# ID: svediakorp-gov556
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 70,187
# sentences: 2,335
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 19 februari e. m.
G03
seende till de nattvakter, som de der äro skyldiga att göra. Utsk.
tillkännagifver också i sitt betänk, att hvar och en af dessa vaktdrängar
äro skyldiga att under ungefär sammanräknadt _[ af äret
förrätta vakthållning inom bankohusen. Således torde man icke
med skäl kunna påstå, att den ringa lönetillökning Utsk. föreslagit
varit för högt tilltagen.
Gr Gyldenstolpe, Ant. Cahr.: Jag instämmer uti hvad Utsk.
tillstyrkt och äfven i hvad Gr. Cronhjelm här anfört. Om något
verks vaktmästare böra vara väl lönte, så är det bankens, till hvilka
tjenster man måste förskaffa sig de ärligaste och pålitligaste som stå
att få, emedan banken eljest kan göra ganska stora förluster. Således
bör man icke göra deras löner så ringa, att icke pålitliga och
dugliga personer söka dessa tjenster. Jemför man nu deras aflöning
med den, som R. St. bestå de vaktmästare, som äro anställde
hos RiksStm och Utskrn, der någon ovanlig duglighet och pålitlighet
visserligen icke erfordras, så finner man verkligen att desse sednare
i allmänhet hafva mera än de ständige vaktmästarne i banken. Vaktmästare
hos Utsk.-n och Stånden hafva nemi. 1 r:dr 16 sk. b:co
om dagen, hvilket för är räknadt gör 480 rulr. Då man nu haft
riksdagar som räckt ända t. o. m. 17 månader, så finner man huru
rikligen dessa vaktmästare äro aflönade. Jag tror då, att det icke
är för mycket att åt bankens vaktbetjening bevilja den nu föreslagna
ringa lönetillökningen af 20 r:dr för de äldre, och 30 r:dr för de
yngre kammardrängarne.
Hr Rosenblad, Rernh.: Till hvad Gr:ne Cronhjelm och
Gyldenstolpe anfört, anhåller jag att få lägga några ytterligare upplysningar
lili saken. Innan de ifrågavar. kammardrängarne erhålla
någon ordinarie lön, måste de förut en ganska lång tid såsom extra
biträden förrätta ganska trägen tjenstgöring inom banken, och
detta emot en ringa ersättning. Denna tjenstgöring är så trägen,
att de icke äro i tillfälle att på andra ställen innehafva någon årstjenst
eller annan lönande befattning. Jag har mig särskilt bekant
ett fall der en person, som under 10 å 12 år tjenstgjort, dog då
lian just var på vägen att erhålla ordinarie lön, samt derigenom
målet för sina sträfvanden, pensionsrätt för enka och barn. Dessutom
hafva dessa vaklbeljenler, på säll Utsk. påpekat, förlorat åtskilliga
inkomster som de förut hade. Utom de förut nämnde för—
luslerne, hafva de gått miste om den enda förljensten vid biträde af
hvitstämplingen af bankens förra 2 och 3 r:dr sedlar, och genom
förslaget att afskaffa sk.-sedlarne äro de i fara alt förlora den återstående
extra sportelinkomst, nemi. vid dessas hvitstämpling. Dessa
bankobetjenter hafva, såsom Gr. Gyldenstolpe anmärkt, ganska ansvarsfulla
sysslor. De springa dagligen lipp och ned i bankens trappor
med penningar till ganska betydliga belopp, och likväl har det
aldrig inträffat att underslef dervid ägt rum.
Hr von Troil: Af alla de skäl, sorn blifvit föreburne för bifall
till ifrågavar. betänk., synes mig endast ett ega något egentligt
värde, och det är det af Gr. Gyldenstolpe framställda, eller att man
604
Den 19 Februari e. m.
för att få pålitliga och ärliga personer till vaktmästare i banken måste
till dessa tjenster anslå ej obetydliga löner. Likväl kan jag icke
inse, alt den föreslagna tillökningen af 20 ä 30 r:dr innefattar något
särdeles lockande i detta afseende. Enligt hvad jag har mig bekant,
äro vaktmästarne uti de allmänna verken icke så högt lönade,
och det var på grund deraf som jag tog mig friheten göra de i
mitt förra anförande förekommande anmärkn:r. Men dä ingen af
de ledamöter, som sedermera yttrat sig, instämt med mig deruti,
så vill jag visserligen icke hindra bifall till betänk., utan afstår från
mitt förra yrkande.
llr Gripenstedt, Joli. Aug.: Då den siste värde talaren numera
afstätt från sin propos., är det kanske lill ingenting tjenande
att uppträda och yttra något till stöd för hans framställning; men
jag anser mig dock icke kunna underlåta att upptaga ett och annat
af hvad Hr Rosenblad anfört. Han yttrar bland annat, att åtskilliga
extra ordinarie vaktdrängar finnas, som gå löniöse i flere är;
han citerade t. o. m. exemplet af en, som utan lön tjenstgjorde
i 12 år och olyckligtvis dog just som han var i tur att blifva
ordinarie. Men månne ej detta förhållande just utvisar att löneinkomsterne
(sportlerne inberäknade) ej måtte vara så ringa som man
låtit påskina, då kandidaterne äro så angelägna om ifrågavar. tjenster,
att de anse sig böra tjena så länge utan lön blott för att en
gång få den. Lika nied Hr von Troil tycker jag mig hafva funnit,
att R. St. i allmänhet äro vida njuggare emot statens embetsman,
än emot dem som tjenstgöra i R. St:s egna verk. Då de sednare
äro i fråga, strör man omkring sig löner, arfvoden och gratifikationer
med frikostig hand, men icke så eljest. Detta är dock en partiskhet,
som man efter min tanka icke borde låta. komma sig till
last. Såsom jag först nämnde, hade jag ämnat understödja de åsigter
Hr von Troil här uttalat, men dä han afstätt från något vidare
yrkande i saken, och de fleste talare synas önska bifall til! betänk.
, vill jag icke för min del lägga något hinder i vägen föi* detsamma.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror visserligen det vara sannt,
som Hr Gripenstedt säger, eller att R. St. äro njuggare emot statens
tjenstemän än mot sina egna verks. Men det lärer vara StatsUtsk:s
fel, och då Hr Gripenstedt är ledamot deraf, så kan man
hoppas att den saken blifver i möjligaste måtto afhulpen. Men derför
att man är för njugg mot statens tjenstemän, bör man väl icke
vara likaså emot bankens. Jag tillstyrker alltså vördsamt bifall lill
betänk.
Gr. Spens, Jakob Melcher: Jag tror det vara någon skillnad
emellan att vara för njugg, eller att icke vara frikostig. Hvad
den nu förevar, frågan beträffar, skulle det möjligtvis kunna hända,
att den beskyllning för njugghet, som Hr von Hartmansdorff rigtat
emot StatsUtsk., med mera skäl kunde i omvänd ordning påbördas
BankoUtsk.
Hr Gripenstedt: Då flere talare här (och ibland andra Hr
Den 19 Februari e- m.
605
von Hartmansdorff) lyckes hafva lagt StatsUtsk:s förmenta njugghet
till grund för sitt omdöme om behöflighelen af ifrågavar. lönetillökning
för bankens vakldrängar, men jag alldeles icke fattar denna
grund för beslutet, utan tvertom tror att man bör hålla jemt å
ömse sidor, så får jag nu verkligen yrka afslag å betänk.
Dä härefter Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall
ä BankoUlsk:s utlåt. N:o 18, ropades starka ja, blandade med nej;
hvarpå Hr Landtm, förklarade, det lian trott sig finna ja hafva
öfverröslat nej.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af Hr Fåhraeus,
Olof Immanuel, oell Gr. Spens, Jakob Melcher, StatsCtsk:s
d. 12 dennes e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 41, i fråga om ytterligare
anslag till uppförande af cell-fängelser.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 12 dennes
e. m. på bordel lagda utlåt:n:
N:o 42, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de ett bidrag
från skogsplanterings-kassan af 66,666 r:dr 32 sk. b:co, alf, efter R.
St:s pröfning, användas till förefallande behof;
N:o 43, i anledn. af K. M:s nåd. propos. till R. St., ang:de
afsöndring af jord frän indragne mönsterskrifvare-bostället vid f. d.
adelsfane-reg:tet, Selleberg Börje Olofsgården, till byggnadsplats
och omgifning för ett skolhus i Rackeby församling inom Skaraborgs
län;
N;o 44, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om eftergift af kronans
rätt till ett efter trumpetaren Mårten Wippel fallet danaarf;
samt
N:o 45, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de eftergift af
den häradsskrifvaren i Gestriklands fögderi J. E. Engström ädömda
ersättning af för ringa beräknad kolningsfriliets-bevillning för Forssbacka
bruks recognitionsskogar.
Då nu föredrogs StatsUtsk:s d. 12 dennes e. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 46, i anledn. af väckt fråga, ang:de afskrifning af f. d.
kronofogden Chr. Ohboms balans, yttrade sig
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag har visserligen i det
hela icke något emot det utlåt. SlatsUtsk. här tillstyrkt, oaktadt jag
tror att K. M. skulle kunna, utan någon framställning från R. St:s
sida, besluta om anstånd med indrifningen hos de skattskyldige utaf
de dem till ersättning ålagde belopp. Jag anser den således som
en öfverflödig åtgärd, men i sjelfva ordaställningen af tillstyrkandet
har influtit någonting, som jag icke kan gilla. Der står nemi. att
K. M. skulle uppmanas att, derest de skattskyldige dömdes att gälda
återstoden af ifrågavar. uppbördsbalans, och sedermera i nådeväg
söka befrielse derifrån, K. M. dä ville till R. St. afläta propos. samt
emellertid låta med uttagning af medlen anstå intill dess R. St. fått
tillfälle att sig deröfver yttra. Nu kan del hända, att den af R.
606
Den 1<J Februari e. m.
St. förutsätta händelsen inträffar kort efter det Ständerne åtskiljts.
Dä är det omöjligt för Konungen att till R. St. aflåta någon pro
pos.
Meningen mätte väl hafva varit att Konungen skulle låta med
uttagandet hos de skattskyldige af de dem ådömda belopp anstå, intilldess
R. St. fått emottaga en nåd. propos. från K. M. samt haft
tillfälle att sig deröfver yttra. Jag anser det således nödigt, att
redaktionen af denna skrifvelse ändras, men då det torde vara bäst
att Utsk. sjelf får uppgöra den, så anhåller jag att betänk, mätte
hl i fva äterremitteradt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: För mig synes den föreslagna skrifvelsen
vara särdeles olämplig. Jag kan åtminstone icke linna något
skäl hvarför R. St. skulle till K. M. ingå med en hemställan om
att någonting måtte ske, i fall först den ena och sedan den andra
händelsen inträffade. Förslaget innehåller nemi. tillstyrkande deraf
ali R. St. skulle till K. M. aflåta en und. skrifvelse ”med hemställan
att derest de skattskyldige varda genom laga kraft vunnet beslut
ålagde att gälda återstoden af oftabesagde uppbördsbalans, och
K. M., i händelse de skattskyklige sedermera i nådeväg söka befrielse
derifrån m. ni. måtte täckas till R. St. aflåta nåd. propos.” m.
m. För min del anser jag det vara tids nog för de skattskyklige
sjelfva, alt i händelse de förutsatte fallen inträffa, ingå direkte lill
K. M. med anhållan att K. M. måtte till R. St. aflåta nåd. propos.
om befrielse från den ersättning, som blifvit ådömd. Jag anhåller
om bifall till den l:sta punkten, men afslag å den 2:dra.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hvad först beträffar Gr.
Gyldenstolpes anmärkn., tror jag att han vid närmare eftersinnande
linner att den bör förfalla. Han har nemi. sagt, alt om dom i saken
skulle falla och de skattskyldige ingå till K. M. med ansökning
om eftergift efter det R. St. åtskiljts, så skulle R. St. icke kunna
af K. M. erhålla en nåd. propos. Men det är ju klart, att det då
blefve till de härnäst sammanträdande Ständerne, som en sådan propos.
komme att framställas, och att anstånd med indrifning hos de
skattskyldige emellertid skulle äga rum. Hvad åter angår Gr. Lagerbjelkes
anmärkn., så vill jag medgifva att den und. skrifvelsen
till en viss grad kan sägas vara öfverflödig, då man bör tro att K.
M. i alla fall skall behjerta förhållandet och vidtaga de åtgärder som
här äro ifrågaställde; men hela den dom, som drabbat Öhbom och
den rättighet han erhållit att t. o. m. äter komma i statens tjenst
sedan balansen blifvit betald, jemte möjligheten deraf att de skattskyldige
kunde blifva dömde att 2:ne gånger betala sin skatt, allt
detta gjorde att Utsk. ansåg något böra göras för att förekomma, det
de skattskyldige icke skulle blifva nödsakade att ansvara för berörde
uppbördsbrist, och detta gaf äfven Utsk. anledn. till det förslag till
underdånig skrifvelse, som nu här blifvit klandradt. Hvad de händelser
beträffar, hvarom Gr. Lagerbjelke talat, så beror det på den
lydelse den blifvande domen i saken erhåller, om någon åtgärd i
anledn. deraf behöfver vidtagas. Jag skulle tro ett bifall till detta
betänk, icke medföra annat än godt, och tillstyrker derföre bifall lill
detsamma.
Den 19 Februari e. in.
607
Frih. Cederström, Jakob: Jag instämmer fullkomligt uti
hvad Gr. Lagerbjelke yttrat angrde ifrågavar. lind. skrifvelse, hvilken
jag anser vara mindre väl betänkt. Efter hvad Utsk. sjelf uppgifver,
äro de skattskyldige ännu icke dömde; icke ens något utslag
utfärdadt och ännu mindre laga kraftvunnet. Utsk. har befarat, alt
ett fällande utslag kunde komma att gifvas och vinna laga kraft.
Vidare förutsätter Utsk. att de skattskyldige sedermera skulle hos K.
M. anhålla om befrielse från den sålunda ådömda ersättningsskyldigheten.
Dessa händelser kunna inträffa, emedan sådant förut händt och
och då har K. M. alltid, efter vederböra anmälan, tillåtit anstånd
med betalningen, intill dess R. St. pä grund af till dem afgifven
nåd. propos. förklarat sig vilja medgifva afskrifning eller icke. Den
föreslagna skrifvelsen är således alldeles öfverflödig, och jag tillstyrker
derföre afslag å hvad Ulsk. i det afseendet uti 2:dra punkten af
sitt tillstyrkande hemställt; men jag anser deremot lista punkten
böra bifallas.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag kan icke instämma med Gr.
Lagerbjelke och Frih. Cederström deruti, att man borde afslå 2:dra
delen utaf Utsk:s förslag, såsom öfverflödig. Jag befarar nemi. att
man derigenom skulle lägga hinder i vägen för ett framlida bifall
till den billiga begäran, som Utsk. förordat, emedan ett afslag ä R.
St:s sida skulle kunna synas innebära ett ogillande af motionen, och
lända till men för de skattskyldige, om de, efter det dom i saken
vunnit laga kraft, vände sig till K. M. med anhållan om eftergift.
Jag skulle derföre anse det vara lämpligast att R. St., på sätt Utsk.
föreslagit, afslå den lista delen af motionen, ang:de afskrifning af
Ohboms balans, men att de deremot på förhand förklara de skattskyldige
befriade från den ersättningsskyldighet, som de möjligen,
i följd af berörde balans, kunna blifva ädömde, samt att derom till
K. M. atlåtes und. skrifvelse. Utfäller sedan domen till de skattskyldiges
förmån, sä är skrifvelsen visserligen öfverflödig, men skulle
de deremot blifva ådömde förnyad betalningsskyldighet, så vore K.
M. i tillfälle att, genast efter det domen fallit och sedan de skattskyldige
anhållit om befrielse, pä grund af R. St:s beslut bevilja
densamma, hvarigenom allt bråk med seqvester m. m. kunde undvikas.
Hr F åhratus, Olof Immanuel: Jag är visserligen i allmänhet
icke någon vän af hemställanden från R. St:s sida uti frågor,
som Regeringen dessförutan kan afgöra; men jag föreställer mig
att uti förevar, fall man icke saknar giltig anledn. till aflätande af
en sådan skrifvelse. Här är nemi. fråga om ett helt fögderis allmoge,
en talrik och obemedlad allmoge, som genom försummadt
iakttagande af en formalitet utsatt sig för påföljden att för 2:dra gängen
nödgas betala sina skatter. Jag vet visserligen att en sådan
skrifvelse kunde i så måtto vara öfverflödig, sorn K. M. kan uppå
de skattskyldiges omedelbara ansökan bevilja det ifrågasatta anståndet
med betalningen, men en skrifvelse i ämnet från R. St., hvilka ensamma
kunna slutligen pröfva och afgöra afskrifningsfrågan, skulle
efter min tanke innebära en förhoppning för de skattskyldiga, att
608
Den 19 Februari e. m.
när tiden dertill inträffar, de skola blifva befriade ifrån ersättningskrafvet.
De hafva redan blifvit nog straffade för sin försumlighet genom
den tryckande rättegång, som de måste underkasta sig. Jag kan
således icke annat än, i öfverensstämmelse med hvad Frih. Tersmeden
och Hr Rosenblad yttrat, anhålla det R. o. Ad. ville bifalla såväl
dea lista som den 2:dra punkten utaf Utskis förevar, betänk.
Frih. Cederström, Jakob: Hr Rosenblad har hemställt att
R. o. Ad. måtte, med bifall till hvad Utsk. i lista punkten tillstyrkt,
besluta en lind. skrifvelse till K. M. Detta är ett misstag å
hans sida, då Utskis hemställan i denna del endast innefattar ett
afslag å motionärens framställning om afskrifning af kronofogden
Öhboms balans. Bifalles denna punkt, sä förfaller all fråga derom.
Hvad den sednare punkten beträffar, så får jag, i anledn. af hvad
Ilr Fåhraeus yttrat, fästa uppmärksamheten derpå, att om de skattskyldige
varit närvar, vid uppbördsstämmorne och der erlagt sina utskylder,
så hade något ytterligare kraf aldrig för dem ifrågakommit
emedan de då genast erhållit qvitto, försedt med vederbör, häradsskrifvares
anteckning. Nu hafva de deremot väntat tills utmätning
kommit och i följd deraf icke fått något qvitto, hvadan det händt,
att, då uppbördsmannen förstört medlen, de för andra gången blifva
kräfde. Om de nu verkligen skulle blifva dömde att betala, sä hemställer
jag om de kunna anses äga någon ovilkorlig rättighet till eftergift,
ejler om icke detta bör bero pä förekommande omständigheter.
Är det då rätt af R. St., alt utan någon föregide undersökning
förklara dem kunna göra anspråk på en sådan befrielse. Jag
tror det åtminstone icke, utan anser det rätta vara att låta saken
hafva sin gång. När de skattskyldige, efter det dom i saken fallit,
inkomma lill K. M. med anhållan om eftergift, lärer K. M. icke
underlåta att meddela anstånd med betalningen och uppskjuta frågan
om indrifningen intill dess R. St. hunnit deröfver sig utlåta.
Till allt detta behöfs alls icke någon skrifvelse från R. St. till K.
M. Jag yrkar derföre fortfarande afslag å den 2:dra punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer i de åsigter, som
Gr. Lagerbjelke och Frih. Cederström, J., här yttrat. Hr Rosenblad
har sagt, att ett afslag å R. Stis sida på den sednare punkten af
Utskis betänk, skulle vara hinderligt för de skattskyldige att få den
eftergift de begära. Hvad Frih. Cederström anfört, synes mig tillräckligen
ådagalägga att så icke blefve förhållandet. Det är nemi.
tydligt att om det utredes att de redan betalt sin skatt, så lärer
väl K. M. i det afseendet emot de skatlskyldige iakttaga all möjlig
skonsamhet och till R. Stis afgörande öfverlemna den ifrågavar. afskrifningen.
Vi hafva här hört landshin i länet yttra sig för ifrågavar.
afskrifning. Vi kunna således taga för afgjordt att, enär verkställigheten
beror på honom, han icke lärer underlåta att hos K. M.
göra den anmälan, hvarom han nyss i sitt yttrande talat. Hvad han
i öfrigt sagt, gifver mig ytterligare anledn. att yrka afslag på ifrågavar.
punkt, emedan R. o. Ad. i hans berörde yttrande har en säker
bor
-
Den 19 Feli mari e. m.
009
borgen derföre, alt de skaltskyldigc icke kommer aU ske något förnär.
Hvad skalle i alla fall en sådan und. skrifvelse, sorn den StatsUtsk.
föreslagit, egenteligen innebära, om icke en anhållan, att Konungen
ville tillgifva de skattskyldige deras uraktlåtenhet alt iakttaga
hvad uppbördsförfattningarne föreskrifva? Hvartill tjenar det då
att Konungen utfärdar författningar ang:de uppbördsverket, att vederbör.
embetsman år ut och år in anstränga sig för deras efterlefnad,
i fall R. St. förklara, att det är dem likgiltigt. Men huru
skall man väl kunna kontrollera att kronofogden icke stoppar de
uppburna medlen i sin egen ficka, om icke derigenom, att de skattskyldige
åligga att förskaffa sig häradsskrifvarens annotation på uppbörds-qvittenset.
Den som det icke gör, måste skylla sig sjelf, att
han ånyo varder kräfd för sina utskylder. Jag anhåller derföre att
11. o. Ad. ville afslå den sednare delen af betänk, och låta saken
hafva sin gång.
Gr. Gyldenstolpe: På de grunder som här af flere talare
blifvit anförde, afstår jag från min begäran om återremiss. Vid betraktande
af den välvilja K. M. visat Öhbom, är jag öfvertygad att
K. M. omfattar med lika ynnest de skattskyldige som af honom blifvit
bedragne, likaså är jag öfvertygad att i händelse de skattskyldige
blifva ålagde att betala den blifvande återstoden å ifrägavar. uppbördsbalans,
K. M. lemnar dem anstånd med betalningen och vid
blifvande riksdag till R. St. aflåter en nåd. propos. i ämnet. Jag
anser således att deras väl är fullkomligen betryggadt, utan att den
ifrägakomne skrifvelsen behöfver afgå, hvilken jag eljest ansett vara
temligen oskyldig. Men numera anser jag att skrifvelsen så mycket
mindre bör äga rum, då jag betänker att kommande R. St. icke
äro bundne af en sådan framställning af nuvar. Ständer, emedan
det beror på de förres pröfning af då för handen varande förhållanden,
huruvida afskrifning skall äga rum eller icke. Annat hade förhållandet
varit om StalsUtsk. tillstyrkt, att R. St. skulle på förhand
medgifva afskrifning för den händelse att K. M. för Sin del funnit
skäl bifalla densamma. Sådant hade inneburit ett verkligt beslut å
R. St:s sida. Jag förenar mig följaktligen med dem, som yrkat afslag
å den sednare punkten af betänk.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Förhållandet med denna
sak, sådant som det i Utsk:s förevar, betänk, är vordet framstäldt,
synes mig, vid betraktande af hvad flere talare här nu ytterligare
derom yttrat, så tydligen ådagalägga billigheten af den föreslagna åtgärden,
att jag icke tvekar att instämma uti yrkandet af bifall å berörde
betänk:s båda afd:r. Hr von Hartmansdorff har visserligen
befarat, att ett bifall härtill skulle hos vederbör, föranleda någon efterlåtenhet
vid andra dylika frågors behandling; men man bör besinna,
alt detta är ett undantagsförhållande på sätt Hr Fåhreeus
nämnt. Just derföre, att det här är fråga om afskrifning, — hvilka
frågor, såsom bekant är, i allmänhet hänskjutas till R. St. att afgöra
— tror jag att det vore denna statsmakt värdigt att i förevar,
fall uttala sin önskan. Jag medgifver att den uppställning af skrif2
II. 39
610
Den 19 Februari e. m.
velsen, sora Gr. Gyldenstolpe föreslagit, vore möjligtvis lämpligare
och tydligare, än !Jtsk:s förslag; men da han sjelf afstatt från sitt
första yrkande af återremiss, får jag, för att icke åstadkomma någon
splittring i förevar, fall, instämma med dem, som yrka bifall å
betänk, i sin helhet.
Hr Fahr mus: Frih. Cederström, Jakob, har yrkat afslag på
den sednare delen af betänk, af det skäl bland andra, att han ansåg
R. St, icke böra något i saken åtgöra förr än rättegången, såsom
han yttrade, haft sin gång. Jag får i anledn. deraf förklara,
att jag för min del aldrig åsyftat annat än alt rättegången skulle
ostördt fortgå och bringas till slut, innan någon afskrifning kunde
ifrågakomma och jag hoppas att denna rättegång icke skall blifva
långvarig. Men det är ett annat förhållande som jag afser med den
föreslagna und. skrifvelsen. Det vore nemi. af vigt för Regeringen att i
förevar, fall från R. St:s sida fä en dylik anhållan om inhibition af
ersättningens indrifvande, emedan den skulle gifva åt Regeringen ett
moraliskt stöd för dess beslut derom, i saknad hvaraf det kunde hafva
sina betänkligheter att medgifva ett slikt anstånd, då under tidens
lopp åtskilliga af de skattskyldige, som blifvit kräfde, dels kunna aflida,
dels kunna blifva skingrade. Hr von Hartmansdorff har hemställt
hvad meningen kunde vara med den föreslagna skrifvelsen,
eller om den i sjelfva verket ginge ut på annat än att en gång för
alla förklara det uppbördsförfattningarne icke vidare behöfde efterlefvas.
Mig är det dock omöjligt att fatta, det man skulle, genom
att förklara det ett undanlag kunde uti ett visst fall i följd af särskilde
omständigheter äga rum, äfven hafva upphäft sjelfva regelns
eller författningens gällande kraft i allmänhet. Jag har. ofta på detta
rum med nöje och uppmärksamhet åhört Hr von Hartmansdorffs
logiska framställningssätt; men jag mäste bekänna, att jag i detta
fall icke kunnat följa hans tankegång.
Hr von Hartmansdorff: Hvad billigheten i detta fall beträffar,
hvarom Frih. Cederström, Cl. Rud., talat, så har den icke
af någon talare blifvit bestridd, men af det enkla skäl, att man icke
gerna kan bestrida ett förhållande, hvarom man icke äger någon bestämd
kännedom. Först sedan en utredning af saken föregått, kan
man yttra sig deröfver. I fråga åter om den ifrågakomne skrifvelsens
lämplighet och nödvändighet, tror jag sannerligen icke att man
i Sverige behöfver uppmuntra dem, som äro något skyldige, att
söka undandraga sig sina pligters uppfyllande, ty dét göra de nog
ändock. Här i landet är man nemi. sä van alt begära eftergifter
och att få dem beviljade, att man icke behöfver befara det vederbör.
skola försumma hos K. M. begära afskrifning. Om R. St. lill
Konungen inginge med en skrifvelse i den syftning man föreslagit,
så frågar jag om icke allmänheten öfverhufvud och de skattskyldige
i synnerhet, skulle deraf kunna draga den slutsats, att man icke
behöfver vara så noga med anskaffning af häradsskrifvarens annotation
på kronofogdens qvittens, emedan man, om fråga blefve att betala
2 gånger, nog kunde hos statsmakterne erhålla afskrifning. Det
förundrar mig att en landsh., som sjelf får kännas vid när under
-
Den 19 Februari e.m.
011
lydande icke fullgöra sina åligganden, kunnat förorda den föreslagna
skrifvelsen. När han blir närmare bekant med hvad till hans
embete hörer, förmodar jag att han också kommer att inse hvart
sådant skalle bära. Man har äfven sagt, att det skulle blifva ett
moraliskt stöd för Regeringen vid anstånds beviljande, om R. St.
jemväl derom anhållit. Men om R. St. det gjorde, så innebure
det icke blott ett stöd, utan ändå mera. Det vore att på förhand
bifalla hela åtgärden. Dessutom vet jag af erfarenheten, att Regeringen
alldeles icke behöfver en sådan påstötning. Ett temligen
färskt exempel derpå hafva vi i fråga om den innehafvarne af utsockne
frälsehemman i Halland åliggande rotevakans-afgiften. Regeringen
har med uppbörden af denna afgift låtit anstå i flere är
och först vid denna riksdag är propos. om eftergift deraf till R. St.
afgifven. Således ser man häraf, att Regeringen ansett sig berättigad
att utan R. St:s medgifvande bevilja anstånd med skatters indrifning.
Jag fortfar alltså i min anhållan om afslag.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Att söka bevara K. M:s
och Kronans rätt i afseende på skatternes behöriga indrifvande bör
visserligen härledas utur ganska berömvärda bevekelsegrunder, men
det torde väl också vara tillätet att uti ett undantagsfall ömma för
en fattig och genom bristande kännedom om lagliga former vilseledd
allmoges välfärd. Det är ur denna synpunkt, som jag uppträd!
lill försvar för Utsk:s betänk. Man har velat antyda, all det
kunde vara nog med det förord för saken, som här afgifvits af
landshut i det län, dit ifrågavar. allmoge hörer och som han icke
lärer underlåta alt jemväl framdeles vid ämnets behandling hos K.
M. i vederbörlig ordning fullfölja. Men månne det icke skulle leda
till ett ännu starkare behjertande från Regeringens sida af förhållandet,
om den jemte landshms und. utlåt, äfven hade en tind.
hemställan från R. St. att stödja sig vid? Detta är, jag upprepar
det, ett undantagsfall, som alldeles icke upphäfver regeln. För öfrigt
synes mig Hr Fåhraeus så väl hafva framställt ämnet, att föga
derom synes vara att vidare tillägga, hvadan jag derifrån, för ti
dens
vinnande, härmed afstår, i hopp att det redan anförda må
vara tillräckligt till ämnets framställande i sitt rätta ljus, och att R.
o. Ad. derå mätte fästa benäget afseende.
Ofverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, yttrade, att han, enär Utsk:s utlåt, innehöll 2:ne
punkter, som kunde föranleda olika beslut, ansåge sig böra framställa
särskilda propos:r i ämnet, och nu finge först hemställa om
R. o. Ad. behagade bifalla 1 punkten, deri Utsk. afstyrkt bifall till
afskrifning af ifrågavar. återstående uppbördsbalans.
Ropades ja.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde sedermera om R. o. Ad. bifölle
2:dra punkten, hvaruti Utsk. tillstyrkt en und. skrifvelse till
K. M. i afseende på de skallskyldiges befrielse från gäldande af Ohboms
uppbördsbrist.
39*
612
Den 19 Februari e. m.
Ropades ja och nej.
Propos. till afslag å Utsk:s i 2:dra punkten gjorda tillstyrkande
blef härefter framställd och jemväl besvarad med ja och nej, hvarpå
Hr Landtm, förklarade, det han trott sig finna alt denna sednare
propos. blifvit med öfvervägande ja besvarad.
Föredrogs StatsUlsk:s cl 12 dennes e. m. på bordet lagda utlåt.
N:o 47, i anledn. af väckt fråga, att det vid Arvika köping
belägna öfverjägmästare-bostället Gate må vid nuvar. innehafvarens
afgång öfverlåtas till nämnde köping.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Dä R. o. Ad. afslagit
det nyss föreg:de betänk, af StatsUtsk., hoppas jag Ståndet äfven
mätte afslå det nu förevar., hvilket jag anser vara ändå olämpligare.
Uti det förra hade Utsk. likväl till en del tillstyrkt någonting
bestämdt, eller att R. St. skulle hos K. M. förorda anstånd för de
skatlskyldige med betalning: men här har Utsk. hemställt det R.
St. skulle hos K. M. anhålla, att om innevånarne i staden Arvika
inkomma med en ansökning uti ifrågavar. syftning och K. M. finner
densamma böra tillstyrkas, K. M. dä ville aflåta propos. i ämnet.
Detta är nära nog det besynnerligaste jag i den vägen sett
framstäldt. Det vore ungefär som om man sade till K. M.: vill
E. K. M. saken, så kom och begär den hos oss, sä skola vi taga den
i öfvervägande. Om innevånarne anse sig böra göra en dylik ansökning
hos K. M., och K. M. finner skäl att förorda den, så faller
det af sig sjelft, att R. St. fä en propos. derom, utan att R.
St. behöfva på förhand säga K. M., att propos:n är välkommen nälden
kommer. Afven kan det hända, antingen att innevånarne i
berörde stad aldrig inkomma med någon så beskaffad ansökning,
eller ock att K. M. icke finner skäl alt tillstyrka deras i det afseendet
gjorda framställning och i båda dessa fall blifva R. St. utan all
propos. i ämnet. På dessa skäl anhåller jag om afslag å betänk.
Hr von Troil, Samuel Gust.: Inom StatsUtsk. var jag
af den tanken, att ifrågavar. skrifvelse aldrig bordt af Utsk. tillstyrkas
och anhåller jag att nu inför R. o. Ad. få tillkännagifva de
skäl, hvarpå jag stödde denna åsigt. Jag anser nemi. frågan vara
alltför mycket outredd, för att R. St. ang:de densamma skulle till
M. aflåta någon propos. Frågan är väckt inom BondeSt. af en dess
ledamot Elof Andersson från Wermlands län, och rörer frågan om
öfverjägmästarebostället Gates öfverlemnande till staden Arvika, emedan
staden numera i anseende till tilltagande folkmängd och ökad
rörelse m. m. har ett allt för litel utrymme. Men då nu innevånarne
icke gjort någon ansökning härom eller någon pröfning
af förhållandet på stället försiggått, och K. M. icke eller derom afgifvit
någon propos., utan det endast är en enskild person från
Wermland som derom väckt fråga, så synes mig Utsk. hafva saknat
skäl att tillstyrka R. St. att med så beskaffad skrifvelse, som
den föreslagna, besvära K. M. Dessutom kan man taga för afgjordt,
att om innevånarne i merberörde stad verkligen finna sig va
-
Den 19 Februari e. m.
613
ra i behof utaf den omlaldta utvidgningen, de icke lära underlåta
att derom hos K. M. göra anmälan, hvarefter K. M., sedan vederbör.
i ämnet sig yttrat, förfarer efter omständigheterne. Det torde
jemväl tillåtas mig alt, i likhet med Gr. Gyldenstolpe, fästa R.
o. Ad:s uppmärksamhet på alla de förutsättningar, som Utsk. gör i
sitt förslag lill und. skrifvelse. Utsk. förutsätter nemi. först, att
innevånarne skulle ingå till K. M. med en und. ansökning. Göra
de det icke, sä tjenar ju den föreslagna skrifvelsen rakt till ingenting.
Derefter förutsättes, _ det K. M. skulle, efter vederböra hörande,
fatta Sitt beslut. Afven dervid kan det inträffa, att K. M.
icke finner skäl att tillstyrka ansökningen, eller ock att utredningen
drager så långt ut på tiden, att någon propos. i ämnet icke binner
att afgifvas. S båda fallen skulle således den föreslagna skrifvelsen
ej leda till något resultat; hvilket synes mig vara ett ytterligare
skäl att afstyrka Utsk:s förslag. I allmänhet anser jag det
vara orätt af R. St. att på sådant sätt alltför mycket besvära K. M.
med skrifvelse!', som ofta nog angå högst obetydliga frågor. Jag
aftryrker derföre utlät.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Ehuru mitt namn icke
finnes antecknadt efter StatsUtsk:s betänk, såsom reservant, var jag
likväl inom Utsk. af samma tanke med Hr von Troil i afseende å
denna fråga och får äfven nu instämma med hvad han här yttrat. Jag
anser nemi. det icke vara R. St. värdigt, att göra sig till advokat
för Arvika köping. Jag anhåller jemväl om propos. till afslag.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställde särskilde
propos:r beslöt R. o. Ad., att godkänna Ulsk:s afstyrkande af bifall
til! motionärens förslag, samt afslå Utsk:s hemställan, att R. St.
måtte till K. M. ingå med en und. anhållan i ämnet.
Föredrogs och biföllos SlatsUtsk:s d. 12 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt:n:
N:o 48, i anledn. af väckt fråga, ang:de mantalsräntans af
hemmanet Hallsnäs användande såsom bidrag till underhållande af
Hallsnäs bro; samt
N:o 40, angalo fältkamereraren II. Canons sterbhusdelägares befrielse
från ådömd ersättningsskyldighet.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 12 dennes e. m. på bordet
lagda mern. JN:o 50, i anledn. af erhållen äterremiss å utlåt. N:o
15, fann R. o. Ad. detta mern. ej kunna föranleda till annan åtgärd,
än alt läggas till handlingarne.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 12 dennes
e. m. på bordet lagde utlåt:n:
N:o 51, i anledn. af väckt motion om anslag af inflytande
tullmedel till aflöning åt en handlverks-föreningens ombudsman i
Stockholms packhus;
Gli
Den 19 Februari e. m.
N:o 52, i anledn. af väckt motion om rättighet för de mi
litäre
tjenstemän, hvilkas boställen af reg:tenas boställsdireklioner
utarrenderas, att, då arrendeafgifterne icke inflyta, derför af staten
erhålla ersättning.
N:o 53, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel till godtgörande af kostnaderne för försvarslöse personers trans
porterande
;
N:o 54, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel till understöd och uppmuntran åt fattige jordbrukare och åt
tjenstehjon för långvarig tjenst;
N:o 55, i anledn. af väckt motion om uppresande af en
minnesvård åt fältmarskalken Magnus Stenbock; samt
N:o 56, ananie tiden för tillhandahållandet af det till hamn.
'
anläggningen vid Ahus anvisade. bidrag af allmänna medel.
Föredrogs BankoUtsk:s d. 12 dennes e. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 20, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s mern. N:o 3.
Detta utlåt, fann R. o. Ad. icke föranleda annan åtgärd än att
läggas till handlingarne.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:s följande d. 12 dennes e.
m. pä bordet lagda utlåt:n:
N:o 21, i anledn. af; väckt motion, att vederhäflighetsbevis,
utfärdadt af den i hvarje församling valda socknenämnd mätte för
länsökande i diskontverken såsom giltiga antagas, och
N:o 22, i fråga om afskrifning af åtskilliga från lånekontoret
i Götheborg utgifna diskontlån, äfvensom af derstädes balanserade
öfverräntor.
Då nu föredrogs Hederv. BondeShs d. 16 dennes e. m. på
bordet lagda prot.utdr., ang:de tryckning och utdelning af lagberedningens
förslag till kriminal-lag, blef detta prot.-utdr. ånyo bordlagdt,
på begäran af Hr von Hartmansdorff, Aug., och Hr
Munck af Rosenschöld, Nils Rud.
Föredrogs och begärdes pä bordet ett från Ridd.Ulsk. inkommet,
under N;o 8 afgifvet, sålydande:
Hörsamt Memorial!
Sedan, jemlikt 16 § af den för Ridd.-Direktm d. 2 Febr.
1835 utfärdade instruktion, Direktm till Ridd.Utsk. aflemnat sin till
H. R. o. Ad. ställda berättelse öfver hvad som vid Ridd.- och
Stifts-ärendenas styrelse och förvaltning, sedan sista riksdag, i allmänhet
sig tilldragit, så och efter det Utsk. icke allenast till pröfning
förehaft de särskilda ämnen och hemställanden, som i ofvannämnde
berättelse förekomma, utan ock fulländat granskningen så
väl af Direktms prot. för åren 1844—1846, som ock af de för
Den 19 Februari e. m.
615
samma år afslutade hufvudböcker öfver Ridd.-kassan, Wadstena Adliga
Jungfriistifts-kassan oell Adliga Kadetlskole-fonden jemte alla
öfriga under Direkt:ns styrelse ställda fonder, donationer och legater,
får Ridd.Utsk. nu till följd af .30 § Ridd.-Ordn., med öfverlemnande
af Direkt:ns omförmälde berättelse, sitt utlåt., i anlédu. deraf,
till 11, R. o. Ad. vördsamt afgifva, dervid Ulsk. ansett sig böra,
i afseende å uppställningen, följa den ordning, som i Direktms berättelse
blifvit iakttagen samt, beträffande de uppgifter, som icke
synts lill någon åtgärd föranleda, endast i korthet sammanföra, hvad
berättelsen derom innehåller.
§!•
Af berättelsens lista § inhemtas, bland annat, i afseende å de
under Ridd.-Direkt:ns förvaltning ställda kassors och testamentsfonders
närvar, tillstånd, att Ridd.-kassans närvar, tillgångar och
fordringar, hvilka vid 1843 års slut utgjorde 169,669 r:dr 47 sk.
6 rist. b:co, uppgingo vid 1846 års slut lill 176.547 r:dr 3 sk.
11 rist. samma mynt, samt således under dessa 3 år blifvit förökade
med 6,877 r:dr 4 sk. 5 rist.; att sidliga Kadcttskolc-fonden
under samma lid vunnit en tillvext af 1,542 ndr 34 sk. 5
rist. b:co samt vid 1846 års slut utgjorde ett belopp af 73,199
r:dr 43 sk. 3 rist.; att Vcnnersljernska fonden, till hvilken i
följd af R. o. Adis beslut vid sista riksdag, ett belopp af 1,900
ridr bico blifvit från Adliga Kadettskole-fonden återfördi, vid 1846
års slut uppgick till 12,218 ridr 34 sk. 6 rist. bico; att, med undantag
af von Liewenska och Berghmanska fonderna, öfriga under
Direktms förvaltning före sisla riksdag ställda 11 testamentsfonder,
nemi., en onämnd Välgörares fond, Bungencronska fonden, Sljerncrcut
ziska, Wulfcronska, von Blockiska, Bergenst jern ska, Tersmedenska,
Stjerncronska, Fröken Ulrica C. von Hauswolffs, de Silentzska
samt Stråleska fonderne, hvilka vid 1843 års slut utgjort ett
sammanräknadt belopp af 174,215 ridr 30 sk. 11 rist., pä salt
Direkt:n uti berättelsen närmare specificerar, efter 1846 års bokslut
uppgått till 177,770 ridr 35 sk. 9 rist.; alt vidare Wadstena
Adliga jungfrustifts-kassan jemte de tillsammans med denna
kassa bokförde fonders fordringar och tillgångar från 1843 till
1846 års slut vuxit från 171,777 ridr 36 sk. 1 rist. bico lill
173,151 ridr 12 sk. 4 rist. samma mynt; hvarjemte Grejliga
Scheffer ska fonden blifvit förökad med 182 ridr 28 sk. 7 rist.
samt vid 1846 års slut utgjorde 26,144 ridr 22 sk. 4 rist. bico.
Vidare har Direktm uti denna § anmält, att Frih. Anton von
Liewens testamentsfond, som vid 1843 års slut uppgålt till 29,053
ridr 43 sk. 9 rist. bico och hvaraf, enligt H. R. o. Adis beslut
vid förra riksdag, endast 2me af de i testamentets 4:de § omnämnde
10 pensioner, bordt till Fröknar von Liewen utdelas, intill dess
kapitalet, genom besparda räntor vuxit lill eli belopp af 31,200
ridr, vunnit den tillökning, att dess fordringar och tillgångar vid
1846 års slut uppgingo till 32,589 ridr 43 sk. 8 rist.; i följd
hvaraf, och sedan jemväl fondens räntebärande kapital kunnat uppbringas
till del af R. o. Ad. stadgade minimi-belopp af 31,200
610
Den 19 Februari e, m.
ruis, Direkt:n, under sistl. år, förordnat om utdelningen af de 8 å
nämnde fond innehållne pensioner.
Likaledes gifver Direktai i denna § vid handen, att den uti
Direkt:ns berättelse vid sednaste riksdag omnämnda tvist ang:de
framlidne öfversten A. M. Berghmans testarnenlariska disposition.
, hvarigenom han uppdragit åt Direkt:n att hans efterlemnade
egendom förvalta och afkastningen deraf till stipendier och pensioner
använda, blifvit genom K. Svea hofrätts, d. 23 April 1846 gifne,
och sedermera äfven laga kraftvunne dom, afgjord på det sätt, att
den emot dessa dispositioner anställda klandertalan är vorden ogillad,
men käranden, f. d, kaptenen vid K. M:s flotta C. von Schantz
förklarats berättigad, att utbekomma på dess arfslott belöpande vederlag
för af öfverste Berghman försåld arfvejord med ränta från
öfverstens dödsdag; i följd hvaraf Direkt:n låtit af testators qvarlåtenskap
utbetala dessa kaptenen von Schantz tillerkända medel, utgörande
1,005 r:dr 38 sk. 9§ r:st. b:co, jemte derå upplupen ränta
251 r:dr 20 sk. 11 r:st. samma mynt; Och har, sedan sålunda
beståndet af ifrågavar. disposition blifvit tryggad, Direkt:n ej allenast,
jemlikt K. o. Ad:s vid sista riksdag fattade beslut, till utredningsmannen
i öfverste Berghmans sterbhus, kaptenen Hallström, utbetalt
ett ytterligare arfvode af 133 r:dr 16 sk. b:co, utan ock, i
afseende på utdelningen af de i testamentet bestämda stipendier,
pensioner och arfvoden, vidtagit de åtgärder och beslut, som varit
erforderliga i och för slutliga regleringen af denna testamentsfond,
hvars kontanta fordringar och tillgångar, vid 1846 års slut, uppgingo
till 8,325 r:dr 42 sk. 3 r:st. b:co, och hvartill för öfrigt hörer
en, mot elt ärligt arrende af 171 tunnor råg, utarrenderad egendom i
Wermlands län samt frälseräntan af ett helt hemman i Kalmar
län; Och tillkännagifver Direkl:n slutligen, att den af Fru Brita
Maria von Hauswolff stiftade, af 12,000 r:dr b:co bestående,
pensionsfond, hvars förvaltning under loppet af sistl. riksdag af Ridd.-  Diretrn emottogs, vid 1846 års slut, uppgick till ett belopp af
12,248 r:dr 30 sk. 2 r:st. b:co.
För att på ett ställe lemna en öfversigt, af de under Ridd.-  Direkttns förvaltning ställda fonder til! kapitaler, räntor och öfriga
inkomster äfvensom till utgifter för aflöning, pensioner, gratifikationer,
stipendier m. m. har Ulsk. låtit genom Ridd.-kontoret upprätta
bilaggde sammandrag, omfattande åren 1844 med 1846 och hvaraf
bland annat inhemtas, att samtliga kassors och fonders bokförde
tillgångar och fordringar, vid slutet af Ar 1846, utgjorde det betydliga
beloppet af 705,076 r:dr 19 sk. 3 rist. b:co.
Ulsk., som till granskning förehaft räkenskaperna öfver alla
omförmälde fonder, har, sedan åtskilliga dervid anmärkte mindre
väsendlliga smärre sifferfel blifvit af Ridd.-kamereraren rättade, samt
några anmärkmr i öfrigt af mindre betydenhet äro vordne nöjaktigt
förklarade, ansett sig äga skäl vitsorda den ordning och noggrannhet,
hvarmed nämnde räkenskaper blifvit förda, äfvensom
Utsk., vid anstäld inventering af lånehandlingarne, funnit dessa i
fullständigt skick, samt, beträffande medlens förvaltning, efter tagen
kännedom af Dirckbns prot, samt hvad dervid i öfrigt förekommit,
Deli 19 Februari e. m.
617
ansett sig böra yttra det omdöme, alt densamma öfverensstämt ej
mindre med de i Ridd.-Direklms instruktion samt H. R. o. Ad. särskildt
meddeldta föreskrifter, än ock gällande stipendii-reglementen
samt donations- och testaments- förordnanden.
I sammanhang härmed har Utsk., för att framdeles lätta öfversigten
af samtliga fondernas ställning samt fördelningen af lånen
de särskilda kassorna emellan, ansett sig böra hemställa, såsom för
detta ändamål tjenligt och upplysande, att:
en s. k. liggare eller inventarii-bok må, efter af Ridd.-Direkt:n
faststäldt formulär, alltid vara att uti Ridd.-kont. tillgå.
§. 2.
Direkt:n afgifver i denna § en kort redovisning för den till bestridande
af reparationen å Riddarhuset anslagna s. k. reparationsfondens
ställning. Under åren 1844—1846, hade capitations-afgiften,
hvilken för närvar, utgår med 1 r.-dr b:co för hvarje Adelsman,
som erlägger bevilln. för lön eller förmögenhet, enligt bankoräkningarne,
influtit med tillsammans 6,488 r:dr 29 sk. 2 r:st.
b:co, hvarförutan 2,050 r:dr såsom ränta å utlänta medel tillfallit
fonden, hvars inkomster sålunda under nämnde 3 år uppgått till
8,538 r:dr 29 sk. 2 r:st., hvaremot dess utgifter under samma tid
utgjort 4,673 r:dr 16 sk. 8 r:st., hvadan fonden, som vid 1843
års slut utgjorde 11,857 r:dr 6 sk. 4 r:st., vid 1846 års slut ägde
en behållning af 15,722 r:dr 18 sk. 10 r:st. b:co. Deraf hade
väl de under loppet af sisth år 1847 verkställde reparationer medtagit
3,264 r:dr 34 sk., men dä deremot capitations-afgiften, enligt
H. R. o. Ad:s beslut vid sista riksdag, bör intill slutet af det år,
då innevar. riksd. upphör, fortfarande utgöras och således reparationsfonden,
af denna afgift för åren 1846 t. o. m. 1848, har alt påräkna
en förstärkning af ungefärligen samma belopp, som under de
3 föreg:de åren influtit, syntes denna fond komma alt, till bestridande
af blifvande reparationer, lemna en tillgång af närmare
19,000 r:dr b:co, hvilken summa mer än motsvarade kostnaden
för de reparationer, hvaraf behofvet för närvar, kan förutses, och
hvilka endast bestå dels i den till 9,000 r:dr uppskattade omläggningen
af Riddarhusets koppartak, som länge varit ifrågasatt, men
hvarmed, efter den reparation af detta tak, som år 1844 ägde rum,
troligen ännu en längre lid kan anslå, och dels i den hittills ofullgjorde,
till en kostnad af omkring 6,000 r:dr uppskattade, delen
af de reparationer, som vid en år 1843 verkställd allmän besigtning
ansågos erforderliga; och då vid sådant förhållande det ändamål,
som med capitations-afgiftens beviljande varit afsedt, torde kunna
anses vara nppnådt samt, vid betraktande af den fortgående tillvext
af Ridd.-kassan, som en längre tid ägt rum, med säkerhet
syntes kunna påräknas, att denna kassa, utan något äfventyr för
bestridandet af de redan på densamma anvisade utgifter, skall kunna
bekosta Riddarhusets framtida underhåll, har Ridd.-Direkt:n, för
sin del, ansett capitations-afgiftens utgörande för längre tid än vid
sista riksdag stadgades, icke vara af behofvet påkalladt, och förden
-
018
Den 19 Februari e. m.
skull hemställt, att i fråga var. afgift, sedan densamma äfven för innevar.
år blifvit erlagd, må komma att upphöra.
Jemte det Utsk. får anmäla, att Utsk., vid granskning af reparations-fondens
förvaltning och räkenskaper för åren 1841—1843
icke funnit något alt anmärka, har Utsk. i frågan om capitalionsafgiftens
fortfarande ansett sig böra vördsamt yttra, att då reparationsfonden
vid den lid, dä Ridd.-Direktm föreslagit alt den skulle upphöra,
eller vid innevar. års slut, antagits uppgå till högst 19,000
r:dr b:o, men räntan deraf icke torde i längden blifva tillräcklig
för att, ulan tillskott af Ridd.-kassan, bestrida utgifterna för Riddarhusets
årliga underhåll, helst sedan från kapitalet afdragits ej
mindre det betydliga belopp af 9,000 r:dr b:co, hvilket är afsedt
för omläggning af Riddarhusets tak, hvarom R. o. Ad. redan vid
1834 och 1835 årens riksdag fattat beslut, än ock de 6,000 r:dr,
hvilka, enligt hvad Direkt:n upplyst, vid en för snart 5 är sedan
anställd besigtning ansetts för öfrige ännu overkställda reparationer
nödiga, Utsk., i betraktande af dels den allmänna räntenedsättningen,
dels den alltmer och mer ökade svårigheten att fä mot behörig
säkerhet, äfven för nedsatt ränta, utlåna de allmänna kassornas
medel, anser det vara betänkligt, att för Riddarhusets framtida underhåll
beräkna ett allt för betydligt bidrag frän Ridd.-kassan, hvarföre
Utsk., för sin del, finnér en klok omtanka bjuda, alt den ifrä
gavar.
capitations-afgiften, hvilken, såsom utgående endast af dem,
som skatta efter 2:dra art. lievillnrs-förordn., i allmänhet torde
anses föga kännbar, må,
intill slutet af det år, då nästa riksdag upphör, fortfarande
utgöras med 1 r:dr b:co af hvarje Adlig mansperson, som
betalar bevilln. för lön eller förmögenhet; i händelse af bifall
hvartill R. o. Ad. lärer hos K. M. i und. anhålla, alt
Ståndets blifvande beslut derom varder allmänneligen kungjordt,
äfvensom att med uppbörden och redovisningen af
dessa medel må förhållas, på sätt hittills stadgadt varit.
§. 3.
Uti denna § har Direktm anmält, att ehuru stamtaflorne öfver
de ä Riddarhuset introducerade ätter i möjligaste måtto blifvit kompletterade
efter de upplysningar, som genom presterskapets uppgifter,
officiela tidningar, samt slägternas egna medlemmars meddelanden
kunnat erhållas, dessa upplysningar dock sällan utredt. de perso -  ners härkomst, hvilka såsom bärande Adliga slägtnamn, då deras
ätleledning varit okänd, blifvit, med anteckning om bristande
ätteledning, å ett icke obetydligt antal ätters stamtaflor upptagna,
ulan med få undantag endast angått de förändrade förhållanden,
som inom ätterna frän och med 1843 inträffat och icke ens i afseende
derpå kunna anses äga all den fullständighet, som vore önskvärd,
men svårligen kunde vinnas, utan ett allmännare bemödande
hos ätternas medlemmar att meddela behörigen styrkta uppgifter om
de förhållanden, hvilka äro af beskaffenhet att å deras stamtaflor antecknas.
I anledn. häraf har Direktm, likasom vid föreg:de riksdagar,
föranlåtits anhålla, att H. R. o. Ad.-s vid riksdagen närvar,
ledamöter behagade i Ridd.-cancclliet taga noggrann kännedom om
Den 19 Februari e. m.
619
sina fillers slamlaflors beskaffenhet, samt derefter meddela de för kompletteringen
deraf erforderliga upplysningar, som möjligen kunna anskaffas.
Ulsk. instämmer, äfven för sin del, i den af Direklm yttrade
ofvanberörda önskan, samt föreslår derföre:
att R. o. Ad. må uppmana Ståndets vid riksdagen närvar,
medlemmar, att om beskaffenheten af sina ätters genealogier
taga kännedom samt desamma komplettera; och torde, derest
R. o. Ad. derom fattar beslut, ett sådant, för att blifva
af dem som vederbör destomer kändt, kunna i Riddarhus-salen
anslås.
§. 4.
Här uppräknas de, sedan Ridd.-Direkt:ns i Julii 1844 afgifna
riksdagsberåttelse, tillkomne, utslocknade och afförde ätter. De
tillkomna åro 1 Greflig, 2 Friherrliga och 1 Adlig, hvarjemte
Direktm anmält Friherrliga ätten Hay N:o 362, hvilken, i anleda.
deraf att Frih. Wolrath Wilhelm Hay, vid dess 1840 inträffade
död, var å stamtaflan upptagen såsom sista manliga ättlingen
af denna familj, af Direktm ansågs vara utslocknad, sedermera
befunnits icke vara utgången, enär förenämnde Frih. efterlemna! en
ännu lefvande son, i följd hvaraf denna ätt åter blifvit införd i
uppropslistan. De utdöda ätterne utgöras af 1 Greflig, 4 Friherrliga
och 14 Adliga. Dessutom äro från de lefvande ätternas antal
utur uppropslistan afförda 5 Adliga ätter, å hvilkas stamtaflor icke
någon manlig person finnes upptagen såsom född under de 100
sistförflntna åren. Utsk. får härvid tillägga, att efter riksdagens början
genom Hr landshm m. m. A. P. Sandströmers d. 22 Nov.
1847 bland Ridders- och Adelsmän erhållna introduktion, en Adlig
ätt tillkommit, nemi. N:o 2,322 Hr Sandströmer, hvaremot så väl
adliga ätten N:o 2,208 som Friherrliga ätten N:o 385 von Brinckman
utslocknat genom envoijen m. m. Frih. von Brinckmans d. 25
sisth December timade död. De lefvande ätternas antal, som vid
Direkt:ns berättelse lill sista riksdag beräknades till 1,093, kan således
nu antagas utgöra
Grefvar 75.
Friherrar 192.
Ridders- och Adelsmän . 806.
Tillsammans 1,073.
§. 5.
Uti denna § gifver Direktm vid handen, att inom R. o. Ad:s
vid sista riksdag utsedde fullmäktige i banken och riksg.-kont. samt
direktörerne vid låne-kontoren i Götheborg och Malmö icke någon
förändring ägt rum, men alt bland de till deltagande i 1845 och
1847 årens revisioner af stats- banko- och riksg:s-verken af H. R. o.
Ad:s valda ledamöter, åtskilliga ledigheter uppstått, nemi. vid
den förra revisionen genom afsägelser af kabinetts-kammarherren
Gr. Baltzar von Platen, samt Frih. C. A. von Nolcken, i hvilkas
ställe Direktm valt kammarherren Frih. Carl Åkerhjelm
samt grosshandlanden Frih. J. A. Kantzow och i den sednare
eller 1847 års revision, genom afsägelser af öfver-kammarherren
620
Den 1!) Februari e. m.
m. m. Gr. Adolf Nils Gyldenstolpe och contre-amiralen Frih. Cail
Reinhold Nordenskjöld, efter hvilka Direktm till revisorer valt Gr.
Gustaf Lagerbjelke, samt kammarherren och Riddaren Råfelt.
I samma § har Direktm meddelat uppgift å de särskilda val,
som, jemlikt 5 § i den för Ridd.-Direktm utfärdade instruktion,
inom Direkt:n skett dels till revisorer å R. o. Ad:s vägnar vid de
årliga revisionerna af banko-diskontverket åren 1846 och 1847,
dels till revisorer och suppleanter för samma ar vid läne-kontoren i
Götheborg och Malmö.
§. 6.
Direkt:n har här anmält, att efter sista riksdag, någon ledighet
inom Direktm icke uppstått, och att bland Riddarhusets ordinarie
tjenstemannapersonal ej heller någon förändring ägt runi; hvarvid
Direktm tillika anmält, att det Ridd.-sekreteraren Munck af H. R.
o. Ad. meddelade tillstånd att få med Ridd.-sekreteraretjensten förena
den befattning, han såsom notarie i K. M:s och rikets kam.-  colkm innehade, ej blifvit begagnad längre än till d. 13 Mars 1846,
då Ridd.-sekreteraren Munck på begäran erhöll afsked från sagde
notariebefattning.
§. 7.
Direktm har i denna §, jemte anmälan, att utdelning af pensioner
och gratifikationer, så väl inom Wadstena Adliga jungfrustifts
som å öfriga under Direktms förvaltning stående dertill anvisade
fonder blifvit, enligt gifne föreskrifter, verkställd, tillika omförmält
en inom Direktm yppad skiljaktighet, huruvida, vid utdelning
af de till förmån för Adliga enkor anslagna gratifikationer å Stjerncreutziska
och Bungencronska fonderna, der de enkor njuta företräde,
”sorn, sjelfva till födsel äro af Adel,” endast de Adliga enkor,
som före äktenskapet varit fröknar, eller jemväl de, hvilka äro
döttrar till Adelsmän, som tillhöra de sedan 1809 adlade ätter,
hvarigenom adelskapet icke öfvergår på qvinliga afkomlingar, böra
tillgodonjuta berörde för enkor, som sjelfva till födsel äro af Adel,
förbehållna företrädesrätt, och som härvid förekomme, å ena sidan,
att, enligt ofvannämnde stadgandes ordalydelse, de enkor, hvilkas
fäder tillhöra de sedan 1809 Adlade ätterna, icke äga ifrågavar.
företrädesrätt, men, å andra sidan, dels att de i samma stadgande
begagnade ordalag, ”enkor som sjelfva till födsel äro af Adel,”
torde kunna innefatta samma mening som uttrycket ”enkor, som
äro döttrar af Adelsmän,” helst vid den tid stadgandet nedskrefs,
hvarje Adelsmans dotter var till födsel af Adel, dels ock, att II.
R. o. Ad. i fråga om inskrifning uti Adliga jungfru-stiftet och åtnjutande
af pension derstädes, tillerkänt alla Adelsmäns döttrar
enahanda rättigheter samt äfvenledes medgifvit, att äldsta söner inom
de sedan 1809 Adlade ätter, i likhet med Adliga ynglingar, må
lill deras uppfostran erhålla understöd af Adliga kadett-skolefonden,
hade Direktm ansett sig icke sakna anledn. att, för vinnande af
framtida efterrättelse, till II. R. o. Ad:s eget bedömande öfverlemna,
huruvida vid dc af Bungeneronska och Stjerncreutziska fonderna
Den 19 februari e. m.
621
utgående gratifikationers utdelning, de enkor, hvilka åro döttrar af
Adelsmän, som tillhöra sedan 1809 Adlade ätter, böra tillgodonjuta
det företräde, hvilket är tillerkändt de enkor, som sjelfva lill födsel
äro af Adel.
Utsk. tillstyrker, på de af Ridd.-Direkt:n här ofvan anförde
skäl:
att H. R. o. Ad. täcktes meddela den förklaring, att vid
bestämmandet af företrädesrätt till de å framlidne Ridd.-  sekreteraren Bungencronas och hofrätts-rådet Stjerncreutz
testamentsfonder utgående gratifikationer och pensioner de
enkor, hvilka äro döttrar af Adelsmän, som tillhöra sedan
1809 Adlade ätter, böra anses lika med de enkor, som sjelfva
till födsel äro af Adel.
Vidare har Direktm i denna § anmält, alt vid Adliga jungfru
stiftet,
under åren 1845, 1846, 1847 endast 10 döttrar af Adelsmän
blifvit inskrifna, hvaremot 47 genom ingångne äktenskap eller
dödsfall utgått ur stiftet samt en, som icke inom behörig tid an
mält
sig till pensions utbekommande, blifvit förklarad sin pensionsrätt
förlustig. I följd häraf upptager matrikeln nu endast 600
stifts-jnngfrur, deribland 223 äro i åtnjutande af pension.
§. 8.
Denna § utvisar, huruledes de af Adliga kadett-skolefonden samt
Bergenstjernska fonden anslagne akademiska stipendier, fri-kadett
platser vid K. krigsakademien å Carlberg samt näringsstipendier blifvit
efter den tid, dä Direktm afgaf sin sista riksdagsberättelse, tillsatta,
och hvilka Adliga ynglingar desamma sedermera innehaft och
nu innehafva.
§. 9.
Uti denna § har Direktm anmält följande omständigheter med
afseende å lånerörelsen, nemi. :
a) Att icke allenast större delen af det kapital, som varit ullånt
mot 6 [J ränta, dels blifvit inbetalt och dels måste omsättas mot
5 § ränta, utan äfven flera af 5 g länen till ganska betydliga
belopp, särdeles under sistl. år, blifvit inbetaide eller till betalning
under loppet af innevar. år uppsagde, äfvensom alla de
utaf nya Trollhätte kanalbolag utfärdade obligationer med 5 g
ränta, som Direktm innehaft, sisth år äro vordne inlöste, och
hafva under tiden högst få ansökningar om nya lån emot inteckning
i fast egendom inkommit och jemväl efterfrågan af
lån mot personlig borgen och 6 § ränta under sednare tider
saknats.
b) Att Direktm derföre, i brist af tillfälle att kunna på något
med lånereglementets föreskrifter öfverensstämmande förmånligare
sätt, använda de influtna medlen, mäst uppköpa förenämnde
kanalbolags obligationer, som löpa endast med 4 §
ränta för en summa af 60,000 r:dr b:co.
é) Att de särskilda fondernas öfriga räntebärande medel vid medlet
af sisth November månad utgjordes af dels 76,483 r:dr
c n
Den 19 Februari e. ni.
16 sk. b:co utlånte mot inteckning i fastighet och 6 -g ränta,
hvaraf 6,000 r:dr voro till betalning uppsagde samt 25,466
r:dr 32 sk. ifrän innevar. ärs början löpa endast med 5 JJ
ränta, dels 393,710 r:dr 43 sk. 8 r:st utlånta mot inteckning
och 5 " ränta, hvaraf 24,666 r:dr 32 sk. äro till betalning
uppsagde, dels 50,570 r:dr, som utgöra beloppet af
lån mot borgen med 6 g ränta, hvarförutan omkring 7,000
r:dr i saknad af tillfälle till deras användande i lånerörelsen,
voro utan ränta i banken innestående.
d) Att ehuru åtskilliga af de under Direktms vård ställda fon
der,
genom årliga besparingar blifvit bragta derhän, att de
deraf bestämda utgifter kunna, under förutsättning alt kapitalen
äro ständigt räntebärande, bestridas med en ränteinkomst
af 5 g, detta dock icke vore förhållandet med alla, och då
på sätt förut vore nämndt, för 60,000 r:dr endast 4 g ränta
kunnat erhållas och icke allenast en betydlig summa är i banken
innestående, utan ock 30,000 r:dr äro till betalning uppsagde
samt utlåningen, enligt 3 § 4 mom. i länereghtet, emot personlig
borgen icke får ökas utöfver 50,000 r:dr, har Direklm
funnit sig böra, till föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, anmäla
frågan om de åtgärder, som kunna finnas nödiga och
tillämpliga till afhjelpande af svårigheterna för utlåning af Riddarhusets
medel; men då de förändrade lånereghn, för flera
betydliga kassor, som vid den lid, sisth höst, då Ridd.-Direktor
afgaf sin riksdagsberättelse, voro under utarbetning, otvifvelaktig!
komme att på lånerörelsen i allmänhet utöfva ett så stort
inflytande, att derefter lämpade förändringar, jemväl i afseende
på förvaltningen af de under Ridd.-Direktms vård ställda fonder,
måste vidtagas, har Direktm ansett sig äga anledn. att
dröja med afgifvande af ett förslag i detta ämne, intill dess
den dä pågående regleringen af ofvanberörde kassor hunnit blifva
afslutad.
Jemte det Utsk. finnér Direktor hafva användt alla de enligt
reghtet medgifna utvägar, att göra Riddarhusets medel fruktbärande,
har Utsk. skolat tillkännagifva, att då K. M. ännu icke lärer till
slutlig pröfning förehaft de af civil-statens och arméens Hrr fullmäktige
vid deras under sisth höstmånader hällne sammanträden, afgifne
lind. berättelser och föreslagne förnyade låne-regloi, Ridd.-  Direktm, uppå derom af Utskis ordf. gjord förfrågan, förklarat sig
ännu, och innan Direktm kan erhålla del utaf de förändrade stadganden,
som kunna af K. M. anses nödiga i afseende å grunderna
för utlåningen af civil-statens och arméens pensions-kassors betydliga
medel, icke eller funne sig vara i tillfälle, att till II. R. o. Adis
pröfning framlägga något förslag till sädane förändringar i länereglma
för Riddarhusets kassor; och då Utsk. för sin del godkänner
detta Direktms skäl för uppskof med afgifvande af dess förslag,
förbehåller sig Utsk., af samma anledn., att, efter inhemtande af
Direktms blifvande mern. i denna del, framdeles få med sitt utlåt,
deröfver »:!1 H. R. o. Ad. inkomma.
Den lil Februari e. m.
623
Vidare anmälts i denna §, att till följd af R. o. Ad:sårl841
fattade beslut, att de von Liewenska fonden tillhörande medel, som
bifvit utlånta mot namn-säkerhet, i stället borde användas lill lån
emot säkerhet i fastighet, Direktm, så ofta något tillfälle dertill förekommit,
sökt att, mot sistnämnde säkerhet, placera ifrägavar. medel,
men att Direktais bemödanden härutinnan ännu icke helt och
hållet lyckats, utan äro för närvar. 4,700 r:dr af de Liewenska
medlen mot personlig borgen utlånta.
Slutligen har Direktm uti samma § lemnat en framställning
angale förhållandet med det uti Direktms sista riksdagsberätlelse
omförmälte lån, hvilket till belopp af 4,000 r:dr b:co redan
är 1833 beviljades bruks-patron Johan Norström, hvarefter omsättning
deraf varit sökt hvarje halft år, och sednast emot ett skuldebref
af d. 17 Mars 1842, hvarå borgen såsom för egen skuld
var tecknad af låntagarens broder bruks-patronen Gustaf Norström,
och bruks-patron F. W. Weinberg. Dä detta skuldebref d. 17
Sept. 1S42, var till betalning förfallet, sökte låntagaren omsättning
på ytterligare 6 månader mot samma borgen, men vid delta tillfälle
hade Direktm redan vunnit upplysning derom, att fråga om
ordnande af Hrr Norströms affärer genom administration uppstält,
hvarföre den sökta omsättningen afslogs samt då skuldebrefvet likväl
icke blef infriadt, lagsökning emot låntagaren anställdes, hvilken
lagsökning dock icke kunde fortsättas, emedan så väl han som löftesmännen
ingifvit. cessionsansökning lili Grums häradsrätt och rådhusrätten
i Götheborg, hvadan Riddarhusets fordran i deras konkurser
bevakades. Sedan derefter dom i dessa konkurser endast
vid den förre af desse domstolar hunnit meddelas, och borgenärerna
så väl af denna anledn., som derföre att en mängd på pröfning
af olika domstolar beroende tvister dels emellan gäldenärerne och
dels ronde borgenärernas stridiga intressen hade uppstått, vid sammanträde
d. 14 April 1846 beslutat, att någon utdelning ej finge
ske förr än dom fallit äfven vid Götheborgs rådhusrätt, blef hos
Ridd.-Direktm, medelst inlemnad skrift af d. 3 Oct. 1846 af sysslomannen
uti ifrågavar. konkurser, anmälan gjord derom, att de
hade för afsigt att tillvägabringa en sådan öfverenskommelse, att alla
privata personer, som voro oprioriterade fordringsägare i massorne,
skulle åtnöjas med endast 70 procent, pä det att sådane publika
verk och kassor, som genom reglementen voro förhindrade att lemna
någon rabatt pä deras fordringsbeldpp, måtte kunna undfå fulla
kapitalet; hvarjemte sysslomännen erbjödo sig, att genast inbetala
hela Ridd.-kassans bevakade fordran 4,000 r:dr samt ränta derå
till cessionsdagen d. 22 Nov. 1842 emot det att Direklm eftergåfve
öfrige bevakade räntan, samt till dem aflemnade originalreversen,
på dem transporterad, utan vidare anspråk på utgifvaren eller löftesmännen.
Detta anbud hade Direktm, enär förrberörde fordran
icke var till förmånsrätt i konkursen berättigad samt enskilda oprioriterade
fordringsägare, enligt under hand vunna upplysningar, hade
ätnöjt sig med endast 70 procent, äfvensom med afseende derpå,
att eli å Direktms sida vägradt bifall till det erbjudna ackordet
befarades en längre lid uppehålla de 3;ne konkursmassornas ut
-
624
Den 19 Februari e. m.
redning, ansett sig böra antaga, hvarefter förenämnde 4,000 r:dr
med ränta till d. 22 Nov. 1842 blifvit d. 13 Oct. 1846 inbetalde.
Sedan Dirckt:n sålunda redogjort för sitt förfarande i detta ärende,
har Direktm derjemte erinrat, att Direktm vid beviljandet af
ifrägavar. lån så mycket mindre ansåg sig äga anledn. ifrågasätta
låntagarens och löftesmännens vederhäftighet, sorn kändt vore, att
de ärft en betydlig förmögenhet, och innehade flera bruk, sågverk,
fabriker och landlegendomar samt åtnjöto förtroende såsom redbare
och ordentlige män, och att sannolikt någon förlust icke kommit
i fråga, om icke dessa egendomar måst, under en ofördelaktig konjunktur
för bruksrörelsen, till låga priser försäljas. Vid dessa förhållanden,
och då den förlust som sålunda inträffat af några års
ränta till ett sammanlagdt belopp af 934 r:dr är den enda, som
ägt rum på en utlåning emot personlig borgen af omkring 100,000
r:dr årligen under den tid Ridd.-Direklms nuvar. ledamöter innehaft
R. o. Ad:s förtroende samt, i händelse medlen icke varit utlånte,
en ränteförlust äfven i sådant fall uppkommit, har Direklm
yttrat den förhoppning, att R. o. Ad. icke skall finna skäl att ogilla
de af Direktm i omförmälde hänseende vidtagna åtgärder, och
vördsamt hemställt, huruvida ofvannämnde ränteförlust får afskrifvas
eller direktörerne må, på grund af stadgandet i 3 § 4 mom. af
länereghlet, anses skyldige att för betalning deraf ansvara.
Då, enligt ofvanberörde, af protm vitsordade framställning,
Direklm vidtagit alla de på Direklm beroende åtgärder lill förekommande
af förlust för Riddarhusets fonder i bruks-patron Johan Norströms
och hans löftesmäns konkurser, har Utsk., jemväl med afseende
å det nit och den omtanka, Direktm städse ådagalagt vid
förvaltningen af Riddarhusets medel, ansett sig böra tillstyrka:
att den förlust af 934 r:dr b:co i räntor, som å det i frågavar.
länet uppkommit, må varda utur räkenskaperna afskriften.
§. 10.
Denna § innehåller en uppgift å de reparationsarbeten, hvilka
på Riddarhus-reparationsfondens bekostnad blifvit verkställda under
åren 1844 och 1847. Förstnämnde år uppgingo de lill en sammanräknad
kostnad af 4,368 r:dr 8 r:st. och sistberörde år till
3,264 r:dr 34 sk. eller tillsammans 7,632 r:dr 34 sk. allt b:co.
Dessa betydliga utgifter hafva erfordrats för reparation dels af Riddarhussalen
samt Direktms sessionsrum, förmak och inre arkivrum,
dels af Riddarhusets källarvåning, förstugor, SekretaUtsk:s rum, och
lägenheterna å Riddarhusgården, dels af Riddarhusets koppartak
samt taken å flygelbyggnaderna, dels af Riddarhusets södra facade,
jemte ornamenterne å Riddarhustaket, samt slutligen för tillökning
af sträckstensfolen vid torget och dervar. trappas omläggning
och tillökning, jemte anläggning af en trottoire utanför Riddarhuset åt
torgsidan; varande de 2me sistnämnde reparationerne, hvilka uppgått,
den förra till en kostnad af 527 r:dr 10 sk. och den sednare
af
Den, 19 Februari e. ra.
af 400 r:dr föranleckle af Riddarhustorgets nyligen verkställda omläggning,
emedan torget dervid blifvit betydligen sankt samt försedt
med trottoire-anläggningar, i följd af hvilken sänkning emellan torget
och lägsta delarne af sträckstensfoten och trappan uppkommit
ett ganska stort mellanrum, hvilken bristfällighets afhjelpande varit
ovilkorligen nödvändig; och hvad trottoirerna anginge, hade Direktm
ansett att da reparationsfondens tillgångar sådant medgåfve, det nyreparerade
torg, som af Riddarhuset erhållit sitt namn, utanför detta
hus borde vara försedt med en trottöire-anläggning af icke mindre
prydlig och varaktig beskaffenhet, än ägare af enskilde, mindre
betydliga hus derpå bekostat.
Utsk., som, enligt utredningarne i Direklms prot. samt med
instämmande i hvad Direktm här ofvan yttrat ang:de reparationen
af sträckstensfoten och anläggandet af trottoiren, funnit nämnde reparationer
både nödiga och lämpliga saiiit jemväl inhemtat, att de
blifvit i stadgad ordning både företagna och verkställda, har således
icke tvekat att tillstyrka:
det berörde af Direktm vidtagne åtgärder må af R. o. Ad.
godkännas.
Direklm anmäler här att, enligt H. R. o. Ad:s beslut vid sednaste
riksdag, Dircktm gått i författning om ordnande och inbindning
dels af åtskilliga uti Ridd.-arkivet befintliga äldre handlingar;
och dels af de uti 2:ne från s. k. hemliga hvalfvet upphemtade kistor
förvarade urkunder och papper.
Uti denna §, underrättar Ridd.-Direktm, att i utbyte emot H.
R. o. Ad:s prot. från och med 1809 års riksdag, förhandlingarne
vid Norrska riksförsamlingen år 1814 och de sedermera hällne
storlhing blifvit från K. universitetet i Christiania lill Direktm öfverlemnade,
hvadan nämnde förhandlingar nu finnas att tillgå i
Ridd.-cancelliet.
Jemlikt R. o. Ad:s beslut vid förra riksdagen har enligt Direktms
gjorda anmälan, genom Ridd.-fiskalen, med biträde af 2:dre
Ridd.-cancellisten, en förteckning blifvit upprättad, som upptager,
jemte hvarje lefvande ätts N:o och namn, såväl dopnamn som titel
å den medlem af ätten, hvilken äger hufvudmannarätten utöfva,
eller de hinder som förekomma för ättens representerande å
Riddarhuset, hvilken förteckning, försedd med Direktms underskrift,
blifvit uppropslistan bilagd.
Då Utsk. varit i tillfälle att, vid de under riksdagen skedda
utdelningar af polletter till inträde å Riddarhuset, erfara gagnet och
ändamålsenligheten af den ifrågavar. med omsorg uppgjorda förteckningen,
har Utsk. ansett sig böra hemställa:
att föreskriften, det en sådan förteckning alltid bör före hvarje
riksdag författas, må inflyta i Ridd.-Direktms instruktion.
g. 11.
. 12.
§. 13.
2 H.
40
626
Den 19 Februari e. m
I sammanhang härmed och då i anseende till de flera tillägg
och förändringar, som under de sednare riksdagarne blifvit af H.
R. o. Ad. beslutade uti Ridd.-Direktms ofvanberörde instruktion,
densamma synes Utsk. vara i behof att omtryckas och jemväl i
flera delar synes erfordra en mera ordnad uppställning, hemställer
Utsk.:
att Ridd.-Direkt:n må erhålla uppdrag att låta öfverse den
ifrågavar. instruktionen i dess helhet, samt vid nästa riksdag
genom Ridd.Utsk. ingifva ett förslag dertill, för att, efter
Utsk:s deröfver afgifvande utlåt., af H. Ståndet pröfvas.
Efter sålunda meddeladt utlåt, öfver Ridd.-Direktms berättelse
samt i öfrigt skedd granskning af dess vidtagne beslut och åtgärder,
har Utsk. ansett sig uppfylla en angenäm pligt, då Utsk. tillstyrker:
att H. R. o. Ad. måtte förklara Ridd.-Direktm sin tillfredsställelse
och belåtenhet öfver det sätt, hvarpå Riddarhnsoch
stifts-ärendena blifvit sedan sista riksdag af Direktm
förvaltade; hvilket dock allt vördsamt öfverlennäs till II.
R. o. Ad:s egen ompröfning.
Stockholm d. 15 Febr. 1848.
På Riddarlms-Utskoltets vägnar,
G. E. Frölich.
IV. F. Dalman.
Sammandrag af alla de tinder H. Ridd.-Direkt:ns vård
ställde kassors och fonders räkenskaper för tiren 1844, 1845
och 1846.
Debet:
Honorarier till Hrr Direktörer
3,600:
—
—
Aflöning till Riddarhusets tjenstemän och betjening
10,635:
3.
—
Pensioner och gratifikationer
56,945:
33.
7.
Stipendier
9,309:
1.
2.
Kadetten underhäll
2,968:
—
—
Arfvoden
2,986:
43.
—
Extra utgifter
3,313:
11.
8.
Ränta för Thamiska donationen till K. Veten-
skaps-Akademien
731:
39.
3.
Gåfva till Frimurarebarnhuset
500:
—
—
Reparationskostnader
4.368:
—
8.
Genom rättegång fråndömda medel ....
1,257:
8.
9.
Till Fru von Hanswolffs sterbhus, genom li-
qvid med utredningsmännen
88:
16.
10.
Afskrifning och afkortning
2,664:
10.
7.
Uppbördsprovision, revisionsarfvode och remisslag
54:
—
9.
Samteliga kassors och fonders tillgångar och for-
dringar vid 1846 års slut
705,076:
19.
3.
Summa 804,497: 44. 6.
Den 19 Februari e. m.
Obs. Uti förestående tillgångar och fordringar är inbegripet värdet
af sjelfva Riddarhusets byggnader och lösören, utgörande,
enligt 1846 års hufvudbok, det förra 66,666 r:dr 32 sk.
och det sednare 5,625 r:dr 36 sk., hvaremot värdet af de
Berghmanska fonden tillhörande fastigheter, såsom ej uti
nämnde fonds räkenskaper bokfördt, icke deruti ingår.
Credit.
Samtcliga kassors och fonders tillgångar och fordringar
vid 1843 års slut
Donerade kapital under loppet afåren 1844—1846
Räntor
Hyror
Försålda vapenböcker
Påföring: värdet af, under riksdag tillkomna effekter
Arrenden och frälseränta
Inskrifningspenningar, familjgåfvor samt afgifter
för ordenskors och band lill Jungfrustiftet
Besparade pensioner
Riddarhus-capitalionsafgiften
663,260
13. 6.
19,619
3. 9.
93,270
39. 7.
9,244
20. —
47
32. —
83: 16.—
7,862: 4. —
800
■■
166
32.—
7,343
27. 8.
Summa 804,497
Stockholm af Ridd.-kont. d. 15 Febr. 1848.
,/. L, Bogem a n.
44. 6.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. 10 e. ni.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 23 Februari 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 9 prot.-utdr. för d. 19 dennes e. m.
Upplästes ett af Hr von Stockenström, Erik, inlemnadt
så lydande mern.:
Som angelägna göromål på landet och nödvändiga res or för en
längre lid hindra mig att vid riksdagen mig infinna så får jag här
40*
-
028
Den 23 Februari f. m.
medelst anmäla min afsägelse från min plats bland R. o. Ad:s
Electorer.
R. o. Ad. lemnade till denna afsägelse sitt samtycke, och i
följd deraf anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Bänkman, att ideras
nästa sammanträde utse en ny Elector.
Med tillkännagivande, att i sista talmans-conference blifvit öfverenskommet,
att 1 dag skulle föresläs i samtlige RiksSt.-n, att val af den nämnd,
som enligt 103 § Reg.F. och 64 § Riksd.Ordn. äger att döma, huruvida
högsta domstolens samtliga ledamöter gjort sig förtjente att i
deras vigliga kall bibehållas eller om vissa af dem kunna anses böra
från utöfningen af Konungens domsrätt skiljas, mätte förrättas
nästa Lördag d. 26 dennes, hemställde Hr Gr. o. Landtm, om
R. o. Ad. bifölle, att detta val då finge företagas.
Ropades ja.
Uppå sedermera framställd propos. biföll R. o. Ad. jemväl, att,
vid detta val såsom under föreg:de riksdagar varit vanligt, utom de
12 ledamöter af hvarje Stånd, hvaraf ifrågavar. nämnd skall bestå,
skulle utses 4 suppleanter, hvarefter Hr Landtnr. erinrade, alt till
följe häraf enligt 33 § Ridd.-Ordn. å hvarje vallista borde uppföras
16 namn, äfvensom att det vore önskligt, att detta skedde i alfabetisk
ordning, såsom medförande lättnad vid valförrättningen.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf vidare, att i sista talmansconference
jemväl träffats öfverenskommelse, att föreslå RiksStm, att
Onsdagen d. 1 nästk. Mars anställa val af de Electorer, som böra
utse R. St:s just.-ombudsman och hans suppleant, och sedan Hr
Landtm, i anledn. deraf hemstält, att detta val nämnde dag måtto
få ske samt att äfven dervid vallistorne må komma att upptaga namn
å 16 personer, hvaraf 12 skulle blifva ordinarie Electorer och 4
suppleanter, lemnade R. o. Ad. härtill sitt bifall.
Företogs val af en Bänkman inom 10:de Bänkm:s-afd:n efter
N:o 163. Hr Holst, Carl Ludvig, och befanns vid valförrättningens
slut dertill hafva blifvit utsedd.
N:o 102. Hr Oxehufvud, Olof Philip, med 9 röster.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.
Utsk. inkomne förslag till 11. Sirs lind. skrifvelser till K. M. :
N:o 20, ang:de stapelstadsrätt för staden Sölvitsborg; och
N:o 21, i anledn. af K. M:s nåd. prop., ronde den till skolorne
i åtskilliga städer inom Lunds stift utgående helgonskyld.
Föredrogs ånyo StalsUtsk:s d. 12 och 19 dennes på bordet
lagda utlät N:o 41, i fråga om ytterligare anslag till uppförande af
cellfängelser.
Hr Rääf, Leonh. Fredr., anförde skriftligen;
Den 23 Fe k r u ari f. m.
6’9
Vid nu föredragne utlät, är jag antecknad säsom reservant;
och då tiden icke medgaf att skriftligen till Utsks prot. aflemna
mina åsigter, torde jag fä deni här framställa.
De anledmr i följe hvaraf jag icke kunnat instämma nti Utsk:s
utlåt., och med stöd af hvilka jag vördsammast nu yrkar
dess återremitterande, äro af 3:ne slag: ordalagen Ulsk. vid summans
beviljande nylljat; hennes stora belopp, och hennes användande
äfven till häradsfängelser.
Utsk. uttrycker sig pä följande sätt: dä angeläget år att de för
det nya fängelsesystemets införande påbegynta byggnadsarbeten
oafbrutet fortgå, hemställer Utsk. att på sätt K. M. begärt R.
St. måtte för uppförande af fängelser efter cellsystemet, anvisa
etc.
Det är sålunda i Utsk:s tanka en afgjord sak att det nya fängelsesystemet
ovilkorligen skall införas, och alt delta system lika ovilkorligt
skall vara cellernas eller ensamhetens. Erkännandet af
dessa äsigter vore en gifven följd, om ifrågavar. utlåt, godkändes.
Men svårligen lära R. St. kunna ännu en gång förmås att afgifva
ett principbetänk., svårligen öfvertalas att afstå sin granskningsrätt
af nya straffbalken med dithörande fängelselag. Icke eller är
det synnerligen troligt, att under denna redan började granskning
LagUtsk. och Ständer antaga fängelsestraff så uteslutande för alla
brott, som lagberedningens sista förslag innehåller, och ej eller att
celler eller ensamhetsfängelser skola helt och hållet uttränga de gemensamma.
Hvad om dessa jemkningar redan år R. o. Ad. bekant,
behöfver jag icke närmare utveckla, och ej eller ytterligare
antyda oformligheten att godkänna StalsUtsk:s häremot stridande förutsättningar.
Den föreslagna summan af 600,000 eller 200,000 r:dr årligen
är andra ämnet hvarpå jag anser mig böra lägga vigt. Hon
är liten i jemförelse mot hvad 1841 års Ständer anslogo, rika genom
en sparsam Regerings samlade tillgångar; hon är nu för stor,
under uttömd drätsel, under nödvändighet, och jag upprepar med
tillförsigt ännu en gång denna försäkran, att, om ej högst nödvändiga
anslag skola vägras och om ej dert bättre utvägen af bevillningens
ökande vidtages, riket ovilkorligen skall vid nästa riksdag befinna sig uti
ansenlig skuld. Vid sådan ställning tyckes det vara skäligt, att för
andra mera fruktbringande och mindre luftsväfvande förslager, bespara
åtminstone hälften af denna summa, hvars andra del, lagd
lill hvad ännu återstår på förra anslaget, tyckes vara nog till anställande
af försök i en lära, som af inga andra samhällen, med
mycket långvarigare erfarenhet än hos oss, blifvit i sin helhet antagen,
ännu mindre, med deras vida större tillgångar, beslutad lill
verkställighet.
Öfver detta ämne har jag här redan d. 18 Dec. yttrat några
åsigter, som framkallat så mycket större förbittring hos ccllfängelsernes
blindt troende försvarare, som de funnit sig oförmögne att i
bevisning och skäl mig vederlägga.
030
Den 23 Februari f. m
En annan författare har sedermera uppträde med en granskning
af nya brottmålslagen och cellfängelserna, öfver hvars person,
då han sig icke namngifvit, man icke kunnat, efter vanligt bruk, utgjuta
sin ilska, och hvars skrift man derföre låtsar icke afveta.
Men hon är dock af oss alla känd, och uppgifterna deruti,
med undantag af några få oväsendtliga fall, skola förblifva ovederlagda;
likasom dess kostnadsförslager, ehuru icke omfattande på
långt när hela den afgrund af utgifter som systemet fordrar, upptaga
deraf tillräckligt för att visa oss omöjligheten af genomförandet
och hör förmå oss stanna vid hvad för närvar, tillgjordt är, som
redan varande tillräckligt att derutur hemta för framtiden en säker
erfarenhet, huruvida ytterligare fortsättas bör.
o
At denna del af ämnet medgifver ej stunden af ett kort föredrag
att egna en större vidlyftighet. Det är också kanhända fåfängt
att söka bekämpa sill tidehvarfs sinnessjukdom förr än dess krisis nalkas
och jag skall derföre öfvergå till 3:dje föremålet för mina anmärknrr
eller summans användande till häradsfängelser.
Uti proposm N:o 16 åberopas ett äfven till Ständerna utdeladt
förslag till reglering af rikets läns, härads och stadsfangelser
samt ordnandet af domsagorna, i följe hvaraf det egentligen är detta
förslag som bör afses och granskas dä man vill bedöma de följder
som af de nya häradsfängelserna skola uppkomma.
Dessa följder blifva då, att kronan i st. f. att nu äga ingen
utgift för häradshäkten lill byggnad, underhåll och bevakning, skulle
hädanefter åtaga sig en omkostnad som för blotta byggnaden,
äfven om det olämpliga materielet träd komme att dervid användas,
skulle uppstiga lill en ofantlig, men icke beräknelig summa, emedan
förslaget af 1847 öfversliger 1846 års förslag i samma ämne,
och båda understiga det för närvar, verkeliga behofvet som med hvarje
är kommer alt ökas, enligt hvad inses kan af hvar man, som öfver
de nya förhållandenas verkningar äger minsta omdöme. Ytterligare
skulle statsverket belasta sig med dessa byggnaders års-underhåll
och med aflöning, enl. förslaget, vid 80 småfängelser, ä 300
r:dr stycket, eller en ärlig aflöningsstat på 24,000 r:dr b:co.
Men som tångarne derstädes äro i förslaget tillförsäkrade om
en högre lekamlig och andelig omvårdnad, lära kostnader böra
beräknas så väl för presterskapet som läkare vid alla dessa ställen,
hvarjemte föga troligt synes, att en enda vaktmästare skulle
uthärda att hvarje minut kunna, enl. fängelselagen, blifva kallad
genom fångarnes klockor än till den ena än till den andra cellen,
och således aldrig få njuta ro och hvila, i följe hvaraf en biträdare
snart blefve nödvändig att antaga och aflöna, åtminstone en qvinna
lil! uppassning hos fångar af det vackra könet.
Vidare skulle tillkomma en betydlig utgift för anskaffandet till
dessa fängelser af hvarjehanda husgeråd och deras ständiga underhåll.
Derjemte komme kronan att inköpa så väl tomter till ifrågavar.
häkten, emedan de flesta nuvar. alldeles icke äro uppförda på nå
-
Den 23 Fe Ij r u a r i f. m.
631
gon kronans eller häradets tomt, utan vanligtvis pä enskildes ägor,
sorn ock att åtaga sig underhållet och framgena ombyggnaden af nuvar.
tingshus och blifvande häradshöfdinge-bostäder, med inköp i flesta
fall, af tomter till alla dessa, utgifter hvarmed kronan hittills icke
haft det minsta alt skaffa och som skulle, genom saluskiltingar för
tle icke lämpligt belägna häradsh.-boställena ersättas på det ganska
ypperliga sätt, att dessa inflytande kapitalsummor snart försvunno,
men årliga utgiften stå qvar icke blott till alla dessa byggnader, reparationer
och tomthyror, utan äfven i ärliga ökade penningelöner
till häradshaie såsom ersättning för deras förlorade hoställsafkastningar.
Det är på denna väg, numera i många andra fall beträdd,
Sveriges krona skall mer och mer belastas med obehöfliga utgifter
och Sveriges Konung mer och mer sättas i beroende af Ständers beviljande
gunst. Det är ock på denna väg Sveriges jordägare skola
erhålla ett verkligt skäl att klaga öfver förkrossande utgifter, när
boställen för alla corpser hunnit bortplottras, och när bevillningen
skall godtgöra icke blott de löner, som genom jordindelningen varit
bestridda, utan äfven få uppfylla den vida större omkostnad, hvarmed
staten alltid bygger, reparerar och administrerar, mot hvad häradet
eller den enskilde på sådant uppoffrar.
Förslaget synes till ersättning för alla dessa utgifter beräkna en
ansenlig besparing af nuvar. ganska stora fångforslingskostnader, hvilka,
i förbigående sagdt, nu uppkomma till icke ringa del genom i landsorterne
väl bekanta underslef. Men denna förhoppning kommer, i
detta liksom i alla våra nya organisationsförslag, att utslå till motsatt
förhållande. Yäl är det sannt, att forslingen mellan ett länsfängelse
och ett häradshäkte i hvarje domsaga måste blifva mindre
än mellan läns-fängelser och de flera inom domsagan nuvar.; men
man glömmer i denna beräkning först att tångarne hädanefter skola
skjutsas från alla nthäraderne i domsagan till centralhäradet, hvilket
hittills icke ägt rum, sedan att den för några år sedan onödigtvis
tillagda ersättning åt vittnen i brottmål, skall oftare och till ganska
stora belopp komma att utgå, när dessa vittnen måste från de öfriga
häraderna färdas till centraldomstolen, och skall bestiga sig till
så mycket betydligare summor, som vanligen ett större antal vittnen
erfordras i brottmål. Åsidosätter man alla dessa kostnader och
alla andra svära följder för att endast betrakta fängelsesystemet och
dess framgång, kan man väl då föreställa sig alt ett trädhus, uti hvilket
en vanlig röst höres från ruin lill rum, eller hvars väggar på
en liten stund kunna genomborras nied en vanlig nafvare, skola hindra
gemenskap för tångarne både sins emellan och utifrån, och kan
man väl hoppas att de rymningar och oordningar af alla slag, som
i hufvudstadens solida mönsterbyggnader äga rum, oaktadt den vaksammaste
tillsyn, icke skola öfvergå till det oerhördaste sjelfsvåld,
der ingen kontroll gifves öfver den enbare vaktmästaren?
Emedan icke dess mindre allting i vårt land skall lämpas efter
fängelser och fångvård, så hafva, för lieqvämligheten af ett fängelses
läge, våra domsagor och härader blifvit i förslaget sammanfogade eller
sönderslitna, utan afseende pä de naturliga gränsorna, dem våra
632, Den 23 Februari f. m
förfäder så viii velat att utstaka, utan afseende pä olika folklynnen,
vänskapliga eller fiendtiiga förhållanden, eller på olika landsseder eller
på de inrättningar och föreningar, som härader och socknar med
hvarandra äga gemensamme.
En annan följd af vår nuvar. fängelsekärlek är den: att då domaren
måste alltid vara till hands vid häradshäktet för att med möjligaste
skyndsamhet befordra de ankommande lill deras högre lekamliga
och andeliga omvårdnad, uttrycker det i propos:n åberopade förslaget,
att äfven alla civila mål skola afgöras vid cenlral-häradel
och att således all lagskipning skall upphöra i dc öfriga häraderne.
Följderna häraf blifva dessa:
Alt, om nämnd skall tagas från uthärad för de mål, som derifrån
förekomma, skal! denna så vigliga del af våra domstolar, som
redan är i värde oändligt sjunken sedan den blef underkastad allmänna
val, endast komma att utgöras af den mest odugliga del af
allmänheten. Och de personer, som kunna förmås till dessa långa
resor, skola yrka motsvarande ersättningar af statsverket. Skall åter
nämnden tagas endast ur centralhäradet, kan den för de öfriga orterne
inga upplysningar lemna hvarken om personer, landsseder, jordbeskaffenhet
elier hvad det vara må.
En annan följd blifver att alla parter få vidkännas så väl för
sig sjelfva, som för sina vittnen ökade kostnader genom tvistemålens
afgörande i eli annat härad.
Vidare alt, enär häradsboerne 1111 få inom sin ort träffa domaren
både vid tingens början och aflysande, således minst 6 gånger
om året, extra tingen oberäknade, skall man hädanefter, för att erhålla
ett råd, begära eller aflemna en handling eller bekomma ett
intyg, förlora tid och kostnad med en längre resa. Ytterligare:
då i menniskonaturen är nedlagd en afsky att åtminstone i anhöriges
och vänners tanke anses för lögnare och bedragare, och man
således känner sig inför dessa personer mera tvingad till sanning
och uppriktighet, an inför fullkomligt främmande menniskor, skall
sanningen blifva svårare att utleta när brottslingar, parter och vittnen
från ulhäraderne uppträda vid central-domstolen inför obekanta
åhörare; och en mängd' meneder skola häraf blifva en bedröflig
följd.
Derjemte följer antingen att kronans utgifter skola ökas genom
tillsättandet af en särskild aktor för hvar domsaga, eller att länsmannen
från det uthärad hvarifrån den tilltalade inslälles, måste,
af allm. medel ersättas för resorna utom distriktet samt erhålla en
lönad vikarie att under frånvaron bestrida en tjenst som redan fordrar
daglig vård, och som blifver ännu trägnare om, eril. nya förslaget
lill landstatens totala förskämning, länsmannen tillika skall
blifva mantalsskrifvare.
Häradsh:n sjelf, som hittills längre tider måst uppehålla sig uti
alla sina härader, har der, och i beröring med alla slags personer,
lärt känna ortens seder, folklynnen och jordbruk, de såsom brott
och tvistemål förekommande ärendena äro honom på förhand bekanta
och han äger, före ransakningen, örn dem en kunskap, sorn i
flesta fall är långt bättre, än den som vittnen eller handlingar kunna
Den 23 Februari f. m.
033
lemna. Denna kunskap skulle han hädanefter alldeles sakna för
större delen af sin domsaga och hans embelsutöfning hlefvc derefter.
Denna domare skulle ock, genom boställenas försäljning, och
genom nödvändigheten att bo invid en viss punkt af domsagan
der tillfälle för ett arrende naturligtvis vore sällsynt och inskränkt,
tillika sakna all praktisk kännedom om ortens landtbruk, hvaröfver
han likväl nödgas i mångfaldiga tvistemål döma.
Sedan det nya förslaget sålunda besörjdt att våra vigtigasle domare,
hädanefter hvarken skola äga kännedom om landsseder, personer,
tilldragelser eller jordbruk, bör jag med några ord fästa uppmärksamheten
på hvad redan tillgjordt är och hvad lagberedningen
ämnar göra för våra haradslms inflytande och anseende.
För någon längre tid tillbaka, men med stöd af Iag-comitéen,
förlorade häradsh. rättigheten att välja sin nämnd. Hvad häradsrätterna
derigenom vunnit, känna vi alla.
Annu för 4 år sedan njöt häradsh. det förtroendet att af ortens
innevånare mottaga tro- och huldhetseden då ny Konung tillträdde
regering. Från Konungens trotjenare har detta uppdrag blifvit
flyttadt på ordf: ne i sockne-nämnd, visserligen utmärkta personer
liksom alla som genom allm. val tillsättas, en utmärkelse som äfven
röjer sig deruti, att de ej sällan ato orternas driftigaste både bränvinslillverkare
och försäljare.
Enligt sednast ulgifna rälteg:s-balk af nya lagförslaget skall
häradsh. icke blott uppläsa sin anteckning af vittnesmål, som är ett
gammalt och lofligt bruk, han skall nu justera hela sitt prot. inför
åklagare och parter; och som dessa alltid äro hederligt folk, men
häradshmes redlighet något misstänkt, skola äfven menedaren, förfalskaren,
mördaren och tjufven påteckna detta prot. sida för sida,
alt förekomma förfalskning genom deras domare, Konungens embetsman.
Uti lika ypperligt syfte skall häradsh. lill inskrifning af de
smärre prolm erhålla genomdragit rent papper hvilket till hinder
mot utskärningar är förut pagineradt och. skall för hvarje dag förses
med påskrift af 2:ne hans assessorer.
Öfver allt detta behöfva inga ord förloras. Vi finna nogsamt
hela rigtningen af hvad tillgjordt och ämnadt är, synnerligen när vi
dertill lägga lag-comitéens förslag om anställandet af en corps ordinarie
advokater, minst 2:ne vid hvarje domstol, en inrättning som i
andra länder bevisat sig äga ett så förträffligt inflytande på lagskipningens
faderliga och skyndsamma utöfning, på lagkunskapens förenkling,
på folkets fridsamhet, äfven på samhällenas politiska lugn.
Man skall invända, att dessa af mig här klandrade förändringar
uti landt-domslolarnes inrättning icke nu äro i fråga och att de
kunna afslås äfven om central-häradsfängelser få uppföras.
Denna invändning är ett misstag; ty förslaget och den derpå
stödda propos:n innehålla allt det af mig uppgifna, hvilket också måste
antagas och beviljas sedan central-häradsfängelset vore uppfördt,
emedan detta annars vore utan nytta och man i annat fall måste
återgå till vanliga häkten inom hvarje härad.
634
Den J3 Februari f. m.
Nu gällande lag älägger häradsboerne att bekosta arrester. Deras
beskaffenhet är ej föreskrifven. De hafva också i sednare tider
blifvit nästan öfverallt ansenligt förbättrade, fran en kista till ordentliga
hus med flere eldstäder och rum, ibland af 2 våningar. Huru
lätt vore ej att utan allt det föreslagna bråket och utan alla dessa
omätliga kostnader för kronan öfvertala häraderne att antingen tillbygga
dessa, eller sönderklyfva de befintliga större rummen i celler,
för att äga utrymme till ransakningsfångars afskiljande, om sådant
vore i trädhus och på landet möjligt.
Jag föreslår derföre, med anhållan om merms återremitterande,
att vid beviljandet af 100,000 r:dr årligen mätte fästas det vilkoret
af summans användande endast lill fullbordan af började fängelser,
utan utsträckning till häraderna.
II. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Den siste värde talaren har
yrkat återremiss af nu föredragna betänk., på den grund att SlalsUtsk.
skulle hafva förordat cellfängelse-systemet i allmänhet och tillstyrkt
anslags beviljande lill uppförande af hvad slags cellfängelser
som helst, och således äfven till sadane, hvarest fängelsestraff under
längre tid skulle undergås. För min del kan jag ej draga den slutsatsen
af Ulslcs betänk. Der säges väl i allmänna ordalag alt anslaget
erfordras för uppförande af fängelser efter cellsystemet; men
i Utsk:s betänk., likasom i den K. propos:n, utmärkes tillika tydligt
att anslaget skulle beviljas till läns- härads- och stads-fängelser.
Om straff-fängelser är hvarken i betänk, eller i den K. proposai
fråga, annorlunda än att de nya fängelserna skulle, på sätt nu äger
rum med de gamla länshäktena, användas icke endast lill förvaringsrum
för ransakningsfångar, utan äfven för undergåendet af valtenoch
bröd-straff och fängelsestraff under kortare lid, d. v. s. högst 18
månader, om förslaget till strafflag antages. Jag tror således ali denna
anmärkn. icke äger sådan grund, att den bör föranleda till en återremiss,
hvars syftemål skulle, enligt hvad den värde talaren tydligen tillkännagifvit,
vara att framkalla ett sådant beslut alt man, i afseende på
uppförande af cellfängelser, komme att stadna vid hvad man redan
gjordt, eller till det högsta bevilja så mycket som fordrades för alt
fullborda de byggnader som äro påbörjade: ett syftemål, som R. o.
Ad. säkerligen icke godkänner, enär följden af att upphöra med
cellfängelsers uppförande skulle blifva att de stora summor, som redan
äro till nya länsfängelser använde, skulle vara utan särdeles
gagn bortkastade. Ändamålet med cellfängelserne är ju att förekomma
all gemenskap emellan ransakningsfångarne ? och detta är
ju omöjligt att vinna om tångarne, som ofta flyttas från ett länshäkte
lill ett annat, förvaras på ena stället i cell och på det andra i samma
rum som en mängd brottslingar. Den nytta ransakningsfångens
hållande i cell kan hafva medfört, går genom en sådan flyttning
alldeles förlorad. Jag ber att få fästa uppmärksamheten på dessa
gemensamhets-fängelsers demoraliserande inflytande på tångarne, och
såsom bevis derpå anhåller jag att få besvära R. o. Ad. med afhörandet
af några utaf de många rapporter som inkommit från fångpredikantcrne
vid gemensamhets-fängelserna.
Den 23 Februari f. m.
033
En fångpredikant säger:
"Umgänget fångarne emellan måste alltid utgöra ett mäktigt
hinder för deras moraliska förbättring. Så länge detta hinder förefinnes
låter icke förderfvet inom fängelserna stäfja sig. Det ökar
sig hejdlöst dag från dag; hvarje försök att hämma dess framfart
mötes med fräck tillbakavisning; isynnerhet inom länsfängelset, hvarest
en oafbruten sysslolöshet äger rum, finner man förderfvet stegradt
till sin höjd; fångarne föra ett jemt dagdrifvarelif och inöfva
sig oupphörligt i brott och laster".
"Man kan knappast göra sig en föreställning om den demoralisation,
som derstädes herrskar och med stora steg utvecklar sig.
Det är derföre icke underligt, att den frigifne förbrytaren merendels
befinnes vid utträdande ur fängelset mera förderfvad än vid inträdet
i detsamma. I st. f. att låta sig korrigeras af det undergångna
fängelsestraffet, har han genom det blifvit vildare, listigare, mindre
afskräda från brott, i hög grad sedeslös. Fängelset har för honom
varit en fostermoder till förut knappt anade broltsligheter och styggelser.
En ung bonddräng, som, anklagad för en mindre förbrytelse,
hade blifvit insatt i länshäktet endast på några timmar, omta
lade
för mig under tårar, huru man derstädes på allt sätt sökte uppmuntra
honom till fortgång på brottets bana, samt t. o. m. nödgat
honom alt låta undervisa sig i "förvärfningskonslen” hvari
hvarje nykomling inbjudes att mot en viss afgift taga lektioner. Det
måste alltså antagas som en beklaglig sanning, att de djerfvaste och
listigaste brotlslingarne uppammas inom fångelserne. Blott några få
timmar, tillbragte inom deras område, kunna vara tillräcklige alt
framkalla den fräckaste bo!';”
af en annan:
"Att det moraliska tillståndet bland fångarne är sämre än man
kunde förmoda och svårare alt förbättra än man borde konna hoppas,
torde i synnerhet härleda sig från de yttre omständigheter i
hvilka de befinna sig. Den anda, som råder inom fängelsets murar
är långt ifrån egnad alt räcka en hjelpsam hand åt det ord, som
förkunnar frid och försoning, på samma gång som det bjuder förbättring.
Dertill stå fångarne i för stort beroende till hvarandra.
Der gifves ett kamratskapsförbund, hvilket såsom ett gift fräter på
de innersta själsanlagen och förlamar alla ädlare beslut. Der finnes
ett samhälle, som har gjort det till ett mål för sin sträfvan, att
mot det lagliga samhället föra ett krig, som det förmenar det sednare
hafva böljat. Derifrån den ständiga klagan öfver oförrätt, sorn
det yttre samfundet tillfogar, då det beröfvar en menniska friheten,
fastän det gifves många "fria" långt mera förderfvade; derifrån också
den djupt inrotade meningen, alt man icke vill blifva en desertör
från det förbundets liga, till hvilken man en gång emot sin vilja
måst sluta sig, och, om han också önskade det, så kan man icke
verkställa beslutet, utan stor fara att enligt förbundets lagar blifva
straffad;”
af en tredje:
"Fångarnes moraliska tillstånd är i allmänhet det mest beklagansvärda
och kan tyvärr ej vara annorlunda, i följd af de häktades
036
Den 23 Februari, f. m.
sammanblandning och den vexelundervisning i laster och brott, sorn
alltför flitigt handliafves. Någon egentlig klassifikation efter fängarnes
större eller mindre förderf kan vanligen icke iakttagas. Sålunda
kommer mästaren i ondska och förderf esomoftast att sitta tillsammans
med nybegynnaren; följderne visa sig, utom på mångfaldigt
sätt, förnämligast uti ett trotsigt eller smiligt förnekande af ali brottslighet.
Ett märkligt exempel härpå är en mördare vid namn Jonas
Hjertonsson, hvilken vid inlemnandet i häktet sattes i enskildt
rum och efter några dagars förlopp erkände sitt brott både enskildt
ooh inför domstolen; men när han sedan efter atlagd bekännelse
kom tillsammans med andra förbrytare, började han genast förneka
all delaktighet och kunskap om mordet, och, oaktadt han åter sattes
i enskildt rum, fortfor han med detta nekande J år till dess dödsdomen
fälldes, då modet föll, och han ånyo erkände sig saker. En
annan för lista resan stöld tilltalad, lyckades jag förmå till sannfärdig
bekännelse, som han äfven inför domstolen vidhöll. När han
från ransakningen återkom till sina kamrater och desse fått kunskap
om hans bekännelse, öfverfölls han med de ohyggligaste eder och
skällsord för det han, såsom orden lära fallit, låtit presten narra sig,
och utan 2:ne menskligare individers bistånd hade han fått handgripliga
tillrättavisningar. Hurudant fångarnes moraliska tillstånd är,
kan slutas af följande bref, hvilket ankommit till en för 3:dje resan
stöld till fästning dömd fånge ifrån hans moder, som för stöld
varit häktad och straffad inom ett annat fängelse. Brefvet, sorn
naturligtvis icke framlemnades till sin ägare, var af ungefärligen följande
innehåll. ”Nu tycker jag om dig min son, ty jag finner nu
att du duger till någonting, du har nu gjort så stora framsteg och
aflagt så vackra mästerprof i vårt yrke, att jag icke kan annat än
skänka dig mitt odelade bifall. Till bevis på min välvilja sänder
jag dig härmed 24 sk.; när tillfälle och tillgångar tillåta skall jag
skicka dig mera;” och
af en fjerde:
”Så länge äldre och yngre mer’ och mindre grofva brottslingar
äro om hvarandra blandade, kan man icke annat vänta, än
att det moraliska förderf, som i högre grad finnas hos somlige, äfven
smittar de öfrige. Jag vågar icke från fångarnes förhållande, då
de, om detta uttryck tillätes, hafva kyrkomin på sig, sluta till deras
moraliska tillstånd i allmänhet, utan har tvertom anledn. att frukta,
att deras lif inom fängelset företer många sorgligt mörka sidor, omöjliga
att känna för den, som ej är initierad i fängelsets mysterier.
Med ledsnad och deltagande har jag hört fångar beklaga sig, att
hvarje uppkommen god tanke, hvarje fattad dygdig föresats förqväfves
i den förpestade fängelseluften, och, då de visa sig i ord och
gerningar, blifva föremål för kamraternas hån och gäckeri; med ömt
deltagande har jag hört en och annan bedja till Gud om snar befrielse
från fästningen, emedan det vore fara värdt, att, i ett sådant
umgänge, äfven deras eviga välfärd förspilles. Och i sanning skulle
det fordras en djupare religiositet, en större karaktersfasthet än man
billigtvis kan vänta hos dem, som samhället ansett sig böra för alltid
förkasta, för att ej sjunka allt djupare och djupare i förderfvets
Den 23 Februari f. m.
037
dy, då raan på alla sidor deraf omgifves. Det år således att befara
att under närvar, förhållanden en fånge, i allmänhet taladt,
ju längre han varit i fängelse, står desto lägre i moraliskt hänseende'”.
Jag vill ej längre besvära R. o. Ad. med afhörandet af flera
dylika uppgifter; men jag ber alt få fästa uppmärksamheten derpå,
att dä de personer, som hafva fångarnes moraliska vård om hand
och på nära håll kunna bedöma förhållandet, finna det vara sådant,
så må man ej betvifla att anlcdn. är förhanden att häruti åstadkomma
rättelse.
Den värde talaren har vidare fästat mycken uppmärksamhet
dervid alt StatsUtsk. tillstyrkt anslag till häradsfängelsers byggande.
Denna anmärkn. är alldeles motsatt den, som det Hederv. BondeSt.
gjort; ty det har yrkat att anslaget till häradsfängelserne skulle
blifva större. Jag tror att man nu icke behöfver ingå i någon vidlyftig
pröfning om ändamålsenligheten af att inrätta häradsfängelser
med celler eller icke; ty örn jag rätt fattat Utsk:s mening är icke
något nytt anslag tillstyrkt, utan endast föreslaget att de 100,000
r:dr som beviljades vid 1840—41 årens riksdag, men hvilka, enligt
vid denna riksdag fattadt beslut, få användas till andra fängelse-byggnader
än häradsfängelser, skola af det nu tillstyrkta anslaget
godtgöras.
I sammanhang med frågan om häradsfängelserna har man gjort
många anmärknrr emot just.-stats-ministerns förslag till fängelseoch
domsagc-reglering; och jag bör derföre nämna att delta förslag
icke blifvit af Iv. M. pröfvadt, än mindre godkändt, att just.-statsministern
icke ansett det som definitivt, och att det till StatsUtsk.
endast blifvit lemnadt såsom upplysning. Meningen dermed har aldrig
varit alt det på en gång skulle sättas i verket. För det närvar.
äro 6 domsagor lediga och jag är öfvertygad att förslaget ej
kommer att tillämpas mer än kanske på en eller två. Således är
det väl för tidigt, att lägga så mycken vigt på detta förslag, hvilket
dock ej blifvit taget i luften, utan är grundadt på ganska noggranna
undersökningar, beräkningar och jemförelser. Dessutom har detta
förslag varit lemnadt till granskning af landsfor, häradsh:r och comiterade
inom hvarje län, och sedan deras anmärkmr inkommit,
har just.stats-ministern låtit revidera förslaget och deruti göra ganska
betydliga förändringar. Ofver det reviderade förslaget hafva hofrätterne
afgifvit utlåtm, och jag är säker att tillämpning deraf icke i
något fall kommer ifråga, utan att ytterligare upplysningar från vederbör.
auktoriteter blifva infordrade.
Det har klandrats att man vid bestämmande af kostnaden för
häradsfängelsers uppbyggande förslagsvis antagit, att de skulle kunna
byggas af träd, hvarigenom kostnaderne skulle blifva betydligt nedsatta.
Såsom grund för detta klander har man anfört, att i trädhus
skulle tångarne lättare kunna kommunisera sig med hvarandra
och lättare rymma derifrån. I detta hänseende är ett misstag för
handen, ty inga säkrare fångförvaringsrum gifvas än de som äro af
träd, om man bygger med dubbla mellanväggar och fyller med sand
eller sågspån deremellan. Derigenom hindras all kommunikation
03S
Den 23 Februari f. m.
mellan fängarne och hvarje åverkan på väggen upplåckes snart,
ty fyllnaden rinner ut om väggen blifvit på ett eller annat sätt
skadad.
Jag vill mi ej vidare uppehålla R. o. Ad., utan anhåller blott
om propos. på bifall lill betänk.
Hr Rääf: Då II. Ex. just.stats-ministern hedrat mitt mern. med
åtskilliga anmärkmr, får jag till genmäle andraga att, enär II. Ex. cj
finnér StatsUlsk. hafva menat, eller kommit till de slutsatser, som
jag kunnat draga af dess utlåt., det hade varit för mig omöjligt alt
ana hvad Utsk. haft för särskilda och för mig hemliga tankar; men
efter dess klara ord, häfver det dock fästat sig vid ifrågavar. fängelsesystems
antagande samt utförande, och det efter cellsystemets
grundval. Det är StatsUlsk:s nyttjade ordalag, som jag klandrat,
deras möjeligen mot språkbruk stridande mening, som jag ej kunnat
gissa, och som mern. i förra hänseendet är tydligt, men i det
sednare dunkelt, så torde mina anmärkmr också få gälla, samt min
anhållan om en återremiss vara välgrundad för att härutinnan få
rättelse.
II. Ex. har behagat säga att frågan nu ej skulle egentligen
vara om straff-fängelser. Jag har också ganska obetydligt yttrat mig
om bestämmelsen för länsfängelserna; det är egentligen i afseende
på häradhäktena och deras användande, samt för häradernas bästa,
som jag uppträdt. I afseende på dem innehåller II. Ex:s sednastc
promemoria följande:
”I hvad mån straff kunna lämpligen verkställas i de mindre fängelserna
på landet, är en särskild fråga, som må få af erfarenheten
besvaras. För min del anser jag emellertid på förhand särdeles betänklighet
icke möta emot nämnde fängelsers användande till verkställighet
af någon viss kort lids förvandlingsstraff, derunder fångbehandlingen
bör blifva mera allvarsam; men icke derföre mera konstig,
än under ransakningstiden”. Det är således utur promemorians
egna ord som jag hemtat anledn. till hvad jag yttrat, om häradsfängelsernas
användande.
De af II. Ex. upplästa anföranden af flera fångpredikanter äro
visserligen mycket vackra. De tyckas endast måla den fida sidan af
gemensamhetsfängelserna och den vackra sidan af cellfängelserna;
men andra uppgifter omtala äfven ransakningsfångar, på hvilka den
med cellfängelset åsyftade verkan ingalunda vunnits.
Att BondeSt. vill hafva större anslag till häradshäklena är ganska
naturligt; ty förslaget i detta ämne innehåller en ganska stor
lindring för hvarje landtman, en lindring som faller i ögonen på
hvar och en som ej eftersinnar det han sjelf slutligen mäste betala
hvad kronan alltid dyrare än häraderna kommer att bygga, att underhålla
och att bekosta för häradsfängelserne. Om BondeSt. haft
ett sådant yrkande, är det att beklaga såsom varande emot dess
verkliga nytta; och det är, enligt hvad jag förklarat, dess verkliga
gagn som föranledt mig att uppträda emot häradsfangelsernas bekostande
af staten. Hvad åter angår att anslag förut varit beviljadt
till häradsfängelsers byggande, hafva R. St., genom öfverlåtelse till
Den 23 Februari f. ni.
039
K. M. att efter Dess välbehag disponera återstoden af förra beloppet,
alldeles frånträtt denna fördelning. Här är således fråga om
ett helt nytt anslag, hvilket R. St. kunna anordna som dem lämpligast
synes, och hvarutinnan intet löfte återkallas.
Hvad åter beträffar, att det af just.-stats-ministern afgifna lind.
förslag, ej egentligen vore ämnadt till någon definitiv ledning vid
regleringen af domsagorna, så ber jag att få fästa uppmärksamheten
hiöl t derpå, att detta förslag är af K. M. i Dess nåd. propos.
åberopadt, och att det blifvit till R. St. öfverlemnadt; men man åberopar
ej ett förslag, ej heller utdelar man ett sådant som ej skall
tjena till ledning. Det är visserligen sannt att det aldrig kan komma
i fråga att på en gång tillämpa allt hvad förslaget i den vägen
innehåller ; men likväl har H. Ex. nu behagat yttra att det skulle
med ringa förändring komma att användas redan på en eller två
domsagor af de nu ledigvarande 6. Man ser sålunda att förslaget
ej är så blott och bart förslag eller projekt, som nyss nämndes,
utan att det likväl skulle komma att utföras, fastän de nuvar. penningetillgångarne
omöjligen tillåta att göra det på en gång, hvilket
jag ej heller ansett vara meningen. I den K. proposm nämndes,
om jag ej täger fel, att några rätter redan hafva blifvit hörda öfver
förslaget men att en ännu ej inkommit med utlåt, deröfver, med
hvilken domstol Svea hofrätt lärer menas. Skulle nu denna hofrätt
afstyrka förslaget — och jag tror mig böra på välgrundade skäl fästa
uppmärksamheten på sådan möjlighet, kanske verklighet, — så
skulle det vara oangenämt, att hafva grundlagt och afgifvit ett förslag,
som icke af rikets första hofrätt blefve gilladt.
Hvad beträffar häradshäktenas uppbyggande af träd, med dubbla
väggar, sä är den utvägen ganska väl beräknad, och jag medgifvcr
alt sandfyllningen emellan dem båda, kan hindra sådant ofog
af fängarne som eljest i ett trädhus lätteligen bedrifves; men då
torde ock blifva nödvändigt att upptaga en dubbel kostnad, ty dubbla
väggar uppföras ej med det nu begärda anslaget, och då förökas
de redan ofantliga summor, som R. St. aldrig lära kunna bevilja,
hvarken för sig eller efterkommande.
Hr Edenhjelm, Gillis: Hvad straff-cellfängelserna kunna
åstadkomma på Tångarne, har jag ingen bekantskap med; men att
häradsfängelserne äro en stor olägenhet för orten, det vet jag, och
alla som bo på landet hafva observerat, att der häradsfängelser nu
finnas, är alltid mycket folk dåligt, hvilket kommer sig af fängarne,
ehuru de nu blott äro der 2 till 4 dagar. Skulle deremot fångarne
komma att uppehålla sig der under hela ransakningstiden,
som ofta emellanåt varar ett helt år, så tror jag att det skulle gä
ganska illa. Jag tror icke heller att man utan stora kostnader kan
anskaffa Ijenliga sådana häkten. Jag har sjelf haft erfarenhet af dessa
saker. I Götheborg är den ordning, eller var det förut åtminstone,
att fångtransporter afgå en gång i veckan norrut. Denna fångtransport
aflemnade alla dem som tillhöra Carlstens fästning och södra
delen af Bohus län i ett häkte omkring 5 mil från Götheborg, der
de få sitta till dess fång-gevaldigern återkommer från norra delen af
640
Den 23 Februari f. m.
länet hvartill åtgår en tiel af 3 å 4 tlagar, under bevakning, sorn
består blott af en simpel karl. Sedan denna inrättning gjordes,
har en myckenhet af folket i trakten blifvit helt och hållet förändrad;
ty det är sällan någon dag som den lägre eller sämre klas
sen
ej har umgänge med fängarne, och sålunda dagligen försämras.
Man har talat om kostnaderna af fångtransporter. Jag medgifver
att de äro ganska höga, men jag tror dock att man kan genom
entreprenad göra dem mycket billigare. Jag har i många län
sett alt gevaldigerna skjutsa tångarne med egna hästar; och jag har
deraf ej sett någon olägenhet uppkomma, utan fångarna hafva ganska
väl kommit fram. Jag skulle äfveii tro alt gevaldigerne kunna
ganska lätt åtaga sig en sådan entreprenad för billigt pris. Man
kunde ju utsätta t. ex. visst för hvar fånge och visst för hvar mil.
Hvad jag dock först önskar, är att de summor, som nu anslås,
mätte användas till länshäkten; ty det är en skandal att se
våra nuvar. länshäkten. De äro riktiga pensionsinrättningar för brottslingar.
På min lid fanns i Götheborg omkring 150 fångar, som
man ej kunde skilja ät i brist på tillräckligt utrymme. Delta ansåg
jag högst oriktigt, och anmälte det ej en gång endast, utan flera,
till dåvar. fångstyrelsen, och jag fick det svar: att ”herrn kan hyra
rum i staden åt fångarna”. Jag var likväl icke i stånd att få ett
anslag dertill.
Hvad bevakningen beträffar, så vill jag säga, att icke allenast
jag såsom landsh., utan äfven landssekreteraren, fångvaktmästaren
m. fl. försökte att få ordning inom häktet, men omöjligt! vi lingö
det aldrig sä som man skulle önska det.
Jag anhåller om återremiss af betänk, och önskar att mitt yttrande
måtte få åtfölja återremissen; emedan jag är öfvertygad att,
om än StatsUtsk:s öfrige ledamöter ej känna sanningen af hvad jag
sagt, så skola allt BondeSt:s ledamöter åtminstone känna den.
Hr von Troil, Emil: En ledamot har gjort sig särdeles mycken
möda för att utverka afslag eller, som provisoriskt är detsamma,
en återremiss af StatsUtsk:s betänk. Han har sökt sina skäl temligen
aflägse, ända derhän, att han åberopat det ordf. i socknenämderna
skulle varit ålagde att taga tro- och huldhetseden vid nuvar.
Konungens tronbestigning; och att häradshme skola skrifva sina prot.
på ett visst slags papper.
Att börja med torde man få antaga, att den, som går att söka
sina motskäl så långt utom ämnet, torde finna någon brist på
sådana der de borde verkligen tagas. Jag skall söka att hålla mig
litet mera till saken, och får att börja med föra R. o. Ad. till
minnes, att hvad som här blifvit anfört om det nya strafflags-systernet,
icke egentligen hörer hit, enär här i sjelfva verket icke är
fråga om uppförande af straffängelse!’, utan om ransakningsfängelsetinom
länen och häraderna, hvilka otvifvelaktigt äro fullt ut lika nödvändiga,
om det också skulle komma att inträffa, hvad jag önskar
Gud måtte förbjuda, att vår nuvar. strafflag förblifver oförändrad under
en lång följd af år.
Hvad
Den 23 Februari f. m.
64 i
Hvad den värde talaren yttrat derom, att ensamhelssystemet
ej ännu i något enda land blifvit godkändt, är ett misstag, om
man får antaga att talaren menar det enda som här bör afses, nemi.
ransakningshäklen, för hvilka detta system redan flere år varit godkändt
i England och Frankrike, ehuru man fortfarit att tvista om
dess användbarhet såsom straffmedel. Huruvida ensamhetsfängelser
äro tjenliga för ransakningsfångär eller icke, derom skulle man i
sanning nu kunnat anse striden utkämpad, om ej tvifvelsmål derom
varit väckt af den talare, som 2 gånger här uppträdt i denna fråga.
Då lian likväl fäster så stort afseende på prestmans omdöme, att han
önskat det äfven sädane fått i lagberedningens arbeten deltaga, ehuru
mycket som der förekommit synes för dessa Hrr temligen främmande;
så måtte han väl tilltro eller tillerkänna de ledamöter af
samma Stånd, som dagligen hafva fångarne under sina ögon, nemi. fångpredikanterne,
något vitsord i den delen. Från alla fångpredikanter i riket
inkomma årligen embels-berältelser. Dessa innehålla alla, från
de orter der cellfängelser äro inrättade, tillfredsställelse deröfver samt
goda förhoppningar och från dem, der fångelserne än ej blifvit förändrade,
yttras ofta önskningar att sådant snart måtte ske. Att naturligtvis
mycken osedlighet och mycket förderf i alla fall skall finnas
qvar, lärer en hvar lätt begripa; men den fångpredikant, som
känner förhållandet under den förra tiden, äfvensom det förhållande
hvilket inträdt under den sednare tiden, han bör väl vara bäst i
tillfälle att bedöma förändringen. Det är några prof af dessa embetsskrifvelscr
som H. Ex. just.stats-ministern nyligen uppläst för R.
o. Ad. Huruvida åter häradsfängelserna böra inrättas efter cellsystemet,
är, jag medgifver det, en särskild del af frågan. Vid densammas
behandlande har likväl, som jag tror, en ledamot begått
några misstag, i det han sagt det vara en alldeles ny sak, att staten
skulle underhålla dessa fängelser, emedan i sjelfva verket der
redan finnas åtskilliga häkten i landsorterna, sorn äro af denna beskaffenhet,
det är nemi. kronohäktena, ett slags underafdelningar af
länshäktena. Sådana finnas t. ex. i Nora, i Alingsås, i Sundsvall
och på några andra ställen. De hafva blifvit inrättade redan för
längre tid tillbaka, dels för att minska trängseln i länshäktena, dels
för att minska fångtransporterne. De häradsfängelser, sorn till en
början komma att inrättas medelst det anslag som återstår af hvad
vid en föreg:de riksdag är till detta ändamål beviljadt, de komma
att blifva i det närmaste af samma natur som dessa kronohäkten.
Man kan visserligen säga att då nya länsfängelset- i allmänhet äro
mest af behofvet påkallade, så skedde ingen synnerlig skada om alla
tillgångar, att börja med, på sådana användes; men det gifves orter
der behofvet af nya kronohäkten eller häradsfängelser är nästan än
större. Det är i sådana härader der brottsligheten vanligen är ganska
stor och afståndet från länsresidenset ganska långt. Så t. ex.
förekommer Marks härad i Westergöthland, som har öfver 30,000
menniskor, och som således är tillräckligt stort för att utgöra en
särskild domsaga. Denna folkmängd är troligen större än den som
de fleste domsagor haft då de först inrättats. Detta härad är belä2
II. 41
042
Den 23 Februari f. m.
get 17 mil frän residenset och der förekomma ganska ofta undersökningar
om brottmål. Domaren i orten har ock derföre särskildt
uttryckt en önskan att få ett häkte inom häradet. Man måste finna
de olägenheter och kostnader, som uppstå om en fånge, som gripes,
skall skickas ej allenast först de 17 milen in till länsresidenset,
utan sedermera för hvarje ransakning skickas den långa vägen fram
och tillbaka, ty det är en känd sak att gröfre brottmål sällan hinna
afdömas på ett enda ting, hvarigenom ett flerfalldigt förnyande af
den långväga transporten förorsakas. Samma förhållande är det i
norra delen af Norrbottens län med Haparanda, som ligger 23 mil
från landsh.residenset. Samma förhållande är det ock i norra delen
af Kalmar län med Tjust härader och Waldemarsvik, äfven
beläget om jag minnes rätt 17 mil frän länshäktet. I Sunnerbo härad
är äfvenledes häradsfängelset långt från länsresidenset. Det här
föreslagna anslag till uppbyggande af häradsfängelser kommer dessutom
visst icke att användas annat än till de mest trängande be
hof,
och der antingen ett härad redan utgör en domsaga eller der
den blifvande domsageregleringen är af vissa förhållanden så bestämd,
att någon tvekan derom ej kan på förhand uppstå.
Hvad för öfrigt blifvit sagdt om kronans belastande med onödiga
utgifter, kan jag visserligen ej neka till, att uppförandet af
häradsfängelser kommer att medföra icke så obetydliga kostnader och
att underhållet af tjenlig bevakning der kommer att erfordra icke
obetydliga summor; men deremot kommer en besparing att uppstå
genom undvikandet af det beständiga skjutsandet läns- och häradshäktena
emellan under pågående ransakning. Det har visserligen
blifvit sagdt, att i de härader, som lingö gemensamt häkte, skulle
fångarna komma att skjutsas dit, från det ställe der de grepos;
men att börja med är afståndet från detta ställe mycket
kortare till häradsfängelset än till länsresidenset, hvartill kom
mer
att i ena händelsen behöfver det korta afståndet befaras blott en
gång, då i den andra det större afståndet måste skjutsas fram och
åter för hvarje ting, så länge rättegången pågår. Huruvida häradsfängelserna
komma att användas till bestraffning för vissa mindre
förseelser i vissa lägre straffgrader, det lärer komma att bero på särskilda
beslut för hvarje sådant fängelse. Der ransakningen försiggår
på icke allt för stort afstånd från länshäktet, torde det blifva förmånligare
att föra fångarne till länshäktet sedan dom blifvit fälld.
Der återigen afståndet är ganska betydligt, såsom t. ex. i Haparanda,
torde det vara mera med hushållning förenligt att bekosta en något
pålitligare bevakning vid häradsfängelset för att der kunna verkställa
mindre bestraffningar. Det har t. ex. i Haparanda inträffat åtskilliga
gånger, alt en person, som varit dömd till böter af några fä
r:dr, har måst skjutsas med 2 hästar den långa vägen till länshäktet,
och sedermera, efter undergånget straff, tilldelas tärepenningar
tillbaka till hemorten, d. v. s. att staten har måst utbetala en ganska
betydlig summa i st. f. att erhålla den lilla bötessumman, som
i brist pä tillgäng blifvit afsutten.
Att kostnaden för häradsfängelser af träd skulle blifva alltför
stor derföre, att fördubbling af vissa väggar komme i fråga, har äf
-
Den 23 Februari f. m.
643
ven blifvit uppgifvet. Huruvida träd eller sten kommer att såsom
byggnadsmaterialier begagnas, lärer komma att bero af prisförhållanden
inom särskilda orter; men i alla fall är det ej fråga om en
fullkomlig fördubbling af huset, ulan det är blott mellanväggarna sorn
skulle fördubblas; ty för ytterväggarna är det ej till samtals förekommande
nödvändigt, emedan det är ett gifvet vilkor för hvarje
sådant fängelse, att det kan vara omgifvet af en fånggård med högt
plank. Det är just till betydlig del bristen på sådana, som gör
våra nuvar. häradsfängelser så osäkra. De ligga nemi. alldeles utan
stängsel; så är åtminstone i allmänhet förhållandet, och jag tror att
jag har sett de flesta. Der kan hvem som helst stå utanför och
tala med fångarne. Sådant upphör naturligtvis då fängelset kommer
att omgifvas af ett högt plank.
Jag tror mig härmed äfven hafva besvarat Hr Edenhjelms sednaste
anförande mot de nya häradsfängelsernas uppförande. Om i
öfrigt R. o. Ad. återremitterar detta betänk., så lärer derigenom
endast en förlust af tid föranledas; ty att cellfängelser inom länen
och inom vissa härader komma att uppföras, det bekänner jag mig
anse vara så af både sunda förnuftet och erfarenheten visat nödvändigt,
att jag ej kan förutsätta en annan utgång; men jag får fösta
uppmärksamheten derpå, att det vore önskligt att R. o. Ad. icke
vidtogo åtgärden af återremiss, emedan de arbeten, sorn under innevald
är skola göras, måste, om ej större kostnad skall föranledas,
påbörjas inom icke så särdeles lång tid. En återremiss torde fördröja
anslagets slutliga beviljande flere mannder, och innan sedermera
K. M. hinner fatta Sitt beslut, blifva under tiden upphandlingar
och åtskilliga andra åtgärder fördröjda och en förlust kommer
måhända att drabba staten härigenom. Då i alla fall frågan om
häradshäktenas sammanförande till ett fångställe och frågan om den
nya strafflagen återstå i sin helhet ovidrörda, samt då dessa frågor
framdeles komma att grundligt och allvarligt här behandlas, sä tror
jag att R. o. Ad. ej bör hafva någon betänklighet vid att bifalla
detta betänk., enär Ståndets ledamöter i de andra frågorna hafva sin
talan öppen.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Då jag nu anhåller att få laga
R. o. Ad:s tid i anspråk, så är det för att på en kort stund redogöra för
de motiver, som föranleda mig alt rösta för betänk. Det är hufvudsakligen
i afseende på häradshäktena, eller kanske de rätteligen
borde kallas kronohäkten, som äro en afd. inom hvarje härad af
de s. k. länshäktena. Jag får påminna eder, mine Hrr! att vi hafva
en författning, som till en stor del förändrat våra krigslagar, det är
det K. circuläret af 1812, som egentligen bestämmer till efterlefnad
hvad som skall iakttagas vid sådana förseelser, som af soldaten
af indelta arméen begås, hvilka kunna genom extra judiciell bestraffning
godtgöras. Detta K. circulär upptager sådana förseelser
egentligen till 4 grader. De första 2: ne graderna upptaga sådana
förseelser, som skola bestraffas med arrest; men arrester för soldater
finnas ej vid indelta arméen. Derföre har ock detta stadgande se
41*
-
644 Den 23 Februari f. m.
dan 1812, i nära 36 år, mine Hrr! varit utan all kraft och verkan.
Man har nödgats i stället vidtaga andra åtgärder, ofta godtyckliga;
man har, (jag har sjelf exempel derpå,) nödgats vidtaga
ett slags straff af varning, så att när en soldat förut aldrig varit tilltalad
och för l:sta gången begär någon mindre förseelse, så varnas
han, och det tillkännagifves honom tillika, att han är nedsatt till
en klass, der kroppslig bestraffning skall ifrågakomma, och att, då
han nästa gång begår någon förseelse, så kommer han att undergå
sådan bestraffning. Vidare har man någon gång äfven i st. f. dessa
2 grader af extra judiciel bestraffning, som egentligen skulle innefatta
arrest, nödgats taga lill käppen. J veten alla mine Hrr, huru
nödvändigt det är att upprätthålla disciplinen på roten, ty det är
denna disciplin som upprätthåller hela den Svenska arméens. Det
vore eljest ogörligt, att under de korta mötestiderna inplanta hos
soldaten den egentliga disciplin, som lägges till grund för hans förhållande
till sine förmän och dess pligter som soldat. Det har sålunda,
som jag förut sagt, varit omöjligt att verkställa det straff som
i dessa första 2 grader är åsyftadt. Det har varit omöjligt i de härader
t. o. m. der häkten finnas; ty dit inkomma förbrytare från
ena häradet lill det andra, från den ena landsorten till den andra
och sammanföras der oftast utan åtskilnad, äfven i kön. Jag hemställer
till hvar och en af eder, mine Hrr! huruvida det vore lämpligt
alt, för en liten försummelse pä roten, oordentlighet med persedlar
eller dylikt, inkasta en soldat bland dessa förbrytare, som
kanske oftast för hela lifstiden äro förfallna att uteslutas från samhällslifvet;
men då enskildta celler finnas i häradshäktena, kunde
extra judiciel bestraffning der verkställas, äfvensom af domstol ådömd
arrest der äga rum.
Det var väl för 8 eller 10 år sedan, om jag rätt minnes, fråga
om huruvida arrester skulle kunna inrättas inom reg:tena, häradseller
kompanivis. Förslag deröfver inkommo i detalj så väl i afseende
på ritning till dessa arrester som äfven kostnaden, från alla
reg:ten; men ännu sedan denna tid har intet resultat deraf försports.
Och hvad är orsaken dertill, mine Hrr! jo det är bristen på medel.
Följden deraf har varit omöjligheten att verkställa föreskrifna bestraffningar;
och det har i sanning fordrats den hos befälet befintliga
stora omtanka och ovanliga förmåga att hålla truppen i ordning,
för att göra det möjligt att upprätthålla disciplinen inom arméen.
Jag skulle derföre tro, att, om det vore möjligt att å kronohäktena
eller etablissementerna i häraderna anbringa celler, det
vore nödvändigt alt anbringa celler der äfven för indelta arméen
till bestraffning för sådana förseelser, som med arrest skola bestraffas.
Soldaten skulle derigenom blifva ensam till eftersinnande af sitt
brott, och ej få vara tillsammans med andra fångar, genom hvilkas
umgänge han kanske oftast skulle få större retelse till brott. Han
skulle sålunda bättre straffas och ej förledas att förnya det blott en
gång begångna brottet.
Jag tager mig friheten vitsorda hvad en föregide talare anfört
rö:rde Marks härad. Det har 30,000 innevånare, och der begås
Gudnås flera och gröfre brott än i hela Elfsborgs län. Der torde
Den 23 Februari f. m.
045
sålunda i alla fall fängelse böra i främsta rummet uppföras, som då
borde förses med celler för soldater, hvilket vore det enda möjliga
sätt för soldatens bestraffning med arrest. Jag kan således icke annat
än önska, att R. o. Ad. måtte bifalla ifrågavar. betänk., på det
att man åtminstone ej af brist på penningar måtte hindras att för
af mig nämnda förseelser straffa den indelta soldaten som vederbör.
Jag röstar för bifall af betänk.
Hr Åkerman, Fredr.: Då jag äfven i dag finner mig
föranlåten att uppträda i strid med åsigter, som jag vet delas af
många inom huset, skall jag måhända blottställas för enahanda oväntade
förfarande, som under sista Lördagens plenum ägde rum, eller
alt blifva erinrad derom, att jag har min plats på denna församlings
sista bänk. För sådan händelse bör jag på förhand förklara,
att en dylik erinran är alldeles ändamålslös; ty lika litet som jag
anser den heder, som vederfors mig genom milt insättande i detta
hus, minskad derigenom alt R. o. Ad:s öfrige ledamöter hafva deras
platser framför mig, lika litet skall jag, af min plats på sista
bänken, anse mig förhindrad att, så långt min ringa förmåga räcker,
hädanefter som hitintills sträfva för hvad jag anser rätt och för fäderneslandet
nyttigt.
I afseende på det anförande, som vid början af detta plenum
afgifvits, är redan af flere föreg:de talare hänvisadt derpå, att hvarken
i den K. propos:n eller uti StatsUtsk:s utlåt, några andra än
länsfängelser afses i vidsträcktare måtto, än hvad som är en följd
af R. St:s beslut vid 1840—41 årens riksdag. Dä anslogs som
kändt ,är 300,000 r:dr till stadsfängelser samt 100,000 r:dr till
häradsfängelser. I följd af R. St:s förut vid denna riksdag fattade beslut
är det åt Regeringen medgifvet, att återstoden af förut beviljade
anslag finge utan afseende på den till 1840 — 41 års riksdag
bestämda fördelningen avändas till fullbordande eller fortsättning af
redan påbörjade läns-fängelser. Nu har StatsUtsk. icke nämnt häradsfängelser
annorledes, än att nyssnämnde vid 1840 års riksdag
till dem beviljade 100,000 r:dr skulle återgäldas af ifrågavar. nu begärda
anslag. Behofvet af delta anslag, för att uppföra eller fullborda
länsfängelser med celler är af alla talare medgifvet, äfven af
personer som i afseende på straffsystemet hysa med mig olika åsigter.
Hr Edenlijelm har vitsordat förhållandet i Götheborg under
den lid, då han der var landsh. Jag skall bedja om att få nämna
ett annat exempel, hemtadt från hvad jag erfarit under den tid, jag
i början af sommaren förvaltade landsh.-embetet i Carlskrona. Der
är det gamla länsfängelset i en så bedröflig belägenhet och så trångt,
att i ett rum, som var blott 8 alnar bredt och 17 långt, således ej
större än en vanlig matsal i ett privathus, voro på en gång ej mindre
än 90 fångar förvarade; hvaraf den oundvikliga följden var, att
alla ej på en gång kunde ligga och ej eller på en gång stå i rummet.
I samma häkte voro, i det rum, der vatten och brödstraff
verkställdes, inrättadt på det i de gamla fängelserna vanliga viset
med britser för fångarna att sofva på om nätterna, 33 fångar på en
gång insatte på vatten och bröd, oaktadt de knappt tilltagna ligg
-
046
Den 23 F e b r u a r i f. m.
platserne icke voro beräknade för flere än 13 fångar. Nu är visserligen
i Carlskrona grund lagd till ett cellfängelse; men om anslag
till dess fortsättande vägras, så kommer det beklagansvärda förhållandet
att fortfara, hvilket jag har påpekat och om hvars fasaväckande
beskaffenhet intet tvifvel gerna lärer kunna uppstå.
Man har sagt, att det kunde vara tillräckligt att experimentera
med de fängelser, som redan äro uppbyggda. Jag ber att i detta
afseende få fästa uppmärksamheten derpå, att, vill man experimentera
för att fa erfarenhet af huruvida en lag, som stadgar att mindre
förseelser, stöld l:sta gången, o. s. v. skulle bestraffas med cellfängelse
på kortare tid, vore nyttig och om den åstadkommc åsyftad
verkan, eller att tillvägabringa en minskning i brottens antal och
på samma gång i de stora omkostnaderna, förorsakade synnerligast genom
de långväga transporlerne; så får man sannerligen icke någon
erfarenhet genom att stadna vid den punkt, hvarpå man nu står,
ty det säger sig sjelft, att man ej kan antaga en lag för en del af
riket, som icke gäller i de öfriga. Men om man äfven, såsom jag
hört föreslås, skulle antaga alternativer, eller att domaren för dylika
förbrytelser finge alternativt döma antingen till spö samt vatten och
bröd, eller lill cellfängelse för viss tid, så vunnes ändå icke derigenom
någon säker erfarenhet; enär blott 5 fängelser ännu äro färdiga,
och det sålunda vore blott' i de provinserna, som dessa fängelser
finnas, der experimenterna skulle kunna verkställas. Men i
dessa provinser kunde ju speciela förhållanden existera eller särskilda
händelser inträffa, så t. ex. kunde på dessa orter brottsligheten
vara större än på andra; på ett eller annat ställe kunde missvext
inträffa, som vanligen föranleder till ökad brottslighet, o. s. v.;
man skulle måhända, i följd af dylika lokalförhållanden, få en erfarenhet,
vittnande emot systemet, utan att dock vara den rätta,
men i allt fall ej en sådan, sorn kunde gifva någon ledning att
bygga på.
Här har blifvit sagt, att dessa fängelsers uppförande skulle kunna
förminska transportkostnaden högst betydligt; men en föreg:de talare
har yttrat att en sådan minskning blefve obetydlig. Jag ber få
i det fallet fästa uppmärksamheten deruppå, att om vid tingsställena
väl inrättade häradsfangelser funnes, så är det gifvet att personer inom
orten, som för brott skulle häktas, komme att införas till det närbelägna
häradsfångelset. Nu deremot, då fängelser ej i alla härader finnas,
och äfven, der sådana finnas, de allmänneligen ej äro ämnade till
annat än att tjena till förvaringsrum för fångar vid transporter, eller
under pågående ransakning; så måste de som för brott häktas,
i afbidan på ransakning skickas till det ofta på långt afstånd belägna
länsfängelset. Sålunda händer inom Wester-Norrlands län
ofta, att personer, som häktas någon gång för ganska ringa förbrytelser,
måste transporteras lång väg, i vissa fall ända till 30 mil,
för att sedermera till ransaknings undergående tillbakasändas samma
långa väg. Måste då ransakningen, för vittnens uteblifvande eller
af annan orsak, uppskjutas, så får en dylik transport fram och
tillbaka förnyas, hvarigenom naturligtvis kostnaderna stiga till ofant
-
Den 23 Februari f. m.
047
liga summor. Det är af sådan anledn. som jag för min del åtminstone
tror högst betydliga besparingar kunna göras.
Det är ock af samma talare omförmält att ordf. i socknenämderna
skulle hafva tagit tro- och huldhetsed af folket vid Konungens
uppstigande på tronen. Della hörer ej till ämnet, men efter
del är vidrördt, så torde jag få nämna, alt jag ej känner hvarken
någon författning derom eller att särskild föreskrift i sådant hänseende
blifvit meddelad. Jag vet åtminstone säkert alt då tro- och
huldhetseden år 1S44 aflades i Hernösands län, skedde det dels inför
häradshme och dels inför presterskapet i församlingarne.
Hr Edcnhjelm har åberopat sin erfarenhet såsom bevis för. att,
i de trakter der häradsfängelser finnas, den kringboende befolkningen
likasom besmittas af dessas granskap. Denna uppgift kan jag
visserligen ej bestrida, men finnér tillika just detta bevisa bristfälligheten
af de nnvar. häradsfängelserna och nödvändigheten af nyas
uppbyggande, der all kommunikation med personer utifrån förhindras.
Få dessa skäl röstar jag för bifall till betänk.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf att plenum komme att fortsättas
kl. 6 e. m.
Frih. Cederström, Claes Hud.: Vid frågan om beslutande
af ett pcnningeanslag, helst ett så betydande som det
nu af StatsUtsk. förordade, måste vi otvifvelaktigt taga i betraktande,
dels huru sig med den påstådda nödvändigheten af en
sådan summas beviljande förhåller, dels och huruvida tillgångarna
medgifva, att en dylik utgift bestrida. Jag vill börja med att betrakta
ämnet ur den l:sta af dessa båda synpunkter och sedermera
öfvergå till den 2:dra; men jag ber dock att dessförinnan få anmärka
att jag, lika med hvad Hr Rääf anfört, anser en stor otydlighet
ligga uti de af Utsk. begagnade ordalagen, och att jag redan
i denna otydlighet finner en omständighet, som alldeles icke är rekommenderande
för anslagets beviljande; men då man i alla fall
måste söka gifva någon tydning af ordalagen, vill det synas såsom
meningen måtte vara alt, på sätt Hr Rääf yttrat, vi skulle genom
bifall till detta anslag på förhand (så mycket vi vid detta tillfälle
kunna göra det) ingå i ett anticipationsvis lemnadt medgifvande af
det nya straffsystemets nytta. I Utsk:s betänk, står nemi. ”att R.
St. måtte för uppförande af fängelser efter cellsystemet” etc. Dessa
ordalag äro, det måste väl hvar och en medgifva, mycket omfattande
och sväfvande, samt låta sig särdeles väl lämpas till den syftning
här antydd blifvit.
I afseende på anslagets användande för häradsfängelser, så hafva
föreg:de talare ådagalagt, i hvilken hög grad det vore olämpligt att
bortplottra en del af summan till sådant ändamål. Hvad åter angår
länshäktena, kan jag ej underlåta att, vid återkallandet i mitt minne
af besök så väl i de på gamla viset inrättade länshäkten, som i de
på det nya viset byggda, disciplinen befunnits i de sednare kunna
vida lättare iakttagas, äfvensom flera andra fördelar dervid synts
böra för fångvården vinnas. De af II. Ex. Hr just.stats-ministern
nyss oss meddelade, till honom inkomna rapporter af vid länshäk
-
64S
Den 23 Februari f. m
ten anställde fångpredikanter, hafva äfven gifvit oss en anledn., som
bör förmå oss att i någon man medgifva fortsättning af de påbörjade
byggnaderna i detta hänseende; äfvensom alt, då vissa län åtnjutit
denna förmån, vi ej må sätta oss emot att de andra länen
deraf efter hand komma i åtnjutande, allt under förutsättning af att
tillgångarna det medgifva.
I afseende på den sednare frågan eller tillgångarna, så torde
det för en hvar af oss blifva allt mera klart, att de gjorda beräkningarna
på inflytande statsmedel varit allt för höga och vida öfverstigande
de kommande statsintraderne; min öfvertygelse, som erfarenheten
torde inom kort besanna, är åtminstone att förhoppningarne
i detta hänseende sträckt sig långt utöfver verklighetens gräns.
För mig visar sig nemi. hvarhelst jag vänder mig, detta förhållande
ganska tydligt. I afseende på en inkomst t. ex., hvilken lill betydligt
belopp blifvit upptagen, jag menar bränvinsskatten, så har jag,
såsom ledamot af det Utsk. som i förening med Bevilln.Utsk. handlagt
nämnde ärende, varit i tillfälle iakttaga huruledes ej endast bränvinsbränningens
idkare funnit sig nödsakade att icke i allo tillstyrka
den förhöjning, som varit åsyftad, i det grunderne för deras mening
varit så talande, att man ansett sig pligtig fästa afseende derpå.
Likaledes ville jag fästa uppmärksamheten på förhållandet med
den föreslagna nedsättuingen i tullafgifterna. Jag delar alldeles icke
deras förhoppningar, som tro att man genom dylik nedsättning skall
komma till ett lika godt resultat som vi hittills haft; men kornme
verkligen deras förutsättning att uppfyllas, så skulle del ske. genom en,
utöfver närvar, handelsskick, mångdubbelt förökad införsel af utländska
varor, förmodligen i synnerhet manufakturvaror, och ett sådant
förhållande vore efter min tanka i alla händelser mindre önskvärdt.
Huru vill man då, när man ser medel på alla håll komma att tryta,
bevilja ett anslag så stort som det ifrågavar., (»00,000 r:dr b:co, till ett
sådant ändamål som det närvar., helst om det till sluts ej skulle befinnas
hafva all den verkan på samhällets politiska intressen och moraliska
väl, som man skulle önskat och som en mängd personer föreställa sig.
Det är kändt att BondeSt. (hvilket icke torde vara oriktigt alt
i beskatlningsfrågor rådfråga eller åtminstone beakta) redan återremitterat
ifrågavar. betänk. Man har der hufvudsakligen uttalat 2:ne
åsigter emot detsamma. Den ena var den, att man borde så laga,
att till häradshäktens uppbyggande, de vid 1840 års riksdag anslagna
100,000 r:dr mätte ersättas medelst nytt, enkom dertill beviljadt
anslag; men de öfriga nu begärda 500,000 r:dr afslås. Andre talare
hafva likväl yrkat alt man borde anslå 100,000 r:dr om året,
således 300,000 r:dr tillsammans, dock så att deraf först skulle afgå,
i ersättning (ill häradshäklenas byggande, ett belopp af dem
frångångne 100,000 r:dr, möjligen förhöjdt till 120,000 r:dr; hvarjemte
i BondeSt. har talats derom, att man ogerna ansloge stora
summor ensamt till uppbyggande af ståtliga palatser lill länshäkten,
under det att häradernes invånare likväl torde blifva nödsakade med
egen svett och möda bidraga till upprätthållande af häradshäktena.
Man kan sålunda visserligen ej kalla alldeles obilliga deras yrkanden
att för detta sednare ändamål återfå hvad dem frångått och äf
-
Den 23 Februari f. m.
649
ven något derutöfver; men på sätt Hr Rääf anfört, måste man taga
i betraktande, att ett uppförande af häradshäkten efter cellsystemet
olvifvclakligt skulle medföra oerhörda kostnader vida utöfver hvad
man ämnat och mer än landet mäktar utgifva. Väl har jag hört
Hr von Troil säga, att kostnaden ej skulle blifva så stor, och alt
man jemväl endast skulle behöfva i de af träd uppförda häradshäkten
inrätta dubbla mellanväggar, men deremot icke dubbla ytterväggar;
oaktadt det väl mätte snarare ligga i fångarnes intresse att
praktisera sig ut direkte i fria luften, än att praktisera sig in till
hvarandra. Hr von Troil har vidare omförmält den nytta ett högt
plank omkring häktet skulle medföra samt beklagat, det sådana ej
funnos vid nuvar. häradshäkten. Vore verkligen ett plank så tillfyllestgörande,
då betviflar jag ej att häradsboerne sorn helt säkert
mäkta att sådant sjelfve uppbygga jemväl kunde förmås till uppresande
deraf, så snart Hr generaldirektören för fängelserna i riket
derpå fästade uppmärksamheten, och då skulle vi vara från den saken
lyckligt och väl.
Hr af Dalström har yrkat bifall lill betänk., på det att man
mätte i häradshäktena kunna insätta soldater. En omständighet förmodligen
ovälkommen nog för dem, som velat bevilja anslaget, ej
mindre än för dem, som äro af motsatt mening i hufvudsaken;
enär häradshäktena dä måste byggas än större. Jag vet ej om Hr
af Dalström i detta hänseende uttalar arméens opinion, och jag torde
sålunda för ögonblicket få förbigå denna hans anmärkn., görande å
min sida blott den reflexionen, att kostnaderna i följd af hans idé
skulle om den vunne afseende i verkställigheten komma att ansenligen
förökas ännu vida utöfver hvad Regeringen sjelf synes åsyftat,
för så vidt sådant är oss genom den K. propos:n uppenbaradt.
Hvad angår den af Hr Akerman och flere andre talare påpekade
förestående minskningen i fångforslingskostnader, så tror jag
icke att den skulle pä något sätt kunna jemföras ens med de utgifter,
som uppkomma ej blott genom detta anslags beviljande, än
mindre med dem som blefvc en följd af detta systems fortsättande;
ty förutsältom att detta anslag ej blifver tillräckligt för sitt ändamål,
utan att vi vid nästa riksdags början hafva diverse länshäkten jemte
hår och der i landet påbörjade häradshäkten att fullborda, så komme
vi i den ställning, att vi antingen finge låta dem stå såsom ruiner
eller ock måste vi låta fullända resningen och lägga tak på dem,
sålunda åsamkande landet ännu ytterligare kostnader, hvarpå man
kanske i detta ögonblick ej är betänkt. Må vi derföre snarare återremittera
detta betänk., görande dervid i första rummet det förbehåll,
att den summa, som komme att anslås, måtte användas till
fullbordande af länshäkten, så långt den räcker, men ej lill annat.
Må vi dernäst under allvarlig pröfning taga frågan, huruvida
anslaget kan, i anseende till statens ägande eller förmodade tillgångar,
beviljas. Jag har förut yttrat mig emot osannolikheten af åstadkommandet
af de summor, man från början påräknat; jag tillägger
att mig förefaller denna osannolikhet ganska stor. Dä nu på andra
sidan jemväl visar sig alt vi på anslag lill upprätthållande af
rikets värdighet, anseende och försvar, jemte andra oundvikliga och
650
Den 23 Februari f m.
vigtiga ändamål ej kunna göra så betydlig afprutning, som behofvet
af lindring möjligen skulle kunnat eljest föranleda, så äro vi visserligen
så mycket mera berättigade att påyrka nedsättning i ett anslag
så stort sorn det förevar.; och då jag påminner mig att BondeSt.
yrkat en nedsättning af 300,000 r:dr, så anser jag så mycket
mer att vi böra göra så med.
Jag påyrkar sålunda, af flere här ofvan nämnde skäl, återremiss
på betänk., i ändamål att ordalagen måtte förtydligas sä, att
man klart deraf finnér att det icke är fråga om något annat än länshäkten;
samt att StatsUtsk. måtte i betraktande af svårigheten att
inbekomma den begärda summan, sålunda deruti göra en nedsättning,
hvartill jag förslagsvis uppgifver 100,000 r:dr om året. Månne
icke man då visar sig ganska medgörlig, ända till verklig frikostighet
med statens medel, när man deraf anslår en så stor summa,
som hälften af den begärda, ehuruväl man icke lofvar sig så lysande
frukter af användandet, som dem cellsystemets förklarade anhängare
deraf vänta sig? Jag anhåller att man mätte lägga tillbörlig
vigt på den sålunda ådagalagde moderationen å vår sida; i det
jag för öfrigt åberopar de äfven af mig omförmälde anledmna till
mitt yrkande af återremiss, hvaruti jag framhärdar.
Dock vill jag tillägga att, ifall man skulle anse att det är detsamma
om bränvinsskatten, detsamma om tullintraderna, detsamma
om de öfriga inkomsterna tillåta utgiften eller ej, samt att den i
alla fall måste ske såsom varande så högst nödvändig; då finner jag
ett sådant resonnement otvifvelaktig! leda till den enda möjliga återstående
utvägen: rikets fördjupande i gäld. Må denna betraktelse
fästa sig i vårt sinne äfvensom att dylik skuldsättning skulle ske,
föranledd af ett sådant ändamål som detta.
Hr Rääf: Jag skall förbigå de punkter, som af Hr von Troil
och Hr af Dalström blifvit anförda, hvilka dels af mig i mitt första
dictamen hafva blifvit tillräckligt upplysta, dels också af sednare talare
fullkomligt vederlagda.
Hr von Troil finner mig hafva nedlagt en särdeles vidlyftighet
i utredandet af den nedsättning i sitt anseende som häradsh:ne redan
fått vidkännas och ytterligare skulle komma att vidkännas i fall
det system, som nu är ifrågasatt, skulle verkställas. Från en gemensam
källa eller lag-comitéen härflyta förslagen om nämndens allmänna
val, om domstolarnas centralisation och om deras permanens.
Skulle än denna fråga om härads-central-fängelser komma att förfalla,
så härleder sig dock derifrån allt det öfriga jag vidrört och
hörer således på det närmaste till saken, emedan det uppkommer
som en gifven och oundviklig följd af det ifrågavar. ämnet.
Hr von Troil, likasom Hr Akerman, har yttrat att för denna
gången komme det ej i Iråga och är ej ämnadt att bygga annat än
ransakningsfängelset Förgäfves har jag dock i den K. propos:n, i
just.stats-ministerns promemoria, som i den K. propos:n åberopas,
äfvensom i StatsUtsk:s utlåt, efterletat detta ord: ransakning sfängelser.
Jag finner der inga andra uttryck än penitentiärsystemet,
cellsystem och straff-celler; dessa uttryck skulle sålunda betyda
Den 23 Februari f. m.
651
både det ena och det andra, oell när sålunda det ena eller det andra
kan sättas i fråga, så är ju ej blott det ena, sora några talare
här förutsatt, ensamt under dessa uttryck innefattadt.
Hr von Troil har förundrat sig öfver, att jag i mitt anförande
mot anslag af lagberedningen klandrat, att icke någon andlig man
blifvit deruti inkallad; men han berömmer sjelf och jag berömmer
ock på det högsta, andliga mäns inverkan på fångvården. Det torde
sålunda icke varit olämpligt att just de män, hvilkas verksamhet
egentligen kommer att åstadkomma det goda, som af det nya
systemet kan väntas, att dessa andliga män fått deltaga i uppgörandet
af de lagar, hvilkas verkställighet och utförande synnerligen
pä dem komma att bero.
Hr von Troil har upplyst att några häkten på landet af kronan
underhållas. Deras ringa antal bevittnar mer än tillräckligt
att kronan ingalunda i allmänhet hittills fått vidkännas någon kostnad;
då hon deremot hädanefter skulle få vidkännas hela utgiften
för dem allena.
Samme talare har påstått att min uppgift, det cellsystemet ej
skulle vara i något land antaget, vore oriktig. Jag förnyar detta
påstående och förklarar det från England anförda exempel vara utan
grund, emedan man der experimenterar både med cell- och
gemensamhetssystemet, under det man bibehåller de gamla stränga
lagarna och de vanliga fängelserna.
Jag har tydligen i mitt skriftliga anförande sagt, att intet samhälle
antagit detta system i sin helhet, och intet samhälle har försökt
att införa det i dess fulländning.
Besparingen af skjutskostnaden har blifvit ytterligare omnämnd,
och jag har fått det medgifvande, att denna minskning i kostnaden
skulle, enl. min åsigt, i sin ordning komma att minskas genom
forslingen från häradsfängelserna till centralhärads-fångelset; men
man har låtsat bortglömma brottmålsvittnenas ersättning, hvilken
skulle komma att vida öfverstiga den kostnad, som utgöres för fångforsling.
I afseende på min anmärkn. om förökade kostnader för
dubbla mellanväggar af träd med sandfyllning har blifvit anfördt,
att blott mellanväggarna skulle blifva dubbla men att ytterväggarna
gerna kunde göras enkla, blott fängelset omgåfves med ett plank.
På landet finnes dock godt förråd på stegar, hvarmedelst man lätteligen
kan öfverstiga planket för att sedermera operera på den der
enkla väggen huru man behagar, under det att den ende hevakaren
uppehälles af en annan fänge med prat eller ärenden.
Hr Akerman har omförmält häradshäktenas dåliga beskaffenhet,
i min ort är det ej så. Uti domsagans ena härad finnes en arrest
med 2 stora och ett litet rum. Uti 2:dra häradet innehåller arresten
4 större och ett eller par mindre rum. De större kunna
lätteligen klyfvas, hvarigenom man erhölle tillräckligt utrymme för
att skilja dem som äro ransakningsfångar från de öfriga. Om häktena
inom Hr landshms län äro så illa beskaffade, torde det vara
lätt för Hr landshm att, med sitt kända inflytande och då ingen
viss byggnadsordning är i delta fall mig veterligen föreskrifven för
häradshäktenas uppförande, förmå häraderna, i stöd af gällande lag,
652
Den 23 Februari f. m.
alt bygga tjenligare arrester, utan att kronan skulle drabbas af denna
kostnad, sorn slutligen tillkommer oss landtman att genom bevilln.
återgälda; emedan det är ändock hufvudsakligen jordbruket
sorn drager Sveriges största bevillning.
Då jag för närvar., liksom jag alltid gjort, erkänner behofvet
af ransakningshäktet torde hvar och en inse det vara vida angelägnare
att de små tillgångar, hvaröfver R. St. nu kunna disponera,
icke må användas på häradshäktena som dessförutan antingen
redan äro eller lagligen böra i försvarligt skick hållas, utan ensamt
på länsfängelserna, hvarest verkan, som man hoppas, kunde blifva
god och der det återstår att göra mer än hvad nlivar, anslag kunna
räcka till.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då redan så mycket är
talailt i detta ämne, skall jag söka att i möjligaste måtto vara kort
i anförandet af hvad jag har att tillägga. Jag instämmer i hnfviidsaken
med Hr Edenhjelm. Jag önskar att de 600,000 r:dr må
beviljas, men endast för ransakningshäkten och bland dem blott
för länsfängelset'. Men emedan uttrycken i StatsUtskis utlåt, äro
obestämda, och deruti ej är, på sätt Hr Rääf redan anmärkt, uttryckligen
sagdt att anslaget skulle vara för ransakningshäkten allena, så
behöfves, för tydlighetens skull, återremiss. Han behöfves äfven för
den skull, att man efter min tanka bör frän ransakningshäktet
undantaga härads- och stadshäkten.
Jag skiljer för min del frågan om den nya strafflagens antagande
eller förkastande, från detta anslags beviljande. Det är möjligt
att man tänkt sig det såsom ett slags tagande på hand för den
nya strafflagens godkännande, men det är ej uttryckligen sagdt i
betänk, och det följer ej heller, som mig synes, hvarken af ordalagen
i den K. proposm eller i Utsk:s betänk. J veten förut, mine
Hrr! alt jag ogillar det nya straffsystemet, men jag vill ändock för
min del medgifva det ifrågavar. anslaget, oberoende af hvilken strafflag
som kommer att gälla här i landet; ty antingen den gamla å
terställes
eller en ny antages, så behöfvas på redan af flera talare
anförde skäl bättre ransaknigshäkten än dem vi nu hafva. Orsaken
hvarföre jag önskar alt anslaget måtte begagnas lill länshäkten allena,
är den som Hr von Troil redan uppgifvit, nemi. att ransakningsfångarna
förvaras i länshäktena, och att sålunda förderfvet der
blifver störst, på sätt Gr. Posse nu förmält, så framt tångarne icke
åtskiljas. Skälen hvarföre stads- och häradshäktena böra, efter min
tanka för närvar, uteslutas från anslaget, är, ej blott att tångarne i
dem vistas kortare tid, utan äfven, att man ännu icke vet hvarest
de nya häradshäktena, som till en del äfven blifva stadshäkten, skola
förläggas. Om det nya förslaget till fängelsernas reglering godkännes,
så skulle de förenade härads- och stads-fängelserna komma
att utgöra ett antal af 42. Häradshäktena på landet särskildt skulle
dessutom blifva 04; sålunda blott härads- och stads-häkten tillsammans
106. Deremot finnas för det närvar, ej mindre än 316
särskilda tingsställen på landet allena, utom 85 i städerna hvaraf somliga
hafva flera fängelser, om än andra hafva intet. J sen följakt'
Don 23 Februari f. m.
653
ligen, mine Hrr! hvilken stor skilnad det fir emellan det antal häkten,
som för närvar, finnas, eller åtminstone borde finnas och det,
som efter nya förslagets antagande skulle behöfvas. Detta förslag är
ännu icke R. St. undersläldt, än mindre pröfvadt. Om då härads1
häkten emellertid skulle anläggas, hvar skulle det ske? Allmogen
och häradernas innebyggare i allmänhet skola väl säga: häradshäklen
skall byggas der lag bjuder, d. v. s. vid tingsstället. Huru skulle
ock Konungen kunna anbefalla ett häradsfängelses uppbyggande på
annat ställe, än lagen bestämmer, då R. St. ej förklarat att det får
läggas annorstädes? Genom anläggningen af 316 ensamhetsfängclser
för häraderna allena blefve medlen otillräckliga. Ville man åter
antaga, att Konungen skulle, utan Ständernas hörande och allmänna
lagens förändring låta anlägga fängelser annorstädes än vid tingsställena;
hvad blefve följden? Jo! möjligen den, alt de påbörjade husen
blefve utan tak, om R. St. icke godkände den nya fördelning
af lagsagorna, som skulle medföra söndring af åtskilliga härader,
upplösning af föreningar som ägt rum sedan svenska samhällen
börjades, så långt tillbaka som Svenska historien går, och med
hvilka åtskilliga kommunala inrättningar äro förenade.
Emellertid vore medlen uttömda, och Ständerna missnöjda, utan
att riket vore fullständigt försedt med något slag af fängelser. Det
sednare blefve händelsen äfven om härads- och stadsfängelser skulle
med R. St:s samtycke innefattas under den anslagssumma, som nu
är i fråga. Då förhållandet är sådant, kan jag ej annat än tillstyrka
att betänk, måtte återremitteras, på det att ett vederbörligt
urskiljande af anslagets rätta föremål måtte göras. — Detta säger
jag i afseende på lagen och organisationen; men vi skola äfven närmare
se till kostnaden.
Efter den nya fängelseplanen skulle länshäktena allena komma
att innefatta 1,773 ensamhetsrum. Detta antal är visserligen icke
öfverdrifvet, tvertom är det, enligt min öfvertygelse, alltför länga;
ty i Rlekinge skulle det t. ex. blott blifva 78 sådana rum. Hr Akerman,
som der förrättat landsh.-embetet, har likväl nyss omförmält
huruledes i ett enda rum i Carlskrona förvarades 90 fångar. Der
måste således finnas Jlera fängelserum och ännu flera fångar. När
skilnaden der är så stor emellan det förutsatta och det verkliga antalet,
så bör man åtminstone icke antaga att summan af 1,773 ensamhetsrum
är öfverdrifven, utan snai-are för liten. Men låt henne
vara den rätta! Hurudant blifver då förhållandet? Man ser ej af
den K. propos:n och ännu mindre af StatsUtsk:s betänk., huru många
ensamhetsrum, som blifvit och kunna blifva färdiga för den redan
beviljade summan. Men det synes vara 714. Om dessa dragas
från 1,773 så återstå 1,059 att bygga. Nu har erfarenheten
visat, att hvarje ensamhetsrum i början kostat öfver 1,300 r:dr.
Förhållandet är nemi. att, om man enligt den K. proposm sammanlägger
kostnaderna för de byggda fängelserna i Stockholm, Linköping,
Christianstad, Gefle och Carlstad, med 426 rum, så får
man ett medeltal af 1,319 r:dr för hvartdera. Tager man åter de
4 sistnämnda fängelserna allena, så får man en medelkostnad af
1,222 r:dr för hvarje ensamhetsrum. Jag upptager den således
654
Den 23 Februari f. m.
för framtiden blott till 1,200 r:dr. När man dä ser till hvad de
1,059 cellerna skola komma att kosta, sä får man en summa af
1,270,800 r:dr. När vi derifrån draga de 000,000, som nu äro
begärda, återstå 670,800 r:dr att tillskjuta vid nästa riksdag, så
alt ej förr än detta ytterligare anslag är beviljadt och betaldt, blifva
länsfängelser färdiga för hela riket, härads- och stadsfängelser oberäknade.
Kostnaden borde ej stiga sä högt, när man ser till beloppet
af de redan beviljade 1,300,000 r:dr. Men om det beräknade
antalet fängelserum blifver otillräckligt på andra ställen, liksom i
Carlskrona, så böra vi ej slippa med mindre.
Sedan jag sålunda haft äran fästa Eder uppmärksamhet på
frågans ståndpunkt, i det hela, anhåller jag att fä upptaga några af
de anmärknrr, som blifvit gjorda i motsatt rigtning, eller för bifall
till StatsUtskis betänk., sådant det för närvar, är.
Hr von Troil har sagt, att vissa orter äro så belägna, att der
borde anläggas kronohäkten, såsom i Marks härad af Vestergöthland,
i Haparanda, i Norrbotten, i Gamlebyn af Tjusts härader, i Kalmar
län, i Sunnerbo af Kronobergs län o. s. v. Jag beder eder,
mine Hrr! fasta uppmärksamheten på skilnaden emellan häradshäkten och
kronohäkten, Ar det fråga om kronohäkten, sådana som här förekomma,
sä kunna de väl egentligen icke anses för häradets, utan snarare för länets.
Sä t. ex. är förhållandet med häkten i norra delen af Kalmar län hvarest
jag närmare känner omständigheterna. Vid Gamlebyn kan ett
länshäkte visserligen behöfvas, men endast derföre att landsh.-residenset
ligger i andra ändan af länet. Om landsh.-embetet i stället
funnes midt i länet, t. ex. vid Döderhultsvik, så vore det lika långt
från länets båda ändar och olägenheten lindviken. Men derföre
att man ej vidtager denna rättelse, hvilken i så många andra hänseenden
äfven vore nyttig, och hvilken jag skolat söka åstadkomma
om jag vid länet förblifvit, skulle R. St. nödgas bekosta ett länshäkte
onödigtvis. Det är ej på det sättet man organiserar; man
måste se sakerna i stort.
Här är sagdt att, om återremiss bevilljas, så kommer tiden
att förloras. Det är sannt, men hvems är felet? Ar det II. St:s,
som vilja hafva saken tydligt bestämd och riktigt utredd; eller är
det StatsUtskrs, som inkommit till RiksStm med ett sådant betänk.?
Hvem kan bestämdt veta meningen med ett förslag af följande innehåll:
— ”hemställer Utsk., att, på sätt K. M. begärt,
R. St. måtte för uppförande af fängelser efter cellsystemet, utöfver
hvad vid 1840—1841 årens riksdag dertill anslagits, anvisa ett ytterligare
belopp af 600,000 r:dr att utgå med 200,000 r:dr under
hvartdera af åren 1848, 1849 och 1850; dock' att de å äldre
anslagen reserverade medel, hvilkas begagnande till fortsättning af
redan påbörjade fängelsebyggnader, utan hinder af den vid 1840—1844
årens riksdag stadgade fördelning emellan läns-, stads- och häradsfängelser,
Rikets nu församlade Ständer medgifvit, böra, i den mon
dessa medel blifvit till andra än vid ofvannämnda riksdag bestämda
ändamål använde, af nu anvisade belopp vara godtgjorde, så att
den ursprungliga fördelningen blifver bestående.”
Jag lyckönskar dem, som förstå hvad detta vill säga. Det är
Den 23 Februari f. m.
655
Icke min lott; utan, jag måste gå tillbaka lill elen K. propos:n för
att fatta rätta meningen; emedan Utsk. börjar med att tillstyrka bifall
till hvad K. M. begärt. Läser man då den K. proposm, så
heter det der först, att K. M. föreslår i nåder att: ”Jemte det R.
St. medgifva, att hvad af förra ansalget 1,300,000 r:dr återstår,
må utan hinder af den år 1841 gjorda fördelning emellan läns-,
härads- och stadsfängelser kunna till hvilketdera slaget sorn helst,
efter K. M:s pröfning af behofvet, användas, R. St. tillika för cellfängelsers
uppförande ytterligare anvisa 200,000 r:dr.” Men det
slutas ej dermed, utan det finnes äfven ett tillägg af följande innehåll
:
”1 sammanhang härmed, och uppå de grunder, sorn finnas utvecklade
i just.stats-ministerns hosföljande mern. d. 31 Mars 1846
och d. 17 Febr. innevar. år, föreslår K. M. vidare: att ej mindre
städer än härader, emot skyldighet att der så fordras, till Statsverket
afträda deras äldre häkten med tillhörande jord och åbyggnader,
må varda alldeles befriade frän byggnad och underhåll ej mindre
af de sålunda afstådda häktena, än ock af de nya cellfängelserna,
äfvensom från fångunderhållet och bevakningen i desamma; dock
med det undantag för Stockholm, hvilket af särskilda omständigheter
påkallas” etc. etc.
Detta sednare mern. ”af d. 17 Febr. 1847,” är förmodligen
det tryckta som ligger till grund för förslaget ronde den nya häradsindelningen,
(jag känner åtminstone intet annat). Genom bifall
till den K. propos:n, hvilket StatsUtsk. föreslår eder mine Hrr!
skulle man ju således hafva godkändt allt hvad i den K. proposm
innefattas, och dit hörer ju äfven häradernas nya fördelning m. m.?
Är detta verkligen så, eller ej? Det vet man icke, och det påstå
ej heller StatsUtsk:s ledamöter, derföre behöfves upplysning derom
genom ett bestämdt betänk, från Utsk.; eller ock derigenom att R.
o. Ad. sjeift fattar ett bestämdare beslut, sedan Ståndet, genom återremiss,
beredt sig tillfälle dertill.
Hr af Dalström har ifrågaställt, att man genom häradsfängelsers
uppbyggande skulle anskaffa utrymme till att der insätta soldater
som böra bestraffas. Det förundrar mig alt ingen af Hrr officerare,
som här äro så talrikt församlade, yttrat något emot ett dylikt
förslag; ty jag kan aldrig föreställa mig, att de vilja låta sina
soldater inspärras i samma fängelser, der tjufvar och rånare sitta.
Man är i andra länder så angelägen att afskilja militära förbrytare
från vanliga brottslingar, att jag i Holland sett, huru man vid Leyden
upprättat ett centralfängelse för militära förbrytare särskildt,
hvarest de under militärdisciplin arbeta för arméens beklädnad m. m.
Jag vill ej säga, alt så borde ske äfven i Sverige med våra långa
afstånd och små tillgångar; men jag kan ej inse, att häradsfängelsernas
användande äfven till militära fängelser bör blifva något skäl
för bifall till StatsUtsk:s betänk.
Hr Åkerman har sagt, att StatsUtsk:s förslag, sådant det är,
skulle åsyfta att åt häraderna återgälda den anslagssumma till deras
fängelser, hvilka genom 1841 års riksdagsbeslut blifvit dem tillförsäkrad,
men hvilken de ej fått tillgodonjuta, emedan hon blifvit an
-
G56
Den 23 Februari f. m.
vand lill länsfängelset uppbyggande. Förhållandet är visserligen
sådant, att R. St. i und. skrifvelse af d. 5 Juni 1841 anmälde, huruledes
de beviljat särskildta anslag för uppförande af nya fängelser
efter cellsystemet, nemi. 900,000 ndr till häradsfängelser; men II. St.
framburo tillika den önskan, att en fullständig plan måtte blifva
uppgjord i afseende på erfoderliga fängelser af dessa slag för bela
riket. Var Konungen likväl förbunden alt använda medlen efter
nämnde fördelning och underlåtenhet deraf ägt rum, så faller felet
Konungens rådgifvare lill last, men det åligger alldeles icke R. St. att
godtgöra det genom särskilda anslag när nya begäras; utan Ständerna
äro, på sätt Hr Rääf framställt, oförhindrade, att gifva ifrågavar.
000,000 ndr till sådana ändamål, sorn de finna vara de rätta.
Någon återbetalning eller ersättning bör således icke komma i fråga.
Ilr Akerman har omtalat, att det inom Vester-Norrlands län
ej finnes några häradsfängelser, utan att man der måste föra fångarna
t. o. m. 30 mil. Det förundrar mig att byggn.-balken der
kunnat så lemnäs utan afseende både af landsh., just.-canceller och
jusl.-ombudsman; ty i dess 26 cap. 4 § står:” Vid hvart
tingsställe skall ock ett fängelse vara, ther missgerningsman måge
i förvar hållas” etc. Om förenämnde embetsman hafva underlåtit
att fullgöra sin embetspligt, så äro R. St. ej derföre skyldige att genom
särskildt anslag godtgöra försummelsen, utan fångvården eller
länets innevånare få bålla sig till den, som vederbör.
Jag tror väl icke att, på sätt Ilr Rr Rääf förmodat, läns-, härads-
och stadsfängelser varit beräknade till straff-fängelser, annorledes
än såsom tillfälliga undantag. För min del ville jag endast
medgifva, att de må kunna dertill begagnas såsom rön och försök
huruvida och på hvad sätt det nya straffsystemet kan utföras och
lyckas, intill dess R. St. finna sig hafva nog erfarenhet för att kunna
derom besluta; emedan jag ej vill antaga att man gillar det innan
man vet hvad man gör. — Men jag erkänner riktigheten af
Hr Rääfs anmärkn., att förslagets ordalag äro så obestämda, att man
ej vet hvad deraf kan härledas för mening. — Jag anhåller således
om återremiss.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Debatten om detta StatsIJtsk:s
betänk, har redan varat så länge, och så olika meningar hafva
på båda hållen blifvit yttrade, att jag skall söka vara så kort,
som jag förmår. Att ingå i någon meningsstrid huruvida bifall till
den K. proposm eller bifall till StatsUtsk:s betänk, skulle innebära
en uttalad opinion för eller emot den nya strafflagen, anser
jag icke här behöfligt att vidröra. Det kan vara en brist i mitt
omdöme, men, nog af, jag anser att dessa saker icke hafva med
hvarandra att göra. Jag vill endast yttra mig om behofvet af uppbyggandet
utaf länshäkten. Jag känner ett ställe, der det vanligen
är 100 eller 120 personer, ja kanske derutöfver beständigt inspärrade
i ett länshäkte. Der finnes 6 små rum till deras herbergerande
och det är allt. Lyckligtvis är förhållandet sådant, att ett strafffängelse
finnes derbredvid och derigenom kan man, ehuru med svå
rig
-
Den 23 Februari f. m.
657
vighet, hjelpa sig fram. Ett nytt häkte är derstädes alldeles oundgängligen
af behofvet påkalladt. Mine Hrr vedersakare hafva ej talat
emot vatten- och brödstraffets bibehållande; och om jag icke är af
deras åsigt, får jag dock förklara, all det är nära nog ogörligt att
inom detta länshäkte med allvar verkställa det straffet och det kommer
helt och hållet derpå an, huruvida man i det angränsande häktet
kan få låna ett rum för att der insätta personer till vatten och
brödstraffets undergående. Huru skall detta tillgå, der minst 16
personer skola sitta i rummet ? Det är icke sagdt att man alltid har
16 vatten och bröddrickare tillreds; och kunna andra fångar sammanpackas
med dessa. Jag anser således högst behöfligt att nya
länshäkten byggas.
Hvad angår häradshäktena, så medgifver jag att dessa kanske
icke äro så behöfliga på alla ställen, men det linnes dock några
ställen der de oundgängligen erfordras, der transporter afgå ifrån
det ena länet till det andra, och måste intagas öfver natten. Jag
kan citera ett sådant ställe, der det endast finnes 2, ytterst små
rum, uti hvilka 16 å 17 personer mäste inqvarteras öfver natten.
Hvar och en torde inse, huru olämpligt detta är och huru omöjligt
att afhålla fångarna ifrån kommunikation sins emellan i dessa 2 kyffen,
der de skola inpackas. De komma der tillsammans och kunna
der meddela hvarandra alla de instruktioner, som man vill förhindra.
En värd talare har yttrat, att man måste se på behofvet och
på tillgångarne. Behofvet har jag haft äran visa vara för handen
och då StatsUtsk. har tillstyrkt ifrågavar. anslag, så har det förmodligen
tagit tillgångarne i betraktande, men jag anser mig dock skyldig
tillägga, att ju längre man dröjer med bygggandet af dessa häkten,
ju större blir behofvet och kostnaden, ty under den mellantid,
som förlöper innan sådana byggningar blifva uppförda, kan ett ganska
stort antal brottslingar ytterligare beträda brottets bana och dessa
skola ovilkorligen öka behofvet af sådana fängelser. Det är på
grund häraf, som jag anser mig böra yrka bifall å StatsUtsk:s
betänk.
Gr. Lagerbjelke: Att, innan den nya kriminallägen och
deraf följande nya straffsystem blifvit pröfvade, eller, åtminstone att
innan man hunnit fullborda ransakningsfängelserna, hvilkas både konstruktion
och behöflighet är oberoende af det nya straffsystem, som
kan komma att antagas, anslå medel till uppbyggande af straffängelser,
torde vara mindre lämpligt. De ledamöter af detta hus,
som talat för bifall till Utsk:s betänk., hafva också ansett Utsk:s mening
endast hafva varit att anslå medel till uppbyggande af ransakningshäkten.
Jag ber likväl att i detta afseende få fästa uppmärksamheten
på den tydliga ordalydelsen i betänk. — I sjelfva beslutet uti
detta mern., äfvensom i den K. propösm, står tydligen hemstäldt att
R. St. måtte bevilja medel för uppförande af fängelser efter cellsystemet.
Detta uttryck lämpar sig lika väl till straffängelse!-, som
ransakningsfängelser, och om meningen hade varit att inskränka
anslaget endast till uppbyggande af ransakningsfängelser, så borde
2 II. " 42
658
Den 23 Februari f. m.
väl Utsk. uttryckligen hafva föreslagit R. St. att bevilja anslag lill
ransakningsfä/igelxer efter vellsijstemet. Om således Utsk. endast
afsett ransakningsfängelset-, sä synes här vara ett redaktionsfel,
som ensamt förtjena!' en återremiss. Om man emellertid antager
att endast ransakningshäkten med detta anslag varit afsedda, så
anser jag dock denna fråga vara af sä stor vigt och anslagets belopp
så betydligt att det erfordrat en närmare granskning och utveckling
än Utsk:s förslag och den K. proposm innehålla.
H. Ex. just stats-ministern har sagt, att den plan till ordnandet
af dessa fängelser, hvilken af just.depart. blifvit uppgjord, endast
är ett projekt, men att det icke kan anses som en slutligen
bestämd plan. Det erforderliga antalet celler är dock lill en betydlig
del beroende af den plan, hvarefter dessa ransakningsfängelset
byggas. Del är tydligt att ju mera dessa fängelser concentreras
på ett färre antal ställen, desto mindre antal celler behöfvas,
ju flera och mindre dessa fängelser blifva, desto flera celler behöfvas,
ty man kan icke bestämdt på förhand säga att ransakningslängarne
blifva sä och så många vid det eller det häktet, utan det
måste finnas, om jag så får uttrycka mig, ett öfverlopp af celler
för att kunna rymma alla, om ovanligt många fångar skulle pä en
gäng inträffa; derföre ju mera man concentrerar, desto mindre behöfver
antalet af dessa öfverloppsceller vara. Man kan således i
min tanka icke beräkna huru mänga celler behöfvas förr än planen
för fängelserna i sin helhet är uppgjord. Efter milt förmenande
har man, vid uppgörande af kostnadsförslag till fängelserna, varit
alltför sangvinisk i sina förhoppningar. Det visar sig nemi. af betänk.
, att det bästa priset för de förut inrättade celler varit 1,012
r:dr, samt att kostnaden uppgått ända till 1,680 r:dr. Jag föreställer
mig för min del att man vid uppgörande af kostnadsförslag
icke så mycket får stödja sig på förhoppningar, som icke mycket
mera taga fakta i beräkning. Afven kostnaden för cellerna är dessutom
beroende af organisationen i sin helhet, ty ju större fängelserna
göras, desto mindre blir kostnaden för hvarje cell, men ju
flera och mindre fängelserna göras, desto kostsammare blir hvarje
cell. Det är icke nu min mening att ingå i afgörande utaf hvilket
som kunde vara nyttigare på det hela att antaga flera och smärre
eller elt mindre antal större fängelser; men jag har blott velat fästa
uppmärksamheten på att innan en viss slutlig plan för fängelsebyggnaderna
blifvit bestämd, kan hvarken antalet af behöfliga celler,
eller kostnaden för deras uppförande på förhand uppgöras.
Till ifrågavar. behof anslogo R. St. år 1841 1,300,000 r:dr, hvilka
till största delen blifvit använde under de sedan dess förflutne åren.
Det är icke min mening alt klandra hvarken anslaget af dessa
medel eller sättet hvarpå de blifvit använda, men, genom de redan
utförda arbetena, bör en tillräcklig erfarenhet vara vunnen, för
att en fullständig plan lill ransakningshäktenas fullbordade byggnad
kunnat upprättas; och R. St. borde derföre äga billigt anspråk,
att nu få på grund af en sådan bestämd utredning fatta sitt beslut
i denna vigtiga anslagsfråga; så att Ständerna med någon sorts säkerhet
kunde vid anslagets beviljande veta ej mindre efter hvil
-
Den 23 Februari f. m.
ken plan medlen komma att användas än ufven den slutliga kostnad,
som för fullbordan deraf erfordras. Det omtalas äfven i betänk.
, att Utsk. skulle komma att med annat Utsk. sammanträda
för behandling af andra med reglering af cellfängelserna sammanhang
ägande frågor. Jag skulle för min del tro, alt detta bordt
föregå afgifvandet af detta betänk. En ledamot har visserligen sagt,
att en äterremiss nu skulle kunna medföra betydliga kostnader genom
uppkommande uppskof med fängelsebyggnadcrne. Jag ber likväl
att dervid få fästa uppmärksamheten derpå, att medel af det
gamla anslaget ännu finnas för fortsättandet af de redan påbörjade
byggnadsarbetena äfvensom de nya ännu icke påbörjade byggnader,
som i händelse 11. St. bevilja den ifrågavar. anslagssumman kunde
komma i fråga att uppföras under delta år, men genom denna återremiss
i brist på medel skulle komma att något sednare sättas i
verket, ingen svårare olägenhet deraf kunde uppkomma, än att medlen,
så vida de komma att beviljas, reserverades till nästa är, dä
dermed så mycket mera kunde byggas. Detta vore en olägenhet,
vida mindre än den, om R. St. nu skulle göra sig så brädt, att
de icke kunde iakttaga den högst vigtiga principen, att R. St. vid
anslags beviljande böra göra sig noga reda för såväl det ändamål,
hvartill medlen skola användas, som den till dess slutliga uppnående
erforderliga kostnad. Pä dessa förenade skäl, anhåller jag om
äterremiss af Etsk:s betänk.
Gr. Mörner, Carl: De 2:ne af II. Ex. just.slats-ministern
omtalade förhållanden ur en fångpredikants berättelse hafva beklagligen
inträffat inom Kronobergs län. Jag skulle visserligen kunna
citera flera exempel, samlade under en lång följd af år, hvilka mer
än tillräckligt ådagalägga olämpligheten af gemensamhetsfängelser,
och om deras afskaffande borde icke vara mer än en röst; men
då jag anmälte mig var det egentligen för att förena mig med de
Ilrr, som ansett åtminstone vissa ransakningshäktcn vara både nyttiga
och nödvändiga att uppföra. Hr von Troil har ibland sådana
anmärkt nödvändigheten af ett ransakningshäkte inom det vidlyftiga
Sunnerbo härad af Kronobergs län. Det är, såsom bekant är, tingsställe
inom detta härad, beläget 8 mil ifrån länsresidenset. Det är
icke sällsynt att 5,0, 8 ja 10 fångar forslas flere gånger i månaden
emellan detta häkte och länshäktet. Elom det alt betydliga fångtransportkostnader
derigenom uppkomma, så inträffar dervid äfven
att domaren med mycken svårighet kan få sint pä ransakningen,
derföre att fångarne ständigt omgifvas af brottslingar i häktet och
icke kunna hindras att med dem hafva gemenskap. Detta förhållande
har föranlcdt domaren i orten att ingå till K. M. med en
rind. anhållan att ett cellfängelse så fort som möjligt måtte uppföras
å Ljungby tingsställe och jag hoppas att K. M. derpå fäster
nåd. afseende. Om R. St. sätta K. M. ur tillfälle alt låta uppföra
sådana ransakningshäkten, der de ovilkorligen af behofvet påkallas,
så skola alla nu öfverklagade olägenheter i följd af närvar, förhållanden
komma att fortfara. Det förekommer särskildt, hvad läns
40*
-
060
Den 23 Februari f. m.
häkten beträffar, att för Kronobergs län ett sådant är under byggnad,
inrättadt för 90 celler. Jag skulle föreställa mig att K. St.
icke borde vägra bifall till Stats-Utsk:s betänk., hvaraf möjligen kunde
inträffa att denna byggnad, som i höst är ämnad att fullbordas,
icke kunde blifva färdig. Jag förenar mig således, utan alt vidlyftigare
orda i ämnet, med de Hrr, som yrkat bifall till StatsUtskrs
förevar, betänk.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Såsom ledamot i StatsUtsk.
anser jag mig skyldig alt anföra de motiver, som legat till
grund för mitt biträdande af Utsk:s betänk. Man kunde visserligen
förutse, att en strid här skulle uppstå i dag, men öfverraskad
tolef jag då striden tog den vändningen att uttrycken i StatsUtsk:s
betänk, verkat all den oro, som här i dag röjt sig. Man har
ansett att uttrycken i Utsk:s utlät, kunde vara bindande i afseende
på det straffsystem, som framdeles komme alt antagas. Jag kan
icke finna ett enda ord, hvarken i K. M:s nåd. propos. eller i
Statslltsk:s betänk., som kan gifva den minsta anledn. dertill. Man
må klyfva orden så mycket man vill, så synes det mig icke vara
möjligt alt upptäcka, att man af detta betänk, kan med skäl taga
sig anledn. till den ringaste betänklighet. StatsUtsk:s betänk, är ett
svar på K. M:s nåd. propos. i ämnet. K. M:s nåd. propos. innehåller
intet enda ord, ingen enda anledn. till inrättande af strafffängelser
efter cellsystcmet, och StatsUtsk:s betänk, synes icke heller
åsyfta någon förändring af den K. propos:n i detta afseende.
Utsk. säger att, ”på sätt K. M. begärt” etc. Hänvisar detta nu
på hvad K. M. begärt, så är det icke till uppförande af läns-,
stads- och häradsfangelser, utan till uppförande af fängelser efter
cellsystemet. Det är dessa ord, som äro så förskräckliga. Likväl
hafva fängelser efter cellsystemet blifvit hittills så förstådda, då
medel gifvits till deras inrättande, att dermed endast menats länshäkten.
Det är fortsättningen deraf som K. M. åsyftat. Jag har endast
erfarenhet af ett och annat länshäkte, sorn efter detta system blifvit
uppfördt. När man dertill lägger, hvad som förekommer i slutet
af belänk., nemi. alt de reserverade medlen ”utan hinder af den
vid 1840—1841 årens riksdag stadgade fördelning emellan läns-,
stads- och häradsfangelser, Rikets nu församlade Ständer medgifvit
böra i den mån dessa medel blifvit till andra än vid ofvannänmde
i-iksd. bestämda ändamål använda, af nu anvisade belopp varda godtgjorda,
så att den ursprungliga fördelningen blir bestående;” sä synes
dessa sista ord ”så att den ursprungliga fördelningen blifver
bestående” vara en tillräcklig anvisning på Utsk:s mening att
dessa medel måtte blifva använda till stads-, läns-och häradshäkten. Jag
kan åtminstone icke för min del inse någon annan mening, än den. Det
är således i denna redaktion en talare vill hafva förändring och det är derföre,
han yrkar återremiss. Dä jag icke deruti linner någon fara, hvarken
för dem, som iilska cellsystemet, eller för dem som icke göra det, så kan
jag icke se något skäl till återremiss. Man har under loppet af
diskussionen verkligen sväfvat något utom det mål, som här
-
Den 23 Februari f. m.
001
med åsyftas, då man talat om den nya strafflagen. Jag frågar: hvad. har
detta med den saken att göra? Man har velat bestrida att häradshiiklen
skola finnas. De finnas redan efter lag, men de finnas i ett sådant skick,
att jag beklagar hvar och en, som har befattning med länens styrelse och
skall använda dem. Jag beklagar våra domare, som hafva med brottslingar
att göra i dessa häradshäkten. En person har föreslagit, att
de nuvar. häktena skulle kunna förändras. Derigenom måste det
af honom vara medgifvet, att de i sitt nuvar. skick äro olämpliga.
Det öfverensstämmer äfven med den erfarenhet, jag har om de häradshäkten,
som finnas inom det mig nådigst anförtrodda län, att
de icke äro lämpliga för sin bestämmelse. De äro inskränkta till
utrymmet, som är så trångt att någon ändring icke är möjlig. Alt
utvidga dem, skulle då antingen ske på statens bekostnad eller pä
häradets, och jag betviflar alt den utväg, man åsyftat i det fallet,
att återkasta denna börda på häradsboerna, skulle leda till målet,
emedan häradsboerna troligen icke skulle anse sig skyldiga att förändra
dem efter nya cellsystemet.
Jag betviflar derföre äfven att någon förändring kan åstadkommas
utan deras begifvande. Vi veta huru sådana transaktioner och
förfoganden vanligen slå ut. Man får nej en gång, rpan får nej två
gånger och ledsnar sedan att fråga vidare. Jag hemställer således
om det är skäl att inskränka K. M:s myndighet till alt använda
dessa medel endast för länshäktens uppförande. Jag skulle för min
enskildta del önskat, att länshäktena kommit i sisla rummet när
delta stora förslag gafs till fängelsebyggnader. Min tanka är att man
bör börja med det häkte, der den anklagade skall först insättas.
Nu skickas den anklagade till länshäktet för att beveka honom till
bekännelse. Derifrån fores han långväga bort till häradsrätten, och
der sker ransakningen. Stundom går den fort, men stundom går
den äfven ganska långsamt. Jag har sjelf sett för några år sedan,
att en sådan ransakning har kunnat räcka 3, 4, 5, ända till 6 dagar.
Då har det icke varit möjligt, alt under denna tid återskicka
honom till länshäktet, utan han har måst qvarstadna. Det är icke sagdt
alt domaren vid detta tillfälle har endast haft en ransakningsfånge. Jag
har exempel på att de varit ganska mänga. Då hafva de hopats
tillsammans i ett litet trångt rum. Hvad har det då tjenat till att
staten med omsorg skött en sådan fånge i länshäktet, då all nytta
deraf har måst förspillas under ransakningen vid häradshäktet.
Det har flere gånger händt, att icke den anklagade har blifvit endast
en gång, utan flere gånger förd till häradsrätten. Jag har
erfarenhet af att sådana ransakningar kunna räcka år och dag, nära
nog två år, under hvilken tid den anklagade måst 16 å 18 gångånger
föras till och ifrån häradsrätten, hvilket medfört betydliga
kostnader. Häraf synes tydligen att hela cellsystemet för ransakningsfångar
är afbrutet och förfeladt så länge dessa förhållanden
fortfara.
Utom en talare, har jag icke hört någon bestrida nyttan af
cellfängelser för ransakningsfångar. Jag har icke lång erfarenhet
deraf och torde derföre kanske icke böra åberopa min, men likväl
har jag med den uppmärksamhet, som är mig möjlig, loljt de för
-
662
Den 23 Februari f. m.
hållanden, som inträffa! i det länsfängelse, jag haft att göra nied,
och jag tackar Gild att K. M. var nådig emot Christianstads län att
hörja der med ett sådant Fängelses uppförande. Jag har visserligen icke
någon särskild nytta af fortsättandet med dylika byggnaders
uppförande i andra län; men dä jag ser den obestridliga nyttan af
cellfängelser för ransakningsfångar vid detta häkte, så kan jag icke
annat än önska att de öfriga länshäktena eller ransakningsfängelserna
må blifva af enahanda beskaffenhet. Vilja vi minska brottens
antal, vilja vi hämma den ström, som kanske snart blir oss öfvermäktig,
så äga vi medel dertill i vår brottmålslagstiftning och våra
fängelser. Sä länge gemensamhetsfängelser finnas för den anklagade
under ransakningsliden, så skall brottens antal ökas och den som
höjt sin röst emot en motsatt åtgärd i detta fall, han må taga det
på sitt samvete. Jag ser icke något hinder för R. o. Ad. att
antaga StalsUtsk:s förslag. Derigenom uppstår ingen fara för att
binda sina händer, när fråga blir om det nya lagförslagets antagande.
Jag ser ingen fara att K. M. genom ett sådant beslut skulle
hindras alt förlägga de fängelser, som ännu ytterligare behöfvas,
der K. M. finnér för ,godt att bestämma. Att endast länsfängelser
böra finnas efter cellsystemet, skulle jag önska icke hade blifvit
sagdt af den eller deni, sorn hittills åtminstone följt den grundsatsen,
att icke representationen skall ingå i detaljerna af organisationer.
Likväl beklagar jag att vid detta tillfälle denna konseqvens
blifvit bruten af den eller dem, som yttrat denna åsigt. Jag skulle
tro att det vore 11. St. värdigt, att öfverlemna åt K. M. alt Sjelf
ingå i dessa detaljer. Vi kunna sedan pröfva huru Regeringen
dervid förfarit, men böra icke gå K. M:s beslutanderätt i detta fall i
förväg. Jag har således icke skäl att antaga behofvet af att återremittera
betänk., utan alla skäl att bifalla detsamma.
Gr. Spens, Jakob Melcher: Då jag ifrån början hört
de fleste, jag kan nästan säga alla talare, vara ense derom att det
ifrågavar. cellsystemet vore nödvändigt och oundgängligt för s. k.
ransakningsfängar och att de nu begärda anslagen vore behöfliga för
uppförande 'af häkten för sådana, så hade jag icke tänkt att, med
ytterligare anmälan ali lala, besvära R. o. Ad.; men då jag sedermera-
fann att ännu åtskilliga talare fortfara i den anmärkn., på
grund hvaraf allt afseende ä anslag för de s. k. häradsfängelserna
borde uteslutas, så anmälte jag mig, synnerligen som detta ämne
egentligen tillhör dem, hvarom jag i följd af min tjenstebefattning
kunnat inhemta någon nämnare kännedom. Jag har, i hvad jag
velat anföra, blifvit förekommen af den siste värde talaren och kan
således vara ganska kort. Han har, om jag rätt fattade hans mening,
yttrat att i första rummet anslag bordt bestämmas för häradshäklena,
och jag kan icke neka, att jag skulle hafva hyst samma
önskan. Om fråga varit om häradshäkten, antingen sådana, som
de förut varit, eller också nya ändamålsenliga på alla 316 tingsställena
i riket, som Hr von Hartmansdorff omnämnt och vid alla
de 85 städerna, så skulle jag visserligen ieke förorda en sådan parceller
in g af den summa, man kan hafva alt använda. Jag kan ic
-
Den 23 Februari f. m.
663
ke sälta i fråga, att hvad som i denna diskussion talats om häradshäkten
skulle kunna vara menadt om något annat än de för större
distrikter anlagde häkten, hvilka skulle komma i närmaste jemförlighet
med hvad man tillförene kallat kronohäkten i vissa orter. Om
man pä dessa mera centralt belägna ställen, der fråga kunde blifva
att uppföra fängelser, skulle vilja göra gällande skyldigheten enligt
Byggn.-balken för häradsboernc att sjelfve underhålla fängelset, sä
skulle det måhända blifva den mest betungande af skyldigheter, n.
b. under den förutsättning, alt fängelset blcfve ändamålsenligt uppfördt,
och ett icke ändamålsenligt fängelse anser jag sämre än intet.
Jag glömmer aldrig hvad jag för 30 år sedan, då jag första
gäng bevistade riksdag, hörde yttras af en aktad talare, som nu
bevakar Sveriges intresse i ett främmande land, i fråga om anslag
för arméen: att den sämsta af alla arméer, vore den otillräckliga.
Skulle häradsfängelserna byggas af häraderna, såsom de äro skyldiga
enl. Byggn.-balken, så kunde häraderna icke betagas rättigheten
att också bygga dem ungefärligen sä, som de hittills varit. Jag
känner dem visserligen icke på alla ställen, och vill tro att det kan
finnas de, som äro ändamålsenligt inrättade, eller som lätt kunna
blifva det, i sådana orter der häraderna varit så betydliga att det
gifvit anledn. att bygga dem något större och der häradsboernes förmögenhet
mcdgifvit en sådan kostnad. Jag känner dessa fängelser
blott i de trakter, dit min embelsmannabefatlning sträckt sig
och der man dels saknar allt hvad som kan kallas häkte, och dels
har sådana, hvilka äro, om man så får säga, under ali kritik. Det
har också varit satt i fråga alt genom bifall lill utsträckning af anslaget
för häradsfängelsers, eller som jag vill kalla dem distriktfängelsers
anläggning, skulle pä visst sätt tagas på hand en ny indelning
af domsagorna, och allt hvad deraf skulle följa, enligt det förslag,
som man omtalat vara till K. M. ingifvet af H. Ex. just.stals-ministern,
men som just.statsministern sjelfnu förklarat vara blott ett förslag, och
naturligtvis ännu icke heller kan vara annat. Jag skulle för min del högligen
beklaga, om detta förslag, i likhet med så många andra, i e
vigliet
skulle förblifva blott ett förslag, om äfven här quwslio an
skulle paralyseras af quwstio quomodo, så alt man äfven derå kunde
tillämpa den gamla folksagan om Marcolphus, som, ehuru af
Konung Salomo dömd alt hänga, likväl ännu går ohängd omkring,
och söker det träd, som kan passa honom alt låta hänga sig uti.
Jag måste bedja att fä fästa uppmärksamhet på att vid sista riksd.
stadgades i fullt grunglagsenlig ordning en lagförändring, som icke
annorlunda än i samma ordning nu kan upphäfvas. Den stadgade
att, utan hinder af hvad Rälleg:s-balken bjuder ronde ransakning
om brott och missgerningsmål der gerningen skett, skulle flere härader,
som tillhörde samma domsaga, fä hafva en gemensam tingsplats
för brottmåls behandling, och vid de ställena finnas ett gemensamt
raksakningshäkte, hvilket stadgande borde J räda i verket på
alla de ställen, der K. M. sådant förordnar. Ändamålet var förmodligen
att bereda tillfälle för distriklfängelsers anläggande och behandling
af brotten på stället, till vinnande af de otaliga fördelar,
som en ransakning genomförd på ett ställe ifrån början till slut
664 Den 23 Februari f. m,
alllid måste medföra. Det är af en föreg:de talare anfördt, att all
den nytta, som kunde vinnas derigenom, att man nu förvarar ransakningsfångarne
i de nya länsfängelserna är förspilld, så snart de
måste ut på ransakning, och derigenom komma i beröring med andra
fångar, som med dem eljest sitta vägg om vägg och hvilka
man i öfrigt har så mycket besvär att skilja dem ifrån, eller också
med sådana personer som komma till stället just för att träffa
dem och meddela dem åtskilligt sådant, som de ej borde erfara.
Om nu vid detta anslags beviljande den inskränkning gjordes att
K. M. icke skulle kunna fritt använda medlen till förekommande
behof, så synes det mig som örn hela anslaget icke kunde hafva
någon särdeles välgörande verkan. Man har sökt förespegla att tillgångarne
skulle vara sä små, att man måste göra inskränkningar i
denna del. Då man likväl medgifvit summornas behöflighet för det
närvar., så måste detta vara sagdt endast för att hafva det i minnet
för en annan gång. Jag måste i denna del fästa uppmärksamheten
på den ojemförligt större vigten af tillräckliga anslag i delta afseende,
än i nästan hvarje annat, som vid denna riksdag kan komma
alt blifva föremål för It. St:s öfverläggningar. Om man för de yttre
försvarsanstalterna icke kan neka anslagens behöflighet, ty penningar
och penningar och penningar äro de tre ting, som fordras
för utförande af hvarje plan, så må man också ihågkomma, att här
är fråga om de inre försvarsanstalterna emot det samhälle inom
samhället, som en af de förtjenstfulla prestmän, hvilkas yttranden
blifvit uppläste, uppgifvit håller på att bilda sig, ett verkligt Sonderbund,
som vi framför allt mäste söka att upplösa.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Då jag redan en gång förut i dag
haft tillfälle att yttra mig i detta ämne, och då, i följd deraf alt
man inblandat mycket som till den föredragna saken icke hörer,
öfverläggningen fått en utvidgning som den icke bordt hafva, så
skall jag nu icke göra mig saker till förlängning af diskussionen
mera än behöfligt är. Jag vill blott upptaga till besvarande ett par
yttranden, som jag tror mig icke böra förbigå. Det har varit mig
angenämt att höra att Hr von Hartmansdorff i sä måtto uppfattat
denna fråga rätt, som han ansett den icke äga sammanhang med
frågan om en ny brottmålslag; men Hr von Hartmansdorff har dock
yttrat den önskan att de anslag som nu beviljas, icke mätte användas
till annat än ransakningsfängelser, och lika med Hr Rääf anmärkt
att hvarken i StatsUtsk:s betänk, eller i K. M:s nåd. propos.
eller i just.stats-ministerns und. mern. ordet ransakningsfängelser
någonstädes förekommer. Jag ber derföre att få fästa uppmärksamheten
derpå, att benämningen ransakningsfångelse är oegentlig och
oriktig, ty de s. k. ransakningsfångelserne måste, antingen den
nya lagen antages eller den gamla bibehålies, äfven användas till strafffängelser
och det, om den gamla lagen bibehålies i vidsträktare mån
än om den nya antages, ty efter den gamla lagen äro vatten- och
brödstraffen de allmännaste och dessa måste alltid på länshäktena
verkställas. Således tror jag, att om en återremiss vinnes för detta
ändamål, så vinner man likväl icke hvad dermed egentligen åsyftas,
ty StatsUtsk. kan svårligen tillstyrka att anslaget endast skall utgå
Den 23 Februari f. m.
065
lill ransakningsfängelset', enär man då skulle nödgas hafva särskilda
fängelser för vatten och brödstraffs och enskildt fängelsestraffs undergående.
— Den rätta benämningen på dessa fängelser är vissferligen
den som blifvit i K. M:s nåd. propos. begagnad, nemi. läns-,
härads- och stadsfängelser, och när der icke ett enda ord nämnes
om straff-fängelser, sä är det ju klart, att man icke kan använda
ifrågavar. medel till något annat än läns-, härads- och stadsfängelser.
Om nu det uttryck, som StatsUtsk. begagnat, likväl skulle
väcka farhågor i afseende på användandet af ifrågavar. 600,000 r:dr,
så anhåller jag, för att ytterligare lugna dem, hvilka kunna hysa
en sådan farhåga, få fästa uppmärksamheten derpå att, med de
1,300,000 r:dr som förut blifvit till cellfängelser beviljade, K. M.
icke låtit uppbygga andra fängelser än läns- och stadshäkten.
Man har fästat sig mycket vid sjelfva byggnadskoslnaden, och
förcspcglat sig att densamma skulle blifva oberäknelig och oerhördt
stor. Jag vet icke hvarifrån man fått denna fruktan, ty i K. M:s
nåd. propos. är redogjort för huru mycket uppbyggandet af nya
läns-, härads- och stadsfängelser skulle komma alt kosta. Det är
uppgifvit,' att kostnaden skulle uppgå till 2,740,000 r:dr, hvarutaf
redan är beviljadt 1,300,000 r:dr. — Således behöfves ännu ytterligare
1,440,000 r:dr. — Om nu R. St. bevilja 200,000 r:dr
om äret, och detta anslag sedan får fortfara, så erfordras icke mera
än 7 å 8 års anslag för att allt skulle kunna blifva färdigt. Man
har dervid anmärkt, att beräkningen är oriktig samt ansett cellernas
antal för litet äfvensom kostnaden för hvarje cell för lågt beräknad.
Jag torde i detta afseende få tillkännagifva, att dessa beräkningar
icke stödja sig på lös grund. Hvad cellernas antal angår,
så har man beräknat antalet af de fångar, som under de sednare
åren funnits i fängelserna, förvandlat straff för alla de brott, som
blifvit begångna under några vissa år, till de straff som skolat tillämpas
i händelse den nya lagen under denna tid varit gällande,
samt fästat afseende å folkmängden inom hvarje län. Beträffande
kostnaden, så medgifves att hvarje cell i de flesta af de färdiga nya
länsfängelserna kostat mera än 1000 r:dr. Men dessa byggnader
hafva blifvit dyrare än som var påräknadt, derföre att de voro de
första försöken i den vägen. Under byggnadsarbetet fann man att
än det ena, än det andra, kunde göras på ändamålsenligare sätt,
än först var föreslagit; och när de först byggde fängelserne skulle
tjena till modell för de öfriga, så såg man vid deras uppförande
mindre på kostnaden, än på nödvändigheten att få dem så ändamålsenliga
som möjligt. Dessutom har det inträffat t. ex. i Stockholm,
der man efter verkställda jordborrningar trodde sig kunna
påräkna berg till grund för byggnaden, att man i stället påträffade
större lös sten, som måste sprängas bort, hvarigenom kostnaden
blef betydligt ökad. I Carlstad befanns den påräknade vattentillgången
för fängelset icke vara tillräcklig, utan man fick göra en ganska
dyr vattenledning, och således blef byggnaden äfven der kostsammare
än det uppgjorda förslaget upptog; men i Christianstad deremot
uppgår kostnaden icke högre än till 1000 r:dr för hvarje cell,
och den som haft bestyr med dessa byggnader, anser att man med
13Gb
Den 23 Februari f. m.
säkerhet kan beräkna kostnaden för de byggnader sorn hädanefter
uppföras, efter den erfarenhet man vunnit vid byggandet af Christianstads
cellfängelse.
En värd talare, Frih. Cederström, Rudolf, har fästat uppmärksamhet
derpå, huruvida tillgångar finnas till eli sä betydligt
anslag, som det ifrågavar., och sökt ådagalägga all de saknas. Ilan
har dock dervid begått det misstaget, att stödja sitt påstående på
den förmodan att i K. M:s nåd. propos. inkomsterna af bränvinsbränningsafgifter
och tullafgifter blifvit för högt beräknade, dä likväl
nämnde inkomster afses för de ordinarie utgifterna och har med
ifrågavar. anslag icke alls att skaffa. Detta anslag hör lill extra ordinarie
Statsregeringen, hvartill bankovinsten troligen kommer att
användas, dä R. St. redan beslutat öfverlemna den till riksg.-kont.
Frilen har äfven yrkat nedsättning lill 300,000 r:dr, emedan han
trodde alt man icke borde använda medlen till ett sådant ändamål
som delta, utan i stället till produktiva förelag. I detta fall är jag
icke af Frilens mening. Jag tror alt icke något produktivt företag
bör jern föras med det, hvarigenom man förhindrar menniskor alt
blifva brottslingar. Dm man skulle göra jemförlse mellan dessa
begge ändamål, så tror jag att det nu ifrågavar. är ojemförligt
större.
Hr von Troil har redan fästat uppmärksamheten derpå, att
om R. o. Ad. återremitterar detta betänk, så uppkommer derigenom
en tidsförlust, hvilken förorsakar en ökad kostnad. Jag ber alt
härtill få lägga, att ritningar till flera fängelser, såsom i Malmö och
Calmar redan äro till K. M. inlemnade, men att de icke kunna
fastställas förrän det är afgjordt om R. St. bevilja det ifrågasatta anslaget.
Meningen hade dock varit att dessa byggnader skulle påbörjas
i år, men delta blir troligen omöjligt i händelse R. St. återremitterar
betänk.
Gr. Sparre, Erik: Jag skulle icke tagit mig friheten begära
ordet i detta grannlaga ämne, så vida jag icke såsom ledamot
i LagUtsk. ansett mig dertill uppmanad. Förevar, fråga har nemi.
ett obestridligt sammanhang med den nya strafflagen.
1 början af diskussionen har man väl här sagt, att det icke
kunde blifva fråga om annat än ransakningsfängelser, men man har
dock slutligen erkänt att här verkligen är fråga om alla de straff,
som undergås i ransakningshäktet H. Ex. Hr just.stats-ministern,
äfvensom chefen för fångstyrelsen, hafva sjelfve derom erinrat. Någon
vidare bevisning torde således icke vara af nöden, men för att
ådagalägga i hvad män straff-fängelser här äro i fråga, må det tillåtas
mig att anföra följande. I Otsk:s utlåt, åberopas R. St:s tind.
skrifvelse af d. 5 Juni 1841 ang:de beviljande af 1,300,000 ruhlin
uppförande af läns-, härads- och stads fängelser. Uti denna
skrifvelse, som föranledt uppbyggandet af dessa fängelser och som
kan anses ligga lill grund för StatsOlsk:s ifrågavar. utlåt., står med
tydliga ord: att R. St. anslå dessa medel, på det att fängelsestraff i
länshäktena måtte kunna undergås i vidsträcktare mån än som hittills
skett, och så att derstädes kunde verkställas fängelsestraff af
Den 23 Februari f. m.
1)67
ända till 2 år. Det ur således verkligen fråga om straffängelset;
och det förvånar mig alt detta från början nekats. Således äro vi
verkligen inne på frågan om cellsystemet. Man har tält om förskräckelsen
för detta straffsystem. I delta afseende får jag då erkänna,
att inom LagUtsk. majoriteten förskräcktes för detta system,
ty då vi uppgjorde beräkning öfver koslnaderne, sä uppgingo dessa
lill 9 å 10 millioner rulr b:co. På grund deraf beslöt LagUtsk.
alt i betydlig män inskränka användande af cellsystemet. Vi ansägo
nemi. kostnaden större än att den kunde uthärdas i vårt land.
Vi ansägo oss icke eller hafva tillräcklig erfarenhet om det beprisade
systemet. Jag har under mina resor sökt att förvärfva kännedom
om cellsystemet. Alla de, med hvilka jag derom samtalat,
förena sig i den mening att förhoppningarne om fördelarne af detta
system endast hvila pä den grund, att tångarne icke kunna corrumpera
hvarandra, hvilket inträffar i gemensamhetsfängelset; men
de förklarade att ensamhetsfängelset icke visat sig åstadkomma de
förvånande verkningar till fångarnes förbättring, som man vanligen
tillägget’ det. Då jag frågade föreståndarne derom, så svarade de
ett kort nej. Det är sannt att cellerne förhindra corroptionen tångarne
emellan, men alla brott hafva icke sin grund i corruption.
Mänga brott äga sin grund i illvilja och lättsinnighet samt åtskilliga
yttre omständigheter. Månne man tror sig genom användandet
af eellsystemct kunna öfvervinna alla dessa olika orsaker lill brott?
Jag betvifla!' det. Månne det är skäl hos oss att innesluta en man,
kanske under 10 års tid, i cell, der han skall förvekligas, der han
ständigt innesluten i en temperatur af 16 till 18 graders värme
skall blifva oförmögen att uthärda de vexlingar af köld och värme
för hvilka han vid sitt befriande är blottställd? Och huru skulle
han vand vid ett stillasittande lefnadssätt kunna försörja sig med arbete
sam i vårt härda klimat är förenadt med uthärdande af svåra
mödor. Vid de besök i fängelserna, jag gjorde under mina resor,
säg jag fångar som voro så försvagade af ifrågavar. straff, att de
bådo mig aflägsna mig emedan ett längre samtal mattade dem.
LagUtsk. har besökt cellfängelset här i Stockolm. Fångpredikanten
upplyste oss att en qvinna, ehuru hon icke beklagade sig öfver fängelset,
likväl råkade i ett sådant tillstånd af apathie, att hon förlorade
målet och återfick det icke förr, än hon förflyttades till korreklionsinrältningen.
Han sade äfven, att andra fångar efter någon
tids förlopp så förslöades, att han fruktade för deras sinnesförvirring
ifall de icke däntagits. Dessa äro straffets förskräckliga följder och
likväl är det icke särdeles afskräckande. Såsom ett bevis derpå, vill
jag nämna att vid samma besök i häktet berättades mig, att en af
de personer, som suttit i häktet men blifvit befriad, 2 dagar derefter
återkom och frågade om han icke kunde få ackordera med
kronan om att få sitta qvar. Delta öfverensstämmer med hvad jag
erfor under mina resor. Fångarne sade mig att, under de första 5
ä 6 månaderne, ensamheten var dem obehaglig, men efter denna
tid funno de sig väl dervid. Jag ber om förlåtelse att jag nu
råkat in på straffsystemets område, men jag började med att säga
att, oaktadt allt livad man ordat om ransakningshäktet det verkligen
608
Den 23 Februari f. m.
är fråga om straff-fängeser, enär R. St:s skrifvelse vid 1841 års riksdag visar
att tvåårigt fängelsestraff i dessa häkten skall aftjenas, samt SlatsUtsk:s
betänk, tillstyrker anslag för uppförande af byggnader efter cellsystemet.
Jag har således icke kunnat undgå att tala om systemets
lämplighet. Jag går nu till kostnaden, och vill dervid mera uteslutande
hålla mig vid det föredragna betänk. Här har blifvit sagdt,
alt det ifrågavar. anslaget egentligen skulle användas till ransakningshäkten,
att enligt den plan, som blifvit uppgjord, 1,200,000
r:dr erfordrades för ändamålet. Detta kostnadsförslag är likväl
obestridligen oriktigt. Det grundar sig på den beräkning, alt hvarje
cell skulle kosta högst 1,000 r:dr, men de redan uppförde
cellerna hafva kostat ända till 1,080 r:dr b:co och i medeltal
öfver 1,200 r:dr. Kan man då hoppas, att de hädanefter skola
kunna uppföras för bättre pris? Man har sagt att orsaken hvarföre
man tror det de hädanefter skulle blifva mindre dyra, ligger
deruti, att man hittills gjort misstag, man har byggt på en
otjenlig grund, anlagt fängelser långt ifrån vatten o. s. v. Hvem
svarar oss för, mine Ilrr! att icke sådana misstag äfven hädanefter
kunna begås? Att sådana misstag blifvit begångna skulle kunna vara
anledn. till att vi ansåge det man borde se sig bättre före innan
man började arbetena, men icke kunna de gifva anledn. att förmoda
kostnadernas nedsättande för framtiden. De kostnadsförslag,
som nyligen blifvit uppgjorda för fängelset i Stockholm, upptaga kostnaden
per cell till emellan 1,200 och 1,300 r:dr b:co.
Det är sagdt, att man bör öfverlemna till K. M. att bestämma
hvar Han anser nödigt att uppbygga fängelserna. Det är sannt
att man icke bör ingripa i verkställande maktens detaljer, men alt
bestämma, huru högt kostnaderna få gå, det anser jag tillhöra representationen
och derföre skulle jag för min del tro alt Utsk. har
gjort orätt att framställa ett förslag, som uppenbart är för lågt beräknadt.
Mig synes att Utsk. bordt efter sannolika grunder med
noggranhet beräkna kostnaderna för ransakningshäktenas uppförande
eller om dertill icke gifvits tid söka infordra sådana uppgifter, samt
derefter tillse i hvad mån medel dertill kunna anskaffas.
Man har yttrat, att härads fängelser borde byggas i nästan alla
härader, emedan cellsystemet icke kan utbildas annorlunda än om
dessa häkten äfven uppföras med celler. Jag vill blott med få ord
upprepa hvad en föreg:de talare sagt, om den enorma kostnad,
hvartill det skulle leda om vi i alla domsagor skulle uppföra sådana
häkten, vid hvilka då äfven erfordrades flere personer till bevakning;
Dessutom, mine Hrr! i flera af dessa häkten blefve kanske under
långa tider ingen arrestant. I åtskilliga af de domsagor, der jag
förvaltat domareembetet, har ganska ofta inträffat, att vi på lång tid
icke haft en enda fånge. Hvarföre då uppföra så stora byggnader
och anställa personer till sådana häktens bevakning. Lämpligare
vore väl, att förmå häradsboerne till att uppbygga sina häkten med
afseende på den närvar, tidens behof. Stadgandet i byggn.-balken,
som ålägger häradsboerne att hålla sina häkten, är verkligen så bestämdt,
att jag icke ser något hinder för verkställande makten att
Den 23 Februari f. m.
GOD
Ålägga häraderna att bygga fängelserna ändamålsenliga såsom stadgadt
är. leke lär väl, såsom en värd talare anmärkt, någon anledn. för
kronan att bygga liäradshäktena kunna hemtas deraf att för närvar,
vissa härader åsidosatt denna sin skyldighet. Delta försåtliga förslag
att befria häraderne ifrån alt hålla liäradshäkten för att hvälfva hela
denna kostnad på kronan, skulle leda oss in i oändliga utgifter.
Såsom landtman och ehuru jag är pligtig att deltaga i uppbyggande
af sådana häkten, är jag hellre beredd att såsom häradsbo deltaga i
förbättrandet af liäradshäktena, än att såsom erläggande skatt till staten
deltaga i deras nybyggande på statens bekostnad, ty dessa byggnader
blifva dyra. Jag skulle vinna derpå. För öfrigt kan det icke
nekas att mycket behöfver göras för vära ransakningshäktens förbättring,
mycket för våra straff-fängelser; men, mine Hrr! man måste
medgifva att visserligen hafva fängelserna goda förespråkare inom
detta hus. Om alla andra förhållanden i vårt land, som behöfva
förbättring, sorn behöfva anslag och medel, hade lika goda förespråkare
och vi i allmänhet med så mycken frikostighet tilldelade dem
anslag, som vi gjort med fängelserna, visserligen skulle deraf mycket
nyttigt uppkomma och kanske skulle det kunna förekomma den
nöd, som alstrar brottslighet; ty det är icke allenast, såsom man
uppgifvit, fängelserna som alstra brottsligheten, utan äfven och i främsta
rummat nöden. Låtom oss försöka att förekomma denna anledn.
till brott! Det är icke nog med att uppbygga ransakningshäkten.
Jag återkommer till betänk. Jag anser R. o. Ad:s afgörande
af denna fråga för oss ledamöter af LagUtsk. vara af vigt, ty utan
tvifvel måste den frikostighet, hvarmed anslag lemnäs till cellfängelsers
uppförande af oss tagas i betraktande vid uppgörande af den
nya strafflagen, enär framförallt vid antagande af ett straffsystem
måste afses möjligheten att ställa det i verket. Då jag nu anser,
att för ett riktigt bedömande af denna fråga, äfven för oss inom
LagUtsk., är nödvändigt att känna de omkostnader, som fordras för
uppförande af ransakningshäkten, äfvensom af straffängelser för kortare
eller längre tid, samt att deraf få en fullständig utredning, så
yrkar jag att Ulsk:s, i sanning ganska ofullständiga betänk, måtte
återremitteras.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Oaktadt hvad en värd ledamot af
StatsUtsk. och sednast Hr Gr. Posse anfört måste jag beklaga att Utsk.
så obestämdt och otydligt uttryckt den mening man velat finna nedlagd
i betänk., då vi nogsamt hört det anledn. finnes för R. o. Ad.
att uti detsamma se en hänsyftning på cellsystemel i sin helhet, med
afseende på den nya strafflagen. Sorn jag deraf förutser betänk:s
återremitterande, har jag begärt ordet för alt beledsaga återremissen
med den anhållan, att StatsUtsk. mätte fästa ett hufvudsakligt afseende
på det i första rummet oeftergifliga behofvet af länsfängelsernas
reorganiserande, dervid de omtalade kronohäktena äfven måtte
komma under betraktande.
Jag befarar icke den olägenhet af återremissen, som Hr Gr.
Posse funnit uti tidsutdrägten med frågans afgörande, om StatsUtsk.
670
Den 23 Februari f. m.
frångår det efter min tanka felaktiga fördelande af anslagssummorne
på bestämda terminer för alla sådane arbeten, hvilkas fullbordan bör
påskyndas och sålunda hellre verkslälles på 2 än 3 år, hvarföre hela
anslagsbeloppet utan inskränkning i tiden bör ställas till K. M:s fria
disposition.
Med anledn. af den hänvisning Utsk. gör på samarbete med
ett annat Utsk. ang:de fängelsesystemet, ber jag tillika alt få fästa
Utsk:s uppmärksamhet på nödvändigheten af att söka upplysningar
och uppgifter rör:de det uteslutande vilkoret för cellfängelsernas tjenlighet;
jag menar deras ändamålsenliga vård och bevakning, dertill
nödiga medel icke fä saknas om dessa fängelser skola uppfylla deras
bestämmelse. Till denna anmärkn. föranledes jag af den bedröfliga
erfarenhet att, till följe af dålig bevakning, sådane oordningar kunna
ske i ett cellfängelse, som icke kunna inträffa uti ett gemensamhels-häkte.
Med inhemtad kännedom om dessa förhållanden, blir det sedan
StatsUtsk:s sak att beräkna huru stora anslag böra tillstyrkas, på det
alt ändamålet med de dryga byggnadskostnaderne ej måtte förfelas
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Vördsamt anhåller jag alt
få vidröra några omständigheter, som synas mig vara af vigt vid
denna frågas bedömande. Här har blifvit sagdt och sedermera upprepadt
att i den K. propos:n, som lage till grund för ifrågavar. förslag,
yttrades icke ett ord om straff-fängelse, samt att der talas endast
om läns-, härads- och stadsfängelser; varande jemväl efter denna
åsigt olämpligt att R. St. gjorde till vilkor för sitt beviljande af medlen
det stadgande att ensamt ransakningshäktet! finge dermed åvägabringas.
Jag ber att i delta afseende få fästa uppmärksamhet på
hvad som nämnes i H. Ex. Hr just.stats-ministerns mern., hvilket
obestridligen legat lill grund för K. M:s nåd. propos., enär K. M.
deruti, pag 34, uttryckligen förklarat, att ”för vinnande af upplysning
om förslagets hufvudgrunder”, detta mern. borde StatsUtsk.
meddelas. Således måste man väl pä dess innehåll fästa hufvndsakligt
afseende. Vid nämnde mern. är fogadt under Litt. C. en
tabell, hvaruti upplages å en kolumn strnjf-fängnr och i en annan
ransakningsfångar. Delta måste väl således visa, att de, hvilka
yttrat farhåga, att det begagnade uttrycket äfven kan tillämpas på
straff-fängelser, haft sina goda skäl dertill. Då R. St. skola bevilja
ett anslag, så böra de väl vara berättigade att dervid fästa sådana
vilkor, som de anse för saken tjenliga. Gr. Lagerbjelke har redan
omförmält den sangviniska halten af de förhoppningar, som varit
verkande vid uppgörande af förslag öfver fängelsebyggnader, i följd
hvaraf man vid föreg:de riksdag proponera), anslag derför till vida
mindre kostnadssumma, för hvarje cell räknadt, än hvad sedan verkligen
funnits erforderligt. Det är ett dylikt förhållande, hvarpå jag
äfven vill fästa uppmärksamhet. Här står t. ex. uti det ofvanberörde
merms bilaga litt. C. en uppgift på behofvct af cellfängelser,
upptagande deribland för dylikt i Malmö ett antal af 68 fångar.
Likväl hafva vi hört landsh:n för nämnde län förklara, att det för
Den 23 Februari f. m.
071
närvar, finnes 120 personer pä dervar. länshäkte. Häraf drager jag
den följd, att raan för detta länshäkte beräknat en mindre summa,
än som dertill är nödig och troligen komme alt åtgå. Om man
vill på läns-, härads- och stadsfängelser fördela beloppet, så finner
man alt ganska litet torde för hvardera slaget af häkten kunna, i
förhållande till byggnadskoslnaderne å alla tre särskilda slagen, komma
att bestås. Det är derföre som jag yrkat, att anslaget måtte
beviljas endast till länshäkten. Hvad för öfrigt angår ett missförstånd,
som af Hr von Rosen blifvit begånget i uppfattningen af
hvad Hr Rääf vid diskussionens början anfört, så tror jag mig böra
begagna tiden, då jag har ordet, till alt rätta detsamma, emedan
jag, hvars plats är nära intill den sistnämnde talarens belägen, följaktligen
varit i tillfälle att med mera ostörd uppmärksamhet åhöra
hans yttrande. Hr Rääf har, tvertemot hvad Hr von Rosen trott,
yrkat häradshäktenas bibehållande oell det för hvarje härad; erinrandes
dervid dels om häradsboernes skyldighet att desamma underhålla,
dels om vederbör, embetsmyndigheters pligt och rättighet
att deröfver hålla hand enligt gällande lagar och författningar.
Exempel hafva jemväl blifvit anförda till bevis att sä skett,
nemi. till åtlydnad af föreskriften att häradshäktena skola byggas pä
häradernas bekostnad.
Återgående till frågan om kostnadsbeloppet, må jag ej bär förbigå
att då jag hörde Hr von Hartmansdorff förklara, det han ville
för fängelsebyggnaderne anslå 600,000 rsdr, så har jag dock icke
hört honom nämna ett enda ord om betänkligheter ne ronde summans
storlek och ntsiglerne till anskaffande af de medel, som för
ifrägavar., jemte flere statsutgifter, erfordras. H. Ex. Hr Gr. Posse
har deremot värdigats vidröra denna omständighet. Han har dock
dervid ansett mig hafva begått ett hufvudsakligt misstag ronde summans
användande. Jag vill icke heller bestrida, att man ju i afseende
på del formella kan göra en sådan invändning, men om
man tänker på statsverkets hushållning i sin helhet, så, om det blir
brist på ett ställe, måste väl fyllnaden tagas på ett annat ställe.
Om jag således skulle anses liafva begått ett misstag ronde resultatet
(för nu förevar, fråga) af bränvinsskattens och tullmedlens ingående
till högre eller lägre belopp, så må till svar derå lända, att
mitt yttrande derom likväl blifvit fäldt för alt med citerande af exempel
tillämpa dem, icke med ensidigt afseende på detta ämne, utan
jemväl med hänsyn lill analogien med mycket annat å samma väg.
Hvad åter bankovinsten beträffar, så är dess belopp visserligen gifvet;
men om det skulle vid denna riksdag befinnas att den i ett
eller annat afseende behöfdes, för fyllande, till större eller mindre
mån, af uppkommande brist i påräknade inkomster för statens behof,
så hafva R. St. i detta hänseende alldeles icke bundit sina händer;
och man torde i sådant fall blifva ganska belåten med att hafva
någon del af bankovinsten att i nödens stund anlita.
I afseende på summan, så får jag nu såsom förut yrka att
man borde fästa något afseende på BondeSt:s yttrade åsigt. Detta
Stånd torde ganska väl veta hvad som i anslagsväg kan utan landels
alltför stora betungande möjligen beviljas, och det vore, enligt
072
Den 23 Februari, f. m.
min tanke R. o. Ad. värdigt, att lemna deras önskan i detta afseende
hehörig uppmärksamhet. Jag begär alltså, nu såsom förut,
återrcmiss, med yrkande att StatsUtsk. måtte bestämma byggandet
af länshäkten såsom föremål för ifrågavar., till 300,000 r:dr, med
-y:del deraf årligen utgående nedsättning underkastade anslag.
Gr. Björnstjerna, Carl Magn.: Det är i anledn. af ett
yttrande af Hr von Troil, som jag vågar taga R. o. Ad:s uppmärksamhet
i anspråk. Hr von Troil har sagt att såväl i England som
i Frankiike har systemet af ensamhetsfängelse blifvit antaget. Detta
var en lika oförväntad som angenäm nyhet. Åtminstone för ett år
sedan sutto i London i Newgate, ett af de största fängelserna derstädes,
omkring 50 personer tillsammans i samma salar; om detta
sedermera blifvit förändradt, är mig icke bekant. I Frankrike vet
jag visserligen att principen är antagen, men om den blifvit satt i
verket i någon större skala känner jag ej.
Efter jag nu har ordet, vill jag äfven med några ord besvara
Hr af Dalströms yttrande i anledn. af betänk., nemi. att genom ifrågavar.
fängelsers uppbyggande skulle beredas tillfälle till arrester för
soldater af linie-reg:tena. Såsom officer får jag förklara, att jag hoppas
att detta aldrig måtte komma att äga rum. Jag lemnar åt Hr
af Dalström sjelf att bedöma, hvad hederskänsla man skulle kunna
vänta af en trupp, om soldaten för ett fel emot disciplinen skulle
kunna forslas af till ett fängelse och sättas in under samma tak med
de största brottslingar.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag känner af erfarenheten,
att det är en högst ofördelaktig tidpunkt att uppträda just i
mat-timman; men då jag stundom tagit mig friheten att yttra mig
uti de större samhällsfrågorna, så vågar jag äfven nu taga R. o.
Ad:s öfverseende tålamod i anspråk, enär man eljest skulle kunna
tyda min tystnad antingen såsom osäkerhet i afseende på frågans
beskaffenhet, eller såsom likgiltighet för dess utgång. Cellsystemets
tillämpning på ransakningsfängelser anser jag för min del utgöra en
af de vackraste den nya tidens anordningar, en af de nödvändigaste
och af behofvet mest påkallade; och i afseende på det nu under
öfverläggning varande betänk., så är ju icke fråga om annat än
om ransakningsfängelser och om anslag till deras fullbordande så
vidt medlen kunna hinna till. En värd talare här på andra sidan
har, såsom det synts mig, helt och hållet förkastat systemet. Han
har i ett ganska vidlyftigt anförande framställt sina skäl dertill, hvilka
likväl af mig kunna för ingen del biträdas. Jag ber eder, mine
Hrr! taga i betraktande, att den anklagade bör anses oskyldig intilldess
han är dömd. Kan det väl nu finnas något hårdare för en
oskyldig, än att blifva inkastad i ett gemensamhetsfängelse ? Tyvärr,
mine Hrr! finnas många, som icke tagit kännedom om dessa förhållanden;
men jag betviflar ingalunda att den som gjort det, icke
skall ett enda ögonblick tveka att bevilja medel till införande af en
bättre ordning. Man klagar och med mycket skäl öfver brottens
tilltagande, men det är också lika obestridligt att våra fängelser till
sam
-
15 en 23 Februari f. m
(>73
Sammans med vår rätteg:s-ordning jemte åtskilligt annat äro orsaken
till brottmåls-statistikens förfärliga tillvext. Jag tror derföre att vi måste
söka så fort sig göra låter och, Gudnås! vära tillgångar medgifva visserligen
icke den sangviniska förhoppningen att med det i frågavar. anslaget
kunna utföra allt hvad som vore att önska i den vägen, eller att våra
fängelser snart blifva ordnade pä ett sätt, som öfverensstämmer med
behofvet. Här har varit yttradt, emot häradshäktens inrättande efter
cellsystemet, att det skulle leda till ofantliga kostnader. För min del
tror jag att sjelfva ransakningssystemet förfelar en betydlig del af
sitt ändamål, om det icke skulle sättas i förening med fängarnes
förvaring i celler under ransakningen äfven vid häradshäkten.
Jag har här med smärta hört en värd ledamot, en landtman likasom
jag, beklaga eller åtminstone såsom skäl emot beviljande af anslaget
lill häradshäktenas bättre anordnande yttra, att detta skulle blifva
en lättnad för landtbruket. Det är verkligen påkostande, mine Hrr!
att finna så ringa sympati för landtmanuen i allmänhet och att få
höra sådana yttranden anföras såsom skäl emot en bättre anordning
inom samhället i det hela. Jag tager mig friheten fråga, om del
är landtmannen eller jordbrukaren ensamt, som har fördelen af ifrågavar.
inrättningar, oell om detta besvaras med nej, om det icke är
■den klassen af samhällsmedlemmar ensamt, som njuter fördelen af
■denna samhällsinrättning, så hemställer jag huruvida det kan anses
obilligt, alt utgifterna och kostnaderna derför öfverflyltas på samhället
i sin helhet. Beträffande hvad som varit förespegladt, nemi.
att bevillningen i detta fall skulle komma att trycka hårdare pä andra
samhällsklasser, så ber jag få taga mig friheten att erinra, att jordbrukaren
i fråga om bevillningen icke heller lärer blifva lottlös eller
utan deltagande i sådana kostnader. Här har blifvit yttradt om
fängelser af träd, att de skulle fordra större kostnader för att vara
lämpliga och tjenliga, emedan de måste inrättas med dubbla väggar
med sandfyllning emellan. Hvad beträffar de dubbla väggarna, så
tror jag visserligen att de äro behöfliga, men hvad åter fyllningen
beträffar, sä hemställer jag huruvida den skulle vara ändamålsenlig,
ty efter min föreställning måste ljudet svårare fortplanta sig igenom
2 väggar med ett tomt mellanrum, än om det vore fylldt. Samma
ledamot har äfven anfört att, om till förhindrande af de häktades
kommunikation med andra personer utomkring, man äfven uppförde
ett plank omkring häktet, så kunde detta plank icke afhålla de utanför
vistande att öfverträda det och på det viset sätta sig i kommunikation
med fångarne. Delta förutsätter ett högre begrepp om menniskors
klättringsförmåga, än det jag hyser; och således tror jag
verkligen för min del alt sådant icke är att befara.
Samma ledamot har talat om den olägenhet af dessa centrala
häktens åbanebringande, att det äfven skulle förutsätta en centralisering
af häradsdomstolarne och klagat öfver olämpligheten af det
nya lagförslaget äfven derutinnan, att nämnderna vid sådana domstolar
skulle komma att utses genom allmänna val. Jag tror, mine
Hrr! att nämndens uppkomst egentligen härleder sig derifrån, att
man ansågs böra blifva dömd af sina likar. Förhållandet har hetvd2
H. 43
674
I) e n 23 Fn Ii r ua ri f. m.
ligt förändrat sig ifrån den tid då odalmannen utgjorde nämnden.
Jag tror att det vore ganska fördelaktigt för samhället om dessa
nämnder genom allmänna val kunde blifva uppspädda med något
mera bildning och mera kännedom om lag och rätt, än som kan
finnas inom BondeSt. uteslutande. Jag tror att genom en så beskaffad
anordning skulle äfven behofvet af häkten i månget och myclcet
blifva inskränkt, ty vi få ingalunda dölja, att i vår nuvar. fångstatistik
upptagas en ganska betydlig mängd af personer, som blifvit
häktade, hvilka i min tanka aldrig hade bordt vara det. Det är ett
verkligt öfverflöd med häktning.
Jag instämmer i mänga delar i hvad Hr von Hartmansdorff vid
detta tillfälle yttrat, men hufvudsakligast deruti, att Hr von Hartmansdorff
ansett sig icke böra neka bifall till ifrågavar. 000,000 r:dr;
men deremot tager jag mig friheten bestrida Hr von Hartmansdorff»
mening att en återremiss vid detta tillfälle skulle vara behöflig, derföre
alt i Utsk:s betänk, ordet ransakningsfängelse icke är uttryckt.
H. Ex. Hr just.stats-ministern har redan före mig yttrat, och hvar
och en lärer lätteligen begripa, att ett läns ransakningshäkte nödvändigt
mäste, vare sig under nuvar. lagens bestånd eller efter en
ny lags införande, i alla händelser derjemte vara och blifva ett strafffängelse.
Bristen af nyssnämnde ord i betänk, lärer således icke
kunna medföra behofvet af en återremiss och jag får förklara, att
jag icke inser hvarföre en sådan återremiss skulle kunna anses behöflig,
så framt den icke har ett ändamål af uppskof, ty den som
vinner tid han vinner allt, och man kunde dii hoppas alt lä sina
åsigter bättre fram, när betänk, en annan gång förekom.
Mine Hrr! den tid som vår grundlag bestämmer för våra sammanträden
är redan förfluten, och vi få nu månadtligen i und. anhålla
om riksdagens förlängning för att kunna fullborda vära lagstiftningsarbeten.
Genom en återremiss skulle vi visserligen icke
vinna annat än att blott fä tillbaka en hel dags förnyande af diskussioner
i detta ämne, under hvilken näppeligen något mera kunde
sägas i sjelfva hufvudsaken, än hvad som nu är sagdt. Ett ganska
olyckligt argument har här blifvit användt i afseende på anslagets
användande för häradsfängelserne, hvilket jag i högsta måtto hade
önskat att det uteblifvit, i synnerhet som det åsyftat att snarare understödja
betänk., än att förkasta det. En värd talare har nemi.
ansett bristen af särskildta häkten för indelta arméen kunna fyllas
genom häradsfängelserne. Jag kan för min del icke ens erkänna
ett sådant behof, utan underkänner detta argument till alla delar.
Jag får icke längre uppehålla Eder, mine Hrr! ehuru här skulle
kunna återstå ganska mycket ali säga, utan förnyar blott min begäran
om Husets uppmärksamhet på ringheten af det behof af återremiss,
som i förevar, fall kan anses existera, samt olägenheterna af
en återremiss, som skulle leda till ingenting annat, än jag tagit
mig friheten alt nämna, nemi. till förnyande af denna diskussion.
Hos de Hrr ooh män, hvilka hysa farhåga för att medlen skulle
kunna användas till straff-fängelser, anhåller jag att de måtte taga i
betraktande summorna, då nemi. StatsUtsk. endast ifrågasatt och förordat
200,000 r:dr om äret. Med den brist pä länshäkten, som
Den 23 Februari f. ni.
075
nu är för handen, sA synes ganska tydligt för en oell hvar alt dessa
summor aldrig kunna komma ali användas för andra ändamål än
dem, som i StatsUtsk:s hetänk. blifvit uttryckta. Jag anhåller således
pä de skäl, jag tagit mig friheten anföra, om bifall till Utsk:s
betänk.
Härefter hemställde Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad., i
anseende till den redan långt framskridna tiden och då 10 ledamöter
anmält sig att ännu yttra sig i denna fråga, behagade uppskjuta
öfverläggningen om detta ärende till e. m. och nu åtskiljas; hvilket
bifölls, till följe hvaraf It. o. Ad. åtskildes kl. 3 e. m.
in fidem protocolli,
silbert Munck.
Onsdagm den 23 Februari 1848.
Plenum kl. I» e. m.
Just. ett protutdr. för denna dag f. m. samt pleniprot. för d.
12 dennes f. m.
Fortsattes den på f. m. började öfverläggningen örn StatsUtsk:s
utlåt. N:o 41, i fråga om ytterligare anslag till uppförande af cellfängelser.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: På f. m. anmälde jag
mig till erhållande af ordet inför en talrikare församling än den
närvar. Jag hade då önskat få upptaga till besvarande några af de
anmärkn:r som mot mitt yttrande blifvit gjorda, men skall nu inskränka
mig till rättandet af några misstydningar utaf mina ord. Jag
är mera än villig att erkänna, det jag möjligen icke varit nog tydlig,
då en så skarpsinnig tänkare som Hr von Hartmansdorff kunnat
uppfatta mina ord annorlunda, än jag yttrat dem. Jag har talat
om olägenheterna af gemensamhetsfängelser och dervid yttrat, alt
soldater, hvilka skola undergå straff, icke borde inkastas uti sådana
fängelser bland tjnfvar och skälmar, och om ett förslag i sådan syftning
skulle framställas, skall jag vara den förste, som motsätter mig
detsamma. Jag har talat öfver cellfängelser och föreslagit, att enskilda
fängelser måtte inom häraderna uppföras, då man kunde der bestraffa
mindre förseelser, hvilka nu måste annorlunda bestraffas i brist af sådana
fängelser. Jag hade önskat, att fängelser för soldater mätte långt för detta
hafva tillvägabringats uti landsorterne, men under loppet af 36 år har
en sådan åtgärd icke kunnat vidtagas i brist af medel. Under denna
43*
676
Den 23 F e Ii r ua r i e. m.
tid hafva reg:ts-chefer, som velat, men, i saknad af fängelser, icke
kunnat tillämpa författningen, ronde soldaters bestraffningar för mindre
förseelser, gjort sig förfallne till åtal af krigs-advokatfiskalen.
(hiskligt hade derföre varit, om sådana straff kunnat verkställas
inom ensamhetsfängelser oeh möjligen inom häradsfängelserna. Man
har likväl framställt elen betänkligheten, att soldatens heder skulle
saras derigenom, att han för mindre förseelser i tjensten undergår
straff i ensamhetsfängelse under samma tak med gröfre brottslingar.
Jag hemställer likväl, hvilket mera kränker hederskänslan antingen
att hållas i enskildt rum, eller att straffas med hasselkäppen. Jag
har velat yttra dessa ord, såsom förklaring öfver milt förra anförande.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi'.: Jag uppträder för att förorda
den äterremiss, hvarom många ledamöter i förmiddagens plenum
anhållit. Jag gör det icke derföre, att jag icke vill bevilja
dessa 000,000 r:dr, utan derföre alt jag, instämmande i Hr von
Hartmansdorff!, yttrade åsigt, önskar att StatsUtsk. måtte mera bestämdt
än i förevar, betänk, skett uttala den åsigt, att desse 600,000
r:dr endast få användas till ransakningsfångelser, d. v. s. till sådana
läns,- stads- eller häradsfängelser, som egentligen äro ämnade för
ransakningsfångars emottagande, men hvarest jemväl ådömde lindrigare
bestraffningar kunna verkställas. Jag önskar alltså, att StatsUlsk.
bestämdt må uttrycka, att förenämnde medel icke få begagnas
till uppförande af hvad man egentligen menar med straff-fängelser
efter cellsystemet. Ehuru jag på f. m. hört H. Ex. just.statsministern
oeh chefen för fångstyrelsen förklara, att dessa medel ingalunda
äro ämnade till straff-fängelser, och jag hyser fullkomlig tillit
till denna försäkran, kunna likväl tider och förhållanden inträffa,
dä de, hvilka uttalat denna åsigt, icke vidare äro ledare af fångvårdsärendena
och det är alltså nödvändigt, att den uttalade åsigten
varder uttryckt pä papperet. Jag anser detta så mycket angelägnare,
som uti den K. propos:n och ett af H. Ex. just.-ministern vid ärendets
föredragning inför K. M. afgifvet yttrande förefinnes en mening,
som måhända rättfärdigar den fruktan, att anslaget 600,000
r:dr kunde komma att användas till straff-fängelser. Uti detta yttrande
förekommer nemi., sedan kostnaderne till cellfängelser blifvit
summariskt upptagne, en mening så lydande: ”Häruti ingå likväl ej
de celler, hvarmed nya länsfängelserna, hädanefter såsom hitintills,
torde böra förses utöfver förslagets cellnummer, i ändamål att bereda
möjligheten af det ensliga fängelse-systemets användande jemväl
under någon del af de strafftider, som öfverskjuta 2 år”. Meningen
härmed mätte således hafva varit att inom de nya länsfängelserna
skulle finnas celler, hvarest fångar kunde undergå ådömdt
straff af mer än 2 är. Jag har trott att man af denna mening
kan äga anledn. till den förmodan, att en sådan afsigt med länsfängelserne,
ehuru flygtigt vidrörd, vore i fråga, och det är lill förekommande
deraf jag önskar, att StatsUtsk. mätte uttryckligen bestämma,
alt ifrågavar. medel icke få användas till de egentliga strafffängelsernas
uppbyggande. Man har anmärkt, att en äterremiss
I> e n 23 Feh r u a r i e. ni.
677
skulle sätta styrelsen i förlägenhet i afseende pä fullbordandet af dc
påbörjade fängelserna och alt förluster derigenom skulle uppkomma.
Detta yttrande bar på det högsta förundrat mig, då raan erinrar
sig, att R. St. för omkring 2 månader sedan till K. M:s disposition
öfverlemnal 400,000 r:dr, som egentligen voro förut afsedde
för uppförande af stads- och häradsfängelser, hvilka medel få begagnas
till byggande af länsfängelset' om K. M. så behagar, och K.
M. således tyckes hafva erhållit rundliga tillgångar för fullbordandet
af länsfängelserna, samt då tillgångar alltså finnas lil! bestridande
af dessa kostnader, så linnes intet, som hindrar afl fortsätta byggandet
lika skyndsamt, som om blott de nu ifrågavar. medlen eli par
månader förr vore beviljade. Jag anser mig således icke behöfva
lägga på mitt samvete det uppskof med frågan, som af min begäran
om ålerremiss möjligen kan blifva en följd, helst jag hört att
2 Stånd redan återremitterat betänk., hvarigenom ärendet kommit
ånyo under Ulsk:s pröfning och medlen alltså icke blifva tillgängliga
förr än R. St. sig i målet vidare utlåtit. Icke eller anser jag mig
behöfva belasta mitt samvete med något i afseende på den ökade
brottslighet, som H. Ex. Hr Gr. Posse förmodade blifva en följd deraf,
alt man icke sä hastigt får tillgångar till uppförandet af dessa fängelser.
Hvad angår denna brottslighet, hvilken i sä hög grad under
sednare åren tilltagit, sä vill jag visst icke neka, att den befordras
genom de gemensamhetshäklen, hvaruti ransakningsfångar insättas,
men jag tror dock att det linnes äfven andra orsaker till denna
ökade brottslighet, hvartill jag vill för min del räkna de und. tillstyrkanden,
som afgifvas ang:de en vidsträcktare tillämpning af K.
M:s benådningsrätt, än som enligt mina åsigter borde äga rum.
Frih. Cederström, Jakob: En ålerremiss af detta betänk,
skulle i alla afseenden vara öfverflödig, i händelse Ståndet ägde alt
med delta likasom andra Utsk:s betänk, förfara på sätt Ståndet funne
lämpligt; men då denna fråga hör lill statsregleringen, sä mäste
Ståndets beslut innefatta antingen bifall eller ålerremiss; och som
betänk, innehåller åtskilliga tillstyrkanden, hvilka ovilkorligen fordra
ett förtydligande, såvida missbruk icke skola inträffa, utan att rättelse
derutinnan sedan kan vinnas, måste betänk, återremitteras. Det
har icke varit utan sin märkvärdighet att afhöra, hurusom man på
f. m. uppställt skilnad emellan ransaknings-fängelse och straff-fängelse.
Jag vet icke, om det skall höra till det nya straffsystemet att det
bör finnas särskilda sådana fängelser inom hvarje stad och hvarje
härad. Det vore i slikt fall en dubblering af kostnaderna i och för
dessa byggnader, hvilka redan synas trotsa Svenska folkets förmåga
alt bekosta dem. H. Ex. Hr Gr. Posse har nödgats erkänna, att
länshäkten måste användas såsom straff-fängelser, hvilket de hitintills
varit. Man har nemi. derstädes förvarat fångar icke allenast under
ransakningsliden, utan äfven under strafftiden, då fånge icke särskildt
varit dömd lill arbete å fästning, eller å kronans slott, hvilka
sistnämnde slags straffgrader vi redan äga och nog lära få bibehålla
så framt man vill undvika missnöje ibland garnisons-tropparna.
Frågan är nu helt enkelt den : vill R. o. Ad. anslå 600,000 r:dr
678
Den 23 februari e. m.
ulan att rätt veta, hvartill dessa medel intill nästa riksdag skola användas?
Om så är, behöfver man blott bitalia StatsUtskrs betänk,
och lugnt gå till hvila, i förmodan att medlen användas till det ändamål
man hoppas. Såsom representant af Svenska folket anser jag
det vara min pligt att känna, till hvilka föremål jag anslår desse
600,000 r:dr att utgå intill nästa riksdag, innan jag dertill lemnar
bifall, och således kan jag icke annat än återremittera betänk., enär
detsamma icke kan afslås och icke bör nu bifallas. Hr Gr. Posse har
vidare uti sitt första yttrande visat oss följderne af de hitintills begagnade
gemensamhets-fängelserne, och han har sökt äfven visa, genom
rapporter från vederbör, fångpredikanler, huru fångarne moraliskt
blifvit försämrade till en oerhörd höjd; men den frågan kan
skäligen framställas, om icke möjligen orsaken till denna demoralisation
finnes utgående frän våra fattigvårds- och näringsförfattningar
m. m., och jag tror, att denna demoralisation hos fångar och folket
i allmänhet icke förefunnils, såvida man icke genom förenämnde
lagstiftning, på sidan om grundlagen, skapat fångar af obrottsliga medborgare.
Man måste således icke genom cellfängelsesystemet söka
kurera ett ondt, som ligger i våra lagar, utan det onda måste afhjelpas
genom förbättrandet af dessa lagar, hvilket åter icke vinnes
genom uppförandet af cellfängelser. Jag tror följaktligen, att det
ökade antalet af fångar härleder sig från vår ekonomiska lagstiftnings
ofullkomligheter, enär genom 1833 års författning om försvarslöse
och än vidare genom 1846 års författning i ämnet en mängd oskyldige
personer blifvit i fängelse inkastade och der blifvit vande vid
ett sysslolöst, beqvämt lif. Man äger således icke det ringaste hopp,
att fångpersonalen skall förminskas genom nya fängelsers uppförande
utan tvertom skall tillökningen fortgå intilldess dessa författningar
uppliäfvas. Vi mäste betänka, att den grofva förbrytaren som icke
är dömd till lifstids fängelse, är det på bestämd tid af några år, då
deremot den, som dit införes för tiggeri eller saknad af laga försvar,
alltid måste tillbringa lifstiden i fängelset, såvida icke någon tillfälligtvis
uttager honom; och då de sålunda uttagas, så har erfarenheten
visat, att de inom några veckor eller kort tid återkomma ofta såsom
verkliga förbrytare. Det är således nödvändigt, att icke genom en
felaktig lagstiftning demoralisera folket, likasom att vi sjelfva söka
kurera oss i lagstiftningsväg, om jag så må uttrycka mig, emedan
jag anser det vara en sjukdom i vårt land, att vilja stifta lagar pä
sidan om grundlagens bud.
Chefen för fängstyreisen har på f. m:s plenum yttrat, att en
återremiss af ifrågavar. betänk, endast skulle medföra dröjsmål och
ökade kostnader, äfvensom han förutsatt möjligheten deraf, att R.
St., dä betänk, från Utsk. återkommer, finna tillfälle att göra ändringar
uti hvad Utsk. föreslagit och möjligen nedsätta anslaget. Detta
kan vara möjligt; men i alla händelser förbehåller jag mig min rättighet
alldeles öppen, så att, när StatsUtsk. återkommer med ett
bättre utarbetadt betänk., hvaruti man i ett sammanhang får se föremålen,
hvartill de 600,000 r:dr skola användas, antingen till läns-,
stads- eller häradsfängelser, och bestämmelser uppgjorda i afseende
pä ej mindre antalet af celler i hvarje fängelse, än ock kostnaderna
Den 2 3 1'' e b r u a r i f m
derför jerale belägenheten för hvarldera fängelset alt, säger jag, hvar
oell en må äga räll, all säga ja eller nej.
Hr af Dalström yttrade i f. m:s plenum tillstyrkande lill belänk.
på den grund, alt arméen saknade tillfälle att verkställa föreskriften
i 1812 urs cirkulär i afseende [tå sådana arrester, hvilka
skola åläggas soldater; men den värde talaren har i detta plenum
hemställt, huruvida det skulle vara orätt, att man insatte soldater i
arrest å länshäktet. Jag åter hemställer huruvida det vore principenligt,
att ställa soldaten under en civil frångvaktmästares uppsigt,
och om militären någonsin skall medgifva, att beröfvas sin rätt alt
arresterad vara bevakad af kamrater, först dä, när soldat genom
brott, som gör honom ovärdig att vara soldat, blifvit dömd, eller
under ransakning häktad, är han förfallen till allmänna fängelserna.
Man liar vidare talat om nyttan af cellfängelser framför gemensamhetsfängelser
och man har påstått, att fångar, inneslutna i
det förstnämnda, lättare förmås till bekännelse af begångna brott.
På grund af den erfarenhet, jag äger och hvilken icke är så kort,
har jag, i egenskap af länsslyresman, funnit, att, just genom gemensamhetsfängelse
klokt användt, sanningen uppdagas, nemi. såvida man
äger någon kännedom om dc fångar, som i fängelset förvaras
och förstår att dem sortera. Man kan genom dem vinna noggranna
upplysningar om sättet, hvarpå ett brott blifvit begånget,
så att alla försök å den tilltalades sida lill nekande derefter blifva
omöjliga eller onyttiga. Derföre måste man i de nya fängelsebyggnaderna
hafva både celler och större rum der flere pä en gång
kunna inrymmas, hvilket är så myckel nödvändigare, som tilltalade
i allmänhet icke afvika ifrån den gamla regeln: alt neka intilldess
brottet till sina detaljer blir kändt. Men, säger man, insältes icke
fånge i cell, så kan någon bekännelse å fångens sida icke väntas,
då andra tvångsmedel icke få användas. Det kan vara möjligt alt
sä förhåller sig; och om man också erhåller dessa bekännelser, så
åro de icke så beskaffade, som lagen föreskrifver. Jag förnyar alltså
mitt påstående, att uti hvarje länsfängelse böra finnas några rum för
gemensamhetsfängelse. De medel, som vid 1840 års riksdag anslogos
för uppförandet af liäradsfängelser, eller 100,000 r:dr fördeladt
på häraderna, hvilka nu enl. allmänna lagen äro skyldiga att hvar
för sig hålla häkte, så blefve summan icke betydlig för hvartdera häradet;
men tillräcklig för uppmuntran till dessa häktens förbättrade
skick, så att i dem må finnas så väl rum för ensamhets-, som för
gemensamhetsfängelse, då den erfarne domaren säkerligen blefve
missbelåten med de nya fängelserna, eller de s. k. ransakningshäktena,
om endast celler i dem inrättas. Det är naturligt, alt man
önskar få ett förbättradt skick uti vår fångvård; det är naturligt, att
genom fångarnas årligen ökade antal man gerna vill räcka handen
till hjelp för att få minskning härutinnan; men då blifver ock en
nödvändighet att tillse, det anslagna medel användas till sådana ändamål,
som befordra minskning i förbrytares antal. På f. m. halen
ledamot talat om den ström af förbrytare, som hotar att öfversvämma
oss. Skall nu denna ström afledas genom fängelsebyggna
-
Der» 23 F e b r u a r i e. ui.
elei' nied celler? månne icke denna afledning vinnes säkrare genom
andra medel, såsom t. ex. en fullkomlig näringsfrihet, hvarigenom
hvar och en, utan att blifva häktad, sättes i tillfälle att sjelf förtjena
sitt uppehälle så godt han kan och fångarna till produktiva arbeten
i fängelserna, eller utom dem, som ersätta deras underhållskostnad.
Till fördel för häradshäklena har en ledamot yttrat, att jordbruket
genom de till dem anslagna medel skulle vinna lindring i dess skatter,
och detta yttrande har blifvit upptaget af en annan ledamot,
nemi. Gr. Anckarsvärd, som ansåg det icke vara mer än billigt att
jordbruket erhåller denna lättnad. Men man kan lätteligen föreställa
sig att af de härtill använda medel beloppet på hvarje härad
inom riket blir obetydligt. Skulle likväl meningen vara att genom
detta anslag såsom det första befria häraderna från skyldigheten alt
hålla sina häkten, sä nödgas jag, för min del, förklara, alt jag icke
vill medgifva en enda sk. af de anslag, som hittills blifvit beviljade-,
ty häraderna, likasom städerna, åro skyldiga att sjelfva underhålla
sina häkten och skulle slaten öfvertaga kostnaden, blefve utgifterna
icke möjliga att bestrida. Jag anhåller ani återremiss på grund ai
såväl dessa, sorn Gr. Lagerhjelkes på f. m. andragna skäl.
Hr von Troil, Emil: Enligt min åsigt har den siste värdetalaran
ganska rätt derutinnan, att hvad som mera än något annat
bidragit till brottens oerhörda tilltagande inom vårt fädernesland äran
söka uti våra närings- och lösdrifveri-författningar, sådana dessa
för icke länge sedan voro. Den värde talaren tyckes likväl hafva
förgätit, att de i sednare tider blifvit förändrade och fått en annan
rigtning, så mycket tidsförhållandena lära medgifvit. Dock lärer väl
ingen med något skäl kunna fordra, att i och med detsamma den
af de upphäfna författningarne föranledda osedligheten skall hafva
upphört, utan åtgärder »miste särskildt vidtagas för densammas motarbetande,
hvartill efter mitt förmenande hörer ett förbättradt fängelse-
och straff-system. I afseende pä StatsUtsk:s ifrågavar. betänk.,
hafva här åtskilliga anmärkmr blifvit framställda, dem jag anhåller
att, lill undvikande af missförstånd, få till besvarande upptaga. Gr.
Gyldenstolpe, Ant., har såsom orsak, hvarföre man önskade, att så
fort som möjligt få anslaget till fängelserna beviljadt, uppgifvit, att
man ville fullborda redan påbörjade fängelsebyggnader. Något sådant
har likväl, mig veterligen, icke blifvit af någon yttradt, utan
afsigten har varit, att påbegynna nya byggnader. Skulle R. St» beslut
komma alt uppskjutas, så torde det blifva för sent att påbörja
arbetet nästa sommar, emedan förberedelser måste föregå och man
i öfrigt känner, alt 3 år erfordras för fullbordandet af en länsfängelsebyggnad.
Vidare har Grefven föreställt sig, att af några räder
uti en 11. Ex. just.slals-minrslerns promemoria skulle kunna dragasden
slutsats, att fångarna i ransakningsfängelserna komma att undergå
straff-fängelse äfven öfver 2 år. Så tror jag icke att den af Grefven
upplästa meningen kan tydas, utan så alt man möjligen kunde
under en lid af icke öfver 2 år i cell förvara fångar, som äfven
blifvit dömde till fängelse öfver 2 år. Härigenom skulle den fördel
vinnas, alt cellbestraffningen, sorn fruktas mera än hvaije annan be
-
l)en 23 Februari e. m.
08 i
»träffning, skulle icke allenast tillkomma den lägsta straffgraden, utan
den skulle i lika mått tillfalla dem allesammans, dock icke öfver 2
år. Hade Grefven behagat något närmare tänka på innehållet af de
upplästa raderna, skulle han hafva funnit, att meningen icke annorlunda
kunnat förstås. På f. m. har en annan talare trott sig
finna en motsägelse mellan hvad han hört mig yttra och hvad han
förl. sommar sett i Newgate och andra Londons fängelser; men så
är likväl ej fallet, emedan en väsendtlig skilnad finnes emellan att
antaga ett system, och att bringa det till fullständig vekställighet.
1 Sverige antogs t. ex. för 30 år sedan ett försvars-system, byggt
på en större centralfästning, och det torde ännu fordra 30 år innan
det hinner bringas till Joll verkställighet. Min ofvannämnde
uppgift gick derpå ut, att om Hr Rääfs ord finge så förstås, att han
med system menat hvad som egentligen borde här vara i fråga,
nemi. ransakningshäktet så var hans uppgift icke fullkomligt noggrann.
Hvad åter angår systemets antagande i England, så får jag
hänvisa till en författning af drottning Victorias 2:dra och 3:dje regeringsår.
Frih. Cederström, C. IL, har funnit besynnerligt, att i ett träfängelse
skiljeväggarna borde vara dubbla, men ytterväggarna enkla,
emedan fången hellre borrar sig ut genom den enkla ytterväggen
för att återvinna friheten, än genom sidoväggen för att komma in
till kamraten. Denna sista sats kan icke nekas, och icke heller kan
det bestridas, att om man lemnar fånge en borr och tillräckligt rådrum,
så banar han sig väg t. o. m. genom en dubbel vägg, och
detta verkställes ännu fortare om man förser honom med yxa och
såg. Det går äfven för sig i fängelser af tegel, om man förser fången
med hacka eller blott en dugtig spik. Han kan uti detta fängelse
i större tysthet än i fängelser af trä med endast enkel yttervägg
verkställa arbetet, emedan stenarna småningom göras lösa och
om dagen kunna öfversmetas, så att arbetet någon gång kunnat fördöljas
tilldess det blifvit fulländadt. Härvid förekommer likväl, att
det alldeles icke är meningen, att fången skall hafva sådana verktyg
för att komma hvarken ut eller till kamrater. Dubbel-väggarne
äro ej gjorda för att hindra fångar genombryta dem, utan för att
förekomma samtal.
I sammanhang med hvad jag nyss yttrat skall jag be att få
upptaga några yttranden af Hr Rääf, som påstår, att planken omkring
de nya fängelserna äro mycket lätt öfverstigna af personer, som
vilja begagna sig af denna utväg att inkomma i fängelset, helst fångknektarna,
som ständigt måste passa upp på fångarnes ringning,
icke medhinna att hålla tillsyn äfven häröfver. I anledn. häraf får
jag blott yttra, att detta visar till hvilka besynnerliga föreställuingar
man kan komma, dä man i stället att genom verklig åskådning rådfråga
sina yttre sinnen, endast ur egen inbillning uppfattar förhållandet.
Hade den värde ledamoten vidtagit förstnämnde åtgärd, hade
sannolikt detta hans yttrande uteblifvit. Gr. Lagerbjelke' har ansett,
att fängelserna icke böra vara många, emedan ett större antal celler
derigenom erfordras om man skall vara förvissad att alltid hafva det
nödiga antalet deraf i beredskap. Denna sats är riktig i och för sig
Den 23 l’ebrua ri e. m.
sjelf, men det finnes väl något, som vager emot en alltför långt
drifven utsträckning deraf, ty eljest vore det ju mest fördelaktigt, att
för hela riket hafva ett enda stort cellfängelse med minsta möjliga antal
celler. En hvar inser likväl lätt, att en sadan inrättning skulle
förorsaka en mängd kostsamma fångtransporter, och ingen lärer vilja
föreslå något sådant. Om man nu funnit, att lämpliga afsländet
emellan fängelserne icke bör öfverstiga vanliga afståndet emellan 2
länsresidensstäder, men det finnes tingsställen belägna på längre afstånd
från länsresidenset, än det som emellan 2:ne residenser är vanligt,
så lärer man också inse behofvet af häkten ä sådane ställen.
Att ingå uti någon undersökning af frågan, huruvida det kan vara
skäl att bygga nya häkten inom alla domsagor, är för ögonblicket fullkomligt
öfverflödigt, emedan nu begärde anslag endast kan räcka till
de mest behöfliga, hvilket i sig sjelft icke är annat än en fortsättning
utaf anläggandet af kronohäkten. Inom dessa häkten förvaras
närmaste häradernas fångar, och det härad, inom hvilket ett sådant
häkte ligger, har den förmånen att icke behöfva hålla något särskildt
fängelse och samma fördel hafva de härader, som ligga närmast
länsresidenset, äfvensom staten har den förmånen, att blifva
befriad från kostnaden för några fångars forslande till tingen om,
som på många ställen är händelsen, tinget hålles inom residensstaden.
Hr von Hartmansdorffs anmärkn., att kronohäkten tillhöra
kronan, och ej böra förblandas med sådane sora tillhöra häradet,
torde förfalla, om man behagar betänka, att förhållandet blifver detsamma
med de nya häradshäkten, som äro i fråga att anläggas. Der
skulle i främsta rummet intagas häradets fångar, men kronan afsäger
sig icke rättigheten att äfven intaga andra fångar, så långt utrymmet
medgifver. Gr. Sparre, E., har uti ett varmt anförande på f.
m. talat, jag vill icke säga i ämnet, men åtminstone mycket deromkring.
Uti ämnet, som rörer uppförande af läns- och häradshäkten,
fördjupade han sig icke mycket, men destomera i LagUtsk:s uppgjorda
kalkyler öfver de dryga kostnaderna för alla möjligtvis behöflige
straff-fängelser. Hvartill en sådan utredning skall lämpas i
en fråga, som den förevar., kan jag icke inse, såvida ej meningen
varit, att genom stora summor uppskrämma sinnena; men jag föreställer
mig, alt R. o. Ad. icke lärer vara så lättskrämd. Grefven
har vidare yttrat, att han under sina utländska resor besökt åtskilliga
cellfängelser och funnit dem icke motsvara det dermed afsedda
ändamål. Det kan icke vara min mening att uti ena eller andra
afseendet jäfva Grefvens vittnesmål, men anser mig dock böra erinra,
att utom Grefven finnas flera medlemmar af detta Stånd, som besökt
andra länders cellfängelser, och att det finnes tryckta officiella
berättelser af personer, som med dessa fängelser hafva befattning.
En domare lärer ej grunda sitt beslut på vissa berättelser, utan på
alla vittnens utsagor. Han jemför alla omständigheter, pröfvar det
ena med det andra och fattar derefter sitt beslut. Med ett sådant
förfarande fruktar jag ej utslaget i denna sak. Grefven har äfven
talat om det här i staden anlagda cellfängelse, och han har uppgifvit,
att helsotillståndet derstädes ej varit godt. .lag bestrider denna uppgift
och tror mig någorlunda känna förhållandet. Det har varit ut
-
Den 23 Februari e. m.
683
märk! godt och ojemförligt mycket bättre, än vid norra korrektionsinrättningen,
sorn ligger straxt bredvid, och Långholmen, ehuru inom
de 2:ne sednare fängelserna helsovårdsanstalterne äro de bästa som
finnas vid något af våra gamla fängelser. Grefven har sagt, att ensamhetsfängelset
icke är fruktadl. Jag känner icke hvad en och annan
fånge kan i detta hänseende hafva meddelat Grefven; men jag,
som tilltror mig hafva en visserligen ringa, men ändock jemförelsevis
med åtskiliga andra icke obetydlig erfarenhet af fångar, har den
öfvertygelsen, all det icke finnes något straff, som verkar mera afskräckande
än cellfängelsestraffet. Erfarenheten har visat, att kronoarbetskarlar,
som icke fruktat exlrajudiciella bestraffningar, hafva
deremot visat en särdeles farhåga att förflyttas å korrektionsinrättning,
der de i cell förvaras, då de visa sig oförbätterliga, och jag
känner kronoarbetskarlar, som af fruktan att blifva insatta på korrektionsinrättning
begått brott för att komma på fästning. Grefven
har roat Ståndet med en historia, som han skall hafva hört inom
Stockholms cellfängelse angrde en fånge, som efter frigifvandet yttrat,
att han hade lust att uppgöra kontrakt med kronan att få qvarblifva
inom fängelset. Denna historia har jag också hört, men huruvida
saken äger sin riktighet eller icke, har jag icke aktat nödigt
att närmare undersöka, emedan jag har mig bekant, att gamla förhärdade
fångar synnerligen älska att visa trots) emot bestraffningar,
de undergått. Historien kan vara nöjsam nog, ehuru den ingenting
bevisar; men som Grefven synes road af dylika små berättelser,
skall jag hafva äran alt tillhandagå med en motsvarande, som
visserligen icke står i något sammanhang med cellfängelset, men deremot
med våra nuvar. straffmedel, spö och ris. För några få år sedan
fanns bland fångarna inom ett visst fängelse en 80 års man,
som ända från barndomen beträdt brottets bana, varit på många
fästningar, flere gånger rymt och undergått bestraffningar för förnyade
brott, och jag tror en gång efter lyckade stölder begaf sig
till hufvudstaden i ett angränsande rike, der han lefde som en man
af bättre stånd, tilldess han blef upptäckt och återskickad till Sverige.
Jag frågade honom hvilka bestraffningar han undergått, och han
svarade med uttryck som något liknade det hvarmed en invalid omtalar
sina bedrifter och sår: ”300 par spö, 1000 prygel, utom
diverse bondstryk, som jag ej har reda pä”.
Ilr Lagerhjelm, Pehr: Om man bifaller StatsUtsk:s betänk.,
sådant det nu befinnes, har man otvifvelaktigt gifvit åt Ståndets beslut
en större extension, än diskussionen föranleder; ty jag har icke hört
någon enda ledamot yrka, att ifrågavar. medel skola användas till andra,
än s. k. ransakningshäkten. Bifaller man Utsk:s betänk., så har
man deremot lemnat obestämdt, till hvilken art af häkten medlen
blifvit anslagna. Det kan hvarken för R. o. Ad. eller R. St. vara
likgiltigt, huruvida beslut fattas, som i sig innebära en extension,
som man aldrig åsyftat; ty i sådant fall skulle anslagna medel kunna
användas åt andra föremål än man afselt. Aldraminst kan det vara
likgiltigt, när ett R. St:s Utsk. är sysselsatt med en så vigtig fråga
som den LagUtsk. nu förehar, nemi. den nya strafflagen. Det är
Den 23 Februari e. ni.
ostridigt, att de båda frågorna, nemi. den nu förevar, och den om
straff i fängelser, kommit med hvarandra i nära sammanhang. Detta
synes äfven af beräkningen öfver cellernes antal, som förekommer i
detta ämne rör:de handlingar, och det är ostridig!, att en del af
dessa celler äro ämnade till straff-fängelser; men dä det är allmänt
kändt, och hvilket man äfven får antaga alt StatsUtsk. med sitt förslag
endast åsyftat, att fängelsebyggnaderne skola fortsättas efter den
hitintills följda plan och således icke att medlen skulle användas till
straff-fängelser, utan, såsom den siste värde talaren upplyst, för alt
börja nya byggnader i samma rigtning som hitintills, så hade StatsUtsk,
ganska lätt alt afhjelpa detta genom att inskränka sitt tillstyrkande
så, att den, som bifaller betänk., icke gör det vidsträcktare,
än han velat. Det hade varit lätt att åstadkomma sådant medelst
en artikulation af beslutet; men deremot om StatsUtsk., för ali icke
möjligen binda händerna i fråga om framtida beslut, enär man säger,
att ransakningsfängelset skola begagnas såsom straff-fängelser
för mindre grader af brott, icke genom en sådan artikulation velat
gifva sådant tillkänna, hade StatsUtsk. likväl varit oförhindradt, alt
begagna sig af den utväg, som vid fö reg: de riksdagar varit vanlig,
nemi. alt StatsUtsk. vid början af hvarje riksdag föreslår att R. St.
mätte bestämma en viss summa för något visst arbete att utgå under
samma riksdag, hvarefter R. St. framdeles under riksdagen, för
återstående tiden intill nästa riksdag, bestämmer det erforderliga beloppet.
Om förslaget fått den syftningen, hade sannolikt ingen röst
höjt sig deremot, ty vi äro alla ense derom, att, hvad R. St. vid
föreg:de riksdagar gjort, bör fullföljas så långt det rörer ransakningshäktena.
På dessa grunder kan jag nu icke bifalla StatsUtsk:s förslag,
utan anhåller vördsamt, att betänk, måtte återremitteras, på
det att Utsk. måtte komma i tillfälle att gifva det en annan form.
Hr G ii n t her, Claes Ephraim: I fråga om en förbättrad
fångvård eller, med andra ord, om fängelsets organisation, antogo
R. St. redan vid 1840 års riksdag och uttalade jemväl uti en
till K. M. aflåten skrifvelse af d. 5 Juni 1841 en åsigt, som innefattade
ett erkännande af isoleringssystemets eller ensamhets-fängelsets
företräde framför gemensamhets-fängelset. Uti motiverne lid nämnda
skrifvelse yttrade nemi. Ständerne: att man icke kunde undgå
alt erkänna, det behandlingen i de äldre fängelserna af såväl ransaknings-
som straff-fångar utgjorde en hufvudsaklig orsak till den
alltmera tilltagande brottsligheten inom vårt land, och att det borde
vara statsmakternas förenade omsorg att tillse, det den ytterliga demoralisation,
för hvilken fångarna genom kommunikation med hvarandra
inom häktena voro blottställde, måtte förekommas. Denna
åsigt utgjorde grunden för Ständernes då fattade beslut; men som
rikets tillgångar icke medgåfvo en så kostsam reforms genomförande
på en gång, beslöto R. St. alt i främsta rummet anvisa medel till
ombyggnad efter cellsystemet af de fängelser, som ansågos mest angelägna,
nemi. härads-, stads- och länshäkten. Utaf desse äro de
2:ne förstnämnde ensamt ransakningshäklen. Länshäktena erkändes
böra vara, likasom de nu äro, biide ransaknings- och straff-fängelser,
Den 23 Februari c. m.
85
och till följe häraf yttrade R. St. vidare uti samma skrifvelse, att
när nya länshäkten uppbyggdes, borde de göras så rymliga, att de
kunde begagnas icke allenast som ransakningshäkten, utan äfven såsom
straff-fängelser för kortare tid, den R. St. bestämde till högst
2 år. Detta beslut utgjorde enl. min åsigt en heder för Sveriges
Ständer i en tid, då frågan om det ena eller andra fängelsesystemets
företräde framför det andra, var, ehuru nästan i alla länder
väckt, dock i de flesta då ännu oafgjord. Jag skulle derföre anse
det vara föga hedrande för R. St. om de vid innevar. riksdag skulle
frångå det förra beslutet, så mycket mera som, enl. min tanke, frågan
är i de fleste länder numera utkämpad till förmån för ensamhetsprincipen.
Jag anhåller att härvid få fästa Hermes uppmärksamhet
derpå, alt jag gör en väsendtlig skillnad emellan fängelsesystemet,
eller grunden för fångars behandling, och straffsystemet, eller
grunden, hvarpå brottmålslagen bör byggas. I fråga om fängelsesystemet
är min öfvertygelse, att det snart nog icke skall gifvas
något fängelse, som ens kan göra anspråk på att kallas väl organiserad!,
som ej år inrättadt efter principen för fångarnes isolering,
om man dermed förstår hvad det egentligen betyder, nemi. ett ovilkorligt
afskiljande af tångarne, så att de icke kunna kommunicera
sig med hvarandra. Härmed nekas dock icke, att ju tiden och erfarenheten
kan påkalla många modifikationer vid principens tillämpning;
men basis för alla fängelsesystemer måste hädanefter blifva,
att fångarna afhållas från all gemenskap med hvarandra, emedan
erfarenheten redan tillräckligt ådagalagt, att de i annat fall blifva
mera demoraliserade än förut. Hvad åter angår straffsystemet, så
är det en annan fråga, huruvida man kan bygga en hel kriminallag
på ett enda slags straff, eller det s. k. cellfängelset; men den
frågan hörer nu icke hit.
Med de åsigter jag nu uttalat, har det för mig varit en tillfredsställelse
att höra, hurusom de fleste talare varit öfverens derom,
alt det ifrågavar. anslaget bör beviljas, och att man bör fortgå på
den bana, R. St. vid 1840 års riksdag godkänt. Den obetydliga
skiljaktighet i meningar, som här gifvit sig tillkänna i så måtto, att
en del önskat, att de 600,000 r:dr, som nu äro i fråga, skola uteslutande
användas för länshäkten, under det att andra anse desse
medel jemväl böra kunna disponeras för fullbordandet af de egentliga
ransakningshäktena, är också af den ringa vigt, att den icke
skulle hafva föranledt mig att bryta den tystnad jag vanligen på
detta rum iakttager; men då Gr. Sparre, under åberopande af sin
egenskap utaf ledamot i LagUtsk., har för sina satser sökt ett stöd,
uli framställningen af åtskilliga LagUtsk:s tillgöranden och beslut,
hvilka jag åtminstone med den färganläggning, hvarmed de blifvit
framställde, icke kan vidkännas, finnér jag mig, såsom äfven varande
ledamot af LagUtsk., uppmanad att afgifva ett eller annat beriktigande.
Gr. Sparre har i början af sin framställning yttrat, att LagUtsk.
skulle redan hafva förkastat ensamhetssystemet, och att Utsk. kommit
till detta resultat egentligen på grund af erhållna upplysningar
och vunnen kännedom derom, att detta system icke skulle kunna i
landet införas med mindre än att en kostnad af 10,000,000 r:dr
esc
Den 23 Februari e. m.
dertill erfordrades. Jag bekännner, atl denna uppgift föreföll mig
något oväntad; ty hvad kostnaden angar, har LagUlsk. icke haft tillfälle
att se någon enda ordentlig kalkyl och ännu mindre någon
tillförlitlig. Det är visserligen sanni att vid ett tillfälle, då frågan
om ensamhetsfängelsets lämplighet för längre tider lill öfverläggning
förekom inom Utsk., yttrade en ledamot, att han vid betraktande
af den kostnad, som i Frankrike anses erforderlig för systemets införande
derstädes,ansåg densamma icke kunna blifva mindre än 9
eller 10,000,000 r:dr i vårt land; och som denna ledamotens mening
sedermera blef segrande uti ett af LagUtsk. provisoriskt fattadt
beslut, lärer Grefven deraf fått anledn. till den förmodan, att
Utsk:s majoritet ansett kostnaderne uppgå lill de af Grefven omnämnde
10,000,000 r:dr, ehuru jag sannerligen ej hörde någon annan,
än den enda ledamoten sjelf, derom tala.
Sjelfva frågan om ensamhetsfängelsets antagande är dessutom
ännu icke heller inom Utsk. afgjord. Jag har der tillfälle att nästan
dagligen kämpa med Gr. Sparre om såväl sjelfva systemet, som dess
tillämpning i ilen nya kriminallagen, och som jag hitintills haft
tillfredsställelsen all finna Grefven i de flesta fall uti minoriteten, så
synes det mig föga värdt, att Grefven åberopar till stöd för sina
satser det förutnämda af Utsk. provisoriskt fattade beslutet. Ty vid
behandlingen af en så vidt omfattande fråga som hela den nya kriminallagen,
ligger det i sjelfva sakens natur, att LagUtsk. icke kan
fatta några definitiva beslut förn- än man genomgått hela lagen och
kommer i tillfälle att sammanjemka de särskildta preliminära besluten
till ett sammanhängande helt. Gr. Sparre har vidare velat göra
den åsigten gällande, att den fråga vi i dag afhandla skall äga
ett så oskiljaktigt sammanhang med den nya lagen, att beviljandet
af de 600,000 r:dr egentligen berodde derpå, huruvida den nya
strafflagen bör antagas eller icke, och till stöd för denna åsigt har
Hr Grefven åberopat R. Sits und. skrifvelse af år 1841, deruti
R. St. såsom vilkor för uppförandet af de nya fängelserna bestämt,
att de skulle så inrättas, att fångar der kunde undergå ådömdt
Straff, beräknadt till en tid af högst 2 år. Detta, säger den värde
talaren, utvisar tydligen, att R. St. redan år 1841 afsågo den nya
kriminallagens antagande, och fortgår man pä samma bana, så har
man ytterligare tagit på hand för antagandet af den nya brottmålslagen.
Jag ber alt få fästa uppmäksamheten derpå, att då R. St. år
1841 fattade omförmälda beslut i afseende på länshäktena, fanns
i det då upprättade strafflagsförslaget icke någon straffgrad, som slutade
med en strafftid af 2 år. Det kunde således icke vara med
afseende på den nya strafflagen, som R. St. då omnämnde de 2
åren. Men man kände då, hvad vi alla känna, alt vår nu gällande
lag, som gör länshäktena till straff-fängelser för alla förbrytare,
hvilka skola undergå valten- och bröd-straffet, tillika innehåller flera
straffbestämmelser, som utgå på allmänt arbete under olika tider,
såsom 6 månader, 1 år eller 2 år o. s. v.; äfvensom alt alla dessa
straff nu skola undergås å fästningarne. R. St:s mening var således,
att dessa straff, då de ådömas på kortare tid, i stället skulle
verkställas i länshäktena, och af sådan anledn. föreslog roan år 1841
Den 23 Februari e. m.
687
de 2 åren. R. St:s ofvannämnda skrifvelse innehöll också uttryckligen,
att det skulle genom lag stadgas, att alla de, som efter nu
gällande lag dömas till 2 års fängelsestraff, skulle undergå straffet å
länshäktena; och detta torde bevisa, alt det icke är så farligt som
Gr. Sparre tror, att man genom bifall till nu ifrågavar. anslaget af
600,000 r:dr för fängelserna skall hafva bundit sig till bifall till
nya strafflagen: ty då något sådant icke afsågs 1841, utan man dä
hufvudsakligen hade afseende på de nu gällande straffbestämmelserna,
inser jag ej hvarföre frågan nu skulle få ett mera oskiljaktigt
sammmanhang med den nya lagen. Såsom ledamot af LagUtsk.
har jag ansett mig böra lemna dessa upplysningar.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Under loppet af denna
diskussion har StatsUtsk. blifvit klandradt derföre, att det uti tillstyrkandet
af anslaget icke iakttagit vederbörlig tydlighet. Jag anhåller
att i anledn. af denna anmärkn. få fästa Hrrrnes uppmärksamhet
derå, alt den K. proposm innehåller 3 särskilda punkter,
nemi. den Usta, som angår rättigheten för K. M. att, utan hinder
af den år 1841 gjorda fördelning emellan läns-, härads- och stadsfängelser,
kunna använda återstoden af förra anslaget, 1,300,000
r:dr, till hvilketdera slaget af fängelser sorn helst. Denna del af
den K. proposm är af StatsUtsk. för längre tid sedan besvarad och
af R. St. bifallen. Den 2:dra punkten af den K. proposm innehåller
begäran om ett ytterligare anslag af 200,000 r:dr årligen
under 3:ne år, till uppförande af cellfängelser. Till besvarande
häraf har StatsUtsk. afgifvit ifrågavar. betänk. Den 3:dje punkten
rörer dels Statens öfvertagande af stads- och häradsfängelsers uppförande
äfvensom byggandet af nya tingshus, dels ock utbyte af
häradsh.-boställen. Denna punkt är af det H. Ståndet remitterad
till Stats- och LagUtskms gemensamma utlåt, och kommer, hvad
äfven i betänk, är tillkännagifvet, att framdeles af de sammansatta
Utsk:n besvaras. Hvad nu beträffar den del af den K. proposm,
som i dag utgör föremål för Ståndets öfverläggning, så synes af
den K. proposm, om man med uppmärksamhet genomläser densamma,
hvad meningen är med detta anslag, nemi. att i likhet med
det anslag af 1,300,000 r:dr, som vid 1840 och 1841 årens riksdag
beviljades för uppförandet af läns-, stads- och häradsfängelser,
ifrågavar. anslag kommer att användas till fullbordande af hvad i
dessa byggnadsföretag ännu återstår. Det är visserligen sannt, att
uti slutmeningen står till cellfängelser, men den, som vill förstå
hvad härmed menas, kan af premisserna i den K. proposm se,
hvilka cellfängelser här afses. För besvarande af den K. proposm
har StatsUtsk. icke ansett sig böra gå till väga annorlunda än det
gjort. Utsk. har upptagit hvad K. M. begärt, äfvensom de föremål,
hvartill anslagen skola användas; och som StatsUtsk., i likhet
med 1840 och 1841 årens Ständer, ansåg anslagen för uppbyggande
af läns-, stads- och häradsfängelser nödvändigt, har Utsk, ansett
sig böra desamma tillstyrka. För att bevara den del af förra
anslaget, som var bestämd för härads- och stadsfängelser och på
det att denna del icke måtte ryckas från de ändamål, hvilka R,
Den 23 Februari e. ni.
St. vid beviljandet år 1840 afsågo, har Utsk. ansett sig böra afgifva
ett så beskaffadt tillstyrkande, sorn det ifrågåvar. StatsUtsk. utgick
från den förutsättning, att Ständerne nu hyste samma åsigt,
som vid 1840 års riksdag. StatsUtsk. kände äfven, att den ringa
erfarenhet, man haft, ingalunda jäfvat nyttan af cellfängelser, utan
tvertom gifvit styrka åt densamma. Icke eller kunde StatsUtsk.
vänta, att bibehållandet af den gamla fördelningen skulle möta något
motstånd. Det har under loppet af diskussionen frän den sida,
som försvarat den K. proposm, äfven visat sig, att ingen anmärkn.
blifvit gjord mot den förändring, StatsUtsk., i olikhet med innehållet
af samma propos., vidtagit. Man vet, att inom ett annat Riksstånd,
hvarest återremiss af betänk, blifvit beslutad, man önskat att
ett ökadt anslag i och för häradsfängelserna skulle tillstyrkas, dä
deremot inom detta stånd den åsigten gjort sig gällande, att i frågavar.
anslag skulle uteslutande användas till länsfängelser. Nu
hemställer jag till Eder, mine Hrr! hvad åtgärd Utsk. skall vidtaga
med ärendet, då återremiss blifvit inom olika Ständ beslutad på så
olika skäl. Det troliga är, att Utsk. vidblifver sitt gjorda tillstyrkande
såsom en medelväg emellan de olika åsigterna.
Den förmenta otydligheten i StatsUtsk:s tillstyrkande har af
flere talare blifvit omnämnd, utan alt de likväl uppgifvit, hvaruti
den egentligen beslår. Att den icke förefinnes uti Utsk:s tillstyrkande,
att anslaget skall utgå till cellfängelser, föreställer jag mig att
hvar och en bör kunna inse, sorn med någon uppmärksamhet genomläser
den K. proposm. Jag förmodar derföre, att otydligheten
anses ligga uti den sista meningen af Utsk:s tillstyrkande, så lydande:
”dock att de å äldre anslagen reserverade medel, hvilkas begagnande
till fortsättning af redan påbörjade fängelsebyggnader, utan hinder
af den vid 1840—1841 årens riksdag stadgade fördelning,
emellan läns-, stads- och häradsfangelser, Rikets nu församlade Ständer
medgifvit böra, i den mån dessa medel blifvit till andra än vid
ofvannämnde riksdag bestämda ändamål använda, af nu anvisade
belopp varda godtgjorde, så alt den ursprungliga fördelningen hillver
bestående.” Men dä härmed ej kan menas annat än att när
år 1841 anslogs 100,000 r:dr till häradsfangelser och 100,000
r:dr till stadsfängelser, så bör, af de medel som vid denna riksdag
komma att beviljas till fängelsebyggnader, för ofvannämnde ändamål
reserveras så mycket, som motsvarar hvad för dessa ändamål af ofvannämnde
summor icke blifvit användt, och torde R. o. Ad. finna,
alt något ytterligare förtydligande icke är behöfligt och att således
något skäl för den begärda återremissen uti nämnde förmenta otydlighet
icke förefinnes, hvadan jag anhåller om bifall till StatsUtsk:s
nu föredragna betänk.
Ganska många ledamöter ropade på propos.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Beklagligen har jag icke
blifvit öfvertygad om riktigheten af Hr af Dalströms yttrande på f.
m. genom den ytterligare utläggning han deråt på e. m. gifvit.
Jag medgifver visserligen, att 1812 års cirkulär är i dess nuvar.
skick
Den 23 Febr u ari e. m.
689
skick ganska svårt att tillämpa. Men svårigheten af denna tillämpning
anser jag icke utgöra eli skäl att hälla vära soldater under bevakning
i länsfängelser eller häradshäkten. Jag tror, alt det finnes
ett annat lika kraftigt medel, sorn äfven för det närvar, begagnas,
nemi. att arrestera soldaten på roten och låta honom betala dem,
som bevaka honom, hvilket gemenligen är kännbarare, än att sitta
i cell. Hvad åter angår Flr von Troils lemnade upplysning, sä är
det visserligen mycket möjligt, att i England cell principen för ransakningsfängar
blifvit, antagen; men dä Hr von Troil medgifvit, att
den ännu icke blifvit satt i verkställighet, anser jag icke denna uppgift
böra äga något inflytande på R. o. Ad:s beslut. Hvad sjelfva
det under öfverläggning varande betänk, angår, anser jag de framställda
skälen så talande för en ålerremiss, att äfven jag måste yrka
en sådan, pä det att Utsk. måtte bestämma lill hvilka föremål
medlen böra användas, nemi. uteslutande till länsfängelser. Hvad
åter häradshäkten a beträffar, tror jag, att dessa böra liksom hitintills
af häraderne sjelfva bekostas, i synnerhet, då man vet att ett
så mycket mäktigare och rikare land än värt, nemi. England, ännu
icke kommit till något annat resultat. Jag anser mig böra erinra
Ilrrme derom, alt för omkring 20 år sedan inkom dårar, ministern
Earl of Haddington med ett förslag, att cellfängelser för ransakningsfångar
skulle pä statens bekostnad byggas i hvarje county, men
förslaget afslogs utan votering med förklarande, att England icke
bade råd att utgifva en så gränslös summa penningar, som härtill
skulle erfordras, utan skulle hvarje county sjelf liksom förr ombesörja
sina häkten.
Låtom äfven oss följa ett så lofvärdt exempel.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Fåhrteus, Olof Immanuel: Man har yrkat återremiss
af betänk, hufvudsakligen utaf 3:ne skäl: l:o att ordalydelsen
af förslaget till beslut vore felaktig; 2:o att den föreslagna anslagssumman
vore för hög, och 3:o att användandet af denna summa
borde inskränkas till länsfängelser. I afseende pä det Esta skälet
har man anmärkt, att, genom godkännande af ingressen till Utsk:s
förslag, man på förhand skulle hafva tillförbundit sig att antaga det
ifrågakomna nya straffsystemet. Till hvad föreg:de talare häremot
anfört, vill jag blott lägga en erinran, det utlät., som nu utgör
föremål för vår öfverläggning, är afgifvet af StatsUtsk. Kan det väl
vara på allvar menadt, att, genom godkännande af en slutsats, hvartill
ett utlåt, af detta Utsk. leder, det må för öfrigt i premisserna
vara huru felaktigt som helst — man skulle äfven hafva godkänt
grunderna för den nya strafflagen, hvartill ett förslag icke grundlagsenlig!
kunnat behandlas af något annat Utsk. än LagUtsk.? Man
har härförutan anmärkt, att förslaget uttryckligen bordt innehålla,
att det endast afsåge ransakningshäkten. Då likväl förslagets motiv
tydligen uttrycker, att medlen böra anvisas till fortsättande af pubegynle
byggnadsarbeten och pii sätt 11. M. begärt, och det
2 II, 44
690
Den 23 Februari e. m.
tillika är allmänt kändt, hvilka dessa byggnader äro, så kan jag icke
förklara, luiru något missförstånd härutinnan kan äga rum.
Hvad anslagssummans storlek angår, så är jag, i motsats till flere
föregide talare, som yrkat nedsättning deruti, tvertom af den mening,
att man snarare varit allt för hushållsaktig vid bestämmande
af beloppet; det må vara att beklaga; men det
är dock en obestridlig sanning, att behofvet af fängelser dagligen
växer icke blott i Sverige, men snart sagdt i hela verlden,
och huru skulle väl då, när det är fråga om att för rikets alla
landskap uppföra fängelsebyggnader, en summa af 300,000 r:dr
skäligen kunna anses tillräcklig? Hvar och en, som har någon erfarenhet
utaf, hvad man med denna summa kan åstadkomma i
byggnadsväg, torde erkänna, alt så icke är. En talare på f. m.
har ifrågasatt riktigheten i principen af ensamhetsfängelset. Ilan
behagade för R. o. Ad. förtälja, huruledes han under resor i utlandet
med noggrannhet forskat i ämnet och huruledes lian vid
förfrågningar hos fängelseföreståndare, huruvida ensamhetssystemet
verkat förmånligt på tångarne, gemenligen till svar erhållit ett
kort nej. Vi veta alia, alt äfven utom Sverige cellfängelsesystemet
har sina vedersakare, som måhända, likasom en talare här pä f.
m., beklaga sig öfver en motsatt opinion såsom en sinnessjukdom,
och således torde, i känslan af sin öfverlägsna själskraft, med medömkan
se ned på olika länkande såsom sinnessjuke. Troligen har
den värde talaren påträffat sädane trosförvandter, och svaret borde
då ej ha varit oväntadt; men det kan i alla fall icke anses afgörande
eller gälla mer än den erfarenhet vi redan samlat i vårt eget
land, och hvarom intyg blifvit oss meddelade på f. m. både skriftligen
och muntligen. För att följa flere talares exempel, vill äfven
jag yttra något om min egen erfarenhet. Jag har nyligen, i följd
af embetspligt, tagit noga kännedom om ett länsfängelse, inrättadt
efter gamla systemet. Jag vill icke göra R. o. Ad. det obehag att
skildra all den styggelse, jag dervid erfarit, utan blott förklara, att
om våra förfäder, som på detta sätt ordnat ifrågavar. samhällsangelägenhet,
haft för afsigt att befrämja menniskoslägtets förderf både i moraliskt
och fysiskt hänseende, de icke kunnat gä mera systematiskt till
väga. Tillståndet är sådant, att jag tror hvarje förändring derutinnan
skola blifva en förbättring. Jag har i dag med tillfredsställelse hört, att
hvad ransakningfängelserna beträffar, meningarna derom icke äro delade,
men deremot har jag med förundran erfarit, att åtskilliga talare
motsatt sig anslaget till häradsfångelsers uppförande. Jag säger
med förundran, emedan R. St. redan för 2 riksdagar sedan anslogo
medel lill sådane fängelser och kullkastandet af den princip, som
dervid blifvit följd, skulle således vara en inkonseqvens. En talare
har sagt, att kronans öfvertagande af häradsfängelsernas uppbyggande
skulle förorsaka en ökad tunga för landet. Lindringen säger
man, är skenbar, emedan den bevillning, som skall utgå till fyllande
af de erforderliga kostnaderna, hufvudsakligen drabbar jordbruket.
Då man besinnar, att allmänna bevillningen icke utgöres
af en viss klass medborgare utan af alla rikets skattskyldige innevånare,
så synes det redan vara en paradox att påstå, att den börda,
Den 23 Februari e. m.
091
man ensam drager, skulle vara lättare, än den man delar med andra.
Dessutom må det vara tillåtet alt hoppas, att tillgångar hädanefter
som hittills kunna vara att finna, utan bevillningcns ökande,
medelst tillitande af statsverkets eller riksbankens besparingar. En
talare har yrkat, alt man borde beakta de åsigter, som inom BondeSt.
gjort sig gällande och, för att följa detta Stånds exempel, har
lian icke velat bevilja mer An hälften af anslaget, men vid tillämpningen
af denna mening har hail kommit till den egna konklusion
att lian icke vill gifva en enda sk. till det ändamål, BondeSt. afsett,
eller lill häradsfängelser, ulan yrkar användandet af anslagssumman
uteslutande till länsfångelser, som BondeSt. icke vill veta
utaf.
lag, som gerna vill gå BondeStrs önskningar i detta afseende
lill mötes, men också anser den mening som hos It. o. Ad. blifvit
uttalad i afseende å länshäktena förtjena ett sorgfälligt afseende,
vill alltså för min del bevilja både den ena och andra hälften af
det tillstyrkta anslaget, och derföre instämmer jag med de talare,
som yrka bifall till betänk.
Starka rop på propos. hördes åter.
Fih. Cederström, Claes lind.: Vördsamt anhåller jag, att
med några ord få besvara Frih. Tersmcdens sista anförande, hvaruti
han nemi. sagt, det SlatsUlsk. icke skulle veta hvad åtgärd det
borde vidtaga med betänk., om detsamma blefve återremitterad!,
såvida Utsk. ville fästa afseende på de från flera håll framställda
sinsemellan olikartade skälen för en älerremiss. Det vill således
synas, alt Frilen icke behagat lemna någon uppmärksamhet åt de
af Hr Rääf och mig på f. m. afgifne anmärkn.-r, ty eljest hade väl
ej inträffat alt, när från ena hållet, i afseende på summan t. ex.,
ledamöter af BondeSt. begärt nedsättning till 300,000 r:dr, och
Hr Rääf jemte mig likaledes önskat alt 300,000 r:dr måtte för
byggnadsarbetet anslås, SlatsUlsk. ju icke skulle förmå finna en annan
utväg, helst när den anmäles i egenskap af medelväg, än att
stadna vid de från början af Utsk. förordade 600,000 r:drs anslag.
Beträffande åter anlednme för återremissen, så lära de icke heller
vara så skiljaklige från hvarandra, som man velat finna dem. Har
icke här frän flere håll, så väl bland dem, som vilja nedsätta an
slaget
lill hälften af det begärda, som ock bland dem som, med
yrkande af återremiss, likväl afse anslagets beviljande i sin helhet,
det vilkor blifvit framsäldt, att länshäkten eller hvad man kallat
ransakningsfängelset- borde blifva föremål för anslagets användande?
Och har icke bland BondeSt. den önskan försports att, om halfva
det förordade beloppet blefve bifallet, man då måtte af detsamma
använda 100,000 ä 120,000 r:dr till häradshäkten, men 170,000
ä 200,000 r:dr till länshäkten? Alltså har, jemväl inom sistnämnde
stånd, en åsigt uttalat sig om sistberörde häktens större behof
af understöd från statens sida. Hvad åter angår Hr Fåhraei yttrande,
så bör hvar och en visserligen finna det ganska förtjenstfull!,
att han, jemte flere öfrige landsfor, nitälskar för att häktena uti
44*
692
Den 23 Februari e m.
landet må blifva försatte i bästa möjliga skick ; men vi andra, som
måste tänka icke blott pä de med uppbyggandet af dessa fängelser
åsyftade gagneliga verkningar utan äfven pä huruvida de dertill erforderliga
medel äro att tillgå, med fästadt afseende på statens öfrige
behof, kunna likväl icke instämma i förordandet af den frikostighet,
han i detta hänseende påyrkat;; ty man bör väl något se
på möjligheten för nationen ej mindre att bekosta dessa byggnader,
i den utsträckning, hvartill systemet leder, än äfven att bestrida
öfriga för staten nödiga utgifter. — Hr af Dalström har beklagat,
alt man missförstått honom i det man, efter hans förmodan, skulle
trott hans afsigt vara att i gemensamt fängelserum inspärra felaktige
soldater med verklige missdådare, då deremot hans mening varit att
de i särskilde celler skulle hällas; men jag, som för min del intet
ögonblick misstagit mig om denna Hr af Dalströms åsyftan, hemställer
likafullt, 0111 det icke torde menligt inverka på soldatens
hederskänsla, ifall han inneslutes lika med egentlige brottslingar
inom ett gemensamt allmänt fängelse, låt vara att de, i detta, hällas
afskiljde frän hvarandra medelst celler. Allmänheten såge dem
afföras på arresten och hemtade deraf ett obehagligt intryck, som
skulle återverka på militärens anseende. Endast få militärer hafva
yttrat sig öfver detta speciela ämne; må derföre samtlige här närvar.
medlemmar af arméens befäl genom sin röstgifning i anslagsfrågan
gifva tillkänna, huruvida de, genom ett bifall till de begärda
600,000 r:dr, vilja medverka till det resultat, alt deras underlydande
indeldta eller värfvade soldater må komma att för mindre förseelser
inspärras pä arresterne inom samma yttermurar med tjufvar
och missdådare af alla slag, från dem endast genom cellväggarne
ätskiljda, men, inför menighetens omdöme, torde hända inbegripne
i samma kategori med öfrige arrestanler. Af många skäl, som ofvan
åberopade blifvit, önskar jag för egen del, såsom förut, betänkts
återremitterande.
Ropen på propos. förnyades.
Gr. Sparre, Erik: Hvad som här i afton emot mig blifvit
yltradt, är af den beskaffenhet, att jag endast med få ord vill besvara
en de! deraf. Chefen för fångstyrelsen, Hr von Troil, har
bestridt min uppgift om cellfängelsets menliga inflytande på fångars
helsa. Jag är visserligen icke i tillfälle, att styrka denna min uppgift
med annat, än fångpredikantens vid det nya länsfängelset
mig derom lemnade upplysningar, men dessa torde dock böra äga
ej ringa värde. Nämnde predikant, Hr Egnell, har nemi. berättat
det af mig i f. m. omnämnde fallet, med en person, som förlorade
målet under sill vistande i cell och icke återfick det förr än han
flyttades på korrektionsinrältningen, hvarförutan han sagt mig att
flera andra fångar, efter ett längre vistande i cell, försjunka till apathi.
En af styresmännen för detta fängelse har också i dag på
detta runi vitsordat riktigheten af den händelse som jag i f. m.
omnämnde, eller att en f. d. fånge sistl. höst anmält sig hos föreståndaren
för nya länshäktet och anhållit att få ”ackordera med
kronan” om att få vistas i häktet. Jag vill icke trötta II. o. Ad.
Den 23 Februari e. m.
693
med att anföra flere exempel, ehuru många sådane finnas till hands.
Jag tror dock, att livad jag redan anfört förtjena!' något afseende.
En annan talare, min kamrat i LagUlsk. Hr Giinther, har ganska
strängt apostroferat mig för hvad jag på f. m. yttrat. Jag yttrade
då, att det beslut It. o. Ad. kommer att fatta i denna fråga omisskänneligen
kommer att utöfva inflytande på LagUlsk:s blifvande
beslut rör:de den nya strafflagen, och jag vidblifver denna mening,
ty då dess ledamöter se att R. St. med frikostig hand anslå medel till
cellfängelsesystemets införande här i Sverige, kunna de väl icke tro annat
än altSländerne vilja medgifva systemets vidsträcktare tillämpning. Samma
ledamot har sagt, att han haft den tillfredsställelsen alt inom LagUlsk.
se mig i minoriteten uti de flesta fall. Beklagligtvis är delta förhållandet
i många fall. Jag inser icke i hvad män det kan intressera R. o. Ad. alt
höra (ill hvad grad Hr Gunther med eller utan skäl försvarar vissa satser
i lagförslaget, hvars ofullständighet han emellan 4 ögon erkänner.
Det blir vid förslagets föredragande, som vi skola se i hvad mån
detta beteende befordrar lagförslagets framgång. Men hvad som hör
lill saken, och hvarom jag talade i f. m., är alt jag hört till majoriteten
i fråga om det beslut jag då omnämnde, och detta påslående
vidhåller jag ännu, äfvensom att majoriteten grundade detta sitt
beslut på de enorma kostnader, man funnit cellfängelsesystemets
konseqventa genomförande skola medföra. Åtminstone yttrade de
flesta talare inom Utsk. att detta vore för dem skäl nog att deltaga
uti merberörde beslut. Vidare har dea värde ledamoten sagt,
att hvad jag yttrat om det beslut, som vid 1840 och 1841 arens
riksdag fattades i denna fråga, egentligen ej skulle höra hit. Hvad
han dermed ville säga, kan jag icke rätt fatta; ty efter mitt sätt
att se saken, kan det beslut R. St. då fattade, eller att anslå vissa
summor till uppförande af läns-, härads- och stadsfängelser efter
ensamhetssystemet, icke annat än utöfva ett högst väsendtligt inflytande
på närvar. Ständers beslut i denna fråga. Slutligen har en
annan talare yttrat, att det anslag, som StatsUtsk. til! förevar, ändamål
tillstyrkt, alldeles icke är för högt tilltaget, utan snarare tvertom.
Detta är också ett af skälen, för mitt yrkande af återremiss.
Jag vill nemi. hafva fullständigt utredt, hvartill kostnaderne skola
komma att gå, först med afseende å ransakningshäktet och sedan
för straff-fängelserne. Härom innehåller Ulsk:s betänk, ingenting.
Det felaktiga hos de närvar, fängelserne har här redan blifvit vidlyftigt
omordadt, oell jag instämmer uti resultatet, eller att fängelserne
behöfva omorganiseras och förbättras; men deremot anser jag
att man ännu icke nöjaktigt besvarat den frågan, huruvida icke förförbättring
kan införas utan att man behöfver tillgripa cellsystemet.
Jäg anser det äfven vara förmätet af det fattiga Sverige, att vilja
fullständigt genomföra detta system för sina fängelser, då ännu icke
något annat land vågat i sin helhet antaga det, dels i anseende till
de dermed förenade stora kostnader, dels med afseende på svårigheten
att dervid iakttaga en lämplig gi'adering i straffmåttet, och
dels slutligen, emedan fängelsestraffens organisation ännu är ett problem
alt lösa, och jag icke anser Sverige böra experimentera i stort
i detta hänseende, eller nedlägga enorma kostnader i uppbyggande
004
Den 23 Februari e. ni.
af fängelser efter en plan, som måhända inom kort helt och hållet
ogillas, hvarigenom kostnaderne äro helt och hållet förspillda, helst
dessa byggnader till intet annat behof kunna användas.
Då nu Hr Munck af Rosenschöld, Nils Ilud., uppropades,
hördes åter ganska starka rop på propos., i anledn. hvaraf
Hr Munck af Rosenschöld yttrade:
Jag ämnar också yrka på propos. i denna fråga, och derföre
anhåller jag äfven att få framställa de skäl, hvarpå jag grundar min
önskan i det afseende!.
Hr Munck af Rosenschöld, uppläste härefter följande:
Huru ofta måste man icke uti menskliga förhållanden beklaga,
alt en kraft, alt en verksamhet, som nyttigt och rått använd skulle
medföra de lyckligaste följder, alltför ofta, genom den skefva
och orikliga rigtning, den Kitt, endast medför motsatsen. Delta,
mine Hrr! gäller för närvar, i vårt fädernesland icke blott örn den
klass af mennniskor, hvilka egna hela sitt lif, sin verksamhet och
uppfinningsförmåga åt brottet, utan beklagligen tillika om dessa välmenande,
menniskoälskande och outtröttliga, men förvirrade ifrare
för alt förbanna brottets, det ondas demon från jorden, hvilka obekanta
med hans väsende blifva endast offer för hans hån, och misstagande
sig om sättet hur han skall angripas se honom ständigt öka
sitt herravälde. Mine Hrr! de höglärde lärornas, theoriernas spegelberäkningar
duga icke uti en verld af verksak och verklighet, idealismens
himmelska drömmerier icke för ett jordelif, för hvilket man
måste hafva full vakande sans för att kunna känna och uppfatta.
För att göra godt, så att man befrämjar det goda, bchöfver man ej
blott engelns oskuld och hjertats ömhet, utan derjemte tankens genomskärande
omdöme och den verldserfarnes menniskokännedom.
För att befrämja det goda, måste man utrota det onda, och för att
utrota det onda, måste man angripa det från roten. Hvad skulle man,
för att nyttja en bild, säga om en åkerman, en trädgårdsodlare, sorn ej
genom plöjning och gräfning sökt frän ogräset freda sin skörd, som
icke uppryckte och uppbrände det, som icke vattnade sina plantor och
skötte sina tegar, utan endast sysselsatte sig’ med ali vårda och sköta
de stackars ogräsen, hvilka han, allt efter som den vanhäfdade äkern
eller vanskötta trädgården alslrade dem bland plantor och säd,
väl uppryckte derifrån, men planterat af trädgårdssängen eller på
renen af åkern och egnade dem all vård, i hopp att en gång
se dem förvandlade till nyttig säd eller gifvande plantor; och
hvem skulle väl ej inse, att, äfven om ej allmogens saga kan tros,
att vanskött åker alstrar ogräs af säd, vanskötseln dock och
ogräsenas frön skulle öfversvämma den med sådant. Hvem skulle ej
inse huru dåraktigt, huru ändamålslöst åkermannen skulle handla,
om han i st. f. alt väl bereda jorden för sitt utsäde och häfda den
för alt utrota ogräset, endast använde hela sin verksamhet och tid
åt det fromma bemödandet, att genom öm omvårdnad uppdraga ogräset
tili nyttiga vester. Hur länge vill man då bortslösa all sin
verksamhet och statens tillgångar och krall endast på ali esperi
-
Deu 23 I'ebruari e. m.
C95
menlera med brottslingarna i st. f. att förekomma och undanrödja
de påtagliga anlednma lill deras 'ständigt ökade antal. Vi böra söka
hejda den ström, som botar öfversvämma oss, den utomordentligt och
uti rysvärd mån tilltagande fångpersonalen, men, mine Hrr! icke sker
det genom alt bygga fängelser, dessa sednare blifva blott en
nödvändighet, om vi ej uti det förra fallet göra vår pligt, vi måste
söka att afleda och om möjligt tillintetgöra de källor och anledmr,
hvilka alltjemt med tilltagande fart tillföra den sitt förråd, hvilka
anledmr äro förvända lagar och ordningar, deras oriktiga handhafvande
och isynnerhet den vårdslöshet och liknöjdhet, hvarmed samhället
öfverlemna! de lägre folkklasserna ål sitt öde och sin nöd.
Utan att angripa det onda från detta håll, skola alla våra bemödanden
deremot vara förgäfves. Att tro det onda afhulpet med att
skaffa fängelser, är att taga sak ä bak. Det är ej de få, hvilka gjort sig ovärdiga
samhället, brottslingarnes förbättring man ensamt skall ifra för,
det är bela det lägre folkets af samhället uppfostran man mäste
åtaga sig och tillstånd man mäste behjerta; när man i de sednare
fallen uppfyllt allan rättfärdighet, får man göra i det förra hvad
man kan. Gör man sin pligt i de sednare fallen, får man ej
mycket besvär med det förra; men utan all tillvägagä på detta sätt,
handlar man såsom den, som vill tömma en göl, utan att hafva
tömt de ådror, den ström, som ditförer vattnet; man arbetar förgäfves.
Erfarenheten mätte kunna lära oss, att brottet, liksom sagans
mänghöfdade hydra, om den mister aldrig så många hufvuden,
icke dör så länge nya alltjemt kunna uppvexa ur såren.
För att kunna bedöma lämpligheten eller olämpligheten af cellfängelserna
såsom ett national-storverk, derför afsedda lagar och dertill
nu föreslagna anslag, torde det tillåtas mig, alt framställa,
hvilka jag anser vara orsakerna till brottslingarnes tilltagande mängd
och enda vilkoren för dess minskande; och skulle jag derutaf kunna
visa, att, med qvarstående af nämnde anledmr och orsaker till
fångpersonalens ökande, anslaget för cellfängelserna skulle vara lika
ändamälslöst, som fängelserna gjordes obehöfliga, sä torde det förlåtas
mig om jag [iå grund deraf helt och hållet afstyrker anslaget.
Första vilkoret för att minska brottslighetens tilltagande och brotlslingarnes
stigande antal, är alt se till, alt brottet ej blir tvång, och
om det är en följd af tvingande omständigheter icke bestraffa det,
så som då det sker af illvilja, diska eller missaktning för annors
rått; denna skillnad iakttager man här i Sverige vid bestraffningen
då det gäller förbrytelse mot nästans lif för alt värja eget, men ej
då det gäller den ringaste förbrytelse mot nästans egendom, äfven
om det sker för värjandet af samma för individet dyrbara lif. Egendom
måste i Sverige anses äga mer värde än lif, annars är detta
icke konseqvent. För det andra att straffet står i någon proportion
till brottet, och straffen lill hvarandra i samma proportion som brotten
till hvarandra; så är ej förhållandet hos oss. En person t. ex,
som 3 gånger, till några rtdrs värde hvarje gång, bryter mot ägande-rätten,
äfven örn det sker för verklig lifsnöd, han har förlorat
sitt lifs frihet; men om han 20 gånger af diska eller okynne gör
personligt våld mot sin nästa, så får han plikta och gå fri. För
Den 23 Februari e. ni.
det 3:dje, att ingen häktas utan laga kraftvunnen dom till fängelse,
så framt ej fara är, att han missbrukar sin frihet. För del 4:de,
att lagarne ej skapa brottslingar eller hindra deras återgång till det
råtta. För det 5;te, att polis-ordningar och deras verkställan ej endast
afse, såsom bevis pä god ordning, att hundradetals brottslingar
och anklagade hvarje dag föres inför domstolarnes skrank och sedan,
likgodt skyldiga eller oskyldiga, till fängelserna, utan tvertom,
att brotten till följe af polismyndigheternas vaksamhet kunna inskränkas
och om möjligt alldeles uteblifva. Slutligen att icke straff finnes
för hvad som ej är brott eller straff, hvilka mot brottslingens
vilja ej kunna tillämpas utan genom tvång af ett ännu svårare
straff.
Att brott mot ägande-rätten i allmänhet här i Stockholm äro
ett nödvärn mot hungersnöden, kan man ej betvifla dä man ser
nakne och skälfvande tiggare i hvarje gathörn, då man vet, alt här
finnes en hel befolkning, hvilken liksom Italiens Lazaroner alltid bor
under bar himmel. Att polisens vaksamhet här mera åsyftar och
vårt polisväsende mera uppfattar sin bestämmelse alt uppfylla fängelserna,
än att förekomma brott, finner man dels derutaf, att nästan
inga brott, t. ex. mot äganderätten af dem förekommas, men
brottslingar nog erlappas; dels af det sätt, hvarpå stadens säkerhetsvakt
utgöres. Som helt ung besökte jag några hufvudsläder och
tog kän nedom af de flesta förhållanden der, i hopp att dermed någon
gång kunna gagna mitt fädernesland; jag beviste dock derigenom,
alt jag begått samma fel, som de flesta af mina landsmän, hvilka hellre
taga kännedom af andra, än eget land, då jag icke visste, att der måste
man ingenting känna, ingenting kunna och ingenting vilja, och derföre
förundrar det mig med visshet härom icke nu sedan, att göra den erfarenhet,
att ingenstädes var så dålig ordning som uti mitt fäderneslands
hufvudstad, hvarest är sämre än i Grenna, hvars alla civila embeten
beslrides af klockaren, om man får sätta tro lill berättelsen om den
tillämnade stalshvälfningen der 1840. I Köpenhamn tick hvarje
person, som ej för dagen kunde få arbete, vid anmälan derom i
polisen antingen genom dess försorg arbete till 8 sk. om dagen eller
också denna summa, som är fångkost, tills arbete kunde skaffas:
der fanns logis för dylika uslingar, som här ligga i sjön; ständiga
nattvakter på flera ställen pä hvarje gata; brott mot äganderätten
hördes sällan utaf och mord aldrig såsom här begånget pä
öppen gata. I Pettersburg voro ganska tätt bredvid hvarandra vaktkurar
med 3:ne statsvakter uti hvardera, af hvilka alltid en stod på
post både dag och natt; hvarje hus var försedt med huskarl att
särskildt se till det, och i hvarje qvarter funnos särskilta polisinrättningar.
Bättre ordningar äro uti de flesta andra luifvudstäder.
livar och en utlänning måste derföre verkligen fä ett högt begrepp
om de lägre folkklassernas i Stockholm aktning för medmenniskors
lif och egendom eller också de styrandes vanvårdande derom, dä
han här nästan aldrig ser andra vakter än de militäriska hedersvakterna.
För att kunna lemna några praktiska bevis på ändamålsenligheten
eller motsatsen af våra lagar och polisordningar i afseende pä
De'n 23 Februari e. m.
697
deras utöfning (ill allmänna säkerhetens vidmakthållande och tillämpning
af brotlslingarne här, och några praktiska anledn:r till bevis
på de af mig uppgifna orsakerna till fångarnes ständigt tilltagande
antal, besökte jag för en tid sedan i sällskap med en vän ett fängelse
här, nemi. Smedjegårdshäktet. Der sulto, eftersom jag vill
minnas, omkring några och 40 personer. Jag är i beråd, om jag
skall nämna, att deribland var cn tryckfrihelsfånge, en tidningsredaktör.
Ty representanterna af vår s. k. fria press, Aftonbladet
och D. Allehanda, anmärkte såsom en besynnerlighet, att han besöktes
likasåväl som de andra menskliga varelserna, der sulto inneslutna;
jag öfverlemna!' åt dessa tidningars representanter här, om
de finnas närvar., ali afgöra, om afsiglen med deras anmärkn.
skulle vara att uttrycka, att en tidningsredaktör är i och för sig
sjelf såsom sådan betraktad redan så stor brottsling, att han ej får
räknas bland menniskor, eller att de ej vilja anses såsom sådana.
Han hade sulil 6, 7 månader förut och var nu åter insatt, allt såsom
varande sub reato för samma tryckfrihetsbrott, hvarför underrätts
dom sednast stadgat 1 månads fängelse. Den extra andel han
deraf redan fått, skulle väl blott betraktas såsom cn beredelse, för
att fä honom att nied mera ångerfull min och åtbörd uttala det
pater peccavi, hvartill han äfven var dömd.
Närmare 10 pojkar sulto der, för att de, troligen vanfräjdade,
i afsigt att få sig arbete och derigenom föda, förfalskat hvad de
kallade betyg; 2:ne tillhopa, af hvilka den ena kunde skrifva och
den andra skulle begagna betyget, i allmänhet om hvardera brottet.
De bekände helt ogenerad!, att de mistat äran, troligen öfvertygade,
att då de kunna mista den för hvad de ej kunde fatta var ett sä
stort brott, den ej mätte vara särdeles värd, och fingo de nu till
belöning för sin oädla omsorg, att söka sjelfva skaffa sig arbete,
husrum och bröd, alltsamman ulan något besvär på samhällets bekostnad.
Sex stycken tror jag repärliserade om stölden och belöning
och jag tror förfalskning af pantsedlen å en kopparflaska, enl.
deras utsago upskaltad lill 36 sk. De ämnade qvarstanna på obestämd
tid. En underhölls såsom försvarslös och bedrifvare af bedrägligt
spel, ehuru polisen dervid bedrifvit det bedrägligaste; ty han
kunde uppvisa, att han långt, före sitt häktande var författningsenligt
mantalsskrifven i lmfvudstaden. 2:ne, af hvilka den ena begått
slagsmål, den andra fickstöld, dömde, ali. båda i ena bot mista
hufvudet. En, som nära ett år väntat på straff eller nåd, dömd
till samma straff för mord eller rån på en höna. En gammal soldat
väntade på fångskjuts derföre, ali han på egna fött er och eget
bevåg och utan andra rekommendationer än sitt afsked, och jag
tror sina blessyrer, begifvit sig från Skåne till Stockholm för att begära
pension. Denna man kom mig att erinra mig berättelsen om
f. d. Preussiska majoren Zeli, som, såsom i Frankrike fordom på
bastiljen, sattes af Svenska polisen på korrektionsinrätlningen sedan
man förut bemäktigat sig hans redbarheter af omkring 8,000 r:dr
b:co i penningar. Ett par, tre’”:trasiga personer sntto inne derföre,
att de stulit 6 ti kött. En salt inne för stöld, tillika med jag tror
hela sin slägt af både bröder och kusiner. De mätte hafva följt
698
Den 23 Februari e. m.
med för sällskapets eller slägtskapens skull; ty ehuru han påstod
sig sjelf vara skyldig, påstod både han och de, att de voro oskyldiga.
En satt i cell, enl. uppgift dömd för stöld, derföre, att han
pantsatt en frack, som honom var ombetrodd alt arbeta. En, för
obändighet och stöld, som han likväl påstod sig ej hafva begått,
satt inne som jag vill minnas på lifstid, var måhända derföre för
hushållnings skull endast försedd med linne och jernklädning. En,
som enl. uppgift varit flere är konstapel uti Götheborg, hade vid
underrättelse härifrån, att han varit dömd för lista resan stöld blifvit
entledigad och försvarslös. Båda dessa lida af en svår sjukdom.
En satt der, som lmlpit en kronomagasins vaktmästare, hvilken enl.
hans påstående honom ovetande begått stöld, att inbita någon spanmål;
han väntade pä ändring af dom, som gälde honom 40 par
spö. Vaktmästaren hade pliktat. En satt anklagad för oqvädinsord
mot föräldrar; en för 3:dje resan stöld dömd till lifstids fängelse
vid 20 år, m. fl. De flesta hade sulfit en längre tid i afvaktan på
slutlig dom. 5 qvinfolk sutto der. Ett att undergå 28 dygns vatten
och bröd. derföre alt hon ej ville underkasta sig straffet af uppenbar
kyrkoskrift, hvilken aldrig tillkommit i afsigt alt vara straff,
utan beneficium, och borde således bero pä livar och ens egen
vilja att emottaga; delta tvång skulle förnyas tills hon beqvämade
sig, alt i församlingens delaktighet åter upptagas. En ung flicka,
som sade sig hafva varit sjuk, derigenom hafva blifvit tjenstlös och
stulit för nöd; det var visst den, som vid domens afkunnande föll
på knä för polismästaren och bad om nåd; ty hon gret bitterligen.
En gumma som hade begålt lista resan stöld af någon småsak totalt
mätta sina barn och sin man, hvilken förlorat armen, jag tror
på något statens arbete. En dömd för 3:dje resan stöld af 22 sk.
värde till 3:ne års fängelse och ett par ris; en vid 25 år för 3:dje
resan stöld af obetydligt värde, jag tror 36 sk., till några och 20
dygns vallen och bröd samt lifstids fängelse; hon hade utstått silt
straff och var sängliggande. Qvinfolken voro mycket bedröfvade,
men kaflarne vid godt lynne, utom den gamla knekten som såg nedslagen
ut, antingen det dä var hans gamla sår eller hans missförstådda
känsla om krigarens fordna värde som brände honom. I
öfrigt vill jag i förbigående nämna alt fängelset var väl i ordning,
ja lika sä bra som månget gammalt lustslott, och alla påstodo sig få
sin rätt, så att med de derför bestämda anslagen icke lär hushållas
sä noga, som med anslagen till de K. Slotten, hvarmed en talare för
några dagar sedan sade att man hushållat så väl, att, ehuru staten
dertill lemnar för närvar, öfver 60,000 ndr årligen, ingen betydlig
kostnad derpå användls sedan Gustaf lilis till förr än nu före
Danska Kronprinsens besök. Jag erinrar mig, att jag såg ett fångpalats
i Linköping, om hvars bestämmelse dess utseende lemnade
mig så ringa anledn., att jag helt oskyldigt frågade min skjutsbonde:
”Bor landshin der?”
Af nu uppräknade fångar är jag öfvertygad, att ej T'ff kanske
icke en enda funnits der, om ej nöden, brist på bevakning och
lagarnes ändamålslösa och förvända beskaffenhet och oriktiga tillämpning
och polisens, isynnerhet den bekanta Juderins, fängelscrnes
Den 23 Februari e. m.
69»
befolkare, månhet om, alt ej släppa elen de en gang fått, i öfvertygelse,
att, om lian ej är skyldig, kan han blifva det, ofta gjort både
Ijofven och brottslingen; och det tillhör menniskornas natur,
att de orättvist behandlade eller förskjutna af samhället fatta en fiendtlighet
lill alla dess medlemmar och menskligheten och finna en
njutning i brottet, så att, om de sedan någon gång återfå sin frihet,
så rusa de såsom det rasande vilddjuret på arenan till hämd
öfver sill första offer; de hafva dessutom alltid bröd i fängelset, då
de deremot fria såsom vanfräjdade sällan kunna ärligt skaffa sig sina
lefnadsbehof; och är det således nu i allmänhet med dem,
som skyldiga eller oskyldiga införts på brottets bana, såsom med
dem, som kommit i Armidas slott, de, som engång kommit dit,
komma sällan derur, och bestrida de den till följe af moraliskt förderf,
är förhållandet så alltid. Jag får i förbigående anmärka, alt
jag hört, att polismyndigheterna under Gr. Lewenhaupts öfverinseende
icke voro i tillfälle att inqvisitorisk! utöfva sitt behag all göra
brottslingar.
Jag anser således som jag nämnt, att det är de lägre klassernas
af samhället uppfostran, och ett närmare behjertande från statens
sida och deras behandling och tillstånd, ändrade polisordningar
och ändamålsenliga lagar och inrättningar, som skola minska brottslingarnes
tilltagande och att vi deråt böra egna oss i första ordningen;
kunna vi sedan förbättra brottets barn, må det vara en glädje,
men för detta bör ej det första ändamålet åsidosättas; ty när vi
kunna förbättra en brottsling, fä vi 10 nya åter, om orsaken till
deras tillkomst ej först upphäfves; och att vilja föreslå och bygga
fängelser för en fängpersonal, man hoppas skall blifva och efter lagar,
som ej finnas, mine Hrr! det måste vara ett misstag, som endast
kan komma att begås i Sverige. Jag kan derföre ej med min
röst bidraga alt rösta för anslag lill yllcrligare cellfängelser, lika så
biel som för den lag, sorn skulle vara befolkningslag för desamma;
men ville man vidtaga åtgärder för hufvudstadens, som lärer lemna
det största antalet af brottslingar i förhållande till sin befolkning, ändamålsenligare
bevakning och de der m. fl. städes nödlidandes bispringande
m. m., vill jag rösta för anslag derför, alldenstund bättre
mäste vara, att staten uppoffrar något för dessa olyckliga för alt bereda
dem bröd genom arbete, förr än de blifva brottslingar, än
sedermera. Men leinnar man delta åsido och endast tänker på att
uppbygga och kolonisera cellfängelser, hvilka såsom vi sett befolkas
såväl inifrån som utifrån, måste man bäfva tillbaka för det fasansvärda
af följderna af dc åtgärder, hvilka man vill hvälfva öfver oss
och slå ögonen ned af blygsel öfver de rådandes oförmåga att inse
det enkla och utföra det rätta. Jag anhåller om återremiss, på det
StatsUtsk. må afstyrka den K. proposm och lemna R. St. tillfälle,
att erfara nyttan af de åt fängelsebyggnaderna anslagna milionerna,
förr än man föreslår, att de skola uppoffra (lere. Blir ett afslag
StatsUtsk:s tillstyrkan, tillskyndas ingen olägenhet af återremissen pä
så sätt, att penningarne ej skulle komma i tid för de byggnader,
man för året önskade uppföra, ty då blefve säkerligen inga utaf.
Jag vill sluta med en anmärkn. mot den af flere talare här föror
-
700
Den 23 Februari e. m.
dadé förmånen af att uppföra trädfängelser. Utom de flere skäl
andra talare anfört deremot, finnes ändock ett: sådana fängelser äro
nemi. alls icke säkra för eld och fångarne kunde för att slippa
undan antända palatset; exempel pä dylika händelser finnes och jag
erinrar mig bland andra, att Danska brottslingarna vid Köpenhamns
stora korrektionshus, det s. k. Rasphuset, i slutet af förra seklet
flngo tillfälle, att sticka fängelset i brand och hade för ögonblicket
alla undkommit, om ej Danska Regeringen hade ansett sig tvungen
till den grymma åtgärden, att dels låta nedhugga dem, dels jaga
dem in uti lågorna.
Under uppläsningen af detta anförande, hördes åtskillige ledamöter,
genom rop på propos. och huller, tillkännagifva otålighet.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Till en början
får jag lugna R. o. Ad. med den förtäring, att jag endast en eller annan
minut ämnar upplaga dess tid. Huruvida ensamhetsfängelse
bör användas såsom straff, är en fråga, hvarom, enligt hvad diskussionen
i dag utvisar, meningarne äro hvarandra alldeles motsatta.
Jag vill icke nu yttra mig derom emedan det icke utgör föremål
för diskussionen i dag, och jag har egentligen begärt ordet endast
för att ytterligare fästa uppmärksamheten derpå, att den frågan huruvida
det är ändamålsenligt att använda cellfängelset såsom straff,
icke står uti något direkt sammanhang med den nu under öfverläggning
varande frågan, huruvida länsfängelserne böra inrättas efter
cellsystemet, samt att således äfven de mest ifrige motståndare mot
cellfängclsesyslemets tillämpande i hela dess vidd såsom straff för alla
slags brott, likväl kunna gilla detta systems användande vid länsfängelserne
och således lemna sitt bifall lill StatsUlsk:s förevar, betänk.
, utan att behöfva frukta, att derigenom hafva bundit händerne
på sig, när berörde fråga af LagUlsk. framställes till öfverläggning.
För att åter stadga sin öfvertygelse derom, huruvida ensamhetshäkten
höra begagnas för att deri förvara ransakningsfängar,
eller om man dertill bör fortfarande begagna gemensamhetsfängelser,
tror jag att det icke behöfves mera än att taga en närmare
kännedom om det högst bedrölliga tillstånd som inom dessa sednare
är rådande. En och annan talare före mig har visserligen lästat
uppmärksamheten härå; men som jag förmodar att det finnes
många ledamöter af Ståndet, sorn härom sakna ali kännedom, torde
det tillåtas mig att med några få ord söka göra föreställningen
derom åskådligare. Man tänke sig nemi. den olyckliga belägenhet
i fysiskt och moraliskt afseende, hvaruti en oskyldig person råkar,
sorn, på grund af misstankar om brott, inkastas i dessa ohyggliga
gemensamhetsfängelser bland tjufvar och skälmar; och ty värr äro
desse oskyldiges antal ej så ringa. De utsättas der i fysiskt afseende
för smitta af de ohyggliga sjukdomar, som härja inom dessa
fängelser och blifva, i ordets verkliga bemärkelse, öfversållade med
ohyra af alla slag. Den som icke redan förut är hemmastadd uti
kamraternes osedliga och omoraliska tidsfördrif, samt icke heller är
villig att deruti emottaga undervisning, blifver utsatt för de öfriges
hån och gäckerier samt: öfverhopas ofta med hugg och slag. Med
Den 23 Februari f. m.
701
elt ord, lian undergår en fysisk och moralisk tortyr, som för en
känslig person mången gång är vida värre än örn han genast beröfvades
lifvet. Kännedomen om detta förskräckliga förhållande är
tillräcklig för att stadga min öfvertygelse, ej allenast om behofvet af
ensamhetsfängelse för ransakningsfångar, utan ock om samhällets
pligt, att, utan uppehåll, så fort som möjligt inom hela riket genomföra
den i afseende härpå började vigliga reformen.
För att ytterligare styrka hvad jag sagt, torde jag exempelvis
böra nämna några ord 0111 det olyckliga öde, som träffat en yngling,
med hvilken jag förb år derom samtalade å härvar. nya
cellfängelse. Denna yngling, som omkring 10 år gammal, var anställd
såsom dräng hos en åkare, höll en dag med sitt åkdon pä ett af
hufvudstadens torg, då en för honom okänd bättre klädd person
kom och satte sig i åkdonet för att färdas till något ställe. Under
färden möttes några polisbetjenter, hvilka igenkände den åkande såsom
en straffad missdådare, misstänkt för en nyligen föröfvad stöld.
Han blef genast gripen, och som ynglingen, som låtit honom färdas
i sitt åkdon, derföre ansågs misstänkt, sä blef äfven han i häkte
inmanad och hörd inför poliskammaren, derifrån målet förvisades
till landsrätt, men innan han blef inställd inför sistberörde domstol
åtgick 6 veckor, hvaraf halfva tiden tillbringades uti hufvudstadens
gemensamhetsfängelser och den andra hälften uti nya cellfängelset,
der han vid mitt besök gråtande för mig omtalade, huru han blifvit
af kamraterne i gemensamhetsfängelset behandlad. De hade slagit
honom, emedan lian förklarat sig vara oskyldig, samt derföre
att han icke velat emottaga och efterfölja deras lärdomar. Han hade
ännu qvar sår på händerna och i ansigtet efter den smitta han
der fått emottaga. Han förklarade alt, ehuru vistandet i cellfängelset
visserligen var särdeles påkostande, detsamma dock för honom,
såsom oskyldig, vore ett Himmelrike i jemförelse med de plågor
han under vistandet i gemensamhetsfängelset måst utstå. Samma
dag jag samtalade med denna yngling blef han till förhör inställd
inför häradsrätten, som genast förklarade honom böra ställas
på fri fot. Man har anmärkt att flere oordningar blifvit begångna
inom det nya länshäktet. Detta vill jag visst icke bestrida,
utan måste tvertom medgifva, att sådane beklagligen der ägt rum;
men orsaken härtill har efter min öfvertygelse varit den, att man
velat allt förmycket spara på koslnaderne för fängelsets administration;
och jag hyser derföre ock den glada förhoppning, alt de välgörande
resultater, som väntats af cellfängelserne, skola realiseras så snart
man vill bestå de medel som erfordras för fängelsets ändamålsenliga
förvaltning; men äfven på det sätt cellfängelset hittills blifvit
administreradt har det dock medfört den ovärderliga fördel, att icke
den oskyldige der blifvit inkastad bland förvunna brottslingar. De
fleste af de talare, som yttrat sig för återremiss eller afslag, hafva
fästat sig dervid, att StatsUtslcs förevar, betänk, skulle vara otydligt
uppställdt. Jag medger att förhållandet verkligen är sådant;
men jag tror alt det kunde afhjelpas genom tilläggande af ett enda
ord. Vi tyckas nemi. alla vara ense derom, att de ifrågavar.
medlen böra användas till uppförande endast af länsfängelser. Hvar
-
702
Den 23 Februari e. ni.
före icke då uttrycka detta uti det beslut, sora är i fråga? Stan
har egentligen befarat att dessa medel kunde användas äfven till
byggande af straff-fängelser, emedan något förbud deremot icke förekommer
uti den föreslagna ural. skrifvelsen. Men om man framför
det pä första raden af Utskrs förslag förekommande ordet ”fängelser
efter cellsystemel” salle ordet ”läns,” sä alt det hette ”länsfängelser
efter cellsystemet,” sä tror jag att det önskade ändamälet
vore vunnet. Jag förmodar alt 4!) § Riksd.Ordn., efter den lydelse
den i sednare tider erhällit, icke lägger nägot hinder i vägen för
lt. o. Ad. att fatta ett sä beskaffadt beslut, enär den förevar, flögan
icke torde böra räknas till dem som röra den ordinarie statsregleringen,
och hvilka böra behandlas i enlighet med de derom i
(59 § lieg.F. meddelade föreskrifter.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm., i anledn. af llr Cedersclijölds yrkande, fästade
uppmärksamheten derpå, all förevar, ärende utgjorde en slatsregleringsfräga
och således mäste behandlas enl. 69 § Reg.F , samt
alt följaktligen endast å bifall eller återremiss af Utsk:s utlät, propos.
kunde framställas.
Hr Gr. o. Landtm:s sedermera först lill bifall och sedan
till återremiss af StatsUlsk:s ifrägavar. utlåt. N:o 41 framställde
propos:r besvarades med ja och nej; hvarefter Hr Landtm, förklarade,
det han trott sig finna, att den sednare propos:n blifvit besvarad
med öfvervägande ja.
Hr von Troil, Emil, begärde votering.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer om icke Hr Gr.
o. Landtm, skulle täckas framställa propos. till Ståndet alt åtskiljas
efter slutad votering. Tiden är så långt framskriden, att det icke
torde vara lämpligt att företaga något vidare till öfverläggning.
1 anledn. häraf tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., att från
SlatsUtsk. hade inkommit några ntlåt:n, som borde anmälas lill
bordläggning, men att han, sedan detta skett, ämnat framställa
propos. lill R. o. Ad:s åtskiljande.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringspropos.
:
Den som bifaller S(atsUtsk:s utlåt. N:o 41 voterar
Ja:
den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner nej; kommer förenämnde utlåt, att, på grund af deremot
gjorde anmärkmr, återremitteras.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 61.
Nej— 120.
Den 23 Februari e. m.
703
Anmältcs och lades pä bordet nedannämnde frän StatsUtsk.
inkomne utlålin och mern.:
Nio fi8, i anleda, af K. M:s nåd. skrifvelse i fråga om förre
lands-kamereraren, kammarrätts-rådet G. Sylvanders lind. ansökan
om eftergift af ett honom till ersättning ådömdt belopp;
N:o fil), i anledn. af erhållen äterremiss ä utlät. N:o 35;
Nio 70, i anledn. af väckt motion om indragning af kronoinspcktorstjcnsten
i Avesta;
Nio 71, i anledn. af väckt motion, alt ett eller två kronohemman
må åt hvarje församling upplåtas, till beredande af bostad åt
skollärare samt uppförande af faltighusbyggnad, och
Nio 72, i anledn. af K.. Mis nåd. propos. angille bidrag af
sall peter fonden för fyllande af tillfälliga statsbehof.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. 10 e. m.
In fidem protocolii,
A(Ibert Munck.
Lördagen den 20 Februari 1848.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 1 prot.-utdr. för d. 23 dennes f. och e. m.
Öppnades Ilrr Bänkmäns lista vid val af en Elector efter N:o
1,936. Hr von Stockenström, Erik; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o 1,476. Hr Riben, Carl Wilhelm.
Upplästes ett af Gr. Posse, Erik, inlemnadt sälydande mern.:
Sedan II. R. o. Adis Hrr Electorer d. 12 lili innevar. månad
behagat utse mig till suppleant uti II. Exped.Utsk.; så har jag under
d. 22 likaledes i denna månad, blifvit utaf K. M. i nåder förordnad
alt, i egenskap af adjungerad ledamot, biträda Dess och rikets
Höglofl. Svea hofrätt; och då tjenstgöringen i K. hofrätten
förhindrar mig att bevista Utskis sessioner, de der hållas på samma
lider som hofrättens; så får jag härmedelst ödmjukeligen anhålla,
det jag måtte varda endtledigad frän att vara suppleant i Exped.-  Utsk.; dock med bibehållande af min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
704
Den 26 Februari.
Då sedermera Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Rääf,
Leonti. Fredr., anmält, del han, i anseende lill enskilde angelägenheter,
vore nödsakad att på någon tid från riksdagen afresa,
och i anledn. deraf anhållit alt, med bibehållande af riksdagsmannarätt,
fä afsäga sig sin befattning såsom ledamot af StatsUtsk.,
biföll R. o. Ad. jemväl denna anhållan; hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Electorer, att vid deras nästa sammanträde utse en
ledamot i StatsUtsk. efter Hr Rääf, en suppleant i samma Utsk. efter
Hr af Harmens, Henrik Otto, som blifvit vald lill ordinarie ledamot
derstädes, samt en suppleant i Exped.Ulsk. efter Gr. Posse.
Företogs val af de ledamöter, hvilka å R. o. Ad:s vägnar
borde deltaga i den nämnd, sorn enl. 64 § Riksd.Ordn. äger att
döma, huruvida högsta domstolens samtlige ledamöter gjort sig förtjente,
att i deras vigtiga kall bibehållas; och befunnos följande Hrr
genom de flesta rösterne hafva blifvit utsedde till:
Ordinarie ledamöter :
N:o 60.
Gr.
Mörner, Carl
79 röster.
— 87.
55
Löwenhjelm; fullm. Frih. Åkerhjelm,
Carl Axel
79
77
— 124.
7 7
Sandels, Samuel August
79
77
— 128.
77
Barnekow, fullm. Hr Stjernsvärd, Rudolf
Hodder
77
— 114. Frih. Hummerhjelm; fullm. Frih. Åkerhjelm,
Johan Carl
139
77
— 133.
77
von Schwerin, Carl Julius ....
79
75
— 1,428.
Hr
Ridderborg, Jakob Fredr. Georg . . .
79
77
— 1,543.
’7
Hederstjerna, Carl Johan
Grundelstjerna, Axel Wilhelm....
139
77
— 1,612.
77
79
7 7
— 1,861.
77
Hartmansdorff, August
79
77
— 1.862.
77
Ridderstedt; fullm. Hr Rosenblad, Eberh.
Math
79
77
— 1,940 C. „
Tersmeden, Jakob Johan
79
77
Suppleanter :
N:o 215.
Hr
Ramsay; fullm. Gr. Mörner, Carl Göran
Detlof
79
röster.
— 254. Frih. Lagerbjelke, Johan
78
77
— 200.
77
von Friesendorff, Fredr. August . .
78
77
— 496.
Hr
Stålhammar; fullm. Hr von Wahrendorff,
Martin
78
77
Sedan genom särskilda lottningar blifvit bestämdt, dels hvilken
af dem, som erhållit 79 röster borde blifva suppleant, dels i hvilken
ordning de öfrige suppleanterne borde tillkallas.
Anmäldes och lades på bordet följande från Utsk:n inkomne
utlåt:n, nemi. från
Stats
-
Den ?<S Februari.
705
Stats-Utskottet:
N:o 75, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de bildande af
ett nytt artilleri-batteri att förläggas i Norrland;
N:o 76, ang:de godtgörande af förskottsvis utbetalta understöd,
i anledn. af den sistl. år i Christianstad inträffade eldsvåda;
N:o 77, i anledn. af väckt motion, ang:de penningedepositio
ners
införande, i st. f. nu brukliga kautioner för vissa tjenster och
arrenden;
Banko-Utskottet:
N:o 23, öfver väckt fråga om bestämmande af preskriptionstid
för inlösen af åtskilliga låne-banko-obligationer;
N:o 24, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de särskilda
jeankningar uti det af K. M. och R. St. antagna myntsystem;
N:o 25, i fråga om tillverkning och utgifning från banken af
sedlar å 16, 12 och 8 sk. samt 14 och 10 sk. kopparmynt;
N:o 26, öfver ett af komministern B. Wongers gjordt ackordsanbud;
N:o
27, i anledn. af handlanden Å. P. Rehnströms ansökning
om eftergift af straffränta å ett i handels- och närings-diskonten
upptaget lån;
N:o 28, i anledn. af förre fastighetsägaren P. W. Håkanssons
ansökning om eftergift af ränta ä lån från banko-diskonten;
N:o 29, i anledn. af väckt motion om eftergift af öfverränta
för 2:ne, emot numera aflidne stadsläkaren J. A. Falks Itorgen upp
tagne
diskontlån; samt
N:o 30, i anledn. af juveleraren J. Nilssons ansökning om eftergift
af upplupen öfverränta å ett lån i bankodiskonten.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. 1 e. m.
tn fidem protocoUi,
Albert Munck.
Måndagen den 28 Februari 1848.
Plenum kl. 6 e. ra.
Justerades pleni-prot:n för d. 12 dennes e. m, samt d. 16
dennes f. och e. m.
Öppnades och upplästes följande prol.;
2 H. 45
706
Den 28 Februari.
O
Ar 1848 cl. 26 Febr. sammanträdde den nämnd, som äger
att döma huruvida Högsta domstolens samtelige ledamöter gjort sig
förtjenta att i deras vigtiga kall bibehållas, dä öfver följande propos.
röstades:
Den som anser omröstning böra, på det i 103 § Reg.F. och
64 § Riksd.Orcln. föreskrifna sätt, anställas lill uteslutande af någon
bland högsta domstolens ledamöter, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Neji
Vinner nej, blifva högsta domstolens samtlige ledamöter bibehållna.
Och befnnnos, efter voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad samt de öfriga voteringssedlarne
öppnade, rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 16.
Nej - 31.
I följd hvaraf nämnden ansett högsta domstolens samtlige ledamöter
böra vid deras embeten bibehållas. Ut supra.
Carl Mörner. G. Nibelius.
A. M. Brink. N. Strindlund.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i StalsUtsk.
efter N:o 189 Hr Rääf i Småland, Leonhard Fredrik ;'_och
befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1,620, Hr Lagerborg, Samuel Wilhelm.
Äfvenledes öppnades Hrr Electorers lista vid val af en suppleant
i StatsUtsk. efter N:o 2,209 Hr af Harmens, Henrik Otto; och
befanns dertill hafva blifvit utsedd.
N:o 678. Hr Bildt, Didrik Gillis.
Slutligen öppnades Hrr Electorers lista vid val af en suppleant
i Exped.Utsk. efter N:o 1,477, Hr Jägerhjelm, fullm. Gr. Posse,
Erik; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1,846. A. Hr Fock, fullm. Frih. Alströmer, Carl Jonas
Oscar.
Föredrogs ånyo Hederv. BondeSt:s cl. 16 och 19 dennes på
bordet lagda prot.-utdr. af d. 12 i denna månad, ang:de tryckning
och utdelning till Ståndets ledamöter af lagberedningens förslag till
kriminal-lag.
I sammandrag härmed föredrogs jemväl ett från Högv. PresteSt.
ankommet prot.utdr. af d. 19 dennes, innehållande inbjudning
lill MedSt:n att förena sig i det Högv. Ståndets samma dag fattade
beslut, att anmoda Exped.Utsk. gå i författning om digifvande från trycket
af en ny upplaga in 8:o af lagberedningens ifrågavar. förslag jemte
Den 28 Februari.
707
dithörande reservationer och öfriga bilagor, för alt bland RiksSt:ns
ledamöter utdelas, samt att kostnaden derför skulle utgöras af de till
riksdagsumgäldernes bestridande anvisade medel.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, alt, enl.
ankommit prot.utdr., BondeSt. antagit PresteShs nu föredragna inbjudning,
anmälte och yttrade sig.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Jag anhåller vördsamt att
B. o. Ad. uti det beslut, sorn nu går att fattas, ville uttryckligen
nämna, huruvida den tryckning som skall verkställas bör omfatta
såväl lagberedningens förslag till straffbalk, som förslag till lag om
verkställighet af fängelsestraff, förslag till författning om nya strafflagens
införande, samt förslag till de förändringar i grundlag, hvilka
lagberedningen ansett nödvändiga, äfvensom derjemte samtliga
motiverna till dessa lagförslag med de prot. och reservationer, sorn
finnas förslagen bifogade. Jag får upplysningsvis nämna, att om,
på sätt BondeSbs prot.utdr. gifver viel banden, alla dessa förslager
och prot. skulle tryckas i oktav, så blifver formatet måhända väl
litet, emedan lagberedningens samtliga förslag gå på 15 ark, motiverna
10 ark och prot. samt reservationerna pä nära 25 ark, således
tillsammans omkring 50 ark. När man tillika besinnar att formatet
af det papper, som nu är i riksg:s-kont. upphandladt till tryckning
af hillänget lill RiksSt:ns prot. är så litet, att II. o. Ad. och
PresteSt. hafva fattat särskildta beslut att annat papper skall upphandlas
för deras prot., sä skulle måhända, om tryckningen afifrågavar.
lagförslag skulle verkställas i oktavformat, man finna att boken
blefve väl voluminös med ett sä litet format. Jag vill endast
hafva äran fästa uppmärksamheten härpå och skulle för min del
anse lämpligare att formatet vöre in 4:o i likhet med hillänget till
RiksSt:ns prot., hvarigenom man också kunde, om man så önskade,
tillsammans dermed binda dessa lagförslag. Afven af ett annat
skäl tror jag alt det vore förmånligt 0111 förslagen trycktes i qvartformat,
nemi. det, att om dessa handlingar skulle tryckas i oktavformat
och .mindre stilar dervid användas än till vanligt riksdagstryck,
så kunde, enär man vet att korrekturarken icke tryckas, utan
endast med borste afklappas, och således vid användande af smärre
stilar korrekturläsningen ock blir svårare, flera tryckfel derigenom
lättare insmyga sig. Slutligen torde i beslutet böra bestämmas
den blifvande upplagans storlek.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det ifrågavar. arbetet har
redan varit tryckt och utdeladt en riksdag. Om det nu skal! tryckas
och utdelas äfven vid en annan riksdag, så synes man väl icke böra
göra sig denna kostnad utöfver hvad verkliga behofvet erfordrar.
Icke heller bör man väl göra det på ett sätt, hvarigenom det sednare
tryckta exemplaret icke lämpligen fogar sig till de förra. Om
nu alla de ledamöter af R. 0. Ad. och de öfriga Stånden, som voro
riksdagsmän förb riksd. då fingo detta arbete till sig utdeladt,
så måste väl de fleste hafva det gamla qvar och i alla fall icke kunna
göra anspråk på dess utbekommande ånyo. Betydligt färre ex
45*
-
ros
Den 28 Februari.
emplar böra alltså förslå. Jag skulle således förmoda, att, då ett antal
af 129 exemplar ännu lära finnas qvar, det vore tillräckligt om en
upplaga af 500 exemplar nu endast gjordes. Förnyas tryckningen,
så synes det mig, på sätt den siste värde talaren yttrat, vara riktigare
att begagna qvart, än oktav format. Våra riksdagshandlingar,
sorn för öfrigt tryckas, äro, med undantag af prot:n, utgifna in 4:o;
likaså ifrågavar. arbete samt öfriga lagberedningens handlingar. Jag
skulle derföre vördsamt hemställa, alt R. o. Ad. mätte bifalla tryckningen
af 500 exemplar i qvartformat.
Ianledn. af dessa anföranden, hemställde Hr Gr. o. Landtm,
om R. o. Ad. behagade besluta, att en ny af 500 exemplar be
stående
upplaga af lagberedningens förslag till Straffbalk, lag om verkställighet
af fängelsestraff, författning om nya strafflagens införande
och hvad i afseende derå iakttagas skall, samt de förändringar i grundlag,
som lagberedningen ansett blifva nödiga, om den föreslagna nya
strafflagen anlages, jemte samtliga till dessa förslag hörande motiver
och lagberedningens prot. af d. 25 Nov. 1844, med dervid fogade
reservationer bör genom Exped.Utsk:s försorg tryckas in 4:0, på bekostnad
af de till riksdagsutgifternes bestridande anvisade medel.
Ropades ja.
Frih. Stjernstedt: Jag anhåller tillika att R. o. Ad. då måtte
inbjuda de öfriga St:n att i detta beslut sig förena, ty el jest kommer
Exped.Utsk. i villrådighet, hvilket Stånds beslut det skall rätta
sig efter.
Gr. Spens, Jakob Melcher: Sedan nu R. o. Ad. med
vissa förändringar instämt uti det förut af Preste- och BondeStm fattade
beslut om förnyad tryckning af lagberedningens förslag lill allmän
strafflag med de flere dertill hörande bilagor, och förut i
sammanhang dermed tryckte handlingar, tager jag mig friheten att
såsom tillägg till detta beslut ödmjukeligen föreslå, att Exped.Utsk.
ytterligare måtte anmodas, att uti den föranstaltande nya upplagan,
medelst noter, eller pä annat tjenligt sätt, utmärka de delar af förslaget,
uti hvilka K. M. beslutat ändringar, uteslutningar eller tillägg,
hvarom den vid denna riksdag aflåtne nåd. propos. endast åberopar
den som vid sista riksdagen framställdes, och hvarom alltså
någon fullständig uppgift icke finnes bland de hittills för denna riksdag
till trycket befordrade handlingar; äfvensom att ytterligare till
samma förnyade upplaga bifoga ett aftryck af statsrådets och högsta
domstolens prot. med afseende å strafflagens och fängelselagens antagande,
hvilka handlingar voro bifogade den K. propos:n vid förra
riksdagen, men uti den sednare vid denna riksdag endast åberopas,
och således för den, som fått till sig utdeladt endast hvad under
denna riksdag blifvit tryckt, ännu saknas. Dessa handlingar äro
icke särdeles långa, och kunna högst orsaka en ökad tryckning af
2 eller 3 ark, men synas för fullständiga sammanförandet af hvad
till ämnet hörer ovilkorligen erfordras.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställde proposabeslöts,
att uti ifrågavar. nya upplaga af lagberedningens förslag
1) e n 28 Februari.
borde intagas de stals-rådets och högsta domstolens prot., som åtföljt
K. M:s vid sisth riksdag till R. St. aflåtna propos:r om antagande
af ny strafflag och ang:de lag om verkställighet af fängelsestraff,
samt anmärkas de af K. M. vid sista och innevar. riksdag
föreslagne ändringar i lagberedningens förslag; äfvensom alt de öfrige
RiksStm genom utdrag af prot. skulle inbjudas att förena sig i
det beslut R. o. Ad. i detta ämne fattat.
Föredrogs StalsUlsk:s d. l(i dennes e. m. på bordet lagda utlåt.
N:o 57, i anledn. af K. M:s nåd. propus, i fråga om indragning
af hofjakthvarfvet.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Vid afgifvande af detta
betänk, ifrån StalsUtsk. har sä till vida en oriktighet ägt rinn, att
icke något bestämdt svar är afgifvet på den sednare delen af K.
M:s nåd. propos. Den K. propos:n innehåller nemi. ett förslag, att
hof-jakthvarfvel skall försäljas elc., samt slutligen att såväl den för
uthyrda lägenheter inflytande afgift, som köpeskillingen för öfriga delar
af tomt och åbyggnader, må användas för behöfliga byggnadsföretag
vid Stockholms station af flottan. Ofver denna sednare del har
StatsUtsk. icke yttrat sig. I anledn. häraf torde en äterremiss blifva
behöflig, vid hvilken återremiss’jag anser mig böra uttrycka den öfvertygelse,
alt de medel som inflyta för utarrenderingen, i fall den
enligt StatsUtk:s förslag kommer alf äga rum, målle användas för Stockholms
stations af flottan behof. Hof-jakthvarfvet har, såsom man
vet, hört till flottan, sä att om dessa medel skulle återgå till staten
och användas för dess behof i allmänhet, så vore det att beröfva
flottan en fördel, som den nu har, hvilket jag icke kan tro vara R.
St:s mening.
Frih. Gyllengranat, Garl Aug. B nrch ard: Lika med SfatsUlslcs
ordf., Frih. Tersmeden, får äfven jag vördsamt yrka att Utsk:s
betänk, i afseende pä jakthvarfvet må blifva återremitteradt, pä de skäl,
som Frilen anfört. Jag kan visserligen icke i allo gilla de skäl,
hvarpå Utsk. har grundat sitt afstyrkande af bifall till den K. propos.
, emedan jag för min del icke kan inse att K. M. och kronan
kan komma i behof af ifrågavar. tomt; men enär det afsedda ändamålet
likaväl torde kunna fyllas medelst utarrendering som genom
försäljning, sä vill jag icke för min del motsätta mig bifall till
Utsk:s utlåt.
Frih. Cederström, Jakob: Utsk. har föreslagit, i st. f. bifall
till K. M:s nåd. propos., att tomten skall utarrenderas och byggnaderna
försäljas samt att utarrenderingen skall ske på de vilkor, som
för kronan kunna vara mest fördelaktiga. Utsk. har dervid förbisett
en § i Reg.F., som bestämmer alt kronans lägenheter skola utarrenderas
efter de grunder, som R. St. bestämma, och jag kan icke se
på hvad grund Utsk. ansett sig böra frångå hvad grundlagen här
bestämdt föreskrifver. Den anmärkn. som ordf. i StatsUtsk. afgifvit,
är ganska riktig, nemi. att det icke finnes i betänk, uppgifvet, hvart
dessa medel skola taga vägen, eller hvartill de skola användas. Detta
710
Den 28 F e Ii r u a i' i.
är således eli ytterligare skäl till äterremiss, som ordf. sjelf anfört.
För min del tror jag icke, det vore skäl att försälja någon af de
byggnader, som der befinnas, utan anser lägenheten böra bibehållas
med derå befintliga byggnader. Det är förut yttrad! att om egendomen
skulle försäljas eller annorlunda upplåtas, så skulle i en framtid,
när dea åter behöfde begagnas, man ånyo komma i behof
alt uppföra något när dviika byggnader, som dessa, hvilka då skulle
komma att kosta vida mer än som för de nuvar. byggnaderne kunde
erhållas. Jag tillstyrker derföre, ali Utsk. vid omarbetning af betänk.
må tillstyrka R. St. att lägenheten icke må försäljas, men
komrne att utarrenderas lika med kronans öfriga lägenheter
Frih. Sprengtporten, Jakob Willi.: Med Frih. Gyllengranat
delar jag visserligen den tanken att den ifrågavar. lägenheten
sannolikt icke vidare blifver behöflig för något ändamål, somärjemförligt
med det, hvartill tomten hittills har användts; men med den
erfarenhet, jag haft tillfälle förvärfva mig ronde värdet af sjötomter
inom Stockholms stad och svårigheten att anskaffa dessa, då de för
något allmänt behof erfordras, kail jag icke annat än gilla StatsUtsk:s
försigtighet att icke tillstyrka att tomten må afhändas K. M.
och kronan; och då jag i öfrigt också föreställer mig, att Regeringen
icke kan hafva något särskildt intresse uti alt denna tomt säl—
jes, utan att K. M:s nåd. propos. i detta afseende grundar sig pä
någon föreg:de framställning af R. St., instämmer jag i det förslag,
som StatsUtsk. framställt, nemi. att tomten reserveras för K. M. och
kronan.
Beträffande hvad Frih. Cederström behagat framställa, hvilket
synes gä ut derpå att hyreskontrakterna örn den ifrågavar. statsegendomen
borde uppgöras af R. St., vore detta efter min tanke att
något för mycket ingå i detalj; utan torde R. St. med all trygghet
kunna lemna K. M. ali den frihet att handla i denna fråga, som bör
tillkomma K. M. I öfrigt har jag ingenting att anmärka, då jag
förutsätter att ingen förändring sker i lmfvudsaken, emot att betänk,
återremitteras för att i afseende på dispositionen af den summa, som
kan inflyta af lägenhetens bort arrenderande, en bestämmelse måtte,
på sätt Frih. Gyllengranat önskat, i StatsUtskrs betänk, inflyta,
nemi. sålunda, att inkomsten af egendomen må hädanefter såsom
hittills tillfalla flottan.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Äfven inom StatsUtsk. delades
tankarne emellan att sälja eller bortarrendera ifrågavar. lägenhet.
Slutligen fann majoriteten eller nästan alla Utsk:s ledamöter,
att det vore fördelaktigare för kronan att arrendera bort egendomen.
Skälet dertill uppgafs då vara att man kan möjligen i framtiden för
kronan behöfva en sådan lägenhet och när man säljer den, så kan
det icke blifva mångå, som vilja köpa den och kronan får ingenting
derför, hvaremot erfarenheten visat att då kronan bellöfver en
sådan lägenhet, så får hon betala den ganska dyrt. I
byggnadernes försäljning, så har Frih. Cederström yttrat, att inga
byggnader.; borde försäljas, men om en arrendator kommer dit, sä
kunde del möjligen hända att han icke vill öfvertaga byggnaderna,
I) en 28 Februari,
711
och dä skulle naturligtvis arrendet minskas med afgifter tor byggnadernas
underhäll. Frih. Cederström har trott, att med utarrendering
af denna lägenhet borde tillgå på samma sätt, som vid ularrendering
af andra kronans lägenheter; men jag får fästa hans uppmärksamhet
på, att man icke gerna kan antaga samma metod vid
en sådan lägenhets utarrenderande, som vid andra skattläggningar
efter särskildta skattläggningsmetoder, utan då Utsk. tillstyrkt att 11.
St. må begära, det K. M. ville låta bortarrendera denna lägenhet
efter de grunder, som befmnas vara för K. fil. och kronan fördelaktigast,
sä tror jag att Statslltsk. derutinnan har gjort rätt, och anser
R. St. icke böra ingå i närmare detaljer. För öfrigt tillstyrker
jag återremiss på den grund, som för detta yrkande blifvit
anförd.
Frih. Cederström: 77 § i Reg.F. är ganska bestämd och
tydlig, samt lyder sålunda: ”Kungsgårdar och Kungsladugårdar med
dertill lydande hemman och lägenheter, kronoskogar, parker och
djurgårdar, krono- och stallängar samt laxfisken och andra kronans
fisken, samt öfriga kronans lägenheter, må Konungen icke utan R.
St:s samtycke genom försäljning, förpantning eller gåfva, eller på
något annat sätt, kronan afhända. De skola förvaltas efter de grunder,
R. St. derom föreskrifva; dock att de personer och menigheter,
som, efter hittills gällande författningar, sådana kronans lägenheter
nu innehafva eller nyttja, må njuta laglig rätt derå till godo,
samt att odlingar eller odlingsbar mark ä kronoskogarne må i vatilig
ordning, efter nuvar. eller framdeles blifvande författningar,
kunna lill skatte försäljas”. Nu äro de grunder, hvarefter sådana
kronans lägenheter skola förvaltas, utfärdade af K. fil. på R. St:s
beslut 1810. De kunna visserligen förändras och ändrades också
till en viss del genom R. St:s beslut vid sista riksdagen, i så måtto,
att vid arrende-auktion ett maximum och minimum af arrendebeloppet
borde bestämmas. Jag förmodor att Frih. Sprengtporten har
hört mitt yttrande alldeles på sidan om hvad jag yttrat, ty jag har
icke sagt, hvad han tillagt mig hafva sagt. Skillnaden är den, att
jag endast yttrat, att det icke går an att R. St. besluta alt hemställa
till K. fil. att frångå de grunder, som äro bestämda för utarrenderande
af kronans lägenheter, annorlunda än att då den författning
måste ändras, som K. fil. utfärdat pä grund af R. St:s beslut;
och huruvida det kan passa sig att förändra en sådan författning
i och för utarrenderande af en viss lägenhet, det lemnar jag
ät enhvar att sjelf bedöma.
Frih. Sprengtporten: I anledn. af den siste värde talarens
yttrande, tager jag mig friheten fästa hans uppmärksamhet derpå,
att jag icke för min del har tillstyrkt att någon gällande författning
skall trädas för nära vid uthyrandet af jagthvarfvet, sä mycket mindre,
som der icke torde finnas någon författning som specielt bestämmer
grunderna, hvarefter kronans hus i städer skola uthyras.
När StatsUtsk. öfverlemnat åt K. fil. att här förfara efter omständigheterna,
är ali rättfärdighet iakttagen. Det är blott detta jag ansett
mig böra till Frih. Cederströms yttrande genmäla.
71 2
Den 28 Februari
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad,ansage
de emot StatsUtsk:s förevar, utlåt. Nro 57, gjorda anmärkmr föranleda
till detsammas återremitterande, blef denna propos. med ja
besvarad.
Föredrogs och biföllos StatsUtskrs nedannämnde d. 16 dennes
e. m. på bordet lagda utlätrnr
Nro 58, i anledn. af väckta motioner, ang:de upphörande af
och nedsättning uti de vid äganderätts- eller åbo-ombyten å rusthåll
och båtsmans-rotehemman utgående afgifter till Wadstena krigsmanshus-
och amiralitets-krigsmanskassorne;
Na» 59, i anledn. af väckta motioner, ang:de nedsättning, i arrendet
för Wendtholms kungsgård;
Nr o 60, i anledn. af väckt motion, angrde förlängd arrendetid
för E. Marmén å indragna korporalsbostället Wettsta;
Nro 61, i anledn. af väckt motion, angrde upplåtande af en
kronan tillhörig lägenhet i Ronneby till plats för tinghus åt Medelstads
härad; samt
Nro 62, i anledn. af väckt motion, angrde förändrad reglering
af häradshöfdinge-, kronofogde- och häradsskrifvare-boställena i Åhs,
Gäseneds och Kullings häraders domsaga.
Föredrogos och lades till handlingarne StatsUtskrs d. 16 dennes
e. m. på bordet lagda mern. r
Nro 63, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskrs utlåt.
Nro 20 ; och
Nro 64, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskrs utlåt.
Nro 28.
Föredrogos och biföllos StatsUtskrs d. 16 dennes e. m. på bordet
lagda ullåtrn
Nro 65, angrde ersättning för utgifna samt i Götheborgs och
Röhus läns ränteri-räkenskaper balanserade förskotter till kostnader
i anledn. af kolerafarsoten; samt
Nro 66, i anledn. af fullmäktiges i riksgrs-kont. anmälan om
otillräckligheten af det för taxeringskostnaderne inom Norrbottens
län anslagna belopp.
Föredrogs StatsUtskrs jemväl d. 16 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. Nro 67, angrde ytterligare räntefrihet och anstånd med
kapital-betalnjngarne för det lill nya rådhusbyggnaden i Wexiö afsätta
belopp af det staden beviljade byggnadslån.
Gr. Mörner, Carl, hade inlemnat ett sålydande anförande.'
Sedan 3rne Riksstånd bifallit StatsUtskrs betänk. Nro 67, anser
jag utan ändamål att derå begära återremiss.
Jag kan likväl icke undertrycka den önskan, att StatsUtsk. velat
lemna större uppmärksamhet åt K. Mrs nåd. propos. i det ämne,
hvarom betänk, handlar.
Den 28 Februari.
713
Man har åsidosatt att borgerskapet i Wexiö icke haft ringaste
skuld deruti att uppförandet af dess rådhusbyggnad blifvit fördröjd,
enär det gamla länshäktet, som qvarstår å den tomtplats der nyssnämnde
byggnad är ämnad att uppföras, fortfarande begagnas af
kronan, intill dess det nya cellfängelset, utom staden beläget, hinner
blifva färdigt till inflyttning.
Det synes alltså i min tanke obilligt, att StatsUtsk. velat utestänga
Wexiö borgerskap från tillgodonjutandet af hvarje enskild
låntagare förunnad fördel af byggnadslånet, helst, om ock på sätt
Utsk. antager, tillfälle till förräntande af den del af samma lånebelopp,
hvilken var afsedd att användas till nya rådhusets uppbyggande,
hvarken saknats eller lemnats obegagnadt, det likväl är gifvet,
att omkring 3,000 r:dr b:co redan år 1844 blifvit använda till
inköp af erforderlig tomtplats för oftanämnde byggnad, hvarå räntan
gått förlorad, äfvensom att borgerskapet fått sedan samma tid betala
hyra i enskilt hus för magistratens och andra allmänna sammankomster.
I följd af den oväntade utgång StatsUtsk:s förevar, betänkande
fått röna, måste jag för närvar, inskränka mig dertill, att mot detsamma
här anmäla min reservation, under anhållan att den må få
i R. o. Ad:s prot. inflyta.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då detta betänk, redan är af
3 RiksStånd bifallet, och då Gr. Mörner i sitt nyss upplästa anförande
icke fordrat återremiss, utan endast velat låta detsamma såsom
reservation biläggas R. o. Ad:s beslut, kunde det visserligen vara
öfverflödigt att yttra något vidare i ämnet; men dä Hr Grefven antydt,
att StatsUtsk. i sitt betänk, velat förmena magistraten i Wexiö
den rätt som varit stadens innevånare beviljad nemi. att i 5 år innehafva
lånet räntefritt, så ber jag att få fästa uppmärksamheten
derpå, att då delta lån af 240,000 r:dr efter 1843 års eldsvåda af
R. St. beviljades åt staden Wexiö, så skedde det med det uttryckliga
vilkor, att dessa medel skulle vara räntefria till år 1850, att
således magistraten i Wexiö delar samma öde med de innevånare,
som förut kommit i åtnjutande af dylika lån. Ganska många tomtägare
bland husägarne inom Wexiö, hafva icke förr än på de
sednare åren kunnat bebygga sina tomter och hafva således lika litet
som magistraten fått åtnjuta 5 års räntefrihet från den tid tomten
till bebyggande varit ledig. Dessutom ber jag att få fästa uppmärksamheten
på den omständigheten, att lånevilkoren, som först,
enligt hvad jag nämnde, skulle utgöras af räntefrihet under 5 år,
derefter 3 procents ränta, samt att slutligen, efter 1853 års slut, 6
procent årligen skulle erläggas, hvaraf 3 procent räknas såsom ränta
å det oguldna kapitalet och de återstående 3 såsom kapitalafbetalning.
Mig synes att då magistraten i Wexiö har alltsedan 1844
haft dessa medel om händer, samt, enl. hvad jag enskildt har mig
bekant, haft tillfälle att desamma förränta, så torde deras nuvar.
anhållan lindrigast sagdt (å anses obillig. Då för öfrigt 3 Stånd bifallit
utlåt., så kan visserligen R. o. Ad:s beslut i delta fall i sjelfva
714
Den 28 Februari.
saken göra hvarken till eller ifrån, men jag hemställer dock att R.
o. Ad. mätte bifalla Utsk:s betänk.
R. o. Ad. biföll StatsUtsk:s förevar, utlåt. N:o 67.
Föredrogos och lades till handlingarne LagUtskrs d. 19 dennes
e. m. på bordet lagde mern.:
N:o 18, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o .13,
öfver väckt motion ang:de införande af ett stadgande i 5 cap. utsökn:s-balken,
i afseende på tid för verkställande af utmätning i
sterbhus; och
N:o 19, i anledn. af återremiss af Utsk:s utlåt. N:o 12, ang:de
väckt motion om förändring i trohetseden.
LagUtsk:s d. 19 dennes e. m. på bordet lagda betänk. N:o 20,
i anledn. af K. M:s nåd. propos. med förslag till förordn. om handelsboks
vitsord, blef härefter föredraget, men bordlädes ånyo på
begäran af Frih. Raab, Adam Christian, och Frih. Tersmeden,
Wilh. Fredr.
Föredrogs och bifölls LagUtskrs d. 16 dennes e. m. på bordet
lagda betänk. N:o 21, i anledn. af väckt motion om förändring af
sättet för utmätt fastighets försäljning.
Då 1111 föredrogs Statslltsk:s d. 23 dennes e. m. på bardet
lagda utlåt. N:o 68, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse i fråga om
förre landskamereraren kammarrätts-rådet G. Sylvanders und. ansökning
om eftergift af ett honom till ersättning ådömdt belopp, blef
detta utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 23 dennes e. m. bordlagda
mern. N:o 69, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 35,
fann R. o. Ad. delta mern. icke föranleda annan åtgärd, än att läggas
till handlingarne.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 23 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt:n:
N:o 70, i anledn. af väckt motion om indragning af kronoinspektors
tjensten i Avesta; samt
N:o 71, i anledn. af väckt motion, att ett eller två kronohemman
må åt hvarje församling upplåtas lill beredande af bostad åt
skollärare samt uppförande af fattighusbyggnad.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 23 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 72, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de bidrag
af saltpeter-fonden för fyllande af tillfälliga statsbehof, yttrade
sig
ben 28 Februari.
715
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då StatsUtsk. har sökt
ådagalägga, alt ifrägavar. medel icke behöfvas för deras egentliga
ändamål, så vill jag icke bestrida att de må kunna begagnas för årliga
f utgifter på sätt StatsUtsk. föreslagit. Men jag bör likväl anmärka,
att detta sätt att tillgripa samladt kapital för att dermed bestrida
en årlig utgift är ett steg att undergräfva sig sjelf. Det är
sålunda en antydan att med värt statsverk icke står så väl till. Ett
sådant steg är det närmaste lill skuldsättning. I min tanka bör
man ej för året lefva upp mera än hvad man för året i skatter får
uppbära.
R. o. Ad. biföll StatsUtsk:s förevar, utlåt. N:o 72.
Föredrogs och bifölls StatsUlsk:s d. 26 dennes pä bordet lagda
utlät. N:o 75, i anledn. af K. M:s nåd propos., ang:de bildande af
ett nytt artilleri-batteri, att förläggas i Norrland.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Cronhjelm,
Polycarpus Erik, och Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.,
SlatsUtsk:s d. 26 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 76, ang:de
godtgörande af förskottsvis ulbetaldte understöd, i anledn. af den
sisth år i Christianstad inträffade eldsvåda.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 26 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
77, i anledn. af väckt motion ang:de penninge-depositioners införande,
i st. f. nu brukliga kautioner för vissa tjenster och arrenden.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att Ridd.-sekreteraren
måtte upplysa, om det är bekant, huru de öfriga Stånden afgjort
detta mål.
Underh Ridd.-sekreterare tillkännagaf, att någon underrättelse
om ifrågavar. utlåts pröfning hos de öfrige RiksSt:n ännu icke
blifvit R. o. Ad. meddelad.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror, för min del, att motionären
har mera rätt än StatsUtsk. R. o. Ad, har af uppläsningen
förnummit att två särskilda frågor i detta betänk, behandlas. Den
l:sta är nemi, den, att i st. f. de borgensförbindelser, sorn vederbör.
uppbördsman lemna, skulle desse i statsverkets vård deponera
en summa, som motsvarade den borgen, hvilken staten för sin säkerhet
fordrar. Utsk. har trott, att om dylika vilkor skulle fästas
vid sådana tjensters erhållande, sä skulle det möjligen blifva brist
på skicklige sökande. För min del, är jag af annan mening. Den
tjensteman, som verkligen är redbar och förtjenar förtroende, får
lika väl låna penningar för alt deponera i statens kassa, som han
får borgen för den summan. Deremot slippa vederbör, sedan depositionen
är gjord, tillse att borgensförbindelsen förnyas och sådana
försigtighetsmått iakttagas, som betrygga statens säkerhet när medlen
icke ligga i statens kassa. Denna utväg är ej allenast vida enklare
än den som här begagnas, utan ock mycket säkrare. Den begag
-
716
l)en 28 Februari.
lias i Frankrike, hvarest, såsom jag tror, de säkraste försigtighetsmått
i penningeväg äro vidtagna. De summor som der af uppbördsman
deponeras i allmänna kassor äro till belopp så ofantliga, att
jag icke vill uppgifva dem, ty man skulle icke tro att så förhöll sig.
Staten gifver der ränta på medlen, hvarigenom de tjenstemän, som
lånat summan, godtgöras den kostnad, som räntan eljest skolat dem
ådraga. Så torde man äfven böra förfara hos oss, ehuru fråga
derom icke varit af motionären väckt, så vidt jag kan af betänk,
inhemta.
Den 2:dra frågan som här blifvit framställd, är den, att i st.
f. kaution för kronoarrenden, skulle på enahanda sätt säkerheten deponeras
i penningar. Jag anser denna utväg jemväl äga företräde
framför den, som nu begagnas. R. o. Ad. har för en stund sedan
mäst skänka efter 500 r:dr åt kammarrätts-rådet Sylvander, hvarföre?
— Jo emedan han icke tillsett att borgensförbindelsen för ett
hemmans arrende i Blekinge blifvit vederbörligen förnyad. Således
inhemtar R. o. Ad. genom ett färskt exempel hvad staten förlorar,
genom det nu brukliga sättet att gå tillväga. Man fordrar af vederbör.
embetsmän att de skola passa på dessa särskilta försigtighetsmätts
iakttagande; men när uppmärksamheten icke räcker till och
tillgångarne icke förslå hos embetsmännen, så äro de förlorade, om
icke R. St. af barmhertighet efterskänka statens fordran. Lage deremot
penningarne i statens kassa, så förlorade kronan ingenting och
vederbör, embetsman vore befriade både från besväret med dessa små
bestyr och från ångest för penningeförluster; någon grund och farhåga,
att icke få arrendatorer eller att icke få fördelaktigt arrendera
hemmanen, anser jag icke vara för handen. Det är icke någon
brist pä arrendatorer, men väl på säkra arrendatorer. Derföre händer
det, med nuvar. inrättning, att, när egendomarne förvaltas af
arrendatorer, som ingenting äga och följaktligen snart blifva bankrutt,
sä blifva både landslnr och andra utan lön. Stadgades åter att arrendatorerna
skulle deponera säkerhet för arrendets utgörande i st. f.
borgen, så finge man måhända icke så höga, men desto säkrare arrenden
och detta är hufvudsaken. Att hafva att göra med folk som
äga något att äfventyra, det plägar vara en vinst för samhället; men
att hafva att göra med folk, som ingenting äga att våga och som
derföre icke kunna uppfylla sina förbindelser när det kommer till
utmätning, derpå förlorar först den indelte löntagaren och slutligen
äfven staten. Jag hemställer derföre att Utsk:s betänk, måtte återremitteras.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det kan visserligen icke
nekas, att det vore en större säkerhet för staten, om penningar deponerades
i st. f. uppbördsborgen samt borgen för arrenden af kronans
lägenheter; men jag hemställer huruvida i vårt kapitalfattiga
land detta i allmänhet skulle låta sig göra, och huru staten skulle
sedermera använda dessa penningar, för att kunna godtgöra tjensteinnehafvarne
någon ränta för depositionerna, ty om medlen skulle
deponeras utan ränta, så skulle det åstadkomma en ganska betydlig
förlust. Motionären har icke talat om att arrendatorerna skulle
Den 28 Februari.
717
få någon ersättning, men Hr von Hartmansdorff deremot har tagit
det för afgjordt. Detta blefve ett nytt bestyr för statens embetsman,
som jag tror på det hela blefve ledsammare, än den tillsyn
som embetsmännen för närvar, hafva öfver borgensförbindelsernas
förnyande. I alla fall är min öfvertygelse, att det åtminstone icke
för närvar, går an att införa denna förändring, emedan det skulle
medföra för stora olägenheter och blifva alltför svårt att få arrendatorer,
som kunde prestera denna säkerhet. Jag tror derföre, att det
vore lämpligast att bibehålla det gamla.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Frågan huruvida, när
som för vissa tjenster skall ställas borgen, icke i stället borde inbetalas
ett kapital, som af staten borde förräntas, är visserligen här i
landet ny, men kan derföre ganska väl vara god, och jag vill icke
bestrida densamma. Jag tror ock att det skulle finnas utvägar att,
utan alltför mycket besvär och omak, göra medlen räntebärande.
Men i afseende å den delen af frågan, som rörer den s. k. städjan
för arrenden, så måste jag afstyrka en sådan åtgärd. Jag har mig
mycket väl bekant, huru med dylika arrenden tillgår. Reg:tenas
boställs-direktioner fordrade i början, enl. författningarne, arrenden
emot städja. Det varade likväl icke länge, innan man mäste
gifva efter fordran derpå, och ställa upp vilkoren alternativt, så att
arrendatorn får antingen ställa borgen eller företrädesvis städja, om
sådant kan åstadkommas; men bland den mängd arrenden af boställen
som finnas vid reg:tena, äro visserligen ganska få, der man
lyckats få någon arrendator, som ingått pä att lemna städja; och
man har vanligast måst åtnöja sig med att få borgen för 5 år i
förhand. 1 kungörelserne ronde utbjudna arrenden, finnas emellertid
inryckt att boställsdirektionerne önska få städja och den, som,
under i öfrigt lika vilkor, bjuder en dylik, plägar vanligtvis erhålla
företräde; men sällan anmäler sig någon med sådant anbud.
Det vore visserligen ganska önskvärdt om man kunde komma
till ett sådant resultat, som af motionären varit afsedt; men då erfarenheten
visat det nästan omöjliga deruti, så skulle jag icke tro att
någon återremiss af betänk, bör äga rum.
Hr Akerman, Fredr.: Jag ber att få säga några ord i anledn.
af den lista punkten i detta betänk., eller frågan om åliggande
för embetsmännen att, i st. f. att ställa borgen för summan,
insätta dessa medel kontant. Det blefve onekligen, pä sätt den förste
värde talaren anmärkt, vida säkrare för staten och äfven beqvämt
för de embetsman, som skola vaka deröfver alt dessa borgensförbindelser
förnyas. Jag tror icke heller att det skulle inverka särdeles
i fråga om möjligheten att erhålla skicklige sökande; men det
har enligt min åsigt en annan stor olägenhet, bestående deruti att,
efter hvad nämndt är, många af de embetsman, som hafva uppbörd
om händer, för närvar, äro ganska illa lönta, och då det åtminstone
icke i motionen är nämndt om att dessa medel, i fall de insättas,
skola utlånas och någon ränteersättning således icke komme
att tillfalla insättarne, så kom onekligen en sådan åtgärd eller en
upplåning af borgensbeloppet och insättande deraf i statskassan att
718
Den 28 Februari.
göra en känbar minskning i uppbörtlsmännens obetydliga löner. Det
finnes, efter hvad kändt är, kronö-uppbördsmän som hafva i lön
endast 600 till 800 r:dr om året, och likväl hafva utgifter för sina
resor o. s. v. Deras borgensbelopp är 1500 r:dr. Skulle de nu
nödgas upplåna denna summa och betala ränta derå, så blefve deras
ringa inkomster minskade med 75 r:dr b:co om året. Jag får
således för min del tillstyrka bifall till StatsUtsk:s betänk.
Frih. Cederström, Jakob: Jag skulle instämt med Hr von
Hartmansdorff om nyttan af den väckta motionen, om Sverige ägde
sådana statspapper, som Frankrike, hvilka kunde utan risk för ifrågavar.
ändamål användas, men våra statspapper äro ännu icke här
i Sverige af den beskaffenhet, att man kan gifva dem samma förtroende
sorn städja, och det blir dessutom ganska kinkigt, alt skaffa
penningar till uppköp af dessa papper, som löpa med mindre ränta
än den som går man och man emellan. Statspapper kunna icke
för det afsedda ändamålet användas förr än de komma under samma
ränta som den allmänna; så att i det skick som frågan nu befinnes,
kan jag icke annat än tillstyrka bifall till Utsk:s betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Frågan omfattar 2:ne förhållanden.
Det ena är borgensförbindelsen för en uppbördsman.
Det andra borgensförbindelsen för en arrendator. Hvad beträffar
surrogerandet af den förra med penningar, vill jag icke bestrida ali
det kan möta svårighet för en tjensteman, och att det är lättare för
honom att skaffa borgen. Jag vill således medgifva att Utsk. kan
hafva rätt i afseende å den delen. Hvad äter beträffar den andra
delen, nemi. att ålägga en arrendator skyldighet att, i st. f. borgen,
lemna säkerhet i en deponerad summa penningar eller såsom Frih.
Cederström nämnt statspapper d. v. s. räntebärande obligationer,
hvarå jag längre fram vill fästa särskild uppmärksamhet, sä kan jag
icke underlåta att instämma i den af Hr von Hartmansdorff yttrade
åsigt. Vi hafva litet hvar kännedom derom, att ganska många boställen
blifva vanvårdade just derföre, tilt de råka i händerna på dåliga
arrendatorer, som möjligen kunna skaffa sig ett par borgensmän
ehuru föga vederhäftiga, och sedan bostället efter några år är
förstördt, sä har vare sig boställsinnchafvaren eller kronan ganska
svårt att få ut sin rätt. Det är icke sällsynt att boställen finnas,
som på det viset hafva ganska ofta ombytt sina brukare. Jag skulle
derföre, lika med Hr von Hartmansdorff, tro att ingen skada för
staten vore, att laga något mindre arrende blott man vore fullt säker
att detsamma utbekomma, samt att fä jorden bättre skött och
vårdad, hvilket alltid blefve en följd om den kom i bättre händer.
I allmänhet är del af vigt, att kunna undvika borgensförbindelser
och åstadkomma en rask exekution, och dertill vet jag verkligen icke
något säkrare sätt, än att hafva panten i handom.
Jag nämnde räntebärande obligationer. Jag får föra eder, mine
Hrr ! till minnes, att i fråga om bankoreglementet, så har man gifvit
fullmäktige instruktion att uppköpa sådana obligationer. När man
således har erkänt tillvaron af dessa papper, när man kan använda
dem för statsmedel i banken, så vet jag sannerligen icke hvarföre
Öen 28 Februari.
710
raan icke kan använda dem såsom säkerhet för ett arrende. Någon
ränteförlust bör genom dessa pappers användning undvikas, och
full säkerhet likväl erhållas. Den förhatliga principen af borgensförbindelser
kunde derigenom upphöra. Med dessa åsigter, instämmer
jag i Hr von Hartmansdorffs begäran om återremiss.
Gr. Cronhjelm: Det är visserligen mycket beklagligt, om orter
finnas, der kronans egendomar äro på sådant sätt vanvårdade,
som den siste värde talaren förmenar. Mig vill det åtminstone synas,
att i sådana orter det ondas förebyggande måtte bero af vederbör.
, hvilka det åligger att vårda kronans egendomar. Inom
rcgitena, åtminstone de indelta, hafva cheferna personligt ansvar för
böställsvården, och sedan denna författning vidtogs, har, så vidt mig
bekant är, icke boställena blifvit pä det sätt vanvårdade, som den
värda talaren anfört; dock bör nämnas, att för utarrenderandet af
reg:tenas boställen det stadgande är gällande, att städja får existera
och att den myndighet, som besörjer boställenas utarrendering, hellre
tager städja än borgen, och att den arrendator, som under i öfrigt
lika vilkor vill lemna städja vanligtvis får företräde. Men sällan
anmäler sig någon dertill. Orsaken torde vara, att hos oss icke ännu
bildat sig någon klass af landtbrukare med mindre förmögenhet,
som hellre använda sina kapitaler på arrenden än att köpa större
egendomar med skuld. De flesta, som här arrendera mindre jordegendomar,
hafva knappast sä stort kapital, att de kunna uppsätta
inventarier, ännu mindre lemna städja; och skulle man göra städjan
till en ovilkorlig fordran, så befarar jag att man skulle få en stor
del af kronans egendomar outarrenderade. Då redan stadgandet om
städja äger gällande kraft, och finnas vid den mängd af boställen,
som tillhöra indelta arméen, och då det oaktadt, fastän stadgandet
finnes, detsamma icke kan sättas i verkställighet; så hemställer jag
huruvida det vore något att vinna med en återremiss för att skaffa
samma stadgande i afseende på de få kronoegendomar, för hvilka
det icke redan äger rum.
Frih. Raab: Det är egentligen två skäl som af Gr. Cronhjelm
blifvit anförde för bifall till betänk. Det ena skälet skulle nemi.
vara, att erfarenheten gifvit vid handen att, då man utbjudit egendomar
på arrende med alternativt villkor för spekulanter, alt antingen
lemna städja eller alt lenina, borgen, har borgen merendels blifvit
lemnad. Detta har naturligtvis kommit deraf att då det alltid är
möjligt att anskaffa borgen, sådan den då må vara, hafva trashankarne,
(om jag så får uttrycka mig, efter det ordet blifvit begagnadt
förr här på Riddarhuset), vid auktionen framkommit och bjudit största
arrendet med erbjudande af borgen derför, utan afseende på om
de skulle kunna fullgöra sina förbindelser, och vid sådant förhållande
är det ju klart, att den som har penningarne i handom har något
att förlora; han har icke velat gå sä högt som de andra.
Det andra skälet som anfördes var att här i landet icke bildat sig
någon så beskaffad jordbrukareklass, hvilken med någon kapital-tillgång
hellre egnade sig åt att arrendera, än att köpa egendomar med
skuld, utan merendels äro arrendena i händerna på personer, som
720
Den 28 Februari.
knappast hafva tillräckligt kapital för att uppsätta inventarierna och
än mindre till att kunna erlägga någon städja. Lyckligtvis har jordbruket
likväl på sednare tider äfven hos oss blifvit ett yrke för personer,
som hafva mera tillgångar. Jag hoppas och tror, att denna
tendens är i tilltagande och jag tror också att om en så beskaffad
föreskrift som den här ifrågavar., skulle gå i fullbordan, så skulle
man derigenom snarare förmå en jordbrukare med någon kapital-tillgång
att använda den på ett arrende, på hvilket han såg sig kunna
slå sig ut, i st. f. att man nu på allt sätt befordrar arrendenas höjande,
så att ingen person med säkerhet för arrendets utgörande vill
emottaga det. Jag kan icke neka att jag för min del anser att detta
vore af särdeles vigt och särdeles värde, synnerligen sedan vi numera
äga räntebärande obligationer, som göra att man kan lemna panten
utan att räntan går förlorad.
Att Gr. Cronhjelm har den erfarenheten i sin ort, att inga
boställen blifvit vanvårdade, kan icke annat än glädja mig, emedan
jag är fosterlandsvän och således fägnar mig, att om det icke sker i
min ort, det likväl är förhållandet i en annan. Jag nödgas likväl
försäkra Grefven, och det kan vitsordas af en min granne här på bänken,
att det i min ort verkligen har tillgått så som jag nämnt oaktadt
Kalmare reg: tes chef och boställs-direktion har gjort sig all
möjlig möda att hindra det. Det har icke stått i deras förmåga att
förekomma skogarnes uthuggande och egendomens förstöring.
Hr Wästfelt, Nils: Gr. Cronhjelm har såsom mig synes ganska
riktigt framställt frågan, men Frih. Raab har alldeles missförstått
hans mening. Efter min uppfattning har Gr. Cronhjelm menat, att
en mindre kapitalist möjligen kan hafva ett tillräckligt kapital för att
uppsätta inventarier och bekosta skötseln af ett arrende, men icke
derföre förmå att derutöfver erlägga någon städja, och då hemställer
jag till Frih. Raab om det vore önskvärdt, att han nödgades
gifva ifrån sig detta lilla kapital till städja, samt huru han då skulle
kunna sköta arrendet och fullgöra sina förbindelser till kronan. Jag
tror derföre, lika med Gr. Cronhjelm, att arrendator bör få hädanefter
såsom hittills efter sin beqvämlighet aflemna städja eller borgen.
Jag har någon liten erfarenhet i det fallet. Sjelf har jag varit
arrendator och sjelf har jag varit borgensman för arrenden, sä
väl med som utan städsel, och pä båda sätten gjort förluster. Jag
tror det icke vara rätt att beröfva arrendatorn dess lilla kapital och
derigenom föranleda boställets vanvårdande. Jag förenar mig i Gr.
Cronhjelms tillstyrkande af bifall till Utsk:s betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att återigen få för
R. o. Ad. framställa saken ur de begge särskilda synpunkterna.
Hvad först beträffar tjenstemännen, så har här blifvit sagdt, att
kronofogdarne och uppbördsmännen i allmänhet hafva så ringa inkomster,
att de icke kunna erlägga det kapital, som erfordras om det
förslag antoges som jag förordat. Men man bör påminna sig, att
jag förutsatte det staten skulle betala ränta på den deponerade summan.
T) e ii 28 Februa r i.
man. I tion händelsen vore sålunda svårigheten undanröjd. Man
säger derjemte att vårt land är sä kapital fat 1 igt, alt nian icke här
kan fä några penningar. Kapitalbrislen tyckes vara för ögonblicket
vederlagd genom räntans fall, och omöjligheten för riksbanken och
jag tror äfven för privatbankerna att fä sina penningar förräntade.
Förhållandet må vara konstlad! eller verkligt; allt nog, ett sådant
öfverflöd på penningar linues. Men, mine Hrr! det är oiult om
penningar för lån ät statens tjenstemän säger man, när det är fråga
om att deponera dem i st. f. att skaffa borgen. Men när fråga är
att köpa sina tjenster genom ackord, sä omtalas ingen penningebrist.
Man söker hindra ackord derigenom, att tjensteiunehafvare
på ära och tro förbinda sig att icke emottaga eller gifva ackord,
och likväl lärer det ske i tysthet. Månne det således icke snarare
är vilja än penningar som brista? Det förbjudna och derföre
dolda förhållandet att köpa tjenster, det går för sig och
penningar finnas dertill; men det öppna förhållandet alt deponera
penningar för statens säkerhet, det kan icke gä för sig, ty
dä fattas penningar. Penningar vill man ersätta mot borgen, och
denna säkerhet helryggas genom vederhäftighetsbevis. Men luiru
mycket de understundom äro att lita pä, del kail man sluta af en
händelse som jag 1835 framdragit i banken, der vederhäftighetsbetvg
varit af en domare gifvet ät en person, som redan cederal och
sjelf omförmält sin konkurs å det dokument domarn påtecknade. Man
säger att blott vederbör, göra sin pligt, sä är säkerheten genom
borgens förbindelser god nog. Om sä vore, borde man dä ieke föreställa
sig att kamm.-collini och landsh.-embetet skulle vilja iakttaga
all omsorg för alt försäkra landsh.-n om sin lön? Nu är likväl förhållandet,
att en landsli. finnes här i landet, som på ett eller 2 är
icke har fått någon lön, derföre alt arrendatorerna hafva cederal och
löftesmännen icke voro vederhäftiga, ehuru riktiga bevis derom de
likväl hade o. s. v. När sådana händelser äro för handen, så talar
ju sjelfva erfarenheten för den sats jag vågar förorda.
Hvad derefter angår bostadsarrenden, sä har en reg:tschef påstått,
att dermed går mycket väl till. Jag lyckönskar honom, som
har en sådan erfarenhet, men J tordén påminna eder, mine Hrr!
och kanske Ridd.-sekreteraren skulle kunna upplysa det ännu bättre,
all vi under denna riksdag haft ett Utsk.-s-betänk. öfver en motion,
der det begärdes ersättning åt de officerare eller de reg:ten hvilka
förlorat pä bostadsarrenden och att denna motion blifvit af vederbör.
Flsk. afstyrkt, derföre att det var boställsdireklionens sak att se sig
före. Har en sådan motion verkligen ägt rum, så mäste han väl
dock bevisa, att icke vid alla reg: t en går så väl lill som vid WcstgöthaDahls.
Om vi sålunda hafva bevis i händerna både hvad beträffar
de civila landsli.boställena och de militära officersboställena,
sä är det väl skäl att söka att få dessa förhållanden säkrare. Jag
vet intet tillförlitligare medel, än det jag förordat, och hvarföre jag
önskade att StatsUtsk. måtte taga det i närmare skärskådande. Det
torde äfven tillåtas mig erinra eder mine Hrr! om ett förhållande, som
bevisar otillräckligheten af den nu föreskrifna säkerheten genom bor--  2 H. 46
722
Den 28 Februari.
gensförbindelse. Det är nemi. föreskrifvet för vissa hemman, och
jag tror t. o. m. ett allmänt förslag vara i sednare tider uppgifvet,
att man skall utsätta ett maximum och ett minimum för arrendeafgifter.
Detta maximum, som icke får öfverskridas är bestämdt, pä
det att sådana som föga äga, men likväl vilja väga allt för mycket
på arrenden, icke mätte öfvertaga dem och sålunda icke blifva oförmögna
att utgöra arrendena. Det är ett öfverdrifvet anspråk af
mången, som hvarken är fastighetsägare eller har kapital nog att
blifva det, likväl vilja förvärfva fast egendom. Han kommer understundom
derhän derigenom, att han flår hemmanet, såsom man säger,
suger ut jorden, försäljer skogen och allt hvad som kan afsöndras,
för att erhålla penningar till egendomens bibehållande. Ilar
han icke så mycket att han vågar sig på egendomens köp, så slär
han sig på arrende af kronojord, och flår den. Detta sätt att behandla
Sveriges största dyrbarhet, jorden, bör väl icke af Sveriges
R. St. genom författningar understödjas. Om det sätt som jag föreslagit
blefve antaget, så upphörde tillfällena att ingå i sådana förelag
hvartill kapital saknades och arrendena blefve tillgängliga för
dem, som något ägde. Den, som har något vill icke gerna för
spilla
det; derföre kau man hoppas att af sådane personer skola hemmansarrenden
öfvertagas med större eftertanka än af dem, sorn endast
vilja pä ett eller annat sätt tillvinna sig bergning för några
år, och låta det för öfrigt komma derpå an, huru de gä ifrån företaget.
lindert. Ridd.-sekreterare uppläste de skäl, hvarpå, uti
Statslltskrs vid innevar. riksdag afgifna och af samtlige RiksStm bifallna
utlåt. N:o 52, ang:de väckt motion om rättighet för militära
tjenstemän hvilkas boställen af reg:tenas boställs-direklioner utarrenderas,
att, då arrende-afgifterne icke inflyta, derför af staten erhålla
ersättning, hade blifvit hemstäldt att motionen ej måtte till någon
åtgärd hos R. St. föranleda.
Frih. Cederström: Det af Ridd.-sekreteraren upplästa torde
vitsorda att någonting i afseende på den frågan icke behöfver tilläggas.
Utsk. synes mig hafva rikligt besvarat motionen. I afseende
äter på frågan i allmänhet, så anhåller jag att få yttra några ord
med hänseende till Hr von Harlmansdorffs sednare yttrande. Det
är sanni och ganska riktigt alt, i anledn. af R. Sirs begäran, en
författning har utkommit som ålägger alt fastställa ett minimi- och
ett maximi-belopp för kronoarrenden. Följderna af denna författning
äro äfven väl kända, och svårigheterna af dess tillämpning känna
vi redan till i kamm.-colhm och samtlige K. bef.-de i länen vela äfven
af den och dess svårigheter i tillämpningen. Samtliga statsinkomsterna
komma ovillkorligen att derigenom förminskas. Komma arrendena
alt betydligt nedsättas, så vinner arrendatorn så mycket
mera derpå och blir troligtvis en mäkta välbehållen man, det är
sanni; men ej är det en klok hushållning med statens medel, att
göra författningar, hvarigenom statsinkomsterna förminskas ovilkorligen.
Denna författning är dessutom icke ny, ty den är för mångfaldiga
år sedan använd i Skåne vid kyrkohemmans utarranderande,
Den 28 Februari.
723
d. v. s. då jag säger : mångfaldiga är, så menar jag ej ett par sekler,
utan den har varit använd sedan 1824, och t. o. m. längre,
för en del t. ex. Lunds domkyrkohemman. Nu vill jag då vördsamt
hemställa, örn ej erfarenheten der visat att man måst förändra
detta. De hafva der fått arrendena med fiske, jagt, krogrörelse o.
s. v. der någon minimisumma ej kunnat beräknats, hvilket tvungit
kamm.-colbm att gä in till K. M. och förklara att denna författning
ej har kunnat tillämpas annat än på sådana arrenden, der möjligen
något minimum kunde beräknas; ty det är helt tydligt, att der jag
har ett hus med kroglägenhet att utarrendera, så beror det af den
trafik som der drifves, huru högt arrendet bör blifva. Vi hafva här
vid Stockholm 2 sådana krogar, som för kronans räkning utarrenderas,
nemi. Stallmästaregården och Norrbacka, hvilka förr hafva
lemnat höga arrenden; men nu bjudes ingenting för dem; kronofogden
vet ej hvad han skall göra, emedan han måste föreslå en
minimi-summa hvilket ej kan ske. Kamm.-colbm har ingått till K. M.
med förfrågan derom, och under tiden antogs det arrende, som förre
arrendatorn på stället erbjöd för godt. Jag skulle hoppas att denna
författning om maximi- och minimi-belopp kommer att förändras;
ty jag hade trott att, då man i ett samhälle likasom för enskilda
administrerar egendomar, så bör det ske så, att man har den största
möjliga afkastning, n. b. förenad med all möjlig säkerhet, och
att man dä ej gör några bestämmelser, som lemna tillfälle för sammansättningar
att nedsätta arrendena, vare sig för staten eller för
den enskilda. Derföre bör täflan få vara fri. Om der finnas per
soner
som, i beräkning på större tillgångar till följe af ett mera
rationelt bruk, bjuda mer än hvad den förre arrendatorn under vanliga
förhållanden fått i inkomst; sä måste väl ett sådant anbud vara
värdt att antaga. Man skall väl ej afvisa den kunnige brukaren af
jorden, derföre att han bjuder öfver den okunnige; jag åtminstone
kan ej finna det vara något skäl. Men a andra sidan åligger det
K. behde i hela landet att tillse att dessa personer lemna full säkerhet.
lista gången för 5 är, sedermera för 10 år, 2:dra gången
och slutligen för 5 års lid. Dä måste K. befide hafva genom det
första arrendet vunnit visshet om att arrendatorn kan gå ut med arrendet
och få vinst ändå. Sålunda uppkommer säkerhet å ömse
sidor. Skulle åter penningar nedsättas i räntebärande papper eller
pä annat sätt, så blir det en ganska betänklig sak i Sverige, jag
säger det än en gäng; ty vi äga inga sådana papper för det närvar,
hvilka ej äro fluctuation underkastade. När dä den, som deponerat
summan, fullgjort sitt åliggande och räntan fallit några procent,
skulle kapitalet då ersättas af staten? Då kunde det hända slutligen,
att års-arrendet erfordrades för denna ersättnings betäckande. Slutligen
hände troligen att kronan ej finge sina egendomar utarrenderade
ulan att hon måste sjelf låta sköta sin jord genom kronofogdarna,
som dock hafva helt andra bestyr, och ej kunna ständigt vara närvar.
på stället för att tillse, det jordbruket der så bedrifves, att man
får den afkastning, sorn man kan fordra. Hvad blefve väl följden
deraf? Jo, ofantliga räkningar på omkostnader för bruk och skötsel
724
Den 28 F e b r u a r i.
af sådan lägenhet, och deraf följande afskrifningar, så att kronan
slutligen linge litet eller intet i behåll. Nej, raine Hrr! må vi vänta
till dess att vi verkligen äga sådana papper som gifva ständigt lika
ränta; och dä går jag inpå Hr von Hartmansdorffs förslag, såväl i
afseende pä tjenstemän, som pä arrendatorer; ty dä är etet lika bra
som att hafva penningarna i byrån. Men för närvar, häfver det sig
ej fullkomligt lika väl.
En värd talare har sagt, att det icke saknas penningar dä det
är fråga om att ackordera sig lill en tjenst; och han har erinrat att
det dock finnes en författning, som förbjuder sådana ackord, och
som ålägger tjenstemännen alt förbinda sig till att hvarken gifva eller
taga ackord. Jag vill ej ingå i pröfning om huruvida och på
hvad sätt detta förhållande äger rum; ty missbruk af författningar
och vanhelga! af ingångna förpligtelse!' har man sett för många exempel
på, för att icke nödgas erkänna, att så sker; men icke bör det
leda till den slutföljd att l. ex. 1500 r:dr böra i landt ränt eriel nedsättas
af en kronofogde eller annan uppbördsman af hvad sort som
heldst. Det kan jag ej begripa; ty om ock, under nu var. förhållande,
borgesmanncn skulle blifva insolvent, sä äro dock dessa 1500
r:dr en så obetydlig styfver i jemförelse mot den, Hr von Hartmansdorff
kan ej vara okunnig derom, uppbörd af törhända
lOO.OOOilals r:dr som går genom uppbördsmännens händer; så att
funnes ej någon säkrare kontroll på honom, höllö ej landshme ordentlig
uppsigt öfver att penningar i behörig ordning till landlränleriet
inlemmas, d. ä. inom 8 dagar efter det uppbörden verkställdes,
så sannerligen skulle vi icke i hvart enda län fä se balanser,
som vida skulle öfverstiga den lumpna depositionen af 1500 r:dr.
Hr von Hartmansdorff: Af Frih. Cederströms utlåtande
skulle man kunna tro, alt jag förordat maximi- och minimi-belopp
för arrenden. Det är dock icke förhållandet. Jag har blott omtalat
dem såsom bevis, huru en i sig sjelf oriktig författning (den
nemi. som roedgifver personer, hvilka intet äga, att taga sig arrenden)
föranleder till en annan oriktighet, den nemi. som Frih. Cederström
nyligen klandrat. Om II. o. Ad. och R. St. deremot skulle
finna godt, att för sin del vidtaga sådan författning att ingen annan
kunde befatta sig med arrenden än den, som hade någonting att
våga, så sluppe man trasslet med maximi- och minimi-beloppet; och
anbuden kunds, såsom Frih. Cederström yrkat, blifva fria. Vore
städjan antagen såsom regel och följaktligen en erlagd tillförlitlig
säkerhet vunnen, så kan man låta arrendet gå så högt det kan.
Man behöfver då icke sådana föreskrifter, som man nti måste utfärda
mot otillförlitliga arrendatorer.
Man har talat om svårigheten att förränta de penningar, som
skulle deponeras i stats-kassan. Jag tror ej att denna förräntning
skulle vara sä särdeles svår, dä man erinrar sig att. iiksg:s-kont. utlånar
penningar till hvarjehanda af R. St. bestämda behof (vi hafva
ju nyss hört staden Wexiö önska nedsättning i räntan af det län
denna stad erhållet). Men man behöfver ej anlita denna utväg.
Frih. Raab har redan anvisat hurusom en deposition kan göras i
Den 28 Fe b r u a r i.
725
räntebärande obligationer, hvarigenom räntan löper för kronofogdens
eller deponenlens räkning, under det att staten har i sina händer
den säkerhet, han beliöfver.
Frih. Cederström har omförmält huruledes man genom det sätt
jag föreslagit, skulle kunna komma derhän, att staten ieke finge några
arrendatorer, utan att han nödgades låta kronofogden bruka bostället.
Jag hemställer då till Frilen, sorn nyss lemnat presidentstolen
i kamm.-colhm, huru det för närvar, tillgår med det landsh.-  boställe som är outarrenderadt. Om ej åkrarna der ligga osådde,
utan att hvarken kronofogden elier någon annan brukar bostället?
Frih:n har sedermera omförmält, huruledes 500 r:dr vore en för
liten summa för en kronofogdes uppbörd. Det är väl möjligt, men
detta är en fråga utom det ämne hvarom här talats, ty, antingen
borgen lemnäs eller deposition göres, så blir väl summan densamma.
Vida bättre vore att fogden skulle deponera penningar, hvarigenom
staten finge full säkerhet, och fogden sluppe alt mot sin
vilja, för borgens erhållande, ställa sig i förbindelse eller beroende
hos vissa af fögderiets innevånare, eller nödgas ock söka borgen utom
fögderiet.
Men jag vill ej längre uppehålla R. o. Ad. med detta ämne.
Skulle min mening ej vinna edert bifall, mine Ilrr! så hoppas jag
åtminstone att den öfverläggning som härom ägt rum, torde föranlåta
eder, eller kommande Ständer, att vid en kommande riksdag
vidtaga någon rättelse.
Gr. Cronhjelm; Sedan denna diskussion vunnit en från början
oväntad utsträckning, och då ämnet är af den för tjenstemän
genomgripande vigt, att förtjena grundlig behandling; sä torde det
ieke vara ur vägen att, för den händelse en äterremiss skulle beviljas,
uppdraga i korthet en liten historik af huru med stats-egendomarnas
bortarrenderande tillgått, åtminstone för så vidt sådant rörer
de indelta regdenas boställen, hvilka synas mig särskildt böra tagas
till mönster i det fallet; emedan hvad som passar för dem, hvilka
utgöra den största delen af statens egendomar, också blir lämpligt
att iakttaga vid de egendomar staten i öfrigt äger.
Före 1832 hortarrenderadcs boställena genom krigs-collcgii försorg,
och afkaslningen af arrendet uppbars dä af hvarje boställsinnehafvare
särskildt. Krigs-colhm drog dock ej försorg om, att
löntagaren 1)1 ef ersatt för den händelse, att arrendatorn icke fullt
uppfyllde sina förbindelser till honom. Sedermera har 1832 års K.
cirkulär organiserat, de s. k. boställsdirektionerna, med föreskrift för
dem, att hädanefter besörja utarrenderingar, uppbära arrendemedlen
i en massa, ombesörja ntsökningar hos sädane arrendatorer som icke
betalat, och att dela vinst och förlust lika på alla de löntagare, som
af alla dessa utarrenderade boställen skulle åtnjuta sin utkomst. Genom
dessa mått och steg hade man sålunda vidtagit ett korrektiv,
hvarigenom förlusterna, om de någon gång inträffade, ej så hardt
drabbade en och annan enskild; emedan de fördelades på alla löntagare.
Dervid händer ock stundom att inkomsterna uppstiga till
högre belopp, än dc per medium äro beräknade till, hvarigenom
Den 28 Februari.
förhållandena jemkades, så att öfverskotten betäckte förlusterna; och
boslällshafvarne sålunda ändå fingo sitt fullt ut. Det inträffade dock
någon gång, att boställs-direktionerna icke tillräckligt noggrannt eftersågo
boställena. Ar 1836 utkom K. M:s förnyade boställsordning,
som ålade reg:s-cheferne personligt ansvar för boslällsvården,
och berättigade dem att för de boställen som innehades af indelningshafvare^
lägga qvarstad på dennes lön, för att derigenom hafva
full säkerhet. I afseende ä de boställen, som voro utarrenderade
af boställs-direktionen, hade regils-chefen visserligen samina personliga
ansvar, utan att dock äga lika starkt korrektiv, emedan arrendatorn
naturligtvis ej hade någon lön som kunde beläggas med
qvarstad. För den händelse dä, att boställena sköttes illa, hade
reg:ls-chefen ingen annan utväg, än rättegångar, hvilka ofta drogo
ut pä tiden, hvarunder boställena blefvo än sämre skötta, och förluster
uppkommo. Sedan man sett ett sådant resultat, utkom ändtligen
det stadgande, att reg:ts-chefen, som genom sine underlydande
tjenstemän alltid kan tillse huruvida boställena ej vanskötas, sä snart
han fått raport derom, kan låta anställa ekonomisk besigtning, och
genast derefter syn, hvarvid syne-rätten äger rätt att, utan beviljande
af fardagsår, icke allenast skilja arrendatorn frän sitt arrende,
utan äfven ålägga honom ersätta den förlust i arrendesumma, som
genom ny utarrendering kan uppstå. Denna författning kan ej vara
Hr von Hartmansdorff obekant, ehuru den ej är många år gammal.
Den har också haft god verkan; ty då arrendator vet, att han vid
minsta försök till vanskötsel kan så hastigt skiljas från arrendet,
med åliggande att ersätta arrendesummans förminskning, så är derigenom
ett verkligt korrektiv vunnet; helst då, som vanligen sker,
kompani-cheferne minst en om ej två gånger om året besöka alla
reg:tets boställen, och tillse huru allting sig der befinner.
Med dessa boställens utarrenderande är, såsom jag förut nämnt
förhållandet sådant, att de utarrenderas antingen mot borgen eller
mot städja, allt efter arrendatorns egen åstundan. Kan och vill han
lemna städja, så ser man det naturligtvis helst. Så vida Hr von
Hartmansdorff sålunda afser att båda dessa alternativer skulle äga
rum vid öfriga statsegendomars utarrenderande, så har jag deremot
ingenting att invända. Men skulle Hr von Hartmansdorff afse att
rättigheten till utarrendering mot borgen skulle upphöra, och städjan
ensam bibehållas, sä skulle naturligtvis ett af två inträffa, antingen
att en mängd arrendatorer, hvilka, såsom Hr Westfelt upplyst,
äga jemt och rätt så mycket som erfordras för att uppsätta
inventarier, men eljest kunna vara ganska skicklige landtbrukare,
blifva afhållne från arrendet, hvarigenom sålunda spekulanternes antal
skulle, vid hvarje arrende, minskas lill en eller högst tvä, och löntagarne
möjligtvis beröfvas 50 procent af påräknad inkomst; eller ock att
ingen arrendator alls anmälde sig. Så är förhållandet åtminstone
i min ort; och jag vet bestämt att sällan nog någon anmält sig till
att gifva städja, äfven om arrendet gått ovanligt lågt. Samma förhållande
skulle då inträffa, som någon gång egt rum under de åren,
då inga säkrare kontroller funnos mot boställens vanvård, nemi.
att hoställs-direktionerna sjelfve måste taga bostället om hand och
Den 2S Februari.
727
låta sköta det, genom någon annan person i orten, hvarigenom en
förlust uppkom, större, än hvilken annan utväg som helst man velat
vidtaga.
Således skulle jag för min del tro, att förslaget att icke borgen
finge äga rum, utan endast städja, skulle hafva till följd, antingen
alt arrendena komme alt nedsjunka till kanske f af hvad de
nu gälla, eller också, att ingen arrendator sig anmälde, utan att
vederbör, sjelfve fingo sköta statens egendomar.
Skulle således Hr von Hartmansdorffs afsigt vara den, att för statens
egendomar i allmänhet stadga samma föreskrift som nu äger
rum för utarrenderande af militieboställen, att nemi. antingen städja
eller borgen skulle äga rum, med fritt val dem emellan, så har jag
visserligen ingenting deremot.
Hr von Troil, S arn. Gust.: Gr. Cronhjelm har i sitt första
anförande, likasom i det sednare, inför K. o. Ad. såväl utredt
förhållandet med militie-boställenas utarrenderande, att för mig ingenting
ålerslår att i den delen tillägga, annat än en anhållan alt
deruti till alla delar få instämma.
Tillika ber jag att fä fästa uppmärksamheten derpå alt, i fall,
som Ilr von Hartmansdorff tillstyrkt, man skulle såsom en för arrendatorn
ovilkorlig skyldighet föreskrifva städjas erläggande, och
om denna städja komme alt erläggas i penningar och ej uti obligationer,
boställs-direktionerna dä skulle komma i en icke ringa förlägenhet
i afseende på sältet att göra dessa penningar fruktbara, samt
i icke ringa ansvar för desamma.
Dessutom ber jag alt, såsom ett ytterligare bevis på det förhållande
Gr. Cronhjelm anfört, få nämna, att vid det reg:te, som
jag tillhör, hafva vid den mängd boställen, som under de sednare
åren blifvit utarrenderade, icke mer än 2:ne arrendatorer anmält sig
till städjas erläggande. Alla de öfrige hafva föredragit alt arrendera
boställena mot anskaffande af borgen. — Jag är tillika med Gr.
Cronhjelm öfvertygad om att, såvida det föreskrefs såsom ett oeftergiflig!
vilkor alt städja skulle erläggas vid alla arrenden, den ovilkorliga
följden skulle blifva arrendenas högst betydliga fallande under
deras nuvar. belopp.
Jag anser för öfrigt frågan vara så fullständigt utredd, att jag
ej har något vidare alt tillägga; utan anhåller blott om propos. till
bifall å betänk.
Frih. Cederström: Jag har blifvit af Ilr von Hartmansdorff
uppmanad att upplysa det förhållande, som äger rum med landsh.-  bostället på Gottland; och jag skall, så långt 90 § Reg.F. det medgifver,
yttra några ord derom, men alldeles icke vidare. Jag ämnar
icke ingå i någon relation öfver det domaremaktens beslut, som
ligger i verkställande maktens händer; ty detta kan icke utgöra
ämne för R. St:s, och således icke heller för R. o. Ad:s, pröfning.
Förhållandet der är, att arrendatorn är dömd arrendet förlustig,
att han har blifvit vräkt, och att borgesmännen hafva dragit
728
Den 28 Fe b r ua r i.
försorg om att enl. 1835 ars författning afyttra sin egendom i löst
och fast, med rättighet att sjelfvc egendomen bruka:
Något vidare kan jag för tillfället ej upplysa om, emedan jag
da skulle inkomma på ämnen, som ej få blifva öfverläggningsämnen
för R. St.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Lika med Hr von Troil
är jag benägen att med Gr. Cronhjelm instämma uti den beskrifning
Hr Grefven afgifvit om boställsarrendena inom indelta arméen.
Jag medgifver hufvudsakligen, att det är möjligt att hafva sträng
uppsigt öfver arrendatorerne och alt tillse det de ej pä något säll
vanvårda boställena, och att på delta sätt icke någon förlust gerna
bör uppkomma för lönlagarne vid reg:tena; men jag anhåller dock
att fä uppdraga en annan sida för att visa de olägenheter som uppkomma
af maximi- och miuimisummors bestämmande vid boställenas
utarrenderande.
Man vet att minimisumma är beräknad efter 1833 års lönereglering,
ocb det är naturligt att uppskattningsvärdena ä boställen
skola ligga till grund för boställenas utarrenderande på auktion.
Det är vid en sådan auktion lätt för livar och en att bjuda pä,
den ene öfver den andre. Boställs-dircklionen nödgas dä, utan att
känna förhållandet för öfrigt, ali antaga högsta anbudet, gjordt
törhända af en sådan person, sora bär förut blifvit nämnd, ”en
knusslare,” som blott pä spekulation emotlager bostället, ocb oftast,
likgiltig huruvida lian kan behålla det i det värde, som det
efter förut gällande beräkningssält ägt, vanvårdar bostället, hugger
ned skogen, etc. etc. oaktadt man har all möjlig tillsyn öfver bostället.
Och hvilka omvägar behöfvas ej dä för att fä det der ofoget
rältadt! man nödgas låta anställa ekonomisk besigtning och
hälla laga syn; under hvilken tid arrendatorn kan fortfara att förstöra
bostället, hvaraf lönings-direktionen horde uppbära inkomsterna,
ocb nu ej får något. När man slutligen kommer derhän att
lönings-direktionen kan fordra ersättning för boställets iståndsättande,
ocb gör det; sä hvad händer dä? Jo! all hvarken arrendatorn
eller borgesman nen hafva något att ersätta med, sedan lösegendomen
genom lösöreköp är försåld. — Jag vet ganska väl alt städja
kan tagas, emedan instruktionen för boställs-direktionerna säger alt,
sådan städja skall betalas i penningar; men samma författning säger
icke luiru eller hvar dessa penningar skola deponeras och förvaltas.
Man har ingen annan utväg då, än att lemna dem till
reg:ts-skrifvaren. Jag säger det uppriktigt, att man derföre hellre
ingår uppå det andra vilkoret för utarrenderandet, än pä slädjan.
Kunde deremot, så som Hr von Hartmansdorff föreslagit, en
viss summa penningar deponeras i ränterierna och staten ansvara,
icke allenast för dem, utan äfven för räntan deraf; så vore
derigenom en stor olägenhet förekommen vid boställsarrendena, och
måhända skulle då arrendatorerne icke så lätt vanvårda boställena,
dä en deponerad summa i motsatt fall vore att tillgå; och osäkra
arrendatorer med sina borgensmän skulle då mera icke så allmänt
be
-
Den 28 Februari.
729
befaras. Sådan algard vore icke allenast en stor lindring för lönings-direktionerna,
som eljest se sina medel för lönefonden förminskade,
utan äfven en stor lättnad i besvär och bekymmer för
reg:ls-cheferne.
Jag skulle derföre, om det vore möjligt, att få nedsätta kapitalen
i ränterierna och att räntan derför af slaten lemnades, anse
en stor säkerhet för kronans egendomar derigenom vara beredd,
och jag skulle med min röst vara färdig att tillstyrka en sådan åtgärd,
i förhoppning att minimi-värdet, eller boställenas uppskatlningsvärde,
likafullt skulle kunna uppnås.
I händelse af återremiss, anhåller jag alt detta mitt yttrande
måtte få den åtfölja.
Frih. Raab: Här har blifvit sagt, att sedan reg:ts-cheferne
fått sig anförtrodd vården om indelta arméens boställen, sä blifva
boställena icke vanvårdade. Jag bar aldrig dragit i tvifvelsmål, att
icke reg:s-cheferna nedlägga all möjlig möda för att förekomma
detta onda; men mine Hrr! de fleste af oss torde hafva den erfarenhet
pä våra egendomar alt det är mycket svårt med tillhjelp af
inspektor och annan underbetjening förekomma att icke underly
dande
hemman och torp stundom kunna vanvårdas; huru mycket
svårare skall det icke då vara för en reg:ts-chef, att, äfven med
tillhjelp af sine underlydande, hafva noggrann uppsigt öfver alla
boställen inom ett helt reg:te, som kan vara förlagdt uti 3:ne län.
Huru svårt, om ej omöjligt skall det ej vara för honom att ansvara
för boställenas vård, äfven om han derom utfärdar aldrig så
stränga ordres?
Vidare har här blifvit sagdt, att boställena ej skulle blifva utarrenderade,
om det föreskrefves att en del af summan skulle er
läggas
på förhand. Jag skulle deremot föreställa mig att, om en
spekulant pä arrendet kan få någon att ingå pä borgen för detsamma,
han lika lätt kan få löftesmannen att gå in pä borgen för en
kontant lånesumma; ty det synes vara mindre vådligt att med borgen
häfta för en bestämd summa, som sättes om hvart år eller
hvart halfår, än det är att gå i borgen för 5 års arrende med åtföljande
byggnadsskyldigheter.
Man har ytterligare fästat sig vid ränteförlusten på de förskottsvis
erlagde medlen. Hafva icke hypotheksföreningar blifvit inrättade
ända ifrån Skåne t. o. m. mälareprovinserna ? Tillgång på räntebärande
obligationer saknas således icke. Dessa papper äro säkra, det
har sjelfve Hr von Hartmansdorff nyss erkändt, och när han anser
dem goda, tror jag hvar och en annan kunna göra det. Ali möjlig
ränteförlust undvikes då om sådana få deponeras i st. f. kontanta
penningar.
Hufvudsaken som jag åsyftar är att man skulle komma ifrån
det olyckliga borgenssystemet, som blifvit vidrördt af de föreg:de
talarne. Detta borgenssystem har ledt till så mångfaldigt olyckliga
förhållanden, att det bör undvikas der det är möjligt och det
synes mig att staten bör göra början dermed, äfven om det skulle
2 H. 47
730
Den 2S Felimari.
ske med någon uppoffring. Här har äfven blifvit uppgifvit huru
arrendatorerne och deras borgesmäu genom lösöreköp undansnilla
sin egendom för kronan eller boställsinnehafvaren. Jag vill derjemte
erinra om den mångfald af konkurser, och deraf följande osäkerhet
i affärer, som föranledis af det olyckliga borgenssystemet. Jag
tror derföre att det är tid på alt lagstiftaren söker befrämja alla
affärers uppgörande, så vidt möjligt är, kontant, och icke med
borgen.
Det har blifvit taladt om det vid förra riksdag fattade beslut,
att ett maximibelopp af arrende pä kungsgårdar skall utsättas. Det
hörer väl icke hit, men efter ämnet blifvit vidrördt, sä begagnar
jag tillfället tillkännagifva, att jag ej tillhörde dem som gillade beslutet
derom. Emellertid är sä afgjordt. Månne man ej kunde
nu besluta den alternativa åtgärden att der icke maximisumma är
utsatt för arrende, skall arrendet prenumerationsvis erläggas?
Jag fortfar yrka återremiss.
Hr von Troil: I anledn. af de anmärkn:r Frih. Raab gjort
mot Gr. Cronhjelms yttrande, och den svårighet Frih. Raab framställt
finnas för reg:ts-cheferne, att hafva tillsyn öfver boställenas
ordentliga vård; ber jag att fä fästa den värde Fritens uppmärksamhet
derpå, att kompani- eller squadrons-cheferne äro, hvar inom
sitt område, reg:ts-cheferne ansvarige för boställenas behöriga vård;
så att detta ansvar är på Hera personer fördeladt, och att, om det
skulle utkräfvas, regds-chefen äger att hålla sig till kompani- eller
squadrons-chefen samt af honom fordra ersättning. På grund häraf
tror jag detta förhållande bevisa motsatsen af Hr Frih:ns yttrande
härom.
Hvad frågan om svårigheten med borgen beträffar, så ber jag
att få fästa Frihms uppmärksamhet derpå, att borgen sättes för 5
är i sender, och att 1 j är före borgestidens utgång skall ovilkorligen
ny borgen anskaffas. Således förfaller svårigheterna äfven i detta
hänseende.
Dessutom ber jag att få fästa uppmärksamheten på ett af flere
talare anfördt, som mig tyckes ganska riktigt skäl att icke föreskrifva
städja för alla kronoegendomarnas utarrendering, nemi. att
inom vårt land finnes ingen sä särdeles stor klass med sådan kapital
tillgång som erfordrades härföre; och att om en sådan kapitalbehållning
funnes, den mer än väl behöfdes för boställenas vård och
behöriga skötsel, att detta kapital kunde användas till anskaffande
af förslag för inventarier af kreatur, åkerredskap och mera dylikt,
hvilket vore vida bättre, än alt det nedsattes i ränteriernas eller
boställsdirektionernas värd. — Dessutom hemställer jag, hvilka olägenheter
skulle inträffa, om boställsdirektionerna skulle fä sig uppdraget
att förvalta alla dessa summor och att göra dem räntebärande.
Hvilken möjlighet vore det icke att någon af boställs-direklionernas
ledamöter kunde förskingra en eller annan del af dessa
summor.
Pä alla dessa grunder tror jag att då man lemnat arrendatorn
utvägen öppen, att antingen få lemna städja eller skaffa bor
-
Den 28 Februari.
731
gen, och han sålunda får välja den utväg han för sig finner lämpligast,
man då verkligen har gjort allt hvad man kan och bör;
hvarföre jag tillstyrker bifall till förevar, betänk.
Hr von Hartmansdorff: Om Hr von Troil anser boslällsdirektionerna
hafva någon fördel deraf, att de kunna utarrendera
boställena antingen emot städja eller emot borgen, såsom hittills;
hvarföre må det icke äfvenledes vara vederbör, tillåtet, att mot
samma vilkor utarrendera kronans öfriga hemman. Sådan tillåtelse
kan dock icke medgifvas utan återremiss. Sålunda om man
ej vill gå längre än att lemna samma fördel åt kronans öfriga egendomar,
som åt militie-boställena är beredd, så bör man återremittera
betänk., hvarom jag anhåller.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed vara fulländad, blef Hr
Gr. o. Landtnäs till bifall å StatsUtsk:s utlåt. N:o 77 framställde
propos. besvarad med starka ja, blandade med nej, hvarpå
Hr Landtm, lillkännagaf, det han trott sig finna alt ja öfverröstat
nej.
Föredrogs BankolItsk:s d. 26 dennes på bordet, lagda utlåt.
JN:o 23, öfver väckt fråga om bestämmande af preskriptionstid för
inlösen af åtskilliga låne-banko-obligationer:
Frih. Cederström, Jakob: I det skick ärendet sig nu befinner,
nemi. att 3 Stånd bifallit betänk., så tjenar det ingenting
lill alt bär begära hvarken återremiss eller afslag å betänk. Jag
skulle eljest helst hafva velat afslå detsamma; men nedlägger nu
endast min reservation mot betänk, och mot det, att banken skulle
uppsäga dessa obligationer, som der blifvit med silfver insatta.
Jag anser det vara orätt, dä eljest räntebeloppet deraf skulle
ärligen ökas med några få r:dr.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Förhållandet med ifrågavar.
obligationer är sådant, att åtskilliga af dem löpt med ränta
och en med ränta på ränta i flera 10:tal af år, och att på några
af dem räntan aldrig blifvit uttagen. Ar nu förhållandet att
obligationerna, som troligt är, hafva blifvit förstörda, och att uppsägning
af dem icke innebär något olagligt, hvilket inom Utsk. är
tydligen ådagalagdt, emedan man der jemfört sådana obligationer
och funnit dem alla vara från de aldra första tiderna, af samma
form och innehållande att banken förbehållit sig rättighet, att, nälden
behagar uppsäga dem lill betalning efter 6 veckor, så finner
jag intet orätt uti Utsk:s betänk., utan tillstynker bifall derå.
R. o. Ad. biföll BankoUtsk:s förevar, utlåt. N:o 23.
Föredrogos men lades på begäran af nr von Troil, Sam.
Gust. och Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr., ånyo på bordet
Bankolltsk:s nedann mnde d. 26 dennes bordlagda utlätm:
N:o 24, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de särskilda
jemkningar uti det af K. M. och R. St. antagna myntsystem; samt
732
Den 28 Februari.
N:o 25, i fråga om tillverkning och utgifning från banken af
sedlar å 16, 12 och ,8 sk. samt 14 och 10 sk. kopparmynt;
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:s jemväl d. 26 dennes bordlagde
nedannämnde utlåtm:
N:o 26, öfver ett af komministern B. Wongers gjordt ackordsanbud;
N:o
27, i anledn. af handlanden A. P. Rehnströms ansökning
om eftergift af straffränta å ett i handels- och närings-diskonten
upptaget lån;
N:o 28, i anledn. af förre fastighetsägaren P. W. Håkanssons
ansökning om eftergift af rönta ä län från banko-diskonten;
N:o 29, i anledn. af väckt motion om eftergift af öfverränta
för 2: ne, emot numera aflidne stadsläkaren J. A. Falks borgen upptagne
diskontlån; samt
N:o 30, i anledn. af juveleraren J. Nilssons ansökning om eftergift
af upplupen öfverränta å ett lån i bankodiskonten.
Slutligen Föredrogs, meu lades på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Aug., och Frih. Cederström, Jakob, ånyo på
bordet Ridd.Utsk:s d. 19 denns e. m. bordlagda mern. N:o 8, med
utlät, öfver Ridd.-direktms riksdagsberättelse.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. f till 10 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
