfte som Konung Carl XI gifvit rust hällarne
inom Kungsörs län, genom resolutionen af d. 16 December 16S0
om lindring i deras dagsverken vore uppfyldt eller icke. Sedan
har jag varit i tillfälle att taga särskilt kännedom om sjelfva indelningsverket
för Westmanlands län. Jag linner deraf, hvad sorn
här äfven är uppgifvet, alt dessa dagsverken, såväl jordeboks, som
hemmantals^ dagsverkena, icke äro beräknade för ifrägavar. rusthåll
inom Åkerbo härad, hvaremot dessa dagsverken äro beräknade
för de öfriga häraderne. Eli gifven följd är således all dessa
rusthåll hafva fått en större augmentsränta, än de hade fått om
dessa dagsverken hade varit räknade dem lill last. Man har såsom
hufvudsakligt skäl, hvarföre dessa rusthäll borde få denna
lindring, anfört, att rustningen, är strängare för dem, än för öfriga
hemman inom länet, d. v. s. att ett mindre antal daler här
vore beräknadt på hvarje rusthåll, än för de öfriga hemmannen;
men sådana olikheter Anner man nästan öfverallt. Det finnes säkert
icke 2 kompanier i hela Sveriges rike, som har lika stor rotering,
och om det verkligen varit förhållandet, att dessa blifvit
strängare roterade, så har det härledi sig deraf, att dessa hemman
varit mera värde i förhållande lill hvad de skattade, än öf
riga
hemman i Westmanlands län. Hvad beträffar de 13 tunnor,
som äro lemnade lill ersättning för dagsverken som man säger,
till 13 hemman inom Kungsboskärs socken, så visar det sig
att dessa 13 hemman, som får hvar sin tunna kronotionde i ersättning,
icke derigenom äro i bättre ställning, än de andra och
att de äfven med denna tunna förvandlad icke utgöra mera än
de hemman utgöra, hvilka icke hafva detta kronotionde. Döraf
synes att dessa 13 tunnor troligen tillkommit af det skäl, att det
icke fanns i orten tillfälle att gifva dessa hemman denna fyllnad
i räntan genom augment ifrån andra hemman, och derföre hafva
de i stället fått en tunna spannmål kronotionde. Det är åtminstone
en trolig förklaring härutaf. Med ett ord, saken står
verkligen på den punkt, ali jag icke kan Anna annat än alt R.
St. skulle göra en present till ruslhållarne inom Kungsörs län,
ifall Ulsk.s betänk, bifölls.
Den 13 Maj.
563
Frill. Cederström: Det är visst ganska aktningsvärd! att
man söker bibehålla och förvara för allt intrång det angelägna
indelningsverket. Slen dä man tillika alluderar på nödvändighe
ten
alt ställa så till, alt man i den stund, då man snart torde
behöfva begagna Svenska arméen i ett eller annat hänseende, icke
mätte göra någon rubbning i dess indelningsverk, så måste jag
fästa uppmärksamheten derpå, att här alldeles icke är den minsta
fiåga om armeén eller dess lönesätt. Här är ju endast begärt
en befrielse från all utgöra lösen för dessa dagsverken, som från
början icke varit afsedda att användas till annat än afbergandet
af ängarne vid Kungsörs gärd, men sedermera, och efter det ängslägenheterna
vid Kungsör åt enskilda på arrende upplåtits, blifvit
pä del sätt öfverflyttade till Strömsholms stuteri, att nämnde
inrättning för dem fält uppbära en lösen i penningar. Men om
nu ruslhållen skulle vilja utgöra dagsverkena medelst egen arbetspersonal,
så mäste väl sådant ej kunna förvägras dem, lika så
litet som att fä utgöra dem vid Kungsör, och icke vid Strömsholm,
derest de så linna för sig beqvärnligast? I sådant fall blefve
dock hvarken Kungsörs arrendatoren eller Stuteri-styrelsen vid
Strömsholm mycket belåtne med den uppgörelse de då sinsemellan
finge träffa, ocb som kanske icke så lätteligen kunde afslutas.
En talare bar ansett sig såsom varande ifrån Kronobergs län, befogad
alt, derest del begäres någon lindring i roteringen för en
eller annan provins i riket, han äfven torde kunna begära någon
sådan fördel för sin hembygd; hvarvid han varnat enhvar frän
ali gifva eli sådant lockande exempel. Lyckligtvis vet jag med
mig, alt för egen del icke hafva något det minsta alt göra med
Westmanlands län; det lyckliga är nemligen härvid att vara personligen
alldeles ointresserad; men då jag finner mig öfvertygad
om riktigheten utaf de skäl, som blifvit anförda i StatsUtsk-.s betänk.
och hyser förtroende till den af kammar-coll. gjorda utredning,
hvarå K. M. funnit skäl fästa nåd. afseende, till framstäl
lande
af propos. i ämnet, så skulle jag önska att återremiss icke
beviljades; ty alla grunder, som dertill blifvit anförda, syfta icke
på någon jemnkning, utan på afslag; då jag deremot är nöjd med
Ulsk:s betänk., sådant det nu befinnes; anhållande.? således att det
utan vidare omgång, måtte varda af R. o. Ad. bifallet.
Hr Akerman, Fredr.: Det torde blifva temligen svårt för
något hvar af de här närvarande att då Utsk. på den ena sidan
och reservanterna på den andra hafva i motsatt riktning framställt
skäl, som kunna låta höra sig, fatta ett beslut och bestämma,
pä hvilkendera sidan, som rättvisan ligger, utan att hafva tillgäng
till de handlingar, hvarpå dessa motsatta yttranden grunda
sig. Jag vågar åtminstone icke för min del yttra någon bestämd
åsigt om hvad som nu är det rätta; särdeles sedan (lera ledamö
ter
i StatsUtsk. som ölvervarit detta ärendes handläggning och
deltagit i Utsk:s beslut utan reservation, här icke velat påyrka
bifall lill betänk, utan tvertom till följd af sedermera erhållne
30 *
504
Den 13 Maj.
upplysningar begärt ärendets återremitterande till förnyad behandling.
Jag förenar mig allisa med de ledamöter af H. Ståndet,
som yrka återremiss. Frill. Cederström har här yttrat att denna
frågas afgörande icke har något inllylande på indelningsverket, men
om man besinnar att, på sätt Frih. Tersmeden redan anmärkt att
de delar som i jordeboksräntan motsvara dessa dagsverken, icke
blifvit beräknade vid bestämmande af de ifråga var. hemmanens rustningsskyldighet,
hvaraf en följd blifvit att de augmentsräntor som
tillagts samma summa blifvit högre bestämd, än som eljest skolat
äga rum så synes tydligt att här är fråga om en rubbning i systemet
för augmenlsräntans beräkning, likasom att, i händelse,
på sätt Utsk. föreslagit, en ersättning tillädes dessa rusthållare,
denna ersättning sker på bekostnad af statens innevånare i allmänhet.
Jag tillstyrker alltså återremiss.
* Hr Rosenblad, Bernh.: Det kan icke finnas mera än 2
anledningar alt bifalla den tillstyrkta ersättningen för ifrågavar.
rusthåll, antingen rättvisa eller billighet. Ar det fråga om rättvisa
eller rätt, så kan den endast derigenom uppkomma, att hemman
fält utgöra ruslningsskyldighel för den del af ruslhållsstaramens
ränta, hvilken bestod af dagsverken och tillika fortfarande
utgöra dessa dagsverken, på sätt som 2 ledamöter af SlatsUtsk:s
majoritet yttrat, roen om deremot dessa dagsverken icke
ingått i beräkningen, så befunnos dessa dagsverken i alldeles samma
kategori, som de, hvilka utgöras af icke till rustning tilldelta
hemman; och då är det obestridligt alt ifrågavar. rusthållare icke
hafva rätt till någon ersättning. Jag anser att anlednm till det
K. brefvet, på hvars mystiska uttryck man fästat sä mycken vigt
var det mycket kända förhållandet, all K. Carl XI lät till sina
älskade vistelseorter Kungsör och Strömsholm utgöra hjelpedagsverken
utöfver de dagsverken, som motsvarade hemmans skattlagda
dagsverken och alt för detta utomordentliga onus Konungen
lofvade någon ersättning i lindring utaf rustningen, men alla
sådane dagsverken hafva numera upphört och fordra sålunda ingen
ersättning.
Komme vi deremot till billigheten, så finnes alldeles icke
någon sådan; ty om det också skulle vara förhållandet, alt delta
kompani eller denna sqvadron, hvad det må bela, icke skulle hafva
en ränta fullt uppgående för hemmanet till det dalertal, som
lif-regimentet i allmänhet har för sig anslaget till rustning, sä
äro på få ställen rustningen så fördelaktig som vid lif-regimentet,
ty ieke endast är större ränta än vid andra regimenterne anslagen,
(vanligen 80 daler i st. f. 00 daler) ulan utgår den in
natura, d. v. s. rusthållarne tillgodonjuta först räntan af stammen,
som de eljest lika som andra krono- och skattehemman,
skolat utgöra, vidare augmentsräntorne efter markegång och sedan
roteringsfrihet för rusthållet, ofta lika stort och godt som en hel
infanteri-rote, som har inga räntor till hjelp. I Småland deremot
är räntan mindre och rusthållen svagare. Vill man åter se i
Skåne, der augmentsränlorna utgå efter kronovärde, d. v. s. med
Den 13 Maj.
565
1 r:dr för 1 tunna säd, 30 sk. för 1 LSf smör, 2 sk. för ett
dagsverke o. s. v. der är bördan vida drygare. Visserligen äro
på slätten i allmänhet rusthållena, särdeles efter enskiftena så
goda, att de utan känning tåla denna börda, men i Göinge häraderne,
t. ex., finnas många högst svaga hemman, som för ett
helt mantal måste underhålla rustningen utan annat understöd än
den ringa efter kronovärdi utgående augraentsränlan. Jag får derföre
förena mig med dem, som yrkat återremiss.
Då nu Fl r Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
StatsUtsk:s förevar, utlät. N:o 150 ropades nej; hvarpå Hr
Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansäge de vid delta utlåt, gjorde
anmärkmr föranleda lill äterremis, och denna sednare propos.
besvarades med ja.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk-.s d. 9 och 10 dennes
på bordet lagda utlät. N:o 159, ang:de de utaf 2:ne lotshemman
i Ytterlännas socken förr utgjorda onera.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande StatsUtsk:s
d. 9 och 10 dennes på bordel lagda utlåt. N:o 101, i anledn.
af R. Sl:s åren 1845 och 1847 församlade revisorers berättelser,
ang:de granskningen af de under K. comm.-collegii förvaltning
ställda fonder och medel.
1 punkten, ang:de det Nyköpings bruks och faktori-bolag
beviljade förlagdån.
R. o. Ad. fann Utsk:s i denna punkt gjorda anmälan icke
föranleda lill någon åtgärd.
2 punkten, ang:de pröfningen och af görandet af frågan
om fordringars afskrifning i manufactur-diskontens räkenskaper.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: De penningar som utlånas
genom manufaelur-diskonten, äro R. St:s likasåväl som de
hvilka utlånas genom allmänna diskonten eller bankens lånekontor
i landsorterna. Hvarföre skall då ett annat behandlingssätt
iakttagas för afskrifningar i manufactur-diskonten, ån i de öfriga
diskonterna? Jag inser dertill intet annat skäl, än att den styrelse,
som utlånar penningar i manufactur-diskonten, är tillsatt af
Konungen, utgör corn.-coll. embetsmän, hvaremot den, som utlåna
penningar i Banko-diskonleu eller lånekontoren är tillsatt af
R. St. Men denna skiljaktighet bör enl. min öfvertygelse, icke
föranleda till någon åtskillnad i fråga om afskrifning af fordringar,
hvilka ej kunna utbekommas. De böra, så vidt jag förstår,
behandlas på samma sätt. Följden blifver då ali likasom afskrifningsfrågor,
hvilka röra allmänna diskonten, eller bankens lånekontor,
först behandlas af diskont-direktma, derefter af de årliga
och af R. St:s revisorer, så af BancoUtsk. och slutligen af R. St.,
så skulle äfven enahanda frågor för manufactur-diskonten behand
-
566
Den 13 Maj.
las först af corn.-coll. dernäst af de årliga och stats-revisorerua,
så af StatsUtsk. och slutligen af R. St. Detta i afseende på det
formella af frågan.
Hvad sjelfva hufvudsaken angår, så synes mig allt för svårt,
om ej omöjligt att på förhand, bestämma vissa grunder, eller att
reglementera för afskrifningar. Man kan efter min tanka svårligen
uppgöra något reglemente derföre alt man icke kan förutse
alla de särskilda omständigheter, som vid det ena eller andra tillfället
böra komma i öfvervägande. Hvarföre vill man då likväl
reglementera? Jo man nödgas dertill af den oformliglieteu, att man
vill låta en annan besluta om peuuingarnes afskrifning, än den
som äger dem, nemi. R. St. Om R. St. sjelfva afgjorde saken
så behöfde man lika litet för afskrifningar i raanufaclurdiskonten,
som i de öfriga någon instruction. Men nu då man vill låta
Konungen, som ej eger penningarne, bestämma, samt Hans rådgifvare,
som äro i samma författning, på sitt ansvar taga om afskrifning
skall äga rum eller ej, då behöfver man reglementera,
på det oatt godtycklig efterskänkning af kronans lätt, ej må äga
rum. Äterginge man lill det enkla förhållandet, med andra discont-afskrifningar
så undvekes detta besvär.
Jag tillstyrker alltså att R. o. Ad. måtte afslå denna punkt.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Såvida genom ett afslag å
ifrågavar. punkt det ändamål skulle kunna vinnas som Hr von
Hartmansdorff åsyftar, så skulle jag för min del visserligen ej sätta
mig emot detsamma; men jag ber att fä fästa uppmärksamheten
derå, att här endast är fråga om att föreskrifva pä hvad sätt afskrifningar
skola ske, emedan enligt K. brefvet af 1817 detta
sätt icke är bestämdt. Hittills hafva ock afskrifniugarne skett dels
af corn.-coll. enskildt, och dels af K. M. beviljats på grund af de
framställningar derom, som corn.-coll. hos K. M. gjort. I följd
af R. S:ts revisorers framställning om detta förhållande, har StatsUtsk.
ansett sig böra tillstyrka R. St., att bos K. M. i und:het
anhålla det någon föreskrift mätte i den vägen blifva meddelad i
afseende på sättet för dessa afskrifningar; ty det är för närvar,
ej R. St. som bestämma om afskrifningar i den vägen, utan, som
jag nyss tagit mig friheten nämna, hafva de beviljats än af K.
M. på grund af comm.-coli. framställningar, och än af comm.-coll.
enskildt. Således torde det ej kunna komma i fråga annat än alt
det är nödvändigt alt bestämma hvilken auktoritet som skall verkställa
dessa afskrifningar.
Skulle man nu afslå detta betäuk., så kommer visserligen att
med saken förblifva sorn förut; men detta förut är helt obestämdt
och det är för att komma till någon visshet i nämnde afseende
som StatsUtsk. ansett nödigt underställa frågan R. St:s pröfning.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Om raan, som Hr von Hartmansdorff
nyss yttrat, vill att med afskrifningar å ifrågavar. medel
skall tillgå på samma sätt, som med diskonternas medel, så går
det aldeles ej an att afslå deuna punkt; ty då inträffar just motsatsen
af hvad Hr von Hartmansdorff åsyftar. För närvar, är
Den 13 Maj.
567
nemi. förhålladet med dessa afskrifningar så, alt sedan R. St.
vid 1815 rårs riksdag anhållit att räkenskaperna malle blifva befriade
från en slör mängd eller dä balanserade fordringar (förnämligast
hos Finnar) på säll ali, sedan utredt blifvit burn mycket
af dessa fordringar kunde utgå, det mätte förordnas om af
skrifning
af reslen. Derpå förordnade K. M. en sådan utredning
och derefter om afskrifning af sådane fordringar för hvilka ersättning
ej möjligen var alt förvänta. Någon annan grund fin
nes
ej för behandlingen af manufaclur-diskonlens afskrifningsfrägor
men denna grund gällde endast eli visst särskildt fall, nemi.
den dä befintliga mängden af osäkra fordringar, och sedermera
har ingenting blifvit i den vägen särskildt stadgadt, ulan afskrifningarne
hafva skett pä K. M:s befallning sedan cornm.-coll. derom
afgifvit sitt utlåt. Om således det nuvar. förhållandet skulle
fortfarande existera, så inträffar fortfarande att afskrifningarne beviljas
efter praxis utan alt någon bestämd form för sådana frågors
behandling kan sägas vara lagligen stadgad; men det förhållande,
som Hr von Hartmansdorff ansett vara det rätta, nemi.
att R. St. beviljade dessa afskrifningar kommer alldeles ej att inträffa
örn Utskts förslag afslås, utan då måste punkten återremitteras.
Hr Rosenblad, Bernh.: På sätt den siste värde talaren
anmärkt, är verkligen förhållandet för det närvar., afl K. M. besluter
öfver afsluifningsfrägor i afseende pä sådana balanserade
fordrings-poster i manufactur-diskonten, hvilka anses ej mera kunna
göras gällande; således om man ej vill alt delta skall fortfarande
ega rum, så måste en förändring ske, hvilket ingalunda
blir fallet om man afslår betänk. Vill man således att dylika
afskrifuingsfrågor skola underkastas R. St:s pröfning, mäste ett
beslut fallas, som föreskrifver detta. I afseende pä deu jemförelse
Hr von Hartmansdoiff bar gjort emellan manufaktur-diskonten
och bankernes diskonter, får jag fästa uppmärksamheten pä
den stora skilnad, att det förra är statens stående under K. M.,
men de senare tillhöra ett R. Sl:s enskilta verk, och att, i afseende
pä dessa, ärliga revisioner, omfattande det nästförflulna året
äga rum, under det att R. Sl:s revisorers granskning omfattar
flere års gamla räkenskaper der afgörandet — om det förbehålles >.
Släuderne — först efter flere års förlopp kan ifrågakomma. Exempelvis
får jag nämna, att frågor, föranledda af revisionen af bankodiskontens
förvaltning 1847, kunna blifva föremål för närvar.
Ständers afgörande, under det alt det sista äret för manufakturdiskontens
förvaltning är 1845. Jag bör likväl nämna, alt manufaktur-diskontens
räkenskaper för hvarje år, nästföljande året
granskas af 3:ne af K. M. utsedde räkenskapskunnige personer, en
granskning, som måste i hög grad underlätta R. Sl:s revisorers efterföljande,
hvilka bland sina många granskningsarbeten kunna
egna sä liten tid åt detta verk. Dä jag sjelf är redovisande embetsman
för förvaltningen öfver della verk, vill jag visserligen ej
strida emot att äfven afskrifning beträffande della malle kumma
568
Den 13 Maj.
under R. Sl:s pröfning; men i så fall skulle jag anse följenligheten
fordra, att alla afskrifningsfrågor rörande någon statens balanserade,
huru dålig den än malle vara borde underkastas Ständernas
slutliga afgörande. Men så går det ej lill och så bar ej Hr von
Hartmansdorff yrkal. Jag erinrar mig dock, att jag, för ej mer än
2 dagar sedan, har i den slöra luntan af R. Sl:s revisor ers år 1847
afgifna berättelse öfver revisionen af de under statsverket lydande
förvaltande verk, läst en anmärkning gjord emot sjelfvaste K. kammar-rätten,
icke för afskrifningens skuld, men derföre att kammar-rätten
hade affört utan uppgifven anledning åtskilliga poster
som voro balanserade på advokatfiscals-kontorel dels, och dels på
de andra afd:na af kammar-rättens afräkningsverk, hvilkas namn
jag ej nu påminner mig. I förklaringen sorn K. kammar-rätten
afgifvit häröfver, bar den erkänt, att det varit en underlåtenhet,
att icke anteckna på grund af hvilken K. resolution o. s. v. denna
afskrifning skett; men det har ingalunda, så vida jag ej vid
genomläsningen förbisett det, blifvit sagdl, alt icke någon sådan
afskrifning skulle få ske förr, än den komme lill R. St. Skulle
i afseende å hvarje sådan, om jag så får kalla den, oduglig post
det ej anses nog att den på grund af gällande föreskrifter beslutas
af K. M. som har ansvarige rådgifvare bredvid sig; sä bör
det väl tillgå lika med alla afskrifningsfrågor af hvad slag de
vara må.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Denna fråga syselsalte
afd:n inom StalsUtsk. ganska länge, innan Ulsk. slutligen kom
till det resultat som af betänk, visar sig. En dylik fråga bar en
gång förut förevarit, jag minnes ej räll hvilket är, dä en sådan
afskrifning begärdes genom motion af en enskild riksdiman. R.
St. beslölo dä afskrifningen, meu dervid förklarade K. M. att,
ehuru Han ansäge Sig eDsam berättigad att bevilja afskrifningar
eller desamma afslä, så ville dock K. M. för det tillfället, på de
skäl som R. St. anfört, äfven å Sin sida bevilja afskrifningen.
Med denna skrifvelse hafva R. St. ål nöjt sig ända hitlintills. Man
skulle således tro alt R. St. under den förflutna liden bade erkänt,
att K. M. ensam bade rättigheten att afskrifva sådana medel
som de ifrägavar. Om man nu går lill sjelfva hufvudsaken:
böra R. St. eller ej, hafva rättigheten alt bevilja sådana afskrifningar;
så tror jag för min del all om afskrifningarne komma
att ske i stöd af något gifvet reglemente eller några gifna föreskrifter,
de verkställas med mera cnnseqvens af Reaeringen än af
R. St.; enär R. St. äro utan all slags ansvarighet, och (enl. hvad
jag i detta fall sett det tillgå) afskrifningarne hos dem oftast bero
på hvilken som väckt motionen derom. Detta tror jag ej
gerna kan hända dä det är Regeringen, som verkställer afskrifningarne,
hvilka sedermera underkastas R. St. pröfning. Jag tror
således, att hvad som Utsk. här framställt är det rälta, nemi. att då
de i det K. brefvet stadgade grunderna för afskrifningar befinnas
något otydliga, hos K. M. anhålla alt ett fullständigt reglemente
mätte derom utfärdas. Jag tillstyrker derföre bifall lill betänk.
Den 13 Maj.
569
Hr von Hartmansdorff: Hr Rosenblad har ej bestridt,
att penningarne äro R. St;s. Då kommer nästa fråga: skola de
i fråga 0111 afskrifning, behandlas annorlunda än Statens medel i
allmänhet, eller annorlunda än bankens medel? Ar det icke
bankens medel, hvarmed Manufaktur-diskonten rörer sig? Eller
hvarifrån har Manufaktur-diskonten fått den? Äro de bankens:
så bör deras afskrifning behandlas på samma sätt, som
gälla för bankens öfriga medel. Äro de åter statsverkets medel,
och det torde Hr Rosenblad få svårt att bevisa: så bör
deras afskrifning väl behandlas lika med öfriga statsmedel. Huru
går det lill? Hr Rosenblad har redan pekat derpå; det sker
genom kammar-rätten. Man bar nyligen i lidningarne sett, och
Hr Rosenblad har förmodligen fästat uppmärksamhet dervid, alt
ett helt krigsskepp blifvit afskrifvet genom kammar-rättens åtgärd,
nemi. del som sjönk för ett är sedan. Det är en allmän regel
sora gäller i detta hänseende, all nemi. af hvad kronan tillhörer,
vare sig penningar eller saker, får intet afskrifvas ulan underordnade
myndigheters och sl ut el igen kammar-rättens pröfning. Skulle
lian vara för släpphänd!, så äger advokat-fiskalen att deröfver
besvära sig hos Konungen. Men endast i den händelsen kommer
frågan lill Honom och Hans rådgifvare, eljest besväras de ej
med dylika mål. Skulle åter afskrifningen gå så till, som Hr
Rosenblad synes åsyfta och som Ulsk. måhända tänkt sig den,
så skulle osäkra fordringar, som manufaktur-diskonten äger, komma
att afskrifvas omedelbart hos Konungen utan att någon underordnad
myndighet hade derom på förhand beslutat, ty comm.-  coll-.m gör icke det, emedan del utlånat penningarne, nian afgifver
blott sitt yttrande i frågorna, alldeles så som för öfrigt sker,
i diskont-direkt:n. Antingen nu dessa medel äro bankens eller
statens, så är det ju skäl alt med afskrifningen derå förfares på
samma säll som med alla öfriga af det ena eiler andra slaget?
Jag har visserligen icke något emot, alt frågan nu återgår
till Utsk., på det att dess yttrande öfver anmärkningarne må
kunna inhemtas. Men skulle följden slutligen blifva en und.
skrifvelse, så frågas om hon, ehuru föt blommerade ordalagen gjordes,
kunde i sjelfva verket innehålla annat än detta: ”vi hafva
förnummit huruledes E. K. M. sysselsätter Sig med vissa afskrifningar
som efter vårt förmenande endast tillhöra oss; hvadan vi
und. anhålla att med dessa ärender må tillgå så, som med alla
öfriga, der våra medel äro i fråga.” Eller ock skulle man säga:
att som comm.colkm föranledt E. M. att göra afskrifningar och
dessa blifvit fortsatta till följe af R. St:s tillfälliga beslut vid 1815
års riksdag; så anhålla vi att några bestämda reglor derföre måtte
för framtiden stadgas och iakttagas. Men är det skäl, att dermed
allt framgent fortfara? Hvarföre börjades ett sådant sätt att
behandla ärendet? Jo! det lärer hafva varit derföre ali åtskilliga
fordringar i Finland ej kunde, efter landets förlust, göras gällande.
Det är klart att då frågan var om fordringars uttagande i
främmande land, så uppstod ett helt annat förhållande än
jned inhemska fordringars afskrifning, och att man då vände sig
570
Uen 13 Maj.
till Konungen, som har med främmande makter att afhandla.
Men att i våra inhemska förhållanden vilja införa en ordning,
som afsett främmande land, synes mig vara oriktigt.
Hr Rosenblad: Först och främst ber jag alt få förklara,
att jag visserligen erkänner dessa medel vara, i ordets stora och
vidsträckta betydelse, Statens och R. St:s, emedan de, likasom alla
statsmedel, äro rikets. Det var ock derföre som jag yrkade alt,
i fall R. St. skulle befatta sig med dessa ärender, de äfven böra
befatta sig med alla afskrifning!-, som angå statsmedel. Deremot
vill jag helt och hållet bestrida Hr von Hartmansdorff att dessa
medel äro bankens medel, derföre att denna diskont dels rörer
sig med ett kreditiv, som är länadt ur banken. Det är ganska
sannt, alt manufaktur-diskonten har ett kreditiv af 1| million,
hvarföre banken äger mer än tillräcklig säkerhet i diskontens
obestridligt säkra fordringar; men dessutom äger verket sjelf! en
fond af 800,000 r:dr; sä att det säkra är, att denna fond utgör
oändligt mycket mera, än hvad som motsvarar de s. k. osäkra
fordringarne.
Vidare får jag nämna, att Hr von Hartmansdorff irrar sig då
han tror, att mitt yttrande om kammarrätten hade afseende |jä
afskrifningen af korvetten Carlskrona. Det hade afseende på en
annan sak. Jag linner nemi. uti sednaste revisorers berättelse
öfver K. kammarrättens akloralsräkning sid. 274 följande: ”Åtskilliga
summor äro under ären 1844 och 1845 i räkenskaperna
afskrifna, utan att de K. bref eller de beslut, pä grund af hvilka
sådant ägt rum, blifvit åberopade eller bilagda”. Jag finner
här ej kammarrättens förklaring bifogad det exemplar jag har
före mig, men den innehåller blott att della skall för framtiden
iakttagas; men deruti, likaså litet som det var anmärkt af revisorerna,
säges ej att alla sådana afskrifningar skola, innan de
verkställas, underställas R. St:s granskning. Om man i afseende
på statsmedlen, och dessa äro obestridligen statsmedel, vill ali afskrifningar
skola underställas R. St:s granskning, emedan de äro
Svenska folkets ombud, så bör det väl ske med alla medel.
Hr von Rosen: Jag är skyldig att rätta ett misstag, som
jag begick då jag åberopade ett exempel, der R. St. skulle hafva
begärt en afskrifning och K. M. deröfver yttrat Sig. Förliå1-  landet var ej alldeles så, ty det var fråga om eli län som någon
motionär begärde skulle få utgå ur manufaktur-diskontens räkenskaper,
hvilket äfven blef af R. St. beviljadt. För öfrigt känner
jag ej om något annat exempel finnes derpå, alt R. St. inblandat
sig i afskrifningsfrågor; men i hufvudsaken får jag nämna, i likhet
med hvad redan är yttradt; alt kammarrätten beviljar afskrifning
pä statens medel, och jag tror ej att det föredrages K.
M., om icke någon klagar deröfver. Hvad särskildt denna fond
beträffar, så har praxis varit, att K. M. bifallit eller afslagit dessa
afskrifningar, enl. de grunder som corona.colhra hvarje gång
framställt. Med ett ord dessa frågor förekomma aldrig omedelbart
hos K. M., förr än någon annnan auktoritet deröfver först
Den 13 Maj.
571
yl traf sig. Jag vill ej här inblanda om dessa medel äro Statens
eller bankens; det är likgiltigt. Här är blott frågan om dea
större nyttan; antingen R. St. böra bevilja afskrifningar eller
K. M. bör göra det. Jag upprepar livad jag nyss i detta hänseende
yttrat, att jag för min del tror, att ämnet blir bättre utredt
och mera rättvist bebandladt när K. M. besluter deröfver,
än när hvarje särskild afskrifning skall underställas R. St. K. Alis
beslut blifver för deni sorn bilrädt det åtföljdt af ansvar; icke så
R. Sl:s beslut. Jag tror icke att vi kunna beklaga oss öfver
orättvist beviljade afskrifningar å K. M:s sida; åtminstone hatjag
icke sett några anmärkntr deremot hittills, oell tror ej heller
att det framdeles blifver skäl dertill.
Huru än dermed må vara, bär är ej fråga om dispositionsrätten
af medlen, hvilken hittills varit orubbad, och hvilken jag
anser äfven böra blifva det; utan här är fråga 0111 alt det ej är
bestämdt föreskrifvit örn K. M. eller comm.colbm skola bevilja
afskrifningarne och pä hvad grunder. Det är derföre Olsk. inkommit
roed detta förslag, för att få delta förhållande bestämdt;
hvarföre jag ock yrkar bifall till betänk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: För min del får
jag yttra, att jag ej anser del vara lämpligt, att R. St. till sig taga
beslutande öfver ifrågavar. afskrifningar, derföre att i dessa
fall, såsom vid afskrifning af skulder till diskonlerne, den mellan-auktoritet
ej förefinnes, som skulle pröfva dessa saker, nemi.
BankoUtsk. Detta Utsk:s räkenskaps-afdelning genomser äfven
diskonternas räkenskaper, dervid afdelningen till granskning och
noggrann pröfning företager ej blott de anmärkn:r, som af föreg:de
revisorer kunnat blifva gjorda, utan äfven de anmärkn:s-anledn:r
den sjelf förefunnit. Alla dessa anmärkn:r blifva sedermera utaf
afchn BankoUtsk. underställda, hvilket deröfver afgifver sitt betänk.
och inlemnar det till R. St:s bifall. Alen bär kan delta
icke alls tillämpas, emedan, som redan upplyst blifvit, manufakturdiskonten
äger, utom ett af banken bevil jad l kreditiv, en ej obetydlig
sig sjelf tillhörig fond, hvaraf jemväl dess medel för belänings-rörelsen
utgå. Att. nu till R. St. taga afskrifningsrätten
från coniin.-collini kan ej vara tjenlig!, och ali, å en annan sida
just gifva densamma till kammarrätten, anser jag ej heller
lämpligt, af de skäl som Hr von Hartmansdorff anfört emot svårigheterna
eller snart sagdt omöjligheten, att uppgöra ett reglemente
för en sådan sak som afskrifning af diskont-skulder. Om
de, som förvalta eli statens räkenskapsverk, vilja taga detta kall
så, som för slentrianen och fredande från juridiskt ansvar är sä
beqvämt, alt de blott se på formen, ej på saken, då kunde det
så vara, då kunde man i vissa kategorier uppställa når afskrifningar
lingö ske, i andra åter der det ej kunde få ske; men dervid
skulle ofta den högsta orättvisa komma att begås. Hvad diskontverken
beträffar t. ex., så se de till ali pä allt möjligt sätt
befrämja verkens bästa, hvilket ofta kan göras, och äfven göres,
derigenom att accorder uppgöras om förlängd afbetalningstid, ef
-
572
Den 13 Maj.
tergift å räntan m. ra., med så väl låntagare som kautionisler,
hvarigenom dock något vinnes, i st. f. att eljest allt hade gått
förloradt, om man velat gå rältegångsvägen. Sådant kan man
ej reglementera om, men de som skola sköta och sig vårda om
en inrättnings bästa, de kunna ganska väl derom bestämma.
Om nu R. o. Ad. eller R, St. bifalla hvad StatsUtsk. här
föreslagit, så kan mycket väl en föreskrift på grund deraf så
ställas, att det öfverläles till ccmm.colhra att bestämma om dessa
afskrifningar, då de gå till ett visst ringare belopp, colhra då,
med alla möjliga skäl för och emot saken, inkommer lill K. M.
med sitt yttrande deröfver; och att i alla fall dervid bifogas de
till manufaktur-diskontens revision utsedde revisorernes yttrande
öfver afskrifningsfrågan. Då har saken, i min tanke, blifvit på
ett lämpligt sätt afgjord, och man har ej för formen idéer och
principer, härpå ej lämpliga, förstört sjelfva ändamålet och gagnet.
Jag tillstyrker bifall till SlalsUtsk:s förslag.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Jag befinner mig vid
detta tillfälle i den nog besynnerliga belägenhet, att godkänna en
stor del af hvad Hr von Rosen anfört, utan alt likväl med honom
kunna instämma i den slutsats hvartill han kommit, och att
på samma gång med Hr von Hartmansdorff öfverensstämma hvad
angår det resultat lian först yrkade, utan att likväl kunna med
honom dela öfvertygelse i afseende på det resonnement, som hos
honom föranledt berörde tanka. Hr von Rosen synes mig nemi.
hafva alldeles rätt i del förklarande, att afskrifningen mycket lämpligare
och troligen med mera rättvisa göres, af K. M. än af R.
St. Den vidlyftighet, hvartill det, midt under riksdagsgöromålen,
pröfningen och besluten rörande alla ifrågakommande afskrifningar,
ofelbart skulle leda, kan jag ej på något sätt anse
uppvägd af behaget för R. St. att sjelfve taga om händer dessa
bestyr; hvilket alltså förefaller mig hvarken gagneligt eller önskvärdt.
Att emedlertid R. St. skulle begära hos K. M. utfärdandet
af bestämda reglementariska föreskrifter, innefattande de grunder,
som vid afskrifning» beviljande borde tillämpas, det anser
jag likaledes ganska otjenligt; helst Utsk., vid afgifvandet af sin
hemställan, vitsordat att ”den grund, som vid afskrifvandet af
nämnde diskonts fordringar bör iakttagas, visserligen blifvit uppgifven
uti anfördt K. bref”, ehuru Utsk. tillägger, alt ”den sålunda
stadgade grund likväl ej synes äga tillfyllestgörande bestämdhet
och tillämplighet, särdeles vid förekommande frågor om
afskrifning för ännu lefvande gäldenärer”. Jag måste då gå tillbaka
till det nyss åberopade K. brefvet af d. 1 Okt. 1817, hvaruti
det befinnes, alt K. M. ansett såsom anledn. till bifall för afskrifning
böra antagas det fordringarne ägdes, dels uti aflidne
personers sterbhus, dels hos personer som ”lefde vid hög ålder
och i torftiga omständigheter utan sannolik utsigt alt något ärfva
eller förvärfva”. Månne icke just dessa af K. M. redan utfärdade
föreskrifter innefatta allt hvad billigheten kan såsom vilkor
för afskrifningsfrågors beviljande lämpligen kräfva? Vore det väl
-
Den 13 Maj.
573
betänkt handladt, vore det väl önskligt, att ett reglemente utfärdades,
som skulle ännu hårdare binda K. M:s beslutanderätt i afseende
på hvarje särskild förekommande afskrifnings-ansökning?
Månne det ej vore bra myckel bättre alt comm.colhra finge komma
in till K. M. med sin lind. hemställan i hvar och en dylik
väckt fråga, hvarefter K. M. deröfver fattade Dess beslut, på sätt
som hittills skett? För min del är svaret härå icke tveksamt.
För all med största trygghet ernå det resultat jag anser vara
rättast, hade visserligen ett afslag lill förevar, punkt varit af nöden;
men då samtlige de talare, som ej önskat bifall, begärtåterrerniss,
så torde jag ej böra, till meningarnes splittring, skilja mig
derifrån, anhållandes således det Utsk. ville taga dessa mina vördsamma
anmärkn:r i benäget öfvervägande.
Hr Rosenblad: Jag ber alt få fästa uppmärksamheten derpå
all, ehuru Frih. Cederström har ansett det K. brefvet af d.
1 Octob. 1817 vara fullständigt, i afseende på de omständigheter,
som böra innefattas i eli reglemente sådant som det Utsk.
nu tillstyrkt; så är della bref dock ej fullständigt, ty der fattas
en kategori, just den kinkigaste kanhända i detta fall, den ofta
förekommande och dock ej i det K. brefvet ens nämnda kategorien,
då man saknar styrkt bevis på huruvida en utrikes sedan
lång tid vistande, t. ex. förrymd gäldenär är död eller fortfarande
i nöd stadd; emedan der slår ”hvilka antingen atlidit eller
ock, inom eller utom riket, lefde vid hög ålder och i torftiga
omständigheter”. Jag vill blott i detta afseende nämna att sådana
exempel verkligen funnits. Om man då äfven skulle kunna
med den största sannolikhet förmoda att en sådan person är död,
och icke kan få någon kännedom om någon tillgänglig, sederme
ra
förvärfvad tillgång; så kan dock efter del K. brefvet ensamt
ej någon afskrifning ske, men K. M. kan ändock bevilja den,
enär Han ej kan anses bunden af det K. brefvet. Comm.colhm,
så vida jag vet, har icke på eget bevåg någonsin afskrifvit något
annat än någon straffränta, när derigenom kapitalet kunnat erhållas,
och detta högst sällan, utan eljest alltid underställt det
till K. M., som, på sätt Utsk. omförmäler, derefter först alltid
hört juslitie-kanslers-embetet, innan Han beviljat afskrifning. Jag
skulle derföre visst tro, alt ett reglemente är öfverflödigt, och att
det ganska väl kan fortfarande tillgå som hittills, alt det öfverlemnas
lill K. M. att härom besluta; men om man skulle anse det
mera lugnande för sitt eget samvete att få ett reglemente, så ser
jag visserligen icke något hinder uti att bifalla Utsk:s förevar, förslag.
Det är nemi. klart, att om ett dylikt förslag till K. M. afgifves,
så kommer K. M. att deröfver höra vederbör, auktoriteter,
hvaribland äfven troligen K. kammarrätten innan det stadfästas.
Hr Printzensköld: Vid ett föreg:de tillfälle under den
na
riksdag har jag yttrat mina belänkligligheter emot ett beständigt
reglementerande, enär man derigenom inkommer uti en labyrint,
hvarutur man med möda kan leta sig till utgången. Så
tror jag äfven att här blefve händelsen, ty man måste komma
574
Den 13 M a j.
ihåg, att uti en låneanstalt af så vidsträckt natur, som den ifrågavar.
, förekomma mångfaldiga förhållanden af olikartad beskaffenhet;
hvilka göra det alldeles omöjligt, att i ett reglemente upplaga
alla de särskilda fall som kunna föranleda lill afskrifning af
större eller mindre delar af de lån, som blifvit ullemnade. Följden
skulle blifva, att när fall inträffade då man vore oviss huruvida
afskrifning borde och kunde äga rum eller ej, man måste
vända sig till den myndighet, som utfärdat reglementet, och som
således ensamt är berättigad att förklara detsamma, nemi. Regeringen.
Vöre det då ej vida bättre alt ål det embetsverk, hvarunder
låneanslallen lyder, öfverlemna att med yttersta sorgfällighet
pröfva hvarje särskildt fall vid afskrifningar, och att sedermera
inför K. M. derom framställa sina åsigter med hemställan
om lånebeloppets afskrifning. Derigenom kan ingen anledn. uppstå
lill klander af auktoriteternas åtgärder, all hafva möjligen förbisett
reglementets föreskrifter eller ock underlåtit att vidtaga nödiga
åtgärder i öfverensstämmelse med de föreskrifter som reglementet
förmenas innehålla, men som det i verkligheten saknar.
Jag kan alltså för min del ej annat än tillstyrka afslag å
ifrågavar. punkt, öfvertygad som jag är, alt det sätt, hvarpå afskrilningsfrågorna
hittills varit behandlade, har varit det rikligaste
och mest ändamålsenliga.
Hr Aminoff, Johan Fredr.: Sedan en del talare yrkat
afslag uti förevar, ämne, en del återremiss, och en del bifall till
Uisk:s betänk., anser jag mig skyldig, såsom varande en bland
1847 års revisorer, förklara, att det icke var utan giltiga orsaker
oell till vinnande af god ordning samt likstämmighet med
öfriga förvaltande verk, som revisorerne föreslogo, det bestämda
föreskrifter måtte utfärdas med afseende på frågor om afskrifning
af manufakturdiskontens lånefordringar, äfvensom de grunder som
vid dylika afskrifningars beviljande borde tillämpas, helst det var
revisorerne bekant, att pröfningen och afgörandet af afskrifningen
icke var tydligen bestämd, huruvida den tillhörde colhm eller
K. M. ensamt, hvaraf ock inträffat, att colhm gjort afskrifningar
på egen hand, och således på lättare grunder, än om
denna åtgärd, efter granskning af R. St:s revisorer och deras anmälan
till R. St. blefve af Ständerne pröfvade, i likhet med hvad
för de öfrige medel, som af staten och banken förskjutas, är föreskrifvet.
Nu inträffar det märkvärdiga förhållande med det af R. St.
lemnade bidrag till manufakturdiskont-lånerörelsen, att förvaltningen
af dessa medel först granskas af dertill af K. M. utsedde
särskilda revisorer, och sedan af R. Sl:s revisorer, något som med
de öfrige förvaltande verken ej är händelsen, hvarföre ock R.
St:s revisorer ansett sig böra fästa mindre afseende å de beviljade
afskrifningarne, än å de coll. åliggande öfriga förpligtelser,
troende R. St:s revisorer sig icke böra gå längre, för det närvar.,
än att yrka, det bestämda föreskrifter måtte uti ifrågavar. ärende
varda af K. M. utfärdade och vederbörligen kungjorde, hvilken
Den 13 Maj.
575
sednare åsigt äfven blifvit gällande inom StatsUlsk. Med stöd
häraf, jemte hvad jag i ämnet anfört, tillstyrker jag bifall lill
Utsk:s betänk, uti denna del.
Hr Rosenblad: Jag måste förmodligen hafva orätt uppfattadt
den siste värde talarens yttrande, enär jag fattade hans mening
vara, alt det ej vore utan giltiga anledntr som R. St:s revisorer
gjort ifrågavar. framställning. Det tycktes af den värde
talarens yttrande, afl någon anledn. förefunnes dertill, att R. St:s
revisorers granskningsrätt vore på något sätt inskränkt, derigenom
att K. revisorer förut granskat verkets förvaltning och räkenskaper;
och det tycktes lika som tillkännagifva, alt de vid förekommande
afskrifningar funnit vissa mindre behöriga, och att
de derföre ansett af nöden påkalladt att föreslå en förändring i
hvad som sker. Om så bade varit, så vore det å de redogörande
embetsmännens sida en rättvis fordran att de casus uppgifvits,
i hvilka comm.coll:m tillstyrkt och derigenom föranledt K.
M:s bifall till några mindre behöriga afskrifningar; öfver hvilka
anmärknn' de dä, liksom i andra fall, ägt alt sig förklara.
R. St:s revisorers granskningsrätt är lika oinskränkt öfver
manufakturdiskonten som öfver alla de andra statens verk de
granska, endast bunden af deras instruktion; så att de kunna
oinskränkt göra hvilka anmärkn:r de än behaga, och icke är denna
anmärkn:s-rätt i ringaste mån inskränkt deraf, att K. revisorer
förut granskat räkenskaper och förvaltning. Tvärtom, då dessa
vanligtvis utses bland utmärkt räkenskapskunnige män; så
bör deras granskning väl vara af en ganska stor nytta och ledning
för R. St:s revisorer, utan alt dock i något afseende förhindra
deras oinskränkta rätt, att inom den i ringaste mån anse
sig bundna i afseende på de anmärkntr, som de kunna finna sig
föranlåtna att göra.
Hr von Hartmansdorff: Huru långt vi än äro komne i
granskningsväg, hafva vi dock ej ännu kommit derhän, att vi
hafva, såsom Hr Rosenblad förmält, kungliga revisorer. Men
jag önskar egentligen alt vi ej måtte inlåta oss uti så många specialiteter,
som dem, hvari den siste inledt oss. Vi skulle då, i
ett ämne hvarom meningarne äro så delade som i detta fall,
komma för vida. Vore det icke bäst att betänk, blefve återremitteradt,
så att vi finge öfvergå till något annat ämne.
Hr Aminoff: Då nu flere talare yrkat återremiss af ifrågavar.
punkt; vill jag ej motsätta mig densamma, synnerligen om
derigenom kan vinnas den rättelse, att R. St:s revisorer hädanefter
åläggas att ensamt granska manufaktur-diskontens lånerörelse-handlingar,
äfvensom att för R. St. anmäla till afskrifning sådane
fordringar, hvartill revisorerne anse sig befogade. Och torde
StatsUlsk. i sammanhang härmed fästa en särdeles behöflig
uppmärksamhet på den mer än för högt beräknade lagsökningsprovisionens
erläggande lill manufakturdiskontens ombudsman, ut
-
576
Den 13 Maj.
görande ej mindre än två procent af kapitalet, hvarom nästföljande
utlåt, lemnar närmare upplysning.
Frih. Cederström: Mig synes, i anseende till den begagnade
ordalydelsen, det vara alldeles klart, att revisorerne bestämdt
uttalat det de ”icke funnit något att erinia emot giltigheten
af de skäl, på grund hvaraf åtskillige i dessa räkenskaper
lia la ii cera de äldre fordringar” — — ”under revisions-åren lått
afskrifvas”. Då ett så ovilkorlig! förklarande i detta hänseende är
officiell afgifvet, kan jag ingalunda inse det någon dylik omständighet
med den här nyligen blifvit omnämnd, kan antagas ligga
till grund för revisorernas hemställan. Har nian dessutom, i likhet
med Hr Aminoff, den öfvertygelse, alt R. St. böra reservera
sig sjelfve beslutanderätten öfver ifrågavar. medel; då måtte det
i högsta grad synas otjenlig! att genom en sådan skrifvelse, som
den härstädes tillstyrkt är, helt och hållet åt K. M. öfverlemna,
att efter behag reglementera i ämuet. Ty anmärkas mäste huruledes
det ej är hegardt att K. M. måtte till R. Sits godkännande,
vid nästa eller kommande riksdag, framställa förslag i ämnet, ulan
här är helt enkelt den anhållan framställd, att K. M. i nåder
täcktes ”fastställa” och ”behörigen kungöra” ett reglemente i berörde
ärende. På sådant sätt, om delta nu af R. St. gillas, skulle
de ju med detsamma hafva alldeles frångifvit sig dispositionsrätten
öfver medlen på ett mycket påtagligare och bestämdare
sätt än någonsin tillförene.
Utgående ur denna synpunkt, synes man sålunda nödvändigt
böra önska en återremiss. Jag har i det föregtde förklarat,
hvarföre jag anser det af Hr von Rosen åsyftade resultat i lika
grad böra leda till enahanda yrkande. Det är utur denna synpunkt
jag deri instämt. Må comm.colhm för hvarje inträffande
fall aflåta sin mening, må K. M. deröfver besluta, Dess rådgifvare
blifva för besluten lagligen ansvarige, hvarefter R. St. i sista
handen äga att utöfva sin controllerande granskningsrätt; detta
förfarande, hvilket nu iakttages, är, efter mitt begrepp, ojemförligt
att föredraga framför hvarje annat, här föreslaget; hvadan jag
skulle önska att derutinnan icke vidtoges någon förändring.
Comm.collegii framställning om dessa frågors rätta behandlingssätt,
synes mig fullkomligt tillfredsställande. Varande dermed
liktänkande, anhåller jag alltså vördsamt att få hänvisa till hvad
i utlåt. pag. 12 derom finnes anfördt. Bibehålles det nuvar. sättet,
så lärer man ej behöfva befara det ju nämnde colhm, som
aflåtit berörde hemställan, jemväl sedermera vid handläggningen
af dylika frågor följer den procedur det sjelft ansett tjenligast
och önskat få fastställd till beständigt rättesnöre. I denna anda
hade jag naturligtvis frän början helst velat begära afslag på
detta betänk., som endast aflägsnar från raålet; men jag dristade
icke förra gången jag hade ordet, att ensam och allena påyrka
denna utgång, utan förenade mig med återremittenterne. Nu
deremot, sedan en annan ledamot framträdt med begäran om afslag,
Den 13 Maj.
577
slag, linner jag mig föranläten att deruti instämma. Skulle dock
detta resultat ej kunna vinnas, så önskar jag ålerremiss, men
framförallt, att man ej måtte bifalla punkten sådan den är.
Dä nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
hvad StatsUtsk. i den förevar. 2:dra punkten tillstyrkt, ropades
starka nej, blandade med ja; hvarefter Hr Landtm, hemställde,
om R. o. Ad. ansåge de vid denna punkt gjorde anmärkntr
föranleda till återremiss, samt, sedan denna propos. blifvit besvarad
med starka ja, jemte åtskilliga nej, förklarade, det han funnit
att ja härvid öfverröstal nej.
3:dje punkten, ang:de den cvmmerce-rädet J- .4. Leijonmark
vid af skedstagandet tillerkända pension.
Hvad Utsk. i denna punkt hemställt, blef af R. o. Ad.
bifallet.
4:de punkten, ang:de det förre direktören vid tecknologiska
institutet G. M. Schwartz tillagda årliga understöd.
Denna punkt ansågs icke erfordra någon åtgärd.
5:te punkten, ang:de gamla och nya ull-diskont-fonder nes
sammanslagning-, 6:te punkten, ang:de ett oredovisadt förskott
till anskaffande af några band- och strumpslolar från Tyskland;
7:de punkten, ang:de extra licent- samt tull- och beslagsmedels
ingående till statsverket; 8:de punken, ang-.de användandet
af den, under benämning af Eskilstuna fristads medel.
, bokförda fond; 9:de punkten, ang:de utgifne lån utaf
manufaktur-, tull- och beslags- samt Eskilstuna fristadsmedlen.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt och
yttrat.
10:de punkten, ang:de redovisningen för det till instrumenter
och böcker m. m. för navigations-skolorne beviljade
särskildta anslag.
Denna punkt ansågs icke föranleda till någon åtgärd.
litte punkten, ang:de säkerheten för ett af manufakturdiskont-fonden
Eskilstuna fristad beviljadt lån.
R. o. Ad. biföll Ulskts i denna punkt gjorda hemställan.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskts d. 9 och 10 dennes
på bordet lagda utlät. N:o 162, i auledn. af väckt fråga om nedsättning
af räntan och förläugning af äterbetalningstiden för lån
utaf manufaklur-diskont-fonden.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulsktn inkomne
mern., utlåttn och betänkm, nemi. från
4 H. 37
578
Den 13 Maj.
Constitutions-Utskottet:
N:o 8, ang-.de elt Slåmls ålerreroiss A mein. N:o 5, rör:de
tillägg lill 72 § Reg.F.;
N:o 9, ananie PresteSl:s återremiss af den de! af mern. N:o
4, som löser åtskilliga af enskilde riksdagsmän väckta, men af
Consl.Utsk. underkända anmärk:s-aniedn:r;
IN:o 10, ang:de af komminister 1*. J. Hallen anmäld anmärkms-anledn.
, rör:de beviljad förhöjd tjensteårs-beräkning för
en af dupplikaulerne vid S:t Clara lägre lärdomsskola;
N:o 11, i anledn. af SutsUtsk:s anmärkn., ang:de en åtgärd
i afseende å vakansbesparingen af sekreterare-lönen i just.canslersexpedilionen
vid denna tjensts sednaste ledighet;
Sta t s- U t sk o t te t:
N:o 164, i anledn. af K. M:s nåd. propos., om upphörande
af s. k. liggetids- och nådårs-bespai ingar vid tillträden af embeten
och tjenster på rikets stat, samt om årliga anslag lill arméens och
civilstatens pensionskassor och amiralilets-krigsmans-kassan, såsom
ersättning för de inkomster dessa kassor al nämnda besparingar
ål njuta;
N:o 165, i anledn. af väckt motion, angtde rättighet för assessoren
J. A. Törneman, alt ä allmänna indragningsstaten bibehålla
sin, i egenskap af kommissarie i del numera upphörda revisions-kontoret
för allmänna magasins-äreudenas utredning iunehafda
lön;
Stats- samt Allm. Besv.- o. E k on.U t sko l len :
IN:o 9, i anledn. af väckt fråga om båtsmanshållels indragning
eller förminskning;
N:o 10, i anledn. af väckt motion om reglering och jemkning
af roteringsskyldighelen å Gottland;
N:o 11, i anledn. af väckt fråga om bestämmande af premier
för dem, som anställa försök att bereda socker af potatis;
N:o 12, i anledn. af väckt fråga om bälsmans-beklädnadens
öfvertagande af Kronan emot en viss afgift af rust- och rotehållare;
IN:o
13, i anledn. af väckt fråga om anslag till inrättande af
ett folkskole-lärare-seminarium i Piteå;
Bevillnings-Ulskottet:
N:o 12, ang:de städernes salu accis;
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 79, i anledn. af väckt motion om befrielse för R. Sl:s
just.orabudsman frän åliggandet att deltaga i lagberedningens förhandlingar;
N:o
80, i anledn. af väckt motion om ändring i K. förordmn
d. 27 April 1846, angule kolhandeln;
N:o 81, i anledn. af väckt fråga om förändring af vissa föreskrifter
uti iuqvarlerings-orduiugen för städerne utom Slockholm
;
Den 13 Maj.
570
N:o 82, i anledn. af väckt motion om embets- och tjenste
mäns räll lill lön linder tjenstledighet;
i\’:o 83, i anledn. af viiekt motion om bestämmande af minimi-beloppet
för lecknings-summa lill hypoteks-förening å ön
Gulllanil lill 300.000 r:dr;
IN:o 84, i anledn. af väckt motion om rättighet för rikets
stapelsläder att, utan föregången lullbehandling å inloppsorten, fä
omlasta och hemföra sina med skeppslägenhet till annuan stapelstad
inkomne tull hara varor; samt
N:o 85, i anledn. af väckt motion om anskaffande af skyldigheten
för rotehållare all inställa sig vid rolerings-liqvidalionsmölen
m. m.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr. från
de öfriite RiksSun, nemi. frän PresteSt. af d. 29 sisth April samt
d. 2, 3, 6, 9 och 10 dennes, samt frän Borgare- och BondeStin
af förenämnde dagar i innevar. månad.
H. B. o. Ad. åtskildes kl. £ till 3 c. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 15 Maj 1848.
Plenum kl. ö e. m.
Justerades 8 prot.utdr. för d. 13 och pleni-prot. för d. 6
dennes f. m.
Upplästes ett af Frih. Fleetwood, Fredr. Ulr. Miles,
inlemnadt så lydande meni.;
Ödmjukeligen får jag anhålla alt med bibehållande af min
riksdagsmannarätt få afsäga mig äran all vata ledamot af Ekon.-  Ulsk.
R. o. Ad. biföll denna anhållan; hvarefter Ilr Gr. o.
Land Int. anmodade Hrr Electorer, att sammanträda till val af
eu ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Uisk. efter Frih. Fleetwood.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Silfverstolpe,
Fredr. Otto, anmält sig af sjukdom vara hindrad att bestrida
sin befattning såsom Elector, och derföre anhållit att få afsaga
sig denna befallning, men likväl blifva bibehållen vid sin riks
37*
-
580
Den 15 Maj.
dagsmannarålt: och lemnade R. o. Ad. jemväl härtill sitt samtycke,
i anledn. hvaraf Hrr Bankmän af Hr Landtm, anmodades
att utse en Elector i ledigheten efter Hr Silfverstolpe.
Företogs val af en Bänkman inom 1 ista Bänkm:s-afd:n efter
N:o 25. Gr. Wachlmeister, Hans Gabriel Trolle; och befanns,
vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 66. Gr. Sparre till Söfdeborg, Claes Robert, med 5 röster.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om icke, sedan numera
samtliga RiksSl:n fattat sina till en del skiljaktiga beslut ruride
regleringen af utgiflerne under riksstatens hufvudtillar, samt följaktligen
behof af förstärkt StatsUtsk. snart torde inträffa, R. o.
Ad. behagade dertill välja ledamöter nästa Thorsdags e. m., hvilket
bifölls.
Efter sedermera gjord framställning derom, att R. o. Ad.
under föreg:de riksdagar vid detta val, jemte de enl. grundlagens
föreskrift erforderlige 21 ordinarie ledamöter utsett 15 suppleanter,
men alt anledn., hvarföre ett så stort antal suppleanter blifril
valt, syntes hafva varit, att valförrättningen ägt rum, dä ännu
en längre tid af riksdagen ansetts återstå, än nu vore att beräkna,
hemställde Hr Landtm., att nu endast 9 suppleanter måtte
blifva utsedde, och då R. o. Ad. äfven härtill lemnade sitt bifall,
erinrade Hr Landtm, att till följe häraf hvarje vallista jemlikt
33 § Ridd.Ordn. borde innehålla 30 namn.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s d. 9 och 10 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 43, i anledn. af väckt motion om
förändring af 5 cap. 12 § Jorda-balken, ang:de tiden för afträdande
af i börd dömd fastighet.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 9 och 10 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 44, i anledn. af gjorde anmärkn:r emot Ulsk:s betänk.
N:o 27, öfver K. M:s nåd. propos. med förslag till lag för
aktie-bolag.
Härvid upplyste underl. Ridd.-se krelerare, på förfrågan
af Frih. Palmstjerna, Carl Otto, att någon underrättelse
om pröfningen af ifiågavar. utlåt, hos PresteSt. ännu icke erhållits,
men alt, enl. ankomne prot.utdr., BorgareSt. godkänt förslaget
till lag för aktie-bolag enl. betänk. N:o 27 med tillägg af
ett nytt mom. i 10 § enl. utlåt. N:o 44, samt BondeSt. vidblifvit
sitt förut i ämnet fattade beslut och afslagit det af Ulsk.
föreslagna tillägg af ett uytt mom. i lagförslagets 10 §.
Frih. Palmstjerna: Jag skulle högeligen önskat att kunna
instämma i det beslut BorgareSt. fattat i denna vigtiga och maktpåliggande
fråga, men vid genomläsandet af detta lagförslag, finner
jag detsamma icke motsvara hvad man af ett sådant äger
Den 15 Maj.
581
rätt förvänta. Det är nemi., enl. min öfvertygelse, på ett och
annat ställe ofullständigt och otydligt, och deremot på andra vidlyftigare
än nödvändigt är. Det är nemi. otydligt i en vigtig
punkt, som förekommer i § 8 af K. M:s nåd. förslag, der det
heter: ”alla skriftliga afhandlingar, som bolagsstyrelsen för bolaget
ingår, skola undertecknas å bolagets vägnar”. Derefter föreskrifves
hvad äfventyr styrelsen är underkastad om detta icke
ordagrannt iakttages. Men deremot saknas hvad jag anser såsom
hufvudsak, eller stadgande om bolagets ansvarighet för de förbindelser
hvaruti syreisen ingår. Vidare sägs i 9:de § att medlemmar
af styrelsen eller bolaget, som deltaga uti något emot nämnde
9 § stridande beslut, skola en för alla och alla för en ansvara
för återbäring af hvad för mycket utdelt blifvit. Men deremot
står det icke taladt om huruvida öfrige delägare i bolaget,
som ej i det lagslridiga beslutet deltagit, men ändock fält utdelning
jemväl skola återbära detsamma? För min del tror jag att
när det ena står i lagen bör äfven det andra stå der. Det är
tvenne hufvudsakliga omständigheter, som saknas i denna lag och
som hindrar mig från all votera för densamma. Hvad för öfrigt
sjelfva styliseringen angår, så är den liksom flera andra lagförslag,
som under de sedrtasle 15 åren utkommit, temmeligen myckel
full af sådana meningar, som enl. min tanka egentligen icke
borde linnas der. Körande l:sta § yttrades af Hr Gr. Lagerbjelke,
då frågan förra gången här förevar, den anmärkn., att der
stadgas något som skulle åligga Konungen. Utsk. bar teraligen
lätt öfverhalkat denna omständighet och återskickat lagförslaget i
oförändrad! skick; men de skäl som Utsk. anfört kan jag icke
antaga såsom goda. Det står nemi. uti l:sla §: ”Konungen pröfvar
bolasrs-ordningens öfverensstämmande med denna lag”; Utsk.
säger att lagen bör omtala hvaruti Konungens pröfningsrätt egentligen
består och att deruti bör utsättas att Konungen kan föreskrifva
andra vilkor och stadganden än dem lagen innehåller.
Det är ganska riktigt, men att Konungen skall pröfva bolagsreglornas
öfverensstämmelse med denna lag är ett stadgande som
på intet vis är behöfligt. Lagen bör, enl. min tanka endast innefatta
ett stadgande derom att del på Konungen ankommer att
pröfva om och huruvida med afseende på vidden och beskaffenheten
af bolagets rörelse, särskilda bestämmelser må erfordras.
2—7:de §§:ne innehålla stadganden om hvad uti bolags-ordningen
bör finnas intaget och föreskrifvet, och upprepa ord som det
varit nog om de funnits på eli enda ställe, nemi. på det sätt alt
alla dessa, under särskilde rubriker införde §§ sammanförts uti
en enda. Uti Usta § förekommer vidare tryckfel som uti ett
lagförslag icke bör förekomma. I näst sista raden förekommer
nemi. efter ordet ”lag” ett eomina, som borde stå framför detsamma.
Delta är en obetydlig omständighet, men de tvänne
första af mig gjorda anmärknrna ero däremot, enl. min öfvertygelse,
af den beskaffenhet, att jag anser mig åtminstone böra i
prot. nedlägga den meningen, att lagförslaget i dess nuvar. form
är oantagligt.
582 Den 15 Maj.
n
Hr Akerman, Fredr.: Jag instämmer visserligen med flen
siste värde talaren deruti, alt lagförslaget kunnat vara hällre och
korlare redigerad!, men pä det att man en gång ina få en lag
ang:de aktie-bolag, en lagstiftning, högeligen af behofvet påkallad,
så vida ej en mängd för fäderneslandet högst nyttiga förelag,
som endast genom aktieteckning kunna tillvägabringa*, skola
uteblifva, sä tror jag, med afseende ä frågans nnvar. ståndpunkt, att
man ej hör förkasta lagen, om man äfven skulle finna, alt ett eller
annat deri intaget stadgande, möjligen kunnat, vara kortare eller
bättre uttryckt, lifter den upplysning som lemnats, hafva tvenne
Ständ redan bifallit betänk., nemi. BondeSl. ulan att antaga
det tillägg vid 10 §:n, sorn Clsk. nu föreslagit, samt BorgareSt.
med godkännande af della tillägg. Hvad PrrsleSt. angår, sä bar
delta Ständ redan bifallit betänk. N:o 27, och det är således icke
troligt att Ståndet nu skall förändra detta sitt en gäng fattade
beslut, N:o 27, sä att ett afslag af den nåd. proposm icke lärer
kunna komma i fråga. Vid sådant förhållande neli dä alltså eli
afslag af proposm hos B. o. Ad. icke skulle hafva någon verkan,
tror jag för det II. Ståndet frågan böra inskränkas derhän, huruvida
del nn föreslagna tillägget hör antagas eller icke. 1 det afseendel
lager jag mig friheten fästa uppmärksamheten pä hvad
jag hade den äran anföra då betänk. N:o 27 här förevar, eller
jag för min del icke kunde finna, att ett sä beskaffadi stadgande
som del af Ulsk. nu föreslagna vore behöfligt, enär i 15 cap.
Handels-halkeii stadgades, alt borgenär ej häfver annan räll lill
eli bolags egendom, än den gäldenären förut hade eller såsom
orden lyda, borgenären inträder i gäldenärens stad och rätt, d.
v. s. alt lian alldeles icke kan pä det säll slöra bolagets verksamhet
sorn man befarat och genom det föreslagna tillägget velat
förekomma, men ali i fall ett dylikt stadgande bär icke vore på
sitt stalie, helst frågor om inteckning böra inlagas tili intecknings-förordningen
och icke i lagen om aktiebolag, hvilken sednare
endast handlar om vilkoren och sältet för bolags bildande,
samt deras förhållande lill tredje man. Om således några ledamöter
utaf RiksSun skulle anse stadgandet ovilkorlig! behöfligt.
för den händelse, sorn i Utsk:s betänk, omnämties, eller att olika
tolkning af lagens hud i della afseende ägt runi ibland doniarekorpscn,
sä torde dessa personer bäst kunna vinna deras önskan,
med iakttagande af lagliga former, derest de väcka särskild motion
om eli dylikt lagbuds stiftande, såsom ett tillägg lill iniecknings-förordningen.
Af likartad beskaffenhet är frågan om Iivari
mera eller mindre må kunna vid utmätning lagas i mät, så hör
lagsladganden i delia läll lill Utsöknings-balken och pä intet vis
till denna lag. .lag anhåller således alt 11. o. Ad. behagade, med
afslag ä delta betänk , bifalla LagUlsk:s betänk. N:o 27.
Gr. Sparre, Erik: .lag vill visserligen icke bestrida att, på
säll Frill. Palmstjerna påstått, anmärkn:r kunna emot förslaget
göras, men jag tror likväl icke all sä väsendlliga brister deruti
förekomma att anledn. är för R. o. Ad. att förkasta hela förslå
-
Den 15 Maj.
583
get, särdeles som, på sätt den sisle värde talaren anmärkt, en lag
ang:de aktiebolag är af allmänna rösten högeligen påkallad. Jag
skall försöka ali så godt jag kan, upplaga de anuiärknrr, som af
den förste talaren i dag blifvit framställda. Vid första § bar lian
gjort anmärkn. emot dessa orden: ”Konungen pröfvar bolagsordningens
öfverensstämmelse med denna lag”, hvilka ord lian
anser vara öfvertlödiga. För min del kan jag icke finna något
ondt deruti att ett stadgande förefinnes, som omtalar Konungens
rätt alt pröfva bolagsreglornas enlighet med lagen, då denna pröfning
naturligtvis mäste föregå bolagsreglornas stadfästande. 2:dra
till och med 7:de §§:ne innehålla föreskrifter ang:de bolagets beskaffenhet.
Jag tror icke alt emot redaktionen af dessa §§ är
något särdeles alt anmärka. Emot den 8 § har blifvit anmärkt,
all der väl föreskrifves att alla skriftliga afhandlingar som bolagsstyrelsen
för bolaget ingår, skola undertecknas å bolagets vägnar,
men alt man der saknar eli stadgande derom, huruvida bolaget
verkligen ansvarar för hvad som ä dess vägnar af styrelsen vidtages.
Men detta är ju uppenbart och visar sig sä mycket mera,
som det i 10 § stadgas, alt det endast är den del af bolagets
skulder, som öfverstiga dess tillgångar, som icke behöfva af detsamma
infrias. Vid 9 § är äfven anmärkt såsom en ofullständighel,
all der visserligen är föreskrilvet, ali de medlemmar af
styrelsen eller bolaget, sorn besluta en olaglig utdelning, skola, i
händelse af brist, ansvara för återbäring af detsamma, men att
det deremot icke finnes emtahult huruvida öfrige bolagsmän äro
underkastade sådan ålerbäringsskyldighel. Eli sådant stadgande
synes mig vara obefintligt, ty dä bolagsstyrelsen är ålagd ansvaret
för återbäringen, sä är det deras ensak alt af de öfrige söka
återfå hvad lill deni blifvit för mycket nldeldt. Hvad slutligen
angår det föreslagna tillägget vid 10 §, sä har Utsk. uti sitt förslå
lielänk. yttrat sig anse att ett sådant stadgande vore öfverflödigt och
Ulsk. har i sednare betänk, vid blifvit denna sin mening, med
tillägg, ali ett sådant stadgande i alla fall icke hade sin rälta
plats uti en lag för aktiebolag. Min öfvertygelse är också ali den
är alldeles obehöflig, enär det icke kan komma i fråga, att för
en aktieägares enskilda gäld, meddelas inteckning i bolagets fasta
egendom, alldenstund gäldenären icke äger någon viss del uti den
fasta egendom derå han erhållit uppbud. Etsk. anser äfven stadgandet
obehötligt, men det bar likväl ansett sig böra för den
händelse alt 15iksSi:n skulle vara af olika tankar, föreslå det i
delta betänk, förekommande tillägg. Af nu anförde skäl yrkar
jag deremot att R. o. Ad. malte med afsina till förevar, betänk,
antaga K. M:s uti LagUlsk:s betänk. N:o 27 intagne och förordade
förslag lill lag för aktiebolag.
Hr Printzensköld, Carl: I motsatts lill hvad de tvenne
sisla talarna yttrat, tror jag det af LagUlsk. föreslagna tillägg till
den K. propus. ang:de lag om aktiebolag vara både nyttigt och
nödvändigt. Det må vara, alt dessa talare, för sin del, anlaga
såsom otvifvelaktig!, det ingen jurist skall bevilja den ifrägaslällde
584
Den 15 Maj.
inteckningen, änskönt tillägget icke finnes; men icke ligger häruti
något bevis, alt icke många domare, hvilka väl mäste höra tili
juristernas antal, kunna med de värde talarne dela olika åsigter,
och således ej heller någon säkerhet, alt ju icke äfven misstag
kunna inträffa, helst man sett sådana hegås i mindre kinkiga fall
än detta. Alt de här komma att ske, sä vida ej lillänget antages,
svnes mig vara desto mera skäl alt befara, som icke bestridas
kan, att den, som är delägare i ett aktiebolag, verkligen rår
om så stor andel i bolagets fasta egendom, som motsvarar haus
anpart i sjelfva bolaget efter aktiebrefvets lydelse; af hvilken omständighet
domaren således, ganska ursäktligt, kan draga den slutföljd,
att han icke äger rätt, att uti holagsmaunens sålunda ägande
fastighetslott, förvägra inteckning, om den begäres. Det kan
icke vara utan vigt, att i lagen inlägga ett stadgande, som förekommer
misstag af dylik beskaffenhet, om äfven detta stadgande
lämpligare kunde hafva sin plats uti inteckningsförordningen. "Hr
Akerman har sagt, att om vid tillämpningen af denna lag behofvet
af ett sådant stadgande som del ifrågavar. skulle yppa sig, så
kunde det vara tids nog att derom framdeles väcka motion för att
få det infördt uti inteckningslagen. Men månne icke, med tillämpning
af det gamla ordspråket, att ”bättre är att förekomma än
att förckommas” det är mera klokt, ali genast stifta lagen sådan,
alt domaren icke är blottställd för misstag vid dess tillämpning,
än att uppskjuta dermed tilldess misstagen skett och skada deraf
timat? Jag är åtminstone af denna öfvertygelse; samt tilllstyrker
derföre bifall till K. M:s nåd. propos. med det tillägg, som LagUtsk.
uti förevar, betänk, tillstyrkt, hvilket tillägg man framdeles
kan om så nödigt pröfvas, till inleckningslagen öfverflytta.
Hr Akerman: Jag vill visserligen icke gå så långt som Gr.
Sparre, och säga att ingen jurist skull kunna bevilja inteckning
för enskild bolagsmans gäld uti bolagets fasta egndom, men jag
tror icke att jag säger för mycket då jag påstår, att ingen kan
göra det sora rätt förstår sin juridik. Jag har egentligen begärt
ordet i anledn. af ett yttrande af den siste värde talaren hvaraf
det vill synas, som om man uppfattat meningen af mitt förra
yttrande så, som skulle jag hafva tillrådt dem som anse det föreslagna
tillägget behöflig! att uppskjuta sitt yrkande om dess antagande
till dess erfarenheten visat huru det bär sig med den nya
författningen. Tvertom tillstyrker jag dem som så tänka, att vid
denna riksdag väcka motion derom, alt eli dylikt stadgande måtte
intagas i inteckningsförordningen rler det har siu rälta plats. Pä
sådan grund tror jag att något hinder icke möter att antaga LagUtsk:s
betänk. N:o 27 eller K. M:s nåd. propos. i oförändradt
skick, utan det föreslagna tillägget.
Hr Printzensköld: Afven om det vore möjligt att, med
begagnande af grundlagens föreskrifter genom väckandet af en
motion uti förevar, fråga få densamma handlagd af LagUlsk. och
att sedermera få beslutadt och uti intecknings-förordningen infördt
ett stadgande, som motsvarar det hvarom nu år fråga, så anser
Ken 15 Maj.
585
jag likväl en sådan omgång vara alldeles onödig. Jag kan icke
fatta behofvet af, att så strängt hålla sig vid formen, alt man
icke kan uti lagen om aktie-bolag införa ett stadgande om inteckning,
då uti Jordabalken, som egentligen icke bar med inteckningsärender
att skaffa, utan dessa lätteligen omhandlas uti Handels-
och Rällegts-balkarne, finnes intaget ett stadgande om inteckning
af återstående köpeskilling, och exempel således icke saknas,
inom lagstiftningen, på den afvikelse från formen, som här
skulle kunna inträffa. Och dä någon skada icke kan uppkomma
deraf, att det föreslagna tillägget inllyter uti den nu ifrågavar. lagen
får jag fortfarande tillstyrka bifall lill Ulsk:s sednare betänk.
Gr. Sparre: Hvad Hr Printzensköld nu anfört, synes mig
icke rättfärdiga hans yrkande att det föreslagna tillägget må inflyta
uti lagen för aktiebolag. Hr Printzensköld har medgifvit att
detta måhända icke är så nödvändigt, men han har sagt, att man
borde försöka dess verkningar och att man ju sedermera om sä
nödigt anses kunde öfverflytta stadgandet till intecknings-förordningen.
Men jag hemställer dock om det icke vore bättre alt
låta lagen nu genast innehålla hvad den rätteligen bör innehålla
och icke något annat, då det naturligtvis stöde hvar och en fritt
som sä nödigt aktar, att väcka motion om det föreslagna tilläggets
införande uti intecknings-förordningen. Jag anser mig böra
upplysa R. o. Ad. derom att bland de ämnen Lagötsk. har att
behandla, förekomma äfven frågor om förändring eller tillägg i
intecknings-förordningen. Den nu förevar, frågan kunde ju då
i sammanhang dermed behandlas, om man så finner nödigt, men
alt deremot uti en lag, som handlar om aktie-bolags stiftande, och
om bolagsmännens ansvarighet, hvarigenom domare förständigades
alt icke lemna inteckning för någon aktieägares enskilda gäld tili
bolagets fasta egendom, anser jag vara i högsta måtto olämpligt.
Då nu Frih. Raab, Adam Christian: begärde underrättelse,
huruvida de öfriga RiksStins i anledn. af förevar, utlåt, fattade
beslut voro kände, meddelade underl. Ridd.-sekreterare ånyo
den upplysning, som derom nyss blifvit leornad, hvarefter
Frih. Raab, yttrade:
Sedan jag begärt den nyss lemnade underrättelsen, fick jag
af mina grannar veta alt samma upplysning redan förut på någon
ledamots begäran blifvit meddelad. Jag anser mig derföre böra
tillkännagifva alt jag helt nyligen inkommit i salen. Hvad
nu sjelfva saken angår, så synes det mig som tre meningar här
ville göra sig gällande. Enligt den ena yrkas afslag på betänk.,
den andra går ut på alt yrka obelingadt antagande af K. M:s
nåd. propos. ulan några förändringar eller tillägg på sätt LagUtsk.
jemväl uti dess betänk. N:o 27 tillstyrkt; de som höra till
den tredje meningen vilja antaga förslaget med det tillägg Hr
Printzensköld nu förordadt och som LagUlsk. uti dess sednare
betänk. N:o 44 alternativt föreslagit. För min del anser jag hufvudfrågan
vara att få lagen antagen sådan den är, emedan en
586
Den 15 Maj.
lag i detta ämne är af största behof påkallad och om vi antaga
lagen sådan den är af K. M. föreslagen, så hafva vi full visshet
derom att densamma vid denna riksdag blifver fastställd, hvaremot
om vi antaga det föreslagna tillägget, så stannar Iva Stånd
emot två och dä förfaller frågan vid denna riksdag. Jag sluter
mig således till deras åsigt, som yrka att med afslag å LagUtsk:s
sednare betänk. R. o. Ad. mätte antaga det förslag som i betänk.
N:o 27 finnes intaget.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. biföl
le LagUtskrs utlät. N:o 44, blef denna propos. besvarad med
starka nej, blandade med ja.
Hr Gr. o. Landtm, hpmstållde sedermera, om R. o. Ad.
behagade med afslag å utlåt. N:o 44, antaga den lag om aktie
bolag,
som i K. Alis nåd. propos. blifvit föreslagen och Utsk. i
betänk. t\:o 27 tillstyrkt.
Härvid ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå II r
Landtm, tillkännagaf, det han funnit denna sednare propos. besvarad
med öfvervägande ja.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUlsk:s d. 9 och 10 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 45, i anledn. af väckt motion om förklaring
af 5 § i 16 cap. Jorda-balken, såvidt den angar uppsägning
af på arrende upplåtet hemman.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 9 och 10 dennes på bordet lagda
betänk. IV:o 46, i anledn. af väckta motioner om upphörande
eller inskränkning af underdomares skyldighet att renovera domböcker.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Genom det stadgande,
som nu finnes angtde domböckers renovation och insändande till
hofrälterna har man åtminstone den säkerheten, att ilrågavar.
handlingar finnas att tillgå pä ett ställe, i händelse de skulle förekomma
vid underdomstol. Man vet huru svårt det är för hofrälterna
att fä in domböckerna från vissa underdomare. Blefvc
nu ifrägavar. stadgande antaget, så kunde möjligen inträffa hos
tröga och tredskande domare, att hvad som till domböckerna hörde,
men icke behöfde renoveras, aldrig blefve uppsatt och således
icke ens vid underdomslolen funnes alt tillgå. Jag tror derföre
att man för att äga visshet derom, att domböckerna verkligen må
finnas i fullständigt skick att tillgå, bör med afslag ä betänk, låta
förblifva vid hvad om renovation redan stadgadt är.
Hr Cederstråle, Joli. Casimir: Hr von Hartmansdorff
har lagt mycken vigt derpå, alt renovationsskyldigheten mätte fä
qvarstå såsom en kontroll deruppå, alt domböckerne blifva uppsatte
och tillgängliga. Andra kontroller härpå böra finnas, och
dä de saker som man föreslagit skulle uteslutas åro af så ringa betydenhet
att det för framtiden icke är af någon särdeles vigt om
Den 15 Maj.
587
de åro tillgängliga eller icke, så har Utsk. på dessa skål och jemväl
med afseende derå att arbetet med renovalionen är så betungande,
att det ofta är svårt att få domböckerna inom råttan tid
färdiga, samt upptager en del af den lid domaren bättre behöfver
egna ät vigtigare åligganden, ansett sig höra tillstyrka den föreslagna
lättnaden i underdnmrarnes besvär. Jag hemställer derföre
om man icke bör bifalla betänk.
Hr Hääf, Fredr. Lennh.: Utom det skäl Hr von Hartmansdorff
redan anfört, anser jag ett annat ytterligare finnas af
icke mindre vigt. Utsk. grundar sitt tillstyrkande pä omöjligheten
för hofrätlerne att medhinna granskningen af underrättens
protokoller. Likväl lärer denna frän början afsedda och ej sällan
verkställda granskning, vara af den stora betydenhet för rättvisans
jemna skipande, alt II. St. snarare borde föreslå ett behötligt
ökande af hofrältens personal, hvars löpande göromål nu
öfverstiga dess arbetsstyrka, och af så mycket större nödvändighet
i denna lidcpunkt då vi skola lyckliga göras genom en criminallag,
hvars godtycklighet i alla hänseenden är omåttlig och i vissa
fall sträcker sig emellan 1 till 96 gånger större straff i samma
casus, och hvars tillämpning derföre borde sä myckel noggrannare
af öfverrätt skärskådas.
Hr Akerman, Fredr.: Afven jag anhåller om afslag å
förevar, betänk. Uti motiverna lill detsamma yttras, att en tillräcklig
säkerhet ligger deruti att concepl-domböckerna förvaras i
häradsrättens arkiver. Men, efter hvad jag sjelf kommit under
fund med, är det föga bevändt med dessa arkiver, särdeles när
domaren icke är försedd med eget boställe, ulan den ene domaren
bor pä ett ställe i domsagan och hans efterträdare på eli annat.
Jag har haft inventering af dylika arkiver, och funnit dem
i ett ganska ofullständigt skick. Då man nu vet, alt domrarne
pä landet, åtminstone i de större domsagorna ätt) sä öfverhopade
med göromål alt renovalionen mäste anförtros ät renskrifvare, så
skulle naturligtvis åt dem komma alt öfverlemoas att bedöma
hvilka saker och tvister vore af den vigt och beskaffenhet, alt de
borde i det renoverade exemplaret inflyta. Det vore att lemna
sä vigliga saker allt för mycket ät slumpen. Jag tror derföre
bäst vara alt underdomarne fortfarande såsom hittills må vara
skyldige att renovera domböckerna. Delta innefattar visserligen
mera besvär för dnmarne, men de äro också vida bättre lön t a än
amira embetsman och man bör väl i della, liksom i andra fall
mera se på det allmänna bästa än på en större eller mindre beqvämlighet
för domare.
Gr. Sparre, Erik: Jag får tillkännagifva att jag icke inom
Utsk. deltagit i öfverläggningen om delta betänk. Jag undandrager
mig således all ansvarighet lör detsamma. Delande de
äsigler i ämnet som af föreg:de talare blifvit yttrade, ber jag att
få tillägga, alt jag anser den föreslagna förändringen så mycket
mera öfverflödig som vi snart hafva ali förvänta en revision af
588
Den 15 Maj.
råttegångs-ordningen. Jag förenar mig således med den sisla lalaren
uli yrkande om afslag å detta betänk.
Hr Gr. o. Land lm:s härefter till bifall å LagUtsk:s förevar.
betänk, framställda propos. besvarades med slarka nej, blandade
med ja, och då vid sedermera lill afslag å delta betänk,
framställd propos., ropades slarka ja, jemte åtskilliga nej, förklarade
Hr Landtm, att lian funnit den sednare propostn besvarad
med öfvervägande ja.
Vid förnyad föredragning biföllos StatsUlsk:s nedannämnde
d. 10 dennes på bordet lagde utlåt:n:
N:o 127, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, angtde majoren
m. ra. G. Krooks ansökning om godtgörelse för mistade löneinkomster;
N:o
128, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, angtde Kronobagaren
S. Strömbergs befrielse från ådömd återbäring af beräknad
provision å brödbakning i Christianstads kronobageri; och
N:o 129, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
57, angtde indragning af hofjaklvarfvet m. m.
Föredrogs SlatsUlskts d. 10 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 130, angtde väckt motion om inlösen för statens räkning
af framlidne cancelli-rådel m. m. O. Sundels manuskript-samlingar,
eller beviljande af pension åt bans enka.
Härvid upplästes Hr biskop Hedre'ns Ulskts utlåt, bifogade
reservation, pä begäran af
Hr von Hartmansdorff, Äng., som derefter anförde t
Mig synes, dubbla skäl förefinnas för den ifrågasatte pensionens
beviljande åt enkan Sundel. Enl. min tanka böra R. St.
göra afseende, dels pä' mannens förtjensler, dels på värdet af
bans manuskript-samlingar. Såvida de kunna vinnas för statens
räkning, bör alltså något derföre betalas. Dernäst bör ihågkommas,
att literära förtjensler och historiska forskningar inom vårt
land röna ganska ringa uppmuntran. När sådana de det oaktadt
likväl förekomma, är det en uppmuntran, om än nog sentidig, i
händelse R. St. efter fornforskarens frånfälle lemnar hans behöfvande
enka en ringa pension. R. St. hafva nyligen frikostigt belönat
en historisk förtjenst utan att några manuskripter dervid
till slaten upplåtits. Hvarföre skulle man icke nu förfara på ett
liknande sätt. Af den uppläste reservationen inhcmtas, att enkan
är 64 år gammal och sjuklig. Om då R. St. bevilja henne
en pension af 250 r:dr årligen, och hon ännu lefver 8 år till,
då först utgör det belopp, bon under dessa åren fått uppbära,
2000 r:dr, eller värdet af mannens manuskripter. Dör hon förut,
såsom troligt är, så vinner staten på detta alternativ.
Frih. Tersmeden, Willi. Fredr.: Jag vill icke motsätta
mig den återremiss Hr von Hartmansdorff begärt, men får likväl
Den 15 Maj.
589
reservera mig mot hans jemförelse emellan professor Geijer och
kanslirådet Sundel.
l)å nu Hr Gr. o. Landtm, hemsliilde om R. o. Ad. ansåge
de vid StatsUtsk:s utlåt. N:o 130, gjorde anmärkmr föranleda
lill återremiss, ropades ja, jemte åtskilliga nej, hvarefter Hr
Landtm, förklarade, det han funnit ja hafva öfverrösta! nej.
Föredrogs StatsUtskis d. 10 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 131, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga om upphörande
af Invalid-inrättningen vid Ulriksdal.
Hr Norins vid delta utlåt, fogade reservation upplästes på
begäran af
Hr von Hartmansdorff, Aug., som sedermera yttrade:
Jag delar fullkomligt StatsUtsk:s åsigt, att Invalidinrättningen
må upphöra, men deremot anser jag oriktigt att Utsk. det
oaktadt vill bibehålla fonden såsom en särskild kassa. I sin reservation
har Hr Norin visat, alt om desse medel inginge lill
riksdiskont., nemi. icke blott hvad som nu är anslaget af indragne
Adelsfahneräntor ulan äfven den upplagda kassan* och i stället
ansloges ett visst årligt, mot den ärliga inkomsten svarande
belopp, kunde invalidernes underhäll fortfarande besörjas, utan alt
man behöfde hålla serskild räkning öfver fonden och särskild redogörare,
som skall aflönas. Denna fond är visserligen ringa i
jemförelse med åtskilliga andra, men såsom president i Kammarrätten
kan jag intyga, att få redogörelser finnas, hvilkas erhållande
fordrar så mycken påminnelse som den ifrågavar. Jag auhåller
om återremiss ä betänk.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag ville visserligen icke bestrida,
att, såsom Hr von Hartmansdorff yttrat, det vore enklare
alt på sätt Hr Norin i dess reservation föreslagit, lägga vantarne
på fonden för statens eller riksg:s-kont:s räkning och sedermera i
rikssiaten uppföra eli motsvarande anslag för invaliderne, men jag
skulle tro, att en sådan åtgärd blir i framtiden för invaliderne
sjelfve särdeles ofördelaktig. Jag föreställer mig nemi., alt fonderne
icke då kommer att, såsom nu är förhållandet, ärligen tillvexa.
Under loppet af de fredsår vi nu fått upplefva, har fonden
blifvit förökad och om freden ännu några år kommer alt fortfara,
skull densamma så till vexa, att efter ett blifvande krig man
skall hafva en tillräcklig fond för underhållandet af sårade krigare.
Bibehålies icke denna fond, uppstår för R. St. besväret,
att vid hvarje riksmöte bestämma beloppet af det statsanslag, som
i ersättning bör invaliderne tillkomma, och nedsättning i densamma
torde då lätteligen vara att befara. Dessutom anhåller jag,
att få fästa uppmärksamheten derpå, att K. M., såsom vilkor för
invalidinrättningens upphörande, ”förbehållit sig att de till nämde
inrättning anslagne hemmnansräntor. äfvensom invalidhusfondens
samlade kapital fortfarande och allt framgent förblifva lill
K. M. disposition, så att de af berörde räntor och kapital infly
-
590
Den 15 Maj,
tande årliga tillgångar må efter behof kunna användas till pensioner
och gratifikationer åt sådane afskedade krigsmän af såväl arméen
som flottan, hvilka enl. nu gällande föreskrifter kumle å
invalid-inrättningen intagas, samt uppkommande öfverskott tilläggas
den redan befintliga kapitalfonden,” och att 0111 icke delta vilkor
af 15. St. bifalles, det är ali förmoda det k. M. ät bela förändringen
nekar sin sanktion. Jag anhåller vördsamt, alt 1$. 0.
Ad. mätte bifalla betänk, hvilket är uppståldl fullkomligt i enlighet
med den K. propostn, deslohällre, som, etd. hvad jag redan
nämnt ett bifall lill den K. propostn förekommer del besvär, 15.
St. vid hvarje riksdag i annat fall mäste vidkännas, all bestämma
det statsanslag som invaliderna i ersättning tillkommer.
Nr von Hartmansdorff: Om, såsom Hr von Troil sagt,
k. M. gjort fondens bibehållande till vilkor för invalid-inrättningens
upphörande, synes tiel mig bättre att bifalla betänk, sådant det
är, än att inrätln. jemväl bibehållas i sitt nuvar. skick. Jag förmodar,
likväl att man i längden ledsnar vid den särskildta förvaltningen
och att det gär med den som med Lappska ecclesiaslikverkel,
att raan i framtiden öfverlemna)- henne lill riksg:s-kont.
Om det sker, förlora invaliderne lika litet derpå, som Lapparnes
undervisning förlorat på öfverlåtelse!) af dithörande medel; men
man undviker derigenom den annars erforderliga särskildta förvaltningen,
besväret dermed och kostnaden derför.
R. 0. Ad. biföll SlatsUtsk:s ifrågavar. utlåt. N:o 131.
Föredrogos och biföllos SlatsUlsk:s d. 10 dennes på bordet
lagda utlåt.
i\:o 132, i anledn. af väckt motion om pensionering af de
statens embets- och tjenstemän, hvilka till följd af vansinne eller
annan svår sjukdom, under eli års tid varit ur ständ att sina
tjenster förrätta;
N:o 133, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel, att lill länsstyrelsen öfverlemnas, för ali tillhandahållas de
församlingar, som, för beredande af arbetsförtjenst åt sina fattige,
deraf kunna komma i behof; samt
N:o 134, i anledn. af väckt motion om låneunderstöd af allmänna
medel till kustallmogen för sjöfartens befrämjande.
Föredrogs SatstUtsk:s d. 10 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 135, i anledn. af väckt motion om pregliug af en medalj öfver
allulne professoren m. m. E. G. Geijer;
Hr Lagerhjelm, Pehr: För sill afslyrkande af den ifrågavar.
motionen har Ul<k. framställ 2:ne skäl. Det ena är, att
som professor Geijers minne vore nog försäkradt åt eflerverlden,
såsom moMonären åsyftad!, så erfordrades icke den föreslagna åtgärden.
Det andra skälet är all genom motionärens förslag ändamålet
icke skulle vinnas. Så har åtminstone jag uppfattat Glsk:s
motiver. Del är visserligen sanni, alt stora mäns förtjenster icke
Den 15 Maj.
591
i någon mån förhöjas genom de medaljer eflerlefvande öfver dem
slå, men del anses som en ära för eli folk, ali hafva ägt sådana
män och jag har trott mig förmärka, alt man velat prägla
dylika medaljer icke för att bevara deras minne åt efterveilden
ulan för att ät sig sjelf bevara äran att hafva ägt dessa män.
Det synes mig icke otjenlig!, att yttra denna tacksamhet mot försynen
för utdelandet af så stora gåfvor sora snillegäfvor. Jag
säger att jag finnér del icke vara opassande, att prägla en medalj
öfver en person, som varit utmärkt häfdatecknare, en utmärkt
skald och utmärkt lärare. För öfrigt instämmer jag icke
lili motionärens förslag, att fullm. i U. St. bank borde med präglingen
taga befattningen, ulan det tillhör StatsUlsk, all härom
draga försorg. Jag anhåller om ålerremiss af betänk.
Ilr von Troil, Sam. Gust.: StatsUlsk. har uti sitt nu afgifna
betänk, i allo vistordat professor Geijers stora förljenster
om fäderneslandet, men Utsk. har för sin del icke ansett deras
värde genom motionärens förslag i någon ylteiligare måtto
förhöjas. Derjemte anhåller jag alt fä erinra Hrrme hurusom
StatsUlsk. vid innevar. riksdag, på grund af väckta motioner, föreslagit
en pension ät professor Geijers visserligen icke i nödställd
belägenhet eflerlemnade enka och jag tror, att Utsk., genom samma
sitt förslag, visat att Utsk. äfven velat att uppskatta den store
mannens förljenster. Om Utsk. tillstyrkt präglandet af en medalj
öfver professor Geijer, tror jag, att man sträckt frikosligheten
nog långt. Jag skulle tro, all det vore mindre välbetänkt, att
börja med eli prejudikat, som möjligen kan i en framlid föranleda
till beslut i enlighet med de olika partiäsigter, som vid
en riksdag kunna göra sig gällande. Jag anhåller om bifall
till betänk.
Hr Lagerhjelm: Det skulle i sanning för mig vara rätt
glädjande äfvensom fär svenska folket räll lyckligt, om det hlefve
öfverhopadt med sädane prejudikater, som det närvar. Del synes
mig. som om den siste värde talaren icke rätt uppfattat mitt yttrande.
Jag begärde icke, eller vill ens motivera en belöning åt
professor Geijer och således var icke Hr von T i oils yttrande något
svar pä mina argumenler. Jag sade nemi. att del vore en
lycka för en nation, att den hade tillfälle att för efterveilden visa
afl nationen haft sädane män.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag instämmer med
Hr Lagerhjelm derutinnan, att del vore önskligt, alt StatsUlsk.
ägde mänga prejudikaler af delta slag alt åberopa. StatsUlsk. har
ansett, att präglandet af en medalj öfver professor Geijer icke
vore något sä utmärkande minne öfver honom, sorn han förtjenade.
Vi veta nemi. hurusom i fordna tider medaljer tämligen frikostigt
präglats öfver personer, som deraf varit mer eller mindre
frrl jente och della har varit orsaken, hvarföre Utsk. icke tillstyrkte
motionen. Skulle Svenska folket uppresa eli minne öfver Geijer,
borde del beslå i något annat än en medalj och pä dessa skal yrkar
jag bifall till betänk.
592
Den 15 Maj.
Hr Ribbing, Bengt: Jag instämmer i de åsigter Hr Lagerhjelm
yttrat, men deremot kan jag icke godkänna de skäl,
Frih. Tersmeden anfört mot präglandet af en medalj öfver professor
Geijer. Jag roedgifver visserligen, att en medalj vore en
alltför ringa gärd åt hans minne, men den behöfde ej vara något
hinder för Svenska folket att på annat sått visa hans minne en
rättvis hyllning, och på denna grond yrkar jag älerremiss.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall å StatsUtsk:s förevar.
utlåt, framställda propos., besvarades med starka ja, jemte åtskilliga
nej, hvaipå Hr Landtm, förklarade, att han funnit ja
härvid hafva varit öfvervägande.
Hr Ribbing, begärde att i prot. mätte antecknas, att han
reserverade sig emot det beslut R. o. Ad. i delta ämne fattat.
Föredrogs och lades till handlingarne Exped.Utsk:s.. d. 10 dendes
på bordet lagda mern. N:o 7, i auledn. af återrmiss utaf skrifvelseförslaget
N:o 59.
Föredrogs Exp.Utskis d. 10 dennes på bordet lagda mern.
N:o 8, i auledn. af återremiss af förslaget N:o 6, till § i riksdagsbeslutet,
ang:de granskning af slatsråds-proUn.
Det återinkomne under N:o 6 afgifna förslaget till § i riksdagsbeslutet
blef härvid uppläst samt af R. o. Ad. godkändt, hvarefter
förevar, mern. N:o 8, såsom icke erfordrande vidare åtgärd
lades till handlingarne.
Föredrogos och lades till handlingarne Const.Utskrs d. 13 dennes
på bordet lagde mern.:
N:o 8, ang:de ett Stånds återremiss å mern. N:o 5, ronde
tillägg till 72 § Reg.F.; och
N:o 9, ang:de PresleSt:s återremiss af den del af mern. N:o
4, som rörer älskillige af ensiklde riksdagsmän väckte, men af
Const.Utsk. underkände anmärkms-anledmr.
Föredrogos Const.Utsk. d. 13 dennes på bordet lagde mern.:
N:o 10, ang:de en af komminister P. J. Hallén anmäld anmärkms-anledn.
, rör:de beviljad förhöjd tjensteårsberäkning för
en af dupplikanterne i St. Clarie högre lärdomsskola i Stockholm;
och
N:o 11, i anledn. af StatsUtsk:s anmärka., ang:de en åtgärd
i afseende å vakans-besparingen af sekreterarelönen i Just.-cancellers-expeditionen
vid denna tjensts seduaste ledighet.
R. o. Ad. ansåg sig böra låta bero vid hvad Utsk. i dessa
mern. yttrat.
Före
-
Den 15 Maj. 593
Föredrogs, men lades på begäran af Hrr:ne von Hohenhausen,
Carl Ludv., och Mich. Silvius, m. fl. ledamöter,
ånyo pä bordet StatsUlsk:s d. 13 dennes Irsta gången bordlagda
utlåt. N:o 164, i anledn. af K. Mrs nåd. propos. om upphörande
af s. k. liggetids och nådårsbesparingar vid tillträden af embeten
och tjenster på rikets stat, samt om årliga anslag lill arméens
och civilstatens pensionskassor och amiralitets-krigsmans-kassan,
såsom ersättning för de inkomster dessa kassor af nämnde besparingar
åtnjuta.
Föredrogs StatsUtskrs d. 13 dennes på bordet lagde utlåt.
N:o 165, i anledn. af väckt motion, angrde rättighet för assessoren
J. A. Törneman, att å allmänna indragningsstaten bibehålla sin
i egenskap af kommissarie i det numera upphörda revisions-kontoret
för allmänna magazins-ärendernas utredning, innehafde lön.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller, att någon
af Statsötsk:s närvar, ledamöter behagade upplysa, huruvida
Assessor Törneman, som är förordad till erhållande af förhöjd
pension ännu är bibehållen vid sin revisors lön i Krigs-coll.
Vid sista riksdagen erhölls den upplysning, att hans lön på sistnämnde
ställe utgjorde 800 r:dr. Man tilläde honom då ett
arfvode på indragningsstat af 426 r:dr, hvarå en tillökning nu
blifvit ifrågasatt, ehuru jag icke kan inse några skäl till en sådan
ökning. Jag erinrar mig, att vid sista riksdagen, då jag
var ledamot af StatsUtsk., hvarest denna fråga då jemväl var å
bane, man ansåg, att ett arfvode på indragningsstat jemte revisorslönen
icke vara en så ringa inkomst, att den borde ökas.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: På sätt Frih. Palmstjerna
anmärkt, var denna fråga å bane vid sista riksdag. Då
beslöts, att Törneman skulle uppföras på indragningsstat och vid
afskedstagandet uppbära ett arfvode af 466 r:dr 32 sk. Orsaken
hvarföre icke då beviljades Törneman de till honom nu anslagne
777 r:dr utan endast 466 r:dr 32 sk. var, att R. St. ansågo
hans nuvar. lön icke tillhöra ordinarie staten; men genomläses
utredningen af denna fråga, skall man finna, alt Törnemau har
sedan magasinsdirektionen, på grund af K. brefvet af 1831, indrogs,
likväl fortfarit med dessa ärender och således innehaft
sin kommissariebefatlning på indragningsstat intill denna dag.
StatsUtsk. har derföre ansett det med billighet förenligt, att då
Törneman uppnår den ålder, vid hvilken han kan komma i åtnjutande
af de honom förenade förmåner eller under år 1850,
han då må få hela kommissarielönen i pension. Hvad hans
arfvode beträffar, så har det väl icke egentligen något att skaffa
med lönen och Utsk:s tillstyrkande lyder i öfrigt sålunda: ”att
det af Rikets sednast församlade Ständer i afseende på assessoren
Törnemans pensionering meddeldte beslut, måtte på detta sätt
förändras, att Törneman berättigas, att från och med år 1850 å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 777 r:dr
4 H. 38
594
Dea 15 51 aj.
Inko, dock utan spannemålsförhöjning, med iakttagande, att, i
händelse Törneman, efter pensionens tillträdande, skulle genom
befordran till annan tjenst komma i åtnjutande af högre lön af
allmänna medel, än som dä af honom innehafves, omförmälde
å indragningsstaten anvisade belopp, må i mån deraf, minskas
eller alldeles upphöra”. Jag tror således att man bör låta bero
vid Ulsk:s förslag.
Frih. Palmstjerna: Att Törneman bibehåller sin lön på
iudragingsstat, när han engång frångår sin nuvar. befattning, kan
såvida han derjemte icke innehar någon annan lön på stat, vara
billigt, men det är icke brukligt, åtminstone har icke jag erfarit,
att vid statsregleringen pä indragningsstat uppföras afgående
tjenstemän, så långe de innehafva andra högre löner på stat.
Hvad Törneman beträffar, egde vid sisth riksdag ett dylikt förhållande
likväl rum, af det skäl, att revisorslöneu icke ansågs tillräcklig
för den tjenstebefattning han innehade och derföre tillädes
honom ytterligare 426 r:dr 32 sk. Skulle han med sin befattning
upphöra och utom de af Utsk. föreslagne 777 r:drne derjemte
få bibehålla sin revisors befattning, skulle han sålunda
tilläggas fördelar framför alla andra tjenstemän, hvilka taga afsked
från sina befattningar. Genom ett sådant förfarande skulle
möjligen kunna inträffa att vid nästa riksdag ytterligare begäres,
att Törneman må åtnjuta de 223 r:dr han innehaft under åren
1842, 1843 och 1844 såsom tillökning på de 777 r:dr honom
på magasinsfonden tillagts såsom kommissarie-lön. Jag afstyrker
således vördsamt bifall till betänk., hvarå jag yrkar
återremiss.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då denna fråga inom Utsk.
förevar, granskades der ganska noga de handligar, som med ämnet
hade gemenskap. Utsk:s samtlige ledamöter voro af den öfvertygelse,
att någon orätt skedt Törneman vid sista riksdagen
derigenom, att han då icke uppfördes till de af Kammar-rätten
föreslagna 777 r:dr på indragningsstat. Man ansåg sig derföre
pligtig, att vid denna riksdag afhjelpa denna orättvisa, så mycket
heldre som Utsk:s ledamöter hyste, sorn jag redan nämnt, den
öfvertygelse, att Törneman blifvit i sin rått förnärmad. Jag beklagar
att nu omförmälde handlingar bär icke äro att tillgå, och
att jag icke kan erinra mig deras innehåll. Det minnes jag likväl,
att utaf alla f. d. magasins-direktionens ladamöter Törneman
är den enda, som i sednare tider sysselsatt sig med den slutliga
utredningen af magasinsärenderne, emedan alla de ledamöter,
som voro uppförde på direkt:s stat genast vid direkt:s upphörande
er höllö afsked med bibehållande af de löner, som med
deras befattningar åtföljt. Vid denna tid hade Törneman 466 r:dr
i lön, befordrades kort derefter inom magasins-direkt. till högre
tjenst och undfick fullmakt derå med försäkran om åtnjutande
af alla de förmåner, som med tjensten voro förenade, samt, på
sätt jag redan haft äran upplysa, har sedermera oafbrutet fortfarit
med sin tjenstgöring. Vid sådant förhållande torde billig
-
l)en 15 Maj.
595
heten fordra, att Törneman må få åtnjuta de förmåner hvilka
under år 1824 tillagts de direkta tjenstemän, som då erhöllo afsked
och hvaraf de sedermera varit i åtnjutande utan att göra
staten något gagn. Jag anhåller således om bifall till betänk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få instämma
uti Hr von Troils yttrande med det tillägg, att skillnaden
emellan Törneman och öfrige tjenstemän, som tillhört
allmänna magasins-direktm är den, att de sednare ifrån och med
1824 åtnjutit deras löner på indragningsstat utan att göra staten
ringaste gagn, hvaremot Törneman fortfarande arbetat såsom tjensteman
i kontoret för magasins-ärendernes utredning. Det är väl
då billigt, att han för sitt arbete får åtnjuta lika förmåner, med
dem, som utan något arbete tillgodokommit de öfriga i 24 år.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
StatsUtsk:s förevar, utlät. N:o 165, ropades starka ja, blandade
med åtskilliga nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade, det han
funnit denna propos. besvarad med öfvervägande ja.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ns nedannämnde d. 13 dennes på bordet lagde utlåt.
N:o 9, i anledn. af väckt fråga om båtsmanshållets indragning
eller förminskning;
N:o 10, i anledn. af väckt motion om reglering och jemnkning
af roteringsskyldigheten å Gottland;
N:o 11, i anledn. af väckt fråga om bestämmande af premier
för dem, som anställa försök att bereda socker af potatis;
samt
N:o 12, i anledn. af väckt fråga om båtsmansbeklädnadens
öfvertagande af kronan, emot en viss afgift af rust- och rotehållare.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 13
dennes pä bordet lagde utlåt. N:o 13, i anledn. af väckt fråga
om anslag lill inrättande af ett folkskolelärare-seminarium i Piteå.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag beklagar, att denna
motion icke blifvit af Utsk. understödd och tager mig friheten
underställa R. o. Ad. de skäl, på grund hvaraf en återremiss
bör enl. min tanka beviljas. Det är allmänt bekant, att den del
af Norrbottens län, som är belägen norr om Calix-elfven bebos
af Finnar, hvilka icke förstå Svenska språket. Genom egen erfarenhet
under en resa i dessa trakter känner jag, att man icke
ens på gästgifvaregårdarne kan göra sig förstådd på vårt språk.
Religionsundervisningen sker och gudstjensten hålles på Finska
språket. På det att barn från dessa församlingar skulle kunna begagna
skolundervisningen, föranstaltades, under det jag var statssekreterare,
att en af lärarne i Haparanda skola, skulle vare förfaren
i Finska språket, för att kunna till en början handleda de barn
38*
59C
Den 11 Maj.
sorn tillhörde Finska församlingar. När nu undervisning skall
uti seminarierne lemnäs åt folkskolelärare, sä är det nödigt att en
seminarie-föreståndare finnes, som förslår finska. Det kan visserligen
hända, att ibland folkskolelärare finnas sådane, som känna
båda språken; men för deni som endast förstå finska, bör tillfälle
beredas alt kunna undervisa sina medbroder på deras tungomål.
Det var en stor lycka för finnarne inom Hernösands stift, att de
fingo en landsman i numera aflidne biskop Franzén, hvilken genom
flera i finskan kunniga prester förskaffade dem en undervisning,
som de förut icke haft att påräkna. Till fortsättning af
hans bemödanden skulle jag önska att ett seminarium inrättades
i Piteå för dem, hvilka på finska språket skola meddela undervisning
inom de Finska socknarne. Stiftet är så vidsträckt, att det
allt för väl behöfver ett seminarium i Piteå utom det som redan
finnes i Hernösand. Att sä förhåller sig, kan slutas deraf, att
stiftets nuvar. biskop reserverat sig emot betänk. Jag anhåller
således om återremiss derå.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Hr von Hartmansdorff har
hufvudsakligen yrkat återremiss på den grund, att, derest ett seminarium
för folkskolelärare inrättades uti Piteå, derigenom
skulle beredas tillfälle att anskaffa skollärare i Finska språket, för
de folkskolor, som behöfvas inom Finska församlingarne af Hernösands
stift. Härvid vill jag hafva erinrat, att, om undervisning
erfordras i Finska språket, något hinder icke finnes för en sådan
undervisnings erhållande uti det inom stiftet i Hernösand redan
anlagde seminarium för folkskolelärare. Beträffande frågan om
inrättandet af ett dylikt seminarium i Piteå, så är den, enl. min
åsigt, i det outredda skick, att Utsk. icke kunnat fästa något afseende
å motionen. Jag föreställer mig, att, innan frågan hos
R. St. bordt förekomma, Regeringen genom vederbörande auktorileler
skolat undersöka förhållandet och först, sedan behofvet af
ett dylikt seminarium blifvit ådagalagdt, hade det ålegat R. St.
att anslå erforderliga medel. Man har talat om stiftets vidd och
de deraf föranledda kostnader för dem, hvilka skola begagna det
i Hernösand anlagda seminarium för folkskole-lärare, men jag anhåller,
att få fästa uppmärksamheten derpå, att sommartiden kan
man med ångbåt ganska lätt komma från Piteå till Hernösand
utan betydliga utgifter och att de, som skickas från läuets nordliga
del för att insättas i folkskole-seminariet i Hernösand, hafva
just med afseende på det längre afståndet, större reseersättning
än de öfrige eleverna. På dessa skäl och synnerligast med afseende
på frågans outredda skick och hvilken icke blifvit af vederbörande
auktoritet undersökt, ehuru af biskopen förordad, hvilken
sistnämnde omständighet ingalunda förringar verkan af mina skäl,
enär hans förord här afsett en inrättning inom hans stift till
hvilka han således varit skyldig att lemna sitt förord, yrkar jag
bifall till betänk.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Hr von Hartmansdorff
har någon gång klandrat StatsUtsk. då det tillstyrkt und. skrif
-
Den 15 Maj.
597
velser i ämnen, hvilka varit mindre utredda. Denna fråga har
af enskild motionär blifvit väckt och är fullkomligt outredd, hvarföre
Utsk. icke heller kunnat understödja motionen; och ehuru
Utsk. sålunda följt Hr von Harlmansdorffs yttrade äsigter i anslagsväg
har Hr von Hartmansdorff icke desto mindre klandrat
Utsk:s åtgärd. Lika med Hr von Troil anser jag, att dylika frågor
som denna, icke böra behandlas af R. St. på grund af enskild
motionärs framställning, utan, om biskopen anser inrättandet
af ett seminarium nödigt, må han derom hos K. M. göra anmälan.
K. M. låter derefter anställa undersökningar och, efter deras
emottagande, tager förhållandet under pröfning samt atlåter
sedermera till R. St. propos. i ämnet, om behofvet är sådant att
särskilda medel erfordras. Nu är här icke utredt hvarken behofvet
af ett seminarium i Piteå eller huruvida de medel, hvilka redan
äro anslagne till folkskole-seminarier, icke äro tillräcklige för
inrättandet af ett sådant särskilt i Piteå. På den grund anhåller
jag om bifall till betänk.
Hr von Hohenhausen, Mich. S i 1 v.: Jag erkänner rigtigheten
i Gr. Gyldenstolpes yttrade mening, att, såvida frågor
om nya allmänna inrättningar skola blifva föremål för R. St:s
pröfning, bäst och lämpligast är, att de till dem inkomma genom
nåd. propos. frän K. M. och en sådan ordning är här icke iakttagen.
Hvad saken angår, så är den emedlertid ganska enkel.
Det långa afståndet emellan Hernösand och den nordliga gränsen
af Norrbottens län kan lätt skönjas vid beskådandet af en karta
öfver Sverige. De nu öfverklagade olägenheterna afhjetpas icke
derigenom, att elever, hvilka egna sig till skollärarekallet och äro
boende 40 mil norr om Hernösand, erhålla något förhöjda resestipendier
emedan ändock allt åtgår på resorne och intet återstår förlefnadskostnaden
på stället, samt då andra icke kunna påräkna anställning
såsom skollärare i de nordligaste socknarne än de, som tillhöra de
Finska församlingarna, ty der talar allmogen endast finska. Det är
således nödvändigt, att föreståndaren vid ett seminarium för så beskaffade
skollärare utom insigt i skolundervisningen jemväl känner
finska språket i grund, och dess grammatik fullkomligt. Det
synes mig, på grund af hvad jag haft äran anföra, derföre vara
mindre lämpligt, alt folkskolelärare-seminarium finnes endast i
Hernösand för hela detta långsträckta stift. Hvad anslaget för
dessa seminarier beträffar, så är redan bekant, all det första anslaget
till hvardera af dem utgjorde endast 500 r:dr, derefter någon
tillökning i anslaget blifvit gjord för en musiklärare m. m.
och med detta anslag bestrides hela kostnaden, hyra af lokal, ved,
ljus m. m. och deraf undfår lärarepersonalen jemväl sin aflöning.
Huruvida, undantagandes nu omförmälta anslag som gått till seminarie-inrättningen
vid Hernösands gymnasium, någon del af de
tillika dit anslagne stipendi-medlen för hela stiftet skola kunna
utan olägenhet tilldelas en seminarii-inrättning i Piteå är mig obekant.
I det afseendet medgifver jag, att en reglering kunde vara
af nöden. I öfrigt synes mig saken ganska enkel och just derföre
598
Den 15 Maj.
påyrkade jag icke i Utsk. den undersökning, hvarom Gr. Gyldenstolpe
ordat.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Genom en tillfällig
uraktlåtenhet saknas mitt namn bland deras, hvilka finnas uppförde
såsom reservanter. Jag hade önskat, att biskop Bergman,
i st. f. att blott anteckna sig i bemälde egenskap, behagat lika
utförligt, som det skedde inom Utsk., framlägga de skäl, på grund
hvaraf lian yrkade afseende ä motionen. Det torde derföre böra
upplysas att han, på grund af sin erfarenhet såsom styresman för
Hernösands stift, har inom Utsk. hufvudsakligen vitsordat de förhållanden,
dem Hr von Hartmansdorff vid början af diskussionen
framdragit såsom skäl för en återremiss. De förenade Utsk:n deremot,
hafva till stöd för sitt beslut åberopat, att motionären icke
närmare utredt frågan och att Utsk., sora icke heller på annan
väg funnit lämpligt söka upplysningar, följaktligen varit i saknad
af erforderlig sakkännedom. Mig synes likväl, att de af biskop
Bergman och Hr Norin inom Utsk. lemuade uppgifter varit fullkomligt
tillräckliga. Hr von Troil har i fråga om resekostnaderne
för de elever från landet norr om Piteå, hvilka besöka folkskolelärare-seminarium
i Hernösand, erinrat, att komnninikationerne,
på sätt Utsk. anfört, emellan de nordligare delarne af stiftet
blifvit i sednare tider betydligt lättade genom den i Bottniska viken
etablerade ångbåtsfarten. Häremot vill jag hafva påmindt,
alt det endast är en kortare tid af året reselägenheter med ångbåtar
äro att tillgå, hvilket särdeles gäller dessa nordliga farvatten,
der resans obehag under den kalla och stormiga årstiden afskräcker
från sjöfärder, hvadan dessa, hvad ångfartygen beträffar,
alltid börja sednare och sluta billidare, än det sker längre söderut.
Den värde ledamoten har visserligen vitsordat, att biskop
Bergman inom Utsk. tillstyrkt bifall å motionen; men samme talare
förmodade dock, att biskopen icke annorlunda kunnat förfara,
enär det varit fråga om en inrättning inom hans stift. Afven
här är jag med den värde ledamoten af olika tanke, emedan
jag har trott mig tydligen finna alt, endast på grund af sakens
ögonskenliga gagnelighet för stiftet, biskopen ansåg sig skyldig att
göra hvad lian kunde för motionens framgång. Jag anhåller således
om återremiss, så mycket hellre som dessa nordliga trakter
af riket böra just för sin aflägsenhet ej mindre utgöra föremål
för R. St:s ömmande behjertande, än andra, hvilka hafva flere
målsmän och på närmare håll.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Till de skäl, Gr. Gyldenstolpe
och Hr von Troil anfört, vill jag lägga, att i allmänhet
Finska språket icke mer är begagnadt i Piteå än i Hernösand.
Skillnaden är endast den, att det är något närmare till
Piteå än till Hernösand för de ifrägavar. socknarne. R. o. Ad.
är icke i tillfälle att bedöma huruvida, i fall ett folkskolelärareseminarium
ytterligare bör inrättas i dessa trakter, Piteå dertill
är lämpligast. Vill man hafva lämpliga lärare i Finska socknarne,
så är Haparanda tjenligare för ett sådant seminarium,
Den 15 Maj.
599
såsom beläget i en finnsocken. Jag anser det derföre icke vara
skäl, att R. o. Ad. nu fattar något beslut utan om det är behöfligt
att hafva ett folkskolelärare-seminarium inom Hernösands stift
utom det i Hernösand befintliga och hvilket i alla fall tillhör biskopsembetets
bedömande, detta embete bör härom göra anmälan
hos K. M., som jsedermera härom efter omständigheterne afgifver
propos. lill R. St. Jag tror icke det år lämpligt, att nu ingå
till K. M. med någon und. skrifvelse i ämnet.
Hr von Troil: Jag är förekommen af Frih. Tersmeden,
men anhåller att få tillägga, att jag anser det alldeles omöjligt
för R. St. att bedöma, huruvida Piteå är det lämpligaste stället
för anläggandet af ett folkskolelärare-seminarium, äfven om det
vore ulredt, att ett sådant seminarium erfordrades utom det i
Hernösand befintliga. Det är mycket troligt, att Haparanda eller
Luleå vore för anläggandet af ett sådant seminarium särdeles lämpligt.
Om ett sådant seminarium anlägges i den nordliga delen af länet,
kan det möjligen hända, att det nya seminariet till en början
besökes af ett större antal elever, som sedermera blefve ganska
inskränkt måhända till 1 eller 2 personer, med ett ord: vi
äro icke i tillfälle att bedöma förhållandet, särdeles som vi icke
ens känna luiru stort anslag, som verkligen erfordras för inrättandet
af ett sådant. Slutligen vill jag fästa uppmärksamheten derpå,
att om ett dylikt seminarium är af behofvet påkalladt, det
förefaller mig särdeles förundransvärd!, att icke någon af stiftets
presterskap derom väckt motion, utan alt den i stället blifvit
gjord af en af BorgareSt:s ledamöter.
Hr von Hartmansdorff: Då StatsUtsk. föreslagit, att för
vården om elementar-läroverken i allmänhet skulle icke en prest
stå i spetsen utan flere personer, valde inom den stad, der skolan
läge, så bör det leke skäligen förundra StatsUtsk:s ledamöter,
att en borgare och icke en prest, medelst framställning af ifrägavar.
motion, företrädesvis intresserat sig för skolundervisningen.
Men för att komma närmare på saken, så lorden J finna, mine
Hrr! att, om Finsk undervisning skall meddelas uti folkskolor, så
måste böcker och innanläsnings-tabeller jemte annan redskap,
som erfordras för en folkskolas inrättande, vara att tillgå, emedan
folkskolelärare vid ett seminarium skola inöfvas att sedan på
egen hand undervisa barn, som endast tala finska. Till sådana
böckers och tabellers utarbetande är ingen annan tjenlig, än den
som är väl kunnig i språket. Förstode än läraren begge två, så
kan han likväl icke medhinna en sådan utarbetning jemte dubbel
undervisning. Den, som gjort sig bekant med läroämnena uti
ett seminarium och känner den korta lid, eleverna hafva råd alt
der vistas, skall finna att en sådan utarbetning jemte dubbel undervisning
öfversliger en mans höfva. Jag anser derföre ett
särskildt seminarium behöfligt. Men om lämpligaste stället för
dess anläggande, antingen är Piteå eller Haparanda, lemnar jag
derhän. Det kan ock vara likgiltigt, blott R. St. bevilja erforderliga
medel. Man kan sedermera öfverlemna åt Konungen att
600
Den 15 Maj.
bestämma, hvarest ett sådant seminarium skall anläggas. Det är
visserligen sannt, att man icke talar finska i Piteå, men man
träffar der Hera finnar än i Hernösand. Den lättade kommuni
kation,
som förmodas om sommaren äga rum emellan den nordligare
delen af stiftet och Hernösands stad, är mera inbillad än
verklig, ty med undantag af 2 eller 3 resor, gå ångbåtarne icke
längre än till Umeå. När man erinrar sig, att Hernösands stift
är så stort, att det är lika långt till Hernösand från dem, som
bo nordligast i stiftet, som afståndet emellan Hernösand och Skåne,
så linner man, huru dryg elevernes resekostnad blir, om endast
ett seminarium linnes. Dessutom blifver anslaget till stipendier
allt för ringa när det skall fördelas på så mänga. Skulle
saken anses icke vara nog utredd, så kan, på sätt Frih. Cederström
yttrat, erforderliga upplysningar erhållas af biskopen, som sitter
i Utsk. På dessa skäl anhåller jag att R. o. Ad. icke mätte vara
för sparsamme mot dessa sina atlägset boende laudsmån.
Gr. Gyldenstolpe: Jag kan icke föreställa mig, att K. M.
icke skulle nitälska för bibringande af upplysning för ifrågavar.
socknar när und. anmälan om behofvet häraf hos K. M. göres,
men det är också för mig klart, att förr än en sådan anmälan
blifvit gjord, K. M. icke kan aflåta propos. i ämnet till R. St.,
och intilldess sådant skett, anser jag frågan outredd, och anhåller
således om bifall till betänk.
Hr von Hartmansdorff: Då jag sednast hade ordet glömde
jag att besvara en här framställd fråga, nemi. den: hvarföre
icke biskopen inom Hernösands stift väckt detta förslag? R. o. Ad.
torde erinra sig, att biskop Franzén vid början af denna riksdag
var dödligt sjuk eller nyss död, jag minnes ej hvilketdera, och
att efterträdaren nyligen utnämnts och hitkommit. R. o. Ad.
behagade häraf finna, hvarföre frågan af denna embetsman icke
kunnat framställas.
Gr. Gyldenstolpe: Jag hade trott, att derföre, att biskopen
i Hernösands stift aflidit, deraf icke följde, att stiftsstyrelsen äfven
afsomnat, och jag föreställer mig, att denna styrelse, om den
funnit frågan så maktpåliggande, icke underlåtit att den i laga
ordning anhängiggöra.
Frih. Cederström: Att stiftsstyrelsen, som ganska rigtigt
ingått til) K. M. med und. anmälan i ämnet, jemväl enskildt ansett
ganska önskligt det R. St. i kraft af sin ägande beskattningsrätt,
ville anslå erforderlige medel för anläggandet af ett folkskolelärare-seminarium
i Piteå, det har af biskop Bergman inom
Utsk. blifvit vitsordadt. Men om också stiftsstyrelsen hade begått
ett sådant förbiseende, som man förmodat, synes mig likväl en
dylik uraktlåtenhet på intet sätt förhindra att, derest ändamålet
påtagligen synes vara godt, och summan, som till dess verkställande
erfordras, ej är större än att tillgångarne medgifva dess
utgörande, R. St. taga initiativet lill begagnande af berörde sin
rättighet att, med understödjande af förslaget, dertill anvisa nödigt
Den 15 Maj.
penningebelopp. 1 öfrigt instämmer jag visserligen med Hr von
Hartmansdorff derutinnan, att lämpligast vore att öfverlemna åt
K. M. att bestämma stället der ifrågavar. seminarium må anläggas;
men förutser dervid tillika, att, i följd af geografiska läget
och öfrige omständigheter, hvarom enhvar vid en blick på kartan
och med någon kännedom om ortens förhållande kan göra
sig förvissad, den omförmälda residensstaden och ingen annan
blifver utsedd till station för det föreslagna seminariet. Det
är af detta skäl det synts mig nära nog likgiltigt om nämnde
ställe redan nu, eller först framdeles, för ändamålet bestämdes.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter först till bifall och sedermera
till återremiss å Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns förevar.
utlåt. N:o 13 framställde propos:r besvarades med blandade
ja och nej; i anledn. hvaraf Hr Landtm, ånyo hemställde om R.
o. Ad. behagade bifalla detta utlåt., samt då härvid ropades starka
ja, jemte åtskilliga nej, förklarade, det han trott sig finna att
härvid ja öfverrösta! nej.
Föredrogs och bifölls Bevilln.Utsk:s d. 13 dennes på bordel
lagda betänk. IN:o 12, ang:de städernes salu-accis.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 13 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 79, i anledn. af väckt motion om befrielse
för B. St:s just.ombudsman frän åliggandet att deltaga i lagberedningens
förhandlingar.
De vid detta utlåt, fogade reservationer upplästes, på begäran
af
Hr 0 xehufvud, Olof Philip, som derefter yttrade:
För min del tror jag, att de nu upplästa reservationerne tydligen
och uppenbart ådagalägga oriktigheten af det beslut, hvaruti
Ekon.Ulsk. stannat. Jag anhåller likväl, att få fästa uppmärksamheten
på en omständighet, som uti reservationerne blifvit
förbigången, nemi. K. M. har icke förordnat just.ombudsmannen,
att vara ledamot i lagberedningen och R. St. hafva icka ens begärt
det, derförutan K. M. icke kan för R. St:s just.ombudsman
utfärda något förordnande, enär hans befattning icke är lika med
andra erabetsmäns, af hvilken orsak K. M. endast förklarat, att
han ägde deltaga i lagberedningens förhandlingar. Då således
Utsk. uti sitt betänk, föreslagit R. St. att till K. M. aflåta und.
skrifvelse med anhållan om återkallande af det redan utfärdade
förordnandet, är ju äfven i formelt hänseende en oriktighet begången
å Utsk:s sida. I öfrigt finner jag Utsk:s förslag vara sådant,
att det hvarken bör eller kan bifallas, hvarföre jag yrkar
alt detsamma lill alla delar ogillas.
Uppå härefter framställd propos. blef Allm. Besv.- o. Ekon.-  Ulsk:s utlåt. N:o 79 af R. o. Ad. afslaget.
602
Dea 15 Maj.
Föredrogos, men lades på begäran af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, Hr Oxehufvud, Olof Philip, m. fl. ledamöter,
ånyo på bordet Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 13 dennes bordlagde
nedannämnde betänk, och utlåt.
N:o 80, i anledn. af väckt motion om ändring i K. förordnm
d. 27 April 1846, ang:de kolhandeln; och
N:o 81, i anledn. af väckt fråga om förändring af vissa föreskrifter
uti inqvarterings-ordningen för städerne utom Stockholm.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d. 13 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 82, i anledn. af väckt motion om embets-
och tjenstemäns rått till lön under tjenstledighet.
Hr Printzensköld, Carl: För min del skulle jag tro,
att en sådan skrifvelse till K. M., som här blifvit föreslagen, icke
är såsom Utsk. trott sig finna af behofvet påkallad. Vid genomläsningen
af detta betänk, har jag icke funnit något antagligt
skäl vara anfördt för en författnings utfärdande i ämnet. Den
af motionären omförmälde K. resolution af d. 23 September 1688
har väl tillkommit för ett enskilt fall, men det är också lika
visst, alt den under loppet af mer än 150 år blifvit ansedd och
tillämpad såsom lag, och då synes mig icke något behof vara
för handen, att utfärda en ny författning stödd på splitternya
grunder. Att de instruktioner, som uti motionen jemväl blifvit
åberopade, kunna för Konungens cancelli vara nyttiga och lämpliga,
vill jag ej bestrida. Men att, såsom motionären åsyftar, utsträcka
deras tillämpning till hela embetsmannakorpsen inom
riket, så att hvarje tjensteman, som är olycklig nog, att hemsökas
af sjukdom, skall utan undanlag, vara pligtig alt under sjukdomstiden,
afstå en viss del af sin lön till den som tjensten förrättar,
likasom sjukdomen skulle vara ett brott, hvarföre man
bör undergå bestraffning, kan ingalunda instämma hvarken med
rättvisa eller billighet. Jag har sjelf under denna riksdag varit
offer för en olyckshändelse, den det icke stod i min makt
hvarken att förutse eller afböja, men som likväl under flere månader
gjorde mig alldeles oförmögen, att sjelf sköta den tjenstebefattning
jag innehar; och jag hemställer, hvad slags rättvisa
legat deruti, om man till råga på det kroppsliga lidande, som
olyckshändelsen hos mig åstadkom skulle ägt rätt att öka den
sinnesoro, som så väl deraf, som af oförmågaa till arbete och
verksamhet naturligen måste förorsakas, genom att beröfva mig
hälften af min lön, och alt sålunda göra den olycka ännu smärtsammare,
som jag hade iråkat? Jag är viss uppå, att ingen skulle
gillat en sådan åtgärd, äfvensom att detta alltid skall bli händelsen,
när tjenstemannen, genom icke sjelfvållad sjukdom, sättes utur
stånd att fullgöra sina åligganden. Väl har Utsk. iakttagit den
försigtigheten, att sjelf här icke uppträda med förslag till lagstiftning,
utan endast inskräkl sig till hemställan om öfverlemnande
till K. M. att, efter pröfning af förhållanderna utfärda en sådan
författning i ämnet, som K. M. kan finna lämplig, men då, efter
Den 15 Maj.
003
miu öfvertygelse, sjelfva författningen är öfverflödig, så kan jag
ej heller inse, att den lind. skrifvelse Utsk. föreslagit är af behofvet
påkallad; hvadan jag tillstyrker afslag å (]tsk:s betänk,
och ber att, såsom ytterligare skäl derföre, få erindra, att då
hvarje embetsmyndighet, för så vidt den äger bevilja ledighet åt
sina underordnade tjenstemän, sjelf har i sin makt att bestämma
vilkoren för en sådan ledighet, och icke heller lärer underlåta
att, när ledighetens åtnjutande beror på K. M:s nåd. pröfning, i
und. föreslå de vilkor, hvarunder den må äga rum, så ligger
häruti all nödig säkerhet, att å ena sidan tjenslemannens rätt
icke förnärmas, under det att å den andra, Statens anspråk på
gagn och verksamhet af sina tjenare icke obehörigen eftergifvas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Hr Printzensköld har
uppdragit en tafla öfver tjenstemäns belägenhet, när de af sjukdom
hindras alt sköta sina tjenster och derföre måste afstå en
del af sina inkomster. Denna minskning kan visserligen vara
kännbar, för dem. Men lika så billigt det är att se dem lill
godo, lika nödigt är det ock, att tillse, det staten varder skött.
Om du, såsom förhållandet understundom är i embetsverken en
tjensteman på grund af läkar,ebelyg begär tjenstledighet, så kan
embelsverket icke afslå hans ansökning. Vanligen förordnas då,
åtminstone i lägsta graden en e. o. tjensteman att tjensten bestrida,
hvilket han åtager sig under hopp om framdeles befordran.
Men om nu inträffar, alt den tjensteman, som lill en början
endast begärt några månaders tjenstledighet, söker förlängning
för hela året, och när det är förlidet förnyar en dylik ansökan,
huru skall man då förfara? Man kan icke afskeda honom,
emedan läkarebetyget icke innehåller att han är obotlig; och man
kan ej begära att extra ordinarien skall år ut och år in förrätta
sysslan för intet. Hvar skola då penningar tagas för att godtgöra
dem, som tjensten förrätta? Vänder sig embetsverket till K. M.
i detta hänseende, så anses det såsom något ovanligt, om K. M.
kan bevilja några medel dertill emedan R. St. icke anslagit några
sådana utom de otillräckliga för oförutsedda händelser. R. Sl:s
verk äro lyckligare. När en bankens tjensteman blir sjuk så
uppflyttas bans underordnade den ene efter den andre och i lägsta
graden tillförordnas en e. o. som derför får ett arfvode motsvarande
lönen vid den tjenst, han bestrider. Om sä tillginge i
kronans verk vore det mycket väl, men då måste också anslag
finnas dertill. Då fråga nyligen förevar om förändrad organisation
af bergs- och comm.-colhne var ett förslag uppgjordt att åt den
som under tjenstledighet bestridde en annans syssla, bereda skälig
vedergällning genom tjenstgöringspenniDgar, som drogos från
lönen. Men denna inrättning skulle hafva baft olägenheter, som
jag då utredde. Enligt min åsigt är det för banken gällande stadgandet
vida bättre. Säkert är emedlertid, att nuvar. förhållanden
icke kunna fortfara och att en sådan skrifvelse som den här
föreslagna till K. M. är mycket behöflig. Efter hennes emottagande
lärer Konungen icke underlåta att hos nästkommande Stän
-
604
Den 15 Maj.
der till tjenstens fördel under sjuklige tjenstemäns ledighet aflåta
den propos. omständigheterne påkalla.
Hr Printzensköld: Under den förhoppning att K. M.,
efter vederbörandes hörande, icke skall utfärda någon författning,
hvarigenom statens tjenstemän försättes uti sämre stallning än
de tjenstemän sig befinna, hvilka lyda omedelbart under R. St.
kan det vara mig likgiltigt, om betänk, bifalles eller icke. Jag
vill blott hafva anmärkt, att de skäl, Hr von Hartmansdorff anfört,
snarare tala för än mot min mening. Om såsom han yttrat,
den föreslagna skrifvelsen skulle kunna framkalla en nåd. propos.
om anslag af ststsmedel för det fall, att tjenstemän blifva urståndsätta
att för längre eller kortare tid sjelfva förvalta sina
sysslor, vore sådant visserligen ganska väl, men då en dylik fråga
vid en förfluten riksdag varit å bane, utan att hafva vunnit
ringaste framgång, synes del mig, som mau i den vägen
icke har särdeles mycket att hoppas. Att emedlertid genom uppkommen
besparing å hvarje hufvudtitel medel hittills icke saknats lill
vikariers aflöning, har erfarenheten visat, och jag har sjelf,
ehuru för längre tid sedan, erhållit ^ lön såsom tillförordnad
advokat-fiskal i krigs-coll. under den ordinaries med läkare-attest
styrkta sjukdomsförfall; Och att dessa besparingar skulle hädanefter
blifva så inskränkta, att icke å dem medel äro att tillgå
för enahanda ändamål, torde väl vara föga sannolikt, helst sora
i de flesta fall, der aflöning för vicarie ifrågakommer, denna aflöning
inskränker sig till lägsta Ijenstemanna graden, emedan det
är embetsverkens lagliga rätt, att i händelse af behof, uppflytta
tjenstemännen hvar efter annan till tjenstgöring i graden näst
öfver den de innehafva, utan rättighet för dem till särskild vedergällning,
hvilken således endast komme i fråga till den extra
ordinarie, som till bestridande af den lägsta tjenstegraden förordnas.
Jag vill likväl icke motsätta mig bifall till betänk., förvissad
som jag är derom, att K. M. skall lika omsorgsfullt vårda
sig om statens tjenstemäns rätt, som R. St. gjort i afseende på
de tjenstemän, hvilka stå under deras omedelbara lydno.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Hufvudsakeu är
och förblifver alltid att statens tjenst väl skötes, dervid man naturligtvis
bör tillse, att embets- och tjenstemän hafva sin anständiga
bergning och icke vid inträffande sjukdomsfall och andra olyckor
blottställas för allt för stora afkortningar i sina inkomster. Den
särskilda förordning här är åberopad för Konungens cancelli är
ganska ändamålsenlig för detsamma, men det finnes äfven särskildta
stadganden för olika verk, så att ett generaliserande, hvilket
motionären afsedt, icke kunnat af Utsk. tillstyrkas. Det upplystes
nemi. att då inom hof-rätlerne vid ledamöters sjukdomsförfall
andre personer adjungerades hvarigenom de ordinarie ledamöterne
vore försäkrade om bibehållande af sina löner. För
militären finnes i detta hänseende ett särskildt stadgande. För
att kunna stadga något bestämdt, måste en allmän undersökning
föregå, vid hvilket förhållande Utsk. ansåg rättast att föreslå en
Den 15 Maj.
und. skrifvelse lill K. M. i ämnet, på det att frågan måtte blifva
utredd och en nådig propos. i ämnet afgifvas, hvarigenom
emhetsverken må kunna befrias från nuvar. olägenheter, att icke
äga medel till vikariers atlönande; denna aflöning bör icke bero
af tillfälligheten om någon besparing af riksstatens hufvudtitlar
eger rum eller icke. Jag tillstyrker bifall till Ulsk:s betänk.
R. o. Ad. biföll Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis betänk. N:o82.
Föredrogs oCh bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 13 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 83, i anledn. af väckt motion
om bestämmande af minimi-beloppet för teckningssumma till hypoteks-förening
å ön Gottland till 300,000 r:dr.
Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:e d. 13 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 84, i anledn. af väckt motion om rättighet för rikets
stapelstäder att, utan föregången tullbehandling å inloppsorten,
fä omlasta och hemföra sina med skeppslägenhet till annan
stapelstad inkomna tullbara varor, blef härefter föredraget:
men ånyo bordlagdt, pä begäran af Hr von Hartmansdorff,
Au g., och Hr von Hohenhausen Mich. Silvius.
Vidare föredrogs, men lades på begäran af Frihine Palmstjerna,
Carl Otto, och Falkenberg, Conrad Gabr.,
ånyo pä bordet Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 13 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 85, i anledn. af väckt motion om afskaffande
af skyldigheten för rotehållare att inställa sig vid roterings-liqvidations-möten.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskm
inkomne utlåtm och mern., nemi. från
Bevill nings-Utskottet:
N:o 14, i anledn. af gjorde anmärkmr emot betänk. N:o 9,
ang:de grnnderne för den blifvande allmänna bevillningen samt
föreskrifterne för deras tillämpning.
Banko - Utskottet:
N:o 53, i anledn. af väckt motion om utgifvande af belöning
lill gravören Akerberg för aflemnadt prof på nytt sedelmynt
m. m.;
N:o 54, i anledn. af ett afgifvet förslag till förändrad organisation
af bankoverket samt reglering af dess tjenstemannapersonal;
N:o
55, i anledn. af återremiss af Utsk:s utlåt. N:o 17, öfver
väckt motion om ökade löneförmåner för bankens tjenstemän
inom 3:dje tjenstegraden;
N:o 56, i anledn. om väckt motion om ett anslag å ban
-
606 Den 15 Maj.
kens stat för en elev hos stereotyperings- och tryckeri-föreståndaren
i banken; samt
Expeditions-Utskottet:
N:o 9, ang:de dagen då nästa lagtima riksdag skall börjas.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. J till 11 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
