# ID: svediakorp-gov559
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 153,632
# sentences: 5,336
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
IIOS
HÖGLOFLIGE
vm ÅSDIUS,
VID
lagtima Hiköfcagen i ^tockjjolm
iiiEN 1847 och 1848.
Fjerde Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
1 84 8.
.t vivi
- .1 ■ .1 H /: i . 4 - > >' ■■ ■ "
«=S2*:> •>©
Lördagen den 1 April 1848.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 10 prot.utdr. för den 29 sistl. Mars.
Hr Hammarberg, Carl Axel: Da tjensteåligganden tvinga
mig alt för närvar, lemna riksdagen, får jag ödmjukligen anhålla
ali, med bibehållande af min riksdagsmannarätt, få afsäga
mig den plats, hvilken jag såsom ledamot af Allm. Besv.-o. Ekon.-  Utsk. innehafver, samt min plats såsom bänkman.
Gr. Hamilton, Hugo Bengt Archibald: Hindrad att
för närvar, qvarstadna vid riksdagen, anhåller jag att, med bibehållande
af min riksdagsmannarätt, få lemna den plats jag innehafver
såsom ledamot af Ridd.Utsk.
Hr Stuart, Fredr. Christoffer: Hindrad af Ijensleåligganden
alt vidare fortfara såsom ledamot i Bevilln.Utsk., anhåller
jag att få afsäga mig denna plats, men att likväl få varda bibehållen
vid min riksdagsmannarätt.
B. o. Ad. lemnade till dessa afsägelse!’ sitt samtycke, hvarefter,
sedan H r Gr. o. Landtm, tillkännagifva, att Gr. Sandels,
Sam. Äng., anhållit att, med bibehållande af riksdagsmanna-rält,
blifva entledigad från sin befattning såsom suppleant i Const.Utsk.
jemväl denna anhållan blef af R. o. Ad. bifallen, samt Hr Landtm,
dels anmodade Hrr Electorer, att till följe häraf uti deras nästa
sammanträde utse en ledamot i Bevilln.Utsk. efter Hr Stuart, en
ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter Hr Hammarberg, en
ledamot i Ridd.Utsk. efter Gr. Hamilton, samt en suppleant i
Const.Utsk. efter Gr. Sandels, dels tillkännagaf, att val af en bänkman
inom 15 bänkm:s-afd. efter Hr Hammarberg komme att förrättas
i början af nästa plenum.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista vid val af 2:ne Electorer efter
N:o 139. Gr. Wirsén, Axel Emil, och N:o 232. Frih. Åkerhjelm
af Blombacka, Claes; och befunnos dertill hafva bifvit utsedde:
N:o 1413. Hr Båfelt, Anton, med 20 röster, och
N:o 2309. Hr af Dalström, Gustaf Jakob, med 20 röster, efter
lottning med N:o 139. Gr. Wirsén, Axel Emil, och
N:o 246. Frih. Manderström, Ludvig, hvilka hade lika
antal röster.
4
Den 1 April.
Företog R. o. Ad. val af fullmäktige i R. St:s bank, och befunnos,
vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel, kapten . . med 192 rösten
Hr von Hartmansdorff, August, president, C.
N. 0. med St. K med 1S5 röster.
Hr Skogman, Carl David, president, C. N. 0.
med St. K med 190 röster.
Vidare företogs val af fullmäktige i R. Sl:s riksgälds-konlor,
och befunnos, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde
:
Hr Printzensköld, Carl, advokat-fiskal .... med 126 röster.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold, professor, R. N. 0. med 184 röster.
Hr Ehrenstam, Johan Fredrik, öfverste, R. S. 0. med 79 röster.
Denna valförrättning hade blifvit afbruten genom ankomsten
af Hr stats-rådel m. m. Johan Fredr. Fåhraeus, som å K.
M:s höga vägnar aflemnade en Dess nåd. skrifvelse till R. St.
Härefter företog R. o. Ad. val af 3:ne suppleanter till R. o.
Ad:s fullmäktige uti 15. St:s bank; och befunnos, efter valförrätningens
slut, dertill hafva blifvit utsedde:
Frih. Stjernstedt, Jakob Theodor, kapten, R. S. O. med 96 röster.
Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredrik Nils, öfverkammarherre,
C. Ni 0. med St. K. ..... med 47 röster.
Frih. Wrede, Fabian Jakob, kabinettskammarherre,
R. S. 0 med 47 röster.
sedan genom lottning blifvit bestämdt i hvad ordning de sistnämnde
suppleanterne borde inträda.
Hr Printzenskjöld, Carl: Då jag härmedelst heder alt
på det vördsammaste få betyga R. o. Ad. min varma tacksägelse
för det utmärkta förtroende, hvarmed jag i dag blifvit hedrad, ber
jag derjemte att få förklara, det genom en särdeles skickelse, en
plats blifvit mig tilldelad, hvilken ingen haft, eller kunnat hafva
för afsigt alt tilldela mig; hvarför jag anser mig böra sätta R. o.
Ad. i tillfälle att besätta denna plats med en värdigare person.
Jag får sålunda vördsammast afsäga mig det förtroende R. o. Ad.
vid detta tillfälle behagat visa mig.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde finna att,
i följd af denna afsägelse, nytt val, till utseende af en fullmäktig
i st. f. Hr Printzenskjöld, borde anställas, samt hemställde derjemte
om R, o. Ad. behagade företaga della val nästa Lördag d.
8 dennes.
Ropades ja.
Upplästes K. M:s nyss ankomna nåd. skrifvelse lill R. St. af
d. 31 sisth Mars om val af ett hemligt Ulsk.
Den 1 April.
5
Hr Gr. o. Landtm, anmodade i anleda, häraf Hrr Electorer
att i deras nästa sammanträde utse ledamöter af det hemliga
ötsk., hvarefter K. M:s förevar, nåd. skrifvelse, såsom i öfrigt
icke erfordrande åtgärd, lades till handlingarne.
Företogs val af 3:ne suppleanter lill fullmäktige i R. St:s
riksgälds-kontor; och befunnos, vid valförrättningens slut, dertill
hafva blifvit utsedde:
Hr Edelstam, Fabian, lagman, R. N. 0. . . . med 62 röster.
Hr Rogeman, Johan Ludvig, kammarherre . . med 54 röster.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf ........ med 46 röster.
Slutligen anställdes val af direktörer och suppleanter vid låne-kontoren
i Götheborg och Malmö; och befunnos hafva blifvit
utsedde lill:
Direktör vid lunekontoret i Götheborg:
Hr Wirgin, Claes Samuel, öfverste, 11. K. Carl XIILs 0. och
K. S. 0 med 71 röster.
Suppleant derstädes:
IIr Lagerborg, Wilhelm Samuel, major, 11. S. 0. med 71 röster.
Direktör vid lunekontoret i Malmö:
Hr af Klinteberg, Carl, kammarherre .... med 69 röster.
Suppleant derstädes:
Hr Prytz, Lars Adolf, öfverste, R. S. 0. . . med 68 röster.
Anmäldes och lades på bordel nedannämnde från StalsUtsk.
inkomne utlåt:n och mera.:
N:o 108, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de tillämpningen
i vissa delar af sednast fastställda stats-reglering;
N:o 109, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 75;
N:o 110, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 80;
N:o lil, i anleda, af erhållen återremiss å utlät. IV:o 88;
N:o 112, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o 37,
ang:de beräkningen af statsverkets inkomster;
N:o 113, i anledn. af väckt motion, ang:de oplions-rätt vid
utarrendering af militieboställen;
N:o 114, i anledn. af väckte motioner,ang:de skogsplantering;
N:o 115, i anledn. af väckt motion, ang:de ränta å en vä
dermjölqvarn
vid Broby rusthåll i Östergöthlands län; samt
N:o 116, i anledn. af föreslagen försäljning af en mängd i
riksg;s-kont. förvarade äldre räkenskaper.
Upplästes följande af Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik,
inlemnade mern.:
Af enskilte angelägenheter föranledd att lemna riksdagen, får
jag härmed afsäga mig min plats inom BankoUtsk., under an
-
c
Den 1 A p r il
hållan ali, det oaktadt, blifva vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. bilöll denna anhållan, och i följd deraf anmodade
Hr Gr. o. Landtm. Hrr Electorer att i deras nästa sammanträde
utse en ledamot i BankoUlsk. efter Gr. Cronhjelm.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Onsdagen tion 5 April 1848.
Plenum kl. i) f. m.
Justerades 2 prot.utdr. för d. 1 dennes samt pleni-prot. för
d. 18 sisth Mars.
Upplästes lill justering samt godkändes följande från Exped.-  Utsk. inkomne förslag lill R. St:s und. skrifvelse!' till K. M.,
nemi.:
N:o 51, ang:de upphörande i vissa fall af Svenska kustallmogens
skyldighet att erlägga tull i Öresund; och
N:o 52, ang:de åtgärd till arbets-häsl-racernas förbättrande
inom riket.
Äfvenledes upplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s
nedannämnde förslag till §§ i riksdagsbeslutet:
N:o 1, innefattande ingress lill riksdagsbeslutet;
N:o 2, ang:de postbevillningen;
N:o 3, ang:de kurhusafgiften;
N:o 4, ang:de Rikets sednast församlade Ständers beslutade
lagförändringar, hvilka ej blifvit af K. M. i nåder bifallne; samt
N:o 5, ang:de skedd omröstning öfver högsta domstolens
ledamöter.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af ledamöter i hemliga
Utsk.; och befunnos följande Hrr hafva dertill blifvit utsedde:
N;o 220. Frih. Palmstjerna, Carl Ollo;
— 236. Frih. Stjerneld, Gustaf Nils Algernon, och
— 1682. Hr Ehrenstam, Johan Fredrik.
R. o. Ad. beslöt alt härom underrätta Exped.Utsk., med anmodan
att uppsätta och till R. St. inkomma med förslag till und.
skrifvelse, innefattande anmälan om såväl detta, som de öfriga
RiksSt:ns val af ledamöter i det hemliga Utsk.; hvarefter prot.-  utdr. ronde detta beslut genast uppsattes och justerades.
Den 5 April.
7
Vidare öppnades Hrr Electorers listor vid val af en ledamot
i livartdera af Bevilln.-, Banko-, Allm. Besv.- o. Ekon.- samt
Ridd.Utsk:n; oell hade dertill blifvit utsedde i
Bevillnings-Utskottet:
efter N:o 86. Hr Stuart, Fredrik Christoffer:
N:o 1428. Hr Ridderborg, Jakob Fredr. Georg.
Ba n ko-Utskottet:
efter N:o 69. Gr. Cronhjelm till Hakunge, Polycarpus Erik:
N:o 120. Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredrik.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efter N:o 1053. Hr Hammarberg, Carl Axel:
N:o 1035. Hr Wästfelt, Nils Christoffer.
Riddar hus-Utskoltet:
efter N:o 79. Frih. Sjöblad, fullm. Gr. Hamilton, Hugo Bengt
Archibald:
N:o 1918. A. Hr von Strussenfelt, fullm. Hr Brakel, Mauritz
Guslaf.
Öppnades äfvenledes Hrr Electorers lista vid val af en suppleant
i Consl.Utsk. efter N:o 124. Gr. Sandels, Samuel August ;
och befinns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1675. Hr Adlerbjelke, fullm. Hr Bogeman, Johan Ludvig.
Upplästes eli af Gr. Hamilton, Malcolm, inlemnadt sä
lydande mern.:
Hindrad af enskilta angelägenheter att bevista riksdagen, får
jag afsäga mig det förtroende, som jag som Eleclor innehaft, anhållande
dock vördsammast, att få bibehålla min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke; hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Bänkmän att efter Gr. Hamilton och
jemväl i st. f. Frih. Palmstjerna, Carl Otto, som blifvit invald i
hemliga Utsk., utse nya Eleclorer.
Med lillkännagifvande att Gr. Lewenhaupt, A xel, såsom
ledamot i Consl.Utsk., Hr Leyonancker, Fredr. Wilhelm
Erik Carl, såsom ledamot i BankoUtsk., och Hr af Geyerstarn,
Carl, såsom ledamot i StatsUlsk., erhållit de förstnämnde
3:ne veckors och den sistnämnde 14 dagars ledighet ifrån d. 10
dennes, anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Eleclorer, alt sammanträda
till val af andra ledamöter i nämnde Utsk. under ledighetsliden.
Företogs val af en Bänkman inom 15:de Bänkm:safd. efter
N:o 1053, llr Hammarberg, Carl Axel; och befanns vid valförrättningens
slut dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1092. Hr Leijonmark, Johan Adolf.
8
Den 5 April.
Föredrogs ånyo Consl.Ulskis d. 24 och 29 sisth Mars på
bordet lagda mern. N:o 4, ang:de fullbordad granskning af de
uti stats-rådet förda prot.
De vid detta mern. fogade reservationer, upplästes på begäran
af
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik, som derefter uppläste
följande:
Granskningen af rådgifvarekallets handliafvande utgör säkerligen
det vigtigaste momentet uti alla fria statsförfattningar; men ibland
dessa torde få, så bestämdt sora vår Svenska, hafva uttryckt folkombudens
rättighet, samt i och med detsamma pligt, att uttala en
öfvertygelse ”huruvida statsrådets ledamöter samfäldt, eller en
eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg,
iakttagit rikets sannskyldiga nytta”.
Vår grundlag lemnar i sammanhang härmed representanten
rätt, att hvar inom sitt stånd, yrka det R. St. måtte hos Konungen
skriftligen anmäla deras önskan, att han ville utur statsrådet
och ifrån embetet skilja dem, mot hvilka anmärkn. blifvit gjord,
sedan Utsk. först deröfver blifvit hördt.
Sedan Const.Utsk. nu deröfver blifvit hördt och sitt betänk,
afgifvit, inträder representantens åliggande, alt taga i öfvervägande
den vigtiga samhällsfrågan, huruvida Konungens rådgifvare gjort sig
förljenle af nationens förtroende, eller om den allmänna meningen
är, alt de icke visat sig hafva varit deras maktpåliggande
värf vuxne.
Att ifrån några enstaka fall dem Const.Utsk. såsom anmärknisvärda
behagat uppgifva, komma till någon slutsats i afseende å detta
högst vigtiga föremål, för representantkallets utöfning, synes blifva
något svårt; meu ehuru Utsk. visat sig med len hand lufva äfven
i reservationsväg sökt mildra de mest besvärande, af Utsk:s anmärkte
bevis på bristande nit, skicklighet och drift, så har Utsk.
likväl genom en sin uttalade öfvertygelse i detta hänseende, lemnadt
R. St. fullt grnndlagsenliga anledmr, att taga tillämpningen
af 107 § Reg.F. i öfvervägande, och den enskilde representanten
inträder sålunda i full frihet, ali oberoende af Ulsk:s åsigter uttala
sina egna, och att till följe af dem låta leda sig till anslutning
af den, utaf Utsk. lemnade anvisning för 107 §:s användande emot
Konungens rådgifvare.
Onskligt hade visserligen varit, om Const.Utsk. på grund af
Statsråds-prohns granskning, hade afgifvit ett helgjutet utlåt, öfver
den allmänna syftningen af rådgifvare-personalens verksamhet;
om Utsk. dervid uppgifvit, huruvida det funnit de väsendtligaste,
sednast utkomne författningarnc, ibland hvilka må nämnas dem,
rörrde försvarslöshet och fattigvård, hafva burit stämpeln af
sakkännedom, af verkställbarhet i utförandet, af logisk slutföljd
vid genomföringen, och af statsmannaberäkningar i afseende å framtida
följder. Landels mening härom torde icke vara alltför mycket
delad; men Const.Utsk. har omsorgsfullt underlåtit yttra sig der
-
Ben 5 April.
9
öfver, ehuru genom reservationer synes att uppmärksamheten inom
Ulsk. derå varit fästad.
Genom reservationer visar sig äfven, att det för all framtid
minnesvärda exportförbudet för spanmål 1847, varit under öfverläggning,
och förvåningen är slör, att finna det märkvärdiga
uti denna statshandling hafva kunnat undgå Ulslcs anmärkande
uppmärksamhet. Om någonting utgjort ett förbiseende af rikets
sannskyldiga nytta, så var det säkerligen det ifrågavar. exportförbudet,
med sina mångfaldiga högst anmärkmsvärda biomständigheter.
Det var, snart sagdt, för första gången Sverige, lill följe af
inom det öfriga Europa på flera ställen felslagne skördar, blef i
någon större skala inledt till deltagande uti den stora europeiska
spaumålsmarknaden. Konjunkturen var ytterst fördelaktig, att efter
några mindre gynnsamma år, lill ovanligt stegrade priser få
afyttra landets öfverskott. Skeppningen från Sverige hade fördelen,
att tidigare än ifrån de Finska och Ryska hamnarne, kunna
tillfredsställa behofvet; och förundran blef sä mycket större,
då exportförbudet såsom ett åskslag drabbade både säljare och
köpare, till oberäknelig skada för dem båda; men synnerligen för
landets framtida spanmålshandel, när säkerhet för ingängne kontrakters
helgd, utan hinder af någon verkställande makters mellankomst,
utgör ett hufvudsakligt vilkor för all handel och i synnerhet
för ett jordbrukande lands förkofran genom bandel.
Men om man också härvid icke får alldeles förbigå vissa delar
af pressens skrämskott, såsom vid tillfället ingifvande regeringen
farhågor för hungersnöd; om billigheten äfven fordrar, att
lägga märke vid de temligen obefogade petitioner, som ifrån någon
landsort bos regeringen sökte göra sig gällande, för att genom
dess mellankomst betaga de orter, som ägde ett öfverskott,
friheten alt på fördelaktigaste sätt få sälja, ulan alt deraf ens
kunde blifva en följd, att de mera nödställde provinserne kommo
i åtnjutande af någon från detta håll ökad tillförsel, hvilket äfven
torde blifvit ådagalagdt derigenom, all näppeligen någon enda lunna
säd af mälar-dalens öfverskott vid tillfället kommit Halland,
Bobus län eller Blekinge till godo. Om man således villigt medgifver,
att Regeringen vid tillfället kunde befinna sig i en bekymmersam
belägenhet, så anser man sig likväl ej väga för mycket,
då man tror att bekymret hufvudsakligast härrörde af brist på
kännedom om tillståndet i landet, hvilket omisskänneligen ådagalades
hafva varit belt annat, än man förestält sig. Allt för mycken
räddhåga, utgör icke kännetecknet å statsmannen i allmänhet.
Svårligen, för att icke säga omöjligt, kan man vid betraktande af
alla dessa förhållanden finna giltiga ursäkter för det alldeles bakvända
uti sjelfva förfarandet. Man bar svårt att öfverse importfrihetens
medgifvande såsom slulålgärd, då man otvifvelaktig! bade
bordt först vidtaga denna utväg, när man började befara möjligheten
af brist; men den t. f. K. regeringen fann lämpligt att med
exportförbud mot hvete slutligen kröna verket, som äfven företedde
det egna ali icke medgifva någon preskriptionstid för författ
-
10
Den 5 April.
ningens (radande i verksamhet, hvilket torde få anses såsom något
oerhördt. Någon skälig anledn. (ill denna sednaste åtgärd
kunde näppeligen upptäckas, då det torde vara en temligen känd
sak, alt hvete lill så obetydlig del ingår i bebofvet för det egenlliga
folkets näring, att orsakerne till exportförbudet knappast torde
kunna sökas annorstädes än uti omsorgen för den mera bemedlade
konsumentens fördel, på producentens ögonskenliga bekostnad.
De allvarsamma åtgärderna ökades vid tillfället med den
temligen löjliga att potatesexport äfven inbegreps uti exportförbudet,
vid den tidpunkt, då inom landet knappast fanns någon till
export tjenlig lunna potates, och det löjliga utgör icke det minst
anmärkmsvärda ibland statsmannabeteenden.
Grannriket Danmark, som också är ett jordbrukande och af
spanmålshandel beroende land, förfogade helt annorlunda. Spanmälsprisen
voro aldrig i Sverige så högt uppdrifne sora i Danmark;
men detta lands statsmän handlade ej såsom K.:s rådgifvare
hos oss, och visade sig förstå de första fordringarne för eli
lands handel och kredit.
Huru stor nöden var i England 1847, är en allmänt känd
sak, äfvensom att Drottningen vid parlamentets hemförlofning betackade
det, att oaktadt de brydsamma förhållandena icke hafva
begärt några, handeln och den allmänna krediten inskränkande
åtgärder.
Const.Ulsk. har emellertid i min tanka handlat mycket orätt
då det icke behagat upptaga och yttra sig öfver dessa kända förhållanden.
Man torde hafva ägt anspråk, att genom Const.Utsk.
fä ulredt, alt tankarne inom K.:s rådgifvare i detta hänseende varit
delade. Const.Utsk. har gjort ganska illa, att icke inför H. St.
hafva ådagalagt hvilka ibland K:s rådgifvare vid detta tillfälle ådagalagt
mera eller mindre, eller alls ingen på djupet gående slatsmannablick;
mera eller mindre, eller alls ingen grundligare kännedom
om verkliga tillståndet i landel. Genom Const.Uisk:s uraktlåtenhet,
blir man således oskyldig, om man genom omdömet
varit orättvis emot någon.
Ibland reservationerne finner man äfven upptaget, att Utsk.
icke behagat fästa något afseende vid den t. f. K. regeringens ryktbart
vordne förfarande i afseende ä det af enskild man, under
iakttagande af föreskrifne stadganden, med ortens innevånare begärda
möte i Gamleby, inom norra Tjust af Calmar län, lill afhandlande
af ortens allmänna angelägenheter. Den t. f. regeringens
uttalade begrepp om Svenska mäns medborgerliga rättigheter
har härvid på ett så omisskänneligt sätt blifvit ådagalagde, att det
nog synes hafva varit förtjent alt af Const.Utsk. upptagas; men dä
sä icke skedt, dä en sådan inora konseljen förevar, andemening icke
påkallat Utskts uppmärksamhet, såsom anledn. till någon mera
djupgående framställning hos U. St., i afseende å vådan af
sådana grundsatsers stamhåll inom konseljen, så ådagalägges i alla
fall uti en reservation, ali Utsk. varit uti frågan hördi och alt
representantens rätt att yrka 107 §:s tillämpning i följe deraf
icke lärer kunna bestridas.
Den 5 A p i i 1.
11
Const.Utsk. upplager under 3:dje punkten elt afskrifningsmål
af i min lanka högst betänklig natur.
Faktum är helt enkelt, att K. Lifgardes-reg:tet lill bäst sedan
1815 uppburit en summa af minst 32,227 r:dr utöfver hvad enligt
fastställde stater detta reg:te tillkomma bordt. Handlingarne
utvisa, att ny beklädnads-stat år 1833 för detta reg:te blifvit faststäldt,
utan alt redogörelse för del 1815 erbållna förskottet då
blifvit regdet affordrad och liqvid uppgjord. Att en så beskaffad
oordning inom statsförvaltningen varit föga tillfredsställande för
de skattdragandes ombud, måste synas belt naturligt, och del förekommer
lindrigast sagdt alldeles obegripligt, att en enkel rättsfråga
utan föreg:de domstols pröfning blifvit utan betänk. Konungen
i statsrådet till afskrifning föredragen på säll som skett. Om
statens medel kunna i flera riktningar på sådant sätt behandlas;
om K:s rådgifvare på sätt, som skett, äga föreslå Konungen, att
bortskänka 32,000 r:dr, så är utrymmet för ett sådant användande
af statens medel obegränsadt, och 65 § Reg.F:s innehåll
alt af II. St. anslagne medel icke må annorlunda användas, än
faststäldt blifvit, blefve i följd häraf blott eli ordspel utan all betydelse
och kraft. Att Const.Utsk. icke funnit anledn. alt ställa
depart:ts-chefen för landsförsvaret inför riksrätt, torde af ingen
annan än af Const.Utsk. kunna förklaras, och lika obegripligil torde
det få anses, att Const.Utsk. icke häraf funnit skäl tillstyrka
R. St., alt emot samtlige Hrr rådgifvare, som tillstyrkt åtgärden,
tillämpa 107 § Reg.F., när de sig icke emot densamma reserverat;
men representanten lider intet hinder, alt för det sednare
fallet yrka hvad Const.Utsk. uraktlåtit.
Vid denna allmännare öfversigt af rådgifvarekallels förvaltning,
vore det tvifvelsutan obilligt, alt ensamt förebrå den närvar, rådgifvare-personalen
den brist på organisation, så inom civil- som
mililär-väsendet, hvilket efter |:dels sekels fredlig och lugn tid
inom våra statsförhållanden äga rum.
Man torde emot bristerna i våra anstalter vilja anföra R.
St:s njugghet vid anslagens beviljande. Och jag frågar häremot
om mau ännu sell några ifrån regeringen utgängne tillfredsställande
planer? jag torde icke behöfva i detta hänseende gå längre
än lill hvad man vid denna riksdags början i detta hänseende
erfarit.
Tankefatligdom uti de förelagde planerne; ingen besparingsanda
synbar uti de förelagde s. k. refonn-förslagen; ingen lanke
till förbättring uti den öfver all höfva betungade skaltejordägarens
belägenhet; oförklarliga afseenden å korporationers verkliga eller
blott inbillade intressen, såsom exempelvis vid den maktpåliggande
skatleförenklings-frågans behandling, under åsidosättande af
det egentliga folkets sannskylldiga nytta, hafva i min lanka utgjort
några bland de mest framstående grunddragen uti vår styrelses
karakter.
Mången torde såsom afledare för della omdöme vilja åberopa
R. St:s delaktighet i hvad som sker; men får man då förutsätta,
att folkets rop pä reform, på national-represenlalionens ombild
-
12
Beil 5 April
ning, icke nått Konungens rådgifvares öron, då ropet likväl hörts
i alla riktningar, ifrån Haparanda till Ystad, så väl som ifrån
Uddevalla till Stockholm. Men hvad har man väl att af Konungens
rådgifvare hoppas i denna del; hvilka frukter har landet skördat
af den utaf Regeringen sammansatta represenlations-comitéens
arbeten, under Hr förste ministerns ledning? och hvem känner ej
de grundsatser, hvilka uti comite'ens ll:te timma gjordes gällande,
till en total förstöring af dess arbete, och hvem känner icke
sättet, hvarigenom dessa illiberala grundsatser kommo att slutligen
af comite'en antagas.
Förvånad blef representanten, och med honom säkerligen
flertalet af nationen, då representalions-comitéens förslag ifrån
Regeringen meddelades R. St., för ali af dem blifva lagdt till
handlingarne. Hatle Konungens rådgifvare ingen kännedom om
hela landets obelåtenhet med närvar, representation? Agde Regeringen
ingen erfarenhet af svårigheterne för alt fördelaktig samverkan
med dessa R. St., i och för uppnåendet af de riksgagneliga
resultater, som mäste utgöra styrelse-bestyrets syftemål? Hafva
Konungens rådgifvare ansett Konungens i grundlagen stadgade behörighet,
att laga initiativet genom förslag till förändring af grundlag,
utgöra ett tomt och betydelselöst stadgande? Hafva Konungens
rådgifvare, under den förflutna tiden, saknat anledn:r att
med slalsmannablick betrakta företeelserna i andra länder? och
hafva de ej haft anledn., alt lägga märke till den oro, som genomlöper
tiden, och månne ej slatsmanna-klokheten bjudit, all
gå den i förväg inom vårt fredliga och lugna land, genom blotta
tillfredsställandet af en önskan af reform, som under nära 40
år varit yrkad, och som slutligen måste äga rum. En styrelse,
som ansluter sig till kast- och och korporations-intressen, är icke
mera passande för den tid vi belefva; och vi böra bemärka, att
de sist förttulne veckorne hafva i verldshistorisk betydelse omfattat
vida mera, än flere under den obekymrade tanklösheten förflutne
tiotal af år.
Erfarenlen af det förflutna, måste otvifvelaktig! vara en ledare
för omdömet, i afseende ä det blifvande. Med den mest
oinskränkta högaktning för de personers moraliska värde, som
utgöra Konungens rädgifvare-personal, nödgas jag, på grund af
hvad jag tagit mig friheten anföra, betvifla, att deu är i besittning
af de politiska egenskaper, som otvifvelaktigt erfordras, för
alt med någorlunda säker hand, kunna lotsa statsskeppet förbi de
klippor och blindskär, sorn inom det politiska verldshafvet synas
blifva allt mera och mera äfventyrliga, att i allo kunna undgå.
Med den rätt jag hemtar ifrån Riksd.Ordnts 29 §, anser jag
mig således böra tillstyrka R. St., att, på grund utaf Const.Utsk:s
anmärkn:s-mem., äfvensom till följd af hvad jag tagit mig friheten
yttra, ”skriftligen hos Konungen anmäla deras önskan, att
Han ville utur Statsrådet och ifrån embetet skilja samtlige
Konungens rådgifvare.”
Jag skulle härvid kunnat stadna; men saken har ännu en
allt för vigtig sida. för att undgå representantens uppmärksamhet.
Den 5 April.
Jag har af några sednare tilldragelser trott mig kunna sluta, alt
Konungens rådgifvare icke stodo särdeles högt i förtroende hos
sjelfva den Kongliga personligheten.
Det har förekommit mig i högsta målto besynnerligt, och
emot det conslilutionela systemet helt oeh hållet stridande, att t.
ex. K. propos:r, som på statsrådets tillstyrkan vid riksdagens början
R. St. meddelades, under sednaste tider på sidan af statsrådet
motverkas, m. m. d., som ej så noga torde böra nämnas. Jag
kan icke heller förbigå, alt delgifva de slutsatser, hvilka för mig
framställt sig i följd af det äskade hemliga Utsk. Fördomar och
vanor brytas endast genom undersökning; det torde således tillåtas
mig att företaga en sådan, i afseende å andemeningen af det hemliga
Utsk., som besynnerligt nog blifvit inrymt i våra grundlagar.
Detta hemliga Utsk. befinner sig der, såsom en ruin, såsom en
obehaglig påminnelse ifrån den tid, då Sverige styrdes genom det
Secrela-Ulsk. — Under närvar, tidsförhållanden, och under nuvar.
statsskick, står detta hemliga Utsk. uti grundlagen, såsom ett fullkomligt
oting, och, hvad mera är, såsom en löjlighet. Hemligheternas
lid inom statsbestyret är förbi. Öppenhet och fullt förtroende,
utgöra numera regeringskonstens hufvudsakligaste grunder.
Hvad vill det väl säga, alt vid brydsamma tillfällen sammankalla
3:ne män ifrån hvardera af de 4 Stånden, utvalde af dessas
electorer, eller som vill säga detsamma, af dem, som tillsatt
Utsk:n vid denna riksdag.
Detta 12-manna-räd aflägger en dyr ed, alt hemligt hålla
hvad dem meddelas; och för Sverige torde det vara i högsta måtto
likgiltigt, hvad som icke af andra än af 12-manna-rådet får inhämtas.
Detta 12-mauna-råd får ingenting besluta, är utan all
ansvarighet, vare sig politisk eller moralisk, för de råd eller yttranden
de kunna komma att afgifva.
Detta hemliga Utsk. är en fullkomlig parodi på den ansvariga
rådgifvarepersonalen. Om den icke är i tillfälle, att under brydsamma
ställningar och förhållanden lemna tillförlitliga råd, så tror
jag sannerligen icke, alt många män inom Sverige torde linnas,
som sälta någon lil till det oansvariga 12-manna-rådets insigter, att,
pä sidan af det ansvariga Statsrådet bedöma de politiska förhållandena,
pröfva och råda de tjenligaste utvägarne att med fördel
begagna, eller att värna sig emot dem. Jag har icke af tillställningen
kunnat komma lill någon annan slutsats, än alt rådgifvarepersonalen
äfven hos sjelfva Konungamakten saknar förtroende,
hvarföre jag äfven härutinnan efter min uppfattning hämtar ytterligare
anledning, att förnya min anhållan, att R. St. matte hos
Konungen tillkännagifva deras önskan, att Ilan ville utur Statsrådet
och ifrån embetet skilja samtlige Konungens rådgifvare,
och hvaröfver jag anhåller om propos.
Frih. Raab, Adam Christian: Det ifrågavar. ärendet eller
det s. k. decharge-betänk. intager onekligen ett vigtigl rum
inom väta förhandlingar. Lagstiftaren har velat nedlägga hos
representationen en möjlighet att balancera den oinskränkta makt,
14
Den 5 April.
sorn grundlagen medgifver åt K. M. i alla administrativa lagstiftnings
eller civila ärenden. Om den rättighet, som derigenom blifvit
representationen tillerkänd, är vigtig för att derigenom försäkra
oss emot maktmissbruk, så är del på andra sidan också lika
angeläget, att vi för vår del med grannlagenhet begagna denna
rättighet. De anmärka*, som Const. Utsk. här har gjort, synas
mig ingalunda vara af den beskaffenhet, alt de skulle kunna föranleda
lill den åtgärd, som den siste värde talaren föreslagit. Innan
jag tillåter mig att ingå i pröfning af de särskilta punkterna,
ber jag att få förutskicka såsom reflexioner den åsigten, att man
kan fela i min tanka antingen genom öfverträdelse eller genom
uraktlåtenhet. Hos administrativa myndigheter i allmänhet, anser
jag underlåtenhet vara vida skadligare än öfverträdelse, ty om
man med ängslig noggrannhet vill uppsöka hvarje anledn. lill öfverträdelse
hos en sådan auktoritet, så skall den slutligen sjunka
till ett dolce farniente af fruktan att vid hvarje tillfälle blifva föremål
för klander. Jag ber att med några ord få följa de särskildt
framställda punkterna.
Emot den första punkten, ”ang:de K. M: nåd. kungörelse,
rör:de enskilda banker, hvilka utgifva egna kredilsedlar, gifven
d. 9 Jan. 1846”, har blifvit anmärkt, för det Irsla att denna privatbankslag
ingalunda utgör någon ekonomisk lagstiftning, utan att
den skulle vara en civillag, i hvilken K. M. icke ägt att på grund
af 89 § Reg.F. lagstifta. För att åstadkomma denna bevisning
har Utsk. resonnerat på ett ganska märkvärdigt sätt, som ger mig
anledn. erinra om det bekanta uttrycket, att det dunkelt sagda
är också det dunkelt tänkta. För min öfvertygelse, står det klart,
att till en ekonomisk lagstiftning måste höra frågor om privatbanker,
som i så betydlig män inverkar på landets ekonomie; men om
man ock skulle antaga ali privatbankslagen skulle falla inom den
ekonomiska lagstiftningen, så är det likväl obestridligt att, då
banklagen af 1830 i 6 och 7 §§ har upptagit att för stiftande
af banklag må gälla 1824 års författning eller de författningar,
hvarom K. M. och R. St. framdeles kunna öfverenskomma, sä
och då någon sådan författning icke blifvit af K. M. godkänd,
måste ovilkorligen qvarstå såsom gällande den ifrågav. författningen
af d. 14 Januari 1824. Mig förekommer det som om Statsrådets
ledamöter, i fall de antingen hade tillstyrkt antagande af
sednaste R. St: förslag till banklag eller icke bifallit några nya
oktrojer för privatbanker, hade mindre förfarit i öfverensstämmelse
med rikets sannskyldiga nytta, än som nu skett. Tänkom oss
hvilken olycklig belägenhet, som blifvit ådragen vårt fädernesland,
om dessa inrättningar, som nu understödja den allmänna krediten
med icke mindre än 6,000,000 r:dr, då man frånräknar den sedelstock
eller det mynt, som ligger inne i privatbanker, — tänkom
oss, säger jag, att dessa inrättningar hade upphört, och jag är
öfvertygad om, alt den liflighet, som nu råder i all rörelse och
alt handel, skulle afstanna och att Konungens rådgifvare skulle
dymedelst varit sakre lill att hafva förbisett rikets sannskyldiga
nytta.
Den 5 April.
15
I afseende på 3:dje punkten, kan jag icke dela den åsigt, sorn
den siste värde talaren hår har uttryckt, 3:dje punkten angår
”alt, för beklädnaden vid lifgardet till hust, reg:tet gifvit
och derefter afskrifvit pennin geförskott.” Det är att nrärka,
alt delta förskott lemnades redan 1818, och alt nu var fråga,
30 år derefter, att affordra nuvar. sqvadron-chefer detta förskott.
Örn fel var begånget, hvilket jag icke vill bestrida, så var det
obestridligen de rädgifvares, som afgålt ifrån sina befallningar och
icke deras fel, som ännu finnes qvar i Stats-rådet. Det finnes
en lag, som vi alla böra iakttaga, emedan den finnes inom hvarje
bröst, nemi. billighetens lag, som bjuder att nu i tjenst varande
Oflicers-corps icke skall gälda hvad föregående brutit.
Hvad 4:de punkten beträffar, ”angrde en, den värfvade delen
af arméens och flottans manskap beviljad befrielse från afgiften
till folkundervisningens befrämjande”, så förekommer det mig för
det första klart af 60 § R.F., alt K. M. ägde obestridlig rätt lill
att eftergifva denna bevillning. Sedt ur billighetens synpunkt,
får man här taga i betraktande, att hur är fråga om manskapet,
som icke äger någon annan inkomst, än den, som erfordras
för dess dagliga uppehälle, och jag ser icke att de skulle
kunnat tvingas till denna afgift, då de vid ingående af sitt kontrakt
hade fått sig försäkradt, att icke blifva betungade med några
utgifter. I allt fall lemuar jag derhän, huru dessa afgifter skulle
blifvit utkräfda af dem. Dertill skulle efter mitt förmenande ovilkorligen
hafva erfordrats, att sätta dem vissa dagar på en förknappad
kost, d. v. s. på valten och bröd.
Hvad beträffar 6:te punkten, ”ang:de beviljad ersättning
för Norska korvetten Örns deltagande med åtskilliga Svenska
krigsfartyg uti en expedition till medelhafvet år 1837”, så
skulle jag verkligen tro, att slalsklokhelen bjuder — under närvar,
tidpunkt, då Europa slår i eli förhållande, som måhända sträcker
sig äfven emot Norden, — att bibehålla enighet med vårt brödrafolk
och alt icke röra i dessa förhållanden, så myckel mera,
som saken redan år afslutad.
Här återstå 2:ne punkter, dem jag icke vidrört, emedan jag
icke kan neka, alt i dessa 2:ne punkter förefinnes anledn. till anmärkmr;
men jag anser dem vara af så ringa beskaffenhet, att
de icke borde kunna föranleda mig nu lill att yrka, att Konungens
rådgifvare måtte ställas under aktion eller någon skrifvelse
om deras entledigande komma att beslutas.
Af hvad jag nu sagt, kan R. o. A. finna, att jag, i motsats
lill den siste värde talaren, hyser den åsigt om delta mern., att
dermed icke kan tagas annan befattning, än att lägga detsamma
till handligarne; men en annan fråga är, huruvida Const.-Ulsk.,
med den vidsträckta granskningsrält, som delta Utsk. äger, har afgifvit
en tillräcklig exposee af Regeringens åsigler eller s. k. regimer
under den föreg:de förvaltningstiden. Jag vill visst icke
instämma med den ibland Hrr reservanter, hvilken uppräknat åtskilliga
Regeringens beslut, såsom efter hans åsigt klandervärda.
Deribland hörde jag sis,t nämnas det omlalta exportförbudet. Jag
16
Den 5 April.
tillåter mig i detta afseende nämna, att jag, som var här i Stockholm
förliden vår och koni hem straxt efter sedan exporlförbudet
var utfärdadt, erkänner att jag under hela vägen fann eländet
vara så stort, alt hungersnöden verkligen hotade hvarje dag att
mer och mer inträda. Alt hungersnöd verkligen var för handen,
det såg jag med egna ögon, ty jag vet att folket länge saknade
hröd och måste äta nödbröd, hvilket torde vara orsaken till det
förhållande, som ännu fortfar icke allenast i min ort, utan äfven
norr och söder derom, nemi. ett sjukligt tillstånd. Jag kan icke
neka, att då jag såg allt detta, så förekom det mig alldeles oundgängligt,
att någon kraftåtgärd måste vidtagas för att frälsa menniskolif.
Hvad jag nu anfört har endast afsell det första förbudet.
Hvad åter beträffar de anmärkn-.r, som blifvit gjorda af en
reservant, om underlåten anmälan af fattigvårds-stadgan, så ber
jag att få fästa denna reservants uppmärksamhet derpå, att detta
var en förordning, som statsklokheten verkligen bjöd. Vi se nu
i det öfriga Europa, huruledes de fattige med våld laga ut sin
rätt. Jag tror det vara skäl, att söka i tid förekomma sådana'
våldsåtgärder och anser för min del della Regeringens tillgörande
påkalla min varma tacksamhet, och att man var skyldig att upphäfva
de band, som fästade hvarje sockenbo vid sin socken, eller
som förnekade de fattige öfrige Svenske mäns rätt alt flytta hvart
sora helst. Jag vill nu icke vidröra de öfriga frågorna, för att
icke blifva alltför vidlyftig, men ehuru jag sålunda ogillar de framställda
anmärknme, vill jag icke neka, att jag under andra förhållanden,
än de närv., skulle äfven hafva önskat att Const.-Utsk.
gifvit en närmare vägledning för att undersöka: huruvida Regeringens
ledamöter ådagalagt den inbördes homogenitet, den öfverensstämmelse
i åsigter, som erfordras för all förvärfva nationens
odelade förtroende och gifva dem sjelfva tillbörlig kraft i ulöfningen
af deras ansvarsfulla kall; huruvida Regeringens ledamöter
alltid iakttagit deras med del conslitutionella statsskicket förenliga
pligt, att både vid rådsbordet och inför nationen öppet och kraftfullt
framträda med sina åsigter, eller om de åtnöjt sig med att
i protm nedlägga sina reservationer och dymedelst söka eget skydd
bakom Konungens helgade personlighet, den deras kall ålägger dem
att vid alla tillfällen skydda mot klandrets giftiga vapen; huruvida
vår Regering, som ofelbart syftat åt det mål, sorn den upplysta
folkviljan föreskrifvit, gått orubbligt med jemna och säkra steg
framåt, i en bestämd rigtning, utan att åt motsatta opinioner gifva
anledn. till förhoppningar, som icke kunnat, icke bort tillfredsställas.
Allt delta skulle jag under andra förhållanden hafva önskat
att Const.Utsk. utredt; men för närvar, yrkar jag ingen sådan undersökning.
Jag gör det icke, derföre att redan från början af
denna riksdag uppenbarade sig inom representationen en sådan
förbistring emellan de olika opinionernas roler, att den konservativa
sidan, som onekligen var Regeringens naturliga motståndare
och bittert anföll den, för hvarje steg Regeringen gick fram på
reformernas bana, likvist troget yrkade bifall till de anslag, som
Rege
-
Den 5 April.
17
Regeringen begärde, och derigenom gaf sig ett sken af att vara
dess vänner, under det alt den liberala sidan onekligen framställde
anspråk vida större än livad jag anser hade varit billigt att uppfylla.
Under sådana förhållanden ligger det makt uppå för hvar
och en, som vill bekänna sig till den liberala sidan, att här söka
ådagalägga, alt Regeringen alltid kan och bör påräkna sina pålitligaste
vänner ibland de liberala. Jag fordrar, säger jag, icke en
sådan undersökning, derföre att Europa nu är i en brand, som vi
icke veta huruvida icke den äfven kommer med påtryckning mot
norden, och under sådana förhållanden ligger det makt uppå, att vi
söka enighet inom oss, att vi söka återställa folkets förtroende till
Regeringen och derigenom åstadkomma en makt, som ingalunda
kan motverkas af någon annan statskonst eller statsklokhet. Jag
har icke framdragit dessa yttranden i afsigt att derigenem så mycket
klandra det framfarna, som icke mera under synpunkt af en
varning för det kommande.
Gr. Hamilton, Jakob Essen: Jag ber blott att med några
ord få upptaga ett par af Gr. Anckarsvärds anmärkmr. Gr. Anckarsvärd
har anmärkt såsom ett fel i Const.Utsk:s betänk., att Consl.-  Utsk. icke__gjort anmärkn. emot förbudet mot spanmålsexport sist!,
sommar. Afven jag för min del ogillar förbudet emot exporten af
hvete, men jag tror att Utsk. med skäl väntat, att, om förbudet
åstadkommit så mycket ondt, som Gr. Anckarsvärd omförmält,
Utsk. äfven bordt få emottaga flere anmärkn:s-anledn:r från enskilte
riksdagsmän rör:de detta exportförbud. Detta är likväl icke
förhållandet, och Utsk. bar således endast fått se de bevekande
skäl, som ligga till grund för Regeringens åtgärd i denna fråga.
Grefven har äfven sagt, att Utsk. bordt behandla 3:dje punkten
efter 106 §. Reg.F. Jag ber att få hänvisa Grefven till ansvarighetslagen
för Statsrådets ledamöter. Der står i 1, 2, 3, 4
och 5 §§, äfvensom i 7 och 8 §§ tydligen bestämde de fall, för
hvilka K. M:s rådgifvare för embelsfe! af riksrätt skola dömas; och
när nu de anmärkta åtgärderna icke kunna hänföras derunder,
samt 6 §. lyder sålunda: ”Uraktlåter Slatsrådsledamot eller Konungens
rådgifvare i kommandomål att de öfrige, dem i grundlagen
uttryckligen föreskrifne, men i denna ansvarighetslag icke särskilt
uppräknade, pligter iakttaga och fullgöra, ankomrae det på R. St.
att hos Konungen göra sådan anmälan, hvartill 107 § Reg.F. dem
berättigar” etc.; sä torde 11. o. Ad. finna, alt vid sådant förhållande
kunde Utsk. icke annat än, med stöd af 107 § Reg.F., anmäla
förevar. Regeringsbeslut till R. St.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Med den fulla öfvertygelsen,
att det vore min pligt att vid detta tillfälle vara tystlåten, i
följd af den beroende ställning, hvaruti man kan anse mig stå till
Regeringen, kan jag likväl icke underlåta att fästa Ståndets uppmärksamhet
på en anmärkn., som Gr. Anckarsvärd gjort i afseende
pä spanmälsexportföi budet, som K. M. sisth vår anbefallde.
Jag är sä mycket mera skyldig att upplysa R. o. Ad. om en och
4 II. ‘ 2
18
Den 5 April.
annan omständighet, som jag icke betviflar, att det af K. M. fattade
beslutet lill en del härrörde från de berättelser, som K. M.
erhöll af de lokala myndigheterna i de orter, för hvilkas skull
ifrågavar. förbud af behofvet påkallades. Jag känner äfven att
ett stort och mäktigt intresse i vårt land derigenom måste stötas;
men jag känner derjemte, att ett ännu större, ännu mäktigare
intresse vann på exportförbudet, enär detsamma kanske uppehöll
mången menniskas lif. Sådan var ställningen i den ort, der jag
verkade. K. M. anbefallte mig, och, såsom jag tror, äfven alla
andra landshrr i landel, genom ett allmänt cirkulär, att tidt och
ofta inberätta förhållandet med spanmålslillgångarne, som funnos
inom deras län. Denna föreskrift utgick genast efter skörden
föreg:de höst. Då fanns det icke någon anledn. att befara brist.
På ett eller annat ställe kunde måhända skörden vara mindre än
föreg:de år; men i allmänhet var den kanske öfver medelmåttan.
Så länge hvar och en ägde rätt att fritt disponera om produkten,
kunde jag, för min del åtminstone, icke förespå hvad som hända
kunde, i synnerhet som anledn:r förefunnos lill farhågor; ty exporten
börjades lifligt och bränvinsbränningen fortfor med rastlös
verksamhet. Jag kan icke minnas nu vid hvad lid och ort cirkuläret
lill mig inkom med befallning att åtvarna allmänheten,
att för starkt afyttra deras behof af säd, derföre alt Regeringen
förutsåg omöjligheten, att ifrån andra länder kunna införskaffa denna
vara. Jag kungjorde detta inom Christianstads län med full
förhoppning, alt det skulle gifva en ledning för allmänna omdömet,
så att man icke skulle försälja sig. Likväl fann jag, inom
Mars månad, att behofven stego, tillgångarne minskades. Jag anmälte
detta, ty det var min pligt. Slutligen inkommo petitioner
från församlingarne om understöd och hjelp, ty innevånarne svulto.
Jag betviflade sanningen af dessa anmälanden, derföre att färgerna
voro så svarta, alt jag trodde icke det vara möjligt att inom de
då ifrågavar. socknarne någonsin en sådan nöd kunde uppstå. Jag
ansåg mig skyldig, att med egna ögon erfara sanningen af förhållandet.
Jag gjorde resor i de trakter, ifrån hvilka sådana anmälanden
hos mig blifvit gjorda, och jag erkänner öppet att, ovan
att se detta elände, det måste verka på min öfvertygelse, att hjelp
måste komma. När jag efterfrågade, hade dessa socknar icke fått
missvext. De hade icke klagat deröfver förut, och när jag uppgaf
för dem min tanka, att det var deras eget fel, som icke hos
mig anmält detta förhållande, så svarades det mig: vi hafva visserligen
icke fått hvarken mindre eller mera tillgångar af jorden
under detta, än under föreg:de år, men dessa trakter äro i behof
att köpa spanmål hvarje år. Det är af våra skogseffekter, vi
egentligen skola lefva, derigenom att vi lemna dem i utbyte mot
spanmål, men när vi nu fara till östra kusten för att få köpa spanmål,
så hånas vi och man svarar att det icke finnes någon säd
att köpa. När vi fara till den vestra kusten, så få vi samma svar.
Spanmålen, säger man, ligger i kuststäderna, för att utföras, så
snart öppet vatten blir. När nu ett sådant förhållande inträffade,
så måste jag, för alt frälsa lifvet på en mängd innevånare i denna
Den 5 April.
19
trakt, på egen lisk, utan dertill gifvet tillstånd, från kronans
magasin i Christianstad gifva dem spanmål lill ett belopp, som
jag ej så noga minnes, för att åtminstone för dagen skaffa dem
nödigt uppehälle. När jag vid mina besök i stugorna, i deras
egna boningar, såg dem äta bröd af bark, blandadt med drank
och agnar, då framställde sig för mig behofvet, att sådant anmäla.
Jag begärde af K. M. för fattigvården inom 2:tie socknar ett understöd,
ty fattigmedlen räckte ej till. Folket hade intet öfver
till sina behofver, då spanmålen gällde så mycket, att de mäste
betala 28 r:dr för 1 lunna råg och 22 r:dr för 1 tunna korn.
Under sådana förhållanden kunde de icke lemna något ifrån sig
till understöd åt sina fattige, hvilka voro ända till 3 å 400. Jag
begärde för en socken 1000 r:dr och för de öfriga, såsom reservmedel,
9000 r:dr, summa 10,000 r:dr b:co. Jag försökte att skaffa
spanmål — omöjligt! Ett par possessionater inom Christianstads
län voro så barmhertige och lofvade alt icke sälja någon säd annat
än på min anvisning. Det var den enda tillgång på spanmål,
som hela länet då ägde. K. M. fann sedermera för godt, att förbjuda
utförsel af spanmål och följden var den, att tillgångar kröpo
fram, hvilka förut varit dolda. Folket fick lefva, och det är också
ett intresse, sorn raan icke bör förgäta, ty det är mängdens. Ifrån
den stund förbudet mot spanmålsexport kom, behöfde jag icke vidare
inom Christianstads län utgifva en enda sk. af de erhållna
förskottsmedlen, utan jag var lycklig nog, att vid kommande skörd
kunna återställa de odisponerade 9,000 rtdrna. Jag hemställer således,
om icke behofvet har påkallat den åtgärd, som här varit
föremål för klander, och om icke den välsignelse, sora K. M., sommaren
derpå, under sina resor af allmogen erfor vid alla skjutsombyten
för ifrågavar. förbud, må kunna leda omdömet rörtde
förbudets nödvändighet.
Gr. Anckarsvärd har åberopat handelns frihet; vackra ord,
men meuniskors lif måste också betyda något. De fattiga hafva
icke några ombud. Jag var det vid ifrågavar. tillfälle, och med
tillfredsställelse erkänner jag, att jag då gjorde min pligt. K. M.
lyssnade dertill, och folket lick bröd.
Hr Akerman, Fredr.: Jag hade icke tänkt uppträda och
yttra mig i anledn. af detta betänk., dä jag trott mig hafva funnit,
att Consl.Utsk. icke rätteligen' uppfattat grundlagens mening i 106
och 107 §§ af Reg.F. Åtminstone instämmer icke denna uppfattning
med det begrepp, jag gör mig om dessa §§:s innehåll.
Jag hade nemi. trott, att då Consl.Utsk. icke funnit någon Regeringens
handling af den beskaffenhet, att någon eller några af
Konungens rådgifvare bordt anmälas till ställande under Riksrätt
efter 106 §, utan Ulsk. ansett 107 §:s tillämpning böra sättas
i fråga, det hade ålegat Utsk. att företaga en granskning af
Konungens rådgifvares embetsutöfning i sin helhet; ty endast i det
fall att Consl.Utsk. härvid funnit en eller flere af dem hafva fortfarande
handlat i en för fäderneslandet skadlig rigtning, hade
20
Dea 5 April.
Const.Utsk. bordt anse sig äga anledn. göra en sådan anmälan,
som i 107 § af ses. Då detta icke skett, ulan man endast fästat
sig vid enskildla Regeringsåtgärder, till det mesta af mindre betydenhet,
så nödgas jag förklara, att jag anser Const.Utsk. hafva
missförstått både sitt uppdrag och grundlagens mening, ty om man
åt en Regering vill bevara den kraft, som är ett oundgängligt
villkor för dess förmåga att gagna, så måste man, om man på
det hela godkänner riglningen af dess verksamhet, vara varsam
med anmärkmr, och undvika alt påpeka en och annan derifrån
afvikande Regerings-handling af relativt mindre betydenhet. Fullkomlighet
lärer man svårligen finna hos någon regering; och då
man ej anser sig böra efter 106 § till särskildt åtal anmäla någon
särskild rådgifvares misstag eller underlåtenhet, bör man endast
fästa sig vid sättet för rådgifvarekallels utöfvande i dess helhet.
Fä grund af denna min uppfattning af grundlagens mening,
hade jag derföre, såsom jag förut nämnt, icke arnat yttra mig vid
betänkts föredragning, men under diskussionen har jag funnit mig
uppkallad lemna en upplysning i anledn. af Gr. Anckarsvärds
yttrande rörtde det första exportförbudet. Denna Regeringshandling
har blifvit föremål för ett lifligt klander efteråt, ty först efteråt
företedde sig en mängd förhållanden och omständigheter i
afseende på spanmålslillgångarna i riket, som jag trotsar den mest
klarsynte att hafva kunnat förutse eller ens ana. Jag har måhända
genom de upplysningar jag såsom landsh. lemnat till Regeringen
något bidragit lill det första exportförbudet, och det är
således min skyldighet att göra reda för dem. Jag hade nemi.
Konungens nådiga uppdrag att förvalta länsstyrelsen i Blekinge
län från början af Maj till medlet af Juni månad eller under den
tid åtgärden måste vidtagas för att mildra följderna af den inom
lånet uppkomna nöd. Jag lyckönskar Eder, mine Hrr! att härvid
icke hafva varit i mitt ställe, och således hafva varit befriade
från den smärtsamma känslan att bevittna den förfärliga
nöd, som inom en stor del af denna provins var för handen, att
icke hafva varit dagligen belägrade, — jag säger belägrade, ty jag
hade någon gång svårighet att komma ut, ur mina runi — af
omkring 2 ä 300 menniskor från tidigt om morgonen till sent
på aftonen, att icke hafva hört deras jemmer och sett deras bleka,
utsvultna anleten. Att erfara allt delta och ändå icke tro på den
nöd, som existerade, var omöjligt. Jag vet alt menniskor svulto
ihjel. Man måste på många ställen tillgripa nödbröd, af bark,
linfrö, agnar, qvickrot o. s. v. och ändock inträffade del på några
ställen, att nyss i jorden nedsatta potatis upplockades, att spädt
råggräs afslogs för att användas till soppkokning. Så stor var
nöden. För att fullgöra mitt åliggande att anskaffa spaumål, så
att jorden icke mätte blifva obesådd, hade jag utskickade till det
rika Skåne, med uppdrag att derifrån upphandla utsädeskorn, och
endast genom uppköp på flere händer lyckades del mig, att till
det höga priset af 22 å 23 r:dr tunnan kunna anskaffa det ringa
beloppet af 200 tunnor korn. Jag kan vidare vitsorda att i en
Stad, af den betydenhet som Carlshamn, med 5 till 6000 inne
-
Den 5 April.
21
vanare, belägen endas! några mil ifrån det rika Skåne, det onder
några veckor icke var möjligt, om man haft lickorna fulla af dukater,
att hos de handlande till köps erhålla en enda tunna råg.
Under sådana förhållanden hemställer jag lill hvar och en, om
det leke var full anledn. föreställa sig möjligheten af en allmän,
förfärlig hungersnöd, samt om det icke var de embetsmäns pligt,
som erforo ett dylikt förhållande, alt anmäla det hos Regeringen,
och om icke Regeringen, äfven med allvarlig vilja alt bibehålla den
rikliga principen af fri spanmålshandel, ovillkorligen borde under
sådane förhållanden anse sig skyldig söka förekomma de förfärliga
olyckor, som hotade. Till försvar för en motsatt åsigt, skulle
väl kunna anföras det kända ordspråket: ”Fiat justilia, pereat
mundus”; men Regeringsprinciper, utgående från sådana grundsatser,
kan jag åtminstone icke hylla.
Gr. Lewenhaupt, Patrik Adolf: Jag anser mig så mycket
hellre böra instämma i det yttrande, som af Ur von Rosen
här blifvit framstäldt, som hvad han nämnt hafva inträffat partielt
i Christianstads län, var det generela förhållandet i Hallands län.
Det var icke heller af mig oförulsedt, att en sådan nöd skulle inträffa,
derföre att jag redan föreg:de höst, då slutberäHelsen öfver
årsvexten af mig lill K. M. inlemnades, anmälte, att det var anledn.
till den förmodan att det år 1847 skulle blifva spanmålsoch
foderbrist, och jag får tacksamt erkänna, att K. M. sökt så
mycket som möjligt bidraga till nödens hämmande genom alt bevilja
ett understöd af 80,000 r:dr b:co. Att detta understöd likväl
icke var tillräckligt, det kan jag intyga, ty det är mig bekant,
att det knappt räckte till brödföda och att flere icke kunde erhålla
så mycket bidrag af detta understöd, att de derigenom kunde
skaffa sig tillräckligt säd, för att dermed beså sin jord, hvarföre
också ganska mycken jord blef osådd. Hade R. M. icke
uppfyllt det för handen varande behofvet genom förbud att utföra
spanmål, så hade vida större olyckor inträffat, ehuru de som timade
voro stora nog. Jag anser således den här framställda anmärka!
att exportförbudet varit obehöfligt, obehörig. I Hallands län, såväl
som i Skåne, har man välsignat exportförbudet, och äfven jag har
gjort det och gör det ännu i denna stund.
Hr af Dahlström, Gust. Jakob: Af Gr. Anckarsvärd har
blifvit yttradt, att Regeringen har varit i saknad af riktig kännedom
om förhållandena inom landet, då den kunde besluta ett förbud
emot export af spanmål sisth sommar. De sista värde talarne
anser jag hafva uppdragit en sådan tafla af landets nödställda belägenhet,
alt Gr:s yttrande i detta fall synes vara fullkomligen vederlagdt.
Jag anser mig dock till den målning, som här blifvit
gjord af nöden sisth sommar i Blekinge, Christianstads och Hallands
län, böra tillägga något om det elände, som verkligen förefunnits,
synnerligen i södra delen af Elfsborgs län. Jag hemställer,
om icke tiden verkligen var inne, när exportförbudet utfärdades,
att rädda tusentals menniskor från hungersnöden och deraf följande
död, när hafren i Elfsborgs län redan länge hade kostat 22 r:dr
22
Den 5 April.
linman och, livad ännu värre var, ingen liafra fanns alt köpa; ilå
skaror af liggare gingo frän hy lill by, för alt fä sitt nödtorftiga
uppehälle. De begärde del först med saktmodighet, men sedermera
började de i stort antal, ända till 30 å 40 i sender, med
pockande fordra den hjelp, som de ansågo sig behöfva för att undslippa
hungersdöden, och våldförandet af äganderätten var ej
långt borta. Jag har sjelf varit vittne till luiru de, som icke
kunde låga längre frän hemmet, utan nödgades der qvarblifva, krälade
kring stugorna, för att, likasom djuren, sökande grässtrån, sorn
uppsticka ur jorden, dermed stilla sill tärande hunger och befria
sig från en qvalful! död. Det är en sanning, bevisad genom upplysningar
från orten, att oändligt mänga menniskor dogo af svält;
och hvad som sedermera, såsom en följd deraf, inträffat, har af
en föregtde talare, i hvad Småland beträffar, blifvit anfördt, nemi.
att en mängd sjukdomar uppstått, såsom vattusot m. fl., sorn bortryckt
hundratals menniskor i denna provins. Det var således en
välgerning, alt ifrågavar. Regeringsåtgärd vidtogs, ty tusentals
menniskor blefvo derigenom räddade. Jag anser, alt deras välsignelser'
borde gälla mycket mera, än den falska theorien, om
nyttan deraf att Sverige då skulle kasta sig in på den, såsom det
hette, Europeiska spanmålsmarknaden med sitt öfverskott af säd,
emedan detta öfverskott icke fanns, hvilket tillräckligt visade sig,
så mycket mera som nästan all befintlig spanmål hade blifvit uppköpt
af vissa spanmålsockrare, som ville rikta sig på de nödställdes
bekostnad. Lyckligtvis kom Regeringens förbud i lid, och
den äger många tusentals behöfvande menniskors välsignelser för
denna åtgärd.
Hr Gripenstedt, Joli. Äng.: Då här för tillfället icke
är fråga om annat än tillämpning af 107 § Reg.F., så anser jag
att omdömet i denna sak egentligen bör omfatta Styrelsens system
i sin helhet, och icke fästa sig vid något enskildt fall annorlunda,
än på sin höjd såsom motiv för detta omdöme. Hurudanl har då
Regeringens system varit under den tid, som förflutit sedan föreg:de
riksdag? — Efter mitt omdöme har det otvifvelaktig! visat
sig såsom eli uttryck af framåtskridandet, fastän så, att det på
samma gång lemnat behörigt afseende på det beslående. De många
vigtiga författningar, som under långliga tider varit högljudt
fordrade, hafva äfven blifvit utarbetade och om de också icke alla
kunna fritagas från en eller annan brist, så hafva de likväl tydligen
gått i den riktning, sorn tiden kräfver. För min del anser
jag att nationen borde erkänna delta, och derföre vara tacksam
emot sin Regering. Om man dessutom vill bemärka huru klandret
för närvar, uttalar sig, oaktadt det som blifvit vidgjordt, blott
med hänseende till hvad man anser vara underiålet; dä hemställer
jag hurudan ställningen nu hade varit, och om icke den stråle,
som så plötsligt genomkorsat Europas molnfyllda himmel, här skulle
hafva funnit långt flera brännbara ämnen, så framt ej dessa genom
Regeringens åtgärder redan varit undanröjda. Sålunda betraktadt,
anser jag det också vara en skyldighet, att tacksamt erkänna det
I)en 5 April.
23
goda, sora blifvit gjordt, och må del vara långt ifrån oss att i
detta ögonblick göra Regerings-bördan ännu tyngre — den är
nog tung ändå. Åtminstone vill icke jag lägga sten på bördan,
och jag är viss derpå, att R. o. Ad., utan hänsigt till någon enskilt
känsla, vid delta tillfälle skall bedöma sin Regering icke blott
efter billighetens grundsatser, utan äfven med högsinthet. Jag
hoppas och anhåller, att Const.Utsk:s mera. icke må till någon åtgärd
föranleda, utan läggas lill handlingarne.
Många ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Const.Utsk. har, efter
mitt förmenande, förbigått, på sätt en reservant också anlydt, åtskilliga
af de vigtigaste ärendena. Utsk. har deremot hållit sig
vid åtskilliga andra, som jemförelsevis dermed äro småsaker. Afven
i dessa punkter har, efter hvad mig synes, något, som hört
under den 106 §:n, blifvit hänfördt under den 107 § Reg.F.
Men det må härmed vara huru som helst och äfven med befogenheten
eller riktigheten af de anmärkmr, som blifvit gjorda.
Jag lemnar dem i sitt värde. Jag tror blott, likasom den siste
värde talaren yttrat, att omständigheterna utom oss äro i närvar,
ögonblick af den beskaffenhet, att vi böre bemöda oss om, alt
utlänningen icke må kunna finna något tecken till oenighet emellan
Sveriges Regering och Sveriges folk, aldraminst inom detta
Stånd, som har både de Hesta och de förnämsta krigarne inom
sitt sköte. Jag tillstyrker alltså, lika med Hr Gripenstedt, att
detta betänk, må läggas lill handlingarne.
En ledamot, som för en stund sedan talade, berömde sig sjelf
och sina vänner för det att de kommit till samma slutsats. Mili
mening är, att beröm i sådant hänseende hvarken är förtjent eller
tillständig^ aldraminst på den sidan, för hvilken tilldragelserna
varit mera gynnande än orden.
Gr. Anckarsvärd omtalade här en sak, som icke varit föremål
för Const.UtsIcs pröfning och som icke heller kunnat vara
det, men hvilken jag icke anser mig böra med tystnad förbigå.
Han har klandrat äskandet af ett hemligt Utsk. och sagt, att det
dels vore en löjlighet, dels en parodi på rädgifvare-personalen samt
alt detta Utsk:s ledamöter icke vore i egenskap af rådgifvare ansvarige.
J erinren eder, mine Hrr! utan tvifvel huruledes de första
representant-församlingarna inom vårt fädernesland icke voro
annat än rådplägningar emellan Konung och folk, att de höilos
under bar himmel och slutligen på rikssalen. Det är först under
nuvar. statsförfattning, som öfverläggningarna på rikssalen hafva
blifvit förbjudna, men allt framgent kan dock Svenska representationen,
i stort laget, anses för en sådan rådplägning. Det förhållandet,
alt R. St. icke få öfverlägga i Konungens närvaro,
borttager icke grunden, ty representationen åsyftar utan tvifvel i
hvarje land dels rådplägning, dels ärendenas afgörande i förening
med Regeringen. Riksförsamlingen är det största af alla rådslag,
och det är utan tvifvel både på grund och till minne deraf, sorn
vår sammankomst ännu heter riksdag, d. ä. rådplägningsdag. Ar
24
Ben 5 April.
nu saken sä beskaffad, så är det ingalunda oriktigt, att K. M.
vid dylika tillfällen, som de förevar., kallar ett Hemligt Ulsk.
Hvad ansvarigheten beträffar, så frågas huru man af riksdagsmännen
skulle kunna fordra särskild ansvarighet då de sitta i
Hemliga Ulsk., när de för öfrigt äro utan sådan ansvarighet? Huru
kan man fordra, att öfverläggningar, sådana som uti Hemliga
Utsk. i allmänhet äro och särdeles nu måste vara, sknlle blottställas
för offentligheten? Jag tror således att delta klander är
alldeles obefogadt och förnyar min anhållan alt Const.Ulsk:s ifrågavar.
mein. må läggas till handlingarne.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Af de 6 anmärkmsanledmr,
dem Coust.Utsk. i sitt raein, upptagit, synes icke någon
vara af den betydenhet, alt med skäl kunna framkalla den tillstyrkta
åtgärden. Den enda, som är af någon vigt, är den först
förekommande, angrde K. M:s nåd. kungörelse ronde enskilda
banker, hvilka utgifva egna kreditsedlar, gifven d. 9 Jan. 1846.
Enär, på sätt Utsk. i sitt mern. åberopat, K. M:s nåd. kungörelse
af d. 14 Jan. 1824, ang:de inrättande af enskilda banker eller
diskonter, genom 6 och 7 §§ af lagen för R. St:s bank, gifven
d. 1 Mars 1830, erhållit egenskapen af civillag, synes mig
visserligen behandlingen af detta ärende hafva bordt ställas i enlighet
med föreskriften i 87 § Rcg.F.; men dä den af föredraganden
i målet åberopade 89 §:ns i Reg.F. vidt omfattande lydelse
å andra sidan synes hafva gifvit nugon, om än myckel
otydlig anlcdn. till det förfaringssätt, som följdes, och då man
tillika fäster afseende på de förhållanden, som Gr. Hamilton i sin
reservation åberopat och i hvars innehåll jag till flera, ehuru ej
till alla delar instämmer, så synes mig i detta hänseende icke
den skiljaktighet i meningar, som torde finnas, ang:de rätta tillämpningen
af nyssnämnde §, höra föranleda lill vidtagande af
den förordade åtgärden. En annan sak hade det varit om Gonst.-  Utsk. funnit lämpligt att fästa mera uppmärksamhet vid de regeringsåtgärder,
hvilka Hr Tersmeden i sin reservation uppräknat,
och lemnat oss en utredning af förhållandet i nämnde hänseenden;
dä först hade RiksStm ock varit i tillfälle alt derpå grunda
ett säkert bedömande af dessa frågor. Nu åter anser jag för min
del icke den föreställning, som man enskildt torde få göra sig
om riktigheten af den karakteristik, Hr Tersmeden meddelat oss
öfver förberörde regeringsåtgärder, kunna skäligen öfvergå till en
sådan, på full sakkännedom grundad öfvertygelse, som skulle kunna
verka till ett beslut i enlighet med hvad han synes hafva
åsyftat. Då man tillika täger i betraktande de bryderier och svårigheter,
hvaruti ett ombyte af den ansvariga rådgifvare-personalen
i närvar, stund skulle försätta Regering och folk, och i det
man jemväl, såsom tillbörligt är, tacksamt erkänner allt det åtskilliga
goda och förtjenstfulla, hvarför man hos nuvar. Styrelse
slår i förbindelse, så synes mig, att man under närvar, förhållanden
bör, med undertryckande, individuellt, af allt hvad man
uudcr andra omständigheter kunde finna sig äga anlcdn. att i
Den 5 April.
25
motsatt hänsigt uttala, härvid stadna i det beslut, som redan
blifvit här föreslaget, nemi. alt lägga Utsk:s betänk, till handlingarna.
Frih. Raab, Carl Adam: En lids cykel liar försvunnit.
Nationens rätt att genom dess ombud fordra räkenskap af sin
Regering inträder. Mine Hrr! klockan slår; det är ett vigtigt
ögonblick i de konstitutionella nationernas lif; lyssnande står folket
att förnimma, huru representationen fyller sin förpligtelse.
I närvar, ögonblick vinner denna omständighet ökad betydelse,
då framåtskridandets män, hänförde af segern öfver rättmätigt
tillkämpade, folken länge missunnade rättigheter, möjligen kunde
förgäta, alt med varsamhet begagna en fördel, sorn, om den skall
leda till folkens materiela och intellecluela utveckling, icke får
skeft uppfattas eller ensidigt missförstås.
Under sådana förhållanden anser jag det vara representantens
pligt, att öppet och oförtäckt uttala sin tanka, ett uttryck af den
opinion han representerar och derigenom lägga sin röst i den
vågskål, som mäler Regeringens ställning i landel. Jag tvekar
derför icke, all uttala min enskilda åsigt: alt den politik, oni äfven
i vissa detalj-bestämmelser vacklande och felaktig, som Regeringen
lagt lill grund för sitt handlingssätt, hvilket synes representera
framålgåendets element, ehuru med skyldigt hänseende till
det bestående, i dess helhet delas och erkännes af nationen. Af
dessa skäl yrkar jag afslag på betänk.
Frih. Cederström, Jakob: Det betänk., som utgör föremål
för R. o. Ad:s nuvar. öfverläggning, är af Const.Utsk. så uppsatt,
att, oansedt alla de der förekommande punkter, innefattande
anmärkn:r, R. o. Ad. lagligen, i min tanka, icke kan upptaga
någon enda af dem till en sådan anmälan, som 107 § Reg.-  F. förutsätter. Man är således nödsakad här, att helt enkelt finna
Ulsk. icke hafva salt R. St. i tillfälle att utlåta sig öfver
Konungens rådgifvares förfarande, och jag får på grund deraf,
med hänseende till betänk:s innehåll, begära alt detsamma må
blifva lagdt till handlingarna.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag hoppas visserligen, och
det synes äfven så, alt den vackra tanke, sorn uttrycktes af Hr
Gripenstedt, delas af Ståndets samtlige ledamöter, nemi. att, under
närvar, tidpunkt, detta betänk, icke kan leda lill någon åtgärd.
Om jag således upplager 2:ne punkter, så är det icke derföre
alt jag befarar, att dessa punkter skola föranleda något beslut
af Ståndet, ulan det är för att upplysa misstag, som jag anser
i dessa punkter hafva insmugit sig. Den första af dessa 2:ne
punkter, är Usta anmärkms-punklen. Utsk:s resonnemang der är
både i logiken och i framställning af fakta, så ofullständigt, alt
jag anhåller alt fä upplaga några delar deraf. Utsk. har börjat
denna framställning med alt erkänna det svåra i att kunna bestämma
skillnaden emellan den civila och ekonomiska lagstiftningen.
Under sådana förhållanden kan det icke vara något annat,
26
Den 5 April.
än den förut gällande ordningen i landet, som bestämmer denna
skillnad. Derpå yttrar Ulsk. följande:
”Afven den tilltänkta nya lagen, del enskilta, borgerliga lifvets
rätt, är det den civila lagstiftningen, som handlägger frågan,
äfven om den innefattade allmänna, ovillkorliga föreskrifter
af ekonomisk eller administrativ natur. Afser den rent administrativa
ärenden, faller den under den ekonomiska lagstiftningens
befogenhet.” Då der knappast finnes någon lag, åtminstone af den
natur, som den ifrågavar., som icke omfattar begge delarne, så
kan det icke vara annat än det faktiska, d. v. s. det bestående,
det rätta, bestående förhållandet i landet, som bestämmer skillnaden
emellan hvad sorn är civil-lag och hvad som är ekonomisk
lag.
Nu kommer ett resonnemang, som i min tanka är alldeles
oriktigt: ”Hvad nu vår allmänna civil-rält vidkommer, framträder
detta förhållande, blanck annat, äfven uti lagarne ronde krediten.
Lagarne ang:de vexeldragning och vexlars form och innehåll, motiverade
ur synpunkten af nödiga rältsgarantier, hafva, exempelvis,
alltid såsom civil-lag blifvit behandlade, emedan deras verkningar
yttra sig egentligen uti det enskilda, borgerliga lifvet, ehuru
de (ill sitt begrepp åro af ekonomisk natur.” Jag skulle visserligen
önska, att förhållandet blefve sådant, att dessa vigtiga
lagar hlefve behandlade såsom civil-lagar; men om man skulle
säga: ”exempelvis hafva alltid såsom civil-lag blifvit behandlade”,
så är det motsatsen, och hade varit riktigt, om der hade stålt:
alltid såsom civil-lag varit behandlade, med ett enda undantag.
Det är nemi. förhållandet, att, ifrån och med 1749 t. o.
m. nu gällande vexelstadga och alla de förklaringar som utkommit,
tillika med den nu gällande stadgan af 1816, så hafva dessa
författningar rör:de vexlars form och innehåll m. m. aldrig
blifvit behandlade annorlunda, än såsom ekonomisk lagstiftning.
Först vid 1834 års riksdag föreslogo R. St. en gemensam lag för
både ut- och inrikes vexlar; men detta förslag antog K. M. icke,
ulan framlade, såsom kontra-propos., ett förslag till en lag för
inrikes vexlar. Den antogs af R. St., och delta utgör det enda
undantag der lagstiftningen i detta fall har blifvit behandlad såsom
civil-lagstiftning. Utom dess har Const.Utsk. ansett att genom
6 och 7 §§ af lagen för R. St:s bank d. 1 Mars 1830, K.
kungörelsen ang:de inrättande af enskilda banker eller diskonter
erhållit egenskapen af civil-lag. Stadgandet i banklagen härom
lyder som följer: ”Enskilde stände det fritt alt bolag inrätta lill
bankrörelses bedrifvande, under iakttagande af hvad, genom K.
kungörelsen af d. 14 Januari 1824, redan, ang:rle enskilde bankinrättningar,
är stadgadt, eller framdeles af K. M. och R. St.
stadgadt varder.” Der är således stadgadt, att vid enskilda bankers
stiftande skall iakttagas innehållet af K. kungörelsen af d.
14 Jan. 1824, eller ock att K. M. och R. St. gemensamt skola
ärendet behandla. Huru det var beskaffadt med denna K. kungörelse,
finna vi, då vi läsa R. Sl:s und. skrifvelse af d. 29 Novemi).
1823, ronde inrättande af enskilda banker här i Sverige.
Den ä April.
27
Sedan R. St. omförmäU anlednme, hvilka gjort, att man vid
1814 —1815 årens riksdag inskränkt, rättigheten lill enskilt diskontrörelse
och dervid yttrat alt: ”R. St., sorn anse diskontrörelsen
såsom egentligen grundad på personlig kredit, hvilken af
långifvarens opinion bedömes, fordrar en omtänksamhet och uppmärksamhet,
som endast det enskilda intresset kan åstadkomma,
hafva alltså trott en sådan lånerörelse hellie böra öfverlemnas åt
ensk il ta industrien, än utgöra föremål för statsförvaltningens omsorg”,
en tanke, som af R. St. sedermera 1830 yttrades; så anföra
R. St.: ”Enär, efter nu gällande lagar, enskilde äro berättigade
att ingå bolag, hvilkas rättigheter och skyldigheter blifva
desamma, som enskildes, erfordras icke någon särskild lag för
upprättande af sådane bolag, som nu blifvit ifrågaslällde; roen för
att befrämja sådana sammansättningar, mäste dermed förenas utsigten
till någon större vinst, än som, genom utlåning i allmänhet,
kan påräknas, och en sådan vinst kan icke annorlunda erhållas,
än genom någon större förmån i afseende på räntans beräkning,
än som lagen i allmänhet medgifver; och då rättigheten
att begagna en sådan särskilt förmån, måste för hvarje fall
bestämmas, anser R. St. det höra af E. K. M:s nåd. pröfning
bero, att bifalla eller afslå de ansökningar, som i detta afseende
kunna göras”.
”R. St. hafva för öfrigt icke ansett någre grunder för det
reglemenlariska af enskilde diskontinrättningar böra i förhand bestämmas,
ulan trott det kunna ät den enskilda omlankan öfverlemnas,
att öfverenskomma om sådane bolagsreglor, som, å ena
sidan, befordra deltagandet uti inrättningen, och, å den andra,
befrämja lånetillgångarnes begagnande; hvarföre R. St. endast få
lill E. K. M:s nåd. godtfinnande hemställa, att, genom utfärdande
allmän förordning, följande stadganden måtte i nåder varda
meddelade.” Här komma nu de 4 punkter, som äro intagna i
den K. förordningen af d. 14 Jan. 1824, och som blott innehålla
allmänna föreskrifter. När nu R. Sl:s förslag till en lag
för R. St:s bank icke blef antaget af K. M. och således icke efter
1830 års banklag någon förändring af K. M. och R. St. blifvit
särskilt stadgad, så låg det inom K. M:s rätt alt bevilja åt
de enskilta bolagen sådana friheter och oktrojer, som voro grundade
på lag inom gränsorna af 1824 års K. kungörelse; och då
de nya oktrojerna, långt 4 frän att innehålla någon utvidgning af
hvad de gamla innehöllo, snarare åsyftade någon inskränkning
deri, så kan således icke något öfverskridande af gränsen för den
civila lagstiftningen nu hafva ägt rum.
Vill man deremot sätta i fråga huruvida rikets sannskyldiga
nytta är öfverskriden derigenom, att dessa banker fått oklrojer,
så torde den tanken svårligen kunna ogillas, hvad tänkesätt
man eljest må äga ang:de privatbankernas nytta eller skada, att
under närvar, förhållande, då det är omöjligt att äfven med bästa
vilja tillvägabringa en förutseende lagstiftning i sin fullkomlighet
för R. St:s bank, så är det af nöden att äga enskilda banker.
Huru skulle det hafva sett ut i Sverige om, under 1842,
28
Den 5 April.
1843 och 1844 äis dåliga rörelse, det icke funnits privatbanker,
sorn kunde supplera inskränkningarne i den stora riksbankens
rörelse. Oni de hotande konjunkturer, som nu finnas på den finaneiella
himlen, skulle verkligen komma öfver oss, och en kris
öfvergå Europa, kanske svårare, än någon som vi under de sednare
30 åren upplefvat, så skulle det kanske icke ens stå i K.
St:s förmåga med bästa vilja, att sätta banken i sådan ställning,
att dessa banker kunde upphöra.
Ilen 2:dra punkten, som jag anser mig böra upptaga lill
ogillande af Utsk:s dervid gjorda förslag, är den 6:le anmärkntspunkten
”ang:de beviljad ersättning fiir Norrska korvetten
Örns deltagande med åtskilliga Svenska krigsfartyg uti en
expedition till medelhafvet år i83j”. Der vill jag först förklara,
att om Const.Utsk. har anmärkt någon ofullständighet eller
någon inkonseqvens uti föredragandens afgifne tillstyrkande i
delta fall, hvilket icke föranledi något beslut, så har Const.Utsk.
i sin föredragning för 11. St. gjort sig skyldigt till en dylik ofullsländigliet,
nemi. då de sjelfva anfört ett förhållande år 1832,
att då K. M. bestämde proportions-grunden för ersättningen ifrån
Svenska konvoj-kommissariatet till Norrige för dess deltagande uti
ifrägavar. kostnader, så gaf Norrska statsverket en större summa
än det gaf 1838, hvilket torde komma under beräkning, och
dervid har man glömt alt den summan som betaltes 1832 utgick
i pappersmynt, som hade förbättrat sig till 1838, hvilket
gjorde denna summa nära lika stor som den, hvilken förut var
betald. Men det är nu på det högsta förvånande, alt Utsk. har
på detta sätt vidrört en så ömtålig fråga, som den, hvilken i denna
punkt innehälles, innan bestämda grunder blifvit uppgjorda,
(hvilket jag hoppas snart mätte komma att ske) för de unionella
förhållandena de båda rikena emellan. Alt ifrån R. Sl:s sida ett
sådant förhållande vidrördes, skulle göra en svår choque på de
band af enighet, hvilka finnas emellan de begge rikena, och som
äro så vigtiga för bibehållande af deras sjelfständighet emot andra
makter.
Hr Tersmeden, Nils Jakob: Gr. Anckarsvärd har börjat
debatten öfver det märkliga ämne, som är föremål för dagens
öfverläggning. Han har dels uppehållit sig vid innehållet af
Const.Ulsk:s mera. och dels har han i pin tanka hållit sig något
utom detsamma. Han har t. ex. ingått i en kritik af grundlagen
i afseende å Hemliga Utsk. En sådan fråga hörer icke lill
dagens öfverläggnings-ämne. Han har vidare lagt Const.Utsk. till
last, aft det icke till R. St. inberättat i hvad måtto Konungens
rådgifvare visat större eller mindre statsmanna-insigler vid behandling
af frågor, som icke blifvit genom någon anmärkn. af
Utsk. hos R. St. anmälda. Då Const.Utsk. icke funnit skäl att
anmärka vissa inför K. M. behandlade regerings-ärenden, kunde
Const.Utsk. med ännu mindre skäl gifva tillkänna, huruvida, och
i hvad mån Utsk. ansåg Konungens rådgifvare dervid hafva ådagalagt
slalsmanna-insigler eller icke. Gr. Anckarsvärd har vid
-
Dun 5 April.
29
lydigt, såsom mig synes också bredvid grundlagen, upptagit förbudet
af spanmåls-export, hvilket gifvit anledn. till en diskussion
här på Riddarhuset, hvilken följakteligen ej heller fullt varit på
sitt ställe. Slntföljden af Gr. Anckarsvärds märkliga anförande
har blifvit den, att han, på grund af 29 §:n Riksd.Ordn., yrkat
propos. derå att R. St. skulle ingå till K. M. med tind. önskan
om endtledigande af hela rådgifvare-personalen. Grefven tilläde
dervid, att han ansåg sig, då Const.Ulsk. gifvit en ledning till
att bedöma rådgifvarne efter 107 §:n, kunna, oberoende af (Jtsk:s
tillstyrkande, sådant yrka. Jag tror ali Grefven dervid gäll för
långt. Bland rådgifvarne finnas 2:ne, som icke äro af Const.Ulsk.
anmälda för något förbiseende af deras pligt i denna egenskap.
Hvarken mot H. Ex. Jusi.-statsministern eller chefen för civildepart:tet
har någon anmärkn. blifvit af Utsk. framstäld. Jag vill
icke förlänga öfverläggningen med att vidlyftigare besvara Grefvens
anförande, men Grefven torde icke kunna utsträcka sitt yrkande
till andra rådgifvare, än dem, mot hvilka någon anmärkn.
blifvit gjord.
Hvad särskildt emot mig, såsom reservant, är anmärkt, vill
jag icke heller-upptaga tiden med all besvara, ty det är äfven
utom ämnet. Jag har ansett mig reservationsvis böra gifva tillkänna,
att jag icke delat Ulsk:s beslut, hvarigenom vissa hufvudsakliga
Regerings-ärenden blifvit gillande förbigångne, men icke
med afsigt alt dermed föranleda någon diskussion inom RiksStm,
ty den vore också bredvid grundlagen.
Jag har då icke vidare att tillägga, än att jag, ehuru på
andra grunder, instämmer med Hr Gripenstedt uti hans yrkande,
alt detta betänk, mätte läggas, kort och godt, till handlingarne.
En värd talare har här sagt, att han hoppades, alt Regeringen
vid delta tillfälle skulle äga ett stöd hos de liberala, eller, som
han yttrade sig, dess sanna vänner. Jag får dervid tillägga, att
jag på min sida med full tillförsigt hoppas, att Regeringen skall
äfven vid delta tillfälle och när del gäller finna eli lika starkt
om ej fastare stöd hos de sanni konservativa.
Frih. Raab, Carl Adam: Jag anhåller endast, att få rätta
ett misstag i mitt förra yttrande, då jag nämnde, att jag önskade
afslag å Utsk:s betänk. Jag önskar tvertom, alt Const.-  Utsk:s mern. måtte läggas till handlingarne.
Hr Tornérhjelm, Rudolf: Det är alltid en ganska vigtig
handling, då R. St. skola granska Const.Utsk:s mern. ang:de
statsråds-prolm; men så små obetydliga anmärkn:r, som vi hafva
fåll från Const.Ulsk., kunna icke länge sysselsätta Ståndet.
I afseende på första anmärkn:n, nemi. om privatbankerna, tror jag
att Konungens rådgifvare hafva gjort nylla åt landet genom sina
rådslag, hvilket icke lärer kunna dispuleres af den, som sett privatbankernas
verkningar i olika delar af fäderneslandet.
Hvad beträffar de öfriga punkterna, så tror jag att de äfven
kunna fullkomligen väl försvaras, men som ingen derom sagt något,
så vill jag icke för min del upptaga tiden dermed.
30
Ben 5 April
flär har blifvit laladt om exportförbudet, och landshme hafva
dervid uppfrädt hvar för sig för alt försvara åtgärden. En af
dem, Hr landsh. von Rosen, har likväl framställt nöden inom
Christianstads län så stor, att jag näppeligen tror nöden i Siberien
vara större. Jag bor också inom länet och kan intyga att
fattigdom visserligen råder inom en del deraf, men det tror jag
kunna tillskrifvas andra åtgärder, än det tillfälliga förbudet.
Hr Akerman har äfven i afseende på sitt län förklarat, att
stor brist ägde rom och att man icke kunde från Skåne få någon
säd dit. Alt Norrland äfven förlidel år skulle behöfva förskrifva
spanmål ifrån Skåne, är del som jag vill bestrida.
Jag vill i öfrigt icke klandra Uisk:s betänk., ty det torde
väl kunna försvaras enligt grundlagen.
Hvad beträffar det sednare exportförbudet, så torde vara bäst
alt öfverlemna det åt glömskan, ty det torde svårligen kunna försvaras.
Jag instämmer med Hr Gripenstedt och vill, lika med honom,
icke lägga sten på bördan. Hvarje Regering kan klandras,
men den nuvar. Regeringen har uträttat så mycket nyttigt, alt
den förtjenar snarare lofordas; och i en lid, sådan som den
närvar., tror jag alt det är mycket mera representantens åliggande
alt upphöja Regeringens grundsatser, än nedsätta dem.
Jag vill för min del anhålla, alt betänk, mä blifva lagdt lill
handlingarne.
Gr. Anckarsvärd har uttalat sin vanliga förkastelsedom öfver
allt hvad som utgår från rådkammaren; men det är ett ganska
vackert bevis på enigheten och den Ridderliga känslan inom detta
hus, att han är den ende, som yrkat någon åtgärd i anledn. af
Ulsk:s mern.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Land tm., i afseende på den af Gr. Anckarsvärd begärda
propos., att R. St. mätte hos Konungen skriftligen anmäla
deras önskan, att Han ville ur statsrådet och ifrån embetet skilja
Sina samtlige rådgifvare, att då 107 § Reg.F:n innehölle:
”skulle Const.Utsk. anmärka, att statsrådets ledamöter samfäldt
eller en eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått
och steg, icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller alt någon
föredragande icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroende-embete
utöfvat, äge då Utsk. att sådant tillkännagifva för
R. St., hvilka, om de finna rikets väl det kräfva, kunna hos
Konungen skriftligen anmäla deras önskan, alt Ilan ville ur statsrådet
och ifrån embetet skilja den eller dem, emot hvilka anmärkn.
blifvit gjord”, samt Const.Utsk. i dess förevar, mern.
framställ anmärknir emot rådgifvare-åtgärder, vidtagne af 8 nuvar.
ledamöter utaf statsrådet; men deremot icke gjort någon anmärkn.
emot någon rådgifvare-åtgärd af Just.-slatsministern H.
Ex. Hr Gr. Posse och Hr statsrådet Johan Fredrik Fåhreeus, Hr
Landtm, ansåge sig af nämnde grundlags-§ förhindrad att framställa
den af Gr. Anckarsvärd begärda propos., såvidt den hade
Den 5 April.
31
afseende på de stalsråds-ledamöter, emot hvilka Const.Utsk. icke
framställ någon anmärkn.; med anledn, hvaraf Hr Landtm, finge
till Gr. Anckarsvärd hemställa, om Grefven yrkade att propos.
i afseende på de öfrige 8 statsråds-ledamöternes skiljande ur
statsrådet och frän embetet, må blifva framsläld.
Gr. Anckarsvärd: Enär Hr Gr. o. Landtm, icke har ansett
sig kunna göra propos. på min begäran i sin helhet, så anser
jag mig icke böra yrka någon annan propos., än den som Hr
Gr. o. Landtm, tror sig kunna med stöd af grundlagen framställa.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, det han ansåg sig oförhindrad,
att framställa den af Gr. Anckarsvärd begärda propos., såvidt
den hade afseende på de 8 ledamöter af nuvar. statsrådet,
emot hvilka Const.Utsk. gjort anmärkn:r.
Gr. Anckarsvärd: För min del får jag begära propos. på
de öfriga 8 ledamöterna, eftersom 2:ne äro undantagna.
I anledn. häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o.
Ad. ansåge R. St. böra, på grund af Const.Ulsbs förevar, mera.,
hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan, att Han ville ur
statsrådet och ifrån embetet skilja II. Ex. Hr Statsministern för
utrikes ärendena Frill. Ihre, samt Hrr statsråderne, Frih. Stael
von Holstein, Munthe, Frih. Peyron, Silfverstolpe, Waern, Frih.
Gyllengranat och Faxe.
Härvid ropades nej, hvarpå IIr Gr. o. Landtm., efter förklarande
att han funnit denna propos. besvarad med nej, hemställde
om R. o. Ad. ansåge Utsk:s förevar, mern. icke erfordra
annan åtgärd än alt läggas till handlingarne.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 28 och 29 sisth Mars på bordet
lagda utlåt. N:o 103, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de
afskrifning af en del utaf de Hallands läns innevånare år 1846
beviljade undsättnings-medel.
Hr von Troil, Samuel Gust.: Då ifrågavar. betänk, står
i nära sammanhang med StatsUtsk:s betänk. N:o 102, och det
hufvudsakligen är moliveradt på de skäl, som i detsamma finnas
anförda, får jag vördsamt hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla alt nu
föredragna betänk, måtte uppskjutas att till afgörande företagas,
till dess att N:o 102 blifvit afgjordt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då förevar, betänk, nu är
af II. Gr. o. Landtm, föredraget, och det redan 2 gånger blifvit
bordlagdt, så tror jag ej det vara grundlagsenlig^ alt Ståndet
uppskjuter dess afgörande. Hade Hr von Troil begärt uppskof
förr än föredragningen skedde; så hade det kunnat äga rum;
men nu betviflar jag att det låter sig göra.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att han, i öfverensstämmel
-
32
Den'5 April.
se med Hr von Hartmansdorff framställning, ansåg sig, på grund
af 49 § Riksd.Ordn., vara hindrad att framställa propos. å uppskof
med pröfningen af förevar, nu för 3:dje gången föredragna
utlåt.
Gr. Lewenhaupt, Patrik Adolf, anförde dels muntligen
dels skriftligen:
Då StatsUlsk. afslagit K. M:s nåd. propos. om afskrifning på i frågavar.
6000 några 100 r:dr på de skäl, som blifvit anförda för afskrifningen;
så ber jagalt fä fästa 11. o. Achs uppmärksamhet på
några särskilda omständigheter i detta hänseende. Då jag i und. hos
K. M. anhöll om understöd för Hallands län, så kunde icke några
medel erhållas för länets understöd på annat villkor, än att de skulle
återbetalas. Då således dessa medel ej kunde annorlunda utlemnas,
än mot gemensam ansvarighet, så förutsåg jag ganska väl att
del skulle inträffa inom länet, (hvad som ock sedermera hände), att
en mängd torpare, backstugusittare och andra mindre bemedlade
icke skulle kunna erhålla del af dessa lån. Derföre, och för alt
om möjligt skydda dem för den yttersta nöden, ansåg jag mig
böra anhålla om att af de 80,000 r:dr, hvilka såsom län beviljades,
några 1000 r:dr måtte få såsom reserv afsättas i fall bchofvet
påkallade det; och derefter tillkännagaf jag genom kungörelse,
att om socknarna ville gå i gemensam ansvarighet för de
alldeles obemcdlade, så skulle dem län beviljas, enär jag visste
att socknarna ej sjelfve kunde annorlunda förlossa dem från hungersnöden.
Såsom ömmande skäl för R. St. att bifalla K. M:s nåd. propos.
om afskrifning af de 6 å 7000 r:dr, hvilka inom 47 sock
nar
af Hallands län blifvit till följd af förlidet års missvext, emot
dessa socknars ansvarighet, utdelade till sådane behöfvande inom
samma socknar, som i anseende till bristande säkerhet icke på
annat sätt kunna komma i något åtnjutande af stalslåne-medlen,
får jag, utöfver hvad jag i min und. skrifvelse till K. M. andragit,
ytterligare anföra:
Församlingarne uti de län, som ledo nöd 1846 genom missvext,
komma alla i mer och mindre mån i åtnjutande af sådane
lånemedel som kunde disponeras utan säkerhets presterande;
men år 1847 voro de härtill anslagne medel redan så medtagne,
att endast 600 r:dr b:co deraf kunde disponeras till Halland.
Ätskillige län som, i likhet med Halland, förlidet år voro
lidande genom missvext och ej heller kunde bekomma lånemedel
utan återbelalnings-skyldighet, hade i deras svåra belägenhet dock
den förmån framför Halland, att der befanns säd uti kronomagasinerne,
hvilken emot billiga priser lemnades till behöfvande af
länens innevånare, dä deremot spanmålsbristen i Halland var sä
svår och priserne så högt uppstegrade, att jag med full säkerhet
kan intyga att de 80,000 r:dr b:co, som Hallands län lick läna
af Staten till uppköp af brödföda och utsäde, icke är 1847 förslogo
mer än endast |:delar af denna summa förslog år 1846.
De
Den 5 April.
33
De län, som erhöllo undsättningslån 1846, flngo dem emot 3:ne
års ålerbetalnings-skyldighet, då deremot Hallands län erhöll sitt
undsättningslån endast pä 2:ne års återbetalnings-skyldighet, så
att halfva lånet vid detta års uppbörd måste återbetalas.
Utöfver den betydliga skuld sorn Hallands läns allmoge nu
äger till Staten, måste allmogen i norra och medlersta delen af
länet likväl skuldsätta sig betydligt hos spanmåls-handlare för att
kunna fä sin jord uppsådd, och de som dels ej kunde skaffa borgen,
dels ej vågade taga på kredit lill de oerhördt höga prisen
som köpmännen fordrade för säden, måste latu en del af deras
jord ligga obesådd.
Under sådana tryckande omständigheter vore det bra hardt,
om de socknar som af ren menniskokärlek låta beveka sig att
hjelpa olycklige sockenboar med sin kredit (då de ej mäktade göra
det på annat sätt) skulle blifva ulpantade äfven för denna
deras borgen, då flere af dem troligen lära blifva det för de lån
de tagit för egen räkning. 100 ä 2 och 300 r:dr b:co för en
hel socken synes väl ej .vara en stor summa, men då skulderna
förut äro stora, blir äfven den minsta tillökning så mycket kännbarare;
vore icke omständigheterna så ömmande och denna begäran
så billig, hade jag aldrig besvärat K. M. med anhållan om
nåd. propos. om afskrifning å dessa medel och K. M. hade säkert
icke under annat förhållande fästat afseende derå.
Länet har visserligen erhållit betydliga bidrag genom enskilda
gåfvor; men dessa hafva uteslutande användts till den genom
missvexten tillkomna fattigpersonalen, hvilken sockenboarne voro
oförmögna att sjelfva kunna försörja.
Utsk. har såsom skäl för sitt afslag anfört, att det var dessa
socknars ovillkorliga skyldighet att understödja de medlemmar,
som koramo att lida blist på sitt nödvändiga lifsuppehälle; men
K:s bef:de lärer ej med skäl kunnat finna det hafva varit deras
lagliga skyldighet, enär de ej hade några beviljade medel
alt lemna, ehuru det väl var deras moraliska skyldighet att så
vidt möjligt var söka hjelpa dem.
Det är äfven med afseende å de många i detta hänseende
inkomna enskilda motioner, som StalsUtsk. tillstyrkt afslag; men
jag anser mig böra fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att
i afseende på Halland är behofvet af afskrifning bekräftadt genom
myndigheten inom länet, samt att K. M. ansett det behöfligt samt
derföre ock derom aflemnat nåd. propos. Detta är sålunda ett
enskildt fall, så att, ehuru jag ej kan annat än respektera de
skäl, Utsk. anfört för den princip Utsk. tyckes hafva uttalat genom
afslag af så väl alla enskilda motioner i detta hänseende, som
äfven af den K. proposm, jag likväl har anledn. att hoppas det
äfven inom de öfriga Stånden detta betänk. rör:de afskrifning för
Halland blir återremilteradt; och då lärer StatsUisk. finna att R.
St. fästat afseende å detta såsom ett särskildt fall; och torde således
StalsUtsk. ej finna sig bundet af den antagna principen, så
4 II. 3
34
Den 5 April.
att (let ej skulle i della särskilda fall kunna göra ett nyttigt undantag.
Af detta skäl vägar jag vördsamt anhålla, att R. o. Ad., på
de skäl jag framställt, behagade återremittera detta betänk.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Då jag ser att i detta betänk.
jag är intagen såsom reservant, ulan att min reservation
åtföljt, eller de grunder hvarpå min reservation stödde
sig; sä anser jag mig skyldig upplysa att, enligt min tanka,
SlatsUtsk. behandlat detta betänk, något för mycket mekaniskt
eller principmässigt. Orsaken dertill var den stora mängd af motioner,
som inkommit om afskrifning från alla möjliga län, Jag
anser dock det ifrågavar. icke vara någon egentlig afskrifning;
ty då lånet begärdes för att få vara ulan återbetalningsskyldighel,
så svarade K. M.: under sådant villkor har Jag ej mer än 600
r:dr disponibla och dem skolén J få. Hade K. M. haft mera medel
att under sådant villkor disponera, så hade K. M. tvifvelsutan
gifvit mera; ly icke kunde ett helt län vara stort belåtet meden
gåfva af 600 r:dr. Härvid besannades den allmänna satsen alt:
den som först kommer lill qvarn, han får först malet. K:s bef:de
i Hallands län hade, af varsamhet törhända att icke i förtid ligga
lill last, dröjt att begära understöd, lill dess att de andra fått
det mesla.
Ehuru jag sålunda anser skäl vara för handen, att återremittera
detta betänk., så belviflar jag likväl att det lönar mödan,
i fall ej de andra Ständen äfven besluta återremiss; ty i detta
fall var StatsUtsk. verkligen så kompakt som möjligt i vidhållande
af den grundsats del redan fattat.
Hr von Troil: Då den af mig hos Hr Gr. o. Landtm, nyligen
gjorda begäran, att med afgörande!, af ifrågavar. betänk,
skulle uppskjutas till dess SlalsUtsk:s utlåt. N:o 102 blifvit afgjordt,
ej kunde af Hr Gr. o. Landtm, bifallas; så anhåller jag
få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att nämnda betänk.
N:o 102 innehåller SlatsUtsk:s utlåt, öfver icke mindre än 22
motioner, som blifvit i enskild väg af riksdagsmän från nästan
alla orter i landet ingifna, alla utgående på lindring i de af förra
R. St. uppgifna och af K. M. vid lånemedlens utgående fästade
villkor. Dessa enskilda motioner hafva från de flesta trakter
af riket med de mörkaste färgor skildrat det bedröfliga tillstånd,
som der varit rådande och den nöd, för hvilken dessa trakter varit
utsatta. StatsUtsk. har likväl ej trott sig kunna tillstyrka R.
St. att på någon af dessa enskilda motioner göra afseende; och
jag anhåller vördsamt att inför H. Ståndet få uppläsa en del af
de motiver, som StatsUtsk. för detta sitt beslut anfört. Här står
nemi. i betänk. N:o 102.:
”Vid anvisandet al de medel, som, jemte mindre krediti—
vet, sedan sisth riksdag måst anlitas för undsättningar inom de
många landsorter, hvarest missvexter eller svaga skördar derefter
inträffat, förklarade R. St. uttryckligen: att, utom den till
beloppet fastställda summa, som afsågs att utan återbetalnings
-
Den 5 April.
35
skyldighet tilldelas de mest hjelplöse och nödställde, borde besagde
medel, emot menigheternes gemensamma ansvarighet eller annan
godkänd säkerhet, »Hemnäs såsom räntefria Ian med bestämd
betalningstid. Då nu delta sladgande vid alla sedermera
sökta eller ifrågasatta undsättningars beviljande blifvit af K. M. i
nåder tillämpadt samt dermed öfverensstämmande förbindelser af
vederb. afgifna, förmodar Utsk., alt Rikets nu församlade Ständer
icke vilja medgifva en så fullkomlig afvikelse frän nyssberörde
stadganden och deri uttalade grundsatser, som en allmän eftergift
af betalningsskyldigheten för de en eller annan landsort tilldelade
undsältnings-medel ovedersägligen skulle innefatta.”
”Enär Utsk., på grund af de förhållanden, motionärerne
uppgifvit, icke kan med full tillförlitlighet bedöma och jemföra de
inom hvarje särskildt län af missvexterne förorsakade följder eller
härigenom uppkomna förändringar i dervarande ekonomiska ställning,
så finner Utsk. sig ej heller kunna bestämdt yttra sig, om
och i hvad män någon ort möjligen kan framför andra vara i
behof af lindring i de betalningsvillkor, som af K M. blifvit för
samma ort föreskrifna. Utsk. anser sig dock böra fästa uppmärksamheten
derpå, att i de landsorter, hvarest arbetande klassernas
belägenhet uppgifves vara mest ofördelaktig och bekymmersam,
sådant, pä sätt molionärernes egna uppgifter jemväl ådagalägga,
ingalunda kan ensamt eller ens luifvudsakligast tillskrifvas de omständigheter,
som vid undsättningsmedlens anvisande och disponerande
egentligen varit afsedda. För öfrigt vill Utsk. icke förneka,
ali ju den nuvar. förlägenheten i afseende på undsättningslånens
återbetalande möjligtvis inom en eller annan ort kan vara
lika behjertansvärd, som vid föreg:de tillfällen, då lindring eller
eftergift uti ifrågavar. betalningsskyldighet blifvit af R. St. beviljad.
Men om ock ett sådant förhållande kan och bör antagas,
synes detsamma likväl, enligt Utsk:s öfvertygelse, ingalunda innefatta
ett tillfyllestgörande skäl för R. St. alt allt framgent vidtaga
enahanda beslut. Erfarenheten visar nemi. allt mer och mer
angelägenheten deraf, att det allmänna, pä lika sätt som hvarje enskild,
kan och får påräkna uppfyllandet af ingångna skuldförbindelser.
Vanan vid eftergifter och undantag i detta afseende mäste
en gång upphöra. Och hvad undsättnings-åtgärderna särskildt
vidkommer, måste det, så vida dylika undsättningar äfven hädanefter
skola af slaten kunna meddelas och af de behöfvande påräknas,
vara af obestridlig vigt, att de villkor, hvarunder dessa
undsättningar sökts och lemnats, hållas i vederbörlig helgd. Enskilda
eller tillfälliga eftergifter i afseende på de för allmänna
lånebiträden bestämda betalningsvillkor äro dessutom vid de flesta
fall särdeles betänkliga, ej allenast med hänsigt till det allmännas
förmåga att, vid framdeles uppkommande behof, kunna
lemna enahanda understöd, utan äfven och iiufvudsakligast genom
de föreställningar och anspråk samt det missnöje, dylika eftergifter
nästan alltid framkalla. Jemte det Utsk., till stöd för sine
åsigter härom, kan åberopa erfarenhetens vittnesbörd, får Utsk.
3*
3G
Den 5 April.
i sådant afseende äfven hänvisa just till de motioner, som föranledt
det ullät., Utsk. nu afgifver.”
Då Utsk. ansett sig pligtigt att afstyrka alla dessa enskilda
motioner, har Ulsk. ej trott sig samvetsgrant kunna tillstyrka någon
åtgärd i afseende på nu föredragna K. propos. om afskrifning
af en del utaf de undsättnings-medel, hvilka blifvit Hallands
län lemnade. Jag ber att särskildt få fästa uppmärksamheten derpå,
alt betänk. N:o 102, som så vidlyftigt redogör för alla nndsältnings-åtgärderna
för hvarje län, upplyser att 5 län nemi.
Östergöthlands, Jönköpings, Skaraborgs, Elfsborgs och Götheborgs
icke fått en enda sk. utan äterhelalnings-skyldighet. Dessa län
äro således mindre väl lottade än Hallands län, som dock erhöll
600 r:dr utan återbelalnings-skyldighet; ehuru det visserligen
måste medgifvas, att K:s bef:de i Hallands län hade begärt 10,000
r:dr, men 000 endast kunde lemnäs i anseende till den brist,
hvaruti Regeringen då befann sig på sådana medel. Jag ber dock
att äfven fä fästa uppmärksambeten på att Blekinge län, der nöden
var fullt lika stor som i Halland, endast fått 1000 r:dr, och
likväl har från Blekinge län ingen begäran om afskrifning till
Regeringen inkommit eller från Regeringen blifvit R. St. meddelad,
såsom det skett från Hallands län.
Hvad i öfrigt ifrågavar. ämne beträffar, så torde det vara tid
att visa den Svenska allmänheten, att de förbindelser man i nödens
stund ikläder sig, äfven måste under de efterkommande
bättre dagarne uppfyllas.
Föreg:de Ständers förfaringssätt, att lemna understöd först
och sedan bevilja deras afskrifvande, är hufvudsakliga orsaken till
den mängd dylika ansökningar, som vid denna riksdag blifvit
gjorda. Tror allmänheten att den skall slippa att betala det lån,
den vid nödlillfällen får, så är det ju gifvet alt den drift, som
bör innebo hos menniskan, att förkofra sig, skall så småningom
förfalla och att man skall komma till en håglöshet och oduglighet
i att upphjelpa sin ekonomiska ställning, hvilket kommer att
leda till långt menligare följder, än om den begärda afskrifningen
af de 0000 några 100 r:dr ej af R. St. skulle beviljas.
Slutligen ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att ifrågavar.
medel äro fördelade på 43 särskilda socknar, så att icke
mer än 2 socknar iklädt sig ansvarighet för 400 r:dr, och 2
socknar blott för 200, samt alla de öfriga för belopp stigande
derunder, så alt hvardera af 6 socknar endast iklädt sig ansvarighet
för 50 r:dr, en för 60 r:dr, en för 66: 32, en för 75, en
för 80, en för 90, och hvardera af 16 socknar för 100 r:dr.
Då nu dessa socknar i alla fall voro ovillkorligen förpligtade att,
derest de ej fått detta understöd, på annat sätt förskaffa sig medel
att försörja sina fattiga, samt då socknarna i allt fall skolat
ansvara för medlens återbetalande; så hemställer jag, huruvida
det skulle vara skäl att nu bevilja en sådan afskrifning? Dessutom
hemställer jag till eder, mine Hrr! hvad verkan det skulle
hafva på den Svenska allmänheten, att af ifrågavar. lån, som blifvit
lemnade mot ålerbetalningsskyldighet, det för Halland ensamt
Den 5 April.
3r
skulle blifva afskrifvet, under del alt deremot de andra provinserna,
som blifvit hemsökta af liera års missvexter och lidit af hagelskador,
icke skulle få åtnjuta någon dylik fördel; hvilket dock
blefve fallet om (hvad jag bar anledn. förmoda) Slåndet skulle
lemna sitt bifall till StalsUtsk:s utlåt. N:o 102. Inom Utsk. hafva
tankarna härom varit odelade. Man har ansett alt gifna ord
och föreskrifter skola beslå och att Svenska folket en gång skall
lära sig, att hvad man lånar, det skall man ock betala.
På grund af dessa skäl, vågar jag vördsammast anhålla om
bifall lill U(sk:s betänk.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Efter afhörande af
hvad Hr von Troil yttrat, lärer jag ej behöfva blifva särdeles
mångordig i försvar af hvad StatsUtsk. föreslagit. Att Gr. Lewenhaupt,
såsom höfding öfver Hallands län, nitälskar för att ifrågavar.
medel måtte komma hans länsboer lill godo, deri erkänner
jag visserligen ganska villigt hos honom ett aktningsvärdt
drag af den faderliga omsorg han egnar sitt län; men anser ej
detta afseende kunna för oss andra vara tillräckligt verkande, i
det vi måste alltid tänka på det stora hela.
Då jag såsom giltige redan åberopat de skäl, Hr von Troil
nämnt, ber jag att dertill få lägga 2:ne. Det ena att, om det skulle visa
sig att efter erhållna undsättningslån afskrifning gång efter annan
beviljas, så kommer med allt skäl Regeringen att hädanefter blifva
ganska tveksam vid frågor om beviljande af sådana låneunderstöd.
Det kan sålunda hända att det länder de verkligt behöfvande i
framtiden mera till skada än till nytta att nu bevilja en sådan
afskrifning. Det andra skälet är att, då man torde vilja lägga
någon vigt dervid, att de i betänk. N:o 102 förekommande afskrifningsfrågor
äro väckta af enskilde personer, men den nu förevar.
är af K. M. proponerad, så ber jag att man å andra sidan
ville taga i noggrannt betraktande de omständigheter, under
hvilka den K. propos:n är afgifven; och att man ej billigtvis
kan begära det man då skulle kunnat förutse den stora åtgång
på penningar, hvilken sedermera till följd af olyckliga omständigheter
inträffat och hotar att blifva allt större. Likaledes torde det
ligga klart för R. St. att de beräknade stora inkomsterna för
statsverket ej på långt när blifva så betydliga, som man gjort sig
förhoppning om. På samtliga dessa grunder synes skäligt, att
man ej undandrager statsverket den tillgång, det har att fordra;
hvarföre jag, såsom ofvan är sagdt, tillstyrker bifall till Utsk:s
betänk.
Hr von Schantz, Carl Jakob: Om på den ena sidan det
är ganska ömmande för dem, som af brist nödgas blifva låntagare,
att deras återbetalningsskyldighet förefaller dem lung; så
måste likväl å den andra sidan tillses, att ingångna förbindelser
måste uppfyllas. Jag är hufvudsakligen förekommen af Hr von
Troil och äfven af Frih. Cederström, Rudolf, hvilkas skäl för mig
gälla ganska högt; och för alt icke vara mångordig, samt för
att icke upptaga R. o. Ad:s tid; så, då jag instämmer med
38
D e n 5 April.
dera som yltrat sig för betänk., följer deraf min önskan att få
det bifallet.
Gr. Lewenhaupt: Jag anhåller blott alt få yttra några
ord i afseende på hvad af föreg:de talare blifvit yttradt. Hr von
Troil har sagt alt i afseende pä de andra länen vore behofvet
lika stort, och dervid citerat Blekinge län. Jag nekar icke att
ju, efter hvad jag hört sägas, Blekinge län äfven lärer vara i lika
siort behof sora Hallands; men en stor skillnad ligger deruti, att
i Blekinge fanns ett betydligt parti spanmål, Kronan tillhörig,
sora utdelades lill länets innevånare för billiga priser, hvilket förhållande
alldeles ej ägde rum i Halland, emedan der icke fanns
någon Kronans spanmål på magasinerna. Förhållandet var ock
sådant i Halland, att priserna voro mycket högre der än på något
annat siälle. Här har blifvit förut i en annan fråga af Hr
von Rosen upplyst, att i Christianstads län kostade rågen 29,
kornet 22, liafran 15 å 16 r:dr. Jag kan deremot intyga, att i
Hallands län såldes pä kredit (när priserna voro som högst) icke
en enda tunna råg till allmogen för mindre än 40 r:dr och kornet
uppgick lill 26 å 30 r:dr. Det var således för alla ett vansinne
ali laga på kredit, hvarföre ock jorden blef osådd på sina ställen.
Dessutom har jag icke begärt afskrifning af hela lånet,
utan blott af en del deraf, nemi. 6786 r:dr 32 sk. på sätt K.
51. i den nåd. proposm föreslagit, af det skäl att medel ej funnos
att tillgå; ty hade sådana varit att tillgå, är jag fullt förvissad
om att Hallands län erhållit sådana.
Hr von Troil har yltrat, att bland 43 socknar, som lemnat
sin ansvarighet för lånen lill de fattiga, så understiger summan
100 r:dr för hvardera. Förhållandet är, alt i Halland äro socknarne
mycket små i allmänhet, och i samma förhållande äro
100 r:dr lika mycket för dem, som 500 för en större. Dessutom
får jag nämna, alt med de stora socknarna var förhållandet
särdeles beklagligt, och kan citera en, nemi. Lunda socken, som
hade 1900 innevånare hvaraf 700 voro behöfvande.
Här har blifvit af Hr von Troil anfört att Utsk. endast fästat
afseende pä sådana allmogens behof som uppkommit genom hagelskador,
och ali endast för dem undantag skett. Jag vill dertill
blott nämna att man, af den skrifvelse som från Hallands
län inkommit, kan se att, bland orsakerna till de behof som för
Halland blifvit anmälda, äfven blifvit nämnt betydliga hagelskador.
Dessa hafva dock ej blifvit hjelpte genom annat än lån.
Frih. Cederström, Rudolf, har yttrat att, om man nu beviljade
afskrifning af denna lilla summa, så skulle Regeringen kanske
för framtiden blifva försatt i nödvändighet att utdela sådan
undsättning lill ringare belopp än tillförene. Jag är öfvertygad
om att Regeringen i detta fall noga betänker hvad den har att
göra; roen äfven om Regeringen skulle blifva tveksam i beviljandet
af sådana lån, så tror jag att det snarare skulle vara en förmån
än motsatsen; ty det kan aldrig vara någon förmån för ett
Den 5 April.
39
län att få mera än hvad det behöfver. Jag har ock derföre icke
begärt på långt när hvad Hallands län behöfde.
Då jag här är ensam om att begära återremiss, förutser jag
alt den förmodligen ej blir beviljad; men jag har fullgjort min
pligt, mera kan jag ej göra.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma
med Hr von Troil och äfven åberopa de skäl, som Frih. Cederström,
Rudolf, anfört; men jag vill tillika underställa Gr. Lewenhaupt,
huruvida, i fall den nu begärda afskrifningen beviljades,
icke andra län eller orter då skulle begära detsamma, och hvilka
vidräkningar som deraf skulle uppkomma? Hr von Rosen har
talat för Christianstads län; månne ej, i händelse fråga vore att
efterskänka penningar åt andra t. ex. Blekinge län, Norrländningarne
skulle kunna säga: hvarföre har folkel varit utan säd, potates
m. m. d.? Jo! utan tvifvel det före, alt man användt dessa
födoämnen till bränvin och dermed öfversvämmat Stockholms
skeppsbro, under det alt egna magar varit lomma. Hvems är felet,
om icke deras, som, genom oförsigtighelen att använda till
bränvin hvad de behöfde till uppehälle, sjelfve satt sig ulan föda.
Man kan visserligen säga att bränvinsbrännarne ej äro desamma
som de brödlöse, men de förra mätte val böra se till att granuarne
icke sakna utväg att få köpa bröd. I annat fall måste de,
sorn något hafva och för något kunna ansvara, hålla till godo att
göra det för dem som behöfva undsättning. Jag tillstyrker således
att R. o. Ad. måtte bifalla betänk.; ty om Ståndet ej skulle
göra det, så borde man väl förhålla sig sammalunda med alla
de öfriga, hvilket skulle leda till en obegränsad eftergift, som aldrig
kan beviljas.
Hr von Troil: Jag har för min del aldrig bcslridt den
stora och tryckande nöd, hvaraf Hallands län hemsöktes under
1847 års svåra missvext, och jag erkänner äfven att Hallands
län bör tacka sin styresman för dess nitiska bemödanden att, så
väl vid delta som vid andra tillfällen, se länet lill godo; men
det oaktadt tror jag att 11. o. Ad. skulle falla elt särdeles vådligt
beslut, derest icke R. o. Ad. vid della tillfälle lemnade sitt
bifall till Utsk:s betänk.
Utom de skäl, som förut af mig och flere andre talare blifvit
framdragna, ber jag alt nu äfven få nämna, alt inom Utsk.
äfven gjorde sig gällande tanken på den enskilda undsättning,
som Hallands län under den svåra tiden erhöll, och som uppgick
till alldeles icke obetydliga summor (jag minnes ej rätt deras belopp).
Dernäst får jag nämna att då hungersnöden var som
värst föilidet år, så, enligt hvad man upplyst mig, utfördes potates
från Hallands län i stora qvantiteler för att försäljas i de
Skånska städerna. Landsh.embelet rådde ej derför, ty förhållandet
kunde ej hjelpas; den enskilde måste hafva frihet att göra
med sin vara hvad han behagar; men delta tyckes mig ej vara
något skäl alt med afseende på Hallands län göra ett undantag
från de öfriga länen.
40
Dea 5 April.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad. StatsUtsk:s
förevar, utlåt. N:o 103.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 28
och 29 sisth Mars på bordet lagde utlåtm:
N:o 104, i anledn. af vackt motion om afskrifning af återstående
undsättningsskulder inom Ofvan Siljans fögderi af Stora
Kopparbergs län;
N:o 105, ang:de sökt förnyelse af 3:ne stycken genom stöld
förkomna s. k. Trollbätte-slussverks lottsedlar; och
N:o 106, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de lindring
i den af hemmanen å ön Hven, såsom godtgörelse för dem förut
åliggande arbetsskyldighet vid Uranienborgs kungsgård, utgående
afgäld.
Hr Rosenblad, Bernhard: Näst i ordningen lärer vara
ett bland de vigligaste betänkm, nemi. Bevilln.Ulskrs, rör:de
grunderna för allmänna bevilln:n, och jag hemställer vördsamt
till Hr Ur. o. Landtm., huruvida det är lämpligt, att i en så fåtalig
församling företaga eli sä vigtigt betänk.
Häruti hördes flere ledamöter instämma.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att det nu, enligt föredragningslistan
först förekommande mål vore StatsUlsIcs utlåt. N:o
107; men tillkännagaf att, så snart detta mål blifvit af R. o. Ad.
afgjordt, propos. skulle blifva framställd å Hr Rosenblads begäran.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 28 och 29 sisth
Mars på bordet lagda utlåt. N:o 107, i anledn. af väckt motion
om optionsrätt för Klabböle och Sörforss byamän lill arrende å
vid deras strand belägna kronofisken i Umeå eif.
Uppå härefter, i anledn. af Hr Rosenblads m. 11. ledamöters
nyss gjorda begäran, af Hr Gr. o. Landtm, framstäld propos.,
biföll R. o. Ad., att med föredragningen af Bevilln.Utsk:s betänk.
N:o 9, ang:de grunderne för den allmänna bevilluingen samt
föreskrifterne för deras tillämpning, skulle anstå till nästa plenum,
samt att detta betänk, då finge upplagas främst å föredragnings-listan.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d.
28 och 29 sisth Mars på bordet lagda betänk. N:o 55, i anledn.
af väckt motion om npphäfvande af det uti K. brefven d. 6 Maj
1817 stadgade förbud om kyrkostugors uppförande inom Norrbottens
och Westerbottens län af församlingsboer, hvilka äro inora
en mil från kyrkan bosatte.
D e ii 5 April.
41
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskis d. 28 och 29
sisth Mars pä bordet lagda betänk. N:o 56, i anledn. af väckt
motion om upphörande af skyldigheten för landtman, alt afskala
och samla barken å till dem upplåtna ekar.
Den vid detta betänk, af Hr von Hohenhausen fogade reservation
upplästes på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Au g., sorn derefter yttrade:
Jag anser Hr von Hohenhausens yttrande i detta fall så riktigt,
att jag vördsamt hemställer, det R. o. Ad. måtte, med godkännande
deraf, ogilla Utsk:s betänk.
Frih. Cederström, Jakob: Jag instämmer så mycket
hellre uti, så väl reservationen, som i hvad Hr von Hartmansdorff
yttrat om afslag å betänk., som det är ett faktum att ek
blir i alla tider obrukbar, om icke barken aftages före fällningen,
så att eken får torka. Att deremot lemna barken qvar på jorden,
der eken skall fällas, är till stor skada för jorden, som i
mångfaldiga år kommer ägaren deraf till förlust; och det är således
fullkomligt missförstånd om den ekonomiska nyttan, sora
ligger till grund för Utsk:s förslag.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Med den erfarenhet jag
äger om den provins jag tillhör; så vet jag sannerligen icke hvarföre
den lagén skall stå qvar. Jag medgifver visserligen att denna
författning kunnat hafva sin nytta; men om någon har nytta
af att skala af barken, så gör han det ändå. Har han åter icke
nytta deraf, sä låter han bli det, äfven om lagen finnes; ty man
kan icke komma åt honom. Huru skall jag kunna veta om det
afhuggna ekelrädet barkas eller ej? Ehuru jag icke har någon
ting
emot författningens afsigt; så vet jag icke, mine Hrr! att
den tjenar till något.
Frih. Cederström, Jakob: Det har icke varit utan förundran,
som jag afhört, huru Hr von Rosen anser det vara svårt
att tillvägabringa ekbark. Jag skulle trott att i Skåne, der mycken
ek vexer, man visste att begagna dess bark. Det är icke
svårt, den behöfver blott rundskäras och sedan tager man en
knif och skär af ända upp ifrån grenarna. Det går så lätt, att
det kan en 14 å 15 års pojke göra. Sedermera lägges barken så
att den saviga sidan ej får regn på sig, och barken blir ypperlig
till handelsämne. Jag kan icke begripa, att på en sådan ort,
som Christianstads län, man är alldeles obekant med en så allmänt
känd hushållning.
Hr Coijet, Carl Aug. Julius: Detta betänk, är föranledt
af en från BondeSt. inkommen motion, hvarigenom det bar
blifvit upplyst och utredt att författningen af 1830 är olika tolkad,
så alt somliga domstolar ansett de landtmän, som huggit
ekar utan skalning, dertill hafva varit berättigade, likasom att af
annan deras egendom draga hvad fördel de bäst finna, samt att
andra domstolar åter ansett de personer, som löst sina ekar, lik
-
42
Den 5 April.
val' vara skyldige att desamma afskala, innan de fällas. Det är
verkligen en sådan anomali emellan dessa förfaringssätt, alt Utsk.
ansett sig böra tillstyrka förevar, förslag; ty naturligen bär författningen
afsell all de personer, som löst sina ekar, skulle deröfver
fritt få disponera oell således äfven skala dem, om de ville.
Hvad åter vidkommer de ekar, sorn icke äro inlösta, så qvarstår
visserligen att dessa kunna få skalas; men författningarna ålägga
ej hemmansägare att göra det, utan vilja de det ej, må ägarne
af garfverier sig deraf begagna, och då skall derom vid hvarje
tillfälle kungörelse särskildt utfärdas.
Slutligen har härmed afsetls en liten utsträckning, utöfver
hvad 1830 års författning förutsätter, i afseende å de ekar som
äro efter behörig anmälan utstämplade för hemmansägarnes eget
behof, (eller s. k. vrakekar), derigenom alt äfven dessa ekar skulle
få huggas utan att afbarkas. Stadgandet har varit utan nytta, ty
dessa ekar äro naturligtvis sämre och deras dåliga hark liar intet
värde; så all deras afskalande endast varit till hinder för afbrukliingen.
För öfrigt äro dessa författningar sä fallna i glömska,
att de endast gifva anledn. till en mängd trakasserier oell andra
obehag af skogsbetjeuingen mot allmogen; hvarföre jag vördsamt
anhåller alt R. o. Ad. täcktes bifalla delta betänk.
Hr von Rosen: Jag hade icke trott, att här skulle afliandlas
sättet att taga barken af ek, utan blott lagen huruvida det
skulle ske eller icke. — För öfrigt, får jag tillägga alt, sedan K.
kam.-collegii ofvanberörda förorda, utkom under en lid, då nästan
allt krono icke fick afyttra ek utan föreg:de tillstånd, hafva
ekarna på de flesta ställen blifvit af ägarne inlösta; så att jag inser
icke att någon nytta kan uppstå genom att förordna det skalningen
skall ske på en viss lid om året. Då det är mig tillätet
att hugga min ek när jag vill, så kan ju lagen ej tillämpas; och
då tror jag att, om lagen qvarstår, den mera kommer att vara
till på papperet än att eflerlefvas i verkligheten; sä vet jag ej
hvad lagen gör för nytta.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: På sätt förevar, utlåt,
utvisar, har jag instämt i den af Hr von Hohenhausen afgifna
reservation. Jag äger således att vidhålla hvad han deruti yttrat;
anhållandes vördsamlingen om afslag å Ulsk:s betänk.
Tillika ber jag få erinra, att Utsk. har såsom ett skäl för
bifall åberopat, det bark af andra trädslag än ek med fördel kan
användas till garfverier; men Utsk. lärer väl ej kunna påslå all
den dertill med samma fördel, som ekbarken medförer, för ändamålet
användes. Således bör det åberopade skälet ej gälla. Jag
tror också att, då ekbarken varit och är sä nyttig och nödig för
utöfningen af en vigtig näringsgren, sä böra, pä sätt Hr von Hohenhausen
önskat, de i ämnet nu gällande föreskrifter bibehållas.
Hvad Hr Coijet nämnt, att dessa stadganden skulle föranleda
till trakasserier för Kronobetjeningen, äfvensom att allmogen ej
kände deras innehåll, det synes mig i intet fall kunna blifva ett
skäl för bifall till förevar, betänk.; ty dels är sättet, hvarpå för
-
Den 5 April.
43
fällningen liandhafves, en lagskipningen tillhörande ålgård, hvarmed
vi ej hafva att göra; och för det andra så synes klari, att
derest allmogen ej tager kännedom om hittills gällande sladganden,
så Liefve förhållandet väl enahanda med de nya, om sådane utgåfves,
och vinsten alltså af förändringen ringa eller ingen för
nämnde samhällsklass, till hvars gagn ändringen uppgifves skola
lända. Således synes mig, att vi dermed ej böra befatta oss, utan,
med bibehållande af redan stadgade föreskrifter, hoppas rättelse i
annan ordning uti de, måhända ock blott parliela, olägenheter,
som Hr Coijet anfört.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Mig synes all den, som
rår om trädet, bör äfven få rå om barken, och att man således
icke kan tvinga en person, alt behandla barken på något särskildt
sätt; ty dä han fått rättighet till utsyning och fått eken utsynt,
sä bör det .val bero på honom sjelf, alt taga af barken eller icke,
utan att behöfva göra det på en viss lid, eller ock på en tid, som
det alldeles ej går för sig att taga af balken. Den lag, som nu
funnits, har egentligen varit tili förmån för garfverierna; men
om nu händelsen skulle göra, att all ekskog blefve inlöst och det
sedermera icke funnes några ekar som hörde kronan till, så kommo
garfverierna i samma förhållande till dem, som de nu äro i
afseende på de ekar, hvartill jordägaren har äganderätt. Då jag
i alla fall ej kan inse hvarföre garfverierna skola hafva mera rätt
till barken på vissa ekar, än de kunna hafva till barken på vissa
andra; så anser jag att alla dessa stadganden i afseende pä barken
af ekar böra upphöra, och anhåller derföre ora bifall lill betänk.
Ilr Coijet: Jag vill blott något närmare utreda, hvad jag
afsåg med milt yttrande, om hvad som skulle inträffa i fall författningen
qvarstode. Förhållandet är nemi. att å frälsehemman
har ifrågavar. skyldighet att skala ekar aldrig existerat, å kronooch
skalle-hemman åter var sådant fallet, lill dess 1830 års författning
tillät lösningsrätt af ekeskogen, hvarigenom de åboar, som
sig af denna rättighet begagnat, fått full dispositionsrätt öfver ekeskogen,
i likhet med hvad frälsehemmansägare förut haft. Likväl
har, på sätt jag förut haft äran omnämna, olika tanka uppstått om
författningarnes stadgande i detta fall. Det är således en mer än
ursäktlig okunnighet, som hos allmogen råder i denna sak, och
jag hemställer derföre till H. K. o. Ad. om icke, just då denna
lag är så otydlig eller kan gifva anleda. ■ till sä olika tolkning, det
är skäl uti att upphäfva författningen af 1820. Jag förnyar således
min begäran om bifall till betänk.
Frih. Cederström, Jakob: Det är beklagligt att i ekonomiska
lagstiftningsfrågor man icke vill se på den allmänna nyttan,
utan blott tänka på den enskilda, så att man t. o. m. säger,
att den som rår om ett träd må kunna få förstöra det efter godtfinnande.
Det är visserligen ganska sannt, att vid egendom i allmänhet,
så har den fria dispositionsrätten mycken fördel med sig
till iakttagande af den enskildes rätt; men den häfver likväl i sam
-
44
Den 5 A p r il.
hällslifvet det onda med sig, att en oförståndig person kan genom
sitt oförstånd förstöra hvad som kunnat blifva af nytta och gagn
för 3 ä 4 generationer i fall de författningar blifvit efterlefva,
som funnits, men befunnits besvärliga för dem, som ej velat tänka
sig in uti hvad som är verkligen tjenligt eller ej. På samma
sätt förhåller sig med fiskerier, de må vara enskilda eller kronans.
Om man der får nyttja huru små och fina garn som helst, så går
det med dem, som med de flesta af våra Svenska fisken, de blifva
förstörda, ynglet tages bort och den stora fisken försvinner.
Vi kunde i det fallet laga exemplet af de utländska lagstiftningarna
och vi skulle finna att både sill och annan fisk återkomme,
om vi iakttoge den redskap och den ordning som dervid böra
användas. Då finnér jag det för min del rätt besynnerligt, att
man vill här försöka att få upphäfd en författning, som ej är
gammal, mine Hrr! den härleder sig från 1820. Funnes ej denna
författning, så blefve barken qvar på träden och flottan finge
odugligt virke; ty odugligt blifver det om ej barken aftages före
fällningen. Jag förnyar sålunda min anhållan om afslag af förevar.
betänk.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, och Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle Allm. Besv.- o. Ekon.-  Ulsk:s betänk. N:o 56.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej;
hvarpå Hr Landtm, tillkännagaf, det han trott sig finna alt ja
öfverröstat nej.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 28 och 29 sisth
Mars på bordet lagda betänk. N:o 57, i anledn. af väckt motion
om upphäfvande af K. förordm d. 19 Juni 1843, ang:de kolmätning.
Frih. Cederström, Claes Rudolf, begärde uppläsning af
sin vid detta betänk, fogade reservation, och sedan denna uppläsning
försiggått, yttrade Frihm:
Förevar, motion har icke, enligt min tanka, rönt det behjertande
af Ulsk., som den bordt erhålla. Den nu gällande
förordn. af 1843 stadgar, lill utrönande af qvantiteten utaf de
lill salu utbjudne kol, att vid bruken skall finnas att tillgå ett
mått, innehållande visst tunnetal m. m. Detta är dock något
som aldrig blifvit iakttaget; ty om man ur kolskrindan skulle
stjelpa kolen i det der måttet, så är det ju gifvet att, af en så
bräcklig vara, mycket dervid skulle gå förloradt. Man antager
derföre på god tro hvad koltillverkaren uppgifver; men blifver
dervid ej alltid så uppriktigt bemött. — Vore deremot kolskrindans
storlek uppmätt på förhand, då såge man ju straxt huru
det förhölle sig med de inkommande kolens sanna myckenhet,
och då kunde ordning vinnas. Hr von Stockenström, som väckt
denna motion, har dervid likväl gått något längre, än jag vore
villig att biträda. Hans förslag kunde visserligen leda lill ett
hastigt bedömande af kolmängden, men^ jag anser det vara af
Den 5 April.
45
mindre billighet emot allmogen; ty den bör äga rättighet få begagna
skrindor af hvad storlek som helst, blott att dessa fordon
äro behörigen krönta, så att man må veta hvad de innehålla. I
Stora Kopparbergs län har icke den för det öfriga riket utfärdade
förordn. i ämnet af 1843 varit påbjuden att tillämpas; utan har
denna landsort bibehållit rättigheten att följa hvad förut derstädes
varit föreskrifvit och af ålder ägt rum. Jag tror att det vore,
på sätt jag i min reservation haft äran nämna, ländande till fördel,
både ur ekonomisk och synnerligen utur moralisk synpunkt,
att i 1843 års författning göra en förändring i den syftning som
förslaget utvisar. Det nu brukliga sättet innebär nemi. en verklig
och svår frestelse för koltillverkaren att missbruka köparens förtroende,
och jag anser alt man ej bör sätta folket i en sådan frestelse.
Äfvenså bör ägaren af bruk besparas den förlust, sorn derigenom
måste honom ofta förorsakas.
Som jag här ej torde böra vidlyftigare upptaga R. o. Ad:s
tid; så, med åberopande af hvad jag redan anfört, yrkar jag återremiss
af ifrågavar. ärende.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag anhåller om bifall
till betänk. Den här föreslagna förändringen, skulle ändra en
författning, som utkom 1843, och om hvars följder man ej har
någon stor erfarenhet, men som, enligt min tanka, är fullkomligt
rättvis; ty det bör finnas ett lagligt sätt köpare och säljare emellan,
då de ej kunna eller vilja annorlunda komma öfverens, och
detta lagliga sätt är i nämnda förordn. uppgifvet, nemi. alt kolen
skola mätas, om icke köparen förnöjer sig med den uppgift säljaren
lemnar. Att nu sträcka påståendet ända derhän, att säljaren
ej skulle kunna få afyttra sina kol med mindre, än att han
förde fram dem i skrindor som voro krönta; det anser jag stridande
emot all rättsgrund. Jag begär ej af den, som säljer säd,
alt han skall hafva säckar som innehålla ett bestämdt mått; ty
vill man ej tro säljaren på hans ord, så lägger man säden i ett
kärl, som är krönt, men som han ej derföre behöfver föra med
sig. Lika orätt är det, i min tanke, att den som säljer kol skall
hafva krönta skrindor; ty det låter sig svårligen riktigt verkställa,
emedan en sådan ryss eller skrinda, på hvilken kolen föras, lätteligen
kan gå sönder, och då måste efter lagningen autingen skrindan
å nyo krönas, eller och köparen blifva bedragen.
Frih. Cederström har talat om den frestelse nu existerar, att
narra köparen; men denna frestelse qvarstode lika väl, äfven om
skrindan vore krönt, ty man kan ju lätteligen förändra skrindan
så att den kommer att innehålla mindre än hvad kröningen förutsätter,
och likaväl som man kan tro någonting sådant, likaväl
kan man tro säljaren om alt efterapa kröningsmåttet, etc. Sådana
saker hafva vi dock ej att göra afseende på, då det finnes ett lagligt
medel att kontrollera, att icke säljaren bedrager köparen. Och
det är detta lagliga medel, jag anser böra qvarstå; hvarföre jag
begär bifall till Utsk:s betänk.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: De af Frih. Cederström
framlagda skäl äro, i min tanka, så tydliga, så klara och sä i
46
Den 5 April.
ögonen fallande, att jag, med åberopande deraf, endast anhåller
om återremiss af förevar, betänk.
Hvad Gr. Gyldenstolpe yttrat, kan visserligen i allmänhet såsom
theoretisk grundsats vara riktigt, men låter sig dock ej verkställa
vid mätning af kolryssar. Man må blott taga i betraktande
alt vid ett bruk, der trafiken är något lifligare, kan flera 100 kolryssar
dagligen inkomma. Jag hemställer då, huruvida det är
möjligt att medhinna att stjelpa alla dessa kol, som det heter, i
en lunna och mäla deras innehåll? Skulle deremot, som Frih.
Cederström föreslagit, allmogen åläggas att hafva skrindor, icke af
ett viss mått utan af hvad dimensioner som helst, endast med det
villkor att de äro krönta; ser jag deraf ingen olägenhet, ulan
tverlom; ty då visste, när säljaren inkomme, köparen genast huru
mycket skrindan innehölle.
På dessa skäl anhåller jag vördsamt om återremiss af betänk.
Frih. Cederström: Till svaromål å hvad Gr. Gyldenstolpe
sednast anfört, anhåller jag att få yttra några ord. Hr Grefven
har förklarat, att då författningen af 1843 vore så ny, så borde
man icke nu redan föreslå någon förändring deraf. Jag vill medgifva
alt man ej bör göra snara förändringar i någon sådan författning,
som beböfver längre liderymd för att kunna blifva till
sina verkningars art bepröfvad; men här behöfves ej något sådant
tidsrum. Här måtte det tverlom vara ganska enkelt, att för sig
göra klart huruvida författningen uppfyller sitt ändamål eller ej.
Jag hade önskat alt tiden tillåtit mig vid reservationens afgifvan
de
tillräckligt utreda delta förhållande; men jag tror ej alt någon
menniska skall kunna jäfva mig i det påståendet, att man ingenstädes
i verkligheten iakttager författningen, ulan att i dess ställe
förfares på sätt, jag tagit mig friheten anmäla; och köparen blir
dervid ofta bedragen. Hvad beträffar att säljare af säd ej åläggas
alt hafva säden i bestämdt mått, hvarifrån man velat hemta grund
för förfaringssättet med kolförsäljning; så synes mig förhållandet
vara ganska olika emellan dessa varor, och alt sjelfva denna olikhet
bör grundlägga eli skiljaktigt förfaringssätt. Genom mätningen
skadas nemi. ej säden, men genom alt stjelpa kolen ur det
ena kärlet i det andra, sönderslås de. Väl har Utsk. sagt,
alt genom skakningen i skrindan sjunka kolen tillsamman och att
följaktligen, dä de framkomma, måttet e-j blir det riktiga. Det
kan ej nekas, ali icke så kunde till någon del blifva förhållandet
och att det kunde förorsaka förlust som skulle med nya kol fyllas;
men blefve ej förhållandet enahanda om man skulle iakttaga
det i författningen nu föreskrifna sältet? Då man stjelpte kolen
i det der stora tunnmåttet, som der föreskrifves, så blefve der
också förlust, som måste med andra kol fyllas. Således kan jag
ej finna, att i dessa hänseenden skäl förefinnas för bifall till betänk.
Gr. Gyldenstolpe har yttrat, att om kröning af skrindorna
skulle verkställas, så uppstode derigenom en frestelse att förfalska
detta mått, eller ock att eludera detsamma. Jag vill i det hänseen
det
genmäla, att ansvaret är något strängare för förfalskningsbrott
Den 5 April.
47
jin för oriktigheteu af en enskild uppgift. Således torde äfven
detta skäl för betänk:s bifall icke böra gälla.
En omständighet, hvarå Hr von Troil rättvisligen fästat uppmärksamheten
är, att när en mängd kolförsäljare inkomma till
ett bruk, så låter det sig icke göra att genast uppmäta allas kol.
Jag vill härtill lägga den uppgift, att det visserligen icke kan
vara för dem, som lemna kolen, önskvärdt att nödgas stå och
vänta många timmar på att få sina kol uppmätta. Bättre således,
äfven ur synpunkt af säljarnes helsa och trefnad, vore det för
dem, om de genast vid ankomsten finge afleverera kolen; detta
sker också nu, med åsidosättande af författningen; men man
skulle, å båda sidor, efter min tanke, befinna sig bäst, om man
finge sådane stadganden, som förena möjligheten af snabb expedition
och god kontroll på en och samma gång.
Jag torde derföre få förnya min anhållan om återremiss.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I motsats emot den siste
värde talaren, mäste jag tillstyrka bifall till betänk., enär jag
icke kan finna att den af Hr von Stockenström väckta motionen
eller den af Frih. Cederström föreslagna åtgärden skulle vara
tillfredsställande och förekomma de öfverklagade svårigheterna och
olägenheterna. Jag inser visserligen att för bruksägare skulle förslaget
innebära någon fördel, om man så vill, men jag tror att
samma fördel kan vinnas utan de kostnader, som motionärens förslag
skulle medföra för dem som leverera kol; ty om motionärens förslag
eller äfven Frih. Cederströms antages, så blefve naturligtvis
följden, att kröning skulle äga rum af hvarje kolryss, som färdas
till bruken. Denna kröning skulle tillgå på lagligt sätt, d. v. s.
af justerare, och den skulle verkställas hvarje höst eller vinter,
innan kol-leveransen började, samt skulle sålunda komma att
medföra icke obetydlig kostnad för hvar och en, som skulle föra
kol till bruken eller som ämnade att göra det. Det vore sålunda en
kostnad, som icke skulle kunna undvikas, om motionärens förslag
blefve bifallet, men som enligt min tanka är helt och hållet öf
vertlödig;
enär rättelse för beräkningen af kol-leveransen, bruksägaren
och kol-leverantören eller kolbonden emellan, mycket väl
derförulan kan äga rum på ett sätt som jag i många är sett användas,
nemi. så att, då en kolskrinda kommer första gången om
vintern till ett bruk, så uppmätes den, och sedermera vet hvar
och en, hvarje gång samma skrinda till bruket återkommer, huru
mycket den innnehåller full med kol, om det är 8 tunnor, eller
12 eller 10 lika godt! En sådan mätning är lika tillförlitlig som
tini den skedde af justeraren, men den kostar likväl ingenting
ehuru ändå målet vinnes lika så väl och bättre, än genom en
författning, som lägger ett tvång på en stor del af allmogen och
hvilket jag tror att man bör undvika, helst det der tvånget är
förenadt med en kostnad, som blott kommer justeraren till godo.
Det är visserligen sannt, att den af mig omnämnda metoden ej
kan förekomma eller hindra ett och annat missbruk, eller alt
någon kolskrinda icke kan undergå oloflig förändring och derige
-
48
Den 5 April.
norn få annat mått än det upptecknade; men samma förhållande
kunde inträffa om skrindan blifvit af justerare krönt. Jag anser
mig således böra tillstyrka bifall till Utsk:s betänk, i detta afseende.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, bemslällde om R. o. Ad. bifölle
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s förevar, betänk. N:o 57, ropades
starka ja, blandade med nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade,
det han trott sig finna att propos:n blifvit med öfvervägande ja
besvarad.
Då nu föredrogs Const.Utsk:s d. 29 sisth Mars på bordet
lagda mern. N:o 5 med förslag till ett tillägg lill 72 § Reg.F.,
gjordes icke någon anmärkn. emot detta förslag, hvadan Hr Gr.
o. Landtm, förklarade, att detsamma, jemlikt 56 § Reg.F., komme
att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Jag anhåller vördsamt
alt min vid Ekon.Utskis betänk. N:o 57 antecknade reservation
måtte, enär den i korthet uttrycker min skiljaktiga mening
i ämnet, varda i egenskap af min reservation emot det nu
af H. Ståndet fattade beslut jemväl i R. o. Ad:s prot. för dagen
antecknad.
Denna reservation var så lydande:
”Ur så väl ekonomiska som i synnerhet moraliska grunder får
jag mot Utsk:s beslut i detta ärende mig reservera, enär för ordning,
skyndsamhet och reda vid kol-levereringen mig synes tjenligast
antagandet af motionärens förslag dock med det bestämmande,
att fordon af hvad storlek och form som helst må vara lofgifne,
allenast deras rymd blefve behörigen uppmätt och genom vederbörlig
kröniugsåtgärd å fordonet utmärkt. På detta sätt kunde
kolen hastigt och utan förminskning, som medelst uppmätning i
tunnemålt äfventyras genom dervid inträffande förnötning, ä förbrukningsslället
emotlagas och koltillverkaren till godo beräknas;
jemle det den frestelse lill missbruk af ömsesidigt förtroende, som
nu torde äga rum, synes kunna anses förebyggd, utan att någon
kostnad för anskaffande af nya fordon blefve koltillverkarne åvägabragt.
”
Då nu å föredr:ns-listan förekom jConst.Utsbs d. 29 sisth
Mars på bordet lagda mern. N:o 6, med förslag till ändring af
68 § Riksd.Ordn., rör:de tiden för revisionerne af statsverkets,
bankens och riksg.konhs tillstånd, styrelse och förvaltning, tillkännagaf
Hr Gr. o. Landtm., att ifrån Const.Utsk. inkommit ett
mern. N:o 7, om rättelse af ett uti mern. N:o 6, rör:de ändring
af 68 § Riksd.Ordn. förekommande misstag, samt biet detta mera.
N:o 7 derjemte nu föredraget till bordläggning.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I anledn. deraf anhåller
-
Den 5 April.
ler jag, alt Lonst.Utskis meno. N:o 6 måtte ytterligare bordläggas,
för att sedermera, i den ordning ärendena tlet tillåta, kunna vid
ett annat plenum förekomma, då äfven Const.Utsk:s mein. IN:o 7
kan tagas i betraktande.
Häruti instämde Gr. Lagerbjelke, Guslaf.
Hr Gr. o. Land tm. förklarade att yllerligere bordläggning
af Consl.Utskis mern. lN:o 6, jemlikt den derom af 2:ne ledamöter
gjorda begäran, korame att äga rum.
Föredrogs oell bifölls StatsUtskis d. 29 sistl. Mars på bordet
lagda utlåt. Nio 101, i anledn. af K. M:s nåd. propos., angide
befrielse från bevilln. för den af Norrska statsmedlen ulgide aflöning
till embets- och tjenstemän vid K. M:s beskickningar å utrikes
orter.
Föredrogs SlalsUtskis d. 29 sistl. Mars på bordet lagda utlåt.
N:o 102, i anledn. af väckta frågor om eftergift af betalningsskyldigheten
för de under sednaste åren meddelade undsättnings-lån.
Della utlåt, företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, innehållande hemställan att eftergift eller
afskrifning af större eller mindre del utaf skulderne för de
undsättnings-medel, som med anledn. af sednaste årens missvexter
eller ofördelaktiga skördar blifvit beviljade och utbetalda,
icke må af It. St. beviljas.
R. o. Ad. biföll denna hemställan.
2:dra punkten, innefattande hemställan, att de, ifråga om
eftergift af betalnings-ansvaret för andra personers erhållna
låne-understöd, framställda förslag må förfalla.
Gr. Mörner, Carl: Jag gillar fullkomligt den grundsats,
som gjort sig gällande så väl inom StatsUtsk. sora hos R. o. Ad. i
afseende derpå, att undsättuings-län i allmänhet böra återbetalas
af de menigheter som, på de af K. M. i nåder fastställde villkor,
undfått så beskaffade lån; hvarföre jag också, ehuru Kronobergs
län häftar för ett ganska betydligt undsättnings-lån efter 1847
års missvext, har afstyrkt flera socknar att hos K. M. och R. St.
begära afskrifning af deras skulder. Dessa skulder hade dock
tvifvelsutan varit vida större, om ej det förut här i dag omnämnda
högst vigliga exportförbudet mellankommit. Hvad åter beträffar
de hagelskador, hvarom en riksdagsman från Upsala län och
en från Kronobergs län — — — — — — — —
Detta anförande afbröts af Hr Gr. o. Landtm., med erinran,
att Utskis hemställan uti den nu förevar, punkten icke hade
afseende på de låneunderstöd, som blifvit beviljade i anseende
till hagelskador, utan att Utsk. derom särskildt yttrat sig i den
4 H. 4
50
Den 5 April.
nästföljande 3:dje punkten; hvarefter Gr. Mörner utbad sig att,
då sistnämnde punkt förekomme, få fortsätta sin framställning,
samt R. o. Ad., på Hr Gr. o. Landtm:s propos., biföll hvad Utsk.
i 2:dra punkten hemställt.
3:dje punkten, innehallande af styrkande af bifall till ifrågasatt
afskrifning af vederbör, menigheters skulder för de
låneunderstöd, sam innevånarne inom Trögds och Asunda härader
samt 3:ne socknar i Sunnerbo härad, efter dem öfvergångna
hagelskador erhållit.
Gr. Mörner: Under åberopande af hvad jag nyss förut yttrat
i afseende på nndsältnings-frågor i allmänhet, ber jag nu att
få tillägga något, till styrka för hvad motionärerna begärt, om
afskrifning för de hagelskadade. Utsk. har visserligen i afseende
på Upsala län sagt att, ”i betraktande af de särdeles gynnande
tillfällen till afsättning, arbetsförtjenst och andra binäringar, i förening
med de naturliga förmåner som dessa härader åtnjuta,”
samt med afseende på hvad den enskilda välgörenheten lemnade,
vore det föga svårt för innevånarne uti Trögds och Asunda härader
att återbetala de undsättningslån, som de för hagelskadorna
erhållit. Detta förmånliga förhållande inträffar dock ingalunda
inom Sunnerbo härad, ett af de fattigaste och minst bemedlade
inom riket. Detta härad har icke allenast under flera års lid
stridt med nöd och bekymmer för sin bergning, utan förhållandet
är äfven att just dessa samma socknar inom häradet, hvilka
blifvit skadade af hagel, äro de minst bemedlade derinom och de
som äro minst i tillfälle att genom andra näringar förskaffa sig
förtjenst; ett förhållande som torde vara mången äfven här på
Riddarhuset bekant. Det är af denna anledn., och då förhållandet
är så ytterst olika emellan dessa båda provinser, att t. ex. de
lån, som båda häraderna i Upland undfått, utgöra 15,544 r:dr,
dä deremot dessa 3 socknar blott undfått 500 r:dr och således
ej mer än af hvad som blifvit de förra lillerkändt; det är af
dessa skäl, säger jag, som jag skulle önska, och som jag anser
mig skyldig att fästa R. St:s uppmärksamhet på detta ömmande
förhållande. Möjligen torde jag ej vinna bifall till min framställning,
men då jag tagit mig friheten upplysa huru väsendtlig
skilnaden är emellan dessa båda hagelskadade orter, så anhåller
jag vördsamt om återremiss af betänk, i denna del, på det att
StatsUtsk. måtte närmare taga denna fråga i öfvervägande.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Det är naturligt att Gr. Mörner,
såsom styresman öfver Wexiö län, anser sig förbunden, alt
inför R. o. Ad. i möjligaste måtto bevaka detta läns bästa; men
jag kan för min del ej vid detta tillfälle befara att R. o. Ad.
skulle afvika från den vigliga grundsats, som R. o. Ad. godkände
genom antagande af betänk. N:o 103. Hvad särskildt beträffar
ifrågavar. låneunderstöd för Kronobergs län, så vill jag fästa
uppmärksamheten på, att det ej utgör mer än så högst obetydliga
summor på hvarje socken, att StatsUtsk. svårligen derå kun
-
Den 5 April.
51
nät fästa afseende. Ytterligare torde jag få fästa uppmärksamheten
pä, att i sednare tider inrättningar uppstått lill försäkring
mot hagelskador. Jag tror det vara riktigt, alt vid delta tillfälle
visa att de personer, som blifvit blottställde genom hagelskador,
kunna, genom ingående i dylika försäkrings-anstalter, för framtiden
bevara sig emot sådana olyckshändelser. Likaledes ber jag
alt få nämna att, om man härvid skulle göra undanlag, sä vore
man nödsakad i och med detsamma att ingå i en detaljerad
granskning rör:de hvarje län, hvilket har varit StalsUtsk., likasom
jag förmodar för R. St., alldeles omöjligt. Af alla dessa
skäl, äfvensom af dem som af mig anfördes då betänk. N:o 103
förevar, tillstyrker jag att denna punkt måtte af R. o. Ad.
bifallas.
Frih. Toll, Gustaf: Jag är genom ett yttrande af Gr.
Mörner föranledd att anhålla om alt få lemna den upplysning,
att bemälda härad, Sunnerbo inom Småland, upptagande en stor
och vidsträckt jordareal, innehåller inom sig blott sand, och flygsand
till, så alt innevånarne till det mesta måste uppehålla sig
med transporterande af foror emellan det s. k. bebodda landet
och Skåne, för att sålunda kunna förskaffa sig nödtorftig brödföda.
Då en sådan ort öfverfalles af hagelskador, så torde väl
vara billigt, att den underslödjes framför andra. Jag har blott
velat nämna detta såsom upplysning.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Det gör mig ganska
ondt alt de ömmande omständigheter, hvilka så väl Gr. Mörner
som Frih. Töll hafva anfört, dock ej i min tanke böra föranleda
oss att frångå den allvarliga och hälsosamma grundsats, som blifvit
antagen genom godkännande af betänk. N:o 103. Vi böra
icke förbise att t. ex. i 14:de punkten i sistberörde utlåt, hade
blott blifvit begärdt ett anstånd eller en förändring i betalningsvillkoren,
men att man likväl ansett sig ej ens böra samtycka till
dylik lindring. Jag tror således rättvisan och konseqvensen bjuda,
att vi också i detta fall instämma i hvad Utsk. föreslagit,
och, jemväl med anledn. af hvad Hr von Troil anfört, bifalla
betänk.
Hr von Troil: Det skäl, som af Frih. Toll blifvit anfördt
för återremiss af betänk., talar tvertom, enligt min tanke, för
bifall till detsamma. Det visar nemi. att denna trakt af Kronobergs
län icke hufvudsakligen utan till en högst ringa del tager
sin bergning af jorden, utan drager de största inkomsterna af
forsling och skogsprodukternas afsättning, och att den således af
liageiskada bör lida mindre, än en annan trakt, hvars enda inkomst
består i jordens afrad. Af detta skäl anhåller jag ånyo
om bifall till betänk., och hoppas att R. o. Ad. ej afviker från
hvad jag anser vara en särdeles vigtig och riktig statsekonomisk
grundsats.
Hr Åkerman, Fredr.: Utan att vilja ifrågasätta att icke
4*
52
Den 5 April.
Sunnerbo härad kunde vara i behof af någon konsideration vid
afgörande! af ifrågavar. betänk,, så anhåller jag dock för min del
få tillstyrka R. o. Ad. att äfven bifalla denna punkt af betänk.
Ora man vill vinna nyttiga resultater af Statens mellankomst vid
inträffande missvext, eller andra menligt inverkande naturhändelser;
så mäste man stadga som grundsats, att aldrig bevilja afskrifning
för erhållna understöd. Till denna erfarenhet och öfvertygelse
har jag kommit, till följe af den närmare bekantskap
jag varit nödsakad att göra med undsättningsärenden, i anledn.
af inträffade missvexter i 2:ne särskilda län.
Gr. Mörner: Det är endast i afseende på det yttrande,
jag hörde nyss, att Sunnerbo härad skulle hafva tillfälle till afyttring
af både skogsprodukter och andra varor, som jag anhållit
ali få yttra några ord. Jag har redan förut tagit mig friheten
yttra, att de 3 socknar, hvarom här är fråga, icke hafva hvarken
skog eller spanmål alt afyttra, utan att de tverlom äro i det medellösa
tillstånd, att, om dessa penningar skulle ulkräfvas och
dessutom deras skuld till enskilda för spanmål utbetalas, så skulle
de komma i den allra ytterligaste belägenhet. Dessutom är
denna summa af 3000 r:dr (hvartill jag får rälta milt förra yttrande)
sä obetydlig i jemförelse med de lån många andra län
fått, alt jag icke skulle tro någon särdeles våda eller något farligt
prejudikat uppstå, om R. o. Ad. bifölle afskrifning af detta
ringa belopp för en verkligen nödställd och fattig ort. Jag bestrider
visserligen ej, att inom Sunnerbo härad socknar finnas,
som förtjena betydligt genom afyttrande af skogsprodukter; men
det är på en hell annan ort än den här ifrågavar., hvilken är
särdeles vanlottad, och det är på grund deraf, som jag tagit mig
friheten, att för densamma begära R. o. Ad:s särdeles behjertande,
och yrkar således fortfarande återremiss.
Uppå härefter framställd propos., blef jemväl 3:dje punkten af
StatsUtskrs utlåt. N:o 102 af R. o. Ad. bifallen.
Vid föredragning af StatsUlsk:s d. 1 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 108, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de tillämpningen
i vissa delar af sednast fastställda statsreglering, blef
detta ullål. bifallet.
Föredrogos och lades till handlingarne StatsUtskrs nedannämnde
d. 1 dennes på bordet lagda mern.:
N:o 109, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 75;
N:o 110, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 80;
N:o lil, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 88;
samt
N:o 112, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o 37,
ang:de beräkningen af statsverkets inkomster;
Föredrogs men lades, på begäran af Hr von Troil, Sam.
Den 5 April.
53
Gust., och Frih. Palmstjerna, Carl Otto, ånyo på bordet
StalsUtsk:s d. 1 dennes bordlagda utlåt. N:o 113, i anledn. aT
väckt motion, ang:de options-rätt vid utarrendering af militieboställen.
StatsUlsk:s d. 1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 114, i
anledn. af väckte motioner, ang:de skogsplantering, blef härefter
föredraget, men bordlädes ånyo på begäran af Frih. Cederström,
Claes Rudolf, och Hr Coijet, Carl August
Julius.
Föredrogos och biföllos StatsUlsk:s d. 1 dennes på bordel
lagde utlålm:
N:o 115, i anledn. af väckt motion, angule ränta å en vädermjölqvarn
vid Broby rusthåll i Östergöthlands län; och
N:o 116, i anledn. af föreslagen försäljning af en mängd i
riksg:s-kont. förvarade äldre räkenskaper.
Hr Ehrenstam, Johan Fredr.: Då jag härmed får äran
lacka R. o. Ad. för dess förtroende, alt utse mig till en af dess
fullmäktige i riksg.konl., anser jag mig böra hemställa, att detta
förtroende måhända ej är förenligt med fortfarande ledamotskap i
StaisUtsk. Jag får derföre vördsamt anhålla, att R. o. Ad. behagade
entlediga mig från den plats i StaisUtsk., sorn jag hittills
innehaft.
R. o. Ad. biföll att Hr Ehrenstam, nied bibehållande af sin
riksdagsmannarätt, finge endtledigas från sin befattning såsom ledamot
af SlatsUtsk., hvarefter Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr
Electorer alt i deras nästa sammanträde utse en ledamot i nämnde
Utsk. efter Hr Ehrenstam.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomna
ullåtm och belänkm, nemi. från
Stats-U tskottet:
N:o 117, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de behofvet
af medel till bestridande af kostnaderne för den, i anseende
till inträffade oordningar, till hufvudstaden inkallade garnisons
förstärkning;
N:o
118, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de bildandet
af en fond till pensionering af folkskolelärare.
Bevillnings-Utskotlet:
N:o 10, ang:de stämpling af spelkort och afgiften derför;
N:o 11, ang:de stämplade pappers-afgiften.
Ba n ko-Utskottet:
N:o 43, i anledn. af väckt motion om afskrifning af bankens
hos Södertelje kanal-bolag ägande fordran 100,000 r:dr
b:co; samt
54
D e n 5 April.
N:o 44, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de beviljande
af kreditivrält å R. St:s bank för Stockholms stads drätsel-kommission.
H, R. o. Ad. åtskildes kl. f (ill 3 e. ni.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 8 April 1848.
Plenum kl. ^ till 10 f. m.
Justerades 7 prot.uldr. för d. 5 dennes.
Upplästes lill justering och godkändes ett från Exped.Utsk.
under N:o 53 afgifvet förslag till R. St:s tind. skrifvelse till K.
M. ang:de utsedde ledamöter i det af K. M. äskade Hemliga Utsk.
Föredrogs och bifölls ett af Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:n d. 6 dennes afgifvet mein., ang:de arfvode för en sekreterare
och en notarie, som blifvit antagne lill biträde vid behandlingen
af de lill Utsk:ns handläggning hörande mål.
Öppnades Hrr Bänkmäns lista vid val af 2:ne Electorer, efter
220. Frih. Palmstjerna, Carl Otto, samt efter N:o 293. Frih.
Falkengren, Fullm. Gr. Hamilton, Malcolm; och befunnos dertill
hafva blifvit utsedde:
N:o 246. Frih. Manderström, Ludvig, med 22 röster och
■— 161. ,, von Höpken, Nils Albrecht, med 19 röster, efter
lottning med N:o 1805. Hr Stjernspets, fullm.
Frih. Hermelin, August Söderling, som hade lika
antal röster.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i StalsUtsk.
efter N:o 1682. Hr Ehrenstam, Johan Fredrik; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 678. Hr Bildt, Didrik Gillis.
Öppnades jemväl Hrr Electorers listor vid val af Utsk:s-ledamöler
i permitterades frånvaro; och befunnos dertill utsedde i
Den 8 April f. m.
55
Constitutions-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 1955. Hr von Oelreich, fullm. Gr.
Lewenhaupt, Axel, beviljad 3:ne veckors ledighet:
N:o 139. Gr. Wirsén, Axel Emil.
Stats-U tskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 1703. Hr Blomcreutz, fullm. Hr
af Geijerstam, Carl, beviljad 14 dagars ledighet, räknad från den
10 dennes:
N:o 473. Hr Coijet, Carl Fredrik.
Banko-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 778. Hr Leijonanker, Fredrik
Wilhelm Erik Carl, beviljad 3:ne veckors ledighet:
N:o 1991. Hr Skiöldebrand, Carl Fredrik.
Hr Coijet, Carl Fredri k: Förtroendet att vara ledamot i
StalsUtsk., får jag, af trägna tjenstegöromål hindrad att detsamma
emottaga, äran härmed afsäga mig.
I anledn. häraf blefvo Hrr Electorer af Hr Gr. o. Landtm,
anmodade, alt sammanträda till val af en ledamot, att i st. f. Hr
Coijet inträda i StatsUtsk., under den Hr Geijerstam beviljade
ledighetstid.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, anmält samt R. o. Ad.
bifallit Frih. von Knorrings, Wolrath, anhållan, att med
bibehållande af riksdagsmannarätt få afsäga sig sin plats såsom
Bänkman inom 5:te Bänkm:s-afd., tillkännagaf Hr Landtm, att
val till återbesättande af den sålunda ledigblifna plats bland
Bänkmännen komme att förrättas i början af nästa plenum.
Företog R. o. Ad. val af en Fullmäktig i R. Sl:s Riksgäldskontor
efter Hr Printzenskjöld, Carl, som dertill blifvit utsedd,
men afsagt sig förtroendet; och befanns, vid valförrättningens slut,
dertill hafva blifvit utsedd:
Gr. Sparre, Gustaf Adolf, president, R. N. O. med 100 röster.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:s d. 28 och 29 sisth Mars på
bordet lagda betänk. N:o 9, ang:de grunderne för den blifvande
allmänna bevillningen samt föreskrifterne för deras tillämpning.
R. o. Ad. fann detta betänk, böra punktvis företagas till
afgörande.
1:0 Utsk:s erinran, att de i dess förslag förekommande
procent eller siff'er-belopp endast äro att anse såsom förslagsvis
utförde.
R. o. Ad. lät vid demina erinran bero.
2:0 An g: de Frih. Cederströms motion om återgång till de
56
Den S April f. m.
vid riksdagen år 1809 fastställde grunder för allmänna bevillningens
fördelning.
Frih. Gederström, Jakob: Att Utsk. afstyrkt återgång till
1809 års bevillningsgrund, kan icke förundra någon, då man
finner, att Utsk. bibehållit skydds-afgiften, hvilken till samma belopp
erlägges sä väl af den rikaste magnat i landet som af den
fattigaste dräng. Det är naturligt, alt man, med antagande af en
dylik bevillningsgrund, kommer till sådana klassifikationer, all afgiften
utgår af dera sorn hafva förmåga att den utgöra, men måste
afskrifvas för dem, som sakna en sådan förmåga. Att begära
äterremiss på betänk., är icke mödan värdi, dä Utsk. icke kunnat
uppfatta rättvisan utaf en beskatlningsgrund med förhöjda afgifler
i mån af högre inkomst, hvarföre jag endast velat reservera
mig emot Ulsk:s förfarande. Hvad åter angår 1 §, som snart
blir föremål för öfverläggning, anhåller jag att få yttra mig öfver
densamma.
R. o. Ad. biföll Utsk:s, i afseende på Frih. Cederströms ifrägavar.
motion, afgifna yttrande.
3:0 Ang:de Hr Kröningssvärds och Frih. Duvalls motioner
om särskild beskattning för bruk och begagnande af vissa
effekter och djur.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i afseende på dessa motioner
yttrat.
4:de An g: de Hr doktor Sandbergs motioner om den personela
skydds-afgiftens upphörande och ett deremot svarande
belopps utgörande till fattigvården.
Frih. Cederström, Jakob: Mig synes, som Utsk. ganska
väl kunnat borttaga ifrågavar. skyddsafgift utan afseende på den
afgift, som för fattigvården kommer att bestämmas. Frågan om
fattigvården och afgiflen till den, har icke blifvit ensamt väckt af
doktor Sandberg, ulan äfven af mig genom ett till Ekon.Utsk. remitteradt
förslag till faltigvårds-förordn., enligt hvilket förslag beskattningen
till fattigvården kommer ali fördelas uti 2:ne slag,
nemi. direkta och indirekta, d. v. s. alt direkta bidrag utgöras
af alla, sorn icke åtnjuta underhåll af andra, eller af sådana, som
kunna sig sjelfve försvara, och indirekta af dem, som äro i hellof
af andras försvar. Utsk, har uppfattat frågan endast med afseende
på doktor Sandbergs motion; men jag tror, alt den äger
ett oskiljaktigt sammanhang med alla frågor om fattigvården, vare
sig af doktor Sandberg eller andra väckta, och att de icke böra
hindra, att skyddsafgiften såsom bevilln. må från bevillntsförordmn
utgå, på det att icke må qvarstå den orimliga fördelningen,
som är en skamfläck för den Svenska beskattningen, att
Gr. De Geer och hans dräng betala lika med hvarandra.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Att åtskilliga motioner
i afseende på fattigvården blifvit väckte, hade Utsk. sig bekant;
men det är, naturligt, att uti Utsk.s betänk, någon annan
Den 8 April f. n).
57
motion icke kunde omnämnas än den, som blifvit lill Ulsk. remitterad
eller doktor Sandbergs. I sjelfva verket kommer det väl
att tillgå, såsom Frih. Cederström yttrat, eller alt alla i detta
hänseende väckta motioner blifva i ett sammanhang behandlade,
sedan Bevilln.Ulsk. meddelat Ekon.Utsk. de till förstnämnde Utsk.
remitterade motioner och tvertom. Hvad åter angår Frih. Cederslröms
yrkande, att skyddsafgiften mätte upphöra ali fortfarande
vara bevillningsgrund, nödgas jag, i motsats lill den värde talaren,
anhålla om bifall å denna punkt. Det må väl vara, alt
en jemförelse emellan förmögenheten hos 2:ne personer, som betala
samma skyddsafgift, kan synas besynnerlig; men deiigenomalt
den, som äger den större förmögenheten, får vidkännas en mängd
andra afgifter, mildras skilnaden i väsendtlig mån. Skulle en betydligare
nedsättning uti den allmänna bevillningen komma alt
äga rum, borde, efter min öfvertygelse, den personella skyddsafgiften
företrädesvis borttagas eller hedsättas; men dä man snarare
har att befara, att stalsbrist-summan blir större vid denna
riksdag än vid den sistförtlutna, och att möjligen en förhöjning
af bevillningen kommer alt äga rum, tror jag det vara rätt, att
icke beröfva sig en inkomst, som Staten så länge har haft. Jag
anhåller vördsamt om bifall lill Ulsk:s tillstyrkande i denna
punkt.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i afseende på Hr doktor Sandbergs
ifrågavar. motioner yttrat.
5.0 Ang:de ett i motion aj Lars Wenander förekommande
förslag i afseende pä mantalspenningarne samt folkskoleoch
fättigförsörjnings-af'g ifterne.
R. o. Ad. fann Ulsk:s härom gjorda framställning icke för
närvar, erfordra någon åtgärd.
6:o Ang:de af sistnämnde motionär ifrägasatl befrielse frän
personella utgifter för dem, hvilka njuta lindring efter 147
§ i bevilln:s-förordn:n, samt alternatiftframstäldt förslag om
de personella utskijldernes beräknande frän 17 lill och med
60 eller 61 ur.
Ulsk:s i fråga härom gjorda hemställan blef af R. o. Ad.
bifallen.
7:0 Ang:de af H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm och Hr Hammarberg
väckte motioner om upphörande af bevillning å embets-
och tjenstemäns löner, arfvoden och pensioner.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om det vore fråga om
aflåtande till K. M. af en und. skrifvelse eller att uti någon
handling upptaga de motiver, Utsk. anfört, skulle jag försöka, att
mot Utsk:s utlät, i denna punkt framställa de anmärkmr, som
möjligen kunde föranleda till ett annat beslut än det, hvari Utsk.
stannat; men då här är fråga om sjelfva beskattningen, och några
skäl för dess fortfarande icke behöfva anföras, vill jag icke besvära
R. o. Ad. med någon framställning i ämnet.
58
Den 8 April f. m.
Hr Aminoff, Johan Fredr., anförde skriftligen:
Jag erkänner billigheten deraf, att den lön, Staten tilldelar
sina embets- och tjenstemän, bör af desamma oafkortadt tillgodonjutas,
emedan dessa embets- och tjenstemän med sin kunskap,
arbetsförmåga, och den tid de använda uti statens tjenst, bidraga
lill slatsbehofvens fyllande, ehuru icke genom en direkt årlig penninge-skatt.
Men sedan det, efter vårt nuvar. statsskick, blifvit ålagdt embets-
och tjenstemän, att af deras innehafvande löner erlägga en
bestämd bevilln. lill staten, hvilken bevilln. ganska betydligt ökat
Slats-inkomsterne; hvartill kommer, att slaten för del närvar,
ej kan umbära denna inkomst, har jag uti Utsk. tillstyrkt dess
bibehållande tillsvidare.
I afseende på sättet för denna bevillms utgörande, har jag
icke varit af pluralitetens tanka, hvadan jag emot beslutet mig
reserverat. Och då ett af mig uppgjordt förslag till progressiva
afgifter vann afdelningens bifall, fast det sedermera underkändes i
plenum, har jag ansett mig böra detsamma nu för R. o. Ad. anmäla.
Detta förslag igenfinnes uti betänk, pag. 53. Och vågar
jag hoppas, det R. o. Ad. täcktes åt detta mitt förslag lemna behörigt
afseende, helst detsamma afser någon lindring uti bevillmsafgiftens
utgående af de ringare lönerne. På denna grund anhåller
jag, att betänk, måtte i denna punkt blifva återremitterad!.
Gr. Hamilton: Af Bevilln.Utsk:s betänk, synes, att jag instämt
uti den af Hr Fåhraeus vid denna punkt afgifna reservation,
och att jag således icke godkänt de skäl Utsk. anfört för behandlingen
af 2 Art. 2 §. I afseende å slutet, förenar jag mig med
Frih. Palmstjerna, då ,jag icke tror, att någon förändring kan
åstadkommas genom en återremiss. Jag vill derföre inskränka
mig till den förklaring, att jag icke godkänner de af Utsk. anförda
skäl. Hvad åter beträffar Hr Aminoffs förslag, erkänner jag, att
det har några fördelar framför Utsk:s förslag, hvilket är detsamma,
som återfinnes i nuvar. bevillmsförordn. Hr Aminoffs förslag
medför någon nedsättning uti bevillnm för embetsmännens
löner och derjemte en billigare proportion i beskattningen för
olika lönebelopp, än den som förefinnes uti Utsk:s förslag. Men
jag hemställer dock, huruvida det vore skäl, att R. o. Ad. godkände
Hr Aminoffs förslag, då embetsmännen deraf skulle vinna
högst obetydligt och man kan vara öfverlygad, att detta förslag
icke vinner bifall inom de 3 öfriga Stånden. Att så icke sker
inom Bonde- och Borgare-Stm, synes derutaf, alt ingen ledamot af
dessa stånd instämt uti de afgifna reservationerne, och att det icke
eller sker inom PresteSt., derom kan man vinna öfvertygelse af den
diskussion, som i anledn. af detta ämne föreföll inom Utsk. Under
sådana omständigheter anser jag det vara föga skäl, att R. o.
Ad. för sin del uti denna § åstadkommer en jemkning, då icke
fullkomlig rättvisa kan tillvägabringas. Jag anhåller alltså om bifall
till Ulsk:s förslag.
Hr Aminoff: Då jag sednast hade ordet, förbisåg jag, ali
Den S April f. m.
59
omnämna det Hr Fåhrteus afgifvit reservation uti ifrågavar. ämne,
hvaruti flera af R. o. Ad:s ledamöter jemte några af PresteSt.
instämde. Derefter hafva flere ledamöter af Preste- Borgare- och
BondeStm sagt mig att de insågo billigheten deruti, att någon
jemkning bör äga rum, åtminstone för de lägre lönerne, ehuru
desse ledamöter likväl icke funno Statens tillgångar för det närvar.
kunna sådan nedsättning i sin helhet medgifva. Mitt förslag
innehåller visserligen icke någon betydlig minskning uti bevillms
erläggande för embets- och ijenstemäns löner, men det innehåller
dock någon, och vid sådant förhållande yrkar jag att R. o. Ad.
icke måtte lemna mitt förslag utan afseende. Jag önskar så mycket
hellre, alt B. o. Ad. villfar denna min anhållan, som, i händelse
betänk, återremitteras från de öfriga Stånden, Ulsk. må komma
i tillfälle inhemta, att R. o. Ad. godkänt de grunder, hvarpå
min reservation stöder sig.
Hr Munck, Bror Gust. Reinh.: Det förekommer mig,
som om Hr Aminoffs förslag om sättet för bevillms utgående af
embetsmäns-löner icke hörde till den §, som nu är föredragen, ty
Hr Aminoff har icke motsatt sig, alt bevilln. för embetsmäns löner
icke skall fortfara, utan endast föreslagit ett nytt sätt för dess
utgörande. Jag tror derföre, att delta förslag icke bör komma i
fråga förr än vid öfverläggningen om 2 Art. 2 §.
Gr. Hamilton: I anledn. af Hr Muncks yttrande, anser jag
mig böra fästa uppmärksamheten derå, alt vi just nu äro sysselsatte
med 2 Art. 2 § och att §§:ne blifvit föredragne i den ordning,
de förekomma i Utsk:s betänk., dervid 2 Art. 2 §, såvidt
den rörer Gr. Löwenhjelms motion, nu är under öfverläggning.
Det är klart, att, om Ståndet bifaller eller återremitterar betänk,
i denna punkt, är jemväl 2 § af 2 Art. afgjord.
Hr Gr. o. Landtm, fästade i anledn. häraf uppmärksamheten
derpå, alt föredragningen för närvar, endast omfattade hvad Utsk.
i afseende på de särskilde molionerne yttrat, jemte de af Utsk.
tillstyrkte förändringar i vissa §§, och att, sedan Ulsk:s derom afafgifne
yttranden blifvit genomgångne, sjelfva förslaget till bevillmsstadga
komme att §-vis företagas lill pröfning; och förklarade
Hr Landtm, derjemte att han, i öfverensstämmelse med hvad
llr Munck anmärkt, ansåg rättast att Hr Aminoffs ifrågavar. förslag
blefve behandladt, då vid pröfningen af den nu föreslagna
bevillningsstadgan 2 § förekomme.
Sedan härefter Hr Aminoff förklarat sig fullkomligen nöjd
med den ordning för föredragningen, som Hr Landtm, framställt,
biföll R. o. Ad. hvad Ulsk. uti förevar, punkt, i fråga om upphörande
af bevilln. å löner, arfvoden och pensioner yttrat.
8:o Ang:dc Hr Rosenblads motion, alt bevillningen å embets-
och tjenstemäns löner, arfvoden och pensioner malte nedsättas
till hälften.
R. o. Ad. lät vid Ulsk-.s yttrande bero.
60
Den 8 April f. m.
9:0 jin g: de bevillning för löntagares inkomst, sorn icke
utfaller med det för året beräknade beloppet.
Utsk:s hemställan biet af R. o. Ad. bifallen.
10:o Ang:de ändring i i § af bevillningsstadgan.
I sammanhang härmed föredrogs jemväl den i Ulsk:s förslag
till bevillningsstadga intagna 4 §.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Utsk. har under särskild
rubrik upptagit titeln extra ordinarie inkomster, hvilket jag finner
lämpligt; men i denna del af betänk. förekommer en omständighet,
hvarå jag anhåller att få fästa uppmärksamheten. Man har
nemi. sagt, att embetsman, som åtnjuta fördelen af fria husrum,
skola betala hevilla, derför. Härvid torde jag få erinra, all man
förbisett, det denna fördel för visse embetsman åtföljes af skyldigheten,
alt underhålla bostäderne, dä andra deremot äro befriade
från en sådan skyldighet. Det är således orättvist, att man i båda
fallen skall erlägga lika stor bevilln. För den bostad jag åtnjuter,
hafva reparalionerne ofta uppgått till 2 ä 300 r:dr årligen. Dessa
medel eflergifvas aldrig, och ehuru jag kunnat erhålla bostad för
bättre pris, har jag ändå måst erlägga bevilln. på grund af kam.-  rätteus beslut. Detta anser jag orättvist, och yrkar derföre återremiss
på betänk, i denna del med anhållan, att Utsk. fäster afseende
å de af mig gjorda anmärkmr. Vanligen anser kammarrätten,
att landsh:r med bostäder skola betala i bevilln. lika mycket,
som dem, hvilka åtnjuta hushyreersättning, som uppgår till
400 r:dr. För desse betalas väl bevilln., men de, som äro för
sedde
med bostäder, mäste vidkännas bevilln. för hvad de icke
lall. ty om jag afräknar ofvannämnda reparationskostnader, hvilka
vid taxeringen icke få afdragas, så återstå 200 r:dr, och jag måste
således betala bevillning efter 400 r:dr, ehuru jag endast åtnjuter
200 r:dr. Jag förnyar min begäran om återremiss.
Gr. Hamilton: Jag kan icke neka, att det af Hr von Rosen
anmärkta förhållande inöebär en obillighet, ocii jag skulle
således icke motsätta mig en ändring i del afseende!, i händelse
jag kunde infinna något medel lill afhjelpandel af den anmärkta
olägenheten; men det synes mig åtminstone tydligt, att bland extra
ordinarie inkomsterne skall upptagas beloppet af hushyresersällningen.
Hvem skall bestämma detta värde? Otvifvelaktig! löulagarne.
Befinnes detta värde för lågt, äger laxerings-comiléen att
böja det. Om således en löntagare anser sin hushyra värd 400
r:dr, men reparationskostnaden uppgår lill 200 r:dr, sä förmodar
jag, att denna löntagare icke uppgifver hushyresersällningen lill
högre belopp än efter afdrag af reparationskostnaden; och om han
styrker, alt reparalionerne varit behöfliga, tror jag, att någon domstol
icke rättvisligen ålägger honom bevillning för hela beloppet.
Skulle ett stadgande kutma införas, som fullkomligt motsvarade
Hr von Rosens önskan i detta hänseende, mäste äfven bestämmas,
hvilka reparationer få afdragas å den uppgifna hushyran, och derjemte
föreskrifvas en mängd kontroller, som jag anser icke lamp
-
Den 8 April /. m.
fil
ligen böra hafva sin plats i en bevillmsförordn. På dessa skäl
anhåller jag om bifall till denna § i betänk.
Hr von Rosen: Jag tror alt, på det sätt författningen nu
är uppställd, hvarken pröfnings- eller taxeringscomitéen äger att
bevilja sådant afdrag, som det jag ifrågasatt. Jag begär icke mer
än att afdrag får ske af de reparationer, jag blifvit af äldre författningar
ålagd alt verkställa. Om jag såsom landsh. i Christianstads
län får i min debetsedel upplaga sådana reparationer, som
de af mig nu bär omnämnda, är jag belåten; men något så beskaffadi
stadgande, som tillåter dylikt, finnes ej uti författningen.
Frih. Raab, Adam Christian: Om man fäster sig vid
ordslällningen uti denna §, så bjuder den, att i betraktande skall
lagas värdet af fria husrum i städerne. Nå väl! hvad är värdet
af fria husrum, om icke den fördel, man deraf njuter och den
kan icke värderas till större belopp än behållningen, sedan de afgifter
afräknats, som dermed åtfölja. Örn pröfnings-comitéen hitintills
icke tagit detta i betraktande, så hemställer jag, om icke
en ny likartad föreskrift skulle af pröfnings-comitéen kunna missförstås.
Jag tror icke alt Hr von Rosens anmärkmr böra föranleda
till återremiss af betänk, i denna del, utan tillstyrker Ståndet
att bifalla hvad Utsk. föreslagit.
Hr Sandströmer, And. Peter: Lika med den siste värde
talaren tror jag, att Bevilln.Ulsk:s förslag icke kan annorlunda
förslås, än att man skall skatta efter hvad förmånen af boställsrummens
begagnande egentligen är värd och således efter afdrag
af underhållskostnader. Jag anser likväl, att ordställningen i bevilln:sförordn:n
kan gifva anledn. till misstydning, men alt sådant
kan lätt förekommas, om, efter orden: värdet af fria husrum, tillsättas
orden: hvarvid dock de dermed förenade underhållskostnader
böra i betraktande tagas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då den af Hr von
Rosen yrkade ätterremiss af ifrågavar. §, syntes hafva afseende endast
å l:sta mom. deraf, ansåge sig böra framställa särskild proposition
å hvartdera mom. och nu finge hemställa, om R. o. Ad.
bifölle hvad Utsk. i afseende på 1 mom. af 4:de §:u föreslagit.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarpå Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att ja varit
öfvervägande.
Uppå sedermera framställd propos., biföll R. o. Ad. jemväl
hvad Utsk. i afseende på 4 §:s 2:dra mom. föreslagit.
11:0 jin g: dr. af Hr Tham väckt motion om förtydligande
af 2:dra mom. i 7 §■ af bevillningssladgan.
Hr Tham, Sebastian Mathias: Grunden till den af mig
väckta motion om förtydligande af stadgandet, rör:de bevillms utgörande
af tionde, är den, att tvist uppstått om hvad med tionde
i denna punkt bör förslås. Tvister härom äro redan anhängige
och såsom exempel derpå, att man icke så tolkar författningen,
62
Den S April f. m.
som Ulsk. förmodar, vill jag anföra, att inom Christianstads län
bevilln. blifvit påförd tionde spanmålen, men icke någon annan
tionde. Följden häraf har varit, ali tvist sedermera uppstått härom
och hvilar ännu oafgjord på högsta ort. Huru kan då Ulsk. påslå,
att det är uppenbart, att någon föreskrift i afseende på bevilln.
å tionde icke erfordras. Genom införandet af det tillägg,
jag föreslagit, äro alla tvister om författningens tillämpning förekomna
och jag påyrkar derföre den förändring, jag föreslagit.
Gr. Hamilton: Den förevar, frågan är visserligen af ringa
vigt; men då jag tror, att Ståndet icke utan skäl bör återremittera
ett betänk., tager jag mig friheten, att tillägga några till de
af Utsk. anförda skäl. Hr Tham har medgifvit, att en fråga, om
hvilka delar af tionden borde med bevilln. beläggas, blifvit dragen
under domstols pröfning och sluteligen afgjord i enlighet med Utsk:s
åsigt; och då författningen således varit tydlig derutinnan, att någon
inskränkning i tionden icke varit gjord, har Utsk. ansett det
ifrågaställda tillägget obehöfligt. Men Ötsk. har derjemte ansett det
olämpligt; ty är stadgandet icke nog tydligt, dä der står tionde,
utan man måste specificera en viss persedel för att uppfylla allan
rättfärdighet, blir äfven nödvändigt, att, då en annan gång tvist
kan uppkomma om andra persedlar än spanmålen, upplaga i §:n
alla de persedlar, som under rubriken tionde kunna hänföras. Vid
sådant förhållande och då någon otydlighet i §:n icke förefinnes,
har jag trott det vara rättare att §:n får den mera bestämda lydelse,
den nu har.
Hr Tham: Till en början får jag förklara, att Gr. Hamilton
missförstått mitt yttrande, då han trott mig hafva sagt, att den
af mig omnämnda tvist blifvit afgjord; tvertom har jag yttrat, att
d^n ännu vore på pröfning beroende. Jag bekänner, att jag icke
kan fatta, huru Grefven kunnat komma till den slutsats, att om
man skulle antaga mitt förslag, så borde af samma skäl alla de
under rubriken tionde hörande persedlar äfven uppräknas. Det af
mig föreslagna tillägget innehåller endast ”spanmål och annan tionde”,
hvaraf följer, att något ytterligare förtydligande af §:n icke
rimligen kan ifrågakomma.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. uti denna punkt yttrat:
12:o An g: de Hr Rosenblads förslag, att åtminstone för
de större städerna ett rninimibeloj)p för sammanräknade bevillningen
å all borgerlig rörelse måtte fastställas, och deremot
det hittills fastställda minimum för bevillningen af hvarje
enskild borgerlig rörelse idkande person borde upphöra.
R. o. Ad. biföll Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan.
13:o Ang:de det i 0 § intagna sista mom-.s uteslutande ur
denna §, samt ett deri förekommande stadgandes införande
i 11 §.
I sammanhang härmed föredrogs Ulsk:s yttrande ifråga om
ändring af sistnämnde §, äfvensom Utsk:s förslag till samma
§:s redaktion.
Den 8 April f. m.
03
Or Sandströmer: Då uti nu upplästa 11 § taxeringsman
blifvit tillerkände rättigheten, att stadga afgifter emellan de i
föreg:de § upptagne klasser, men frågan om deri omförmälde klasser
är beroende utaf de stadganden, Bevilln.Ulsk. i öfrigt föreslagit,
hemställer jag, om icke pröfningen af 11 §:n bör anstå intill
dess 9 §:n blifvit afgjord.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o. Ad. ansåge att med
pröfningen af hvad Utsk. i fråga om 9 och 11 §§ föreslagit, borde
anstå lills 10 § blifvit afgjord.
Härvid ropades ja, men
Frih. Palmstjerna anmälde sig och yttrade:
Om jag rätt fattat Hr Sandströmers yttrande, så önskade han,
alt pröfningen af 11 §:n måtte få anstå intilldess den 9 §:n blifvit
afgjord.
Hr Sandströmer: Jag får tillkännagifva, att min framställning
af ämnet blifvit af Frih. Palmstjerna riktigt uppfattad.
I anledn. häraf fästade Hr Gr. o. Landtm, uppmärksamheten
derpå, att då Utsk. tillstyrkt, att ett mom. i nuvar. 9 §
mätte uteslutas och till en del intagas i 11 §, dessa §§ syntes
böra i ett sammanhang pröfvas, och att således derest 11 §, enligt
Hr Sandströmers begäran, ej borde företagas innan den 10 §
blifvit afgjord, 9 § svårligen kunde behandlas förr än R. o. Ad.
i afseende på den 10:de fattat sitt beslut, och förklarade Hr Landtm,
derjemte, det han trott sig finna att R. o. Ad. med ja besvarat
den nyss gjorda propos:n att med föredragningen af Utsk:s i afseende
på 9 och 11 §§ gjorde förslag skulle anstå tills den 10 § blifvit
afgjord.
14:0 Ang:ile ändringar i 12 och 13 §§.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt hemställt.
15:o Ang:de de af arbetsfolk och gesäller utgående afgifler
efter 2:dra art.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke medgifva, alt någon billighet
ligger deruti, att arbetsfolk i städerne eller på landet, som
icke äga annat näringsfång än endast handarbete, böra utgöra någon
särskild bevilln. Icke eller kan jag godkänna de af Utsk.
anförda skäl för bevillnms bibehållande. Utsk. säger nemi. att
handteringen är af så lönande beskaffenhet, att den bör beskattas.
För min del kan jag icke inse, alt den, som endast äger sin arbetsförmåga,
utan att idka något handtverk, bör beskattas, ty inkomsten
af hans arbete är icke större, än att det måste anses
vara redan mycket, om han dermed kan försörja sig sjelf, och han
bör således enligt min åsigt vara fredad från all annan beskattning
än den, som ligger i mantalspenningar och den personliga skyddsafgiften,
som motsvarar värdet af ett dagsverke eller 20 sk. Att
nu ytterligare lägga bevilln. på en person, som icke äger medel
att den utgöra, vore endast, att öka hans fattigdom. Utsk. har
64
Den 5 April f. m
äfven sagt, att hevilla, bör åläggas dessa arbetare på det de icke
må uppmuntras, att undandraga sig lagstadd tjenst. Ett dylikt
motiv gränsar nära till egennyttiga beräkningar bos husbönder
och jag kan icke förstå, att deruti ligger något skäl, att arbetaren
skall beskattas, på det alt husbönder må kunna påräkna tjenstefolk.
Jag anser bet obilligt, att fattigdomens börda icke anses
nog tung och att man skall göra den ännu tyngre. Bevillnms belopp
är visserligen icke stort för den, som har något att betala
med, men den är för den, som saknar förmåga dertill, så mycket
större, i synnerhet om liqviden icke sker i rätter tid och afgiften
skall uttagas hos den skattskyldige genom utmätning, då de dermed
förenade kostnader understundom uppgå lill afgiflens flerdubbla
belopp. Jag vågar på dessa skäl tillstyrka Ståndet, att afslå
denna del af betänk.
Hr Aminoff: Jag tillhör visserligen icke deras antal som
önska en hög bevillms erläggande, synnerligen på arbets-klassen.
Men jag tror, att hvar och en medlem inom staten, som njuter
dess hägn och skydd, är ock pligtig att bidraga till statens underhållande.
Jag anhåller dessutom få fästa uppmärksamheten derpå,
att bevillnrn blifvit föreslagen att utgöras endast af ogifta personer
och euklingar, samt gifta, utan minderåriga barn, medlr:dr;
gifta samt enklingar med ett minderårigt barn till 24 sk. och
gifta samt enklingar med flere minderåriga barn äro frikallade
från denna afgifts erläggande. Det synes således billigt att Utsk:s
betänk, i detta afseende bifalles.
Hr Akerman, Fredr.: Jag anhåller, att R. o. Ad. måtte
godkänna den ifrågavar. §:n. Jag förenar mig med de talare,
hvilka ansett, alt hvar och en samhällsmedlem proportionaliter
efter förmåga, och således för arbetaren i ganska ringa mån, må
bidraga till statens vidmakthållande. För min del kan jag icke
finna någon skillnad emellan dem, som för sin utkomst nyttja
yxan eller spaden, och dem, som nyttja nålen eller tillhöra hvilket
handtverk som helst, ty alla äro de arbetare, ehuru de icke
kunna hänföras under benämning af dagsverkare. Hvad angår
en värd talares yttrande, rör:de kostnader i och för utmätning af
krono-utskylder, så måtte jag icke uppfattat meningen dermed riktigt,
ty enligt hvad kändt är, verkställas sådane utmätningar utan
alt någon kostnad derföre drabbar den skaltskyldige.
Gr. Hamilton: I hufvudsaken instämmer jag med den siste
värde talaren och tror, alt i allmänhet all rörelse och näring bör
beskattas och således äfven arbetarens, ty i sjelfva verket är det
icke annat än hans arbete, som belägges med skatt. Skillnaden
emellan näringsidkaren och arbetaren är endast, att denne sednares
arbete är af en mera obestämd natur än den egentelige näringsidkarens,
men det är derföre icke sagdt, att arbetarens yrke
är mindre lönande. I de större städerne, särdeles sjöstäderne, är
arbetsfolkets förtjenst ganska betydlig och under sommartiden hafva
de
Den S April f. m.
65
de ganska lönande inkomster, om de äro ordentlige. Jag kan
således icke se något skäl dertill, att arbetsfolk böra vara befriade
från be vill n. Arbetsfolkets ställning är dessutom i många hänseenden
fördelaktigare än mången handtverkares, ty arbetskarlen
är i motsats till den förre icke i behof af något förlag och handtverkaren
måste dessutom förskaffa sig dyrbara verktyg utan visshet,
om han får någon arbetsförtjenst. Arbetskarlens verktyg deremot
äro ganska enkla samt fordra ringa förskotter, och med
dessa verktyg förtjenar lian en större dagspenning än mången
handtverkare. Man har sagt att man velat bibehålla det ifrågavar.
stadgandet för att tvinga arbetaren att skaffa sig lagstadd tjenst,
och ali man således endast afsåg husböndernas fördel, samt att
arbetaren möjligen derföre hade skäl att klaga öfver sitt uteslutande
från deltagande i representationen. För min del måste jag
bekänna, att jag anser arbetaren hafva större skäl till obelåtenhet
med representationen och att beklaga det han icke tillerkännes
andel uti densamma, om man blott tänker på hans ställning för
dagen. Men om det icke kan nekas, — och åtminstone har en
sådan klagan försports alltsedan 1809 års bevillms-förordn. utgafs,
då anmärkn. redan gjordes i afseende på denna §, — att borttagandet
af arbetsbevillnm möjligen skulle kunna öka antalet af arbetare,
som saknade' lagstadd tjenst, så blir frågan huruvida det
för arbetsklassen vore särdeles lämpligt att öka antalet af lagstadd
tjenst saknande personer. Skulle detta antal ökas derhän, att det
lösa folket slutligen blefve utan arbete och samhället komme att
lida i dubbelt hänseende genom en ökad brottslighet, så tror jag,
alt arbetarens rätt är vida bättre iakttagen, om man låter honom
betala en ganska ringa afgift till staten, än om han helt och hållet
befrias derifrån. Det är redan anmärkt, att afgiften är obetydlig.
Den har sedan 1841 års riksdag blifvit förminskad under
hvad den vid föreg:de riksdagar varit, så att under det alt före
år 1841 erlades i Stockholm och Götheborg utaf ogifta och enklingar,
samt gifta utan minderåriga barn 1 r:dr 24 sk., och gifta
samt enklingar med minderårige barn 24 sk., i hvilken afgift
blott en obetydlig skiljaktighet för de öfrige städerna ägde rum,
hafva deremot efter år 1841 de förstnämnde betalt blott 1 r:dr,
och gifta samt enklingar med flera minderårige barn varit från
afgift alldeles befriade. Under år 1845 utgjorde beloppet af arbets-bevilln:n
9,447 r:dr, hvilket, med afseende på den stora mängd
af arbetare, som i landet linnas, måtte bevisa dels alt afgiften icke
är stor, dels att många derifrån befrias. Härförutan anser jag
mig böra erinra, alt om någon arbetare skulle befinnas vara så
fattig, att denna afgift vore för honom tryckande, kan han enligt
bevilln:s-förordn:n frän all afgift befrias. Under sådana förhållanden
kan jag icke annat, än anhålla om bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Rosen: Jag erkänner visserligen, att denna fråga
kan hafva sina ömtåliga sidor, helst om man betraktar det olika
förhållande, hvaruti de personer, som tillhöra den ifrågavar.- trtas4
H. 5
66
Den S April f. m.
sen, verkligen sig befinnna; men jag anser detta vara mera subjektivt,
än att det kan leda till någon slutföjd i bevilln:s-förordn:n.
Så långt tillbaka, jag kan minnas, bar bevilln. utgått från den
grund, att den af arbetsklassen, som kan sig sjelf försörja, bör i
någon mån bidraga lill sialsuigiflernes fyllande. Jag erkänner visserligen,
att i den ort, der jag vistas, finnas många af arbetsklassen,
som endast med yttersta svårighet kunna utgöra skatten, men
det finnes äfven andra, som genom flit och ordning förskaffat sig
goda villkor och icke sakna utvägar att bevilln. erlägga. Inom
min ort är arbetsklassen i allmänhet uti den lyckliga belägenhet,
att, om arbetarne äro ordentliga, nyktra och arbetsamma, de kunna
bereda sig ganska stora inkomster och jag känner familjer, hvilka
berga sig rätt bra; och vid sådant förhållande synes mig arbetaren
böra underkastas bevilln. Jag hålter mig visserligen icke vid
sjelfva summan, men jag tror att, för principens skull, det är nödvändigt,
alt klassificera dem till någon beskattning. Vi hafva i
denna bevillnrs-förordn. den grundsats uttalad att af den arbetare,
som icke är i det välstånd, att vara hos sig sjelf skattskrifves
utan hos andra, utsökes icke skatten hos honom, utan den, hos
hvilken han är i skatt antecknad, mäste densamma erlägga,
dä den andra saknar förmåga ali den betala. Jag anser delta riktigt,
ty om den, hos hvilken en person är skattskrifves får för
den sednare erlägga skatten, godtgör han sig nog förskottet medelst
arbete och om dessa personer belt och hållet befriades från
skatt, befarar jag, att på många ställen brist på tjenstefolk skall
uppslå, och alt dessa, hellre än alt arbeta, lala hänföra sig under
rubriken att undgå beskattning. Jag önskar alllså, ali arbetsklassen
må påföras bevilln., dock till det belopp, att den kan utgå,
och min öfvertygelse är alt ordning mera befordras genom denna
afgift, än genom en befrielse derifrån.
Frih. Palmstjerna: Utaf livad här blifvit anfördt mot min
yttrade mening, har min öfvertygelse ingalunda blifvit rubbad, och
om man med allvar tager i betraktande, hvad jag förut yttrat, ,
torde man finna, att de deremot anförda skäl redan blifvit vederlaggde.
Jag vill derföre endast tillägga något i afseende på sjelfva
grunden för frågan. Man har sagt, att hvar och en bör bidraga
till statsbehofvens fyllande; men jag hemställer, om, när
personliga skyddsafgifter och mantalspenningar finnas, dessa icke
äro bidrag till statsförvaltnings-kostnadernes bestridande i den mån,
de motsvara arbetarens förmåga ali dem utgöra eller värdet af ett
dagsverke? Man har äfven sagt, all, dä statens ordinarie inkomster
icke äro tillräckliga för slatsbehofven, dessa skola fyllas genom
bevilln. Men hvilka skall denna bevilln. åläggas? enligt min
tanka dem, sora hafva någon egendom, men deremot icke dem,
hvars egendom ligger endast i deras arbetsförmåga. Icke eller
kan jag godkänna del skälet för bevilln:s bibehållande, att den fortfarit
sedan 1809 års riksdag; ty som hvar man vet, var fäderneslandet
vid den tiden särdeles betryckt såväl i financielt som i
politiskt afseende. Då sökte hvar och en med alla de medel, han
Den 8 April f. m.
67
kunde anskaffa, att bidraga till Statens upprätthållande. Då förhållandet
numera icke är sådant, att fäderneslandet egentligen
behöfver denna inkomst, anser jag det obilligt, att arbetsklassen,
sorn icke innehar någon egendom, betungas med bevilln. Arbets-klassen
har blifvit jemförd med handtverksklassen och man
har sagt, alt den förra likasom den sednare använder sin tid för
ätt arbeta med sina händer, i följd hvaraf man hänfört dem under
samma kategori. Det är likväl en påtaglig skillnad dem emellan,
ty arbetskarlen bar icke lärl annat än det simplaste arbete,
då handtverkaren deremot lärt sig all med mera vinst använda
sina händers arbete, och det är alltså skäligt, att handtverkaren
vidkännes bevilln. Om man går från den simple handtverkaren
till den mera konstige, mälaren, eller fabrikanten, finner man,
alt deras yrken äro förenade med större vinst, men arbetskarlen
sysselsätter sig med det simplaste och enklaste arbete, som icke lemnar
någon större vinst. Att en arbetskarl kan vara i bättre vilkor än
en handtverkare, är mycket möjligt, ty arbetskarlen kan hafva tillfallit
arf och hans uppförande kan vara mera ordentligt samt hans
flit större än handlverkarens; men detta bevisar icke något. Man måste
i beskaltningsfrågor bålla sig vid grundsatser, men denna arbetsklassens
beläggande med bevilln. saknar alla stöd af grundsatser.
Den var först en nödhjelp, som sedermera till följd af vana, fördom
eller infall bibehållits och än i dag qvarstår. Att tro, det raan
genom afgifter kan i någon mån afhälla någon från begäret, att
sätta sig ned på egen band i en backstuga eller inhysa sig på
annat sätt, för att arbeta än bär och än der, är ett stort miss
tag.
Ingen, som har håg, att disponera sin tid, låter den ifrågaställde
bevilln-.n afhålla sig derifrån, och bevilln. blir således utan
annat ändamål än att rikta slaten med en inkomst, som den under
nuvar. förhållanden saklöst kan undvara. Hr Akerman har anmärkt,
alt, då utmätning göres för kronoutskylder, någon kostnad
derigenom icke förorsakas den skaltskyldige. Ja! visserligen icke
någon direkt kostnad i penningar, men de i mät tagna effeklerne
betalas under deras värde, enär de föras måhända lill ett ställe,
långt nog från dens bostad, som undergått.utmätningen, derför
ulan
de under forslingen blifva förstörde och, såsom jag redan
nämnt, försäljas tinder deras rälta värde. Jag vidblifver min redan
yttrade mening och tillstyrker afslag å ötsk:s betänk.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Förmodligen genom min
egen glömska, har jag icke blifvit upptagen bland reservanterne,
och då jag icke här vill afgifva någon särskild reservation, anhåller
jag, alt den af Frih. Raab afgifna måtte uppläsas.
Sedan till följe häraf Frih. Raabs i ämnet afgifna vid Utsk:s
betänk, fogade reservation blifvit uppläst, tilläde
Gr. Posse: Enligt min åsigt är billigheten den yttersta grunden
för all beskattning och dervid bör man relativt beräkna, huru
5*
-
68
Den 8 April f. ra.
vida den skattdragande förmår utgöra de afgifter, honom åläggas.
Jag tror alt arbetsklassen i allmänhet icke är i den ställning, att
den kan gömma något af dess arbetsförtjenst från den ena dagen
till den andra och att för arbetsklassen mera än andra blir en
beskattning, sådan som den ifrågavar., känbarare. Jag tror äfven
att en dylik beskattning ingalunda uppfyller det med densamma
åsyftade ändamålet, eller att tvinga arbetaren all förskaffa sig lagstadd
tjenst? ty, som Frih. Pamstjerna anfört och i hvars mening
jag instämmer, kan begäret att komma i oberoende icke i något
afseende hämmas. Då jag icke kan inse, att Staten har någon
betydligare inkomst af arbetsklassens beskattning och ännu mindre
någon nytta deraf, kan jag för min del icke annat än afstyrka
bifall till förslaget.
Frih. Raab: På sätt min upplästa reservation utvisar, har
jag icke biträdl majoritetens inom Utsk. beslut i denna fråga. Då
frågan vid början af denna diskussion upptogs af talare, som dels
yttrat åsigter, med mina öfverensstämmande, och dels äga mera
inflytande inom huset, än hvarå jag anser mig kunna göra anspråk,
trodde jag mig icke böra upprepa hvad redan var yttradt.
Då emellertid min reservation blifvit för Ståndet uppläst, får jag
härmed förklara, att jag vidhåller hvad jag uti denna min reservation
anfört. Jag torde derjemte få upptaga några här gjorda
anmärkmr. Man har lill en början yttrat, att arbetslönerna uti
släderne äro ofta ganska betydliga och att arbetaren kan med sina
händer förtjena mer än handtverkaren. Jag raedgifver, alt i städerne
understundom inträffar, att arbetaren har en god förtjenst;
men det är tillfälligt och räcker icke hela året om och man kan
icke skäligen vänta, att den, som kan betinga sig en dryg betalning
för sitt arbete under någon viss tid och under en annan
saknar arbetsförtjenst, skall af delta sitt arbete hafva den inkomst,
alt han kan försörja sig dermed under den återstående delen af
året. Arbetaren står dessutom icke på den lyckliga bildningspunkt,
att han hushållar för morgondagen och i öfrigt skulle jag tro, att
man i allmänhet icke får anse arbetarens ställning vara så lycklig,
som den måhända på vissa orter kan synas. Jag försäkrar,
att större delen af arbetarne, som här äro i fråga att beskattas,
sannerligen icke äga så stora inkomster för året, att de äro tillräckliga
för det aldra torftigaste hushåll. Här är äfven yttradt, att
arbetarens beskattning tvingar honom, att förskaffa sig lagstadd
tjenst. Härvid torde jag få fästa uppmärksamheten derpå, att det
i vissa orter är för arbetsklassen ganska svårt, alt få laggstadd
tjenst, och jag har beklagligen haft den erfarenheten, att personer
tiggt om tjenst, men jag har naturligtvis icke kunnat antaga
mera än ett visst antal af alla dem, som i sådant afseende vändt
sig till mig. Då det således påtagligen är för arbetaren förenadt
med ganska många svårigheter att förskaffa sig tjenst, är det lindrigast
sagdt obilligt, alt belasta arbetaren i allmänhet med bevilln.,
helst mången utan sitt förvållande blir i saknad af tjenst och måste,
såsom Frih. Palmstjerna anmärkt, i alla fall betala mantals
-
Den 8 April f. m.
09
penningar, och kurhusafgifter jemte afgifter till presterskapet och
fattigvården m. ni. Dessutom måste lian med dagsverken biträda
vid kyrkobyggnader och uppförandet af skolhus; så att han har
afgifter nog. Jag anser del derföre obarmhertigt, att arbetaren
skall belastas med en bevil In., jsom icke borrie komma i fråga vid
andra tillfällen, än då Statens behof del oundgängligen klöfver,
hvilket enligt min åsigt icke nu är händelsen. En talare har yttrat,
att arbetaren har en fördel deraf, att han ieke behöfver något
förlag. Det är visserligen sanni, att förhållandet sä är; men om
lian arbetar aldrig så flitigt, kan lian beklagligen ieke heller förvärfva
sig något förlag, ty hans arbetsförtjenst, såsom jag redan
visat, är i allmänhet icke större, än att den knappt är tillräcklig
för fyllandet af dess dagliga behof. En värd talare har
anmärkt, att afgiften blifvit myckel förminskad. Härtill anser jag
mig böra lemna endast det svar, att behofvel af nedsättning i denna
afgift äfven blifvit ökadt genom den årligen tillvexande fattigdomen.
Då jag således icke kan biträda pluralitetens inom Utsk.
mening, att ålägga arbelarne denna afgift till Staten, kan jag dock
icke, såsom Frih. Palmstjerna, förneka, alt icke debelsedlen i sin
mån hindrar den enskilda bosättningen och, om bördiga år inträffa,
förutser jag, aft dessa enskilda bosättningar komma att till betydligt
antal äga rum, hvilket icke är för arbetsklassen fördelaktigt
och ännu mindre för den kommun, inom hvilken bosätlningarne
ske. Jag tror, som sagdt är, att debetsedeln i sin män motverkar
dessa bosättningar, helst 106 § bevilln:s-förordn:n stadgar att
den, å hvars ägor någon sig bosätter, skall för dennes kronoutskylder
ansvara. Men jag tror det dessa arbetsklassens afgifter
icke böra ingå till Slaten, utan till den kommun hvilken de tillhöra,
och jag har af sådan orsak uti sednare delen af min reservation
antydt, alt dessa afgifter, uppgående för hela riket endast till
9,440 r:dr, måtte tillkomma kommunerne såsom bidrag lill deras
fattigvård. Det blefve då kommunernas eget intresse att ej med
afgift belasta andra, ån dem, som kunde bära den, och dem, sorn
af sjelfsvåld nedsatte sig för sig sjelfva hellre äd alt taga tjenst.
Sedan delta ärende blifvit afgjordt, skall jag, med den rätt 56 §
lliksd.Ordn. mig tillerkänner, väcka motion i denna syftning. I
öfrigt åberopar jag min afgifna reservation.
Hr Tornérhjelm, Rudolf: Med tillkännagifvande, alt jag
biträdl majoritetens inom Utsk. beslut i fråga om arbetsfolks beskattning,
får jag äran angifva skälen för denna min åsigt, hvilken
ingalunda blifvit ändrad af de här afgifna yttranden. Frih.
Palmstjerna har väl sagt, att bevilln. utgöres endast som en fyllnad
i Statsbehofven och att denna bevilln. bör läggas å egendom;
men jag hemställer, om icke en arbetskarl med sin fulla arbetskraft
har ett kapital uti denna sin arbetsförmåga, och, om så är,
kan jag icke inse, hvarföre han skall mera än andra vara från
bevilln. fri. Arbetslönerne hafva åtminstone uti Skåne under sednare
åren höjt sig minst 50 procent och höjas nästan dagligen,
hvarigenom ordentlige och flitige arbetare äro i en ganska lycklig
70
Den 8 April f- m.
belägenhet. Hvarföre skola de,då icke vidkännas denna högsl obetydliga
bevilln. Arbetaren är vanligen bättre lottad än handtverkaren,
ty den förre behöfver icke något förlag och icke eller
äro bans verktyg af någon kostbarare beskaffenhet, flans förtjenst
är sålunda en ren behållning, hvilket likväl icke är förhållandet
med handtverkaren. Derförutan tror jag, att om arbets-bevillrnn
borttoges, skulle det uppslå brist på tjenstefolk. På dessa
skäl anhåller jag om bifall till betänk.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, ali anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr Aminoff: Jag anser mig böra fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på den af Hr doktor Sandberg väckta motionen, som
ännu är oafgjord, men som inom Utsk. vunnit mycken sympati,
nemi. att den personliga skydds-afgiften malte användas till andra
ändamåls bestridande, än till statsbidrag. Om delta förslag
vinner R. St:s bifall, så uppslår en ganska betydlig förminskning
uti statsinkomsterne, sorn på annat sätt mäste ersättas.
Bevillms-afgiften för arbetsklassen är ej stor, utan sådan att
hvar och en med fulla krafter och arbete kan, utan olägenhet,
förmå erlägga densamma, synnerligen då oförmögna och de, som
äga flere minderårige barn, derifrån äro befriade. Borttages nu
denna bevilln., så kail följden deraf blifva, att högst få arbetare
taga lagstadd tjenst, hvarigenom brist på tjenstefolk skulle uppkomma.
För öfrigt tror jag, alt hvarje medlem bör i sin mån
bidraga till statsulgifternes bestridande, efter staten är skyldig att
å sin sida lemna hvar och en tillbörligt skydd. Jag anhåller om
bifall lill betänk.
Hr Akerman: Just derföre, alt man i bevilln.-frågor bör
gå tillväga efter en princip, anhåller jag, att denna punkt af
Ulsk:s förslag måtte fastställas, eller att all förmåga eller kraft
som bereder inkomst, det må vara handtverkarens eller arbetarens
eller hvilken samhällsmedlems som helst, bör bidraga (ill
det allmännas underhållande. Man har yttrat, att det vöre skillnad
emellan den skicklighet, handtverkaren besitter, och den, arbetaren
äger; men jag tror, att det skall blifva svårt, om ej omöjligt,
att definiera hvaruti denna skillnad egentligen består. Jag
vill åtminstone icke åtaga mig alt bestämma, hvilket som är konstigare,
antingen att färfärdiga en väst eller att gräfva ett dike
eller något dylikt. Säkert är att skicklighet, eller om man vill
hellre kalla den öfning och vana, fordras i begge fallen. Man
må dessutom icke föreställa sig, alt fattigdomen inom arbetsklassen
skall utestängas derigenom, alt man befriar de personer som
tillhöra densamma från en obetydlig bevilln:s-afgift; detta mål kan
endast vinnas dymedelst, att man tillser alt samhällets lägre klasser
erhålla uppfostran och derigenom läras inse vigten och nödvändigheten
af ett ordentligt lefnadssätt, och af att bära aktning
för sig sjelfva. Endast i den mån denna väg beträdes skall fattigdomen
inom dessa klasser aftaga. Lika med Hr von Rosen
Den 8 April f. m.
71
har jag den erfarenhet, att hvar och en dagsverksarbetare, sora
är ordentlig oell arbetsam, bergar sig väl; åtminslone är förhållandet
sådant i Norrland. Der måste man söka arbetaren för att
få de biträden, man behöfver, då deremot på andra orter de arbetssökandes
antal, såsom en talare här upplyst, varit så stort, alt
icke alla kunde erhålla arbete. Jag tror likväl, alt del förhållande
lian omnämnt endast ägt rum under det förflutna årets missvext,
sora ganska naturligt vållade förökadt antal af arbelsssökande;
men i allt fall bör man väl stifta lagar, icke för utomordentliga,
utan för vanliga förhållanden. 1 min ort är vanliga priset
å ett dagsverke för en karl 1 r:dr 12 sk. och för en qvinna 36
ä 40 sk. under vår- och sommarmånaderne, men under vintern
§ af detta belopp. Pä detta sätt bar arbetaren en årlig förtjenst
af 200 r:dr b:co eller fullt ut lika mycket som mången Statens
tjensteman, då lian en gång hinner få lön, efter stundom många års
arbete för intet och sedan han förut mäst bekosta förvärfvandet
af erforderliga kunskaper. Då nu denne får till Staten betala afgifter
för sin löneinkomst, hvarföre skall arbetaren derifrån befrias
?
En talare, Frih. Raab, som medgifvit att han icke bör befrias
från afgift, bar föreslagit alt denna afgift skall utgå till kommunen
och icke till Staten? Häruti kan jag ej instämma, ty jag
anser ett sådant sätt att gå tillväga innefatta en missaktning mot
arbetaren; ty det skulle innefatta en anspelning derpå, att arbetaren
förr eller sednare skall falla fattigvården lill last, och då en
hvar samhällsmedlem måsle anse det vara en ära, att i sin mån
kunna bidraga till det samhälles bestånd, hvartill han hörer, är
det ej klokt att tillintetgöra denna häfkraft, hvilket ovillkorligen
skulle inträffa, då det sades om arbetaren, att han betalar afgifter,
icke till Staten utan till kommunens fattigkassa. Jag hemställer
dessutom, huruvida under närvar, lid, då man förklarat
krig emot alla privilegier, det kan vara lämpligt att fastställa ett
nytt sådant, ty ett privilegium är det, då alla Statens öfriga medlemmar
betala afgifter till Staten, att derifrån befria en viss samhällsklass.
Hr von Rosen: Lika med Frih. Palmstjerna hyllar jag den
åsigt, att man, i fråga om beskattning, bör löija en bestämd
grundsats. Man kan visserligen vid bevillnms bestämmande visa
barmhertighet emot vissa folkklasser, men den riktigaste grunden
derföre blir dock alltid, efter min öfvertygelse, rättvisan.
Att för öfrigt i förevar, fråga uppställa en på rättvis grund byggd
demarkations-linea emellan handtverkare och arbetare, anser jag
omöjligt. Frill. Palmstjerna har sagt att skillnaden skulle beslå
deruti, att de förre behöfde förut lära sig sitt yrke hvaremot de
sednare ej skulle behöfva det. Denna definition lärer dock ej kunna
antagas; ty om också några slag af arbeten gifvas, som äro så
enkla att dertill icke behöfves någon föreg:de öfning, äro dock de
flesta af beskaffenhet, att ej kunna af hvem som helst utan öfning
åstadkommas. Uti den ort, derifrån jag är, äger del förhållande
72
Den 8 April f. m.
rum, att handtverksklassen i allmänhet är sämre lottad, har mindre
arbetsförtjenst än de s. k. dagsverksarbetarne. Vore det dä
icke orättvist att pålägga de förre bevilln., men deremot derifrån
befria de sednare? Jag vill icke nu ingå i specialiteter, men hemställer
till hvar och en på landet boende, om han icke funnit
handtverksklassen i allmänhet vara fattigare än den egentligen s. k.
arbetsklassen. i\Tär man dä härtill lägger dels hvad jag förut
yttrat om svårigheten att på en rättvis grund uppdraga en skillnad
emellan handtverks- och arbetsklassen, dels tidens anda, som lättsinnigt
nog icke förutser följderna af att sätta sig för sig sjelf och undandraga
sig lagstadd tjenst, för att förskaffa sig en mera oberoende ställning,
dels ock att de som nu för tiden använda arbetskraften såsom
jordbrukaren, handtverkaren och andra, hafva alla det sträfvande att
få sitt behof af arbetsbiträde för så godt köp som möjligt, utan afseende
derå huruvida arbetaren dervid bar någon egentlig behållning eller
icke. För min del är jag fullt öfvertygad derom, att skattefrihet
för arbetaren skulle verka lill förminskning i antalet af lagstadde
tjenstehjon, dels derigenom att husbonden blefve frestad
att, för alt slippa betala skatt för sine arbetare, icke ordentligen
städja dem såsom tjenstefolk, och dels derföre att arbetaren sjelf
deruti har en ytterligare lockelse till att sätta sig för sig sjelf.
Arbetaren finge dock dyrt ångra ett sådant lättsinne; ty när lian
nu icke beror af någon annan, har också icke någon annan skyldighet
att draga försorg om honom i händelse af nöd. Såsom
jag förut yttrat, anser jag att dagakarlen, om han försörjer sig
med ordning, i allmänhet kan förtjena mera än handtverkaren,
och om ett och annat undantag derifrån finnes, så får man dock
icke deraf hemta skäl till att befria hela arbetsklassen från utgörande
af proportionerlig bevilln. Ty på samma grund borde
man då också yrka att alla personer tillhörande handtverksklassen,
sä väl i släderne som på landet, skulle befrias från skatt, derföre
att en och annan är fattig. Jag hoppas alt en hvar är öfvertygad
att jag lika mycket som någon annan ömmar för arbetsklassens-ställning;
men min öfvertygelse är att den genom den ifrågasatta
skattefriheten skulle försämras. Frih. Raabs förslag att
denna bevillms-afgifl skulle tillfalla kommunerne, kan jag icke på
något sätt gilla. Afgiflerne till kommunen måste noga skiljas
frän dem lill staten. Ty om en sammanblandning skedde, blefve
följden att kommunen toge allt och Staten finge intet. Dessutom
blefve det då husböndernes intresse att hela den tjenande
klassen i kommunen mätte tillhöra dagakarlarnes antal, emedan
kommunens inkomster såmedelst blefve förökade och de sjelfva
derigenom befriades från allt bekymmer för sitt arbetsfolk. Huruvida
samhället i längden skulle vinna derpå, torde vara tvifvelaktigt.
För min del yrkar jag nu på helgden af den grundsatsen,
alt en hvar medborgare må, i mån af tillgångar och förtjenst, bidraga
till fyllande af Statens behof, hvadan jag också anser mig
böra yrka på bibehållande af bevilln. å arbetsklassen.
Frih. Cederström, Jakob: Den skillnad man bär velat
Den 8 April f. m.
73
uppställa emellan handtverksklassen och den egentligen s. k. arbetsklassen,
är enligt min tanke mycket oriktig. Det är nemi.
indifferent huruvida arbetet användes i handtverk, lill jordbruk eller
till hvad som helst. Frågan här bör inskränka sig dertill huruvida
arbetsfolk bör vara underkastade bevilln. efter 2:dra artikeln
i bevilln:s-förordu:n. Väl har en reservant i Bevilln.Utsk.
upgifvit, att hela beloppet icke öfverst iger 900 r:dr; toen man
har svårt att begripa ett sådant förhållande, då man kännner alt
afgiften för Stockholms stad utgör för ogifte och enklingar samt
för gifte utan minderårige barn 1 r:dr, för gifte och enklingar
med ett minderårigt barn, 24 sk., samt i de öfriga städerne för
den förra afdelningen 32, och för den sednare 10 sk. allt b:co,
äfvensom på landsbyggden dels 24, dels 12 sk. b:co. Om det då
skulle vara möjligt, att afskrifning ägt rum för så stort belopp
att icke mer än de 9000 r:dr, Frih. Raab uppgifvit, återstått, sä
bevisar detta endast brist pä eftertanka hos Bevilln.Utsk. att icke
vara betänkt på medel att förekomma dylika afskrifningar, En
sådan kontroll kunde ligga deruti, att man ålade dera, som använda
dagsverksarbetare, alt för hvar och en afdraga I. ex. en
sk. på hans dagspenning, till dess att hela den stadgade bevillnrsafgiften
är innehållen, hvarigenom all fråga om afskrifning vore
förebyggd. Det går visserligen lätt, mine Hrr! att säga, att man
vill borttaga en afgift. Men jag för min del tror att man dervid
bör gå mycket varsamt tillväga, emedan man annars lätt kan
begå en orättvisa emot alla andra. Man har talat om 1809 års
riksdag; men det var vid 1812 års riksdag, som de nu gällande
grunderne för bevillnms utgörande fastställdes. Vid denna riksdag
bestämdes vissa klasser och rubriker, under hvilka hvarje
medborgare borde till bevilln. taxeras. Om man således nu borttager
en klass eller en rubrik, utan alt tillika bestämma en
minskning i bevillnms totalsumma, så måste man hitta på andra
utvägar alt fylla hristen; eljest blefve följden den, alt riksg.kont.
för bristens fyllande nödgades skuldsätta sig, hvarigenom vi åter
vore inne på en bana, hvarifrån Sverige hittills lyckligen kunnat
afhållas. Jag tillstyrker bifall lill betänk.
Hr Rosenblad, Bernhard: Om de grundsatser, som 1812
års bevillms-förordn. stadgade, alltid blifvit följde och rätt tillämpade,
är det otvifvelaktigt att man med skäl skulle kunnat anse
den ifrågavar. afgiften på arbetsklassen såsom billig och rättvis
samt för densamma föga kännbar. Men så har icke varit förhållandet.
Det är visserligen sanni, att i vårt land fä konsumtionsafgifter
drabba den arbetande klassens lefnadskostnad, och alt den
ifrågavar. afgiften icke är tryckande; men derigenom alt den rättvisa,
som ligger till grund för 1812 års författning, tid efter annan
genom häfdvunna misstag vid taxeringarne blifvit förnärmad,
sä har det numera kommit derhän, att denna bevilhv.s-afgift anses
för arbetsklassen tryckande. Enligt förstberörde förordn. skulle
af behållen inkomst i allmänhet betalas 5 procent; för fastigheter
beräknades afkastuiugen till 4 procent af värdet och be
-
74
Den 8 April f. m.
stämdes sålunda bevillrcn till 2 per mille af fastighetsvärdet; för
handel och näringar skulle erläggas 5 procent af behållna inkomsten;
äfven en beskattning genom rättigheten alt innehålla 5 procent
af den ränta, som erlades till högre belopp än 5 procent, och
den tiden var vanligen räntan 6 procent. Endast embetsman genom
en efter skala, men högst med 3 procent af inkomsten utgående
bevilln. och den egentliga arbetsklassen, ålagd en ringa
afgift, blefvo gynnande, begge delarne olvifvelaktigt en riktig
grundsats. Men ehuru 1812 års grundsats för bevilimns utgörande
i afseende på 2:dra artiklen blifvit bibehållen, har den efter
band i tillämpningen blifvit alldeles kastad öfver bord och således
dess ursprungliga billighet försvunnit. Detta har jag visat i den motion
jag vid denna riksdag afgifvit i afsigt att tillvägabringa en
återgång till ursprungliga förhållandet. Jag har deri med obestridliga
fakta ådagalagt att de hos oss vanligen så illa lönte embetsmännen,
som borde blott betala högst 3 procent när fastighelsäganden
eller köpmannen betalar 5, nu ofta i förhållande till begges
verkliga inkomst får betala ända till femdubbelt.
Låt oss nu se huru i vissa punkter bevilln:s-förordn:n tillämpas.
Jo genom betraktandet af den införda minimitariffen för
fastighet inom hvarje län, såsom en maximitariff, har man i vissa
län nedsatt afgiften så, alt mångenstädes endasL l i st. f. 2 per
mille erlägges af verkliga värdet. Ändå värre är förhållandet
med den större näringsidkaren. I Stockholms stad t. ex. betala
handlande i allmänhet en mot deras rörelse och verklig inkomst
högst obetydlig bevilln., hvaraf händt alt hela klasser bland borgerskapet
finnas, inom hvilka stor förmögenhet samlats, bland
hvilka ingen för sin rörelse erlägger så mycket i bevilln., som
en tjensteman i de förhållanden, hvari jag mig befinner. Det är
ett misstag, hvad den siste värde talaren yttrat, eller alt alla
medborgare skulle vara ålagde skatt, ty alla kapitalister, som taga
5 procent ränta och derunder, äro icke endast lagligen fria från
all skatt till staleu, utan äfven vanligen till kommunen, som, merendels
åtminstone, utgöres dels efter personernes antal, dels efter bevillnm
efter 2:dra artikeln. Hvad kapitalisterne beträffar, är det allmänt
kändt att under de sednare åren i Stockholm 4 personer aflidit, som
efterlemnat tillsammans ungefär 10 millioner r:dr r:gds, förvärfvade
under borgerlig rörelse, idkad inom Stockholms stads samhälle,
och till största delen bestående af penningar. För denna betydliga
del af deras egendom har troligen ingen bevilln. och i intet
fall några utskylder för fattigvård och andra kommunala utgifter
betalts. Kan den rike kapitalisten icke anse det vara skam, att
ej såsom sådan erlägga någon bevilln. till staten, måtte den fattige
arbetaren icke finna någon skam att blifva derifrån befriad.
Jag delar visserligen den tanken Hr von Rosen yttrat, att ett
fullkomligt borttagande af ifrågavar. afgift skulle i många hänseenden
kunna verka menligt, hvarföre jag instämmer i det kloka och
förståndiga förslag, som finnes anfördt i Frih. Raabs reservation,
och hvartill jag icke kan annat än gifva mitt odelade bifall, det
nemi. att låta afgiften fortfara, men förvandlas till en spar
-
Den 8 April f. m.
75
penning för framlida behof antingen af den betalande sjelf och
hans famil j eller hans likar, derigenom att den ingår till kommunen.
Mine Hrr! uti den tid, hvaruti vi nu lefva, då en hastigt
utvecklad industri skapat hela folkklasser af tvifvelaktig bergning,
sorn slä hotande öfver de Europeiska samhällena, synes mig den
säkraste väg alt besvärja den storm, som är i annalkande, det
säkraste sätt alt förekomma det berörde folkklasser icke uppställa
anspråk, som kunde blifva vådliga för samhällets bestånd, vara
alt emot dem öfva full rättvisa. De som bära namnet af Svenska
folkets representanter och enligt lagen äro det, böra också
i främsta rummet tänka på att vara billiga emot dem, som icke
sjelfva äga rätt att föra sin egen talan.
På grund af hvad jag nu anfört, får jag yrka återremiss af
förevar, punkt; hell och hållet instämmande uti Frih. Raabs åsigtigter
af saken.
Frih. Raab: Frih. Cederström, Jakob, har förebrått Bevilln.-  Utsk. alt i allmänhet hafva i sitt betänk, visat prof på oförstånd.
Jag skall icke tillåta mig ett dylikt yttrande emot den värde
Frilen sjelf, oaktadt han har ingått uti en lång argumentation,
grundad på alldeles oriktiga uppgifter, i så måtto, att Frih-.n läst
9000 för 900 r:dr. Väl har jag hört, att man någon gång läst 7
för tu och tverlom; men att afdraga T9fi:delar anser jag vara något
för mycket. Af denna anledn. anser jag mig också icke behöfva
ingå i någon vederläggning af hvad han yttrat. En talare här
midt emot har påstått, att den sjelfständiga arbetsklassen skulle
vara i en särdeles lycklig ställning. Jag kan icke neka till att
det förundrar mig att höra ett sådant yttrande af en man, som
otvifvelaktigl begagnat många sådana personer. Jag hemställer
till honom huruvida det kan anses vara en lycklig ställning för
arbetaren att nödgas arbeta från kl. 4 om morgonen och icke
hafva något annat att äta än litet sill och potates, och skatta sig
lycklig (åtminstone under de sednare åren) om han dertill har
tillräckligt bröd. Kan det anses vara en lycklig belägenhet att
efter att hafva sålunda framlefva! sin lid under hälsans dagar, icke
hafva annan utsigt, i händelse af sjukdom eller vid inträffande
ålderdom, än att åtnöja sig med fattigvårdens knappa understöd,
eller ock nödgas tigga sig fram? Jag tror det icke. Enligt hvad
min erfarenhet gifvet' mig vid handen, måste jag bestrida att arbetsklassen
i allmänhet må kunna anses i så goda omständigheter,
att en arbetare med flit och omtanka årligen kan förtjena
ända till 300 r:dr r:gds, såsom Hr Akerman anförde förhållandet
vara. Matvara att det någon gång kan vara arbetarens lyckliga
loll i Hr Åkermans ort, men uti min ort förtjenar äfven en god
arbetare sällan mer än 150 å 160 r:dr nämnde mynt, n. b. om
lian kan skaffa sig arbete för hela året, och likvisst anses arbetet
betalas så bra i den orten, att arbetare tillströmma från det inre
af landet lill kusten, der jag bor. Räknar man nu öfver, torde
man finna huru knappt detta blir, då det skall fördelas på
maka och barn. Hr Åkerman har förmodligen hört orätt då han
76
Den 8 April f. m.
troll sig hafva förnummit att jag sagt, det jag afvisat dem som sökt
arbetsförtjenst. Jag yttrade endast att jag många gånger under
de sislförflntne svåra åren nödgats afvisa dem som sökt årstjenst.
Jag liar expedierat många arbetare från min ort till den ort, der
Hr Akerman är boende, hvilket han torde kunna vitsorda; och
jag försäkrar all jag skall kunna skaffa ännu flere, som äro villige
att utvandra till Norrland, om de kunna der förtjena 300 r:dr.
Man har sagt, att det icke skulle finnas någon skillnad emellan
den som begagnar yxa eller spade och den som arbetar med nål
eller syl. Jag får likvisst förklara, att efter den uppfattning jag
gjort mig om dessa klassers belägenhet, har den sednare, och i
allmänhet alla som sysselsätta sig med handtverk större inkomster,
d. v. s. han får sitt arbete bättre betalt, än den hvars arbete
är s. k. gröfre arbete. Om nu den förres ungdom af föräldrar
eller andra mera omsorgsfullt blifvit vårdad, så att han
fått lära sig något, skall då den sednare, som icke haft en så
lycklig barndom, straffas för sitt missöde alt ej hafva fått en sådan
undervisning, med åläggandet att betala lika utskylder som
den förre? Hvad samme värde ledamot i öfrigt yttrat, är så fullständigt
besvaradt af talaren näst före mig, att jag anser mig icke
böra ytterligare relevera det. Jag vill blott erindra, alt denna
fråga varit å bane vid flere föreg:de riksdagar och då alltid med
knapp pluralitet blifvit tillbakavisad. En annan talare har yttrat,
att det skulle innebära en missaktning emot arbetaren att förklara
det han icke behöfver betala någon skatt till staten, och att
det deremot vore en ära att få så göra. Jag är ibland dem, som
hafva den äran att betala en temligen dryg skatt till staten, och
jag får förklara, att jag gerna afstår hela äran till talaren, om
han vill vara så god kontantera min debetsedel. Man har sagt,
att om man underläte att pålägga arbetarne någon skatt, så blefve
de lösdrifvare, i thy att husbönder i sådant fall skulle underlåta
att skaffa sig lagstadde tjenstehjon och derigenom tvinga arbetarne
att sätta sig för sig sjelfva. Jag hemställer likväl om
man har skäl alt hysa ett sådant misstroende lill husbönder i allmänhet,
att de icke blott skulle begå en orättvisa emot den arbetande
klassen, utan äfven handla oförståndigt emot sig sjelfva
och deras eget intresse. På grund häraf, måste jag fortfarande
yrka på antagande af det förslag, som innefattas i min reservation.
Likvisst tror jag icke att det kan tillgå på det sätt Hr Rosenblad
föreslagit, eller genom en återremiss af förevar, punkt till
ötsk. Jag tror att det rätta vore att gå till väga på sätt jag redan
tagit mig friheten föreslå, eller att Ii. o. Ad. måtte afslå Ulsk:s
tillstyrkande i denna del och att mig sedermera mätte tillåtas att,
på grund af ett sådant beslut, väcka motion om merberörde medels
användande i kommunal väg.
Hr-Hjerta, Lars: Då man betraktar frågan om be vill n.
efter 2:dra artikeln, sä synes mig 3:ne saker vara gifne: l:o alt
beloppet af denna bevilln. i förhållande till alla andra utskylder
är ganska obetydligt; 2:o att delta oaktadt gifves det bland de
Den 8 April f. m.
77
betalande ett ringare antal, hvaribland jag räknar dels embetsoch
tjenstemän, dels ock de mindre bemedlade klasserne, hvilka
betala en ganska dryg hevilln.; och 3:o synes såsom elt korollarium
af det föreg:de böra följa, alt en stor del af de öfrige skattdragande
medborgarne betala för litet. Om jag icke allt för mycket
bedrager mig, öfverensslämmer detta med den öfvertygelse,
de fleste af detta Stånd hysa om saken. Jag känner ej så noga
förhållandet i landsorterne; men här i Stockholm är det en bekant
sak, att äfven de, som betala den högsta bevilln., ändock
vanligtvis icke på långt när betala så mycket, som de borde, efter
den behållna inkomst hvar och en bestämdt vet att de hafva.
Det har blifvit en så allmän sed att till taxerings-comitéen uppgifva
en vida mindra inkomst, än den man verkligen äger, alt
deruti numera t. o. m. icke anses ligga någonting omoraliskt.
Det finnes personer, som i bevilln. icke betala för mera än hvad
de utgifva i hushyra och detta är påtagligen för litet, emedan
det naturligtvis för dem erfordras någon inkomst derutöfver Klätt
kunna lefva. Om nu detta låter sig göra, så utvisar del, att
ett grundfel måste ligga i sjelfva be vil luis-förord n:n, som gör det
omöjligt att med nu gällande stadganden lyckas få reda på de
verkliga inkomsterne. Enligt mitt förmenande ligger felet hufvudsakligen
deruti, att taxerings-comiléerne, då de sammanträda,
icke egentligen hafva någonting annat att rätta sig efter, än de
skaltskyldiges egne uppgifter. Mig synes, som om de äfven borde
vara berättigade att söka rätta det felaktiga i dessa uppgifter,
efter sin kännedom om hvarje persons verkliga inkomster. I städernc
går det vanligtvis så till, alt de som hafva en synlig rörelse, företrädesvis
handtverkare, beskattas efter antalet af de personer,
som hvar och en sysselsätter. Denna gnund synes vara skenbart
riktig; men undersöker man saken närmare, finner man att den
innebär en obillighet. För den händelse att betänk, kommer att
återremitteras, anhåller jag att få uppgifva ett par ide'er, hvilkas
tillämpande synes mig böra leda lill ett bättre resultat, än som
nu kan åstadkommas. Då man med den ene eller andre af insigtsfull
personer talar om orsakerne till det nu af mig antydda
förhållandet, så hör man dem vanligen säga, att om bevillmsprocenten
nedsattes från 5 till 3 procent, så ...
Delta anförande blef härvid afbrutet af H r Gr. o. Landtm,
med erinran, att Utskis förevar, betänk, enligt R. o. Adis beslut
borde punktvis pröfvas och afgöras samt att den punkt, som nu
var föremål för öfverläggning, endast hade afseende på bevillningen
efter 2idra artikeln af arbetsfolk och gesäller.
Hr Hjertai Jag ber om ursäkt för detta mitt misstag, som
härleder sig derifrån, att jag icke var närvar, vid första föredragningen
af detta betänk. Hvad jag ämnat yttra, hörer icke specielt
till den nu förevar, punkten, hvadan jag nu inskränker mig
lill alt i fråga derom instämma uti den af Frih. Raab afgifne reservation;
förbehållande mig att framdeles vid vederbörlig punkt
få framkomma med hvad jag nu ämnat yttra.
78
Den 8 April f. m.
Då nu öfverläggningen ang:de förevar, punkt ansågs vara
fulländad, förklarade Hr Gr. o. Landtm, att han, då denna
punkt innefattade förslag rör:de bevillningen af så väl arbetsfolk
som gesäller, mea hvad nu blifvit yttradt haft afseende endast
på bevillningen af arbetsfolk, ansåge sig böra i ämnet framställa
särskilda propos:r, och nu finge hemställa om R. o. Ad. bifölle
hvad Utsk. i denna punkt hemställt i afseende på bevillmn af arbetsfolk
i städerne och på landet.
Ropades ja och nej.
Sedan Hr Landtm, härefter hemställt, om R. o. Ad. afsloge
Utsk:s hemställan om bevillning af arbetsfolk i städerne oell på
landet, samt jemväl denna propos. blifvit besvarad med ja och
nej, förklarade Hr Landtm., det han trott sig finna alt denna
sednare propos. blifvit med öfvervägande ja besvarad.
Frih. Raab: I öfverensstämmelse med den antydan, jag i
min reservation framställt och under diskussionen i dag återupprepat,
vågar jag nu väcka den motion, alt en mot den hittills
varande bevillnrn svarande afgift må af arbetsfolket utgöras, men
tillfalla kommunen till hjelp i dess fatligvårdskostnad.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att denna motion, sedan
den blifvit skriftligen aflemnad eller till prot. uppfattad, skulle
blifva inför R. o. Ad. föredragen.
Hr Sandströmer: Då uti 14 § förekomma flera andra
stadganden, der bevillnrn finnes fördelad under särskilda klasser,
hemställer jag, om icke, för den möjliga händelse att R. o. Ad.,
vid föredragning af 9 och 10 §§ af sjelfva förordnm, skulle linna
för godt, att i anledn. af gjorda anmärkn:r frångå den nu
gällande klassifikationen, det vore lämpligast att uppskjuta beslutet
ang:de förevar. 14 § i dess helhet, intilldess den kan föredragas
i sammanhang med förberörde 2:ne §§.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., i öfverensstämmelse
med Hr Sandströmer begäran, ansåge sig böra upp
skjuta
afgörandet af den i Ulsk:s betänk, nästföljande punkt,
ang:de bevillningen af artister, intilldess 14 § i förslaget till bevillningsstadga
förekomme; hvilket bifölls.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, hedt R. o. Ad. nr
sägta,
att han förglömt, att sedan R. o. Ad. fattat sitt beslut i
frågan om bevillning af arbetsfolk, framställa propos. å Utsk:s
derjemte gjorda förslag ronde bevilln. af gesäller, lilef propos. å
bifall till sistnämnde förslag af Hr Landtm, framställd och af R.
o. Ad. med ja besvarad.
16:o Ang:de rubrikernc ”fältskärs-gesäller” och ”bruksfällskärer”.
R. o. Ad. biföll Utsk:s i denna punkt gjorda hemslällan.
17:o Ang:de rubrikerne ”handtverkare” och ”hårfrisörer
-
Den 8 April f. m.
79
Efter upppläsning af de i 14 § af Utsk:s förslag till bevillmsstadga
intagne rubrikerne: ”handtverkare, hvilka utan mästerskaps
eller burskaps förvärfvande erhållit tillstånd att såsom försörj
ni ngsrn edel åstadkomma handtverkeri-arbeten” samt ”hårfrisörer,
som icke äro borgare” blefvo dessa rubriker godkände.
18:de Ang:de rubriken ”hästhandlare”.
I sammanhang härmed föredrogs det i 14 § af Utsk:s förslag
till bevilln:s-stadga införda mom. ”hästhandlare eller sådane, hvilka
såsom yrke sälja och byta hästar, erlägga utan åtskillnad på
hufvudman eller följeslagare på resor, hvarje person, som sig med
sådan handtering befattar, b:co r:dr 25”.
Hr Akerman: Jag finner det visserligen vara billigt, att
de personer, som icke annorlunda bedrifva hästhandel, än alt de
afyttra egna och grannars hästar, varda från den i förevar, punkt
af 14 § föreslagna bevilln. befriade. Men om den af Utsk. föreslagna
redaktion antages, fruktar jag att man icke med beskattning
träffar de personer, som verkligen borde vara en dylik bevilln.
underkastade. Enligt §:ns ordalydelse, åtminstone såsom jag
förslår den, åligger bevillmn endast de ^hästhandlare, hvilka blott
och bart såsom yrke idka dylik handel. Om t. ex. en hemmansägare,
som far omkring för att afyttra sina egna hästar, derunder
jemväl uppköper och åter afyttrar andras hästar, kan det väl
icke sägas att han idkar hästhandel såsom egentligt yrke, ty jordbruket
är ändock hans hufvudyrke; fri från bevilln. derföre bör
han väl ej vara, men sådant skall dock inträffa enligt §:ns lydelse.
Jag hemställer derföre om icke ett tillägg vore behöfligt, så alt
punktens lydelse blefve: ”Hästhandlare eller sådane, hvilka såsom
yrke eller binäring sälja och byta etc.” Om R. o. Ad. delar
denna åsigt, torde en återremiss af denna punkt till Bevilln.Utsk.
böra äga rum.
Gr. Hamilton: Jag fruktar att genom antagande af det tillägg,
den siste värde talaren föreslagit, man skall åter komma i
den förlägenhet Utsk. sökt undvika. Förändringen föranleddes af
en motion utaf en riksdagsman från Jemtlands län, hvaruti denne
beklagat sig öfver den beskattning, såsom för hästhandel, som pålagts
en del hemmansägare i nämnde län, hvilka, enär boskapsafvel
icke der lönar sig så bra som i andra delar af riket, slagit
sig på att uppföda hästar, som de, enär de icke i orten kunnat
få dem afyltrade, nödgats försända ända ned till Stockholm.
Det vanliga dervid är alt icke alla, som hafva hästar att afyttra,
resa ut, utan innevånarne uti en ort uppdraga åt en ibland sig
alt medtaga och försälja deras hästar. Troligen åtnjuter den som
sålunda utsändes derföre någon betalning; det utgör således för
honom en binäring, hvadan han också, om Hr Åkermans redaktion
vinner bifall, skulle få^ betala bevilln., ehuru han icke kan
anses såsom hästhandlare, i detta ords vanliga bemärkelse. Jag
tror att redaktionen, sådan den nu är af Utsk. föreslagen, i det
närmaste uttrycker hvad man dermed önskat och afsett.
so
Den 8 April e. m.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Det synes vara alldeles
gifvet, att den nya redaktionen har ett bestämdt företräde
framför den gamla. Hvad åter beträffar Hr Åkermans yrkande
om återremiss, på det att i punkten mätte införas orden: ”eller
binäring”, efter uttrycket, ”såsom yrke”, så får jag för min del
förklara, att jag finnér ett sådant tillägg obehöffigt, emedan de
fall, Hr Akerman omförmält, redan synas vara innefattade uti
Ulsk:s redaktion, hvilken alldeles icke åsyftar att utmärka, det
hästhandeln skulle idkas uteslutande såsom ensamt yrke, för alt
vara underkastad bevilln. Lika med Gr. Hamilton tror jag att,
genom anlagendet af det utaf Hr Akerman föreslagna tillägg, vi
skulle åter räka i den svårighet, hvarur Utsk. sökt förhjelpa oss.
Jag anser derföre det vi göra bäst, om vi antaga denna punkt sådan
som Utsk. uppställt den.
Hr Sandströmer: Enligt den förklaring Gr. Hamilton
nyss gjorde af motiverne till Ulsk:s redaktion, vill det synas som
Utsk. föreställt sig, att hästhandel i norra otterne bedrifves af
hemmansägare genom försäljning icke blott af hästar, som de sjelfva
uppfödi, utan äfven, i egenskap af kommissionärer, af sina grannars
hästar. Ar handeln sådan, kan den, efter min tanka, icke
anses såsom egentligt yrke eller ens såsom binäring. Men så är
i allmänhet icke förhållandet uti den provins, hvars styrelse är mig
anförtrodd. De egentliga häslhandlarne der utgöras af hemmansägare,
som verkställa uppköp af hästar så väl i Norrige, som inom
provinsen, för att sedermera nedåt landet afyttra dem. En hemmansägare,
som handlar på det sättet, måste anses drifva handeln
såsom binäring. Jag tror derföre, att derest det är R. St:s
mening att beskatta den rörelse, som nu är i fråga, och hvilken
ofta lemnar dess idkare större inkomst än den jordegendom han
dessutom kan äga, så bör man också till ifrågavar. punkt foga
det tillägg Hr Akerman föreslagit. Till följd deraf får jag således
hemställa, det R. o. Ad. för dess del ville dertill lemna sitt
bifall.
° O O
Hr Akerman: Såsom ett ytterligare skäl, ber jag att till
hvad den siste värde talaren anfört få foga den upplysning, att
inom det län, hvars styrelse är mig anförtrodd, bedrifves hästhandel
af en del hemmansägare på det sätt, alt de i Jemtland
uppköpa hästar vid 1 å 2 års ålder, för att sedan de födt dem
några år på sitt hemman, försälja dem nedåt landet. Somliga af
dessa personer drifva dermed en ganska betydlig rörelse, så att den
visserligen icke kan anses vara inskränkt till försäljning utaf egne
och grannars hästar. Samme talare har yrkat, att den af mig
föreslagna ändring måtte nu genast beslutas. Jag instämmer äfven
deruti, och återkallar således min begäran om återremiss.
Hr Munck: Jag ber Hr Akerman ursäkta att jag söker begagna
mig af hvad han i sin första framställning yttrat, såsom, skäl
för min mening, alt Ulsk:s redaktion är tillfylleslgörande. Hr Akerman
-
Den 8 April f. m.
81
man har sagt, att till följd af den redaktion Utsk. föreslagit, skulle
inga andra hästhandlare blifva underkastade bevilln., än de, som
idkade sådan handel blott och bart såsom yrke. Hade delta varit
Utsk:s mening, så hade Utsk. naturligtvis just begagnat de
der orden, blott och bart, eller också sagt: hufvudyrke. Då det
ej så gjort, tyckes det vara klart att meningen alldeles icke är att
inskränka beskattningen till dem, sorn idka hästhandel såsom hufvudyrke.
Hr Akerman har i sitt sedriaste anförande yttrat att
hästar uppköpas af allmogen i de norra provinserne och uppfödas
för att åter försäljas. Detta synes mig icke böra dem förmenas
och icke eller anser jag dem derföre böra underkastas bevilln. såsom
för hästhandel, ty eljest borde väl också de som köpa half
var
för att uppföda dem till försäljning, vara underkastade en
särskild beskattning.
Hr Sandströmer: Den siste värde talaren har yrkat bibehållandet
af Utsk:s redaktion egentligen på den grund, att de
ordalag Utsk. föreslagit skulle lemna en tydlig ledning vid bedömandet
af hvilka personer som borde anses böra underkastas beskattning
för hästhandel. Att de ordalag, som hittills för denna
punkt varit begagnade, hafva föranledt missförstånd, det kan jag
dock af egen erfarenhet bestyrka. Jag anser fortfarande det föreslagna
tillägget vara behöfligt för att kunna med bevilln. träffa
en del personer, som drifva verklig hästhandel, hvarmed jag förstår
sådane, som uppköpa hästar för att inom en kortare tid åter
försälja dem, men hvartill jag icke, såsom min värde granne här,
hänförer de jordägare, som köpa föl för att vid sitt hemman uppföda
dem till försäljning då de hunnit uppvexa.
Gr. Posse: Bevilln.Utsk:s ordf. har redan redogjort för de
grunder, som föranledt Utsk. alt föreslå den nu ifrågavar. redaktionen.
För min del tror jag att ordet yrke är det enda och rätta
sorn kan behöfvas. Sedermera beror det på taxerings-comiléen
att bestämma huruvida en uppgifven person idkar hästhandel såsom
yrke, eller icke. Det tillägg, som en värd talare föreslagit af
ordet binäring, fruktar jag skulle vid många taxerings-comitéer
förorsaka obehag och chikaner. Jag tror åtminstone att det finnas
många personer, som sälja en och annan häst, men som derföre
icke kunna anses idka hästhandel såsom binäring. Så t. ex. finnes
det många kavalleri-officerare som köpa hästar, hvilka de, sedan
de äro_ dresserade, åter försälja i akt och mening att derå förtjena.
Aro nu desse att anse såsom hästhandlare? Jag tror det icke,
lika litet som jag anser dem kunna anses idka det såsom binäring.
Åtminstone trdr jag alt de sjelfve skulle blifva föga smickrade
af ett dylikt epithet. På dessa skäl får jag tillstyrka R. o.
Ad. att bifalla Utsk:s förslag i denna punkt.
Gr. Hamilton: Då landslune uti 2:ne af de län, der allmogen
bedrifver hästhandel i större skala, ansett en förändrad
redaktion vara af nöden, har R. o. Ari. visserligen mycken an
4
H. ö
8 2
Den S April f. m.
letin, alt sådan besluta. För min enskilda del har jag* icke något
deremot; men jag är fortfarande af den öfvertygelse, att hvad
Bevilln.Utsk. åsyftat icke vinnes med införandet af ordet ”binäring”.
Det är möjligt att Utsk. misstagit sig i sjelfva sitt syfte,
hvilket gick ut derpå, att frän ifrågavar. hevilln. befria hvarje
person, som för egen eller åtskilliga sina grannars räkning sålde
hästar, sorn de uppfödt pä sina egendomar; men om denna afsigt
var riktig, vinnes icke ändamålet om man antager Hr Åkermans
förslag; ty hvarpå skulle man kunna bedöma skillnaden
emellan binäring och icke binäring? Så vidt jag kan förstå,
är det en binäring, då man befattar sig med ett annat
yrke utom det, hvarmed man egentligen sig sysselsätter. Då aidel
klart att en landtbrukare, som säljer hästar, måste anses
idka det såsom binäring och lian blir således ålagd en bevilln.
af 25 r:dr, ulan afseende på om lian, genom denna sin försäljning
af hästar, är att anse såsom verklig hästhandlare eller icke.
Del enda fall der det icke kunde sägas vara binäring, vore om
en person åloge sig alt utan all ersättning försälja andras hästar.
Sådane fall torde dock vara mycket sällsynta, om de ens någonsin
ägt rum. Om han deremot betingat sig aldrig så ringa ersättning
för sitt besvär, så vore det ju att betrakta såsom binäring
och således underkastad! bevilln. efter denna punkt, hvilket
vöre en obillighet, som Utsk. sökt förebygga.
Hr Sandströmer: Tvisten här synes vända sig deromkring,
huruvida ordet ”yrke” skall anses tillräckligt uttrycka den mening,
alt den person som sysselsätter sig med hästhandel, skall
derföre beskattas, utan afseende derpå, om han derjemte idkar något
annat näringsfång, såsom t. ex. jordbruk, eller icke. För
min del bar jag ansett det vara nödvändigt, alt lill förekommande
af missförstånd tillägga ordet binäring. En talare före mig bar
befarat att detta skulle kunna ingifva någon taxerings-comité den
idéen, att anse såsom hästhandel all försäljning af hästar, sorn
man icke vidare behöfde för egen räkning och på sådan grund
uppföra säljaren till bevilln. Skulle någon taxerings-comité kunna
så tillämpa författningen, lärer det svårligen förekommas af
någotdera stadgandet, men rättelse derutinnan uteblir ej hos högre
myndighet. Det föreslagna stadgandet är deremot en följd af
den åsigt jag uttalat, att den, som jemte sitt åkerbruk i någon
vidsträcktare män befattar sig med hästhandel, bör derföre erlägga
skatt. Skulle della icke vara R. o. Adis mening, så ldefve
förhållandet naturligtvis olika. Flere ledamöter af Bevilln.Utsk.
hafva också gifvit tillkänna, att afsigten vore att de personer,
som idka en sä beskaffad häslhandel, skulle slippa ifrägakomne
skatt. Jag får dä upplysa alt i den ort, der jag bor, missförstånd
af författningen ägt rum, enär åtskilliga förmenat, att en landtman
aldrig kunde anses drifva någon bevilln. underkastad hästhandel,
huru betydliga affärer han än dermed månde göra. Författningen
har likväl blifvit sålunda tillämpad, att alla de personer
som särskildt idkat en ordentlig hästhandel genom årliga
uppköp inom provinsen eller i Norrige fått derföre erlägga skatt,
Dea 8 April f. m.
83
hvaremot de, som inskränkt sig till försäljning af några få hästar
eller blott biträdt sina grannar dermed, icke blifvit påförde någon
afgift. Vid sådant förhållande kan jag icke inse, att det vore
skadligt att antaga det föreslagna tillägget, utan finner jag det
tvärtom nyttigt, emedan författningen derigenom blefve sä tydlig,
att någon vidare tvekan icke kunde ifrågakomma.
' Hr Bogeman, Carl Adolf: Som det varit och är Bevilln.-  Ulsk:s mening att alla personer, som befatta sig med hästhandel,
skola derföre betala bevilln., på sätt föreslagit är, så är det med
verklig förundran jag finnér, att Ulsk:s härvar. ledamöter molsätia
sig det af Hr Akerman uppgifna och af Hr Sandströmer
understödda förslag om ett tillägg till förevar, punkt af bevillnrsförordnrn,
hvarigenom orden: ”eller binäring”, skulle inflyta. I
Sverige finnes högst få personer som idka hästhandel, utan att
tillika äga något jordbruk, och antoge man TJtsk:s förslag till redaktion,
blefve de flesta utan all bevilln. Jag instämmer derföre
med Hrr Akerman och Sandströmer, och önskar att det af dem
föreslagna tillägg måtte af R. o. Ad. antagas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då någon annan anmärkn.
emot Ulsk:s förslag i denna del ej blifvit gjord, än att en ledamot,
med hvilken andra instämt, yrkat att deruti, näst efter ordet
yrke, måtte tilläggas orden ”eller binäring” samt detta tillägg
syntes lämpligast böra utgöra föremål för särskild propos., komme
propos. att framställas försl å Utsk:s förslag och sedermera å det
nu yrkade tillägget.
Då nu Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle hvad
Utsk. i fråga om hästhandlare uti förevar, punkt föreslagit, ropades
starka ja blandade med nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade,
det han funnit ja hafva öfverröstat nej.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde sedermera, om R. o. Ad.
ansåge, att uti Utsk:s redaktions-förslag orden ”eller binäring”
borde tilläggas näst efter ordet ”yrke”, och blef denna propos.
besvarad med starka nej, blandade med ja, hvarefter Hr Landtm,
tillkännagaf, det han troll sig finna att nej härvid varit öfvervägande.
19:o Ang:de rubriken krögare m. fl.
Hr Tham: Jag har begärt ordet egentligen i fråga om det
mom. af förevar, punkt, der Utsk. förklarat, att det af mig gjorda
yrkande i fråga om bevilln. för näringsrörelse vid marknader
m. tl., ”för det närvar, och innan statsbrist-summan blifvit bestämd,
icke må till någon åtgärd föranleda”. För mig är det
ledsamt att finna delta, då jag af egen erfarenhet känner att det
är fullt skäl att för dessa personer stadga en lägre minimi-afgift.
Mig är nemi. bekant, alt ett år fanns det icke mindre än 300
personer, som blifvit ålagde en bevilln. utaf 10 r:dr b:co för idkande
af näringsrörelse vid auktion, ehuru hela försäljningsbelop
6
*
S4
Den S April f. m.
pet för hvar och en kanske icke uppgick till denna summa. Klagomål
häröfver hafva ofta förekommit och detta har föranledt
mig alt väcka ifrågavar. motion. Jag tror att många personer
kunna vitsorda det förhållande jag har uppgifvit. Utsk. har föreställt
sig alt ifrågakomne näringsidkare skulle hafva en fördelaktig
rörelse derigenom att de kunde utöfva den flere gånger om
året. Min erfarenhet är alldeles motsatt. De fleste af denna
klass utöfva detta yrke 1 å 2 gånger om året och få derföre erlägga
ej blott ofvannämnde 10 r:dr b:co, utan måste äfven derföre
betala en särskild bränvins-minuterings-afgift. Orsaken härtill
är den, att uti nu gällande bränvinsbrännings-förordn:s 57
§ stadgas, att de som vid marknader, auktioner m. fl. ställen
försälja bränvin, skola påföras en lämplig bevillms-afgift. Men
denna afgift kan icke gerna anses annorlunda än såsom en minuterings-afgift
för idkande af rörelse under hela året, och då
förevar. 14 § af bevilln:s-förordn:n stadgar en särskild bevillmsafgift,
så blir man, i händelse dess nuvar. lydelse bibehålies, nödsakad
att påföra bevilln. blott för en dags minuterings-rörelse till
lika belopp, som om rörelsen utöfvats under ett hell år. Detta
är orimligt, såsom hvar och en torde kunna linna. Jag yrkar
derföre på återremiss af denna punkt, under förhoppning att
Utsk. då funne skäl att uti en särskild klass uppföra dem som
blott tillfälligtvis under året utöfva merberörde rörelse och att bestämma
en nedsatt bevillms-afgift för dem. Förut har förhållandet
varit det, att antingen hafva de icke fått någon bevilln. alls
sig påförde, eller också hafva de nödgats betala 10 r:dr.
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer helt och hållet uti
hvad Hr Tham yttrat och yrkar också på återremiss. Så vida
Utsk:s mening vore att uppskjula den fråga, som nu är å bane,
intilldess slatsbrist-summan vore känd, så hade roan dervid kunnat
låta bero, men då jag icke rätt kunnat fatta Utsk:s mening
i detta afseende, nödgas äfven jag yrka pä återremiss, dervid Hr
Thams yttrande torde böra tagas i närmare öfvervägande. Jag
har samma erfarenhet som han i denna sak.
Gr. H amilton: Jag har begärt ordet för att upplysa orsaken
hvarföre Utsk. icke ansett sig kunna tillstyrka Hr Thams
förslag att en särskild rubrik skulle införas i förordmn för dem
som vid marknader, auktioner m. fl. ställen utöfva näringsrörelse.
Utsk. har afstyrkt detta, men förbehållit sig att, sedan statsbristsumman
blifvit lill sitt belopp bestämd, få å motionen fästa det
afseende som omständigheterne påfordrade. Om en lägre afgift
blefve bestämd, skulle Hr Thams syftemål, om icke fullkomligen,
dock i någon mån uppfyllas. Hvad särskildt beträffar frågan huruvida
en högre eller lägre afgift skall erläggas, så har Hr Tham
i sin motion upplyst att vid många tillfällen förberörde personer
ej hafva någon förtjenst utöfver den bevilln., som dem blifvit påförd.
Utsk. har icke ansett sig kunna betvifla detta förhållande,
men Utsk. har trott att då dessa personer merendels äga tillfälle
att vid flere särskilda auktioner eller marknader under årets lopp
Den S April f. m.
85
idka dylik rörelse, behållningen deraf väl kunde anses blifva så
stor, att de kunde ulan förlust utgöra den bestämda bevilln:n.
Dessutom har Utsk. velat, genom bibehållande af den hittills gällande
bevillnm, söka förekomma, det personer, som i allmänhet
icke sysselsätta sig med bränvinsminutering, lockas att inkasta sig
på denna rörelse och derigenom vid alla möjliga tillfällen framkalla
bränvinssupande. Utsk. bar således ansett det vara ett godt
syftemål att, genom en hög afgift på dem som idka näringsrörelsen,
söka förekomma ett allt för öfverflödigt utminuterande af
bränvin.
Hr Tham: Utsk:s förvillelse härleder sig derifrån, att i bränvins-förordn:n
dessa personer, eller de som vid auktioner, marknader
m. m. hålla bränvins-minutering, sammanblandas med krögare
och andra näringsidkare under en och samma rubrik. Meningen
med min motion var att få dessa skilda i 2:ne klasser,
eller under olika rubriker, till förekommande af den orättvisa,
som för det närvar, drabbar dem som en eller annan gång under årets
lopp vid förstberörde tillfälle hålla näringsrörelse, i jemförelse
med dem som idka rörelsen hela året om. Inom flere län har
förevar. § blifvit så tillämpad, och detta har väckt mycken förargelse.
Jag anhåller derföre att R. o. Ad. ville åtlerremillera
betänk, för rättelses vinnande härutinnan.
Gr. Mörner, Carl: Förhållandet kan visserligen vara olika
för olika län och orter, men för min del har jag den erfarenhet,
att det alltid är stort tillopp af sådane personer, som önska få
utminutera bränvin så väl vid auktioner, som vid marknader och
andra tillfällen. Jag har icke hört någon klaga öfver för hög afgift
derföre. På de skäl Gr. Hamilton anfört, anser jag att det
vore särdeles lämpligt om det nu gällande stadgandet i denna
§ finge qvarstå, likasom den nu bestämda afgiflen. Vid auktioner
och andra tillfällen fortfar bränvinsminuteringen vanligen
långt in på nälterne, hvarigenom en ej ringa inkomst uppkommer
för idkaren. Jag tror således, att om de blott få rättighet
att försälja bränvin, så betala de gerna afgiften. Jag anser
mig således böra yrka på bifall till Ulsk:s betänk, i denna del.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt då anmärkmr blifvit gjorde
endast emot den del af hvad Utsk. i fråga om krögare m. fl.
ytlrat, som rörde afgiften för de personer, hvilka vid marknader,
auktioner m. fl. tillfällen utöfva näringsrörelse, propos. skulle
blifva framställd först å denna och sedan å de öfriga delarne
af ämnet; hvarjemte Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge
de gjorde anmärknine emot Utsk:s yttrande röride nedsatt minimi-bevillnings-afgift
för de personer, som vid marknader, auktioner
m. 11. tillfällen utöfva näringsrörelse, föranleda till återremiss.
Denna propos. besvarades med ja och nej; hvarpå Hr Landtm,
hemställde, om R. o. Ad. bifölle hvad Utsk. rör:de afgiften för
sistnämnde personer ytlrat.
Härvid ropades starka ja, blandade med nej, hvarjemte
85
Den S A pi il f. m.
Hr Th arn yltrade:
Om Hr Gr. o. Landtm, så uppfattat R. o. Ad:s svar på den
framställda propos:n att Utsk:s betänk, skall anses bifallet, måste
jag, enär jag anser frågan vara af vigt, besvära R. o. Ad. med
en votering.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att han, då ännu icke blifvit
tillkännagifvet huru proposm blifvit besvarad, skulle ännu en gång
framställa den sednaste proposm.
Den härefter ånyo framställda proposm om R. o. Ad. bifölle
Utsk:s yttrande i fråga om nedsatt minimi-bevillnings-afgift för
personer, som vid marknader, auktioner m. fl. tillfällen utöfva
näringsrörelse, besvarades nu åter med starka ja, blandade med
nej; hvarpå Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna, altja
varit öfvervägande.
Sedan härefter först Hr Tham begärt votering, men sedermera
förklarat sig vilja afstå derifrån, begärdes votering af Frih.
Palmstjerna.
Upplästes till justering samt godkändes följande förslag till
voterings-propos.:
Den som bifaller den punkt af Bevilln.Ulsk:s betänk. N:o 9,
hvari Utsk. yttrat sig i fråga om nedsatt minimi-bevillning för
personer, som vid marknader, auktioner m. fl. tillfällen utöfva näringsrörelse,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
neji
Vinner nej, varder förenämnde punkt, på grund af deremot gjorde
anmärkmr, återremitterad.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som
följer:
Ja — 25.
Nej — 10.
De, utom den sålunda afgjorda punkten, uti Utsk:s i fråga
om rubriken ”krögare m. fl.” afgifna yttrande förekommande
mom. blefvo uppå härefter framställd propos. af R. o. Ad. bifallne.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskm inkomna
utlåtm och betänkm, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 119, ang:de de staden Åmåls innevånare beviljade förlags-
och byggnadslån;
N:o 120, ang:de ett byggnadslåns beviljande, i anledn. af
den uti staden Christianstad sisth år inträffade eldsvåda;
N:o 121, i anledn. af väckt motion om beredande och af
sättande
af en fond för stora kreditivet;
Den S A pi il f. m.
ST
N:o 122, i anledn. af väckt motion, ang:de rättighet för
Ase häradsboer lill utsyning å kronoparkerne Hunne- och Halleberg;
N:o
123, i anledn. af väckt motion, ang:de salpeterhjel
pens
utgörande efter kronovärdi inom Jönköpings och Kronobergs
län;
Lag-Utskottet:
N:o 40, i anledn. af väckte motioner dels om arfsrätt för
oäkta barn efter mödrar, och dels om förändring af 8 cap. 7 §
Ärfda-balken, ang:de underhåll åt sådane harn; samt
N:o 41, i anledn. af väckt motion, ang:de bördeskilling»!'»
nedsättande i landtränlerier.
11. R. o. Åd. åtskildes kl. j lill 3 e. lii.
Iii fidem prolocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 8 April 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 1 prot.uldr. för denne dag f. m.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorcr all sammanträda
till val af dels en ledamot i BankoUtsk. efter Hr Skogman,
Carl David, hvars befallning såsom ledamot af nämnde
Ulsk. upphört derigenom, alt han blifvit utsedd lill fullmäktig i
R. St:s bauk, dels en suppleant i SlalsUlsk., efter Hr Bildt,
Didrik Gillis, som blifvit vald till ordinarie ledamot af SlalsUlsk.
, och delsen suppleant i Bevil 1 n. Ulsk. efter Hr Ridderborg,
Jakob Fredr. Georg, som blifvit vald till ordinarie ledamot af
sistnämnde Utsk.
Vid härefter fortsatt pröfning af Bcvilln.Utskis betänk. N:o
ö, äng:de grunderne för den allmänna bevillningen samt
föreskrifterne för deras tillämpning, förekomma nedannämnde
punkter:
l:o Ang:de befrielse fran bevillning efter •lidra artikeln
fiir de spisqvarters- och värdshus-idkare, hvilka njuta understöd
af kommunen, mot f örbindelse, att icke tillhandahålla spritdrycker;
2:o ang:dc toba ksp lanter arnes beskattning; 3:o ang:de
bevillningen af utländningar, som resa omkring i landet och
8S
Den S April e. ni.
drifva handel med utländska varor och 4:o ang:de Hr doktor
Sandbergs förslag om förhöjd fastighets-bevillning.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter föreslagit och
hemställt.
5:o Ang:de Hr Hammarbergs förslag, att såsom hevilla,
för fastighet, i st. f. 2 r:dr för hvart 1000 r:drs värde,
matte antagas 10 sk. för hvart 100 r:drs värde.
Frih. Raab, Adara Christian: Jag skulle tro, att om
R. o. Ad. bifaller hvad Utsk. här har tillstyrkt i afseende på Hr
Hammarbergs motion, så har R. o. Ad. dermed egentligen godkänt
den grund, som förut existerat i afseende på bevilln. för
jordbruk med erläggande af 2 per mille. Uå jag reserverat mig
emot den 19:de och några följande §§, som afse både bevillmns
bestämmande till sin procentberäkning, och äfven sättet för beräkning
af bevillmn å fastigheter, så vågar jag nu blott vördsamt
förbehålla mig öppen talan i afseende på den beviiln., som kommer
att läggas på jordbruket. I händelse R. o. Ad. skulle antaga
det förslag, som jag uppgifvit i afseende på värdering af jordegendomar,
vill jag likväl upplysningsvis nu nämna, attafsiglen icke
är att hvarken höja eller sänka den bevilln:s-summa som nu utgår,
utan att den afsigt jag dervid har, är att jordbruket skall blifva
jemnare taxeradt, samt att nyssnämnde summa skall efter rättvisare
grund fördelas och bevilln:s-procenten derefter uträknas, hvadan
det således icke med visshet kan på förhand bestämmas, huruvida
denna procent blir jemt 2 per mille eller ej. Det är detta,
jag anhåller att R. o. Ad. ville bifalla, innan beslut fattas om
Hr Hammarbergs motion.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, ali han icke trodde, att R. o.
Ad,, genom bifall till Uisk:s tillstyrkande i denna punkt, kunde
anses hafva bundit sig vid det hittills med 2 per mille stadgade
beloppet af fastighets-bevillmn, helst bevillmns belopp nu icke
vore föremål för pröfning.
Frih. Raab: Jag fäster mig dervid, att här heter: ”i afseende
å den för fastigheter stadgade beviiln. af 2 r:dr för hvart
1000 r:drs värde”. jVu är att märka att i bevillms-stadgan heter
det med afseende å fast egendom på landet: ”Af fast egendom,
hemman och lägenheter å landet, som med äganderätt innehafvas,
erlägges, utan afseende på deras natur, beviiln. med 2 r:dr
för hvarje 1000 af det uppskattade värdet, och i samma förhållande
för värde derunder”. Om nu R. o. Ad. bifaller utlåt.
rör:de Hr Hammarbergs motion, och vi derigenom hafva kommit
ifrån 19 §, skulle jag tro, att detta icke kan förklaras annorlunda,
än såsom hade R. o. Ad. godkänt principen af 2 per mille
i beviiln. för jordbruket, hvilket åter skulle lägga hinder i vägen
för möjligheten för mig att få godkändt det förslag, som jag vid
50 §, då fråga blir ang:de värdering af fast egendom, kommer
att vördsamt framställa.
Den S April e. m.
8tf
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Hr Hammarberg
bade föreslagit såsom grund för bevilln. å fastighet att för 100
ndrs värde skulle betalas 10 sk. lltsk. har afslyrkt bifall dertill.
Om R. o. Ad. skulle godkänna Ulsk:s yttrande i denna punkt, är
dermed ingenting annat afgjordt, än att icke för 100 r:drs värde
10 sk:s bevilln. kail vidare af R. o. Ad. antagas. Således tror
jag att ett bifall till denna punkt icke inflyter det aldra minsta
pä R. o. Ad:s rätt alt, i afseende på bevilln:s fastställande för
visst värde, besluta hvad R. o. Ad. eljest kan finna skäligt.
Hr Gr. o. Land lin. förklarade, att lian äfven ansåg alt livad
Frih. Raab nied sin reservation åsyftat kunde vinnas, utan ali något
förbehåll derom vid pröfningen af den nu förevar, punkten
behöfde göras.
Sedan härefter Frih. Raab anmält sig vara fullkomligen .belåten
med denna Hr Gr. o. Landimis förklaring, blef Utsk:s till
styrkande
uti ifrågavar. puukt af R. o. Ad. bifallet.
(i:o An g: de jemkning i reduktionen af 21 §.
Sedan Utsk:s förslag lill redaktion af denua § blifvit uppläst,
blef detsamma af R. o. Ad. godkändl.
7:o Ang:de Hr Hammarbergs och Hr biskop Ileurlins motioner
i fråga om rusttjcnstbevillningen.'
R. o. Ad. biföll Utsk:s yttrande i denna punkt.
8:o Ang:de ändring i 26 ,§■
Efter uppläsning af lllskis förslag lill förändrad lydelse af
denua § blef detsamma af R. o. Ad. godkändt.
9:o Att gide bevillningen för gästgifverier.
Sedan LJtsk:s i afseende på rubriken ”Gästgifverier” i 27 §
gjorde förslag blifvit uppläst, blef detsamma af R. o. Ad. godkändl.
10:o Ang:de uteslutande af sista mom. vid rubriken
”inspektörer” i 27 §,• ll:o an g: de ifrågasatt tillägg vid
rubriken ”skeppsredare och fartygsägare” i samma §; 12:o
ang:de uteslutande af det vid rubriken ”spanmålshandlare” i
samma § införde undantagsstadgande för jordägare, arrendatorer
och brukare af hemman; 13:o ang-.de rubrikerne ”advokater
och sakförare”, ”lotsar och lotsdrängar” samt ”trädgårdsmästare”
i summa §; 14:o ang:de den i 28 §. tillåtna
nedsättning af faststdlda minimi-afgiften för personer, som
på landet idka någon borgerlig näring; samt 15:o ang:de den
i sistnämnda § medgifna skattfrihets beviljande endast för
landtman, som afyttra husslöjds-alster samt egna eller sina
grannars landtmannaprodukter.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter yttrat och hemställt.
16:o Ang:de bevillningen af sågverk, qvarnar och tegelbruk
enligt 30 och 76 §§.
<10
Den 8 April e. m.
Efter uppläsning af Utsk:s förslag till förändrad redaktion af
76 § blef Utsk:s yttrande i denna punkt bifallet samt godkände
R. o. Ad. jemväl nämnde redaktionsförslag.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag anhåller vördsamt, alt
vid hvarje §, som förekommer, malte tillkännagifvas på hvilken
sida Utsk:s utlåt, förekommer, så att man kan rikligt uppfatta hvilken
§., som är i fråga, då det icke adlid är så lätt alt höra siffrorna.
17:0 Angule Hr Hörnsleins förslag i fråga om 33, 34
och 35 §§ samt af Utsk. föreslagen ändring i sista morn. af
förstnämnde §.
Hvad Utsk. i denna punkt yttrat och hemställt, blef af R. o.
Ad. bifallet.
18:0 Ang:de Hr Rosenblads motion om förändrad grund
för bevillning ä utdelning på aktier i kanalbolagen, Höganäs
stenkolsverk lii. fl. dylika inrättningar.
Hr Rosenblad: H. Utsk. har icke här vid refereringen af
min motion framställt de grunder, som jag anfört. Jag har nemi.
hemställt att de kanalbolag äfvensom andra inrättningar, såsom t.
ex. Höganäs stenkolsverk, hvilka af K. M. och R. St. blifvit framkallade
och som gifva en afkastning, understigande 5 procent beräknade
efter ursprungliga aktiekapitalet, skulle få betala sin lievilln.
med lika procent af utdelningen, som denna utgjorde af kapitalet.
Jag får härvid fästa uppmärksamheten på den stora skillnaden
emellan dessa inrättningar och andra bolag, hvilken ligger
deruti, att det varit K. M. och R. St., som vid de förras stiftande
framkallat dem, och stundom, såsom Götha-kanalbolag, inledt
aktieägarne genom lockande utsigter till vinst, hvilka sedermera
icke hållit streck. Del är då så mycket obilligare, om dessa
bolag på den redan högst obetydliga utdelning, som de hittills
kunna hafva haft, t. ex. Götha kanalbolag, som icke alla, utan
blott vissa år endast erhållit 1 procent af sitt kapital, skulle betala
5 procent af sin utdelning. Jag har icke velat yttra mig
rör:de Hr Hörnsleins motion, ang:de direkt beskattning å kapitalet,
men förhållandet är nu verkligen, att, genom det ändrade förhållande,
som sedan år 1812 inträd), att vanliga räntan å utlånta
kapitaler nedgått till 5 procent, _ dessa t. o. m. lagligen äro helt
och hållet skattfria i Sverige. Ar 1812, då det nu gällande systemet
för allmänna bevillmn infördes, blef rättighet gäldenärer
medgifven, att för den då vanliga räntan af 6 procent, eller när
räntan öfversteg 5 procent, afdraga 5 procent för bevillmn, en
rätt som då åtminstone fanns på papperet. Huruvida den verkligen
ägt rum, utom för lån hos publika kassor, lemnar jag derhän.
Numera, sedan den vanliga räntan är 5 procent, är sålunda
den största delen af all penningeförmögenhet äfven lagligen
frikallad ifrån allt bevillms-afdrag. Då hemställer jag om det är
billigt att pålägga den ringa inkomst, som de kapilalcr afkasta,
Den 8 April e. m.
»1
sorn efter statens uppmaning blifvit nedlagda på stora företag af
allmän nylla, hvilken ej uppgår lill mer än 1 procent om äret
en så dryg bevilln. som af hela tjugondelen? Det är detta, som
föranledt milt yrkande af en nedsättning i bevillnm för dessa slags
bolag. Det skäl, sorn Utsk. anfört, alt de nuvar. delägare lili
ifrågavar. bolag, hvilkas aktier slå dem högre än efter närvar,
afkastningskapitalvärde, skulle vara ytterst få, är ett misstag. Om
också en del af aktieinnehafvarne hafva sålt eller öfverlåtit sina
aktier i annan hand annorlunda än genom arf, hvilket dock icke
är fallet för alla, så är det deremot ganska få, äfven af de sist
blefue aktieägarne, som köpt sina aktier för det låga pris, som
motsvarar nuvar. utdelningar. Det är endast undantagsvis en och
annan, som pä någon utmälnings-auklion, under de år dessa slags
papper voro i största vanvärdet, köpt aktier till ett lägre pris, men
det är ingalunda allmänna förhållandet.
På nu anförda skäl, anhåller jag om afslag på Utsk:s framställning
och bifall till den af mig gjorda motionen, nemi. att bevillnm
för ifrågavar. kanalbolag, Höganäs stenkolsverk och dylika
inrättningar, som blifvit framkallade af Staten, må ställas i samma
förhållande lill deras utdelningar, sorn dessa hafva till aktiekapitalet.
Gr. Hamilton: Om man blott ser saken ifrån den sidan,
att den, som har 5 procent af sina penningar, icke betalar något,
då deremot en annan, som har mindre afkastning af sina penningar,
betalar 5 procent deraf, så synes visserligen en obillighet i
nu gällande bevilln.-förordn. äga rum. Det är likväl en följd af
den grundsats, som i allmänhet gjort sig gällande, att man skall
betala 5 procent af inkomsten, den må nu vara större eller mindre
i förhållande till det kapital, som blifvit användt, för att framkalla
denna inkomst. Det är ej något annat, som vederfares de
bolag, hvarom här är fråga. Det är visserligen möjligt, och jag
tror verkligen att så är förhållandet med Götha kanalbolagsaklierna,
att de stå en stor del af de nuvar. innehafvarne mycket högre,
än deras nuvar. värde. Afven om de gått i arf från dem, som
ursprungligen köpt dem, så är detta förhållande naturligtvis detsamma,
men motionen innefattar äfven andra bolag, med hvilka
ingalunda samma förhållande äger rum. Så är åtminstone fallet
med Höganäs, der jag tror att de flesta aktierna (hvarom vi torde
kunna få upplysning af en ledamot i Bevilln.Utsk., hvilken jag nu
likväl icke ser här närvar.) hafva gått i handel under de sista 5
åren. För några få år sedan ägde dessa aktier ringa värde, hvaremot
de nu hafva stigit till 30 procent af det primitiva teckningsvärdet.
Innehafvarne af dessa aktier hafva således för närvar, en
betydligt större inkomst af sina aktier, är som motsvarar det kapital,
för hvilket de köpt dera. Det var på detta skäl, som Utsk.
ansåg sig hafva anledn. att afstyrka bifall lill den siste värde talarens
motion.
Frih. Cederström, Jakob: Den siste värde talaren har
medgifvit att ibland Götha-kanalbolags ledamöter linnas ålskillige,
92
Den 8 April e. m.
sorn ännu innehafva aktier för det primitivt tecknade kapitalet,
hvilka således stå dem mycket högre än deras verkliga värde,
emedan de derpå göra årliga ränteförluster. Dessa böra väl icke
beläggas med någon afgift, så länge icke afgift erlägges för den
ränta af kapital, hvilken är under 6 procent. För 5 procents
raula af kapital, aldrig så stort, betalar man ingen bevilln., men
för 6 procent ränta, betalar man 5 proc. i bevilln. Jag skulle
för min del tro, icke, såsom Hr Rosenblad begärt, att man borde
afslå denna punkt och bifalla Hr Rosenblads motion, ty denna
motion afser räntegifvande papper af mycket olika natur, utan jag
tillstyrker att R. o. Ad. ville återremittera ifrågavar. punkt till
Utsk., som borde skilja frågorna noga i afseende på beskaffenheten
af hvarje slags papper, som i fråga är, och bestämma i sitt förslag
för hvilka papper någon afgift i bevilln:s-väg kan komma i
fråga. Jag anhåller derföre alt R. o. Ad. ville återremittera denna
punkt.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge
de emot förevar, punkt gjorde anmärkmr föranleda till densammas
återremitterande, ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde vidare om R. o. Ad. forsin
del, med afslag å Utsk:s yttrande i denna punkt, behagade besluta,
att, såsom Hr Rosenblad föreslagit, den lindring i bevillmn för utdelning
å aktier i kanalbolagen, Höganäs stenkolsverk och andra
likartade med K. M:s privilegium försedde bolag för allmänt nyttiga
företag, bör medgifvas, att, då årliga utdelningen ej öfverstiger
3 procent af det tillskjutna aktiekapitalet, bevillmn fastställes
lill lika procent af utdelningen, som denna utgör procent af aktiekapitalet.
Afven denna propos. besvarades med starka nej, blandade med
ja; hvarpå Hr Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle Utsk:s
yttrande i, denna punkt samt, sedan denna propos. blifvit besvarad
med starka ja jemte åtskilliga nej, förklarade, det han trott
sig finna alt R. o. Ad. med öfvervägande ja besvarat den sisla
propos:n.
19:o Ang:de Hr von Hohenhausens, Hr Wammar hjelms och
riksdagsm. Jöns Jönssons motioner om bevilln:n af enskilda
banker och hypotheks-inrätttiingar.
Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan blef af R. o. Ad.
bifallen.
20:o Arig:de Hr doktor Sandbergs, Hr Kocks och riksdagsmännen
Sven Heurlins och Lars Olssons motioner, ang:de
förändrade grunder för utgörande af bevilln. utaf enskilda
banker.
Hr Hammarberg, Carl Axel, hade inlemnat ett så lydande
anförande:
Bevilln:sUtsk:s betänk, uti 35 § om ytterligare beskattning
för privatbanker, synes orättvist och obilligt. Det mätte nemi.
Den 8 April e. ra.
93
icke vara rätlvist, att sedan privatbanker med försvårade villkor,
på föreskrifven väg, erhållit förnyad oktroj, R. St. påföra desamma
en ytterligare beskattning af 15 procent. Ett sådant prejudikat
(det jag ville bestrida), att godtyckligt beskatta en handtering
eller rörelse, som blifvit lagligen medg'ifven, begränsad af reglementen
och föreskrifter, kan, om det införes, blifva ganska betänkligt,
oell skulle i främsta rummet hämma spekulationen och industrien
i allmänhet inom landet. Med alldeles samma rätt kan
man slutligen leda sig derhän, att yrka en eller annan procents
beskattning af den räntevinst som en handel, en bruks- eller fabriksrörelse
kunde lemna utöfver laga ränta för insatt kapital, och
jag anser en bruksrörelse eller dylikt alldeles synonym med ifråga
var. fall.
Animositeten mot privatbanker är uppdukad af penningaristokratien
inom landet i allmänhet, men Stockholms i synnerhet,
i förening med mindre kännedom om privat-bankens funktioner,
och inverkan på allmänna välmågan, alltsammans hufvudsakligen
dikteradt af den välkända svenska afunden.
Ingen lärer kunna bestrida, att ett ökadt rörelsekapital var
behöfligt, då enskilda bolag under egiden af en viss real-förmögenhet,
och med delägarnes solidariska ansvarighet, omkring år
1837 framträdde, äfven som man måste vitsorda, hurusom ej mindre
näringarne, än sjelfva jordbruket i anledn. häraf framskridit.
Nyttan, men icke skadan, af privatbankens tillkomst är således de
facto sedan länge konstaterad. Det går således ingalunda an att
behandla privat-bankerne så alt desamma skulle finna för godt
upphöra, för hvilken händelse, och då riks-banken icke förmår
upptaga deras rörelse, den största förlägenhet och olycka i de fleste
landsorter skulle uppstå.
Man klagar deröfver att riks-diskonten m. fl. utestängas af
privat-bankerne. Om jag nu antager alt en riks-bank bör drifva
diskontrörelse, så hvarföre underlättar man icke denna genom
ändamålsenliga reglementen, så att den kan konkurrera med privat-bankerne,
hvilket kunde ske. Att privat-bankerne, hvilka röra
sig på 3:ne sätt, nemi. medelst diskont-krediliver, samt upp- och
afskrifnings-räkning, företrädesvis begagnad af landsorten, då omkostnaderna
blifva ringa eller inga, är ganska naturligt, helst räntan
inskränker sig till 5 procent, då deremot ett lån i riks-diskonten
öfversliger 6 procents ränta, inbegripet £ procent provision
hvarje halfår till verkets tjenstemän, hvartill kommer porto och
verifikationer.
Genom de försvårade villkor, som blifvit föreskrifne uti privat-bankernes
nya oktrojer, hvartill man räknar en ökad inbetalning
af 5 procent till grundfonden, samt förbud mot mindre sedelvalörer,
hvilka varit de som egentligen kunnat hålla sig ute i
allmänna rörelsen, lider intet tvifvel alt ju privat-bankerne hädanefter
komma att lemna betydligt mindre räntevinst, helst hypotheksföreningar,
omfattande en stor del af landet, ytterligare tillkommit,
så att privat-bankernas rörelse hädanefter kommer att
9 4
Den S April e. ni.
inskränka sig hufvudsakligen till kreditiv samt upp- och afskrifning,
hvilket icke lemnar bankerne, men väl landet fördel.
Dessutom är den föreslagna beskattningen, som till 15 procent
af den vinst privat-bauken kan beräkna öfver 6 procent af
insalta kapitalet, alldeles orimlig, hvilket kan bevisas af följande.
Man vill nemi. blott medgifva till godo 6 procent ränta för sin
insats 25 procent af aktievärdet, ulan att taga i beräkning, att för
återstående 75 procent blifvit i säkerbelshaudlingar aflemnade antingen
inteckning i jord eller ock jemväl kontanta medel. Vill man
nu icke fästa något afseende derpå, hurusom aktieägarne i första
fallet för äudamålets befrämjande frånkäut sig fördelen deraf atti.
ex. medelst upplagande af amorteringslån till någon del göra panten
fruktbärande, måste man väl dock medgifva, att alla de aktieägare,
hvilka kontant inbetalt äfven de 75 procent och för hvilka
medel banken endast kan betala 4 procent ränta, enär samma medel
ullemnas till 5 procent årligen, förloras skillnaden mellan 4
och 6 procent, som gör 2 procent. Då nu 2 procent för | af
aktie-värdet, som desse delägare sålunda ärligen förlora, jemt motsvara
de 6 procent af dessa, som får till godo beräknas för 25
procent, så uppkommer ingen annan ränta för dessa insatte 25
procent, än hvad en förmånligare rörelse kan inbringa utöfver ti
procent, hvaraf synes att den föreslagna beskattningen blir orimlig.
Jag anhåller om afslag å 35 § af detta betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hvad först angår Utsk:s
afstyrkande af bifall till doktor Sandbergs och riksdagsm. Heurlins
motioner, sä instämmer jag i dessa delar med Utsk. Men
hvad deremot angår Utsk:s tillstyrkande i afseende på sjelfva förfaltningsgrunderna,
så måste jag erkänna, alt jag är af helt annan
tanka än Utsk. Jag anser nemi., att beskattningen för bolag bör
vara allmän, så att den utgår efter samma grunder för alla bolag,
d. v. s. att hvad som stadgas skola utgöra bevilln. af ett bolags vinst,
bör till lika förhållande utgå af den vinst, hvarje annat bolag kan
påräkna; men jag kan aldrig medgifva, att det vore rättvist, att
uti en bevillmsförordn. utpeka ett visst slags bolag och ålägga dem
en större beskattning, än ii. St. funne skäligt ålägga andra bolag,
hvilka kunna åtnjuta enahanda vinst af sina i rörelsen nedlagda
kapitaler. Ett sådant stadgande, som Utsk. föreslagit, är helt och
hållet godtyckligt. Det torde icke kunna nekas, alt det är godtyckligt
att stadga, del privatbanker skola betala större bevilln.
af den vinst de kunna åtnjuta, än andra bolag betala. Det är
endast eli sätt alt uttrycka sitt misshag med dessa inrättningar.
Jag måste erkänna, alt hvad mig angår, och jag förmodar många
öfriga af R. o. Ad:s ledamöter, finnér jag intet obehag i privatbankerna.
De hafva uppkommit nödtvunget derföre, att riksbanken
icke ordnade sina penningeangelägenheler på ett sätt att allmänheten
dermed var belåten. Derföre måste privatbanker småningom
uppkomma i provinserna, allt eftersom behofvet deraf för
allmänna rörelsen uppstod; och i alla fall kan jag icke pä något
sätt inse, att bestämmandet af en särskild högre bevillms-grund
Den S April e. m.
95
för privat-bankerna kan af någonting rättfärdigas eller rättvisas,
då en lägre bevilln:s-grund för andra bolag är gällande. Vi hafva
t. ex. ångfartygsbolag, som säkerligen åtnjuta lika niyeken vinst
af sina i rörelsen nedlagda kapitaler, som privatbankerna. Så är
äfven förhållandet, såsom jag tror, med Trollhälle-kanalbolag, som
väl hafva större vinst, än den vauliga af 5 eller 6 procent, men
för dem är icke någon särskild högre hevilla, stadgad; hvaremot
för privat-bankerna är föreslaget, att såvida vinsten öfverstiger 6
procent, skall 15 procent å det öfverskjulande beloppet af vinsten
erläggas såsom bevilln. Jag har ingenting emot detta om det
stadgas, alt alla bolag, hvilkas vinst öfverstiger 6 procent, skola
af den öfverskjutande vinsten såsom bevilln. erlägga 15 procent.
Om Staten behöfver penningar, så är detta ett sätt att skaffa sig
inkomst, som kan vara ganska bra; men att stadga, att ett slags
bolag skola erlägga en bevilln., som de andra icke vidkännas, det
är orättvist, hvilket i min tanka svårligen lärer kunna bestridas.
Således yrkar jag bifall till Utsk:s utlåtande i afseende pä bevilln.
af den del af vinsten, som icke öfverstiger 6 för hundradel, men
yrkar tillika, att den öfriga vinsten icke skall beskattas högre än
för andra bolag, utan bevillmn derå må utgå efter enahanda grunder,
som för andra bolag äro gällande.
Härefter upplästes på begäran af Hr Bogeman, Carl Adolf,
följande i afseende på bevillmn af privat-banker af Frih. Raab
och Hr Aminoff afgifne vid Utskts betänk, lögade reservationer
nemi.:
1:0
”Man erkänner, att associationsandan — denna mäktiga häfstång
till upplyftande af all idustri — bör väckas, befrämjas oell
uppmuntras; man erkänner, att tillförsigt till bestående lagars
helgd är villkoret för kapitalernas användning i stora, pä mångårig
verksamhet beräknade, företag; man erkänner, att statsmakternas
egen värdighet fordrar, att den eua af dem ej må använda
sin makt för alt paralysera den andras bud, och likväl drager man
ej i betänkande att tillstyrka R. H. St. all bruka eller rättare
missbruka deras oinskränkta beskattningsrätt till en åtgärd, som
står i uppenbar strid emot dessa sanningar! Aktieägarne i de
gamla privalbankerne hafva onekligen förtjent penningar, — del
är sannt — men hafva de dermed begått eli fel, för hvilket de
nya privatbanks-delägarne skola straffas? Eller dväljes man ännu
med den falska längesedan förkastade satsen i statsläran, att hvad
den ena medlemmen i samhället förtjenar, förlorar den andra?
Mäklar eller vill man ej förstå, att det alltid är samhällets vinst,
om individer eller bolag inom detsamma förkofra sig, och att en
sadan förkofran kan vara fullt förenlig med andra individers sanna
fördel ?
Jag vill ej hår inlåta mig i en utförligare undersökning om
halten af de sig så kallande ”privatbankshalarnes” påstående, att
privalbankerne, genom de lånelillfällen, de erbjudit, skadat samhället
och utgöra vampyrer, som suga landels must m. m. Jag
96
Den S April e. m.
hänvisar blolt till det faklnm, som ligger öppet för livar mans
öga, att landet, just sedan privatbankerne inrältades och erbjödo
förlager åt spekulationen, vaknat från ett slumrande lill ett rastlöst,
verksamt näringslif, som, ehuru ännu outveckladt, likväl företer
en för fosterlandsvännen glädjande syn af uppblomstrande välmåga,
särdeles uppenbarad vid vårt jordbruk, som numera, oaktadt
befolkningens tilt vext, redan förvandlat Sverige från ett sädesimporterande
till ett sädesexporterande land. Ar det detta tillstånd,
som misshagar, denna förkofran, som skall hämmas?
Vill roan likvist höja bevilln. på privatbankernes behållning,
bör det åtminstone ske på ett sätt, hvarigenom R. St. uttrycka
den åsigten, att dessa och andra associationer ej böra beskattas
för en vinst, som står i skäligt förhållande till deras omtanka,
risk och besvär. Jag har derföre föreslagit och vågar härigenom
hos R. II. St. förorda den ändring uti Utsk:s förslag, att
privatbanker erlägga 5 procents bevillning af den utdelning,
som ej öfversliger 10 procent å insatt kapital, men.
15 procents bevillning af all utdelning derutöfver.”
2:o
”Emot Utsk:s beslut alt ålägga privatbankerne en bevilln. af
15 procent för all den behållning, sorn öfverstiger 6 för hundradel,
får jag mig reservera.
Den missbelåtenhet, som gifvit sig tillkänna mot privatbankerne
inom vårt land, innebär, efter mitt förmenande, att öfvertygelsen
om desammas nylla eller skada ännu icke vunnit erforderlig
stadga; hvaraf ock uppkommit ensidiga begrepp, som sökt
att med all kraft framkalla satser, hvilka förvilla omdömet, i stället
att reda detsamma, genom ämnets skärskådande från en allmännare
synpunkt samt ådagaläggande af det inflytande, dessa inrättningar
utöfva, ej allenast för det närvar., utan äfven, efter all
sannolikhet, på våra kommande förhållanden.
Orsaken, alt Sverige, der jord- och bergsbruks-handtering,
landets egentliga rikdomskälla, utan ock handel och näringar, de
der af de förra äro i så hög grad beroende, ännu icke hunnit
lill den höjd och utveckling, sorn de långt för detta bordt och kunnat
uppnå, är utan tvifvel saknad af stadga och säkerhet i vår
ekonomiska lagstiftning, men hufvudsakligen brist pä kapitaler och
rörelse-medel. Och då statens tillgångar ej svarat mot de behof,
som erfordrades, borde roan anse gynsamt, att denna brist kunnat
ersättas af den enskilda omtanken.
Början lill afhjelpande af detta behof gjordes väl med Götha
kanals, Götheborgs och Malmö diskonter; och ifrån den tidpunkten
kan man måhända antaga, att Sverige upphörde att vara ett
spanmåls-importerande rike. Men dessa diskonter, som voro illa
organiserade och förvaltade, föllo år 1817. Och villervallan ökades
derigenom, att man begick mot dem den orättvisa att icke
tillåta dem sjelfve få utreda sig. Också hafva följderne af denna
obetänksamma handling utöfvat ett skadligt inflytande å opinionen
samt uppväckt öfverdrifna farhågor, hvilka hos åtskillige individer
oafbru
-
D e 11 8 A p r i I. e. m.
97
oafbrulet fortlefvat antia till närvar, tider. De brådstörtande, i
sammanhang dermed oförsigtigt vis vidtagne, s. k. strypnings-åtgärderne
förorsakade derjemte många enskilda förluster, samt verkade
menligt på den allmänna rörelsen, hvarförutan den väckt en hög
grad af misstroende man och man emellan. Följden blef också
en temligen allmän förlägenhet och svårighet att på billiga villkor
erhålla penningar och således en viss stagnation uti affärerna.
11. St., inseende det trångmål, hvaruti industrien och näringarne
sålunda sig befunno, äfvensom otillräckligheten af de i banken
och riksg:s-kout. varande sedlar till uppfyllande af de mångfalldiga
behofven, beslöto, redan vid först derpå inträffande riksdag,
1823, att hos K. M. göra und. anmälan, det R. St:s uppmärksamhet
blifvit fästad derpå, hurusom den öfverklagade penninge-förlägenheten
i allmänna rörelsen skulle kunna minskas genom
upprättande af enskilda bolag, hvilka, oberoende af R. Sirs
penningeverk, skulle förena de kapilalägaudes och kapitalbehöfvandes
intressen och småningom göra den vidsträckta kreditrörelsen
umbärlig, som hittills mäst för allmän räkning bedrifvas; hvadan
R. St. ansågo diskonlrörelsen hellre böra öfverlemnas åt den enskilda
omtankan, än att vara föremål för statsförvaltningens omsorg.
K. M., som insåg, att R. Sirs und. framställning var byggd
på goda grunder, lemnade år 1824 nådigt bifall lill inrättande af
privatbanker, under det uttryckliga förbehåll, att dessa inrättningar
hvarken då eller framdeles skulle kunna påräkna något understöd
af allmänna medel, samt alt, under ingen förevändning,
staten skulle blifva, mera i deras, än i andra enskilda företag inblandad,
eller på något säll komma att bidraga till deras upprätthållande
eller utredning.
Med stöd af denna K. M:s nåd. tillåtelse uppstodo, lid efter
annan, privatbanker inom riket och med detsamma en större liflighet
uti handel, näringar och rörelse.
Det klander, man numera vill rigta mot Regeringen för privalbankernes
uppkomst, återfaller således på 11. St. ensamt, så
framt dessa inrättningar i verkligheten äro förtjente af något
klander.
Den första fråga, man bör göra sig, är, hvarföre inrättade
icke R. St. sjelfva filialbanker uti provinserne, i likhet med dem,
som finnas uti Götheborg och Malmö?
Troligen var orsaken härtill den, att R. St. dels saknade tillräckliga
medel i riksbanken, för att kunna fylla behofvet ^denna
del, dels ock insågo omöjligheten att på ytterst säkra grunder
kunna då organisera dylika banker; — eller måhända hyste Ständerna
den ganska riktiga öfvertygelsen, att sådane inrättningar,
förvaltade af enskilde bolag, skulle mera verksamt och ändamålsenligt
kunna bedrifvas, än om detta skedde för allmän räkning
och med allmänna medel, eller ock befarade R. St., att filialbanker,
uti större skala tilltagna, icke skulle medföra de fördelar, man
med dem borde åsyfta, utan snarare skulle kunna framkalla förluster,
för hvilka R. St. ej ville utsätta riksbanken, helst experi4
H. 7
98
De n 8 April e. m.
menlerne i denna del kunde, om försöket misslyckades, åstadkomma
en ytterligare realisation och orättvis behandlig mot riksbankens
fodringsägare, hvilka redan nog ofta fått vidkännas den ena
riksbankrutten efter den andra.
Om dessa beräkningar voro moliverne för R. Sl:s handlingssätt,
så bör svenska folket derföre vara deni särdeles förbundet,
— ty med den sjelfherrskande makt, R. St. ega öfver vårt penningeväsende,
behöfva de blott uttala ordet varde, och nationen
måste ovillkorligen lyda, samt ånyo underkasta sig godtycket äf
denna Ständernas makt, hvilken är långt större, än den, de lemnat
Konungen öfver vårt lif, vår ära och vår egendom.
Klokheten och rättskänslan bjödo derföre R. St. att öfverlemna
det såsom vågsam t ansedde företaget åt enskilde associationer.
Och R. St. samt hvarje sann fosterlandsvän böra med tillfradsstållelse
och erkänsla se, att enskilde medborgare bildat och
förenat sig till bolag, för att derigenom afhjelpa penningebristen
inom fäderneslandet.
Men låtom oss undersöka den säkerhet, privatbankerne lemna,
samt den nytta, de åstadkommit och vidare böra bereda det allmänna
och enskilda intresset, för att derefter bedöma, om de förtjena
att betungas med en högre bevillntsprocent till staten, än
någon annan lofgifven enskild inrättning inom Sverige.
Privatbankerne lemna otvifvelaktigt den största säkerhet,
som skäligen kan fordras, dels genom den solidariska ansvarigheten,
dels genom de insatta kontante medlen, och dels genom de
under allmän vård deponerade säkerhetshandlingarne, oberäknadt
de utslående fordringarne i diskontväg ra. m., hvartill ytterligare
kommer rättigheten för K. bef:de att, när som helst, taga kännedom
om privatbankens ställning, i hela sin vidd, samt kontrollera,
huruvida dess qvartalsuppgifter till K. M. öfverensstämma med sanna
förhållandet.
Hvad nyttan åter beträffar, så hafva privatbankerne, genom
att utlåna sina penningar till endast 5 procent, bidragit att nedtvinga
räntan i allmänna rörelsen till ofvannämnde belopp oell
derunder, hvarförutan de medverkat att qväfva eller åtminstone
förminska det penningeocker, sora vållat så mångå individers undergång
och varit upphofvel till otaliga bedrägerier, till hvilkas
förekommande lagarne, fastän stränga, likväl befunnits alltför vanmäktiga.
Privatbankerne lemna penningeförsträckningar lätt och hastigt,
samt med mindre kostnad och omväg, än förut varit vanligt, hvarigenom
jord- och bergsbruk, handel och näringar kunnat raskare
och med större framgång bedrifvas. Verkningarne häraf hafva
ock uppenbarat sig uti den början till den mera omfattande förkofran,
desamma redan utvecklat.
Privatbankerne gifva tillfälle att med dem öppna kredilivrörörelse;
fördelen deraf är, att kridilivtagaren kan, när som helst,
erhålla medel ur banken, allt som den deponerade säkerheten sä
-
Den 8 April e. m.
99
dant medgifver; och att redan dagen derpå, om låntagaren så för
godt finner, kunna göra inbetalning på sin skuld till banken, för
hvilken inbetalning erhålles lika stor ränta, som å det utbekomna
lånet är bestämd, eller 5 procent, hvadan kreditivlagaren ej behöfver
hos sig onödigtvis hafva inneliggande penningar ofruktbara.
Privalbankerne mottaga depositioner af penningar samt gifva
derföre 3 procents ränta, likasom de lemna tillfälle att hos dem
öppna upp- och afskrifningsräkning, hvarföre bankerne, för de insatta
medlen, erlägga ränta, t. o. m. lika stor med sistnämnde belopp,
utan att banken deraf drager någon egentlig fördel, men väl
deponenten å sitt i annor händelse varande döda kapital.
Privalbankerne hafva för egen räkning och säkerhet förskaffat
sig kreditiver, så inom riket som på större summor utom detsamma,
allt för alt vara i tillfälle kunna uppfylla sina förbindelser,
äfven i klingande mynt, om så skulle fordras.
Privalbankerne hafva hittills med utmärkt ordning och redlighet
blifvit förvaltade samt fullgjort sina förbindelser lill det allmänna
och till enskilda, hvarföre de ock tillvunnit sig ett rättmätigt
förtroende hos alla de personer, som gjort sig mödan att
om desamma taga en närmare kännedom. Och om en eller annan
person i låneväg förlupit sig bos privalbankerne, lärer sådant
likaså litet böra lillskrifvas dem, sorn om förlöpningen skett
bos sjelfva riksbanken, eller bos enskilda långifvare.
Om den olycka skulle träffa någon privatbank, att den måste
inställa sin verksamhet, så löpa dess skulder, kreditsedlarne,
med högsta lagliga räntan tills de blifva inlöste, hvaremot om sådan
olycka träffade riksbanken, så uteblifver räntan, och hvad af
kapitalet erhålles berodde på Ständernas gunst och nåd.
Af hvad jag i det föregtde anfört, kan man med skäl fråga,
om man kan fordra mer af privalbankerne, så i afseende lill säkerheten,
som ock till den nytta, de åstadkomma, samt om de
förtjena, enligt molionärernes yrkande, att beläggas med en bevillning
af 20 till 25 procent för sin behållna inkomst, å hvilken
inkomst Utsk:s majoritet bestämt bevillmn till 15 procent för all
den behållning, som öfverstiger 6 för hundradel? Svaret ligger i
öppen dag och kan ej utan den mest uppenbara orättvisa göra
sig gällande mot privalbankerne.
Må R. St. besluta, att alla privatbanker, som hädanefter uppkomma,
erlägga till staten en högre be v i 11 n., än den nuvar.; —
må de hos K. M. i und. anhålla, att inga nya privatbanker mer
få organiseras, äfvensom att de nuvar. privalbankerne, vid oktrojernas
slut, alldeles skola upphöra, — och jag skall gerna med
min röst härutinnan instämma, dock under det uttryckliga vilkor,
alt riksbanken fyller de indragnas ställe, samt lemnar allmänheten
samma fördelar och säkerhet, hvilka privalbankerne för det närvar.
erbjuda; men intilldess sådant skett, motsätter jag mig all
godtycklig brådstörtande eller lill privalbankernes qväfvande ledande
åtgärd, hvars skadliga följder icke på förhand ens kunna
beräknas.
7*
100
Den 8 April e. m.
Man anför, att den stora behållning, privatbankerne gifvit sina
aktieägare, bör ock högre beskattas, och grunden härtill är, att
man kan kontrollera deras inkomster, likasom statens löntagares.
Om samma kontrollerande rätt ägde rum för all annan enskild
lofgifven rörelse m. m., så skulle resultaterna utvisa förhållanden,
som säkerligen vore, i många fall, likstämmiga med privatbankernes;
men denna kontrollerande rätt är ej Sländerne för det närvar.
medgifven, och derföre inskränkes ock deras beskattningsrätt
i delta afseende. Jag nämner ej denna inskränkta rätt för Sländerne,
i afsigt alt derigenom vilja åstadkomma en högre beskattning
för andra lofgifna näringar, tverlom önskar jag, dem all möjlig
lycka och framgång, men jag har endast framdragit de olika
förhållandena, för alt tydligen visa den i ögonen fallande orättvisa,
man vill begå emot de närvar, privatbankerne, hvilka grundade
sin organisation på samma rättsförhållanden, som gälde för de år
1847 afgångne, och som de ostörde fält tillgodonjuta, nemi. på
R. Sl:s egen begäran till K. M. om inrättande af privatbanker,
på K. M:s derå gifne nåd. tillstånd, samt på utfärdade och ännu
gällande bevillms-förordn.; hvartill kommer för de nuvar. privatbankslagen
af år 184ö, sträng och allvarlig lill sin hufvudgrund,
samt inskränkt och återhållande vid tillämpningen.
R. St. böra äfven taga i betraktande, alt de gamla privatbankerne
fingo röra sig med kreditsedlar af äfven 2 r:drs valör,
hvaremot de nu uppkomne privatbankerne ej få utgifva sedlar, från
slutet af år 1850, på mindre summa än 6| r:dr, samt alL vinsten
af bankrörelsen hädanefter delas af flere privatbanker, men
synnerligen af de i sednare tider upprättade hypotheks-föreningar.
Vidare må anföras vigten af den solidariska ansvarigheten,
genom hvilken man kan förlora hela sin egendom, blott för ägandet
af en enda aktie uti bolaget, i händelse privatbanksrörelsen af
inträffande olyckshändelse måste upphöra äfvensom att de deponerade
säkerhetshandlingarne äro otillgänglige för ägaren under den
tid oktrojen fortgår, samt kunna således af honom ej disponeras
lill andra ändamål. Allt omständigheter af särdeles egen beskaffenhet,
som hos den rättänkande statsmannen bör tagas i betraktande,
innan han skrider till någon handling, som åsyftar inskränkning
i förut varande förmåner ät dessa inrättningar.
Billigheten och rättskänslan fordrade derför, alt de nuvar.
privatbankerne äfven ostörda få behålla sina förmåner och rättigheter,
så länge de icke förverka desamma, eller åtminstione till nästa
riksdag, för att: under tiden må, med säkerhet, kunna utrönas,
huruvida privalbankernes vinst, i verkligheten, blifver så stor, att
den bör beläggas med en bögre bevilln., än all annan lofgifven,
och måhända mera vinstgifvande rörelse inom riket.
Fordrar statens behof en högre bevilln., än den nuvar.,
må den öfverallt förhöjas, detta är både rättvist och billigt; all
annan åtgärd är ett våld, en mannamån mot förvärfvade rättigheter,
dem R. St., såsom varande den andra statsmakten, tvertom
böra i sin mån beskydda och vårda. Och R. St. böra taga sig
till vara att icke inträda pä en bana, der orättvisan nu skulle
1)en 8 April c m.
101
borja med ilo sednaste uppkomna privatbankerne, för att sedan
lättare öfvergå lill andra näringar och förelag, måhända äfven till
löntagare m. fl.
Det är icke en absolut omöjlighet, att privatbankerne, efter
erhållen kännedom om sannolikheten, att de skola åläggas en högre
bevilln. lill slaten, än alla andra lofgifne inrättningar, besluta sig
lill upphörande af all rörelse. Sådant är deras rätt enligt bolagsreglorna.
Och jag vill ej tänka mig den förlägenhet, hvaruti sä
väl mången enskild, som ock det allmänna, då ä nyo komme att
befinna sig, — säkert långt större och svårare, än den, sorn inträffade,
då Götha kanals, Götheborgs och Malmö diskonter indrogos.
R. St. böra derföre noga begrunda det möjliga, innan de skrida
till handling, ej förbiseende, att, ehuru de äro allsmäktige uti
beskaltningsfrågor och penninge-väsendet, så hafva de likväl dyra
pligter all uppfylla mot svenska folket och landets allmänvigliga
intressen. Anmärkn:svärdt är, att, om någon enskild inrättning
sköter sig väl och går framåt i värt kära fädernesland, skall den
framkalla flender. Förhållandet borde dock vara tvertom, eller att
henderne först uppslodo, då det visar sig, alt företaget går illa,
så att det allmänna och enskilda derigenom tillskyndas lidande eller
skada. Och man vore i sanning frestad tro, att orsaken till denna
motvilja, som här och der röjer sig mot privat-bankerne, till
någon del torde vara att återfinna i den s. k. gamla svenska afundsjukan,
hvilken härvid så mycket mindre borde komma i fråga,
som det stått en hvar öppet att såsom delägare inträda i dessa
bolag.
Om jag såsom kapitalist yttrade mig, så skulle jag säkerligen
finna stor enskild fördel i privat-bankernes upphörande, ja—ojemförligt
större, än den problematiska vinst, som jag kan erhålla af
några bank-aktier. Det torde fördenskull lätt inses, att det varit
i strid med milt enskildta intresse, som jag yttrat mig till försvar
för privat-bankerne, och i samma riktning skall jag alltid handla,
då det förekommer frågor af den beskaffenhet, att de angå landets
gemensamma och allmänna fördel.
Jag reserverar mig alltså emot Ulsk:s betänk., som tillstyrker
en högre bevilln. för privat-bankerne, samt anser dessas beskattning
böra förblifva sådan den uti nu gällande bevillnts-förordn.
finnes bestämd.”
Efter uppläsningen af dessa reservationer yttrade:
Hr Bogeman: På sätt R. o. Ad. af nu upplästa reservationer
förnummit, hafva begge förenämnde reservanter både tydligt,
klart och fullständigt ådagalagt orättvisan och obilligheten af
Gtsk:s förslag till förhöjning i be v i 11 n: n på privatbankernas rörelse.
Jag anser mig derföre kunna inskränka mitt yttrande till åberopande
af förenämnde 2:ne reservationer, under yrkande, att R. o.
Ad. täcktes, nian ensidiga bevekelsegrunder, afslä och förkasta ifråga
var. mom. af Bevillu:s-Ulsk:s förslag. Om detta förslag antogs
af R. St., så skulle del i min tanka, i mer än många afseenden,
i 02
Den 8 April c. m.
blifva skadligt för industrien och allmänna rörelsen i landel och
förqväfva associationsandan, som man hittills sökt att både understödja
och uppmuntra. Jag yrkar afslag å Bevilln:s-Utsk:s ifråga*
var. tillstyrkande.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Jag har inom Utsk. tillhört
den minoritet, som varit emot antagande af en högre hevilla, ä
privatbanker, emedan jag anser den både obillig och orättvis. Det
hat, som uppstått emot privatbankerna, tror jag hafva sin grund,
dels uti kapitalisternas afundssjuka, dels ifrån det parti, som anser
alt en stor penningetillgäng föranleder onödig skuldsättning.
Privatbankerna hafva genom räntans nedsättning och ökad tillgång
på rörelsekapital för industriidkare och för landtmät) beredt stora
fördelar. Man invänder att privatbankerna framkallat många olägenheter.
Det må vara, men de hafva äfven framkallat många
goda verkningar, såsom t. ex. en större tillgång på landtmannaprodukter,
ty jag tror alt detta till stor del bör tillskrifvas den
lättade tillgången till förlag för landtegendomars upparbetande, som
genom privatbankerna blifvit beredd. Nu hafva privatbanker bildat
sig i beräkning på den oktroj, som K.. M. gifvit dem, utan att befara
alt R. St. skulle komma emellan och ålägga dem denna afgift.
Jag fruktar icke att privatbankerna skola gå under, ty nog
kunna de bära denna förhöjda bevilln., men orättvist hr det dock,
att ålägga densamma. Det är en ganska farlig princip att, så fort
en rörelse börjat repa sig, genast genom en hög skatt söka ali förtrycka
den och för att icke inkomma på den orättvisa bana, sora
Bevilln.Utsk. föreslagit, att för högt beskatta privatbankerna, så
yrkar jag afslag å Utsk:s betänk.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Sedan min reservation uti ifrågavar.
ämne blifvit på en föreg:de talares begäran uppläst, har jag
föga eller intet att tillägga, emedan jag tror mig hafva genom
denna reservation ådagalagt privatbankernas historia inom Sverige,
frän deras uppkomst till närvar, tider, med synnerligt fästadt afseende
å den säkerhet och nytta dessa banker lemna det allmänna, samt
den noggrannhet, ordning och redbarhet, hvarmed dessa vidtomfattande
inrättningar uppfyllt och fullgjort sina förbindelser, de
der utgjort hnfvudgrunderne för deras tillvaro, och således bordt
förskaffa desamma välvilja och ett rättmätigt förtroende. Men som,
efter denna reservations afgifvande lill Bevilln.Utsk,, högst sällsamma
händelser inträffat inom vår verldsdel, hvilka påkalla den
yttersta uppmärksamhet och försiktighet äfven vid behandlingen
af penninge-affärer i de allmänna förhållandena, och hvilka
otvifvelaktig! skola i sin mån inverka på privalbanksrörelsen, samt
ansenligen förminska deras inkomster, tror jag att om någon anledn.
förefunnits ålägga dessa inrättningar en högre bevilln. än all
annan lofgifven rörelse inom vårt land, tiden och händelserna förbjuda
denna åtgärd för det närvar., ty man kan i annan händelse
befara att de upphöra med hela sin rörelse, i en tidpunkt då man
som bäst är i behof af densamma; hvarföre jag, såsom ett ytterligare
skäl till hvad jag uti min reservation anfördt, afstyrker bi-<
De d 8 Å pr i 1 e. m.
103
fall (ill Ulsk:s betänk, i denna punkt, med anhållan att min reservation
måtte uti R. o. Ad-.s prot. blifva införd.
Hr Rosenblad: Den'grundsats, sorn Frih. Palmstjerna började
att uttrycka, är obestridligt riktig, nemi. att en bevilln. bör
åläggas lika på hvar och en, som befinner sig i samma förhållande,
och att om således Utsk. velat ålägga privatbankerna en bevilln.
af 15 procent för den del af deras årliga vinst som öfverstege
6 procent, så hade Utsk. bordt ålägga alla andra bolag, under
samma förhållanden, en lika afgift. Då hade man åtminstone
handlat utan mannamån, men nu är förhållandet motsatt. Såsom
ett exempel, att bolag kunna finnas, som t. o. m. gifvit större
vinst än privatbankerne, anhåller jag alt få citera ett, som väl
nyss upphört, men i hvars ställe ett annat trädt, Det gamla sjöförsäkringsbolaget
gaf de första åren ända till 50 procent i ren
vinst, så att inom 2 eller högst 3 är hela kapitalet var återvunnet
och de betydliga summor, som bolaget inkasserade i vinst under
den följande tiden af dess oktroj, var en ren behållning. När
nu nya sådana bolag uppstått med lika ulsigter, om konjunkturen
blir gynnande, så vore det väl rättvist att dessa beskattades lika
högt med privatbankerne. Om man då hade stadgat, hvad nu är
föreslaget, såsom en allmän grundsats, så hade från synpunkten af
rättvisa ingen anmärkn. kunnat ske, men då nu denna grundsats
endast tillämpats mot de enskilda bankerna, så befarar jag, att,
visserligen upphofsmännen ovetande, den, sedan gamla lider så beryktade
och allmänt kända, svenska afuuden gjort sig gällande.
En sats, som är framställd ang:de af Hr Kock åberopade förhållanden,
kan jag icke underlåta all något vidröra. Det har nemi.
åberopats att Götheborgs och Malmö diskonter, genom 1815 års
bevillms förordn. varit ålagde att betala ända till 15, procents bevilln.
Förhållandet var det ganska olika, alt i Malmö och Göteborgs
diskonter, äfvensom i den samtida och lika beskattning underkastade
riksdiskonten, hade aktieägarne insatt ett ringa kapital
och genom särskild rättighet fingo de upplaga lån i banken å 3
procent som för riksdiskonten utsträcktes till mångdubbla beloppet
af aktiekapitalet, hvilket användes i lånerörelsen, och för hvilket
aktieägarne hade ingen slags risk utöfver del mot lånerörelsen ringa
aktiekapitalet, men hvaraf de drogo fördelen. Här äger det
motsatta förhållande rum, att om vi också lemna åsido den s. k.
solidariska ansvarigheten, hvars vigt jag lemnar derhän, så hafva
aktieägarne i allmänhet lemnat full säkerhet för ett vida större belopp,
än hvad som kontant tillskjutits och hvarefter inkomst-procenten
räknas. Man räknar nemi. vinslbeloppet och procenten
endast efter de skyldiga kontanta insättningarne, vanligen 30 procent
af aktiekapitalet; men man räknar icke att derjemte, för 70
procent, mäst lemnäs full valuta antingen i kontant, hvarför man
då måste nöja sig med den ränta af 4 eller 5 procent, som vid
utlåning mot fast pant kan fås, eller merendels mot goda inteckningar
i egen eller andras egendom, hvilka då under hela oktrojliden
blifva orörliga. Detta är eli helt annat förhållände än det
104
D e n 8 A p r i 1 e m.
af Hr Kock omförmälla, innebärande en s(or gravation för aktieägarne,
hvilken borde hafva kommit under beräkning. Jag bekänner
att jag är mycket villrådig, hvilken grund för bevilln., man
bör bestämma för privatbankerna. Haele Ulsk. i den lilla fråga,
som jag väckt rör:de nedsatt bevilln. för vissa kanalbolag m. fl.,
som njuta en högst ringa inkomst, följt den billiga grundsats, som
jag föreslög, och lemnat en lindring i deras bevilln. genom densammas
bestämmande i proportion af utdelningen, så hade en grund
varit gifven, hvilken äfven nu kunnat tillämpas på de bolag som
njuta en ovanlig afkastning men nu finnes icke, utan mannamån,
någon annan utväg, än alt för ifrågavar. bolag följa samma grundsats
som för alla andra väl eller illa lottade och bestämma bevillnm
till 5 procent af utdelningen.
Men ett särskildt förhållande af mycken vigt talar äfven emot
den föreslagna höga bevillnm å privatbankerne. Den kunde föranleda
begagnandet af deras rätt att, titan afvaktan af oktrojlidens
slut, inställa sin rörelse och att upphöra. Om andra bolag skulle
besluta en dylik inställelse, blefve i allmänhet följden för det stora
hela föga känbar, men bär blefve förhållandet olika. På sätt Hr
Aminoff anfört, är det icke osannolikt, att tinder de farliga kreditförhållanden
som hota att komma, (lere af dem finna sig föranlåtna
att upphöra och efter underrättelser, sorn kommit mig tillhanda
ifrån en ganska god kälta, skulle verkligen ganska många
delägare i vissa af dessa banker satt ifråga deras upphörande för
den händelse att R. St. godkänna den föreslagna bevillnm å deras
utdelningar. Den kris, som nu botar våra handelsförhållanden och
vår penningerörelse, är i afseende tilt sitt ursprung af vida betänkligare
art än de, som förut öfvergått oss och likväl då kändes
ganska tryckande. Under sådane förhållanden kunde följden af deri
föreslagna, lill sin grund obilliga, beskattning på privatbankerne,
blifva vida svårare än de likartade obiltigheter i bevilln:sväg som
ägt rum emot embetsmännen oell aktieägarne i några kanalbolag.
De sistnämda hafva endast vållat individers lidande, merendels
sådanes, som varit vana att tåligt bära dylika. Här deremot skulle
det kunna hafva en högst menlig inverkan pä hela rikets penninge-
och kreditförhållanden. Om R. Sirs banks så väl sedelstock
som lånerörelse skulle genom de hotande dåliga handelskonjunkturerne
och stränga §§ i bankoreglementet indragas, och
samtidigt härmed en och annan privatbank helt och hållet inställa
sin utlåning, hvilka skulle icke då följderna blifva för landet och
huru dyrt finge man då ej betala de få tusen r:dr ökad bevilln.,
nu ifrågavar. förslag afser. Jag yrkar afslag i hvad Ulsk. tillstyrkt
orli prqpos, på förbljfvande v|d hvad hittills varit stadgadt.
Frih. Cederström, Jakob: Den siste värde talaren har instämt
med Frih. Palmstjerna deruti, ali den af Utsk. föreslagna
beskattning vore liklig och rättvis, endast alla bolag som äro i
samma kategori åläggas att af sin vinst betala en lika hög bevilln.
Utan att vidare yttra mig i detta mål, får jag med anledn. af 56
§. Riksd.Ordn. väcka den motion, alt afven alla andra bolag må
Den 8 April e. ra.
105
blifva beskattade på det säll, som Bevilln.Utsk. nu föreslagit för
privatbankerna och derjemte anhålla om bifall Utsk:s förslag.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, alt den motion Frill. Cederström
nu väckt, skulle blifva för R. o. Ad. föredragen, sedan
den blifvit skriftligen aflemnad eller till prot. uppfattad.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Åtskilliga talare, hvilka
i denna fråga uppträdl, dels reservanter inom Utsk., dels andra,
hafva framställt de särskilda anledn:r, hvilka kunna motverka
bifall lill hvad Utsk. föreslagit. Jag åter, som bar en
med desse Hrrs skiljaktig mening, anhåller alt med några ord fä
motivera min åsigt, som instämmer med Utsk:s tillstyrkande. Reservantera
hafva i allmänhet yttrat den tanken, att det skulle vara
ett privatbanks-hat, som gifvit auledn. lill förevar, förslag.
Frih. Palmstjerna har likaledes förklarat, alt lian i den af Utsk.
förordade åtgärden icke kan se annat, än ett uttryck af misshag
öfver privatbankernas rörelse och existens. Nu vill jag visserligen
erkänna att privatbankerna varit nödvändiga och att de gjort
gagn, men detta erkännande synes mig alldeles icke hindra alt
slaten må af deras, såväl som af all annan lönande rörelse, bekomma
sin andel. Beskattar icke staten jordbruket ganska drygt,
jemväl handeln och öfrige näringar, utan att sådant tydes såsom
handladt af ovilja? Och hurudan hlifver väl den skada, som privatbankerne
skulle tillskyndas? Om deras rörelse icke skulle inbringa
en större vinst än den vanliga af G procent, så blir afgiflen icke
större än 5 procent deraf. Det är således icke för något annat
fall, än derest rörelsen blir mera lönande än så, ergo hvad man
kallar indrägtig, som den här föreslagna tillökningen skulle komma
i fråga. Jag ser således alldeles icke uti förslaget något förtryckande
eller farligt för privatbankerne. Jag erinrar mig ganska
väl att vid förra riksdagen, då det var fråga om att privatbankerna
endast skulle till minimivalör få utgifva sedlar på G r:dr
32 sk. b:co, i st. f. alt de förut hade fått utgifva sedlar på 2
r:dr och 3 r:dr b:co, så sades det, att om sådant beslutas, så blir
det aldrig möjligt för privatbankerne all fortfara; de kunna dä
icke vidare existera. Man gick likväl in på förslaget, och hvari
hände? Förnyade oktrojer begärdes della oaktadt och erhöllos. Det
syntes sålunda, alt den förespeglade vådan icke i verkligheten
var så stor, som man hade på förhand förespeglingsvis framställt
den. Jag anser förhållandet vara enahanda i förevar, fråga.
Hr Aminoff har erinrat derom, att under de förhållanden,
som synas hola med en handelskris, bör man icke pålägga dessa
inrättningar någon större tunga, än de förut bära. Jag vill också
åberopa dessa förhållanden, som synas innebära något hotande
för det allmänna, och som redan i sin mån äro för banden.
Jag anser dem kräfva för statsverket stora inkomster, enär detsamma
lärer komma att vidkännas stora utgifter, hvilket redan
låtit sig förspörja, vida öfver hvad man för en lid sedan kunnat
förutse. Jag tror det således vara nödvändigt, att man tillskyndar
slaten all den fördel och vinst, som den kan få oell jag tror
106
Den 8 April e. in.
icke alt med den kännedom, man äger af de goda affärer, sorn
i fråga var. bolag drifva, det är på något sätt klandervärdt att man
begår det tillskott till statsbehofvens fyllande, som här är i fråga.
Jag tillsiyrker alltså vördsamt bifall till hvad Ulsk. har föreslagit.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Det är ingalunda
min mening att bestrida det alla näringar böra i mån af sina.
inkomster skatta till staten; men lika obestridligt torde det vara,
alt då en ny och mindre känd industrigren uppstår, det icke
kan ligga i statens välförstådda intresse, att i sin början förqväfva
densamma, utan fastmer ali genom lämpligt skydd och understöd
låta den komma lill fullständig utveckling. En sådan
uppmuntran för gryende försök i industriel väg är icke något
ovanligt i Sverige; det är snarare en grundsats, som i alla tider
varit hos oss tillämpad och hvarpå otaliga exempel kunna anföras.
Jag nämner här endast de frihetsår, som nyanlagda bruk
äro medgifne, äfvensom den skattefrihet som jordbrukaren på nyupptagne
hemman i de norra otterne förunnats. Under sådane
förhållanden må det väl ej synas obilligt, 0111 privatbankerna få
åtnjuta några fördelar eller åtminstone icke underkastas en vida.
mer betungande beskattning än alla andra industriföretag. Man
kan visserligen häremot invända, dels att privatbankerna icke kunna
räknas bland samhällsnyttiga inrättningar, dels ock att institutioner,
som bestått i 10 år icke längre må kallas nya eller af
denna grund förtjena skonsamhet. Hvad det förra beträffar, tror
jag likväl den tid vara förbi, då raan ansåg ett enda stort penningeverk
vara det mest lämpliga i vårt land ock att penningerörelsen
borde centraliseras på några få punkter af riket samt
öfverlemnas åt en enda auktoritets godtfinnande. Jag tror att
sundare åsigter nu äro rådande, att man äfven i financiella yrken
vill lemna så stor frihet, som allmänhetens säkerhet kan medgifva,
åt den enskilda spekulationen och den i alla andra grenar
af affårslifvet så nyttiga konkurrensen. Under inflytande af denna
åsigt, hafva privatbankerne vunnit burskap här i landet och
efter mitt förmenande har den korta erfarenhet, vi hittills haft,
icke gifvit oss något skäl att ändra öfvertygelse. Dertill kommer
att associationsandan, denna mäktiga häfstång för ett folks utveckling,
som i vårt land har stora hinder att besegra, fått genom
privatbankernes uppblomstrande en liflig väckelse, hvars
tillintetgörelse genom förtryckande åtgärder icke skulle vara välbetänkt.
Hvad åter angår den långa tid, som privatbankerne redan
bestått, får jag dervid erinra, att sedan man fråntagit dem rättigheten
att utgifva sedlar på mindre valörer och i andra fall skärpt
kontrollerne, har en ny tid inträdt för dem, så att den erfarenhet,
som förut blifvit gjord, icke längre kan tjena till efterrättelse.
Det är på dessa grunder, jag anser det öfverensstämma med
rättvisan, sednare stalsekonomiska grundsatser och hittills öflig
Den 8 April e. m.
107
praxis i Sverige, att icke höja bevillnm under den oktrojtid, som
nu är privatbankerne meddelad. Om under denna lids förlopp
erfarenheten ådagalägger, att, äfven med de restriktioner, sorn
blifvit gjorda, deltagarnes vinst må hafva uppgått till allt för högt
belopp, hör törhända en ökad bevilln. åläggas, men för närvar,
och med ytterligare stöd af det, som flere talare förut anfört,
måste jag instämma i hvad Hr Aminoff föreslagit och yrkar jag
propos. derå.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade
Hr Gr. o. Land tm., att enär denna punkt innehölle dels af
styrkande
af bifall lill Hr doktor Sandbergs och riksdagsmannen
Sven Heurlins motioner, dels ett af Utsk. afgifvet förslag, rör:de
den bevillning, som af privatbankerne bör erläggas, särskilde
propos:r i afseende på dessa delar, enligt derom gjord begäran,
skulle komma alt framställas; och hemställde Hr Landtm, fördenskull
först, om R. o. Ad. bifölle hvad Utsk. rör:de Hr doktor
Sandbergs och Sven Heurlins ifrågavar. motioner yttrat.
Ropades ja.
Efter sedermera gjord framställning, hurusom, i afseende på
Uisk:s förslag till stadgande om bevillningens utgörande af privatbankerne,
2me ledamöter yrkat bifall och samtlige öfrige talare
yrkat dels afslag och dels att den nuvar. bevillningen måtte
oförändrad bibehållas, samt Frih. Palmstjerna väl dervid särskildt
yrkat, att Utsk:s förslag om 5 procents erläggande för den vinst,
sorn ej öfverstiger 6 procent, måtte bifallas, men att för den öfverskjutande
vinsten måtte erläggas samma bevillning, sora gäller
för andra aktiebolag, men detta yrkande syntes instämma med
öfrige talares mening, så alt emellan dera, som icke velat bifalla
Utsk:s förslag, någon skiljaktighet icke ägde rom, hemställde Hr
Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bifölle hvad Utsk. i afseende pä
bevillnm af privatbanker tillstyrkt.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja,
hvarefter Hr Landtm, förklarade, det han trott sig tinna att nej
öfverröslat ja.
Härvid hördes flere ledamöter ropa på votering, hvadan, oaktadt
sedermera Frih. Falkenberg, Carl Axel, tillkännagaf,
att han väl begärt votering, men ville derifrån afstå, votering
företogs öfver följande nu till justering upplästa och godkända
voterings-propos.:
Den som bifaller Bevilln.Utsk:s, i dess utlåt. N:o 9 gjorda
tillstyrkande i fråga om bevilln. af enskilda banker, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utsk:s ofvanberörde tillstyrkande,
samt anser bevillning af enskilda banker böra utgöras på sätt nu
finnes stadgadt.
los
Den S April e. ni.
Vid voteringens slut, och sedan jemväl den först aflagda
förseglade volerings-sedeln blifvit öppnad, befunnos rösterne hafva
utfallit som följer:
Ja — 32.
Nej — 33.
21:o Ang:de utsträckning till syskons afkomlingar af ilen
befrielse från bevilln. enligt 3(1 §, som varit syskons barn
medgifven.
Ulsk:s tillstyrkande i denna punkt blef af R. o. Ad. bifallet,
hvarjemte det i 36 § föreslagna utbyte af ordet ”barn” emot ordet
”afkomligar” godkändes.
22:o Ang:de H. Ex. Ilr Gr. Löwenhjelms motion om upphörande
af bevilln. för kar akter s-fullmakter.
Den ifrågavar. punkt Winde del af Hr Fabian vid Utsk:s betänk.
fogade reservation upplästes på begäran af
Frih. Cederström, Claes Rudolf, som derefter yttrade:
Redan Montesquieu har anmärkt, att i monarkier äran är
den princip, som man i staten ingalunda och minst af alla bör
förbise. Denna anmärkn. synes äga mycken giltighet ännu i våra
dagar, ehuru mycket som för öfrigt förändrat sig. Sålunda
bör nämnde princip icke heller hos oss lemnäs ur sigte. Då
Konungen äger rättighet att utdela karaklers-fullmakter, så synes
det vara, på sätt Hr Fåhraus i den upplästa reservationen ådagalägger,
ganska olämpligt att R. St. söka lägga ett hinder i vägen
emot sådan rättighets användande. Det låter ganska väl
tänka sig, att Konungen skulle vilja för trogna tjenster till högre
värdighet befordra någon, men hvartill ej genom tjenstens ledigblifvande
tillfälle lemnats, och då, för att utmärka Sin önskan
att, om sådant varit Honom öppet, derest nemi. innehafvare af dylik
plats på den tiden afgålt o. s. v., då hafva befordrat förslbemälde
man, nu i dess ställe tilldelar honom titeln. Om denne
man är rik, så kan han emottaga detta nådebevis utan svårighet
för utgörande af bevillningen derföre; men är han fattig, sä afskräckes
han derifrån. På dessa skäl, anser jag stadgandet olämpligt,
och hemställer således att Utsk:s tillstyrkande må afslås.
Hr Tham, Seb. Math.: Afven jag är af den tanke, som
Frih. Cederström, att denna grund för bevilln:s utgörande är i
högsta grad olämplig. Jemte det jag förenar mig med hvad
Frih. Cederström yttrat, äfvensom instämmer uti den upplästa reservationen,
torde jag få tillägga att R. o. Ad., om jag ej missminner
mig, vid de 2:ne nästföreg:de riksdagarna fattat det beslut,
att bevillmn af karakters-fullmakter icke vidare borde fortfara.
Det har sedermera blifvit votering derom i förstärkt SlatsUtsk.
och denna mening har dervid blifvit undertryckt, det är
sannt; men jag hemställer om icke R. o. Ad. vid denna riksdag
skulle vilja fatta ett lika beslut som vid den förra riksdagen då,
om jag ej misstager mig, i anledn. af en motion, ett annat Ulsk.
/
Den 8 Apri 1 e. m.
109
inkom med tillstyrkan att R. St. skulle hos K. M. begära ett
sparsammare begagnande af karakters-fullmakters utdelande.
Jag yrkar att förevar. § måtte afslås och all bevilln. på karakters-fullmakter
upphöra.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad., med
afslag å Utsk:s yttrande i denna punkt, ansåge bevillms-afgift för
karakters-fullmakter höra upphöra, ropades starka ja, blandade med
nej; hvarefter Hr Landtm, tillkännagaf, det han funnit denna
propos. besvarad med öfvervägande ja.
23:o sl»g:de af Hr Hammarberg föreslagen ändring af
föreskriften om tiden för mantals- och skattskrifningarne.
R. o. Ad. biföll Utsles i denna punkt afgifna yttrande.
24:o Ang:de riksdagsmännen Lars JVcnanders oell Per
Bengtssons förslag att K. M:s b ef: de eller nugot dess ombud
icke bär vid mantals- och skattskrifningarne närvara.
Frih. Raab: Jag förordar visserligen icke de motioner, som
blifvit väckta, till den påföljd som motionärerne åsyftat; men jag
har tagit mig friheten alt, på sätt min betänk, vidfogade reservation
utvisar, föreslå inom Revilln.Utsk. att vid mantalsskrifning
en comité måtte bildas, som afgjorde der förekommande mål.
Det förhåller sig nemi. för det närvar, så, ali bevilln:s-förordn:n
ej utsätter hvem som har beslutande rätt vid mantalsskrifningar.
I Bevilln.Utsk. (der vi voro 48 ledamöter) tog jag mig friheten
fråga samtliga dervar. hvem som skulle äga denna beslutande
rätt? Den ena svarade landshm, den andre trodde att det
berodde på häradsskrifvaren, en 3:dje åter på samtliga närvar.,
och slutligen en 4:de på ingen alls. Oaktadt vi hade 4 landslur
i Utsk., så fanns det dock ingen som kunde riktigt utreda det
ärendet. Jag hemställer då lill R. o. Ad., huruvida icke en sådan
underlåtenhet i författningen, att man är i ovisshet om på
hvem det beror att besluta om en person skall skattskrifvas, om
han skall föras i befrielsekolumnen eller ej, är en brist som bör
afhjelpas. Det har visserligen för närvar, icke åstadkommit mycket
ondt, eller mig veterligen någon svårighet, ty jag har icke
hört talas om alt icke den som sitter i !andsh:s ställe och häradsskrifvaren
kommit öfverens om saken; men det skulle kunna
hända, alt svårigheter kunde uppkomma. Det är derföre jag tagit
mig friheten föreslå, hvad också af åtskillige ledamöter inom
Bevilln.Utsk. t. o. m. af en landsh. blifvit förordadt, alt ”en comité'
måtte bildas, bestående af skaltskrifvaren, presten, stadsfiskalen
i städerna eller kronolänsmannen på landet, ett ombud valdt
af socknen och en af K:s bef:de utsedd ordf., hvilken sednare, i
händelse af lika meningar vid någon ledamots frånvaro, med sin
röst skulle afgöra frågan”. Man har på det sättet bevarat den
rättighet K:s bef:de ägt att utse sitt ombud, och jemväl i förordmn
bestämt huruledes der förekommande frågor skola afgöras.
Jag hemställer till R. o. Ad., huruvida ej delta förslag för
-
Ilo
Den 8 April e. m.
tjenar afseende, och skulle helst önska alt man aftloge det, utan
att behöfva för ändamålet ålerremitlera ärendet. '
Hr Tham: I anledn. af hvad Frih. Raab nu yttrat, så torde
det tillåtas mig få nämna, alt vid mantals- och skattskrifnings-frågor
förekomma 2:ne särskilda frågor, som man har att
afgöra. Den ena om debitering af statsmedel, och den 2:dra om
debitering af bevilln:s-medel. Den comité, som Frih. Raab förordat,
skulle således, då frågan endast galt igenom Bevilln.Utsk.,
endast komma att röra bevilln:s-medlen, emedan i allt hvad som
beträffar statsmedlen, debiteringen och redovisningen deraf grundar
sig på en författning, utfärdad af K. M. i annan ordning än
som bevillms-stadgan och kontrollerna dervid bestämma. Vidare
har Hr Frilen omnämnt, alt Frilun ej kunde finna hvem som hade
afgörande rösten, i fall några olika meningar skulle uppslå.
Jag för min del vet ej huru några skiljaktiga meningar vid mantalsskrifningar
kunna uppslå, emedan häradsskrifvare!! är den,
som är skyldig att ansvara för att de riktigt verkställas. I fall
sådana skulle uppstå, så är det väl han som bestämmer hvilka
mantalsskrifningar som skola ske. Klagomålet deröfver står alltid
öppet hos K:s bef:de. Vidare kan jag för min del ej finna
annat än alt bildandet af en comité', sådan som Frih. Raab föreslagit,
skulle vara ett upphäfvande af K. M:s nåd. förordn. af
1812 (om jag minnes rätt) rörtde mantals- och skattskrifning i
riket, och jag tror icke att i den form, frågan nu inkommit, della
förslag kan låta sig verkställas. Jag yrkar derföre bifall till
Utsk:s betänk.
Frih. Palmstjerna: 1812 års författning är mig icke til!
hands, således kan jag ej citera dess ordalydelse; men jag skulle
tro, alt del deraf kan slutas, alt det är K:s bef:de eller hans
ombud, som åger att afgöra vid ifrågavar. mantals- och skaltskrifningar.
Om så icke vore, så skulle ju K:s hef:des ombud
vara öfverflödigt; ty om häradsskrifvaren hade beslutande rätt, så
vore det ju en löjlighet att K:s bef:des ombud skulle finnas der,
enär det naturligtvis är i K:s befules ställe; och att tänka sig häradsskrifvaren
befalla der K:s bef:de är på stället, det låter sig ej
göra. Således anser jag den frågan afgjord på det sättet,, och harvid
alla tillfällen så tillämpat den; men någon förändring skulle
visserligen kunna äga rum för framliden, och K:s bef:des ombud
anses öfverflödigt, samt de personer, som vid mantals- och skattskrifning
äro tillstädes, kunna välja en person lill ordf.; men dervid
möter likväl den omständigheten, att det är oftast i sockenboernas
intresse, att från mantalslängden utesluta personer som
finnas inom socknen, på det att desse ej framdeles skola falla
socknen till last, så att de icke blifva uppgifne vid skaltskrifningen.
Det år derföre K-s bef:de der väljer såsom ombud en person,
till hvilken K:s bef:de har förtroende och som känner socknen
och orten samt tillämpar författningen så, alt hvarje person
som finnes i socknen blir der riktigt skattskrifven. Desse äro
vanligen personer med så mycket anseende inom orten, alt de
Den 8 April e. m.
Ut
kunna framkalla upplysningar der de fördöljas. Likväl, alt sammansätta
en comité' pä det sätt som Frill. Raab föreslagit, kan
jag ej tillstyrka; ty der skulle kronolänsmannen och K:s bef:des
ombud votera tillsammans och sålunda sättas i paritet med hvarandra,
hvilket i min lanke är en alldeles förvänd ordning. Länsmannen
är der endast för att lemna upplysningar, häradsskrifvaren
för alt anteckna och att säga hvad författningarne i hvarje
fall bjuda, och om K:s behdes ombud skulle besluta något som
någondera af dem anser vara mot författningarna stridande, så
kunna de äga reservationsrätt. Sä anser jag saken böra vara. Måhända
kan något förtydligande af 1812 års författning erfordras,
och jag förmodar att det måste erfordras, eftersom så olika meningar
uppstått 0111 denna författning, och synnerligen sorn Frih.
Raab sagt att åtskillige ledamöter af Bevilln.Ulsk. förklarat sig anse,
att ingen hade afgörande rätt. Under sådana förhållanden
loide en förklaring, utöfver hvad som förr varit, finnas nödvändig;
men del beror pä K. M. att gifva en så beskaffad föreskrift.
Bevilln.Ulsk. skulle jag tro ej hafva dermed någon befattning,
ehuruväl Bevilln.Ulsk. skulle kunna framställa en önskan i detta
fall. Jag anser det dock linder närvar, omständigheter ej vara
mycket värdt, att dermed uppehålla R. St., utan tillstyrker bifall
lill Utsk:s utlåt, i denna punkt.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, på det diskussionen
i denna fråga ej måtte för mycket förlängas, finge fästa uppmärksamheten
derpå, att den af Frih. Raab nu väckta fråga om comitéer
vid mantals- och skaltskrifningarne vore ett nytt ämne,
hvarom, efter hvad Utsk:s betänk, utvisade, icke i något af
RiksShn motion blifvit väckt, och att således denna fråga syntes
innefatta en ny motion, samt i sådant fall motionen, sedan den
blifvit skriftligen aflemnad eller till prot. uppfattad, skulle blifva
af Hr Landtm, särskildt föredragen.
Frih. Raab: Jag skulle föreställa mig att på grund af Lars
Wenanders och Per Bengtssons motioner (hvilka hafva yrkat
att, i st. f. det landsh. nu skickat ombud, det skulle bero på
socknen att välja en comité med en ledamot af hvarje stånd) Utsk.
hade haft tillfälle att göra en förändring i den anda, som jag
ifrågasatt. Jag är icke envis om att fä denna mening fram;
jag önskar blott, att saken måtte utredas, så att i författningen
kommer att bestämdt uttalas, hvem som äger beslutande rätt. Att
af sådant göres behof, det torde R. o. Ad. finna blott af de båda
föreg:de talarne, hvaraf den ene, tjensteman i kammarrätten, och
den andre, landsh., hafva yttrat sig i olika meningar. Då nu en
landsh. tilt har anmält sig, och jag förmodar att han har ännu
en annan åsigt, och det således visar sig att tydlig föreskrift för
närvar, saknas om hvem, som äger beslutande rätt vid mantalsskrifningen;
så får jag fästa Hrrmes uppmärksamhet derpå, att
det verkligen behöfs en bestämmelse i denna sak, ty flere beslut
måste på stället fattas, det är nemi. ej blott fråga om hvilka
som skola antecknas och alt få rätt på folket till anteckningen,
112
Den 8 April e. ni.
utan ali der äfven gäller frågan om att befria personer. Och
om vi se frågan praktiskt, och litet hvar af oss torde vi väl hafva
försökt alt vara på mantalsskrifningar, så veta vi, att der
komma frågor före örn personer, sorn äro bräckliga eller, oaktadt
de hafva åren inne, ännu äro så små och svaga, att de ej kunna
försörja sig, långt mindre skatta, eller sådana, som af andra omständigheter
ej kunna bära mantal, hvilket allt måste på stället
afgöras.
Ur alla dessa synpunkter, är det alldeles nödvändigt, att någon
bestämmelse i författningen inflyter härom; ty väl har det
gått för sig hittills derföre, alt man kommit öfverens om saken;
men om framdeles tvister skulle uppstå, så är det angeläget all
veta huru dessa tvister skola enligt författningen slitas. Jag får
för min del hemställa, huruvida icke, genom en återremiss af
denna del, Utsk. skulle kunna sättas i tillfälle att afgifva förslag
i ämnet; hvarföre jag anhåller om återremiss, och att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes derpå göra propos.
Hr Sandströmer, Anders Peter: En talare förut har
ganska räll anmärkt, att ändamålet med mantalsskrifningar är icke
ensamt, att göra de anteckningar, som äro nödiga för bevilln:ssladgans
tillämpning, utan afser alla de upplysningar^ som beliöfvas
för debitering af kronoutskylder i allmänhet. Redan denna
upplysning visar tillräckligt, alt stadgandet om hvad, som i
allmänhet skall iakttagas vid mantalsskrifning, icke rätteligen
tillhörer bevilln:s-förordn:n. Jag tror således, att lämpligt hade
varit om bevillms-förordmn, i fråga om mantalsskrifningar, ej
npploge annat, än som möjligen vore nödigt i följd af de särskilda
åtgärder, som påfordrades för tillämpning af den författning
R. St. nu gå att besluta, samt att den i öfrigt hänvisade lill författningarna
om mantalsskrifningar, hvilka tillkomma i en helt
annan ordning, nemi. genom K. M:s beslut. Vid ett sådant förhållande
tror jag det icke nu vara rätta tidpunkten och tillfället,
alt stadga huru förfatlningarne skola förslås i fråga om hvem som
har beslutande rätten vid nämnde förrättningar och jag vill således
suspendera mitt omdöme ang:de de olika tolkningar, som i detta
afseende blifvit framställda. Emellertid tror jag, att hvad som
blifvit anfördt icke lämpligen bör föranleda åtgärd, utan att, om
tilläfventyrs någon är missnöjd med nuvar. förordn., det bör ankomma
på denne, alt särskildt väcka motion om und. hemställan
till K. M. ang:de utfärdandet af ett förtydligande i författningen
om mantals- och skattskrifningar. I anledn. häraf tillstyrker jag
bifall till hvad Utsk. föreslagit.
Hr Gr. o. Land tm:s härefter till bifall å Utsk:s yttrande
i denna punkt framställda propos. besvarades med starka ja, blandade
med nej, hvarpå Hr Landtm, tillkännagaf, alt hatt funnit ja
hafva öfverröslat nej.
Uppå sedermera af Hr Gr. o. Landtm, gjord förfrågan om
Frih. Raab ansåge den af honom nu väckta fråga böra såsom särskild
-
Den 8 April e. m.
113
skild motion behandlas, förklarade Frih. Raal) sig vilja afstå
derifrån.
25:o Ang:de Hr Hammarbergs förslag om ändring i
41 § och 2t5:o Ang:de af samma motionär föreslagen ändring
i 42 §.
R. o. Ad. biföll hvad Ulsk. i dessa punkter yttrat.
27:o Ang:de Hr Thoms motion, att föreskrift måtte meddelas
om och efter hvilken grund de i 43, 57, 58 och 64 §§
stadgade böter skola, vid bristande tillgång till deras gäldande,
till motsvarande kroppsstraff f örvandlas.
Hr Tham: Jag tror mig bäst bevisa, alt Utsk. i sin tydning
har orätt, om jag upprepar de orsaker som hafva föranledt
mig alt väcka denna motion. En K:s bef:de går in till K. M.
för att begära förklaring om luiru skall förhållas med böter efter
bevilln:s-förordn:n. Han har hemställt huruvida dessa böter böra
behandlas såsom stämmoböter eller huru de skola behandlas.
Detta mål blef då hänvisadl till vederbör, domstol, som var
kammarrätten, för alt afgifva utlåt, deröfver. Der ansåg man, i
strid med hvad Utsk. nu förklarat, att de alldeles icke kunde
hänföras annat än till stämmoböter och att dä den pliktskyldige
ej kunde desamma gälda, sä borde de befordras till afskrifning.
En annan K:s bef:de som ålade dessa böter, förvandlade dem lill
motsvarande fängelse, enligt den grund som Utsk. föreskrifvit.
Häröfver klagades och gicks i besvärsväg och fullföljdes vidare,
emedan man ansåg dem närmast jemförliga med stämmoböter.
Sedermera är under tiden ett 3:dje dylikt mål inkommet. Man
bar i allmänhet anselt dem vara jemförliga med stämmoböter och
att de ej böra behandlas i enlighet med 10 cap. Ulsöknings-balkens
föreskrift. Jag anser således att Utsk. ej haft något skäl för
alt dertill hänföra dem; enär de auktoriteter, som handlagt sådana
ärenden, hafva förklarat tvertom alt de äro lika med stämmoböter,
hvartill jag ock tror dem böra hänföras, emedan jag
ej kan anse dem annorlunda, än såsom ålagda tredskande för
försumlighet.
Jag hemställer således slutligen, att denna § målte återremitteras
lill Ulsk. för att stadgande i förevar, fall föreslå.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, örn R. o. Ad. ansåge
de emot denna punkt gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss,
ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå Hr Landtm,
förklarade, det han trott sig finna, att ja härvid varit öfvervägande.
28:o Ang:de af Hr von Post väckt motion om ändring i
43 och 46 §§.
Sedan härjemte l:sta mom:n i Ulsk:s förslag lill redaktion
af 43 och 46 §§ blifvit uppläste, yttrade sig:
Frih. Palmstjerna: Vid 43 § har jag ingen erinran alt
4 H. 8
114
Den 8 April e. m.
göra, men i afseende på Irsla inom. af 46 §:n anhåller jag alt
få fäsla R. o. Ad:s uppmärksamhet pä att redaktionen deraf är
lemligen vidlyftig och, enligt min tanke, alldeles för vidlyftig,
samt innehåller något som jag ej vet huruvida det öfverensstämmer
med författningen, åtminstone är det obehöfligt; och dessutom
innehåller detta mom. något i afseende på rättegångs-ordn:n
och om verkställighet af utslag. Jag skulle dock tro, att §:n hade
tillräcklig vidlyftighet, om den innehölle följande: ”Hvarje skattskyldig
skall i mantal uppföras och taxeras der han bosatt är, lill
nästa fardag Hyllar, eller största delen af året sig uppehåller,
med de undantag, som nedan stadgas. Tvistas om skall
skrifnings-orl,
förblifve den skattskyldige under tiden mantals-.och
skattskrifven der, hvarest han föregående året varit i mantal
uppförd”. Hvad Ulsk. för öfrigt tillagt, invecklar blott meningen
och förlänger författningen. Det lyder så här: ”men fullföljes ej
sådan tvist i laga tid och ordning, eller varder fattigvårdsstyrelsens
vägran ogillad, då skall den skattskyldige mantals- och skattskrifves
der anmälan derom skett; och äligge det alltid den fat
tigvårdsstyrelse,
som vunnit, att om utgången behörigen underrätta
vederbör, häradsskrifvare för verkställande af de rättelser i
mantals-längderna, hvartill beslutet föranleder”. Detta är ett
stadgande som jag anser vara helt och hållet öfverflödigt; ty utslaget
blir i alla fall verkställdt, utan att fattigvårdsstyrelsen be
höfver
taga befattning med att underrätta häradsskrifvaren om
hvad lian har att göra.
Jag vågar derföre hemställa, huruvida ej R. o. Ad. skulle
finna för godt, att återremittera denna punkt, emedan redaktionen
bör förkortas.
Hr Sandströmer: Till de anmärkmr, som den siste värde
talaren gjort emot 46 § 1 morn., anser jag mig böra lägga att,
enligt den redaktion stim mom. nu innehåller, skulle den följd
deraf uppkomma att, om tvist uppstode ang:de rätt mantalsskrifnings-ort,
den skattskyldige komme all icke blifva i mantal skrifven
förr än genom tvistens slutliga afgörande blifvit bestämdt,
hvar anteckningen skall ske. Då denna tvist likväl egentligen
endast skulle hafva afseende på de följer i fråga om fattigunderstöd,
som af mantalsskrifnings-orlen kunde uppkomma, borde dock
den skaltskyldige alltid kunna behörigen antecknas, till erläggande
af de utskylder, som han till slaten skulle utgöra; ty det måste
alltid vara orätt, att tvisten ang:de fattigunderstöd skulle kunna
verka derhän, att möjligen kronans utskylder icke komme
alt utgå.
Jag instämmer således i det af Frih. Palmstjerna framställda
yrkande om ålerremiss.
Uppå härefter först framställd propos. å Utsk:s utan anmärkn.
Iemnade förslag till redaktion af 43 §:ns 1 morn., blef detta förslag
af R. o. Ad. bifallet.
Då sedermera Hr Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge
de emot Ulsk:s förslag till redaktion af 46 §:ns 1 moni. gjorde
Den 8 April e. m. 115
anmäikn:r föranleda lill återremiss, blef denna propos. med ja
besvarad.
29:o Ang:de ändring i 2:dra och efterföljande mom:n
af 46 §:n.
Hvad Utsk. i denna punkt föreslagit, blef af R. o. Ad.
bifallet.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. § till 10 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck,
Sedan K. M. d. 10 April 1848 i nåder till Justitie-statsminister
utnämnt Landtm., Presidenten och Riddaren, Hr Gr. Gustaf
Adolf Sparre, samt Hr Landtm, derefter samma dag till
K. M. återställt Landtm:s-stafven, täcktes K. M. dagen derefter
lill Landtm, under innevar. riksdag i hans ställe i nåder förordna
Kammarherren, Majoren och Riddaren af K. Danska Dannebrogs-orden,
Hr Gr. Henning Ludvig Hugo Hamilton,
hvilken, sedan han inför K. M. aflagdt Landtm:s-eden och blifvit
öfverlemnad till de 2:ne äldste närvar. Grefvar, Förste Hofstallmästaren
m. m. Hr Gr. Nils Fredrik Brahe och Öfverste
Kammarherren m. m. Hr Gr. Mauritz Axel Lewenhaupt,
begaf sig till Riddarhuset och vid ingången derstädes emottogs af
Ridd.Direktionen, Ridd.sekreteraren och de öfrige till Ridd.cancelliet
hörande personer; hvarefter, enligt af Hr Gr. o. Landtm,
utfärdad kallelse, H. R. o. Ad. sammanträdde
Onsdagen den 12 April 1848
in pleno kl. 10 f. m.
Hr Gr. o. Landtm, öppnade sammankomsten med följande
tal:
Högvälborne och Välborne Herrar Grefvar, Friherrar, Ridders-
och Adelsmän!
I det ögonblick då jag, af Konungens nådiga förtroende kallad
att, under fortsättningen af innevar. riksmöte, föra ordet vid
R. o. Ad:s öfverläggningar, inträder i ulöfningen af detta dyrbara
och ärofulla uppdrag, känner jag djupt tyngden af de pligter, jag
mig åtagit, — mäter jag ej utan smärta det ringa måttet atmina
krafter att dem uppfylla. Det gifves likväl känslor, som göra
äfven den svagaste stark. Då hjertat klappar af kärlek till Konung
116
Den 12 April f. m.
och fosterland, till friheten och äran, glömmer man lätt sin egen
ringhet och hoppas, att det trofasta nitet, det ärliga, af inga
biafsigter ledda bemödandet, skola, åtminstone i någon mån, ersätta
den bristande förmågan. Lifvad af detta hopp, känner jag
likväl och erkänner ulan tvekan, att del ej är mig nog. Minnet
af de män, hvilka före mig haft äran att leda R. o. Ad:s öfverläggningar,
— lefvande ej blott inom det rum, som förvarar deras
sköldemärken, inom det hus der bilderna af deras drag vårdas,
utan ock i fosterlandets häfder eller tacksamma landsmäns
hjeltan — måste erinra mig om de anspråk, som hvila på den,
hvilken vågat intaga deras plats, samt låta mig lifligt känna behofvet
af R. o. Adis öfverseende och välvilja. I saknad af dem,
skulle jag intet förmå. Stödd på det förtroende, som jag är v.iss,
att de Adle ej skola förneka den redliga viljan, skall jag deremot
icke känna någon börda tung, och är det således under försäkran,
alt mitt enda mål skall blifva uppfyllandet af den ed, jag i går
inför min Konung svurit, som jag vågar vördsamt anhålla, att i
R. o. Adis vänskap och bevågenhet få vara innesluten.
Justerades pleni-protm för d. 21 och 24 sisth Mars.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att i sednasle plenum val af
en Bänkman inom 5t:e Bänkmis-afd. blifvit utsatt alt förrättas i
början af nuvar. plenum, men alt anslag derom icke jemlikt föreskriften
i 33 § Ridd.Ordn. blifvit ulfärdadt, och Hr Landtm, derföre
ansåge delta val icke i dag kunna företagas, utan i stället
böra förrättas i början af nästa plenum.
Upplästes ett af Gr. von Rosen, Robert Axel, inlemnadt
så lydande mern.:
Under vördsam anhållan, att få bibehålla min riksdagsmannarätt,
har jag, som för närvar, af tjenstegöromål är förhindrad att
uppehålla mig uti hufvudstaden, äran afsäga mig, alt vara Bänkman
och ledamot af Ridd.Utsk.
R. o. Ad. biföll denna anhållan; hvarefter Hr Gr. o. Landt m.
tillkännagaf alt till följe häraf jemväl val af en Bänkman inom
llite Bänknus-afd. komme att i början af nästa plenum företagas,
samt anmodade Hrr Electorer att sammanträda till val af en ledamot
i Ridd.Utsk. efter Gr. von Rosen.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf vidare, att som Hr Ehrenstam,
Johan Fredr., genom dess utnämning till stats-räd, upphört
att vara Bänkman, den sålunda uppkomna Bänkmans-ledighet
inom 18:de Bänkm:s-afd. äfvenledes genom val i början af
nästa plenum komme att ersättas; hvarjemte Hr Landtm., enär
K. M. i nåder utnämnt till ledamöter af stats-rådet H. Ex. Hr
Frih. Stjerneld, Gust. Nils Algernon, Hr Ehrenstam,
Den 12 April f. m,
117
Joli. Fredr., och Hr Gunther, Claes Ephraim, samt till
Landtm. Gr. Hamilton, Henning Ludvig Hugo, och derigenom
deras befattningar såsom Utskrs-ledamöter upphört, anmodade
Hrr Electorer att utse 2:ne ledamöter i hemliga Utsk. efter
11. Ex. Hr Frih. Stjerneld och Hr Ehrenstam, en ledamot
i Bevilln.Utsk. efter Gr. Hamilton och en ledamot i LagUtsk.
efter Hr Gunther.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, erinrade derom, att 2:ne
af de vid innevar. riksdag af R. o. Ad. valde fullmäktige i R. Sits
riksg:s-kont. Gr. Sparre, Guslaf Adolf, och Hr Ehrenstam,
Joli. Fredr., i följd af deras utnämning till ledamöter af statsrådet,
afgått från förenämnde befattning i riksg.-kont., anmälde
sig och yttrade:
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: Vid det inträffade förhållande
att 2:ne af de ledamöter, som af R. o. Ad. blifvit utsedde
till fullmäktige i riksgts-kont., under riksdagens lopp afgått frän
denna befattning, och då i grundlagen icke finnes bestämdt huru
vid sådant förhållande skall tillgå, får jag hos Hr Gr. o. Landtm,
samt H. R. o. Ad. hemställa, om icke denna fråga nu bör blifva
underställd R. o. Ad:s beslut. Min enskilda öfvertygelse är, all
då grundlagens stadganden derom ingenting föreskrifva, så har
derigenom naturligtvis hvarje Stånd fått sig rättighet medgifven
att besluta huru vid ett sådant tillfälle skall förfaras och för min
del anser jag lämpligast att R. o. Ad. anställer nytt val af fullmäktige
i riksg:s-konl., i de afgångnes ställe.
Denna framställning begärdes af Frih. Ceder s t rö m, Jakob,
och Gr. M örn er, C a r I, på bordet; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
förklarade, alt densamma till följe deraf skulle i nästa plenum
blifva understäld R. o. Ad:s pröfning.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val a.f en ledamot i BankoUtsk.
efter N:o 2302. Hr Skogman, Carl David; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd:
N:o 2114. Hr Nordenswan, Otto.
Äfvenledes öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot
att i StatsUtsk. inträda under ordinarie ledamoten N:o 1703
Hr Blomcreutz, fullm. Hr af Geijerstam, Carl, beviljad 14 dagars
ledighet; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1626. Hr Oliwecrona, fullm. Hr af Geijerstam, Gustaf Emanuel.
Öppnades jemväl Hrr Electorers lista vid val af en Suppleant
i StatsUtsk. och en Suppleant i Bevilln.Utsk.; och hade dertill
blifvit utsedde i
Stats-Ulskottet:
efter N-.o 678. Hr Bildt, Didrik Gillis:
N:o 1011. Hr Lagercrantz, Carl Gustaf.
118
Den 12 April f. m.
Bevill nings-Utskottel:
efter N:o 1428. Hr Ridderborg, Jakob Fredrik Georg:
N:o 1726. Hr Marcks von Wurtenberg, Gotthard Wilhelm.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.
Utsk. inkomne förslag lill R. St:s lind. skrifvelser till K. M.
nemi.:
N:o 54, ang:de upplåtande åt Ultuna landtbruks-institut af
kronoparken Lilla Djurgården;
N:o 55, ang:de nedsättning i det bidrag, sorn af landshm i
Wermlands län årligen erlägges till ränta och araortisseinent af
landshöfdinge-ackordet;
N:o 56, ang:de sökt befrielse för hemmanet Fårhult från utgörande
af s. k. skolmästareskäppa;
N:o 57, ang:de vidtagande af åtskilliga ändringar i föreskriflerne
för skjutsningsbestyrets utgörande; samt
N:o 58, ang:de förändring i K. förordn:n d. 10 Juni 1841,
ronde villkorliga utmätnings-resolutioner i vissa fall.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 9, ang:de
grunderne för den blifvande allmänna bevilln.-n, samt föreskriflerne
för deras tillämpning.
Härvid förekommo följande punkter:
l:o Ang:de Hr Rosenblads och komministern Schagerbergs
motioner i fråga om förändring af bevilln:s-förordn:ns 50 §.
Frih. Raab, Adam Christian: De båda ifrågavar. molionerne
afse att få afhjelpt en olägenhet hvaröfver klagan är allmän
i hela landet, nemi. den ojemnhet som äger rum emellan
taxeringsvärdena å fast egendom. Med tillkännagifvande, att jag
icke kan instämma i Hrr Rosenblads och Schagerbergs motioner,
anhåller jag, att få fästa uppmärksamheten derpå, att den comité',
K. M. nedsatt för skalternes inom landet jemkning, uppgifvit ett
sätt, att åstadkomma en jemn taxering öfver heta landet, hvilket
jag anser vara ganska lämpligt samt såsom sådant böra antagas.
Detta comiteens förslag har K. M., jemte nåd. propos:n i ämnet,
öfverlemnat till R, St., som sedermera remitterat detta ärende till
StatsUtsk. Jag föreställer mig, att innan SlatsUtsk. kommunicerat
förevar, del af comitéens betänk, med Bevilln.Utsk., är det för
tidigt att afgöra ifrågav. 50 § i Bevilln:sUtsk:s betänk., äfvensom
68 och 72 §§, hvilka dermed slå i sammanhang. Jag tillåter mig
nu nämna, hvaruti denna förändring består. Den igenflnnes i comitéens
förslag pag. 151, deraf jag tillåter mig anföra följande:
Comileen föreslår alt R. St. skulle bestämma hela den bevilln:s-summa,
som af samtelige fastigheter i riket skulle utgå,
hvilken summa fördelades på hvarje fastighet på det sätt att, ”se
-
Den 12 April f. m.
119
dan uppskattningen försiggått, sammanlagda egendomsvärdet, hvaraf
äganderätts bevilln. bör erläggas, för hvarje län uppgifves lill R.
St:s fullmäktige i riksg:s-kont., hvika äga att låta beräkna taxeringsvärdet
för hela riket och hvad den af R. St. fastställda bevilln:s-
summan af fastigheten, derå fördelad, utgör på hvarje 1000
r.drs värde, hvarefter sistnämnde belopp, likväl jemkadt till fullt
skill i ngstal, eller, hvad som vore ännu bättre, så att för hvarje
100 r:dr belöpte fullt eller åtminstone halft skillingstal, skulle
blifva den äganderätts bevillnrs-afgift, som intill påföljande riksdagen
borde erläggas.”
Såsom grund för egendomarnes upptaxering föreslår comitéen
(pag. 152) ”alt upptaxeringen skall ske efter taxeringsmännens,
på grund af deras närmare kännedom om förhållandet och med
ledning af allmänna försäljningspriserna inom orten, ägande öfvertygelse
om hvarje egendoms värde.”
Då jag reserverat mig emot majoritetens inom Ulsk. beslut,
anser jag mig nu böra anhålla, alt R. o. Ad., på de skäl jag anfört,
ville återremittera denna del af Otskts utlåt., hvilken, såsom
jag förut upplyst, icke hör afgöras förr, än skatlejemknings-comite'ens
förslag blifvit pröfvadt.
Hr Rosenblad, Bernhard: Uti min ifråga var. motion har
jag lill afhjelpande af den högst olika taxeringen å fastigheter på
landet föreslagit, att minimi-värdet å fastigheter för hvarje län
skulle bestämmas på del sätt, ”alt man multiplicerar länets hela
hemmantal med hvad ett mantal i medeltal under de sista 10
år, för hvilka just.-stats-ministerns sammandrag öfver skedda försäljningar
finnas att tillgå, koslat, samt halfva den sålunda uppkommande
summan fastställas såsom minimi-belopp för länets taxeringsvärde,
för så vidt den icke understeg nu gällande minimitariff,
i hvilket fall denne sednare skulle fortfara.” Det är allmänt
kändt, att, ehuru den nuvar. grund för bevillnings-taxering
å fastigheter, hvilken varit för hela riket gällande sedan år 1812,
hvilar på rättvisa och billighet, samt stadgar en lika beskattning
i förhållande till värdet, de största ojemnheler och den ohilligaste
olikhet uppstått derigenom, att man i vissa län ansett den tariff
för minimi-värdet, hvilket fick åsättas fastigheterne inom hvarje län,
såsom ett maximum hvilket den icke fick öfverstiga, utan afseende
på om verkliga värdet aldrig så många gånger öfversteg detsamma.
Då nu tillfälligtvis i en del af de län der man lill denna
grad missförstått bevillms-förordningen, egendomsvärdet under
de sisla 20 åren i allmänhet stigit i vida högre grad, än i de
län der man mera noggrannt följt denna förordnings anda och
bokstaf, så har en, densamma motstridande, hög grad af olikhet
i bevillningens förhållande lill verkliga egendomsvärdet uppkommit.
Jag har vid ett föreg:de tillfälle upplyst, alt enligt hvad en nuvar.
medlem af Bevilln.Utsk. såsom diskont-revisor uppgifvit på
Öland, taxeringsvärdet i allmänhet är 6 gånger lägre, än det
verkliga. 1 länen omkring Stockholm är deremot förhållandet
annorlunda, ty der kan sällan verkliga värdet anses uppgå till
120
Den 12 April f. m.
dubbla beloppet af taxeringsvärdet, och icke sällan öfver stiger del
icke detta--. Under sådane förhållanden upphör den grundsats, sorn
72 §. bevilln:s-förordn:n ullalar, nemi. att medborgare skola
i förhållande till deras egendomars värde lika taxeras att äga någon
tillämpning, och äro åtgärder nödiga för att bereda en rättelse
härutinnan. Jag tillstår, alt jag har svårt alt fatta Utsk:s
resonnement i öfrigt. Det står nemi. ”vid öfvervägande häraf,
har det visserligen icke undgått Utsk:s uppmärksamhet, all genom
den föreslagna ålgärden summorna af de enskilda länens fastighetsvärden
skulle komma i ett någorlunda sanni inbördes förhållande
lill hvarandra, roen då det ändamål, sorn i afseende å fastighets
taxeringar hufvudsakligen synes böra sökas, att nemi. kunna
i det närmaste utröna hvarje fastighets rätta värde, såväl i och
för sig, som relativt lill alla öfriga fastighets delar i hela riket,
icke pä sådant sätt jemväl kan erhållas, sä och då motionären
icke sökt visa, i hvad män beloppen i den närvar, tariffen, hvilken,
lika sora den af motionären föreslagna, endast upptager de
minimisnmmor, hvilka länens taxerings-värden icke få understiga,
äro sins emellan oriktiga, anser sig Ulsk. icke böra till den ifrågasatta
åtgärden tillstyrka bifall.” Dä Ulsk. likväl här måst medgifva,
alt enligt milt förslag taxeringsvärdena, de särskilta länen
emellan, skulle komma uti eli någorlunda sannt förhållande
lill hvarandra, hvilket under nuvar. förhållande till den grad icke
är händelsen, att, enligt hvad svårligen kan bestridas, t. ex. inora
dé Skånska länen, jemte Oland och flere andra provinser, vanliga
försäljningsvärdet manga gånger öfversliger taxeringsvärdet, under
det att i länen omkring Stockholm det är sällsynt, alt försäljningsvärdet
är flerdubbelt större än taxeringsvärdet, så skulle ovilkorlig!,
genom antagande af milt förslag, en större likhet i beskattningen
äfven emellan de särskilta lägenheterne inom riket blifva en följd;
ty derigenom skulle det blifva en nödvändighet för pröfnings-comitéerne
i de län, sorn nu betala för litet, att efter deras kännedom
af hvarje taxéringsrlistrikt inom länet, förhöja dessas andel,
hvarefter äfven taxeringscomitéerne för deras distrikt nödgades, att
efter deras lokala kännedom göra en billig tillämpning pä hvarje
särskild lägenhet. Men del låter sig knappt tänkas—äfven med
de rikare materialier Utsk. kan äga framför en enskild motionär,
3lt annorlunda än genom de allmänna grundsatser, som redan
finnas, uppgöra eli förslag för bevillnm å hvarje jordlapp inom
hela riket. Härtill vöre en ordentlig skattläggning nödig, som
efter hvad andra länders erfarenhet visat, fordrat 20 å 50 år,
måhända utan att dock målet vunnits. Men genom del sätt, jag
i min motion uppgifvit, skulle den nu rådande stora olikheten
emellan länen försvinna, och med den allmänna kännedom af lokala
förhållandena, som bör förutsättas hos länens pröfnings- och taxerings-comitéer
äfven betydligare ojemnheter inom hvarje taxeringsdistrikt
upphöra, och på detta sätt, om ej en fullkomlig likhet, dock
ett billigt förhållande i denna beskattning vinnas. Beträffande
Frih. Raabs förslag, så erkänner jag, att om det läte sig verkställas
skulle det äga en stor fördel framför mitt, då det åsyftar ali
Den 12 April f. m.
121
omedelbart tillvägabringa den större jemnhet i värdet emellan
de olika hemmanen inom hvarje län, som milt förslag skulle medföra
länen emellan; men jag befarar likväl, att det icke är verkställbart.
Jag hyser derföre den egenkärleken, att tro mitt förslag
i sådant afseende hafva företräde, och jag anhåller att R.
o. Ad. malle åtlerremittera denna punkt i betänk., med begäran,
det Ulsk. ville fäsia behörigt afseende å min motion.
Hr Tornérhjelm, Rudolf: Genom en händelse frånvar.,
har jag icke deltagit i Utsk:s beslul, hvarföre jag anhåller alt få
uppgifva de skäl, på grund hvaraf jag önskat alt inom Ulsk. få
reservera mig. Ojemnhelen i taxeringsvärdena inom Sverige är
allmänt känd och måhända större inom den södra än norra delen
af riket. Efter nu gällande författningar kan förhållandet också
icke vara annorlunda, enär författningarna äro så otydliga, att olika
principer följas inom hvarje län. Jag har mig bekant ett län, hvarest
a en ort, om en egendom försäljes lil! lågt pris, värdet förhöjes, då å
en annan taxeringsvärdet, om än egendomen blifvit såld till aldrig så
högt pris, nedsätles, och ä en tredje ort inom samma län förhöjes
icke taxeringsvärdet med mindre än att jordägaren begär del.
Det finnes således 3 särskilda grunder för taxeringen inom ett
och samma läo, och de nu gällande författningarna äro dertill
orsaken; men då författningen är otydlig, bör den rättas och derföre
påyrkade jag inom Utsk. bestämmelser för taxeringscomiléerne,
men jag, likasom de med mig liktänkande, tillhörde minoriteten.
Skatlejemkningscoraiteens förslag är så fullständigt att om R. o. Ad.
antaga detsamma, skulle alla de nu olika sätten, hvarpå taxeringsvärdet
bestämmes, försvinna, men deremot enhet i tillämpningen
vinnas. Såsom eli ytterligare bevis på orimligheten af det nu
gällande sättet för taxeringsvärdets bestämmande vill jag nämna,
alt en egendom, som blifvit såld för 600,000 r:dr, har blifvit
taxerad endast till 100,000 r:dr. Sådana skiljakligheter emellan
köpevärdet och taxeringsvärdet finnas på många ställen och böra
enligt min åsigt rättas, till förmån för såväl Staten som innehafvaren.
Jag anhåller på dessa skäl om återremiss af denna punkt
i Ulsk:s betänk.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Jag har af Hr Rosenblads
yttrande trott mig äga anledn. att i denna fråga, som jag anser
vara en ibland de vigtigaste, böra uttala mina åsigt er. Jag erkänner,
att inom Christianstads län taxeringsvärdet ä fastigheter
understiger deras köpevärde; men om genom en upphöjning af
taxeringsvärdena, i mån af skeende köp, någon rättvisa vinnes,
lemnar jag derhän. Det säkra är likväl, att en förökning i jordbrukets
beskattning derigenom skulle åstadkommas. Jag kan icke
tro, att dä lagstiftaren, året minnes jag icke, men Hr Rosenblad
uppgaf 1818, bestämt en minimi-tariff för hvarje län särskildt, denna
tariff skulle baft afseende på egendomarnes verkliga värde, ulan på
den skatt, Staten fordrade af hvarje egendom särskildt. Om detta
värde var grundadt på hemmanens eller jordens verkliga köpevärde,
lemnar jag derhän, jag tror det åtminstone icke, ty det taxeringsvärde,
som då uppgjordes, understeg jordens verkliga värde inom
122
Den 12 April f. m.
Christianstads län, hvarest taxeringsvärdet aldrig varit jemförligt
med köpevärdet. Önskar man en högre beskattning å jordbruket,
bör taxeringsvärdet höjas, men i sådant fall må aldrig köpvärdet
ligga till grund för jordens taxering. Hufvudsaken är, att
hvarje län lemnar en skatt till Staten, grundad på ett taxeringsvärde,
hvilket, såvidt möjligt är, bör vara jemförligt med de öfrige
länen, allt i förhållande till egendoniarnes värden. Det är
mig visserligen bekant, att vid jordens taxering pröfnings-comitéen
anser sig kunna öfverskrida minimi-värdet; men detta är ett fel
uti lagstiftningen, som bör bestämma en fix summa för hela länet,
för en viss bestämd tid. Det är i följd af nu varande rättighet
att höja och sänka taxeringsvärden äfven en sanning, all
uti den ena provinsen är jordens taxeringsvärde högre än i den
andra, men jag har i detta hänseende icke någon förebråelse att
göra mig, ty inom Christianstads län har pröfnings-comitéen så
litet som möjligt höjt taxeringsvärdet; åtminstone har jag icke på
min räkning, att jag med min röst upphöjt det, derföre att man
så förfarit i en eller annan provins. Under min tjenstetid har
jag aldrig försport klagomål deröfver att det jorden åsätta värde
varit för högt, men deremot alt det varit för lågt. Härmed må
nu vara huru som helst; det rälta är enligt min åsigt, att pröfningscomitéen
håller sig så nära som möjligt det minimivärde, Staten
bestämt. I allmänhet klagas öfver jordbrukets hårda beskattning
och jag inser derföre icke något skäl för pröfnings-comitéen alt
nu åstadkomma en förhöjd beskattning å jordbruket genom förhöjning
af dess taxeringsvärde, hvilket nästan öfver hela riket är
lägre än jordens köpevärde. Jag hade önskat, att Bevilln.Utsk.
uppgjort förslag till ett jemnare bestämmande af taxeringsvärdet
länen emellan, med rättighet för pröfnings-comitéen alt derefter
fördela summan af länets fastighets bevilln. på hvarje särskild
jordegendom inom länet. Jag anhåller om återremiss af betänk,
i denna del med begäran, det ville Utsk. förskaffa sig kännedom
om K. M:s efter 1840 års riksdag till samtlige K. bef:de aflålna
befallning, att hvar för sig inkomma med förslag till jemnande af
dessa olika förhållanden, äfvensom om de då uppgjorda förslag till
vinnande af en annan taxering å hemman. I Halland har raan
antagit den grundsats, att hvarje lägenhet taxeras efter köpvärdet,
men riktigheten af en sådan taxeringsmetod synes mig åtminstone
tvifvelaktig; ty om jag köper en egendom till högt pris
uppkommer ju en olika beskattning emellan jordägare allt efter
de olika värden, som under olika perioder förefinnas. Jag förnyar
min begäran om återremiss, med anhållan derjemte, att Bevilln.
Utsk. måtte laga i öfvervägande hvad jag nu haft äran anföra,
och att Utsk., med ledning af statistiska tabeller, som finnas
att tillgå, ville inkomma med fullständigt förslag till aflijelpande
af de ojemnheter i taxeringsvärdet länen emellan, som nu
förefinnas.
Detta anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af Hr
stats-rådet m. m. Joh. Fredr. Få hr atus, som å K. M:s höga
Vägnar atlemnade en Dess nåd. skrifvelse till R. St.
Den 12 April f. m.
123
Hr Rosenblad: Man beliöfver icke mera än att uppmärksamt
genomgå Hr von Rosens yttrande, för att finna riktigheten af
hvad jag anfört om missbruken utaf minimi-tariffen. Jag anhåller
alt få uppläsa 72 §:n af nu gällande bevillms-förbrdn. så lydande:
”Vid den uppskattning, som efter nu stadgade grunder försl
anslälles, åligger det taxerings-comile'erne alt, med hänsigt till det
förhållande för hvarje län, som särskildt bifogade tabell utmärker,
lika noggrannt som allvarligt utreda de orsaker, hvilka åstadkommit
nedsättning i fastighetsvärdet, och med omsorg tillse, att
alltid värdet må så bestämmas, att alla medborgare i samhället
i förhållande till deras egendom lika beskattas, — dock
alltid med noga iakttagande deraf, alt den för hvarje län i tabellen
fastställda minimisumma icke understiges.” I alla föreg:de redaktioner
af denna alltsedan 1812 och sålunda i de bevilln:s-förordn:r
som voro gällande vid de tidpunkter, då de obilliga nedsättningarne
i vissa län skedde, var budet om en taxering efter verkliga
värdet ännu ovilkorligare, ty i dem stadgades pligten för vederbör,
taxerings-comitéer, att med omsorg tillse alt alltid värdet må föras
till dess ratta belopp, så att medborgare i samhället etc. (lika
som i närvar, redaktion).
Jag hemställer, huruvida detta stadgande blifvit iakttaget inom
de län, hvarest man gått lill väga såsom Hr von Rosen erkänt
hafva varit förhållandet med Christianstads läns pröfningscomitée,
och på flere andra ställen. Der synes man hafva förglömt
betydelsen utaf det latinska ordet minimum, hvilket betyder
icke högst utan minst, och det oaktadt nära nog gått tillväga
som om minimum betydde högst. Då minimi-tariffen år 1818
infördes, var den 72 § i bevilln:s-förordn:n, på sätt jag uppläst,
strängare än nu, ty då stadgades der uttryckligen, att till grund
för taxeringarna ovillkorligen skulle tagas beloppet af hemmanens
rätta värde, d. v. s. hvad de i allmänhet vid köp
kunde anses gälla, och sålunda icke ovillkorligen den sista
försäljningssumman, om denna af någon orsak varit för hög, lika
litet som om den varit för låg, i de fall då en egendom icke
varit försåld på 50 år. Orsaken till minimitariffens införande
var den, all efter 1815 inträffade betydliga nedsättningar i prisen
å såväl egendomar som spanmål, hvilket gaf en anledning till
att i vissa län t. o. m. i ett ännu större förhållande nedsätta
taxeringsvärdet. För att nu förekomma dessa värdens ytterligare
nedsättning och då man befarade, att den påräknade bevillmn icke
skulle komma att till fullo lill Staten ingå, stadgades vid 1818
års riksdag ett minimum, hvarunder taxeringsvärdena icke fingo
nedgå. De ledamöter af detta stånd, hvilka bevistat 1823 års
riksdag, erinra sig säkerligen, hurusom inom Malmöhus län det
missbruk ägt rum, att en pröfnings-comitee nedsatt taxeringsvärdet
å alla hemman proportionsvis, till dess värdet för hela länets
fastigheter nedgått till det för länet bestämda minimum, — att
anmärkmr inom kammar-rätten blifvit gjorda häremot af den betydenhet
alt den revisor, som gjort dem, skulle i anmärkn:s-proeent
erhålla flere tusende r:dr; att dessa anmärkmr blifvit af kam
-
124
Den 12 April f. m.
man,illen godkända, men alt K. M., lill hvars pröfning kammarrättens
utslag blifvit draget, oell som icke lärer funnit Sig kunna
underkänna riktigheten af detta utslag, hemställde till R. St. att.
frågan måtte förfalla. Dä det således är styrkt, alt missbruk ägt
rum genom ett sådant missförstånd af ordet minimum, kan del
icke vara skäligt, att ett sådant förhållande får fortfara inom rikets
förmögnaste län. Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Principen för all beskattning
måste vara, alt göra den så låg som möjligt. Till följd häraf,
har jag inom Bevilln.Utsk. ej tillhört den majoritet, som
föreslagit bibehållandet af den gamla laxeringsraetoden. Jag har
likväl häremot icke reserverat mig, emedan jag icke kunnat föreställa
mig, alt någon föiändring härutinnan kunnat ögonblickligen
åstadkommas. Jag tror, alt om, såsom en talare bär yrkat*
man för uppskattningen af ett hemmans värde tager köpvärdet
till grond, en ganska stor olikhet i beskattningen inom riket derigenom
skall uppkomma, enär värdet ä heraman inom samma by
hr sä ytterst olika. Antagandet af denna uppskattning medförde
således endast en förhöjning af jordens af flere talare öfverkiagade
redan höga beskattning. Enligt min åsigt kan en förändring
i taxeringsmetoden icke ske förr, än R. St. bestämma en nedsättning
af vissa procent af det jordens värde, hvarefter bevilln.
skall utgå. Om köpvärdet anlages till grund,^ skulle ju följden
ovillkorligen blifva den, att jordens beskattning blir ännu mera
ojemn än den hitintills varit. Köpare af hemman önska derå
erhålla högre värde, emedan den ene ernar belåna detsamma och
sålunda få ett större lånekapital, då den andra deremot önskar
att öka sin bränvinsbränning och så länge den är tillhörande jorden,
ligger det naturligtvis i jordägarens intresse, alt å jorden få
ett förliöjdt värde för att kunna erhålla en större pannrymd. En
dylik grund för taxeringen skall nödvändigt åstadkomma förhöjning
i taxeringsvärdet å all jord, emedan om värdet höjes å ett
hemman mäste det höjas å alla de öfriga i samma proportion, och
följden häraf blir åler den, att beskattningen jemväl kommer att
ökas. Jag tror likväl, att medel förefinnas till uppgörande af en
jemnare taxering än den nu gällande, men att nu uppgifva dem, tror
jag icke vara lämpligt, hvarföre jag förbigår desamma. Jag tror,
att, om denna punkt i Utsk:s betänk, återremitteras, det icke bör
för Ulsk. vara svårt, att uppgifva ett sätt på hvilket beräkning af
taxerings förhöjning kan verkställas och efter en sådan beräkning
kunde också summan, som i dylikt fall blefve erforderlig för bevilln:ns
fyllande, äfven bestämmas och derefter en nedsättning verkställas,
samt staten bibehålla den inkomst, hvaraf den vore i behof.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Då föreg:de talare yrkat åter
remiss
af betänk., vill jag visserligen icke motsätta mig en sådan,
men jag anser mig likväl böra tillkännagifva, att med densamma
någonting icke vinnes; ty inom Utsk. gjorde den meningen
sig gällande, att nuvar. fördelningen af bevillmn vore den
riktigaste. Om någon jemkning skulle erfordras genom K. M:s
Den 12 April f. m.
125
åtgärd, så ligger en sådan uti skattejemknings-comitéens förslag,
hvilket för närv. finnes hos StatsUtsk. Detta förslag är fullständigt
och visar huru från den ena artikeln till den andra taxeringen
skall verkställas. Månne det icke vore rättast alt afbida granskningen
af detta förslag och att derefter falla sitt beslut? Om nu
Bevilln.Utsk. skall uppgöra ett nytt förslag elier en ny taxeriugsmetod,
så vill jag blott fästa Ståndets uppmärksamhet pä den mängd
af handlingar, som dertill erfordras och fullt ut lika lång lid erfordras
förrän della arbete blifver färdigt, som den, sedan riksdagens
början tilländalupne. B. St. vinna sålunda intet för det
närv. Om äler R. St. bifalla Utsk:s förslag, sä rubbas på intet
sätt derigenom del lill Stats-Ulsk. remitterade skaltejemkningscomiléens
förslag, hvaröfver Ständerne komma ali särskildt sig yttra.
Man liar sagt, att köpvärdet borde ligga lill grund för taxeringen
och en talare liar fullkomligen ådagalagt, att någon fördel
deraf icke är att vinna. Jag vill härtill lägga ännu ett skäl, nemi.
alt om man måste köpa en lägenhet, emedan den ligger inom
ens ägor, för högre pris, skall man derföre beskattas? Det vore
orättvist. Om, med antagandet af köpvärdet till taxeringsgrund,
någon möjlighet skulle finnas att jemka den öfverklagade olika taxeringen,
så måsle en comité nedsättas, som reser genom hela Sveriges
rike ifrån Haparanda ända ned lill Ystad och sålunda blir
i tillfälle alt åsätta jorden ett proportionerlig! värde; men jag
hemställer, huruvida en sådan åtgärd är lämplig eller ens möjlig.
Hr Tornérhjelm: Jag har aldrig yrkat, att köpvärdet
skulle ligga till grund för taxeringsvärdei, utan jag har endast
yrkat, alt Bevilln.Utsk. skulle uppgifva grunderna för taxeringsvärdet
i enlighet med skattejemknings-comitéens förslag; och om
så sker, tror jag icke alt afgiflerne derigenom komma alt ökas.
Jag förnyar min begäran om återremiss af betänk.
Frih. Raab: Hr Aminoff har tillstyrkt bifall lill denna del
af Utsk:s betänk, af det skäl, alt enligt hans öfvertygelse en återremiss
icke skulle lända till något annat resultat än det, hvartill
Utsk. redan kommit. Det är sannerligen mycket vågadt att på
förhand bestämma uigången af en återremiss, och jag får bekänna,
att huru mycken tillit man än må lemna Hr Aminoffs förutseende
i allmänhet, tror jag likväl, att man i närvar, fall icke
bör fästa det synnerliga afseende derå, att man ensamt derpå
grundar en misströstan om utgången af ålerremissen. Hr Aminoff
har vidare sagt, att man borde afbida Stats-Utsk:s utlåt, i
anledn. af skattejemknings-comitéens förslag. Härvid anser jag
mig böra erinra, att just detta förslag måste i denna del behandlas
af Stats- och Bevilln.Utsk:n gemensamt, och på grund häraf
anhåller jag, att R. och Ad. ville bevilja återremiss af förevar,
betänk., pä det alt förenämnde 2:ne Utsk. må lemnäs öppet, att
fatta ett beslut i ämnet, hvarigenom de af flere talare uppgifne
olägenheter af nuvar. taxeringsmetod må kunna afhjelpas.
Hr Printzenskjöld, Carl: De flera anmärkmr, som mot
Bevilln.Utsk:s ifrågavar. betänk, blifvit gjorda, torde visserligen
126
Den 12 A pr il f. m.
föranleda till återremiss af detsamma. Lika med Hr Aminoff tror
jag likväl, att denna återremiss icke kommer att leda till annat
resultat, än det, som genom Utsk:s betänk, redan är bekant. Jag
delar nied Frih. Raab och de flere talare, som yttrat sig i samma
anda, den öfvertygelse, att taxeringsvärdet å fastigheter på
landet inom riket icke är sådant det borde'vara; men jag tror
icke, såsom dessa Hrr, att behofvet kräfver några nya grunder
för utrönandet af det verkliga värdet. Den nuvar. taxeringen
hvilar på en mångårig tillämpning af bevilln:s-författningarna,
hvilka i denna del oafbrutet, som jag tror, under 20 år varit
gällande. Det är klart, alt under denna tidrymd hvarje taxerings-comitée
sökt att bestämma värdet å hemman och lägenheter
på landet uti ett jemförligt förhållande till hvarandra. Således,
om också detta taxeringsvärde är mindre än det borde vara,
kan likväl, enligt de grunder, hvarefter detta värde blifvit
bestämdt, en rättvis förhöjning lätteligen äga rum. Att på annan
väg och genom antagande af nya, för allmänheten föga bekanta
grunder, söka tillvägabringa en sådan förhöjning i taxeringsvärdet
kunde lätteligen inom landet väcka en oro och missbelåtenhet,
som icke kan vara önskvärd hvarken för Ständer eller
Regering, och hvartill man derföre städse bör sorgfälligt söka undvika
att gifva anledn. Jag skulle alltså tro det vara både bäst
och försigligast alt låta förblifva vid hvad som är, desto hellre,
som, i fall Staten behöfver högre inkomster af jordbruket, än
den för det närvar, deraf upphemtar, ett sådant mål lätteligen
kan, på sätt jag förut nämnt, vinnas genom ett ökadt taxeringsvärde
efter nu gällande grunder.
Man har här förordat uppskof med frågans afgörande, intilldess
skattejemknings-comitéens förslag om taxeringsvärdets fastställande
för 5 år blifvit pröfvadt. Nå väl! låt ett sådant uppskof
äga rum, men svårligen torde något dermed kunna vinnas,
enär comiléens förslag sannolikt aldrig varder bifallet. Det vore
också, efter min öfvertygelse, föga väl betänkt, att beröfva taxeringscomitéerne
den dem nu tillkommande rättigheten, att årligen
bestämma värdet å fastigheter på landet, enär erfarenheten visat,
att sådana olyckor stundom öfvergå hemman och hela landssträckor,
som för ett eller annat år gör taxeringsvärdets nedsättning
oundvikligen nödvändig, hvilken åtgärd icke skulle, i händelse
taxeringsvärdet fastställdes för 5 år i sender, kunna äga rum, och
hvaraf således blefve en följd, att den, som å sina ägor lidit
skada, icke kunde under dessa 5 år vinna den lindring uti sin
bevillms-afgift, hvartill han obestridligen varit berättigad. Jag
tillstyrker, för min del, vördsammast bifall till Utsk:s betänk.
Gr. Posse: Då jag sist hade ordet, yttrade jag att jag önskade
det Bevilln.Utsk. mätte uppgöra ett förslag till svenska
jordens taxering och i följd deraf yrkade jag på återremiss. Jag
ber att nu få förklara, det min mening icke var att för det närvar.
föreslå någon ändring i sjelfva bevilln:s-förordn:n, utan hvad
jag önskar, är att en beräkning, grundad på verkliga förhållan
-
Den 12 April f. m.
127
det med svenska jordens värde, mätte varda uppgjord för att framdeles
kunna användas. Om man icke antager såsom regel, alt
först söka skaffa sig en noggrann kännedom härom och först derefter
bestämmer den procent, som af jorden bör till staten i form
af bevilln. erläggas, så kommer detta alltid alt ske på måfå. Det
är derföre jag begärt återremiss lill Bevilln.Utsk. Oaktadt en
ledamot af detta Ulsk. nu har yttrat att dermed icke vore något
att vinna, hoppas jag dock, att del finnes andra ledamöter inom
samma Utsk., som anse sig böra försöka att uppgöra ett förslag i
den syftning jag påpekat. Här har af en ledamot blifvit yttradt,
att en mångårig tillämpning af den nu gällande författningen i
ämnet skall gifvit en sorts häfd åt densamma. Jag medgifver
det, men kan deremot icke medgifva hvad han dessutom yttrat,
eller att förändring af författningen i den syftning jag utpekat,
skulle nödvändigt medföra en rubbning i sjelfva grunderne derföre.
Jag tror ätt man skulle kunna förändra förordn:n så, att
vid dess tillämpning de olika jord-värdena blefve med hvarandra
jemförlige, och detta utan att grunden för bevilln. af fast egendom
derigenom på minsta vis rubbades. Samma talare har äfven
afstyrkt det väckta förslaget om de årliga laxeringarnes förändring
till 5-åriga, och det utaf det skäl, alt en jordbrukare under
tiden emellan taxeringarne skulle kunna träffas af en olycka,
som satte honom ur stånd alt utgöra den bevilln., som vid den
föregtde taxeringen blifvit honom ålagd. För min del tror jag,
att det är möjligt stadga sådaue bestämmelser, hvarigenom den
påpekade olägenheten af 5-åriga taxeringar skulle kunna undvikas.
En annan värd talare har yttrat, alt i Malmö län klander
förekommit öfver comitéernes åtgärder. Han nämnde år 1823.
Detta är före min tid, och derom kan jag således icke yttra mig;
men jag får förklara, att under den lid af snart 16 år, som jag
haft den lyckan att vara landsh. i berörde län, har någon kla
gan
i nyssberörde hänseende icke försports, ehuru jag hört alt
sådant förut låtit förnimma sig. Jag yrkar fortfarande på återremiss
af betänk.
Hr Rosenblad: Jag får vördsammast anhålla om upplysning,
huruvida prot.utdr. ännu från BorgareSt. ankommit, ang:de
dess beslut i förevar, fråga. Mig är sagdt, alt det Vällofl. St. återremitlerat
denna punkt; är förhållandet sådant, och beslutar sig
R. o. Ad. äfven för återremiss, så lärer väl frågan ehvad Bevilln.-  Ulsk:s majoritet fäster afseende å de här gjorda, enligt min tanke,
ovedersägliga anmärkn:r emot dess betänk, i denna punkt,
komma alt bero på R. Sl:s och icke ensamt på delta Utsk:s majoritet.
Gr. Mörner, Carl: Frågan om en jemnare beskattning af
den svenska jorden har visserligen länge varit föremål för öfvei läggningar,
och jag har ofta åhört diskussioner om lämpligaste sättet att
tillvägabringa en jemkning derutinnan emellan de särskildta distrikten.
Nu har man, för alt lösa detta problem, föreslagit alt
förev. punkt af betänk, skulle återremitteras för förslags uppgörande
128
|Den 12 April f. m.
i detta hänseende. En talare i dag före mig har, enligt min öfver*
tygelse, mycket riktigt anmärkt, att den nu gällande förordn-.n
har en mångårig tillämpning för sig; och jag tror, lika med honom,
att det skalle vara ganska svårt och alldeles icke af allmänheten
med välvilja emotses om man nu inginge på en alldeles
ny hana, en åtgärd, som man sedermera måhända kommeatt
ångra. På sätt här blifvit anmärkt, har hittills icke någon klagan
försports öfver pröfnings-comiléernes åtgöranden i fråga om
faslighelsbevillntn. För min enskilda del hyser jag den öfvertygelsen,
att laxerings-comitéerne mäste anses äga den fullständigaste
möjliga kännedom om de särskilda hemmanens inom socknen
verkliga värde, och att det brukliga sältet att bestämma hemmanens
relativa värde är det riktigaste. Dessutom får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att vid pröfnings-comitéen har landssekreteraren
det särskilda åliggandet att bevaka kronans rätt. Han är
skyldig att granska de från laxerings-comitéerne inkomne protokoll
och efterse huruvida en billig beskattning de särskilda distrikten
emellan blifvit iakttagen. Om han dä, sin pligt likmätigt,
och i enlighet med den kännedom han kan äga om de särskilda
hemmanens verkliga värde, gör befogade anmärkntr, så är
det icke gerna möjligt att icke bland comitéens 20 ledamöter någon
enda skulle finnas, som kan bedöma huruvida anmärknme
åro mer eller mindre riktiga. Det händer ej sällan all landssekreteraren,
i händelse något distrikt jemförelsevis lill ett annat
fått sig ett mindre värde åsatt, då gör hemställan derom att detta
värde måtte jemkas till öfverensstämmelse med öfrige distriktens
värden. Pröfnings-comite'en granskar dessa anmärkn:r och tillser
huruvida rättelse bör äga rum. Såsom redan är anmärkt, har någon
klagan hittills icke försports öfver dessa comiléers åtgöranden i
denna del. Ehuru jag icke vill motsätta mig en återremiss, ifall
den mera allmänt påyrkas, anser jag dock för min del alt R. o.
Ad. mycket väl kan lemna sitt bifall till Bevilln.Utsk;s tillstyrkande
i denna punkt.
Frih. Raab: Då de Hrr, som yrkat bifall till Bevilln.Ulsk:s
tillstyrkande i förev. punkt, nu fält en ytterligare förstärkning
i den siste värde talaren, anser jag mig böra till besvarande
upptaga en del af de skäl, som sednast blifvit anförde till bifall.
Så har t. ex. Hr Printzensköld förklarat, att då man efter den nu
gällande bevilln:s-förordn:n ägde rätt att höja taxeringsvärdet, så
hoppades han alt några andra föreskrifter icke mätte behöfvas,
än de som redan finnas. Jag får då erinra honom derom, alt
ehuru berörde rättighet förefunnits alltsedan 1809, så har man
likväl så litet deraf sig begagnat, alt jag t. ex. skulle kunna uppgifva
hemman, som i proportion till värdet äro mer än sexdubbelt
högre taxerade än andra, d. v. s. att jag känner hemman, som
äro sex gånger mera värda, än hvartill de äro taxerade, då det
deremot gifves andra, hvilkas verkliga värde understiger taxeringsvärdet.
Då sädane förhållanden kunnat år ut och år in qvarstå,
är det väl gifvet att de nu gällande föreskrifterne i detta hänseende
-
Ben 12 April f. m.
129
ende icke äro tillfyllestgörande. Att Hr Printzensköld förordat det
bestående, det förundrar mig icke; deremot förvånar det mig så
mycket mera, att han förordar den rörlighet, som nödvändigt alltid
måste åfventyras sä länge man bibehåller nu gällande föreskrift
att egendomarnes värden skola ärligen jemkas och förändras
lill inbördes likhet. — Min erfarenhet i det afseendet är i
alla fall den, att förändringar i ett hemmans taxeringsvärde sällan
skei', icke ens hvart 20:de år, och då inser jag icke hvarföre man
skall hvarje är göra sig besvär med pröfniugen deraf. Jag tror
all det vore alldeles tillräckligt om det skedde hvart 5:le år eller
t. o. nt. hvart 10:de år. Flere talare, och sednast Hr Gr.
Mörner, hafva förklarat alt ingen klagan försports öfver laxeringscomiléernes
åtgärder. Min erfarenhet i det afseendet, är alldeles
motsatt, jag känner många fall, der allvarliga klagomål försports
först öfver taxerings- och pröfnings-comitéers åtgärder och sedan
hos K. M. öfver kammar-rättens beslut i anledn. deraf. Det är
visserligen sanni, hvad som blifvit uppgifvit om landskamererarens
och flere ijenstemäns pligt alt bevaka kronans rätt och bästa samt
tillse alt en rättvis beskattning äger rum de särskilda hemmanen
emellan, men erfarenheten har ej visat detta korrektiv tillfyllestgörande
och jag belviflar att de dervid skulle, äfven med den bästa
vilja, kunna något särdeles uträtta. Jag hoppas all R. o. Ad.
ej vägrar ålerremiss af betänk, i förevar, del.
Hr Tham, Se b. Mathias: Utan att nu vilja ingå i frågan
om en förändring i förevar, stadgande är nödvändig eller icke,
tror jag att man, för att motivera en begäran om ålerremiss,
blott hehöfver hålla sig till sjelfva formen af saken. K. M. har
i sin nåd. propos. om beskaltningsväsendet m. m. sjelf föreslagit,
”att taxering å fast egendom må verkställas endast hvart 5:(e år,
med uttryckligt stadgande, att uppskattningen bör ske efter taxeringsmännens,
på grund af deras närmare kännedom om förhållandena
och med ledning af allmänna försäljningspriserne inom
orten, ägande öfvertygelse om hvarje egendoms verkliga värde.”
Denna nåd. propos. är ensamt remitterad lill StalsUIsk. och Bevilln.
Utsk. har i följd deraf icke haft kännedom om densamma;
men om R. St. bifalla hvad Bevilln.Utsk. i förevar, punkt föreslagit,
kunde det förhållande inträffa, alt då K. M:s propos. blifvit af sammansatt
Stats- och Bevilln.Utsk. behandlad och om dessa Utsk. tillstyrkt
bifall dertill, R. St. vore af ett föregtde beslut hindrad att
deråt lemna sitt bifall. Det är möjligheten af en sådan oformlighet,
som jag anser ensamt tillräckligen motivera begäran om återremiss.
Gr. Mörner: I anledn. af Frih. Raabs emot mig framställda
anmärkmr vill jag endast nämna, att mitt yttrande om klagomål
öfver taxerings- och pröfnings-comiléernes åtgärder blott hade
afseende på sjelfva taxeringsvärdet å egendomarne inom de särskilda
distrikten. Jag medgifver visserligen, alt emot många enskilda
beskattningsåtgärder har klagomål anförts hos kammar-rätten
; men jag känner att inom Kronobergs län ganska få klagomål
4 H. 9
130
Den 12 April f. m.
blifvit anförde öfver de af pröfnings-comitéen derstädes fattade
beslut rör:de hemmanens taxeringsvärde. I afseende på landssekreterarens
skyldighet att vara kontrollant, ber jag alt få fästa
uppmärksamheten derpå, att om han äfven i något fall kunde anses
ensidig, så sitta ju i pröfningscomitéen 20 ledamöter, som
kunna slå honom på fingrarne, ifall lian misstager sig.
Hr Aminoff: Då jag nyss hade ordet, var jag af den tanke,
att Ufsk:s betänk, i denna punkt borde bifallas. Sedan hafva
flere talare häruti med mig instämt. Men på det mina motståndare
må komma till den erfarenhet, jag förut uppgifvit, nemi. att
ingen ändring uti Utsk:s beslut står att erhålla, vill jag lika litet
nu som förut bestrida återremiss, synnerligen om diskussionen öfver
denna punkt derigenom kunde blifva slut och vi komma till
ordningen för dagen.
Då nu öfverlägguingen förklarades vara fulländad, samt Hr
Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o. Ad. ansågede emot Utsk:s
yttrande uti förev. punkt gjorde anmärkn:r föranleda till äterremiss,
ropades Ja och Nej; hvarefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde
om R. o. Ad. bifölle hvad Utsk. i afseende på väckta frågor
om förändring af 50 § yttrat, samt, sedan jemväl denna propos.
blifvit besvarad med blandade Ja och Nej, förklarade det
han trott sig finna att R. o. Ad. med öfvervägande Ja besvarat
den sednare proposm.
Frih. Raab begärde votering.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att plenum
komme att fortsättas kl. 6 e. m., upplästes till justering samt
godkändes följande förslag till voterin’gs-propos.:
Den, som bifaller hvad Bevilln.Utsk. i dess betänk. N:o 9,
i afseende på väckta frågor om förändring af bevilln:s-förordn:s
50 § yttrat, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, kommer ofvanberörde del af Utsk:s betänk, att, på
grund af gjorde anmärkn:r, återremitteras.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 28.
Nej — 50.
2:o ang:de af Frih. Ridderstolpe föreslagen ändring i
55 §.
Härjemte upplästes 55 § i det af Utsk. afgifne förslag till
författning.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i fråga om 55 § föreslagit.
3:o Ang:åe ändring i 58 §. och 4:o Ang:de af Hr Hammarberg
föreslagen förändring i 62 §.
Den 12 April I. ra.
131
R. o. Ad. biföll ötsk:s i dessa punkter afgifna yttranden.
5:o Äng: de jemkningar i 63 §.
Efter uppläsning af 63 § i Ulsk:s författnings-förslag, blef
denna § af R. o. Ad. godkänd.
6:o Äng:de rättelser och tillägg till 73 §.
Härvid upplästes 73 § i författningsförslaget, hvarefter
Frih. Cederström, Jakob, yttrade:
Jag nödgas reservera mig emot den ordning för föredragningen
af detta betänk., som uti förra plenum beslutades, nemi.
att vid föredragning af de särskildta punkterne utaf Utsk:s utlåt,
jemväl lill pröfning företaga den dermed sammanhang ägande §
i sjelfva förslaget till bevillms-förordn. Jag tvitlar på att den omsorg
i afseende på ordalydelsen, sorn är så nödig i afseende på
denna förordn., derigenom blifver behörigen iakttagen. Enligt
min åsigt borde man nu inskränka sig till grunderne för den allmänna
bevillnm och sedermera till särskild pröfning företaga sjelfva
lagförslaget, då man finge tid att närmare granska sjelfva redaktionen
deraf samt deruti göra nödiga ändringar. I fråga om
nu förevar, punkt, förekommer det mig, som om skillnaden emellan
frälse- och rekognitions-jernet icke blifvit nog tydligt utmärkt.
Såsom jag uppfattat denna §:s innehåll, kan den lätt föranleda
till en arbiträr beskattning i detta hänseende; och man borde
väl vid lagens stiftande söka förekomma ett dylikt arbitrage. Jag
anhåller att detta mitt yttrande må få anses såsom en reservation,
så vida icke R. o. Ad. skulle finna för godt att uppskjuta
pröfningen af denna 73 § till dess motiverne eller grunderne för
bevillnm hunnit genomgås och antagas.
Hr Aminoff: Jag har begärt ordet egentligen för att bemöta
Frih. Cederslröms anmärkn:r, i afseende på formen för föredragningen
af detta betänk., hvilka anmärkmr jag anser obehöriga.
Betänk, har flere dagar legat på bordet, hvarunder således
en hvar haft tillfälle att af detsamma inhemta tillräcklig kännedom
samt att uppgöra förslag till förändringar i redaktionen.
Häruti instämde Frih. Raab.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt han, då Frih. Cederström
yrkat, att redaktionen af 73 § måtte blifva oafgjord tills R. o.
Ad. komme att granska författningsförslaget i dess helhet, ansåg
sig böra framställa propos. särskildt på godkännande af de motiver
för rättelser och tillägg i 73 §, som af Utsk. blifvit anförde,
och särskildt på bifall till Frih. Cederströms förenämnde yrkande.
Frih. Raab: Jag tager mig friheten erinra derom, att Frih.
Cederström, Jakob, icke yrkat någon särskild propos., utan endast
afgifvit en reservation. Då jag är nöjd med det nuvar. föredragningssättet,
får jag för min del anhålla det någon ändring deruti
9*
13a
I)en 12 April e. m.
ej målte ske, utan att vi malte få fortfara såsom hittills. Dessutom
torde Frih:n tillåta mig fästa hans uppmärksamhet derpå,
att föredragningen så skett hittills och icke gerna kan ske på annat
sätt.
Frih. Cederström, Jakob: Jag har gjort anmärkn. emot
föredragningssättet, såsom ledande till möjliga missförhållanden;
och för den händelse att R. o. Ad. skulle vidblifva sjtt beslut i
den vägen, har jag begärt, att hvad jag i detta afseende yttrat,
måtte fä såsom en reservation i prot. intagas.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. godkände
hvad i Utsk:s betänk, blifvit yttradt såsom motiver för rättelser
och tillägg i 73 §, ropades Ja.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade sedermera, alt han, sedan
Frih. Cederström begärt att R. o. Ad:s pröfning mätte underställas,
huruvida i sammanhang med de i Utsk:s betänk, förekommande
punkter, likasom hittills deri åberopade redakiions-förslag
borde pröfvas, ansåg sig skyldig alt derom framställa propos.;
hvarvid
Hr Aminoff yttrade:
Om jag ej missminner mig, var R. o. Ad:s beslut, att föredragningen
skulle ske på sätt hittills brukligt varit.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad. väl i förra plenum
bifallit Hr Landtnäs hemställan, att ifrägavar. betänk, skulle
punktvis företagas till afgörande; men alt Frih. Cederslröms nu
gjorda yrkande icke vore stridande mot detta beslut,som icke utgjorde
hinder för särskild pröfning af sjelfva redaktious-förslagen; hemställande
Hr Landtm, fördenskull, om R. o. Ad. ansåge de i Utsk:s
betänk, åberopade redaktions-förslag höra, likasom hittills skett,
företagas lill pröfning i sammanhang med de punkter, hvaruti de
åberopas och motiveras.
Härvid ropades Ja; och på sedermera framstäld propos. biföll
R. o. Ad. jemväl Ulsk:s förslag till redaktion af 73 §.
7:o Ang:de 75 § och 8:o Ang:de 86 §.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt.
9:o Ang:dc 88 §.
Härjemte upplästes 88 § i Utsk:s förslag till författning.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Jag har under flere
föreg:de år varit hedrad med förtroendet att utses till taxeringsman
för Stockholm och har vid desse förrättningar erfarit huruledes
det alltid varit mycket svårt att få ett tillräckligt antal ledamöter
samlade. Då denna svårighet förefunnits med en talrikare
personal, skall den naturligtvis blifva ändå större med ett
inskränktare antal. Jag anser derföre denna punkt böra återremitteras,
på det alt den hittillsvarande föreskrifne numerären må
i författningen varda bibehållen. — Ganska olämplig synes mig
Den 12 April f. m.
133
ock den förändring alt ej mer öfverslåthållare-embetet skulle äga
utse ordf:r på afdelningarne i comiléen, utan dylike af ledamöterne
sjelfva väljas. På grund af egen erfarenhet, måste jag vitsorda
det desse ordf:r, såsom de nu äro tillsatte, lända till mycken
nytta; jag befarar all förändring häri blefve särdeles skadlig.
Hr Aminoff: Jag instämmer fullkomligt uti Frih. Cederströms
yttrande om svårigheten att få taxeringsman. Men just
detta synes mig vara ett skäl, att inskränka antalet; ty när oak
tadt
det varit svårt att erhålla 12 ledamöter af hvarje klass, lärer
det väl blifva mindre svål t att fä 8 personer, som vilja blifva
taxeringsman. Detta gäller ej blott för R. o. Ad:s men syn
nerligen
för PresleSl:s ledamöter, hvilka här i Stockholm boende
medlemmar till stor del äro embetsman och således hafva svårt
att åtaga sig uppdraget alt vara ledamöter tili laxeringscomitéen,
hvars arbeten hörja i Maj och räcka ända tili Uctober. Föröfrigt
vädjar jag till de Hrr af Ridd.-Direktm, som äro tillstädes, om
icke förhållandet alltid varit att Direktm haft mycket svårt att
erhålla det erforderliga antalet ledamöter af R. o. Ad. Jag tror
derföre ali det skulle blifva ganska lämpligt och nyttigt att minska
delta antal med Upplysningsvis får jag nämna, att sedan
ledaraölerne blifvit utsedde och uppdraget sig åtagit, har det varit
svårt att fä deni tillsammans för besluts fattande, så mycket
mer då antalet är än talrikare. Jag kan i del fallet citera händelser,
dä icke iner än 18 ledamöter sammanräknadt varit uppe
vid plenisammankomst, hvaraf följden blifvit att den måst inställas.
Detta är ett ytterligare skäl att minska antalet. Jag har
mig bekant att de öfriga 3:ne RiksStm bifallit denna punkt, således
torde en ålerremiss ej tjena till någonting. Jag yrkar bifall
lill betänk, i denna punkt
Frih.
Cederström, Claes Rud.r Jag mätte hafva uttryckt
mig något otydligt, då jag talade om svårigheten att få ihop taxeringsman.
Hr Aminoff har nemi. trott, att jag dermed menade
svårigheten att få dem utvalde. Jag afsåg deremot svårigheten
att få de valde tillsammans i och för verkställighet af de dem
åliggande taxeringsarbetena. Ty om ledamöterne, såsom ofta händer,
ej skulle hafva tillfälle att hela tiden egna sig åt dessa arbeten,
utan att än den ena, än den andra har giltiga förhinder, så
är det ju tydligt ali större svårigheter förete sig vid alt fördela
dessa förhinder på ett mindre antal ledamöter, än om man har
ett större antal att tillgå. Detta, med hvad mera milt första anförande
omförmält, utgjorde skälet hvarföre jag yrkat åtterremiss;
men då nu, på sätt Hr Aminoff upplyst, denna punkt redan är
af öfrige RiksStm bifallen, vill jag visserligen icke genom ett alltför
strängt, fortsatt yrkande på återremiss förorsaka tidsutdrägt,
utan afstår derifrån, såvida ej flere talare tordehända hysa den
önskan om återremiss, som jag från början uttalat.
Frih. Raab: Då Frih. Cederström numera förklarat sig icke
vilja strängt yrka på återremiss, torde det vara tillräckligt att
134
Den 12 April f. m.
nämna, att de ledamöter af Revilln.Ulsk., som äro från Stockholms
stad, förklarat att den allmänna önskan här vore att få antalet
af ledamöter i laxeringscomitéen inskränkt. Jag tror derföre
att det ej vore lämpligt af oss iandtboer, att sätta oss emot denna
önskan.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. hvad Utsk.
i förevar, punkt yttrat, jemte dess förslag till 88 §:s redaktion.
10:o Ang:de 102 §.
Utsk:s förslag lill redaktion af ifrågavar. § blef härjemte
uppläst.
Hr Tham: Uti den nu föredragna §:n finnes ett stadgande
inryckt, af innehåll, att man ej må utan laga förfall afsäga sig
ledamotskap uti laxeringscomitéen. Jag har hittills alltid föreställt
mig att hvarje uppdrag i kommunal väg är ett förtroendeuppdrag,
och att man således bör äga rätt att detsamma sig afsäga.
Hvem skall dessutom pröfva det anmäldla förfallet? Derom
är ingenting stadgadt. Jag vill taga mig sjelf till exempel.
Jag har flere gånger blifvit invald till ledamot i comitéen, inen
merendels nödgats afsäga mig det erhållna förtroendet. Jag har
likväl icke haft annan grund derföre, än att jag geuom sådant
deltagande i comitéens arbeten skulle sedermera blifva jäfvig att
handlägga sådane taxeringsfrågor, som i besvärsväg kunde komma
att dragas under högre auktoritets pröfning. Detta fruktar
jag icke hädanefter skall gälla såsom laga förfall om Utsk:s förslag
antages. Dermed kan väl icke annat förstås, än hvad i allmänna
lagen under denna benämning inbegripes. Man kan dessutom
hafva andra sysselsättningar eller enskilda angelägenheter,
som hindra en att sköta ett kommunalbestyr, och då är det väl
obilligt att man skall vara tvungen att åtaga sig detsamma. Jag
anhåller derföre att den föreslagna förändringen i denna § måtte
varda af R. o. Ad. afslagen.
Frih. Raab: Den siste värde talaren har såsom skäl emot
antagande af den föreslagna förändringen anfört, att det ej skulle
vara bestämdt hvem som skulle pröfva det uppgifna förfallet. Men
samma skäl skulle likväl kunna anföras i fråga om landtbos skyldighet
alt inställa sig, såvida han ej har laga förfall. Har man
nu så länge kunnat oklandradt bibehålla detta stadgande för landet,
kan jag icke finna annat, än att skäl är förhanden att äfven
utsträcka det till Stockholms stad, och det torde vara så mycket
nödvändigare, som det hittills varit en allmän plägsed att äfven
utan ringaste förfall afsäga sig det erhållna förtroendet. Jag
tillstyrker derföre bifall.
Hr Aminoff: Jemte det jag instämmer uti hvad Frih. Raab
yttrat, torde jag få upplysa Hr Tham derom, att uti nu gällande
bevilln:s-förordn. står, att ingen må utan laga förfall från taxerings-comitéens
sammanträden uteblifva. Då man således icke får
uteblifva utan laga förfall, borde man väl icke eller få afsäga sig
förtroendet utan laga förfall. För min del, anser jag derföre det
Den 12 April f. m.
135
föreslagna stadgandet vara ganska nyttigt och lämpligt, dels pä
det att denna § må blifva tydligare, dels ock derföre, att det
stadgade ansvaret är för Stockholm mera nödvändigt, än för någon
annan kommun, hufvudsakligast derföre, att det är i denna stad
som de flesta missbruken ägt rum. Hvad beträffar frågan om det
för besluts fattande liehöfliga antal ledamöter, så anser jag det
alldeles nödvändigt, att ett visst antal finnes föreskrifvet; eljest
kunde det ju hända att endast 2 å 3 personer deltogo uti besluten.
Jag anser Utsk:s förslag vara så väl lill innehåil som redaktion
tillfredsställande, och får derföre tillstyrka bifall derå.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Jag anhåller vördsammast
om upplysning huruvida 57 §:n är bifallen eller icke, och
att jag sedermera malte åter få ordet.
I anledn. häraf upplyste Hr Gr. o. Landtm, att fråga om
förändring af 57 § icke i Utsk:s betänk, förekommit och alt följaktligen
denna § icke varit föremål för R. o. Ad:s öfverläggning.
Frih. Cederström, Claes, Rud.: 57 § innehåller ett vite
af 3 rd:r 16 sk. för den taxeringsman å landet, som utan laga
förfall sig frän taxerings-comitéens sammanträden afhåller. Man
har ock velat införa samma stadgande för stad. Då jag nu hör
att fråga aldrig varit om alt förändra 57 §:s nuvar. lydelse, torde
det tillåtas mig, som, innan jag erhöll upplysning om förhållandet,
föreställde mig att ändring jemväl dervid varit föreslagen,
att, hållande, mig sålunda ensamt och allenast vid den 102 §:s innehåll,
anmärka olämpligheten af att höja vitesbeloppel från 2
r:dr till 3: 16. Något behof af en sådan höjning synes mig så
mycket mindre hafva varit för handen, som berörde stadgande
hittills aldrig varit tillämpadt, samt icke ens de nu bestämda lägre
böterne någonsin utkräfls. Då man haft försyn för att utkräfva
böterne dä de utgjort ett mindre belopp, lärer väl detta i
ännu högre grad blifva förhållandet, när bötesbeloppet höjes. Hvad
vidare beträffar stadgandet derom, att utom ordf., minst halfva
antalet ledamöter böra vara tillstädes för besluts fattande, tror jag
att erfarenheten visat detsamma vara af illusorisk beskaffenhet.
Jag skulle kunna citera förrättningar der man fått vänta ganska
länge på det lagbestämda minimiantalet af ledamöterne, ja, att detta
minimiantal alldeles icke infann sig; grannlagenheten förbjuder
mig alt anföra den utväg, hvartill man slutligen såg sig nödgad;
om författningen dervid icke till pricka kunde efterkommas, så
var det sannerligen icke möjligt att annorlunda förfara, än man
gjorde. Ty med ideligt bötfällande vinnes icke annat än ledamöternes
ytterligare afskrämmande från de i sig sjelfve kärfva
och föga lockande göromålen. För min del anser jag alt man
icke bör göra sådane föreskrifter, som ej väl låta sig tillämpas
och begär derföre, lika med Hr Tham, afslag å förevar, punkt.
Hr Aminoff: Om det är billigt att en till taxeringsman
på landet utsedd person, för uteblifvande från comitéens sammanträden,
skall erlägga en pligt af 3 rd:r 16 sk. då han icke
136
Den 12 April f. m.
kan uppge laga förfall, så synes det mig vara ändå billigare att
taxeringsman i stad underkastas samma ansvarsskyldighet. Den
förre kan nemi. hafva en mängd förhinder, såsom resans längd
m. fl., som alldeles icke höra kunna förefinnas för sladsboen. En
värd talare har påstått att böter aldrig blifvit intagne; detta är
missbruk mot författningen. Jag har mig likväl bekant, alt, vid
sednare taxeringar i Stockholm, personer blifvit pliklfälde för uteblifvande
från plenisammankomst, och är öfvertygad, att vederbör,
icke underlåta alt dem äfven hädanefter uttaga. Jag skulle anse
det högst inkonseqvent, att då man har ett dviikt ansvars-stadgande
för alla öfrige städer i riket, man icke skulle hafva detsamma
för Stockholm.
Hr Tham: Hvad jag yrkat, är endast att man måtte vara
befriad frän all åtaga sig uppdrag, såsom eomiteledamot, då man
icke dertill har ledighet. Jag kan icke förstå orden ”laga förfall”
som i förslaget förekomma, annorlunda eller vidsträcktare, än
allmänna lagens stadganden derom innehålla. Likväl kunna andra
fall gifvas, än de i lagen omtalta, i följd hvaraf man kan hafva
skäliga anspråk pä att icke behöfva åtaga sig berörde befattning.
Så är förhållandet med en del tjenstemän. Hittills har det alltid
varit vanligt, att bland ledamöterne af R. o. Ad:s klass invalts
någon tjensteman inom kammar-rätten, dunder ansetts kunna med
sin sakkännedom gagna. Om del då inträffar, hvad sorn handt
mig, eller att man är förordnad att vara föredragande i sagde
verk, der man måste vara närvar. 5 dagar i veckan, har man
temligen svårt att derjemte fullgöra ett så beskaffadt uppdrag,
som det jfrågavar. Emellertid är det föreslaget, att man skall böta
i händelse man ej inställer sig vid taxerings-comitéernes sammanträden,
äfven om Statens tjenst skulle lägga hinder derföre. Ett
sådant stadgande är, såsom hvar och en torde finna, orimligt.
Hittills har, i fråga om utseende af ledamöter för R. o. Ad., så
tillgått, att sedan Ridd.-Direkt. utvalt vissa personer, så kringskickas
till de valde en lista, innehållande deras namn, hvarpå
desse, i händelse af förfall, skrifva ordet ”hindrad”, i hvilket fall
nytt val måste anställas och detta fortsättes till dess att alla de
valde förklarat sig vilja uppdraget sig åtaga. Nu har man föreslagit
att borttaga denna rätt och i stället stadga skyldighet för
hvar och en kallad, som är hindrad ali visa laga förfall, ifall han
vill undvika att bötfällas. Della stadgande anser jag orimligt,
hvarföre jag yrkar afslag derå.
Frih. Raab: För min del kan jag icke inse annat, än att
om en person är af tjensteåligganden helt och hållet upplagen
och derigenom hindrad att åtaga sig ett sådant bestyr, som det
ifrågavar., sådant må gälla såsom laga förfall. Men något särskildt
undantag för ledamot i kammar-rätten torde ej böra stadgas.
Deremot anser jag det i allmänhet vara rättvist och billigt,
att samma ansvar bestämmes för ledamot i stad, som det hvilket
gäller för dem på landet. Ett dylikt stadgande har länge varit
Den 12 April f. m.
137
gällande för landet, ulan att man försport något missnöje deröfver.
Jag tillstyrker bifall.
Hr Aminoff: Jag anser mig skyldig upplysa, att förhållandet
verkligen hit lills varit sådant, som Hr Tham uppgifvit det,
eller att sedan en lista blifvit, upprättad på de af Ridd.Direktm
utsedde ledamöter, kringskickas den till dem och om någon derå
tecknar sig vara hindrad, blir han fri och annan person utses.
Om man deremot, genom anteckning å listan, godkänner kallelsen
men uleblifver utan anmäldt förfall, så bör man derföre plikta.
Jag kan, såsom flere gånger invald ledamot och dessutom 5 gånger
ordf. i taxeringscomitéen, upplysa, att det ej sällan händer
att en ledamot, som antagit kallelsen, aldrig med sin fot. visar
sig i comitéens sammankomster. Detta anser jag likväl oformligt
och tror alt någon kontroll och ansvar bör linnas; hvadan jag
också tillstyrker bifall till hvad Bevilln.Utsk. här föreslagit.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. bifölle hvad Utsk. i dess
betänk, och förfallningsförslag i afseende på 102 § tillstyrkt, ropades
starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade,
det han trott sig finna, att härvid Ja varit öfvervägande.
lim Ang:de 119 §; 12:o Aag:de 121 § och 13:0 Angele
125 §.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter yttrat och hemställt.
14:o Ang:de 126 §.
Efter uppläsning af Utsk:s förslag lill redaktion af ifrågavar.
§, blef detsamma af R. o. Ad. bifallet.
15:o Aug:de 128 §.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det förslag af Frih. Ridderstolpe,
som i denna punkt omnämnes, är enligt min tanka
ganska riktigt. Då det nemi. är omöjligt för häradsskrifvaren att
inom den nu stadgade tiden inlemna uppbördsböckerne kompletta,
synes del också tydligen vara olämpligt att stadga en skyldighet
för dessa embetsman att inlemna dem, enär de icke i sitt ofullbordade
skick kunna lända till efterrättelse. Dessa uppbördsböcker
skola vara i enlighet med debetssedlarne uppgjorde, hvilka,
upptagande hvad den skattskyldig^ skall erlägga till staten både
såsom grundskatt och såsom bevil)n., äro på markegångssättningen
beroende. Markegången åter, som sättes i November, kan
öfverklagas, hvadan det alltid skall hända, att man d. 1 November
icke känner hvad den rätteligen är, hvadan skatternas verkliga
belopp för det kommande året lika litet kan dessförinnan i
uppbördshöckerna intagas. Meningen med delta stadgande skall
vara att merherörde böcker skola vara kompletterade och inlemnade
till landskontoret så tidigt, att de der hinna genomses och
påtecknas för öfverlemnande till kronofogden, för uppbördens verk
-
138
Den 12 April f. m.
ställande. Då nu emellertid uppbördsstämmorne icke börja förr
än efter d. 15 Januari hvarje år, vanligtvis icke förr än efter d.
1 Februari och fortsättas in i Mars, sä synes det mig, som om
det gjorde alldeles tillfyllest om uppbördsböckerne äro inlemnade
före d. 15 Januari till K. bef:de, emedan vederbör, då hade några
dagars rådrum att granska dem och de i alla fall i behörig
tid vore färdige för uppbördsstämmorne. På dessa skäl anhåller
jag, att R. o. Ad. behagade återremittera denna punkt, på det att
Bevilln.Utsk. måtte komma i tillfälle att taga saken i ytterligare
öfvervägande, vid betraktande af de omständigheter, som i verkligheten
förefinnas. Jag måste äfven öppet erkänna, att i det län,
der jag tjenstgör, hafva vederbör, under loppet af sednaste 12
åren icke inom d. 1 November inlemnat ifrågavar. uppbördsböcker
och icke eller derom af K. bef:de blifvit påminte, af det skäl,
att man ansett det vigtigare att få dem kompletta, än att få
dera en eller annan månad tidigare, än de behöfvas. Vanligtvis
hafva dessa böcker der icke varit inlemnade före d. 15 Januari;
då de sedan blifvit granskade och försedde med vederbörl. påskrift.
Hr Printzenskjöld: Som jag tror mig med visshet känna,
att bevilln.-förordms föreskrift uti 128 §:n i de flesta län aldrig
varit efterlefvad alltsedan K. och R. St. beslöto, att endast en uppbördsstämma
om året skulle hållas, synes det mig, som om Utsk.
saknat skäl att afstyrka bifall å Frih. Ridderstolpes motion. Man
bör nemi. undvika att bibehålla ett lagstadgande, som innefattar
en onödig och onyttig föreskrift; och som den nu ifrågavar. är
af denna beskaffenhet, förenar jag mig uti den begäran om återremiss
å ifrågavar. punkt, som af Frih. Palmstjerna blifvit framställd.
Frih. Raab: Jag har begärt ordet endast för att förklara,
att jag, långt ifrån att vilja motsätta mig återremiss, tvet tom förordar
den, enär jag icke kan annat än erkänna riktigheten af
den emot förevar, punkt gjorda anmärkn. Jag tror att Utsk:s beslut
härrört af ett förbiseende utaf tiden för markegångssättningen.
R. o. Ad. ansåg de emot denna punkt af Utsk:s betänk,
gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss.
16:o Ang:de 130 och 131 §§.
R. o. Ad. lät bero vid hvad Utsk. i afseende pä dessa §§
yttrat.
17:o Ang:de 136 §.
Härjemte upplästes den af Utsk. föreslagna förändrade redaktion
af ifrågavar. §:s lista mom.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt ytttrat äfvensom
förenämnde redaktions-förslag.
18:o Ang:de 137 §; och 19:0 Ang:dc 138 §■
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt.
Den 12 April f. m.
139
20:o An g: de 143 §.
Efter uppläsning af Utsk:s förslag till denna §:s redaktion,
blef detsamma af R. o. Ad. godkändt.
21:0 Ang:de 144 §.
Hvad Utsk. i afseende pä ifrågavar. § yttrat, blef af R. o.
Ad. godkändt.
22 :o An g: de 145 §.
Härjemte upplästes den af Utsk. föreslagne redaktion af lista
oell 4 mom. af ifrågavar. §, hvarefter såväl Utsk:s yttrande i denna
punkt som berörde redaktions förslag af R. o. Ad. godkändes.
23:o Ang-.de 147 §.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i afseende på 147 § yttrat.
24:o Ang:de 148 §.
Härvid upplästes Utsk:s förslag till redaktion af ifrågavar. §,
hvarefter såväl Utsk:s utlåt, i denna punkt, som berörde redak
tions
förslag af R. o. Ad. godkändes.
25:o Ang:de 149 §.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i afseende på 149 § hemställt.
26:o Utsk:s anmälan, att innan R. St:n faststält grunderne
för allmänna bevilln-.n samt bränvinsbrännin gs-rättighetens
utöfvande, Utsk. icke blir i tillfälle att tillse i hvad
män de vid bevilln.-sstadgati fogade formulär till debetsedlar
och längder m. m. erfordra förändring eller derom afgifva
utlåt.
R. o. Ad. lät vid denna anmälan bero.
27:0 Utsk:s tillstijrkande, att R. St. hos K. M., vid öfverlemnandet
af bevilln:s-stadgan, i underd. anhålla, att K. M.,
efter öfvervägande af hvad i afseende å såväl bötesbestämtnelser
som öfriga föreskrifter, hvilka äro af den beskaffenhet,
att de grundlagsenligt erfordra K. M:s nådiga godkännande,
må täckas låta allmän författning i ämnet utfärda.
Detta tillstyrkande blef af R. o. Ad. bifallet.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. \ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
<40
Den 12 April e. m.
Onsdagen den 12 April 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Anmäldes oell lades på bordet BankoUtsk:s mera. och belänk.:
N:o 41 i anledn. af erhållen återremiss å mern. N:o 31, med
hemställan, alt ett tillfälligt förskott mätte meddelas ät fonden för
belåning af fast egendom; och
N:o 42, med förslag lill reglering af bankens lane- och kreditiv-rörelse.
Föredrogs K. M:s denna dag ankomna nåd. skrifvelse af d. 10
dennes, ang:de förordnande af en slats-räds-ledamol i afseende pä
handläggningen af vissa i Riksd.Ordms 36 och 42 §§ omförmälda
riksdags-ärenden.
Denna skrifvelse lades till handlingarne; hvarjemte beslöts,
att vederbör. Utsk. skulle meddelas underrättelse om densammas
innehåll.
Upplästes ett af Hr Skjöldebrand, Carl Fredr., iulemnadt
sålydande mern.:
Den af R. o. Adis Electorer mig tilldelade plats, som ledamot
i BankoUtsk. under permitterad ledamots frånvaro, får jag, då
mina tjenstegöromål hindra densammas ulöfvande, anhålla att mig
få afsäga. Samtidigt får jag hos det H. Ståndet anhålla, att äfven
få afsäga mig den mig tilldelade plats som suppleant i nämnde
Utsk.
R. o. Ad. lemnade, med bibehållande af Hr Skjöldebrands
riksdagsmannarätt, härtill sitt samtycke; hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, anmodade Hrr Electorer att efter Hr Skjöldebrand
utse ej allenast en annan ledamot, att inträda i BankoUtsk. för
återstoden af den tid, hvarunder Hr Leijonankar, Fredr.
Wilh. Erik Carl, erhållit ledighet, ulan ock en suppleant i
samma Utsk.; äfvensom att derjemte, i st. f. Hr af Harmens,
Henrik Otto, som erhållit 14 dagars ledighet ifrån d. 17 dennes,
utse en ledamot i Stats-Utsk. under ledighetstiden.
Gr. Frölich, Gust. Erik: Uppå anmodan af åtskilliga af
det H. Ståndets ledamöter, får jag äran föreslå att Ridd.-Direktm
måtte af R. o. Ad. blifva uppdragen att föranstalta om förfärdigande
af vår nyligen afgängne Landtrms Hr Gr. Sparres porträtt,
för att detsamma pä vanligt sätt må blifva inom Riddarhuset förvarade
oc'' Jag föreställer mig, att R. o. Ad. med glädje skall
omfatta detta tillfälle, att lemna f. d. Hr Landtm, ett bevis på
dess högaktning och erkänsla.
Den 12 April e. m.
141
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o. Ad. instämde i
Gr. Frölichs framställning samt bifölle att Ridd.-Direkl:n finge sig
uppdraget att föranstaha om förfärdigandet af f. d. Landtm. H.
Ex. Hr Gr. Gustaf Adolf Sparres porträtt samt i sådant afseende
träffa öfverenskommelse med någon skicklig mälare.
Ropades Ja.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:sUlsk:s betänk. N:o9, ang:de
grunderne för den blifvande allmänna bevillnm samt föreskrifterne
för deras tillämpning.
Fl r Gr. o. Landtm, yttrade, att då numera alla de punkter,
hvaruti Ulsk. yttrat sig om ifrågakomue förändringar i
bevilln:s-stadgan blifvit af R. o. Ad. genomgänane och således,
enligt den antagna ordningen för delta betänk:s föredragning,
Utsk:s förslag till bevillms-sladga nu borde företagas lill pröfning,
Hr Landtm, finge hemställa, om Ii. o. Ad. behagade tillåta, att
vid föredragningen deraf §§:ne endast uppnämndes, och all de §§
hvaruti dervid icke yrkades förändring, ansägos godkände.
Ropades Ja.
Då härefter alla de i Utsk:s förslag till bevillms-stadga upptagna
§§ uppropades, blefvo endast nedannämude §§ föremål för
anmärka, eller diskussion, nemi.:
§ 2.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Jag anhåller vördsamligen få
vela, huruvida något prot.uldr. är ankommet ronde de öfriga Ståndens
beslut i afseende å bevilln. för embels och tjensteraäns löner.
1 anledn. häraf hade lindert. R i dd.-s e k r e t e r ar e äran
upplysa, att prot.uldr. ang:de pröfningen af Bevilln:s Utsk:s ifråga
var. betänk. N:o 9, ankommit endast från Hederv. Bonde-St.,
som återremitterat betänk, till Utsk:s vidare behandling endast i
det afseende, att om, efter det summans belopp blifvit fastställdt
och inkomsterne af bränvinsbränningen, tullen och stämpladt papper
blifvit beräknade samt personliga skyddsafgiften möjligen blir
anslagen lill understöd ät folkskolorne, en ökad be vil I n. skulle anses
af nöden, densamma borde såsom fyllnads-afgift utgöras medelst
progressiva afgifter för den högre förmögenheten eller inkomsten;
hvaremot Ståndet funnit för godt att betänk, i öfrigt
godkänna.
Hr Aminoff: Då jag har anledn. förmoda att Ståndet icke
uti förevar, punkt vill hafva några ändringar, så anhåller jag endast
att min i ämnet afgifna reservation måtte i dagens prot. intagas,
synnerligen som frågan troligen kommer att röna samma
öde äfven hos de öfriga Stånden.
Denna reservation var sålydande:
”1 likhet med Utsk:s pluralitet, har jag tillstyrkt, att å de
till Utsk. remitterade motionerna om upphörande af hevilla, för
142
Den 12 April e. m.
embets- och tjenstemäns löner, något afseende icke borde fästas;
men jag har gjort detta, icke på de skäl, som Dtsk. efter omröstning
godkänt, utan derför, alt jag anser staten för närvar,
icke kunna umbära denna inkomst. 1 afseende på sättet för bevillnts
utgörande, har jag icke varit af pluralitetens tanka, hvadan
jag emot beslutet får mig reservera, och då ett af mig uppgjordt
förslag till progressiva afgifter vann afd:s bifall, fast det sedermera
underkändes i plenum, har jag ansett mig böra detsamma här
intaga:
”Bevillning af embets- och tjenstemän samt betjente, m. fl.
Af alla löner, som öfverstiga:
200 r:dr, en afgift af 1 procent 2: —
300 ,, ,, ,, ,, ,,
. 3: —
400 ,, ,, ii ,, ,,  4: —
500 ii ii ,, „ ,,
5: —
600 ,, ,, ,, ,, ,,
6: —
/00 ii ii i, ii 1^ „
8: 36.
800 „ „ „ „ 1| „  12: —
900 „ „ ,, ,, 1-^ ,,  15: 36.
1,000 ,, ,, ,, ,, 2 ,,
20: ——
1,100 „ „ „ „ 2i „ .
24: 36.
1,200 „ „ „ 2| „  30: —
samt af alla löner derutöfver tre för hvarje fullt hundrade.
Och vågar jag hoppas det H. Riks-St:n vid föredragning af
bevilln:sbetänk. täcktes åt detta mitt förslag lemna behörigt afseende,
helst detsamma afser någon lindring uti bevilln:s-afgifternas
utgående af de ringare lönerne.”
§ 4.
Hr Gr. o. Landtm, anmärkte att R. o. Ad. redan godkänt
denna §.
§ o.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, alt, enligt förut fattadt beslut,
med pröfningen af denna § borde anstå tills den 10 §:n blifvit
afgjord, och att derföre sistnämnde § nu först komne att utgöra
föremål för öfverläggningen.
Hr Aminoff: Jag anhåller att den af Hr Fåhraeus afgifna
reservation i afseende å 10 §:n måtte blifva uppläst.
Sedan till följe häraf denna vid Utsk:s betänk, fogade reservation
blifvit uppläst, anförde
Hr Aminoff skriftligen:
Då jag instämt i den af Hr Fåhraeus m. fl. afgifna reservation,
att borttaga den uti 10 §:n af nuvar. bevilln:s-förordn. upptagne
klassindelning af städernes handtverkare m. fl., samt att endast
bibehållas skulle minimi-afgiften för dem, eller i likhet med
hvad uti 9 §:n är föreskrifvet för grosshandlare m. fl., var det af
orsak, att jag funnit, så väl i Stockholm som ock under mitt vi
-
Den 12 April e. m.
143 '
stande i Norrköping, vid alla de tillfällen jag varit, ledamot af
taxerings-comitéen, det denna klassindelning högst sällan blifvit
tillämpad och använd, utan har föreg:de årets texerings-längd legat
till grund vid bevillms uppgörande, med iakttagande af de
förändringar, som under det förtlutna året inträffat.
Rättast vore, enligt min lanke, att borttaga all klassindelning
uti bevilln:s-förordn:n, samt alt endast bibehålla rainimi-afgiften,
för alla der förekommande olika händelser. Och jag tror alt staten
härigenom ej skall förlora något, sä länge 11 och 28 §§:ne
af bevilln:s-förordn:n qvarstå oförändrade, emedan dessa §§ uttrycka
allt hvad som i detta afseende kan erfordras och iakttagas
bör af taxeringsmännen vid bestämmandet af bevillnms utgörande.
Skulle R. o. Ad. finna, att den nuvar. klassindelningen uti
10 §:n bör qvarstå, så torde konseqvensen fordra, alt den 9 §:n
äfven bör indelas uti klasser, ty jag kan icke upptäcka något gilligt
skäl, som talar för att grosshandlare m. II. ensamt böra uppföras
till minimi-afgiftens erläggande till staten, men ej handtverkare
m. 11. Men är denna indelning nödvändig för handtverkare,
så måste den också vara nödvändig för grosshandlare. Ar den
det icke, så bör den såsom varande onödig och öfverflödig borttagas.
Jag fortgår att tillstyrka, det åtminstone 10 §:n afbevillmsförordmn
ställes i fullkomlig öfverensstämmelse med den 9 § af
samma förordn. d. v. s. upptagande endast af minimi-afgiften för
handtverkare m. fl.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag medgifver visserligen,
att åtskilliga betydliga förändringar i bevilln:s-förordn. skulle vara
nödiga i afseende på beskaffenheten af handel och rörelse, d. v. s.
sä väl 9:de som 10:de §§:ne; men för närvar, anser jag icke tidpunkten
vara inne, att göra någon förändring härutinnan, emedan
jag fruktar, att den förändring, som nu skulle kunna sättas
i fråga, icke vore byggd på så riktiga och säkra grunder, att.
någon allmännare belåtenhet deraf kunde följa. För att ordna
förhållanden i denna väg, fordras en hel hop föreg:de undersökningar
och mera på djupet gående beslut, än de som nu kunna komma
i fråga, sedan Bevilln.Utsk. redan behandlat ärendet och det för
Riks-St:n är föredraget. Jag vågar derföre hemställa, att R. o.
Ad. ville bifalla Utsk:s förslag och låta bero vid hvad som nu år
föreslaget, intill dess en förnyad uppställning kan komma i fråga,
som i ett sammanhang behandlar detta ämne, då man måhända
skulle kunna lyckas att i detta afseende åstadkomma någon verkligt
nyttig förändring.
Hr Munck, Bror Gust. Reinh.: Jag tror mig känna att
hvarken Hr Aminoffs eller Hr Sandströmers mening, hvilken
sistnämnde i förra plenum yttrade sig rör:de denna punkt, har
varit att förändra grunderna för ifrågavar. bevilln., utan endast att
taga bort klass-indelningen. Inom Utsk. var derom en ganska
liflig debatt och med en högst ringa majoritet beslöts, att klassindelningen
skulle stå qvar. Jag instämmer i den begäran, Hr
144
Den 12 April e. m.
Aminoff har framställt, om klassernas borttagande, endast med
bibehållandet af ett minimum.
Hr Prytz, Lars Adolf: Da Hr Aminoff har begärt uppläsande
af Hr Fåhrsei reservation och den innehåller, (sedan Hr
Fåhraeus talat om olämpligheten af klassindelningen i 10:de §:n)
emot slutet följande ord: ”Jag anser, i följd häraf, att, med uteslutande
af klassindelningen i § 10, endast minimiafgiftsbeloppen
böra för de särskilda klasserna af släder bestämmas, i likstämmighet
med hvad i § 9 för handlande m. fl. finnes iakttaget”; så är
det klart, att meningen dermed icke har varit någon annan, än
den Hr Munck nyss ytlral och att delta på intet sätt gör någon
, förändring, utan blott åstadkommer en förkortning och ett borttagande
här af 3 sidor i trycket, hvarigenom stadgandet blefve
helt enkelt del: alt så och så stor bevilln. betalas till minsta belopp
i Stockholm och Götheborg, och sä och så mycket i städerna
af 2:dra klassen, d. v. s. alt blott städernas klassifikation skulle
bibehållas med en minimi-afgift för hvarje af dessa klasser och
städer, hvaremot alla de särskilda klasserna under hvarje klass af
städer skulle försvinna. För delta ändamål fordras likväl återrererniss
lill Utsk., ty nu står här t. ex. att i Slockholm och Götheborg
utgår den minsta afgiften med 10 r:dr b:co. Men, om
den här föreslagna förändring antages, torde väl vara nödigt, alt
Utsk. gifver tillkänna, huruvida minimi-afgiften i Stockholm och
Götheborg bör vara lika med den för öfriga städerna i Usta klassen.
Jag anhåller derföre om återremiss af denna § med anmodan
till Utsk., att utesluta dessa under-afd:r af klasser under de
särskilda klasserna af städer och att blott bestämma en minimiafgift
för hvarje särskild klass af städer.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag har icke varit närvar.
i början af diskussionen och får således bedja om ursägt om
jag möjligen skulle misstaga mig om hvad som kan vara förut
yttradt i frågan. Här gäller nu att antingen bifalla Utsk:s förslag,
som bibehållit den gamla klassindelningen i 10:de § för alla städers
handlande, eller att klassificera städerna och inom hvarje klass
af släder bestämma en särskild klassifikation af bevilln. för de
handlande. Jag har biträdt Utsk:s mening och förordar bifall
lill Utsk:s förslag. Min öfvertygelse är nemi. den, att om man
blott sätter ut ett minimum för hvardera utaf dessa klasser af städer,
så skall deraf följa att bevilln:n bestämdt kommer alt sjunka.
Vi hafva nu den erfarenheten, som är vitsordad, att denna bevilln.
ifrån städerna icke utgår till något särdeles högt belopp och
jag tror icke här är skäl att vidtaga någon åtgärd, hvarigenom
man kan föranleda dess vidare sjunkande. Min öfvertygelse är
nemi. att en taxeringsman, då han ser meningen vara att gå upp
ända till 350 r:dr och gå ned till 10 r:dr och ser de afd:r, som
äro deremellan, lättare skall kunna uppställa den jemförelse som
behöfves för att bestämma huru en person skall beskattas, om han
har detta schema för sig, än om det ligger helt och hållet i hans
arbi
-
Den 12 April e. m.
145
arbitrage. Det gäller då den gamla regeln, att hellre fria än
fälla, hellre sätta för litet, än för högt. Jag har dessutom en erfarenhet
att här åberopa. Jag har nemi. sett att då i ett reglemente,
som varit uppställt för jordtaxering, der man i afseende
på afkastning, som kunde påräknas af åker, blott bestämt ett maximum
och icke något minimum, alla värderingar uppgått så
nära maximum som möjligt; så att de som uppgjort reglementet
funno sig föranlåtna alt föreslå just en sådan klassifikation, som
den förevar., för alt påpeka att meningen vore att krypa ned i
den rigtningen. Då man vill hålla sig för högt för att förtjena
derpå, så är ju äfven skäl lill farhåga att man skall gå för lågt,
när derpå är att vinna och alt kronan skall förlora derpå. Jag
tillstyrker R. o. Ad. all icke se på förlusten af ^ ark papper, som
här är fråga om och låta hela den gamla tariffen stå qvar. Jag
anhåller således örn bifall lill betänk, i denna del.
Hr Aminoff: Sedan en ledamot här yrkat ålerremiss, hvilket
äfven öfverensstämmer med min åsigt, och jag dessutom tror
alt en ålerremiss äfven sker från BorgareSt., så anhåller jag att
R. o. Ad. täcktes bifalla ålerremiss af denna punkt, på de skäl
som jag nyss anfört.
1 afseende på hvad Frih. Raab yttrat, får jag äran nämna, att
äfven jag varit närvar, i taxeringscomilé i rikets första stad, äfvensom
i dess 3:dje, och i dessa städer har man aldrig tillämpat den
högsta klassens bevilln., ulan alltid sökt hålla sig lågt, hvilket må
lända till bevis derpå, att man kan, äfven dä klassifikationen qvarstår,
taxera efter behag och bestämma bevilln. emellan, under och
öfver de utsatta klasserna allt efter omständigheterna. Jag anhåller,
som sagdt är, om ålerremiss, så att Disk. måtte kunna å nyo
handlägga detta ärende.
Hr Munck: Jag kan för min del icke godkänna den argumentation,
som Frih. Raab har gjort. Frih. har sagt alt om
klasserna borttoges, så skulle följden blifva alt bevillntn skulle
sjunka. Jag förstår icke delta. Hvad tjenar det taxeringsmännen
lill att de framför sig se en hop siffror, och jag hemställer oni
det icke för dem hör vara mycket lätt alt föreställa sig siffror,
som äro högre än det bestämda minimum af 10 r:dr, såsom 15,
20 o. s. v. högre upp. Jag skulle deremot föreställa mig att staten
skulle vinna på klassindelningens borttagande, emedan då efter
all anledn. åtskilliga kunde blifva taxerade högre än den för
första klassen bestämda afgift.
Frih. Raab: Om ingen mer än jag har yrkal bifall, så, då
jag förnimmer af Hr Aminoffs yttrande, att här mera gäller fråga
alt jemka dessa klasser, än att helt och hållet borttaga dem, vill
jag ej envist sälta mig emot mine Ulsk:s-kamraters önskan alt fä
§:n återremitterad. Jag vill sålunda på intet sätt lägga hinder
för en årerremiss, men hoppas att betänk, skall blifva enahanda
när det återkommer,
4 H, 10
146
Den 12 April c. m.
Hr Stuart, Fredr. Christoffer: På det Frih. Raab ej
må vara ensam i yrkandet af bifall å Bevilln.Ulsk:s förslag i denna
punkt, får jag äran anmäla, det jag i samma yrkande med
honom instämmer. Anseende jag mig lill stöd derföre endast
böra åberopa de skål Ulsk. för sitt yttrande framställt och hvad
Frih. Raab nu anfört, hvarå jag anhåller, att R. o. Ad. ville fästa
den uppmärksamhet de väl förtjena.
Då nu öfverläggningen om 10 § ansågs fulländad samt Hr
Gr. o. Landtm, framställde propos. först å bifall och sedan å
ålerremiss af Utsk:s i afseende på denna § afgifna förslag, blefvo
begge desse proposir besvarade med blandade ja och nej; hvarefter
Hr Landtm, å nyo hemställde om R. o. Ad. bifölle hvad Ulsk.
i afseende på 10 § föreslagit, samt sedan denna propos. nu blifvit
besvarad med starka ja, blandade med nej, förklarade det han
trott sig finna, att ja härvid öfverröstal nej.
Då härefter den hittills uppskjutna pröfningen af 9 § företogs,
anförde:
Hr Aminoff: Sedan nu den 10 §:n är förklarad bifallen
genom R. o. Ad:s beslut, torde den 9 §:n böra ställas i harmoni
med den 10 §; hvarföre jag för min del yrkar ålerremiss af denna
9 §, på det alt Utsk. må komma i tillfälle ali göra nödig rättelse
deruti.
Hr Munck: I öfverensstämmelse med hvad jag yrkat i afseende
på 10 §:n, så kan det icke falla mig in alt förena mig
med den begäran som Hr Aminoff gjort, utan jag anhåller om
bifall till denna §, så att den åtminstone mätte blifva sådan jag
anser den böra vara.
R. o. Ad. biföll Utsk:s i afseende på 9 § framställda förslag.
14 §.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att vid föredragningen af hvad
Utsk. i sitt betänk, i afseende på 14 § yttrat, R. o. Ad. dels redan
beträffande vissa delar af denna § fattat sitt beslut, dels upp
skjutit
frågan om artisternes beskattning, emedan Utsk. dervid föreslagit
en klass-indelning, hvars antagande ansetts kunna blifva
beroende af beslutet ronde 10 §; vid hvilket förhållande Hr Landtm,
nu finge hemställa, om R. o. Ad. godkände de delar af 14 §,
hvarom R. o. Ad. icke förut fattat beslut.
Ropades Ja.
§§ 21 och 26.
Hr Gr. o. Landtm, anmärkte, att dessa §§ redan blifvit
af R. o. Ad. godkände.
§. 35.
Hr Aminoff: Då de reservationer, som i afseende å den
olika bevillmn på privatbanker finnas betänk, vidfogade, blefvo i
ett föreg:de plenum af en ledamot begärda till uppläsning, och
Den 12 April e. ra.
147
då en stor del af diskussionen deraf föranläts, så anhåller jag att
äfven Frih. Raabs reservation måtte i R. o. Adis diskussionsprot.
få inlagas.
Frih. Palmstjerna: Af 35 § blef lista punkten, angide
beskattning af privatbanker, af R. o. Ad. återremitterad. I 2:dra
punkten bar Utsk. insatt orden: ”af alla andra aktiebolag”; hvarför
denna torde äfven böra återremitteras för alt, i fall R. o. Adis
beslut i afseende på den föregide punkten blefve äfven de andra
Ståndens, denna punkt måtte äfven rättas derefter.
Hr Gr. o. Landtm., som härvid erinrade att R. o. Ad. icke
återremitterat, ulan afslagit lista mom. af denna §, samt derjemte
beslutat, alt prival-bankerne borde erlägga bevilln. efter samma
grund, som i nu gällande bevillms-förordn. finnes stadgad, yttrade
derjemte att jemväl vid sådant förhållande syntes nödvändigt,
att R. o. Ad. nu antingen fattade beslut om ifrägavar. §:s redaktion,
eller också för vidtagande af den rättelse, hvartill R. o. Adis
röride lista mom. fattade beslut borde föranleda, återremitterade
de öfrige momme.
Frih. Palmstjerna: På del att icke möjligen något misstag
mätte äga rum vid redaktionen af denna §, så anhåller jag
också, att den måtte .återremitteras med anmodan till Utsk., alt
rätta ordalydelsen efter det beslut, som R. St. fattat.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
ansåge 2, 3, 4 och 5 momme af 35 § böra återremitteras till
Bevilln.Utsk. för vidtagande af den rättelse i samma §, som af R.
o. Adis beslut angide bevillnin af privatbanker påkallades, blef
denna propos. med ja besvarad.
§ 37.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, alt R. o. Ad. afslagit 37 §
samt fästade derjemte uppmärksamheten på denna §:s omedelbara
sammanhang med den nästföljande §:n hvilket ej syntes medgifva
alt den förra afslogs utan att den sednare förfölle.
§ 38.
Frih. Palmstjerna: Då den 38 §. egentligen blott härleder
sig från den 37 §, och då R. o. Ad. i afseende på 37 § redan
fattat sitt beslut, att afslå densamma; så hemställer jag, att R. o. Ad.
måtte, såsom en följd deraf, besluta att äfven § 38 skall afslås.
R. o. Ad. afslog den ifrågavar. 38 §.
§ 46.
Frih. Palmstjerna: Af § 46 är, så vidt jag vill minnas,
den lista punkten af R. o. Ad. återremitterad i afseende på en
redaktionsförändring, som jag tog mig friheten att föreslå. Efter
som jag har ordet, torde jag jemväl få erinra derom, alt den
punkt i § 27, som har afseende på hevilla. för arbetsfolk, har R.
o. Ad, afslagit. Jag hoppas alt den tystnad, R. o. Ad, nu iakt
-
148
Den 12 April e. m.
tagit vid den 27 §:s föredragning, icke på något sätt rubbar det
beslut R. o. Ad. förut fattat, men måhända är någon anteckning
derom i prot. nödig.
I anledn. häraf förklarade Hr Gr. o. Landtm, alt då R.
o. Ad. förut fattat sitt beslut om åtskilliga af de §§, hvilka i Utsk:s
betänk, blifvit omnämnde, så kunde den pröfning, som nu egde
rum, endast hafva afseende på de delar af förslaget lill bevillnrsstadga,
hvilkas redaktion vore oberoende af R. o. Ad:s redan fattade
beslut.
§ 50.
Hr Gr. o. Landtm, anmärkte, alt R. o. Ad. återremitterat
denna §.
§§ 55, 63, 73, 76, 88, 102 och 108.
Hr Gr. o. Landtm, anmärkte, alt dessa §§ redan blifvit
af R. o. Ad. godkände.
§ 128.
Hr Gr. o. Landtm, anmärkte, att denna § blifvit af R. o.
Ad. återremitterad.
§ 136.
Hr Gr. o. Landtm, anmärkte, att l:sta mom. af denna §
redan blifvit af R. o. Ad. godkändt.
§ 143.
Att R. o. Ad. redan godkänt denna §, blef af Hr Gr. o.
Landtm, anmärkt.
§ 145.
Hr Gr. o. Landtm, anmärkte, alt lista och 4 momme af
denna § blifvit af R. o. Ad. godkände.
§ 148.
Äfven denna § hade förut blifvit af R. o. Ad. godkänd, hvarom
Hr Gr. o. Landtm, erinrade.
Föredrogs ånyo Const.Utskis d. 29 sistl. Mars och d. 5 dennes
på bordes lagda mern. Nio 6, med förslag till ändring af 68
§. Riksd.Ordn., röride tiden för revisionerne af statsverkets, bankens
och riksgis-kontis tillstånd, styrelse och förvaltning.
Hr Gr. Landtm, yttrade, att då från Const.Utsk. inkommit
ett mern. Nio 7, innehållande rättelse af ifrågavar. mern. Nio
6, dessa begge mern. syntes böra på en gång föredragas.
R. o. Ad. hördes häruti instämma, till följe hvaraf nu jemväl
föredrogs Const.Utskis d. 5 dennes bordlagda mern. Nio 7,
om rättelse af ett uti mern. N:o 6, ronde ändring i 68 § Riksd.-  Ordn., förekommande misstag.
Den 12 April e. m.
14»
I öfverensstämmelse med härefter af Hr Gr. o. Landtm,
framställd propos., fann R. o. Ad. Consl.Ulsk:s mern. N:o 6 icke
föranleda till annan åtgärd, än att läggas lill handlingarne samt
att således endast meni. N:o 7 kunde blifva föremål för R. o. Ad:s
åtgärd; och då sedermera någon anmärkn. emot det i sistnämnde
mern. framstålda förslag lill ändring af Riksd.Ordms 68 § icke
blef gjord, förklarade Hr Landtm, alt della förslag komme att,
sävidl på R. o. Ad. berodde, hvila till nästa riksdag, för att då
i grundlagsenlig ordning företagas till afgörande.
Föredrogs ånyo StatsUtskis d. 1 och 5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 113, i anledn. af väckt motion angide optionsrätt
vid utarrendcring af militieboställen.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag vill visserligen ej förneka,
alt ju i viss mån man skulle kunna påräkna en bättre vård
af boställena, om en sådan åtgärd, som den nu föreslagna, vidtoges
i afseende på deras bortarrenderande i öfverensstämmande
med hvad, enligt författningen af d. 17 Juli 1847, för arrendatorer
af sådana kronolägenheter, af hvilka arrendeafgifterna ingå
omedelbart till statsverket, är medgifvet; men jag må erkänna att
för mig framstå åtskilliga betänkligheter emot detta förslag. Jag
kan icke neka alt jag har den föreställningen alt, om rikets alla
militieboställen på del sättet bortarrenderades, så skulle slutligen
arrendatorerne göra anspråk på ännu fördelaktigare och bättre vilkor,
samt äntligen komma derhän alt de jemförde sin ställning
med kronoåboernas, och sålunda äfven möjligen i en framtid kornato
att göra likartade anspråk som desse sednare gjort, d. v. s. att
få lösa jorden lill skatte. Dessutom tror jag att inkomsterna skulle
komma att betydligen förminskas, och förminskas vida mer än om
den åtgärd varit vidlagen, som jag förut på detta rum föreslagit,
nemi. alt en prenumeralionsafgift skulle erläggas. För öfrigt ber
jag alt få tillägga, det ett bifall till detta förslag skulle, om K. M.
det godkände och derpå utfärdade författning, lägga oöfvervinnerligt
hinder i vägen för en möjlighet af blifvande omreglering med
våra boslätten.
Af detta skäl, samt på grund af det föregtde, får jag vördsamt
hemställa, att R. o. Ad. måtte afslå betänk., hvarpå jag anhåller
om propos.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, yttrade, all han, enär bifall å
ifrågavar. utlåt, icke blifvit yrkadt, finge hemställa om R. o. Ad.
afsloge hvad StatsUlsk. i dess utlät. N:o 113 tillstyrkt, blef denna
propos. med ja besvarad.
Föredrogs ånyo Sta(sUlsk:s d. 1 och 5 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 114, i anledn. af väckte motioner, ang;de skogsplantering.
Härvid upplästes eli af Frih. Cederström, Claes Rudolf,
inlemnadt sålydande anförande:
150
De n 12 A pr il e. m.
Då åtskilige motioner, ronde åtgärder till skogsvårdens främjande,
blifvit lill Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskms handläggning
remitterade, hvaraf en hemställan, omfattande vissa af de
i nu förevar. SlatsUtsk:s betänk. N:o 114, omförmälde ämnen,
torde möjligen blifva en följd, så synes höra (agas i betraktande
huruvida icke ett ovilkorligt bifall till detta utlåt, möjligtvis kunde
anses lägga något hinder för framlida inkommandet, i önskningsväg,
af ett förslag utaf likartad! innehåll. Men enär StatsUtsk.
redan tillförene hemställt att de af K. M. till användande för förefallande
allmänna behof föreslagna medel, hörande till skogsplanteringskassan,
matte af K. AL uteslutande disponeras för ändamål,
som äga samband med nämnde medels ursprungliga destination,
och då StatsUtsk. icke heller funnit sig böra tillstyrka särskildt
Statsanslag för understödjande af moliönärernes gjorda framställning;
sä inses alt en äterremiss icke gerna skulle kunna verka
till önskadt resultat, alldenstund StatsUtsk. numera, helst R. St.
längesedan bifallit dess ofvanomförmälda hemställan i afseende å
skogsplantcringskassans öfverskottsmedel, svårligen lärer lemna något
annat svar, än det redan gifna. Utsk. har också icke egentligen
ogillat motionerne; ulan endast ansett sig icke tillkomma
att tillstyrka, i anledn. af dem, de särskilda föreslagna ålgärdernes
vidtagande. Sä har jag åtminstone uppfattat saken. Emellertid,
och som för mig är uppgifvet alt i ett annat RiksSt. ny
motion i ämnet lärer, med föranledande häraf, samt med stöd
af 56 § Riksd.Ordn., vara vackt eller komma att väckas, så får
jag, på det frågan må erhålla det skick, sorn lemnar rum för den
vidare behandling, hvilken för delta ej ovigtiga ämne kan, vid
ytterligare granskning deraf, finnas tjenlig, vördsammast anhålla
att vid utlåt:s besvarande den form mätte användas, som vid dylika
fall tillförene blifvit anlitad: att nemi. R. o. Ad. behagade
vid StatsUtsk:s nu föredragna betänk, låta bero.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o. Ad. ansåge sig
böra låta bero vid hvad StatsUtsk. i dess utlåt. N:o 114 yttrat.
Ropades Ja.
Föredrogos och biföllos StalsUlsk:s d. 5 dennes på bordet lagda
ullålm:
N:o 117, i anledn. af K. AI. nåd. skrifvelse, ang:de behofvet
af medel till bestridande af kostnaderne för den, i anseende
till inträffade oordningar, lill hufvudstaden inkallade garnisons
förstärkning; och
N:o 118, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de bildandet
af en fond till pensionering af folkskole-lärare.
Föredrogos, men lades, på begäran af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, Gr. Lagerbjelke, Gustaf, m. 11. ledamöter, ånyo
på bordet BevilIn.Utsk:s d. 5 dennes bordlagde betänkm:
Den 12 April e. m.
151
N:o 10, ang:de stämpling af spelkort och afgiften derför;
samt
N:o 11, ang:dc stämplade pappersafgiften.
Föredrogs BankoUtsk:s d. 5 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 43, i anleda, af väckt molion om afskrifning af bankens hos
Södertelje kanalbolag ägande fordran 100,000 ndr b:co.
På begäran af Hr Aminoff, Joli. Fredr., upplästes Gr.
Cronhjelms vid delta utlåt, fogade reservation, hvaruti Hrr Skogman,
Akerman, Grå, Bergman och Lagergren hade instämt, och
upplästes sedermera jemväl ett af Hr Aminoff nu inlemnadt,
sälydande anförande:
Då jag till alla delar instämmer uti hvad reservanterne anförl,
kan jag likväl cj tillhakahälla förklarandet af min förundran
deröfver, alt Ulsk. afstyrkt min motion, om afskrifning af bankens
ägande gamla fordran hos Södertelje kanal och slussverks
bolag, synnerligen, som jag trott mig genom uppgift om den ringa
utdelning, som erhållits, hafva fullständigt ådagalagt, att kanalbolagets
finansiella ställning utgjort en tillfyllest bevisande grund
för denna min anhållan.
Utsk. har, såsom skäl för sitt afstyrkande, anfört, att outredt
vore huruvida någon utsigt för bolaget finnes all framdeles
kunna återbetala del lemnade lånebiträdet, hvilket åter skulle bero
på kännedom af kanal-verkets ställning m. m. — derom jag icke
lemnat upplysning.
Jag deremot tror mig hafva gifvit ganska fullständig upplysning,
då jag uppgifvit, att från och med är 1832 t. o. m. år
1846, eller det sista, hvarföre räkenskaperne äro afslulade, utdelningen
gjort 1 procent för hvarje 100 r:dr, per år räknadt.
Sora denna uppgift är bolagets vackraste sida, trodde jag,
att den skulle vara fullt tillräcklig, för att öfvertyga om bolagets
oförmåga att återgälda sin skuld till banken, samt således att vinna
pluralitetens inom Utsk. bevågenhet och välvilja för saken.
Men jag har bedragit mig i denna förmodan, och jag tvingas derföre.
framlägga ett för bolaget än mindre gynnsamt förhållande.
Bolaget bar måhända nog låtlroget insatt sina penningar i
ett allmänt nyttigt företag, ej för att derigenom skörda någon enskild
vinst, men också ej för att förlora alltför betydligt.
Händelsen är nu den, att allt ifrån det K. M. år 1806 beviljade
ingående af ett enskildt bolag, till öppnande af en segelled
emellan Mälaren och Saltsjön vid Södertelje, hafva bolagsmännen
lid efter annan gjort inbetalningar åt del tecknade aklie-beloppet
utan att derföre njuta någon ränta, förrän efter det kanalen
blef färdig år 1819. Från denna tid l. o. m. år 1831, eller under
12 år, har på hvarje aktie lemnals i utdelning en sammanräknad
summa af 49 ndr; och från och med år 1832, t. o. m.
år 1846, eller under 15 år, har, som jag i motionen uppgifvit,
denna summa uppgått lill 78 ndr per aktie, hvarje sådan är å 500
ndr b:co.
152
Den 12 April e. m.
Resultatet af hvad jag nu anfört är, att under loppet af mer
än ^:dels århundrade, hafva bolagsmannen för de insatte kapilalerne
erhållit i utdelning, för år, ej öfver, men under, 1 för 100.
Och ändå anser Utsk. alt bolagets skuld till banken bör fortfarande
balanseras uti bankens böcker, intill dess i framtiden blefve
utredt, huruvida Södertelje kanalverk kunde komma i den ställning,
att den ifrågavar. skulden godtgöra.
Fordras än vidare $:dels århundrade, eller mer, för att härom
vinna öfvertygelse, innan afskrifningen kan tillstyrkas? Jag tror
det icke.
Utsk. har vidare yttrat, att kanal-aktierne stigit i värde. Om
äfven dessa aktier, som förut nära nog saknade allt värde, nu
skulle anses äga något, så problematiskt det än torde vara, bevisar
sådant uti denna fråga alltför litet, helst när man har att
emotse icke högre inkomst, men väl drygare underhållskostnader.
Och äfven om man loge århundraden i beräkning, kan ändock
med bedröflig visshet förutsägas, alt bolaget aldrig återfår förlorad
ränta på sina utlagda medel; derom bilagde räkenskaps-utdrag
torde lemna det mest talande vittnesbörd.
Billigheten och rättskänslan fordrar derföre, att Slaten, som
i sin mån bidragit till lättnad uti bolagets bekymmer, äfven medgifver
afskrifningsåtgärden; ty så länge bankens fordran hos bolaget
qvarstår, är det gifvet att bolaget med yttersta sparsamhet
och försigtighet går tillväga med kanalens förbättring, emedan det
har att befara möjligheten alt R. St. i annat fall, när som helst,
kan göra sin fordran gällande, och då skulle bolaget helt och hållet
blifva förslördt. Deremot, och om kanalen ograverad vore att
anse såsom bolagets enskilda egendom, blifva de ytterligare uppoffringar
bolaget skulle kunna linna sig befogadt att göra, för ett
allmänt nyttigt ändamål, också lill bolagets oqvalda nytta.
Flere allmänt nyttiga inrättningar hafva af R. St. fått direkta
bidrag, utan skyldighet att erlägga någon ränta, eller återgälda
kapitalel; och nekas kan ej, att Södertelje kanal också är en allmänt
nyttig inrättning.
Jag får således, på de af mig här ofvan anförde skäl, anhålla
om återremiss af det nu föredragna betänk., med begäran
alt den föreslagna afskrifningen måtte bifallas, helst ingen den
ringaste anleda, förefinnes, alt bolaget, äfven i den mest aflägsna
framtid, kan återgälda bankens fordran. Och jag vågar desto
hellre hoppas, att denna min anhållan måtte vinna framgång,
emedan jag har mig bekant, att motionen bifölls på afdeln:n samt
blott med en rösts pluralitet underkändes uti Utsk. derigenom,
att flere ledamöter, som intresserade sig för motionens framgång,
voro frånvar, då Utsk. fattade sitt beslut.
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: Af BankoUtsk:s utlåt., grundadt
på banko-fullm:s och understyrelsens utlåt:n, erfar man att
förhållandet med Södertelje kanalbolags finansiella ställning ej ännu
är fullkomligt utredd på så sätt, att man derpå skulle kunna
grunda beviljandet af den begärda afskrifningen, Dessutom synes
D<sn 12 April e. m.
153
mig kanalbolaget icke kunna förlora något derpå, all skulden fortfarande
balanseras i bankens räkenskaper inom linien.
Jag anhåller således om bifall lill Utsk:s betänk.
Hr Aminoff: Genom såväl hvad motionen innehåller, sorn
hvad milt nyss upplästa skriftliga anförande utvisar, bar jag sökt
ådagalägga alt utdelningen ej utgjort mer än 1 för 100 och således
är ganska obetydlig, ty i andra händelser skulle väl aklieägarne
få större utdelning. Hvad åter beträffar det, att inga räkenskaper
åtföljde motionen, så är det visserligen sannt; men jag
har deremot tillkännagifvit den ringa utdelning, som aktieägarne
ärligen utbekomma, hvaraf Utsk. hade bordt finna, att bolagets
finansiella ställning är, som jag förut nämnt, ganska dålig.
Hvad åter beträffar att denna fordran utan olägenhet för bolaget
skulle kunna fortfarande qvarstå i bankens räkenskaper och balanseras
inom linien; så tror jag icke alt den siste värde talaren kan
garantera att så alltid kommer alt blifva i framtiden. Det är och
blir en bankens fordran, så länge den ej är afskrifven, och kan
när som helst göras gällande endast genom att flytta den utom
linien ; sä länge denna fordran qvarstår, så länge fortfar den alt
vara fruktansvärd för bolaget. Den har nu under j sekel slått inom
linien; men om bolaget skulle förkofra sig så, ali det kunde få 1^ ä
2 procents årlig utdelning, så kunde det ju falla Ständerna in, att
göra sin fordran gällande. Jag för min del anser all en ytterligare
försigtighet bör af bolaget iakttagas vid behandlingen af kanalens affärer,
om det ej skall gå i mistning af sina nedsatta kapitaler. R. St.
hafva till stora företag ofta lemnat betydliga bidrag och gjort ganska
stora afskrifningar. Ifrågavar. summa är dock den enda, som
R. St. hafva bidragit med vid Södertelje kanals byggande, och
under första tiden togo R. St. icke allenast 3 proc. ränta för lånemedlen,
ulan jemväl 4 proc. årlig inbetalning å primitiva kapitalbeloppet.
Della verkställdes hufvudsakligen genom bidrag frän
riksg:s-kont.; men sedermera funno R. St. med billighet och rättvisa
förenligt, alt ingen ränta vidare skulle betalas, äfvensom att
ej heller någon kapital-afbetalning skulle erläggas. Slutligen haiman
kommit lill det förhållande, som nu existerar, nemi. att denna
fordran balanseras inom linien, i anseende dertill att kanalen
blott med högsta nöd kan bibehålla sig. Hvar och en som har
passerat kanalen, torde inse, att man endast med största svårighet
kan passera densamma, och alt den fordrar en ganska betydlig
reparation; men det är endast då aktieägarne äro säkre om, att
kanalen är deras egen egendom, som de våga företaga en sådan
störe reparation; hvarföre ock Lina-sundet, som är ytterst svårt alt
gå igenom för ångfartyg och andra fartyg, ehuru nödvändigheten
fordrar gräfning och rättning af farleden i detta sund, ännu linnes
uti sitt sämre skick, allt i saknad af erforderliga medel till
arbetets bedrifvande.
Dä, som jag redan haft äran nämna, jag fortfar tillstyrka
afskrifning af bankens fordran hos kanalbolaget, hoppas jag att en
ålerremiss ej malle vägras mig af R. o. Ad., på det alt jag mål
-
154
Den 12 April e. m.
te komma i tillfälle att än ytterligare afgifva upplysningar lill
BankoUlsk.
Sedan härefter underl. Ridd.-sekreterare, på förfrågan
af Gr. Lagerbjelke, Gustaf, upplyst, att någon underrättelse
lill R. o. Ad. icke ankommit om de öfriga RiksStms uti förevar,
ämne fattade beslut, yttrade
Gr. Lagerbjelke: Det må visserligen kunna äga sin riktighet,
som den siste värde talaren nämnt, att Södertelje kanalbolags
affärer äro i en svår ställning; men en afskrifningsfråga,
sådan som denna, bör dock med största varsamhet behandlas, och
det vill då synas mig, som det icke vore den rätta vägen alt
frågan om afskrifning väckes af en enskild person, då Södertelje
kanalbolag ej derom sjelf framställt någon begäran; hvarföre
jag förenar mig med den värde talare, som begärt bifall till betänk.
Hr Aminoff: Det är visserligen sannt, alt motionen är
väckt af en enskild person, men denna person är tillika ordf. i
direktionen sedan sisll. höst, då jag dertill blef utsedd efter salig
H. Ex. Rosenblad. Min första pligt som ordf. var då naturligtvis
att öfverse kanalens ställning, och då upptäckte jag i hvilken
ömklig belägenhet den befann sig i afseende pä de financiella
förhållandena. Det är således hufvudsakligen såsom en af
direktörerne i bolaget, sorn jag väckt denna motion. Jag vågar
derföre anhålla om återremiss derpå.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Jemte det jag för min
del instämmer i de yttranden, som af Gr. Lagerbjelke och Frih.
Åkerhjelm blifvit afgifna, ber jag att ytterligare få fästa uppmärksamheten
på ett förhållande, som förmår mig tro, det R. o.
Ad. för det närvar, svårligen kan vidtaga någon annan åtgärd, än
att bifalla betänk. Det är nemi. det, att här ej finnes någon af
BankoUtsk:s ledamöter närvar., som kan för R. o. Ad. omtala de
grunder, hvarpå Ulsk:s pluralitet tillstyrkt, att den äskade afskrifningen
ej måtte beviljas.
Hr Aminoff: Jag förmodar att BankoUtsk. utvecklat alla
de skäl, som behöfvas, för alt gifva tillkänna den åsigt, som ligger
till grund för betänk. Skulle den åsigt om betänkms behandling,
som den siste värde talaren tyckes hysa, blifva gällande,
så fruktar jag att en mängd ganska vigtiga betänk:n skulle
blifva afslagna, endast derföre, alt det icke behagade en del ledamöter
af Utsk:n alt infinna sig i plenum. Jag tror tvertom,
alt det af denne talare omnämnda förhållande talar för återremiss;
ty det ligger icke någon fara i en återremiss, hvarigenom
Utsk. försättes i tillfälle att åter inkomma med samma betänk.,
i fall Utsk. skulle vidhålla samma åsigt, äfven sedan jag lemnat
det ytterligare upplysningar. Jag begär således icke bifall, utan
återremiss.
Frih. Åkerhjelm: Afskrifning på en så stor summa, som den
ifrågavar., eller 100,000 r:dr b:co, synes mig ej kunna grundas
på annat än en fullständig och redig framställning af Södertelje
Den 12 April e. m.
155
kanalbolags linansiela ställning; och en sådan kan ej annat än
af kanalbolaget afgifvas. Skulle således åteiremiss beviljas, så
synes mig att Ulsk. ej kunde göra annat än infordra en sådan
utredning; men för dess erhållande befarar jag så lång lid skul
le
komma att åtgå, att riksdagen dessförinnan troligen vore afslutad.
Jag anser således, att man ej dermed bör upptaga tiden;
hvarföre jag får fortfarande yrka bifall till betänk.
Hr Aminoff: Visserligen går här långsamt till med våra
förhandlingar, men så långsamt som den siste värde talaren trott
det skulle åtgå att få ett svar från Södertelje kanalbolag, ang:de
dess ställning, behöfves alldeles ej fruktas. Jag skall i öfvermorgon
lemna honom ett sådant förslag om han sådant åslundar,
hvilket förslag skall innehålla en öfversigt af bolagets ställning
allt ifrån år 1806, då det första arbetet företogs, ända tills
närvar, tid; så att det anförda ej må kunna anses vara någon
grundad anledn. att lägga sig emot åteiremiss.
Det förvånar mig verkligen, att man här vill lägga sig emot
en åteiremiss, då jag i mitt anförande gifvit tillkänna, att jag
skulle lemna in den aldra fullständigaste tablå öfver kanalbolagets
ställning, allt intill nuvar. moment.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Jag bebjertar visserligen
alla de förmåner, som Södertelje kanal kan fä; men jag tror att
det tillhör R. St. att behandla alla likartade mål något så när
lika, ehuru de utgå från olika Utsk. Vi hafva i StatsUtsk. förehaft
många sådana der motioner om afskrifning för bolag, men
när en enskild motionär framställt en sadan, ulan att sjelfva bolaget
begärt något dylikt, så hafva vi ansett dem ej böra beviljas,
ty för formens skull åtminstone bör det väl vara uti ryckt,
att det är bolagets gemensamma tanka. Jag har visserligen ej
skäl att förmoda, det förhållandet här ej är så, ty jag vet ej
hvad som skulle förmå bolaget att ej tycka om en sådan afskrifning.
Jag har hvarken rättighet eller lust att betvifla hvad Hr
Aminoff nu sagt; men den rätta formen härför är väl, alt den
som disponerar kanalen, d. v. s. bolaget, skall begära denna afskrifning,
och dä det beror på Hr Aminoff, såsom ordf. i kanaldirektionen,
att tillvägabringa en sådan anhållan å bolagets sida
till nästa år, så ser jag ej att någon olycka kan hända bolaget
genom delta ärendes uppskjutande, hvarföre jag anhåller för denna
gången om bifall till betänk.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, samt Hr Gr.
o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle BankoUtsk:s utlåt.
N:o 43, ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter Hr
Landtm, lillkännagaf, alt han funnit ja härvid hafva varit öfvervägande.
Hr Aminoff begärde votering, men sedan till följe deraf voterings-propos.
blifvit författad och uppläst, anmälde sig och yttrade :
Hr Aminoff: Då jag ej kan vara obenägen att efterkomma
de öfrige värde ledamölernes yttrade åstundan, att fortsätta
156
Den 12 April c. m.
öfverläggningarna om tle ämnen som för dagen återslå, så vill
jag afstå från milt yrkande af votering.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, alt, sedan Hr Aminoff återkallat
sin begäran om votering, BankoUtsk:s utlåt. N:o 43 vore
af R. o. Ad. bifallet.
BankoUtsk:s d. 5 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 44, i
anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de beviljande af kredilivrätl
ä R. Sl:s bank för Stockholms stads drätsel-kommission, blef härefter
föredraget, men ånyo bordlagdt, på begäran af Frihrne
Palmstjerna, Carl Otto, och Åkerhjelm, Joli. Carl.
Föredrogos och bi föl los SlalsUlsk:s d. 8 dennes e. m. på bordet
lagda nedannämnde utlåt:n: r
N:o 119, ang:de de staden Åmåls innevånare beviljade förlags-
och byggnadslån;
N:o 120, ang:de ett byggnadslåns beviljande, i anledn. af
den lili staden Christianstad sistl. år inträffade eldsvåda;
N:o 121, i anledn. af väckt motion om beredande och af
sällande
af en fond för stora kreditivet;
N:o 122, i anledn. af väckt motion, ang:de rättighet för
Ase häradsboer till utsyning å kronoparkerne Hunne- och Halle
berg;
samt
N:o 123, i anledn. af väckt molion, ang:de salpeter-bjelpens
utgörande efter kronovärdi inom Jönköpings och Kronobergs län.
Vid föredragning af LagUlskis d. 8 dennes e. m. på bordet
lagda betänk. N:o 40, i anledn. af väckte motioner, dels om
arfsrätt för oäkta barn efter mödrar, och dels om förändring af
8 cap. 7 § Ärfda-balken, ang:de underhåll åt sådane barn; blef
detta betänk, ånyo bordlagdt på begäran af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, och Gr. Björnstjerna, Carl Magnus.
Föredrogs och bifölls LagUtskis d. 8 dennes e. m. på bordet
lagda betänk. N:o 41, i anledn. af väckt motion, ang:de
bördeskillingars nedsättande i landtränterier.
Upplästes och lades lill handlingarne ej mindre ankomne
prot.utdr. från PresteSt. af d. 29 sistl. Mars samt d. 1 och 5
dennes; från BorgareSt. af d. 21, 28 och 29 sistl. Mars samt
d. 1 och 5 dennes, och från BondeSt. af d. 22 December 1847,
d. 21 och 29 sistl. Mars samt d. 1, 5 och 8 dennes; än ock
en hos BorgareSt. väckt och af samma Stånd till Allm. Besv.-  o. Ekon.Ulsk. remitterad samt MedSt:n communicerad molion af
Hr Ekholm, hvaruti föreslås, alt R. St. måtte hos K. M. begära
nedsättning af en comité, så väl till granskning af Hr Stjernsvärds
bos R. o. Ad. framställda förslag till förändrad organisa
-
Den 12 April e. m.
157
lion af landtförsvaret, som för afgifvande till nästa riksdag af ett
fullständigt utlåt, dels öfver nämnde förslag, dels öfver hela försvarsväsendets
lämpligaste ordnande.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 9 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 15 April 1848.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 9 prot.utdr. för d. 8 och 12 dennes.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af 2:ne ledamöter uti
Hemliga Utsk. efter N:o 236. Frih. Stjerneld, Guslaf Nils Algernon,
och N:o 1682. Hr Ehrenstam, Johan Fredrik; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 338. Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik, och
— 2275. Hr Lefrén, Johan Pehr.
R. o. Ad. beslöt att härom underrätta Exped.Utsk., med anmodan
att uppsätta och till R. St. inkomma med förslag till den
und. skrifvelse till K. M., hvaruti detta val borde anmälas.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af ledamöter i Bevilln.
-, Lag- och Ridd.Utslcn, samt befunnos dertill utsedde i
Bevillnings-Utskottet:
efter N:o 8. Gr. Oxenstjerna, fullm. Gr. Hamilton, Henning Ludvig
Hugo:
N:o 44. Frih. Wrede till Elimä, Fabian.
Lag-Utskottet:
efter N:o 1723. Hr Gunther, Claés Ephraim:
N:o 1505. Hr von Seth, fullm. Hr Munck af Rosenschöld,
Thomas.
Riddar hus-Utskottet:
efter N:o 264. Hr Silfverlood, fullm. Gr. von Rosen, Robert
Axel:
N:o 119. Hr Duse, fullm. Hr Bergenstråhle, Claés.
Vidare öppnades Hrr Electorers listor vid val af ledamöter
att i permitterades ställe inträda i Stats- och BankoUlskin; och
hade dertill blifvit utsedde i
15S
Den 15 April.
Stats-U tskottct:
under ordinarie ledamoten N:o 2209. Hr af Harmens, Henrik
Otto, beviljad 14 dagars ledighet, räknad frän d. 17 uti innevar.
månad:
N:o 1960. A. Hr Montgommerie, Robert Nils Germund.
Banko-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 778. Hr Leijonankar, Fredrik
Wilhelm, beviljad 14 dagars ledighet:
N:o 1988. Hr Adlersparre, Georg Axel.
Öppnades jemväl Hrr Electorers lista vid val af en suppleant
i BankoUtsk. efter N:o 1991. Ilr Skjöldebrand, Carl Fredrik; och
befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 873. Hr Hägerflycht, Carl Henrik.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Munck af Rosenschöld,
Thomas, som enligt nyss öppnad vallista blifvit
utsedd till ledamot af LagUtsk., denne dag återlemnat den pollet,
han såsom fullm. för adliga ätten von Selli innehaft, samt
anmodade fördenskull Hrr Electorer att sammanträda lill nytt val
af en ledamot i LagUtsk.
Upplästes eli af Frih. Rosenblad, Carl, inlemnadt så lydande
mern.:
Vigtiga, enskilda affärer hindra mig att fortfara såsom ledamot
af det Utsk., hvarmed H. Ståndet behagat hedra mig.
Jag anhåller derföre vördsamligen att från denna befattning varda
cndtledigad, förvissad att R. o. Ad. täcktes bevilja mig att vid
min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lcmnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att utse en ledamot i Ridd.-  Utsk. efter Frih. Rosenblad.
Hr Pereswetoff Morath, And. Wilh.: Som jag af enskilda
angelägenheter är nödsakad att för någon tid aflägsna mig
från hufvudstaden, anhåller jag att, med bibehållande af min
riksdagsmannarätt, få afsäga mig min befattning såsom Elector.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt samtycke, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Nordenfelt, Enar
Wilh., som jemväl varit Elector, återinlemnat sin riksdagsmannapollet,
samt derjemte anmodade Hrr Bänkmän alt sammanträda
till val af 2:ne Electorer efter Hrr:ne Pereswetoff Morath och
Nordenfelt.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf ytterligare, att Hr Oxehufvud,
Olof Philip, såsom ledamot af Allm. Besv.-o. Ekon.-  Utsb. erhållit 14 dagars ledighet, ifrån d. 17 i denna månad,
Den 15 April.
159
samt anmodade Hrr Eleclorer alt fördenskull utse jemväl en ledamot
alt i detta Ulsk. under ledighelsliden inträda.
Företogs val af Bänkman inom 5:le Bänkm:s-afd:n efter N:o
177 Frih. von Knorring, Wolrath, inom ll:le Bänkm:s-afd:n efter
N:o 264. Hr Silfverlod, fullm. Gr. von Rosen, Roberl Axel,
samt inom 18:de Bänkm:s-afd:n efter N:o 1682. Hr Ehrenstam,
Johan Fredrik; och befunnos vid valförrättningens slut lill Bänkman
hafva blifvit utsedde, inom
5:lc Bänkm:s-afd:n: N:o 220. Frih. Palmstjerna, Carl
Otto med 6 röster.
fi:te B'dnkm:s-afd:n: N:o 302. Hr Hjulhammar, fullm. Hr
Hägerllycht, Nils Henrik med 4 röster.
i8:de Bänkm:s-afd:n: N:o 1661. Hr Carlheim Gyllenskjöld,
Oscar med 2 röster.
Föredrogs den af Hr afGrubbens, Nils Wilh., i muntligt
anförande d. 24 sisll. Mars väckte motion, all2:ne personer, som
med hög och ljndlig röst kunna uppläsa prot. och Utsk:s-betänk:n,
måtte hos 11. o. Ad. blifva anstälde till tjenstgöring.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag medgifver visserligen,
alt det förhåller sig på sätt Hr af Grubbens anmärkt, att de ledamöter,
som sitta här borta i salen, ofta nog icke höra hvad som
läses, dels emedan det sker allt för fort, dels med alltför låg stämma.
Men då jag tror, alt rättelse häruti kan vinnas, blott derigenom,
att felen anmärkas, utan alt man skrider till någon, efter
min tanke, så onödig åtgärds vidtagande, som att för det ifrågaställa
ändamålet antaga en högröstad cancellist, hemställer jag att
denna motion må, ulan remiss, få förfalla.
Hr Gr. o. Landtm, hemslälde om R. o. Ad. bifölle att ifrågavar.
motion, såsom Hr von Hartmansdorff föreslagit, Ange
förfalla.
Ropades Ja.
Föredrogs Frih. Cederströms, Jakob, d. 8 dennes muntligen
väckta och sedermera skriftligen aflemnade motion, af följande
lydelse:
Till vinnande af likhet i beskattning för bolag, hvilka i afseende
på vinst befinnas i samma kategori med privat-bankerna,
får jag, med åberopande af 56 § Riksd.Ordn. och Utsk:s föreslagna
bevilln. för privatbankerna, väcka den motion, att Bevilln.Utsk.
må för all den utdelning, sora öfver 6 proc. erhålles, ålägga sådana
andra bolag 15 proc. bevilln.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han, då R. o. Ad. redan
afslagit den af motionären åberopade, af Bevilln.Utsk. föreslagna
högre beskattning å privatbanker, än å bolag i allmänhet^
160
Den 15 April.
ansåg 56 § Riksd.Ordn. icke innefatta stöd för ifrågavar. motion,
och således fann sig icke kunna framställa propos. å densammas
remitterande.
Föredrogs Frih. Åkerhjelms, Joh. Carl, i sednaste plenum
gjorda och på hordet lagda framställning, ang:de återbesättande
af de bland R. o. Ad:s fullmäktige i R. St. riksg.-kont. ledigblifne
platser.
R. o. Ad. biföll, att, såsom Frih. Åkerhjelm hemställt, val
skulle anställas till utseende af 2:ne fullmäktige i riksg:s-konl. att
inträda i st. f. Gr. Sparre, Gustaf Adolf och Hr Ehrenstam,
Joh. Fredr., hvilkas befattning såsom fullmäktige upphört
genom deras utnämning till ledamöter af statsrådet; hvarjemte
beslöts, alt detta val skulle företagas i början af nästa plenum.
Föredrogs ånyo och bifölls Bevilln.Utsk:s d. 5 och 12 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 10, ang:de stämpling af spelkort
och afgiflen derför.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:s d. 5 och 12 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 11, angtde stämplade pappersafgiften.
Hr Gr. o. Landtm, hemslälde, att detta betänk, måtte få
företagas till afgörande punktvis och på det sätt att, sedan sjelfva
betänk, blifvit genomgånget, det dervid fogade förslag komme alt
blifva föremål för pröfning, med R. o. Ad. förbehållen rätt att då
besluta i afseende på sådane redaktionsförändringar, som icke i
betänk, upptagas, hvilket bifölls.
l-.sta punkten, ang:de väckte motioner om upphö/vande eller
förändring af de nu gällande särskilda kontrollföreskrifter
i afseende å karteringen af köpe-, bytes- och gåfvo-bref
m. fl. handlingar, hvilka i förhållande till värdet böra med
stdmpladt papper förses; och 2:dra punkten, ang:de tillhandahållande
af biläggnings char tor ä 7 r:drs valör.
R. o. Ad. biföll hvad ötsk. i dessa punkter tillstyrkt.
3:dje punkten, ang:de köpe-, bytes- och gafvobrefs m. fl.
handlingars förseende med biläggnings-charlor af särskildt
föreskrifven beskaffenhet.
De uti denna punkt åberopade delar af Utsk:s förslag till
förordn. blefvo härvid uppläste, hvarefter desamma af R. o. Ad.
godkändes.
4:de punkten, ang:de 2:ne till 3 § af chartcv-sigillalw-föror
dn:n hörande mörnes sammanförande till ett morn.-, och 5:te
punkten, ang-.de det till samma § hörande 10:de moines uteslutande
ur f örordnen.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt.
6:le
Den J 5 April. 161
<i:ie punkten, ting:de forsla afdtn af de i \ mom. af chartte
sigil/alw-förordn:ns 4:de § uppräknade embetsmyndigheter.
Den del af U(sk:s förslag [ill förorda., som i denna punkt
blifvit åberopad, upplästes oell blef af R. o. Ad. godkänd.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag har ingen anmärkt).,
alt göra i sak; men i afseende å redaktionen, vill jag framställa
en, som egentligen icke angar Bevilln.Utsk., utan Exped.Utsk. och
dess tryckeri. Man har i Tyskland den öfverdriften att skrifva
hvarje substantivum med stor begynnelsebokstaf; bos oss åter förfar
man i det hänseendet mera sparsamt, så att man endast begagnar
stora boktäfver i början af meningar, eller då man nämner
myndigheter, embeten, namn eller något dylikt. Här åter
bar Exped.Utsk. tagit sig för att emot bruket trycka benämningarne
bergs- tings- och kämners-rätter och andra med små begynnelsebokstäfver,
och i st. f. att efter språket sätta charlae-sigillatse-förordn.
trycka karla sigilluta m. e. o. hvad som hörer till
språket och det stilistiska synes vara tilIbakasatt. Jag skulle önska
ali, när författningar uppgöras för att Konungen underställas,
man mätte fästa afseende pä sådana, om än småsaker, hvilka dock
äro af beskaffenhet, att böra iakttagas så väl i R. Sl:s tind. skrifvelser,
som i Konungens författningar, derest man är mån om det
skickliga i embetsstil.
7:de punkten, atigcde förändrad redaktion af deni 1 mom.
4 § chartas-sigillata-förordmn intagna tariff öfver handlingars
charlering.
Efter uppläsning af Utsk:s förslag till ifrågavar. förändrade
redaktion, blef detsamma godkändt.
S:de punkten, angsde ändring af de vid rubriken borgarebref
i 2 morn. 4 § chartw-sigil/atce-förordn.-n upptagne
under-rubrikerne ”Coopvaerdieskeppare, Skråhandtverkare och
Manufak turister” samt andre borgare, som ej höra under
skrä; 9:de punkten, ang:de ändring af den i samma inom. stadgade
charlering af Borgarebref för fabrikörer i 5:te klassens
städer; 10:de punkten, angtde ändring af den i samma
mom. intagna rubrik ”Mästarebref i skrän och manufäkturier”;
litle punkten, ang;de förtydligande af de i 3 mom. af
samma § intagne stadgar,den, under rubriken ”Bouppteckningar”:
12:1 e punkten, angsde förändring af den i sistnämnde
mom. förekommande rubriken ”Privilegier eller tillståndsbref
till handels- och lian Aasloj ders idkande; 13:de punkten, ang:de
befrielse frän chartce-sigillatce-afgift för testamenten till syskons
afkomlingar; 14:de punkten, angsde väckt motion om upphörande
af churteringsafgifter för löner, pensioner, arfvoden,
resolutioner pä afsked, karaktersfullmakter, upphöjelse i (ideligt
ständ och upptagande i de Ii. ordnarne; samt 15:de punkten
, angsde förändrad redaktion af ch arUe-sigillalwföror
dn-.ns 5 §.
4 H. il
C
102
Den 15 April.
R. o. Ad. biföll hvad Ulsk. i dessa punkter hemställt och
tillstyrkt.
16:de punkten, ang:de de i sistnämnde § förekommande
rubrikerne ”Kommendörs- och Riddarebref af Var Svärds-Orden,
hvilka, i följd af under påstående fälttåg skedd utnämning.
, utgifvas”, ”alta, Kure domar under 2000 r:dr samt sådane,
deri icke något visst qvantum namnes”, ”Stals-ministerns
för utrikes ärendena pass för utländske resande att i riket
inkomma”, samt ”Kåre pass för skepp med lastning till barbaresk-slaterne
eller andra utrikes orter”.
Hr von HarUn ansd or ff: Här slår: dä i afseende på rubrikerne:
Stals-ministerns för utrikes ärendena pass för utländske
resande alt i riket inkomma, etc. numera, med anledn. af R.
Förordnm af d. 28 Noverob. 1844, i allmänhet icke behöfva»
etc. ur författningen uteslutas.” Härvid måste jag anmärka, att
orden: ”i allmänhet icke behöfvas” betyda icke detsamma sorn
alldeles icke behöfvas. Om del skulle inträffa, att ett sådant pass
verkligen behöfdes, borde då icke något stadgande i chartre-sigillatse-förordn:n
finnas, som utsatte med huru stor charta ett sådant
pass borde beläggas. Om anmärkn. vid underlåtenheten sedermera
göres, hvad blir då följden? Jo ansvar och besvär.
Vore det icke bättre att, för den händelse ett sådant pass
möjligen kunde behöfvas, man äfvenledes stadgade huru stor charla
borde detsamma åsättas?
Inträffade likväl att något sådant pass icke behöfdes, så skadade
stadgandet icke.
Jag hemställer fördenskull, att R. o. Ad. ville återremittera
denna punkt, på det att Disk. malte vidtaga rättelse.
Hr G r. o. La n d t m. hemstälde, om R. o. Ad. bifölle Utsk:s
utan anmärkn. lemnade yttranden, rör:de rubrikerne ”Kommendörs-
och Riddarebref af Vår Svärdsorden, hvilka, i följd af under
påstående fälttåg skedd utnämning, utgifvas”, samt ”alla Väre domar
under 2000 r:dr, samt sädaue, deri icke något visst qvantum
nä innes.”
Ropades Ja.
Uppå sedermera framstäld propos. blef den öfriga delen af
förevar, punkt, på grund af de deremot gjorde anmärkntr, återremitterad.
17:de punkten, ang:de afgiften för folkskote-lärares fullmakter,
och 18:de punkten, ang:de förändring af den i chartaisigillata;-förordn:ns
&:te § förekommande rubriken ”Gerningsmän
och öfrige å landet, som, försedde med antagningsbref
af Kåre befallningshafvande, ej äga löner och här förut icke
äro nämnde.”
Hvad Ulsk. i dessa punkter yttrat, blef af R. o. Ad. bifallet.
19:de punkten, ang:de en i öfverensstämmelse med N:o 45
af 1845 års författningssamling iakttagen rättelse i chartwsigillatw-förordnm.
Den 15 April.
163
R. o. Ad. fann Ulslcs i denna punkt gjorda anmälan icke
föranleda till någon åtgärd.
20:de punkten, angcde il § af char tw-si gilla lac-för or dncn
erforderlig anmärkn., att de deri stadgade undantag ifrån
och lindringar uti stämplade papper saf giftens erläggande icke
sträcka sig till den del af nämnde afgift, sorn motsvarar den
fordna cancelli-gebuhren och sigillpenningarne, utom i de fall då
befrielse, i anseende till fattigdom, är medgifven; 21:sta punkten,
angcde förändring af den i samma § förekommande rubriken
”Ansökningar, sorn röra akademier med flere”; 22:dra
punkten, angcde befrielse fran stämpladt papper för ansökningar
och förordnanden till folkskolelärare-beställningar; 23:dje
punkten, angcde sådan befrielse för ansökningar om pensioner
för enkor och barn; 24:de punkten, angcde dylik befrielse för
ansökningar af studerande om stipendier och om undergående
af examina; och 25:te punkten, angcde enahanda befrielse för
ansökningar om. sekreterare- och cancellist-beställningar i
Riks-Stcns och Utskcns cancellier.
R. o. Ad. biföll hvad Ulsk. i dessa punkter tillstyrkt och yttrat.
26:te punkten, angcde vackt fråga att, likasom ”missiver
för adjunkter att biträda pastorer i embetet”, äfven missiver
för adjunkter, sorn biträda komministrar, och förordnanden
för nådårs- och vakanspredikanter samt vice komministrar,
måtte från stämplade pappers-afgiften befrias.
Det i afseende på denna punkt af komministern Mallén, prosten
Nibelius och biskop Bruhn afgifne Utsk:s betänk, bifogade reservationer,
upplästes på begäran af
Hr von Hartmansdorff, som derefter yttrade:
Enligt tillstyrkandet i denna punkt, skola missiver för adjunkter
att i embetet biträda pastorer eller komministrar vara från
charlae-sigillatse-afgiften frie. Sålunda har Ulsk. tillstyrkt alt
adjunkt, som tjenstgör för en lefvande kyrkoherde eller komminister,
befrias ifrån nämnde afgifls erläggande, hvaremot den, som
förordnas alt tjenstgöra för en afliden eller det s. k. sterbhusets
räkning, skall afgiflen erlägga.
Jag kan ej finna någon billighet i en sådan beskattning. I
veten, mine Hrr! alt nådår, vare sig efter en kyrkoherde eller en
komminister, beviljas till ersättning för pension åt efterlefvande
enkor och barn. Månne dessa, som skola genom nådårs-inkomsterne
förskaffa sig ett kapital för framtiden, hafva bättre råd än en kyrkoherde
eller komminister att erlägga en sådan afgift som den
, ifrågavar.? Ora han bör dem besparas, enär Staten ej på annat
sätt drager försorg om dem, skall då afgiflen drabba vikarien, utan
godtgörelse, enär arfvoden för vice pastorer och särdeles för vice
komministrar pläga vara ganska knappa?
Jag hemställer derföre att R. o. Ad. ville besluta följande
förändrade lydelse af detta mom. nemi. ”missiver för adjunkter
11*
164
Den 15 April.
att bilt atla pastorer eller komministrar i embelet samt för vakansoci)
nådårs-predikanter”, frie. l)å vederfares alla lika billighet.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade besluta
att, såsom Hr von Hartmansdorff föreslagit, vid denafUtsk.
i denna punkt föreslagna rubriken: ”Missiver för adjunkter att
biträda pastorer eller komministrar i embelet”, borde tilläggas
orden ”samt för vakans- och nådårs-predikanter.”
Ropades Ja.
27:de punkten, ang:de upphörande af skyldigheten att hos
hofrätt betala stämpladt papper för handlingar i revisionssaker;
2S:de punkten, ang:de chartering af skuldebref under
25 r:dr; och 29 de punkten, ang:de befrielse frän stämpladt
pappers afgift för testamenten till syskons afkomlingar.
R. o. Ad. biföll hvad Ulsk. i dessa punkter föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Innan vi lemna denna 7 §, som
innehåller befrielse, i vissa fall, frän hvad förordmn stadgar, anhåller
jag att få fästa Ståndets uppmärksamhet ä en, efter min
tanka, deruti förekommande brist. Det lärer förhålla sig så, alt
i sednare lider, då staisräds-ombylen så ofta inträffa, hafva de
Hrr och män, som med dylika embeten blifvit beklädda, befriats
från lösen både af fullmakter och afsked. Sådant är visserligen
billigt; men dä det icke står i cbartas-sigillatae-förordmn upptaget,
skulle följden deraf blifva förlägenhet för kammar-rätten, i hänlelse
anmärkn. dervid gjordes; ty då icke något undantag i berörde
hänseende finnes i chartee-sigillat<e-förordn:n infördi, så ser
jag svårligen huru kammar-rätten skulle kunna undgå att fastställa
en sådan anmärkn. Om dä en särskild K. försäkran derom
vore gifven, men derjemte en Iv. författning, nemi. chartse-sigillatae-förordnm,
blifvit utan undantag sednare utfärdad än den nyssnämnda
befrielsen för de omförinälda höga embetsmännen, så borde
väl kammar-rätten rätta sig efter den sednast utfärdade föreskriften
nemi. chai taj-sigillatae-förordmu. Jag hemställer derföre,
om icke denna min anmärkn. bende till Bevilln.Utsk. remitteras,
pä det att Disk. måtte, vid den slutliga redaktionen, taga densaken
i öfvervägande.
R. o. Ad. biföll, alt denna anmärkn. finge liil Bevilln.Utsk,
remitteras.
30:de punkten, ang:de vackt fråga om upphörande af föreskrifven
chartering af hyres-kontrakter.
Utsk:s yttrande i denna punkt, blef af R. o. Ad. godkändt.
31:s!a punkten, ang:de II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelms och
Frih. Alströmers motioner om chartering af arrende- och hyres-kontrakter
samt certepartier och skuldebref.
Den i afseende på denna punkt af Gr. Hamilton afgifna,
Utsk:s betänk, bifogade reservation, upplästes på begäran af
Den 15 April. 165
o
Fl. A kerman, Fre d r., som derefter anförde :
Som i nyss upplästa reservation är anmärkt, tiar man här i
landet alldeles försummat att för åstadkommande af en rättvist
fördeldt beskattning begagna den utväg, som användandet af stämpladt
papper lemnar, ehuru denna utväg länge och med fördel begagnats
i andra länder, och del skulle fägna mig om man i delta
afseende hos oss ville börja att i sådan rigtning taga något steg. Det
har länge förts klagan deröfver, att kapitaler icke äro underkastade
beskattning. Man ansåg en sådan ligga i föreskriften att, då 6 procent
erlägges för län i ränta, 5 proc. bevilln. derå afdragns, under
förmening alt kapitalistens ränteinkomst lill låntagarens fördel
härigenom minskades; men sedan, efter hvad vi känna, möjligheten
alt, mot en så hög ränta som 6 proc., fä utlåna kapitaler, nu åtminstone
hörer till mera ovanliga företeelser, så har den beskattning,
man å desamma dymedelst velat åstadkomma, fullkomligen
försvunnit. För alt likväl komma derhän, linnes intet annat sätt
ån alt säga, det alla skuldsedlar ovilkorligen skola skrifvas pä
slämpladt papper. Mot förslaget härom har Ulsk. anmärkt, att
inan derigenom icke komme beskatta kapitalisten, utan fast mera
låntagaren; men skulle man godkänna denna princip, kunde den
äfven tillämpas på mångfaldiga andra förhållanden och leda till
mycken förvillelse. Sålunda skulle man kunna säga, att t. ex. det
alltid är arrendator eller hyresman, sorn får vidkännas kostnaden
för arrende- och hyreskontrakters charterande, och på grund
deraf äfven underlåta föreskrifva, det dylika kontrakter skola med
slämpladt papper förses; andra likartade exempel att förtiga.
Det förhåller sig dessutom med ett stadgande i detta, sorn i
de aldra flesta fall, att vill man eludera en författning, så kan,
man lätt nog lyckas genom slug tillställning. Emellertid, och då
frågan är af ofantlig vigt och jag lifligt önskar att början omsider
malte göras att beträda en klok lagstifningsbana i denna väg, anhåller
jag om propos. lill återremiss al förevar, puukt.
Hr von Rosen, Georg Ludv.; Jag inser icke nyttan af
att stadga, det skuldsedlar skola beläggas med charta förrän lagsökning
ifrågakommer, eller då de skola företes vid bouppteckning,
ty vanligen uppgöras lån mellan fyra ögon. Om jag har en skuldsedel
i min hand och ej behöfver lagsöka utgifvare., af densamma,
utan får mina penningar på den forskrifna dagen ordentligen
åter, så kan ingen komma under fund med om berörde skuldsedel
varit charterad eller icke. Sålunda kan man laga för gifvet
alt författningen blefve eluderad, och det anser jag vara farligare,
än att densamma icke finnes till.
or
För öfrigt kan jag just icke ingå på Hr Åkermans resonnement,
att det förhåller sig med skuldsedlar sora med arrendekontrakter.
På landet charteras dessa sednare icke förr, än tvist om
arrendet uppstår, och jag för min del känner ingen författning
som dessförinnan ålägger en slik chartering.
Den skulle ock, efter min förmening, till intet tjena och vara
mera skadlig, dä den icke tillämpades, än om den icke funnes lill.
166
Den 15 April.
I alla fall blefve det säkerligen icke kapitalisten som finge vidkännas
charlel ingskosinaden, utan låntagaren, ty vanligtvis är förhållandet
sådant, att låntagaren är mera angelägen att få läna, än
kapitalisten ali låna ut, och underkastar sig derföre gerna någon
liten utgift.
Hr Åkerman: Jag vill endast bemöta den anmärkn.n af Hr
von Rosen, att del vore tillräckligt med föreskriften alt skuldsedlar
charteras dä fråga uppslår om deras lagsökning eller företeende
inför rätta, derföre att slike aftal ske på tu man hand, eller
utan att allmänheten om desamma får underrättelse, och all ett
sådant stadgande som det, hvarför jag ifrar, kan eluderas. Jag
medgifver visserligen att offentlighet icke äger rum när skuldsedlar
utgifvas, men om man stadgade ali skuldsedlar icke gälde, med
mindre de voro skrifna på stämpladt papper, hvarförutan icke heller
någon som utlånade penningar skulle hafva rätt att, i händelse
af uteblifven betalning, genom vederbör, exekutor kunna få dem
åter, (ty del är just för att begagna en bevisning mot låntagaren,
som skuldsedlar utfärdas och utom hvilka lagsökningar icke kunna
komma i fråga), så är jag fullkomligt Sfvertygad, att man ingalunda
behöfde frukta det ju alla sådana förbindelser komme att
skrifvas på stämpladt papper.
Hvad för öfrigt angår de personer, som beskattningen skulle
drabba, så har jag förut derom mig yttrat.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Inom ötsk. har jag instämt i
Gr. Hamiltons reservation och ber att fä förklara min åsigt vara,
att dä, vid erläggande af 6 procent ränta å kapitaler som utlånas,
finnes föreskrifvet 1 proc. s. k. bevillms-afdrag, skulle, sedan penningar
numera ej kunna utlånas mot så hög ränta, utan till 5
procent och derunder, kapitalister icke komma att vidkännas någon
be v il I n. Sädaut anser jag ej vara rätt.
Jag yrkar ej att skuldsedel ovilkorligen skall vara skrifven
på stämpladt papper, ty det kan ju hända alt vid uppgörandet af
en affär, som icke tål uppskof, en behöflig charla icke finnes att
tillgå, utan yrkar fastmer att rättighet må medgifvas alt inom
viss lämplig tid kunna dermed belägga en sådan handling, om
fullgörande hvaraf ägaren till densamma alltid mäste vara mån,
på det att skuldsedeln må kunna, om så påfordras, presenteras inför
domstol. Instämmande i öfrigt i hvad Hr Åkerman i ämnet
anfört, anhåller jag att denna puukt måtte återremitteras.
Hr von Rosen: I visst afseende stämma Hr Åkermans
åsigter öfverens med mina, nemi. derutinnan, alt alla skuldsedlar
för ali vara gällande böra vara eharterade. Men detta synes mig
endast böra, såsom hittills ägt rum, ifrågakomma dä innehafvaren
vid domstol eller hos laga auktoritet söker göra sin fordran gällande.
Men att deremot ålägga hvar och en som utfärdar en
skuldförbindelse, att skrifva den på charta, tror jag vore ganska
oneröst, isynnerhet på landet och i fråga om mindre summor. Ty
om en person på ett ställe, der man har långt lill närmaste för
-
D c n 15 A p r i i.
167
säljningsman, utgifver en skuldsedel pä 1 r:dr eller annan mindre
summa, så måste denne antingen skicka bild efter den erforderliga
chartan eller också på förhand hafva försett sig med chartor af
olika valörer.
O
Hr Akerman: Den siste värde talaren måtte icke hafva hört
hvad jag yttrat, då jag sist hade ordet, enär han trott mig med
min framställning afse att skuldebref skulle först efter ulgifvandet
beläggas med elianor. Jag yttrade nemi. att skuldsedlar ovilkorligen
borde skrifvas på stämpladt papper och det kan väl icke
ske annorlunda, än att det stämplade papperet begagnas i samma
stund skuldsedeln utgifves. Jag medgifver visserligen att fall
kunna inträffa, då del kan vara svårt att erhålla stämpladt papper;
men jag hemställer dock om icke, i händelse ett dylikt stadgande
utfärdades, förhållandet i allmänhet skulle blifva alt hvar
och en som hade penningar att låna ut äfven förskaffade sig stämpladi
papper för att fä de skuldsedlar, han lillbvter sig, i laglig
form upprättade. Så gör nu hvarje vexelulgifvare, i följd af stadgandet
att vexlar skola skrifvas på stämpladt papper. De låta
nemi. på förhand stämpla blanketter till vexlar för ali hafva dem
i ordning, då behof deraf göres. Man har sagt, alt den ifrågavar.
beskattningen skulle ensamt drabba låntagaren. Sådant beror
likväl belt och hållet på den större eller mindre tillgången
af penningar. Det är nemi. gifvet, att den som har större tillgång
pä penningar, än han behöfver för sin egen rörelse, är lika
angelägen ali göra desamma fruktbärande genom utlåning, som
andra, hvilka hafva mindre än för deras rörelse erfordras, kunna
vara att få låna. Det beror således på tillgången af penningar
huruvida långifvaren lemnar penningarne på mer eller mindre
billiga vilkor. Vi hafva ju redan en föreskrift i allmänna lagen
som bestämmer räntan till 6 procent. Det hindrar likväl icke
att man ju under närvar, förhållanden kan fä låna penningar för
4§ ä 4 procent, ja, jag känner t. o, m. fall der penningar lemnats
till 3 procents ränta. Jag tror derföre, alt, om det föreslagna
sladgändet antages, följden blefve, att när mycket penningar finnes
att utlåna, kapitalisten icke allenast måste nöja sig med en
lägre ränta utan äfven dertill betala chartan, då deremot vid knapp
penningetillgång ingen lag kan hindra honom att betinga sig förmånen
all slippa ett dylikt onus, sorn å andra sidan låntagarne
kanske, med afseende å för handen varande förhållanden, gerna
åtaga sig.
Hr von Rosen: Jag ber R. o. Ad. om nrsäkto för del jag
upptagit dess tid i följd af ett misstag om hvad Hr Akerman yttrat.
Jag har nemi. ej rätt förstått att han menat, det skuldsedlar
skulle skrifvas på charta. Mig synes dock som om ett sådant
påbud i ännu betydligare mån skulle öka svårigheten. Det är
icke sagdt, all då 2:ne personer uppgöra transaktioner med hvarandra,
de båda bo på samma ställe. Om jag bor i Skåne och
lånar upp penningar i Slockholm, så har jag svårt att göra upp
saken. Det är obilligt att ålägga dem, som bo på landet, isynuer
-
168
Den 15 April
het deni ;if allmogen, alt liksom kapilalislerne vara försedde med
chartor. Jag anser derföre alt förslaget icke är verkställbar! i vårt
land. I Skåne ål minstone finnes ofta citat lae-försäljare icke på
närmare håll än 8 mil. Der finnas icke sådana å andra ställen
än i städerne eller vid domstolarne pä landel, under deras sammanträden.
Af dessa förut anförda skäl, tillstyrker jag bifall till
Utsk:s ullål. i denna punkt, samt afslag å reservanternes förslag.
Ilr Aminoff: Om den siste värde talaren genomläst de
i detta ämne väckta motioner, hade han ulan tvifvel funnit,
alt det nu icke är fråga om alt ålägga dem, som utfärda skuldebref
på sä små summor som 1 r:dr eller deromkring, alt
skrifva desamma på stämpladt papper, utan alt motionärerne
åsyftat skuldförbindelser på 500 r:dr och derutöfver. Man säger
visserligen, all, vid ifrägavar. förbindelsers uppgörande, del lätt
kan hända ali skrif-charlor ej finnas lill hands ali få köpa och
att det vore obilligt alt ålägga hvar och en, som kan behöfva alt
låna upp eller låna ut penningar, ali vara försedd med eli tillräckligt
förråd af chartor. Men denna olägenhet är ju afhjelpt
dermed, att man jemväl har räll ali, inom en viss kort lid efter
förbindelsens utfärdande, förse densamma med biläggnings-charta.
Om puvar. R. St. blott ville besluta alt göra ett försök med en
ganska lag bevilln:s utsättande för belopp af skuldsedlar på 500
r:dr b:co och derutöfver, kunde ju vid en kommande riksdag
mera bestämda och detaljerade föreskrifter i ämnet lemnäs. För
min del är jag öfverlygad, att en sådan beskattning skulle in
bringa
en högst betydlig inkomst för staten och tillstyrker jemväl
derföre, att R. o. Ad, ville uttrycka en åsigt i den rigtningen,
Frih. Cederström, Claes Rodolf: Vid förevar, fråga
har Utsk. i motiverne medgifvil att s. k. kapitalister böra träffas
af en direkt beskattning till slaten. Utsk. har således icke underkänt
molionernes hufvudsakliga syfte, utan det är endast i fråga
om rätta sältet för vinnandet deraf, som olika meningar uppstått.
Den första invändning sorn man gjort emot det af 2:ne
motionärer väckta förslag i della hänseende, eller den ali dess
antagande skulle leda till en hufvudsaklig rubbning i nuvar.
grunder för stämplade pappers-afgiflens utgörande, synes mig vara
af intet värde; ty hvarför må icke en rubbning deri ske, såvida
den har för ändamål ernåendet af någonting i sig sjelft billigt
och rättvist. Lika litet höra svårighelerne alt sätta förslaget
i verkställighet och uppställa kontroller emot möjliga missbruk,
afskräcka från försök att uppnå det erkändt goda ändamålet.
Hvad åter beträffar den missbelåtenhet man befarar att förslagets
antagande skulle väcka, så är det visserligen möjligt att en och
annan kapitalist torde med missnöje se ålagd en dylik beskattning,
men att den allmänna rörelsen icke deraf skulle erfara något
hinder, derom är jag fullt öfverlygad. Väl har Utsk. förklarat
sig anse sin förmodan derom, att den nya beskattningen
skulle drabba endast låntagaren, vara bestyrkt af den erfarenhet
man, enligt Utsk:s tanke, äger i afseende på tillämpningen af
Den 15 April.
169
stadgandet rohde bevilln:s-afdrag; men jag mäste i afseende härå
anföra, alt emot den af Utsk. framdragna erfarenhet kan med
skäl ställas en annan erfarenhet af alldeles motsatt art. Atroiuslone
har jag mig bekant en mängd fall, der det af lagen föreskrifna
bevillms-afdrag behörigen iakttagits. Med stöd af dessa
skäl, tror jag mig kunna påstå, att de gjorda invändningarne
icke äro af den vigt, att de med fullt fog böra anses lägga hinder
i vägen för antagande af ett i sig nyttigt och billigt förslag,
som går ut pä att pålägga den klass en proportionerlig andel i
statsbördorne, hvilken hittills derifrån varit undantagen, men måhända
bäst af alla är i tillfälle ali sådan utgöra. Slutligen får
jag, med förklarande att jag instämmer med de i Gr. Hamiltons
reservation uttalade grunder, i likhet med flere föregide talare
anhålla om ålerremiss af förevar, punkt.
Då nu Öfverläggningen förklarades vara fulländad samt H r
Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle hvad Utsk. i
denna punkt yttrat, ropades starka ja, blandade med många nej;
hvarpå Hr Landtm, tillkännagaf, del han funnit denna propos.
besvarad med öfvervägande ja.
Frih. Cederström begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterings*
propus.:
Den, som bifaller hvad Bevil 1 n.Utsk. i dess betänk. N:o 11,
yttrat i afseende på II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelms och Frih. Al
strömers
motioner om charlering af arrende- och hyreskontrak
ter samt certepartier och skuldebref, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, varder Utsk:s ofvanbcrörde yttrande, på grund af
deremot gjorde anmärkmr, återremitterad!.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer;
Ja — 56.
Nej — 26.
32:dra punkten, ang:de förändrad redaktion af 1 mom.
af chartec-si gilla ta>-förordn:ns 8 :de §.
Efter uppläsning af den förändrade ordställning i berörde
morn., som af Utsk. blifvit föreslagen, biföll R. o. Ad. hvad Utsk.
i denna punkt tillstyrkt.
33:dje punkten, ang:de ändring af 6 mom. i sistnämnde §.
Efter uppläsning af Utsk:s förslag till förändrad redaktion af
ifrågavar. mom. blef detsamma af R. o. Ad. godkänrlt.
34:de punkten, ang;de ändring i char tce-sigillatat-föror
dn:ns 9:de §, och 35:te punkten, ang:de ändringar i samma
förordms 11: te §.
170
Den 15 April.
R. o. Ad. biföll hvad Ulsk. i dessa punkter tillstyrkt.
36:te punkten, angide 'lindringar i ofta nämnde förordna
12 och 13 §§.
Efter uppläsning af Utsk:s i denna punkt åberopade tedaklionsförslag,
blefvo desamme af R. o. Ad. godkände.
37:de punkten, ang:de riksdagsmannen Petter Pehrssons
motion, att antingen domare på landet måtte befrias från
skyldigheten att kontrollera, det inkommande handlingar liro
riktigt charterade, eller ock ingen annan inom domsagan, än
domhafvanden, må fä försälja char tor.
R. o. Ad. godkände Utsk:s i denna punkt afgifna yttrande.
38:de punkten, ang:de Hr Linderskölds motion, om ersättning
åt char taE-sigillata:-för säljning smannen vid hufvudkontoret
i Stockholm för minskade inkomster.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Hamilton bar emot Utsk:s
beslut i denna punkt afgifvit en reservation af denna lydelse:
”Sedan genom de upplysningar, hvilka Bevilln.Ulsk., med anledn.
af Hr Linderskölds i ämnet väckta motion, förskaffat sig,
blifvit fullständigt utredt alt den inkomst, chartm-sigillatae-försäljningsmannen
vid hufvudkontoret i Slockholm förut kunnat påräkna,
genom de i förordmn ronde stämplade pappers-afgifien i
sednare tider vidtagna förändringar, så betydligt förminskats, alt
den numera ej torde kunna beräknas till högre än omkring 500
r:dr om året, en summa, som jag ingalunda kan anse motsvara
hans ansvarsfulla befattning, har jag inom Revilln.Utsk. röstat folden
förändring i 18 § af ofvanberörde förordn., att chartse-sigillalfe-försäljningsmannen
vid hufvudkontoret i Stockholm skulle,
lika med försäljningsmännen i landsorten, fä beräkna sig till godo
5 procent af det försålda eller använda chartse-beloppet.” Orsaken
hvarföre berörde försäljningsman hittills icke fått beräkna
sig lill godo samma försäljningsprovision, som öfrige försäljningsman
i riket, lärer varit den, att den förre hittills ensam haft
försäljningsrätt i Stockholm; men då detta förhållande numera
förändrats och hans inkomster af försäljningen i följd deraf förminskats,
torde billigheten fordra, att hau behandlas lika med
andra försäljningsman i riket. Under sådane omständigheter hemställer
jag vördsamt, alt R. o. Ad. målte antaga det förslag till
beslut, som Gr. Hamilton uti den af mig nyss upplästa reservationen
föreslagit.
Hr Aminoff: Genom de verifikationer, som charlse-sigillala;-  ombudsmannen här i Stockholm till Bevilln.Ulsk. inlemuat, är
upplyst och styrkt att hans inkomst af försäljningen år ifrån år
nedgått. Den utgjorde 2000 r:dr b:co då han tillträdde tjensten.
Hans försäljnings-procent var då, på grund af de skäl den föreg:de
talaren anfört, bestämd till lägre belopp än den som tillerkändes
andre försäljningsman i riket. Hufvudsakligast var det derföre,
att han ensam hade rätt alt försälja stämpladi papper. Numera
Den 15 April.
171
har hvar och en rätt alt försälja chartor och derföre har också
ifråga var. persons inkomster nedgått till 500 r:dr. Under dessa
förhållanden och då dessutom lefnadskostnaden i Stockholm är
större än i landsorten, synes mig den anmärkta olikheten i försälja
i n gs-pro v isin n vara högst obillig, och yrkar jag derföre, i likhet
med Hr von Hartmansdorff, det R. o. Ad. måtte bifalla det
af Gr. Hamilton i dess reservation härom framställda förslag.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle Hr
von Hartmansdorffs förslag, att chartse-sigillatse-försäljningsmannen
vid hufvudkontoret i Stockholm ina, lika med försäljningsmännen
i landsorten, få beräkna sig till godo 5 procent af det
försålda eller använda chartue-sigillatse-beloppet.
Ropades Ja.
Då nu Beviiln.Utsk:s betänk, hade blifvit genomgånget, och
Utsk:s förslag till förordn. förekom till granskning, hemställde
Hr Gr. o. Landtm, att härvid, såsom förut i dylika fall ägt
rum, §§:ne ej mätte behöfva uppläsas, utan endast uppnämna»,
samt att de §§, emot hvilka anmärkn. ej blefve gjord, skulle
anses godkände, såvidt sådant ej vore stridande emot R. o. Ad:s
förut tältade beslut.
Ropades ja.
Bevill n.UtsIcs förslag till bevilln:s-förordn. blef härefter genomgånget,
utan att dervid någon anmärkn. förekom.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s d. 8 och 12 dennes
på bordel lagda betänk. N:o 40, i anledn. af väckta motioner,
dels om arfsrätt för oäkta barn efter mödrar, och dels om förändring
af 8 cap. 7 § Arfda-balken, angide underhåll åt sådane
barn.
Föredrogs och lades till handlingarne BankoUtsk:s d. 12
dennes e. m. på bordet lagda mern. N:o 41, i anledn. af erhållen
ålerremiss ä mern. N:o 31, med hemställan, att eli tillfälligt
förskott mätte meddelas åt fonden för belåning af fast
egendom.
Vid föredragning af BankoUtsk:s d. 12 dennes e. m. på
bordel lagda betänk. N:o 42, med förslag till reglering af bankens
läne- och kreditiv-rörelse, blef detta betänk, ånyo liordlagdt
på begäran af Gr. Lagerbjelke, Gustaf, och Gr. Taube,
Henning Edvard.
Justerades 1 prot.utdr. för denna dag, innefattande R. o.
Ad:s beslut i afseende på förrältadt val af 2:ne nya ledmöter i
Hemliga Utsk.
172
Den 15 April.
Uppläsles ankomne prol.utdr. från PresteSt. af d. 8, från
BorgareSt. af d. 8 och 12 samt från BondeSi. af d. 12 dennes.
Frih. Baab, Adam Christian: Med anledn. af den anvisning,
jag i förra plenum erhöll, får jag nu skriftligen aflemna
den motion, jag då muntligen framställde.
Frih. Baab uppläste härefter följande motion:
Sedan B. o. Ad. fattat det beslut, att arbetsfolk skall vara
befriadt från bevillning efter 2:dra artikeln, får jag vördsamt,
och med den rätt som 56 § Biksd.Ordn. mig tillerkänner, härmedelst
såsom ny motion föreslå, att en motsvarande afgift måtte
uttaxeras efter samma grunder, som ifrågavar. bevilln., af arbetsfolk,
men tillfalla de kommuner, inom hvilka de äro boende, för
att användas till fattigvårds-afgifter.
B. o. Ad. biföll att denna motion finge remitteras till
StalsCtsk.
H. B, o. Ad. åtskildes kl. | till 1 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Mun eli.
Onsdagen den 19 April 1848.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 15 dennes.
Företog H. B. o. Ad. val af 2:ne fullmäktige i B. Sl:s
riksg.-kont. efter Gr. Sparre, Gustaf Adolf, och Hr Ehrenstam,
Johan Fredrik; och befunnos, vid valförrättningens slut, dertill
hafva blifvit utsedde:
Gr. Lagerbjelke, Gustaf med 103 röster.
Hr Printzensköld, Carl, protokollssekreterare och
advokat-fiskal ,,118 „
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Oaktadt det ej är i grundlagen
förbjudet, anser jag mig dock ej kunna eller böra hädanefter
fortfara nied det uppdrag jag hittills haft, att vara ett af B. o.
Ad:s ombud vid Talmans-conferencerna; hvadan jag anhåller att,
med tacksamhet för den hittills åtnjutna äran, få nedlägga denna
befattning.
I anledn. häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm, om B o.
Den 19 April f. ni.
173
Ad. behagade i nästa plenum företaga val af en ledamot att, i
st. f. Hr Gripenstedt, deltaga i Talmans-conferenccrne.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag hemställer vördsamt
lill H. Ståndet, om det ej behagade öfverlemna till Hr Gr. o.
Landtm, alt sjelf utse den person, som kommer att efterträda Hr
Gripenstedt.
Uppå härom framstäld propos., biföll R. o. Ad. denna Hr
von Hartmansdorffs hemställan; hvarefter Hr Gr. o. Landtm.,
med betygande af sin tacksamhet för det honom härigenom af R.
o. Ad. visade förtroende, tillkännagaf det han till deltagande i
Talmans-öfverläggningarne under återstoden af denna riksdag
utsåg Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.
Upplästes ett af Hr af Dalström, Gust. Ja k oh, inlemnadt
så lydande mern.:
Som jag är nödsakad, att i tjensteärenden afresa från hufvndstaden,
får jag härigenom afsäga mig det förtroende, hvarmed
H. R. o. Ad. behagat hedra mig, att vara Elector; under vördsam
anhållan, alt likväl få bibehålla min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke, hvarefter Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Bänkmän att sammanträda för att
utse en Elector efter Hr af Dalström.
Hr Bogeman, Carl Adolf, hade inlemnat följande mern.:
Af vigtiga, enskilda angelägenheter hindrad att vid riksdagen
längre qvarblifva, föranlåtes jag att härmed afsäga mig min
plats såsom ledamot af Bankolltsk., under vördsammaste anhållan,
ali vid min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
Denna anhållan blef af R. o. Ad. bifallen.
Härefter upplästes följande af Hr H äger f I ych t, Carl Henr.,
inlemnade mern.:
Af tjensteåligganden hindrad att emottaga den befattning,
(suppleant uti BankoUtsk.), hvarmed Hrr Electorer behagat hedra
mig, får jag mig densamma härmed vördsamt afsäga.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer, att i följd
af dessa afsägelse!’ sammanträda lill val af en ledamot i BankoUtsk.
efter Hr Bogeman och en suppleant i samma Utsk. efter
Hr Hägerflycht, samt att derjemte utse en ledamot af StatsUtsk.
efter Hr Gripenstedt, Joli. Aug., som jemlikt 41 §
Riksd.Ordn. upphört att vara Utsk:s-ledamot, en ledamot af Allm.
Besv.-o. Ekon.Utsk., efter Hr Munck af Rosenschöld, Thomas,
som ålerlemnat den pollet, han såsom fullm. för adliga
ätten von Seth innehaft, en ledamot alt inträda i Bevilln.Ulsk.,
under Frih. Raab, Adam Christian, ifrån d. 21 dennes
beviljad 3 veckors ledighet, samt en ledamot att inträda i
174
ilen 19 April f. m.
BankoUlsk. under Hr Reuterskjöld, Carl Leonli., beviljad
14 dagars ledighet, räknad från d. 27 dennes.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af cn ledamot i Lagoch
en ledamot i Ridd.Ulsk.; och befunnos dertill utsedde i
Lag- U tsk o lie t:
efter N:o 1505. Hr von Selli, fullm. Hr Munck af Rosenschöld,
Thomas:
N:o 2127. Hr Segerheim, fullm. Hr Munck af Rosenschöld,
Thomas.
Riddar hns-Utskollet:
efter N:o 323. Frih. Rosenblad, Carl:
iN:o 137. Gr Skjöldebrand, August Fredrik.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot alt
inträda i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. under ordinarie ledamoten
N:o 102. Hr Oxehufvud, Olof Philip, beviljad 14 dagars ledighet,
räknad från d. 17 dennes; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o 262. Frih. Klinkowström, Rudolf Mauritz.
Öppnades jemväl Hrr Bänkmäns lista vid val af 2:ne Electorer
efter N:o 119. Frih. Lybecker, fullm. Hr Pereswetoff Morath,
Anders Wilhelm, och N:o 1662. Hr Nordenfelt, Enar
Wilhelm; och befunnos hafva dertill blifvit utsedde:
N:o 296. Frih. Ruuth, fullm. Hr Silfverstolpe, Fredrik Otto,
med 20 röster och
— 1318. Hr Stjerneld, fullm. Hr Oxehufvud, Tönnes, med 20
röster, efter lottning med N:o 1861. Hr von Hartmansdorff,
Aug., som erhöll lika antal röster.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomne förslag till R. Sl:s und. skrifvelser till K.
M., nemi.:
N:o 59, ang:de granskning af de i Statsrådet förde prolokol
I;
N:o 60, ang:de befrielse från bcvilln. för den af Norrska
statsmedlen utgående aflöning till embels- och tjenstemän vid K.
M:s beskickningar å utrikes orter;
N:o 61, ang:de sökt afskrifning af en del utaf de Hallands
läns innevånare år 1846 beviljande undsättningsmedel;
N:o 62, ang:de lindring i en af hemmanen å ön Hven utgående
afgäld;
N:o 63, ang:de arrende af kronofisken i Umeå eif vid Klabböle
och Sörforss byar;
N:o 64, ang:de tillämpningen i vissa delar af sednast faststälda
statsreglering;
Den 19 April f. m.
175
N:o 65, ang:de medel till bestridande af kostnaderne för deu
till hufvudstaden inkallade garnisons-förstärkning;
N:o 66, ang:de utvidgande af rättigheten till kyrkostugors
uppförande inom INorrbotlens och Westerbottens län;
N:o 67, angtde upphörande af skyldigheten för landtman,
alt afskala och samla barken å till dem upplåtna ekar; samt
N:o 68, ang:de val af 2:ne ledamöter i Hemliga Utsk.
Då härefter till justering upplästes ett från Exped.Utsk. under
N:o 6 inkommet förslag lill en § i riksdags-beslutet, ang:de
granskning af Statsråds-protrn, begärdes detta förslag på hordet
af Gr. Lagerbjelke, Gustaf, och Frih. Gederström,
Jakob.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 12 och 15 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 42, med förslag till reglering af bankens
låne- och krediliv-rörelse.
R. 0. Ad. fann detta betänk, böra punktvis företagas till afgörande.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16,17,
och 18 punkter ne.
R. 0. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter yttrat och
hemstält.
19 punkten.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag hade visserligen väntat,
alt motionären sjelf skulle understödja sitt förslag, men då han
del icke gjort, så kan jag ej underlåta, att fästa uppmärksamheten
på betydelsen och viglen af det förslag Gr. Gyldenstolpe
gjort. Motionären föreslår nemi. att bankofullmäktige må berättigas
alt, till förstärkande af lånefonden för jern, koppar m.
fl. vågförda effekter, då sådant för en längre tid kan erfordras,
äfvensom vid alla tillfällen då nytta deraf kan för banken beredas,
af allmänheten upplaga lån mot utfärdande obligationer ä
1000, 250 eller 100 r:dr b:co, löpande med 3 procent ränta och
ställda på högst 3 månaders uppsägning. Det förekommer mig
sannolikt, att vi stunda mot tider, då en sådan åtgärd kunde
vara af behofvet påkallad, enär troligen jernexporlen blir afbruten,
så att jernet behöfver uppläggas oell belånas. Vid ett sådant
förhållande synes mig det vara af vigt, att banken äger ett
sätt, hvarpå den kan fortfara med belånande af jern och koppar.
De skäl Utsk. föreburit för afslag, äro egentligen Hr von Hohenhausens
yttrande emot förslaget, som lyder sålunda: att fördel
skulle egentligen beredas penninge- och kapitalist-intresset samt
alla i Stockholm boende, hvilka nödgas att hålla kassa i riksmynt,
emedan tillfälle på detta sätt dem beredes att fruktbargöra
sina kassabehållningar. Jag ber dock att få fästa uppmärksamheten
derpå, att, enligt min åsigt, banken bör mindre göra af
-
176
Den 1'J April f. m.
seende på att några gagnas, än den bör vara varsam alt icke
skada många. För min del håller jag före, alt om banken skulle
vid ett sådant tillfälle, som bär är i fråga, göra någon förlust,
så må den hellre göra det, än alt ett så vigtigt intresse sorn
jernhandteringen skulle komma att lida.
Af della skäl får jag för min del tillstyrka ålerremiss af
denna del utaf belänk.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Mina anföranden
här lill prot., som till BankoUtsk. blifvit remitterade, jemte
Gr. Gyldenslolpes motion, hafva rönt särdeles missöde i del betänk.
, sorn här kommit under Ståndets öfverläggning. Vid denna
punkt mindre, men längre fram i betänk, förekommer ett
fall, som synes vara en verklig förtydning. 1 utlåt, hade jag
anfört, att under den tid, då dessa olägenheter uppstå, kommer
del att visa sig, alt den genom de gjorda penningarna och öfverflödet
af deras tillverkning uppkomna nedsättning i räntan ej
är naturlig, ej är grundad på ökad tillgång i verkliga penningekapilaler,
som i vårt land förefinnas. Vid sådana olyckliga konjunkturer,
som bär omnämnts, smälter snön bort, emedan dea ej
har någon konsistens, och då kommer räntan att stiga upp (ill
hvad landets verkliga penningebelopp tvingar den till. Då blir
ingen utsigt alt kunna för 3 procent upptaga ifrågavar. lån. Vid
slutet af mitt anförande, hade jag yttrat alt vid slikt tillfälle upplåning
mot 3 procent vore till gagn endast för några få. Nu har
ensamt dotia sista blifvit anfördi, men det första uteslutet, ehuru
det är ett väsendtligt skäl för att afstyrka motionen. Oansedt
denna observation, gillar jag dock naturligtvis resultatet, hvarföre
jag får tillstyrka bifall till Ulsk:s förslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Under närvar, förhållanden,
med de låne-anstalfer som i riket för enskilda personer finnas,
vill jag visst icke tillstyrka Gr. Gyldenslolpes motion i sin
helhet ; men den del deraf, som angår förslaget alt bankofullmäktige
skola berättigas all, lill förstärkande af lånefonden för jern,
koppar m. fl. vågförda effekter, upptaga lån af allmänheten mot
utfärdande af obligationer, löpande med 3 procent ränta — denna
del af motionen vill jag tillstyrka, och jag anhåller alt R. o.
Ad. måtte fästa så mycken uppmärksamhet deråt, alt R. o. Ad.
behagade återremittera betänk., på det alt BankoUlsk. måtte taga
den saken ånyo i öfvervägande. Banken kan häraf ej förlora
någonting, enligt min tanka, om denna upplåning besörjes med
den omtänksamhet som vi äro vane att finna hos Hrr bankofullmäktige;
ty upplåningen kan, om motionen tillslyrkes, ej: ske
annat än då det erfordras. Då nu R. St. hafva bestämt en begränsad
summa af 3,500,000 r:dr för belåning af vågförda effekter,
guld och silfver deruti inbegripna, så kan det hända att, om
jernexporten t. ex. afstadnar, större lånebehofver uppstå för vågförda
effekter, än att denna summa af 3,500,000 r:dr är tillräcklig.
Hvad förlust kan då banken hafva af att upplåna för 3
pro
-
Den 19 A pi il f. m.
177
procent och lillåna för 4? Jag kan ej inse det. Deremot skulle
den allmänna rörelsen hafva fördel häraf, icke allenast de sorn ho
i Stockholm, ulan äfven alla som vågföra effekter, och således riket
i allmänhet; ly de kapitaler, d. v. s. den del af rörelsekapitalet,
som kunde för 3 procent belånas, blefve dä begagnad för belåning
af dessa vägförda effekter. Detta vore blott det allmännas vinst,
men ingen förlust hvarken för banken eller någon annan, enligt
hvad jag för min del kan inse; hvarföre jag anhåller om ålerremiss
af denna punkt, med anmodan till BankoUlsk., alt det åter
ville (aga saken i betraktande.
Hr Åkerman, Fredr.: Den omständighet, hvaruppå ett
par föreg:de talare fästat uppmärksamheten, är onekligen af största
vigt, nemi. alla de bekymmer, hvaruti tillverkarna af våra
vanliga exportartiklar komma alt befinna sig, och den sannolikhet
som visar sig, alt de skola i vidsträckt mån behöfva att anlita
lånftillgångar. Jag skulle derföre för min del icke sätta mig
emot en återremiss, om jag ej vore öfvertygad om, att den ej
skulle inom Utsk. leda lill det afsedda ändamålet. På sätt Ulsk.
såsom skäl för sitt afstyrkande uttryckt, skulle en så beskaffad
upplåning hafva den dubbla påföljden, att den gjorde en hop i
banken deponerade medel räntebärande och att den på samma
gång ökade antalet af i cirkulation varande sedlar, då de i frågava
r. små obligationerne utan tvifvel skulle komma att cirkulera
i likhet med sedlar och således öka sedelstocken. Men om dessa
skäl, enligt Ctsk:s åsigt, ägde rum redan då betänk, afgafs, så
bör det ej undgå uppmärksamheten, att enär sedermera förhållandena,
hvad handel, industri och penningeväsendet angår, så
högst betydligt och på eli bekymrande sätt förändrat sig, det torde
blifva för Utsk. än mer angeläget än förut, att tillse, att det
förnämsta ändamålet som banken har att uppfylla, nemi. realisationens
upprätthållande, icke må äfventyras genom att skapa nya
cirkulationsmedel inom den allmänna rörelsen, hvarigenom sedelstocken
komme att ökas, och således en stark sil fver ut vexling underlättas.
På dessa grunder får jag för min del vördsamt anhålla om
bifall till denna punkt.
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller allden siste värde talaren
behagade närmare utveckla huru det vore möjligt att, som
han nyss nämnde, bifall till motionen skulle på något sätt kunna
verka derhän, alt realisationens bestånd eller silfverntvexlingen
derigenom äfventyrades. Jag kan för min del ej inse, att sedelstocken
derigenom på något sätt skulle obehöfligt ökas. Om banken
upplånar medel efter 3 procent, så kan det visserligen hända,
att penningar, som eljest skulle i banken stå räntelösa, användes
af ägaren alt lemna bankeu sådana län; banken utlemnade
sedlarna till ägarne af de exportabla effekterna och derigenom
blefve någon större sedelmassa utelöpande än förut; men om
banken ej vidtager denna åtgärd eller gör sig sjelf denna vinst,
4 H. 12
17S
Den 19 April f. m.
så är det likväl ingenting sora hindrar dera, hvilka hafva penningar
innestående i hanken, att sjelfva belåna de cxportabla effekterna
och utlaga penningarna ur banken Då blir den utelöpande
sedelstocken lika slör, men banken har gått miste om en
liten vinst, som den eljest kunnat äga.
Gagnet deremot af en sådan operation, som Gr. Gyldenstolpe
föreslagil, det ser jag ganska tydligt derigenom alt penningar,
som eljest stå ofruktbara på deposition i banken, komma ut i rörelsen
och der göra gagn på det sätt, att nya förlager bildas,
hvarigenom än mera exporlabla effekter kunna tillverkas och följaktligen
rörelsen fortgå. De bidraga sålunda till det allmänna
bästa på ett sätt, som är långt fördelaktigare än om de lågo
räntelösa, onyttiga och overksamma i hanken. Banken matte väl
vara till för det allmänna och gemensamma bästa, samt således
hvad den kan äga äfven för det allmänna hästa användas, så vidt
man vill att banken skall uppfylla sitt ändamål. Vid de flesta
tillfällen har den ej gjort det som sig bordt. Genom försummelse
i denna del hos banken, eller dem som skött den, hafva
private personer nödgats att genom privata anstalter i någon mån
uppfylla hvad banken underlåtit.
Jag önskar derföre att en återremiss måtte beviljas, på det
alt Utsk. måtte ytterligare öfverväga, huruvida det ej är fördelaktigtiga
re och mera öfverensstämmande med bankens ändamål,
att ingå på den del af Gr. Gyldenslolpes motion, som afser
eventuel upplåning för återutlåning på exportabla effekter.
Hr von Troil, Emil: Jag erkänner, att det ej undgått
att hos mig väcka en viss förundran, att Bankolltsk. kunnat afstyrka
ett förslag, som slår i närmaste öfverensstämmelse med de
grunder som följas vid de banker, hvilka befunnits mest nyttiga
för de länder, der de varit inrättade, nemi. att på en gång bestyra
upplåning och utlåning, att samla de ofruktbart liggande
besparingarna och öfverflytta dem till närings-idkarne. Detta i
allmänhet.
Hvad speeielt beträffar den mera underordnade fråga, som
här är under öfverläggning, så torde det böra ihågkommas, att
det icke är synnerligen länge sedan krediten för belåning af vågförda
effekter var oinskränkt. På goda skäl tror jag att R. St.
inskränkte densamma till ett visst belopp. Det var för att betrygga
realisationens bestånd, och jag hoppas att någon ändring
deri ej skall äga ram; men då tillfälle finnes att genom belåning
kunna ändå för tillverkaren af metalliska effekter bereda
samma förmån, som de af ålder åtnjutit, tror jag det vara särdeles
illa betänkt, alt i denna stund vägra det i en tidpunkt, då
ingen lärer våga förutsäga huru stora nederlagen af jern och andra
metaller kommer alt blifva inom ett eller par år på våra
stapelstadsvågar. Man har sig bekant huru stora dessa voro under
kontinentalsystemet, och sedan dess har jernlillverkningen
inom Sverige ganska betydligt tilltagit; så att i händelse af nu
inträffande hämmande omständigheter upplagen säkerligen blefve
Den 19 April f. m.
179
än större, hvadan det är lätt att förutse hvilken förstörande krisis
sorn skulle inträffa för vår hufvudsakligaste export-näring, och
all densamma ej kan blifva ulan inflytande på 1!. Sl:s bank.
De betänkligheter emot förslaget, som blifvit anförda, visa
sig för mig af en lika besynnerlig art. Hvad först angår det,
att några personer inom bufvudsladen deraf skola hafva vinst, så
förslår jag det icke; jag tror ej alt banken bör styras med afsigt
att förhindra någon svensk medborgare möjlig vinst, utan
alt, sä vidt möjligt är, den bör gagna alla. Hvad åter angår att
sedelstocken skulle genom den föreslagna upplåningen förökas, så
är det grundlöst; ty en bankosedel, d. v. s. ett vid anfordran
inlösningsbart papper, kan när som helst förbytas mot silfver. I
samma stund sorn dessa obligationer ej äro inlösta vid anfordran,
utan ställda på viss tid, äro de icke längre sedlar, de äro vanliga
reverser. Alan bar sagt att depositioner i banken skulle utbytas
emot obligationer, löpande med ränta, men det torde tåla
att något närmare skärskådas. Hvilka äro de som insatt medel i
banken? Det är dels enskilda, som behöfva dessa penningar hvarje
stund disponibla, hvilka när som helst kunna uttaga dem;
dels åtskilliga allmänna inrättningar, som antingen icke hafva
tillstånd alt utlåna sina medel, eller ock dervid äro besvärade af
reglementen. Hvad det första angår, så lärer vid dessa inträffande
mer eller mindre svåra krisis väl ingen enskild man hafva
i banken innestående större summa på deposilions-medlen, än
iian verkligen bchöfver hafva till hands. Det kan således icke
komma i fråga, att desse män, för att få en ej synnerligen hög
ränta, skulle afsätta dem pä en längre tid, enär de alltid då
skulle hafva tillfälle att på förmånligare villkor afsätta dem på
annat håll. Hvad åter angår de omnämnde inrättningarnas kassor,
så kunde det visserligen hända, alt såsom t. ex. beklädnads-direktions-kassorna,
hvilka stå räntelösa i landlränterierna
och lill en del i banken, blefvo räntebärande; men då dessa och
andra dylika kassor i sjelfva verket äro statens, så bekänner jag
att jag ej kunnat inse att någon allmän skada vållades derigenom
alt banken utan någon slags uppoffring kunde bereda dem vinst.
På dessa grunder, anser jag att förevar, punkt bör med
mycket skäl af R. o. Ad. återremitteras till BankoUtsk:s noggranna
begrundande.
Ilr Mannerskantz, Carl Axel: Jag kan för min del icke
instämma i de af den siste värde talaren anförda påståenden.
BankoUtsk, har bordt låta sig angeläget vara, att i en tidpunkt,
sådan som denna, då en kris verkligen synes bota landels industriel
förhållanden, synnerligast till utlandet, att då icke vidtaga
några förändringar i de hufvudgrunder, hvarpå bankens förvaltning
stöddes vid den sednaste riksdagen. Då blef icke föreskrifven
någon sådan upplåning å bankens sida fran allmänheten,
hvilken hade existerat förut, men som då ansågs ej mera böra
ske; och jag tror ej alt det är skäl uti att, om det äfven, som
jag tror, i det nu ifrågasatta hänseendet skulle vara både min
12
*
180
Den 19 April f. m.
dre skadligt för banken och lill stor fördel för en af landels vigtigaste
näringar, nu gå från denna antagna grundsats för alt på
något sätt i någon rigtning utvidga bankens lånerörelse utöfver
de belopp för särskilda lönegrenar, inom hvilka den vid sista
riksdagen faststäldes. Dessutom tror jag, att det genom den af
Gr. Gyldenstolpe föreslagna åtgärden visserligen skulle åstadkommas
en tillökning i rörelsekapitalet; ty det är gifvet att, om man
utfärdar sådana obligationer som här äro föreslagna till så små
belopp som 100 r:dr, så, ehuru de löpa med ränta och ej inlösas
genast vid anfordran, komma de dock otvifvelakligt att utgöra
en tillökning i det utelöpande rörelsekapitalet, fastän visst
icke så stor, som om de till lika belopp utgjorts af sedlar; och
all slags tillökning i rörelsekapitalet anser jag vara särdeles farlig
att under närvar, förhållanden i ringaste mån befordra.
På denna grund tillstyrker jag R. o. Ad. att antaga hvad
Utsk. här föreslagit.
Frih. Cederström, Jakob: I den anmärkn. mot Gr. Gyldenstolpes
motion, som Ilr von Hohenhausen anförde då motionen
afgick till Utsk., yttrade Hr von Hohenhausen ganska riktigt, att
bifall dertill skulle endast lända penninge-intresset i Stockholm,
synnerligast dem, hvilka äro tvungne att hålla kassor i banken,
till fördel, men alldeles ej kunna tillskynda banken någon den
minsta nytta. Den siste värde talaren har rätteligen yttrat, att
om de der obligationerna utfärdas på valörer af emellan 100 och
300 r:dr stycket, så följer af sig sjelf, att då dessa gå med ränta
och hafva så liten valör att de i hvilken bod som helst kunna
vexlas, komma de att löpa precist lika bra och blifva begärligare
än sedlarne, hvilka icke äro räntebärande papper och dymedelst
öppnas tillfälle att använda depositions-medlen, till påtryckning
af bankens kassa.
Här har blifvit af en föreg:de talare yttrat, att R. St. vid
sisla riksdagen ganska välbetänkt bestämt summan för belåning
af silfver, guld, jern, koppar och andra vågförda effekter till
3,500,000 r:dr. Jag tror att detta välbetänkta beslut var verkligen
mindre väl betänkt; ty silfver och guld kunna verkligen belånas
i huru stor qvantitet som helst, det är alltid en ovansklig
säkerhet för bankens sedlar och räntorna, en ökad vinst i dess
hvalf. Det är nu icke fråga om att ändra denna summa, men
jag hemställer att vi icke måtte öka densamraaa genom åläggande
af skyldighet för banken alt, i händelse den skulle befinnas
för liten, upplåna penningar för att kunna belåna sådana vågförda
metaller, emedan, som nyss sades, det ej till annat tjenar, än
till fördel för någre penninge- och kapital-ägare här i Stockholm,
hvilka nödgas hafva kassor utan ränta i banken.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänk.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Som jag icke var ledamot
af BankoUtsk., då denna fråga der behandlades, så anser jag
mig så mycket mindre förhindrad, att motsätta mig en återremiss.
Jag anser nemi. det af flere talare föreslagna bifallet till
Den 19 April f. m.
1S1
motionen mola, bland andra, äfven det förhinder, alt för lånens
belopp ej något maximum deruti är utsatt. Jag anser delta vara
ett väsendtligt hinder, emedan erfarenheten visat att, på den tid
då det var tillåtet att obegränsadt belåna vågförda effekter, begagnades
denna rättighet utan gräns. Så snart tillgång till lån
finnes, beräkna de, som önska belåna vågförda effekter, ej alltid
så noga hvad dessas belåning kostar; och under hopp om fördelaktigare
försäljning utsträcka de denna lånerörelse alltjemt, åtminstone
så länge som det är utsigt att få effekterna försålda för ett
pris, som under vanliga förhållanden skulle anses antagligt. Della
är ett skäl, hvarföre jag afstyrker, att det i betänk, fastställda
maximum må genom lån ytterligare ökas.
En talare har sagt, att sedelstocken härigenom ej skulle
ökas. Det är visserligen sannt, såvida de upplånta penningarna
ej utgifvas i form af lån; men då meningen just är att uppbära
penningar för att åter utgifva dem i låneväg, så måste ovillkorligen,
då dessa obligationer äro ställda i så små valörer, det fallet
inträffa, att de skulle öka sedelstocken, och delta i en tidpunkt
då banken kan vara nödsakad alt i andra grenar af lånerörelsen
indraga sedelstocken.
Jag måste äfvenledes motsätta mig en sats, som en talare,
hvilken visserligen likasom jag ifrar för bankens bestånd, har
yttrat, nemi. alt banken är till för det allmänna bästa. Det är
visserligen sannt, alt banken ej bör motverka det allmänna bästa,
men begreppet örn det allmänna bästa är individuell, hvaremot
skyldigheten att upprätthålla myntvärdet, måste anses
vara bankens första åliggande; hvadan hvarje åtgärd, som motverkar
detta hufvudändamål, måste ställas der bakom.
Jag för min del vågar tillstyrka R. o. Ad. att bifalla BankoUlsk:s
förslag i denna del.
Hr von Troil: Hr Mannerskantz har upplyst, ali Banko
Utsk.
vid afgifvande af sitt förslag fästat sin uppmärksamhet på
den möjligen förestående krisen. Jag hembär Utsk. min tack
samhet
derför, och önskar blott att dervid måtte så begås, att krisen
motverkas och ej befrämjas för så vidt det på banken ankommer.
Om här blifver en allmän villervalla inom jernhandteringen,
så kan verkan deraf på banken ingalunda blifva ringa.
Deremot har en annan talare, Frih. Cederström, Jakob, yttrat
någonting som än ytterligare lemnar stöd för den mening, jag
tagit mig friheten här framställa. Frih:n har nemi. sagt, alt det
ej var väl betänkt af R. St. att fastställa ett visst maximum för
belåning af metaller, ty belåningen af guld och silfver åtminstone
kunde vara obegränsad. Detta styrker mig i den öfvertygelse
jag haft, allt sedan jag började egna någon uppmärksamhet ål
banken, att det ej vore någon möjlighet att i längden förhindra
ökad sedelulgifning utan metallisk grund, såvida man ej vill
tillåta banken att göra upplåningar. Frih:n har nu motsatt sig
dessa upplåningar, men deremot förklarat med sina åsigter öfverensstämmande,
alt banken skall kunna obegränsadt utgifva sedlar.
182
Den 19 April f. m.
för ali belåna gukl och silfver, oell det tyckles nästan sorn meningen
vore att gå ändå litet längre. Hvad åter af den siste
värde talaren blifvit anförd t, så äger det visserligen sin riktighet
att myntvärdet är det, sora i främsta rummet bör rör:de
banken afses; men jag tror att den nu föreslagna åtgärden, långt
ifrån att motverka realisationen, tverlom befrämjar densamma.
Att någon tillökning af sedlar derigenom skulle uppkomma, är i
min tanka ett fullkomligt misstag; ty hvad depositionerna beträffar,
så har jag redan tagit mig friheten anmärka att de äro af
2:ne slag: sådana, som äro insalta af allmänna inrättningar eller
kassor, och sådana, som äro insatta för all när som helst kunna
uttagas. Dessa sednare böra helt och hållet betraktas såsom varande
redan utelöpande sedlar; ty om t. ex. en grosshandlare
här i Stockholm har sin kassakista på sitt kontor för alt betacka
de dagligen förekommande behofven, eller lian lägger ned sina
penningar i II. Sl:s bank, med rättighet all när som helst utlaga
dem, är förhållandet alldeles detsamma. Det är en fordran
sora måste kunna hvilken dag som helst af banken bemötas, och
banken skulle vara särdeles illa ordnad, om ej sådana depositioner
voro beräknade som redan utelöpande sedlar. Hvad åter
obligationernas valörer angar, så glömde jag verkligen, då jag sist
hade ordet, att tillkännagifva den åsigt, alt 100 r:dr är något
för lågt. Jag tror för min del att den kunde Hyttas upp till
250 r:dr b:co eller måhända 500 r:dr r:gds. Om derjemte uppsägningstiden
bestämmes till minst 6 månader, så är dessa pappers
skiljaktighet från vanliga bankosedlar så stor, att de ej kunna
förblandas. Att de i alla fall kunna någon gång förekomma i
liqvider är ganska möjligt; men det gäller om alla räntebärande
papper, likasom äfven om privata reverser, som understundom
användas vid liqvider.
Hr Akerman: En värd talare har uppmanat mig, att närmare
utveckla på hvad vis ett bifall till den ifrågavar. motionen
kan inverka på realisationen. Sedermera hafva flere talare uppträdt
i samma syftning som jag, och jag kunde väl, i anledn. af
deras anföranden (som till en stor del innehållit hvad jag har alt
säga), undvika att vidare uppträda; men jag bör dock tillägga några
ord, särdeles som ämnet är af stor vigt och af ett betydligt
inflytande på behandlingen af banko-frågor i allmänhet.
Det är kändt, att ulgifvandet af sedlar i större myckenhet,
än som motsvarar den metalliska valuta, hvarpå de grundas, härleder
sig ifrån öfvertygelsen derom, att för den dagliga rörelsen
alltid erfordras ett betydligt kapital, som ej kan derifrån dragas
för att användas till silfverutvexling; och man skulle derföre
kunna gå temligen långt med lifgifvande af sedlar utöfver motsvarande
valuta, i fall banken vore ensam om denna sedel utgifning.
Så är dock ej förhållandet. Såsom vi känna, hafva vi
redan länge ägt en mängd sedel-utgifvande privatbanker, och
deras antal har under sednare året ytterligare tillökats med 2:ne,
så att jag ej tror mig taga till för mycket, om jag antager, alt
Den 19 April f. m.
1S3
sammanlagda beloppet, hvarmed alla dessa privatbanker deltaga i
rörelsekapitalet, uppgår till 10 millioner. Jag har dessutom erfarit
att cirkulerande papper äro ulgifna af hypoleksföreningarna,
åtminstone af några utaf dem, som uppfylla alldeles samma
behof, som privatbankssedlarna, nemi. att tjena såsom bytesmedel.
Då det nu är gifvet, att i och med detsamma dessa bytesmedel
eller sedlar tilltaga i mängd, och motsvara den dagliga rörelsens
behof, i samma mån mäste R. St:s bank bereda sig derpå, alt
dess sedlar kunna oförhindradt begagnas till utvexling af silfver,
då våra handelsförhållanden äro sådana, att vexelbrist uppstår,
och utländningens fordringar hos oss måste godtgöras med klingande
mynt, sä mäste naturligtvis banken vid sin sedelutgifning
alltid taga i betraktande beloppet af de cirkulationsmedel som
jemte bankens sedlar utgöra rörelsekapitalet. Men för att ifrån
dessa allmänna betraktelser komma till hvad som här egentligen
är i fråga, så är det visserligen sannt, att de sedlar, som äro i frjjga
att upplånas af allmänheten, åter skulle utlånas lill exportörer
som ej kunna försälja eller afsätta sina artiklar, och all dessa
summor sålunda qvitta med hvarandra; men det är derjemte
otvifvelaktigt att de personer och allmänna inrättningar, som hafva
depositioner i banken, och hvilka depositioner äro af den beskaffenhet,
ali de, med föga fluktuerande, hvad beloppet angår,
hafva stått der länge och troligen kommo att stå der än vidare,
samt, om jag rätt minnes, uppgå för det närvar, till öfver
800,000 r:dr, skola skynda alt begagna sig af ett lemnadt tillfälle
att göra sina fonder räntebärande: och jag hemställer dessutom
till hvar och en, huruvida icke, då obligationer af banken
å låga värden med ständigt löpande ränta komma i rörelsen, dessa
äro papper som hvar och en gerna vill lägga sig till? Och om
således icke dessa obligationer komma att göra tjenst såsom bytesmedel
och förorsaka tillökning i rörelsekapitalet, hvarigenom
möjligheten att använda bankens sedlar till silfverultagning underlättas?
En
föreg:de talare har redan fästat uppmärksamheten på angelägenheten
deraf, som i min tanka är i närvar, tid af större
vigt än någonsin, alt icke rubba den finans-plan, som vid förra
riksdagen uppgjordes, och hvartill hörde att för hvarje lånerörelse
ett visst maximum bestämdes. Den lagen gjordes i nödens stund,
och under en så bekymmersam tid att fråga på allvar uppstod
om att nödgas slå igen bankens lucka. Den har sedermera visat
sin ändamålsenlighet och ganska kraftigt bidragit alt hjelpa upp
bankens ställning. Vi hafva nu tvifvelsutan ali förvänta, om icke
nära, åtminstone icke så långt borta, en repetition af de bekymmer
som vid förra riksdagens början existerade; och jag hemställer
om, under sådana förhållanden, och då R. St. en gång gjort
en reglering för bankens förvaltning som bevisat sig vara nyttig
och god, del nu kan vara skäl att ändra denna reglering? En
värd talare, sora mycket motsatt sig de åsigler, som jag yttrat,
har talat om den stora viglen för samhället att söka hålla näringarna
uppe. Jag instämmer fullkomligt med honom i denna
184
Den 19 April f. m.
åsigt, men om det är gifvet att en kris skall inträffa, som kommer
att inverka på banken, och som icke i min tanka kan undvikas;
så måste jag fråga, om det då är skäl alt, för alt lindra
denna kris, som väl i allt fall skall bafva en öfvergång, äfventyra
den inrättning, utan hvars bestånd någon säkerhet och varaktighet
i näringsföretag aldrig kan äga rum? Det blefve en hjelp för
ögonblicket, men ett förderf för framtiden.
På dessa grunder måste jag fortfarande anhålla att R.o. Ad.
måtte bifalla Utsk:s betänk, i denna punkt.
Frih. Raab: Den siste värde talaren har uppställt en ganska
riktig grundsats, den nemi. att den del af rörelsekapitalet,
som öfverstiger valutan i silfver, mäste naturligtvis grunda sig på
den förmodade summa, som behöfves för rörelsen i landet, och
som ej kan inbjudas till invexling i banken. Dertill har talaren
gjort några uppgifter, som dock tåla något beriktigande, emedan
de leda till i min tanka oriktiga konklusioner. Sålunda har Hr
Akerman sagt, att rörelsekapitalet har genom privatbankerna fått
en tillökning af 10 millioner. Då förra qvartalsuppgifterna på
privatbankernas utelöpande sedelstock kungjordes i tidningarna,
uppgick den till 10,271,790 r:dr; men jag ber att dervid få
fästa uppmärksamheten derpå, att i privatbankernas förvar ligga
4,009,400 r:dr b:co af R. St:s mynt, och att således ej fullt 6
millioner är den tillökning i sedelstocken, som privatbankerna åstadkommit.
Nu torde äfven böra tagas i betraktande, att privatbankerna
pä de sednare åren hafva fått så mycket ökadt lif, att de
verkligen behöfva ett större rörelsekapital än för dem var af behof
för de åren som jag nyss antydt. Men frågan bär blifverväl
egentligen, om man kan antaga att de obligationer, som lemnäs
i st. f. de upplånta peuningarna, antaga arten af utelöpande sedlar
som komma att suppleera myntet. Om man vidtager den utväg,
Hr von Troil antydde, nemi. att ej bevilja obligationer på
så små valörer som 100 r:dr; så finnes ingen anledn. att förmoda,
att de skulle antaga natur af löpande skuldsedlar. Och då
förekommer det för hvar och en, som vill se saken ur sin enkla
synpunkt, ganska klart, att de penningar, som annars skulle legat
oanvända men i allt fall varit att för banken betrakta såsom utelöpande
sedlar, då komma att begagnas af näringsidkaren till hans
förmån. Af både Hr Akerman och Hr Mannerskantz är antydt
att då detta betänk, af Rankolltsk. uppgjordes, så lefde vi i helt
andra omständigheter, än som sedermera bafva uppenbarat sig;
men just detta synes mig ålägga Ståndet att, innan det gifver sitt
bifall till detta utlåt., noga öfverväga beskaffenheten af de omständigheter,
som sedermera inträdt.
Jag ber att få besvara ett par ord af Gr. Liljencrantz. Hr Gr.
har nemi. antydt, att lån på metaller skulle motverka exporter,
åtminstone till någon grad. Men om man ej finge belåna några
metaller, så vore det naturligt, att den, som tillverkade jernet, finge
sälja det nästan till hvad pris som helst; men jag hemställer
om sådant vore nyttigt för landet, om det ej vore nyttigare att
Den 19 April f. m.
185
kunna öka värdet af sina exporter, derigenom att jernfabrikanten
underhålles med kapitalförlag till dess att han kan få sälja för
någorlunda billigt pris? Skulle Gr. Liljencrants princip bär vara
riktig, så vore det aldra bäst och mest fosterländskt, att alldeles
taga bort de här bestämda 3,500,000 r:dr b:co; ty då är det
naturligt att exporten blefve alldeles nödvändig, äfven om blott
halfva priset betalades för varan.
Jag hoppas, att, på de skäl som äro anförda och då just de
llrr som försvarat betänk, sagt att förändrade omsländighetar inträffat
sedan betänk, uppställdes, R. o. Ad. äfven på detta skälet
ville återremittera betänk.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att anslag blifvit ulfärdadt
lill fortsättande af plenum kl. 0 e. m.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner, lika med andra talare,
som redan yttrat sig, att banken visserligen bör, om han utan
äfventyr för sitt eget bestånd kan understödja näringarna, äfven
göra det. Men, på sätt andra talare också anmärkt, är bankens
förnämsta syftemål att upprätthålla myntvärdet orubbadt. Om nu
banken utlånar, så att han icke kan fullgöra denna sin högsta förbindelse,
eller om lian förhåller sig så att man pä honom kan tillämpa
hvad man plägar säga om den enskildte, att ”den som lånar
så att han ligger, den skall man slå så alt han ligger”, då
skall Sveriges bank icke länge beslå. Den som vill se ett exempel
på, livart det leder, när banken icke kan fullgöra sina för
bindelser,
lian betrakte förhållandet i Frankrike. När jag varder,
för några år sedan, ansåg jag denna inrättning vara den säkraste
af alla dylika, som jag kände, och likväl har det icke behöfts
mera än några veckor för densamma att gå under. Det är således
under närvar, omständigheter mycket behöfligare än det någonsin
förr varit, mycket nödvändigare än när Bankolltsk. uppgjorde
sitt betänk., alt R. St. akta banken väl, aldenstund svära
päkänningar för honom stunda och de hafva redan infunnit sig,
ty dä banken på en postdag försäljer 180,000 m:k Hamb.luco, utom
hvad som ulföres i silfver oell guld, så visar sig redan vid krisens
början att den blifver svår.
Efter denna betraktelse af saken i allmänhet, anhåller jag att
få fästa mig vid de anmärkmr, som blifvit gjorda emot Ulsk:s betänk.
Den första frågan måste naturligtvis blifva den: ökas sedelstocken
eller icke, derigenom att ifrågavar. upplåning äger rum?
Man har erkänt, och ingen har best ridt det, att en del af de
medel, som nu stå oförränlade i banken, skulle på delta sätt
blifva förräntade och utgå i lån lill allmänheten samt följaktligen
varda utelöpande. Om så förhåller sig, är det ju klart alt flere
sedlar skulle linnas i rörelsen och kunna påkänna bankens silfverförråd,
än om dessa summor qvarstode på deposition. Man säger,
och det med skäl, att de sedlar, som stå på deposition och dagligen
kunna uttagas, äfven böra räknas lill den utelöpande sedelstocken.
Sä sker ock, men dessa sedlar, som stå pä deposition,
gå icke så lätt ut när man icke kan göra dem räntebärande på
sätt åtskiliga ledamöter här hafva föreslagit. Dessa depositioner
186
Den 19 April f. m.
liro för närvar, sa betydliga, alt de uppgå till 11 millioner. Säkert
är ali de Heste enskille gerna låna åt banken, som han känner
och tror, om denne upptager lån, men att mången drager i
betänkande att låna åt en bruksägare eller annan näringsidkare,
som lian icke känner. Följaktligen kommer mycket af dessa depositioner
att qvarstå och således alldeles icke besvära bankens
silfver med någon påkänning.
Ilar är föreslaget, att sedlarne skulle böjas ifrån 100 r:dr,
såsom Gr. Gyldenstolpe uppgifvit, till 500 r:dr r:gds eller något
dylikt; men de af Eder, mine Hrr! som kunna påminna sig hurudan!
förhållandet var för 30 år sedan, eller hvad det kan vara,
torde erinra sig huruledes den lidens räntebärande diskontsedlar
voro omtyckta och lago icke blott i kassakistorna hos köpmännen,
utan äfven i pulpeterna hos hvarje enskilt person, som kunde dem
åtkomma, allt derföre, att de voro räntebärande. Så skulle nu
äfvenledes komma att tillgå med ifrågavar. obligationer. Deskulle
genom den åtföljande räntan blifva högst begärliga och följaktligen
desto flere tillskapas. Banko-fullmäktige skulle få en dubbel påkänning,
dels af bruksägare, som ville låna och dels af kapitalister,
som ville draga ränta på sina penningar. Beggedera skulle
ropa på nyttan och nödvändigheten att sådant skedde. När man
nu vet huru mycket den för närvar, äger företräde, som ropar
högst, huru skulle icke då banko-fullmäktige blifva bestormade?
Kunde de verkligen förmå att sätta sig till motvärn, så mycket
som behöfdes? Skulle man icke få höra, att under nuvar. förhållanden
banko-fullmäktige genast borde börja med åtgärdens vidtagande.
Men frågan är icke blott den: När är tiden inne? —
utan äfven den: huru mycket skall på detta sätt utlånas? Utan
tvifvel skulle man på den förra frågan svara, straxt och på den
sednare ett obegränsadt belopp. Jag kan icke inse annat än att
sådant skulle för banken medföra en ganska betydlig fara.
Ilar anmärktes nyss, att, i den mån, som bruksägare få tillfälle
att belåna sina effekter, sä sälja de dem icke, utan behålla
dem, intilldess att konjunkturen blifver bättre. Denna anmärkn.,
som i min tanka är sann, har man velat bestrida. Jag anhåller
derföre att få säga Eder, mine Hrr! att jag har känt en bankofullmäktig,
som just genom tillfälle lill jerns belåning underlät alt
sälja det intill dess han blef bankrutt. Samma verkan, som i
smått drabbar den enskilde, när han i förhoppning att få ännu
mera dröjer med sin varas försäljning, får riket i stort jemväl
vidkännas. Således bör man, i min tanka, icke på detta sätt uppmuntra
underlåtenheten att sälja, ty det är klart att för allt det
jern som utskeppas, äfven om det sker för lägre priser, så besparas
utvexling från banken af ett motsvarande silfverbelopp. Jag
tillstyrker derföre vördsamt att R. o. Ad. måtte godkänna Utsk:s
betänk.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Min åsigt är alt bankens
bestånd bör alses i främsta rummet. Sedermera bör man afse
den nytta, som landet af banken kan hemta. Jag vill således be
-
Den 1!) April f. m.
1S7
trakta frågan ifrån de båda synpunklerna. l:o loper banken någon
fara och 2:o bar landet någon nytta af förslaget? Beträffande
den första punkten, anser jag alt Hr von Troil bar utvecklat äm
net
så, att jag blott bar obetydligt att tillägga. Jag kan icke förstå
lutra en sedel skall kunna verka mera på bankens metalliska
kassa, då densamma blifver utlånad, än då han tinnes qvar bos
långifvaren, som också kan när som helst få silfver derför. Det
bar ännu icke kommit så långt i vårt land, att man af fruktan
för revolutioner eller någonting annat söker att skaffa sig silfver
för att skrinlägga detsamma. Om detta vore förhållandet, så kunde
möjligen de farhågor, som den siste värde talaren bär i så
högt mått velat framställa, äga rum. Hittills bar man endast tagit
ut silfver då man verkligen behöft det, icke för att bestrida
sina löpande utgifter inom landet, utan för att liqvidera utländningen;
och då dessutom alla de depositioner, som finnas i banken
innestående, skola inräknas i bankens sedelskuld, på hvilken
banko-fullmäktige mäste göra afseende, då de böra tillse att metalliska
kassan bibehålies vid tillräckligt belopp, så uppstår ingen
fara för denna metalliska kassa derigenom att man upplånar en
summa penningar och sedan utlånar den på en export-vara. Banken
löper ingen risk, då naturligtvis utlåningen sker pä sådana
villkor alt banken alltid har fördel dervid, och emedan dessa lån
icke äro stående lån, utan skola omsättas i samma mån som banken
nedsätter värdet af panten. De sedlar som upplånas och utlånas
till bruksägare, komma dessa naturligtvis icke alt använda
till annat än alt skaffa förlag till bedrifvande af sin rörelse. Detta
förlag blir då så mycket angelägnare att på delta sätt erhålla, som,
i händelse af den svåra kris man kan förvänta, bankens silfver kommer
att gå ut och rörelsekapitalet derigenom minskas. Sedelstocken
minskas alltså, men genom denna upp- och utlåning har man
då utväg alt bibehålla cirkulationsmedlet vid samma belopp, utan alt
derföre behöfva öka bankens sedelstock och derigenom äfventyra
bankens bestånd. Nu har jag således inkommit på frågan om
nyttan för landet och vår hufvudsakliga näring af ifrågavar. åtgärd,
hvilken ingen lärer kunna bestrida, och den har egentligen icke
heller blifvit bestridd af någon utom af en talare, som ansett att,
genom det att man belånar jern, man förhindrar dess försäljning.
Det är visserligen sannt att man det gör, men man förhindrar
dess tvungna försäljning till underpris, hvarpå icke blott den enskilda,
utan äfven landet i allmänhet skulle förlora. Således tror
jag mig hafva visat att banken ingenting riskerar genom den ifråga
var. åtgärden, men att landet deraf kan vinna ganska mycket,
hvarföre jag äfven tror att saken bör tagas i ytterligare öfvervägande,
och vågar vördsamt anhålla att R. o. Ad. icke vägrar
återremiss.
Gr. Liljencrantz: Jag hade visserligen icke ämnat att vidare
upptaga R. o. Ad:s lid i denna fråga, men sora en talare
har velat påbörda mig en sats, den jag aldrig framställt, mäste
jag vika från denna föresats. Han säger noral, det jag yttrat, alt
188
Den 19 April f- m.
belåningen af jern skulle motverka exporten deraf. Jag har sagt,
att en i oändlighet medgifven belåning af vågförbara effekter kan
motverka exporten af sådane. Samme talare har sagt, att om man
fortsatte den satsen till sin längsta utsträckning, så vore det aldra
rättast alt icke medgifva någon sådan belåning. Denna sals allika
välgrundad, som om man t. ex. sade, att derföre att icke
alla kunna få län i diskonten, så borde ingen få lån der.
En annan talare har med mig instämt deruti, att, genom
en obegränsad belåning af jern, exporten förhindrades. Jag skall
närmare utveckla huruvida ett sådant påstående äger sanning eller
icke. Om t. ex. en person har jern vågfördt och jernet gäller
15 r:dr Sk??, så tänker han möjligen: nu vill jag icke sälja jernet;
nästa år får jag säkert lti r:dr; och hvarföre viii lian då icke
sälja det? Jo, emedan han beräknar att 4 proc. på 15 r:dr gör omkring
22 sk. och han hoppas att priset på jernet skall lill nästa år
stegras så, att han kan få någon vinst derpå. Ilan tror äfven, alt
efter man det året icke köpt något jern ifrån Sverige, så skall man
nästa år ovillkorligen behöfva det. På detta sätt fortgår det. Jernet
fortfar emellertid alt vara vågfördt, derföre att ägarne af en
eller annan anledn. tro ali priserna skola stiga. Att detta lika
ofta kan föranleda missräkning, som vinst, är sannolikt, likasom
det inträffar med säd och andra varor.
I sjelfva hufvudsaken vill jag icke vidare upptaga (iden; jag
har blott velat ådagalägga alt mitt yttrande i ofvanberörde afseenden
icke saknat grund, såsom en värd talare velat påstå.
Hr von Troil: Jag skulle tro, att man här kan spara sig
mödan att så ofta upprepa, att upprätthållande af realisationen
och betryggande af bankens säkerhet är del första som bör afses,
enär jag icke hört någon inom huset bestrida giltigheten af denna
sats; och hvad min obetydliga person vidkommer, så vågar jag
tro, att jag för upprätthållande af nyssnämnde stora grundsats började
draga mitt strå åtminstone lika tidigt, sorn de Heste af de
Hrr, som nu haft den godheten att om densamma mig undervisa.
Hvad för öfrigt beträffar jernbelåningen, så kan derigenom
förorsakas icke en inskränkt export, men en uppskjuten export,
nemi. uppskof intill dess exportören finnér rätta tidpunkten vara
inne att verkställa densamma, och jag vågar till hvar och en,
som något tänkt sig in i de statsekonomiska förhållandena, hemställa
om det för samhället är nyttigt eller om det för detsamma
är skadligt, att exporten verkställes vid den för densamma förmånligaste
tidpunkten, om del för hela folket mer än för den enskildte
kan vara fördelaktigt, att nödgas i nödens stund sälja sina varor
lill vanpris, eller om det är bättre att bibehålla dem intilldess
fördelaktigare vilkor kunna erhållas. Man har anfört, att det kan
hända vid ifrågavar. jernbelåuing att den deruti intresserade spekulanten
någon gårig spekulerar orätt och förlorar eller, såsom Olvon
Hartmansdorff uppgifvit, t. o. m. genom den fördröjda försäljningen
kommer på fall. Detta kan visserligen inträffa hädan
efter
såsom hittills, dock torde någon säkrare ledning för bestäm
-
Den 1!) April f. m.
189
mande af rälla försäljningstiden icke kunna erhållas, än den som
lemnäs af det egna intresset och den egna spekulationen.
Hr von Hartmansdorff har i öfrigt, till bestyrkande af den
åsigt, han hyser, framställt 2:ne historiska fakta. Det ena välförhållandet
med våra fordna provins-diskonters papper, hvilket
jag icke tror här vara på något sätt tillämpligt, enär dessa papper
voro inlösbara å vista. Jag kommer väl icke ihåg, om de
alla voro det de jure, men i sjelfva verket behandlades de alltid
såsom sådana; och alt banken skulle utgifva sådana sedlar, betalbara
å vista, men dock räntebärande, det vore visserligen stridande
emot alla sunda bank-grundsatser och skulle, om det vore
i fråga, af mig på det högsta bestridas; men detta är icke förhållandet.
Den andra historiska tilldragelsen, som af Hr von Hartmansdorff
anfördes, tror jag deremot här vara af särdeles stor tillämplighet.
Hr von Hartmansdorff har nemi. talat om den nuvar. Franska
bankens svåra ställning. Hvarigenom bar den väl uppkommit?
Har den uppkommit derigenom att banken för långt utsträckt
sin lånerörelse eller igenom någon felaktig organisation i öfrigt af
denna bank. Jag tror ingen kan påstå något sådant, utan deremot
bar den uppkommit deraf, att en stor kris inom landet inträffat.
Det torde deraf kunna inses, att sådana störanden af deu
allmänna krediten inom ett land äro något sorn kan hafva förstörande
inverkan på en bank, oaktadt denne varit väl förvaltad, och
att motarbetandet af en sådan kris följaktligen ej kan anses för
bankens fördel främmande. Jag är tillräckligt gammal för att kunna
erinra mig, när en ganska svår kris för vår jernhandtering
ägde rum. Det var nemi. under koulinental-systemet. Egendo
marne
föllo ganska betydligt. En stor del af dem såldes exekutivt
lill en ringa penning. Enskilta krediten led deraf betydligt.
Skulle en sådan kris ännu en gång uppkomma, så torde den medföra
icke obetydliga vådor för banken. Att förslaget för öfrigt
icke innehåller något som kan vara för banken skadligt, tror jag
redan vara af flere talare sä fullständigt utredt, alt jag icke torde
behöfva upprepa detsamma.
Frih. Palmstjerna: Till hvad som är sagdt emot BunkoUtsk:s
betänk, har jag ingenting att tillägga, utom det ali, såväl
som det är bestämdt ett maximum för bankens belåning af effekter,
lika så väl kan, om man så vill, ett maximum af upplåning
och utlåning på dessa effekter bestämmas. Jag vill icke något sådant
maximum föreslå, ulan bar derföre anhållit alt belänk. mätte
ätterremitieras, på det att BankoUlsk., vid närmare öfvervägande
af alla förhållanden och omständigheter, mätte finna sig föranlåtet
att ändra sitt förra betänk., och förmodar jag att, i öfverensstämmelse
med hvad sora för bankens förvaltning och rörelse i öfrigt
är antaget, något maximum, i fall utlåningen kommer att äga rum,
blifver bestämdt. Äfvenledes ser jag ingenting, som hindrar alt
bestämma ett högre belopp å de obligationer, som banken förden
ifrågavar. upplåningens verkställande skulle behöfva att utgifva.
Jag skulle gerna se att del lägsta beloppet af obligationerna blefve
190 '
Den 19 April f. m.
höjdt ända till 1000 r:dr b:co och tror alt della högre belopp
icke skulle motverka ändamålet, utan tverlom vara ganska ändamålsenligt
och uppfylla det ändamål jag afser. Jag anhåller om
återremiss af den föredragna punkten.
Hr von Hohenhausen: Då vid förra riksdagen besluten
om maximibeloppen fattades inom Ulsk. och underställdes R. St.
samt blefvo af dem godkända, så skedde det på grund af den då
inträffade betänkliga ställningen af silfverfondens minskning och
de kostnader, som ådrogos banken för att anskaffa silfver, ty inom
BnnkoUlsk. hyste mången den tanka, alt belåningen på de exportabla
effekterne, hvilkas snara utförsel vore fördelaktig för riket
och synnerligast för banken, redan var allt för hög och derigenom
möjliggjorde onyttigt uppskof med exporten, men maximum
bestämdes likväl då till hvad erfarenheten gifvit vid banden om
högsta behölliga belopp, och jag ber Hrr:ne fästa uppmärksamheten
vid alt nu icke mindre än 2,532,000 r:dr b:co hafva legat
obegagnade för detta ändamål. Dessutom hafva banko-fullmäktige
rättighet ali ifrån andra fonder förflytta medel till denna
särskilda fond, såsom äfven är i reservationerna anmärkt. Jag
tror då alt hvad man under en lindrigare (ty den var dock icke
räll svår) kris, ansåg för bankens säkerhet vara nödvändigt alt
vidtaga, bör man nu vidhålla, när man emotser möjligheten af en
vida svårare kris. Jag har icke förmärkt något enda af de skäl,
som här blifvit framförda till låns upptagande mot obligationer, vara
af beskaffenhet att kunna verka någon ändring i min öfvertygelse
i detta fall, och om än Hrr:ne nu, genom att höja de obligationer,
som vid upplåningen skulle ulgifvas, lill ett högre belopp, tro
alt de skola mindre verka såsom utelöpande sedlar, så håfven J
dock erkänt, att de hafva en sådan verkan. Antalet af riksbankens
sedlar å 500 r:dr, som löpa i rörelsen, är ganska betydligt.
Deras plats skulle då till en del intagas af dessa obligationer. För
resten har jag anmärkt, såsom en hufvudsaklig invändning emot Gr.
Gyldenstolpes förslag, att under sådana omständigheter, som här
förutsättas, blifva icke stora tillgångar emot 3 procent tillgängliga.
Af alla dessa skäl, kan jag icke annat än tillstyrka bifall till
Ctslcs betänk.
Då nu öfverläggningen om 19:de punkten förklarades härmed
vara fulländad, hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad.
bifölle Ulsk:s i denna punkt afgifna yttrande.
Ropades ja och nej.
Hr Gr. o. Laudtm:s härefter framställda propos. om R.
o. Ad. ansåge de emot förevar, punkt gjorde anmärkmr föranleda
till återremiss, besvarades jemväl med blandade ja och nej; hvarpå
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna att R. o. Ad.
med öfvervägande ja besvarat denna sednare propos.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande förslag till voterings-proposm.
Den 19 April f. m.
191
Den som bifaller BankoUlsk:s i dess belänk. N:o 42, afgifnc
yttrande, rör:de Gr. Gyldenslolpes motion om förstärkning af lånefonden
för jern, koppar m. fl. vågförda effekter, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, varder förenämnde del af Utsk:s betänk, af R.
o. Ad., på grund af deremot gjorde anmärkmr, ållerremiiterad.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
föl jer
Ja — 35.
Nej — 38.
20, 21 och 22 punkterne.
R. o. Ad. biföll hvad Ulsk. i dessa punkter tillstyrkt.
23 punkten.
Den del af Hr Skogmans vid Ulsk:s betänk, fogade reservation,
som rörer ifrågavar. punkt, upplästes på begäran af
Hr Å kerman, som derefter anförde:
Jag är öfvertygad alt det yttrande, som är nedlagt tili denna
reservation af en man, som är väl bekant med finanserna in- och
utrikes, icke skall lemnäs af detta Stånd utan uppmärksamhet.
De omständigheter han påpekat har, på sätt under föreg:de diskussion
blifvit nämndt, förut gjorts afseende på och hafva genom
de förhållanden, som sedan inträffat i verlden, fått en ökad vigt.
Det torde icke behöfva visas och är flere gånger omnämndt, att
ibland alla lånerörelser är fasligbelsbelåningen minst enlig med
bankens princip i allmänhet, emedan dessa lån uttänjas genom
amorlissementer på längre lid och äro förenade med mycket besvär,
och att det således är sist i denna väg, som tillökning i lånerörelsen
bör beviljas. En sådan tillökning skedde likväl vid föreg:de
riksdag i anledn. af allmänna ropet. Skulle man nu vid hvarje
riksdag öka bankens lånefonder, så skulle i min tanka stora olägenheter
för banken deraf härflyta. Denna fråga intresserar lifligt
medlemmarne af ett annat stånd och de ifra mest för att få
Ulsk:s förslag bifallet, hufvudsakligen derföre, såsom det säges, alt
då hypoleksföreningarne äro inrättade endast för större egendomsägare,
så borde något göras äfven för de mindre, men utom att,
på sätt i den upplästa punkten af reservationen är anmärkt, just
genom det tillfälle till lån hypoteksföreningarne lemna de större
jordägarne, bankens lånelillgångar bättre förslå för de smärre jordägarne,
så är det äfven tillökningen i bankens fond för fastighetsbelåning,
som afhållit de mindre jordägare att, på samma sätt
som de större, inora sig bilda hypoleksföreningar och sålunda
skaffa sig omsättningslån. Jag anhåller, på grund af hvad jag nu
anfört, alt ifrågavar. punkt mätte återremitteras, på det att BankoUtsk.
, inom hvilket en betydlig minoritet var för den tanken, alt
denna lånefond borde bibehållas vid samma belopp, som vid förra
192
Den 19 April f. rn.
riksdagen bestämdes, eller 6| million, malle få skäl att inom Ulsk.
genomföra denna åsigt.
o Hr Rosenblad, Bernhard: Jag förenar mig i hvad Hr
Akerman yttrat; men derjemte får jag tillägga en anhållan, att.
vid återremissen få fästa uppmärksamheten på Hr Mannerskantz
reservation, den jag till alla delar gillar. I händelse man kunde
bereda de mindre jordägarne, som nu erhålla bankolån, tillfälle
till inträde i hypoteksföreningar och derigenom pä sådana föreningar
sä småningom öfverflytta hankens fastighetsbelåning, så
skulle, utom alla andra fördelar, äfven den betydliga vinsten erhållas
att man derigenom erhölle den lättaste utvägen att få en
minskning i bankens förvaltningskostnad.
Gr. Hamilton, Jakob Essen: Jemte det jag förenar mig
med Hr Åkermans tillstyrkande i denna fråga, så får jag äran
upplysa, att hypoteksföreningar utlåna t. o. m. så små summor
som 900 r:dr b:co, hvaraf de mindre fastighetsägarne till en del
kunna begagna sig, så alt det icke synes vara skäl att för deras
skull öka ifrågavar. lånefond öfver dess nuvar. icke obetydliga
belopp.
Frih. Raab: Afven jag instämmer med de 3:ne föreg.de talarne
i anhållan om återremiss, åberopande deras skäl, lill hvilka
jag ber alt få lägga den upplysningen, att det visserligen blifvit
klagadt i orterna, att hypoteksföreningarne icke inom sig upptagit
alla små jordägare, men det låter lätt tänka sig att om hvarje
liten jordägare skulle äga rätt alt deltaga i hypoteks-föreningarne,
så skulle förvaltningskostnaderna så mycket öka sig, all dessa föreningar
omöjligen kunde bära sig pä samma grunder som nu.
Deremot ser jag intet binder, om det i Hr Mannerskantz reservation
framställda förslag antages, att ju äfven de små jordägarne
kunde fä del i dessa föreningar. Derigenom skulle vinnas en stor
fördel för de smärre jordägarne, hvilka nu till stor del få, genom
omkostnader vid läns inbetalning, kommissionsarfvoden o. s. v. till
fullo betala den vinst, som bankolånen eljest kunde medföra.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har egentligen uppträdt derföre,
att jag anser icke någon återremiss vara nödvändig, utan jag
skulle tro att R. o. Ad. genast kunde fatta sitt beslut och bestämma,
alt denna lånefond skall förblifva vid hvad den för närvar,
utgör, d. v. s, 6,500,000 r:dr och således anhåller jag om propos.
derpå.
Hr von Hartmansdorff: Jag är förekommen af Gr. Gyldenstolpe;
men lill de skäl, som han yttrat för afslag genast, får jag
äfven lägga det, att om R. o. Ad., inom hvilket Stånd ingen talat
lill fördel för U(sk:s förslag, skulle afslä denna punkt genast
och förblifva vid den summa, som förut varit bestämd, så sluppe
vi äfven att återremittera den 24:de punkten, hvilket i annat fall
och om man återremitterar den förevar, skulle blifva behöfiigt.
Gr.
D e ii 19 April f. m.
193
Gr. Liljencrantz: Jag anhåller att få instämma med de
Hrr, som föreslagit att R. o. Ad. mätte afgöra denna fråga genast
och jag lager mig friheten att fästa Hrrmes uppmärksamhet
på fördelen af att saken behandlas så, efter en återremiss sannolikt
icke skulle hafva den aldra minsta påföljd. Det är nemi. gifvet,
alt Bonde-St:s 9 ledamöter i Banko-Utsk., hvilka biträdt detta
betänk., icke låta af någon återemiss förändra sin öfvertygelse,
och sannolikt icke heller någon af de personer, som bidragit lill
det betänk., som här är afgifvet. Af sådant skäl vågar jag tillstyrka
R. o. Ad. att genast fatta beslut i frågan. Hvad beträffar
sjelfva saken, så kan jag icke dela de Hi rs åsigt, som afstyrka
den föreslagna tillökningen i fonden för belåning af fastigheter.
Det är visserligen aldrig min mening alt försvara lämpligheten af
denna lånegren för en bank, men i min tanka är icke lånediskontrörelsen
stort bättre, ty om man sökte alt göra indragningar på
diskont-lånerörelsen, så skulle de olägenheter, det skrik, som deraf
uppstod, icke blifva mindre, än om man skulle vara nödsakad att
göra indragningar t. ex. på faslighetslånerörelsen. Om en sådan
indragning blefve nödvändig, så är upplyst att omkring 30,000
r:dr b:co skulle i hvarje månad inflyta i afbelalningar af sådana
lån, hvilket vore kännbart för allmogen, för hvilken dessa lån
äro mycket fördelaktiga, dels genom den långsamma amorteringen
och dels derföre att de lemnäs lill så ringa belopp som 200
r:dr b:co, hvilket icke är förhållandet inom någon annan låneinrättning.
Jag vill visst icke försvara sjelfva grundsatsen och det
kunde vara ett skäl till för R. o. Ad. att afstyrka förhöjningen,
att denna fond äfven vid sista riksdagen erhöll påökning; men att
allmogen vid denna tillökning af fonden fäster mycken vigt är
en gifven sak. För öfrigt vill jag visserligen icke strida för saken,
då förslaget egentligen icke öfverensstämmer med min öfvertygelse,
men vill dock ytterligare fästa uppmärksamheten derpå,
att en återremiss säkerligen icke kan hafva någon påföljd.
O
Hr Akerman: Jag yrkade icke afslag, utan återremiss och
det af det skäl att jag ansåg det kunna vara bra att BankoUtsk.
finge i ett sammanhang genomgå och behandla de ärenden, som
angå lånerörelsen, derföre att de vid förra riksdagen bestämdes
lill visst belopp och således borde betraktas i sin helhet; men då
flere talare yrkat att frågan genast måtte afgöras, så förklarar jag
mig villig alt afstå ifrån min begäran om återremiss, så framt äfven
öfrige ledamöter af detta hus, som varit af samma tanka, vilja
derifrån afstå.
Hr Rosenblad: En återremiss skulle visserligen hafva den
fördelen att då kunde i ett förnyadt betänk, det förståndiga förslag,
som innefattas i Hr Mannerskantz’ reservation, blifva föremål
för utlåt., men då, på sätt här blifvit upplyst, det icke är sannolikt
alt Bonde-Sl:s och kanske äfven åtskilliga andra ledamöter
inom Utsk. skulle i anledn. af en återremiss förändra sina tankar,
så har ett afgörande nu den stora fördelen, att, om äfven ett af
4 H. 13
194
Den 19 A pi il f. m.
rle andra Ständen skulle afslå denna punkt, så förfaller frågan helt
och hållet; hvarföre jag afstår från mitt yrkande om återremiss
och instämmer i begäran om afslag på den föredragna punkten.
Sedan härefter jemväl Frih. Raab och Gr. Hamilton förklarat
sig vilja afstå ifrån yrkandet om återremiss samt instämma
i begäran om afslag, ansågs öfverläggningen vara fulländad och
hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. bi föl le hvad Ulsk. i
den förevar. 23:dje punkten tillstyrkt; men besvarades denna propos.
med starka nej blandade med åtskilliga ja; hvarpå Hr Landtm,
hemställde om R. o. Ad., med afslag ä denna punkt, ansåge cirkulationskapitalet
för lån emot pant af fast egendom i städerne
och på landet böra nu likasom vid sista riksdag bestämmas till
0,500,000 r:dr b:co.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarefter Hr Landtm, lillkännagaf, det han funnit ja härvid hafva
öfverröstat nej.
24:de punkten.
Gr. Gyldenstolpe: Sedan R. o. Ad. beslutat alt cirkulä*
t i o n s- k a p i I a I e t för lån emot pant af fast egendom skal! bibehållas
vid 6,500,000 r:dr, så får jag vördsamt föreslå, att fördelningen
af denna summa måtte få förblifva vid hvad den förut varit, så
att 5,650,000 r:dr hållas lill handa emot inteckningar i egendom
på landet och 850,000 r:dr emot inteckningar uti hus i städerna
utom Stockholm.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle att, såsom
Gr. Gyldenstolpe föreslagit, cirkulationskapitalet för lån emot
pant af fast egendom fördelas på det sätt, att 5,650,000 r:dr hållas
tillhanda för inteckningar i egendom å landet, samt 850,000
r:dr för inteckningar uti hus och jord i städerna utom Slockholm.
Ropades ja.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Då vid afgörande af
den 23:dje punkten det visade sig, att så många talare, till hvilka
jag är öfvertygad om att husets ledamöter hysa ett stort förtroende,
ägde den åsigten att förevar, förslag om tillökning i fastighets-lånefonden
borde afslås, så ansåg jag mig icke böra fördröja beslutet
i frågan genom någon gensägelse, till hvilken, bland öfrige
ledamöter, kanhända en eller annan funnit något besvarande nödigt.
Nu åter anhåller jag att emot utgången af denna punkt få
nedlägga min reservation. Fastighetslånefonden användes på ett
för jordbrukaren fördelaktigt sätt, enär han genom amortering är
i tillfälle att under loppet af en längre tid terminvis afbetala sin
skuld. Jag anser följden af detta beslut blifva, alt allmogen går
till enskilda låneinrättningar, och att den enskilde får göra den
vinst, som eljest staten fått uppbära. Reservanten Hr Skogman
har äfven medgifvit, att någon vinst ginge för staten förlorad härigenom,
men han anser denna förlust icke böra, vid jemförelse med
öfriga omständigheter, sättas i paritet med dessa sistnämnda, hvilka
Den 19 April f. ni.
195
han förmenat gifva styrka ål hans åsigt i det liela Jag lemnar
derhän afvägandet af detta förhållande. Jag fäster mig vid
förlusten af räntevinsten och jag tror alt man äfven bordt begagna
tillfället att kunna bereda landtbrukaren en lättnad, hvaraf
han är i behof.
I ämnet äro för öfrigt förhållanden synbara, hvilka synas
innebära åtskillig bristfällighet i ärendets redan vid föregide riksdag
gjorda uppfattning till vissa dess delar. Jag hade trott att rättelse
derutinnan icke nu bordt uraktlåtas. Man erfar nemi. t. ex.
att det finnes medel, som icke äro uttagna i läneväg, under det
man å andra sidan har sig bekant att låneansökningar blifvit ingifne,
hvilka icke kunnat beviljas i brist på medel. Vid sådant
förevetande och då emellertid behofvet af förhöjning i tillgångarne
för vissa af de särskilda grenat ne af lånerörelsen är kändt, så tror
jag att det bade varit bättre att bevilja livad Ulsk. föreslagit, än
att nu på delta säll detsamma afslå. .lag bade, till förordande
af bifall å förslaget, ämnat framställda dessa anmärkntr; men då
jag, på sätt jag nyss anfört, blifvit vittne lill att så många och
inflytelserika ledamöter yrkat afslag, så bar jag icke dristat vidare,
än som nu sker, upplaga liden; utan får i dess ställe uti prot.
vördsamt nedlägga denna min, frän Ståndets skiljaktiga, och derföre
nu reservationsvis i ämnet anförda mening.
25:te, 26:te och 27:de punkterne.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt.
28:de punkten.
Ur von Hartmansdorff: Man kan säga om Sveriges bank,
att den är nyttig till allting. Den tjenar icke blott till fattigvård,
utan äfven att förbättra byggnadsordningen i städerna. Exempel
på en sådan nytta gifver förevar. §. Jag vill icke på något sätt
bestrida gagneligheten deraf att så beskaffade byggnader, som de här
omförmälda, blifva belånade. Men jag linner framställningen, eller
stadgandet derom i banko-reglementet, vara något främmande
för banken. Hus i städerna må vara byggda huru som helst;
blott de äro brandförsäkrade och gifva banken full säkerhet, så
må de se ut såsom fisksumpar, eller något annat. Sådant hörer
icke lill banko-reglementet. Det torde vara förgäfves alt, för denna
ringa omständighets skull, begära återremiss; men jag har
icke kunnat underlåta att, när framställningar göras, hvilka för en
bank äro till den grad främmande, som denna, göra anmärkn.
dervid.
Hr Akerman: Visserligen kan, pa sätt den siste värde talaren
anmärkt, det här tillägget rubriceras såsom ett Banko-Utsk:s
sträfvande alt befordra ett bättre byggnadssystem i städerna, men
att stadgandet bör anses vara helt och hållet främmande för Banko-Utsk:s
tillgörande, det vågar jag bestrida. Det är ju gifvet att
Utsk. skall i detalj bestämma, huru med låns beviljande emot inteckning
uti hus i stad skall förfaras för att all möjlig säkerhet
13 *
196
Den 19 April f. m.
matte för banken bibehållas. Det är också gifvet att stenhus
gifva banken större säkerhet än trädhus, särdeles om de förra
äro så omsorgsfullt byggda, som BankoUlsk. påpekat.
Man bar äfven anmärkt, att blott en stadsegendom är brandförsäkrad
i brandförsäkrings-verket, så är bankens säkerhet tillräckligt
god. Jag vili hoppas det, fastän man ofta ser, att brandförsäkringsbolagen
i städerna äro i förlägenhet och den händelsen
kan man åtminstone tänka sig i vår händelserika tid, att det vore
väl om banken hade sina inteckningar endast i stenhus. Efter
frågan i alla fall är af mindre vigt på det hela, hemställer jag
huruvida icke detta mom. må bifallas.
Hr Rosenblad: Till hvad Hr Akerman anfört ang:de de
skäl, som icke saknats för BankoUlsk. att föreslå de stadganden,
som finnas i detta morn., anhåller jag att få lägga följande. Det
är naturligt, att det är isynnerhet det brandsäkra byggnadssättet,
som bör gifva företräde till banko-låns erhållande. Det är naturligtvis
bättre och säkrare byggnader i de städer utom Stockholm,
hvars hus försäkras, och om de företrädesvis belånas, sä skall äfven
brandförsäkringsverket derigenom blifva solidare. Att det
icke är likgiltigt för den på sådana hus lånande banken, det lärer
oss en erfarenhet, som icke ännu är mer än 20 år gammal,
nemi. när det gamla städernas brandförsäkringsverk gjorde bankrutt.
Då stodo bankens lån på dessa hus ganska osäkra och tvungo
de dåvar. fullmäktige alt hålla ganska bekymmersamma öfverläggningar,
för alt vidtaga åtgärder, som på en gång tryggade
bankens säkerhet och tillika icke för myckel tryckte gäldenärerna,
nemi. så alt säkerhet måste tagas i utländska inrättningars
brandförsäkringar o. s. v.
Hr Gr. o. Landlm:s härefter lill bifall å Utsk:s tillstyrkande
i 28:de punkten framslälda propos. blef med ja besvarad.
29 punkten.
Utsk:s tillstyrkande i denna punkt, blef jemväl af R. o. Ad.
bifallet.
30:de punkten.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Jag ämnar ej motsätta
mig bifall å ifrågavar. punkt, helst annat svar derå visserligen
icke, efter min tanke, bör af det H. Ståndet afgifvas. Jag vili
endast göra den vördsamma anmärkn., att det synes mig såsom motionen
i någon mån utvisade behofvet af att riksbanken ägde filialkontor
i landsorterna. Funnes sådane, så skulle det icke uppstått någon
fråga om, att, på sätt i betänk, omförmäles, vilja ålägga K:s
bef:de det besväret, att vara låntagarnes kommissionärer; utan det
åsyftade ändamålet hade kunnat i alla fall och på ett lämpligare
sätt vinnas. Inseende för öfrigt huru föga framgång förslaget i
dess närvar, form borde och måste erhålla, har jag endast tillåtit
mig begagna detta tillfälle för att i anledn. af motionen uttala
den åsigt jag i ofvan af mig vidrörda och med motionärens syftemål
samband ägande ämne hyser.
Den 19 April f. m.
197
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i 30:de punkten tillstyrkt.
31:sta punkten.
Utskts i denna punkt afgifna förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
32alra punkten.
Hr von Hartmansdorff: Här befinnes i förslaget ett
tryckfel, som jag tror alt man borde rälla, på det att det icke
mä inflyta i R. St:s beslut. Det står: ”lägre ränta än 4 procent
är föreskrifven”. Det skall naturligtvis vara förskrifven. Hrr
ledamöter af BankolJlsk. torde kunna bekräfta alt så är.
o
Hr Akerman: Det är, på sätt den siste värde talaren anmärkt,
förbållandet alt uppenbart ett tryckfel har ägt rum.
Utsk:s uti 32:dra punkten gjorda förslag, blef, med rättelse
af del deri förekommande tryckfel, af R. o. Ad. bifallet.
Anmäldes och lades på bordet nedannämde från Utsk:n inkomne
betäuk:n, mern. och ullål:n, nemi. frän
Revilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. E k o n.U t sko 11 en ;
N;o 1, angide gruuderne för rättigheten att tillverka och
omdistillera saint i minut försälja bränvin, äfvensom för beskattningen
dervid;
Lag-Utskottet:
N:o 35, i anledn. af väckte motioner om ändring af 2 §
samt upphäfvande af 5 och 6 §§ i 2 cap. Giflermålsbalken, ang:de
dem, som äktenskap med hvarannan ej bygga må;
N:o 36, i anledn. af väckte motioner om förändring af lagens
stadganden, rör:de teslaments-friheten samt af 8 cap. Jordabalken,
ang:de rättigheten att bortgifva jord, hus eller tomt;
N:o 37, i anledn. af väckt motion om ett tillägg lill 17 cap.
1 § Ärfdabalken;
N:o 38, i anledn. af skedd återremiss af Utsk:s betänk. N:o
20, öfver K. M:s nåd. propos. med förslag till förordn. ang:de
handelsboks vitsord;
N:o 39, i anledn. af återremiss utaf Ulsk:s betänk. N:o 28
öfver väckt motion om bestämmande af tid för vitesförbuds kungörande
i kyrkorne;
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 58, i anledn. af väckt motion om beklädnads-direktionernes
förpligtande, att insätta en del af de under deras förvaltning
stälde medel uti R. St:s bank emot årlig ränta;
N:o 59, i anledn. af väckt motion om tillvägabringande af
en inhemsk försäkriugs-inrättning emot sjöskador;
N:o 60, i anledn. af väckt motion, i fråga om skyldighet för
åboer å de till Kongl, och Hvitfeldtska stipendii-inrättningen hö
rande
hemman att riksdagsmanna-arfvode erlägga;
198
Den 19 April f. m.
N:o 61, i anledn. af väckt motion om indragning af Svenska
Postkontoret i Hamburg;
N:o 62, i anledn. af väckte motioner, angjde åtgärders vidtagande
för utbekommande från Danska arkivet af åtskillige äldre
handlingar, rör:de provinserne Skåne, Halland, Blekinge och Bohus
län;
N:o 63, i anledn. af väckt motion om ändring i det genom
K. förordn:n d. 28 December 1844 faslstälda formulär för trooch
huldhets-eden;
N:o 64, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. IN:o
28; samt
N:o 65, i anledn. af väckt motion om ändring i K. patentförordnm
af d. 13 December 1834.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocoIH,
Albert Munck.
Onsdagen den 11) April 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni-protm för d. 1 och 5 dennes.
Upplästes ett af Gr. Skjöldebrand, Äng. Fredr., inlemnadt
så lydande mern.:
Som R. o. Ad:s Hrr Electorer hafva utsett undertecknad till
ledamot af Ridd Utsk., men mina tjenstegöromål hindra mig att
densamma bestrida, får jag mig denna befattning afsäga.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att sammanträda
till val af en ledamot i Ridd.Utsk. efter Gr. Skjöldebrand,
samt en ledamot att inträda i Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk. under Frih. Fleetwood, Fredr. Ulrik Miles, beviljad
3 veckors ledighet, räknad från d. 24 dennes.
Fortsattes pröfningen af BankoUtsk:s betänk. N:o 42, med
förslag till reglering af bankens låne- och krediliv-rörelse.
Härvid förekommo:
33, 34, 35 och 36 punklerne.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt.
37 punkten.
Den 19 April e. mj
199
Den förevar, puukt rör:de tiel af Hr Skogmans vid Ulsk:s
betänk, fogade reservation, upplästes på begäran af
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi'., som derefter yttrade:
l)ä Hr Skogman, som är president i det embetsverk, under
Ilvars vård denna diskont är stäld, vitsordat diskontens öfverflöd
af medel, förmodar jag, att It. o. Ad. icke bifaller betänk., utan
anhåller jag, alt detta kreditiv må fortfarande bibehållas vid dess
nuvar. belopp 1,500,000 r:dr b:co.
O
Hr Akerman, Fredr.: Inom Utsk. har jag delat Hr
Skogmans i dess reservation uttalade åsigt och äfven instämt i
densamma. På grund af de skäl, som under förmiddagens plenum
blifvit utvecklade, förenar jag mig med den siste värde talaren
och hemställer, alt R. o. Ad. äfven i denna punkt måtte
vidblifva livad som stadgades vid sisla riksdagen i fråga om denna
lånefond.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om meningen är att minska
bankens rörelse eller dess sedelslosk, som hitintills varit i
landet utelöpande, så är det enl. min åsigt ett skäl att låta det
för manufaktur-diskonten afsedda kreditiv förblifva vid del vid sista
riksdagen fastställda belopp; men är åter meningen alt bibehålla
den utelöpande sedelstocken vid nuvar. belopp, vågar jag
vara af motsatt mening med de ledamöter af R. o. Ad., hvilka
afstyrka Utsk:s förslag, enär Utsk. i sednare punkten af sitt förslag
minskat diskontens rörelse. Sävidt jag kan erinra mig, har
Utsk. anslagit 1,850,000 r:dr till kreditiv för enskilde, hvilka medel
blifva tillgängliga i samma mån diskont-rörelsen minskas.
Ifrågavar. medel, hvarmed comm.-coliegii diskont-rörelse skulle
ökas, äro, om jag riktigt uppfattat frågan, beräknade af de summor,
hvarmed diskont-rörelsen skulle minskas. Om nuR. o. Ad.,
som på f. m. afslagit tillökning i anslaget för fastighets-belåningen,
äfven afslår de nu ifrågaställde 300,000 r:dr och sedermera
icke ökar beloppet af de öfrige krediliverne, såsom Utsk. föreslagit,
så blir derigenom sedelstocken minskad mot hvad den hitintills
varit och deruti kan jag icke instämma. Om, på sätt Utsk.
föreslagit, R. St. finna för godt att till enskilda kreditiver anslå
en summa af 1,850,000 r:dr, kunna dessa kreditiver icke begagnas
utaf dem, som äro boende långt från Stockholm, ulan endast
hufvudstadens innevånare och en krets deromkring få största
nyttan deraf. Jag tror, hvad äfven obestridligt är, alt fabrikerna
i landel äro af synnerlig vigt, och alt det är lika vigtigt, altför
dem (innes tillgång till nödiga förlag, som att bevilja anslag, hvaraf
endast hufvndstaden och en krets deromkring kan hafva någon
egentlig fördel; och af sådan anledn. anser jag att kreditiv bör beviljas
så rundligt, att äfven näringsidkaren deraf kan erhålla bidrag
lill förlag för sin rörelse. Vill man derföre ställa dem i
någorlunda jemförelse till enskilda kreditiver, så mäste 1,800,000
r:dr icke vara för mycket för manufaktur-diskonten. Skulle genom
det ökade kreditivet bankens ansvarighet ökas utöfver hvad
20Q
Den 19 April e, m.
den hitintills varit, skulle jag visserligen icke tillstyrka någon
tillökning utöfver det belopp, sora hitintills varit beviljadt; men
då Utsk. så visligt uppställt sitt förslag, att någon tillökning icke
kommer att äga rum, utan snarare en minskning af några
100,000 r:dr, ser jag icke, att något det ringaste äfventyr för
banken kan uppstå derigenom, att detta kreditiv ökas. Hr Skogman
har i sin reservation yttrat, att kreditivet för manufakturdiskonten
blifvit ökadt sedan 1842 i större proportion, än manufaktur-diskonten
tillvuxit. Jag vill visserligen icke bestrida denna
uppgift af en man, som i ämnet ostridigt äger större kännedom
än någon af oss; men det är likväl ett faktum, att kreditivet
för manufaktur-diskonten liar varit ganska inskränkt och att
del, år efter år, helst de sednaste, bar minskats just i och för
manufakturernes tillvext. Om nu kreditivet ökas med 300,000
r:dr, så uppstår derigenom blott ungefärligen den lånerätt som
för 3 år sedan var manufaklurerne förbehållen; men jag kan
icke föreställa mig, att den okas derutöfver, I alla fall qvarstår
det skäl jag redan tagit mig friheten anföra, eller alt manufakturernes
understöd genom delta kreditiv måtte vara lika vigtig!,
som att hufvudstaden och närmaste omgifningen deromkring erhåller
kreditiv till något högre belopp än manufaktur-diskontens,
i händelse Utsk:s betänk, bifalles. Jag tillstyrker bifall till Utskis
förslag.
Gr. Liljecrantz, Gust. Fredr.; Erkännande riktigheten
af hvad den siste talaren anfört, vill jag hafva äran upplysa, att
BankoUtsk., vid afgifvande af della betänk., haft för afsigt, att
bibehålla utlåningen i de olika rigtningar och till de belopp, desse
utlåningar enligt nu gällande bankoreglemente utgå. Häraf skulle
i min tanke följa, att då detta beiänk. blifvit af R. St, pröfvadt
och BankoUtsk. fått del af de beslut, som de olika Stånden
i hvarje särskild fråga fatta, lärer BankoUtsk. icke underlåta, atl,
om Utsk., som jag förmodar, vidblifver den i betänk, yttrade
åsigt, alt lånerörelsen bör bibehållas vid det nuvar. beloppet, in-,
komma med ett förslag, åsyftande att på ett eller annat sätt återföra
lånerörelsen till det i betänk, fastställda belopp. Hvad åter
beträffar den fråga, som nu är under diskussion, så, och enär
riktigheten af hvad Hr Skogman i sin reservation anfört icke
blifvit bestridd, anhåller jag alt få fästa R. o. Adis uppmärksamhet
derpå, att den tablå, som finnes i Utskis beiänk. pag. 8, upptagande
kreditiv-rörelsen och de summor, som till densamma blifvit
anslagna, utvisar, att af alla dessa samtlige kreditiver det till
pomm.-collini lemnade varit just det, som företrädesvis begagnats,
sg att t. ex. af kreditivet till manufaktur-diskonten icke utgått
niera än 110,000 ridr och således 690,000 ridr varit obegagnade,
hvaremot comm.-collim d. 31 Dec. 1847 på sitt kreditiv icke
haft mera innestående än 174,122 ridr 28 sk. 11 rist., hvarom
hvar och en kan göra sig förvissad af den uti Utskis beiänk. intagna
tablå.
Hr Akerman: På sätt den siste värde talaren upplyst, har
Den 19 April e. m.
201
del icke varit BankoUtsk:s mening atl förminska fonderne för utlåningen.
I st. f. de 800,000 r:dr, hvarmed kredilivet för hypoteks-föreningarne
blifvit förminskad!, liar manufaktur-diskonten
oell fastighetsbelåningen blifvit ökad med ett enahanda belopp,
hvaremot en del af fonden för diskontrörelsen öfverflytlats
till kassa-kredilivet och utgör, såsom förut är nämndt, 1,800,000
r:dr. Då Ulsk. tillstyrkt R. St., alt småningom öfverflytta hela
diskont-rörelsen till en kassa-kreditiv-rörelse, hvilket mål säkrare
vunnes derigenom, att allmänheten begagnade kassa-kreditivet,
måste Ulsk. beklaga, att den för sådant ändamål anslagna summa
är allt för ringa och Utsk. hade önskat atl kunna tillstyrka
ett högre belopp. Om R. o. Ad. således, i fråga om denna fond,
skulle vidblifva hvad som i detta hänseende förut varit bestämdt,
i likhet med hvad som skedde vid frågan om fastighets-belåningen,
tviflar jag icke, att Utsk. med glädje skall emottaga ett sådant
beslut och höja anslaget till kassa-kreditivet. Man har sagt,
att delta anslag skulle hufvudsakligast komma hufvudstadens innevånare
och närmast deromkring boende personer till godo. För
min del tror jag, att så icke blir förhållandet, ty då en stor del
personer, boende i landsorterne, alltid hafva sina förnämsta affärer
på Stockholm, åtminstone de i norra och östra delarne af
riket boende, tror jag alt den sålunda beredda utvägen komme
alt ganska flitigt och med stor fördel begagnas af personer, äfven
på längre afstånd från hufvudstaden boende. Jag anhåller derföre,
att R. o. Ad. måtte afslå den föreslagna tillökningen. Om
det äfven skulle inträffa, hvilket jag dock icke kan föreställa mig,
alt några medel icke anslås och belåningen i någon mån blefve
minskad, tror jag icke, att en sådan händelse vore ohelsosam för
landet. Den kris, som förestår näringarna och som redan inträffat
i andra länder, kan icke hafva en så hastig verkan, utan
förmodligen räcker den i flera år och, då den inträffar, skulle
efter all sannolikhet bankofullmäktige förr eller sednare blifva
nödsakade att vidtaga de åtgärder, hvartill de äro berättigade, dä
silfverfonden för mycket anlitas, nemi. att minska utlåningarna
och göra indragningar på sedelstocken. Vid sådant förhållande
tror jag, att man icke bör allt för mycket utsträcka utlåningarna,
ty otvifvelaktig! skulle det medföra stora olägenheter för näringarna,
om man först utsträcker utlåningarna och sedan minskar
dem och jag tror äfven, alt af detta skäl man icke bör bifalla
tillökningen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Genom det beslut, R. o.
Ad, redan fattat, är det klart, alt, om Utsk:s förslag bifalles, någon
betydlig utvidgning af sedelstocken icke kommer att äga
rum. Den blir icke ens ökad till det belopp, Utsk. förutsatt, genom
den för fastighets-belåningen föreslagna tillökning med
500,000 r:dr. Må detta vara nog om den saken.
Låtom oss derefter fästa närmare uppmärksamhet på det till
stånd,
hvaruti våra fabriker ofelbart komma att sig befinna. Hr
Åkerman har nemi. sagt, atl den kris i handelsverlden, som re
-
202
Den 19 April e. m.
dan börjat och visat så menliga följder i andra länder, skulle äfven
i sin mån drabba våra näringar och måhända snart vara för
handen. Om så är, hvilken påföljd kan den då hafva? Utan
tvifvel den, att afsättningen inom landet blir trögare än förut,
enär bergsmän och andra som icke heller få afyttra sina varor,
följaklligen icke kunna, för brist på penningar, göra samma uppköp
som förut. En annan olägenhet lärer derigenom äfven uppstå
för våra fabriker, nemi. att det obestånd, hvaruti andra länders
fabriksidkare råkat, tvinga konkursmassorna att sälja sina
upplag till hvad pris som helst. Man kan följaktligen förutse en
införsel till Sverige af varor, hvilka i andra länder köpas till
vrakpris, hvilkas försäljning här mäste högst ofördelaktigt verka
på våra näringsidkares afsättning. Man har anledn. alt tro, det
sådana uppköp redan göras, och alt vissa uttagningar af bankens
redbarheter blifvit dertill använda. Jag tillstyrker på dessa skäl
bifall till Utskts förslag.
Sedan härefter lindert. Ridd.-sekreterare, på förfrågan
af Frih. Raab, Adam Christian, haft äran upplysa, att någon
underrättelse om de öfrige RiksSltns, i anledn. af BankoUtsk:s
förevar, betänk., fattade beslut, ännu icke blifvit R. o. Ad.
meddelad, yttrade
Frih. Raab: Då från de öfrige RiksSltn någon officiel underrättelse
ännu icke anländt om sättet, hvarpå denna fråga der
blifvit afgjord, inskränker jag mitt yttrande endast lill hvad jag
anser vara principenligast, och jag får då tillkännagifva, att jag
för min del afslår den ifrågasatta tillökningen. Jag tror, alt,
om man förutser en kris i handelsverlden, det icke vore välbetänkt,
att hos näringarna nu framkalla en ökad produktion, den
jag befarar icke kunna underhållas och detta må vara ett tillräckligt
skäl för mitt 1111 uttalade afstyrkande.
Hr Akerman: Då jag talat om den förestående krisen
med afseende på banken, afsåg jag förnämligast den blifvande
ställningen inom landet och förutsatte såsom en följd deraf att,
på sätt jag redan anmärkt, bankofullmäktige skulle förr eller
sednare blifva nödsakade, att göra indragningar på sedelstocken
och minska utlåningen. Hvad beträffar våra fabriker, så, enligt
hvad livar och en känner, förmå de ej att fylla landets behof af
manufakturvaror. De hafva för sina tillverkningar ett tillräckligt
skydd i de 1111 gällande tullbestämmelserna, men enligt hvad man
förnimmer ifrån Bevillu.fJtsk., lärer en betydlig nedsättning härutinnan
komma att äga rum. Att den åsigt, jag i delta fall hyllar,
äfven delas af ett Stånd, som hufvudsakligast sysselsätter sig
med näringarna, har jag kort före början af detta plenum inhemlat,
nemi. från BankoUtsk., och jag har så mycket mindre skäl att
betvifla det, som det blifvit mig meddeladt af en person, som
varit tjensteman inom Utsk., der just ledamölerne af detta Stånd
yttrat enahanda åsigter.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silv.: De öfrige Ståndens
Deli 19 April c. m.
203
åtgärd vid denna punkt bör icke kunna hafva någon inverkan på
vårt beslut, ty hafva de bifallit den, faller det af sig sjelf, att
raan icke bör förnöta tiden med någon diskussion i ämnet inom
detta bus. Den förmodade krisen har man befarat skulle menligt
inverka dels på banken, och dels på näringarna, och otvifvelaktig!
får man, i händelse den inträffar, erfara dess inflytande,
hvilket, enligt min åsigt, medför så väl penningebrisl som öfverlind
af utländska manufakturvaror. Lemnar man någon uppmärksamhet
åt de uppgifter, hvilka förekomma i de Tyska tidningarna,
finner man, att redan i Berlin fråga uppstått derom,
alt, genom beredande af utvägar lill läns erhållande, söka upphjelpa
fabrikerna och alt ål dem skaffa köpare till deras varor.
Det är således mera än sannolikt, att en kris inträffar och af
yttersta vigt blifver det beslut, hvaruti Bevilln.Utsk. och sedermera
R. St. komma att stanna rörtde tullafgifterne, men hvilket naturligtvis
icke på förhand kan förutses. I allmänhet har handeln
inom landet haft flere anhängare inom detta Stånd, ofta vida
starkare än våra fabriker och näringar, såvida det icke varit fråga
om bränvinsbrännings- och jordbruks-intresset, hvarföre ock, då
här blifvit visad t, att af alla beviljade anslag del till krediti vet
för manufaktur-diskonten varit mest begagnadl, jag anser det vara
skäl att bifalla Utsk:s förslag. I Hr Skogmans reservation förekommer
icke något om näringarnas möjligen blifvande behof
och hvartill orsaken måste sökas derutinnan, att händelserne dä
ännu icke voro utvecklade. Då emellertid R. o. Ad. tillförene
genom anslag uppmuntrat jernhandteringen och jordbruket, vore
det en orättvisa, att nu vägra anslag, då dermed afses alt förekomma
vära näringars möjligen blifvande förfall.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Då presidenten i rikets
comm.-coll:m, som just i följd af denna sin egenskap ovillkorligen
bör bäst kunna bedöma förhållandet med våra fabriker och
deras ökade penningebehof, afslagitall tillökning, och inom BankoUlsk.
, enligt hvad upplyst blifvit, de ledamöter, hvilka af tillökningen
egentligen skulle draga fördel, äfvenledes' afstyrkt den,
samt, på sätt Hr Åkerman nämnt, det icke lärer kunna bestridas,
att inom vårt land möjligen förestår en större penninge-kris;
så skulle jag tro, att rättast vore, att fonden bibehålies vid det
belopp, hvartill den före denna riksdags början uppgick, eller
1,500,000 r:dr.
O
Frih. Palmstjerna: Lika med Hr Akerman tror jag, alt
den norra kuststräckan af riket äfven tillgodokommer den af
BankoUtsk. föteslagne kreditivrätten, men ingalunda de södra och
vestra provinserne, inom hvilka privatbanker finnas att tillgå;
ulan hufvudstaden och de nordliga provinserne draga den väsendtligaste
nyttan af denna kreditivrätt. I sådant fall förestäljag
mig, att ett anslag af 1,850,000 r:dr blir lika otillräckligt för
denna rörelse, som det föreslagna anslaget till manufakturdiskonten.
Alt åter föranstalta så, all krediti vet kunde allmänt i
landsorten begagnas, förmodar jag vara en åtgärd, den R. St.
204
Den 19 April c. ni.
söker alt undvika. Då kredilivet 1,800,000 ndr för manufakturdiskonten,
i förhållande till tillverkningen, icke öfverstiger beloppet
af det kreditiv, som jernhandteringen och vågbara effekter
blifvit tillagd med 3,500,000 r:dr, och värdet af dessa effekter
icke torde öfverstiga 12,000,000, då det af yllemannfakturerne i
Norrköping endast uppgår till 4 millioner och i det öfriga riket
utöfver 2 millioner, så anser jag alt proportionen ej är öfverskriden
och ingen särdeles stor förmån lemnad manufakturerne
och fabrikerne framför jernhandteringen och koppartillverkningen.
O
Hr Akerman: Jag anhåller all få fästa uppmärksamheten
på olikheten emellan kreditivct för jerneffekters belåning och kredilivel
för manufaktur-diskonten. Det ena afser en näring, som
tillverkar exportabla artiklar, hvilka likväl under delta år måhända
komma att utföras till högst obetydliga belopp och, då
tillverkningen mångfaldigt öfverstiger förbrukningen, kan någon
synnerlig vinst af denna näring icke väntas. Hvad åter angår
manufakturerne och den för dem befarade större införseln af utländska
manufakturvaror, sa tror jag, att en sådan införsel icke
kommer i fråga med andra varor, än sådana, hvilka icke tillvepkas
inom landet. Våra manufakturer äro, med afseende på våra
behof, ännu i sin linda. De enda, som fått någon utsträckning,
äro bomullsspinnerierne, men äfven dessa kunna icke fylla landets
behof. Då, som vi litet hvar känna, icke obetydliga qvan
titeler
garn konsumeras, men emot införseln häraf hinder blifvit
lagda genom höga tullafgifter, hvilka lära för bomullsgarn uppgå
till 5 sk.; så innefattar denna höga tull den stora fördelen
för bomullsgarns-tillverkaren, att icke behöfva frukta någon
tällan.
Hr von Troil, Emil: För min del tror jag, alt den ställning,
hvaruti manufakturidkare under en kommande lid inom
vårt land kunna blifva försatte, i ganska ringa mån beror af det
beslut, R. St., med föranledande af Bevilln.UlsIcs framställning,
komma att fatta. Hurudant detta beslut än må blifva, är likväl
säkert, alt, om den hotande krisen inom hela Europa kommer
att fortfara, måste manufaklur-tillverkarne utstå en ganska hård
täflan. Jag hoppas dock, alt den må blifva så kort som möjligt,
men då varulager finnas inom flera länder, afsedda för desse länders
konsumenter, ehuru till följd af den rådande förlägenheten
osäljbara, då åter andra länder, hvarest tillståndet är lyckligare,
men som tillverka dylika artiklar för export, icke med någon
fördel kunna dem exportera till följd af oroligheter inom afsättningsorten,
så skall ofelbart ett starkt bemödande uppstå, att
uppleta alla möjliga utvägar för dessa artiklars afyttrande. Om,
såsom jag önskar, ett friare handelssystem vid denna riksdag blifver
grundadt, kommer utan tvifvel en betydlig mängd af ifrågavar.
varor att på ordentlig väg införas. Bibehållas åter förbuden,
kommer detsamma att ske på oloflig väg. Den som tviflar derpå,
känner ej det mångåriga förhållandet på våra kuster. Skillnaden
blifver således endast, att i ena fallet Staten och den kr
-
Den 19 April e. m.
liga köpmannen dela vinsten, som i andra fallet behälles af luren
dreja ren. På ena eller andra sällel bringas varorna alltid in,
då priskillnaden på båda sidor om gränsen är betydlig. Af dessa
skäl anser jag det vara af behofvet påkalladt, nu om någonsin,
att räcka Svenska induslri-idkare en hjelpsam band. Föröfrigt
medgifver jag, all hela detta kreditiv icke är rätt lämpligt
och om någon förhöjning deraf nu skulle komma i fråga, så vore
det under förutsättning, all lånerörelsen på något annat för
tillfället mindre angeläget ställe komme att i samma mån minskas.
Skulle della vara händelsen, tror jag att det med afseende
å tidens särskilda förhållanden måhända ej nu vore olämpligt,
att medgifva den äskade förhöjningen. Lyckligtvis synas icke
alla våra näringsidkare hafva något alt för den nästkommande
framtiden befara. Egentligen år del tillverkarne af våra hufvudsakligaste
export-artiklar, nemi. de metalliska varorna, samt förevar.
manufaklur-idkare, som komma att lida, hvaremot jordbrukaren
icke synes hafva något att frukta. Lifsmedlen hafva de
sednare tiderne varit i högt pris och såvida icke de rörliga förhållanden,
som nu hota vår verldsdel, taga en större utsträckning
än de nu äga, är det otvifvelaktig!, att afsättningen af
landimanna-produkler kommer fortfarande att blifva god. Det är
således det mindre talet af den industri-idkande folkmängden,
som kommer i förlägenhet och jag tror, vid sådant förhållande,
det kan vara i sin ordning att räcka dem en hjelpsam hand.
Frih. Raab: Om riksbanken vore i den ställning, att man
kunde räcka en hjelpsam hand åt alla, som äro i behof af län,
skulle jag visserligen icke motsätta mig en dylik åtgärd; men då
fråga är om betalning af den summa, som banken på sådant
sätt måste utlemna, kan jag icke neka, att tvifvel hos mig uppstått,
huruvida de, hvilka äro i behof af biträde, kunna återgälda
de undfångne lånen. Vi hafva redan genomgått frågan,
huruvida del är lämpligt, ali för näringarna framkalla en lifligare
rörelse genom ökade lånelillgångar och dä vi icke äga förhoppning
att kunna lätta deras afsättning under den närmaste framliden,
återstår ali, betrakta den ställning, uti hvilken dessa närings-idkare
jemte jordbrukaren sig möjligen komma att betinna.
Hr von Troil, E., har antydt, alt jordbrukets alster skulle stiga
eller bibehållas i någorlunda pris och vinna god afsättning. Det
torde vara litet hvar bekant, att spanmålspriserne fallit, så att då
en tunna råg i Calmar förut kostat 18 å 19 r:dr, den nu köpes
för 11 å 12 r:dr; och jag vet med säkerhet, att på Oland rågen
nedgått till 7 å 8 r:dr, och då sådana prisnedsättningar inträffa,
synes anledn. icke vara för handen, att afsättningen af landtmanna-produkter
blir särdeles gynnsam. Jag skulle derföre icke
med min röst motsätta mig ett förslag, som afser att hjelpa alla,
som deraf äro i behof, så långt statens tillgångar det medgifva,
såvida sådant vore förenligt med bankens säkerhet. Jag anhåller
att få fästa uppmärksamheten derpå, att här gifves andra frågor,
hvilka äro af beskaffenhet, att de för landets bästa icke böra för
-
Den 19 April e. m.
bises och vid sådaut förhållande tror jag, alt man uti förevar,
fall icke bör lemna sa rundliga anslag. Jag erinrar mig nemi.
hvad en reservant, Ilr Skogman, upplyst, att näringarnes och
manufakturernes tillverkningar blifvit nppdrifna till ett värde från
8 lill 11 millioner r:dr under loppet af 6 år, men de hafva äfven
under dessa 6 år erhållit en tillökning i manufaktur-diskonten
af 500,000 r:dr. Om man nu jemför det lånebiträde, som
lemnats manufakturerne och näringarna, med det jordbruket erhållit,
så är ostridigt, att fördelen varit på näringarnes och manufakturernes
sida, enär för dem blifvit öppnad utvägen till lån
icke allenast geuom kassa-kreditiv, utan äfven genom anlitandet
af den vanliga diskonten och handelsdiskonlen. Jag tror, att
R. o. Ad. bör afslå denna punkt i Utsk:s betänk.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Raab liar ånyo upprepat hvad
han nyligen yttrat, att man icke bör genom ökade låneutvägar
för fabrikerna framkalla en ökad tillverkning. Jag har från början
yttrat, att afsigten med ötslcs förslag icke kunnat vara den
af Frih:n uppgifna, utan endast den att ät manufakturister, som
sakna afsättning, förskaffa ökade lånetillgångar för alt kunna under
liden fortsätta deras rörelse. Detta synes så enkelt, alt en
hvar borde kunna begripa det, äfven utan den utredning, hvilken
både jag och llr von Troil sökt göra. Denne talare har framhållit
nyttan af fri handel; men om den medgåfves, vore väl säkert,
att utländskt gods komme, mera än eljelst, att införas.
Skulle det åter förhålla sig så, att förbud mot vissa varors införsel
icke medföra åsyftad verkan, så är det klart, att ofördelaktiga
förhållanden 'annorstädes komme att verka menligt äfven pä vära
näringar. Frih. Raab säger, att litet hvar bör fä del af bankens
tillgångar. Jag måste bekänna, att jag icke kan inse åt hvem
Frih:n ämnar de 500,000 r:drne; förmodligen är det landtbruket,
som Frihm ansett vanlottad!, då han nyligen omtalade,
att priset å landlmannavaror vore i fallande. Om än sä förhölle
sig för ögonblicket, kan man antaga att det i längden skall så
förblifva, då magen icke lemnar något anståud, utan kräfver att
hans behof genast anskaffas. Med undantag af bränvin, är det
förnämligast lifsmedel, som laudtmannen frambringar. För dem
kan således alltid påräknas afsättning, synnerligast under nuvar.
förhållanden, då del är krig inom grannriket Danmark. Arméers
sammandragning derstädes har höjt prisen å lifsmedel inom
Skåne, hvilket åter verkar på det öfriga Sverige. I samma
mån rustningarna sträckas öfver Europa, lära väl prisen å lifsmedel
äfven komma alt höjas. Jag tror dessutom, mine Hrr!
att det icke är rätt att blott tänka på landt- och bergsbrukets fördel.
Man måste sträcka sin omtanka jemväl till städerne och söka
förskaffa deras innevånare uppehälle genom lofligt arbete. I
annat fall torde man af deras näringslöshet få erfara högst obehagliga
följder. Jag tillstyrker bifall å betänk.
Hr Prytz, Lars Adolf: Den siste 'värde talaren hatnämnt,
att det möjligen vore fråga om införande af fri handel.
Den 19 April e. m.
907
Inom Bevilln.Utsk., der K. M:s nåd. propos. legat till grund för
Utslcs tillgöranden, har icke något förekommit, som kunde gifva
anleda, till farhågor för fri handels införande, likasom den K.
propos:n icke heller i delta hänseende innefattar annat än att genom
några förbuds borttagande, i utbyte mot lämpliga skyddstullar,
lossa de band, som i detta hänseende trycka handeln.
Utan afseende på utgången af denna fråga, såväl inom Bevilln.-  Utsk. som sedan inom BiksStm, och hvilken utgång förefaller mig
ganska problematisk, tror jag dock att fabriker och manufakturer,
i betraktande af den kris som nu är för banden i Europa och af
den ställning hvari de nu äro, måste på ett eller annat sätt hafva
att befara en påkänning af den tillfälliga konkurrensen utifrån
och derföre anser jag dem vara i behof af ökade iånelillgångar.
Jag kan således icke undgå alt tillstyrka bifall till betänk.
i denna punkt.
Då nu öfverläggningen om 37 punkten förklarades vara fulländad,
yttrade Hr Gr. o. Landtm., att Gr. Gyldenstolpe yrkat,
att kredilivet till K. comm.-colkm, i och för manufakturernes och
fabrikernes understöd, måtte nu, likasom vid sista riksdag, bestämmas
till 1,500,000 r.dr b:co, men att å Ulsk:s tillstyrkande,
hvartill bifall af ätskillige ledamöter blifvit yrkadt, propos. först
borde framställas och Hr Landtm, derföre nu finge hemställa,
om R. o. Ad. bifölle hvad Utsk. uti förevar, punkt tillstyrkt.
Denna propos. besvarades med blandade ja och nej, hvarefter
Hr Landtm, framställde propos. å bifall till Gr. Gyldenstolpes
förslag, alt K., comm.-collegii kreditiv i och för manufakturernes
och (abrikernes understöd måtte bestämmas lill 1,500,000
ndr b:co.
Härvid ropades jemväl ja och nej, i anledn. hvaraf Hr
Landtm, förnyade sin först framstälda propos. å bifall till Utsk:s
i denna punkt gjorda tillstyrkande, och sedan densamma nu blifvit
besvarad med starka ja, blandade med många nej, förklarade,
det han trott sig finna att härvid ja öfverröstat nej.
Hr Mannerskantz, Carl Axel, begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag lill
volerings-propos.:
Den som bifaller den i 37:de punkten af BankoUtskts betänk.
N:o 42 tillstyrkta förhöjning af kreditivet till K. comm.-colkm
i och för manufakturernes och fabrikernes understöd, voterar
i»;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, afslås förenämnde tillstyrkande och anses berörde
kreditiv höra bibehållas vid det vid sista riksdag stadgade belopp.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 26.
Nej — 19.
208
Den 19 April e. m.
38, 39 och 40 punkterne.
Hvad Utsk. i dessa punkter herastäldt, blef af R. o. Ad.
bifallet.
41 och 42 punkterne.
Hr von Hartmansdorff: Jag förutser, att Ståndet bifaller
denna punkt i betänk. Men jag vill dessförinnan dock fästa
uppmärksamheten derpå, alt när man beviljar kreditiv åt de
rikaste män i landet, nemi. bruksidkare, så tager man blott 3
procents ränta; men då kreditiv beviljas de fattigaste i landet,
eller sparbanksböckernes ägare, så begär man 4 procent. Ar sådant
rättvist?
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag vill visserligen icke motsätta
mig en nedsättning af räntan på kredilivet lill sparbankerne
från 4 till 3 procent, ehuru principenligare vore att på bankens
konto anvisa en ersättning, motsvarande ränlemedlen, än
att direkte nedsätta räntan. Beträffande det förra, får jag likväl
förklara att rättast vore, att taga den ränta, man anser banken
under nlivar, förhållanden böra åtnjuta. Det aldra becjvämligaste
vore att lemna åt bankoslyrelsen att bestämma räntan och derjemte
anvisa en fond för de gracer man vill göra. Härvid får
jag nämna, alt den grace jernkontoret åtnjuter, genom erhållandet
af kreditiv emot 3 procent, icke bör komma hufvudsakligen
de rika jernverksägarne till godo, utan jernkontoret, som må använda
medlen till premier för jernets förädling m. m.
Hr von Troil, Emil: Erkännande behofvet och nyttan
för landet alt äga sparbanker, anser jag åtgärder böra vidtagas
för att få dem så utsträckte, som de böra blifva; men för
vinnande af detta ändamål tror jag icke det vara ett lämpligt
medel att lemna dem kreditiv mot alltför låg ränta. En sådan
åtgärd skulle måhända föranleda desse banker att begagna det
erhållna kredili vet för utlåning, som dock aldrig varit afsedt med
dessa kreditiv, utan ändamålet har varit, att sparbankerne, på
det att deras utlånings-ränta icke mätte för mycket nedsättas,
skulle kunna lemna sina låntagare penningar på längre betalningstider,
ehuru alla deras skulder äro ä vista. Det kunde annars
möjligen hända, att sparbankerne någon gång icke kunde verkställa
äskade återbetalningar, och krediti vet är afsedt att då begagnas,
tilldess nödigt belopp af sparbankens fordringar hunnit
indrifvas. Om sparbankerne härvid ej skola vidkännas ränteförlust,
måste kredilivräntan bestämmas så, alt den ej öfverstiger
den som sparbanken erhåller af sina gäldenärer, hvilken sistnämnde
ränta vid sistl. riksdag beräknades till 5 procent, men
nu något fallit, dock ej under 4 procent, hvarföre denna räntefot
för kredilivet ej är för hög.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemslälde, om R, o. Ad. bifölle
hvad Utsk. i 41 och 42 punkterne tillstyrkt, ropades starka
ja,
Den 19 April e. m.
209
ja, jemte åtskilliga nej, hvarpå Ilr Landtm, tillkännagaf, att han
funnit ja härvid hafva varit öfvervägande.
43:dje 'punkten.
Ulsk:s hemställan i denna punkt, hvilken genom tryckfel i
betänk., på sätt Hr Landtm, anmärkte, blifvit likasom den näst*
föregående punkten upptagen under N:o 42, blef af R. o. Ad.
bifallen.
44:de punkten.
Gr. Hamilton, Jakob Essen: Att min motion om tillökning
i kreditivrätten för hypoteksföreningar icke varit lycklig att
vinna Utsk:s bifall, bekymrar mig mindre, men deremot så mycket
mera, att Utsk. icke tillstyrkt bibehållande af den hittills beviljade
kreditivrätten; det bevisar att Utsk. icke aktat nödigt taga
kännedom om den nyttiga verksamhet, dessa hypoteksföreningar haft.
Såsom skäl för sitt afstyrkande, har Utsk. anlörl t ”Sorn afsigten
med de ät hypoteksföreningar förunnade kassa-kreditiv synes hafva
varit att uppmuntra Ull deras stiftande, men ingalunda, alt,
sedan hypoteksförening redan uppstått och trädt i full verksamhet,
förmedelst kreditiv från banken understödja vissa läneoperationer”
etc. Jag tror deremot att dessa inrättningar, sedan de
kommit i verksamhet, just äro i behof af understöd utaf dessa krediliver,
emedan ifrågavar. hypoteks-föreniugs-direktioner hafva endast
4 sammanträden om året, och emellan dessa sammanträden
måste liqvider uppgöras för låntagare; och jag tror dessutom, att
i sednare tider bildade hypoteksföreningar hafva tillkommit under
förutsättning, alt kreditiven skulle fortfara. Banken gör i öfrigt
icke någon förlust genom meddelandet af dessa kreditiv, enär banken
för dem kan påräkna 4 procents ränta och procent i provision.
Jag erkänner visserligen riktigheten af den princip, att
banken bör framför allt upprätthålla myntvärdet, men jag kan
icke inse, att delta i någon mån försämras genom dessa kreditiv;
och att banken föröfrigt genom sin stora kredit bör bidraga till
landets förkofran och utveckling, kan val ej bestridas, ty banken
är väl till för landets skull, men icke Iverlom. Förlora hypoteksföreningarna
dessa kreditiver, mäste de upptaga utländska län, kanske
till skada för vårt land. Jag har i min motion yttrat, att
hypoteksföreningarna äro lika nyttiga för jordbrukaren, som sparbankerne
för arbetsklassen och jag vill tillägga, att den, som icke
kan begagna sig utaf sparbankerne, derföre att dessa icke mottaga
utöfver ett visst belopp årligen af hvarje individ, har åtminstone
nytta af de papper, hypoteksiurälluingarna utlemna, och bristen
på sådana papper har länge varit i vårt land öfverklagad. Man
har äfven sagt, att hypoteksföreningarna endast öka skuldsättningen
inom landet; men jag skulle tro, att de endast verkat nedsättning
af räntan, och fördelen häraf må väl ingen betvifla. Emellertid,
när nu fråga här är å bane att blott bereda landets hufvudnäring
eller jordbruket en fördel, utan alt banken behöfver der4
H. 14
ilo
Den 19 April e. m.
före göra någon uppoffring, kan man icke annat än mell förundran
erfara Utslcs afslag, oell Utsk. synes hafva förgätit, livad Sully
yttrade på sin tid: '\Jc vois dans l'agriculture les mamelles tle
1'état.” Då jordbruket dessutom inom vårt land alltid måste bära
de tyngsta skattebördorna, ulan att i någon mån röna uppmuntran,
hoppas jag, alt R. St. bifalla del kreditiv, som hitintills varit
hypoleks-inrällningarna beviljadt, och med kännedom derom,
att 3 Stånd redan bifallit Utsk:s förslag i denna punkt, anhåller jag
likväl vördsamt att återremiss må beviljas, på det alt Banko-Ulsk.
må blifva i tillfälle att, efter närmare utredning af ämnet, tillstyrka
hela det af mig begärda beloppet eller åtminstone 500,000 r:dr.
Frih. Raab: Ehuru den siste värde talaren upplyst, alt 3
Stånd redan bifallit betänk, i denna puukt, kan sådant likväl icke
förmå mig alt bifalla hvad jag anser vara skadligt för landet och
till principen oriktigt. Till stöd för den återremiss, hvarom jag
nu anhåller, torde Hr biskop Agardhs reservation få uppläsas, och
mig derefter tillåtas att få yttra mig.
Sedan till följe häraf Hr biskop Agardhs i afseende på ifråga
var. punkt afgifna reservation blifvit uppläst, anförde
Frih. Raab: Sednast församlade R. St. beviljade ett kreditiv
å 800,000 r:dr åt hypoteks-föreningarne och ett å 500,000 r:dr
ät associationer samt privatbanker för spanmåls-belåning, hvaremot
nuvar. Ständers BankoUlsk. beslutat, att båda dessa kreditiv skola
upphöra och att de redan hypoteks-föreningarne beviljade kreditiv
skola inom 9 månader återbetalas. I fråga om kreditiverne, instämmer
jag i den siste värde talarens uppgifter, som icke torde
jäfvas af någon, att just genom hypoteks-föreningarne skulderna
på jordbruket kunna minskas och i tidernas längd upphöra. Jemte
det man vid sista riksdagen förordat hypoteks-föreningarna såsom
det lämpligaste medel att understödja den skuldsatte jordbrukaren,
beviljade man dessa inrättningar kreditiver. Då funnos icke flere
än 3, men sedermera hafva 2 tillkommit och man hade således
allt skäl lill den förmodan, alt äfven dessa skulle röna samma
uppmuntran och erhålla enahanda förmåner. Jag kan åtminstone
icke undertrycka den tanken, att del är föga konsequent, att först
framkalla associationer och alt, sedan man väl lockat in dem uti
företag, förtrycka dem. Jag behöfver icke vara mångordig för
att bevisa nyttan af hypoteks-föreningar, ty biskop Agardh har i
sin reservation ådagalagt, alt Skåne har till stor del att tacka dessa
föreningar för sitt välstånd och otvifvelaktigt skola de i andra
provinser visa samma välgörande verkningar, om man icke lägger
hinder i vägen derföre. För det välgörande inflytandet af dessa
inrättningar uppstå under närvar, tidpunkt ganska många svårigheter,
enär hypoteks-föreningarna, hvilka hitintills icke velat belasta
riket med utländsk skuld, snart nog tvingas dertill, då R. St.
undandraga dem sitt bistånd och jag hemställer, om denna utväg
är fördelaktigare för landet än att emot öfverflödig säkerhet
bevilja kreditiv å banken. Man har såsom skäl för afslaget anfört,
att vissa hvpoteksföreningar utgifvit anvisningar å det dem
Den 19 April e. m.
211
beviljade kreditivel, hvilka sedermera varit i landet uti omlopp
såsom mynt. Jag klandrar visserligen icke denna hypoteks-föreningarnas
ålgård, men, om denna rörelse icke anses tillkomma
dem, hade den lätlast kunnat förhindras derigenom, alt dylika
anvisningar icke få utsifvas å mindre belopp än 500 å 1,000 r:dr.
Sålunda hade man bordt gå tillväga, men icke, för att hindra ett
missbruk om det så får kallas, betaga de hypoteks-föreningar, som
redan åro stiftade, möjligheten alt kunna repliera på en utväg hos
R. Sirs bank. Hvad åter beträffar associationer för spanmålsbelåningen,
sä uppstår genom Utskrs förslag det förhållande, hvarpå
jag syftade, när vi för en stund sedan diskuterade tillökningen åt
manufaktur-diskonten. Mot det ringa beloppet af 400,000 r:dr,
som för dessa associationer varit anvisade, har man invändt, att
de icke blifvit inrättade, ehuru den sednare tiden varit gynnande
och vilkoren för kredit i vs begagnande ganska billiga. Jag kan
icke förklara orsaken dertill, att Utsk. icke insett skälet, hvarföre
dessa associationer icke kunnat bildas. Vi hafva sedan sista riksdagen
haft höga spanmålspriser och understundom högre än under
något föreg:de år. Det har icke varit tänkbart, att spanmålsägarne
skulle hellre upplägga och belåna spanmåleu, än att emot höga
priser sälja den. Då emellertid ali anledn. är för handen, att
spanmålspriserne falla, synes det mig lindrigast sagdt ovänladt,
att vid denna tidpunkt beröfva jordbrukaren den resurs, han af
dylika associationer kunde påräkna. För min del anser jag dessa
400,000 r:dr såsom kreditiv åt associationer för belåning afspanmål
lika vigliga, som de 800,000 r:dr åro för hypoteks-föreningarne.
Jag lemnar derhän lämpligheten af den ålgård, att, sedan
en inrättning börjat sina låneoperationer, grundade pä spanraålsbeläning,
borttaga de resurser, hvarpå den hufvudsakligast beräknat
sina penninge-tillgångar. Jag kan icke fullkomligt instämma
med Gr. Hamilton i fråga om nedsättning af kreditivet till 500,000
r:dr, men deremot förenar jag mig med honom i begäran om
återremiss af betänk, i denna del, på det att Utsk. må taga detta
vigtiga ärende i öfvervägande och uppsöka utvägar för att bereda
landet eli stöd för dess vigtiga näringar.
Gr. Liljencrantz: Icke eller jag kan instämma uti BankoUtsk:s
förslag, att kreditiverne till hypoteks-föreningarna hädanefter
skola upphöra. Jag kan det så mycket mindre, sorn, då detta
beslut fattades, jag icke var ledamot i Utsk. och om jag varit det,
skulle jag icke hafva underlåtit att reservera mig deremot. Tillkomsten
af allmänna papper i landet kan ensamt afhjelpa de klagomål,
som dagligen med skäl förspörjas från idkare utaf större
rörelser deröfver, att icke kunna fiukfbargöra de medel, de för sin
rörelse måste hafva liggande obegagnade, oberäknade andra fördelar
sådane papper måste medföra för rörelsen. Meningen med
kassa-kredilivs beviljande lill hypoteks-föreningar, bar ulan tvifvel
varit att, då påräknade lånelillgångar uteblifva, eller andra hinder
för åtagna liqviders fullgörande inträffa, sätta dem i tillfälle, att
14*
212
Den 1 SI April e. m.
fullgöra sina förbindelser. Den ovilja mot hypoleks-föreningar, som
inom Ulsk. gjort sig gällande, är, som en talare anmärkt, att härleda
derifrån, att hypoteks-föreningar utgifvit anvisningar å sina kreditiv,
som sedermera varit såsom mynt i omlopp inom landel,
hvilket väckt missnöje, enär hypoteks-föreningarna genom denna
åtgärd ansetts afvika frän deras egentliga bestämmelse. Mig synes
dessa olägenheter lätt afhulpne och för -vinnande af detta ändamål
anhåller jag att, jemte det R. o. Ad. ville återremittera
denna punkt i betänk., R. o. Ad. måtte anmoda Ulsk. att tillstyrka
elt kreditiv å 100,000 r:dr för hvarje hypoteks-förening,
dock med det förbehåll, att å dessa kreditiv anvisningar icke få
utgifvas under ett visst bestämdt belopp, hvilket allt Utsk. torde
taga i öfvervägande och derefter med förslag till R. St. inkomma.
Hr von Hohenhausen: Det förhåller sig visserligen så,
som biskop Agardh i sin reservartion anfört, att inom Skåne hypoteks-föreningen
bidragit lill jordegendomarnes förhöjda värde,
enär lättheten alt vid köp af egendom få låna penningar alltid
bidraga lill att förböja köpesumman. Man bar länge sett, hurusom
för fastigheter, hvilka varit behäftade med bankolån, alltid,
med afseende på lättnaden att inbetala dessa lån, erhållits högre
köpeskilling, än för dem, hvilka saknat dylika län; men fördelen
häraf är ju endast för säljaren, åtminstone kan jag icke inse, att
köparen, den blifvande jordbrukaren, har någon vinst deraf. Jag
tror således icke heller, alt dessa hypoleks-föreningar höjt värdet
af jordens verkliga värde. Att de Skånska egendomarnes stegrade
pris icke nedtryckt de nya köparena, härleder sig från de rika
skördar denna provins under flera år åtnjutit, i förening med
stegradt pris å landtmanna-varor, en följd af utländsk handelskonjunktur,
men icke ifrån hypoteks-föreningarnes verksamhet, ty
dessa föreningar kunna derpå ingenting verka; de, likasom privatbanker,
hafva icke till föremål jordbrukarens förkofran i allmänhet,
utan endast egna delägares fördelar. Frih. Raab har medgifvit,
att dessa föreningar hafva utgifvit assignationer å små summor
på R. Sits bank, hvilka naturligtvis under en ofördelaktig
konjunktur mäste hafva ett menligt inflytande på banken. Det
är ock klart att om kreditiv ytterligare lemnades dessa inrättningar,
skulle de gynnas på bankens bekostnad. Hvad åter angår
spanmålsbelåningen, så, oaktadt att våra privatbanker till aklieägarnes
enskilda vinst florerat sedan många år tillbaka, utan att
åtminstone jag kunnat förmärka att bolagen vinlagt sig derom, att
bereda någon fördel af dem för landet. Jag vet intet Iand i Europa,
utom vårt, der enskilda associationer tillåtas att utan betydlig
afgift till staten utgifva sedlar, hvartill kommer att denna våra
privatbankers lucrativa rättighet är för dem elt monopol, hvaröfver
klagan icke utan skäl från flera håll förspörjes. En ny tillkommen
af dessa inrättningar har åtminstone nu tillkännagifva,
alt den belånar spanmål, under det att de öfriga fortfarande
endast bedrifva sin lånerörelse root namn, men då nu en sådan
privatbank uppträdt, synes mig icke rätt vara, att nu bort
-
Den i9 April e. ni.
213
taga ett anslag, som till uppmuntran härtill förut varit beviljadt;
och af sådan anledn. anhåller jag om återremiss af betänk.
O n
Hr Akerman: Om det förhaller sig så som en ledamot uppgifvit,
och hvilket jag tager för gifvet, eller att Utsk:s förslag i denna
punkt blifvit af öfrige Riks-Stm godkäudt, så lärer det icke vara
mycket värdt att här tvista om detsamma. Då likväl delta förslag
blifvit af åtskillige talare bär mycket klandradt, anser jag
mig böra yttra några ord om detsamma, hufvudsakligast för att
få reservera mig emot de skäl Ulsk. anfört lill stöd för sitt tillstyrkande
i fråga om kreditiver lill hypoleks-inrättningar. Jag
har icke inom Ulsk. beträffande denna punkt afgifvit någon reservation,
emedan jag, då jag i slutsatsen var ense med pluraliteten,
icke ansåg det nödvändigt eller lämpligt alt belasta betänk, med
en reservation rörande de för beslutet upptagne motiver. En talare
här, har fästat sig vid Utsk:s yttrande, att ändamålet med
kreditiv-rättens förlänande ät hypoleks-inrättningar vore att söka
få sådane inrättningar i gång, eller, såsom orden i betänk, lyda:
”att afsigten med de åt hypoteks-föreningar förunnade kassa-krediliver
synes hafva varit alt uppmuntra till deras stiftande.” Så har
jag likväl icke föreställt mig saken. Jag tror nemi. meningen med
kassakreditivers beviljande hafva varit, att enär dessa inrättningar,
som i och för deras stiftande nödgats upptaga lån, vare sig inrikes
eller utrikes, för att genast utlemna åt enskilde låntagare
pä långa återbetalningstider, tid efter annau kunna, i följd af fördröjde
afbelalningar åv de enskildes sida, komma i behof af penningar
för sina förbindelsers punktliga uppfyllande emot långifvarne
de då måtte kunna hafva att påräkna ett stöd uti den af banken
medgifna kredilivrätlen. Någon annan mening med krediti
vrätlen kan jag åtminstone icke tänka mig. Om derföre hypoteksinrättningarnes
styrelser i denna syftning begagnat sig utaf förrberörde
rättighet, hade jag icke velat deltaga i beslutet om dess
borttagande. Men, efter hvad inom Ulsk. blifvit upplyst, har denna
kreditivrält ledi lill sådane operationer, som icke allenast varit
för inrätlningarne sjelfva främmande, utan äfven kunnat blifva
för banken äfvenlyrligu. En föregsde talare har redan uppgifvit,
all vederbör, utfärdat assignationer, som ökat sedelstocken i landet
och i längden kunna blifva besvärlige för banken af skäl,
dem jag icke behöfver upprepa, enär de äro väl kända. Alt detta
ingifvande af assignationer sträckt sig till eli temligen betydligt be*
lopp, har jag anledn. all förmoda deraf, att då jag för några dagar
sedan hade i min hand en assignation pä riks-banken af Östgötha
hypoteks-förening, jag dervid hade tillfälle anmärka, det denna
assignation, som lydde på 50 r:dr b:eo, var utgifven d. 11 Juni
1846, och hade således varit utelöpande i nära 2 år. Den hade
ordningsntimret 5964, och då det är alt förmoda, alt man börjat
nuramereringen med N:o 1, så förutsätter sådant, ali de assignationer
allena, som äro ställde å nyssnämnde valör, bildat omloppskapital
af omkring 300,000 r:dr. Sannolikt, hvad jag dock ej
med visshet känner, utgifvas assignationer äfven å andra valörer, och
Den 19 April e. lil.
det är gifvet att man genom ett sådant förfarande skall högst betydligen
öka sedelstocken. Af detta skäl har alltså Bankolltsk.,
som måst vara angeläget om att freda banken för hvarje möjligt
äfventyr af en för stor sedelstock, ansett sig böra tillstyrka R. St.
att indraga ifrågavar. krediliv-rält. Man har mycket talat om
samt ofta åberopat livad Hr biskop Agardh i sin reservation anfört,
och beklagat sig deröfver att hvad som förr ansågs nyttigt,
nu anses skadligt. Men, raine Hrr! uti financiella frågor, likasom
uti mycket annat, finnes det icke någonting, som under alla
förhållanden kan sägas vara absolut rätt? Såsom exempel härutinnan
torde jag få anföra, att då man för 25 år sedan ansåg det
innebära den största financiella vishet att förbjuda export af guld
och silfver, sä skulle den, som nu ville göra en sådan sats gällande,
säkert anses för högst okunnig i finansfrågor. Man har
yttrat att om denna k red i t i v-rält indrages, blifva vederbör, nödsakade
ali göra utländska lån. En sådan följd tror jag likväl icke
deraf skola inträffa, enär de utländska lånen alltid tagas på längre
lid och således icke kunna anses motsvara hvad med dessa kassakreditiver
varit afsedt, eller alt de skulle vara att tillgå för alt
afhjelpa tillfälliga behof. För elt sådant ändamål kan ett utländskt
län icke vara gagneligt och således torde den härutinnan förespeglade
vådan ej vara af betydenhet. Man har vidare i afseende på
kreditiverne för spanmålsbelåning anmärkt, att det i närvar, ögonblick
vore orätt och olämpligt alt indraga dem. I fall dessa kreditiver
verkligen uträttat eller kunde uträtta hvad man dermed
åsyftat, så skulle det visserligen vara oklokt att nu indraga dem.
Jag tror likväl att erfarenheten under flere föregtde år tillräckligen
visat, att de tjena till ingenting, emedan ingen, under den
tid de varit medgifne, deraf sig begagnat. Man har under föregule
riksdtr mycket talat om den nytta det för jordbrukaren skulle hafva
med sig, att det funnes associationer, som kunde belåna span-,
roål, och jag instämmer med dem, som önska ett sådant resultat;
men jag tror dock att så länge spanmälsproducenlen i allmänhet
icke torkar sin säd, kan någon spanmålsbelåning i större skala
aldrig uppkomma; ty är den icke torkad, tål den icke alt förvaras,
åtminstone icke under någon längre tid eller sammanförd i
större myckenhet på det ställe, der banken, eller den association,
som be|änar, kunde med säkerhet förvara den. Så länge detta
icke sker, skall dylika kreditiver endast komma att stå på papperet,
och förblifva obegagnade.
På dessa skäl har Utsk. föreslagit indragningen, och jag hoppas
derföre att Utskts förslag skall vinna bifall.
Hr Rosenblad: Då jag läste det förslag, som innebålles uti
förevar, punkt, kände jag ungefär samma känsla som då i detta
stånd frågan om en särskild beskattning på privat-banker förevar.
Jag tycker mig nemi. finna, att äfven här, visserligen vederbör,
pmedvetet, den välbekanta gamla svenska afunden gjort sig gällande.
Jag instämmer hell och hållet med Hr Bogeman uti det
yttrande, han i sin reservation haft om Utsk:s synnerligt inkonse
-
Den 19 April e. ra.
215
quenta förfarande i denna fråga, ity alt Ulsk., på samma gång det
föreslår indragande af kreditiv-rätt för inrättningar af så allmän
omfattning, som hypoteks-föreningar och prival-banker, deremot
med rik och frikostig hand föreslagit ett nytt anslag till nära dubbelt
belopp lill k red i t i ver för enskilde personer. Detta står dock
föga tillsammans med de motiver, som synas hafva förauledt beslutet
i denna del, nemi. den motion, som af en ledamot i ett
annat stånd varit väckt om indragning af all kreditiv-rätt, hvaruti
denne påstått att dessa hypoteks-föreningar icke gagna andra än
delägarne; men då en hel ort blir delaktig af dess välgörande
verkan, kan man väl icke säga annat, än alt de äro mera allmänt
nyttiga än de enskilde kreditiverne, hvilka icke gagna andra än
den enskilde mannen och således stå efter de förra. Hr Akerman
har ganska riktigt anmärkt, att det är ett misstag af BankoUtsk.
då det sagt att afsiglen med kreditiv-rätts förlänande åt ifrågavar.
inrättningar varit att söka uppmuntra till deras bildande. Om
man erinrar sig 1834 års BankoUlsk:s förslag i denna del (hvilket
blef af R. St. utan förändring anlaget), finnér man alt deruti
uttryckligen bestämmes att kreditiv-rälten alldeles icke lemnades
för att uppmuntra till bildande af dylika inrättningar, som de nu
ifrågavar., utan för alt bereda dem en tillgång för tillfälliga utgifter.
Med tillfälliga utgifter måste väl förstås de fall, då de förfallne
ränte- och kapitalafbetalningarne från delägarnes sida ej ingå
så noggrann!, att det icke kan inträffa ali direktionen för någon
kortare lid saknar disponibla tillgångar till fullgörande af sina år-.,
liga ränte- och amorterings-förbindelser. För dessa fall har kreditiv-rätlen
på hanken varit afsedd. Man talar om, att missbruk
af denna rätt ägt ruin, men om detta varit förhållandet, så hade
banko-fullmäktige haft rätt att indraga berörde förmån. §198 uti
sista banko-reglementet innehåller nemi. uti 6 morn.: ”Skulle fullmäktige
finna anledn. dertill, att krediliven begagnas såsom stående
lån eller icke användas för de dermed afsedda ändamål, infordra
fullmäktige deröfver förklaring af den eller de inrättningar,
emot hvilken eller hvilka anledn, till dylikt missbruk sig företedt,
samt äga derefter att det åt sådan inrättning beviljade kreditiv genast
uppsäga, om icke förhållandet finnes nöjaktigt förklaradt.” f
afseende på de berättelser här afgifvits, vill jag blott säga att jag
visst icke bestrider, det missbruk hafva ägt rum, att en hypoteksförening
utgifvit assignalioner på banken till så ringa belopp, att
de längre lid kunnat löpa man och man emellan, hvilka sålunda
möjligen varit beräknade på ränlevinst: men jag får i afseende på
det exempel derpå, den siste värde talaren i delta afseende trott
sig kunna anföra, upplysa, alt den höga nummer han anmärkt på
den assignation, han haft i sin ägo, härrört deraf att direktionen
för den af honom åsyftade hypoteks-föreningen har, för mindre
kostnads skull, på en gång låtit trycka en större mängd blanketter
till assignationer, försedde med särskilda nummer och dessutom
i Slockholm fogat anstalt att de till inlösen i banken bestämda
assignationer blifvit inlösta af föreningens ombud, hvarföre samma
assignationer kunnat flere gånger ånyo inlösas och sedermera åter
216
Den lil April c. m.
ulgifvas. Jag liar all anleda, att tro. att ifrägavar. hypoteks-före*
nings på en gång utelöpande assignationer aldrig öfversligit
100,000 r:dr oell således icke kunnat verka synnerligt menligt på
landets rörelsekapital. Deremot har jag ej saknat skäl att tro det
en annan hypoteks-inrätlning begagnat sin krediliv-rält tilben slags
diskontrörelse i ganska stor skala och vida mindre förenligt med
det åsyftade ändamålet. Men det aldra hästa sältet att förekomma
så väl det ena som andra missbruket, vore att på sätt Frih.
Haab föreslagit stadga, del assignationerne icke finge ställas på
mindre summa än t. ex. 500 r:dr, då deras omlopp icke kunde
påräknas blifva så långvarigt, alt derpå någon räntevinst kunde
grundas, och alt man förbehölle sig, såsom ett vilkor för kreditiviä
t ten, att R. Sl:s bank skulle vara berättigad att genom ombud
deltaga i revisionen af dylika inrättningar, då lä Lil igen alla missbruk
blefvo upptäckta och sålunda icke kunde vågas. Hr von Hohenhausen
har bland annat såsom en olägenhet anmärkt att hypoteks-inrällningarne,
t. ex. den i Skåne, föranledi jord-egendomarnes
betydliga stigande i värde. Jag tror visserligen att de
dertill i viss grad bidragit derigenom, att de lemnat ökade tillgångar
för den som ägt skuld, ali få lån på billigare vilkor, samt
sålunda skyddar honom från faran att nödgas lill underpris sälja
sin egendom; men den stora stegringen af egendomsvärdena har
härledt sig, dels från den ökade säkerhet, alla kreditförhållanden
vunnit genom realisationen, den ökade afkastning egendomarne
genom odlingar, enskiften o. s. v. vunnit, hvilket utgör en ökad
nationalrikedom, och slutligen i vissa, särdeles af rikets södra
provinser, genom inflyttning af utländningar, som med fördel
för sig kunnat beräkna en lägre ränta än den bär vanliga och
sålunda betala samma afkastning högre än förut här varit fallet.
I andra länder brukar man anse de goda förhållanden, som
öka fastigheters värde och nedsätta' vanliga räntefoten, såsom en
stor lycka, dä det merendels betecknar ett stigande välstånd och
en ökad nationalrikedom, och annorlunda kan ej förhållandet vara
i Sverige, om än förändringen måste medföra olägenheter för kapitalister.
Den motsatta läran, alt det skulle vara en olycka nu,
kan jag lika så litet tillerkänna någon giltighet, som om någon
ville påstå, att det varit en olycka för Sverige, att hemman, som
under Guslaf I gähle 30 å 40 daler silfvermynt, sedermera allt
mer och mer stigit i pris, ända lill dess de uppnått den höjd de
för det närvar, innehafva. Tverlom önskar jag, att egendomsvärdet
måtte än ytterligare kunna stiga. Det vore det säkraste
tecken till ökadt välstånd inom fäderneslandet. Likväl måste
jag bekänna mina förhoppningar i detta hänseende vara beklagligen
mycket försvagade, sedan äfven pä vår horizont börjat visa
sig de moln, som redan i så hög grad skakat andra länders välstånd
och kreditförhållanden. Jag önskar innerligen, att Gud måtte
skydda Sverige från dessa faror, men derjemte hoppas jag, alt R.
St. icke mätte fatta sådane beslut, som under de pröfningar, vi
kunna underkastas, skulle öka deras tyngd. För öfrigt skulle jag
Visserligen helst önska att man nu besjöte bibehållande af det
Den 19 April e. m.
gamla förhållandet; men om man nödvändigt vill hafva återremiss
för att i denna väg tillvägabringa ändring i Utsk:s förslag, vill
jag visserligen icke för min del motsätta mig denna önskan.
Gr. Hamilton: Hr von Hohenhausen har, såsom ett gravamen
emot hypoteks-föreningar, yttrat att de skulle förorsaka en
stegring i priset på jordegendomar. Detta är sannt och ganska
naturligt; ty i samma mån som produktionen ökas, skall också
egendomarnes värde höjas. Men jag vädjar lill den värde talaren
sjelf om man kan uppgifva någon ort, vare sig i Sverige eller
utomlands, der egendomsvärdet är högt utan att välmågan inom
orten tillika är stor. Samme talare har äfven yttrat, att den ifråga
var. kreditiv-rätlens bibehållande skulle lätta silfvers uttagande
ur banken. Jag tror förbållandet vara alldeles motsatt. Ty då
de obligationer, som hypoteks-föreningar utfärda, äro att anse såsom
bland de säkraste papper man kan få och tillika räntebärande,
lärer väl ingen, som har tillgång till sådane papper, hellre än
att uppköpa dem, uttaga silfver ur banken och skrinlägga det, som
ingen ränta gifver. Hr von Hohenhausen har alltid visat en ensidig
antipati emot alla kredit-inrättningar här i landet, så väl
privat-banker som hypoleks-inrätlningar. Pä Gottland finnes ej
någon dylik association, men om man undersöker det tillstånd,
hvari egendomarne derstädes sig befinna och jeraför dem med fasta
landets, (ror jag man skall komma lill den öfvertygelsen, att
om denna ö sedan någon längre tid hade haft en hypoteks-inrättning
eller privatbank, skulle det ägt ett blomstrande utseende och
den benämning detta land har, skulle blifvit en sanning, hvilket
nu icke är förhållandet. Hr Akerman har sagt, alt k redi ti vrä t ten
blifvit missbrukad. Men dessa missbruk måtte man kunna lätt
afhjelpa, efter som Hr Akerman sjelf vidare yttrat, att det ej är
ali befara, det hypoteks-föreningarne skola söka lån utrikes, derföreoatt
krediliverne på banken indragas. Men jag får upplysa
Hr Akerman, att de bland dylika inrättningar, som upplagil lån
utrikes, behöfva på långt när icke hafva så mycken omtanka för
att pä bestämda tider hafva penningar till hands, som dem, hvilka
hafva inländska lån. De utländska lånen äro nemi. i allmänhet
ställde pä längre ålerbetalningslid och med en viss årlig amorleringsskyldighet,
hvaremot de inländska vanligen äro ställde på
1 ä 5 år och kunna derefter åter betalas efter ti månaders uppsägning.
Vid sådant förhållande är det af mycken vigt för en
hypoteks-förening att kunna disponera åtminstone 100,000 r:dr i
kreditiv-väg. Man har anfört, att hypoteks-föreningarne hittills
icke stort begagnat sig af den medgifna kreditiv-rälten på banken:
det är sannt, och härleder sig deraf, att den för krediti vet bestämda
ränta af 5 procent är för hög, ty då icke hypoteks-inrättningarna
få beräkna öfver 5 procents ränta för deras lån, skall,
vid begagnandet af krediti vet, tillägget af postporto- och komrnissions-arfvode
m. m. förorsaka en bestämd förlust. Lemnäs åter
kredilivet lill 4 procents ränta och dertill endast kommer $ procents
provision, så kunna hypoteksinrältningarne deremot med fördel
begagna ofvannämnde kreditiv.
218
Den 19 April e- m.
Frih. Raab: Den siste värde talaren har omnämnt Hr von
Hohenhausens ovilja emot alla privata associationer i penningeväg.
Jag anhåller att dertill få lägga, att då Hr von Hohenhausen numera
visat sig mera billig, visat den medgörlighet, att han förklarat
del vara möjligt att bevilja något till associationer för spanmälsbelåning,
så hoppas jag att han måtte taga reson äfven i afseende
på hypoteks-inrätlningar. Samme talare har nemi. yttrat
att man måste medgifva, det dylika inrättningar bidragit lill jordbrukets
förbättrande inom vårt land. Men jag ber Hr von Hohenhausen
dervid bemärka, alt det inflytande, som berörde inrättningar
på jordbruket ulöfvat, bestått deruti, att då genom dem
skuldsatte jordägare blifva i tillfälle att kunna amortera sina skulder
och få dem öfverflyttade på en hand, der de icke kunna uppsägas,
han derigenom slipper alla omkostnader och bestyr, som han förut
nödgals hafva för dessa skuldposters omsättande och således får
dädanefter obehindradt egna sig åt sjelfva jordbruket och kan använda
hvad kapital han har öfrigt till sjelfva produktionen. Det
är på den vägen, som jordegendomar stigit i värde, hvartill således
hypoteks-inrätlningar indirekt bidragit. Likväl är jordens produktionsförmåga
ännu icke i allmänhet så långt nppdrifven i Sverige,
som t. ex. hos våra grannar Danskarne. Man bar här egentligen
fästat sig vid den af Utsk. anmärkta omständighet, att hypoteks-inrättningarne
begagna sin krediti vrätt på banken, för att
utgifva invisningar på R. St:s bank, som under Liden, till dess de
för banken företes, hafva egenskapen af löpande mynt. För att
förekomma detta, har Hr Akerman ej kunnat finna något annat
vara att göra, än all helt och hållet indraga den kreditiv-rält,
som dessa inrättningar hittills haft på riksbanken. Men, mine
Hrr! besinnom att samma Utsk., sorn afslagit kreditiv-rätt för merberörde
inrättningar, likväl beviljat icke mindre än 1,800,000 r;dr
lill kreditiver åt enskilde. Dä nu en hvar enskild, lill följd af
banko-reglementets föreskrift, är i tillfälle att hafva depositionsräkning
med R. Sl:s bank, så, i st. f. att man sökt förekomma
att en eller par inrättningar utgifva sådane invisningar, hvilka fä
egenskap af löpande mynt, så riskerar man nu att 100 personer
uppträda i mångfaldigt större skala. Hr Akerman har uppgifvit,
att han haft i sin hand en utelöpande sedel, som haft en nummer
på 5000 några hundra och haft årtalet 1846. Jag har af
en granne på bänken fått veta, att en mängd blanketter till dessa
invisningar tryckts på en gång, hvarigenom det har händt att
mångå haft samma årtal, äfven om de ulgifvits några är derefter.
Hr Åkerman säger att omständigheterne sedan förra riksdagen så
förändrat sig, att det är skäl att borttaga kreditiv-rätten. Omständigheterne
hafva visserligen förändrat sig, men det är till hypoteksinrältningarnes
nackdel, hvarföre jag skulle anse det snarare
bordt föranleda dertill, att understödja dessa inrättningar med
kreditiv-rätt, än att beröfva dem densamma. Omständigheterne
hafva nemi. så förändrat sig, att då förr var lätt att jä ett
utländskt lån, så är detta numera nära nog omöjligt. Hr Akerman
har väl sagt, att frågan om upptagande af utländskt lån icke
Den 19 April e. m.
219
har något sammanhang med kreditiv-rätten. Jag ber alt dervid
få nämna, alt örn man vill tillvägagå såsom Småländska Itypoteks-föreningen,
hvilken försökt att laga ett utländskt lån, så är
det nödvändigt all försäkra sig om utvägar att betala de obligationer,
man utfärdar. Inom Sverige kan man icke få sådane lån,
som de utländske, som äro så beskaffade alt man får 30 år på
sig att betala dem. Men för att få sådane lån, måste jag hafva
den säkerhet för mig, att jag i behofvets stund, eller i händelse
af uppsägning, kan få den hjelp som behöfves för att honorera
mina förbindelser. 1 afseende på räntan, har jag förut yttrat,
att den är för hög. Man betager derigenom hypoleks-inrättningar
all möjlighet att af kreditivrälten sig begagna. Jag tillstyrker
derföre alt den måtte nedsäitas till 4 procent. Jag ber nu
alt fä öfvergå till frågan om kreditiv til! associalioner för spanmålsbeläning.
Såsom skäl för borttagande af berörde kreditivrätt,
är uppgifvet dels alt dylika associationer hittills icke kunnat komma
till stånd, eller någon enda privatbank velat af kreditivrälten
begagna sig till idkande af spanmålsbeläning, dels ock alt vi i
Sverige skulle sakna ritorr säd, hvilket vore elt oundgänglig! vilkor
för all kunna bevara säden en längre lid i magasiner. Men
i detta sednare afseende är förhållandet motsatt, emedan man just
på sednare tider på många ställen i riket uppbyggt lorkinrältningar
eller rior för sädens torkande och bruket deraf ökar sig med
hvarje år. Dessutom torde det icke vara obekant för Hrrme att
det tinnes många enskilde lork-inrätlningar, der man kan få sin
spanmål för godt pris torkad, hvarigenom den också kan förvaras
en längre tid. Jag anser alt om man velat göra jordbruket
någon tjenst med dessa krediliver, sä är det alldeles icke skäl
alt just nu borttaga den förut medgifna kreditiv-rätten, enär det
icke lider någon tvifvel, att ju inom några år spanmålen faller
betydligt i pris, och då är det nödvändigt att hafva spanmålsbeläning,
emedan hvar och en, sorn eljest vore nödsakad alt sälja,
skulle derpå blifva ruinerad. Afven om icke större kreditiv, än
de förut medgifne 400,000 r:drne beviljades, skulle rättigheten i
alla fall framkalla associationer i och för merberörde ändamål,
hvilka skulle hafva ett stort inflytande på välmågan. I vårt land
bar hittills icke varit någon egentlig spanmålshandel; den har
likväl nu börjat alt uppblomstra. Jag ser då ej hvarföre man
genom en sådan åtgärd, som den föreslagna, skulle söka åter
nedtrycka'den.
Gr. Liljencrantz: Då jag sednast hade ordet och yrkade
ålerremiss af förevar, betänk., glömde jag att säga, det jag alldeles
icke yrkar någon utsträckning af bankens lånerörelse i allmänhet,
ulan min mening är alt BankoUtsk., sedan de särskilda
RiksShns beslut i fråga härom blifvit kände, må, så vida det
anser skäl vara för handen att frångå sitt förra beslut — söka
bereda medel till kreditiver åt hypoteks-inrältningar. Medel dertill
torde ej saknas, då man i flere punkter jemför med hvarandra
RiksStms beslut. Så har t. ex. den ifrågasatta förhöjningen af
belåning å fastigheter blifvit af 2:ne Stånd afslagen, hvadan den
220
Den 19 April e. m.
således kommer att förfalla. Efter jag nu liar ordet, begagnar
jag tillfället att tillstyrka direktionerne för hypoteks-inrättningarne
i riket att i värsta fall begagna den rätt, som enligt det föreslagna
banko-reglementet blifvit hvar och en enskild tillagd,
att skaffa sig kreditiv på banken till ett belopp för hvar och en af
högst 10,000 r:dr b:co. Om direktionernes ledamöter begagna en
sådan förmån, kan en betydlig kreditivrält uppkomma och det
åsyftade ändamålet sålunda ernås.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Lika med flere föreg:de
talare, får jag vördsammast anhålla om återreraiss af förevar,
punkt af betänk. Vilkoren för en hypoteks-förenings bestånd bestå
deruti, att man äger tillfälle upplåna penningar för en låg
ränta och att sedermera finnes låntagare, som gifva en högre
ränta. Då omständigheter kunna inträffa, som menligt verka pä
upplåningen inom landet, särdeles enär de fleste kassors tillgångar,
i anseende till reglementariska stadganden, ej kunna tagas i
beräkning, är del af vigt för närande inrättningar alt hafva kreditiv
å riksbanken och det mindre för beloppets skull, som ej
mer för krediten å utländsk ort, ty tillgångarne på den större
penuingemarknaden måste understundom anlitas. Jag har sjelf
varit i tilllfälle att erfara de invändningar, som af utländske
handlande göras, när fråga uppstår om hypoteks-föreningarnes underhandlingar
i låneväg. Den utländske kapitalisten äskar en
fullständig utredning om hypoteks-föreningars och andra inrättningars
ställning och således om man vill tillförsäkra ifrågavar.
inrättningar kredit hos utländningen, måste man också medgifva
deni kreditivrält hos statsbanken. Det är under denna synpunkt,
jag anser det vara af vigt att hypoteks-föreningarne må få bibehålla
den kreditivrält, de hittills åtnjutit, emedau eljest kunde så utom
som inom landet uppstå ett för inrättningarnes bestånd farligt misstroende
och under hvilka förhållanden som helst, är del skadligt
att hvad R. St. en gång gifvit hypoteks-föreningarne nu skulle
dem fråntagas. Någon särskild aniedn. finnes mig veterligen
ej heller dertill. Det är nr dessa och flere andra här redan
anförde skäl, som jag anser det vara klokt och billigt att
låta den ifrågakomne kreditivrätlen få fortfara. Beträffande åter
kreditivrälten till associationer för spanmåls belåning, så är det
en sanning alt denna rätt hittills icke varit begagnad hvarken
af privatbanker eller andra associationer. Men härvid böra
likväl de omständigheter tagas i betraktande, hvilka hittills lagt
hinder i vägen för bildandet af dylika inrättningar. Flere
svårigheter hafva derföre mött, utom de i sakens natur liggande,
bland andra förnämligast deruti som af den föreg:de tala
ren
blifvit omnämnt, nemi. de höga sädesprisen under de sednare
åren. Pä grund af öfrige af honom anförde skäl, anser äfven
jag mig böra tillstyrka fortfarandet af den hittills för merberörde
associationer medgifna kreditivrätt.
Hr von Troil, Emil: En värd talare har yttrat att han
väl insåge det hypoteks-föreningar uppdrifva jordvärdet, men att
han deremot icke kunde begripa huru det kunde sägas att de
Den 19 April c. m.
221
voro af någon nytta för sjelfva jordbruket. En annan ledamot
af detta Stånd har i samma rigtning yttrat, alt likasom många
andra förut gällande finansiella villfarelser måste vika för en
bättre öfvertygelse, likaså har den fordna meningen om hypoteks-föreningars
nylla måst gifva vika för sundare åsigter. För
min del måste jag uppriktigt erkänna min okunnighet härom.
Förmodligen har den nya läran blifvit fullständigt utvecklad inom
BankoUtsk.; det hade då varit önskligt, att den i sin helhet blifvit
oss vilsefarande meddelad, men som det ej skett, qvarstår
för mitt begrepp mycket lättfattligt, alt hypoteks-föreningar äro
af väsendtlig nytta för jordbruket, icke blott derföre att de bibehålla
jorden vid ett högre värde, utan äfven derföre, ali de befordra
dess bättre skötsel samt den nationella välmågan i allmänhet.
Del torde icke linnas så synnerligen många personer i Sverige, som
med förmåga och lust alt egna sig åt jordens rationella behandling,
jemväl besitta ett kapital, tillräckligt ej allenast t il Ei n köp a f en egendom,
utan äfven till dess behöriga skötande. Om han då använder
hvad han äger till det förra ändamålet, kan han visserligen
genom län bos enskilde förskaffa sig del till det sednare
ändamålet behöflig;), men han blir då försatt i en beroende ställning.
Han mäste lill stor del egna sin lid och omtanka ät skötandet
af sina finansiella angelägenheter. Inträffar då missvext
eller andra olyckliga förhållanden, nödgas lian ofta, för att rädda
sig, på ofördelaktiga vilkor försälja sina lösören, ja t. o. m. hela
sin fastighet. Detta undvikes genom hypoteks-inrättningar. Derigenom
befrämjas således arbetet; oell det är genom arbete och
sparsamhet som national-välmågan förökas. Den sistnämnde befrämjas
derigenom, att de små efter hand hopsparda kapitalerne
kunna säkert placeras, och man kan väl icke gerna få några säkrare
räntebärande papper, än obligationer af dessa inrättningar,
hvilka, rätt ordnade, således äro ett väsendtligt medel till nalionalvälmågans
ökande, och utgöra liksom en länk emellan jordägaren
och kapitalisten, i synnerhet den mindre. Med naturen
af deras rörelse är det öfverensstämmande, att de lemna lån på
längre tider med antingen årliga afbelalningar, eller ock med
låntagaren öppen leornad rätt att betala så mycket han förmår,
dock med vilkor i sednare fallet, att hela länet är inbetaldt inom
viss tid. Enahanda vilkor med dem dessa inrättningar sålunda
bevilja sina låntagare, måste de således söka förskaffa sig sjelfva.
Orsaken hvarföre de Svenska hypoteks-föreningarne hittills
icke vunnit det allmänna bifall, som dylika inrättningar onekligen
förtjena, synes mig lill en del böra härledas från det förfarande,
som vid åtskilliga af dessa föreningar blifvit iakttaget.
Man har nemi. betingat sig lån endast för kortare lid, under
farhåga att penningar ej skulle kunna erhållas emot ouppsägbara
obligationer, förfallne först efter en längre följd af år. Likväl finnes
det i vårt land ett verk, som måhända lemnar mindre säkerhet
än hvad hypoteks-föreningarne kunna lemna. Detta verk
— arméens ackords-amorterings-fond — började under en ofördelaktig
tidpunkt, för 14 år sedan, att utgifva 5 procents obliga
-
2 22
Den 19 April e. m.
lionel' till ett belopp af nära 3 millioner nrlr, och oaktadt räntan
sedermera nedsatts till 4 procent, äro de ändå mycket begärliga.
Hade hypoteks-föreningarne vidtagit samma åtgärder, bade
de också fått åtnjuta enahanda förmåner; deras obligationer bade
blifvit gångbara och Svenska allmänheten hade vant sig vid
dessa ouppsägbara papper, som kunna försäljas när man behagar.
En annan åtgärd, som icke ligger i hypoteks-föreningarnes egentliga
bestämmelse, är den att upptaga utländska lån. Sådant har
måhända till någon del varit behötligt för ali fä räntenedsättningen
i gång; men det är också möjligt, att del blifvit utsträckt
utöfver det verkliga behofvets gräns, och alt derigenom i sednare
åren framkallats en reaktion i allmänna tänkesättet emot dessa
inrättningar. Då hypoteks-inrätlningarne likväl till sin grund
äro nyttiga, då det är att hoppas det de allt mer och mer skola
närma sig till sin egentliga bestämmelse, så kan det efter min
öfvertygelse icke anses vara med en klok statshushållning öfverensstämmande
att nu vägra dem det skydd och den uppmuntran
hvaraf de äro förtjente. Huruvida detta kan vara tillämpligt pä
förevar, fråga, det beror derpå, hvad ändamålet skäligen kan hafva
varit med beviljandet af den ^kreditivrätt, banken nu lemnar.
Efter min öfvertygelse har Hr Akerman ganska riktigt uppfattat
frågan, sådan som den var afsedd då den framlades af 1834 års
BankoUlsk., och sådan som den sedermera, så vidt jag känner,
blifvit af H. St. uppfattad vid frågans förehafvande under de derefter
inträffade särskildta riksdagarne. Detta ändamål kan nemi.
alldeles icke hafva varit att befrämja möjligheten för hypoteksföreningarne
att drifva en slags privatbanks-rörelse eller att hafva
sina assignalioner länge utelöpande för alf göra ränlebesparingar,
utan helt enkelt för att lemna dessa föreningar en temporär
hjelp vid de tillfällen då, oaktadt de sjelfva ställt sina förbindelser
att betalas på viss bestämd tid samt derefter lämpat de
årliga afbetalningarne af deras egne låntagare, dröjsmål likväl kan
inträffa med inkasserandet af dessa sednare. För sådane fall är
kreditivrälten afsedd. Likvisst böra dessa sålunda på banken
dragne assignationer inlösas så snart sorn hypoteks-föreningens
utestående fordringar hunnit indrifvas, hvarmed skyndsamligen
bör förfaras. Om detta är rätt uppfattadt, så är det möjligt (jag
säger möjligt, jag vågar icke påstå att så verkligen är förhållandet)
att felet legal hos bankofullm., som icke beifrat de nu här
anmärkte missbruken och på den felande direktionen tillämpat
bankoreglementet. Under förutsättning att BankoUlsk. är villigt
alt ånyo öfverse de föreskrifter, som i detta ämne varit gifne och
om möjligt göra dem tydligare och bestämdare, tillstyrker jag,
lika med flere andre ledamöter, att denna punkt af betänk, må
till Ulsk. återremitteras, med anhållan alt Utsk. ville tillse hvad
som utaf den förut i allmänna rörelsen utelöpande sedelstocken
kan vara att disponera, sedan RiksSt:ns särskilda beslut härom
blifvit med hvarannan jemförde, och att i mån af tillgångarne
föreslå ett lämpligt kredilivbelopp för ifrågavar. inrättningar.
Frih. Toll, Gust.: Jag ber att hufvudsakligasl få förena
Den 19 April e. m.
223
mig med livad Frih. Raab oell Hr Rosenblad i denna fråga anfort,
äfvensom jag i allo instämmer uti den bevisning, den siste
talaren framlagt, angille nyttan af hypoleksföreningar. Men jag
anhåller att derjemte få meddela den erfarenhet jag äger angide
verkan af den i Skåne varande bypoteksinrätlningen. Skåne erhöll
cn större beskattning vid 1812 års riksdag. Jordägarne, som
förut derifrån varit fritagne, blefvo nemi. då ålagde ali utgöra
extra rotering. Kostnaderne för denna rotering medtogo, efter
en noggrann beräkning, J utaf alla ograverade inkomster på landet.
Denna beskattning var knappast påbuden och satt i verket,
förr än det enda penningeverk, som fanns i Skåne lill lättnad
för rörelsen derstädes, blef genom statsmakternes beslut indraget.
Skånska jordägare måste med oerhörda kostnader skaffa sig tillgångar
från andra håll. Den mindre jordägaren var värst deran.
Följden deraf blef ett fallande i jordegendomarnes värde och
man såg ej någon möjlighet att upphjelpa jordbruket förr än några
patriotiska personer i Skåne företogo sig att för denna provins
bilda en hypoteks-förening, den första som i Sverige kom
lill stånd. Man har här förmenat all dessa inrättningar ej skola
för det allmänna medföra någon nytta. Men om man, såsom
jag haft tillfälle se i Skäne, höjer sig från en nedtryckt belägenhet
till ett blomstrande tillstånd och återtager den öfvervigt, som
naturligen tillkommer denna provins, tror jag man skall få andra
tankar derom. Jag är nemi. öfverlygad alt Skäne hufvudsakligen
har sin hypoleks-inrältning alt tacka för sitt närvar,
välstånd. Då anser jag det vara skadligt all R. St. genom någon
dess åtgärd verkar hämmande på dylika inrättningar. Detta
har jag velat upplysningsvis gifva vid handen.
Ilr von Hohenhausen: Jag anhåller att få anmärka ett
misstag, som Gr. Hamilton begick, då han förmodade att jag talade
om hypoteks-inrättningarnes räntebärande papper eller deras
s. k. obligationer. Jag talade om de assignationer på banken
de utgifva å små valörer, hvarigenom de löpa lika med mynt uti
den allmänna rörelsen, och om deras menliga inverkan derå.
Med dem förhåller det sig nemi. på samma sätt, som med de
sedlar privatbanker och andra föreningar utgifva, alt de trycka
lika mycket som riksbankens egna sedlar på dess silfverfond; och
under svårare konjunkturer förorsaka de banken betydliga kostnader
i och för myntvärdets upprätthållande. Hr Grin har talat
om Gottland, och att detsamma icke njuter den lyckan att ännu
hafva hvarken någon hypoteks-förening eller någon privathank.
Detta beror på orsaker, som det icke slår i Hrr finansierers
makt att med nuvar. lagstiftning för dessa inrättningar afhjelpa;
ty en hypoteks-inrättning på Gottland är icke möjlig att upprätta,
derföre att der icke finnas det antal af egendomar utaf högre
värdebelopp, som i författningen härom föreskrifves. Lika litet
torde med framgång en privatbank kunna inrättas på en ö, med
ringa folkmängd och som blott har en enda stad, der vexlingskontoret
skulle finnas, samt med ett från fasta landet aflägse
224
De n 19 April e. m.
läge. Huruvida Gottland, om det haft dylika inrättningar, nu varit
i ett mera blomstrande tillstånd, är svårt att bedöma; hvad
jag vet är, att ön öfverslått flere missvextår, utan alt innevånarne
blifvit öfver böfvan skuldsatte. Gr. Hamilton har yttrat, att
hypoteks-inrältningars bildande verkat till höjande af egendomsvärdet
allmänhet. Detta är klart och gifvet, men deraf följer
alldeles icke att afsätlningen eller priset på landtmannaprodukler
i samma mån ökats. Hvad Skåne beträffar, så medgifver jag
gerna alt dess hypoteks-förening må hafva tillskyndat många jordägare
betydliga fördelar dels derigenom, att egendomsvärdet stigit,
som gynnat dem, hvilka sina egendomar försåldt, dels ock
derigenom, att de skuldsatta egendomsägarne sluppit bekymret för
sina stora låneomsättningar. Härvid ber jag likväl att få erinra,
det vi hafva en mängd kassor, hvilka icke uppsäga lån, dä räntorne
ordentligen hetalas.
Hr von Hartmansdorff: Om det förhåller sig så, som
en ledamot här uppgifvit, eller att denna fråga redan vore af
3:ne Stånd afgjord, så är det utan ändamål att vi härom yttra
oss. Vårt tal vore då att likna vid en parentation eller ett
liktal öfver en afliden, hvars dygder och förtjenster man uppräknar
och berömmer. Men om ålerremiss likväl beviljas och dessa
loftal skola BankoUtsk. meddelas, torde det vara skäl att fästa
så väl R. o. Ad:s som Utsk:s uppmärksamhet på den våda, som
för riksbanken möjligen kan uppstå genom den ifrågavar. kreditivrälten.
Den stiger nu till 2 å 300,000 r:dr för en hypoteksförening.
Under den ställning, hvaruti riksbanken för det närvar.
sig befinner, eller under den närmaste framtiden kommer
att befinna sig, är denna rättighets upphörande af ej ringa vigt
i afseende på möjligheten alt upprätthålla förtroendet till banken.
Kredilivrätten kan och skall otvifvelaktig! begagnas så alt, när
en dylik inrättning behöfver penningar för att gälda räntor och
afbelalningar å utrikes upptagne län, så, i st. f. alt skaffa sig
penningar oberoende af banken, drager hypoleks-föreningen på
sitt der ägande kreditiv och får derigenom sitt behof fyldt. För
de sedlar, föreningen sålunda tager ur banken, lyfter hon silfver
och skickar ut. Banken skaffar följaktligen sjelf åt dessa föreningar
de medel, hvarmed de utlaga bankens silfver. Men samma
äfventyr, säger man, kan ju också uppstå för banken genom
den åt enskilde personer förunnade kreditiv-rätt; hypoleksföreningarnes
delägare kunna ju begagna denna rätt under sina namn.
Dertill får jag svara, att enskilde icke hafva kreditivrält på flere
100,000 r:dr; utan högst på 10,000 r:dr. Då kunna icke dylika
händelser, som dem jag omnämnt, så lätt inträffa. Att de
icke äro diktade, utan enliga med verkliga förhållandet, derom
kunna BankoUlsk:s ledamöter utan svårighet öfvertyga sig.
Gr. Liljencrantz: I anledn. af den siste talarens anmärkn.
att om förhållandet vore, såsom det blifvit uppgifvet, att 3:ne
Stånd redan bifallit förevar, punkt af betänk., det ej skulle löna
mödan att R. o. Ad. nu återremitterade densamma, får jag upprepa
-
Den 19 April e. m.
225
repa hvad jag förut haft äran erinra, alt om, till följd af RiksSl:ns
beslut, någon eller några af de summor, Ulsk. föreslagit
skulle till särskilde ändamål anvisas, blefve till andra ändamål
disponible, jag icke ser hvad som hindrar Ulsk. att föreslå R. St.
att använda den sålunda vunna tillgången till nu ifrågavar. ändamål.
Jag tillstyrker således fortfarande återremiss.
Hr Rosenblad: Det kunde visserligen anses onödigt att
längre fortsätta den s. k. parentalionen, men jag anser mig likväl
för fullständighetens skull böra beledsaga Hr von Hartmansdorffs
kraflskäl med några motskäl. Han har nemi. sagt, alt kredilivet
kunde begagnas till att uttaga och till utrikes ort utföra
hankens silfver. Förmodligen har han byggt sin förmodan derpå,
att 2:ne hypoleks-föreningar hafva upptagit utländska lån och
för räntors och afbetalningars liqvid behöfver penningar att kunna
på utländsk ort användas, hvartill, när vexeltillgången är
knapp, medlen måste hemtas från banken. Jag får dertill svara,
att om sä skulle skett eller ske, så vore det för alt minska en
redan befintlig utländsk gäld, som måste betalas. Deremot kan
jag åberopa en annan erfarenhet, som jag sjelf äger från den lid,
då jag hade äran att vara banko-fiillmäktig samt ledamot af styrelsen
öfver banko-diskont-verket, nemi. att direktionen till följd
af reglementet icke kunde hindra att ju lån der upptoges i akt
och mening att utvexla och utskeppa bankens silfver, icke för att
betala utländska skulder, utan endast för att dermed betala utländska
kramvaror af den mest umbärliga art, t. ex. barnleksaker
eller dylikt. Det är visserligen sagdt, att maximum för enskilde
personers kredilivrätt är föreslagen till 10,000 r:dr; men
om 185 personer begagnade sig af denna rätt, så kunde det
ju hända att banken fick utbetala icke mindre än 1,850,000
r:dr, hvilka kunde användas såsom tillgång för att uttaga silfver
ur banken för en under dålig konjunktur umbärlig införskrifning
af varor, och ehvad banken bibehåller eller indrager de hypoteks-föreningarne
lemnade kreditiv, måste dessa fullgöra sina
utländska utbetalningar, hvartill — om ej annan tillgång finnes
— medel får hemtas — medel- eller omedelbart — från bankens
silfverhvalf.
Hr Ribbing, Arvid: Jag anhåller att blott få förena mig
med de Hrr, som begärt återremiss. Jag tror icke att en så solid
inrättning som R. St:s bank kan löpa någon fara genom fort
farandet
af den ifrågavar. kreditivrätten till hypoteks-inrättningarne,
isynnerhet då ingen har ifrågasatt dessa inrättningars soliditet.
Då nu öfverläggningen förklarades fulländad, yttrade Hr Gr.
o. Landtm., att ingen af de talare, som yttrat sig, yrkat bifall
till Utsk:s hemställan, och Hr Landtm, fördenskull finge hem
ställa
om R. o. Ad. ansåge de emot den förevar. 44 punkten
gjorde anmärkmr föranleda till densammas återremitterande.
Ropades ja.
4 H. 15
Dea i9 April e. m.
45 och 46 punk ter ne.
Hr Hosén bl ad: Till följd af del beslut R. o. Ad. ang:de
nästföregående punkt fattat, torde det jemväl vara nödvändigt
att återremittera de nu föredragna, såsom helt och hållet beroende
af den förra.
De förevar. 45 och 46 puti klei ne blefvo, uppå härefter
framsläld propos., till Ulsk. återremitterade.
Hr Rosenblad: Nästa punkt afhandlar ett ganska vigligt
ämne, och innefattar förslag till en för banken alldeles ny rörelse.
Som det är att förmoda, det diskussionen derom blir särdeles
liflig och tiden nu är temligen långt framskriden på aftonen,
får jag vördsammast hemställa lill Hr Gr. o. Landtm, samt
H. R. o. Ad. om ej lämpligast vore, alt uppskjuta föredragningen
deraf till nästa plenum.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge att.
pröfningen af återstående delen af BankoUtsk:s betänk. N:o 42
borde uppskjutas till nästa plenum.
Ropades ja.
Anmäldes och lades på bordet följande från BankoUtsk. inkomne
mern. och ut!åt:n:
N:o 45, med anmälan om en verkställd omröstning;
N:o 46, i anledn. af väckt fråga om återbetalning lill hemmansägaren
W. Hallanders sterbhus af erlagd öfverränta å diskontlån;
och
N:o 47, i anledn. af de inom RiksStm gjorde anmärkn:r
vid Utsk:s utlåt. N:o 24.
H. R. o. Ad. åtskildes kl, ) till 11 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Lördagen den 22 April 1848.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pleni-prot:n för d. 8 dennes f. och e. m.
Öppnades Hrr Eleclorers listor vid val af en ledamot i hvart
-
D e » 22 April. 227
fjtni «if Stais-^ Banko-, Allm. Bes v.- o. Ekon.- samt Ridd.Utslcn ;
och befunnos elert til utsedde i
S t a t s - U t s k o 11 e t:
efter N:o 1226. Hr Gripenstedt, Johan August:
Nio 1413. lii Råfel t, Anlon.
Banko-Utskottet:
efter N:o 1038. Hr Bogeman, Carl Adolf:
N:o 1675. Hr Adlerbjelke, fullm. Hr Bogeman, Johan Ludvig.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efter N:o 1505. Hr von Selli, fullm. Hr Munck af Rosenschöld,
Thomas:
N:o 342. Frih. von Stedingk, Styrbjörn.
R i d da r h lis- UI sk otte t:
efter N:n 137. Gr. Skjöldebrand, August Fredrik.
N:o 316. Frih. von Stedingk, fullm. Frih. Leyonhufvud, Carl
Victor.
Öppnades jemväl Hrr Electorers listor vid val af ledamöter
alt, under permitterades frånvaro, inträda i Bevilln.-, Bankosamt
Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:n; och hade dertill blifvit utsedde
i
Bevilln ings-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 243. Frih. von Roxendorff, fullm.
Frih. Raab, Adam Christian, beviljad 3:ne veckors ledighet, räknad
från d. 21 dennes:
N:o 1431. Hr Liljenberg, David Fredrik Georg.
Banko-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 1636. Hr Reuterskjöld, Carl Leonard,
beviljad 14 dagars ledighet från d. 27 dennes:
N:o 872. Hr Rudebeck, Edvard Ulrik.
Allmänna Besvärs- o. Ekonomi-Utskottet:
under N:o 2247. Hr von Schultzén, fullm. Frih. Fleetwood, Fredrik
Ulrik Miles, beviljad 3:ne veckors ledighet från d. 24 dennes:
N:o 1755. Hr von Schewen, fullm. Hr Drake, Fredrik Amadeus.
Äfvenledes öppnades Hrr Electorers lista vid val af en suppleant
i BankoUlsk. efter N:o 873. Hr Hägerflycht, Carl Henrik; och
befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1519. Hr von Döbeln, Ernst Georg.
Föredrogs, men lades på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, och Frih. Toll, Gustaf, ånyo på bordet Exped.Utsk:s
under N:o 6 afgifna, d. 19 dennes f. m. på bordet lagda förslag
15 *
228 Den 22 April.
till en § i riksrlags-beslutet, ang:de granskning af Statsrådsprot:n.
Fortsattes pröfningen af BankoUtsk:s betänk. N:o 42, med
förslag lill reglering af bankens lane- och kreditiv-rörelse.
47 punkten.
Efter uppläsning af Utsk:s i denna punkt gjorda tillstyrkande
rör:de kassa-kreditivs meddelande åt enskilde, yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Som bär tillstyrkes att
kassa-kreditiv måtte ifrån banken och dess lånekontor enskilde
meddelas, under de vilkor som redan för handels- och näringsdiskonterna
blifvit föreslagna, så hemställer jag till R. o. Ad. om
icke denna punkt må uppskjutas intilldess nämnde vilkor blifvit
i den 73:dje punkten bestämda.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om R. o. Ad. bi folie, alt
med pröfningen af Utsk:s ifrågavar. i 47:de punkten gjorda tillstyrkande
linge uppskjutas tills vilkoren för utlåningen genom
handels- och närings-diskonten blifvit af R. o. Ad. afgjorde.
Ropades ja.
Då härefter upplästes Utsk:s i sammanhang med nyssberörde
tillstyrkande afgifna yttrande om grunderne för det i Utsk:s utlåt.
N:o 44 tillstyrkta kassa-kreditiv för Stockholms stads drätselkommission,
yttrade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då 47:de punkten skall
hvila intilldess R. o. Ad. fattat beslut ronde den 73:dje punkten,
så torde jag få uppläsa den del af 47:de punkten, sorn har sammanhang
med betänk. N:o 44, och anhåller att denna punkt
måtte få uppskjutas intilldess nyssnämnde belänk. blifvit afgjordt.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, om icke R. o. Ad. funne,
alt denna del af 47:de punkten, i anseende till dess sammanhang
med BankoUtsk:S utlåt. N:o 44, ej borde företagas till afgörande
innan R. o. Ad. pröfvat sagde utlåt. N:o 44.
Härvid ropades ja, hvarjemte
Frih. Palmstjerna yttrade:
Då nu sednast upplästa del af denna punkt i min tanka
har mycket sammanhang med såväl 73:dje punkten af detta betänk.
, som med BankoUtsk:s betänk. N:o 44, så anhåller jag att
betänk. N:o 44 mätte blifva föredraget på samma gång som
47:de och 73:dje punkterna, på det att frågorna om dessa särskilda
kreditiver måtte gemensamt föredragas och afgöras.
Uppå härefter framstäld propos. beslöts, att nu ifrågavar. del
af 47:de punkten borde tillika med den föreg:de delen af samma
punkt, hvarom beslutet nyss blifvit uppskjutet, företagas lill afgö
-
Den 22 April.
229
rande, samt att dervid jemväl BankoUlsk:s utlåt. N:o 44 skulle
förekomma till pröfning.
48, 49, 50 och 51 punklerne.
R. o. Ad. biföll livad Disk. i dessa punkter yttrat och
Item siril t.
52 punkten.
Hr von Hohenhausen, Mich. Sil v.: Ifrån BorgareSt.
tror jag att denna punkt har blifvit återremitterad lill BankoUtsk.,
hufvudsakligen på den grund, att här säges alt förvaltningskostnaderna
för ett sådant lånekontor icke skulle kunna bestridas
med räntevinsten deraf, utan ali någon slags utredning deröfver
blifvit lemnad. Om någon af husets ledamöter i BankoUtsk. är
här tillstädes, så torde kunna till denna nakna framställning bifogas
någon upplysning om huru stor räntevinst, som kan påräknas
och hvad som deraf till förvaltningskostnadernas bestridande
afgår.
O
Hr Akerman, Fredr.: Den utredning, som en värd talare
bar begärt, är jag visserligen icke i tillfälle alt pä siffran
meddela, men jag vill minnas ali de nya lån, som på sednare lider
lemnats lill Gottland, hafva utgjort i medeltal 100,000 r:dr
b:co, och alt det belopp, hvarför Gottland för närvar, i diskonten
häftar, utgör emellan 200,000 och 300,000 r:dr. Man har
visserligen icke kunnat med full noggrannhet beräkna hvad förvaltningen
skulle kosta, men man har tagit exempel af förvaltningskostnaden
för diskonten i Malmö, som uppgick till omkring
11,000 r:dr b:co om året. Jag vill visserligen icke motsätta mig
en återremiss, ifall en sådan redan ifrån ett annat Stånd ägt rum,
men jag vill upplysa, att inom Ulsk. var det endast en riksdagsman
ifrån Gottland, doktor Lyth, som yttrade sig för motionen
och fick ett par af sina grannar med sig. Förslaget torde så
mycket mindre komma att bifallas inom Ulsk., som frågan om
inrättande i orterna af filial-kontor till låne-diskonten derstädes
afgjordes sålunda, alt genom den första voteringen pluraliteten
beslöt att sådane kontor borde inrättas, men när derefter ställena
skulle bestämmas, så fick delta ställe alla emot sig, utom dem
som bodde der. Jag tror för min del att med afseende på öns
ringa befolkning och den lättnad, som genom nuvar. reglemente
är beredd för läntagare der, nemi. att man kan göra insättninningarne
på landskontoret, så alt icke den stundom afbrutna
kommunikationen emellan ön och fasta landet föranleder särskilta
äfventyr och kostnader, så har banken gjort allt hvad som erfordras
för innevånarnes beqvämlighet och nytta.
Hr von Hohenhausen: På grund af de upplysningar, som
nu blifvit meddelade, får jag förklara, det jag icke finnér mig
befogad att yrka återremiss; ty någon provins kan icke begära
alt banken skall göra särskilda kostnader för alt bispringa dess
lånerörelse. Uppgår nu förvaltningskostnaden för det föreslagna
Dei> 22 April.
lånekontoret lill 11,000 r:dr l);co årligen och räntevinslen icke
befinnes motsvara ilen summan, så vore det obilligt att yrka
en sådan åtgärd. Jag afslår således ifrån mitt yrkandejtf
äterremiss.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall å Utsk:s i 52 punkten
afgifna yttrande framstälda propos., besvarades med starka ja,
blandade med några nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade, det han
funnit ja härvid hafva varit öfvervägande.
53 punkten.
Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan, blef af R. o. Ad.
bifallen.
54 punkten.
Härvid upplästes, på Hr Haminarhjelius, Carl Gustaf,
begäran, den af honom hos R. o. Ad. d. 8 December sisth år väckta,
uti denna punkt omförmälda motion, äfvensom 4 § af Hr
doktor Sandbergs Utsk:s förevar, betänk, bifogade reservation,
hvarefter
Hr H ammarhjelm inlemnade ett så lydande anförande:
Då min motion inför särskild afdelning uti BankoUlsk. föredrogs,
så häfver jag mig med visshet bekant, att mitt förslag, om
inrättande af filial-kontor med lånerörelse för riksbankens räkning
uti rikets läns residensstäder, med odeladt bifall antogs;
men sedermera vid sammansatta Ctsk. fått afslag med blott 2
rösters öfvervigt.
Utsk. häfver anfört : Att det hvarken vore lämpligt eller behöfligt
nu förlägga afdeluings-kontor af riksbanken i de städer,
hvarest privatbanker äro inrättade, eller hafva filial-kontor då innevånarue
äro uti tillfälle alt antingen hos banken eller dess redan
varande lånekontor undfå biträde i en eller annan väg; så
och med hufvudsakligt fästadt afseende derå, all lånekontor, hvilka
omfatta ett mindre distrikt, t. ex. ett större eller 2:ne mindre
län, icke skulle kunna använda ett så stort kapital, att ränteinkomsten
deraf motsvarade förvaltningskostnaden, helst ät styrelsens
organisation vid eli sådant kontor svårligen kan gifvas
den enkelhet, som för privatbankerne är antagen.
Dessa anförda olägenheter vederläggas genast, med hvad så
väl i Skåne, som Götheborg och Stockholm exeqveras, med blott
3 banko-länekontor uti vårt vidsträckta land; att i Skåne flera år
med förmän drifvits privatbanks-rörelse i bredd med riksbankens,
och nu sednast 2:ne nyoktrojerade privatbank-rörelser i Götheborg,
och äfven uti Stockholm och dess omgifning, med Mälareprovinsernas
privatbank. Min motion innehåller, att för-landets
modernäring jordbruket ej passar privatbankernes korta belåningstid,
men väl den som riksbankens lånekontor meddelar på 2| års
tid; detta synes också uti lill BankoUtsk. inlemnade motioner,
som mängden af reservanter i BondeSt., hvilka blott i högsta nödfall
söka privatbankslån.
Oen 22 April.
Att på 15, 20, 30 mils afstånd ifrån nuvar. banko-lånekontor,
erhålla lån, upplager mycken lid och omkostnader, så att
ett skyndsamt biträde är omöjligt och förmånen derigenom försvunnen;
deremot, om banko-lånekontor finnes inom provinsen,
så undvikes allt sådant.
Således om R. St. antaga vilkoren af min motion, att lill
en del inbjuda inom provinsen boende aktieägare deltagande, så
inträffar med säkerhet, alt förvaltningskostnaden och ordningen
för säkerheternas bevakande ej skall blifva annorlunda än med
privatbankerne; och med den förmån af någon minskad ränta,
t. ex. 4 procent, då länekontoret vid hvarje nytt lån eller omsättning
i förskott aftager räntan sig till godo; samt alt låntagare
ej behöfva öka sin skuld, med ombuds belalande, utan i
likhet med uti min motion åberopade förmånen uti Stora Kopparbergs
banks förnyade oktroj; således, till följe af föregide anförande,
yrkar jag återremiss på 53 och 54 §§ af BankoUlsk:s
betänk. N:o 42, med passande förändrad redaktion, till bifall uti
något af mig föreslagne alternativer, och för öfrigt förenar mig
med antagande af doktor Sandbergs m. tl:s reservationer i detta
ämne.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att 53 punkten redan blifvit
af R. o. Ad. bifallen och således propos. å den af Hr Hammarhjelm
yrkade återremiss af denna punkt numera icke kunde
framställas, samt hemstälde sedermera, om R. o. Ad. ansåge 54
punkten, på grund af de deremot gjorde anmärkntr, böra återremitteras.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med åtskilliga
ja, hvarefter Hr Landtm, hemstälde om R. o. Ad. bifölle
hvad Utsk. i 54 punkten yttrat.
Härvid ropades ja samt ett eller annat nej; hvarjemte
Frih. Cederström, Claes Rud., anmälde sig och yttrade:
Jag kan icke neka att det af Hr Hammarhjelm framstälda
förslag torde vara dels nog minutiöst framstäldt, dels måhända icke
sä affattadt, att man, i full enlighet dermed, lämpligen kan derpå
bygga ett fullständigt förslag; men, på sätt jag förut tagit mig
friheten anföra, tror jag att idéen om riksbanks filial-kontors inrättande
i landsorterne är god, hvadan mig synes att det varit
högeligen önskvärdt, om Utsk, funnit sig befogadt alt i detta afseende
utarbeta något förslag. Redan vid föreg:de punkt hade
jag varit frestad att anmäla, det jag icke fann Utsk:s skäl emot
en sådan framställning nog vigtiga; men då landshm i det dervid
ifrågakomne länet fann ingenting i saken, för närvar, åtminstone,
vara att göra, och jemväl en Utsk:s-ledamot har förklarat,
det någon framgång inom Utsk. icke vore att för idéen derom
vidare förvänta, sä föranläts jag af dessa orsaker anse mig icke
böra upptaga tiden med begäran om återremiss. Samma anledn.-r
afskräcka mig också nu flått alt framställa dylikt yrkande. Men
det är med liflig afsaknad som jag derifrån afstår, ty ingenting
232
Den 22 April.
vöre enligt min öfvertygelse mera önskligt, än att erhålla någon
ändamålsenlig organisation af riksbanks-provincial-afdelningar;
hvarom jag hoppas alt framtiden måtte blifva mera angelägen,
derest fördelarne deraf blifva mera allmänt insedda, än för närvar.
Dä blifver ock rätta tiden till att sälta den nyttiga idéen
i verket. Nu synes det tydligen vara alldeles förgäfves använd
möda att sträfva dertill; den torde derföre böra sparas lill ett
kommande, gynsammare tillfälle.
Hr Akerman: Denna fråga har förut varit föremål för en
lång och vidlyftig diskussion inom Utsk. Resultatet blef ändlligen
hvad som nu är föreslaget, och för min del fägnar jag mig
deråt. Hade banken innan privatbankerna uppstodo beträdt den
vägen att hafva filialkontor i orterna, så ändamålsenligt inrättade
att enahanda kontroller och intressen iakttagits, som nu sker
vid privatbankerna, så tror jag ock, att förslaget varit godt, men
att nu, sedan vi hafva privatbanker i nästan alla orter etablerade,
äfven inrätta lånekontor från riksbanken, tror jag skulle hafva
till följd en slags kapplöpning emellan de tätlande bankerna,
hvarpå allmänheten och Svenska folket skulle komma att sitta
emellan. Jag afstyrker således för min del den idéen.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, samt H r
Gr. o. Landtm, ånyo hemstälde om R. o. Ad. bifölle hvad
Utsk. i 54 punkten yttrat, ropades starka ja, blandade med några
nej; hvarpå Hr Landtm, tillkännagaf, alt han funnit denna
propos. besvarad med öfvervägande ja.
Hr Hammarhjelm begärde härvid votering, men förklarade
sedermera, innan voterings-propos. i anledn. deraf hann
blifva uppsatt, att han afstod från denna begäran och endast finge
reservera sig emot det fattade beslutet.
55, 56, 57, 58, 59, 60 och 61 punkterne.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter yttrat och
heraslält.
62 punkten.
Hr von Hohenhausen: Mig synes betänkligt alt minska
lånefonden i den allmänna diskonten, emedan den skillnaden
äger rum emellan dem och den allmänna diskonten, att dessa
privatbanker, som noga beräkna sin enskilda fördel, hastigt in
draga
sin lånerörelse, när kassahållningen blir dem för tung.
Detta vållar då en stor brist på lånefonder i landet, hvarpå vi
för få år sedan haft erfarenhet, då alla lånsökande störtade sig
på riksbanken och fingo der i många månader ligga och vänta
på sin tur att låna. Detta kom deraf alt privatbankerna inskränkte
sin utlåningstid till 3 månader och det fanns äfven en
privatbank, som under 8 månaders tid icke utgaf ett enda lån.
Jag går icke in i något klander af privatbankernas förfarande
derutinnan, ty dessa inrättningar måste naturligtvis skötas helt
och hållet med uteslutande afseende på deras egen enskilda
Den 22 April.
233
fördel, men det allmännas fördel bör af Svenska banken afses
och då fruktar jag att, när konjunluren hotar att blifva svår, det
icke är väl betänkt, alt så betydligt minska lånefonden i den
allmänna diskonten. Jag skulle tro alt de 500,000 r:dr, som här
i betänk, äro föreslagna att öka lånefonden för fastighets-belåningen,
böra i stället öfverflyltas lill denna fond, så att den allmänna
diskont-lånefonden åtminstone icke blefve minskad med mera än
500,000 r:dr. På grund af hvad jag nu haft äran hemställa,
anhåller jag om återremiss af denna punkt.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag vågar vördsamt anhålla,
efter jag icke var närvar., att få veta, huruvida R. o. Ad. bifallit
den 47:de punkten af Utsk:s betänk, samt all jag derefter måtte
få yttra mig.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att R. o. Ad. uppskjutit
pröfningen af 47:de punkten, intilldess grunderne för utlåningen
genom handels- och närings-diskonterne blifvit af R. o. Ad. afgjorde.
Hr Rosenblad: Jag tillstår, alt jag delar den tanken att
det nu vore betänkligt, att minska den stora tillgång man nu
tillfälligtvis har haft i diskontrörelsen för lån på namn emot reverser.
Det fanns en tid, jag mins det mycket väl, då här yrkades
af personer, som hade andra åsigter än jag i afseende på
diskontrörelsen, att ju mera man anslog fonder för detta ändamål,
destomera skulle de komma att begagnas samt att det aldrig
skulle inträffa, att de lemnades obegagnade. Nu har erfarenheten
likväl visat, att delta inträffat, enär här verkligen varit
2,000,000 r:dr och måhända deröfver obegagnade af den fond,
som varit anslagen för denna rörelse; men det har funnits tider,
då de begagnats, och sådana tider, då de behöfvas, kunna också
återkomma. Det fägnade mig, när jag hörde af den siste värde
talaren, alt man fått ett nytt erfarenhetsprof på den gamla läran,
som en numera alliden ledamot af della hus vid 1823 års
riksdag inskärpte hos sina Ståndsbröder, då han nemi. tackade
Gud för hvarje dag han blef visare. Det fägnar mig att höra
att en af mina Ståndsbröder, som för öfrigt gjort allt sitt till, för
att tillintetgöra privatbank-rörelsen i landet, nu har någon slags
farhåga för ett dylikt resultat. Jag har yttrat att den tid kunde
komma, då privatbankerna inskränkte sin rörelse, och då vore
det godt att hafva någon resurs. Skulle en sådan tid komma,
så anser jag betänkligt, att hafva fonden för bankens diskontrörelse
förminskad. En stor fråga hvilar derpå, huruvida
man bifaller 47:de punkten eller icke. Då jag likväl har anledn.
förmoda, att, oaktadt de betänkligheter jag för min del kan hysa
emot en sådan rörelses bedrifvande af statsbanken med den styrelse,
som den kan äga och så sammansatt som den är, och då
jag likväl har anledn. förmoda, att den för dagen gällande opinion
drifver igenom en åsigt, som strider emot min, så vill jag
icke sätta mig emot inskränkningen ifrån 9 millioner lill 8 mil
-
Den 22 April.
lionel-, emedan denna indragning då skulle blifva en af tillgångarna
för den nya lånerörelsen, på hvilken jag anser alt man
kan tillämpa den stora historieskrifvarens ord: Quod bene
vertat.
I afseende på fördelningen, bar Utsk. besläml, att, efter afdrag
af 500,000 r:dr ifrån det belopp, som förut varit anslaget
till Stockholms diskont, densamma hädanefter måtte få uppbära
5.300.000 r:dr b:co till utlåning samt äfvenledes anslagit för
Götheborgs diskonl, efter afdrag af 300,000 r:dr, 1,800,000 r:dr
och till Malmö diskont, efter en förminskning af 200,000 r:dr,
900.000 r:dr. Det afdrag, som anslaget för Stockholms diskonl
fått vidkännas, är så ojemförligt mycket större, i förhållande till
behofvet, än afdragen ä de andra diskonternas lånefonder, derföre
att Stockholms diskont har ett vida större öfverskott af outlånta
medel, än dessa. Man glömde då, att, såsom jag tror, i
dessa dagar en ny privatbank blifvit inrättad i Götheborg. Om
denna privatbank icke skulle lägga hinder för fortgången i Götheborg
af ett lånekontor för riksbankens räkning, så skulle den
likväl naturligtvis laga bort en stor del af den rörelse, som detta
lånekontor eljest skulle fä, och dä behöfde Götheborgs lånekontor
visserligen en mycket mindre fond än nu. Banko-diskonten
är eljest, i jemförelse med den del af riket, som den skall
förse med län, den som har minsta fonden, ty denna diskont har
Stockholms starl, som är den största handelsstaden, och 17 andra
af rikets städer att förse med lån. Jag erkänner visserligen,
att det är möjligt för bankofullmäktige att begagna deras
gamla rättighet, alt efter omständigheterna annorlunda fördela
dessa summor på de olika orterna; men detta har likväl den olägenheten
alt, om det blir klen tillgång pä penningar på 2 ställen,
t. ex. i Götheborg, hvilket någon gäng tillförene varit förhållandet,
oell äfven i Stockholm, der man någon gäng fått vänta
8 veckor eller ändå längre på penningar, så blefve det svårt,
om Götheborg icke bade något öfverskott alt lemna ifrån sig.
.lag hemställer alltså till R. o. Ad., huruvida detta mitt yttrande
kan föranleda någon åtgärd.
Hr von Hohenhausen: Jag är aldrig hågad att tala bara
för att bålla tal, men då anmärkn.r blifvit framställda emot mig
för mitt yttrande emot privatbankerna, under det en annan ledamot
talat om sin dubbla kärlek för det ena och det andra slags
banker och sedan ordat om många andra saker, hvaraf jag icke
fann något annat än det sista, om fördelningen af summan, höra
till ifrågavar. ämne, så får jag förklara för de Hrr:ne, att jag icke
hyser hat emot någon inrättning som nytta gör, men jag vill
att hvar och en, så väl inrättningar som personer, skall göra
skäl för sig. Icke heller har, såsom Frih. Raab sade, någon den
ringaste ånger hos mig kunnat uppstå i det aldra minsta afseende
öfver hvad jag har föreslagit. Jag har visat att privatbankerna i och
för sin egen nyttas skull, den de skola befrämja, kunna komma
att blottställa lånsökarne för att hastigt blifva uppsagda och icke
Den 22 April.
235
fä någol vidare tån, da dessa banker upphöra med utlåningen,
i hvilket fall de lånsökande skola störta sig på den allmänna
diskonten, och dä denna i sådant fall kan blifva otillräcklig att
understödja de lånbeböfvande, sä att de under många månader
måste ligga och vänta; så ansåg jag det riktigt alt fästa
uppmärksamhet på delta förhållande och tror det icke vara väl
betänkt, när en mindre förmånlig konjunktur synes hola, att med
cn hel million minska den allmänna lånefonden, ulan anser jag det
välbetänkt att, om denna minskning skall ske, icke göra den med
mera än | million, då deremot tillgång vinnes att med denna
stimma öka en i min tanka nyttigare lånefond, .lag får således
förnya min anhållan örn återremiss af denna punkt.
Hr Akerman: Icke blott den, som varit i tillfälle att
såsom ledamot af BankoUtsk., äfvensom af stats-banks-revisioner,
taga kännedom om vår banko-diskont, ulan troligen hvar och en,
som derstädes haft lån, har säkerligen kommit till den öfverlygelsen,
att meningen med sjelfva banko-diskonten, såsom benämningen
diskont äfven innebär, väl icke varit den, som bruket
sedermera gjort gällande, då inrättningen, i st. f. att lemna penningetillgång
för redan ägande på kredit uppgjorde affärer, antagit
egenskapen att uppgöra sådana långt uttänjda låne-transaktioner,
som understundom skötas så, att de i verkligheten nära nog
blifva stående lån, och man har äfven erfarenhet att ibland låntagare
den aldra minsta delen utgöres af verkliga affärsmän.
Under sådana förhållanden han det icke kunnat vara annat än
kärt för dem, som insett och kunnat bedöma detta, att det lemnats
tillfälle, att öfvergå till ett mera rationelt och ändamålsenligt
lönesystem, derigenom att Utsk. föreslagit begagnande af det slags
lånerörelse, som af alla ansetts vara förmånligast och bäst. Det
bar blifvit invändt emot den föreslagna minskningen af diskontlåne-fonden,
att tiden icke nu vore lämplig, att minska lånetillgången
genom medels indragning i allmänna banko-diskonten,
emedan det då skulle kunna inträffa, ali om privatbankerna gjorde
indragningar på sin lånerörelse, låntagaren i stället skulle
vända sig till banko-diskonten. Jag ber likväl alt få fästa uppmärksamheten
derpå, att den föreslagna minskningen i allmänna
diskontens lånefond endast uppgår till en million, men alt man
deremot i kassa-krediliv anslagit icke mindre än 1,850,000 r:dr
b:co; således 850,000 r:dr utöfver det belopp, hvarmed diskontens
lånerörelse blifvit minskad; och då man således gifvit mer
än ersättning för ifrågavar. indragning, och detta har skett på,
såsom jag föreställer mig, ett nyttigt och ändamålsenligt sätt, så
tror jag att deraf icke bör uppstå någon tvekan att verkställa
Utsk:s förslag i denna punkt. En talare har anmärkt, att minskningen
uti de särskilta diskonternas lånefonder, enligt Utsk:s förslag,
icke vore rättvis. Jag ber likväl att få fästa uppmärksamheten
derpå, att de föreslagna afdragen äro proportionella mot
de andelar, som de särskilta lönekontoren haft sig anslagne.
Hade det nu varit skäl att göra tillökning i något lånekontor,
236
Den 22 April.
så hade det varit i Götheborgs lånekontor; men på sätt upplyst
är, har Utsk. ansett sig icke behöfva det i anseende till det förhållande,
alt en privatbank der i staden inrättas nied en betydlig
fond, sorn sannolikt skall förse staden med allt hvad den behöfver
i låneväg. På grund häraf anhåller jag, alt R. o. Ad.
ville bifalla denna punkt.
Frih. Palmstjerna: Afven jag går att tillstyrka bifall till
denna punkt af RankoUlsk:s betänk. Jag anser del nemi. vara
ett fägnesamt tecken, att BankoUlsk. har öfverllyltat en del af
diskont-rörelsen till kreditiv-rörelse, och anslagit medel till sådan
rörelse, hvilken otvifvelaktigt måste anses mera gagnelig, än
diskont-rörelse. Diskont-rörelsen anser jag vara en af de sämsta
låneutvägar, som kunna begagnas. Metoden att utlemna dessa
lån, och att sedermera utsöka dem, när de förfalla, är af den
beskaffenhet alt låntagaren vänjer sig vid tröghet och försumlighet
i återbetalningen, vänjer sig ifrån ordhållighet vid sina loften
och beredes tillfälle alt genom småningom skeende afbetalningar
utdraga på tiden, oberäknadt allt det trassel i öfrigt,
som af diskont-rörelsen är en följd inom provinserna. För verklig
bankorörelse är äfvenledes metoden att utlemna diskontlån
alldeles ändamålsvidrig, emedan penningarne utlemnas på längre
tid, t. o. m. 2| år, utan att kunna återfordras, enär det är stadgadt,
att omsättningar tillåtas. Man skall vara mycket van vid
oordning, för att kunna säga att lånet lemnäs på 6 månader,
men omsättning är tillåten. Det är en motsägelse härutinnan,
då det tillätes låntagaren att återbetala yidel, och resten efter 6
månaders förlopp, så vidt låntagaren kan, derigenom att han icke
betalar, förlänga lånen lill 24, ja, ända till emellan 3 och 4 år,
då nemi. omsättningstiderna framskjutas, den ena efter den andra,
2 månader. På dessa skäl anser jag, att den minskning
i diskont-fonden, som Utsk. har föreslagit, är mycket billig och
riktig. Jag önskar att småningom vid andra tillfällen ännu
större minskning i denna diskouterings-fond måtte kunna åstadkommas.
Utsk. har emellertid föreslagit denna mindre betydliga
minskning, på det att rubbningen i den penningerörelse,
som allmänheten blifvit vand vid, icke måtte blifva alldeles
för stor.
Hvad angår proportionen emellan anslagen för Stockholms,
Götheborgs och Malmö diskonter, så anser jag också att Utsk.
ganska riktigt beräknat denna proportion. Det är ungefärligen
-i;del af riket, som begagnar lånekontoren i Götheborg och Malmö,
och ungefärligen |:del af hela anslaget är lemnadt lill dessa begge
lånekontor. Dessutom har Utsk. föreslagit att hankofulhnäktige
må äga rättighet att öfverflytta medel ifrån lånefonden i det
ena kontoret till lånefonden i det andra. Jag får således vördsamt
tillstyrka bifall till Utsk:s betänk, i dess helhet uti denna
punkt.
Hr von Hohenhausen: Vid de anmärkmr emot principen
för rörelsen medelst diskontering, som Frih, Palmstjerna här har
Den 22 April.
2Z 7
gjörl, har jag ingenling att yttra; men jag har icke sett något
tecken till afsigt hos II. St. att gå den vägen fram, sorn han har
omnämnt. Hade så varit, så hade privat-bankerna bordt vara förbjudna
att tillvägagå på samma sätt, som lånediskonten med sina
lån och omsättningar. Om de hade insett den allmänna nyttan
af ordning och bestämdhet i lånerörelse, så hade de icke bordt
hufvudsakligen bedrifva detta slags rörelse på ifrågavar. sätt. Att
privatbankerna någon gång för sin egen fördels skull begagna sig
af sin rätt, att vägra lån, samt att de äfven stundom helt och
hållet upphöra med låns beviljande, det är en särskild sak, som
icke står i sammanhang med sjelfva principen, ty det är behofvet,
som föranledt dem dertill, men när icke ett sådant behof
förefinnes, så följa privatbankerna samma princip som bankodiskonten,
och bidraga i sin mån rätt betydligt till fortfarande af det
onda, som Frih. Palmstjerna talat om. Alt ju mer den allmänna
diskontens fond blir inskränkt, desto mer får den alla låntagare i
sina liander, det faller af sig sjelft. Jag tror icke att diskontlånerörelsen
är riklig och det bör visserligen göras en förändring
i hela vårt kreditförhållande och förfaringssättet dermed. Det var
endast för konjunkturens skull, som jag ansåg det vara betänkligt
alt med mera än ^ million, i st. för en hel, såsom Utsk. föreslagit,
minska denna fond, och det är derföre jag önskat återremiss.
Frih. Raab, Adam Christian: Afven jag tillstyrker bifall
till BankoUtskis förslag i denna punkt, d. v. s. till indragning af
en million på diskontlånefonden. Jag kan icke neka, att jag fallit
i förundran öfver den stora liberalitet, man visat i afseende på denna
lånegren, men i Hr von Hohenhausens sista yttrande finner jag
gåtan löst, då det nemi. går derpå ut, att, genom någon större
fond för utlåningen än BankoUtsk. har tillstyrkt, hindra privatbankerna
ifrån sådana utlåningar. Jag skulle likväl tro, att det
ändamål som derigenom åsyftas icke kan vinnas, ty det har icke
varit exempel på att privatbankerna icke kunnat utlåna sina sum
mor,
och jag tror nog att vi nu hafva att emotse sådana konjunkturer,
ali både privat-bankerna och riksbanken hafva tillfälle
att få sina penningar uilånla; men ett vigtigt skäl för bifall till
den föreslagna minskningen i diskontlånefonden synes mig vara, att
R. St. derigenom få tillfälle, att i stället bevilja en summa, som
vi komma till i 73:dje punkten, för kassa-kreditiv, hvilket sätt
för låne rörelsen tvifvelsutan är af större nytta för näringarne i
landet.
Hr von Hohenhausen har velat godkänna de åsigter i afseenpå
lånerörelsen, som blifvit uttalade af Frih. Palmstjerna, n. b.
om BankoUtsk. hade visat tecken till afsigt att befrämja dem;
men då man nu icke förbjudit privatbankerne att utlåna med omsättningsrätt,
så har en sådan afsigt icke blifvit visad. Jag ber
att få sätta öfver detta. Det skulle nemi. betyda alt, om privatbankerna
icke hade tillfälle att utlåna med denna omsättningsrätt,
då skulle Hr von Hohenhausen hafva velat gå in på hela den före
-
23S
Den 22 A p r i 1.
slagna minskningen i diskont-lånefonden, d. v. s. att om ingenstädes
det vore tillfälle för den, som deraf kunde vara i behof,
ali få låna, om icke privatbankerna dertill erbjöd någon utväg, då
skulle Hr von Hohenhausen gerna bifalla förslaget. Delia är hvad
jag just ber alt fä lägga märke vid; men detta skulle också just
vara rätta sättet att förtrycka all slags rörelse.
I afseende på den betänklighet Hr Rosenblad yttrat, att nemi.
Götheborg skulle hafva fått sig tillerkänd en större del af länearislaget,
än det behöfver, sedan en privatbank der blifvit inrättad, så får
jag erinra derom, att korrektivet deremot ligger just uti det upplästa
stadgandet, att det är tillålet för bankofullmäklige, att efter
sig företeende omständigheter öfverflytta summorna frän del ena
lönekontoret till det andra. Jag tror att R. o. Ad. icke bör draga
i betänkande att bifalla denna punkt.
Hr Rosenblad: Jag skall icke borttaga R. o. Ad:s lid genom
en onödig fortsättning af polemiken, utan vill endast bär erinra
och förklara, alt jag har begått ett misstag, då jag yttrade
alt banko-fullmäktige förut hade, i afseende pä denna del af diskonlröielsen,
samma rätt, som i afseende pä de andra,alt kunna
efter oraständigheterne jemka lånefonderne. Detta erinrar jag mig
nu vara ett misstag af mig, och erkänner således det föreslagna
nya stadgandet vara en förbättring.
Hr von Hohenhausen: Jag skall endast i korthet anmärka,
att, efter mitt förmenande, Frih. Raab tyckes hafva salt sig så in
i privatbankerna, att han endast ser pä deras intresse, och att han
derföre bedömer andras tal derefter, I annat fall skulle det hafva
förefallit honom klart, alt nuvar. BankoUtsk. icke kunnat göra några
inskränkningar i den ullåningsrätt, privatbankerne genom sina
oktrojer äga, och att jag icke heller kunnat vara så enfaldig att
yrka något sådant.
Frih. Cederström: Godkännande den af Utsk. härvid omfattade
grundlanke, som jemväl af flere talare blifvit ytterligare
utvecklad, må det tillåtas äfven mig alt uttala den öfvertygelse,
att en sund och gagnelig åsigt gjort sig gällande, då man, med
insigt af affärsförhållandenas sanna inbördes ställning, erkänt det
allmännas fördel företrädesvis vara iakttagen medelst anvisande af
fonder för öppnande af kreditivrörelse enskilde och banken emellan,
hvarigenom en långt verkligare källa till industriens lifvaude
vidmaklhålles, än någonsin kunnat ske genom en vidsträckt diskonteringsrätt.
Men jag önskar ä andra sidan icke några ändringar,
till utvidgande af förstberörde rörelse, i det afgifna förslaget; aldraminsl
då, lill en sådan utsträckning utöfver Ulsk:s beräkning,
en värd ledamot ansett lämpligt taga med i kalkylen, såsom tillgång,
den halfva million, som, till följd af R. o. Ad:s föreg:de
beslut, skulle frångå den summa, hvilken Utsk. föreslagit att utgöra
fastighetslånefondens hela belopp, och hvilken halfva million
Utsk. ansett böra bilda en i anseende lill tidsförhållandena och
behofvet lämplig förhöjning i sistbemälde fonds nuvar. storlek.
Don 22 April.
239
Men R. o. Ad. såg icke saken sålunda, utan afslog den ifrågasatta
förhöjningen. Del är alltså dessa ledigvundne 500,000 r:dr, deni
man förmodat blifva disponible för del ändamål, som nu är under
öfverläggning. För min del har jag redan förut förklarat,
det jag ansåge den å faslighelslånefondeu föreslagna förhöjningen
icke hafva bordt afslås. Det är mig sedermera meddeladt att ett
annat Riksstånd fattat olika beslut, mot vårt, derom. Jag vågar
alltså fortfarande nära någon förhoppning, att förberörde förhöjning
måtte komma alt äga rum. Faslighels-lån, ställda
på amortissement, jemte en billig räntefot, äro för den, som
vill medelst arbete ä jordbruket använda kapitaler till landets förkofran,
under utförande af nyodlings-samt andra agronomiska företag,
otvifvelaktig! mycket fördelaktigare, än någonsin de hittills
ofta anlitade diskontlånen äro, och ersältas ingalunda genom ökade
tillfällen till erhållande af kreditiver, hvilka egentligen äro användbara
och i högre grad nyttiga för affärsmannen, bruks- och
fabriksidkaren eller den handlande. Således hade jag, i fall återremiss
kommit i fråga, velat uttala min förhoppning att ingalunda
de 500,000 r:dr, som voro af Ulsk. ursprungligen afsedda att
förstärka fastighetslånefonden, måtte komma att derifrån dragas,
icke ens till något annat, likasom detta nu ventilerade, verkligen
i sig också ganska nyttigt ändamål, hvartill jag för öfrigt gerna
sage ökade medel anslås, om utvägar dertill, utan skada ä andra
håll, kunde utlinnas. Nu återigen, sedan de fleste talare yrkat
bifall, och det vill synas, sora delta skulle blifva ståndets beslut,
hvaruti jag så mycket hellre instämmer, som jag anser för säkert
att med den föreslagna summan redan ganska mycket gagn är att
förvänta, så torde icke något vidare böra af mig tilläggas. Det
bar emellertid, såsom enhvar lärer finna, för mig icke saknats skäl
till meddelande af hvad ofvan anfördt blifvit, helst det af en ledamot
ifrågaslällda sättet för medels bekommande, genom att sålunda
använda det afslagna öfverskotlsbeloppet å fastighetslånefonden,
icke blifvit af någon annan föreg:de talare vidrördt, eller något
svar derå lemnadt, hvilket jag för min del likväl ansett vara nödigt.
Hade en. återremiss varit för handen, sä hade eli sådant
genmäle naturligtvis sä mycket mindre bordt af mig underlåtas.
Nu må det gälla såsom ett ytterligare skäl till min anhållan om
bifall å Utskrs förslag.
Hr von Hartmansdorff: Man har vid föreg:de riksdagar
ofta och omständligt ådagalagt, huruledes den allmänna diskontrörelse,
som af banken bedrifves, vore otjenlig för en riksbank
och man har önskat, att den ifrån henne vore skild. Nu har
man genom privatbankerne kommit derhän, alt dessa särskilda i
orterna fördelade läninrättningar öfvertaga en stor del af diskontlånerörelsen.
Följaktligen har bankens kreditiv för diskont-rörelsen
icke blifvit fullt användt. Om privatbankerne icke gjort
riksbanken någon annan tjenst, utan snarare skada, så torde de likväl
i detta fall verkligen hafva tjenat honom, genom denna diskontrörelses
inskränkning. Erfarenheten har redan visat, alt. ban
-
240
Den 22 A p r i 1.
kens för della ändamål afsatla medel icke beliöfts, ty de hafva
icke ålgålt. När nu 2:ne nya privatbanker äro på vägen alt blomstra
tipp, en i Götheborg och en i Mälarelandskapen, så är det icke
anledn., äfven om lånebehofvet blefve större, alt del skulle varda
olillfredsställdt. Då synes mig allt skäl vara för R. St. att nu
bifalla det förslag som Utsk. här framställt. Om Ståndet icke
skulle bifalla, utan återremittera det, på grund af det förslag Hr von
Hohenhausen gjort, hvad skulle detta förslag innebära annat än att
R. Sl:s bank skulle tillhandahålla medel åt sådana låntagare, som
privatbankerna rala? Det har riksbanken redan fått göra, ty de
öfriga låna i privat-bankerne, inom de orter hvarest sådana finnes.
De öfverblifvande låntagarne äro icke de bästa, och de äro
föga att glädja sig åt. Jag tror således, att utsträckningen af bankens
lånerörelse i diskontväg, utöfver livad Utsk. här föreslagit,
icke kan lända banken lill gagn, och det är ju bankens angelägenheter,
icke de privata låntagarnes, sorn vi skola sköta. Åtminstone
anser jag mig i närvar, ögonblick, då svåra omständigheter
för banken stunda, böra framför allt se på bans säkerhet och fördel.
Huruvida det finnes tillgång för den halfva million eller icke,
det kunna vi icke veta, då vi icke känna bestämdt, huru de öfriga
stånden fattat sina beslut; men då här nu föreslås, att till kassakreditiv
använda de medel, som besparas diskonteringen, och då vi
nu fått en ny privatbank för hufvudstadens omgifningar, hvilken
man ansett särdeles nyttig för dessa landskaps lånerörelse, så finner
jag, åtminstone för min del, ett ytterligare skäl derutinnan att bifalla
Utsk:s betänk., hvilket jag alltså hos R. o. Ad. vördsamt tillstyrker.
Då nu öfverläggningen om 62 punkten ansågs vara fulländad,
samt Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt, ropades starka ja, jemte ett
eller annat nej, hvarpå Hr Landtm, tillkännagaf att han funnit
denna propos. besvarad med öfvervägande ja.
63, 64 och 65 punkterne.
Hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt, blef af R. o. Ad. bifallet.
66 punkten.
Hr von Hohenhausen: BankoUtsk. har gjort sig en alldeles
öfverflödig möda med den 66 §:n. Som R. o. Ad. behagat
se, så anser Utsk., att Hr von Hohenhausen har framställt ”alt
bankofullmäktige må berättigas att diskontera ä utrikes ort här på
platsen dragna vexlar, accepterade af godkända handelshus.” Om
på utrikes ort dragas vexlar här på platsen, så är det naturligtvis
såsom om man här ifrån denna platsen drager en vexel på en
annan plats utrikes. Således synes mig den förklaring ingalunda
vara riktig, som Utsk. gifvit öfver min mening, då BankoUtsk. yttrat:
”under förutsättning att motionären härmed afsell, det vexlar,
som blifvit i Sverige trasserade på utrikes ort, böra tilläggas
diskonteringsrätt”, d, v. s. att jag skulle föreslagit tvertemot hvad
jag
Den 22 A pril.
241
jag skrifvil; oell om min motion haft den mening, i hvilken BankoUtsk.
uppfat lat. densamma, så skulle jag icke kunnat annat än på
det högsta tillstyrka afslag å motionen. Jag skulle dock tro, alt
ett skäl kan finnas att icke här upplaga denna rätt alt å utrikes
ort trassera vexlar pä Sverige, och på sätt som här sker och som
här är bestämdt; men det skulle kanske blifva för vidlyftigt, att
häruti ingå. Det fordras ordentliga affärer och solida handelshus
att verkställa det.
Hr Rosenblad: Jag tillstår att såsom jag har uppfattat motionen
och förmodar alt den blifvit utredd af motionären, så var förslaget
verkligen myckel nyttigt, nemi. att utrikes dragna vexlar i svenskt
mynt, ställda på Sverige och här betalbara, skulle fä diskonteras,
då de här voro godkända af goda handelshus. I fordna tider var
Sverige en vexelplats. Jag har i min liand haft kurslistor ifrån
Amsterdam, uppgjorda på 1670-talet, som visa, ali dä drog man
vexlar på Sverige i svenskt mynt ehuru på lång uso. Della valen
stor fördel för Sveriges rörelse och gjorde dess export oberoende
af de utländska handelshusens ställning, hvilket beroende förra
äi et exponerade Svenska hus för betydliga förluster i London,
som mäste blifva en medelpunkt för trasseringen på Amerika. Fördelen
häraf gick sedan till stor del förlorad genom eli stadgande
på 1740-talet, då man med annat än fri vexling trodde sig kunna
styra kursen, sedermera ofta förnyadt, sednast år 1816, samt ännu
onpphäfl, enligt hvilket inga vexlar ifrån utrikes ort, dragna i
Svenskt mynt, få vara ställda pä längre tid, än 14 dagar. Följden
är, att ingen diskontering af sådana vexlar här äger rum. Jag
erkänner med Hr von Hohenhausen, att en sådan diskontering
skulle vara nyttig, men i närvar, ögonblick undergå utrikes orters
ställningar och förhållanden sä betänkliga förändringar, att troligen
ingen förlust kan vara att uppskjuta saken till nästa riksdag,
och endast ur den synpunkten vill jag ej bestrida ett bifall till
Utsk-.s förslag, men jag har dock velat uttrycka, alt jag helt och
hållet erkänner riktigheten af Hr von Hohenhausens idé.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få instämma i
Hr Rosenblads yttrande. Jag anser Hr von Hohenhausens förslag,
om äfven otydligt uttryckt, vara i saken riktigt och beklagar, att
Utsk. icke fästat något afseende derpå. Jag anser fruktlöst, att
begära en ålerremiss, ty under sådana förhållanden, som de närvar.
, är det troligt, all dylika vexlar, som lii von Hohenhausen
omtalat, sällan komma att i hanken diskonteras.
Uppå härefter framställd propus, biföll R. o. Ad. hvad Utsk.
i 66 punkten hemställt.
67 och 68 punkterna.
R. o. Ad. biföll jemväl hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt.
69 punkten.
Hr von Hohenhausen: Jag erkänner, att. sedan summan
här har blifvit förhöjd till 50,000 r:dr, så är icke så stort behof
4 H. 16
242
Den 22 April.
af deu föreskrift jag föreslagit om inteckningsskyldighet. Jag får
dock fästa nppmärksamlieteu derå, alt vid en sådan belåning, sorn
nu är i fråga, måste andra personer anlitas. Delta gör en stor
olägenhet för mången, som är rädd för att i sina egna affärer fä
inblandning af andra genom återtjenster till dera, som gå i borgen
; hvaremot han på annat häll mot fullständig säkerhet med
lätthet skulle kunna bekomma lån, utan alt behöfva anskaffa borgen
för dessa höga belopp. Jag vet att privatbanker mången gäng
til stor fördel för dem sjelfva och till gagn för andra lemna lån
på dylika säkerheter, men skall nu icke längre fortsätta mitt yrkande
derom, sedan åtminstone genom förhöjning af summan en
lättnad har blifvit gifven åt denna gren af lånerörelsen.
Frih. Raab: Jag ber få förklara, att jag instämmer fullkomligt
uti den åsigt, som Hr von Hohenhausen uttalat i sin motion,
nemi. den, alt man hör göra det möjligt för en låntagare, att begagna
inteckning företrädesvis framför borgen. Det är obestridligt,
alt det just är dessa borgensförbindelser, som i allmänhet i
våra kreditförhållanden äro af så menlig beskaffenhet och alt det
således bör vara oss angeläget, att så mycket som möjligt underlätta
begagnandet af andra hypoteker ån borgensförbindelser. Det
är detta Hr von Hohenhausen i sin motion afsell och jag skulle
högeligen önska att BankoUtsk. deråt egnat behörig uppmärksamhet.
Då emellertid Hr von Hohenhausen icke yrkat ålerremiss,
hvilken måhända icke heller skulle hafva blifvit beviljad, så vill
jag icke heller derå begära propos.
Frih. Cederström: För min del har jag funnit både Hr
von Ilohenhausens och Frih. Raabs framställningar mycket riktiga
och ser ej, hvarföre man icke skulle väga alt begära ålerremiss,
hvarom jag, enär de förbemälde värde ledamölerne ej derom framställt
bestämda yrkanden, vördsamt hemställer att Hr Gr. o. Landtm,
läcktes framställa propos., för att inhemta, huruvida icke Ståndet
skulle vilja, på grund af hvad här blifvit anfördt, bevilja en återremiss.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge
de gjorda anmärkmne föranleda till ålerremiss, ropades starka
nej, blandade med ja, i anledn. hvaraf Hr Landtm, hemslälde,
om R. o. Ad. bifölle Utsk:s i (59 punkten afgifna yttrande, samt,
sedan svaret derå utfallit med starka ja jemte åtskilliga nej, förklarade,
det han funnit denna sednare propos. besvarad med öfvervägande
ja.
70, 71 och 72 punkterne.
H. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter yttrat och tillstyrkt.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde
finna, alt innan den nästföljande 73 punkten förekomme, den pröfning
af BankolJtskrs utlåt. N:o 44 samt af 47 punkten i nu förevar.
betänkande, hvarmed R. o. Ad. uppskjutit, intill dess de nu
-
Den 22 April.
243
mera pröfvade grunderne för utlåningen genom handels- och närings-diskonten,
blifvit afgjorde, borde företagas, samt derjemte
hemsiälde all närande utlät. N:o 44 malle få först blifva föremål
för öfverläggningen, hördes R. o. Ad. häruti instämma.
Till följe häraf föredrogs nu BankoUlsk:s d. 5 och 12 dennes
på bordet lagda utlät. N:o 44, i anledn. af K. M. nåd. propos.
, ang:de beviljande af kreditiv-rätt å R. St:s bank för Stockholrns
stads drätsel-kommission.
Frih. Palmstjerna: Jag kan visserligen förstå, att erhållandet
af detta kreditiv, på säll Utsk. föreslagit, är fördelaktigt för
drätsel-kommissionen; men jag kan icke inse, hvarföre denna fördel
skulle beviljas Stockholms stads drätsel-kommission, dä R. St.
icke beviljat kreditiver lill andra publika inrättningar, utan hänvisar
dem till den kreditivrält, som jag förmodar kommer att
bifallas för enskilda personer. Mig synes, att drälselkommissionen
äfven kunde hänvisas lill denna kreditivrält och begagna den, likasåväl
som andra inrättningar och kassor få göra. Jag vågar derföre
föreslå R. o. Ad. att fatta det beslut, att något särskildt kreditiv
för drätselkommissionen icke må beviljas.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Jag har icke haft
tillfälle att taga kännedom om det förslag, som BankoUtsk. i förevar.
fråga afgifvit i afseende på rättigheten för enskilda personer
alt erhålla kreditiv, som Frih. Palmstjerna omnämnt. Skulle förhållandet
verkligen vara det, alt en rättighet kan uppstå för Stockholms
stads drätselkommission, att på samma vilkor, som livar
och en annan, få sådana län, äfven med någon uppoffring å stadens
sida, så finnér jag visserligen för min del det vara af mindre
vigt, att Stockholms stads drätselkommission genom särskildt
stadgande berättigas alt begagna kreditivrält på banken; men så
sorn frågan här blifvit framsläld, är det väl i sig sjelft ingenting
annat än en förfrågan, huruvida icke R. St:s bank skulle kunna
behandla sina affärer bankraässigt, d. v. s. alt när behof vore för
handen kunna lemna kreditiv emot fullkomlig säkerhet. Hvad för
öfrigt angår behofvet för denna förvaltning att kunna äga ett kreditiv,
så är det otvifvelaktigt, all, dä en sä vidlyftig förvaltning,
ett så omfattande penningeverk, som Stockholms stads drätselkommission,
hvars transaktioner äro många och icke blott hafva inflytande
på Stockholms stad, utan äfven ett ganska stort inflytande
pä det allmänna, kan erhålla någon lättnad i sin administration
och om detta kan ske ulan någon den ringaste våda för staten
eller R. Sl:s bank, —• någon anledn. kan finnas att bifalla en sådan
kreditivrält. Jag har blott velat anföra såsom skäl, alt dä
inom de Hesla af rikels län privatbanker finnas, denna rättighet
bör kunna beviljas Stockholms stads drätselkommission alt begagna
kreditivrält på R. St:s bank. Denna rättighet förefinnes i alla
öfriga rikets städer, genom att anlita privatbankerna, il hy alt behofvet
der är så mycket mindre ; men då här förekommer behof
16 *
Den 2‘J April.
af en större summa neli den omständigheten dessutom äger rum,
all i Stockholm icke (innes någon privathank, så synes mig förslaget
hafva billighet för sig och hvila pä nationel grund. Jag
tager mig derföre friheten hemställa (ill H. o. Ad. om icke Utsk:s
betänk, må bifallas. Om förslaget i öfrigt instämmer med hvad
som äfvenledes är föreslaget för andra korporationer och enskilda
personer, så synes del vara sä mycket mindre skäl alt afslä detsamma.
Frih. Raab: Jag kan icke neka, alt mig förekomma de skäl,
som af Frih. Palmstjerna här äro anförda, fullt I ill fy Hest görande,
för alt tillstyrka afslag å betänk.; men dä vi icke kunna hafva
oss sä noga bekant hvad de öfriga Ständen beslutat i denna fråga
och liera andra, som höra lill hetänk. N:o 42, samt således ej
vela hvilka tillgångar banken möjligen kan hafva alt använda till
kassakreditiver, sä tror jag mig förfara försigtigast, om jag tillstyrker
återremiss å detta betänk., på det att BankoUtsk. må kunna
taga i betraktande de skäl Frih. Sprengtporten anfört. Jag anhåller
således om återremiss å betänk. N:o 44.
Frih. Cederström: Då Frih. Palmstjerna yrkat, att denna
punkt icke borde bifallas, utan ansett alt drälselkommissionen i
Slockholm borde ställas i paritet med alla enskilde, sä anhåller
jag alt dervid få göra följande anmärkmr. Hvad beträffar anslagens
belopp, så äro de, uti de längre fram förekommande punkterne,
lill bestämda summor upptagne för de särskilda orterna,
utan att naturligtvis deruti ingår någon beräkning af behofvel för
Stockholms drätselkommission, enär, i denna punkt, Ulsk. särskildt
hågkommit den med 50,000 r:dr. Om emellertid härå gifves afslag,
men likväl sedermera skulle, som troligt är, hända, att kommissionen,
på sätt Frih. Sprengtporten ansett högst behöflig!, finnér
sig föranlåten att begära lill något betydligt belopp, motsvarande
det nu föreslagna, få taga del i kreditivrätlen, och sådant funnes
skäligt all bevilja, så uppstode följaktligen en minskning, till storleken
af nämnde summa, uti de öfrigas rätt till begagnande,
medelst kredit i ver, af den million r:dr, som eljest blefve för Slockholm
anslagen. Häuvisande i öfrigt till den utredning, som är
R. o. Ad. meddelad uti Frih. Sprengtporten nyss afgifne utförligare
yttrande, synes mig del icke gerna kunna nekas vara både
för Stockholm och landet i allmänhet af vigt, att man för hufvudstadens
drätselkommission bereder utvägar all med större lätthet
röra sig inom sin administrativa verksamhetskrets. Det torde
således icke mola något grundadi hinder all bifalla ifrågavar.
punkt. Väl är sanni, att de sednare punkterna, hvaruti summorna
för de särskilda delarna af landet äro föreslagne till bestämmande,
icke ännu äro utgjorda, och att man skulle kunna öka det deruti
för hufvudstaden föreslagna beloppet med 50,000 r:dr, på det
drätsel verkets styrelse må fä tillfälle att, utan afknappning i stadens
enskilde affärsmäns kreditivbelopp, erhålla hvad den i nämnde
hänseende har af nöden; men klokast och bäst förfares, enligt
min öfvertygelse, om man, pä sätt lllsk. åsyftat, besluter sig all,
Den 22 A p r i I.
reglera saken pä förhand; i del jag dessutom hyser den förhoppningen,
att R. o. Ad. jemväl lärer bifalla de sednare pnnkterne,
som röra krediiivanstalterne, när vi väl komma sä långt sora till
dem, i pröfningen af delta betänk.
Ilr von Hartmansdorff: De invändningar, som blifvit
gjorda, synas mig vara af ringa vigt. När banken vill lemna
kassakreditiv, hvarföre skulle han icke lemna det åt en sådan korporation,
som Stockholms stads drätselkommission? Banken kan
dervid ingenting äfventyra och tjenar med detsamma denna myndighet.
Sålunda pä den ena sidan ingen fara, men väl vinst för
banken, och på den andra sidan gagn för en allmän inrättning.
Skulle man dä icke samtycka? Man föreslår, alt denna kommission
skulle fä begagna samma kreditivrätt, som alla andra; men för alla
andra är kredit i vrätten inskränkt till 10,000 r:dr. Nu erfordras här,
eller har åtminstone blifvit föreslagen en kreditivrätt ä 50,000 r:dr för
Stockholms stads drätselkommission. Det är klart att en sådan myndighet
icke kan vara belåten med en så ringa summa, som blifvit
föreslagen för enskilda personer. Äfvenledes sätter man i fråga,
alt den, som här blifvit afsedd för handels- och näringsdiskonten
i Stockholm, nemi. 1,000,000 r:dr, skulle räcka till äfven
för detta behof; men dä ingen privatbank linnes i stockholm
och rörelsen här är ganska betydlig, sä är del väl troligt, all personer
i hufvudstadens grannskap och äfven i de norra orterna komma
att anlita denna utväg att fä kassakreditiv. Hvarföre skulle
man då genom borttagande af ifrågavar. 50,000 r:dr göra tillgängen
för de norra länen ringare? Jag tillstyrker vördsamt, alt
K. o. Ad. må bifalla det föreslagna kreditivet af 50,000 r:dr.
Hr von Hohenhausen: Jag vill äfven tillstyrka bifall till
Utsk:s förslag. Det är icke en fullt lämplig jemförelse att göra
emellan Stockholms stads drätselkommission och privatbankerne.
Stockholms stads drätselkommission är icke något långifvande
verk, som är till skada för riksbanken, icke heller använder
den sina penningar uti någon spekulation genom alt uttaga silfver
och utföra det, när sä kunde linnas lönande, hvarom raan
i en förgången lid har haft anledn:r till misstankar. Denna inrättning
behöfver för den vidsträckta befattning den bar, att lemna
medel till alla de olika ändamål, den skall bestrida och curatel
för de medel, som icke reguliert inflyta. När för öfrigt säkerheten
är fullständig och behofvet förefinnes, så inser jag icke,
hvarföre R. St. icke skulle vilja gagna rikets hufvudstad, som är
af sä väsendtlig nytta för riket i allmänhet och hvilken icke i
likhet med andra stora släder har fördelen af accisser och andra
dylika afgifler. Jag tycker således, att det är allt skäl alt bifalla
Utsk:s tillstyrkande. Hvad angår de enskilda personer, som torde
komma att taga kreditiver, så vill jag icke bestrida möjligheten
deraf, att privatbanksbolager kunna garantera dem för fyllande af
deras behof i det afseende!, och att de möjligtvis på en sidoväg
begagna den utvägen, men sådant kan här icke ifrågakomma. Jag
kan således icke finna något skäl, hvarföre man icke skulle gifva
bifall till hvad Utsk. föreslagit.
246
Den 22 April.
Frill. Sprengtporten: Dä flere värde talare insett billigheten
af i fråga var. framställning ifrån RankoUtsk., hvarigenom
aldrig någon skada kan uppsta, men väl mycken nytta för Stockholms
stad och lätthet i dess finansiella transaktioner, sä hoppas
jag att R. o. Ad. bifaller Utsk:s förslag; men jag anhåller alt fä
anföra ett ytterligare billighetsskäl för bifall till betänk., bestående
deruti, att intill o. m. d. 1 Juli förlidet år begagnade Stockholms
stads drätsel-kommission en mycket större fördel, än den ifrägavar.
, nemi. ett lån ifrån riksg:s-kont. pä 200,000 r:dr med 3
procents ränta, för att förlägga assistansinrättningen, hvilken kostade
statsverket 20,000 r:dr årligen den tid då den drefs för
Statens räkning, men som sedermera skänktes till staden. Denna
lånerältighet har numera upphört. Stockholms stad bar fått
förlägga sin assistans sjelf med 200,000 r:dr, sorn för ändamålet
mäst upplånas. Då bär en verklig bestämd förlust har uppstått,
och då jag äfven torde få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå,
att, oaktadt transaktioner, som icke kunna anses särdeles nyttiga
för staden, det likvisst har lyckats alt inrätta denna låneanstalt
på eli sådant sätt, att län, som förut dragit 12 procents
ränta blifvit nedsalta till 10 proc., men då allt detta föranledt staden
att öka sin skuld, i följd hvaraf den också har behof af lättnad
i sin rörelse, så hoppas jag att R. o. Ad. derutinnan finner
ett billighetsskäl för handen att icke afslå förevar, anslagssumma,
synnerligen då delta kreditiv på 50,000 r:dr, såsom här förut är
upplyst, icke kan föranleda till någon förlust, utan blott till gagn
och detsamma icke heller i sig sjelf, efter de upplysningar, som
nu under diskussionen blifvit lemnade, icke egentligen innefattar
någon fördel för Stockholms stad, framför hvad som kan beviljas
för andra korporationer.
Frih. Palmstjerna: Af hvad som är anfördt, kan jag icke
inse hvarföre drätselkommissionen skulle hafva större rätt att få
kreditiv i R. St:s bank, än andra allmänna verk. Deremot har
man sagt, alt någon vinst skulle beredas hanken och alt Stockholms
stad skulle hafva gagn deraf, men presist samma förhållande
uppstår om t. ex arme'ens pensiouskassa, civilstatens pensionskassa
eller brandförsäkringsverket hade kreditiv på banken.
Det skulle icke heller medföra någon skada, utan äfven gagn för
dem och vinst för banken. Jag vet icke hvarföre ett publikt
verk skulle lemnäs fördelar framför de andra. Att beviljandet af
något kreditiv för Stockholms drätselverk skulle borttaga en tillgång
för andra kreditiver, kan icke nekas, och om kreditivrälten
icke af staden begagnas, så borttages denna tillgäng onödigtvis.
Den fördel, som beredes staden, inverkar således ofördelaktigt på
de tillgångar, som för andra kreditivtagare eljest skulle vara tillgängliga,
när R. St:s bank kommer att utlemna dem. Att allt
hvad som är anslaget för vissa ändamål är att anse för utelöpande
sedlar, utan att man tager i beräkning hvad som deraf i sjelfva
verket är ute i rörelsen, ökar olägenheterna härutaf. Jag finner
således för min del icke något skäl att tillstyrka delta betänk.,
Den 22 April.
247
men när fråga blir om tle kreditiver, som ål enskilda personer i
allmänhet skola anslås, så inser jag icke hvarföre icke dessa kre
ditiver
äfven skulle få begagnas af korporationer oell för sådana
korporationer, som t. ex. Stockholms stads drätselkommission, kan
af bankofullmäktige beviljas något större summa, än för enskilda
personer i allmänhet. Jag vågar derföre vördsamt tillstyrka, att
11. o. Ad. måtte låta frågan om särskildt kreditiv för Stockholms
stads drätselkommission förfalla, och gifva delta verk samma
rätt i afseende pä kredilivs erhållande, som andra publika verk
och enskilda personer.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Min åsigt af meningen
med dessa kassakreditiver är den, att derigenom skulle befordras
ändamål, som vore nyttiga för landet i allmänhet, och således
alt dessa kreditiver skulle lemnäs ät handeln oell näringarna.
Huruvida det kreditiv, som nu är i fråga för drätselkommissionen,
afser eli sådant ändamål, torde lätteligen kunna inhemtas, då
man läser den framställning, hvarpå drätselkommissionen grundal
sin begäran hos K. M. om detta kreditiv. Jag tillåter mig upp
läsa
början af betänk. N:o 44:
”Sedan Stockholms stads drätselkommission hos K. M. i lind.
anmält: alt då nämnde stad, till följd af sitt naturliga läge och
sin egenskap af rikets hufvudstad, i förening med andra förhållanden,
sedan längre tid tillbaka nödgats för sina vidsträckta hamnar,
broar och farleder samt sina allmänna inrättningar och
byggnader vidkännas så betydliga utgifter, att dessa icke kunnat
med de dertill anslagna och afsedda tillgångar bestridas, sladskassan
måst åsamka sig skuld, som, enär utgifterna för omförmäldia
ändamål tid efter annan ökats, under det alt deremot åtskilliga
intrader varit mindre vinstgifvande, vid slutet af år 1846
uppgått till omkring 760,000 r:dr b:co, löpande med årlig ränta
af dels 6, dels 5 och till någon ringa del 44 för hundrade; att
som nedsättande af räntefoten på detta betydliga skuldebclopp
synts drätsel-kommissionen vara i hög grad påkalladt af omtankan
vid en omsorgsfull förvaltning af stadens finanser, drätsel-kommissionen
derföre vidtagit tjenliga åtgärder, och tinder
föll. år jemväl lyckats uppnå detta ändamål sålunda, att, vid de
äldre skuldernas omsättning eller omflyttning pä andra händer,
med fordringsägarne träffats aftal, i följd hvaraf stadskassans samtlige
obligationer numera löpte med 4 procents ränta, eller 44
(troe. då obligationerna ä långifvarnes sida icke vore uppsägbara;
samt att, för att kunna upprätthålla och betrygga detta gynnsamma
förhållande och om möjligt befordra en ännu större ränlenedsätlning
ä stadens skuld, hvarigenom vunnes ökad förmåga
för staden att utföra större allmänt nyttiga förelag, det skulle
för drätsel-kommissionen vara särdeles gagneligt alt i R. St:s
bank äga kreditivrält lill ett belopp, icke öfverstigande 200,000
r:dr b:co.” Således är, enligt min åsigt, drätsel-kommissionens
önskan med delta kreditiv endast att kunna nedsätta den skuld,
hvarför stadskassan häftar; eller alt kunna upprätthålla den vid
248
Dun 22 April.
den ståndpunkt, hvarpå den för närvar, sig befinner. Detta ändamål
kan jag icke inse böra söka vinnas med riksbankens penningar,
hvarföre jag icke heller kan önska, att drätsel-kommissionen
bör hafva större kreditiv på banken, än andra korporationer
och hvarje enskild person, som söker att förkofra sig och sin rörelse.
Nära nog skulle jag anse, att den, som verkligen drifver
handel och näringar borde äga företräde till ett dylikt kassakrediliv,
för att derigenom kunna skaffa sig lägre ränta eller
för alt möjligen kunna göra face emot sådana kreditiver, som för
lägre ränta kunna hafva en kortare uppsägningstid. Om, på sätt
jag önskar, R. o. Ad. skulle bifalla att den raaximi-summa, som
lill enskildta kreditiver af Ulsk. blifvit föreslagen, måtte förhöjas
utöfver det af BankoUlsk. föreslagna belopp ända till 50,000 r:dr,
och om då drätsel-kommissionen, i likhet med enskilda personer,
får åtnjuta denna krediti vrätt, så tror jag icke att den skulle
komma att blifva lidande.
Frih. Raab: Jag är hufvudsakligen förekommen af Gr. Gyldenstolpe
i afseende pä bevisningen deraf, att man kan mycket
väl, såsom jag önskar, gagna drätsel-kommissionen med ett kreditiv,
men derföre icke bifalla Utsk:s betänk. N:o 44. Jag anser
visserligen billigt, att drätsel-kommissionen må få ett kreditiv,
men jag kan icke neka sanningen af den åsigten, alt andra
inrättningar hafva billiga anspråk alt erhålla samma fördelar,
hvilken fråga lämpligast torde kunna afgöras i sammanhang med
73:dje punkten af betänk. N:o 42; och det är för att icke binda
sig vid något beslut, som jag yrkat återremiss, på det att drätsel-kommissionen
må kunna vinna den sökta förmånen, hvad beslut
som än kan komma att fattas vid 73:dje punkten af betänk.
N:o 42. Jag hemställer' derföre till de Hrr, som yrkat bifall,
om icke Hrr:ne borde inskränka sig till alt lika med mig yrka
en återremiss, hvilken likväl icke betager all förhoppning om att
få ett kreditiv för drätsel-kommissionen, likväl på ett sätt, som
mera öfverensslämmer med billighet och rättvisa, så att alla kunna
blifva delaktige af en rätt, som i lika grad tillkommer hvar
och en.
Hr von Hohenhausen: Hvad Gr. Gyldenstolpe här anfört,
skulle visserligen äga sin giltiga grund, om icke fråga här vore
om ändamålets skiljaktighet i afseende på medlens användande.
Stockholms drätsel-kommission använder icke medlen i något enskildt
afseende till sin enskilda nytta, utan för de allmänna inrättningar
här i staden, hvilka äro såväl för stadens innevånare,
som för hela landet och för hvilka staden besörjer kostnaderna,
och den torde således icke kunna jemföras med andra enskilda
korporationer. Alltså är jemförelsen haltande, och då kan man
väl icke applicera samma regel så väl på den ena inrättningen,
som på den andra. För min del kan jag dock icke anse de skäl,
som här blifvit anförda till stöd för afslag, vara giltiga, utan fortfar
att yrka bifall till betänk.
Den 22 A pri I.
Hr Rosenblad: Jag kan icke annat än fullkomligen instämma
med Gr. Gyldenstolpe, och jag linner sä mycket mera
skäl dertill, i motsats till den siste värde talaren, sorn BaukoUlsk.
tillstyrkt och 3:ne Stånd beslutat att fråntaga hypoleksföreningar,
grundade på hela provinsers fördel, dem tillagda kreditiver
och Stockholms stads enskilda fördelar, som besörjas af
drätsel-kommissionen, malte väl icke anses vara af mera allmän
art, än de enskilda fördelar, som af 2 eller 3 provinsers hypoteksföreningar
ombesörjas. Det är icke någon korporation i Sverige,
som äger så stora fördelar, som Stockholms stad. Utom den
stora fördel, som den har att vara säte för Regeringen och embelsverkcn,
hvarigenom stora näringstilifälleu beredas för delta
samhälle, så har den tolags- och hamninkomster o. s. v., uppgående
till flere 100,000 r:dr, hvilka gå lill stadens kommunala
inrättningar, men det oaktadt icke underlåtit att för hvarjehanda
extra utgifter tillita Statens kassa. Det är t. ex. nyligen anlagd
en docka för Stockholms handelsflotta. Hela det derför beräknade
anslaget är tillsläppt af allmänna medel, endast att Stockholms
stad har åtagit sig att ansvara för, att dessa medel användas enligt
uppgjord plan, under det att ett så litet samhälle som Norrköping
har gjort en dylik inrättning, ulan att begära något anslag
derför. När man härtill lägger de skäl, som BankoUtsk.
anfört och hvarföre Utsk. föreslagit borttagande af kreditiv för
hypoteksföreningar vid förmenta missbruk, som ägt rum derigenom
att medlen icke begagnats för tillfälliga behof, missbruk, som
varit så lätta att afhjelpa med utvägar, sora omnämnts under diskussionen
i detta Stånd; så är det troligt, på sätt Gr. Gyldenstolpe
anfört, att anlednm hvarför Stockholms stads drätsel-kommission
begärt detta kreditiv just är att få nedsätta räntan på
dess stående lån och således begagna kredilivet till föremål, som
man ansett för så vigtiga, att de i någon ringa mån ägt rum hos
de inrättningar, hvilka redan äga kreditiv, man derföre beröfvat
dem. Jag får således för min del instämma med Gr. Gyldenstolpe.
Frih. Sprengtporten: Jag vill icke ingå i någon vederläggning
af de slutsatser, som Hr Rosenblad framställt, men då
Hr Rosenblad såsom ledamot af coram.-colhm borde vara i tillfälle
att hafva kännedom om Stockholms stads administration, så
får jag endast upplysa att det är ett misstag af den siste värde
talaren, då han sagt att Slockholm uppbär 100,000 r:dr i tolag m.
m., hvilket icke är förhållandet och var det icke ens den tid, då
Stockholms stad uppbar den tolag, som staden sedan mistat.
Hvad åter beträffar att Stockholms stad icke bidrager till
kostnaden för den nya dockbyggnaden, så är det också ett misstag,
enär Stockholms stad gifver 70,000 r:dr af egna medel till
denna inrättning.
Frih. Cederström: Man vill omöjligt medgifva att här är
fråga om något annat, än beredande af enskild fördel åt Stockholms
stad. Gr. Gyldenstolpe bar till yttermera visso för oss
250
Den 22 April.
uppläst de moliver, som drätsel-kommissionen lagt till grund för
sin anhållan om berörde kreditivrått. L)et torde ock vara ganska
riktigt gjordt af kommissionen, alt ordentligen uppgifva de
skäl, hvaraf den varit föranledd till sin begäran; men för det att
den blifvit framställd med angifvande af en synpunkt af fördel
för staden, som ej må utur sigte lemnäs, skulle deri för oss ligga
ett hinder att se saken ur en mera omfattande synpunkt?
Skulle det verkligen derföre blifva mera svårt för oss att taga i
betraktande angelägenheten af att, just för det allmännas gagn
och trefnad, bereda ifrågavar. lättnad i rörelsen för berörde korporation?
Ej blott för stadens bästa, men ock för landsorternes,
torde man medgifva billigheten häraf, helst dä man besinnar, att
från många delar af landet strömmar till Stockholm årligen en
ansenlig folkskara, för att här finna den arbetsförtjenst, hvaraf de
äro i behof. Del är vid sådana tillfällen, som drätsel-kommissionen
blifver i vidsträcktare målto nyttig, genom att anvisa medel
lill allmänna arbeten; ty man har aldrig förnummit det vara
Stockholmsboerne specielt och uteslutande förbehållet, att inträda
såsom arbetare vid utförande af stadens byggnadsföretag, utan
hafva alla duglige personer dertill med lika rätt fått anmäla sig
och vunnit nödigt uppehälle.
Det är af dessa orsaker och på de skäl, hvilka af föregtde
talare ytterligare blifvit anförde, som jag vördsamt begär bifall
lill den föredragna punkten; och skall, för att icke blifva alltför
vidlyftig, här utesluta alla andra, för öfrigt ganska lätt gjorda,
betraktelser om den verkligt trängande angelägenheten, för alt
icke säga den ur politisk synpunkt nästan ögonskenliga nödvändigheten
alt icke försvåra, utan fasthellre efter förmåga lätta för
drätsel-kommissionen de transaktioner, hvilka den för sin verksamhet
finner nödiga, och som för del allmänna otvifvelaktig! äro
af den vigt, att den begärda förmånen säkerligen förtjenar att
beviljas.
Hr von Hartmansdorff: Det är en beklaglig erfarenhet,
men som städse förnyas, att då det är fråga om något anslag
eller kreditivrätt för hufvudstaden, eller hvad det må vara, så
anse sig landsorterna, så att säga, förnärmade derigenom att hufvudstaden
får något med. Vid detta tillfälle anför man, att icke
någon särskild kreditivrätt för Stockholms stad bör beviljas. Om
man handlade på samma sätt hela betänk, igenom, hvarföre skulle
man då hafva beviljat särskild kreditivrätt åt t. ex. jernkontoret,
åt manufaktur-diskonten o. s. v.? När man åt allmänna inrättningar
beviljar kreditivrätt och särskildt ål enskilda, hvarföre
skulle man icke göra del åt Stockholms stads drätsel-kommission?
Andra talare hafva anfört, att denna inrättning medför
nytta icke blott för hufvudstaden, utan äfven för kringliggande
orter, för arbetsfolk som söka arbetsförtjenst o. s. v. Då Gr. Gyldenstolpe
uppläste början af betänk., så öfverhoppade han, såsom
jag tyckte ”allmänt nyttiga” framför ”företag”. Jag får således
fästa Ståndets uppmärksamhet derå, att delta företag är af allmän
Den 22 April.
251
nylla och ali man följaktligen icke bör anse del vara af enskild
nylla allena. Ar del af allmän nylla, sä bör det väl hafva företräde
framför enskilda kreditivtagare. Slutligen beklagar jag högligen,
om den punkt i BankoUtsk:s betänk., som angar privatbankernas
intresse, hvilken deras förfäktare lick återremitterad,
har lemnat ett så svårt minne qvar hos dem, att nu, då det är
fråga om kreditiv åt en inrättning i Slockholm, man icke vill
dertill samtycka. Detta sätt att vända ryggen ät hvarandra, kan
jag icke gilla, och derföre önskar jag att Ståndet mätte bifalla
Utsk:s betänk.
Gr. Gyldenstolpe: Jag erinrar mig visserligen, alt jag
öfverhoppat de der orden ”allmänt nyttiga”, ty jag ville göra
uppläsningen så kort som möjligt, men med ”allmänt nyttiga”
mäste här icke menas annat än allmänt nyttiga för Stockholms
stad, och den jemförelse, som Hr von Hartmansdorff gjort med
jernkontoret, mäste vara, såsom en värd talare sagt, allraminst
haltande, ty denna inrättning måste medföra allmän nylla för
bela landet, efter jernbruksrörelsen är spridd öfver hela landet och
sysselsätter en vida större mängd menniskor, än hvad drälselkommissionen
möjligen kan göra.
Hvad beträffar afvoghet emellan landsorten och hufvudstaden,
så måste jag anses opartisk häri, efter jag snarare loide böra
räknas lill Stockholms stad. Jag har icke något särskildt intresse
i denna fråga, ty jag bidrager icke med en enda sk. till
drätsel-kommissionens utgifter, men jag tycker att man bör vara
rättvis och icke åt en korporation, derföre att den framför sina
önskningar lill K. M. och K. M. sedermera tillstyrker dem lemna
understöd ensamt, utan må understödet jemt delas emellan
dem, som hafva behof deraf och som kunna hafva skäl att få
deltaga i fördelningen.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, samt H r
Gr. o. Landtm, omförmält, alt de i afseende på förevar, utlät,
framstälde yrkanden åsyftade dels bifall, dels ålerremiss och dels
att R. o. Ad., med ogillande af Utsk:s utlåt., måtte besluta, att
icke något särskildt kreditiv ä banken bör Stockholms stads
drätsel-kommission beviljas, hemstälde Hr Landtm, om R. o. Ad.
bifölle BankoUtsk:s utlåt. N:o 44.
Ropades ja ocb nej.
Hr Landtm, hemstälde vidare, om R. o. Ad. behagade,
såsom Frih. Palmstjerna föreslagit, ogilla förevar, utlåt, samt besluta,
att något särskildt kreditiv å banken icke bör Stockholms
stads drätsel-kommission beviljas.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med
ja, hvarefter Hr Landtm, hemstälde, om R. o. Ad. ausåge de
emot förevar, utlåt, gjorde anmärkn:r föranleda till ålerremiss,
men äfven härvid ropades starka nej, blandade med ja.
Förnyad propos. lill bifall å Utsk:s utlåt., blef i anlcdn. här
-
252
Den 22 April.
af frarasläld, och sedan densamma nu blifvit besvarad nied starka
ja, jemte åtskilliga nej, tillkännagaf Hr Landtm, det lian trott
sig finna, att härvid ja öfverröstat nej.
Då härefter 47 punkten af BankoUlsk:s betänk. N:o 42 ånyo
föredrogs, yttrade
Hr Tornerhjelm, Rudolf; Jag instämmer väl i den af
Utsk. här framstälda princip, men anser det föreslagna maximibeloppet
vara allt för litet.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade Hr Tornerhjelm alt, enligt af
R. o. Ad. redan faltadt beslut, 47 punkten borde pröfvas före d.
73 punkten, hvari Utsk. afgifvit sitt förslag till reglementariska
föreskrifter för kassa-kreditiv-rörelsen, hvarefter propus, till bifall å
47 punkten blef framstäld och med ja besvarad.
Vid härefter fortsatt pröfning af BankoUtsk:s betänk. N:o 42,
förekom nu
73 punkten.
Efter uppläsningen af denna punkt, hvarunder Hr Gr. o.
Landtm, bortgick och öfverlemnade klubban till främste närvar.
ledamoten Gr. Frölich, Gustaf Erik, anmälde sig och
yttrade
Gr. Gyldenstolpe: Jag anhåller att 73:dje punkten får
föredragas, hvarje inom. för sig, och ali man äfven yttrar sig
vid de mom:r, der man har några anmärkn:r att göra samt att
R. o. Ad. sedan bifaller 1, 2, 3 mom. o. s. v. emedan jag egentligen
endast har anmärkn:r alt göra emot några mom.
Häruti instämde Hr Tornerhjelm.
Uppå af Hr Gr. o. Ordf. i anledn. häraf framstäld propos.,
biföll R. o. Ad., alt hvarje mom. af den förevar. 73 punkten linge
särskildt blifva föremål för R. o. Ad:s öfverläggning och
beslut.
Frih. Cederström: Pä det att äfven de, som icke hafva
betänk, till hands, må vara i tillfälle att med säkerhet veta hvarom,
för hvarje särskildt punkt, fråga är, sä hemställer jag vördsamt,
alt, ehuru alla mom. redan varit i en suite upplästa, dock
likväl före framställningen och besvarandet af proposm, ronde
hvart och ett, hvarje mom. måtte särskildt uppläsas.
lista momentet.
R. o. Ad. godkände detta moment.
2:dra momentet.
Frih. Palmstjerna: Jag anser, att summan af 1,850,000
r:dr b:co, som i detta mom. är omnämnd, bör ökas med alla de
tillgångar, som genom R. St:s beslut i öfrigt äro disponibla fölen
sådan rörelse som denna, med iakttagande i öfrigt af de grunder,
sorn BankoUtsk. för utsträckning af bankens rörelse i all
-
Den 22 April.
253
mänhet har antagit. Jag anhåller således om återremiss af denna
punkt och derjemle alt Utsk. må taga i betraktande, att när
kreditiv beviljas, så lyftes aldrig hela beloppet på en gång, ulan
erfarenheten visar, att i privatbankerna de summor, som lill kreditiverna
för en mängd personer äro anslagna, knappast varit till
hälften, högst |, på en gång uttagna. Således skulle jag anse
och hoppas, alt i framliden, dä förnuftet i sådana frågor som
dessa får göra sig mera gällande, än farhågorna, R. St. komma
alt anslå större belopp för kreditivrörelsen, än R. St. förmodar
komma alt på en gång utgå. Om man således vill, alt
en kreditivrörelse skall kunna utgöra 2 millioner i banken, så
böra 3 millioner anslås. I annat fall qvarhåller man utaf sedelstocken
en viss portion i banken, hvilken man visar på papperet
såsom icke med vilja qvarhållen, men som i afseende pä rörelsen
ostridigt är undanhållen ur densamma. Jag kan visserligen
icke nu hoppas framgång för denna åsigl, men anhåller dock att
BankoUtsk., när punkten återremitteras, mätte laga den i behörigt
öfvervägande.
Hr Akerman: Lika med den siste värde talaren finner äfven
jag, all R. o. Ad. icke bör nu definitivt afgöra denna punkt.
Först när Utsk. blifver i tillfälle alt inhemta hvad RiksSlm beslutat
i afseende på de öfriga lånefonderna och deras belopp, blir
Lisk. äfven i tillfälle alt bedöma, huruvida någon tillökning i
detta belopp kan ske eller icke; men om nu R. o. Ad. skulle
fastställa beloppet, så vore Utsk. förhindradl att med afseende på
besluten ronde de öfriga punkterna göra möjliga ändringar hvad
denna punkt angår. Jag anhåller derföre, att denna punkt äfven
mätte lill Utsk. återremitteras.
Frih. Raab: Afven jag yrkar, alt denna punkt mätte återremitteras.
R. o. Ad. har förut beslutat att lånefonden för fastigheter
icke skall utsträckas utöfver hvad den förut varit och
således afslagit den tillökning af 500,000 r:dr, som Utsk. för
denna fond föreslagit. Vidare hafva 2:ne andra Stånd afslagit
den tillökning af 300,000 r:dr, som Utsk. tillstyrkt för manufaktur-diskonten.
Här linnes således redan 800,000 r:dr att tillgå.
Denna tillgång skall naturligtvis af BankoUtsk. i lånerörelsen ulletnnas
på eli eller annat sätt och troligtvis blir det då fördelaktigast
att utlemna den i kreditiv-väg, vare sig att BankoUtsk. finner
ändamålsenligt att bestämma åt hvilka dessa krediliver böra
lemnäs, eller ock öfverlemna det åt bankofullmäktiges skön.
Emellertid beder jag, alt vid en blifvande återremiss få anmärka,
att det bör uttryckligen utsättas, att det ej må vara endast
åt enskilda personer, som kreditiven lemnäs. Vi hafva enskildla
bolag och korporationer, som i fullt måll böra kunna sägas göra
det gagn och allmän nytta att de fullkomligt så väl förtjena att
understödjas med kreditiv, som enskilde personer. Jag ber ock
att få fästa uppmärksamheten derpå, att kreditivbeloppen i privatbankerna
nu sällan begagnas mera än till hälften, hvilket väl
också skulle blifva fallet i R. Sirs bank, så alt man af en utvid
-
254
Den 22 April.
gad krediliv-rörelse der icke beliöfver befara så stor förökning
af sedelstocken, sorn sjelfva nominella beloppen utvisa. Jag yrkar
således återremiss af denna punkt.
Hr Ribbing, Arvid: För den som något mer, än här i
allmänhet inom hufvudstaden och dess granskap kan vara vanligt,
har begagnat krediti vrörelse, förefaller det verkligen märkvärdigt
att höra dessa diskussioner ang:de den synnerliga fördel, som
skulle beredas dem, som erhålla sådana lån, i jemförelse med
den uppoffring, som banken skulle göra. För min del skulle jag
tro, att någon fördelaktigare rörelse knappast för banken kan beredas
än den, hvarigenom banken får sina penningar nllånta för
öfver procent, hvilket blifver förhållandet då f procent erlägges
för hela kreditivbeloppet vid dess beviljande, men som sällan helt
och hållet under hela tiden begagnas. Af sådan anledn. anhåller
jag, lika mycket för bankens fördel, som för de enskildes, alt
få instämma i hvad Frih. Palmstjerna har anfört, nemi. att så
stort belopp, som kan finnas öfrigt att af bankomedlen disponeras,
mätte få användas till denna rörelse.
I afseende på hvad som nämndes af Frih. Cederström, Rudolf,
alt enskilda personer icke böra vara uteslutande de, sorn
hade rättighet att begagna kreditiverna, så skulle jag tro, alt något
sådant icke hehöfver uttryckas. Vi hafva antagit lista morn.,
der det står: ”med kassa-kreditiv förstås rättigheten att, inom
visst bestämdt maximum, kunna af banken undfå låneunderstöd
för tillfälligt begagnande”. Der står ingenting taladt örn enskilda
personer och korporationer, och stadgandet är derföre så evasifl
som möjligt.
Hr Gr. o. Ordf. hemslälde, om R. o. Ad. ansåge de emot
2:dra mom. af 73 punkten gjorde anmärkmr föranleda lill detsammas
återremitterande, samt förklarade, sedan denua propos.
blifvit besvarad med starka ja, blandade roed nej, alt han trott sig
finna det ja öfverrösta! nej.
3:dje momentet.
Hr Rosenblad: Jag hade visserligen ämnat alt icke yttra
mig öfver de speciela bestämmelserna uti 73 och 74 punkterna,
men anser mig likväl böra fästa uppmärksamheten på det der
förekommande ordet ”säkerhet”. Då bär icke nämnes hvad slags
säkerhet som menas och dä jag tycker mig finna, att med ”vederbörande
direktion” förstås direktionen öfver något af bankens
diskontverk, så befarar jag, all, äfven emot Utslcs mening, om
delta uttryck utan förklaring antogs, det skulle tolkas, på sätt
man hittills galt tillväga i bankodiskonten, sä nemi., alt ehuru
enligt 216 § bankoreglementet enskilles reverser, dä de äro af
löpande egenskap, få belånas af fonden för lån å namn och
reverser, utan någon vidare bestämmelse huru reverserne skola
vara beskaffade, så förkastas vanligen alla reverser, så snart de
äro intecknade, äfven om, jemte en obestridlig säkerhet i inteckningen,
skulle finnas en eljest antaglig i namnen å dokumenterna.
Nu är förhållandet likväl, att dessa kreditiver, såvidt mig
Den 22 April.
255
är bekant, af privatbankerna företrädesvis beviljas emot inteckningar,
hvarigenom naturligtvis en vida större säkerhet emot alla förluster
beredes. Skånska privatbanken lärer t. o. m. endast bevil ja dem emot
inieckningssäkerhet. Om nu denna säkerhet skulle vara utesluten
ifrån bankens kreditivrörelse, så blefve den ganska troligt mindre
säker än privatbankernas, aldra helst då man betraktar att
dessa röra sig inom en inskränkt krets och förvaltas af direktioner,
oftast väl bekanta med alla krediti vsökandes förhållanden, och hvars
medlemmar draga egen skadaaf begående misstag, samt fördel af moisanen,
under det att bankens diskontverk förvaltas af direktioner,
ägande intet eget intresse i förvaltningens resultaler, ingen skada,
om förluster skulle uppkomma, vare sig å beviljade kreditiv eller
genom onödigtvis ofruktbart liggande fonder, endast de strängt
iakttaga alla former, och då t. ex. bankodiskontens rörelse omfattar
rikets hufvudstad och 17 af dess 24 län, samt direktionens
fleste ledamöters enskilta förmåga att bedöma namnsäkerhet är
inskränkt till hufvudstaden. Jag får derföre underställa förfa liarne
till denna §, huruvida icke något förtydligande borde äga
t ura och om det åtminstone icke bordt uttryckas, att inieckningssäkerhet
är tillåten att emottaga.
Hr Ribbing: Jag anser mig skyldig lemna Hr Rosenblad
den upplysning, att inteckning icke företrädesvis antages såsom
säkerhet åtminstone i alla privatbankerna. Får man ett godt
namn, så lemnäs krediti vet lika gerna derpå, och de Hesta krediliver
lemnäs på namn och borgen, och något utsättande af inieckningssäkerhet
behöfver sä mycket mindre här göras, som upprepandet
af alla slags säkerheter, hvilka af vederbör, få antagas,
skulle blifva alltför vidlyftigt.
O
Hr Akerman: Jag hade trott, alt Utsk. handlat ganska
välbetänkt, då det uti denna punkt icke ingått i några specialiteter
utan helt enkelt föreslagit ”den säkerhet, som af vederbör,
godkännes”. Det torde icke behöfva ådagaläggas, att understundom
kunna 10 namn betyda ingenting/ då deremot å en annan
sida ett enda namn kan lemna mera säkerhet än flera inteckningar.
Jag tror derföre, att man gör klokt att öfverlemna
pröfningen af säkerheten ät vederbör, direktion, som icke är bunden
hvarken i det ena eller andra fallet vidare, än att den bör
tillse, det full säkerhet vinnes.
Hr Tornerhjelm: Jag vill blott nämna, i anledn. af Hr
Rosenblads yttrande om otydligheten af ordet ”säkerhet”, alt på
eli ställe säges, att inteckningar icke få belånas i banken och i
allmänhet alt det skall vara borgen. Jag anser det dock vara
riktigast, att här stadga det säkerhet af både inteckning och borgen
får emottagas.
1 anledn. af Hr Ribbings upplysning, alt i Smålands privatbank
icke gifves kreditiver företrädesvis på inteckning, får jag
upplysa, att i Skånska privatbanken lemnäs kreditiver både emot
inteckning och namn, då dessa äro säkra. Jag får, lika med
Hr Rosenblad, anhålla om ett förtydligande af ordet ”säkerhet”.
256
Den 22 April.
Frih. Raab: Jag ber för det första atl få motsäga Hr Ribbing
i den uppgiften, alt namn i allmänhet och hufvudsakligen
begagnas såsom säkerhet för kreditiv. Jag har åtminstone den
erfarenheten, all kredit!v-gifvare i privatbankerne företrädesvis söka
och emottaga inteckningar såsom säkerheter. Jag vill icke
liestrida, att icke en annan erfarenhet kunnat vinnas vid det lånekontor,
sora är Hr Ribbing närmast, och att den kan vara
mycket olika emot min, såsom Hr Ribbing uppgifvit.
I afseende på redaktionen af denna punkt, så synes den mig
ingalunda vara otydlig, då här står: ”säkerheten pröfvas af direktionen”,
som skall lemna krediti vet, d. v. s. den direktion,
som är i banken. Med ordet ”säkerhet” lärer väl menas all slags
säkerhet, således både inteckningar och borgen. Här finnes t. ex.
aktiebref, obligationer och dylikt, som skulle kunna lemnäs som
säkerhet, men jag vet icke hvartill det skulle tjena att upprepa allt
detta. Ju enklare dess bättre. Jag tillstyrker bifall till denna
na punkt.
Härefter upplästes Hr biskop Agardhs, i afseende på detta
inom. afgifna, vid Utsk:s betänk, fogade reservation, på begäran
af
Hr von Hartmansdorff, som sedermera yttrade:
Jag finner för min del Hr Agardhs anmärkmr vid denna
punkt vara så riktiga, att jag ej kan annat än med honom instämma,
och följaktligen anhålla att R. o. Ad. måtte återremittera
denna punkt.
Hr Ribbing: Då här egentligen blott är fråga om lydelsen
af den föredragna punkten, men icke om, huru i de olika
privatbankerna i Småland och Skåne tillgår i afseende på kredilivers
utlemnande, så vill jag blott korteligen nämna, i afseende
på Frih. Raabs yttrande, att om så tillgår vid lånekontoret i
Calmar, så är det likväl icke händelsen vid bankens centralkontor
i Jönköping. Der har, såvidt jag vet utan förlust, säkerhet
på namn blifvit begagnad och derföre är man der lika belåten
med namn, som med inteckningar.
Hr von Hohenhausen: Jag förenar mig i alla delar med
hvad af Hr von Hartmansdorff blifvit anfördt. Här är just nu
tillfälle att, derest man verkligen vill, sätta i utöfning de principer
för kreditrörelsen, hvilka Frih. Palmstjerna •framställt, och
dä är det i sanning stort skäl, att, för denna nja gren af lånerörelsen,
vidtaga den åtgärd, som i reservationen af biskop Agardli
blifvit föreslagen. Jag tillstyrker alltså återremiss på denna
punkt.
Frih. Raab: Jag erkänner uppriktigt, atl det förslag, som
biskop Agardh nu gjort, undfallit min uppmärksamhet och jag
erkänner, likasom de 2:ne föreg:de talarne, sanningen af hans
ord, förklarande att jag visst icke vill motsätta mig en återremiss
af delta mom. i berörde afseende, utan anser både nyttigt och
väl,
Den 22 A |iri 1.
257
väl, om biskop Agardhs förslag i afseende på räntevillkoren för
kreditiverna blefve anlaget. Jag får således tillstyrka återremiss.
Hr Ribbing: Jag skulle visserligen också deruti vilja instämma,
lika med den siste värde talaren, såvida jag icke fruktade
att den, som för sådana orsaker skull, som här misstänkas,
begagnar ett kreditiv, gör del endast för alt så mycket lättare
kunna ofta omsätta sina län, d. v. s. att han, såsom man säger,
sköter sig väl; men vanligen får en sådan person icke kreditiv
mera än en gång. Om man dock finner att den lånesökandes
rörelse är sådan, att han måste i och för densamma ofia
omsätta sina penningar, dä får en sådan kreditivsökande företräde
framför alla andra, men alldeles icke lemnäs kreditiver till
sådana personer, som blott äro lånbehöfvande oell som söka kreditiv
endast för att fä en resurs att omsätta sina skulder.
Hr von Hohenhausen: l en privatbank kommer det alltid
alt gå, lättare än i den stora allmänna banken, alt reglera
kreditivrörelsen med afseende på de personer, som skola den
åtnjuta. Det faller sig klart, alt då, som här i första mom. står,
dessa kreditiver beviljas såsom understöd för tillfälligt begagnande
af dem som drifva en rörelse och derigenom ofta häraf äro i
behof. Beviljandet af kreditiv skall säkerligen alltid komma att
med urskiljning ske i privatbankerna, derföre att kreditivrörelsen
är för dessa banker en ganska vådlig rörelse; emedan den dertill
föranleder att i hast hetydliga penningebelopp oförmodat kunna
utlagas och hvilka privalbankerne hafva svårt alt med sina i riksmynt
små kassor godtgöra, om deras egua, i en hast ökade sedlar,
genast gä till vexlingsluckan. Det är den egna nyttan och
behofvet att noga bevaka sin ställning, som tvingar privatbankernas
direktörer att hålla skarp tillsyn derpå, vid fördelningen af
den till kreditiver anslagna summan, att den som gifves kreditiv
ej blott är en person som ställer full säkerhet, utan alt det är
den, som är nyttigast för banken, d. v. s. den som oftast gör
insättningar och uttagningar. Med ett ord, det inträffar dä på
verkliga affärsmän, på dem, hvilka verkligen begagna kreditiverna
till det ändamål de böra användas. Här äler vid R. St:s
bank kan delta blott till en viss grad af dess tjenstemän uppnäs,
oell jag önskar direktionen i handels- och näringsdiskonten
både förmåga och all möjlig lycka all kunna det göra; men jag
tror dock att direktionen har både behof och stor fördel vid, ali
vilkoren för kreditivs åtnjutande verka derhän alt kreditiven ordentligen
begagnas, och en sådan fördel ligger just deruti att
räntan blefve något hög, nemi. 6 procent, som biskop Agardh
föreslagit, och lill hvilket belopp dessutom det är alt befara, alt
densamma snart i allmänhet kommer att uppgå. Jag får derföre
förnya min anhållan om återremiss af denna punkt.
Gr. Gyldenstolpe: Då redan 2:ne Stånd hafva återremitterat
denna 73 punkt, efter hvad jag vet genom inkomna prot.-
4 11. 17
2 5S
Den 22 April.
utdr., och då jag förmodar att R. o. Ad. icke heller nekar återremiss
af della morn., så får jag an hålla alt till BankoUtsk:s begrundande
få framställa den åsigt: huruvida icke dessa kassakrediliver
borde beviljas för kalendet'-år, på säll all, om någon
icke vore hugad att just alltid börja sitt kreditiv vid årets början,
han deraf skulle få begagna sig blott lill kalender-årets slut
(ej till kreditiv-årets), hvilket skulle föranleda lill mycken lättnad
i räkenskaperna, äfvensom jag tror alt, om på detla sätt de
personer, söm ville för del kommande året anmäla sig lill erhållande
af kassa-kreditiv, voro tvungue att inlemna sina ansökningar
en lid förut, och således alla de inlemnade ansökningarna
kunde på en gång pröfvas, man då kunde iakttaga mera billighet
och rättvisa och således bevilja dessa kreditiver lill sådane,
som verkligen använde dem till den nytta som jag afser med
dessa kreditiver, nemi. att de skola vara nyttiga för näringarne.
— Jag framställer denna åsigt lill Bankol*lsk:s begrundande.
Hr Ribbing: Jag fruktar att det skulle blifva alltför vidlyftigt
och ändamålslöst, att bär börja reglementera härom. Ofta
komma låntagare midt i året och begära kreditiv och då beviljas
de vanligen om banken har tillgångar och personen är känd
som säker. Jag tror således att det skulle vara oriktigt att lägga
hinder i vägen för så väl det ena, som del andra. Pä grund
häraf, anser jag alt detta bör öfverlemnas åt dem, som hafva
med saken att göra.
Frih. Cederström: Jag instämmer i den mening, som i
den af biskop Agardh afgifna reservation röride delta speciella
ärende finnes framställd, oell tror en återremiss, på grund af
hans åsigter, böra beviljas; men dä återremiss jemväl blifvit begärd
af annan anledn., den nemi. alt ordalagen i första raden
af mom. ansågs böra ändras, så anhåller jag alt derom få med
några ord framställa min tanke. Det har blifvit upplyst, att i
somliga privatbanker eller deras kontor, hafva ansökningar, beledsagade
af borgen, varit ansedda såsom mera antagliga, än de,
som haft annan säkerhet; under det att i andra deremot hafva
inteckningar befunnits vida mera tillfredsställande. Sådant har
inträffat just af den orsak att man måste vid bedömande af dessa
frågor göra ett tvåfaldigt afseende; dels derpå att borgen lättare
är anskaffad, och dels derpå att den i de flesta fall lemnar
mindre säkerhet. Och meningen med kreditivrörelsens beviljande
är ju tydligen att förena den enskildes gagn med bankens trygghet,
till beredande af jemväl det allmännas båtnad. Om man
nu skulle ändra förevar, stadgande och sälta den ena slags säkerheten
i främsta rummet, en annan i del andra o. s. v., så skulle
det föranleda lill svårigheter i verkställigheten; hvarföre jag tror
det vara bättre att, på sätt BankoÖtsk. föreslagit, antaga den vidsträcktare
orda-ställningen, och stadga att på grund alltså af den
säkerhet, som befunnes antaglig, meddelas lån. Hvad beträffar
det af biskop Agardh anförda förhållandet, att man i Wermlands
bank å kreditivrörelsen beräknar 6 procent, hvilket således
Den 22 April.
259
ulgör något högre ränta än Utsk. föreslagit, så anser jag mig såsom
varande frän samma provins som biskop Agardh böra vitsorda,
att det sätt, hvarpå berörde bank skött kreditivrörelsen, bar
inom provinsen medfört allmän belåtenhet: hvadan jag ock föreställer
mig det skäl kunde vara att här antaga detsamma eller
åtminstone hufvudsakligen santina metod.
Då nu Ur Gr. o. Ordf. hemställde om R. o. Ad. ansåge
de emot 73 punktens 3:dje mom. gjorda anntärkn:r föranleda till
återremiss, ropades ja jemte ett eller annat nej, hvarefter Hr Gr.
o. Ordf. förklarade, alt han funnit ja härvid hafva varit öfvervägande.
4:de momentet.
Hr Ribbing: Stadgandet rör:de kreditivers belopp, är mycket
för inskränkt, då man bestämt 10,000 ridr til! det högsta.
T. o. m. i så små penninginrältningar, som privatbankerna, linnes
icke någon sådan bestämmelse, utan det är öfverlemnadt åt
direktionernas bepröfvande. Det vore således oformligt, att göra
en sådan bestämmelse för riksbanken och att i förväg lägga hinder
för en dess förnuftiga och ändamålsenliga kredilivrörelse.
flr Tornerhjelm: Då det är beslutadt att kreditiv skola
beviljas åt enskilda personer, och då man icke kan neka att det
är enligt med en verklig bankrörelse; så kan man icke neka att
10,000 r:dr är bra litet och icke kan motsvara den lättnad i
allmänna rörelsen, som man önskat. Om summan vore något
större, skulle den kunna lända till fördel för privatbankerna,
derigenom att direktionerna kunde under sina namn anskaffa sig
rättighet att i banken få kreditiv. Jag kan förmoda, alt denna
summa af 10,000 r:dr är så liten, derföre all tillgångarna voro
så ringa; men sedan nu flera andra punkter åro afslagna, så finnas
väl tillgångar. Då Bankolltsk. tillstyrkt att lån i handelsoch
näringsdiskonten må beviljas till belopp af 50,000 r:dr, så
fordrar väl konseqvensen alt krediliven äfven blifva utsträckta
till samma summa, eftersom tillgångar finnas; hvarföre jag får
yrka återremiss af 4:de mom. i denna punkt, med anhållan om
Utsträckning af kredilivsummans belopp till 50,000 r:dr.
Frih. Raab: Hr Skogman och flere andre reservanter hafva
yttrat den åsigt, att ett belopp af 10,000 ndr b:co är såsom
maximum för kreditivrält alldeles för lågt. Jag instämmer i
föregide talares yrkande af återremiss, på det att Utsk. må antingen
bestämma eli högre maximum eller också icke något alls.
Redan förut har jag med flere talare i afseende på 73:dje punkten
i allmänhet uttryckt den åsigt, alt kredili vrätt må beviljas
icke blott enskilda personer, ulan äfven bolag och korporationer.
I händelse summorna, som kunna anslås lill krediliver blifva
större, så torde det falla klart alt beloppet af 10,000 r:dr, som
här är föreslaget, är alldeles för obetydligt. Jag yrkar derföre
återremiss med anhållan till Utsk. ali icke något maximum må
17*
260
Den 22 April.
utsättas, njen alt, i liänilelse ett sådant skall utsättas, det må bestämmas
till 50,000 r:dr.
Hr von Hohenhausen: Det är klart, alt den bestämning
till 10,000 r:dr, som här blifvit uppställd såsom maximum, härleder
sig från den inskränkta summa, som på denna nya lönegren
får användas. Man bör ihågkomma, alt det är R. Si:sbank
och dess tjenstemän som efter allmänna föreskrifter skola utdela
dessa kreditiver, sä att, derest flera personer komma, som hafva
behof af ett större kreditiv på 50,000 r:dr, hvilka man nyss föreslagit,
de snart skulle borttaga hela fonden; och dä skulle säkerligen
följden vid nästa riksdag blifva, att hela denna nya
lönegren indroges. Vi skola nu skilja emellan större och mindre
kreditivsökande, och efter allmänna reglor betrakta det hela.
Dä böra vi icke blott lämpa krediliv-beloppen efter de enskilda
behofven, utan äfven efter den totalsumma, som för dem kan
vara alt tillgå. Inom privatbanker kunna lättare större län lemnäs,
emedan der äro bolagsstämmor hvarje år, hvarest de kunna
besluta om sin rörelse, och de dessutom verka inom ett inskränkt
territorium, der de någorlunda veta huru stora behofven af kreditiver
äro och derefter kunna rätta sig. R. St. åter höra endast
hvart 3:dje år sammankomma. Att nu, den första gång som denna
lånerörelse skall öppnas, tilltaga maximi-sumraan så stor för enskilla,
alt derigenom, då tillgångarna snart tröto, en allmän missbelåtenhet
skulle uppstå emot direktionen, anser jag vara alltför
vådligt. Jag tror då förr att, om man nödvändigt skall höja
delta maximum, det bör ske under det uttryckliga vilkor, att kreditiv-summan
icke blifvit fullt använd. I sådant fall må en förhöjning
äga rum, men ej annars. Jag skall derföre icke motsätta
mig en återremiss, då detta mitt yttrande mätte få densamma
åtfölja.
Hr Akerman: Utsk:s mening med förslaget i denna punkt,
eller alt öfverflytta en del af diskontfonden till en lånerörelse
medelst kredit iver, var den, att söka förmå allmänheten eller åtminstone
den del deraf som lånade, för att underlätta sin affärsrörelse,
att småningom beträda en bana i låneväg, som vore mera
förenlig både med de lånandes och bankens intresse, än diskont-utlåningen.
1 händelse man vill vinna detta ändamål, ansåg
Utsk. lämpligast, att ställa maximum för kreditiven sä, att
detta lånesätl skulle kunna begagnas af många ibland dem, som
nu låna i diskonten. Man ansåg nemi. att, om maximum bestämdes
högt, så skulle med afseende å de begränsade lillgängarne
följden blifva den, att personer här i Stockholm, såsom
köpmän m. fl., snart inseende fördelen af alt innehafva sådana
kreditiv, hastigt, upplaga den hela fonden och landsorterna sålunda
ej deraf få någon nytta, hvaraf åter sannolikt skulle följa
vidare, alt R. St. vid en kommande riksdag, i st. f. att fortgå pä
denna bana, tverlom dermed skulle upphöra, då de funnit att
denna lånerörelse alldeles icke kommit landsorterna lill godo (derifrån
R St. dock hafva sine fleste representanter) utan blott ut
-
Den 22 A pri l.
261
gjort en beqvämlighelsanstalt för liufvudstaden. På sådan grund
ansåg ilian sig göra klokast och bäst lili alt bestämma maximum
lill endast 10,000 r:dr. Då likväl 2:dra mom. är återremitterad!,
och en utväg sålunda möjligen kan uppstå att föröka fonden
oell i sammanhang dermed måhända äfven maximum för
krediliven; sä delar jag på dessa skäl deras mening, sorn yrkat
älerremiss.
Gr. Gyldenstolpe: Jag instämmer med deni, som anse
det utsatta beloppet af 10,000 r:dr vara alltför litet. Ehuru jag
anser alt del skulle måhända vara bäst ali maximum lämpades,
på sätt här i morn. står, efter beskaffenheten och omfånget af
den rörelse, kreditivsökanden drifver; så vill jag dock icke gå
längre än att begära det maximum må bestämmas till 50,000
r:dr. Då man hädanefter undfår rättighet att fä läna i diskonten
ända till 50,000 r:dr, så bör man väl också hafva rättighet
att uttaga kreditiv på lika stor summa. Den som lager ett kreditiv
pä 50,000 r:dr, kommer verkligen i de flesta fall icke ali
uttaga dessa 50,000, utan han anmäler sig blott lill att möjligen
kunna fä göra det; och då blifva olägenheterna ej så stora utaf
alt bestämma maximum högt. Jag anhåller således alt maximum
må höjas lill 50,000 r:dr.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Kreditiv-rörelsen har i allmänhet
för vårt land varit mera främmande till dess att privatbankerna
uppkommo och beredde allmänheten de fördelar, som
deraf kunna bernias, ehuru med mycken försigtighet i början.
Denna rörelse har gifvil goda resultater ej allenast för privatbankerna,
utan äfven för landlbrukarne i allmänhet. BankoUtsk.
har insett fördelarna af kredilivrörelsen och äfven föreslagit R.
St. att en sådan rörelse måtte i riksbanken införas, men dock
under mycken försigtighet och noggrannhet i början. En föreg:de
talare, såsom varande ledamot i BankoUtsk., har gifvit tillkänna
de åsigter, som inom Utsk. gjorde sig gällande, och jag instämmer
deruti; ty jag tror att dä en så vidt omfattande rörelse,
som denna, inrättas i vårt land, sä bör man i början ej lemna
rättighet till större kreditiver, emedan dä kunde inträffa, alt de
mera förmögna handelshusen i Stockholm upptogo hela den anslagna
summan; men meningen måtte väl vara, att äfven betjena
de mindre bemedlade. Om man vid nästa riksdag skulle finna
att kredilivrörelsen kan mera utvidgas, så står det R. St. öppet
att öka maximi-sumrnans belopp; hvarföre jag för min del tillstyrker
bifall till det upplästa mom. Deremot förenar jag mig i
den af biskop Agardh gjorda reservation, att kreditiv-procenten
bör bestämmas lill 6 procent; emedan det är en gifven sak, att
då räntan i allmänna rörelsen nedstiger till 5 procent och derunder,
skall härigenom inträffa tätare omsättningar, som är den
egentliga bestämmelsen med kredilivrörelsen.
Hr Ribbing: Öppnandet af kreditivrörelse inom ett penningeverk,
sker vanligtvis genom kungörelse för allmänheten, alt
Sfi 2
Den 22 A pr i I.
en sådan äger ruin, och ali de sora önska att i en sådan ingå
böra anmäla sig inora viss tid. Då sedermera alla ansökningar
äro till verket inkomna, är det i tillfälle alt pröfva huruvida kreditivrörelsen
kan utsträckas eller huru stort kreditiv hvar och en
efter sitt behof och sin ställda säkerhet kan erhålla. Så har tillgått
i privatbankerna i början, och, på sätt den siste värde talaren
yttrade, begagnade man sig ganska litet deraf då, så att alla
som ville hafva kreditiv kunde få sina ansökningar bifallne till
fulla beloppet, och der hlefvo ändå penningar öfver. Hvarföre
skulle man då icke låta dem få det också här vid riksbanken,
om tillgångarna medgåfve. Då det icke varit riksbanken älagdt,
att inskränka sin rörelse lill hufvudsladen, utan tillätet att äfven
lill landsorterna utsträcka den, så synes mig ock bäst vara, att
icke eller nu binda händerna på dem som hafva med saken att
göra, utan alt man, på sätt 9:de mom. föreslår, öfverlemna!' saken
ät bankofullmäktiges skön, utan all lägga någon tvångströja
på rörelsen, sorn bör komma lill ständ i män af behof i ena eljer
andra orten, allt efter som större eller mindre affärer bedrifvas.
Frih. Cederström: .lag instämmer uti hvad Hrr Akerman
och Aminoff i sjelfva saken anfört; men Hr Akerman har sedermera
tillagt att, fastän han i allmänhet bestrede förhöjningen af
maximum, så, då genom afslag å flera föreg:de punkter en ökad tillgäng
möjligen lill användande för ifrågnvar. ändamål vore att påräkna,
kunde väl skäl vara för handen att bevilja den begärda
återremissen, pä det att Utsk. måtte tillse huruvida till följd häraf
en höjning i någon män linge äga rum för ifrågavar. belopp.
Detta påminner mig om ett föregule yttrande af Hr Tornerhjelm,
utaf ett åt enahanda mål syftande innehåll, deruti likväl begärdes
att det ökade beloppet af maximum mätte bestämmas till ej
mindre än 50.000 r:dr. Jag hemställer dock lill eder samtligen,
mine Hrr! huruvida den tillgäng, som man tror sig medelst
skedd återremiss af åtskilliga andra punkter kunna för ifrågavar,
ändamål påräkna, är af sådan betydenhet, alt den på något sätt
kan utgöra proportion emot den föreslagna maximi-förhöjningen
lill 50.000 r:dr från 10,000 r:dr. Jag inser det icke. Om någon
förhöjning, äfvensom om någon nedsättning under de 1000
r:dr, som Utsk., i egenskap af minimum, föreslagit; om, säger
jag, någon utsträckning ofvan och nedåt kommer i fråga, i följd
af en blifvande återremiss; så ber jag åtminstone att denna utsträckning
mätte komma att ske i ganska ringa grad, emedan jag
helst önskade, att de af Utsk. fastställda förmåner måtte bifallas.
Hr Skogman har visserligen begärt, att maximum skulle ansenligen
ökas, men har likväl åtnöjt sig med att föreslå det lill
30,000 r:dr, hvilket gifver en högst betydlig skillnad emot den
summa, som Hr Tornerhjelm föreslagit. Om det belopp, som den
sistnämnde ledamoten begärt, skulle beviljas, så blefve följden, att
några få personer komme att uteslutande begagna sig af omförmäldc
kredit!vrättighel; hvilket skulle helt och hållet depopularisera he
-
Dea 22 April.
2(13
la anordningen af ifrågavar. vigliga inrättning, och äfventyra dess
framgång eller dess bibehållande vid en blifvande riksdag. Jag
får således vördsamt yrka bifall af detta morn.; men om återremiss
icke desto mindre skulle beviljas, så anhåller jag vördsammast
att de betraktelser, jag tagit mig friheten framställa, måtte
få till Utsk. åtfölja, för att af detsamma i mån af sakens vigt belt
jertas.
Hr Tornerhjelm: Det är af flere talare sagdt alt man
mäste gå mycket varsamt tillväga, derföre att del är en alldeles
ny rörelse; men jag kan ej anse denna rörelse vara ny i vårt
land, enär den alltsedan privatbankernas början är väl känd af
detsamma. Man har fruktat att som vära handlande hafva närmare
kännedom om denna lånerörelse, de skulle genast rusa till
för att slå den under sig, synnerligast handlanderne istockholm;
men denna rörelse bar varit dem bekant långt innan privatbankerna
uppkommo bär i landet, emedan kreditivrörelsen är densom
vanligen användes i andra länder. Man har bär gått så
långt, att man velat nedsätta det bär föreslagna minimum. Jag
skall visserligen ej sätta mig emot, alt detta minimum för en
bonde må nedsättas, emedan jag anser del för honom vara något
för högt; men det föreslagna maximun återigen anser
jag vara för större joi dägare och näringsidkare eller fabrikanter
alldeles för litet för deras behof. De föreslagna summorna
synas mig sålunda olämpliga å båda sidor. Här har en värd
ledamot, som talat för betänk., instämt med Hr Akerman, sorn
icke yrkat bifall, utan återremiss; hvadan jag förmodar att den
värde ledamoten, som instämt med Hr Akerman, äfven instämmer
i yrkandet af återremiss, hvaruti jag så mycket hellre förenar
mig, som jag från början yttrat min åsigt, att 10,000 r:dr
äro alldeles för litet, så alt antingen intet maximum alls måtte
bestämmas, eller ock att det må böjas till 50,000 r:dr.
Frih. Raab: Om R. St. skulle utsätta ett maximum, vare
sig af 50,000 eller 10,000, så må vi väl derföre ej förmoda att
bankofullmäktige skulle sä begagna sig af den siffran, att de lemnade
kreditiver till några fä personer endast. Man har genom
detta bestämmande blott uttalat, alt ingen får mera, men man
har alldeles ej sagt att alla bestämdt skola få så myckel, utan
bankofullmäktige kunna blott lemna så långt summan räcker till
alt belöpa sig på hvar och en. Det kan deremot inträffa, att ej
så många kreditivsökande anmäla sig, att summan upptages och
då vore del alltför illa, om R. St. hade gifvit en föreskrift, som
betoge bankofullmäktige möjligheten att utlemna beloppet på säkra
händer, äfven dä större summor begärdes. Jag tror att man i
allmänhet ej bör befatta sig med allt för minutiösa detaljföreskrifter,
och här tror jag särskildt, att det kan blifva fallet, att
kreditiverna ej utlagas, om nemi. R. St. fordra så hög ränta,
som här är ifrågasatt att bestämmas, nemi. 6 procent. Jag tror
derföre, att man har sä mycket större skäl utsätta maximum lill,
50,000 ndr, om något belopp skall utsättas.
2<H
Ben 22 April.
Här liar blifvit anfönH elt skäl för bifall, sorn jag ej kail underlåta
att fästa mig vid. Det sades, alt örn ej alla af denna nya
lånerörelse fingo sina önskningar uppfyllda, så skulle man vid
nästa riksdag, i stället alt fortgå på den bana nian beträdl, blifva
missnöjd med densamma ocb i det fallet förändra system. 1 del
hänseendet får jag säga, att jag tycker mig i alla fall märka vid
hvarje riksdag en förändring af syslem för bankens förvaltning,
sä att detta skrämskott icke verkar på mig. Jag tror all, om
3:ne år tilläfventyrs förlöpa till nästa riksdag, R. St. dä skola
förändra det vid denna riksdag antagna, likasom de nu gjort med
det system, som vid förra riksdagen antogs.
Hr Rosenblad: Jag vill endast fästa uppmärksamheten derpå,
att Ulsk. föreslagit alt bestämma fonden för bandelsdiskonten
till 3 millioner r:dr och bestämt högsta lånet lill 50,000. Till
nu ifrågavar. lånefond äro anslagna 1,850,000 r:dr, hvilka sannolikt
blifva förökta med 800,000 r:dr och således komma all utgöra
2.650.000 r:dr, så alt på det sättet skillnaden blir föga stor mellan
dessa båda fonder. Likväl bar man i den ena satt maximum lill
50.000 ocb i den andra lill endast 10,000. Om någon anledn.
härtill skulle finnas, sä vore det den förmodan, att allmänheten
skulle mera tillita denna fond, än den föreg:de; men detta är dock
föga troligt, ocb om man antoge Gr. Gyldenstolpes kloka förslag
till förra mom. att, likasom vid privatbankerna, bestämma krediliverna
på en viss lid, t. ex. vid årets början för ett helt kalenderår,
så kunde man ju i alla fall (om der skulle komma ett allt
för stort antal ansökningar) nedsätta beloppet af de större, och
endast bevilja dera i fall der skulle uppstå brist pä länesökande;
hvilket ej kan ske vid belåning i bandelsdiskonten, eller vid diskontering
af vexlar, ty der kan del den ena veckan vara brist pä
länesökande och dä lager raan emot de stora länesökande, och nästa
vecka kan det tillströmma elt ganska stort, antal, sä ali bristande
tillgäng uppkommer, äfven för de små. Skulle derjemte
meningen vara, som jag för min del tror, att man under ordet
säkerhet i föreg:de mom. förstår solid säkerhet; så är det troligt,
att man finge företrädesvis den solida, goda säkerheten pä de
större summorna.
Hr von Hohenhausen: Det syues mig, att man borde kunna
komma snart till slut med detta morn., då många, och efter
hvad jag förnummit de fleste, önska ålerremiss, hvarigenom deras
meningar blifva Ulsk. meddelade. En långvarigare diskussion bär
ökar bara skrifningen för cancelliet och läsningen för Utsk. som
ändock ej lärer blifva så ringa med hvad här förut är afhandladt.
Jag vill endast, i anledn. af hvad en ledamot, Frih. Raab, yttrade
om skrämsel, anmärka, att jag alldeles icke velat åstadkomma något
sådant; men jag tror att hvad slags styrelse som helst, hvilken
icke har förutseende, utan endast lefver för dagen, förtjenar
ej att vara någon styrelse. Det år stort behof att se sig före,
ty man undviker då många förhastade steg. Det tyckes åtminstone
mig vara en billighet och skyldig omtanka deruti, alt man
1) e n 22 A p i- i I.
205
bestämmer ett maximum för desse embetsman, ty jag ber Hrr:ne
kumma i båg, alt det är embetsman bär, och ej enskilda personer
i en privatbank, som skola verkställa utlåningen. Om fonden ej
blifver upplagen af mindre lån, så må direktionen böja kreditiven,
sä att icke några medel blifva liggande; i sådant fall må de som
hafva behof af större summor kunna också blifva hjelpte, utan att
man skadat en mängd som behöfl de mindre, men blifvit uteslutne
derigenom, alt de större hållit sig bättre framme.
O
Hr Akerman: Det är här sagdt, att man t. o. m. borde
lemna summan obestämd och alt rättigheten till kreditivs uttagande
borde utsträckas t. o. m. till bolag och korporationer; andra
säga att, om den anslagna fonden ock ej är så stor, så är det
likväl ej farligt att bevilja kreditiver till temligen höga belopp,
derföre att erfarenheten skulle visat att vanligtvis endast hälften
af den summa, hvarpå kreditiven lyda, blifvit på en gång begagnad.
Jag får häremot anmärka, att, om meningen är att utbyta
diskont-utlåningen emot krediliv-rörelse, så vinner man alldeles ej
ändamålet i fall man skulle gå (ill väga på ofvannämnde sätt.
Blefve summan obestämd, så finge genom stora kreditivers tagande
hypoleksföreningar och privatbanker visserligen en beqväm och
alldeles förträfflig hjelp, att utvidga deras assignations- och sedelulgifning;
men då skulle ock den inskränkta fonden ganska snart
blifva upptagen af dessa inrättningar allena. I afseende på att
gifva kreditiver till högre belopp än fonden är, lärer man härföre
kunna åberopa privatbankernes erfarenhet, men jag bör fästa uppmärksamheten
på skillnaden emellan dessa banker och riksbanken,
ty under det privatbankerna gifva ut sedlar, fonderade på inteckningsdokumenler,
grundar riksbanken sin sedelutgifning pä metallisk
valuta, och måste derföre hafva en fixerad summa för sin sedelstock,
hvarutöfver den ej får gå. Man bar äfven sagt, att man
ej bör handla minutiöst, utan att man bör lemna direktionen fria
händer. Jag tror alldeles tvertom. Det kan gå an i en privatbank,
der direktionen är utsedd af de i ämnet skickligaste och der
direktionen bäfver enskildt intresse i bankens förvaltning och upprätthållande.
1 riks-banken åter väljes som man vet 3 af hvarje
stånd att utgöra direktionen, och del är en lycka om hälften förslår
sig pä saken. Dä derjemte riksbanken anses tillböra, som
del heter, hela landet, så stegras naturligtvis derigenom betydligt
anspråkena bos de lånesökande; hvilket jag ock vid läsningen af
fullmäktiges prot. för de år, som föregingo sista riksdagen, erfarit;
tryckningen utifrån var emellanåt så stark, att pluralitetens bland
fullmäktige beslut synbart vittnade om dess inverkan. Jag tror
derföre alldeles nödvändigt vara, att icke sätta desse fullmäktige på
för hårda prof, utan, så vidt möjligt är, bestämdt uttala hvad de
skola göra eller låta.
Frih. Raab har talat om ombytlighet i principen för bankförvaltningen.
Jag kan dock ej finna, att Utsk. gjort sig skyldigt
till en sådan anmärkn. vid denna riksdag, enär Utsk. i de aldra
flesta punkter vidblifvit hvad Utsk. och R. St. beslölo vid förra
266
Den 22 April.
riksdagen. I afseende på R. St:s beslut vid en kommande riksdag
eller riksmöte (eller hvad det må komma att hela) så lärer
väl, huru än representationen blifver sammansatt, det vara säkert,
alt det öfvervägande antalet representanter komma från landsorterna,
och lika säkert torde det vara, att om ej dessa representanter
finna, all den nya låneinrättningen hufvudsakligen gagnat
landsorterne och der boende enskilde affärsmän, så blifva de troligen
missnöjde och kasta omkull hela beslutet om krediti vrörelses
införande.
Hr Ribbing: Jag vill visserligen ej uppehålla den redan
långa diskussionen, men blott i korthet anföra, att jag önskar hellre
att banken belt och hållet skall afstå från denna kreditivrörelse,
än att man ställer så till, att bankofullmäktige ej få rätta sig efter
konjunkturerna; emedan denna lånerörelse då säkerligen blir
oförståndigt och ilia skött till obelätenhet för allmänheten.
Hr Gr. o. Ordf. hemställde, om R. o. Ad. ansåge de emot
73 punktens 4:de mom. nu gjorde anmärkmr föranleda till ä t erremiss,
samt förklarade, då härvid ropades starka ja, blandade med
nej, att han trott sig finna denna propos. besvarad med öfvervägande
ja.
5: te mome niet.
Gr. Gyldenstolpe: Jag anser dessa tal vara allt för små,
och skulle för min del vilja, alt aldrig någon utassignering eller
afbetalning malle ske på mindre än 100 r:dr och sedan på jemna
100 r:drs tal. Det måtte icke kunna vara meningen, att man
skulle kunna utsätta 50, 60, 70 eller 80 r:drs tal o. s. v.? Jag
anhåller derföre om återremiss af detta mom.
Frih. Raab: Om här endast vore fråga om en stor rörelse,
så skulle jag fullkomligt instämma med Gr. Gyldenstolpe; men
här är ju äfven meningen att lemna kreditiv på så små belopp
som 1000 r:dr b:co. Om det då är en näringsidkare eller jordbrukare
i landsorten som vill begagna sitt kreditiv i hufvudsladen,
på sätt som för honom är lämpligast; så skulle det för honom vara
ett svårt hinder, om inga mellansummor fingo äga rum emellan
de jemna 100-talen. Om tilläfventyrs jag, boende i Småland,
bäfver kreditiv på banken och vill göra upp en liqvid på 120 eller
130 r:dr b:co i hufvudstaden; så skulle jag då ej kunna göra
det, genom k red i t i vet, annorlunda, än genom någon särskild person
som ombesörjdej små-liqviderna, hvilket skulle minska fördelen
af kreditiven. Jag vill gerna medgifva att minimibeloppet
må sättas till 100 r:dr, men tror att man sedan må vidblifva det
föreslagna, att bevilja uttagningar på jemna 10-tal deröfver.
Frih. Palmstjerna: Om man vill att kreditivrörelsen i R.
St:s bank skall blifva beståndande och vinna framgång, så tror
jag också att man bör inrätta den så, att den blir någorlunda
beqväm äfven för bankens tjenstemän, så att ränteberäkningen ej
må blifva alltför invecklad; hvarföre jag instämmer med Gr. Gyl
-
Den 22 April.
267
flenstolpe deruti, ali insättning och intagning icke böra understiga
100 r:dr samt att de sedermera böra vara pä jemna 100 r:drs
tal. Det kan visserligen, som Frill. Raab nyss nämnt, deremot
sägas, att det kan vara obeqvämt för de i landsorterna boende,
som hafva liqvider all uppgöra i Slockholm; men lika väl som
dessa liqvider kunna slutas pä jemna 10-ial, sä kunna de simas
på ojemna lal och skillingar, hvilket äfven ofta är fallet, hvarföre
sålunda ändå oftast skulle hända, ali man nödgades att, för slutliqvidens
uppgörande, sända ripp något i konlant eller på annat
säll godtgöra. Då blefve skilnaden blott den, att man för godtgörande
af differensen finge sända något mera bankosedlar, men
de som hafva kreditiv torde äfven vanligtvis hafva liqvider för öfrigt
på platsen, så alt de hafva löpande räkningar, hvilkas liqvid
uppgöres blott några få gånger på året, hvarigenom remisser ej
sä ofta förekomma; och i sådant fall kan hvar och en vara belåten
med att assigneringar på banken ej emotlagas annat än på
jemna 100-tal.
Jag tillstyrker således återremiss.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har ej betraktat dessa kreditiver
så som Frih. Raab, d. v. s. att jag skulle på dem utställa alla liqvider
som jag ville göra på ett ställe, på hvilken nummer de
än voro, utan jag har ansett att de borde vara för en viss rörelses
bedrifvande, och då kan det ej blifva fråga om talrika liqvider,
enligt min tanka. Och dessutom bör man göra afseende på den
vidlyftiga bokföring, som skulle uppstå, om man finge assignera på
alla 10-tal,
Hr Akerman: Jag finner ganska naturligt att de, som velat
taga maximum till 50,000 r:dr eller derutöfver, och sålunda
endast afse den stora rörelsen, skola finna 50 r:drs- och 10-r:drstalen
allt för låga; men Utsk. har velat och sökt ställa så lill,
att fördelarna af en kredilivrörelse äfven må komma de små lånesökande
lill godo, och i sådant fall äro 50 r:dr försvarligt högt.
Jag tillstyrker sålunda bifall lill denna punkt.
Hr von Hohenhausen: Jag förenar mig helt och hållet i
hvad Hr Akerman anfört, och fäster de Hrr:s uppmärksamhet,
som yttrat sitt hopp att denna kreditiv-rörelse skulle komma all
ersätta den allmänna diskontrörelsen och småningom indragas, derpå,
alt om de sådant vilja göra (hvilket jag dock ej kan inse alt
det går för sig), så böra de vara angelägne om alt den ställes så
beqväm som möjligt, och detta beqvämaste sätt är det som Utsk.
föreslagit; och det är af sådant skäl, som jag tillstyrker bifall till
förslaget, ehuruväl jag medgifver att det för bankens tjenstemän
vore beqvämligare ali blott räkna med jemna 100-tal.
Frih. Raab: Det förundrar mig synnerligen att Gr. Gyldenstolpe
kunnat tänka sig, att kreditiver kunna begagnas för andra
ändamål än att få göra sina liqvider dermed. Jag tror det vara
kreditivernas rätta, bästa och vackraste ändamål, att göra större
inneslående kassor öfverflödiga, så alt man kan göra upp sine Ii
-
Deri 19 A pi il e. m.
qvider blott genom invisning på den bank, som leinnal mig kreditiv;
men detta ändamål förfelas betydligt om, såsom Gr. Gyldenstolpe
föreslagit, endast jemna 100-tal få anvisas, ty jag beböfver
endast hafva 3 1 ic|väder för mig på 170, 180 och 190 r:dr och
törhäuda några liera, för att jag genast skall behöfva alt bålla en
kassa af 200 till 300 r:dr för att kunna göra dessa liqvider. Hvad
äter räkningsbestyret beträffar, så innebär det icke något särdeles
besvär, om summorna tagas blott på jemna 10-tal såsom 120,
130, 130 etc. etc. Vi hafva sett huru lätt del är till att räkna
sä i privatbankerna utan något besvär; och värre kan jag ej inse
blir fallet bär.
Då jag ej vill skilja mig från de Hrr, som yrkat bifall lill
50 r:dr såsom minimum; sä yrkar äfven jag bifall på punkten
sådan den är.
Frih. Palmstjerna: Om man efterser i privatbankernas böcker,
skall man finna, att de flesta och ojemförligt de flesta assignalioner
och insättningar der sluta sig pä 100-tal. Om detta är
händelsen med privatbankerna, kvilka naturligtvis ändock hafva
en så inskränkt rörelse i förhållande till hvad som kan förekomma
här i hufvudstaden; så skulle jag tro att det vore alldeles tillräckligt,
om för kreditivrörelsen i R. St:s bank uttagning och insättning
bestämdes lill jemna 100-tal.
Gr. Gyldenstolpe: Jag kan icke inse att man skulle behöfva
hålla så fasligt stor kassa som Frih. Raab förespeglat. Med
100 r:drs kassa kan jag ju göra dessa liqvider, enär assignalio
nerna
ej behöfva variera på större summor än 100. Jag skulle
dä blott behöfva skicka resten. Så att om jag skulle liqvidera
120 r:dr, jag sände blott en assignation pä 100 r:dr och sedermera
de öfriga 20 kontant. — Större kassa än 100 r:dr kan jag
för min del ej finna behöflig, emedan, om den kassan tager slut,
jag har assignationer att tillgå.
Hr von Hartmansdorff: Om ändamålet med dessa kredilivräkningar
är, att man derigenom skall söka ersätta eller undanrödja
den fordna diskonlrörelsen; så bör man väl ställa så lill alt
man i möjligaste måtto gör inrättningen beqväm äfven för mindre
länesökande, som vilja begagna henne. Från denna åsigt synes
Ulsk. hafva utgått, och jag tror, för min del, att man gjorde
rättast om man antoge Utsk:s förslag. Efter hvad mig är
sagdl, började man i privatbankerna med ännu ringare summor
än dem, som här blifvit föreslagna, och man har der gått
från de mindre lill de större. Jag tror då skäl vara, att äfven
vid riksbanken gä sakta lill väga. Skulle man vid nästa riksdag
finna summorna vara för ringa, så kan man ju då höja dem i
fall sig göra later, dock med afseende å de mindre penningeägarnes
intressen.
Jag tillstyrker således bifall å delta mom.
Frih. Palmstjerna: Jag bestrider helt och hållet Hr von
Hartmansdorffs uppgift att alla privatbankerna börjat med ringare
Den 22 April.
2(i!)
belopp af invisningar, än livad Bankolltsk. bär föreslagit. Att
någon privatbank gjort det, är väl möjligt, nien i allmänhet har
det ej varit förhållandet. För öfrigt skulle jag tro, att invisning
på 100 r:dr är redan ett tecken till en ganska liten rörelse, och
att det således bör göra lill fyllest, att ett sådant siffertal tageslill
norm för ifrågavar. rörelse; ty R. St:s bank mätte icke behöfva befatta
sig med något^mera obetydligt än de omsättningar, som gå
pä 100 r:drs-tal. Åtminstone silar man då sina mygg; en oell
annan kamel torde väl ock sväljas under tiden.
Frih. Raab: Jag begärde ordet för ali vitsorda den af Hr
von Hartmansdorff gjorda uppgiften, alt privatbankerna verkligen
hafva börjat att tillåta så små invisningar som 10 r:dr b:co, men
ali det gjorde större besvär än man stod ut med; hvarföre man
vidtog den utvägen att stadga 50 r:dr b:co såsom minimum, samt
deröfver i tillägg minst 10 r:dr b:co o. s. v., på jemna 10-lal.
Sä skedde i Smålands privatbank, och huruvida så var förhållandet
med de öfriga, vet jag icke visst; men skulle dock tro att
åtminstone i Carlstads privatbank så var, emedan Smålands privatbank
af den till största delen tagit mönstret för sin rörelse.
Begreppet huruvida alla dessa belopp äro stora eller små, beror
på den rörelse man drifver; i det ena fallet är 50 r:dr ett stort
belopp och i det andra litet. BondeSt. har reserverat sig emot
påståendet att kreditiver icke få beviljas på 500 r:dr b:co, hvaraf
Hrr:ne torde finna alt redan tiondedelen deraf eller 50 r:dr b:co
icke är obetydligt i afseende på kreditivrälten. Då ändamålet
är all det skall bilda ett slags sparbank, der jag genast kan nedlägga
den lilla summa, jag bar inne; så är det ganska fördelaktigt,
att jag icke behöfver vänta till dess jag får jemnt 100-tal,
utan alt, om jag har 100, 170, 250 eller 200 r:dr, jag dä må
få sälla in den summan. Jag tillstyrker R. o. Ad. ali bifalla
hvad Utsk. här tillstyrkt.
Gr. Gyldenstolpe: Såsom ytterligare skäl för min framställning,
får jag fästa uppmärksamheten derpå, att från diskonten
utlånas aldrig någon mindre summa än 100 r:dr. Det är
visserligen sannt alt derutöfver län utlemnas för hvarje jemnt
10-tal; men det anser jag vara allt för små summor och alt län
icke borde beviljas pä annat än jemna 100-tal, samt aldrig derunder.
Hr Gr. o. Ordf:s härefter till bifall å 5:le morn. af 73
punkten framstälda propos. besvarades med ja och nej, hvarefter.
Hr Gr. o. Ordf. förklarade, det lian trott sig linna, att ja härvid
varit öfvervägande.
0 och 7 momenterne.
Dessa mom. blefvo af R. o. Ad. godkända.
8 momentet.
Frih. Raab: Med anledn. af R. o. Ad:s beslut alt återremittera
det 3:dje morn., der R. o. Ad. (eller åtminstone de lala
-
270
Den 22 April.
re, som fingo återremissen beviljad) ansåg att Utsi;, borde fästa
afseende på biskop Agardhs reservation, så alt, i st. f. den ^ procent,
sorn var föreslagen att taga för beviljandet af kreditivrällen,
räntan borde sättas högre, anser jag att denna punkt visserligen
kunde bifallas, emedan jag tror att 5 procent är en tillräckligt
hög ränta, med inberäkning af det premium eller den
betalning, som torde böra erläggas för rättigheten att fä kreditiv;
men då tankarna derom möjligen åro delade och jag i allt
fall icke kan instämma i den åsigt, att räntan bör böjas ända till
6 procent, så får jag anhålla om ålerremiss af denna punkt, på
det alt BankoUlsk. mätte ställa den i öfverensstämmelse med det
3:dje mom.
Hr Ribbing; Den farhåga, hvilken de talare hade, som
instämt i biskop Agardhs reservation, nemi. alt kreditiven skulle
begagnas såsom lån, tyckes vara motvägd af del 7;de morn., der
det står, att de som på det sättet begagna sina kreditiv skola
inom en månads förlopp varda uppsagde. I fall desse Hrr linna
sig tillfreds med detta 8:de morn., sä skulle man ju, utan alt
förnärma deras afsigt, kunna bifalla det. Detta vill jag blott hafva
anmärkt, utan att sätta mig emot en ålerremiss.
Hr von Hohenhausen: Jag skall ej åter förnya den strid,
som nyss ägde rum, om räntan bör vara 5 eller 6 procent; men
anhåller blott ali, för konseqvensens skull i R. o. Ad:s beslut,
en ålerremiss måtte beviljas.
Gr. Gyldenstolpe: Det är så mycket nödvändigare att
återremittera 8:de morn., som i händelse den åsigt, hvilken uttalade
sig i afseende på 3:dje mom. och gjorde sig gällande på
grund af biskop Agardhs reservation, skulle blifva den rådande,
följden blefve den, att inträdesafgiflen skulle upphöra, och man
sålunda ej komma att betala mer än 5 procent på hvad som
af kredilivet lemnades. Då blefve denna ränta mindre ån den
som betalades för diskontlån, enär räntan der visserligen är 5
procent, men som den afdrages på förhand, blir den högre. Det
är således gifvet, att om ingenting erlägges för rättigheten att
hafva kreditiv, så måste man höja räntan till mer än 5 procent
för all icke få kreditiven lika med diskontlånen. I följd häraf
anhåller jag om ålerremiss.
Då nu Ilr Gr. o. Ordf. hemstälde, om R. o. Ad. ansåge
de emot 73 punkten 8:de mom. gjorde anmärkmr föranleda lill
ålerremiss, blef denna propos. besvarad med ja.
9:de momentet.
Hr Gr. o. Ordf. framstälde propos. lill bifall å detta morn.,
men dervid anmälde sig och yttrade:
Frih. Toll, Gustaf: Jag anser att, till följd af det uppdrag,
som kommer alt gifvas, saken mätte så begås att ändamålet
vinnes, så alt de lämpligaste föreskrifter vidtagas, för alt de
mindre lånesökande kunna deraf betjena sig. Jag vill blott haf
-
Den 22 April.
271
va delta anmärkt, för alt framdeles, da detta skall afgöras, fa vidare
yttra mig härom.
Hr Rosenblad: Sedan R. o. Ad. nu fattat sina beslut öfver
den 47:de punkten af detta BankoUtsk:s utlåt, och öfver den
dermed gemenskap hafvande 73:dje punkten, sa anhållet jag alt
fä nedlägga min reservation emot ideen af dessa beslut, och tillika
anmäla att jag ansett tinder närvar, förhållande bäst
Delta anförande afbröts af Hr Gr. o. Ordf., mecT~etTfff8*.
att 9:de mom. af 73:dje punkten ännu icke blifvit af R. o. Ad.
afgjordt.
Frih. Cederström: I afseende på 9:de moni., är det min
afsigt att fästa uppmärksamheten på, alt mom. innehåller de orden:
”i enlighet med ofvan utstakade grunder”, och då detta uttryck
der nu finnes, men R. o. Ad. återremitterat åtskilliga mora.,
innehållande just dessa ”ofvan utstakade grunder”; så synes mig
konseqvensen fordra, all, på det man ej må komma i strid med
sig sjelf, man äfven återremitterar detta sista morn., för att med
säkerhet försättas i öfverensstämmelse med det beslut, som kommer
att fattas.
Frih. Raab: De ifrågavar. grunderna måtte väl ej kunna
blifva några andra än de, som slutligen komma ali beslutas, och
det må väl ej kunna undfalla någon af oss all mom. blott innebär:
ali fullmäktige skola, på de grunder som R. St. i öfrigt beslutat,
utfärda ifrågavar. instruktion; hvarföre jag tycker det ligga
klart för hvar och en af oss, all vi icke behöfva återremittera
detta mom. derföre, att man återremittat åtskilliga af grunderna.
Frih. Toll: Jag tager mig friheten begära all uppmärksamhet
å kredilivrörelsens fördelning, så att, otti möjligt vore, man
kunde göra sig säker derom, att de större krediliverna icke ensamt
företrädesvis begagnades, och kunna uttagas till de för landet
och hanken minst tjenliga ändamål. Jag ville derföre vördsamt
föreslå återremiss samt till H. Utsk:s närmare bepröfvande
underställa det förslag, att fonden för blifvande kreditivrörelsen
delades i 3:ne hufvud-afd:r, hvarigenom den ena delen ansågs
böra tillkomma den mindre rörelsen, den andra l. o. m. 10,000
r:dr och den 3:dje lill det högsta (eller som mig synes böra öfverlemnas
lill direktionen att för tillfällen bestämma) nemi. 20
lill 50,000 r:dr. Delta vore äfven en lättnad i förvaltningen
som jag skulle anse freda direktionen från många obehag eller
misstanka mot oväld. Då detta möjligen kan anses hafva bordt
vid 73 § och 9 morn. anmälas, men jag underlåtit delta, anhåller
jag att vid den återremiss, Hr Frih. Cederström, Rudolf, begärt,
till följd af de grundade anmärkn:r han gjort, uti hvilka jag instämmer
till alla delar, detta må få åtfölja lill Utsk.
Frih. Cederström: Då jag redan förklarat att jag finnér
morms innehåll i öfrigt vara riktigt, men ordställningen i den
272
Den 22 A p r i I.
«m markta mellansatsen ej ar sadan Frih. Raal) förklarade men ingen
deraf vara, eller sålunda: att fullmäktige upprätta sine föreskrifter
på de grunder, R. St. i öfrigt beslutat; utan ordalydelsen
ar den: ’att fullmäktige — — i enlighet med ofvan utstakade
grunder, upprätta de föreskrifter, hvilka kunna erfordras”,
etc., sä anser jag det vara tydligt och klart, att, så vida återremissen
föranleder några ändringar i de föreg:de mom:n, en kon1
radiktion—L -srtrstätiningen uppkommer, och då Ulsk. i denna enH'apunkten,
enligt min tanke, ej ålägges något annat att härvid
tillgöra, än att tillse det redaktionen blifver riklig, så tror jag
alt, om t. o. m. samma ordalag äfven framgent skulle bibehållas,
del dock vore forra-enligt, att, i sammanhang med de föreg:de,
återremittera också delta sisla mom.
Hr von Hart mansdorff: Då denna punkt endast innehåller,
att vederbör, skola ”i enlighet med ofvan utstakade grunder,
upprätta de föreskrifter” etc., så beror det ju på innehållet
af dessa ”ofvan utstakade grunder” hvad det betyder eller ej.
Hvarföre skola då ordalagen här förändras? Och om ordalagen
förblifva desamma, hvartill tjenar dä en återremiss? Jag hemställer
att R. o. Ad. mätte låta bero vid dessa ordalag, som äro
alldeles oskyldiga.
Hr Gr. o. Ordf., som nu ånyo framstälde propos. lill bifall
å 73:dje punktens 9:de moni., förklarade, då härvid ropades
starka ja jemte åtskilliga nej, all han funnit ja hafva öfverrösta!.
nej.
Hr Rosenblad: Jag får vördsamt anmäla min reservation
emot R. o. Ad:s beslut i afseende på 47:de och 73:dje punkterna
af detta betänk. Jag är långt ifrån att vilja misskänna det
goda, som de Skoltska privatbankernas kreditivrörelse bar åstadkommit,
ty jag har ansett att i sådana orter, der kreditiv-gifvarne
sjelfve sysselsätta sig med den slags rörelse som med kreditiverna
afses, att inom dessa inskränkta kretsar kredilivrörelsen är
en bland de mest välgörande kreditanstalter. Jag har derföre
ansett dem vara högst välgörande då de inom de smärre kretsarna
bedrifvas af privatbankerna, hvilkas direktioner äro i tillfälle att
känna kreditiv-tagarna och förhållandet pä orten samt deraf draga
fördel; men om en direktion, så sammansatt som bankodiskonldirekiionen,
skulle omfatta kredilivrörelsen för 17 län och
Stockholms stad derjemte, och om (hvilket är sannolikt enligt
den erfarenhet jag äger) ordet ”säkerhet” ej blifver mera utlydt
eller tydligare uttryckt än i det ursprungliga förslaget, så att det
kommer att anses innebära endast namnsäkerhet, så är det troligt,
alt utan allt afseende på följderna, så är del myckel troligt
alt, dä de fleste af diskontdirektionens ledamöter endast kunna
känna till de större städernas handlande och personerna derinom,
denna kreditivrörelse skall lända dessa sednare till godo,
som hafva att prestera på börsen kända namn. Och namn inom
handelsverlden i denna tiden! — Det tror jag vara vådligt.
Jag
Den 22 April.
273
Jag tror alt, om man följt den väg som möjligen varit Utsk.
öppen, att genom en slags bemedling med privatbankerna deras
sedelrörelse kunnat successivt öfver tlytlas på riksbanken, så nemi.,
att dessa rört sig med bankens sedlar, men deremot blifvit ombud
för bankens utlåning i orterne, så bade en rörelse uppkommit
af nytta för begge, tryggande allmänheten, och då hade det
varit högst välgörande att utvidga kreditivrörelsen åt enskilte.
Det är denna förmedling emellan landets stora bank och de
smärre, som den store Robert Peel sökt införa i England, och
som, införd hår, skulle hafva, tror jag, både lagt grund till en
bankmässigare rörelse på det hela, och gifvit banken ökad inkomst
och trygga den, måhända nu större men osäkrare, som
privatbankerne åtnjuta.
74, 75, 76 och 77 punkterne.
R. o. Ad. biföll Utsk:s i dessa punkter afgifne yttranden.
78 punkten
Frih. Raab: Det är visserligen sanni att nuvar. privatbanker
meddelade oktrojtid icke före nästa riksdag löper tillända,
men derföre är ej bestämdt gifvet, alt ingen privatbank dessförinnan
kan upphöra. Utom den möjliga händelse, som jag dock
ej gerna vill tro, att någon skulle (af en eller annan orsak)
sältas i obestånd, så är det en annan ganska vigtig sak, hvartill
R. St:s beslut vid denna riksdagen bidragit, som kan verka till
deras upphörande; och vid ett sådant förhållande anser jag att
den landsort, hvaruti privatbanken förut varit inrättad, skulle
blifva ganska illa belåten om den föreskrift borttoges, som igenfinnes
uti afd:n 5 af bankoreglementets 6:te artikel, nemi. att om
en privatbank upphör före nästa riksdag, så skola bankofullmäklige
söka att der förlägga ett lånekontor, som ersätter den rörelse
som indrages. Jag för min del anser föreskriften vara ganska
vigtig och dess borttagande vara det farligaste företag som
BankoUtsk. vid denna riksdag föreslagit; isynnerhet som jag för
min del ej är så säker, ulan tvertom befarar möjligheten af att
någon privatbank upphör på denna sidan nästa riksdag. Jag begär
alMag å förevar, punkt.
Frih. Cederström: Lika med Frih. Raab anser jag orätt
vara, alt utur bankoreglementet vilja utesluta ifrågavar. föreskrift.
Och hvilka skäl har väl BankoUtsk. andragit för ett sådant uteslutande?
Jo! det alt dels den nu meddelade oktrojtiden ej tilländalöper
före nästa riksdag, och dels det att man ej har anledn.
förmoda, det någon af dessa banker skall före nämnda tid upphöra.
Hafva då icke privatbankerna rättighet alt med rörelsen
upphöra om och när de (inna för godt? Eller tror man sig väl
med en dylik högtidlig förklaring hafva afböjt all möjlighet för
någon banks afslulande med sin verksamhet? Så mäktige äro väl
ej R. St., att deras fördelaktiga omdöme gör tillfyllest att för beständigt
stärka krediten. Lyckligtvis äro privatbankerne ganska
4 H. 18
274
Den 22 April.
väl skötta, väl inrättade och i åtnjutande af deremot svarande
förtroende. Men de kunna sjelfve anse rörelsen ej så lönande,
som de åstunda och som den förr varit. Den omständighet, att
det i förevar, utlät, säges icke vara någon anledn. förmoda deras
upphörande, utgör alltså någonting nära på likgiltigt, enär
della fall ligger helt och hållet i bankernes eget skön och afgörande.
Jag tilltror mig ej nog insigt i Gnanciela saker för att
bedöma hvilken anordning, som för ifrågavar. fall må vara klokast
oell ändamålsenligast; men att något måste på förhand bestämmas
för den händelse, ali någon eller några privatbanker
upphöra, det synes mig vara klart och tydligt. Jag instämmer
derföre i Frih. Raabs anhållan örn ålerremiss, på det föreskrift i
detta hänseende må meddelas; vare sig att BankoUlsk. linner
lämpligare alt bibehålla förut varande stadgande, eller del på något
annat sätt kan undanrödja de vid dylikt tillfälle inträffande
olägenheter; med eli ord, att förhållandet i sin helhet må lagas
i öfvervägande.
Gr. Gyldenstolpe: Punkten må gerna återremitteras, jag
tror dock icke ali BankoUlsk. kommer alt deruti ändra sin öfvertygelse,
hvilken jag för min del anser ganska grundad. Det är
visserligen sanni, att privatbankerna kunna när som helst upphöra
med sin rörelse, att de hafva rättighet dertill när de så behaga;
men jag vet ej hvar det står att riksbanken skal! ersätta
dem. Vid sista riksdagen gjordes visserligen ett stadgande i dylik
afsigt, men det var endast för det fall, alt en privatbank
upphörde vid oktrojlidens slut, som delta stadgande infördes.
Dessutom inser jag intet skäl, hvarföre banken skulle ersätta deras
rörelse. Ytterligare må jag anföra, att sättet huru vid privatbankers
upphörande skall tillgå, är stadgadt i 4:de mom. af
224, hvaruti står, all sedelstocken ”må härigenom ej ökas med
mera än 5 millioner r:dr” (det var i den förutsättning att alla
privatbanker skulle upphöra); ”och såsom fond förde sedlar banken,
genom infriande af ofvanberörde assignationer, kan komma
att utgifva, anskaffas metallisk valuta, motsvarande halfva beloppet”.
Jag beder de värde talarne, som yttrat sig före mig, att
få veta hvar denna nya metalliska valuta nu skall kunna anskaffas,
när den sorn finnes går sin väg?
Hr von Hohenhausen: Så vida Frih. Raab med privatbankernas
upphörande förstår deu händelsen, att någon sådan
skulle för kortare lid upphöra, såsom inträffadt med den i Ystad,
eller alt för delägames enskilda fördels skull upphöra på en tid
att utgifva nya län, så tror jag icke denna händelse mera vara
att befara sedan privatbankerne fått så manga samsyskon och således
icke behof vara för handen, att stadga huru förhållas skall,
om någon privatbank i sådant fall på kort tid skulle upphöra.
En annan sak vore, om en privatbank blefve dömd att upphöra,
genom att den hade sig i den ena eller andra delen förbrutit;
ty då kunde visserligen vara skäl att tillse, det landsorten ej
derföre skulle störtas i olycka. Jag tror det ej gerna tänkbart,
Den 22 April.
275
alt ett sådant fall skulle kunna inträffa nied alla banker på en
gång; ty man bör väl hälla för troligt all de kontroller, som pä
deni finnas, skola vara tillfyllestgörande, någorlunda åtminstone.
För ett sådant fall, nemi. då en privatbank blifver dömd sin rörelse
förlustig, tror jag del vara behöflig! atl, i afseende på un
derstöd
från R. Sirs bank, ett stadgande infördes, alt när en privatbank
upphörde, skulle banken, så vidt dess förmåga för tillfället
det medgåfve, söka suppleera den indragna privatbankens
rörelse genom upprättande af lånekontor på den ort, der privatbanken
upphört, med undantag likväl af Blekinge, Skåne, Halland
och Bohuslän, hvilka redan hafva sådana lånekontor i Götheborg
och Malmö, som sålunda blott behöfde förökas.
Jag instämmer således på denna grund i den af flere talare
tillstyrkta återremissen.
Hr Rosenblad: Det skäl Ulsk. anfört för borttagande af stadgandet
i 5:te afd:n af 6:te ari ikel 11 utaf nu gällande bankoreglemente,
för del täll att en eller flere privatbanker skulle upphöra,
detta skäl finner jag, på sätl Frih. Cederström, Rudolf, mycket
riktigt anfört, ej giltigt; ly om den af Utsk. yltrade förmodan
(att privatbankerna ej före oklrojlidens slut, skulle upphöra) vore
riklig, sä behöfves väl intet stadgande, det är sannt, men då
kunde också ingen tillämpning ifrågakomma, och således vore
lagbudet oskyldigt; skulle deremot denna förmodan vara oriktig,
sä behöfdes ett stadgande för delta fall, lika sä väl som vid förra
riksdagen. Var det då icke ett misstag att stadga ett korrektiv,
så malte det väl ej vara det nu heller. Det korrektiv
som R. St. då beslöto, var att i orten, der privatbanken fanns,
skulle inrättas ett lånekontor, som bedrefve en rörelse på ungefärligen
lika fot med den förra privatbanken, eller ock att medel
härtill skulle proportionsvis anvisas på bankens egna lånekontor.
Men det var äfven en annan omständighet, som dervid ifrågakom,
en stor grundsats, tillämpad såsom en hufvudtanka vid Ulsk:s
förslag till ordnandet af bankens hela rörelse. Den var hemtad
från den grundsats den rykibare Sir Robert Peel, vid ordnandet
af Englands bankrörelse, nyss förut följt, nemi. att å ena sidan
fullt afse den varande sedelrörelsen i landet, men å den andra
att förekomma dess tillökning i annan väg, än genom motsvarande
tillökning i landets hufvudbanks innehafvande metalliska
valuta. Men vid tillämpningen i Sverige, skedde den stora förändring,
mot hvad grundsatsens upphofsman funnit nödigt i England,
att man vål på begge ställena afsåg de varande smärre
bankernes befintliga sedelrörelse, men i England för hufvudbanken
(Engelska banken) oaktadt dess metalliska kassa då stod på
en sällsynt höjd, nemi. omkring 20 millioner P. St., tilläde vid
beräkningen ytterligare 8 millioner P. St., under det att man i
Sverige deremot räknade så knappt, under en tid då bankens
metalliska valuta var nedsjunken till sitt minimum under en lång
följd af år, att det vid beräkningen af dess varande sedelrörelse
18*
276
Den 22 April.
med tillägg af odisponerade kreditiver blef en brist i bankorörelsen
af ^ million, sora man på hvarjehanda sätt måste inknappa.
Men man antog från England satsen, alt banken erhöll rättighet
att suppleera de privatbanker, som kunde komma att upphöra.
IN är della förslag af Utsk. underställdes R. St:s antagande, så inträffade
att i ett eller Iva Stånd insattes det tillägg, som Gr.
Gyldenstolpe läst upp, hvilket genom förstärkta BankoUtsk. blef
ett R. St:s beslut, och som jag erkänner, alt dä man, utan samband
med föreg.de inom., läser det, kunde synas under vissa
förhållanden göra hela föreskriften overkställbar. Men läser man
begge momme tillsammans, blir det icke så farligt. Mom. 3 lyder
så här: ”Afdelningen eller lönekontoret afgifver inom det
anvisade beloppet assignationer på banken, ställda på 20 r:dr
hvardera och efter föregången advis, i banken vid anfordran betalbara”,
hvarefter i inom. 4 införes: ”Det i § 124 stadgade
maximum af sedelstock må härigenom icke ökas med mera än högst
5 millioner r:dr; och såsom fond för de sedlar, banken genom infriande
af ofvanberörde assignationer kan komma att utgifva, anskaffas
metallisk valuta, motsvarande halfva beloppet.” Nu är förhållandet
i allmänhet, att de af bankens lånekontor ingifvande assignalioner
snart infrias, sä att få förblifva i rörelsen, och alt skaffa
fond för deras halfva belopp, blefve väl ej så svårt. Men för alt
undanrödja del ifrågavar. tillägget, som är onyttigt och möjligen
kunde tolkas på ett sätt, som tillintetgjorde hela den åsyftade
verkan af sjelfva lagbudet, instämmer jag i anhållan om återremiss,
på det att R. St. måtte komma i tillfälle att bestämma redaktionen,
så som den först af förra riksdags BankoUtsk. föreslogs.
Frih. Cederström: Deruti synes Gr. Gyldenstolpe hafva
rätt, att den i del af föreg:de Ständer stadgade bankoreglemente
befintliga § 224, synes hafva afsell ett samtidigt upphörande af
privatbankerna vid oktrojtidens slut. Det är i delta afseende som
jag ber att få hänvisa till prosten Grönvalls afgifna reservation,
deruti prosten Gellerstedt och doktor Grafström sig förenat. Han
föreslår nemi. bibehållandet af nämnde § med blott den förändring,
att orden: ”för alt vid oktrojtidens slut upphöra” må uteslutas.
Så otydbart som dessa reservanter ansett stadgandet, är
det kanske icke; men eftersom återremiss här i alla fall är i fråga,
så torde uppmärksamheten böra jemväl på ordalagens tydbarhet
fästas. Till innehållet skall jag längre fram återkomma. I
hufvudsaken har jag följande att anföra. Enligt min tanka vore
det visserligen ganska obilligt, att icke erkänna det privatbankerna
på ett ganska förtjenstfull! och för allmänna näringarne lifvande
sätt, hvar inom sin landsort, utöfvat sin rörelse; hvarvid
jag dock vill förklara, att det skulle varit mig ännu kärare om
dessa fördelar kunnat vinnas på ett till statens inkomst ländande
sätt; men detta förringar väl ej värdet af deras bemödande. För
de personer, som tilläfventyrs äro, hvad jag icke är, privatbankshatare,
ifall sådana finnas, (ett uttryck, som jag icke skulle nyttja,
om det icke vore redan så ofta begagnadt, och man sålunda vant
Den 22 April.
277
sig vid föreställningen om ett dylikt hat) för dem kunde visst
ingenting vara mera önskvärdi än att, om en privatbank skulle
händelsevis besluta sig för att upphöra, ingen åtgärd från riksbankens
sida till rörelsens suppleerande då vidtoges; enär de öfriga
privatbankerna, ehuru solida de må vara och ehuru omsorgsfullt
de må dirigeras, dock likväl skulle erfara en ganska svår
stöt genom en enda privatbanks fall, hvilket törhända skulle förorsaka
de öfrigas undergång. Således för dem, som möjligtvis
skulle önska samtlige privatbankernas upphörande hastigt och på
ett våldsamt sätl, för dem kan det nog synas tjenligt, om riksbanken
icke lillförbindes göra något, för den händelse att en
privatbank funne sig af en eller annan orsak föranlåten att afträda
från skådeplatsen. Jag äler, som önskar den allmänna rörelsens
vidmakthållande, äfvensom undvikandet af alla våldsamma
rubbningar i penningeförhållandena, hvilka rubbningar ej kunna
vara för det allmänna nyttiga, utan äro tverlom högst skadliga,
jag begär alt ett sådant stadgande måtte intagas, som motsvarar
den ulelyckta 224 §. Hr Gr. Gyldenstolpe har, med erinran
derom att 5 millioner r:dr voro i denna § afsedde, framställt den
frågan hvarifrån man vill laga dessa millioner? Jag svarar derpå
att det tydligen endast var med afseende på den förutsättning, alt
alla privatbankerna skulle pä en gång upphöra, som en så betydlig
summa förklarades böra för ändamålet af deras suppleerande
kunna användas; men jag tror nu ej kan gerna vara fråga
om ett så stort behof, utan endast om att en eller par af ifråga
var. banker skulle upphöra, och då mätte penningar för succursen
ej tarfvas till på långt när så högt belopp. Just genom att
i rättan lid komma med hjelp undviker man de öfrige bankernes
fall, undgår det af deras undergång uppkommande mycket
stora behofvet af penningestockens bibehållande på ett eller annat
sätt medelst riksbankens bemödande, besparar sig och landet
vådan af en financiell kris och uppfyller värdigt ett af sina vigtigaste
ändamål: rörelsekapitalets vidmakthållande till samhällets
båtnad. Här är redan taladt om, att man skulle få penningar
genom alt härtill anslå de förut till andra saker föreslagne förhöjningar,
dera man sedermera icke beviljat. Uppslår ej behofvet,
så utgå ej heller penningarne.
Ett sådant stadgande må med skäl kallas oskyldigt, om man
nemi. med detta ord menar det som är på en gång oskadligt
och lofvärdt; ty jag kan åtminstone ej för min del med det sagda
epithetet, på hvilket jag sätter värde, förstå detsamma som
tomt och betydelselöst, såsom det för någon stund sedan af en
ledamot tycktes tolkas. Oskyldigt alltså, men icke blott det, ulan
bestämdt gagnligt och nödigt synes mig ett stadgande, som ersätter
det borttagna. Jag kan vid detta tillfälle ej underlåta alt
bemärka huruledes, då man ofta yttrat sig önska att privatbankerne
kunde af riksbankens filial-afd:r varit ersatte, det vore ganska
opolitiskt att uraktlåta all åtgärd, derest sig skulle yppa eli
sätt all utan någons förnärmande, blott med begagnande af de
sig alldeles sjelfmant erbjudande tillfällen, sätta det allmännas
27S
Den 22 April.
vinst i st. f. den enskilda korporationens, och dymedelst på godvillig
våg åstadkomma dylik förändring, helst man, med bispringande
af besagde institutioner på sådant sätt, gagnade både den
allmänna rörelsen, upprätlhölle välståndet i en hel landsort, substituerade
statens fördel i den privata associationens plats, och
droge till slut för statsverket bela förmånen utaf rörelsen. Den
ögonblickliga hjelpen för privatbankerne vore ju sålunda ganska
väl använd.
Jag tillstyrker således återremiss, på det alt BankoUlsk. må
taga i öfvervägande hvilka åtgärder, som vid de i 224 § uti hit
tills
gällande bankoreglementet afsedde fall böra lämpligen vidtagas,
och huru stor summa, som dertill må kunna användas.
Hr Ribbing: Det har blifvit framstäldt, att detta skulle
kunna utgå, derföre att blott en eller annan privatbank' skulle
upphöra; och det är med afseende derpå, som jag för min del
blott begär få förklara, att, om det skulle hända så illa alt, till
följe af ogynnsamma konjunkturer, förenade möjligen med en hårdare
beskattning, en privatbank skulle upphöra för sådana orsakers
skull, jag tror alt det skulle ganska ofördelaktigt inverka pä
alla de andra, och att man då ej så lätt skulle kunna räkna pä,
att det skulle kunna hända endast med en eller annan.
Hr Gr. o. Ordf. hemstälde, om R. o. Ad. ansåge de emot
Ulsk:s tillstyrkande i 78:de punkten gjorde anmärkntr föranleda
lill samma punkts återremitterande, samt förklarade, sedan denna
propos. blifvit besvarad med starka ja, blandade med nej, att han
funnit ja hafva öfverröstat nej.
Föredrogs, men lades, på begäran af Frihrne Cederström,
Claes Rudolf, och Raab, Adam Christian, ånyo pä bordet
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 19 d:s
f. m. första gången bordlagda betänk. N:o 1, ang:de grunderne
för rättigheten alt tillverka och omdistillera samt i minut försälja
bränvin, äfvensom för beskattningen dervid.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då tiden nu är så långt
framskriden, vill jag hemställa till Hr Gr. o. Ordf. samt det H.
Ståndet, om icke alla de betänk.-n, som nu hvila på bordet, måtte
blifva samteligen bordlagda, så behöfde ej propos. göras på hvart
och ett särskildt.
Hr Gr. o. Ordf. hemstälde i anledn. häraf, om R. o. Ad.
bifölle, att de å föredragningslistan för denne dag uppförde mål,
som ännu icke blifvit afgjorde, nu ånyo lades på bordet, men
härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan ej instämma i
detta förslag, af det skäl, att jag fruktar, det vid ett blifvande
plenum, under öfverläggningen af något utaf dessa betänk:n, tvist
kunde uppstå huruvida den nu i massa skedda bordläggningen
vore formenlig eller ej.
Den 22 April.
279
Hr von lia rlmansdorff: Till förekommande af alla sådana
tvister, anhåller jag atl Hr Gr. o. Ordf. malte låla läsa upp
titeln på hvarje hetänk., samt göra lika många propostr, som betänkma
arn.
Härefter föredrogos och lades, uppå begäran af flere ledamöter,
ånyo på bordet nedannämnde, d. 19 dennes bordlågde betänkt!),
meni. och ullålin, nemi. från
Lag-Ulskollel:
N:o 35, i anleda, af väckta motioner om ändring af 2 §
samt upphäfvande af 5 och 6 §§ i 2 cap. Giltermåls-balken,
angalo dem, som äktenskap med hvarannan ej bygga må;
N:o 36, i anledn. af räckla motioner, om förändring af lagens
sladgandeo, rörtde testamenls-frihelen samt af 8 cap. Jordabalken,
angtde rättigheten att bortgifva jord, hus eller tomt;
N:o 37, i anledn. af väckt motion om eli tillägg till 17
cap. 1 § Arfda-balken;
N:o 38, i anledn. af skedd ålerremiss af Utsk:s betänk. N:o
20, öfver K., M:s nåd. propos. med förslag till förordn. ang:de
handelsboks vitsord;
N:o 39, i anledn. af återremiss utaf Ulsk:s betänk. N:o 28
öfver väckt motion om bestämmande af tid för vitesförbuds kungörande
i kyrkorne;
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 58, i anledn. af väckt motion om beklädnads-direktionernes
förpligtande, alt insätta en del af de under deras förvaltning
stälde medel uti R. St:s bank emot ärlig ränta;
N:o 59, i anledn. af väckt motion om tillvägabringande af
en inhemsk försäkrings-inrättning emot sjöskador;
N:o 60, i anledn. af väckt motion, i fråga om skyldighet för
åboer å de lill Kongl, och Hvilfeldlska stipendii-inrältningen hö
rande
hemman att riksdagsmanna-arfvode erlägga;
N:o 61, i anledn. af väckt motion om indragning af Svenska
postkontoret i Hamburg;
N:o 62, i anledn. af väckte motioner, ang:de åtgärders vidtagande
för utbekommande från Danska arkivet af åtskillige äldre
handlingar, ronde provinserne Skåne, Halland, Blekinge och Bobus
län;
N:o 63, i anledn. af väckt motion om ändring i det genom
K. förordn:n d. 28 December 1844 faslslälda formulär för trooch
huldhets-eden;
N:o 64, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o
28; samt
N:o 65, i anledn. af väckt motion om ändring i K. patentförordnm
af d. 13 December 1834.
Banko-Utskottet:
N:o 45, med anmälan om en verkställd omröstning;
N:o 46, i anledn. af väckt fråga om återbetalning till hem
-
280
1) e n 22 April.
mansägaren W. Hallandets sterblms af crlagd öfverrätt ta å diskontlån;
samt
N:o 47, i anledn. af de inom RiksSl:n gjorde anmärkmr
vid Utsk:s utlåt. N:o 24.
Anmäldes och lades på bordet följande från Ulsk:n inkomne
utlåt, och betänkm, nemi. från
Stats-Utskottel:
N:o 125, ang:de regleringen af utgiflerne under riksstatens
9:de hufvudlilel;
Allmänna Besvärs- o. Ekonomi-Utskottet:
N:o (56, i anledn. af väckt motion om förklaring af 10 och
14 §§ i 3 art. af K. M:s nåd. instruktion för skogs- och jägeristaten
i riket d. 16 ålars 1838;
N:o 67, i anledn. af väckt motion om utvidgad smidesrätl
inom bergslagen; samt
N:o 68, i anledn. af väckta frågor att antingen biskopsembetena
må afskaffas, göromålen öfverllyttas på domprostarne och
stiftsstädernes pastorer, lönerne indragas lill statsverket samt biskops-prebende-pastoraterne
förklaras för konsistoriel^ gäll, eller
ock minskning ske i biskoparnes löner.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 3 e. m.
lii fidem protocollr,
.libert Munck,
Onsdagen den 26 April 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.-utdr. för d. 19 och 22 dennes, samt
pleni-prot:n för d. 12 dennes f. och e. m.
H. Ex. Hr Gr. Sparre, Gust. Adolf, anförde skriftligen:
Det upplästa prot. för d. 12 dennes och R. o. Ad:s deri intagna
beslut i afseende på mig, gifva mig en önskad anledn., alt
nu här inför R. o. Ad. uttrycka tänkesätt, dem jag redan mera
enskildt inför en stor del af eder, mine Hrr! haft äran förklara.
Då jag vid riksdagens början vågade emottaga det ärofulla
uppdrag Konungen mig lemnade, att vid R. o. Ad:s öfverläggningar
föra ordet, skedde det under det hopp, att någon annan
Den 20 April f. m.
2S1
orsak, än min ringa förmåga, all emotsvara det dyrbara förtroendet,
icke skulle kunna hindra mig, att äfven afsluta hvad jag
börjat. Snart erfor jag min möda lättad genom det öfverseende
och den vänskap R. o. Ad. behagade visa mig; och jag fann deruti
en ökad anledn. lill den innerliga önskan, att jag måtte få
intill riksdagens slut hära det hederstecken, som berättigade mig
lill den utmärkta plats jag bland R. o. Ad. innehade. Förhållanden,
som ej kunde förutses och brådskande, likasom så mycket
annat i vår oroliga tid, nödgade mig dock, alt, i strid emot
mina enskilda böjelser, emottaga ett embete, dermed Landtmarskalks-kallel
icke var förenligt, samt att, i följd deraf, uti Konungens
händer återlemna det tecken af ära och upphöjelse, som
utmärker detta kall. Derigenom blef mig ock betagen möjligheten,
att på detta rnra frambära min afskedshälsning lill R. o.
Ad., hvarföre jag med glädje omfattar den anledn., som nu inträffat,
all inför R. o. Ad. betyga min varma och hjertliga erkänsla
och tacksamhet för de mångfaldiga prof af vänskap, välvilja
och förtroende, som jag af R. o. Ad. lätt vid alla tillfällen
röna och hvilka ensamt gjort för mig möjligt, alt i någon mån
kunna motsvara hvad af mig såsom Landtm, bordt väntas. Ett
nytt bevis af denna vänskap, hvilket, om möjligt vore, skulle
ytterligare öka min förbindelse, innefattar R. o. Ad:s sednare beslut,
att milt porträtt skall målas och uppsättas vid sidan af de
fräjdade mäns, som med så mycken framgång ledt R. o. Ad:s
öfverläggningar före mig. Då jag för delta nya vänskapsprof får
frambära min vördnadsfull tacksägelse, bör jag ej tillbakahålla
den önskan, att den heder R. o. Ad. derigenom behagat visa mig,
icke mätte jäfvas af en rättvist dömande efterverld.
Den märkvärdiga skakning, som under de sednaste 2 månaderne
öfvergålt Europa, har ej kunnat vara alldeles utan sin
verkan äfven här i Norden. Till hvad mål tidsandans utveckling
jemväl hos oss leder, lärer väl snart visa sig; och jag är
öfverlygad, ali R. o. Ad. dervid skall, hurudan än dess verkningskrets
må blifva, ständigt fortfara, att med redligt nit och
äfven med egen uppoffring, om så fordras, hafva nu som fordom
eli älskadt fosterlands välgång till sitt främsta mål.
För egen del anhåller jag slutligen, att något af den vänskap
och välvilja jag hittills fått af R. o. Ad. röna, måtte äfven
framgent mig tilldelas. Minnet deraf skall i alla händelser och
under alla skiften blifva för mig kärt, innerligt och dyrbart.
Upplästes ett af Hr Rudebeck, Edvard Ulrik, inlemnadt
så lydande mern.:
I anseende till trägna tjenstegöromål, nödgas jag härmedelst
afsäga mig förtroendet att, under permitterad ledamots frånvaro,
vara ledamot i BaukoUtsk.
Upplästes jemväl följande af Frih. Leijonhufvud, Carl
Victor, inlemnade mern.:
Den 26 April e. m.
Härmed' får jag äran afsäga mig förtroendet ali vara ledamot
i Ridd.Ulsk.
I anledn. häraf och med tillkännagifvande, att Frih. St jernstedt,
Äng. Willi., såsom ledamot af Exped.Ulsk., begärt och
erhållit 14 dagars ledighet, räknad från d. 2 nästinstundande Maj,
anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Eleclorer att sammanträda
till val af en ledamot i Ridd.Ulsk i st. f. Frih. Leijonhufvud,
en ledamot, att, i st. f. Hr Rudebeck, inträda i BankoUtsk.
, under Hr Reuterskjöld, Carl Leoni)., beviljad ledighet,
samt en ledamot att inträda i Exped.Ulsk., under Frih.
Sljernstedts frånvaro.
Föredrogs ånyo Exped.Utskis, tinder N:o 6 afgifna, d. 19
och 22 dennes på bordet lagda förslag till en § i riksdagsbeslutet,
ang:de granskning af Statsråds-protm.
Gr. Lagerbjelke, Guslaf: Hvad Exped.Ulsk. lili ifrågavar.
g föreslagit, står icke i full öfverensstämmelse med det
Const.Utsk:s betänk., hvarpå den föreslagna §:n uti riksdagsbeslutet
är grundad. Coust.Utsk. har nemi. i sitt betänk, icke föreslagit
decharge för statsråden, hvarföre och då det kan inträffa,
hvad sorn dock icke må vara troligt men derföre ingalunda omöjligt,
att riksrätt denna riksdag beslules emot Konungens rådgifvare
på grund af anmärkn:s-anledn. från StatsUtsk., det med
formerna icke kan vara öfverensstämmande, att Konungens rådgifvare
redan nu uti en § af riksdagsbeslutet lemnäs decharge.
Pä grund häraf anhåller jag ora återremiss af delta förslag, på
det att detsamma måtte antingen omarbetas i enlighet med Const.-  Utsk:s s. k. decharge-betänk. eller ock med afgörande! af denna
§ uppskjules intill riksdagens slut, dä 76 § Riksd.Ordn. först vinner
tillämpning.
R. o. Ad. ansåg de emot Exped.Ulskts förevar, förslag gjorde
anmärkn:r föranleda till detsammas återremitterande.
Föredrogs ånyo Bevilln-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskrns d. 19 och 22 dennes på bordet lagda betänk. N:o 1,
ang:de grunderne för rättigheten all tillverka och omdistillera
samt i minut försälja bränvin, äfvensom för beskattningen
dervid.
Hr Gr. o. Landtm, hemstälde, att dä redan åtskilige ledamöter
anmält sig att yttra sig öfver detta betänk, i dess helhet,
detsamma måtte få uti sin helhet företagas lill öfverläggning
och afgörande, med R. o. Ad. förbehållen rätt, att särskildt pröfva
det förslag till förordn., ang:de försäljning och transport af
bränvin, som blifvit Utskrns betänk, bifogadt, utan någon i betänk,
förekommande redogörelse för de vid förslagets upprättande antagne
grunder, hvilket bifölls.
Hr Hammarhjelm, Carl Gustaf, hade inlemnat ett så
lydande anförande:
Den 26 April f. m.
283
Du bränvins-lagstiftningen nu åter skall förändras, och betydligare
skatt deraf är för stalsbehofvet påräknad, som vill säga,
att en stor konsumtion af det producerade giftet än vidare skall
fortfara, således äfven ökade rysliga brottsligheler, förnuft och
själsförstörande följder, hvadan Nemesis säkerligen uttager sin
rätt både hos staten och den enskilde, alt dermed ingen behållning
eller gagn för 3:dje arfvinge!) vinnes, utan tvertom; så föranledes
jag, att emot denna författning, hvilkens giltighet till
pröfning nu företages, anmäla följande:
l:o Jag förenar mig till alla delar med hvad, i afseende på
sista mom. af denna författning, BondeS(:s ledamöter lill en mängd
undertecknat, nemi. ang:de l:sta klassens bränvins-pannor, i synnerhet
dem af 14 å 16 kannors rymd eller för den enkla husbehofs-brän
ningen.
2:o Då erfarenheten uti vårt nordliga klimat visar, att s. k.
gräsbele ej behötligl inträffar förr än med Juni månad, och mindre
hemmansägare, som ej kunna umbära dragare för jordbruket
och dertill kor för hushållet, måste äga mera kreatur än vanliga
fodertillgången medgifver alt nödtorftigt framföda lill Juni
månad, hvadan, dä bränvinsbränningen ej är tillåten i Maj månad,
dess samtlige gräsätande kreatur, så vida ej mycken spanmål
skall användas, fä undergå svältkur, att de stundom ej återtaga
nytta och kraft, förr än långt fram pä sommaren, sä föreslår jag,
alt då Januari eller Februari månader, dels hafva korta dagar och
stark köld, minst tjenlig för bränvinstillmäskning i sådane hus, som
allmogen begagnar, en af dessa månader indrages, och i stället
Maj månad, då största bristen på höfoder inträffar, får begagnas
till bränvinsbränningens nlöfvande.
3:o Med 14 ä 16 kannors lyftepanna, kan ej afses mera
tillverkning än för eget husbehof, och borde således egentligen
vara skattfri och opåtalt få begagnas året om. Men då bränvinsskatten
nödvändigt ännu skall fylla stalsbehofvet, sä föreslår jag,
att desse bränvinspannor, lill utsatt kannerymd och nuvar. konstruktion,
ej må erhålla större beskattning än hvad 1845 ars författning
föreskrifver och må året om, med ökad skatt proportionaliter,
få till bränvinsbränning ostördt begagnas.
4:o Man säger, att hemmansbrukaren lättast åtkommer penningar
för bränvinet, sådant kan medgifvas, men får han begagna
sin lilla lyftepanna året om, så passar han nog på sin förmån,
att då dranken bäst passar till en ökad svinafvel, han då lika
väl fyller sin kassa.
5:o Hvad i öfrigt öfverstigande kannerymd, ifrån och med 17 t.
o. m. 63 kannor, angår, så med nu påhittade konstapparater och
tillmäskningar, som kunna drifva en betydlig mängd bränvin till
afsalu, denna inbillade oumbärliga nektar, må den sora anser
sin förmån dervid, för sådant sig anmäla, och uppskattas proportionaliter
af påräknad vinst.
6:o Genom inlemnad motion häfver jag önskat, det 5:te
klassens städer, som vanligen ej hafva större folkmängd än vanliga
större bondbyar, lika med dessa, ej måtte få utöfva någon
2S1
Den 26 April f. m.
bränvins-minutering, ly merendels åstadkommer det ökad liderlighet
hos angränsande, och ökar hlott rådhusrätternas inkomster
med plikter och papperslösen.
Jag yrkar således, i följd af föreg:de, återremiss, i synnerhet
å hvad som angar husbehofs-bränningen, och att delta mitt anförande
måtte till Utsk. åtfölja ålerremissen.
Hr Tornerhjelm, Rudolf: Förevar, betänk, är så ofattligt
och inkonseqvent, ali jag anser det i alla afseenden oantagligt.
Skälet för detta milt påslående anhåller jag att få angifva
och, med iakttagande af möjligaste korthet, hoppas jag kunna öfvertyga
Ståndet om förslagets oantaglighet. Till en början vill
jag uppdraga skillnaden emellan detta förslag och 1845 års författning.
Denna författning sladgar, att bränvinsbränning icke
får idkas utan i förening med ägande rätt till jord, hvaremot uti
första punkten af Ulsk:s betänk, bränvinsbränningen tillätes, utan
en sådan äganderätt, men derefter, uti en sednare punkt af betänk.
, bränvinsbränning med viss redskap är åter förenad med
äganderätt till jord. Här är således redan en motsägelse för handen.
Afsöndras bränvinsbränningen ifrån jorden, så borttager
man den princip, som för bränvinsbränningen hitintills varit följd
och måhända ökar man derigenom klagomålen öfver det onda
bränvinet inom vårt land medfört. Det har dock haft sina stora
fördelar och man mäste derföre hafva något undseende med det
förmenta onda. Om nu fabrikstillverkningen af bränvin hädanefter
icke förenas med jorden, så blir deraf följden, att en mängd
utländska jordfrukter indragas i landet. Den fördel jordbrukaren
hittills haft af dranken, har icke varit af ringa vigt, enär spanraålslillgångarna
icke varit så ymniga, att kreaturen dermed utan
förlust kunnat utfodras. Dranken har således varit ett surrogat
för spanmålen, och ehuru mången klagat öfver dess användande,
liar erfarenheten likväl konstaterat, att ladngårdarne genom drankens
begagnande lill kreaturens utfodring lemnat högre afkastning,
utan att spanmålstillgångarne behöft anlitas. De föreskrifter
betänk, innehåller i afseende på redskapens beskaffenhet, såsom
pannans större eller mindre kanntal m. m., äro i alla afseenden
olämpliga för att icke säga opraktiska och orsaken till
dessa föreskrifter torde endast vara en önskan alt förhindra en
större produktion. Jag lemnar likväl derhän, om detta är något
skäl, åtminstone giltigt, då ingen lärer neka, att ju icke jordbruket
haft stora fördelar af denna näringsgren, f afseende på beskattningen
är förslaget synnerligen olikt 1845 års författning,
ty om jag med en panna om 20 kannors rymd tillverkar bränvin
under 2:ne månader utgör skatten endast 2 r:st. för hvarje
tillverkad kanna, men brännes åter en längre lid, uppgår skatten
genast till 2 sk. per kanna. För fabriksbränningen är skatten
bestämd till 4 sk., men enl. beräkningen för beskattningen, utgör
skatten likväl 4£ sk. per kanna. Sålunda uppstår en skillnad
i beskattningen af 2, 3 och 4$ sk. Men jag frågar, om det
anses rättvist att, då jag tillverkar mera bränvin med en redskap,
Den 26 April f. m.
285
sorn kostar några 1000 r:dr, än med den, som kostar mindre,
jag likväl skall betala högre skatt för bräuvinstillverkning, med
en kostsammare redskap. Genom Utsk:s förslag skall, hvad åter
i 1845 års författning motarbetas, den s. k. husbehofsbränningen
tilltaga, då hvarje person, utan att innehafva någon jord, är berättigad
alt tillverka bränvin; men denna princip är likväl icke
i sin helhet tillämpad, ty under vissa förhållanden äro betydliga
inskränkningar gjorda, åtminstone är den icke utförd så, som inom
Danmark. Det der följda system kan visserligen vara bra,
men det bar likväl äfven olägenheter. Fördelarne äro, att man kan
lättare bestämma tillverkningen och således äfven mera rättvist
beskattningen, hvilket inkast säkerligen väntar mig; men jag vidhåller
dock alt, oaktadt dessa fördelar, finnas likväl öfvervägande
olägenheter, nemi. att kontrollerne äro omöjliga inom vårt land
och alt man med denna beskattning icke kan ulan förlust använda
sämre och skämda produkter. Dessa olägenheter har man
redan insett i Tyskland och äfven i Danmark, der jag tror att
förändring härutinnan äfven blifvit vidtagen. Enligt min åsigt
är således beskattningen efter mäskekar, såsom Utsk. föreslagit,
en verklig stalsekonomisk förlust, och den erforderliga kontrollen
är alltför dyr och, såsom jag redan nämnt, nästan omöjlig. Enligt
denna heskaltningsmelod skall bland annat förteckning inlemnas
till K:s bef:de å alla i bränneriet befintlige kärl, hvilka
sedermera måste stämplas; men jag hemställer lill hvar och en,
som bar någon kännedom om ett bränneri, möjligheten att kunna
verkställa en dylik uppgift, ty kärlen kunna på ett eller annat
säll förderfvas och om andra anskaffas, men före stämplingen
mäste begagnas, kan innehafvaren härigenom anses hafva undanhållit
samma kärl från stämplingen och möjligen ådömas böter,
hvarförutan denna stämpling medför en icke ringa kostnad, enär
den, som stämplingen verkställer, är tillerkänd rese- och traktamentskostnad.
Till förekommande af missbruk, har uti förslaget
blifvit förbjudet, att uti bränneriet' må finnas kärl, hvari mäsk
kan förvaras och således få i bränneriet' icke eller finnas bränvinslunnor;
men hvaruti skall då bränvinel förvaras? Jag förnyar
mitt påstående, att förslaget är orimligt och jag vill icke
vidare upprepa alla de misstag, som uti detsamma blifvit begångna.
Den som genomläst förslaget och äger ringaste kännedom om
bränvinsbränningen, inser olämpligheten deraf. Här vore visserligen
på sill ställe, att framhålla alla skäl, som tala emot förslaget,
men jag tror, att hvad jag redan anfört år tillräckligt för
att visa behofvet af en återremiss, hvarom jag anhåller, och torde
Utsk., i händelse återremiss beslutes, böra förständigas att i
sitt förnyade förslag bibehålla grunderne i 1845 års förordn.,
likväl med de förändringar i beskattningen och kontrollerne som
Utsk. kan finna behofvet påkalla. Jag tror, att från BondeSt.
ankommit prot.utdr. med tillkännagifvande, alt detta Stånd återremitterat
betänk, och jag hoppas alt så äfven kommer att ske
inom de öfriga Stånden.
Den 26 April f. m.
Hr vou Rosen, Georg Ludv.: Jag hade visserligen liafl för
afsigt att icke deltaga uli öfverläggningen om detta, sedan flere riksdagar
tillbaka förehafda ämne, men den siste värde talaren har yttrat
satser, hvilka, så«om icke öfverensstämmande med mina åsigter,
jag anser mig böra besvara. Hr Tornérhjelm har nemi. sagt, alt
bränvinsrörelsen skulle helt och hållet förstöras, om den icke uteslutande
finge utöfvas af jordbrukaren. För min del önskar jag icke
att bränvinsbränningen förstöres, men alt den liksom alla andra
näringar kommer i sitt naturliga förhållande. Anses bränvinstillverkningen
tillhöra jordbruket, kan den icke beskattas, ehuru just
denna näring, såsom varande ett previlegium för en viss korporation,
borde draga en högre skatt och af sådan orsak anser jag
bränvinstillverkningen böra vara oberoende af jordbruket. Kan
den i någon män derigenom inskränkas, tror jag, alt landet skall
vinna derpå och, i händelse bränvinsbränningen frigöres, staten
erhålla större inkomster deraf än de nuvar., enär, enl. milt förmenande,
man icke skäligen nu kan öka jordbrukets redan nog
dryga skatter. Hr Tornérhjelm har vidare sagt, att de till följd
af förslaget erforderliga kontroller i och för kärlens stämpling
skulle möta svårigheter och att i länder, der dylika kontroller funnits,
stadgandet härutinnan måst ändras. Förhållandet härmed är
mig obekant, men det vet jag, att delta slämplingssätt ännu qvarstår,
oell jag har anledn. att tro, att det blir qvarstående enl.
hvad personer, som rest i dessa länder meddelat mig. Del är
visserligen sannt, all alla dessa kontroller kunna vara besvärliga,
men månne icke dessa besvärligheter minskas genom den större
vinst fabrikstillverkningen medför och i öfrigt skulle jag tro, att
om man pä ena sidan önskar sig fördelar, utan motsvarande olägenheter
på den andra, skall aldrig något antagligt förslag kunna
uppgöras. Samme värde talare har äfven anfört, att enl. Otsk:s
förslag skulle icke med någon fördel skämda varor kunna användas
vid bränvinshränning. Härvid får jag erinra, alt af samma
skäl skulle enl. 1845 års författning bränviustillverkare ej heller
kunna använda dylika varor. Huru en författning än uppgöres,
ligger det i sakens natur, alt produktionen af friska varor alltid
skall vara större än af skämda, hvarföre utan tvifvel de friska
hufvudsakligasl begagnas oberoende af någon författning. Hr Tornérhjelm
har slutligen sagt, att bränvinsbränningen är en orsak
lill den högre afkastning, som af ladugårdarne i sednare tider erhållits.
Min erfarenhet stadgar bos mig en annan öfvertygelse,
ty den säger mig, att å de orter der bränvinstillverkningen står
högst, står ladugårdsskötsel!! lägst, hufvudsakligen derföre, att
utfodringen med drank ovilkorligen försämrar kreaturs-racerna,
och att deraf uppkommande produkter blifva af en sämre beskaffenhet.
I Skåne och i vårt grannland Seland, har jag af personer,
som känna förhållandet, erhållit den underrättelse, att, då
Ostindiefarare skola på desse kuster proviantera, de icke kunna
begagna våra produkter på fartyget, emedan de snart blifva skämda,
utan måste vända sig till Danmark, hvarest produkterne äro
Deri 26 April f. m.
287
bättre just derföre, att vid utfodringen drank, åtminstone icke i
den qvantitet som hos oss, der icke användes.
Frih. Haab, Adam Christian: Jag liar ansett mig pligtig
att lill besvarande upptaga en del af de bär gjorda anmärkmr
mot Ulsk:s förslag och får pä förhand förklara, alt mina äsigter
af saken icke äro hemtade i går eller i dag eller af opinionen vid
riksdagen, och ännu mindre af egennytlan, hvarföre de äro helt
och hållet oberoende af den vind, som för tillfället råder. Händelserne
hafva nemi. fogat så, att vid den första riksdag, jag bevistade,
invaldes jag tili ledamot af det Utsk. och blef ordf. på
den afd. som behandlar bränvinsfrågan. Det var således en nödvändighet
för mig att initiera mig i detta ämne. Jag har sedermera
vid hvarje riksdag varit anställd i Utsk., der jag deltagit uti
behandlingen af delta ärende och säkerligen hafva de fleste af
llrrme sig bekant, att jag varit förordnad som ledamot i en comilée,
hvilken haft sig anförtrodt, all uppgöra förslag till bränvinslagstiftning.
De grunder, hvarefter comiléens förslag upprättades,
hafva blifvit af K. M. godkände äfvensom af en större majoritet
inom Utsk., som äfven pä dem byggt sitt ilrågavar. betänk. Huru
mycken bitterhet, både på den öppna vägen, der jag skall med
nedfäld hjelm möta hvarje anfall, och på den mörka, som icke
fördrager dagsljuset, hvarest jag icke stämmer rendez vous, dessa
mina äsigter mot mig framkallat, är jag beredd alt försvara dem,
såsom, enligt milt förmenande, för närvar, de enda riktiga i denna
fråga. Hr Tornérhjelm har klandrat förslaget såsom opraktiskt
och har bland annat sagt, att Utsk:s förslag all lösrycka liränvinsbiänningen
från jordbruket för att tillerkännas hvar och en Svensk
medborgare, skulle, enl. den värde talarens tanke, medföra en ökad
import af spanmål. Jag tillåter mig att fästa Hermes uppmärksamhet
på de upplysningar, åtskilliga reservanter hafva lemnat,
nemi. alt med en 10 kannors panna kunna tillverkas 10,000 kannor
och vi hafva i comiléen haft ritning på en 12 kaunors panna,
med hvilken tillverkades 18,000 kanske 20,000 kannor bränvin
pä 6 månader och man behöfver blott begifva sig lill Hufvudstad
invid Stockholm för att se, det man med en 50 kannors
pannrymd med den tillverkar circa 100,000 kannor bränvin. Om
nu R. o. Ad. vill granska förhållandet efter 1845 års författning,
så finnér man, att för begagnandet af dessa pannor erfordras för
en 20 kannors panna ett jordvärde af endast 300 r:dr och för
en 50 kannors panna ett jordvärde af 4000 r:dr, enl. hvad jag
vill minnas. En fabrik, med hvilken tillverkas icke mindre än
de qvantiteter jag uppgifvit, kostar mångfaldiga gånger mera, än
värdet af den jordlapp, hvilken medför rättighet till fabrikens anläggning
och således synes det mig helt naturligt, att den, som
nedlägger tunnor guld på sin bränvinsbränningsredskap, må väl
kunna skaffa sig bredvid sin fabrik jord för 300 r:dr eller till ett
värde, motsvarande pannans rymd. Om man skulle tänka sig förhållandet
sådant, som den värde talaren uppgifvit, att, om bränvinslillverkningen
göres fri, utländsk spanmål skulle i större mängd
2S8
Den 26 April f. m.
införas i landet för att användas i brännerjerne, så kan man med
skäl fråga, hvarföre liar icke sådant skett hitintills, då, som vi litet
hvar känna, många bränvinsfabriker i det närmaste oberoende
af jordbruk hafva funnits i närheten af Stockholm. Jag tror icke,
alt det fallit någon in, alt för det ändamålet intaga i landel utländsk
spanmål. Om konjunkturen varit sådan, att utländsk spanmål
behöfts inom landet, har väl den likasom den inhemska lill
en del gatt i bränvinspannan. Sådant har förhållandet varit oell
blifver detsamma som hittills, om bränvinsbränningen blir efter
bokstafven oberoende af jorden, sä visst den nu är det i verkligheten.
Man har äfven sagt, alt, när man vill göra bränvinstillverkningen
fri, man icke borde i vissa fall fästa den vid
jordbruket. Jag tror att om man öfvergår till det fullt rationella
oell gör äfven den mindre bränvinslillverkningen fullkomligt
fri, skulle betydelsefulla intressen störas, hvilka icke kunna
på engäng tillintetgöras. Vidare är det uppgifvit, att, enl.
lliskts förslag, husbeliofsbränningen icke är högre beskattad än
med 2 rst. per kanna, men fabriksbränningen med 4| sk. för
hvarje kanna, som dermed tillverkas. För det första får jag förklara,
alt jag i min reservation tillkännagifvil orsakerne, hvarföre
jag afstyrkt oall städse kommer att afstyrka den höga beskattning,
som blifvit fabrikerne pålagd, i förhållande till den mindre bränvinsbränningen,
emedan jag anser deni icke kunna draga denna
skatt. Deremot är Hr Tornérhjelras uppgift i öfrigt oriktig, ty
husbehofsbränningen kan icke drifvas derhän, alt beskattningen
går så lågt, sora 2 r:st.; men fabriksbränningen äter bör i allmänhet
kunna bedrifvas så väl, att den kan tillverka bränvin med
4 sk. i skatt per kanna, äfven om R. St. antaga Uiskts förslag.
Man har uträknat denna skatt pä det sätt, att man ansett, att ur
9-f kannor mäsk kunna erhållas en kanna bränvin och erfarenheten
har visat, att såväl i utlandet som inom Sverige kan mäsken
göras så tjock, alt utur ofvannämnde qvantitet mäsk verkligen erhålles
en kanna bränvin. Detta är Hr Tornérhjelm icke obekant
och jag beklagar alt en af yrket skall framkomma med uppgifter,
som icke öfverensstämma med sanningen. Antages karrymden såsom
grund för beskattningen, är det klart, alt bränvinstillverkaren
gör mäsken så tjock som möjligt och derföre mäste lagstiftaren
äfven taga en någorlunda tjock tillmäskning till grund för sina
beräkningar. Vidare är sagt, alt den af Utsk. för jordbruksbränningen
föreslagna redskap är den sämsta som möjligen kunnat
uppsökas. Beskyllningar utan bevis behöfva icke upplagas; men
jag vili likväl icke undandraga mig, att göra den erinran, att enl.
Utsk:s förslag, redskapen är endast inskränkt till bestämd höjd i
förhållande lill diametern. Det torde icke vara mången obekant
alt, om ingen inskränkning göres i diametern på en bränvinspanna,
så kan man genom utsträckning af ytan erhålla en större afverkning.
Det finnes likväl en gräns, hvarinom man mäste
stanna, för att erhålla ändamålsenlig redskap och, lill stöd för min
uppgift, får jag erinra Hrr:ne örn beskaffenheten af pannorna inom
Skottland, hvarest skatten var särdeles hög; man hade nemi. ut
vid
-
Den 26 April f. r». 2S9
vidgal kärlen så myckel, ali man afverkade 480 pannor på dygnet;
men utsi räckes ytan för mycket, blir brånvinet dåligt, merendels
vidbrändt och pannan har ingen varaktighet. Då man icke
öfverskrider den af Ulsk:n föreslagna proportion emellan diameter
och böjd, blir pannans sidor äfven åtkomliga för elden, hvarigenom
brändsle besparas, pannans botten vinner i varaktighet, oell bränvinet
blir ej så lätt vidbrändt. Dessa mina uppgifter äro grundade
på såväl praktiska som teoretiska undersökningar och eomitéen
bar äfven af sådan anleda, föreslagit ifrågavar. redskap, som sedermera
blifvit i Utsk:s betänk, upptagen. Hr Tornerhjelm bar
äfven låtit böra jemmerrop öfver de många svårigheter, sora kontrollen
å fabriksbrännerierne skulle medföra. Det är klart, alt
om en lagstiftare skulle säga: J fån hafva så oell så mänga kar,
hvilka vi skola mäta, men sedermera fän .1 hushålla med de karen,
hurusom J finnen för godt, och om inga föreskrifter lemnades
öfver antal och beskaffenhet af öfrige i bränneriet begagnade
kärl och redskap, så skulle naturligtvis spekulationen ovilkorligen
gå derpå ut, att kunna åstadkomma en hastig jäsning. Vi hafva
oss bekant, att i Preussen auväudes icke mera än 2 dagar och i
Danmark sällan 3 dagar för mäskens jäsning; och vetenskapsmän
hafva meddelat mig, att med en viss proportion jäst skall eli
mäskekar kunna jäsa på ett dygn. Det vore för bräll vinstill verkare
följaktligen särdeles fördelaktigt, om några kontroller icke
funnos sä att de obehindradt kunde experimentera med jäsningen
för att erhålla en hög produktion med icke motsvarande skatt.
Ibland de många klagoropen öfver författningen är äfven det, att
man efter densamma icke kan bränna dålig eller skämd potates;
men jag måste bekänna, att jag icke förslår eller kan inse anledn.
lill ett dylikt påstående, ty kan jag med hög skatt efter pannrummet
begagna dåliga eller skämda varor, måste sådant låta sig göra
med beskattning efter kar-metoden. Jag medgifver visserligen, att,
om skatten vore mycket hög, vare sig att den utgick efter karrymden
eller efter pannrummet, det icke lil ifver någon vinst ali
använda mindre goda varor, enär eli ringare qvantum bränvin ur
dem erhålles än ur de bättre; men en sådan beräkning, lika efter
hvilkendera grunden som skatten uttaxeras, äger ingen tillämpning
vid den låga skatt, som bär år föreslagen. I Danmark uppgår
skatten till 16 eller 18 sk. för hvarje kanna bränvin och likväl
liar jag med egna ögon sett, att man der tillverkat bränvin af ruttnad
potates, oell i allmänhet drifvas de Danska liksom de Preussiska
brännerierne nästan uteslutande med tillmäskningen af potates, och ej
af bara säd. Man liar äfven sagt all i länder, der kar-metoden
följes, klagomål öfver den dryga beskattningen icke äro sällspord?.
Del ligger i sakens natur, att man alltid klagar öfver höga skatter
oell detta är också orsaken till det klander, U(sk:s betänk, fått
röna, enär enl. detsamma bränvinsskallen blifvit något förhöjd.
Om man vill göra en författnng behaglig för bränvinstillverkare,
vore visserligen lämpligast, alt stadga så låga afgifter sorn möjligt
och alt meddela föreskrifter, som lätteligen kunna elnderas; men
4 H. 19
290
I) e il 20 April f. m.
det principenliga i en sådan ålgård lemnar jag derhän. Äfven
liar man talat om statsekonomiska förluster såsom en ffljd af Uisk:s
förslag. Då denna uppgift saknar all bevisning, har jag icke något
annat svar alt derå lemna, än ali det icke blir en stats-ekonomisk
vinst, om man icke lemnar rättvisa åt alla, så att den
ene icke undertryckes mera än den andre, och della afser just
Otsk:s förslag. Man har klandrat detta förslag äfven af det skäl,
ali kärlen skola efter kar-metoden stämplas. Härvid får jag erinra,
att icke allenast i Danmark, utan äfveu i Preussen kärlen
stämplas, och, ehuru jag icke varit i tillfälle att laga kännedom
om författningarne i andra länder, der karbeskattningen är gällande,
synes det mig tydligt, att uppgift måste öfver allt lemnäs
å de i brännerierne befintliga kärl, pä det att den, som skall undersöka
eli bränneri, må komma i tillfälle att erfara om något
underslef åger rum eller icke. Besväret af mätningen är ganska
ringa och fordrar icke eller någon särdeles konst, ty det behöfves
för de flesta kärl endast mätning af bottnens och öppningens diameter
och sidornas höjd. Oundgängligen erfordras emellertid uppgift å
de kärl, som i bränneriet böra och skola finnas. Sä går det till
på andra ställen, och sålunda måste man förfara äfven här, om
kar-metoden skall följas och man icke åsyftar att få en författning,
enligt hvilken man kan likasom nu tillverka många gånger mera än
det qvantum bränvin, hvartill man anmäler sig. Vidare har man
anmärkt såsom felaktigt emot förslaget, att i brännerier icke få
finnas andra kärl än stämplade, uti hvilka mäsk kan förvaras, och
således icke bränvinstunnor. Det minsta anspråk man äger pä
den som framställer anmärkn., är alt han må kunna eller vilja
läsa rätt innantill. Att den värde talaren så icke gjort uti förevarande
fall, vill jag visa dermed, att uti 15 § 2 mom. står
tydligen ”kärl af mindre kubik-innehåll, såsom dragkannor, baljor,
ämbar och stäfver, äro ej underkastade mätning och stämpling;
icke eller bränvinsfat.” Ser man nu på 3 morn., innehåller det,
alt utom ofvan uppräknade (deribland var ju bränvinsfat?) få ej
i bränneriet finnas några kärl af beskaffenhet, att deri kunna förvara
flytande ämnen. Och härmed anser jag mig hafva besvarat
detta inkast. Jemväl har man klagat deröfver, att lösa kransar
icke få begagnas för att dermed höja karen under jäsningen. Med
ringaste eftertanke bör hvar och en kunna finna, att en dylik tillåtelse
ifcke hade annan påföljd, än författningens eluderande, och
då man i andra länder förbjudit dylika kransars användande, tror
jag, att de äfven böra förbjudas härstädes. Äfven har det blifvit
öfverklagadt att den mäsk som jäst öfver ett kar, icke skulle få
begagnas till ny jäsning. Då emellertid karen icke komma att
beskattas högre ån lill T9ff af deras rymd, synes den återstående
-j1^ vara tillräcklig för jäsningen och att det är bränvinsliilverkarens
fel om han sätter sä fullt, alt mäsken tinner öfver och förspilles.
Hr Tornérhjelm har slutligen yrkat återremiss af betänk.
Jag instämmer i denna hans mening, ehuru på andra skäl än
dem han uppgifvit. Hr Tornérhjelm har nemi. yrkat, att man
måtte återkomma till 1845 års författning. I min reservation
I) e n 26 A plit f. m.
291
har jag visat, att det visserligen kan finnas skäl för den åsigten,
alt, om man anser sig kunna umbära statsinkomsten af bränvinsbränningen,
afstå t. v. från någon rationell bränvinsförfattning,
och alt vid sådant förhållande yrka bibehållandet af 1845 års författning
alldeles oförändrad; men att den är ändamålsenligare än
Utsk:s förslag, synes mig åtminstone mindre välbetänkt att påslå
och kan icke heller af mig medgifvas. 1845 års författning åsyftade
att beskatta all större tillverkning efter 2 sk. b:co kannan;
likväl har ju en af reservanterna, under yrkande af den gamla författningens
bibehållande, vidgått att han med en 10 kannors panna
bränner 10,000 k:r. Så pass aflägse är man från det mål, man sökte.
Hvad hjelper då att öka den gamla skatten öfver hufvud med några
procent? Det skulle icke tjena till något annat, än att skaffa
kopparslagarne förtjenslen att göra redskapen mindre, och visst
icke öka statsinkomsterna. Erfarenheten har ju visat att, oaktadt
man vid hvarje riksdag velat höja skatten, den likväl i verkligheten
sjunkit. Såsom bevis huru tillökningen i skatt endast föranledi
minskning af pannornas rymd, vill jag anföra, att är 1842
utgjorde antalet af bränvinspannor om 60 kannors rymd och deröfver
406 stycken, dä deremot år 1844 det endast utgjorde 308;
och jag är öfvertygad derom, att, om man ägde någon uppgift att
tillgå, antalet nu icke skulle uppgå till 60. Hvaraf kommer sig detta?
Jo derutaf, att i den mån skatten blifvit förhöjd man inventerat
redskapen så, att man med en mindre pannrymd tillverkar
samma qvantitet bränvin, som tillförene med en större. Det synes
mig sålunda gifvet, att 1845 års författning icke duger, ty
ju högre brännerierue efter den beskattas, desto mindre hafva statens
inkomster varit. De af Utsk:n föreslagna principer skulle kunna
antagas, med en mycket låg, men jemm fördelad beskattning. Jag
vill icke uppläsa en tariff, som jag för delta ändamål uppgjort,
men jag anhåller, ali denna tariff mätte få åtfölja den blifvande
remissen till Hiskin.
Hr Tornerhjelm: Jag anhåller att få upptaga några anmärkmr
som blifvit gjorda emot milt yttrande, och jag skall söka
att blifva så kort sorn möjligt. Hr von Hosén har yttrat, att
bränvinsbränningen är skadlig, åtminstone icke behöflig, för jordbruket.
Erfarenheten har likväl vederlagt delta påstående; ty just
i de länder, hvarest största antalet af goda ladugårdsprodukler
frambringas, der tillverkas bränvin i sfcnr skala, t Holland låter
man kreaturen, under det de om sommaren bela, dricka drank,
som utföres lill dem i tunnor, och delta målto vät bevisa, att
{franken icke anses onödig. Den omständigheten Hr von Hosén
omnämnt, ronde de Danska ladugårdsprodukternes företräde framför
de Svenska, härleder sig icke från dranken, utan derifrån, att
de Svenska åro sämre vårdade eller behandlade. En annan värd
ledamot har förmenat, att jag vore mindre bevandrad i innanläsning.
Här är icke stället för alt t detta hänseende gifva den värde
talaren dementi, nion väl, såvid.t Irans yttrande alser mitt påll)*
-
292
D e n .26 April f. m.
slående, alt alla i lirilnnerier befintliga kärl skola enl. Utskis förslag
stämplas, och all i brännerier icke få finnas kärl, Iivari mäsk
kan förvaras. Uti 35 § 1 mora. står tydligen : ”uti de intill bränneriet
belägna lins, byggnader eller källare, sorn på något sätt liro
med bränneriet förenade, får icke finnas något kar eller kärl, ljenligt
alt inrymma mäsk tinder dess jäsningstid.” Det är naturligt,
att Frill. Haab skall finna hvarje anraärkn. emot detta förslag
smältande, enär lian pä detsamma nedlagt så mycken möda, och
finner den sä ringa belönad; men det hör till verldens gång och
Frilun mäste finna sig i sitt öde. Frih. Raab har äfven yttrat,
att en större majoritet inom Utsk. uppgjort förslaget. Majoriteten
var likväl icke synnerligen stor, ty, om jag icke missminner mig,
var det endast 3 rösters pluralitet, som afgjorde beslutet. Jag
föreställer mig derföre, all Frilun kommer sanningen närmare,
om han ändrar della sitt yttrande i så målto, att han säger, det
slumpen dikterade beslutet. Frilun säger, att man skall vara rättvis
i beskattningen. Del önskar ingen heldre än jag; men icke
är den beskattning rättvis, dä, som jag redan nämnt, de större
brännerierne blifvit påförde skatt af 4^ sk., men husbelmfsbrännerierne
endast 2 rist., och derföre fortsätter jag mitt påstående, att
författningen är olämplig samt önskar bibehållandet af grunderne
i 1845 års författning. Af sådan anledn. har jag äfven yrkat
återremiss med önskan att Utsk. genom lämplige kontroller ville
förekomma de missbruk, hvartill nämnda författning möjligeu kan
föranleda. Denna författning har ostridigt företräde framför den
nu föreslagna, emedan den förra afser alt bibehålla bränvinsbränningen
vid jordbruket, hvaremot Utskis förslag lösrycker denna
näring från jordbruket till fördel för släderne, hvilka lätteligen
kunna införskrifva icke allenast de för brännerierne erforderlige
varor, utan äfven stenkol och sålunda kunna möjligen tillverka
bränvin till billigare pris än jordbrukaren samt hafva större vinst
af sin tillverkning. Jag förnyar min begäran om ålerremiss.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig Fredrik: Då jag, på sätt
min reservation utvisar, inom Utsk. hyllat den princip, som i den
K. proposm blifvit uttalad, men nu nödgas frångå denna min åsigt
och, hellre än att antaga Utskis förslag, önskar bibehållandet
af 1845 års författning, sker sådant ingalunda af förändrad öfvertygelse
om hvad som för bränvinslagstiftningen kan vara räll, utan
derföre att Utsk. grundat sitt förslag på 1845 års författning.
Denna författning är uppställd på så fullkomligt felaktiga grunder,
att en rationel bränvinslagsliftning icke kan på densamma byggas.
Af den diskussion, som inom Utsk. förevarit, och af enskilda samtal
har jag erfarit, ali den radikala förändring, K. M:s propos.
åsyftar, kommer att röna mycket motstånd, och då det i närvar,
stund är bättre att så mycket som möjligt undvika split och
man icke bör onödigtvis utkasta tvistefrön, tror jag, att den föreslagna
förändringen gerna må t. v. anstå. Jag har sagt, att 1845
års författning hvilar på oriktiga grunder och till stöd för denna
min åsigt får jag anföra, att uti denna författning beräknas skatten
efter pannans rymd. På denna oriktiga grund ltafva R. St.
Den 20 April f. m.
293
sedan är 1810 byggt de ulkomhe bränvinsförfatlningarna, oell
ehuru vid livarje riksdag R. St. insett misstaget, liafva de likväl
på samma säll fortfarit, hvilket äfven haft till följd författningarnas
eluderande på mångfaldigt sätt. Sådant har äfven varit naturligt,
emedan skatten aldrig bör beräknas efter pannrummet utan
efter pannans konstruktion och den författning, sorn lager pannrymden
lill måttstock, är så felaktig, att man af densamma icke
kan närmare bestämma hvad för en panna bör skattas. Uti 1845
års författning förekomma flera andra felaktigheter ibland andra
i afseende på ångans kraft, hvarom föreskrifter saknas uti denna
författning. Jag har egentligen nämnt della för att, då jag likasom
många andra talare på delta rum önskar ålerremiss på betänk.
, Iksk. mätte på 1845 års författning grunda del betänk.
Utsk. åligger alt ånyo lill R. St. afgifva, och alt någon afvikelse
derifrån icke må äga rum. Att lappa på det dåliga arbetet tjenar
till intet. R. St. komma derigenom målet ändå icke närmare
och de här uppgjorda förslag leda endast till andra resultater,
än dem man enl. min öfvertygelse bör söka. 1845 och föreg:de
riksdagars bränvinsförfattningar hafva betydligt minskat husbehofsbränningen.
Genom de förslag, sorn blifvit gjorde, nemi. alt låta
husbehofsbränningen bibehålla den skall, den nu drager, föranleder
endast ökande af denna bränvinsbränning och måhända minskning
af fabriksbränningen. Jag befarar dock mindre det sednare,
men så mycket mera del förra, hvilket undvikes om 1845 års författning
oförändrad bibehåltes. Uti Hr Hammarbergs reservation,
hvilken de sammansatta Ulsk:n möjligen komma all behandla,
förekommer ett yttrande, som jag anhåller alt få vederlägga. Det
är nemi. bestämmelsen om ångrörets diameter, hvilken Hr Hammarberg
föreslår frän 8 t. o. m. 18 turn. En sådan bestämmelse
är helt och hållet illusorisk. Skulle någon förändring dervid
göras, erfordras ingen annan än den, ali hatten med vinklarne
icke skulle sammanlagdt få innehålla mera än pannans rymd och
derigenom förekommes hallens begagnande såsom panna. Jag önskar,
att någon annan förändring icke måtte vidtagas och alt man
later förhållandet sedermera utvecklas på den grund, hvarå 1845
års författning hvilar, pä del att man vid nästa riksdag med mera
hopp om framgång må kunna återtaga hvad man vid denna
lägger lill handlingarna. Jag förnyar, livad jag redan yttrat, att
denna min önskan ingalunda härleder sig från öfvertygelsen, ali
1845 års författning är lill sina principer riktig, ulan derföre att
jag anser Utskts förslag endast åstadkomma ett missnöje, som jag
anser böra undvikas. Hvad beträffar den siste värde talarens flere
gånger upprepade anmärkn. om felen i Ulskis förslag, får jag
fästa uppmärksamheten derpå, ali en betydlig del af den inkonseqvens,
som förefinnes uti författningen, sådan den blifvit R. St.
förelagd, icke varit orsakad af de Utsk:s-ledamöter, hvilka förordat
den K. proposm, utan af deras motståndare, hvilka sökt göra
förslaget så osammanhängande sorn möjligt, för alt derigenom bereda
detsammas förkastande. Jag har ansett mig böra lemna denna
upplysning, på del att jag icke med öfriga Ulskis-ledamöter, sota
1) i* n ?fi A |>ril f. m.
ifra! för förslaget, må anses hafva vållat de inkonseqvenscr, suni
i författningen förekomma.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Då jag ieke tilltror
mig att muntligen i större korthet andraga hvad jag i min inom
Disk. afgifna reservation, såsom utgörande min mening härutinnan,
vördsamt anfört, anhåller jag, att densamma mätte blifva
uppläst, och mig derefter lemnäs ordet, för all genmäla några
här i ämnet afgifna yttranden.
Sedan den sålunda begärda uppläsningen försiggått, yttrade
Frih. Cederström: Utgående från den synpunkt, som tinnes
angifven i den nyss upplästa reservationen, finner jag mig
till följd deraf förpligtad all på delta ruin yrka återremis af i frå
gavar.
betänk. Jag vågar förmoda, alt den ståndpunkt, på hvilken
jag härvid ställt mig, måtte befria mig derifrån, att blifva
hänförd lill dem, hvilka, lill totalt motverkande af det s. k. rationella
systemet, skulle hafva af ovilja för saken bemödat sig
att omintetgöra det föreslagna sättet för dess realiserande, hvarom
Gr. af Ugglas ordat. Grefven har derjemte, i likhet med
Frih. Raab, önskat, att, såvida icke nämnda system kommer att
antagas, man då mätte bibehålla den gamla författningen ulan
all plåstring eller lappning derå. Det är tydligt att, om man
vill hafva den gamla författningen afskaffad, icke något medel
dertill kan vara tjenligare, än alt alla de missbruk, hvartill denna
författning kan föranleda, få qvarstå och att derå icke göra
den minsta förbättring. Jag tror icke all man bör sä förfara,
utan, i den händelse 1845 års författning kommer att bibehållas,
man ingalunda bör försumma tillfället alt vidtaga nödiga araeliorationer.
Hr Hammarberg har i sin reservation gjort åtskilliga
förslag, hvilka synas mig i vissa hänseenden dertill tjenliga.
Så vill det t. ex. synas, att den af honom föreslagna 8 tums
diameter för ängröret skall kunna afhjelpa en felaktighet, hvarmed
författningen är behäftad, enär föreskrift deri saknas om
diametern för ängrör, som inom bränneri får appliceras. Men
lian har derjemte, såvida jag riktigt uppfattat haus äsyftan, begärt
att den, som vill bränna med större pannrymd, må erhålla rättighet
dertill derigenom, alt taxeringsvärdet å jorden höjes. Om
delta är Hr Hammarbergs mening, så mäste jag mot eli sådant
förfaringssätt reservera mig, emedan det vore att göra briinvinsbränningen
lill hufvudsak och jordvärdet till bisak. Med sådane
bestämmelser kan man hvarken från det s. k. rationella systemets
sida eller från de med gamla författningen belåtnes, eller
frän min synpunkt, vara tillfredsställd; och att en dylik idé möter
allmänt motstånd, synes ganska rättvist. Måhända vilseledes
man dock möjligen af de ordalag, som äro begagnade; och att
meningen ej varit sådan, sorn jag och tlere den uppfattat ur den
strida ordalydelsen.
Jag tror emellertid, hvad hufvudsaken angår, att man med
blicken fästad på framlida möjliga införandet af ett förändradt
Den 26 April f. m.
295
system, icke bör motsätta sig bibehållandet af 1845 års författning,
dock så alt skatten blir förhöjd och de mest kända samt
öfverklagade missbruk afskaffade. Frih. Raab synes hysa det hopp,
alt, om Ulsk:s förslag anlages med de af honom föreslagna tillägg,
några missbruk icke skulle framgent kunna uppkomma. Om sä
vore. händelsen, skulle ingen hellre än jag tillstyrka bifall till eli
sådant förslag; men då jag beklagligen icke delar denna Frih.
Raabs alltför sangviniska förhoppning, återkommer jag till mitt
förra påslående om ålerremiss.
Särskildt begär jag få fästa en synnerlig uppmärksamhet
derpå, att Utsk. icke föreslagit, det K. M. må äga läll ali vid utomordentliga
fall förbjuda bränvinsbränningen för längre eller
kortare tid. Denna uraktlåtenhet är i mina ögon af den störsla
vigt och klafver derföre en i mån deraf afpassad vaksamhet å
vår sida, på det icke något så vådligt må kunna obetänkt antagas.
På sätt min reservation uttryckt, får jag vördsamt vika bibehållandet
af 1845 års författning, hvarest ock, i likhet med
föreg:de, nyssberörde rätt finnes åt K. M. förbehållen. Jag har
kommit i erfarenhet derutaf, alt borttagandet af detta stadgande
anses såsom en förbättring i författningen. Just derföre att jag
önskar det nödiga förbättringar må vidtagas, bör jag uttryckligen
undantaga sådan förändring som denna, hvilken utgör en svår
försämring; vidhållandes i öfrigt hvad min reservation i ena och
andra hänseendet i ämnet innehåller.
Hr Wästfelt, Nils: Jag borde visserligen icke upptagit
R. o. Ad:s tid, då jag inom Ulsk. liar tillräckligt rådrum för diskussion
af denna fråga, men Frill. Raabs yttrande, alt lian sedan
år 1834 arbetat i lagstiftningen för bränvinsbränningen, liar
påkallat eli genmäle. Detta Friluns yttrande är troligen sanningsenligt;
men jag mäste beklaga, att han sedan 1834 intill
närvar, lid icke förvärfval sig någon praktisk nytta af sitt teoretiska
studium. Jag vill icke bestrida hans teori, men deremot
hans praktiska erfarenhet. Frilun har såsom skäl för den rationella
bränvinsbränningen uppgifvit, alt en 50 kannors panna tillverkar
100,000 kannor bränvin. Afven delta måste jag bestrida,
ty så förhåller sig icke med den af Frilun uppgifna panna,
nemi. vid Hufvudstad. Det största qvantum, som med denna
panna tillverkas, är circa 480 kannor om dygnet, men härvid
måste ihägkommas, livad Frilun råkat alt förbise, att pannan är
delad, så all i bränneriet finnas 2 pannor, hvardera om 25 kannor,
förutan hvilka 2 pannor en sådan qvantitet med samma
kannrymd icke kan tillverkas, enär en panna om 50 kannors rymd
ingalunda förmår afverka mera än 4 pannor i timman. Med en
25 kannors panna deremot, afverkas 8 pannor i timman och
derigenom uppkommer det belopp jag här uppgifvit. Fördelar
jag åter en 20 kannors panna i 2:ue, hvardera af 10 kannors
rymd, förlorar jag i tid och får icke i proportion samma qvantitet
bränvin, som om jag bar endast en panna om 20 kannor.
Men fördelar jag pannor om 50, 60, 70 eller 80 kannor eller
296
ben Sti A |) i i I I'. m.
derutöfver i 2:ne pannor af lika rymd, tillverka dessa pannor,
fördelia uti 2:ne, dubbelt emot hvardera af dem, utaf hvilka de
utgöra delar och deri ligger det missbruk, som af 1845 års författning
kan uppkomma. Denna författning har motverkat liusbehofsbränningen,
men deraf följer icke att bränvinslillverkuiugon
i allmänhet minskats. Frih. Raal) har sagt, att en 10 kannors
panna kan tillverka 10,000 kannor bränvin. Jag mrdgifver,
att, med nuvar. missbruk, denna produktion kan åstadkommas,
men härtill fordras dels ett stort ångrör af 12 lill 18 tums
diameter (härigenom blir det kokrum uti ångrörel), dels oek att
hatten innehåller § af pannans rymd, som jemväl ifylles med
mäsk, hvarigenom, i st. f. 10 kannor, pannan kommer att innehålla
omkring 16 kannor. Om dessa missbruk förekommas, kan
1845 års författning saklöst bibehållas. Produktionen blir densamma.
Hvad tillverkningspriset angår, så är det för i är 41 sk.
9 rist. Under sådana förhållanden synes det mig lindrigast sagdt
orimligt, att förhöja skatten å fabriksbränningen och kommer en
sådan förhöjning alt äga rum, lärer ock fabriksbränningen komma
att af sig sjelf upphöra. Följden häraf äler blir den, alt
hvar och en, sora år i behof af bränvin, måste begagna en 20
kannors panna, och sålunda upplifvas husbehofsbränningen, hvilken
man sökt hämma. Dessa äro fördelarne af Frih. Raabs rationella
förslag och om det får anses såsom ett foster af 14 eller
15 års erfarenhet, så bekänner jag, att åtminstone jag icke känner
någon känsla af afund. Jag har i flera år lagt hand vid
hränvinsbränuiug och äger följaktligen en speciel kännedom derom,
samt kan när som helst uppgifva hvad hvarje kanna bränvin
kostat mig. Den värde Frilen bar sagt, att man ur 9^ kannor
mäsk erhåller 1 kanna bränvin. Jag frågar den värde talaren,
om lian äger den erfarenheten, jag och många med mig har
den icke, och här i landet kunna vi icke kommendera temperaturen.
Del är visserligen sanni, alt i en del bränneriet' begagnas
tjockare mäsk; men erfarenheten har visat, alt den tjockare
icke lemnar samma resultat, som den tunnare mäsken. Jag har
gjort flere försök med tjock mäsk och månsta gånger bar försöket
utfallit lyckligt, men oftast alldeles misslyckats. Temperaturen i
värt klimat är för ombytlig att med fördel begagna tjock mäsk
och vanligen surnar den på kvlskeppel innan den hinner afsvalna,
Frilun bar, såsom exempel för beskattningen enl. Utsk:s förslag,
åberopat Danmark och Preussen, men han bar förglömt, att
produkterne i sydligare länderne äro mogna, hvilket inom vårt
land åtminstone högst sällan inträffar. Under loppet af 10 år
bar kornet omkring Stockholm icke varit moget 2 eller 3 årgån
gar
och sistl. års korn var nästan icke användbart till malt.
Hade man icke ifrån Skåne erhållit moget korn, bade troligen i
och omkring bufvudstaden brurivinsbränningen måst inställas, eller
drifvas med betydlig förlust,
Det är således ostridigt, att i de sydligare luftstrecken produkterne
äro mera kärnfulla och sålunda lemna andra resultater
ån de, sorn frambringas under ett nordligare. När man skall
Den 25 A |> r i 1 f. m.
stifta lagar, måste alla omständigheter komma under öfvervägande
och man mäste sträcka tanken något längre, än lill de närmaste
föremålen, .lag hade äran att utaf Hr Frilun blifva anmodad
att öfvervara bränvins-c.omitéens experimenter, men från
hvilka jag aflägsnade mig, enär allt hvad jag såg och hörde föreföll
mig såsom idel barnsligheter. När man äger dylika erfarenhetsrön
till måttstock, som en del af Ulsk:s ledamöter, förundrar
det mig icke, att man framkommer med de resultater
här blifvit uppgifne. Frih. Raab har vidare sagt, alt mau under
24 timmar kan åstadkomma en mäsknings utjäsning. Detta är
visserligen sannt, men blott under 23 a 24 graders värme, och
genom denna hastiga jäsning förloras 25 ä 30 procent af hvad
jag söker ur produkten ; deremot har erfarenheten visat, att ju
lägre temperatur man vid mäskens jäsning kan hafva, dess bättre
blir resultatet; vanliga temperaturen bör vara 15 grader, men
icke öfver 18. Gr. af Ugglas har enl. min åsigt yttrat sig rik
tigt,
då han frångått Frih. Raabs s. k. rationella lagstiftning och
yrkal bibehållande af 1845 års författning. Jag anser detta rikligt,
men jag går dock icke sä långt, enär jag önskar, att de i
författningen befintliga brister må afhjelpas. Härigenom blir
skatten icke förökad, men tillverkningen af bränvin mindre och
detta åsyfta vi ju alla. Jag får derföre föreslå, ali diametern för
ångröret bestämmes lill 8 turn, ehuru af här upplästa reservationer
inhemtas alt man velat alt diametern af ångröret skulle få
variera emellan 8 och 18 tum. Jag kan likväl icke ingå härpå;
ty i samma ögonblick diametern får en större utsträckning,
följer äfven deraf en större produktion, och en oproportionerlig
beskattning. Grefven har likväl sagt, alt ängrören borde uppmätas
icke till vidden utan lill längden. Härvid vill jag blott
erinra, att rörets vidd är förökning i panne-rymden, men längden
för ångan. Jag vill icke längre upptaga tiden, enär jag i Ulsk.
nog får tid att närmare utveckla mina skäl, utan anhåller, att
Hr Gr. o. Landtm, måtte framställa den propos., att 1845 års
författning lägges till grund för den nya författningen med uteslutande
af de stadgandet), hvilka kunna föranleda lill missbruk.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag har tillförene yttrat,
och förnyar jemväl nu min bekännelse, all jag i fråga om bränvinsbränningen
är af helt annan tanka, än i afseende på de öfriga
näringarne. Jag är nemi. i den förra sä liberal, som möjligt,
emedan jag ville se henne tillintetgjord, hvaremot jag hyllar
skyddsgrundsalseu för alla andra hilliga näringar, hvilkas upprätthållande
jag önskar. Men jag vet, att det är förgäfves söka göra
min mening gällande i bränvins-nåringen. Derför» har jag i allmänhet
uppgifvit allt hopp att för närvar, genom min röst verka
lill någon väsendtlig förändring eller förbättring i denna väg.
Dock anser jag mig åtminstone böra söka bidraga dertill, att
ställningen ej må blifva sämre, än förut, och derpå syftar hvad
jag nu vill yttra. Hvad bränvinsbränningen beträffar, anser jag
förhållandet vara så till vida lika med andra näringar, att man
2118
Den 26 April f. m.
bör, så vidt möjligt är, undvika täta rubbningar. Della bär
Bevilln.Utsk. icke gjort. Om nu, sedan vi fått riksdagar hvart
3:dje, i st. f. livart 5:te år, Bevilln.Utsk. först och B. St. sedan
vilja, vid hvarje riksdag besluta sådana förändringar i bränvinslagstiftningen,
att både hränvinspannor och mäskekar jemte annan
redskap skola förändras; till hvilka kostnader skulle det ej leda?
Hvilket missnöje och hvilken obelåtenliet skulle det ej medföra?
Likaså är det med beskattningen. Ingen vet, då han anlägger
sina närings-anslalier, huruvida han af dem kan komma att draga
påräknad fördel eller ej. Vid sådant förhållande måste man,
i min tanke, inskränka sig till sä få ändringar som möjligt, och då,
såsom jag dels sett af reservationer afgifna från ledamöter inom
Bevilln.Utsk., dels ock hört af andre riksdagsmän i de öfriga
Stånden, man i det hela lärer vara missnöjd med den förändring,
som blifvit föreslagen, så synes mig bäst vara all i det närmaste
vidblifva hvad hittills stadgadt varit. Man skulle då göra
bäst, att hålla sig vid 1845 års författning med några erforderliga
rättelser i vissa delar, vare sig i afseeende på beskattning
elier kontroller mot missbruk, hvilka Utsk:s ledamöter, med den
sakkännedom de äga, torde utan svårighet kunna föreslå. Det
är hufvudsakligen denna tanke, som jag i all korthet velat yttra.
Dernäst anser jag mig böra fästa Ståndets uppmärksamhet på ilen
reservation, hvilken prosten Nibelius afgifvit, och om hvars uppläsande
jag anhåller. Den återfinnes ä sidan 33 af betänk, och
börjas med orden: ”1 den nu gällande författningen, ang:de
bränvins-försäljningen, anser jag nedanstående 3:ne tillägg eller
förändringar behöfliga”.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifva, ali plenum
komme att fortsättas kl. t> e. m., samt prosten Nibelii i
fråga om bränvinsbränningen och dess beskattning afgifna reservation
blifvit uppläst, tilläde
Hr von Hartmansdorff: Då denna fråga törhända tillhörer
bränvinsförsäljningen och ej tillverkningen, så ber jag alt få
instämma i den mening sora Frih. Cederström, Budolf, framställt
i sin reservation, nemi. att man ej borde hafva uteslutit de
ord, som angå Konungens rätt alt, då högst vigliga omständigheter
kunna föranleda bränvinsbränningens inställande, vidtaga en
sådan åtgärd. Jag betvitlar för min del visserligen icke, att ju
Konungen äger denna rätt, antingen stadgandet finnes upptaget
i författningen, eller ej. Men då man vet huru hvarje sådant
störande af en närings utöfning väcker missnöje och obelåtenhet,
så kan det visserligen icke skada, utan snarare gagna att en sådan
Konungens rätt är omförmäld i bränvins-förordmn, på det
att hvarje större bränvins-tillverkare, som utan tvifvel har denna
författning och flitigt studerar henne, må varnas för det öde,
som kan drabba honom under näringens utöfning.
På grund af dessa mina anmärkntr, anhåller jag om återrcmiss
af betänk.
Den 26 April f. m.
Frill. Kanh: Man har verkligen under diskussionen kunnat
märka, all det är eli spirituöst ämne vi hafva för oss. Jag vänder
mig till Hr Wäst fell, som tog saken varmast och höll för
oss en särskild liten föreläsning, om konsten all till verka bränvin.
Jag emollager ödmjukligen Hr Wästfelts tillrättavisning, att
jag ej skulle förslå bränvinsbränning, jag gör det derföre, alt jag
tror mig, genom eli ingående i delaljer för att visa min sakkännedom,
icke skola tillvinna mig R. o. Ad:s tacksamhet, emedan
det skulle fordra lång lid all utveckla, och mycket tålamod att
afhöra. Jag vill derföre blott hålla mig till några hufvudpunkter,
af hvad Hr Wästfelt sagt.
Först och främst ville Hr Wästfelt bevisa min stora okunnighet
dermed, att den der 50 kannors pannan, som linnes här
i grannskapet, ej skulle tillverka så mycket, som jag uppgifvit.
Jag har sagt, att den tillverkade 100.000 kannor. Det är möjligtvis
fallet något mindre, men möjligen ock något mer. Om
man nu då multiplicerar 180 dagar med 540 kannor dagligen, så
får man så nära 100,000 kannor, och jag har sjelf seti, till mig
af ägaren öfverlålen i handom, en forsedel på dagens tillverkning,
som visade denna summa. Den andia frågan, hvaruti jag
skulle visat min okunnighet, är den att denna panna är delad
uti 2:ne pannor. Det har jag aldrig hestrid!, men den som läst
författningen vet, att der ej är fråga om annat än pannerymd,
och en panna delad i 2:ne delar innehåller dock samma pannerymd.
Det besynnerliga af denne talares yttrande är dock, alt
han påstod att 2:ne 25-k:rs pannor tillverka vida mera än en
50 k:rs panna, hvari han har alldeles rätt, men bestred deremot
alt samma förhållande skulle äga rum med pannerymdens delning
i ännu mindre pannor, hvilka skulle tillverka vida mindre
än en 50 k:rs panna; men nu är förhållandet, både efter vetenskap
och erfarenhet, tverlom. (Se professor Paschs, comilé-belänk.
vidfogade tabeller, dem min erfarenhet i allo godkänner,
såsom fullt riktiga hvad proportionen emellan stora och små pannor
beträffar). Sedan har jag blifvit apostroferad derföre, alt jag
uppgifvit att 1 kanna bränvin kan tagas ur 9f kannor mäsk.
Jag skall här förete tryckta bevis på, alt i Danmark, vårt grannland,
kan utur 123 pott mäsk något öfver 20 pott bränvin dragas,
men att i landet i medeltal derur drages 17 [tott. Om man
efterser, sä är det knappt § af hvad jag föreslagit här. Men
man skall icke taga exempel från främmande länder heter det,
ulan här från landet. Jag får då såga, alt jag icke allenast undersökt
förhållandet vid del der lilla bränneriet här i hufvudstaden,
som Hr Wästfelt tält om, nian att jag temligen tagit kännedom
om förhållandet i landsorten, samt alt jag af en person
derstädes emottagit uppgift, att han 1846 lick fullt en kanna 8-  gradigl bränvin efter 10 kannor mäsk. Nu kan man räkna efter
huruvida detta slår in med comiteens betänk. Vidare torde
det ej vara Hr Wästfelt obekant, alt här omkring Slockholm finnes
bränneriet' der ej mindre än 1 kanna bränvin (ages utaf 10
300
De n 26 April f. m.
kannor mäsk. Jag tror mig ej behöfva häruti säga mer, för att
svara på flen saken.
Jag ber deremot att få svara Hr Tornerhjelm några ord.
Det skall blifva helt kort. Hr Tornerhjelm hoppade från 15 §
lill 35 §. Jag är rädd att han hoppade från Seylla lill Carybdis.
Den 35 § lyder: ”Uti de intill bränneriet belägna lius,
byggnader eller källare, sora på något sält äro med bränneriet
förenade, får icke finnas något kar eller kärl, tjenligt att inrymma
mäsk under jäsningstiden.” Då nu beskyllningen var, att
man cj vore i tillfälle alt hafva bränvinskärl i bränneriet, och
litet livar torde vela att ej bränvinskärl äro ändamålsenliga redskap
för att inrymma mäsk under jäsningen, så tror jag mig
härmed hafva svarat på denna Hr Tornerhjelms beskyllning.
Vidare har Hr Tornerhjelm i sitt sisla anförande egentligen
hållit sig dervid, att författningen ej vore omtyckt i andra länder;
men vi böra fästa oss vid saken och få ej fästa oss vid tycken.
I della afseendet dessutom tror jag visst att Hr Tornerhjelms
tycke är ganska bestämdt, nemi. emot höga skaller.
Jag ber nu alt få svara på en anmärkn., som förtjena!- en
synnerlig uppmärksamhet, nemi. den hufvudfrägan, huruvida i
författningen här bör vara utsatt del vilkor, som alltid stätt der:
ali bränvinsbränningen kommer att räcka 6 månader om året,
suvida ej K. M. finnér för godt att förbjuda den. Comitén
har tillstyrkt K. Äi. att icke insätta detta vilkor i författningen.
K. M. har ej heller gjort det och Utsk. har likaledes tillstyrkt,
att della vilkor ej måtte sältas ut, och jag ber för all del, att
R. o. Ad. icke måtte vilja att vi i denna § insätta detta stadgande.
Det står hvarken i Regeringens elier någon underordnad
myndighets makt att under hösten och vintern bedöma skördens
beskaffenhet, huruvida den bör förvaras lill föda, om potatisen
håller sig etc. Och det är af erfarenheten konstaterad!, som vi
ock litet hvar känna, att vid alla tillfällen då bränvinsbränningsförbud
kommit i fråga, så har, enär förbud på förhand varit
kändt, den vanliga följden varit, att en större bränvinstillverkning
ägt rum. Jag troi- derföre, att man i denna fråga bör vara
liberal till allo, som Hr von Hartmansdorff tillstyrkt, att man
nemi. bör vara så liberal, att man låter hvar och en hushålla för
sig sjelf. Och jag är öfverlygad om, att då ej så myckel missbruk
skulle ske af bränvinsbränningen ett dåligt skördeår, som de
missbruk hvilka vi redan hafva sett inträffa här, just dä förhuden
hafva kommit. Dessutom, mine flir! känna vi litet hvar,
huru just dessa förbud framkalla öfverdrifna spekulationer af uppköp,
samt anläggande af bränneriet blott under kortare tider.
Jag anser det vara ett säll att förflytta penningar ur den enes
licka till den andres; så att ändamålet derigenom mera skulle aflägsnas
än vinnas. Hr von Hartmansdorff har yrkat, att man
skulle vidblifva 1845 års författning, egentligen derföre att man
ej borde åstadkomma någon rubbning i de principer, hvarpå 1845
års författning är grundad; men vi hafva hittills ej haft, och
kunna ej få annat än stora rubbningar, emedan man vid den
