# ID: svediakorp-gov555
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 163,936
# sentences: 5,740
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 5 Februari.
303
Föredrogs StalsUlsk:s d. 2 dennes e. m. på bordet lagda utlåt.
N:o 30, i anledn. af K. St:s ar 1845 församlade revisorers berättelse,
ang:de samma år verkställd granskning af statsverkets samt
andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning åren 1842 och 1843.
Den vid detta utlåt, fogade reservation af Hr Gripenstedt, upplästes
på begäran af
Gr. Lagerbjelke, Gust., som derefter yttrade:
Jemte det jag i allo instämmer uti den af Hr Gripenstedt i
hans reservation yttrade åsigt, anhåller jag att dessutom få tillägga,
alt för den händelse R. St. med anledn. af detta betänk, besluta,
alt någon åtgärd skall vidtagas, densamma likväl icke kan expedieras
förr än båda revisionerna blifvit behörigen granskade, emedan
man väl icke lämpligen kan besvära K. M. med 2:ne särskilda skrifvelser
i anledn. af samma sak, eller revisorernes berättelse, och sålunda
kan den und. skrifvclsen ang:de de frågor, som i detta betänk.
förekomma, icke en enda dag förr till K. M. expedieras om
dessa frågor nu afgöras, än om de behandlas i sammanhang med
den öfriga revisions-berättelsen. 16 § i betänk, lyder sålunda:
”Hvad revisorerne uti deras berättelse för öfrigt anmält och erinrat,
har Utsk. funnit, dels genom vederböra afgifna und. utlät:n nöjaktigt
förklaradt, dels icke vara af beskaffenhet, att från Utsk:s sida
påkalla något yttrande”. Utsk. har här, enligt min åsigt, påtagit sig
en maktfullkomlighet, sorn Utsk. icke äger. Det skulle kunna hända,
att revisorerne gjorde en anmärkn. af ganska stor vigt eller framställde
ett förslag, sorn i alla 4 Stånden komme att behjertas; men
om det skulle låta sig göra att handla så, som Utsk. i denna 16 §
förfarit, skulle det kunna hända att förslaget förföll, derföre alt det
icke lyckats vinna majoriteten inom Utsk. för sig, måhända äfven der
endast föll på den förseglade sedeln. På grund af dessa skäl, anhåller
jag, att detta betänk, måtte återremitteras, och Utsk. der
jemte
blifva förständigadt, alt inkomma med ett betänk, öfver 1845
och 1847 årens revisions-berättelser gemensamt och i deras helhet.
Frih. Gederström, Jakob: Efter lagen kännedom om StätsUtsk:s
nu föredragna ganska besynnerliga och egna betänk, i anledn.
af revisions-berättelsen för år 1845, har jag begärt ordet för
att fästa uppmärksamheten derpå, att Utsk. i detta betänk, framställt
satser, hvilka, om de vinna burskap, kunna i framtiden blifva af den
största våda för Svenska folkets frihet och dispositionsrätt öfver allmänna
medel, enär Utsk. vill upphäfva sig till skiljoman öfver de
frågor, hvilka böra komma till R. St:s afgörande och dem Utsk.
qväfver samt behåller för sig sjelft, likasom StatsUtsk hade större
makt än Const.Utsk., som äger att, utan afseende derpå, att några
anmärkn:r blifvit gjorda emot Konungens rådgifvare, afgöra om de
afseende förtjena; eller sjelf besluta öfver Konungens rådgifvares tilltal
inför riks-rätt; att uppgifva förslag till grundlagsförändringar och
att utan anmälan i RiksStm ogilla enskildta riksdagsmäns till Utsk.
ingifna förslag till ändring i grundlag. StatsUtsk. äger icke någon
304
Den 5 Februari.
sådan myndighet och jag hoppas, att ii. St. icke stadfästa något detta
Utsk:s försök att tillvälla sig en sådan makt. Jag anhåller att få
uppläsa premisserne uti Ulsk:s betänk.: ”Samtlige RiksStm hafva till
StatsUtsk. remitterat såväl ofvanberörde revisions-berättelse, som vederbör.
verks- och embetsmäns i anledn. deraf till K. M. afgifna
und. utlåtm, och får Utsk., som tagit kännedom om dessa handlingar
och inhemta! de för ärendenas utredning erforderliga upplysningar,
till en början anmäla, att åtskilliga af revisorerne gjorda, mer
eller mindre nöjaktigt förklarade, ahmärkmr icke uti detta betänk,
varda ii. Sl:s pröfning underställda, af skäl, dels att de K. bref
eller beslut, på hvilka de anmärkta åtgärderna sig stödja, redan undergått
behörig behandling, dels ock alt 11. Sl:s sednast församlade
revisorers ännu ej tryckta, men Utsk. under hand delgifna, revisionsberättelse
för åren 1844 och 1845, deröfver likväl förklaringar icke
hunnit inkomma, later förmoda, det åtskilliga af de gjorda erinringarna
i följd af vidtagna rättelser komma alt förfalla”. Jag stannär
här för alt bedja R. o. Ad. betänka hvad följden skulle blifva, om,
derföre att Coust.Utsk icke funnit skäl att göra anmårkn. emot någon
Konungens rådgifvare, sorn föranledt en utgift, som sedermera
blifvit af revisorerne anmärkt, såsom oriktig, eller af beskaffenhet,
att medlen lagligen kunna återfordras, StatsUtsk. skulle äga att förbigå
en sådan anmärkn. och förklara den böra förfalla, derföre att
åtal emot Konungens rådgifvare af föreg:de riksdags Const.Utsk. icke
blifvit beslutadt. Det är genom Stats-revisorernes berättelser R. St.
erhålla kännedom om, huru med Stats-förvaltningen förfarits emellan
riksdagarna, huruvida de af revisorerne anmärkte utgifter varit
verkligen lagstridigt anbefalda, medföra återbärings-skyldighet eller
frågan får förfalla. Jag skulle derföre lrt>, att del tillkommer SlatsUlsk.
att i noga öfvervägande taga dessa revisorernes berättelser,
jemförda med "alla dit hörande handlingar, och att på grund deraf
afgifva ett fullständigt betänk, öfver hvarje af revisorernes anmärkmr,
på det att R. St., som äro Svenska folkets representanter, och icke
StatsUtsk. såsom en represenlanternes delegation, må kunna i hvarje
fall pröfva om anmärkmne äro grundade eller obehörige, och derefter,
efter grundlagarnes bestämmelser, besluta. Emot ett annat förfarande
protesterar jag på det högsta. Man ser ej af den långa listan,
på icke mindre än 21 punkter, huru många punkter af StatsUtsk.
blifvit undandragna II. St:s pröfning, och jag tror derföre, att
någon annan åtgärd med ifrågavar. betänk, icke kan vidtagas, än att
återremittera detsamma. Jag kan likväl icke, såsom Gr. Lagerbjelke,
instämma i allo uti Hr Gripenstedts reservation, ty den är ganska
ofullständig i så måtto, som han icke upptagit StatsUtsk:s bestämmelse
och R. St:s rättigheter. Ilär förekommer vidare, hvad äfven
Gr. Lagerbjelke anmärkt, att 16 § i Utsk:s betänk, helt knapphändigt
blifvit så affallad: ”Hvad revisorerne uti deras berättelse för öfrigt
anmält och erinrat, har Utsk. funnit, dels genom vederböra afgifna
und. utlåtm nöjaktigt förklaradt, dels icke vara af beskaffenhet
att från Utsk:s sida påkalla något yttrande”. Det vore i sanning
roligt att veta hvad, af 36 ledamöter, majoriteten, säger 19,
fuu
-
Den 5 Februari.
305
funnit nöjaktigt förklaradt och hvad R. St. tilläfventyrs finna alldeles
icke nöjaktigt utan tvertom brottsligt. Detta Utsk:s förfarande,
att tillvälla sig en sådan rätt, måste jag på det högsta ogilla och
hoppas jag, att R. St. icke underlåta att förständiga Utsk. att i hvarje
särskildt fall, der anmärkmr blifvit af revisorerne gjorde, inkomma
med fullständigt detaljeradt utlåt., på det alt R. St. må kunna bedöma,
huruvida vederbör, embetsverks afgifna förklaringar äro nöjaktiga
eller icke. Utsk. säger naturligtvis, att, då Utsk. finner dessa
förklaringar nöjaktiga, ett sådant tillkännagifvande hör vara tillfyllestgörande.
Jag anser det likväl icke så, utan tror att R. St:s pröfningsrätt
hör lemnäs oförkränkt. Det finnes bland reservationerne
åtskilliga andra föremål för påminnelser, men som här kunna vara
öfverflödiga att nu omorda, i händelse R. o. Ad., som jag förmodar,
återremitterar betänk, till SlalsUtsk. med förständigande att inkomma
med ett utlät, öfver alla de frågor, som hos revisorerne blifvit
väckte lill pröfning hos kommande Ständer. Jag skulle annars
hafva något att tillägga, ronde förändring i riks-boksslutet m. m.;
men det blir tillfälle att derom yttra sig, när StatsUtsk. inkommer
med ett betänk., som kan af R. St. pröfvas. Jag anhåller om återremiss
af betänk, till StatsUtsk.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Jag får för min del bestrida
en sådan återremiss i klump af StatsUtsk:s betänk., som Frih.
Cederström, Jakob, och Gr. Lagerbjelke begärt. Troligen gifva åtskilliga
af de bifogade reservationerne i alla fall anledn. lill återremiss;
dock tror jag det vara af synnerlig vigt, alt hvarje punkt i
betänk, blir föredragen och diskuterad, så vida R. o. Ad. vill bevara
sin rätt till en sådan återremiss, och äfven hålla revisionerne
i helgd; ty om den grundsats göres gällande, att 2:ne revisionsberättelser
alltid böra på en gång behandlas, kan lätt hända, i anseende
till riksdagarnes tätare sammanträffande, att vid en riksdag
ingen sådan kommer att behandlas, och vid en påföljande möjligen
3 eller 4 revisions-beråttelser blifva föremål för R. St:s bedömande,
hvaraf följden säkerligen blir, att denna vigtiga kontroll på
Regeringens och de förvaltande verkens åtgöranden förlamas. Hvad
Hr Gripenstedt anfört i sin reservation, förekom äfven vid öfverläggningarne
i StatsUtsk., men det oaktadt beslöt Utsk., med 26 röster
mot 8, att betänk, skulle afgå till R. St. sådant det befinnes. Jag
utbeder mig att i korthet få redogöra för behandlingen af ifrågavar.
revisions-berättelser. Vid StatsUtsk:s första sammanträde öfverlemnades
densamma till inkomst-afdelningen. Då hade afd:n ännu icke
emottagit någon K. propos. och icke heller någon motion af egentlig
vigt, och man förutsåg, att då de anlände, desamma måste blifva
till större delen hvilande tills motionstiden vore tilländagången, och
att således en hel månad skulle gå för afd:n förlorad. 1847 års
revisions-berättelse var då ännu icke tryckt, ehuru i manuskript tillgänglig,
och då de förvaltande embetsverken ägde rättighet att först
efter 3 månader afgifva sina förklaringar, så kunde en samtidig behandling
icke äga rum af denna och 1845 års revisions-berättelse.
2 H. 20
30G
Den 5 Februari.
Man har sagt att StatsUtskrs betänk. är temligen oskyldigt, men
jag kan dock intyga, att detsammas uppsättande föranledt betydliga
arbeten, dels vid genomläsandet af den digra revisions-luntan med
tillhörande förklaringar, dels i och för anskaffandet af åtskillige upplysningar
och jemförelse!- med föreg:de och 1847 ars revisorers anmärkn:r.
— Man fördelade anmärkmne i 3:ne hufvud-klasser, nemi.
sädane som under eli sednare tidsmoment eller vid 1847 års revision
blifvit åter upptagne, sådane hvilka nu isolerade kunde behandlas,
och hvilka i betänkandet äro till R. St:s afgörande framställde
och slutligen sådane, som, efter Utsk:s åsigt, icke föranleda
till någon åtgärd, och följaktligen kunde förfalla. Föreg:de talare
hafva klandrat 16:de punkten i betänk., och likväl är den ordagrannt
lika med det yttrande, som föreg;de StatsUtsk. afgifvit, såsom
slutbetänk., eller att alla icke upptagne anmärkn:r har Utsk.
ansett icke till någon åtgärd föranleda. Skulle alla dessa, som
Frih. Cederström yrkat, upptagas i betänkandet, blefve delta en hel
bok. Någons rätt är likväl icke härigenom förnärmad, då revisionsberättelsen
länge varit tillgänglig och hvarje riksdagsman är
oförhindrad, att upplaga den anmärkn. han anser böra till någon
åtgärd föranleda. Jag bestrider af dessa skäl en återremiss i klump
af betänk., hvarigenom, i den händelse de andra Stånden punktvis
upptaga och afgöra detsamma, StatsUtsk. icke får kännedom om R.
o. Ad:s åsigter om i betänk, gjorda framställningar; och anhåller att
Ur Gr. o. Landtm, ville så föredraga detsamma, som jag tagit mig
friheten föreslå.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hvad först beträffar den
af Gr. Lagerbjelke gjorda anmärkn. i öfverensstämmelse med Hr Gripenstedts
reservation, att det vore af StatsUtsk. olämpligt, att inkomma
med 1845 års revisions-berättelse innan den kunde behandlas
i sammanhang med 1847 års, så instämmer jag deruti. Det
visar sig också, huru riktig denna anmärkn. är, ty hade StatsUtsk.
kunnat behandla alla anmärkmne i sin helhet, så hade åtminstone
en del af Frih. Cederströms troligen förfallit. Först och främst hade
den långa listan på de vid båda revisionerne behandlade mål
icke behöft uppgöras, utan StatsUtsk. i sinom tid afgifvit sitt yttrande.
Jag anser också, att detta betänk, bör, på denna grund, återremitteras.
Hvad i öfrigt angår Frih. Cederströms anmärknrr, så
äro de fullständigt besvarade af Frih. Kraemer, och jag har följaktligen
ganska föga att tillägga. Den maktfullkomlighet, som man velat
påbörda Utsk., alt hafva tillegnat sig derigenom, att Utsk. icke
punkt för punkt upptagit sådana revisorernes anmärkn:r, hvilka
StatsUtsk. icke ansett leda till någon åtgärd, är icke någon annan,
än den Utsk. vid hvarje riksdag sig tillegnat. Revisorernes berättelser
äro att anse såsom lill Utsk. remitterade handlingar, öfver
hvilka Utsk. har att yttra sig på samma sätt, sorn det meddelar utlåt.
öfver K. propos:r och enskildta motioner som från RiksStm
till Utsk. remitteras. Det hade således varit förmånligast att Utsk.
intagit hela revisionsberättelsen uti betänk.; men dä denna berättelse
är tryckt och redan i början af riksdagen utdelad, och
Den 5 Februari.
307
det således är tillfälle för hvarje representant att, med berättelsen
i hand, kontrollera om Utsk. uti sitt betänk, förbigått någon sådan
af revisorerne gjord anmärkn., som verkligen bordt upptagas till
behandling,, så kan jag ej inse att en sådan aftryckning af berättelser
skulle hafva tjenat till annat, än ökade kostnader och tidsspillan.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare har bestridt återremiss
i klump och yrkat, att betänk, skulle punktvis företagas, på det
man vid hvarje särskild punkt må fä afgifva de anmärkmr man
funne lämplige. Jag hemställer likväl om någon annan åtgärd med
förevar, betänk, kan vidtagas, än att återremittera detsamma i klump,
då det är omöjligt att företaga en granskning punktvis af ett betänk.
, som aldrig bordt till R. St. inkomma förr än gemensamt och
i sammanhang med ett annat. Samme värde talare har äfven redogjort,
hvarföre inkomst-afd:n ansett sig böra företaga denna fråga,
och skälet skall hafva varit, att afd:n icke haft andra göromål för
handen, än att sysselsätta sig med denna fråga. Det är likväl ett
helt annat förhållande med inkomst-afd:n, än med Ständen. För
afd:n var 1847 års berättelse tillgänglig vid den tid arbetet med
detta betänk, fortgick, men så är icke förhållandet med Stånden.
Om inkomst-afd:n ansåg sig böra på förhand företaga denna fråga,
hade den dock icke bordt aflemnas till Stånden förr än ett gemensamt
betänk, kunde öfver de båda revisionerna i deras helhet afgifvas.
Samme värde talare har vidare sagt, att det vore en farlig princip
om man ansåge sig alltid böra granska 2:ne revisionsberättelser pä
en gäng. Det är gifvet, att, då riksdagar numera inträffa hvart
.3:dje år och revisorerne Sammanträda hvart annat, det den ena
riksdagen finnas 2:ne, men den andra riksdagen icke mer än en
revisionsberättelse, hvaröfver betänk, skall afgifvas. Att den ena
revisionsberättelsen vid någon framtida riksdag icke blir tillgänglig
förr än riksdagen fortfarit flere månader och redan nalkas sitt slut,
kan äfven vara beroende på den tid af äret riksdagen börjat; men
det faller af sig sjelf att afgifvandet af betänk, öfver dessa framtida
revisionsberättelser då få rättas efter omständigheterne, utan att
derutaf följer att man icke bör, då, såsom nu är händelsen, intet
hinder deremot möter, vidtaga den naturliga och till reda ledande
åtgärd, att afgifva gemensamt betänk. öfver de 2:ne vid denna riksdag
till pröfning förekommande revisionsberättelser. En annan talare,
ordf.-n i StatsUtsk., har försvarat 16 §:n i Utsk:s betänk, dermed,
att på samma sätt tillgått vid föreg:de riksdagar. Det vore i
sanning olyckligt, om derföre, att R. St. vid en föreg:de riksdag afstått
från den granskningsrätt, som otvifvelaktig! är deras rätt, R.
St. sedermera skulle vara den förlustige. Man har vidare sagt, att
revisionsberättelserna blifvit utdelade till R. St. och att det således
borde för hvar och en riksdagsman vara lätt att upptaga ur dessa
berättelser, hvad han anser Utsk. hafva förbigått. Jag hemställer
likväl, hvilken form öfverläggningarna inom Stånden skulle få, om man
icke följde Utsk:s betänk., utan handlingar, som frän RiksShn blifvit
20*
308
Den 5 Februari.
remitterade till Utsk. Jag anser fullkomligt riktigt Frih. Tersmedens
yttrande, att revisionsberättelserne måste betraktas såsom hvarje annan
till Utsk. remitterad handling. Således är det ej öfver revisionsberättelsen
diskussionen skall föras, utan öfver det betänk, som
Utsk. afgifvit. Den förfärliga vidlyftighet, som man föreställer sig
genom ett dylikt förfarande uppkomma, är icke så farlig. Anmärkms-punklerne
kunna i korthet upptagas utan att revisionsberättelsen
behöfver in extenso aftryckas, likasom då betänkm afgifvas
öfver K. proposir eller enskilda motioner. Jag förnyar min begäran
om återremiss.
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: Om samma ämne förekommer
biide uti den förra och den sednare revisionsberättelsen, så
är det utan tvifvel riktigt, att man icke pröfvar den förra, innan
den sednare jemväl företoges. Om deremot, och enligt hvad man
säger, i den förra berättelsen förekomma åtskilliga ämnen, hvarom
icke lalas i den sednare; så kan jag icke inse, hvarföre Utsk. eller
R. St. skulle vara förhindrade, att detsamma till granskning företaga.
Jag anser R. o. Ad. följaktligen icke böra fördröja afgörandet
af de ärenden, som genast kunna pröfvas oberoende af dem, som
böra uppskjutas. Det hade måhända varit riktigare, om på sätt Hr
Gripenstedt och flera andra ledamöter yttrat, man hade låtit det hela
hvila; men när Utsk., såsom jag nyss hörde någon nämna, företagit
dessa ämnen i brist på annan sysselsättning från afd:ne,
hvarför skulle icke R. o. Ad. göra på samma sätt; ty jag vet icke,
hvarmed vi skola sysselsätta oss hela denna dag, om ifrågavar. betänk.
icke förekommer. Låter man dagen gå förlorad för Ståndet,
så är han det äfven för Utsk:n. Jag hemställer alltså, i likhet med
Frih. Kraemer, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes förklara betänk, böra
punktvis föredragas, och att Ståndet måtte afgöra sådana punkter,
hvari några med den sednare revisionen sammanhängande anmärkn:r
icke förekomma, men deremot återremittera de punkter,
hvari sådana anmärkn.r förefinnas. Jag kan icke tro, att Hr Gr. o.
Landtm, finner sig af 69 § Reg.F. förhindrad att låta detta betänk,
punktvis afgöras, emedan här icke är fråga om Statens reglerande
eller bevillmns derefter lämpade hela belopp eller hvad till riksg:skonl:s
utgifter och inkomster hörer eller grunderne för riksg:s-kont:s
styrelse och förvaltning. Om vi på det af mig sålunda förordade
sätt behandlade saken, så hade vi åtminstone uträttat något med
vår sammankomst i dag, eljest få vi fruktlöst återvända, och jag
hoppas att R. o. Ad. icke så vill förfara med tiden.
Hr Gripenstedt, J o h. A u g.: Hr von Hartmansdorff har
medgifvit att de frågor i 1845 års revisionsberättelse, hvilka hafva
en fortsättning i den efterföljande berättelsen af 1847, icke nu på
förhand kunna pröfvas, men har deremot ansett att en sådan pröfning
kunde och borde nu straxt försiggå med dem som icke ägde
någon fullföljd i den sednare berättelsen. För min del anser jag
äfven detta hafva sina stora svårigheter. Skälen dertill äro redan i
min reservation till större delen angifna, och deras giltighet visar
sig temligen tydligt redan deraf, att man nu ej ens kan kontrolle
-
Den 5 Februari.
309
ra om de punkter som finnas utplockade i betänk, verkligen äro
alldeles fristående, och om de äro de enda sådana, ty dertill be
höfves
att jemföra 1847 års revisionsberättelse, och troligen har
ingen enda af eder alla, mine Hrr! densamma i sina händer. Man
kan visserligen på god tro antaga att saken äger sin riktighet, hvilket
äfven af mig medgifves, men oformligt mätte det i alla fall vara,
att afgöra hvad man i brist på den enda upplysande handlingen
ej sjelf kan pröfva. Härförutan förefinnes dessutom en annan
ganska betänklig omständighet, som talar för uppskof med denna
partiella granskning. Om nemi. i den efterföljande, 1847 års
revisionsberättelsen, skulle förekomma frågor (och detta torde äfven
vara förhållandet) hvilka äro af enahanda beskaffenhet, fastän de
icke utgöra en direkt fortsättning af något som nu är lösbrutet af
1845 års berättelse. Hvad blefve då följden, ifall man nu genast
fattar beslut angrde de sistnämde? Jo, naturligtvis att man hade
bundit sina händer på förhand i afseende på-de efterföljande, eller
ock att besluten möjligen uti likartade fall komma att stå i strid
med hvarandra.
Men intetdera måtte vara enligt med R. o. Ad:s önskan.
Min åsigt är derföre, såsom den ock i reservationen blifvit
uttalad, att detta betänk, både kan och bör hvila lills det kan företagas
i sammanhang med granskningen af 1847 års revisionsberättelse;
och då uti detsamma äfven ingå åtskilliga här anmärkta
och bestridda principfrågor i afseende på dess uppställning, så synes
mig allt sammanstämma deruti, att den lämpligaste åtgärden
för tillfället vore, att, på sätt Gr. Lagerbjelke föreslagit, återremittera
hela betänk.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anledn. af ett för
mig alldeles främmande och högst besynnerligt yttrande af Hr von
Hartmansdorff, nemi. att della betänk, skulle anses såsom en statsregleringsfräga.
Jag hade icke väntat mig, att granskningen af en
revisionsberättelse och frågan om R. St:s beslut i anledn. af revisorernes
anmärkmr skulle uti RiksStms plena komma att behandlas
såsom en statsregleringsfråga. Det är likväl icke någon så beskaffad
fråga; ty statsregleringen grundar sig icke på statsrevisorernes berättelse,
utan uppå K. M:s nåd. propos. om statsverkets tillstånd
och behof. Här är frågan, huruvida af revisorerne gjorde anmärkmr
skola underställas R. St:s pröfning för bestämmelse af den påföljd
dessa anmärkmr kunna medföra. Möjligheten för R. St. af en
sådan pröfning, har blifvit omintetgjord genom Utsk:s ifrågavar. betänk.
, der det heter, att de K. bref eller beslut, som föranledt anmärkta
åtgärden, blifvit behandlade inom Const.Utsk. och lemnade
utan anmärkn. Godt! hvad hevisar detta annat än att någon ansvarspåföljd
för Konungens rådgifvare numera icke kan uppkomma.
Af samma skäl skulle äfven propos:n om statsverkets tillstånd och
behof kunna lill vissa delar undandragas R. St:s pröfning. Man
kan icke veta huru långt Utsk. söker utvidga sin i Riksd.Ordn. inskränkta
verkningskrets. Att företaga detta betänk, punktvis till
pröfning, då det är ofullständigt, t. o. m. öfver 1845 års revisions
-
310
Den 5 Februari.
berättelse, skulle vara att förbistra de åtgärder, sora R. St. komma
att vidtaga vid pröfningen af 1847 års revisionsberättelse; ty, sora
den siste talaren nu rätteligen anfördt och som jag önskat att lian
upptagit i sin reservation, nemi. att pröfning af 45 års berättelse
ur sammanhang med 47 års kan leda till förhinder och oreda vid
anmärkmrs och förslags afgörande. Jag förnyar min begäran om
återreraiss.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då, i händelse R. o. Ad.
skulle instämma i den af åtskillige ledamöter yttrade mening, att
StatsUtsk. borde på en gång afgifva utlät, öfver 1845 och 1847
årens revisionsberättelser, någon föredragning punktvis ej kunde
komma i fråga, Hr Landtm, ansåg sig böra först framställa propos.
pä återremiss och fördenskull nu linge hemställa om IL o. Ad. bifölle
att förevar, utlåt, återremitterades till StatsUtsk., med förständigande
att pä en gäng inkomma med utlåt, öfver 1845 och 1847
arens statsrevisions-berättelser.
Ropades Ja.
Föredrogs StatsUtsbs d. 2 dennes e. m. på bordet lagda utlåt.
N:o 35, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ronde den till skolorna
i åtskilliga städer inom Lunds stift utgående helgonskyld.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Uti ifrågavar. betänk, har
Utsk. sagt, att helgonskylden borde fortfarande erläggas till skolorne
i riket och att anslag icke borde beviljas till skolorne för utbyte af
denna Skånska hemman åliggande utskyld. Utsk. har icke kunnat
bestrida, att det är orättvist, att Skånska socknar erlägga helgonskylden
och Utsk. hade således bordt tillstyrka anslag af allmänna
medel till skolorne för utbyte af denna skatt. Utsk. har likväl
medgifvit, att denna afgift, som skolorna uppbära, är grundad på
ett kontrakt; men då kontraktet af den ena parten brytes, är det
icke skäl, att den andra uppfyller detsamma och dessutom synes
mig utgörandet af helgonskylden närma sig ett slags våld. När
denna afgift erlades till skolorne, så förbundo sig dessa, att till församlingarne
skicka skolungdomen för att göra klockaretjensten och
skollärarne skulle bestrida barnaundervisningen. Jag kan icke finna
något skäl, alt, då K. M. afgifvit proposm om ersättning af allra,
niedel till skolorne för den helgonskyld, de nu uppbära, man skall
afslå ett sådant förslag, isynnerhet som summan är ganska ringa.
Det är visserligen sannt, att Utsk. medgifvit, att en del af socknarne
fått någon ersättning genom de af R. St. anslagne medel till
folkskolor, pien Utsk. har derföre icke upplyst, om dessa socknar
erhållit ett sådant tillskott och i alla fall hafva icke alla socknarne
deraf kommit i åtnjutande, och alldraminst dem, som utgöra helgonskylden.
Kontraktet emellan Staten och församlingarne ronde
helgonskylden innehöll, att de socknar, som vore belägna en mil
från städerne, skulle erlägga denna afgift. Jag kan icke precist
uppgifva afståndet, ty på sina ställen finnas socknar, som äro. belägna
3 mil från städerne och erlägga denna afgift. Staten har
Den 5 Februari.
311
anslagit medel till vida mindre ömmande ändamål, och jag ser då
icke, hvarföre man skulle afslå K. M:s nåd. propos. Att de Skånska
socknarna hafva full rätt alt återfå dessa medel, är åtminstone
för mig klart och jag tror att R. St. vid detta, liksom vid många
andra tillfällen, böra skipa rättvisan så, att alla njuta lika rätt.
Man har visserligen inom Utsk. sagt, att en del af de Skånska
socknarne äro sä förmögna, all de icke behöfva dessa medel. Det
är visserligen sanni, men det blir dock icke något skäl, så snart
socknarnes rätt är laglig. Man har jemväl sagt, alt helgonskylden
skulle till en del ersättas genom de anslagne medlen till folkskolorne
och det är icke längesedan fråga uppstod att den lilla återstoden,
som finnes för socknarna att disponera för deras klockares aflöning,
äfven skulle frångå dem. R. St. hafva, i anledn. af konsistorii i
Lund begäran, redan afhändt socknarna dessa medel, men K. M.
fann sedermera, vid förnyad föredragning af ärendet, att det var
orättvist och återremitterade frågan. Nu begära dessa socknar den
andra återstoden af samma skäl. Det är på denna rättsgrund, som
jag begär alt medlen måtte förlänas och yrkar återremiss till
Utsk.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Instämmande i de åsigler,
som den siste värde talaren anfört, anhåller jag att detta betänk,
blifver återremitteradt. I anledn. af R. St:s und. skrifvelse till K.
M. d. 25 Maj 1845 förklarade K. M., det K. M. villa taga närma-,
re kännedom om helgonskylden, och på grund häraf gjorde sig
socknarne hopp, att vid denna riksdag återfå hvad dem tillkommer.
Orsaken, hvarföre Utsk. afslagit den nåd. propos:n, tror jag
icke vara riktig. Uti sitt betänk, säger Utsk.: ”lika med kam.-  colbm och öfrige förenämnde embetsmyndigheter, hvilka i ämnet sig
yttrat, anser StatsUtsk. skolorna i ofvan uppräknade städer uti
Lunds stift äga rättighet att af kringliggande landtförsamlingar inom
ett afstånd af 2 mil uppbära helgonskyldssäd, emot förbindelse alt
förse dessa församlingar med lämpliga klockare såväl lill tjenstgöring
i kyrkan, som för barnaundervisnings besörjande, till fullo ådagalagd.
” Della har skedt genom K. Danska kyrko-ordningen af d.
14 Juni 1539 och K. hr. d. 23 Mars 1568. Del är visserligen
sannt, att, genom dessa K. Danska författningar, tillerkändes denna
helgonskyld skolorne, men delta skedde på ett sätt liknande ett ömsesidigt
ingånget kontrakt; men om alla vore öfverens eller icke,
kan jag icke upplysa; nog af, uti kam.-collegii till K. M. uti ämnet
afgifne utlåt, säges det: ”Skolornas rätt till denna helgonskyld
är, efter kam.-collegii åsigt, ostridig och kan icke vara tvist underkastad.
Den grundar sig i allmänhet och i första rummet på K.
Danska ordinantien d. 14 Juni 1539 som förmår, alt landssocknar,
hvilka äro städerne något nära belägna, skola taga sig ”Soeknedegn”
eller klockare och låta honom få den vanliga räntan till en hjelp
vid studierne, i hvilket afseende K. brefvet d. 26 Mars 1568 ytterligare
stadgar, att då mångenstädes uti Skåne socknemännen uti
socknarne närmast omkring städerne icke ville hafva degner af skolorna,
såsom ordinantien utvisade, ulan togo sjelfve till degner hvil
-
312
Den 5 Februari.
ka de behagade, somlige alldeles olärde och oduglige, att undervisa
socknens ungdom i deras barnalärdom och att göra vederbörlig tjenst
i kyrkan, så skulle, när de landsdegne, som då funnes i någon socken,
belägen 2 mil nära städerne, doge eller pä annat sätt komme
från socknarne, ditsändas personer från skolorna i närmaste städer,
som socknarne besökte; att super-intendenter och skolmästare borde
hafva inseende derpå, alt i socknarne tillsattes personer, sorn vore
så lärde och förståndige, alt de kunde göra den tjenst, som ålåg
en degn samt undervisa och lära det unga folket deras barnalärdom;
och att socknemännen skulle till desse personer utgöra den ärliga
ränta, sorn en degn tillkomme och han borde hafva efter ordinantien.
Dessa författningar ådagalägga, enligt kam.-collegii tanke, att helgonskylden
utgjorde lön för klockaren, hvars åliggande det var att dels
göra tjenst i kyrkan och dels undervisa ungdomen i socknarne.
Karn.-collini anser dessa skyldigheter hafva blifvit öfverflyttade på
skolorna emot rättighet att uppbära lönen, hvilket förhållande ännu
fortfar, endast med den under lidens lopp vidtagna förändring, att
skolorna i socknarne aflöna substituter, i st. f. all dit utskicka särskilda
personer af lärare eller disciplarne.”
Häraf synes, att från skolorne skulle klockare utsändas för socknarnes
behof. De skulle äfven, enligt den äldre åberopade författningen,
vara lärare vid sockenskolorne, och det säges vidare, att
de skulle biträda vid klockaretjensten; och det är på denna grund,
stadsskolan skall antaga och aflöna klockaren. Så sker ej nu, och
just på denna grund anser jag kontraktet brutet. Utsk. säger vidare,
att en obillig förmån skulle uppstå för de smärre socknarne,
hvilka återfingo sin utgifna helgonskyld. Jag kan icke finna någon
obillighet deruti, att de återfå hvad de sjelfve erlagt; dessutom har
uti lt. St:s skrifvelse till K. M. af år 1845 anmälts, att det öfverskott,
som härvid skulle uppstå, sedan klockarelönen blifvit bestämd,
skulle användas till folkundervisning. Jag skulle tro, alt det vore
en nödig åtgärd, alt helgonskylden återginge. Jag anser, att dä
stadsskolornes undervisningsåtgärder sträcka sig till hela provinsers
innevånare och ej till dessa socknar ensamt, det är billigt att icke
endast dessa socknar dertill böra betala. Då jag talar om billighet,
får jag nämna, att de socknar, som ligga öfver 2 mil från städerna,
tillgodonjuta en förmån, som icke tillkommer de socknar, som
äro belägne närmare derintill. Pä grund af alla dessa skäl, förenar
jag mig i den åsigt Hr von Rosen uttalat, att betänk, måtte återremitteras
oell StatsUtsk. blifva uppdraget, att uppgifva det sätt, hvarpå
skolorne må vinna ersättning för den förlust, jag anser dem onekligen
boya vidkännas.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Jag behöfver icke upptaga till
besvarande, hvad åtskilige talare anfört om rättighet för socknarne
och skyldighet för samhället alt återgifva, hvad skolorna uppburit
af den ifrågavar, helgonskylden. Den frågan har StatsUtsk. lemnat
å sido, och endast sagt, att det ej kan tillstyrka statsanslag ät skolorna
inom Lunds stift, hvilka för närvar, åtnjuta helgonskylden.
StatsUtsk. har således, enligt min åsigt, lemnat frågan oafgjord.
Den 5 Februari.
313
Det lärer följaktligen tillkomma R. St. att bestämma om socknarne
eller skolorna skola hädanefter uppbära den; men jag tror, att om
socknarne anse sig äga någon laglig rätt till återvinning, så må de
giira sin talan härom anhängig vid domstol, och dä erhålla de den
rätt, som domaren kan finna öfverensstämma med författningarna.
Att inför R. St. åberopa denna återvinning, såsom en rättighet på
grund deraf, att helgonskylden för en del socknar blifvit vid 1840
års riksdag medgifven, lärer svårligen kunna gillas. Om nu helgonskylden
borttoges, komme den att gå ifrån skolan till socknarne,
och derföre var det nödvändigt för R. St. vid 1840 års riksdag att
anvisa medel till ersättning ät katedralskolan i Lund. Förhållandet
då, var icke detsamma sorn nu. Jag tror derföre, alt StatsUtsk.
hade rättast förfarit, om det bestämt ett visst anslag och gått försigtigt
tillväga. Jag anhåller om bifall till betänk.
Hr von Hartmansdorff, Äng: Det förundrar mig icke,
alt socknarne vilja befrias frän en ärlig utgift af 7,000 ndr, icke
heller att här närvar, landsfor från landskapet yrka en sådan befrielse
för detsamma. Men månne det är skäl för R. St. att villfara
denna önskan? Kan Slaten umbära den ifrågavar. summan?
Nej! penningar måste dä utgå från någon annan; men från hvem?
Troligen från någon af de öfrige delarne af landet eller från det
hela. Skulle vissa skattskyldige, som af ålder utgjort en skatt, derifrån
befrias och skatten åter läggas på andra, bör sådant icke ske,
med mindre giltiga skäl dertill framläggas. StatsUtsk. har, på grunder,
som för II. o. Ad. redan blifvit uppläste, tvertom visat hvarföre
R. St. icke borde villfara denna begäran. Hr von Rosen har
sagt, att det är på rättsgrund församligarné begära denna lindring.
Om så förhölle sig, hvarföre hafva de förorättade gått till Konungen
i Statsrådet och begärt Hans biträde att få denna eftergift af
R. St. beviljad; hellre borde de gått alla rältegängsinstanserne igenom
till K. M. i högsta domstolen. Denna utväg för dem att blifva
befriade, har StatsUtsk. lemnat dem öppen. Fä sätt den siste
värde talaren redan anmärkt, böra R. St. förfara på samma sätt
och hänvisa vederbör, att genom stämning till laga domstol söka
göra sin rätt gällande. Häremot har man invändt, att man borde
befria de skattskyldige från kostsamma och långvariga rättegångar.
Det visar sig således att, under det man talar om rättigheter, söker
man endast nåd. Detta förfarande innebär ju en bekännelse alt
de sjelfva tvifla på den så mycket omtalade rätten och rättsgrunden.
Vid sådant förhållande och då R. St. icke lära kunna umbära
medlen, anhåller jag, att R. o. Ad. måtte bifalla betänk.
Hr Coijet, Carl Au g. Julius: De två sista talarne hafva
uppställt frågan så: gäller här rätt eller nåd? Rättsfrågan kunde
visserligen afgöras, om de socknar, hvilka utgöra helgonskylden,
gjorde sin rätt gällande genom yrkande, att dessa skolor nu, såsom
det först i början tillgick, utskickade gossar för att sjunga i församlingarnes
kyrkor, och lärarne för att undervisa församlingarnes barn;
men en sådan utgång tror jag icke vara ändamålsenlig och föga
skulle dermed uträttas. Härigenom skulle lärarne icke kunna upp
-
314
Den 5 Februari
fylla sina pligter inom skolorna i städerna och barnens skolgång
derstädes skulle försummas, då de derjemte måste skickas ut på
landet för att sjunga i kyrkorne. Den rätt, församlingarne äga och
sorn man önskar, att de malte begagna, lära de nog i sinom tid
göra gällande, om den ej på annat sätt ernås. Billigheten fordrar
likväl, att då Lunds katedralskola har af R. St. undfått anslag, sådana
äfven mätte beviljas andra stadsskolor inom Lunds stift. Föröfrigt
är det sagdt, att man kan gä genom alla instanserne i st. f.
att vända sig till K. M. och R. St.; men en sådan utväg är icke
den man först önskar taga, då det är fråga örn att återfå medel,
sorn städer uppbära af landtförsamlingar, utan att de förra numera
uppfylla mot de sednare derföre ingångne villkor. Jag anhåller om
återremiss af Utsk:s utlät, och att Utsk. måtte tillstyrka bifall till
K. M:s propos., särdeles då församlingarne om ett sådant bifall lemnats
hopp genom R. St:s föreg:de beslut.
Hr von Rosen: Jag har begärt ordet för att besvara några
anmärkmr. Hr Rääf har nemligen sagt, att det vore rätt att andra
delen af helgonskylden återlemnades till socknarne och de anslagne
ersättuingarne till kaplanerne. Jag får härvid erinra, att socknarne
icke begära annat än att återfå hvad de en gång gifvit, och då
villkoren icke uppfyllas, så grunda de denna begäran på rättsanspråk.
Jag medgifver, att den värde talarens aritmethiska skäl låta förträffligt,
men huruvida de äro billiga, lemnar jag derhän. Vid 1840
års riksdag uppgjordes ett förslag i detta hänseende, grundadt på
konsistorii i Lund uppgift, hvilken åter stödde sig på det aritmethiska
skälet, och detta förslag blef faststäldt af Konung och Ständer.
De öfrige församlingarne ingingo dä till K. M. med lind. ansökning,
att blifva befriade från erläggande af vidare helgonskyld, och
att skolorne skulle i ersättning för hvad de förlorade erhålla statsanslag.
När denna framställning då vann framgång hos 11. St., så
tyckes mig vara ganska mycket skäl, att handla lika då sorn nu.
I min tanke är det orättvist, alt helgonskylden lemnäs till skolorne,
sä mycket hellre, som denna utgift är grundad pä kontrakt, och
då detta icke uppfylles af den ena parten, är det icke skäl, alt
den andra uppfyller sina åtagna förbindelser. Summan är i alla
fall ganska ringa, och genom ett bifall till K. M:s propos., lemnades
landet endast rättvisa; och på denna grund anhåller jag om återremiss.
Hr Gripenstedt, Joh. Äng.: Afven jag finner ganska
naturligt, att Hrr landsh:r från Skåne söka att ondudda sina resp.
län och sålunda äfven den sak som nu är i fråga: men desse Hrr.-s
anförda skäl kan jag deremot icke godkänna. Hrr von Hartmansdorff
och Rääf hafva redan visat, att tillräckliga skäl finnas för bifall
till betänk., äfven utan att ingå i någon pröfning af sjelfva
rättsfrågan, hvilken dessa Hrr hafva lemnat ovidrörd: men jag ber
att få upptaga äfven denna, för att, såsom jag tror, klart ådagalägga,
att de ifrågaställda anspråken icke heller kunna godkännas, hvarken
enligt rättsgrund eller på bi 1 lighels-skäl. Hvad jag har alf anföra
, är emellertid af så ringa intresse, eller rättare sagdt så trå
-
Den 5 Februari.
315
kigt, att jag knappt kan hoppas, att R. o. Ad. vill deråt lemna
särdeles uppmärksamhet; men det måste likväl andragas för att vederlägga
den här framställda satsen, att man, genom afslag i denna
fråga, skulle handla emot rättvisan.
Skolornes rättighet till helgonskylden är, såsom Utsk. upplyst,
fullkomligen konstaterad. Den grundar sig först och främst på urgammal
häfd allt ifrån den katholska tiden, då denna helgonskyld
icke allenast utgick till skolorna med villkor, att dessa skulle bestå
sångare i sockenkyrkorna, utan äfven för åtskilliga andra ändamål.
Första upphofvet till afgiften synes af sjelfva namnet. Det tillgick
nemi. så, att man i missvextär tillställde prosessioner öfver åkrarna,
och dertill skulle allmogen bestå kostnaderna. Denna afgift elier
helgonskyld gick då till katolska presterna och fördelades af dem
på mångahanda sätt, till flerfaldiga behof. Derefter gick densamma
dels till skolorne i städerna, sora i sin ordning sedan ålades att
skicka kyrkosångare ut i församlingarne, dels ock till presterskapet.
Uti tidernes längd förändrades sedermera detta förhållande så, att
blott en viss bestämd del gick lill stadsskolorne, emot villkor att
dessa skulle bestå klockare och skollärare ät landtförsamlingarna.
Emedlertid fann man detta arrangement med ambulatoriska
klockare föga tillfredsställande, utan önskade sig i stället sådana som
voro stadigvarande, och till den ändan ingicks då ackord med skolorna,
alt dessa skulle afstå en viss andel af sin återstående helgonskyld
till aflönande af substituter i socknarna, mot villkor att sjelfva
befrias från sitt åliggande, att dit afsända dessa personer lill tjenstgöring.
Skolorna hafva således icke brutit något kontrakt, ulan hafva alltid
uppfyllt detsamma, och uppfylla det ännu i dag. Allt tal om ett sådant
kontrakts-brott är derföre fruktlöst, och deras rätt till den återstod af
helgonskylden, som ännu utgöres, är obestridlig. Denna skolornas
rättighet är dessutom bekräftad genom Danska förordmne afår 1539
och 1566 och vidare genom Malmö, resess. Den har sålunda häfden
och 3:ne K. expeditioner för sig; och kam.-coll:m har också
ganska riktigt förklarat att : ”Skolornas rätt till merberörda helgonskyld
vore ostridig, och ingalunda tvist underkastad.”
Socknarna hafva likväl alltid (och kanske med skäl) funnit
denna afgift obillig, och sedan långliga tider tillbaka framställt anspråk
och ansökningar om befrielse' derifrån.
Dessa ständigt förnyade och varierade framställningar blefvo
likväl i längden så besvärande för R. St., att dessa slutligen år 1749
förbjödo, att frågan vidare skulle få framkallas eller återkomma, och
på detta sätt fick man ändtligen fred till år 1789, från hvilken
lid man åter finner ämnet upptaget.
Enligt hvad jag tagit mig friheten anföra, torde R. o. Ad. emellertid
finna, att skolornas rätt är gifven och måste respekteras.
Frågan blir således nu endast huruvida staten skall öfvertaga
skyldigheten att ersätta skolorna, på det att denna afgift må kunna
efterskänkas socknarna. Men hurudan är då denna afgift, som man
vill efterskänka? Jo en afgift, som sedan uråldrig lid tillhört jorden,
som således helt och hållet har naturen af en grundskatt och så
-
316
Den 5 Februari.
sorn sådan ingått i värdebräkningen vid jordens åtkomst, vare sig
genom arf eller förvärf.
Hvarföre skalle Staten då göra denna uppoffring, hvilken endast
och allenast vore att anse såsom en skänk åt hemmanens närvar,
ägare? Naturligtvis kunde detta icke försvaras annat än på grund
af särskilta bevekande omständigheter. Men finnas några sådana?
Tvertom! Den ort, hvarest helgonskylden utgår, är, såsom allmänt
bekant, en af de bördigaste och rikaste i landet. De grundskatter
som tillhöra denna ort äro också blott en obetydlighet emot dem,
som åligga det öfriga gamla Sverige till följe af de fördrag, hvarigenom
dessa derstädes utgå i penningar efter ett oändeligt lågt värde,
i st. f. in natura, eller efter markegång. Kan det då vara skäl, att
Staten just här uppträder med presenter? Dessutom skulle (om
sådant skedde) en orättvisa uppkomma emellan socknarna genom
det högst olika sätt, på hvilket helgonskylden är fördelad, icke allenast
inom församlingarne, utan t. o. m. äfven inom olika hemman
af samma byar, så att för vinnande af rättelse häruti borde en allmän
jemkning föregå; men en sådan jemkning vore nästan omöjlig
att verkställa, och alla de, sorn äga någon närmare kännedom
om förhållandet, instämma deruti, att denna utväg, fastän påkallad af
rättvisa, skulle, genom alla de tvister och olägenheter som deraf
ovillkorligen föranledas, vara den alkira olyckligaste. Mig synes således
klart, att detta anspråk på befrielse stödjer sig hvarken på rätt
eller på billighet och jag yrkar derföre bifall till Utsk:s betänk.
Hr Coijet: Jag ber om ursägt, att jag åter uppträder, men
jag är dertill föranledd af Hr Gripenstedts sednast afgifne yttrande.
Det är sannt, att helgonskylden tillkommit under katholska tiden,
och utgick då såväl till prest som klockare i och för den s. k.
helgontjensten. Sedan Lutherska religionen infördes, behöll hvarje
prest i församlingen denna inkomst utan särskild skyldighet; men
på grund af en ordinantie bibehölls klockaren dervid mot skyldighet
att undervisa socknens barn. Denna helgonskyld utgår nu i
församlingarne såsom en kommunalafgift, och örn R. St. bevilja det
af K. M. begärda anslag, frigöres hemmanen derigenom icke från någon
grundskatt, emedan den derifrån ändå utgår, men den utgår då till sitt
ändamål inom kommunen, nemi. till klockarnes aflöning, som tillika
äro skollärare. Stads-skolornas förbindelse består icke i att tillsätta
klockare, utan att låta lärjungarne sjunga i församlingarne och att
undervisa socknarnes skolbarn, hvarföre de ock uppbära helgonskylden.
Det är således endast till hälften villkoret uppfylles genom
besörjandet af kyrkosången i ifrågavar. församlingar, ty barnaundervisningen
borde der äfven af stads-skolorna ombesörjas. Hvad åter
angår frågan, huruvida skatterne äro lindrigare i Skåne än i öfrige
delarne af riket, så är detta ett till denna sak icke hörande ämne.
Om socknarne befrias att leverera helgonskylden lill städerna
kommer, såsom jag nyss nämnt, densamma likväl att utgå, men
dä till ett för socknarne afsedt ändamål. Slutligen hoppas jag alt
nuvar. Ständer icke afgöra frågan på samma sätt, som 1749 års
Ständer. Jag begär återremiss.
Den 5 Februari.
317
Hr von Rosen: Jag har begärt ordet i anledn. af Hr Gripenstedls
yttrande. Han har nemi. sagt, att denna fråga sedan längre
lid tillbaka förevarit och att R. St. då afslagit den med förbud att
den ånyo väcka. Det kan vara upplysande att få denna historik,
men den lemnar blott en karakteristik pä den tidens sätt att behandla
rättsfrågor. Det var maktägande Ständer, som då beslutade,
och jag hoppas att de icke mätte återkomma. Man har sagt, att
om församlingarne äga något grundadt anspråk, så kunde de göra
det gällande genom i laga ordning anställd rättegång. Dessa församlingar
hafva en gång försökt att innan man går lill domstol hos
K. M. återfå sina utlagda medel. För en del af dessa församlingar
lyckades det år 1840, då K. M. och R. St. gemensamt lemnade
dem befrielse. Pä samma skäl och på samma väg söka socknarne
alt återfå sin rätt, och det återstår visserligen för dem att, om R.
St. afslå K. M:s propos., i rättegångsväg få saken afgjord. Men, jag
antager att rättegång anställes, huru står då saken? Då kan icke
Konungen disponera dessa medel, ty Konungen har icke några af
R. St. beviljade medel att disponera, och det är det som åstundas.
Jag förnyar min begäran om återremiss.
Hr Gripenstedt: Jag skall blott upptaga det inkast, som
blifvit gjordt, att 1840 års riksdags beslut skulle vara ett prejudikat
uti förevar, fall. Detta är ett misstag; ty den fråga, som vid den
riksdagen afgjordcs, är icke af samma natur som den förevar. Den
helgonskyld, hvarom då var fråga, hade genom beslut af år 1834
eller 1835 blifvit anslagen till kathedralskolan i Lund, men blef
vid 1840 års riksdag återgifven och bibehållen för kommunernes räkning.
Skilnaden emellan hvad som vid detta tillfälle beslöts, och
hvad som nu är i fråga, är den ganska väsendtliga, att då var fråga
om att fråntaga kommunerna en del helgonskyld sorn klockarna
förut uppburit, men nu vill man tillägga kommunerna något,
sorn de förut icke innehaft, utan som oförkränkt tillhört stads-skolorna.
Detta är den stora olikheten och jag kan således icke finna, att 1840
års riksdagsbeslut lemnar ringaste prejudikat för det närvar.
Hr Coijet: Den upplysning Hr Gripenstedt lemnat, är i alla
afseenden oriktig; ty förhållandet är att den helgonskyld, som nu
är ifrågaslälld, utgår från de socknar, hvilka äro belägne inom
2 mil från städerne, hvaremot öfriga socknar disponera helgonskylden
fortfarande för egen räkning. Väl gjordes 1840 försök genom
Lunds konsistorii åtgärd, som vann K. M:s sanktion, att draga helgonskylden
från socknar, liggande utom 2 mil från städerna, till
Lunds skola; men detta beslut upphäfdes snart, och dessa socknar
befriades att erlägga denna afgift för ett för dem främmande ändamål.
Då en del församlingar vunnit befrielse, hafva de öfrige derpå
gjort anspråk, och det är i anledn. deraf K. M. framställt propos.
till R. St. i ämnet. Det är således fullkomligt enahanda förhållande
då som nu. I öfrigt var det icke hela helgonskylden, titan
blott en del deraf, konsistorii förslag afsåg. Jag för min del
anser dessa vara likartade fall.
318
Den 5 Februari.
Hr Gripenstedt: Jag vill icke vidare upptaga tiden eller
trötta R. o. Ad:s uppmärksamhet med en diskussion, som redan
räckt för länge. Jag vill Mott hänvisa till kam.-collegii utlåt, i ämnet,
hvaraf det synes, alt denna fråga icke är likartad med den,
som år J840 förevar.
Frih. Cederström, Jakob: Jag anser mig pligtig upplysa,
alt hvad Hr Gripenstedt anfört för bibehållande af helgonskylden,
är fullkomligen riktigt och att jag således icke finnér skäl att tillstyrka
någon ändring uti Utsk:s förslag. Skulle vederbör, finna sig
befogade att anställa rättegång, så må de göra det, men jag tror
icke att någon domstol bifaller deras påstående.
Då härefter öfverläggningen förklarades vara fulländad, samt
Ilr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla
StatsUtsk:s förevar, utlåt. N:o 35, besvarades denna propos. med
starka ja blandade med nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade, att han
funnit ja hafva öfverröstat nej.
Härvid begärdes votering af Hr Tornerhjelm, Rudolf,
som dock sedermera, innan voteringspropos. i anledn. deraf hann
blifva uppsatt, förklarade sig afstå från denna begäran.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 2 dennes e. m. på bordet lagda utlåt.
i\T:o 3ö, i anledn. af väckta motioner om anslag för bildande
af arbets- och straff-kolonier.
Frih. Cederström, Jakob: Utsk. har sammanfördt uti detta
betänk, den af mig väckta frågan med den af Hr Indebetou
jemväl väckta motion, ronde deportation till en annan verldsdel af
förbrytare från Sverige. Denna sammanblandning af frågor, som
med hvarandra icke äga något egentligt sammanhang, hade, enligt
min åsigt, icke bordt äga rum, men det kan också vara likgiltigt.
Jag vill nu ingå i en granskning af hvad Utsk. anfört för att kom
ma
till det slut, hvari Utsk. stannat. Utsk. säger nemi. ”att Utsk.
har tagit kännedom såväl af de Frih. Cederströms motion bilagda
handlingar, som af de yttranden hvilka, vid remitterandet af Hr
Indebetous motion i RorgareSt. afgifvits; men då hvarken i nu gällande
lag eller föreslagne nya strafflagen förekommer något stadgande,
enligt hvilket deportation eller förvisningsstraff ådömas kan, samt
inrättandet af dylika kolonier skulle medföra oberäkneliga omkostnader,
anser Utsk. sig böra hemställa, att dessa motioner ej må
till någon åtgärd å R. St:s sida föranleda.” Hvad menar Utsk.,
då det säger, att vårt lands strafflagar icke innefatta något stadgande
om förvisningsstraff? Hvad är då förvisning till arbete å fästning
under bestämd tid eller för hela lifstiden? Försändning till korrektionshus
på längre eller kortare lid? är det förvisning eller är sådant
icke förvisning? Det må vara Utsk:s ledamöter förbehållet, att
så tolka våra lagar, men jag kan det icke. För öfrigt innefattar
mitt förslag utväg, att vid kolonien använda tångarne till så produktivt
arbete att icke ensamt alla kostnader för deras vård och
underhåll blifva fullt ersatte, utan behållningar derutöfver, deraf
Den 5 Februari.
319
för fångarna i mån af en hvars arbete månadtligen i sparbank kunde straxt
afsättas penningar så att de, efter en tid af några år, ägde genom
deras arbete förvärfvade tillräckliga medel för inköp af ett hemman
med inventarier och sålunda kunna återgå till samhället. Jag har
uppgjort förslaget för att bereda utväg till förminskning i fångvårdskostnaden,
som, ständigt stigande till sitt blifvande belopp, icke kan
beräknas mer än för det antal fångar som nu finnas, och för att
genom fångarnes arbete bereda Staten i framtiden stora tillgångar.
Jag hade väntat, att, vid behandlingen af frågan, Utsk. skulle taga i
betraktande först och främst de omätliga rikedomar, Sverige äger
inom de 1,000 qvadrat mil, som finnas odisponerade i Lappmarken.
Hade Utsk. iakttagit detta, hade det ovilkorlig! bordt finna, att arrestanter,
som dit förflyttades, kunde så sysselsättas och underhållas,
ali Slaten derföre icke med någon utgift betungades sedan kolonien
blifvit inrättad. Förslaget innehåller i öfrigt icke något behof af
ökade utgifter för staten, utöfver hvad som nu utgår till fångars
underhåll, ty de 700,000 r:dr jag tillstyrkt af fångvårds-anslaget
skulle disponeras för användande till ränta och kapitalafbetalning, å
det kapital af 11,000,(i6G| r:dr såsom nödvändigt för anläggningen
af railvägarne och byggnaderna af alla slagen i och för kolonisationen.
Man äger full änledn. att förvänta, det, inom de 28^ år kapitalets
amortering fordrar, Staten, utom en besparing af 700,000 r:dr årligen,
skulle erhålla betydligt utvidgade kolonisationer och en ofantlig
mineralie-produktion. Enligt min åsigt, var denna summa af
700,000 r:dr beräknelig, hvaremot Utsk. dervid förbisett, hvad
som af räkenskaperna är synbart, att nemi. statens nuvar. utgift
till fångarnes underhåll årligen ökas med betydliga summor.
Väl vet jag, att K. M. i Sin propos. om Stats-verkets tillstånd
och behof icke begärt såsom förslagsanslag för fångars vård
och underhåll mer än 600,000 r:dr, ehuru förslags-staten för året
till detta ändamål öfverstiger 800,000 r:dr, men detta äro kända
säker som, då Stats-Utsk:s betänk, öfver stats-regleringen en gång till
il. St. inkommer, lärer blifva ådagalagdt. Förhållandet är nu emellertid,
att fångarne kosta staten öfver 800,000 r:dr och man kan
vara förvissad, att, om man bifallit mitt förslag, en stor behållning
för staten skulle uppkommit från och med det är, då fångarne till
väganläggningarne och kolonisation blifvit till de Norrska fjällarne
uppsände. Den första frågan, som jag förmodat Utsk. bordt hafva
tagit i skärskådande, hade varit att anvisa de 12,000 r:dr, som jag
begärt för undersökning m. m. af de lokaler, der jernvägar borde
anläggas, för att kunna uppkomma (ill Kölen, der högst rika malmfält
finnas af olika slag? ty om ock R. St. icke funnit skäl, att der
kolonisera samtlige korrektionister och andra arbetslöse svenskar, så
skulle i allt fall de omätliga mineralii-rikedomarne, derigenom kunnat
blifva åtkomliga. Jag anser nyttan obestridlig för samhället, att få tillgänglige
dessa rikedomar, som äro samhällets gemensamma tillgångar och
dem enskilde ännu icke mäktat åtkomma. Jag här bifogat handlingar,
som visa, att Schangeli bolag, som för närvar, finnas inom denna
ort, brutit åtskilliga SkS> koppar-malm, men icke kunnat till koppar
förvandla ett enda; de hafva således nedlagt sina kapitaler utan
320
Den 5 Februari.
att erhålla ringaste inkomst af deras arbete, hvilket uppgifves hafva
uppgått till 90,000 r:dr ngds. Det faller af sig sjelf, att de mutsedlar,
som delta bolag, äfvensom enskilda uttagit, måste efter en
kort tids förlopp förfalla, enär bolagen icke kunna fortsätta grufvornes
bearbetning i händelse förbud emot mutsedlars utfärdande eller
för grufvebrytning hvilostund meddelades. Det blefve då utom allt
tvifvel, att dessa malmfält skulle snart ensamt tillböra staten, som
omöjligen kunde beredas förluster eller opåräknad kostnad i och för
inlösningen af dessa inrättningar; men skulle likväl några återstå af
enskilda bearbetande, så är det naturligt att, så länge ägarne sjelfva
vilja bearbeta dem, kunna icke deras lagliga rätt rubbas, utan mäste
blifva oförkränkt och Olifver i intet afseende hinderlig för kolonisation.
Nu frågar jag, hvarföre har Utsk. afstyrkt undersökning
om möjligheten att anlägga jernvägar från Norrska fjordarna till Svenska
lappmarkerna? Jo! derföre, att, enligt Utsk:s yttrande, våra lagar
för närvar, icke skall innehålla något om brottslingars förvisning,
hvilket jag redan vederlagt; och att kolonisation skulle medföra oberäkneliga
kostnader är äfven vederlagdt. Jag hade trott, alt det förhållande,
som varit en följd af fångvården i Sverige, den våda för
enskild och allmän säkerhet, som uppstår genom det närvar, systemet
och som inom hela landet är erkänd, skulle hafva gifvit Utsk.
ledning för omdömet om behofvet af andra utvägar för fångvården än
de nuvar., och andra utvägar, än att skaffa tillfälle för dessa förbrytare
att på ett sådant sätt kunna lemna samhället ersättning för hvad det för
dem påkostat, finnas icke. Ett stort steg hade då varit uttaget till förbättring
af dessa brottslingar, som blifva större förbrytare med hvarje
gång de återkomma till fängelset. Efter några års arbete vid kolonierna
kunde deremot fångarne beredas tillfälle att, genom användning
af deras besparade medel, än återgå till samhället såsom oberoende,
vid arbete erfarne personer. Dessa frågor äro så vigtiga att,
om Utsk. litet mera hade betänkt saken, hade det sannolikt icke
afgifvit sitt nu ifrågavar. betänk., helst om man jemför de nu af
mig uppgifne obestridliga fördelar med de kostnader, fångvården i
riket för närvar, och i framtiden medför; kostnaderne för närvar,
äro möjligen beräkneliga; men efter några års förlopp icke så. Jag
för min del anhåller om återremiss af detta betänk., och att Utsk.
måtte tillstyrka R. St. att anvisa 12,000 r:dr till den undersökning,
som skall ske i och för jernvägsanläggningarna. Det är tids nog
att bereda de förändringar i kriminallagen, som erfordras i och för
kolonisationen, sedan det visat sig att den med lätthet kan anläggas.
Jag förnyar min begäran om återremiss.
Hr G r. o. Landtm, hcmstälde, om R. o. Ad. ansåge de emot
StatsUtsk:s nu föredragna utlåt, gjorde anmärkmr föranleda till detsammas
återremitterande, samt förklarade, sedan denna propos. blifvit
besvarad med ja och nej, det han trott sig finna, att ja dervid
varit öfvervägande.
Gr. Posse, Fredr. Salomon-; Då betänk, ronde helgonskylden
afgjordes, begärdes votering. Jag ansåg således, att den
borde bestämma, huruvida betänk, skulle bifallas eller återremitteras;
men
Den 5 Februari*
321
men som denna begäran sedermera återkallades, får jag vördsamt
till prot. nedlägga min reservation mot R. o. Ad:s i ämnet fattade
beslut.
Hr Tornerhjel m, Rudolf, instämde i denna reservation.
Föredrogs LagUtsk:s d. 2 dennes e. m. på bordet lagda betänk.
N:o 14, i anledn. af väckta motioner om rättighet för fordringsägare,
att hos K. bef:de erhålla s. k. promotorial i lagsökningsmål.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: LagUtsk. har här sagt, att
om motionen vunne bifall, skulle utvägen för borgenärer, att få sina
fordringar indrifne, blifva underlättad. Sedermera åberopar Utsk. några
skäl för sjelfva afslaget, nemi. att K. bef:de skulle blifva besvärade
med enskilde bestyr. Jag kan icke fatta huru Utsk. kunnat
anse dessa promotorialmål vara enskildta bestyr. Utsk. har sedermera
sagt, att det vore stridande emot grundsatserne i vår lagstiftning,
att K. bef:de skulle ombesörja alla de åtgärder, som äro oskiljaktiga
från utsökningsmål. Jag kan icke fatta detta, ty här äro
många embetsverk, dit handlingar direkte insändas och jag vet icke
hvarföre de ej äfven skulle kunna omedelbart inlemnas lill K. bef:de
och då K. M. och kronan äger denna rättighet, ser jag icke hvarföre
enskilde böra densamma, betagas. Jag häller mig egentligen
dervid, att som praxis nu är, sä är det en rättighet för K. bef:de
att mottaga promotorialmålen, utan att dertill äga någon skyldighet.
Om någon härutaf skulle hafva någon olägenhet, så måste den af
K. bef:de kunna afhjelpas pä samma sätt som om det vore ett K.
l)ef:des åliggande att promotorialmålen upptaga; ty om man anser K.
bef:de i dessa mål handla såsom ombud och hvilken framställning
jag i allmänhet finner olämplig, så måste K. bef:de i denna
sin egenskap icke hafva andra rättigheter, än att fullgöra
sina skyldigheter. Kan jag göra det för den ena parten, så
bör jag också göra det för den andra. Härförutan kan det hända,
att praxis blifver, att jag hjelper kära bror, men gunstig herrn får
hjelpa sig sjelf. En K. befide mottager, en annan återskickar och
en 3:dje hänvisar till en kommissionär. Jag kan icke fatta, att i något
land en sådan skiljaktighet i lagskipningen förefinnes, och jag
upprepar hvad jag yttrade, då målet förra gängen förevar, nemi. att
antingen skall K. befide mottaga promotorial-mål eller, om man befarar
några olägenheter derutaf, så bör det förbjudas enskildta att i
dylika mål anlita K. bef:de. Man har sagt, att genom åläggande för
K. befide att upptaga promotorialmålen, skulle göromålen ökas och
K. bef:de sålunda öfver höfvan betungas. Detta kan vara möjligt;
men jag vet ock, att om det är min skyldighet, måste jag äfven
fullgöra den. Utsk. har i öfrigt resonnerat på ett högst besynnerligt
sätt, såsom att en slik skyldighet för K. bef:de skulle hafva ett menligt
inflytande på krediten.
Frih. Raab, Adam Christian: Då motion i detta ämne
väcktes på Riddarhuset, yttrade jag mig med förordande af hvad
motionären föreslagit. Sedan jag nu tagit kännedom om LagUtsk:s
betänk, i anledn. deraf, har jag, oaktadt Utsk. slutat med att afstyrka
saken, likväl af betänk:s innehåll blifvit styrkt i min första
2 H. 21
322
Den 5 Februari.
åsigt af dess nytta. Ytterligare styrka för min öfvertygelse att motionen
till sin grund var god, har jag fått af den talares anförande,
som näst före mig haft ordet. Jag skall söka närmare utveckla hvarföre.
Utsk. har nemi. börjat sin motivering med att förklara, attpromotorialrättens
utsträckande ”skulle lätta utvägarne för borgenärer
vid fordringars indrifuing och såmedelst hafva ett välgörande inflytande
på kreditväsendet i allmänhet”. Nu bör man besinna, hvilken
betydlig fördel vunnes med ett lagstadgande, som hade den af
Utsk. förutsatta verkan, eller ett välgörande inflytande på kreditväsendet
i allmänhet. Men oaktadt delta ampla vitsord, har Utsk. dock
icke velat befrämja landet denna fördel utan, såsom det står i betänk.
, tvekal att tillstyrka antagandet af en lag i den syftning motionären
föreslagit, d. v. s. Utsk. har, efter att hafva vägt skälen för
och emot, kommit till det resultat att afstyrka den. Men hvilka
äro då dessa skäl? Jo, för det första, ”att K. lief:de skulle blifva
besvärade med enskilda bestyr”. Dessa bestyr äro dock icke särdeles
betungande, det har Utsk. sjelf erkänt längre fram i betänk., der det
heter, att ”proceduren vid dylika mål är temligen enkel”. Så är
äfven förhållandet. Hela proceduren inskränker sig dertill, att den
ena länsstyrelsen emottager och till en annan öfversänder inlemnade
handlingar, samt att den sednare auktoriteten lemnar utslag och penningar.
Det bestyr som är ifråga, torde man således finna vara föga
besvärligt för vederbör. För min del är jag också öfvertygad att
ingen af landssekreterarne, hvilka nu engentligen dermed hafva att
skaffa, skulle vägra att åtaga sig detta bestyr, om de blott derföre
finge ersättning, och det anser jag billigtvis böra lemnäs dem, efter
bestämd taxa. Men äfven om det vore ett lönlöst besvär, så bör
man erinra sig alt det åsyftade ändamålets vigt är större än att det
bör stå tillbaka för embetsmännens beqvämlighet och att samhället
just lönar sina embetsman på det de skola hafva besvär för enskilda.
Det andra skälet var att ”K. befidc skulle underkastas en olämplig
ansvarighet för medel”. Jag tror denna invändning bäst besvaras
genom att erinra om hvad K. M. Sjelf medgifvit i Sitt afslag å R.
St:s und. skrifvelse i detta ämne vid 1841 års riksdag. Det heter
nemi. i det nåd. svaret: ”Jag anser rättigheten lill erhållande af promotorial
ej böra i allmänhet stadgas vidsträcktare, än för de fall då
verkställighet sökes för dom, eller utslag, som vunnit laga kraft, eller
å annan exekutiv handling”. Vidare anför Utsk. det skälet, att
K. befide redan hafva nog mycket att göra, för att man icke bör
besvära dem med detta. Jag har redan tagit mig friheten visa, huru
ringa detta besvär i sjelfva verket är; och sannolikt skall det aldrig
blifva större, än att det kan verkställas af vederbör, landssekreterare
med biträde af en renskrifvare, hvarföre riklig ersättning naturligtvis
skulle erhållas. Slutligen har man kommit till ett skäl,
som möjligen kunde förtjena något afseende. Det står nemi.: ”Att
då fråga är om att upphöja en sedvänja till lag, måste i betraktande
tagas, huruvida en sådan lag står tillsammans med de grundsatser,
som genomgå den redan stiftade lagen” etc. Nu erinrar jag mig
att när vi här för några dagar sedan diskuterade om en med lagverket
sammanhang ägande fråga, yrkades från flere håll att en lag
Den 5 Februari.
323
icke boicle byggas pä rationella, utan endast pä nationella grunder.
Här har vi nu en sedvänja, som man vill upphöja till lag; den
mätte väl vara nationel, och derjemte är den enligt Utsk:s eget vittnesbörd
nyttig och välgörande; den har ock erfarenheten för sig att
icke hittills hafva medfört några olägenheter. Jag frågar då, om ej
denna sedvänja förtjenar att blifva lag? Härtill kommer, hvad Utsk.
äfven erkänt, eller att saken ännu praktiseras vid de flesta landsh.-  embeten. Det är endast några få som sagt nej dertill. Enär saken
således är af ganska stor nytta och vigt för allmänheten, får jag derföre
på det varmaste förorda bifall dertill. Detta kunde visserligen
ske genom beslut nu genast, enligt 49 § Riksd.-ordn.; men då jag
för min del åtminstone icke är i tillfälle att föreslå sjelfva redaktionen
af lagstadgandet, inskränker jag mig till att lika med föreg:de
talare yrka återremiss af betänk.
Frih. Cederström, Jakob: Hvad Hr Berg von Linde i sin
reservation anfört ronde ifrägavar. promotorialrätt, synes mig inne
fatta
tillräckligt motiv för LagUtsk., att närmare betänka följderne
af att låta ärendet qvarstå i dess närvar, outredda skick, dä den ena
landsh. emoltager promotorial-mål men icke den andre. Detta
förhållande nödgar, såsom bekant är, mången att i landsorterne skaffa
sig kommissionärer för bevakande af sin talan, hvarigenom honom
förorsakas onödiga kostnader och mången gång förlust af hela eller
en del af fordringsbeloppet. Det är svårt alt förstå hvarifrån den,
så väl af Hr Berg von Linde, som af LagUtsk:s öfrige ledamöter
yttrade farhåga, egentligen kommit; farhåga nemi. för den uppbörd
och redovisningsskyldighet, som härigenom skulle komma att drabba
K. bef:de. Mensaken är ju ganska enkel'och klar. När målet blifvit
utredt och utslag fallit samt vunnit laga kraft emot gäldenären, skic
kas
handlingarne till kronofogden med förständigande att verkställa utslaget,
hvarefter fogden sedan i sinom tid redovisar detsamma. Jag
kan ej inse, att denne eller landsh. derigenom får vidsträcktare ansvar,
än de hafva i andra exsekutionsmål. Skulle fogden i det fallet
försumma sig, lärer nog den, hvars rätt derpå är beroende, derom
påminna. Den siste värde talaren har ifrågasatt, att, med afslag
å förevar, betänk., genast besluta bifall till det gjorda förslaget. Men
då skulle vi också här genast på stående fot uppgöra sjelfva redaktionen
deraf, hvilket torde vara vanskligt. Jag förenar mig således
med de Hrr, som begärt återremiss af betänk, och anhåller hos Utsk.
att detsamma ville, ehvad det vidblifver sin tanke eller icke, uppgöra
förslag till författning i ämnet, till ledning för R. St:s beslut,
ifall majoriteten inom RiksStm skulle anse promotorialrälten böra
medgifvas.
Gr. Sparre, Erik: Såsom ledamot af LagUtsk. anser jagmin
pligt fordra, att taga Utsk:s förevar, betänk, i försvar emot de anmärkrnr,
som här förekommit. Uti sin motivering har Ulsk. samvetsgrant
upptagit skälen för och emot frågan om promotorial rättens
allmännare medgifvande. De talare som hittills yttrat sig, hafva alla
fästat sig vid och framhållit de af Utsk. anförda skäl som tala för
21*
324
Den 5 Februari.
saken, men ingen har gjort afseende på de olägenheter ifrågavar.
rättighet kunde medföra. Jag anhåller derföre, att få fästa mig vid
de sednare. Utsk. har visserligen börjat med att säga, att promotorialrätten
skulle medföra vissa fördelar; men längre fram säger Utsk.
att K. bef:de derigenom skulle besväras med enskilda bestyr, främmande
för deras egentliga embetsbefattning. Detta var således det
första och är tillika det förnämsta skälet för Utsk:s afstyrkande af bifall
till motionärernes framställning. Ty detta är ett för K. befule
lika fremmande bestyr, som örn man i allmänhet ålade berörde embetsmyndighet
alt kommunicera ingifne ansökningar med vederparten.
K. bef:de äro redan förut så öfverhopade af embetsgöromål, alt man
icke skäligen bör ålägga dem ett bestyr, som tillkommer den enskilde
parten. Dessutom skulle deraf den anomali uppstå, att K.
bef:de skulle komma att agera såsom kommissionär för vissa parter,
men icke för andra, hvaraf dessa sednare kunde taga sig anledn. att
klaga öfver väld. Det är visserligen icke möjligt att hindra K. bef:de
frän att sjelfvilligt åtaga sig ett sådant ombudsmannaskap för enskilde;
men att ålägga dem det såsom en pligt, det har LagUtsk.
dragit i betänkande att göra. Utsk. har således ansett, att högst
menliga följder skulle åtfölja medgifvandet af ifrågakomne rättighet,
och att dessa olägenheter följaktligen öfvervägde de fördelar den möjligen
kunde för kreditväsendet i allmänhet medföra. Man har sagt
att promotorialerne vore en sedvänja, som nu borde genom lag stadfästas.
Men det är alldeles icke någon sedvänja att K befule emottaga
promotorial-mål under egen ansvarighet, ty under diskussionen,
då frågan första gången förevar vid denna riksdag, upplystes af flere
landsh:r att vederbör, på de flesta ställen, der promotorial-mål emottagas,
öfverlemna åt vissa personer, — vanligtvis någon af landtstatens
tjenstemän — de öfversända handlingarne, och att desse då såsom
kommissionärer ombesörja målets fullföljd. Det är äfven tydligt,
att K. befule, som redan hafva en ganska stor uppbörd, icke
böra belastas med ansvaret för den högst betydliga tillökning i uppbörden,
som skulle blifva en följd af promotorialrättens allmännare
medgifvande. Det är sannt, att denna embetsmyndighet för närvar,
har ett dylikt åliggande i och för vissa allmänna verk; men delta
kan, efter min öfvertygelse, icke antagas såsom ett skäl att ålägga
dem samma bestyr för alla enskilde personer, som dermed skulle
vilja besvära dem. Också höjde sig inom LagUtsk. icke en enda
röst för den åsiglen. Visserligen har Hr Berg von Linde föreslagit
en modifikation uti hvad motionärerne påyrkat, i så måtto, att han
vill ålägga K. befule att emottaga och lill vederbör, exsekutionssäte
öfversända de ingifna handlingar, hvarefter K. befule å det sednare
stället skulle ombesörja sjelfva lagsöknings-proceduren, men deremot
helt och hållet vara befriade från uppbörds- och redovisnings-skyldigheten.
Jag tror icke alt sökanden med denna modifikation skulle
vara särdeles belåten, ty det är icke så mycket sjelfva utslaget, som
icke mera fordringsbeloppets utkräfvande af gäldenären, som han eftersträfvar.
Således torde föga vara vunnet med denna modifikations
antagande, hvadan jag förmodar att den icke vinner bifall. För
öfrigt har denna fråga vid flere föregule liksdrr varit föremål för R.
Deli 5 Februari.
325
St:s öfverläggningar och endast vid en enda lyckats vinna framgång
hos dem, ehuru K. M. till det uppgjorda förslaget vägrade
Sitt bifall. Således torde väl något skäl linnas, som talar förbifall
till Utsk:s åsigt i ämnet, oaktadt Frih. Raab förklarat alt
den saknade alla skäl. Slutligen har Frih. Cederström påyrkal
återremiss samt att Utsk. skulle åläggas att, ehvad det vidblefve
sin mening eller icke, inkomma lill Stånden med ett förslag, uppgjord
t i den syftning, som motionärerne utpekat. Delta är eli
sätt alt tillvägagå, som jag icke hört talas om någonsin förut varit
brukligt, och jag tviflar äfven alt Utsk., i händelse af älerremiss,
linner lämpligt att i det afseendet uppfylla Frilus önskan.
Hr Ehrenborg, Rich. Mich.: Då jag icke kunnat (inna
alt den siste värde talaren på något sätt vederlagt hvad föregå!e
talare till stöd för saken och emot Ulsk:s betänk, andragit, anhåller
jag att få instämma med dem. Då på detta rum den 2
sisth December diskuterades öfver den fråga som nu är föremål
för öfverläggning, uppträdde jemväl förstnämnde talare och förkunnade,
såsom ledamot af LagUtsk., på förhand, att den af Hr
Hammarberg väckta motion skulle af Utsk. förkastas. Della väckte
förundran, enär den värde ledamoten dock icke utgjorde mer än
af Utsk. Men hvad som mäste ännu mer förvåna är, att hans
profetia gått i fullbordan, och alt Utsk. nu, på de skäl, som vid
det omnämnda tillfället anfördes, afstyrkt motionen, ulan att ingå
i minsta vederläggning af de argumenter, genom hvilka från motsatta
sidan de framställda betänkligheterna fullkomligen undanröjdes.
Detta hade man så mycket mer bordt kunna påräkna,
som Utsk. i sitt betänk., på sätt Frih. Raab redan anmärkt, medgifvit
att promotorialrätten skulle underlätta kreditväsendet i allmänhet.
Dessutom hade Utsk. bordt finna af den remissen i ämnet
åtföljande diskussionen, att den mening inom detta Stånd allmänt
gjort sig gällande, att man borde söka häfva de svårigheter
som möter en borgenär, hvilken har en fordran att utsöka inom
ett annat län, än der han sjelf är boende, så framt han ej vid
exsekutionssälet lyckats förskaffa sig en pålitlig kommissionär. Utsk.
hade vidare bordt behjerta hvad Hr von Rosen vid ofvanberörde
tillfälle anförde, eller att sedan del hos somlige. K. bef:de blifvit
praxis att ombesörja promotorialmål, men andra deremot vägra att
emottaga dem, så kan det bända, att sedan den ene länsstyrelsen
emotlagit och till en annan öfversändt handlingarne i ett sådant
mål, sä får den första efter en längre lids förlopp handlingarne
tillbaka, af det skäl att den sednare länsstyrelsen icke haft för
sed alt emottaga dylika mål; och detta ofta så sent att fatalierne
i saken kunnat vara förlorade. Oaktadt, säger jag, alla de upplysningar,
hvilka så väl Hr von Rosen som andre talare vid tillfället
lemnade i ämnet, har Utsk. likväl icke funnit för godt all
framställa något förslag, hvarigenom det omnämnda slota missförhållandet
kunnat afhjelpas på samma gång, som man undveke de
olägenheter, som Utsk. framhållit Och påslått skola uppväga de
326
Den 5 F e b r u a ri.
fördelar som man väntar sig af promotorialrällen. Detta ändamål
tror jag likväl skulle kunnat vinnas, om Utsk. föreslagit R. St. att
genom lag stadga, det K. bef:de i hvarje län vore pligtige att upptaga
och med andra länsstyrelser kommunicera dit inlemnade handlingar
i promotorialmål; vidare att vid dylika handlingars inlemnande
borde jemväl erläggas, på sätt Hr Gillberg föreslagit, utom
lagsökningskoslnadei ne en viss procent af fordringarnes belopp, såsom
ersättning för besväret; samt att K. bef:de ägde att lill handlingarnes
emottagande och fortställande förordna länsbokhållaren
eller länsnotarien. Härigenom tror jag de omtalta olägenheterna
skulle kunna undvikas. Hvad Utsk. äfven synnerligen fäst sig
vid, är den förmenta kollisionen emellan domareembete och ombudsmannaskap
hos landsbro vid dessa måls handläggning. Jag
kan icke inse huru han skulle kunna betraktas såsom ombud,
då han endast hade en mekanisk åtgärd att verkställa, men det
icke är ifrågasatt att han å borgenärens vägnar skulle afgifva någon
förklaring. Men om man äfven skulle fästa sig härvid, så
vore anledn. till den förmenta kollisionen lätt häfd, om man såsom
jag nyss föreslog öfverlemnade bestyret med kommunikation
etc. åt någon underordnad tjensteman vid landscancelliet. Vidare
har Utsk. yttrat: att, ”emot grundsatserne i gällande lagstiftning
skulle del strida alt ålägga K. befrde alt sjelf ombesörja alla de
åtgärder, som åro oskilja k lige från ett lagsökningsmåls utförande,
sedan borgenären genom handlingarnes inlemnande detsamma
anhängiggjordt”. K. bef:des åtgärd skulle dock, efter mitt förslag,
inskränka sig helt enkelt dertill, alt förordna den tjensteman,
lill hvilken handlingarne skulle lemnäs. Vidare har Utsk. påstått
att det skulle allt för mycket öka landtstats-tjenstemännens redan
nog betydliga göromål. Denna invändning tror jag dock icke vara
af särdeles vigt; dessutom tror jag alt vederbör, sjelfve icke äro
obenägne alt emot en billig ersättning åtaga sig besväret. Dä
flere landsh:r, förra gången dä saken var före, yttrade sig emot
densamma, vill det synas som om den, hvilken såsom jag ej varit
i tillfälle alt inhemta mycken sakkännedom härutinnan, ej eller
borde derom yttra sig. Likväl har jag sjelf varit utsatt för
lidande, i anseende lill nuvar. ofullkomliga stadganden i detta
hänseende. Jag kan icke förklara dessa Hrr landslnrs ovilja emot
saken, om icke möjligen derutaf, att dessa Hrr, hvilka äro öfverhopade
med många göromål, samt hafva en vidlyftig instruktion
att följa, ogerna se hvarje rubbning i de former, hvarvid de en
gång blifvit vande. Jag instämmer med dem som yrkat äterremiss
af betänk.
Hr Akerman, Fredr.: Den rättighet, som motionärerne föreslagit,
skulle visserligen medföra mycken lättnad och vighet för
affärsmän och jag undrar derföre alldeles icke på att förslaget derom
lyckats tillvinna sig många anhängare. Men jag anser att R.
o. Ad. såsom lagstiftningscorps bör betrakta saken ur en högre
synpunkt, och således se lill huruvida den ifrågavar. rättigheten
kan stå tillsammans med de i lag härutinnan gällande grundsat
-
Den 5 Februari.
327
ser, ifråga om utsökningsmål. Numera är, såsom bekant, K.
bef:de viii behandlingen af lagsökningsmål att betrakta icke blott
såsom exsekutor, på sätt meningen ursprungligen var, utan äfven
såsom domare, och de misstag, liau möjligen kan begå, bedömas
efter de grunder som för domare i allmänhet äro gällande. Jag
hemställer då, om det skulle vara lämpligt att ålägga t. ex. en
ledamot i en hofrätt, eller hvilken annan domare, som helst, alt
ombesörja allt hvad som hittills ålegal kärande parten, men deremot
icke göra det ringaste till förmån för vederparten. Jag hemställer
om icke ett sådant förfarande skulle hos den ena parten
väcka förmodan om väld hos domaren och om sådant vore hälsosamt
för lagskipniugeu i allmänhet. Frih. Raab har sagt, att
han uti sin åsigt af saken funnit sig ytterligare styrkt utaf hvad
Utsk. i sitt betänk, anfört. Så vidt jag kunde fatta, fästade han
sig dervid, att Utsk. erkänt de fördelar, som promotorialrälten
skulle kunna medföra, men ali Utsk. likväl tvekat alt tillstyrka
den. Det är detta ordet ”tveka”, som tyckts hafva utgjort förnämsta
stödet i Frihrns argumentation för detta påstående. Men
om den värde talaren läser Utsk:s betänk., så som man bör läsa
det, eller i hela dess sammanhang, och icke blott fäster sig vid
särskildta delar deraf, sä hade han troligen lika med mig funnit
att Utsk. anfört så utförliga och grundliga skäl för sitt afstyr
kande,
att det visserligen icke behöft begagna det artiga och undfallande
ordet ”tvekan”, utan kunnat rent ut säga att förslaget är
olämpligt och onyttigt. Utsk. har nemi. tydligen och klart visat
att ifrågavar. bestyr vore för K. befide främmande; att deras belastande
dermed skulle på de flesta ställen, enär vederbör, redan
förut hafva så många göromål att de med möda kunna medhinnas,
endast förorsaka att andra göromål komme att, till men för
andra rältssökande sann det allmänna, ligga efter, äfvensom att
K. bef:des redan nog stora ansvarighet för medel, derigenom ytterligare
skulle i ej obetydlig män ökas, hvilken ansvarighet, enligt
Utsk:s åsigt och i anseende till de tidt och ofta förekom
mande
balanserne, snarare borde inskränkas, än utvidgas. Dessa
skäl synas mig vara så öfvertygande, att någon tvekan åtminstone
icke hos mig kunnat uppslå om hvad jag i saken bör tänka. Den
ädle Frih:n har vidare sagt, att detta vore en allmänt vedertagen
sedvänja, och alt den borde blifva lag. Men jag ber då alt få
erinra honom om ordalagen i de gamla domarereglorna, hvilka
han troligon velat åberopa. Der står, att domaren skall fästa sig
vid landssed, som har skäl med sig, men deremot icke vid osed.
Det kan finnas sedvänjor, som icke äro goda, ulan äro oseder, och
till detta slag af sedvänjor måste, efter min öfvertygelse, den föreslagna
rättigheten hänföras. En min värde kollega har beklagligtvis
upplrädt i motsatt syftning. Han har nemi. sagt, alt då
ifrågavar. sedvänja tillämpades hos somlige K. bef:de, men deremot
icke hos andra, så borde man antingen ålägga alla att emottaga
promotorialmål, eller ock helt och hållet förbjuda det. Denna
åsigt kan jag dock icke gilla. Finnes det K. bef:de som hafva
lid och håg alt emottaga dessa promotorialmål, så hafva de myc
-
328
Den 5 Februari.
kel lätt att skaffa sig kännedom om vid hvilka landscancellier samma
praxis gäller. Man har sagt att det icke finnes någon gräns för
K. behdes göromål, utan att hvarje gång det behagar K. M. och R.
St. att utfärda en ny, deni rörande lag, så fä de ökade göromål.
Om ock nu så vore, så hemställer jag huruvida de deraf skola finna
sig uppmuntrade att emottaga göromål derutöfver. Det tror jag likväl
icke, såvida man icke skulle resonnera på samma sätt, som den,
hvilken, dä han skulle lasta gärdesgårdsstörar på en vagn, yttrade
0111 dragaren, under det lian lade den ena stören efter den andra
pä lasset, ”tål du den, så tål du också den”. Uti denna åsigt kan
jag likväl icke instämma. Jag vet icke om han någonsin varit så
öfverhopad af göromål, att han såsom jag nödgats svara kollegier, som
påmint 0111 mera skyndsamhet i ett ärende, att jag icke med bästa
vilja kunde hjelpa att med ärendets afgörande komme att dröja.
Vid sådant förhållande torde det vara obilligt att ålägga K. befrde
att vara advokat för ena parten. Man har visserligen bestridt detta
och sagt att han alldeles icke vore advokat, utan endast hade en
mekanisk åtgärd att verkställa, d. v. s. att sedan jag emottagit handlingarne
i saken, skulle jag blott behöfva tillse att de blefve ordentligen
kommunicerade med vederparlen. Detta är dock en åtgärd,
som, enligt gällande lag, åligger parten sjelf eller dess ombud. Om man
nu antoge att svaranden gjorde den invänningen, att lagsökningen
icke blifvit honom i laglig ordning kommunicerad, så inträffar ju
då, att jag såsom domare skall pröfva huruvida jag sjelf iakttagit alla
laga former. Har jag då slarfvat, så kan jag ju lätt finna mig frestad
att ändå säga att jag gjort rätt. Jag blefve då domare i min
egen sak. För öfrigt kan jag icke undertrycka min öfvertygelse, att
den som egnar aldrig sä liten uppmärksamhet åt Utsk:s väl motiverade
skäl, icke skall tveka att lika med mig lemna sitt bifall till
Utsk:s betänk.
Gr. Posse, Fredr. Salomon: Under det jag med särdeles
tillfredsställelse ber att få instämma med de åsigter en af mine embetsbroder
uttalat till förmån för motionärens framställning, är det
med verklig ledsnad jag anser mig böra uppträda till bestridande af
hvad en annan värd kollega i ämnet anfört. Enligt min öfvertygelse,
är ovisshet om hvad honom åligger, för en embetsman särdeles
obehaglig. LagUtsk:s utlät, öfver de väckta motionerne innehåller
ej något bestämdt yttrande huruvida en landsh. är skyldig
emottaga promotorialmål eller icke. För det närvar, är förhållandet
det, att visse K. befide emottaga, andra åter alldeles icke vilja höra
talas om promotorialmål. När då en fordringsägare inlemnar lill en
länsstyrelse en lagsökning, ställd till en annan länsmyndighet, mäste
den förre i hvarje fall undersöka huruvida den sednare emottager
sädane mål eller icke. Således måste register deröfver upprättas och
tillhandahållas rältssökande. Jag tror derföre eli bestämdt stadgande
i detta fall bör finnas; och då jag är af den tanken, att det ifrågasatta
besväret icke är särdeles stort, samt K. behde dessutom redan
hafva sig älagde enahanda bestyr i fråga om vissa publika inrättningars
lagsökningsangelägenheler, så kan jag icke inse hvarföre
Den 5 Februari.
329
de icke äfven kunde åtaga sig samma bestyr för enskilde i allmänhet,
om lill cancellierne derföre lemnäs billig ersättning i enlighet
med hvad af Hr Gillberg är föreslaget. Huruvida särskilde personer
böra af K. bef:de förordnas för att emottaga och utföra promotorialmål,
är en fråga, som jag anser icke böra här vidröras, emedan det
icke har något egentligt inflytande på ämnet. Men jag anser, att
de i motionerne påyrkade rättigheter bordt af Utsk. godkännas åtminstone
till så stor del deraf, som svarar emot livad K. M., uti
det af Frih. Raab åberopade nåd. svar vid 1841 års riksdag, förklarat
böra rättsökande medgifvas.
Gr. Lewenhaupt, Patrik: Jag anser mig böra hembära
Utsk. min tacksamhet för det att Utsk. vid behandlingen af denna
fråga behjertat de ständigt ökade göromål, som länsmyndigheterne
åläggas, äfvensom att Utsk. afsett det betänkliga uti att ytterligare
öka K. bef:des redan nog stora uppbördsansvar. Visserligen hafva
flere af mine värde kolleger här yttrat att K. bef:de gerna kunde
åtaga sig dessa bestyr, emot erhållande skälig ersättning. Men jag
hemställer huruvida det vore dessa embetsman värdigt att, blott de
fingo betalning, åtaga sig hvilka och huru mänga göromål som helst,
och om ej möjligen följden deraf skulle kunna blifva att öfrige göromål,
för hvilka direkt betalning icke erlägges, skulle komma att
försummas. Flere talare, bland andra Hr von Rosen och Gr. Fr.
Posse, hafva yrkat äterremiss af betänk, af det hufvudsakliga skäl,
att de önska att det måtte blifva bestämdt stadgadt, huruvida K.
bef:de skola eller icke skola taga befattning med i frågavar. mål. Jag
skulle visserligen icke emotsätta mig återremiss af betänk., om jag icke
vore öfvertygad, att, efter den pröfning saken så väl vid föreg:de,
som vid innevar. riksmöte erhållit, det är föga anledn. att förmoda,
det en återremiss verkar någon förändring i Utsk:s åsigt uti ämnet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Afven jag tillstyrker bifall
lill LagUtsk:s förevar, betänk. Jag ber att först få undersöka halten
af den deremot gjorda anmärknm, att Utsk. bordt bestämt tillkännagifva
huruvida det ansåge att promotorialrätten bör äga rum eller
icke, d. v. s. tillstyrka R. St. att antingen ålägga K. bef:de ifrågavar.
bestyr såsom en skyldighet, eller ock stadga förbud för promotorialmåls
upptagande, så alt icke den olikhet måtte få fortfara, som
nu skall existera då vissa länsstyrelser emottaga promolorial-ansökningar,
andra äter icke. Denna emot Utsk. rigtade anmärkn. anser
jag likväl vara oriktig, emedan Utsk., enligt mitt sätt att se saken,
icke ägt sträcka sitt yttrande utöfver hvad motionärerne föreslagit,
hvilka, på sätt betänk, utvisar, endast påyrkat att alla länsstyrelser
skulle åläggas att emottaga promotorialmål, men alldeles
icke ifrågasatt att Utsk., i händelse det, såsom fallet nu är, skulle
nekande besvara berörde yrkande, mätte tillstyrka R. St. att förbjuda
K. bcf:de att någonsin befatta sig med dylika mål. Efter
min tanka har Utsk. således i det afseendet förfarit rätt, då det afhållit
sig från att derom yttra sig. Vidare har man lagt Utsk. till
last, att det icke nog behjertat att vid remissen af Hr Hammarbergs
motion de fleste talare inom detta Stånd yttrat sig till förmån för
330
Den 5 Februari.
densamma. Denna anmärkn. kan jag icke godkänna, emedan jag
anser de vid remisser af motioner yttrade meningar icke kunna
gälla annat än såsom uttryck af hvarje talares enskilda öfvertygelse.
Dessutom förmodar jag att många med mig gjort sig till
regel att så mycket som möjligt söka undvika att på förhand yttra
sig om väckta motioner, emedan det kan hända att motioner,
som man icke gillar, då de underkastas vederbörl. Utsk:s pröfning
af sig sjelfva förfalla. Man har ytterligare sagt att LagUtsk. bordt
föreslå någon modifikation af hvad motionärerne påyrkat, i hvilket
afseende en och annan talare förordat hvad Hr Berg von Linde
i sin reservation föreslagit. Men äfven denna modifikation anser
jag vara förkastlig, enär den strider emot den princip, som Utsk.
lågt till grund för sitt tillstyrkande, eller att K. bef:de icke höra
vara ombud och domare i samma mål. Denna princip anser jag
för min del vara af den stora vigt, att den icke af några konsiderationer
hör rubbas. Att K. bef:de, ifall motionärernes åsigter
vunne lagstiftningens bifall, skulle komma att agera såsom ombud
och domare på samma gång, anser jag, ejler den utredning af
ämnet så väl Utsk., som nu sednast Hr Akerman lemnat, vara
obestridligt. I det afseendet har man dock sagt, att till undvikande
häraf kunde det uppdragas åt någon underordnad tjensteman
vid landscancelliet att utföra den processuella delen af saken.
Likväl skulle dock härvid återstå för K. bef-.de ansvaret för uppbörden
och skyldigheten alt remittera medlen till vederbörl. ort.
Dessutom skulle ansvaret för lagsökningens behöriga fortställande
i sin helhet, i alla fall hufvudsakligen komma att åligga K. bef:de,
ehvad den processuella delen deraf utfördes af honom sjelf eller
af någon underordnad. Man har talat om att lemna ifrågavar.
uppdrag ät läns-notarier. Sådane finnas dock endast i några få
län, såsom måhända i Upsala län; men i Östergöthland, med dubbelt
sä stor folkmängd, finnes icke någon dylik tjensteman. Innan
man således ålade K. bef:de ifrågasatte skyldighet, borde man förut öfverallt
tillsätta sådane tjenstemän, hvilkas åliggande det då skulle
blifva alt emottaga och såsom ombud utföra enskildes i promolorialväg
anhängiggjorda lagsökningsmål. Detta vore, enligt min öfvertygelse,
bäst öfverensstämmande med lagliga former, enär bemälde
tjenstemän då vore ombud och K. bef-.de endast domare, såsom
det i andra lagsökningsärenden nu tillgår. Men dervid torde
likväl böra tagas i betraktande huruvida anställandet af dylika
tjenstemän för denna orsaks skull vore med statens bästa i
allmänhet öfverensstämmande. Detta är dock en fråga, som egentligeu
rörer statsregleringen och som dessutom icke här blifvit
af någon väckt. Genom detta yttrande har jag måhända sjelf
ställt mig så, att jag blir klassificerad tillsammans med de Hrr
landsh:r, som visat ovilja emot saken och som ogerna frångå de
former, hvarvid de äro vanda. Min motvilja i sednare tället
sträcker sig dock icke längre, än all jag icke vill låta inpassa
mig i former, som jag anser vara olämpliga och obetänksamt
föreslagne, sä att de, vid en riksdag antagne, måste ändras vid
cn annan.
Den 5 Februari.
331
Frih. Raab: Den siste värde talaren har yttrat farhåga, att
blifva räknad bland deni, sorn motsätter sig nyttiga förändringar;
men jag är långt ifrån att vilja beskylla honom derför, så mycket
mera som han uti ifrågavar. fall uppgifvit ett sätt, hvarigenom de
befarade olägenheterna kunna undvikas, nemi. det, att en tjensteman
kunde vid hvarje landscancelli förordnas för att emottaga ansökningar
i promotorialmål. Frih:n har blott dervid hyst den betänklighet,
att då saken icke blifvit upptagen i statsregleringen, skulle
någon aflöning åt en dylik tjensteman icke vara att disponera.
Men jag hemställer om icke en tillräcklig aflöning åt honom
skulle kunna erhållas utaf den betalning, sorn man föreslagit att de
sökande skulle erlägga. Om man nu skulle vilja hemta någon ledning
för sitt omdöme från de sakkunniges yttranden i saken, så finner
man att 3 landsh.T talar för densamma och 3 emot; — då
man n. b. ibland de förras antal inberäknar Frih. Cederström, Jakob,
hvilken såsom bekant är förr i en följd af år haft en dylik
befallning. Således torde dessa kunna anses hafva neutraliserat
hvarandra. Jag anhåller nu att få upptaga till besvarande några
skäl, som blifvit anförde till bifall ä betänk. Hr Gr. Sparre har
nemi. uppträdt och yttrat sig i saken, såsom han sjelf sade, af
pligt. Det märktes att det icke var con amore; ty de skäl han an
förde
voro temligen klena. Grefven har nemi. påstått att det ifrågavar.
bestyret vore främmande för K. befide och att de hvarken
kunna eller böra åläggas en sådan skyldighet. Nu ber jag honom
likväl benäget ihågkomma, att icke allenast vid 1828 års, utan äfven
vid 1840 års riksdag, yttrade dåvar. LagUtsk. en alldeles mot
satt
åsigt, och ansåg då att berörde bestyr kunde K. bef:de rättsenlig!
åläggas. Den värde Gr. har vidare sagt, att det icke borde
åläggas dem såsom ett tvång, men medgifvit att K. befide sjelfvillig!
böra fortfarande få utföra dylika bestyr för enskilde. Men då
K. be fide kunna, utan olägenhet, biträda några med dessa bestyr,
böra de efter min förmening, för att ej gifva rum för misstankan af
partiskhet, åläggas att dermed betjena alla. Den ädle Gr. har ytterligare
sagt, att promotorialrätten är en sedvänja endast i några
län. Men det kan icke vara honom obekant, att promotorialrätten
var allmän öfver hela landet tills för 10 å 12 år sedan; då först
började några landslnr att neka och sedan några börjat, måste de
andra följa exemplet; ty om länsstyrelsen i den ort, der gäldenären
bor, vägrar att utföra lagsökningsmål, kan K. befide i det län,
der fordringsägaren bor och som mottagit dennes handlingar, ingenting
dermed uträtta. Gr. har anfört såsom ett skäl, att en dylik
motion som denna vid förra riksdagen väcktes, men då blef
afslagen; men detta bör icke kunna anses som något öfvervägande
skäl, enär 2:ne riksdagars LagUtsk. förut enhälligt bifallit förslag i
enahanda rigtning. En annan talare har börjat sitt yttrande med
det förklarande, att han visserligen ansåge förslaget hafva nytta med
sig för alla affärsmän, men att man likväl borde betrakta saken ur
en mycket högre synpunkt. Dertill får jag svara, att, så vidt jag
kan förstå, är den rätta synpunkten, ur hvilken saken bör bedöm
mas,
just den nytta och den fördel för det allmänna, som den skid
-
332
Den 5 Februari.
le kunna medföra. Man har särdeles mycket fästat sig dervid,
att K. bef:de genom antagandet af det väckta förslaget skulle
pä en gång blifva domare och ombud. I det afseendet torde jag
få er inra, att alla lagsökningsmål, som äro af tvistig beskaffenhet,
hänskjutas till vederbörl. domstols pröfning; hvadan således all
den åtgärd, K. bef:de har att iakttaga, är enkel och klar. Väl
har en talare här yttrat, att det skulle kunna inträffa, att en
gäldenär nekade för kommunikation och sålunda satte K. bef:de
iförlägenhet vid afgörande! deraf, huruvida kommunikationen skett
i laglig ordning eller icke. Men jag torde blott behöfva fästa den
värde talarens uppmärksamhet derå, att K. bef:de för det närvar,
ganska ofta från högre auktoriteter erhålla kommunikationer att
fortställas, och jag har ännu icke hört talas om alt icke dylika
kommunikationer genom K. bef-.de fått fullt vitsord. Samma ledamot
har yttrat att jag för mycket fästat mig vid ordet ”tvekan1’
som i Utsk:s betänk, förekommer, och att Utsk. hade kunnat använda
ett mera passande uttryck. Utsk. synes dock allt igenom
varit tvekande, ity att Utsk., sedan det länge vägt skälen emot
och för, slutligen tyckt sig finna alt skälen emot vägde tyngst
samt derföre afstyrkt motionerna. De skäl, som i betänk, blifvit
anförda, hafva likväl icke vunnit någon särdeles ökad tyngd derigenom
att de här blifvit utsirade med blommor och grannlåter,
ty dylikt kram verkar icke särdeles på vågskålen. Ofvanbemälde
talare har vidare yttrat, att det vore en gammal domareregel, att
man skall döma efter landssed som har skäl för sig, men icke
efter osed; och tillkännagaf dervid tillika, att han ansåge det ifråga
var. bruket vara en osed. Delta är en egen kompliment åt
dera af bans embetsbroder, hvilka här yttrat sig lill fördel för motionerna,
som jag förmodar de förstå att riktigt uppskatta. Vidare
har denne talare särdeles fästat sig dervid, att de göromål, K.
bef:de för närvar, åligga, redan äro sä mångfaldiga och vidlyftiga,
att de icke kunna lill fullo medhinnas. Om så är förhållandet,
är det klart, alt antingen mäste nya läns-slyrelser inrättas,
eller antalet af tjenstemän vid de närvar, förökas. Eljest kunna
de icke uppfylla sin bestämmelse. Ingalunda må förebärandet af
göromålens mängd hindra nyttiga förbättringar. Hvarje domstol
eller hvad annan auktoritet som helst skulle ju kunna undskylla
sig med dylika ursäkter ifråga om fullgörandet af deras åligganden.
En annan värd ledamot har i samma syftning yttrat, att
man borde ''''behjerta landsh:nes många göromål och det stora
ansvar dem för närvar, åligger.” För min del kan jag icke ingå
på ett sådant behjertande, och hoppas att icke heller R. o. Ad.
måtte göra det. Hr Ehrenborg och, som jag tror, äfven Gr.
Posse, Fredrik, hafva talat för den modifikation, som Hr Berg
von Linde uppgifvit; och ehuru jag icke anser den vara fullt tillfredsställande,
vill jag, hyllande den åsigten alt man hellre bör
taga något än intet, åtnöja mig dermed, i händelse det af mig åsyftade
fullständigare förslag icke skulle lyckas vinna bifall. Jag
yrkar således ålerremiss af betänk.
Den 5 Februari.
333
Hr Hammarberg, Carl Axel: Då så många föreg:de
talare yrkat återremiss af detta betänk, samt fullständigt utvecklat
skälen dertill, vill jag, jemte det jag förenar mig med dem
uti enahanda anhållan, nu inskränka mig till att fästa uppmärksamheten
på en sak, sora redan blifvit mycket ifrågasatt, eller
den, huruvida Hrr landslur hafva tillräcklig tid att upptaga promotorialmål
eller icke. Efter hvad jag i den vägen har mig bekant,
äro, åtminstone vid en del länsstyrelser, lagsökningsmålens
antal ingalunda så stort, att icke promolorialmålen jemväl kunna
medhinnas.
Gr Sparre: Jag börjar med att förklara Frih. Raab, att
hvarken jag eller någon annan ledamot af LaglTtsk. varit i det
allra minsta vacklande i vår öfvertygelse uti förevar, fråga. Jag
upprepar alt Utsk. ansett sig böra upptaga så väl skälen för,
som dem emot saken, isynnerhet då molionerne, inom de Stånd,
der de blifvit väckte, föranledt längre diskussioner. Men jag hade
verkligen icke väntat mig att detta Ulsk:s loyaute' skulle kunna
gifva anledn. lill den förmodan, att något vacklande i åsigter
inom Utsk. ägt rum. Annu en gång får jag således försäkra
Frih:n alt ingen enda röst inom Utsk. höjde sig för obelingadt
bifall till motionärernes förslag. Allt hvad Utsk. i sitt betänk.
anfört lill afstyrkande af berörde förslag, kan, enligt min
uppfattning, innefattas under det hufvudskälet, att det ifrågakomne
bestyret vore något för K. bef:des embetsbefattning helt och
hållet främmande, samt att det icke vore enligt med rikliga principer
för en rättegångsordning, att ålägga honom detsamma, emedan
han derigenom skulle komma att blifva domare och ombud
på samma gång. Frih. Raab har besiridt della och dervid bland
annat yttrat, att om målet förklaras tvistigt, så blir det hänvist
lill vederbörl. domstol. Denna invänning hör icke egentligen hit.
Vid sådant förhållande är K. bef:de endast domare. Men han
blir på en gång part och domare om det ålägges honom att sjelf
låta ombesörja den beslutade kommunikationen och att tillse det
alla laga former dervid iakttagas samt att sedermera sjelf verkställa
sitt, eget beslut. Alla dessa skäl tala emot förslaget och
jag tror icke att det behöfves flere. Frih. Raab har vidare sagt,
alt förslag af enahanda beskaffenhet med de förevar, vid 1828
års riksdag af R. St. för deras del gillades. Detta är sannt, men
deremot hlef det då af K. M. afslaget, och samma öde fruktar
jag skulle drabba ett af R. St. nu fattadt dylikt beslut, enär K.
M., efter hvad jag tyckt mig finna, synes hafva tagit för princip
att icke betunga K. bef:de med åligganden som för deras
egentliga befattning äro främmande. Man har sagt, att om det
vore orätt att ålägga K. beftde merberörde bestyr, så borde man _
också genom en lag förbjuda dem, att någonsin dermed sig befatta.
Det är redan i afseende derå svaradt, att då icke någon
af motionärerne derom väckt fråga, kunde Utsk. icke derom afgifva
något yttrande. Dessutom insåg Utsk. nogsamt obehöfligheten
och olämpligheten af att derom orda, emedan det hade till upp
-
334
Den 3 Februari.
gift att yttra sig öfver hvad som kunde K. bef:de åläggas, men
icke att föreslå R. St. att besluta en förordn. om hvad bemälde embetsmyndigheter
icke böra göra. Det är vidare yttradt, alt bestyret
med promotorialmålens utförande kunde öfverlemnas ät länsnotarien
eller någon annan tjensteman vid landscancelliet. Om
så skedde; om dessa personer dertill af K. bef:de förordnades,
samt kungörelse derom utfärdades, så blefve förhållandet annorlunda.
Då hade K. beftde icke vidare något ansvar eller någon
ombudsmannabefattuing för dessa måls formenliga utförande. Men
derom är nu icke fråga, utan man vili ålägga K. beftde både besväret
och ansvaret. Hvad besväret beträffar, har Hr landshm Akerman
upplyst att K. beftde redan äro öfverhopade af göromål.
Det torde således icke kunna anses såsom ett skäl till bifall å
motionen, att en och annan landssekreterare icke är obenägen
att emot ersättning åtaga sig ett dylikt bestyr. Det kan visserligen
vara godt för dem att få större inkomster, men icke kan
det för det allmänna vara nyttigt att de få flere göromål, än de
kunna medhinna. Slutligen får jag i förbigtde bemöta en emot
mig personligen rigtad beskyllning, för det jag, såsom ledamot af
Lagötsk., skall hafva vid motionens remitterande förutspått det
öde, som nu träffat densamma; det nemi. att blifva afslagen.
Jag öfverlemnar åt Eder, mine Hrr! att bedöma hvad värde, såsom
argument, emot de af mig yttrade åsigter, denna tillvitelse
kan hafva, samt inskränker mig att blott upplysa den värde talaren,
att jag icke vid motionens remitterande var ledamot af
nämnde Utsk. Samme talare har förut yttrat, att han icke i allmänhet
ägde någon erfarenhet i denna fråga, men sedermera
tillagt, att han sjelf varit utsatt för förluster i följd deraf, att icke
promolorialrållen varit medgifven. Jag är skyldig att tro honom
på hans ord, men förmodar att egentliga orsaken till berörde förlust
varit att han underlåtit, att skaffa sig ett pålitligt ombud.
O
Hr Akerman: Sedan jag begärde ordet, hafva flere talare
anfort nästan allt hvad jag ämnat säga. Jag utber dock att få
upptaga hvad Gr. Posse i ämnet yttrat. Han har påstått, att K.
bef:de genom förslagets antagande icke skulle få något särdeles
stort besvär. I afseende derå, torde jag blott behöfva erinra honom,
att landshme icke direkte hafva någon befattning med ifrågavar.
mål; att de således icke på den grund kunna anses vara
obenägne för saken, så mycket mindre som många landssekreterare,
hvilka fästa sig vid inkomsten, gerna skulle se att de fingo
så mycket möjligt af detta slag af bestyr; och landshme böra naturligtvis
anses vilja unna sina landssekreterare så stora inkomster
som möjligt. Men jag tror att man bör afse huru saken i
det hela skulle taga sig ut. Denne värde talare, likasom Hr von
Rosen, har uttryckt den önskan att R. St., i händelse af afslag
å motionerna, måtte stadga ett förbud för promotorialmåls emottagande.
Frih. Palmstjerna har redan visat att till följe af motionernes
beskaffenhet frågan derom icke kunnat af LagUtsk. upptagas.
Sedan har Gr. Sparre fästat uppmärksamheten derpå, att
Den 5 Februari.
335
en instruktion eller lag för en embetsmyndighet egentligen endast
innehåller hvad denne bör göra, men icke talar om hvad
han bör underlåta. Jag upprepar ännu en gång, att jag anser
det vara mindre rätt att K.
mål, men de som bafva tid och lnst dertill kunna ju framdeles
som hittills få dermed sig sysselsätta. Jag tvekar verkligen att
till vederläggning upptaga hvad Frih. Raab här yttrat, emedan
han tyckes se frågan så ljust och klart, alt allt hvad som säges
emot honom tyckes honom vara sagdt till hans understöd. Så
synes han hafva fattat Utsk:s betänk., så Frih. Palmstjernas yttrande,
och så äfven mitt. Jag ber dock att i en enda punkt få
svara honom. Han säger att i dessa mål är icke landshm domare
; ty om målet är tvistigt, så går det till domstol. Men jag
torde få erinra honom derom, att det är i enkla och klara saker
som väld förnämligast kommer i fråga; ty är saken tvistig,
så ursäktas raan deraf att olika åsigter derom kunna finnas.
Gr. Frölich, Gust. Erik: Till en början får jag anmäla,
alt jag hör lill antalet af de landsh:r som emottager promotorialmäl.
Jag anser likväl en stor skilnad förefinnas emellan att godvilligt
emottaga ett sådant bestyr för enskilda och att lagligen
vara dertill förbunden. Denna sak är redan så utförligt utvecklad
af flere ledamöter, bland andra af Hr Akerman, att jag skulle
kunna inskränka mig till att blott i allo förena mig med dem.
Men en omständighet synes man dock under hela diskussionen,
att jag så må säga, öfverhalkat, och den är, den stora ansvarighet
och förökade uppbörd, som derigenom skulle åläggas K. bef:de.
Landshm står nemligen i främsta rummet i ansvarighet för promotorialmålens
lagenliga utförande med hvad mera dertill hörer,
hvadan jag icke tror att detta bestyr billigtvis kan och bör honom
i lag tillförbindas. Annat blefve förhållandet om t. ex. uppbörden,
som naturligtvis alltid går genom kronofogdens hand,
af denne sednare direkte insattes i landtränteriet; men derigenom
förorsakades också den sökande ytterligare kostnader; och om den
ena embetsmannen efter den andra skulle betalas för sin åtgärd,
tror jag icke att den sökande i längden skulle dermed vara särdeles
betjent. Jag får således bestämt förklara, att jag under
intet villkor kan medgifva att berörde ansvar hvilar på K. bef:de.
Man har sagt att detta ifrågavar. bestyr kunde öfverlemnas åt
särskilde utaf K. bef:de förordnade ombud. Detta kan visserligen
låta sig göra; men de Hrr, som trott detta uppdrag lätteligen
kunna mottagas utaf länsnotarier, borde dock förut hafva
gjort sig underrättade, huruvida sådane tjenstemän finnas uti alla
län. Detta är åtminstone icke förhållandet i Nyköpings län. Jag
vill icke vara vidlyftigare, utan inskränker mig lill alt, på de af
LagUlsk. och flera talare härstädes anförde grunder, tillstyrka bifall
till förevar, betänk.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anmälte mig när Frih.
Raab, till sin fördel, deployerade det förhållande, att 3 landslnr
talat för hans åsigter af saken och endast 3 emot, hvadan de,
336
Den 5 Februari.
såsom han uttryckte sig, kunde neutralisera hvarandra; och lian
således qvarstanna ensam herrskare på stridsfältet. Jag är ledsen
att nödgas rubba den af honom önskade jemnvigten; men
jag anser mig höra tillkännagifva, att jag hör till deras antal,
som instämma uti Ulsk:s tillstyrkande. Då jag nu fått ordet,
må det tillåtas mig att föredraga en omständighet, som hittills
blott i förbigående blifvit af en och annan talare vidrörd, nemi.
det ansvar, hvaruti K. bef:de skulle slå för de handlingar, som
i promotorialväg till dem öfversändas. Dessa handlingar äro ofta
af ganska stor vigt, innehålla dokumenler af stort värde, för
hvilka, enligt hvad mig synes, hvarken landshm eller någon annan
inom länsstyrelsen bör åligga något embetsmanna-ansvar.
I min ringa mån har jag, utan att erkänna promolorialrällen,
sökt gå de enskildes önskningar lill mötes, då jag, — såsom jag
nämnde, första gången denna fråga förevar på detta rum, i början
af riksdagen, — genom särskilda skrifvelser till öfrige landshir
tillkännagifvit att länsnotarien å Westerås landscancelli emottoge
promotorialmål. I öfrigt är denna fråga så tillräckligen diskuterad,
att jag ej vill förlänga debatten genom något ytterligare ordande
derom; men då flere ledamöter yrkat återremiss, får jag
blott, i händelse den meningen skulle göra sig gällande, framkasta
den önskan, att Ulsk. ville egna närmare uppmärksamhet åt
frågan om ansvarigheten, samt yttra sig huruvida den, som af K.
bef:de utses att emottaga promotorialmål, bör derföre ställa någon
borgen och till hvad belopp. Krono-uppbördsmäns borgen går
till 1500 r:dr b:co; men den synes vara för hög ifråga om länsnotarier.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Den reservation, som åtföljer
Utsk:s betänk., synes mig lösa de svårigheter, som här blifvit
emot sjelfva saken anmärkte. Enligt den skulle visserligen den
processuella delen af ärendet komma att blifva ett allmänt åliggande
för K. bef:de, men deremot den finansiella delen, framdeles
såsom hittills, af den enskilde sjelf ombesörjas. Derigenom
skulle K. bef:de vara befriade från all ansvarighet i saken; och
således skulle den olägenhet vara undanröjd, som varit en af hufvudskälen
för Utsk:s afstyrkande utaf motionerne. Å andra sidan
deremot skulle fordringsägaren erhålla en i lag grundad rättighet
att få den processuella delen genom K. bef:des åtgärd ombesörjd.
På dessa grunder anser jag att antagandet af ett stadgande i
den syftning, Hr Berg von Linde i sin reservation angifvit,
skulle utgöra ett vigtigt steg framåt till kreditväsendets fromma
i allmänhet. I följd häraf, instämmer jag med dem som yrka
återremiss af betänk.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Vid remissen af Hr
Hammarbergs motion i ämnet, yttrade jag mina åsigter i frågan
och ansåg då att det väckta förslaget vore både olämpligt och obehöfligt.
LagUtsk. har sedermera i sitt betänk, så fullständigt
utredt ärendet, att för mig endast återstår, att tillstyrka bifall till
detsamma.
Den 5 Februari.
337
Hr Ehrenborg: Jag har mycket tvekat om att besvära R.
o. Ad. med upptagande af ett anfall af den art, som Gr. Sparares
emot mig; men då tystnad i det afseendel skulle kunna anses
såsom om jag böjde mig under haus spira eller funne mig
tillrättavisad af hans suffisanta yttrande; så svarar jag endast med
hemställan till Eder, mine Hrr! hvem af oss begge, som först angripit
personligheten, då jag å min sida endast anfört det faktiska
förhållande, ‘att Hr Grefven på förhand lillkänuagifvit alt Lag
Ulsk.
skulle komma alt afstyrka förslaget.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Ämnet är visserligen reden
så nltömdt, att icke mycket återstår att derom vidare anföra.
Jag anhåller dock ali få yttra några ord. Här har blifvit sagdt,
all om man icke vill äliigga landshme, såsom en skyldighet, att
vara enskildes ombud i s. k. promotorialmål, sä borde man deremot
förbjuda dem all någonsin emottaga och utföra sådane
mål. Man bar visserligen redan å andra sidan framhållit skälen
hvarföre ett sådant förbud icke bör komma i fråga. Men jag
anhåller alt dertill få lägga ännu ett, nemi. att ett så beskaffadt
förbud vore fruktlöst, och att få styrka min mening med ett exempel,
hemtadt från R. St:s bank. Det torde vara bekant, att
man förbjudit bankofullmäktige vara ombud för lånesökande i diskonten.
Hvar och en som närmare känner förhållandet vet likväl
huru efterlefnaden tillgår, nemi. att ett sådant orabudsmannaskap
i sjelfva verket och i trots af förbudet af somliga ulöfvas,
ehuru det sker uti någon annan persons namn. Så skulle det
förmodligen gå äfven i detta hänseende. Dessutom komme, i följd
af förslagets godkännande, det olämpliga förhållandet att inträda,
det landshin blefve ombud för ett annat läns innebyggare emot
sina egna. Vill man nödvändigt göra landshtne till ombud, så
borde de väl hellre vara det för innevånarne i deras egna län,
hvilkas fördel de i allmänhet böra bevaka, på sätt 2:ue af dem
i dag gjort; men huru ginge det då med ovälden hos domaren?
Aldra rättast torde då kanske vara all K. bef:de blefve ombud
för båda parlerne. Men af ett så olämpligt förhållande torde
R. o. Ad. finna ännu ett skäl vara lagdt till de af Utsk. mot
motionen redan anförde. För min del får jag alltså tillstyrka
att R. o. Ad. måtte bifalla LagUtsk:s ifrågavar. betänk.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Äfven jag trodde att diskussionen
om denna sak vore slutad; men då Hr von Hartmansdorff
funnit för godt alt åter upptaga densamma, anser icke heller jag
mig af grannlagenhet vidare hindrad, all med ett genmäle förlänga
tiden. Emot motionärens förslag har man, såsom mig synes,
egentligen endast gjort 3:ne hufvudsakliga anmärkmr. Den
första hvilken utgör sjelfva grunden för de öfrige, är den, som
Gr. Sparre flere gånger upprepat, nemi. att ifrägakomne åliggande
skulle för K. bef:de blifva ett enskildt bestyr, främmande för
dess egentliga embetsbefattning. Della är ett skäl, som redan
anfördes vid remissen af motionen, och jag yttrade då, hvad jag
2 H. 22
338
Den 5 Februari.
nu vidhåller: att jag icke inser huru nian kan använda detta påstående
såsom ett argument mot förslaget. Hr Gr. Sparre hade
visserligen då den artigheten alt säga, alt skulden dertill låg i
min klena fattningsgåfva, men jag skall nu ej svara lika fint och
belefvad!, jag vill blott hålla mig till saken. Om man nemi. eflersinnar
orsaken och ändamålet med länsstyrelsernas så väl som
alla andra embetsmyndighelers inrättande, skall man finna ursprunget
dertill vara att då det förr i verlden gick så till, att hvar
och en sjelf tog ut sin rätt på egen hand, fann man slutligen
alt detta icke har sig, utan man uppdrog i stället offentliga myndigheter
att dermed taga befattning samt enligt ordning och lag
hjelpa hvar man lill sitt. Men hvad skedde då i sjelfva verket?
Jo, man förvandlade ett enskildt bestyr, som man ansåg icke böra
fortfara, till ett embetsmannaåliggande. Just detsamma är
nu också här i fråga, eller att öfverflytta en omsorg som den enskilde
nu, fastän med svårighet, sjelf måste besörja på en embetsmyndighet;
och då detta påyrkas, dels derföre alt den enskilde
omöjligen utan förlust sjelf kun verkställa densamma, dels
ock för att befordra ordning och rätt, och derigenom äfven allmänna
krediten, så kan jag icke begripa (Hr Grefven förläte milt
oförstånd!) hvarföre man åtminstone af detta skäl motsätter sig
den föreslagna åtgärden. Att såsom regel yrka, att ett bestyr
aldrig för framtiden kan göras till embetsåliggande, derföre alt
samma bestyr nu besörjes af de enskilta sjelfva, vore att proklamera
den mest stationära grundsats som kan tänkas, ty det
vore helt enkelt att säga: hvad som är, får aldrig förändras.
Det andra inkastet emot motionen var det menliga förhållande
som skulle uppkomma deraf, att K. bef:de genom befattning
med promotorialmål blefve domare och part på samma gång.
Till vederläggning häraf, behöfves blott åberopa erfarenheten;
den erfarenhet nemi., som utvisar att så hittills i långliga tider
tillgått, ulan att någon klagan öfver detta förhållande från någondera
parten afhörts. Slutligen har man framkommit med det
3:dje skälet, alt det ifrågasatta bestyret skulle medföra ett alltför
stort ansvar för K. bef:de. Men denna olägenhet undvikes hell
och hållet om man följer den medelväg, Hr Berg von Linde i
sin reservation föreslagit och som sednast blifvit af Hr Lagerhjelm
förordad. Jag slutar mig till denna mening och yrkar följaktligen
äterremiss af betänk.
Gr. Sparre: Hr Gripenstedls utveckling af saken är så märkvärdig,
att jag icke kan afhålla mig från att upptaga bans yttrande
till besvarande. Han gick tillbaka ända till den tid, då några
embetsmyndigheter ej fnnnos samt hvarje enskild sjelf log ut
sin rätt, samt argumenterade derefter så, att likasom denna den
enskildes rätt (den s. k. näfrätten) försvunnit och exekutionsväsendet
blifvit öfverlemnadt åt K. befide, så borde man ock nu
så småningom uppdraga åt bemälde myndigheter hvad enskilde hittills
ålegat att fullgöra i afseende på prosessers utförande. Della
är en deduktion, som jag alldeles icke kan gilla; ville man kon
-
Den 5 Februari»
33!)
seqvent utföra elen, skulle äfven alla domstolar oell andra auktoriteter
aläggas alt utföra enskildes rättegångar och parterna blon
behöfva stå och se på. I anledn. af Hrr Gripenstedts och Lagerhjelms
yrkande af-återremiss, på det LagUtsk. måtte komma
i tillfälle alt begrunda innehållet af Hr Herg von Lindes reservation,
ber jag all blott få fästa Ståndets uppmärksamhet derå, attén
af de största olägenheterne utaf promotorialrättens medgifvande
derigenom icke vore håfven, den nemi. alt K. bef:de derigenom
skulle komma att verkställa sina egna kommunikationsresolulioner.
O
Hr Akerman: Jag begärde äfven ordet i anledn. af Hr
Gripenstedts yttrande, som visserligen ljöd mycket förledande.
Jag skall likväl icke låta förleda mig af den artighet han visat
landslnne, att tro att denna myndighet tillkommit i den stund
då näfrätten upphörde, all vidare förlänga diskussionen. Jag vill
blott anföra min med hans skiljaktiga öfvertygelse i afseende på
ändamålet med landsh.-embetets tillkomst. Jag tror nemi. att
det blifvit inrältadt för att bevaka det allmännas rätt emot enskildes
inkräktningsförsök.
Sedan öfverläggningen ansetts härmed -vara fulländad, frarnstälde
llr Gr. o. Landtm, propos. först till bifall och sedermera
till ålerremiss å förevar, betänk.; men begge dessa propos:r
besvarades med blandade ja och nej; hvarefter Hr Landtm.,
med förklarande att han ej kunnat uppfatta huruvida dervid ja
eller nej varit öfvervägande, förnyade sin propos. till bifall å Utsk:s
betänk., samt, sedan denna propos. blifvit besvarad med starka ja,
blandade med många nej, tillkännagaf det han nu trott sig
linna ja hafva varit öfvervägande.
Frih. Raab begärde votering.
Upplästes till justering oell godkändes följande voteringspropos,:
Den sorn bifaller LagUtsk:s betänk. N:o 14, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner nej, kommer berörde betänk., på grund af de deremot
gjorde anmärkn:r, att återremitteras.
Sedan voteringen försiggått, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 48.
Nej — 42.
Upplästes ett af Hr Hjerta, Lars, inlemnadt sålydande
anförande:
Till fortsättning på de anmärkn:r, hvilka jag i plenum d.
22 dennes hade äran framställa, rörtde K. M:s nåd. skrifvelse
22*
340
Den 5 Februari.
med förslag till ändringar i tulltaxan, utber jag mig nu alt äfven
följande erinringar må varda lill Bevilln.Utsk:s granskning öfverlemnande.
Det utgör en anledn. lill tillfredsställelse, alt af det nåd. förslaget
finna, att K. M. beslutat lill mesta delen upphäfva de förbud
och fyrfaldiga andra binder, hvarmed såväl in- som utförseln
af artiklarna tackjern och stångjern förut varit belagda,
och hvilka bibehållits alltför länge under den, efter min och
många andras öfvertygelse, falska föreställningen, att sådant utgjorde
ett nödvändigt villkor för den Svenska jernhandteringens
bestånd och förkofran. Eli vigligt steg framåt är i della hänseende
i synnerhet, att Regeringen förklarat sig för den grundsatsen,
att vanligt såväl stång- som tackjern må kunna inkomma
i riket. På samma gång är det likväl, enligt min tanka, att
beklaga, att denna grundsats blifvit vid de ifrågavar. artiklarna
tillämpad på ett säll, alt den lärer tjena lill föga eller ingen nytta,
då så höga införselsafgifter blifvit åsätta en vara, som redan
i följd af sin tyngd fördyras betydligt i transportkostnaden i förhållande
till handelsvärdet, att den föreslagna tullen nu för de
flesta fall mäste utöfva samma verkan med förbud.
Då, enligt hvad i mitt förra anförande blifvit åberopadt och
i Statsråds-prot. igenfinnes, Hr chefen för finans-deparhlet yttrat
vid frågan om artikeln garn, den ulan tvifvel rikliga grundsatsen,
att en införsel till 25 procent af rätta värdet icke skäligen
lärer böra tillämpas å en vara, som, ehuru i icke ringa man
förädlad, likväl utgör ett råämne för en inom landet bade
såsom fabriksnäring och husslöjd vidt utsträckt tillverkning,
ett förhållande, som i afseende på ämnels användande i näringarna
i lika hög grad äfven inträffar på artiklarna tackjern och
stångjern, så har likväl samme föredragande föreslagit och Statsrådets
öfrige Hrr ledamöter tillstyrkt en införseltull af 2 r:dr b:co
för tackjern och 4 r:dr till 5 r:dr för olika slag af stångjern å
SkS1 slapelstads-vigt, såsom i Hr föredragandens tanka emolsvarande
ungefärligen 25 procent af varuvärdena. Utom del, att
dessa tullsatser, beräknade A ett Skf? stapelstadsvigt, lära i sjelfva
verket motsvara vida mer än 25, och i allmänhet uppgå fullt
ut lill 33| procent af inköpsvärdet å vanligt Engelskt tack- och
stångjern, så ligger redan i antagandet af 25 procents tull å denna
vara en afvikelse från den förut uttalade allmänna grundsatsen,
och en motsägelse deraf, så mycket mera anmärkmsvärd,
som prot. visar, att inga grunder eller skäl dertill blifvit anförda
; ehuru det synes vara af sakens natur påkalladt, att icke
utan skäl frångå en grundsats, den man sjelf framställt och i
stället behandla det förevar, ämnet efter ett blott tycke. Tvertom
synes just då, när man frånträder en förut uppställd allmän
princip, den största anledmn vara förhanden alt så tydligt som
möjligt lägga i dagen alla de upplysningar, af hvilka en sådan
afvikelse kan föranledas. Denna önskan alt förslaget lill tnllbestämmelser
måtte hafva blifvit grundad på några skäl och på upplysningar
i sak, samt anmärknm deröfver ali så ej skedt, vinner
Den 5 Februari.
341
än mer styrka med afseende särskildt på den nu ifrågavar. arlikeln,
om man besinnar att jern utgör en af de oundgäugligaste
nödvändighetsvaror såväl för alla slags näringar, som i enskilda
hushållningen; hos landlmannen för åker- och körredskap; hos
handtverkaren och fabrikanten för åtskilliga verktyg och macliinerier;
det enskilda hushållet för bostad och husgeråd — alla hafva
ständigt behof af jern.
Att erhålla en sådan vara till möjligast billiga pris för den
inhemska förbrukningen, måste då vara en vinst såväl för de enskilde,
sorn för det allmänna. Delta lärer väl ock hafva varit
del egentliga syftemålet med förslaget, att låta utländskt jern kunna
inkomma i landet, och blir åtminstone alltid det nyttigaste;
ty det är allmänt kändt, alt det Svenska jernet, genom sitt företräde
i qualitet, till vissa behof, står dyrare än de flesta utländska
jernsorter på verldsmarknaden; ehuru det billigare Engelska
jernet är lika eller mera användbart (ill en stor mängd föremål.
Utbytet genom en fri bandel kunde derföre ock blifva af en så
mycket större ömsesidig fördel, om vi sjelfva kunde, till en stor
del för egna behof, begagna utländska jernsorter och i stället till
högre pris försälja elt motsvarande ökadt qvantum af det Svenska
jern, som nu åtgår lill dessa behof, men derigenom blefve umbärligt.
Emellertid synes, såsom redan blifvit anmärkt, hela den fördel,
som kan hemtas af ett sådant förhållande, tillintetgjord genom
förslaget all belägga utländskt jern med en införseltull af 4
r.dr Skf?. Jag skall söka att visa detta ännu närmare genom en
enkel beräkning. Ty för det första är det gifvet, att om det utländska
jernet genom denna lullafgift, med tillägg af andra omkostnader,
blifver dyrare än det Svenska, så kommer rättigheten
att begagna detsamma, med högst få undantag, endast att
figurera på papperet, men alt blifva utan någon nylla i verkligheten.
Man måste således antaga, att den ifrågavar. tullbestämmelsen
är grundad på den förutsättningen, att skilnaden i pris mellan
en del utländskt jern och det Svenska är åtminstone så stor,
som nyssnämnda föreslagna tullafgift, eller 4 r:dr på SkZ?. Om
man nu antager att förbrukningen af jern här hemma i landel
uppgår lill sammanlagdt 200,000 Sk& årligen, och all till f:delar
af denna konsumtion, såsom till förfärdigande af gröfre redskaper,
åkerbruksinstrumenler, vagnar, häslskor, byggnadsjern och
en mängd husgeråd, skulle kunna användas stångjern, som kostade
4 r:dr b:co mindre än det Svenska, samt ett motsvarande belopp
mera af det sednare i stället genom ett sådant användande
kunde exporteras, så skulle genom detta utbyte en besparing för
landet af mer än ^ million r-.dr b:co årligen uppstå ora tullfrihet
ägde rum, men hvilken besparing hindras af tullafgiften.
Likväl är det icke min mening att yrka tullfri införsel; men på
grund af det nu anförda, synes åtminstone icke mer än 2 r:dr
b.co böra läggas på stångjern, om någon fördel deraf skall dragas
; hvilket belopp jag således föreslår för denna artikel.
342
Den 5 Februari.
Hvad artikeln tackjern beträffar, så är det bekant, att tillgången
på denna vara inom landet för närvar, icke är större, än hvad
stångjerntillverkningen konsumerar. Ang:de utförselförbudets bibehållande,
anser jag öfverflödigt att här yttra något, då Statsrådsprot.
visar, att denna fråga varit föremål för en utförlig och motiverad
öfverläggning inför Konungen, och H. Utsk. har tillfälle alt
taga kännedom af och bestämma sitt omdöme om de olika meningar,
som dervid blifvit yttrade. Dessutom kan valet mellan de dervid
uppstälda alternativer vara temligen likgiltigt; ty med en utförseltull
af 2 r:dr b:co kan i alla fall, enligt min öfvertygelse, någon
export icke gerna komma i fråga. Men i afseende pä införseltullen
kan anmärkas, att de Svenska gjuterierna, som ännu kunna
sägas vara i sin linda, sannolikt skulle erhålla en vida större utveckling
och deras tillverkningar blifva långt mera efterfrågade och använda,
om rudimaterien kunde, genom införande af Engelskt tackjern,
erhållas till billigare pris; men detta kan svårligen blifva fallet,
med en införseltull af 2 r:dr b:co per Sk:it. Emot rättigheten
till denna införsel öfver hufvud har man hört invändas farhågan,
att Engelskt tackjern kunde komma ett begagnas för vår inhemska
stängjernstillverkning, och försämra densamma till ämnets
godhet. Jag tilltror mig icke att fälla något omdöme i denna fråga;
men då Regeringen sannolikt pröfvat, att en sådan våda icke är för
handen, så synes också tullafgiften höra förminskas, om någon nytta
skall kunna dragas af den medgifna rättigheten; jag hemställer
derföre om denna tull icke må nedsättas till 1 r:dr för Sk 2? ?
En annan klass af artiklar, hvilka äro af största inflytelse, utgöres
af de lifsmedel och andra omedelbara förbrukningsartiklar
af jordbrukets alster, som ingå i den arbetande klassens dagliga behofver.
Det skulle blifva för vidlyftigt, att här fullständigt framlägga
alla de skäl, hvarmed det kan bevisas, att undanrödjande af
hinder mot en fri handel med dessa artiklar icke blott är en akt
af rättvisa, som staten är skyldig den stora mängden af folket, så
vidt det står tillsammans med nödvändigheten af inkomster till den
offentliga förvaltningens bestridande, utan äfven i statsekonomiskt
afseende bjudes af dess omedelbara intresse, såsom väsendtligt inverkande
på alla industriella näringars uppkomst, bestånd och utveckling.
Men II. R. o. Ad. känner nogsamt den stora och långvariga
strid, som i delta hänseende förts i England, under namn af striden
mot spanmålslagarna. Denna strid har slutats med seger åt
den fria handelns grundsatser, i afseende på införseln af spanmäl;
en seger vunnen, icke blott genom majoritetens beslut i parlamentet,
utan genom förnuftsskälens öfvertvgande makt ibland allmänheten.
Afven större delen af landtmännen sjelfve i England inse numera,
dels att de icke hafva mera rätt, än andra, att hindra den
förbrukande att köpa sin vara så billigt sorn möjligt, dels ock, att
den befarade förlusten genom en nedsättning i priserna blir vida mindre
än de hade befarat och snart kommer att mot vägas genom en
ökad förbrukning; och den större lättheten att kunna införa utländsk
spanmål till England har dessutom gifvit en så kraftig väckelse till
förbättringar i jordbruket, att man nu anser England inom få år
Den 5 Februari.
343
komma att producera mer än tillräckligt för hela befolkningens behof,
hvarigenom en vinst för det hela erhålles, som aldrig hade
kunnat uppnås, om de gamla proliibitiva lagarna qvarstått. Också
känner man af de Engelska parlamentsdebatterna att orsaken, hvarföre
icke införseltullens afskaffande på alla slags lifsmedel som bernias
från landtbruket ännu blifvit föreslagen, endast kommer af statens
behof att äfven från en del af dessa artiklar hemta något af
de statsinkomster, som fordras för att betala de dryga utgifter, Engelska
statskassan har för en, under äldre tider åsamkad, ofantlig
statsskuld.
Regeringen härstädes har också uti det nu afgifna förslaget,
till en betydlig del handlat efter grundsatsen af rättvisa i afseende
pä tullen på lifsmedel, om man jemför detsamma med föreskrifterna
i nu gällande tulltaxa. Likväl synes ännu åtskilligt i detta hänseende
vara alt önska, örn den åsyftade nyttan verkligen skall vinnas.
Sålunda har, under anförande af de skadliga följder, som den
höga tullen på smör medfört och hvarom Statsrådsprot. innehåller
faktiska uppgifter, som äro värda att behjertas, K. M. föreslagit att
nedsätta importtullen ä denna vara med l eller ifrån 2 r:dr 24
sk. till 1 r:dr 16 sk. b:co; men .dels synes sistnämnda afgift ännu
allt för hög för alt förekomma tullförsnillningar, då den med öfriga
tillägg utgör fullt dil l procent af varans pris å inköpsorten, dels
är smör en af de första nödvändighetsartiklar i hvarje hushåll, och
det blir derföre ännu en ganska tung beskattning att erlägga 4 sk.
b:co i skatt på hvarje U smör, som införes från Finland. Det är
allmänt bekant att under denna vinter har s. k. matsmör i Stockholm
betalts ända till 11 r:dr r:gds LIS och för den knappt aflönade
tjenstemannen samt ännu mer för arbetaren, särdeles de som
hafva familj, är detta en kännbar tillökning i lefnadskostnaden. Man
vet dessutom att just för den arbetande klassen, som har mindre
råd att bestå sig färskt kött, blir smör i samma mån ett mera nödvändigt
och billigare surrogat, såsom tillägg till den vegetabiliska
eller Saltade födan. Jag tager mig således friheten föreslå, att tullen
å denna artikel må nedsättas till 1 r:dr b:co, som i alla fall
utgör 20 å 25 procent af hvad den gäller i allmänhet här i landsorterna.
Talg är en annan artikel, som under våra korta och mörka vinterdagar
utgör en af de första nödvändighetsvaror; den fattigaste arbetare
eller sömmerska, som knappt kan förtjena sitt lifsuppehälle för dagen,
kan lika litet, som det förmögnare hushållet, undvara densamma.
Den produceras dessutom ännu föga till afsalu inom landet; de
flesta landtman, med undantag af större possessionaterne, förbruka sjelfva
det mesta hvad deras ladugårdar deraf kunna lemna, och för den
del af allmogen, sorn möjligen kan sälja något obetydligt deraf, är
den förhöjning i priset, som tullen kan lemna, icke af något märkbart
inflytande. Mig synes således, som om det skulle vara en stor
majoritets fördel att tullfrihet ägde rum på denna vara. Likväl
har ingen nedsättning i tullen derpå blifvit föreslagen. Då landet
ej kan undvara en stor import deraf, kr det troligt alt Regeringen
härvid haft i sigte, såsom hufvudmotiv, den statsinkomst sorn tullen
344
Den 5 Februari.
å denna artikel lemnar. Detta är visserligen en konsideration, sorn
ej bör förbises; men då man å andra sidan tager i betraktande att
den utvidgade rättigheten att importera manufakturvaror, nemi. de
väfnader af silke, ylle och bomull, som hittills varit förbudna, lärer
lemna säker utsigt till en ökad statsinkomst från den källan af
minst j million r:dr b:co, så synes ingenting billigare, än att den
motsvarande nedsättning, som härigenom kan beredas på andra håll,
framför allt sker på de första lifsförnödenheterna; ty statens syftemål
kan ej blott vara, att söka uttaga af folket de högsta möjliga inkomster,
utan äfven att underlätta villkoren för produktionsförmågan,
som i sin ordning sätter arbetaren i tillfälle att bidraga till
förökande af nationalvälståndet; och flera andra delar af det nådiga
förslaget visa äfven, att K. M. haft för afsigt, att verka För detta
syftemål. Det har icke heller försports att något lidande förorsakades
landtmannen af den lindrigare importtull som ägde rum på
artiklarna smör och talg under den tiden, som traktaten med Ryssland
ännu räckte, då dessa varor kunde inkomma mot hälften af
den nuvar. tullen. Smöret har bär i hufvudstaden, som likväl då
importerade mest, aldrig nedgått till något underpris, utan i allt fall
stått högre här än i hela det öfriga landet, och ang.-de talg, har
behofvet visat sig sä stort för den inhemska konsumtionen, att långt
ifrån, att hufvudstaden kunnat få sin tillförsel från jordbruket, har
tvertom Rysk talg härifrån skickats till landsortsstäderna.
I afseende på artikeln talg, har jag dessutom ett enskildt intresse
alt önska, det den må kunna tullfritt införas, såsom intressent i en
fabrikation af några produkter, hvari talg är det hufvudsakliga råämnet,
nemi. stearin, tvål och såpa. Men det är icke det intresse
som begär någon skyddstull emot utländsk medtäflan af produkten,
utan det som begär att kunna erhålla sitt råämne för billigaste pris,
för att äfven kunna nedsätta priset pä den förädlade varan. Detta
är icke någon annan förmån, än hvad såväl bomulls- som sidenfabrikanterne
redan äga för sina råämnen, och en förmån som, på
sätt förut blifvit ådagalagdt, sammanträffar med hvarje hushålls behof
och önskningar.
Stearinljus är en vara, som i anseende till snygghet och beqvämlighet
gjort sig alltmer omtyckt på de sednare åren, men har
fördyrats betydligt genom den närvar, tullen. 100 procent talg
gifver i medeltal icke mer än 45 procent stearin, och den erhållna
biprodukten, s. k. oljsyra, står i värde föga öfver tran och betäcker
ej mer än tillverkningskostnaden. Häraf uppstår det förhållande,
att hvarje skillings tillökning i priset på talg, vare sig genom
tull eller andra omkostnader, förorsakar fabrikanten en mer än
dubbelt så stor tillökning i priset pä stearin; så att den nuvar. tullen
på talg minst betungar stearinen med 1 r:dr 10 sk. b:co på
LTt. eller nära 5 sk. r:gds Tf, mera, än den eljest skulle kosta.
Sisth höst stod äfven sjelfva talgpriset i Ryssland mycket högt, och
detta har orsakat ett ytterligare stigande af priset på stearin; men
om man antager det pris, som sednast noterades i St. Petersburg,
eller 11 rubel assignationer per pud, hvilket icke gör ett högre inköpspris
för talgen på stället än f 1 j sk. r:gds, och i hvilket fall
Den 5 Februari.
345
den nuvar. tullomkoslnaden uppgår till omkring 18 procent af värdet,
sä inverkar denna tillökning i vida större mån på priset. Erhålles
tullfrihet på talgen, sä kunna stearinfabrikanterne ganska väl
vara belåtne med 3 sk. tull på stearin och 5 sk. på ljusén; hvilket
vore nog för att skydda den inhemska tillverkningen mot den skilnad
sorn Kyska tulltaxan gör mellan talg som drager utförsel! tull
och stearin som får tullfritt utföras, samt af skilnaden i fraktkostnad
och provision.
I fall den större handelns intresse härvid finge tagas i betraktande,
tillåter jag mig tillika fästa uppmärksamheten derpå, att såväl
stearinljus som tvål äro artiklar, sorn förbrukas i mängd i de södra
länderna utom Europa, såsom å Goda Hoppsudden samt Ost- och
Vest-Indierna. England exporterar ofantliga quantiteter deraf. För
Svenska handeln skulle det icke vara utan intresse, om dessa artiklar
äfven här kunde levereras till det pris, att partier deraf kunde
medfölja våra skepp och något öka bytesvärdet af deras laddningar,
som nu nästan endast bestå af trä och jern. Detta är likväl omöjligt,
så länge tillverkningen sä fördyras genom tullafgifter att all möjlighet
till varans försäljning i konkurrens med främmande tillverkningar
är hindrad.
Slutligen torde äfven få erinras, att genom tullfrihet på talg,
skulle artikeln såpa, hvari biprodukten vid stearintillverkningen ingår
såsom ett hufvudämne, kunna lemnäs för billigare pris; och då
sistnämnda artikel är en nödvändighetsvara, hvars tilltagande bruk,
för renlighetens skull, bör befordras, genom lättaste möjliga tillgång
derpå, och den förbrukas betydligt äfven i landtmannens hushåll,
så skulle jemväl denne uti det nedsatta priset derpå hafva en fördel
af den ifrågavar. förändringen.
I fall det likväl icke anses görligt att lemna tullfri införsel åt
talg, så torde åtminstone det här anförda utgöra ett nog talande skäl
för tullens nedsättande till hälften af nuvar. beloppet, eller 12 sk.
såsom den utgjorde före traktatens tilländalöpande.
Ang:de artikeln socker, hafva redan i ett annat RiksSt. några,
för tullbestämmelsens pröfning, nyttiga anmärkmr blifvit lemnade.
Dock återstår ännu åtskilligt mera, som i min tanka är nödigt att
iakttaga för den som önskar en verklig, på skäl och fakta grundad
utredning af ämnet.
Uti det vid den K. proposin fogade statsrådsprot., finnér man
ang:de denna artikel, som icke allenast af alla ger staten den största
tullinkomst, utan äfven utgör det vigtigaste föremålet för Svenska
skeppsrederiernas handel, hvad importen beträffar, en framställning,
som upptager sammanlagdt 17 rader i den tryckta handlingen, och
hvilka nu innefatta hela den upplysning och ledning, som det nåd.
förslaget lemnar R. St., (ill ämnets bedömande. Detta är visserligen
icke för mycket, när man jemför det med de sakrika och utförliga
utredningar, som ministrarna i England och Frankrike, nästan i
hvarje session, framlägga för dessa länders lagstiftande församlingar i
afseende på sockcrtullen, vid minsta fråga om jemkning deri. När
man derjemte ihågkommer, att en liflig meningsstrid under de sednast
förflutna 3:ne åren härstädes ägt rum, såväl bland affärsmän,
346
De il 5 Februari.
sorn i de offentliga bladen, angide denna fråga, i anledn. af den
stegring i sockerpriserna som ansetts föranledd af importförbudet å
raffinadsocker, och af de öfverenskommelse!- mellan sockerbruksidkarne
som, till följd deraf, kunnat äga rum, och att flera, mot hvarandra
stridande, uppgifter och försäkringar af de olika meningarnas
förfäktare, hvar å sin sida, blifvit gjorda angide priser, handelsbruk,
olika varuqvaliteter och andra förhållanden, som väsendtligt måste
inverka på den slutliga pröfningen, så synes representationen hafva
haft flera förenade anledmr, att af Konungens rådgifvares nit, skicklighet
och drift vänta en så upplysande ledning till sockerfrågans bedömande,
att den icke behöfde i något hänseende famla i mörker
eller ovisshet i afseende pä de faktiska förhållandena.
Det finnes emellertid, utom dessa skäl, ännu ett annat ej mindre
maktpåliggande för befogenheten af en sådan önskan från Ständernas
sida om Styrelsens medverkan till sakens utredning. Det är
nemi. redan af sig sjelf sannolikt, om också icke erfarenheten hade
gifvit en särskild bekräftelse derpå, att ett intresse, numera så rikt
och mäktigt sorn Hrr sockerfabrikanters, och hvilket redan vid föregide
riksdagar ådagalagt en så ovanlig sammanhållning, klokhet och
förmåga att bevaka sina fördelar, samt för sådant ändamål icke skytt
uppoffring hvarken af möda eller kostnad, om det nu ser att importförbudet
icke längre kan hålla stånd emot allmänna tänkesättet,
åtminstone icke skall försumma tillfället att, om någon möjlighet finnes,
få förbudet utbytt mot en så hög importtull på raffinadsocker,
att denna förändring på papperet icke i sjelfva verket åstadkommer
någon minskning i de hittills skördade fördelarna. Visserligen kan
härvid invändas, att om vinsten på sockerfabrikationen är så stor, så
är ju äfven tillfälle öppet för konkurrensen inom landet genom nya
fabrikers anläggning; men denna konkurrens är icke så lätt tillvägabragt,
särdeles om de nuvar. fabrikanterne skulle begagna den utvägen
alt, dä någon sockerbrukslokal blir ledig, hyra densamma
för gemensam räkning och låta den stå obegagnad, för att hindra
täflan genom flere idkares tillkomst. Alla de omständigheter, jäg nu
uppräknat, torde gifva en giltig anledn. att, då Hr föredraganden absolverat
hela detta ämne, såsom förut är sagdt, på 17 rader, så mycket
mera noggrannt undersöka huruvida dessa rader innefatta ett tillfredsställande
svar åtminstone på de hufvudsakligaste bland de frågor,
af hvilka omdömet, ronde importtullens belopp, bör bestämmas.
Vid granskningen af Hr föredragandens yttrande, finnér man
detsamma utgöras af 2:ne afdelningar. Den ena innefattar den meningen,
”att ehuru tullen å rått socker uppgår till fullt 25 procent
af värdet, synes likväl, i betraktande af denna artikels betydenhet
såsom den mest inkomstgifvande af alla importvaror och af dess beskaffenhet
att jemförelsevis mera egna sig till en högre tullbestämmelse,
utan äfventyr af tullförsnillning, skäl icke vara för handen
att medgifva någon nedsättning i denna afgift”. Vid detta räsonnement
torde icke vara något att påminna, i afseende på sjelfva slutsatsen;
jag tager mig blott friheten anmärka vid Hr föredragandens
uppgift om den procent af värdet, som den nuvar. tullafgiften anses
utgöra, alt den är alldeles för låg, och att uppgiften synes utvisa att
Den 5 Februari.
317
Hr föredraganden icke känt de gällande sockerpriserna härstädes.
Sistl. sommar hit importeradt Java-socker, af lika qvalitet med god
Bahia, stod, med frakt och alla omkostnader, utom tullafgiften, till
7 sk. och 7 rst. b:co, och har till detta pris ej kunnat afsättas, ulan
kan, så som jag tror, ännu köpas för detsamma, med tillägg af
ränta. Af skeppet Prins Carls last, för 2:ne år sedan, såldes, enligt
hvad jag är i tillfälle att med säkerhet upplysa, en post rå-socker
om 194,000 U., uppköpt lindet en period då priserne voro ganska
höga i Ostindien och China, med en skälig fraktförtjenst, till 7 sk. 4
rst. b:co, i fartyget här vid bron; en annan post brunt, om 220,000
fl. till 5 sk. 11 rst.; samt ännu en post af sämre beskaffenhet, om
70,000 2t, till 4 sk. 8 rst. Jag tillåter mig lemna dessa upplysningar
äfven derföre, att priserna pä sockret af skeppet Prins
Carls last utgjort föremål för andra uppgifter i ett annat Riks
stånd.
— Vid betraktande af dessa priser, lärer det befinnas,
att tullafgiften, med tillägg af andra omkostnader, äfven med iakttagande
af den transatlantiska tull-lindringen, icke utgör blott 25
procent, såsom Ur föredraganden anfört till prot., utan öfverhufvud
mellan 33^:dels och 50 procent af värdet, med frakt och omkostnader
inberäknade; samt emellan 40 och 70 procent å sjelfva inköpspriset
på produktionsorten. Denna anmärkn. kan nu icke hafva
något inflytande på tullbestämmelsen å råsockret, men för den icke
otänkbara händelsen att någon begärelse för en ytterligare stegring
af tullen på råsocker framdeles skulle yppa sig, torde det vara nyttigt
att känna, utan alt dervid fästa något klander, att sockret är en
af de artiklar hvarå förbrukaren erlägger en af de drygaste beskattningar,
i förhållande till varans värde.
Den andra meningen i Hr föredragandens framställning, anhåller
jag alt få citera ordagrannt; den lyder, som följer: ”men på det
emellertid den inhemska fabrikationen för detta råämnes förädling
må komma i åtnjutande af samma skydd, som andra näringar, i
förhållande till den lindrigare tullbehandlingen af råämnet för deras
tillverkningar, torde införselafgifterne ä de beredda sockerslagen undantagsvis
böra bestämmas till i någon mån högre procent, än som
för fabrikstillverkningar i allmänhet till norm antagits; och hemställes
i sådant afseende, att tullen å krossadt lumpsocker och andra
dermed jemförliga slag, som nu är bestämd till 6 sk. U. må antagas
till 4 sk. 6 rst. eller 50 procent högre tull än å råämnet, samt
å topp-, kandi- och kaksocker bestämmas till 6 sk. M, eller 100
procent utöfver råämnestullen”.
Det första sam härvid faller i ögonen är, att Hr föredragandens
framställning icke innefattar någon enda upplysning i sak, ingen
uppgift hvarpå ett omdöme kan grunda sig; att under öfverläggningen
vid Konungens rådshord icke någon af alla de tvistefrågor,
som bordt påkalla å denna artikel en mer än vanlig uppmärksamhet
både i statens intresse och för de statsekonomiska grundsatsernas
skull, ens blifvit vidrörd, än mindre pröfvad. Besinnar man
dertill, att riksförsamlingen hos oss utgöres af 4 olika Stånd, som fatta
beslut hvar för sig; att R. St. i sådana frågor som denna, som måste
bero på faktiska upplysningar, följaktligen äro långt mera än andra
348
Den 5 Februari.
representationer i behof af en ledning från Regeringens sida, såvida
besluten skola få något sammanhang och blifva ändamålsenliga; att
riksdagsarbetet måste betydligt försvåras och förlängas då riksdagsmännen
sjelfve nödgas på enskild väg söka förskaffa sig de upplysningar,
som icke erhållits genom Konungens rådgifvare, och att just
ett sådant förhållande är särdeles gynnande för det enskilda intresset,
som i sådana fall ingenting högre kan önska, än att få i Regeringens
ställe biträda med underrättelser, ofta måhända af en vilseledande
beskaffenhet, hvilken först efteråt erfares, så kan man icke
undgå att komma lill den slutsatsen, alt häruti ligger ett förhållande,
nära nog oförklarligt, och som i alla händelser icke bordt förbigås
utan anmärkn.
Följderna af den nu anmärkta bristen visa sig ock, såsom jag
nu anhåller att få närmare ådagalägga, omedelbart uti det räsonnement,
som här ofvan är citeradt. Hr föredraganden yttrar, att de
inhemska fabrikationerna för detta råämnes (sockrets) förädling bör
komma i åtnjutande af samma skydd, som andra näringar, i förhållande
till den lindrigare tullbehandlingen af råämnet för deras
tillverkningar. Detta är rätt och tillbörligt. Deremot är det svårt
alt inse något skäl, hvarföre sockerfabrikanterne skulle behöfva gynnas
med ett högre skydd än andra fabrikanters tillverkningar. Skulle
någon skilnad i delta hänseende äga rum, så borde sockerfabrikationen
snarare kunna bestå med ett mindre skydd än flere andra,
och det af följande skäl. Först och främst äro de tekniska operationerna
vid sockerberednirfgen ibland de enklaste, och bestå egentligen
icke i annat än sockerämnets renande genom kokning och
klarning; någon särskild handafärdighet för arbetarne kommer icke
dervid i fråga. Blott en kunnig mästare finnes, kan han sköta tillverkningen
med hvad slags arbetsfolk som helst. Vidare är den tillverkade
varan icke, såsom t. ex. väfnadsmanufakturens produkter,
underkastad modets omvexlingar, och således icke af denna orsak i
behof af så stort skydd emot främmande medtäflan, som kan erfordras
för väfvaren i anledn. af den stora olikhet af och den mängd
nya uppfinningar å fasoner, som ombytet i smak hos de förbrukande
föranleder, och hvilket ofta gör ett lager af äldre tillverkningar mindre
brukbart eller nedsätter dess värde i handeln. Formen på sockret
är t. o. m. likgiltig för konsumenten. Det behöfver blott 2
egenskaper, att vara hvitt till färgen och sött till smaken, och finner
då alltid afnämare såsom en kurant vara. Slutligen är det icke
heller utan all vigt alt ihågkomma, att då kostnaden å hvarje stycke
väfnad alllid till en viss bestämd proportion utgöres af betalningen
för det deri nedlagda arbetet, så gör det icke på långt när, jemförelsevis
, en proportionel tillökning i arbetskostnaden, om t. ex.
100,000 eller 500,000 U socker tillverkas vid en fabrik, emedan större
quantiteter kunna kokas med nära samma besvär som små. Också
finnes ingen fabrikation, som underhålles jemförelsevis med sä fä arbetare
som sockerbruken. Vid alla tillsammans i hela riket torde de ej uppgå
till 300. I samma mån tillverkningen ökas och arbetskostnaden aftager,
bör denna fabrikation följaktligen äfven kunna nöja sig med en mindre
vinst.
Den 5 Februari.
349
Dessa detaljer kunna synas nog småaktiga att uppehålla sig vid,
men de mäste alla äga ett omedelbart inflytande på omdömet om
den frågan, som jag nyss framkastade, huruvida socker-raffinaderierne
behöfva eller böra gynnas med en större skyddstull än andra
fabrikationer. Att de må åtnjuta lika hög skyddstull kan visserligen,
såsom redan är anfördt, vara rätt och billigt; men å andra
sidan är det väl icke heller alldeles obilligt om hela den sockerkonsumerande
allmänheten önskar, alt icke mer detta rätta och
hilliga må komma i fråga, till några fä enskilde personers förmån,
hvilka redan i många år haft tillfälle att, uti en gifvande profit af
sin tillverkning i skydd af importförbudet, åtnjuta sä tillräcklig vedergällning
för sin möda, att de hädanefter böra vara tillfredsställde
med samma förmåner som industriidkare och fabrikanter i allmänhet.
Det förtjenar då att tillse, huru Hr föredragandens slutsats, d.
v. s. den tullbestämmelse som blifvit föreslagen medelst 6 sk. b:co
å topp-, kandi- och kaksocker, förhåller sig till den nyssnämnda förutsättningen
om det rätta och billiga. Vill man följa denna regel,
så är rätta normen för importtullen icke heller svår att utfinna. Om
priset på toppsocker i Hamburg eller Amsterdam tages till grund
och tullen skulle fastställas lill 25 procent eller j deraf, så skulle
detta skydd blifva otillräckligt i jemförelse med de andra mest gynnade
näringarnas och troligen göra det omöjligt för de Svenska sockerkokerierna
att bibehålla sig, enär de, såsom förut är visadt, betala
på sjelfva råvaran en tull, som utgör ifrån 40 till 70 procent
af priset på produktionsorten. Att socker må kunna förädlas hemma
i landet och således bör hafva ett verkligt skydd, är åter maktpåliggande
ej blott för sockerkokarnes nytta, utan äfven för de Svenska
skeppsrederierna, som sysselsätta flere gånger så många menniskor
med importen af råsockret, som de förra med förädlingen.
Om man deremot tager till grund medeltalet af priserne å toppsocker
i Hamburg eller Amsterdam, och tillägger tullen på råsocker,
likväl med beräkning af tull-lindringen å den sednare, emedan
råsockret hit lill riket aldrig inkommer frän andra än transatlantiska
hamnar, samt bestämmer importtullen å toppsockret lill 25 procent
af denna summma, så har fabrikanten otvifvelaktigt allt det skydd,
hvarpå han med någon rimlighet kan göra anspråk för en tillverkning,
som angår en af de mest allmänna behofsartiklar, som icke
är underkastad äfventyret att blifva gammalmodig, och hvarå konsumenten
redan erlägger en ganska dryg beskattning genom tullen
pä råämnet. Vill man då, till det omnämda priset i Hamburg, tillägga
fraktomkostnaden från Hamburg och kommission i Lybeck, så
att tullen beräknas till 25 procent efter det pris hvartill varan kan
erhållas här på platsen, med tillägg af tullomkostnader, så är det
klart att sockeridkarne äro mer än tillräckligt gynnade. De kunna
nemi. då ovillkorligt räkna 25 procent i vinst utöfver den förtjenst,
som den Hamburgske sockerkokaren kan beräkna.
Om H. Bevilln.Utsk. skulle behaga lyssna till de förutsättningar
jag här gjort — och i annat fall torde det åtminstone vara angeläget att
de vederläggas — och derefter tager i betraktande priserne å Hamburgs
priskuranter på de sockerslag, hvilka emotsvara det toppsoc
-
350
Den 5 Februari.
ker, sora här mest tillverkas och förbrukas, så uppstår följande förhållande
:
Enligt en af Hr vice talmannen Brinck till BorgareSt. gjord
uppgift, bestyrkt med verklig faktura, kan frän Hamburg medelraffinad,
med beräkning af hög frakt, levereras här på platsen till 15
sk. 4 rst. r:gds. Jag bar här tillfälle att bifoga bestyrkt kopia af
en annan faktura, af d. 7 December sisth år, öfver diverse dels
Hamburger- dels annat raffinadsocker af åtskilliga sorter, som fått införas
med K. M:s nåd. tillstånd såsom prof, och hvaraf de flesta
sorterna äro af finare qvalitet, än det i handeln härstädes allmännast
förekommande. Den upptager en post af 98 ti Hambnrgervigt,
med ett pris af 23 mark 8 sk. Hamburger b:co på stället.
Delta gör något öfver 15 sk. och 4 r:st. på inköpsorten för ett Tyskt
ti af socker, vida finare än det här i allmänhet brukliga. Nu är
det allmänt bekant, att det Hamburgska ti är 14 procent högre än
det Svenska, och i handeln vet man att denna vigtskilnad, i synnerhet
vid större poster, fullkomligt betäcker de s. k. speserna och fraktkostnaden.
Denna sednare faktura, bestyrkt af mäklare, bekräftar
således fullkomligt riktigheten af Hr vice talmannen Brincks förut
ingifna.
Betraktar man nu, att både ämne och fabrikationssätt här och
i Hamburg samt på andra ställen äro, eller åtminstone kunna vara,
alldeles desamma, så följer häraf obestridligt, att om man föreställer
sig det all tull vore borttagen, så måste de Svenska sockerkokerierna
ovillkorligen vara i stånd alt leverera raffinadsocker till samma pris,
sorn främmande fabriker, och likväl dervid hafva en arbetsförtjenst,
om också ringa. Det finnes icke någon rimlig anledn., af hvad
slag som helst, icke någon förevändning, intet svepskäl, som kan
omkullkasta denna slutföljd. Den enda skilnad som i sådant fall
kunde komma i fråga att tagas i betraktande, vore den som kunde
äga rum i frakten hit emot till Belgien eller Hamburg; men för de
flesta fall är denna skilnad ifrån transatlantiska hamnar ingen. I
följd häraf blir då äfven lika klart, att, om man i sådant fall lade
en tull af 25 procent af värdet å utländsk raffinad, medan maskovad,
terres, m. m. vore alldeles fria från tull, så skulle den inhemska
raffinadören ovilkorligen kunna, utöfver den förutnämnda arbetsförtjensten,
räkna jemt så stor vinst på hvarje ti, som tullen på
raffinaden utgjorde, eller J af varans värde. Men nu tillkommer
tullen på råsocker. Om jag dä jemväl ökar tullen på råsocker med
25 procent och lägger detta till det öfriga, såsom här ofvan är föreslagét,
så befinnes det att den inhemska fabrikanten i alla händelser
är tryggad vid en betydlig vinst. Antages det nu att Hamburger
eller annan raffinad står bär på platsen till 15 J sk. r:gds,
eller 10 sk. 4 rst. b:co, hvilket är 2 rst. öfver verkliga priset, så
utgör häraf 2 sk. 7 rst. b:co. Tullafgiften från transatlantiska
hamnar, de enda från hvilka socker införas, utgör från Ostindien 2
sk. och från Sydamerika 2 sk. 3 rst. b:co; öfrige omkostnader drabba
äfven den raffinerade varan i proportion, och behöfva således ej komma
i fråga. Fjerdedelen häraf är 6 till 6J r:st., och tillagd sjelfva
tullen gör den 2 sk. 6 rst. till 2 sk. 9| rst. Lagdt till { af vär
-
Den 5 Februari.
351
det, gifver detta således efter det allrahögsta antagandet en siffra af
5 sk. 1 r:st. till 5 sk. 4] rst. såsom tullen på toppsocker, om man
vill gynna fabrikanterna af denna vara med den högsta af Regeringen
för någon näringsgren föreslagen skyddstull.. Min öfvertygelse
är likväl att denna fabrikation ganska väl skall bära sig med en
skyddstull af 20 procent, lillökt till det utländska toppsockrets pris
och tullen på råsocker sammanräknade. Då blir denna tull, när 20
procent af priset, som var 10 sk. 4 rst. och 20 procent af tullen
2 lill 2: 3. sammanlägges, högst 4 sk. 4’ rst. b:co. 20 procent
skydd pä en sådan tillverkning synes mig utgöra en billig och tillika
ganska tillfredsställande uppmuntran. Det är nogsamt bekant,
att den förnämsta och egentligen enda invändning, som fabrikanterne
hafva att göra mot denna beräkningsgrund ligger i deras uppgift
om den drawback som regeringarna i Belgien och Nederländerna
lemna åt sockerraffinadörerne. Det var hufvudsakligen genom
dessa uppgifter, som det vid förra riksdagen lyckades att fä importförbudet
ä toppsocker bibehållet. Den brist pä faktiska upplysningar,
som förut är anmärkt, vid denna frågas behandling inför statsrådets
prot., visar sig äfven i detta hänseende kännbar. En ledamot
af BorgareSt. har emellertid härom åberopat några uppgifter,
hvaraf det vill synas, att det vid en föreg:de riksdag gjorda anförandet,
att ifrågavar. drawback vore så stor, att de förutnämnde regeringarne
derigenom skulle gifva fabriksidkarne tillbaka, icke blott
hvad de betalt vid importen af det råa sockret, utan äfven derutöfver
ett betydligt premium, som kunde sätta dem i tillfälle att undersälja
alla andra nationer, helt och hållet saknar grund. Utan att
nu kunna bestämdt afgöra huru härmed förhåller sig, och under
hopp alt en så maktpåliggande omständighet ännu må fullständigt
kunna utredas genom Regeringens medverkan, anhåller jag blott att
få fästa Utsk:s uppmärksamhet på den i ögonen fallande osannolikheten
deraf, att man i länder, hvilkas förvaltning är underkastad offentlig
kontroll af representantförsamlingar, skulle under en längre
tidrymd fortsätta att på sådant sätt åt ett enda slag af fabrikanter
göra kontanta uppoffringar, som, yned den stora exporten af socker
från dessa länder, skulle uppgå till millioner årligen, utan att någon
motsvarande fördel för staten deraf kunde hemtas. Det synes
derföre vara allt skäl, att en hvar, som har att skaffa med sådana
saker, är noga på sin vakt att icke sätta tro till någon uppgift eller
skenbar sifferuppställning, sorn ej styrkes med en officiel och
obestridlig bevisning. Det behöfves i öfrigt troligen icke att särskildt
göra Utsk. uppmärksamt derpå, att likasom det är konsumenternes
fördel att erhålla sockret till så billigt pris, som möjligt, likaså blir
det äfven statens direkta intresse, i och för inkomsterna, att icke tullen
på toppsocker förhöjes iner, än som är nödvändigt för att lemna
sockerkokerierna ett billigt och nödvändigt skydd; ty ju dyrare den
raffinerade varan blir, desto mer skall naturligtvis åtgången deraf inskränkas,
och i samma män förlorar äfven staten i inkomster vare
sig af råsocker eller raffinad.
Emellertid ledes man härifrån äfven till en annan anmärkn.
Fabrikanterne anföra såsom ett hufvudskäl, hvarföre de skola hafva
352
Den 5 Februari.
svårt att konkurrera med den utländska tillverkaren, att denne begagnar
ett redan till någon del ratfineradt råämne för sin tillverkning,
såsom Havanna socker, hvit Terres, krossail lump eller
Holländsk och Belgisk melis. Detta innebär en tydlig förklaring,
att det Ur en större fördel för sockerfabrikerna, alt verkställa raffineringen
från ett renare råämne, än från ett mindre rent, hvilket
dessutom också ligger i sakens natur. Häraf synes väl följa att fabrikanterna
här borde söka komma i besittning af en sådan fördel
lika väl som utlänningen, just för att lättare kunna täfla med honom.
Sådant oaktadt hafva de likväl, enligt hvad en å deras vägnar
nyligen utgifven brochyr visar, emot all konsequens och till sin
egen skada yrkat, att Havanna, Terres och krossad lump måtte beläggas
med en mer än 50 procent högre tull än råsockret. En sådan
skilnad i tull emellan olika slag af råsocker leder dessutom till
en påtaglig förlust i flera andra hänseenden, genom raffinerade sockrets
fördyrande både för fabrikanten och förbrukaren. Då nemi.
frakten på sockret betalas efter vigt, och lika, antingen sockret är
mer eller mindre rent, så måste en renare och torrare vara naturligtvis,
i proportion till den procent den lemnar i raffinad, draga
mindre transportkostnad än en mera oren. Dessutom äro äfven
många andra afgifter, såsom Sundstull, lastnings och lossningspengar,
vågafgiften, m. m. efter vigt lika, utan afseende på varans qualitet.
Genom den nuvar. tullskillnaden är emellertid importören
tvungen att hålla sig till de gröfre slagen socker, utan att någon
deraf drager nytta. Hvad som gör förlusten deraf än större är, att
skillnaden i priset mellan det råa och det en gång renade eller terrade
sockret å produktionsorten, hvilket sednare egentligen allt kan
kallas krossad lump, icke är på långt när så stor som skilnaden i
qualitet mellan dessa båda sorter. 1 Siam och på flera andra ställen
vid de Ost- Asiatiska farvattnen skulle sådant renare socker kunna
hemtas med stor fördel, om tulltaxan medgåfve det.
Af detta skäl, och då icke något motiv för en motsatt bestämmelse
finnes i statsrådsprot. anfördt, vågar jag vördsamt föreslå, att
tullen på allt slags socker i pulverform, vare sig maskovad, terres,
Havanna eller krossad lump, som i sjelfva verket icke är annat
än terres, må blifva lika, och densamma sorn för råsocker. Dä sådant
både skall verka till lättnad för raffineringen bär hemma, lill
ett lägre pris på den förädlade varan, följaktligen lill en betydligt
ökad åtgång och i sammanhang dermed en ökad inkomst för staten,
samt alla sålunda böra vinna derpå, är det svårt att se någon enda
anledn. hvarföre det bör förhindras. Socker är en artikel, hvars
förbrukning är så allmänt eftersträfvad, att hvarje omständighet, som
verkar till nedsättning i priset derpå, äfven bidrager till en ökad
konsumtion och ifrån synpunkten af statsinkomsternas intresse i
möjligaste målto befordras, nemi. såvidt det kan ske utan att nedsätta
sjelfva tullafgiften å råsockret, hvars bibehållande vid dess nuvar.
belopp torde vara nödvändigt.
Skulle H. Utsk:s ledamöter vara hugade att antaga ettdera af
de förslag, jag här gjort, antingen i afseende pä tullen å toppsocker
eller
D e ii 5 Februari.
353
eller hvad tullen å terres samt krossad lump beträffar, men af något
skäl, som jag icke kan inse, icke vilja antaga båda, sä tror jag
för min del i sådant fall, att örn ett val mäste ske, det dä är bättre
a! t medgifva den importtull å toppsocker, som Regeringen föreslagit,
allenast att skilnad i tullen ä socker i pulverform borttages,
hvilket är den vigtigaste åtgärden i delta hänseende.
Oaktadt vidlyftigheten af denna framställning rör:de artikeln
socker, har det ingalunda varit min tanka att dermed kunna lemna
någon fullständig vägledning för Utsk:s omdöme öfver denna vigtiga
fråga. Min önskan dermed har endast varit, att fästa uppmärksamhet
på nödvändigheten att tillse, det omdömet må komma att
grunda sig på en noggrann undersökning och icke tilläfventyrs på
ensidiga eller förvillande förespeglingar i ett ämne, der ett stort och
mäktigt intresse är verksamt att göra sina åsigter gällande. En sådan
noggrann undersökning förmodar jag att Utsk. äfven skänker
ät granskningen af beloppet å den drawbuek eller exportpremier
som fabrikanterna vid en föreg:de riksdag lyckades erhålla.
Ibland andra kolonialvaror och frukter finnas flere, sorn synes
mig tåla vid nedsättning af importtullen. En sådan föreslår jag
på corinther från 2 sk. 8 rst. till 1 sk. 6 rst., eller lika med russin.
För staten blir detta ingen förlust, dä corinther hittills högst
obetydligt blifvit importerade oeh nedsättningen i tull således genast
skall godtgöras genom en större import af dessa, å produktionsorten
särdeles billiga samt välsmakande, bär.
Äfvenså på färska vindrufvor nedsättning lil! 1 sk. 6 rst. Vindrufvor
är en artikel som drager stor fraktkostnad och är särdeles
utsatt för äfventyret att förskämmas, men kostar högst obetydligt pä
stället. 1 sk. ti rst. i tull, torde redan vara mer än 25 procent af
inköpspriset för de flesta fall; och om man öfverräkna!- allt hvad
som förskämmes under transporterna, utgör den mer än 33-j procent.
Men med en billig tull skulle mycket kunna inkomma af
denna välsmakliga vara, och hufvudsakligen lända till vinst för skepps»
rederierna. Det är svårt att inse något skäl, hvarföre vindrufvor
skola vara dyrare i lull än t. ex. torkade plommon. — Samma för
hållande
är med Apelsiner och Citroner. De kosta på produktionsorten
så godt som intet, men taga stort rum och skulle, om tullen
vore billig, lemna tillfälle till returlaster, samt sålunda äfven ökad
anledn. till export af jern och trävaror, hvilket ofta möjligtvis beror
på huruvida återlast kan tagas. De passa äfven särdeles väl tillsammans
med bottenlaster af salt. Öfverhufvud har den Svenska tulllagstiftningen
gifvit anledn. till den slutsatsen, att de, som dermed
befattat sig, alltför litet tagit i betraktande den omständigheten, hvars
stora vigt hvarje handlande likväl känner, att möjligheten att exportera
våra tunga varor, såsom jern och bräder, ofta beror pä möjlig-,
heten att kunna hemta återfrakter.
Att tullen på Apelsiner och Citroner är alltför hög, synes
bäst deraf, att vanligen icke mer än ett enda eller högst två fartyg
med sådana ankomma till östra kusten af Sverige på hela året; och
dä merendels en stor del äro skämda, uppgår tullen i sjelfva verke
2 H. 23
354
Den 5 Februari.
(ill långt öfver 100 procent af inköpspriset, och hela vinsten af en
sådan import går ofta förlorad. Jag föreslår derföre att tullen på
Apelsiner och Citroner nedsättes från 1 sk. 6 rst. till 6 rst. per
27, då staten säkert skall linna full ersättning i cn motsvarande tillökning
i importen.
Capris är en god och helsosam frukt eller krydda, som nu
är belagd med mer än 50 procents tull, hvilken jag föreslår att nedsätta
till 1 sk. 6 rst. 27. Detta öfverensslämmer äfven ungefärligen
med hvad som blifvit föreslaget i afseende på tullen å oliver, hvilka
båda frukter, i afseende på användandet, närmast torde kunna
jemföras.
Dessa och flera dylika artiklar hade, i anseende till den obetydliga
tullintrad de hittills gifvit, ganska väl kunnat innefattas ibland
de, enligt det nådiga förslaget från tull fritagna, artiklar. I allt fall
skall nedsättningen i tullafgiften löna sig genom en ökad import;
och möjligen kunde äfven en direkt handel på Levanten, som nu
alldeles försvunnit, derigenom befordras, och Sverige der finna någon
afsättning för sitt jern.
I afseende pä artikeln porslin, oäkta; mahult eller tryckt,
har Regeringen föreslagit, att för allt sådant som införes skall erläggas
tull med 6 sk. på 27, lika för tallrickar och andra pjeser.
Jag anhåller i anledn. häraf alt fä nämna, del jag har mig bekant,
alt disponenten^ af den ena härvar. porslinsfabriken önskade att
skillnaden i tull för tallrickar och på annat gods, äfven för tryckt
eller måladt porslin, må bibehållas och att de anse sig vara belåtne
med 4 sk. 27 på tallrickar, om de deremot få på andra pjeser beräkna
10 sk. Detta gör visserligen något mera omak vid tullbehandlingen,
men synes vara billigt med afseende på den större kostnad,
som erfordras, till anskaffande af modeller och fasoner på andra
kärl, än hvad denna kostnad kan vara å tallrickar.
Mycket annat hade visserligen varit att anföra vid det nådiga
förslaget, men gillande de deruti uttryckta allmänna grundsatserna,
bar jag trott mig böra fästa mig blott vid några hufvudsakliga och
för allmänheten vigtiga fall, deri dessa synas ej blifvit af Konungens
rådgifvare konseqvent tillämpade så att Konungens ädla afsigt med
förslaget således i flera väsendtliga delar icke skulle blifva uppfyld.
De artiklar, hvilka sålunda utgjort föremål för mina anmärkmr, äro:
Garn, såväl bomulls som ylle.
Jern, både tackjern och stångjern.
Lifsförnöd enheter fran jordbruket, särdeles smör och talg.
Socker.
Åtskilliga frukter, såsom Apelsiner, Citroner, Corint.her,
Capris, samt slutligen porslin.
Nu tillägger jag endast vördsamt den önskan, att H. Bevilln.-  Utsk. icke af framställningens vidlyftighet må finna sig förhindradt
att upptaga och skärskåda de förslag jag, dels här ofvan, dels i milt
förra anförande af d. 22 Januari, haft äran framställa, och de skäl
som, lill stöd för desamma, blifvit anförda.
Remitterades till Bevilln.Ulsk.
Den 5 Februari.
355
Föredrogs och begärdes pä bordet ett frän Ridd.Ulsk. under
N:o 7, inkonnnet så lydande:
Hörsamt Memorial!
Uti ett till H. R. o. Ad:s prot. d. 23 sistl. December f. m.
afgifvet anförande, har Hr von Hartmansdorff, Augnst, väckt den motion,
dels att R. o. Ad., lika med de öfriga Riks-Sl:n, må omedelbart
välja sina Electorer utan någon mellanlänk af Bänkmän, dels
att Electorsvalet må verkställas på det sätt, att 25 Electorer väljas
af R. o. Ad:s närvar, hela antal, i den ordning, som nu tillgår vid
val af förstärkt Stats-Utsk.
Delta förslag har Hr von Hartmansdorff härledi hufvudsakligen
ur den grund, att dä Bänkmansinrältningen begagnas, utgången ankommer
på slumpen, huru de olika tänkesättens målsmän sitta inom
de 25 Bänkmans-afd:ne i följd hvaraf det ock kunde inträffa, att det
underlägsna antalet komme alt beherrska Electorsvalet och det sednare
således utfalla mot det rådande tänkesättet hos flertalet inom Ståndet;
alt vidare denna indelning gjorde de slutna valsedlarne mera
genomskinliga, än de eljest skulle vara, emedan man å ömse sidor
lätt kunde uträkna, hvilka anhängare man ägde inom hvarje afd.,
samt hvilka motståndare eller obestämda ledamöter, man borde söka
att vinna, ett förhållande, som leder till söndrande öfverläggnlngar
om personer och upprör Ståndet från riksdagens början, innan något
visst ärende ännu stört lugnet eller samdrägten samt slutligen
att Ståndet, genom fördelningen i vissa afd:r, kan blifva blotlstäldt
för de underlägsnes styrelse äfven genom främmande inflytelse, hvaruppå
exempel blifvit framhållet från ministern Calonnes indelning
af les Notables vid Franska revolutionens början. I afseende pä det
af motionären föreslagna valsätt lill Electorer, andrager motionären,
att, änskönt det vore ogörligt för de 500 medlemmar af Ståndet,
som vanligen vid riksdagens början infinna sig, att bestämdt sjelfve
veta, hvilka de borde välja lill Electorer, detta förhållande likväl inträffade
äfven vid Bänkmans-val, sa att, för att icke förspilla sin
röst eller arbeta slumpen i händerna, man mäste välja emellan de
vallistor, som ä hvardera sidan uppgöras, men att just kännedomen,
att så tillgår, måste, särdeles vid val på manga personer, föranleda
de uppsättande af listorna, att söka göra dessa så antagliga
på ömse sidor, och följaktligen sä oväldiga, så försedda med aktade
namn, som möjligt, hvilket ock förmenas vara skälet, hvarföre valet
till förstärkta Utsk. och nämnder gå för sig i all stillhet och utan
de bearbetningar, som äga runi för Bänkm:s-valen. Och har Utsk.
tillika fått emottaga de, i anledn. af Hr von Harfmansdorffs ofvanberörde
motion, af åtskillige ledamöter afgifne yttranden, hvaraf inhemtas,
att samma motion blifvit tillstyrkt af Gr. Horn, Cjaes Fredrik,
och Gr. Lagerbjelke, Gusfaf, men afstyrkt af Hr Akerman,
Fredrik, Frih. Raab, Adam Christian, Frih. Cederström, Anders, Hr
Gripenstedt, Joli. Aug., samt Gr. von Platen, Baltzar, de 2:ne sistnämnde
likväl endast i så måtto, att de tillstyrkt Ståndets fördel
23*
-
350
Den 5 Februari.
ning i 10 valkretsar, deraf hvardera skulle inom hela Ståndet välja
3 Electorer.
Utsk. har tagit denna framställning i noggrannt öfvervägande
och ehuru Utsk. dels linner omedelbara val af Electorer för alt utse
ledamöter i Ulsk:n, äfven inom R. o. Ad., likasom inom de öfriga
RiksShn, närmast öfverensstämma med 28 § Ii. O., dels iriser, att
åtskilliga olägenheter äro förenade med de nuvar. dubola valen
för Utsk:ns bildande, har Utsk. likväl funnit ännu större betänkligheter
vid att antaga det af Hr von Hartmansdorff föreslagne förändrade
valsätt. Först kan deremot, i Utsk:s tanka, invändas, alt ett
val, förrättadt af 500 personer, med listor på 25 namn å hvardera,
otvifvelaktigt skulle föranleda en högst betydlig tidsutdrägt, ja kanske
upptaga flera plena. Utsk. vill nemi. icke, såsom motionären,
taga för afgjordt, att hvarje riksdagsman inom II. o. Ad. ovillkorligen
skulle begagna endera af de 2 listor, som man förmodar komma
alt honom erbjudas frän de olika sidorna af huset. Utsk. vill ej
heller antaga, att, vid början af en riksdag, meningarna hos de från
skilda delar af landet hit ankomna riksdagsmännen äro sä bestämda,
att de nödvändigt skola sluta sig till en af de två yttersta sidorna,
hvilka bekämpa hvarandra. Tvertom föreställer sig Utsk., att en
3:dje åsigt kan finnas, hvilken önskar ett slags medelväg och bildar
hvad man inom andra representativa församlingar kallar centern.
För sin del finner Utsk. högst obilligt, och i en tid af partisöndringar
t. o. m. vådligt, att utesluta denna center snart sagdf från
allt inflytande på Utsk:svalen, då desamma, inrättade såsom Hr von
Hartmansdorff önskar, sannolikt allt mer och mer skulle falla i händerna
på vissa ledare, vare sig för Regeringens eller oppositions-partiet,
för de s. k. konservativa eller liberala. Utsk. befarar äfven,
att det ifrågavar. valsättet skulle kunna hos nämnde ledare i en
framtid göra frestelsen ganska stor, att ännu före riksdagens början
söka försäkra sig om en majoritet, som moltoge deras listor, med
afseende på dessas betydelse i någon för tillfället upprörd politisk eller
annan vital-fråga, utan att öfverväga, att de blifvande Electorerna
skola tillsätta icke blott de Utsk. hvilka komme alt behandla de
företrädesvis ömtåliga ämnena, utan äfven dem, som hafva sig uppdraget
att utreda andra för samhället i allmänhet vigtiga sociala frågor,
deruti möjligen majoritetens mening icke alltid öfverensstämmer
med, måhända kan vara helt och hållet stridande mot den, som i
dessa frågor förfäktas af ledarne, eller, såsom motionären uttrycker
sig, ”listornas uppsättare”.
Sannolikt är det väl af dessa hufvudsakliga skäl, som hvarje
försök att hos 11. o. Ad. införa det omedelbara valsättet af Electorer
genom val af Ståndet i massa hitintills af R. o. Ad. ansetts
högst betänkligt, och jemväl, ehuru vid en riksdag, eller år 1815,
preliminaliter beslutadt, likväl aldrig kommit till verkställighet, eller
ens blifvit till K. M:s nåd. stadfästelse af R. o. Ad. hänskjutet.
Då Ridd.Utsk. fördenskull anser sig icke kunna annat än afstyrka
den af Hr von Hartmansdorff föreslagna ordning för ett omedelbart
val af Electorer, samt de sätt för verkställandet af ett sådant
direkt val i afd:r, hvilka dels under debatten hos R. o. Ad.
Den 5 Februari.
357
af Hrr Gripenstedt oell Gr. von Platen, dels inom Ulsk. af 2:ne
dess ledamöter blifvit framställda, icke heller af Utsk:s pluralitet ansetts
äga något bestämdt och ovillkorligt företräde framför det ända
frän införandet af vårt nya Statsskick begagnade valsätt medelst Bänkman,
har Utsk. ansett sig böra tillstyrka;
Att Ridd.-Ordms nurat', stadganden, ronde val af Bänkman
och Electorer må oförändradt bibehållas; hvilket dock till
11. R. o. Ad:s egen ompröfning vördsamt öfverlemnas,
Åtskilliga ledamöters reservationer medfölja,
Slockholm d. 27 Januari 1848.
På RiddarhusUtskottets vägnar;
G. E. Frölick.
fV. F. Dalman.
Reservationer:
Af Gr. Ehrensvärd, C. A., som anförde:
Instämmande helt och hållet med Ulsk. i den delen af dess
närvar, yttrande, hvilket handlar om olämpligheten af såväl det nu
gällande valsättet för R. o. Ad:s Electorer medelst Bänkmän, som
det af Hr von Hartmansdorff föreslagna direkta och sam fäld ta, torde
det likväl tillåtas mig, att mot den delen af samma yttrande, der
det säges, att Utsk. icke heller funnit något af de förslag, som
kommit under öfverläggning, ledande till någon väsendtlig förbättring,
vördsammast fä anföra min reservation.
Till hvad Utsk. anfört om olämpligheten af de nu föreskrifna
Bänkmansvalen skulle väl ännu flere skäl kunna läggas; men i samtliga
de betänk:n, hvilka i denna fråga af särskildta Ridd.Utsk. blifvit
afgifne, är denna olämplighet så fullständigt utredd, att jag ej
tror det nödigt att vidare derpå ingå. För mig, och troligen för
de fleste af R. o. Ad., vill det dessutom synas klart, att det är
vigtigt att, såsom Riksd.-Ordn. i sin 12 § stadgar, Ridd.-Ordn,
må vara i öfverensstämmelse med den förra, och att således den §
i Ridd.-Ordn., hvilka handlar om Bänkman, bör försvinna och
lenina rum för en, som endast handlar om Electorer.
Detta erkändt, återstår att finna det nya sätt, på hvilket R. o.
Ad. lämpligast borde utse sina Electorer. Af föreg:de Ridd.-Utsk.
hafva flere sådane blifvit framställda, stundom med framgång, stundom
utan; det valsätt, som nu af Hr von Hartmansdorff blifvit föreslaget
och sorn är identiskt med det vid 1815 års riksdag af R.
o. Ad. antagna, men vid 1817 och 1818 årens uppskjutna och vid
1823 års riksdag afslagna, kan visserligen synas hvila på en. mera
rationel grund; men med Utsk. tror jag att det, dels skall i praktiken
möta så stora svårigheter, dels t. o. m, mera än nu lemna
spelrum, om icke så mycket för slumpen, så desto mera för en
välledd, välberäknad manöver, och jag har icke kunnat, ställd emellan
dessa båda obehagliga alternativer, annat än föredraga det
förra af dem, och, sedan Utsk:s. majoritet förkastat de öfriga förslagen,
rösta med densamma för bibehållandet af Bänkmansvalen.
Jag vill, till stöd för detta mitt, yttrande, som hastigast genomgå
35$
Den 5 F e br u a r i.
Hr von Harlmansdorffs moliver, så mycket hellre, som, just ifrån
hvad jag deri anser mig böra anmärka, jag torde få leda mig att
underställa R. o. Ad:s bepröfvande det förslag jag i Etsk. framställt,
men hvilket der icke lyckades vinna majoritet, och som i min tanka
häller den medelväg, i hvilken möjligen det rätta vore att finna.
Hr von Hartmansdorff utgår derifrån, ”att det tänkesätt, som
är rådande hos ett Stånd, äfven hör vara del hos dess Utsk:s ledamöter,
hvars ombud de Uro.” Härvid ber jag att först fä anmärka,
att Ulsk:s-ledamöterne visserligen i en del kunna anses och
böra vara ombud för Ståndet, t. ex. i Const.Ulsk., der de frågor,
som egentligen röra hela organismen af Staten debatteras, och der
ett Ulsk:s tillstyrkande är nog för att t. ex. en K. propos., möjliga
innebärande ett försök lill intrång i detta eller något annat Stånds
rättigheter, skall komma att hvila till grundlagsenlig behandling vid
en följande riksdag; men jag kan deremot icke inse, att Ulsk:n,
i de Heste andra frågor, således de flesta andra Utsk:n, böra betraktas
såsom några slags ombud för majoriteten; de äro af Ständerne
tillsatta för alt utreda och bereda de frågor, som underställas dem,
och om t. ex. i en anslagsfråga en njugg minoritet gör sig gällande,
sä äger ju Ståndets majoritet korrektivet deremot inom sig
i dess obestridda rättighet att pröfva och förkasta hvad minoriteten
lyckats föreslå inom Utsk. — För mig vill detta synas långt mindre
farligt, än som del kan tillgå och har tillgått, sednast vid 1844
års riksdag, dä, såsom motionären kallar honom, listornas uppsättare
genom ett samfäldt val, således ett, der majoriteten gjorde
sig obestridligt gällande, lyckades tillvägabringa ett förstärkt StalsUtsk.
, som afslog samma frågor, hvilka förut af Ståndets majoritet
blifvit antagna.
Detta förhållande, som för många torde synas besynnerligt t.
o. m. omöjligt, förklarar och förklaras af valen med listor pä ett
stort antal personer, af hvilka större delen måste vara pluraliteten
af de väljande obekant, och just deri torde äfven skälet finnas till
motionärens yrkande, att Electorsvalen borde tillgå på samma sätt,
som valen till förstärkt Utsk. och större nämnder etc. Men om,
som jag visat, det flere månader efter en riksdags början, och då
man således har skäl förmoda det ledamöterne af Ståndet kunna
lärt känna hvarandra, kunnat inträffa att majoriteten råkat i strid
med majoriteten, hoc est med sig sjelf, emedan den, af obekantskap
med personer och förhållanden, sett sig tvungen att taga emot
listor på personer af andra äsigter. än deras egna, men förmodligen
af enahanda med listornas uppsättare, om detta dä kunnat
inträffa, hvad skall ej då förhållandet blifva vid riksdagens
början? Kan man lämpligen antaga att de 500 personer, som vanligen
finnas närvar, vid riksdagens början, så gjort sig reda för så
väl hvad de önska, som för personer och förhållanden, att de med
samvetsgrannhet och nödig urskiljning skulle kunna uppgöra en lista
pä 25 Electorer? Jag tror alt enhvar skall svara nej, och sä
har äfven motionären sjelf gjort; han omtalar nemi. ”på förhand
uppgjorde listor, med så antagliga namn som möjligt.” Vi äro således
åter inne på samma väg som kan leda till hvad de förstärk
-
Den 5 Februari.
359
ta Utsk:n varnande ådagalagt, och hvilket, enligt Ulsk., ar den väg,
man bör noga undvika att beträda.
Hr von Hartmansdorff säger: ”att erfarnare riksdagsmän, för
att ej arbeta slumpen i händerne, vanligen välja en af de vallistor,
som å hvardera sidan uppgöras.” Det må vara att så är förhållandet,
och det kan emellanåt hafva sin ursägt, men som regel tror
jag ej att det bör uppställas, och ehuru mycket dessa pä förhand
uppgjorde listor i motionen förordas, vill det likväl synas som motionären
snarare ansett dem som ett ondt; men utaf hvilket det är
både godt och hälsosamt alt kunna begagna sig, för att disponera
öfver så väl majoriteten inom Ståndet, som inom Utsk:n. Dä man
likväl vill stifta en ny lag, och denna skall innebära en förbättring,
tror jag ej ali det är rädligt, alt som princip erkänna det undantagsvis
giltiga, helst man derigenom tvingar en hvar att ofta, kanske
mot sin öfvertygelse, välja på personer, om hvilkas oförvitlighet
och kapacitet såsom enskilde man kan hafva den varmaste öfvertygelse,
men för hvilkas ofelbarhet i poliliken man derföre icke behöfver
hysa samma tankar. I vår tid särskildt, då en mängd olika
äsigter stå rustade emot hvarandra, då mer än någonsin den gamla
satsen tat capita tot sensus har användning, men äfven en
annan, lika gammal sats, in medio veritas, tror jag det vara farligt
att tvinga majoriteten alt gruppera sig ikring en enda person,
en enda åsigt, t. ex. den om representationsreformen. — Jag tror
icke jag lösligt framkastar den förmodan, att denna fråga är den
enda, för eller mot hvilken en öfvervägande majoritet inom R. o.
Ad. gjort sig gällande; och följden af Hr von Hartmansdorffs förslag
skulle ovilkorlig! blifva den, att hvem som i denna fråga åtoge
sig alt föra denna majoritets fana samt troget och ihärdigt försvarade
dess åsigt, äfven till tack derföre skulle fordra ovilkorlig lydnad
tillbaka, eller, hvarom här egentligen är frågan, såsom vedergällning
för att Const.Utsk. blefve tillsatt efter majoritetens önskan, äfven
skulle diktera ledamöter i de öfrige Ulsk:n och göra dem, icke till
majoritetens, utan till sina ombud, och den som då till slut skulle
befinnas bafva missräknat sig blefve, tror jag, den s. k. majoriteten
sjelf.
Motionären har anställt beräkningar öfver Bänkm:s-valen och
huruledes en minoritet af blott 143 personer kunna tillkämpa
sig seger mot de öfrige 357 af huset. Denna beräkning är fullkomligt
riktig, men den, liksom sä många andra statistiska beräkningar,
är derföre icke alltid tillförlitlig. För att denna minoritet
skall kunna beherrska Electorsvalen fordras nemi., att pä livar
af de 13 bänkar, som här utgöra majoriteten, 11 af minoritetens
åsigt skola finnas, d. v. s. att slumpen så lyckligt fogat det, att minoriteten
blifvit placerad och så fördelad pä just dessa 13 bänkar,
och att på de öfriga 12 resten af majoriteten fått sina platser sig anvisade.
Det skulle vara en af dessa ödets lekar, som visserligen
kunna inträffa, men som åtminstone lyckas böra blifva ytterst sällsynta.
Också bar bredvid slumpens inverkan en annan blifvit påpekad,
den af intrigen, och det har blifvit framhållet,! huru man
på siffran kunde uträkna hvar intrigen borde användas, för att ät
360
Den 5 Februari.
den försäkra framgång. Men denna beräkning och, följaktligen först
sedan den blifvit gjord, bearbetningen hafva, så hastigt som valen
nu borde ske, ett rådrum af några timmar, högst af ett par dagar
mot det af 3:ne år, sorn de, hvilka vilja använda de medel, som
slå deni lill buds, hafva till sin disposition för att vinna de 251,
hvilka, efter Hr von Hartmansdorffs förslag, skulle bestämma utgången
af valen, och jag hemställer huru mycket mera sannolikhet intrigen
i det sednare fallet äger, än i det förra. Till stöd för denna
min opinion är jag lycklig ali kunna citera ett yttrande af en
representant, hvars erfarenhet och anseende inom K. o. Ad. troligen
af ingen skall jäfvas. Dä nemi. denna fråga diskuterades
i Ståndet vid 1840 års riksdag, yttrade sig Hr Lagerhjelm:
”Så vidt jag kan beräkna inflytelse på väljande opinioner, den må
komma från hviken sida som helst, så har den ett friare fäll. att
verka, dä ett större antal personer tillhöra klassen, än om ett mindre
utgöra densamma.” •— Utsk. har närmare utvecklat arten
och betydelsen af de särskilde inflytelser, hvilka kunde komma i
fråga; jag anser det ej tillständigt för mig att ingå i någon vidare
undersökning af dem; jag sluter mig til! Ulslcs resonnement deröfver,
äfvensom ronde del nära praktiskt overkställbar i motionen,
hvilket, i dess tanke, tillräckligt motiverar ett afslag å densamma.
Här slutas min öfverensstämmelse med Utsk., ty lika med motionären
önskar jag en förändring af det nu gällande valsättet.
Mina skäl härtill äro likväl olika, och utom det. jag redan haft tillfälle
anföra om nödvändigheten att bringa Ridd.-Ordnms stadgande
härutinnan i harmoni med grundlagens, skulle jag tro, att det vore
vigligt att så inrätta dessa Electorsval, att- de i första rummet gåfve
goda Eleclorer, och dessa sedan val valda Utsi'. Dessa uttryck
har jag hemtat frän Hr Gr. Spens’s reservation vid 1823 års riksdag,
ur hvilken jag tror alt mycket vore alt lära för bedömandet
af denna fråga. Man kan tänka sig det. förhållande, att minoriteten
inom sig inneslöte just de utmärktasle ledamöterne; sådant har inträffat
mera än en gång i verldshistorien och skulle kunna det än;
en Eleetors-corps, uteslutande tillsatt af majoriteten, skulle dä äga,
icke blott rätt utan äfven skyldighet, att tillsätta Utskm med sine
ombud, således med uteslutande af just dessa kapaciteter; utan att
fästa mig vid det förhatliga i eif. sådant maktmissbruk, ber jag blott
att få fasthålla, att Utskm derigenom just blifva, hvad de i min
tanka icke böra vara, illa valde. Electorsvaien tror jag derföre
böra så inrättas, att, under billigt afseende på den verkliga majoriteten
inom Ståndet, (icke den som vill göra sig gällande såsom korollarium
af en, i en viss fråga prononcerad,) minoriteten tillika
må vara tillförsäkrad deltagande och inflytande på dem; vidare så,
alt. hvarje riksdagsman så litet som möjligt må sättas i tvång att
hafva sin till flygt till listorna, utan lemnäs tillfälle att med sitt
förtroende falla på personer, om hvilkas lämplighet och goda vilja
han sjelf är öfvertygad, hvilka han känner annat än efter ”höressägen,
” med ett ord, så inrättas, att den väljande, för att nyttja
den store Sveaskaidens ord: ”kan pröfva fonn han ditmer, kan fatta
sjelf den sanning han besvärjer,”
Den 5 Februari.
3lil
En särlan garanti för valen ligger i min tanka deri, att dessa
val förrättas icke en masse, utan inom trängre kretsar, sä utsträckta
att man ej kommer i trångmål för passande kandidater, så begränsade,
att man ej, för att få eli nödigt antal Electorer, nödgas
välja pä för mänga och således möjligen falla in i samma svårighet
som anmärkts förut. Så har man äfven tänkt sig förhållandet i andra
stater t. ex. Frankrike, der Deputerade-kammaren, som bekant,
är fördelad i 9 byråer, — och mig veterligen är IVorriges storthing
den enda större representant-församling, som direkte utser sina
valmän, eller som det der beter val-comitien; och Norriges storthing
är, man måste ihågkomma det, blott laici af hvad Riddarhuset
vanligen är vid riksdagens början. Ifrån denna synpunkt hafva
äfven före g: de riksdagars Ridd.Utsk. betraktat saken; man har likväl
varierat i bestämmandet af afdines antal och följaktligen storlek,
man har den ena gången föreslagit 25 val-afd:r med således 20 i
hvar, den andra gången 5 med således 100, allt antagande de närvar»
antal till 500. — Den första af dessa indelningar är för liten.
den sednare redan för stor, och i likhet med hvad Hr Gripenstedt,
vid remissen af Hr von Hartmansdorff, motion, framställde,
skulle jag tro, att man närmast funne det rätta i antagandet, att
Ståndet, fördeladt efter samma grunder, som nu (öljas för bänkindelningen,
i 10 så vidt möjligt lika afd:r, afd:s-vis utsägc
30 Electorer, 3 inom hvarje afd. 50 ledamöter skulle då komma
att välja 3:ne Electorer, i båda fallen en medelväg mellan de
20 som välja 2, eller de 100, som välja 5. Af hvad jag trott
mig böra anföra mot Hr von Hartmansdorffs förslag, är det lätt att
sluta till hvad jag skulle anföra för detta mitt förslag, hvartill jag,
för all undvika ett tröttande återupprepande, ber att få hänvisa.
Från Hr Gripenstedt skiljer jag mig endast deri, alt då Hr Gripenstedt
äfvensom Gr. von Platen föreslagit att valen icke borde blifva
limiterade inom afd:n, jag deremot just tror, att de så böra blifva,
ty det kunde ju annars lätt hända, alt när de 5 sednare afdme
framkallades, hade de 5 första redan borttagit dessas Electorer och
de sista afdme således tvingas, till föga båtnad för valets lyckliga
utgång, att oberedt och ögonblickligt substituera andra namn i de
borttagnes ställe. Följden skulle då blifva densamma, som enligt
Hr von Hartmansdorffs förslag, att man nemi. mäste taga sin till
flygt
till någon rådig vän eller välja på måfå.
Jag vet att man skall mot detta förslag framkasta, att det äfven
kan lägga utgången af valen i minoritetens händer, att 156 här,
likaväl som de 143 nu, kunna tillskansa sig majoriteten inom Electorerna;
men jag ber att härvid fä påminna om, att viglen ligger
derpå, att litslen blifva så sammansatte, alt de förmå uppfylla Ståndets
billiga fordran på en riklig och behörig utredning af ärendena,
icke derpå att de äro ombud för endera partiet. Har nu minoriteten
af en eller annan händelse lyckats erhålla öfvervigten vid tillsättandet
af Utsk:n, så blir det just derföre, att deras verksamhet är
underkastad en sä mycket skarpare kontroll, som majoriteten är deni
afvog, för sjelfva denna minoritet så mycket angelägnare att sä tillsätta
Ulskm, att i dem, utan afseende på partiopinioner, det utmärk
-
302
Den 5 Februari.
tåste i Ståndet både vill och kan ingå, och om. som man väl billiglvis
bör förmoda, majoriteten vet att särskilja emellan det allmännas
väl och dess egen harm, bör ju detta förhållande icke då
kunna vara densamma okärt. Häremot skall man kanske invända,
alt minoriteten vid den riksdag, 1840 års, då den vann en komplett
seger, visade sig gä en helt annan väg och endast leddes vid
tillsättandet af Utsk:n af de argaste partiåsigter; den tiden var i
många hänseenden olika med den närvar., och vi skola hoppas, i
fosterlandets intresse, att den äfven skall blifva ulan afkomma. Dessutom,
om minoriteten då, håde opolitiskt och obilligt, missbrukade
sin tillfälliga makt, har den i många fall bittert fått ångra det, och
att den ej skulle glömma detta, derom drog också majoriteten vid
den påföljande riksdagen all nödig försorg. Den anmärkmn tror
jag således utan särdeles betydenhet och icke af natur alt särdeles
kunna inverka på förslaget, och den förfaller, skulle jag tro, om
man medger att Electorsval, förruttadt såsom jag föreslagit det, innebär
i sig en garanti emot inverkningar emellan riksdag, dä ingen
kan på förhand veta, huru de, som böra vinnas, komma att blifva
placerade, och under riksdagen emedan tiden är för kort, för att
en sådan storartad bearbetning, med hopp om annan vinst, än att
hafva komprometterat sig och partiet, skulle kunna lyckas.
Dessa mina åsigter hafva af Ulsk:s majoritet icke delats, och
får jag derföre, enligt dess tillåtelse, reservationsvis härmed vördsammast
underställa dem H. R. o. Ad:s pröfning.
Af Hr von Axelson, G. J.:
Uti ofvanstående reservation får jag i allo instämma, endast
med tillkännagifvande att jag, för att minska sannolikheten för en
minoritet inom R. o. Ad. alt tillvälla sig majoriteten bland Electorerne
och för att tillförsäkra denna minoritet inom Ståndet om
någre organer bland Eleclorerne, ansett Electorsvalen böra tillgå
sålunda: alt hvarje medlen af val-afd:n aflemnar en val-sedel, innehållande
nummer och namn på 2:ne medlemmar utaf afd:n. De
3:ne ledamöter, som vid valsedlarnes öppnande erhållit de fleste
röslerne, äro behörigen utsedde valmän. Hafva inom någon, eller
någre afd:r endast 2:ne ledamöter härvid blifvit behörigen valde,
anställes inom dessa afd:r, sedan alla 10 afd:ne förrättat sine val,
nytt val för att utse den 3:djc valmannen. Genom detta valsätt,
erhåller således majoriteten inom hvarje afd. 2:ne Electorer och
minoriteten 1.
Hr Björnstjerna, Oscar, Frih. Bonde, Knut, och Frih.
Rosenblad, Carl, begärde äfven alt få sina reservationer mot
Ulsk:s betänk, antecknade, med tillkännagifvande, att de röstat för
bifall till Hr von Ilartmansdorffs motion om Bänkmännens afskaffande,
samt ett omedelbart val af Electorer inom hela Ståndet.
In fidem,
IV. F. Dalman.
Den 5 Februari.
363
Slutligen anmältes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne meni., betänkm och utlåt., nemi. från
Banko-Utskottet:
N:o 19, med uppgift om och huruvida någon del af den, sedan
1845 års början upplupna bankovinst erfordras för bankens
konsoliderande.
Lag-Utskottet:
N:o 15, i anlcdn. af väckte motioner om förklaring huruvida
K. förordmn d. 19 Maj 1845, ang:de förändring i vissa delar af
lagens stadganden om giftorätt och morgongåfva, äger retroaktiv
verkan eller ej;
N:o 16, i anleda, af väckte motioner, ang:de upphäfva tule af
lagens stadganden om morgongåfva och fördel.
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet:
N:o 17, i anledn. af väckt motion om fyr-anläggningar å
Agön samt å skäret Skomakaren;
N:o 18, i anledn. af väckt molion om beredande utaf fyr
anstalter
i sjöarne Mälaren och Hjelmaren;
N:o 19, i anledn. af väckt motion om stapelstads-rätt för
staden Sölvitsborg;
N:o 20, i anledn. af väckt molion om stads- eller köpings
rättigheter
för Höganäs i Skåne;
N:o 21, i anledn. af väckt motion om transito- och nederlagsrätt
för Slitö-hamn på Gottland;
N:o 22, i anledn. af väckt motion om förbud emot utländska
ords begagnande uti Svenska skrifna eller tryckta handlingar;
N:o
23, i anledn. af väckt motion om Svenska inskrifter å
medaljer m. m.;
N:o 24, i anledn. af väckt motion om bildande af fögderi
eller
länsvis sammanträdande municipal-auktoriteter för behandling
af fögderiets eller länets gemensamma angelägenheter;
IN':o 25, i anledn. af väckt motion om förbud för häslband
lare
och ”så kallade skojare” att på deras resor genom landet medföra
qvinnor och barn; samt
N:o 26, i anledn. af väckt motion om förändrad reglering af
nämnde- och fjerdingsmans skjutsskyldighet.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck,
364
Den 9 Februari f. m.
Onsdagen den 9 Februari 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades G prot.-utdr. för d. 5 dennes samt pleni-prot. för
d. 29 sisll. Januari.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde frän Exped.
Ulsk. inkomne förslag till R. Sl:s und. skrifvelse!- till K. M.,
nemi.:
N:o 6, i anledn. af K. M;s nåd. propos. rörande vilkoren för
det till fullbordande af hamnanläggningen vid Götheborg beviljade
lån:
N:o 7, angale afskrifning af de till tomtreglering inom sfäderne
Wexiö, Amål och Kungsbacka anvisade summor utaf mindre
kredit i vet;
N:o 8, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de eftergift af
Kronans räll till danaarf efter collega schöl® .1. Ekelund; samt
N:o 9, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang.-de eftergift af
el t kronan tillfallet danaarf efter hushållerskan Chrislina Bengtsson.
Upplästes eli af Hr Murraij, Rob. Gust., inlenmadt sålydande mern.:
Som undertecknad, hvilken, på grund af H. R. o. Ad:s d. 8
Dec. 1847 fattade beslut, blifvit af Ståndets Hrr Electorer utsedd
(ill suppleant i Exped.Utsk., är af tjensteåligganden hindrad att kunna
i nämnde egenskap uti Utsk. inträda; sä nödgas jag härigenom
afsäga mig det lemnade förtroendet.
IU o. Ad. lemnade härtill sitt samtycke; i följd hvaraf Hr Gr.
o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att vid deras nästa sammanträde
utse en Suppleant uti Exped.Utsk., i st. f. Hr Murraij.
Föredrogs R. Sits år 1847 församlade revisorers berättelse om
den af dem verkställda granskning af statsverkets samt andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning.
Denna berättelse communicerades de öfriga RiksShn samt remitterades
till StatsUlsk.
Föredrogs men lades, på begäran af Hr Gripenstedt, Joli.
Äng., Frih. Raab, Adam Christian, m. fl., ånyo på bordet
BankoUtsk:s d. 5 dennes bordlagda mern. N:o 19, med uppgift om
och huruvida någon del af den sedan 1845 års början upplupna
bankovinst erfordras för bankens konsoliderande.
Föredrogs LagUtsk:s d. 5 dennes pä bordet lagda betänk. N:o
15, i anledn. af väckte motioner om förklaring huruvida K. förordna! d.
Den 9 Februari f. m.
305
19 Maj 1845, ang:de förändring i vissa delar af lagens stadgande om
giftorätt och morgongåfva, äger retroaktiv verkan eller ej.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det försök Utsk. uti
förevar, betänk, gjort alt till en del återföra de förhållanden i afseende
på giftorätten, hvilka ägt rum före den år 1845 stiftade lag,
kan jag för min del icke gilla. Såsom stöd för denna min åsigt,
torde det tillätas mig, att först ingå i granskning utaf de skäl, hvaruppå
Utsk. grundar sitt förslag.
Utskottet åberopar härvid lmfvusakligen, att den ifrågavar. lagen
skulle medföra en lillbakaverkande kraft och rubba förut under
gällande lagar bekomna rättigheter. Denna anmärkn. skulle kunna
anses riktig, såvida enligt den lag, som före 1845 existerade, giftorätten
varit orubblig; men förhållandet var ej sådant, utan giftorätten
var dä så länge äktenskapet fortvarade underkastad möjligheten
af mångahanda förändringar. Om en bonde flyttade in i stad,
så förändrades giftorätten, och om en borgare flyttade ut pä landet,
så förändrades den äfven. Om en ofrälse man blef upphöjd i adeligt
ständ, sä förändrades giftorätten och om en prest förlorade embetet,
sä inträdde äfven en sådan förändring. Af alla dessa omständigheter
synes, att giftorätten alldeles icke ovillkorligen bestämdes
af de förhållanden, som förefunnos vid äktenskapets ingående,
utan alt den berodde af dem som ägde runi när bodelning kom i
fråga eller äktenskapet upplöstes. Dä således makarnes inbördes rättigheter
i boet icke oryggeligen fastställdes vid äktenskapets ingående,
utan fortfarande, intill bolagets upplösning, varit underkastade mångahanda
vexlingar, skulle jag ej tro, att man rätteligen kan kalla
den lag tillbakaverkande, som icke rubbar eller förändrar förut
gjorda delningar eller aftal, ulan endast stadgar, huru vid framdeles
inträffande händelser skall förfaras. I den mening hvaruti LagUtsk.
denna gäng nyttjat uttrycket tillbakaverkande kraft, skulle
detsamma kunna tillämpas nästan på hvarje författning, som förändrande
ingriper uti förhanden varande förhållanden. Man har t. ex.
haft en lag om storskifte och den som blifvit ägare lill en egendom,
som undergått sådant skifte har, i förlitande till den i förordmn
intagna försäkran om orubblighet deraf, ansett sig förvissad att hans
egendom icke skulle undergå några vidare förändringar. Men så har
kommit ut en förordn. om laga skifte, fastställande andra grunder
för jords delning; månne det fallit någon in att ifrågasätta att icke
den nya lagen skulle utan inskränkning vinna tillämpning, eller
månne protester häremot vunnit gehör. Jag upprepar följaktligen,
då giftorätten efter 1734 års lag icke bestämdes af de förhållanden,
hvilka emellan makar agde rum vid äktenskapets ingående, utan
efter de förhållanden, som existerade vid äktenskapets upplösning,
så lära ej eller dc stadgar, som sednast blifvit antagne rörande giftorätten,
kunna anses hafva tillbakaverkande kraft; och härmed faller,
för att nyttja Utsk:s ord, den grund, på hvilken invändningen
om den tillbakaverkande kraften är byggd.
Detta om sjelfva rättsgrunden för förslaget. Hvad åter beträffar
den politiska nyttan deraf, sä skulle jag tro äfven den kunna
3G0
Den 9 Februari f. m.
med största skäl sättas i fråga. Den brytning i familje-förhåilandena,
sorn blifvit en följd af 1845 års författning och ännu våldsamt kännes
i åtskilliga delar af landet, skulle jag tro det icke vara politiskt
klokt att söka underhålla och fortplanta så länge, som möjligt. Genom
en sådan lag som den nu föreslagna skulle, så länge ännu något
hjonelag finnas qvar af dem som varit byggda före d. 14 Sept.
1845, hugkomsten af förändringen bibehållas lefvande och minnet
deraf söndrande qvarstå. Afven af detta skäl skulle jag för min
del önskat att förslaget icke hade blifvit väckt. Vidare har förslaget
det emot sig, att det ej är upphöjdt öfver allt sken af egennytta.
Icke är det, enligt min tanka, med grannlagenhetens fordringar,
— för att ej rent af säga rätts-princip, — öfverensstämmande,
alt vilja åt sig sjelf bibehålla en rättighet, som man anser sig icke
böra tillerkänna sina barn och efterkommande. Nu mera torde ett
sådant bibehållande af den fordna giftorätten för vissa medlemmar
af samhället icke eller rältsenligt kunna, utan andras förnärmande,
beviljas. Har genom den förändring, som d. 14 Sept. 1845 infördes,
det blifvit lag att man och hustru skola hafva hälften hvardera
i bo, så äro också derigenom de rättigheter upphäfda, som
före stiftandet af ifrågavar. lag funnos, och vid sådant förhållande
skulle icke heller numera de makar, sorn ingått äktenskap före
nämnde dag, kunna hafva andra rättigheter eller större anspråk att
återfå den rätt sorn en gång gått förlorad, än de, hvilka sedermera
knutit äktenskap. Nu säger den nya lagen uttryckligen i 2 §
af det nya 10 cap. Gifterm.-balken, att man och hustru hafva giftorätt
till ,J hvardera i boet, och begagnar ej, såsom i gamla lagen,
uttrycket att de giftas till så eller så stor del af boet. Och häraf
måste, enligt min tanka, följa att lagen skall gälla utan inskränkning
vid alla bodelningar, som ifrågakomma efter densammas inträdande
i verksamhet, utan afseende på makarnes olika stånd eller
hvad rättigheter, som eljest enligt gamla lagen skulle hafva dem tillkommit.
Om äfven, såsom LagUtsk. antyder och åtskilliga motionärer
skola hafva uppgifvit, olika lagtillämpning i detta hänseende gjort sig i
olika landsorter gällande, sä är detta något sorn ofta inträffar vid nya
lagars sättande i utöfning och afhjelpes oftast af sig sjelf sedan, genom
lagens fortsatta tillämpning, vid domstolarne en gifven lagtolkning
hunnit stadga sig. De omnämnde stridiga äsigterne utgöra
derföre icke någon tillräcklig grund för nödvändigheten af ett sådant
stadgande, sorn det nu föreslagna.
Ifrågavar. förslag, sådant det blifvit af Utsk. framstäldt, skulle
äfven, enligt mitt förmenande, komma att föranleda oreda och trassel
af mångfaldigt slag. Om t. ex. ett äkta par utaf dem, som varit
gifta före d. 14 Sept. 1845, hört en tid under landsrätt och
en annan tid under stadsrätt, efter hvilken lag skall då giftorätten
bestämmas? månne efter de förhållanden, sem voro gällande när
makarne gifte sig, eller efter dem, som dem emellan ägde rum när
1845 års författning utkom, eller slutligen efter det förhållande,
som finnes existera vid ena makans dödsfall eller eljest i frågakommande
bodelning. Der äro 3:ne alternativer att välja pä. Vidare
Den 9 Februari f. m.
367
finnas åtskilliga äktenskap tillkomna, icke genom makarnes frivilliga
medgifvande besegladt genom vigsel, utan genom andra förhållanden
såsom t. ex. genom domstols förklarande att en qvinna skall
anses för äkta hustru och äga rätt att njuta laggift hustrus rättigheter.
Efter hvilken lag skulle giftorätten desse makar emellan komma
att bestämmas? antingen efter de förhållanden, som förefunnos
vid den lid, den gerning skett, som boredt, qvinnan laggift hustrus
rätt, eller de, som ägde rum, då domstolens utslag meddelades, eller
ändtligen efter förhållandena vid den först aflidnes död ?
Häraf torde man finna att, genom den ifrågavar. lagförklaringen,
fara är att förhållandena skola blifva mera invecklade än de för
närvar, åro.
Slutligen förekommer äfven att den ifrågasatta lagförklaringen
är fullkomligt öfverflödig. Giftorätten äger icke rum i någon annan
egendom än sådan, hvarom åtminstone i de Stånd, för hvilka
den nya lagen medfört förändring, man och hustru kunna reglera,
antingen förr än äktenskap ingås, genom äktenskapsförord, eller sedermera
genom testamentariskt förordnande. Sålunda äga man Och
hustru, som vilja bibehålla det gamla förhållandet i afseende pä giftorätten,
icke allenast möjlighet, utan full rätt att genom testamente
stadga huru stor del den ena eller andra skall få, utan att någon
annan kan derå tala, så vida afhandlingen är i laga form upprättad.
Hvaremot de äkta makar, som äro nöjda med den nya
ordningen i detta afseende, tydligen tillkännagifva sådant derigenom
att de icke göra något vidare förordnande.
Om således, på sätt jag tror mig i det föreg:de hafva visat, icke
någon tillfredställande rättsgrund nu mera finnes för den föreslagna
lagförklaringen och densamma icke heller är i politiskt
afseende nyttig, eller synes vara upphöjd öfver allt sken af egennytta,
samt derjemte skulle kunna föranleda oreda och trassel, och
är fullkomligt öfverflödig, så kan jag för min del icke finna något
skäl att bifalla förslaget, utan anhåller om afslag på Utsk:s betänk.
Hr Coijet, Carl Äng. Julius: Jag har visserligen icke
något att lägga till hvad Gr. Mörner anfört, och hvarigenom han i
min tanka fullkomligen vederlagt LagUtsk:s resonnement; ty det är
gifvet att dä 1845 års förordn. stadgar, att man och hustru hafva
giftorätt till 1 hvardera i boet, så måste vid ett bos upplösning delningen
derefter bestämmas. Vid en mängd fall, som inträffat i Skåne,
har bodelning ägt rum efter 1845 års författning till £ åt hvardera
makan. Skulle nu den lagförklaring komma till stånd, som
bär blifvit föreslagen, så blir det nödvändigt att utgifva en ny lagförkaring
deröfver, till bestämmande af huruvida alla de bodelningar,
som under dessa år ägt rum efter den nya lagen, böra återgå
eller icke. LagUtsk. resonnerar så, som om alla dessa bodelningar
skulle hafva varit olagliga. Jag tror deremot att de varit ganska
lagliga, och skulle för min del finna det mycket olagligt, om denna
författning ginge igenom, i hvilket afseende jag åberopar de grunder,
som af Gr. Mörner blifvit anförda. Jag anhåller lika med Gr.
Mörner om propos. på afslag å detta betänk., ty genom detsammas
3158
Den 9 Februari f. m.
antagande skulle uppkomma så mycket trassel och sä mycken oreda,
att det blefve mer än svårt sådant utreda.
O
'Hr Akerman, Fredr.: Jag hade trott att de, som, när
denna fråga förevar vid sista riksdag, då yttrade sig emot förslaget
om lika arfs- och giftorätt, nu skulle fägna sig ät innehållet af det
betänk, som LagUtsk. afgifvit; men jag linner att jag deruti misstagit
mig. För min del tagnar jag mig ät detsamma, ehuru jag icke
varit ibland dem sorn vid förra riksdagen förordade denna förändringen
i lagstiftningen för arfsrätt och giftorätt. Jag röstade icke heller
för den; således må jag på den räkningen nu, då betänk, röner
motstånd hos mina politiska antagonister, af dem få anses såsom
opartisk i frågan.
Gr. Mörner har yttrat att giftorätten alldeles icke bestämmes
vid äktenskapets ingående utan först vid dess upplösning och har
grundat denna åsigt derpå, att giftorätten kan under den tid äktenskapet
fortfar förändras genom åtskilliga inträffande omständigheter.
Jag hade för min del trott den åsigt vara temligen allmän bland
jurister, att giftorätten bestämmes i och med detsamma sorn en person
inträder i äktenskap och jag hade trott mig kunna räkna min
förra kamrat, Gr. Mörner, till denna åsigt, enär jag lärt känna honom
såsom en kunnig och erfaren domare. De skäl, han dervid
anfört, hålla likväl icke streck, hvilket jag tror mig kunna styrka
dels derigenom att, om så vore, sä skulle icke lagen kunna tillåta
att giftorätten förändras genom förord, hvilket ovillkorligen skall
ske före giftermålets ingående. Det finnes dessutom ett annat skäl,
som vederlägger Gr. Mörners åsigt att giftorätten skulle först vid
äktenskapets upplösande bestämmas. Dä konkurstillstånd under makars
lifstid inträffar och fråga om boskillnad och undantag af giftorätt
uppstår, kommer visserligen i fråga hvad Gr. Mörner nämnt
derom, att giftorätten kan under äktenskapet i följd af inträffande
omständigheter förändras, men just den omständighet att en tillämpning
af lagen om giftorätt då ifrågakommer, bevisar ju uppenbart
oriktigheten af Gr. Mörners påstående. Ty icke upplöses äktenskapet
derföre, att delning af boet äger rum. Lagen var i sädane fall
klar, innan författningen kom i fråga att tillämpas. Nu deremot
är det af högsta vigt, på sätt LagUtsk. också yttrat, att göra en
bestämmelse, ronde tiden då giftorätt för makar inträdt, om icke för
mängden af jurister, likväl för de mångå, som befatta sig med skiften,
hvilka, om också ägande någon lagkunskap, likväl icke kunna
hafva de juridiska insigter, som erfordras för att kunna bedöma,
att en lag icke kan hafva retroaktiv verkan. Jag vet t. o. m. att i
landsorterne lagen tillämpas olika af olika domare och detta lärer
svårligen kunna undvikas så vida icke en sådan förklaring, som nu
är i fråga, kommer att emanera. Den siste värde talaren har yttrat
att om en så beskaffad förklaring nu gåfves, så skulle det gifva anledning
till en ytterligare förklaring för att reglera de olika förhållanden
som uppkommit genom den tillämpning af 1845 års lag,
som redan ägt rum. Just det skälet, som han anfört, synes mig
be
-
Den 9 Februari f. m.
309
bevisa nödvändigheten af en lagförklaring. Är det gifvet att olikheter
redan existerat i följd af olika tillämpning af ifrågavar. författning,
så är det också gifvet, alt sä länge någon sådan lagförklaring saknas,
så skola de olikheter, som nu äga ruin, allt framgent fortsättas.
Jag förstår icke hvad lian menat dermed, att en förklaring skulle
behöfvas för att reda de missförhållanden som redan uppstått, ty
icke kunna de afhjelpas genom någon författning, utan beror det
naturligtvis på dem som förmena lagen hafva blifvit orätt tillämpad,
att söka ändring och rättelse vid domstol. På de skäl, jag nu anfört,
får jag, i strid emot de förra lalarne, yrka bifall till för
slaget.
Gr. Mörner: De flesta och i min tanka vigtigaste af de skäl,
jag anfört emot Utsk:s förslag, hafva med tystnad blifvit af den föreg:de
talaren förbigångna.
Hvad angår det skäl, Hr Akerman anfört, att äfven under makars
lifstid utredning af deras inbördes giftorätt kan komma i fråga,
till följd deraf alt deras bo blir försatt i konkurstillstånd, så synes
mig detta exempel snarare tala för min sats än för Hr Åkermans
åsigt. Just delta exempel visar att i samma bo har, efter gamla
lagen, kunnat komma ifråga ali tillämpa 2:ne särskildte stadgar om
giftorätt. Om den, som gjorde konkurs, var en handlande, som
hodde i stad, så njöt hans maka vid konkurstillståndet giftorätt efter
stadsrätt. Flyttade han sedan ut på landet, så erhöll hon, vid
mannens frånfälle eller boets upplösning, giftorätt endast efter landsrätt.
Denna omständighet att 2:ne olika lagar, ronde giftorätten,
kunde komma att i ett och samma ho äga tillämpning, synes mig
vara det bestämdaste bevis pä att giftorätten enligt 1734 års lag
icke är orubblig eller ovillkorligen bestämdes af de förhållanden,
som vid äktenskapets ingående ägde rum.
Till ledning för skiftesmän på landet har Hr Åkerman ansett
den föreslagna förklaringen nödvändig. Den förklaring, jag deremot
för dem anser nödig, ligger just deruti, att detta betänk, afslås,
emedan deraf följer den förklaring, att lagen skall gälla för alla
utan åtskillnad, hvilken blir den förklaring som kommer alt leda
till den enklaste och för alla lättfattligaste lagtolkning.
Hr Åkerman har förundrat sig deröfver att jag, såsom en af
dem, hvilka vid förra riksdagen motsatte mig förändringen i arfsoch
giftorättslagarne, det oaktadt nu motsatt mig detta betänk. Deruti
torde Hi' Åkerman kunna finna ett bevis derpå, alt jag icke
är lill den grad bunden vid eller älskare utaf mina enskildta åsigter
att jag för att göra dem, om äfven aldrig så ofullkomligt och
oredigt, dock åtminstone i någon mån gällande, låter afhålla mig
frän alt förorda hvad jag anser vara statens sannskyldiga fördel och
nytta. Jag förnyar min anhållan om afslag på Utsk;s betänk.
Frih. Cederström, Claes Rud.: LagUtsk:s förevar, betänk.
är i min tanka af ett särdeles lärorikt innehåll och bör leda
till betraktande af åtskilliga icke ovigliga förhållanden. Vi hafva,
lill att börja med, af detta Utsk;s betänk, funnit, att en mängd
2 H, 24
370
Den 9 Februari f. m.
motionärer hos R. St. sammanstämmande påyrkat en förklaring ronde
den ifrågavar, författningen, hvilken förklaring nu vore desto behöfligare,
som skiljaktiga åsigter om lagförändringarnes verkan på äldre
äktenskap skola försports ibland både domare och skiftesmän i ada
delar af riket. Dessa motioner hafva slutligen föranledt Utsk. att
ingå i det medgifvande, att ”då de genom K. förorda:n d. 19
Maj 1845 skedda förändringar i lagstiftningen om giftorätt och morgongåfva,
i anseende till saknaden af uttrycklig bestämmelse kunna”
(Utsk. säger visserligen här kunna), ”med anledn. af författningens
lydelse, gifvas en vidsträcktare verkan än den, som öfverensstämmer
med Utskis ofvan yttrade åsigter, får Utsk., som lika med motionärerne
anser lagstiftarens mellankomst nödig för undanrödjande
af den osäkerhet och oreda, hvartill berörde förhållande kan” (försigligtvis
säger Utsk. kan) ”föranleda” etc. etc. Dessa förhållanden
anser jag för oss vara af mycken vigt att iakttaga. Vi torde, något
hvar, påminna oss att, dä dessa lagar föreslogos, så bestriddes
Utskis förslag just på grund, bland annat, af den osäkerhet och oreda,
de skulle förorsaka. Somliga ville på den tiden icke gifva gehör
åt framhållandet af dessa olägenheter. Knappt hade likväl den
nya lagen blifvit antagen, förrän de, åtminstone till någon del, jag
säger dock endast till någon ringa del, men likväl alltid i någon
måtto, insågos. Frih. Tersmeden uppträdde nemi., snart sagdt dagen
efter sedan lagförändringen var bifallen, med motion oin en
lagförklaring, innefattande ungefär hvad LagUtsk. här föreslagit. Af
mig förklarades då, såsom jag äfven förklarar nu, att jag ansåg denna
lagförklaring väl icke vara tili sin syftning oriktig; men jag yttrade
derjemte dä, hvilket äfven nu af mig vidhälles, att jag ansåg
en förändring i familjeförhållandena icke böra ensidigt, eller blott
lill hälften, företagas. Jag yttrade redan då att jag ansåg en förklaring
angide giftorätten böra, om den skulle vara rättvis, äfven
åtföljas af en dylik förklaring ronde arfsrätten. Familjerättens båda
beståndsdelar äga i min tanka ett oskiljaktigt, eller åtminstone ganska
nära stående, sammanhang. Af Gr. Sparre, Erik, väcktes också
vid samma tillfälle en motion derom, att den nya arfslagen icke
mätte retroaktivt beräknas. I anseende till riksdagens då ganska
nära förestående slut, blef denna motion, likasom Frih. Tersmedens,
utan något slutligt resultat. Då olikhet i arfsrätt äger grundad anledn.
i barnens förhållande sins emellan allt efter könens skiljaktighet,
lika såväl som en dylik olikhet bör efter min tanka exsistera i
afseende å giftorätten i anseende till makarnes inbördes förhållanden,
så anser jag så mycket mera att den nu föreslagna förklaringen
ronde giftorätten bordt åtföljas af en dylik ronde arfsrätten.
Uti denna punkt ägde åtminstone konseqvens rum vid förändringen
d. 19 Maj 1845: att man lät familjerättens båda beståndsdelar åtföljas.
Det skulle emellertid kunna synas vara opolitiskt gjordt att,
då man hyser en sådan öfvertygelse som jag, föredraga framför
en sådan lagens tillämpning, som nu flerestädes äger rum, den som
genom den föreslagna lagförklaringen kunde åvägabringas, emedan
derigenom den nuvar. generationen skulle insöfvas i ovisshet om de
verkningar, den nuvar. lagen kunde åstadkomma. Saken utur po
-
Den U Februari f. m.
371
litisk synpunkt sedd, borde jag dä ingenting högre önska, än att
Gr. Mörner i detta hänseende måtte få sin vilja fram, då han yrkat
afslag på Utsk:s betänk. Likväl får jag säga, att jag icke alldeles
är ense om hans betraktelsesätt, i juridiskt hänseende. Det
bör dock härvid af mig befaras, att synas alltför förmäten, då jag
ifrågasätter att ställa min åsigt ur juridiska skäl emot en dermed
olika af Gr. Mörner yttrad. Men jag har önskat få uttala den jag
hyser. Om en återremiss af Utsk:s betänk, kunde vinnas, borde
dervid iakttagas åtskilliga omständigheter, och egentligen i främsta
rummet den att man undersökte huruvida icke förklaringen jemväl
må till arfsrätten utsträckas, dels ock bestämmas att. deltagande må
äga rum ej blott i giftorätt, utan också i gemensam gäld.
Likaledes får jag yttra att, dä Hr Coijet lika med många andra
erfarit att den nya lagen blifvit genast och omedelbart tillämpad
vid upplösning af bon, som varit grundade på äktenskap ingångne
före d. 19 Maj 1845, så skulle, om man nu antoge Utsk:s
betänk, sådant det är, följden blifva ett ytterligare intrasslande i det
ett upprifvande af de bodelningar, som blifvit verkställda, kunde
komma att äga rum.
Detta vore alt än vidare i trassel invefva saken. Derföre
önskade jag att uppställningen af ordalagen mätte blifva sådan alt
man tydligen insåg den tillämpning, som ifrån närvar, tid borde
äga rum, nemi. att den gamla lagen tillämpades för sådana äkten
skap,
hvilkas ingående daterade sig ifrån tiden före d. 14 Sept.
1845 och hvilkas upplösning inträffade efter tiden för lagförklaringens
utfärdande. På sådant sätt kunde man söka undvika att vidröra
de äktenskap, som redan blifvit upplösta under mellantiden,
och i afseende hvarå lagskipningen må hafva med boets delning
förfarit pä sätt den funnit med den nya lagens tolkning bäst förenligt.
Ehuru sådan är min åsigt i juridiskt hänseende, den jag
ofvan önskade få uttrycka, finner jag likväl de af Hr Gr. Mörner
anförda politiska skälen nog bindande, för alt jag må anse mig
fullt befogad icke yrka någon återremiss för närvar.; ett afslag synes
mig alltså kunna grundas på politiska åsigter, som ej äro utan
vigt, och dem jag således lemnar i sitt fulla värde.
Gr. Sparre, Claes Hobert: Till en början får jag erkänna,
det äfven jag vid sistförflutne riksdag röstade emot den lika
arfs- och giftorätten; men anser mig derföre ej, såsom Hr Akerman
antydt, förbunden att arbeta för den förändring som af Utsk.
blifvit föreslagen. Tvertom önskar jag afslag å betänk., emedan
antagandet deraf skulle, efter min åsigt, stämpla oss, mine Hrr!
såsom drifne af grof egennytta. — Med verklig indignation afhörde
jag ock vid sistl. riksdag en medlem af detta hus, straxt efter
antagandet af den lika arfs- och giftorätten, väcka den fråga
som nu utgör föremål för diskussion, oansedt den värde ledamoten
tillförene ifrigt arbetat för den nyss antagna lagförändringen.
Skulle den nu föreslagna modifikationen antagas, borde väl
ock arfsrätten, sorn alltid varit lika med giftorätten, förändras, för
24*
372
Den 9 Februari I. m.
tle äktenskap hvilka äro ingångna före flen K. förordnai d. 19 Maj
1845. Det förundrar mig att ej denna fråga samtidigt blifvit vackt
och jag kan ej förklara det annorlunda än att barn, födda af sådana
äktenskap, ej nu hafva någon sakförare som lika ifrigt strider
för deras bästa, sorn vi söka att återfå vår dubbla giftorätt. — Af
dessa och öfrige, af skicklige jurister, nu anförde skäl, får jag bos
Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos. ä afslag på förevar. Lag
Utsk:s
betänk.
Hr Akerman: Jag bade hoppats icke vidare behöfva uppträda
i denna fråga till försvar för Utsk:s betänk., ty jag hade föreställt
mig, att då R. o. Ad. har ledamöter i Utsk., som deltagit
i beslutet och som, dä de icke reserverat sig deremot, måste antagas
hafva delat Utskrs åsigt, dessa skulle åtaga sig försvaret för
deras arbete, men då så icke skett, ehuru flere af dem icke sällan
uppträda på Riddarhuset såsom talare, så vet jag icke huru jag skall
förklara deras tystnad. Då jag emellertid har ordet, så ber jag att
få nämna något i anledn. af de siste värde talarnes yttranden.
Gr. Mörner trodde, att exemplet af att olika giftorätt kunde
komma i håga vid konkurstillfällen, talade för de åsigter, som han
förfäktar. Jag har i mitt anförande medgifvit det uppgifna förhållandet,
men deraf dragit slutsatsen, bevisande för min sats, att giftorätten
bestämmes före äktenskapets upplösning, ett förhållande
tydligen ådagalagdt af sladgandena i 1734 års lag och då denna
lag är så kär för mången, att man icke önskar någon förändring
deruti, så synes mig, som äfven den önskan borde vara gemensam
för alla dem, som dela denna åsigt, att så länge som möjligt få bibehålla
den gamla lagens föreskrifter. Jag hade ock trott, alt alla dc
som varit emot antagande af lika gifto- och arfsrätt, skulle vilja
hafva tillämpningen deraf så länge som möjligt uppskjuten, och kan
således icke annat än förvånas öfver mina motståndares afvoghel emot
den föreslagna lagförklaringen. — Hufvudskälet hvarföre jag
försvarar betänk, är, att ingen lag kan hafva retroaktiv verkan. Då
nu giftorätten grundar sig på ett kontrakt, som ingås, antingen när
man gifter sig, eller när man, såsom Gr. Mörner nämnt, förändrar
stånd, så skulle, om en tillämpning af 1845 års författning ägde
rum, till ändring af de förhållanden hvad giftorätten angår, som
uppkommit före den nya lagens stiftande, densamma hafva retroaktiv
verkan, hvilket icke öfverensstämmer med i allmänhet antagen
lagtolkning.
Grefven talade om att han endast fästade sig vid hvad som
vore nyttigt för fäderneslandet. Jag vill hoppas och tro att han
tillerkänner äfven sina motståndare samma slräfvan och samma grund
för deras yttranden här. Säkert vilja vi alla samma mål, mina Hrr!
om vi ock stundom skilja oss i afseende på medlen för dess ernående.
— Jag, som icke vill finna några skäl till åsigter bakom dem
sorn yttras, kan emellertid icke förklara, all då han anser den lika
arfs- och giftorätten olämplig, han nu likväl vill söka förhindra att
tillämpning af det gamla stadgandet om giftorätten får äga rum, åt
-
Den 9 Februari f. m.
373
minstone så länge, alt icke någon orättvisa begås, ty orättvisa vore
det i min tanka, om lagen skulle tillämpas retroaktivt.
Frih. Cederström, Rudolf, har yttrat, att om det förklarades
äfven i fråga om arfsrätten, alt lagen af den 19 Maj 1845 icke
äger retroaktiv verkan, så vore han färdig att bifalla betänk. Jag
ber att få fästa hans och Ståndets uppmärksamhet derpå, att förhållandet
med giftorätt och arfsrätt är liiycket olika. Giftorätten inträder,
såsom jag nämnt, då en person gifter sig. Den förändras,
om han under äktenskapet förändrar ständ i vissa fall, men den är
alltid gifven i och med detsamma, som han inträder i äktenskapet,
eller dä han förändrar stånd. Hvad åter beträffar arfsrätten, så
kan den icke ens komma i fråga, förrän den person är död, som
skall ärfvas. Om jag sjelf dör före den person jag skall ärfva, så
kommer för mig ingen arfsrätt i fråga. Således skulle alla de, som
lefde anno 1845, dä lagen beslöts, vara osäkra om någonsin den
lagen kunde komma alt tillämpas pä dem. Lagen om lika arfsrätt,
kan således aldrig komma i fråga att verka retroaktivt.
Friherren yttrade den förhoppning, att BondcSt. skulle framdeles
inkomma med talrika förslag om förändring i den ifrågavar. lagen.
Jag vågar icke yttra mig i afseende på (len större eller mindre
sannolikheten i denna förmodan. Den tillhör, såsom mycket
annat, framtiden. Jag vill dock icke neka, alt så kan inträffa, men
att, i hopp derom, nu motsätta sig en nödig förklaring hvad giftorätten
angår, kan jag åtminstone icke finna vara, såsom han uttryckte sig,
politiskt klokt. Att utan sidoafsigter behandla förekommande frågor,
måtte väl alltid vara det rätta, ty alt afslå en nyttig sak, för
att dermed vinna något hvarom fråga ej är, vore att använda jesuitismens
åsigt: att ändamålet helgar medlen.
Gr. Sparre, Erik: I egenskap af Utsk:s-ledamot är jag uppmanad
af fö re g: de talare att yttra mig öfver förevar, betänk. Jag
får då tillkännagifva, att jag inom Ulsk. icke deltagit deruti och
vågar således undandraga mig ansvar sä väl för dess innehåll som
för redaktionen. Jag har icke reserverat mig emot betänk., enär
jag kände, att en stor del ibland ledamöterna af detta hus likasom
af de öfriga Stånden önskar den inskränkning i afseende pä tiden
då förordmn d. 19 Maj 1845 skall träda i verkställighet, som detta
betänk, innefattar. Jag kunde likväl icke instämma deruti, emedan
jag icke ansåg det principenligt eller konseqvent, och anhåller nu
att för R. o. Ad. få redogöra för mina åsigler i detta hänseende,
utan allt anspråk på att desamma här skola komma att blifva gällande.
Lagen af d. 19 Maj 1845 förändrade de förut gällande föreskrifter
ang:de familjens rättigheter i afseende på egendom och dennas
fördelning emellan medlemmarne, såväl makarne sorn barnen.
Qvinnan ägde förut en mindre lott än mannen, hennes rättigheter
borde i fråga om egendom blifva lika med hans. Detta gällde såväl
hustrun, som dottern, naturligtvis kunde man ej skilja emellan
dem.
Vid beslutandet af en sådan förändring af familje-medlemmarnes
rättigheter, kunde lagstiftaren utgå från 2:ne olika principer,
374
Den D Februari f. ni.
af hvilka hvardera i dag blifvit af 2:ne utmärkta jurister inom Riddarhuset
försvarade. Han kunde antingen antaga, med Gr. Mörner,
att i alla de familjer, inom hvilka medlemmarne ej slutat aftal ang:de
egendomens fördelning vid familjens upplösning, medlemmarne underkastat
sig den lag, som vid denna upplösning gällde. Lagstiftaren
ägde således alt för dessa familjer bestämma deras rättigheter i
(afseende på egendomen, lika som deras personliga rättigheter, såsom
t. ex. mannens förvaltningsrätt af boet, barnens lydnadspligt, deras
myndighet, deras och föräldrarnes ömsesidiga förbindelser till vård
och underhåll etc.
Detta vore den ena principen. Enligt denna utgör hela Rosam
fälligheten en enda odelad massa, till hvilken hvar och en af familjmedlemmarnc
äger en presumtiv rätt, men en bestämd andel i
denna massa tillkommer dem icke förr, än vid bosam billighetens upplösning
och efter den lag, som då gäller. Med antagandet af denna
åsigt, borde lagen af d. 19 Maj 1845 genast träda i verkställighet
och alla boskiften efter denna lag förrättas.
Ilen motsatta principen, som blifvit försvarad af den näst föreg:de
talaren, vore den, att emellan familjens medlemmar äger rum
ett rättsförhållande i afseende på egendom, sä att hvar och en redan
fager en enviss bestämd andeli egendomen, ehuru densamma under
mannens och fadrens lifstid af honom ensam innehafves och disponeras,
utan ali redovisningsskyldighet. Med antagande af denna princip,
kunde familjmedlemmarnes rättigheter, som uppkommit, för makarne
genom vigseln och för barnen genom födelsen, icke förändras,
ty emellan dem ägde ett slags bolag rum; ett slags kontrakt.
sorn måste bedömas efter den lag, under skydd hvaraf det var
Ingånget. Att genom en ny lag rubba dessa förhållanden, vore
att tillägga denna lag retroaktiv verkan. Med antagande af denna
princip, borde således vid upplösningen af bosam fälligheten inom
familjer, som uppkommit före d. 19 Maj 1845, den gamla lagen
tillämpas, och den nya således endast gälla för sådana, som blifvit
ingångna sedan denna nya lag för bosamfälligheten blifvit till efterlefnad
kungjord.
Detta gäller naturligen, på sätt jag redan nämnt, alla familjens
medlemmar, så väl makarne, som barnen. Jag kan för min del
ej finna någon skilnad emellan dessa förhållanden; och lagstiftaren
har också i alla tider behandlat dem i sammanhang. Att nu skilja
dem emellan på så sätt att, vid delning af ett bo, makarne skola
dela sig emellan efter den gamla, men barnen efter den nya lagen,
är till en början principlöst, för det andra ledande till oreda och
invecklade förhållanden. Vid arfskifte efter en man, som ingått i
gifte före d. 14 Sept. 1845, skulle hans hustru bekomma blott
af boet, således l emot mannen, men hans döttrar taga lika lott
med bröderne. Allmänheten skall hafva svårt att finna grunden till
en sådan skilnad. Vid arfskifte efter ett barn skola, enligt den nya
lagen, föräldrarne taga i hvardera; men som arfvet tillfaller boet,
i hvilket mannen har 2 delar och hustru -i, så skall i den hälft
af arfvet, sorn tillfaller hustrun, mannen hafva giftorätt till |. Om
ater en familj, sorn före 1845 bolt i stad, och i hvilken således
Den 9 Februari f. ni.
375
makarne hade giftorätt lill | hvardera, 40 till 50 år härefter
flyttar ut på landet, så skall naturligtvis, i enlighet med föreskrifterne
i 1734 års lag, giftorätten förändras vid delningen af egendomen
emellan makarne och mannen skulle få ■§. Således skulle
en lag tillämpas, som vid den lid då tillämpningen kommer i
fråga ej är gällande, som längesedan är glömd och som på den
tid, då denna lag var gällande, likväl ej gällde för dem, ty de
hade redan då giftorätt till \ hvardera. Dylika inkonseqvenser
blifva en följd af en sådan förklaring och den oreda, som blir
en följd deraf, den besynnerliga opinion, som den skall uppväcka
hos folkel, talar tillräckligt emot densamma.
Ty, mina Hrr! hvad opinion skall uppslå derom alt lagsliftarne
antaga en sådan lag för sina barn, då de för sig sjelfve
vilja behålla den gamla lagen och således männen för sig bibehålla
en företrädesrätt, som de anse obillig och på grund deraf
förändrat. Ser det icke ut såsom barnen och hustrun ej haft
målsmän inom den lagstiftande församlingen? Vi ensamma stifta
lagen, vi vilja för oss bibehålla de rättigheter, vi hafva. Har
vår billighetskänsla sagt oss, att qvinnan bör ha lika räll
med mannen, så lät oss visa alt delta gäller äfven för oss, att
vi sjelfva tillerkänna våra hustrur denna rätt; eller om vi bygga
ett motsatt förklarande på en rättsprincip, låt oss undersöka
hvart denna rättsprincip leder, låt oss taga ut steget samt förklara,
att rättsprincipen bjuder, alt denna lag ej skall gälla för familjer,
som grundats före den nya lagens antagande, men alt deras
egendoms förhållanden måste bedömas efter den lag, under
Ilvars skydd de blifvit grundade.
Man har sökt att skilja emellan giftorätt och arfsrätt; man
har sagt, att den förra uppkommer genom giftermålet, men den
sednare först genom döden. — Det är icke så. Med begge förhåller
sig på samma säll. Antingen måste jag säga, alla medlemmarne
hafva en presumtiv rätt i boet och beloppet bestämmes
vid dödsfallet, eller de hafva redan sina andelar, men komma
deraf icke i besittning förrän vid mannens och fadrens frånfälle.
Man har påstått att äkenskapet är ett kontrakt. Detta är
alt befläcka äktenskapets heliga betydelse. Man har sagt att jag
gift mig med beräkning på en viss andel i boet. Om så vore,
skulle jag genom förord betingat mig den. Har jag det ej, sä
har jag underkastat mig lagstiftningens stadganden. Och månne
icke barnen äfven gjort beräkning på arfvet. Huru mångå aftal
äro ej slutna under beräkning derpå; huru mången son har ej
köpt hemmanet af sina föräldrar i beräkning på en större lott,
som undgår honom genom den nya lagen och han har haft skäl
till en sådan beräkning; lian har med skäl kunnat anse sig såsom
presumtiv ägare af en viss andel i familjeregendomen. Arfvejordssystemet
visar att hos oss en viss samfällighet emellan familjens
medlemmar äger rum i afseende på arfvejorden. De flesta
författare i den germaniska rätten, hvaraf den Skandinaviska utgör
en del, antaga också en sådan samegendom. Böra giftermålsspekulationer
gynnas mera än arfsspekulationer? Jag fordrar jern?
37 C
ben 9 Februari f. m.
likhet oell förslaget syndar emot denna pricip. Detta är den
mening jag redan vid sisth riksdag yttrat och jag vidblifver densamma.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: För min del anser jag Ulsk.
hafva fullkomligt rätt deruti, ali den nya lagen kan föranleda
osäkerhet och oreda. Detta sades redan pä förhand af de ledamöter
inom della hus, som vid förra riksdagen bestridde lagen.
De ledamöter deremot, som förordade den, ansågo då någon sådan
våda icke vara för handen. Olägenheterna hafva nu emellertid
obestridligen iuträdl och det är lagstiftarens skyldighet att
söka, sä vidt möjligt är, afhjelpa dem. Lagen tillämpas nu,
efter hvad visadt är, olika på särskildta ställen. Antingen man
således anser för rätt, att lagen om giftorätt icke skall verka retroaktivt,
eller att den skall verka retroaktivt, så måste det i begge
fallen vara nödvändigt, alt en och samma princip allmänt och
öfver allt gör sig gällande. Den som anser, att den nya lagen
om giftorätt bör gälla för alla, äfven dem, som voro gifta före
densammas antagande, måste väl anse, att denna lag skall vara
gemensam för alla sådana giftermål och komma att i hela landet
lika tillämpas, och då sådant icke sker, så är det ju nödvändigt,
att genom en lagförklaring åstadkomma detta förhållande.
Alldeles detsamma hör vara förhållandet med dem, som önska
alt lagen icke pä sådana äktenskap må tillämpas, så att, hvilkendera
åsigten som också gör sig gällande, en lagförklaring i båda
fallen är af behofvet påkallad; men hvilken lagförklaring, sorn
kominer att stadfästas, sä är del nödvändigt, att denna lagförklaring
göres sä fullständig, ali icke, sedan den blifvit vidtagen, en
ny lagförklaring öfver lagförklaringen behöfves, hvilket jag tror
vara förhållandet, i händelse Ulsk:s förslag antages. Här stadgas
nemi. att lagen icke skall verka retroaktivt ang:de giftorätt och
morgongåfva uti de äktenskap, som varit ingångna före d. 14
Sept. 1845, men der stadgas ingenting ang:de 7 § 11 cap. gif
terra.
-balken, der det talas om skyldighet att surrogera försåld
odaljord nemi. i 1744 års lag sålunda, att om sådan jord blifvit
såld till begges nylla, skola hvardera makarne fylla af sin jord,
mannen 2 delar och hustrun tridjung. Detta är i den nya la
gen
så förändradt, alt stadgandet lyder: ”Häfver man såldt eller
hustru sin mans odaljord till sin enskildta nytta, gifve sä mycket
igen af odaljord sin. Ar den jord till begges deras nytta
sald, fylle då hvar af sin jord lill hälften hvardera.”
Det vore nu i högsta måtto obilligt, ora för giftermål, ingängne
före d. 14 Sept. 1845, mannen skulle taga dubbel lott
i giftorätt, men hustrun icke desto mindre till lika lott med
mannen surrogera för begges deras nytta såld endera makan tillhörig
odaljord. Det är således nödvändigt, att detta förhållande
genom lagförklaring bestämmes. På samma sätt är det med bakarf.
Efter den gamla lagen ärfde enligt landsrätt föräldrar sina
barn, mannen | och hustrun tridjung; denna fördelning af föräldrarnas
arfsrätt efter barnen grundar sig på fördelningen af
Den 9 Februari f. m.
377
hvarderas giftorätt, oell 0111 raan nu vid den nya lagens tillämpning
ville bibehålla dubbel giftorätt för mannen uti de äktenskap,
som voro ingångne före d. 14 Sept. 1845, så borde väl äfven
den dubbla arfsrätlen bibehållas vid bakarf för samma äktenskap;
pä det att således icke en ny förklaring öfver lagförklaringen må
blifva behöflig, anser jag nödvändigt, alt den lagförklaring, sorn
nu utfärdas, blifver i dessa afseenden fullständig och anhåller, på
sådan grund, om återremiss af Ulsk:s betänk.
O
Hr Akerman: Då jag sist nämnde om min förundran deröfver
att LagUlsIcs ledamöter, som tillstyrkt betänk.i denna fråga,
iaktlogo tystnad, anade jag visserligen oråd oell jag har i anledn.
af eli värd talares sista yttrande vunnit bekräftelse på min förmodan.
All emellertid meningen i fråga om den nya lagens tillämpning
kan hos allmän helen vara högst olika, det bevisar den
skiljaktighet, sorn här företer sig ibland jurister. Om det vore
mig möjligt att följa Gr. Sparre i de uttlygter han tillåtit sig
vid framställandet af sina åsigter af frågan, så skulle jag gerna
vilja det, men han talade om så mänga förhållanden, Svenska
och utländska, nutida och forntida, all det, med hästa vilja, icke
är mig möjligt. Jag anhåller dock att få lästa mig vid några få
punkter uti hans yttrande. Han talade om alt det borde förhålla
sig lika i fråga om giftorätt och arfsrätt. Jag har förut sökt
gifva skäl för alt olika förhållanden i dessa frågor exsislera, men
för ali genom praktiska exempel tydligen bevisa skillnaden, så utber
jag mig alt få anföra följande. Att giftorätten makar emellan
bestämmes vid äktenskapets ingående, och, i vissa läll, under
detsamma, är tydligt för hvar och en som besinnar, att man kan
förpanta giftorätten. Sådant skulle eljest icke kunna ske, och
om icke sä vore, blefve det alldeles obehöfligt, hvad man vet ofta
äger rum vid den afhandling, sorn kallas äktenskaps-förord, då
vanligen mannen afsägcr sig giftorätt i hustruns egendom, för att
gifva försäkran derom alt hon icke skall ansvara för mannens
skulder. Delta kännen J alla, mine Hrr! men ali förhållandet
icke är af enahanda beskaffenhet, är lika lätt insedt, ty jag heliöfver
blott fråga Gr. Sparre och dem sorn med honom vilja
anse barnen hafva någon rätt till arf i samma stund som de födas,
om det kunde falla någon in ali söka belåna en sådan rätt,
eller någon att gifva penningar till låns derpå? En sådan lättrogen
kapitalist tror jag hvarken att Gr. Sparre eller någon annan
skulle kunna upptäcka. Gr. Sparre talade om äktenskapets helgd
och att det vore ali befläcka dess heliga betydelse om man kallade
det ett kontrakt. Ar man sinnad ali taga äktenskapet och
begreppet derom så platoniskt, som Gr. Span e yttrat, då vore det
icke värdt att tala så mycket om, huru giftorätten skall utgå, antingen
den skulle beräknas till § eller till hälften. Gr. Sparre
hade icke då bordt taga detta i beräkning. För mig må Hr Grefven
i detta fall länka huru han vill, samt lemna materien helt
och hållet å sido, men huruvida husets öfriga ledamöter anse en
sådan blott och bart ideal uppfattning utaf äktenskapet vara för
378
Den 9 Februari f. ni.
samhället tjenlig, det hemställer jag vördsamt. Han nämnde vidare,
att man icke nu borde tala om, att i fråga om giftorätten
lagen skulle tillämpas retroaktivt, utan att taga arfsrätten i betraktande,
ty det vore, såsom han sade, att icke göra rättvisa åt
våra barn och att det vore partiskt att endast behandla den ena
frågan. Vi äro, hvad sistnämnda förhållanden angår, i samma
belägenhet, Gr. Sparre och jag, så att i den saken kan ifrån vår
sida hvarken rättvisa eller orättvisa komma i fråga; men ser jag
omkring mig, mine Hrr! så finnér jag, här ibland oss en mängd
ledamöter, hvilka visserligen icke äro harn, men dock i tillfälle att
kunna ärfva, så alt, om alla, sora möjligen kunna ärfva, skulle
afhålla sig ifrån alt yttra sig i denna fråga, så ledde en så beskaffad
delikatess, som Gr. Sparre omnämnt, derhän, alt de liesta
skulle finna sig föranlåtna att icke deltaga i diskussionen och omröstningen.
Emellertid har Gr. Lagerbjelke i sitt sista yttrande
fästat uppmärksamheten på en underlåtenhet af LagUtsk. vid
detta ärendes behandling. Då jag uppkom på Riddarhuset ,
hade jag icke ärnat yttra mig i denna fråga. Jag var öfver
lygad
att de utmärkta jurister, som finnas inom LagUtsk., skulle
här uppträda lill försvar utaf sitt arbete, hvars syftning jag gillade
och har derföre icke förrän nu fästat mig vid denna om
ständighet.
Den är emellertid af sådan vigt, att äfven jag för min
del frångår mitt yrkande af bifall, och röstar för återremiss af
Utsk:s betänk.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag är visserligen ganska tacksam
för de rätlslärde ledamöter af Ståndet, som hafva, med temligen
vidlyftiga anföranden, sökt utreda detta förhållande i sin helhet,
men jag ber dock att fä förklara, att jag för min del anser, all
ingenting hindrar Ståndet ifrån att laga i betraktande den särskilda
casus, som här är för handen, och att man, för det att icke
allas önskningar blifvit uppfyllda i sin helhet, ej bör afstå ifrån
att söka reda det förhållande, sorn här blifvit framställdt. Frågan
i sin enkelhet synes mig vara den, huruvida denna författning
mer än någon annan lag, som utkommer, kan agera retroaktivt.
Jag har trott, att denna fråga vore sä både i naturförhållanden
och lagprinciper utredd, att derom icke någon strid kunde
uppkomma. Då det nu likvisst blifvit upplyst, att del funnits
domare, som ansett, att förut gällande kontrakter, — ty äktenskapet
har dock egenskap af kontrakt, — kunna blifva upphäfda genom en
sednare stiftad lag, så är visserligen en förklaring i denna punkt
af nöden; och jag kan derföre, för min del, icke annat än tillstyrka
bifall lill Utsk:s betänk., såsom väl betänkt.
Gr. Sparre, Erik: Jag vill till en början taga mig friheten
erinra R. o. Ad., alt jag för min del icke yrkat ^hvarken afslag
eller bifall till detta betänk. Uppmanad af Hr Akerman att
redogöra för anlednm, hvarföre jag icke yttrat mig öfver betänk.,
har jag här redogjort för min åsigt. Jag öfverlemnar åt R. o.
Ad. alt bedöma frågan, men jag anser mig ej böra hvarken tilldler
afstyrka försteget. Jag har yttrat hvad jag ansåg vara prin?
Den 9 Fe b mari f. ni.
379
cip i denna fråga och att, emedan jag ansåg detta betänk, icke vara
konsequent, jag ej velat tillstyrka detsamma, men jag vill alldeles
icke söka att i någon mån verka på R. och Ad:s beslut, som jag i
alla fall icke tror mig kunna genom mina yttranden bestämma.
I anledn. af Hr Åkermans sednare anmärkmr, vill jag ytterligare
genmäla några ord. Hr Akerman har sagt, att han vill lemna
ä sido mina deduktioner och hålla sig till det praktiska. Hr Akerman
yttrade då såsom stöd för sin mening, att hustru redan under
äktenskapet är ägare af en viss andel i boet; att hustruns underskrift
erfordras å skuldebref; ali hennes giftorätt må kunna angripas
för mannens skulder. Antingen har jag misstagit mig (och sannolikt
har jag det, när en sådan jurist är af motsatt mening) eller
ock stadgar vår lag uttryckligen att hustruns underskrift icke erfordras,
för att hustruns giftorätt skall kunna tagas i mät till gäldens
betalande. Jag har deremot också anfört några praktiska resultater,
för att styrka min yttrade åsigt. I en familj dör mannen. Emellan
honom och hustrun delas boet efter den gamla lagen. Hustrun får
således f. men emellan barnen delas egendomen efter den nya lagen
och de få således lika andelar. Tron J, mine Hrr! att allmänheten
skall förstå anledn:n, hvarföre på det ena hållet qvinnan
gynnas, men icke på det andra. Jag tror att lagen måste vara så
tydlig, byggd på enkla grunder, att intet missförstånd eller tvekan
om skälen dertill kan äga rum. Gr. Lagerbjelke har redan fästat
uppmärksamheten på ett annat dylikt förhållande, nemi. att om barn
dör och skall ärfvas af föräldrarne, så skulle, enligt nuvar. lag, mannen
ärfva hälften emot qvinnan, men lill följe af giftorätten kommer
mannen, i händelse äktenskapet varit ingånget före den nya
lagens utfärdande, att af denna så väl som af annan boets gemensamma
egendom taga i då hustrun blott får Sådane inkonseqvenser
inträffa, dä man icke går konseqvent tillväga med lagstiftningen.
Hr Akerman har slutligen förlöjligat mitt yttrande, att jag
icke vill anse äktenskapet för ett kontrakt och sagt alt i sådant fall
behöfdes inga bestämmelser af äktenskapets förbindelser. Jag har
blott sagt, att jag icke anser äktenskapet blott såsom ett kontrakt,
och att således äfven om någon med beräkning på vissa fördelar
skulle ingå ett äktenskap, utan att genom förord hafva gjort sig derom
försäkrad, han måste blifva underkastad de förändringar i lagens stadganden
om makarnas inbördes rättigheter, som lagstiftaren kan finna
lämpligt att vidtaga. Detta är min åsigt. Jag vill icke tillerkänna
blott äktenskapet egenskapen af ett kontrakt, hvarigenom bestämmes,
huru mycket hvardera skall få, utan jag vill förbehålla åt lagen att
bestämma makarnes inbördes rättigheter.
Slutligen har Hr Akerman sagt, att, efter de åsigter jag framställt,
skulle många talare kunna vara förhindrade att här yttra sig,
emedan de hade arf att vänta. Jag är icke gift och mina arfsangelägenheter
vore uppgjorda långt innan 1845 års lag utkom. Således
om jag skulle åsyftas, så får jag förklara, att jag alldeles icke af något
enskildt intresse är hindrad att yttra mig i denna fråga. Hvad
slutligen angår IJtsk:s underlåtenhet och den otydlighet, som skulle
vara en följd af redaktionen, så vill jag låta vara osagdt, huruvida
380
Den !l Februari f. ra
en sådan otydlighet verkligen äger ram och vill icke motsätta mig
en återremiss, ifall R. o. Ädis ledamöter skulle anse det vara nyttigt.
Jag och flere af Utsk:s ledamöter med mig ansågo, att då lagen
stadgade om giftorätten, så vöre derigenom fullt tydligt, huru
mycket hvardera makan skall betala i den under äktenskapet gjorda
gäld. Det står nemi. i 11 Cap. 3 § Gifterm.-balken, ali om lösören
och aflinge så ock deras hus och egendom i staden icke räcker
till gälden, ”så fylles det som brister, af begges enskilda arfvejord
och odalfasta å landet, efter (len andel, hvardera i gälden och
bolaget äger”.
Åtskilliga ledamöter hördes ropa på propos.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Jag beklagar vid detta tillfälle
uppriktigt den sorgliga belägenhet, hvaruti en värd ledamot af
detta Ständ råkat och hvaröfver han sig sjelf inför Ståndet offentligen
beklagat. Hr Åkerman har funnit att de ledamöter, hvilka han
hoppats skulle yttra sig, tvertom iakttagit tystnad. Denna omstänhet
är visst för honom beklaglig, men jag inser tyvärr icke huru
det skulle kunna hjelpas, enär, likasom ordet inom denna församling
är fritt, sä länge man häller sig inom grundlagens föreskrifter,
så är äfven tystnaden här tillåten. Men dä Hr Akerman vidare sagt
sig icke kunna följa Gr. Sparre i hans deduktioner, så vill jag till
haus tröst hemställa, huruvida det icke i sjelfva verket var för den
förstnämnde bättre, åtminstone vida beqvämligare, att helt enkelt
stanna efter, på sätt som skett, än att följa motpartens bevisning
steg för steg, hvarigenom man blifvit nödgad försöka ingå i någon
vederläggning deraf, hvilket man nu lyckligen undvikit.
Hr Åkerman har sålunda icke velat inse de inre öfverensslämmelser
som äga rum i afseende på arfsrätt och giftorätt. 1 detta
afseende bör erinras derom att begreppet om rättighet in potentia
och rättighet in actu lika mycket böra, efter min tanke, tillämpas i
flaga om arfsrätt, som beträffande giftorätt. Detta är emellertid
hufvudinnehållet af Hr Gr. Sparres förr väckta motion, och ett hufvudsakligt
föremål för hans i dag framlagda åsigter i ämnet.
Då Hr Åkerman icke funnit de personer yttra sig, som han
önskat, så har han i stället nödgats hålla sig till dera, som verkligen
yttrat sig; — det var visst ett missöde alt ej få några andra
att vända sig emot. Något måste, såsom det vill synas, emot desse
framkastas, till förringande af förtroendet till hvad de yttrat. Bland
dessa framkastade antydningar, ber jag få vidröra en. Hr Akerman
har nemi., hvilket jag icke kan misskänna vara rigtadt emot
mig, behagat klandrande framhålla det förfarande som iakttoges då
man bekänner sig lill den maximen, att ”ändamålet helgar medlen”.
Detta yttrande var tydligen framkalladt deraf, att jag sade
mig icke kunna ur juridisk synpunkt biträda Gr. Mörners åsigt, men
likväl ansåg hans politiska skäl äga sin riktighet. Det synes mig
alldeles klart, att lagstiftaren bör hafva för ögonen icke blott det
juridiska betraktelsesättet; sådant blefve lätt en ensidighet; lian bör
jemväl undersöka sakerne med hänseende till deras politiska och
ekonomiska beskaffenhet; må han ur alla dessa särskilda synpunkter
Den 9 Februari f. m.
381
skärskåda de vigtiga ämnen, han har alt behandla, då först befriar
han sig frän faran af ensidighetens skadliga inflytelse. Må han tillse
hvilka skäl som äro de för fäderneslandets välfärd mest betydande.
Den stränga juridiken tål väl vid att, i tillämpningen, ronde statens
angelägenheter, tempereras af hvad klokheten och behofvet bjuda.
Den värde ledamoten torde påminna sig ordspråket: ”summum jus,
summa injuria”. Jag tror för öfrigt och uttalar det gerna och med
tillförsigt, att den tid varder kommande, då den nya arfslagen kommer
att till sin verkliga och beklagliga halt allmänt uppskattas.
Huruvida jag anser denna lag vara nyttig för det allmänna och gagnelig
för den enskilte, derom har jag förut tillräckligt yttrat mig.
Den synes mig äga ingendera af dessa egenskaper. Den måste föranleda
jordens styckning, dess frångående ur familjers hand, allt till
men för jordens skötsel, slägternes välfärd, statens båtnad och sedlighetens
samt fosterlandskänslans förkofran. Den rättvisan mätte
ålminslone böra göras mig, alt det i inte! hänseende kan kallas egennyttigt
handladt, om man hellre sjelf går in på en omedelbar tillämpning
af oförmånliga stadganden, underkastande sig och hela den
generation man tillhör de betungande verkningarne deraf, än man
tillåter okunnighet om dylika verkningar få råda. Må den nya lagen
träda i snabb utöfning för det ändamålet, att verkningarne må
kunna blifva synliga, och blifva det så snart som möjligt. Tänkesätten
kunna då en dag blifva ense om det rätta botemedlet derför,
hvilket, efter min öfvertygelse, endast står att vinna genom de gamla
arfs- och giftorättslagarnes återinförande.
Så oförbehållsamt jag detta förklarar och aldrig fördolt, så bestämdt
får jag ock tillbakavisa den mot mig framkastade beskyllning
att ledas af den jesuitiska regeln, att ”ändamålet helgar medlen”,
och att således i någon mån förtjena förebråelsen för politisk jesuitism.
Den öppenhet i åsigternas art och i deras uttalande, som jag
gjort mig till en pligt att städse iakttaga, borde, vill det mig synas,
fritaga mig från alla dylika beskyllningar, enär man, åtminstone hitintills,
icke ansett fullkomlig öppenhet vara en jesuitismen, vare sig
den politiska eller den religiösa, tillhörande egenskap. Jag bestrider
således nu och framdeles alla sådane högst oförtjenta tillmålens behörighet.
Återgående till sjelfva den nu ventilerade frågan gifver jag tydligt
tillkänna att min blick är fästad på den tid, då de ofvan omförmälde
grundsatser om arfs- och giftorätt skola komma att i vidsträcktare
mån utveckla sig; min förhoppning är ock att dessa framställningar
en dag icke skola blifva fåfänga. Jag förbidar den tidpunkt
då alla de förhållanden vi berört skola af vår älskade och
faderligt sinnade Konung blifva behjertade, och är öfvertygad alt K.
M. gerna skall göra afseende på sina trogna undersåtares önskningar,
då Han kommer till insigt deraf alt de äro stödda på rättvisa
och billighet, dem det faderliga hjertat säkert aldrig velat förvägra.
Beträffande hegardt bifall till betänk., så möter deremot den
svårighet, att på sätt Hr Coijet och Gr. Mörner yttrat, skulle följden
lätteligen blifva att sådant torde ännu mera inveckla saken; och då
man icke heller har någon säkerhet för att den rättelse, man åsyf
-
382
Den 9 Februari f. m
tar, skulle verkligen vinnas genom en återremiss, så ser jag icke
den ovillkorliga nödvändigheten deraf. Då mina åsigter ur politisk
synpunkt instämma med Gr. Mörners, så utbeder jag mig, såsom
förut, få referera mig till hvad nämnde ledamot i sådant hänseende
yttrat; varandes, enligt mitt omdöme, hans skäl i delta fall tillfyllestgörande
för instämmandet i det af honom yrkade afslag å förevar.
utlåt. Blifver åter en återremiss af R. o. Ad. beviljad, dä anhåller
jag vördsammast att H. LagUlsk. må anmodas taga i betraktande
den framställning jag, i enlighet med Gr. Sparres förra motion,
nu i korthet gjort rör:de familje-rättens begge beståndsdelar pä det
att den ofullständighet, som i detta afseende äger rum i betänk.,
måtte af Utsk. observeras och med rättelse afhjelpas, äfvensom ordalagen
borde så ställas, att ingen fråga vidare kan blifva om de
äktenskap, hvilka blifvit upplösta emellan år 1845 d. 14 Sept. och
nuvar. tid, hvarjemte bör erinras om införande i lagstadgandet af
skyldigheten till deltagande i gemensam gäld, och ej blott i förmänen
af giftorätt m. m. Detta anföres för den möjliga händelse
att återremiss komme att äga rum; men jag vidhåller tillika, att jag
icke sådan yrkar, utan gifver härlios tillkänna att jag, om tillfälle
lemnäs till instämmande i begäran om afslag, dertill skall gifva min
röst; i annat fall rnä återremiss äga rum; men i ingen händelse tror
jag betänk, kunna bifallas sådant som det nu är.
n
Hr Akerman: Jag beder vördsammast om tillgift, att jag
ännu en gång besvärar R. o. Ad. med några ord i denna fråga;
men jag måste dels rätta ett misstag, dels försvara mig mot en anklagelse.
Gr. Sparre trodde alt, då jag talade om dem som voro
jäfvige, jag menade honom ock. När lian det trodde, så hörde han
förmodligen ej hvad jag sade; ty jag undantog både honom och
mig. — Han talade vidare, att min framställning vid beträdandet af
det praktiska området, i afseende på förhållandet med giftorätten,
var haltande. Det är visserligen sannt att Grefven studerat lagen
sednare än jag, men jag tror ändå, att jag ej helt och hållet glömt
den. Jag påminner mig således, att det i afseende på makars deltagande
i skuld finnes stadgadt, att den gäld, som genom mannens
enskilda vållande tillkommit, icke skall med hustruns enskilda giftorätt
betalas. Likaledes påminner jag mig, att der står att, när hustrun
idkar näring eller handelsrörelse, så skall hon ansvara för deraf
följande förbindelser för sin enskilda del. Nu hemställer jag till
Gr. Sparre, huruvida man ej skulle kunna göra ett undantag från
dessa stadganden derigenom, att båda makarne gemensamt underskrefvo
en förbindelse och således gemensamt ansvarade derföre. Det
är möjligt, att jag minnes galet, men i det fallet lärer jag få tillrättavisning.
Frih. Cederström, Rudolf, som uppträdde såsom den värde talarens
bundsförvandt, beklagade att jag, då jag skulle besvara Gr.
Sparre, ej kunde följa med hela Grefvens yttrande. Deruti hade
han utan tvifvel rätt, och jag får finna mig deruti; ty jag får bekänna
att Gr. Sparre sväfvade så långt från ämnet, att mina tankar
ej kunde följa honom.
Den 9 Februari f. m.
383
Gr. Lagerbjelke: Gr. Sparre har anmärkt, att det af mig
päpekade missförhållande ej ägde rum, emedan lagen innehåller att
hvardera makan deltager uti gälden efter den andel hvardera uti bolaget
äger. Jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå, att det af
Gr. Sparre citerade lag-stadgande står uti 3 § 11 cap. G. B. och angår
betalning af gäld. Jag talade om 7 § 11 cap. som angår surogering
af försåld odaljord. Det gamla lagstadgandet lydde: ”Häfver
man såldt sin hustrus, eller hustru sin mans odaljord, till sin enskilda
nytta; gifve så mycket igen af odaljord sin. Är den jord till
begges deras nytto sähh fylle då hvar af sin jord mannen 2 delar
och hustrun tridiung. Är ej jord till; fylle då af lösören”. Det
nya lagstadgandet lyder, enligt R. St:s und. skrifvelse: ” —
är den jord till begges deras nytto såld; fylle dä hvar af sin jord
till hälften hvardera. — — — — — — — — —
R. o. Ad. torde sålunda finna att det af mig anmärkta missförhållande
verkligen existerar.
Frih. Cederström, Jakob: Då Gr. Mörner så fullständigt
upplyst det förhållande, som skulle komma att uppstå genom bifall
till ifrågavar. Ulsk:s betänk., och att vida llere skiljaktigheter skulle
uppstå och föranleda till nya lagförklaringar, i fall den af (lere ledamöter
bär nu begärde återremiss skulle medföra bifall till förslaget,
så anser jag ock återremissen ej behöflig, utan anhåller om propos.
lill afslag pä ifrågavar. betänk.
Hr von Hartmansdorff, Au g: En ledamot har undrat
hvarföre de af Ståndet, som vid förliden riksdag talade så ifrigt mot
förändring i den gamla arfs- och giftorätten, nu tiga, då fråga är
om återgång för en viss tid i fråga om giftorätt och morgongåfva.
Då jag är en af desse ledamöter, anser jag mig äfven böra med min
matta stämma säga några ord i ämnet.
Den första frågan är naturligtvis den: behöfves något lagstadgande
i detta fall? Jag tror att behofvet är tillräckligen ådagalagt
genom de olika sätt, hvarpå lagen tillämpas i särskildta landsorter.
Hr Coijet har, såvida jag hörde rätt, sagt att uti Skåne tillämpas
lagen härom så: att man och hustru der efter landsrätt redan finge
lika mycket. Deremot har jag hört ledamöter från Upland, Småland
och Södermanland säga, att i dessa landskap tillämpningen skedde
tvertom. Man kan väl således ej annat önska, än att rättelse måtte
äga rum, så att antingen det ena eller andra sättet blefve tillämpadt
öfver allt. Hvad mig särskildt beträffar, så är det klart, att jag föredrager
tillämpning, så vidt görligt är, af det sätt, som jag gillar
och förut tillstyrkt. Således understöder jag det förslag, LagUtsk.
här har framställt.
Ätskillige ledamöter hafva anmärkt att giftorätten och arfsrätten
gemensamt hvila på samma grund och derföre borde samtidigt återinföras.
Jag är af samma mening, men när motion om arfsrätten
icke är väckt, och fråga uppstår huruvida man, antingen bör förkasta
allt för det att man ej får allt hvad man vill, eller att antaga
384
Den ä Februari f. m.
Mott den del man kan erna, sa är jag af den tanka, alt man skall
söka åstadkomma det lilla goda, man kan, utan afseende derpå, att
det största och vigtigaste ännu återstår, d. v. s. jag tänker det vara
bättre att, i st. f. full rättvisa, som här i verlden sällan vinnes, åtnöja
mig om det åtminstone blir något sä när. När nu detta kan
ske sä till vida, att man för någon tid får rättelse i morgongåfva
och giftorätt, så skulle jag vara mycket vrång om jag sade: derföre
att jag ej får arfsrätten med, så förkastar jag den billighet, som kan
åstadkommas i giftorätt och morgongåfva. Jag tillstyrker derföre
hellre att R. och Ad. måtte antaga det förslag, som LagUtsk. afgifvit,
än förkasta detsamma; men helst skulle jag se, att Ståndet
icke nn genast afgjorde frågan, emedan det föreslagna lagstadgandet,
ej är, enligt min öfvertygelse, tydligt nog, utan skulle föranleda åtskilliga
tvister och svårigheter, om det ej blefve rätladt. Det är anmärkt
att, i afseende på makars skyldighet att gälda skuld i boet,
uttrycken ej äro nog betryggande, och i denna mening instämmer
jag med Gr. Sparre. Jag vill derföre hemställa att R. o. Ad. måtte
återremittera betänk.
Jag bör då äfven närmare uppgifva min tanka, ej såsom redaktion,
men som någon ledning derföre, i händelse saken åter kommer
under Ulsk:s pröfning. Den är af följande lydelse: ‘'ali med
makars rättigheter och skyldigheter i följd af sådana äktenskap, hvilka
äro ingångna förr än K. förordn. d. 19 Maj 1845, om förändring
i vissa delar af lagens stadgande angalo arfs- och giftorätt,
blef till efterlefnad kungjord, skall hädanefter förhållas, efter hvad
förut stadgadt var”. Ordet hädanefter tillägger jag med afseende
å de betänkligheter, som man yttrat rör: de sådana arfsskiften, som
ägt rum innan den föreslagna förändringen såsom författning utkommer,
och hvilka då möjligen icke hafva vunnit laga kraft. Det blir
något, sorn LagUtsk. i det fallet äfven linge taga i närmare öfvervägande;
ty dä man vill göra en rättelse, bör man göra henne så
fullständig som möjltgt.
llr Bruce, Rob. Ed v.: Hr von Hartmansdorff har förekommit
mig i hvad jag ämnade säga, hvarföre jag endast beder att få
understödja honom med den lilla makt jag har, och yrka återremiss.
Gr. Mörner: Det är blott i afseende pä en omständighet som
jag önskar få tillägga några ord, till hvad jag förut yttrat.
Hr von Hartmansdorff har anmärkt, att den olika lagtillämpning,
som i åtskilliga landsorter skall äga rum, gjorde en lagförklaring
nödvändig, och han har på sådan grund yrkat återremiss af betänk.
För dem, hvilka lika med mig anse lagen redan tydlig nog, synes
det vara gifvet, att ingen annan lagförklaring behöfves än den, att
lagen skall ovillkorligen på alla, både före och efter 1845 ingångne,
äktenskap tillämpas, och att följaktligen intet större förtydligande nu
kan komma i fråga, än det som ligger uti ett afslag åifrågavar. betänk.
Till följd af de motioner, som äro afgifne till Utsk., kan ingen
förklaring derifrån väntas derom att lagen skall ovillkorligen på alla
til
-
Den 9 Februari f, m.
385
tillämpas, utan endast ett undantagsstadgande derom att den, i vissa
fall, skall anses icke äga tillämpning. Om man siiledes anser något
sådant undantagsstadgande ej böra komma i fråga, är det ej nödigt
att genom återremiss sätta saken ytterligare i vidlyftighet. Om
således, på sätt jag redan tror mig hafva ådagalagt, förslaget är öfverflödigt,
emedan de makar, som ingått äktenskap före d. 14 Sept.
1845, kunna genom testamenten inbördes försäkra sig om tillgodonjutande
af samma giftorätt, som förut var för dem bestämd; om
den nya lagen ang:de giftorätten ej, strängt laget, kan kallas en tillbakaverkande
lag, samt om vidare, genom den ifrågasatta lagförklaringen,
endast oreda och trassel skall åstadkommas, och densamma
ej hvilar på någon osviklig rättsgrund; så kan jag för min del ej
finna något skäl att bifalla Utsk:s betänk., hvarföre jag vidhåller min
begäran om propos. till afslag derå.
Gr. Sparre, Erik: Jag vill visserligen ej sätta mig emot, om
R. o. Ad. anser det nödigt, att återremittera betänk. Jag vill blott
i anledn. af Gr. Lagerbjelkes sista yttrande anmärka att frågan om
surrogat af arfvejord naturligtvis mäste bero af makarnes deltagande
i gälden; ock då lagen stadgar att hvar och en skall deltaga i
gälden i den mån han i bolaget del äger, så är deraf uppenbart,
alt med surrogat af arfvejord skall tillgå på samma sätt.
I an letin, af Hr Åkermans upprepade yttrande, att min deduktion
varit för mycket sväfvande, ber jag få anmärka att min
mening var, att framställa å den ena sidan hans, och å den andra Gr.
Mörners, hvarandra rakt motsatta, meningar. Jag ville till R. o. Ad.
öfverlemna att godkänna den ena eller den andra. Hr Akerman
torde finna att vid sådant förhållande framställningen lätteligen kunde
få utseende att vara vacklande. Var den derjemte dunkel eller
otydlig, så är det ett fel för hvilket jag ber om tillgift.
Frih. Hamilton: Då jag, så vidt jag hört, numera är den ende
som yrkat bifall till betänk, beder jag på flera skäl, och sednast
på de af Hr von Hartmansdorff anförda, att få förena mig i yrkanI
de på återremiss.
Hr Ribbing, Arvid: R. o. Ad. önskar troligen att så vidt
möjligt är förekomma, det, genom lagens otydlighet, trassel och rättegångar
skola uppkomma, och det nu föreslagna stadgandet är i detta
afseende mera ändamålsenligt än Gr. Mörners förslag att lagen
genast skulle träda i verkställighet. Jag får således förena mig med
de Hrr, som önska återremiss af betänk, endast för att få Utsk:s
förslag mera omfattande.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Land tm. yttrade att då de ledamöter, som yttrat sig,
yrkat dels återremiss dels afslag å betänk., Hr Landtm, ansåge sig
först böra framställa propos. till återremiss, och fördenskull nu finge
hemställa om R. o. Ad. ansåge de emot LagUtsk:s förevar, betänk,
gjorde anmärka- föranleda till detsammas återremitterande.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med många
2 H. 25
386
Den 9 Februari f. m.
nej, och då Hr Landtm, sedermera förklarade det han trott sig
finna att ja härvid varit öfvervägande, begärde Frih. Cederström,
Jakob, votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterings-propos.:
Den som anser LagUtsk:s betänk. N:o 15, på grund af de
deremot gjorda anmärkmr böra återremitteras, voterar
ja i
den det ej vill, voterar
»ej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. Ulsk:s förenämnde betänk.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit att plenum
komme att fortsättas kl. 6 e. m., företogs voteringen och vid dess
slut befunnos rösterna hafva utfallit, sorn följer:
Ja — 158.
Nej — 50.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rud.: Då jag har önskat
afslag på ifrägavar. betänk., anhåller jag att fä nedlägga min
reservation mot nu fattade beslut.
Föredrogs LagUtsk:s d. 5 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 16, i anledn. af väckte motioner ang:de upphäfvande af lagens
stadganden om morgongåfva och fördel.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då man vid förra riksdagen
införde likhet i arfsrätten, var väl icke meningen, så vidt jag
förstod, alt göra mannens rätt ringare än qvinnans, utan blott alt
göra hennes lika med hans. Om nu emellertid, då giftorätten gjorts
lika emellan man och hustru, morgongåfvan likväl qvarstår till hennes
fördel, så blifver äfven hennes rätt större än mannens. Det är
denna öfvervigt på hennes sida, hvilken jag anser desto oriktigare,
som derigenom den åsyftade likheten blifver rubbad.
Jag hemställer sålunda vördsammast att R. o. Ad. icke måtte
bifalla utan återremittera detta betänk., på det att LagUtsk. mätte
återtaga och pröfva del tillsammans med det förra utlåt.
Gr. Sparre, Erik: LagUtsk. har ganska riktigt tagit i betraktande
frågan ang:de upphörande af morgongåfva; men Utsk. har,
på sätt i belänk. finnes anfördt, ansett att mannen ej borde hafva
något emot, att vid hans frånfälle hustrun tillerkändes någon del
utöfver hvad såsom giftorätt henne tillkommer. Utsk. har dervid,
på sätt betänk, innehåller, tagit i betraktande att flere andra länders
lagstiftning tillerkänner den efterlefvande makan någon arfsrätt i den
aflidnas egendom. Som detta ej existerar enligt vår lag, så har
Utsk. icke ansett obilligt, att morgongåfva tills vidare finge qvarblifva.
Det är sannt att hustrun derigenom har större rätt än mannen; men
Utsk. har trott, på sätt jag redan haft äran anföra, att mannen ej
ogerna skulle se, att hustrun sålunda för framtiden ägde ett ytterligare
stöd i den större förmögenhet, som derigenom kunde henne
Den 9 Februari f. m.
387
tillfalla. Någon skada träffade derigenom ej honom; det skulle vara
aflägsnare arfvingar, som kunde få något litet mindre.
■Jag ber att få upprepa den mening, hvarmed Utsk. slutat sitt
utlåt, ”att, då dessutom lagstiftande makten nyligen, medelst vidtagna
förändringar i lagstiftningen, sökt ordna makars egendoms-förhållanden
och rättigheter, samt täta förändringar i en sä vigtig och i
enskilda lifvet så ingripande lagstiftningsgren lätteligen leda till osäkerhet
och oreda, så ansåge Utsk. sig äga tillfyllestgörande skäl för
sitt vördsamma afstyrkande af berörde motioner”. Jag instämmer
deruti. Jag älskar för min del ej att genom för täta förändringar
ytterligare inveckla lagstiftningen i detta ämne.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: Den förmån, sorn, enligt
den vid sista riksdagen antagne lag, tillkommer enka, innefattar
ej rätt för henne till morgongåfva i alla händelser, utan endast i
det fall att barn ej efterlefva. Det är således blott i den händelse
att aflägsnare slägtingar tillträda arf efter mannen, som förmånen af
morgongåfva äger rum för enkan, och vid sådant förhållande torde
ej eller någon särdeles obillighet kunna anses ligga i det ifrågavar.
lagsladgandel. Man bör äfven vid bedömandet af denna fråga ihågkomma
att, då skilnaden emellan aflingejord och arfvejord är på
landet bibehållen, så skulle, om i ett bo egentligen endast arfvejord
finnes, enkan kanske ej erhålla någonting till sitt uppehälle, derest
hon ej får tillgodonjuta morgongåfva. Uppå dessa och de af Gr. Sparre
redan anförda skäl, får jag för min del tillstyrka bifall till betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Man har såsom stöd för Utsk:s
betänk, (likasom Utsk. sjelf i dess betänk.) anfört, dels att vid mannens
frånfälle hustrun i alla fall förlorar sitt stöd och försättes i en
ganska bekymmersam ställning, hvarföre det ej vore obilligt att genom
morgongåfvan en liten fördel tillskyndades henne; dels har man i
utländska lagar, der den efterlefvande makan har nyttjanderätt till
en del af den aflidnes egendom, dels i civil-lagförslaget, der den efterlefvande
har rätt till bergningsmedel af den aflidnes egendom i
fall sådant för dess lifs uppehälle är nödigt, sökt stöd för det närvar.
stadgandet om morgongåfva. Deremot tror jag mig väsendtligen
kunna anmärka, att, om boet verkligen är sä fattigt att hustrun
genom sin makas frånfälle kommer i ofvan omtalade belägenhet,
morgongåfvan då utgör ett så ringa tillskott, att det icke mycket
gör till om hon får den eller ej. Det är endast i de rika böen,
som morgongåfvan egentligen är af vigt. Således i de bon der morgongåfvan
skulle behöfvas, der utöfvar den ett synnerligen obetydligt inflytande;
hvaremot i sådane bon der morgongåfvan är af större betydenhet,
densamma icke har ofvanstående skäl för sig; i alla händelser
borde förmånen vara reciprok för båda makarne. I civil-lagförslaget
äfvensom de åberopade utländska lagarne, är förmånen reciprok för
både mannen och hustrun. I utländska bon, der den efterlefvande
makan äger rätt att taga viss del af den aflidnes qvarlåtenskap, inskränker
sig rättigheten till endast nyttjanderätt, under det att äganderätten
är arfvingarne bibehållen; hvarföre jag för min del finner
de anförda mönstren vara af helt annan natur än morgongåfvan. Då
25*
388
Den 9 Februari f. m.
flen nya lagen antogs, anfördes såsom skäl dertill att qvinnan borde
äga lika rätt nied mannen; nya lagens förespråkare borde sagt större,
ty genom morgongåfvan äger nu qvinnan större rätt än mannen.
Hvad Gr. Sparre sist anfört om behof af stadga i lagstiftningen,
gillar jag visserligen; men det kan så mycket mindre här tillämpas,
som denna fråga rörer en lag, hvilken då den utfärdades var så
ofullständig, att vi nyss måst öfverlägga om densammas kompletterande
genom lagförklaring. Jag skulle derföre ej anse såsom en
fasligt stor olycka, om någon ytterligare förklaring tillkomme; hvarföre
jag för min del instämmer i Hr von Ilartmansclorffs anförande.
Gr. Sparre, Erik: lie skäl som af den siste värde talaren
blifvit anförde mot betänk., äro först och främst det, att reciprocitet
ej ägde rum. Denna omständighet skulle kunna föranleda dertill,
att man stadgade en motsvarande förmån för mannen; men icke
blir det ett skäl att afslå eller afskära det lilla understöd som enka
kan få genom morgongåfva. Gr. Mörner har dessutom nyss upp
lyst,
att morgongåfva ej kommer i fråga annat än när aflägsnare
slägtingar skifta med efterlefvande hustru. Jag tror för min del, att
mannen gerna ser att hustrun må bibehålla så stor del som möjligt
af boet, och att hon hellre favoriseras än aflägsna slägtingar. Det
är på detta skäl som jag tror att de fleste äkta män önska bibehållandet
af den fördel, som lagens nuvar. stadgande tillägger hustrun.
Och jag kan ej se något skäl att, på sätt Gr. Lagerbjelke yttrat,
man ej skulle kunna tillägga henne någon del utöfver hennes giftorätt.
Ju mindre boel är, ju mindre förmögenhet hustrun får, ju angelägnare
är det att hon får litet mera, ty hon kan genom morgon
gåfvan
få nyttjanderätt lill i af fastigheten, linder eganderätl får
hon blott till af lösegendomen, men något är bättre än intet, och
jag hemställer till R. och Ad. ännu en gång, huruvida icke en äkta
man, som ej efterlemnar några barn, gerna ser att hustrun får så stor
andel som möjligt af det efterlemnade boet.
Det är sannt att en stor förändring är redan skedd, men ej
ser jag deruti något skäl att göra denna lilla förändring, som i alla
fall ej är af någon särdeles vigt just nu i ögonblicket. LagUtsk.
är, det försäkrar jag, så sysselsatt under denna riksdag, att det ej
behöfver återremiss af sina betänk:n.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Sparre har flera gånger upprepat,
att en man ej skulle ogerna se, eller att han skulle med
glädje se, om hustrun finge ifrågavar. lilla fördel; men här är nu
ej fråga om den ene eller andras tillfälliga åsigter, eller om komplimenter,
som man kan uttrycka på hvarjehanda sätt; utan här är
fråga att lagstifta efter rätt och skäl. Hr Grefven har sagt, att,
hellre än borttaga denna fördel för hustrun, borde äfven mannen en
sådan tilläggas. Om så är, om denne ledamot af LagUtsk. så ön
skar,
hvarföre må då betänk, icke återgå, på det att han måtte få
gifva åt saken denna nya vändning ?
Hvad beträffar förändringens snara inträffande efter en föreg:de
Be o 9 Be hr aari f. ra.
3S9
lagstiftning, sä kan det lika väl bevisa, att den första lagförändringen
varit förhastad, sora att den påföljande kommer för snart. När
raan finnér något vara oriktigt, så är det en pligt att söka skaffa
rättelse, antingen upptäckten göres förr eiler sednare. Det är på
sådan grund jag anhåller om återremiss af Utsk:s ifrägavar. betänk.
Gr. Sparre, Erik: Hr von Hartmansdorff, har sagt, att betänk.
borde återremitteras på det att jag måtte komma i tillfälle alt
inom Utsk. ål saken gifva en annan vändning. Det är just derföre
att jag ej älskar täta förändringar i bestående lag, som jag anhåller
om bifall till betänk, sådant det är. Alt nu inom Utsk. uppgöra
ett förslag, som skulle gifva mannen fullkomlig reciprocitet med
hustrun, skulle blifva ett arbete allt för mycket omfattande för att
LagUlsk. skulle kunna dermed blifva färdigt särdeles med afseende
pä den oändliga mängd af göromål som redan åligga Utsk.
Hr Gunther, Claes Ephr.: Då Hr von Hartmansdorff först
uppträdde mot LagUtsk:s ifrägavar. betänk., yrkade lian, så vidt jag
fattade bans mening, sådant bifall till de väckta molionerne, att all
morgongåfva skulle försvinna, utan att af någon annan förmån ersättas;
och denna åsigt synes mig Gr. Mörner redan hafva på ett
fullständigt och tillfredsställande sätt vederlagt, då han erinrat, att
enligt nu gällande lag morgongåfva ej äger rum i annan händelse,
än att inga barn i äktenskapet finnas, samt att den lilla fördel, som
sålunda blifvit hustrun tillagd framför mannens mera aflägsna arfvingar,
synes vara så mycket mera billig och nödvändig att på landet
bibehålla, som makarnes egendom der ofta är af den beskaffenhet,
att ingen giftorätt deri äger rum. — Till dessa skäl skulle jag vilja
lägga ännu ett- erfarenhetsskäl, nemi. att det stadgande om morgongåfva,
som genom den sednaste arfs- och giftorätts-lagen gjordes
allmänt för bela landet, redan lång tid förut existerat efter stadsrätt,
ulan att man bland städernas innevånare hört någon klagan deröfver,
ehuru stadgandet i sjelfva verket har i städerna ett vida större
inflytande till hustruns fördel, än pä landet, lill följd af den omständighet,
att giftorätt der äger rum i all egendom.
Men sedan Gr. Mörner yttrat sig i ämnet, har Gr. Lagerbjelke
uppträdt med en ny sats, deruti Hr von Hartmansdorff sedermera
sig förenat, att man nemi. i st. f. morgongåfvan, som endast tillkommer
hustrun, borde medgifva båda makarne den reciproka rättighet,
att utöfver giftorätten njuta understöd till sitt uppehälle af
den andra makans enskilda egendom, der giftorätten ej härtill finnes
tillräcklig. — Denna sats öfverensslämmer alldeles med det nya civillag-förslaget,
och jag bekänner, alt jag i denna del, såsom innefattande
en i vår lag förut okänd nyhet, icke hade väntat ett så ampelt
förord för nämnde förslag af de 2:ne värda ledamöterna, som
derom nu yttrat sig. LagUtsk. har emellertid äfven upptagit den
frågan och erkänt, att en sådan förändring verkligen varit den mest
rationella att föreslå, om anledn. för det närvar, dertill funnits; men
motionerna innefattade ingen sådan, enär de blott afsågo morgongåfvans
upphörande, utan att dermed förena något förslag om dess utbyte
emot tlen reciproka rätt, hvarom fråga nu först här bifvit väckt.
390
Den 9 Februari f. m.
På denna grund har Utsk. också i sitt betänk, förklarat, att det ej
ansett sig behörigt att nu föreslå den omförmälta reciprociteten, men
att Utsk. just deruti funnit sig hafva ett ytterligare skäl att afslå
motionerna, emedan, om man nu skulle helt och hållet borttaga
morgongåfvan, för att sedermera vid en följande riksdag äter införa
den under en annan och reciprok form, hade man snarare aflägsnat
än närmat sig det mål man söker. Jag hemställer således, huruvida
icke R. o. Ad. torde finna alla dessa skäl, som Utsk. jemväl i sitt
betänk, fullständigt framlagt, vara tillräckligt talande för bifall till
hvad Utsk. föreslagit.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har försvarat Utskrs
förslag dermed, att Utsk., genom grundlagens stadgande och genom
den inskränkta syftningen af motionerna, varit förhindradt att införa
det nya civillag-förslagets stadgande angule rättighet för båda
makarne att taga förökad lott i boet; samt att man då ansett rätt
att bibehålla morgongåfva. Jag anhåller dock att dervid få anmärka,
att, hvad som kan vara rättvist i sin helhet, likväl kan blifva ganska
orättvist när man blott tager ),. Om det är rättvist att båda
makarne vid vissa tillfällen fä taga förökad lott i boet, så är det ej
sagdt att det är rättvist, att den ena makan har denna rätt då den
andra ej har den.
Jag anhåller ännu en gång få upprepa att det är ett hett annat
förhållande, det, att båda makarne, då boet är fattigt, äga lika
rätt att få ett visst tillskott deraf lill sin bergning; eller det att
morgongåfva äger rum d. v. s. att hustrun under alla förhållanden
äger rättighet till en viss del af mannens lott i boet. Detta är 2
helt olika saker, och jag kan för min del åtminstone ej finna att,
derföre att det ena må anses rättvist, det andra ej kan vara fullkomligt
orättvist; hvarföre jag upprepar min anhållan om återremiss.
Gr. Sparre, Erik: Jag tager mig friheten erinra, att det icke
är under alla förhållanden som detta äger rum, utan blott då
inga barn finnas; och då tycker jag, alt en man med skäl kan
önska sin efterlefvande hustru denna lilla förmån, sorn morgongåfvan
lemnar henne.
Gr. Lagerbjelke: Jag hade föreställt mig, att det var tillräckligt
tydligt, att med orden: under alla förhållanden, ej kunde
förstås annat än antingen boel vore rikt eller fattigt.
Sedan öfverläggningen nu ansetts fulländad, samt H r L a n d t m:s
först till bifall och sedermera till återremiss af Utsk:s betänk, framstälde
proposu- blifvit besvarade med blandade ja och nej, förklarade
Hr Landtm., det han ej kunnat uppfatta huruvida härvid ja eller nej
varit öfvervägande; men efter sedermera förnyad propos. till bifall
och denna propos:s besvarande med starka ja, blandade med nej,
tillkännagaf Hr Landtm., att han nu trott sig finna att ja öfverrösta!
nej.
Gr, Lagerbjelke begärde votering.
Den 9 Februari f. m. 391
Upplästes till justering och godkändes följande voterings-propos.:
Den sorn bifaller LagUtsk:s betänk. N:o 16, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej:
Vinner nej, varder berörde betänk., på grund af de deremot
gjorda anmärknir, af R. o. Ad. återremitteradt.
Sedan denna votering försiggått, befunnos rösterna hafva utfallit
med:
Ja — 46.
Nej — 42.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ] till 3 e. m.
lii (idem prolocolli,
Albert Munck.
Onstlagen (leii 9 Februari 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. m.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 5 dennes
på bordet lagda betänk: n:
N:o 17, i anledn. af väckt motion om fyr-anläggningar å Agön
samt å skäret Skomakaren ; och
N:o 18, i anledn. af väckt motion om beredande utaf fyr-anstalter
i sjöarne Mälaren och Hjelmaren.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 5 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 19, i anledn. af väckt motion om stapelstads-rätt
för staden Sölvitsborg, yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Vid hvarje riksdag då fråga
uppstått om vidtagande af strängare bevakning emot lurendrejeri och
tullförsnillning, har man alltid anmärkt, att stapelstäderne vore för
mänga. Men då man, för någon af dessa städer, vill inskränka rättigheten
att införa vissa varor, så klaga stadens innevånare genast
öfver obehörigt intrång i deras fri- och rättigheter. Under sådane
förhållanden är det svårt att göra det rätta gällande. Men är det
väl skäl att nu, dä man ännu icke kommit så långt i handelsfrihet
att all bevakning kan undvaras (och äfven om frihandels-grundsatsen
antages torde man icke kunna, för uppbördens skull, vara den
förutan), är det dä skäl, säger jag, att medgifva och förorda inrät
-
39?
Den 9 Februari e. m.
tandet af ännu flere stapelstäder. Ekon.Ulsk. har här, pä grund af
motionärens uppgifter, anfört att staden Sölvitsborg skulle behos af
18 handlande, 16 handtverkare och 34 näringsidkare med tillsammans
771 r:drs bevillning, ägande 10 större och mindre fartyg som
begagnades till utförsel af beck, tjära m. m. Alla dessa uppgifter
visa att stadens vigt såsom handelsort är sä ringa, att om hon funnes
i något annat land än Sverige (der släderne i allmänhet åro
obetydliga) skulle hon icke ens fä namn af stad. Hvad utförseln
beträffar, sä befarar jag all hon hufvudsakligen består af en vara,
som man icke omnämnt, eller bränvin, och denna kan framdeles,
lika väl som hittills, utan stapelrätt skeppas till Stockholm och andra
städer, som dermed olyckligtvis belastas. Emellertid har Utsk.
sagt, att del icke sä noga vet om del vore skäl, bevilja den begärda
stapclstads-friheten eller icke. Men dä en motionär likväl önskat
det, har Utsk. ansett sig böra föreslå R. St. att hos K. 51. anhålla
om undersökning i ämnet, samt alt K. 51., om något hinder icke
mötte, ville förunna staden Sölvitsborg stapelstadsrätt. Detta är en
indirekt rekommendation. 51en är det väl riktigt alt R. St. lemna
någon sådan? kan man misströsta derom, att K. 51. icke skall bevilja
staden stapelstadsfrihet om innevånarne sjelfva i behörig ordning
derom anhölle och K. 51. finner bifall lill deras begäran hafva skäl
för sig? Jag tror det icke. Efter min öfvertygelse skulle R. St.
handla mycket orätt, om de befattade sig med sådane småsaker. Om
de likväl gjorde det, hvad månde följden blifva? Jo den, att det
blefve mycket lättare att uti sådane frågor, som denna, fä ett förord
af den högsta myndigheten i riket näst Konungen, eller R. St., hvilka
deruti icke hafva mycken sakkännedom, än det vore att få det af
vederbör, embetsmyndigheter, såsom landslur och collegier, till hvilkas
befattning det hörer att deröfver utlåta sig. Jag anser således
R. St. böra inskränka sig till att endast förorda sådane frågor, som
äro behörigen utredde, men icke besvära K. 51. med framställningar
i ämnen, sådane sorn delta, och af större vigt. På grund af
hvad jag nu yttrat, afstyrker jag bifall till Utsk:s hemställan i förevar.
fall.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag medgifver visserligen
att Hr von Hartmansdorff har rätt deruti, alt R. St. i allmänhet
icke böra besvära K. 51. med framställningar uti ämnen af mindre
vigt; men jag anser det icke vara oriktigt att på grund af en
utaf ett stadssamhälle till R. St. ställd formlig begäran om R. St:s
förord i detta afseende, bevilja detsamma, så vida skäl dertill förefinnas.
Jag inser icke för min del, hvartill det egentligen tjenar att
fortfarande bibehålla den gamla skilnaden emellan uppstäder och stapelstäder.
Enligt min öfvertygelse borde den stad, som vill drifva
handel, fä göra det pä det sätt dess innevånare finna lämpligast och
för sig nyttigast, utan att deruti begränsas af större eller mindre privilegier,
Och dä nu staden Sölvitsborg har ett fördelaktigt läge för
handel samt andra skäl förefinnas som, på sätt Utsk. antydt, tala
för den sökta frihetens beviljande, inser jag icke, hvarföre staden
icke borde få den, så vida icke några okända hinder deremot möta.
Den 9 Februari e. m.
393
Och du nu ett sådant förbehåll finnes inryckt uti Utsk:s tillstyrkande,
kan jag icke inse hvarföre R. St. sknlle vägra sitt bifall till förordandet
af denna sak, isynnerhet dä den lemnat det i sä många andia
långt obetydligare frågor. Jag får derföre anhålla om bifall till
Utsk:s utlåt.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Min tanke i detta fall öfverensstämmer
med den som Hr von Hartmansdorff nyss uttalat. Jag
anser nemi., att då ärendet icke är i det skick, att R. St. kunna
deröfver fälla något bestämdt omdöme, så göra de orätt uti att skicka
detsamma på Regeringen, vare sig med ett bestämdt förordande, eller
med något annat mera sväfvande yttrande, som likväl alltid kommer
att innebära ett understueket förord. Utom det, att enskilde
böra afvänjas från att besvära R. St. med dylika rent administrativa
ärenden, hvars rätta väg är att gå genom Styrelsen, vore äfven ett
afslag ä alla så beskaffade frågor ett helsosamt medel att afvänja motionärer
inom RiksStm från den allmänna och tidsödande oseden,
alt i lid och otid framkomma med omogna förslag. Detta är det
hufvudsakliga motivet, hvarföre jag önskar att R. o. Ad. mätte afslå
ifrågavar. betänk.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rud.: I likhet med Gr.
Gyldenstolpe, får jag yrka bifall till Ekon.Utskis förevar, betänk.
Hr von Hartmansdorffs hufvusakligasle argument emot detsamma, lag
uti den af honom yttrade farhåga att lurendrejeri skulle föröfvas i
staden Sölvitsborg, ifall stapelstadsfrihet förunnades den. I motsats
emot honom tror jag att tullförsnillning och lurendrejeri äger rum
i större skala uti de städer, der tullhus äro inrättade, än der de icke
finnas.
Hr Prytz, Lars Adolf: Till de skäl, som af Hrr von Hartmansdorff
och Gripenstedt blifvit anförde till afslag å förevar, betänk.
, ber jag få lägga ett, som jag anser icke böra helt och hållet
förbigås, nemi. del, alt ett så beskaffadt förordande af en liten stads
ansökning om en fördel för sig, möjligen skulle kunna innebära ett
å R. St:s sida medgifvet intrång uti andra städers redan förvärfvade
rättigheter. Det är nemi. tydligt, att om Sölvitsborg finge stapelstadsrätt,
sådant skulle inverka på Christianstads och Carlshamns rättigheter,
hvilka städer redan hafva stapelstadsfrihet. Jag anser lika
med Hr Gripenstedt målet äfven i detta hänseende vara i allt för
outredt skick för alt kunna blifva föremål för någon R. St:s åtgärd,
hvadan jag instämmer uti den af honom och Hr von Hartmansdorff
gjorda anhållan om afslag å betänk.
Hr von Engeström, Jonas Fredr. Math.: Jag tager mig
friheten vördsammast hemställa om bifall å Ekon.Utsk:s nu föredragna
betänk. Hr von Hartmansdorff har visserligen sagt, att det skulle
föranleda till ökade utgifter å statens sida i och för tillökad tulltjenstepersonal;
men detta argument emot beviljande ät staden Sölvitsborg
af den sökta stapelstadsfriheten torde bortfalla, då man besinnar
att motionären, efter hvad Utsk:s betänk, gifver vid handen, å
stadens vägnar förklarat densamma beredd alt icke allenast anvisa
394
Den 9 Februari e. nu
tomter för erforderlige byggnader, utan. äfven att, i händelse tullinkomsterne
icke skulle räcka till tullljenstemännens aflöning, af egne
medel fylla bristen. Dessutom lärer det vara allmänt bekant, att
stäpelstadsfrihet blifvit under dylika vilkor förunnad åtskilliga andra
mindre städer i Sverige, hvarföre jag anser att det skulle innebära
en orättvisa att förmena Sölvitsborg enahanda rätt. Finnas icke några
andra hinder än det af Hr Prytz anförda, eller att städerne
Christianstad och Carlshamn deraf skulle lida intrång, anser
jag frågan derom gerna kunna bifallas.
Gr. Gyldenstolpe: Jag finner mig uppkallad af det yttrande
Hr Prytz fällt, att genom bifall till det gjorda tillstyrkandet af stapelstadsrätt
åt staden Sölvitsborg skulle ske intrång uti de privilegier,
som voro 2:ne uppgifne städer förunnade. Detta argument kan jag
icke fatta, enär, mig veterligen, dessa städers privilegier icke äro så
beskaffade, att de kunna fordra att inga andra närgränsande städer
må förunnas enahanda rättigheter. För öfrigt torde Sölvitsborg, såsom
sjöstad och ägande en god hamn, vara mera lämplig till stapelstad
än Christianstad, hvilken ligger inuti landet. Denna sistnämnda
stad utöfvar också „ egentligen sin stapelstadsrätt uti den vid
kusten belägna köpingen Alms, hvarest Christianstad äfven har lastageplats.
Hr von Hartmansdorff: Här har blifvit sagdt, att förhållandet
med tullbevakningen vore bäst på de ställen, hvarest ingen
tullbevakning finnes. I sådant fall borde man medgifva stapelstads
frihet
äfven åt Råå fiskeläge eller andra sådane för tullförsnillning
beryktade ställen. Men här är nu fråga om städer med större loflig
rörelse och för dem erfordras tulltjensteman. Man säger att i
Sölvitsborg skulle dessa icke kosta staten något, emedan nämnde stad
förklarat sig vilja aflöna dem. Detta torde dock vara mindre lämpligt,
emedan staden i sådant fall möjligen betraktade dem såsom
sina tjenstemän och icke såsom kronans samt emedan de sednare
måhända ansågo sig skyldige att närmast iakttaga deras bästa, sorn
atlönade dem. Följden häraf blefve väl den, att staten finge desto
mindre tull. Vidare har man sagt, att den ena staden bör hafva
enahanda förmån, som blifvit andra beviljad. Vill man utgå frän
en sådan jemlikhetsgrundsals, så bör man ur våra författningar borttaga
all den skilnad, sorn nu äger rum mellan våra städers rättigheter
och icke göra undantag för något enda särskildt fall. Detta
anspråk på allas upphöjelse till stapelstäder vore ungefär detsamma,
som om jag och andra Adelsmän skulle yrka på att samtelige blifva
Baroner eller Grefvar emedan andra vore det och vi ansåge oss vara
lika mycket dertill berättigade. Hr Prytz anförde ett skäl, hvilket
jag förmodar han närmare utvecklar när han får ordet, hvarföre jag
afstår från besvarandet af hvad Gr. Gyldenstolpe deremot anmärkt.
Jag fortfar att yrka afslag å betänk.
Hr Prytz: Gr. Gyldenstolpe har missförstått mig eller hört
mitt yttrande orätt, om han trott mig hafva talat om något uteslutande
privilegium för städerne Christianstad och Carlshamn. Jag har
endast sagt, att genom förordande af Sölvitsborgs innevånares an
-
Den 9 Februari e. m.
395
hållan om stapelstadsfrihet, skulle intrång ske uti förstberörde städers
rättigheter. Måhända är ordet ”rättigheter” mindre väl valdt,
jag menar dermed de fördelar som dessa städer nu draga af de
dem förunnade slapelstadsfriheter. Vidare har Grefven fästat sig
dervid, alt sladen Sölvitsborg, såsom ägande hamn, skulle vara
mera berättigad till erhållande af stapelstadsrätt än Christianstad,
som ligger 2 mil in uti Ilandet, och hvars lastageplats är belägen
vid byn, icke köpingen, Alius. Delta sistnämnde förhållande torde
dock föga göra till saken, annorlunda än alt man deri finner
en ökad anledn. att taga i betraktande de större kostnader, som
af staden Christianstads handlande i följd häraf måste vara nedlagda
i magasinsbyggnader m. m. på det längre afslåndet från staden,
enär det torde vara likgiltigt hvar stadens lastageplats är belägen
blott att dess handelsförhållanden äro sådane, att de göra den förtjent
af ifrågavar. frihet. För bedömande deraf torde jag böra
upplysa att tullkammarens i Christianstad årliga uppbörd bestiger
sig till 38, å 40,000 r:dr, ett belopp, hvilket i och för sig ej
obetydligt, sannolikt inom några år kommer att blifva ännu större.
Jag tror således icke att Hr Grefven genom sitt anförande
vederlagt det af mig uppgifna skäl, och jag anser fortfarande att
R. St. icke böra genom den föreslagna tind. skrifvelsen lemna sitt
förord åt ett enstaka intresses anhållan åtminstone ej förr än det
blifvit i vederbörl. ordning undersökt, huruvida den sökta friheten
icke möjligtvis skulle verka menligt för andra städers redan
innehafvaude och pä bestånd af gällande förhållanden beräknade
fördelar.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag torde få fästa uppmärksamheten
derpå, att här icke är fråga huruvida Hr von Hartmansdorff
skall blifva Baron eller Grefve. Jag vet icke om fråga
eljest derom uppstått; men i alla fall torde han böra derom
vända sig till vederbörlig ort. Här diskuteras om huruvida sladen
Sölvitsborg bör erhålla stapelstadsrätt eller icke, och i det
afseendet förnyar jag min anhållan om bifall lill betänk.
Hr von Engeström: Jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, alt det icke är ifrågasatt, att R. St. skulle ingå till
K. M. med en und. anhållan om obetingad! beviljande af slapelstadsfrihet
åt staden Sölvitsborg. Ulsk. har endast föreslagit R.
St. att hos K. M. anhålla, det K. M. ville, i händelse några hinder
efter verkstäld undersökning icke skulle möta, bevilja staden
en dylik förmån. En sådan hemställan vore alldeles icke bindande
för K. M.; utan är jag fullkomligt öfverlygad, att K. M., i
händelse en så beskaffad skrifvelse skulle komma att beslutas och
afgå, endast i det fallet beviljar staden Sölvitsborg den sökta friheten,
att berörde rättighet, efter skedd undersökning, befinnes
vara öfverensstämmande med så väl stadens, som statens fördel i
det hela.
Frih. Palmstjerna: Man kan visserligen säga, att R. St:s
hemställan lill K. M., i afseende på stapelstadsrätts beviljande
396
D e n 9 Februari e. nr.
för Sölvitsborg, icke är på något sätt bindande för K. M.;
ulan alt frågan i alla fall beror på K. Al:s pröfning af förbållandet
dermed. Men då kan man väl också icke neka,
att berörde hemställan bell och och hållet vore ett öfverflödsarbete.
Den skulle då blott utgöra en af de många skrifvelser,
som R. St. aflåta lill K. M. ang:de ärenden, hvarmed R.
St. icke bordt upptaga sin tid, och hvilka icke tjena till annat
än att onödigtvis förlänga riskdm, om icke möjligen dertill, alt
gifva deras förord, åt saker, som endast deraf erhålla någon vigt,
alt R. St. dermed sig befatta. Jag kan icke se saken från någon
annan synpunkt, än att dylika skrifvelse!- till K. M. äro icke
allenast öfverflödig», ulan äfven mindre passande, euär R. St. endast
böra sysselsätta sig med vigtiga ärenden och derutinnan framställa
deras meningar och önskningar, men alldeles icke befatta
sig med frågor om lokala förhållanden, hvilka af K. M. kunna
och böra afgöras endast pä grund af enskildes eller vederbör,
aukloritelers gjorda framställningar. Hvad den nu förevar, frågan
speciell beträffar, kail jag icke finna den vara af någon särdeles
vigt, enär Sölvitsborgs rörelse icke kan vara särdeles betydlig.
Det uppgifves att den har 18 handlande, 16 handtverkare och 34
näringsidkare m. m., men dessa personer erlägga i be vi 11 n. sammanlagdt
icke mer än 771 r:dr, d. v. s. endast omkring 3 gånger
mer än jag under denna titel till staten betalar. Jag anser
R. St. således icke böra befatta sig med att söka förskaffa stapelstadsfrihet
åt en starl med så ringa rörelse, hvadan jag också afstyrker
antagande af hvad Utsk. i sitt betänk, hemställt.
Hr Gripenstedt: Hr von Engeström har velat fästa uppmärksamheten
derpå, ali den föreslagna skrifvelsen icke innehåller
något bestämdt förordande, utan blott den allmänna termen
alt K. M. ville, i händelse något hinder icke mölle, bevilja ilen
sökta förmånen. Men just deri ligger, efter min öfvertygelse,
eli skäl för afslag å Ulsk:s tillstyrkande; ty då R. St. icke haft
sä mycken ledning för sitt omdöme, att de tilltrott sig att afgifva
eli bestämdt förordande af saken, så är skrifvelsen öfverflödig
och olämplig. Jag upprepar ännu en gång, att jag tror alt genom
afslag å denna och dylika motioner vinnes det dubbla ändamålet
att afvänja ej allenast enskilde personer och korporationer
alt i så beskaffade frågor besvära R. St., utan äfven riksdagsmän
alt väcka motioner i dylika för R. St:s egentliga verksamhet
främmande ämnen. Derigenom förekommer man äfven, att de
från R. St. utgående skrifvelser icke urarta till ett småskrifveri,
som är denna statsmakt föga värdigt; utan att, när R. St. en
gång uttrycka en önskan, denna då må hafva så mycket större
kraft och verkan samt R. St. kunna göra anspråk på att den hos
K. M. må vinna afseende.
Hr Gr. o. Landlm:s härefter till bifall å Utsk:s betänk,
framstälde propos. besvarades med blandade ja och nej, hvarefter
Hr Landtm, hemslälde om R. o. Ad. behagade afslå detta betänk.,
samt, sedan svaret derå utfallit med starka ja blandade med åt
-
Den 9 Februari c. m.
397
skilliga nej, förklarade, det han funnit denna sednare propos.
besvarad med öfvervägande ja.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 5 dennes
på bordet lagda tillåt. N-.o 20, i anledn. af väckt molion om
stads- och köpings-rättighcter för Höganäs i Skåne.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 5 dennes
bordlagda betänk. N:o 21, i anledn. af väckt motion om
transito- och nederlagsrätt för Slitö-hamn på Gottland, blef detta
betänk, ånyo bordlagdt, på begäran af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, och Hr Munck af Rosenschöld, INils
Rudolf.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 5
dennes på bordet lagde betånkm:
Nio 22, i anledn. af väckt motion om förbud emot utländska
ords begagnande uti Svenska skrifna eller tryckta handlingar
; och
Nio 23, i anledn. af väckt motion om Svenska inskrifter å
medaljer m. m.
Då nu föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 5 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 24, i anledn. af väckt motion om
bildande af fögderi- och länsvis sammanträdande municipal-auktoriteter
för behandling af för fögderiet eller länet gemensamma
angelägenheter, blef detta betänk, ånyo bordlagdt på begäran af
Hr Gripenstedt, Joli. Äng. och Hr Bibbing, Bengt.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis d. 5
dennes på bordet lagda betänkm:
N:o 25, i anledn. af väckt molion om förbud för hästhandlare
och ”så kallade skojare,” alt på deras resor genom landet
medföra qvinnor och barn; samt
Nio 26, i anledn. af väckt motion om förändrad reglering
af nämnde- och fjerdingsmans skjutsskyldighet.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Aug., och Hr Gripenstedt, Joli. Aug., ånyo på
bordet Ridd.Utsk-.s d. 5 dennes bordlagda mern. N:o 7, i anledn.
af Hr von Hartmansdorffs motion om en förändrad ordning för
utseende af R. o. Adis Electorer.
Anmältes och lades på hordet nedannämnde från Utskm inkomne
utlåtm, mern., berättelse och betänk., nemi. från
398
Den 9 F e b r u a ri e. m.
Stats-Utskoltet:
Nio 37, ang:de beräkningen af statsverkets inkomster;
N:o 37, Litt. A. i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de
nedsättning uti den af Stora Kopparbergs bergslag utgående kopparränta
från hvart 10 till hvart 30:de Skia af tillverkningen,
samt upphörande af allmogens inom åtskilliga socknar af Stora
Kopparbergs län skyldighet att in natura till bergslaget leverera
sina hemmans-ränte- och mantals- eller qvarnlulls-kol;
Nio 37, Litt. B, i anledn. af väckt motion om upphörande
af tionde-afgift ä Alun;
Nio 37, Litt. C, i fråga om upphörande af de bland statsverkets
ordinarie inkomster upptagne gerningsören;
Nto 38, angtde regleringen af utgiflerne under riksstatens
lista hufvudlitel;
Nio 39, angide regleringen af utgiflerne under riksstatens
2:dra hufvudtitel;
Nio 40, angide regleringen af utgiflerne under riksstatens
3idje hufvudtitel.
Banko-Utskottet:
Nio 11, med hemställan om afskrifning af ett utaf grosshandlaren
A. Broberg Andersson i lifstiden uti banken upptaget
lån;
Nio 12, i anledn. af väckt motion om skyldighet för bankens
tjenstemän att afsäga sig tjenstebefatlningar i andra verk;
Nio 13, i anledn. af väckt motion om ersättning af banken
för 3:ne falska bankosedlar;
Nio 14, angide verkstäld undersökning om styrelsen och
förvaltningen af B. St:s bank under tideu från nästförflutna
riksdag;
Nio 15, med hemställan om förhöjning i de åt kommissarien
vid pantlåne-expeditionen anslagne missräkningspenningar;
Nio 16, i anledn. af kamreraren A. VV. Wäsströms ansökning
att komma i åtnjutande af kamrerare-lön efter nya atlöningsslalen,
samt att derå undfå fullmakt;
Nio 17, i anledn. af väckt motion om ökade löneförmåner
för bankens tjenstemän inom 3:dje graden;
Nio 18, i anledn. af kammardrängarnes i banken ansökningar
om löneförhöjning.
Lag-Utskottet:
Nio 17, i anledn. af väckta motioner, angide rättighet för
qvinna att vid viss ålder blifva myndig.
Upplästes och lades till handlingarne från de öfriga RiksStin
ankomne prot.-utdr., nemi. från PresteSt. af d. 22, 26 och
29 sistl. Januari samt d. 2 och 5 dennes samt från Borgareoch
BondeStin af d. 29 sisth Januari samt d. 2 och 5 dennes.
Den 9 Februari e. m.
399
Herr Ribbing, Arvid, anförde skriftligen:
Under ett föreg:de plenum har R. o. Ad. tillåtit mig att
fästa dess uppmärksamhet på huru lagens förfall och uraktlåtenhet
i fråga om våra vigtigaste samhällsangelägenheter, nemi.
kyrkan, religionen och folkundervisningen menligt inverkat och
möjligen skall komma alt göra det på moraliteten och den deraf
ytterst beroende allmänna säkerheten i landet. Jag heder nu att
få framställa huru underlåten noggrannhet vid verkställigheten af
en gällande strafflag, om än i ringare, dock i betydlig mån, kan,
genom uppkommet förakt för straffet, hafva skadliga följder och
huru de böra afhjelpas.
Om hvarken staten sparar sina bidrag eller embetsmannen
sin möda att med yttersta noggrannhet bestämma huru ett brott
lagligen skall bestraffas, så tjenar allt detta till föga, om, vid verkställigheten
af straffet, en fångknekt eller annan person kan få
utföra och äfven utföra det med flathet. Så långt jag minnes
tillbaka, har man ansett det straff, som kallas fängelse vid vatten
och bröd, af ringa betydenhet, ehuru lagligen ulfördt det, enligt
läkares intyg, i sig sjelf är så svårt och plågsamt att det t. o. m.
kan vara farligt för Iifvet. Om under 30-åriga omsorger för
brottmåls- och straff-lagstiftningen, hvars resultat Konungen nu i
nåder framlagt, och deruti vatten- och bröd-slraffet är borttaget,
man liksom bortglömt att låta lagligen verkställa detta straff, eller
om man tyckt del icke löna mödan, i anseende till de gamla
fängelsernes ofullkomlighet, så har emellertid den ordning som
iakttagits vid de nya lärl, att vissa förfoganden kunna äga rum,
som äro oberoende af fängelsets byggnad och inredning, ledande
lill alt hindra missbruken vid verkställigheten af vatten- och brödstraffet.
Hade det nya lagförslaget i sin helhet kommit ali antagas,
som K. M. vid denna riksdag i nåder förordat, så hade man
kanske kunnat lemna å sido de gamla straffsälten och deras missbruk,
men då Regeringens främste ledamot och enskildte riksdagsmän
bär förklarat benägenhet för att åter upptaga vatten- och
bröd-slraffet och då i delta straff, sedan år 1841, man lagt nästan
allt hvad som skolat motväga och afskräcka från brott, emedan
spöstraffet för det mesta dä borttogs och vatten- och brödstraffet
sattes i stället; så synes i sanning tiden vara inne att,
till skydd för en allt för mycket aflagen allmän säkerhet, skaffa
tillsyn derå att vatten- och bröd-straffet med kraft och efter lag
verkställes.
Det är bekant alt de som inträdt i fängelse, för alt spisas
endast med vatten och bröd, i sina kläder inkokat eller insytt
hvarjehanda salta ämnen för att dermed uppblanda sin föda.
Detta missbruk undanrödjes, om, såsom nu sker, före inträdet i
cellen, fången rengöres och omklädes i fångkläder, och då lång
tid ännu lärer åtgå innan nya fängelser öfver allt kunna komma
till stånd, så föreslår jag att denna ordning ändock öfver allt
med straffångar, som skola undergå vatten och bröd, så fort ske
kan vidtages.
400
Den t) Februari e. ni.
Då genom anbringande af sigill vid dörren eller luckan lill
cellen man kunnat göra sig förvissad att icke något olofligen
blifvit insmtiglat lill fången innanför, så ocb då i de gamla häktena
ett enda rum vanligen begagnas för, som man yttrar, vallendrickarne,
synas äfven dylika åtgärder der kunna äga rum, förutsatt
att man äfven sörjer för renhållningen liksom i cellrummen.
Jag föreslår således, att enahanda ordning vidtages äfven
i de gamla fängelserne för vattendrickare, likasom att genom förbyggnad
af plank, eller annorledes, gemenskapen med straffångarne
genom fenstren förekommes, eller, så vidt detta ej kan ske, medelst
vakthållning, äfven militärisk, om säkerket ej annorledes kan
vinnas. För de åtgärder jag påyrkat, fordras uppsigt der den ej
finnes pålitlig, och jag föreslär alt sådan måtte föranstaltas; vid
ett allvarsammare verkställande af vatten- och bröd-straffet torde
försigtigheten äfven fordra noga tillsyn af läkare.
De kostnader, som för förberörde, efter mitt förmenande, maktpåliggande
anstalter åtgå, torde få bestridas af de för fångvården
i allmänhet anslagne medel.
Remitterades till LagUlsk.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 8 e. m.
In fidem prolocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 12 Februari 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för d. 9 dennes e. m.
Öppnades FIrr Electorers lista vid val af en suppleant i Exped.
Ulsk. efter N:o 2216 Hr Murraij, Robert Gustaf; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1477 Hr Jägerhjelm, fullm. Gr. Posse, Erik.
Anraältes till justering, men bordlädes, på begäran af Gr.
Lagerbjelke, Gustaf, nedannämnde från Exped.Ulsk. inkomne förslag
till R. St:s uud. skrifvelser till K. M. nemi.:
N:o 10, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om ändringar i
17, 22 och 24 §§ R.F.;
N:o 11, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om ändring i 6,
15 och 43 §§ R.F.; samt
N:o
Den 12 Februari f.m.
401
N:o 12, i anleda, af K. M:s nåd. propus, om ändring i 1
9 mom. Tryckfr.-Förordmn.
Upplästes lill justering och godkändes Exped.Utsk:s följande
förslag till R. St:s und. skrifvelser till K. M.:
N:o 13, rör:de riksdagens förlängande en månad; samt
N:o 14, ang:de fönyadt anslag till lagberedningen.
Föredrogs ånyo BankoUlsk:s d. 5 och 9 dennes på bordet
lagda mern. N:o 19, med uppgift om och huruvida någon del
af den sedan 1845 års början upplupna bankovinst erfordras för
bankens konsoliderande.
Hr Hammarhjelm, Carl Gust., hade inlemna! ettså
lydande anförande:
Enligt BankoUtsk:s mern. N:o 19, om uppgift huru med
bankovinsten sig förhåller, ifrån 1845 t. o. m. 1847 års slut, får
jag aflemna följande till prot.
Vid första påseende synes genast det beklagansvärda förhållande,
att de sedan 1845 så välvilligt meddelade och oktrojerade
hypoteksföreningar, med de 8 stycken nu i verksamhet varande
privatbankerne, redan åstadkommit den menliga inverkan, alt vår
riksbanks räntevinster, sedan dess, knappa 2 år, så conseculivl
aftagit, det 1847 års räntevinsl, på J:del nära, ej utgör mera än
hälften af vinsten 1845.
Om ett sådant förhållande vore uti privat mans hand, så är
han ohjelpligt uti snart konkurstillstånd, och på förenämde förhållanden
med riksbanken, så ser det äfven vådeligt ut.
Dä privatbankerne och hypoteksföreningarne nu genom det
ogenomträngliga nät, som de söka sammandraga öfver hela fäderneslandet,
att i sin hand disponera hela landets behöfliga rörelsekapital,
med deras utan metallisk valuta, ej ens solidariska ansvarighet,
i blott papper öfverflödande tillgångar, sora på 8 privatbanker
enligt oktrojernas ordalydelse förökas, men nu till en
början rättighet, att hafva i rörelsen 23 millioner.
Hypoteksföreningarne, som under den fosterländska rubriken,
alt vara landlbrukels biträde i penningelån, emot säkerhet
af spanmål och höga lån på fastigheter med amortering, tyckas
redan visa sig benägna genom utbjudande af annorlunda beskaffade
lån, fast ej inuehafvande karakter af privatbanker, snart ikläda
sig samma ändamål, och säkerligen, inom delta års slut,
i förening med privatbankerne, hafva ett vida större rörelsekapital
utelöpande, än riksbanken kan åstadkomma; således, om ej
R. St. nu vid denna riksdag sätta vår riksbanks affärer i det skick,
att den kan gå i bredd med om ej öfverflygla privatbankerne och
hypoteksföreningarne, så fruktar jag, att vid nästa riksdag så väl
riksbanken som allmänna kassorne, såsom dä ej mera behöflige
för lån, få i detta ändamål tillslutas.
Önskligt vore, det vår riksbank kunde bidraga att fylla bri2
H. 26
402
Den 12 Februari f. m.
sten af nu tilläranade statsanslag; men då den äger så starka
medtäflare i penningetillgångar, hvilkas sedlar i landsorterna måste
hållas lill godo i brist af riksbankomynt, så torde nu vara
tjenligast, alt till nästa riksdag, blott 3 år härefter, afslå nya hitintills
okända utgiftsartiklar, samt efter verkligen befintliga tillgångar,
jemförda med oundgängliga utgifter, och för fortsättande af mindre
brådskande företag, minska dessas anslag, så alt riksbanken,
med hvad dit hörer, t. v. förblifver uti sitt nuvar. vådliga skick,
med de privatas öfverflödiga penningelänerörelser; otillgänglig för
andra, än produktiva företag.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Slutmeningen af
BankoUtsk:s betänk, företer den egenhet, att om R. o. Ad. skulle
bifalla detsamma, så är derigenom icke något beslut fatladt
hvarken att den ifrågavar. bankovinslen kommer att ifrån hanken
afgå, icke heller rör:de det allmänna verk, till hvilket den skall
öfverlemnas. Utsk. tillkännager endast att bankovinsten icke erfordras
för bankens konsoliderande och att den således kati vid
slutet af livarldera åren 1848, 1849 och 1850 med £ eller
954,000 r:dr årligen ifrån banken i och för Statens allmänna
behof aflemnas. Jag anhåller att den af Hr Lagergren afgifna
reservation måtte blifva uppläst, och att jag derefter måtte fä behålla
ordet.
Sedan Hr Lagergrens vid Utsk:s mern. fogade reservation till
följe häraf blifvit uppläst, tilläde
Gr. Cronhjelm: I öfverensstämmelse med den nu upplästa
reservationen, anhåller jag vördsamt att propos. måtte göras
derpå, att den ifrågavar. bankovinsten måtte, under i öfrigt uppgifne
villkor, till riksg.-kont. i och för statens allmänna behof
aflemnas.
Hr Fåhrajus, Olof Immanuel: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Gr. Cronhjelm. Det är mig obekant af hvad anledn.
Utsk. ledt sig till en så obestämd form för slutmeningen
i sitt betänk. Det torde måhända af R. o. Ad. ihågkommas att
vid riksd. 1840 afgaf BankoUtsk. betänk, i enahanda ämne, hvaruti
Utsk. bestämdt tillstyrkte, att de öfverskott, som uppkommo
efter bildandet af den föreslagna reservfonden, skulle till riksg.-  kont. aflemnas. Vid sisth riksd. var förhållandet annorluuda.
Utsk. förklarade nemi. då, att hela behållningen af bankovinsten
erfordrades för bankens konsoliderande. Emellertid synes det mig
ostridigt, att intet hinder finnes för R. St. att definitivt besluta
bankovinstens användande för nu ifrågaställa ändamål och jag
tillstyrker således, i öfverensstämmelse med Gr. Cronhjelms hemställan,
att R. o. Ad. måtte grunda sitt beslut på den reservation,
som Hr Lagergren afgifvit och som finnes betänk, bifogad.
Frih. Alströmer, Jonas, anförde skriftligen:
Vid betraktande af den uti BaukoUtsk:s mern. N:o 19 uppgifna
bankovinsten, framställa sig obetingadt 2:ne föremål, som
framför allt annat taga dessa medel i anspråk.
Det ena är jernvägarna.
Den 12 Februari f. m.
403
Vi vilja ej tänka oss någon, sorn ej inser vigten och värdet
af jernvägar för Sverige, äfven om dertill skulle behöfvas ganska
stora uppoffringar af Staten; men härom är ej nu fråga, det är
blott, att af ifrågavar. bankovinst afsätta 1,296,000 r:dr b:co till
detta oberäkneligt nyttiga arbete, och härtill lärer ingen draga i
betänkande att gifva sitt samtycke, för att dermed offra sin skärf
åt framtiden och skänka sitt fosterland denna civilisationens mäktigaste
häfstång.
Att vi må hafva jernvägarne och dess nytta mera åskådliga
framför oss och för att opartiskt bortkasta alla egennyttiga beräkningar
på närvar, tillgångar för ögonblickets behof, må vi föreställa
oss 10 är förflutna. — Vi se dä Sverige omgjordadt med
en gördel, från hvars trollkraft utspringer lif och rörelse åt alla
håll, som höjer dess politiska anseende; väcker dess industri ur
sitt slummer; betager de ofta påkommande lokala missvexterna
största delen af deras fasaväckande verkningar; ja! framkallar oräkneliga
förmåner och derigenom sporrar modet samt lifvar hoppet
om en allt fortgående framgång.
Vi fortsätta alt föreställa oss den tid, då Sverige äger sina
jernvägar med alla dessa herrliga förmåner; — skulle vi då vilja
sälja dem för att återfå dessa penningar? Det är — skulle 1859
års Ständer så glömma hvad de såsom ombud äro skyldiga sitt
fosterland? — Nej! de skola ej, med klarnad blick på Sveriges
nyfödda lif, vilja återsänka det i sin fordna dvala; åter hämma
dess jordbruks stigande utveckling; åter stänga tillförseln för den
genom missvext lidande landsorten; hämma kapitalernas omsättning;
qväfva industriens mångfaldigt tilltagande utgreningar; och,
i händelse af en våra gränsor hotande fara, åter betaga landet
förmånen af det hastiga fortskaffningsmedlet för sammandragandet
af dess armée med många andra fördelar att förtiga och säkerligen
ännu flera som ej kunna beräknas.
Låtom oss nu gå tillbaka — 1848 års Ständer! skola vi ej
samla öfver våra hufvud den skuld, som vi tro R. St. ett decennium
härefter ej vilja belasta sina samveten med, då måste vi begagna
de medel vi hafva, att verkställa hvad våra efterkommande
till intet pris skulle vilja hafva ogjordt.
Troligt är, att en betydlig del af jernvägskoslnaden kan
ställas på aktier; men, vi böra ej låta jernvägarne bero utaf enskildas
mer eller mindre håg att dertill bidraga, då det är samhället
som har nyttan deraf, utan, fullt behjertande dess betydelse
för Sverige, påskynda dess anläggande genom Statens biträde;
och derföre till en början, som ofvanföre är nämndt, af den nu
befintliga bankovinsten afsätta för detta ändamål 1,296,000 r:dr
b:co; så bidrager R. St:s bank i sin mån till detta vigtiga arbete
åtminstone genom att med 129,600 r:dr b:co godtgöra 4 procents
ränta och 2 procent ammortissement för hvarje arbetsår
intill det 10 årets utgång, då de nu ifrågavar. jernvägarne
skulle vara färdiga. Vi hade härigenom till en början en garanti
för sjelfva arbetets bedrifvande; hvad som erfordrades till ränta
och ammorterande af kostnaden för hvarje fullbordadt vägstyc
26*
-
404
D e n 12 Februari f. m.
och ej erhölls genom inkomster af jernvägen, skulle Staten godtgöra
i enlighet med min förut afgifna motion, då det, som förut
är sagdt, alltid blir riket, som först och sist har största nyttan af
jernvägarne. Om man ej vill afse inkomsten af den ärligen innestäende
delen af summan till jernvägarnes nytta, hvilket jag skulle
anse riktigast; kunde den för bankens räkning och till dess konsoliderande
på lämpligaste sätt förräntas.
Hvad det andra föremålet för bankovinstens användande angår,
får jag, på det sätt jag här går att vördsamt föreslå, förena mig med
Hr doktor Sandbergs, uti 2 mom. af bans reservation, afgifna yttrande.
11
Utöfver den till jernvägsbyggnaden föreslagna summan återstår
1,566,000 r:dr b:co af nuvar. bankovinst; låtom oss afsätta denna,
till bildande af filial-afdelningar utaf banken i landsorterna, att efterhand
inträda i verksamhet vid de tider närvar, privat-bankers
oktrojer upphöra och härigenom draga den oformliga vinst, som nu
genom denna bankrörelse tillfaller enskilda, under R. St:s disposition
och dymedelst låta den komma Statsverket till nytta.
Föregå vi kommande Ständer med detta exempel, skola de säkert
ej underlåta att för samma välgörande ändamål afse någon del
af blifvande bankovinster.
Vi böra ej blunda för de olyckor privatbankerna i en framlid
kunna draga öfver oss; de äro många och stora och att de
blifva ju längre desto värre är för skenbarligt och allmänt erkändt
att behöfva bevisas.
Må derföre ofvannämnda, å det föreg:de förslaget, återstående
summa af bankovinsten, 1,566,000 r:dr b:co användas för här omnämnda
ändamål, på det sätt, att den till dess eget förökande förräntas,
intill dess den upphörande oktrojen för någon privatbank
påkallar hela eller någon del af summans användande.
Man räknar på bankovinsten för näringarnes understödjande;
för Statsverkets behof; i och för bankens förstärkande — Nå väl! —
Vilja vi en gång för alla och i stort upphjelpa våra näringar
och bringa oss till allmänt välstånd — låtom oss då anlägga jernvägar.
Vilja vi en gång för alla och i stort sätta banken i tillfälle att
konsolidera sig och lenina oss en bankovinst, sorn kan kännbart
minska våra skatter; låtom oss då utvidga dess rörelse och förskaffa
den all den inkomst, sorn borde tillhöra, men nu gar ifrån
den; och
Vilja vi slutligen göra oss oberoende af en på några få händer,
på den allmänna välmågans bekostnad, hopad rikedom och ej
i en framtid låta land och folk blifva en leksak för dessa magnaters
nycker och stigande vinningslystnad; låtom oss då i tid bereda
oss en möjlighet att efter hand kunna afskära privatbankernas tillvaro,
utan alt menligt inverka på den i omlopp varande sedelmassan.
Med afseende på hvad jag här tagit mig friheten vördsamt framställa,
får jag, på det BankoUtsk. må sättas i tillfälle att för R. St.
framlägga de för dessa begge ändamål lämpligaste förslager, begära
Den 12 Februari f. m.
405
ålerremiss af Utsk:s förevar, mera., jemte anhållan att detta anförande
communiceras med de Ulsk., till hvilka min motion om jernvägarne
och den inom ett af de andra stånden väckta motionen om
privatbankernas upphörande blifvit remitterade.
1 anledn. af detta anförande, fästade Ilr Gr. o. Landtm.
K. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att nu förevar, fråga rörde bankovinstens
användande i och för bankens behof eller ej, men icke
sältet för densammas användande i och för statens behof.
Frih. Cederström, Jakob: Den af Frih. Alströmer begärda
återremiss på grund af hans väckta nya fråga om bankovinstens
användande till långt andra ändamål än Utsk. afser, är en
långt efter motionstidens slut väckt motion och kan i anledn. deraf
icke leda till någon följd. Det är således öfver sjelfva betänk., som
jag nu går att yttra mig. Utsk. har förklarat att bankovinsten för
de 3: ne föreg:de åren kan användas till Statens allmänna behof.
Reservanten, Hr Lagergren, har föreslagit att detta måtte förändras
så att, enligt minoritetens tanka, ordet må i st. f. kan skulle blifva
användt. Här har blifvit anmärkt af Gr. Cronhjelm att denna reservation
borde så fullständigas, att det skulle vara till riksg.-kont.,
som medlen aflemnades; men, mine Hrr! ingendera har ännu fästat
uppmärksamheten derpå, hvad det vill säga att BankoUtsk. föreslagit
att fördröja utbetalningen af dessa medel till slutet af hvarje
är med \ om året. Statsutgifterna gä under loppet af året,
och inkomsterna måste således vara tillhanda vid början af hvarje
år, som bankovinsten skall till riksg.-kont. öfverlemnas, för att kunna
användas till besagde ändamål. Jag måste således tillstyrka alt
Utsk:s betänk, bifalles med den förändring, att den af Utsk. uppgifna
bankovinsten, till det belopp Utsk. sjelf utsatt och under öfriga
villkor, må öfverlemnas till riksg.-kont., dock på det sätt, att
bankovinsten vid början af hvarje år, och för 1848 genast, med
4, eller 954,000 r:dr, lill riksg.-kont. aflemnas. Då kunna R. St.
beräkna tillgångarne för hvarje är för dermed afsedda utgifter, hvilka
utgå qvartalsvis eller också förskottsvis för qvartalet, till följe
hvaraf det är nödvändigt att Regeringen må hafva att påräkna dessa
inkomster ifrån riksg.-kont. vid början af hvarje år.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är förekommen af
Hr Frih. Cederström och anser, lika med honom, att då R. St.
vilja aflemna bankovinsten till riksg.-kont., böra de göra det vid
början af hvarje år och för detta år genast, ty dessförutan blir den
tillgång som dermed åsyftas icke användbar under det löpande året
för riksg.-kont., som för närvar, lärer befinnas pungslaget. Jag
hemställer derföre att det beslut, som af R. o. Ad. i denna fråga
fattas, må blifva af följande ordalydelse: att den ifrån 1845 års början
upplupna bankovinst icke erfordras för bankens konsoliderande
och att berörde vinst, beräknad på sätt i Utsk:s mern. är vordet
uppgifvet, till 2,862,000 r:dr b:co, skall för år 1848 genast, och
derefter vid början af åren 1849 o. 1850 med ^ eller 954,000
r:dr årligen ifrån banken i och för Statens allmänna behof till riksg.-  kont. aflemnas.
406
Den 12 Februari f. m.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Jag begärde ordet
i anledn. af Frih. Alströmers anförande, hvaruti Frilen yttrade sin
åsigt om bankovinstens användande, men Hr Gr. o. Landtm, har
redan tillkännagifvil att öfverläggningen på detta rum för närvar,
icke handlar om sättet för bankovinstens användande, utan om BankoUtsk:s
betänk., som rör den frågan, huruvida bankovinsten kan
till statens allmänna behof aflemnas eller icke. Efter denna förklaring
af Hr Gr. o. Landtm., inskränker jag mig endast till den anhållan
att vid ett annat tillfälle få yttra mig öfver Frih. Alströmers
anförande.
I öfrigt utber jag mig endast få instämma uti hvad föreg:de
talare i afseende på detta ämne anmärkt.
Gr. Cronhjelm: Sedan Hr Gr. o. Landtm, behagat förklara
att den af Frih. Alströmer väckta fråga icke egentligen tillhör
det nu pågående ärendets behandling, så afhåller jag mig från allt
yttrande deröfver, och anhåller endast att få yttra några ord i afseende
på det af Frih. Cederström och Hr von Hartmansdorff väckta
förslag, att nemi. den till aflemnande årligen ifrågasatta ^ af bankovinsten
skulle utgå vid början af året i st. f. vid årets slut. Orsakerne
hvarföre Utsk. föreslagit att denna vinst skall vid årets slut
utgå, äro säkerligen för Hr von Hartsmansdorff icke obekanta då
han sjelf tillhör fullmäktige i banken. Denna orsak utgöres nemi.
deraf, att i allmänhet bankens obligationer dä icke skulle behöfva föryttras
och att räntan för året derigenom skulle komma banken lill godo.
Skulle behofvet verkligen fordra ett aflemnande vid årets början, så
vill jag visserligen icke motsätta mig detsamma; men mig skulle
synas, att då riksg.-kont., till följd af R. St:s nyligen fattade beslut,
redan erhållit eller dessa dagar erhåller de vid förra riksd:n afsatta
reservfonder, som uppgå till ett icke ringa belopp, så torde ifrågavar.
bankovinst kunna undvaras för det första årets utgifter; och
kan den undvaras för det första året, så behöfver den naturligtvis
icke för de följande åren aflemnas förr än vid årets slut.
Då emellertid StatsUtsk:s ordf. är här närvar., så torde jag få
anhålla alt han ville yttra sig deröfver, huruvida redan nu vid årets
början behöfver påräknas någon del af den upplupna bankovinsten.
Frih. Tersmeden: Uppmanad af Gr. Cronhjelm att yttra
mig öfver förevar, fråga, anser jag för min pligt att det göra. Det
är visserligen sannt, såsom Hr von Hartmansdorff och Frih. Cederström
redan upplyst, att riksg.-kont. är i behof att få den ifrågavar.
bankovinsten. Då dessutom denna bankovinst redan är liggande
i R. St:s bank, så kan det icke heller för banken vara på
något sätt. vådligt att aflemna densamma på det sätt som Frih. Cederström
och Hr von Hartmansdorff föreslagit. Under sådant förhållande
kan jag icke annat än instämma med dem i den önskan,
att R. o. Ad. ville bifalla det förslag, som de i den delen framställt.
Frih. Cederström: Jag hade begärt ordet i anledn. af Gr.
Cronhjelm» yttrande. Gr. Cronhjelm tror att de omkring 400,000
Den 12 Februari f. m.
407
r:dr som blifvit anordnade att i dessa dagar utgå till riksg.-kont.
skulle kunna fylla behofvet inom nämnde kontor för utgifternes bestridande,
och att det således vore tillräckligt om ifrågavar. del af
bankovinsten kunde vid årets slut komma riksg.-kont. tillhanda.
Denna förmodan är ett stort misstag och ett sådant misstag bör icke
kunna ske när man beräknar de utgifter, riksg.-kont. fått vidkännas
i och för fyllande af förslagsanslagen, som för de förflutna
åren så betydligt öfverstigit det af 11. St. vid sisth riksd. beräknade
belopp, hvarom Gr. Cronhjelm icke kan vara i okunnighet. Nu
frågar jag Eder, mine Hrr! hvad har banken för intresse deruti att
ligga och förvalta dessa penningar under tiden? Skall banken inköpa
räntebärande papper derföre? Nåväl! penningarne skulle då blifva
så till vida gagneliga att kapitalet ökas med räntan; men när
terminen kommer för att aflemna medlen, om de dä äro i uppköpta
papper utlånta, sä frågar jag: skulle det icke möjligen kunna
hända att dessa papper, försålda för 954,000 r:dr, skulle kunna
komma att kursera något öfver den ränta banken uppburit och medföra
snarare förlust än vinning. Det är dessutom en transaktion,
som snarare skulle tillkomma riksg.-kont. om det vore tillfälle att
genast dit aflemna de, till fyllande af behofven för Statsutgifterna,
i banken innestående kontanta medlen. Då vore det helt naturligt
att detta kontor skulle kunna göra räntebärande den del af dessa medel,
som icke för tillfället behöfdes till Statsutgifters fyllande, men
det är lika naturligt att en stor del af dessa papper icke kan af
kontoret göras räntebärande. Jag tillstyrker derföre ånyo, att Ståndet
mätte besluta i enlighet med det fullständiga redaktionsförslag,
som Hr von Hartmansdorff afgifvit, att bankovinsten måtte för 1848
nu genast och sedermera vid början af hvarje påföljande år med
årligen till riksg.-kont. aflemnas.
Hr von Troil, Sam. Gust.: StatsUtsk:s ordf. har, på Gr.
Cronhjelms uppmaning, redan underrättat R. o. Ad. om riksg.-kont:s
behof att ju förr desto hellre få emottaga den del af bankovinsten,
som af R. St. kan varda anslagen till lättnad i Statsverkets utgifter.
Jag anhåller för min del att ytterligare få med några siffror styrka
riktigheten af detta påstående. — Reklagligtvis äro riksg.-kont:s räkenskaper,
ehuru i öfrigt ganska väl förda, uppställde på ett sådant
sätt, att man icke utan mycken möda kan taga reda på dess verkliga
ställning. — Hufvudböckerna utvisa nemi. ett helt annat förhållande
än det som i sjelfva verket äger rum, och de förra kunna
visa ett betydligt öfverskott, då sanningsenligt brist är för handen. —
Sådant är nu förhållandet. Enligt en nyligen uppgjord kalkyl, visade
sig riksg.-konbs ställning d. 1 Januari 1848 sålunda:
Skulder:
dels räntefria, dels räntebärande
4,830,312:27. 5.
hvartill måste läggas af förra
Ständer beslutade, men ännu
ej utbetalte anslag . 891,744:34. 3. 5^722,067: 13. 8.
408
Den 12 Februari f. m
Fordringar:
Bokförda, räntebärande
„ efter vissa år räntebärande
. .
Öfriga tillgångar ....
hvartill kommer: skilnaden
emellan 1847 års bevillnings
kalkylerade belopp,
och den förskottsvis utbetalta
summan ....
Bankens behållna räntevinst
och kapital-öfverskott vid
1844 års slut, som enligt
R. St:s beslut skall till
riksg.-kont. aflemnas . .
Men ifrån denna lillgängssumma
böra åtskilliga poster
afdragas, som dels måste
afskrifvas, dels redan
äro utbetalte:
Obetalte beloppet af cholera-kreditivet.
...
Tbmtregleringarne i Wexiö
Amål o. Kongsbacka
Brist i 1845 års förslagsanslag
Redan förskjutne riksdags
kostnader . . .
„ „ expenser . . .
Återstående fonden för rgd:ssedlarnes
inlösen .
Värdet af riksg:kont:s hus
1,653,309: 18. 10.
618,918: 42. 1.
2,915,708:39. 8.
205,459:
419,422: 4. 8
1.5,812, SIS: 4. 5.
60,364: 4 t.
33,400: —
416,000: —
34,850:
3,481:
9. 9.
275,219: 14.
60,000: —
883,315: 13. 7.
Då denna summa afdrages, blifver verklig tillgång 4,929,502:38. 10.
Drages nu ifrån samtliga
skulderne  5,722,067: 13. 8.
verkliga tillgången . . . 4,929,502:38.10.
dä visar sig större skuld än
tillgång
Bifalla R. St. K. M:s nåd.
propos. att den del af mindre
kreditivet, som är använd
till undsättningar, må
disponeras för framtida undsättnings-anstalter,
kommer
bristen att ökas med 250,000: — —
792,564: 22. 10.
och blifver dä 1,042,564: 22. 10.
Den 12 Februari f. m.
409
I denna äro ändock icke inbegripne 70.391: 4. 9., hvilka nyligen
blifvit af riksg.-kont. ytterligare utbetalte till fyllande af bristerne
i 1845 års förslagsanslag.
Sedan jag nn framlagt riksg.-kont:s verkliga ställning vid innevar.
års början, följer deraf, såsom corollarium, alt jag i allo tillstyrker
bifall till det af Hr von Hartmansdorff och Frih. Cederström
framställde förslag.
Gr. Cronhjelm: Jag har begärt ordet hufvudsakligen för
att rälta en af Frih. Cederström lemnad uppgift eller rättare förmodan.
Frilen trodde nemi. alt orsaken hvarföre Utsk. föreslagit
att bankovinsten skulle först vid årets slut aflemnas varit den, att
Utsk. velat att banken skulle för den under året inflytande vinsten
uppköpa obligationer, vid hvilka obligationers försäljning, dock enligt
hans förmenande, vid årets slut skulle kunna inträffa, att genom
kursering kunde uppkomma en förlust, öfverstigande det belopp
hvartill räntan å obligationerne under året uppgått. Detta
har visserligen icke varit Utsk;s mening. Utsk. har, i afseende på
obligationerne, endast afsett att få bibehålla de obligationer, banken
redan för närvar, äger; men icke att man för den ärliga vinsten
skulle ytterligare köpa obligationer, utan endast att man vid
hvarje års slut skulle i kontant utbetala denna vinst. Med anledn.
af de upplysningar ronde riksg.-kont:s ställning, som blifvit af en
annan talare i detalj lemnade, vill jag visserligen icke motsätta mig
det väckta förslaget. Jag tillåter mig endast nämna, att de
af Hr von Troil lemnade uppgifter, ronde riksg.-kont:s tillstånd, hvilka
icke varit mig i egenskap af ledamot i BankoUtsk. bekanta,
torde tillräckligt upplysa Frih. Cederström, hvarföre jag icke kunnat
äga kännedom om samma kontors nuvar. behof.
Hr Fåhreeus: Då en fullmäktig i bankostyrelsen här föreslagit
att den ifrågavar. behållningen af bankovinsten må med i för
år 1848 genast, och för de följande 2:ne åren vid början af hvardera
året, till riksg.-kont. aflemnas, så bör jag icke draga i tvifvelsmål
att ett sådant aflemnande kan utan olägenheter för banken ske.
Det synes ock klart, att då Utsk. föreslagit qvarhållande af denna
vinst till slutet af hvarje år endast på de skäl, som en föregule talare
uppgifvit, nemi. att man så länge som möjligt velat draga fördel
af de räntebärande obligationer, som banken innehar, men å
andra sidan, såsom en fullmäktig i riksg.-kont. och 2:ne ledamöter
af StatsUtsk. upplyst, riksg.-kont. verkligen har behof att nu genast
och sedermera vid början af hvarje år få någon förstärkning i sina
kontanta tillgångar, man icke skulle vinna något annat genom antagande
af Utsk:s förevar, betänk., än att man toge med ena handen,
hvad man gaf med den andra. Det blefve nemi. deraf en följd,
att riksg.-kont. i stället komme att till de nödvändiga utgifternas
bestridande utgifva räntebärande obligationer. Vid sådant förhållande
och för att undvika särskilda propos:r uppå så närbeslägtade
förslag, som Frih. Cederström och Hr von Hartmansdorff på ena och
Gr. Cronhjelm och jag på andra sidan framställt, så afstår jag från
410
Den 12 Februari f. m.
mitt yrkande och instämmer i det förslag lill beslut som Hr von
Hartmansdorff anmält.
Frih. Cederström: Jag har endast begärt ordet för att beriktiga
ett yttrande af Gr. Cronhjelm, från mitt förra yttrande uppfattadt,
nemi. alt jag sagt alt banken skulle få uppköpa räntebärande
papper af blifvande bankovinst. Delta har jag icke yttrat, mine
Hrr! Jag har talat om uppköp af sådana papper för den nu redan
behållna bankovinsten. Finnes den redan behållna vinsten för de
3:ne föreg:de åren verkligen nu i sådana räntebärande papper, så
är intet hinder för, då dessa papper äro af säker natur, att aflemna
summan i sådana papper — till riksg.-kont. och der hafva dem
färdiga till in vexling efter den uppsägningstid, de äga. Att banken
icke kan upplåta papper, som icke förr än efter flera år blifva uppsägningsgilda,
är klart; men banken äger till betydligt belopp sådana
papper, som inom fl månader efter uppsägning kunna blifva förvandlade
till kontanta penningar.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Jag finner mig uppkallad
med anledn. af den beräkning öfver riksg.-kont:s ställning, som
här blifvit för R. o. Ad. framställd. Riksg.-kont:s böcker äro tyvärr
för närvar, i det skick, att om det äfven är möjligt att bestämma
hvilka kontanta tillgångar, riksg.-kont. kan hafva för det innevar.
äret, så är det dock för det följande året nära nog omöjligt
att bestämma huruvida medlen förslå att honorera de anslag, som
R. St. på riksg.-kont. anvisat, eller hvilka brister, som dervid uppstå.
Rättelse derutinnan är på väg att åstadkommas och som jag
hoppas kommer R. o. Ad. snart i erfarenhet af de bemödanden,
som i denna väg blifvit gjorda. Emellertid vill jag blott anmärka
att den beräknade bristen hos riksg.-kont., hvilken, såsom jag tyckte,
uppgafs till, om jag rätt minnes, 1,400,000 r:dr är endast eventuell.
Bland riksg.-kont:s skulder finnas, såsom jag har all anledn.
att förmoda, inberäknade äfven sådana utgifter, hvilka betalas med
de under nästa år och möjligen äfven under 1850 inflytande bevillningsmedel
och då borde en sådan summa äfven blifvit upptagen
ibland inkomsterne. Jag vill exempelvis nämna en sådan post, uppgående
till nära ^ million, som icke blifvit upptagen, nemi. R. St:s
anslag till Strömsholms kanalverk. Detta anslag utgår med nära \
million om året och kommer i år icke att betunga kassan med
högre belopp, oaktadt det uppföres i kontorets böcker såsom en
skuld. Då nu emellertid kontorets böcker icke äro så förda, att
man kan bestämdt kontrollera deras uppställning, så är det ett äfventyrlig!
företag att göra upp kontorets ställning för de kommande
åren utan en alltför noggran kännedom om dels Regeringens planer
för företag under dessa år och behofven derför, dels af kontorets
tillgångar under dessa är. Denna kännedom måste man ovillkorligen
hafva, för att kunna göra upp en så beskaffad kalkyl, som nu
blifvit framlaggd. Hvad åter beträffar den närvar, frågan, så är
sannerligen kontorets ställning för närvar, icke sådan, att kontoret
ovilkorligen behöfver genast anlita bankovinsten. Jag vädjar till
Hr Frilen och ordf:n i riksg.-kont., som nu ifrar för att banko
-
Den 12 Februari f. m.
411
vinsten vid böl jan af året skall aflemnas, huruvida icke den opinion
ibland fullmäktige är rådande, att kontoret reder sig under det
löpande året med de tillgångar som finnas. Betalningarne äro icke
så pressanta, att kontoret icke kan hjelpa sig med det lilla kredjtivet
och de tillgångar, som ifrån banken sedermera under året inflyta.
Det finnes visserligen en tidpunkt under året, då ställningen
af kontoret är mycket kritisk, nemi. de månader, då kontoret icke
får påräkna de från banken anvisade medlen, men icke anser jagkontorets
ställning vara sådan, att icke kontoret skulle kunna honorera de
utgifter som R. St. derpå redan anvisat och derjemte bestrida riksdagskostnaderna.
Ibland skäl emot afträdande af bankovinsten i början
af 1848 är äfven det, att denna vinst ännu i denna stund icke
är lill siffran bestämd och huru formligt det är att bankovinsten
vid årets början skulle afträdas, det lemnar jag derhän. Jag vill
visserligen icke sätta mig emot ett så beskaffadt beslut, då jag anser
det komma på ett ut ungefär om banken lemnar vinsten vid
början af året eller vid slutet, emedan det endast blir för detta
året, hvarunder jag tror att riksg.-kont. kan reda sig, som någon
skilnad derigenom skulle uppkomma. För detta äret lärer det också
vara absolut omöjligt att aflemna vinsten vid årets början, efter
bokslutet ännu icke är gjordt. Om R. St. skulle antaga det sifferbelopp,
som af BankoUtsk. föreslås, så skulle banken troligen icke
komma alt aflemna hela vinsten, ulan blott detta belopp, som också
troligen kommer att skilja sig ifrån det rätta.
Då jag emellertid nu har ordet, så får jag hemställa, huru
formenligt det nu skulle vara, om Slåndet beslöt, alt bankovinsten
icke behöfves för bankens konsoliderande, utan att dervid göra något
tillägg i afseende pä dess användande, att den skall qvarblifva
i banken, öfverlemnas lill riksg.-kont. eller till statsverket i allmänhet.
Derföre nödgas jag nu insistera på den reservation vid betänk.
, som blifvit afgifven af många ledamöter i BankoUtsk. och begära
propos. på densamma, nemi. att berörde vinst må vid slutet
eller början af hvarje år till riksg.-kont. blifva aflemnad. Jag föreställer
mig att om den ena proposm blir på bifall till betänk.,
sådant det är, och den andra blir återremiss af betänk, med den
jemkning som Frih. Cederström föreslagit och som jag icke vill
motsätta mig, så kunna alla ledamöter och talare uppnå sin afsigt,
och det blir dä bestämdt, hvarest bankovinsten kommer att stadna,
och hvartill den kommer att användas; då det i annat fall skulle
bli ett nytt riksdagsmål, huruvida banken skulle aflemna vinsten lill
riksg.-kont. eller annorstädes.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Hår äro 3 olika förslag
till beslut. Det ena är Utsk:s betänk., det 2:dra är ett förslag af
Hr von Hartmansdorff och det 3:dje är det sednast af Hr Bråkenhjelm
framställda. Dessa 3:ne förslag skilja sig endast på ett ord,
det ena är kati, det andra skall och det 3:dje är mä, men detta
anser jag ingalunda af betydenhet. Deremot anser jag af vigt, att
denna fråga blifver till BankoUtsk. återremitterad. Den strid, som
uppkommit emellan en af riksg.- konl:s fullmäktige och en ledamot
412
Deri 12 Februari f. ui.
af SlalsUtsk:s afdelning för riksgäldsverket bevisar att frågan behöfvér
utredning för alt ådagalägga, huruvida det kan vara nödvändigt
att aflemna till riksg.-kont. den i fråga var. bankovinsten för innevar.
år genast, och för framtiden vid början af hvarje år, eller om det
är till fyllestgörande att denna summa vid slutet af hvarje år aflemnas.
Derjemte anser jag en utredning erfordras af BankoUlsk. huruvida
det icke gör skilnad för banken att aflemna dessa 900,000
r.dr vid början eller vid slutet af ett år. Man torde kunna inse,
att då den upplupna bankovinsten för förlidet år utgör ungefär
780,000 r:dr, så skulle, om 954,000 genast borde aflemnas, banken
verkligen lemna ifrån sig mera, än det förflutna årets bankovinst
uppgår till. Om nu, såsom förhållandet till stor del är, bankovinsten
ligger i räntebärande obligationer, hvilka kunna vara af
den beskaffenhet att de icke kunna uppsägas och göras tillgängliga i
kontanta penningar, så uträttar man ingenting med aflemnandet af
dessa obligationer, ty icke är riksg.-kont. belåtet med att få obligationer,
som icke kunna göras nyttiga förrän om ett år. Jag vill icke
upptaga tiden här med någon vidare utredning af frågan, då det
egentligen icke tillkommer mig, utan anser jag att, då det nu blifvit
fråga icke endast om ett ord, utan huruvida den nuvar. bankovinsten
bör utgå nu genast och vid början af hvarje är, eller först
vid slutet af året, målet bör återgå till BankoUtsk:s utredning, på
det att Utsk., efter tagen kännedom af bankens ställning, derom
må kunna afgifva till B. St. ett bestämdt utlåt. Jag får derföre
anhålla om återremiss af detta betänk.
Hr Åkerman, Fredr.: Då 2:ne af de i Utsk:s betänk, antecknade
reservanter hafva yrkat bifall till deras reservationer, så
bör jag, sorn icke reserverat mig, redogöra för det beslut, hvaruti
Utsk. slädnät. Utsk. har nemi. sin makt och sin yttranderätt inskränkt
inom innehållet af den för Ulsk. af B. St. utfärdade instruktion.
I denna instruktion stadgas att Utsk. endast skall yttra
sig om huruvida bankens vinst är behöflig eller icke för bankens
konsoliderande. Dervid hade således Utsk. måhända bordt stadna;
men i anledn. af någon framställning inom Utsk. att ett tillägg borde
äga rum, beslöt Ulsk:s majoritet, med hemtad anledn. af hänvisningen
i lagen för banken om möjligheten af vinstens användande
till Konungens och fäderneslandets gemensamma nytta, att afgifva
ett sådant tillstyrkande som mern. innehåller och tillkännagifva att
vinsten vore för statens allmänna behof tillgänglig. Att längre utsträcka
beslutet ansåg jag icke tillkomma Utsk. Dertill anser jag
först nu rätta tiden vara inne och tillstyrker jag således H. Ståndet
att här besluta i öfverensstämmelse med reservationerne. Här är föreslaget
att bankovinsten skall aflemnas, den första 3:djedelen genast
och sedermera de andra 3:djedelarne vid början af hvarldera
åren 1849 och 1850, till riksg.-kont. Gr. Cronhjelm har redan redogjort
för orsakerna lill Utsk:s förslag i denna del, som var att
försäljning af räntebärande obligationer mätte kunna undvikas och
liqviden vid årets slut af bankovinsten göras af den nya bankovinst,
som under det löpande året influtit, och hvarigenom banken und
-
Den 12 Februari f. m.
413
veke att afhända sig berörde obligationer. Då likväl här blifvit satt
i fråga att medlen torde behöfvas förr och en ledamot af bankostyrelsen,
som nära känner alla förhållanden inom banken, tillstyrkt de
tidigare utbetalningarne, så tror jag för min del äfven att en så beskaffad
förändring af levereringsliderna kan bestämmas, men för alt
fatta ett sådant beslut måste man först vara förvissad om att medlen
så tidigt i riksg.-kont. behöfvas. Jag beklagar derföre, att 2:ne
bland Hrr fullmäktige i riksg.-kont., sora äro här närvar., hafva derutinnan
olika äsigter, och önskligt hade varit att de kollationerat
dem förut för att icke lemna R. o. Ad. i osäkerhet huruvida medlen
behöfvas eller icke. Det torde äfven blifva omöjligt, örn också
striden fortsättes än så länge, att här på stället utaf sifferuppgifter
draga en riktig slutsats om hvad som i detta fall är rätt, och jag
tror derföre att man gör bäst att antaga den utväg, som begagnas i
collina vid uppkommande paria vota, nemi. alt tillerkänna ordf. afgörande
röst. Dermed instämmer dessusom hvad en medlem af
StatsUlsk. anfört, nemi. att medlen behöfvas och alt en förändring
i Utskis förslag ronde medlens öfverlemnande i öfverensstämmelse
med hvad här blifvit föreslagit må äga rum. En ledamot, Gr. Gyldenstolpe,
har yrkat återremiss. Jag kan för min del icke anse
detta behöfligt. Skulle det vara för att taga reda på behofvet i
riksg.-kont., så ligger detta utom gränsen för Utskis verksamhet.
Huruvida medlen äro behöfliga för banken, derom har Utsk. redan
yttrat sig, och den fruktan, som Grefven uttryckt, att riksg.-kont.
icke skulle kunna använda de obligationer, hvaruti bankovinsten till
större delen består, kan jag icke dela; ty med de rika penningetillgångar,
som nu finnas cirkulerande, blifver det visserligen icke
någon svårighet för banken att realisera dessa obligationer när som
helst. Jag motsätter mig alltså en återremiss och tillstyrker bifall
lill förslaget, att Utskis betänk, må förändras sålunda, att bankovinsten
skall öfverlemnas till riksg.-kont. med 4 genast och sedermera
med 4 vid början af hvartdera åren 1849 och 1850.
Hr von Troil: I anledn. af det yttrande, som af en ibland
riksg.-kontis fullmäktige blifvit afgifvet, att den öfversigt, jag framlagt
af riksg.-kontis nuvar. penningeförhållande, icke skulle vara fullt
enlig med verkliga förhållandet, derföre att icke den för året inflytande
bevillningssumman och öfrige tillgångar, som den värde talaren
omnämnt, deruti blifvit inberäknade, anhåller jag endast få nämna,
att den tablå jag framlaggt visar riksg.-kontis ställning d. 1 Januari
1848; att således några inkomster, som under året inflyta,
icke kunde deruti upptagas. Afven jag vet att kontoret har inkomster,
som under årets lopp inflyta; men jag tror att då det är fråga
om att framlägga kontis ställning, bör man visa huru dermed förhåller
sig en viss bestämd dag. Jag ber att fä tillägga, att jag ingalunda
anser riksg.-kontis ställning vådlig, utan tror tvertom att riksg.-kont.
kan komma att under loppet af de blifvande 3 åren öfverlemna icke
så obetydligt af sina tillgångar till statsverkets behof. Derjemte får
jag nämna, att uti riksg.-kontis skuld upptages för närvar, en summa
af öfver 3 millioner, jag minnes icke bestämdt beloppet, som
414'
Den 12 Februari f. m.
utgör riksg.-kont:s skuld till banken och som endast med 88,000
r:dr om arel inbetalas. Således är riksg.-konl:s ställning hvarken
vådlig eller förtviflad. Men jag har framlaggt den, sådan som den
visar sig d. 1 Jan. detta år, och tror derföre, på sätt Frih. Cederström
nämnt, att bankovinsten bör aflemnas vid början af detta år
och icke vid slutet.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anledn. af Hr
Bråkenhjelms yttrande rör:de riksg.-kont:s ställning för innevar. är,
och får dervid tillkännagifva, att han kan icke mera än jag sjelf vara
okunnig derom att med d. 1 Mars är stats-kont. berältigadt att lyfta
hela statsbristsumman, om för statens utgifter sådant erfordras. Skulle
en sådan händelse inträffa, så är det ganska säkert att kontoret är i
stort behof af ifrågavar. medel. Jag medgifver att detta icke varit
fallet något enda år hittills och hoppas att det icke heller blir det
något följande år; men det är likväl kont:s ovilkorliga förbindelse
att kunna fylla ett sådant behof om det inträffar. Om åter den
summa som af stats-kont. ifrån riksg:s-kont reqvireras icke på långt
när kommer att genast uppgå till statsbristsummans hela belopp, så
är det dock ganska säkert att till riksg.-kont. komma under detta år
requisitioner, som måste prompt honoreras för statsregleringens diverse
behof sedan förra riksdagen till alla förslags-anslagen, hvilka
efter dåvar. beräkningar betydligt understego verkliga beloppet. Nu
i denna stund, när vi tala derom, är riksg.-kont:s kredit pä banken
högst anlitad och kommer att anlitas till öfver hälften. Det är således
högst nödvändigt att man är betänkt derpå, att då riksg.-kont:s
räntebärende papper icke ännu äro inlösningsbara, man icke sätter
kont. i nödvändighet att, för att kunna honorera sina förbindelser,
nödgas genast sälja de obligationer, som kont. nu har. För banken,
mine Hrr! är detta icke behöfligt. Banko-Utsk. har förklarat, att
den för åren 1845, 1846 och 1847 upplupna bankovinst icke är
behöflig för bankens konsoliderande. Nåväl! Nu är då fråga om i
hvilken ordning densamma skall öfverlemnas till statsbehofvens fyllande,
och det är derföre som jag tagit mig friheten föreslå, med
den jemkning i termerna, som Hr von Hartmansdorff sedermera
fullständigt föreslagit och deruti jag instämt, att ^ af denna vinst,
som icke för bankens konsoliderande behöfves, sådan den af Utsk.
uppgifves, skulle vid början af hvarje år öfverlemnas till riksg. :s-kont.
För innevar. år skulle möjligen \ deraf vara hvad som oundgängligen
erfordrades genast, att öfverlemnas till statsverket; men jag är
likväl oviss huruvida icke det hela kunde komma att behöfvas, i fall
statskont:s behof blefve större än de under föreg:de år varit, och
anledn: r saknas icke att förmoda att dessa reqvisitioner från statskont.
verkligen blifva större än hvad de före detta år varit. Huru
förhållandet blir för nästa år, mine Hrr! veta vi ännu icke, utan
famla helt och hållet i mörkret om hvad Regeringen då kan komma
att behöfva utgifva, och det kan vid statens reglerande vara af
stor fördel att veta huru mycket riksg.-kont. vid början af hvarje
år har att påräkna i inkomster och hvad sålunda af R. St. kan påräknas;
ty jag vill förmoda att R. St. icke anvisa på riksg.-kont.
Den 12 Febrnari f. m.
415
mera, än hvad R. St. lemna kont. medel lill att kunna betala ; så
framt icke R. St. vilja kasta sig in på lånesystemet och anbefalla riksg.-  kont. att hvad som brister i kontanta tillgångar, skulle betalas med
obligationer. Jag förnyar min anhållan om den af mig förut begärda
propos. och ber alt i anledn. af Gr. Gyldenstolpes begäran
om återremiss få fästa uppmärksamheten derpå, att jag icke egentligen
begriper hvad Banko-Ulsk. bar alt säga mera, än Utsk. redan
sagt. Utsk. har nemi. sagt, att bankovinsten icke behöfves för bankens
konsoliderande och något mera behöfva icke R. St. af BankoUlsk.
veta. Nu är deremot fråga om dessa medels användande, och
jag anhåller då om R. o. Ad:s bifall till den redaktion af beslutet,
som Ilr von Hartmansdorff framställt.
Frih. Tersmeden: Hr Bråkenhjelm har sagt, att fullmäktige
i riksg.-kont. hafva i sina beräkningar kommit till det resultat, alt
riksg.-kont. kan med årets inkomster bestrida de af riksg.-kont:s
fullm. kända utgifterna. Detta yttrande är sedermera besvaradt af
Frih. Cederström, men jag anser mig böra tillägga, alt betydliga utgifter
troligen komma i fråga för närvar, och de följande åren, hvilka
ännu icke kunna af riksg.-kont:s Hrr fullm. vara kända. Vi veta
att riksg.-kont. nu icke har några öfverskotter, hvaraf de extra ståtsanslag,
som möjligen kunna af R. St. beslutas, kunna blifva bestridda.
De äro hufvudsakligen beräknade alt utgå ifrån ifrågavar.
bankovinst. Den förra extra statsregleringen slutade med 1847, den
nya skall således börja med 1848, och blir bestämd för 3:ne år,
1848, 1849 och 1850. Skulle nu bankovinsten, af hvilken dessa
utgifter hufvudsakligen skola bestridas, icke komma att utgå förr
än vid slutet af hvarje år, så är det också ganska naturligt, att
riksg.-kont. fick lof att på ett eller annat sätt skaffa penningar. Deraf
torde R. o. Ad. finna, att det blefve en stor olägenhet för riksg.-  kont. ifall icke det beslut, som af Frih. Cederström och Hr von
Hartmansdorff nu är förordat, blifver vidtaget, nemi. att ifrågavar.
vinst vid början af hvarje är lemnäs till riksg.-kont. Man har sagt
att bankovinsten icke kan i början af året till siffran bestämdt beräknas.
Det är ju alldeles likgiltigt, hvad de följande årens bankovinst
belöper sig till, då här endast är frågan om den bankovinst, som
redan finnes i banken, d. v. s. för 1845, 1846 och 1847. För
1845 och 1846 är bankovinsten naturligtvis alldeles till siffran beräknad.
För det 3:dje året, 1847, kan väl icke bankovinsten lill
siffran bestämmas, men den har blifvit beräknad till en summa, sorn
man med mycket skäl kan förmoda att den kommer att uppgå till.
Nu är föreslaget, att använda hvad som redan utgör föreg:de års bankovinst,
och således måste den betänklighet, som blifvit framställd,
icke vara af beskaffenhet, att kunna utgöra något hinder för fattande
af det beslut, som är ifråga. Hvad beträffar den af Gr. Gyldenstolpe
begärda återremiss, så skulle jag tro, att de anmärkn:r som skulle
föranleda densamma icke äro af beskaffenhet att af BankoUtsk. kunna
utredas och att således ingenting kunde vinnas med en sådan återremiss.
Deremot är det angeläget för StatsUtsk. att snart få känna
huru stor del af bankovinsten, som R. St. besluta att till fyllande
416
Den 12 Februari f. m.
af statsbehofven öfverlemna, och af detta skäl får jag hemställa, om
icke Gr. Gyldenstolpe skulle vilja afstå ifrån sitt yrkande af återremiss,
så att vi vid detta tillfälle finge fatta definitivt beslut i frågan.
Hr Gripenstedt, Joli. Äng.: Sedan Hr von Troil och Frih.
Tersmeden sednast här yttrat sig, så är jag visserligen till stor del
förekommen; men det kunde likväl kanske vara nyttigt, för att få
ett klart begrepp om riksg.-kont:s verkliga ställning, att jag till deras
yttranden först och främst lägger den förklaring, att de siffror
som Hr von Troil uppgifvit äro fullkomligen instämmande med verkliga
förhållandet och utgöra ett noga detaljeradt omslut af riksg.-  kont:s ställning, men derjemte fäster uppmärksamheten derpå, att
detta omslut eller den ställning, som han uppgifvit för riksg.-kont.,
endast omfattar den s. k. kapitalfonden eller riksg.-kont:s fordringar
och skulder, och visar då en brist af 792,000 eller 1,042,000 r:dr
allt efter som man inräknar de 250,000 r:dr, eller icke, hvilkas utbetalande
ännu icke är afgjordt. Alltnog, denna ställning är likväl
af mindre vigt i afseende på den fråga som nu är före; ty af riksg.-  kont:s skulder äro en del af den beskaffenhet som dels Hr Bråkenhjelm,
dels Hr von Troil uppgifvit; så att ingen risk af deras utbetalande
kan komma i fråga; utan hvad som egentligen är af vigt
att veta, är beloppet af de inkomster riksg.-kont. kan hafva att påräkna
på den ena sidan och på den andra de utgifter som kont.
skall under årets lopp bestrida. En annan kalkyl utvisar detta, och
ehuru jag visserligen skulle kunna närmare redogöra för densamma,
anser jag likväl en sådan detaljering för tillfället alldeles öfverflödig.
Kalkylen visar endast, såsom slutligt resultat, huru stor summa af
den allmänna bevillningen kan tagas i beräkning vid statsregleringen;
men i afseende på den extra statsregleringen, hvartill bankovinsten
i främsta rummet måste användas, är det klart, såsom Frih. Tersmeden
sagt, att då den tager sin början med detta är, så är det
äfven i sin ordning att de medel, som dertill afses, böra utgå ifrån
och med början af detta år. Jag får dessutom fästa uppmärksamheten
derpå, att ingen slags olägenhet eller förlust deraf kan uppstå,
ty antagom antingen att denna bankovinst betalas i räntebärande
papper eller i icke räntebärande, så blir det för staten enahanda;
betalas den i icke räntebärande papper, d. v. s. i sedlar, hvartill
banken nu har fullkomlig tillgång, ty uti de lånefonder, som der
finnas, äro såsom jag tror 2 millioner outlånta, och om således banken
älägges att genast utbetala ett års bankovinst i penningar, så
kan banken begagna dessa fonder och således icke behöfva tillgripa
sina räntebärande obligationer och endast i den mån som lånefonderne
anlitas behöfde dessa realiseras. Skulle åter liqviden ske i
räntebärande papper, så är äfven detta för staten likgiltigt, ty då
bereda dessa räntebärande papper i stället inkomst åt riksg.-kont.,
hvilket naturligtvis kommer på ett ut. Derföre tyckes mig vara allt
skäl och en bestämd fördel att så anordna, att riksg.-kont. icke kommer
i något bryderi, hvilket likväl kan blifva händelsen, om statskont.
gör sina reqvisitioner så, som Frih. Cederström omnämnt, d.
v.
Den 12 Februari f. m.
417
v. s. om hela statsbristsumman skulle i början af Mars månad ifrån
riksg.-kont. utbetalas. Jag tillstyrker således att den första | af bankovinsten
må till riksg.-kont. genast aflemnas och sedermera y vid
början af åren 1849 och 1850. på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, som nu på begäran uppropades, förklarade
sig vara förekommen af Frih. Tersmeden och fördenskull
vilja afstå från vidare yttrande.
Hr Rosenblad, Bernil.: Jag hade visserligen försett mig
med materialier för att försvara sjelfva saken af Utsk:s betänk, emot
de 3:ne första reservationerna, som åtföljt detsamma; men dä dessa
icke blifvit betydligt understödda här, så anser jag det öfverflödigt,
och vill endast yttra mig öfver den olikhet, sorn förefinnes emellan
de framställda propos:na. Jag tror mig väl icke tillsländigt, att mera
(asla mitt förtroende till den enes än den andres uppgifter af de
2:ne ledamöter utaf riksg.-kont:s styrelse, som här yttrat sig: men
deremot anser jag mig kunna grunda ett bifall till det förslag som
af Hr von Hartmansdorff blifvit framställt och af Frih. Cederström
understödt derpå, att i hvilketdera fallet, antingen Frih. Cederström
eller Hr Bråkenhjelm har rätt, sä blir resultatet utan någon
inverkan till men för banken, eller förnärmande af för den gällande
föreskrifter. Att banken äger rätt alt kunna, om R. St. så för godt
finna, antingen i början eller slutet af året, utbetala den föreslagna
4 af bankovinsten, skall jag nu visa.
Jag anhåller, att vid detta tillfälle, ehuru jag för öfrigt icke
vill upptaga de anmärkmr, som äro gjorda i reservationerna, likväl
få upptaga en enda, nemi. den hvarigenom doktor Sandberg förklarat,
att 74 § i 1608 års oupphäfna banko-ordning skulle bestämma, alt
bankens besparade vinst endast vore att anse, såsom en nödhjelpsoch
tillgänqs-kassa att anlita i nödens stund. Jag gör det med så
mycket mindre betänklighet, som Hr doktorns misstag är ganska ursäktligt,
emedan i inledningen lill bankoreglemenlet ett dylikt uttryck
finnes infördt såsom varande ett utdrag ur denna §, hvilket uttryck,
alltsedan 1823 års reglemente, slereotyperadl öfvergått från det
ena reglementet till det andra, men det oaktadt är det ett misstag
af författaren. Den 74 §:n i 1668 års bankoreglemente lyder ordagrannt
som följer, efter originalupplagan, som jag bar i bänderne:
”Then Gevinst, som Gud aff thetia Värket förlänandes varder
sampt ock then bekostnad, som therpå åhrligen opgår, skall ulhi en
särdeles sluträkning föras och balanceras, och lära Riksens Ständer,
som under Kongl. Maij:Is INädigste Proteetion thes handhollande och
försvar sigh uppå tagit hafva, öfver bemälle salderade Gevinst sedan
disponera som Hiet med Kongl. Maij:ts och Fäderneslanzens heder
ock nytta till publicos usus bäst kan användas”. H. R. o. Ad. torde
häraf finna, att i denna § aldrig ett ord finnes om nödhjelys-kassa,.
utan att der är uttryckt den förmodan, alt R. St. skall disponera
den salderade vinsten till fäderneslandets behof och nytta. Nu är
bankovinsten för åren 1845 och 1846 redan salderad och den för
2 H. 27
Den 12 Februari f. m.
1847 i det närmaste känd, äfven sora bokslutet blifver uppgjordt,
samt således vinsten till siffran salderad, innan det kan ifrågakomma
att anordna någon del af vinsten för delta år. Då är det fråga om
banken utan något men kan i början i st. f. slutet af året adenina
den för hvarje år bestämda andel. För liksg.-kont. kan det möjligen
vara af nytta alt få den i början af året, men för banken aldrig
af någon skada. Något men för banken kunde för närvar, endast
uppkomma deraf, att då bankens sedelstock nu är ganska stor, skulle
en sådan utbetalning föranleda en skadlig tillökning. Men härvid
måste raan iakttaga, alt i fonderna ligger nu i början af året en
stor del af sedelstocken inne i kronouppbörden, hvilket just är en
anledn. hvarföre liksg.-kont. kan hafva behof af dessa penningar.
Häraf finnes således att det enda men som möjligen för banken kunde
uppkomma icke är alt befara, hvaremot det för liksg.-kont. möjligen
kan vara af nytta att i början af året erhålla den ifrågavar.
bankovinsten, ty jag vågar icke helt och hållet underkänna alla de
ledamöters af riksgälds-styrelsen påstående, hvilka yttrat att riksg.-  kont. verkligen är i behof af ifrågavar. medel: men skulle så icke
vara, så är i alla fall icke någon skada skedd, ty den enda skillnaden
är den, alt medlen eljest stå odisponerade för riksg.-kont:s räkning
i banken eller kanske rättare, att riksg.-kont. har så mycket
mindre lyftadt på sitt kreditiv. Resultatet blir alldeles detsamma;
det blir blott en olika siffra, som kommer att synas i de rapporter
som ingå till banken. Jag tillstyrker således för min del bifall till
den propos., som Hr von Hartmansdorff föreslagit.
Många ledamöter ropade på propos.
Ilr Bråkenhjelm: Jag anser mig icke berättigad alt låta mig
komma till last någon okunnighet om riksg.-kont:s nuvar. ställning.
Ordf:n bland fullm. har förklarat och tillkännagifvit, att möjligen
riksg.-kont. skulle kunna komma i behof att utbetala i början af
Mars hela statsbristsumman till statskont. och att deraf förlägenhet
för kontoret kunde uppstå. Kontoret äger likväl ögonblickligen disponibla
tillgångar, kontant 890,000 r:dr och 500,000 r:dr hafva vi
qvar i banken; der hafva vi hela bankovinstens summa för året och
mera dertill. Om, såsom ordfin i StatsUtsk. ansett vara möjligt, R.
St. skulle anvisa ännu okända utgifter på-riksg.-kont., sa är det mycket
möjligt att kontoret kan komma i någon förlägenhet innan slutet
af året, men naturligtvis är detta blott eventuell för den händelse
att R. St. framdeles skulle ålägga sådane utbetalningar. I afseende
på hvad en ledamot nämnt, att kollationeringar af riksg.konhs fullnns
äsigter hade förut bordt ske, så är förhållandet det, som den värde
talaren dels känner och dels haft tillfälle att här erfara, att sådana
kollationeringar verkligen ägt runi, men att emellan dem i denna
stund icke råder fullständig harmoni ä begreppet om rätta sättet för
räkenskapernas förande inom kontoret, hvarom R. St. sjelfva framdeles
blifva satta i tillfälle att taga kännedom och bedöma huru man
skulle kunna uppgöra en säker kalkyl öfver konl:s inkomster och utgifter
för hvarje år, hvilken likväl icke blir öfverensstämmande med
den af Hr von Troil nu framlagda, sorn på sätt Hr Gripenstedt
Den 19 Februari f. m.
419
redan anmärkt, och hvarföre jag år honom skyldig särskild tacksamhet,
endast utgör ett omslut af ställningen för kont:s kapitalfond.
Ilr Munck af Rosenschöld: Mången af R. o. Ad. skulle
måhända tro att det finnes blott ett sätt och ett ändamål för användandet
af den ifrån 1845 års början upplupna bankovinslen, nemi.
att den öfverlemnas till riksg.-kont. för att hållas statsverket tillhanda;
efter alla talare endast yttrat sig för bankovinstens aflemnande till
detta ändamål och omtalat huru dervid borde tillställas; men det finnes,
utom delta, äfven ett annat sätt, hvarpå man kan använda den vinst
som icke för bankens konsoliderande behöfves, nemi. det att vinsten
lemnäs till förstärkning af bankens under åtskilliga namn varande
lånefonder, pä det alt R. St:s bank derigenom må sättas i tillfälle
att bidraga lill räntans nedsättande och vidtaga mått och steg för
att tillintetgöra de skadliga och allmänt öfverklagade inflytelserna af
priVat-bankerne. Att detta sätt för bankovinstens användande är det
nyttigaste, torde icke kunna bestridas, om en räntenedsättning derigenom
kan vinnas; ty att näringarne och allm. välståndet derigenom
skola upphjelpas är ganska klart. Att detta sätt att använda
bankovinsten är del riktigaste, torde en hvar finna, då man är öfvertygad
om alt näringarne gjort bankens kapitaler fruktbara. Det
andra ändamålet, eller alt bankovinsten skulle öfverlemnas till riksg.-  kont. för alt hällas staten tillhanda, är visserligen vackert om dermed
kunde vinnas den förespeglade afsigten alt de skattdragandes bördor
kunde vinna någon nedsättning, men delta ändamål inskränker sig
endast Jill en from önskning, ty något nyttigt vinnes derigenom
icke. Afven om den förespeglade nedsättningen i skattebördorna
skulle deraf blifva en följd, sä skulle det verka på hvar och en af
den stora mängden skattdragande endast obetydligt, och dessutom
kan en sorglig erfarenhet lära oss, att denna förespegling endast blir
en sådan, ty det är allmänt kändt att extra ordinära inkomster gifva
endast anledn. lill extra ordinära utgifter. Jag vågar derföre, i motsats
emot föregide värda talare, anhålla att R. o. Ad. ville besluta
att den ifrån 1845 års början upplupna bankovinsten mätte fä användas
till förstärkande af bankens lånerörelse, på det alt banken
måtte sättas i tillfälle alt nedsätta räntan och vidtaga tjenliga mått
och steg för att tillintetgöra privatbankernas skadliga inflytande- Reservanterne
hafva anfört skäl för det af mig påpekade ändamål, ehuru
de derifrån skiljt sig i afseende på användande af en del af bankovinsten,
dä nemi. somlige velat att | skulle afsättas till användande,
för statsverket och ^ för lånerörelsen samt prosten Sandberg uppgifvit
att den sisla i borde användas på det sätt, att banken derför
uppköpte vexlar och för vexlarne silfver i Hamburg till bankens
konsoliderande; men i afseende härå, får jag yttra, att jag anser det
vara vida bättre, alt använda medlen till understöd för våra näringar
genom utlåning mot lägre ränta, än att under de förhållanden,
sora nu förefinnas utomlands, äfventyra att lida betydliga förluster.
27*
420
Den 12 Februari f. m.
Då nu öfveiiäggningen förklarades vara fulländad, yltrade Hr
Gr. o. Landtm, det han ansåg sig böra först framställa propos. å
det af Hr von Hartmansdorff framstälda förslag, hvilket blifvit biträdt
af de flesta ledamöter, som deltagit i öfveiiäggningen, samt
fördenskull nu finge hemställa om R. o. Ad. ansäge sig böra för sin
del besluta, alt den ifrån 1845 års början upplupna bankovinst icke
erfordras för bankens konsoliderande och att berörde vinst, beräknad,
på sätt uti Banko-Utsk:s mern. N:o 19 är vordet uppgifvit, lill
2,682,000 r:dr b:co, skall för år 1848 genast och derefter vid början
af åren 1849 och 1850, med -j:del eller 954,000 r:dr årligen
från banken i och för statens allmänna behof till riksg.-kont. aflemnas.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med ett eller
annat nej, hvarefter Hr Gr. o. Landtm, förklarade det lian funnit
propos:n besvarad med öfvervägande ja.
Hr Munck af Rosenschöld hegärde votering; i anledn.
hvaraf Hr Gr. o. Landtm, yttrade det R. o. Ad. torde finna, att
ja-propos:n borde innefatta den nyss framställda propos.-n, samt att,
hvad nej-propos:n beträffade, olika förslag, som dertill kunde ifrågakomma,
blifvit framsläldte. Frih. Alströmer och Gr. Gyldenstolpe
hade nemi. yrkat återremiss och Hr Munck af Rosenschöld hade deremot
begärt att R. o. Ad. måtte besluta, att den från 1845 års
början upplupna bankovinst må användas till förstärkande af bankens
lånerörelse; hvarföre det berodde pä R. o. Ad. att afgöra hvil—
ketdera af dessa förslag bör antagas till kontrapropos.
Frih. Cederström: Jag får för min del bestrida, att Frih.
Alströmers nya motion må såsom kontra-propos. upptagas och således
komma att blifva remitterad nu efteråt. Likaledes får jag bestrida
såsom olagligt det utaf Hr Munck af Rosenschöld väckta förslag,
om bankovinstens användande lill utvidgning af bankens lånerörelse,
emedan detta förslag icke heller blifvit väckt inom den af
grundlagen bestämda tid. Hvad åter Gr. Gyldenstolpes begäran om
återremiss beträffar, sä kan den visserligen icke i afseende på formen
bestridas, och om Gr. Gyldenstolpe fortfar i detta yrkande och
Ståndet, beslutar en återremiss, så har jag visserligen icke något deremot,
hvarvid jag likväl yrkar att hvarken Frih. Alströmers eller
Hr Munck af Rosenschölds förslag må vid kontra-propos. komma
i fråga.
I afseende på detta Frih. Cederströms anförande, tillkännagaf
Hr Gr. o. Landtm., att den af Frih. Alströmer väckta motion om
anslag till anläggning af jernvägar särskildt skulle blifva föredragen,
så snart nu förevar, fråga blifvit afgjord.
Gr. Frölich, Gust. Erik: Jag tager mig friheten hemställa
till Hr Munck af Rosenschöld, om icke han skulle vilja afstå ifrån
den af honom begärda votering, då han tydligen bordt finna att husets
majoritet svarat ja. Detta svar var så betydligt öfvervägande,
att utslaget af voteringen tyckes på förhand kunna bestämmas; och
hvarföre då taga bort en tid, som tyckes verkligen vara dyrbar, då
Den 12 Februari f. m.
421
vi se på bordlistan luiru många mål som återstå till R. o, Ad:s afgörande.
Jag hemställer alltså till Hr Munck af Rosenschöld ytterligare,
örn han icke vill afstå ifrån votering.
Häruti hördes mänga ledamöter instämma.
Gr. Gyldenstolpe: Jag kan icke instämma i Frih. Cederslröms
påstående alt Hr Munck af Rosenschölds förslag är olagligt.
Jag anser att det är obilligt af Hr Munck af Rosenschöld emot Ståndet,
att begära votering, då så mänga röster redan hafva höjt sig till
bifall för det förslag som Hr von Hartmansdorff framlagt.
Hvad beträffar min framställning, sä afstår jag derifrån och vikar
ingalunda någon återremiss, med afseende derpå att jag anser
Sländet redan hafva bifallit Hr von Hartmansdorffs förslag.
Frih. Alströmer: Jag anhåller att få återtaga min motion,
men kan icke gä in derpå, alt dess framställande varit på något sätt
grundlagsvidrigt.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att Ridd.-Sekrehn
hnge tala om för oss hvad Frih. Alströmer sagt.
Hr Gr. o. Landtm, behagade i anledn. häraf tillkännagifva, att
Frih. Alströmer endast återkallat sitt anförande samt förklarat sig afstå
från den af honom begärda återremiss, hvarjemte Hr Landtm,
hemställde om icke, då numera de ledamöter, hvilka yrkat återremiss,
hade afstätt derifrån, R. o. Ad. funne att vid den begärde
voteringen kontra-propos. borde innefatta Hr Munck af Rosenschölds
förslag.
Hr von Troil: Jag hemställer äfven för min del till Hr Munck
af Rosenschöld om icke han ville afstå ifrån den af honom begärda
votering. Ilan har hört huru mangrannt huset besvarat propos:n
med ja, och det synes således som vi icke borde behöfva att borttaga
tiden med en votering.
Gr. Cronhjelm: Jag gör icke den hemställan till Hr Munck
af Rosenschöld, som föreg:de talare gjort. Vid proposms besvarande
hördes lill min plats intet enda nej; men om, det oaktadt, ett eller
annat sådant skulle ägt rum, hemställer jag endast till de ledamöter,
som afgifvit detsamma, huruvida de, dä utgången af frågan redan
är på förband alldeles gifven, icke skulle, för denna enda gäng, vilja
votera: ja, pä det den ledamot, som begärt votering, måtte blifva
ensam i sitt votum, och deraf till en annan gång inse ändamålslösheten
af att besvära R. o. Ad. med lids spillande och onödiga
voteringar.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer vördsamt till Ståndet,
all vi måtte få votera och ali det mätte blifva slut pä dessa
hemställanden. Jag har här sett den händelsen, att en gammal man
begärde votering dä ingen talat för hans åsigt mera än han sjelf,
och att han, sedan man förgäfves lill honom hemställt att afstå derifrån,
slutligen vann henne. Häraf torde man finna det vara bäst
att låta en hvar, som vill votera, fä göra det, hvilket vanligen går
fortare än att derom dagtinga.
422
en 12 Februari f. ni
-
lh A minoff, Joli. Fredr.: Jag skulle högeligen beklaga om
den händelse nu inträffade, sora tilldrog sig dä öfverste Bergman hegärde
och vann voteringen, oaktadt ingen under diskussionen hade
understödt hans åsigt; men jag beklagar ännu mera att våra grundlagsformer
äro sådana, att votering mäste äga rum, då den blott af
en enda ledamot begäres. Om det åtminstone vore 2 eller S ledamöter,
som önskade voteringen, sä skulle jag icke sätta något
i fråga.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till voterings
propos.:
Den som, i anledn. af BankoUtsk:s mern. N:o 19, finner att
den ifrån 1845 års början upplupna bankovinst icke erfordras för
bankens konsoliderande, och att berörde vinst, beräknad, på sätt i
förenämnde mein. är vordet uppgifvet, lill 2,862,000 r:dr b:co, skall
för år 1848 genast och derefter vid början af åren 1849 och 1850
med i idel eller 954,000 r:dr årligen frän banken i och för statens
allmänna behof till riksg.-kont. aflemnas, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad., med afslag å ifrågavar. mern.
N:o 19, sig böra besluta, alt den från 1845 års början upplupna
bankovinsten bör användas lill förstärkande af bankens lånerörelse.
Härefter tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 209.
Nej — 9.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade sedermera, att Frih. Alströmer,
med sökt anledn. af BankoUtsk:s 1111 pröfvade mern., hade under
diskussionen derom framställ en särskild motion om anslag till anläggning
af jernvägar, men återkallat denna motion, hvadan R. 0.
Ad. torde finna frågan derom förfalla.
R. o. Ad. hördes häruti instämma.
Föredrogs ånyo Allm. Besv- 0. Ekon.Utsk:s d. 5 och 9 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 21, i anledn. af väckt motion om
transito- oclt nederlagsrätt för Slitö hamn pä Gottland.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan för min del icke
Inse fördelen, sorn af Utsk. är förespeglad deraf, att Slitö hamn skulle
blifva en så beskaffad hamn, som Utsk. föreslår och hvarom äfven
förut fråga varit. Alla sådana frågor, som denna, äro till sin natur
beroende af handelns beskaffenhet under den period, hvarunder de
uppstå, och jag kan icke inse, att handelns ställning nu är sådan,
att en nederlagsplats vid Slitö vore för riket af något gagn. For
-
Den 12 Februari f. m.
423
dom var det annorlunda. Då ägde Gottlands läge med handelns
gång sådant samband, alt den största rörelsen på Östersjön var vid
Wisby. Nu är det icke mera så. Transportmedlen för de handlandes
varor äro nu helt olika emot förr. Nu ankommer icke såsom
förr på alt göra spekulationer, som gifva en stor vinst för tillfället,
utan nu är fråga om al t göra små vinster, men ofta, och att
således alla handelskommunikationer må kunna gå hastigt ifrån den
ort, derifrån expeditionen sker, till destinationsorten, och derföre
förmodar jag alt hädanefter såsom under sistförllutna sekler den stora
handeln kommer att gå förbi Gottland och skyndar till det ställe, dit
varorna äro destinerade. Den största Östersjöhandeln går till Petersburg,
Riga, Danzig och Stettin. De fartyg, som komma lill Östersjön
för att anlöpa dessa platser, uppehålla sig icke vid Gottland, ty
de behöfva det icke och det skulle endast åstadkomma stora kostnader
och mycken tidsutdrägt, och minska fördelen för handeln, om
Slilö nederlagsplals skulle begagnas. Det är derföre efter min åsigt
endast smyghandlarne, som skulle finna sin räkning vid en nederlagsplats
vid Slitö och jag kan icke se att man bör befordra de vinster,
som kunna pä denna väg ernäs. För sjelfva Gottland vore fördelen
ganska ringa. Dess välstånd kan numera icke bero af någon
stor handelsrörelse, utan deraf att invånarne förstå att af sin jords
förmåner draga större fördel än hittills. Den större vinst, som kunde
uppkomma för en och annan af dem, af den utvidgade handel som
för Slitö af ifrågavar. nederlagsrätt kunde härröra, skulle icke kunna
medföra något välstånd eller större fördel för hela ön, utan endast
för dem som dermed sysselsatte sig och som den ena dagen skulle
hafva vinst, den andra deremot förlust deraf. Fördelarna äro således
ganska ringa eller inga. Olägenheterna återigen äro af en helt
annan beskaffenhet. Om man ville vidröra dem, så kunde man
bringa frågan in på det politiska området, men dertill saknar jag för
ögonblicket anledn.
Jag slutar således med att helt kort afstyrka Utsk:s betänk.
Frih. Cederström, Jakob: Frih. Palmstjerna har upptagit
frågan såsom af ett obetydligt inflytande på Gottland. Förhållandet
är likväl icke sådant. Om man vill supponera hvad Frilen framställt,
nemi. alt ifrågavar. nederlagsfrihet endast för våra smyghandlare
skulle medföra fördelar, så skulle jag instämma i hans yrkande
om afslag ä Utskrs tillstyrkande; men så är det icke. Vid den stora
handel, som nu äger rum emellan verldshafvet och Petersburg samt
de större hamnarna på södra sidan af Östersjön, nödsakas nu de
fartyg som komma för sent på hösten för att hinna fram till destinationsorten
att söka sig hamn i Köpenhamn och der öfvervintra.
Vore Slitö en nederlagsort, så skulle de naturligtvis hellre vintra öfver
der, väl vetande att de på 12 timmars tid vid första milda väderlek
kunde vara framme i den hamn dit de vore destinerade.
När man betänker detta, så blir denna fråga af särdeles vigtig beskaffenhet.
Der möter visserligen ett annat hinder, som är af betänkligare
beskaffenhet, nemi. att ett nederlag vid Slitö hamn på Gottland
ovillkorligen fordrar att samma hamn befästes. Utan en sådan
424
Den 12 Februari f. m.
befästning skulle naturligtvis de der liggande fartyg vara utsatta för första
beväpnade fartyg sorn ankomrae och dä kunde icke någon fördel med
nederlaget vinnas. Förslaget sorn allenmades af mig, redan långt
för detta, dä jag var lundsli, på Gottland, innefattade en fullständig
plan till befästning af ön, så att den kunde vara försäkrad mot anfall
och icke intagas utan föregide formlig belägring. Kostnaden för en
sådan befästning var beräknad till circa 300,000 ndr. De för arbetet
erforderliga materialier finnas sä till sägandes på stället, der
befästningen skall byggas, så att man, mine Hrr! icke behöfver köpa
den sten hvaraf morarne skola göras oell transportera lill den plats
hvarpå den skall läggas. Orsaken hvarföre H. St:s begäran vid 1840
års riksd. icke blef af K. M. bifallen, var förmodligen ingen annan
än den, att medel saknades att bestrida kostnaderna för befästningen
af denna hamn. Men, mine Hrr! dit måste vi väl dock i framtiden
komma, att denna hamn blir befästad, och att denna får stadsprivilegier,
emedan den är af det höga värde, att man icke kan
låta frågan derom fä förfalla. Jag tror derföre att det icke nu vore
ur vägen, om man af K. M. begärde en undersökning, pä det att
K. M. mätte komma i tillfälle att. vid nästa riksdag uppgifva för R.
St. de villkor, under hvilka K. M. kan lemna Sitt bifall till hvad R.
St. i denna del begära, d. v. s. att K. M. begär att nödvändiga medel
till kostnadernas bestridande måtte af R. St. anvisas. Jag tillstyrker
således bifall till Ulsk:s betänk.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag kan icke instämma med den
siste värde talaren, som synes hufvudsakligen hafva betraktat de fördelar,
hvilka skulle uppkomma derigenom, att en befästad handelsplats
funnes vid Slitö, och trott att de skulle öfverväga olägenheterna
af en sådan befästning. Då detta mål varit hos K. M. anmäldt,
och det icke vunnit någon handläggning, så förmodar jag att
vissa förhållanden der förekommit, hvilka böra konsidereras i detta
afseende. Men man kan sälta de stora yttre förhållandena å sido
och blott betrakta de inre som röra Sverige enskildt. Det synes
mig då, som de åsigter, hvilka Frih. Cederström förebragt, icke ära
tillräckliga för denna vigtiga frågas bedömande. Den första olägenheten
är onekligen den af smuggling. Då man känner bestämdt att
Englands manufakturtillverkning är generad af en stor mängd varor,
som sakna afsättning, och man vet med säkerhet att nederlag af
sådana varor redan finnas vid Östersjöns kuster t. ex. i Lybeck, och
då man kan förutse att det Engelska systemet icke kan bära sig
utan nya utvägar till afsättning; huru skulle man då kunna tro annat
än att en sådan afsättningsplats, som denna, skulle begagnas af
de Engelska handlande och till befordrande af Englands stora mål,
en ökad afsättning. Inga uppoffringar å Englands sida äro för stora,
att vinna framgång i detta hänseende, en framgång hvarpå beståndet
af detta lands fabriks-system ytterst hvilar. Östersjöns vidsträckta
kuster äro ej att förkasta, och åtkommas mycket lättare från Slitö,
än från England.
Jag anser för min del att de skäl, som blifvit förebragta, äro
tillräckliga för att utverka R. o. Adis förkastande af Utsk:s förslag
Den 12 Februari f. m.
425
och jag undviker att, förrän jag finner att nödvändigheten det påkallar,
ingå i någon ytterligare granskning af ämnet, men för min
del afstyrker jag vördsamt R. o. Ad. alt ingå på hvad Ekon.Utsk.
i denna del föreslagit.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Frih. Palmstjerna har hufvudsakligen
motiverat sitt afslag pä betänk, dermed, att det icke
skulle medföra någon nytta för Gottland. I detta afseende tager jag
mig friheten ali fästa uppmärksamheten derpå, alt troligtvis förstå
Gottlänningarne, ifrån hvilka molionen utgått, bättre hvad som kan
vara fördelaktigt för dem, än andra kunna vara i tillfälle att bedöma
det. Hvad som för mig visar sig såsom stor anledn. att bifalla
betänk, eller att tillstyrka ett förnyande hos K. M. af föregrde R.
St:s und. anhållan om afseende på detta förslag, är att de auktoriteter,
hvilka varit hörda öfver detta ämne, alla gemensamt utan undantag
tillstyrkt denna fördel för Gottland. Om Gottland icke skulle
hafva någon fördel deraf, så är det åtminstone ännu icke för huset
bevisadt, alt några olägenheter deraf för Gottland eller för landet i
allmänhet skulle uppstå.
Beträffande hvad här blifvit anfördt i afseende på lättheten för
smuggling, så anser jag denna anmärkn. vara föga grundad, ty säkerligen
skall Slilö hamn fä en tull-station och dä förmodar jag alt
smuggleri der skulle komma mindre i fråga än på hela vår öppna
kust och alla de ställen, som icke äro försedda med tullstationer.
Jag finnér i öfrigt icke alt befästningen af Slitö har något sammanhang
med sakens närvar, skick, ehuru det väl är möjligt alt en
sådan sak kan komma i fråga framdeles. Vi hafva vid Slitö en påminnelse
örn huru det understundom har gatt till i vål t land. Slitö
har fordom varit försedt med en ganska ärlig befästning, en af de
bästa i vårt land, men den blef enligt den lidens rådande grundsatser
sprängd och förstörd. För min del tror jag alldeles icke alt befästningen
kan komma i fråga förr än man anser alt behof deraf
skulle inträda. Man säger alt icke nederlaget kan vara i säkerhet
förr än det blifvit befästadt; men detta gäller, efter hvad jag kan
förstå, inga andra än dem som nederlägga varor, och det blir då
deras sak alt se efter sådant och deras risk. Om icke varorna äro i
säkerhet, så lära troligen icke några varor komma dil. Dä jag emellertid
icke kan inse alt någon skada hvarken enskildt för Gottland,
hvilket visserligen icke är att förmoda, eller för landet i öfrigt kan
komma i fråga, utan tvertom mycken nylla för landet i vissa fall,
på sätt Frih. Cederström här anfört, så finner jag intet skäl här
vara förhanden att afslå detta betänk., ulan tvertom all anledn. alt
detsamma bifalla.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g: Den första frågan som bör
pröfvas torde vara den, huruvida en sådan hamn vid Slitö, som här
blifvit föreslagen, skulle vara lill någon fördel för det allmänna eller
icke. Jag tror likväl alt man lämpligare bör kunna få ett grundadt
omdöme i detta afseende om man hänför sig till de auktoriteter,
som deröfver yttrat sig, än om hvar och en här företager sig
att efter enskildt tycke och smak afgöra densamma. Skulle man
/
i2G
Deli 12 Februari f. m.
Verkligen tilltro sig att nu grundligen kunna afhandla denna del af
ämnet, så ber jag att nian ville fästa noga afseende på den obestridliga
fördelen sorn denna hamn äger framför alla andra kusthamnar,
att den är sällan besvärad med is oell att således sjöfarten
är så godt som hela året öppen. Deraf följer att många fartyg,
som ämna sig in till Finska viken, men som riskera att der blifva
infrusna och vinterliggande, skulle linna sin fördel i alt nederlägga
sin last i Slitö och sedan gå på andra farvatten under vintern. Såsom
jag nyss nämt, tror jag likväl att en utförlig pröfning af allt
detta här svårligen kan äga rum, och äfvenledes är temligen öfverflödig,
sedan auktoriteterna med full sakkännedom deröfver yttrat
sig, och då dessa sammanstämmande vitsordat nyttan för landet af
en frihamn vid Slitö, så tyckes mig att man derom icke vidare
borde tvista och orda på så lösliga grunder som nu sker.
Men ett annat inkast har blifvit framstäldt af Hr Lagerhjelm
då han sagt, att det vore stor fara för smuggling om nederlagsrätt
här funnes. Jag vill då påminna derom, att det icke är fråga örn
att bevilja denna hamn någon vidare fördel, än den som redan finnes
medgifven för 4 andra hamnar i vårt land, nemi. Götheborg,
Carlskrona, Carlshamn och Stockholm. Och hvarföre förespeglar man
då så fasligt stora vådor af alt medgifva en rätt åt denna hamn,
som icke medfört några öfverklagade olägenheter vid de andra 4?
Vigten af detta inkast torde således blott genom denna enkla uppgift
vara undanröjd.
En annan värd talare har afbrutit sitt yttrande med den förklaringen,
att hans vigtigaste skäl voro politiska, men alt han ville spara
dem tills vidare. Jag skall i detta fall följa hans föredöme och
icke heller vidröra dessa förhållanden förr än jag hör alt man derifrån
vill hemta anledn. lill afslag å betänk., ty min öfvertygelse
är att några vådor, äfven ifrån den sidan, icke heller existera.
Min konklusion är således, att detta betänk, borde bifallas.
o
Hr inkerman, Fredr.: Såsom det framställes i Utsk:s recit
i början af detta betänk., så är frågan numera icke ny. Den har
förut varit väckt vid 1840—1841 årens riksdag och föranledt ifrån
11. St. en lika beskaffad hemställan lill K. 31., som den nu föreslagna.
Denna skrifvelsen har, enligt hvad äfven betänk, utvisar,
blifvit på vanligt sätt behandlad. Vederbör, embetsauktoriteter hafva
blifvit deröfver hörda och de hafva, efter hvad likaledes betänk,
upplyser, tillstyrkt II. St:s und. anhållan. Dä nu emellertid K.
31. icke bifallit den gjorda anhållan, så kan jag icke föreställa mig
annat än alt skäl förefunnits af den beskaffenhet, att något bifall
för närvar, icke borde lemnäs till 11. St:s anhållan. De kunde hafva
varit af den beskaffenhet, som ett par talare påpekat, eller politiska,
och jag tilltror mig icke att kunna bedöma eller ens ana
dem, men jag gissar dock alt sådana skäl existera. Emellertid är
denna framställning redan af R. St. till K. 31. gjord, och då redan
den omständigheten, att ett förnyande deraf varit i fråga vid denna
riksdag, sannolikt utgör tillräcklig påminnelse i ämnet, så anser jag
att en förnyelse af den förut gjorda hemställan, såsom Utsk:s be
-
Den ] 2 Februari f. m.
länk. nu åsyftar, är utan ändamål och obehöflig och får fördenskull
förena mig med den föreg:de talaren, som yrkat afslag å
betänk.
Hr Munck af Rosenschöld: Dä Hr von Hartmansdorff
var en ibland de få, som vid 1840 års riksdag sälte sig emot detta
förslag, så hade jag väntat att han äfven nu med sin kända
skicklighet skulle bevisa det opatriotiska och det opolitiska i att
framlägga förslag till inrättande af en nederlagsplats vid Slitö hamn.
Jag vill icke fäsla mig vid de mindre merkantila olägenheter, som
en nederlagsplats i Slitö kunde medföra; men jag vilt fäsla mig så
mycket mera vid de politiska skäl, som tala emot en nederlagsplats
på detta ställe. Det torde vara bekant för hvar och en, att
Ryssland och England äro de makter som utöfva herraväldet öfver
handeln på Östersjön. Det torde äfven vara bekant, att Ryssland
och England äro stora makter som icke allenast kunna strida om
herraväldet på Östersjön, utan äfven örn verldsherraväldet. Blir
Slitö en frihamn och nederlagsplats, så blir det nödvändigt, såsom
Gr. Anckarsvärd yttrat, att antingen de, som anse det vara fördel
för sig att begagna denna nederlagsplats, måste för nederlagets säkerhet
söka befästa densamma och derigenom sätta sig i besitning
af ön, eller också att vi sjelfve mäste befästa den. Befästa vi den
sjelfve, då är det att använda de summor, som dertill älgå, för fiendens
räkning, ty befästningen må, såsom Gr. Anckarsvärd yttrat,
vara huru artig som helst, så förmodar jag att fienden det oaktadt
kan intaga densamma, och det blefve antingen England eller
Ryssland, allt efter som öfvermakten kom att ligga på den ena eller
andra sidan. Jag afstyrker derföre betänk.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag känner visserligen det obehagliga,
som är förenadt med att yttra sig i detta ämne, hvilket en
längre tid utgjort föremålet för partiernas strider. Det har äfven
någon gång blifvit anslaget på de nationela känslorne — hvilka för
mig, likasom för hvarje annan redlig Svensk äro heliga — i det
man sagt, alt det skulle gifva anledn. för en annan makt, än
Sverige, att tillegna sig herraväldet öfver Gottland, samt framkalla
fästen, från hvilka en annan flagga än den Svenska komrne att svaja.
Blefve detta följden, skulle jag visserligen icke vara den siste att rösta
emot förslaget; men nu har åtminstone jag svårt att inse, huru
ett så enkelt förslag, som det hvilket detta betänk, innehåller, skulle
kunna hafva en sådan påföljd, och om en sådan begärelse emot förmodan
kunde uppkomma hos en främmande stat, ser jag icke
hvarföre den lika väl kunde uppstå utan något nederlag vid Slitö.
Rätta sältet, mine Hrr! att förebygga sjelfva möjligheten af en sådan
lust, är kraft inom landet, skapad af enighet och beredvillighet
till de uppoffringar, fäderneslandets försvar fordrar.
Orsaken hvarföre jag yttrar mig, är den att då jag, såsom ledamot
af K. com.-colhm när det afgaf sitt yttrande i ämnet och
referent i målet, föreslagit och uppsatt collegii und. utlåt., inskränkt
inom gränsen af de förhållanden, som utgjorde föremålet för collegii
pröfning (de politiska tillhörde det ej); så skulle jag anse
-12S
Den 12 Februari f. m.
det vara otillbörligt, om jag vid detta tillfälle iakttog tystnad. Härvid
vågade jag visserligen ej tro, att de gamla tider skulle återkomma,
dä Gottland var medelpunkten för en stor del af norra Europas
handel — detta är ej mer alt hoppas; verlden vänder ej om igen
— men det oaktadt kunde man med sannolikhet vänta flere fördelar,
då Slitö är törhända den bästa hamn, som finnes i Östersjön.
Den är derjemte, enligt kännares yttranden, en af de naturligaste
hamnar för varuupplag, emedan den är längst öppen. Derjemte,
utan allt förlitande på de der sanguiniska förhoppningarne alt Slitö
skulle blifva ett annat gamla Wisby, så finnes en annan mycket
naturlig fördel, som denna skulle äga såsom nederlag för Norrbottens
ocb Finska vikens högst vigtiga trädvaruhandel. Detta är mycket
utveckladt i com.-collegii utlåt, och jag beklagar, alt ej den delen
deraf blifvit aflryckt i Utsk:s betänk. Det är nemi. bekant, att
i afseende på afsättningen af trädvaror, så, särdeles der flere länder
täfla derom, göra de bästa marknader, sorn komma försl på året. Nu
utskeppas mycket trädvaror frän hamnarne i Norrbotten, både på
Svenska sidan, der stark utskeppning äger rum, och frän hamnarne
i Finska viken, hvarifrån en ännu vigtigare utförsel sker. Fördelen
skulle dä ligga deruti, att de trädvaror, som kommo nog sent
för att kunna fortsätta resan lill de andra nederlagsorterne, skulle
hafva tillgång lill upplag i Slitö. Jag kan för min del ej inse huru
ett sådant, mell tingens naturliga ordning öfverensstämmande,
förhållande skulle kunna uppväcka farhågor, vare sig på vestra eller
östra sidan af Östersjön.
Hvad som här är yttrat, hafva ej allenast alla embetsverk,
som af K. M. blifvit häröfver hörde, tillstyrkt att bifalla, utan äfven
de fleste handelssocieteter i Östersjöstäderna hafva tillstyrkt saken,
och i stället att visa någon farhåga eller jalousie, hafva de insett
den fördel, som för staten skulle häraf uppkomma. Detta föranleder
mig att, helst dii K. M. endast uppskjutit och ej afslagit
1$. St:s beslut, att för min del ej hafva någon betänklighet vid alt
tillstyrka vidblifvande af R. St:s gamla beslut.
Skulle deremot de förhållanden, som ej ligga inom dessa verks
pröfningsrätt, åtminstone ej det verks, hvilket jag tillhörde då jag
författade detta embelsverks tillstyrkan, skulle dessa förhållanden,
nemi. de utrikes, som äfven måhända äro svåra att af dessa öfverläggande
Ständer öfvervägas, lägga något hinder i vägen för bifall
af den ifrågavar. hemställan i dess hela vidd; så är ju intet hinder
för K. JVI. alt taga dem, vid beslutets affattande, i öfvervägande och
vid Sitt bifall fästa de inskränkande villkor, som dock i alla fall ovedersägligen
skulle medföra fördelar.
Slutligen vill jag komma lill en punkt, som jag redan bordt
förut tala om, den nemi. om smuggling. Dä frågar jag, kan man
förekomma alt nederlagsorter för smuggling på Sverige kunna finnas
i andra välbelägna och främmande stater tillhöriga Östersjöhamnar?
Hvilketdera, mine Hrr! skulle vara vådligare, smugglingen från dessa,
eller från en nederlagsort, som stod under Svensk styrelse och Svensk,
tullbevakning, hvilka i detta afseende hade rättighet att anbefalla
alla nödiga kontroller, och i afseende på hvilkas omfång alla intres
-
Den 12 Februari f. m.
429
sen, som ansågo sin lätt i någon fara, kunde göra sina anspråk gällande.
Jag för min del får bekänna, att jag ej finnér någon betänklighet
vid att tillstyrka bifall till Utsk:s verkligen oskyldiga utlåt.
Frih. Hamilton, Hugo: Om, pä sätt en värd ledamot här
för ej länge sedan yttrat sig, resultatet af ett afslag på Utsk:s betänk.
blefve det blott, alt frågan qvarstannade i samma skick,
som den sedan 1840 års riksdag befinner sig uti, att den nemi.
lemnades öppen, att R. St:s dä lemnade tillstyrkande af denna sak
blefve orubbad! och oförändradt; så skulle jag visserligen icke här
höja min röst för att bestrida detsamma; men för den värde ledamoten,
likasom för något hvar inom detta Stånd, kan det ej vara
obekant, att denna fråga blifvit likasom ett stridsrop för motståndarne
till den fria handeln, som häruti vilja se en början gjord till
begifvanden i denna väg. Det är dä utan all fråga, att ett afslag i
denna sak skulle anses som ett från- och tillbakagående i sjelfva
hufvudfrågan och derigenom K. M. verkligen skulle kunna finna
Sig förhindrad, att sedan upptaga frågan till pröfning, förr än måhända
efter en annan riksdag, då R. St. möjligen skulle åter kunna
yttra sig för saken. Jag, som vid 1840 års riksdag såsom ledamot
i Ekon.Ulsk. deltog uti frågans pröfning, samt ännu har den
litliga öfvertygelsen, att det ej vore blott af nytta för Gottland, utan
äfven för liela Sverige, att få nederlagsrätt för Slitö hamn, kan således
nu ej annat än vördsamt yrka bifall till Ctsk:s betänk.
Den commerciella delen af frågan har af den siste värde talaren
tillräckligt blifvit utredd för Ståndet. Jag har dervid blott att
tillägga, att den farhåga för smuggling, hvilken blifvit framställd,
förordad och förespeglad som ovilkorlig följd deraf, att denna
hamn får nederlagsrätt, måste minskas i samma mån, som Svenska
tulltaxan i allmänhet erhåller en friare natur; ty ju friare tullagstiftningen
är, ju mindre är faran för smuggling. Sorn jag hoppas
och tror, att vi i allmänhet fortgå på denna bana, så hyser jag således
ej mycken fruktan för denna våda. Huru lätt det för öfrigt
kan vara att försäkra sig mot smuggling frän Slitö, lika väl som från
andra på andra sidan sjön belägna hamnar, behöfver här ej utvecklas.
— Att för öfrigt den rättighet, som bär är begärd, ej är annat
än den, som förut är 4 rikets städer beviljad, är ock redan
utveckladt.
Hvad den ekonomiska delen af frågan beträffar, nemi. den
nytta, som skulle tillfalla länet, sä vill jag, lika med en värd ledamot,
Gr. Anckarsvärd, tro att Gottlänningarne äfven borde få hafva
vitsord i denna sak. Sjelfva frågan har blifvit väckt af dem och är
af dem ifrigt förordad. Den, hvilken liksom jag haft tillfälle att
besöka detta rika och intressanta landskap, har kunnat förnimma
huru enhälligt denna önskan der är uttalad, att Slitö måtte erhålla
en sådan rättighet. Ons innevånare hoppas och tro nemi. att en
lifligare handel derigenom skall återkomma till deras ö, och att äfven
exporten af deras egna produkter skall betydligen förökas. Jag
tror det lika med dem.
430
Den 12 Febr »af i f. m.
Jag skulle äfven ur en annan synpunkt vilja förorda saken. Jag
tror nemi. att det är, minst sagdt, en ledsam erfarenhet för Sverige,
att en af dess rikare och af naturen bäst lottade provinser,
nemi. Gottland, stannat så långt efter i commercielt och ekonomiskt
hänseende, som den verkligen gjort, under det att t. ex. en annan
ö, Bornholm, har gatt så betydligt framåt, att den har 4 städer,
stark manufakturtillverkning och lika stark export, samt en mycket
liflig handel emellan sig och Köpenhamn, samt icke blott derpå,
utan äfven på andra länder. Detta vill jag åtminstone hänföra dertill,
alt den fria handeln fått utveckla de krafter som naturen nedlagt
pä denna ö. Jag ville derföre att man på samma sätt skulle
upplyfta Gottland till hvad det af naturen varit ämnat till, och hvad
det en gång fordom varit, nemi. perlan af Östersjöns länder.
Bär har äfven blifvit taladt om de politiska farhågor, som man
hyser för följderna af en sådan rättighets lemnande till Slitö. Man
har visserligen af en lofvärd delikatess blott lösligen vidrört denna
del af frågan; men densamma har i tal och skrift varit allt för
mycket omordad inom vårt land och är af allt för stort intresse för
Sverige, för alt icke jag skulle anse det vara min pligt såsom representant,
att derom yttra några ord, och skall dervid äfvenledes
söka att iakttaga den vederbörliga varsamhet ämnet kräfver. Jag
hyser dä den tron, att ju mer Sverige, med alla dess tillhörigheter,
blir indraget i den stora verldshandeln, ju mer dess kultur, dess
sjelfbestånd och oberoende blir af intresse för verldens mest kultiverade
nationer, ju mer skola de ock söka att bidraga till upprätthållandet
af detta sjelfbestånd. Med den erfarenhet, som Gottlands
historia lemnar i delta fall, önskar jag lifligt och varmt, jag
tillstår det, att sådan måtte blifva följden af det förslag, som i
Utsk:s betänk, är förordadt.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Den siste värde
talaren, som talat för bifall af frågan, har bland annat anfört föredömet
af Bornholms tillvexande handel och blomstrande tillstånd.
Jag nekar ej dertill att ej denna ö visserligen under sednare lider
har utvecklat sig; men det är ej dess egen handel, utan dess läge
såsom lurendrejareort, som har åstadkommit detta. En förtjenst
som visserligen i en framtid kan tillkomma Gottland också.
Den värde talaren har framkastat en kosmopolitisk tanka, då
han sade, att ju mer Sverige och dess intressen blefve förenade
med de stora Europeiska makternas, ju mer skulle dess sjelfbestånd
vara betryggadt. Det är just denna vigtiga och ömtåliga tro, sorn
föranleder mig åtminstone att afstyrka bifall till denna fråga. Det
är ingen tvifvel att icke Slilö kan vara nyttig för verldshandeln; men
huruvida det derför är positivt nyttigt för Sveriges handel, det klen
fråga, hvarom jag åtminstone hyser tvifvel; ty från den stund
Slitö blefve förkläradt för fri hamn, så blefve det föremål för tvister
emellan de stora handlande makterna. Till hvad grad det kan
vara i Sveriges intresse att motsätta sig slitningen af deras olika intressen,
som likväl blefve följden häraf, det är en fråga, som jag
tror vara högst tvifvelaktig. Afven tror jag, att den cornmerciella
Den 12 Februari f. m.
431
nyttan af denna, ej vore så betydlig; och med de, kanske flygtiga,
insigter jag förvärfvat i politiken, nödgas jag afstyrka R. o. Ad.
att härtill lemna sitt bifall.
Frih. Palmstjerna: Mot den mening sorn jag tagit mig friheten
här framställa, har först yttrat sig Frih. Cederström, som ansåg
att den frihamn eller det nederlag, som här är i fråga, skulle
för Gottland medföra mycken nytta. Jag tyckte mig finna, att Frih:n
hufvudsakligen grundade sin mening derpå, att Slitö skulle blifva
en plats der vinterliggare skulle kunna ligga öfver eller lägga upp
sina varor, då is hindrade dem att fortgå lill destinationsorten på
östra sidan af Östersjön. Att inrätta en frihamn endast för vinterliggare,
tror jag skulle medföra ganska otillfredsställande resultater,
enär det ingalunda kan vara de handlandes fördel alt expediera fartyg
endast derföre, att de skulle vara de förste, sorn sedermera om
våren framföra de produkter, hvarmed de äro lastade, och hvilken
spekulation i alla fall är så oviss, att de ofta komma sednare fram
än dem, hvilka ej varit vinterliggare. Jag kan ej finna att en åtgärd
för ett så obetydligt ändamål förljenar någon uppmärksamhet.
Frih. Cederström har likväl äfven tillagt, att om nederlag skulle
i Slitö äga rum, det vore nödvändigt att befästa denna hamn, hvartill
skulle åtgå blott 300,000 r:dr b:co. Jag känner ej presist huru
detta förslag till kostnadsberäkning är beskaffad! ; men den ringa
kännedom, jag i allmänhet äger rör:de befästningar och kostnader
derföre, föranleder mig att förmoda det en nolla är uteglömd, så att
den verkliga kostnaden snarare komme att uppgå till 3 millioner
än derunder. Huruvida dessutom R. St. skulle genom ett sådant
förord anse sig bundne, att framdeles bekosta befästningen af Slitö,
det lemnar jag derhän.
Frilnn har äfvenledes sagt, att den förkofran som uppslode
genom nederlagsrätten, skulle befästa rikets sjelfständighet i framti
den,
om jag rätt fattade honom. Snarare skulle jag tro att sådant
kunde äfventyra rikets sjelfständighet.
Gr. Anckarsvärd har äfvenledes yttrat sig mot min mening, och
till en början sagt, att Gotllänningarne böra förstå detta bättre än
enskilde personer här. Jag kan ej underskrifva denna dom om
min omdömesförmåga. Om förståndet på Gottland i allmänhet vill
jag visst ej ingå i pröfning; men det känner en hvar, att en liten
lokal fördel, som förespeglas, kan lätt förmå en riksdagsman, som
hufvudsakligen tänker på sin ort allena, att göra en motion i denna
syftning, ehuru väl Gottländska befolkningen ej i allmänhet anser
det vara någon fördel för sig.
Frih. Hamilton har önskat att den gamla gyllene tiden skulle
återkomma, men omständigheterna äro förändrade 1111, mot hvad de
voro för 5 A 600 år sedan, och, som här förut är yttradt, tidens
gång är sällan eller aldrig sådan, att verldsförhållandena återkomma
till samma punkt der de en gång förr varit.
Gr. Anckarsvärd har äfvenledes ansett alt, dä auktoriteterna
tillstyrka nederlagsrältighet för Slitö, så vore detta ett förhållande,
432
Den 12 Februari f. m.
hvarpå man borde göra mycket afsende. Del är visserligen sannt,
att på auktoriteters tillstyrkanden, då de ske med sakkännedom
och dä skäl anföras, bör visserligen afseende fästas. Frih. Cederström
var en auktoritet, da han var landsh. och militärbefälhafvare
på Gottland och tillstyrkte denna fråga. En annan auktoritet är
dock den nuvar. landsh. och mililärbefälhafvaren på Gottland, som
snarare afstyrkt detta. En annan’ auktoritet, som åberopats, är
cora.-colkm. Men hvad säger dä K. collmi? Jo det säger, enligt
Utsk:s utlåt.: ”coll.-m erkänner visserligen att ej ensamt fördelaktigt
läge eller beviljade privilegier förmå göra en ort lill en betydande
handelsplats. Dertill fordras en förening af många gynnande
förhållanden.” Men det är just denna förening af gynnande förhållanden,
som ej finnes. Sverige äger många hamnar, der
djupgående fartyg kunna inlöpa, hamnar som äro lika säkra som
Slitö hamn, men derföre äro de ej passande nederlagsorter, eller
skulle, om de hade denna rättighet, blifva såsom sådana begagnade.
Olägenheterna har jag förut tagit mig friheten omtala,
och de hafva sedermera af Ur Lagerhjelm blifvit upprepade, att
nemi. denna plats skulle blifva en ort, hvarifrån smuggling skulle
komma att utgå, ej allenast på Sverige ulan hufvudsakligast på de
östra orterna. Bornholms exempel har bär blifvit åberopadt, och
jag tager mig blott friheten fästa uppmärksamheten på huru särdeles
väl denna jemförelse är passande vid detta tillfälle. Gottland
skulle för Ryssland blifva detsamma, som Bornholm är för Sverige.
Huru pass stor belåtenhet Sverige har med de expeditioner, som årligen
ske från Bornholm, det torde hvar och en känna. Något
skäl, hvarföre Sverige skulle etablera en sådan plats, för att behaga
Ryssland, kan jag ej för min del inse.
Fördelarna för Sverige skulle vara ringa. De existera blott,
som jag nyss nämnde, för fiender som på Slitö kunna etablera sig,
men jag tror ej alt, om äfven det vore en förmån för Goltländningarna,
denna fördel för riket skulle kunna existera i så stor skala,
att R. St. böra förorda en sådan inrättning genom en formlig anhållan
hos K. M. Skulle Gottlands innevånare vara af samma mening,
som Frih. Cederström och flere, så äga de ju vägen öppen
till K. M., och jag förmodar alt K. M. pä en sådan önskan gör
mycket afseende, om ock ej fullt så stort som om R. St. föreslagit
det.
Hr Gripenstedt har visserligen sagt, alt 4 rikets städer redan
äga en sådan nederlagsrätt, som nu är i fråga för Slitö, och att ingen
olägenhet deraf befunnits; men förhållandet är mycket olika
med dessa städer. Stockholm och Götheborg t. ex. äro stora, folkrika
och betydliga handelsplatser. Der är nederlagsrätt af behofvet
påkallad. Slitö deremot är ingen handelsplats, der äro endast några
få personer boende, och stället kan således ej äga anspråk på
att få nederlagsrätt. Det är skäl, som en värd ledamot yttrat sig,
alt vänta med ifrågavar. nederlagsrätt för Slitö till dess det får handlande,
blir bebodt och får rörelse; då först torde det blifva tillfälle
att
Dvn 12 Februari f. m.
433
att nogare öfverväga huruvida fördelarne eller olägenheterna af nerlerlagsfriheten
der kunna motsvara eller uppväga hvarandra.
Hr Rosenblad har ansett att nederlagsrätt pä Slitö vore angelägen
i synnerhet för de norra orternas trädvaruhandel. Deruti
kan jag ej se det ringaste skäl; ty hvad hindrar för närvar, dem,
som drifva trädvaruhandel i Sverige, att lägga upp sina varor i
Slitö eller på någon annan ort. Jag känner ingen författning som
skulle kunna hindra dem, som idka denna handel, att för närvar,
göra upplag af trädvaror på Slitö, om de deruti funne någon slags
fördel.
För öfrigt i hvad angår den af Frih. Hamilton i förbig:de vidrörda
frågan huruvida det beslut, som fattas i denna fråga, skulle
äga någon betydelse på dem som önska fri handel eller åtminstone
pä deni som motsätta sig frihandelssystemets framgång, det vill jag
lemna derhän. Jag skulle ej tro att detta har någon den ringaste
betydelse derpå. Det är en strid som i alla fall måste utkämpas
pä detta rum då Ulsk. inkommer med sitt utlåt., utan att man 1111
behöfver väcka den, eller alt den bör inverka något i afseende på
afgörandet af denna fråga.
Jag afstyrker betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Frih. Cederström har, såsom
skäl för bifall lill Ulsk:s betänk., anfört att, då hamnen vid
Slitö vore längst af alla öppen 0111 vintern, så blefve der tillfälle
för fartyg att varda vinterliggare. För denna orsaks skull behöfves
ej nederlagsrätt; ty vinterliggare kan ett fartyg dessförutan blifva,
om så behöfves; men skilnaden är att det, utan nederlagsrätt pä
stället, ej får der lossa och lägga upp sin laddning. — Frih. Cederström
har omförmält huruledes en befästning blefve nödig på
stället, i händelse nederlagsrätt der vore beviljad. Om så förhåller
sig, så lärer väl ock deraf följa, att denna fästning ej kart
lemnäs tom, utan att hon skulle hafva en garnison. I sådant fall
skulle ju riket jemt underhålla en ny garnison, som förut icke funnits?
kan man antaga att den vinst riket gjorde på nederlagsrälten,
Skulle betäcka garnisonens underhåll och alla andra kostnader, som
i sammanhang med nederlagsfriheten skulle uppkomma? Jag betvifla!*
det. — Så är det väl t. ex. äfven nödvändigt, att, der nederlagsrätt
finnes, en tullbevakning anställes och en domstol upprättas
för att afgöra der förekommande tvister och konflskationsmål. För
att få en sådan, der ingen stad finnes, måste väl staten betala underhållskostnaden
?
Gr. Anckarsvärd har sagt, att Gottlänningarne måtte väl sjeifve
bäst veta hvad som är dem nyttigt eller ej. För min del tror jag
att de veta mycket väl hvad de önska, men att de ej gjort sig så
noga reda för följderna af denna önskans uppfyllelse, alldeles så
sorn åtskillige värde talare härstädes. Följden skulle för Gottlänningarne
förmodligen blifva den, att de nödgades utgöra garnisonen
i den nya fästningen; ty om de förnämligast vinna på nederlagsrälten,
så böra de väl icke kunna begära att vi fördenskull skicka
2 H. 28
434
Den 12 Februari f. m.
trupper ditöfver. Få Gotllänningarne alltså vela att någon del
af deras beväring skall ligga året om i Slitö, och att hvarje socken
skall i sin ordning drabbas af detta besvär, så lärer förslaget
ej blifva angenämare för dem särskildt, än det som blifvit gjort
att förlänga beväringsexersisen till 30 dagar, varit för BondeSt.
öfverhufvud. De torde sålunda vakna upp lill andra meningar
då de en gång komma att tänka icke blott på de behagliga, utan
äfven på de besvärliga följderna af delta förelag. Hr Grefven har
omförmält huruledes det af åtskilliga myndigheter blifvit tillstyrkt.
Jag anför deremot, att den högsta myndigheten i liket, nemi. Regeringen,
har, oaktadt alla dessa tillstyrkanden och R. St:s skrifvelse,
likväl ingenting gjort för saken sedan 1840. Detta bevisar,
enligt min tanka, mycket mera emot förslaget. — Gr. Anckarsvärd
tyckes ej hafva något särdeles emot lurendrejeri och tullförsnillning
hos andra, om derpå något kan vinnas af vära, och
om någon skada för vårt eget land deraf icke uppkommer. Men
jag tänker, för min del, att man bör ihågkomma den gamla regeln:
hvad J ej viljen att andra skola göra eder, det görer J ej
dem. Vare detta äfven svaret på frågan om Bornholm. — Hr
Grefven har slutligen sagt, alt osäkerheten för godsägarne om deras
varors bibehållande stadnade för deras räkning. Om så är,
kunne vi väl icke taga någon nederlagsafgift, hvilken plägar anses
icke blott för magasinshyra, utan äfven såsom borgen för varornas
säkerhet. Vill, å ena sidan, staten vinna något på denna
afgift, sä måste hon lemna en motsvarande säkerhet på den
andra.
Hr Gripenstedt och andra talare hafva omförmält huruledes
till Slitö skulle komma fartyg norr ifrån och möjligen äfven från
andra båll, för alt der ligga öfver. När denna sak förra gången
afhandlades 1840, så var dävar. amiralen Frih. Nordenskjöld
tillstädes och afgaf ett ganska omständligt yttrande, för alt bevisa
misstaget i en sådan förmodan, samt all det skulle blifva högst
få, för att ej säga inga farlyg, som komme att der söka en hamn.
— Hr Gripenstedt har vidare sagt, att nederlagsrätt för Slitö ej
borde vara farligare än i de 4 omförmälda Svenska städerna, som
redan hafva den. Men skilnaden är den, att på dessa 4 ställen finnas
städer och större befolkning,der finnas magistrater och tullbevakning,
under det att allt sådant i Slitö saknas. Afven jag har varit i del förlofvade
landel, och sett Slitö; men har alldeles ej funnit det vara
ett ställe, hvaraf man i hast kan göra så mycket. Det är
möjligt att sådant kan ske i en framlid; men att det nu för tiden
utgöres af en naken strand, omkring hvars svarta kalk-klippor
få boningar äro strödda, det är hvad jag sett och kan bevittna.
Hr Rosenblad har ansett sig, såsom referent i commerce-colhm,
af dess tillstyrkande å förslaget, böra förnya det inför R. o. Ad.
Det är klart att com.-colhm skall vara för kommersen, det vill
att der skall vara rummel och rörelse i verden. Men det borde
också se, på följderna deraf, ej på ett öga allena, då det gifver
sin und. tillstyrkan till K. M. Hade referenten iakttagit denna
Den 12 Februari f. m
435
försigtighet vid sin tillstyrkan, så hade han förmodligen kommit
till samma betänkligheter i afseende på saken, lill hvilka K. M.
kommit honom förutan.
Man har talat om Bornholm, och Frih. Hamilton har nämnt
huru denna lilla ö kommit sig förträffligt före. Men om det förhåller
sig med dervar. öboers förkofran såsom åtskillige talare
omnämnt, att den härrörer endast från oloflig handel på Sverige,
så är det genom slem vinning de kommit lill välstånd. Ar det
denna, som R.St. skola hafva i sigle, när de fatta sina beslut? Jag tror
det ej, ulan afskyr ett sådant sätt alt gå till väga, och hoppas att II. o.
Ad. gör sammaledes. — Brill. Hamilton har äfven trott, alt ju mera
Sverige blefve indraget i verldshandeln, ju bättre vore det, ju mera
skulle man intressera sig för oss. Jag tror deremot, att ju mer
vi kunna undvika all inblandning i det stora verldsgrälet, ju klokare
är det; och att Sverige gör bäst, att bålla sig inom sina
egna landamären och lita på sig sjelft, i stället att kasta sig in
uti vidt utseende omständigheter och förlita sig på andras hjelp.
Jag gör nu så, som Hr Munck af Rosenschöld erinrat mig
om att jag gjort 1840, och aftryrker på del högsta Uisk:s
betänk.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: För ali bedöma lämpligheten
deraf, att R. St. vid denna riksdag ingå lill K. M. med
anhållan om nederlagsrätt för Slitö, anser jag att man ej behöf
ver
ingå i så djupa betraktelser, som här skett så väl i denna
frågas politiska, som commerciella del. Det är nemi. kändt att
R. St. vid 1840 års riksdag ingingo till K. M. med rind. skrifvelse
i ämnet. Det är ock kändt all denna fråga ej ännu är af
K. M. afgjord, utan beror på Hans pröfning. Jag anser att R.
St. böra i allmänhet akta sig för att i oträngt mål ingå lill K.
M. med und. skrifvelse!-; och som denna fråga redan varit föremål
för II. St:s behandling förr en gång, och und. skrifvelse
derom är afgången, så tror jag, för min del, all en ytterligare
påminnelse derom kan vara ganska obehöflig, synnerligen som det
visar sig att tankarne äro ganska delade om nyttan deraf. Jag
skulle derföre, för min del, tro, att detta betänk, lämpligast behandlades
om Ståndet stannade i det beslut, alt icke aflåta någon
und. skrifvelse i ämnet och att betänk, lägges lill handlingarna;
hvarom jag får anhålla.
Hr Lagerhjelm: Mot min åsigt i detta ämne har Hr
Gripenstedt anfört, att, då nederlagsrätt funnes förut i 4 städer
i Sverige, det naturligtvis skulle gå an att öka denna rättighet
med en ort till. Inkastet har redan af Hr von Hartmansdorff blifvit
till en del upptaget; men jag vill tillägga det, att dessa hamnar,
Stockholm och de öfrige, hafva det läge att de belasta handeln
med omkostnader, hvilka ej komme alt drabba den rörelse, som
inrättades på Slitö. Häraf drager jag den slutsats, att dessa
städers nederlagsrätt icke på långt när kan blifva af den betydenhet,
som i händelse nederlagsrätt beviljades och begagnades i
28*
436
Den IV Februari f. m.
Slilö. Detta skäl anser jag vara tillräckligt för att motverka IIr
Gripenstedts anmärka, i detta hänseende. — I öfrigt har jag af
Frill. Tersmeden blifvit förekommen.
Jag vill blott tillägga några fä ord. Jag anser det ej vara
någon lycklig tanka för Sverige, alt, genom inbjudning, så lill
sägandes, till andra makter, öfvertala dem, att inom Sveriges
landa.mären nedlägga en betydlig qvantitet af varuvärden. En
sådan inbjudning är åtminstone öfverflödig; och utan att ingå
i några vidare politiska betraktelser, så anser jag det vara vida
bättre för Sverige, att icke inora sitt område anlägga några sådana
etablissementer, än att äga dem. Jag fruktar ingalunda för
Sveriges sjelfbestånd, jag hade önskat att en sådan tanka hade
uteblifvit, men jag älskar ingalunda att Sverige skall inkastas i
det stora verldshvimlet onödigtvis, och inledas i tvister som aldrig
uppkomma utan tillvaron af främmande nationers varor inom Sveriges
gränsor, och uti omkostnader och ersätinings-anspråk, hvilka,
under invecklade diplomatiska förhållanden, och måhända alltid,
del är en lycka alt vara fri ifrån.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Prytz, Lars Adolf: De merkantila fördelarna för allmänheten
af en nederlagsplats i Slilö tror jag, lika med Frih.
Palmstjerna, vara ganska problematiska. Den egentliga nyttan
deraf, att hafva en nederlagsplats emellan Vesterhafvet och Östersjön,
är redan afsedd genom den existerande allmänna nederlagsrättigheten
i Landskrona, der onekligen en vida fördelaktigare
hamn finnes än i Slitö. Då vi nu redan hafva denna nederlagsplats,
så tror jag ej att fördelarna af att få en annan sådan
skulle vara särdeles betydliga. Man har nämnt att del skulle
vara en stor fördel för trädvaruhandeln från hamnarna vid Bottniska
Viken. Deremot tror jag, alt om denna handel skulle belastas
med omkostnaderna af vinterlag vid Slitö, sä skulle dessa
kostnader nära nog uppväga den omtaldla vinsten af en något
tidigare framkomst lill destinationsorten. Landskrona hamn erbjuder,
i alla händelser, redan tillfälle härtill, om man skulle finna
fördel af att sig deraf begagna, ty som från Slilö, kan man
från Landskrona löpa ut till Öslersjöhamnarna, tidigare frän
Landskrona till Atlantiska hamnarna, än från Slitö. Jag anser
sålunda ej fördelarna af en frihamn på Slitö särdeles stora.
Farhågorna i afseende på smuggling från Slitö, om der blefve
nederlagsplats, äro ej af särdeles vigt; ty det är ej från
de ställen, der tullbevakning och andra auktoriteter finnas, som
man har att befara smuggling. Ön Bornholm och Seeländska kusten
äro i detta fall farligare nederlagsplatser, än Slitö skulle blifva det.
Det är deremot den merkantila nyttan jag anser obestyrkt;
men jag antager äfven alt de merkantila fördelarna vore sannolika,
och borde afses; man har ju då redan tillfredsställt denna
åsigt, då vid en föreg:de riksdag en und. skrifvelse lill K. M.
i sådant hänseende afgick. Men af Regeringen måste så väl de
politiska, som de commerciella förhållandena tagas i betraktande.
Den 12 Februari f. m.
•437
De förra vill jag ej vidröra, men jag tror alt uti dem anlednm kan
igenfinnas, hvarföre någon åtgärd ännu icke från Regeringens sida
är vidtagen. Tror man att någon påminnelse skulle verka någon
påföljd i denna sak, så anser jag likväl icke den nu böra komma
från R. St.; ty då de redan yttrat sig deröfver, bör man vara öf
vertygad
om att K. M. deråt lernnar allt det afseende, som ärendet
förtjenar. Skulle deremot de enskilda intressen, som äro så angelägna
att befordra sakens fortgång, anse en påminnelse nödvändig;
så, hvad hindrar dem, alt gå in till K. M. med en lind. skrifvelse i
ämnet för alt derpå ytterligare fästa K. M:s uppmärksamhet.
Man bör ej glömma att de auktoriteter, som tillstyrkte att
Slitö borde blifva en allmän nederlagsplats, afgåfvo sina ullål:n för
10 år sedan. Jag har väl hört att dåvar. föredraganden i com.-  colhm, som då tillstyrkte saken, ännu vidhåller sina äsigler; men
jag anser troligt att så väl K. com.-collegii som general-tullstyrelsens
och K. befcdes på Gottland äsigter nu kunna vara förändrade,
efter det under de sedan förflutna åren utvecklade skick, hvari saken
sig nu befinner, och kan således ej hemta skäl för bifall till
betänk, af nämnde auktoriteters åberopade äldre utlåtin.
Då jag likväl icke heller vill begära ett bestämdt afslag, hvilket
Frih. Hamilton befarar skulle uttrycka en önskan alt hela frågan borde
förfalla, delar jag Frih. Tersmedens åsigt, att betänk, må läggas till
handlingarne, men med den förklaring att R. o. Ad. anser någon
ny framställning i ämnet till K. M. ej behöflig.
IJr Gripenstedt: Då jag tydligen hör att R. o. Ad. börjar
blifva otålig, så skall jag blott med några få ord förlänga diskussionen.
Jag vill blott uppläsa hvad amiral Nordenskjöld vid 1840
års riksdag sade till vederläggning deraf, att icke denna hamn skulle
passa till nederlagsplats. Han har nemi. sagt: ”Frih. Cederström
nämnde i förmiddags, att fartyg sent pä året kunna hinna
lill Slitö, i st. f. att öfvervintra i Köpenhamn, då lasterna vidare i
smärre båtar kunna försändas till Finland, eller andra kustländer.
Detta medgifver jag, men får endast observera alt det ej sker i
ändamål af alt handla öppet, utan endast i smugglingsväg.”
Hr von Hartmansdorff anmärkte, att den af honom åberopade
framställning af amiralen Nordenskjöld icke innefattades i det anförande,
Hr Gripenstedt nu lill en del uppläst, ulan uti ett annat
under samma diskussion afgifvet yttrande, hvaraf Hr von Hartmansdorff
nu uppläste följande:
”Ett annat ofta upprepadt skäl för frihamnen är, att handefeeffekter
från våra Norrländska provinser skola uppläggas på Slitö
för att derifrån alla tider på året kunna utskeppas; men rättvisligen,
tyckes mig, hafva Carlskrona och Carlshamns handelssocieteter
anmärkt, att detta förslag ej kan hafva framgång, om rörelsen i
Slitö endast skulle erhålla lif ifrån inhemska kapitaler eller varuupplag.
Hvar och en söker hellre i första handen sin vara, eller
utskeppar den direkte med egna fartyg från de^Norrländska hamnarna.
Ingen Svensk har kapitaler att våga på dessa upplagsförsök,
438
Den 12 Februari f. ni.
och ingen upplägger sin vara (ler på egen risk, ty den blir för dyr
i handeln. I detta fall således är frihamnsinrättning högst oskyldig.
”
Hr Gripenstedt: Jag vill blott säga att det 1111 upplästa stycket
står i ett helt annat anförande, än det som jag citerat. Det måtte
vara från förmiddagens plenum; och jag har tagit mitt från eftermiddagens.
Dessutom får jag påminna derom, att detta yttrande angår en
helt annan sak än den jag talat om, nemi. trädvaruhandeln från
Norrland i st. f. den vanliga skeppsfarten med varor från främmande
länder, hvilka anlända så sent, att de ej kunna inlöpa i sina
destinationsorter; och att sådana fartyg då med fördel skulle
kunna lägga upp sina laster i Slilö, för att återvända till vidare
frakthandel, måtte vara äfven af Frih. Nordenskjöld intygadt genom
hvad jag uppläst af hans anförande.
Jag skulle visserligen hafva mycket annat att säga; men vill
blott i afsende pä platsens befästning tillägga, att jag för min del
tvertom anser en sådan åtgärd i politiskt hänseende föranleda till
större vådor, än örn platsen lemnäs obefästad; ty skulle det någon
gång hända, alt en främmande makt ditsände någon vapenstyrka,
så är det tydligt att, om platsen är obefästad, så finnes ej
samma anledn. eller intresse att bibehålla den, som om densamma
förut genom formligt anfall blifvit eröfrad.
Man har för öfrigt talat om folkets okunnighet i detta fall,
m. m., hvarom åtskilligt skulle kunna sägas, men, som jag förut
yttrat, jag vill, ehuru ogerna, afstå från all vidare fortsättning, blott
för att ej missbruka R. 0. Ad:s tålamod, då tiden är så långt framskriden.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Cederström, Jakob: Mina yttranden i frågan hafva
blifvit oriktigt upptagna. Det var ej för att öfvervintra i Slitö, utan
för att der kunna aflasta och lägga varorna på mindre fartyg, ej
på små båtar till smuggling, sorn jag tillstyrkte nederlags-rätt för
Slitö.
Gr. Löwenhjelm har yttrat ett afstyrkande till frågan, på grund
af de politiska förhållandena. Jag ville bedja II. Ex. alt fä återföra
i II. Ex:s minne, dä vi begge voro ledamöter i en comité som utlät
sig just i en fråga ronde detta ämne, och att 11. Ex. ansåg denna
befästning vida angelägnare än den vid Carlsborg, emedan man måste
hafva utanverken först innan man gör sjelfva fästningen färdig.
Jag erinrar 0111 detta blott derföre, att då sågo vi denna sak lika.
Och hvad befästningsarbetena vidkommo, som voro i fråga, så voro
de starka men mycket enkla; och just enkelheten deraf gör alt
ritningarne dertill hafva försvunnit från Fortifikations-kontoret.
Här har blifvit yttrat, att nuyar. landshm på Gottland skulle
vara af en annan tanka. Det har jag svårt att förena dermed, att
han, såsom ledamot af Ekon.Etsk., ej synes hafva reserverat sig mot
Gtsk;s beslut. Han är ej ibland de personer, som undertryckte sin
mening, då beslut fattades i Etsk.; och jag vill taga på mitt ansvar,
Den 12 Februari f. m.
439
alt lian ej kan vara emot denna sak, ty lian måste känna sitt läns
intressen och dess behof af en sådan rättighet.
Alla de talare, som yttrat sig emot frågan, hafva framställt hu
ruvida ej endast lnrendrejeri lage derunder. Men, mine Hrr! endast
ärlig handel ligger derunder. Den funderar derpå, att, alldenstund
Östersjön är besvärad af is, synnerligen de norrut angränsande
orterna, så är det behöfligt att hafva en närmare nederlagsplats
till dessa afsättningsorter eller debouchéer, än dem som finnas
i Götheborg eller Landskrona, för att befara Östersjön, då de alltid
skola dubblera Gottland för att komma till sina destinationsorter;
under det alt de varor, som på Gottland äro lastade pä mindre fartyg,
kunna afgå på kortare tid. De äro väl ej lurendcejare för det,
vill jag hoppas, utan de lära väl få komma in och förtulla dem i
den hamn dit de skola ingå. Dessutom finnes det i Sverige tullbevakning
af alla grader, som skall tillse alt fartygen afgå med riktiga
dokumentera
Jag vill ej längre fortsätta diskussionen, utan skall blott, med
några ord bemöta hvad som direkte blifvit mot mig ytlradt af Ilr
von Hartmansdorff. Man tror att Gottlänningarne, om de botades
med att fä sin beväring till garnison i fästningen, skulle afstå ifrån
hela saken. Jag är litet mer bekant med Gottlands beväringsmanskap,
än den värde ledamoten kan vara, och jag är fullkomligt öfvertygad,
att jägarne, ty endast de kunna, enligt instruktionen för
Gottlands beväring, kommenderas, skulle ingenting högre önska än
att få några månader af äret turvis tjenstgöra på befästningen och
hafva der traktamente och vällefnad.
Hvad åter frågan örn behöfligheten af befästning angar, så hörer
den visserligen ej lill denna diskussion, ty betänk, talar ej derom;
men att befästningen blir följden af god handel derstädes, är
ganska säkert; ty eljest skulle t. ex. varor, sorn der uppläggas, ankomna
om hösten med Engelska fartyg, hvilka ej kunnat fortgå till
Petersburg, kunna af fiendtlig makt borttagas, hvilket ingalunda kan
ingifva förtroende. Det är derföre som, om nederlagsrätt bifalles, befästning
ock måste göras.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänk.
Frih. Hamilton: Lika med den siste värde tataren, anhåller
jag vördsamt hos en af våra värde motståndare Frih. Palmstjerna om
upplysning, när och hvar landsten på Gottland yttrat sig emot denna
fråga. Att han ej gjort det i Utsk:s betänk,, synes för en hvar,
då han ej är reservant; men mig är det ej heller bekant att han
officiell afstyrkt frågan hos Regeringen. Jag ber då att få anföra
hvad jag hört, nemi. att han vore för saken, men ansåge en befästning
nödvändig i fall en sådan rättighet skulle beviljas. Man har
sagt, att med beviljandet af nederlagsrätt borde väntas till dess att
en större mängd handlande nedsatt sig vid Slitö. Vi åter önska
och tro att samma mål, eller stadens uppkomst, just skall vinnas
genom den sökta nederlagsrätten, och att en ökad befolkning just
derigenom skulle uppkomma och ditflytta så väl från sjelfva ön, sorn
från andra orter. För resten finnas der redan uppförda, ej några
440
Den 12 Februari f. ni.
små kojor, som en värd talare yttrat, utan flera vackra stenhus. Det
har jag med mina egna ögon sett.
Att en handelsdomstol der skulle oundgängligt behöfvas, vägar
jag bestrida, emedan en sådan finnes i Wisby och afståndet ej är
längre deremellan, än att den kan tjenstgöra vid förefallande casus,
intill dess att sjelfva Slitö blir så befolkadt, att en sådan der kan
inrättas.
Yttranden hafva här slutligen blifvit fällde mot vederbör, myndigheters
ullåt:n i denna fråga, som synes kräfva någon tillrättavisning.
Det är visserligen ej oväntadt, men dock besynnerligt, att se
de ledamöter, som, då de finna stöd för sine åsigter i myndigheternas
utlålrn, sälla dessa högst i landet, ja öfver sjelfva Regeringens
proposrr, nu, då dessa myndigheters utlålrn någon gång ej behaga
dem eller af dem ogillas, söka förlöjliga och nedsätta dem, sorn
då man har sagt att com.-colhm är rogadt af rummel och mera sådant,
som ej är just så särdeles passande sagdt om eli högt embetsverk,
helst då det yttras af en man, som sjelf är hög embetsman.
De öfriga punkterna hafva af Frih. Cederström blifvit vidrörda,
och jag instämmer deruti med honom.
Gr. Anckarsvärd: Flere talare hafva här anmärkt hvad jag
eljest skulle funnit mig befogad alt till besvarande upptaga, om ej
tiden vore sä långt framskriden; men Hr von Hartmansdorff har mot
mig personligen fällt ett yttrande, nemi. att jag skulle bekymra mig
pm smuggleri och tullförsnillning. Jag vill för ingen del tro alt Rivon
Hartmansdorff afsigtligen lagt mig i detta hänseende till last ett
förhållande, hvartill jag tror ali han ej hade den ringaste anledn.
Jag vet ej hvarifrån han hemtat, att jag skulle hafva någon biijelse
för lurendrejeri eller något dylikt. Mitt yttrande föll så, att jag
säde mig tro, alt 0111 Slitö skulle, på de grunder Utsk. tillstyrkt, beviljas
transito- och nederlagsrätt, så skulle det nödvändigt blifva försedt
med tullbevakning, och att det förekomme mig naturligt att
lurendrejeri vore mindre äfventvrligt på ett ställe, der ingen tullbevakning
funjaes, än der den existerar.
Detta är dock, mine Hrr! en obetydlighet; men här har blifvit
yttrad en sats, en tanka, som förekommit mig inom en konstitutionel
rådplägande församling ganska äfventyrlig. Man har nemi. sagt,
att, på den grund att en und. anhållan hos K. M. hvilade frän en
riksdag att taga i öfvervägande en begärd fördel eller hvad som
helst som sorterade under den ekonomiska lagstiftningen, att pä
denna grund R. St. skulle anse sig vara obefogade att upptaga frågan
och anse sig ej böra för framtiden förnya en sådan begäran;
det ber jag att få förklara, att jag för min del ej kan underskrifva.
Andra tider göra andra åsigter! Det är således alldeles ingen omöjlighet
att, hvad sorn för 6 å 7 år sedan kunde hafva betänklighet
inom K. M:s rådkammare, att sådant nu under förändrade omständigheter
skulle kunna finna skäl för sig. Jag tilltror mig pä intet
vis kunna säga hvilketdera skulle kunna blifva händelsen; men
jag blott motsäger skälet, sorn här blifvit anfördt mot antagande af
Utsk:s betänk.
Den 12 Februari f. m.
iil
Jag biträder således de Hrr, som hafva förordat bifall till Utsk:s
betänk., särdeles på den grund, alt jag ej kan göra mig begripligt,
att, genom bifall till betänk., Ståndet gör någonting annat, än hvad
3 Ständ vid en föreg:de riksdag gjort, nemi. bifallit betänk, och befordrat
det lill K. M:s skärskådande. Jag kan således ej finna något
skäl, att icke äfven vid denna riksdag förnya samma anhållan.
På detta skäl anhåller jag om bifall till betänk.
Hr Ribbing, Bengt: Jag ber alt få understödja Frih. Tersmedens
förslag till kontrapropos., så alt, örn R. o. Ad. torde finna
alt y«-propos:n blir bifall till Utsk:s betänk., Frih:ns förslag mätte
blifva »e/-propos.
Då nn öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade Hr
Gr. o. Landtm, att liera propos.-r blifvit, ifrågaställde under diskussionen
samt att han deraf ansåg sig böra först framställa den,
som afsäg bifall till Utsk:s betänk, och fördenskull nu finge hemställa,
om R. o. Ad. behagade bifalla Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s
betänk. N:o 21.
Ropades starka nej blandade med ja.
IIr Gr. o. Landtm, hemstälde vidare om R. o. Ad. behagade
afslå ifrågavar. betänk., samt förklarade, sedan denna propos.
blifvit besvarad med starka ja, blandade med många nej, det lian
trott sig finna att ja härvid varit öfvervägande.
Frih. Hamilton begärde votering.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att, då votering blifvit begärd,
R. o. Ad. torde finna, att ja-propos:n borde innefatta bifall till betänk.
, och att, hvad nej-propos:n anginge, flere förslag, som dertill
kunde antagas, voro framstälde. Många ledamöter hade nemi. yrkat
afslag å betänk.; Frih. Tersmeden åter hade yrkat, att R. o. Ad.
måtte besluta, att någon und. skrifvelse uti förevar, ämne ej bör
aflåtas och att Utsk.-s betänk, lägges till handlingarne; och för öfrigt
hade af Hr Prytz blifvit föreslaget, att R. o. Ad., med afslag
å betänk., måtte förklara sig anse en ytterligare und. framställning
i ämnet ej vara behöflig.
Härvid frågade Hr von Hartmansdorff om någon begärt votering
för vinnande af bifall till ja-propos:n, och sedan Hr Gr. o.
Landtm, i anledn. deraf tillkännagifvit, alt voteringen blifvit begärd
af Frih. Hamilton, som yrkat bifall till betänk., förklarade Hr von
Hartmansdorff det han i sådant fall ville afstå ifrån sitt förslag, och
instämma i hvad Frih. Tersmeden yrkat.
Hr Prytz: Afven jag vill för min del instämma helt och hållet
med Frih. Tersmeden för att undvika votering om kontra-propos.,
enär mitt förslag blott i ordalagen var olika med Frih:ns, men i sak
detsamma.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag hemställer till H. Ståndet,
huruvida ej den första propos:n, eller om R. o. Ad. bifölle Utsk:s
betänk., redan är förbigången, och om ej Hr Gr. o. Landtm, se
-
442
Den 12 Februari f. m
(Jernlera framställt propos. huruvida II. o. Ad. ville afslå Utsk:s betänk.
, hvilken sednare propos. Hr Gr. o. Landtm, förklarat med ja
besvarad, hvarpå begärdes votering? Alltså tror jag ej att den första
proposm eller bifall till betänk., kan komma under votering;
utan att ja-propos:n måtte komma att blifva afslag å betänk. Bifall
till Utsk:s betänk, lärer aldrig kunna blifva föremål för propos.
I anledn. häraf erinrade Hr Gr. o. Landtm, derom, att han
icke förklarat huru svaret å den först gjorda proposm blifvit af honom
uppfattadt, och att det således ännu måste vara R. o. Ad. obetaget
att fatta ett med densamma öfverensstämmande beslut.
Hr Gripenstedt: Att icke framställningen af propos. varit
ganska riktig, derom lärer R. o. Ad. ej tvifla; men jag tror all
kontraproposm bör afbrytas, så att allt, som deruti endast innefattar
en motivering, kommer att utgå. Man bör votera örn satser, men
ej om moliver.
Hr von Hartmansdorff: För min del tror jag Hr Munck
af Rosenschöld hafva rätt angide det sätt för frågans behandling, sorn
han framställt. Men jag vill ej derom tvista, dä Hr Gr. o. Landtm,
förklarat något annat; likväl, då här nu blir fråga om ordalagen,
anser jag mig böra instämma med Hr Gripenstedt. Det är bäst,
att vi hålla oss till beslutet och ej till motiven.
Hr Gr. o. Landtm, upplyste, i anledn. af dessa anmärkmr
emot Frih. Tersmedens förslag, att detsamma endast innefattade alt
R. o. Ad. mätte besluta, att någon nnd. skrifvelse uti förevar, ämne
ej bör aflåtas, samt att Utsk:s betänk, lägges till handlingarne, samt
hemstälde sedermera om R. o. Ad. behagade antaga detta förslag
till kontrapropos. vid den hlifvande voteringen.
Ropades ja.
Frih. Palmstjerna: Jag beder att Ilr Gr. o. Landtm, ej
måtte anse den reservation, jag nu har att anmäla mot den kontrapropos.
, som blifvit gjord, såsom något uttryck af missnöje mot det
sätt, hvarpå Hr Gr. o. Landtm, behandlat ärendet. Jag kan dock
ej annat än till prot. anföra att, då Hr Gr. o. Landtm, förklarat en
propos. vara med ja besvarad, och derpå votering yrkas, så anser
jag denna propos. böra vara en af dem, som i voteringen ingå.
Hvad jag nu sagt, är blott för att reservera mig mot en' sådan
behandling af frågorna vid ett annat tillfälle.
Frih. Hamilton: Då jag begärde votering, var det till följd
af den af Hr Gr. o. Landtm, sednare gången gjorda propos. pä efsing
af betänk., hvilken propos. Hr Gr. o. Landtm, förklarade vara
med ja besvarad. Nu har jag sedermera funnit, att R. o. Ad. haltin
kontrapropos. på den af mig yrkade ja-propos:n antagit, ej afslag,
utan Frih. Tersmedens propos., och får jag då förklara på förhand,
att jag äfven är nöjd med Frih. Tersmedens förslag och således
afstår från votering, om detta förslag blir R. o. Ad:s beslut.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag beder att helt och hållet
Den 12 Februari f. m.
443
få sluta mig (ill Frih. Palmstjerna. Hvad Frih. Hamilton nu anfört,
bevisar oriktigheten af det sätt, hvarpå ämnet blifvit behandladt.
Gr. Anckarsvärd: Jag tager mig friheten förfråga mig om,
till följe af Frih. Hamiltons begifvande, här icke blifver någon votering
?
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, då nu Frih. Hamilton
afstått från sin begäran om votering och flere af de ledamöter, som
yrkat afslag, förklarat sig instämma i Frih. Tersmedens mening, ansåg
sig böra derå framställa propos., och således finge hemställa om
R. o. Ad. behagade besluta, att någon lind. skrifvelse uti ifrågavar.
ämne icke bör aflätas, samt att Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s betänk.
N:o 21 lägges till handlingarne.
Denna propos. besvarades med starka ja, jemte åtskilliga nej,
hvarjemte
Gr. Anckarsvärd anmälte sig och yttrade:
Jag förstår ej på hvad fot vi nu här kommit, ty efter mitt
begrepp, skulle då votering i hufvudfrågan vara helt och hållet förfallen,
till följe af Frih. Hamiltons yttrande att afstå från votering;
men han har blott afstått från votering om kontrapropos. och ej om
hufvudfrågan.
I anledn. af detta Gr. Anckarsvärds yttrande, förklarade H r G r.
o. Landtm, att frågan om votering rör:de bifall till Utsk:s betänk,
ännu vore öppen, oaktadt Frih. Hamilton afstått från sin begäran
derom, men att Hr Landtm, icke hört någon annan yrka votering.
Sedan härefter Gr. Anckarsvärd begärt votering samt R. o.
Ad., i öfverensstämmelse med Hr Landtnäs hemställan, funnit att
ja-propos:n borde innefatta bifall till Utslcs betänk, och nej-propos:n
borde innehålla Frih. Tersmedens förslag, justerades följande
voterings propos.:
Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s betänk. N:o 21
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej:
vinner nej, besluter R. o. Ad. alt någon und. skrifvelse tili ifrågavar.
ämne icke bör aflåtas samt att ofvanberörde betänk, lägges till
handlingarne.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, sorn följer:
Ja — 16.
Nej — 105.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. 4 e. m.
In fidem protocolli,
bilbert Munck«
Ui
Den 12 Februari e. ra.
Lördagen den 12 Februari 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.utdr. för denna dag f. m.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rud.: Med stöd af
56:te §:n Riksd.Ordn. och med anledn. af en nu under riksdagen
inträffad händelse uti ett bekant tryckfrihetsmål, föreslår jag, att
LagUtsk., oberoende af nya lagförslaget, öfverlemnar lill R. St. förslag
lill närmare bestämmelser för domare och polismyndigheter med
afseende på den rätt, dessa hittills tillegnat sig, att beröfva en anklagad
personlig frihet förr än dom vunnit laga kraft.
Jag anser ett bestämdt och allmänt stadgande i detta fall sa
mycket nödvändigare, som eljest kan hända hvad ofta och uti nyssnämnde
tryckfrihetsmål handt, att den anklagade, häktad på första
underrätts dom, kan, i afvaktan pä nådig rättvisa under våra välkända
lagskipningsförhållandens öfvervägande långsamhet förr än slutlig dom
fallit, redan hafva lidit mångdubbelt svårare straff, än det, hvartill
han någonsin kunde dömmas, så att det Latinska ordspråket: ”Sunimuni
jus, summa injuria” eller ”med tillhjelp af den Svenska
lagboken kan man göra mycken orätt” såsom det lyder uti den
allmänt vedertagna öfversättningen, härvid i sin aldra högsta grad
blifver gällande.
Jag anser ett bestämdt och allmänt stadgande uti detta fall så
mycket billigare, som redan särskilt stadgande i detta fall i vist afseende
finnes till förmån för adelsman, besutten bonde och prest,
men alla andra Svenska medborgare äro, hvad deras personliga frihet
i detta fall angår, helt och hållet beroende af en okunnig eller
orättfärdig underdomares godtycke.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, alt denna motion, då den
blifvit till prot. skriftligen uppfattad eller aflemnad, skulle blifva för
R. o. Ad. föredragen.
Med tillkännagifvande, att Hr Stjerngranat, Georg Gustaf
Henrik, anmält sig vara föranlåten att i anseende till enskilda
angelägenheter d. 17 dennes afresa från hufvudstaden samt
afsäga sig sin plats såsom ledamot af Stats-Utsk., anmodade Hr Gr.
o. Landtm. Hrr Electorer att sammanträda för att utse en ledamot
uti nämnde Utsk. i st. f. Hr Stjerngranat.
Föredrogs ånyo Allm. Besv- o. Ekon.Utsk:s d. 5 och 9 dendes
på bordet lagde betänk. N:o 24 i anledn. af väckt motion om
bildande af fögderi- och läns-vis sammanträdande municipal-auktoriteter,
för behandling af för fögderiet eller länet gemensamma angelägenheter.
Den 12 Februari e. m.
445
Frih. Raab, Carl Adam Jakob, uppläste följande:
Det är ett fel i vårt land, att man icke vill hvad man vet,
och icke vet hvad man vill. Man vill införa kommunal-styrelse,
emedan man hört, sett och läst, att ett lands största utveckling i
frihet, industri och fosterlands-kärlek tillvägabringas och beredes genom
individernas gemensamma sträfvanden, ansträngning och omtanka
i deras inre angelägenheter. Erfarenheten har besannat detta,
och bevisat omöjligheten för Regeringar, att kunna, med deras kon
centrations-principer,
åstadkomma lika gynnande resultater. Men
denna vilja, satt i handling — den praktiska sidan af saken, är
ännu helt och hållet outvecklad och missförstådd. För att icke gå
miste om det goda denna kommunal-anda medförer, frukten af vår
lids gemensamhet och sträfvanden ■—■ af denna tid, som genom associations-andan
erhåller sin betydelse och styrka — tror man sig
hafva gjort nog med att handlöst kasta en mängd bördor och ålig
ganden
på kommunen, under vissa overkställbara förbehåll och tvingande
omständigheter, sägande ungefär så här: J skolén verka som
jag vill, lyda som och så mycket jag vill, och för det syfte min
vilja bestämmer; J skolén ombesörja detaljerna, utan att väga kasta
en blick på ledningen af det hela. Man tror sig under delta inkräktade
förmynderskap, hafva, oaktadt dessa hals- och fot-jern, lemnat
dessa ädla rörelse-krafter tillräckligt utrymme. Men sä är icke förhållandet.
Ett folk kan förslappas och förslappas af frihet, likaväl
som det kan höjas och förädlas deraf. En half frihet — jag menar
specielt här ett tillstånd, då åt kommunen uppdrages en illusorisk
verksamhet, på samma gång Regeringen drager sin makt tillbaka
— leder till laglöshet och allmänt missnöje. Häraf föranledes
jag till en undersökning pä hvad ståndpunkt, vårt närvar, kommunallif
befinner sig, och skall, i sammanhanhang dermed, söka skildra
dess tynande existens.
Hvarje kommunal-författning som utkommit på sednare tider, har
nogsamt och samvetsgrant utstakat kommun-medlemmarnas skyldigheter
och förbindelser, men icke lemnat motsvarande rättigheter och
makt. — Jag har i 3:ne motioner, om förändring i försvarslöshets-,
sockennämnds- och fattigvårds-förordmne, sökt utreda detta, och tar
mig friheten ytterligare hänvisa till desamma.
Af alla K. förordna ronde kommunal-styrelse finnes t. ex. ingen
enda, som tillåter att flere socknars ombud få sammanträda, att
behandla allmänna kommunerna tillhörande angelägenheter, utom
den sista fattig-förordmn, som i dithörande ämnen tillåter sammankomster.
Väl finnes 1816 års K. bref, hvilket medgifvit kommunen
rättighet, alt i ekonomi- och rättegångs-mål bereda gemensamma
öfverläggningar; men efter den tolkning densamma erhållit,
äger en kronofogde rätt förklara kommunernas öfverläggnings-ämnen
icke af beskaffenhet, att derom få sammanträdas och diskuteras. Den
minsta sak kan trakasseras, och landsh.-embetets i Kalmar uppträdandande
i den oskyldiga Gamleby-frägan, för att nämna ett specielt
fall, torde ännu icke vara helt och hållet förgätet. Härifrån må
man härleda det naturtillstånd, i hvilket våra kommuner befinna sig,
446
Den 12 Februari e. m.
utan lasaretter, läkare, hospitaler, utan beskyddande samfund och
anstalter till hjelp och upprättelse för i betryck och lidande iråkade
fattiga m. m., hvilket allt väl måste vara nödvändiga följeslagare till
bildning och framåtgående civilisation.
Huru är väl fjerdingsmannens ganska vigtiga tjenstebefattning
— en länk emellan kronan och kommunen — ännu beskaffad?
Finnas några instruktioner som utstaka dess förpligtelser ? Nej! fjerdingsmans-befattningen
är att anse som en drängsyssla för länsmannens
godtycke, och ändå går denna befattning i tur bland alla hemmansägare
1
Mine Hrr! Kan man under sådana förhållanden, då kommunal-befatlningar
sä nedsättas till sitt anseende och sin verksamhet,
så litet respekteras till innehåll och anda, ens begära att ett lefvande
kommunal-lif skall uppstå?
Man gör sig olyckligtvis i. vårt land en falsk föreställning om
kommunal-styrelse. Detta är den enda möjliga förklaringsgrund för
alla motsägelser i deras anordnande. Man förstår icke eller vill icke
förstå, ali häfstången för alla dessa krafter har sitt stöd i medborgerligt
och enskildt förtroende; att enda lönen för uppoffrad tid,
möda och penningar oftast åsyftar blott en tillökning i detsamma.
En lefvande kommunal-anda har derför sin rot i den ädla äregirighetens
sträfvan. Der denna anda icke lyfter medborgaren, der ligger
också samhället i dvala.
Hade Utsk. utgått från denna åsigt, hade det funnit, att man,
från socknens alltför trånga och inskränkta område, borde utvidgat
sferen för medborgerlig verksamhet till häradet och länet, med staten
såsom medelpunkt, i den rigtning ifrågavar. motion åsyftar. Min
enskilda åsigt är derför, att en dylik åtgärd skulle frambringa helsosamma
frukter på inre och yttre välmåga, åstadkomma lif och rörelse
för allmänna företag, såsom väg-förbättringar, skol- och faltigorganisationer
m. m., bereda mera praktiskt förstånd i allmänna värf,
och i allmänhet lyfta samfunds-andan från egoismens och råhetens
kortsynthet till ett klarare inseende af, att hvad som är allmänt nyttigt
är också förr eller sednare enskildt väl.
Jag anhåller till följe af desssa skäl om återremiss af betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag beklagar att Utsk. så
knapphändigt affärda! den af mig väckta nu förevar, motion; jag
beklagar att Utsk. icke uppfattat eller velat uppfatta afsigten med densamma,
som var att åter sammanknyta brustna länkar i den stora
kedja af samhälligheter, hvilka fordom förenade familjelifvet med staten.
Det är kändt, att dessa länkar af ålder funnits hos Götiskt
Germaniska folkstammar i allmänhet, men isynnerhet i vårt fädernesland.
Häradet utgjorde dervid den mindre samhälligheten, som
bevakade och afgjorde sina enskilda angelägenheter. Flere härader
förenade sig till ett landskap, som likaledes upptog och afgjorde dess
gemensamma angelägenheter, och de för riket gemensamma hänskjötos
till allshärjartinget. Under samhällets utveckling uppstod mera
samband mellan de särskildta kommunerne; och man insåg då alt
dessa mellanlänkar, under den form de då hade, icke mera voro
Den 12 Februari e. m.
447
behöflige och enhetsprincipen gjorde sig mer och mer gällande. Bien
man gick i det afseendet för långt, i det man bortkastade alla dessa
länkar. Detta skedde dock endast småningom, emedan det icke
kunde gå fort att afskaffa institutioner, som för folket voro kära.
Det är icke 200 år sedan Carl X höll sina landskapsmöten med folket.
Emellertid hafva andra nationer åter upplifvat sina municipalinrätlningar.
Sålunda äga i Frankrike städerne och de mindre distrikten,
som bilda ett mairie, sina conseils municipaux, hvilka
under mairens ledning bevaka och besluta öfver kommunens angelägenheter.
Flere mairier bilda ett arrondissement med dess
conseil; flere arrondissementer ett departement, som också har sin
conseil. Gå vi frän det constitutionella Frankrike till det strängt
monarkiska Preussen, sä finna vi der, att på grund af 2:ne författningar,
SlädteOrdnung af år 1S09 samt GemeindeOrdnung af år
1812, kommunalförvaltning öfver hela landet blifvit införd. Båda
dessa författningar reglera kommunalväsendet i den anda jag åsyftat.
Hvarje stad bar nu sitt Stadt- Rath samt hvarje krets på landet
sina deputerade af adel, borgare och mindre jordägarne, hvilka
under ett af Konungen ulsedt landtråd afgöra kretsens municipala
angelägenheter. Norrige, vårt brödrarike, har sin kommunalorganisation
genom lagen om förmanskaperna, särskildt för mindre distrikt
af fögderi, särskildt för större af arnt. Samma förhållande
finna vi i Danmark, der kommunalväsendet jemväl är mycket mera
ordnadt än i Sverige; och det torde vara Hrnne bekant, att det
är från municipalmyndigheterne, som Provincial-Ständerne i detta
rike egentligen hafva sitt ursprung. Bien jag vill icke trötta med alt
vidlyftigare åberopa förhållandet i andra länder, utan jag vill genast
öfvergå till behofvet inom värt eget land af sådane inrättningar.
Utsk. har afstyrkt motionen pä några skäl, dem jag ber att få upptaga.
Det heter nemi. i betänk, att ”idéen om kommunal-verksamhet,
först på sednare tider väckt, ännu icke vunnit den grad af utveckling,
eller omfattats med det deltagande, som för dess ändamålsenliga
utsträckande till större distrikter måste förutsättas”. Jag tror
att Utsk:s resonnement i det afseendet är mindre väl grundadt. Ty
i samma mån man trångt begränsar kommunal-verksamheten inom
socknegränsen och icke tillåter den någon större omfattning, så blir
intresset för de kommunala bestyren mindre lifligt och sjelfva begreppet
om hvarje medborgares åliggande i det afseendet klafbunden
Bien om sådane inrättningar, som jag afsett, vunne bifall och trädde
i verksamhet, är jag öfvertygad att intresset för desamma äfven skulle
väckas. Om icke af andra skäl, så skulle fåfängan att vara ledamot
uti härads- eller fögderi-nämnden, ägga lill eftersträfvande af dylika
förtroenden. Bien att, såsom Utsk. gjort, döma om huru förhållandet
då skulle blifva efter den erfarenhet vi nu hafva från våra
socknesamhällen, är, efter min förmening, att döma allt för lösligt.
Bline Hrr! kommunal-andan kommer icke af sig sjelf, den måste
väckas lill lif och underhållas af lagstiftningen. Vidare har U'sk.
sagt, att K. förordn. om fattigvården i riket, ”tillåter bildande af
gemensamma anstalter för kommunala angelägenheter”. Det är sannt,
alt denna förordn. tillåter flere socknar att slå sig tillsammans om
44S
Den 12 Februari e. m.
en gemensam fattigvård, mea den uppgifver icke sättet huru en sådan
öfverenskommelse skall kunna träffas. Det får nu bero derpå,
huruvida majoriteten inom de resp. socknarne äro så enstämmiga
derutinnan, att de snart sagdt drifvas af inre böjelse tillsammans,
och hvar träffas en sådan likstämmighet emellan angränsande kommuner?
något lagligt medel att sammankalla dem till gemensamma
öfverläggningar genom befull mäktigade ombud finnes ej. Jag har
annars synnerligen afsett fattigvården, såsom ett föremål för häradsvis
sammanträdande socknedeputerades verksamhet. Dessa skulle nemi.
då med majoritetens rätt besluta öfver dylika frågor; likväl inom
vissa strängt begränsade råmärken. Slutligen har Utsk. anmärkt,
”hurusom motionären, såsom föremål för den föreslagna municipalinrättningens
verksamhet, upptagit vissa ämnen, hvilka för densamma
torde böra åtminstone för närvar, anses främmande”. Jag förslår
sannerligen icke hvad Utsk. dermed velat säga. Jag ber att få ur
betänk, upprepa med hvilka frågor jag föreslagit, att fögderi eller
härads-nämnden skulle sig befatta. Det var nemi. frågor om gemensamma
arbetsförelag, faltigvårdsfrågor, frågor om inrättande af
sparbanker och ränteförsäkringsanstalter, om fördelning af erhållen
undsättning samt om inrättande af distriktmagasiner, m. 11. dylika
inrättningar. Jag vill icke vara vidlyftigare, isynnerhet som jag hyser
den förhoppning, att hvad jag nu anfört skall anses innebära
tillräckliga skäl till återremiss af detta betänk., såvida sådant kunde
medföra något annat resultat i saken. Men då jag erfarit att motionen
redan blifvit af 2:ne Stånd afslagen, skulle en återremiss en
dast
förorsaka Utsk. ökadt besvär, utan någon nytta för saken, hvarföre
jag afstår från allt yrkande derom. Jag är likväl öfvertygad, att
jag af detta Stånd kunnat påräkna varmt deltagande för saken, då
jag nemi. dels tager för afgjordt att alla de ledamöter, som bygga
på historisk grund, som icke gilla ett allt för starkt framåtskridande
och som tala för bibehållandet af uråldriga inrättningar och plägseder,
att alla dessa konservativa ledamöter med tillfredsställelse skulle se om
inrättningar återupplifvades, somför mer än 1,000 år sedan här voro
nationella, dels oek är öfvertygad derom alt alla öfrige, som uppriktigt
önska seger åt framåtskridandets sak, icke skola tveka att vilja
tillegna sig inrättningar, som påtagligen leda till utveckling af en allmännare
anda inom nationen. Men, såsom jag sagt, motionens öde
är redan afgjordt; jag vill således icke yrka återremiss, utan inskränker
mig till den anhållan, att R. o. Ad., såsom ett erkännande deraf
att sjelfva den af mig framkastade idée icke kan falla, ville, i st. f.
att godkänna Utsk:s betänk., endast förklara: att Ståndet låter dervid
bero, och får jag vördsammast hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla
om propos. till ett så beskaffadt beslut.
Hr Ehrenborg, Richard: Förekommen af den föreg:de talaren,
inskränker jag mig till den anmärkn. att då, enligt Utsk:s
eget erkännande, syftet med Frih. Raabs motion varit godt och framgången
deraf bordt hafva välgörande följder; och då de betänkligheter
Utsk. framhållit emot densamma lätteligen förfalla, då idéen om
kom
-
Den 12 Februari e. m.
419
kommunal-lagstiftningen verkligen gjort sig gällande i vårt land, men
för dess vidare utveckling just erfordras och nu fattas den garanti
från statens sida, som består i utstakade lämpliga och vidsträcktare
former för kommunal-myndigheters verksamhet, så hade det varit
önskligt att Utsk. med mera allvar upptagit och behjertat detta ämne.
Men då nu så icke skett, och 2:ne Ständ redan, enligt hvad upplyst
blifvit, bifallit Utsk:s betänk., så återstår icke något annat för
dem, sorn gilla motionen, än att offentligen uttrycka denna sin åsigt.
Tillika instämmer jag med Frih. Raab uti den vördsamma anhållan
att R. o. Ad. ville fatta sitt beslut i frågan uti de ordalag, Frih:n
föreslagit, eller att låta vid IJtsk:s betänk, bero.
Hr von Stockenström, Carl Reinh. Polhem: Såsom
ledamot af Ekon.Utsk. och särskildt af den afd. af samma Utsk. der
denna motion preliminariler behandlats, anser jag mig, i anledn. af
de anmärkmr, som blifvit framställde emot Utsk:s tillstyrkande i detta
ämne, böra yttra några ord, för alt meddela några upplysningar om
den synpunkt, ur hvilken motionen blifvit af Utsk. uppfattad. Frih.
Raab har sagt, att Utsk. icke uppfattat eller velat uppfatta hans motion,
hvilken hade till syftemål att sammanbinda de brustna länkarne
emellan familjen och det allmänna, och Hr Ehrenborg har
yttrat, att Utsk. icke deråt lemnat den allvarsamma uppmärksamhet,
som ämnets vigt förtjenade. Jag får till svar derå anföra, att Utsk.
på ett ganska allvarligt sätt tagit denna fråga i öfvervägande, hvilket
också synes utaf det i Utsk:s betänk, inryckta uttryck, att Utsk. alldeles
icke förbisett den goda afsigten med motionen, men att Utsk.
likväl, af anförde skäl, dock endast ”för det närvar.” icke kunde
tillstyrka bifall till densamma. Municipala inrättningar äro så nya
i Sverige, alt idéen derom ännu icke hunnit komma till någon fullständigare
ut veckling; ehuru det måhända icke finnes något land i
Europa, der folket så länge och så allmänt deltagit uti samhällets
angelägenheter. Derpå kunna såsom exempel anföras: det gamla
allshärjartinget, samt domstolsiurällningen, uti hvilken sednare folket
sedan långliga tider tillbaka deltagit och hvaraf ännu våra häradsnämnder
äro en qvarlefva. Men den enda utveckling, som åt denna
idé sedermera blifvit gifven, torde man få söka uti så beskaffade
municipala bestyr, som t. ex. taxerings- och pröfnings-comiléer samt
kyrkoråd och socknestämmor. Hvad som kanhända är ett undanlag
derifrån och måhända utgått ifrån en högre och vidsträcktare uppfattning
af kommunal-väsendet, är vår jury-inrättning, sorn likväl endast
finnes uti tryckfrihets-mål. Den första större utveckling, som
Konung och Ständer sedermera sökt gifva ål kommunala inrättningar
i vårt fädernesland, var, då de beslöto att inrätta de s. k. sockennämnderne,
ät hvilka sedermera genom en förra året utkommen författning
uppdragits öfverinseende t öfver fattigvården i de särskilda
kommunalsamhällena. Det oaktadt, och ehuru idéen om kommunala
inrättningar synes vara så gammal inom vårt fädernesland, har den
likväl icke utbildat någon allmännare och lifligare håg för dessa befattningar.
Vi se vanligen på landet, huru nästan hvar och en,
2 H. 29
450
Den 12 Februari e. m.
sorn blifvit kallad till ledamot i en domstol eller kommunal-nämnd,
söker komma derifrån om han kan; och det hörer icke till det sällsynta,
att de personer, som deltaga uti de s. k. taxerings-comitéerna,
infinna sig mest af pligt, men kanske aldrig af håg eller intresse för
det allmänna. Man ser äfven huru vid sockenstämmor, då folket i
alla fall är samladt på stället för Gudstjenstens firande, sockenstugorna
vanligen stå temligen tomma och del merendels är presten
och några få personer, som afgöra ärendena inom en socken med
talrika innebyggare. Sockennämnderne äro oftast till endast till namnet
och uträtta föga till kommunens bästa, såvida icke inom densamma
undantagsvis någon man framträder, som är lifvad af ett
varmt intresse för allmänt väl; måhända skola dessa inrättningar
vinna någon framgång, såsom jag förut anlydt, genom det uppdrag
de erhållit alt vaka öfver fattigvården inom distriktet. Ett ytterligare
bevis pä det ringa ock tynande lifvet hos dessa inrättningar finnes
i de motioner, som vid denna riksdag framkommit, der en motionär
yrkar ersättning för deltagande i kommunal-bestyr och en annan
yrkar, att den valde skall tvingas att deltaga uti ett sådant bestyr.
Af allt detta torde det sålunda visa sig, att det, åtminstone för det
närvar., icke är skäl att utvidga omfånget för dessa inrättningars
verksamhet. — I allmänhet existerar i vårt fädernesland, om icke
motvilja, åtminstone liknöjdhet att befatta sig med allmänna angelägenheter,
och, då det enskilda intresset icke ser sig kunna dervid
skörda några fördelar, undandrager man sig så gerna alla offentliga
bestyr. Så är t. o. m. förhållandet vid många af våra riksdagsmannaval,
dervid, oaktadt man så högt borde värdera en medborgerlig
rättighet, hvilken så många folk, som den sakna, förgäfves söka,
vanligen knappast halfva antalet af de valberättigade infinna sig,
för alt afgifva sina röster. Utsk. har, på sätt jag förut nämnt, fullkomligen
behjertat det vackra uti motionärens idé, men Utsk. har
ansett det vara för tidigt att, innan de kommunala inrättningar, som
redan finnas, vunnit ett högre lif och en större verksamhet, deråt
gifva en större utsträckning. — Det är likväl att hoppas att man
äfven i Sverige en dag skall veta att uppskatta de medborgerliga
dygderna till deras rätta värde och då man uti många förhållanden
skall vara nöjd blott med den lön, som är att vinna genom det nyttiga,
man kunnat uträtta, och med den ära, som är att skörda af
ett föi troende som i det allmänna blifvit lemnadt. Men ännu en tid
bör man uppskjuta att i lagstiftningsväg göra någonting vidare vid
saken. Man kan icke göra allt på en gång. Genom författningar
kan man i allmänhet icke omskapa ett folks tänkesätt; utan dessa
författningar hafva tvertom utgått från seden samt det derpå grundade
allmänna tänkesättet. Jag vill dermed icke hafva sagt, att icke
en författning kan i vissa fall åtminstone bilda en sed, men detta
lärer endast kunna ske småningom. Jag ber ännu en gång att få
förklara motionären, att ingen enda röst inom Utsk. bestridt den
vackra syftningen i motionen eller uttalat en annan mening än den,
att de i densamma uttryckta grundsatser, i en icke alltför aflägsen
framtid, böra befordras till den framgång, de förtjena, utan att det
endast är för det närvar, som man ansett frågan derom böra förfalla.
Den 12 Februari e. m.
451
I följd af hvad jag nu yttrat, får jag vördsammast anhålla om bifall
å Utsk:s betänk.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Sedan det numera
blifvit af flere ledamöter inom delta Stånd upplyst, att förevar, betänk.
blifvit af 2:ne Stånd bifallet, har jag visserligen icke något att
erinra dervid, alt det må blifva behandladt på det sätt motionären
här nu anhållit. Då jag begärde ordet, var min afsigt endast att
bestrida den återremiss, som af en föreg:de talare bär yrkats. Det
har existerat ett bruk, som i sin mån bidragit till föreg:de riksdagars
längd, nemi. det, att man, för att visa motionärerne en artighet
och, (för att begagna Ulsk:s eget uttryck) visa sitt erkännande
af den goda afsigten med framställningen, beviljat återremiss af Utsk:s
betänk:n, i fall de varit afstyrkande, då man likväl haft i sinnet
att, ifall de ålerkomme i samma skick, dä bifalla desamma. Detta
anser jag vara ett oriktigt förfarande, och då jag förmodar att återremiss
uti den nu förevar, frågan skulle leda till samma resultat,
kan jag icke annat än motsätta mig en dylik åtgärd. Frågan synes
här vara huruvida för det första, de skäl Utsk. anfört för sin
åsigt i och för sig äro riktiga, och, för det andra, om de äro bevisande
för den sak, Utsk. dermed velat ådagalägga. Utsk. har först
yttrat: ”att behofvet af en sådan municipal-inrättning, som den af
motionären föreslagna, ännu icke gjort sig gällande inom fäderneslandet”.
Ett bevis derför, att det verkligen så förhåller sig, synes
ligga deruti, att vid detta betänk., afgifvet utaf 48 ledamöter af alla
4 Stånden inom Ekon.Utsk., icke finnes fogad en enda reservation.
Ett annat är, att betänk, redan blifvit bifallet inom 2 Stånd. Huruvida
det föranledt någon diskussion inom det ena Ståndet är mig
obekant; men hvad jag vet, är att Ulsk:s betänk, utan diskussion
blifvit bifallet af HondeSt., ett Stånd, som icke kunde vara i okunnighet
om behofvet af vidsträcktare kommunala inrättningar i landet,
ifall ett sådant behof mera allmänt kändes och insågs. Dessa båda
motiver synas mig vara talande nog för hvad Utsk. i detta afseende
anfört, äfven om andra skäl icke förefunnos. Efter hvad jag i det
afseendet kunnat inhemta, anser jag mig kunna påstå, att det är få
länder, åtminstone i Europa, der den kommunala andan är så litet
utvecklad, sorn här i Sverige, ja den är det så litet, att man nästan
kan säga, alt den icke finnes. Först på sednare åren har den inom
några stadssamhällen börjat vakna, men uti de flesta församlingar,
sä väl i stad som på landet, synes den ännu slumra. Hvad då beträffar
den andra frågan, tror jag Utsk. resonnerat rätt, då det kommit
till den slutsats, att afstyrka motionen. R. St. hafva tid efter
annan hos K. M. anhållit om författningar till ökande af den kommunala
verksamheten inom landet. På grund deraf har K. M. utfärdat
flere författningar, hvaribland på de sednare åren utkommit
sådane ronde fattigvård och sockne-nämnden. Öfverallt, hvart man
kommer på landet, hör man klagan öfver dessa nya författningar;
och icke blott öfver deras innehåll, hvartill R. St. sjelfve bidragit,
utan mest öfver det förskräckliga besvär, som det förorsakar landt
29*
-
452
Den 12 Februari e. m.
mannen under tider, dä han så väl behöfde egna sin uppmärksamhet
åt sin ekonomi, samt deröfver att han nödgas göra resor till aflägsnare
ställen och icke får vara i fred i sitt eget hem för dem
som söka honom i kommunala angelägenheter. Således, långtifrån
att få höra något yrkande pä utsträckning af de kommunala göromålen,
förnimmer man endast missnöje med hvad som i det fallet
redan förefinnes. Under sådane förhållanden torde det icke vara skäl
att tänka på en vidare utsträckning af den kommunala verksamheten.
Motionären har här klandrat ett uttryck i betänk., då nemi. Utsk.
säger sig hafva anmärkt, ”hurusom motionären, såsom föremål folden
föreslagna municipalinrättningens verksamhet, upptagit vissa ämnen,
hvilka för densamma torde böra åtminstone för det närvar,
anses främmande”. Motionären har, för alt motsäga detta, uppläst
Irsta punkten i betänk., hvilket äfven lärer vara det första i motionen;
men han har förbigått den 2:dra, der det likväl föreslås, att
länsnämnden skulle äga rätt att uttaxera nödige utgifter för länets gemensamma
behof till besörjande af fattigvården m. m. I afseende
derå torde också böra besinnas, att örn en så beskaffad kommunalinstitution,
som den motionären föreslagit, komme till stånd, så fordras
det nödvändigt för dess verksamhet, att den har i sin makt att
anskaffa nödige medel för utförande af sina beslut. Men just deri
ligger en stor svårighet; och om man lemnade dylika kommunala auktoriteter
makt att beskatta folket, skulle följden deraf blifva, att alla kommunala
inrättningar för åtminstone .* sekel blefvo förhatliga. Man hathär
framställt förhållandet i Norrige såsom ett exempel att efterfölja;
men det är efter min öfvertygelse föga öfvertygande. Norrige har
visserligen sina kommunala inrättningar, af hvilka det till en del har
befunnit sig väl; men ej af alla. Just den omständigheten, att de
högre kommunal-auktoriteterne kunna uttaxera medel, har emot dem
väckt missnöje. Denna uttaxering sker icke efter någon viss grund,
hvaraf det har handt, att då slorthinget sammanträder, äga dess ledamöter
föga kännedom om hvilka afgifter i kommunal-väg utgå på
andra orter, än derifrån de sjelfva komma och de döma då ensidigt
efter de förhållanden, de sjelfva känna, i st. f. att grunda sitt omdöme
på kännedomen af förhållandet öfver hela landet. Ett talande
bevis derpå, att många finnas i Norrige, som med liknöjdhet, ja t.
o. m. missnöje, anse det befintliga kommunalväsendet, finner man
uti det förhållande, att då det är föreskrifvet, att för att blifva storlingsman
måste man hafva svurit ed på att hålla konstitutionen, hvarefter
man äfven är valbar till kommunala poster, sä inträffar det ofta
att personer, som möjligen vore dugliga till det förra, undandraga
sig eden och derigenom betaga sig sin representations-rätt, endast
och allenast för att slippa bördan af de kommunala bestyren. På
dessa skäl yrkar jag bifall till Utsk:s betänk., men har alldeles icke
något emot, att beslutet derom affattas i de ordalag, motionären föreslagit.
Hr Lagerhjelm, Per: Afven min erfarenhet talar emot
hvad motionären här föreslagit. Såsom landtbo har jag nemi. haft
tillfälle att iakttaga, det allmogen i allmänhet anser det såsom ett
Den 12 Februari e. m.
453
onus att sköta kommunala befattningar. Dermed äro numera flera
göromål förenade, än de flesta af dem kunna medhinna, då man
besinnar att den jordbrukande delen deraf har full sysselsättning med
sin egen ekonomi. Skulle nu ytterligare dertill läggas nya bestyr,
fruktar jag att de skulle bli utledsna vid kommunala befattningar
och derpå till sitt välstånd blifva lidande genom försummelse att sköta
det egna. Men detta är icke det enda skälet, hvarföre jag yttrat
mig emot motionen. Bland de göromål, som den föreslagne länsnämnden
skulle hafva sig uppdragne förekommer i 2:dra punkten af
motionen, att den skulle uttaxera de för länets gemensamma behof
nödige fattigvårdsmedel Den siste talaren har redan visat att följden
deraf skulle blifva att inrättningen från sin första början skulle
blifva förhatlig just genom sin egenskap af uttaxerande myndighet.
Jag lägger dertill att det, efter min öfvertygelse, icke vore rationelt
att uppdraga åt en länsstyrelse, eller en mera omfattande municipalauktorilet
än socknenämnden, befattningen t. ex. med fattigvården,
enär denna och andra dylika kommunala angelägenheter, för att väl
skötas, fordra en styrelse med ett inskränktare omfång för dess verksamhet
och speciel kännedom af fattig-personalens ställning, arbetsförmåga
och lynne. På dessa grunder tillstyrker jag afslag å motionen
och således bifall lill Utsk:s betänk.
Hr Ribbing, Arvid, anförde skriftligen:
Frih. Raabs motion att lemna ett tillfälle för menigheterne att
vid tinget få yttra sin mening om häradets angelägenheter, eller, inför
landshöfdingen, om länets, synes mig för god för att falla och
Utsk:s anförde skäl, att behofvet af sådana tillfällen ännu icke, som
det heter ”gjort sig gällande inom fäderneslandet” och att hinder
icke lära möta för att bilda gemensamma anstalter för flere socknar,
förefalla hala, oegentliga och oriktiga. Om en god tanke för häradet
eller länet uppstår hos någon dess medlem, deröfver han ville
höra eller samråda med liäradsboerne eller länsinnevånarne och han
går till häradslnn eller landsten och begär deras sammankallande,
så svarar den förre sig endast i allmänhet äga alt i rättsfrågor utfärda
kallelser eller stämning och den sednare att han icke onödigtvis
vill besvära länets innevånare, och allt efter som det väckta ämnet
öfverensstämmer med hans enskilda åsigler; och härigenom kan
en god sak, ett herrligt företag, i sin första gryning ofta blifva förqväft.
Att emellertid vilja öka antalet af sällskaper, sammankomster
och municipalinrältningar är likväl icke min mening, men deremot
alt gifva dem sorn finnas lif, kraft och intresse. Med förändring af
motionen om fögderivis sammanträden, skulle jag vilja hafva dem
häradsvis vid det af de ordinarie tingen, som näst föregår länets
allm. hushållsmöte och mötena länsvis just vid detta möte och båda
blott en gång hvarje år att börja med, dock med öppen rätt för
medlemmarne att besluta flere, om sådant för deras angelägenheters
utförande erfordrades. Liksom sockneombuden nu ofta i rättsfrågor
som röra häradet väljas bland nämnden, eller hvem annan socknen
behagar, så önskade jag ock att socknarne till ifrågavar. sammanträden
blefve oförhindrade att välja hvem de ville, och dä socknens
454
Den 12 Februari e. m.
nämndeman i alla fall skulle till tinget, så vore han oförhindrad att
äfven taga socknenämndens fattigvårds- och skolstyrelsens ärenden,
hvaremot eljest ofta nog är svårt att finna ombud till ett lönlöst arbete.
Likartade beräkningar föranleda mig ock att föreslå hushållssällskapets
mötesdag för länsinnevånarnes, och enhvar, som hade något
andragande inskränkt för häradet, kunde således göra det pä
tinget och med det större omfånget för länet vid hushålls-sällskapets
ordinarie årsmöte, utan omgången med sollicitalioner och ovissheten
om framgången hos embetsman. Protocollet kunde dock vid tinget
föras af häradslnn och vid hushållsmötet af vederbör, sekreterare.
På detta sätt lemnades folket tillfälle att fritt förhandla om sina angelägenheter,
hvilket det nu icke har, icke ens den, som, med vissa
villkor, vill göra en gåfva eller annan uppoffring åt härad eller län,
har tillfälle att höra innevånarne derom. Men då jag äfven yttrat
mig ogillande om Utsk:s anförde skäl att behofvet örn ifrågavar.
sammanträden ännu icke gjort sig gällande, hvarmed förmodligen
menas att ännu icke några sådane ämnen inom fäderneslandet förekommit,
som kunnat eller bordt afhandlas på dessa möten, så är
jag ock skyldig att något närmare och tydligen redogöra för min mening.
Måhända kunde, om hvarje embetsman i samhället samvetsgrann!
fullgjorde sin pligt att väcka och underhålla det lif i det allmänna,
som för dess trefnad erfordras, det derigenom göras obehöfligt
att allmänheten inblandade sig deri. Men då fullkomligheten
icke blifvit någons lott, så vore det nog hårdt att en icke embetsman,
som mera nitälskade för det goda, skulle stängas eller hindras från
att hafva en röst med i laget, eller icke fä yttra sig om annat än
det, som framlades af embetsmannamyndighet till diskussions-ämne.
Vi vete för exempel att med år 1827 alla folkskolor inom såväl
häradet som länet skulle vara i ordning; åtskilliga böcker och skolmaterialier
erfordrades härtill. Mången enskild kunde icke undgå
att tänka, att om häradet, eller än bättre hela länet, som hörde till
3:ne stift, gjorde en gemensam beställning af böcker och det mera,
så skulle en betydlig besparing för hvarje särskild församling uppkomma;
men då, enligt kyrkolagen, biskopen är den, som i främsta
rummet bör drifva barnaläran i sitt stift, så väntade man åtminstone
frän någon af de 3:ne till länet hörande att få ett förslag, ett råd,
en anvisning i afseende på skolböckers m. m. anskaffande i god tid
förrän skolorna skulle begynna, och först då detta uteblef, sökte enskilde
att få skrivelser i dessa samhällsvigtiga ämnen genom K. bef:de
fortställde lill hvartdera af de 3:ne konsistorierna i särskilde exemplar
inskrifne, men ingen åtgärd har försports. Hade ärendet förut
blifvit i rätter lid af menigheterna beredt och handlagdt, så hade det
förmodligen haft mera kraft lill framgång. Alt detta varit utaf vigt,
torde icke någon bestrida hvad sjelfva saken angår, lika litet som att
den vexelverkan, som uppmanar till kraft och lif emellan styrelse och
folk, ehvad denna styrelse är andelig eller verldslig, bör näras och
underhållas, hvilket åter icke sker, om hela makten till verksamhet
är lagd blott på ena sidan, dä det tyvärr händer, såsom vi ofta sett,
att den domnar eller dör ut. Om jag icke fruktade att trötta och
om det anförda exemplet icke gjorde tillfyllest, vore jag färdig med
Den 12 Februari e. m.
455
ännu flere, t. ex.: hurusom en på samma sätt väekt fråga fått en lika
utgång, nemi. angalo nödvändigheten att sörja för att fångar, som efter
utståndet straff från häktet blifvit utsläppte, genast (inge någon
tillsyn och sysslosättning och icke, så som nu sker, löse och försvarslöse,
blott gå på rof och lill det olyckliga slutet att blifva lifstidsfånge-.
Ilar landet den tillfredsställelsen att hos sin Regering se christeliga
menniskoälskande grundsatser uttala sig i ord och gerning, i
lagstiftning och fångvård, så hör ock Regeringen kunna hafva hugnaden
af ett gensvar direkte från detta folk, men organ måste då
gifvas åt deras röst och utrymme för deras gemensamma handlingar.
Sedermera tilläde Hr Ribbing muntligen:
De ledamöter af Ekon.Utsk., som lemnat upplysningar om de
skäl, som förmått Utsk. att afstyrka motionen, hafva bland annat
andragit att man hos tänkesättet inom BondeSt. icke funnit någon
anledn. lill ifrågavar. motion. Måhända ligger i sjelfva benämningen
af dessa inrättningar eller dess utländska ursprung någonting
främmande, som man icke varit van vid att höra, och detta har måhända
förorsakat den liknöjdhet för saken, som man anmärkt. Men
örn man till en början, såsom jag föreslagit, vid dessa fögderi- eller
läns-sammankomster late sådane ärenden förekomma, såsom t. ex.
de, hvilka nu afhandlas på tingen, vid hushållssällskapernes sammanträden
m. m., så hunne man vänja sig dervid och inse nyttan
deraf. I alla fall må man icke vänta sig att impulsen i denna fråga
skall komma från den minst upplysta delen af nationen, eller all
mogen
i allmänhet. Jag undrar just huru vårt jordbruk i allmänhet
skulle se ut, örn jordens skötande varit öfverlemnad ensamt åt
nämnde klass, om de icke baft någon ledning och föresyn från de
öfriga klasserne i samhället. Jag tror alt dess tillstånd varit högst
uselt. Skall man nu vänta till dess BondeSt. tagit initiativet i denna
fråga, fruktar jag att man skall nödgas vänta allför länge, och län
gre
än som vederbör. Dessutom medförer den omständigheten en
stark väckelse till uppmärksamhet å allmänna angelägenheter, att
betydliga bidrag numera af kommunerne lemnäs icke allenast till
folkundervisningen, utan äfven till fattigvården, hvilka medel förvaltas
af en kommunal-myndighet och icke såsom förr af presterskapet.
Så snart saken verkligen kommer i fråga, är jag öfvertygad att det
blir lif i detsamma. Jag vågar anhålla om remiss till Ekon.Utsk. af
hvad jag nu anfört.
Hr von Stockenström: Jag anhåller endast alt få tillägga,
att jag med nöje instämmer uti den af Frih. Raab uttryckta önskan,
i afseende på formen för Ståndets beslut i detta ärende, hvilken
önskan blifvit af Hr Gr. Hamilton understödd.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Sedan jag fått erfara
att motionens öde i de öfriga Stånden redan är afgjort, hade jag
egentligen icke ämnat begära ordet; men jag kan ej afhälla mig från
att bemöta några här fällda yttranden. En och annan ledamot har
456
Den 12 Februari e. m.
nemi. ansett alt tidpunkten ännu icke skulle vara inne för införandet
af de utaf Frill. Raal) föreslagne länsnämnder, och derjemte
har Hr Lagerhjelm påstått all Sveriges allmoge skulle vara
så sysselsatt af sina husliga bestyr och att de ifrågasatta tillökade
kommuualhestyren skulle öfver all höfva blifva tryckande.
Dessa satser kan jag icke till alla delar silla. En hvar af eder,
mine Hrr! känner nogsamt att del enda sätt, hvarpå K. bef:de
för det närvar, kan öfverlägga med sitt läns innevånare rör:de
allmänna frågor, är förmedelst socknevis utsedde deputerade. Om
man nu antaser, att eli län utgöres af 100 socknar, så skulle
följaktligen minst 100 sockneombud väljas och nödgas infinna sig
på landslus kallelse för att höras öfver eli ärende, som rörer länets
innevånare gemensamt. Man frågar: Månne väl allmänna
ärenden särdeles ofta till granskning och afgörande förekomma?
Derpå kan svar erhållas af den under d. 25 Maj sisth år utfärdade
förordn. om fattigvården i riket, der del stadgas i § 23:
”Understöd af allmänna medel, enligt 14 § 1 mom. för vissa fattigas
vårdande, sökes af vederbör, fattigvårdsstyrelse hos Wår befallningshafvande
i orten etc.” m. fl. §§. Till behandling på
ett lämpligt sätt af nyssnämnde frågor och andra af dylik komm
linål-beskaffenhet såsom folkskoleundervisning, slöjdskolor, lösdrifveri,
helsovård, kommunikations-anstalter och bestyr m. m.
erfordras ombud eller deputerade frän hvarje socken i ganska
många fall. Jag vågar hemställa om det icke vore bättre och
ledande lill ej ringa besparingar alt K. bef:de hörde och öfverlade
med en läns- eller fögderi-vis bildad kommunalnämnd i st.
f. nuvar. socken-deputerade. Vidare har man sagt alt det skulle
blifva en ganska betänklig makt, lagd i händerne på en länsnämnd,
all medgifva dem rättighet alt pålägga skatter. Jag
bestrider äfven delta påstående, såsom en oriktig uppfattning af
närvar, förhållande, och får i anledn. deraf blott fästa uppmärksamhet
på del kända förhållande med den nu utgående kurhusafgiften
och att representationen för det närvar, stadgar ett maximum
och ett minimum, hvarinom denna kommunalskatt bestämmes,
med öfverlemnande åt vederbör, myndigheten eller pröfnings-comiteen
att utsätta det nödiga beloppet. På grund häraf,
kan jag icke annat än beklaga den utgång motionärens förslag
fåll, men nödgas nu åtnöja mig med att instämma uti den af
honom framställda behandling af Ulsk:s betänk.
Frih. Raab, Carl Adam Jakob: Då 2:ne Ständ, efter
hvad numera upplyst blifvit, redan bifallit betänk., afstär jag frän
mill yrkande af äterremiss utaf detsamma.
Frih. Raab, Adam Christian: Då motionens öde redan
är afgjordt, anser jag det visserligen icke lämpligt att nu upptaga
liden med någon längre diskussion; men jag kan icke underlåta
att till besvarande upptaga ett par af de skäl, som här
blifvit emot motionen anförde. Det är nemi. sagdt, alt del största
bevis man kan fä för olämpligheten af att utvidga våra municipala
inrättningar i den syftning jag föreslagit, skulle ligga der
-
Den 12 Februari e. m.
457
uli, ali ibland Ekon.Utsk:s 48 ledamöter ingen enda reserverat sig
emot det beslut, hvari Iltsk. stadnat. Detta skäl kan jag icke
gilla. Jag tillåter mig åberopa ett färskt exempel på motsatsen
uti den på f. m. afhandlade bekanta Slitö-frågan. Vid Ekon.Utsk:s
ronde della ämne afgifna betänk, bade ingen enda af dess 48 ledamöter
vidfogat någon reservation, men likväl föll denna fråga
vid den hos R. o. Ad. derom anställda votering mot en högst betydlig
majoritet. Deraf vill synas att lika väl, som en afeltUtsk.
tillstyrkt fråga kan falla i Ständen, kan en annan fråga, som af
Utsk. förklarats olämplig eller i förtid väckt, inom Stånden vinna
bifall. Vidare har man sagt att jag i milt förra anförande underlåtit
att vidröra hvad jag i 2:dra punkten af min motion föreslagit
skulle tillkomma de ifrågasatta länsdepulerade, eller att
uttaxera medel och bestämma deras användande. Men jag ber
Er, mine Hrr! dervid ihågkomma, att jag ansett denna beskattningsrätt
såsom ett medel för dem att verka, alldeles icke såsom
något ändamål. Hvad nu denna uttaxeringsrält beträffar, så halen
föregide talare redan visat, att det icke vore så äfventyrligt
att bevilja dem åt länsdepulerade, n. b. om den inskränkes inom
tillbörliga gränsor, såsom förhållandet för det närvar.
är med den s. k. kurhusafgiftens uttaxerande, hvars hög
sta
belopp af R. St. bestämmes, hvarigenom allt missbruk förekommes.
Men jag skulle missbruka R. o. Adis tid om jag vi
dare
toge deras uppmärksamhet i anspråk. Jag inskränker mig
således till ytterligare anhållan om bifall till det af mig gjorda
förslag, att nemi. R. o. Ad. ville låta bero vid hvad Utsk. föreslagit;
en anhållan, som jag tyckt mig finna af ingen talare blif
vit
motsagd.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att under diskussionen en ledamot
yrkat bifall till Ulsk:s betänk., och deremot de fleste öfrige,
som yttrat sig, instämt i Frill. Raabs yrkande, att R. o. Ad.
måtte låta vid samma betänk, bero, men alt Hr Landtm, likväl
ansåg sig böra först framställa propos. lill bifall, och således nu
finge hemställa om R. o. Ad. behagade bifalla Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s betänk. N:o 24.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja,
hvarefter Hr Landtm, hemstälde om R. o. Ad. ansåge sig böra
låta bero vid ifrågavar. betänk., samt, sedan denna propos. blifvit
besvarad med starka ja, jemte åtskilliga nej, förklarade att ja
härvid varit öfvervägande.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade sedermera att Hr Ribbing begärt,
att det af honom under diskussionen i detta ämne afgifne
anförande, måtte remitteras till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., men
att då detta anförande icke innefattade någon särskild motion och
R. o. Ad. redan afgjorl Frih. Raabs motion, Hr Landtm, finge
hemställa om R. o. Ad. ansåge remiss af berörde anförande kunna
äga rum.
Ropades nej.
458
Den 12 Februari e. m.
Föredrogos, men lades, på begäran af Gr. Gyldenstolpe, Ant.
Gabriel, m. fl. ledamöter, ånyo på bordet StalsUtskis nedannämnde
d. 9 dennes e. m. på bordet lagda utlåtini
N:o 37, ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster;
N:o 37, Litt. A, i anleda, af K. M:s nåd. propos. ang:de
nedsättning uti den af Stora Kopparbergs bergslag utgående kopparränta
från livart 10:de lill hvart 30:de Skf? af tillverkningen,
samt upphörande af allmogens inom åtskilliga socknar af Stora
Kopparbergs län skyldighet att in natura till bergslaget leverera
sina hemmans- ränte- och mantals- eller qvarnlulls-kol;
Nio 37, Litt. B, i anledn. af väckt motion om upphörande
af tioude-afgift å Alun;
N:o 37, Litt. C., i fråga om upphörande af de bland Statsverkets
ordinarie inkomster upptagne gerningsören;
N:o 38, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens
lista hufvudtitel;
Nio 39, angide regleringen af utgifterne under riksstatens
2:dra hufvudtitel; samt
Nio 48, angide regleringen af utgifterne under riksstatens
3:dje hufvudtitel.
Föredrogs BankoUlskis d. 9 dennes e. m. på bordet lagda
mern. Nio 11, med hemställan om afskrifning af ett utaf grosshandlaren
A. Broberg Andersson i lifstiden uti banken upptaget
lån.
Hr Brummer, Carl Magnus, begärde att detta mern.
måtte ånyo bordläggas.
Hr von Hartmansdorff, Au g. i Jag hemställer vördsammast
till Ståndet och den ledamot, sora begärt bordläggning,
om det är skäl att ytterligare uppskjuta ett mål af så ringa betydenhet,
som detta.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, det lian' icke hört melan
en ledamot begära förnyad bordläggning af det nu föredragna
mern. och alt detsamma således borde företagas lill afgörande.
Uppå sedermera framsläld propos. blef BankoUtskis mern. Nio
11 af R. o. Ad. bifallet.
Äfvenledes föredrogos och biföllos BankoUtskis nedannämnde
d. 9 dennes e. m. på bordet lagda utlåt, och mern. i
Nio 12, i anledn. af väckt motion om skyldighet för bankens
tjenstemän att afsäga sig tjenstebefattningar i andra verk ;
och
Nio 13, i anledn. af väckt motion om ersättning af hanken
för 3me falska bicosedlar.
Då nu föredrogs BankoUlskis d. 9 dennes c. m. på bordet
Den 12 Februari e. m.
459
lagda berättelse N-.o 14, ang:de verkstäld undersökning om styrelsen
och förvaltningen af R. Sl:s bank under tiden från nästförflutna
riksdag, blef denna berättelse ånyo bordlagd, uppå derom
af flere ledamöter gjord begäran.
Föredrogs och bifölls BankoUlsk:s d. 9 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 15, med hemställan om förhöjning i de åt
kommissarien vid pantlåne-expeditionen anslagne missräkningspenningar.
Föredrogos men bordlädes ånyo, uppå begäran af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, m. fl. ledamöter, BankoUlsk:s d. 9 dennes e.
m. på bordet lagda ullåt:n:
N:o 16, i anledn. af kamereraren W. Wässlröms ansökning
att komma i åtnjutande af kamererarelön efter nya aflöningsstaten
samt att derå undfå fullmakt;
N:o 17, i anledn. af väckt motion om ökade löneförmåner
för bankens tjenstemän inom 3:dje tjenstegraden; samt
N:o IS, i anledn. af kammardrängarnes i banken ansök
ningar
om löneförhöjning.
Föredrogs och bifölls LagUtsk-.s d. 9 dennes e. m. på bordet
lagda betänk. N:o 17, i anledn. af väckte motioner, ang:de
rättighet för qvinna, att vid viss ålder blifva myndig.
Föredrogs ånyo Ridd.Ulsk:s d. 5 och 9 dennes på bordet
lagda mern. N:o 7, i anledn. af Hr von Hartmansdorffs motion
ora en förändrad ordning för utseende af R. o. Ad:s Electorer.
Sedan de vid detta memorial fogade reservationer, på begäran
af Hr Gripenstedt, Joli. Au g., blifvit uppläste, börjades
diskussionen af
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredrik, som skriftligen
anförde:
I Utsk. har jag reserverat mig mot ett beslut, för mig desto
mer oförväntadt, som under öfverläggningarne knappast någon
röst höjt sig för Bänkmännens bibehållande, men Utsk:s fleste ledamöter
deremot ansett en förändring vara ganska behöflig. Brist
på enighet bland majoriteten, ronde sättet för direkta Electorsvals
verkställande, har dock gifvit öfverhand åt Bänkmännens fåtaliga
anhängare.
Skälen hvarpå Utsk. grundat förkastelsedomen, äro emellertid,
för mig, lika oväntade som sjelfva utgången. De äro följande:
”Att
eli val, förrättadt af 500 personer med en lista på 25
namn, otvifvelaktigt skulle föranleda en högst betydlig tidsutdrägt,
ja kanske upplaga flera plena.”
460
Den 12 Februari e m.
Man har anmärkt att ehuru vid val till förstärkt StatsUtsk.
valsedlarne upptaga t. o. m. 36 namn, omröstningen likväl dä
går hastigare, derigenom alt färre röstande deruti deltaga. Olägenheten
af denna tidsutdrägt, hvilken jag dessutom ej kan anse
på något sätt uppväga fördelarne af direkta Electorsval, torde äfven
lätteligen kunna undanrödjas, t. ex. medelst inflyttandet af ännu
ett bord inanför skranket, hvarvid den äldste närvar. Grefven,
(såsom sjelfskrifven i Landtnäs frånvaro) kunde föra ordet och
der hälften af valsedlarne kunde öppnas.
Utsk. säger dernäst: ”sig icke vilja antaga alt riksdagsmännen
nödvändigt skola sluta sig till en af de 2 yttersta sidorna,
hvilka bekämpa hvarandra, tvertom föreställer sig Disk. alt en
3:dje åsigt kan finnas, hvilken man inom andra representativa
församlingar kallar centern”. — Sedan Utsk. i dessa ordalag ganska
tydligt uttryckt dess tanke vara, att ”icke riksdagsmännen
nödvändigt skola sluta sig lill en af de två yttersta sidorna” frångår
IJtsk. denna öfvertygelse redan i nästa punkt, der ”centern”
befaras komma att uteslutas, ”snart sagdt från allt inflytande pä
Utsk:s-valen,” genom den föreslagna förändringen. Jag för min
del är för mycket af den tanke Utsk. yttrat i lista punkten, för
att äfven kunna dela den som ultryckes i den 2:dra.
Utsk. fortfar: ”Att valen, inrättade såsom Hr von Hartmansdorff
önskar, sannolikt allt mer och mer skulle falla i händerna
på vissa ledare, vare sig för Regeringens eller för oppositionspartiet,
för de s. k. konservativa eller liberala.” Utsk. uppger
likväl intet skäl, hvarföre det skulle blifva exempellöst att äfven
centerns ledare skulle kunna bemäktiga sig valen. För min del
tror jag, alt denna fraktion af huset möjligen kan vara lika verksam
med listors uppgörande, som någon annan, ja t. o. m. alt
det låter tänka sig att den kan få öfverhand, antingen valen ske
med eller utan mellanlänken af Bäukmän.
Utsk. fruktar dernäst: ”att det nya valsättet skulle, för de
olika partiernas ledare, i en framtid göra frestelsen ganska stor
att ännu före riksdagens början försäkra sig om majoriteten.”
Frestelsen att värfva röster mellan riksdagarne lärer väl ej kunna
inskränkas till en framtid, utan äfven nu finnas; onekligen
skall likväl en högst berömvärd flit erfordras för att, innan riksdagens
början, göra sig förvissad om 2 å 300 ledamöters biträde
vid Electorsvalet, isynnerhet då sedlarne, vid den talrika voteringen,
förlora den grad af genomskinlighet de nu äga. För närvar.
är fliten lättare åstadkommen, då den ej behöfver anlitas
mer än några dagar vid riksdagens början, och målet lättare vunnet
då utgången beror af en eller annan röst på några osäkra
Bänkm:s-afd:r. Alldeles otänkbart är väl ej heller i sådana särdeles
ömmande fall, att frestelsen kunde uppstå att använda mer
än önskligt bevekande skäl.
Utsk. befarar dernäst: ”att denna majoritet skulle komma
att emottaga listorna, med afseende på deras betydelse i någon
för tillfället upprörd politisk eller vital fråga, utan alt öfverväga
alt de blifvande Eleelorerue skola tillsätta äfven de Utsk., som
Den 12 Februari e. m.
461
komma ali behandla öfriga angelägenheter.” På hvad grund
Utsk. byggt den slutsats, att det nya valsättet skulle åstadkomma
en högre grad af tanklöshet hos R. o. Ad:s medlemmar, har jag
ej kunnat utfundera, ej heller har jag i helänk. funnit någon orsak
hvarföre Ståndets majoritet, hellre än Bänkmännen, skulle företrädesvis
välja Eleclorer, så inskränkta eller ensidiga, alt de
ej kunde inse nödvändigheten att tillsätta de särskildta Utskm
med afseende på de frågor, som inom dera komma att behandlas.
Deremot tror jag att såväl nu, som i en framtid, det alltid
hlifver angeläget att vid Electorsvalen förnämligast fästa afseende
på de vital-frågor, som skola förekomma, så framt man ej
vill att i>t'£«/-frågorna skola uppoffras för de mindre vigtiga,
hvilket visserligen lätt kan inträffa då slumpen, såsom nu, får
afgöra valen. Att detta skulle af Utsk. anses såsom en fördel,
har likväl varit för mig ganska ovänladt.
Del sista skäl, hvarpå Utsk. grundar sin förkastelsedom, är
ali förslaget hittills ansetts ”för högst betänkligt, och, ehuru vid
en riksdag preliminariter beslutadt, likväl aldrig kommit till verkställighet,
eller ens blifvit till K. M:s nåd. stadfästelse hänskjutet.”
Orsaken hvarföre den ifrågavar. förändringen ej ”kommit till
verkställighet” får likväl ej sökas i några ovanliga sympatier för
Bänkmännen inom Adeln. Ej nog att, såsom Utsk. yttrar, förändringen
”vid en riksdag blifvit preliminariter beslutad.” Vid
6 riksdagar har den föreslagits, vid 3 af hvilka R. o. Ad:s majoritet
förklarat sig för Bänkmännens afskaffande. Först väcktes
frågan kort efter vårt nya Statsskicks införande år 1815, ehuru
ej mer än 12 dagar före riksdagens slut. Ståndet beslöt då att
direkta Electorsval borde införas, men Utsk:s förslag lill ny redaktion
hann ej inkomma till justering förr än samma dag riksdagspredikan
skulle hållas, hvarföre förslaget ej kunde expedieras
till erhållande af K. M:s sanktion. — Vid 1817 och 18 årens
riksdag väcktes frågan åter, då Utsk. föreslog val af Eleclorer
direkte på det sätt, att Ståndet skulle, med slutna vallistor, välja
38 ledamöter, af hvilka de 25 som erhöll de flesta rösterna skulle
blifva Eleclorer och de 13 dernäst suppleanter. Afven vid denna
riksdag godkändes principen, ehuru frågan uppskjöts. —Ar 1823
beslöt Ståndet, med 113 röster mot 30, alt Electorsvalen skulle
ske direkte, på det sätt att huset skulle delas i 25 af
delntr
af hvilka hvardera skulle välja en Elector inom hela
Ståndet, då den valdes namn genast borde uppropas och
uppspikas på en tafla vid skranket. A detta förslag vägrade K.
M. sanktion. — Ar o 1828 föll förslaget vid omröstning med 5
rösters minoritet. — Är 1834 förnyades motionen om Bänkmännens
afskaffande, men man sökte då en utväg i att minska Bänkm:s-afd:nes
antal till hälften eller 25. Såsom hvar och en vet,
har äfven detta inskränktare antal befunnits medföra ^olägenheter,
hvilka man just nn är betänkt att undanrödja. — Ar 1840 fö
reslog
Hr von Troil, Emil, Bänkmännens afskaffande samt Ståndets
indelning i 5 lika delar, hvilka hvar och en skulle välja 5 Eleclorer.
Förslaget tillstyrktes af Utsk., men förkastades af Ståndet.
462
Den 12 Februari e. m.
Dessa nära nog vid hvarje riksdag återkommande förslag
till införandet af direkta Electorsval, äfvensom Adelns 3:ne gånger
fattade beslut om Bänkmännens afskaffande, kunna enligt min
tanke ej gifva något särdeles stöd åt Utsk:s framställning, enär
de ej torde anses bevisa att R. o. Ad. för Bänkmansinrättningen
hyser någon hög grad af tillgifvenhet.
Punktvis har jag genomgått hela betänk. Huruvida de af
Utsk. åberopade skäl kunna anses såsom synnerligen bevisande, öfverlemna)-
jag till Ståndets bedömande. Mig synas de antingen
vederlägga hvarandra, eller ock vederlägga ingenting alls. Skulle
saken ej heller anses hafva vunnit något särdeles stöd af framställningssättet,
är delta mindre förvånande, dä man betänker
alt Ridd.Utsk. ej, liksom andra Utsk., äger rättighet att sjelft tillsätta
en skicklig sekreterare, utan nödgas hålla tillgodo med den
som finnes.
Hafvande hittills inskränkt mig lill granskning blott af Utsk:s
betänk., öfvergår jag nu till en korrt pröfning af sjelfva motionen,
hvilken i min tanke erbjuder följande väsendtliga fördelar
:
Att Ståndets majoritet blifver uttryckt i Utsk:n, hvilket synes
vara mera rationell än alt en minoritet, såsom nu är händelsen,
skall kunna i desamma vinna öfverhand, och genom motarbetandet
af de meningar, som i Ståndet hufvudsakligen äro rådande,
förorsaka onödiga återremisser och tidspillan, samt slutligen
i de förstärkta Utsk-.n omkull votera Ståndets beslut.
Att mindre lätthet erbjudes för inverkande på valen, genom
andra medel än öfvertygelsen, enär det möter större svårigheter
alt uträkna på hvilka personer inom hela Ståndet man bör använda
sin öfvertalningsförmåga och sina bemödanden, än att utse
några medlemmar af en eller annan osäker Bänkm:s-afd., på
hvilken utgången beror, såsom mål för en koncentrerad verksamhet.
Att omvägen af tredubbla val undvikes; samt
Att listorna till Electorsvalen troligen skulle, för att blifva
antagliga, uppgöras med afseende, mer på kandidaternes anseende
och opartiskhet, än nu är behöfligt, då majoriteten bland Bänkmännen
efter godtycke kan tillsätta Electorerne så uteslutande af
en färg, som de behaga.
Då motionären redan utvecklat förslaget mycket fullständiga
re och skickligare, än jag förmår, vill jag ej längre taga R. o.
Ad:s uppmärksamhet i anspråk, utan blott tillägga att jag i alla
delar förenar mig med honom.
Jag anhåller i följe deraf, att motionen måtte, med godkännande
af Hr von Hartmansdorffs princip, till Utsk. återremitteras,
för närmare utredande af de punkter, hvilka af motionären blifvit
lemnade öppna.
Frih. Bonde, Knut Philip: Såsom ledamot af Ridd.Utsk.
har jag reserverat mig mot det nu under öfverläggning varande
utlåt., som afstyrker Hr von Hartmansdorffs motion om afskaffande
Den 12 Februari e. m.
463
af Bänknns-val och införande af direkta val till Electorer. Jag liar
ämnat utveckla de skäl, på hvilka jag grundar mitt bifall till berörde
motion, men då Hr Björnstjerna uti sitt nu afgifne skriftliga
anförande så fullständigt anfört alla de skäl, som tala derföre och
äfvenledes lemnat det H. Ståndet en utförlig historik af det sätt,
hvarpå denna fråga under de föreg:de riksd:r sedan år 1815 blifvit
behandlad, så vore det att missbruka R. o. Adis lid och fela i
grannlagenhet mot detsamma att nu upprepa hvad han sagt. Jag
anhåller blott att få till besvarande upptaga några af de inkast, som
Gr. Ehrensvärd uti sin reservation framställt emot ifrägavar. motion.
Han har, ibland annat, yttrat, att Utskis ledamöter icke skulle vara
att betrakta såsom R. St:s ombud. I det fallet är jag med honom
af skiljaktig mening, emedan jag icke kan inse annat än att de
handla i egenskap af ombud, dä de hafva sig ålagdt alt utreda och
yttra sig öfver de frågor, som till dem af Stånden öfverlännäs och
hvilka sedermera af R. St. afgöras. — På sätt Hr von Hartmansdorff
i sin motion anfört, och hvilket man äfven vid granskning af
R. o. Adis prot. för föregide riksdag torde finna vara ådagalagdt,
har vid hvarje riksdag det kunnat inträffa, att slumpen bidragit
dertill att minoriteten tillsatt Utskis-ledamöterne, eller ombuden,
såsom jag nämnde, hvaraf det skadliga förhållande inträdt, att Utskm
arbetat i motsatt rigtning emot Stånden sjelfve, hvilket förorsakat
de mänga återremisser och den tidsutdrägt, hvaröfver man klagat.
Jag tror icke att hvarken ärendenas gång derpå vunnit och
icke eller att allmänheten kunnat vara belåten med de längre riksmöten,
som derigenom förorsakats; detta missnöje har i synnerhet
alltid drabbat detta stånd, som äfven i detta fall förtjent något klander.
Ett af de hufvudsakligaste skälen, hvarföre jag talat för Hr
von Ilartmansdorffs förslag, är att jag tror detsamma vara byggdt
på rationel grund. Ett stånds beslut bör, efter min öfvertygelse,
vara ett uttryck af de fleste ledamöternes individuella vilja. Detta
är hufvudgrunden för all konstitutionel styrelse, och då vi nu sträfva
att. utveckla det konstitutionella statsskicket, hyser jag den förhoppning
att man, åtminstone på den liberala sidan, skall med
glädje omfatta tillfället att framgå på denna bana. För öfrigt, och
då de öfriga Ståndens ledamöter på grund af 18 § Riksd.-Ordn.
äga rätt att direkte utse sina Electorer, anser jag det vara ett bristande
förtroende för R. o. Ad:s medlemmar och ett bevis på missaktning
emot dem att anse dylika mellanlänkar, såsom t. ex. Bänkm;s-valen,
vara nödvändiga. Det har blifvit sagdt, att det vore mycket
svårt för det större antalet af R. o. Ad:s medlemmar att så noga
känna 25 personer, tillhörande detta Stånd, att de kunna lemna
dem sin röst. — För min del tror jag att dessa 25 ledamöter,
som kunna vara värdige att fä sine namn satte på Electorslistan,
redan temligen långt före valen äro kända af Ståndet, emedan
man i R. o. Ad:s prot. kan finna en tillräcklig kännedom om en
ledamots skicklighet som riksdagsman, samt finner den del han tagit
i Ståndets förhandlingar; och tror jag att den allmänna opinionen
äfven bör kunna vägleda den mindre erfarne riksdagsmannen
vid delta val. För öfrigt tror jag att det skulle betydligen bidraga
464
Den 12 Februari c. m.
till ökande af intresset för våra riksdagsförhandlingar, om Adelsmännen,
då de uppkomma till riksdagen, finna att de icke äro uteslutne
att deltaga i den första ingripande handling vid riksmötets
början, nemi. valet af Electorer, hvilkas utseende i så väsendtlig
män bestämmer riksdagens karakter; hvaremot det nuvar. förhållandet
torde väcka ett billigt missnöje. Såsom jag redan yttrat, har
Hr Björnstjerna redan fullständigt utredt ärendet, hvarföre jag nu inskränker
mig till att i allo instämma med honom uti hvad han anfört,
isynnerhet då jag är förvissad att motionären, som sjelf är
närvar., icke lärer underlåta att, med mera skicklighet än jag, framställa
de ytterligare skäl, som i ämnet kunna anföras.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Jag anhåller att emot
det af Hr von Hartmansdorff väckta förslag få anföra några
betänkligheter, som åtminstone verkat på min öfvertygelse derhän,
att jag anser mig böra afstyrka den samt instämma uti hvad Utsk.
derom sig utlåtit. Det torde icke vara någon ledamot af detta
Stånd obekant, att R. o. Ad:s representationsrätt ursprungligen grundade
sig på eller åtminstone stod i samband med besutenhet. Men
i den mån jordegendomen under tidernes längd öfvergått från R.
o. Ad. i andra samhällsklassers händer, under det antalet af Ståndets
medlemmar på samma gång ökats, har följden blifvit, att i
samma mån, vid sidan af den jordägande adeln, bildat sig en icke
besuten eller uteslutande tjenste-adel, af hvilken en stor del tillhör
hufvudstadens civila och militära embetsverk och korporationer.
Obestridligt är, att denna sistnämnda fraktion inom sig räknar många
för teoretisk och praktisk skicklighet utmärkta män, äfvensom
man icke kan neka, att ju denna tjenste-adel är mera hemmastadd
med sättet för allmänna ärendens behandling, och, såsom förlagd i
sjelfva brännpunkten af samhället, mera bevandrad i de egentliga
samhällsteorierne; men å andra sidan kan det väl icke eller bestridas,
att ju den besutna eller landt-adeln inom provinserne utöfvar
ett icke obetydligt inflytande, och att den till riksdme medförer
mycken kännedom af landsorternes behof och de praktiska
medlen att dem afhjelpa. Nu skulle dock, enligt min öfvertygelse,
det af motionären väckta förslag hafva till följd, att denna sednare
del af adeln beröfvades allt inflytande på Utsk:s-tillsättningen, ehuru
det är långt ifrån mig alt förutsätta det motionären syftat derhän
med sitt förslag, och jag tror det så mycket mindre, som han
sä ofta pä detta rum med värma försvarat vära äldre institutioner.
Men då så väl han sjelf i sin afgifna motion, som Ridd.Utsk. i
dess betänk., utgått från den förutsättning, att vallistor redan på förhand,
dels näst före, dels i början af hvarje riksd- uppgöras, så
torde det tillåtas mig att äfven, med antagande deraf, visa hvad
följden af förslaget kunde blifva. Jag föreställer mig nemi. att några
personer af R. o. Ad., boende i hufvudstaden och ägande ett betydligt
inflytande pä dervar. Adelsmän, skulle göra sig besvär med
att näst före riksd:s början upprätta en vallista å de blifvande electorerne,
och för den vinna 100 ä 150 röster. Då skulle landt
adeln,
Den 12 Februari e. ni
465
adeln, när den uppköra till riksd., stanna i minoritet vid valen,
emedan den icke skulle hinna att förena sig om en gemensam lista,
utan sannolikt komma att splittra sina krafter genom särskilda
val. Dessutom skulle den, i anseende till saknad kännedom om
individerne, alltid stanna i förlägenhet, om sitt val af Electorer; ty
det är icke lätt att i hast bestämma sig för 25 personer bland 500,
af hvilket antal R. o. Ad. vanligen i medeltal vid hvarje riksd:s
början består. Deremot är det icke svårt att skaffa sig kännedom
om de personer, som utgöra en Bänkm:s-afd., för att bland dem
utse 2:ne bänkmän. På dessa skäl, äfvensom pä de af Etsk. i
dess utlåt, anförde, nödgas jag anhålla om bifall ä ötsk:s tillstyrkande.
Två reservanter emot Utsk:s utlåt., Hr Gr. Ehrensvärd och
Hr Axelsson, hafva uppgifvit en annan metod för valens anställande,
som, om jag fattat reservat io lierne rätt, hufvudsakligen tyckes gå ut
på, att R. o. Ad:s vid riksd:s början närvar, ledamöter skulle indelas
uti 10 lika stora valkretsar, och att hvarje valkrets inom sig
skulle utse 3 Electorer. Detta sätt synes visserligen ur teoretisk
synpunkt äga företräde framför det af Hr von Hartmansdorff föreslagna,
synnerligast derföre att, efter detsamma, mindre inflytande
pä förhand skulle kunna pä valen utöfvas, och valkretsarue icke
blifva så stora, att icke åtminstone de fleste af Ståndets medlemmar,
med något bemödande, skulle kunna skaffa sig kännedom om de
kretsen tillhörande personer. Deruti har dessutom Hr von Axelsson,
på ett skarpsinnigt sätt, föreslagit en modifikation, för att försäkra
äfven minoriteten om ett billigt inflytande pä valen Men då
det nuvar. sättet med bänkm:s-val icke synts mig medföra några så
stora praktiska olägenheter, som man velat förespegla, utan tvertom
medförer betydliga fördelar i det afseende jag förut sökt utveckla;
anser jag icke skäl vara för handen, alt utbyta detta sätt
emot. andra ännu icke försökta eller pröfvade metoder för utöfvande
af R. o. Adis ifrågavar. valrätt.
Frih. Hermelin, A u g. Söderling: En värd talare Frih.
Bonde har yttrat, att efter hans åsigt skulle Hr von Hartmansdorffs
förslag vara rationell. Jag anser mig skyldig att bestrida det, emedan
jag icke kan anse eleclors-valet annorlunda än som en början
till Ulsk:s bildande. Vi önska oss icke några beslutande Ulsk.,
utan endast sådana, som fullkomligt utreda ämnena och framlägga
mogna förslag, men något sådant torde vara föga alt hoppas, i händelse
det skulle lyckas ensidigt valde bänkman att tillvälla sig rättigheten
att bestämma Utsl;:s-valen. Sä tänka åtminstone icke de
i det eonstitulionella styrelsesättet väl erfarne Engelsmännen. I detta
land, der den eonstitulionella styrelseprincipen torde vara mest utbildad
inom hela verlden, anse parlaments-ledamöterne åliggandet
att utse comité-Iedamöter vara af den grannlaga beskaffenhet, att de
icke vilja befatta sig dermed, utan öfverlemna detta bestyr eller comitéers
bildande åt den s. k. Speakern, och han bestämmer till ledamöter
i dessa comitéer personer, till en del tagne utur det ena
och till en annan del utur det andra partiet, som i parlamentet
2 H. 30
466
Den 12 Februari e. m.
uppträdt. Jag skulle kunna anföra hvad Gr. Björnstjerna i delta
ämne yttrat vid en föreg:de riksdag, men tiden medgifver icke att
uppsöka hans anförande. För min del mäste jag tillstyrka bifall
till Utsk:s betänk., men hvad angar Gr. Ehrensvärds och Hr von
Axelssons förslag, så anhåller jag alt under diskussionen vidare få
yttra mig härom.
Hr Brakel, Mauritz Gust.: Jag mäste beklaga, att Utsk.
pä så föga giltiga skäl afstyrkt Hr von Harlmansdorffs motion. Denna
motions hufvudsakligaste nytta anser jag ligga deruti, att den
uttrycker Ståndets sjelfständighet vid electors-valen och, såvidt möjligt
är, aflägsna!' hvarje främmande inflytande dervid. Vår nuvar.
bänkims-indelning synes mig vara den mest tjenliga inrättning,
hvarigenom en Regering, opposition eller hvilket parti som helst,
kan emot majoritetens önskan tillsätta ledamöter i Utsk. Med den
kännedom, dessa partier i allmänhet äga om ledamöters tänkesätt,
behöfva de, sedan bänkm:s-indelningen är uppgjord, blott tillse,
hvilka afdelningar tilhöra majoriteten och sedermera bringa några
af dessa på sin sida för att erhålla pluralitet, hvilket jag med ett
exempel vill bevisa, nemi. om de anse sig vinna inom 10 afd:r,
men förlora inom 15, sä erfordras blott att efterse, hvilka af dessa
15 afd:r de kunna vinna. Deraf erfordras blott 3, och med dessa
3 afd:r jemte de öfrige 10 kunna de tillsätta ledamöter i Utsk.
De behöfva således endast öfvertala 6 eller 7 personer inom hvarje
af de nämnde 3 afdrne, för att bringa dessa pä sin sida och såmedelst
erhålla pluralitet. Ett sådant förhållande anser jag icke fullkomligt
öfverensstämmande med Ståndets värdighet och på grund
af nu anförda skäl, förenar jag mig med Hr Björnstjerna, som yrkat
återremiss af betänk, med föreläggande för Utsk. att utarbeta
ett nytt förslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Utsk. har ansett denna
fråga så likgiltig, eller åtminstone behandlat henne så liknöjdt, att
det icke ens aktat nödigt utreda, hvarken tillkomsten eller beskaffenheten
af bänkims-inrättningen i fordna tider. Icke heller har Utsk.
meddelat oss upplysning, huru det gått med de frågor, om bänkm:s-inrätlningens
upphäfvande eller bibehållande, hvilka under nuvar.
statsskick varit framställda. Emellertid har en af Utsk:s ledamöter,
Hr Björnstjerna, ersatt, denna brist i hvad den rörer tiden
från år 1809. Hvad den föreg:de tiden beträffar, skall jag försöka,
alt lemna några upplylsningar, innan jag öfvergår till sjelfva
lmfvndsaken.
För brist på tid till efterforskning, har jag ej kunnat erfara,
när bänkm:s-inrättningcn först tillkom, men i 1762 års Ridd.-  Ordn. är hon bestämdt stadgad. Det synes således, som skulle hon
tidigare förefunnils. 4 Art. 2 § i samma Ridd.-Ordn. lyder sålunda:
”Dagen efter sedan R. St. varit pä rikssalen, församla sig R.
o. Ad. efter anslag på Riddarehuset, då straxt Bänkrms-valet företages
på det sätt, att antalet af R. o. Ad. delas i 58 lika delar
och sedan således ett visst antal blifvit utsatt, som kommer att deltaga
i hvarje Bänkm:s-val, ropas de i skranket hvilke en bänkman
Deli 12 Februari e. ni.
4 er
komma att utgöra, efter ilen ordning, som uppropslistan innehåller,
och framlägge hvar och en, enär han påkallas, på Landtmarskalksbordet
en hopalagd sedel, hvarpå han skrifvit de 3:tie personers
namn, hvilka han ästundar skola komma under lottningen till Bänkman.
Sedan hvar och en på bänken, som dä är tillstädes, således
sin sedel framlemna!, öppnas sedlarne och de 3 af dem, hvilka
då erhållit mesta rösterna, stadna qvar i skranket och lotta, dåden,
som får sedeln med ordet Bänkman uppå, är Bänkman. När således
hela listan är igenomgängen, träda dessa 58 Bänkmän straxt
in uti ett särskildt rum alt välja förståndige och väl förforne män,
24, till B. o. Ad:s Electorer; hörandes ingen få ändra eller emotsäga
det val, som dessa af hvar bänk-deputerade gjort hafva.”
Delta förhållande fortfor efter all anledn. intill dess Gustaf lil år
1778 återställde Guslaf II Adolfs Bidd.-Ordn. af 1617. Men som
hon icke innehöll något om Ulsk:s-valen, sä gjorde Gustaf III d. 3
November s. å. ett tillägg, och stadgade i Bidd.-Ordn:s 3:dje afd.
följande: ”Vid utnämnandet af de personer, sorn skola så i BankoUtsk.
, som i de Utsk, Vi, eller Väre efterträdare, af R. St. äska,
enligt Reg.F. af d. 21 Aug. 1772, 47 §, att öfverlägga om de
saker, som böra hemliga hållas, skall i akt tagas, att derlill af hvar
dera
af de 3 klasserne tages ett lika antal personer, och att hvarje
klass träder särskildt ihop och, med lykta sedlar, utnämner en
viss nummer af Electorer af hvarje klass, i akt tagande den ordning,
att på hvarje sedel sälla så mänga namn, som den nummer
af personer, som af klassen till Electorer skola väljas, nemi. 5 af
l:sta klassen, 7 af d. 2:dra och 11 af d. 3:dje, hvilka särskildt,
hvar för sin klass, träda tillsammans, att utvälja af klassen de ledamöter,
som i Utsk. skola sitta.”
R. o. Ad. lärer häraf finna, att Gustaf lil afskaffade Bänkmännen
, och att Ståndet då valde sina Electorer omedelbart, ehuru
valen anstäldes inom hvardera af de särskilda klasserne.
Då jag i min motion uppgifvit alt, sådan Bänkmansinrättningen
för närvar, befunnes, berodde det af slumpen, hvilka som blefve
Electorer, samt följaktligen huru valen af Utsk:s ledamöter utfölle,
och alt när det icke berodde af slumpen, ankomme det på
inflytelser, som åter vore menliga för Ståndets sjelfständighet, Utsk.
har deremot uttalat den åsigt, att om man icke hade slumpen
att tacka för Utsk:s-bildningen, så skulle man t stället komma under
parti-chefens välde. Det tyckes ock vara Utsk:s tanke, att sorn
slumpen är både blind och tanklös, så vore det mycket bättre att
ledas af en sådan herre, än af någon sora både såg och tänkte.
Gr. Cronhjelm har nu dessutom gjort en framställning, hvilken jag
förut hört enskildt uttalas af många bland Ståndets ledamöter, nemi.
att mitt förslag vore synnerligen menligt för landt-adeln samt att
det skulle för de ledamöter af Ståndet, som äro embets- eller
tjenstemän och befinnas i hnfvudstaden, bereda tillfälle att bestämma
Utsk:s-valen och såmedelst utslänga landt-adeln från det inflytande,
som borde honom tillkomma. R. o. Ad. torde tillåta mig,
30*
468
Den 12 Februari e. m.
att upptaga ämnet i sin helhet och att derunder fä besvara de särskildte
invändningar, som emot mitt förslag blifvit gjorda.
Enligt min tanka hörer det till hvarje val, för att blifva godt,
att det först och främst sker, så vidt görligt är, omedelbart, på det
att den väljande må hafva största möjliga inflytande på valets utgång
och dernäst, ali han må utöfva sin valrätt med den fullkomligaste
° o
sjelfständighet. Atskillige af vara val verkställas omedelbart och
hvilka således mäste mera intressera Ståndet än de öfriga. Sädane
äro t. ex. val af Ridd.-direktörer, af fullmäktige i banken och
riksg:s-kont. o. s. v. Dessa val kunna vara omedelbara, emedan
det är fråga om blott fä personer. Men dä ledamöter i Utsk. skola
väljas, äro de omedelbara valen omöjliga. Det mäste ske genom
valmän. Likväl hafva vi ej inskränkt oss till denna mellanlänk
allena, hvilken inom de öfriga Stånden också finnes, utan Adeln
har antagit en ytterligare i Bänkmännen, hvarigenom intresset
för dessa val försvagas, och inflytandet derpå förringas. Om
nu den ena af dessa mellanlänkar, nemi. Bänkmännen, borttoges,
sä vore det klart, att hvarje ledamot af Ståndet finge pä valen
ett närmare inflytande än förut, emedan han omedelbart valde valmännen,
såsom det tillgår i de öfriga Stånden. Delta har redan af
flere andre talare blifvit anmärkt, att det är förnärmande att anses
icke nog värdig, för att omedelbart fä välja valmän, utan man skall
först utse Bänkmän och desse åter valmän. Då mitt förslag likväl
åsyftar omedelbara Electors-val, så synes det hafva ett ostridigt företräde
framför det nuvar. förhållandet.
Då återstår alt tillse huruvida mitt förslag medför större sjelfständighet
för de väljande. Sjelfständighet i valen består, enligt
min tanke, deruti, att man är oberoende både af sina vänners önskningar,
i fall de skulle skilja sig från ens egna, och af sina vedersakares.
Hela vårt omröstningssätt, mine Hrr! åsyftar, att åt hvarje
ledamot bereda denna sjelfständighet. Derföre skall voteringssedeln
sluten samt omärkt och hoprullad aflemnas. Vill jag icke
visa dem, som åstunda veta, huru jag voterar, sä tager jag både
ett tryckt ja och ett tryckt nej, och den kunskapsälskande förnimmer
icke huru jag röstar. I samma mån vi kunna göra våra val
lika ogenomskinliga som våra omröstningar, med ja och nej, i samma
mån blifva äfven våra val sjelfständiga. Men huru kan man
tro sig komma till denna sjelfständighet med bibehållande af Bänkm:s-inrättningen?
Sä länge han bibehålles, måste det gå sä, som
Hr Björnstjerna och Hr Brakel nyss nämnt. Man vet och räknar
ut, huru den och den röstar. Somliga Bänkm:s-afd:r anser man
alltså förlorade; men på andra åter, der man ser sig möjligen kunna
inverka, ökar och anstränger man sina bemödanden, hvilka icke
sällan lyckas. Hvarföre? jo! emedan man vet med hvilka man
har att göra oeh på hvilka man skall söka verka. Men vore det
fråga om att välja Electorer omedelbart med slutne vallistor, så och
enär Riddarhuset, vid riksdagarnes början då sådant skall ske, vanligen
utgöres af 500 personer, är det ogörligt att bestämdt uträkna
eller kontrollera, huru en hvar af dem väljer. Det är nästan omöjligt,
att hinna tala med hvar och en, och om man medhunne
t) e ii 12 Februari e. m.
469
det, sä kan man dock icke göra det, emedan man icke känner
dem alla. Derigenom blifva vallistorna ogenomskinliga och oberoende
lemnadt en hvar att välja, som honom godt synes.
Jag har icke antagit såsom nödvändigt, att partier alltid skulle
härstädes finnas, utan föreställer mig, att bos oss lika som annorstädes
meningarne äro delade i 3:ne, eller att utom de 2:ne motsatserna
finnes ock en mellanlänk, hvilken man kallar centern eller
medelvägsmeningen. Antagom likväl, att det ej funnes personer
af de motsatta meningarne och endast s. k. oväldiga eller bara medelvägsmän;
huru ginge elfi valen 0111 ingen rättade sig efter någon
annan, utan blott handlade efter sitt eget sinne? Jo! då komme
valet att bestämmas af slumpen eller det skedde utan beräkning eller
åtminstone utan öfverenskommelse. Man kunde då visserligen
säga, alt valet blefve ett sanni uttryck af Ståndets mening. Men i
verkligheten är det nästan ogörligt att tillställa ett sådant; ty hvem
kan hindra liktänkande alt derom samråda? och blott någre personer
komme öfverens, att välja gemensamt på vissa andra, så skulle
de i samma män vara säkra örn öfvervigtcn, som tänkesätten i öfrigt
vore söndrade. Denna möjlighet, och bara den omständigheten,
att man bland personer af samma tänkesätt tycker mera om
den ene än den andre, föranleder till öfverenskommelse om vallistorna,
ehuru sjelfständig man må vara. De som ej äro nöjda med
öfverenskommelse!), och sådana träffas alltid, uppgöra ett annat förslag,
och derigenom får man ganska snart oell af sig sjelft de vanliga
söndringarne.
Förefmnas äter partier eller på förband söndrade meningar, så
är naturligtvis förhållandet, att man å ömse sidor upprättar förslag
till valmän, hvilket, såsom jag förut nämnt, mäste uppgöras så antagligt,
att det godkännes icke blott af dem, hvilka tillhöra en gifven
mening, utan äfven af de s. k. medelvägsmännen, pä hvilkas
medhåll öfvervigten vanligen beror. Man förhåller sig vid listors
upprättande på samma sätt, som då man talar i något ämne, såsom
t. ex. i frågan ang:de Slitö frihamns inrättning. Der talade
jag icke för att öfvertyga Frih. Cederström. Jakob, som jag visste
vara för saken och i sina tänkesätt orubblig, utan För dem af Eder,
mine Hrr! hvilka icke hade någon förut fattad mening. På
samma sätt göra mina värde motståndare med mig, när de veta,
att min tanke är orubblig. De tala för dem, som de anse möjligen
kunna öfvergå till deras mening, och pä enahanda sätt förfar
man vid vallistors upprättande. Man uppför så aktningsvärda namn,
alt man hoppas genom dem vinna medelvägsmännen eller hvilken
som helst icke tillhör någon bestämd mening. Detta bemödande
att vinna anhängare är naturligtvis lika beskaffad! på ömse sidor,
och sålunda uppstår genom den ömsesidiga täflan, under ovisshet
om utgången, den största möjliga oväld. Om Frih. Cederström och
jag, efter jag tagit honom till exempel, äro af olika och oförenliga
meningar om vallistor, sä gå vi icke till hvarandra med öfvertalningsförsök,
utan lemna hvar sina listor till åtskilliga andra personer.
Medelvägsmännen, och de som vilja dölja sina tänkesätt, taga
emot listor af honom, stoppande dem i den ena fickan, samt likalc
-
470
Den 17 Feli ruari e. rn.
des af mig, stoppande de sednare i en annan ficka, utan att hvarken
Frih. Cederström eller jag vet efter hvilken lista de ämna rösta.
Till en början torde de icke veta det sjelfve. När de komma
hem till sig framtaga de begge listorna, jemföra dem med hvarandra
och begagna den, som de finna vara bättre än den andra.
Del sker naturligtvis med fullkomlig frihet ä deras sida och utan
allt öfvertalande, emedan de uro allena med sig sjelfve. Skulle de
deremot icke vara nöjda med någondera listan, utan vilja besvära sig
med uppgörandet af en mera tillfredsställande, sä framtaga de den
tryckta förteckningen och börja hvad man kallar ”plocka” eller att
välja ut namn än pä den ena, än pä den andra, än att från förteckningen
tillsätta nya.
När nu valmans-valen mäste på detta sätt tillgå, så frågar
jag, om någon parti-chef derigenom kan pä It. o. Ad. utöfva
ett större inflytande, än genom Bänkmts-valen? Friheten är naturligtvis
störst vid voteringarne, der man blott behöfver säga ja eller
nej, till en upptecknad volerings-propos. Vid val måste man deremot
upptaga flera namn. Ehuru en hvar kan plocka, eller sjelf omedelbart
uppgöra sin vallista, plägar dock ingen erfaren riksdagsman
så göra, emedan han derigenom förgäfves bortkastar sin
röst.
När åter Bänkman skola väljas, huru tillgår det då, mine
flir? Jo! man gör upp listor icke blott på de Electorer, man önskar
sig, utan äfven på dem, sorn anses böra blifva Bänkmän.
Man kan väl icke veta på förhand, huru bänk-afchne komma att
välja, men man uppgör dock sina sannolikhets-beräkningar äfven
öfver motsländarnes val, der de hafva öfvervigt. Slutligen förskaffar
man sig listor öfver det motsatta partiets kandidater, och under
2 eller 3 riksdagar har jag haft mina värde motståndares förslag
både lill Bänkmän och Electorer. Jag förmodar ock, alt de lika
väl haft sig bekant huru jag önskat utgången måtte blifva inom de
bänk-afd:r, hvarest mina vänner varit öfvervägande. Men det kan
jag säga, att under 6 riksdagar, i hvilka jag deltagit, vi aldrig haft
sådana listor uppgjorda före riksdagens början. Dc af B. o. Ad.,
som påstå, att dylika dessförinnan funnits, måste grunda denna
uppgift pä otillförlitliga berättelser, eller ock hafva de erhållit dem
från en sida, der förfarandet är mig obekant. Det är för öfrigt
nästan ogörligt, att upprätta sådane listor, emedan man på förhand
icke så noga vet, hvilka af Ståndets ledamöter, som ämna besöka
riksdagen eller på hvilka afd:r de, som innehafva fullmakter, komma
att sitta. Antager man likväl, att sådane listor uppgöras på förhand,
så är det naturligtvis lika lätt eller svårt, alt uppsätta dem
pä den ena, som på den andra sidan. Vanligen tänker man till
en början icke på Electorerne, utan pä Utsk:s-Ordf:ne och jag får
nämna, att på landtbruksmötet, som hölls här i hufvudstaden sisth
sommar, i början af Juli, hörde jag, att mine motståndare redan
bestämt Ordf. i Const.Utsk.
Man har sagt, att landt-adeln, som bevistade riksdagarne, skulle
genom Bänkmännens borttagande förnärmas uti sin frihet att
välja, uti sitt inflytande på valet. Men om jag framställt huru med
Den 12 Februari e. ra.
471
valen verkligen tillgår, så insen J, mine Hrr! att det icke så förhåller
sig. Det är klart, att en riksdagsman, som kommer från
landet, väl kan känna sä många af Ståndets ledamöter, antingen
på grund af sin fordna närvaro vid riksdagar eller annan bekantskap
med dem före och efter ankomsten till riksdagen, för att
finna 25 personer, som han anser värdige förtroendet att vara Electorer.
Men att känna de 20 personer, som tillhöra hans Bänknusafd.
är vida svårare, emedan desse understundom utgöras af män,
frän skiljda landsorter. Det händer derföre icke sällan alt man vid
början af en riksdag får höra följande: Jag sitter på den eller den
Bänkm:s-afd:n, och känner icke mer än en person af deni som
höra dit; men han är icke tjenlig lill Bänkman; säg mig derföre
hurudana de öfriga äro, och hvem jag lämpeligen bör välja på?
En sådan okunnighet förekommer deremot icke gerna, dä det är
fråga om de 25 personer, som inom hela Ståndet utses till Eleclorer,
med mindre någon nyss börjat deltaga i Ståndets öfverläggn
in gar.
Man synes vilja uttala den lanken, ali milt förslag skulle åsyfta
icke blott att beherrska Utsk:s-valen, utan äfven att ensidigt
tillsätta ledamöterna. Min tanke är naturligtvis densamma som ligger
hos en hvar, hvilken lager sig något före, att ett ändamål dermed
skall vinnas. Följaktligen skola vallistorna vara uppgjorda fölen
viss afsigt eller i en viss rigtning. Så t. ex. upprättade jag listor
vid 1844 års riksdag för att motarbeta ett nytt representationsförslag,
grundadt på samfäldta val, och vid 1847 års riksdag
för att motarbeta det nya lagförslaget. Fastän en grundtanke sålunda
ligger i botten pä förslagen, skulle man dock handla ganska orätt,
om man sammansatte Utsk:n sä, ali deras belänk:n blefve ensidiga,
eller uppsatte utan behörigt afseende å de invändningar,
sorn mot hvarje förslag kunna göras, (lin ett betänk, kommer in
lill Riks-St:n utan ali den motsatta meningen haft representanter i
Utsk., och utan att deras invändningar der kommit under öfverläggning,
så blifver följden, att Utsk:s-ledamöterna möjligen ieke
kunna försvara sig mot oförutsedda anmärkmr. Saken befinnes
illa behandlad och måste återförvisas, hvaraf tidsutdrägt och missnöje
vållas. Således ehuru öfvervigt för ett visst tänkesätt bör inom
Utsk. vara gifven, må dock opposition inom detsamma aldrig saknas,
ty genom utvexling af de olika åsiglerna blifver målets utredning
fullständigare och bättre. Vill man döma efter erfarenheten, sä
torde man ock finna, att vid 1844 års riksdag, dä de som med
mig tänkte lika, tillsatte Utsk:n, voro dessa med oväld sammansatta.
Man kan möjligen påstå alt Coust.Utsk. derifrån gjorde ett undantag
; men det rubbade icke regeln; ty först när 3 medelvägsmän
afsagt sig ledamotskapet, invaldes andra af strängt konservativa åsigter,
sä alt alla Adelns ledamöter blefvo sådana. Hvarföre? jo,
emedan BondeSlrs och BorgareSt:s ledamöter i samma Utsk. vore
lika uteslutande af den motsatta åsigten. PresteSbs ledamöter vore
åter konservativa. När nu R. o. Ad. insatt dylika medlemmar i
Utsk., så uppkom jemvigt eller den oväld i ärendenas behandling,
som mina motståndare säga sig eftersträfva.
472
Den 12 Februari e. m.
Slumpen rädde icke vid 1844, meli väl vid 1840 års riksdag,
då bänkm:s-valet föll ut emot Ståndets pluralitet, och således mot
all förmodan. Jag tror ock att man icke kan uppgifva en riksdag,
der Utskrns sammansättning varit så ensidig, som den gängen. Ja
ensidigheten gick sä långt, att dä tjenliga Utsk:s-ledamöter icke funnos
af den bland Bänkman och Electorer rådande meningen, sä
uppdrog man åt vissa personer alt vara ledamöter i 2 Utsk.; jag
känner en person, som samtidigt salt i 3 de förnämsta. Detta visar
åtminstone icke att oväld åstadkommes genom bänkmännens tillvaro.
Det bevisar snarare, att slumpen, fastän blind och tanklös, icke öfverförer
dessa egenskaper pä de bänkmän han tillsätter. Hvem är det
dessutom, som vanligen bemäktigar sig slumpen? Jo! det är den, som
har maklen, Konungens rådgifvare, på sätt här redan blifvit anmärkt.
Den, som har i sina händer ali göra personer nöje eller obehag,
än mer att belöna eller straffa, den begagnar sig företrädesvis af
slumpen, af utvägen, alt concentrera sill inflytande på de punkter,
der svaghet finnes, för att sålunda vinna sitt mål. Det är så mycket
säkrare, som Konungens rådgifvare, derest någon af dem yttrade
sig i detta ämne, skulle försvara Bänkmännens tillvaro. Jag befarar
ock derföre, att om B. o. Ad. beslutar Bänkmännens afskaffande,
och und. anhållan om stadfästelse ii beslutet skall till Konungen ingå,
så torde Hans rådgifvare afstyrka förslaget. Icke desto mindre
tror jag likväl, att Ståndet bör vidtaga detta steg, för att visa att
del älskar sin sjelfständighet.
Gr. Ehrensvärd har uti sin reservation yttrat något som är ett
misstag om tilldragelser. Eldigt hans förmenande skulle nemi. vid
1844 års riksdag förstärkta StatsUtsk. hafva varit så sammansatt, att
del afslagit hvad Ståndets majoritet förut antagit. Sådant är i allmänhet
otroligt, om utgången berodde pä Adelns ledamöter; men
de utgöra blott } af hela antalet. Om något förlorades, så var det
utan tvifvel genom de öfrige Ståndens ledamöter i det förstärkta
StatsUtsk. Säkert är, att om B. o. Adis ledamöter icke ifrat så
mycket som de gjorde för anslaget till national-museum, så hade det
aldrig gått igenom.
Jag anhåller vördsamt, alt 11. o. Ad. måtte återremittera detta
betänk, på det att Utsk. måtte taga saken i närmare öfvervägande.
Några ledamöter hafva yrkat älerremiss, på det att Gr. Ehrensvärds
förslag måtte närmare skärskådas och bringas uti en bestämd redaktion,
så att det kunde blifva föremål för Ståndets antagande. Då jag
afgaf min motion, tillät jag mig icke föreslå någon ordalydelse, utan
blott alt uttala min tanke. Men när nu Utsk. icke föreslagit någon
redaktion, utan blott afstyrkt saken, sä torde jag nu få uppläsa ett
förslag, för att åtfölja remissen till Utsk. i händelse han beviljas.
Skulle Utsk. afstyrka saken ännu en gång, men Ståndet ändå finna
skäl ali begagna det omedelbara valsättet, så Olifver det då tids nog
att antaga antingen detta eller något annat redaktionsförslag. Nu,
vore det alltför anspråksfullt ali begära något sådant, och jag vill
desto mindre göra det, som jag icke haft tid alt med vederbörlig
noggrannhet genomgå de särskilda stadganden i Ridd.Ordn., sorn
härmed kunna äga sammanhang. 18 §:n skulle lyda som följer:
Den 12 Februari e lil.
473
”Sedan riksdagen blifvit af Konungen å riks-salen öppnad, bör
nästa söcknedag derefter, såvida plenum plenorum icke å samma dag
är anbefaldt, K. o. Ad. med slutna sedlar välja 25 electorer”.
Jag anser den, som är Elector, tillika kunna vara Utsk:s-ledamot,
och finner intet skäl, hvarföre sådant skall vara förbjudet inom
Adeln, när det är tillåtet och brukligt inom de öfriga Stånden. Det
synes mig tvertom vara en stor skada för K. o. Ad., att icke kunna
välja Electorer lill Utsk:s-ledamöter med mindre de upphöra att vara
det förra. En del af Ståndets bästa och mest aktade ledamöter förblifva
sålunda riksdagen igenom sysslolösa mellan plena derföre, att
de äro Electorer. I annat fall kunde man hafva dubbel fördel af
deras kunskaper och verksamhet.
21 §:n. ”Tillstånd alt pä högst 3:ne veckors lid från riksdagen
afresa må Landtmarskalken bevilja 4 eller 5 af electorerne, i
den ordning de sig dertill anmäla. Afgången elector ersättes genom
annan ledamot, som Ståndet in pleno väljer”.
.1 lorden dock finna, mine Hrr! att det blefve ganska besvärligt
att invälja Electorer för hvarje gång sådant kunde behöfvas;
men när Eleetorn icke förlorar denna egenskap, kommer nytt Electorsval
icke i fråga med mindre än att någon skall från riksdagen
afresa. Om än af 25 Electorer 5 afreste, sä behöfde man, enär 13
äro tillräckliga för Utsk:s-val, icke genast anställa nytt Electorsval.
Tidsspillan derigenom blefve således icke menlig.
24 §:n. ”Elector, eller Utsk:s-ledamot, må utan laga förfall
eller erhållen ledighet icke uteblifva från Electorernes eller Utsk:ns
sammanträde vid den påföljd, som i ordningsstadgan särskildt finnes
föreskrifven. Sker det ändock 3 på hvarandra följande sammankomster,
vare han sin riksdagsmannarätt för den riksdagen förlustig.
Lag samma vare, om Elector eller Utsk:s-ledamot, utan styrkt laga
förfall, 2:ne veckor utöfver erhållen ledighet uteblifver, börande sådant
af Electorernes eller Utsk:s-ordf. genast hos R. o. Ad. tillkännagifvas”.
J finnen således, mine Hrr, att jag endast ur §:n uteslutit
ordet Bänkman.
26 §:n. ”Med anslag till plenum och Utsk:s sammanträden fortares
pä sätt 46 § Riksd.-Ordn. föreskrifver. Anslag till Electorssammanträden
skola ske sist kl. 8 om aftonen dagen förut. Om,
under varande f. m:s-plenum fortsättning pröfvas nödigt jiä e. m.,
bör anslag derom innan kl. 1 pä dagen vara gjordt”. Afven här
är endast ordet Bänkman uteslutet.
34 §:n. ”Sedan voterings- eller val-uppropet är slutadt, öppnas
sedlarne af ordftn, samt granskas af honom och de ledamöter,
som vid bordet sitta, då minst 3 af de sednare öfver förrättningen
föra särskilda prot., hvilka, efter fulländad omröstning, kollationeras.
Derefter upprättas ett omröstnings- eller val-prot., hvilket underskrifves
af alla dem, sorn vid hordet sitta, och genast uppläses”.
Nu hafva vi hört en talare föreslå, att, pä det att valen må
kunna gå fortare, flera afd:r af valsedlarnes öppnare skulle bildas.
Denna dubbelhet synes mig kunna undvikas om man iakttoge
det sätt, som jag tror hafva vid åtskilliga tillfällen varit brukligt, då
flere listor bordt genomgås. Det består deruti, att man söker till
-
474
Den 12 Februari e- tn.
sammans flera listor, hvilka äro lika. Landtmarskalken och 3 utaf
dem som sitta vid bordet läsa samtidigt hvar sin lista, och de 3
öfrige föra prot. eller först de valdes namn, samt derefter ett streck
för hvarje röst, pä vanligt sätt. Derigenom går valet så mycket
fortare.
Hr Akerman, Fredr.: Då ifrågavar. motion remitterades
till Ridd.-Utsk., uttalade jag redan då den åsigten, att förändringen
icke vore nödig och, fortfarande i samma tänkesätt, anser jag mig
pligtig, att försvara dem, oaktadt den hårda dom, Hr von Hartmansdorff
uttalat öfver dem, som önska bibehållandet af Bänkm:s-indelningeu
och hvilka han velat stämpla nära nog sorn förrädare emot
R. o. Ad:s sjelfständighet. Jag är emellertid honom tack skyldig
för den öppenhjertighet, hvarmed han gått tillväga uti sitt nyss afgifna
yttrande; ty det underlättar den vederläggning af hans skäl,
som jag nu går att företaga. Han har till en början sagt, att de
omedelbara valen vore de bästa, enär de väljande derigenom komma
att direkte utse dem som skola utföra deras talan och valen
såmedelst åstadkomma det största intresse hos de väljande. Denna
åsigt är onekligen riktig, och så beskaffade val äro ock enligt min
tanke rekommendabla, sä ofta nemi. sådane kunna äga runi; men
detta anser jag ej här vara förhållandet. Att direkt val äger rum
vid utseendet af förstärkt Stats-Utsk. , af Ridd.-direktm och af
fullmäktige i banken och riksg:s-kont. är visserligen saunt, men
så beskaffade val förekomma först sedan R. o. Ad. en längre lid
varit samlad och således lärt att känna de personer, ät hvilka Ståndet
kan skänka sitt förtroende. I de öfrige Stånden ske väl Electors-valen
direkte, och det vid riksdagens början, men då riksdagsmauna-valen
alltid förut förkunnas i tidningarne, är en hit anländande
riksdagsman icke obekant med hvilka personer, jemte honom,
skola sitta i Ståndet; de särskildta Ståndens ledamöter äro dessutom
jemförelsevis med Adelns få, och bekantskapen således i allt fall
lättare gjord. Hvad R. o. Ad. angår, är förhållandet annorlunda.
Här vet en riksdagsman ej förr än andra uppropet är försiggånget
hvilka personer komma att utgöra Ståndet. Antalet är stort, de
fleste äro för honom obekanta och valet skall likväl ske genast. Hr
von Hartmansdorff har, som han uttryckte sig, fortsatt den historik,
aug:de sättet för utseende af R. o. Ad:s Electorer, hvilken Hr Björnstjerna
börjat. Så vidt jag kunnat fatta, har han dock för hela tiden
icke åberopat mera än ett exempel, att Electorerne blifvit direkte
utsedde och det var under Konung Gustaf Hl, som denna
ordning infördes; men jag hemställer till den värde talaren och till
del H. Ståndet, huruvida denna Konungs åtgärder äro, i hvad som
rörer R. o. Ad., en lämplig auktoritet att åberopa. Hr von Hartmansdorff
har sagt, att det alltid vore bäst ställa så till med valen,
att hvar och en kunde följa sin öfvertygelse, utan att behöfva yppa
den, och att man derföre, likasom det nu går an för den, som ej vili
annoncera huru han röstar, att vid en votering förse sig med både
ett ja och ett nej, borde söka göra, såsom han uttryckte sig, valsedeln
ogenomskinlig. Jag medgifver della, men för sådant ändamål har
Den 12 Februari e. m.
475
valet inom bänkm:s-afd:ne ett afgjordt företräde, enär vid dessa val
listan blott upptager 2:ne namn; men jag kan åtminstone icke fatta,
huru en lista, som upptager 25 namn, kan blifva mera ogenomskinlig
än den, som upptager endast 2:ne. Han har vidare sagt,
att man icke kan uppgöra vallistor förr än riksdagen börjat och att
han icke vet, alt sådant någonsin ägt rum. Orsaken härtill är helt
enkelt den, att förr än riksdagen börjat, känner man icke bänkfördelningen
och det är först sedan denna, efter slutade upprop,
blifvit gjord, som man kan vigilera, om man så önskar. Blifva äter
Electors-valen direkta af bela Ståndet, kan man deremot i god tid
före riksdagens början operera för att bestämma dessa val, ty man
vet hvilka af II. o. Ad:s i hufvudstaden vistande ledamöter som
komma att intaga säte ä Riddarhuset. Till ett stort antal utgöres
Ståndet af sådane ledamöter, för det mesta civile och militäre embetsmål!
, och det blefve icke svårt att med dem i god lid öfverenskomma
om valen både af Electorer och af ledamöter i Utsk:n.
Den värde talaren har anfört exempel huru det tillgår med listors
utdelande. Jag betviflar icke, att lian härutinnan äger erfarenhet,
men jag hemställer till honom sjelf lämpligheten af denna upplysning,
dä man oupphörligen vädjar till R. o. Ad:s sjelfständighet.
Samme talare har vidare anfört, att vid 1844 års riksdag, då han
och de med honom liktänkande tillsatte Electorer, Utsk:s ledamöter
utsagos med den största moderation. Jag hemställer lill honom, som
vid sista Eleclors-tiHsättningen sannolikt icke ansåg sig sorn segrare,
huruvida icke moderation ägt rum, ja till den grad, att man från
flere häll hört yttras, att man tagit Hr von Hartmansdorffs egna listor.
Han har i öfrigt sjelf påpekat en olägenhet af sitt förslag,
som jag måhända eljest förbisett, den nemi., att så snart en Elector
behöfde permission, hvilket vanligen blir förhållandet med större
delen af R. o. Ad:s från landsorten uppkomna ledamöter, hvilka
under riksdagen, stundom 1 och stundom 2 gånger, nödgas för vårdande
af enskilda angelägenheter företaga resor till hemorten, och
vid sådane ofta inträffande förhållanden, skall Ståndet genast sysselsätta
sig med eli val en corps. Hvilken tid och hvilket besvär skulle det
icke fordra. Hr Björnstjerna har sagt, att slumpen kunde afgöra
valen. Jag för min del kan icke föreställa mig något valsätt, der
det icke kan inträffa, att rösterne på 2 kandidater kunna blifva lika,
och att man således måste lotta. Utfaller lotten icke efter ens åsigter,
är man naturligtvis missnöjd, men en dylik motgång måste man
under alla förhållanden underkasta sig. Ilan har äfven emot dem,
som anse valsättet af R. o. Ad. en corps olämpligt, uppgjort ett förslag,
om inrättande, derest jag fattade hans mening rätt, af en valbyrå
bredvid Landtm:s-bordet och derjemte uppgifvit, att i allt fall Electors-valet
skulle gå för sig lika hastigt som valen till förstärkta Utsk.
Men om en sådan skyndsamhet skulle kunna påräknas, så måste man
förutsätta, såsom Hr von Hartmansdorff sjelf anfört, att listor skola
vara utdelade förskottsvis, ty om den mycket omtalade sjelfständigheten
skulle få råda, och således hvar och en valde den, som han
ansåg bäst passande, men omdömet härom ibland 500 ledamöter
måste vara högst skiljaktigt, så följde det af sig sjelft, att valet folie
47 e
Den 12 Februari e. m
på en stor mängd personer; hvilket åter skulle föranleda en högst
betydlig tidsutdrägt.
Uti denna fråga synes det mig, som man endast har 3:ne omständigheter
att konsiderera, för att kunna bestämma hvilket valsätt
är det bästa, antingen genom bänkman eller genom anställande af
omedelbara Electors-val. För del första mäste man tillse, hvilketdera
valsättet bäst uttrycker majoritetens mening. Jag tror för min
del att man icke kan uppgifva något valsätt, hvarigenom man ovilkorligen
kan förvissas derom, att den mening majoriteten hyllar, gör
sig gällande vid valet. Hr von Hartmansdorff har sjelf visat de olägenheter,
som i detta afseende åtfölja valsättet genom bänkman.
Gr. Ehrensvärd, som i sin reservation föreslagit att indela Adeln i
10 afd:r och att inom dem välja Electorer, har ock medgifvit, att
samma förhållande, hvad detta valsätt angår, kan inträffa. Enahanda
osäkerhet vidlåder ock det af motionären framställda förslag. Då jag
hade ordet vid motionens remitterande, uppgaf jag ett exempel med
siffror, för att ådagalägga denna min åsigt; och jag skall för dem,
som måhända icke fastat uppmärksamhet vid dä anförda exempel,
nu upprepa det ånyo. Jag föreställer mig nemi. att K. o. Ad. utgöres
af 600 ledamöter, och att af dessa 400 voro af den åsigten,
att jag icke skulle blifva Eleclor; men om nu desse 400, ehuru
ense derom, att de icke ville hafva mig, ungefär lika fördelade sina
röster på 3 andra kandidater, som sålunda erhöllo omkring 130 röster
hvardera, under det att R. o. Ad:s återstående 200 ledamöter
röstade pä mig, så finge ju jag pluralitet, oaktadt jag hade af
huset, således en stor majoritet, emot mig. Jag kan således icke
tänka mig något valsätt så beskaffadt, att majoriteten ständigt kan
påräkna framgång, dä fullkomlig frihet lemnäs vid valen; och något
af de föreslagna valsätten är alltså i detta fall icke att företrädesvis
rekommendera. Det andra man bör konsiderera är nemi. genom
hvilketdera valsättet, man sannolikast kan påräkna att de väljandes
sjelfständighet lemnäs oantastad. Att med säkerhet göra valen oberoende,
är såsom en hvar torde finna omöjligt, med antagande af hvilket
valsätt som helst; men i detta hänseende har onekligen det nuvar.
företrädet, då de väljande inom bänkm:s-afd:ne, bestående vanligen
af omkring 20 personer, utan svårighet kunna, om de vilja,
äfven straxt vid riksdagens början, lära känna hvilka 2:ne ledamöter
af de 20 som sitta på bänken äro mest förtjente af förtroende.
Om deremot motionärens förslag antages, kunde man med temlig
visshet om framgång, på sätt jag förut nämndt, med de ledamöter
ibland R. o. Ad., som antingen äro bosatte eller innehafva tjenst
här i hufvudstaden och äga säte och stämma på Riddarhuset, i god
tid före riksdagen öfverenskomma om en Electors-listas uppgörande;
och jag hemställer, huruvida de till riksdagen ifrån landsorten uppkommande
ledamöter af R. o. Ad. kunna vara beredde, att, straxt
efter riksdagens början vid inträffande val, med någon framgång försvara
sig mot en sådan förskottsvis gjord sammangaddning. Ett ord
med i saken böra väl dock dessa ledamöter af landt-adeln tillerkännas?
Det 3:dje, man bör konsiderera, är hvilketdera valsättet, som
säkrast leder till det mål, man väl vid alla val mäste söka, — utse
-
Den 12 Februari e. m.
477
endet af de utmärktaste, de bästa ibland Ståndets ledamöter. Det
torde härvid böra antagas som gifvet, alt när riksdagsmännen hitkomma
till riksdagen alldeles obekante med de personer eller de
namn, som de finna i förteckningarne öfver lmsels ledamöter, de
väl svårligen, vid ett val, då på en gång skall utses 25 personer,
härvid kunna lyckas. Man har då ingen annan utväg, om man ej
vill alldeles förspilla sin röst, än att kasta sig i händerna på en rådgifvare,
och då beror det på den så mycket fördömda slumpen, huruvida
man får en rådgifvare, som lemnar ärliga råd, eller tvertom.
Vid val af 2:ne personer inom bänkm:s-afd:ne, bör det åter icke
vara svårt att ganska snart utfinna de personer inom afd:n, som
äro mest förtjente af kamraters förtroende. Enligt min åsigt, har,
utur hvilken synpunkt man än vill betrakta saken, det närvar, valsättet
de minsta olägenheterne, jemförelsevis med det, jag kan säga
äfventyrliga, söm Hr von Hartmansdorff föreslagit, ty der kommer
ofelbart ledning eller slump att gifva utslaget. En föreg:de talare,
Frih. Bonde, har vädjat till de liberala och uppmanat dem att antaga
detta förslag, såsom ett framåtskridande, men mig synes detta
framåtskridande ingalunda rekommendabelt, och jag vänder mig derföre
i stället till de konservative och uppmanar dem att bibehålla
det gamla, såsom i delta fall både det nyttigaste och det lämpligaste.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag är så fullkomligt förekommen
af Hr Akerman, att jag onödigt skulle upptaga R. o. Ad:s
tid genom ett upprepande af hvad redan blifvit sagdt. lag skall
derföre endast besvara några få anmärkn:r. Frih. Bonde har sagt,
att man skulle få en närmare kännedom om de personer, som vore
lämplige till Utsk:s-ledamöter, om man genomläste R. o. Ad:s prot.
för att erfara huru de vid föreg:de riksdagar tänkt och talat. Jag
hemställer lill den värde ledamoten, om, innan han reste till riksdagen,
han sjelf försökt detta medel. Jag tror emellertid att ganska
fä följa hans råd. Hr Brakel har sagt, att, om man vill göra sig
förvissad om utgången af valen, det icke behöfves mera än att på
sin sida värfva 6 eller 7 personer. Jag förstår ej uträkningen, så
vida ej den afser 6 ä 7 af Electorerne. Men jag hemställer, om
det ens får vara tänkbart, att 6 eller 7 ledamöter utaf dem som
fått sig uppdraget det betydelsefulla förtroendet att vara R. o. Ad:s
Electorev, skulle kunna öfvertalas. Jag vill icke göra mig en sådan
föreställning. I öfrigt äro Hr von Hartmansdorffs skäl så fullständigt
vederlagde, att jag icke har något att tillägga.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Alt det närvar, sättet förvalen
inom R. o. Ad. vid riksdagens början icke är lyckligt, derom äro
alla öfverens och på detta förhållande har motionären äfven grundat
sitt förslag, ehuru Utsk. detsamma icke tillstyrkt. Härom är dock
nu icke frågan, utanom sättet att förbättra. Här gäller det att välja
emellan Hr von Hartmansdorffs, Gr. Ehrensvärds eller Utsk:s förslag.
De direkta valen äro till sine följder svåra att beräkna: men
nog tyckas de medföra den fördelen, alt uttrycka majoritetens tanke
och att flertalet der har ett säkrare och friare utrymme att verka.
478
Den 12 Februari e. rn.
Men denna följd är icke den enda som härflyter frän antagandet af det
direkta valet. Om man närmare betraktar förhällandet efter motionärens
förslag, så finner man att hvar och en måste bestämma sig för den ena eller
andra åsigten, för det ena eller andra partiet, i fall sådane antagas existera
redan vid en riksdags början. Ty Electorerna bestämma Ulsk:n,
hvilka äter utöfva ett väsendtligt inflytande på riksdagens resultat.
Emot de medelbara valen åter förekommer visserligen, att mången
icke känner alla de ledamöter som tillhöra hans bänk och han måste
således fråga sig för, rör:de den person, hvilken han bör rösta
på till bänkman. Genom förtroende till en Bänkmans duglighet och
karakter, kan man således undgå att vid riksdagens början genast
tvingas in i parti-hvirfveln. Ager nu förtroendet emellan ledamöter
af ett RiksStänd något värde, så bör detta valsätt icke förkastas, såvida
man icke har något bättre att i stället erbjuda. I afseende åter
pä den fördelen, som motionen erbjuder, att majoriteten genom dess
antagande kunde alltid göra sin rätt gällande, må man besinna huruvida
den opinion, som majoriteterna hysa inom rådslående församlingar,
inom nationer, ja i vissa tidehvarf, alltid är den rätta! Historien
ger oss ett annat vittnesbörd. Denna opinion är ofta nog
opålitlig liksom ombytlig. Detta gäller i smått som i stort. Förhållandet
beror i allmänhet derpå, att alla de individer, som ingå i
den stora massan och utgöra densamma, visst icke äga samma sakkunskap,
samma skarpsinne, samma lugn, oeh detta inträffar äfven
inom här ifrågavar. förhållanden. Den ene, som är riksdagsman,
känner en stor mängd ledamöter af Riddarhuset sedan förflutna riksdagar,
en annan, som icke varit riksdagsman, känner återigen icke
så många eller icke så väl och säkert. Om nu flertalets opinion vid
Electorsvalet ovillkorligen skall göra sig gällande, så följer häraf, att
resultatet kan blifva mindre godt. Den fördel motionen erbjuder,
faller således bort, och olägenheterna stå ensamma qvar. Hvarföre
vore det icke bättre, alt den som sjelf saknar sakkunskap ersätter
denna brist på egen kännedom med förtroende till en annan ? Tager
man nu bort det skälet från motionen, att flertalet skulle få uttala
sin tanke, måste man erkänna, att det finnas andra förhållanden,
som blifva en följd af denna motion och synas snarare tala mot än
för densamma. Jag måste bekänna, att vid början af de flesta riksdagar,
jag bevistat, hafva funnits 3 särskilda tänkesätt, deraf 2 varit
merendels i rak opposition mot hvarandra, och det 3:dje tänkesättet
ännu icke bestämdt. Visserligen kan det vara bestämdt i vissa
fall, i vitala frågor, men i andra icke. Man har kallat detta tänkesätt
än medelvägsmännens, än åter de obeslutsammas och gerna velat
debitera dessa personer brist pä omdöme, på hvarje sjelfständig
öfvertygelse. Men partimannen som gör så, borde ej vara okunnig
derom att personer finnas, hvilka icke tillhöra något parti. Om hos
dem saknas den beslutsamhet, som ensidigheten, parti-åsigfen medför,
så följer deremot af ärendenas handläggning med en fördomsfri
blick, ett lugnare och mera allsidigt bedömande. Om så förhåller
sig, bör man icke förkasta tillvaron af ett sådant tänkesätt och icke
qväfva dess inflytelse. Det synes mig som, genom antagande af
motionärens förslag, det tänkesätt hvarom jag nu talat, och som t
I) e n IV Fe 1) r u a r i e. m.
479
constitutionela monarkier vanligen kallas centern, ovillkorligen skulle
sprängas. Anser man tillvaron och inflytelsen af ett sådant, från
sido-inflytelsers parti-åsigter fritt och derigenom allsidigare, lugnare
tänkesätt vara en lycka; sä bör man väl söka att bibehålla det och
ej spränga det. Dessa åsigter har hos mig åstadkommit tvekan att
antaga motionärens förslag, ehuru jag långt ifrån är nöjd med den
nuvar. ordningen: men som detta icke utgör föremål för vår närvar,
öfverläggning, måste jag inskränka milt yttrande till endast motionen,
och kommer, till följd af hvad jag anfört, att rösta antingen för
bifall lill Utsk:s förslag eller för återremiss af betänk., i hvilket sednare
fall jag icke önskar någon föreskrift, hvarefter Utsk. bör förfara,
utan önskar att Utsk. må i detta afseende hafva fria händer
och jag grundar denna åsigt derpå, alt jag anser ämnet erfordra
utredning.
Frih. Stedingk, Styrbjörn: Jag hade egentligen icke ämnat
yttra mig uti förevar, fråga, då jag sjelf väckt en motion ang:de
Bänkm:s-valen, men hvilken motion Utsk. afstyrkl. Då denna min
motion frän Utsk. förekom till öfverläggning på delta rum, yttrade
jag, alt sedan Hr von Hartmansdorff inkommit med en motion, jemväl
ang:de bänkmans-valen, jag vore den första, som skulle bidraga
lill dessa vals afskaffande, dä man åt dem lemnade sä iinga uppmärksamhet.
Af sådan anledn. önskar jag framgång ät Hr von
Hartmansdorffs motion och, om den i dess nuvar. skick icke kan af
K. o. Ad. bifallas, anhåller jag om återremiss, på det att ämnet må
vinna vederbörlig utredning. Man har yttrat, att del skulle vara
svårt att välja Electorer på detta rum, då man valde dem samfäldt
och att, som Hr Akerman nyss yttrade, slumpen skulle fä ett större
spelrum än under nuvar. förhållande. Jag har förut yttrat, att jag
häller mig vid Hr von Hartmansdorffs motion, men skulle vara färdig
att hellre antaga Gr. Ehrensvärds förslag, än det nuvar. valsättet,
der, enligt min åsigt såsom det nu tillgår, slumpen har friare
spelrum än annorstädes. Jag vill uppvakta med ett exempel: jag
minnes icke om det var vid sisth riksdag eller vid riksdagen förut,
dä bänkm:s-val anställdes, dervid endast 3 personer voro närvar,
inom afd:n och deltogo i valet. I följd häraf anställdes lottning och
vid kollationeringen befanns att den som var olycklig nog att blifva
bänkman, hade röstat pä sig sjelf. Enligt min åsigt är ett sådant
tillstånd oefterrättligt, och jag är derföre färdig att rösta för Hr von
Hartmansdorffs förslag.
Frih. Hermelin: Redan vid 1823 års riksdag förevar frågan
om sättet ali välja Electorer inom detta Stånd. En ledamot, Hr
Riben, instämde då tili eli af Gr. von Schwerin framställt förslag.
Under diskussionen yttrade då Hr von Hartmansdorff, Aug.: ‘'Den
modifikation Hr Riben föreslagit, är enlig med den framställning Gr.
von Sehwerin gjorde den dag, ämnet första gången förevar. De
skäl, sorn då anfördes, synas mig talande. Den värde ledamoten
trodde då, att, om man valde Electorer bland hela Ståndet, ett allt
för starkt inflytande skulle derigenom lemnäs öppet åt dem, som vanligen
bo i hufvudstaden eller åt dem, som innehafva de främsta och
4 SO
Den 12 Februari e. m.
sista bänkarne på Riddarhuset, samt att de, der komme ifrån landet,
skulle hafva mindre inflytande än som vederborde. För min
del är jag af samma mening. Jag tror nemi. att om ett parti vid
början af en riksdag hade öfverhanden bland R. o. Ad., i allmänhet
räknadt, så blir för detsamma lättare att bestämma Electors-valet, i
händelse det finge ske obehindradt inom hela antalet, än om detta
vore fördeladt i 25 delar och hvarje sådan afd. valde en Elector
inom sig. Dä skulle det troligen hända, att pluralileten på någon
afd. vore af annan mening än den rådande, och följaktligen insatte
en Elector, som ej eller hörde till densammas anhängare, hvarigenom
Electorerne blefvo mera blandade och i det hela mera oväldige,
än om de rådande allena tillsatte dem de önskade. Jag anser det
dessutom vara lättare för hvarje person särskildt, att göra bekantskap
med de ledamöter, som höra till hans 25 afd. och deraf utsöka
en, än att bland hela mängden utsöka 25, (y det är, såsom
en följd af Utsk:s förslag, nödigt att desse 25 på förhand äro bestämde
åtminstone för de sista afdrne, emedan det eljest kunde
hända, att de föreg:de borttagit dem, som dessa ämnat välja och
att de under pågående val icke fmgo nog rådrum till att betänka
sig”.
Till stöd för den åsigt jag uttalat, har jag således att åberopa
Hr von Hartmansdorffs egna tankar om saken den tiden. Jag anser
intet farligare för sociala institutioners utveckling än liknöjdhet,
den är ett förderf för stats-kroppens utveckling och tror jag derföre
det vara af stor vigt, att man lifvar intresset hos R. o. Ad:s
ledamöter, att här infinna sig sä talrikt som möjligt och icke genom
en invecklad lagstiftning förqväfva deras håg att deltaga i allmänna
angelägenheterna. Talare före mig hafva så fullständigt
och fört jenst fullt bevisat obehöttigheten utaf det gjorda förslaget, att
jag nu inskränker mig att endast begära bifall till Utsk:s betänk.
Hr Gripenstedt: Hvilket högst betydligt inflytande Utsk:n
utöfva på riksdagens förhandlingar, är för hvar och en väl bekant.
Det lämpligaste sättet för deras tillsättning är också derföre,
enligt min åsigt, en fråga af den vigt, att allt hvad som möjligen
kan bidraga till dess utredning och till en sjelfständig öfvertygelse
derom, bör vid delta tillfälle framläggas. På denna grund torde
det ursäktas att äfven jag uppträder, fastän tiden redan är långt
framskriden, för att taga något närmare i skärskådande, om verkeligen
allt det, som blifvit anfört till förmån för Hr von Hartmansdorffs
förslag, håller profvet inför en oväldig granskning. Jag förmodar,
åtminstone för min del, att motsatsen snart skall visa sig.
Man har först och främst sagt, att förslaget är rationelt; men
jag vågar alldeles bestrida detta påstående. Så framt man med rationell,
vid detta tillfälle, menar att Ståndets gemensamma vilja bör
afgöra Utsk:s-sättningen, så är blott en utväg rationell — den nemi.
att omedelbarligen inom Ståndet utse ledamöterne i Utskrn. Omöjligheten,
eller åtminstone den stora svårigheten, af ett sådant valsätt
inom ett Stånd af 5 å 600 ledamöter, är emellertid uppenbar
för
Den 12 Februari e. m.
•481
för hvar och en. Men för att närma sig det rationella så mycket
som möjligt, borde man dä åtminstone välja särskilta delegerade,
eller electorer, för tillsättandet af hvarje Utsk., ty dä först skulle
det inträffa att så framt man lyckades riktigt bedöma sina electorer,
skulle öfver alla Utsk:n blifva ett sanni uttryck af Ståndets vilja och
anda. Afven detta skulle likväl i praktiken blifva nästan likaså olägligt
som det förra, och när man således mäste nöja sig med att låta
samma Electorer utse ledamöterna i alla Utsk:n, då har man äfven
tagit farväl af del rationella, och kommer endast att närma sig
till samma resultat, i samma mån som electorerna bland sig upptaga
alla de olika nyanser som förefinnas inom Ståndet, och detta
sker visserligen icke genom deras tillsättande på det sätt, som Hr
von Hartmansdorff föreslagit, utan tvertom.
Beviset härför ligger i den värde talarens eget, nyss här afgifna,
yttrande.
Hr von Hartmansdorff har nemi. sjelf medgifvit, att de af honom
vid 1844 års riksdag upprättade electorslislor tillkommit med
afseende på Const.Utsk:s tillsättande, för att förhindra antagandet af
det då hvilande representations-förändrings-förslaget; och att hans
listor vid innevar. riksdag afsiigo LagUtsk., till förhindrande af kriminal-lagförslagets
antagande. Af detta medgifvande följer ju således,
alt de utsedde Eleclorerne voro valde uteslutande med afseende
på dessa specielt vigtiga frågor, och således visserligen ett kompakt
uttryck af majoritetens mening derutinnan, men just derföre så
mycket mindre representerande Ståndets olika åsigter i öfriga afseenden,
hvilket likväl nyss visades vara ett vilkor för att alla Utsk:n
skola blifva tillsatta i öfverensstämmelse med Ståndets tänkesätt. Det
är således icke värdt att kalla förslaget rationelt.
Man har vidare påstått, att Hr von Hartmansdorffs förslag hindrar
slumpen, att vid Electorsvalen spela en så vigtig röle som under
nuvar. förhållande. Det är visserligen mathematiskt riktigt, alt
en minoritet af 143 ledamöter bland 500, enligt närvar, valsätt,
skulle kunna bestämma Eleclors-valet. Men på hvad vilkor ? Jo 1
att uti 12 afd:r icke en enda af dessa 143 vore till finnandes, då
deremot uti de återstående 13 afd:ne fördelningen skulle vara sä
jemn, att hvarken mer eller mindre än precist 11 befunnos på
hvarje.
Nu hemställer jag till Eder, mine Hrr! om det är rimligt eller
möjligt att antaga, att sä skall ske i verkligheten. På samma sätt
skulle man kunna säga, att om de stilar, hvarmed en bok blifvit
tryckt, hopblandades och handlöst åter utkastades, så skulle slumpen
kunna foga sä, att de återföllo i samma ordning som förut, och visade
hökens text ånyo. Ingen lärer kunna bestrida det fysiskt möjliga
häruti; men hvem kan på allvar ifrågasätta att så skulle inträffa?
Saken är emellertid ungefär densamma; jag medgifver gerna,
något otroligare, men jag har med flit tagit exemplet i förstorad
skala, för att så mycket tydligare visa huru grundlös den förespeglade
vådan i sjelfva verket är. Man har åberopat 1840 års riksdag,
såsom ett bevis, att minoriteten verkligen lätt kan segra vid
2 II. “ 31
482
Den 12 Februari e. m.
bänkra:s-valen, emedan då så skedde. Jag medgifver likväl ingalunda
detta faktum. Onekligen befann sig den fraktion, som fick
öfvervigt vid biinkm:s-valet, innan kort under riksdagens lopp i minoriteten,
men att så var i det ögonblick, dä Bänkims-valet skedde,
är pä intet sätt bevisadt. Tvertom, synes mig motsatsen ganska
trolig. Ty vid riksdagens början existerade verkligen ett ganska allmänt
missnöje, sorn visserligen var mycket sväfvande oell obestämdt,
både till sin grund och sitt syftemål, men sorn icke desto mindre
genom sin allmänna tendens till opposition sammanförde personerna
vid de första förhandlingarna under riksdagen. Sä skedde vid den
första voteringen som då inträffade, hvilken, såsom jag vill påminna
mig, angick en uppkommen tvist om vissa förtroende embets-mäns
rätt att deltaga i Bänkm:s-valet, och hvarigenom Ståndet med pluralitet
af en röst yrkade en propos., som Landtm, vägrat att framställa.
Ingen kan således, enligt min åsigt, med någon säkerhet säga,
att Bänkmännen vid detta tillfälle tillsattes af minoriteten, ty det är
allmänt kändt, att mänga af dem som bidragit till detta val ganska
snart öfvergingo från oppositionen, och att denna derigenom, ifrån
att verkligen ett ögonblick varit majoritet, hastigt förvandlades till
minoritet, synes bestyrkt af det faktum, jag nyss anförde. På grund
af allt detta, torde nu R. o. Ad. finna, alt den så mycket omtalade
och utmålade slumpen icke är så farlig, som man vill göra troligt,
och att den invändning, man derifrån hemlar mot det gamla sättet
alt utse Electorer, förtjenar föga afseende.
Jag kommer nu lill det 3:dje stora kardinal-skälet, som Hr von
Hartmansdorff och bans anhängare åberopat till försvar för hans
förslag.
Detta förslag betryggar mera än bänkims-inrättningen mot obehöriga
inflytelser, säger man. Också detta påstående synes mig vara
allt för Idet motiveradt och jag är för min del äfven i detta afseende
af en motsatt tanke. Det må vara sannt och derföre äfven medgifvet,
att sedan Ståndets hela personal är fördelad i bänkm:s-afd:r,
sä blir det möjligt att någorlunda bedöma karakteren inom den ena
eller andra afd:n, och derefter jemka sina försök att personligen inverka,
egentligen der man anser det bäst behöfvas och bäst kunna
lyckas.
Men att häraf obetingadt draga den slutsats, att denna valmetod
i det hela är mera gynsam för intriger och korruption, än Hr
von Hartmansdorffs, bevisar blott, att man vid jemförelsen glömmer
eller utelemnar en omständighet, som likväl på resultaterna i sin
helhet utöfvar ett stort och afgörande inflytande, nemi. tiden. Jag
ber eder, mine Hrr! komma ihåg, att enligt 18 § Ridd.-Ordn. skall
Bänkm:s-valet ovillkorligen företagas nästa söckendag efter riksdagens
öppnande, så framt ej plenum plenorum då inträffar; men till
dess är indelningen lill Bänkm:s-afd:r just rätt och jemt uppgjord,
tryckt och utdelad. Den lättnad och vägledning till intrig, som skulle
ligga uti denna fördelning, kan sålunda icke erhållas och begagnas
förr än, snart sagdt i samma ögonblick som valet sker, och hvad
tid har man då till dessa mycket omtalade maniementer? Ingen! —
Den 12 Februari e. m.
483
LA tom oss deremot nu efterse huru med allt detta skulle komma
alt förhålla sig enligt Hr von Hartmansdorffs förslag.
Den första, högst vigtiga omständigheten, som dervid genast
faller i ögonen är, att om Electorerna sålunda, som der föreslås,
skulle direkt utväljas, så kunde en lista på 25 personer, hvilka den
ledande personen för sina planer (såsom nyss medgafs) önskade lill
electorer, uppgöras nästan huru lång lid förut som helst, samt likaledes
öfverenskommelser, vidtalningar, och bevekelsemedel af alla
slag (efter man nödvändigt vill förutsätta dylikt) sättas i verksamhet
bland alla dem som man ganska väl vet skola infinna sig vid riksdagen,
för att på förhand få dessa listor godkända och antagna. Synnerligen
lätt och verksam skulle en sådan förberedelse blifva bland
den stora del af Ståndets ledamöter, som äro bosatta i hufvndstaden,
och hvarigenom deras öfvervägande inflytande öfver den oberedda
och splittrade landt-adeln, som för tillfället hitkommer, vore afgjordt.
Detta förhållande kan icke af någon förnekas, ty det härflyter
solklart af den förändring, som skulle inträffa ifall all klassindelning
borttoges; ty just i ovissheten huru denna utfaller, ligger hindret
mot att på förhand kunna ijppgöra någon bänkmrs-lisla, och derigenom
åter, inskränkes tiden för intriger och bearbetningar till några
timmar eller högst en dag, i st. f. att, enligt Hr von Hartmansdorffs
förslag vara obegränsad.
Men har man då skäl att prisa detta förslag såsom ett medel
att förekomma intriger, eller tror man att detsamma skulle öka
Ståndets oberoende och anseende? jag tviflar storligen. Hr von
Hartmansdorff har visserligen sagt, att man icke behöfde befara några
agitationer och sammansättningar före början af riksdagarne, äfven
om hans förslag blefve gällande; ty, säger han, sådant har hittills
icke ägt rum.
Detta är likväl en ganska svag bevisning efter mitt begrepp.
Ty hvarföre har sådant icke hittills ägt rum? jo! helt enkelt
derföre, att det icke kunnat ske, såsom jag förut visat. Men tag
bort hindret, gör vägen fri och ledig, såsom Hr von Hartmansdorff
genom borttagandet af all indelning föreslagit, och hvad garanti kan
väl den värde ledamoten då bjuda oss, att denna väg icke äfven
skall beträdas; ty enligt mitt förstånd följer alldeles icke deraf, att
någonting icke inträffat under ett förhållande, att samma sak nödvändigt
skall uteblifva under ett annat. Långt ifrån att bevara den
personliga sjelfständigheten vid Electorsvalen, tror jag således fullt
och fast, att densamma skulle äfventyras och minskas, om Hr von
Hartmansdorffs förslag blefve antaget; och detta äfven af rent praktiska
orsaker. Det är nemi. klart, alt en mängd ledamöter som
uppkomma hit lill riksdagen icke kunna hafva den kännedomen om
personligheterna inom Ståndet, att de äro i stånd att sjelfständigt bedöma
en lista af 25 namn, och de muste ju således taga henne till
största delen på god tro. Att deremot lära känna två personer
inom bänkm:s-afd:n har föga eller ingen svårighet. Afven den vanliga
menskliga trögheten bidrager härvid till samma resultat. Ty
alt skrifva en valsedel med två namn, efter sitt eget sinne, går lätt
31*
484
Den 12 Februari e. m.
nog för sig; men när fråga är om en lista på 25, så blir resultatet,
att många, ja de flesta, taga den som är färdig och till hands,
äfven om en hel hop namn skulle falla mindre i smaken. Så går
det till i verkligheten, mine Hrr! något hvar af Eder torde veta det;
och att sålunda, med uppoffring af all personlig sjelfständighet, det
komplettaste list-väsende skulle utveckla sig, såsom följd af förslaget,
lärer omöjligen kunna bestridas.
Ja! invänder Hr von Hartmansdorff, men listorna blifva deremot
så mycket oväldigare och förträffligare. Man förfar vid deras uppgörande,
säger den värde talaren, såsom vid afhandlandet af något
annat ämne; man talar, man jemkar o. s. v. och kommer på det
sättet slutligen till ett opartiskt resultat.
Den, som har någon erfarenhet i detta slags affärer, vet emellertid
ganska väl huru med allt detta i sjelfva verket förhåller sig;
han vet huru pass mycken offentlig kritik af de föreslagna personerna,
som kommer i fråga; han vet att den omtalla jemkningen är
ingenting annat än ett slags prutande, hvarmed man fortfar så länge
man ser sig tvungen dertill för att värfva röster, och att således den
bevisade ovälden reducerar sig på sin höjd till en smula försigtighet,
att ej spänna bågen alltför högt, och derigenom förlora alltsammans;
och han vet slutligen, att om man också för syns skull, och för att
vinna anhängare, gör dessa sammankomster något mera allmänna,
så är del likväl endast en, eller några få, i hvilkas händer hela ledningen
ligger, hvilkas vilja derföre alltid gör sig gällande och hvilkas
afsigler derigenom befrämjas.
Delta, mine Hrr! — d. v. s. ett förstärkt inflytande för particheferna
— är summan af dylika valoperationer, och detta är äfven
summan af förslaget. Den som vill befordra ett sådant resultat, han
bör rösta för detsamma, men andra deremot icke.
Hr von Hartmansdorff har slutligen (såsom mig synes temligen
oparlamentariskt) yttrat att, som det gamla valsättet vore helt och
hållet i Regeringens intresse, så kunde man nu tydligen höra hvilka
som äro Styrelsens förespråkare.
Det är möjligt att Regeringen, likasom många andra, önskar
det gamla valsättets bibehållande, och att jag således vid detta tillfälle
talar i Dess intresse. Om så är, hvilket jag ej känner, så har
jag också visst ingenting deremot, utan det är mig tvertom rätt angenämt
att någon gång kunna yttra mig i öfverensstämmelse med
Dess åsigter.
Men jag får derjemte förklara Hr von Hartmansdorff och hvar
och en annan, att jag gör det icke derföre alt Regeringen deraf
kan hafva någon fördel eller möjligen så önskar, utan helt enkelt
derföre, att jag anser saken riklig, och deremot Hr von Harlmansdorffs
projekter för skadliga. Vid detta, som vid andra tillfällen,
går jag min egen väg så godt jag förstår, och bekymrar mig föga
derom, huruvida mina yttranden falla sig välbehagliga eller icke,
vare sig för Hr von Hartmansdorff eller någon annan. Den värde
talaren kunde derföre gerna hafva sparat sin opåkallade och opassande
insinuation, ty för så vidt den var riktad mot mig, tillbakavisar
jag densamma på det bestämdaste.
Den 12 Februari e. m.
4S5
Af det som jag nu haft äran anföra, anser jag det vara någorlunda
tydligt och fullständigt ådagalagt, att af alla de förslag, som
i denna fråga blifvit afgifna, är Hr von Hartmansdorffs just det som
aldra minst kan rekommenderas. Deremot får jag tillkännagifva, att
jag för min del ställer Gr. Ehrensvärds förslag framföre det nu gällande
valsättet.
Den lmfvudsakligasle olägenheten vid detta sednare är, att det
sker indirekt, eller genom en dubbel omgång. Derigenom försvinner
till en stor del den stora fördel som ligger i klass-indelningen
till Bänkm:s-valet, och hvars syfte är att skydda minoritetens rätt,
ty om också denna ägde åtskilliga representanter ibland bänkmännen,
så blifver alltid dess andel vid det nya Eleetors-valet, om icke
alldeles utesluten, åtminstone betydligt reducerad. Det rättaste vore
således, enligt min tanka, att från en sådan klassindelning direkte
välja Eleetorer såsom Gr, Ehrensvärd föreslagit.
Klasserne borde likväl då icke vara sä små, som de närvar.
bänkm:s-afd:ne, enär det i sådant fall kunde inträffa, att inom någon
klass blefve brist på lämpliga Eleetorer, och jag tror att äfven i
detta afseende Hr Gr. Ehrensvärd någorlunda träffat det rälta, då
lian föreslagit att Ståndet borde indelas i 10 klasser, hvaraf hvar
och en borde utse 3 Eleetorer. Redan vid remissen af Hr von
Hartmansdorffs motion bade jag tillfälle att närmare utveckla och motivera
detta förslag, och vill derföre nu icke vidare uppehålla R. o.
Ad. dermed. Jag slutar således med den förklaring, att jag helst
skulle önska framgång åt Gr. Ehrensvärds förslag, men om detta
icke skulle vinna bifall, så röstar jag för bibehållandet af det närvar.
Då emellertid 3:ne meningar äro i fråga, så förmodar jag att
den första proposm kommer att innehålla bifall till Utsk:s förslag, och
alt de 2:ne återstående, d. v. s. Hr von Hartmansdorffs och Gr. Ehrensvärds
förslag, blifva läflande om rum i kontra-propos:n, hvilken
således först måste afgöras.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: I hufvudsaken är
jag förekommen af den siste värde talaren och skall således icke länge
laga Hrr:nes uppmärksamhet i anspråk. Jag är af den mening, att
utaf de alternativer, här blifvit framställde, Gr. Ehrensvärds förslag
är det bästa, likväl med någon modifikation, sä att, i st. f. 10, Riddarhuset
måtte indelas i 9 afd:r, emedan i annat fall det skulle kunna
hända, att, om R. o. Ad. vore indelad i 10 afd:r, 5 röster kunde
falla åt ena och 5 på den andra sidan. De Eleetorer, som genom
sådant val uppkommo, skulle då dela sig vid Ulskms tillsättning och
denna såmedelst göras beroende af lottning. Det är likväl en händelse,
som förmodligen skall sällan inträffa och då denna anmärkn.
icke blifvit gjord af någon annan, vill jag icke särdeles fästa mig
dervid; men jag har dock ansett mig böra framställa den uti detta
ögonblick, på det att, i händelse af en återremiss, Ridd.-Utsk. skulle
fästa någon uppmärksamhet derå. I likhet med Hr Gripenstedt, får
äfven jag bekänna, att, om valet lemnades mig öppet emellan Hr
von Hartmansdorffs förslag och hvad Utsk. föreslagit, jag röstar för
det sednare, emedan jag anser bibehållande af nuvar. bänkm:s-in
-
486
Den 12 Februari e. m.
delning baltie än Hr von Hartmansdorffs förslag. Emot bänknnsindelningen
har man hufvudsakligen anmärkt 2:ne omständigheter,
nemi. dels att minoriteten möjligen skall kunna segra, dels ock att
valen blifva mindre sjelfständiga. Att minoriteten verkligen kan
segra, har Hr Gripenstedt redan visat; men i allmänhet är en sadan
seger icke sannolik, till hvilken förmodan jag äger så mycket mera
skäl, som jag af en sådan minoritetens seger icke haft någon erfarenhet
under de 3 riksdagar jag bevistat. Hvad beträffar tilldragelserne
vid 1840 års riksdag, så har Hr Gripenstedt i det afseendet
uttryckt min tanke. Vid 1844 års riksdag var icke minoriteten
segrande, ehuru visserligen en talare sådant påstått, likasom att
Utsk:s-ledamöterne voro af densamma tillsatte. Jag har likväl destomera
svårt att tro något sådant, som jag vet alt Electorerne togos
af båda sidornas uppgjorda listor, och alt det oaktadt åtskilliga
Utsk:s-ledamöter erhöllo enhällig kallelse. Dessa Utsk:s-ledamöter
måste väl åtminstone få anses representera majoriteten. Antalet af
dessa ledamöter känner jag icke, men jag har anledn. att tro, det
de utgjorde största delen. Jag föreställer mig alltså, att någon fara
för minoritetens seger icke finues.
Hvad sjelfständighelen vid valen beträffar, så är det visserligen
sannt, att, om någon har sä ringa sjelfständighet, att han fruktar
att man skall upptäcka huru han röstar, Hr von Hartmansdorffs förslag
är i det afseendet för honom bättre. Det finnes likväl en sjelfständighet,
å hvilken jag sätter mera värde, nemi. att man vid val
utser de personer, dem man anser vara bäst passande, utan afseende
derå, om någon vet eller icke vet huru man röstar. Enl.
min åsigt är den sjelfständigheten vida bättre bibehållen, då det icke
är för stora afd:r, samt att den i alla fall med dessa afd:r är möjligare
att behålla, än om man röstar samfält inom hela Ståndet, i
hvilket fall det är klart, att den, som icke obetingadt gillar en lista,
gerna kan underlåta alt rösta. Man måste vara särdeles oerfaren
uti riksdagsförhandlingarna, om man anlitar matrikeln och efter den
uppgör sin egen lista, då hvar man vet, att ledamöter af motsatta
åsigter varit uppförda å listor, som af 100-tals ledamöter begagnas.
Hr von Hartmansdorff har uppgjort en historik öfver bänkmtsvalen
och dervid visat, att denna inrättning är 100 år gammal och
att den en gång varit afskaffad. Förmodligen ligger någon vigt å
denna omständighet, enär den nämndes. Det torde dock tillåtas mig,
att få fästa Hrrmes uppmärksamhet derpå, att oaktadt bänkm.-s-valen
afskaffades, var likväl icke möjligheten för minoriteten att göra sig
gällande borttagen, ty R. o. Ad. var indelad i klasser och valet af
Electorer skedde inom de särskilda klasserne, så att om en af dessa
klasser tillhörde minoriteten, den likväl kunde göra sina åsigter i
någon mån gällande. Ehuru sådant kan inträffa, äfven om Hr von
Hartmansdorffs förslag antages, önskar jag helst, att Gr. Ehrensvärds
förslag må blifva gällande, men om sådant icke låter sig göra, anser
jag bibehållande af nuvar. bänkrms-indelningen i alla afseenden
fördelaktigare. Man har låtit oss erfara, på hvad sätt majoriteten
begagnar sig af sina segrar och att den vid något tillfälle tillsatt
Den 12 Februari e n)
487
ledamöter uti Ulsk:n, som äfven tillhört minoriteten; men dels tror
jag icke, att man har någon säkerhet derföre, att det så hädanefter
skall ske, och dels tror jag alt det skett icke af någon bestämd
grundsats, utan fast hellre af en väl beräknad klokhet för tillfället
och af nödvändighet att ej spänna bågen för högt. Skulle det likväl
lyckas en majoritet på detta rum, att bestämma alla Electorsvalen
och fortfarande vara förvissad om denna öfvervigt, så icke
blott fruktar jag, att denna makt skall så missbrukas, att minoriteten
icke blefve representerad, utan något värre, nemi. att minoritetens
missnöje öfver det lidna nederlaget blifver vida äfventyrligare, än
det med nuvar. valsätt kan blifva, enär minoriteten nu har någon
röst, äfvensom att detta missnöje skall frambringa inom R. o. Ad.
split och bitterhet, hvilket bänkims-indelningen likväl med alla sina
olägenheter lyckats hitintills förekomma. På grund af alla dessa
skäl, jemte de af föreg:de talare anförda, röstar jag för bifall till
Gr. Ehrensvärds förslag, likväl med den modifikation jag gjort; men
om detta förslag icke vinner Ståndets bilall, tillstyrker jag bifall till
Utsk:s betänk.
Hr Brakel: Frih. Raab har helt och hållet missförstått mitt
sista yttrande, och jag hade derföre ämnat att förklara, hvaruti detta
missförstånd egentligen består, men med tillkännagifvande häraf,
vill jag, i anseende till den långt framskridna tiden, afstå från något
ytterligare förtydligande.
Många ledamöter ropade på propos.
Gr. Frölich, Gust. Erik: Hvad sjelfva motionen angår,
har den blifvit vidlyftigt behandlad ä ömse sidor, så af motionären
sjelf, som ock af de med honom liktänkande, hvarföre jag har
föga att tillägga; men då man nu, såsom vanligt när en motion
blifvit af Etsk. afstyrkt, klandrat Etsk. och man i synnerhet vänder
sig mot det sätt, hvarpå Utsk. besvarat motionen, så får jag förklara,
att jag tror mig finna mycken styrka uti de skäl, som blifvit
anförde till bifall å Utsk:s betänk. Jag har som ledamot af Ridd.-  Utsk. deltagit uti Utsk:s beslut, och, dä jag icke reserverat mig, är
jag ibland dem, som tillstyrkt betänk, sådant det befinnes. Jag har
visserligen, som jag nämnt, icke något alt tillägga; men vill besvara
några här framställde anmärkn:r. Hvad angår påståendet alt
landt-adeln skulle blifva mindre väl lottad om Ilr von Hartmansdorffs
motion vunne bifall, så har Gr. Cronhjelm sä fullkomligt utvecklat
detta påstående, att jag förbigår det. Man har i afseende
på Utsk:s-betänk, anmärkt, att Utsk. icke uppdragit någon historik
öfver de förhållanden, som ägt rum rör:de bänkims-institutionen.
Som Hrr:ne hafva hört, hafva flere talare upplyst, alt fråga flere
gånger varit å bane att borttaga denna inrättning. Det är således
öfverflödigt att härutinnan något ytterligare orda. Jag anser mig
dock böra nämna att Utsk. icke så lösligt behandlat målet, som åtskilliga
talare velat påstå, då de sagt att Utsk. bordt uppgöra en
historik öfver bänkm.-s-valen intill närvar, dag. Då emellertid tiden
så långt framskridit, vill jag icke uttrötta Ståndet med *fhörandet
4S8
Den 12 Februari e. m.
af hvad jag i detta afseende kan hafva alt andraga. Hvad angår
den yrkade äterremissen, så hvarken hör eller kan jag sätta mig
deremot; men i händelse den beviljas, och hvilket jag föreslår, så
vida Ilsk: s-1 >e t ä 11 k. icke bifalles, tror jag det icke vara lämpligt eller
tillständigt att förelägga Utsk. vissa grunder, hvarefter det skall
uppsätta sitt betänk. Detta kan först ske om Hr von Hartmansdorffs
eller någon annans modifikation kan blifva gällande såsom
Ståndets mening. Jag vill icke längre upptaga R. o. Ad:s tid, och
tillstyrker bifall lill betänk.
Starka rop på propos. hördes åter.
Gr. Cronhjelm: Jag skall icke missbruka Ståndets tålamod,
utan vill endast med få ord bemöta några af Hr von Hartmansdorffs
yttranden. Hr von Hartmansdorff har nämnt, det jag skulle yttrat,
att han med sitt förslag åsyftat att åt den inom hufvudstaden boende
eller i tjenst varande Adeln gifva inflytande pä landt-adelns
bekostnad. Något sådant har jag icke yttrat. Jag har endast sagt,
alt förslaget kunde medföra ett sådant inflytande, men att jag förmodade,
att en person, som så ofta med värme försvarat Ståndets
värdighet, icke kunde hafva en sådan afsigt. Della har jag yttrat,
lill olikhet med en insinuation, som förekommer i Hr von Hartmansdorffs
anförande. Jag ber att en gång för alla fä förklara, att jag
under offentliga förhandlingar aldrig bedömer personers motiver annorledes,
än efter deras yttranden; men dä Hr von Hartmansdorff
handlat efter en motsatt grundsats, tillåter jag mig att derom fälla
det omdöme, att om meningen med Hr von Hartmansdorffs insinuation
varit att afskräcka ledamöter af R. o. Ad. att motsätta sig
hans förslag, så var delta hans yttrande mera klokt än rättvist. För
öfrigt har Ilr von Hartmansdorff yttrat, såsom skäl för upphäfvandet
af bänknes-valen, att det skulle vara för R. o. Ad:s ledamöter
sårande, alt ej få välja direkte. Jag föreställer mig likväl, att med
den ädla anda, som gör sig gällande inom detta hus, skall ingen
ledamot finna sig sårad utaf nu gällande förhållanden, och att en
möjligen sårad egenkärlek snart skulle gifva vika för ett större och
varmare nit för det allmännas och Ståndets väl. Vidare har Hr
von Hartmansdorff yttrat, att med mindre svårighet vore förenadt
ett val inom Ståndet i massa, än den nuvar. bänkmrs-indelningen,
emedan det vore lättare att känna 25 personer, som förtjena
förtroendet, hvaremot man nu ser, att personer, som från landet
uppkomma till riksdagen, mäste fråga sina vänner på hvilka de skola
välja inom bänkm:s-afd:n. Jag tror visserligen, lika med Hr von
Hartmansdorff, att det alltid är lätt, att välja på endast 25 personer,
men huruvida dessa alltid skola blifva de bästa inom huset,
lemnar jag derhän; och råkar någon i sin obekantskap att välja
på andra än de 25 ledamöter, hvilka företrädesvis blifvit utaf de öfrige
valde, så inträffar det förhållande hvarå Hr von Hartmansdorff
nyss anspelat, eller att man på sådant sätt skulle bortkasta sina röster.
Skulle deremot den värde talaren grunda detta sitt yttrande
på förutsättningen om en bestämd kännedom om personer, sä måste
Ben 12 Februari e. m.
489
det alltid vara svårare att känna 500 än 25. Jag yrkar bifall till
lJtsk:s betänk.
Ropen på propos. förnyades.
llr von Hartmansdorff: Det yttrande sorn Frih. Hermelin
uppläst är ganska riktigt af mig afgifvet vid 1823 års riksdag,
dä jag var af motsatt mening lill den, jag nu yrkar. Jag har redan
omtalat den. Jag var dä ung och oerfaren, första gången jag bevistade
en riksdag. Jag led då af samma villfarelse, hvaraf mina
nuvar. motståndare besväras.
Annu en gång måste jag återkomma till den frågan, som så ofta blifvit
upprepad, alt landt-adeln skulle genom bänkm.-s-inrältningen kunna
lättare verka på Utsk:s-valen, än om hon icke funnes. Men Gr. Hamilton,
Henning, och Hr Gripenstedt hafva gjort mig den tjensten att förklara,
den sednare, att man omöjligen emellan bänkm:s-valen, som ske pä f.
m., och Electorsvalen, som ske på e. m., medhinner att uppgöra Electorslistor,
och Gr. Hamilton, att det vore alldeles fruktlöst, om man
än ville det, att utan samråd med andra ensam plocka ihop en lista,
ty derigenom skulle man sedermera vid valet med sin enstaka
röst intet uträtta. Detta bevisar ju, att listorna måste vara på
förhand uppgjorda och utdelade, oaktadt hänkmis-inrältningen finnes.
Så länge lion består, är det endast en lottkastning som äger
rum mellan listan A, eller listan B. Det är denna slump jag velat
förebygga. Vill man bibehålla honom, så är det bäst att tillvägagå
så som tillförene, och öfverlemna ät dem, som hafva bästa
tillfället att leda slumpen, nemi. Konungens rådgifvare, att bemäktiga
sig riksdagsförhandlingarne. Hr Lagerhjelm har yttrat, att mitt
förslag innebure ett försök att spränga de oväldige. Detta har aldrig
varit min önskan, tvertom har mitt mål varit, att bringa
de oväldige på min sida. Om medelvägsmännens sprängande behöfver
man icke bemöda sig, ty de göra det sjelfmant ändå, och för
alt framtaga ett exempel, så nämner jag endast bränvinsbränningen
och dit hörande frågor, hvarom de med hvarannan så mycket tvistat.
Jag fortfar att vördsamt yrka återremiss. Jag begär den, utan något
föreläggande för Ulsk. i afseende på behandlingen, ty det vöre
att pä förhand vilja lägga band på dess ledamöter. Må de yttra
hvad de behaga, Ståndet äger sedermera deröfver besluta.
Gr. Hamilton: Ehuru ogerna jag afsäger mig anspråk på
den siste värde talarens tacksamhet, kan jag icke denna gång räkna
mig den till godo, emedan jag icke vet mig hafva den förtjent.
Han har missförstått mitt yttrande, ty jag talade endast om omöj
ligheten,
att, då listor gällde alla 25 Electorerne, vidtaga plocning
af några namn. Den värde talaren har således påbördat mig
ett yttrande, som jag aldrig haft.
Hr Gripenstedt: Hr von Hartmansdorff, som alltid är sä
angelägen om alt få kasta den sista skofveln mull på hvarje förslag,
som icke är efter hans eget sinne, har icke heller nu försummat
sig i detta afseende. Men jag beklagar, alt jag vid detta tillfälle
icke kan lemna honom i oqvald besittning af denna förmån, utan
490
Den 12 Februar i e. m.
mäste förklara, att jag alldeles icke yttrat hvad den värde talaren
behagat tillägga mig. Jag har blott talat om den korta tiden, som
är emellan uppgörandet af bänkmrs-indelningen och sjelfva bänknnsvalet,
och derigenom visat, att den anledn. och lättnad till intrig,
som skulle ligga i denna indelning, är, oaktadt allt rop af Hr von
Hartmansdorff, så godt som ingen. Detta har jag sagt; äfvensom
att förhållandet blir alldeles motsatt enligt Hr von Hartmansdorffs
förslag, der man har hela året på sig för att intrigera — och dervid
förblifver jag.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade II r G r. o.
Landtm., att åtskilliga ledamöter yrkat bifall och andra återremiss
ä Utsk:s mern., samt föröfrigt Hr Gripenstedt, som till en del blifvit
understödd af Gr. Hamilton, yrkat att H. o. Ad. måtte fatta ett
beslut i saken, i öfverensstämmelse med det i Gr. Ehrensvärds reservation
framstäldta förslag, men att Hr Landtm, i afseende på
sistnämnde yrkande finge fästa uppmärksamheten derå, att Gr. Ehrensvärds
förslag innefattade icke en modifikation af Hr von Hartmansdorffs
motion, utan en helt ny motion, som icke blifvit väckt
hos R. o. Ad. inom motionstidens slut, och att således propos.
derå nu icke kunde af Hr Landtm, framställas.
Hr Gr. o. Landtnäs härefter först till bifall och sedermera
till återremiss af Utsk:s mern. framstälde proposrr, besvarades
med blandade ja och nej, hvarefter Hr Landtm, tillkännagaf, det
han trott sig finna att R. o. Ad. med öfvervägande ja besvarat den
sednare propos:n.
Många ledamöter hördes begära votering, och i anledn. deraf
upplästes till justering följande voteringspropos:n:
Den som bifaller Ridd.Utsk:s mern. N:o 7, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, kommer berörde mern., på grund af de deremot gjorda
anmärkmr, alt återremitteras.
Denna voterings-propos. godkändes, och efter voteringens slut
befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 88.
Nej — 61.
Anmältes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
utlåtrn och mern. nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 41, i fråga om ytterligare anslag till uppförande af cellfängelser
;
N:o 42, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de ett bidrag
Den 12 Februari c. m.
491
fran skogs-planteringskassan af 66,(566, r:dr 32 sk. b:co, att efter
R. St:s pröfning användas lill förefallande behof;
N:o 43, i anledn. af K. M:s nåd. propos. lill R. St. angide
afsöndring af jord från indragna mönsterskrifvare-bostället vid f. d.
Adelsfane-reg:tet Selleberg, Börje-Olofsgården, till byggnadsplats och
omgifning för ett skolhus i Rackeby församling inom Skaraborgs
län;
N:o 44, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om eftergift af kronans
rätt till ett efter trumpetaren Mårten Wippel fallet dana-arf;
N:o
45, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de eftergift af
den häradsskrifvaren J. E. Engström ådömde ersättning af för ringa
beräknad kolningsfrihets-bevillning för Forssbacka bruks recognitionsskogar;
N:o
46, i anledn. af väckt fråga ang:de afskrifning af f. d.
kronofogden Chr. Ohboms balans;
N:o 47, i anledn. af väckt fråga att det vid Arvika köping
belägna öfverjägmästare-bostället Gate må vid nuvar. innehafvares afgång
öfverlåtas till nämnde köping;
N:o 48, i anledn. af väckt fråga, angalo mantalsräntans af
hemmanet Hallsnäs användande såsom bidrag till underhållande af
Hallsnäs bro;
N:o 49, ang.-de fältkamereraren H. Canons sterbhusdelägares
befrielse från ådömd ersättningsskyldighet;
N:o 50, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. A:o 15;
N:o 51, i anledn. af väckt motion om anslag af inflytande
tullmedel till aflöning åt en handtverks-föreningens ombudsman i
Stockholms packhus;
N:o 52, i anledn. af väckt motion om rättigheten för de
militära tjenstemän, hvilkas boställen af regitenas boställs-direktioner
utarrenderas, att, då arrende-afgifterne icke inflyta, derför af staten
enhålla ersättning;
N:o 53, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel till godtgörande af kostnaderne för försvarslöse personers transporterande
;
N:o 54, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel till understöd och uppmuntran ät fattige jordbrukare och åt
tjenstehjon för långvarig tjenst;
N:o 55, i anledn. af väckt motion om uppresande af en
minnesvård åt fältmarskalken Magnus Stenbock;
N:o 56, a ii": de tiden för tillhandahållande af det till hamnan
1
n C
läggningen vid Alius anvisade bidrag af allmänna medel;
Banko-Utskottet:
i\:o 20, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s mern. N:o 3;
N:o 21, i anledn. af väckt motion att vederhäftighels-bevis,
utfärdade af den i hvarje församling valde sockennämnd, måtte för
lånsökande i diskont-verken såsom giltiga antagas;
N:o 22, i fråga om afskrifning af åtskilliga från låne-kontoret
492 Den 12 Februari e. m.
i Götheborg uigifna diskontlån äfvensom af derstädes balanserade
öfverräntor.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 12 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 16 Februari 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för d. 12 dennes e. m. samt pleniprot:n
för d. 2 dennes f. och e. m.
Upplästes Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i StalsUlsk.
efter N:o 394 Frih. Nordenskjöld, fullm. Hr Stjerngranat,
Georg Gustaf Henrik; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2,209, Hr af Harmens, Henrik Otto.
Med tjllkännagifvande att Gr. Bonde, Gustaf, såsom fullmäktig
för adliga Ätten Stedt N:o 1468, till följe af fullmakts-utgifvarens
död återlemnat sin riksdagsm.-polett, och derigenom en ledighet
bland ledamöterne i Ridd.Utsk. uppkommit, anmodade Hr
Gr. o. Landtm. Hrr Electorer alt sammanträda till val af en ledamot
i nämnde Utsk.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Munck af Rosenschölds,
Nils Rud., d. 12 dennes e. m., med åberopadt stöd af 56
§ Riksd.-Ordn. väckta och numera skriftligen aflemnade motion, i
fråga om rättighet för domare och polismyndigheter, att beröfva en
anklagad personlig frihet, förrän dom vunnit laga kraft.
Föredrogs Exped.Utsk:s under N:o 10 afgifna, d. 12 dennes
f. m. på bordet lagda förslag till R. St:s und. skrifvelse till K. M.,
i anledn. af Dess nåd. propos. om ändringar i 17, 22 och 24 §§
Reg.F.
Den reservation, som Hr A. M. Stenberg bifogat delta skrifvelse-förslag,
upplästes på begäran af
Gr. Lagerbjelke, Gust., som derefter yttrade:
Med samma skäl som Utsk. i detta skrifvelseförslag anfört
hvilka RiksStånd som voterat ja, och hvilka voterat nej, uti votc
-
Den 10 Februari f. m.
493
ringen RiksSt:n emellan, med samma skäl skulle kunna och borde
anföras uti prot.-utdr:n angrde ett särskildt RiksStänds beslut, att t.
ex. beslutet blifvit fatladt med 140 ja mot 120 nej. — Om Utsk.
vore konseqvent, skulle, med den expeditionsmetod som här följes,
man äfven vid besvarande af K. propos:r uti lagfrågor utsätta att
frågan blifvit bifallen af de och de Stånden eller afslagen af de och
de, eller om frågan förfallit derigenom att 2 Stånd slädnät mot 2,
så skulle det äfven uppgifvas att de och de 2 Stånden hafva tillstyrkt
och de och de 2 Stånden hafva afslagit. — I afseende på
denna fråga hafva 3 Stånd afslagit den K. propos:n. Vill man då
vara rätt konseqvent, så skulle man äfven anföra, alt de skälen
verkat afslag på Riddarhuset, de skälen inom PresteSt., och de skälen
inom BondeSt. Allt sådant skulle leda till vidlyftighet, som
möjligen kunde utdragas i orimlighet. — Vid sista riksdagen afgafs
äfven en und. skrifvelse i anledn. af afslag på en K. propos. om
grundlagsförändring. Förslaget till denna skrifvelse var affattadt på
sätt reservationen här innehåller. Den återremitterades från Riddarhuset,
det är sanni, men deraf följer icke att den ej kunnat blifva
bifallen då den återkommit, om R. o. Ad. då kommit i tillfälle att
fatta något beslut, hvilket icke blef händelsen emedan skrifvelseförslaget
af 3 Stånd bifölls. Detta sätt har äfven vid alla andra föreg:de
riksdagar exemplet för sig, så vida jag känner; hvarföre jag
för min del vördsammast anhåller om propos. på återremiss af förslaget.
Frih. Stjernstedt, Äng. Wilh.: Då 81 § Reg.F. icke uttryckligen
nämner på hvad sätt de skäl skola anföras, som föranledt
afslag å en K. prqpos. i grundlagsfrågor, så trodde Exped.Utsk.
att det skulle stå R. St. fritt att i afseende på formen för dessa
skäls anförande förfara på sätt deni lämpligast syntes. Utsk. ansåg
äfven alt K. M. borde komma i tillfälle att erfara, om ett eller
flere RiksStänd bifallit eller afslagit en K. propos., emedan, i händelse
endast ett Stånd afslagit en K. propos. och detta Ständ kunnat
i skälen för sitt afslag anföra ganska vigtiga lagstiflnings-principer,
så vore möjligheten för K. M. icke försvårad att en annan gäng
framställa förslag, sorn kunde äga mer eller mindre sammanhang
med en förut afslagen- K. propos.
Vidare ansåg Utsk. att om ett Riks-Stånd afsloge en K. propos.
, så skulle dess rätt att få motiven för afslaget anförde vara
mindre äfventyrad om den form för skrifvelsen nyttjades, som nu
blifvit begagnad, än om skrifvelsen vore uppstäld på sätt hittills varit
mest brukligt; ty om det hände att det ogillande Ståndet hade
anfört sådana skäl (t. ex. att det icke velat antaga ett partielt grundlagsändringsförslag
under väntan på hela nationalrepresentationens ombildning)
som måhända de 3 öfriga RiksStm icke funne lämplige att i den
und. skrifvelsen upptaga, så skulle det afsläende Ståndets rätt att få motiven
för afslaget i skrifvelsen anförde gä förlorad, hvaremot så som skrifvelseförslaget
nu är uppställdt, denna rätt ej bör anses äfventyrad, enär det
är mer sannolikt att de 3 bifallande Stånden skulle låta det afsläende
Ståndets motiv för beslutet i den und. skrifvelsen inflyta, dä skälen
494
Den 10 Februari f. m.
komrae att stå för samina Stånds och icke för R. Sl:s gemensamma
räkning. Här är visserligen nu frågan att ett Stånd bifallit
och 3 Ständ afslagit en K. propos., men i de 2 följande
skrifvelseförslagen är förhållandet motsatt. Resultatet blir i båda
fallen detsamma, men olämpligheten af det förr vanliga expeditionssättet
synes der så mycket tydligare, enär, då endast ett
Stånd afslagit, de 3 öfrige Stånden skulle kunna äga anledn. att
vilja diktera motiven för beslutet, men hvilket icke är sannolikt
med den form skrifvelserne nu äga. Det är således här icke
samma förhållande som Gr. Lagerbjelke nyss anförde i afseende
på lagfrågor, der det fordras 3 Stånds sammanstämmande beslut
för alt ett förslag skall antagas, samt 2 Stånds för att frågan
skall förfalla.
Jag vågar således anhålla att R. o. Ad. ville godkänna nu
föredragna skrifvelseförslag, aldrahelst som då vid sista riksdagen,
hvilket Gr. Lagerbjelke ock nämnt, en dylik fråga föredrogs, jag
tror det var i anledn. af K. M. nåd. propos. om Dess 2 röster
i högsta domstolen, skrifvelseförslaget, som då var uppsatt i dittills
vanlig form, i anledn. af de deremot här gjorde anmärkmr,
blef återremitteradt, men som de 3 öfriga Stånden biföllo förslaget,
så blef icke någon vidare följd af samma återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer till en
del med Gr. Lagerbjelke, och till en del med Frih. Stjernstedt;
men kommer likväl till den slutsatsen, att jag, lika med Gr. Lagerbjelke
önskar att R. o. Ad. mätte återremittera ifrågavar. förslag
lill und. skrifvelse. Svårigheten vid denna expedition ligger
i det, enligt min tanka, orikliga stadgandet att, om ett grundlagsändrings-förslag
är af Konungen gjordt, men af R. St. ogilladt,
så skola de uppgifva skälen för sitt afslag; äfvensom Konungen
i omvändt förhållande bör uppgifva skälen för Sill afslag.
Men dessa kunna vara af den beskaffenhet, alt man å ömse sidor
kunde vara bäst belåten med deras förtigande. Om R. St. gjorde
förslag, åsyftande inskränkning i Konungens makt, så måsle Han
helt enkelt svara; Jag bifaller ej, emedan J viljen betaga Mig de
rättigheter Jag hittills haft, eller om R. jSt. i omvändt förhållande
skulle svara något dylikt, vore det icke bättre å ömse sidor,
att slippa dylika förklaringar, eller att uppgifva svepskäl?
Men så länge man emellertid likväl måsle ställa sig grundlagens
ordalydelse till efterrättelse, så bör man gå så försigtigt till väga
dermed, som möjligt är. I grundlagsfrågor är det icke så som
i andra lagförändringar, der blott 3 Stånds sammanstämmande,
beslut behöfves för deras afgörande. Här kan del hända att ett
Stånds afslag allena gör att hela frågan förfaller, såsom nu i fråga
om eftertryck. Skulle man då säga att R. St., hvarmed man
efter språkbruket måste förstå åtminstone 2 Stånd, hafva ogillat
förändringen, så vore det stridande mot verkliga förhållandet.
För all med sanningens bibehållande komma ifrån denna svårighet,
är det enligt min tanka nödigt alt R. St. i deras und. skrifvelse
omförmäla, del förslaget förfallit derföre, att ett Stånd det
-
Den 16 Februari f. m.
495
samma afslagit. I della fall instämmer jag med Ulsk:s sätt att
gå till väga.
Men Gr. Lagerbjelke säger, att man icke må specificera, antingen
det är PresleSt., BorgareSt., eller hvilket Stånd som helst,
hvilket vägrat bifall. Derutinnan är jag ense med Gr. Lagerbjelke
på det man ej må specificera mera än nödigt är. Exped.-  Utsk. har, i den und. skrifvelsen, föreslagit följande ordalydelse:
”— — få R. St. i und. anmäla, alt dessa förändringar blifvit
af BorgareSt. antagna; men att de öfriga Stånden funnit betänkligheter
möta, som förhindra” etc. En dylik specification af
BorgareSt. anser jag böra uteslutas och endast sägas att: som
3 Ständ afslagit, men blott ett Stånd bifallit förslaget, så etc.
Pä sådan grund är det, jag vördsamt tillstyrker att förslaget
måtte återremitteras.
Gr. Lagerbjelke: Frill. Stjernstedt har, bland annat, såsom
skäl för bifall till förslaget anfört, att det vore af vigt för
K. M. att veta huru saken aflupit hos R. St. vid voteringen Stånden
emellan, emedan derigenom tillfälle kunde yppas att återkomma
med samma förslag i fall det endast blifvit af ett Stånd afslaget,
samt om goda skäl i de öfriga Stånden blifvit anförda för bifall.
I anledn. deraf ber jag blott att få anföra, att de skäl, som blifvit
anförde för bifall, i alla fall ej intagas i den und. skrifvelsen;
ang:de en afslagen propos., så att K. M. i alla fall ej genom denna
skrifvelse kommer att få veta dessa skäl. Det vore väl ock
höjden af vidlyftighet, att i skrifvelsen upptaga att de skälen äro
anförda för, och de emot. — Att det skulle vara så vigtigt att
uti skrifvelsen uppgifva då förslaget endast förfallit genom ett
Stånds beslut, för att K. M. sedermera på grund deraf skulle
kunna återkomma med detsamma; detta skäl kan jag icke med
gifva
giltighet, enär vi af erfarenheten finna, att vid grundlagsändringsfrågor,
sedan frågan af ett Stånd blifvit afslagen, den ofta
går, som man säger, ”på en slump” hos de öfriga Stånden,
emedan dessa Stånd ej bry sig om, att så noga begrunda saken
sedan den i alla fall är afgjord genom det afslående Ståndets beslut.
Såsom prejudikat, tror jag sådana beslut vara nog osäkra.
Skulle frågan komma att afgöras så, som Exped.Utsk. föreslagit,
så ber jag att vid nästa tillfälle, då en K. propos., om
lagfrågor fallit, emedan 2 Stånd slädnät mot 2, Exped.-Utsk. då,
för konsequensens skull, i skrifvelsen måtte säga, att den K. propos:n
fallit derföre, att de oell de 2 Stånden stadnade mot
de och de 2 Stånden; hvilket jag dock anser synnerligen olämpligt.
Jag förnyar derföre vördsammast min anhållan om propos.
på återremiss.
Frih. Gederström, Jakob: Vid frågors afgörande, vare
sig till ändring i grundlagen eller allmänna lagen på grund af
en K. propos., är förhållandet alldeles enahanda på det sätt att,
derest R. St. bifalla den K. proposm, öfverlemna R. St. beslutet
derom till Konungen skriftligen å rikssalen; afslå R. St. hvad
496
Den 16 Februari f. m.
Konungen föreslagif, anmäla de beslutet med skälen skriftligen genom
Talemännen. Det linnes ingenslädes i grundlagen, all det
Stånd som bifallit skall anföra sina moliver derför; men del är
helt tydligt, och grundlagen bjuder bestämd!, alt R. St. skola i
expeditionen upplaga skälen lill afslaget. Om än ett Stånd allena
afslagit en K. propos. i grundlagsfråga, så är det de skäl, som
legat lill grund för delta Stånds beslut, som skola i expeditionen
ovilkorligen införas, och de öfriga Ståndens bifallsanledmr höra
icke dit; ty grundlagan talar ej om alt R. St. skola till K. M.
inskicka sina prot. i sådana ämnen. Det är derföre som jag
jemväl tillstyrker ålerremiss af delta skrifvelseförslag, på det att
det måtte simplifieras och förkortas till hvad det verkligen bör
vara, så alt i frågan, rörande förändring af Reg.F:s §§ 17, 22
och 24, blott malte tillkännagifvas, alt frågan blifvit genom BorgareSl:s
beslut afslagen på grund af de och de af BorgareSt. gillade
anledmr, och dermed väl. I alla möjliga fall kan det alldeles
icke, i afseende pä Gr. Lagerbjelkes sista yttrande, uppstå
någon fråga om ali reda ut hvilka skäl de öfriga Stånden haft
för bifall, utan de lemna sitt bifall tillkänna å rikssalen. — I annat
fall sker det naturligtvis skriftligen, då skälen för afslaget skola
nämnas; men alldeles icke moliver för bifallet af, vare sig
majoriteten, eller minoriteten af RiksStm.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber endast att vördsamt få fästa
uppmärksamheten derpå, att hvad Frih. Cederström nu mot mig
anfört angår just hvad jag sagt för att genom exempel visa orimligheten
af Utsk:s sätt att förfara i fall det konseqvent utföres.
Frih. Stjernstedt: Jag är till en del redan förekommen
af Frih. Cederström, Jakob, i afseende på vederläggning af Gr.
Lagerbjelkes yttrande, der han säger att Exped.Ulsk. borde här
följa samma princip, som vid besvarandet af K. propos:r i lagfrågor.
Det kan icke låta sig göra ali, på sätt då sker, gå lill
väga, ty grundlagen stadgar icke i dessa 2:ne fall enahanda expeditionssätt.
En sådan jemförelse bör således icke äga rum, som
den Gr. Lagerbjelke framställt. Hr Grefven yttrade vidare alt,
när i grundlagsfrågor elt Stånd har afslagit en grundlagsförändring,
så äro de öfrige Stånden likgiltige i afseende på beslutets
fattande. Jag tror icke att det så förhåller sig, utan jag förmodar
alt äfven om ett Slånd afslagit en grundlagsfråga, sä böra de
andra Stånden det oaktadt pröfva skälen för bifall eller afslag lika
noggrannt och moget sorn om de ännu hade beslutande rätten öfver
frågan. — Samma värde talare har vidare sagt alt det vore af
ingen vigt, att K. M. komme i tillfälle att erfara om endast ett
Stånd afslagit och de 3 öfrige bifallit förslaget, och tillika yttrat
alt skälen för bifall böra anföras. Det kan icke komma i fråga
alt sä bör ske, men att K. M. må komma i tillfälle alt erfara,
att endast ett Stånd afslagit en K. propos. och hvilka dess skäl
lör afslag varit, det anser jag vara af ganska stor vigt.
Jag hemtar ett ytterligare stöd för denna min åsigt af elt
yttrande som, då vid sisth riksdag en dylik fråga förevar, afgafs
af
Den 16 Februari f. m.
497
af H. Ex. dåvar. Just.-stats-ministern Frih. Nordenfalk, och hvilket
lyder som följer:
— — ”Att anföra skälen för ett afslag och tillika gifva Konungen
underrättelse om hvad i enlighet med verkliga förhållandet
föregått, låter sig göra på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, och
derföre instämmer jag deri. Det är i förevar, fall så mycket nödvändigare
alt vidtaga detta sätt att expediera svaret, som de i Exped.
Ulsk:s förslag till und. skrifvelse anförde motiver innefatta verkliga
och ganska väsentliga principfrågor, dem Ständerna icke gemensamt
hafva gillat, ty då ett Stånd har afslagit, är det visserligen
tillräckligt för alt verka resultatet efter afslaget, men deraf följer
icke att de anförde skälen skola framställas i alla Ståndens
namn, ty det kunde bli ett prejudikat, som en annan gång möjligen
lade hinder i vägen för Konungen att föreslå något, som stod
i sammanhang med en sålunda uttalad grundsats. Det har dessutom
det felet att en sådan expedition innebär en osanning, ty det
är icke Ständerne, som pä de anförde skälen vägrat, utan det är
endast ett Stånd.”
I afseende pä hvad Hr von Hartmansdorff anfört, att han ansåg
det vara mindre lämpligt, alt utsätta hvilket Stånd sorn afslagit
eller gillat den K. proposm, ber jag endast att lå anföra de
skäl, som Hr von Hartmansdorff anförde vid sisth riksdag, då lian
framställde det förslag han ansåg lämpligast i afseende på formen,
nemi.:
”R. St., som beredt och till afgörande förehaft frågan
om den af K. M. föreslagna grundlagsändring, få nu, enär N. N.
Stånd icke bifallit berörde nåd. propos. och den ifrågavar. grundlagsändringen
således är vorden afslagen, sådant i und. anmäla,
jemte de skäl, som legat till grund för bemälde Stånds beslut.”
Det var endast detta jag ville nämna såsom ytterligare stöd
för de skäl, som föranledt Utsk. alt på sätt som skett uppställa den
und. skrifvelsen.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
de emot ifrågavar. skrifvelseförslag gjorde anmärkmr föranleda
till detsammas återremitterande, ropades starka ja, blandade
med nej; hvarefter Hr Landtm, tillkännagaf, det han trott sig finna
att ja varit öfvervägande.
Vidare föredrogs Exped.Utsk:s under N:o 11 afgifna, d. 12
dennes f. m. på bordet lagda, förslag till R, St:s und. skrifvelse till
K. M. i anledn. af Dess nåd. propos. om ändring i 6, 15 och 43
£§ Reg-R
Gr.
Lagerbjelke, Gust.: Med detta skrifvelseförslag är
förhållandet enahanda, som med det förra. En dylik reservation
är äfven bifogad. Jag vågar derföre hemställa att äfven detta skrifvelseförslag
mätte återremitteras.
2 H. 32
493
Deu tIi Februari f. m.
R. o. Ad. ansåg äfven detta förslag till uud. skrifvelse böra i
anledn. af de gjorde anmärkn:ne återremitteras.
Vid föredragning af Exped.Utsk:s under N:o 12 afgifna d. 12
dennes f. m. på bordet lagda förslag lill R. St:s und. skrifvelse till
K. M., i anledn. af Dess nåd. propos. om ändring i 1 § 9 morn.
Tryckfrihetsförordningen, yttrade sig
Gr. Lagerbjelke, Gust.: På skäl som vid de föreg:de
förslagen blifvit anförde, hemställer jag vördsammast, att äfven detta
förslag till und. skrifvelse måtte återremitteras.
1 anledn. häraf blef jemväl detta förslag till und. skrifvelse af
R. o. Ad. äterremilteradt.
Upplästes till justering och godkändes följande från Exped.-  Utsk. inkomne förslag till R. St:s und. skrifvelse!- till K. M.:
N:o 15, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de öfverlåtande
till Malmö stad af mark, tillhörande Malmö f. d. fästning;
N:o 16, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de afskrifning
af ett majoren C. Weinbergs sterbhusdelägare ådömdt ersättningsbelopp
för en balans;
N:o 17, angele ett förändradt användande af den g procent,
som af sterbhus inom Wermland erlägges;
N:o 18, ang:de förändring i sättet för fångars forslande;
samt
N:o 19, angrde det till Westerås län hörande Wåhla härads
förläggande till Upsala län.
Föredrogs å nyo SlatsUtsk:s d. 9 och 12 dennes pä bordet
lagda utlåt. N:o 37, ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster.
R. o. Ad. fann detta utlåt, böra punktvis företagas till pröfning.
Härvid förekom Först Utsk:s hemställan, att dess beräkningar
af vissa indeldta räntors värden, icke måtte af R. St. definitivt
fastställas, förrän den på dessa beräkningar inverkande
fråga om dessa indelningars indragning till statsverket bilf-,
vit af Utsk. handlagd samt af R. St. slutligen pröfvad oell
afgjord.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anser det oriktigt handladt
af StatsUtsk., att hafva för närvar, sammanblandat denna fråga med
Statsregleringen. Sådant är enligt min tanka onödigt; ty, om skattejemkningen
blifver gjord, såsom man lofvar, utan förnärmande af
hvarken räntetagares eller räntegifvares räll, så inser jag ej hvilken
förändring i nu bestående förhållanden, eller rättare sagdt beräkningar,
som deraf skulle uppkomma. Men om likväl någon förändring
skulle deraf härröra, så må det blifva en särskild omsorg för R.
St., att i anledn. deraf vidtaga den rättelse, som ett sådant beslut
Den ](j Februari f. m.
499
kan påkalla. Men att nu, och innan ett sådant beslut är fattadt,
förklara det Statsregleringen bör emellertid förblifva oafgjord i hvarje
punkt, der räntor ingå i skatternas beräkning, det är enligt min
tanka ett fel. Följden deraf skulle blifva en allmän osäkerhet i afseende
pä Statsregleringen, och den så mycket större, som det
möjligen skulle kunna hända, alt frågan om skattejemkningen aldrig
blefve vid denna riksdag afgjord, emedan trumpeten möjligen
skulle kunna låta höra sig förr än 11. St. hunnit öfver frågan besluta.
Huru vore då förhållandet med Statsregleringen i det hela?
Jo, den vore oafslutad. Om då R. St. likväl nödgades besluta,
att henne på ett eller annat sätt afgöra, så stöde detta beslut i
strid med det föregtde, som föreskrefve skattejemkningens afbidande.
Jag anser följaktligen denna punkt icke böra af R. o. Ad.
antagas, utan till rättelse återremitteras.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Då StatsUtsk. emotlagit
en K. propos., som bland annat föreslår indragning af ålskillige indelningar,
är det klart, att om R. St., med anledn. af det betänk.
Stats-Utsk. framdeles kommer bärom att afgifva, skulle dertill lemna
medgifvande, kommer en förändring i ordinarie räntans belopp
i följd deraf att uppstå. Fattas nu åter ett definitivt beslut, ronde
denna ränta, så är derigenom vägen stängd, för alla förändringars
vidtagande i den syftning K. M. nådigst föreslagit. Jag anser
således af vigt, att det af StatsUtsk. föreslagne vilkor, eller att beräkningarne
af dessa indelningars värden icke måtte nu definitivt
fastställas, må antagas och anhåller om propos. på bifall dertill.
Frih. Cederström, Jakob: Jag gillar fullkomligt de af Rivon
Hartmansdorff gjorda anmärkmr mot det, ej ensamt öfverflödiga
utan rent af skadliga, förbehåll som nu utgör föremål för Herrarnes
öfverläggning. — Den siste värde talaren har sagt, att de summor,
som äro i inkomst-betänk, upptagne för ordinarie räntorna,
skulle komma att lägga hinder i vägen för ett kommande beslut
med afseende på, vare sig indelningars indragning (ill Staten, eller
räntepersedlarnas förenkling. Detta lärer vara ett missförstånd om
sjelfva sakens natur och beskaffenhet. Reräkningen af grundskatternas
belopp hörer ej till indelningen till de indelta räntorna. Den bevisar
hvad Staten har att beräkna för sina utgifter. Utgifterna, mine
Hrr! röra ett annat betänk., sorn Utsk. har att till oss inkomma
med, och deruti Utsk. då upptager så stor del af Statens ordinarie
räntor, som anvisats. Utsk. kan således deruti ej göra någon förändring.
— Om åter Ulsk. skulle framdeles komma att tillstyrka
ränteförenklingen på grund af K. M:s propos., så hindras det icke,
genom att man nu bestämt hvad ordinarie räntorna per medium
utgöra; men om denna förenkling af räntorna skulle medföra en
minskning af Statens inkomster, som då måste af StatsUtsk. upptagas
och uppgifvas, så följer dä af sig sjelft, att detta kommer att
föranleda bestämdt till ersättning af riksg:s-kont., emedan statsregleringen
fastställt ett bestämdt belopp, som ock skall utgå. Det
32*
500
Den 16 Februari f. m.
är således ett riktigt misstag om liehoTvet, som har gjort att StatsUtsk.
framställt ifrågavar. vilkor, hvartill StatsUtsk. i grundlagen
saknar helt och hållet skäl för sig; ty den medgifver inga sådana
der förbehåll, hvilka hindra Stalsregleringens bestämda och hastiga
afgörande.
Jag instämmer i begäran om återremiss af denna punkt.
Frih. von Kraemer: Med anledn. af mot redaktionen af ifragavar.
punkt gjorda anmärkn:r, anser jag mig höra upplysa, att delta
villkor icke blifvit af inkomstafdelningen föreslaget, utan blef detsamma
vid inkomst-betänk:s föredragning af Utsk. antaget, i likhet med
det förbehåll, som i de flesta utgifts-litlarne blifvit fästadt i afseende
på beräkningen af indelta räntor.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Frih. Cederström har i
sitt sista anförande medgifvit, att det beslut, som R. St. komme
att fatta i anledn. af K. M:s propos. om skatteförenklingen och
räntornas ingående till Staten, skulle kunna verka förändring i den
här beräknade summan för ordinarie räntan. När ett sådant medgifvande
är gjordt från den sidan, som yrkar afslag eller återremiss
af StatsUtsk:s tillstyrkande i denna fråga, så visar det väl belmfvet
af ett sådant förbehåll, som StatsUtsk. bär gjort. — Frilen har
visserligen sagt, alt om brist uppstode, sä finge R. St. fylla den
genom sitt riksg:s-kont., genom bevillning eller på annat sätt. Det
är ganska rätt, och det blefve en gifven följd af att nu definitivt
bestämma de indelle ränlorne; men det är just detta som bör förekommas
genom att frågan lemnäs öppen, och har StatsUtsk. föreslagit
R. St. alt fatta nu ifrågavar. beslut, på det att R. St. ej
må onödigtvis binda händerne på sig.
Jag anhåller om bifall till denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Tersmeden har trott ett
förbehåll i detta fall vara nödigt. Låtorn oss antaga att sä vore!
Jag tror dock att del sätt hvarpå Utsk. gjort förbehållet icke är det
rätta. Man bör naturligtvis, i fråga om Statsreglering, likasom
i all annan mensklig beräkning, utgå från del närvar, tillståndet
och derefter rätta framtida beräkningar, men icke, i omvändt förhållande,
rätta det närvar, efter förutsättningar örn det ovissa tillkommande.
Utgår man från den närvar, ställningen, sä blifver ju
sakens skick sådant, att R. o. Ad. äfvensom de öfriga Standen
fastställa statsregleringen eller inkomst-beräkningen pä grund af nu
gällande förhållande med räntorna, men göra, om man anser sä
nödigt, det förbehåll, att i fall sakens nuvar. skick skulle af R. St.,
genom bifall till ifrågavar. K. propos. i någon mån rubbas, då kommer
naturligtvis rättelse i Statsregleringen alt deraf följa, på sätt
Frih. Cederström nämnt. Men att omvända förhållandet och säga,
att det nuvar. förhållandet ej får gälla, emedan man väntar på ett annat,
hvars beskaffenhet man icke känner, det vore enligt min tanka
oriktigt, och bör följakteligen icke antagas.
Frih. von Kramer har sagt, att Utsk:s inkomst-afdelning ej
hade gjort detta vilkor, utan att det blifvit hennes ledamöter på
-
Den 16 Februari f. m.
501
trugadt af Lisk. in pleno. Då synes mig Frih. von Krtcmers godhet
bra stor, alt likväl vilja försvara hvad han ursprungligen icke
gillat. Om han likväl har denna eftergifvenhet för Utsk:s pluralitet,
så inser jag dock icke något skäl för R. o. Ad., att göra
sammaledes.
Det har blifvit sagdt, att detta förbehåll funnes åberopadt i de
öfriga utgiftstitlarna. Det är sannt såvida det angår de titlar jag
hittills sett, och jag förmodar att det sålunda förhåller sig med de öfriga;
men då hvarje särskild litel förmodligen kommer att, pä samma
sätt som detta inkomslbetäuk., punktvis föredragas, sä är ju ingenting
som hindrar R. o. Ad. att bifalla de öfriga punkterna i hvarje
betänk, om Ståndet sä för godt finnér, men återremittera blott
den punkt, sorn angår räntornas beräkning och som svarar emot den
nu föredragna. Jag finnér således ingen betänklighet vid återremissen,
men deremot allt skäl alt honom besluta.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Man har klandrat SlatsUtsk.
att hafva gjort något förbehåll i afseende pä de indelta räntorna.
Afven jag anser det förbehåll, StatsUlsk. i detta afseende
uttryckt, vara oriktigt, enär del verkligen ganska lätt låter sig tänka,
att R. St. icke i anledn. af K. proposm om ränteförenklingen
komma ali fatta något beslut innan d. 23 Mars; och efter den tiden
kan riksdagen slutas hvilken dag sorn helst. Om sä sker, och
detta förbehåll bifalles af R. St., sä står man ulan något beslut i
afseende på statsregleringen i den delen, sorn utgöres af indelta
räntor. — Min tanka vore, att StatsUlsk. hade snarare och rätteligen
bordt säga, att de beräkningar af dessa indelningars värden, hvilka komma
att i förevar, fall föreslås, icke mätte på annat sätt af R. St. fastställas, än
att, i händelse R. St. i anledn. af K. proposm om räntornas förenkling,
fatta något beslut som rubbar den nu uppgjorda beräkningen, en
ändring då må derutinnan kunna äga rum, utan att detta beslut
deruti lägger hinder i vägen. — Om StatsUlsk. velat göra något
förbehåll och ansett sig äga skäl dertill, så tror jag detta hade bordt
uppställas i denna form, pä det att ingen motsägelse måtte framdeles
konna komma ifråga emot det beslut, som R. St. på grund af
StatsUtsk:s utlåt, i detta hänseende fattat. Jag anser likväl att förbehållet
i det hela kunnat undvikas mycket väl, enär R. St., om
den K. proposm i afseende pä ränteförenklingen skulle bifallas, väl
icke böra göra någon ny beräkning af de indelta räntorna i alla
fall; ty de comilerade, som afgifvit utlåt, eller förslag till ränteförenkling,
ett förslag som i afseende på alla värden är af K. M. antaget,
hafva åsyftat, och säga sig hafva lyckats uti, att träffa andra
rubriker på räntorna, som likväl ej skulle medföra någon skilnad i
de årliga inkomsterna eller skattebeloppet, och således icke heller i
de indelta räntornas belopp, mot hvad som skulle hända i fall att
ingen ränteförenkling ägde rum, utan räntorna fortfarande utgingo
efter anförde grunder. Om de comiterade lyckats i detta förslag,
hvilket man bör hafva anledn. förmoda, sä har R. St. ingen slags
anledn. derigenom till att förändra den beräkning, sorn uppgöres
502
Den 16 F e li r u a r i f m.
med afseende på de hittills varande stadganden ang:de räntornas belopp.
Således förefaller det mig ganska klart, att förbehållet varit
öfverflödigt; men om det nödvändigt skall äga rum, för att tillfredsställa
dem som önska förändring och äro otåliga i detta afseende,
sä har jag ansett det böra uppställas pä sätt jag nyss framställt.
Men alt bifalla det, på sätt Utsk. framställt det, skulle kunna föranleda
dertill, att man nödgades kullkasta det beslut som nu fattas;
hvarföre jag tillstyrker återremiss.
Frih. Cederström: De 2 siste talarne, Hr von Hartmansdorff
och Frih. Palmstjerna, hafva rätteligen yttrat sig i frågan ronde
räntornas beskaffenhet och förenkling; men de hafva framställt ett
annat förslag till villkor, som jag anser ej bättre än hvad Utsk.
föreslagit, utan vara fullkomligen lika oriktigt. Jag har nemi. trott,
att om vilkor skulle vara nödvändigt, skulle det vara för de jemkningar
som skulle uppkomma genom räntornas förenkling; men
jag ber Herrarna betänka, att alla sådana frågor höra icke till inkomsternas
beräkning, utan de höra till utgifternas, och utgiftsbetänk.
hafva vi nu ingenting alls alt skaffa med. Det följer af sig
sjelft att, om den summa, som de indelta räntornas belopp utgör,
skulle till stats-verket indragas, så måste ock staten förskjuta samma
summa eller 1,762,000 r:dr att till löner utgå. Det blir således
ingen förändring och det är således onödigt att göra något
vilkor i det ena eller andra fallet. Om det skulle komma att
hända, hvilket dock är en alldeles obehöflig farhåga, att. R. St. antogo
ränteförcnklingsförslaget, och deraf statsbrist uppkomme af t.
ex. 762.000 r:dr, så att endast en million återstode för staten alt
aflöna indelningshafvare!! med; så följer af sig sjelft, alt samma
Ständer, som hafva beslutat en sådan skänk, mäste ock draga försorg
om att fylla behofvet af samma summa; ty det är blott de ordinarie
och eventuella utgifterna, som kunna komma alt undergå
förändring vid hvarje riksdag, men de ordinarie och indelta räntorna
kunna i alla tider icke komma att undergå någon förändring.
Det är således lika obehöfligt, det af Hr von Hartmansdorff och Frih.
Palmstjerna gjorda vilkor, som det af Utsk. gjorda. Jag anhåller
derföre all icke något af de framställda vilkoren, af hvad beskaffenhet
som helst, må förklaras för de grunder, hvarpå Utsk. bör grunda
sitt betänk. rör:de indelta räntorna, vare sig de ingå lill staten
eller indelningshafvaren.
Frih, von Kraemer: Med anledn. af Hr von Hartmansdorff^
gjorda anmärkn. att, då detta tillägg blifvit inkomst-afdelningen påtrugadt,
en ledamot af denna afd. icke heller borde försvara detsamma,
får jag tillkännagifva, att jag icke yttrat att någon påtrugning
ägt runi, men väl att Utsk., utan afd:s förslag, antagit ett så
beskaffadt vilkor, och då jag icke reserverat mig deremot, trodde
jag mig äfven kunna försvara detsamma. Likväl linner jag att den
af Hr von Hartmansdorff och Frih. Palmstjerna föreslagna redaktion
af i fråga var. punkt är bättre, då derigenom eli ytterligare beslut om
ordinarie räntan kan blifva öfverflödigt, hvarföre jag icke vill bestrida
en återremiss,
Den 16 Februari f. m.
503
lii- Åkerman, Fredr.: Jag kan ej finna annat, än attifrågavar.
punkt är temligen oskyldig; ty jag kan ej förstå alt den innefattar
någon garanti, hvarken för dem sorn vilja hafva de indelta
räntorna i behåll, eller för dem som vilja hafva dem indragna.
Vill man att de skola indragas, så föreställer jag mig, att man kan
hitta på att göra det sedan statsregleringen är beslutad, äfven om
ifragavar. punkt skulle försvinna. Men jag måste yttra mig i afseende
på de skäl, som äro andragna för punktens afsläende. Rivon
Hartmansdorff har talat örn alt man borde hälla sig vid nuvar.
ställning, och ej befatta sig med hvad i framtiden kan inträffa. Huruvida
man kan med framtiden benämna förhållanden, hvarom
fråga redan är väckt, ty vi hafva en K. propos. med afseende pä
de förhållanden, som upptagas i denna punkt, det förstår jag ej.
StalsUtsk. har dessutom haft giltig anledn. att tala härom, i följd
af det beslut, om indelta räntornas indragning, hvilket vid förra
riksdagen fattades af R. St., och äfven af K. M. faslsläldes. Således
kan jag ej finna annat än att punkten angår nutiden och icke
framtiden.
Frih. Palmstjerna har yttrat det vara angeläget att taga bort
denna punkt, i fall riksdagen skulle hastigt afslulas. 1 fall riksdagen
skulle få hafva sin gång, och det är väl intet tvifvel underkastadt
att den ej det får, utan att R. St. hemförlofvas i förtid, sä kommer
man väl lill något resultat i den fråga, som upptages i nämnde
punkt, skulle deremot R. St. hemförlofyas innan statsregleringen
hunne att definitivt afgöras, sä komme den gamla statsregleringen,
att gälla. Denna punkt synes mig sålunda ej lägga hinder i vägen
för bifall af betänk. Hvad Frih. Cederström yttrade, hade jag härpå
afstånd ej den lyckan att höra, och jag kan således ej förklara
mig för afslag eller bifall dertill.
Jag anhåller om bifall till ifrågavar, punkt.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Man har här ansett det ej
vara troligt, att den föreslagna skatteförenklingen skulle åstadkomma
någon förändring i afseende på de indelta räntornas beräkning; men
man har dock medgifvit möjligheten deraf. Nödvändigheten af någon
bestämmelse vid delta tillfälle, hvarigenom frågan hålles öppen,
torde således genom detta medgifvande redan vara intygad, så att
nu blott återstår att söka den lämpligaste formen för en sådan bestämmelse.
Hr von Hartmansdorff har klandrat hvad Utsk. i detta
afseende föreslagit, men tillika sagt alt man borde förbehålla sig
rättighet till en rättelse, i händelse någon' förändring framdeles
blefve nödvändig. Härmed kunde äfven jag gerna vara belåten,
men jag hemställer likväl hvartill det skulle tjena att ingå i sä fina
distinktioner, enär det efter mitt begrepp kan vara ungefärligen detsamma,
att förbehålla sig rätt alt ändra sina beslut, eller att nu ej
besluta definitivt, hvilket är det uttryck som Utsk. föreslagit. Ty hvad
är egentliga skilnaden emellan att besluta obestämdt, och att besluta sä,
allman kan fä göra ändringar, ifall behof deraf visar sig framdeles?
Är deremot Hr von Hartmansdorffs mening ali man nu verkligen
kunde besluta i hufvudsaken, utan något sådant uttryckligt för
-
504
Den 10 Februari f. ni.
behåll, och alt rättelse i alla fall kunde ske efteråt, så måste jag
deremot bestämdt protestera, ty hvad händer då när frågan ä nyo
förekommer? Jo, att de, som yrka rättelsen, ifall den blir nödvändig
för att ej hindra Ståndets fria beslut i skattejemknings-frägan,
mötas med det inkast af Hr von Hartmansdorff eller hvar och en
annan, som vill kullkasta denna fråga, att de motsätta sig all vidare
pröfning af en redan afgjord fråga, samt i och med det samma
äfven all ändring och rättelse.
För att icke binda sig genom ett beslut på förhand, måste
man således nödvändigt intaga en bestämd bestämmelse härom, och
detta är naturligtvis just det sorn åsyftas i Utsk:s förslag, att R. St.
icke måtte definitivt fastställa beräkningen ronde de indelta räntorna,
d. v s. att man kan besluta eventuelt, med rättighet att
göra den förändring, som möjligen kan komma i fråga i följd af
antagandet af den K. propus:n om skatteförenklingen; hvarföre jag
äfven anser denna redaktion rätt så god, som den af Hr von Hartmansdorff
föreslagna, och sålunda gerna kunna bifallas.
Frih. Palmstjerna: Om R. St. ville uttyda StalsUtsk:s mening,
som är uttryckt i den punkt som nu är föremål för R. o.
Ad:s öfverläggning, på samma sätt som Hr Gripenstedt, så skulle
jag visserligen ej hafva något emot dess antagande; men jag fruktar
att språkbruket lägger i detta afseende vissa hinder i vägen, ty
Flsk. säger att något definitivt beslut icke skall äga rum förr, än
R. St. beslutat om K. propos. ang:de ränteförenklingen. .lag har
derföre föreslagit, att förbehållet skulle hafva den lydelse, att dessa
beräkningar fastställas, men icke på annat sätt, än att, i händelse
det beslut R St. fatta om ränteförenklingen medför någon förändring
häruti, en ändring då må komma att äga rum, J!er-.
uti måste ligga en betydlig skilnad. Det förra säger, att detta är
ej fastsläldt Jorr än R. St. fattat sitt beslut om skatteförenklingen;
och det sednare säger, att det är fastställdt, men med förbehåll alf
kunna rättas om sä behöfves.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror visserligen lika med
Frih. Cederström att förbehållet är öfverflödigt; men till tröst för
dem, sorn anse förbehållet nödigt, är det sorn jag uppgifvit förslag
lill en annan ordalydelse. Antingen denna antages, eller den som
Frih. Palmstjerna föreslagit eller någon annan dylik, sä blir följden
den, som J finnen, mine Hrr! att dä behöfver i detta afseende icke
något vidare beslut af R. St. fattas, i händelse skattejemkningen
icke varder afgjord. Deremot, om man antager den af Utsk. uppgifna
redaktion, sä är det nödvändigt att R. St. ang:de inkomstberäkningen
fatta ännu ett beslut, antingen skattejemkningen antages,
eller förkastas, emedan den uppgjorda beräkningen, thy förutan,
icke är fastställd Detta är skilnaden, mine Hrr! och vinsten följaktligen
den, att åtminstone i den ena händelsen slippa fatta vidare
beslut om ämnet, i händelse R. St. vidtaga elt sådant som Frih.
Palmstjerna och jag föreslagit; hvarföre jag, då det ej genast kan
ske, anser denna punkt böra återremitteras.
Den 16 Februari f. m,
505
Frih. Cederström: Jag beklagar att jag för 3:rlje gången
måste uppträda i en fråga af så ofantligt enkel beskaffenhet, att den
ej bordt upptaga någon tid och många ord. — Grundlagen innehåller
det vilkor som, för bestämmande af skatterna så (ill utgifter
sorn inkomster, skall iakftagas. Grundlagen säger alldeles tydligt alt,
om K. St. i Statsutgifterna besluta mer än hvad inkomsterna räcka
till, så skall skilnaden genom ökad bevillning fyllas. Delta känna
vi af grundlagen, och det är således alldeles slut pä alla sådana
frågor. — Ilar är fråga om beräkningsgrunder, mine Hrr! och jag
yill väl fråga om det är möjligt ali Utsk., i fall genom beslut i ett
eller annat fall minskning skulle uppkomma i de ordinarie räntorna
(som ingå till Staten eller ränteinnehafvare) emot hvad de uppgått
till under de sednaste 5 åren, jag vill väl fråga, säger jag, om det
finnes en enda ledamot af StatsUtsk. som ej anser för en alldeles
odisputabel sak, att detta skulle fyllas af riksg.-kont. och det till sista
runstycket. Det vore eljest ett tjufveri, som staten skulle begå
och som aldrig lärer komma till stånd.
Jag afstyrker alla villkor, sä väl det af Hr von Hartmansdorff,
som af Frih. Palmstjerna föreslagna, och begär återremiss.
Då nu öfverlägguingen förklarades vara fulländad, samt H r G r.
o. Landtm, hemslälde om H. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s ifrågävar.
hemställan, ropades starka nej, blandade med ja; hvarefter H.
o. Ad., med bifall till Hr Landtm:s sedermera framstälda propos.,
ansåg de emot denna Utsk:s hemställan gjorda amnärkmr föranleda
till densammas återremitterande.
Härefter förekom:
l:o Ordinarie räntan.
lista morn. ang:de den del af ordinarie räntan, som är
indelad alt utgå till vissa personer, stater och inrättningar.
Frih. Cederström : Det skäl Utsk. anfört alt icke beräkna den indelta
räntan till det belopp, som den K. propos. innehåller, utan anmäla
att ”då ett högre eller lägre värde ä denna ränta medför hvarken öfverskott
eller brist uti statsberäkningen pä det hela, anser Utsk. denna
inkomst äfven nu kunna upptagas till 1,762,000 r:dr”, förefaller mig
högst besynnerligt, såsom icke grundadt pä räkenskapernas verkliga
förhållande. Hvad vill nu Utsk. dermed åsyfta? Det har i den nyss
beslutade punkten gjort förbehåll i afseende på ett blifvande beslut
om räntornas indragande lill staten. Ar det då meningen alt dessa
räntor skola beräknas lill ett mindre belopp än hvad de verkligen
utgjort, pä det alt det mätte blifva sä mycket mindre ersättning att
gifva lill indelningshafvarne? Jag protesterar emot att Utsk., i motsats
mot rätta förhållandet af hvad inkomsterna utgjort, icke beräknar
dem till deras rätta och sanna belopp. Jag begär således att
punkten mätte återremitteras, och att Utsk. upptager inkomsten af
den ordinarie räntan, i anledn. af K. proposm, till 1,860,699 r:dr.
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller alt Frih. Cederström behagade
fästa sin uppmärksamhet dervid, att StatsUtsk. säger, att K. M.
500
Den 16 Februari f. ra.
föreslagit ordinarie räntan, som till vissa personer, stater och inrättningar
skall utgå, att beräknas till lika belopp som i sista statsregleringen
eller 1,762,000 r:dr, och att således Utsk. icke har gjort
annat, än sett saken från samma synpunkt som K. M., att nemi.
det skalle kunna hända, att den höga markegång, som varit
de förra åren och som således föranledt en större inkomst än dessa
1.762.000 ndr, skulle kunna förändra sig, och att således den gamla
beräkningen, som förut ägt rum, borde få fortgå.
Jag hemställer således huruvida ej punkten kunde bifallas.
Frih. Cederström: Punkten lyder: ”Den del häraf (af ordinarie
räntan), som är indelad att utgå till vissa personer, stater
och inrättningar, samt i medeltal under åren från och med 1841 t.
o. m. 1845 utgjort 1,860,699 ndr, har af K. M. blifvit föreslagen
till enahanda belopp, som vid sednaste statsregleringen blifvit beräknadt
eller 1,760,000 ndr; och då ett högre eller lägre värde å
denna ränta medför hvarken öfverskott eller brist uti slatsberäkningen
på det hela, anser Utsk. denna inkomst äfven nu kunna upptagas
till 1,762,000 ndr”. Det gör ingen ökning eller minskning
i statsinkomsterna hvad de enskilde indelningsliafvarne uppbära eller
upptaga, det är visserligen sanni; men om det skulle inträffa al t staten
ville lill kronan indraga de indelta ränlorna, som efler K. M:s
uppgift de sednare åren utgjort 1,860, 699 ndr, och ersätta dem
till indelningsliafvarne kontant från statsverket, och R. St. i sina beräkningar
öfver statsinkomsterna upptagit samma ordinarie ränta (ill
1.762.000 ndr, så komrae förlusten af skillnaden emellan dessa båda
summor att drabba indelningshafvaren: ty icke kunde K. M. någonsin
ersätta till indelningshafvaren mera än hvad inkomsten blifvit af
R. St. beräknad till. — Jag yttrade mig kanske otydligt förra gången,
då jag sade att R. St. borde hålla sig till K. proposm. Jag
menade dermed K. M:s uppgift på hvad ordinarie räntan utgjort
från och med 1841 t. o. m. 1845. Denna uppgift hafva vi i den
K. propos:n, och det är denna uppgift jag önskar att Utsk. skulle
anföra såsom summa för den ordinarie räntan.
Frih. Tersmeden: Frih. Cederström har isynnerhet fästat
vigt vid den beräkning StatsUlsk. gjort af den ordinarie räntan, derföre,
som jag tror, att han fruktade att, i händelse den ordinarie
räntan skulle till staten indragas, den ersättning skulle blifva för
ringa, som indelningshafvaren af statsverket skulle tillgodonjuta efter
den här gjorda beräkningen öfver statens inkomster. Delta
tror jag dock vara ett ganska betydligt misstag af Frih. Cederström,
ty denna uppgift i inkomslbetänk. kan omöjligen komma att verka
på denna ersättning, hvilken kommer att uppgöras efter vissa bestämda
grunder.
Orsaken hvarföre Utsk. ej ansett sig böra beräkna den indelta
räntan högre, än hvad det gjort, är redan af Frih. Palmstjerna uppgifven;
och det är klart att det är den höga markegången som verkat
det höga beloppet af den ordinarie. Detta synes tydligen af uppgifterna
för år 1844, då markegången var låg och inkomsten af den
indelta räntan också ej uppgick till mer än 1,573,739 ndr, säle
-
Den 16 Februari f. m
507
cles omkring 200,000 r:dr mindre än hvad den här är beräknad (iil,
och denna beräkning är gjord i öfverensstämmelse med hvad K. M.
föreslagit och med hvad den ordinarie räntan varit beräknad till vid
sisla riksdagen. Jag kan sålunda ej tro, alt Frih. Cederströms anmärkn,
nu kan föranleda till ålerremiss.
Hr von Hartmansdorff: Det är visserligen sannt alt, enär
denna summa på ena sidan uppföres i räkenskaperna och ä den
andra afföres till samma belopp, emedan hon går omedelbart från
räntegifvaren lill ränletagaren, sä är det för slatsregleringen alldeles
likgiltigt om hon är upptagen till sitt rälta belopp eller (ill något
annat. Men dä dessa summor, ehuru de ej ingå till Kronan, likväl
införas i slatsregleringen, så mätte väl meningen dermed vara, att
någon sanning skall genom dem uttryckas. Vore ej meningen sådan,
så inser jag ej hvarföre man icke kunde lika gerna upptaga
beloppet till 1,762 r:dr, som till 1,762,000. Men denna sanning
är ej likgiltig. Frih. Cederström har redan omförmält ett af dithörande
förhållanden. Jag vill anföra ett annat. Om de indelta räntorna
skulle indragas, så skulle ju, på sätt Frih. Tersmeden antydt,
deras verkliga belopp ersältas indelningshafvarcn? Men om R. St.
ej, genom en sannfärdig uppgift på dessa räntors verkliga värde,
vissle hvad de i sjelfva verket gällde, så skulle det kunna hända att
man gjorde sig oriktig föreställning om den ersättning, som vore i
fråga, samt att man gjorde orätt, och derigenom ådroge sig oändliga
tvister. I afseende å dessa tvisters beskaffenhet i flera hänsenden,
vill jag t. ex. erinra R. o. Ad. om den tvist, som föreföll emellan
Hr Gripenstedt och mig vid riksdagens början, då jag uppgaf beloppet
af Sveriges statsreglering, men han förklarade det vara betydligt
större, emedan mycket icke syntes i slatsregleringen. När nu härtill
kommer att det icke blott är mycket, som ej synes i statsregleringen,
utan att mycket, som deri upptages, ej synes till sitt sannskyldiga
belopp, så lemnar man ett alltför vidsträckt fält för inbillningskraften,
antingen för att nedsätta eller för att öfverdrifva det
sanna förhåffandet. Jag tror således att R. o. Ad. gjorde väl för
sanningens skull, om Ståndet fordrade att dessa summor skola i
statsregleringen upptagas till deras verkliga belopp och ej till något
godtyckligt. Hvarföre har man ej upptagit räntespanmålen enligt
kronovärdi till 36 sk. i st. f. 6 r:dr tunnan? Jo, derföre att 6 rulr
äro närmare det sannfärdiga beloppet än 36 sk. Alltså, mine Hrr!
siffror i Statsregleringen äro ej ali leka mech Det kan än lända den
ene, än den andre till skada, man vet ej hvem. Man måste derföre
alltid söka att vara sannfärdig så långt man kan.
Hr Gripenstedt: Jag gillar för min del fullkomligt den sats
sorn Hr von Hartmansdorff nu nyss anfört, nemi. att man bör vara
sannfärdig i sina uppgifter, äfven när det i resultatet till ingenting
leder, såsom här är förhållandet. Man bör, som sagdt är, äfven här
vara sannfärdig, men då mäste man också taga i betraktande sannolikheten
huruvida den ifrågavar. indelta räntan, som i medeltal för
åren 1841 —1845 utgjort 1,860,699 r:dr, äfven för framtiden kommer
att uppgå till delta belopp eller icke. Jag vill blott för dem,
50S
Den IG Februari f. m.
sorn icke hafva handlingen i sina händer, upplysa att 1S44 har detta
belopp uppgått till 1,573,739 r:dr. Nu är den deremot föreslagen
till 1,762,000 r:dr. Jag hemställer således om man skäligen bör
upptaga det högre, äfven om det vöre något behof eller någon vinst
att i denna beräkning uppdrifva summan till sitt högsta möjliga belopp.
För min del lägger jag visserligen icke särdeles stor vigt härvid,
alldenstund det, för resultatet, utgör jemt ingenting, men det
skall blifva rätt märkvärdigt att se, om Hr von Hartmansdorff m. fl,
komma att framgent vidhålla den princip, de nu yrkat. Inom en
qvart kommer det att visa sig, när fråga blir om den kronan behållna
delen af ordinarie räntan.
I öfrigt hemställer jag huruvida det verkligen vore klokt att
lill grund för denna beräkning taga ett medium precist lika med en
femtepart af de sista årens räntebelopp, då en hvar torde veta, alt,
med ett undantag, hafva dessa 5 årens markegångar varit just de
högsta som kanske någonsin i medeltal varit.
Frih. von Kraemer: Såsom flere talare förut yttrat, är det verkligen
likgiltigt till hvad belopp dessa summor upptagas, men det är
just för sannfärdighetens skull, som jag anser nödvändigt att vidhålla
det förslag för ifrågavar. räntas beräkning till 1,762,000 r:dr, sorn
såväl af K. M. som af Stats-Uisk. blifvit föreslagen, emedan medelbeloppet
af de sista åren är helt och hållet tillfälligt genom de höga
markegångstaxor, som under loppet af dessa 5 är ägt ruin. Det
har blifvit upplyst att 1844, dä markegängstaxan var särdeles låg,
sä sjönk summan betydligt under det bär beräknade beloppet. Om
man betraktar tabellernas uppgifter för de förra åren, så skall man
finna att Utsk:s förslag mycket nära slår in med beloppet för de sista
5 åren; men det är helt och hållet tillfälligt att medelbeloppet
för dessa 5 år är så högt och det är just för sannfärdighetens skull,
som Utsk. vidblifvit den af K. M. föreslagna summan. Jag tillstyrker
bifall till Utsk:s förslag i denna del.
Hr von Hartmansdorff: Hr Gripenstedt har önskat veta
huru det skall gå med sanningskärleken i de följande punkterna och
jag skyndar att det omförmäla hvad mig beträffar. Först och främst
instämmer jag med honom deri, att det är likgiltigt för statsverket
huru i denna punkt beslutas; men det är icke så i andra. Min
tanka är den, att äfven der bör man gå sanningen närmare än Utsk.
gjort, hvilket jag skall utreda när vi komma till punkterna, men
nu vill jag icke sammanblanda det ena med det andra.
Frih. von Kraemer har omförraält huruledes markegången för
1844 hade varit så låg, att beloppet, om jag rätt fattade honom,
hade understigit den summa, som Utsk. här föreslagit. Det kommer
sig deraf, mine Hrr! att markegången för 1844, till lycka för
dem som vilja begagna delta exempel, var lägre än hon varit på
10 år, men efter ett särskilt undantag får man icke rätta regeln.
Jag har här uppgifter öfver 10 års medelmarkegång; men jag skall
icke taga upp dem nu. Jag vill blott nämna slutsatsen deraf, och
den är, att då riksmarkegången för 1844, utgjorde 5 r:dr 20 sk. för
tunnan, så utgör medel markegången för 10 år, nemi. åren 1838
Den 16 Februari f un
509
•—1847, 7 r:dr 40 sk. 71 rst-, hvilket är betydligt högre än 5 r:dr
20 sk. eller 6 r:dr, som StatsUtsk. upptagit. När nu denna fräga
icke det minsta inverkar till skada för statsverket i något afseende,
men man deremot bör sträfva lill det närmast riktiga förhållande,
man känner, så kan jag icke inse någon betänklighet för det H.
Ståndet att i denna del gifva sanningen sin rätt.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Faran af att till högsta belopp
uppdrifva beräkningen af statsverkets inkomster, tror jag bör falla
något hvar i ögonen dä man betänker alt, äfven med föresats att
uppsätta förslags-anslagen till hvad man anser behofven fordra, sä
kunna de sällan uppstiga till det belopp, hvartill de i verkligheten
uppgå. Jag tog mig friheten att i sista plenum uppgifva riksg.-konhs
ställning. Hvarföre visar den sig vid denna riksdag icke sä fördelaktig
som vid de föreg:de? Hufvudsakligen derföre att man vid sista
riksdagen sträfvade alt uppdrifva beräkningen af statsverkets inkomster,
men att man deremot i fråga om förslags-anslagen upptog dem
vida under det belopp, hvartill de i verkligheten gingo.
Hvad den ifrågavar. beräkningen beträffar, är d t visserligen i
sjelfva verket detsamma, såsom af föreg:de talare blifvit sagdt, lill
huru stort belopp den nu upptages; men jag skulle för min del
tro, att den sä mycket mindre bör upptagas högre än StatsUtsk. föreslagit,
som, enligt hvad af Hr Gripenstedt och flere talare blifvit
anfeldt, markegångspriset under ett af nu uppgifne år betydligt understigit
hvad StatsUtsk. nu föreslagil. Vid den kalkyl Hr von Hartmansdorff
sednast gjort öfver de sednasle 10 årens medelmarkegäng,
bör jag fästa R. o. Adis uppmärksamhet på den omständighet, att
Ilr von Hartmansdorff upptagit markegången pä spanmälen för 1846
och 1847. Vi veta alla att dels genom den missväxt, som inträffat
under dessa år, dels genom den särdeles betydliga spanmålsexport,
sorn dä ägde rum, spanmälsprisen uppstigit till en i värt land förut
okänd höjd. Alt nu på en medelberäkning, deruti dessa årens höga
markegångspriser ingå, grunda beräkningen af till huru stort belopp
den ordinarie räntan kan såsom statsinkomst upptagas, tror jag för
min del skulle vara högst vådligt, oell får derföre detsamma afstyrka.
Jag yrkar bifall till den af Utsk. i denna punkt föreslagna
beräkning.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Afven jag och troligen
alla inom detta hus vilja iakttaga sanningen, men dertill fordras att
göra sig reda för hvad som är sanning. Här är icke fräga om att
upptaga hvad dessa räntor utgjort under de föreg:de åren, utan att
iakttaga hvad man förmodar att de komma att utgöra under de kommande
åren. 1 delta fall lärer ingen af oss kunna iakttaga sanning,
ty den är fullkomligt eventuell och beror pä huru skördarne utfalla
under de kommande åren. I sådant fall tror jag att det alltid blir
bättre att beräkna lågt, än att räkna för högt, och då instämmer jag
i allo med hvad StatsUtsk. i detta fall föreslagit.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anledn. af Hr
von Troils yttrande emot den medelberäkning af 10 är i st. f. 5,
510
Den 16 Febr uä r i f. ra.
hvilken af Hr von Hartmansdorff blifvit yrkad. Jag är skyldig att
såsom f. d president i kam.-coll:m, som har med markegångssättningen
att göra, härom yttra några ord. Hr von Troil synes hafva
fraktat, då han uppgifvit att de sista årens, 184f> och 1847, markegång
skulle vara af beskaffenhet att verka förhöjning af medelberäkningen
för de 10 åren, att detta skulle åstadkomma ett falskt resultat
för de närmast följande. Om denna förhöjning ingår i medel-beräkningen
pä 10 år, så lärer väl den värde talaren få medgifva,
att det kommer att verka mindre häruti än om de inflyta i
de 5 följande årens medelberäkning. Hvart vill det då taga vägen
med proportionen, när man upplager de der höga siffrorna inom 5
års medium? Det är en erkänd sanning alt medel beräkningen, för
att gifva någon säker ledning, borde icke tagas på mindre än 10
år, men väl ända till 20, och tager man den på 20 år och går igenom
en cirkel i 5 serier och icke såsom vanligen och icke rätteligen
sker med ett års skilnad i hvardera, så skall man finna och se,
att proportionen går i 20 och 20 år efter hvarandra i en någorlunda
jemn stigande serie i förhöjda priser. Man kan derigenom
komma till en närmare bestämd beräkning af markegångarnes rätta
medelbelopp. Jag instämmer med Hr von Hartmansdorff att medelberäkningen
bör upptaga 10 år och icke 5.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. godkände den afStatsUtsk.
i förevar, mom. af l:sta punkten föreslagna beräkning af indelta
ordinarie räntan.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med åtskilliga
nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade, det han funnit ja hafva
öfverröstat nej.
Frih. Cederström begärde votering.
Hr von Hartmansdorff: Dä Frih. Cederström delat mening
med mig, så hemställer jag till honom, om han icke vill afstå från
denna votering. Om R. o. Ad. icke gör afseende på hvad i detta
fall blifvit yttradt, så, och emedan utgången är likgiltig för statsregleringen,
vore det ju bäst för tidens besparande att vi finge utan
omröstning gä till följande punkt.
Frih. Cederström: Såframt icke R. o. Ad. förklarat diskussionen
vara slutad, så skulle jag taga upp till svaromål hvad Hr von
Hartmansdorff anfört.
Upplästes lill justering samt godkändes följande förslag till voterings-propos.
:
Den som godkänner den i lista mom. af l:sta punkten i
StatsUtsbs utlåt. N:o 37, föreslagna beräkning af ordinarie räntan,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej:
Vinner nej, kommer förenämnde mom. af berörde punkt att
på grund af deremot gjorde anmärkmr återremitteras.
Den 16 Februari f. m.
511
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, att plenum
komrae alt fortsättas kl. 6 e. m., företogs voteringen, och vid dess
slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 119.
Nej — 23.
2:dra morn.: ang:de den del af ordinarie räntan, som är
kronan hekullen.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser mig här böra göra samma
anmärkn., som den jag nyss gjorde; men då Ståndet är af annan
mening, vill jag blott nämna min, utan att yrka någon propos.
derpå.
R. o. Ad. godkände den af StatsUtsk. i 2:dra mom. af lata
punkten föreslagna beräkning af den del af ordinarie räntan, som är
kronan behållen.
2:0. AJ'r a dssp a n m a leii.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser det här upptagna priset
vara för lågt, enär man icke upptagit det till hvad det verkligen
utgjort. Det har, såsom jag förut nämnt, under 10 år varit högre
markegång. Jag skall uppnämna medelärliga priset en gäng för alla.
Är 1838 var det 7 r:dr 40 sk., 1839, 8 r:dr 29 sk., 1840, 7 ndr
15 sk., 1841, 7 r:dr 5 sk., 1842, 8 r:dr 22 sk., 1843, 8 ndr
17 sk., 1844, 7 r:dr 17 sk., 1845, 5 r:dr 20 sk., 1846, 8 r:dr
38 sk. och 1847, 9 r:dr 11 sk., tillsammans 78 ndr 22 sk. Me
deltalen
af denna summa, delad med 10, utgör 7 r:dr 40 sk. 7 g
vst. Det oaktadt har StatsUtsk. upptagit kronans behållna spanmål,
endast till 6 ndr tunnan. Della pris är, enligt min lanke, pä grund
af de förhållanden, jag uppnämnt, obestridligen för lågt. Således
har man icke heller här hållit sig till sanningen. Hr Gripenstedt
och andra värde ledamöter hafva likväl ansett det vara mycket bättre
att taga en lägre summa, på det att man måtte vara säker om
alt inkomsten må fullt utgå och man har omförmält hvad som inträffat
sedan sista riksdag nemi. att brister uppkommit, hvilka man
borde förekomma. Det gifvas 2 sätt till att uppgöra statsregleriugen.
Det ena alt sannfärdigt beräkna inkomsterna till deras verkliga
belopp och att lika sannfärdigt upptaga utgifterna till deras rätta
belopp, så vidt nemi. som man kan med säkerhet beräkna de förra
och de sednare. Ett annat sätt är att upplaga både inkomster och
utgifter under deras verkliga belopp samt säga, att när man beräknar
dem orätt på den ena sidan, bör man göra likaledes pä den
andra. Men det finnes äfven ett 3:dje beräkningssätt, och det var
del, sorn man begagnade vid sista riksdag, nemi. att på ena sidan
upptaga inkomsterna närmare sanningen, men på den andra sidan
utgifterna alldeles för lågt. Det var detta förhållande som jag då här
pä Riddarhuset, särdeles i fråga om fångvården, förutsade och sökte
förhindra. Men det lyckades ej och det är förnämsta anledn. till
de brister, hvilka sedermera visat sig men hvilka alldeles icke härrört
deraf, att man beräknat inkomsterna för högt. Med undantag
af några småsummor på endast 500 å 600 ndr, hafva inkomsterna
512
Den 10 Februari 1. m.
i det hela slagit riktigt in med beräkningen. Jag yrkar således afven
nu alt man må beräkna både inkomster och utgifter till det
fulla belopp som de utgöra. Förfar man på detta sannfärdiga och
ärliga sätt, så är man i möjligaste måtto förvissad om en pålitlig
statsreglering. Det är för att fä -en sådan, som jag gör mina anmärkmr.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke med Hr von Hartmansdorff
instämma deruti, alt spanmälen under den titel, hvarom öfverläggning
nu är, skulle upptagas utöfver hvad StatsUtsk. beräknat.
Det är omöjligt att förutse hvad framtiden bär i sitt sköte,
hvad skördar vi komma att skära, och hvad priserna komma att
blifva under följande 3:ne år. Dessa priser kunna nu blifva lika
låga, som de under de sistförflutna åren varit höga. Det är allmänt
erkänt att de priser, som varit under de sisla åren, hafva varit
högre än man på förhand kunnat förmoda alt de skulle blifva.
Ett motsatt förhållande kan nu lätteligen komma att äga rum under
de nästkommande åren. Vi hafva sett i allmänhet att spanmålspriserna
vexla periodiskt. En följd af år äro de höga, med ett
eller annat undantag, och sedermera en följd af år äro de lägre.
Må hända stå vi nu på vändpunkten då, efler de höga priserna,
de lägre återkomma. Mången torde påminna sig att under en följd
af flera år omkring 1820, stodo priserne betydligt under 6 r:dr tunnan,
hälften råg och hälften korn. Om detta skulle inträffa, så är
väl bättre att man beräknar spanmålsinkomsten till ett lägre belopp,
än att man skulle beräkna den så högt att statsbrist uppkomme.
Skulle återigen hända att spanmålsprisen bibehöllo sig i den höjd
som de varit under de sistförflutna åren, så uppkommer ett öfverskott,
hvaraf man aldrig är besvärad. Måhända kunde dä R. St.
under nästa riksdag deraf komma att erfara de bästa följder, och
bättre än om man skulle förfara på motsatt sätt. Sannings-kärleken
tror jag visserligen böra råda vid beräkning af Statsverkets inkomster,
och således bör man afse och omnämna hvad som förut varit,
men att profetera om det tillkommande, det tror jag vara vanskligt,
och anser derföre att man bör hålla sig till den probabilitet, som
är närmare minimum, hellre än att i sina beräkningar närma sig
maximum. Jag tillstyrker således bifall till Utsk:s tillstyrkande i
detta mom. af den föredragna punkten.
Hr Gripenstedt: Hr von Hartmansdorff har i min tanka ganska
träffande karakteriserat de olika sätt, pä hvilka statsregleringen
kan uppgöras, nemi. antingen att upptaga summorna temligen lågt
pä begge sidor, eller ock att beräkna så skarpt man kan, så väl inkomster
som utgifter. För min del är jag med honom ense derom
att den sednare methoden är den rätta, och StatsUtsk. har verkligen
delat denna öfvertygelse, hvilket närmare torde visa sig, när utgiftsbetänk.
inkommer. Jag kan nu såsom exempel derpå anföra, att i
afseende på anslaget för fångvården, så har Etsk. tillstyrkt en förhöjning
af icke mindre än 300,000 r:dr; i afseende på beväringens
öfningskostnad en förhöjning af 50 procent eller 40,000 r:dr
o.
D e 11 16 Februari f. m.
513
o. s. v. Således liar Utsk. så nivcket det kunnat, ansett sig böra
följa sanningen, och göra det verkliga förhållandet till grund för sina
beräkningar, .lag delar till viss grad äfven den öfvertygelsen nied Hr
von Hartmansdorff att man skulle kunna i någon mån höja inkomstberäkningen
i allmänhet, och inkomsten af denna post har verkligen
uppgått till 45,000 r:dr, eller, om man afdrager 5,000 för
Öland, till 40,000 r:dr utöfver hvad som bär blifvit beräknadt. Vid
ett föreg:de tillfälle, dä fråga var om den indelta spanmålen, kunde
det i min tanka vara alldeles likgiltigt om man bibehölle den der
uppförda summan eller ej, men nu deremot, dä det verkligen ingriper
i statsregleringen, sä må jag säga att jag också icke har någonting
emot en måttlig förhöjning af denna inkomstpost, men äfven
med all önskan att träffa sanningen så nära som möjligt, så
mäste man likväl äfven taga en annan omständighet i betraktande,
nemi. försigtigheten att icke uppställa sina beräkningar så, att man
löper allt för stor fara att råka i bryderi vid den slutliga liqviden.
.lag troi' att hvar och en enskild, som räknar klokt, upplager sina
inkomster, visserligen så mycket möjligt är i öfverensstämmelse med
sanningen, men ändock alltid med en viss jemkning hellre under
än öfver, och tvertom med utgifterna. Samma grundsats torde man
kanske äfven böra följa vid statens reglerande och derföre vore det
val ändock säkrast att vidhålla den här föreslagna summan.
Frih. Cederström: För samhället är det af alldeles lika följd
om statsregleringen kommer att genom oriktig beräkning lemna brist,
hvilken genom bevillning skall fyllas, som om genom andra oriktiga
beräkningar af inkomsternas belopp man bereder besparingar, som
komma alt ligga oförräntade eller ock göras fruktbara genom utlåning.
För det skattdragande samhället är nyttigast om i statsregleringen
ordinarie inkomster och utgifter gå emot hvarandra och hvad
som då utgiften fordrar utöfver inkomsten, det får fyllas af bevillningen.
Det är i öfrigt icke så skadligt som man tror, mine Hirf
att något höja inkomstberäkningen i st. f. att bestämma utgifterna
på för lågt beräknade inkomster, då de summor, som genom högre
beräkning af inkomsterna kunnat vinnas, hade kunnat användas till
behöflig:», nyttiga och t. o. m. nödvändiga utgifter, som man bortresonerat,
derföre att man ansett sig äga mindre inkomster än man
verkligen har. Emot en sådan ordning vid statsregleringen reserverar
jag mig fullkomligen och instämmer ronde denna punkt med
Hr von Hartmansdorff.
Frih. von K riemer: Om man återgår till föreg:de slalsregleringar
t. ex. de för 1840 och 1844, så upptages i dem priset pä
spanmålen till 6 r:dr tunnan, och tabellerna visa afl denna beräkning
för de flesta fall var den riktiga. Jag tror således att man
bör bibehålla samma beräkning äfven för denna statsreglering. Af
tabellerna, som åtfölja betänk., inhemtas att inkomsterna ett är understigit
beräkningen under denna titel, och endast uppgått till
213,233 r:dr, ehuru beräkningen upptog 246,000 r:dr. Således
visar det sig alt det kan inträffa år, då, äfven med 6 r:drs medel2
H. “ 33
514
Den 10 Februari f. m.
värde vid beräkningen, inkomsterna kunna understiga det belopp,
hvartill de blifvit beräknade. Jag tror alt det är farligt alt här höja
en sådan inkomstberäkning af spanmålen och taga till skäl derföre
de höga markegångspriser, som varit under de föreg:de åren. Deraf
skulle bestämdt uppkomma en för framtiden vådlig missräkning, hvarföre
jag anhåller om bifall till betänk.
Frih. Tersmeden: Huru denna fråga kommer alt afgöras,
inverkar betydligt på efterföljande punkter. Här är fråga om priset
på spanmålen 6 r:dr eller något annat för tunnan. Hr von
Hartmansdorff har icke föreslagit något bestämdt pris, men jag förmodar
att hans mening är att förhöja spanmåls beräkningen till 7
r:dr per tunna. Skulle detta blifva R. St:s beslut, så skulle beräkningen
höjas med öfver 200,000 r:dr, men vid uppgörande af stats
regleringen,
anser jag af vigt att man tillser alt inkomster och ut
gifter
gä ihop. StatsUtsk. har vid denna riksdag, hvilket R. o. Ad.
ännu icke varit i tillfälle att pröfva, höjt de förslagsanslag, sorn hittills
varit under dess pröfning ungefärligen till de belopp, hvartill
de under föreg:de år uppgått. Detta har naturligtvis skett för att
förekomma att icke för framtiden sådana brister skulle uppkomma,
som verkligen ägt rum under loppet af de sednare åren. Skulle
nu R. St. böja inkomstberäkningen med en ungefärligen motsvarande
summa, eller åtminstone med en summa sorn nära uppgick dertill,
så skulle man, ehuru visserligen af en annan orsak, lätteligen kunna
komma till samma resultat, nemi. att brist skulle uppstå derföre att
man beräknat inkomsterna för högt. Priset 6 r:dr har ännu icke
varit sä länge antaget, jag minnes icke bestämdt om det var vid
1840 eller 1845 års riksdag som det höjdes till detta belopp ifrån
5 r:dr. Man vet ock att ifrån den tiden som spanmålen beräknades
till 5 r:dr tunnan uppkom öfverskott, hvaremot förhållandet
varit motsatt sedan man antagit 6 r:dr till beräkningsgrund, hvarföre
jag tror att man icke bör beräkna spanmålen högre än till 6
ndr. Jag anser icke att man bör ställa så till att betydliga öfverskott
uppkomma, men tror det likväl vara bättre att få något öfverskott,
än att få brist.
Hr von Troil: Jag är af Frih. Kraemer och Frih. Tersmeden
hufvudsakligen förekommen i hvad jag ämnat yttra, förenar mig
helt och hållet med dem, och anhåller blott att få tillägga några
fä ord.
Det torde för hvar och en falla ganska klart i ögonen huru
farligt det är att grunda beräkning af kommande priser på dem
som förut varit gällande. Huru kunna vi veta att spanmålen under
kommande är skall uppgå till samma belopp, hvartill den under
de sednare åren är upptagen. Jag ber att fä fästa uppmärksamheten
derpå att de höga spanmålspriserna, sorn under sednare är ägt
rum, hafva varit vållade af en mängd tillfälliga orsaker: den öfverallt
kringgripande potatissjukan, den betydliga brist på spanmål
som i främmande länder ägt rum och deraf följande stora export
ifrån Sverige. Deremot har man all anledn. förmoda alt priserna
på spanmålen omöjligt de följande åren kunna fortgå på samma sätt.
De n 1C Fe b ru a ri f. m. 515
Vi veta alla med hvilka förvånande steg produktionen af spanmål
öfver allt i vårt land tilltagit, och då Europas marknader blifvit för
ögonblicket fyllda, då icke der någon brist uppstår, så att Sverige
icke dit kan utföra sin spanmål, så måste ovillkorligen härigenom
spanmälspriserna inom landet falla. Dessutom har just, genom dessa
missvexter inom Europa de sednare åren, så väl den stora spanmålsproduktion
som Amerika lemnar till Europa, som äfven Rysslands
betydliga öfverskott af denna vara, funnit vägen till samma marknader,
sä att de Svenska produktionerna icke kunde uthärda täflan med
dem och deraf är en naturlig följd att icke samma höga priser
kunna motses, som hittills varit gällande. Frih. Palmstjerna har redan
fästat R. o. Ad:s uppmärksamhet på det förhållande alt under
loppet af 1820—1830 en serie af år inträffade, under hvilka spanmålens
medelpris bestämdt icke uppgick till 6 r:dr tunnan. Skulle
vi nu här höja beräkningen utöfver hvad den troligen kommer att
uppgå till och derigenom åstadkomma brist i riksg.-konf:s tillgångar
vid en kommande riksdag, så tror jag att det vore i högsta grad
farligt. Rättre synes väl vara att låta beräkningen möjligen gå något
under hvad inkomsterna kunna gå till. Finnes vid början af
nästa riksdag några tillgångar samlade i riksg.-kont., så tror jag det
icke vara någon olycka deruti. Jag tillstyrker bifall till ifrägavar. mom.
af första punkten.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Cederström har fästat Eder
uppmärksamhet derpå, mine Hrr! att man genom tor låg beräkning
af inkomsterna betager sig sjelf möjligheten att bevilja anslag, hvilka
man anser nyttiga och nödiga. Jag vill dertill lägga att man, genom
en för låg inkomstberäkning, kommer i fall man likväl besluter
äskade anslags beviljande, att höja beräkningen af den allmänna
bevillningen. Man svarar kanhända, må vara, men för all säkerhets
skull bör man icke beräkna inkomsterna för högt. Jag aktar
denna försigtighet, men skulle önska att hon bestämdes genom något
annat än StatsUtsk:s godtycke eller R. St:s välbehag. Den ena gången
finner StatsUtsk. försigtigheten fordra så och så mycket, under
verkliga förhållandet, en annan gång åter något annat tal. Hvilketdera
är då det rätta? För min del skulle jag önska, att delta godtycke
blefve slut och att man måtte, så att säga, en gång för alla
besluta alt priset på kronans räntespanmål, eller hvilka räntepersedlar
det våra må, skall beräknas efter medelpriset under 10 eller 15
år eller hvilket antal man vill utsätta. Elifva dessa tal en gång bestämda,
så slipper man att vid hvarje riksdag hålla sådana öfverläggningar
som nu. Man vet då på förhand att ett visst medeltal
skall tagas till efterrättelse. Delta införes i statsregleringen och
dermed väl. Sker det icke, så går det på samma sätt sorn hittills
alt, genom våra godtyckliga beslut, riksg.-kont. antingen får emottaga
öfverskott å ena sidan eller fylla bristen å den andra. Jag skulle
önska att något sådant blefve en gång föreslaget af StatsUtsk. och
bestämdt af R. St. Men denna tanka yttras såsom jag förmodar här
första gången och således är det måhända förgäfves att fördenskull
33*
516
Den 16 Februari f. m.
yrka återremiss. Men jag skall ytterligare göra Iivari jag kan för
att bringa dessa beräkningar till någon stadga, om bon än icke kan
vinnas denna gången.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade godkänna
den af Utsk. föreslagna beräkning af afradsspanmålen, samt
förklarade, sedan denna propos. blifvit besvarad med starka ja, blandade
med nej, att han trott sig finna att ja härvid varit öfvervägande.
3:o Kronotionde-spanmälen.
lista moni., angide de af denna tionde-spanmal, till vissa
personer, stater oell inrättningar utgående indelningar.
Hr von Hartmansdorff: Jag gör här samma anmärkn., sorn
förut i afseende på spanmålsberäkningen och säger henne en gång
för alla, för alt ej besvära Ståndet med upprepande deraf i afseende
pä andra poster, som efterfölja och innehålla spanmal.
R. o. Ad. godkände Utsk:s i detta mom. afgifna förslag.
2:dra morn., ang:de den del af kronotiondespanwd/en; som
är kronan behållen.
StatsUtsk:s i detta morn. afgifna förslag blef af R. o. Ad.
godkändt.
4:0 Kronotionde-lösen efter bestämda priser, 5:o Arrende-medel
af kungsgårdar och andra kronolägenheter, samt (i:o
Si Ifver tionde, inyntarelön och slagskatt.
R. o. Ad. godkände de af Utsk. i dessa punkter föreslagna beräkningar.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställd propos. beslöts,
att med pröfningen af den nästföljande 7:de punkten, ronde
koppartionden, skulle anstå intilldess StatsUtsk:s derom afgifna utlåt.
N:o 37 Litt. A. blifvit af R. o. Ad. afgjordt.
8:0 Tionde- och hammarskattsjern.
lista mom. an gide tionde-tackjernet.
Gr. Lewenhaupt, Gustaf Gustafsson, anförde skriftligen
:
StatsUtsk:s förslag, att med 50 procent höja tionde-afgiften af
tackjern, kan jag icke i något afseende gilla. Om än den vid 1844
års riksdag medgifna nedsättningen får betraktas såsom endast temporär,
så har likväl K. M. ansett nedsättningen böra fortfara. Det
har troligen icke undfallit K. M. att tackjerns-tillverkningen är i verkligt
behof af en sådan lindring. Jag anhåller vördsamt att fä uppdraga
en liten teckning af förhållandet i den bergslag, der jag är
boende, nemi, å gränsen af Örebro, Carlstads och Stora Kopparbergs
län.
Anläggning af masugn, som blifvit lämpad efter god tillgång
ii vattudrift och kol, har med få undantag måst ske långt aflägset
ifrån grufvefälten eller ock, som vid Långbanshyttan, att under ti
-
Ben 16 Februari f. m.
517
demas längd, den derinvid belägna grufvan kommit i andra delägares
händer, och hytl-interessenterne fä förse deras malmbehof ifrån
^ersberget o. s. v. Häraf följer att malmlransporten är i allmänhet
ganska dyr. — Det torde tillätas mig, att uppställa en kort beräkning
af tillverkningspriset ä 1 Sk (7 Persbergs tackjern vid de aflägsnare
hytt orne.
1 tunna bruten malm kostar på stället 5 r:dr; men då den brutna
malmen vanligen blandas med plock- och vaskmalm, som äro
billigare, lärer priset öfver hufvud blifva . . r:gds r:dr 4: —
Transport-kostnad i 4 å 5 mil, ömsom öfver vatten
och land, med i och urlastning, lega för malmplatser
och bodar uppgår allraminst, ofta derutöfver till . . 3: —
2 storstig, eller en läst kol gäller i denna trakt 5: men
upptages blott lill 4: ■—
Arbets- förlags- administrations- och reparations-kostnader
med tingsgästning och öfrige bergstjenstemäns aflöning
etc., upptages lågt beräknadt till 1: 24.
Tillägges nu forlön för jernet till Christinehamn — alkira
lindrigast 2: 2 4.
Så uppgår tillverknings-och leveranskostnaderne till r:gds r:dr 15: —
Häraf synes tydligt att dä jernet i Christinehamn någon gång, icke
alltid, uppgår lill detta pris, så är det endast för skogen, hytte-ägaren
har en liten ersättning; och der ej en ymnigare skogstillgång
finnes, blåses merendels med förlust. Hvad nu är anfördt om Persbergs
tackjern gäller i förhållande äfven för andra sorten, att i samma
mån tillverkningen är billigare, är äfven kontraktspriset lägre.
Sålunda hafva nu kontrakt blifvit slutne om leverans i Philipstad
till 11 r:dr 24 sk., som efter vanlig beräkning skulle göraomskutbord
i Christinehamn 13 r:dr.
I föreg:de beräkning är icke upptagen den ränteförlust, hvilken
drabbar producenten för inventarie-tackjern, som ökas med hvarje år.
Del skenbart höjda priset gagnar honom således föga, då tillverkningen
blir liggande vid hyttan; ej heller har K. M. och kronan någon
synnerlig fördel af att fä sina 10:dehodar fyllda. Jag säger
skenbart höjda priset, emedan det förekommer mig som om
denna tillfälliga förhöjning vore föranledd endast af en mindre tillgång
på handelsplatserna.
Att tillgång på forkörare i hög grad aftagit i vår ort, är en lika
beklaglig som afgjord sak, hvartill jag trott mig finna orsaken i åtskilliga
omständigheter, nemi. dels i det nu så högt stegrade priset
å dugliga norrska hästar, dels i skjutsens ställande på entreprenad,
hvilket i andra afseenden torde vara en särdeles välgörande inrättning;
— men dä hemmansägaren är befriad ifrån skyldigheten att
hålla häst, så försvinner äfven derigenom behofvet af forningsförtjenst.
Och äfvenledes har den på sednare åren upplifvade trädvaruhandeln
beredt sådana, som ännu hafva hästar i behåll, ett lättare
sätt, att på närmare håll göra deras arbetskraft sig till godo.
Af de stora svårigheter, man kunde säga understundom in
-
518
Den 1 ti Februari i. ui.
träffande omöjligheter, som möta utförseln af alla jerneffekter ifrån
bergslagen, ledes tankan på nödvändigheten att bereda jerntransporterne
lättade communicationer medelst jemnade vägar och båtleder. Då
detta skett utan för dryg kostnad för bergsmannen, kan tiden vara
inne för en återgång, till den gamla tionde-beräkningen, men innan
dess tror jag icke att det vore öfverensstämmande med en riktig
statsekonomisk åsigt, om R. St. återigen lade tunga händer på en
handtering, hvilken någorlunda jemnar förhållandet ä rikets handelsvåg
och sålunda förekommer silfrets utströmmande ur banken.
Till följe af hvad jag sålunda anfört, anhåller jag vördsamt om
återremiss af 8:de punkten i förevar, utlåt., och förenar mig med
reservanterne i Utsk., Hr von Troil och Pehr Pehrson.
Frih. von Kraemer: Den vid 1844 års riksdag medgifna nedsättning
till halfva beloppet af tionde-tackjernet föranleddes af en då
högst ofördelaktig konjunktur för jerntillverkningen i allmänhet,
dock med uttryckligt vilkor, att nedsättningen endast skulle till nästa
riksdag få tillgodonjutas. Obestridligt är, att de skäl, som dä talade
för lindring i denna ordinarie ränta, nu mera icke förefinnas,
hvarföre ock Utsk. hade kanhända rättast förfarit, om detsamma
beräknat tionde-tackjerns-afgiften till enahanda belopp som vid
föreg:de riksdagar eller 16,000 Sk«; helst K. M. i Dess nåd. propos.
icke heller bestämdt påyrkat nedsättningens bibehållande. Dä
nu likväl Utsk. trott sig böra följa en medelväg till fördel för tackjernstillverkarne,
under förutsättning likväl, som jag förmodar, att
vid nästa statsreglering tionde-tackjerns-afgiften med 50 procent
förhöjes, anser jag de af föreg:de talare anförde skäl till en ytterligare
lindring i denna ordinarie ränta icke vara väl grundade, så
länge jordbruk och andra näringar måste vidkännas de dem åliggande
skatte-afgifter oförändrade. Jag anhåller derföre om propos,
på bifall till 8:de punkten af Utsk:s betänk.
Ilr Rääf, Leonh. Fredr.: Alltid omsorgsfull att bibehålla
kronans inkomster och hennes ordinarie räntor, har jag äfven deltagit
i det beslut, som här blifvit klandradt. Della klander grundar
sig i hufvudsaken på en kalkyl till förlust vid att bedrifva tack
jernstillyerkningen
om beskattningen höjdes. Det grundar sig tillika
på ökad dyrhet af varan och dess transporterande. Hvad beträffar
det skälet att K. M. skulle, om billigheten det kräfde, hafva
ansett förhöjning af skatten skälig och att således då K. M. det icke
gjort, derpå borde fästas afseende, så har Frih. Kramer redan upptagit
och besvarat delta inkast. Jag vill blott i detta afseende tillägga
att om K. M. i nåder skulle finna skäl alt förorda skatternas
lindring, så uppstår likväl för R. St. å andra sidan nödvändigheten
att betänka om orsakerna dertill nu äro lika som de vid nedsättningens
första beviljande sig befunno, och att tillika den lättnad, som
medgifves en näringsgren, får af de öfriga näringsgrenarne vidkännas
genom förhöjd bevillning.
Hvad den uppgjorda kalkylen beträffar, så kan jag såsom icke
kännare af tackjern still verk ningen derom ej fälla några bestämda
omdömen; men jag har sett många kalkyler uppgjorda äfven för
Den 16 Fehr öar i f. m.
519
jordbruk, som jag temligen förstår, hvilka skulle visa att de ställen,
som lieräkningarne rörde, brukades med förlust, i anseende till den
höga beskattningen, men om man infunne sig bos ägarne, och frågade
om de ville afyttra dem, så skulle man få höra helt annat,
och jag är öfverlygad om att äfven tackjernsverken icke skulle bortskänkas
för intet, utan att en betydlig ersättning för dem skulle
begäras. Hvad åter beträffar gjorda förluster, så lära de äfven hafva
inträffat för spanmälsproducenter. Jag förmodar att, huru vigtig än
tackjernslillverkningen är för riket, sä lärer väl spanmålsproduktionen
vara det icke mindre. Har tackjernslillverkningen fått vidkännas
höga utgifter, som af författningar blifvit en följd, så har spannmålsproducenten
äfven fått vidkännas detsamma, men spannmålsproducenten
vidtager icke derföre den utvägen att af Regeringen begära nedsättning
i sina utskylder. Jag har sjelf upplefvat, att jag nödgats
innehålla 3:ne års lager af all min spannmålsproduktion, men derföre
hafva jag och mina medbroder i yrket icke begärt någon nedsättning
i våra räntor till staten, utan man har fått afvakta en fördelaktigare
konjunktur. Nu har den svåra konjunkturen för vår tackjernstillverkning
egentligen icke ägt runi mer än 2 år och under
3:ne år har dock denna tillverkning tillgodonjutit nedsättning i sina
afgifter. Då nu Utsk. föreslagit att denna nedsättning skulle till
hälften få fortfara, sä synes mig alt tackjernstillverkarne borde anse
sig väl behandlade och, långt ifrån att tillstyrka återremiss, bordt
anse med tacksamhet den af Utsk. föreslagna lindring.
Jag tillstyrker sålunda bifall till denna punkt af betänk.
Hr von Troil: Jag har inom Utsk. varit af olika tanka med
majoriteten i afseende pä beräkningen af denna lionde-afgift. För
min del skulle jag, lika med Gr. Lewenhaupt, tro att närvar, tidpunkt
icke alls är lämplig att åter borttaga den nedsättning i skatten
på denna tillverkning, som af Rikets sednast församlade Ständer
blef beslutad. Jag medgifver visserligen att sedan sista riksdag hafva
tackjernspriserna stigit och sålunda konjunkturen för tackjernstillverkarne
icke obetydligt förbättrats; men man bör taga i betraktande
att kolpriserna mycket stigit och forsellönerna ökats i en förvånande
grad. Gr. Lewenhaupt har derpå citerat ett exempel, och jag ber
att få nämna ett annat. Under några års tid har transportkostnaden
af tackjern ifrån Norberg till Westerås ökats ifrån 1 r:dr till
1 r:dr 32 sk. på Sk/?. Om man tager i betraktande de stora bankrutter
som hittills ägt rum i England, finner man att dessa ovilkorligen
komma att inverka på hela den merkantila verlden och föranleda
att jernvägsanläggningar komma att för en tid upphöra. Häraf
följer en mindre lycklig konjunktur och mindre god export för stångjernstillverkningen,
än som under de sednare åren ägt rum, hvarföre
jag för min del tror, att närvar, tidpunkt icke alls är lämplig att
höja ifrågavar. beskattning.
Frih. Kraemer har, jemte yrkandet att skatten borde nu höjas
med hälften af sista riksdagens nedsättning, äfven tillagt att vid lyckligare
konjunktur den bör ökas till hvad den förut varit. Detta
grundar sig hufvudsakligen derpå att Frilen anser ifrågavar. tack jerns--
520
1) c n 10 Februari f. ni
tionde såsom grundskatt. Jag medgifver visserligen att den är i riksstaten
såsom grundskatt upptagen, men jag ber likväl att få fästa 11.
o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att det är en väsendtlig skiljaktighet
emellan denna inkomst och öfriga grundskatter. Grundskatterna utgå
vanligen under hvilka förhållanden som helst, men detta är icke fal -  let med tackjernstionden. Om jag t. ex. under ett år icke tillverkar
något tackjern i min hytta, sä utgår för det året alldeles icke
någon afgift af den hyttan. Denna beskattning är således egentligen
af annan natur än grundskatterna, ehuru den är upptagen ibland
dem uti statsverkets inkomster.
Ilr Rääf har yttrat att det är föga skäl att nu medgifva någon
fortfarande lättnad i de dryga afgifter, som drabba tackjernslillverkningen,
derföre alt jordbruket pä sitt båll äfven får vidkännas förluster,
utan att dess idkare derföre begära dylika lättnader. Jag ber
då att få till R. o. Ad. hemställa om icke vi vid föreg:de riksdagar
medgifvit ganska betydliga lättnader för jordbruket. Salpeterskatten
minskades vid 1823 års riksdag lill hälften och vid 1845 års riksdag
upphäfdes den alldeles. Denna skatt utgick förut med 248,000 r:dr,
och dess borttagande var således ovilkorligen en betydlig lättnad lör
jordbruket. Vi hafva borttagit lagmans- och häradshöfdinge-räntan,
som uppgick till några och 80,000 r:dr. Vi hafva för få år sedan
borttagit ifrån jordbruket den lunga, som mötespassevolansen medförde,
oell kastat den på Statsverket. Detta var icke mindre än
186,000 r:dr. Jag tror således för min del att något skäl derifrån
omöjligt kan hemtas till afstyrkande af skattens förblifvande vid sitt
nuvar. belopp. Jag erkänner likväl att föga hopp finnes för framgången
åtminstone i de andra Stånden af det utaf Gr. Lewenhaupt
väckta förslag. Jag får äfven bekänna att jag inom SlatsUtsk. talade
för bibehållande af den vid sista riksdagen bestämda tackjernstiondeskalten,
men att jag der icke lyckades få mer än 5 eller 6
ledamöter med mig. Dä nu emellertid Gr. Lewenhaupt framställt
den propus., att den vid sednaste riksdag ålagda skatt mätte komma
all bibehållas, sä får jag nu, i konseqvens med hvad jag inom Utsk.
yttrat, förena mig med Grefven.
Frih. Palmstjerna: Det är medgifvet att det beslut, R. St.
vid sista riksdag fattade om nedsättning i tiondetackjernsskatten
icke skulle räcka längre än lill denna riksdag och att R. St. nu
skulle äga att taga i betraktande huruvida densamma borde fortfarande
till då bestämda belopp eller hädanefter till dess förra belopp
utgöras. Jag är öfvertygad om att tackjernsskatten bör till dess förra
belopp hädanefter utgå. StatsUtsk. bar visserligen föreslagit en medelväg,
men i allmänhet är jag icke för att medgifva sådana koncessioner,
som höra lill medelvägarne. Antingen fortfar samma förhållande
som vid sista riksdag eller bar konjunkturen blifvit bättre.
Medgifvet är, att under de sista 2:ne åren har inträdt för jernhandteringen
ett annat förhållande än som ägde rum under sista riksd.
Således har den lindring, som hytteägarne åtnjuta från förra riksd.
äfven fortfarit under dessa 2 är, sorn varit mycket fördelaktigare än
dc år hvarunder lindringen medgafs, i följd hvaraf hytteägarne re
-
Den 10 Februari f, m.
521
clan åtnjutit en betydlig fördel, som icke med lindringen var afsedd.
Förhållandet med detta år är sådan, att konjunkturen för jernhandteringen
synes fortfarande vara af saulina beskaffenhet, som de sista
2:ne åren och masugnsägarne komma således i åtnjutande äfven för
detta är af en fördel, som icke var afsedd när lindringen beviljades.
Dä förefinnas icke några skäl till att Statsverket vidare skulle eftergifva
den skatt, sorn förut här varit bestämd, och som utgått under titeln
tiondetackjern. Jag anser derföre, att skatten icke lämpligen
hör beräknas lägre än StatsUtsk. föreslagit, och anhåller om bifall till
Ulsk:s förslag.
Frih. Cederström: Vi hafva nu en erfarenhet af hvad det
vill säga att eftergifva räntor och skyldigheter i statsbidrag för en
period till nästa statsreglering åt en viss klass af medborgare, då det
nemi. leder till förlust för alla andra, emedan de måste fylla, hvad
som motsvarar den nedsättning hvilken beviljas åt dessa medborgare,
som ändå åtnjuta samma säkerhet, som alla andra inom samhället.
Jag har hört bär påstås att näringen ännu är i behof af
dylik eftergift och man har klandrat att Utsk. icke velat gå så långt
att det tillstyrkt fortfarande af hela den förra nedsättningen. Mine
Hrr! Jag får fästa uppmärksamheten på det otillbörliga i alla dessa
förhållanden. Man har bär velat ur räkenskapen bevisa att en näring
går med förlust, som efter statsrätt skall betala afgifter för sill
idkande. Det är ganska lätt att uppgöra sådana kalkyler som visa
att en näring går med förlust ända till dubbelt emot tillverkningsbeloppet;
men om man till hytteägarne skulle säga: efter j icke
kunnen bekosta edra hyttors begagnande, så öfverlemnen dem lill
staten, som åtager sig alt upplåta dem åt andra som utgöra skatten
och drifva hyltorna lill allmän nytta; då skulle man nog få se att
hyttornes ägare förstodo alt värdera dem. Det är mycket vådligt att
bevilja sådana nedsättningar, och jag bar icke på mitt samvete att
till statens skada hafva lill det förra beslutet bidragit; men nu måste
jag erkänna att jag icke finner med hvad rätt StatsUtsk. tillstyrkt
nedsättningens återgång endast till hälften. StatsUtsk. var pligtigt
att anse denna nedsättning till hela dess belopp hafva upphört och
kan icke till försvar för sin åtgärd hemta skäl derifrån att K. M.
icke sådant äskat, ty det är icke något det ringaste skäl. K. M. har
icke genom någon kalkyl visat alt nedsättningen bör endast till en del
försvinna, och jag instämmer derföre med dem, som vilja att återgången
skall vara fullständig lill hvad den förut varit, och tackjernsblåsarne
hafva dock att tacka R. St. och K. M. för en barmhertighet,
hvilken de aldrig förtjent.
Hr Rääf: Hr von Troil har erinrat mig örn en glömska i milt
förra andragande. Han upplyser, hvad jag verkligen erkänner, att
jordbruket har erhållit flera lindringar och han bar deribland uppräknat
åtskilliga, som kommit flera näringar och icke blott jordbruket
till godo; men då jag lager mig friheten påstå att tackjernstillverkarne
hafva särskildt erhållit en lättnad, som ingen annan näring
åtnjutit, så är der endast frågan om sjelfva hufvudräntorna. Jag återkommer
således till den jemförelse, jag gjort emellan spanmälsför
-
522
Den 16 Februari f. m.
säljningen hos de jordbrukande och tackjernsförsäljningen hos (ack -  jernsblåsaren, nemi. att de förra icke begära någon nedsättning uti
sina spanmålsräntor, ulan underkasta sig de förluster som en mindre
gynsam konjunktur kan ådraga dem.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Såsom delaktig i det beslut,
hvilket vid sista riksdag fattades på StatsUlsk:s tillstyrkan af R. St.
skall jag bedja att få lemna några upplysningar om den förändring
som då vidtogs och hvilken man 1111 vill återtaga. Hvar och en
torde påminna sig att en handelskris då inträffade, som drabbade
först stångjernstillverkarne i Sverige. Sä stod saken vid riksdagens
början. Dä inkommo en mängd motioner om lindring i hammarskatten
och ungefär lika mänga om nedsättning i skatten för tackjernstillverkningen.
Inom den StatsUtsk:s afd., der denna fråga bereddes,
var man ense derom att nödvändighet vore för handen att
från statens sida göra de konsessioner, som voro möjliga, pä det att
den Svenska stängjernstillverkningen i någon män skulle kunna tälla
med den produkt, som gjordes i främmande länder. Tackjernspriserna
voro sådana att hvarje SkS som såldes, gaf en ganska betydlig
förlust för tillverkaren och skälet hvarföre den Utsk:s-afd. som
beredde målet, föll på den tankan att staten skulle nedsätta skatten
på tackjern, är helt naturlig, om man nemi. ser endast på benämningen
af skatten, nemi. tiondeskatt. Det förhåller sig dermed så,
att kronan tager yjtdcl i skatt af bruttotillverkningen, d. v. s. lf>
procent af det hela. Då föreslog en ledamot af SlatsUtsk., som alldeles
icke kände handteringens ekonomiska ställning, men som fann
onaturligt att staten skulle uppbära en så stor skatt, densammas nedsättande
till hälften, och denna fråga föranledde då det beslut som
fattades om skattens nedsättning, hvarefter frågan gick igenom i alla
instanserna. Nu är det fråga om att åter höja den med 50 procent,
ända till 75 procent af hvad den ursprungligen varit. På intet
ställe i verlden finnes någon skatt, som drabbar en näring så
hårdt som denna. Jag medgifver visserligen att för närvar., oaktadt
den höga skatten, tackjernstillverkningen ännu icke är så dålig att
det icke finnas andra näringar sorn äro sämre, men, mine Hrr! all
förhöjning som göras i denna skatt verkar på stängjernstillverkningen
och skadar derigenom riket i dess helhet. Örn en del af de
anledmr, som verkade till R. St:s förra beslut i detta ämne, nu äro
bortfallna, så tror jag att hufvudsaken ändock qvarstår, och förenar
mig med de Hrr, som begärt återremiss för att få skatten bestämd
till hvad den sedan sista riksdag utgjort, och jag tror att StatsUtsk.
har lika god rätt att föreslå 15. St. en sådan nedsättning, som K. M.
haft att iakttaga den i Sina beräkningar öfver Statsverkets inkomster.
Sedan härefter Hr Gr. 0. Landtm, tillkännagifvit, att 5 ledamöter
anmält sig till afgifvande af ytterligare anföranden i detta
ämne, beslöts att diskussionen skulle uppskjutas till eftermiddagens
plenum, och åtskildes H. R. 0. Ad. kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
*1Ubert Munck.
Den 10 Fe br u a r i e. m.
5:>3
Onsdagen den 1(5 Februari 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prol.utdr. för denna dag f. m.
Hr Gr. o. Landtm., tillkännagaf, att Frih. Adelsvärd,
Erik Seth, såsom ledamot af Bevilln.Utsk. begärt och erhållit 3
veckors ledighet, ifrån d. 19 dennes, samt anmodade Hrr Electorer
att vid deras nästa sammanträde utse en ledamot i nämnde Etsk.
under ledighelstideu.
Fortsattes pröfningen af StatsUlsk:s d. 9 och 12 dennes på
bordet lagda Utlät. N;o 37, ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster.
8:de punktens l:sta morn., ang:de tinnde-tackjernet, förekom
nu till ytterligare öfverläggning, och derom yttrade sig:
Hr Lagerhjelm, Pehr: Den talare, som sist yttrade sig i f.
m., påstod att tackjernsskatten vore en verklig tionde. Men det förhåller
sig icke så. Skatten är nu fixerad till vissa pund per blåsningsdygn.
Antalet af dessa pund är mycket olika och varierar
emellan 6 och 26. De flesta hyttor i bergslagarne hafva 18 Ska
skatt per blåsningsdygn. Men som vid dessa hyttor vanligen tillverkas
öfver 20 Ska, ända lill 30 och deröfver, så ser man lätt att
skatten icke utgör 26:te delen utan kanske 30:dedelen af tillverkningen.
Detta om den föreg:de talarens misstag.
Visserligen är skatten ändock dryg, det kan ej nekas; men
deremot bör ej förbises att nedsättningen till halfparten, som nu utgår,
skedde med afseende på den dä varande konjunkturen som var
ganska dålig emot hvad den nu är; och om man ville erbjuda en
tackjernstillverkare att antingen bibehålla på en och samma gäng
både den låga skatten oell den dåliga konjunkturen, hvarunder skattenedsättningen
medgafs, eller också antaga det alternativ, som nu är
i fråga, nemi. den af StätsUtsk. föreslasna skatt jemte den konjunktur,
som nu är, skulle han visst icke tveka att välja det sednare alternativet.
Dessutom har tackjernshandteringen framför sig en framlid,
som synes vara lofvande; ty med de författningar, som under de
sednare åren utkommit, är naturligt att en större stångjernsproduklion
framkallats än förut, hvaraf ovilkorligen följt och följer stigande
tackjerns-priser, nu och i framtiden. Visserligen gifvas lokaler, så
betungade af malmfrakter och kolpriser alt blåsningen icke lönar.
Men det är icke ägaren af en sådan lokal betaget att söka lindring
i skatten, i hvilken händelse en sådan fråga komme i sin rätta ordning
till behandling. Men från dessa spridda, få förhållanden, må
man ej betrakta frågan i allmänhet, såsom här mäste ske. För
min del ser jag således icke något skäl hvarföre man skulle frångå
det förslag StätsUtsk. uppgjort. Ty efter den erfarenhet jag kunnat
524
Den 16 Februari e. ru.
härom vinna, är jag öfvertygad att rörelsen i allmänhet sä förbättrats
emot hvad den vid förra statsregleringen var, att den mycket
väl kan lala den föreslagna förhöjningen, hvarföre jag för min del
tillstyrker bifall till hvad Utsk. föreslagit.
Gr. Lewenhaupt, Gust. Gustafsson: Hvad Hr Frih. Kramer
yttrat har redan blifvit af Hr von Troil så nöjaktigt besvaradt,
att jag alldeles kan förbigå det. Deremot anhåller jag att få yttra
några ord i anledn. af hvad Hr Rääf här anfört. Hr Rääf har fästat
sig vid den af mig gjorda kalkyl, äfvensom han uppdragit en paralell
emellan tackjerns- och spanmålsproduklionen. Hvad min kalkyl
beträffar, sä är den naturligtvis beroende på det ofta vexlande tackjernspriset,
och således liksom alla sifferberäkningar underkastad förändringar.
Således torde frågan egentligen vara, huruvida den är i
öfverensstämmelse med de af mig uppgifne priser och deruti har
han icke visat mig hafva gjort någon oriktig beräkning. Ofvanberörde
af Hr Rääf uppgjorda paralell kan jag icke godkänna. Jag kan
nemi. icke inse att tackjern och spanmål kunna med hvarandra jemföras,
hvarken med afseende på dessa varors beskaffenhet eller pä
deras beskattning. Tackjernet kan omöjligen användas till någonting
annat än stångjern och är, i anseende lill sin tyngd och de ofta
aflägsna ställen dit den skall föras för att förädlas, underkastad slöra
transportkostnader, hvarförutan sjelfva tillverkningen erfordrar ett betydligt
förlagskapilal. All export af tackjern är, såsom hvar man
vet, förbjuden. Spanmål deremot har flere chancer för sig. Den
kan exporteras, är mindre svår att transportera och har afnämare
bland hela Svenska folket. Dessutom kan det förvandlas till bränvin;
en vara sorn alltid vinner afsättning. Kan således Hr Rääf eller
någon annan uppgifva ett sätt att förvandla tackjern till en sä
beskaffad vara, är jag villig att genast ingå på StatsUlsk:s förslag.
Hvad förlagskostnaden angår, torde väl hvar och en känna och inse
att densamma mäste vara betydligt större, för tackjern än för spanmål,
då till en ordentlig lackjernsblåsning hörer, att vara försedd
med betydliga inventarier i malm, kol, m. m., men sädesproduktionen
deremot jemförelsevis fordrar ringa förlag af utsädeskorn och inventarier.
Frih. Palmstjerna har yttrat sig icke kunna finna några skäl
ens till den af StatsUtsk. föreslagna lindring uti den skatt, som taekjernstillverkare
af gammalt utgjort. Detta kan visserligen sägas vara
frikostigt af en bergsbruksägare, men derefter får man icke bedöma
tillståndet bos en hel klass, en klass, hvars härda och trägna arbeten
i grufva och skog knappast kunna af en landtman uppskattas.
Det är för denna klass jag ansett mig böra yttra några ord, efter
som jag är representant och haft tillfälle att bedöma dess ställning.
Jag anser mig derföre jemväl böra fästa uppmärksamheten derpå, att
det är fråga om en handtering, hvars slutligen förädlade produkt,
slångjernet, väger mest af alla exportvaror på vår handelsväg och
hindrar att silfret icke strömmar ut ur banken. Frih. Cederström
har tyckt, att det var allt för stor barmhertighet som man år 1844
visade bergsmännen. Här är likväl icke fråga om barmhertighet, ulan
om rättvisa, och om Frilen bade velat göra besök uti några bergs
-
Den 10 Februari e. m.
525
mäns tackjernsbodar och efterse hvilka stora qvantiteler tackjern de hafva
inne osålda, tror jag att han aldrig fällt ett så beskaffad! yttrande.
Jag vill visserligen icke nu begära återremiss, då icke någon annan
ledamot ännu hörts yrka derpå, men skulle någon af de följande
lalarne framställa anhållan derom, får jag på förhand be, att derutinnan
få förena mig med honom. Eljest får man väl vara nöjd
med att SlatsUtsk:s förslag blifver antaget, hvaruti jag, i händelse det
är de flestes mening, nödgas instämma.
Frih. Cederström, Claes Rnd.: Lika litet som de af Frih:ne
Cederström, Jakob, och Palmstjerna pä f. m. i dag yttrade åsigter,
innefattande ett yrkande af förhöjning uti liondetackjernsafgiften, synas
mig böra leda till återremiss af SlatsUlsk:s förevar, betänk, uti
dess Sale punkt, lika litet finnér jag det af Gr. Lewenhaupt och
Ur von Troil framställda påstående om skattens bibehållande vid
hvad den flir det närvar, är, till följd af 1844 års Ständers beslut,
böra föranleda ett sådant beslut. Må man taga i betraktande förhållandena
sådane de äro och sädane de varit; må man ihågkomma
den svåra handelskris, som för några år sedan tryckte vår jernhandtering
och de missgynnande omständigheter som då existerade
lill men för utvecklingen af denna vigtiga näringsgren, och hvaraf
verkningarne ännu låta känna sig för dess idkare; jag tror då att
man skall lemna sitt bifall åt den ”medelväg” Utsk., på sätt det
sjelf uttrycker sig, har följt.. Det är visserligen sannt att nyssberörde
ofördelaktiga handelskonjunktur först träffade menligt tillverkningen
af stångjern och alt den först något sednare drabbade tackjernstillverkningen,
men den inträffade dock jemväl för den sistnämnde,
och det låg i sakens natur, alt en skadlig inverkan skulle för densamma
af nedtryckt jernpris i allmänhet alstras. De som yrkat återgående
till den beskattning som före sisla riksd. ägde rum, hafva
väl till stöd derföre åberopat det faktiska förhållandet, att tackjernsprisen
sedan dess stigit; men då-så väl kolpris som forsellöner jemte
vissa andra omkostnader sedan ilen tiden ökats, tror jag ställningen
icke vara så fördelaktig att man har fullt skäl att nu återgå till den
gamla skatten. För öfrigt vill jag instämma helt och hållet uti den
af Ur Lagerhjelm i ämnet yttrade åsigt. Må produceuterne icke
undandraga sig att till det allmänna skatta hvad billighet och rättvisa
kräfva; må man ä andra sidan icke påyrka en alltför stor och
alltför hastig tillökning i beskattning, hvilken skulle hafva lill följd
en beklagligtvis alltför menlig återverkan på utöfvandet af ifrågavar.
vigtiga handtering, af hvilken så många nyttiga och i mödosamt arbete
stadde medborgares existens är beroende. Jag anhåller således
vördsammast om bifall till förevar, betänk.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Utom det att jag,
i afseende på sjelfva saken, är lill en del förekommen af Frih. Cederström,
C. R., har jag en ytterligare anledn., att icke upptaga R.
o. Ad:s tid med denna frågas diskuterande, uti den omständigheten,
att StatsUtsk:s förevar, betänk, uti denna punkt redan är af 3:ne
Stånd bifallet och att således det beslut R. o. Ad. går att fatta icke
484
Den 1C Februari e. m.
kan verka någon förändring uti hvad Utsk. härutinnan föreslagit.
Jag afstår följaktligen frän allt vidare yttrande i saken.
Hr von Schantz, Carl Jakob: Då R. St. år 1844 medgåfvo
en nedsättning uti den skatt, som då ålåg tackjernstillverkningen,
så skedde det visserligen på goda skäl. Man visste nemi.
allmänt att rörelsen i sin män led utaf den dåliga konjunkturen,
som dä tryckte jerntillverkningen. Sedan har tillståndet derutinnan
förbättrat sig. Det var således välbetänkt af föreg:de Ständer alt bestämma
det nedsättningen endast skulle gälla lill den påföljande Slatsregleringen.
Den tiden är nu inne, och får jag dä på de af StatsUtsk.
anförde skäl tillstyrka bifall till hvad Utsk. föreslagit. Jag bor
nära den egentliga bergslagsorlen och har således varit i tillfälle att
följa utvecklingen af jernhandteringen; och finner jag för min del
Utsk. hafva riktigt förfarit, då det föreslagit en medelväg emellan den
gamla skatten, och den som sedan sista riksdag utgjorts. Man har
väl sagt att tackjernsprisen sedan förra statsregleringen ökats; men
då kolpriser, transport- och andra omkostnader i samma mån ökats,
tror jag att ställningen ej så betydligen förbättrats, att det vore skäl
att återtaga den gamla beskattningen. Deremot talar dessutom det
af Utsk. jemväl anförda skäl alt en större och hastig återgång till
den äldre beskattningen skulle kunna verka menligt pä en näringsgren,
som är af så stor vigt för landets välmåga i allmänhet samt
bergsmännens välfärd i synnerhet. Jag får således vördsammast tillstyrka
bifall till Ulsk:s förevar, betänk.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Då jag innerligt önskar
riksd:s-ärendenas fortskyndande så vidt möjligt och lämpligt är, har
jag gjort mig till regel att icke yttra mig i andra frågor, ån sådane
som hafva något sammanhang med min tjenstbefaltning. Men då
jag finner att en grundsats här är på vägen alt göra sig gällande,
uti hvilken jag ser stora vådor för Konung och fädernesland, anhåller
jag alt nu fä göra ett undantag från nämnde regel och med
några få ord taga R. o. Ad:s uppmärksamhet i anspråk. Jag hyser
nemi. den farhågan, att om den grundsats skulle i allmänhet göra
sig gällande, att när en näring lider af missgynnande konjunkturer,
den då bör få nedsättning i ålagd grundränta, så kan detta blifva
en för framtiden vådlig grundsats. Hvad hindrar nemi. t. ex. hemmansägarne
i riket att, med åberopande af det utaf 1844 års Ständer
gifna prejudikat, yrka på att äfven de, i händelse af missväxt,
skola få åtnjuta lindring i sina skatter? Sålunda kan det hända att
R. St. besluta nedsättande af ordinarie grundräntan till ^ af dess
förra belopp. Men då befarar jag också att ögonblick kunna inträffa
då K. M. finner Sig sakna medel till verkställande af de för
statens behof nödvändiga utgifter. An värre blefve det om R. St.,
såsom här tyckes vara ifråga med tackjerns-skatten, efter att hafva
vid en riksdag beslutat nedsättning till ^ ten, under vilkor att räntan
vid derpåföljande statsreglering skulle återgå till sitt primitiva
belopp, icke destomindre vid sistnämnde tillfälle, af billighetsgrundsatser,
eller hvad man vill kalla det, låter räntan förblifva vid den
nedsatta summan eller ock blott tillökar den något, men alltid låter
Den IC Februari e. m.
527
den förblifva under det ursprungliga beloppet. Då först kunde raan
anse det s. k. parlamentariska styrelsesättet hafva inträdt, då K. St.,
genom att hafva nedsatt grundräntan till ett obetydligt belopp, hade
i sin makt alt vid hvarje riksdag vägra äfven de för rikets Styrelse
mest oundgängbga medel och sålunda göra all styrelse omöjlig. Hvad
åter angår tackjernshytteägarnes förmåga att bära den gamla skatten,
sii har jag visserligen med uppmärksamhet åhört Gr Lewenhaupls
och Hr von Troils anföranden, hvilka gingo ut på att visa det konjunkturerna
ännu vore missgynnande för tackjernsblåsningen, äfvensom
alt denna handtering liksom alla andra inom riket skulle vara
tryckte af höga skatter och kanske ännu mer än desse sednare. Jag
kan likväl icke säga att jag blifvit öfvertygad om verkligheten af de
utaf dem uppgifna förhållanden. Hvad Westra, Östra och Norbergs
bergslag beträffar, har jag mig särskildt bekant att dervar. bergsmän
äro befriade från knektehållet och frän flere servituter. En person
som sjelf i officiel väg har mycket att befatta med jerntillverkningen
i riket, har äfven sagt mig, att den närvar, konjunkturen alldeles
icke är ofördelaktig för tackjernsblåsningen utan tverlom; och att
bergsmännen mycket väl kunna tåla vid den skatt, som de före förra
riksdagen betalade. På grund af allt detta skulle jag således vilja
yrka återremiss af förevar, betänk, med föreläggande för Utsk. alt
föreslå gamla skattens återtagande, om jag icke, efter hvad upplyst
blifvit, funné, att sådant ej skulle leda till något resultat, aldenstund
betänk, i denna punkt redan blifvit af 2:ne Stånd antaget. .lag måste
således nöja mig med Utsk:s förslag, som åtminstone böjer räntan
till :delar af det ursprungliga beloppet och tillstyrker derföre vördsammast
R. o. Ad. att dertill lemna sitt bifall.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm., på begäran af Hr A k e rman,
Fredr., upplyst att från de öfriga RiksSl.-n ännu icke hade
ankommit någon officiel underrättelse om deras i förevar, ämne fattade
beslut, yttrade:
Hr Akerman: Mig synes att man vid afgörande af denna
fråga bör lemna å sido alla försök att genom kalkyler få utredt huruvida
tackjernstillverkningen nu är i bättre tillstånd än den var
före förra riksdagen, emedan sådane kalkyler svårligen kunna leda
till något resultat, dä den ena uträkningen visar en förbättring, den
andra åter motsatsen. Och det blefve svårt för R. o. Ad. att afgöra
hvilkendera är den rätta. I denna fråga fäster jag mig förnämligast
vid den princip som mäste ligga till grund för beskattningssystemet
i allmänhet, och som väl måste vara att relativt fördela
beskattningen så, att hvarje näring, i mån af dermed förenad
vinst, proportionerlig! bidrager lill fyllande af Statens behof. Jag
har icke blott vid denna och vid föreg:de riksdag, utan äfven vid
många andra tillfällen hört den satsen drifvas, alt jernhandteringen
i allmänhet vore en företrädesvis skyddad näring och droge en jemförelsevis
ringa skatt. Jag tror att detta grundar sig antingen på en
obekantskap om verkliga förhållandet eller ock ovilja att riktigt för
sig förklara detsamma. Jag kan icke finna annat, än att denna näring,
som innefattar så väl tackjernets tillverkning som dess föräd
-
I) e n IC F c b r u a r i e. m.
ling till stångjern, har en jemförelsevis ganska dryg skatt, isynnerhet
dii man ihågkommer icke allenast att den jord, som tillhör de
verk der berörde produkter tillverkas, med högst lii undantag är
beskattad såsom all annan jord, utan äfven att sjelfva näringen, i
olikhet med alla andra näringar, är underkastad dubbel beskattning,
nemi. dels i s. k. grundskatt eller för tackjernstillverkningen, tionde,
och för stängjernssmidet, hammarskatt, och dels i förmögenhetsbevillning.
I sednare afseendet betalar denna näringsidkare dessutom
icke, liksom händelsen är i fråga om andra näringar, skatt efter
den inkomst rörelsen anses gifva, utan skatt mäste ovillkorligen
utgöras till ett visst bestämdt minimum, utan afseende på 0111 näringen
gifvit någon vinst, eller icke. Detta är efter min åsigt ett
orättvist beskaltningssätt, och det är företrädesvis ur denna synpunkt
som jag anser att man bör betrakta frågan. Såsom ordförande i
pröfningscomitéer, bar jag flere gånger med verklig motvilja nödgats
tillämpa en lag, som ovilkorligen antager alt afkastning ägt
rum vid skattlagde jernverk, ehuru man kunnat bevisa alt de Ivertom
drifvits med förlust, fastän ägarne deraf, i anseende till rörelsens
invecklade förhållande, med afseende å behofvet af biträde af kolallmoge,
forslande 0. s. v. varit nödsakade, i hopp om bättre tider,
fortsätta rörelsen; då jag deremot å andra sidan nödgats underkasta
mig majoritetens beslut, hvarigenom en högst ringa bevillning blifvit
åsatt näringar, hvilka pätagligen gifvit sina idkare ganska stora
inkomster. Ur denna synpunkt betraktadt, kan jag icke finna annat
än att tackjernstillverkningen, af hvilken tiondeafgift skulle till
kronan betalas antingen tackjernsblåsningen sker med fördel för ägaren
eller icke, bör få åtnjuta någon lindring i den dryga beskattning,
som nu åligger densamma. Man klagar ofta och med skäl öfver den
höga beskattning som ligger ä jorden i allmänhet, men vi se dock
alla dagar huru lätt realisabla jordegendomar äro, och det till ständigt
stigande priser, då deremot bruksegendomar, med undantag af
sådane hvilkas skogar och läge medgifva förädling af skogsprodukter,
äro nära nog osäljbara, lietta torde väl utgöra något bevis folden
åsigten att de skatter, som jernhandteringen drager, ingalunda
äro så obetydliga, som man låtit påskina, äfvensom alt rörelsen ingalunda
är så fördelaktig, som man föreställt sig. En talare, Frih.
Cederström, Jakob, har sagt, att om rörelsen icke bär sig, så kunde
ju ägaren skänka bort sin hytta eller sitt bruk, men då han aldrig
hört att _ så handt, så förmodade han att det icke varit sä farligt dermed.
Afven jag har icke hört alt någon sådan händelse inträffat,
men orsaken dertill är den naturliga, att ägaren icke velat vidtaga
en sä förtviflad åtgärd, så länge han kunnat hoppas på bättre tider.
En annan värd talare, Frih. Palmstjerna, har yttrat, alt om äfven
något mindre gynnande konjunktur-förhållanden ännu fortfarande för
denna näring skulle äga rum, så hade dess idkare redan fått tillgodonjuta
mer än de förtjenade. Jag tror att hvad de fått tillgodonjuta
under de 3 åren sedan förra riksdagen, icke på långt när motsvarar
de förluster, som de frngo vidkännas i följd af den för jernhandteringen
högst ofördelaktiga konjunkturen, åren 1843 och 1844;
och
Den 10 Februari e. m.
529
och att man således icke behöfver ångra den nedsättning som redan
kommit den till godo. I allmänhet tror jag att då man lagstiftar
uti frågor sådane som denna, nian bör afse ej blott de exi
sterande
förhållandena utan ock de, hvilka för den närmaste framtiden
böra förmodas komma att äga rum; oell hvad i detta sednare
hänseende angar denna fråga, hafva flere talare fästat uppmärksamheten
pä de högst missgynnande konjunkturer som jernhandteringen
går lill mötes, och delta synes mig böra göra lagstiftningen
välvillig vid bestämmande af skatten derå. — Frih. Palmstjerna har
vidare bland annat yttrat, alt han påyrkade det nu ifrägakomne skatt
borde återgå (ill hvad den förut varit, af det skäl, alt han icke
ville höra talas om några concessioner som innefatta en medelväg.
Då man har ett så högt valspråk, alt man vill hafva allt eller intet,
så förundrar det mig att Frih:n, såsom ordf. uti förra riksdags
StalsUtsk., dä deltog uti dess tillstyrkade af en medelväg i st. f. att
påyrka att skatten antingen skulle alldeles försvinna, eller oek förblifva
hvad den förut varit. Hans deltagande i förra riksdagens beslut
i denna fråga torde således hafva varit en afvikelse från den åsigt
lian nu förfäkta!, .lag yrkar återremiss af denna punkt utaf StatsUtsk:s
förevar, betänk., med uttalande af den önskan att StalsUtsk.
ville, i enlighet med K. M:s nåd. propos. tillstyrka II. St. att bestämma
liondeafgiften för tackjern att intill nästa Statsreglering utgå
lill enahanda belopp som vid förra riksdagen fastställdes.
Frih. Cederström, Jakob: Det är med verklig förvåning
jag hört flere personer här tillstyrka fortfarande efteigift af en ordinarie
ränta samt påstå alt den eftergift tackjernstillverkarne nu i
4 är åtnjutit icke skulle varit tillräcklig att betacka de förluster de
möjligen af föregule missgynnande konjunkturer lidit. Dess;» personer
mätte dä önska att tiggeriet i stort skall blifva ordentligen sladfäsladt.
Genom Konungs och Ständers sammanstämmande beslut dömer man
numera med frihetens förlust en hungrig medborgare, sorn nödgas
anlita andra om hvad han behöfver för dagen. Tiggeriet i stort
deremot, det uppmuntrar man. Men då man stadgat sä hårdt straff,
som det förstnämnde, för tiggeriet. i smätt, hvad straff skall man
då väl kunna påfinna för det tiggeri i stort, sorn välbehällne medborgare
tillåta sig i det de söka undandraga sig sina lill stat och
samhället åliggande afgifter, hvilka i stället måste af andra medborgare
utgöras. Vanliga tiggare begära barmhertighet af dem som äro rikare och
kunna gifva allmosor, men desse begära af dem som äro mindre förmögneän
de sjelfve. Såsom StatsUtsk:s betänk, utvisar, har Utsk. föreslagit alt
af den lindring ifrågavar. näringsgren sedan förra riksd. åtnjutit skulle .j
ytterligare komma dem till godo intill nästa statsreglering. Kunde StatsUlsk.
besluta för nästk. Ständer, förmodar jag att det föreslagit att
lindringen skulle fortfara jemväl efter nästa riksdag. Lyckligtvis är
detta icke förhållandet, utan hoppas jag att blifvande Ständer afslå
all vidare nedsättning i denna skatt, och dä få de beslut, som i denna
syftning hittills äro fattade eller komma att fattas, stå Anderas
räkning, som dertill bidragit. Jag åtminstone är öfvertygad
2 II. 34
530
I)en 10 Februari e. m.
att den dag skall komma, då man får bättre åsigter om hvad till
en rättvis beskattning hörer och då komma de, som tillstyrkt den
nu ifrågavar. eftergiften, att af efterverlden strängt bedömas. Jag
förenar mig med de talare som yrkat äterremiss, pä det Utsk. måtte
komma i tillfälle att föreslå denna skatts återförande till sitt ursprungliga
belopp.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Såsom ledamot af StatsUtsk.
har jag biträdt hvad Utsk. i förevar, punkt tillstyrkt. Men
jag erkänner öppet att jag i början önskat att den beskattning,
som åligger jernhandteringen, blifvit uppbringad till det belopp, den
utgjorde före är 1845. Jag belvitlar nemi. att någon nedsättning
deruti blifvit begärd på grund af nuvar. konjunkturer, om icke nedsättning
vid 1844 års riksd. varit beviljad Personligen äger jag
icke sådan kännedom om förhållandet härmed; men innan jag yttrade
mig i StatsUtsk. öfver denna fråga, sökte jag förskaffa mig alla
tillgängliga upplysningar och äfven utaf tackjernstillverkare begärde
jag sädane. Resultatet deraf tycktes mig vara, att konjunkturen
nu är vida bättre än den var vid 1844 och 1845 årens riksdag
samt att det skäl, som då talade för nedsättning i skallen, numera
bortfallit. Vid berörde riksd. hade jag jemväl den äran att vara
ledamot af StatsUtsk.; jag förutsäg dä alt följden af den beviljade
nedsättningen skulle blifva, alt när uppsättning en gång ifrågakomma,
derom skulle uppstå en hård strid. Sä har också nu inträffat,
sä väl i StatsUtsk. som inom Stånden. För min del anser jag, såsom
jag nyss nämnde, att de skäl, som vid förra riksd. talade för
nedsättning, numera ej förefinnas och hade således önskat alt Utsk.
föreslagit återtagande af den gamla skatten. Dä Utsk. nu likväl
icke så gjort, utan ansett, sig böra föreslå en medelväg, af skäl att
det befarade, att en alltför hastig förhöjning skulle verka menligt
på tackjernstillverkningen, och jag dessutom är öfvertygad alt Utsk.,
i händelse af äterremiss, vidblifver denna sin åsigt, vill jag visserligen
icke yrka derpå, utan förenar mig med dem, som tillstyrkt
bifall till hvad Utsk. uti denna punkt föreslagit.
Ilr Akerman: Jag vill icke upptaga Ståndets lid med någon
vidare utveckling af mina åsigter i saken, men jag hav icke kunnat
underlåta att lästa uppmärksamheten på halten af det märkvärdiga
yttrande Frih. Jak. Cederström här sednast haft. Visserligen
är landet fattigt, men skulle hans definition af tiggeri antagas, sä
att hvar och en som begär något vore att anse såsom en tiggare,
så fruktar jag att vi litet hvar komme att tillhöra denna klass.
Gr. Spens, Jakob Melcher: Afven jag ber att få förena
mig med de ledamöter som begärt äterremiss af den nu föredragna
punkten, på det StatsUtsk. måtte bomma i tillfälle att fastställa
tiondeafgift en i enlighet med K. M:s nåd. propos. Jag är icke
tackjernstillverkare, har aldrig varit det och kommer troligen aldrig
att blifva det, således kan jag anses vara opartisk vid bedömande
af denna fråga. Jag har visserligen icke den kännedom om
denna näring, som erfordras för att kunna bedöma huruvida den
Den i G Februari e. m.
531
utan skada kan utgöra den högre beskattning, sorn före förra riksdagen
åläg densamma; men hvad som verkar på min känsla i denna
fråga, är det motbjudande som ligger deruti att dä Regeringen föreslår
en nedsättning uti en skatt, det är de skattskyldiges egne ombud
som motsätta sig den föreslagna skattelindringen. Man har
visserligen sagt, att denna nedsättning skulle utgöra en skänk ät en
viss klass af näringsidkare, på det öfriga folkets bekostnad, som
måste fylla bristen. Det vöre visserligen bättre om eftergiften kunde
motsvaras af en minskning i Statsutgifterna och således en ren
eftergift äga rum såsom förhållandet var i Norrige för några år sedan.
Men i alla fall tror jag icke att anmärkmn äger sin riktighet.
Den kunde hafva något skäl för sig om det här vore fråga
om en utaf jorden ovilkorligen utgående grundränta, som vore beräknad
då nuvar. ägaren af jorden förvärfvade densamma, hvadan
räntans afskaffande skulle öka egendomens kapitalvärde. Men här
är icke fråga om någonting sådant, utan om en skatt, som är beräknad
att utgå i mån af den tillverkning, som skei-. Om tackjernstillverkaren
icke tilltror sig kunna tillverka sä mycket som hittills
med den högre beskattning man nu vill ålägga honom, så skaffar
han sig sjelf nedsättning, derigenom att han antingen tillverkar
mindre eller ock ingenting alls. Vid sådant förhållande skulle följden
naturligtvis blifva att Statens inkomster af denna näring minskades
i samma mån som rörelsen afloge, och behandlingssättet af
frågan kunde sättas i jemnförelse med fabeln om hunden, sorn
släppte det köttstycke han hade i munnen, för att gripa efter ett
större köttstycke som han i vattnet inbillade sig se en annan hund
innehafva.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag hade icke ämnat deltaga
i denna öfverläggning då så mångå talare förut yttrat sig. Men
i anledn. af hvad Gr. Spens anfört, anhåller jag få säga några ord.
Han har påstått att då Regeringen förordat en fortfarande nedsättning
i tackjernstiondeskatten, sä borde icke de skattskyldiges ombud
sjelfve uppsätta henne. Detta vore väl sagdt, i händelse riket icke
behöfde skatten, men då hon för statens behof verkligen erfordras,
sä torde det vara en skydighet för R. St. att tillse huruvida den
ena näringen bär mindre skatt än den andra, och i sådan händelse
söka återställa jemnvigten. Derefter har Hr Grefven sagt, att
det vore ett annat förhållande med tackjernstillverkningen, än med
jordbruket; att det berodde på tackjernstillverkaren att blåsa tackjern
eller ock underlåta det, hvaraf Kronans inkomst i sin ordning
berodde. Men just häraf visar det sig ock, att ingen annan än
den som finner sin räkning vid att blåsa, får betala den tackjernstionde,
som är bestämd. En sådan lättnad finnes icke för jordbruket.
Om den olyckliga händelsen skulle inträffa, att den skattskyldige
icke kunde beså sin jord, eller saknade vanlig gröda deraf,
så vore han likväl skyldig att betala den å jorden satta ständiga
tionden. Hvad den mycket omtalade billigheten beträffar, sä
hänför jag mig till hvad Hr Lagerhjelm derom yttrat. Han är bo
34*
-
532
Den 16 Februari e. m.
satt i bergslag, har i mänga år idkat jernhandtering, och i jernkontoret
varit ombud för dess idkare. När han likväl kunnat tillstyrka
hvad StatsUlsk. föreslagit, sa tror jag att vi andra kunna tryggt
låta dervid bero. 31ig synes att tackjernstillverkarnes oförnöjsamhet
med hvad SlatsUtsk. föreslagit, är så stor, att man kunde vara
frestad, i händelse de icke åtnöja sig dermed, att, lika som Frih.
Palmstjerna gjort, yrka skattens återgående till sitt ursprungliga belopp.
Om R. St., derföre att de en gång medgifvit en af billighet
påkallad tillfällig nedsättning uti en viss skattetitel, skulle anses
deraf vara så bundne, att de icke kunde åter höja densamma, så
skulle föliden deraf naturligtvis blifva, att man aldrig vågade medgifva
någon nedsättning, under farhåga att hon kunde blifva stän
digt
fortfarande. Derigenom skulle man således beröfva sig möjligheten
alt vara billig när det behöfdes, blott derför alt man icke
tilltrodde sig förmåga att sedermera återställa det förra förhållandet.
Jag anhåller om propos. till bifall.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter FIr
Gr. o. Landtm, hcmstälde om R. o. Ad. behagade bifalla hvad
StatsUlsk. uti l:sla niom. af 8:de punkten ronde liondetackjernet föreslagit,
samt, sedan denna propos. blifvit besvarad med starka ja,
blandade med nej, förklarade det han trott sig finna att ja härvid
varit öfvervägande.
8:de punktens 2 morn., ang:de hammar skattsj ernet.
R. o. Ad. biföll den af StatsUlsk. föreslagna beräkning af
ifrågavar. inkomst.
Härefter beslöts, uppå hemställan af Hr Gr. o. Landtm., alt
med pröfningen af den nästföljande 9:de punkten, ang:de Aluntionden,
i anseende till dess sammanhang med StatsUtsk:s utlåt. Nio
37 Litt B. skulle anstå till nämnde utlåt, blifvit af R. o. Ad.
pröfvadt.
10:e Svafvelbrukstionden och Ilie Mantalspenningar ne.
De beräkningar, Utsk. i dessa punkter föreslagit, blefvo af R.
o. Ad. godkände.
Uppå härefter framstäld propos., beslöt R. o. Ad. att med
pröfningen af den nästföljande 12:te punkten, ang:de gerningsören
af handtverkare, skulle anstå till R. o. Ad. pröfvadt SlatsUtskis
dermed sammanhang ägande utlät. Nio 37 Litt. C.
13:0, Bötesmedel, 14:o Kavallcrireg:tenas häst-vakansspanmål,
15io Ständiga rote-vakans-afgifter, 16io Tillfälliga
rote-vakans- och mötes-afgifter, 17:o Rotefrihets-afgift af oroterad,
men ordinarie rotering underkastad jord, 18:o Båtsmn
ns-vakans-af giften, 19:o Krut- och Saltpeter-försäljningsmedel,
och 20:o kontrollstämpel-medlen.
R. o. Ad. biföll de af StasUtsk. i dessa punkter föreslagne inkomstberäkningar.
21:o B åk- och lots-medlen.
Den 16 Februari e. m.
533
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke instämma
med SlatsUtsk. uti det omdöme, alt man saknar giltig grund att
upptaga ifrågavar. inkomst högre än till 75,000 r:dr. K. M. har i
Sin nåd. propos. upptagit ett ganska lågt medeltal, enär den ej
blifvit beräknad högre än till 78,000 r:dr, oaktadt den år 1845
uppgick lill 92,481 r:dr. Förmodligen är det ingen obekant alt
vår handel och sjöfart långt ifrån att vara i aftagande tvertom är
i stigande. Således torde Utsk. snarare kunde anses hafva saknat
gillig grund att beräkna denna inkomst så lågt, som det gjort.
Jag sträcker mig likväl icke längre än lill hvad i K. M:s propos.
i detta afseende föreslås och hemställer vördsammast om icke R. o.
Ad. skulle vilja antaga denna beräkning.
Hr von Hartmansdorff: I öfveresstämmelse med de åsigler
jag i f. m. uttalade, får jag instämma med Frih. Palmstjerna,
emedan den siffra, han uppgifvit i enlighet med K. M:s nåd. propos.
, är sanningen närmare än den Utsk. föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Jag ber att fä förena mig
med Frih. Palmstjerna uti hvad han anfört lill stöd för den af K.
JVI. föreslagna beräkning utaf denna inkomst; men då delta är en
stalsregleringsfråga och R. o. Ad. icke nu kan besluta en förändring
uti hvad Utsk. föreslagit, nödgas jag hos Hr Gr. o. Landtm,
anhålla om propos. pä äterremiss af denna punkt.
R. o. Ad. ansåg de emot denna punkt gjorda anmärkmr för
anleda
till densammas återremitterande.
22:o Danska fyringsmedel.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det inverkar visserligen icke särdeles
mycket pä statsinkomsternes totalbelopp, om man gör någon
ändring uti denna punkt, men då man söker komma det sannolika
så nära som möjligt för en kommande tid, så tror jag alt
man äfven å denna litel bör undvika att beräkna på höft. Orsaken
lill den högst olika inkomst, som på de sednare åren under denna
litel kommit statsverket till godo, härleder sig från den konvention,
som år 1842 afsltitades med Danmark, i följd af hvilken detta rike
förhöjde den af detsamma förut utbetalta ersättningssumman från
5 till 10,000 Hamburger b:co. Men denna inkomst har dock icke
ingått oafkortad till Statsverkerket, utan K. M. har dermed lemnat
ersättning lill sådane Öresund passerande fartyg, hvars lästetal gått
öfver ett visst belopp och hvilka derföre skolat erlägga fyringsafgifter
till Danska staten. Då är den af Utsk. föreslagna afkortningen
af 666: 32. alldeles för ringa. Således, ehuru litet detta verkar
på statsregleringen i det hela, skulle jag dock vilja föreslå alt ifrågakomne
inkomst beräknades endast till 24,000 r:dr. På grund
häraf får jag således vördsammast anhålla om äterremiss af denna
punkt.
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Efter de upplysningar,
som blifvit StalsUtsk. lemnade, ingå de omnämnde 10.000 Hamburger
b:co oafkortade till statsverket, och de ersättningar, hvarom
d34
Den IG Februari c. m.
Hr Rosenblad lala!, utbetalas af fyr- och bak-medlen. Således torde
hvad Utsk. härutinnan föreslagit vara enligt med verkliga förhållandet.
Utsk:s förslag i 22 punkten blef af R. o. Ad. bifallet.
23:o Ersättning af Ilonvoij-kommissariatet för Turkiska
beskickningens aflöning.
Hr Fahr re lis, Olof Immanuel: Utsk. häri nästföreg:de
punkt yttrat, att rubriken ”ersättningar” vore oegentlig. Jag tillåter
mig alt, hvad denna punkt beträffar, anmärka att den här begagnade
rubriken är lika oegentlig. Jag kanner icke att Svenska statsverket
fått vidkännas någon utgift för någon Turkisk beskickning;
Men deremot bar jag mig bekant att Svenska konvoy-kommissarialet
lemnar bidrag till aflöning af Svenska och Norrska beskickningen i
Turkiet. Jag hemställer derföre huruvida icke, lill undvikande af
möjlig förvillelse, denna rubrik mätte förändras lill: ersättning af
konvoy-kommissarialet för aflöning af Svenska och Norrska beskickningen
i Turkiet.
Hr von Troil, Samuel Gust.: Ehuru jag till alla delar
instämmer med Hr Fähraeus uti den anmärkta olämpligheten af den
rubrik, som Utsk. har uppgifvit, samt anser den af nämnde talare
föreslagna vara den rätta, hemställer jag likväl lill R. o. Ad. om
det är skäl att blott för redaktionsförändring återremittera förevar,
punkt, hvilken dessutom troligen i dess närvar, skick af de öfrige
Stånden bifalles. Då denna rubrik dessutom under så många föregrde
statsreglering»!' begagnats, utan alt raan försport något men
deraf, torde den väl ock kunna under de följande 3 åren få qvar
stå.
Jag hemställer derföre om propos. till bifall.
Hr von Hartmansdorff: Om Hr Gr. o. Landtm, anser
sig oförhindrad alt framställa propos. om förändrad rubrik på den
ifrågavar. inkomsttiteln, dä ett namn icke bör kunna anses utgöra föremål
för statsreglering, utan snarare för logisk utredning, sä bör
Ståndet äfven kunna deröfver besluta. Och dä äfven jag erkänner
riktigheten af den htaf Hr Fähraeus härvid gjorda anmärkn., får jag
hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om särskilde propos:r, den ena till
bifall å hvad StatsUlsk. i afseende pä inkomstbeloppet föreslagit, och
den andra till förändring af rubriken lill den lydelse, Hr Fähraeus
uppgifvit.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, då benämningen af
ifrågavar. statsinkomst icke kunde inverka pä slalsregleringen, ej
fann hinder för framställning af propos. till bifall å den förändring
af benämningen, som Hr Fåhraeus föreslagit.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi’.: Efter man vill göra ändringar,
så torde man böra göra det fullständigt. Jag tror att ifrågavar.
fond numera icke heter konvoy-kommissariatet, ulan handelsoch
sjöfartsfonden.
Hr Få hr atus: Den afgift som lemnäs till Turkiska beskick
-
Den IG Februari t. m.
535
ningen algur ganska riktigt af handels- oell sjöfarts-fonden, men det
verk, livars embetsman förvalta denna fond, heter konvoy-kommissarialet.
Uppå härefter framstälde särskilda propos:r, biföll R. o. Ad.,
att ifrågavar. ersättning skulle benämnas ”Ersättning af konvoykommissariatet
för atlöningen af Svenska och Norrska beskickningen
i Turkiet” samt godkändes den af Utsk. föreslagna beräkning af
denna ersättning.
24:o Observalions-medlen.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes alt. den här beräknade
inkomsten är upptagen till allt för ringa belopp. Förhållandet
med intraderne för de för.g:de åren är visserligen sådant SlatsUtsk.
omförmält; men dä det sist upptagna året 1845, då beloppet
utgjorde 15,000 r:dr, utvisar en betydlig minskning emot det föreg:de
då inkomsten uppgick till 24,000 r:dr, och den förra summan
utgör ungefär samma belopp som inflöt år 1841, så synes det
mig, som hade titeln observalionsmedel, med året 1845 återgått
lill sitt förra medeltal. Dessutom anser jag oriktigt att nedsätta
summan under det belopp, som verkligen influtit under de upptagne
åren, och isynnerhet att göra nedsättningen sä stor, att då det
minsta beloppet är omkring 15,000 r:dr, har Utsk. föreslagit endast
10,000 r:dr alt uppföras. Detta är att göra sig fattigare än
man verkligen är. Jag tillstyrker således återremiss af förevar,
punkt.
Frih. von Kraemer: Sjelfva benämningen observationsmedel
gifver tillräckligt tillkänna osäkerheten af denna inkomsttitel. Jag
tror således att Utsk. gjort rätt uti alt icke föreslå förslagsberäkningen
högre än lill 10,000 r:dr, oaktadt medelbeloppet af inkomst
under åren 1841 t. o. m. 1845 utgjort något mer är 17,000
r:dr, och får jag derföre anhålla om propus, lill bifall å denna
punkt.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter till bifall i den af Utsk.
föreslagna beräkning af observalionsmedlen framstälda propos. besvarades
med starka ja, blandade med nej, hvarpå Hr Landtm, förklarade
det han funnit ja hafva öfverrösta!, nej.
25:o Extra medel och uppbörder.
Utsk:s i denna punkt gjorda förslag godkändes.
26:o Intresse-medel.
Frih. Cederström, Jakob: Summan utaf intressemedel måste
naturligtvis ökas i den mån lån af anslaget till vatten-aftappningar
och odlingar m. m. utgått och den lid förlupit, inom hvilken
räntebetalningar icke ägt rum; men efter 5:le årets förlopp, sedan
arbetet blifvit påbörjadt, ingår räntan å dessa län och jag anser
således denna punkt oriktig; på grund hvaraf jag skulle önska att
densamma blefve till Utsk. återremitterad på det utredas må i hvilken
mån räntemedlen äro sådana af Slaten lemnade förskotter, som
530
Den 10 Februari e. m.
komma att till Statsverket ingå och man derefter må kunna uppgöra
sin beräkning.
Frih. Pal mstjerna: De räntemedei, hvarom Frih. Cederström,
Jak., talat, äro sådana, som erläggas dels af städer och korporationer,
dels af jord- och hemmansägare, hvilka företagit odlingar och undfått
lån af riksg.-kont., dels oek från städer, som anlagt hamnar
och företagit strömrensningar. Dessa medel hafva hitintills ingått
till riksg.-kont. direkte och icke varit sammanblandade med Statsverkets
ordinarie inkomster. De äro äfven till sin beskaffenhet
vidt skilde frän de ordinarie Statsinkomsterne, såsom ytterst till—
fällige och ombytlige allt efter de villkor, hvarunder de blifvit beviljade.
Jag anser derföre att, sålänge riksg.-kont. och medel till
dylika lån finnas, räntorna böra årligen dit ingå samt der beräknas,
och icke sammanblandas med Statverkets andra inkomster, helst de
ordinarie. Den rubrik, de ifrågavar. medlen erhållit, nemi. intressemedel,
tillkom vid 1834 års riksdag, då numera framlidne Gr. von
Schwerin yrkade, att som Staten icke var belastad med någon skuld,
borde dess medel göras fruktbärande. Hitintills hafva dessa lån icke
varit betydliga och rubriken ä medlen har således icke medfört,
hvad man deraf hoppats. Jag tror dessutom, att med
lens
tillvext, hvarom Frih. Cederström nämnt, icke skall vara ändamålsenlig
och leda lill reda i räkenskaperna, utan tvertom den
största oreda, i händelse denna klass af intresse-medel infördes uti
Statsverkets ordinarie inkomster, pä sätt Frilen föreslagit.
Frih. von Kraemer: I afseende på utredningen af den utaf
Frih. Cederström vid denna punkt gjorda anmärkn. är jag förekommen
af Frih. Palmstjerna. De ifrågavar. medlen hafva ständigt ingått
till riksg.-kont. för utlåningar, och hafva till beloppet icke undergått
förändringar, utan ständigt bibehållit sig vid det närvar, beloppet
30,000 r:dr.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i 2G:te punkten föreslagit.
Restantier.
Utsk:s i denna punkt afgifna förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
Då härefter förekom StatsUlskrs yttrande om de extra ordinarie
inkomsterna, anmälte sig och yttrade:
Hr von Hartmansdorff: Då beslut ronde de extra ordinarie
inkomsterne, icke för närvar, kan fattas, sä hemställer jag vördsamt,
att vi måtte få öfvergå till frågor, som kunna blifva föremål för
Ståndets beslut.
R. o. Ad. beslöt, uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, gjord
hemställan, att med föredragningen af StatsUtsk:s framställning om
beloppet af de extra ordinarie inkomsterne skulle anstå tills Bevilln.-  Utsk. inkommit med sitt yttrande i ämnet.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s d. 9 och 12 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 37, Litt. A, i anledn. af K. M:s nåd. propos., an
-
Den 16 Februari e. m.
537
g:de nedsättning uti den af Stora Kopparbergs bergslag utgående
kopparränta från hvart 10:de till hvart 30:de Ska' af tillverkningen
samt upphörande af allmogens inom åtskilliga socknar af Stora
Kopparbergs län skyldighet att in natura till bergslaget leverera sina
hemmans- ränte- och mantals- eller qvarntulls-kol.
Hr Kröningssvärd, Carl Gust., hade inlemnat ett sälydande
anförande:
Dä II. SlatsUtsk., medelst särskildt utlåt., Litt. J.. bifogadt
utlåt. N:o 37, ronde Statsverkets inkomster, funnit sig sakna skäl
att tillstyrka R. St:s bifall till K. M:s nåd. propos. om en ytterligare
förmedling af den från Stora Kopparberget utgående koppartionde
- m. m., utan i kalkylen öfver dessa inkomster beräknat samma
tionde till del belopp, som den, efter livart 10:de Ska' af tillverkningen,
förmodas komma att utgöra, anhåller jag vördsammast
att, emot berörde utlät., få framställa några anmärkmr.
Den 1 :sta af dem är, att H. Ulsk. icke synes hafva fästat det
afseende, som vederliordt, på den stora fördel della urgamla bergverk
tillskyndat Staten genom den oerhördt dryga beskattning, som
ålegat dem, hvilka bearbetat detsamma.
I afseende derpå förekommer, hvad K. bergs-kommissionens betänk.
och icke eller K. M:s nåd. propos. nog fullständigt upptager,
men hvilket af anthenlika handlingar och räkenskaper, såsom vågböckerne
vid Fahlu Kronovåg och bergmästare-embetets vid Kopparberget
afgifne ärs-relationer, tillförlitligt upplyses, alt produktionen
vid detta bergverk ifrån och med år 1633 t. o. m. år 1845, eller
under en tidrymd af 213 år uppgått till 1,544.656 Sk# 16 L#
15 #; att af detta belopp 400,6S8 Sk# 7 L# 14 # eller mera
än såsom afrad och tionde m. m. ingått till Statsverket, samt
alt af återstoden, icke allt, ulan 1,090,634 Sk#, eller omkring \
af hela tillverkningen, tillfallit näringens idkare, eller de brukande
bergsmännen.
Att detta bergverk dessutom emellan medlet af 1200-talet,
då det sannolikast först begynte blifva bearbetadt, och till år 1633
lemnat Staten en ganska betydlig inkomst, är otvifvelaktigt och bevises,
dels deraf att Kopparberget utgjorde en väsendtlig del af det
lill Drottning Margareta år 1388 öfverlemnade lifgeding, och hvad
som äfven kan historiskt visas, alt afraden deraf utgjorde ett fullvigtig!
hypothek i och för Konungarne Magnus Erikssons och Albreehts
af Meklenburg lånenegociationer; den förre med Romerska
Stolen, och den sednare med riks-drotset Bo Jonsson Grip, samt
Grefvarne af Hollstein, hvilka för en försträckning af 3500 # silfver
skulle i årlig ränta fä uppbära 100 Sk# af detta bergverk;
dels deraf, att tillverkningen derstädes, redan år 1633 var uppstigen
lill 7857 Sk#, hvilket äter utmärker att produktionen under
nästföreg:de åren, särdeles från de sista på 1500-talet intill det
förutnämnda, varit i successivt tilltagande, och att följaktligen Statsverkets
inkomst deraf under samma tidsperiod äfven mäst hafva varit
rätt betydlig.
Den 2:dra anmärkmn är, alt H. Utsk. icke tagit i nog full
-
538
Den tö Februari e. m
ständig beräkning den förlust, som blifvit bergslaget tillskyndad, derigenom
att medelst den år 1805 beviljade förmedlingen i koppartionden,
åtskilliga förläningar och förmåner frångingo bergslaget: äfvensom
den vinst, som derigenom uppkom för Statsverket.
Hvad den förra beträffar, visar det sig då, alt bergslaget ifrån
och med år 1806 t. o. m. år 1845, efter beräkning dels af förut
gällande lösningspriser, dels af dessa års markegångsvärden, förlorat
ganska betydligt, nemi.:
På vedräntan
r:dr 00,008: 8. —
på dagsverks d:o  24,929: 8. —
på e. o. grufvehjelpen  130,107: 45. 5.
på kolen från Leksand  74,028: t. —
pä löningskolen  149,858: 16. —
pä skaltckolen  74,175: — —
och på mantalskolen  68,327: 9. 8.
eller tillsammans
611,433: 40. t.
hvilket belopp utgör i medeltal för hvarje år 15,261: 16. —
Beträffande åter den sednare, så har densamma under denna
tidrymd utgjort ett vida ansenligare belopp, nemi.:
på vedräntan  90.008: 8. —
på dagsverks d:o  79,892: 46. 6.
pä e. o. grufvehjelpen till år 1824 då den
indrogs  38,688: 6. 2.
på Leksandskolen  74,028: 1. —
på löningskolen  429,100: 14. 11.
på skattekolen  208,806: 10. 6.
och på mantalskolen  80,408: 46. 8.
eller tillsammans  1,000,932: 37. 9.
Hvarifrån likväl afgår värdet af den förmedlade
tiondeu, beräknadt efter de priser,
hvartill kopparen vid de inför K. kam.-  colhm och K. stats-kont. hällne auktioner
blifvit försåld, utgörande  389,019: 17. 6.
hvarefter återstoden blir tillsammans . . . 611,913: 20. 3.
och således i medeltal för hvarje år . . r:dr 25,023: 5. 4;
härrörande skilnaden emellan denna Statsverkets vinst och bergslagets
ofvanupptagne förlust, dels från den som uppkommer emellan
lösningspriserna och markegången pä dagsverksräntan, löningskolen
och allmogens mantalspenningar, som af bergslaget fullt utgöras,
dels från den progressiva förhöjningen af 2 sk. årligen på markegångspriset
på kronans hemmansräute- eller skattekol 13,351,} stigar
utöfver fordna lösningspriset 6 sk. 8 r:st. stigen, som bergslaget
allt sedan 1805 mäst vidkännas.
Till denna Statsverkets vinst på bergslagets bekostnad, bör äfven
för hela denna lid läggas:
Brukande bergsmän nes bevillning för deras bruksvinst, hvilken
utgått, likasom för annan borgerlig rörelse, med 5 för 100;
Bevilln:n pä den blefne fjerdeparts-revenyen, och den sorn
Den 10 Februari e. m.
539
fallit på de vid verket befintlige kolförlänte hyttor, hvilken med enahanda
procent utgått; samt
Hammarskatten och bevillmn af de nya jernverk, som under
dessa 40 år blifvit af bergslaget arilagde.
Jemför man nu dessa förhållanden med resultatet af 1805 års
förmedling, så blir det uppenbart, att den fördel bergslaget hoppades
genom densamma vinna, alldeles icke blifvit uppnådd, ulan alt
bergslaget, som på kopparliondens nedsättning vunnit ofvanuppgifna
summa r:dr 389,019: 36. 10, deremot, pä de indragna förläningarne
och förmånerne, förlorat r:dr 611,433: 40. 1. och således
måst vidkännas en förlust, betydligt öfvervägande den fördel, som
det af denna tionde-nedsättning påräknade.
Den 3:djeanmärkn:n är, att II. Ulsk. synes hafva förbisett de flere
statsekonomiska fördelar sorn detta bergverk dessutom tillskyndat den
omkringliggande orten och dess talrika inbyggare; och den förbindelse,
som Staten således både haft och än äger till dem, som näringen
derstädes uppehållit och än vidare uppehålla.
Kopparberget, med dess närmaste omgifning, var under del
13:de århundradet endast en vild och bergig, följaktligen nästan
alldeles obebodd skogstrakt, hvarpå de vid dalelfvens stränder, på
2 å 3 mils afstånd bosatte inbyggare inom Thorsångs och Tuna
socknar vallade sina boskapshjordar; men, genom den bergverksrörelsc,
som derstädes under samma århundrade begynte komma i
gång och, lid efter annan, allt mer och mer utvidgade sig, blef
denna trakt, så till sågandes, alldeles omskapad. Fruktbärande,
fastän spridda tägler eller inhägnader uppodlades och bebyggdes;
och sålunda uppkom icke allenast den s. k. lägtekarlsjorden som
år 1642 fanns bestiga sig till omkring 3,180 spannland eller 1,635
tunnland, utan äfven den egentliga bergsfrälsejorden, utgörande redan
år 1686, vid Kopparberget och i de närmaste socknarne 10,320
spannland eller 5,307 tunnland, hvilka nu mera af en talrik folkmängd,
under frälsefrihet, områdas och besittas.
Att äfven den, på ett längre afstånd derifrån bosatte, skattdragande
allmogen, särdeles i Osterdalarne, vunnit pä denna närings
uppkomst och drift under de förflutna liderna, och haft sin utkomst
deraf, säger sig sjelf, då man besinnar, icke blott, huru många
millioner läster kol och ved, samt dagsverken måst vid detta bergverk
förbrukas och användas, innan den produktion, som jag bär
ofvan uppgifvit, kunnat åstadkammas, utan ock de högst betydliga
kapitaler, som (ill en förtjenst för samma allmoge och deras understödjande
under, ofta nog, inträffade missvextär, blifvit på denna
näring nedlagda.
Såsom den 4:de aumärkmn, må här anföras, alf II. Ulsk. lagt
en större vigt på den s. k. fjerdepartsrevenyen och det högre belopp,
hvartill den uppgått och än vidare kan uppgå, än denna slags
inkomst verkligen förtjent eller förtjenar. Såsom uppkommande af
malmens värde, som genom det dagliga auktionspriset bestämmes,
är det således de brukande bergsmännen som skapa denna reveny.
För den del de sjelfve hafva i grufvan och för de fjerdeparter
som de arrendera, är det visserligen cn inkomst, men en
540
Den 10 Februari e. m.
sådan som de utur egen pung gifva sig sjelfva. Den ena partägaren
bjuder upp den andra partägarens malm, på det han ej mätte
få den för bättre pris, än det, hvartill han måste skatta sin ; på
samma sätt, som i ett sterbhus, der den ena arfvingen stegrar upp
den andras lott, för att göra sin egen så mycket större, och på det
att medarfvingen ej mätte bekomma sin för bättre pris, än han
sjelf bekommit.
Att anse denna reveny vara bergverkets rätta afkomst, är således
felaktigt. Den tages ofta af sjelfva närigsidkaren eller brukande
bergsmannen, och ju högre den är eller blifver, ju säkrare inträffar
detta förhållande. Den förmögne bergsmannen, sorn har
många fjerdeparter och hytteandelar, har ingen känning deraf; ty
hvad han förlorar pä sitt bruk, återvinner han på fjerdeparterne,
men för dem sorn drifva ett betydligt bruk mest på köpmalm och
köpekol, efter höga priser, är den höga tjerdepartsrevenyen, det vill
med andra ord säga — det höga malmpriset, ganska kännbart, oftast
näringsförstörande. Läggas äfven härtill de (lere särskildta avgifter,
som betunga näringen, sä göra de tillsammanslagda en dryg
procent af en reveny, som bergsmannen icke har annorledes, än i
malm till ett uppdrifvet värde, och som än mera medtages genom
den öfverreveny lian, för arrenderade fjerdeparter, måste utgifva.
Såsom den siste, men luifvudsakligaste anmärknm, fäster jag
mig vid den omständighet, att H. Utsk. anser Stora Kopparberget
vara en Statens eller Kronans egendom, hvaraf nyltjorätten, förr
emot viss afrad sedermera emot tionde, är vorden åt den menighet
som benämnes Stora Kopparbergs bergslag upplåten; men så
beskaffadt måste förhållandet likväl ej vara.
Väl är, som man känner, genom det s. k. Helgeandsholmsbeslutet
af är 1282, alla bergverk inom riket, och i följd deraf,
således äfven Kopparberget, förklarad! vara ett Kronans regale eller
Statens egendom; men om äfven tillvaron af detta beslut skulle, emot
de fleste historikers mening, godkännas, sä gifver denna omständighet
likväl ej någon anledn. till en annan slutsats, än den,
att detta bergverk, pä grund af denna urkund, väl du var att anse
såsom en Kronans egendom, hvaraf afrad borde utgöras, men
ej, att det för det närvar, jemväl bör till en sådan egenskap
hänföras.
Hvarför jag anmärker detta, sker på den grund, att i de stadfästelser
af Konung Magnus Erikssons privilegium af är 1347 för
Kopparberget, hvilka af Konungarne Albrecht, Erik XlII:de, Christopher,
Carl Knutsson, Christian d. l:ste och riksföreståndaren Sten
Sture, samt slutligen Konung Gustaf d. l:ste, åren 1366, 1413,
1442, 1449, 1458, 1512 och 1525 blefvo utfärdade, äro de vid
Kopparberget befintlige bergsmän lagné under särdeles Kongl, frid,
hägn och värn, såsom nyttjande bergsrätt och bergsfrälse; och
ehuru genom den emellan Drottning Margareta och riksdrotzet Bo
Jonssons testaments-exekutörer, d. 22 Mars 1388 upprättade dagtingan,
ibland annat, halfva Kopparberget blef, med all Konungslig
rätt och ränta till bemälda Drottning öfverlemnadt, måste likväl
Deu IG Februari e. m.
541
den slutsats, som deraf dragas vill, att Kopparberget skulle utur sådant
skäl åter hafva blifvit en Statens egendom, anses vara, på
grund af de sedermera utfärdade privilegii-stadfästelser, alldeles olillämplig.
Således, och då ej allenast riksföreståndaren Sten Stures och
Riksens råds förordn. örn malmberg af år 1485 bland annat stadgar,
alt sådana berg, uppfunne eller bearbetade på frälsegrund, hvartill
Kopparberget efter nyss åberopade privilegier måste kunna hänföras,
skulle vara frie för afgift till Kronan; härtill äfven kommer
att Kronan eller Staten under K. Gustaf den l:s regering alldeles
icke ägde eller brukade några andra andelar i Kopparberget, än
de, hvilka, medelst s. k. sakfall, t. e. efter de åren 1522 och
1534 afrättade fogdarne Stig Hansson pä Jönshyttan, Mäns Nilsson i
Aspeboda och Ingel Hansson i Gylle, samt bergsmannen Anders
Persson pä Rankhyttan, hade blifvit Konungen eller Kronan tilldömde,
häller jag vördsammast före, att det på grund af 35 g i
K. förordn.-n d. 6 Juni 1649, jemförd med 1 § i K. förordmn
d. 27 Aug. 1723, både varit och ännu är Stora Kopparbergs bergslags
lagliga rättighet, att få den förmedling i sin kopparlionde, som
K. M. nådigst behagat föreslå, i synnerhet då härtill kommer, dels
att alla betydligare fordna förläningar och förmåner, redan äro
bergslaget frångångne och till Statsverket indragne; dels att en dylik
förmedling jemväl af Åtvidabergs, Gottenviks, Tunabergs och
Riddarhytte kopparverk, och i än mera vidsträckt måtto af det
under frihetsår stälde Garpenbergs kopparverk, får tillgodonjutas.
Pä grund af hvad sålunda blifvit anmärkt, anhåller jag vördsammast,
alt utlåt, mätte till II. StatsUlsk. varda återremitteradt.
Hr Rosenblad, Bernh.: Med nöje erkänner jag det intressanta
i den historiska utredning, Utsk. lemnat, och om än här
vid,
på sätt jag skall visa, den omständighet, som hufvudsakligen
bör inverka på frågans afgörande, lemnats i bakgrunden, vore det
obilligt, att härföre gifva Utsk. skulden, då dess uppmärksamhet
mäst delas emellan så mänga, till dels vigtigare föremål, och det
sålunda måst lila på sin referent.
Utsk. börjar med en utredning, luiru frågorne uppkommit,
dels om förmedling af den nu af Fahlu grufva utgående kopparränta,
dels om upphörande af vissa natura-prestalioner af kringliggande
allmoge, samt öfvergår sedan till en framställning af Stora Kopparbergslagens
uppkomst, utveckling och närvar, tillstånd. Efter omnämnande
af de älsta i behåll varande privilegier för Fahlu grufva
af år 1347, som omtala äldre, ”komne i vangömmo,” redogör
Utsk. för den äldre bruksdriften och huru denna utbildades under
K. Gustaf l:s och hans söners regering, genom kronans deltagande
i grufvedriften och koppartillverkningen i bredd med den enahanda
folknäring, som länge hade sysselsatt ortens bergsmän. Härvid
vill jag dock anmärka, alt det Helgeandsholmens beslut under K.
Magnus Ladulås, som skall hafva tillerkänt kronan rätt till allt
bergsbruk, och hvarpå Utsk. synes anse nyssomförmälta Konungar
nes
deltagande i bruksdriften hafva grundal sig, är fullkomligt okändt
De ii lti Februari e. m.
för alla samtida historieskrifvare och först kom i dagen 300 år sednare
ander K. Johan III, samt anses för understucket af alla våra
utmärktare häfdaforskare. Men äfven om det skulle vara äkta, skulle
dess tillämpning pä ett långt förut befintligt bergsbruk hafva utgjort
ett ingrepp i ägande rättens helgd, stridande mot första grunderne
för all lagstiftning. Jag liar ansett mig höra fästa uppmärksamheten
härå, emedan Ulsk. på kronans förmenta ursprungliga
äganderätt till grufvan grundat sitt afslyrkande af den K. proposin.
Vidare omnämner Utsk., huru kronobruket under K. Carl IX öfverlemnades
till de enskilte bergsmännens begagnande, hvarvid jag
endast får tillägga, att kronan erhöll en rik köpeskilling i de dryga
afgifter och tryckande monopolier, liela bergsbruket vid Fahlun
blef underkastadt, och hvaraf kronan drog den högsta inkomsten
under tiden före 1641, eller före den, för hvilken Utsk. lemnar
uppgifter. — Utsk. sjelf upplyser ork, under den följande redovisningen
för de förändringar, bergslagens åligganden och privilegier
sedermera undergått, huru grufvans förminskade afkastning och
bergsbrukets ökade kostnad tid efter annan påkallat nedsättning i
dess afgifter, eller alldeles detsamma, som man nu af samma orsak
söker.
Utsk. lemnar en öfversigt af koppartillverkningen och de derföre
erlagda afgifter, under de 2:ne århundraden från och med
1041 t. o. m. 1840, beräknade efter medeltalet för hvarje 50 år.
Denna öfversigt visar, huru betydligt grufvans rikedom under hvarje
halft århundrade aftagit, men detta skulle visat sig ännu tydligare,
om jeinförelserne skett emellan kortare tiderymder. För åren
1801—1840 lemnar Utsk., efter medeltalet för hvarje tiotal af år,
samt särskilt för hvardera af åren 1841 —1843, ett sammandrag
af uppfordringen ur grufvan, malmbeloppet, koppartillverkningen och
grufvans afkastning. Afven härvid får jag göra samma anmärkn.
som vid sammandragen för de äldre liderne, att grufvans nära oafbrutna
aftagande hade varit mera märkbart, om man gjort uppställningen
specielare. Sålunda var koppartillverkningen i medeltal under
åren 1801—1810 4,133 Sk/?, men år 1807 endast 3,856
Sk/?, år 1808 3,622 Sk/?, 1809 3,442 Sk/?; i medeltal under
arén 1811—1820 3.914 Sk/?, men är 1817 blott 3,008 Sk/?,
1818 3.344 Sk/s, 1819 3,610 Sk/?; i medeltal under åren
1821—1830 3,469 Sk/?, men år 1827 2,835 Ska, 1828 2,802
Ska, 1829 2,747 Sk/?, i medeltal under uren 1831—1840
2,250 Sk/?, men är 1837 2.208 Sk/?, 1838 1,767 Sk/?, 1839
1,616 Ska och 1840 1,857 Sk/? (uti de mig tillgängliga uppgifter
saknas åren 1810, 1820 och 1830). Ytterligare får jag anmärka,
att Utsk. i dess penningeuppgifter gör ingen skillnad emellan
r:dr b:co under åren 1801—1810, ehuru denna r:dr större
delen af tiden var lika med en r:dr specie eller silfver, och de sednare
tider, då den endast motsvarat | deraf. Sålunda var en utdelning
i grufveafkastning under åren 1801—1810 i medeltal af
mer än 27 r:dr b:co i sjelfva verket mer än 60 r:dr i närvarande
tids mynt, hvilket visar skilnaden mot en utdelning af 2: 32 under
hvarandra af åren 1841—1843 så mycket skarpare och den
Den 16 Februari e. m.
543
blir det ännu mer, om man erinrar sig, ätt under det första tiotalet
af år, man af grufvans afkastning innehöll de betydliga anläggningskostnaderne
för bergslagens fleste jernverk, i hvilka den förtjente
bergshauptman Pihl ville skapa en tillgång för densamma,
dii koppargrufvan icke mera lemnade någon, och är det på denna
omtanka hufvudsakliga värdet af fjerdeparterne i Stora Kopparbergslagen
numera grundar sig. Vidare får jag upplysa att utdelningen
under åren 1831 —1840 var större än den bordt vara. På sätt
den i kopparbergslagens bolagsstämmo-pröt. år 1840 sid. 71 innehållna
utredning visar, hade genom förvillande uppställning af räkenskaperne
såsom vinst för är 1839 en utdelning ägt rum af 14
r:dr 24 sk. ehuru den verkligen behållna vinsten endast utgjorde 1
r:dr 32 sk., 5§£ >':st. på fjerdeparlen. — Utsk. anför vidare, att
utdelningen frän grufvan uppgått under år 1846 lill 29 r:dr 8 sk.
samt efter all sannolikhet för år 1847 kommer alt stiga ännu högre.
Om orsakerne härtill och det inflytande det bör hafva pä omdömet
i afseende på grufvans framtida afkastning, skall jag yttra
mig, då jag upptager Utsk:s uppgifne skäl för sitt afstyrkande af
nedsättning i kopparräntan.
Utsk. meddelar en förteckning på Stora Kopparbergslags s. k.
enskilte verk, bestående af Gustafs silfververk, hvars mahntillgång
lemnäs af Fahlu grufva, Afvestads kopparverk, 11 Stångjernsbruk
med 13.045 Sk« smide och 4 masugnar, samt anser dem stå i
eli, oskiljaktigt sammanhang med Stora kopparbergsgrnfva och böra
tagas i beräkning vid bedömande af bergslagens förmåga att bära
afgifter för grufvedriften. Delta är dock till största delen ett misstag
och kan endast helt och hållet tillämpas på Gustafs silfververk,
som är oskiljaktigt från grufdriften, men hvars afkastning är ringa,
samt till någon del på Afvestad kopparmanufakturverk, hvilket troligen
försåldes till bergslagen med afseende på dennas innehafvande
af Fahlu grufva. Men äfven om grufvan nedlades, uppstod intet
lagligt hinder för bergslagen, sorn på kopparmanufakturverket i sednare
lider utaf afkästningen af sina jernverk nedlagt stora summor,
all fortfarande söka af denna afkastning draga all möjlig fördel.
Men alla de öfriga egendomarne eller jernverken stå i intet annat
samband med koppargrufvan, än alt de ägas af samma bolag, och
att ingen delägare i detta, efler nu gällande bolagsreglor, får särskilt,
sälja sin loit, i någon af dessa; men de äro anlagda icke på någon
mark, tillhörig Fahlu grufva, utan på inköpt skaltegrund eller kronoallmänning,
och äro privilegierade på samma sätt som andra enskilda
jernverk, om än vid de begge äldstas anläggning en lättnad för
privilegiernes erhållande ägde rum, emedan de söktes af bergslagen,
sorn den tiden ägde en vidsträcktare uteslutande köpekolsrätt än sedermera.
För dem erläggas afgifter och skatt efter samma grunder.
som för andra jernverk, och rättigheten till deras drifvande eller
till de med dem förenade inköpta landtegendomar, är ingalunda
förbunden med skyldigheten, att fortsätta grufvedriften vid Fahlun.
Vidare upptager Utsk. frågan ronde allmogens i kringliggande
socknar befrielse frän den ännu återstående skyldigheten att leverera
deras ränte- och mantalskol till bergslagen, och synes den lii
-
544
Den 16 Februari e. m.
storiska utredningen af tillkomsten och förändringarne i denna servitut
vara fullständig. Vid hållna sammanträden med allmogen,
för att utröna huruvida den önskade befrielse från denna servitut,
har det märkliga förhållande uppstått, att densamma för 12,959
läster räntekol och 4,459 d:o mantalskol eller tillsammans 17,418
läster önskat bibehålla levereringen i natura lill bergslagen, hvaremot
den för 9,384 läster ränte- och 5,400 läster mantalskol eller
tillsammans 15,934 läster önskat ett utbyte emot lösen för räntekolen
efter markegång, och vanliga mantalspenningar erläggande i
st. f. mantalskolen.
Innan jag öfvergår till upptagande af de skäl, Utsk. anfört för
sitt afstyrkande af all förmedling af kopparräntan, anser jag mig
böra framställa en öfversigt af samtliga för bergslagen ännu återstående
privilegier och åtnjutande fördelar, på det att mine åhörare
må kunna bedöma, om de verkligen äro af den vigt, att de
kunna anses motsvara den dryga afgift koppartillverkningen af en
numera så fattig grufva, som Fahlu, är underkastad. Denna öfversigt
är grundad pä Utsk:s egen utredning, hvilken visar, att bergslagen,
genom 1805 års reglering af dess privilegier samt sednare
K. resolutioner, förlorat i åtnjutande fördelar vida mer, än den då
beviljade förmedlingen af kopparräntan utgjorde, samt sålunda nu
med en i hög grad försvagad grufveafkastning i verkligheten är
drygare betungad än före 1805.
De återstående fördelar och privilegier, Stora kopparbergslagen
åtnjuter, äro följande:
1:0 Rättigheten att af vissa socknar uppbära den af dem utgående
ränte- och mantalskol, mot betalning för större delen efter
markegång, men för kronans behållna räntekol, 13.35)!, läster anslagna
ät ägarne af de 71 Nummer-kopparhyttor, med en lindring
i Betalningen, år 1843 beräknad till 6,708 r:dr 22. 8, men sorn
med ett ärligt ökadt pris af 2 sk. till dess markegångspriset blifvit
uppnått, efter hand och troligen omkring år 1855 försvinner. Bergslagen
har medgifvit upphörande af allmogens skyldighet till denna
leverans, såsom vilkor för den sökta lindringen i kopparräntan, men
på sätt ofvan är visadt, hafva de leverans-skyldige för mer än halfva
beloppet önskat få qvarblifva vid levereringen i natura, och sålunda
ansett den såsom en förmån.
2:o Köpekolsrätt inom vissa närmast Fahlu varande socknar.
3:o Vedhygsle-räntan af bergsfrälsejorden, utgående med 1,165
r:dr 15 sk. 2 r:st. Detta är den enda fördel, bergslagen och grufvan
nu mera drager af den lill enskilt egendom öfvergängna bergsfrälsejorden,
om man undantager en högst obestämd och aldrig begagnad
skyldighet för denna, att vid olyckstillfällen komma till biträde,
ehuru frälsefriheten ursprungligen varit gifven för bergsbrukets
skull, och denna inkomst mer än motväges deraf, att bergslagen
erlägger 15 Skg' koppar årligen till kyrkoherden i Stora kopparbergs
församling, som deremot icke erhåller någon tionde af de
inom densamma belägna bergsfrälsehemman.
4:o
lärn 16 Februari e. m,
545
4:0 Kronans deltagande med 1.1 Sk t? i den s. k. prostekopparn
(egentligen liondefriliet för ofvannäinde 15 Sk#).
5:o KäUigheten att begagna den s. k. afradskassan, tillkommen
genom afsättning af af den uppfordrade kopparmalmen, dock
med vissa vilkor och , emot åtagande af vissa skyldigheter, såsom t.
ex. alt utbetala 1,200 r:dr, löneanslag åt föreståndaren för bergsskolan
i Fahlun.
6:o Afradsfrihet för den koppartillverkning, sorn åstadkommes,
antingen af malm frän åtskilliga nyare grufvor utom Slota kopparberget
eller genom slaggsmältning. Denna frihet har förr varit af
mycken vigt, men är numera af mindre betydenhet sedan de rikaste
slagghögarne blifvit begagnade. Dessutom dä denna frihet är
lemnad utan allt vilkor af den gamla grufvans mer eller mindre
kraftfulla bedrifvande eller ens att drifva den alls, sä kan ej åtnjutandet
af ifrågavar. afradsfrihet anses gifva någon slags uppmuntran
för att fortfara med arbetet i den gamla grufvan, utan afseende pä,
om afkastningen kan bära den närvar, dryga beskattningen.
Vidare anser jag mig böra upplysa, alt ingen skogspark finnes
donerad för grufdriften vid Fahlun.
Utsk. förklarar sig icke kunna tillstyrka bifall å K. M:s nåd.
propus, om nedsättning i den af Stora kopparbergs bergslag utgående
kopparränta från hvart 10:de till livart 30:de Sk®1, och anförer
såsom skäl:
l:o ”Alt det icke bör lemnäs ur sigle, att den ifrågavar. räntan
lill sitt ursprung är alt anse såsom en arrendeafgift eller ersättning,
fordom vida betydligare än nu, dels för de kronan i förra
tider tillhöriga men till bergslaget utan lösen afstådda grufvedelar,
dels för frigifvande af den indrägtig» kopparhandeln, som Kronan
sjelf uteslutande idkat, dels för andra understöd och bidrag af mångfaldiga
slag lemnat bergsmännen, och icke en på allmänna skattläggningsgrunder
byggd beskattning, uti hvilken genom förändrade
förhållanden en nedsättning kan vara både billig och rättvis.”
Kela denna slutledning hvilar, på sätt jag anlydl, på en falsk
grund. Om någon del af grufvan i K. Carl lX:s lid med rätt kunde
anses tillhöra kronan och dä afstods ät bergslaget, sä har Statsverket
derföre fått en riklig ersättning i den stora inkomst, del under
de sedermera förflutna 240 åren uppburit, och i alla falläger icke
denna andel numera ett värde, motsvarande en sä betydlig behållen
inkomst, sorn den dryga kopparräntan, och om möjligen någon i 19:de
århundradet kunde anse lämpligt, att Staten borde erhålla ersättning
för afståendet af dess under en del af det 17:de århundradets
l:sta hälft utöfvade monopol på kopparhandeln, så borde en dylik
ersättning åläggas de öfriga, lill större delen rikare kopparverken
inom riket.
2:o Att koppartillverkningen efter år 1840 årligen något ökat
sig och priset å malmen nedgått, oaktadt den i fyndighet tilltagit;
att afkomsten af grufvan betydligt stigit, samt priserne å fjerdeparterne
äfven höjt sig, hvartill såsom orsak mäste antagas, att en förbättrad
ställning för bergslaget numera inträdt.
2 11. 35
546
Den lii Februari e. m.
För att bedöma värdet af detta skäl erfordras, hvad Utsk. alldeles
förbigått, ehuru det utgör hufvudgrunden för frågans bedömande,
nemi. en undersökning, huruvida den nu inträdda tillökningen
i koppartillverkningen och malmfyndigheten äger någon utsigt
till varaktighet. Om en sådan undersökning af Utsk. företagits,
hade alla handlingar visat obestridliga sanningen af det skäl, bergslagen
anfört för dess sökta, och af K. M., efter alla hörda myndigheters
tillstyrkan, föreslagna förmedling i kopparräntan, nemi.,
”att tiden för Fahlu koppargrufvas öfvergifvande endast kunde aflägsnas
genom en sparsam och försigtig hushållning med dess återstående
malmtillgångar, på del sätt, att svagare malmer, sam ensamme
icke lönade brytningskostnaden, upp fogos och tillgodogjordes
tillsammans med de rikhaltigare, hvilket ater stöde i
sammanhang med kostnaderne och af gifter ne a den förädlade
malmen."’ Den lika malmtillgången i Fahlu grufva har legat
såsom i en säck, med afsmalnande åt djupet, och botten är längesedan
funnen. Den hufvudsakliga återstående malmtillgången finnes
i qvarlemnade pelare och i de gamla rasen; den ojemförligt
största delen består af svagare malmer, som visserligen tillsammans
innehålla vida mer koppar, än den som består af rikare malmer,
men hvilka ensamne icke kunna bära den dryga brytnings- och
underhållskostnaden, särdeles stor i en grufva, hvilken lidit af sä
många och svära ras, och som mäste bearbetas på ett stort djup.
Om man nödgas ställa arbetet på s. k. rof, d. v. s. hufvudsakligen
söka de fä rikare malmerne, hvilkas läge i allmänhet är väl kändt,
sä kan tillverkningen visserligen för någon tid stiga och bära den
närvar, dryga algiften, men den mäste sä mycket förr alldeles upphöra,
dä kronan förlorar all inkomst af grufvan, i st. f. alt med
en nedsatt afgift äfven de svagare malmerna kunna tillgodogöras,
och kronans sammanräknade inkomst, ehuru fördelad på en längre
följd af är, blifva vida större, oberäknadt fördelen af ett längre
fortfarande af denna för ortens arbetsförtjenst och rörelse vigtiga
näringskälla. Beträffande Utsk» förmodan, att sednaste årens ökade
grufveafkastning höjt priserne å fjerdeparterne, skulle jag snarare
tro orsakerne till denna stegring igenfinnas, utom i tillfälliga anledn:r,
i upphörandet af de dryga kostnader, sora under föregide åren
varit nedlagda på de enskilta verken, och den säkra utsigt, dessa
lemna till en ökad varaktig utdelning.
3:0 Att så väl bergslagets förklarande, alt del för vinnande af
den äskade nedsällningen i kopparräntan ville medgifva bergslagsallmogen
fritt val, ali befrias frän leverering af ränte- och manlalskol
eller att dermed fortfara, som bergslagets yttranden om dess beredvillighet
att till kronan afstå sina privilegier och förmåner, emot
det att kopparverket så i beskattnings- som öfriga afseenden försattes
i likhet med andra verk, voro obestämda och vilkorliga; att
det yrkal, att inga koltärande verk mätte vidare fä anläggas inom
det detsamma anslagna köpekolsdistrikt, samt att kronan skulle framgent
godtgöra ägarne af de 71 nummer kopparhyttor skilnaden emellan
det progressiva lösningspriset och ärliga markegångspriset å
kronans behållna räntekol.
Den i 6 Februari e. m.
Si?
Någon annan vilkorlighet eller obestämdhet kan icke igen*
finnas i dessa anbud, än de af Utsk. anförda bergslagets yrkanden,
att inga kol förtärande verk måtte vidare få anläggas inom dess kö*
pekolsdistrikt och om fortfarande ersättning åt hyttenummerägarne af
skillnaden emellan progressiva lösnings- ocii markegångsprisen å rån*
tekolen. Beträffande försl det äskade fortfarandet af förbudet mot
anläggning af koltärande verk inom bergslagets nu anvista köpekols*
distrikt, har hittills icke begslaget med stränghet utöfvat sin rätt, då
i närheten af Fahlun 2, främmande bolag tillhörande, nya kopparverk
kunnat uppsta, och har detta yrkande icke af K. M. i Dess
nåd. propos. blifvit godkändt och torde hela frågans bestämmande
böra öfverlemnas lill K. M. I afseende deremot å fortfarande ersättning
för ränteskilnaden, en ersättning som icke tillgodokommer
bergslaget eller i någon mån bidrager alt minska kostnaden för
grufvans drift och underhåll, får jag fästa uppmärksamheten derå,
att den med hvarje år förminskas och troligen upphör omkring år
1855. Om man likväl, i motsats med hvad K. M., ”såsom billigt”
föreslagit, skulle anse, att den borde för den återstående tiden
drabba bergslaget, kan man ju bestämma detta såsom ett vilkor i
förmedlingen af kopparräntan?
4:o Alt bergslaget, oaktadt de för detsamma inträffade onekligen
missgynnande förhållanden, icke varit i svårare belägenhet, än
alt det mäktat, under tidrymden fr. 1801 t. o. m. 1839, ehuru
med skuldsättning, dels utvidga sina enskilta verk, dels anlägga nya,
så att vid dem åstadkommes en ärlig stängjernstillverkniug af eget
tackjern, af öfver 13,000 Skft.
Jag har redan visat att tillgångarne till bergslagets utvidgning
af dess enskilta veik hufvudsakligen beredts genom besparingar i
grufvans afkastning under det lista decennium, som var ojemförligt
rikare än de 3: ne efterföljande och än hvad man för framtiden har
den ringaste anledn. att hoppas, och då bergslagets jernverk äro en
dess oafhängiga egendom, icke förenad med någon skyldighet att drifva
Fahlu grufva, kan således icke innehafvandet af denna egendom
komma under beräkning vid frågan, huruvida någon eftergift i den
dryga skatten erfordras för en fortfarande drift af Fahlu grufva.
Jag tror mig nu hafva fullständigt vederlagt alla de skäl,
hvarpå Utsk. grundat sitt afstyrkande af K. M:s nåd. propos. om
nedsättning i den af Stora kopparbergs bergslag utgående kopparränta
från hvart 10:de till hvart 30:de SkS, af tillverkningen.
I sammanhang med detta afstyrkande, har Utsk. föreslagit, att
frågan om upphörande af allmogens inom åtskilliga socknar af Stora
kopparbergs län skyldighet att leverera sina ränte- och mantalskol
för det närvar, mätte förfalla.
Jag får härvid fästa uppmärksamhet på den menliga verkan,
ett sådant beslut måste utöfva på den stora frågan om jemkningen
i allmänhet af Kronans förlänta räntor, i fall man afslår den i kanske
det enda fall, uti hvilket både räntegifvare och räntetagare kommit
öfverens.
35*
548
Den 16 Februari e. m.
Slutligen får jag underställa Ståndets pröfning förslag (ill följande
beslut, afseende pä ena sidan att trygga beståndet af den
vigtiga grufvedriften vid Fahlun och att bereda öfriga af K. M. åsyftade
vigtiga föremål, nemi.: Att den af K. M. föreslagna nedsättning
i tionden eller kopparräntan af Fahlu grufva mätte bifallas
under vilkor, dels alt bergslaget medgifver den jemkning i dess nu
ägande privilegier, K. M. kan finna nödig för den kringliggande
ortens bästa, ulan alt sälla i våda kopparverkets bestånd, dels att
grufdriften och hushållningen vid grufvan förblifva* under ledning
och styrelse af en utaf K. M. tillsatt tjensteman (bergshauptman,)
samt tillsyn af Statens vederbör, embetsverk, dels all de i| af kopparräntan,
som eflergifvas, efter afdrag af hvad som motsvarar den
vcderb. tillkommande ersättning för de privilegier och förmåner,
K. M. kan finna för godt att upphäfva, afsättes lill en fond, hvilken
endast får användas för alt trygga grufdriflens möjligen längsta
bestånd, — äfvensom att hvad K. M. i nåder föreslagit ronde
sältet att utgöra de kopparbergslagen förlänta skatte- och manlalskol
måtte bifallas.
På grund af hvad jag anfört, får jag anhålla om återremiss.
Mine Hrr! För det enskilla intresse, som här är i fråga, saknar
jag alla sympatier, jag känner knappast till namnet någon enda
fjerdepartsegare, men jag erkänner, att jag frän barndomsdagar
ägt en stor sympati för den gamla Fahlu grufva. Samtidig med vära
ålsta häfder, har den under en lång följd af århundraden, uti
en ofruktbar ort, gifvit näring och trefnad ät en tapper och fosterländskt
sinnad folkstam, som mer än en gäng under Engelbreckt
och Vasar, räddat Sveriges frihet och sjelfständighet, denna grufva
har från en rymd af fä tunnland lemnat en afkastning, uppgående
till flere hundra millioner r:drs värde, den har i svära skiften
varit en rik källa för Svenska skattkammaren, under eli enda år
af K. Guslaf II Adolfs Polska krig gaf den Svenska Statsverket [
af dess hela inkomst eller 600,000 r:dr silfver; jag hoppas, att dess
namn ännu är kärt för Svenska minnen, lika som namnet afKongsbergs
grufva var det för våra Norrska bröders, så att bland deras
första bemödanden, efter återvunnen sjelfständighet, var upptagandet
af denna grufva, och ehuru under ganska tryckande penningeförhållanden,
underkastade de sig derföre i 13 år stora offer, hvilka
dock sedan blifvit rikligt ersatte. Så hoppas jag, att samma känsla
hos mina Svenska landsmän skall hindra det rofsystem att göra
sig gällande, som för några tusen r:drs större inkomst under några
få är, beröfvar Staten en inkomstkälla, som, varsamt begagnad, kunde
ännu i läng tid fortfara och tillika utgöra medlet för en talrik,
fattig och af fosterlandet högt förtjent allmoges bergning och
trefnad.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi*.: Det vore visserligen
skada, om icke StatsUtsk. skulle undfå del af det patetiska anförande,
Hr Rosenblad, Bernhard, i ämnet afgifvit, för att dermed beveka
Utsk. till eftergift af en del af Statsverkets inkomster; men
jag har icke funnit mig så lättrörd, att jag kan ingå på denna ef
-
Den IC Februari e. m.
549
tergdt, utan anser, att R. o. Ad. bör bifalla Stalslltsk:s utlåt, i
afseende pä tionde-laekjeruet. Hr Rosenblad har, sävidt jag kunnat
förstå hans långa anförande, till grund för en eftergift af cn
del af statsinkomsterne, lill fördel för en enskild inrättning, velat
söka ett skäl deruti, att en sådan eftergift skulle förlänga grufvans
lif. Det vore besynnerligt, om den uiivar. skatten skulle förhindra
ägarne att bryta malmen. Jag förstår icke, huru man skall kunna
Rista vid denna eftergift ett sådant villkor, som bereder det åsyftade
ändamålet, likasom icke heller hvad Staten skulle få för nytta
deraf. Om nu staten under loppet af 100 år skulle få 100:de gånger
sä stor inkomst, tror jag icke, att landet blefve fattigare; följden
blefve endast, att grufdriften fort före likasom hittills, oell grufägaren
hade en sä mycket större vinst. Staten skulle i en framtid
förlora den inkomst, som den eljest fått, om den nuvar. skallen
bibehållits. För min del finner jag ieke något skäl för denna
nedsättning. Och ehuru man visserligen icke bör för mycket beskatta
den enskilda förmögenheten, som billigt bör tillkomma grufveägarne,
bör man likväl kunna taga i betraktande, att denna enskilda
förmögenhet icke kunnat samlas, derest icke grufägaren varit i
åtnjutande af hittills förunnade fördelar frän Statens sida. Hvad
kolräntornc beträffar, så kan någon förändring icke äga rum, med
mindre än att desamma nedsättas; och dä jag icke anser skäl för närvar.
att nedsätta dessa räntor, så kan jag icke annat än beklaga,
att bergslaget gjort (ill ett villkor för räntekolens lösning, kopparräntans
nedsättning, hvarigenom allmogen icke kommer i åtnjutande
af denna fördel, den jag icke heller anser kunna dem tillerkännas.
— Pä grund af dessa skäl, anhåller jag om bifall till Utskrs
betänk.
Hr Rääf, L e o n h. Fredr.: Da man, för alt betrakta denna
fråga ur billighetens synpunkt, tager i öfvervägande de förhållanden,
som förefunnos vid afgifvandet af K. M:s nåd. propos., grundad
på vederbör, collegiers und. yttrande, skall det visserligen synas,
som om något skäl vore för handen till bifallandet af den ifrågasatte
eftergiften; men vid frågans närmare skärskådande förfaller
enligt min åsigt den förmenta billigheten. Omförmälda colhnes yttrande
afgafs nemi. vid en tid, som för grufvan var särdeles ogynsam.
Dessa förhållanden hafva sedermera förändrats och af Utsk:s
betänk, pag. 21 inhemtas grufvans afkastning, skild från de öfriga
verkens. Denna afkastning har ännu icke hunnit sitt högsta förra
belopp, men den närmar sig deråt, Jag anser derföre någon eftergift
ä kronans sida icke böra göras. Hvad äganderätten till grufvan
beträffar, så är det ostridigt, att den ursprungligen tillhört kronan,
söm sedermera på ett eller annat villkor antagit brukande
bergsmän och man anser dem nu hafva äganderätten, utan att likväl
kunnat utredas tillkomsten af denna äganderätt. Skatterna å
denna grufva voro i äldre tider ganska dryga och utgingo i koppar,
hvarmed kronan då bedref handel, men bergslaget har sedermera
erhållit eftergifter, sfi att kronan efterskänkt icke allenast afradskopparen
1,200 Sk#, utan äfven andra grufvan påförda skatter till
550
Il e u I ti Feltruari e. m,
ganska betydliga belopp; men oaktadt alla dessa eftergifter, liar bergslaget
icke destomindre sökt nedsättning och såsom skäl härföre åberopat
åtskilliga förluster, tillkomne hufvusakligen genom de förhöjda
kolprisen. Orsaken till denna förhöjning är att söka bland annat
uti åtskilliga tjenstemäns löneinkomster i kol efter markegängspris
hvilket kommit att städse stiga utöfver de 2:ne sk:s årliga tillökning
pä rån tekolen. Följden har också varit, alt de flere socknar,
som önska bibehållandet af natura-prestationerne, hafva uppgifvit,
att de genom kontant inköp närmare grufvan erhålla kolen
till billigare pris än efter markegängen. Men, säger man, om kolprisen
äro så högt uppjagade, mäste grufvan göra förluster. Man
skulle möjligen sä tycka, men förhållandet är sådant, att dessa höga
kolpriser härleda sig derifrån, att de enskilda verken förbruka
mera kol än hvad för grufvan varit beräknad, och att säväl desse
verk som grufvan äro grundade pii samma koltillgäng. Utom dessa
skäl förekommer derjemte, afl bergslaget äger flere privilegier än
de af colhne utfärdade, hvilket inhemtas af Ulskrs betänk., och bland
andra äger bolaget den rättigheten, att icke numera erlägga någon
tionde af slaggkoppar, hvilken efter sednaste uppgift utgjorde 1,200
Sk». Vidare hafva af den i grufvan brutna malmen blifvit befriade
frän tionde och densamma i stället anslagen till en särskild
fond, eller s. k. afradskassa, för att användas till afhjelpande af
vid grufvan timande olyckor. Af denna kassa utgå 1,200 r:dr till
bergsskolan i Fahlun och bergslaget gör således icke den ringaste
uppoffring för denna skola.
1 den und. ansökningen har bolaget gjort några förhehåll, som
omöjligen kunna förenas med den K. proposm. Bolaget har nemi.
gjort förbehåll om kolen, hvilket icke blifvit af K. M. bifallet, likasom
icke eller bolagets förbehåll, alt några flere koltärande verk
skola få anläggas. Om derföre K. Sj. skulle finna för godt att
gynna bolaget med den ifrågaställde nedsältningen och således bifalla
den K. proposm i detta hänseende, så är man oviss om bergslagets
tankar i fråga om en sådan nedsättning, då bergslagets derföre
gjorda förbehåll icke blifvit uppfyllda.
Hvad beträffar den här framställda anmärknm i afseende på
ofullständigheten i Ut sles utredning af frågan, så får jag härtill svara,
att Utskjs betänk, nogsamt utvisar den grundliga behandling Utsk.
åt ämnet egnat. För att lä betänk, i dess nu befintliga skick,
har åtgått en ganska lång tid, men Utsfc. ansåg sig icke böra till
Ständerne öfverlemna en foliant, hvartill ämnen visserligen kunnat uppletas
uti ett så inveckladt ämne, hvilket innefattar 21 sekler frän
den tid, dä man med någon säkerhet känner grufvans tillstånd och
inkomster.
Hvad slutligen angår den anmärkn. att kopparmalmen vore så
litet gifvande, att grufvans ödeläggande vore snart att befara, så tror
jag mig äga någon kännedom härom. Det är alldeles icke gifvet,
att om äfven den nu bearbetade malmkörteln skulle taga slut man
ej kunde uppfinna en annan närbelägen dylik. Om än malmens
brytning skulle försväras genom grufvans tilltagande djup, är det likväl
konstateradt och i Utsk:s betänk, upplyst, att ju djupare man
Den Ifi Februari c. m.
551
nedkommit, ju rikhaltigare har malmen blifvit. Alkastningen är
likväl nu uti stigande såväl i Sktt-lal som i penningevärde: och vid
sådant förhållande finner jag icke något skäl att befria bergslaget
frän en afgift, som kronan icke kan undvara. Jag anhåller om bifall
till Utsk:s betänk.
Hr von Troil, Sam. Gust.: l)ä man hört Hr Rosenblads
långa anförande, hade man nästan varit frestad ali önska att Ulsk:n
i allmänhet icke skulle göra sig besvär att med den noggranhet och
fullständighet som nu skett utreda de olika frågor, som öfverlemnas
till deras behandling. Stånden skulle då åtminstone blifva befriade
från så långa kritiska undersökningar deraf, som den siste
värde talaren nyligen tillåtit sig. Jag skall icke följa honom i alla
dess från ämnet afvikande utflygt er och icke heller i det vältalighetsstycke,
hvarmed han slutade och med hvilket han troligen åsyftade,
att pä Ståndet inympa någon del af den känsla, hvaraf lian
sade sig vara lifvad. Jag kan och skall vara sä mycket kortare,
sorn den siste talaren uppfyll); allt hvad man kan önska. Jag ber
endast ali fä hemställa, huruvida man kan anse, att den af Fahlu
grufveintressenter gjorda anhållan kan fä namn af billighet, då man
betänker, att grufvan, som till en början var Kronans tillhörighet,
sedermera öfverlemnades till brukande bergsmän, sä alt först för
hvarje fjerdepart lemnades i skatt hvart 4:de SktT, derefter hvart
8:de, så hvart 10;de o. s. v.; och dä man icke är nöjd dermed, så
önskar man alt fä denna skatt nedsatt till hvart 30 Sktt. Ar då
verkligen fjerdepartsägarnes tillstånd så beklagligt, som man velat
förespegla? Och hvad kan vara orsaken till della tillstånd? Jo ett
ras i grufvan, hvilket likväl sedermera tilskyndat ägarne en ganska
betydlig inkomst. Förhållandet har sedermera blifvit mycket förändradt,
så att år 1846 grufvan lemnat hvarje fjerdepart i afkastning
29 r.-dr 8 sk., och dessutom i arrendeafgift af de s. k. brukande
bergsmännen 6 r.-dr 32 sk. Tager man derjemte i betraktande,
alt de större enskilda verken, som tillhöra samma bolag,
lemnat 28 r:dr på fjerdeparten; alt fjerdepartsägarne, såsom sådana,
men alldeles icke såsom enskilda, äro innehafvare af en större
privatbank i Fahlun; att denna privatbank 1846 lemnat utdelning
af 1.3 r:dr på hvarje fjerdepart, så utgör den sammanlagda utdelningen
på hvarje fjerdepart mer än 73 r:dr b;co. Jag medgifver
visserligen, att häremot kan invändas, att den sednare summan,
nemi. utdelningen frän privatbanken, icke borde tagas i beräkning,
men om denna inkomst afdrages, återstå dock mer än 60 r:dr som
hvarje fjerdepartsägare i denna sin egenskap fått uppbära, och i
samma egenskap uppbära de äfven inkomsterna af de enskilda verken.
Jag skulle tro, alt II. o. Ad. efter denna utredning skall
finna den nödställda belägenheten, hvaröfver man klagat, i verkligheten
icke vara så stor, som man påstår. Dessutom ber jag,
att få fästa uppmärksamheten derpå, att för sisth år, då man ännu
icke kände på siffran huru stor a Ikastningen varit, densamma likväl,
enligt hvad mig från tillförlitlig källa blifvit meddeladt, kommer att
på hvarje fjerdepart öfverstiga 40 r:dr b:eo, oberäknadt inkomsten
Den 1 ö t' e In u a r i e. m.
af arrende-afgifl, enskifta verk och privat-bank. När man lager i
betraktande, att malmen ökats i de sednare åren samt alt pä en
ganska kort tid fjerdeparten stigit i värde frän 1,000 till 1,180
r:dr, bekräftas jag än ytterligare i den öfvertygelsen, att. tjerdepartsägarnes
ställning icke är sä särdeles bekymmersam. Härförulan hafva
Fahlu bergsmän mänga särskilda fördelar, hvilka, om den äskade
nedsätlningeu kommer att äga runi, de sannolikt icke vilja afsäga
sig, såsom vedhyggesafgiften, som ntgär med 5 sk. 4 r:st. af
hvarje spanland ursprunglig liergsfrälscjord m. tl. Derjemte bör
ihågkommas, att de Riddar af grufvan, kronan frän början innehade,
friinträddes utan ersättning lill fjcrdeparlsägarne, men med
villkor, alt af afkastningen deraf skulle bildas en s. k. afradskassa,
sorn beräknats för de reparationer m. m., sorn efter större ras eller
andra olyckor kunde vara nödiga. Bolaget har säledes fått till
skänks af Kronan denna kassa uppgående till 56,000 r:dr; och jag
ber att få upplysa att det är af denna kassa Fahlu bergsskola bispringa.
Del lärer således ej kunna tillräknas bergsmännen såsom
en förtjenst, hvaruppå man skulle grunda bifallet till deras begäran,
att de underhålla sin skola, och jag kan för min del icke
anse nödvändigt, att Staten ä sin sida gör några vidare eftergifter,
än de som redan under förra tider blifvit gjorda. Man har sagt
att de höga kol prisen vore orsaken till den högre afkastningen, men
hvad är dä orsaken till dessa höga kolpriser? Jo, att bergslaget
inom sitt område anlagt de s. k. enskifta verken, hvilkas kolbehof
mäst fyllas af samma distrikt och desse tillverka omkring 13,000
Sk t? om äret. Dessutom ber jag att fä fästa uppmäksamheten derpå,
att bolaget velat ingå på ifrågavar. transaktion, men förbehållit
sig att andra kolfrätande verk icke skulle fä anläggas inom dess
område. Häraf synes bäst, huru långt bergslaget sträcker sina pretentioner.
På dessa och de af Kr Rääf anförda grunder, hemställer
jag om en lindring i skatten af omkring 33,000 r:dr om året bör
lemnäs, hvilken summa naturligtvis skulle drabba rikets öfriga skattskyldiga
innevånare. För min del anser jag det orättvist och yrkar
bifall till betänk.
Hr Rosenblad: I mitt patetiska anförande måtte jag icke
hafva varit nog lycklig att utreda hvad jag hufvudsakligen önskat
utreda, nemi. att i händelse man underkastade grufdriften fortfarande
en sä dryg afgift, som hvart f0:de Ska, skulle den största delen
af den ännu qvarvarande maimiillgången icke kunna bära en
så dryg skatt, ty i sådant fall hade icke Gr. Gyldenstolpe kunnat
yrka den sats, att för grufvedriftens omfång och varaktighet vore
likgiltigt om hvart 10:de eller 30:de Sk# erlades i skatt. När nu,
enligt hvad en talare här uppgifvit och hvilket jag icke vill molsäga,
den ifrågavar. eflergiften utgör 56,000 r:dr, så kan det icke
vara likgiltigt om bolaget erlägger hvart 10:de eller 30:de Sk#.
Det kan visserligen vara en möjlighet, att grufvan kan under en
viss lid bearbetas med bibehållande af den uuvar. skatten, men
det är ock en möjlighet, att under en annan lid sådant icke kan
ske, åtminstone icke med någon fördel. Afslä R. St. nu den
Di'ii 10 Februari e. m.
553
sökta eftergiften, sä synes mig, som borde de öfrige kopparverken
i riket, hvilka åtnjutit nedsättning i skatten, utgöra den högre af
giften
af hvart 10:de Skw. Hvad äler angår den utredning, jag
-ansett Utsk. bordt lemna, nemi. huruvida den nuvar. skatten kan
hafva något inflytande pä grufvans framlid, sä är ostridigt, att någon
undersökning i dilta hänseende icke blifvit i Utsk:s betänk,
ens omnämd. Anser man, all skatten fortfarande bör förblifva vid
hvad den hitintills varit, sä blir deraf följden, alt malm till större
mängd än eljest bri tes ä de ställen, der man af ålder känner, att
rikaste malmtillgängen linnes, emedan någon vinst för bolaget dä
icke kan uppslå af användandet utaf ilen mindre rikhaltiga malmen.
Slaten beröfvar sig derigenom en inkomst i framtiden, som den
kunnat få, i händelse den sökta eftergiften nu beviljades, emedan
bolaget icke dä tvingades att bryta malm till större mängd, än som
vore förenligt med grufvans fortfarande bestånd.
Frih. Cederström, Jakob: Det förefaller mig något besynnerligt,
att man jemfört Fahlu bolagsräntor med andra kopparverksräntor,
hvilka verk Staten icke lcmnat någon förläning för bedrifvande
af deras rörelse, ålan må beräkna hvad Fahlu bergslag
erhållit, i jord, hemman, räntor, skogar och kolränlor, så skall det
sannolikt förvåna hvar och en, alt bolaget begär att ifråga om skatten
komma i likhet med andra kopparverksägare, hvilka icke fått
sä beskaffade lörläningar och hvilka icke varit i tillfälle, att afhända
sig bergsfrälsejorden. Vill man icke minnas, hvad Sverige uppoffrat
pä denna grufva, sä är det en annan sak; och vill man sätta
dess ägare i likhet med andra kopparverksägare, hvilka icke åtnjutit
dylika förläningar, så bör det åtminstone icke ske förr, än bolaget
bevisligen deraf kommit i behof, ålen dä sådant nu sannolikt icke
är förhållandet, kan jag icke, för min del, lemna bifall till någon
nedsättning, och tillstyrker således godkännandet af Utsk:s betänk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag instämmer uti det
yttrande Hr Rääf afgifvit och Hr von Troil ytterligare utvecklat,
och skall således yttra mig i korthet. Hr Rosenblad har, såsom
grund för R. o. Ad. att återremittera della betänk., anfört huru
frikostigt och ädelmodigt Norrige förhållit sig emot Kongsbergs silfververk
den lid, verket var hardt nära att blifva ödelagdt. Under
de 5 är jag vistades i Norrige, eller från 1816 till 1821, eller vid
den tidpunkt, dä Kongsbergs grufva var i lägervall, hade jag tillfälle
höra omtalas, hvilka åtgärder med grufvan vidtogos. Förhållandet
var, så vidt jag minnes, att när arbetet icke längre lönade
sig, var man betänkt att försälja grufvan, för hvilket ändamål hon
blef offentligen utbjuden i tidningarna, men ingen köpare anmälde
sig. Orsaken hvarföre man likväl fortfor med grufvans bearbetande
var icke något begär, att sätta henne på pensionsstat, eller att behandla
henne såsom en invalidinrättning, utan den, att vid grufvan
funnos en mängd arbetare, åt hvilka man icke visste hvad sysselsättning
man eljest skulle gifva. Att genast öfverlemna dem ät sitt
öde, dertill ansäg man sig icke berättigad, pä grund af de aftal,
som med dem voro afslulade; och att under liden gifva dem un
-
35 4
Den 16 Februari e. m.
derstöd på Statens bekostnad, utan att de arbetade, hade blifvit dyrare,
än att underhålla dem genom grufvans bearbetande. Under
fortsättningen deraf inträffade, att skicklige män blefvo ledare af arbetet,
hvilka upptäckte nya malmstreck, så afl man slutligen fann
nyttigt fiir Staten att fortfara med bearbetningen, hvilken sedermera
lyckats så förträffligt, som hvar och en känner. Jag kan icke,
för uiin del, tillstyrka att R. o. Ad. afviker fran StatsUlsk:s ifrägav.
betänk., utan anhåller om bifall dertill.
Uppå härefter framsläld propos., biföll R. o. Ad. StalsUtslcs förevar.
utlät. N:o 37 Litt. A.
Sedan R. o. Ad. sålunda fattat sitt beslut i den fråga, sorn R.
o. Ad. under förmiddagens plenum ansett böra afgöras före pröfningen
af det i 7:de punkten af StalsUtsk:s utlät. N:o 37 gjorda
förslag till beräkning af Statsverkets inkomst af kopparräntan, föredrogs
nu sagde punkt, och blef den deri föreslagna beräkning af
R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUlsk:s d. 9 och 12 dennes pä
bordet lagda utlät. N:o 37 Litt. B., i anledn. af väckt motion om
upphörande af tiondeafgift ä Alun.
Härefter föredrogs den, i afvaktan på pröfningen af sistnämnde
utlåt., uppskjutna 9:de punkten af StatsUtsk:s utlåt. IST:o 37; och
blef den i denna punkt af StatsUlsk. föreslagna beräkning utaf Aluntiondeafgiftcn
af R. o. Ad. godkänd.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtsk:s d. 9 och 12 dennes
på bordet lagda utlät. N:o 37 Litt. C., i fråga om upphörande af
de bland Statsverkets ordinarie inkomster upptagne gerningsöre!!.
Sedan detta beslut blifvit faltadt, föredrogs 12:te punkten af
StatsUtsk:s utlät. N:o 37; och godkände R. o. Ad. den beräkning
af Statsverkets inkomst af gerningsören af handtverkare, som StatsUlsk.
i denna punkt föreslagit.
Upplästes ett frän Hcderv. BondeSt. ankommet prot.-utdr. af d.
12 dennes, innehållande att, i anledn. af Erik Pehrssons från Gefleborgs
län hos BondeSt. gjorda hemställan om utdelning till Ståndets
medlemmar af Lagberedningens förslag lill kriminallag, och sedan
upplyst blifvit att icke några exemplar af vid sista riksdag verkstäld
tryckning af berörde förslag funnos öfrige, Ståndet för sin del funnit
skäligt besluta ej mindre, det merberörde förslag ånyo skulle
till trycket befordras samt utdelning deraf äga rum till Ståndets ledamöter,
än äfven att detta beslut skulle resp. MedStånden communiceras.
Hr von Hartmansdorff, Au g., begärde att delta prot.-  utdr. måtte få hvila på bordet.
Den 1 (i Februari e. m
555
Gr. Spens, Jacob Melcher: Sorn delta prot.-utdr. icke
innehåller någon inbjudning från BondeSt. till MedSlåndcn alt
förena sig uti BondeStis beslut, synes mig samma prot.-utdr. icke
kunna blifva föremål för någon R. o. Adis öfverläggning, och följaktligen
icke eller kunna bordläggas.
1 anlcdn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att ehuru uttrycken
uti det upplästa prot.-utdr. endast innefattade, alt BondeSl:s
beslut skulle MedStänden communiceras, Hr Landtm, likväl,
enär ett Stånd ensamt icke syntes kunna afgöra, huruvida den ifrågasatte
tryckningen borde äga rum, förmodade att delta prot.-utdr.
borde anses såsom en inbjudning till MedStänden, att jemväl i
ämnet besluta; hvarjemte Hr Landtm, förklarade sig icke finna något
hinder för den begärda bordläggningen, samt att följaktligen
BondeSt:s förevar, prot.-utdr. borde blifva hvilande på bordet.
Anmältes och lades på bordet nedannämnde från StatsUlsk. inkomne
utlätin och mein.:
N:o 57, i anledn. af K.. M:s nåd. propos., i fråga om indragning
af hofjaktvarfvet;
N:o 58, i anledn. af väckte motioner, ang:de upphörande
af och nedsättning uti de vid äganderätts eller åboombyten ä rusthåll
och båtsmans-rotehemman utgående afgifter till Wadstena
krigsmanshus- och Amiralitets-krigsmanskassorne;
l\:o 50, i anledn. af väckte motioner, ang:de nedsättning i
arrendet för Wendlholms kungsgård;
N:o 60, i anledn. af väckt motion, ang:de förlängd arrendelid
för E. Marmén å indragna korporalsboställe! Wettsta;
N:o 61, i anledn. af väckt motion ang:de upplåtande afen kronan
tillhörig lägenhet i Ronneby till plats för tingshus åt Medelstads
härad;
N:o 62, i anledn. af väckt motion, ang:de förändrad reglering
af häradshöfdinge, kronofogde och häradsskrifvare-boställena i Alis,
Gäseneds och Kullings häraders domsaga;
N:o 63, i anledn. af erhållen återremiss å SlatsUtskis utlåt. N:o 20;
N:o 64, i anledn. af erhållen återremiss å StatsUtskis utlåt. N:o 28;
N:o 65, ang:de ersättning för utgifna samt i Götheborgs och
Bohus läns ränteri-räkenskaper balanserade förskotter till kostnader
i anledn. af kolerafarsoten;
N:o 66, i anledn. af fullmäktiges i riksg.-kont. anmälan om
otillräckligheten af det för taxeringskostnaderne inom Norrbottens
län anslagna belopp; samt
N:o 67, ang:de ytterligare räntefrihet och anstånd med kapitalbetalningarne
för det till nya rådhusbyggnaden i Wexiö afsatta belopp
af det staden beviljade byggnadslån.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ lill 10 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
55C
Den 19 Februari f. in.
Lördagen den 19 Februari 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.utdr. för den 16 dennes f. oell e. ni.
Öppnades Hrr Electorcrs lista vid val af en ledamot i Ridd.-  Utsk. efter I\':o 1468. Hr Stedt, fullm. Gr. Bonde, Gustaf; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
i\’:o 117. Gr. von Stedingk, Ludvig Ernst.
Äfvenledes öppnades Hrr Electorcrs lista vid val af en ledamot
i Bevilln.Utsk. all inträda under ordinarie ledamoten N:o 2080
Ilr von Konow, fullm. Frih. Adelsvärd, Erik Seth, beviljad 3:ne
veckors ledighet, räknad frän d. 19 uti innevar. månad; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1413. Hr Råfelt, Anton.
Upplästes ett af Hr Holst, Carl Ludv. insändt salydaiule
mern.:
Sedan den permission, sorn Hr Gr. o. Landtm, benäget mig
meddelat, numera lilläudalupil, och en påkommen sjuklighet betager
mig möjligheten, alt ännu på några veckor kunna inställa mig i bufvudstaden,
får jag vördsammast afsäga mig den mig uppdragna Bänkmans-befaltning
uti 10:de Bänkin:s-afd., med anhållan, alt likväl
fortfarande fä vara i åtnjutande af min riksdagsmanna-rätt.
B. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter Hr Gr. o.
Landtm, tiilkännagaf, att i följd af denna afsägelse val afen Bänkman
inom 10:de Bänkm:s-afd:n komme att förrättas i början af
nästa plenum.
Föredrogs ånyo SlatsUtskis d. 9 och 12 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 38, ang.-de regleringen af utgifterna under riksstatens
lista hufvudtilel.
Delta utlät, företogs punktvis till afgörande.
l:o ang:de ansin g lill 11. K. II. Kronprinsens hofhållning.
II. Ex. Ilr Gr. Posse, Arvid: Hvad StatsUlsk. i dess nu föredragna
betänk, föreslagit, öfverensstämmer väl icke i allo med K.
M:s nåd. propos. i ämnet, enär Utsk. tillstyrkt, att förhöjningen i
anslaget till H. K. II. Kronprinsens hofhållning icke borde utgå förr
än frän och med början af det år, som H. K. Höghets förmälning
äger rum; men det oaktadt anser jag, att delta betänk, bör af 11.
o. Ad. bifallas, ty i följd af den befattning, jag inom K. M;s hot
innehar, har jag varit i tillfälle erfara, att vid uppgörandet af för
-
Den 19 Februari f. m.
557
slag öfver kostnaderna för II. K. H. Kronprinsens hofhållning, sedan
han blifvit förmäld, icke påräknats högre anslag ifrån Svenska Statsverket
än 100,000 r:dr och att således afsigten aldrig varit att, i
anledn. af förmälningen, begära någon förhöjning i anslaget hofhullningen.
För den, som kunde finna underligt att vid sådant
förhållande K. JM. likväl äskat att detta anslag måtte utgå ifrån och
med den tid dä 1848 års statsreglering blir gällande, utan afseende
pä om H. K. H. Kronprinsen då vore förmäld eller ej, hör jag lemna
den upplysning, all orsaken dertill var den att man hoppades, genom
besparing på anslaget under den tid H. K. Höghet vore ogift,
kunna bestrida en hufvudsaklig del af kostnaderna för H. K. Höghets
bosättning, för att såmedelst slippa att besvära R. St. med begäran
om särskildt anslag i och för detta ändamål. Om StatsUtsk:s
betänk., pä sätt jag tagit mig friheten föreslå, nu bifalles, så försvinner
väl denna förhoppning, men dervid fäster jag för min det
icke stor uppmärksamhet, ty jag är fullt öfvertygad, att hvad sorn
oundgängligen erfordras för en bosättning, motsvarande hvad som
anstår Sveriges Kronprins, skall af R. St. i sinom tid beviljas, lin
anmärkn. kunde visserligen göras emot StatsUtskis utlåt., nemi. den,
all i Riksstaten icke blifvit uppfördt mera än 25,000 r:dr och att
de 75,000 r:dr skola utgå ifrån riksg:skont., af hvilket förhållande
mången kunde hemta farhåga att dessa 75,000 r:dr kunde blifva
sammanblandade med extra statsregleringen och således icke utgå
längre än till slutet af det är, dä nästa riksdag inträffar; men jag
är fullt öfvertygad att StatsUtsk:s mening icke varit sådan, utan att
föreskriften, endast tillkommit derföre, att tillökningen i anslaget utgår
ifrån en obestämd tid; och dä jag således är förvissad att StatsUlsk.
icke lär underlåta att i reglementet för riksg:s-kont:s fullmäktige
föreskrifva att i frågavar. 75,000 r:dr skola af riksg:s-kont. årligen utbetalas,
intilldess II. St. uppföra deni pä ordinarie stat, så anser
jag den anmäkn. jag nu funnit mig föranledd att göra och hvilken
jag trott mig icke böra förbigå, icke höra föranleda till återremiss,
utan förnyar jag min anhållan att Hr Gr. o. Landtm, ville
framställa propos. på bifall till betänk.
De vid StatsUtsk:s förevar, utlåt, fogade reservationer blefvo härefter
uppläste, på begäran af
Hr Löwenström, Joli. Jakob, som sedermera yttrade:
Konungens ädla och milda karakter, hvarom jag, ej mindre än
samteliga ledamöterna, är på det bestämdaste öfvertygad, har så bestämt
mitt omdöme, att ej Konungen uttänkt denna för öfverläggning varande
K. propos., af ett förhöjt anslag för Kronprinsen, utan dertill
förmådd af Sin omgifning, hvaribland ock troligen finnas många
smickrare och lycksökare, som föreslagit att Kronprinsen borde hafva
egen hofhållning; dessa jemte många andra, hvilka som oftast, fylla
de Kongliga salongerna, hafva tänkt så: får Kronprinsen hof, så får
jag på ett eller annat sätt del af det då behöfliga anslaget, eller kan
jag lyckas blifva benådad med att få vara med i bland dem, som
komma att utgöra Prinsens omgifning.
Det K. huset kostar nationen, som endast består af 3,000,000
Den 19 Fe bni ar i f. m.
själar, öfver 880,000 r:dr b:co ärligen, hvarföre det ej ens borde
kunna sättas i fråga, alt ju icke Konungen kan bekosta Sina Barns
underhäll, och jag upprepar det än en gäng, Konungens ädla och
milda karakter är mig cn borgen, alt Han ej vill pålägga sina s. k.
undersåtare nya bördor och skatter, och det endast för Sin Sons hofhållning.
Men som det ej är att förmoda, så sorn delta luis är besatt,
att man kunde få denna K. propos. afslagen, hvilket troligen
skulle förnöja Konungen lika mycket som att den bifalles, sä förenar
jag mig med den af Hr Norin i StatsUtsk. gjorda reservation, i grund
hvaraf jag anhåller om återremiss ä StatsUtsk:s betänk. N:o 38.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rud., anförde skriftligen
:
Jag kan icke tala uti något partis intresse, om här finnes något
sådant: ty jag vet allt för väl, alt jag icke kan vänta någon
uppmärksamhet af de liberala; de kunna icke förneka sig sjelfva.
Hvad kan vara liberalare, än att bevilja allt hvad som begäres ? Hafva
de någon gång glömt sig så långt, att de sökt göra andra åsigter
gällande, så hafva de ju rätt, alt, såsom en värd talare yttrade uti
Slitö frågan, visa att andra tider medföra andra tänkesätt och låta sina
personer gälla såsom bevis derpå. Det är ju redan en annan tid
nu, än då den K. proposm härifrån remitterades. Jag törs icke fordra
någon uppmärksamhet af de konservative; det gäller ingen valfrihet
för dem; ty de befinna sig uti den tvingande belägenheten,
att de måste söka att konservera Styrelsen för att konservera sig
sjelfva. -— Jag tor icke söka något deltagande hos de s. k. medelvägs-
eller genvägsmännen; ty det är ju en klar sak så väl för dem,
som oss alla, att ju frikostigare man är om penningarna, ju fortare
går det; och för all ingå på deras öfvertygelse, skulle jag ju afsäga
mig all sådan. Jag vill derföre endast ställa mina ord till fosterlandets
vänner, och är öfvertygad att jag häfver eder alla till
åhörare. Om jag icke lyckas bringa eder till den öfvertygelsen, att
jag har rätt, är det hvarken Eder eller sakens skull, utan min ringa
skicklighet att utveckla och StatsUlsk:s och Styrelsens utmärkta skicklighet
att inveckla den och oss alla. Jag tillåter mig icke att, såsom
Hr von Hartmansdorff för några dagar sedan, förebrå dem, som
kunna vilja tala emot mig, att de tala uti Styrelsens intresse; ty de
hafva rätt, alt, såsom Hr Gripenstedt då svarade Hr von Hartmansdorff,
svara mig, att de göra det gerna, och om de derigenom uttrycka,
att de tala uti sitt eget, så behöfver jag ej påminna dem
derom; ty det veta de naturligtvis sjelfva. Att en och annan skall
anse ovägerligen, att Styrelsens propos. opåtald bör bifallas, faller af
sig sjelf; de hvilka liksom nämndemännen i Norrland ej kunde godkänna,
att nya familjelagen fick tillämpas på efter dess förklarande
för gällande lag upplösta äktenskap, pä det den icke skulle få, att
jag så må säga, i deras åsigt bakvänd verkan, kunna konseqvensenligt
ej tillåta, att grundlagen af 1809, som bjuder, att Svenska
folket skall genom sina ombud beskatta sig sjelft, får gälla i afseende
på behandlandet af en K. propos. om anslag för Kronprinsens
hofhållning; ty hofhällningen befanns påtagligen och var till stånd långt
Den 19 Februari f. m.
559
före 1809, det vore således, efter deras sätt att se, alt gifva lagen
en retroaktiv verkan för att göra inskränkning uti hofhållningen och
om de i så fall slutat aldrig så bakvändt, så är ordet ju förlåtligt,
dä de trott sig derigenom kunna verka för sig så mycket mera.
Om jag, med kännedom om allt drtta, ensam vill bestrida de
100,000 en segrande framgång, så gör jag det icke för att påminna
om Bajard, utan om grundlagen oell deras rätt, hvilka vi såsom folkombud
äro satta att försvara; att jag ej kan göra det såsom jag
borde, härleder sig deraf, att man ej kan allt hvad man vill; men för
att visa, att jag vill i detta fall allt hvad jag kan, öfvergär jag lill ämnet.
Mine Hrr! Nu föredragna StatsUtskis utlåt. N:o 38 innehåller
uti sitt lista mom. ett så uppenbart grundlagsbrott mot 2:dra mom.
37 § Riksd.Ordn., som säger: ”Intet Utsk., Const.- och Ii an koij
t.sk: n alhlin undantagna, vare berdttigadt att väcka frågor
till afgörande uti R. Sl:s plena, eller upptaga andra ämnen
Un de frun plena remitterade; sarida ej, hvad StatsUtsk, särskilt
angar, Ii. propos:n enligt 27 § till detsamma omedelbarligen
öfverlännäs”, att jag måste anse Hr Gr. o. Landtm,
icke kunna i öfverensstämmelse med grundlagen framställa propos.
till bifall pä detsamma. Lisk. har nemi. tillåtit sig, att tvertemot
nyssnämnde stadgande väcka en motion och till afgörande uti B. Sirs
plena framlägga en fråga, hvilken hvarken blifvit frän något af RiksSt:ns
plena remitterad ej eller innehålles uti den K. proposin om Statsverkets
tillstånd och behof, i del Utsk. med anledn. af den förmodan
nämnde K. propos. synes Utsk. innebära, att nemi. H. K. II. Kronprinsens
förmälning snart forde vara att emotse, hemställer, ”att H.
K. Ilis hofhällningsanslag må, från och med början af det är, då Dess
förmälning äger rum, förhöjas från sitt nuvar. belopp till 100,000
r:dr b:eo årligen, af hvilken summa 75,000 r:dr alltså torde böra
från berörde tid af riksg:s-kont:s medel utgå”.
Något anslag med afseende på II. K. H. Kronprinsens förmälning
och att utgå frän början af det är, då denna äger rum, har
icke uti den K. propos:n blifvit omnämndt, långt mindre hegardt. Uti
den punkt af den K. proposm, hvilken afser II. K. H. Kronprinsen
och som lyder, såsom StatsUtsk. uti sitt utlåt, intagit den: ”Att K.
31. med afseende dera, att II. K. II. Kronprinsen numera
uppnatt den tilder, som för honom medför behof af egen
hofhållning, föreslår att den vid sednaste statsreglering
för II. K. II. bestämda unrlerhållssumma 25,000 r:dr matie
ökas med 75,000 r:dr till 100,000 r-.dr”, finnes intet ord, som
kunde gifva Utsk:s ledamöter någon anledning lill denna förmodan,
långt mindre någon bestämd framställning i detta fall. Utsk:s
förslag är således en ny motion och jag måste derföre på de skäl,
hvilka jag framställt, anhålla, det Hr Gr. o. Landtm, täcktes förklara,
huruvida Hr Gr. o. Landtm, anser sig kunna framställa
propos. till bifall på nu föredragna StatsUtsk:s utlåt. N;o 38 lista
mom. uti det grundlagsstridiga skick, hvaruti det nu befinnes, eller
Hr Gr. o. Landtm, med stöd af 55 §:n Riksd.Ordn. anser sig böra
vägra nämnde propos. och endast kunna framställa propos. till återremiss
på det att nämnde förbiseende af grundlagen må af Utsk.
500
De n 19 Februari f. m.
kunna vättas. Sedan Hr Gr. o. Landtm, i detta fall yttrat sin me
ning,
anhåller jag återfå ordet.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade det han, i anleda, af Hr Munck
af Rosensehölds begäran, ansåg sig böra förklara all han icke fann
något hinder af grundlagen alt framställa propos. lill bifall å StalsUtsk:s
i nu förevar, punkt afgifna förslag; hvarefter
Hr Munck af Rosenschöld, uppläste följande:
1 så fall, måste jag uti min fortsättning reservera mig mot så
väl SlatsUtsk:s som Hr Gr. o. Landtnäs åsigt, och kan jag icke förklara
densamma utan genom att antaga, att man mäste anse bchofvet
af en 5:te thronföljare af mera trängande beskaffenhet, än jag
förmår uppfatta, då man tillåter sig, att åsidosätta grundlagen och
och sä der sans fa<;on påminna 11. K. II. derom och intränga uti en
omsorg, sorn torde lämpligast böra kunna öfverlemnas åt II. K.. II:s
egel tillgörande, och kan jag omöjligen finna att StalsUtsk:s Hrr ledamöter
hafva någon grundlagsenlig rätt i det fallet. Men jag kastar
Noacks täckelse deröfver.
Det är således nu endast fråga om anslag och icke om grundlag. '
Vid hvarje dylik fråga, loide det uti ett konslitulionelt samhälle
vara Konungens rådgifvares pligt, att uti propos:n derom i anseende
till anslagets storlek söka hålla det inom det behöfligas och
i anseende lill dess ändamål inom del nyttigas gränsor, men om
dessa i della fall glömt sin pligt, torde väl ingen derföre fordra att
folkombuden skulle vara lika glömska af sin och bevilja allt, hvad
sorn begäres, utan att laga ofvannämnde hufvudvilkor i betraktande,
inom hvilkas gräns folkombuden likaså väl måste inskränka sitt bifall
som styrelsen sina fordringar. Att för dessa sednare endast erkänna
möjlighetens gräns af folkets förmåga att åstadkomma anslagen, att
låta dem först stanna der omöjligheten möter, är en rätt, som de
endast lillegnat sig, hvilka tro sig kunna säga: ”slaten det är jag!”
hvilka från eröfrarens triumfvagn eller med anornas obestridda rätt
uppstigit på thionen; den tillhör icke dem, hvilka folkets händer
och besvurna styrelsesätt upplyfta! pä densamma. Hafva Konungens
rådgifvare uti nämnde fall icke iakttagit sin pligt, har högstdensamme
lika ringa rätt, att betrakta det såsom en ovilja af folkombuden, alt
dessa söka deruti hålla sig inom vederbörliga gränsor, som folkombuden
hafva rätt att tro sig blottställda för någon sådan, om de genom
ett nekadt bifall visa sig ense att högst densammes rådgifvare
öfverträdt nämnde gränsor. Det är under denna förutsättning som
jag vill undersöka, om man vid tillstyrkandet af anslaget för H. K.
H. Kronprinsen af 100,000 r:dr hållit sig inom de gränser jag ansåg
böra afses vid hvarje anslag nemi. det behöfligas och nyttigas.
För att erfara det första eller om något behof för ökandet af
H. K. H. Kronprinsens anslag verkligen förefinnes och om fordringarna
ej sträckt sig derutöfver, bör man efterse, om några förändrade
förhållanden sedan sista anslagsbestämmelsen inträffat eller om
anslaget sådant oaktadt icke varit tillräckligt för de dermed afsedda
behof, Det förra har icke inträffat och Utsk. har ej eller antagit
det
-
Den 19 Februari f. m.
5CI
detsamma. Det af Konungens rådgifvare såsom sådant antagna, eller
att H. K. H. hunnit några år längre fram i tiden, och hvaraf Utså.
ville sluta till behofvet af ett anslag för förmälning, kan verkligen
ej betraktas såsom ett förhållande, som alla andra omständigheter
lika kunde medföra behof af ett ökadt anslag; alldenstund anslaget
bestämdes för H. K. H. såsom redan varande efter vår grundlag
hunnen till myndiga år; och att dermed äfven afsägs egen hofhållning,
om sådan skulle anses behöflig, kan man finna derutaf, att för
H. K. H. Kronprinsen ensam är anslaget större, än för alla tre H.
K. H:s snart nog äfven alla myndiga Bröder tillsammantagna. Om
hofhållningeu ej kunnat blifva så lysande som mången ung thronföljares
i Europas större och rikare stater, så vågar jag tro, att det
icke är genom yppighet, lysande hoffester och begäret, att pä så sätt
förstöra landets tillgångar och utarma folket som Konungafamiljen
från Pau skall söka vinna kärlek af sitt och aktning af Europas folk
och anseende bland dess Regenter och Regentfamiljer, utan genom
att utmärka sig genom de öfverträffande egenskaper, förtjenster och
dygder, hvilka satt dess stamfader i tillfälle, att utbyta musköten
mot spiran (jag medgifver, mina Hrr! att det var en tilltagsen bana,
men nu är det för sent, att visa sitt missnöje): en verksak, som
torde bevisa, att förtjenslernas skola ej är så dyr.
Med detta anslag har H. K. H. gjort längre utländska resor.
Att resa kostsammare än hittills, ser jag intet behof. Sonsonen till
anföraren för améerna 1S13 skall äfven om all Fursteprakt af honom
lemnäs å sido alltid emottagas med lika uppmärksamhet inom
de allierades landamären, och inom Frankrikes kan ingen prakt
hvarken blända eller försona de ännu lifliga minnena.
H. K. H. har med redan bestämda anslag haft tillfälle, att
göra flera resor i fäderneslandet. Den anspråkslöshet och det indragna
sätt, som derunder iakttogs, skall mera bidraga att tillvinna
honom hans tillkommande undersålares kärlek och tillgifvenhet, än
om han derunder omgaf sig med en lysande prakt, som bjert skulle
afsticka mot den rådande torftigheten uti mången af de genomresta
landskaperna, och som skulle komma hvar och en af dessa armodets
barn att tänka i sitt hjerta: ”Gud! är det ej orätt, att hvad
denne förslösar i yppighet och prakt, skola vi få hopsamla med möda
och umgälla med armod och nöd”.
Med detta anslag har H. K. H. kunnat taga närmare kännedom
om landets statistiska förhållanden, dess skogar och åkerbruk m. ra.
och denna påbörjade bana kan utan särdeles utgifter fullföljas, då såsom
hittills de äskade uppgifterna kunna på landsh.- och biskopsembetenas
framställning lemnäs af presterskapet. Jag vågar således af
hvad jag anfört, anse de förhanden varande förhållanden fullt bevisa,
att det för H. K. H. hittills bestämda anslag är tillräckligt för Honom
såsom oförmäld.
Alt StatsUtsk. varit af samma öfvertygelse, har Utsk. genom
att bestämma det begärda anslaget för ett ännu ej inträffadt förhållande,
öppet tillkännagifvit. Detta Utsk:s sätt att uppgöra statsregleringen
på förmodanden, tyckes satt i full konseqvens kunna föra
2 H. 36
502
Den 19 Februari, f. m.
ganska långt; en sak, som i menskliga förhållanden är ändock vissare,
än att man måste giftas, är alt man måste dö; underligt nog
att Disk. ej föreslog ett anslag för II. K. H:s begrafning. För H.
K. II. såsom förmäld anser jag rikets nu tillsammanvarande Ständer
icke berättigade att beslämma något anslag, då K. M. ännu icke aktat
nödigt meddela R. St. något tillkännagifvande i detta fall. Det
mäste blifva en omsorg för de Ständer, för hvilka K. M. den tillämnade
förmälningen officielt tillkännagifver.
Att redan bestämda anslags ökande således vore ett öfverskridande
af det behöfligas gräns, torde vara visadt och Utsk. har såsom
jag mundt, genom att bestämma det begärda anslaget för ett ännu
ej inträffat förhållande, öppet tillkännagifvit sig dela samma mening.
Det anslag, som är obehöfligt, blir i och för sig sjelft onyttigt, men
ännu mer genom det sätt hvarpå det användes. Det obehötliga skulle
antingen användas för att skrinläggas eller för att förskaffa njutningen
af ett vällustigare, yppigare och mera lysande lefnadssätt. Alt
utpressa skatter af sitt folk , för att använda dem till samlande af
enskilt förmögenhet, har icke af K. M. kunnat sättas i fråga och
anstå ej folkets ombud att bevilja, äfven om Regentens rådgifvare skulle
sä långt hafva glömt sin pligt, att de föreslagit hvad som kunde
förutsätta något sådant. De anledmr, som skulle kunna vilja visa
sig från detta håll, öfverhöljes med ovetandet. Det ökade anslaget
skulle således afse ett yppigare lefnadssätt än det hittills förda. Att
det innebär att på detta sätt öfverträda det nyttigas gräns, hafva de
redan visat sig önska, hvilka vid remitterandet af den K. propos:n
från detta Stånd önskade att anslaget skulle ökas på det II. K. H.
skulle sättas i tillfälle att göra utländska,resor.
Såsom II. K. H. hittills rest utomlands, har det närvar, anslaget
varit tillräckligt. Man finner således dessa Hrns afsigt, att H.
K. H. skulle resa med prakt, och i den oskyldiga afsigten, att förstöra
landets tillgångar, påtaglig. Hur pass nyttigt detta förstörande
måste anses, bevisar sig sjelft. Hvilka nyttiga ändamål eljest kunna
vinnas derigenom, bevisar Gustaf d. lilis och Gustaf IV Adolphs
exempel, af hvilka den ene fick sådan smak för utlandet, att han
ville taga utlandet med sig till Sverige och den andre, att han ville
taga Sverige med sig i utlandet. Den ene dog såsom främling i
sitt rike och den andre utan något sådant. De nyttigaste resor en
thronföljare kan göra måste väl vara uti hans eget land, och att H.
K. H. har tillfälle dertill med nu bestämda anslag, har han redan
visat. Den som styrt Sverige bäst var Carl XI, och han hade aldrig
varit utom sitt rikes gränser. Hans store fader, Sveriges Alexander,
hade såsom thronföljare det lilla Oland till underhåll för sig och
sina krigskamrater. Det lugn han här åtnjöt för hoflefnadens oro,
gaf honom tillfälle att uttänka planerna för de storverk han såsom
Regent utförde.
Vid remissen af den K. proposm härifrån, yttrade en talare
såsom skäl för billigheten af anslaget ”alt Konungens barn äro
rikets barn”i är detta ett fullgiltigt skäl, då borde H. K. H. Kronprinsens
Bröders anslag lika mycket ökas som Hans och lista hufvudtitlen
skulle derigenom så ökas, att man snart skulle tvingas till
Den 19 F e b r u a r i f • m,
563
samma öfvertygelse, som jag sett Högtsalig K. Carl XIV:de skall hafva
yttrat, eller, ”att Sverige vore för fattigt att underhålla en
dynasti”, och tvingas att säga om våra Thronföljare såsom Pyrrhus
om sina segrar: ”fu vi sä manga till, så är det ute med oss”.
Man har i allmänna tidningarna åberopat de större anslag sorn
förra Kronprinsar haft, och hafva de haft mindre, har man medelst
kursberäkning sökt visa, att det i sig sjelf ändock varit mer. Jag
har redan yttrat att jag ansåg det ej anstå ett folk, att anslå mera
för sin Konungafamilj än den behöfde; stor sak då hvad dess anslag
gäller uti Hamburgerbank, det skall ej insättas der, utan lefvas
upp i landet. De förra Thronföljarne hafva haft familj och ej några
Bröder; och i öfrigt om folkombuden på de tiderna icke iaktlogo
sin pligt, så måste vi iakttaga vår. H. K. H. har af Sverige
25,000 ndr, af Norrige lika, och dessutom såsom hederschef för
Skånska dragonerna Beckaskogs egendom i Skåne, ett furstligt apanage
i sig; för H. K. H. såsom Hertig af Skåne torde denna egendom
någon gäng kunna tjena till uppehållsort, dä H. K. H. bland
andra fördelar kunde vinna erfarenhet af hur man styr i den provinsen.
50,000 r:dr b:co tyckas kunna vara tillräckliga för en ung
oförmäld furstes underhåll. Jag har yttrat min mening om obehöfligheten
af ett tillökadt anslag för H. K. H. Kronprinsens hofhållning
och grundlagsvidrigheten af StatsUtskrs väckta motion om anslag
för Högstdensammes förmälning, och anhåller pä grund derutaf,
alt det uti den K. pro post n begärda anslag är obehörigt och onyttigt
och det uti StatslJtsk:s utlåt, tillstyrkte opäkalladt och obegärdt
och från StatsUtsk:s sida olagligt, om återremiss med anhållan, att
SlatsUtsk. måtte vidblifva sin åsigt med afseende på obehöfligheten
af det i den K. proposm begärda förhöjda anslaget för H. K. H.
Kronprinsens hofhållning, men inse sig enligt grundlagen oberättigadt,
att väcka fråga om anslag för H. K. H:s förmälning såsom
hvarken varande uti den K. proposm eller frän Ståndens plena föreslagit.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Med hänseende till ärendets
grannlaga beskaffenhet, hade det visserligen varit att önska att
StalsUtsk. icke funnit behof af något inskränkande vilkor för tillstyrkande
af bifall lill K. M:s framställning i ämnet. Då likväl, i
följd af den förklaring, som en af K. M:s rådgifvare, tillika chef för
det K. hofvet, här meddelat, det måste såsom tillförlitligt antagas, att
den ifrågavar. tillökningen i anslaget hufvudsakligen icke varit afsedd
att användas under andra förhållanden, än som af StatsUtsk. blifvit
förutsatte, så hyser jag för min del icke någon betänklighet att bifalla
Utsk:s förslag i dess närvar, skick. Att återremittera det, skulle
endast leda lill tidsutdrägt, utan annat ändamål än som genom bifall
till betänk, vinnes. En tatare har bär yrkat nedsättning i den
af StatsUtsk. tillstyrkta anslagstillökning; en annan åter, om jag hörde
rätt, ville motsätta sig all tillökning och har derjemte bestridt grundlagsenligheten
af StatsUlsk:s förslag, samt yrkat vägran af propos. deruppå.
Hans skäl för sistnämnde yrkande voro för mig, och som jag
36*
56i
Den 19 Februari f. m.
förmodar, för flertalet af detta hus, ofattliga och hafva äfven blifvit
af Hr Landtm, underkända. Hvad angår beloppet af anslaget, så
och då för ingen af R. o. Ad. torde vara obekant, huru den ifrågavar.
anslagstillökningen förhåller sig till de hofhållningssummor,
sorn varit tillförne åt Svenska förmälda Thronföljare beviljade, då
man nemi. tager i betraktande de olika myntvärdena, och dä det
icke torde kunna undfalla någons uppmärksamhet i hvad sammanhang
icke blott med inhemska men äfven yttre förhållanden denna
fråga bör betraktas, så vore det utan tvifvel att brista i granlagenhet
emot detta upplysta Stånd, om jag skulle anse det vara annat
än öfverloppsverk att till besvarande och vederläggning upptaga hvad
talarne i motsatt rigtning anfört.
Jag inskränker mig derföre att, lika med den förste värde talaren,
hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos. på bifall till Utsk»
förslag.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: I en så enkel fråga, som
den förevar., nemi. ett väckt förslag om anslag till hofhållning för
H. K. H. Kronprinsen, hade jag trott det vara bättre om ingen diskussion
ägt rum. Sedan nu likväl tvisten är börjad, så fordrar hela
behandlingen af denna fråga, ifrån och med det den ankom till R.
St. att derom yttra sig. Så har t. ex. pressen bearbetat och gjort
allt hvad den kunnat för att söka bevisa, att icke någon förhöjning
borde beviljas. Jag har i handen en artikel ur Svenska Minerva f.
d. 11 Januari; men jag vill icke uppehålla R. o. Ad. med hela artikelns
uppläsande, utan endast uppläsa några rader deraf, så lydande:
”Emellertid liknar sig, om icke alla tecken bedraga, det ifrågavar.
anslaget att blifva en riktig pröfvosten för riksdagsmannasjelfständigheten,
när saken kommer till RiksStm”. D. v. s. att den
som vågar yttra sig för detta anslag, den äger ingen sjelfständighet,
och han skall utpekas såsom en af Styrelsens anhängare; men jag
förmodar dock alt detta pressens sätt att gå tillväga icke skall hafva
sin verkan. Ty man skulle vara mera känslig än sjelfva sensitivan
för att bry sig om sådana insinuationer.
Hvad beloppet beträffar, så tvekar jag icke att förklara min öfvertygelse,
att detta anslag är för H. K. H. Kronprinsens hofhållning
ganska behöfligt och alldeles icke för högt beräknadt.
StatsUtsk. har i sitt betänk, sagt: ”Då förenämnde nåd. framställning
synes Utsk. innebära en anledn. till den förmodan, att H.
K. H Kronprinsens förmälning snart torde vara att emotse, har
Utsk. med hänsigt till de ökade kostnader, som häraf måste blifva
en följd, ansett sig böra hemställa, att H. K. H:s anslag må, ifrån
och med början af det år, dä Dess förmälning äger rum, förhöjas
ifrån sitt nuvar. belopp till 100,000 r:dr årligen”. Med all aktning
för StatsUtsk. i allmänhet och för hvar och en af dess medlemmar
i synnerhet, kan jag icke underlåta att finna att den mest
vidunderliga ordning varit följd vid Utsk:s behandling af ifrågavar.
K. propos. Den K. proposm nämner ingenting om någon förmälning
och skulle StatsUtsk. hafva sökt af den K. proposm någon anledn.
, sorn icke stod uti densamma att läsa, skulle Utsk. sannerligen
Den 19 Februari f. rn.
565
hafva funnit motsatsen, ty här är af K. M. begärt ett lika belopp,
sorn Högstdensamme sjelf hade såsom oförmäld Kronprins och som
icke lärer vara för mycket.
2:ne reservationer hafva äfven medföljt detta betänk.: en af Hr
Schartau och en af Hr Norin. Den förre af dessa Hrns reservationer
går derpå ut, att 75,000 r:dr årligen skulle för H. K. H. vara
tillräckliga; den andra reservanten eller Hr Norin anser det anslag
H. K. H. redan uppbär för närvar, vara tillräckligt, samt att, i händelse
af förmälning, ett anslag af 50,000 r:dr borde kunna förslå.
Dessa Hrr hafva visserligen i sina reservationer yttrat, att de funnit
auledn. härtill af K. M:s nåd. propos. Deremot hafva de framställt
sitt nedprutningsförslag i ett högst elegant skrifsätt ooh smickrande
ordalag. För min del skall jag bjuda lill alt smickra något mindre
och försöka om det icke är möjligt att hålla sig till saken helt enkelt.
Jag är icke medlem af StatsUtsk. och kan således icke veta,
hvad som inom Utsk. blifvit sagdt och huru Utsk.kommit till den slutsats,
hvaruti Utsk. nu stadnat; men jag är således tvungen att antaga,
att de anföranden, som åtföljt sjelfva remissen, gifvit anledn. härtill.
Jag vill då närmare skärskåda sjelfva halten af dessa anmärkmr.
Man har sagt, att man icke borde låta förleda sig'till anslags
beviljande deraf att vår nuvar. Konung hade ett lika stort anslag såsom
Kronprins, ty, säger man, skillnaden är stor: det fanns då endast
en Svensk Prins, då vi nu deremot hafva flera. Något dylikt
i sin syftning hafva äfven reservanterna påpekat; men jag vill hemställa
huru fort grundade skäl i detta afseende kunna finnas, då här
nu icke är någonting begärdt för de öfriga Prinsarne och vi icke heller
veta hvad som i den vägen kommer att begäras framdeles, då
det lärer blifva kommande Ständer förbehållet att besluta i den vägen
och hvar dag äger sina omsorger; men att på sådant sätt motivera
R. St:s nuvar. beslut i frågan, dymedelst att man anvisar på
hvad som i framtiden kan hända, anser jag icke vara rätt, utan tror
det endast vara svepskäl. Man har dessutom yttrat att det vore en
orimlighet att bevilja detta anslag, och såsom skäl för denna sats har
man framfört liknelser från andra länder. Dervid har man dock
visligen förbigått sådana länder, som kunde sättas i samma kategori
med Sverige, nemi. Baijern, Holland, Belgien, Sachsen, Wurtemberg
etc., och hvarföre det? Jo, derföre att dessa staters civillistor ära
alla högre än Konungariket Sveriges. Deremot har man anfört att
presidenten i Förenta Staterna icke har högre årligt anslag än 100,000
r:dr b;co. Denna liknelse anser jag dock icke kunna hafva någon
den allra ringaste tillämpning på Sverige; ty presidenten i Förenta
Staterna lärer väl aldrig kunna komma alt anses annorlunda, än såsom
en på vissa år vald embetsman som för denna tid åtnjuter sin
lön. Dessutom lärer det väl icke vara någon hushållsanda, som ligger
lill grund för detta ringa arfvode i de Förenta Staterna, utan
jag tror att det är en ganska vis politisk åtgärd af republiken. Vi
veta nemi. något hvar, huru val till president tillgår i Florenia Staterna.
Men hvad man kanhända icke så noga känner, som dock är
en obestridlig sanning, är alt kandidaterne utlofva åt dem, hvilka
hafva ett större antal röster alt disponera, att i händelse de blifva
Den 11) Februari f. m.
valda till presidenter, skola de i republikens tjenst använda dessa
personer, deras slägtiugar och anförvandter etc. Skulle man nu hafva
beviljat ett stort arfvode åt presidenten, sä skulle dessa platser blifva
ännu mer eftersökta och i följd deraf agitalionerne vid dessa val
blifva ännu större än de äro. Skulle deremot denna liknelse på något
sätt kunna tillämpas pä Sverige, så vore det visserligen icke på
det K. apanaget, utan på vära högsta embetsmäns löner, och i det
fallet tror jag att dessa 100,000 r:dr skulle sannerligen icke taga sig
sä illa ut. Om man vill göra sådana liknelser, så behöfver man icke
gå så långt, sorn till de Förenta Staterna. Till ifrågavar. anslagssumma
lemnar förrige i delta ögonblick större summa än Sverige,
dä det gifver 40,000 r:dr, men deremot Svenska statsverket endast
37,000 och några hundra r:dr. Jag nämner detta exempelvis, men
ingalunda vill jag att häraf skall dragas den slutsats, som andra riksdagsmän
gjort och som reservanterna äfven i betänk, påpekat, nemi.
att man icke behöfde i Sverige lemna till Kronprinsen ett så högt
anslag, som blifvit hegardt, derföre att äfven Norrige lemnar sitt bidrag;
ty jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå, att det Norrska
anslaget ingalunda är lemnadt för att gifva en fyllnad till det
Svenska, utan det är lemnadt för att användas, eller om jag så må
yttra mig, att förtäras i Konungariket Norrige, och sä tillgår det
också vanligen, mine Hrr! Dessutom är förhållandet att de K. personerna
hafva en särskild Norrsk hofhållning och göra dryga resor
emellan de båda hufvudstäderne. Man har vidare yttrat, att detta
anslag icke bör beviljas derföre, att man icke bör vänja Svenska
Prinsar vid lyx. Detta ordet lyx sväfvar vanligen på de Hrns munnar,
som tala emot alla möjliga anslag, särdeles då fråga är om lista,
4:de och 5:te hufvudtitlarne. Det der ordet varieras endast dermed,
att i första fallet talas om hoflyx, och i de sednare fallen om militärlyx;
men jag hemställer dock hvad dessa Hrr egentligen kunna
uti ifrågavar. fall mena med lyx; ty det som är lyx för en menniska,
är sannerligen icke lyx för en annan. Jag medgifver visserligen
också, att tidpunkten är icke i allo väl vald för ordandet om denna
lyx i vårt reformrika tidehvarf, då man framför allt ätlas om att
göra jemnlikhetsprincipen gällande. Likväl borde dessa Hrr, sorn
vilja fortgå på den banan, först försöka att tillvägabringa en1 annan
stor reform, nemi. att de reformera hela menniskoslägte!, ty då först
är jemnlikheten möjlig. Något sådant mätte Hr Norin hafva tänkt
på och möjligen äfyen andra, som yttrat sig i samma anda, när han
säger att 50,000 r;dr äro tillräckliga för Sveriges Kronprins såsom
förmäld. Eljest hade säkert den värde reservanten ihågkommit, att
det linned en och annan rik handlande, som säkert depenserar detta
belopp årligen. Dessutom har detta ordande sin egen märkvärdighet
derföre, alt det ganska ofta kommer ifrån BorgareStis medlemmar.
De borde likvisst påminna sig, att i händelse en och hvar, som
i någon mån kan utöfva lyx, ville derifrån afhålla sig, skulle säkerligen
detta Ständ vara det, som förlorade mest derpå. Många fabrikörer,
många handtverkare skulle dä gå under, ty medgifvas måste
att deras produkter oftast utgöra lyxartiklar och icke nödvändighetsartiklar.
Den 1!) Februari f. m.
567
Efter hvad jag nu har sagt, kan jag icke heller neka mig att
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på att man åtminstone har satt i
fråga, dels att på ett annat sätt bifalla den K. proposm om en så
enkel fråga som ett anslag för Thronföljaren, och dels har man försökt
att nedsätta ett anslag för en K. person, och denna person är
vår nuvar. Kronprins. Hvem minnes icke den dag, då H. K. H.
hars till dopet; då var i sanning förtjusningsfebern så stor hos Svenska
folket, att jag är säker att man i glädjen förstörde ganska stora
summor och jag är fullkomligt öfvertygad att om R. St. dä hade
varit i tillfälle att besluta ett anslag ät honom, så hade man visserligen
icke ansett 100,000 r:dr vara för mycket. Sådan är menniskan
i allmänhet. Man gläder sig oftast åt ögonblickets ingifvelser.
För min del hade jag visserligen önskat att StatsUtsk., utan
att hemta någon anledn. af den K. propos:n, helt enkelt hade tillstyrkt
hvad i den K. proposm begärdes, nemi. att anslaget måtte
utgå ifrån början af det år, då den nya statsregleringen vidtager;
men då jag inser att en äterremiss under nuvar. förhållanden troligen
icke skulle något uträtta, så vill jag nöja mig med att yrka bifall
till Utsk:s betänk., sådant som det nu är, och jag förmodar att
R. o. Ad:s fleste ledamöter skola instämma deruti, ty genom ett
annat handlingssätt skulle sannerligen Rikets första Ständ icke äga
några särdeles lagrar att skörda inom Sveriges landamären, och icke
heller någon ära att vinna i utlandet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag ogillar visserligen, att
StatsUtsk. har fästat vilkor vid detta anslag; men då H. Ex. Hr
Gr. o. riksmarskalken, som tillika är en ibland Konungens rådgifvare,
tillstyrkt R. o. Ad., på de af StatsUtsk. angifna skäl, att antaga det
förslag, StatsUtsk. framställt, så skulle jag för min del icke hafva
yttrat ett ord, utan blott bifallit betänk., om icke yttranden i motsatt
riktning här hade afgifvits, och sådana af beskaffenhet, att jag
icke tror, det R. o. Ad:s medlemmar i allmänhet hafva bordt stillatigande
låta dem här uttalas. Jag har icke rikligt hört hvad Hr
Löwenström sade, men tror mig kunna sluta att han äskade nedsättning.
Deremot har jag någorlunda kunnat fatta, hvad Hr Munck
af Rosenschöld sagt. Han började med en förklaring huru tydligt
det vore, att de konservativa skulle önska konservera Styrelsen, för
att konservera sig sjelfva. Deruti har han ganska rätt, ty ett samhälle
utan styrelse lärer icke hafva funnits, eller kunna finnas; och
att handla så, att icke vårt jädernesland skulle kunna såsom samhälle
bestå, det lärer väl R. o. Ad. blifva de sista att göra.
I afseende på saken, har det redan blifvit ådagalagt, dels att
hofhållningssumman i det hela är ringare i Sverige än i andra jernnförliga
länder, dels att den summa, som nu blifvit äskad, är mindre
än Kronprinsar i Sverige på 150 år hafva innehaft. 1 min
tanka är detta anslag, sådant som det nu blifvit framställt, äfven
ledes
ringare än behofvet för närvar, hade fordrat, emedan anslaget
kommer för sent. Om K. M. år 1844 icke föreslagit R. St. att
nedsätta Kronprinsens anslag med 75,000 r:dr årligen, ulan låtit
detsamma utgå med 100,000 r:dr om året, sådant det förut var,
568
Den 19 F e b r u a r i f. m.
så bade, utan tvifvel, ingen röst höjt sig deremot. I sådant fall
hade H. K. Ii. Kronprinsen ägt tillgångar icke blott att resa inom
landet, och vistas vid begge universiteten, utan äfven att göra resor
utomlands. Det är icke nog för en Thronföljare att vid universiteten
göra bekantskap med de studenter som komma att innehafva
rikets tjenster då han innehar Thronen. Huru nyttigt och nödigt
detta må vara, så behöfves likväl derjemte, att en Kronprins äger
bekantskap med andra länder och hof, med de personer, som komma
alt regera der under det han regerar hos oss. De vänskapsförbindelser,
han kan knyta med dem och med de regenter, som
nu innehafva thronerna, kunna icke gerna vara annat än fördelar
för Sveriges rike. Sä bruka thronföljare i andra länder äfven göra.
Jag bar 1842 i Preussen sett Wiirtembergs kronprins dels vid hofvet
dels vid universitetet. Han har sedermera rest Europa igenom
innan lian förmält sig. Han känner personligen regenter, ministrar
och en mängd utmärkta personer i flera länder. Nu hafva, under
de 4 år som sednast förflutit, R. St. genom nedsättning uti H. K.
H. Kronprinsens anslag besparat 300,000 r:dr. Ar det väl någon,
som lackat derför eller derom nämnt ett ord? Nej! Ar den besparing
som riket sålunda gjort verkligen en vinst? Jag tror det icke,
utan anser det snarare för en bestämd förlust i händelse saknaden
af denna summa hindrat H. K. H. att resa. Nu beviljas icke heller
de 100,000 r:dr genast, utan först sedan H. K. H. blifvit förmäld.
Om utrikes resor skola företagas, så bör det väl ske innan förrnälningen
inträffar, ty att resa förmäld är alltför dyrt, och att lemna
en ung gemål hemma, vore föga passande. Hvad Olifver då följden
af vår sparsamhet? Jag inser ingen annan, än att Konungen enskildt
nödgas gälda koslnaderue för Sin Sons resor. Ar det skäl af R.
St. att på sådant sätt förfara? Månne den hofhällningssumma, Konungen
åtnjuter, är för stor? Jag har redan anmärkt hurudant förhållandet
är emellan hofhållningssumman i Sverige och i andra länder.
Härtill kommer, såsom man vet, att Konungen har af enskildta
medel förskjutit (och jag vet det till en del såsom president i kammarrätten
och kan säga det så mycket tillförlitligare) kostnaden för
reparationer på Stockholms, Drottningholms, Gripsholms, och kanske
på hvartenda lustslott. Hvarföre? Jo, utan tvifvel af det skäl, att
anslagssummorna till dessa ändamål äro för ringa. Det ser ut som
hade inga betydliga inre reparationer eller möbleringar af dessa slott
blifvit gjorda sedan Gustaf lilis lid. De äro således invändigt förfallna.
Det är altså icke af begär till prakt, utan för nödtorftens
skull som förbättringar derå blifvit gjorda. Jag bär sett i andra länder,
huru Kungliga lustslott underhållas och jag har med nedslagenhet
jemfört deras skick med tillståndet hos oss. För några år
sedan förde jag en slägting till Drottningholms Slott, hvilket en utländning
samtidigt besåg. Han ryckte på axlarne åt vår fattigdom
och jag blygdes. Hade icke Konungen af egna medel satt Drottningsholms
slott i ständ, huru skulle der hafva sett ut när Danmarks
Kronprins förb år besökte oss? Det är ej nog att Konungen
af egna medel bestridt sådana utgifter för sjelfva slotten, Han har
äfven försträckt kostnadep till Jiofstallets reparation. Att så förhål
-
Den 19 Februari f m.
5C9
ler sig kan jag intyga, om mitt vitsord godkännes. Du nu ingenting
är hegardt för dessa behof, utan Konungen endast äskat en hot-,
hållningssumma ät Sveriges Kronprins, dä är det alltför hardt att
invändningar deremot göras. Men då riksmarskalken tillstyrker att
man skall nöja sig dermed och med de villkor, som dervid blifvit
fästade, vill jag icke göra motstånd, .lag behöfver icke upplaga Hr
Munck af Rosenschölds yttranden om Prinsars resekostnader, ty hvar
och en af Eder, mine Hrr! med någon erfarenhet af verlden vet
huru Prinsar lefva i andra länder. J kännen äfven den sparsamhet,
den i ett fattigt land aktningsvärda sparsamhet, som den K. familjen
bär iakttager. Jag har sett både huru främmande och våra egna
Prinsar resa i andra länder och skulle hafva önskat, att skilnaden
icke varit så stor. Vill Sverige hafva ett Konungahus, så mäste det
ock lemna tillräckliga medel för dess underhäll, ty den ena fordran
motsvarar den andra, och det stadnar på vår räkning, om Svenska
folket icke förhåller sig sä, som dess värdighet fordrar, om det vill
vara en makt af andra ordningen. Här är slutligen äfven en omständighet
sora vi skola ihågkomma, mine Hrr! nemi. alt den Kronprins,
som nu är i fråga, är Carl Johans sonson. Jag önskar att vi snart
måtte komma till beslut, och att det måtte blifva så enhälligt, alt
Hrr Löwenström och Munck af Rosenschöld varda de enda, som
säga nej.
Många ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Den enighet, som, jag är
öfvertygad derom, ronde förevar, fråga råder inom della hus, torde
göra det öfverflödigt att med mycket ordande undertödja yrkandet å
bifall till det ifrågavar. anslagets beviljande. Det är icke heller i
detta afseende som jag egentligen begärt ordet; men några uttryck
i Frih. von Stedingks anförande, hvilka möjligen kunna gifva anledn.
till misstydning, föranleda mig att företaga ett vidrörande af
förenämnda ordalag. Frilen har nemi. i sitt tal låtit inflyta den
utsago, att en sjelfständig representant icke borde låta pä sig inverka
allmänna opinionens gunst. Det är detta yttrande, som möjligen
skulle kunna missförstås. Jag lemnar nu åsido allt uppskattande
af satsen, i sin allmängiltighet betraktad, men önskligt vore
att man ej deraf för tillfället gör någon tillämpning, som komme alt
strida mot sakens rätta förhållande. Jag vill derföre förklara att då
jag röstar bifall lill förevar, förslag, helst efter afhörande af de af
H. Ex. Hr Gr. Posse, Hr Fähraeus och Hr von Hartmansdorff anförda
skäl derför, jag alldeles icke befarar att i detta fall råka i strid
med allmänna opinionens fordran, den opinions nemi. som är grundad
pä en sann kännedom ej mindre om folkets förmåga att den
begärda skatten utgöra, än på Konungasonens behof af den föreslagna
summan under de vid detta tillfälle förutsatte förhållanden,
dem Utsk. i sitt betänk, omförmält. Om också dagbladen frän olika
håll sökt göra motsatta meningar gällande, så tror jag likväl icke
att tidningarne i detta land hafva någon rätt att, så beskaffade som
de för närvar, i allmänhet äro, anses representera den verkliga, på
omdöme och sakkännedom grundade allmänna opinionen, en sådan
570
Den 19 Februari f. m.
opinion med ett ord, som kan förtjena att hos oss vinna afseende.
Jag hade derföre helst önskat se tidningarne vid detta tillfälle helt
och hållet ovidrörda, men dä så icke skett, sä har jag velat begagna
tillfället att uttala min tanka om saken och om dem, samt att förena
mig med de Hrr, som yrkat bifall till betänk., hvaruti jag instämmer.
Hr Gripenstedt, Joh. Au g.: Sedan den förste värde talaren
här yttrat sig, trodde äfven jag, att all vidare diskussion skulle
vara öfverflödig; men då Utsk:s betänk, likväl sedermera blifvit ur
olika synpunkter klamlradt, så torde det också vara skäl att yttra
några ord till dess försvar. Redan den nyss nämnda omständigheten,
att klandret vexelvis varit rigtadt mot betänk., såsom allt för frikostigt,
och allt för njuggt, synes likväl efter min tanke just vara ett
bevis, att Utsk. behandlat detta ömtåliga ämne med klokhet och moderation.
A ena sidan har Utsk. icke velat afpruta något pä sjelfva
summan, men å den andra har det icke heller kunnat undgå att
finna del enda motiv, som i den K. propos:n var uppgifvet, nemi.
Thron följ ar ens behof af en egen hofhållning, vara alldeles för
litet för att ensamt rättfärdiga en fyrdubbel förhöjning, nu pä en
gång, af det ifrågavar. anslaget. Delta har varit Utsk:s tanka, hvilken
— jag vågar säga det — äfven varit delad af andra så väl inom,
som utom representationen.
Men Utsk. har tillika trott, att missförhållandet mellan den begärda
förhöjningen och det uppgifna skälet dertill mindre låg uti
summans storlek, än i ofullständigheten af framställningen. Derföre
har också Utsk. tolkat K. M:s propos. så, som skulle densamma hafva
afseende på en blifvande förmälning, och under sådan synpunkt icke
tvekat att tillstyrka anslaget. Huruvida Utsk. deruti misstagit sig
eller icke, kunde naturligtvis icke Utsk. sjelf bedöma, men att det
likväl, med hänseende till opinionernas ställning vid tillfället, var
både rätt och framförallt klokt att öppet framställa det verkliga motiv,
som det trodde ligga till grund för denna förhöjning, derom har
Utsk. varit fast öfvertygadt. Det var dessutom en annan omständighet
som äfven inverkat på Utsk:s beslut i detta afseende. Från olika häll
hade nemi. den förmodan blifvit framkastad, att det nu begärda anslaget
blott vore en begynnelse och att framdeles en ytterligare förhöjning^
skulle äskas för H. K. H. Kronprinsen, då Han blefve förmäld.
Afven för att lugna dessa onödiga farhågor, ansåg Utsk. derföre
bäst oell rättast vara, att gä öppet tillväga och säga: vi vilja anslå
denna summa till H. K. H. Thronföljaren såsom förmäld, just
den summan och ingen annan; och då deruti låg en garanti för
dem, som fruktade för nya fordringar, och förslaget derigenom vann
högst betydligt i antaglighet, utan att något uppoffrades i saken, sä
hemställer jag till Eder, mine Hrr! om Utsk. hör klandras för sitt
förfarande. Jag tror dessutom att man bedömer saken alldeles orätt,
då man så mycket fäster sig vid bestämmelsen att anslaget bör utgå
från och med förmälnings-året och anser detta såsom ett otillbörligt
vilkor.
Det är icke något vilkor; det är helt enkelt ett stadgande, som
1) en 19 Februari f. m.
571
bestämmer tiden då detta anslag skall utgå, liksom för alla andra,
och att denna tid blifvit utsatt eventuell, allt efter den händelse som
föranledt sjelfva anslaget, måtte väl icke vara något förnärmande.
Eller är det obehörigt alt säga: ifall II. K. H. ämnar förmäla sig,
så äger II. K. H. alt vid ett sådant tillfälle påräkna af Svenska statsverket
en årlig underhållssumma af 100,000 r:dr? Visserligen icke;
men om någonting otillbörligt härvid skulle finnas, så vore det om
någon hemlig tanke fanns att denna bestämmelse äfven skulle kunna
inverka på de höga personernas beslut i sjelfva förmälningsfrågan.
Detta vore visserligen i högsta grad otillbörligt och förnärmande; men
jag trotsar någon att framvisa ett enda ord i Utsk:s betänk., som
ger den ringaste anledn. till en sådan tydning, och denna tanke får
således stå för deras räkning allena, som sjelfva talat så mycket om
det otillbörliga.
Det torde nu vara öfverflödigt att yttra något vidare om förslaget.
Vore man å alla sidor billig, så skulle man kanske medgifva,
att detsamma varit både klokt och välgrundadt, och derföre också
verkat betydligt lill sinnenas förening i denna grannlaga angelägenhet,
i st. f. den söndring och bitterhet, som för icke längesedan
dervid förspordes.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag ämnar ingalunda till
besvarande upptaga de yttranden, som här blifvit anförda i strid
emot mina åsigter, men då den offentlige mannen understundom
befinner sig i belägenhet att böra, om icke för annat, åtminstone
för egen tillfredsställelse, yttra sin tanka, har jag ansett mig äfven
böra ådagalägga min, ehuru den icke stämmer öfverens med den
som delas af majoriteten inom huset. Jag vill till undvikande af
den vidlyftighet, som det mundtliga föredraget stundom föranleder,
utbedja mig att i några korta drag få anföra min individuella mening
i detta afseende.
Härefter uppläste Gr. Anckarsvärd följande.
Vid remissen af den K. proposm om statsverkets tillstånd och
behof, har jag i afseende å det för H. K. H. Kronprinsens hofhållning
äskade anslag af 100,000 r:dr redan afgifvil anmärkmr, och
anser mig derföre äfven böra fullfölja dem.
Jag finner af Utsk:s nu till öfverläggning föredragne betänk.,
att Utsk. uppfattat tidpunkten för den äskade tillökningens utgående,
alldeles ifrån samma synpunkt, som jag hade önskat att ordställningen
uti den K. proposm hade åsyftat.
I afseende å den föreslagne summan, visa sig inom Utsk. hafva
uppstått 3:ne meningar, nemi. den Utsk. nu föreslår, innefattande
anslagets ökande till 100,000 r:dr; den uti Hr Schartaus m. fl:s
reservation, som förordar 75,000 r:dr; och en 3:dje mening, sorn
anser r50,000 r:dr vara den rätta summan.
Åberopande de grunder jag redan vid remissen sökt utveckla,
anser jag 75,000 r:dr utgöra den medelväg, hvilken jag för min del
tror vara den lämpligaste att bestämma.
Jag anser mig ingalunda tillständig!, att i förväg taga i beräk
-
572
Den 19 Februari f. ra.
ning beloppet af det bidrag Konungariket Norriges storthing kan
komma att bevilja; men med all säkerhet lärer kunna antagas, att
det icke kan blifva mindre, än hvad det för närvar, utgör; och då
får man i alla fall för det Furstliga huset, en ärlig underhållssumma
af 100,000 r:dr.
Vid behandlingen af denna fråga, framställa sig i min tanke
endast 2:ne afseenden att taga i betraktande: och hvarvid det behöfliga,
såsom föremål för det äskade anslaget, i första rummet förekommer.
Härvid torde ingen vidlyftig undersökning vara erforderlig,
då det för begreppet utan tvifvel är lättfattligt, att man med mera
än 8,000 r:dr b:eo i månaden inom vårt anspråkslösa land, säkerligen
med all anständighet kan hålla Furstligt hus, åtminstone efter
de begrepp om anständighetens fordringar, jag i detta hänseende förmått
göra mig.
I 2:dra rummel förekommer de skattdragandes ställningar och
förhållanden, som säkerligen äfven förtjena, ali åtminstone af folkombudet
tagas i öfvervägande; och säga hvad man vill 1 så är den Svenska
skattejorden härdare betungad än vederbörligt är; och när man
känner flertalet af dess brukares betryckta tillstånd, sä ålägger efter
mitt förmenande samvetspligten folkombudet, att äfven vid beviljandet
af sädane statsanslag, som det ifrågavar., noga afse det för ett
anständigt Furste-underhäll inom ett fattigt land obestridligt beliöfliga,
under åsidosättande af allt, som kan innebära skenet af det
öfverflödiga. Fråga torde äfven kunna uppstå, om Konungamaktens
verkliga vänner handla konseqvent, när de icke afse att för folket
göra Konungamakten äfven i ekonomiskt hänseende så litet tung
och tryckande som möjligt.
Jag vill blott i största korthet i förväg möta de inkast, hvilka
emot mina åsigter kunna göras, igenom framdragandet af hvad som
förr, vid likartadt fall, kan hafva ägt rum, såsom tillämpligt på det
närvar.; och jag svarar dertill allenast, att jag utan afseende ä en
förfluten tid, eller ä förflutna samhällsförhållanden, vid delta tillfälle
endast anser mig manad, att i denna fråga uttrycka min mening, i
öfverensstämmelse med mitt föreställningssätt om våra närvar, förhållanden,
och med anledn. af dem, är min önskan, att StatsUtsk.
måtte taga saken i närmare öfvervägande, för att i öfverensstämmelse
med Hr Schartaus reservation derefter föreslå R. St., ”att H. K. H.
Kronprinsens hofhållnings-anslag må från och med början af det år,
då Dess förmälning äger rum, förhöjas från sitt nuvar. belopp, lill
75,000 r:dr årligen”.
Jag anhåller på grund häraf, att betänk, måtte återremitteras.
Hr Edenhjelm, Gillis: När jag hörde de af Gr. Posse meddelade
upplysningar, så trodde jag att R. o. Ad. skulle blifva befriad
ifrån de långa och tråkiga diskussioner, som vi nu fått afhöra;
men som förhållandet icke så varit, så torde R. o. Ad. icke illa
upptaga att äfven jag yttrar några ord. För det första får jag säga,
att jag fullkomligt instämmer i Hr von Hartmansdorffs yttrande. Sedermera
vill jag i korthet nämna, att då jag genomläste StatsUtsk:s
betänk, och fann att Utsk. endast anslagit 25,000 r:dr för Svenska
De n 19 Fe b r u a r i f. m.
573
Thronföljarens underhåll, hofhållning och resor, så förvånades jag
högeligen och min gamla Svenska nationalkänsla kränktes deraf. Skälet
till ett så lågt anslag är icke uppgifvet, men säkert är att hvar
och en torde känna, hvad det kostar att hälla ett vanligt hushåll,
och deraf kunna sluta huru mycket mer en hofhållning måste kosta.
Något hvar torde äfven hafva sig bekant, att när en Kunglig person
reser, sä finnes knappt någon fattig, som icke tror sig äga del uti
en sådan persons kassa och derföre åtgå ofantliga summor bara för
det ändamålet. Hela summan utgör omkring 10,000 r:dr specie.
Jag tror icke att någon af Hansestäderne ger ett sä obetydligt underhåll
till sin borgmästare. Sedermera torde jag här få göra en påminnelse,
alt vi hafva att tacka vår nuvar. Kronprins’ store och alltid
oförgätlige Farfader för det lyckliga tillstånd, hvaruti Sverige nu är.
Man torde påminna sig den stora gäld, som Sverige förut hade till
utlänningen. Det har nu ingen gäld och är kanske det enda land
i Europa som icke har det.
Man åberopar 1810 års anslag till dåvar. Kronprins. Det är
alldeles oriktigt. En sådan belägenhet, hvaruti riket då var, må vi
bedja Gud bevara oss ifrån att någonsin mer komma uti. Då måste
riket underhålla 2 arméer, en revolutions-armé och en till rikets
försvar. Dessa arméer kostade drygt att underhålla, och medel
dertill måste anskaffas, ehuru kännbart det var i förhållande till det
obetydliga, staten ägde. Afven jag och flere med mig hade då en
ringa fordran, som R. St. icke funno obillig, men R. St. hade icke
medel dertill i anseende till armod och fattigdom, utan förklarade
att de framdeles skulle bevilja betalning af denna fordran, men hvilket
jag likväl sedan hvarken begärt eller någonsin erhållit.
För min del yrkar jag icke återremiss på betänk., utan yrkar
att, i händelse återremiss skulle äga rum, dessa mina yttranden
mätte få medfölja.
Frih. Cederström, Jakob: I det skick, som SlatsUtsk:s betänk.
förekommit, är R. o. Ad. såsom mig synes och på sätt H. Ex.
Hr Gr. Posse vid diskussionens början yttrat, i nödvändighet att bifalla
detta betänk, sådant som det är, ehuru jag för min del förklarar,
att jag icke anser det hafva varit tillständigt för Utsk. att
framkomma med det vilkor, som StatsUtsk. bestämt och att i händelse
någon verkan af en återremiss kunde åstadkommas, så hade
jag instämt med dem, som önskade bifall till K. M:s nåd. propos.
i ämnet. Nu instämmer jag med dem, som begärt bifall på betänk.
, men jag har begärt ordet för att yttra mig i anledn. af hvad
några ledamöter här framställt. Hvad som af Hr Munck af Rosenschöld
och Hr Löwenström blifvit framställdt, är verkligen, såsom
Hr von Hartmansdorff yttrat, icke af beskaffenhet att behöfva vederläggas;
men en sednare talare, Gr. Anckarsvärd, har yttrat att vi
icke i våra beslut borde hafva afseende på en förfluten tid och försvunna
förhållanden, ulan endast på de närvar. Nåväl! Låtom oss
följa de närvar, förhållandena. I hvilka förhållanden stod Sverige
fordom, då Sverige gaf mycket större summor till dessa ändamål,
än de som nu äro föreslagna? Den sista värde talaren lärer väl få
574
Den 19 Februari f. m.
erkänna, att det är helt annorlunda nu, än det då var. Helt andra
förhållanden hafva tillskapats i Sverige, än som förut voro.
Man behöfver blott betänka, att Sverige nu är ifrån den icke
obetydliga skuld, som då fanns pä nära nog några och 30 millioner
r:dr, utom de upplupna räntorna. Nu hafva vi ingen skuld, vi hafva
kunnat anvisa millioner till allmänna företag och arbeten, hvilka burit
frukt samma dag som dessa arbeten blifvit fullbordade och genast
gifvit ersättning för uppoffringen samt oupphörligen komma att suceessive
från är till år gifva ökade inkomster åt Sveriges innebyggare.
Ett exempel derpå äro de lättade kommunikationerna genom väganläggningar,
sä att icke dragare förstöras vid forsling af varor fram
till afsätlnings-platserne. Med ett ord, den som icke vill erkänna
alt vi gått framåt, han står bakom tiden och har icke betänkt i
hvilken ställning vi varit, och den hvaruti vi äro. Det hade varit
att fordra, att StatsUtsk. föreslagit bifall till K. M:s nåd. propos.;
men i anseende till det skick, hvaruti frågan nu kommit, anser jag
mig nu böra tillstyrka bifall till Utskrs betänk., oansedt det deruti
upptagna vilkor.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm., hemställde, om H. o. Ad. bifölle det i förevar.
punkt af Stats-Utsk:s utlåt. N:o 38 föreslagna anslag lill H. K.
II. Kronprinsens hofhållning.
Denna propos. besvarades med ganska starka ja samt några nej,
hvarjemte Gr. Anckarsvärd, Hr Munck af Rosenschöld och
Ilr L owens t rö m begärde votering, den sistnämnde med anhållan,
att Gr. Anckarsvärds förslag dervid måtte blifva konlrapropos.
Härvid anmältes en af Konungens rådgifvare, Ilr stats-rådet
Sven Abraham Munthe, sorn å K. M:s höga vägnar aflemnade Dess
nådiga svar uppå R. St:s und. skrifvelse, angrde riksdagens förlängning,
äfvensom en nåd. propos. och en nåd. skrifvelse till R. St.
Sedan härefter Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, alt plenum
komme att fortsättas kl. 6 e. m., upplästes till justering och godkändes
följande voterings-propos.:
Den som bifaller det i lista punkten af StatsUtskis utlåt. N:o
38 föreslagna anslag till H. K. H. Kronprinsens hofhållning, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer förenämnde punkt af StatsUtskis utlåt,
att på grund af deremot gjorde anmärkmr återremitteras.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 309.
Nej — 18.
2:o. Ang:de öfriga till 1 :sta hufvudtiteln hörande utgiftssummors
uppförande till enahanda belopp, som vid sista
riksdag, samt uppskof med de under denna hufvudtitel förekommande
indeldta räntors definitiva fastställande.
Den 19 Februari f. m.
575
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse med det beslut,
Ståndet fattade i fråga örn statsinkomsternas bestämmande, borde
denna punkt återremitteras. Men mig är sagdt, att de 3 öfriga Stånden
skola hafva bifallit den punkt af inkomstbetänk., hvilken R. o.
Ad. återremitterat. Om så förhåller sig, är det fruktlöst för oss att
vidhålla vårt beslut. Ifall någon underrättelse härom ankommit, så
anhåller jag att Ridd.-sekreteraren måtte henne meddela.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: I anledn. af Hr von
Hartmansdorffs yttrande, får jag äran upplysa, att inom Statslltsk.
är det åtminstone af de 3 öfriga Ståndens ledamöter tillkännagifvit,
att den punkt i inkomstbetänk., som angår räntornas beräkning, är
af alla de öfriga 3 Stånden bifallen.
Underl. Ridd-sekreterare upplyste, att något prot.-uldr.,
ronde PresteSt:s vid pröfningen af StatsUtsk:s utlät. N:o 37 fattade
beslut, ännu icke till R. o. Ad. ankommit; men att, enligt prot.-  utdr. från de öfriga Riks-St:n, RorgareSt. låtit bero vid StatsUtsk:s
hemställan vid slutet ä pag. 1 i berörde utlät, samt RondeSt. bifallit
samma hemställan, att beräkningarne ronde indeldta räntornes värden
icke måtte af Ständerne definitivt fastställas, förrän den på Ständernes
pröfning jemväl beroende fråga om dessa indelningars indragning
till statsverket blifvit slutligen afgjord.
Hr von Hartmansdorff: Då ingen officiel underrättelse tillkännagifvit
att 3 Stånd gillat ifrågavar. punkt, och dä de upplysningar
som Ridd.-sekreteraren uppläst, synes vara något otydliga, så
hemställer jag vördsamt att R. o. Ad. mätte återremittera denna
punkt. Har den Usta punkten förfallit, så följer deraf att denna
gör likaledes; men att nu då, vi icke hafva officiel underättelse om
de andra Ståndens beslut, fatta något sådant, som kunde strida emot
vårt förra, ronde detta ämne, vore en motsägelse, som vi ej borde
låta komma oss till last.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Om den af SlatsUtsk. gjorda hemställan
i slutet af 2:dra punkten skall återremitteras, så tror jag icke att
deraf bör följa, att hela punkten återremitteras, ty den innehåller 2
särskilta saker, nemi. först en hemställan till R. St. att alla öfriga
till Usta hufvudtiteln hörande utgiftssummor skola bibehållas oförändrade,
och sedermera ronde de indelta räntornas beräkning. Jag
vägar derföre bos Hr Gr. o. Landtm, vördsamt anhålla, att Hr Gr.
o. Landtm.; ville framställa 2:ne särskilda proponr ronde denna
punkt.
Häruti instämde Hr von Hartmansdorff:
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då, såsom anmärkt blifvit,
förevar, punkt innefattade 2:ne särskillda frågor, R. o. Ad. torde
finna, alt särskitda proposa- derom borde framställas, samt hemstälde
derefter om R. o. Ad. behagade bifalla Ulsk:s i Usta morn.
af denna punkt gjorda framställning, om öfrige lill ifrågavar. hufvudtitel
hörande utgiftssummors uppförande till enahanda belopp,
som vid sistl. riksdag.
Ropades ja.
576
Den 19 Februari f. m.
Uppå sedermera framställd propos. förklarade R. o. Ad. sig
anse de gjorda anmärkmne emot Utskis i 2:dra mom. af denna punkt
afgifna hemställan om uppskof med de under lista hufvudtiteln
förekommande indeldta räntors definitiva fastställande föranleda till
återremiss.
Upplästes K. M:s denna dag ankomna nåd. svar af d. 15 dennes,
uppå R. St:s und. skrifvelse angide riksdagens förlängning.
R. o. Ad. fann detta nåd. svar icke föranleda till annan åtgärd
än delsammas läggande till handlingarne.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s denna dag
ankomna nåd. skrifvelse till R. St. af d. 11 dennes, i fråga om delaktighet
i civil-statens pensions-inrättning för borgmästare i rikets städer
utom Stockholm, äfvensom för kommissions-landtmätare; samt
K. M:s jemväl denna dag ankomna nåd. propos. till R. St. af
d. 11 dennes, angide lindring i den af hemmanen å On Hven, såsom
godtgörelse för dem förut åliggande arbetsskyldighet vid Uranienborgs
kungsgård, utgående afgäld.
Föredrogs ånyo StatsUtskis d. 9 och 12 dennes på bordet
lagda utlåt. Nio 39 angide reglering af utgifterna under riksstatens
2:dra hufvudtitel.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande, hvarvid först förekom
Utskis hemställan om uppskof med definitiva regleringen
af de under denna hufvudtitel f örekommande indelta räntor.
II. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid i I öfverensstämmelse med de
beslut, R. o. Ad. fattat, så väl angide lista punkten i det s. k. inkomst-betänk.
, som äfven i afseende å 2:dra punkten i betänk.,
ronde lista hufvudtiteln, hemställer jag om R. o. Ad. ville bifalla
återremiss af denna del af betänk.
R. o. Ad. ansåg de emot Utskis förevar, hemställan gjorde anmärknir,
föranleda till densammas återremitterande.
Dernäst företogs till pröfning i
lista punkten, ang:de just.-departementcts expedition.
H. Ex. Hr Gr. Possei Jag bestrider icke att ju, genom en
förändrad fördelning af arbetena inom just.-stats-expeditionen, en
byrå-chefs-befattning skulle kunna indragas, och jag har således icke
något alt anmärka vid att R. St. aflåta den af StatsUtsk. föreslagna
skrifvelsen; men jag ber dock att redan nu på förhand få förklara,
att derigenom icke beredes någon besparing i de anslag, som till
just.-stats-expeditionen för närvar, utgå, emedan ifrågavar. byrå-chefslön
ovilkorligen erfordras till ersättning för bestridande af copistoch
cancellist-tjenstgöring, och användes äfven i närvar, ögonblick
dertill.
R.
Den 19 Februari f. m.
577
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt hemställt.
2:dra punkten,
ning för förlorade spor tel-inkoms ter.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Jag anser mig här böra upplysa,
att ett misstag influtit i denna punkt af StatsUtsk:s utlåt., men
som blifvit föranledt af ett likadant misstag i den K. propos.-n. Det
står nemi. i denna, likasom här i betänk, taladt om lösen för protocoll
i revisionssaker; men uti den åberopade förordn:n af 1845 äfvensom
i den skrifvelse från R. St., som gaf anledn. till förordmn, är taladt om
lösen för handlingar men icke protocoll i revisionssaker, hvilket
i sjelfva verket betyder något helt annat. Om nu förslaget oförändrad^
bifalles, skulle således dessa beslut icke komma att stå i öfverensstämmelse
med hvarandra, hvarföre det torde vara nödigt, att
nu återremittera förslaget, på det att det rätta ordet, som öfverensstämmer
med den K. förordmn, måtte inflyta.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Då jag närmare genomläser betänk.,
så finnér jag visserligen att der endast står lösen för prot. i revisionssaker,
då der hade bordt stå lösen för prot. och handlingar i
revisionssaker, men då anslaget troligen kommer att i Staten benämnas:
sportelersättning till hofrätterna, och dä beloppet deraf är
riktigt, så hemställer jag om den anmärkta omständigheten bör föranleda
till återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Detta lärer verkligen vara
ett misstag, pä sätt Hr Gripenstedt anfört, bestående deri, alt det icke
är prot. utan handligarne i revisionssaker som lösas. Således behöfver
ordet förändras ifrån det ena till det andra; ty sker icke förändringen
af R. St., så lärer icke heller Exped.Utsk. kunna våga göra
en sådan på eget bevåg. Jag ser derföre ingen annan utväg, ehuru
obetydlig saken må synas, än att återremittera denna punkt, på
det att riktiga ordalag må begagnas.
R. o. Ad ansåg denna punkt, på grund af de deremot gjorda
anmärkmr, böra återremitteras.
3:dje punkten, ang:de utcruppf'drande å Svea hofrätts
stat af 272 r:dr 4 sk. till godtgörande af ett derifrån vid
sednaste stats-reglering orätt af draget lönebelopp; och 4:de
punkten, ang:de ersättning till civil-ledamoten i krigshof rätten
för förlorad andel i böter.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt och
yttrat.
5:te punkten, ang:de krigshofrätten.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Jag vill vid detta tillfälle ej yttra mig
öfver, huruvida det skulle vara nyttigt och lämpligt att indraga
krigshofrätten och öfverflytta dess befattning på hofrätterna, utan
r inskränker mig endast att tillkännagifva, det jag för min del å ena
sidan tror att man, så vidt möjligt är, bör undvika särskilda dom2
11, 37
578
Den 19 Februari f. m.
stolar, men all jag deremot å andra sidan inser de svårigheter, som
möta mot krigshofrättens indragning; (y om man än pä hofrätterna
kan öfverflytta frågor angille brott mot allmän lag, så är det dock
betänkligt, att dit öfverflytta frågor som angå fel mot disciplinen
och ordningen inom militären; åtminstone kan sådant icke låta sig
göra utan att hofrätterna, likasom nu äger rum i högsta domstolen,
förstärkas med militärledamöter.
Jag vill för det närvar, egentligen fästa R. o. Adis uppmärksamhet
derpå, att då man är sysselsatt med utarbetande af icke
allenast en ny krigslag med dertill hörande rättegångsordning, utan
äfven af en rättegångs-ordning i allmänhet, af hvilkens beskaffenhet
domstolarnes organisation blir beroende, så synes mig tidpunkten ej
vara inne, att till K. M. ingå med den ifrågavar. framställningen.
Då denna fråga ej kan anses såsom en statsregleringsfråga, utan
är ett önskningsmål, sä hemställer jag till Hr Gr. o. Landtm, om
ej propos. på afslag å punkten skulle kunna äga rum.
Frih. Cederström, Jakobi Lika med den siste värde talaren
tillstyrker jag jemväl propos. på afslag å den framställning, som
StatsUtsk. gjort i anledn. af R. Stis und. skrifvelse af d. 19 Dec.
1840, om krigshofrättens upphörande. Jag vill ytterligare till hvad
Gr. Posse anfört tillägga att, hvilken förändring som än må blifva
antagen i rättegångsordningen i Sverige, det likväl alltid måste komma
att finnas en öfverdomstol för militärärenden; och det kan icke
blifva rikets hofrätter, emedan deras ledamöter ej kunna vara bekanta
med de disciplinära förhållandena inom arméen, och det alldeles
egna som dervid förekommer. Man skulle då förutsätta, att
leilamöterne i hofrätterne jemväl skulle hafva varit militärer i sina
dagar, och det lärer väl ej inträffa här i Sverige.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Det är ej första gången
som R. St. ansett att krigshofrätten kunde indragas. R. St. ingingo
vid 1840 års riksdag, som detta betänk, upplyser, till K. M.
med en und. skrifvelse derom. Det är detta som gifvit Utsk. an
ledn.
att förnya förslaget till nämnde und. skrifvelse.
Jag anser för min del af ingen särdeles vigt, att denna skrifvelse
afgår, och jag skall ej motsätta mig att den af R. o. Ad. afsläs;
men jag har blott ansett mig böra redogöra för Utskis anledn.
till förslaget.
Ilr von Hartmansdorff: Jag skall ej ingå i hufvudsaken,
ulan blott hålla mig till formfrågan. — Frih. Tersmeden har nyss
sagt, att StatsUtsk. upptagit detta ämne derföre, om jag rätt fattade
hans mening, att R. St. vid en föregide riksdag gjort en dylik und.
hemställan. Enär StatsUtsk. ej äger motionsrätt, aldraminst i fråga
om elt slags juridisk reorganisation, så anser jag R. St. böra
mota denna StatsUtskis sjelftagna myndighet. Jag hemställer derföre,
att ilen föreslagna punkten mätte afsläs.
Hr Gr. o. Land tm. yttrade, att han, då Utsk. i förevar,
punkt tillstyrkt, dels oförändradt bibehållande af det för krigshofrälteu
å stat uppförde anslag, dels att en und. skrifvelse i fråga
Den 19 Februari f. m.
579
om denna öfverrälts upphörande måtte till K. M. aflålas, ansäge sig
böra framställa särskilda propos:r å dessa tillstyrkanden, samt fördenskull
först finge hemställa, om R. o. Ad. bifölle, att, på sätt
Utsk. tillstyrkt, det för krigshofrätten å stat uppförde anslag må oförändradt
bibehållas.
Sedan denna propos. blifvit besvarad med starka ja, blandade
med några nej, förklarade Hr Gr. o. Landtm., det han funnit
ja hafva öfverröstat nej.
Uppå sedermera framstäld propos., afslog R. o. Ad. Utsk:s i
sednare delen af förevar, punkt gjorda tillstyrkande om aflålande af
en und. skrifvelse till K. M. i fråga om krigsliofrättens upphörande.
6:te punkten, ang:de uppförande d allmänna indragnigsslaten
af åtskilliga, efter borgrätternes indragning, deras ordinarie
tjenstemän och vaktbetjcnte tillagde ersättningar för dem frängangne
sportelinkomsterj 7:de punkten, ang:de ersättning af
allmänna medel för nämndemän, hvilka anlitas såsom biträden
vid bro- och vägsyner; 8:de punkten, ang:de ersättning af
allmänna medel för nämndemän, du. de kallas att deltaga i
syneförrättning ar, som för K. M:s och Kronans räkning &
boställen hällas; och 9:de punkten, ang:de väckt fråga om beviljande
af lön af allmänna medel för nämndemän i häradsrätterne.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter föreslagit.
10:de punkten, ang:de förslagsanslaget för fångars vård
och underhäll m. m.
Ilr von Hartmansdorff: För närvar, utgör, såsom StatsUtsk:s
betänk, visar, förslagsanslaget för fångars vård och underhåll
450,000 r:dr. StatsUtsk. har ökat detta anslag med 300,000
r:dr, så att det hela utgör 750,000. Men när man ser pä de
summor, som fångvården verkligen kostat under den förflutna liden,
så visar det sig att endast under ar 1845 har kostnaden varit mindre
nemi. 739,979 r:dr, 13 sk., 4 r:st., men under de öfriga
åren har han uppgått till mera, eller för 1846 till omkring 800,000,
samt enligt fastställda stater för 1847 lill 759,600 r:dr, och för innevar.
år till 806,266 r:dr 32 sk. Mig synes således, som hade
man här föreslagit 50,000 r:dr för litet. Om man hlifver vid den
mindre summan, hvad hlifver följden? Jo! naturligtvis den, att hvad
som verkligen behöfves, måste utbetalas, och alt således, om 800,000
r:dr utgör den verkligen erforderliga summan, det uppkommer
en statsbrist af 50,000 r:dr årligen. Således kommer riksg:skont.
, derest öfverskott och besparingar ej förslå till bristens fyllande,
att vid nästa riksdags början hafva en skuld af 150,000 r:dr.
Hel är lill undvikande af missräkning och deraf följande skuldsättning,
som jag hemställer att R. o. Ad. måtte återremittera denna
punkt, pä det att förslagsanslaget måtte kunna bestämmas till 800.000
37*
580
Den 19 Februari f. m.
r:dr. Vid sista riksdagen anmärkte jag förgäfves, att anslagssumman
i detta hänseende var för lågt upptagen. Man ville likväl icke
höja henne, för att slippa bekymret med dertill nödiga medels
anskaffande. Följden har varit den jag förutsade, nemi. brist och
efterräkning.
II. Ex. Hr Gr. Posse: Den fastställda staten för utgifterne till
fångvården under detta år utvisar visserligen en slutsumma af
806,206 r:dr 32 sk. och således omkrig 50,000 r:dr mera än det
belopp, hvartill StatsUtsk. upptagit dem; men det är icke vanligt att
förslagsanslagen i riksstaten utföras till det högsta möjliga, hvartill utgifterne,
som med samma anslag skola bestridas, kunna uppgå, emedan
man genom en sådan åtgärd skulle, då man, på sätt äfven vid denna
riksdag skett, beräknat statens ordinarie inkomster lågt, neka sig
att använda för handen varande tillgångar till fyllande af angelägna
behof, utan annat ändamål än att bereda öfverskotter för kommande
tider. De skäl sorn i K. propos. äro framställde till förhoppning
om nedsättning af utgifterne för fångvården äro ock ganska giltiga,
ty erfarenheten har visat att på de ställen der de nya länsfängelserna
äro färdiga, så att de gamla ransakningshäktena kunnat utbytas
mot cellfängelser, förkortas ransakningarne och den tid tångarne
höra vara häktade; äfvensom alt i de fall dä ransakningen kan
hållas inom fängelset besparing i transportkostnaden beredes.
På grund häraf, tror jag att R. o. Ad. handlar rättast om R.
o. Ad. bifaller hvad Utsk. föreslagit.
Frih. Cederström, Jakob: Hr von Hartmansdorff har anmärkt
, och jag instämmer fullkomligt deruti, att förslagsanslaget för
fångars vård och underhåll bör blifva högre än det förslagsanslag
derför, som icke allenast af K. M. utan äfven af StatsUtsk. blifvit föreslaget.
— Den framställning, Gr. Posse gjort om besparing i framtiden,
kan jag för min del ej instämma uti. Till nästa riksdag
kan jag med bestämdhet säga, att det är omöjligt att någon besparing
deruti kan äga rum. I framtiden finnes törhända en aflägsen
anledn. dertill; dock är det helt obestämdt, huruvida ej inom
nästa riksdag, eller inom 1850, det icke kan blifva så enorma utgifter
under denna titel, att man måste blifva betänkt på andra utvägar,
för att minska de kostnader, som Svenska folket i detta afseende
måste vidkännas, jag skulle hafva önskat, att de 650,000
r:dr som blifvit af K. M. begärda för fångars vård och underhåll,
hade blifvit ökade till 900,000 r:dr, hvaröfver utgifterna säkerligen
komma att gå, eller inom nästa riksdag till 1,000,000 r:dr; men
jag inskränker mig till den summa som Hr von Hartmansdorff begärt.
Det blir ändå en brist som riksg:s-kont. mäste fylla; men
då man i statsregleringen beräknar utgifterna till mindre än hvad
man vet alt de skola gå till, så måste man äfven vara i förväg betänkt
på särskilda tillgångar för riksg:s-kont., för att bereda möjlighet
att fylla bristen utan skuldsättning, och då är det, om jag så
får säga, ett sjelfbedrägeri, att hafva uppfört dessa summor till mindre
belopp, än hvad man väl vet att de skola uppgå till.
Den 19 Februari f. m.
581
Gr. Lagerbjelke, Gust.: R. St:s 1847 församlade revisorer
yttra i deras berättelse, sidan 201:
”Med det ä 2:dra hufvudtiteln, för fångvården, förslagsvis uppförda
och hvarje år öfverskridna anslaget synes det revisorerna, som
borde för framtiden den förändring lämpligen kunna och böra vidtagas,
att detsamma delades i 2:ne afd:r, den ena för de bestämda
och permanenta utgifterna, såsom styrelsens embets- och tjenstemäns
aflöning m. fl. generella förvaltningskostnader, den andra
för de fluktuerande, till beloppet endast approximativt beräkneliga
utgifterna, såsom förplägning, fångtransporter, bevakning o. s. v., till
bestämmande af hvilken sednare afd:s förslagsutgifter ett medium af
5 föreg:de års kostnader kunde tagas till grund.”
Om nu R. St. biföllo den af StatsUtsk. här föreslagna punkten,
skulle derigenom händerna på förhand bindas i afseende på
pröfningen af revisorernas förslag. — Jag vågar derföre vördsamt
hemställa, att R. o. Ad. måtte nu återremittera denna punkt, på
det att StatsUtsk. vid besvarandet af återremissen äfven mätte laga
delta revisorernas förslag i bepröfvande.
Ur von Troil, Sam. Gust.: Det är naturligt att, vid bestämmande
af förslagsanslag, det alltid är omöjligt ali presisl träffa
den siffra, som fullkomligt motsvarar det belopp, hvartill de med
förslagsanslaget afsedde utgifter komma att framdeles uppgå. Frågan
är då: bör man fastställa ett belopp som något understiger,
eller ett som något öfverstiger det som kan blifva det rätta? Jag
för min del tror, att man främst af allt bör söka att komma sanningen
så nära som möjligt; men då detta ej fullkomligt låter sig
göra, sä har man, vid förslagsanslags bestämmande, snarare gått något
under, än något öfver det belopp, hvartill man förmodat det
komma att utgå. Med ledning tillika af de i K. proposm gifna
förhoppningar om alt, i en framtid, de dryga kostnaderna för fångars
vård och underhåll kunde komma alt nedsättas, har StatsUtsk.
ansett att 750,000 r:dr vore det förslagsanslag, hvartill detta
borde af R. St. bestämmas.
Jag ber tillika få anmärka, att då frågan till StatsUtsk. inkom
från dess utgifts-afd., hade denna afd. endast gillat den af K. M. i
Dess nåd. propos. äskade förhöjning af 200,000 r:dr; men att de
skäl, som här af åtskillige talare blifvit yttrade, äfven i StatsUtsk.
dä gjorde sig gällande, och alt sålunda den äskade tillökningen af
200,000 förhöjdes till 300,000. På grund häraf, anhåller jag om
Ilr Gr. o. Landtm:s propos. på bifall af ifrågavar. punkt.
Att, som Gr. Lagerbjelke yttrat, man skulle uppskjuta att besluta
uti ifrågavar. ämne till dess att StalsUlsk:s betänk, öfver 1847
års revisorers anmärkn:r hunnit till R. St. inkomma, skulle jag för
min del anse alldeles olämpligt, och jag tror att derpå intet särdeles
afseende bör fästas.
Jag förnyar min anhållan om propos. på bifall till ifrågavar.
punkt.
Frih. Tersmeden: Det var sannerligen oväntadt att StatsUtsk.
här skulle fä anmärkn. emot sig, för att hafva satt detta för
-
582
Den 19 Februari f. m.
slagsanslag för lågt. StatsUlsk. liar dock föreslagit 100,000 r:dr
utöfver hvad K. M. i Sin propus, föreslagit; således kunde man
snarare vänta sig en motsatt anmärkn., nemi. den, att det satt förslagsanslaget
för högt. Ser man nu pä verkliga förhållandet, så befinner
det sig att, blott ett är af de för hvilka afslutade räkenskaper
finnas, nemi. 1846, uppgick kostnaden till högre belopp än
det nu föreslagna. Hvad de sednare åren beträffar, sä är det endast
efter de af K. M. fastställda stater som man kan sluta sig till
kostnaderna för 1847 och 1848; men man kan dock alldeles ej
veta huruvida utgifterna kommit eller komma att bestämdt öfverstiga
de uppgjorda beräkningarna. Det är således blott 1846 års utgifter
nemi. 800,000 r:dr, som gått öfver den nu föreslagna summan,
men för öfrigt hafva de icke gått deröfver. Dessutom är jag,
hvad förslags-anslag angår, af den öfvertygelsen, alt man bör visserligen
söka sanningen så mycket man kan; men att det i afseende
derpå är mycket bättre alt taga deni under den verkligen blifvande
utgiften, än att taga dem deröfver; emedan, om man beräknar
deni öfver, man dä borttager tillgångarna för andra nödiga
anslag.
För öfrigt har Gr. Posse sagt, att möjligen utgifterna för detta
ändamål kunde framdeles blifva något mindre och angifvit skälen
derföre att, då, enligt hvad erfarenheten redan visat, ransakningen
kan ske inom cellfängelserna, transportkostnaden insparas. Detta
har visserligen Frih. Cederström ansett ej böra kunna föranleda till
besparing inom de 3 följande åren; men ransakning sker redan
inom 2:ne fängelser, dem i Stockholm och Christianstad, och flera
sådana äro redan färdige, utom de som, till följe af K. M:s nåd.
propos. om ytterligare anslag för cellfängelsers uppförande, kunna
inom nästa riksdag blifva fullbordade.
Hvad Gr. Lagerbjelke yrkat, att man borde återremittera donna
punkt derföre att, med anledn. af 1847 års revisorres berättelse,
en fördelning skulle göras af detta förslag; sä tror jag för min del
det ej böra föranleda till äterremiss. Det kan ej vara något hinder
om R. St. nu besluta huru stort anslaget skall vara, att sedermera,
vid pröfning af det betänk., StatsUtsk. kommer att afgifva i anledn.
af revisionsberättelsen, besluta härom. Hvad för öfrigt beträffar
sjelfva fördelningen, så anser jag den af ganska ringa vigt.
Jag tillstyrker bifall till ifrägavar. punkt.
Hr Gripenstedt: Till de skäl för bifall, som de 2 sisle talarne
anfört, ber jag blott alt ytterligare fä lägga ett. R. o. Ad.
torde påminna sig att då inkomstberäkningarna här uppgjordes,
ställdes dessa icke obetydligt lägre, än hvartill Ilr von Hartmansdorff
ansåg dem kunna beräknas eller omkring 300,000 r:dr under det
belopp, som de sista årens erfarenhet hade gifvit vid handen. När
nu R. o. Ad. en gång fattat ett sådant beslut, så synes det mig
åtminstone vara en uppenbar inkonseqvens att upptaga utgiftsposterna
till det alldra högsta hvartill de någonsin uppgått, tvertemot
hvad man gjorde i afseende på inkomsterna.
Jag tror således alt det nu är alldeles tillräckligt med de 300,000
Den 19 Februari f. ni.
5ö3
r:dr utöfver hvad K. M. i Dess propos. begärt; och jag anhåller
derföre om bifall till denna punkt.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare har sagt, att jag skulle
begärt att denna punkt uppskötes till dess att StatsUtsk. inkomme
med dess betänk, öfver revisionsberättelsen. Detta har jag aldrig
sagt; utan jag sade, att denna punkt borde i min tanka återremitteras,
på det att StatsUtsk., vid besvarande af återremissen, kunde
taga revisorernas förslag i öfvervägande. Om det, på sätt Frih.
Tersmeden yttrat, går an att, äfven om denna punkt nu bifalles,
man vid granskningen af revisionsberättelsen, om så nödigt funnes,
kunde införa den omtalda fördelningen, blefve sådant dock i alla
fall synnerligen oformligt. Då man afgör statsregleringsfrågorna,
böra de väl allesamman, så vidt möjligt är, på samma ställe afgöras;
och detta är obestridligt en statsregleringsfråga.
Saken är, enligt min tanka, ej af den obetydliga vigt, som
Frih. Tersmeden ansett den vara; ty i allmänhet är det rätt och
principenligt att göra anslagen på vår budget så bestämda som
möjligt, och endast der det är nödvändigt, göra dem till förslagsanslag.
Denna princip är af ännu större vigt då det gäller ett anslag
af en sä betydlig summa, som denna; hvarföre jag vågar förnya
min begäran om propos. på återremiss.
Frih. Cederström, Jakob: Utsk:s ordf., Frih. Tersmeden,
har underrättat R. o. Ad., att Utsk. icke kände fångvårdskostnaderna
bestämdt mer än för 1846, då de uppgingo till omkring
800,000 r:dr, utan att det, hvilket dess betänk, ock utvisar, hållit
sig till de af K. M. fastställde förslagsanslag för 1847 och innevar.
år. StatsUtsk. hade dock mycket väl kunnat från statskontoret fä
uppgift på utgifterna för 1847, lika såväl som för 1846, samt kontrollerat
dessa uppgifter derigenom, att Utsk. hade låtit af de från
länens ränterier inkomna månads- och halfmånadsförslag hopsummera
hvad inom länen blifvit förskottsvis för fångvården utbetaldt,
och derefter låtit ur memorialböckerna utdraga beloppen af de anordningar,
som från räntekammaren här i Stockholm blifvit anvisade
till fångvårdsstyrelsen, samt slutligen sammanlagt summorna;
sä hade det fått siffrorna bestämda, utan att behöfva hålla sig till
förslagsstaten. Derigenom hade Utsk. ganska bestämdt kommit till
det resultat, att utgifterna under år 1847 vida öfverstigit 800,000
r:dr och den förslagsstat, som K. M. fastställt för innevar. är, nemi.
806,266 r:dr 32 sk. Hade man vidare gött baklänges några (ä är
och granskat samma räkenskaper i statskontoret, så hade man fått
se den serie, efter hvilken i allmänhet kostnaderna för denna titel
höjt sig.
Detta förhållande visar tydligt, huru gagnelig! det vore, att fä
en rättelse för formen af de tabeller, som i statskontoret uppgöras
öfver statens inkomster och utgifter, på det att K. M. ej må vara
förhindrad att känna utgifterna och inkomsterna i riket, förr än
rikshufvudboken är afslutad; ty K. M. bör kunna af Sitt statskontor
fordra månads- och halfmånadsförslags sammandrag öfver såväl in
-
584
Den 19 Fe bra ari f. m.
komst som utgift och att inom Januari månad hvarje år fa veta på
siffran inkomster och utgifter för hela det förflutna året. Det behöfves
ej vidare sedan, än att befallning gifves till post-, chartaesigillatcc-
och tull-verken att inkomma med dylika månads- och
halfmånadsförslag öfver inkomst och utgift.
Men i afseende på förevar, anslag, ang:de hvars verkliga utgiftsbelopp
det t. o. m. af StatsUtsk:s ledamöter är medgifvet, att
de ej känna det, och då likväl den af K. M. för innevar. år anvisade
förslagsstaten utgör 806,266: 32: så hemställer jag, om det
finnes något enda skäl att neka uppföra utgiften på denna titel till
800.000 r:dr? Vi torde få se att, då vi nästa gång såsom representanter
församlas här, om ock detta skulle ske nästa är, dessa
utgifter uppgått till mer än 900,000 r:dr. Förslagsanslaget är således
fullt ut 100,000 r:dr mindre, än hvad som kommer att
utgå.
Medan jag har ordet, anhåller jag alt få instämma med Gr.
Lagerbjelke i afseende på nyttan deraf, alt man i denna titel uppför
på bestämd stat alla ordinarie löner, från och med fångvaktinästarne,
t. o. m. fångvårdens högste styresman; och att således
dessa skiljas från alla beräkningarna för förslagsanslaget.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Om detta förslagsanslag
vore af den natur, att det under det ena året erfordrade en tillökning,
men under det andra lemnade en besparing, så kunde de
talare, hvilka ej vilja bringa det så högt som utgifterna för det närvar.
verkligen utgöra, hafva rätt i sin framställning; men dä beskaffenheten
af detta förslagsanslag, eller rättare sagdt af de utgifter
som med detta förslagsanslag skola bestridas, är sådan, att erfarenheten
visar dem årligen öka sig, så att aldrig någon besparing kunnat
uppkomma från del ena äret lill det andra; så anser jag att
detta förslagsanslag bör uppsättas sä högt, som det kända utgiftsbeloppet
uppgår till det är, då R. St. bestämma detsamma. Alla
föreg:de år hafva utvisat att utgifterna blifvit allt större och större.
StatsUtsk. har ej gifvit upplysning mer än om 1845 och 1846;
men emellan dessa års utgifter (nemi. för 1845 af 739,979: 13.
4 och år 1846 af omkring 800,000 r:dr) uppstår en skilnad af
60.000 r:dr, som utgör en tillökad utgift för det sednare året.
— StatsUtsk. har ej upplyst hvad kostnaderna utgjort för 1847,
förmodligen derföre att de ännu ej kunna vara bestämdt kände;
men om man jemför den stat som K. M. fastställt för 1847 och
den för i år fastställda, så befinnes dessa stater emellan en skilnad
af nära 50,000 r:dr, som utgöra tillökningen för innevar. år. Jag
förmodar således att utgifterna under 1847 hafva uppgått till mer
än det belopp, som K. M. för år 1847 hade fastställt, och att de
således ej komma att understiga hvad för innevar. år är fastställdt.
Då nu häraf synes, att emellan de 2 sednare åren en skilnad
i ökad utgift uppstått som utgör omkring 50,000 r:dr, så har man
all anledn. till den förmodan, att åtminstone ingen minskning under
de nästkommande åren lärer kunna äga rum; hvarföre jag, li
-
Den 19 Februari f. m.
583
ka med Hr von Hartmansdorff, anser att beloppet af detta förslagsanslag
bör upptagas till hvad man har anledn. tro, att det ej kommer
att understiga, nemi. 800,000 r:dr. Hvarföre jag ock anhåller
om ålerremiss.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Jag har bitriidt StatsUtsk.
i detta förslagsanslags uppgörande, och jag tror att om man
vid sista riksdagen begick det felet, att sätta detta anslag för lågt,
så har StatsUtsk. vid denna riksdag sökt alt jemka ihop delta som
sig bör. Att bestämma summan till hvad den bör blifva, torde
alltid vara omöjligt; men jag tror att StatsUtsk. gått sanningen så
nära som möjligtvis kunnat ske. Jag hemtar anledn. till denna
tro af den enskilda erfarenheten, jag för min del vunnit under de
föreg:de åren, då jag haft att göra med ett länshäkte der celler varit
begagnade. Ovilkorligen måste, i samma mån som sådana blifva
begagnade, en del utgifter komma att betydligen minskas. Vi
hafva redan i Christianstads länshäkte brukat hälla ransakningen med
fångarna inom häktet. Det är i liten skala mot det hela, jag
medgifver det, men man kan dock deraf få åtminstone någon anledn.
till den förmodan, att många f. d. varande utgifter komma att derigenom
besparas, såsom l:o tiden under ransakningen, och 2:o
transportkostnaden. Båda dessa kostnader åro ganska dryga, och i
samma mån som flera cellfängelser uppföras, eler dessa ransakningar
kunna ske, i samma mån uppkomma ock besparingar.
Jag har ock ett annat skäl till förhoppning om besparing, grundad!
på den erfarenhet, jag kan åberopa nemi., att då förut i de
gemensamma fängelserna vatten- och brödstraffet skulle undergås
och man aldrig kunde bringa detta straff till den fulla verkställighet
det borde hafva; så var det till den grad lindrigt, att de flesta
sökte alt få böterna förvandlade i vatten- och brödstraff. Nu
deremot, då detta straff kan ordentligen verkställas, betalar mången
hellre böterna, än han undergår det numera genom verkslällbarheten
skärpta straffet.
Det är dessa omständigheter sorn förmått mig att tro, det kostnaderna
för fångvården kunna framdeles komma att inskränkas;
och då nu StatsUtsk. ökat detta anslag med den summa det gjort,
så tror jag att man kan vara belåten, och på den grund tillstyrker
jag bifall till Utsk:s betänk, i denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Då jag i sista plenum yrkade,
att inkomsterna skulle uppsättas till deras verkliga belopp, så vidt
man det kunde beräkna, och följaktligen yrkade förhöjning af räntornas
och spanmålens värdeberäkning, så anmärkte jag tillika att
derest man ej upptoge inkomsterna till deras sanna belopp, så lemnade
man utväg öppen, för hvem som behagade, alt, när utgifterna
sedermera kornrne i fråga, taga de obestämda öfverskotten på inkomsterna
i beräkning såsom tillgång, för att kunna godtgöra de belopp
hvarmed utgifterna öfverstiga förslagsanslagen. Detta liqvidationssätt
har ej dröjt, utan i första plenum som hålles, varder min
förutsägelse en verklighet. I sen sålunda, mine Hrr! hvartill det
duger, att icke sätta upp inkomsterna lill deras rälta belopp. Man
580
Den 19 Februari f. m.
skapar sig derigenom en obestämd fond, med hvilken det förhåller sig
likasom med öfverloppsgerningarna i katolska kyrkan. De äro icke
allenast ett öfverskott för helgonen, som gjort dem, utan de äro
derjemte så tillräckliga för verldsliga menniskor, som behöfva begagna
dem, att de förslå lill att liqvidera deras räkning. Förra gången
yttrade StatsUlsk:s ordf. Frih. Tersmeden, örn jag rätt minnes,
att den beräkning under verkligheten, som man då gjorde af inkomsterna,
var värd 200,000 r:dr. Nu säger Hr Gripenstedt, också
hörande till StatsUtsk., att denna beräkning motsvarar 300,000
r:dr. Lätorn oss antaga att förhållandet så är, hvarigenom vi kanske
komma närmare det rätta förhållandet. Men då måste vi ock
hålla motbok med StatsUtsk:s Hrr ledamöter och från dessa 300,000
r:dr, för hvarje gång, afräkna så mycket som StatsUtsk. upptagit
förslagsanslagen för låga. Om nu 50,000 r:dr äro upptagna för litet pä
detta förslagsanslag, så att 150,000 r:dr komma att brista vid nästa
riksdag; så är följaktligen redan hälften af Hr Gripenstedt
300,000 r:dr tagen i beslag. Således, mine Hrr! skola vi komma
ihåg att vi till nästa gång endast hafva 150,000 r:dr att draga
på.
Gr. Lagerbjelke har gjort en anmärkn. som jag anser vara
ganska riktig, nemi. att med anslaget för fångars värd och underhäll
förhåller sig så, att de poster, som utgöra aflöning, äro af
beskaffenhet att kunna blifva huru många och huru stora som helst,
emedan ingenting i den vägen är bestämdt. Detta synes visa att
statsrevisorerna hafva rätt i deras yrkande, att anslaget till fångvården
måtte delas så, alt hvad som kan till beloppet bestämmas, också
måtte blifva bestämdt. Om man än icke kan uppgifva de särskilda
tjenstemännens antal, emedan det förmodligen ökas i den
mån nya fängelser blifva färdiga, så bör åtminstone beloppet af hvars
och ens aflöning bestämmas. Nu t. ex. kan den gå huru högt som
helst; chefen för fångar och pionierer har större lön än cheferne
för Konungens garder, större lön än en amiral eller vice amiral,
större lön än presidenter. Hvarföre skulle hans lön ej kunna höjas
till likhet med statsrådenas eller med just.stafsministerns ? Då R. St,
eljest sysselsätta sig med bestämmandet t. o. m. af vaktmästares löner
— ja på nästa sida få vi se en dylik fråga om skarprättare förekomma
— så måste man väl äfven kunna bestämma lönerna för
fångvårds-styrelsens personal och underlydande i allmänhet. Jag anser
följaktligen riktigt, nödigt och nyttigt, att den af revisorerne yrkade
särskiljning och bestämning göres.
På de skäl, jag nu anfört, anhåller jag att 11. o. Ad. måtte
återremittera denna punkt, på det att StatsUtsk. måtte taga saken i
närmare öfvervägande och, på sätt Gr. Lagerbjelke yttrat, i sammanhang
med den anmärkn. som 1847 års revisorer hafva gjort,
yttra sig deröfver; eller (om StatsUtsk. vill skilja frågorna åt) likväl
taga denna revisorernas anmärkn. i betraktande.
Hr Gripenst edt: Hvad Frih. Cederström med sä mycken sä
kerhet
påstått, nemi, alt StatsUtsk. skulle i statskontoret kunnat få
bestämd upplysning om det verkliga beloppet af kostnaderna för
Den 19 Februari f. m.
587
fångvården för 1847, (och jag tror äfven för 1848), — det äger
ej sin riktighet. En utväg, som icke är klyftigare än denna, har
också StatsUtsk. förmått utfinna, men i statskontoret lätt lill svar,
att som dessa räkenskaper ej ännu vore fullständigt afslutade och
kände, sä kunde ej heller någon tillförlitlig underrättelse derom
meddelas Utsk. Pä den grund har StatsUtsk. ej kunnat uppgifva
annat än årens stater, och det har skett.
Frih. Cederström har vidare, med en afundsvärd säkerhet och
djupsinnighet, yttrat hvad i framtiden hända skall. StatsUtsk. har
varit anspråkslösare och ej vågat någon dylik profetia, hvaruti jag
också tror det hafva handlat ganska visligt.
Hr von Harlmansdorffs sista anförande var visserligen ganska
roligt; men jag förmodar äfven alt han dermed egentligen blott af
såg
nöjet och icke velat ingå i någon allvarlig öfverläggning. Jag
grundar denna min förmodan på oriktigheten i hans uppgifter,
hvilken var för stor för att kunna vara föranledd endast af förbiseende.
Ilan sade nemi. bland annat, att inkomsterna, om de utfölle
så som erfarenheten hittills visat, blott skulle gifva ett öfverskott
af 300,000 r:dr för hela statsregleringstiden; men Hr von Hartmansdorff
vet ganska väl, att det var 300,000 r:dr årligen, och
ali således de 50,000 r:dr, hvartill han beräknar bristen för fångvårdsanslaget,
ej skulle medtaga hälften, utan -* af detta öfverskott,
nemi. om denna brist kommer att äga rum.
Hvad åter Gr. Lagerbjelkes anmärkn. vidkommer, så synes
mig naturligt, då delta förslag finnes i 1847 års revisionsberättelse
och StatsUtsk. mäste granska denna berättelse, att rätta liden
att pröfva den saken blir då, och icke nu. Jag anser således,
att äfven delta skäl till återremiss försvinner.
Hr Akerman, Fredr.: De talare, som redan yttrat sig,
hafva enligt min åsigt tillräckligen ådagalagt skälen hvarföre man
sannolikt kommer det rätta närmast, om man bestämmer della förslagsanslag
lill det belopp, som StatsUtsk. tillstyrkt; hvarföre jag ej
vill förlänga diskussionen med något yttrande i den delen af frågan.
Jag fäster mig blott vid den omtvistade punkten, huruvida kostnaderna
för fångars vård och underhåll i följd af ett förändradt fängelsesystem
skola komma att minskas eller icke. För min del tror
jag det förra, och grundar denna min förmodan på skäl, uppgifna
af personer, som böra känna förhållandet: nemi. just.-statsministern
å ena sidan, som har öfversigten öfver fångvården i sin helhet, och
å den andra, en landsh. i ett län, der cellfängelse finnes och som
sålunda i det fallet har erfarenhet. Beklagligen synes det dock, som
om många af husets ledamöter i frågor om nämnde fängelsesystem
ej brydde sig om hvad erfarenheten har att meddela, utan vidblifva
förut fattade åsigter, ehvad skäl än deremot må anföras. Eljest
förefinnes en anledn. alt tro, det min förmodan om besparing i
fångkostnaderne skulle godkännas af den del af huset, sorn nu yrkat
påökning af anslaget. Det var nemi. för några få plena sedan,
som just dessa talare, då tillhörande majoriteten, beslutade att, för
besparings skull, fångarne hädanefter skola gå lill fots, fastlänkade
58S
Den i9 Februari f. m.
med kedjor, oaktadt, utom mig, åtskilliga talare framställde mångå
inkast deremot. Jag har visserligen sedermera i en tidning, som
torde vara förtroligt bekant med nämnde majoritets motiver och
åsigter, sett anfördt, alt detta beslut skulle hafva varit fattadt par
dépit, i följd af en på f. m. tappad votering; men då jag ej kan
föreställa mig att, inom en så upplyst rådplägande församling som
denna, beslut fattas par dépit, utan är öfvertygad att man noggrannt
och moget pröfvar förekommande ärenden, måste jag antaga,
att den öfvertygelse verkeligen var grundad och riktig som då
uttalade sig, att genom den beslutade förändringen verkeligen skulle
kunna åstadkommas någon besparing; och det synes mig derföre
som man, åtminstone af detta skäl, nu borde medgifva sannolikheten
af en minskning i de dryga fångtransportkostnaderne.
Frih. Cederström, Jakob: Jag har begärt ordet med anledn.
af Hr Gripenstedts svar på mitt sista yttrande, och örn den
säkerhet hvarmed jag yttrade mig i afseende på kostnadernas tillökning
för fångvården. Af serien på utgifterna för fångvården alltsedan
1810 till innevar. år, deröfver jag till Utsk. lemnat ett ur
statskont:s räkenskaper gjordt utdrag, finnér man lätt, alt den förmodan
är riktig, som jag framställt, nemi. alt förslagsanslaget är
för lågt, och att det finnes ingen anledn., med den aldra bästa
vilja i verlden, att tro på de högst sangviniska förhoppningarna om
minskning af de summor, sorn komma att utgå för fångvården. Jag
kan ej dela dem; och jag är öfvertygad om, att den värde leda
moten
sjelf inom sig ej tror derpå. Det är sålunda bäst att hålla
sig till det praktiska af dessa ideligt tilltagande behof, såvida man
ej, såsom vid sista riksdagen vill skapa sig onödiga brister vid framtida
Ständers sammanträde. Det följer af sig sjelft, mine Hrr! att
om förslagsanslaget ej uppgår till behofvet, utan understiger det
med hundra tusentals r:dr, sä uppstår pä dessa 3 år en brist af
minst 300,000 r:dr, och så blifva de medel, kommande Ständer
kunna disponera, så mycket färre. Genom det att man nu ej uppgör
förslagsanslaget till dess approximativa belopp, sä bereder man
sig visserligen för tillfället utväg att kunna anvisa medel till andra
föremål; men bristerna förstoras också derigenom vid nästa riksdag,
då man står, som det heter, i klistret och är tvungen att öka bevillmn.
Då är det mycket bättre alt på förhand veta hvad man
vill och hvarthän man kan gå i anslagsväg.
Jag tror ej, att på hvad som blifvit anfördt lill styrka för StatsUtsk:s
beräkningar och uppgifter, något afseende kan fästas; ty förslagsanslagen
för 1847 och 1848 böra ej missleda någon ronde
kostnaderna för samma år, enär de af K. M. fastställda förslagsanslagen
alltsedan 1825, då fängstyrelsen tillskapades, aldrig varit tillräckliga.
Jag begär återremiss.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Det är en för mig alldeles
obegriplig sak, att man skall vilja i våra öfverläggningar inblanda
hvad tidningarne säga och icke säga. Här har nyligen af
en ledamot blifvit anfördt, huruledes en tidning sagt att vårt beslut
Den 19 Februari f. m. 5S9
i fråga om fångars forsling till fots skulle hafva föranledt sig a>f harm
öfver utgången af en votering, som försiggått på f. m. s. d.; och,
oaktadt han sjelf reserverat sig mot denna tydning, har han likväl
temligen tydligt låtit dess mening framskymta i sina ord, på
samma gång som han förklarat att han ej vill tilltro detta upplysta
Stånd om att par dépit fatta något beslut. Jag kan för min del
fullkomligt sanningsenligt förklara, att jag visserligen icke af någon
sådan bevekelsegrund förordade hvad jag inom Utsk. förut varit med
om att besluta; men jag ber tillika att få fästa den värde ledamotens
uppmärksamhet derpå, att Utsk. alldeles icke förklarat det vara
dess bestämda öfvertygelse, att det nyligen föreslagna fång-forslingssältet
skulle med afgjord säkerhet medföra någon besparing; utan
Utsk. hade endast sagt, att det ville synas Utsk. sannolikt att så
skulle kunna ske, på grund hvaraf det alltså föreslog anställande af
försök till utrönande af nyttan i ena och andra hänseendet. Det
mätte ligga någon skilnad emellan denna framställning och en på
mera bestämdt uttalad öfvertygelse grundad. Det är således nemi.
i vårt då fattade beslut icke till finnandes någon viss tillförsigt derom,
att fångkostnaderna verkligen skulle minskas. Vi hafva endast,
i afseende på troligheten i detta hänseende, sagt, att det vore väl
om någon besparing kunde uppkomma; hemställande till K. M.,
på hvilken utförandet beror, att i händelse det föreslagna sättet syntes
i moraliskt och ekonomiskt hänseende medföra fördel, på sätt
det oss ville synas troligt, försök måtte anställas företrädesvis och till
en början med fångar, dömde till fästningsarbete, alltså ett mera inskränkt
antal af personer, som undergå fångforsling i allmänhet.
Jag tror derföre, att man ej behöfver eller kan åberopa detta såsom
något skäl för bifall till det nu förevar, betänk. Lika litet
tror jag, att den förespeglade besparingen derutinnan, att man skulle
undvika fångtransportkostnaden i det man framdeles sluppe transportera
tångarne från länshäktet till häradshäktet, bör kunna här
hufvudsakligen inverka på vårt beslut, emedan ransakningsliäkten
linnas i så ganska få län, ännu åtminstone, och byggandet af de
öfriga, som blifvit föreslagna, dels beror på beviljandet af dertill
nödige anslag, hvilket ännu ej ä R. St:s sida skett, dels, örn äfven
medel erhållas, erfordrar tid för arbetets fullbordande. Således kan
under liden till nästa riksdag ingen besparing derigenom gerna äga
rum. o
Hr Akerman har, om jag rätt uppfattat hans ord, ytterligare
förklarat, att då just.-statsministern yttrat sin tanke i ämnet, man
redan derföre borde, med frånträdande af en motsatt, gå in derpå;
det vore väl hvad man kallar: ”jurare in verba magistri;” och jag
tror ej att II. Ex. just.-statsministern sjelf af oss fordrar något sådant.
H. Ex. har lill dylik förmodan icke gifvit oss någon an
ledn.
Han har framställt sin åsigt, och det må vara oss lofligt att
framställa våra, ehvad de med hans må vara instämmande eller ej.
Det är beklagligt, att af rikets medel skall i och för fångvården
utgå en så betydlig summa som 750,000 r:dr eller derutöfver;
men, om så verkligen är förhållandet, hvarföre fördölja sanningen ?
Må vi med fullkomlig öppenhet göra oss redo för den sanna ställ
-
590
Den 19 Februari f. m.
ningen, resultatet må blifva nedslående eller icke; det är alllid bättre
än att sväfva i ovisshet om rätta tillståndet; ty först när man
det känner, finner man nödvändigheten af botemedel, som äro mot
det onda verksamma.
Jag instämmer uti hvad Gr. Lagerbjelke och Hr von Hartmansdorff
yrkat, och begär återremiss.
Gr. Lagerbjelke: Hr Gripenstedt har sagt, att det vore
lids nog att taga revisorernas förslag i betraktande då SlatsUtsk. inkommer
med sitt betänk, deröfver. Jag vågar dock hemställa, huruvida
det vore ett lämpligt förfaringssätt att, i fall R. St. nu biföllo
ifrågavar. punkt och, med anledn. deraf, lind. skrifvelse till K.
M. afginge, hvaruti R. St. uppföra ett förslagsanslag af 750,000
r:dr för fångars vård och underhåll, R. St. sedermera i anledn. af
StatsUtsIcs utlåt, öfver revisorernas berättelse, ingå lill K. M. med
en annan skrifvelse, deruti de säga att: R. St. hafva väl till fångars
vård och underhåll redan beviljat ett förslagsanslag af
750,000 r:dr, men nu hafva R. St. ändrat sig och satt en del af
detta anslag till bestämdt belopp och endast en del deraf såsom
förslagsanslag.
Detta förslag är en statsregleringsfråga och bör väl, såvida något
afseende derpå skall göras, i sammanhang med statsregleringen
beslutas; hvarföre jag å nyo vördsammast anhåller om återremiss af
denna punkt.
O
Hr von Hartmansdorff: Hr Akerman har tillåtit sig, att
här tala om hvad den andra sidan, såsom orden föllo sig, haft för
afsigter med sina beslut, och antydt att t. ex. jag möjligen skulle
hafva deltagit i det sorn fattades ronde fångars forsling till fots.
Jag vill derom blott nämna, att jag hvarken gillat detsamma eller
ens var tillstädes i det eftermiddags pleno då det fattades, emedan
jag derifrån var af sjukdom förhindrad. Men jag kan ej lemna
oanmärkt, att det är nog ofta, man af Hr Akerman får höra yttranden,
som innebära likasom försök att imponera på dem hvilka
äro af annan mening än han sjelf. Då man i frågor, sådana soni
den förevar., ej får höra några maktspråk från Konungens främste
rådgifvare på Riddarhusets första bänk, så borde R. o. Ad:s ledamöter
äfven kunna vänta att slippa höra stickord från Riddarhusets
sista bänk.
Ofverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvarefter II r
Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle hvad Ulsk. i
förevar, punkt hemställt.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Hr Gr. o. Landtm:s sedermera framställda propos. om R.
o. Ad. ansåge de gjorda anmärkmne föranleda till ifrågavar. punkts
återremitterande, besvarades med starka ja, blandade med nej; hvarpå
Hr Landtm, tillkännagaf, det han trott sig finna, att ja härvid
varit öfvervägande.
11 :te punkten, ang.ule 2:ne å (*:tc, och Quie hufvuiltillar
-
Den 19 Februari f. m.
591
ne med tillsammans 16 r:dr 16 sk. uppförde anslags öfverJlyttande
till ‘2: dr a hufvudtitelns anslag för fångars värd
och underhåll.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Mot denna öfverflyttning
har jag ingenting att invända, men jag anhåller att, hvad jag nu i
största korthet går att anföra, måtte få åtfölja återremissen till StatsUtsk.
af föreg:de punkt. Det angår nemi. sättet att upptaga dessa
öfverflyttningar i förslagsanslaget för fångars vård och underhåll.
Jag anser nemi. att om förslagsanslaget bestämmes till 750,000 ellen
800,000 r:dr, så skulle en summa af 8 r:dr och en annan af
8 r:dr 16 sk. ej behöfva att af StatsUtsk. särskildt uppföras, utan
kunna inbegripas i den större summan af 800,000 r:dr, på det att
icke en slutsumma af brutet tal må komma att slå såsom förslagsanslag
af ett så betydligt belopp.
Frih. Tersmeden: I anledn. af hvad Frih. Palmstjerna yttrat,
anhåller jag få fästa uppmärksamheten derpå, att det är förhållandet
i nuvar. riksstat, att der finnes utom de 450,000 upptagen
en summa af 19,691 r:dr 16 sk. Och det är egentligen såsom
komplement dertill som detta förslagsanslag är upptaget lill
769,707 r:dr 32 sk.
Uppå härefter famställde propos:r, biföll R. o. Ad. hvad Utsk.
i den nu förevar, lisie punkten föreslagit, äfvensom att Frih. Palmstjernas
i anledn. af densamma afgifna yttrande finge åtfölja den nyss
beslutade återremissen af 10:de punkten.
12:te punkten, angcde det professorn doktor C. J. Schlyter
tillagda anslag för utgifvande af Sveriges gamla lagar;
och 13:de punkten, ang:de det å andra hufvudtiteln för oförutsedda
utgifter uppförde anslags upptagande under benämningen:
”Extra utgifter.”
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt.
14:de punkten, ang.-de det af K. M. äskade anslag för
lagberedningen.
R. o. Ad. fann denna punkt icke erfordra någon åtgärd.
15:de punkten, ang:de öfrige under frågavar. hufvudtitel
uppförde anslag.
Hvad Utsk. i denna punkt föreslagit, blef af R. o. Ad. bifallet.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
5!) 2
Den 19 Februari e. m,
Lördagen den 19 Februari 1848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för denne dag f. m. och pleni-protm
för d. 5, samt f. och e. m. d. 9 dennes.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 9 och 12 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 40, ang:de regleringen af utgifterne under riksstatens
3:dje hufvudtitel.
H. Ex. Hr Frih. Ihre, Albreckt Elof: Statslist;. har, i
likhet med hvad K. M:s nåd. propos. innehåller, tillstyrkt att anslaget
för Salje hufvudtiteln må oförändradt utgå till samma belopp
sorn vid 1845 års riksdag fastställdes. Jag hoppas att R. o. Ad.
dertill lemnar sitt bifall. Men Etsk. har derjemte föreslagit en und.
framställning till K. M., hvilken jag anser vara högst olämplig,
hvarföre jag äfven anhåller att Ståndet behagade ogilla och förkasta
densamma. StalsUtsk. har nemi. föreslagit att ”R. St. ville hos
K. M. i und. anhålla, det täcktes K. M., till beredande af framtida
nedsättning uti berörde anslag, i hänseende till kostnaderne för de
till bevakande af Sveriges och Norriges diplomatiska angelägenheter, å
utrikes orter anställde sändebud, vidtaga sådane inskränkningar som, utan
förnärmande af rikets värdighet eller åsidosättande af dess verkliga
fördel, låta sig verkställa.'” Jag instämmer fullkomligt uti den allmänna
grundsatsen, att besparingar böra äga rum, dä de kunna
ske utan skada eller olägenhet för rikets gagn och heder i allmänhet,
men jag tror att denna grundsats, hvad 3:dje hufvudtiteln beträffar,
under de föreg:de 20 ä 30 åren blifvit drifven så långt man
kunnat gå, samt att det derutinnan icke synes vara någonting öfrigt
att göra. Begreppet om en stats värdighet, ur en diplomatisk
synpunkt betraktad, är af ren konventionel natur och det är
icke möjligt att göra sig reda för vidden och betydelsen deraf, utan
att sammanställa egna åsigter i ämnet med dem som i främmande
länder gjort sig gällande. Likasom i det enskilda samhällslifvet, så
gifves det äfven inom den stora Europeiska familjen, de olika statsmakterne
emellan, häfdvunna vanor och bruk, från hvilka man icke
kan lösgöra sig, utan att äfventyra menliga följder. Den säkraste
ledningen för ett rättvist omdöme i denna fråga, synes mig vara
att hemta från en undersökning af främmande makters diplomatiska
representation, jemförd med vår egen. Det är en sådan jemförelse
jag utbeder mig att i korthet få underställa det H. Ståndet.
De dervid förekommande uppgifter skola hemtas ifrån makter, vid
sidan af hvilka det icke torde vara förmätet att ställa de förenade
rikena Sverige och Norrige, då man betraktar dem ur politisk och
kommersiel synpunkt. Jag ämnar anställa en undersökning om antalet
af diplomatiska embetsman utaf högre rang och beloppet af
de anslag som till dem utgå uti nedanomnämnde länder. Hvad
nu
Den 19 Februari e. ra.
593
nu först Sverige och Norrige beträffar, så hafva de förenade rikena
tillsammans för närvar. 7 diplomatiska embetsman med ministers
rang; — deruti likväl icke inbegripen Svenske och Norrske minister-residenten
i Hamburg, hvilken endast åtnjuter traktamente såsom
charge-d’affaires. Belgien har deremot 12 dylika diplomatiska
embetsmän; således 5 mer än vårt land; Bayern har 14, således
dubbelt så många som vi; Danmark har 9; Hannover 7;
Holland 15, således mer än dubbelt; Neapel 10; Portugal 8; Sardinien
12; Wurtenberg 9 samt Baden och de förenta Staterna i
Nord-Amerika, hvardera 7. Gä vi nu till anslagen för diplomatiska
behof, sä finna vi att Sverige och Norrige, med 4,656,000 innevånare,
för ifrågavar. ändamål årligen lemna 330,000 ndr b:co.
Belgien deremot, med 4,335,000 innevånare, betalar för samma
ändamål 650,000 r:dr. Vidare har Bayern, med en folkmängd af
4.504.000 innevånare, för sagde ändamål anvisat 480,000 r:dr;
Danmark med 2,195,000 innevånare, 400,000 ndr; Holland, med
3.247.000 innevånare, 532,000 rrdr; Portugal, med 3,412,000
innevånare, 720,000 ndr; Baden med 1,335,000 innevånare,
253.000 ndr och Sachsen med 1,757,000 innevånare, 200,000
ndr, allt b:co. Af dessa upplysningar täcktes det II. Ståndet inhemta,
att de förenade rikenas diplomatiska representation, långt ifrån
att lysa med stora anslag, tvertom innehar ett ibland de mest anspråkslösa
och minst kostsamma rummen deribland. Slutligen torde
jag få nämna, att jag i det föregrde endast fästat mig vid de förenade
rikenas närvar, politiska och kommersiela ståndpunkt. Jag har icke
vidrördi dessa rikens historiska betydelse, ehuru vi alla veta att
stora minnen äro fästade vid vårt land och att detta ännu i utlandet
har ett stort och akladt namn. Våra utrikes resande landsmän
skörda ännu i dag frukten deraf i allmän aktning och välvilja.
Dessa höga minnen böra icke missvårdas; och om vi icke kunna
öka glansen deraf, så böra vi åtminstone söka att åt vära efterkommande
öfverlemna dem i samma oförminskade mått, som vi dem af
våra förfäder emottagit. Pä grund af hvad jag nu anfört, får jag
vördsammast anhålla om Hr Gr. o. Landtm:s propos. till bifall å
StatsUlsk:s förevar, betänk., så vidt det rörer sjelfva anslagsfrågan,
men afslag å det deri förekommande förslag lill und. skrifvelse.
Frih. Cederström, Jakob, förenade sig i den begäran om
propos., som II. Ex. Hr Frih. Ihre framstält.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då StatsUtsk:s nu föredragna
utlät, innehöll 2:ne särskildta morn., B. o. Ad. torde finna, att
de särskildt borde företagas till afgörande, och Hr Landtm, först
finge hemställa om R. o. Ad. bifölle att, såsom Utsk. i Irsta mom.
föreslagit, de under ifrågavar. hufvudtitel enl. 1845 års riksstat
uppförde anslag oförändrade bibehållas.
Ropades ja.
Hr von Hartmansdorff, Aug.r Jag instämmer väl i
hvad II. Ex. Stats-ministern för utrikes ärendena här yttrat; men
2 II. 38
594
Den 19 Februari e. ni.
då det så nyligen inträffat, att en beskickning blifvit tillsatt, hvilken
man i många är vatit sig att anse för öfverflödig, så och då denna
händelse sannolikt föranledt StalsUtsk. att väcka det klandrade
förslaget lill nild. skrifvelse, tror jag att R. o. Ad. i st. f. att
vid sitt besluts fattande öfver denna punkt begagna de ordalag,
som H. Ex. föreslagit, eller att förkasta och afslå betänk., gjorde
bättre, om det nyttjade lindrigare uttryck, såsom t. ex. att R. o.
Ad. finnér för godt låta saken förfalla.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm., med förklarande det han
ansåg sig böra först framställa propos. i öfverensstämmelse med förste
talarens yrkande om afslag ä sednare mom. af Utsk:s utlåt.,
hemställde om R. o. Ad. behagade afslå Utsk:s hemställan, att R.
St. ville hos K. M. i lind. anhålla om inskränkningar i kostnaderne
för de till bevakande af Sveriges och Norriges diplomatiska angelägenheter
å utrikes ort anställde sändebud, ropades starka ja, blandade
med nej; hvarefter Hr Landtm, förklarade, det han trott sig
finna, att denna propos. blifvit med öfvervägande ja besvarad.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 9 och 12 dennes på bordet
lagda under N:o 14 afgifna berättelse, ang:de verkställd undersökning
om styrelsen och förvaltningen af R. St:s bank under tiden
från nästförflutna riksdag.
Detta belänk. företogs punktvis till pröfning.
§ I
R.
o. Ad. ansåg sig böra låta bero vid hvad Utsk. i denna
§ yttrat.
§ 2.
Utsk:s tillstyrkande bifölls.
§ 3.
Vid hvad Utsk. i denna § anmält lät R. o. Ad. bero.
§ 4.
R. o. Ad. gonkände Utsk:s åtgärd.
§ 5.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Utsk:s framställning i denna §
är, enl. min tanke, icke fullt billig. Utsk. har visserligen hemställt,
att revisorernes förevar, anmälan icke borde till någon vidare åtgärd
föranleda; men ehuru fullmäktige sålunda erhållit förlåtelse
för hvad de i detta fall möjligen felat, så är det dock icke billigt
att tilldela en sådan förlåtelse äfven ät dem bland Hrr fullmäktige,
som deraf alldeles icke äro i behof. Jag har mig nemi. bekant, att
icke alla fullmäktige deltagit uti de klandrade besluten, utan att
tvertom några sig deremot reserverat. Det hade således varit lämpligast
att i berättelsen äfven upptagits namnen på dem, mot hvilka
anmärkmn varit rigtad. Hvad jag nu anfört kan visserligen icke
Den 19 Februari e. m.
595
leda till någon återremiss, men jag har likväl ansett mig icke böra
lemna berörde omständighet oanmärkt.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Utsk. har vid afgifvande
af sitt utlåt, egentligen fästat sig vid de anmälanden, som
förekomma uti de särskilda §§ af revisionsberättelsen, och då revi
sorerne
sjelfva, hvad denna § angår, icke gjort någon skillnad mel
lan
ledamöterne, eller ansett sakens vigt fordra att reservanterne
borde särskildt omnämnas, så hade det å Utsk:s sida varit att åt
den ringa anmärkmn gifva större vigt, än den förtjenade, om Utsk.
gått så till väga, som Gr. Lagerbjelke nu ansett att det bordt hafva
gjort. Vid sådant förhållande torde det sätt, hvarpå Utsk. releverat
revisorernes ifrågavar. anmärkn., hafva varit det för vederbör.
lindrigaste och i öfrigt mest passande.
R. o. Ad. biföll livad Utsk. i 5 § föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Sedan Ståndet nu fattat
sitt beslut öfver denna §, tillåter jag mig att derom säga några
ord. Jag finnér nemi. hårdt, då ett bankofullmäktige ronde decharge-betänk.
framställes, att desse fullmäktige behandlas på annat
sätt, än Konungens rådgifvare, när Const.Utsk:s decharge-betänk.
handlägges. I sednare fallet uppgifvas alltid de personer,
mot hvilka anmärkmn är rigtad; men sä har icke skett uti nu förevar.
berättelse, på sätt Gr. Lagerbjelke anmärkt. Det är alltid
ledsamt nog att nödgas strida med sina kamrater; men har man
likväl gjort det i något ärende, så bör man åtminstone vara fri
frän de anmärkmr, som emot beslutet göras hos de gemensamma
principalerne. För min del kan jag således icke vara nöjd med det
sätt, hvarpå Utsk. behandlat denna och flere efterföljande frågor,
utan finner mig föranlåten, (äfven om man anser det för öfverdrifven
egenkärlek,) att förklara, det jag icke deltagit i det beslut, som
revisorerne här klandrat.
§ 6.
R. o. Ad. lät vid Utsk:s yttrande bero.
§§ 7 och 8.
Utsk:s yttranden biföllos.
§§ 9 och 10.
Dessa §§ ansågos icke för närvar, erfordra någon åtgärd.
§§ 11 och 12.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa §§ yttrat och tillstyrkt.
§ 13.
Denna §. befanns icke erforda någon åtgärd.
§ 14-
Utsk:s yttrande bifölls.
§ 15.
38*
590
Den 19 Februari e. rn
R. o. Ad. lut bero vid hvad Utsk. i denna § yttrat.
§ 16.
Utsk:s hemställan bifölls.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke deltagit i den klandrade
åtgärden.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag anhåller att för R. och Ad.
öppet få förklara, att jag deltagit uti den klandrade åtgärden, alt
jag t. o. m. är den, sorn inom bankoslyrelsen väckt fråga derom.
Men dä jag så gör, torde jag ock få redogöra för skälen dertill.
l)ä jag deltog uti berörde beslut, ansåg jag mig alldeles icke hafva
handlat emot bankoreglementets anda eller bokstaf. Detta reglemente
förbjuder visserligen omsättning af lån för den som låtit den
s. k. respittiden förbigå och utsatt sig för lagsökning, men det förbjuder
alldeles icke styrelsen att lemna nytt lån åt personer under
lagsökning. Det är visserligen sannt, att under vanliga förhållanden
skulle det vara oriktigt att lemna nytt lån åt den, som ligger under
lagsökning för ett gammalt; men här var det ett alldeles särskildt
förhållande. I följd utaf de genom starka missvexter inträffade
svåra penningeförhållanden för gäldbundne jordbrukare uti i frågavar.
län, anmälte landlr.ne, att om icke någon lindrande utväg för
diskontlånens inbetalning medgåfves, skulle det inträffa, att eijert vederhäftige
män icke kunde göra rätt för sig, hvarken till diskonten
eller andra, och banken således komma till att lida förluster. Dä
nu förhållandet var sådant och K. bef:de i länet dessutom, icke endast
för hvar och en af de lånesökande afgaf vederhäftighets-betyg, utan
ock intygade, att i händelse icke på detta sätt genom beviljande af
ett nytt lån tillfälle bereddes för det gamlas inlösen och skuldens
successiva infriande, diskonten blefve utsatt för förluster, som eljest
kunde undgås, kan jag icke inse annat än alt bankostyrelsen handlat
både rätt och klokt. Följden deraf har också varit att oaktadt
missvext och andra olyckor, som öfvergått de län, der gäldenärerne
voro boende, har banken icke lidit någon förlust hvarken till kapital
eller ränta på de lån, sorn sålunda blifvit beviljade, och att lagsökningsbalansen
i dem blifvit minskad. Också hafva så väl revisorerne
som BankoUtsk. endast fästat sig vid det, enl. deras tanke,
formvidriga i de klandrade åtgärderne, samt i öfrigt ansett desamma
icke kunna till någon åtgärd emot bankofullmäktige föranleda. Detta
anhåller jag måtte få för min räkning i prot. inflyta.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Då Hr von Hartmansdorff
omnämt att han icke deltagit i den klandrade åtgärden, sä anser jag
mig böra tillkännagifva, att jag deruti deltagit. Skälet dertill har varit,
att denna åtgärd synts mig vara den under dåvar. förhållanden bästa,
i afseende på bankens fördel, samt tillika gynnande för de personer,
som erhållit lånen och hvilka eljest blifvit alldeles utarmade.
§§ 17 och 18.
Dessa §§ ansågos icke erfordra någon åtgärd.
Den 19 Februari e. m.
597
§ !•).
Utsk:s yttrande bifölls.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke deltagit i den klan
drade
åtgärden.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har deremot deltagit uti den klandrade
åtgärden.
Hr Rosenblad: Alldenstund sjelfbekännelser här skola äga
ruin, så får jag förklara, alt jag beklagligen deltagit uti den klandrade
åtgärden.
§ 20.
Hr Rosenblad: Ehuru jag deltagit uti den klandrade åtgärden,
så är det icke för att försvara min möjliga förseelse derutinnan,
som jag begärt ordet, utan för att få fästa uppmärksamheten
på en lapsus ca lami, som undfallit Utsk., eller rättare dess concepist.
Utsk. har nemi. sagt: alt ”sorn likväl ifrågavar. lån sedermera
blifvit återbetaldt och skada således icke skett, hemställer Utsk.” etc.
Dessa ordalag skulle synas förutsätta att skada möjligen kunnat ske.
Om någon utländning skulle få veta att R. S(:s Banko-Utsk. ansett
skada möjligen kunna uppkomma deraf att banken lemnar riksg:skontoret
ett lån på 6 månader, så torde han icke få ett särdeles
högt begrepp om den kredit, sorn Svenska statsverket äger. Det må
möjligen vara stridande mot banko-reglementet alt lemna ut eli dylikt
län, men skadligt för banken kan det väl aldrig vara.
Gr. Cronhjelm: Då Utsk. icke kunnat undgå att med stöd
af gällande bankoreglemente ogilla fullmäktiges nu ifrågavar. åtgärd,
men Utsk. slutligen ledt sig dertill, att hemställa det R. o. Ad. icke
måtte i anledn. deraf vidtaga någon åtgärd, så borde väl Utsk. för
detta sitt tillstyrkande anföra något skäl, och detta skäl skulle då
naturligtvis vara det, att någon skada icke skett genom den åtgärd
fullmäktige vidtagit. Hr Rosenblad synes antaga att någon skada
deraf omöjligen kunnat ske. Men då alla de kriser och svårigheter
banken i fordna tider varit underkastad, härrört af dess transaktioner
med riksgjs-kontoret, hvaraf stor skada för landet i allmänhet
uppkommit, så torde väl Hr Rosenblad icke kunna bestrida, att
skada äfven hädanefter skulle kunna uppkomma af så beskaffade
transaktioner emellan R. St:s bank och statsverket,
Utsk:s hemställan i 20 § blef af R. o. Ad. bifallen.
Hr von Hartmansdorff; Jag har icke deltagit iden klandrade
åtgärden.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har deltagit uti denna åtgärd och jag
har gjort det på grund af min uppfattning utaf banko-reglementet.
BankoUlsk. har icke anfört någon §, som förbjuder fullmäktig att
vidtaga en sådan åtgärd som den, hvilken nu är föremål för pröfning,
utan Utsk. har, för att skaffa stöd för sin åsigt af saken, nödsats
ingå uti en tolkning utaf hvad med ordet ”obligationer” rätteligen
bör förslås. Utsk. har nemi. ansett, alt obligationer icke få
588
Den 19 Februari e. m.
lyda på en summa af 300,000 r:dr. Men då det icke finnes något
stadgande i banko-reglementet som förbjuder så beskaffade obligationers
inköpande; då det deremot enligt samma reglemente åligger
bankofullmäktige att alltid söka bereda bankens fördel, och då
den klandrade åtgärden icke varit stridande mot bankens fördel, sä
tror jag ännu fortfarande att jag, äfvensom de med mig i beslu
tet
deltagande, handlat rätt och i öfverensstämmelse med bankens
bästa.
Gr. Cronhjelm: Om den siste värde talaren hade inskränkt
sig till att inför R. o. Ad. försvara den åtgärd, emot hvilken i
denna § anmärkn. blifvit gjord, skulle jag, då R. o. Ad:s beslut
derutinnan redan är fattadt, icke hafva emot honom uppträdt, men
då han i sitt anförande sökt visa, att Utsk. saknat skäl för sin anmärkn.
, så nödgas jag upptaga hans yttrande till besvarande. Jag
får då förklara, att jag hyser den öfvertygelsen, att det vore högst
betänkligt att medgifva den sats, som Hr Grefven uti sitt anförande
omnämnt, eller att banko-fullmäktige skulle vara berättigade, att
vidtaga alla åtgärder som icke i reglementet voro formligen förjudna.
För min del skulle jag tro, att dylika instruktioner endast kunna innehålla
föreskrifter om hvad vederbör, äga att iakttaga, men icke
uppräkna alla de åtgärder, som de icke få vidtaga, emedan sådant
vore omöjligt. För öfrigt tror jag att Utsk. icke, på sätt Hr Grefven
yttrat, ingått i någon oriktig tolkning för att gifva åt ordet
obligation den betydelse, det ansett för sin åsigt lämpligast. Rätta
betydelsen af detta ord synes tydligen, dä man läser hvad som längre
ned i reglementet, vid § 226, förekommer der det heter, att
obligationerna skola vara lätt realisabla. Jag hemställer dä till Eder,
mine Hrr! huruvida en skuldsedel å 300,000 r:dr kan sägas vara
lätt realisabel. Men dä fullmäktige det oaktadt ansett sig kunna,
under namn af obligation, inlösa en af riksg:s-kont. utfärdad skuldsedel
å sagde belopp, tror jag att Utsk. icke saknat skäl, att å denna
åtgärd fästa R. Sl:s uppmärksamhet.
Hr Rosenblad: Ehuru jag visserligen vill medgifva riktigheten
utaf hvad Gr. Cronhjelm i sitt föreg:de yttrande anfört, att nemi.
transaktioner emellan banken och riksg:s-kont. möjligen kunna för
banken vara skadliga, så kan jag deremot icke medgifva hvad Grefven
sednast anfört. Jag kan nemi. icke finna att uppköp af en utaf
riksg:s-kont. utfärdad skuldsedel å 300,009 r:dr skulle kunna anses
stridande emot banko-reglementet, eller att någon skada deraf skulle
kunna uppkomma. Jag tror nemi. att banken utan svårighet skulle
kunnat realisera densamma i fall banken löre slutet af de 6 månaderne
behöft beloppet deraf. Det är väl möjligt, att den icke kunnat
försälja den till något härvar. handelshus, men jag är öfvertygad,
att hvilket som helst af de större handelshusen i Hamburg,
London, m. tl. orter, gerna skulle vilja mottaga densamma. Således
torde alltid en sådan skuldsedel utan svårighet kunna försäljas,
möjligen med någon förlust för banken, men ändå alltid vara hvad
man kallar lätt realisabel.
Gr. Gyldenstolpe: Jag instämmer uti hvad Hr Rosenblad
Den 19 Februari e. m.
599
sednast yttrat, såsom svar på Gr. Cronhjelms anförande. Men då
Hr Gr. tydt mitt förra yttrande, så som skulle jag hafva sagdt att
fullmäktige äga rätt göra allt som icke vore dem i reglementet förbjudet,
anhåller jag att få rätta delta misstag. Jag yttrade nemi.
endast, att jag ansåg fullmäktige äga rätt att göra allt hvad som
icke vore dem i reglementet förbjudet, såvida sådant vore med bankens
fördel öfverensstämmande. Banko-reglementet innehåller nemi.
uti dess 8:de §: att ”fullmäktige böra hålla bankoverket i den jemna
och oafbrutna gång, som med ändamålet af denna inrättning och de
af R. St. meddelade förordnanden öfverensstämmer, samt i enlighet
dermed vidtaga de åtgärder, hvilka till befrämjande af verkets rätt,
säkerhet och förmån finnas vara af nöden”. Med K. St:s meddelade
förordnanden öfverensstämmer, att utlåna penningar; och
att bankoverkets rätt och säkerhet icke genom den af fullmäktige
vidtagna åtgärd på något sätt blifvit förnärmad, det vitsordas af utgången.
Jag anser mig således hafva handlat i öfverensstämmelse
med hvad reglementet föreskrifver.
Frih. Cederström, Jakob: Jag har begärt ordet i anledn.
af Gr. Cronhjelms yttrande, att en revers, ställd på riksg:s-kont. och
lydande på 300,000 r:dr icke skulle vara lätt realisabel. Det vore
verkligen illa bestäldt med Svenska statsverket om en så beskaffad
skuldsedel, ställd på viss tid af 6 månader, icke skulle kunna försäljas
på hvilken dag under de 6 månaderna, som banken kunde
komma i behof af sina penningar. Det skulle icke kostat många
timmars besvär för att hafva dem tillbaka. Såsom bekant är har
riksg:s-kont. ett kreditiv på banken af en million r:dr b:co, att begagnas
från September månad till årets slut. Dessutom måtte väl
hvar och en känna de betydliga inkomster, som riksg:s-kont. årligen
uppbär och använder till statsbehofvens fyllande, men hvaraf också
flere hundrade tusen r:dr ofta ganska lång tid fä ligga qvar i riksg:skont:s
kassor. Derjemte är riksg:s-kont. enligt det för dess styrelse
utfärdade reglemente berätligadt, att, till långt större belopp än dessa
lumpna 300,000 r:dr, utfärda obligationer på några dagar blott,
och det till 3 procent i st. f. 4|, hvarå den ifrågavar. skuldsedeln
var ställd.
o
Hr Akerman, Fredr.: Det torde väl icke behöfva nämnas,
att då BankoUtsk. framställde den anmärkn., som nu är i fråga,
så var det icke derföre, att Ulsk. befarade någon skada för banken
utaf en transaktion med riksg:s-kont. på ett. så ringa belopp som
300,000 r:dr b:co, utan det var endast för att få den principen
etablerad, att så beskaffade transaktioner icke borde äga rum i annan
ordning, än R. St. föreskrifva, och detta just i följd af de olyckor,
som förr träffat banken i och för dess inblandning med statsverket.
Jag torde icke eller behöfva erinra, att då uti bankoreglementet
banko-fullmäktige bemyndigas att uppköpa obligationer, som
äro lätt realisabla, under denna benämning icke kan inbegripas en
förbindelse på så stort belopp som 300,000 r:dr. Det har förut
blifvit anmärkt af en talare, alt då R. St. gifva föreskrifter för sina
fullmäktige i banken, så inskränka de sig att säga hvad fullmäktige
600
Den 19 Februari e. m.
böra göra och derefter måste dessa rätta sig. Skulle reglementet
innehålla allt hvad som icke finge ske, så skulle dess redan temligen
vidlyftiga innehåll växa till flere digra volumer.
§ 21.
Utsk:s hemställan bifölls.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke deltagit i den klandrade
åtgärden.
Hr R osen blad: Jag måste erkänna, att jag deltagit i den
klandrade åtgärden.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har deltagit i den klandrade åtgärden,
men på samma skäl som jag nyss anförde, har jag ansett mig
kunna och böra i beslutet derom deltaga.
§ 22.
Utsk:s hemställan bifölls.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke deltagit i den klandrade
åtgärden.
Gr. Cronhjelm: För min del har jag, vid läsningen af den
åberopade §:n i bankoreghtet verkligen funnit den vara sä uppställd,
alt om jag haft förtroende att vara 11. St:s fullm. i banken, hade jag
ansett mig böra handla såsom fullmäktige gjort. Jag beklagar alt
sädane redaktioner stundom uppgöras, alt huru fullmäktige än handla,
de dock alltid blifva utsatte för anmärkn;s-anledn:r.
§ 23.
R. o. Ad. lät vid Utsk:s yttrande bero,
§ 24.
R. o. Ad. fann denna § icke erfordra någon åtgärd.
Hr von Hartmansdorff: RankoUtsk. har väl fästat R. St:s
uppmärksamhet på den fördelaktiga utgången af Tumba bruksrörelse
under åren 1844—1846; men Utsk. har icke nämnt hvilken
fullmäktig som haft besväret med brukets förvaltning under de sednare
åren. Visserligen är det sanni, att vinsten egentligen härrört
af brukets befattning med chartaj-sigillatse-papperets tillverkning, hvilken
blifvit af stats.-kont., på grund af K. M:s och R. St:s beslut,
öfverlemnad till Tumba bruk. Men rättvisan synes dock fordra,
att man nämner det förvaltningen deraf under dessa år varit uppdragen
åt Gr. Gyldenstolpe.
§ 25.
Uppå af Hr Gr. o. Landtm., I afseeende på de i denna §
förekommande ämnen, särskildt framställde propos:r, bifölls hvad Utsk.
i fråga om anställning af 2:ne pappersmästare och indragning af
bruksskrifvare-tjenslen vid Tumba hemställt och yttrat, samt lät R.
o. Ad. bero vid Utsk:s yttrande om bokföringen derstädes.
■ g 26.
Den 19 Februari e. m.
(501
Ulsk:s tillstyrkande bifölls.
§§ 27 och 28.
R. o. Ad. lät vid Utsk:s yttranden bero.
§ 29.
Utsk:s yttrande bifölls.
§ 30.
R. o. Ad. lät bero vid hvad Utsk. i denna § yttrat.
§ 31.
Utsk:s hemställan bifölls.
§ 32.
R. o. Ad. lät bero vid den i denna g anmäldta åtgärd.
Härefter förekom och bifölls hvad Utsk. i slutet af dess förevar.
berättelse, i afseende på decharge för banko-fullmäktige tillstyrkt.
Föredrogos ånyo och biföllos BankoUtsk:s d. 9 och 12 dennes
på bordet lagde ullåtm:
N:o 17, i anledn. af kamereraren A. W. Wäsströms ansökning
att komma i åtnjutande af kamererare-lön, efter nya aflönings
staten, samt att derå undfå fullmakt; och
!N:o 18, i anledn. af väckt motion om ökade löneförmåner för
bankens tjenstemän inom 3:dje tjenstegraden.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 9 och 12 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 18, i anledn. af kammardrängarnes i banken ansökningar
om löneförhöjning.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Ehuru erfarenheten visar alt
vid nästan alla riksdagar II. St. med gifmild hand tilldelar löneförbättringar
åt de tjenstemän, som äro anställde vid deras egne verk,
dä deremot åt andra statens tjenstemän dylika förbättringar sällan
eller aldrig beviljas, så har jag likväl vid den nu föredragna frågan
önskat göra några anmärkmr. Jag erkänner nemi. öppet, att jag
icke kan inse, att de uppdrag bankens tjenstemän och vaklbetjening
hafva sig älagde, äro sä trägna och ansvarsfulla, att jag känner mig
hågad lemna mitt bifall till den nu föreslagna löneförbättringen. Åtminstone
har jag icke utaf sjelfva betänk, funnit mig dertill föranledd.
Det visar sig nemi. deraf, att vid sednaste lönereglering
inom banken lingö kammardrängarne af l:sta klassen hvardera sig
anslagne såsom lön 300 r:dr b:co och de yngre 220 r:dr. Enligt
den redogörelse Utsk. framlagt, hade de äldre kammardrängarne före
sagde reglering under åtskilliga titlar hvardera tillsammans 301 r:dr
5 sk. 4 rst. och de yngre hvardera 211 r:dr 18 sk. 8 rst. allt b:co.
För de förre skulle, enl. hvad Ulsk. jemväl uppgifvit, vid den omnämnde
regleringen hafva uppstått en minskning af 1 r:dr 5 sk, 4
602
Den 19 Februari e. ra.
rst.,, hvaremot för de sednare eller de yngre uti deras lön tillkommit
en ökning af omkring 8 r:dr för dem hvardera. Nu har Utsk.
föreslagit en ytterligare tillökning för desse betjenter, för de yngre
af 30 r:dr och för de äldre af 20 r:dr, så att de sednare tillsammans
skulle erhålla 320 r:dr och de förre 250 r:dr. Jag tror mig
känna att vaktmästarne vid statens allmänna verk icke hafva så stora
löneförmåner, oaktadt de hafva ganska trägna tjenster. Såsom bekant
är, hafva vaktmästarne vid banken tillfälle att förskaffa sig icke
obetydliga inkomster, dels såsom kommissionärer för enskilda vid vexlingar,
insättningar i banken m. m., dels ock vid andra tillfällen.
Jag tror derföre att tillökningen icke varit af behofvet påkallad. Innan
jag likväl framställer någon anhållan om afslag, ber jag att af
någon sakkunnig få upplysning om de verkliga motiverna för den
af Utsk. föreslagna förhöjningen, hvilket möjligtvis kunde förändra
mina åsigter i denna fråga.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Fastän den siste värde
talaren endast i allmänna ordalag vidrört det nyss bifallna betänk.,
anser jag mig likväl böra i afseende derå lemna den upplysning, att
med de der omnämnde bokhållaretjenster, efter de upplysningar
BankoUtsk. kunnat förskaffa sig, är förenad 100 r:dr b:co mindre
årlig lön, än som är anslaget åt motsvarande tjenster inom statens
embetsverk. Således inträffar icke med desse bokhållare hvad Hr
von Troil anmärkt om förhållandet mellan statens och bankens tjenstemän
uti samma grader. Dertill kommer att, oaktadt vid sista löneregleringen
antalet af dessa banko-bokhållare blifvit förminskadt
från 45 till 28, så voro de dock de ende tjenstemän inom banken,
på hvilka den vidtagna principen att göra 400 r:dr löneskilnad emellan
de olika graderna, icke tillämpades, på sätt att dä desse, efter
berörde princip, bordt hafva en lön af 800 r:dr b:co, så fingo de
endast 700 r:dr. Dessutom förekommer, att de som innehafva denna,
eller den 3:dje tjenstegraden inom banken, icke kunna påräkna
samma utsigter till befordran nu som förr, emedan afseende nu mer
än förr måste göras på juridiska insigter. Således tror jag man
tryggt kan säga, att dessa tjenstemän äro i sämre belägenhet än de
af motsvarande grad i statens tjenst, och detta var äfven orsaken
hvarför Utsk. ansåg billigheten fordra, att understödja deras begäran
om lönetillökning. Hvad nu vidkommer det egentligen förevar,
betänk., der fråga är om lönetillökning för kammardrängarne i banken,
så ser man af sjelfva betänk, att vid den sista löneregleringen
inom banken, då de flesta tjenstemän derstädes fingo åtnjuta mer
eller mindre löneförhöjning, fingo de äldre kammardrängarne vidkännas
en löneförminskning af något öfver 1 r:dr, hvaremot de yngre
erböllo endast den ringa förhöjningen af 8 å 9 rd:r. Men om
man dervid tager i betraktande, att det förut varit praxis, att vid
revisorernas och äfven vid Ständernas sammanträden, tilldela dessa
kammardrängar såsom arfvoden, eller om man vill såsom drickspenningar,
emellan 30 och 40 r:dr, hvilket numera blifvit indraget; så
torde man kunna säga att de alla nu hafva mindre inkomster än
förr. Deras tjenstgöring inom banken är också ganska trägen i an
-
