# ID: svediakorp-gov554
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 162,422
# sentences: 5,494
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
MIDIDia33ÄÅ3P15I dxem IMDllbSr,
VID
iafltima lliksfragen i j8>tackl)alm
Åhks 1847 OCH 1848.
.tinifil Hiiflel.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
1 84 S.
Tisdagen den 4 Januari 1848.
Plenum kl. | till 12 f. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för d. 29 sisll. December e. m., samt
pleni-prot. för d. 22 i samma månad f. oell e. m.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af en ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.-, samt en ledamot i Hidd.Utsk., och hade dertill blifvie
utsedde i
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet;
efter N:o 312. Frih. Dc Geer lill Finspong, Gustaf Gerhardi
N:o 49. Frih. Fleetwood, Fredrik Ulrik Miles.
Riddar hus-Utskott et:
efter N:o 385. Frih. von Brinkman, Fullm. Gr. Bonde, Gustaf:
N:o 146S. Iirr Stedt, Fullm. Gr. Bonde, Gustaf.
Äfvenledes öppnades Hrr Electorers lista vid val af en suppleant
i Banko-Utsk. efter N:o 833. Hr Werdenhoff, Fullm. Hr Tham,
Sebastian Mathias; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1991. Ilr Skiöldebrand, Carl Fredrik.
Hr Tham, Casper Wolrath, anförde skriftligen:
Då jag förliden plenidag anhöll om ordet, i anledn. af motionen
nirå le borttagande ur allmänna lagen af 3;dje § i Missg:sbalken
och i anledn. af flere inom detta hus då fällda yttranden,
rådfrågade jag mindre dc krafter, hvilka jag, uti en offentlig diskussion
ännu ej öfvad, ägde att anlita, än den religiösa öfvertygelse
och känsla, hvaraf jag hitintills funnit och hoppats allt framgent finna
mig oändligen lycklig, samt vördnaden för det lagbud, som med
denna öfvertygelse och känsla sammanstämmer; Det är således icke
endast derföre, att jag utom detta hus är en kyrkans tjenare, som
jag, ung och vid parlamentarisk vapenrustning ovan, inlåter mig
uti strid emot mogna och segervana kämpar, utan egentligen derföre,
att min själs innersta väsende djupt blifvit skakadt, egentligen
icke af sjelfva motionen, hvars upphofsman jag villigt skänker min
högaktning, ehuru förnekande mitt bifall till hans förslag, utan derföre
att motionen föranledt yttranden inom detta hus så förnärman
1*
-
4
Den 4 Januari.
de emot det embete, hvilket jag har den lyckan alt hafva fått ikläda
mig, och den heliga sak, för hvilken detta embete verkar, att
tystnaden å min sida vore ett förräderi mindre mot samma heliga
sak, som gått och nog går fram, oaktadt Nidhögr gnager på roten
till trons Ygdrasil, och emot den Svenska kyrkans Högv. Presterskap,
som, lugnt i tillförsigten till den Herre, hvars tjenare det är,
med ömt deltagande ser ned på och, så vidt det förmår, till förbättring
tager sig an desse en lättsinnig tids beklagansvärde sakförare,
som vilja omstörta allt så i stat som kyrka, än ett förräderi emot mitt
eget hjerta och dess varma obetingade tillgifvenhet för en tro, hvilken
jag med glädje förkunnar ibland folket och hvilken man här
tillåtit sig att pä det mest obetänkta sätt håna.
Ilvad nu sjelfva motionen vidkommer, så skulle jag, endast
rådfrågande en kortsynt menniskokärlek och toleransen, som oaktadt
lagens härda ord, efter utlänningars intyg inom Sverige, i sjelfva verket
vida mera äga rum än uti andra länder, gerna för min del uti
densamma instämma, om icke ans varspä följden för affall ifrån vår
rätta evangeliska lära vore djupt grundad uti sjelfva beskaffenheten
af saken, och dess borttagande således i fullkomlig motsägelse med
densamma. Jag kan ej linna annat, än alt då någon gör affall
ifrån den religion, särdeles vår endast på Guds eget välförstådda ord
grundade lära, hvaruti han blifvit född och uppfostrad, han derigenom
afkunnar den bestämdaste förkastelsedom öfver fadrens tro
och röjer ett tydligt bemödande att tillintetgöra densamma samt slita
det andeliga, det mest vigtiga bandet emellan sig sjelf och anförvandter
samt fädernesland. Ty då han endast under betinget af
en viss trosbekännelse föddes till och tillförsäkrades om medborgerliga
rättigheter, förfalla af sig sjelfva alla anspråk pä rättigheterne
i samma stund som den minsta rubbning äger rum uti betinget
för densamma, eller samhällskontraktet är å affällingens sida brutet
genom upprifvande af den egentliga grunden för detsamma, sorn
var den religiösa åsigten, och samhället kan efter alfallet lika litet
förblifva i oförändradt förhållande till a hallingen, som han bibehållit
sin ställning till samhället. Ser man på anledn:ne till affall
ifrån protestantiska Lutherska läran till andra trosformel’, så skola
de befinnas ytterst härleda sig ifrån en bristande klar och lefvande
insigt uti det vigtiga ämnet. De närmaste anledmne äro annars indefferentism
och egennyttiga timliga beräkningar, hvilka ej kunde göra
sig gällande, derest en djupare uppfattning af trosangelägenheten
förefinnes. När nu vårt samhälle med stora uppoffringar å sin sida
har boredt ymniga och nära lill hands varande tillfällen till okunnighetens
undanrödjande samt till väckande och lifvande af en religiös
anda hos hvar och en, som icke, en krass materialist^ anser
trons angelägenhet vara en högst underordnad, ingalunda vigtig,
snarare löjlig sak, så vore det en föga välbetänkt lagstiftning, att
å den andra genom det ifrågavar. lagbudets afskaffande likasom uppmuntra
till okunnighetens bibehållande, och deraf följande indifferentism
samt lättsinnighet uti trossaker.
När nu affallingen tydligen ådagalägger, att han ej är en man
att tro uti samhällets och hans eget hjertås lifsfråga, religionen, el
-
Ken 4 Januari.
5
ler all han ej lili den håller förband och lofven, så kan man annu
mindre af honom vänta, att han nti andra mindre vigliga frågor
skall förhålla sig såsom mera tillförlitlig och rättskaffens; och då han
genom alfallet högtidligt proklamerat otillförlitligheten af sina grundsatser,
sä finnér jag mig derutaf äfven förhindrad, att, hvad jag
annars gerna skulle göra, medgifva honom t. o. m. den medborgerliga
rättigheten att, naturligtvis med förlust af alla andra, stadna
nti landet oell lefva af sina händers arbete, emedan han efter alfallet
kommit lill hela sin omgifning uti ett helt annat förhållande
än förut. Delta må i korthet vara mitt oförgripliga yttrande ruride
sjelfva hufvudfrågan.
Ronde de anföranden, hvartill frågans framställande har gifvil
anledn., har min, likasom sannolikt sainlelige vid tillfället närvar.
Hrr medlemmars af II. 11. o. Ad., uppmärksamhet blifvit pä ett
högst obehagligt sätt fästad vid Hr L. Hjertås yttrande, icke så
mycket för det ampla förordandet för saken, hvilket var att ifrån
honom vänta, utan fastmer för det sätt, hvarpå del framfördes. Det
är i allmänhet nu så beskaffadt med vissa moderna skriftställare och
talare, alt dä de skola yttra sig uti ämnen som angå stat och kyrka,
de gripa till samma gamla vapen, som hundra gånger förut
blifvit af skicklige stridsmän dem ur händer ryckte och söndersplittrade,
att de beständigt spela en komedi, som borde kallås: Sehrimner
i Vallhall, och att man alltid har anledn. erinra sig en stor
härförares tal nti ”Hamnbusiaden eller Ingen Herre mer": ”Sorn i
en gryta, der ärter och surkål kokas tillsammans, porlande visa sig
ärter och surkål, och surkål och ärter; Föllo sä drottens ord, och
liknade närmast en soppa.”
Herr Hjerta har talat om England och Nordamerika, om Nordamerika
och England, utan alt det för mig kunnat blifva klart, hvad
som dermed skulle bevisas. ”1 England,” säger han, ”göra den kafholska
lärans bekännare proselyter, emedan den Engelska högkyrkan,
” af fruktan för rationalismen, ”gynnar katholicismen.” Inom
högkyrkan skulle, såsom det vill synas mig, således inga proselyter
vidare vara att göra för katholicismen, och nogare tahult, finnér den,
som närmare känner till dessa kyrkor, en större inre likhet deni
emellan än man vill medgifva, utan att fästa afseende deruppå, att
Engelska högkyrkan äfven uti yttre afseende vill bära namnet af
katholsk. I Nordamerika, mönsterstaten för hela det unga Sverige,
emedan det är materialismens förlofvade land, säger Hr Hjerta,
att ”kalholikerne, för den fullkomliga religionsfriheten, icke komma
till öfvervälde, emedan de ej gynnas med någon öfvervägande makt
i staten,” hvilket synes Vara att förklara idem per idem.
Men om vi lemna denna Hr Hjertås anrättning, utan all bestämd
smak, så har han under loppet af sitt tal, och dä han ”gick
till sjelfva .saken,” vidare för detta Högh hus framburit en annan
så mycket mera till smaken bestämd, som den tagits ur de gamla,
längesedan kasserade, unkne kärlen. Vår s. k. rena Evangeliska
lära skall innebära åtskilliga motsägelser, så bekänner Hr Hjerta för
sig sjelf och det bekänner lian äfven under förtroligt samtal förandra.
Dessa motsägelser skola ”föranleda dertill, att man för all bi
-
Den 4 Januari.
behålla läran, måste förbigå förklaringen af vissa delar eller förklara,
att man ej får söka uttyda det,” hvarföre också inom vår kyrka
”lärer hafva bildat sig en exoterisk och en esoterisk tro.” Då
talaren ej närmare antydde, uti hvilka afseenden motsägelser skola
förekomma, sä är det ej möjligt, att söka för honom häfva de samma
och bibringa honom åtminstone en hjelpelig Christendomskunskap,
hvilken han ädagalagdt sig ingalunda äga, då han helt nyligen
försökte sig med en splitter ny definition på ”Försoningsläran,” om
hvilken han derjemte helt. naivt bekänner, ”att det låter styggt att
höra talas.” Vår läras mysterier, högst få och knappast mysterier
för den, som sä lefvat sig in uti ordets sanningar, att han vet, på
hvem lian tror, lära stöta en man af dynamiken, af handgripligheten,
af materialismen. Uti hvilken troslära förekomma ej mysterier,
eller hvilken åger sä få och sä till hjerta t talande, som vår? Hvilken
af sjelfkärlek och vetenskapligt högmod intagen mästare inom
naturvctenskaperne måste ej erkänna, att förståndet för honom står
stilla, som man säger ? Huru kom t. ex. den första ormtunga i rörelse?
Hvilken bevingade den första spyllugan? Huru erhöll hyenan sin
roflystnad och glupskhet? Nej! antingen christlig, om liden och eviglieten
talande, religion med mysterier, ju färre, desto bättre, eller
Straussianism med menniskoslägtets tröstlösa sjelfförgudning. Såsom
allmänt kändt är, har äfven värt land hall en öfversteprest, för den
sednare, emedan det ansågs vinstgifvande att i den slemma tiden
tjena vid dess altare.
Alt medlemmar inom vår kyrka skola finnas, som hafva en
exoterisk och en annan esoterisk tro, är contradictio in adjecto.
Huru det med talaren sjelf i detta afseende förhåller sig, har han
väl ej tydligen upplyst, sä vida han ej gör anspråk afl räknas lill
den mera ”bildade delen af folket,” hvilken, såsom han säger, skall
uppfatta vår lära med särskilta undantag pä det sätt, alt den ej tror
läran utförd i sin helhet, ”sådan dogmen etablerat den.” I händelse
af sådant anspråk, måste talaren och alla med honom lika tänkande
anses icke tillhöra vår kyrka, som väl tillåter skiftning i lärosatsernas
uppfattning efter förmågan hos olika subjekter, men ej
kan erkänna för medlemmar dem, som bestämdt förkasta dess grundsanningar.
Lärans förkunnare, det är presterskapet, säger Hr Hjerta vidare,
”försvara lärans efterföljd i dess ursprungliga skick, dock ej annorlunda
än såsom en nödvändig statsanstait för den allmänna fridens
upprätthållande”, och skola hafva, såsom en föregående talare lärer
hafva yttrat och Hr Hjerta upprepar, ”en tro i hjertat, och en annan
pä läpparna”. Man har rättighet att fråga Hr Hjerta, hvilka
af Sveriges prester befinna sig uti denna afskyvärda belägenhet med
ett dubbelt hjerta utan tro på den lära de förkunna. Han svarar
sannolikt: mina vänner ibland presterskapet, med hvilka jag har mina
”förtroliga samtal”. Vi erinra oss huru den stora härföraren i
”Hamnbusiaden,” dä han utnämner sin fältprost, yttrar:
”Prest skull finnas i hären, men han bör blifva derefter;” Ja,
man har anledn. att förmoda det vara prester derefter, som bibringa
talaren hans tänkesätt om Ståndet i allmänhet. Icke endast för
Dell 4 Januari.
7
egen del, utan för det Svenska presterskapet i allmänhet, så vidt
jag haft lyckan lära känna och värdera detsamma, nedlägger jag
härmedelst en högtidlig protest emot beskyllningen af den dubbelhet,
att detsamma skulle för folket predika en annan tro, än som
bodde i predikantens hjerta.
Den värde talaren slutar sitt anförande med en annan, efter
min uppfattning stor osanning, (det II. Ståndet täckles förlåta mig
begagnandet af delta ord); han säger nemi. alt sjelfva pröfningen af
vår läras sanning ”skall ådraga straff af landsförvisning.” Alt anföra
denna förblandning af religionssanningarnes redliga undersökande,
hvartill Skriften uppmanar och hvilket vära lagar tillåta, med
ett lättsinnigt affall frän vår lära, är nog för uppgiftens vederläggande.
Hvad vill nu den värda talaren? Religionstvång utomlands t.
ex. i Schweitz, såsom man i allmänhet känner, och den oinskränktaste
religionsfrihet inom fäderneslandet. Jesuiternas förjagande ur
det förstnämnda landet, men en möjlighet för dem, att pä hemliga
vägar smyga sig in i Sverige.
Icke längesedan uppfördes bland oss det vämjcliga skådespelet,
att ett konsistorium blef offentligen och oförsynt anfallet derför att
det sökte hindra uppförandet af ett mclhodisliskt kapell uti hufvudstaden,
och då sedermera predikanten i detsamma icke befanns arbeta
uli (idens beklagansvärda riktning, skickade man pöbel alt slöra
offentliga andaktsöfningar. Den tragedi, som dä uppfördes uli
smått, torde, om den väckta motionen vinner framgång, snart komma
att uppföras i stort. Jag vill dock cj tro, att talaren, med sin
öfverlägsna skicklighet alt beräkna, haft sin skarpa blick fästad på
eli sådant utviilgadt fält för verksamhet.
Jag anhåller vördsammast att dessa mina anmärkmr vid motionen
och i synnerhet vid Hr Hjertås beskyllning emot presterskapet
måtte få till Utsk. åtfölja.
Detta anförande afbröts genom ankomsten af Hr Statsrådet
och chefen för linans-depart. m. m. Sven Abraham Munthe,
som å K. M:s höga vägnar allemnade en Dess nåd. propus, (ill 11.
St., men sedan Itr Tham, efter det Hr Statsrådet blifvit utbelcdsagad,
uppläst sitt anförande till slut, biföll 11. o. Ad. att detsamma
finge remitteras till Lag-Ulsk., dit Gr. von Stedingks i ämnet
väckta motion blifvit remitterad.
Upplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.
Utsk. inkomna förslag till li. St:s und. skrifvelse!' till K. M.,
nemi.:
N:o 1, i fråga om användande af de å anslagen lill uppförande
af cellfängelser uppkomna öfverskott;
N:o 2, ang:de medels anvisande för Topografiska corpsens arbeten
samt för fortsättning af fästningsbyggnaderne under innevar. år;
]\T:o 3, angale anslag för fullbordande af nya dockbyggnaden i
Carlskrona samt förändring af flintlåsgevär till gevär med slagkrutsantämlning;
samt
Nio 4, angide riksdagskostnadernes bestridande genom riksg.kont.
8
Dun 4 Januari.
Föredrogs och lades på bordet K. M:s nyss ankomna nåd,
propos. af d. 20 sisth December, ang:de beskatlningsväsendets samt
uppbörds- och redogörelse-verkets förenkling.
Gr Frölich, Gust. Erik, anförde skriftligen:
Tillfälligtvis frånvar. när Gr. Posses, Fredrik Salomon, motion
om anslag af Statsmedel för s. k. räddningsanstalter för barn blef
remitterad till Ulsk., anhåller jag att nu dertill få lägga följande;
Man har temligen allmänt velat göra den satsen gällande, att det
är det uppväxande slägtet, som borde förvaras mot beträdande af den
lastfulla och brottsliga banan; antager man denna regel, så äro onekligen
anstalter, som intaga till uppfostran vilseföra, vanvårdade
och vanartiga barn, de fördelaktigaste inrättningar till befrämjande
af nämnde ändamål. Man angifvet' väl allmänneligen icke flera än
den, som är i Skäne stiftad i denna syftning, men det torde dock
finnas flere, åtminstone är en så beskaffad för Nyköpings län, som
varit i verksamhet nära 30 år, och hvilken lcnmat de vackraste resultater
; det är derför jag, som en längre lid förestått ledningen af
sistnämnde, med någon erfarenhet om nyttan af densamma vågar
lifligt förorda motionen, öfverlygad att om medel blifva att tillgå
för anläggandet af dylika pä flere häll, de troligen mera allmänt
skola uppstå, och de nu befintliga blifva utvidgade, ty det är särdeles
i sednare tider, sedan förarbetandet af råämnen för hand blifvit
utträngdt af machineriers verksamhet, som lämplig sysselsättning
med svårighet kan beredas inrättningens personal, då afseende (astes
vid inkomsten deraf, påräknad lill en del för underhållskostnaden.
Således kunde man ty värr motse, att de nu befintlige inrättningar
af detta slag i en framtid och kanske snarligen skulle upphöra, eller
åtminstone nödgas inskränka sin verksamhet i brist pä nödiga
tillgångar, hvilket i båda fallen vore en förlust för det allmänna,
liksom att man icke kunde hoppas på anläggandet af nya. Derför
om ifrågavar. inrättningar anses vara ändamålsenliga, lärer icke annan
utväg finnas till betryggande af deras bestånd eller uppkomst,
än att R. St. bevilja anslag för detta ändamål, och skulle jag tro,
att det af motionären föreslagna belopp 5000 r:dr är för ringa,
men vågar ej uppgifva den summa som vore lämpligast, öfverlygad
att Utsk., som har fått målet till behandling, nog behagar fästa sig
vid dess vigt och i förhållande dertill föreslår anslagssumman.
Den utgift, som Staten härigenom kom att vidkännas, anser
jag rikligen blifva ersatt derigenom, att mänga af dessa individer,
som efter all sannolikhet blifvit brottslingar, om de lemnats i sitt
råa, förvillade och förvildade tillstånd, och sålunda utom den skada
jemte förargelse de åstadkommit i samhället, slutligen ökat det stora
antalet af fängelsernas innevånare, der deras underhåll drabbar
Statskassan, men genom dessa räddningsanstalter blifvit nyttige och
dygdige medborgare; detta, om man endast betraktar fördelarne i
rent ekonomiskt afseende, men vill man utsträcka betraktelsen i
moraliskt och filantropiskt hänseende, sä torde saken få en högre
Den 4 Januari.
9
syftning, i det man icke kan uppskatta värdet pä hvar och en ifrån
limligt och evigt förderf frälsad medmenniska.
Jag hade trott att uppmärksamheten på denna i min tanka
vigtiga angelägenhet skulle riktas samt med värma omfattas inom
representationen för att göra gällande hvad sorn sjelfvilligt tyckes
framstå: att detta sätt till förekommande af laster och brott är, .att
börja med, utrotandet af anlagen dertill, och dymedelst angripa grunden
derför, men dä jag icke erfarit alt någon utom den värda motionären
fästat sig härvid, oaktadt många afgifvit förtjenstfulla bidrag
till nya brottmålslagen, så har jag ansett mig icke böra underlåta
att framställa dessa tillägg, under vördsam anhållan att de måtte få
åtfölja motionen, sorn är bifallen få remitteras lill Utsk.
Ilemitterades till Slats-Utsk,
Föredrogs Ilr Cederschjölds, II o b. Theophron, d. 23
sisth December väckta samt d. 29 i samma månad f. m. skriftligen
aflemnade och på bordet lagda motion, ang:de till afvärjande af trängande
lifsfara föröfvadt olofligt tillgrepp, samt tvångsarbete, som
ädömes för bristande laga försvar.
Frih. Raab, Adam Christian: Då jag understödde syftemålet
af Hr Cederschjölds förra motion, nemi. den om förbättrad
inrättning af fattigvården och att densamma mätte komma att utgå
länsvis och icke socknevis, så anser jag det vara mig angeläget, alt
fä förklara, det jag ingalunda kan biträda den sednare af Hr Cederschjöld
väckta motionen, som går derpå ut alt, i händelse R. St.
ej skulle bifalla hans förra motion, ett förändradt laghud då må
stadga, alt den som olofligen gör tillgrepp för att frälsa sig från
lifsfara skall gå strafflös. Jag ogillar motionen, först och främst derföre,
att jag anser att det skulle vara en ganska samhällsvådlig lära
alt införa, den att gifva brottslingen lagliga anledmr att undslippa
straff, om han förstode att motivera sina brott genom uppgiften örn en
lifsfara, som vore omöjlig att bedomina. Sedermera ogillar jag motionen
äfven derför, att den innebär liksom en hotelse till R. St.,
ett pockande alt antaga det förra lagstadgandet, eller annars löpa
fara att fä antaga något ändå värre.
Detta milt yttrande anhåller jag måtte få åtfölja till Utsk.
Hr lije rta, Lars: Afven jag instämmer med den siste värde talaren
deruti, ali det torde vara något betänkligt, ali framställa ett sådant
förslag, som Hr Cederschjöld nu gjort, på det sätt som det framkommit,
ehuru god afsigten än må vara; men jag tror alt man, lill den värde motionärens
ursäkt, bör betrakta delta förslag icke isoleradt, utan i sammanhang
med det förra af honom väckta förslaget, och det är med
anledn. häraf jag anser några ord påkallade af de anmärkmr, som
mot den förra motionen gjordes af några talare inom detta hus. Det
förefaller mig nemi., som skulle dessa anmärkmr utgöra ett bidrag
till beviset för den satsen, att man ännu hittills hos oss har ansell
fatligvårdsfrågan såsom en långt mer underordnad angelägenhet, än
den i sjelfva verket är och förtjenar att vara. Om vi gå tillbaka
il)
Dun 4 Januari.
lill de förflutna riksdagarna, skola vi finna på hvilket lättsinnigt sätt,
om jag så får säga, både R. St. och Regeringen i allmänhet alfardat
denna fråga. Det är visserligen erkändt att församlingarne skola
föda sina fattige, och detta erkännande har äfven ingått i lagstiftningen,
men om man betraktar sättet, hvarpå den erkända principen
hittills har blifvit tillämpad, så mäste man, jag för min del åtminstone,
derifrån draga den slutsatsen, att detta ämne ingalunda
erhållit den uppmärksamhet, som vederbör. Vilja vi, om jag så får
säga, se saken riktigt i synen, så skall väl hvar och en erkänna, att
det i allmänhet finnes ganska mycken enskild christlig barmhertighet
i detta land; men, då man betraktar frågan som en det allmännas
angelägenhet, kan man ej undgå att finna, att hos de förmögnare
klassernas förhållande i allmänhet eller i det hela uppenbarat
sig ett slags sträfvande att isolera och afstänga sig så mycket som möjligt
från de fattige, liksom skulle man frukta att af dem blifva uppäten.
Jag känner ganska väl att man, i ett sådant ämne som detta,
bör vara varsam i sina uttryck, och att det hörer lill de ämnen, der
man lättköpt nog kan framstå som försvarare af den nödställdes rätt
medelst ord, och jag ämnar derföre ej inlåta mig i några deklamationer;
men, mine Hrr! tillåten mig att säga, att om sjelfva förhållandet
är sådant, att sanningen, då man riktigt undersöker den, är
förfärlig, så nödgas vi komma till den slutsats, att denna sanning
mäste uttalas, att mari måtte taga ihop med den likasom man
gör del med hvart och ett annat samhällssår innan det kan botas.
Vilja vi nu se pä huru allmänheten hos oss har i det hela behandlat
denna fråga, så stöta vi ständigt, på en mängd rådande begrepp,
hvilka jag för min del tror verkligen innebära villfarelser.
Dessa villfarelser hafva gått sä långt, att en rådande ton nära nog
etablerat såsom doktrin, att de fattigas och uslas antal i ett samhälle
mäste ökas å ena sidan i samma mån som välståndet tilltager i det
andra. Och likväl, om vi vilja se denna sats i och för sig sjelf, så
finnes här intet tänkbart logiskt sammanhang emellan premisserna
och konklusionen; jag vill tvertom påstå, att det icke är möjligt, om
nian skänkte en tillräcklig omsorg åt fattigvårds-frågan i hela dess
omfattning såsom en samhällsangelägenhet, att icke med välståndets
tilltagande äfven förmågan att föda de fattige och hjelpa de nödställde
måste tilltaga. Öm vi blott utgå från det antagna statistiska
factum, att t. ex. antalet af de medlemmar i samhället, hvilka ej
kunna föda sig utan biträde frän de bättre lottade, utgör af det
bela, så frågar jag: huru är det väl tänkbart att de ^ som tillhöra
de förmögnare eller bergade kunna hysa någon rimlig anledning lill
fruktan att blifva uppätne af den återstående tiondedelen?
Ett annat begrepp, som enligt min öfvertygelse äfven är en
villfarelse, är det, att ju mer man hjelper de fattiga, ju mer föröka
de sig till antalet. Jag vill väl ej helt och hållet bestrida att sådant
kan äga rum under vissa förhållanden och att man äfven kan hemta
flere stöd ur erfarenheten för ett sådant påstående; ty det är visserligen
gifvet, alt alla som äro i knappa omständigheter skola, i samma
män de finna lägenhet att blifva hörde, de också, komma fram
med sina klagomål, sä snart de tycka sig behöfva understöd, och
Den 4 Januari.
11
att derigenom till en början, i viss grad åtminstone, skall visa sig
i en tillvext i fattigantalet. Men det måste likväl ligga inom
möjlighetens gräns att, genom ett klokt ordnande och noggrann tillsyn,
sä ställa till, att det kan sättas gräns för sådana missbruk. En
sådan fördom, som nyss nämndes, existerar visserligen ej endast i
vål t land. Det tor vara allom bekant, att det var en lära som utgick
från den bekante statsekonomen Malthus och hans skola, att staten
ej borde taga någon värd om de fattige, utan öfverlemna dem
ät sig sjelfva, på det resultat af deras egen håglöshet eller elände
måste drifva dem (ill ansträngning och arbete. Denna skola var en
läng tid rådande i England, och framstod med starkt klander mot
den af drottning Elisabeth stiftade fattiglagen. Det gillande, som
Mälthus och hans sats vnnno, hade emellertid mycket sin orsak i de
missbruk, som då ägde rum af den engelska fattiglagen: men huru
har förhållandet sedermera varit? Jo, just dessa missbruk, som alstrade
ett stort antal fattige i England, och som gjorde att fattigtaxorna
der stego till en oerhörd och för det öfriga samhället ruinerande
höjd, hafva sedermera blifvit lagda till grund för en maxim
af de personer i andra länder, som velat förekomma ett verksammare
deltagande för de fattige. Emellertid bar förhållandet i England
numera blifvit sådant att man, med rättelse af det hufvudsakliga
i de gamla missbruken i fattiglagen, har kommit till ett ganska
fördelaktigt resultat, ehuru man likväl der understödjer de fattige
pä ett belt annat sätt, än det sker här i landet. Missbruken uppstodo
derigenom att skyldigheten till underhåll af de fattige i England
gick så långt, at t en godsägare, som brukade en persons arbete hvilken
bade familj, ägde rätt att af församlingen fordra understöd för arbetarens
barn efter en viss tariff för hvarje person i hushållet, hvilket gjorde
att många possessionaten och jordägare betjenade sig af ett sådant
förhållande att nedsätta arbetslönerna och kasta barnen på fattigvården.
Detta förhållande har nu blifvit afskaffadl, och i sammanhang
med den nya fattiglagen (hvars grundsatser i första början gingo ut
pä alt livar och en sorn begärde understöd af det allmänna måste
flytta in på arbetshusen), i sammanhang med den hafva likväl, säger
jag, sedermera blifvit gjorda flera tillägg, i följd hvaraf äfven
särskilda understöd under namn af out-door relief utdelas åt dem,
sorn åro lill arbete oförmögne eller bevisligen i saknad af arbetsförtjenst
och derigenom i stor nöd stadde, och vi hafva sett, huru ett
rätt behjertande af faltigvårdsfrågan, såsom en statsangelägenhet, nyligen
ledt till del resultat, att 3 millioner i Irland under den svåraste
hungersnöd hafva kunnat underhållas med ett, jemförelsevis till
den ofantliga mängden nödställde, måttligt statsbidrag, som engelska
parlamentet skänkt, och af hvilket statsbidrag, märkvärdigt nog, ett
långt mindre belopp utgått, än man hade beräknat.
En annan gängse mening, som jag tillåter mig vidröra, är alt
man säger, det understöd för de fattige lägger hyende under lasten.
Det kan ej heller nekas, att sådant kan stundom inträffa (det
beror naturligtvis på urskiljning i understöds meddelande); men såsom
en allmänt giltig sats, så motsäges det likväl på det mest bestämda
sätt af erfarenheten ifrån 2:ne samhällen, i hvilka en full
-
12
Den 4 Januari.
ständig vård om deras fattige visat de lyckligaste resultater. Del
är nemligen hos judar och Qväkare. Dessa hiida religiösa sekter
vårda sig om sina fattige sä, alt de egentligen ej hafva några sådana
och likväl vet man, att det ej finnes några samhällen sä idoge
sorn dessa båda, och att brottmålsstatistiken i de länder, der de vistas,
sällan eller aldrig har något fall alt uppvisa deri de äro inblandade.
Delta måtte äfven utgöra ett bidragande exempel till beviset
på den satsen, att en verklig och omsorgsfull vård om de fattige
bidrager både till eländets och brottens minskande. I England haiman
nyligen gått så långt, att en skola af dess statsmän anser såsom
en både nödig och nyttig sak, att hvar och en, som befinnes
ej blott alldeles, utan äfven till någon del oförmögen alt berga sig
sjelf, bör hafva bidrag af det allmänna. Man har nemi. utgått från
den synpunkt, att man hör söka upprätthålla arbetslönerna, emedan
man der börjat att allt mer och mer betrakta sjelfva arbetskraften
såsom samhällets förnämsta kapital och ett väl betalt arbete, d. v. s.
höga arbetslöner, såsom det största beviset på välstånd. Så långt
hafva vi, enligt min öfvertygelse, på långt när ännu ej kommit här.
ilian har väl i sednare tider allt mer börjat öfverensstämma i den
lanken att det är nödvändigt för åkerbrukets och näringarnes förkofran,
att man skall väl föda och värda sina kreatur; men det
återstår, att erkänna samma sats i afseende på menniskan.
Betrakta vi vidare med hvilken särdeles omvårdnad staten vakar
öfver, att ingen dess medlem må lida orätt genom andras intrång,
med hvilken noggrannhet man söker genom lagstiftningar afväga
rättigheter och skyldigheter mellan enskilda medborgare, samt
straffbestämmelserna för den, som gör intrång på den andres rätt,
så kunna vi ej neka till, alf. en stor och berömvärd omsorg äger
rum från allmänna tänkesättets sida, för att å denna väg trygga den
allmänna och individuella friden och trefnaden. Men betraktar nian
hvad det kan uppskattas till, vare sig i materielt värde, eller såsom
åsidosatt rättsgrundsats från samhällets sida, om en person genom
oförskyld nöd och elände går förlorad, så skall man sannolikt ock
komma till den slutsatsen, att det lönar mödan att samhället gör
mera för den fattiga klassen, än nu sker. En värd talare nyss före
mig, Gr. Frölich, har utgått från samma synpunkt i afseende på sitt
förordande af räddningshus för vanvårdade barn. Hvad går väl detta
ut på annat, än alt genom hjelp från det allmännas sida förekomma,
att ej individer gä förlorade?
Man säger att det är omöjligt, att realisera Hr Cederschjölds
postulat i denna motion, nemi. att skaffa arbete ät dem som äro i
behof deraf, hvilket, enligt min öfvertygelse, äfven ej kan låta sig
göra med fullkomlig framgång så länge man låter fattigvårdsangelägenheten
förblifva såsom nu, en församlingarnes enskilda omsorg,
och icke utsträcker den till större distrikter. Men det synes förvånande,
att i vår lid, dä konster och vetenskaper så framskridit och
då arbete användes i sä mångfaldigt flera rigtningar än förr, man
icke äfven skulle kunna utfinna arbetstillfällen ät de fattige, om man
blott ville.
Den i Januari.
13
Hvaruti ligger dä felet? Jo deruti, att man hittills alltför litet
tänkt pä att sörja för denna sak. Det finnes ju ingen permanent
auktoritet, som den fattige kan silka vid sädane tillfällen dä han behöfver
arbete eller hjelp och ej kan finna det på enskild väg; han
står helt isolerad för sig sjelf. Gär han upp till en polismyndighet,
sä svarar denna: ”jag känner ej till något arbete: du måste
gå din väg”.
Gå vi till det speciella förhållandet här i hufvudstaden, så tror
jag, att man derigenom skall kunna få ganska kraftfulla argumenter
till understöd för den värde motionärens åsigter. Jag vill äfven i
förbigående fästa uppmärksamheten derpå, att han är ledamot af styrelsen
för fängelser och arbetsinrättningar i riket. Han är således
mer än mången annan i tillfälle att se, huru mången olycklig kommer
att söka arbete utan att finna det. Jag har äfven hort att de
andra ledamöterne af fång-styrelsen instämma i vitsordande af samma
erfarenhet. Der hafva vi således ett factum, som icke kan vara
utan vigt men lemna ett dylikt vitsord ur det dagliga lifvet. För
min del, känner jag i detta hänseende förhållandet blott inom hufvudstaden
och äfven här endast till någon del; men denna ringa
kännedom är mig tillräcklig för att understödja Hr Cederschjöld
motion, att man mätte betrakta denna angelägenhet från en vidsträcktare
synpunkt. Förhållandet är, som alla utan tvifvel lära veta, att
här i hufvudstaden, liksom i landsorterna, utgör fattigvården egentligen
en församlingarnes enskilda angelägenhet, hvaraf följden naturligtvis
är, att de församlingar, som hafva största rikedomen på fattiga,
men den minsta förmögenheten, omöjligen kunna föda alla sina
fattiga. Nu talar jag ej ensamt om sådana fattiga, som äro intagna
på fattighusen och hvilkas belägenhet ej heller är särdeles afundsvärd,
då de skola föda sig på 9 styfver om dagen; men jag talar
om dem som råka i en tillfällig nöd och då behöfva anlita det allmänna
eller den enskilda barmhertigheten. Här finnas i Stockholm
en mängd sällskaper och filantropiska samfund, vid hvilkas sammankomster
en och annan gång siffror blifvit uppgifne, som skulle visa,
att ofantliga fonder finnas i och för fattigas understödjande. Detta
är en sak som ingen lärer kunna bestrida, men förhållandet är emellertid,
alt man ser de mest solklara bevis på, att hvad som uträttas
med dessa fonder ej är tillräckligt. Här har utan tvifvel pä sednare
år skänkts mycket mer uppmärksamhet åt de behöfvandes ställning
sedan kommunalnämnderna stiftades, hvilka erhållit en centralpunkt
i stadsnämnden; men det motsvarar i alla fall pä långt när
icke behofvet. Stadsnämnden har väl en byrå, der arbetssökande
skulle få anmäla sig. Men med undantag af en och annan särskild
åtgärd, som denna nämnd vidtagit för att bereda arbetsförtjenst medelst
stensprängning och dylika sysselsättningar under vintrarna, och
hvilket varit ganska förtjenstfullt samt jemväl något lindrat nöden,
ehuru jemförelsevis få de varit som deraf kunnat sysselsättas, så har
någon anvisning till arbete i öfrigt ej kunnat lemnäs vid den omnämnda
byrån, som icke ens hålles ständigt öppen. Resultatet häraf
är, att det nästan alls ingen hjelp finnes t. ex. för hustrur med
flera barn, hvilka midt i vintern ligga sjuka utan tillgång till föda
ii
Den 4 Januari.
och ved. De kunna ej vända sig till annat än församlingarnes fattigvård.
Församlingen ömmar visserligen för dem och söker att gifva
dem något; men jag känner speciell, att beloppet af hvad en församling
kunnat lemna sådana olyckliga, vid flera tillfällen har inskränkt
sig till en portion fattigsoppa om dagen (och jag lemnar
derhän huru mycken kraft ligger i denna fattigsoppa), samt dertill
en kappe potatis och ett halft mått ved för hela vintern. Hvilken
mensklig möjlighet gifves det väl, att en hustru med 3 till 4 barn
skall kunna föda sig härpå! Följden häraf är ock, att den enskilda
barmhertigheten påkallas af de fattige och tiggeriet uppstår, denna
beklagliga utvext på samhället, så förderflig för moraliteten, emedan
den sätter den tiggande i ett förnedrande och slafviskt tillstånd till
sina medmenniskor och alstrar benägenhet för sysslolöshet samt lögn
och hyckleri, som sedan lätt draga alla andra laster med sig i sällskap.
Då uppstår dessutom det förhållande, att den som är gifmild verkligen
löper fara att, såsom jag för en stund sedan sade, blifva uppäten,
under det att den hårde, som ingenting vill gifva, kan undandraga
sig och gå fri. Detta kan dock ej vara det rätta. Den rike
bör betala, hvar och en i proportion af sin förmögenhet, så att det
ej beror af slumpen, eller hvad man kan kalla ett frivillighetssyStem,
att lemna sådana bidrag eller icke.
Jag sade i början af detta anförande, att jag ej ämnade stödja
min mening på några fraser och deklamationer; men jag kan dock
ej undgå att i förbigående anmärka, att det ifrågavar. ämnet bör
äga hela vårt deltagande, ej allenast från nyttans synpunkt sedt, utan
äfven ur religionens. Och eftersinnar man rätt religionens första bud
i afseende på förhållandet till medmenniskor: att jag skall älska min
nästa som mig sjelf, så mäste man ovillkorligt inse, att man kan
göra mycket för hela denna angelägenhets ordnande och oändligt mycket
mer, än hvad hittills är gjordt, utan att ändå hafva uppfyllt mer änien
obetydlig del af detta religionsbud. Men allt sådant kan enligt min
öfvertygelse icke ske med något tillfredsställande resultat, utan att
man gör hela denna fråga (ill, på visst sätt, en allmän samhällsangelägenhet,
d. v. s. om man icke gör den till en statsangelägenhet
med en permanent öfverstyrelse (hvilket är ett stadium af frågan
dit jag för min del tror att vi engång nödgas komma, ehuru
opinionen ännu ej är mogen derför), så bör man åtminstone göra
den till en angelägenhet för större distrikter och egna en långt allvarligare
omsorg deråt, än hittills; ty på annat säll är det omöjligt,
att motarbeta den hydra af likgiltighet och egoism, som är sä benägen
att trycka ned den fattige. Och egoismen kommer alltid att
i samhället utöfva sitt tyranni, så framt ej samhället utöfvar eller
motsvarar sitt ändamål, att utgöra ett skydd för den svagare mot
den starkare.
Jag anhåller att dessa anmärkmr måtte få åtfölja motionen.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Då, vid ett föregrde tillfälle,
Hr CedeVschjölds motion ang:de fattigvården remitterades, yttrade jag
min önskan, att få beledsaga densamma med några anmärkmr, och
dessa går jag nu att för Ståndet framlägga. Jag finnér mig äfven
Den 4 Januari.
15
dertill ytterligare uppmanad af den motion, som nu är föredragen,
hvilken jag ieke ämnar diskutera, men som synes mig vittna 0111
den aldra största tillförsigt till sina åsigtcrs ofelbarhet.
Hr Gripenstedt uppläste härefter följande:
Hr Cederschjöld har afgifvit ett förslag lill den allmänna fattigvårdens
ordnande, som är af den mest genomgripande beskaffenhet.
Den värda motionärens goda afsigter förtjena otvifvelaktig! all möjlig
aktning. Deltagandet för den betryckta, bemödandet att lindra
armodets tunga lidanden, att från den nödställde afvärja frestelsen
till brott, och att Sifvén åt den olycklige, som fallit, förvara mildhet
och mensklighet, äro känslor och sträfvanden af en så ädel och ljuf
natur, att ingen för dem lärer vilja tillsluta sitt hjerta. Men bemödandet
kan vara missriktadt, medlen kunna vara illa valda, och att
just detta i förevar, fall är förhållandet, synes mig klart af det framlagda
förslaget — ett förslag, som tyckes smaka allt för mycket af
kammarvisdomens ifver och anspråk, men allt för litet af någon bekantskap
med hvad som sker, eller kan ske ute i verkligheten. Ja,
jag vågar t. o. m. förklara, att detta förslag, åtminstone för mitt omdöme,
visar sig vara af en sådan art; så oriktigt till sina grundsatser,
så skadligt till sina följder, så overkställbar! i sin tillämpning,
sii obestämdt i sin uppställning, med ett ord, så väsendtligen och
uppenhart felaktigt, att det redan i sig sjelf innebär skäligen stora
garantier mot faran att blifva antaget. Delta omdöme skall måhända
förekomma mången allt för strängt, men det utgör likväl ingenting
mera än min fulla öfvertygelse, och dess befogenhet vill jag hoppas
kunna ådagalägga.
Jag har sagt att förslaget är oriktigt till sina grundsatser.
Delta är enligt min tanka förhållandet:
1:0 deruti att staten anses böra öfvertaga kostnaden för fattigvården.
Den rätta grundsatsen torde vara alldeles omvänd. Skyldigheten att sig
försörja tillhör, enligt naturen och sunda förståndet, i främsta rummet
hvarje individ sjelf, så långt som möjligheten medgifver. Dernäst
tillkommer denna skyldighet ömsesidigt medlemmarna inom familjen:
föräldrarna böra taga vård om sina barn, oell barnen 0111
sina föräldrar 0. s. v. — allt så långt som förmågan räcker. Derefter
följer i ordningen husbondens pligt att draga försorg om sina
tjenare och underhafvande, och först sedan det visat sig att beliofvet
öfverstiger hvad som hilligtvis kan fordras af alla dessa enskilda
såsom bidrag till de fattigas understöd och försörjning, öfvergår denna
förbindelse i likhet med många andra gemensamma åligganden till
de mindre samhällsenheterna, d. v. s. socknarna. Nyttan och nödvändigheten
kan vidare fordra att vissa delar af detta vigtiga bestyr
äfven utslräckes till större kretsar; men i aldra sisla rummet, eller
rättare sagt aldrig, kan detsamma komma att tillhöra staten i sin
helhet. Förslaget felar i grundsatser:
2:o deruti, alt kommunens enskilda intresse ställes i strid med dess
pligt att söka förekomma och minska fattigskarans tillvext. Detta är
klart emedan hvarje kommun, sä snart fattigförsörjningen ej mera
tillhör densamma sjelf, ulan staten, tydligen finner sin fördel, att af
IG
Den 4 Januari.
denna stora, (ill allmän plundring öfverlemnade fattig-fond, få åtnjuta
så stor andel som möjligt, hvilket med andra ord vill säga,
ali fä det största möjliga antal af sina torftiga medlemmar upptagna
ibland fattighjonen, för att, såsom förslaget innehåller, allt efter omständigheterna
undfå hel, | eller } fattigsold; och hvilka jemmerfulla
beskrifniugar och attester, för detta ändamåls vinnande, skola
komma att förebringas, torde utan svårighet kunna förutses. Förslaget
felar i grundsatser vidare, och:
3:0 deruti, att enligt detsamma all egenskap af välgerning och barmhertighets-verk
försvinner från fattigförsörjningen. Den som tror sig
verka för mensklighetens lycka och förbättring genom ett fullkomligt
uteslutande af det religiösa elementet i detta hänseende, hvilket bju- ,
der kärlek och barmhertighet å den ena sidan, ödmjukhet och tacksamhet
å den andra; som vill, ända till det yttersta, förvandla dessa
ömsesidigt förädlande känslor, endast lill förbittrande pligt utan tillfredsställelse
och pockande rätt utan förnöjsamhet — den misstager
sig, enligt min tanka, svårligen. Icke bestrider jag nödvändigheten
deraf, att ju fattigvårds-pligten bör i lag bestämmas, men jag bestrider
den grundsats, som tror att allt utan undantag bör eller kan
ernås på denna väg allena.
Jag har äfven sagt att förslaget är skadligt till sina följder.
Såsom stöd härför torde det vara nog att hänvisa till hvad som
redan blifvit yttradt ang:de dess princip-löshet. De fattigas förfärliga
tillvext i bredd med en lika förfärlig tillökning i kostnader; förslöandet
af all enskild omtanka och allt bemödande bland denna
klass; en bitter, trottsig, lättjefull och oförnöjsam sinnesstämning —
detta allt, och mycket derutöfver, faller så uppenbart såsom korollarier
af förslagets falska grundsatser, att jag anser all vidare utveckling
i detta afseende vara mer än öfverflödig. Men om någon
skulle tvifla på riktigheten af dessa slutsatser, välan! sä hänvisar jag
honom till en erfarenhet, den största, men också den bittraste som
funnits. Må han rådfråga Englands historia i denna del och draga
nytta af dess exempel. Han skall då finna alt Englands gamla fattiglag
i det väsendtligaste alldeles liknade den som nu af Hr Cederschjöld
blifvit föreslagen. Afven der ställdes fattigvården uteslutande
på det legala området, äfven der påbjöds att alla oförsörjda skulle
förses med arbete på socknarnas bekostnad, äfven der bestämdes att
hvar och en, som ej ansågs kunna förtjena nog till sitt uppehälle,
skulle af fattigmedlen erhålla fyllnaden till sina behof, och hvart detta
system ledde, derom kunna fattigtaxornas oerhörda belopp, blott för
England uppgående till 8,683,4(11 L. St., eller mera än 156 millioner
r:dr ngds om året; folkets förfärliga utarmande, ja, hela samhällens
afträdande af ali sin egendom, och slutligen de ofantliga ansträngningar
som gjordes för att återkomma från en så förtviflad belägenhet,
lemna ett varnande vittnesbörd, som icke borde vara för
oss förloradt.
Jag har vidare sagt att förslaget är overkställbar! i sin tillämpning.
Den l:sta punkten i förslaget innehåller att inom hvarje län
skall arbetsförtjenst beredas åt alla länet tillhörande personer, som
sig dertill anmäla. Först och främst måste jag härvid anmärka en
Den 4 Januari.
17
obestämdhet i meningen. Alla skola erhålla arbetsförtjenst, men af
hvad slag ? — Gräfning, stenhuggning, eller annat groft arbete, hvartill
egentligen endast den råa kraften erfordras, passar visserligen
för det största antalet, men säkerligen skola äfven ganska många anmäla
sig, som i anseende till svaghet, lyten och ovana vid dylika
arbeten äro dertill alldeles oförmögna, men som deremot genom handafärdighet
i ett eller annat fabriks-, slöjd- eller handtverks-yrke
äga alldeles tillräcklig utväg att sig sjelfva försörja, om tillfälle lemnäs
till färdighetens användande. Ar då meningen att arbetsförtjenst
äfvenledes skall beredas åt alla dessa, eller skola de afvisas och uteslutas
från den allmänna förmån, sorn utgör grundtanken i hela förslaget,
nemi. att arbete ovillkorligen skall tillhandahållas hvar och
en utan undantag som det fordrar. I det ena fallet är stadgandet
uppenbarligen overkställbar!, och i det andra lika uppenbart orättvist.
Huru skall dessutom ett allmänt arbete under sådana omständigheter
kunna handhafvas? Om detta lösa arbetsfolk, som säkerligen till
största delen skulle komma att bestå af lata och liderliga personer,
ingenting vill göra, utan blott står och hänger öfver spaden, hvad skall
dä ske? — Det naturliga medlet, alt en sådan lättjefull arbetare ej
vidare mottages, kan icke användas, ty denne svarar trottsigt, med
lagen i hand, den ena dagen som den andra: här skall jag blifva
antagen. Bör då käppen tillgripas? eller huru vill man reda sig?
Förslaget säger, att underhållet skall bestämmas allt efter personernas
större eller mindre arbetsförmåga. Nå väl! tror man verkligen
det vara möjligt att kunna med minsta sannolikhet till rättvisa
bedomina arbets-förmågan hos hvar och en af denna jemrande och
hycklande fattighop, samt i siffror bestämma densamma till 0, ], J,
-J o. s. v.? — Tror man slutligen det vara verkställbar! att en fattigstyrelse,
som omfattar hela länet, skall kunna lemna ”nödtorftig
vård” ät alla fattiga inom ett så stort distrikt, såsom förslaget bjuder?
— Så framt denna vård skall lemnäs rättvist, d. v. s. enligt
hvad hvar och en i sjelfva verket behöfver och genom sin vandel
förtjena!', (och delta mätte väl ändock vara meningen) så är det efter
mitt. begrepp alldeles solklart, att dertill ovillkorligen fordras den
närmaste personliga kännedom om hvarje individ. Huru är denna
åter tänkbar hos en länsvis centraliserad styrelse? Och tror den
värda motionären, eller någon annan, verkligen alt allt detta kan
sammanplåstras med några attester?
Jag har slutligen påstått att förslaget är obestämdt i sin uppställning.
I 2:dra punkten af förslaget står, att de fattiga icke må erhålla
understödet kontant, utan in natura; men i den 3:dje punkten föreskrifves
att fyllnads-medlen skola utgå med t. ex. 15 eller 30 eller
45 r:dr, allt efter som arbetsförmågan anses större eller mindre.
Är detta bestämdt, eller ens sammanhängande? — I den 3:dje
punkten står äfven, att staten skall utgifva de medel, som erfordras
för de fattigas underhåll ”utöfver befintliga tillgångar”. Men hvad
är ”befintlig tillgång”? — Menas dermed den inom hvarje socken
vanligtvis befintliga fattigkassan? eller menas den afgift som för när2.
II. 2
18
Den 4 Januari.
var. utgår i och för fattigvården? eller något annat? eller finnes någon
begriplig mening deruti? — med ett ord, är detta den bestämdhet
och tydlighet som anstår en lag? — en lag af endast 4
punkter!.
Jag har nu slutat min granskning af förslaget. Visserligen hade
mycket varit att tillägga, men öfvertygad om obehölligheten af någon
större fullständighet, har jag med afsigt sökt att undvika en
tröttande vidlyftighet, och hvad jag anfört torde i alla fall vara nog
för att rättfärdiga mitt omdöme, att detta förslag, om än så välment,
likväl förtjena!' att i sin helhet förkastas.
Här vill jag äfven sluta; dock, för att icke missförstås, med den
bestämda förklaring, att äfven jag anser den nya fattiglagen vara behäftad
med ganska väsendtliga brister, men att man likväl för närvar.
borde uppskjuta med dess reformerande intill dess några års
erfarenhet hinner att närmare ådagalägga så väl bristerna, som medlen
att dem afhjelpa.
Många ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Hr Akerman, Fredr.: Den siste värde talaren har så fullständigt
och, enligt min öfvertygelse, så väl visat olämpligheten af
att verkställa fattigvården på det sätt, Hr Cederschjöld föreslagit, att
jag för närvar, ej anser mig behöfva tillägga något till hvad jag yttrade
då denna motion sist utgjorde föremål för diskussion, hvilken
dessutom, då motionen redan är remitterad, må anses slutad.
Det är den ytterligare motion, Ilr Cederschjöld afgifvit, och som
lill i dag är bordlagd, hvilken jag helt kort skall fästa mig vid. Denna
motion från en jurist förvånar mig! Icke nog med alt motionären
vill hafva strafflöshet för en gerning, som både moralen och alla
länders lagstiftning ogilla, utan han besinnar ej en gång svårigheten
alt konstatera det villkor, han framställt för en sådan strafflöshet.
Han säger nemi., att den, som till nöds afvärjande tillgriper andras
egendom, skall ej erhålla något straff. Hvar och cn som är i den
belägenhet alt han behöfver stjäla, antingen af nöd eller derföre alt
han ej vill arbeta, skulle utan tvifvel, om Hr Cederschjölds förslag
blefve lag, anföra, att det varit af nöd som han tillgripit sin nästas
egendom. Det skulle dä åligga aktor, att bevisa motsatsen; men då
tjufvarne ej pläga taga några vittnen med sig, så torde denna bevisning
blifva temligen svår om icke omöjlig.
I 2:dra punkten säger motionären, att ingen bör kunna dömas
lill tvångsarbete för saknad af laga försvar så framt han anmält sig
till arbetes erhållande. Jag känner ej att man enligt nu gällande författningar
kan döma någon, som saknar laga försvar, till tvångsarbete,
så vida han icke tillika begått brott. Det står endast omtalt uti
lösdrifveristadgan, att om någon fortfar med lättja och liderlighet,
skulle framdeles stadgas huru med honom bör förfaras. Men ett sådant
stadgande har man ännu ej erhållit; och skulle nu landsh.äga
rättighet att döma till tvångsarbete för saknad af laga försvar, så måste
denna rättighet grunda sig på författningar; men någon sådan
författning finnes mig veterligen icke. Men jag anser det ej stort
värdt, att kosta några flera ord på den sednare motionen, då den
Den 4 Januari.
19
säkerligen kommer att snart gå sitt naturliga mål till möte, att ogillas.
Sä mycket mindre bör jag det, som motionären sjelf, i fortsättningen
af sitt anförande, förklarat sig ej hafva mycket hopp om att
den skulle gå igenom. Denna motion innefattar sålunda blott ett
hot eller ett slags vite, för att derigenom bereda framgång ät den
förra motionen. Vid detta förhållande, och då motionen endast har
nyssnämnda syftning, så anhåller jag, alt den mätte blifva remitterad,
ej till Lag.Utsk., utan lill det Utsk., dit den förra motionen
blifvit hänvisad, för alt der kunna utgöra den häfstång, hvartill den
är ämnad.
Hr Hjerta har i sitt anförande talat om pauperismen och den
kräfta, som denna utgör för samhället, och för detta samhällssår påkallat
uppmärksamheten, sä alt derföre måtte anskaffas läkedom. Jag
tycker dock, att man ej bör klaga öfver, att en sådan uppmärksamhet
saknas, dä frågan utgör föremål för Regeringarnes och representationernas
arbeten och sträfvanden i alla länder och dessutom behandlas
i litterära arbeten, tidhiögsåfhandlingar, tendensromaner m. m,
Men det är sättet att tillfredsställande utreda och besvara frågan, som
är det hittills olösta problemet, och som i Sanning är svårlöst nog;
säkert är åtminstone, att det ej kommer att lösas inom spekulationens
område, och jag skulle derföre önska att de, som befatta sig
med alt i ämnet uppgöra vidtomfattande förslager, ville, innan de
publicerades, ifrån studerkammaren göra några utflygter åt landsorterna
för ätt taga kännedom af förhållandena der och sålunda förskaffa
sig någon erfarenhet. — Möjligen skulle då månget förslag aldrig
se dagen, och troligen de som framställdes få ett bättre utseende
än del sorn här sednast blifvit framstäldt. Enskildt har jag den
öfvertygelse, 'att man i vårt land ej kan hämma det onda, förr än
man lärt folket, att det har en framtid och att det bör upphöra alt
lefva och tänka endast för dagen. Lättsinnighet i beräkningar och
tillställningar är inom svenska nationen större än kanske någorstädes.
Så länge detta lättsinne. icke kan utbytas mot klokhet och allvar,
må man skrifva så mycket som helst och inrätta så många arbetshus,
och etablera så många välgörande sällskaper man behagar, utan att
ändock komma derhän, att man vinner målet.
I afseende på den yttrade öfvertygelsen, att blott det finnes arbete,
blott man ställer så till att man ger folket att göra, så är
allting väl, bör jag ej förtiga några exempel som redan förefinnas,
ådagaläggande motsatsen. Under sisth års nöd i Upland, tillställdes
der allmänna arbeten, jag tror för omläggning af backarne emellan
Grans och Lislena gästgifvaregårdar. Det lystes pä, att arbetarna
skulle få god arbetslön, och jag tror äfven att det var så ställdt, alt
de kunde få mat på stället för billigt pris. Men hvad hände? Vid
början af arbetet kommo (ehuru man till landsh.-embetet anmält att
väl flera 1000 personer voro utan arbete) blott omkring 150
personer; men sedan de varit der några dagar, tyckte de arbetet
besvärligt och försvunno ganska snart. Samma förhållande inträffade
för några år sedan i Westergöthland, då nöd der rådde, med klagan
öfver saknade tillfällen till arbetsförtjenst: hvadan man beredde
2*
20
Den 4 Januari.
utväg dertill vid Wanås fästning. Ett litet antal infann sig väl, men
då de funno det vara allvar med arbetet, begåfvo de sig snart derifrån.
För några dagar sedan såg jag i en tidning en dylik uppgift
i afseende på en utdikning, jag minnes ej nu i hvilken del af landet.
Man hade plan och penningar till arbetets utförande, en arbets-comité
var utsedd, arbetschef antagen, men, ehuru det i orten
allmänt klagades öfver arbetslöshet, så infunno sig dock ganska få
vid arbetet. Jag återkommer sålunda till hvad jag först yttrade, att
så länge nästan alla samhällsklasser, och synnerligast de lägre, lefva
blott för dagen, och innan man hunnit vänja dem vid, och inplanta
i dem förmågan, att tänka på framtiden, eller rätteligen, att sjelfva
söka bereda sig en framtid, bör man ej hoppas kunna uträtta stort
hvarken genom faltigvårdsförordmr, arbetshus eller andra dylika inrättningar.
Frih. Cederström, Jakob: Jag hade icke ämnat yttra mig
öfver Ilr Cedersclijölds motion, öfvertygad som jag är, att något yttrande
deröfver ej behöfdes för att hindra dess framgång; men Hr
Hjertås yttrande här på Riddarhuset, nyss för en stund sedan, har
uppkallat mig att yttra några ord. Ilen värde ledamoten har uppehållit
R. o. Ad. med en mängd detaljer och citater om förhållandena
i England, hvilket allt jag lemnar i det värde, det förtjenar;
men han har uppgifvit att proportionen der äfvensom här emellan
fattige och rike vore, att ,‘ö vore fattig och de öfrige voro förmögne,
och att de T®ff förmögne böra vara i tillfälle att föda den öfriga
110 fattige som återstår. Uppgiften saknar grund. Det är långt
ifrån att i England skulle finnas ,‘Jft förmögna och blott fattige:
man kunde snarare säga tvertom, att ,9ff åro fattige och den öfriga
förmögen, men ej förmögen utan rik. Ilär i Sverige är förhållandet
ej heller riktigt, ty här finnes ej af svenska folket som
är fattig på långt när, på mycket långt när. — Den värde ledamoten
har utgått frän behofvet af en centralstyrelse för fattigvården
inom landet. Jag hoppas, att den erfarenhet vi hafva af en sådan
styrelse för fängelserna i riket, och af de följder den medfört, måtte
bevara oss från alt fä en sådan styrelse äfven för fattigvården i riket,
hvilken snart skulle komma alt uppsluka lika stora summor om
ej större, sä framt den skulle förses med allt hvad en fattigvårdsstyrelse
beliöfver för att kunna underhålla de från fängelserna utkommande
fångarne. Den värde ledamoten, som tyckes äga en djup
kännedom af den Engelska lagstiftningen i fatligvårdsväscndet, hade
ej bort dölja hvilka menliga följder den medfört för beskattningsväsendet;
han hade ej hort dölja de författningar som derstädes finnas
mot tiggande, han hade ej heller bort dölja huru många rättegångar
som, sedan denna beskattning blifvit en statssak, uppkommit för
att föra de fattiges talan, och att dessa rättegångars anta! pä några
år öfverstigit summan af alla andra rättegångar inom landet. Allt
detta hade den värde talaren ej bort dölja för det hus af hvilket
han är representant, och der han yttrat sig ronde lagstiftning i detta
ämne. Det der är likväl blott kända saker, som finnas i parlamentsakterna
och Edingburgh Review att träffa när och hvar man beha
-
Den 4 Januari.
21
gar. — Den värde talaren har sagt, alt den medlidsamme medborgaren
i Sverige skulle blifva uppäten. Domen är faslig och han menar
väl naturligtvis ej att han sjelf, utan att hans förmögenhet, skall
blifva uppäten af de fattige. Jag beklagar i sådant fall Hr Hjerta
om han bekänner sig (ill den Svenska statskyrkan. — Jag vill blott
tillägga några ord i afseende på den permanenta styrelse för fattigvården,
som här förordats och af Hr Cederschjöld blifvit tillstyrkt
länsvis, samt af Hr Hjerta utsträckt till staten Sverige. Må man
blott betänka huru många embets- och tjenstemän det skulle erfordras
för att frän hvarje socken, och ej endast från hvarje sådan,
utan inom de större socknarne från hvarje distrikt, fä uppgift på dem,
som äga anspråk på alt vara fattige för att kunna fä andel af dc
dertill anslagne medel; och man skall lätt finna att sjelfva förvaltningskostnaden
dertill skulle måhända upptaga mer, än hvad till
samtlige fattiges underhåll erfordrats, om ingen styrelse varit.
Ilr Cederschjöld: Till en början får jag hembära Hr Hjerta
min tacksamhet, för det att han, oaktadt de enskilda strider, som oss
emellan ägt rum i frågor, som med denna äga gemenskap, likväl
kraftigt underslödt de åsigter, jag nu inför R. o. Ad. uttalat. Frih.
Raab har anmärkt det mitt förslag, att den som af verklig nöd bcjiår
brott skulle blifva strafflös, syntes innefatta eif hot, och Ilr
Akerman har yttrat enahanda åsigt. I anledning häraf får jag förklara
att jag ej äger ett så stort begrepp om min representationsrätt,
som de värde ledamöterne synas äga om sin. Jag vet nemi. ganska
väl att min rättighet och min makt såsom representant inskränka
sig endast till att uttala mina åsigter, och alt med min voteringssedel
uttrycka ett ja eller ett nej, samt att del således skulle vara
dåraktigt alt försöka genomdrifva ett förslag genom hot, äfven om
jag ej ansåg ett sådant försök vara representanten ovärdigt. Vid
motionens väckande lillkännagaf jag att det var min rättskänsla, som
uppmanade mig till att framställa förslaget; — och jag är förvissad
att hvar och en, sorn vill noga betrakta förhållandet, äfven mäste
erkänna, att rättkänslan verkligen dertill uppmanar. Frih. Raab
har trott förslaget ej kunna försvaras; och Hr Gripenstedt har haft
den godheten yttra, att det innebure ett bevis pä den största tillförsigt
lill mina egna åsigter. Det torde likväl ej hafva undgått någon
som hört hans anförande, huruvida det innefattar någon brist
på tillförsigt till egna åsigter. Hr Gripenstedt har förklarat mitt
förslag vara oriktigt till sin grund; —skadligt till sina följder; overkställbar^
— samt obestämdt lill sin uppställning; och denna förkastelsedom
har af den värde ledamoten blifvit afkunnad med den
säkerhet och egna tonvigt, som tydligen utmärkt, det han vore viss
om alt jag derigenom blifvit helt och hållet tillintetgjord, och så lärer
mången väl ock anse mig vara, särdeles som man icke lärer betvifla,
att ju Hr Gripenstedt äger lika stora insigter i lagfarenhet,
fattigvård och fångvård, som i alla andra här förekommande ämnen;
och min tillintetgörelse kan man tro vara oså mycket större som hans
anförande blifvit underslödt af en jurist Hr Akerman, som t. o. m. uttryckt
sin förvåning öfver att en sådan framställning, som min, kunnat
22
Den 4 Januari.
framkomma fran en jurist. Då jag na ej kan våga hoppas, det mitt
omdöme i något ämne, skall kunna inom detta hus anses väga emot
Hrr Gripenstedt* och Åkermans ehuru det synes mig som man hade
rätt att fordra, det mina insigter och min erfarenhet uti ifrågavar.
ämne, som pä det närmaste rörer det embetsverk der jag användt
\ af min snart 20-åriga tjenstemannaverksamhet, böra fullt uppväga
dem, som deruti kunna ägas af Hr Gripenstedt, hvars tjenstemannabana
varit riktad åt ett helt annat häll, så är det mig en tröst, att,
till stöd för de åsigter jag uttalat, kunna åberopa sådane auktoriteter,
som jag hoppas äfven inom detta hus skola anses fullt uppväga
icke allenast Hr Gripenstedts, utan t. o. m. Hr Åkermans. Till
en början får jag åberopa våra gamla lagar: landskapslagarne. De
andas visserligen ej någon mildhet, ty de straffade tjufnadsbrott l-.sta
gången med lifvets förlust; men sådant oaktadt finnas der fall då
tjufnadsbrott ovar fridlyst från straff, och jag får i afseende härpå
hänvisa Hr Akerman till Nordströms ”Bidrag till svenska samhällsförfattningens
historia” pag. 297, der den värde ledamoten kan läsa
följande*: ”Stjäl en fattig man, den verklig allmoseman är, en kaka
bröd, eller ett mål mat, vare lian saklös, dock må han ej oftare än
3 gånger stjäla saklöst”. Enligt Östgötha- och Södermanna-lagarne
voro äfven åtskilliga mindre tillgrepp utan ansvar, dä de skedde i
verklig nöd. Vidare åberopar jag Franska lagen, som tjenat lill ett
mönster för llcre andra länders lagstiftning. Den innehåller uti (14
art. ett härmed likartadt stadgande, ålen det är ej nog härmed; ty
jag åberopar slutligen det nya lagförslaget, som redan vunnit högsta
domstolens, Statsrådets och Konungens bifall, samt blifvit till K.
St:s antagande öfverlemnadt. Det liar derföre icke kunnat annat än
pä det högsta förvåna mig att Hr Akerman, som talat lill förmån
för det nya lagförslaget, kunnat mot mig framkomma med en sådan
antastelse, sorn han mot mig framställt. Uti nya förslaget till
straffbalk, har nemi. 7 Cap. 5 § följande lydelse: ”Har någon, för
att afvärja trängande lifsfara, föröfvat gerning, hvarförutan räddning
ur denna fara ej möjlig var; derföre skull han ej till straff fällas”.
Detta innefattar således ett mycket vidsträcktare lagstadgande, än det
jag föreslagit, men på det ali man ej för ordslällningens olikhets
skull må tilltro sig kunna göra några invändningar mot antagande
af mitt förslag; så får jag för min del föreslå, att detsamma mätte
blifva fullkomligt lika lydande med det nya lagförslagets, endast med
den förändring att ordet gerning utbytes emot orden ”tillgripit annans
egendom,” då förslaget komme att lyda sålunda: ”Har nå
gon,
för att afvärja trängande lifsfara, tillgripit annans egendom,
hvarförutan räddning ur denna fara ej möjlig var; derföre skall han
ej till straff Edlas.”
Uti det förslag till straff-balk, sorn från trycket utkom 1839,
hade 7 Cap. 5 § följande lydelse: ”Har någon lör att afvärja trängande
fara för lif eller helsa, såsom i hungersnöd eller annan svår
nöd, tillgripit annans egendom, enär räddning thy förutan ur denna
fara ej möjlig var; derföre skall han ej till straff fällas.” Ser man
nu på motiverne till den förändrade redaktionen uti det sednaste
förslaget, så erfår man att orden ”tillgripit annans egendom” blifvit
D e n 4 Januari.
23
utbytle mot ordet ”gerning” endast för att göra begreppet mera omfattande,
så att det skulle afse alla gerningar af livad slag som helst.
Det anförda torde vara mer än tillräckligt för att hos R. o. Ad. kunna
motväga det hånfulla omdöme, som af mina motståndare blifvit uttaladt
om mitt framställda förslag, helst deras hån, enligt hvad jag
nu visat, träffar dem bland landets mest ansedda jurister, som utarbetat
det nya lagförslaget; — dem, som granskat detsamma; samt
dem, af hvilka det redan blifvit godkändt.
Hvad åter mitt förra förslag beträffar, eller det om arbetes förskaffande
åt den som deraf är i saknad, samt underhålls beredande
åt den kraftlöse nödlidande, sä har man missförstått mitt förslag.
Jag har alldeles icke yrkat på, alt man skulle lemna understöd ät
alla fattige, utan jag har uttryckligen förklarat, att man endast mot
valuta i arbete borde lemna dem underhäll, och således alldeles icke
att man skulle utdela några allmosor, hvilket belt och hållet strider
mot mina åsigter, oell jag anser enda sältet att afhjelpa det nuvar.
förhållandet, och alt minska de underhäll som nu individuelt utgå
för de fattige, vara alt stadga, att ingen får allmosa, och ingen något
understöd, med mindre än att han enligt sin förmåga med arbete
vill lemna valuta derföre. Det fordras ganska liten insigt för
att finna, alt just härigenom skulle tiggeriet utrotas. Vill den fattige
ej arbeta, så må man låta honom svälta. Om han står ut med det
2 ä 3 dagar, så bättrar han sig nog den 4:de. Hr Gripenstedt fruktar
alt den christliga kärleken ej skulle få något föremål för sin
utöfning, hvilket visserligen vore allt för beklagligt; men jag tror
att det finnes ganska många tillfällen att utöfva den christliga kärleken,
utan att göra det genom allmosors utdelning. — Den värde
talaren har frågat om det är sammanhang emellan att på ena stället
säga, att underhållet skall utgå in natura, och på ett annat ställe,
alt underhållet skall utgå kontant. Vore något sådant af mig föreslagit,
så vore deruti ej sammanhang, det medgifver jag; men hade
den värde ledamoten behagat läsa rätt innantill, sä skulle han hafva
funnit att jag alldeles ej föreslagit något dylikt. Jag har föreslagit,
att hvar och en fattig skulle utfå sitt underhäll in natura och icke
kontant; men jag har föreslagit, att kommunen, som förskjuter detta
underhäll, skulle af staten få ersättning kontant, ty ät kommunen
kunde man svårligen lemna ersättningen in natura. Jag anser mig
ej böra vidare fortsätta någon speciel granskning af de besynnerliga
satser sorn Hr Gripenstedt framställt i anledn. af detaljerne uti mitt
förslag, dels emedan sådant torde vara alldeles obehöfligt och jag
således endast skulle sätta 11. o. Ad:s tålamod på prof, och dels
emedan uppmärksamheten derigenom skulle afledas från sjelfva hufvudsaken.
För mig är det nemi. likgiltigt om den värde ledamoten
vill låta staten bekosta underhållet eller icke, ehuru det enligt min
tanke är det enda rätta; och som derföre förr eller sednare kommer
att inträffa. Men om man af grundlösa och öfverdrifna farhågor
för närvar, ej vill derpå ingå, så må man tills vidare låta kostnaderne
bestridas läns-, härads- eller socknevis; huru man finner det
vara bäst, jag skall ej sätta mig deremot, allenast man vill gå in
på hufvudprincipcn, den nemi. alt skaffa arbete åt hvar och en som
24
I)e» i Januari.
är i saknad deraf, och nödig värd ät den, son» ej kan arbeta, hvilket
efter mitt omdöme är ovillkorligen nödvändigt, så vida fattigvården
någonsin skall kunna ändamålsenligt ordnas: så vida straffet
för olofligt tillgrepp skall blifva rättvist, och sä vida fångarnes antal
samt utgifterne för fångvården icke skola oupphörligt tillvexa; men,
frågar man, hvarmed skola vi sysselsätta dem, och hvar skaffa arbete
åt alla som deraf äro i behof? Denna enda fråga, mine Hrr!
är ett till fyllest görande bevis för riktigheten af mine här framställde
åsigter; ty just genom sjelfva denna fråga: hvar skall man skaffa arbete
åt alla som behöfva det, medgifver man ju, att det finnes ett
stort antal som saknar arbete. — För desse beklagansvärde, som
förgäfves anhålla om arbete, återstår endast att antingen svälta ihjäl,
eller tigga och stjäla hvad till lifsuppehälle! erfordras. Att begära
det de skulle välja det förra alternativet synes mig vara lika dåraktigt
som ochristligt, emedan det strider mot den menskliga naturen,
och det återstår således för dem endast att tillgripa den sednare
utvägen för att rädda sitt lif.
Om nu en lagstiftande församling, i st. f. att i främsta rummet
vidtaga sådana åtgärder, att en hvar, utan alt behöfva beträda
brottets bana, måtte kunna förtjena sitt lifsuppehälle, endast sysselsatte
sig med att uttänka hvilka slags straff skulle vara mest förbättrande
och afskräckande, så handlade den efter mitt omdöme lika
oförståndigt som grymt. Det synes mig nemi. knappt tänkbart att
uppfinna något straff, nog afskräckande och förbättrande för alt kunna
verka dertill, att man sjelfvillig! underkastar sig hungersdöden hellre
än man blottställer sig för straffet; och om ett sådant straff kunde
utfinnas, skulle detsammas tillämpning dock efter mitt omdöme innefatta
höjden af grymhet. — Jag kan derföre ej annat än högeligen
beklaga alt personer kunna finnas som ej vilja behjerta denna
fråga, utan hellre vända den i löje; men då deras egen pung en
gång blifvit uttömd till följd af deras förvända åtgärder, skola de måhända,
fastän försent tvingas att öppna ögonen för alt se förhållandet
i sin rätta dager. För min enskildta del skall jag, så vidt möjligt
är, vid hvarje tillfälle fästa uppmärksamheten på nödvändigheten
deraf, att man i första rummet söker att förekomma brott och först
i det andra, att bestraffa det. o
Slutligen, och efter Hr Akerman tycker om förvåningar, kan
jag ej underlåta att uttrycka min deröfver, alt den värde ledamoten,
som sjelf är en i tjenst varande landsh., kunnat här framkomma med
det påstående att man ej för närvar, kan dömas till tvångsarbete för
bristande sv k. laga försvar. I anledn. deraf får jag, för min del,
hänvisa Hr Akerman till § ti af K. förordn. den 29 Maj 184t>, der
det heter mot slutet af § 2: då äge, på yrkande af sockennämnd
eller tillsyningsman i orten, der den försvarslöse anträffas eller finnes,
och sedan personen, antingen inför K. befale, eller efter dess
förordnande vid ortens underdomstol, är vorden hörd, K. befale makt
att ej allenast efter § 3 förfara, utan ock, när skäl dertill äro, förelägga
den försvarslöse viss lämplig tid, att skaffa sig tjenst eller
annat laga försvar, vid äfventyr att vara till allmänt arbete förfallen.
Och i sednare § § stadgas äfven hurusom den försvarslöse
Den 4 Januari.
25
O
af landsh:n dömmes lill allmänt arbete. Måhända vill Hr Akerman härvid
invända, att sådant har sin tillämpning egentligen endast på personer,
som blifvit straffade för brott; men dertill vill jag svara, att de för
brottets skull undergått straffet, och skola sedermera tillgodonjuta
sin frihet, samt att de således ej kunna dömmas till annat ansvar
för brottet, utan är det endast för det bristande laga försvaret som
de å nyo dömas lill tvångsarbetet. Att en sådan författning kunnat
utkomma i medlet af det 19:de seklet är utan tvifvel förvånande,
särdeles dä man besinnar, att författningen för vissa fall medgifver,
att den försvarslöse må qvarhällas i fängelset för att der bereda
sig laga försvar. Innefattar det någon rimlighet, att man skall
sitta qvar inom häktet och likväl bereda sig tillfälle till laga tjenst
vid äfventyr af tvångsarbete. Denna författning är ännu mer orimlig
än lagen som dömer den nödställde till ansvar för stöld, ty det beror
likväl pä honom sjelf, att antingen svälta ihjel eller stjäla; men det
beror alldeles icke på honom sjelf att skaffa sig laga försvar. Han
kan ej tvinga sig, in uti någons tjenst, och således innehåller denna
lag en orimlighet genom föreläggandet att en person, vid äfventyr
af tvångsarbete, skall fullgöra något som ej står i hans makt att
fullgöra. Jag hemställer till en och hvar, huruvida sådant är med
rättvisa öfverensstämmande; jag åtminstone kan ej fatta det.
Hr Hjerta: Efter de yttranden, som den siste värde talaren
här afgifvit, och då tiden nu lidit så långt, vill jag icke uppehålla
11. o. Ad. länge. Likväl torde några af de anmärkmr, som blifvit
gjorda emot mitt yttrande, ovilkorligen fordra att besvaras.
Det är obestridligt och bekräftas äfven af det bifall, hvarmed R.
o. Ad. helsat Hr Gripenstedts anförande, då detsamma innebär mycket
ganska förföriskt till att mota bemödandet att göra något mera
omfattande än hittills för fattigvården. Den klimax, talaren uppställt
angule skyldigheten att försörja, som skulle åligga hvar och
en, nemi. för det första att försörja sig sjelf, dernäst att försörja sin
familj och slutligen äfven sina tjenare, har mycket sken af riktighet.
Likväl om man analyserar denna sats, sorn här snarare torde
kunna kallas en rhetorisk prydnad, så tror jag att den icke finnes
hvila pä så fast grund, sorn den värde talaren sjelf möjligen
förmodar.
Hr Cederschjölds motion och det understöd jag sökt gifva åt
densamma, har icke till föremål sådana personer, sorn kunna försörja
sig sjelfva, utan allt hvad motionen innehåller kan endast
komma alt hafva afseende på sådana som icke kunna det. Hvad
beträffar familjens skyldighet att försörja sina medlemmar, så är
den likaså gifven som allmänt erkänd; men om man t. ex. antager
att en fattig moder ligger på sjuksängen med 3 eller 4 barn
omkring sig, och denna moder icke har någon man, inga anförvandter,
inga vänner sorn äga något att gifva henne, så upphör den
familjens skyldighet att försörja sig af det enkla skälet, emedan den
icke kan äga rum. Då inträder den stora frågan, mine Hrr! huruvida
det är såväl från nyttans, som den christliga barmhertighetens
synpunkt lämpligt, skäligt och rättvist att öfverlemna sådana
20
Den 4 Januari.
samhällsmedlemmar endast åt den hjelp af den clnislliga barmhertigheten,
som slumpen kan skänka dem och som visar sig vara alldeles
otillräcklig. Betraktar man hvad sådana samhällsmedlemmar
måste förlora i förmåga att försörja sig då de först måste för lifvets
uppehälle föryttra lill underpris allt det lilla de äga, om de
äga något, att sedan lida till hälsa och krafter af hunger och köld,
så tror jag att man skall finna att samhället handlade i sitt eget
intresse att rigta sin uppmärksamset mera åt detta håll för att der
understödja; hvarigenom man sedermera skulle hafva mindre behof
af anslag till räddningshus för vanvårdade barn. Samma förhållande
är äfven vid husbönders åliggande att försörja sina tjenare. En
sådan försörjningsutväg finnes icke för dem som icke hafva någon
husbonde att anlita.
Samma värde talare har, för att nyttja ett uttryck, som han
sjelf begagnat om motionären, med en fras, som vittnar om den
största tillförsigt, yttrat att det är ett ämne som aldrig kan tillhöra
statens omsorg.
Jag ber likväl den värde talaren att få påminna om hvad han
sjelf citerat såsom en varning för oss, nemi. Englands exempel.
Der anses denna omsorg verkligen till en ej ringa del tillhöra staten;
men jag ber, i anledn. af den citation som den värde talaren
gjort, att få draga i tvifvelsmål några af de facta, han citerat. Om
den värde talaren behagat studera fattiglagarnes historia inom England,
så skall han finna, att vid den nya fattiglagens införande på
1830-talet, hvilken fattiglag, derigenom att den ovilkorligen berättigade
alla som hade deraf behof att vinna inträde på arbetshusen,
likväl var långt mera frikostig, långt mera förutseende för de fattiges
behof, än hvad här ännu är fallet, der rum ofta felas till deras
emottagande, så inträffade det att äfven der i landet nämnde lag
väckte en så allmän opposition att parlamentet slutligen måste göra
den förändringen deruti, alt understöd nu äfven lemnäs utom fattighusen.
Vidare har den värde talaren sagt att i England fattigafgifterna
ensamt uppginge till öfver 8,000,000 L. sterling. Jag känner
icke hvarifrån han tagit denna uppgift, men jag förbinder mig
att inom en kort stund kunna visa honom uti ett tryckt arbete som
finnes hemma hos mig att dessa afgifter, som år 1801 uppgingo
till 4,100,000 L. sterling, år 1846 endast stego till 4,900,000,
oaktadt befolkningen i landet under tiden fördubblats, och att afgiflen
per caput af befolkningen, som år 1801 var 9 sk. sterling,
år 1846 utgjorde blott 6 sk. Jag måste således med afseende pä
delta förhållande i allo bestrida de slutsatser, som den värde talaren
dragit utaf det af honom från England citerade exempel.
Frih. Cederström, Jakob, har såsom replik emot den af mig
gjorda uppgiften om proportionen emellan fattiges och bergades
antal förklarat, att förhållandet i England skulle vara alldeles motsatsen
af hvad jag uppgifvit. Jag vill blott taga mig friheten i anledn.
deraf anmärka, att min uppgift icke hade afseende på England,
utan endast på Sverige. I afseende på Sverige åter, har Friherren
sagt att de fattigas antal här icke utgör så stor del, som
-jT0:del af befolkningen. Då säger jag blott: så mycket bättre; då
Den 4 Januari.
27
böra vi också vara sä mycket lättare i tillfälle att försörja del mindre
antalet än det större. Hr Gripenstedt har äfven andragit såsom
ett kardinalskäl emot antagande af den sats som Hr Cederschjöld
i sin motion framlagt, att hans förslag skulle vara löst och
obestämdt framkastadt. Jag kan för min del icke instämma i den
lankan att detta utgör något argument emot principen. Del vore,
mina Hrr! alldeles utomordentligt, det vore mera än man af någon
menniska kan begära att uti ett ämne, hvaruti så mänga af
hvad man kunde kalla sjelfva samhällsorganismens mysterier ingå,
som i fråga om fattigdomens förekommande och afhjelpande, man
skulle kunna genast framställa ett fullt tillfredsställande förslag. Det
vore, mina Hrr! snart sagdt ett underverk att, sedan man förut i
ämnet endast fått ett lagförslag som i allmänhet i några få penndrag
ålägger församlingarne att försörja sina fattiga utan att uppgifva
något närmare om sättet att fullgöra denna skyldighet, det
vore, säger jag, underverk snart sagdt, att kunna på en gång stiga
fram och säga bestämdt huru denna sak bör ordnas. Det måste
vara just derföre, att detta icke låter sig göra genom något recept
på förhand, som samhällsmedlemmarnes uppmärksamhet behöfver allvarligen
rigtas ät detta håll för att genom allas medverkan eftersöka
och utfinna det bästa sättet och just derföre är det äfven nödigt att
organisationer inom större distrikter än församlingarne för detta ändamål
inrättas.
Om för öfrigt blott alel af de tänkande och bildade inom
samhället ville egna blott -j af den tid, som de nu egna ät andra
tidsfördrif, såsom att spela kort, till utgrundande af utvägarne att
försörja de fattige, så skulle från detta ögonblick frågan snart komma
alt antaga en mera bestämd form än hittills.
Hr Akerman har förklarat att det icke vore värdi alt sitta och
uttänka förslag i dessa ämnen uti studerkammaren. Jag måste
visserligen erkänna att jag icke kan hafva så vidsträckt erfarenhet
som han i dessa frågor; likväl tager jag mig friheten nämna att
hvad jag nu i dag anfört, icke härleder sig från studerkammaren
utan ifrån erfarenheten, dels derföre att jag sjelf i flere år varit
ordningsman inom en församling här och ledamot af kommunalnämnden,
dels genom min egenskap af publicist och redaktör af
en tidning, hvarigenom jag varit i tillfälle att se huru dussintals
personer nästan dagligen komma med de mest giltiga bevis pä nödställd
belägenhet och klaga sin nöd för att få en supplik till allmänheten
i tidningarne. De hafva med sig betyg af läkaren och
prestön; men det finnes ingen auktoritet dit de kunna vända sig
dermed och blifva hjelpte, när de t. ex. hålla på att blifva afhyste
ur sin usla boning för bristande medel alt betala hyran, o. s. v.
De hafva dä ingen annan utväg, ingen annan hjelp än att låta dem
vädja till publikens barmhertighet; men som dessa suppliker återkomma
så ofta, och det någongång äfven kan hända, att den enskilda
välgörenheten träffar på otacksamma eller eljest dåliga menniskor,
så är äfven denna väg icke särdeles fruktbärande och kan i
allt fall endast komma ett högst litet antal af den behöfvande mängden
tillgodo.
28
Den 4 Januari.
Hr Akerman har äfven sagt att det hästa sältet alt komma lill
det mål, man eftersträfvar, vore alt lära massan af svenska folket
att icke lefva och njuta för dagen. Det är ganska lätt sagdt och
har visserligen såsom allmän sats ofta sin tillämpning. Hos den obildade
finnes, och erfarenbeten besannar det tyvärr ofta, en håglöshet,
som förleder honom att icke spara något för morgondagen.
Slen om man betraktar den arbetandes villkor, så måste man dock
medgifva att de för det mesta icke lemna någon möjlighet för honom
till utsigt för framtiden. I Forsells statistik står uppgifvit efter
autenlika handlingar, att arbetare på landet, om man räknar familjen
bestående af mannen, hustrun och 3:ne barn, efter den
lön som vanligen bestås en torpare i medlersta Sverige, icke hafva
mera än 3 sk. 1 OI- r:sl. om dagen pä personen att lefva af. Om
nu detta är förhållandet, och utan att vidare ingå uti specialiteterna
af denna räkning, så lärer det medgifvas att man icke kan hafva
stora pretentioner på att dessa arbetare skola kunna lefva mer
än för dagen eller bespara något för framtiden. Vi hafva sett personer,
som befunnit sig i mycket fördelaktigare villkor, som likväl
icke spara något för sin framtid, oaktadt de kunna det. Exemplen
tror jag i delta fall skulle vara de bästa ledare för folket. Jag anhåller
att detta anförande måtte få åtfölja remissen.
Ilr Akerman: I fall motionären ansåg att jag uti mitt yttrande
gått nog strängt till väga, så kan jag icke neka alt han har
sökt att betala mig med samma mynt, men jag skall söka till sä
godt jag förmår, alltid helt kortligen, alt reda mig. Han åberopar
såsom stöd för sitt förslag till strafflöshet ett enahanda stadgande derom
i landskapslagarna, men han har hjelpt mig på samma gång genom sin
citation, att pä den tiden straffades stöld med lifvets förlust, och då
lärer han väl sjelf erkänna att de lagarne numera icke i förevar, fall
hafva någon auktoritet. Han åberopade vidare ett, såsom han sjelf ansåg,
paralelt stadgande i nya lagförslaget i afseende på rättigheten lill
försvar då lifvet är i fara. Det må vara den värde motionären förbehållet,
att ställa detta stadgande och det af honom gjorda förslag
i paritet med hvarandra. Då han emellertid åberopat auktoriteter,
så vill jag, med afseende på mitt yttrande alt man icke torde kunna
hoppas att lösa den svåra och vigtiga frågan inom spekulationens
område, anföra de resultater hvartill några auklorer kommit under
sina funderingar. Jag minnes nemi. att i ett arbete, som utgafs
för några år sedan, och då förordades af tidningarne, handlande om
fattigvården i alla länder och utgifvet af en f. d. Fransysk finansminister,
om jag minnes rätt, Duchatel, och en prestman, vid
namn Noville. Författarne, efter att hafva redogjort för alla länders
fattigvård och framställt en mängd statistiska beräkningar omsider,
kommo lill det slutresultat, att all legal fattigvård borde upphöra.
Jag hemställer huruvida det vore christligt, huruvida det vore klokt,
att antaga den satsen. Bredvid denna författare-conclusion, bör jag
omnämna ett arbete som nyligen utkommit af en person, som jag
tror hafva rest utrikes på allmän bekostnad för att taga kännedom
om främmande länders fattigvård. Ilan framställer deri den para
-
Den 4 Januari.
29
tloxen, alt arbete för dagspenning, antagande af tjenst emot lön,
vore den frie medborgaren ovärdigt, och benämnes derföre af honom
de hvitas slafveri!! Till sådana resultater kommer man då man spekulerar
ulan att bry sig om hvad erfarenheten har att lära.
Till svar på Hr Gripenstedts fråga, huru man skulle förfara
med dem, åt hvilka arbete erbjöds men ändock ieke ville arbeta,
yttrade Hr Cederschjöld, att de borde få svälta ihjäl; men jag hemställer
huruvida detta skulle blifva någon lämplig eller verkställbar
påföljd, då lättingar, i fall Hr Cederschjölds motion går igenom, vid
fara att svälta, fä stjäla ansvarsfritt.
Hr Hjerta trodde sig af mitt yttrande kunna draga den slutsats,
att jag ville lägga händerna i kors och lemna de nödlidande
åt sig sjelfva i hopp om att folket omsider skulle inse nödvändigheten
af att skapa sig en framtid. Så var dock icke min mening, ty
äfven jag fruktår, att, man icke sä hastigt kan komma till en reaktion
i de lägre klassernas länke- och handlingssätt, och kan försäkra
honom, att jag under tiden icke skall lägga händerna i kors,
utan ärnar i min ringa mån äfven sträfva att lösa det svåra problemet.
Jag endast opponerar mig emot det sätt dertill, som här
är föreslaget. För att likväl icke i allo vara i strid med motionären,
och för alt icke missförstås, ber jag att få instämma med honom
deruti, att dä Staten nödgas träda emellan med understöd,
hvilket måste inträffa under utomordentliga förhållanden, vid tillfällen
af allmän nöd, då önskar äfven jag att den principen måtte
tillämpas, att understöd lemnäs endast emot arbete; men deremot
fortfar jag att bestrida och skall alltid bestrida den sats, som Hr Cederschjöld
vill förfäkta, alt Staten skulle under alla förhållanden
kunna ombesörja fattigvården, ty det blefve utomordentligt kostsamt
och troligen i längden ett legalt införande af kommunismen.
Hr Gripenstedt: Del relativt obetydliga, som af den värde
motionärens replik kunde falla på min lott att besvara, tror jag icke
skulle vara särdeles svårt att vederlägga. Men örn jag nu skulle
upptaga detta till svaromål, så skulle det också se ut som om jag
accepterade ett dylikt sätt för controvers, nemi. att blott lösrycka
en eller annan liten del af ett anförande, och lemna allt det öfriga
derhän. Detta kan af mig icke antagas. Om deremot den värde
talaren en gång efter litet närmare bepröfvande och tagen kännedom
om mitt anförande vill gå i grunden med de anmärkmr som
deruti blifvit gjorda, sä skall jag ingalunda undandraga mig svaromålet,
utan är beredd att på skarpa allvaret undersöka på hvilkens
sida sanningen ligger. Intill dess må saken hvila. Jag vill nu till
hvad jag förut sagt om orikligheten af förslagets grundsatser endast
ytterligare anmärka det stora felet, att såsom allmän utgångspunkt
blifvit antaget, afl fattigdomen hufvudsakligen härleder sig från bristande
tillfälle lill arbete och icke från bristande vilja dertill. Det
bevis som den värde motionären för denna sats velat hemta deraf,
att åtskilliga tiggande personer hos honom beklagat sig och begärt
arbete, synes hvila på allt för lösliga grunder, då hvarje menniska
matte veta att tiggeriet utvecklar äfven sin konstfärdighet, hvars
30
Den 4 Januari.
problem det är, att göra bebofvet så bevekande som möjligt, och
det första vilkoret är då att framställa sig såsom oskyldigt lidande och
oförmögen att äfven med bästa vilja i verlden sig försörja. Detta
allt bör väl af hvar och en redan a priori kunna inses, och erfarenheten
bestyrker dessutom förhållandet till öfverflöd. Icke vill
jag härmed hafva sagt att icke månget bittert, oförskyldt lidande
finnes, att icke många tysta tårar rinna, dem ingen ser och ingen
räknar utan Gud allena, men lika säkert är det också, enligt min
tanka, alt flertalet af dem som jämrande anropa barmherligheten,
af egen drift hellre idka detta näringsfång, än söka att ärligen med
arbete sig försörja.
Såsom sagdt är, detta visar erfarenheten, och jag vill nu
såsom exempel derpå anföra den rapport, som nyligen afgifvits af
löjtnant Westman såsom chef för sänkningsarbetet vid Mossarps
mossar. Han säger deruti, ”alt oaktadt genom K. befcdes försorg pälysning
öfver hela länet innan arbetet börjades utgick till beredande
af arbetsförtjenst för arbets-sökande och ehuru intressenterna sjelfva
hafva haft all möda ospard för arbetets hastiga fortgång medelst
kungörande i närmaste kyrkor att arbetet drifves på beting och lenrnar
i förtjenst per dag 32 sk. b:co och deröfver, hafva icke flere
än löman anmält sig vilja i arbetet deltaga, och har gräfningsarbetet
derföre |icke under detta år kunnat utsträckas till den längd som
varit åsyftad. Skulle man häraf sluta till den ortens allmännare
välstånd, torde man dock mera misstaga sig, än om man tillskrifver
detta många fattigas böjelse för maklighet eller sysslolöshet samt anspråk
på kommunernas understöd, framför arbetsamhet och flit”—.
Kan någonting amplare vitsorda hvad jag sagt än detta? Men jag
kan äfven anföra vidare exempel af min egen erfarenhet. Jag har
nemligen tagit för princip, att då fattige komma och begära mat,
så skall sådant icke vägras dem, men för att pröfva om de drifvas
till tiggeri endast af lättja, eller af verklig nöd och arbets-brist,
har jag föranstaltat att för barn och mindre arbetsföra personer
sommartiden t. ex. rensning eller något dylikt, och för manspersoner
andra lämpliga arbeten blifva anvisade för en ringa stund, högst
1 timme; men, mine Hrr! jag försäkrar att mer än hälften af de
personer, som komma och tigga, försvinna så snart de få höra talas
om arbete och låta icke vidare höra af sig. Sådant är förhållandet,
och om den värde motionären endast behagar fara fram på vägarna
igenom landet, så skall han med egna ögon finna huru dessa vagabonder
stryka från den ena gården till den andra och dessemellan
ligga och masa sig i solen eller skuggan, allt efter som det smakar
bäst, under det den ärlige arbetaren straxt bredvid får gå och
sträfva i sitt anletes svett. Och vill den värde motionären eller någon
annan vidare veta huru den innersta tanken hos dem låter på
deras eget genuina tungomål, så är det som följer, nemi. ”ar det
icke sä Jett, sä är det icke su hett heller1''. Må man derföre
också se sig väl före, att icke genom en klemig, oförståndig filantropi
verkligen lägga hyende under lasten och befordra en ytterligare
utveckling af den liderlighet och lättja som otvifvelaktig! är
Den 4 Januari.
31
den förnämsta källan till fattigdomen och eländet. Detta är min
grundsats.
Hr Hjertås anförande anser jag mig skyldig att besvara, emedan
det gäller de faktiska uppgifter jag lemnat, och hvilkas riktighet blifvit
ifrågasatt.
Ang:de Englands beryktade fattigväsende, hvars historia Hr
Hjerta tyckes anse vara för mig temligen främmande, skulle vara
oändligt mycket alt säga; men jag vill inskränka mig till att framställa
endast de hufvudsakligaste mom:na deraf, för att bevisa hvad
jag sagt så väl om dess likhet med hvad som nu förelägges oss,
som dess fruktansvärda resultater.
Det Engelska fattigväsendets utveckling delar sig så väl i anseende
till orsaker som följder i 3:ne stora tydligt åtskilda stadier.
Den Esta anstöten till cn allmännare fattigdom i England daterar
sig redan från äldre tider, och härledde sig från den då betydligt
tilltagande ull-kull turen i detta land, hvilket medförde att
stora fält af odlad jord utslogos till fårbeten, hvarigenom en mängd
fattigt folk föllo socknarna till last. Detta, i förening med klostrens
upphäfvande under Henric d. VIII:s tid, verkade derhän att Drottning
Elisabeth år 1602 föranleddes utgifva sin välbekanta stadga
om fattigvården, hvilken innefattade hvad jag förut anfört, nemi.,
att hvarje församling ovilkorligen skulle underhålla sina fattiga genom
arbete.
Nästa stora stadium uti Englands fattigvårds-historia infaller
vid början af 1700-talet och ägde sin grund deruti, att alhnänningarna
vid denna tid till stor del skiftades. På dessa allmänningar
hade efter hand ett stort antal små nybyggen uppvuxit, och hela
denna befolkning, eller de s. k. Cotta gers. blef således nästan på
en gång utdrifven, och lagd på fattigförsörjningen.
Den 3:dje och sista stora afdelningen af fattigväsendet kan anses
hafva tagit sin begynnelse samtidigt med den gigantiska tillvexten
i Englands manufakturer, hvilken åter egentligast kan räknas från
freden i Paris 1763. Machinernas allmännare införande i stor skala,
som härmed ägde det närmaste sammanhang, gjorde nu åter en mängd
menniskor arbetslösa, och bidrog således på samma gång att ofantligt
öka både rikedom och fattigdom. Sådant, mine Hrr lär i korthet
förhållandet, och så fortgick det intill år 1795, då man, vid
ett tillfälle af stor nöd och särdeles tryckande omständigheter, fann
sig föranlåten att göra ett tillägg till den varande fattiglagen i det
s. k. Allowance System, bestående deruti, att hvad en person icke
ansågs kunna förtjena till nödtorftigt uppehälle, det skulle af fattigmedlen
tillskjutas.
Märken nu väl, mine Hrr! huru fullkomligt detta liknar Hr
Cederschjölds förslag, och märken ytterligare hvad som hände.
Jo, det hände, att denna åtgärd, den förderfligäste af alla, vidtagen
såsom nödhjelp vid ett tillfälle af utomordentligt betryck, sedan
icke kunde återtagas. I 40 år fortgick den oförändrad till landets
plåga och förskräckelse, och hvad slutligen deraf följde, det
har jag redan i mitt förra yttrande sagt; och att de uppgifna siffrorna
äro riktiga, derför borgar Geijers namn, ur hvars arbeten
32
Den 4 Januari.
jag hemtat dem, och som sjelf såsom sina källor citerat de Reports,
som afgåfvos före den nya fattiglagens antagande.
Det är sannt att genom denna nya fattiglag, införd 1834,
har man försökt att rätta de största missbruken; det s. k.
out doors relief indrogs, och flera modificationer gjordes, hvilka
det vore för vidlyftigt att här anföra. Men villkoren voro så tryckande
(t. ex. att familjerna skalle skiljas), missnöjet så allmänt,
och svårigheterna så stora, att delta mera än allt annat borde gälla
sorn en varning för andra, att ej inlåta sig på dessa villovägar,
hvarifrån återgången är nästan omöjlig.
Hr Hjerta har velat anse den direktion, hvarigenom jag sökt
bevisa den rätta och principenliga gången af samhällets försörjningspligt
mot de fattiga, blott sorn en talfigur, en klimax, och ehuru
det visserligen är smickrande att åtminstone ur denna synpunkt hafva
vunnit den värde talarens bifall, så kan jag likväl icke gilla en
sådan uppfattning. Jag tror mig deremot verkligen genom denna
uppställning hafva lill full evidens ådagalagt hvad som är den naturliga
gången i delta hänseende, nemi. att när individen ej kan sig sjelf
försörja, så öfvergår denna pligt successive till familjen, till husbonden,
till socknen o. s. v., med ett ord, i främsta rummet till de
mindre enheterna och endast i det allra sista rummet eller aldrig
till Staten i sin helhet. Detta måtte också få gälla såsom motiv
för mitt påstående att Hr Cederschjölds grundsats är falsk, då den
är aldeles omvänd.
Det vigtigaste har för mig likväl varit, att undanrödja all tvifvelaktighet
ang:de riktigheten af det factiska i mina uppgifter, och
detta hoppas jag äfven hafva gjort. Hvarje ord, hvarje siffra står
fast, och dermed också de slutsatser jag deraf dragit.
Hr Cederschjöd: Hr Akerman har öfverlemnat åt mig
sjelf, att söka ställa stadgandet om sjelfförsvar i nya__lagen i paritet
med mitt förslag om ansvarsfrihet för tillgrepp. Afven jag anser
sådant vara omöjligt och jag har derföre icke heller åberopat det
af honom åsyftade stadgande, utan det som förekommer uti näst
föreg:de §, hvilken talar om olofligt tillgrepp. Der står nemi. uti
1839 års förslag: ”har någon tillgripit annans egendom eller derå
skada gjort,” enär räddning ur lifsfara icke annorledes möjlig vore,
derför skall han icke till straff fällas. Det är först i näst påföljande
eller den 6:te §:n af denna lag, som det talas om nödvärn,
eller sjelfförsvar. Samme ledamot har äfven anmärkt, att det
efter mitt förslag skulle tillåtas hvem som helst att stjäla ansvarsfritt,
ifall han icke ville arbeta och man lät honom svälta; och får
jag i anledn. häraf förklara, att jag aldrig tillåtit mig att framkomma
med ett så fantastiskt förslag, som det, att den, som ej ville
arbeta skulle få stjäla ansvarsfritt, utan har jag endast föreslagit, att
den som tvertom vore villig att arbeta, men förgäfves i sådant afseende
erbjöd sina krafter och för afvärjande af trängande lifsfara
slutligen tvangs alt begå tillgrepp, malte för så beskaffadt tillgrepp
blifva ansvarsfri; men då nu arbete enligt mitt förslag skulle blifva
-
Den 4 Januari.
33
va anvisadt åt en hvar, som deraf vore i saknad, så kunde icke något
sådant fall vidare inträffa, hvilket jag trott att den värde talaren
sjelf kunnat inse.
Hr Gripenstedt har förklarat sig vara villig att framdeles ingå
i ett fullständigt svaromål på hvad jag har här framställt, och jag
får på min sida förklara, alt jag är lika villig som han att deruti
inlåta mig sä vidt han vill med mig öfverenskomma att vi å ömse
sidor aflägga all tillförsigt till vära egna åsigters ofelbarhet; men
jag tror likväl att här icke är rätta stället att framkomma med en
sådan vederläggning, enär jag hittills icke lyckats ali blifva af Hr
Gripenstedt förstådd. Detta visar nogsamt äfven hans sednare anförande,
deruti han talar om och framställer åtskilliga bevis på hurusom,
dä man lemnar arbete åt de fattiga, de gå sin väg och vilja
hellre tigga och lättjas. Detta är någonting som är för mig allt
förväl
bekant, och jag har alldeles icke åsyftat att man skulle skaffa
någon hjelp ät den late, utan det är tvertom till fördel endast
för dem, som äro villige att arbeta, som jag framställt mitt förslag.
För närvar, ser man väl en mängd lättjefulla personer drifva omkring,
men så finnes det äfven andra, som begära arbete och må
hända
har det äfven händt Hr Gripenstedt att han icke varit i
tillfälle att kunna lemna dem det. Hvad som är ett gifvet faktum,
och som Hr Gripenstedt icke lärer kunna bestrida, är att alla dessa
kringstrykande lättingar lefva på vår bekostnad; ty det är naturligtvis
de frie som måste försörja dem antingen derigenom, att man
gifver dem allmosor, eller ock derigenom att man blifver bestulen
af dem. Hela mitt förslag går nu endast ut derpå alt dessa kringstrykande
varelser, som för det närvar, lefva på vår bekostnad utan
att lemna oss den ringaste valuta derföre, ovilkorligen skola arbeta
för sitt underhåll. Då man bereder arbetstillfälle för alla, erhåller
man visshet om, hvilka de äro, som verkligen önska, alt på
ärligt sätt förtjena sitt uppehälle och hvilka de äro, som föredraga
att lefva i lättja och liderlighet. Emot de sednare kan man då
förfara med erforderlig stränghet, utan alt derigenom begå någon
orättvisa mot de förre såsom nu fallet är då de med de lättjefulle
utan åtskilnad sammanblandas.
Hr Gripenstedt har i afseende på den erfarenhet jag, såsom
ledamot af fångstyrelsen, inhemta! ang:de arbetssökandes beklagansvärda
ställning, anmärkl, att många personer icke sakna arbete ehuru
de sådant uppgifva. Jag vill visst medgifva, att detta kan vara
fallet med många, men det kan icke vara fallet med dem, som
sjelfvilligt anhålla, att blifva intagne vid tvångs-arbets-anstalterne för
att icke förgås af svält eller tvingas att stjäla; och det har händt
endast för några veckor sedan att flere personer försedde med K.
befides pass från landsorterne hit ankommit för att blifva anställda
såsom frivillige vid Krono-arbetscorpsen, ehuru sådant icke kunnat
af fångslyrelsen bifallas. Som flere hundra man ärligen frigifvas
från denna arbetscorps, har fångvårdsstyrelsen funnit sig nödsakad
att hos K. M. utverka rättighet för dem som derifrån afgått, att
der åter ingå såsom frivillige för att icke tvingas att stjäla. Det är
2 II. “ 3
34
Den 4 Januari.
troligen i anledn. deraf som man förmodat, att afven den som icke
stulit eller begått annat brott skulle hafva samma rättighet alt
vid denna corps blifva anställd. Under denna förutsättning hafva
dessa personer hitvandrat ifrån landsbygden för att komma i samma
tillfälle att försörja sig, som kronoarbetskarlar; men som
de icke hafva stulit, icke begått annat groft brott och icke heller
varit vid korrektionsinrättning, sä har fängstyrelsen icke kunnat medgifva
dem den förmån, som de brottsliga äga.
Om detta, efter Hr Gripenstedts omdöme, utgör den rättvisa,
som bör de obrottslige vederfaras, så äro våra begrepp om rätt och
orätt hvarandra sä diametralt motsatta, att någon förening dem emellan
icke är tänkbar.
Hr Akerman: Jag ber Ståndet ursäkta att jag än en gång
i dag uppträder och det så mycket mera, sorn jag denna gången
gör det för att frälsa mig sjelf. Det gäller min embetsmanna ära,
och den får jag icke lemna i sticket. Jag glömde nemi. förra gängen
då Hr Cederschjöld hade ordet att lian beskylde mig att vara
obekant med lösdrifveri-förfaltningen. Han hade denna författning
med sig och uppläste en §. derutur, som skulle vederlägga mitt
anförande; men han förgat alldeles att jag hade i mitt yttrande just
gjort det tillägg, som han sedermera hade godheten nämna, nemi.
att en persons förut undergångna bestraffning för brott vore villkoret
för hans dömande, såsom försvarslös, till fängelse och således
måste jag haft fullkomligen rätt i min framställning, som var den,
att för försvarslöshet allena man icke ägde rätt att enligt nuvar. författning
döma någon till tvångsarbete.
Hr Hjerta: Jag skall icke uppehålla R. o. Ad. med mera än
några ord för att besvara ett par af de argumenter som Hr Gripenstedt
i sitt sednaste anförande gjort emot mitt yttrande. Det
skulle blifva allt för vidlyftigt att ingå i genmälande af det öfriga,
ehuru jag tror att det icke vore särdeles svårt.
Hr Gripenstedt har sagt, att hans uppgifter ang:de fattigtaxorne
i England hade afseende på hvad de utgjorde under den gamla
fattiglagen. Jag vill icke bestrida detta vidare, och tror att det möjligen
på något sätt kan sammanjemkas med de uppgifter jag gjorde
och hvilka jag förbinder mig att styrka; men Hr Gripenstedt har
tillika ifrån sin citation, ronde förhållandena i England, dragit den
slutsats att icke blott missbruket af den gamla fattiglagen eller den
öfverdrift hvartill den bragtes och hvilken öfverdrift jag äfven vidrört,
utan äfven sjelfva den princip, på hvilken den nuvar. fattiglagen
är byggd, utgjorde ett slags ondt som hade inrotat sig till
den grad att man icke kunnat lösgöra sig ifrån densamma och att
man derföre funnit sig nödsakad att göra några concessioner, förmodligen
emot de klokares vilja eller råd. Nu vill jag deremot
taga mig friheten påstå, alt den som läser de Engelska tidningarne
och följer med de Engelska debatterne, de Engelska mänadsskrifter
ne
o. s. v. skall finna, att oaktadt alla de missbruk hvartill de Engelska
fattiglagarne hafva ledt, sä har det likväl fastställt sig såsom
en maxim, hvilken icke förnekas af någon Engelsk Statsman, att
Den 4 Januari.
35
det utgör en det allmännas skyldighet att gifva understöd åt de fattiga,
hvilka icke kunna underhålla sig sjelfva d. v. s. att sjelfva den
maxim, sorn ligger till grund för Hr Cederschjölds motion, den påstår
jag vara gillad af alla Engelska Statsmän ulan undantag. Om
Hr Gripenstedt kan finna någon enda sadan Statsman, som nu för
närvar, nekar en sådan princip i England, i del land der man
mest har skrifvit öfver denna angelägenhet och der man har icke
den rikaste, ulan rättare på visst sätt den mest känhara erfarenheten
deraf, så förhinder jag mig härmed att låta utan något slags
genmäle på min sida publicera de dokumenter, som den värde talaren
i sådant afseende kan producera, likväl under det villkor att
dessa dokumenter icke få vara hemtade ifrån en förfluten tid, utan
från den närvar. .Min afsigt med detta argument har varit att inför
R. o. Ad. framställa en ståndpunkt för frågans bedömande, såsom
motvigt emot de slutsatser som Ilr Gripenstedt i detta afseende
kommit lill.
Hr Cederschjöld: Ilr Akerman har förklarat, att hans anmärkn.
, att ingen skulle kunna för försvarslöshet till tvångsarbete
dömas, afsell endast ostraffade pertoner, och att således ingen numera
skulle kunna dömas lill tvångsarbete endast för bristande försvar.
Härtill får jag svara, att då jag i milt förslag har hemställt
att ingen som vore villig att arbeta hädanefter måtte kunna dömas
för bristande försvar till tvångsarbete, så var det ganska gifvet, att
jag icke kunde åsyfta sådana personer som i allt fall icke kunde
för försvarslöshct dömas till tvångsarbete, utan att jag endast syftade
på dem som dertill enligt nu gällande författning kunde dömas;
och att efter denna författning alla dömas till tvångsarbete endast
och allenast för bristande laga försvar, och i vissa fall äfven utan
förut föröfvadt brott, det kan af författningens fide § tydligen inhemtas.
För öfrigt får jag förklara, alt jag för min enskildta del
helst hade önskat att, uti ett sä vigtigt ämne som detta, al! skärpa på
ömse sidor undvikits i diskussionen; och i händelse någon sådan
ä min sida ägt rum, så torde det fä uteslutande tillskrifvas det sätt,
hvarpå man emot mig uppträdt.
Hr Gripenstedt: Jag vill blott en gång för alla förklara
att jag aldrig förnekat det allmännas skyldighet att taga vård om
de fattige då de åro i behof deraf, och när de enskildta, som det
närmare tillhör, icke kunna göra det. Jag har blott sagt att denna
skyldighet bör i främsta rummet tillkomma de mindre enheterne,
sist Staten, och alldraminst utgöras så som Hr Cederschjöld
föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då jag i dag uppträdde
på detta rum, trodde jag att Hr Cederschjölds motion skulle få understöd
just af dem, som i dag bestridt henne. Jag hade i förra
fallet velat tala emot honom, men när det nu har blifvit så länge
och så väl gjordt af andra ledamöter, kan jag icke annat än fägna
mig åt att Hr Cederschjöld framkommit med sin motion sådan hon
3*
30
Den 4 Januari.
är. Hon visar luiru en rättskaffens raan begåfvad med godt omdöme
kan, när han låter sig oliejdadt hänföras af den s. k. menniskokärleken,
komma på svåra afvägar. När det nu skett oell
blifvit understöd); af Hr Hjerta, så synes mig denna utgång af saken
vara den nyttigaste, bon kunnat få, samt att för det allmänna
nyttig verkan deraf på Utsk. icke bör uteblifva. Det vore för mycket
hegardt, ali ett ämne af så omfattande beskaffenhet som fattigvården,
och hvilket utan tvifvel förbli fver ett föremål för menniskors
begrundande i alla tider, skulle kunna, för ögonblicket, tillfredställande
lösas. Jag måste, i detta fall såsom i andra tro, att man gör
rättast att icke förkasta hvad man äger dugligt och användbart, utan
att hafva något bättre att sätta i stället. Misstaget att sä göra får
man nu erfara, äfven i afseende på fattigvården. Hvarföre hafva de
fattiga blifvit så många och brottsligheten så stor, om icke derföre
att man af klemighet undanröjt det som innebar ett återhåll emot
det onda. Våra gamla författningar fordrade, att en hvar skulle hafva
ett ärligt näringsfång, som kallades laga försvar. Derigenom var han
på förhand erinrad om att skaffa sig uppehälle innan nöden stod för
dörren. Delta tvång har man borttagit och 1111 befinner sig den fattige,
dä han icke skaffat sig laga* försvar, i samma förhållande som
rofdjuren, hvilka lefva för dagen och när föda fattas, skaffa sig den
med våld. Man måste afstå från denna klemighet och öfvergå till
allvarsammare författningar; men dertill åro, i min tanka, de fyrfaldiga
välmenta förslag, hvarmed man nu framkommit, fruktlösa, emedan
de äro af det Hemiga slaget.
Frih. Sprengtporten, Jakob Willi.: Det är blott i anledn.
af ett yttrande af Hr Cederschjöld, som jag har begärt ordet.
Hr Cederschjöld har framställt att inom hufvudstaden det i allmänhet
skulle saknas tillfälle till arbetsförtjenst för dem som söka
en sådan. Det är visserligen möjligt att en sådan saknad kan föreflnnas
för de brottslingar och arbetskarlar, som söka arbetsförtjenst
härstädes, isynnerhet när deras antecedentia äro allt för mycket besvärande,
men för den redlige flitige arbetaren har jag, åtminstone
för min del, i allmänhet icke funnit den svårighet att finna arbetsförtjenst,
som Hr Cederschjöld anmärkt, ty utom de många tillfällen
till enskilt arbetsförtjenst, som för sådana finnas, bör jag upplysa
att, åtminstone under de sednare åren, Stockholms stad haft tillfälle
att på allmänna större arbeten eller arbetshusen sysselsätta 500 till
600 personer. Dessutom lemnäs dylika tillfallen af de särskilda fattigvårdsstyrelserna
inom församlingarne. Jag tror således att den
anmärkn. Hr Cederschjöld i' detta fall framställt, icke kan antagas
såsom fullt giltig, utan afseende å de många undantag, som jag nu
har hedt att få göra gällande.
Hr Cederschjöld: Utan tvifvel är det för hvar och en af
de närvar, tillfredsställande, alt höra af Hr öfverståthållaren tillkännagifvas,
att arbetstillfällen här i staden numera icke saknas. Det
återstår då endast att önska, det Hr öfverståth. behagade uti en
kungörelse uppgifva det eller de ställen dit man kan få hänvisa dem,
som på gatan och i husen efterfråga arbete, och att någon åtgärd
Den 4 Januari.
37
vidloges, så alt mau icke vidare beliöfde besväras af tiggande personer
sorn ständigt klaga öfver saknadt arbete.
Efter jag nu har ordet, kan jag icke underlåta att fästa 11. o.
Ad:s uppmärksamhet derpå, att den diskussion, som i dag ägt runi,
säkert varit särdeles välkommen för Ilr von Hartmansdorff, sorn ock
framdeles icke lärer underlåta att vända sig densamma lill nytta,
enär Hrr Gripenstedt och Akerman nu lenmat den värde ledamoten
eli kraftigt handtag uti sin opposition mot den K. propos. örn den
nya kriminallagens antagande, dä bemälde 2:ne Hrr på eli hånfullt
sätt uppträdt emot den sats jag framstält, och hvilken är densamma
som förekommer i den nya lagen, hvars antagande af Ständerna
samme Hrr redan tillstyrkt.
Hr Gr. o. Land tm. yttrade att, såsom följd af 1111 ifrågavar.
motions omedelbara sammanhang med en förut af Ilr Cederschjöld
väckt och afR. 0. Ad. till Stats- samt Allm. Resv.-o. Ekon.-Utskm remitterad
motion, diskussionen 1111 vändt sig 0111 begge molionerncs
innehåll; men att då den nu föredragna motionen syntes böra remitteras
till annat Utsk., än Hr Cedersehjölds nyssberörde förut väckta
motion, Hr Landtm, hade för afsigt att framställa särskilda propos:r
i afseende på remitterandet af de nu i hvartdera ämnet afgifne yttranden.
Hr Cederschjöld: .lag hemställer vördsamt, huruvida icke
detta kan undvikas 0111 motionen blir remitterad lill alla 3 Utskm
Stats-, Lag- samt Allm. Besv.- 0. Ekon.-Ulsk:n, hvarom jag vördsamt
anhåller.
Frih. Raab: Jag tager 111ig friheten hemställa till Hr Cederschjöld,
huruvida det icke kan vara tillfyllestgörande 0111 denna motion
remitteras till samma Utsk. som den föregå le, helst den står i
omedelbart samband med densamma, och då Hr Cederschjöld lunsig
bekant att Utsk. är oförhindradi att meddela sig med de öfriga
Utskm.
Hr Cederschjöld: Sorn förslaget i första punkten afser en
bestämd lagförändring, sorn, efter det tillägg jag dervid gjordt, är
fullkomligt enligt med hvad K. M. föreslagit i det nya kriminallagförslaget,
så anser jag motionen böra gå till Lag-Utsk., och får derföre
hemställa att den måtte fä remitteras till alla 3 Utskm.
Hr Gr. 0. Landtm, förklarade att han ansåg sig skyldig att
framställa den propos. Ilr Cederschjöld begärt, och hemställde följaktligen
om II. 0. Ad. behagade bifalla att Hr Cedersehjölds nu förevar.
motion jemte de i anledn. deraf afgifne yttranden remitterades
till Stals-, Lag- samt Allm. Besv.- 0. Ekon.-Utskm.
Denna propos. besvarades med starka ja jemte åtskilliga nej,
hvarefter Hr Landtm, förklarade det han funnit ja hafva öfverröstat
nej.
Upplästes ett af Hr af Forsell, Carl, inlemnadt sålydande anförande
:
38
Ucii \ Januari.
Det är med anledn. af K. M;s nåd. propos. om niyilt-enheteu,
som jag ber att få anföra några ord.
Denna propos. är otvifvelaktigt af större inflytande än som vid
första påseendet synes, af det skäl, att om densamma antages af R.
St., sä är i oell med detsamma vägen öppnad för antagandet af det
nya systemet för mått, mål och vigt. Detta system antogs, som bekant
är, för 25 år tillbaka vid 1823 års riksdag, men bar icke
oaktadt dess värde kunna sättas i verkställighet förrän rikets myntfördelning
blifvit bringad i öfverenstämmelse med grunderna för det
nya måll, mål och vigt-systemet. Det är denna myntets fördelning
1 enlighet med decimalsystemet som K. M:s nåd. propos. afser, oell
som jag, för min del, på det högsta önskar mätte af K. St. vid denna
riksdag blifva godkändt och antaget.
Derigenom att en r:dr kurant blifver fördelad i 100 penningar
står myntet såsom värdemätare i fullständigt sammanhang med marken
elter skålpundet fördelad i 100 ort, med kannan (våtvarumått)
fördelad i 100 tamming och med Fotingen (torrvarumått)
fördelad i 100 mått.
Om myntfördelningen sättes i verket, såsom K. M:s nåd. propos.
innehåller, är 1850, sä skult del nya mått, mål och vigtsystemet
inom några fä är derefter kunna bringas till verkställighet.
Jag är öfverlygad om att när detta önskvärda förhållande inträffar,
skall ingen nation i hela Europa äga ett enklare, vigare, mera praktiskt
brukbar!, samt derjemte på vetenskapliga grunder byggdt mynt,
mått, mål och vigtsystem än den svenska.
Hvem har icke hort omtalas alt en af franska revolutionens vigtigaste
följder var antagandet af det sä mycket berömda franska mätt,
mål och vigtsystemet, och likväl är, enligt min öfvertygelse, det svenska
systemet sä mycket fullkomligare än det franska, som centesimalfördelningen
är öfverlägsen den blott decimala.
Den man som i många år utgjort vårt lands heder och prydnad
och hvars snille vi hafva att tacka för utarbetandet af det svenska
mått, mål och vigtsystemet, jag menar Frih. Berzelius, ligger
nu nedlagd på sjukdomens dystra läger, frän hvilket han må hända
aldrig mera uppstiger, men jag är viss om att det skulle för honom
vara en stor tillfredsställelse att på sin sjukbädd få höra omtalas,
att Svenska folket gjort rättvisa åt hans bemödanden för dess upplysning
och väl, medelst antagandet af myntenheten samt i följd
deraf det nya mått, mål och vigtsystemet.
Såsom en upplysning må nämnas huru ringa den förlust eller
vinst är som uppkommer deraf, att, vid räkning af mindre qvantitet
än en hel penning, bortkastas det om den är mindre än och
ökas till en hel om den gör mera än j; att vid stiftandet för 27 år
tillbaka af Stockholms stads sparbank, i hvilken nu finnes mera än
2 millioner r:dr, utgörande för det mesta den tjenande och arbetande
klassens små besparingar, uppstod fråga om alt föra ränteberäkningen
äfven i rst:n. Många ansågo att vid beräkningen af den
fattiges räntevinsl borde man vara ytterst noggrann och tillstyrkte
följaktligen att rist. skulle räknas och bokföras. Den förståndigare
meningen segrade likväl slutligen, och rstina blefvo uteslutne på del
Den 4 Januari
39
sätt, att om räntan gjorde mera än 6 rst:n, ansågs den för en hel
sk. och mindre än 6 rst. upptogs den icke. Sparbankens kontraböcker
utgöra i närvar, stund 13,000, och hvilket oändligt besvär
hade det icke varit, att vid hvarje konto räkna och bokföra
rst:n. I början af sparbankens tillvaro företog sig en och annan
alt beräkna vinst och förlust af den uteslutna runstycksberäkningen,
och då befanns det, att på sparbankens hela fond utgjorde
skillnaden det ena äret eli par r:dr mera, del andra ett par r:dr mindre.
Jag anhåller att II. o. Ad. behagade tillåta, att detta mitt
vördsamma yttrande måtte få åtfölja K. M:s nåd. propos. till vederbör.
Utsk.
Dä K. M:s nåd. propos. ang:de särskilde jemkningar uti det af
K. M. och R. St:r antagna myntsystem blifvit remitterad till Statsoch
Banko-Utsk:n, beslöt R. o. Ad. att till samma Utsk. remittera
detta i anledn. af berörde nåd. propos. afgifna anförande.
Föredrogs en från BorgareSt. communicerad motion af Hr S.
M. Malmstedt, ang:de anslag till Warbergs hamnbyggnad; och fann
R. o. Ad. denna motion, som af BorgareSt. blifvit remitterad till
StatsUtsk., nu icke föranleda annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Upplästes och lades lill handlingarne ankomne prot.utdrag från
PresteSl. af d. 18, 22 och 23, från BorgareSt. af d. 22, 23 och
29, samt från BondeSt. af d. 21, 22 och 23 sisth December.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli, -  Albert Munck.
Lördagen den 8 Januari 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.utdr. för d. 4. dennes samt pleniprotm för
0. 23 sisth Decemb. f. och e. m.
Föredrogs StatsUtsk:s mern. N:o 11, innehållande hemställan,
att K. M:s af R. o. Ad. till Stats- och BankoUtsk:n remitterade
nåd. propos., ang:de särskilda jemkningar uti det af K. M. och R.
St. antagna myntsystem, måtte till BankoUtsk. ensamt remitteras.
R. o. Ad. lemnade till denna StatsUtsk:s hemställan sitt bifall,
och beslöt derjemte, uppå sedermera af Ilr Gr o. Landtm, framställd
propos., att det den 4 dennes af Hr af Forsell, Carl, i anledn. af
40
De n S Januari.
K. M:s nyssberörde nåd. propos. algi lii c anförande, hvilket likasom
samma nåd. propos. blifvit till Stats- och BankoUtsk:n remilteradt,
skulle remitteras endast till BankoUtsk.
Föredrogs K. M:s d. 4 dennes på bordet lagda nåd. propos.,
ang:de beskattningsväsendets samt uppbörds- och redogörelseverkets
förenkling.
Frih. Cederström, Jakob: Jag anhåller vördsamt att få veta.
huruvida den K. proposm finnes bilagdt något utlåt, från K. kammar-rätten,
kannnar-colhm och Stats-kont. öfver ifrägavar. förslag.
Ilr Gr. o. Landtm, lillkännagaf att något sådant utlåt., som
Frih. Cederströms förfrågan afsåg, icke var den nåd. proposm bifogadt.
Frih. Cederström: l)å öfver comitéens förslag till förenkling
af räntepersedlarne och till förändring i uppbördssältet, vederbör,
collegiers utlåt, icke blifvit infordrad!, får jag vördsamt begära att
Stats-Utsk., om dessa handlingar icke från vederbör. Stats-expedilion
kan bekommas såsom icke infordrade, tillstyrka K. St. att hos K.
M. i und. anhålla, det mätte öfver ifrågavar. förslag desse embetsverk,
kammarcolhm enskildt öfver räntepersedlarnes förenkling, och
kammarcolhm, Stats-kont. samt kammarrätten öfver förändringen
i uppbördssältet blifva hörde och deras utlåt, infordrade, på det att
personer med sakkännedom må blifva i tillfälle att förslaget granska.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: I anledn. af hvad Frih. Cederström
anfört, tager jag mig friheten fästa uppmärksamheten derpå,
huruvida, då comitéens i min tanke mycket fullständiga betänk, finnes
tryckt och deruti finnes intaget allt hvad collme under en långvarig
lid yttrat uti ifrågavar. ämne, det skulle vara lämpligt, att,
sedan K. M. funnit för Sin del saken så utredd, att K. M. afgifvit
nåd. propos., hos K. M. begära ytterligare upplysningar i ämnet än
de, som redan äro afgifna. Jag kan alltså icke instämma i Frih.
Cederströms till Slats-Utsk. gjorda tillstyrkande i afseende på behandlingen
af denna fråga.
Frih. Cederström: Jag är skyldig rättvisa ål den' för
måga
ledamöterne i comitéen kunna äga, och den goda vilja, de
haft vid arbetets författande; men det lärer väl svårligen finnas någon
af R. o. Ad. som icke är öfvertygad derom, att då fråga är om
statens ordinarie räntor, om förhållandet emellan räntetagare och
räntegifvare, det är angeläget, att embets-verk, som äro skapade för
handläggningen af skattläggningsfrågor med hvad vidare dertill hörer,
granska denna comitées göromål innan B. St. deröfver yttra
sig. Delta anser jag vara så mycket angelägnare, sorn R. St. i annat
fall kunna missledas, helst comitéens ledamöter möjligen blifvit
sjelfvc missledde och förslaget kan innehålla sådant, som är overkställbart.
Det är således eli oeftergifligt villkor, alt embetsverken
meddela yttrande i ämnet innan R. St. företaga detsamma till pröfning.
I dessa embetsverk träffas äldre ledamöter, sorn måste afgifva
Den S Januari.
41
utlåt, mert större sakkännedom och erfarenhet, än någon af dem,
som i comitéen stil lil.
Hr von Hartmansdorff, August: Jag anser Frih. Certerslröms
yttrande i hvart (let angar kämmar-colhm och Statskont., jag
vill icke lala om kammar-rätten, emedan jag sjelf hörer elit, vara
ganska riktigt. Frågor om den ringaste förändring i grundskatten,
på det minsta hemman, plåga icke afgöras ulan kammar-collegii medverkan,
och nu höres hvarken detta verk eller Statskont. öfver ett
så stort ämne, hvars afgörande så väsendtligen verkar pä räntegifvare
och räntetagare. Ett stöd för Frih. Cederstroms anhållan finnes,
efter min tanke, i Reg.F., der 10 § säger: ”Innan ärendena hos
Konungen i Stats-rådet föredragas, skola de genom nödiga upplysningars
inhemtande från vederbör, embetsverk af den föredragande
beredas”. Vederbör, embetsverk äro i detta fall utan tvifvel kammar-coll:m
och Statskont. Comitéen deremot kan alldeles icke kallas
för ett embetsverk, hvilket han icke eller är. Jag förmodar, alt
icke blott de ledamöter af II. o. Ad. som äro embetsman, utan hvar
och en annan, som bar egendom och någon kunskap om dylika
ärenden, veta, att denna gång af ärendena hittills blifvit iakttagen.
Att den nu skulle uraktlåtas, när ett ärende förekommer af så vidt
omfattande och genomgripande beskaffenhet, att maken icke blifvit
sedd sedan Carl d. XI:s lid, vore förvånande. Frih. Cederström har
således icke saknat goda skäl för sin erinran, uti hvilken jag instämmer.
Hr Sandströmer, Anders Peter: I anledn. af de anmärkrnr,
Frih. Cederström, Jakob, och Hr von Hartmansdorff framställt,
som skulle detta ärende icke hafva varit föremål för vederbör.
embétsverks granskning och utlåt., innan detsamma öfverlemnades
till II. St., ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå,
alt, enligt hvad af comiterades betänk, upplyses, kammar-coll.nn,
Statskont. och kannnar-rätten hafva yttrat sig i de fleste af de frågor,
sorn varit föremål för nämnde betänk. Sålunda har kammarcolkm
redan år 1828 upprättat förslag till förenkling af räntepersedlarne
samt vederbör, embetsverk afgifvit yttranden i fråga om indelta
räntornas indragning, äfvensom kannnar-rätten och Statskont.
utlåtit sig om förändring i debitering af uppbörd och redogörelse.
Jag tror således att alla formaliteter blifvit iaktlagne.
Frih. Cederström: Det var icke oväntadt, att den siste värde
talaren ansett ämnet vara ut tömd t inom colhnes område och att
comiterades åtgärd således är en sammanfattning af förut utarbetade
ämnen; men som den värda ledamotens yttranden öfver colhnes redan
gifna yttranden i frågan svårligen kan antagas till någon ledning
för 11. St:s omdöme öfver comitéens förslag, helst det är öfver
detta, icke öfver andra projekter, som 11. St. äro i behof af att colhnes
utlåt:n blifva infordrade i hvarje särskildt fall och för hvarje särskild
gång fråga uppstår om ändring uti vare sig de ordinarie räntornas
beskaffenhet eller deras utgörande, uppbörd och emottagande
utaf räntctagaren eller kronan, måste absolut cmbetsvcrken höras
42
Den 8 Januari.
sä framt R. St. skall kunna pröfva frågan utan fruktan för misstag.
Då erfarenheten visat hvilka insteg kommunistiska idéerne fått jern*
vfil hos vissa individer inom comitéen, dä den kunnat föreslå, att
kronan skulle afstå frän äganderätten till kronans jord utan alt
densamma blifvit henne genom köp afhänd. Den man som kan
föreslå, ali nybyggare, emot skyldighet af odling och alt vid.nyhygget
uppföra byggnader till ett bestämdt värde, skall till nybyggeslägenheten
erhålla skatterätt, ehuru dessa villkor icke blifvit uppfyllde,
lemnar anledn. befara, alt han kan föreslå sådant, som väl länder
enskilda till fördel, men för samhället deremot medför förluster, och
i sådant fall får den värde ledamoten ursäkta, att jag icke anser
honom såsom någon auktoritet ronde det betänk, comiterade afgifvit,
helst han sjelf framställt sådana frågor, som måst af konungen
afslås. Jag anser frågan högst enkel och ingen enda anmärkn. är
af mig nu gjord mot bctänk:s innehåll, emedan det är för tidigt;
jag har blott önskat, alt personer med sakkännedom skulle granska
comiterades arbete innan R. St. öfver detsamma besluta.
Hr von Hartmansdorff: Hr Sandströmer har yttrat, alt
colhue i dessa ämnen redan afgifvit tind. utlåt. Det är troligt att
i comiterades förslag för det mesta icke förekommer något, ronde
våra gamla skatte-förhållanden, hvaröfver embets-verken icke någon
gäng kunnat yttra sig. Men ordningen för ärendenas behandling
är icke den, att colhne yttra sig först och vederbör, comitéer derefter
öfver de förras utlåt:n, utan colhnes betänkm äro de sista som
komma under Konungens pröfning. Sådant iakttages i hvarje mål,
äfven om colhne tillförne yttrat sig öfver ett dylikt, på det alt de
som hvartdera, för sina ärenden, äro centrala embetsverk för liela
riket, måtte hafva tillfälle alt för hvarje tillfälle och i ett sammanhang
granska de förslag, som comiterade eller andra afgifva. Först
efter en sådan granskning kommer ämnet i sin helhet till K. M:s
nåd. pröfning. Det är denna ordning, som icke blifvit iakttagen,
hvarken för det gamla eller nya i förslaget, ty jag kan icke tro, att
en bok, så tjock som comiterades betänk., icke skulle innehålla något
nytt. För allt sådant hade det varit desto nödigare, att colhne
blifvit hörde, sorn de på förhand ej kunna föreställa sig eller motsäga
hvad en comitée faller på, aldraminst i händelse han framkommer
med förhastade och således oväntade förslag.
Hr Sandströmer: Det tillhör väl icke mig att uppträda till
försvar för den ordning K. M. täckts i nåder begagna för ärendets
beredning; men jag har dock, då jag nyss erhöll ordet, fästat uppmärksamheten
derå, att embetsverken i alla de hufvudsakliga omständigheter,
som utgjort föremål för comitéens betänk., afgifvit yttranden
och att R. St. således icke sakna denna ledning vid ärendets
afgörande. I anledn. af hvad sedermera blifvit ytterligare anmärkt,
vill jag blott erinra, att de väsendtligaste frågorna uti comitéens
förslag äro de af mig nyss omnämnde, eller reduktionen af
räntepersedlarne, indelningarnes indragning till Statsverket emot anvisandet
af kontanta löner och anslag, samt uppbördens och redogörelsens
förenkling. Hvad nu den första af dessa frågor angår, så
Den S Januari.
43
har, enligt hvad jag förr anmärkt, kammarcolhm för 20 är tillbaka,
afgifvit förslag, som åtföljer de i K. propos:n åberopade handlingar,
Som legat till grund för comitéens betänk. Ang:de indelningarnes indragning,
finnas likaledes yttranden och förslag af kammar- och
krigs-colhne samt statskont.; och vidkommande uppbördens och redogörelsens
förenkling, så har, såsom jag jemväl förut nämnt, kammar-rätten
och statskont. härutinnan meddelat yttrande. Afven uti de
tlesta andra uti comitéens betänk, förekommande frågor är förhållandet
enahanda; och dä emlietsverken sålunda verkligen blifvit i ämnet
hörde, synes tvisten numera blott bestå deruti, hvem som bordt
hafva sista ordet. — Sakens afgörande lärer likväl icke bero härpå,
ulan deraf, å hvilkendera sidan bästa skälen finnas.
Hvad särskildt beträffar Frih. Cederströms uppenbarligen emot
mig riktade anspelningar på vissa personers åsigter, så lemnar jag
derhän lämpligheten att pä detta rum framkomma med dylika anfall,
som emellertid hos mig blott uppväcka en känsla, som jag här
icke vill gifva namn. Jag anser mig dock icke böra underlåta den
anmärkn., att insinuationen, som skulle jag hafva tillstyrkt, alt nybygges-iinnhafvare
skulle få skattemannarätt innan odlings- och
byggnads-skyldigheterne blifvit fullgjorde, är emot sanna förhållandet
stridande, enär den af mig, såsom landsh., i berörde ämne gjorda
und. hemställan innefattade, att nybygges-innehafvarne måtte erhålla
en sådan rättighet först dä, sedan i laglig ordning blifvit utred
t och styrkt, alt nämnde skyldigheter vore fullgjorda. — Och
denna hemställan har K. M., efter kammar-collegii hörande, jemväl
i nåder bifallit.
Frih. Cederström: Det kan icke hafva undfallit R. o. Ad.,
att R. St. haft till föremål för deras öfverläggningar räntepersedlarnes
förenkling vid flera tillfällen och redan på 1820-talet var en
comitée nedsatt, som vid en efterföljande riksdag fick afhöra komplimcnter
öfver de ledamöter, som i comitéen suttit för att; uppgöra
för provinsen Södermanland ändring uti räntepersedlarne. Häröfver
yttrade sig colhne i början af 1830-talet, men då man derigenom
biet upplyst om att, när man med samma räntors beräkning började
ett år sednare beräkningen af det 10-tal, comitéen lagt till grund
för sitt arbete. Ehuru det således var endast ett annat års markegång,
som i medio-beräkningen ingick, fann man likväl, att del fluctuerade
på hemmanen i Södermanland från 2 till 8 r:dr på mantalet.
När sedermera kammarcollegii utlåt, derom inkom lill K.
M., förföll frågan rör:de ränteförenklingen, derföre att K. M. fann,
alt det icke gick an att införa en ordning, hvarigenom sådana förluster
skulle uppkomma. Hvad åter angår frågan om nybyggares
rättighet att få skatterätt till jorden, så är det betydlig skilnad att
lemna sådan rätt efter verkställd odling och nybyggnad såsom uti
de norra orterna tillgår, och att skänka bort kronans jord utan skatteköpeskilling,
och den värde ledamoten vet idit för väl på hvilken
punkt dessa ämnen stå.
Gr. Anckarsvärd: Det är med verklig ledsnad jag erfarit,
att ingen af Konungens rådgifvare varit tillstädes vid detta tillfälle,
44
Den S Januari.
för att upptaga och besvara de anmärkn:r, som emot formen för
frågans behandling här blifvit framställde. Det synes mig dock som
form frågans framkastande vid detta tillfälle endast skall hafva till föremål
att göra sjelfva hufvudfrågans behandling vid denna riksdag
omöjlig, hvilket ofelbart skulle inträffa, örn ärendet finge den gång,
Frih. Cederström föreslagit. Någon anmärkn. mot den K. proposm
skulle således icke nu kunna göras och det på grund deraf, att man
borde afvakta Utsk:s utlåt, i ämnet. Jag är icke af denna tanke
och tror, att det kan vara af interesse för Utsk. att pä grund af vår
fyrdelade sammansättning få i förväg erfara några af de yttranden,
som i frågan kunna afgifvas, på det alt Utsk. må taga dem i öfvervägande
och såmedelst i sitt utlåt, till 11. St. i möjligaste måtto förebygga
de så menliga återremisserne, hvilka förorsaka en betydlig
tidsutdrägt och leda till föga förändring i sak. Jag utbeder mig således
att få afgifva några yttranden i anledn. af den K. proposm
och skulle tvifvelsutan vid detta tillfälle begärt den hvilande på bordel
lill dess Statsrådets ledamöter fått tillfälle yttra sig öfver de nu
framställde anmärknme, men då sådant strider mot grundlagen och
den K. proposm måste i detta plenum remitteras, så har jag icke
kunnat på delta sätt vinna uppskof för frågans behandling. Jag anhåller
alt få afgifva följande anmärkmr.
Gr. Anckarsvärd uppläste derefter följande:
Den vigtiga fråga om förenkling af eif beskattnings-system, som
under litel af jordeboksränta, ehuru de flere benämningar och särskilda
kronovärden, hvarunder likartade räntor upptagas, blifvit sammanförde,
likväl omfattar icke mindre än 295 särskilda titlar; och
hvarvid den s. k. mantals-räntan utgöres efter 155 särskilda beräkningsgrunder;
förenklingen af ett beskattnings-system, som för
ett helt län upptager elt. skattebelopp af 10 liela oxar jemte ett
bråk af ^VsVsViV#*#Va5 förenklingen af ett skattesystem som ibland
räntepersedlarne upptager tyskt öl samt benämningen ”teija,” hvarunder
förstås eli får, en gås och ett höns; förenklingen af eli skattesystem
hvaruti räntetiteln ”årliga- och kongshästar” beräknas på
icke mindre än 65 särskilda sätt, och dels liquideras i kontant med
en del olika förhöjningar i värden så att t. ex. 4jaleis sk. liquideras
med 5 och ]. 3 sk. med 4 ä 12 och hvarvid ål förvandlas
med strömming; förenklingen af ett så beskaffadt system, mäste således
ådraga sig en särdeles uppmärksamhet ifrån de folkombud,
hvilka anse systemet hafva betydligt öfverlefvat sin tid; och har det
sålunda varit med tacksamhet och erkänsla man uti den K. proposm
emottagit det comitée-arbete, som på ett, öfver allt beröm, så förtjenst
fullt som grundligt sätt, äfven för den okunnigaste ådagalagt
och gjort begripligt uti hvilket chaos af oformligheter vårt närvar,
grundskal tesystem sig befinner.
K. .Majus nåd. propos., likasom comiterades betänk., undanrödjer
för närvar, frågan om en allmän jemkning i grundskatterne,
så väl i afseende å jordeboks- som mantalsräntan. Jag delar icke
denna åsigt, och tager mig friheten åberopa hvad jag i detta hänseende
vid flerfaldiga tillfällen anfört, väl vetande att nu icke är
Den 8 Januari.
45
tillfälle orda derom, hvarföre jag med anleda, af den K. propos:s
lösliga beröring af frågan, blott i förbigående ansett mig kunna lika
lösligen vidröra den.
Comiterade för beredandet af skatteförenklingen hafva föreslagit
: alt K. M. genom propos. till R. St. matte i nåder föreslå, att
kronorusthåll, säterier och bergsmanshemman samt andra sådana, under
åborätt upplåtne kronohemman och lägenheter, hvilkas åboer af
K. Maj:ts bef;de antagas och som, enligt hittills gällande stadganden,
emot till staten ingående afgift, kunnat till skatte köpas, må utan
lösen erhålla skattenatur, under iakttagande, att denna skaltemannarätt
för hvarje egendom tillfaller den person, som vid förändringen
innehar lagligen befästad besittningsrätt eller pröfvas vara dertill berättigad;
dock att den afgift till Wadstena krigsmanshus-kassa, som af
icke berustade kronohemman i händelse af skatteköp bordt utgå, skall
dervid erläggas, beräknad till det belopp, som uppkommit i händelse
lösen efter 10 års räntor blifvit godtgjord; samt att K. Majds
befdle må äga att, sedan behörig utredning försiggått, förordna om
ifrågavar. hemmans och lägenheters omföring i jordeboken, hvarefter
K. Maj:ts befales vederbör, innehafvare meddelte resolution, som
emot vanlig lösen bör utfördas men karteras likasom för skattebref
är föreskrifvet, kommer att utgöra den handling hvarmed skattemannarätten
bestyrkes.
K. BI. har icke funnit skäl att med bifall till hvad comiterade
sålunda föreslagit derom lill 11. St. göra framställning.
Comiterade hafva likväl i min tanka så fullständigt utvecklat
skälen för sitt tillstyrkande, alt den kronojord, som ännu under beständig
besittningsrätt innehafves, måtte utan lösen iklädas skattenatur,
att jag finner mig böra biträda samma mening oansedt de invändningar
deremot, som uti Hr Stuarts betänk, vidfogade reservation
finnas anförde, och hvilka af Hr departds-chefen för finanserna
synas äfven blifvit underkände.
Skälen emot det af comiterade föreslågne förfogandet, synas
isynnerhet hvälfva sig omkring den förlust staten skulle vidkännas
genom mistningen af skåttek öpeskillingen, hvilken på det hela synes
mig vara en bra liten uppoffring, emot den indirekta vinst som åtgärden
skulle medföra för staten. Man ordar ofta nog om industriutvecklingens
befordrande genom statsuppoffringar för kanaler, för
hamnbygnader, för jernvägar och mera sådant; man har understundom
uppoffrat många millioner för enskilda bolag, utan någon för
det allmänna rätt synbar vinst; men månne det ej i smått befordrar
jordbrukets förkofran att förflytta åborätt till äganderätt? och
huru obetydlig, när man rätt betraktar saken, är icke statens lilla
uppoffring vid ifrågavar. fall för hvarje särskildt tillfälle? Och det är
så jag tror man måste räkna, då man vill jemföra de af uppoffringen
uppkommande fördelarne. Man kan visserligen invända att om
statens uppoffring härvid är liten, så blifver icke heller åborätts-innehafvarens
uppoffring för skatteköpet rätt stor; men att förhållandena
i verkligheten icke måtte alldeles vara sådane, synes deraf bevisas,
att så många åborätts-innehafvare finnas som ännu icke skatteköpt
sig till sjelfägande. Månne det sålunda kan anses såsom en
46
Den 8 Januari.
fruktlös statsuppoffring, om man vid frågan om ett förenklad! skatteväsende
och dermed sammanhängande mindre invecklad bokföring
kan genom eftersägning af några få 1000 r:dr vid bokföringen vinna
en minskning af 3 till 4 jordnaturer, om man för samma pris till
följe af det egna intressets starka drifkraft får en god del jord bättre
häfdad och skött; om man derigenom åstadkommer mera trefnad
för familjer; om man genom åtgärden undanrödjer missämja inom slägtförhällanden,
och rättegångar emellan arfspretendenter samt ett på
sidan af lagen förevar, fideikommiss-förhållande, som aldrig kan komma
att anses såsom ändamålsenligt och nyttigt.
Man anmärker emot förslaget att det åsyftar en, som man kallar
det, oförtjent skänk. Jag ser ej saken sä! jag finner en tillfredsställelse
om staten någon gång kan vara i tillfälle att på detta
sätt skänka. Ilon trycker för det mesta temligen hardt och jag uttalar
ogerna vid detta tillfälle ordet skänk ifrån en högre tonsättning,
då den snart kunde gifva anledn. till en undersökning om
staten icke utan all slags äterhemtning, vare sig af direkta eller indirekta
fördelar, skänker tusenfallt det obetydliga belopp, som skulle
uppoffras för krono-åborättens till det mesta kostnadsfria öfverförande
lill skattemannarätt; och hvarföre jag hos Stats-Utsk. tager mig friheten
förorda att comiterades förslag måtte föreslås H. St. till antagande
för deras del. Det är för hvarje räntegifvare en känd sak,
alt det icke för den skrifkunnige, eller ens för den mera bildade i
allmänhet, är möjligt att under närvar, förhållanden i förväg beräkna
sitt skattebelopp eller att kontrollera sin debetsedel, i anseende till
de många förvandlingsuti äkningarne sorn der förekomma. Det olidliga
debiterings-besväret; den tunga och invecklade bokföringen, det
behof af embetsmanna-personal som deraf har varit en följd, äro alla
kända, och icke allenast af nutiden erkända och öfverklagade, utan
sedan mera än 140 år tillbaka till ändring föreslagna förhållanden,
på sätt comiterades betänk, så fullständigt upplyser.
Comiterade hafva på grund häraf föreslagit: att de på skattläggning
grundade ordinarie räntor måtte i alla delar af riket bestämmas
att för framtiden utgå i penningar till ett för hvarje i jordeboken
särskildt upptagen egendom sammanfördt belopp, hvarvid iakttages,
att den andel deraf, som af markegång beror, beräknas efter medium
af de för kronans räntor gällande markegångspris för de 20
åren 1824—1843, likväl med jemkning till fullt skillingtal på det
sätt, att t. o. ni. 6 rst. uteslutas, men högre rst:tal till full sk. utföras;
börande dock den sålunda uppkommande nya räntan endast
utsättas i r:dr och sk., samt öfverskjutande mindre tal försvinna.
Comiterade hafva, sorn det vill synas, befarat att en rask öfvergång
ifrån ett sedan är 1712 mångfaldiga gånger öfverklagadt, för
närvar, tid abderistiskt skattväsende, till ett åtminstone i afseende å
skattebestämmelsen fullt rationelt, skulle hos nuvar. Styrelse möta
alltför stora betänkligheter, och man får under sådana förhållanden
icke förundra sig, att comiterade framlagt ett alternativt förslag, som
jemte penningar föreslår bibehållandet af spanmål och smör för räntepersedlarnes
förvandling och till utgörande af en fluktuerande mätare
af skattebeloppen.
Den S Januari.
47
Comiterades åsigt har tvifvelsutan äfven härutinnan ådagalagt ett
förutseende af förhållandena, då en Konungens rådgifvare kunnat
tillstyrka K. M. alt såsom propos. till K. St. aflåta ett förslag, icke
allenast inskränkande sig till comiterades alternativa förslag, utan omfattande
för olika län olika räntepersedel- af hvete, råg, korn, hafra,
smör, dagsverken och kol, hvarvid Sverige, som det vill synas mig,
framställes såsom ännu till stor del varande under nomadförhållanden.
Comiterades alternativa förslag, understöd! af depart:s-chefen,
har likväl blifvit af K. M. godkändt och såsom nåd. propos. till R.
St. framstäldt. De skäl som grundlagt depart:s-chefens tillstyrkande
i delta hänseende, sedan han först på det mest utförliga sätt
erkänt alla fördelarne af räntepersedlarnes förvandlande i penningar,
synas mig ganska svaga, för sä vidt jag vid ett högst flyktigt genomögnande
kunnat uppfatta dem, och hvarvid det förekommit mig
att de ytterst hvilade pä förutsättningen af de vid ränteförvandlingen
i penningar åsidosatte persedlars och varors i tidernas tider möjligen
stigande i penningevärde, hvaraf slaten och löntagaren skulle
kunna komma att vidkännas någon förlust och hvaremot spanmål
och smörräntan, såsom efter probabilitetsberäkning stigande i värde,
således skulle trygga räntelagaren.
Det har icke kunnat undgå min uppmärksamhet, huru man
vid tillfallen af någon kollision emellan det räntegifvande folket och
den skattetagande staten, alltid med ömhet omhuldar den sednares
föregifne intressen, utan att taga det förras fördelar eller olägenheter
uti någon särdeles beräkning; och detta förhållande smärtar mig
alldra mest, då jag tror mig finna att det utgår ifrån sjelfva Konungens
rådkammare.
Vid hvarje fråga af någon mera genomgripande vigt, erfar man
olämpligheten af lagstiftningens sammansättning af olika Stånd och
fördelning på 4 särskilda rum; men vid behandlingen af denna fråga
framstå olägenheterna af dessa förhållanden mera bjert än vid andra,
då det här är Bonde-S(:s äsigter det egentligen gäller, ty inom oss,
mine Hrr! förefinnas räntegifvare säkerligen till ett högst ringa belopp.
Ehuru jag af riksdagsförhandlingarne ansett mig kunna sluta
att BondeSt. varit böjdt för räntepersedlarnes totala förvandling till
penningar; ehuru jag vill påminna mig ali BondeSt. vid 1840 års
riksdag utan äterremiss biföll StatsUtsk:s dä afgifna betänk. rör:de
skatteväsendets förenkling och de indelte räntornes indragning till
statsverket, så är jag likväl i ovisshet om BondeSt:s tänkesätt i
detta hänseende vid denna riksdag; och förundra skulle det mig för
ingen del, om BondeSt. skulle, såsom motstycke till Konungens rådgifvares
beräkningsgrunder, börja fundera på möjligheten af spanmålens
och smörets fallande i värde till vinst för räntegifvaren och
förlust för räntetagaren: men vore jag i tillfälle, att inför BondeSt.
höja min röst, så skulle jag otvifvelaktigt bjuda till att öfvertyga, det
ränteförvandlingen till en för all framtid bestämd penningeskatt, såsom
under ett stadgadt myntvärde den minst fluktuerande, den mest
rationella och således den riktigaste. Jag skulle söka att bibringa
BondeSt. bättre tankar om, och mera förtroende för värt penningeväsende,
än Statsrådets visade misstroende för penningevärdets bi
-
48
Den 8 Janua ni.
behållande synes kunna ingifva. Jag skulle nied ett ord på allt sätt
söka öfvertyga BoudeSt. att comiterades förslag in 4:o litt. a sid. 193
är det, som för framtiden i alla hänseenden lofvar största fördelarne,
såsom mest öfverensstämmande med landels närvar, ståndpunkt i
stats-ekonomiskt hänseende, och då jag på anförde skäl sålunda finner
mig icke kunna biträda denna del af K. M:s nåd. propos., anhåller
jag att StatsUtsk. måtte föreslå U. St. att för deras del be
sluta
räntepersedlarnes förvandling lill en för all framtid bestämd
penningeskatt, under de iakttagelser som comiterades betänk, innehåller.
De indelta räntornes indragning till statsverket, och vederbör.
embetsmäns förseende med motsvar. lönebelopp i penningar,
har, på sätt comiterades betänk, fullständigt utreder, länge utgjort
ett föremål för statsmaktcrnes likväl hitintills fruktlösa tillgöranden.
lin sådan åtgärd föreslås äfven nu uti comiterades betänk., och synes
utgöra ett oeftergilligt villkor för vinnande af enkelhet, enhet
och reda i skatteväsendet. Då man jemför K. M:s propos. af d. 18
Nov. 1828 och K. hr. af d. 2 Febr. 1833 med den nu lill öfverläggning
varande propos:n, så finnér man Regeringen i detta afseende
hafva gjort ett betydligt steg tillbaka. Af det den K. propos.
vidfogade Statsråds-prot. inhemtas, huru departits-chefen för finanserna,
under vitsordande af alla de fördelar hvilka både för räntegifvare och
löntagare skulle uppkomma genom de indelta räntornas indragning
lill Statsverket och vederbörande embetsmäns aflöning med penningelöner,
likväl icke ansett sig böra tillstyrka K. M. antagandet af
comiterades förslag i denna del, hvadan nåd. propos. derom också
icke blifvit R. St. meddelad, och detta på af depart:s-chefen anfördt
skäl, alt lönerne, särdeles inom militie-staten, redan nu för
de Heste tjenstemän skola vara otillräcklige, och att hvad som blifvit
anmärkt vid frågan om förvandling af statens behållna räntor till
penningar, äfven vore gällande i afseende ä tjenstemäns löner.
Således här åter en ifrån Regerings-makten utgången tanke,
att den indelte löntagaren genom varuvärdenas stigande, och thy
åtföljande markegångar, möjligen skulle komma att vinna på räntegifvarnes
bekostnad. Således ett förnyadt bevis å ömhet för löntagaren,
under motsvarande likgiltighet för räntegifvaren, hvars olyckliga
belägenhet genom räntornas uppsägande under missvextår alldeles
icke varit på något vis undanskymd, men likväl utan alt vid föredragningen
förSpörjes att man ens försökt kunna göra den gällande.
Jag anhåller på grund häraf att StatsUtsk. måtte för deras del
ånyo besluta de indelta räntornes indragning till statsverket, och
vederbör, embetsmäns aflönande med kontant på sätt och med de
iakttagelser comiterades beslut innefattar.
Det skäl som häremot äfven blifvit anfördt, nemi. ätt statsverket
till en början skulle finna sig utur ståndsatt, att qvartaliter utbetala
de kontanta lönebeloppen, synes snart undanröjdt vid öfvervägande af
comiterades förslag till uppbördsstämmornes inrättande på 2:ne terminer,
hvarigenom nödige medel ofelbart skulle komma att inflyta
och torde riksg.kont. äfven under alla händelser kunna förses med
utvägar alt afhjelpa olägenheterne af detta inkast.
när
-
Den S Januari.
49
Då markegångssältningarne redan utgöra ett undt, som under
närvarande skat tesystem icke kunnat undvikas, vill det synas, som dess
olägenheter åtminstone icke borde förökas; och hvilket likväl ofelbart
skulle blifva händelsen om K. M:s nåd. propos. i delta hänseende
skulle af R. St. biträdas.
Att, utom de på grundlagsenlig! sätt af de 4 RiksStm till markegångs
sättning valde deputerade, tillkalla ett besj *idt antal deputerade
såväl ifrån räntetagande tjenstemän och inrättningar, som ifrån räntegifvare,
är ett förslag hvars utförbarhet jag sannerligen ej förstår,
och hvars fördelar jag icke heller mäktar inse; men hvars olägenheter
deremot synas mig vara oberäkneliga, äfven som de strider och besvär
hvilka deraf måste otvifvelaktig! uppkomma; och anhåller jag pä grund
häraf, att StatsUtsk. icke måtte föreslå dess antagande af R. St.
Frih. Hamilton, Hugo: Då jag anmälde mig, var det för
att uttala den åsigt jag hyser i motsats med de anmärkmr, som af
2:ne talare här blifvit gjorde mot formen för behandlingen af denna
vigliga fråga; icke för att jag vill helt och hållet bestrida anmärknme
sjelfva, men destomera deras lämplighet, dels i allmänhet, och dels
med afseende på denna fråga särskildt. Anmärknme innehålla nemi.
ett klander mot Konungens rådgifvare för det de icke hört vederbör,
colhr öfver comitéens förslag, sedan detsamma till K. M. inkommit,
äfvensom man här velat tillstyrka StatsUtsk. att uti sitt utlåt, i ämnet
föreslå R. St. att hos K.. M. anhålla om ett sådant hörande,
innan frågan till hufvudsaklig åtgärd företages. För min del kan
jag icke påminna mig någon åt R. St. förbehållen rättighet ali föreställa
K. M. den ordning, Han bör följa vid ärendens behandling.
Det är här visserligen sagdt, att Reg.F. föreskrifver huru förfaras
skall, dä frågor af Konungens rådgifvare för Konungen framläggas;
men om sä är, och om fel deremot är begånget, kan jag icke se
annat, än att grundlagens ord dervid böra tillämpas, så att nemi.
Const.Utsk. framställer anmärkn. mot den rådgifvare, som en sådan
grundlagens föreskrift åsidosatt. Detta är formen för klander i sådant
fall, icke att i RiksStm uppläxa rådgifvarne för deras förfarande.
Har Konungen funnit frågan efter Sin åsigt tillräckligen utredd, funnit
att vederbör, embetsverk varit tillräckligt hörde i ämnet, och sedan
till R. St. framställer densamma såsom Konungen godkändt
den, återstår för Ulsk. icke något annat, än att undersöka frågan, och
R. St:s åtgörande sedermera måste enligt grundlagen inskränkas till
frågans antagande eller förkastande. Med formen hafva de icke något
alt skaffa, den är icke deras diskussion underkastad förr, än anmärkn.
emot Konungens rådgifvare blifvit uti Const.Utsk. gjord. Skulle
nu collme än ytterligare höras i denna fråga, föranledde sådant uppskof
lill en annan riksdag, och deruti kan jag icke med min röst
instämma. En mängd anmärkmr hafva sedermera blifvit framställde
mot betänk, i sin helhet. Jag tillstår, att jag icke var beredd att
vid detta tillfälle ingå i någon egentlig diskussion i detta ämne. Jag
trodde likasom någre talare på detta rum, att frågan är af den stora
vigt, att det vore bäst att de comiterade, åt hvilka R. St. uppdragit
2. H. 4
50
Den 8 Januari.
frågans behandling, finge med sans genomgå ämnet och uttala sirt
åsigt innan den i Stånden diskuterades, men då anmärkmr nu blifvit
gjorda mot förslaget, och det åtminstone strider mot min önskan, att
de obesvarade måtte gå till Utsk., anhåller jag att med några få ord
få uttala min åsigt i motsatt sylte.
Äfven mig, likasom den värde talare hvilken framställt anmärkmne,
gläder det på det högsta, att en så ytterst vigtig samhällsfråga
blifvit föremål för R. St:s pröfning, och om man än vid förslagets
utarbetande icke gått så genomgripande tillväga, som R. St.
vid föregide tillfällen begärt och äfven jag för min enskilda del skulle
kunnat önska, så hindrar det mig dock icke att hysa erkänsla för
Regeringen för hvad som i ämnet blifvit åtgjordt, och t. o. m. erkänsla
för det man icke gått så genomgripande till väga, som jag
såsom enskild önskat. Frågan är nemi. en af de mest genomgripande,
ja! säkerligen den mest ingripande i enskilda förhållanden,
som för närvar, kunna blifva föremål för R. Sl:s behandling. Att
man dä går tillväga med varsamhet, att det lemnäs någon tid för
att se, huru de första stegen på denna bana taga sig ut, det anser
jag vara klokt och nyttigt. Frågan om räntepersedlarnes lösen efter
en viss bestämd grund är den vigtigaste, emedan derigenom förekomrnes
prejeri och att sådant icke alltid ägt rum, har man skälig
anledn. att tro till följd af de klagomål, som uppstått emellan räntetagare
oah räntegifvare. Detta anser jag vara hufvudfrågan och,
som jag nyligen uttryckte mig, jag är glad alt den, som jag hoppas,
går igenom, men att nu genast taga ut steget och införa en
komplett lösen utaf alla dessa skattepersedlar emot penningar, det
tror jag vara så mycket farligare, som det ännu icke är rätt säkert
kändt, om det är förmånligt för allmogen. Om jag icke misstager
mig allt för mycket, så har ett sådant heslut af R. St. blifvit fattadt
på 1730:talet, att lösen skulle erläggas för skattepersedlarne,
men det räckte icke länge förr än just räntegifvarne inkommo med
klagomål deröfver och förklarade, att det vore mycket svårt att under
goda år afsätta spanmålen, och önskade de sig derföre tillbaka
till den tid, då de fingo lemna deras skatter in natura. Med denna
erfarenhet är det försigtigt att antaga den grund, sorn upphäfver de
största olägenheterna af nuvar. förhållanden. Jag anhåller att detta
mitt yttrande mätte få åtfölja den K. propos:n till Utsk.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade icke ämnat yttra mig i
denna fråga, emedan ämnet är outredt, på sätt jag redan anmärkt.
Men då tal här blifvit hällne i sak och Gr. Anckarsvärd jemväl sig
utlåtit för att pä förhand stämma meningarne efter sin tanka, så
torde det vara skäl, för att icke säga nödigt, att de, som tänka olika,
äfven yttra sig i den motsatta rigtningen. Jag vill dock först uttala
något närmare min mening ronde formfrågan, emedan den jemväl
af Frih. Hamilton blifvit vidrörd. Han har sagt, att om man
klandrade formen för ärendets behandling, så borde sådant ske i
Const.Utsk. genom anmärkn. mot Konungens rådgifvare. Om man
så gjorde, månne man dermed vunne någon utredning i sak? Visserligen
icke. Stats.Utsk. befunne sig i samma kunnighet eller okunnighet
som förut. Min mening är icke alt åstadkomma trassel, utan
Den 8 J a n u a r i.
Si
en fullständig upplysning om ärendet, och derföre har jag instämt
med Frih. Cederström, Jakob. Hr Sandströmer har sagt, att det
kunde vara likgiltigt, hvem som yttrade sig föret eller sist i en fråga,
blott yttrandet skedde med vederhörl. sakkännedom. Nå väl ! -hg
vill antaga att SlatsUtskis samtlige ledamöter ägde kammarråds kunskaper
och erfarenhet. Men de äga dock icke kanunarcollegii arkiv
eller kontors-chefers och andra underordnade tjenstemäns biträde för
frågans utredning. Afven om de hade alla dessa tillgångar, så sakna
de tid alt med erforderlig noggrannhet anställa undersökningar i det
ämne, som nu blifvit föremål för vår öfverläggning. Det är klart
att StatsUtsk. först mäste tillse, att Statsregleringen blifver färdig. Dä
man känner vidlyftigheten af delta arbete, och mängden af de K.
propos:r som dermed sammanhänga, så lärer väl ingen kunna föreställa
sig, att StatsUtsk. skall medhinna både detta åliggande och en
grundlig granskning af comitéens förslag under den tid, sorn för
riksdagens fortfarande anses vara bestämd. Granskningen kunde då
endast ske på måfå, hvarmed riket och de sakägande icke kunde
vara belåtna. När man väl icke beslutar sig till att afgöra denna
vigtiga fråga ulan vederbörlig utredning, sä lärer remissen till StatsUtsk.
blifva utan annan påföljd, än ett sådant svar. Gr. Anckarsvärd
har sagt, att comitéens förslag vore öfver allt beröm. Om
så förhåller sig, hvarföre hafva icke kammarcoll., statskont. och jemväl
kammarrätten fått tillfälle att instämma uti detta loford? Manne,
om man väntat sig något sådant, man gått collina förbi? Snarare
frestas man tro, att deras förlig:de varit föranledt af vederböra farhåga
det anmärkmne frän dessa embetsverk skulle blifva alltför
mänga och svåra. Hyser man verkligen den tanken, att förslaget vore
öfver allt beröm, så inser jag icke, hvartill en remiss till StatsUtsk.
skulle tjena, om icke till iakttagande af en tom formalitet. Dylika
vitsord om ett förslag, som den berömmande knappast torde hafva
ännu hunnit genomläsa, påminna mig berättelsen om en öfverrättsdornare,
som hade en medhjelpare till sin rådgifvare i kinkiga mål.
DA medhjelparen vid något tillfälle sade, att en sak vore så invecklad
och svår ali utreda, det han icke visste hvad råd han skulle gifva
domaren, svarade denne: bekymra eder icke derom, i det målet gillar
och fastställer jag underrättens dom, såsom välgrundad. Grefven
har medgifvit, att K. M. icke funnit skäligt bifalla comitéens
förslag, det skatteköpeskillingar skulle efterskänkas. Manne icke, om
vederbör, cmbetsverken blifvit hörda, flere delar af samma förslag
rönt lika öde? Grefven har sagt, det böra vara en tillfredsställelse
för 11. St. om de någon gång kunde gifva den skattdragande skänker,
då de så ofta nödgas taga ulskylder. Men jag beder eder, mine
Hrr! besinna, hvad skänker till den skattskyldige betyda. De kunna
icke göras med mindre Staten äger öfverflödiga tillgångar. I annan
händelse och sådant förhållandet är hos oss, der man behöfver alla
möjliga tillgångar, blir följden den, att hvad man sålunda skänker
den ene, måste man taga från den andre. Dä skatteköpeskillingen
för kronohemman bestämmes efter den låga beräkningsgrunden af
hemmanets räntor för 10 år, hemställer jag om det är skäligt, att
4*
52
Den 8 Januari.
efterskänka åt den i alla fall så mycket gynnade skatteköparen denna
ringa afgift, för att påbörda henne andra. Gr. Anckarsvärd har uppräknat
en mängd curiosa, hörande till vårt skatteväsende och benämnt
dem abderiliske. Det är ett sätt att argumentera, som Grefven
brukar, när han vill all några af våra samhällsinrättningar skola
såsom icke fullkomliga afskaffas. Grefven har efter sin vana äfven
vid detta tillfälle kastat skulden på bristerna i vårt representationssätt.
Men jag vill fråga den värde ledamoten, om det representations-förändrings-förslag,
som är 1840 uppgjordes af Const.Utsk.
deri Grefven då var ordf., förtjenade namn af fullkomligt eller af
något annat? Ilr Grefven bar ansett såsom en stor förtjenst, altalia
räntepersedlar blifvit sammanslagna till 2:ne, nemi. spanmål och
smör. Detta förslag kan hafva sin goda grund deruti, ali Sveriges
hufvudnäringar äro åkerbruk och boskapsskötsel. Men vi hafva en
Salje näring, som gifver hvarken spanmål eller smör, nemi. bergsrörelsen;
hvarföre skulle då de räntepersedlar, som förut blifvit bestämde
i bruksrörelsens afkastning, eller i skogshushållningen, icke
finnas i förslaget? Någon annan orsak synes ej lill, än den altman,
om jag så må uttrycka mig, haft förkärlek för smör och bröd.
Grefven har sagt, att de fleste räntegifvare ej finnas pä detta rum.
Jag åter påstår all de störste af (lein finnas här och således just de
som bäst äro i tillfälle att bedöma huru många och olika räntepersedlar
i sammanslag verka lill en jemnare utskyld från det ena äret
till det andra. Ett stånd, der så beskaffade ledamöter finnas, bör
företrädesvis kunna behandla en sådan fråga som den om skatlejemkning.
Grefven har ansett fördelen af denna förändring lmfvndskligen
tillkomma bönder och att det vore mycket illa gjordt af
Konungens rådgifvare att icke befordra allmogens bästa. Jag tror
icke att detta förslag är så alldeles till böndernes fördel. Det kan
hända att räntepersedlarnes lösen med penningar blifver allt för betungande.
Såsom exempel derpå vill jag anföra, att om allmogen
pä ^Vikbolandet i Östergöthland, hvarifrån mycket spanmålsräntor
utgå, skulle föra all dithörande säd in på torgen i Norrköping och
Söderköping för att der försäljas till penningars erhållande före rätter
afradsdag, så skulle spanmålsprisen å dessa städers torg falla så
betydligt, att det understege markegången och att bönderna följaktligen
förlorade derpå. Men låtom oss antaga att detta förslag vore
företrädesvis gynnande för b änder ne, efter som Grefven begagnar
detta ord, hvilket i ett annat stånd låter bättre än räntegifvare, ehuru
detta uttryck såsom gällande både för bönder och andra hemmansägare
är bättre — antagom, säger jag, att skattejemkningsförslaget
vore gynnande blott för räntegifvare, borde ej Konungens rådgifvare
yrka någon annan mening? Hafva icke rädgifvarne att tillse
det staten kan bära sig, och följaktligen att kronans inkomster icke
varda förminskade. Om de så blifva genom skattjemkningen, huru
går det då? Riksstyrelsen kan icke utföras, och när Konungens propos:r
om ökade skatter till bristens fyllande komma till Ständerne,
så vända desse den afvoga sidan till och Regeringen får ingen ökad
bevillning. Det är alltså försigtigt af Konungens rådgifvare att icke
efterskänka hvad statsverket äger, innan de veta om och hvad som
Den 8 Januari.
53
kan fås i stället. Ilar bör icke vara fråga oin att gynna den ene
eller andre, utan om upprätthållande af ett samhälle under hvars
skydd vi alla lefva. Grefven har sagt, alt penningen vore den säkraste
mätaren af våra varuvärden. Jag tror likväl, att Grefven derutinnan
vederlagt sig sjelf, genom yttrandet att räntepersedlarna vore
i stigande. Sådant kan icke ske med mindre penningen är i fallande;
och sä har förhållandet äfven varit. Det är alltså klart, att
om Regeringen har penningar i st. f. räntepersedlar, och penningen
faller i förhållande till dem, så får kronan derigenom mindre inkomst
än om räntepersedlarne utgjordes in natura eller löstes efter
markegång. Penningen har alltid varit en sådan förändring underkastad,
särdeles efter Amerikas upptäckt och under cn vidsträcktare
handel med andra länder. Under det de ädlare metallerne falla i
värde, hålla sig födoämnena i pris; hvarföre? Emedan det är arbetet,
som bestämmer varors värden, och arbetarens lefnadskostnad,
som bestämmer dagsverkslönen. Derföre blifva lifsmedleu i tidernas
längd den säkraste måttstocken för varors värden. Sädesprisen kunna
visserligen hastigt förändras från det ena året till det andra, men
icke så i längden, ty på lifsmedel blifver öfverhufvud aldrig något
långvarigt öfverflöd, emedan folkmängden ökas i samma män och
vanligen mera, än tillgången pä lifsmedel tilltager, på sätt något hvar
fått förnimma, genom fattighjonens öfverhandtagande tillvext i Sverige.
Se vi tillbaka på äldre förhållanden i vårt land, så finna vi
alt en tunna spanmål i Carl XI:s tid gällde 2 till 3 daler silfvermynt.
De, som då fingo lösa sin spanmål med penningar, betala
nu 36 sk. eller 1 r:dr för hvarje tunna, i st. f. 7 eller 8 r:dr. Om
man nu skulle öfver hela Sverige, likasom i de eröfrade landskaspen,
betala sina räntepersedlar med penningar efter kronovärdi, i t. f.
markegång, så finge, på sätt jag sålunda utredt, kronan blott j enelid
af verkliga värdet. En mycket större bevillning blefve då erforderlig
för att fylla bristen i de ordinarie räntorna och Regeringen
skulle följaktligen varda i ännu högre grad, än för närvar., beroende
af R. St:s gifmildhet vid hvarje riksdag. Detta Regeringens
beroende är stort nog ändock, hvadan R. o. Ad. icke bör söka alt
detsamma föröka. Om än penningen vore till sitt värde jemngod
med räntepersedel, så måste jag dock afstyrka utbytet så länge 72
§ Reg. F. medgifver rättighet för R. St:s bank att få sina sedlar
gällande i riket såsom mynt. Då en hvar kan åläggas att, i st. f.
silfver, mottaga en bmosedel, så är ingen i Sverige säker om sin
förmögenhet ej heller Regeringen om beloppet af sina inkomster
Den sista realisationen slutade, på sätt J alle veten, så att innehaf-’
varén af bankens sedlar i stället att få 48 sk. silfver för sin sedel,
fick åtnöja sig med 18 sk. i silfver. Sålänge detta grundlagsstadgande
icke är undanröjdt, kan jag ännu mindre tillstyrka någon åtgärd,
som åsyftar att sätta penningar i st. f. räntepersedlar, ty derigenom
skulle icke allenast Regeringen, utan hvarje officer, hvarje
civil embetsman, som har indelning, nödgas äfventyra att åtnöja sig
med bankens papperslappar, när riket råkade i olycka, och banken
blefve oförmögen att sina sedlar med silfver inlösa.
54
Den 8 Januari.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Då jag har ilen åran att vara
ledamot i det Utsk., som kommer att handlägga denna fråga, skulle
det vara olämpligt alt här ingå i sjelfva saken, enär de framställningar
som nu göras, endast ske i ändamål att komma under Utsk:s
ompröfning. Deremot anhåller jag alt fä yttra några ord i tvisten
som uppkommit angale formen för frågans behandling. Frih. Hamilton
har redan sagt, att om den 1111 iakttagne formen vore oriktig,
d. v. s., örn fel vore begånget emot 10 § Reg. F., så borde
anmärkn. mot Konungens rådgifvare icke göras här på detta rum,
utan i ConstUtsk. Reg. F:s 10 § lyder sålunda: ”Innan ärenden
hos Konungen i Stats-radet föredragas, skola de, genom nödige upplysningars
inhcmtande från vederbör, embetsverk, af den föredragande
beredas”. Således, om denna föreskrift blifvit uti förevar,
ämne förbisedd, så är den enda rätta vägen för klander i detta af
seende, att såsom Frih. Hamilton angifvit i Const.lltsk. göra anmärkn.
emot Konungens rådgifvare. Hvad bar 1111 Hr von Hartmansdorff svarat
härtill ? Jo! alt örn den utvägen begagnades, så skulle den icke leda
till det resultat, han åsyftat. Men, märken väl, mine Hrr! att Hr
von Hartmansdorff, som icke kunnat bestrida riktigheten af Frih.
Hamiltons sals, dermed har sagt, att, emedan grundlagens efterlefnad
i detta fall ieke ledde till det af honom önskade ändamål, sä
borde den nu icke heller följas. Det är nyttigt att lägga detta viii
pä minnet.
Hr Sandströmer: Det torde icke vara lämpligt att för närvar.
, och innan vederbör. Utsk. sig yttrat, vidlyftigare orda uti detta
vidt omfattande ämne eller ingå uti omständligare utredning af comiterades
förslag; men jag anser mig dock böra i anledn. af här
gjorda anmärkmr meddela några upplysningar, på det att de, som
icke hunnit taga fullständig kännedom af comiterades arbete, åtminstone
icke måtte blifva vilseledde i afseende på beskaffenheten af
comitéens förslag och motiverne derför. Gr. Anckarsvärd synes hafva
föreställt sig, att då comiterade, som företrädesvis föreslagit, att räntorna
mätte förvandlas till en ständig penningeskatt, det oaktadt uppgjort
ett annat alternativt förslag, detta härrört af fruktan att Regeringen
skulle vara obenägen att antaga det förstnämnda. Comiterades
förslag upplyser emellertid det orsaken härtill endast varit, att, då
förstberörde framställning om räntornes utsättande i penningar är
afvikande från hvad förut i ämnet blifvit föreslaget samt af Regering
och Ständer gilladt, ansågo comiterade sig äga förbindelse, att jemväl
afgifva ett förslag i öfverensstämmelse med sistnämnda grunder,
eller de nuvar. räntepersedlarnes förvandling till färre.
Under loppet af 1700-talet hafva, vid flera särskilda tillfällen,
framställningar blifvit gjorda af de skattdragande, att räntorna måtte
bestämmas i penningar, och frågan derom har äfven varit föremål
för vederbör, embetsverks åtgärder. Sålunda har kammarcolhm d.
14 Oct. 1778 afgifvit utlät. ang:de de olika skattläggningssätten,
hvaruti anföres, att utsättandet af en viss och ständig penningeränta
onekligen ägde flera betydliga fördelar, sorn skattläggning i persedlar
saknade, eller att det vore enklast, redigast, för den skaltskyldige
Den 8 Januari.
55
mest begripligt oell <let minsta missbruk underkastadt; att uppbördsförvallningen
derigenom blefve långt mindre kostsam oell vidlyftig;
alt jordeböcker och räkenskaper vunno den enkelhet, som bör åtfölja
ett räkenskapsverk; samt att rörelsen och penninge circulationen
i landet derigenom skulle i ansenlig mån ökas; och fastän kammarcolhm
likväl af skäl, som till betydlig del hemtats ifrån den ömsesidiga
lättnad som räntepersedlarnes leverering in natura ansågs
medföra, lemnade företräde åt persedelränta, visas dock häraf att det
förslag, comiterade ställt i första rummet, icke varit nytt. En värd
talare har yttrat, att, då tillförene räntorne varit bestämde att utgå i
penningar, förändring deruti skulle hafva tillkommit i följd af läntegifvarnes
önskan att hellre få lemna dem in natura; men så var
likväl icke förhållandet, ty upphäfvandet af 1735 års beslut om viss
och ständig markegång å räntepersedlarne härledde sig deraf, att
indelningshafvarne ansågo sig derpå hafva förlorat och det var således
för deras skull, som förändringen skedde, hvarefter den äfven
utsträcktes till de kronan behållne räntor. Huruvida räntorne böra
förvandlas i penningar 'eller om, i händelse desamma fortfarande utsättas
i persedlar, dessa alltid skola efter markegångspris liqvideras,
utgör naturligtvis 2 särskilda, fastän under disskussionen något sammanblandade
frågor; men bådas afgörande måste dock väsendtligen
bero derpå, huruvida åtgärden är öfverensstämmande med de skalldragandes
förmåga att kontant afbörda sig berörde räntor. Comiterade
hafva uti sitt betänk, sökt ådagalägga, att de skattdragandes rätt
icke genom någotdera af dessa alternativ skulle blifva förnärmad.
Derför synes tala, först och främst att då StatsUtsk. vid 1840 års
riksdag föreslog räntepersedlarnes liqviderande med penningar efter
medelpris, antog BondeSt. det i sådan syftning uppgjorda förslag.
Dessutom visar sig af bilagorna till comiterades betänk, att, sedan
Staten afsagt sig rättigheten att uppsäga räntepersedlarne till leverering
in natura, hvarefter det berott på räntegifvaren ensam att verkställa
en sådan uppsägning, så hafva ganska få af dessa sednare begagnat
denna rätt, utan i stället med penningar erlagt lösen för sine
räntepersedlar. Slutligen bör ock erinras att, derest alla räntor på
sätt R. St. förut beslutat, och hvilket äfven synes öfverensstämma
med K. M:s nåd. afsigt, blefve till Staten indragne, men uppsägningsrätten
å räntegifvarnes sida dervid likväl skulle bibehållas, så
komme staten att stundom underkastas äfventyret att emottaga ganska
betydliga qvantiteter spanmål, och nödsakades att, för sådant ändamål,
hålla många och stora magasiner samt vidkännas dermed förenade
dryga kostnader.
Det har blifvit anmärkt, att då comiterade föreslagit de nuvar.
räntepersedlarnes förvandling till färre, hade de icke bort inskränka
sig till spanmål och smör, utan äfven för bergslagsorterne föreslå
jern. Enligt hvad com:s betänk, jemväl innehåller, är visserligen
intet hinder att, utan rubbning af principen,’ grunda skatte-r:drsberäkningen
på andra eller flere persedlar, om sådant skulle finnas
lämpligt. Den talare, som yttrat nämnde anmärkn., har dock medgifvit,
att comitéen haft skäl att upptaga förstnämnde persedlar, enär
de utgjorde produkter af de väsendtligaste landtmannanäringarne,
56
Den 8 Januari.
nemi. åkerbruk och boskapsskötsel. Detta är ock del skäl, hvarpå
comiterade stödt sitt förslag. Att bestämma jernet såsom räntepersedel
anser jag mindre lämpligt, emedan denna vara är underkastad
förändringar af konjunkturen, och då fråga är om att stadga räntor
af jordegendom, synas de ej heller böra utsättas uti något annat, än
hvad jorden afkastar. Då räntorna icke skulle komma att levereras
in natura, utan de bestämda persedlarne blott läggas till grund för
räntornas evalvation, bör det ock vara tillfyllest att utsätta sådane
persedlar, som uttrycka det allmänna värdet å jordbrukets hufvudsakligaste
alster.
Man har klandrat, att comitéen föreslagit att upplåta skattemannarätt
åt kronohemmans åboer, utan lösen, enär en sådan åtgärd skulle
innebära ett efterskänkande af Statens rätt till fördel för den skattskyldige.
När StalsUtsk. inkommer med sitt beliink. i ämnet, blir
rätta tidpunkten inne att vidlyftigare redogöra för motiverne till comitéens
förslag i detta hänseende.
Nu vill jag endast fästa Ståndets uppmärksamhet derpå, att den
skänk, man sagt skulle göras, egentligen redan långt för detta är gjord,
eller då kronohemmans åboer försäkrades om orubbad besittningsrätt
för sig och efterkommande. Hvad som nu är i fråga att afstå,
vore således blott en nominel äganderätt, hvaraf kronan icke drager
annan fördel, än rättighet till skattelösen, som vanligen icke inbringat
Staten större årlig inkomst än 5 å 6000 r:dr. Det är denna
inkomst, som man ifrågasatt att Staten skulle afstå; men comiterade
hafva likväl icke ansett detta såsom en ren uppoffring å Statens sida,
eller en skänk på de öfriga skattdragandes bekostnad, utan deremot
sökt ådagalägga att om, genom en sådan åtgärd som den föreslagne,
de nuvar. kronohemmansåboerne på engång förvandlades lill skatteägare
; så skulle Staten derefter få åtskilliga nu saknade inkomster,
som, enligt comiterades åsigt, fullt ut uppvägde den uppoffring Staten
gjorde genom afstående af rättighet till skattelösen. Det återstår
således att pröfva, huruvida dessa comiterades beräkningar äro
riktige och att visa motsatsen, om det stöd som deraf hemtats skall
förfalla. Dessutom hafva comiterade fastat uppmärksamheten derpå,
att äfven om Staten icke finge ersättning i andra inkomster för hvad
den afstode, så skulle likväl uppoffringen kunna anses godtgjord genom
åtskilliga andra ganska betydliga fördelar som genom berörde
åtgärd vunnes, medelst minskning uti de Statens embets- och tjenstemän
åliggande göromål, hvartill kommer att en mängd enskilde,
genom den vunna äganderätten, försattes i en bättre samhällsställning
samt blefve mera i tillfälle och intresserade att väl sköta den
nu ifrågavar. jorden. Genom hvad jag sålunda haft äran framställa,
hoppas jag att comitéens motiver åtminstone icke måtte blifva
missförstådde.
Frih. Raab, Ad. Chr.: En föregående talare har påstått, att
på detta rum träffar man icke de fleste men de störste räntegifvare,
hvilka böra anses bäst kunna bedöma frågan om lämpligheten af
den föreslagna förändringen i afseende på de indelle räntornes utgörande.
Jag antager detta såsom sanni och anser mig böra ur så
-
Ben 8 Januari.
57
clan synpunkt yttra några ord. Men innan jag börjar dermed, anhåller
jag få fästa uppmärksam heten derpå, att frågan om grundskatternes
jemkning eller förändring varit föremål för R. St:s handläggningar
och beslut under loppet af 130 år, eller alltifrån år 1712.
Att då, såsom 2:ne föregående talare yrkat, ytterligare uppskjuta
frågan, på grund deraf att 10 §. Reg. F. bjuder alt uti alla mål,
sorn i Statsrådet föredragas, skola vederbör, embetsverks utlåt, först
inhemtas, anser jag icke vara rätt och lämpligt; och jag anser den
i detta läll af Konungens rådgifvare möjligen begångna försummelse
icke böra lägga hinder i vägen för frågans upptagande och behandling
af StatsUtsk.; aldraminst skulle jag anse lämpligt att uppmana
Utsk. att hos R. St. föreslå en skrifvelse till K. M. med begäran
om nu ifrågakomne embetsverks hörande öfver det vid den K. propos.
fogade comité-belänk. Jag får dessutom anmärka, att ehuru
10 §. Iteg.F. bjuder att vederbör, embetsverk skola afgifva utlåt,
den likväl icke ovillkorligen föreskrifver att de afgifna ullälrn skola
åtfölja K. M:s propos. i ämnet. Hvad denna fråga nu specielt beträffar,
kunna vi således anses vara i fullkomlig okunnighet derom,
huruvida sådane utlåt:n derutinnan infordrats eller icke. Om nu
Ständerne ingå till K. M. med den föreslagna begäran, och det
då befunnes att hvad de önska redan vore verkstäldt, så skulle de ju
utsätta sig för allmänt åtlöje.
I hufvudsaken instämmer jag med Ilr Gr. Anckarsvärd uti den
åsigt, alt det vore ändamålsenligast och lyckligast för landet om
läntepersedlarne kunde förvandlas uti kontanta penningar. Deremot
har här blifvit anmärkt, att största delen af räntegifvarne föga dermed
vore betjente och att de i allmänhet skulle önska att hellre
utgöra sin ränta i spanmål än i penningar. Comiterades betänk,
upplyser likväl att från 1825 t. o. m. 1844, således under loppet
af 20 år har af afrads- och tiondespanmålen, i medeltal endast
5000 utaf 55,000 tunnor, blifvit lemnad in natura. Man får väl
antaga att tiondegifvarne sjelfva någorlunda säkert beräkna hvad
som är med deras fördel bäst öfverensstämmande; och då man ser
att icke mer än ungefärligen ^nlel af all räntéspanmål blifvit in
natura levererad, så torde det kunna antagas för gifvit att största
fördelen för räntegifvaren är att fä betala sin skatt kontant. Men
det är en fördel icke blott för honom, utan jemväl för landet i allmänhet,
att få räkenskaperna förenklade och att möjligen kunna
inskränka antalet af embetsman. För den skattdragande är det en
fördel alt han derigenom kan sjelf granska huruvida den debetsedel,
som honom lemnäs, är öfverensstämmande med hvad han bör i
skatt betala, hvilket nu icke är fallet. I fråga härom har man yttrat
alt det älåge K:s rådgifvare att vaka deröfver att kronans inkomster
icke förminskas. Man har nemi. förespeglat den möjliga händelse,
att ifall räntepersedlarne förvandlades i penningar, skulle i framtiden,
genom spanmålsprisernes stigande och penningevärdets sjunkande,
kronans verkliga inkomst af grundskatterne kunna komma
ali förminskas. Men om så skulle hända, hvilket jag visserligen
icke kan eller vill bestrida, ligger då deruti en så stor olycka för
landet? — Beloppet af den statsinkomst, som under ifrågakomne
58
Den 8 Januari.
rubrik innefattas, utgör för det närvar, ungefär 1,450,000 r:dr eller
omkring gidel af statens samtliga inkomster. Oin nu staten på
denna gidel skulle i tidernes längd förlora några procent, tror jag
icke att bevillningen i följd deraf skulle stiga så mycket att det för
de öfrige skattdragande blefve kännbart, llr von Hartmansdorff har,
i fråga om formen, uppställt en sats i form af argument, som jag
anhåller att fä till besvarande upptaga. Ilan har nemi. yttrat, alt
folkmängden inom ett visst land alltid ökar sig i hastigare proportion
än mängden af födoämnen och produktionen i allmänhet. Jag
tror ej att så är förhållandet. De sednare årens erfarenhet inom
värt land synes åtminstone icke visa ett sådant resultat, ty under
det folkmängden årligen ökats, har jemväl på samma gång vår export
af spanmäl betydligen tilltagit. Det är jemväl förespegladt alla
löntagande embetsman, att de skulle göra förluster på sine löneinkomster
ifall penningen skulle förlora i värde. Jag för min del
hyser ingen farhåga derför att ju kommande Ständer skulle i det
fallet ersätta löntagarne hvad de möjligen i nyssberörde afseende
skulle kunna komma att förlora. Jag anhåller att detta mitt yttrande
måtte fä åtfölja remissen af K. M:s propos. till StatsUtsk.
Gr. Anckarsvärd: Det är ingalunda min afsigt att här inleda
en akademisk disputationsakt genom att till besvarande upptaga
de satser Hr von Hartmansdorff här framställt. Det hade varit alt
hoppas att jag åtminstone i afseende på kärlek för smör och bröd
kunnat öfverensstämma med honom. Men jag finner att äfven i
detta högst materiella fall, kan jag icke få den tillfredsställelsen att
hafva varit med honom liktänkande. Jag måste nemi. här anmärka,
att Hr von Hartmansdorff oriktigt uppfattat mitt yttrande, då han
trott mig hafva förordat räntepersedlarnes förvandling lill säd
och smör. Jag har tvertom yrkat deras förvandling blott i penningar.
Frih. Cederström: Jag har egentligen begärt ordet i anledn.
af Hr Sandströmers yttrande att förslaget om räntepersedlarnes
förvandling lill spanmäl och smör grundar sig derpå, att dessa äro
jordbrukets förnämsta alster, och att bergslagerne derföre också kunde
fä sine räntor bestämde i samma persedlar. Jag har nemi. velat
fästa Stis och Ulskis uppmärksamhet derpå, att, vid skattläggningar
från början och innan metoderne fastställdes, man utgått från
den gund, att hvart och ett henrman skattlades till persedlar efter
de produkter, hvaraf hemmanets afkastning hufvudsakligen ,bestod. Sålunda
blef i bergslagerne en betydlig del af räntan i jern bestående
i osmundsjern och tackjern m. nr. Jag tror att om man vill
införa en räuteförvandling, som skall blifva varaktig, det är nödvändigt
att lämpa den efter särskilda orters olika tillgång på räntepersedlarne.
Om man för bergslagerne, skogs- och skärgårdshemnran
skulle bestämma samma slags räntepersedlar, sorn för den delen
af rikets hemman som äro belägna på slättbyggderne, tror jag
att beskattningen på de förra slagen af henrman skulle blifva nära
dubbelt så svår att utgöra, sorn för henrman af sistnämnda slaget,
och det vore alltså en högst orimlig beskattningsgrund. Det är
Den S Januari.
59
klart och tydligt att man icke förnuftigtvis kan ålägga en hemmansägare,
eller en lägenhets innehafvare, att utgöra ränta, annat än
af hvad hemmanet producerar. Den siste värde talaren har sagt
att det väl går an att förändra persedlarne från en till annan, blott
man iakttager att icke rubba sjelfva principen. Men jag frågar dä,
hvad är dä princip i comitéens betänk., om icke just hvad comiterade
föreslagit skall anses innefatta sjelfva principen. Hvad sjelfva
uträkningen beträffar, är det ett arbete som kan verkställas af hvilken
kammarskrifvare som helst på kort tid. Samme talare har jemväl
yttrat att den skänk af kronojord till skatte, som comiterade föreslagit,
kan anses såsom redan för lång tid sedan gjord genom 1808
års kungörelse ang:de bestämmelse ronde företrädesrätt till åboskap,
och det är kändt att kronohemmansåboer år 1789 återfmgo den
suspenderade rättigheten att anmäla sig till skatteköp; det är lika
kändt att åborätten alltid varit hållen i lika helgd som skatterätten
då åboen fullgjorde de åboskapet åtföljande skyldigheter, men icke
må den värde ledamoten derföre vilja inbilla R. o. Ad., hvars ledamöter
icke kunna derom vara okunnige, att om Staten behöfde
kronohemman för något sitt ändamål, den då icke skulle haft rätt
att uppsäga hemmansåboen lill afflyttning, naturligtvis emot anvisning
på annat hemman lill ersättning. Slutligen har talaren erkänt
möjligheten deraf, att misstag i beräkningar kunnat ske inom comitéen,
men tillagt att sådane kunna rättas. Men just derföre tror
jag det varit nödvändigt, alt dess betänk, blifvit underkastadt särskild
granskning, af sådane embetsmyndigheter, som äro i tillfälle
att utreda verkliga förhållandet.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Raab har yttrat att man
icke kan så noga veta huruvida kammar-collan eller öfrige vederbör.
embetsverk blifvit öfver frågan hörde; att det således vore orätt
af R. St. att derom hos K. M. anhålla. Jag får då upplysa honom
och Ståndet derom, att Frih. Cederström, som först väckt frågan
om hörandet, var qvar såsom president i kammar-colhm ända till
d. 18 Oct. detta år, samt att prot.-utdr., som åtföljer den K.
propos. i ämnet, är dateradt d. 21 Oct. Således kan man taga för
gifvet, alt något utlåt, i denna fråga icke blifvit under de 3:ne
mellanliggande dagarne från nämnde verk infordradt, utarbetadt och
afgifvet. Att icke något sådant blifvit från kammar-rätten infor--  dradt, kan jag såsom dess president intyga. För öfrigt om något
embetsverk verkligen afgifvif infordradt utlåt., så hade Hr Sandströmer
visserligen icke underlåtit att omtala det, när han nyss hade
ordet. Frih. Raab har vidare sagt, att folkmängden icke ökar sig
hastigare än spanmåls-tillgångarne och att beviset derpå skulle ligga
i den utförsel af spanmål från Sverige, som på sednare åren
ägt runi. Förhållandet med spanmålen bör, såsom jag förra gången
yttrade, betraktas under en längre följd af år, icke från det
ena året till det andra. Afven om man håller sig blott till de
sista 2:ne åren och deras höga pris, härrörande från den starka utförseln
till andra länder, sä visar det sig. Att spanmålen icke blott
i Sverige, utan i allmänhet håller sig bättre i värde än penningen,
fiO
Den 8 Januari.
hvilket jag såsom en gifven sanning antagit. Efter jag nu, i alla
fall, har ordet, torde det tillåtas mig alt i afseende på formen med
några ord besvara hvad Frih. Raab och Hr Gripenstedt derom yttrat.
Då saken kommer till StatsUtsk., så blifver der utan tvifvel
det fel emot formen och emot grundlagen, hvilket enligt dessa
Hrr:s förmening bordt föranleda anmärkn. till Const.Utsk., behörigen
erinradt; ty jag har hört att der skola finnas vissa ledamöter med
stoi t nit och framgång att göra anmärknrr uti frågor af vida ringare
vigt än den nu ifrågavar. Desse män torde dä icke underlåta
alt äfven bedrifva denna sak.
Hr Akerman, Fredr.: Det blifver visserligen tillfälle att fullständigt
behandla denna lika vigliga som vidlyftiga fråga, när StatsUtsk. isinom
tid inkommer med sitt betänk, i anledn. af K. M:s nåd. propos. i ämnet.
Jag inskränker mig derföre nu att till besvarande upptaga några anmärkaemot
hvad nämnde propos. föreslår i afseende på räntepersedlarnes förvandling.
Några talare hafva nemi. här yttrat den önskan, alt den
n uvar. mängden af räntepersedlar måtte förvandlas icke, såsom den
K. propos. lyder, till några få persedlar, utan för all framtid till
penningar. En sådan förvandling måste jag motsätta mig. Jag gör
del dock icke pä det af en värd ta. ne här midt emot anförda skäl,
att arbetet och de varor arbetaren konsumerar vore den rättaste måttstocken
på värde i allmänhet, samt att penningens värde lämpade
sig efter sädespriserne, eller att när varupriserne stiga, faller penningen
i pris; ty jag anser det tvertom såsom en allmänt erkänd
sats, att de år då lefnadsmedlen slå i lågt pris, är arbetslönen hög,
och tvertom då de förre äro dyra, falla arbetslönerne. Detta anser
jag icke vara rätta skälet. Men man måste i detta fall tillse
samhällets fördel på det hela, oell i det afseendet måste man betänka
att Staten måste hafva en säker inkomst, som sätter den i
tillfälle att besörja sina utgifter. En sådan säkerhet kan den icke
äga om räntcpersedlarne förvandlas till penningar emedan dessa, efter
hvad erfarenheten gifver vid handen, tidtals äro underkastade försämring,
såsom t. ex. sednast här i Sverige år 1830. Någon garanti
för framtiden att icke ytterligare försämring inträffar, kan man iekc
uppställa. Ett annat skäl finnes också, sorn talar deremot, som jag
torde få anföra. Man har talat om räntegifvare och räntetagare i
allmänhet; men jag för min del anhåller att få göra skillnad mellan
de räntegifvare, som tillhöra ståndspersonsklassen, och dem som
äro af allmoge. Hvad allmogen angår, så lärer det vara en hvar
bekant, att den icke fruktar någonting så mycket som penningentgifter.
Deremot äro de vida villigare att göra ofta ganska stora och
svåra prestationer in natura. Det är visserligen sant att Bonde-St.
vid 1840 års riksdag gick in på en så beskaffad förändring; men
jag tror dock att man icke deraf får draga någon bestämd slutsats
om deras beredvillighet att jemväl nu dertill gifva sitt bifall. Frih.
Cederström har mycket klandrat att den K. propos. inskränker de
föreslagne natura prestulionerne endast till säd och smör, och har
åberopat det billiga och naturliga deruti, att hvarje hemmansskatt
må utgå uti hvad af samma hemman produceras. Men detta är
Den 8 Januari.
(il
dock icke nu förhållandet. En hvar, som haft befattning med deli
s. k. markegångssättningen inom länen, lärer nogsamt kunna intyga
att dervid ofta förekommer prissättning pä persedlar, som knappast
finnas inom länet att tillgå. För ögonblicket kan jag icke uppgifva
mer än ett exempel som rörer Wesicr-Norrlands län, der de
deputerade äro skyldige att sätta pris på gäss; och dä händer del
ofta att de fleste af de deputerade aldrig sett någon gås. Hvar och
en torde hafva sig bekant att vid hvilket hemman som helst, om
än aldrig sä litet eller svagt, alltid produceras spanmål och smör;
således torde dessa persedlar vara de sorn naturligast böra ifrågakomma
då man skall bestämma en skatt in natura af jorden.
Hr Sandströmer: Jag har begärt ordet för att till besvarande
upptaga några yttranden af Frih. Cederström J. Dervid förbigår
jag likväl helt och hållet den värde Frilnns insinnationer emot
mig personligen, emedan jag för min del önskar strida med blanka
vapen, eller med skäl och med behörig aktning för andras olika
öfvertygelse. Frilen har sagt att han icke kunnat fatta hvad jag
menat med mitt yttrande, alt om man ansåge det lämpligt att hafva
flere persedlar än de af comiterade föreslagne, så kunde bestämmelser
i det afseendet lätteligen ske, utan att man derföre hehöfde
rubba sjelfva principen, hvilken Frilen deremot förmenade i sådant
fall vara uppliäfd. Detta bevisar blott, att den ädle Frilen icke tagit
nog fullständig kännedom om comiterades förslag, för att kunna
skilja emellan den deruti framställde princip samt. de olika sätt hvarpå
den kan bringas i verkställighet. Denna princip är, i korthet
sagdt, att man, till undvikande af de många svårigheter och tvister,
som skulle uppkomma derest de nya räntepersedlarne skulle bestämmas
särskildt för hvarje olika hemman, ansett nödigt stadga en allmän
förvandlingsgrund och derföre föreslagit, att, jemte del gamla
räntorna uträknas efter medelpris för viss tidrymd, tillika bestämmes
vissa varuqvantiteter, i förhållande till samma medelpris, som för
hvarje r:dr böra uti nya räntan beräknas. Sedan man sålunda erhållit
en allmän grund, hvarefter all uträkning af hemmanens ränta
bör ske, så kan visserligen denna uträkning ganska lätt verkställas
af hvilken kammarskrifvare som helst, på sätt Frih. Cederström behagat
yttra. Det är emellertid lätt funnet att man efter tycke kan
bestämma de persedlar, som för hvarje skatte-r:dr beräknas, äfvensom
att dessa nya persedlar sedermera, i förhållande till förändrade
markegångspris, för olika län kunna få olika och vexlande värden,
utan att sådant rubbar sjelfva principen. Då Frilen talat om kronans
rätt att disponera öfver kronohemman, tyckes han hafva bortglömt
1808 års K. förordn. i ämnet och den ständiga besittningsrätt,
som derigenom blifvit tillförsäkrad åbo- å kronohemman och
dess arfvingar i der föreskrifven ordning; och jag tror att det numera
icke skulle blifva så lätt, som Frilen förmenar, att drifva dem
derifrån, ifall sådant skulle ifrågakomma. Vidare har samme värde
talare anmärkt, att jag skulle hafva erkänt att misstag kunnat ske
i kalkylerne öfver den ersättning, kronan borde af de nuvar. kronohemmansåboerne
bekomma, men att sådant då kunde rättas.
62
Den 8 Januari.
Till svar härå anser jag mig, under hänvisande till mitt förra yttrande,
endast böra erinra, att detsamma innehåller, att då hvad
beträffade den s. k. skänk, som man förespeglat att staten skulle
komma att göra till kronohemmansäboernc, comitéen afselt alt
Statens uppoffring i det hänseendet skulle ersättas genom andra af
förändringen härflytande inkomster, vore det blott, i händelse man
visar alt denna beräkning är oriktig, som jag kunde medgifva att
berörde skäl för comiterades förslag förfaller och att skänk verkligen
skulle äga rum.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag kan icke deltaga i det ogillande,
en värd talare yttrat, af comiterades förfarande, att utom del
förslag lill räntepersedlarnes förvandling, de företrädesvis gillat äfven
framställa ett annat alternativ. Med den kända olikhet i omdömen,
hvilken äger rum, ronde ändamålsenligaste sättet för en sådan förvandling,
var det förtjenstfullt af comiterade, att vid sidan af deras
eget förslag, framlägga ett annat, fullständigt utredt, för hvars antagande
de kunde förutse, al t mänga röster skulle höjas, och sålunda
göra öfverflödigt att uti en så invecklad fråga ett dylikt improviseras
uti ett RiksStånd eller Utsk. Det är på detta sätt i Norrige så
väl Regeringens som storthingets comitéer ofta jemte sina luifvudförslager,
för fall af dessas förkastande, äfven afgifva s. k. subsidiära.
Beträffande de begge alternativerna äga begge sina förtjenster.
Det Irsta, eller alla räntors förvandling uti penningar äger obestridligt
förtjensten af en stor enkelhet, men vid sidan af denna står
stora olägenheter. Afse!' man först räntegifvarnes intresse, så i ett
land med få och ofta aflägsna afsättningsorter, kännes samtida utbetalning
af en betydlig skatt uti penningar mera tungt än äfven en
i sjelfva verket drygare skatt, som kan utgöras af den skattskyldiges
egna produkter, och i K. Cari XI:s tid hade en förvandling af
jordegendomars alla natura-prestationer i penningar, äfven efter lågt
värde, i de Hesta landsorter varit nära overkställbar!. Visserligen
har sedan dess rörelsen i värt land gjort stora framsteg, dock fruktar
jag för, att många landsorter ännu finnes hvarest en sådan förvandling
skulle kännas tryckande. Men för kronan eller staten skulle
en dylik förändring i framtiden otvifvelaktig! medföra en känbar
förlust. Jag vill härvid ingalunda afse en försämring af det gångbara
myntets närvar, metalliska värde. Sednare tiders rikare erfarenhet
och större insigter böra vara en borgen emot en dylik orättvisa.
Men det ligger i sakens natur, att äfven den till sitt metalliska
värde oförändrade penningen skall under en starkt framskridande
industri förlora i värde, i förhållande till jordbrukets allmännaste
och mest behöfliga alster. Industriens förmåga att frambringa
rikedom är nära obegränsad, och en tryggad kredit har framkallat
en mängd i samhällenas barndomstillstånd okända sätt att för det
allmänna varubytet begagna surrogater för den metalliska penningen,
(såsom vexlar, invisningar, sedelmynt o. s. v.). Deremot förblifver
jorden alltid densamma. Dess afkastning kan visserligen,
då ökad arbetskostnad lönar sig, mångdubblas, men den blifver
derigenom också dyrare, d. v. s. måste betalas med mera pennin
-
Den 8 Januari.
63
gar. Denna theoriens sats bekräftas af erfarenheten. Vid slutet af
K. Gustaf I:s regering kan medelpriset af 1 tunna, råg och .* ,
korn, antagas till 4 mark, lika med 1 r:dr specie eller 4 r:dr rgds;
då under K. Carl IX det s. k. kronovärdiet först uppkom, bestämdes
detta för en sådan tunna till 2 j daler sunt. (efter dåvar. myntvärde
af 1| daler sant = 1 r:dr specie,) motsvarande .1 ndr
specie eller 5ndr rgds; då under K. Carl XI:s minderårighet Skånska,
Blekingska och Bohuslänska persedelräntorne förvandlades till
penningar, antogs tunnan till 3 daler sunt, som A 2 daler per rulr
specie motsvarade 1) ndr specie eller 6 rulr rgds; under K. Gustaf
III:s regering antogs medelvärdet till ungefär 2 rulr specie eller
8 ndr rgds, och 1111 kan det, beräknadt för en lid af 10, 15
eller 20 år, minst antagas till 2| rulr specie eller 10| rulr rgds.
Här se vi sålunda det stigande förhållandet från 1 till 1,\, så till
Ii. så till 2, så till 2|, eller mer än 2^ gång hvad priset i silfverndr
utgjorde för omkring 280 Ar tillbaka. Om man nu förvandlar kronans
betydliga persedelräntor i penningar, så, ehuru rättvis förvandlingen
än kan vara gjord efter nuvar. förhållanden, skall i framtiden
en bestämd förlust för kronan eller staten uppkomma, som måste
fyllas genom ny beskattning i annan väg, och då visar andra länders
erfarenhet, att beskattning å konsumtion är den lättaste att
vinna, men denna drabbar hufvudsakligen de arhetande klasserna,
d. v. s. att en del af skattebördan komme att öfverflyttas från de
klasser, som genom jordens stigande och penningens fallande värde
gjort stor vinst pä de klasser, sorn, genom den stigande rikedomens
stigande öfvermakt, blefvo för sin utkomst mera beroende af denna.
Man har förebrått comiterade att i sitt sednare alternativ endast
hafva bibehållit 2 räntepersedlar, spanmål och smör, och yrkat
att i de län, der bergsbruk utgör en hufvudnäring, jern också bordt
antagas. Jag kan icke instämma i denna anmärkn., utan godkänner
hell och hållet comiterades val. Då våra nordliga landskaps naturliga
förhållanden icke tillåta att fästa sig uteslutande vid spanmål,
äro ©tvifvelaktigt de bägge valde, de, som mest oföränderligt, när
man afser en lång följd af år eller århundraden, kunna väntas motsvara
det ursprungliga räntebeloppet, ett förhållande, som ingalunda
kan påräknas af en sådan konjunktursvara som jern.
Jag kan icke annat än gilla, att comiterade velat bereda upphörande
af ett sådant medelting emellan äganderätt och landtboförhållande,
som den s. k. åborätten å vissa kronohemman, genom
dessas . förvandlande till skatte. Den besittningsrätt, åboerne äga,
gör att dessa hemman i allmänna lifvet vanligen anses för full egendom,
ehuru de inför lagen icke äro det, så att de hvarken kunna
säljas eller intecknas. Då denna skillnad föga är känd, uppkomma
mångfaldiga irringar, processer och förluster, och huru litet sjelfva
de auktoriteter, som borde bäst känna lagliga förhållandet, stundom
erinra sig detta, upplyser en rättegång banken haft, då ett landsh.-  embete, som är det som skall bevaka kronans rätt i afseende på
dessa kronohemman och beviljar s. k. immission uti dem, lät på
utmätningsauktion Jörsälja ett kronosäteri rusthåll och derpå utfärda
köpebref, en handling, som oaktadt mellankomna fastor 30 år
04
Den 8 Januari.
sednare måste gå tillbaka, till förfång för inteckningshafvare. Men
jag kan ej gilla, att man i allmänhet lill åboerne, som för intet fått
åborätten, nu äfven efterskänker den ringa skalteskillingen. Till
dem, som på ödemarker upptagit nyhemman, d. v. s. i norra 01-  terne, må gerna så fort ett nybygge någorlunda kommit i stånd,
skattebref genast utfärdas, men i afseende pä de öfrige innehafvarne
af kronohemman med åborätt, tyckes den billigaste ätgärden vara,
att väl gifva dem skatterätt, men alt under namn af skatterättsbevillning
uttaxera skattelösen på 3 år. Denna kan ulan s. k. skattevärdering
bestämmas efter vanligt antal årsräntor efter kronovärdi.
Jag har yttrat mig om företrädet emellan de bägge alternativa
förslagen lill de gamla räntepersedlarnes förvandling; jag torde
böra tillägga några ord i afseende på sjelfva hufvudfrågan, eller om
en sådan förvandling är att tillstyrka. Ehuru vigtig en förenkling
i sättet för räntornes beräkning än kan vara, är dock frågans vigligasle
del, alt bereda tillfälle för upphörande af det obilliga förhållande,
att i missvextår, då räntegifvaren äger mindre att gifva af,
måste han genom höjda markegångar betala ökad afgift. Detta upphörande
kan jag ej annat än tillstyrka. Men dess beredande fordrar
dock alt afse, att ej enskild rätt och vigtiga nationella intressen
vid verkställigheten förnärmas. En förändring, utan ersättning., i
rättigheten af till enskilte mot vissa skyldigheters utgörande öfverlätna
augmentsränlor vore ett förnärmande af enskild rätt. Lika är
förhållandet med de vederlag och förläningar, dels Konung och Ständer
gemensamt, dels fordne Konungar, med dem tillkommande laglig
rätt, gifvit presterskap, skolestater, fromma stiftelser m. 11. och
som vid upprättandet af 1809 års grundlag utgingo utom riksstaten,
samt således rätteligen icke tillhöra de utgiftsposter som kunna underkastas
förändring vid hvarje riksdag. Den indclte officerscorpsens
löner äro i allmänhet så små och belastade med så stora afdrag,
att de icke tåla förminskning i någon nu ägande förmån. Jag tillstyrker
således, för min del, väl bifall till förslagets hufvudgrundsals,
men under uttryckligt förbehåll, alt derigenom icke förnärmas
någon lagligen beståndande rätt, icke minskas indelta officerscorpsens
ägande löneförmåner och icke rubbas hufvudgrunderna af vårt palladium,
indelningsverket, och om för vinnande af delta dubbla mål
någon uppoffring å statens sida kan erfordras, tror jag det löna
mödan.
Ilr Cederschjöld, Rob. Theophron: Jag har anmält mig
endast för att yttra mig öfver den formella delen af frågan. Det
liar blifvit anmärkt så väl af Hr von Hartmansdorff som af Frih.
Cederström, att ett fel emot formen blifvit af Regeringen begånget,
ithy alt vederbör, embetsverks utlål:n icke blifvit infordrade öfver
comiterades betänk. I anledn. häraf har Frih. Hamilton invändt att
om fel vore begånget, så borde anledn. till anmärkn. emot K:s rådgifvare
för Const.Utsk. anmälas. Hr von Hartmansdorff har härå
svarat, att genom en sådan åtgärd skulle det åsyftade ändamålet icke
vinnas; och Hr Gripenstedt har af detta svar tagit sig anledn. fästa
R.
Den 8 Januari.
05
R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, hurusom Hr von Hartmansdorff
icke skulle vilja åtlyda grundlagens bud, då sådant icke instämde
med hans afsigter. Dä nu Hr Gripenstedt med särskild tonvigt
hedt R. o. Ad. lägga detta Hr von Hartmansdorffs förfarande noga
på minnet, men jag deremot funnit den af Hr Gripenstedt gjorda
anmärkn. vara alldeles obefogad, har jag ansett mig böra tillkännagifva,
att jag fattade Hr von Hartmansdorffs ord, så att han visserligen
icke ville förhindra hvarken Hr Frih. Hamilton eller någon
annan alt göra anmärkn. emot Konungens rådgifvare, men att han
deremot endast velat fästa uppmärksamheten derpå, att en sådan åtgärd
icke skulle leda till det af Hr von Hartmansdorff åsyftade ändamål,
det nemi. att få frågan mera utredd. Det synes ock, som
det hade bort vara temligen klart äfven för Hr Gripenstedt att en
sådan åtgärd icke skulle hafva kunnat föra sjelfva saken ett enda
steg framåt, ehvad anmärkn. hos Const.Utsk föranledde lill åtgärd
efter 106 eller 107 § Reg.F.
Ehuru jag, för min enskilda del, visserligen icke vill afråda Hr
Gripenstedt frän alt till åtlydnad af grundlagens hud emot vederhör.
rådgifvare hos Const.Utsk. framställa den anmärkn., hvartill han kan
finna sig befogad, så, enär det ändamål jag lika med Hr von Hartmansdorff
åsyftar, eller att få sjelfva hufvudfrägan närmare utredd,
derigenom icke kan vinnas, ser jag mig föranlåten att förena mig
uti den af Hr v. Hartmansdorff och Frih. Cederström uttalade önskan,
alt vederbör, embetsverk måtte varda öfver frågan hörde. Jag
föreställer mig nemi., att om ifrågavar. arbete äfven är aldrig så
förträffligt, deruti likväl i anseende lill dess stora omfattning möjligen
insmugit sig ett eller annat misstag, som lätteligen kunde upplysas
af de embetsman, hvilka uti frågan böra hafva den största
sakkännedom.
Hr Gripenstedt: De Hrr, som yttrat att det skulle ankomma
på StatsUtsk. att göra anmärkn. emot Konungens rådgifvare för
formfel vid denna frågas behandling, hafva uppenbarligen ingen reda
på hvad som tillkommer StatsUtsk. eller icke. Jag får derföre hänvisa
dem till ett närmare studium af 30 § Riksd.ordn., som upplyser
detta; och att så klyftiga Hrr skulle derom vara i total okunnighet,
kunde kanske också förtjena att läggas på minnet.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framstäld propos. remitterades
K. M:s förevar, nåd. propos. jemte de i anledn. deraf afgifne '
yttranden till StatsUtsk.
Gr. af Ugglas, Carl Ludvig Fredr.: Vid närmare begrundande
af Hr von Hartmansdorffs väckta motion, med anledn. af K.
M:s nåd. propos. om antagande af ny strafflag, har jag ansett mig
böra deremot göra några anmärkmr, hvilka jag anhåller mätte fä åtfölja
remissen af berörde motion till vederbörl. Ulsk.
Härefter uppläste Gr. af Ugglas följande:
Vid betraktande af hvarje strafflag, mäste man alltid ihågkomma
2 H. 5
66
D e ti 8 Januari.
ait straffets ändamål är dubbelt. Icke allenast afseende hämnd folden
emot samhällslagen begångna öfverträdelse, icke allenast åsyftande,
att genom sin stränghet frän brottet afskräcka, mäste äfven
straffet afse förbättring och försoning. Denna försoning ligger äfven
i straffets idée. Ty då den brottslige undergått det af lagen
för hans förbrytelse åsätta straff, upphörer samhällets ersättningsanspråk
; brottet är genom straffet afplanadt och försonadt. — Skall
likväl straffet uppnå denna sin bestämmelse, skall den brottslige försonad
kunna återinträda i samhället, mäste äfven i straffet ligga en
borgen för den brottsliges förbättring. Utan förbättring, ingen försoning,
bjuder Guds lag, och om äfven delta bud icke tydligen i
samhällslagen är utskrifvet, ehuru i återfallels skärpta straff erkändt,
ligger sanningen deraf djupt rotad i hvarje menskligt sinne, och om
icke straffet, liktidigt aftvagit brottet och den moraliska förnedringen,
har straffet varit fruktlöst, och samhället lillbakastöler den oförsonta
brottslingen.
Ur denna synpunkt har sednare tiders lagstiftare äfven uppfattat
straffen. De brännmärkande, fortverkande straff, hvilka, utestängande
försoningen, äfven utestängde bättringens möjlighet och lill en
samhällets fiende förvandlade den tillbakastötta brottslingen, hafva
mer och mer, vikit., och ändamålsenligare, rättvisare straff blifvit
sökta. Sålunda har hela systemets idée uppsprungit. Medförer denna
strafftheori de åsyftade verkningarna? En rikare erfarenhet, ifrån olika
nationaliteter samlad, kan först besvara frågan. Hvad som är gifvet
är, till följd af straffets rent moraliska natur och individernas, nationernas
olika susceptibilitet för moraliska intryck, att straffet, med
högst olika intensivitet, högst olika afskräckande skall verka. För
Italienarns varma blod, för Fransosens liflighet skall straffet, frihetens
förlust, afsöndringen från hvarje umgänge, långt utsträckt blifva en
tortyr, då kallare mera slutna nationer lättare skola bära detsamma.
På inom nationerna särskilda individers olika lyimen skall straffet
med samma olikhet inverka. Och det är att märka, att, vare sig
alt straffet drifver till förtviflan eller med likgiltighet bäres, förfelar
straffets åsyftade förbättring åstadkommande moraliska inverkan. Ty
hvarken passionen eller själsslöheten medgifver den sjelfbetraktelse,
den lugna och dock allvarsamma pröfning, som fordras pä det moralisk
ordning må inträda, och dygd och förstånd återtaga sitt djupa
och fasta herravälde.
Huru på Skandinavien straffet skall verka, kan endast framtiden
afgöra. Straffet är här föga försökt och de erfarenhetsrön, bekännelsehäktena
kunna framställa äro, då man tager i betraktande
de deruti innestängde subjekternes olikhet i lynnen samt möjligen
särskildt verkande omständigheter, af för obestämd art att. kunna
antagas som regel för omdömet. På somliga vaknar samvetet förskräckande
i ensligheten, andra åter har man i åratal sett inspärrade
utan att någon förändring (ill lynne och tankar kunnat förmärkas. —
Vill man likväl, med betraktande af national-karakteren, theoretisera,
tyckes ifrågavar. straff här icke i all sin stränghet böra verka under
nuvar. omständigheter. Ty om nationen ryckes ur sin nuvar.
apallo och ett friskare industriell och politiskt lif uppspirar, skall
Den 8 Januari.
verksamma tillgörande, åt samhället lemnar denna säkerhet. Dock
denna kan endast vinnas genom tid och prof. Hvad strafftheori man
än må följa skall, lill alt börja med åtminstone, denna säkerhet aldrig
i sjelfva straffet kunna nedläggas. Och jag fruktar alt man
storligen misstager sig 0111 man, i och med cell-systemet, tror sig
i straffet hafva nedlagt anspråk på brottslingens försoning. I lyckligaste
fall, och om straffet visar sig aldrig så välgörande, skola efter
min innerliga öfvertygelse decennier förflyta innan samhället med
förtroende uppfattar dess verkningar. Intill denna tid skall likasom
nu i de flesta fall brottslingen, en Paria i samhället, förskjuten af
alla, af nöd och elände drifvas till nya brott. Lagen bestraffar den,
men hvems är ofta skulden? Man tadlar öppet den enskilda förföraren,
man klandrar högt den girige, den hårde som till sista skärf
ntkräfvande sin fordran frambringar ett elände, som endast har brottet
till tillflykt. Skulden hvälfves på hans samvete, men man blundar
för det liknande förhållande, som emellan samhälle och medborgare,
till följe af felaktig lagstiftning och sorglöshet, ofta uppstår.
Och må man icke säga att samhället här icke äger någon skyldighet.
Då samhället, om också icke genom formligt kontrakt dock
till följe af sin natur, beröfvat individen styrkans, våldets naturliga
rätt, och i dess slälle satt lagen, ett skydd för alla, är det äfven
samhällets ovillkorliga skyldighet att tillse det hvarje samhällsmedlem
under denna lag kan lefva och strängt taget har samhället
sjelf från samhällslagen löst den värnlöse, på lifvets nödvändiga villkor
blottställde medborgaren. Hr Cederschjöld har under diskussionen
vidrört detta ämne, och derutaf äfven hemlat anledn. till en
motion. Utan att i dess positiva del kunna biträda densamma, ty
lagen känner endast brottet, och svårt är äfven att bestämma om
icke den skyldige genom större arbetsamhet och omtanka kunnat
förebygga sin nödställda belägenhet, kan jag dock icke ur moralisk
synpunkt underkänna den sanning, på hvilken den stödjer sig, och
tror jag, att mången domare, då han, en lagens tolk, måste tillämpa
lagens fördömelse på den till följe af ofvannämnde omständigheter
skyldige, i sitt hjerta hört de orden: ”den som är ulan skuld, han
kaste första stenen”.
Dock, ämnet har fört mig långt, hardt nära att vidröra det
vigtigaste och svåraste problem, statsmannavisheten har att lösa, nemi.
pauperismen, med dess beroende af och inflytande på samhället
och dess lagstiftning. Problemet är icke löst; men vore det det äfven,
kan icke samhället på en dag bota det onda, som sekelgamla
felsteg frambragt. Beträda förbättringens och upprättelsens bana
måste det dock, så vida ej dess egen tillvaro skall sväfva i fara. Af
denna orsak, visserligen icke som första steget på banan, ty detta
tillkommer religionen, undervisningen och den ekonomiska lagstiftningen
i innerlig förening, men dock som en länk i kedjan, skulle
jag vilja fästa uppmärksamhet vid en möjlig förbättring af de straffades
belägenhet. Förskjutne ur samhället, till följd utaf af redan
begångna brott alstradt misstroende, skall, enligt den öfvertygelse
jag redan förut uttryckt, detta misstroende icke snarligen åtminstone
genom nu föreslagna straff bäfvas. Om äfven fången under sin fän
-
ro
Den 8 Januari.
gelsetid visat än aldrig så stora tecken till förbättring, liar dock denna
förbättring aldrig för sammanlefnadens och frihetens frestelser varit
utsatt. Pröfvas måste den, innan samhället med trygghet kan äter
upptaga honom i sitt sköte och den en gäng brottsliga sjelf kan
emotse en trygg och brottfri lefnadsbana. Om ett förbättrings prof
sålunda är nödvändigt, skulle jag tro ett sådant kunna vinnas, om de,
som utstått sitt straff och antingen icke äga sjelfva medel till sin försörjning,
eller icke i verklig tjenst genast kunna inträda, pä arbetskompanier
under stränga disciplinariska lagar insattes. På den
tvungne arbetarens uppförande under första äret af sin arbetstid, då
han under denna lid kommit i beröring med menniskor och dess
frestelser, skulle bero, huruvida han efter detta profår kunde som
fri arbetare få återgå lill samhället, dit han, med medfördi betyg om
ordning, arbetstid och arbetsvana, kunde med ljusare utsigter för
framtiden återvända, och om j af hans arbetsförtjenst under den tvungna
arbetstiden blifvit för hans räkning afsatt, läge häruti ett medel för
honom att, om äfven han icke genast erhölle någon tjenst, likväl under
den första tiden sörja för sill uppehälle. Uti delta förslag ligger
icke allenast ett prof. Äfven en driffjäder till ordning och arbetsamhet
är häruti afsedd, en ordning och arbetsamhet, som ät den tvungne
arbetaren skulle återköpa friheten. Hvad emot delta förslag kan invändas,
är kostnaden, ilen uti en tid då stora så väl allmänna som
enskilda arbeten tyckas förestå, tror jag, om desse arbetskompanier
väl organiserade ställdes till sä väl Statens som enskildes disposition,
att kostnaden, sedan arbctsförtjenstcn blifvit afdragen, icke skulle
blifva så stor, man kan hända föreställer sig. Väger man å andra
sidan de minskade kostnader för fångvård, som jag tror delta förslag
skulle medföra, stiger vågskålen ännu mera. Och jag vet dessutom
icke, om jag kan medgifva Staters rätt, ali på samma våg^
skid väga moralens och de ekonomiska fördelarnas fordringar, eller
lika skattepenningens värde nied att, i och hvad på den ankommer,
i sitt sköte sluta dygd, ordning och lycka. Dessutom må man äfven
ur ekonomisk synpunkt betänka, att ordning och säkerhet alstra
arbetsamhet och drift, och dessa åter rikedom.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Utan att vilja på minsta
vis till besvarande upptaga hvad Gr. af Ugglas nu anfört, förekommer
det mig likväl som 0111 någon anmärkn. från delta rum borde
göras ronde den lagenliga möjligheten alt verkställa ett så beskaffadt
försök sorn det han föreslagit, eller alt pä individer inom samhället,
sorn begått lika brott, använda olika bestraffningssätt. Det hade varit
önskvärdt att någon med lagprinciper mera hemmastadd än jag,
upptagit frågan till besvarande, men då så ej skett, har jag icke ansett
mig kunna låta ifrågakomne yttrande passera helt och hållet
oanmärkt.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: I anledn. af hvad
den siste värde talaren anfört, anhåller jag att fä yttra några ord.
Det är visserligen sannt att det. synes innebära en orättvisa att. på
fångar, som måhända begått samma slags brott, använda olika behandling.
Skärskådadt från den strängaste rättvisas ståndpunkt, är
Den 8 Januari.
71
delta alltid ett felaktigt förhållande, men då man vill noga pröfva
cellsystemets fördelar, innan man antager detsamma, måste man
nödvändigt vidtaga en sådan åtgärd som Gr. Anckarsvärd här ogillat.
Vi hafva ett exempel i det afseendet alt hemta från Belgien.
V al sades det vid förra riksd., att cellsystemet skulle vara infördl i
detta land, men det var ett misstag. Hvarken i Belgien eller något
annat land i Europa har man ännu vågat antaga cellsystemet såsom
en permanent lagstiftning,’ eller cellfängelsets »dömande såsom ett
permanent straff. Man har der ansett den hittills vunna erfarenhet
icke tillfyllest. Regeringen har af hamrarne begärt och erhållit tillstånd,
att under 2 års lid uti 2:nc uppgifne cellfängelser insätta en
viss klass af brottslingar, för alt fä utrönt huruvida cellfängclseslraffet
verkligen medförde det resultat man deraf väntade sig. Samma
utväg anser jag här höra vidtagas, så vida man vill antaga ett förbål
Irad t straffsystem grundadi på en efter försök vunnen erfarenhet,
samt på en deraf bildad öfvertygelse och icke blod på hugskott och förhoppning
om dess förträfflighet. Jag anhåller att dessa anmärkmr
mätte fä åtfölja till Utsk.
Gr. Spenjs, Jakob Melcher: Jag hade icke tänkt alt genom
mitt uppträdande uppehålla 11. o. Ad. vid diskussion om en
fråga, som pä visst sätt vedan en gång gått till vederbörl. Utsk.,
och således ej bör utgöra föremål för öfverläggning förr än densamma
från I lsk. återkommer. Men då Gr. Anckarsvärd ä Gr. af Ugglas
nyss uppläste och förljenstfullt utarbetade anförande, fästat särskild
uppmärksamhet samt II. Ex. llr Gr. Löwenhjelm äfven deröfver sig
yttrat, torde det tillåtas äfven mig att fästa mig vid det uti anförandet
förekommande förslag, hvilket går ut pä alt tillstyrka ett experimenterande
med det ifrågasatte nya straffsättet medelst rätt för vederbör.
att alternativt använda de gamla eller de nya straffen. Det
är icke utan, att sådant förut många gånger varit ifrågasatt, men
man har merendels ansett det vara stridande mot en sträng rättvisas
kraf. Fordom ansågs det visserligen såsom en grundsats, tillämplig
icke blott uti fysiskt utan äfven i moraliskt afseende, att man fick
göra cxj)erimanLum in anima viti, neli på grund deraf har man trott
sig kunna göra hvilka experimenter som helst. Men numera sedan
eli lagbundet samhälle inträdt, har man icke ansett sig kunna, medgifva
sädane undantagslagar. Vi hafva ett ganska exslant exempel
uti vår grundlag, der det uttryckligen står att, om, på grund af
benådning, dödsstraffet varder förvandladt till lifstids fängelse, det likväl
alltid skall bero på den dömde att antaga nåden eller undergå
dödsstraffet. Det är väl något dylikt man nu satt i fråga eller att
öfverlåta åt delinqventen valet af straff ; men att i andra fall, än det
jag nyss nämnde — hvars orsak jag lommar derhän — tillåta något
sådant, tror jag icke vara lämpligt. Delta har varit orsaken hvarföre
de, som haft att göra med lagförslaget, icke velat gå in på ett
dylikt medgifvande. Experimentets stora nytta i allmänhet, och äfven
i della afseende, vill jag visst ej bestrida, men anser det vara Kloss
sä mycket lyckligare att icke behöfva derföre vidtaga några utomordentliga
åtgärder, enär, som en föregående talare påmint, utlän
-
72
Den 8 Januari.
ningen redan till största delen Undangjort för oss. Så stor skilnad kan
väl icke vara emellan de Skandinaviska folkens natur och andra länders
innevånares, att någon särskild erfarenhet vore oss af nöden.
Blandning torde finnas här liksom annorstädes. Jag vill också icke
lemna oanmärkt, att i de länder, der sådane experimenter, som nu
ifrågakomma, varit anställde, har fängelsestraff varit det enda rådande
uti brottmälslagstiftningen; således har fråga endast varit huruvida
brottslingen skulle undergå det ena eller andra slaget af fängelse,
men icke att välja emellan fängelsestraff och andra straff, såsom
t. ex. fysiskt affliktiva straff eller skamstraff; och vid sådant
förhållande kan frågan anses snarare tillhöra den administrativa lagstiftningen,
än den kriminella. Dessutom, om också nu skulle medgifvas
en så beskaffad rättighet för brottslingen att välja, tror jag i
alla fall icke att det åsyftade ändamålet, eller möjligheten af försöks
anställande med cellfängelserne, dermed skulle vinnas. Efter den
erfarenhet jag såsom domare kunnat förvärfva mig, hyser jag nemi.
den fulla öfvertygelsen, alt de fleste förbrytare, ställde i valet emellan
fysiskt straff och fängelsestraff efter nya cellsystemet, mycket
hellre skulle underkasta sig det förra, isynnerhet om det kunde till—
vägabringas, att sjelfva den skam, sorn nu åtföljer de fysiske straffen,
blefve från dem borttagen pä salt som föreföll mig, såsom varande
jemväl afsedt uti det anförande Hr Gr. af Ugglas uppläste.
Hr von Hartmansdorff, August: Jag har icke kunnat
fullständigt höra hvad den siste värde talaren yttrat, men jag tror
mig hafva förmärkt, att han, lika med Gr. Anckarsvärd, ansett mig
hafva föreslagit alternativa straffbestämningar mellan hvilka brottslingen
skulle äga välja hvilkendera han ville. Men det förhåller sig
ej så. Mitt förslag gick derpå ut, att Konungen måtte i nådeväg
tillåta vissa brottslingar att, i st. f. det straff den gällande lagen utsatte,
undergå det nya straff, som nu är i fråga. På sådant sätt
vore ett experimenterande rättsenlig!, enär det enligt grundlagen berodde
på brottslingen sjelf att emottaga nåden eller undergå det honom
efter allmänna lagen ådömda straffet. De 2:ne siste talarne
tyckas hafva trott alt hvarje brottsling skulle äga rättighet att välja
hvilketdera straffet af de håda nyssnämnde han ville undergå. Men
sådant skulle för närvar, vara overkställbar!, emedan antalet af brottslingar
som föredroge ensamhetsfängelse dä kunde blifva större än
att de kunde rymmas i de nya fängelserna, alldenstund dessa icke
ens förslå ät ransaknings-, än mindre åt bestraffnings-fångar.
Gr. Anckarsvärd: Det är ett fullkomligt misstag å Hr von
Hartmansdorff!, sida, att jag skulle föreslagit, att det skulle bero på
brottslingen sjelf att bestämma hvilket slags straff han ville undergå.
En så beskaffad lagstiftning, att rådfråga tjufvar och skälmar, må Hr
von Hartmansdorff behålla såsom sin enskilda egendom. Jag har
icke kunnat uppfatta att det ifrågasatta experimenterande med straffens
verksamhet skulle kunna ske på annat sätt, än att det skulle
bero på domaren eller lagskiparen, så alt, då det vore ifråga att utsätta
straffet för ett begånget brott, domaren hade att utlåta sig huruvida
detta skulle bestämmas efter gällande lag, eller efter den
Den 8 Januari.
73
föreslagna experimentallagen; och det är detta som jag anser oförenligt
med begreppet om riktiga lagstiftnings principer samt med
rättvisans fordringar i allmänhet.
Gr. Spens: Det är blott en omständighet i Hr von Hartmansdorffs
nyss afgifne yttrande, som jag anser mig böra fästa mig vid.
Han har sagt att det skulle bero af Konungen att i nädeväg bestämma
huruvida ett efter gamla systemet ådömdt straff skulle kunna
förvandlas att undergås efter det nya systemet. Men han har icke
förnekat att det ju icke skulle sedermera bero på delinqventen att
emottaga den sålunda erbjudna nåden eller icke; och således blefve
det ändå till slut denne, på hvilken valet i sjelfva verket berodde.
Ilr von Hartmansdorff: Brottslingen komme då att välja
på samma sätt som nu mellan nåd och icke nåd. Mot Gr. Anekarsvärds
yttrande ang:de min äganderätt till förslaget att rådfråga
tjufvar oell skälmar, får jag erinra, att detta icke är min egendom,
utan en viss tidningsskrifvares, på hvilkens område Hr Grefven visserligen
vill akta sig att göra några ingrepp.
Gr. Spens: Som jag förut anmärkt, har hittills icke varit
fråga om att välja emellan nåd och ådömdt straff, i andra fall än
just i afseende på lifsstraff. Det skulle således blifva en stor förändring
om, sedan delinqvent sökt och erhållit nåd, det sedermera
skulle bero på honom att antaga den eller icke göra det.
R. o. Ad. biföll att lill Lag-Utsk. finge remitteras det nu af
Gr. af Ugglas afgifna anförande i fråga om Hr von Hartmansdorffs
motion ang:de ändring af nu gällande straffstadganden, tillika med
de i anledn. af detta anförande afgifne yttranden.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolf: På sätt 29
§. Reg.F. föreskrifver, får jag anmäla: det är anledn. till anmärkn.
emot följande Konungens rådgifvare, nemi. Stats-rådet och Just.-  Stats-ministern, Utrikes Stats-ministern, chefen för landtförsvars-depart:tet,
chefen för sjöförsvars-depart:tet, chefen för finans-depart:tet
och slutligen chefen för ecclesiastik-depart:tet; och anhåller jag att
dessa anmärkn:s-anledn:r, hvar för sig, måtte remitteras till Const.-  Utsk., för hvilket desamma skola närmare uppgifvas.
Hr Munck af Rosenschöld allemnade härjemte 6 förseglade
konvolut, med adress till R. St:s H. Const.Utsk.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att jemlikt 29 §. Riksd.-Ordn.
de nu anmälda 6 anmärkn:s-anledn:ne komme att remitteras till
Const.Utsk.
Gr. Spens, Jakob Melcher: Jag anhåller att genast få
justera mina nyss hafda yttranden, ronde den i grundlagen omnämnda
benådningsrätt. Jag har nu tagit närmare kännedom af 25
§ Reg.F., hvilket jag visserligen förut bordt göra innan jag tog till
ordet. Der står nemi. ”Konungen äger att i brottmål göra nåd,
74
Den 8 Januari.
mildra lifsstraff . Pä den brottsliga skall sedermera ankomma
alt emottaga den nåd, Konungen honom förunnat, eller undergå
det straff, hvartill lian blifvit dömd.” Orsaken till mitt misstag
torde härleda sig derifrån, att denna optionsrätt hittills aldrig varit
ifrågasatt annat än vid lifsstraff. Nu inser jag alt fråga derom likaväl
förut kunnat uppsta vid alla andra fall, dä Konungens benådningsrätt
utöfva». Medan jag liar ordet ber jag emellertid att fä
omnämna en ytterligare omständighet, som gjort att man icke ansett
lämpligt att öfverlemna ål delinqventen sjelf att göra ifrågakomne
val, icke ens genom begagnande eller icke begagnande af erbjuden
nåd. Ty dä man allmänt föreställer sig alt de nya fängelsestraffen
äro svårare än de gamla nu gällande, sä skulle man genom
den föreslagna åtgärden, försätta högsta makten i den svära
belägenhet, att såsom nåd bevilja en skärpning i straffet. Sådan
bar deras öfvertygelse varit som haft sig uppdraget handläggningen
af kriminal-lagförslaget och derföre hafva de icke velat tillstyrka något
experimenterande.
Remitterades till LagUtsk., likasom den föreg:de diskussionen i
ämnet.
Upplästes följande af Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius,
inlemnade anförande:
•lag hade uti det plenum, uti hvilket Gr. Anton Gyldenstolpes
motion om vidtagandet af betydliga förändringar uti det rent financiclla
af bankoverkets förvaltning biet till BankoUtsk. remitterad,
anhållit att framdeles fä afgifva och lill Ulsk. jemväl fä remitterade
de anmärkmr som jag fann mig befogad göra vid demina motion,
och flir i stöd deraf nu äran att desamma framställa.
Premisserna till motionen lyda, att bankens verksamhet har
2:ne hufvudföremäl, det lista och vigtigaste, alt med silfver besörja
den oafbrutna inlösen af sina sedlar, det 2:dra föremålet,
det lista underordnadt, att banken må kunna af sin rörelse draga
den högsta möjliga lagliga vinst, hvarvid dock, sä länge banken är
en Slatsanstall, billigt afseende bör göras pä hela landets stora och
nyttiga närings-, handels- och penningeintressen, hvilka banken väl
må styra, men aldrig undergräfva.
Hade denna motion blifvit väckt utaf någon annan än af en
R. Stis fullm. i banken, skulle jag visserligen icke hafva påkallat
II. BankoUtskis uppmärksamhet att fästa sig redan vid dessa premisser,
men nu är förhållandet annorlunda, det är här icke blott
den enskilde riksdagsman öfvertygelse, stödd på hans oftast endast
theoretiska kunskaper, som här uttalar sig, utan jemväl ett resultat
af den erfarenhet en fullm. praktiskt förvärfva! under utöfningen af
sin befattning med bankens förvaltning, hvilket naturligtvis kan föranleda
många i saken mera främmande att lyssna till hans råd.
Dessa råd, eller rättare sagdt förslager, synas mig ock i ett afseende
väl förtjenla af uppmärksamhet, nemi. derigenom alt de äro om
icke uteslutande sä dock (ill största delen byggda på den erfarenhet
sorn kunnat vinnas under den tidsperiod motionären deltagit i
Den S Januari»
75
bankens fösvaltning; en tidsperiod af sällsynt lyckosamma förliållanden
uti vår handelsslällning till utlandet, oell deraf följande gynsammaj
förhållande för banken.
Vid premisserna får jag då först anmärka, att bankofullm. icke
äga någon förbindelse till, ej heller förmåga att förmedelst banken,
pä något sätt som rätteligen ma benämnas styrande, aktivt och med
framgång för det allmänna ingripa uti styrandet af rikets närings-,
handels- och penningeintressen. Att genom upprätthållandet af
myntvärdet gifva näringarne en fast beräkningsgrund att stödja sig
vid, och lättnader i penningelransaktioner är allt hvad banken kan
lill deras fördel åstadkomma. Huru i framfarna tider de fruktlösa
försök aflnpit, att styra kursen under tider då myntet var grundad!
på koppar eller på silfver, men utvexling af sedlar inställd
oell hvad dessa försök kostal, upptages fullständigt i bankens och
riksg.-kont:s böcker. Allt annat styrande genom penningeverken af
näringarne, om än någon gång svagt oell fåviskt försökt, bar än
mer misslyckats. Förderfvande! af nämnde, intressen, utom ett elida
hvilket oek icke underlåtits, kunna R. St. ieke heller genom
banken fullborda, men väl lill någon del skada dem alla, fast än
uli en ojemförligt ringare grad hvad närings- och handels-, än penliingeintresset
beträffar. Bevisen derpå åro allmänt veterliga, skadar
dock icke för sina orsaker skull att derom påminna.
Oansedt R. St., då de öfverlogo styrelsen af banken år 1668,
utlofvade ‘'att bankoverket försvara, beskydda och handhafva, sä att
den som antingen sjelf några penningar i banko insätter, eller oek
af hvarjehanda tillfälle bekommer deri någon avance, skall ofelbart
och utan någon invändning kunna deröfver efter sitt goda nöje råda”
— så hat detta löfte dock till efter annan, till penningeintressets
stora skada, blifvit brutit, och det till den grad att, då enda
ler
s:mt år 1696 motsvarade j r:dr silfver, så var dess värde vid
realisationen år 1830 nedsjunket till blott en sextondedel (5'6)
af 1 silfver-ralr, hvilket värde den nu innehar.
Minnen från det framfarna uppkallas af tilldragelser under det
närvar, och af tankarne pä det kommande, för hvars närmaste tidskifte
motionären vill reglera bankens verksamhet. Rundtomkring
R. St:s bank, som grundlagen allena tillerkänner rätt att utgifva
sedlar som för mynt i riket må erkännas, bar uppstått en mängd
bolag för lifgifvande af sedlar på låga värden, som löpa man och
man emellan såsom penningar. Dessa bolag, ehuru stödjande sig
på riks-banken, åro benne likväl i sjelfva verket, i sin egenskap af
medtäflare, afvogt sinnade; deras delägare befinna sig lill stor del
bland dem som skola besluta öfver riks-bankens förvaltning. Delta
förhållande föranleder mig att äfven fästa uppmärksamhet på de af
motionären jemväl i premissen sagde orden, i den yttrade meningen
derom att, vid beredande af högsta möjliga vinst för banken, bör
billigt afseende fäslas på landets stora och nyttiga intressen deribland
penningeintresset: ”så länge banken skall vara en Statsanstalt.
” Dessa ord, och hela meningen skulle kunna tydas, säkerligen
emot motionärens afsigt, vara utsagda med hänsyn på nämnde
bolag, dertill anledn. kunde bernias af de flera för dem gynsamma
76
Den 8 Januari.
förslag som i motionen förekomma. Jag bör derföre icke tillbakahälla
hvad jag och troligen många med mig härom tänka, som torde
vara nyttigt, då mängden ännu saknar fullt rediga begrepp i
denna sak, synnerligen som offentligheten uti hankens förvaltning
är en garanti fullt jemgod med 11. St:s och ett oumbärligt supplement
till densamma, men likväl, om denna garanti genom offentlighet
något skall gälla, så måste den stödja sig på en allmännelig
kännedom af den sak som bedömmas skall.
Hade hypotheksföreningar, lika lätt som enskilta banker, vanligen
kallade privatbanker, kunnat stå upp, liksom svampar, öfverallt
i riket (men dermed häfver det sig icke sä lätt, ty de erfordra upplåning
af stora belopp i verkliga penningekapital; de kunna icke
såsom privatbankerna uppträda med 10 procent till förlagskapital
af teckningsumman), skulle man längesedan fått höra, utan afseende
på att bolagen drifva rörelsen för sin enskilta vinning och icke såsom
R. St:s bank för hela allmänhetens, en gemensam korus frän
alla dessa nyuppstådda bolag, att riks-banken med sin lånerörelse
undergräfver dem. Hypotheksföreningar skulle dertill kunnat hafva
något skäl, emedan fastighetsbelåning icke är en bankmässig rörelse,
allraminst der, hvarest ehvad skuldförbindelserna än medgifva,
lånen dock blifva ouppsägbara, emedan till dryg del det är läntagarne
sjelfva som öfver uppsägningen skola besluta.
Emellertid, och det är angeläget att utsäga det, dessa bolag
tillhöra icke det verkliga penningeintresset, det visar sig redan derutaf,
att de kunna väl frodas i länder med ett vacklande och osäkert
penningevärde, ehuru de derstädes ofta, af snikenhet förledde,
genom öfverdrift i sin rörelse vålla en allmän katastrof af kredit-löshet;
brist på förlags-kapital åt näringarne, och såsom följd deraf en
utomordentlig hög penninge-ränla. Faller penningen i värde förlora
sådane bolag intet, ty de få då utlåna en större numerär papper,
men verkligt mynt eller dess fullgiltiga representativ utlåna de al
drig,
endast sin kredit. Af mynt hafva de aldrig mer än hvad ovilkorligen
fordras till denna kredits uppehållande, och skulle för
sig mest vinstgifvande finna, om de sluppo att hålla alls någon
kassa af verkligt mynt, utan endast ett förråd af egna och andra
privat-bankers papper. Till ett sådant oefterrättlighets tillstånd kail
det dock lyckligtvis icke komma i Sverige, der Konungens garanti
för myntvärdets upprätthållande vunnits genom lagarne för R.
St:s bank och för myntbestämningen.
I England har man under sednaste år, för att skaffa allmänheten
trygghet och reda i den brokiga mångfalden af den stora
massa papper som circulerade såsom penningar, velat och till stor
del lyckats att undergräfva, d. v. s., bortskaffa en stor mängd privatbanker,
likväl återstodo tillräckligt många för att, ännu sistförflutna
år, få i tidningar läsa om deras faslissementer.
Af de i andra länder inrättade och privilegierade hypotheksföreningar,
ensamt i ändamål att trygga ägare af stora egendomar
med höga värden från oförtänkta uppsägningar af stora lånesummor,
svåra att hastigt anskaffa, (egendomar af icke höga värden få ej i
dessa ingå, emedan lånesummor som för dem erfordras öfverallt
Den 8 Januari.
77
äro att tillgå, sä väl hos enskilta kapitalister som i de allmänna
kassorna, hvilka utrikes likasom hos oss äro fastighetsägares tjenstvilliga
och tjenstskyldiga tjenare, och aldrig uppsäga lemnade lån,
när räntan ordentligt betalas), har exemplet tagits till sådane föreningars
upprättande i Sverige.
Hypotheksföreningar äro alltså bolag, ingångne af lånebehöfvande
fastighetsägare, hvilka, pä förbindelse af gemensam ansvarighet,
upptaga lån af verkliga penningekapital med lång återbetalningstid,
för att samma lån till delegarne utdela, samt af dem uppbära och
till långifvaren utbetala den fastställda årliga afbetalningen jemte
räntan. Detta är hypotheksföreningars rätta natur och det enkla
sättet för deras verksamhet. Skulle de deremot börja, hvartill tecken
redan visa sig, att utgifva sedlar eller invisningar pä småsummor,
för att få dem liksom privat-bankssedlarne löpande, sä inträda de på
privat-bankernes gebit. Det här i landet uppgifna ändamålet för
hypotheksföreningar är, att minska den skuld hvarmed jordegendomen
är belastad, ehuru stadgandet i reglementet att, när sådant skett
till halfva beloppet, ny skuldsättning får ske, synes tyda på permanens.
Den allmänna verkan som hypotheksföreningar åstadkomma,
genom den från dem så betydligt underlättade förmågan att köpa,
är stegring af egendomarnes värden, utan åtföljande den allra ringaste
förmåga att kunna höja värdet utaf afkastningen; fördelen häraf
tillfaller således dem som taga arf ur eller sälja jordegendomar
och i flesta fall upphöra att vara jordbrukare. Svårigheten i vårt
land, att bilda hypotheksföreningar, härrör från ringheten af de verkliga
penningekapital här finnas, hvilket ock redan tvingat en del af
dessa bolag, att upptaga utländska lån, hvarå ränta och afbetalning,
måste gäldas genom öfverskottet i värde af landets varuexport öfver
importen. Den genom räntans hastiga fall skenbara rikedom
af ökade penningekapital i landet, är blott och bart ett sken, som
uppstått genom de till riket indragne lånesummorne, som föranledt
uppsägning af inhemska lån, men än mera af de öfverallt län i
kredit-papper utbjudande privat-bankerne. Denna synvilla tager dock
en ända med förskräckelse när handelskonjunkturen blifver oss emot,
då svamparne, för sin egen bergnings skull, nödgas åter insuga en
stor del af de lån, som de under den lyckliga konjunkturen kunnat
utsläppa.
Det verkliga penningeinlresset (innes endast hos dem
som ega egentliga penningekapital och hos dem som såda
ne
genom besparingar å sina inkomster samla. På dessa kapitals
tillvext allena beror en stadigvarande nedsättning i räntan, helt olika
med den oregelbundna ebb och flod som ett utsträckt kreditväsen
vållar, hvilket dock behagar så många eftersom det är ett spel,
och osäkert som sådant tillskyndar vinst eller förlust af lyckans gudinna.
Det är handelsslällningen till utlandet som här är afgörande;
denna beror äter på goda eller felslagna skördar, årets pris å
exportartiklarne samt importvärdets belopp, med ett ord på värdet
af exportens förhållande till importen, eller det der utdömda hjernspöke!
handelsbalansen, som man fåviskt sökt bortresonnera, men
likväl står lifs lefvande qvar såsom hvarje sanning, och låter eftertryckligen
känna sin tillvaro.
78
Dea 8 Januari.
Något annorlunda än motionären skulle jag vilja definiera bankens
hnfvudföremål, och torde min definition närmare öfverensstäm-'*
ma med lydelsen at bankens statuter, nemi. sålunda:
Att i egenskap af depositions-bank bereda lägenhet, mot lindrig
afgift, till ett säkert förvarande af anförtrodda summor, och
lätt utväg att, utan flyttning fran förvaringsrummet, transportera äganderälten
af depositionen, hel eller till större eller mindre del,
från en person på. en annan, äfvensom att när som helst låta rätter
man det deponerade återtaga.
Att i egenskap af vexel-bank till beqvämlighet för allmänheten
utgifva papperspenningar, vill säga myntrepresantativer, och att dem
vid anfordran till sitt åsätta värde med mynt invexla. För fullgörandet
af dessa förbindelser fordras icke annat, än att tro och lofven
icke svikes; det är ock för det allmänna nytta nog.
Utom dessa hnfvudföremål, åligger jemväl il. St:s bank i sin
egenskap af låne-bank, att, utan tryckande villkor, vara en säker
tillflykt der de lånebehöfvande som drifva näringarne kunna finna
understöd. Af denna låne-bank har icke blott tillförne varit, utan
fortfar ännu för långlig lid, kanske alltid, att göras behof; ty bankoverket
hemtar af densamma sina största inkomster och näringarne
äga i den sitt tillförlitligaste stöd i låneväg; samt slutligen, att
den behållna vinsten af alla dessa*bankens rörelsegrenar blifverjemlikt
statuterne använd till K. M:s och fäderneslandets heder och nytta
”ad publieos usiis”.
Sedan jag nu granskat premisserna till motionen, och dervid
gjort de reflexioner hvartill denna granskning föranledt, kan jag utan
stor vidlyftighet företaga pröfningen af de förslager som motionen
innehåller och skall dervid följa den ordning,- i hvilken de blifvit
framställda.
Jag delar icke tillfullo motionärens yttrade belåtenhet med nu
gällande föreskrifter för metalliska kassans förstärkning, har ock derföre
väckt motion derom, att icke allt det silfver sorn anskaffas uteslutande
må ske för nya sedlar, utan att framdeles jemväl en mindre
del af den årliga bankovinsten i förening med skattebidrag från
privatbankerna härtill måtte användas. Derigenom vinnes verklig
förkofran att, med minskadt äfventyr, motstå kommande kriser, som
säkerligen icke uteblifva och hvilka påfordra betydliga uppoffringar
om banken derunder skall kunna handla icke blott för sin egen säkerhet,
utan jemväl göra afseende på näringarnes bästa.
Mot förslaget att äfven inköpa vexlar med 90 dagars sigt, som
visserligen är äfventyrligare än att hälla sig till dem som löpa på
67 dagar och derunder, vill jag ingen anmärkn. göra, ty allt ankommer
ändock på den försigtighet, med hvilken denna handel drifves.
Deremot måste jag så mycket mera ogilla förslaget, att fullmäktige
icke mera skulle få underlåta att inköpa vexlar då desamma
erbjudas af välkända och solida trassenter och endossenter.
Det är ju både äfventyrligt och motbjudande att uppdraga fullmäktige
att utfärda testimonium på motsatsen genom sin vägran att köpa?
Dessutom har man ymnigt med silfver i kassan och sedlar uti
allmänna rörelsen; må de, som önska mera af densamma utbekomma,
Den 8 Januari.
79
sjelfva draga försorg om silfvcrs införskaffande och det bekosta.
Bytesmedlet kan icke öfver ett visst belopp, i förhållande till hvad
dermed omsättas skall, användas och trifvas i den allmänna rörelsen;
ingen klok man samlar skatt i sedlar. När tiden kommer alt
banken måste sälja vexlar, kan dera inga köpa. Skall försäljningen
fortgå, mäste banken bekosta silfrets uttransportcrande. Det torde
således icke vara skäl att utan behof vålla banken dubbla kostnader.
Beträffande förslaget, att inköpspriset å vexlar på 90 dagar aldrig
får understiga 126 sk. så, förutom alt ty värr sällan torde
uppstå lägenhet att förbudet tillämpa, frågas hvad rättsgrund eller
allmän nytta förefinnes deruti, att banken till sin och allmänhetens
skada skall förhindra denna allmänhet att köpa utländningens varor
till så lågt pris, handelskonjunkturen det kan medgifva? Man förhindrar
ju derigenom årets exportvärde att gälda sä mycket det kunnat.
Maline i något annat land en slik åtgärd vidtagits? Det deisi
yrandet, bör banken afhålla sig ifrån; låt silfret inkomma, när det
tillfälligtvis så vill, på samma naturliga väg och den banken ej kan
förhindra, som det utströmmar under motsatt förhållande; båda delarne
genom de handlandes försorg.
Förslaget alt öka, lill en milion (1,000,000) r:dr Hamburger
b:co, den permanenta silfverfond banken må, hos handelshus å utrikes
ort, äfven annan än Hamburg, hafva deponerat, afråder jag för
dess äfventyrlighcts skull. Ar motionären fullt säker på att, derest
deposition fått äga rum i England, sådan icke varit gjord hos
någon af de stora handelshus som derstädes under sistförfluten år
galt öfver ända? De handlande kunna icke, hvarken genom sitt
skattebelopp till Staten eller sitt bidrag till bankovinsten, göra hilliga
anspråk uppå att det allmänna för deras tillfälliga fördel skall
äfventyra sin, bankens, förmögenhet. Om någon särdeles väsentlig
nytta häraf skulle kunna dragas så väl för de handlande som
för banken i afseende å silfverköp och vexelförsäljning samt Franska
och Engelska bankerna, i Paris och London, i motsats mot den
i Hamburg, mottaga på deposition utländska kapital, må det ske
med uppoffring af vinsten på deposition hos handelshus och bekostande
af depositionsafgiften, vida hellre än att äfventyra hela kapitlet.
Det synes mig vara för mycket, att af Hrr fullmäktige i banken
påfordra en noggrann kännedom af soliditéen hos främmande
handelshus på mera än en utrikes ort, och på längre afstånd än
Hamburg.
2:dra afd. af motionärens förslag, eller sättet att till högsta
möjliga grad uppbringa bankens vinst, upptager i l:sta rummet, att
metalliska kassan icke bör liållas till högre belopp än 4 millioner
r:dr specie, vill säga, då en million Hamb. b:co skall vara deponerad
utrikes, närmare 3 millioner i bankens hvalf. Någon observance
till utelöpande sedelstock skall icke göras härvid, utan för hela
öfverskottet, då sig så göra låter, böra fullmäktige uppköpa säkra
och i Europeiska penningemarknaden lätt säljbara skuldförbindelser,
ställda i utländskt mynt — Engelska och Franska 3 procent Stats
-
80
Den 8 Januari.
papper gifvas företräde, men äfven Svenska hypotheksföreningars å
utländskt mynt ställda obligationer kunna upphandlas.
Bankens metalliska kassa utgör för närvar, i det närmaste
8.300.000 r:dr silfver; att den härvid icke skall stadna, derest den
lyckliga handelsställningen ännu ett år fortfar, är gifvet. Utan någon
öfverdrift kan för sådant fall antagas, att (helst om fullmäktige,
i enlighet med förslaget, skulle ovilkorligen förpligtas dertill, att
vid bestämd kurs vexlar inköpa, hvarigenom förebyggdes att de
handlande någonsin skulle behöfva att för egna medel och egen risk
och kostnad silfver införa,) inköpet af så beskaffade papper skulle
komma att ske för 5 millioner r:dr silfver. Dessa papper, löpande
med minst 3 procent, skulle gifva banken en räntevinst af
150.000 r:dr silfver; visserligen en vacker summa, ehuru derifrån
måste afräknas kostnaderne vid denna handel och den sannolika förlusten
vid papperens försäljning; ty intet skäl förefinnes som berättigar
till den förmodan, att fullmäktige med framgång, såsom medtäflare,
kunna uppträda uti denna vanskliga och intrikata handel med
kreditpapper.
Jag är väl icke af den tankan, att fördelen af en betydlig räntevinst
ä ett ofruktsamt liggande kapital bör helt och hållit försmås,
men då jag icke kunnat ibland hufvudföremålen för R. St:s bank
insätta sträfvandet, att till högsta möjliga grad uppdrifva bankovihsten,
så måste jag med skyldigt afseende på dessa hufvudföremål
råda till större försigtighet härutinnan, på det banken, öfverrumplad
af ogynsamma händelser, icke hastigt må få nödtvång att sälja,
(vanda köpare af statspapper hafva fin näsa att uppvädra säljaren)
nemi. att icke mera än hälften af det belopp, hvarmed den metalliska
kassan öfverskjuter 4 milioner r:dr silfver, må i denna pappershandel
användas, och att fullmäktige ingalunda, såsom föreslagit
är, böra genom föreskrift dertill bindas, att företrädesvis inköpa Engelska
och Franska, ty det bjudes ovilkorligen af försigtigheten och
tankan på möjliga politiska hvälfningar.
Hvad åter vidkommer uppköpet af Svenska papper för att desamma
i silfverkassan inräkna, så får jag detta förslag på det högsta
afstyrka; icke blott derföre att de äro mindre kända å den utländska
penningemarknaden och således sannolikt betydligt skulle
falla i värde vid deras nödtvungna försäljning, utan jemväl och
synnerligast derföre, att deras utgifvare, till stor del, utgöras af riksbankens
principaler med starkt intresse mot all försäljning af dessa
papper, sä rida de sjelfva icke, händelsevis, blefvo i tillfälle att dem
inköpa, som måste betviflas. Bifölles saken, kunde kanske redan
vid denna riksdag inslinka i någon § af banko-reglementet att, till
besparing af transportkostnad så väl för banken som de bolag hvilka
papperen utgifvit, tillåtas dem att i banken räntan erlägga; hvarigenom
silfret skulle komma såsom vid fastighetslånen med inbetalning
af silfver, som snart insågs vara ett öfverloppsbestyr, att utgå
ur en lucka för att ingå uti annan. Detta vore första steget, de
andra komme efter, nemi. alt sådane papper i sista rummet skulle
för
-
Del) 8 Januari.
81
försäljas, och slutligen att de ifrån silfverkassan böra afgå och inräknas
i fonden för fastighetsbelåningen.
De särskilta förslag sorn i motionen här efter följa, synas, om
icke alla, dock de flesta vara föranledda af bemödande att tillfredsställa,
åtminstone lugna, alla större intressen, som de föreg:de förslagen
icke lofvade någon vinning, och således kunde befaras alt de
skulle finna betänkligt att dem antaga. Distributionen sker sålunda:
af det för närvar, oanvända beloppet, 4,000,000 r:dr b:co förlagskapilal,
lill allmänna handels- och närings-diskonterne och belåning
af publika papper samt lill kreditiver, tages 3 millioner och utdelas.
Först och främst till de i motionen särdeles omhuldade liypotheksföreningarne,
hvilka undfå utsigt att i förening med andra bolag
som hafva obligationer, hvilka löpa med minst 4 procenfs ränta, sälja
desamma till banken, som för sådant ändamål bör använda 1 j
million; dessutom att ensamt för sig af ytterligare 1 >, million taga
till låns så mycket de behaga mot säkerhet af deras obligationer,
löpande med 4j procents ränta, samt med rättighet, om de del så
åstunda, hvilket de tvifvelsutan göra om de icke äro olika med hvar
enda annan låntagare, att få dessa lån endast å sin sida uppsägbara;
hvad hypotheksföreningarne häraf icke vilja anamma, erbjudes
till fastighetsbelåning, jemväl på högre belopp än 6000 r:dr. De
lånerörelsegrenar, hvarifrån öfverskotlet å förlagskapitalet borttages,
tröstas med att, om de framdeles komma i behof, icke af nu fastställda
förlagskapital utan af det maximibelopp dertill, som för dem
vid denna riksdag kan varda bestämdt, de skola erhålla fyllnad deri
förmedelst försäljning af obligationer, och i öfrigt genom bankens
försorg. Till lättnad för åstadkommandet af denna försorg, föreslås
rättigheten för fullmäktige att, hvad som icke behöfves uti en lånerörelsegren
kreditiven äfven inräknade, de må äga rätt använda uti
en annan. Slutligen utlofvas för belåningen af jern, koppar m. fi.
vågförda effekter, som nu hafva ett förlagskapital af 3| million r:dr
b:co, hvaraf för närvar, icke tillfullo 1 million är använd, att denna
lånegren, när sä behöfves, skall få tillökning, icke med förbehåll,
som här ofvan, till vid denna riksdag bestämdt maximibelopp,
utan, då sådant för längre lid kan erfordras, till det belopp som
kan behöfvas derigenom att banken af allmänheten upptager lån mot
obligationer med 3 procents ränta och 3 månaders uppsägning,
ställde på små summor ända ned till 100 r:dr b:co. Härigenom
skulle ock det egentliga penninge- eller kapitalist-intresset och alla
de som i Stockholm måste hålla kassor i rikets mynt gynnas, förmedelst
beredt tillfälle till fruktgörande af sina kassabehållningar,
helst sådan upplåning när så behöfves äfven vid andra tillfällen af
banken får användas. Innehafvare af äldre kreditiv tryggar förslaget
vid bibehållande af nu åtnjutande förmån i afseende å räntan,
förmodligen underbegripes jemväl kapitalbeloppet, t. ex. för manufakturdiskonten
och jernkontoret. Privat-banksintresset, ehuru i
motionen ingenstädes nämndt, synes dock icke förglömt, emedan
det, af det hela i förslaget, kan förspegla sig att en betydlig nedsättning
i förlagskapitalet skall komma att drabba deras med2
II. 6
*2
Den 8 Januari.
täflare banko-diskonten, så väl den allmänna som handels- och
närings-diskonterna.
Den nedsättning i maximibeloppet af kassakreditiv- eller förlagskapital,
ehuru rätt betydlig, som föreslås för vissa bolag, associationer
och korporationer, synes för dem icke vara särdeles farlig, då
de aldrig gjort större bruk deraf än till det belopp, som för dem
föreslås. Inskränktheten af det härtill föreslagna förlags-kapital, 1
million, tyckes trygga mot all afsigt att ät privat-bankerna, under
rubrik af korporationer, inrymma en slik rätt, den deras målsmän
säkerligen ock hafva förmycken försyn att sådant begära, då det
uppenbarligen, om det bifölles, skulle lända till riks-bankens skada;
ett uttryckligt förbud häremot bör likväl i reglementet inflyta. Jag
får ock fullkomligt gilla förslaget att endast skrifna anvisningar pä
banken der får mottagas frän hypotheksföreningar, helst missbruk
med tryckta, pä små summor, synas vilja komma i svang.
Såsom jag förut nämnt skulle det synas, vid el t flygtigt betraktande
af motionen, att der omsorgsfullt blifvit sörjt för alla intressen
att de skola fä åtnjuta samma fördelar af banken, som de tillförene
ägt, och flera bland dessa intressen vida derutöfver. Det
kunde väl och verkligen för en lid sä inträffa, men omöjligen i
längden derest icke den lyckosamma konjunktur för rikets handelsbalans,
som ännu räder, städse skulle komma att fortfara. Bien
till en sådan föreställning är man dock såsom jag förut nämnt icke
alls berättigad, ty dertill skulle erfordras icke allenast att jernprisen
icke folio för något år, än mindre flera hvarandra påföljande, utan
jemväl att landet ständigt skulle hugnas icke blott med goda skördar
utan äfven med samma höga pris å exporterade cerealier som
under sednastc år blifvit betalta. Under dessa år har för trädvaruhandeln
varit god konjunktur, samt för frakt handeln en särdeles gynsam
under sisth Det är alltså nödigt att betrakta saken äfven från
en annan sida, och tillse huruvida den föreslagna reformen uti bankens
lånerörelse, under för landet missgynsamma förhållanden, kan
lika väl, som med nuvarande läne-reglemente, uppfylla allas billiga
fordringar pä banken.
Del ligger i sakens natur att, då en för riket missgynsam handelskonjunktur
uppstår, silfret strömmar ur banken och sedelmyntet ingar,
emedan det sednare icke till export-vara kan begagnas. Erfarenheten
har ock sådant gifvit vid handen, icke längre tillbaka än
att del ännu bör vara i friskt, minne, nemi. under en period af
åren 1842 och 1844. Ehuru den ogynsannna handelsställningen
hvarken var långvarig eller rätt svår, nödgades likväl privat-bankerna,
sedan påfordran att invexla blef stor och i följd deraf kassahållning
i rikets mynt dem tung, att inskränka sin låneutgifning.
En del privat-banker beviljade dä icke ens omsättning af län pä
längre tid än 4 månader. Mycken klagan spordes af lånsökande,
som i sådan mängd störtade sig på banko-diskonten, att godkände
lånehandlingar måste ligga der i flere månader i afvaktan på sin
tur att lån utbekomma. Handelsställningen var dock icke värre än
att. spanmåls-exporten åren 1842 och 1843, såsom de offentliggjorda
tullspecialerna utvisa, icke så obetydligt öfversteg importen
Den 8 Januari.
83
och ufven år 1844 fullt motsvarande densamma. Det var en nedtryckning
i pris och, som följd deraf, i qvantitet af jernexporten
som vållade krisen; den tog en ända då jernprisen ä utrikes ort
åter stego mot slutet af sommaren sistnämnde år.
Stora missvexter, som öfverkomma hela länder, höra ty värr
icke lill sällsyntheter, och Sverige kan icke mer än något annat
land derifrån vara förskonadt; huru ställningen vid ett sådant olycksfall,
utan att i tunkan föröka det med en tillika inträffad dålig konjunktur
för jernexporten, skulle blifva i riket, torde en hvar, åtminstone
af den vunna och här ofvan påpekade erfarenhet, kunna
bedöma.
Om den blifvande svåra slällningen gör man sig dock icke en
fullt riktig föreställning, så vida icke i betraktande medtages den
verkan derpå, som 2:ne tillkomna privat-banker, för Götheborg och
Mälareprovinserna, skola utöfva genom förminskandet af sin utelöpande
sedelstock, förmedelst en betydlig indragning af deras der
förut utgifne lån. Emot erhållande af ett moratorium, skulle likväl
privat-bankerna med fördel för sig kunna icke blott bibehålla,
utan än mer utsträcka sina utlåningar. (Men möjligheten att, med
privat-bankernas fördel, göra ett sådant streck, som våldförde alla
enskilta förhållanden, visar, tvertemot åtskilligas förmenande, huru
ringa verklig garanti för myntvärdets upprätthållande derigenom
skulle vinnas, alt privata personer togos till delägare i 11. St:s
bank). I det hela, till afhjelpandc af (let olyckliga i landets belägenhet,
vanns ingenting, emedan ett morätorium med ett grand icke
kunde öka värdet af exporten, eller minska detsamma i den import
som betalas måste.
Ingen man af insigter förnekar kraften af den häfstång till
industriens lyftande som finnes i krediten, och kan således icke
heller afstyrka dess användande, men ömtåligheten af dess
natur och dess snabbhet att vända godt till ondt påfordrar,
alt göra sig väl hemmastadd med naturen af de lagar, som styra
krediten och att densamma med försigtighet begagna; ty om det
är, såsom en ryktbar skriftställare uppgifvit, vådligt att hufvudsakligen
bygga Staters välfärd på de gyllene fjädrar som fällas af den
stora verldshandeln, som är en flyttfogel, så är det ändock vida
vådligare att bygga denna välfärd på ett så flygtigt väsen, som den
immateriella krediten. Huru mycket mera af bankomyntet genom de
tillkomne nya privat-bankerna skall undanträngas ur rörelsen, kan
ungefärligen slutas af maximibeloppet för deras oktrojer, jemförde
med beloppen för de äldre privat-bankerna. Det är en gammal erfarenhet,
besannad i alla länder och nu jemväl och det icke första
resan bekräftad hos oss, att ett sämre mynt, utsläppt vid sidan af
ett bättre, utäter det sednare ur rörelsen. I rikets södra provinser
har det redan länge hört till en sällsynthet att få se i allmänhetens
händer en af riks-bankens sedlar å 2 r:dr. Huru länge detta vådliga
förhållande, ty större skepp har man sett segla omkull, skall
fortfara är ovisst, ty privat-bankernas småsedlar synas vara särdeles
6*
84
D c n 8 J an i a ri.
segslitna och hafva en sådan fallenhet att blifva långlifvade, att kanske
slutligen intet annat deremot hjelper, än konfiskation och
ltöler.
Under olyckliga förhållanden förfarer riks-banken icke så våldsamt,
emedan dess hufvudmotiv icke är enskilt vinning; dess utelöpande
sedlar minskas väl genom silfver-uttagningen, men icke, utom
nödtvång för myntvärdets upprätthållande, minskar den för näringarne
lånetillgången inom de bestämda förlagskapitalen; med cit
ord, der göras under dessa svåra förhållanden uppoffringar för det
allmänna bästa.
Vill man nu efterse hvilka de utvägar åro som motionären
lemnar banken för att under en för näringarne betryckt tid underlätta
den allmänna rörelsen, så finner man dessa bestå deruti, förutom
den odisponerade ena millionen, att försälja räntebärande papper
för 1 j million, (den andra hälften af de 3 millioner som föreslås
att nu, under den goda tiden, forseras ut i allmänna rörelsen,
har blifvit fästad i fastighetsbelåningen) samt upptagandet af lån
mot 3 procent af allmänheten; — frågas nu om någon af dessa utvägar
under en sådan lid ärO användbara? De räntebärande papperen
skulle visserligen med stor förlust kunna afyttras vid en försäljning
lill vanpris, men upptagande af lån mot 3 procent, till
något betydligare belopp, är då ogörligt. Det finnes väl ännu en
utväg att, under en lindrigare handelskris, underlätta lånebehofven,
genom att icke bevilja nya län å fastigheter och använda de inflytande
afbetalningarne temporärt i de mest betryckta grenarne, men
hvarken förslår detta långt, eller blifver detsamma användt utan ett
uttryckligt stadgande derom i reglementet. Ingen kan väl undgå
alt inse, att under sådane förhållanden det skall blifva ådagalagdt
att räntans fall i Sverige icke är grundadt på en högt stigen kapitalförmögenhet,
utan endast och allenast härflutit från ett vidt utsträckt
begagnande af krediten uti de utlåningar som på densamma
under den goda tiden kunnat grundas och att denna kredit, om
den ej helt och hållet skall falla under så beskaffade förhållanden,
måste inskränkas. Af det nu anförda, torde således kunna slutas,
ätt af de 3 millioner, som enligt nu gällande banko-reghte finnas
tillgänglige för den allmänna lånerörelsen, men i motionen föreslås
att på annat sätt användas, i behofvets stund intet eller föga blifver
att tillgå.
Upplysta män, som varmt nitälska för upprätthållandet af allmän
redbarhet i handel och vandel, klandra ock med fog utlåningssättet
från den allmänna banko-diskonten, derföre att det uteslutande
är grundadt på namn, borgensförbindelser, och icke på betyg
om verkliga och fullgjorda affärer, hvilket en vexel i flesta fall
skulle innebära. Dessa män hafva derföre velat inskränka utlånmgarne
från allmänna diskonten. Det har t. o. m. vid sednaste riksdag
afgifvits förslag, att helt och hållit borttaga diskonterne från
banken, ehuru densamma derigenom betydligt skulle förlora i sin
styrka att motstå kommande kriser och af sin förmåga att derunder
understödja näringarne. Om något förslag i sådan väg vid denna
riksdag inom BankoUtsk. är å bane, är för mig obekant, men den
I)en 8 Januari.
85
motion jag här granskat, syftar på inskränkning af diskonternes förlagskapital,
en åtgärd, den jag pä redan anförda skäl såsom vådlig
för näringarne bestrider; jag bestrider jemväl det i motionen
gjorda förslag, som dertill skulle leda, nemi. att kasta det borttagna
förlagskapitalet uti fastighetsbeläningen med sin mångåriga
äterbetalningstid, det mest principvidriga sätt för en sedel-banks
lånerörelse, utom i det enda fall, att banken äger ett sä stort öfverskottskapital,
att detsamma icke kan på annat sätt användas.
Man bör jemväl ihågkomma, i afseende på den klandrade utlåningen
mot borgensförbindelser, fåtaligheten af kapitalister i vårt
land, och alt delta förhållande, diskonterna förutom, lätteligen kan
skapa och göda procenteriet, till stort men för alla som tillfälligtvis
pä kortare tid lån behöfva, för att dem nyttigt använda. Bland
sådaue personer befinna sig rätt ofta icke blott handlande, utan
jemväl industriidkare och fastighetsägare, så i stad sorn på land,
hvilka icke alltid till säkerhet ät långifvaren kunna prestera en
vexel eller accepterad invisning på ägande fordran hos annan
person.
En öfvergång till ett lånesystem, endast grundadt på vexlar, är
nu mera så mycket ogörligare än förr, som alla privat-bankerna
ulan undantag icke tagit de Engelska och Skottska till mönster,
som man stundom hörer deras delägare påstå, utan egentligen, om
än alla icke helt och hållet, hufvudsakligen grundat sin utlåning på
borgensförbindelser. Handels- och närings-diskonterna begagnas icke
i full enlighet med det ändamål, som med deras inrättande var afsedt,
och oansedt att fördelar dervid i banken lemnäs, är utvägen
alt få belåna vexlar obegagnad. Man har t. o. m. hört tvifvel
uppslå derom, huruvida manufaktur-diskonten alltid kan lyckas alt
grunda sin utlåning pä verkliga affärer.
Felet ligger dock icke hufvudsakligen, såsom liera tro, hos våra
allmänna läneanstalter, ulan egentligen uti den ty värr allmänt
rådande lösheten uti enskiltas transaktioner, jag menar den herrskande
bekymmerslösheten om punktlighet i fullgörandet af åtagna
förbindelser på derföre bestämd tid, samt i det hos oss vidt utsträckta
bruket af utborgning af varor, hela skalan igenom från den
utländska grossören t. o. m. den inhemska konsumenten. Utom
allt tvifvel skulle sä väl våra grossörer som fabrikanter gerna se att
de fingo sina utborgade varor betalta med vexlar, om än med lång
löpelid, men deras täflan sinsemellan att afsätta, hindra dem frän
alt dertill kunna tvinga sina afnämare. Detta allt är en stor olycka,
emedan den underlättar vingleriet och lättsinnigheten i affärer,
som är raka motsatsen till det sätt, igenom hvilket ensamt allmän
välmåga kan uppstå, så väl för särskilda städer och orter, som för
hela nationen; detta sätt är omtanka, ordning, arbetsamhet och besparing,
och dem förutan blifver af de mest gynsamma förhållanden
icke mer än ett ögonblickligt gagn. Låg ränta, lätta kommunikationer,
ja icke ens utvidgad afsättning, göra här tillfyllest, emedan
de, oaktadt deras stora väsendtliga nytta, likväl endast äro medel
till en stigande nationalförmögenhet, den dock allena åstadkommas
86
Den S Januari.
kan genom hopläggningen utaf besparingar på inkomsten och lierås
produktiva användande.
Remitterades till BankoUtsk.
Anmältes och lades på bordet:
StatsUtsk:s utlåt. N:o 9, i anledn. af K. M:s nåd. propos.,
angale staden Marstrands utseende lill etablissement för vestra sjöförsvaret,
samt StalsUtsk:s mern. N:o 10, angale det för tryckningen
af Preste-St:s prot. erforderliga papper.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
r silbert Munck.
Onsdagen den 12 Januari 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för d. 8 dennes samt pIeni-prot:n för
d. 29 sisth December f. och e. m.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 8 dennes på bordet lagda Utlåt. N:o
9, i anledn. af K. M:s nåd. propos., angale staden Marstrands utseende
till etablissement för vestra sjöförsvaret.
Frih. Gyllengranat, Carl Aug. Burchard, anförde
skriftligen:
II. SlalsUtsk. har ansett sig föranlåtet hemställa, att R. St.
må i und. förklara sig för närvar, icke kunna lemna bifall till K.
M:s nåd. propos. om försäljning af Götheborgs stations af flottan etablissement.
Skälen till denna hemställan anföras vara: att nödiga upplysningar
om det tillämnade etablissementets i Marstrand beskaffenhet
saknas; att kostnaderne derför icke äro uppgifne, och slutligen att
det ej heller är uppgifvet i hvad man tillgång för dessa kostnader
må kunna beredas genom den ifrågaställda försäljningen af flottans
etablissement vid Götheborg.
Hvad först beträffar beskaffenheten af det nya etablissementet i
Marstrand, synes mig som derom i ilen af K. M. i nåder gillade
plan för ett fullkomligare ordnande af sjöförsvaret, tillräckligen är
sagdt, då det heter ”alt vestra sjöförsvaret må förläggas till Marstrand,
dock icke som en oafhängig station, hvilket, i anseende till dess
mindre styrka, icke af behofvet påkallas, utan sorn en kommendering
från hufvudstationen. Härigenom kan personalen, synnerligen
den civila, betydligen inskränkas.”
Den 12 Januari.
87
Huru många skärgårdsfartyg i Marstrand böra förläggas, och
huru stor personal dit bör kommenderas för att dem vårda, lärer
icke på förhand kunna bestämmas, ulan jag föreställer mig det denna
fråga icke af K. M. pröfvas förr än en flyttning blifvit definitivt afgjord,
oell efter sig dä företeende omständigheter.
Emellertid torde för afgjordt kunna tagas, att i antalet af de nu
i Götheborg befintlige skärgårdsfartyg, bestående af 24 kanonslupar
och 14 jollar samt 1 mörsarefartyg, icke någon minskning kommer
att ske. Hvad kanonskonerterna beträffar, så komma sådane att hvarken
der, eller å andra stationer af flottan med nya ersättas sedan
de, som nu finnas, blifvit till vidare bruk oduglige.
Att kostnaden för det nya ctablissementets ordnande icke uppgifvits,
är tydligen af den orsak, att sådant icke är möjligt, förr än
bestämdt blifvit, huru många fartyg som till Marstrand böra förläggas,
men att denna kostnad af K. M. icke ansetts öfverstiga försäljningssumman,
synes deraf, att i den K. propos. säges: ”att köpeskillingen
för hvad som säljes, eller, i fall försäljning ej kan ske, hyressumman
för hvad som borthyres eller utarrenderas, må användas
dels för sistnämnde etablissements ordnande, dels för flottans öfrige
materiella behof”.
Huru skulle det väl kunna ifrågasättas alt använda något af
försäljningssumman för flottans materiel, om det cj tagits för alldeles
afgjordt alt denna summa skulle blifva mer än tillräcklig för det nya
ctablissementets ordnande. Ett ytterligare skäl hvarföre kostnadsförslager
icke äro uppgjorde är det, att om nya varfvet, i st. f. att säljas,
uthyres, måste ordnandet af det nya etablissementet till en början
rättas efter de medel som erhållas, ceh således detta etablissement
blifva i en mindre skala, enär 5:te hufvudlileln ej kan lemna
några tillgångar dertill. Huru än denna sak betraktas, lärer det -  dock medgifvas, alt om kostnadsförslag åtföljt den K. proposm, måste
de blifvit ganska ofullkomliga; men du kostnadsförslag till R. St.
af K. M. öfverlännäs, böra de vara uppgjorde med den största noggranhet.
Hvad det ärliga underhållet vidkommer, så lärer det inom detta
lius, som räknar så många sakkunnige män, icke behöfvas några
vidlyftiga utläggningar för att bevisa, att en kommendering af några
officerare jemte afpassadt antal under-officerare och manskap, samt
måhända ett civilt biträde och en uppbördsman, kostar mindre än
underhållet af Götheborgs station. Försäljningen af nya varfvet och
skärgårds-eskaderns förläggande till Marstrand, blefVe således en besparing
i st. f. en ökad utgifL
Hvad jag nu i korthet haft äran anföra, anser jag utgöra tillräcklig
vederläggning af StatsUtskis utlåt. l\':o 9. Men ämnet är af
så stor vigt för fäderneslandet, att jag utbeder mig H. R. o. Adis
uppmärksamhet för ännu några ögonblick. När jag säger att ämnet
är af stor vigt för fäderneslandet, menar jag icke dermed den
underordnade frågan om försäljning eller icke försäljning, om några
1000 ridrs besparing för 5.te hufvudtiteln; utan med ämnets
vigt menar jag hvad som egentligen här är hufvudfrågan, nemi. om,
lämpligheten att förflytta vestra sjöförsvaret till Marstrand.
8S
Den 12 Januari.
Denna fråga, eller, måhända rättare, den om olämpligheten af
en station för flottan i Götheborg, är icke ny.
Utom de flere förändringar som denna station undergått, redan
innan är 1770, anförde R. St. detta år, såsom skäl för en då åsyftad
förändring, att ”då man känner belägenheten af Götheborg och Elfsborg,
så 'olifver det oemotsägligt att, när desse äro belägrade, kunna
de ej beskydda ett fartyg, mindre en eskader; och att om en eskader
vore nödvändig för Bohuslänska gränsens försvar, så hade försigtigheten
äfven kräft, att dess förläggande borde blifva på ett ställe
der den ej i härda vintrar varder infrusen, der sjömasken kunde förekommas,
och der eskadern kunde hafva protektion, hvilka alla
omständigheter saknas i Götheborg”. Sä tänkte man för 78 år
tillbaka!
I ett af Secreta-Utsk. 2:ne år sednare afgifvet betänk. rör:de
Götheborgska eskadern, yttras bland annat, ”att efter år 1690 dets. k.
nya varfvet fått åtskillig handläggning, men i K. Carl d. Xlhs tid
blifvit i så måtto förändradt, att stationen varit ömsom vid Strömstad
och ömsom vid Marstrand”. Orsaken till detta beslut är väl ej
upptecknad, men det är troligt att det grundade sig på följande skäl.
Inloppet till Götheborg fryser nog hastigt, men ännu värre är att
isen ligger der längre än i andra hamnar i Kaltegat. Vidare: ”om
K. Carl XII fått lefva, sä hade säkert varit att förmoda, det anstalt
blifvit fogad att ett tjenligt. ställe i Bohuslänska skärgåden, som är så
rik på hamnar och lägenheter, “blifvit ulsedt och gjordt lill station
för svenska nordsjö-eskadern”.
Något allvarsamt ifrågasättande om olämpligheten af nya varfvet
vid Götheborg, såsom station för flottan, förekom ej vidare förr än
då den år 1819 nedsatta defensions-comité afgaf sitt underdåniga betänk.
, deruti det an föres: ”alt, beträffande skärgårdsflottans station
på vestra kusten, hafva comiterade på samma grunder, som ronde
Stockholm i tind. blifvit anförde, ansett Götheborg icke dertill vara
en väl, vald punkt, men vid frågan om en annan stannat i villrådighet
om det ställe i yttre skärgården, som med största fördel dertill
kunde väljas, och i betraktande af redan på etablissementet vid
Götheborg nedlagde kostnader icke vågat omedelbarligen tillstyrka
dess flyttning” etc.
Comiterade ansågo emellertid att om sjö-etablissementet skulle
qvarblifva vid Götheborg, borde nya varfvet befästas och ny Elfsborg
sättas i bättre försvarsstånd.
Att hvarken nya varfvet nu är befästad!, eller ny Elfsborg blifvit
iståndsatt, torde vara allmänt bekant.
Ar 1839 förordnades ånyo en befästnings-comité, hvilken i
dess lind, betänk, yttrar sig om Götheborgs station för flottan sålunda
:
”Sorn skärgårds-flottans station vid nya varfvet under närvar,
förhållanden är utsatt för öfverrumpling och förstörelse af en landsatt
mindre styrka, så mäste etablissementet, om det skall qvarblifva,
oundvikligen skyddas af omslutande befästningar, men då lokalens
ofördelaktighet tvingar till så vidsträckta, betydliga och kostbara verk,
att comiterade, med afseende på eskaderns och stationens obetydlig
-
ben 12 Januari.
89
het, icke anse sig på något villkor kunna till deras anläggande styrka,
så tro comiterade sig böra i lind. föreslå, såsom i alla afseenden
fördelaktigare, att stationen flyttas till Marstrand, dit en eskader i
alla fall under krig måste förläggas, der fästningen, och en »ganska
stark fästning, redan finnes och hvartill etahlissementets flyttning
kostar en ringa del af den summa, befästningarne af nya varfvet
skulle erfordra”.
Till dessa comiterades und. anföranden utbeder jag mig få tillägga
hvad en hädangången högt aktad och erfaren man general
Franc Sparre, ledamot i 1819 års befästnings-comité, i ämnet yttrade,
nemi.: ”varfvet som nu bör blifva det enda militära ändamål
af Götheborg, ligger alldeles en Fair, öppet utan all befästning; en
fiende kan, utan att passera Elfsborg eller ses derifrån, landsätta
trupper och surprenera etablissementet, och det beliöfves icke Tordenskölds
dristighet och skicklighet för att från Jutland öfverföra 4 å
500 man på fiskarbåtar, och en mörk natt bränna upp fartygen i
sina skjul och amiralen i sin säng”.
Efter att nu hafva upplyst att frågan icke är ny, skall jag, så
vidt i min förmåga står, söka visa, att Marstrand äger betydliga företräden
framför stationen vid Götha Elfs utlopp i hafvet.
Marstrands hamn, belägen nordvest från nya varfvet, med 2:ne
djupare och ett grundare inlopp, har redan derigenom i militäriskt
och maritimt afseende en stor och öfvervägande fördel, enär det icke
lärer kunna bestridas att vestliga vindar å Bohuslänska kusten äro
de mest rådande och hårdast blåsande. Från Marstrand kunna i
följd häraf fartyg af hvarje beskaffenhet, t. o. m. kanon-jollar, utlöpa
för att undsätta hvilken punkt som helst af Sveriges vestra kust,
och således äfven Götheborg, vare sig att denna af fienden hotas
eller redan är angripen. Den som känner belägenheten vid nya
varfvet, vet också att det är rent af omöjligt för kanon-slupar eller
jollar att derifrån afgå mot hård blåsande vestlig vind.
En fiende torde betänka sig innan han vågar ett anfall, som
utsätter honom för att kunna instängas, eller åtminstone för att oroas
i ryggen.
I Marstrand ligger skärgårds-eskadern så i krig som i fred lika
säker, ty hvad angrepp å denna eskader från Ko- eller Klöfverön vidkommer,
innebära de icke någon våda, om ej för de angripande, sä
framt man ej förutsätter att fästningens eld är tystad och att eskadern
overksamt åser fiendens företag.
Vi lefva icke nu i Tordenskölds tider, ångkraften och bombkanoner
hafva så betydligt förändrat stridssättet, så till lands som
synnerligen till sjöss, att det ej låter tänka sig att stora afd:r af
flottor få intaga fördelaktiga positioner i närheten af en stark fästning,
eller armée-corpser helt oförhindrade fä logera sig och vinna
fotfäste på omförmälte öar.
Lika litet kan det anses troligt alt en fiende skulle företaga sig
att Moquera Carlsten och såmedelst göra eskadern overksam.
En hamn med 3:ne utlopp, och en fästning sådan som Carlsten,
omgifven af klippor och skär på alla håll, är icke lätt att Moquera;
dertill fordras i sanning stora stridskrafter och stora uppoff
-
90
Den 12 Januari.
lingar, ty ilen liloquerande flottan är i ilen farliga skärgården utsatt
för stora vådor, synnerligen då elen är i lää eller, som här är detsamma,
å svenska kusten icke äger någon tillflyktsort.
Men huru ser det väl ut vid nya varfvet? finnes iler någon
befästning för alt bevara elablissementct? Nej! är det anledn. alten
sådan befästning någonsin der skall komma till stånd? Jag svarar
härpå, sådant är föga troligt, emedan kostnaderne blifva högst betydliga
oell svara icke emot ändamålet.
Det är af den sakkunnige nian, som länge innehade högsta belalsplalsen
inom Ingenieur-corpsen, uppgifvet, alt en slik befästning
skulle kosta omkring 1^ million ntlr b:co. En summa öfverstigande
värdet af hela etablissemcntet med alla der upplagde fartyg.
Nej, erkännom det, nya varfvets belägenhet kan beklagligtvis
just gifva en djerf fiende anledn. att göra ett angrepp, först för att
detsamma förstöra, och, om detta lyckas, hvartill nog anledn. finnes,
sedan gå högre upp i floden, för alt förstöra eller brandskatta rikets
2:dra stad.
Man bör ej genom en sådan lockmat ägga fienderna att göra
besök, der de måhända eljest nteblefve.
Det skall hafva blifvit sagdt, att den stora kostnad som är nedlagd
på nya varfvet för landet går förlorad om stationen upphör.
Om nya varfvet kostat staten lika många millioner, sorn tunnor
guld, icke kan detta blifva något skäl för dess bibehållande om
stället bevisas vara olämpligt; man må dä endast beklaga, alt det
rälta ej förr gjort sig gällande.
Om emellertid 11. St. skulle önska bibehållandet af nya varfvet
som station för vestra sjöförsvaret, och fördenskull anslår de erforderliga
medlen till dess belastande, är det onekligt att flottans befäl
pä nya varfvet i ekonomiskt hänseende åtminstone dermed bör
vara ganska belåtet, emedan alt bo på nya varfvet säkerligen är att
föredraga framför att bo i Marstrand. Men jag tror ej alt Statens
intresse bör uppoffras för ilen enskildtes, och jag tillägger alt det är
min fullkomliga öfvertygelse, att om Götheborgs stations officerare
hördes i denna fråga, skulle de, med den sakkännedom de framför
andra böra äga, och med ilen sjelfuppoffring som alltid utgjort en
af krigarens vackraste egenskaper, enhälligt förorda etablissementets
förflyttande till Marstrand.
Man har velat låta förstå att skärgårds- eskaderns förläggande
till Marstrand skulle ”åstadkomma den största våda för landet”, jemte
en högst betydlig försämring af skärgårdsförsvaret; men huru det
är möjligt att skärgårdsförsvaret kan försämras genom förflyttning
till Marstrand, är åtminstone för mig icke begripligt. K. M. har
fastställt det antal skärgårdsfartyg, svenska flottan skall äga, och
om dessa stå på land i Götheborg eller i Marstrand, kan i fråga om
deras försämring vara ganska likgiltigt. Torrare komma de likväl
att slå i Marstrand, ty det har händt och kan hända omigen, att
vattnet vid hårda veslliga stormar stigit så högt att en del uti nedra
skjulen stående smärre båtar gjorts flytande, att stöttor för skärgårdsfartygen
bortflutit o. s. v. och en gång hände, att sjelfva de
Deli 12 Januari.
01
pa bäddarne stående fartygen måste, för att ej kullfalla, genom hela
personalens tillhjelp bättre (försökras) fastsättas.
Om Sverige skulle komma i våda derföre att kanonsluparne
ligga i Marstrand, vore Sverige sannerligen i en beklagansvärd belägenhet
, ehuru jag nödgas erkänna att jag icke förmår inse meningen
häraf; men att rikets andra stad kan komma i våda derföre att
kanonsluparne med deras förråder äro förlagde vid nya varfvet, och
alt de i behofvets stund icke kunna påräknas till vestra kustens försvar,
det tror jag mig i det föreg:de hafva ådagalagt.
I stöd af hvad jag nu anfört, anhåller jag vördsamt att StatsUtsk:s
utlåt. N:o 9 af II. 11. o. Ad. må varda äterremittcradt, och
att dessa anmärkn-.r må få åtfölja utlät.
Ilr Gripenstedt, Joli. Aug.: Huruvida, ur strategisk synpunkt
betrakladt, Marstrand äger något företräde framför Götheborg,
såsom station för vestra kustförsvaret, har i sjelfva verket mindre
varit föremål för Utsk:s bedömande, än sjelfva den materiela delen
af frågan. Visserligen har Utsk. i detta hänseende haft tillgång till
en handling, sorn temligen utreder frågan, nemi. comiléens betänk,
i detta afseende: men äfven uti detta comiléens betänk, visar sig,
alt åsigterna varit ganska sväfvande (nemi. äsigtcrna om huruvida
Marstrand eller Götheborg äger företräde såsom station, för vestra
kustförsvaret) samt i följd deraf har det också inom Utsk. talats härs
och tvärs i den saken utan något egentligt resultat. Men. såsom jag
redan nämnt, Utsk. har ej heller fällt något bestämdt omdöme i den
delen af frågan, och man torde benäget finna, al t Utsk. icke åberopat
något tvifvel i detta afseende som skäl för silt afslag på den K.
propus:n, utan att de grunder, som Utsk. anfört, alla äro af materiell
beskaffenhet. Det har nemi. åberopat ofullständigheten i sjelfva
framställningen, sä väl i afseende pä beskaffenheten och omfånget af
det nya etablissementct i Marstrand, som i afseende på kostnaderne,
hvilka deraf skulle föranledas. För min del får jag förklara, att äfven
de upplysningar, som den siste värde talaren nu afgifvit, synas,
för mig åtminstone, ingalunda tillräckliga för alt med lugn kunna
tillstyrka en så omfattande och vigtig åtgärd, och jag tror ej heller
att de af Utsk. komma alt annorlunda anses. Det är nemi. ännu,
efter den värde ledamotens yttrande, oafgjord! hvilken utsträckning
detta etablissement skulle komma att få, om der t. ex. skulle finnas
varf eller icke. Vi hafva visserligen, af en fras i den K. propos.
om Stats-regleringen i allmänhet (icke i den speciella ang:de denna
fråga), funnit omnämnt, att meningen skulle vara att från station
förändra etablissementet lill en slags depot och att den civila tjenstemannapersorialen
sålunda kunde förminskas; men dessa nakna ord,
station och depot, äro i och för sig sjelfve alldeles icke så bestämde,
att man deraf kan göra sig något säkert begrepp om etablissement
tets beskaffenhet. Jag har hört män af yrket påstå, att, om der icke
komme att finnas ett varf, utan de fartyg som der skulle förvaras
komme att först föras dit, ändamålet vore lill större del förfeladt;
ty, säga desse män af yrket, så snart eli fartyg en gång varit i vatten
och fuktigheten inträngt i fogningarne så tager det ganska snart
92
Den 12 Januari.
röta, och alt ett villkor för deras konserverande pä land således är
att de byggas på stället. Då är frågan: skall ett varf inrättas? Men
en varfbyggnad erfordrar stora kostnader och en större tjenstemannapersonal!
Allt delta är emellertid omständigheter, hvarom Utsk.
sväfvat i den största okunnighet, och det torde vara förlåtlig!., att
man icke gerna vill ingå i ett företag, så vidtutseende och af sådan
vigt, dä frågan ännu är så outredd att man egentligen icke vet
hvad man beslutar.
Visserligen har Utsk. af den omständigheten ali inga nya anslag
blifvit ifrågasatta, såsom nyss blifvit upplyst, också kunnat draga
dea negativa slutsats, alt meningen vore att inga nya kostnader skulle
ifrågakomma, men jag tror likväl att StatsUtsk. innan det tillstyrker
15. St. att i ett penndrag afhända riket ett etablissement, som kostat
åtminstone öfver ^ million, också borde äga anspråk och rätt
att fä veta pä hvilka facta denna mening grundar sig; ty vore en
gång bifallet gifvet till en sådan propos., så har man ock tagit på
hand att det nya etablissementet mäste uppföras, äfven om det skulle
kosta lika mycket som det gamla, — alltnog man har inga garantier
i det fallet. Det synes mig åtminstone, som skulle Utsk. un
der
sådana förhållanden ej kunnat göra annat, än hvad det gjordt,
och jag tror äfven ganska bestämdt, alt Utsk. icke, på grund af det
som nu blifvit af Hr sjöministern anfördt, kommer att ändra sin
åsigt lika litet som jag för min del anser mig kunna göra det. Derföre
tror jag också det för denna gången vore bäst alt låta frågan
stå der den står, och att Utsk:s mern. bifalles.
Hr Munck af Rosenschöld, N il s Rud.: En insändare
har uti aftonbladet för d. 5:te dennes dels från militärisk theoretisk
synpunkt, hvilket vi ej alla kunna bedöma, då vi ej alla innehafva
mili lärvetenskapernas theori, dels från militärisk praktisk synpunkt,
hvilket är tydligt för enhvar af oss, då han grundar sina skäl på
historiens erfarenhet, visat, alt ingen flotta kan ligga säker uti ålarstrands
hamn utan att de derutanför liggande öarna Koön och Klöfverön
befästas, hvilket dels icke uti den K. propos: a blifvit föreslaget,
dels skulle medföra utomordentliga kostnader; och att äfven,
med användande af de kostnader, hvilka nämnde öars befästande
sktdle medföra, vestra sjöförsvarets lnifvudstations bibehållande i Götheborg
vore lämpligare än dess förflyttande till Marstrand, emedan
det dä ligger närmare till hands att försvara det dyrbaraste vi på
den kusten äga, Götheborg; kostnaderna för nya varfvets etablerande
skulle vara förspillda; vid en hastig utrustning finnes tillgång på dertill
passande sjövandl arbetsmanskap i Götheborg, men icke så vid
Marstrand; och slutligen, den redan i skjul pä nya varfvet i Götheborg
stående skärgårds- eller arméens flotta skulle, om den för en
flyttning till Marstrand sattes i sjön, inom kort uppruttna. När
härtill kommer det hufvudsakliga skälet, att vi icke hafva skärgårdsflottan
blott för att äga en sådan och hufvudändamålet med den ej
är vunnet derigenom, alt vi kunna göra den helt och hållet oåtkomlig
för fienden; ty då anser jag den bäst i förvar, om den endast
funnes på papperet eller ännu stöde qvar i skogen, utan ändamålet
Den 12 Januari.
93
med den måtte vara, att kunna möta en fiende och försvara vära
tillhörigheter, och det är klart, att den, stationerad i Götheborg, är
bäst till hands att försvara denna stad, del dyrbaraste vi pä den kusten
äga, så synes det vara allt skäl, alt skärgårdsflottans station bibchålles
i Götheborg, der den för närvar, är. Jag måste derföre,
ehuru jag önskat att Utsk. pä andra skäl än det gjort afslagit den K.
propos:n om sjöförsvarets förflyttande till Marstrand, tillstyrka bifall
till Utsk:s utlät., sä mycket mer, som jag finner, såväl af den K.
propos:n som af chefens och föredragande statsrådets för landtförsvars-depart:tet
nu deröfver gjorda förklaringar, att afsiglen, att flytta
vestra sjöförsvaret till Marstrand såsom en understation under Carlskrona,
ingenting annat kan vara, än att oförmärkt belt och hållet
tillintetgöra vår skärgårds- eller arméens flotta, hvilken afsigt jag anser,
att enhvar fosterlandsvän måste motarbeta, då denna såsom sig
visat är vårt nödvändigaste vapen, det som längst uppehållit vår krigiska
ära och förenar med sig ett af de skönaste af våra historiska
minnen, segren vid Svensksund; stora flollan deremot kan ej på
sednare tider uppvisa några sådana, om man ej får räkna deribland,
att den en och annan gång skickat sina fartyg ut att kullbyttera på
främmande haf. Chefen och föredragande statsrådet för sjödepartementet
fäste uppmärksamhet derpå, att vi nu ej lefva under Tordenskjölds
förhållanden; jag liar icke annat att tillägga dertill, än:
tyvärr!
Hr Bruce, Rob. Ed v.: När man hört 2:ne så skickliga personer,
som Hr Gripenstedt och Hr Munck af Rosenschöld, som så
förträffligt förstå frågan om sjöfart och hvarest flottan skall läggas,
och som naturligtvis hafva större kunskaper än chefen för sjöförsvaret,
sä kan man väl dock icke neka att det är omöjligt, att hvarje
individ kan hafva samma kunskaper i anseende till en flotta som de,
hvilka äro chefer derför; det vore detsamma sorn att tala latin för en
bonde hvilken blott har läst katechesen ; men se man vill opponera sig
för att visa att man kan tala. För min del anhåller jag ödmjukast,
alt mitt Ständ ville taga i noga betraktande den uppgift som Hr
chefen för sjöförsvars-departrlet lemnat, ty jag anser att det är nödvändigt
för en flotta alt vara lill hands, och alt den hellre bör ligga
i Marstrand, än i Götheborgs station.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Sedan jag hört att det är
fråga om att icke bifalla återremiss af delta betänk., anser jag mig
i militäriskt afseende böra yttra några ord i ämnet. Sjelfva saken
har af Frih. Gyllengranat blifvit ganska grundligt utvecklad och anser
jag för min del att StalsUtsk. deraf bör äga tillräckliga skäl alt
å nyo förelaga detta ärende till behandling. Det är icke ur ekonomisk
synpunkt som jag här vill inlåta mig i denna fråga, utan det
är ur ren militärisk. Jag anser frågan vara ingripande för försvaret
af vår vestra kust. Marstrand måste anses såsom ett slags Gibraltar
för Nordsjön och Kaltegat. Det är nödvändigt att vid denna fästning
icke allenast ligger en del af flottan för försvaret, utan det är
äfven nödigt alt, i händelse fienden kommer för att bemäktiga sig
den, der finnes en flotta, som betäcker kommunikationen med fasta
'J4
Den 12 Januari.
landet, helst Albrektssund är i detta ändamål upprensadt. Jag har noga
kännedom af lokala förhållandet, äfvensom jag med uppmärksamhet
följt alla åtgärder för sjöförsvarets förläggande vid Marstrand, och jag
kan således af de skäl, soin Frih. Gyllengranat så grundligt anfört,
icke annat än på det högsta anhålla hos It. o. Ad. att betänk, blifver
till Utsk. äterremitteradt.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Hos mig har det icke kunnat
annat än väcka stor betänklighet att förstöra ett etablissement,
sorn redan kostat Staten så betydligt. Jag kan icke på minsta vis
finna att StatsUtsk:s här afgifna betänk, på något sätt blifvit vederlagdt.
I afseende på hvad som blifvit yttradt rörrde sjöförsvaret,
sä tager jag mig friheten hemställa hvad sorn på denna kust utgör
den väsendtligaste punkten att försvara, och då framställer sig helt
naturligt såsom sådan Götheborgs stad och inloppet till Götha kanal,
som här har sin ingångspunkt till landet. Jag täger mig friheten
hemställa örn man icke i fråga om Götha kanal, såsom skäl för dess
anläggning hört omnämnas äfven den omständighet, att kunna i händelse
af behof genom kanalen draga det vid vestra kusterna lagda
sjöförsvaret. Men här uppstår äfven, mine Herrar! en annan fråga:
emot hvem egentligen, emot hvilken fiende, som detta försvar skulle
komma i fråga. Jag kan egentligen icke se emot hvem, örn icke
emot England, och dä tror jag verkligen att det blefve temligen
fruktlöst, vare sig att depöten ligger i Götheborg eller i Marstrand.
Här har af sjöministern blifvit sagdt, att det vore ganska lätt alt
hindra kanonslupars och jollars utlöpande ifrån Götheborg, men jag
tror för min del att det vore ändå lättare att hindra deras utlöpande
från Marstrand, hvilket jag icke ser vara någon möjlighet i händelse
af stark sjö och isynnerhet om en flotta, vida öfverlägsen vår, ligger
derutanföre.
I afseende på en talares påstående, att ifrån Marstrand genom
den depot af skärgårdsförsvar, som der kunde förläggas, kommunikationer
med fasta landet skulle kunna underhållas, så får jag uppriktigt
bekänna, att jag icke insett den, ty jag tror icke att detta
är möjligt med den beskaffenhet, som landet pä den vestra kusten
har. Jag tror således att i alla afseenden, äfven om, såsom sjöministern
bevisat, de tider vore förbi då man med en Tordenskölds
djerfhet kunde landsätta trupper och på detta sätt intaga etablissementet,
så veta vi att det skett antingen på Koön genom landstigning
der eller på någon holme på andra sidan om Marstrand. Jag
kan icke föreställa mig att, i händelse af sjökrig, man kan protegera
våra fartyg, som behöfva skydd under Marstrands kanoner eller
våra kapare, som kunna dit införa priser.
Här har af sjöministern blifvit sagdt, att om de sjöofficerare,
som äro anställde vid nya varfvet i Götheborg, skulle frågas, om de
ville utbyta sina bättre bostäder derstädes emot sämre på Marstrand,
så skulle de dertill vara villige. Detta skäl tror jag icke bör kunna
ingå i någon beräkning, men hvad som här torde blifva en hufvudsak
är huruvida vi hafva tillgångar, huruvida Statsverkets tillgångar
medgifva att alldeles förkasta hvad en föreg:de tid har nedlagt stora
Den 12 Ja n uari.
95
penningesnmmor på. Hvad som är alldeles otänkbart är att ett sådant
etablissement kan vara utan varf och utan en så beskaffad anläggning
alt reparationer om också icke nybyggnader der kunna
verkställas, och alt kostnaderna derför skulle blifvit ofantligt stora
och vida öfversligande Statsverkets tillgångar, derom är jag öfvertygad,
och har icke, af hvad sjöministern anfört, kunnat på minsta
vis låta öfvertyga mig om nödvändigheten att på delta företag nedlägga
stora summor och tror näppeligen att Utsk. kunnat göra annorlunda
än det gjort, nemi. att afstyrka bifall till ett förslag, som
icke för R. St. uppgifver kostnaderna; och då sjöministern derjemte
yttrat att ett sådant förslag icke kan uppgöras med någon säkerhet,
så torde äfven deruti ligga en anledn. att, för närvar, och intill dess
saken blir bättre utredd och kan blifva Ståndet förelagd med tillförlitliga
upplysningar, Utsk:s betänk, måtte bifallas och således afslag
pä den nåd. propostn i och med detsamma blifva lemnadt, ty all pä
det sältet inleda lagstiftarne att, med förbiseende af folkets fördelar,
besluta utgifter hvilka icke kunna på förhand beräknas, under det
man har daglig erfarenhet alt kostnaderne för arbetens verkställande
öfverskrida de deröfver uppgjorda förslagen, anser jag vara särdeles
olämpligt.
Pä dessa gunder anhåller jag om bifall till Utsk:s betänk.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad, och Hr Gr. o.
Landtm, hemställde om 11. o. Ad. behagade bifalla StatsUtsk:s
förevar, utlåt.
Denna propos. besvarades med blandade ja och nej, i anledn.
hvaraf Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge de
emot Utskts utlåt, gjorda anmärkmr föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades starka ja jemte många nej, hvarefter Hr Landtm,
förklarade, det han trott sig tinna att ja härvid varit öfvervägande.
Gr. Anckarsvärd och Hr Munck af Rosenschöld begärde
votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande förslag till voter:s-propos.
Den som bifaller Sta(sUtsk:s utlåt. N:o 9, voterar
ja;
den del ej vill, voterar
neJ;
Vinner nej, kommer nämnde utlåt., på grund af de deremot
gjorde anmärkmr, att återremitteras.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 78.
Nej — 72.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 8 dennes på bordet lagda
mern. N:o 10, angtde det för tryckningen af PresteSt:s prot. erforderliga
papper.
\
96
Den 12 Januari.
Gr. Frölich, Gust. Erik, anförde skriftligen:
I afseende på tryckningen af H. R. o. Ad:s prot. vid innevar.
riksdag, har R. o. Ad. d. 8 sistl. December förordnat, att, såsom Ridd.
Direkt, och Utsk. hemställt, dessa prot. skola tryckas pä samma sätt som
Ståndets prot. vid sista riksdag, och i öfverensstämmelse dermed
har i Ridd. Direkhs med boktryckaren Björklund om detta tryckningsarbete
afslutade kontrakt blifvit stadgadt, att dervid såväl formatet och
slilarne som de å hvarje ark tryckta radernas antal och bredd skola
blifva alldeles lika med hvad Ståndets prot. vid sednaste riksdag utvisa;
men vid efterfrågan i riksg.kont, har det papper, som derstädes
för att användas till tryckningen af RiksStrs prot. blifvit upphandladt,
befunnits vara af så litet format, att detsamma med iakttagande
af ofvanberörde föreskrifter icke kan till tryckning af R. o.
Ad:s prot. begagnas:
Af sådan anledn. och då medelst förenämnde kontrakt boktryckaren
Björklund förbundit sig att tillsläppa för ifrågavar. ändamål
fullkomligen lämpligt papper af samma beskaffenhet, som det
vid sista riksdagen begagnade, samt detta papper af honom är beräknadt
kosta 2 r:dr 34 sk. b:co för hvarje helt ris; men deremot,
i fall riksg.kont. skulle uppköpa dertill erforderligt papper, priset
derå, liksom ä det för tryckningen af Högv. PresteSt:s prot. äskade
papper, om hvars upphandling StatsUtsk. i dess mern. N:o 10 gjort
hemställan, troligen skulle uppgå till 3 r:dr 24 sk. b:co riset, anmäles
vördsamt till bifall, att lill tryckningen af R. o. Ad:s prot. vid
denna riksdag må få begagnas det papper, som boktryckaren Björklund
åtagit sig anskaffa.
Som denna framställning lärer vara af beskaffenhet, att böra
underställas samteliga RiksStm, anhålles vördsamt om remiss häraf
till StatsUtsk., hvarigenom denna communication skulle vinnas.
Remitterades till StatsUtsk.
Upplästes följande af Hr Ulfsparre, Sigge,inlemnade mern.
Då jag ej oafbrutet kan vara från mina göromål här på landet,
nödgas jag afsäga mig det förtroende att vara Bänkman uti 9:de
Bänkm.-afd. hvarmed jag blifvit hedrad. Och får ödmjukast äran
anhålla, att det oaktadt fä behålla min riksdagsmannarätt under närvar.
riksmöte.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; i följd hvaraf Hr Gr. o.
Landtm, tillkännagaf, att val af en ny bänkman inom 9:de Bänknusafd.
i början af nästa plenum komme att förrättas.
Upplästes ett från Hederv. BondeSt. ankommet prot.utdrag af
d. 4 dennes, innefattande inbjudning till RiksStm att förena sig i ett af
BondeSt. samma dag fattadt beslut, att uppmana Allm. Besvärs- och
Ekon.Utsk., att, för påskyndande af riksdagsärendenas jemna fortgång
och riksdagens afslutande, ofördröjligen träda i verksamhet, samt,
då sådant skett, R. St. derom underrätta.
I
Den 12 Januari.
97
I sammanhang härmed anmältes och föredrogs ett från Allm.
Besv- o. Ekon.Utsk. ankommet, i anledn. af BondeSt:s ofvanberörde
beslut afgifvet mern. N:o 2.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, med anledn. af de upplysningar,
hvilka af Allm. Besv.- och Ekon.Utsk. i dess nu föredragna
mern. blifvit lemnade, finge hemställa om R. o. Ad. behagade besluta,
att så väl BondeSfis inbjudning som nyssberörde mern. må läggas
till handlingarne.
Ropades ja.
Hr Prytz, Lars Adolf: Emot R. o. Ad:s genom nyss skedd
votering och dervid vunnen pluralitet fattade beslut, att icke återremittera
utan bifalla StatsUlsk:s betänk. N:o 9, får jag äran anmäla
min reservation. Jag tror att då chefen för sjöförsvars-departrtet
lemnat flera upplysningar i ämnet, så hade det varit mera öfverensstämmande
med hofsamhet och ordning att öfverlemna dessa
upplysningar till StatsUtsk:s bepröfvande, än att lemna dem utan allt
afseende.
Föredrogs BankoUtsk:s meni. iX:o 6, med ålerlemnande af riksdagsfullm.
Jöns Jönssons motion, ang:de beskattning å privat-banker
och hypotheks-föreningar m. m.
R. o. Ad. ansåg ifrågavar. motion böra af Bevilln.Utsk. behandlas.
Föredrogs StatsUtsk:s mern. N:o 12, innehållande anmälan om
anledn. till anmärkn. emot föredragande statsrådet och chefen för
finansdepartdet.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade att denna anmärkn:sanledn.,
jemlikt 29 § Riksd.Ordn., komme ätt remitteras till Const.Utsk.
Anmältes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomna
mern. och utlät:n, nemi. från
Constitutio ns-Utskottet:
lN:o 1, ang:de arfvoden för Utsk:s cancelli.
N:o 2, med uppgift å hvilande förslag till ändring i grundlagarne.
Stats-Ulskottet:
N:o 13, ang:de väckt fråga om skadestånd åt ägare af privilegierade
kalkbruk å Gottland för lidna förluster i följd af medgifven
utvidgad frihet att å nämnde ö tillverka kalk.
N:o 14, i anledn. af väckt fråga om ersättning åt kommendanten
ä Dalarö skans, öfverste löjtnant J. U. Cedercrona för upphörda
sportler af pass-visering.
N:o 15, i anledn. af väckt motion om särskildt tillskott af allmänna
medel för de församlingar inom stora Kopparbergs län, hvilka,
i följd af den personliga skyddsafgiftens nedsättning, fått vidkännas
minskning i den bestämda skolafgiften.
2 H. 7
98
Den 12 Januari.
Banko-Utskottet:
N:o 3, med hemställan, dels ang:de inköp af 100 exemplar af
skriften: ”Anteckningar om R. Sl:s bank och allmänna lånerörelsen i
Sverige”, samt dels om utgifvande lill berörde skrifts författare af
bankens' jubelmedalj i guld.
N:o 4, om utseende af revisorer för granskning af lånekontorens
räkenskaper m. m.
N:o 5, i fråga om öfverlemnande från banken till riksg.kont.
af ett belopp motsvarande Stockholms handels och närings- diskonls,
bauko-diskoulens samt Malmö lånckontors reserv-fonder vid 1844
års slut.
Föredrogs och begärdes på bordet följande från Ridd.Utsk. under
N:o 3 inkomne:
Hörsamt Memorial.
Ilos H. R. o. Ad. har Hr Gr. Snoilsky, Nils, uli elt d. 15
sistl. December afgifvet och samma dag lill Ridd.Utsk. hänvisadt
anförande, framställt de förtjensler, Hr professorn doktor And. Fryxell
vid bearbetningen af Sveriges historia, sig förvärfvat, gepom en lika
allvarlig, som skarpsinnig granskning af urkunder och handlingar,
framdragne nr arkivcrnes gömmor, hvarigenom cn ny dager blifvit
spridd öfver tilldragelser, hvaruti förut misskände män deltagit, hvilka
sålunda omsider vederfarils en sen rättvisa. Hr professorn hade derigenom
bland annat bevisat, att Sveriges Adel blifvit af flera häfdatecknare
behandlad nied obillighet och väld; alt man på detta
Stånd kastat en mängd orättvisa beskyllningar, under del man sökt
på Adelns bekostnad i gynnande dager framställa, ömsom det oinskränkta
enväldet, ömsom folkmakten. Uttalandet af dessa sanningar
hade, ehuru de varit grundade på historiska handlingar, dock
ådragit författaren hårda strider oell personligt obehag. Det svntes
då vara skäl, alt II. o. Ad., hvars förfäder denna författare försvarat,
utan annan uppmaning dertill, än rättskänslans, ä sin sida ådagalägger
sin aktning och förbindelse för elt så ädelt handlingssätt.
Hr Fryxell hade för öfrigt skrifvit Sveriges historia pä elt sätt, som
gjort henne mer än tillförene lefvande i folkets sinne och till föremål
för behandling i särskilda grenar af skön konst.
Då emellertid Hr Grefven nu icke ville väcka fråga, att derföre
gifva Hr professor Fryxell en nalionalbelöning, emedan man måhända
då skulle tro, alt Hr Grefven velat, med den tacksamhet, som hela
Sverige är Hr professorn skyldigt, afbörda den, som honom af Sveriges
Adel särskildt tillkommer, föreslog Hr Grefven alltså B. o. Ad.
att låta, för Riddarhusets medel, prägla Riddarhusets stora medalj
af guld af omkring (iO dnkater,. för all Hr professor Fryxell af Ridd.-  Direkt, tillställas såsom ett vedermäle af 11. o. Ad:s aktning och
förbindelse.
Ridd.Utsk., som, lika med motionären, inser och värderar Hr
professor Fryxells utmärkta förtjenster såsom svensk häfdatecknare
och tillika vet att uppskatta de nitfulla forskningar, hvarigenom Hr
professorn, vid framställningen af de mångartade politiska strider,
Den 12 Januari.
99
sora under framfarne sekler emellan olika partier här i landet ägt
runi, grundlagt ett mera fördomsfritt och rättvist omdöme öfver den
historiska betydelse, Svenska Adeln i sjelfva verket tillkommer, under
de lider da denna samhällsklass var i besittning, icke blott af
Statens högsta embeten, utan oek i allmänhet af dess högsta bildning,
har således, dä fråga blifvit väckt att särskildt gifva Hr professorn
eli offentligt vedermäle af Svenska Adelns aktning, icke tvekat att
understödja Hr Gr. Snoilskys ofvanberörde motion, hvarför Utsk.
till samma motion vördsamt tillstyrker bifall, sä att ett exemplar
i guld af omkring 60 dukater må, på Ridd.-kassans
bekostnad, präglas af Riddarhusets s. k. stora medalj, för
alt, genom Ridd.Direklm, till Hr professor Fryxell öfverlemnas,
hvilket dock till II. R. o. Adis egen ompröfning vördsamt hemställes.
Stockholm den 8 Januari 1848.
På Riddarhus-Utskoltets vägnar.
G. E. Frölich.
IV. F. Dalman.
Föredrogs ett från Ridd.Utsk. under N:o 4 inkommet sålydande:
Hörsamt Memorial!
Till Ridd.Utsk. har H. R. o. Ad. behagat remittera en af Hr
Frih. Styrbjörn Stedingk väckt motion, att då, vid bänkm:s-val inom
Ståndet, det ofta inträffar, att flere inom afd:ne väljande uteblifva,
R. o. Ad. således måtte stadga ansvar af böter för den ledamot,
som, utan före valet uppgifvet giltigt skäl, är dervid frånvar.
Lika med motionären önskar Utsk. alt ledamöter af R. o. Ad.
må noggrant fullgöra sitt kall såsom representanter och således ej
heller, utan giltigt förfall, underlåta infinna sig jemväl för deltagande
i val och voteringar, men dä Ståndets medlemmar för närvar.
, hvarken enligt grundlag eller Ridd:ordn., hafva det åliggande
att oafbrutet eller någon viss tid bevista riksdag, ej heller äro skyldige
att, såvida de icke innehafva något af Ståndet dem lemnadt
förtroende, såsom Utskisledamöter, electorer eller bänkmän, anmäla
när de på längre eller kortare tid från riksdagen afresa, samt slutligen
icke lagligen kunna förpligtas alt, om än närvar, vid voteringar
inom Ståndet, afgifva sina röster; hvarföre ock något ansvar icke
finnes stadgadt för sådan underlåtenhet vid de vigtiga valen till förstärkte
Utsk., R. St:s revisorer och fullm. i banken och riksg:kont.
m. m., har Utsk. icke ansett i något hänseende lämpligt att, för ledamots
uteblifvande vid bänkm:s-val, bestämma böter, hvadan Utsk.
afstyrker Hr Frih. Stedingks derom väckta motion,
hvilket dock till H. R. o. Ad:s egen ompröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 8 Januari 1848.
På Riddarhus-Utskoltets vägnar
G. E. Frölich.
F. IV. Dalman.
7*
100
Den 12 Januari.
Frih. Stedingk, Styrbjörn: Då jag här tog mig friheten
väcka ifrågavar. motion, skedde det med fullkomlig connaissance de
cause att denna motion icke här skulle blifva annat än afslagen,
men jag trodde mig derigenom kunna få ett tillfälle att fästa uppmärksamheten
pä det olämpliga af att undandraga sig deltagande i
bänkuus-valet, hvilket ofta händt. Då jag emellertid nu finner alt
Ridd.Utsk. icke ansett sig kunna göra afseende på motionen, och
det är alt förmoda att majoriteten af R. o. Ad. kommer att gilla
hvad Utsk. föreslagit, så tröstar jag mig med att, i konseqvens med
denna känsla, äfven R. o. Ad. måtte komma att antaga en annan
motion gjord af Hr von Hartmansdorff, som går djupare till roten
och under hopp om att den vinner R. o. Ad:s bifall och att således
bänkm;s-valen måtte komma att hell och hållet försvinna, sä skall
jag vara den första som yrkar bifall till hvad Ridd.Utsk. tillstyrkt,
eller att min motion mätte blifva afslagen.
Uppå härefter framställd propos., blef Ridd.Utsk:s meni. N:o 4
af R. o. Ad. bifallet.
Justerades ett prot.utdrag, ang:de remissen af Gr. Frölichs denne
dag väckta motion.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 15 Januari 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 12 samt pleniprot. för d. 4
dennes.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att Frih. Fleetwood,
Fredr. Ulr. Miles, såsom ledamot af Allm. Resv.- o. Ekon.Utsk.
begärt och erhållit 3 veckors ledighet, räknad frän och med d. 17
dennes, samt anmodade Hrr electorer att till följe deraf sammanträda
till val af en ledamot i nämnde Utsk. under ledighetstiden.
Företogs val af en bänkman inom 9:de Eänkm:s-afd. efter N:o
9 Hr Ulfsparre, Sigge; och befanns vid valförrättningens slut dertill
hafva blifvit utsedd:
N:o 11 Hr Ronde, fullm. Frih. Bonde, Knut Philip, med 9 röster.
Den 15 Januari.
101
Föredrogs och bifölls Const.Uisk:s d. 12 dennes på bordet lagda
mern. N:o 1, ang:de arfvoden för Utsk:s cancelli.
Vid föredragning af Const.Utsk:s d. 12 dennes bordlagda mern.
N:o 2, med uppgift ä hvilande förslag till ändring i grundlagarne,
lades detsamma å nyo på bordet pä begäran af Gr. Björnstjerna,
Carl Magnus, och Gr. Taube, Henning Edvard.
Föredrogs Sta(sUtsk:s d. 12 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
13, ang:de väckt fråga om skadestånd åt ägare af privilegierade kalkbruk
å Gottland för lidna förluster i följd af medgifven utvidgad frihet
att å nämnde ö tillverka kalk.
Den vid detta utlåt, fogade reservation af Hr Rääf, upplästes,
pä begäran af
Hr von Hartmansdorff, August, som derefter yttrade:
StatsUtsk. har vid sin motivering börjat med att anföra 2:ne
efter min tanke ganska giltiga skäl för afstyrkande af den motion
doktor Lyth väckt. Det ena var att saken berodde på K. M:s nåd.
pröfning, och det 2:dra att motionären icke gifvit ärendet den utredning
som behöfdes. Om Utsk. stannat dervid, skulle jag icke
haft något emot dess utlåt, att erinra, men det har tillagt: ”och då,
i allt fall, anvisandet af statsanslag såsom ersättning för de förluster,
vissa näringsidkare fått vidkännas till följd af en i ekonomisk lagstiftningsväg
tillkommen författning, skulle innefatta ett till följderne
särdeles betänkligt prejudikat m. m.” Detta skäl anhåller jag att fa
närmare skärskåda. Om en ekonomisk författning anses nyttig för
liket i allmänhet, så måste väl denna nytta anses öfverväga det lidande,
som kan drabba en eller annan näringsidkare. Men då fordrar
ock billigheten, att den som vinner, eller samhället, godtgör
den som förlorar, eller den enskilde, för sitt lidande. Denna
grundsats har man varit män om att iakttaga i fråga om enskildes
skyldighet att upplåta deras jord till allmänna eller enskilda företag;
man har dervid erkänt äganderätten i sin fulla kraft, men då fråga
varit att beröfva någon en honom tillerkänd rättighet (såsom förhållandet
varit med kalkbruksägare på Gottland), då anser man sig
alldeles icke förbunden alt gifva ersättning åt dem, som genom en
dylik åtgärd, få värdet af deras egendom betydligt förminskadt. Det
är en sådan af Utsk. jemväl uttalad grundsats, som jag anser mig
böra bestrida; och då utlät, icke nu lärer kunna bifallas med uteslutande
af en bland premisserne i motiveringen samt de öfriges bibehållande,
ser jag mig föranlåten vördsamt anhålla, det R. o. Ad.
icke ville godkänna utlät., utan detsamma återremittera, på det att
Ståndet, i händelse StatsUtsk. icke skulle vilja tillstyrka den äskade
rättelsen, måtte hafva sig öppet att ändock göra densamma.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då Hr von Hartmansdorff för
sin del icke haft något att erinra vid det slut hvartill StatsUtsk. i
sitt ifrågavar. utlåt, kommit, utan endast fästat R. o. Ad:s uppmärksamhet
vid ett af de motiver, deni Utsk. ansett sig böra anföra till
102
Den 15 Januari.
slöd för sitt tillstyrkande, så tror jag att Ståndet ulan betänkande
kan utlåt, bifalla. För min del anser jag det anmärkta motivet vara
särdeles vigtigt att bibehålla. Jag anhåller att fä fästa uppmärksamheten
på de olägenheter, som ogillande af berörde motiv, eller rättare
ett gillande af dess motsats, skulle medföra. Ty om den af
Hr Rääf i hans reservation uttalade och af Hr von Hartmansdorff
nu jemväl biträdda åsigt vunne bifall, skulle följden deraf blifva,
att hvar och en, som genom en utfärdad ekonomisk författning ansåg
sig hafva lidit inträng uti sin näring, skulle vända sig till Statsmakterne
med yrkande om ersättning derföre. I sådant fall skulle
ju hvarje skråmästare, efter den nya näringsförfattningens utfärdande,
anse sig berättigad till ersättning för de förluster lian derpå trott sig
hafva lidit. Andra exempel ali förtiga, ehuru många sådane skulle
kunna uppräknas, enär det är klart, att, vid hvarje ny ekonomisk
författnings verkställande, en eller annan anser sig derpå hafva blifvit
lidande. Anspråken i den vägen skulle dä aldrig taga slut, utan
Konung och Ständer oupphörligen besväras med ansökningar i sådan
syftning. Pä dessa skäl anhåller jag om Hr Gr. och Landtm:s
propos. till bifall ä förevar, utlåt.
Frih. Cederström, Jakob: Ehuru jag icke till alla delar
gillar den motivering StatsUtsk. anfört för sitt afstyrkande af ifrågavar.
motion, kan jag dock icke annat än instämma uti berörde afstyrkande.
Mitt skäl dertill är hufvudsakligast och i allmänhet det,
att dä det, enligt 9 § i 1809 års riksdagsbeslut, är hvarje Svensk
mans rätt att idka hvilken borgerlig näring som helst, emot åtagande
af deremot svarande borgerlig tunga, så har det varit ett förbiseende
å vederböra sida af denna utaf Konung och Ständer antagna
grundsats, att icke hvem som helst, som anmält sig att utöfva
kalkbränning, fält tillstånd alt, emot erläggande af deremot svarande
borgerlig tunga, utöfva berörde näring. Hvad nu särskilt Gottland
beträffar, så har sagde rörelse der icke vidsträcktare varit
förbehållen vissa privilegierade kalkugnar, än att hvem som helst,
som dertill anmälde sig att bränna för eget eller grannars behof, i
redan byggd eller i en till byggnad ämnad kalkmila eller mindre
kalkugn, dertill erhöll tillstånd. Åtminstone iakttogs denna regel under
de 14 år jag var landsh. på denna ö. Den väckta motionen
innefattar egentligen icke något annat än ett försök att skaffa ägare
af en del kalkbruk, deraf flere skola vara nedlagde och på flere år
icke varit begagnade, godtgörelse för förment lidande; hvilken ersättning
skulle beslå dels i afskrifning på ordinarie räntan, sorn dock
är högst obetydlig, och dels i gäldande af förment förminskadt värde
å dessa kalkugnar, emot det de haft vid f. d. bättre konjunkturer
för kalkhandeln.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Hr von Hartmansdorff har ansett
2:ne af de utaf Utsk. anförde motiver såsom goda, men underkänt
det 3:dje. Lika med Hr von Troil anser jag likväl detta
sista vara det vigtigaste. Skälet dertill har denne talare redan på
ett öfvertygande sätt utvecklat; jag anhåller derföre blott att få tillägga
några exempel för att ytterligare illustrera frågan. Om alla
Den lä Januari.
103
tle enskilta personer eller korporationer som förmente sig hafva blifvit
lidande pä den af K. M. utfärdade författningen om fri kolhandel,
eller på den nya näringsförfattningen, eller pä skeende förändringar
i tnll-lagstiftningen, ständigt skulle äga rätt till ersättning af Staten:
hvart skulle detta taga vägen? Med hvilka otaliga, och orimliga anspråk
skulle ej Ständerna alltjemt blifva öfverlupne? Och är det ej
rätt och nyttigt att genom ett uttaladt ogillande af en sådan grundsats
förekomma sådant? Hvad nu ifrågakomna särskildta fall beträffar,
så tror jag alt de största skäl finnas att icke bifalla hvad motionären
yrkat, isynnerhet efter de upplysningar, som den siste talaren
meddelat, hvadan jag tror alt R. o. Ad. tryggt kan bifalla SlalsUlsk:s
nu förevar, utlåt.
Hr Lagerbjelke, Gust.: Del har uppstått någon meningsstridighet
i afseende på de motiver, som för det blifvande beslutet,
hvarom alla tyckas vara ense, böra anföras. Jag anhåller dä att få
fästa Herrarnes uppmärksamhet derpå, alt här icke är fråga om att
afgifva någon und. skrifvelse till K. ål., deruti motiver böra anföras,
ulan derest delta betänk, af R. St. bifalles, så är saken fallen. Derigenom
kunna R. St. icke anses jemväl hafva bifallit de grunder, hvarpå
Lisk. stödt silt afstyrkande, utan endast sagt, att motionen icke kan
till någon åtgärd föranleda, och sålunda gillat det slut, hvari
Lisk. stannat. Molivcrne dertill kunna mycket väl vara andra ände
Utsk. hyst. Jag tillstyrker derföre bifall till betänk.
Hr von Hohenhausen, 31 i eli. Sil v.: Det är i anledn. af
hvad Hr Frih. Cederström anfört, som jag anser mig böra yttra några
ord, på det alt den af motionären gjorde framställning ej måtte
synas alldeles så orimlig, sorn nämnde talare velat insinuera. Då
den värde Friherren påstått att den rättighet, hemmansägare på Gottland
nu äga, att fritt och obehindradt bränna kalkmilor, den skulle
de äfven förut haft, fäslän först efter det K. befules tillstånd dertill
lemnats, så får jag dervid göra den väsendtliga ånmärkn. att denna,
sistnämnde rätt inskränkte sig till öns behof, hvaremot de kalkugnar,
för hvilka ersättning nu äskats, varit grundade på den större
skeppningen till andra så väl inrikes som utrikes orter. Dessa ugnar
hafva af ålder varit så väl till antal som till ortbelägenhet så bestämde,
att skogen å ön icke alltför mycket skulle medtagas; och.
derföre hafva också särskilde privilegier för dessa ugnar varit utfärdade.
Derföre har också en särskild, ej sä obetydlig, skatt blifvit
erlagd. Fordom hade denna bestämning till följd, alf ön hade sitt
eget behof uppfyllt och dessutom kunde skeppa så mycket på utlandet,
att der icke var brist på penningar hvarken till skatter eller
annat. Skattcrne erlades vanligen förr i dukater. Nu har likväl
förhållandet förändrat sig, emedan Preussen, hvars hamnar förr voro
de bästa afsältningsorterne, numera söker med höga tullar skydda
sin egen produktion af kalk, och oaktadt alla våra liberala fraser i
tull-lagstiftningsväg, bar det icke ännu lyckats oss att lyfta den minsta
af de Preussiska tnllbommarne. Hvad nu sjelfva betänk, beträffar,
så instämmer jag i det resultat hvartill Utsk. i denna fråga kommit
och anser dessutom det af motionären äskade ersättningsbelopp vara
104
Den 15 Januari.
nog högt tilltaget, enär de ifrågavar. kalkugnarne på sednare tider
icke på långt när slå i så högt värde som förr, då skeppningen
till utrikes orter var särdeles liflig och vinstgifvande.
Hr von Troil: För de ledamöter af detta Stånd, som tilläfventyrs
icke haft tillgång till ifrågavar. betänk., får jag äran upp
lysningsvis
nämna att det framställda ersättnings-anspråket frän kalkbruksägarnes
sida uppgår till icke mindre än 115000 r:dr b:co. Jag
tror att ersättningsanspråken i dylika fall snart skulle uppgå till millioner,
ifall man godkände de af Hrr Rääf och von Hartmansdorff
uttalade åsigter. Lika med Gr. Lagerbjelke tror jag, att R. o. Ad:s
blifvande beslut i denna fråga endast kommer alt hafva afseende på
sjelfva hufvudsaken, eller Utsk:s tillstyrkande derutinnan, och icke
på de derföre anförda motiver. De som icke gilla alla moliverne
kunna ju genom en reservation deremot, lätta sina samveten. Jag
vågar tillstyrka bifall till Utsk:s betänk.
Hr Akerman, Fredr.: För min del inser jag icke hvartill
en återremiss skulle tjena, dä alla talare synas vara ense derom, att
det slut, hvartill StatsUtsk. kommit, bör bifallas. Till deras lugnande,
som hysa någon tvekan att antaga den sista af de anmärkta moliverne,
torde jag få nämna den åsigt, som bland jurister är godkänd, nemi.
att skäl aldrig vinna laga kraft.
Hr Rääf, L^onh. Fredr.: Då den nu pågående diskussionen
hufvudsakligast uppkommit genom den reservation, som jag nedlagt
uti StatsUtsk:s prot., torde det tillåtas mig anmärka, att densamma
icke afser hufvudfrågan eller ersättning åt kalkbruksägarne på Gottland,
utan endast uttrycker ett ogillande af Utsk:s sist anförda motiv
för sitt afstyrkande, hvilket motiv, efter min förmening, skulle
jemväl kunna anses innefatta en pröfning på förhand af en fråga, som
för närvar, är beroende af K. M:s nåd. beslut. För öfrigt och då
dessa motiver icke nödvändigt behöfva ligga till grund för R. St:s
beslut, så förenar jag mig med Gr. Lagerbjelke uti att tillstyrka bifall
till StatsUtsk:s förevar, betänk.
Hr von Hartmansdorff: Då flere talare här yttrat, att å
StatsUtsk:s sist anförde motiv icke mätte göras afseende, hoppas jag
att detta Stånd, vid fattandet af sitt beslut deröfver, äfven mätte
förkasta sagde motiv. Emellertid visar detta förhållande huru försigtig
man bör vara vid uttalandet af skäl och grunder, och att man
dervid bör undvika allt hvad som är öfverflödigt, eller kan innebära
ett på förhand afgifvet allt för vida sträckt omdöme. Hr Gripenstedt
har här emot de af mig yttrade åsigter anfört ett skäl, som
jag icke kan lemna obesvaradt. Han har nemi., i fråga om de förluster,
som enskilde möjligen lidit på den fria Mhandelns införande,
framhållit de stora summor, som skulle åtgå ifall man godkände den
åsigten, att de lidande vore berättigade till ersättning. Jag frågar
då, om en rättvis sak blir svagare derföre att det gäller stora summor?
Om de, hvilka tillstyrka utfärdande af ekonomiska författningar,
alltid noga betänkte den skada som derigenom tillskyndas vissa
enskilde, och om det tillika vore en lagstadgad skyldighet att ersätta
Den 15 Januari.
105
dem (len förlust de derå göra, så trorTjag att man icke skulle så
lätt, som hittills ofta skedt, skrida till ekonomiska författningars
förändring.
Uppå härefter framställd propos. blef Stats-Utsk:s utlåt. N:o 13
af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogos och lii föllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 12 dennes
på bordet lagde utlåt:n:
N:o 14, i anledn. af väckt fråga om ersättning åt kommendanten
å Dalarö skans, öfverste-löjtnanten J. U. Cedercrona för upphörda
sportler af pass-visering; och
N:o 15, i anledn. af väckt motion om särskildt tillskott af
allmänna medel för de församlingar inom stora kopparbergs län,
hvilka, i följd af den personliga skyddsafgiflens nedsättning, fått vidkännas
minskning i den bestämda skolafgiften.
Föredrogs BankoUtsk:s d. 12 dennes på bordet lagda mern. N:o
3, med hemställan, dels ang:de inköp af 100 exemplar af skriften:
”Anteckningar om R. St:s bank och allmänna lånerörelsen i Sverige”,
samt dels om utgifvande till berörde skrifts författare af bankens
jubelmedalj i guld.
Hr Akerman, Fredr.: Hvar och en ledamot af detta Stånd
äger utan tvifvel kännedom om de ledsamma minnen vi hafva från
bankens fordna förvaltning och huruledes banken ofia varit nödsakad
att på sätt och vis förklara sig insolvent, eller ur stånd satt att
honorera sina förbindelser. Orsaken härtill har varit att man ansett
banken såsom en inrättning, hvars tillgångar man i nödens
stund kunde saklöst tillgripa, och (letia har merendels skelt i den
fromma tron att banken ändå skulle kunna reda sig. Men hade de
som vidtagit sådane åtgärder ägt kännedom om hvad till en riktig
bank förvaltning hörer, så hade åtgärderna säkert aldrig blifvit beslutade.
En sådan kännedom och ledning för omdömet huru en
bank bör skötas', vinnes enligt min öfvertygelse säkrast genom att
studera bankens historia, att jemföra de vid särskilde tider fattade
besluten med de följder som dessa beslut haft. Dii nu Hr presidenten
Skogman uti sitt ifrågavar. arbete pä ett särdeles förtjenstfullt
sätt framställer ofvannämnde förhållanden, kan jag icke annat än
på det högsta tillstyrka bifall till hvad BankoUtsk. uti sitt förevar,
mern. tillstyrkt.
R. o. Ad. biföll BankoUtsk:s förevar, mern. N:o 3.
Föredrogs BankoUtskis d. 12 dennes på bordet lagda mern.
N:o 4, om utseende af revisorer för granskning af låne-kont:ns räkenskaper
m. m.
Detta mern. företogs punktvis till afgörande:
lista punkten, ang:de utseende af revisorer och suppleanter
för granskning af lune-kont:ns i Götheborg och Malmö
106
Den 15 Januari.
räkenskaper för nästlidet och följande arén intill nästa
riksdag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Sä vidt jag kan erinra
mig hafva revisorerne för granskning af Malmö och Götheborgs diskontverk
alltid blifvit utsedde genom Ridd.-Direkt. och icke omedelbarligen
af R. o. Ad. sjelft. Jag hemställer derföre, om icke
Ståndet äfven nu skulle behaga åt nämnde Direkt, uppdraga att på
vanligt sätt utse dessa revisorer.
R. o. Ad. beslöt att åt Ridd.Direkt., som, enligt för densamma
utfärdad instruktion, har att emellan riksd:ne hvarje år välja
en revisor och en suppleant vid hvart de ra af förenämnde låne-kontor,
uppdraga att jemväl nu utse sädane revisorer och suppleanter.
2:dra punkten, ang:de bestämmande af grunderne f ör vaI
af revisorer och suppleanter i och för granskningen af banko-diskont-vcrkets
räkenskaper och förvaltning för 1848 och
puföljande uren till nästa riksdag.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill påminna mig att vid val
af revisorer till granskning af liärvar. diskont-kontors förvaltning m.
m. har hittills förfarits på samma sätt, som nyss nämndes oin val
af dylika revisorer för lånekontoren i Malmö och Götheborg. Jag
hemställer derföre att R. o. Ad. nu mätte fatta enahanda beslut,
som det nyss vidtagna.
Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att här icke vöre i fråga att
under riksdagen välja revisorer för granskningen af banko-diskontvcrkets
räkenskaper och förvaltning, samt att Ridd. Direkt, redan,
enligt 5 § af dess instruktion, hade att emellan riksdme hvarje
är välja 2:ne af 11. o. Ad. till revisorer af banko-diskonl-verket;
i anledn. hvaraf Hr Landtm, hemställde om icke R. o. Ad. funné
denna punkt ej erfordra någon R. o. Ad:s åtgärd.
Hr von Hartmansdorff: Jag får då hemställa, att Ståndets
beslut måtte blifva att med val af nu ifråga var. revisorer må
förfaras på sätt hittills varit öfligt.
Uppå härefter framstäld propos., fann R. o. Ad. att dess revisorer
för granskningen af banko-diskont-verkets räkenskaper och
förvaltning för 1848 och påföljande åren till nästa rikdag, borde
utses såsom i den för Ridd.Direkt. utfärdade instruktion finnes
stadgadt.
Föredrogs RankoUtsk:s d. 12 dennes på bordet lagda mern.
N:o 5, i fråga om öfverlemnande från banken till riksg.-kont. af
elt belopp, motsvarande Stockholms handels- och närings-diskönls,
banko-diskontens samt Malmö läne-kontors reservfonder vid 1844
års slut.
Detta mern. lades å nyo på bordet, uppå begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gust., och Gr. Björnstjerna, Carl Magnus.
Den 15 Januari.
107
Föredrogs Ridd.Utsk:s d. 12 dennes på bordet lagda meni. N:o
3, ang:de en medalj till Hr professor Anders Fryxell.
Hr Ehrenborg, Richard Mich.: Ett ämne, hvari personlig
förtjenst eller utmärkelse kommer i fråga, borde man visserligen,
om möjligt, söka undvika att leda under offentlig diskussion,
dä detta alltid måste medföra mer eller mindre obehag; men dä
skulden i detta hänseende otvifvelaktig! uteslutande får tillskrifvas
motionären och då denna motion, liksom det deraf föranledda, nu
föredragna Ridd.Utsk:s mern. åtminstone pä mig gjort ett smärtsamt
och vidrigt intryck, så kan jag icke emotstå att uttrycka förvåning
deröfver, ogillande deraf, och hopp om att detsamma skall till ingen
åtgärd föranleda. Det torde finnas få inom delta hus, som
icke med uppmärksamhet och intresse följt den strid, som i sednaste
tider blifvit kämpad mellan en stor häfdatecknare och en skicklig
berättare af fäderneslandets historia. Den var till sin grund och
hufvudtendens vetenskaplig, hade till föremål att utvisa huru vi
rätteligen skola förstå framfarna historiska fakta, och de personers
motiver, handlingssätt och verksamhets resullater, sorn i vår historia
beredt sig namn. Den urartade dock under sin utveckling från en
lugn undersökning till en partistrid, hvari vetenskapsmannen någon
gäng, med glömska af sin värdighet, utföll i bitterheter. Det behöives
intet mera, för att den för dagen politicerande, bildade allmänheten
genast skulle, allt efter hvars och ens politiska åsigt,
med partiifver sluta sig till den ena eller andra af de håda kämparne.
Det vore icke tillständig! att på detta rum eller vid detta
tillfälle bjuda lill att ingå i någon undersökning af, eller ens uttrycka
någon åsigt om, hvilkendera som i det mesta och hufvudsakligaste
hade rätt, hvilkendera som använde de på en gång kraftigaste
och ädlaste vapen, och hvilkendera det företrädesvis ålegat,
alt iakttaga den hofsamhet, sorn vördnaden bjuder. Men dä, få
månader efter det Geyer kallnat i sin graf, en ledamot af detta
lins uppträder och föreslår R. o. Ad. att till Hr Fryxell såsom segervinnare
förära en utmärkelse sorn alltid och ovillkorligen komme att
påminna om den sorgliga söndring, som utgjort dess anledn., så vågar
jag hos det H. Ståndet i ödmjukhet hemställa, om icke denna
åtgärd, äfven i den händelse att R. o. Ad:s pluralitet verkligen
skulle instämma i Hr Fryxells åsigt, dock vore på den grund olämplig,
att den, just genom sitt sammanhang med den oftanänmda striden,
skulle pä det djupaste såra den mans minne, som, oberoende
af alla partiafsigter gjort sig såsom häfdatecknare, skald och menniska
högt förtjent af Svenska folkets vördnad, tacksamhet och beundran.
För mig är denna synpunkt af frågan tillräcklig, för att
utan tvekan falla förkastelsedomen deröfver; men måhända finnes
en och annan som föredrager courtoisien för den lefvande, framför
aktningen för den döde. Hr Fryxell har smickrat och lofordat
Sveriges Adel; della Stånd åligger, säger man, att derföre visa sin
erkänsla. Hvad är det då för en utomordentlig, af utmärkelse förtjent
handling som vi skulle gå all belöna? Under förutsättning af,
och hvilket jag hoppas och tror, att intet annat motiv ledt Hr Fry
-
108
Den 15 Januari.
xell till dess uppträdande, än känslan och medvetandet af den pligt, som
åligger hvarje vetenskapsman, att vederlägga och bekämpa en åsigt, som
enligt hans öfvertygelse är oriktig och för omdömet förvillade, så frågar jag
er, mine Hrr! är det då just af belöning förtjent, att uppfylla sin oeftergifliga
pligt, då man dermed intet riskerar och intet kan förlora ? Men
det finnes ock en och annan, hvilket jag genom enskildta samtal förnummit,
sorn visserligen ej ifrar för ifrägavar. åtgärd, utan t. o.
m. önskar att motionen aldrig blifvit väckt, men sorn dock utaf en
besynnerlig liofmanna-etikett ser sig förbunden, att, sedan den en
gång är väckt, ej låta densamma falla, emedan detta skulle, såsom
det heter, kompromettera Hr Fryxell. Hvad detta beträffar, så
måste han, hvad utgång saken än får, alltid blifva på det högsta
komprometterad, genom den skiljaktighet i meningar som här kommer
att yppas; och dessutom så tror jag att ett obetingadt medgifvande
af ett förslag af denna art, endast derföre att ett afslag
skulle gå delikatessens fordringar för när, skulle för framtiden komma
att utgöra ett högst obehagligt och vådligt prejudikat. — Mot
hvad jag nu haft äran anmärka, kan visserligen invändas, att motionären
ej uttryckligen omnämnt den af mig helt öppet vidrörda
striden såsom anledn.; men jag vädjar till sä väl honom, som
samtlige här närvar. Hrr, om icke hvar och en är fullt moraliskt
öfvertygacl om att denna strid och denna motion stå i sä ovedersägligt
förhållande af orsak och verkan, att den sednare utan den
förra aldrig sett dagen. Liksom säkerligen hvar och en inom detta
hus,' uppskattar och värderar jag Hr Fryxells förtjenster som
Svensk historieskrifvare, men måste dock för min ringa del rösta
emot en åtgärd, som skulle uttrycka en partianda, ovärdig R. o.
Ad.; som skulle djupt såra en hädangången utmärkt mans minne
och stämpla hans motståndare, som en partihjelte; som saknar all
förnuftig grund och anledn. och hos samtid och efterverld skulle
väcka förvåning och ömkan att ett dylikt förslag kunnat i 19:de
århundradet väckas och bifallas.
Efter detta anförande hördes åtskilliga bifallsrop blandade med
rop till desammas nedtystande.
Hr Bruce, Rob. Ed v.: Det är märkvärdigt alt en täflan eller
dispyt har kunnat uppstå emellan en lefvande och en död.
Den ena är redan bortgången; han har fått odödlighetens krona,
och då är det icke för mycket att den lefvande får sig en medalj.
Jag röstar för bifall till Ridd.Utsk:s mern.
Gr. Spens, Jacob Melcher: Jag börjar med att tillkännagifva,
det mitt votum i denna fråga blifver i öfverensstämmelse med
den ledamots, som först yttrade sig. Jag hade likväl önskat att diskussionen
icke hade tagit den riktning den nu fått. Då jag inträdde
på detta rum, fäste jag mig först och främst vid föreskriften
i l:sta § Riksd.-Ordn., som säger, att R. St. äro Svenska folkets
representanter. De 4 Stånden representera således samtagne Svenska
folket, och kunna icke anses såsom fullmäktige, äfven hvart och
ett för sig, för något annat än detta folk i dess allmänna angelägenheter.
Del är det hela som måste afses, eljest kunde man kom
-
Den 15 Januari.
109
ma sä långt, att de särskilda Ständen pä Svenska riksdagen uppträdde
i likhet med de Schweitziska kantonerne på Edsförbundsdagen,
och då torde vi äfven i Sverige kunna få upplefva skandalen
af ett Sonderbund. Detta bör framför allt undvikas. Jag hade derföre
önskat att denna fråga icke hade blifvit väckt, samt att R. o.
Ad. alltid måtte handla såsom en del af national-representationen,
icke såsom ett kotteri.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Då så väl motionären,
som Utsk., på ett klart och förtjenstfull! sätt framlagt de skäl, som
tala för bifall till den väckta motionen, hade man måhända kunnat
förmoda att något vidare ordande derom icke varit behölligt.
Det var alltså visserligen icke från början min afsigt att begära ordet
i denna fråga, men då olika tankar nu i saken sig yppat, torde
det tillåtas mig att till besvarande upptaga några af de emot Ridd.-  Utsk:s mern. framställde anmärkmr. Syftemålet med så väl motionärens
framställning, som Ulsk:s tillstyrkande, synes mig hufvudsakligen
gå ut på ett erkännande af Hr prof. Fryxells förtjenster
om Sveriges historia i allmänhet. På det denna må sannt uppfattas,
var det nödigt att icke en af dess hufvudsakligaste grundbeståndsdelar
mätte ur skef synpunkt betraktas. Att prof. Fryxell i
sin historik öfver Svenska Adeln och det bedömande den i våra
hittills ägande historiska verk fått vidkännas, funnit sig oundvikligen
nödgad att ingå i pröfning af så väl hädangångne, som då lefvande
författares åsigler derutinnan, torde ännu vara i friskt minne. Då
hände det sig att prof. Geyer företog till besvarande innehållet af
hvad prof. Fryxell yttrat, samt dervid, irrande sig om denna sednares
verkliga mening, tog åt sig personligen hvad som alldeles icke
var åt honom ensamt syftadt. Uti en sednare utgifven skrift har
Hr Fryxell ådagalagt detta misstag af Hr Geyer, och tydligen visat
att icke allenast sednare historieskrifvare, utan äfven äldre, såsom
Lagerbring, Botin, m. fl. inlåtit sig i den ensidiga riktning, som
påkallat försöket till vederläggning deraf. Månne icke desse häfdatecknare,
om de ock ej visat sig i allt hafva uppfattat det historiskt
sanna, alltid skola behålla ett stort värde?
Jag anser prof. Fryxell uti denna strid blott hafva följt den
ädla regel, han sjelf åberopat: ”Amiens Plato, amiens Aristoteles,
sed magis amica veritas.”
En ledamot har sagt alt det skulle vara courtoisie emot en lefvande
alt tilldela honom ifrågavar. medalj. Jag frågar då om det
icke skulle vara lika stor courtoisie emot minnet af en död person
att nu förvägra prof. Fryxell denna medalj. Denne utmärkte skriftställares
förtjenster äro visserligen långt öfver mitt beröm; men det
torde dock tillåtas mig alt erinra derom, att han genom sina berättelser
ur Svenska historien gjort kännedomen om fosterlandets häfder
mycket mera allmänt spridd än tillförene, att flere lärda samfund,
genom kallelse att vara deras ledamot, betygat honom sin
aktning, och att jemväl Svenska akademien utsett honom att intaga
den efter den vördade Wallin lediga plats derstädes; med ett ord,
från alla häll har denna författares värde blifvit erkändt. Det vore
110
Den 15 Januari.
viii då icke för mycket om Svenska Adeln, sorn dertill har så mycken
anledn., äfven skulle erbjuda honom ett vedermäle af sin högaktning.
Huru delta någonsin kunde blifva sårande för prof. Geyers
minne är mig obegripligt. Dä pä detta rum föreslogs att bevilja
en pension åt sistnämnde utmärkte mans enka, hörde
man visserligen icke från något håll anmärkas att beviljandet deraf
skulle innebära något för prof. Fryxell sårande, likaså kan jag icke
finna annat än att en af detta Stånd åt denne sednare beviljad medalj
endast skulle vara hedrande för honom, utan att vara sårande
för någon annan.
Frih. Cederström, Jakob: Den förste talaren linder
denna diskussion har utmärkt de begge personer, som han ställt
bredvid hvarandra, den ene med epithelet stor häfdatecknare och
den andre såsom utmärkt berättare. Jag vet icke hvarföre man
försöker alt göra skilnad emellan olika sätt alt framställa historiska
sanningar, och hvarföre man skänker benämningen af berättare ät
vissa för att sätta dem en klass nedanom de öfrige. Jag vill icke
veta af denna skilnad. Den som vid sitt historiska författareskap
endast haft sanningens uppdagande lill sitt mål, som
stödd derå framställt anmärkn:r mot en annan historieskrifvares
yttrade åsigter, förtjenar lika mycket som den sednare att kallas
häfdatecknare, och förtjenar att högaktas af hvar och en som vet
hvilket skadligt inflytande i framtiden en i historien insmuglad osanning
kan hafva pä allmänna tänkesättet. Nu ätbar det sig så,
att den värde ledamoten upptagit saken såsom vore det fråga om
en strid emellan en död och lefvande, hvarifrån den lefvande skulle
utgått segrande. Jag har icke uppfattat frågan så; utan efter
min uppfattning bör den uppställas så: bar prof. Fryxell genom sitt
historiska skriftställeri gjort sig förtjent af den nu ifrågakomne utmärkelsen
eller icke? Om Geyer ännu lefvat och haft rätt att yttra
sig på detta rum, är jag öfvertygad, att han varit den förste att
tillstyrka bifall till Utsk:s betänk. Jag kände äfven denne utmärkte
man under hans lifstid och är öfvertygad att han aldrig kunnat
på ett så föga värdigt sätt, som den första talaren, uppfatta saken.
I anledn. af hvad nu blifvit yttradt angille striden emellan professorcrne
Fryxell och Geyer, ber jag att få fästa uppmärksamheten på
åtskilliga satser som förekomma i den sednares på trycket utgifne
ryktbara 3:ne föreläsningar, hvilka föreläsningar egentligen gåfvo
anledn. till striden. Geyer säger der på ett ställe alt Carl XI tog
envåldsmakten af Ständerne med biträde af den unga Adeln och de
ofrälse Stånden. Jag hänvisar i det fallet till hvad R. o. Ad:s
prot. för 1680 års riksd., dagen efter den dä riksdagen var afslutad
på rikssalen, gifva vid handen. Deraf visar det sig att då Landtm,
vid detta R. o. Ad:s sammanträde, för R. o. Ad. föredrog en promemoria
som han af Konungen på rikssalen bekommit, innefattande
en hemställan lill R. St. dels huruvida Konungen kunde anses
vara bunden af 1634 års Reg.F. eller om den vore stiftad egentligen
för rådet till ledning för detsamma, då det under Konungs
minderårighet förer riks-styrelsen, eller då Konung vore död, i
fält eller på utrikes resor; dels huruvida rådet kunde anses så
-
Den 15 Januari.
lil
sorn mediatorer emellan Konungen och Ständerna eller om Konungen
ägde styra riket endast enligt sin ed, sitt samvete och rikets
lag; så var det, vid den derom uppkomne diskussionen, hufvudsakligast
Hans Wachtmeister, Duvall, Sparre, m. fl. medlemmar af
rådet och af äldre ätter som förklarade Konungen icke vara bunden
af 1634 års.Reg.F., hvaremot den unga Adeln alldeles icke deltog
uti öfverläggningen. Sedan Ståndet under några timmar diskuterat
detta ämne, frågade Landm. om icke derom vore nog ordadt och
hemställde om icke de öfrige Stånden borde tillkallas för att få del
af den hos R. o. Ad. hällne öfverläggning. Detta bifölls och då
desse Stånd ankommit och fått veta hvarom fråga var, tillfrågades
först BondeSt. hvad de i ämnet tänkte. De svarade genom sin taleman,
att sorn de icke fått någon sådan promemoria, hade Ståndet
icke någon tanke derom fattat, men tilt de skulle fatta sin tanke
sedan de fått veta hvad R. o. Ad. och MedSt:n tänkte. Derefter
vände sig Landtm, med samma fråga till BorgareSt., hvars talman
yttrade, att det förekomme honom betänkligt att ett så vigligt ämne
sorn det, huruvida en grundlag skulle vara gällande eller icke,
klefve föremål för öfverläggning dagen efter riksdis afslutande. Derpå
svarades att det väl vore sannt att riksd. förliden dag vore ceremonialiter
afsluf ad, men realiteter vore den icke afslutad sä länge Landtm, sulte qvar
der på stolen med slafven i hand. Derefter fortgick öfverläggningen.
Erkebiskop Baas yttrade: ali han för sin del ansåge det vara ett grannlaga
ämne all förklara det grundlagen skulle endast temporärt vara gällande
och alf dä Konungen sjelf styrer liket den skulle suspenderas,
d. v. s. icke vara gällande då Konungen sjelf utöfvade riksstyrelsen,
men deremot lända lill efterrättelse då rådet styrde; men
lian alsåg och lämpade sig efter de argumenter, som flere talare
anfört. Och det blef dervid. Sedermera, efter det flere talare
yttrat sig i ämnet och öfverläggningen slutats, likväl utan att något
beslut i saken fattals, hemställde Landtm, om man icke borde välja
deputerade att på e. m. sammanträda och i pennan fatta hvad
nu blifvit diskuteradt; hvarpå svarades ja. Då valde de 3:ne första
Stånden 3:ne ledamöter af hvarje dessa stånd, som på e. m. sammanträdde
och efter ny diskussion under llr Landtnäs ordförande
uppdrog åt Ridd.Sekret, alt uppsätta svaret på Konungens frågor
enligt diskussionen, hvilket också skedde. Denna handling finnes i
vårt arkiv och är äfven intagen i Stjernemans tryckta samlingar
af riksdagsbeslut, näst efter 1680 års beslut, under rubrik: Konungens
approbation på några punkter. Nu frågar jag, var det väl
den unga Adeln, som med biträde af de ofrälse Stånden förhjelpte
Carl XI till envåldsmakten? Nej, det Var Konungens förmyndare
jemte rådspersonalen och Landtm, som bedref frågan. Carl XI ansåg
sig likväl vid 1682 års riksd. böra ånyo lemna frågan till
Ständerne, och då var det den unga Adeln, som opponerade sig
emot Konungens önskan och klandrade Ständernes förhållande föreg:de
riksdagen. En ledamot af detta Stånd, Hr Gyllencreutz,
höll på alt mista lifvet för det att han vågat ställa sig fram i
opposition emot det s. k. beslut, som vid 1680 års riksd. fattats
dagen efter dess afslutande. Detta är annars ett förhållande, som
112
0 e n 15 Januari.
Geyer förbisett och Fryxell icke anmärkt. I öfrigt har Fryxell uti
de omständigheter, der han motsagt Geyer, alltid stödt sin motsatta
öfvertygelse pä verkliga fakta. Jag begriper icke då hur man kunnat
påstå det prof. Fryxell velat anfalla Geyer personligen, derföre
att han gjort anmärkn. emot de oriktiga uppgifter, som den sednare
på sin sednare ålderdom framkom med uti de 3:ne föreläsningarna,
som, särskildt från trycket utgifne, gifvit anledn. till Fryxells
anmärkn: r. Jag kan åtminstone icke linna att förhållandet är sådant,
och utan att hafva den lyckan äga prof. Fryxells personliga bekantskap,
har jag dock med särdeles nöje läst hans skrifter och ämnar
omläsa dem så ofta jag kan hafva tillfälle.
Hr von Stockenström, Carl: Då jag första gången på
detta rum hörde denna motion uppläsas, kunde det icke falla mig
in, att densamma skulle bär vinna bifall. Men då jag nu finner,
såväl att Ridd.Utsk. i sitt mern. tillstyrkt hvad motionären föreslagit,
som ock att flere talare nu uppträdt, för att understödja densamma,
finner jag, att jag derutinnan misstagit mig. Jag kan väl
icke hoppas, att mitt yttrande skall verka något i denna sak, men
jag anser mig likväl böra uttala skälen för mitt blifvande votum i
frågan. Både motionären oell Utsk. hafva såsom motiver för sitt
tillstyrkande af en medalj åt prof. Fryxell, andragit: att Hr Fryxell
är en utmärkt vetenskapsman och författare, samt att han försvarat
R. o. Ad. mot de tillvitelser, som blifvit emot detta Stånd framkastade
af åtskillige andra skriftställare. Hvad lista punkten beträffar,
är jag långt ifrån att förneka Hr professorens utmärkta förtjenster
såsom författare, hvilka också äro allmänt erkände, hvarå det
bästa beviset ligger uti det bifall, hans skrifter vunnit, och uti de
många upplagor, de upplefvat, hvartill komma de utmärkelser som
i öfrigt blifvit honom visade derigenom att flere Järda samfund
tid efter annan tillegnat sig honom såsom ledamot, och deribland
Svenska akademien, såsom en annan talare äfven nämnt, kallat honom
att intaga det rum, som efter den odödlige Wallin blifvit ledigt.
Likväl tror jag, att många andra såsom statsmän eller krigare,
vetenskapsidkare eller konstnärer lika eller ännu mera utmärkta
personer finnas eller hafva funnits, åt hvilka man ej tilldelat en
sådan belöning, och då frågar jag, om det ej vore en orättvisa, att
särskildt utmärka denne man, sorn ingalunda kan sägas äga den
största förtjenst framför alla andra. En belöning, sådan som den
nu föreslagne, har aldrig, efter hvad jag kunnat erfara, förut varit
utdelad af en så beskaffad orsak, som den nu ifrågavar. Det
enda man på sednare tider känner om tilldelandet af denna medalj,
är, att den vid 1817—1818 årens riksdag, på Ridd.Utsk:s tillstyrkande,
tilldelades, åt numera aflidne hofmarskalken Frih. Fredrik
Philip Klingspor, hvilken haft sig uppdragen ledningen af åtskillige
reparationer på detta hus. Hvar och en lärer väl finna, att anledningen
till medaljens utdelande dä var helt annan, än den nu synes
kunna vara. För öfrigt fäster jag mig alldeles icke vid de strider,
som förevarit emellan prof. Fryxell och en annan, numera hädan
gån
-
Den 15 Januari.
113
gången, utmärkt historisk författare; ty jag tror, att förslaget kan
vederläggas utan att man behöfver derpå hafva något afseende.
Det 2:dra motivet, som anförts, är, att bemälde prof. skall hafva
försvarat R. o. Ad. för tillvitelser mot Adeln, gjorda af andra
skriftställare. För min del kan jag icke medgifva, att delta är något
giltigt skäl. R. o. Ad. har genom sil t handligssätt i förflutna
tidehvarf tillvunnit sig en ära, som icke behöfver något försvar;
men en handling, sådan som den ifrågavar., skulle kunna anses
såsom ett tyst medgifvande, att ett försvar verkligen varit af nöden
och är det skäl, att någonsin sätta i fråga behofvet af eif försvar?
Ett Stånd, från hvilket Vasar och Stnrar utgått, som ibland sina
medlemmar räknat den man, som fört ordet i Furstars råd, och
honom, hvars skapelser, ehuru för oss förlorade, ännu stå qvar på
Rotlnens andra strand, månne ej ett sådant Stånd äger en ära, som
ej tarfvar försvar. Jag önskar, att. den dag aldrig mätte komma
då R. och Ad. handlar på ett sätt, alt något försvar för detta Stånd
erfordras; och detta bör aldrig komma i fråga, om R. o. Ad. städse
har till ögnamärke de gyllene ord, som stå ristade öfver ingången
till detta hus: ”claris majorum exemplis”.
Härtill yttrade åtskillige ledamöter bifall.
Hr Akerman, Fredr.: Om det varit ett åliggande fördetta
Ständ, eller blott en sedvänja, att belöna utmärkta förtjenster,
skulle jag äfven för min del deltagit uti det gjorda förslaget att
ifrågavar. medalj borde tilldelas Hr prof. Fryxell, såsom varande en
högst utmärkt historieskrifvare; men då nu icke så är förhållandet,
måste jag beklaga, först att motionen någonsin blifvit väckt och
sedan att Ulsk. tillstyrkt densamma. Efter de anföranden som förut
blifvit afgifne, kan jag numera inskränka mig till blott uttalande
af den öfvertygelse, att jag tror det R. o. Ad. bäst iakttager sin
värdighet, och tydligast visar att det anser Adelns historia icke behöfva
någon förgyllning, genom att afslå Ridd.Utsk:s nu förevar,
mern.
nTIr von Engeström, Jonas Fredr. Math.: Lika med
Hr Akerman hade jag önskat att denna motion aldrig af Gr. Snoilsky
eller någon annan blifvit väckt. Manga anse likväl alt då frågan
derom nu en gång blifvit väckt och af Ridd.Utsk. understödd,
man nu måste bifalla den, emedan ett afslag skulle synes innebära
liknöjdhet för prof. Fryxells förtjenster såsom Svensk häfdatecknare.
Men så tror jag ej att ifrågavar. utmärkelse blifvit af den som föreslagit
densamma betraktad och icke ens framställd, utan den synes
vara ämnad mindre ät vetenskapsmannen än åt kämpen i striden
mot aristokratfördömandet i Sverige; den är således ämnad till
belöning för en seger som kanske aldrig blifvit vunnen; åtminstone
anser den motsatta sidan sig med lika mycket skäl kunna sjunga
”le deum”. Dessutom anser jag det varti olämpligt och icke
värdigt delta Stånd att upphäfva sig till skiljedomare i en litterär
strid, och detta isynnerhet i en tid då icke mera är t illåtet att med
vaoen i hand afgöra frågan. Jag måste således, lika med de talare som
2 H. 8
114
Den 15 Januari.
förut yttrat sig i samma syftning, motsätta mig Ridd.Utsk:s föredragna
tillstyrkande.
Hr Ehrenborg: Jag hade icke ämnat att besvära Ståndet
med något vidare anförande i ämnet; men då båda Frilime Cederström
gjort mig den äran alt fästa sig vid hvad förut af mig blifvit
yttradt, och jag linner deras anmärkmr deremot vara obefogade,
torde det förlåtas mig att jag nu med några ord besVarar dem.
Frih. Claes Rudolf Cederström har uppställt en jemförelse emellan
den nu ifrågavar. åtgärden, att tilldela Ur prof. Fryxell en medalj,
och det jemväl väckta förslaget att anslå en pension åt prof. Geijers
enka. ålen hvar och en torde finna att denna jemförelse är mycket
oriktig och haltande. 1 ena fallet är det fråga om att åt en
ännu lefvande person tilldela en medalj, och detta bestämdt derföre,
att lian enligt deras åsigt, som föreslagit den, utmärkte sig i den
strid, sorn jag omnämnt; i andra fallet är förslaget att åt en behöfvande
enka efter en utmärkt afliden person tilldela en pension.
Ifall prof. Fryxell vid sin död komme att efterlemna en i behöfvande
omständigheter stadd enka, är jag öfvertygad att alla de, som
lika med mig talat emot den nu förevar, frågan, skulle utan betänkande
deltaga i beviljande af en pension åt henne. Vidare har
Frih. Jakob Cederström förebrått mig såsom ett bevis på partisinne,
att jag, vid omförmälande att en strid ägt ram emellan prof:ne Geijer
och Fryxell, benämnt den förre en stor häfdatecknare och den sednare
en skicklig berättare. Ehuru det var en tillfällighet att jag
för den sednare icke använde samma epitet som för den förre, sä
tror jag mig likväl kunna försvara det tadlade uttrycket dermed,
att det förnämsta arbete prof. Geijer presterat, kallas: ”Svea Rikets
Häfder”, hvilket således berättigar honom att kallas häfdatecknare,
hvaremot prof. Fryxell sjelf benämnt sitt förnämsta historiska verk;
”Berättelser ur Svenska historien”. Samme Frih. Cederström tyckes
tro, alt prof. Geijer, om han lefvat och varit ledamot af detta
Stånd, skulle varit den första att tillstyrka det den ifrågavar. medaljen
måtte beviljas åt prof. Fryxell. För min del är jag öfver
tygad
att den förre i sådant fall skulle, efter hvad som här förevarit,
afhållit sig från allt deltagande i denna diskussion, genom att
hålla sig aflägsnad från detta rum, och om hän äfven varit närvar.
, hade han verkligen varit den ende af detta Stånd, sorn af
grannlagenhet bordt finna sig uppmanad att votera för bifall. För
öfrigt tror jag att vi böra vara den ädla Frilen tacksamhet skyldige
för det intressanta historiska föredrag han här behagat hålla för oss,
ehuru jag, för min del, icke kan fullt inse att hvad han yttrat hört
lill saken, eller lemnar någon ytterligare utredning af nu förevar,
fråga; den enda upplysning man derutinnan vinner är att den anmärkta
striden verkligen förevarit och att densamma gifvit anledn.
till Gr. Snoilskys motion. Ur den synpunkten har jag sökt visa
olämpligheten af hvad nämnde motion innehåller, och får fortfarande
yrka alslag derå.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Vördsammast får jag
anhålla att till besvarande upptaga hvad Hr Ehrenborg sednast emot
Dea 15 Januari.
115
mig yttrat. Denne talare har sagt att det var i egenskap af behöfvande
enka, som prof. Geijers efterlcnmade maka blifvit föreslagen
till erhållande af en pension och det är i detta hänseende
han påstått min jemförelse af förhållandet med den nu förevar, frågan
vara haltande, .lag vidgår icke denna hans föreställnings riktighet;
och tror mig i få ord kunna bevisa min sats, samt torde
blott behöfva erinra att det finnes många ej allenast behöfvande, utan
t. o. m. ytterst utarmade enkor här i landet, för hvilka pensioner
icke komma alt föreslås och ännu mindre beviljas. Om, såsom
jag hoppas, den för fru professorskan Geijer föreslagna pension,
vare sig lill det förordade beloppet, eller till något annat, kommer
alt henne tilldelas, så torde en hvar finna alt sådant beror icke
endast derpå att hon vore af pensionen i behof, utan fastmera och
egentligen derpå all hon är enka efter en man af stora och erkända
förtjensler. Vidare har det blifvit yttradt att det torde finnas
flere utmärkta personer inom vårt fädernesland, hvilka lika sä
väl som Hr prof. Fryxell gjort sig förtjente af en belöning, men att
då icke alla kunde på föreslaget sätt utmärkas, borde ingen blifva
det. Detta resonnement kan jag icke fatta. Borman väl af sådane skäl
afhålla sig från att, då tillfälle dertill yppar sig, genom en hedersbevisning
utmärka en verkligen förtjent man? Ett annat argument emot
saken var, att R. o. Ad. icke borde befatta sig med en litterär
strid, icke upphäfva sig till skiljedomare i densamma. Men
jag frågar då, om detta ämne någonsin kan blifva främmande för
detta Ständ, eller af detsamma med likgiltighet anses.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag uppträder för att begära
afslag å den i frågavar. motionen. Om fråga hade varit att tilldela prof.
Fryxell en nationalbelöning, derföre att han, på sätt den siste
värde talaren yttrade, gjort Svenska historien känd och älskad samt
ur densamma framdragit många exempel värda efterföljd icke blott
af detta Riddarhus, utan äfven af Svenska folket i allmänhet; hade
frågan varit derom, säger jag, så skulle jag med glädje lemnat min
röst till beviljande åt honom af en sådan belöning. Men här är
endast ifrågasatt att ett enskildt Stånd skulle enskildt belöna detsamma
gjorda tjenster. Uti den skepnad frågan sålunda blifvit
väckt och framställd, kan jag icke inse annat än att det skulle vara
lika litet öfverensstämmande med R. o. Ad:s egen värdighet att
bevfija ifrågavarande belöning, som det vore för prof. Fryxell föga
smickrande att emottaga densamma. Jag är långt ifrån att missbilliga
den tillfredsställelse, som mången enskild Riddersman herntat
af det omdöme Hr Fryxell fällt till fördel för hans frejdade förfäder,
och vill således icke heller ogi lla den tacksamhet skänsla, sorn
troligen varit orsaken till motionens väckande, och hvilken är sä
naturlig. Men just derifrån, nemi. derifrån att belöningen skulle
gifvas derföre att Fryxell uppträdt till försvar för ålskillige af Adelns
förfäder, hemtar jag skäl för min hemställan om afslag å motionen.
R. o. Ad. kan icke bifalla densamma utan att deraf den slutsats
tydligen skulle kunna dragas, antingen alt R. o. Ad. derigenom er
8*
-
116
Den 15 Januari.
känt sig hafva varit i behof af det understöd man velat belöna, en
svaghet som Ståndet icke bör röja, eller ock skulle det utvisa ett
begär hos detsamma att komma i strid med sina Medstånd. En
ädel täflan emellan olika individer inom samhället är visserligen nyttig
når den utgör de olika åsigternas fredliga tankeutbyten ur hvilka
fosterländskt lyckliga resultater framstå, likt de i degeln sofrade
metallerna, men en så beskaffad strid, som här är ifråga emellan
särskilda kaster inom landet, kan icke vara annat än högst förderflig.
Jag ber R. o. Ad. att icke genom bifall till motionen utkasta en
stridslianske till de andra Stånden. Jag frågar R. o. Ad. hvarthän
det skulle leda ifall hvarje Stånd skulle vilja belöna de män, på
hvars auktoritet det åberopar sig vid framhållandet af sina egna
kastintressen emot de andra Stånden. Jag för min del tror att '
det vore en högst farlig bana att beträda, och önskar lifligt alt rikets
första Stånd ej måtte taga första steget derpå. Jag har äfven
sagt, att jag icke vill bifalla motionen för prof. Fryxells egen skull.
Frih. Cederström har ganska riktigt utpekat de sannolika motiverne
för proffs uppträdande i merberörde strid emot prof. Geijer. Vi
åro åtminstone skyldige att, så länge motsatsen icke är styrkt, tro
och erkänna att han uppträdt icke för att skydda ett särskildt Stånds
enskilda kastintressen, utan för sanningens, för historiens skull.
Då frågar jag eder, mine Hrr! om icke den rätta belöningen derföre
bör af honom sökas uti samtidens högaktning och efterverldens
vittnesbörd; om icke den belöning som nu är i fråga skulle neddraga
honom från den höga ståndpunkt han nu innehar såsom historieskrifvare,
till den lägre, för hvilken han blifvit misstänkt, såsom
parti-man.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Afven jag är ibland
dem som önskat att den nu ifrågavar. motionen uteblifvit, men icke
derföre att jag ogillade dess syfte, utan derföre att jag fruktade, att
den brandfackla, som sålunda blifvit utkastad bland RiksStm, skulle
föranleda en strid lika skadlig för det allmänna, som obehaglig för
den person, som deruti blifvit inblandad. Prof. Fryxells ridderliga
och ädla uppträdande emot de orättvisa beskyllningar, som från olika
håll blifvit gjorda emot Svenska Adeln, ligger för nära vår tid,
för att kunna med sans och partifritt bedömas. Hvad nämnde
proffs förtjenster om historien i öfrigt beträffar, så torde de icke
jäfvas af någon, som aldrig så litet har sig bekant hans outtröttliga
och fruktbringande forskningar i så väl inhemska som utländska
arkiver; och hvilka haft förut okända sanningars uppdagande till
påföljd. Jag är öfvertygad att en hvar Svensk man med bildning
hemburit honom sin tacksamhet för det förtjenstfulla och angenäma
sätt hvarpå prof. Fryxell framställt sina ”Berättelser ur Svenska
Historien”, och hvarigenom han gjort desamma, i ordets verkliga
bemärkelse, till en läsning för folket, och jag tror derföre att ingen
så mycket som han bidragit att till en större allmänhet sprida kunskapen
om fäderneslandets häfder. Vid sådant förhållande har det
verkligen förefallit mig underligt att proffn icke förut varit af R. St.
ihågkommen med något penningeunderstöd, som ofta tillförene leni
-
Den 15 Januari.
117
ligen frikostigt blifvit andra historieskrifvare beviljadt. Men då så ej
skedt, hade jag, såsom jag i början af detta anförande yttrade, önskat
att motionen uteblifvit. Då den nn likväl är väckt och derjemte af
Ridd.Utsk. blifvit tillstyrkt, kan jag, med afseende å prof. Fryxells
nyssberörde förtjenster, icke annat än på det högsta önska, att densamma
äfven måtte af R. o. Ad. bifallas. Man har påstått att prof:n
smickrat och lofordat Svenska Adeln. Jag har icke funnit det, men
deremot har jag trott mig finna, att han gjort Adeln rättvisa, att
han framlagt fakta, som förut antingen varit med flit undanhållne
eller ock af glömska förbisedde. För min del tror jag, att under
en tid, då man ser så många personer, som söka skaffa sig både
ryktbarhet och uppkomst genom att smickra massan och på popularitetens
altare kasta sina rökoffer, på en sådan tid tror jag det
vara värdigt rikets första Stånd att lemna en gärd af sin aktning
åt den man, som icke tvekat att på historiens fält uppträda till strids
emot en numera hädangången utmärkt författare, hvilken förut derstädes
var allena herrskande, och som framställt Svenska Adeln under
en från sanna förhållandet allt för mycket afvikande synpunkt.
Jag tillstyrker bifall till mern.
Några ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Man har fört denna fråga
in pä ett område dit hon egentligen icke hörer. Om sådant skett
af missförstånd eller med afsigt, vill jag icke bedöma. Nog af, man
har i samband med motionen och såsom hennes anledn. ställt den
förelupna historiska striden emellan profine Fryxell och Geijer. Jag
önskar deremot att R. o. Ad. ville från frågan alldeles afsöndra
dessa personers strid med hvarandra. Läge ej på bottnen af saken
något annat, än att afgöra företrädet emellan 2:ne historieskrifvares
olika åsigter, så hade R. o. Ad. visserligen icke i dag varit så talrikt
församladt eller denna motion rönt så mycket motstånd, som
vi nu fått höra. Men hvarföre dä detta motstånd? Icke är det för
kostnadens skull, — ty den är ringa och drabbar icke någon viss
person, utan skulle åtgå af Riddarhuskassan, — icke eller är del
för prof. Fryxels egen skull, — ty hans förtjenster hafva blifvit erkända
äfven af dem, som bestridt den utmärkelse, hvilken för honom
är föreslagen. — Nej, mine Hrr! det är den stora frågan om
R. o. Ad:s tillintetgörelse såsom Stånd vid en förestående representationsförändring,
hvilken ligger på bottnen af alltsammans. Man
synes frukta för en sannfärdig och således trogen framställning af
Adelns förtjenster om fäderneslandet, af detta Stånds vigt för Sveriges
bestånd, välmakt och ära. De historiska bevisen skulle naturligtvis
blifva mycket besvärliga för dem, som vilja försöka R. o.
Ad:s aflägsnande ur representationen för kommande tider. Hade
man väl annars hittat på så många små skäl för att motarbeta den
tillämnade utmärkelsen åt prof. Fryxell? Att denna min förmodan
är riktig, slutar jag äfven deraf, att det isynnerhet är då representationsfrågan
förekommer till öfverläggning, som R. o. Ad. förklenas.
Det sker då icke blott i allmänna tidningarne, utan äfven
på detta rum uppträda personer, hvilka söka nedsätta Ståndet, så
-
118
Den 15 Januari.
sorn förhållandet rar d. 28 Äng. 1844. dä 1840—41 årens representationsförslag
här förehades. Huru det dä tillgick, torde de af Eder,
mine Hrr! som dii voro närvar, på detta rum, utan tvifvel [tåminna
sig. Med förbigående af allt, som här blifvit anfördt ronde personer,
anhåller jag att få fästa mig vid det hufvudsakliga sorn åtskillige
talare i ämnet anfört. Man säger att 11. o. Ad. icke behöfver
något försvar. Detta är till en del sanning, och till en del öfverdrift.
Jag anser det vara sanni i så måtto, som hvarje samhällsinrättning,
hvilken, lika med Adeln, till sin grund är riktig, om än
tillämpningen må vara bristfällig, icke kan tillintetgöras längre än
för tillfället; ty den uppstår snart åter, om ock under förändrad
form. Så har förhållandet visat sig vara i Frankrike, England och
annorstädes; Ståndet må hafva blifvit aldrig så mycket belackadt eller
förföljdt och dess medlemmar dödade. Men ofvannämnde sats,
alt försvar icke behöfves, innefattar tillika en öfverdrift, då Adeln,
lika med hvarje annan samhällsinrättning, kan genom smädelse och
vrångvisa svärtas och nndergräfvas. Det finnes väl ingen samhällsinrättning
i Sverige, som i folkets sinne varit heligare, som i grundlagar
varit mera befästad än den högsta, eller sjelfva Konungamakten,
och likväl har ingen varit värre antastad. Man ville väl till
en början tro att något försvar för henne icke behöfdes; men när
smädelsen gick för långt, och man ville försvara Konungamakten,
möttes man af upplopp. Striden höjde sig sedan från tidningarne
och gatan, men han fortgår, och Konungamakten behöfver allt det
försvar, lion kan få. När det sä förhåller sig med det högsta i
samhället, så kunna vi väl icke vänta att del skall gå bättre med
den inrättning, sorn är thronens närmaste stöd. Vi kämpa icke för
våra personer, som äro förgänglige, utan för samhällets skull, hvilket
alltid fortlefver. För dess bästa bör Adeln under någon form
bibehållas, samt af sanningens och historiens vittnesbörd understödjas.
Ett annat hufvudskål har varit anfördt, nemi. att man icke
borde belöna en författare, som står den närvar, tiden så nära.
Detta gäller om prof. Fryxel Is person, men icke om hans historiska
arbeten, hvilka endast behandlat tider, sorn frän våra äro aflägsna.
Dessutom borde, om man aldrig finge belöna en lefvande historieskrifvare,
man äfven i andra hänseenden vänta med förtjenstens uppmuntran
intill dess den förtjente vore död. Man borde förhålla sig
sä, som man här och annorstädes icke sällan gjort med stora män
och Konungar, under deras lefnad har man förföljt dem, eller åtminstone
klandrat, förringat och hämmat deras verksamhet. Först
efter deras död, har man ändtligen erkänt deras värde. Men då
har det varit för sent att gräfva upp dem igen. Man säger äfven
att prof. Fryxell behöfver ingen belöning, han skrifver för sanningens
skull och finner i sitt eget samvetes vittnesbörd en tillräcklig
vedergällning; att R. o. Ad. endast skulle besvära honom med den
ifrågasatta utmärkelsen; att lian genom densamma skulle komma att
för framtiden anses partisk, eller som den der hädanefter forskade
och författade, ej för sanningens skull, utan i ett visst partis åsigter
och för att godtgöra sin erhållna utmärkelse. Hans arbeten skulle
derigenom blifva ulan den frukt, de hittills burit. Uti dessa på
-
Den 15 Januari.
119
ståenden ligger äfven en sådan blandning af sanning och öfverdrift,
att slutledningen blifvit skef. Det är klart att livar oell en, som
nitiskt arbetar för ett högre mål, det må vara vetenskapligt, eller af
annan art, alltid, om lian är rättskaffens, förnämligast arbetar för
sakens och sanningens skull. Men dervid mäste lian naturligtvis
också såsom menniska förutsättas hafva en känsla för det bemötande,
som han sjelf och hans arbete röner. Derpå bör samtiden också
göra tillbörligt afseende. Vi känna visserligen alla huruledes Tycho
Drahe, fastän i sitt land förföljd och derifrån slutligen förvisad, likväl
fortfarande arbetade för den vetenskap, sorn han älskade. Men
vi känna också att han dog af längtan efter sitt otacksamma fädernesland.
Vill man nu äfven sä behandla utmärkte män inom vårt
land? Månne den man, som stridt icke blott för sanningen, utan äfven
försvarat en obilligt antastad samhällsinrättning, ej skulle vara förtjent
att af det Stånd, hvars ära han förfäktat, åtnjuta ett vädermäle af
dess erkänsla? Låtom oss taga ett exempel, som för Eder, mine
Hrr! hvilka till största delen ären krigare, torde vara ypplysande.
Krigaren strider utan tvifvel för sin pligt. Men om härföraren aldrig
genom befordran eller annan utmärkelse uppmuntrade dem,
som sålunda blottställde sitt lif för fäderneslandet och understundom
för anföraren sjelf, så skulle följden otvifvelaktigt blifva att denne
antingen öfvergåfves eller råkade ut för myteri bland sina underlydande,
så vida han icke förut blifvit afsatt af den som ägde öfver
honom befalla. Månne icke den skulle anses gifva ett dåligt råd,
som sade åt härföraren: gif icke någon belöning ät dina soldater eller
officerare, ty de skulle då icke mera strida oegennyttigt? Det
var icke på det sättet som våra framfarne stora Konungar förhöllo
sig emot dem som försvarade dem och fäderneslandet, det var icke
sä som Carl IX förhöll sig emot Henrik Wredes barn, eller Gustaf
II Adolf mot den Upländske ryttaren Thomas Larsson, eller hans
dotter emot Erik Soop eller mot de store män, som omgåfvo och
skyddade hennes thron. Det vore för vidlyftigt att upprepa alla sådana
drag, som vår historia innehåller och som prof. Fryxell pä ett
så förtjenstfull! sätt framställt för samtid och efterverld. Har då 11.
o. Ad. icke skäl att visa sin erkänsla emot den, som icke blott behandlat
Svenska historien, på ett sätt, som ingen före honom gjort
och som gjort henne kärare för alla folkklasser, utan som äfven tillrättavisat
dem, hvilka varit orättvisa emot detta Stånd ? Vidare säger
man, att R. o. Ad. icke borde taga parti uti en litterär strid. Men
jag frågar Eder då, mine Hrr! om det blott är fråga om en litterär
strid? Hvarföre hafva så många, hvilka aldrig befattat sig med
litteratur, här uppträdt och yttrat sig i frågan, om icke derunder
läge något annat än blott en litterär strid, om det icke gällde en
politisk fråga? Man påstår slutligen att R. o. Ad. icke skulle vara
nog oväldigt för att i saken sig utlåta. Jag frågar Eder dä, mine
Hrr! om detta Stånd väl kan gifva ett större bevis på sitt oväld,
än dä det i sin tjenst behåller en person, sorn i många år sökt
undergräfva dess tillvaro. Ett Stånd, som i det hela är utsatt för
misstydningar från alla håll, och hvars utmärktaste ledamöter varit
utsatte för politiska förföljelser, likväl låter en sådan man, som den
120
Den 15 Januari.
nyssnämnde, qvarstanna i sin tjenst, det mätte väl hafva gifvit sådana
prof på opartiskhet, på aktning för andras olika mening, alt
det åtminstone i den delen borde få njuta sin oskuld tillgodo. Men
örn Adeln sålunda låter hvar och cn, som i politiken tänker olika,
oqvald behålla sin öfvertygelse, samt låter denna få gälla hvad hon
kan, så vore det lika väl för mycket hegardt att Adeln skulle behandla
vänner och fiender lika. Den sorn så förhåller _sig mot sina
vänner, vore värd att förlora dem å den ena sidan. A den andra
år det klart att sådana menniskor, sorn räkna på vinsten för ögonblicket,
skulle, om de uppmuntrades af våra fiender, och ej af oss
bemöttes annorlunda än våra vänner, kasta sig emot oss, och sådant
med rätta. Jag tror att R. o. Ad. skulle handla både klokt och
ädelt om Ståndet bifölle Ridd.Ulsk:s förevar, mern, hvilket jag slutligen
vördsammast tillstyrker, utan att vilja vidare upptaga Ståndets
tid med vederläggning af de mindre anmärkn:r, som blifvit gjorda
mot förslaget.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Hr Gripenstedt, Joh. Au g.: Då bifalls-sorlet efter den siste
värde talarens yttrande ännu knappast hunnit tystna, är det visserligen
föga uppmuntrande att höja sin röst till försvar för en åsigt,
som diametralt strider emot hans.
Men jag äger stödet af en fast öfvertygelse, grundad på skäl,
och detta är nog för mig, för att våga försöket.
Hr Fryxells förtjenster och utmärkta värde såsom Svensk historie-skrifvare
torde väl af ingen vilja bestridas, åtminstone icke
af mig.
Hans namn är aktadt och kändt af en och hvar, och skall så
förblifva, ehvad vi här besluta om en belönings-medalj åt honom
eller icke. Men på samma gång tror jag äfven (och yttrar det frimodigt)
att Hr Fryxell icke ovillkorligen innehar det alidia främsta
rummet bland Sveriges häfdatecknare. En af dem är nyligen hädangången,
följd af nationens saknad och sorg, hvilken, (likasom
en ännu lefvande,) väl måste anses med honom åtminstone fullt
jemförlig.
Och om detta medgifves, så följer deraf också, att när det nu
föreslås, att åt Hr Fryxell lemna ett utmärkelse-prof af denna särskilta,
ovanliga beskaffenhet, så kan detta icke endast hafva afseende
pä hans förtjenster om historien i allmänhet, utan något annat
måste dermed äfven vara förknippadt.
Hvad detta andra verkligen är, behöfver man icke heller söka
på gissningens villsamma väg eller genom forskning i andras bevekelsegrunder,
hvilka för mig alltid förblifva ett fridlyst område. Det
finnes ganska tydligt och oförtäckt uttryckt i sjelfva motionen. Der
står nemi., att medaljen skulle lemnäs såsom ett vedermäle af Svenska
Adelns aktning och erkänsla för Hr Fryxells ädla handlingssätt,
och derigenom ådragna ”svåra strider och personligt obehag”. Men
hvilka strider har Hr Fryxell bestått, eller hvad annat kan dermed
åsyftas än tvisten med prof. Geijer? — Detta är obestridligt; och
allt hvad Hr von Hartmansdorff nyss yttrat till R. o. Ad:s uppbyg
-
Den 15 Januari.
121
geise derom, att frågan nu vore om representations-förändringcn o. s. v.,
innefattar således blott ett försök att oförmärkt aflägsna diskussionen
ifrån ämnet och ifrån det rälta stridsfältet. Men jag skall återföra
den dit, och vill blott i förbigående anmärka, att hvad repres:s-förändringen
beträffar, så har Hr Fryxell derom yttrat sig ganska oförtäckt,
och sagt att han önskade och hoppades att R. o. Ad. snart
måtte upphöra att representera under dess närvar, form. Detta hör
emellertid icke lill ämnet, utan frågan gäller nu, såsom jag visat,
den beryktade striden emellan Geijer och Fryxell om aristokrat-fördömandet
i Sverige. Hvarföre skall då Fryxell belönas? Ar det såsom
segrare? jag frågar då: med hvad rätt? Hvem har dömt och
afgjort detta? — jag tror tvertom för min del, att ingendera af
kämparnc kunde tillräkna sig segren; ty båda ledo de något litet
afbräck i striden genom några bevista mindre misstag i uppgifter och
stridigheter i sina egna omdömen. Men detta förekom å ömse sidor,
och kunde för öfrigt visserligen icke i den ringaste mån nedsätta
förtjensterna hos någondera af de utmärkte männen. Jag frågar
derföre å nyo: Hvarföre skall då Fryxell belönas? Och viljen J
vara uppriktiga, mine Hrr! så skolén J svara: Emedan han tog Adelns
parti. Men då hemställer jag till eder och beder eder väl besinna,
om icke denna belöning, under sådana förhållanden, snarlikt får utseende
af en aflöning. Besinnen det också, att man endast belönar sin
advokat men icke sin domare, och såsom sådan måste häfdatecknaren
uppträda om han skall vara värdig sitt kall.
Låtom oss dessutom betrakta frågan i sitt förhållande till de
båda personligheterna sjelfva.
Kan det verkligen vara angenämt för Hr Fryxell (hvilken, såsom
vi alla hoppas, ännu har en lång framtid för sin verksamhet,
till Sveriges ära och gagn) att nu mottaga den föreslagna belöningen.
Skall det icke hvarje gång han hädanefter nödgas nedskrifva
ett oblidt omdöme om R. o. Ad., vara för honom plågsamt att
länka: jag har dock emottagit en belöning af detta Stånd; eller
hvarje gång han nedskrifver ett beröm öfver detsamma, skall ej den
föreställningen för honom vara smärtsam, att detta omdöme möjligen
kunde anses endast som afbördandet af en gammal skuld? Ingalunda
tror jag, att Hr Fryxell (hvilken jag icke känner) härigenom
skulle föras en hårsmån från sanningen och sin öfvertygelse,
men jag tycker mig likväl ganska klart kunna inse, att denna ställning
skall blifva besvärande för ett ädelt sinne, och alltid skall erbjuda
en lätt anfallspunkt för illviljan och klandret. Detta ur synpunkten
af Hr Fryxell. Hvad åter hans store motståndare beträffar,
så är det uppenbart att den föreslagne åtgärden skulle innebära ett
klander emot honom, en dom öfver hans minne. Men jag hemställer
till eder, mine Hrr! om detta vore rått och ädelt; om det
icke vore långt värdigare detta Stånd att, oansedt sin känsla, följa
föredömet af den högst utmärkte man, hvilken såsom Geijers efterträdare
i Sveriges vittraste samfund, oaktadt sina motsatta politiska
åsigter, der nedlade en så välförtjent, men äfven så skön och
oförgänglig, minnesblomma på hans graf. Jag hemställer dessutom
Den 15 Januari.
om det nu är tidpunkten att visa så ringa aktning för sina stora
minnen, just nu, då den ena stjernan efter den andra slocknat på
värt ryktes himmel, oell vår nästan enda och sista storhet ligger på
sitt sjukläger — kanske på sin dödsbädd.
Nej! jag anser att om R. o. Ad. nödvändigt vill skänka en
medalj åt Hr prof. Fryxell, så borde R. o. Ad. såsom en gärd af
rättvisa och aktning för hans frejdade motståndares minne äfven förära
en dylik åt författaren till ”Svea Rikes Häfder”, och ”Svenska
Folkets Historia”, m. m., åt ”Vikingens” sångare, åt — Erik Gustaf
Geijer, att till hans efterlemnade anhöriga öfverlemnas.
Afven härtill hördes många ledamöter yttra bifall.
Frih. Cederström, And.: Om här vore fråga om en national-belöning
ät Hr Fryxell, så skulle jag visserligen vilja medverka
till densamma. Jag anser hans förtjenster om fäderneslandets historia
vara af den beskaffenhet, att de icke höra nedsättas genom
en belöning sådan som den föreslagna, hvilken är lämplig som belöning
åt Riddarhusets tjenstemän och betjening samt tillförene blifvit
gifven åt personer, som ombesörjt reparationer af Riddarhuset.
Dessutom tror jag, mine Ilrr! att vi här uppträda icke såsom en särskild
korporations medlemmar, utan såsom Svenska folkets representanter
och i denna egenskap höra vi handla. Lika med Gr. Spens
anser jag oss obehöriga att utdela någon belöning åt Hr Fryxell.
Gr. Lagerbjelke, Gust. Mot bifall till ifrågavar. be
tänk.
har blifvit anmärkt, dels att liufvudsakligaste motivet till ett
sådant bifall vore den s. k. Geijer-Fryxellska-striden, och att ett sådant
motiv vore förnärmande för den hädangängne mannen; dels
att större förtjenster än Hr Fryxells blifvit obelönade, dels ock slutligen
alt förevar, förslag, i fall det vunne bifall, vore ett försök att
förgylla Ståndet, hvilket vore Ståndet ovärdigt. Alla dessa anmärkn:r
tror jag icke hafva något sammanhang med den väckta motionen,
hvilken endast åsyftar att lemna Hr Fryxell ett vedermäle af R. o.
Ad:s högaktning för Hr Fryxells förtjenster om historien. Den strid
hvaruti Hr Fryxell ingick med Hr Geijer, afsåg icke en seger för
någondera af de stridande, utan en seger för sanningen. Icke har
man derföre velat nedsätta det värde, hvaraf Geijer gjort sig förtjent,
eller nekat att månget sanningens ljus blifvit af Geijer upptändt,
för det att man erkänner och belönar Fryxells jemväl stora
förtjenster. Man har sagt, att mången annan större förtjenst blifvit
obelönad; men om detta vore ett skäl, hvem skulle då undfå
belöning och hvilken menniskoförmåga skulle kunna sägas vara så
stor alt icke någon större finnes? Man har slutligen sagt, att den
ifrågasatta belöningen vore en förgyllning; men om en person bi
drager
att framställa R. o. Ad:s förfäder och deras handlingssätt i
en sannare dager; icke måtte det vara R. o. Ad. ovärdigt att belöna
den rättvisa som sålunda vederfarits deras fäder. Jag anhål
ler
vördsammast om bifall ä betänk.
Hr T ersmeden, Nils: Jag får tillkännagifva, att jag hör till
deras antal, hvilka önska, att ifrågavar. motion icke blifvit väckt;
Den 15 Januari.
123
men då sådant skelt, anser jag mig böra rösta för densamma. Vi
hafva icke rättighet att fästa oss vid andra motiver än dem, motionen
innehåller; men möjligen kan ju äfven motionären genom denna
frågas väckande just hafva velat se, huruvida R. o. Ad. bär aktning
för sig sjelf, huruvida den önskar sin fortfarande existens, eller att
vara representanter af Svenska folket. I detta afseende gillar jag
Ilr von Hartmansdorffs yttrade åsigt, att grundtanken i denna debatt
gäller nämnde omständighet och vida mindre striden emellan
de båda häfdatecknarne, hvilken riktning den förste talaren beklagligen
gifvit ät saken. Del är med verklig glädje jag erfarit, att
Sveriges äldre Adel nästan oinskränkt iakttagit tystnad ehuru kärt
helgden af förfädrens minne kan vara. Det är blott en af de äldre
slägternes ättlingar, som yttrat sig i frågan, men det var emot förslaget.
Gr. Spens har bland annat yttrat, att Svenska Riddarhuset
hade i och för sig sjelf ingen betydelse såsom | af representationen,
utan blott betraktadt i sammanhang med de öfriga RiksStm.
Delta kan visserligen äga sin grund; men det är ock en sanning,
att om än Gr. Spens och de med honom liktänkande skulle vinna det
af dem åsyftade ändamål eller upplösning af vårt Stånd, så, om ock
Sveriges R. o. Ad. icke bibehåller egenskapen af RiksStånd, skall
den dock alltid qvarsta som Adel, och äga en gemensam fond,
om hvars användande lill ädla föremål det kan besluta. Det är
eljest de unga inom detta hus som egentligen sökt verka emot förslaget,
men må man ej förundra sig deröfver att det unga Sverige
ej har samma känslor för det gamla Sverige, denna kärlek kommer
med åren. Här är så mycket ordadt om striden mellan de stora
häfdatecknarne och man har dervid tillåtit sig ytterst bitande anfall,
såsom att tillvita den ena af desse häfdatecknare för courtoisie emot
R. o. Ad. Jag frågar då, hvem har då den andra lemnat sitt smicker?
Jag vill icke längre upptaga R. o. Ad:s tid, utan blott tillägga,
att jag röstar för bifall till motionen.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Jag ber att få till R. o.
Ad. hemställa huruvida icke betraktelserne öfver detta ämne kommit
på åtskilliga afvägar. Så vill mig åtminstone verkligen synas. Det vore
derföre nödigt att återföra diskussionen till den ursprungliga angelägenheten;
jag önskar alltså, att hvar och en måtte taga Ridd.Utsk:s
betänk, samt de deruti framställde motiveri öfvervägande och icke hålla
sig till andra ämnen. Det torde äfvenledes vid delta tillfälle tillåtas mig
att fästa mig vid 2:ne här framställde anmärkmr. Den ena är gjord
af Hr Gripenstedt, som sagt, om jag rätt fattat det, att den ifrägavar.
belöningen skulle försätta prof. Fryxell i förlägenhet, om han hädanefter
skulle historiskt behandla detta Stånd och dervid måste fälla
ett ogillande omdöme om något dess handlingssätt. För mig synes
det klart, att R. o. Ad. visar honom sitt största förtroende genom
öfverlemnandet af medaljen, i det sådant nemi. sker i den på öfvertygelse
grundade förutsättning, att han hädanefter, såsom hitintills,
icke kommer att handla annorlunda än efter rättvisans fordringar.
Frih. Raab har yttrat, att ett bifall till Utsk:s förslag skulle kunna
kallas fridsstörande i våra förhållanden till Medslånden. Jag har för
124
Den 15 Januari.
min del så godt begrepp om våra Medstånd oell hyser för dem den
uppriktiga aktning, att de hvarken i sin helhet eller något flertal af
deras medlemmar skola komma i fridstördt förhållande till R. o. Ad.,
om det Fl. St. följer sin öfvertygelse, sitt samvete, sin rättskänsla,
vid erkännandet af en om främjandet af rättvisa och sanning inlagd
förtjenst. Alt innehafvaren deraf är i tillfälle att, enär frågan
redan under hans lifstid blifvit väckt, emottaga vedermälet af dessa
tänkesätt, synes mig böra öka anledn:ne till deras uttalande och göra
dem för oss desto mera lifligt verkande.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Afven jag får på förhand
förklara, att jag för min del skulle önskat, att ifrägavar. motion
icke blifvit väckt. Då likväl sådant skett och man under diskussionen
framkastat yttranden, dem jag icke kan gilla, anhåller jag att
få besvara desamma. Man har nemi. sagt, att Ridd.Utsk:s förelag
icke borde bifallas, emedan man derigenom erkänt, att R. o. Ad.
varit i behof af prof. Fryxells förevar. Jag skulle tro, att något sådant
icke kan komma ifråga då belöningen lemnäs på det föreslagna
sättet, och att R. o. Ad:s ledamöter äro för upplyste, att ens ett
ögonblick tänka sig möjligheten af ett sådant försvar. Belöningen
lemnäs helt enkelt derföre, att prof. Fryxell genom sin skrift, sitt
sått att bedöma Sveriges R. o. Ad. och framför allt genom sitt sätt
att uttrycka sanningen i sina berättelser, gifvit rättvisa åt R. o. Ad.
En värd ledamot har yttrat, att man icke borde bifalla Utsk:s förslag,
derföre att man i och med detsamma skulle upptaga en partistrid
med Medstånden. Men då Frih. Cederström, C. R., så fullkomligt
vederlagt denna åsigt, förbigår jag vidare yttrande härom, destohellre
som man snarligen skall skrida till votering. Jag har visserligen
hört flera skäl framställas till afslag å Utsk:s tillstyrkande, men deremot
har jag icke hört någon fästa uppmärksamheten på allmänna
omdömet öfver ett sådant beslut. Jag skulle tro, att man med allt
skäl kunde säga, att R. o. Ad. lemnat ett dylikt afslag endast för
att offra på popularitetens altare. I min tanke vore det en stor
svaghet af rikets första Stånd att fatta ett dylikt beslut, och för min
del vill jag förklara att jag ämnar votera för betänk, oaktadt allt
hvad man kan förlora uti popularitet. Jag kan då härvid icke underlåta
att anmärka, att hvad man i dag kallar popularitet är vid
morgondagens gryning måhända något helt annat.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Då begäran om
ett betänk:s bordläggning vanligen anses som ett bevis, att man har
något att deremot anmärka, och jag i förra plenum begärde ifrågavar.
betänk, på R. o. Ad:s bord, är jag pligtig tillkännagifva de
betänkligheter jag hyst mot bifall till detsamma. Sedan motionen en
gång blifvit väckt, anser jag den icke hafva kunnat behandlas på
annat sätt än som skett. Jag är således färdig att bifalla betänk.,
men jag har önskat mig detta tillfälle för att uttrycka min ledsnad
deröfver att saken någonsin kommit ifråga. Prof. Fryxell är en man,
som onekligen har stora förtjenster om vårt fädernesland. Uti förmågan
att lefvande framställa de historiska bilderna, uti språkets
enkelhet och klarhet, uti forskningens allvar är han öfverträffad af
Den 15 Januari.
125
ganska få. Värdet af hans skrifter har förskaffat honom en popularitet
i ordets vackraste bemärkelse, som han visserligen sjelf aldrig
sökt, men som är en naturlig följd af hans förtjenst. Hvad han
sökt är sanningen och om han funnit den, så ligger deruti en
belöning som öfvergår hvarje annan. Jag hade derföre önskat, att
motionen icke blifvit väckt; men då sådant en gång skett och Ridd.-  Utsk. tillstyrkt dess bifallande, instämmer jag deruti och jag ber att de,
som i fråga om motionen tänka lika med mig, icke mätte hänföra
sig till ett afslag å betänk, eller att de åtminstone uti detta fall icke
drifva saken till det yttersta. Man har sagt, att bifall till Utsk:s
förslag vore en hofmanna-courtoisie för prof. Fryxell på Gei jers bekostnad.
Jag har varit hofman och vill således upptaga delta yttrande
såsom hade det varit rigtadt emot mig, i hvilket afseende
jag får förklara, att jag icke ledes af någon courtoisie för prof.
Fryxell, med mindre man såsom sådan vill anse erkännandet af hans
stora förtjenster. Sådant behöfver ej ske på Geijers bekostnad. Den
talare, som fällde yttrandet, känner sannolikt i hvilka förbindelser
jag står till Geijer, men jag glömmer också icke, att, då jag röstar
för en belöning åt prof. Fryxell, jag gör det åt den man, som Geijer
ansåg såsom sin utmärktaste lärjunge. Jag kände icke blott Geijers
snille, utan äfven hans hjerta, och jag röstar i förevar, fall sä,
som jag tror, att han skulle hafva rädt mig. För prof. Fryxell
må det vara nog att han ser, det de män, hvilkas förfäder han
velat förskaffa rättvisa, inse vigten af historieskrifvarens kall, och att
just med afseende på den höga ståndpunkt Hr Fryxell såsom sådan
innehar, några bland dem tvekat, att, om också blott i mindre tänkandes
ögon, genom ett tacksam hetsbevis neddraga honom till kämpe
för en viss politisk åsigt, skulle ock det parti, af hvilket denna åsigt
företrädesvis hyllas — såsom jag älskar tro förhållandet här vara, —
icke hafva något annat syfte, än fäderneslandets sällhet och ära.
O o • •
Åtskilliga ledamöter tillkännagafvo härtill bifall.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Min afsigt hade icke varit
att yttra mig uti den fråga, som nu är å bane, men min känsla
uppmanar mig att uttala en protest mot en sals, som under öfverläggningen
här blifvit framställd. Man har nemi. sagt, att den egentliga
frågan icke vore den, som utgör föremål för öfverläggningen
utan en annan, nemi. om en representations-reform, och till bevis
härföre har man påstått, att alla, som önska en representationsreform,
hvarigenom R. o. Ad:s nuvar. representationsrätt skulle uppoffras,
vore sinnade att på allt möjligt sätt nedsätta R. o. Ad:s värde.
Jag hyser den öfvertygelsen, att ingen lycklig framtid för fäderneslandet
någonsin står att vinna med mindre än att en representationsreform
kommer att införas och att R. o. Ad. i sådant fall blir tvungen
att göra ganska betydande uppoffringar. Långt ifrån mig är det
likväl att, för att vinna denna efterlängtade reform, vilja på något
sätt nedsätta R. o. Ad:s värde, tvertom, jag tror, att R. o. Ad. bäst
skall bevisa, alt den icke vanslägtas frän sina förfäder om den, när
den en gång lika varmt som jag känner behofvet af en representationsreform,
då skyndar att sjelfmant göra derföre nödvändiga upp
-
126
Den 15 Januari.
offringar. Mig synes derföre, att man borde akta sig att mot sina
motståndare utkasta dylika beskyllningar. En talare har sagt, att
det egentligen är det unga Sverige, som i dag har yttrat sig emot
det framställda förslaget, oell att det gjorde det derföre, att det icke
hade samma kärlek för fäderneslandet som de äldre. Jag tror alt
detta yttrande, om man närmare granskar dess betydelse, är af den
beskaffenhet att den värde talaren sjelf icke skulle hafva önskat dermed
framkomma. Hvad sjelfva saken angår, hade också jag helst
sett att den ifrågavar. motionen aldrig blifvit väckt och i öfrigt delar
jag de af Frih. Raab och Hr Gripenstedt yttrade äsigter.
Gr. Spens: Jag skulle icke hafva ytterligare upptagit den långt
framskridna tiden, om jag icke ansett nödigt alt betyga min tacksamhet
för den talare, som beredt mig elen för en 56 års man
kärkomna tillfredsställelsen, att ännu kunna anses såsom ung. Hvad
meningen kunnat vara med denna kompliment, kan jag dock icke
rätt förstå, lika litet som meningen med de yttranden i öfrigt, hvilka,
såsom det förefallit mig, innehållit ett bedömande af de motiver,
som legat till grund för bestridandet af motionen. Man har bland
annat satt i fråga, huruvida tvisten numera rörde annat, än att R.
o. Ad. genom bifall till betänk, visade, att den hade aktning för
sig sjelf. Jag tror, att så länge Sveriges R. o. Ad. ännu såsom
Ständ tillhör Svenska folkets representanter, det är angeläget, att
icke uppdraga en gräslinea emellan Svenska folket och R. o. Ad.
Det tyckes på vissa yttranden, som om Sonderbundet vore afslutadt
och interventionen således vore att förvänta. Jag upprepar hvad jag
redan yttrat, att vi böra handla såsom representanter och icke af något
kotteri-intresse. Jag afstyrkcr bifall till betänk.
Härefter hördes starka rop på propos.
O . . o
Hr Akerman: Den otålighet som gifver sig tillkänna sa snart
en talare slutat sitt anförande, vittnar om pluraliletens önskan att
snart komma till slut med frågan, och detta förhållande ålägger mig
alt vara kort. En värd ledamot har yttrat, att under det motstånd
som här uttalats, läge frågan om representationsförändring. Jag kan
för min del icke finna, huru man kan komma till ett sådant omdöme,
såvida man ej vill se spöken på ljusa dagen och jag vill derföre
icke vidare yttra mig derom. Samma värde talare har sagt,
att man borde belöna sina vänner, eljest förlorar man dem. Den
satsen kan måhända i allmänhet vara riktig, men af historieskrifvaren
fordrar jag icke vänskap utan endast rättvisa. Frih. Stedingk
har yttrat, alt de, sorn yrka alslag å motionen, dymedelst göra ett
offer på popularitetens altare. Jag ledes icke af sådant motiv. Jag
önskar att R. o. Ad. måtte afhålla sig från svagheten att bifalla förslaget,
ty bevis pä svaghet vore det, att offentligen tillkännagifva sin
förtjusning, för det man af en historieskrifvare ansett sig hafva fått
vederfaras rättvisa. Om R. o. Ad. hade till åliggande, eller det förut
varit en sedvänja, att belöna utmärkte häfdatecknares eller andra
vetenskapsmäns förtjenster, så bade förhållandet blifvit annorlunda,
men alt nu ät Hr Fryxell lemna en medalj, som förut, så vidt jag
känner, endast varit gifven åt en person, som haft befattning med
Den 15 Januari.
127
reparation af Riddarhuset, anser jag vara ett för R. o. Ad. mot prof.
Fryxell föga värdigt sätt att gä tillväga. Ifrån dessa äsigter härledde
sig mitt redan uttalade afstyrkande af motionen, med förbigående
af den strid, som ägt rum emellan Hrr Fryxell och Geijer, hvarå
jag i denna fråga icke fäster ringaste afseende.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Först vill jag bemöta ett påstående,
nemi. att vi i detta ögonblick skola handla i egenskap af Svea Rikes
representanter. Jag ber att få fästa uppmärksamheten derpå,
att sedan allmänna målen blifvit af Hr Gr. o. Landtm, föredragna,
skola Ståndets enskilda angelägenheter förekomma till öfverläggning.
Detta har nu inträffat, ty de allmänna målen för dagen äro handlagda
och dä återstår endast det nu ifrågavar. Ståndet enskildt ronde
målet. Jag betraktar mig alltså i detta ögonblick icke såsom en representant
för Svenska folket utan såsom ledamot af Svenska Riddarhuset,
och på grund häraf afslyrker jag helt och hållet tillämpningen
af 1 § Riksd.Ordn. hvilken Gr. Spens åberopat. Med tanken
fästad pä den plats jag intager å de sista bänkarne härstädes,
påminner jag mig lifligt den tid, dä jag icke var ledamot af detta
Stånd. Jag hörde dä till samma Stånd, hvilket Hr Fryxell tillhör,
der bildning och kännedom om fäderneslandets öden anses tillhöra
hvarje upplyst Svensk man likasom kärlek till fäderneslandet och
kärlek lill all rättvisa. Nu har en man ur detta Ständ framträdt
oegennyttigt för att gifva rättvisa åt 11. o. Ad. Jag kan som ledamot
af detta Stånd icke hafva något enskildt intresse deruti, att R.
o. Ad:s förfäder framhållas som sig bör, jemte sanning och rättvisa,
och jag framstår alltså endast såsom den der älskar sanning
och att sanning mätte göra sig gällande, äfvensom att sanning måtte
erkännas när den gör sig gällande och detta är orsaken, hvarföre
jag voterar ja och således hvarken af fruktan eller af popularitetsjagt.
Bifall härtill yttrades af flere ledamöter.
Frih. Raab: Flere talare hafva under diskussionen yttrat den
önskan, att ifrågavar. motion aldrig blifvit väckt, men trott att, sedan
så skedt, återstår ej annan utväg än att rösta ja till motionen.
Då så mänga af detta skäl synas hafva bestämt sig för bifall,
och jag tillhör deras mening, hvilka, icke allenast för R. o. Ad:s
egen skull ulan äfven för Hr Fryxells, rösta nej, anser jag af vigt
att upptaga några af de anmärkmr, som blifvit gjorde mot denna
mening. Sålunda har Hr von Hartmansdorff velat se ett hemligt
motiv hos alla dem, som bestrida motionen, — ett motiv, sorn skulle
gå derpå ut att vilja afskaffa R. o. Ad. såsom Riksstånd och sålunda
åstadkomma en representationsförändring. Jag har aldrig frän
detta rum yttrat någon sådan tanke och vet icke heller att någon
talare, som uti diskussionen deltagit, någonsin uttalat en åsigt, sorn
kunnat gifva Hr von Hartmansdorff rättighet till en sådan förmodan.
Är det åter fråga om representationsförändring med bibehållande af
11. o. Ad., dä frågar jag: har icke Hr von Hartmansdorff sjelf förordat
en sådan representationsförändring? Finnes det väl någon, som
opponerat sig emot behofvet af förändring. Då jag icke känner alt
128
Den 15 Januari.
någon sedan Fredenheims tid, hvilken ansåg 1720 års Reg.F. så
förträfflig, att englarne icke kunde göra den bättre, påstått det vår
Statsförfattning är ett mästerverk, tror jag icke eller alt någon linnes,
som ju icke anser en representationsförändring önsklig, men
härom har nu ej varit fråga, och den saken har ej att skaffa med
det förevar, ämnet. Hr von Hartmansdorff har yttrat, att en härförare
bör med hedersvärja eller dylikt belöna sina krigare, och han
har dervid tillagt något, som jag anhåller att få anmärka, nemi. att
”härföraren annars skulle blifva öfvergifven af sin här”. Nu ber
jag att R. o. Ad. måtte bemärka att denna liknelse påpekar en
fruktan att, om motionen ej bifalles, skulle vi blifva öfvergifne af
dem, som förut lemnat oss en hjelpsam hand.
Slutligen har man frågat hvad följden skulle blifva, om man
afslår den ifrägavar. motionen? Jag svarar ingen annan än den, alt
R. o. Ad., som högt värderar Hr Fryxells förtjenster, anser hans
nedlagda arbete vara upphöjt öfver R. o. Ad:s enskilda belöning,
och hvilken vore väl den belöning, som skulle gifvas honom ? Jo!
en medalj, som sednast för 30 år sedan utdelades och då lemnades
åt en man, som reparerade Riddarhuset. Jag tror icke att någon
jemförelse bör äga rum emellan den utmärkte häfdatecknaren,
och reparatören — den slutsats, som deraf kunde dragas, tror jag
ej vore smickrande för R. o. Ad. Jag tror således ej att Ståndet
behöfver befara något oblidt omdöme, icke ens af Hr Fryxell sjelf,
om R. o. Ad. afslår Utsk:s betänk.
Hr Munck af Rosenschöld: Hyllande samma åsigter sorn
Hr von Stockenström och förekommen af honom, vill jag icke trötta
H. R. o. Ad. med att ungefär upprepa detsamma, utan inskränker
mig till att förena mig med hvad han yttrat uti hans önskan att
motionen aldrig blifvit väckt, och att, då den blifvit vackt och i
Utsk. behandlad, Utsk:s deröfver afgifna tillstyrkande mern. mätte
blifva afslaget; men önskade jag att detta afslag måtte ske uti ungefär
följande modifierade ordalag, nemi.: att R. o. Ad., lifligt erkännande
Hr prof. Fryxells stora förtjenster om fäderneslandets häfder,
anser sig dock icke berättigadt att, genom att enskildt belöna
honom, ingripa uti den rätt, som tillkommer hela fäderneslandet.
Hr Tham, Carl Wilh. Au g.: Mina ord skola blifva få. Jag
vill först säga några ord om de särskildta synpunkter, ur hvilka den
nu förevar, frågan blifvit betraktad, och derefter göra ett förslag af
medlande art, ehuru öfvertygad, att det ej skall falla dem behagligt,
som å ömse sidor äro ifrigast. Man har sett saken ur litterär,
ur personlig, ur politisk synpunkt. Hvad den litterära angår,
lyckönskar jag R. o. Ad., om verkligen den större mängden af dess
medlemmar kan bedöma den litterära strid mellan Hrr Geijer och
Fryxell, som här uttryckligen blifvit gjord till hufvudämnet för debatten.
Det torde vara kändt, alt en af våra utmärktaste jurister
uppträdt ä Geijers sida; andra af våra lärda ha undvikit allt deltagande,
ej minst för sakens svårighet. Stridens gång torde ha visat,
att de frågor, som varit dess föremål, lemna rum för olika uppfattnings
-
Den 15 Januari.
129
ningssätt, och att i de fleste fall det ej kan bestämdt sågas, att den
eller den har rätt. För öfrigt vill jag blott upptaga till besvarande
en enda af de anmärkmr sorn här blifvit rigtade mot Geijer; den
enda anmärkn. tillika, som är af vigt att framkalla ett svar. Ilan
har, hette det, yttrat, alt det var den yngre Adeln, sorn förhjelpte
Carl XI till oinskränkt makt; och man har häremot åberopat 1680
års riksdagshandlingar, framställt korypheernes namn, och deribland
Wachtmeisterska familjen. Det borde ej vara den värde talaren obekant,
alt denna familj, ehuru den 1680 hade medlemmar på rikets
högsta plaiser, dock ej var mera än några decennier gammal pä
Riddarhuset. Dess uppträdande der hör lill vår eröfringsperiod; den
kom från Liffland, sattes i Friherreklassen 1651, och ingen hade
betydande namn, förr än just de, som förhjelpte Carl XI lill oinskränkt
makt. De spelade dervid förnämsta rollen, såsom riktigt
anmärkt är.
Man har tagit saken ur personlig synpunkt. Min förbindelse
till båda de nämnde Herrarne Geijer och Fryxell, är för stor att jag
i detta afseende skulle kunna yttra ett enda ord.
Slutligen, hvad den politiska synpunkten angar, är å ena sidan
yrkådt, att Adeln skall uttala, med anledn. af nämda tvist, en viss
politisk åsigt; å den andra, att den skall undvika det. Jag lutar åt
den sednare sidan, emedan jag anser del vara Adeln värdigast, att
ej onödigtvis inlåta sig i ståndstvister, ej utkasta ett stridsäple. Mén
man kan undvika det, utan att lemna sjelfva saken å sido. Karaktcren
af Ilr Fryxells skriftställeri, nemi. i hans berättelser, är onekligen
den personliga; det är egentligen personernas historia han skrifver.
Och hvilka personers historia ingår lmfvudsakligast i hela Svenska
folkets, åtminstone i de lider Fryxell hittills behandladt, om ej,
näst Konungarnes, Adelns. Hr Fryxell är således visserligen företrädesvis
förtjent af Adelns tacksamhet.
Jag föreslår derföre, att man först må få votera, om medalj
skall gifvas eller icke; dernäst om de uttryck, med hvilka gåfvan
skall beledsagas, hvartill jag föreslår ”till bevis af Adelns tacksamhet
för Ilr Fryxells förljenster om Sveriges historia i allmänhet, och
dess Adels isynnerhet.” Om voteringen blifver så ställd, vet åtminstone
jag, huru jag skall lägga mitt votum.
Hr von Troil, Samuel Gust.: En af mina politiska vänner,
med hvilken jag i förevar, fråga befinner mig af motsatt mening,
har yttrat, att den ifrågasatte belöningen åt Hr Fryxell icke
borde gifvas, derföre att den vore Fryxell oväldig, såsom endast en
gång tillförene gifven och det för reparation af Riddarhuset. Jag
ber, att denna invändning icke måtte inverka på R. o. Adis beslut
i denna fråga, ty en skänk, gifven af R. o. Ad. är i och för sig
sjelf af så stort värde för den som densamma emoltager, att del är
likgiltigt i hvilken form den lemnäs eller för hvad ändamål den
förut varit gifven, då den öfverlemnas af R. o. Ad. såsom Riksstånd,
och jag är öfvertygad, alt Hr Fryxell ingalunda skall linna
detta R. o. Ad:s bevis af dess välvilja hafva förlorat i värde, derföre
2 II, 9
130
Den 15 Januari.
att detsamma vid annat tillfälle blifvit lemnadt för annat ändamål.
En värd ledamot liar fästat sig vid mitt tillkännagifvande att, ehuru
jag ogillade motionens väckande, jag likväl ämnade votera för
densamma, och i anledn. häraf får jag förklara, att jag icke anser
lämpligt att, sedan motionen beklagligen blifvit väckt, nu afslå den.
Jag anhåller att fä fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derå, att jag
tror att, i fall något klander kommer att äga rum, det hufvudsakligen
har sin grund deruti, att man anser den tidpunkt, hvilken R.
o. Ad. valt för meddelandet af den ifrågavar. belöningen, mindre
lämplig, men att man ingalunda ogillar syftningen med motionen
och jag hoppas, att man vid blifvande voteringen icke afhällcr sig
derifrån. Här har ganska skickligt blifvit framkastade förslag till
voteringspropos:r möjligen af den orsak, att vid den långt framskridna
tiden R. o. Adis nu talrikt församlade ledamöter skulle skingras
och man derigenom komma till ett resultat, som man icke vågar
motse. Skulle något sådant vara att befara, får jag hos Hr Gr. o.
Landtm, anhålla, alt endast en votering nu måtte komma ifråga och
att, i fall plenum fortsattes på c. m., de öfriga voteringarna
måtte då verkställas.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag anhåller att få yttra några
ord på förhand, i händelse denna strid kommer att slutas med
en votering, i hvilken jag icke ämnar deltaga. Jag vill dä hafva
anmärkt, alt jag anser R. o. Ad. uti delta mål vara part och
från en part utdelad bclöningspenning år jemförlig med en drickespenning.
Jag beklagar Hr Fryxell att vara föremål för en välvilja,
som sä litet förutsett den bitterhet hvarmed sötman blef uppblandad.
Denna stund återkallar i mitt minne hvad en icke längesedan
hädangången stor man yttrade: ”Gud bevare mig för mina vänner,
med Guds hjelp skall jag nog veta att sköta mina flender.”
Gr. Snoilsky, Nils: Sedan diskussionen rör:de denna fråga
räckt nog länge och R. o. Ad. synes önska att snart företaga
frågans afgörande, vill jag blott yttra några få ord. Då flere talare,
hvilka yttrat sig för min motion och tillstyrkt bifall på Ridd.-  Utsk:s mern., med verklig talang upptagit och vederlagt de inkast som
emot motionen blifvit framställda, vill jag ej ingå i vidare besvarande
af desamma. Jag vill blott fästa mig vid ett af några ledamöter
under diskussionen haft yttrande, nemi. att de beklagade att ifrågavar.
motion blifvit väckt, hvarvid en talare tillagt, att han funnit
motionen mindre lämplig. Dessa omdömen förvåna mig och jag
kan vid nogastc eftersinnande icke finna att de till slika yttranden
haft giltig anledn. Jag har vid motionens afgifvande ansett mig endast
höra följa min varma känsla för hvad sorn är ädelt och sannt,
hvilket motionen också icke otydligt antyder, utan alla bi-afsigter eller
sidoblickar på förhållanden, som icke äga något sammanhang med
motionens föremål. Om de värda talarne icke desto mindre vilja
tillägga motionen en sådan syftning, blir denna tydning för deras
egen räkning; icke för min. Jag har trott, att Hr doktor Fryxell
för den sanning, han ur historiska urkunder i dagen framhaft och
meddelat allmänheten, vore förtjent af ett bevis på R. o. Ad:s akt
-
Den 15 Januari.
131
ning och bifall, men jag har icke kunnat föreställa mig, att genom
en sällan åsigt prof. Geijer lika litet som andra personer hvilka
lemna! bidrag lill eller skrifvit lönde Svenska Historien, skulle nedsältas
eller förnärmas. Jag anhåller således att R. o. Ad. behagade
gilla Ridd.Utsk:s meni.
Hr Gripenstedt: Jag vill blott hafva anmärkt, att om R.
o. Ad. faster sig vid de förslag, som Hrr Tham och Munck af Ro- •
sensköld framställt, så borde de föranleda till äterremiss.
Då nu öfvcrläggningen förklarades vara fulländad, tillkännagaf
Hr Gr. o. Landtm, alt han ansåg sig först böra framställa den
propos. å bifall lill U(sk:s förslag, sorn af flere ledamöter blifvit begärd;
och hemställde Hr Landtm, sedermera om R. o. Ad. behagade
bifalla Ridd.Utsk:s mein. N:o 3.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med många
nej; hvarjemte flere ledamöter hördes begära votering.
1 anledn. deraf yttrade Hr Gr. o. Landtm, att vidden
blifvande voteringen ja-propos:n borde innefatta bifall till Utsk:s mern.;
men att, hvad nej-prOpos:n anginge, flere särskildte förslag blifvit
framställde. Några ledamöter hade yrkat, att motionen måtte afslås,
med förklarande alt den icke erfordrar någon R. o. Ad:s åtgärd;
andra åter och sednast Hr Gripenstedt hade föreslagit äterremiss; en
ledamot hade yrkat alf R. o. Ad., tinder erkännande af Hr prof.
Fryxells stora förtjenster om fäderneslandets häfdeforskning, ej må
anse sig berätligadt ätt enskildt helima honom och derigenom gå i
förväg för den rätt, som tillkommer hela fäderneslandet; och en ledamot
hade begärt alt först må afgöras om den i fråga var. medaljen
skall gifvas, och att sedermera, i händelse af bifall dertill, måtte
bestämmas, huruvida medaljen skall lemnäs för prof. Fryxells förtjenster
om Svenska Historien i allmänhet, eller för hans förtjenster
om Svenska Adelns historia. På R. o. Ad. berodde fördenskull nu
att afgöra hvilketdera af dessa förslag borde blifva kontrapropos.
Frih. Raab: Då äterremiss är begärd, hemställer jag, huruvida
den icke bör i första rummet komma i fråga som kontrapropos.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade antaga äterremiss af Utsk:s mern. såsom kontrapropos. vid
den föreslående voteringen, ropades starka Ja, blandade med Nej,
hvarefter Hr Landtm, tillkännagaf att han trott sig finna, att Ja härvid
varit öfvervägande.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringspropos.:
Den som bifaller Ridd.Utsk:s mern. N:o 3, ang:de en medalj
till Hr prof. Anders Fryxell, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
9 *
Den 15 Januari.
Vinner nej, kommer förenämnde mern., på grund af de deremot
gjorda anmärkmr, att till Utsk. återremitteras.
Efter voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 16».
Nej — 84.
Hr Ehrenborg: Mot detta i mitt tycke föga ridderliga beslut,
hvarigenom R. o. Ad. långt ifrån att, som åsyftadt varit,
grundlägga sin varaktighet såsom RiksStånd, kanske snarare tagit
ett steg till sin upplösning, får jag härmed vördsamt afge min reservation.
Föredrogs StatsUtsk:s mern. N:o 16, med återlemnande af Pehr
Mårtenssons från Jönköpings län motion angule nedsättning i postporto-afgifterne.
R. o. Ad. ansåg berörde motion böra behandlas af Bevilln.-
Utsk.
Vid föredragning af Bevilln.Utsk:s mern. N:o 2, ang:de återlemnande
af en utaf riksdagsfullm. Johan Jakob Rutberg m. fl.
väckt motion i afseende pä föreskrifterne om produktions-bevis för
lax och smör, som från Norr- och Westerbottens län till annan
inrikes ort aflastas; ansåg R. o. Ad. berörde motion böra behandlas
af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s mern. N:o 4, ang:de återlemnande af
ledamöternes af Hederv. BondeSt. Magnus Månssons frän Östergöthlands
och Ola Pehrsons från Blekinge län motioner om ändring i
nu gällande föreskrifter, ang:de stämmoböternes fördelning.
Hr Gr. o. Land tm. upplyste, att de vid sista riksdag föreliafde
frågor rör:de fördelning af stämmoböter väl icke, såsom Utsk.
uppgifvit, blifvit behandlade af Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Ulsk:n utan af Stats- och Bevilln.Utsk:n; men hemstälde om icke,
sedan nu Bevilln.Utsk. ansett ifrågavar. motioner ej tillhöra dess behandling,
R. o. Ad. ansåge dem böra öfverlemnas till StatsUtsk.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anhåller att betänk,
måtte få hvila på bordet. Jag kan icke erinra mig om stämmoböter
äro upptagna uti bevilln.-förordn:n eller följaktligen sluta om
frågan tillhör Bevilln.Utsk.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att Utsk:s mern. enligt derom
gjord begäran komme att läggas på bordet.
Föredrogs och begärdes på bordet Bevilln.Utsk:s mern. N:o 5,
ang:de återlemnande af K. M:s nåd. propos., rör:de befrielse för de
vid K. M:s beskickningar å utrikes orter anstälde embets- och tjenstemän
från bevillning å den del af deras aflöning, som utaf
Norrska statens medel bestås.
Den 15 Januari.
133
Äfvenledes föredrogs och begärdes på bordet BankoOtsk:s mern.
N:o 7, med återlemnande af en utaf Lars Rasmusson från Götheborgs
och Bohus län väckt motion, att nya oktroyer icke måtte för
privatbanker utfärdas, samt att hypotheksföreningarne jemväl må 1
framtiden upphöra.
Vid föredragning af BankoUtsk:s mern. N:o 8 med återlemnande
af Hr C. G. Indebetous motion, att någon del af bankovinsten
mätte afses till premier åt dem, som anställa försök att bereda
socker af potatis, ansåg R. o. Ad. berörde motion tillhöra
StatsUlsk:s behandling.
Föredrogs BankoUtsk:s mern. N:o 9 med återlemnande af Hr
prosten Setterblads motion, ang:de afskrifning af Kottholms kanalbolags
skuld.
R. o. Ad. ansåg äfven denna motion tillhöra StatsUtsk:s behandling.
Vid föredragning af LagUtsk:s utlåt. N:o 7, i anledn. af väckt
motion, ang:de skatts erläggande för rättigheten att utöfva jagt, fann
R. o. Ad. den deri omnämnda af Frih. Duvall, Axel, väckta motion
böra öfverlemnas till Bevilln.Utsk:s behandling.
Föredrogs en från PresteSt., jemte prot.utdr. af d. 4 dennes
communicerad motion af komministern Schagerberg, ang:de delning
af rikets större pastorater, tillika med de i anledn. af denna motion
i PresteSt. afgifne yttranden; och fann R. o. Ad. denna motion,
som redan af PresteSt. blifvit remitterad till Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk., icke för närvar, erfordra annan åtgärd, än att läggas till
handlingarne.
Slutligen föredrogs och bifölls Be villa.Utsk:s mern. N:o 3, om
antagande af 2 cancellisler.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. J till 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 19 Januari 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 11 prot.utdr. för d. 15 samt pleni-prot. för d. 8
dennes.
134
Den 19 Januari f. m.
Upplåstes Hrr Electorers lista vid val af en ledamot uti Allm.
Besv.- o. EkomUtsk. att inträda under ordinarie ledamoten .\:o 49
Frih. Fleetwod, Fredrik Ulrik Miles, beviljad 3:ne veckors ledighet
från d. 17 dennes; Och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 184 Hr Silfversvärd, Isak Sebastian.
'Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Kappe, Axel
Ludvig, anhållit att, i anlcdn. af enskilda vigtiga angelägenheter,
få, med bibehållande af sin riksdagsmanna rätt, afsäga sig de honom
anförtrodde befaltningarne såsom ledamot i BankoUtsk. samt Bänkman
i 6: te Bänkm:s-afd.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; hvarefter Hr Landtm, lillkännagaf,
att val af en Bänkman inom ikle Bänkm:s-afd. komme
att i början af nästa plenum förrättas, samt anmodade Hrr Eleclorer
att sammanträda för att utse en ledamot i BankoUtsk. efter Frih.
Rappe, samt en ledamot att i samma Utsk. inträda i st. f. Frih.
Oxenstjerna, Carl Gabi., som för en lid af 3 veckor, räknad
från och med d. 24 dennes, erhållit ledighet.
Frih. Cederström, Anders: Emot det beslut R. o. Ad. i
sista plenum fattade att tilldela Hr Fryxell Riddarhusets stora belöningsmedalj
i guld, får jag vördsamligen nedlägga min reservation.
Den politiska farce, om jag så får uttrycka mig, som då här utfördes
var ingalunda af beskaffenhet alt förhöja öfriga samhällsklassers
sympatier för R. o. Ad., och den enda nytta jag inser kan
vara vunnen genom det fattade beslutet är den, alt man fått en ökad
anledn. att önska cn representationsförändring. Emellertid har
Hr prof. Fryxell helt oförskyldt blifvit nödsakad att emottaga en l>elöning
lika så litet hedrande för honom att erhålla, som för R. o.
Ad. att erbjuda, och jag har allt för stor aktning för llr professorn,
att jag ej för min del åtminstone vill emot det fattade heslutet mig
reservera.
Upplästes lill justering och godkändes eli från
kommet förslag till R. Sl:s und. skrifvelse till K. M. N:o 5, i anlcdn.
af K. M:s nåd. propos., ang:de staden Marstrands utseende till
etablissement för vestra sjöförsvaret.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Dä detta beslut fattades, så var
jag hindrad af tjenstegöromål all vara närvar. Jag begagnar mig
således af den i grundlagarne mig förbehållna rättighet att vid detta
tillfälle anmäla min reservation enrot det fattade beslutet. Jag
anser den K. proposm i allo öfverensstämmande med sunda åsigter
om rikets försvar och beklagar att den icke blifvit bifallen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Innan Hr Gr. o.-Landtm.
för Ståndet föredrager det på bordet hvilande mern. från Const.-  Utsk. med åtskilliga förslag till grundlagsändringar, anhåller jag att
fä fästa Ståndets uppmärsamhet derpå, att ibland dessa förslag finnas
Den 19 Januari f. m.
I
135
3:ne som angå de öfriga Stånden företrädesvis, nemi. 4:de punkten,
innefattande en förändring i representationen för Fahlu
bergslag, 5:te punkten rörande valförrättning för BondeSt. af Frälseman
i st. f. att det förut borde vara en ofrälse och slutligen den
8:de punkten, som angar representationsrätten i Stockholms stad. Det
har förut varit brukligt, att Stånden uppskjutit sitt beslut öfver dylika
förslag, intilldess det eller de Stånd som förslagen närmast
och egentligen angått deröfver beslutat. Jag anser mig derföre böra
vördsamt hemställa om icke R. o. Ad. äfven nu täcktes besluta
att icke företaga dessa punkter lill afgörande förr än Borgare- och
BondeSt. deröfver beslutat.
I anledn. häraf hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad.
behagade bifalla att, på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, med
pröfningen af 4:de, 5:te och Sale punkterne i Const.Utsk:s mern.
N:o 2 må anstå, intilldess R. o. Ad. erhållit underrättelse, huru
Borgare- och BondeStin afgjort dessa punkter:
Ropades ja, men härvid anmälde sig och yttrade:
Grefve Lagerbjelke, Gustaf: Jag vågar vördsamt hemställa
att beslutet om uppskof måtte gälla, hvad 4:de och Sale punkterna
beträffar, endast BorgareSt. och hvad 5:te punkten beträffar
endast BondeSt.
Uppå härefter framstälde särskilde proposn-, beslöt R. o. Ad.,
att med pröfningen af 4ule oell 8:de punkterne uti ifrågavar. mern.
skulle anstå tills underrättelse ankommit, huru dessa punkter af
BorgareSt. blifvit afgjorde, samt med pröfningen af 5:te punkten i
mern. skulle anstå tills underrättelse ankommit, huru samma punkt
blifvit af BondeSt. afgjord.
Föredrogs å nyo Const.Utsk:s d. 12 och 15 dennes på bordet
lagda mein. IV:o 2, med uppgift å hvilande förslag till ändring i
grundlagarne.
De i detta mern. anmäldta förslag företogos punktvis till öfverläggning
och afgörande:
lista punkten: Ii. M:s nåd. propos. af d. 30 Oktober 1844,.
rör:de organisationen af Högsta domstolen.
Reger ings-For men.
§. 17.
Konungens Domsrätt skall uppdragas minst Tolf af Honom
utnämnde lagkunnige män, hvilka fullgjort hvad Författningarne
föreskrifva dem, som uti Domare-embeten må nyttjas, samt i
sådana värf ådagalagt insigt, erfarenhet och redlighet. De kallas
Justitie-Råd och utgör,a Konungens Högsta Domstol. Deras antal
kan ej ökas utöfver Tolf, med mindre Honungen och Riksens
Ständer, de sistnämnde i den ordning, som för anslagsfrågors
afgörande finnes stadgad, sådant besluta, i ändamål att
Högsta Domstolens ledamöter må kunna tjenstgöra pä a fdel.
lingar.
136
Den 19 la n ua r i f. m.
§• 22.
Uti Högsta Domstolen kunna ringare mål pröfvas och afgöras
af Fern ledamöter, så ock af Fyra, der alla fyra äro om slutet ense.
Ofver vigtigare saker skola minst Sju döma. Ej må flera än
Atta ledamöter på en gång i pro/ningen af något mål deltaga.
§. 24.
De ärenden, hvilka tillhöra Högsta Domstolens handläggning,
skola beredas och uti Högsta Domstolen föredragas,
på sätt härom i allmänna lagen förordnas, eller särskildt
stadgas.
Den reservation af Hr von Hartmansdorff, som åtföljt Const.-  Utsk:s i detta ämne vid sista riksdagen afgifna utlåt. N:o 19, upplästes
på begäran af
Frih. Cederström, Jakob, som derefter yttrade:
Utaf den upplästa reservationen af Hr von Hartmansdorff vid
sista riksdagen lärer 11. o. Ad. finna alt, i det skick, den K. propos:n
till förändring i grundlagen nu förekommer, är den icke af
beskaffenhet att kunna bifallas. Jag kan för min del här vid lag
icke annat än tillika anmäla, att jag anser det ganska skadligt om
ifrån Konungamaktens prerogativ de ifrägavar. målens handläggning
skildes, emedan just ifrån dessa måls behandling hemtar K.
M. anledn. till behöfliga rättelser uti de lagar och författningar i
administrativa ärenden, hvilken lagstiftning är Honom uteslutande
af grundlagen tillagd; ty om man också skulle önska, att de administrativa
ärendenas förvaltning skulle öfverflyttas ifrån K. M.
på domstolarna, sä mäste det väl dock icke vara K. M:s mening,
att afhända sig någon del af den ekonomiska lagstiftningen, hvilket
i min lanke vore ganska vådligt. Om nu denna föreskrift skulle
qvarstå, månne då den kunskap vinnes om detaljerna deraf som beliöfves
för bestämmelse af rättelser deruti. Vid undanrödjande af
gamla och utfärdande af nya författningar i administrativa frågor
skulle den egna erfarenheten hos Konungen och Dess rådgifvare
saknas, som dock måste vara högst behöflig om misstag skola undvikas.
Hvad blefve dä följden. Jag tillstyrker afslag å det framställda
förslaget till grundlagsförändring,
II. Exc. Hr Gr. Posse, Arvid: Den siste värde talaren har
på grund af den reservation, som en ledamot i Const.Utsk. vid sista
riksdagen afgifvit, yrkal att nu förevar, förslag till grundlagsförändring
mätte afslås. Dä jag icke delar hans lanke, så torde det vara
lämpligt, att jag tager till granskning den reservation på hvilken
han slödde sitt yrkande. Jag finner dervid att reservanten i första
rummet anmärkt alt ”ärendet saknar den utredning som af högsta
domstolens eget utlåt, bordt vara att hemta.” Han har dock tillika
medgifvit att det icke finnes i grundlagen föreskrifvet, att ett sådant
utlät, hån högsta domstolen bordt infordras, och dermed har
han efter mitt fömenande sjelf vederlagt sin anmärkn., och jag behöfver
således endast tillägga att det mig veterligen aldrig inträffat
att bogsta domstolens utlåt, blifvit infordradt öfver grundlags
-
Den 19 Januari f. m.
137
ändringsförslag och att det skulle möjligen kunna hända, att, om
K. M. infordrade ett sådant utlåt., högsta domstolen, som i grundlagen
finner sitt åliggande vara att utöfva K:s domsrätt, att afgöra ansökningar
alt Konungen må bryta dom äter, som vunnit laga kraft,
eller återställa laga tid som försuten är, att meddela lagförklaringar
och att yttra sig öfver förslag till civil-kriminal-och kyrkolag skulle,
ifall dess utlåt, öfver förslag till grundlag infordrades, afgifva ett
undvikande och föga upplysande svar, för hvilket K. M. icke torde
böta blottställa sig.
Den 2:dra anmärknm innehåller att i förslaget ”stadgande saknas
om justitie-ärendenas fördelning emellan högsta domstolens ledamöter,
sedan deras antal blefve ökadt.” Ett sådant stadgande
finnes visserligen icke i förslaget, men jag tror att det icke bör
hafva sitt rum i grundlag. Det torde medgifvas, att det är ett
fel i våra grundlagar, alt de i mänga fall ingå förmycket i detaljen,
ty deraf följer det sannerligen beklagansvärda förhållande, att
grundlagarne vid hvarje riksdag förändras, enär de innehålla sladganden
som äro beroende af tidsförhållanden och följaktligen ofta
underkastade förändringar. Det är således en förtjenst uti det nya
förslaget, att det icke är behäftadt med ett sådant fel. Huru ärendena
skola fördelas, är en ordningsfråga som bör bero på allmän
lag eller kanske rättast på instruktion.
Den 3:dje anmärknm lyder sålunda: ”När ändring i grundlagen
skulle göras, har man ej fästat uppmärksamhet vid det mindre
formenliga, att låta mål i högsta domstolen afgöras af minst 4
och högst 8 ledamöter.”
Jag vet att äfven bland jurister äro olika meningar, om detta
stadgande är lämpligt eller icke. För min del skulle jag vara böjd
att förena mig med Ilr von Hartmansdorff derom, att det fordrar
en förändring; men anser att denna förändring bör göras, oberoende
af det förslag som nu är ifråga. Om man linner det nu
gjorda förslaget ändamålsenligt, så vet jag icke hvarföre man skulle
afslå det derföre, att man äfven finner nyttigt att ändra grundlagarne
i en annan del. Om man följer Ilr von Hartmansdorffs åsigt
konseqvent, så kommer man derhän, att i händelse man icke
kan borttaga alla fel i grundlagen, så bör aldrig någon ändring derutinnan
ske.
Den 4:de anmärknm lydde sålunda: ”antalet af högsta domstolens
ledamöter lemnäs obestämdt, och skulle för hvarje tillfälle
blifva beroende på löneanslags beviljande”. Denna anmärkn. är så
till vida riktig, att tillökningen i högsta domstolens ledamöters antal
skulle blifva beroende af anslags beviljande, emedan man måste
antaga alt K. M. icke kan utnämna ett, just.-råd om K. M. icke är
i tillfälle att lemna honom tillräcklig lön; men vådan af det nu
gjorda förslaget synes mig icke stor, då grundlagen skulle komma
alt innehålla, att det nuvar. antalet af högsta domstolens ledamöter
skulle framgent blifva det minsta och således icke kunna minskas
genom votering i förstärkt StatsUtsk.
5:te anmärknm innehåller att: ”hvarken grundlag såsom hittills,
eller ens med säkerhet allmän lag utan möjligen särskildta
138
Den 19 Januari f. m.
stadganden, komthe hädanefter att bestämma om nedre justitie-revisionen
eller någon annan skall bereda justitie-ärenden till föredragning
och afgörande i högsta domstolen”. Om förändringen antages,
så linnes visserligen icke benämningen nedre justitie-revision i grundlagen
; men det är också endast namnet som här utgör skilnaden;
ty nedre justitie-revision skall visserligen nu enligt grundlagens
föreskrift bereda målen lill föredragning i högsta domstolen,
men huru delta tillgår, beror på den instruktion K. M. för detta
embetsverk utfärdar. Jag har icke deltagit i uppgörandet af den K.
propos., som ligger till grund för Const.Utsk:s förslag, men jag tror
att orsaken, hvarföre ordalydelsen blifvit förändrad, är den, att om
i en framtid vissa administrativa rättsfrågor skulle blifva öfverflyttade
på högsta domstolen, så skulle de kunna undergå beredning af
annan auktoritet än nedre justitie-revisionen innan de föredrogos i
högsta domstolen.
Den G:lc anmärkmn som, enligt hvad reservationen tyckes utmärka,
är den, vid hvilken reservanten lagt mesta vigt, innehåller
”att högsta domstolens utvidgning förklaras åsyfta afsöndring från
Konungens pröfning i Statsrådet af vissa dithörande mål, utan att
något grnndlagsstadgande föreslås till bestämmande af den inskränkning
i Konungamakten, som deraf blefve en följd.”
Jag delar fullkomligt den värde reservantens farhågor för inskränkningar
i Konungens rättigheter; ty jag är med honom derutinnan
fullt ense, att, om Konungamakten icke är stark, så båtar det icke
landet, och när fråga är om de Konungsliga rättigheterna, så skall
jag alltid linnas vara en ibland deras försvarare, men jag tror icke att
deraf bör följa, alt man bör skapa sig farhågor der icke sådana finnas.
Här böra icke heller finnas sådane, ty för det l:sta är det
icke sagdt, att dessa mål ovilkorligen skola flyttas till högsta domstolen
om förslaget bifalles, utan endast att det då möjligen kan
ske i en framtid och för det 2:dra är det uti den K. proposm tydligen
uttaladt att det endast äro rättsfrågor och icke befordringsmål
eller andra dylika administrativa ärenden, som skulle öfverflyttas
till högsta domstolens afgörande. Jag föreställer mig att den
värde talaren, som sjelf varit ledamot i Konungens rådkammare och
således sjelf har' erfarenhet deraf, snarare borde finna att behandlingen
af dessa rättsfrågor i många fall mera nedsätter än ökar
Konungamakten; ty der förekomma mål till afgörande af den beskaffenhet,
att det skulle vara opassande att med deras beskrifning
fylla R. o. Ad:s prot. Att K. M. skall sätta Sitt namn under sådana
mål, lärer väl icke vara riktigt. Det hufvudsakligaste skälet
skulle väl vara att om Konungens rådgifvare icke pröfva besvärsmålen,
så sakna de den kännedom om administrativa mål, som
skulle fordras för att kunna tillse om de ekonomiska författningarna
aro lämpliga eller icke; men jag hemställer till R. o. Ad. huruvida
det är möjligt att, endast på den kännedom man erhåller genom
besvärsmålens handläggning, kunna stödja sitt omdöme om dessa
författningars beskaffenhet. Kunna ej Konungens rådgifvare, med
de utvägar de hafva att förskaffa sig kännedom om förhållandena i
landet, få fullständigare kunskap om huru de ekonomiska (örfält
-
Den 19 Januari f. m.
139
ningarne inverka på samhället än genom besvärsmålen, då beklagar
jag Konungens rådgifvare och det land, som skall hafva sådana
författningar som på grund deraf utfärdas. Dessutom mäste väl denna
anmärkn. icke riktigt stå profvet, ty vore det nödvändigt att
pröfva besvärsmålen, för att känna hvad som fordras för den ekonomiska
lagstiftningen, så skulle detta gälla äfven i afseende på lagstadganden.
Hr von Hartmansdorff antyder till slut att rätta sättet att afhjelpa
den olägenhet, som han medgifver vara för handen, är att öka
antalet af Konungens rådgifvare, men hvilket jag afstyrker af skäl,
dem jag nu, dä beslut om en sådan tillökning icke kan fattas, icke
behöfver upprepa. Jag tillstyrker bifall till förslaget.
Hr Akerman, Fredr.: Jag får tillkännagifva att jag för
min del ärnar rösta ja till ifrågavar. grundlagsförslag. De inkast,
som blifvit derempt gjorda i en vid förra riksdagen afgifven reservation,
som nu blifvit uppläst, äro redan hufvudsakligen bemötta och
till det mesta fullständigt vederlagda af den talare, sorn sist hade
ordet.
Jag anhåller dock få tillägga ett par ord med afseende på den
gjorda anmärkmn att, genom högsta domstolens förstärkning med
flera ledamöter, man skulle blifva exponerad för den i afseende på
lagskipningen ofördelaktiga händelse att erhålla olika beslut i lika
beskaffade frågor. Ett sådant förhållande kan inträffa med den
sammansättning högsta domstolen nu har. Reservanten har sjelf i
sin reservation fästat uppmärksamheten derpå, att vissa mål kunna
afgöras af endast 4 ledamöter. Vid sådant förhållande inser hvar
och en, att då högsta domstolen utgöres af 12 ledamöter, så kan
det hända att i frågor, der lagen är tvifvelaktig och så sällan förekommande,
att icke vissa bestämda grundsatser hunnit göra sig
gällande, det kan hända, att ^ af högsta domstolens ledamöter bedöma
en dylik fråga olika emot hvad hvardera af de öfriga -J kunna
anse vara rätt i en alldeles lika beskaffad fråga. Möjligheten
af dylika ledsamma förhållanden skulle deremot, efter min förmening,
minskas i händelse af cn tillökning i antalet af högsta domstolens
ledamöter, ty då skulle högsta domstolen kunna fördelas i 2
särskilta afdelningar, en som sysselsatte sig med civila mål allena,
och en som endast handlade brottmål, hvarigenom vore alt förmoda
och hoppas att hvardera afdelningen skulle, såsom önskvärdi är,
kunna bättre iakttaga likhet uti besluten i likartade mål.
Samme talare har äfven föréspeglat vådan af den minskning
i Konungens prerogativ, som skulle uppkomma derigenom att de s.
k. besvärsmålen kunde blifva öfverflyttade till bogsta domstolen.
Jag frågar: månne Konungens makt eller prerogativ bestämmes genom
den mängd af mål som man öfverlemna!- till K. M:s direkta
afgörande? För min del tror jag att, genom att belasta Konungamakten
med afgörande af småsaker och detaljer, man riskerar
alt minska dess värdighet, i st. f. att öka densamma.
Deremot synas mig fördelarne af förslaget vara gifna. Man hör
ofta klagomål deröfver, alt ärenden, som komma till högsta domsto
-
140
Den 10 Januari f. m.
len, i följd af ärendenas hvarje år tilltagande mängd, få hvila ofta
flera år oafgjorda. Detta är ett hinder, som icke kan verka fördelaktigt
pä förtroendet för lagskipnfngen. En förändring häruti kan
endast vinnas genom tillökning i högsta domstolens ledamöters antal,
och den olägenheten skulle således genom ett bifall till förslaget
afhjelpas. Den andra vinsten, som derigenom skulle ernås, är förut
påpekad eller att K. M. och Dess rådgifvare skulle mera få sysselsätta
sig med större för riket i sin helhet angelägna frågor och
icke behöfva förspilla tiden samt tröttas genom afdömandet af administrativa
frågor emellan enskilde, ofta af högst ringa vigt. Det är
således en dubbel vinst för det allmänna, som åsyftas genom det
hvilande förslaget, och jag måste derföre för min del på det högsta
tillstyrka dess antagande.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Jag får vördsamt tillkännagifva,
att jag med min röst ämnar tillstyrka antagandet af det
under öfverläggning varande förslaget till ändring i grundlagen.
Lika med den siste värde talaren anser jag att Statens väl
kräfver att K. M. icke belastas af mindre vigtiga mål, hvilka med
lika båtnad för landets bästa kunde af annan auktoritet afgöras.
Jag anser att afgörandet af enskildta tvister på grund af ekonomiska
författningar icke egentligen tillkommer Regeringen och utan
tvifvel försvårar eller fördröjer de öfriga ärendenas handläggning.
Till styrka för denna sats, att K. M. för närvar, är öfverhopad med
en mängd mål, får jag åberopa de officiella uppgifter, som äro införda
i Stats-tidningen N:o 30 för år 1841. Man finner der att
de mål, som år 1839 hos K. M. blifvit föredragna och afgjorda,
stiga till ett antal af icke mindre än 4,265. Vidare finner man
på samma ställe upplyst, att under de 7 sista månaderna af år
1840 icke mindre än 1017 juslitiemål blifvit afgjorde. Öfverhufvud
skulle man efter denna beräkning kunna antaga att hvarje depart:t,
jag menar landt- och sjöförsvars-, inrikes-, finans- och ecclesiastik-,
hafva i medeltal taget ärligen omkring 800 mål att handlägga. Af
dessa böra med allt skäl till annan auktoritet öfverlemnas de mål,
hvilka kunna angå rättsförhållandet parter emellan till följe af ekonomiska
författningar. Till ytterligare stöd för detta påstående tager
jag mig äfven vördsamt friheten åberopa en annan sats, som
inom statsläran blifvit ett slags axiom, nemi. den, att en lagstiftare
(och K. M. är lagstiftare i alla ekonomiska mål) icke bör tillämpa
de lagar han sjelf utfärdat. En lag bör vara så bestämd och
klar, att till dess tydning endast behöfves ett upplyst och opartiskt
omdöme. Emellertid torde olika tankar om rätta meningen deraf
kunna uppstå, och jag frågar hvar och en: månne man icke sätter
Konungens rådgifvare i en ganska obehaglig ställning, om de skola
yttra sig öfver och utreda en lag, som de sjelfva utarbetat och
skulle ej möjligen den misstanka kunna uppstå hos den tappande
parten, att den för honom missgynnande tydningen af lagen i sjelfva
verket varit en lex in casu ? Det är på dessa grunder och på de
flere, sora af 2:ne talare här förut blifvit anförda, som jag för min
Den 19 Januari f. m.
141
del anser att ilen ifrågavar. förändringen af grundlagen är både nyttig
och nödig.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Emot den första invändningen,
som jag i min tryckta reservation gjort mot denna grundlagsändring,
har Gr. Posse anmärkt, att infordrande af högsta domstolens
utlåt, i grundlagsfrågor hvarken vore anbefaldt ej heller hade
varit brukligt. Härom gäller utan tvifvel den gamla regeln att
superjlua non nocent, det öfverflödiga skadar icke. Men månne
det varit öfverflödigt att höra högsta domstolen, enär det angick
hans egen sammansättning? Har fråga varit att förändra collini, ett
eller annat underordnadt verk, så har man, åtminstone förr, haft
för sed att höra just den myndighet, hvars ombildning blifvit i frågaställd.
Hvad beträffar bruket att höra högsta domstolen, så lärer
det vara något hvar bekant att han höres icke blott i rena lagfrågor,
utan äfven ronde hvarjehanda andra mål, der K. 31. anser behöfligt
att inhemta denna höga myndighets sakkunniga yttrande. Om än
domstolen såsom Gr. Posse förmodat skulle hafva undandragit sig
allt yttrande om sig sjelf, så hade en hvar naturligtvis varit urskuldad
om han vid målets afgörande tillstyrkte hvad domstolen i tysthet
ansåge för orätt eller afstyrkle hvad domstolen möjligen ansage
för rätt. Nu har man icke denna ursäkt för sina misstag. Det
är följaktligen icke underligt om man då hyser betänkligheter vid
en förändring, sorn så djupt ingriper i lagskipningens gång.
Ilr Grefven har för det andra sagt att något stadgande om
justitieärendenas fördelning emellan högsta domstolens ledamöter icke
influtit af det skäl, att grundlagen redan har allt för mycket
reglementerat. Det är möjligt att grundlagarne i vissa fall gifva
allt för noggranna föreskrifter, men om meningen är att afvika
ifrån grundlagens gamla tanka, att domstols- likasom statsförvaltningsärenden
skola af en myndighet allena i högsta instans afgöras och icke på
afdelningar utan af hela rätten såsom en enhet, så borde väl en så väsendtlig
förändring i grundlagen uttryckas. Det vore intressant att få veta,
och det känner Hr just.statsministern troligtvis framför oss alla andra,
om i något och hvilket land högsta domstolen arbetar på fördelningar
och om i sådant fall dessa fördelningars befattning är obestämd. När
emellertid intet förslag till fördelning är uppgjordt, så är det förlåtligt
att man icke vet hvad den ena eller andra divisionen af
domstolen skall komma att göra. Ja, man vet icke ens hvilka mål som
skola tillhöra domstolen och hvilka som skola hos stats-rådet qvarblifva.
Hr Grefven har yttrat att det borde vara rättsfrågor som
afsöndrades till högsta domstolen, och att befordringsärenden icke
hörde dit. Men jag befarar att namnet rättsfrågor icke är tydligt
nog för att beteckna saken. 3Iånne icke den som anser sig
förnärmad i sin befordringsrätt tror sig yrka sin rätt, och ej begära
gunst, när han söker rättelse i ett förslag eller en utnämning ?
I vissa fall t. ex. i ecclesiastika befordringsfrågor, der föreskrifter
om lärdomsprofs- och tjenstårsberäkning m. m. äro gifna och förslag
på grund deraf upprättade, men någon sökande anser dem icke
vara iakttagna; månne icke der verkligen år fråga om den rätt,
Ii2
Den 19 Januari f. m.
för hvars åtnjutande han tjenat? Om dylika besvärsmål likväl icke ginge
till domstolen, utan till stats-rådet, borde man derföre antaga
att de der finge afgöras efter godtycke? ingalunda. Likväl kunna
sådana slutsatser dragas af de obestämda uttrycken. Det är derför
som obestämdheten, hvilken är så äfventyrlig för de rättsökande,
bör undvikas i grundlagen. Man har erkänt riktigheten af min
anmärkn. emot det antal ledamöter i domstolen, hvilket behöfves
för att fatta beslut, men att det rörde en annan fråga än sorn nu
vore för handen. Skulle, säger man, i fråga om en förändring af
grundlagen inblandas alla andra som möjligen kunde behöfvas, sä
blefve aldrig någon förändring görlig.
I den sisla anmärkmn har Grefven ofelbart rätt, men jag har
icke sträckt mina anmärkmr längre än till den § som är ifråga..
Adil man ändra någon §, så bör man väl icke redan vid beslutet
derom erkänna förändringens ©fullständighet på sätt Hr Grefven
haft den uppriktigheten att göra. Hellre än att oupphörligen göra
ofullständiga förändringar, hvilkas otillräklighet man erkänner redan
vid deras stiftande, bör man väl hellre vänta dermed till dess man
lyckats uppgöra ett förslag hvilket man sjelf åtminstone anser fullständigt.
Emot min anmärkn. alt ledamöternes antal i högsta domstolen
icke vöre bestämdt, utan berodde pä 3. Stånds eller på förstärkt
StatsUtsk:s beslut, emedan det anginge anslagsfrågor, har Hr Grefven
invändi, att deras antal vore sä till vida bestämdt, att det ej
finge understiga 12, men för öfrigt skulle man blott antaga så många,
som behofvet för tillfället kräfde. Vid denna fråga, beder jag
eder, mine Hrr! fästa uppmärksamhet på en omständighet, hvilken
Gr. Posse sist vidrörde, nemi. Konungamaktens inskränkning. Om
delta- förslag vore antaget och sålunda intet maximum för antalet
af högsta domstolens ledamöter vore bestämdt, om K. M. funne
målens mängd vara så öfverhopande alt de icke kunde medhinnas
af stals-rädets ledamöter, utan måste öfverlemnas åt högsta
domstolen, om Konungen följaktligen äskade nya anslag för att tillsätta
flere justitie-råd, men de sorn , hylla det parlamentariska styrelsesättet
möjligen hade öfverhanden bland R. St. och ville, genom
stats-rådens öfverhopande med göromål, förmå dem att taga afsked,
hvilket ypperligt tillfälle beredde man ej åt Ständerna, att, genom
anslfagsvägran, sätta Regeringen i förlägenhet på Konungamaktens bekostnad?
Det måste således ligga i Regeringens intresse att icke
blottställa sig för vidare intrång på ett område, der hon har mycket
nog att befara ändock.
I afseende på just.-revisionens borttagande, har Grefven yttrat
att det visserligen vore möjligt det hon genom den nu föreslagna förändringen
försvunne, emedan hon icke vidare funnes omnämnd i grundlagen,
men att det då likväl endast vore namnet som ginge förloradt,
när en beredning af ärendena i alla fall vore behöflig. Men
det är klart att då namnet är borta, så försvinner äfven säkerheten
om den sak, som dermed betecknas. Om den beredning, som skulle
komma i st. f. justilie-revisionen, säger förslaget att de ärenden,
hvilka tillhöra högsta domstolens handläggning, skola beredas och i
högsta domstolen föredragas, på sätt derom i allmänna lagen förord
-
Den 19 Januari f. m.
143
flas eller särskildt stadgas. Om man åtminstone hade elen säkerheten
att derom skulle stadgas i allmänna lagen, så hade man dock
fått något i st. f. det uteslutna grundlagsbudet; men när det skall
särskildt stadgas utom grundlag, eller allmän lag, så beror det af
K. M. att afgöra sådant allena, utan R. St:s medverkan, ehuru de
för öfrigt deltaga i lagstiftningen. I mycket ringare omständigheter
gifver Rätteg:s-balken hvarjehanda bestämda föreskrifter. Hvarföre
skulle för den sista instansen saknas en så väsendtlig, som ang:de
ärendenas beredning till afgörande? I högsta domstolen hinna ej
ledamöterna, såsom i hofrätterna, att sjelfve föredraga, och sällan alt
sjelfva läsa handlingarne. På föredragningens riktighet ligger således
en särdeles vigt. Men den vigtigaste af dessa förändringar ur
det inflytande på Konungamakten som antagandet af grundlagsändrings-förslaget
skulle medföra. K. M. kan icke, och bör icke få
ifrån Ullonen afsöndra hvad honom för tillfället godt. synes utan
samtycke af 11. St. Den ena innehafvaren af Konungamakten kan
anse henne vara för stor och åtskilligt böra efterskänkas. En an
nan
kan anse den för ringa, och åtskilligt böra tilläggas; men i
båda fallen böra R. St. hafva sin andel i frågans afgörande. Bästa
beviset att så förhåller sig, är den K. proposm som gjordes, att
Konungen skulle mista sina röster i högsta domstolen. Konungen
ville det väl, men R. St. funno icke för godt att samtycka till denna
minskning af Konungamakten. Här är anfördt såsom skäl för besvärsmålens
afsöndring ifrån K. M. i stats-rådet till K. M. i högsta
domstolen, att Konungen icke hinner deltaga i justitie-ärendens afgörande
och att omöjligheten för Konungen att i högsta instansen deltaga
uti alla ärendens afgörande vore uppenbar. Jag vet visserligen att
Konungen icke hinner deltaga i alla ärenden och alt man derföre
nödgats afsöndra en del. Men då är det väl riktigt alt man afsöndrat
endast dem som afgöras enligt författningar, hvilka Konungen
och R. St. gemensamt stadgat, eller den allmänna lagen. Likväl
hafva R. St., af urgammal Konungakärlek i detta land, endast medgifvit,
att dessa ärenden kunna afgöras utan Konungens närvaro,
men icke velat tillåta att Konungen alldeles skildes från högsta domstolen.
De hafva ansett Honom böra när Han hunne och Honom
för godt syntes kunna deruti inträda. Ett sådant förfarande å R.
St:s sida är visserligen riktigt; ty utan tvifvel vore det för landet
ganska nyttigt om Konungen, som deltager i all lagstiftning, äfven
hade tillfälle alt genom sjelfva lagskipningen se huru lagstiftningen
lyckats och verkar. SNär detta likväl icke låter sig göra i allt, så
böra de ärenden aldraminst afsöndras, der fråga mindre är om bättre
rätt, mellan enskilda parter, än förnämligast om bevakandet af
samhällets fördel emot enskildes inkräktningar. Man skall vidare
ihågkomma hvad som redan är af Gr. Posse omtaladt, nemi. att
Konungen är uti den ekonomiska lagstiftningen enväldig. Det är
således i Sverige efter min tanka nödvändigare än annorstädes, att
Konungen genom besvärsmålens afgörande får erfara huru den ekonomiska
lagstiftningen verkar. Om Konungen i stats-rådet blott stiftade
ekonomiska författningar, men öfverlemnade tillämpningen åt
högsta domstolen, så skulle Konungen icke kunna i stats-rådet vid
-
144
Den 19 Januari f. m.
taga rättelse för hvarje särskildt mål der underordnade tillämpat författningen
i annan mening än Konungen henne stiftat. Han nödgades
då utfärda särskildt förordning till högsta domstolens efterrättelse
och, om denna äfven missförstodes, en ytterligare förkla\
ring o. s. v. Ville Konungen åter begagna en genare utväg och
begifva sig till domstolen för att i likartade mål vidtaga rättelse,
så blefve Han troligen öfverröstad, emedan domstolens ledamöter
svårligen skulle, utan att anses sakna sjelfständighet, kunna förändra
sina förr yttrade meningar derföre att Konungen kommit tillstädes
och varit af skiljaktig tanka. Konungen kunde således icke begifva
sig dit, utan att blottställa sig för att öfverröstas eller att lida ett
nederlag. Följden skulle blifva att han icke ginge dit och att han
således för alltid och alldeles afhände sig dessa måls afgörande.
Här förekommer jemväl en annan omständighet som bör tagas i öfvervägande.
Man säger att besvärsmålen afsöndras till en domaremakt
som är sjelfständig. Ja det förhåller sig så med underdomare
i Sverige, men ingalunda med högsta domstolen, så länge opinionsnämnden
finnes. Om det s. k. parlamentariska styrelsesättet
vinner insteg i Sverige, så kan följden blifva att riksdagshjeltar och
partichefer förfara så mot högsta domstolens ledamöter genom opinions-nämnden,
att dessa icke våga afgöra ärenden emot dem eller
deras vänner, eller ock nödgas draga sig undan. J veten, mine
Hrr! om försök på denna väg ägt rum 1840 och hvad följderna
deraf blefvo. Dessa försök kunna förnyas och blifva vidsträcktare.
Nu kan opinionsnämnden icke verka på något annat än den allmänna
lagskipningens gång der partifrågor icke så mycket verka.
Men blir det fråga om statsförvaltningsmål, så varder förhållandet
helt annat. Om högsta domstolen skulle försynda sig emot bränvinsbrännarnes
intresse eller emot privat-bankernes eller andra mäktiga
korporationers, huru ginge det då när opinionsnämnden sammanträdde?
Man säger, att det icke vore så farligt emedan opinionsnämnden
icke kunde afsätta mer än 3:ne ledamöter hvarje gäng.
Men om hon afsätter 3:ne de oförskräcktaste, och igenom stänkröster
utpekar dem, hvilka nästa gång äro i ordning att utröstas,
så får man se om högsta domstolen kan förblifva sjelfständig. Nej,
mine Hrr! afskaffen först opinionsnämnden och talen sedan om domaremaktens
sjelfständighet i Sverige! Hvarföre är det som vår allmoge,
som de flesta mindre bildade medborgare i landet så ofta
säga, att de vilja gå till Kongs? Hvarföre åtnöja de sig icke med det
besked, som lemnäs dem af en lägre myndighet? Jo det är derföre
att de vilja se sina saker afgjorda af någon, som är mäktig nog
för att icke behöfva rädas för någon annan, som med ett ord är
starkare än hvarje vederpart, huru mäktig han än må vara. Ordet
gä till Kongs har redan förlorat sin ursprungliga betydelse derigenom,
att högsta domstolen afgör i Konungens namn. Huru litet
denna förändring af sak har, så länge namnet står qvar, gått in i
folkets tänkesätt, det finner man lätt, när man erinrar sig att då
salig Konungen icke längre ville underskrifva högsta domstolens beslut,
i hvilka han icke tagit del, utan lät utfärda dem under Konungens
-
Den 19 Januari f. m.
145
gens sekret d. v. s. försedda med Konungens sigill i st. f. namn,
och den föredragande revisions-sekrebs kontrasignation, så undrade
menige man högeligen derpå att ett sigill kunde betyda Konungens
namn och ville icke längre tro, såsom sanningen var, att saken
blifvit Konungen underställd. Skall man ytterligare, pä samma sätt
som i andra saker, gäcka menige mans tro och förhoppning? Men,
mine Herrar! det är nödvändigt att härvid afse icke blott enskildt»
intressen, utan vissa allmänna förhållanden som för närvar, äro mäktiga
eller möjligen blifva det. Om det hände att Slånds-representationen
afskaffades, att vi lingö samfäldt» val, och att riksdagsmän
tillsattes genom bearbetningar af de största lidningarne såsom det
skedde för de ofrälse Stånden 1840 och 1844, så skulle, enär någon
sjelfskrifvenhet ej vidare funnes, riksdagsmännens tillsättning
troligen komma att väsendtligen bero på vissa mäktiga tidningsskrifvare.
Dä blefve det i grunden äfven de, sorn komme att utöfva
representationens makt genom opinionsnämnden. Högsta domstolen
blefve då beroende af dem och med detsamma både lagskipnings-
och förvaltningsärendens afgörande. Skola vi blottställa oss
äfven för denna olägenhet? Man säger att stats-rådet hinner icke
med ärendena, att de derföre mäste afsöndras: och man klagar öfver
den mängd småsaker hvarmed Konungen i stats-rådet besväras.
Det finnas flera sätt alt deruti åstadkomma rättelse. Det första vore
att låta colbne stå qvar, hvarigenom åtskilliga mål stanna hos
dem och aldrig komma lill Konungen. Borttager man deremot
dessa centrala embetsverk och låter målen gå omedelbart ifrån
landsinne (ill Konungen, så skall en ökad mängd småsaker komma
till honom. Genom de sednaste författningarne har man t. ex.
borttagit com.-collegii mellankomst i näringsärenden. Deraf följer,
om dessa ärenden ej skulle mol förmodan ökas efter den nya författningens
införande och om man beräknar de lill Konungen fullföljda
målen lika sorn förut, att till Konugen komma 4 gånger så
många, som tillförene. Af fattigvårds ärendena stannade förut J
hos kam.-colkiu och endast k gick till K. M. Genom borttagande
af kam.-collegii mellankomst, lärer Konungen i stats-rådet nödgas
afgöra 8 gånger sä manga fattigvärdsärenden som tillförne. Skulle,
såsom jag med visshet tror, flera fattigvärdsärenden än förut uppkomma
genom den sednaste författningen, så blefve Konungen än
mera öfverhopad. ålen när man sålunda sjelf drager småsakerna
[iä sig, sä får man icke beklaga sig öfver deras mängd. Ett annat
sätt att befria sig ifrån mängden af besvärsmål är äfven möjligt.
Om t. ex. de konsultativa stats-råden vore flera; så ser jag intet
hinder för depart:ts-cheferne att, om de så ville, siippa öfvervara
hvarandras besvärsmål. Depart:ts-cheferne kunde föredraga sina besvärsmål
inför de konsultativa stats-råden och Konungen allena.
Ett 3:dje afsöndringsmedel vore att icke låta visa småsaker fullföljas
längre än till colbne, alldeles sä som ang:de summa appellabilis är
stadgadt för fullföljden af vissa civila mål. Såsom man nu vill se
högsta instansen inrättad, så är det icke nog att hafva en K. M.
i stats-rådet och en K. M. i högsta domstolen, utan nu skall man
2 H. 10
146
Den 19 Januari f. m.
afven hafva en 3:dje K. M. i stats-förvaltningsärenden. Det förefaller
mig sorn ville man i Sveriges 3 kronor ej längre se ett minne
af flera rikens förening lill en makt, utan en sinnebild af Konungamaktens
söndring inom det ena redan förminskade och derigenom
försvagade riket. Om ingen annan vill motsätta sig en sådan söndring,
sä hoppas jag alt Riddarhuset åtminstone måtte göra det och
följaktligen förkasta den föreslagna grundlagsändringen.
Grefve Lagerbjelke, Gust.: Anlednm hvarföre antalet af
högsta domstolens ledamöter skulle behöfva förökas, har man uppgifvit
vara dels att besvärsmålen borde öfverflyttas ifrån konseljen
till högsta domstolen, dels att de ärenden, som nu afgöras af högsta
domstolen, vore allt för många emot nuvar. antalet af dess ledamöter.
Men huru man än må betrakta dessa frågor, man må
anse ett ökadt antal ledamöter i högsta domstolen af behofvct påkalladt
eller icke, sä är likväl det sätt, hvarpå olägenheten genom
den här föreslagna förändringen skulle afhjelpas, för mig omöjligt
att antaga. Del stadgas nemi. i den nu föreslagna 17 §: ”Deras
antal kan icke ökas utöfver 12 med mindre Konungen och R. St.,
de sistnämnde i den ordning, sorn för anslagsfrågors afgörande finnes
stadgad, sådant besluta”. Der är visserligen K. M. medgifven
en sanktionsrätt vid organisationen af högsta domstolen, och K. M.
bör visserligen dervid äga en sådan, men denna sanktionsrätt är
medgifven K. M. vid afgörandet af en anslagsfråga, och jag anser
för min del som en synnerligen misslyckad ennovation att medgifva
K. M. sanktionsrätt vid dylika frågors afgörande. I princip är det
äfven orätt att göra högsta domstolens organisation i viss grad till
en anslagsfråga som måhända t. o. m. kommer att afgöras i förstärkt
StatsUtsk.; om denna organisation icke hädanefter skall vara
en grundlagsfråga, bör den väl åtminstone vara beroende pä beslut,
fattadt på sätt 87 § Reg.F. föreskrifver.
I den 24 § är grundlagsstadgandet ang:de nedre justitie-revisionen
borttaget. Rorltagandet af denna garanti är i min tanka alltid
en stor förlust och blir det särdeles genom det sätt hvarpå det
borttagna stadgandet blifvit ersatt. Det stadgas nemi., enligt förslaget,
att ärendena skola föredragas på sätt i allmänna lagen eller
särskildt stadgas. Det är icke i grundlagsförslaget bestämdt hvilka
delar skola afgöras såsom allmän lag eller genom särskild stadga.
Men då stiftandet af allmän lag tillhör Konung och Ständer gemensamt,
hvaremot en särskild stadga kan utfärdas af Konungen ensam,
borde gränsen varit bestämdt uppdragen. På alla dessa förenade skäl
nödgas jag alt hos Hr Gr. o. Landtm, vördsamt anhålla om propos.
på afslag å förevar, grundlagsändringsförslag.
Frih. Cederström, Jakob: Jag bar begärt ordet i anledn.
af Hr Åkermans yttrande om den öfverhopande mängd af småsaker,
som nu hvilar på K. M:s handläggning och afgörande och att K. M.
för Konungavärdighelens bibehållande borde blifva befriad derifrån
för att i stället få sysselsätta sig med större frågor. Jag frågar eder,
mine Herrar! hvad är för småsaker inom samhällets styrelse der
fråga är om rätt? en fråga kan röra millioner och vara obetydli
-
De n 19 Januari f. m.
147
gare än en som angår blott 100 r:dr; den blir icke större för det
att summan är stor. Frågan om rätt emellan man och man genom
rätter lagtillämpning, kan inom samhället aldrig få anses såsom
en småsak, och det är derföre de skola afgöras af Konungen
såsom ensam lagstiftare i sådana mål. Dessa s. k, små detaljer,
som röra obetydliga summor för enskilta, en arbetskarls rätt o. s. v.,
de äro icke småsaker, ty det är rättstillståndet i samhället, som är
derunder beroende och om det öfverlåtes ifrån K. M., hvad Står
då qvar för tillämpningen af 16 § Reg.F. Denna § har just med
flit pålagt K. M. alla dessa småsaker, hvilka äro till sin natur vigtiga
för samhället.
Hr von Hartmansdorff har angifvit en utväg att kunna befria
de föredragande departits-clieferna i Statsrådet ifrån att behöfva öfvervara
öfverläggningarne, då besvärsmål af andra depart:ts-chefer föredragas.
Del är en fråga som är alldeles främmande för ifrågavar.
betänk. Den bör ensamt utgöra föremål för öfverläggning om den,
i laglig ordning väckt, hos Const.Utsk. medför den verkan att förslag
till ändring i grundlagen blifver afgifvet. Jag tror att de som
genomtänkt frågan hafva tillräckliga skäl för afslag å betänk.
Hr Hjerta, Lars: Om man äfven skulle antaga hvad här
blifvit anfördt såsom ett af hufvudskälen emot de ifrågasatta grundlagsförändringarna,
nemi. att proposm derom är behäftad med någon
ofullständighet, så utbeder jag mig likväl att få fästa R. o. Adis
uppmärksamhet derpå, att de anmärkmr, som i detta hänseende äro
gjorda, undanrödjes om man blott afslår den 24 §, men antager de
båda föreg:de. Hvad en värd talare här nyligen har mycket utförligt
framställt ang:de Konungens prerogativ, ang:de bränvins-brännare,
uppviglare o. ni. s., kan visserligen hafva sitt värde såsom talrika
taktiska hjelptrupper för att söka uppskrämma inbillningarne
emot förslaget, men jag tager mig friheten att fästa uppmärksamheten
derpå, att de icke hafva det minsta att göra med det praktiska
af frågan, åtminstone om man icke håller sig vid annat än 17
och 22 §§:ne och skulle, för att gå motsatta sidan till mötes, vilja afslå
den 24 §. Det lärer icke vara någon af R. o. Ad:s ledamöter
som hyser den tankan att Konungens prerogativ i afseende på deltagande
i högsta domstolens öfverläggningar hädanefter hvarken kommer
att utöfvas ofta, eller särdeles bör utöfvas ofta.
Jag tror icke alt det skulle vara för Konungamaktens eget anseende
så särdeles förmånligt om Konungamakten skulle ofta blanda
sig i högsta domstolens öfverläggningar och visa sig intresserad för
det ena eller andra målet samt lägga sina röster deruti. Man måste
gå ut ifrån den åsigten att om man söker bibehålla Konungens
2:ne röster i högsta domstolen, så är det just för att beteckna att
domaremakten utgör en gren af Konungamakten, men om hvilken
likväl hvar och en hade erkänt nödvändigheten af att den står på
en sjelfständig punkt. Utgår man derifrån, äro alla ense härom,
och jag tror icke att någon skall framställa en deremot stridande
tanka, så måste man äfven komma till den slutsatsen att det för
10*
14S
Den 19 Januari.
detta ämne alldeles intet båtar om högsta domstolen sitter på en
eller två divisioner, utan det måste vara lika lätt för Konungen, om
han vill begagna sig af prerogativet, att gå lill den ena eller andra
divisionen. Del finnes likväl en annan omständighet, som jag tror
att man här bör bibehålla såsom hufvudsakligt syfte för den föreslagna
förändringen, nemi. att det icke gifves någon medborgare i
Svea Iand, som icke vill att lag och rätt skola skipas oväldigt, rättvist
och på grund af sakkännedom. Det är klart att, i följd af
folkmängdens tillökning och rättsförhållandets utveckling, domstolarnes
arbeten ganska betydligt ökats, och hvad har följden blifvit deraf?
— ,?o, att högsta domstolens ledamöter måste hålla extra sessioner.
Deras uppmärksamhet har blifvit tagen i strängare anspråk
och, mine Hrr! när man besinnar att högsta domstolen äger utöfningen
af den högsta domaremaklen i riket, att den följaktligen
äger en förbindelse att skänka den största möjliga uppmärksamket
äfven åt eli mål af det minsta pekuniära värde då medborgares rätt
är i fråga, alf. dess ledamöter icke kunna trösta sig med att deras
utslag, om det ej är fullkomligen riktigt, kan blifva upphäfvet i en
högre instans, sä hemställer jag om det är välvilligt emot dessa ledamöter
att beröfva dem en utväg att i utöfningen af sitt embete
motsvara de anspråk, som folket med rätta gör pä dem. Jag hemställer
om det icke är omöjligt för en menniska, att kunna anstränga
sig utöfver ett visst mått och om icke della redan för högsta
domstolens ledamöter är hunnet. De som silla på högsta punkten
af det judieiella facket i Sverige äro för dåligt aflönade och dertill
vill man att de år ifrån år skola mera öfverhopas med ärenden. Följden
lärer blifva den, att det kanske kommer till den punkt, då de
skickligaste i lagfarenhet, de utmärktaste i oväld och kunskaper, sky
att söka denna post och Regeringen vet icke hvarifrån den skall taga
personer dertill, utan finner sig nödsakad att lemna dessa platser åt
de mindre skickliga.
Detta är den synpunkt hvarifrån jag tror att man bör utgå vid
frågans bedömande, och tror att hvad här blifvit yttradt om de nu i
Statsrådet föredragna ärendenas öfvcrflyttning till högsta domstolen, har
icke det minsta att göra dermed, så framt man afslår 24 §. Med tillstyrkan
häraf, får jag blott slutligen fästa uppmärksamheten på den
taktik med hvilken talarne här gå till väga och den värde ledamoten,
som den andra före mig yttrat sig i fråga om det K. prerogativet,
har likväl sjelf uppgifvit en annan utväg, hvarigenom Konungamakten
icke skulle behöfva att besväras med en del ärenden,
nemi. att låta dem stanna qvar i collina. Jag vill visserligen icke
bestrida riktigheten deraf i vissa fall, men jag vill blott fästa uppmärksamheten
derpå om icke den siste värde talaren just genom ett
sådant förslag mera försvagar det K. prerogativet, än om de i frågavar.
ärendena öfverflyttades till högsta domstolen, hvilken just derföre
bär namn af ”Konungens”. Jag tror att om man granskar
halten af de invändningar som blifvit framställda, så skall man kunna
antaga de 2:ne första af dessa §§ och afslå den 3;dje.
I anledn. af detta Hr Hjertås yttrande, fästade Hr Gr. o. Land tm.
D e ii 19 Januari f.
149
R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå att, enligt 56 och SI §§ Reg.F.,
K. M:s nu ifrågavar. nåd. propos. ovillkorligen borde i sin helhet af
R. o. Ad. antagas eller förkastas.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag hade äran att såsom ledamot
af Const.Ulsk. deltaga i detta ärendes behandling vid förra riksdagen,
och var emot förslaget af 2:ne skäl.
Jag var emot ändringen i 17 § derföre, att der saknades
vid slutet följande ord: efter malens beskaffenhet.. Om icke de
orden insattes der, så blefve följden, alt den enhet skulle komma
att saknas i lagskipningen, hvilken är oundgänglig alt äga, pä del
att högsta domstolen måtte kunna fortfara att vara den /lägsta domstolen
och icke åstadkomma nödvändigheten af ännu en högre rätt.
Det 2:dra skälet emot antagandet ligger derutinnan, att den
ekonomiska lagstiftningen måste utgå ifrån Statsrådet och således skulle
sjelfva lagen stiftas der. Skulle den dä tillämpas af högsta domstolens
d. v. s. af en annan auktoritet, så måste man finna att sjelfva
lagti fl aren icke skulle komma i tillfälle att erfara verkningarna af
den lag som han stiftat, utan måste derom fråga den andra auktoriteten.
Föremålet för den ekonomiska lagstiftningen är likasom af
en rörlig beskaffenhet i alla länder och äfven i Sverige, synnerligen
under närvar, period, som är en utvecklingsperiod. Om det i allmänhet
är nödvändigt vid den ekonomiska lagstiftningen att tillse
huru verkningarne svara emot lagstiftningen, så blir det så mycket
mera nödvändigt för Sverige att under nuvar. tidpunkt derpå hafva
ett vaksamt öga. Huru är del möjligt om lagen stiftas af den ena
och tillämpas af den andra.
Pä dessa skäl som jag äfven flir närvar, finnér vara af enahanda
vigt, som jag då ansåg dem äga, måste jag för min del afstyrka
bifall till den ifrågavar. ändringen i grundlagarne.
I Ir Gunther, Claes E p h r a i m: Sedan 11. Ex. Gr. Posse upptagit
och efter mitt förmenande på ett fullständigt sätt vederlagt de skäl
emot den K. propos:n, som innefattas i Hr von Hartmansdorffs vid
sista riksdagen afgifne reservation, har Hr von Hartmansdorff uti sitt
nu framställda ytterligare försvar för sina äsigter sökt inblanda en
sådan mängd andra ämnen i diskussionen, alt det skulle leda till
en alltför stor och äfven för närvar, olämplig vidlyftighet, ali följa
honom pä alla de afvägar hans sista yttrande innefattar. Jag anhåller
derföre att, ehuru detta yttrande af Hr von Hartmansdorff
uppkallat mig, fastän ovan, på bänken, få, utan att skärskildt upptaga
alla hans satser till besvarande, yttra mig i korthet om sjelfva
lmfvudsaken.
Till en början får jag härvid säga, att jag anser det vara en
olycka eller ett fel,, att vår nuvar. grundlag inlåtit sig i bestämmelser
om högsta domstolens organisation. Allt hvad grundlagen derom
behöft och bordt säga är, att Konungens domsrätt uppdrages åt en
högsta domstol. Men huru många ledamöter i denna domstol skola
finnas; huru många ledamöter skola pä en gång vara tjenstgörande,
eller huru mänga af dem skola såsom maximum eller minimum lil
-
150
Den 10 Januari f. m.
göra domfört antal; delta allt är stadganden, som efter min tanka
aldrig bordt intagas i grundlagen, utan höra dels till allmänna la
gen
så vidt de angå målens behandling och skola tjena parterna
till efterrättelse och säkerhet, dels ock lill sådana bestämmelser, sorn
Konung och Ständer i anslagsväg fastställa, allt efter behofvet af en
ökad personal. Då nu den K. proposm icke innefattar något förslag
att organisera högsta domstolen på annat sätt, än Förut, utan
endast åsyftar att undanrödja det hinder, som grundlagen för närvar,
lägger emot denna domstols reorganisation i samma ordning, sorn
grundlagen för amira domstolar stadgar, kan jag ej finna annat, än
att man genom bifall härtill skulle bereda sig en stor vinst. Och
jag ber, alt härvid fä fästa eder synnerliga uppmärksamhet, mine
Hrr! derpå, att genom det förändrade stadgande, som nu är i fråga,
det icke är föreslagit, att högsta domstolen skall på något visst sätt
reorganiseras, utan att det blott är fråga om att göra det möjligt
för Konung och Ständer att samfällt derom framdeles besluta, genom
borttagande af det hinder, som grundlagen nu i detta fall lägger.
Erkänner man således nyttan af att i nämnde hänseende hafva
fria händer för framtiden, sä måste det vara en vinst att få bort
det grundlagsstadgande, sorn bestämmer högsta domstolens ledamöter
till ett visst antal, och att i stället antaga en redaktion, som öfverlemnar
detta bestämmande åt Konung och Ständer i samma ordning,
som för hofrätterna hittils ägt rum. Hvilka mål, som der
skola upptagas, och i hvilken ordning de der skola behandlas och
afgöras, utgör föremål för allmän lag; men huru många ledamöterna
skola vara, bestämmes endast i anslagsväg på det sätt, att då
Konungen finner ärendenas mängd eller fördelning fordra en ökad
personal, Han hos Ständerna begär de dertill nödiga anslagen, och
att Ständerne, dä de erkänna behofvet, bevilja hvad som äskas. Sä
har det vid flera tillfällen tillgått med förökning af både Svea och
Götha hofrätter, hvilka, ifrån att hafva endast 16 eller 18 ledamöter,
som de för några år sedan voro, numera hafva några och tjugo
ledamöter hvardera. Och jag frågar: hvarföre skulle det ej fa tillgå
på samma sätt med högsta domstolen? och manne ej en grundlagsförändring,
som bereder utrymme härtill, bör anses såsom både
nödig och nyttig?
Redan ur denna synpunkt, eller såsom ett medel alt lemna
Konung och Ständer för framtiden friare händer i afseende på högsta
domstolens organisation, kan jag således ej annat än biträda det
ifrågavar. förslaget; men jag gör det ännu mera med afseende pä
de resultater, som af den nu endast förberedda reformen framdeles
kan påräknas, och bland hvilka resultater jag i främsta rummet sätter
utsigterna för en större enhet i lagskipningen. Jag förutsätter nemi.
härvid, att om statsmakterna framdeles besluta högsta domstolens
fördelning på 2 divisioner, det jemväl varder bestämdt, att hvardera
divisionen skall handlägga sina särskildta mål, men icke samma
slags mål komma att af båda divisionerna ömsevis behandlas. Ty
det är en af erfarenheten allmänt bekräftad sats, att i hvarje domstol,
den må vara högre eller lägre, som på olika divisioner behandlar
samma slags mål, de juridiska begreppen ovillkorligen utbilda
Den 19 Januari f. m.
151
sig olika inom hvarje division och slutligen förstör lagskipningens
enhet. Hr Lagerhjelm har således visserligen rätt deri, att om förslaget
tillika innehållit, att målen skulle efter derus olika beskaffenhet
fördelas pä de särskilda aldina af högsta domstolen, ett sådant
tillägg, såsom en närmare bestämmelse af meningen, icke kunnat
skada; men nödvändigt finnér jag detta tillägg desto mindre,
som man icke rimligtvis kan tänka sig, att fördelningen skulle komma
att ske på annat sätt, och R. St. i allt fall, om K. M. och dess
rådgifvare verkligen skulle framdeles vid reformens utförande framlägga
ett annorlunda beskaffadt förslag till målens fördelning, då
hafva godt tillfälle att till ett sådant förslag säga nej. Men deremot
utgör det nuvar. grundlagsstadgandet redan i och för sig sjelf ett
stort hinder för lagskipningens enhet i så målto, att det ovillkorligen
bestämmer ledamöternas antal till 12, men endast tillåter högst
8 alt vara på en gäng tjenstgörande, och sålunda gör tjenstgöringen
ambulatorisk. Härigenom måste uppkomma hvad också, såsom vi
alla veta, ofta inträffat, att lika mål kunna få olika utgång, allt eftersom
de [iå olika tider afgöras af särskilda ledamöter; och
ehuru jag icke åberopar en sådan utgång såsom ett klander emot
högsta domstolens ledamöter, enär hvar och en af dem naturligtvis
1 främsta rummet bör följa sin öfvertygelse, kan man dock ej annat
än beklaga, att sjelfva domstolens sammansättning leder till en
sådan osäkerhet för alla parter. Finge nu deremot högsta domstolen
blott en tillökning af 4 nya ledamöter, sä kunde deraf bildas
2 divisioner med 8 ledamöter i hvardera; och om målen sedermera
efter deras beskaffenhet fördelades mellan de särskildta divisionerna,
skulle man ostridigt cjeruti hafva den högsta möjliga garanti för. bibehållande
af den enhet i lagskipningen, som för alla måste utgöra
ett eflerlängladt mål. — Det säger sig i öfrigt sjelf, alf då man
sålunda bildar högsta domstolen på särskilda divisioner, man icke
kan så knappt tilltaga dessa afd;r, att de icke inom sig hafva tillgång
på ombyte af en eller annan ledamot i st. f. dem som kunna
fä tillfälliga förfall, och det är derföre jag, med förutsättning alf
det nu gällande stadgandet om domfört antal förblifver oförändradt,
ansett lämpligast att 8 ledamöter bestämmes för hvardera divisionen.
Genom, ett bifall till den af K. M. nu föreslagna grundlagsförändringen
skulle man således i främsta rummet hafva utsigt till den
fördel, hvilken jag anser vara den vigtigaste, att, i st. f. den nuvar.
ambulatoriska tjenstgöringen i högsta domstolen, man kunde få arbetet
fördeladt på 2 divisioner, af hvilka den ena uteslutande sysselsatte
sig med de egentliga justitie-ärendena, och den andra med
de s. k. besvärsmålen, d. v. s. icke allenast den mängd af mål
ang:de ekonomiska författningars tillämpning, som 1111 i besvärsväg
ingå till högsta domstolen och hindra den från att sysselsätta sig
med de egentliga justitiemålen, utan äfven en mängd af de besvärsmål,
som för närvar, öfver all höfva betunga Statsrådet, och hvilkas
afgörande, lill följd af målens beskaffenhet, lämpligast öfverlännäs
åt en särskild domstol. Vi skola nemi. icke tro, att meningen kan
vara, det alla de besvärsmål, ronde befordringar eller rent administrativa
förhållanden, som nu i stats-rådet afgöras, skulle komma att
152
Den 19 Januari f. m.
öfvei flyttas på elen särskilda afdin af högsta domstolen. Men det
gifves bland dessa mål en mängd andra, som helt enkelt angå tillämpningen
af åtskilliga i administrativ väg utfärdade författningar
och sålunda röra rättsförhållanden emellan enskilde inbördes eller
emellan dessa och vissa korporationer; och det är i så beskaffade
besvärsmål öfvertlyttning från Statsrådet till en särskild afd. i högsta
domstolen, som jag för min del ser den andra stora fördelen af
det nu ifrågavar. förslaget, ehuru denna fördel alldeles icke står i
något så oskiljaktigt sammanhang med den förutnämnda, alt ju icke,
i händelse meningarne skulle vara delade om nyttan af dessa måls
öfverflyttning, förslaget i allt fall både kan och bör antagas för vinnande
af det förstnämnda ändamålet.
Man har såsom skäl emot den ifrågaställde öfverflyttningen af
besvärsmålen yttrat, farhåga för lämpligheten af dessa måls behandling
efter rent juridiska former och strängt juridiska grundsatser. —
.lag får i anledn. häraf säga, alt jag icke inser någon nödvändighet
deraf, att den afd. af högsta domstolen, hvarom här är fråga, skall
vara uteslutande besatt af stränga jurister, eller personer med samma
egenskaper, som fordras af dem, hvilka sitta i den andra afd:n.
Tverlom skulle det troligen blifva ganska fördelaktigt, om den förra
afd:n besattes med personer, som, jemte det de hade så mycken
vana och insigt i juridiska måls behandling, att domarevärf åt dem
kunde anförtros, förnämligast förvärfvat erfarenhet och skicklighet i
administrativa ärendens bedömande, ungefär på samma sätt, som vi
i fordna dagar sågo att allmänna beredningen tillsattes. Hr von
Hartmansdorff har i sin reservation vid sista riksdagen uti en ogillande
mening yttrat den förmodan, att förslaget innebär ett äterupplifvande'
af den fordna allmänna beredningen, och äfven jag tror
detta hafva varit meningen, med den skilnad likväl, att den nya
skulle äga en beslutande rätt, som den gamla icke hade; men jag
kan häri ej se något ondt, utan tverlom en fördel.
Hr von Hartmansdorff har äfven klagat öfver alt förslaget är
så obestämdt, att man icke får veta huru den åsyftade förändringen
skulle komma att utföras, och äfven i denna del är jag med honom
af sä skiljaktig tanka, att hvad han anser vara en brist, finner jag
vara en förtjenst hos ifrågavar. förslag. Till närmare förklaring af
denna min mening, ber jag ali ännu en gång fä fästa uppmärksamheten
derpå, att det förslag, hvarom vi nu öfverlägga, icke går
ut på annat än att undanrödja det hinder, som grundlagen för närvar.
lägger emot den åsyftade förändringen, men ingalunda att i
grundlagen inlägga några nya bestämmelser om sättet, hvarpå den
skall utföras. Derom mäste sedermera ett särskildt förslag upprättas,
hvars antagande naturligtvis kommer att hero på Konungs och
Ständers samverkan; ty det säger sig sjelf, att om man vill af högsta
domstolen bilda 2 afd:r och emellan dem fördela målen efter
dessas olika beskaffenhet, kan ej hvardera afd:ns behörighet eller
obehörighet att upptaga ett visst mål bestämmas annorlunda än genom
en lag, om hvars antagande båda statsmakterna varit ense. Men
uppgörandet af en sådan lag om målens fördelning är en ganska
kinkig och svår sak, på hvilken man behöfver väl betänka sig, och
Den 19 Januari f. m
153
vid hvilken man lätt äfventyra!' att begå misstag eller åtminstone
att första gången göra lagen mindre fullständig. För att således
ej betaga sig tillfället att på genaste vägen kunna omgöra
hvad man en gång måhända mindre riktigt gjort, bör denna lagen
ej vara annat än af civil-lags natur; och det skulle efter min
tanka vara håde olämpligt och oklokt att inlägga de hithörande bestämmelserna
i sjelfva grundlagen, såsom Hr von Hartmansdorff synes
vilja.
Slutligen har man också sagt, att det skulle vara skadligt, om
den auktoritet, som äger utfärda de ekonomiska förfallningarne, icke
tillika i sista hand upploge de öfver samma författningars tillämpning
inkommande besvär, och alt eli rubbning af nu existerande förhållanden
i denna del, skulle innefatta en inskränkning i Konungens
prerogativ. — Jag bekänner dock, alt jag icke kunnat rätt uppfatta
meningen af denna invändning, enär det K. prerogalivet väl mäste
bestå i rättigheten att stifta de ekonomiska författningarna, men icke
i besväret med handhafvandet af deras rätta tillämpning, samt Konungen
dessutom ju redan äger rätt alt vid dessa författningars
utfärdande bestämma, huruvida besvär öfver deras tillämpning skola
fullföljas i statsrådet eller högsta domstolen.
På dessa skäl, och-sedan jag nu i möjligaste korthet yttrat mig
öfver det hufvudsakliga innehållet af ifrågavar. förslag tillika med de
resultater man deraf kan påräkna, tillstyrker jag för min del bifall
dertill, utan att inlåta mig i det mera speciella af Hr von Hartmansdorffs
många anmärkmr.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates, förenade sig med Hr
Gunther.
Frih. Stjernstedt, Äng. Willi.: Det var med anledn. af
Hr Hjertås förslag att 2:ne §§ af förslaget skulle antagas, men den
24 § förkastas, som jag hegärde ordet; men dä Hr Gr. o. Landtm,
redan förklarat att sådant icke låter sig göra, sä har jag i det fallet
icke annat att säga, än ett uttryck af min förundran huru en
vid riksdagsärender behandling så vand ledamot som Hr Hjerta kunnat
komma fram med ett sådant förslag.
Jag kan, i det skick som förslaget nu befinner sig, icke med
min röst biträda detsamma, utan mäste yrka afslag derå, särdeles
med afseende derpå, att 24 §:n skulle fä den förändrade lydelse,
som förslaget innehåller. Afven i afseende på 17 §:n anhåller jag
fä göra en anmärka. Det forde nemi. icke vara alldeles lämpligt
att i en grundlag upptaga motiver för grundlagsstadganden. Der
står nemi. i slutet af förslaget: ”i ändamål att högsta domstolen må
kunna tjenslgöra på afdelningar”. Då något annat motiv för högsta
domstolens tjenstgöring på afd:r icke torde kunna komma i fråga,
än de ökade göromålens fördelning, så anser jag följaktligen alt
nämnde motiv rättast hade bordt vara ur §:n uteslutet.
I afseende på Hr Giinthers anförande, att antalet af högsta domstolens
ledamöter lika litet som de öfriga domstolarnes borde införas
i grundlagen, så lär Hr Gunther för konsequensens skull svår
-
154
Den 19 Januari f. m.
ligen kunna rosia bifall till förslaget, enär det innehåller att ledamöternas
antal skall vara minst 12.
I öfrigt anhåller jag få förena mig med Gr. Lagerbjelke derom,
att det icke synes lämpligt att antalet af högsta domstolens
ledamöter skall bestämmas i den ordning, som för anslagsfrågors
afgörande finnes stadgad. Jag tror det vara bättre att hafva ledamöternas
antal bestämdt; och anhåller jag således på nu anförda
skäl om afslag pä betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få upptaga och
närmare utveckla den af Hr Lagerhjelm framstälda anmärkn.
Pä sätt jag förut sagt, anser jag af störtsa vigt för författningskunskapens
bibehållande inom Slats-rådet såsom ett vilkor för
inträde deri, att man äger denna kunskap, särdeles när de s. k.
besvärsmålen der afgöras. Om Slats-rädets befattning skulle inskränkas
derhän, att endast uppgöra förslag till nya författningar,
utan farhåga för svårigheten alt sjelfve nödgas tillämpa dem,
så befarar jag ett menligt inflytande deraf pä den ekonomiska
lagstiftningen. Del vore allt för beqvämt att föreslå den ena
ekonomiska författningen efter den andra och sedan öfverlemna
åt underordnade embeismyndigheter samt högsta domstolen att
draga sig fram med tillämpningen så godt de kunde. Aro Statsråden
deremot nödsakade att sjelfve befatta sig med tillämpningen
och utfinna medel alt afhjelpa de olägenheter, en ulgifven
författning eller en förklaring deröfver medför, så väckes rätt allvarligen
deras uppmärksamhet på nödvändigheten att vara så
myckel aklsammare vid dylika förfaltningsförslag en annan gång.
Elter mitt sednaste yttrande hafva åtskilliga anmärkmr blifvit gjorda,
bland hvilka jag anser mig böra upptaga följande; jag ber
om ursäkt derest de i hänseende till innehållet förekomma uti
oriktig ordning, men jag upptager dem så sorn de blifvit antecknade.
Man har sagt, att det icke vore genom besvärsmålen, Konungen
vunne kunskap om författningars lämplighet för det med
dem afsedda ändamål. Del är visserligen sannt, att dylik kunskap
icke vinnes ensamt af besvärsmålen, den vinnes äfven genom
andra underrättelser, som komma till Konungens och hans
rädgifvares kännedom. Men deras tillförlitlighet kan bestridas
och betviflas. Der officiella handlingar deremot utvisa, att olägenheter
af gällande författningar förefinnas, der kan man icke
påslå dessa olägenheter vara af illasinnade personer uppdiktade.
Man har sagt, att målen nu få hvila allt för länge oafgjorda i
högsta domstolen sann alt antalet af hans ledamöter måste ökas,
pä det ali denna olägenhet mätte upphöra. Frågan härom, mine
Hrr! är en särskild sak. Hufvudfrågan är den huruvida besvärsmålen
böra från slats-rådet förvisas till högsta domstolen
eller icke. En annan fråga är den, huruvida högsta domstolen
i sitt närvar, skick medhinner de måls afgörande, hvilka nu tillhöra
bans pröfning. Att de efterliggande eller s. k. balanserade
målen i högsta domstolen icke tilltagit i sednare tider skall jag
hafva äran upplysa. Det uppgafs väl i den K. proposm,
Den 19 Januari f. m.
155
alt målen tilltagit samt att balanserna tillika ökats, så att dä de
år 1813 utgjorde  274.
slego de 1823 till 421.
1833
1097.
och 1843 ,,  1261 mål.
Sedan högsta domstolen, i sednare lider, fått dels flere dels
yngre föredragande och domstolen sammanträdt äfven e. m. 1
gäng i veckan, hafva de eflerliggande målen så förminskats, att
under de 3 sista näst efter hvarandra följande åren, för hvilka
uppgifter äro tillgängliga, utgjorde
balansen' är 1844
1017.
„ ,,1845
794.
,,1846
635.
Om nu ärendena med samma nit och drift fortfarande skötas, och jag
vill icke betvifla att det sker, så bör man hoppas, att om 10 år få se ett
ännu fördelaktigare förhållande. Man bar sagt, att stats-rådet borde
hufvudsakligast sysselsätta sig med organisationsfrågor och befrias från
författningars tillämpning. Jag är icke alldeles af den meningen,
utan tror, alt det varit väl, om stats-rådets ledamöter hade,
mera än som ägt rum, haft distraktioner af besvärsmålen. Frih.
Hermelin har yttrat, att lagstiftaren finnér sig besvärad af lagarnes
tillämpning. Del är just hvad jag önskar, på det alt han
mätte vara desto försigtigare vid lagförslags afgifvande. Hr Hjerta
har sagt, alt det vore för Konungen förnärmande alt deltaga i
högsta domstolens förhandlingar. Hvarföre? Utan tvifvel derföre
alt han kunde blifva öfverröstad. Om det förhåller sig så med
justilieärondena, bör man väl dä påbörda högsta domstolen äfven
besvärsmålen och sålunda förringa Konungamakten ännu mera?
Ingen vill annat, säger flr Hjerta, än lag och rätt. Ja! del må
vara ganska sanni ; men del är ock en sanning, att en hvar
tror rätten vara på hans sida, hvaraf partiskhet och rättegångar
uppslå, sakerna må afgöras hvar som helst. Han säger vidare,
all genom de ökade målen och den ringa atlöningen skulle domare
sky högsta domstolen. Om förhållandet med målen inom
denne domstol har jag redan yttrat mig. Hvad atlöningen åt dess
ledamöter angår, så har del stålt Hr Hjerta liksom en hvar öppet
ali, vid hvilken riksdag som helst, föreslå lämplig tillökning
deri och sålunda afhjelpa den öfverklagade olägenheten. Han
säger vidare, att man gör rättsökande föga gagn dermed, att målen
stanna vid colhnes beslut, och att detta vore farligare, än
målens afsöndring till högsta domstolen. Men härmed förhåller
det sig sä, alt collegii-ledamöterne icke äro godtyckligt afsältlige
genom någon opinionsnämnd. Pä sjelfsländigheten i deras beslut
kan man följaktligen räkna med samma skäl som på andra
underdomares. Att bcsvärsmålens skiljande från stats-rådet skulle
betydligt minska Konungamaktens anseende i landet, är enligt
min tanka gifvet, ty bvad gagnar det att Konungen kan stifta
lagar i ekonomisk väg om Han ej derjemte kan, sedan en författning
är utfärdad och undersåten linner sin rätt förnärmad, hjelpa
honom lill rätta? Om Konungen svarar den klagande: Jag kan
150
Den 19 Januari f. m.
icke hjelpa dig, gå lill högs!a domstolen, så skall den sökande
länka, jag är således lallen i herrarnes liander, det finnes icke
mera i Sverige en Konung, som kan upprätthålla den fattige
mot de mäktige. Hr Gunther har talat åtskilligt om malens fördelning
inom högsta domstolen efter deras beskaffenhet. Del vore
enligt min tanke ganska riktigt, likasom hvad Hr Lagerhjelm
anmärkt härutinnan. Men hvarföre omtalar man icke sådant uti
den K. proposm. Bristen derpå och osäkerheten om hvad som
föreslår, gör att man icke kan antaga proposm. Hr Gunther
har klagat öfver den osäkerhet i beslut, som uppkommer genom
ombyte af ledamöter och ansett det vara bättre, om ärendena voro
så skiftade mellan afd:r af högsta domstolen, att en hade brottmålen
och den andra civilmålen. Hvarföre tillstyrker och utsäger
man icke sådant? Men derom är 1111 icke fråga, mine Hrr!
Frågan är att afsöndra de s. k. besvärsmålen från Konungen till
högsta domstolen. Hr Gunther säger att, om bifall lemnades till
den K. proposm, skulle man sedan lättligen kunna öfverlemna
justilieärendena åt den ena och besvärsmålen ät den andra ahlm.
Om 1111 sä äfven skedde, befunne ju högsta domstolen sig i samma
svåra belägenhet sorn Ilr Giinther redan skildrat, ty lian finge
dä likasom nu både brottmål och tvistemål att sköta pä den ena
af<I:n, under det att besvärs- eller slalsförvaltningsmålen öfverflyltades
på den 2:dra afdm. I sen således, mine Hrr! altman
förer eder in pä specialiteter, hvilka aflägsna oss från hufvudsaken,
utan att något derutinnan bevisas. Man säger, alt det icke
blott är sådana tvister, hvilka på ena sidan hafva samhällets fördel
och på den andra enskildes deremot stridande anspråk till
föremål, hvilka skulle afsöndras från Konungen, utan äfven sådana
som röra tvister enskilde emellan. Om det så förhåller sig,
är den dithörande afsöndringen icke annat än en fortsättning af
den, som vidtogs år 1828. Den kan måhända göras fullständigare;
men det är alt afsöndra något helt annat än rälta stals-förvalluingsärenden
till högsta domstolen. Hr Gunther säger det
vara ganska rätt, att allmänna beredningen skulle på della säll
återställas. Men den betydliga skillnaden vore ali den förra allmänna
beredningen blott var en Konungen underordnad rådgifvande
myndighet, hvaremot den förordade nya afdm af högsta
domstolen skulle blifva en Konungen sidvördnad afgörande rätt.
Del vöre just olyckan, ty lion borltoge en del af Konungamakten,
hvilket den s. k. beredningen icke gjorde. Slutligen har Hr Gunther
sagt, att ärendenas fördelning visserligen bör ske emellan de
särskilda afdma af högsta domstolen, men att den icke bör slå i
grundlagen. Allt besvär med denna fördelning blifver öfverflödigt
om besvärsmålens afsöndring från stals-rådet icke göres,
jag tillstyrker vördsamt, hoppas och anhåller, alt R. 0. Ad. icke
mätte utsätta samhället för den skada, eller Konungamakten för
den förringelse, som denna afsöndring skulle medföra.
Hr Gr. 0. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadl
till fortsättande af plenum kl. ti e. m.
Den 19 Januari f. nt.
157
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag hade äran vara ledamot
af Coust.Utsk., dä ifrägavar. K. propos. vid sisth riksdag
der behandlades och jag har instämt i Hr von Hartmansdorffs då
afgifna, vid början af detta plenum upplästa reservation. Jag har,
sedan denna reservation afgafs, icke funnit skäl att förändra min
öfvertygelse, hvarföre jag instämmer i allt hvad Hr von Hartmansdorff
ytterligare framställt till utveckling af denna reservation och
kommer således att rösta för afslag å den K. propos:n. Jag skall
dock anhålla att i korthet få upptaga några af de här framställda
anmärkmr. Först och främst synes diskussionen i sjelfva saken vara
något sväfvande. En ledamot pä främsta bänken inom Riddarhuset
har uppgifvit, att afsigten med den K. propos:n skulle vara att
till högsta domstolen öfverflytta besvärsmälen och att derföre antalet
af domstolens ledamöter skulle behöfva ökas. En annan ledamot
på den sisla bänken inom detta hus har yttrat, att de mål,
som nu gå till högsta domstolen, fä hvila allt för länge derstädes
oafgjorda. Således synes tillökningen hufvudsakligast böra ske för
behandlingen al de egentligen juridiska målen. Detta sväfvande
liärflyter derifrån, att den K. proposm är fullkomligt obestämd i
dessa frågor; man får i många fall gissa sig till hvad meningen
månde vara med densamma. Den synes också afse, hvad H. Ex.
Hr Gr. Posse yttrat, att man borde laga så, att man icke hade
händerne bundne af grundlagen. Detta vore visserligen beqvämt,
men jag kan icke tillstyrka R. o. Ad. att beträda denna väg. H.
Ex. Ilr Gr. Posse har omtalat åtskilliga obetydliga frågor, som förekomma
inom stats-rådet. Jag tror likväl att tiden tillåter deras behandling
derstädes. Vi veta ganska väl att Konungen dessutom
besväras med många småbestyr, hvaraf Hans tid upptages. Jag
menar de frågor, hvilka icke afgöras inom stats-rådet, men som
dock inför Konungen föredragas och derigenom utgöra föremål för
Hans beslut, nemi. uniformsförändringar. För att bestrida Hr von
Hartmansdorffs påstående, att den, som inom stats-rådet handlägger
besvärsmälen, skall hafva speciel kännedom om dessa ärenden, eller
att man endast genom deras handläggning kan om dem vinna kännedom,
har Hr Grefven vidare anfört, att hvarken R. St. eller
Konungen tillämpa lagen, ehuru de gemensamt stifta densamma,
och att de så mycket mindre kunna taga någon befattning med
tillämpningen, som de icke äga den härtill erforderliga erfarenhet
och hvilken inhemtas genom målens behandling. Detta är ganska
rätt, men det är också lagstiftarens ovillkorliga pligt, att uti lag
frågor,
innan de antagas, höra dem, som tillämpa lagarne. När
Konungen afgifver en propos. om en förändring i lagen, sä inhemtas
deröfver högsta domstolens utlåt., sorn tjenar lill ledning för
Utsk. och Ständer. Likaså, å andra sidan, när R. St. utan någon
föreg:de ledning fatta ett beslut i en lagfråga eller göra ett förslag
till en lagförändring, stadfäster Konungen icke denna lagförändring
förr än högsta domstolen blifvit deröfver hörd. Härigenom beredes
desse statsmakter, hvilka icke äga någon erfarenhet i lagarnes
tillämpning, en ledning för sitt bedömande af lagarnes fullkomlighet
eller ofullkomlighet. Man vill, att stats-rådet skall befrias från
15S
Den 19 Januari f. m.
(le s. k. besviirsmålen för att uteslutande kunna egna sig åt organisationsfrågor.
Jag tror, att de 3:ne sednare årens erfarenhet har
ådagalagt, att icke tid har saknats för stats-rädet att befatta sig med
dylika stora organisationsfrågor. Jag har icke försport, att besvärsmålen
längre än hvad förut varit fallet hvilat oafgjorda, och likväl
hafva under dessa 3 år en mängd vidlyftiga författningar utkommit.
Vi hafva nemi. fått en fattigvårdsförfattning, en näringsfrihets-författning,
en författning ang:de försvarslöse; vi hafva fått förslag till
försvarsverkets organisation till lands och sjös och till undervisningsverkets
förbättring. Tiden synes hafva varit för stats-rädet fullkomligt
tillräcklig. Jag anser att det ifrågavar. förslaget icke bör antagas
just derföre, att hesvärsmålen blifvit ifrågasatte att afsöndras
fran stats-rädet och jag föreställer mig att afsigten med samma förslag
skall kunna tydas derhän, som man möjligen skulle kunna tro
afsigten endast vara att lätta den börda, som nu hvilar tungt å
stats-rådets ledamöter. På grund af dessa och redan anförda skäl,
anhåller jag att få instämma i det yttrande, Bonde-St., ehuru kanske
något för tidigt, afgaf redan vid sista riksdag, nemi. att ifrågavar.
grundlagsförändringar möjligen kunde dels i en framtid medföra
oberäkneliga statsutgifter och dels, i afseende på högsta domstolens
fördelning pä divisioner, rubba den enhet, som i sista instansen
vore angeläget att vårda. Jag får derföre anhålla om propos. till
afslag ä ifrågavar. förslag.
Hr Bruce, Rob. Edv.: Jag förenar mig med de Hrr, hvilka
tillstyrkt bifall till den K. proposm. De af Hrr Hjerta och Gunther
anförda skäl äro så talande, att jag anser öfverflödigt att dervid göra
tillägg. Jag kan dock icke tillbakahälla min förundran deröfver,
att man anser Konungamakten i något afseende förminskas derigenom,
att de s. k. besvärsmålen afsöndras från stats-rådet. Hvaruti
består dä Konungamakten? Jo, mine Hrr! i folkets kärlek. Vår nuvar.
Konung är häraf i besittning och skall man då afslå hvarje propos.
, Han till R. St. aflåter. För några år sedan uppsteg denne
Konung på vår thron och kronan syntes honom lätt, emedan Ständerna
sökte underlätta Hans mödor. Nu deremot förnekas nästan
hvarje af Hans nåd. proposm. Håfven J redan förlorat förtroendet
för Honom? Skola vi nu låta kronan trycka Honom? Nej! vi skola
med hjelpsamma händer göra den lätt, och försvara fäderneslandet
mot dess inre och yttre flender.
Hr Fåhreeus, Olof Immanuel: Lika med (lere föreg:de
talare, har äfven jag undersökt beskaffenheten af de i Hr von Hartmansdorffs
reservation framställda anmärknm mot den K. proposm.
I det hufvudsakligaste äro väl dessa anmärkmr redan besvarade.
Jag anhåller dock att få, till bemötande deraf, tillägga några få ord.
I den 3:dje punkten af reservationen heter det: ”när ändring i
grundlage7i skulle göras, har man ej fästat uppmärksamhet
vid det mindre formenliga, att låta mål i högsta domstolen
af göras af minst fyra och högst åtta ledamöter.”
Reservanten har härvid utvecklat sin åsigt sålunda, att 5 ledamöters
närvaro ovillkorligen må fordras, af det skäl, att om 2
Den 19 Januari f. m.
159
stanna emot 2, så är den 5:te, som tillkallas, allena afgörande.
Men jag hemställer, huruvida i sådant hänseende förhållandet härigenom
blefve i ringaste mån förändradt. Då nemi. 5 ledamöter i
domstolen öfvervara ett mål och det inträffar att af 4 ledamöter,
som först afgifvit sina röster, 2 stanna emot 2, så skall ju den
5:te äfven dä blifva afgörande.
I 4:de punkten är det anmärkt, att antalet af högsta domstolens
ledamöter skulle för hvarje tillfälle blifva beroende
af löneanslags beviljande. Det är ganska sänut, men först och
främst lärer det icke kunna bestridas, att i detta hänseende omständigheterna
ingalunda genom antagandet af grundlagsförslaget
blifva förvärrade; ty det minsta antalet måste ändock blifva 12;
men dessutom får jag fasta uppmärksamheten deruppå, att 11. St.
hafva i sin makt att icke allenast vägra anslag till nya löner, utan
äfven nedsätta de gamla. Det låter således tänka sig, att för de
12 justitieräds-embeten, som enligt grundlagen skola finnas, lönerna
vid någon riksdag kunde varda bestämda till några fä r:dr i st. f.
några tusen; och jag frågar, hvad annan verkan det af reservanten
påpekade förhållande skulle hafva, än det beroende af anslags beviljande
som sålunda redan äger rum.
6:te punkten af reservationen lyder så: högsta domstolens
utvidgning förklaras åsyfta afsöndring frun Konungens pröfning
i stats-rudet af vissa dithörande mål, utan att nugot
grundlagsstadgande föreslus, till bestämmande af den inskränkning
i Konungamakten, som deraf blefve en följd. Jag har
ofta hört talas om, ali Konungamakten skulle lida inskränkning genom
besvärsmåls afsöndrande frän behandlingen i stats-rådet. För
min del kan jag icke fatta betydelsen häraf. Behörigheten att skipa
rätt kan icke medföra någon makt, då benådningsrätt icke äger
rum; och det är klart att detta icke kan vara fallet, då fråga
är om mitt och ditt. För att kunna kallas makt, i den mening
som här endast kan afses, måste man förutsätta möjligheten att döma
efter godtycke, hvilket det vore otillbörligt att förutsätta. Man
har äfven lagt mycken vigt derpå, att samma embetsman, som hafva
att handlägga den ekonomiska lagstiftningen, äfven må hafva alt
handlägga tvistefrågorna ang:de dessa författningars tillämpning. Jag
ber att härvid fä fästa uppmärksamheten derpå, att med åtskilliga
andra författningar, som ligga inom det ekonomiska lagstiftningsområdet,
redan förut så tillgått, som med förevar, förslag afses;
och man har deraf icke försport någon olägenhet. Sä hafva t. ex.
skiftesförfattningarne utfärdats af Konungen i stats-rådet, men tillämpningen
deraf tillhör allmänna domstolarne. Ja! sjelfva civillag-förslagen
handläggas i sista hand inför Konungen i stats-rådet;
men ingen lärer derför vilja yrka att stats-rådet äfven skall handlägga
frågor om civillagens tillämpning. En värd talare har lemnat
en ganska dyster skildring af högsta domstolens moraliska ställning.
Han har nemi. förkarat att dess ledamöter icke kunna vara sjelfständige.
Det skulle i sanning vara nedslående för hvarje Svensk
medborgare, om en sådan mening kunde hos landets allmänhet
vinna insteg. För min del hyser jag för mycken aktning för hög
-
leo
Den 19 Januari f. m.
sta domstolens nuvar. ledamöter, för att icke tilltro dem den karaktersfasthet,
att de i sitt vigtiga kall, utan bäfvan för det Damokles-svärd,
som kallas opinionsnämnd, förmå döma och handla efter
ren öfvertygelse.
Samme talare har yttrat det vara önskligt, att stals-rådets ledamöter
hade så tillräckligt af distraktioner att de saknade rådrum
att sysselsätta sig med organisationsförslag. Jag hemställer huru det
i ett samhälle skulle se ut om allt framskridande förhindrades; lyder,
såsom i alla lefvande organismer, är stillastående död, ett tillstånd,
som jag föreställer mig vara det olyckligaste för ett samhälle.
Det är af samme talare äfven anmärkt, att de sednast utkomna
näringsförfattningarne mäste medföra den olägenhet att enär
frågor ronde näringarna, som förut blifvit behandlade af com.-  collim i 2:dra instansen, nu skulle komma att gä direkte till Konungen,
de hos stals-rädet förekommande ärendens mängd skulle derigenom
fyrdubblas. Detta yttrande hvilar helt och hållet på ett
missförstånd. Jag får nemi. erinra, hurusom sådana ärenden tillförene
gått från städernes magistrater till corn.-collini, men att de
numera gå från dessa städernes myndigheter till K. befide i andra
instansen och derifrån, likasom förut från corn.-collini, till K. M.
— Förändringen består således endast deruti, att com.-collii befattning
med ifrägavar. mål öfverflyttats till K. befide och då instansernes
antal alltså icke förminskats, kan naturligtvis förändringen
icke antagas medföra någon tillökning af målens antal i högsta instansen.
På dessa med flere skäl, sorn af föregide talare blifvit till stöd
för föi-slaget anförda, kan jag i denna del icke foga mig efter en
värd talares välvilliga råd att kufva mitt äudrings-begär, utan yrkar
förslagets antagande.
Hr Dalman: Då jag för en stund sedan förenade mig med
hvad Hr Gunther yttrat, trodde jag ämnet vara så utredt, att vidare
försök till vederläggning af hvad han anfört icke skulle komma i
fråga; men dä en talare, som på detta rum utöfvar ett ganska
stort inflytande, äfven sedermera uppträdt med åtskilliga anmärkningar,
tar jag mig friheten anhålla att fä med några ord bemöta
denne talares inkast. Ett bland de vigtigaste af dessa är hans yttrande,
att de ekonomiska författningarne skulle blifva mindre väl
handhafde om tillämpningen skedde af högsta domstolen, än om den
skedde af lagstiftarne sjelfva inom stats-rädet. För min del är jag
af en alldeles motsatt tanka. Jag är nemi. öfvertygad derom, att
det skulle vara för samhället en stor vinst 0111 de ekonomiska författningarne
tillämpades af en annan auktoritet än den som stiftat
desamma, ty örn något fel finnes i en ekonomisk författning, så
upptäckes och erkänncs denna brist lättare af dem, sorn i allmänhet
hafva sig anförtrodt att tolka lag, och jag tror äfven att de ifrågavar.
författningarne torde blifva med mer omsorg uppställde, örn
icke lagstiftaren, då han tillika är lagskipande, alltid tyckte sig hafva
den lättare utvägen att, i anledn. af inkomne förfrågningar, tilltal
-
Den 19 Januari f. m.
161
fälligt förklara desamma. Erfarenheten har också ganska ofta visat
att just det förhållande, att departits-cheferne sjelfve äro de högsta
kontrollerande öfver tillämpningen af de utaf dem utfärdade författningar,
kan leda om icke till godtycklighet, åtminstone lill, om jag
så må uttrycka mig, utöfvandet af en icke alltid nyttig välvilja att
öfverse med sina underordnade embetsman, hvilka icke skola komprometteras
genom att få orätt mot enskilda. Om i stället förhållandet
vore, att förfaltningarnes tillämpning utöfvades af en oberoende
domaremakt, skulle tvifvelsutan detta innebära en långt kraftigare
och säkrare kontroll och säkerhet för personer, hvilkas rätt
ofta, på ett i deras välfärd ganska ingripande sätt, heror af dessa
författningars rättvisa tillämpning. Hr von Hartmansdorff har visat
sig mycket öm om det K. prerogativet, uti hvilket han förmenar,
att den ifrågavar. propos:n gör ett stort ingrepp, då den åsyftar att
skilja Konungen från sin nu ägande rätt, att ensam skipa lag i de
s. k. ekonomiska tvistefrågorne. Hel förvånar likväl, att man vill
visa sin ömhet om Konungens prerogativ genom att bestrida Konungens
egen propos., att möjligen i en framtid slippa ett prerogativ,
som är förenadt med så mycket tunga, besvär och ansvar utan motsvarande
nytta. Hr von Hartmansdorff vet i allt fall, lika väl som
någon annan, att Konungen i sjelfva verket ganska sällan utöfvar
den ifrågavar. lagskipningsmakten. Under K. Carl Johan var det
troligen stats-sekret:ne och således inom det depart:t Hr von Hartmansdorff
då förestod, han, som dikterade besluten i de fleste besvärsmålen,
hvilkas föredragning Konungen väl knappt orkade afhöra;
och under vår nuvar. Konung vet man, att H. M. sällan sjelf deltager
i dessa slags ärenden, emedan de vanligen ajourneras till föredragning
af vederbör, expeditions-chefer inför den t. f. Regeringen
under II. M:s vistande i Norrige eller under Dess resor i landet.
Detta är faktiskt, och det är således ej värdt att tala om ett Konungens
prerogativ, som i sjelfva verket icke utöfvas.
Hr von Hartmansdorff har ånyo sökt. skrämma med förespegling
af de s. k. ”Herrarnas” reg:le, såsom en följd af besvärsmålens
öfverflyttning till högsta domstolen, men jag tror att om
Herrarne i högsta domstolen hittills kunnat utan våda för landels
och folkets säkerhet afdöma mål, som röra medborgares lif, ära
och gods, så skulle de med lika trygghet kunna handhafva tillämpningen
af fattigstadgan o. d. Talesättet om ”Herrarne” vore i öfrigt
en rhetorisk figur, som Hr von Hartmansdorff vanligtvis begagnar,
då han vill visa sin ömhet om Konungamakten, hvilket för
honom synes vara det enda heliga, hvaremot medborgerligheten tyckes
betyda ingenting.
En annan värd talare Hr Gr. Lagerbjelke har ansett det vådligt,
afl stadgandet i 24 § Reg.E. om målens beredning i nedre
just .-revisionen borttages. Det borde likväl icke vara Hr Grefven
obekant, att den t ifrågavar. beredning, så vidt någre andre än
föredragande revisions-sekretm deri deltaga, numera icke kan anses
vara af någon särdeles vigt och att den för öfrigt ej heller omfattar
hvarken brottmål eller s. k. besvärsmål, utan endast de civile
2 II. 11
162
Den 19 Januari f. m.
tvistemål, hvilka genom ordentligt sökande dragas under högsta
domstolens pröfning jemte skiftes-ärenden hvaruti i öfrigt den föredragande
endast har en rådgifvande icke en beslutande röst. I öfrigt
torde Ilr von Hartmansdorff fästa uppmärksamheten dervid alt,
på sätt Hr Gunther förut nämnt, det redan nu beror pä Konungen,
att när Han så för godt finnér öfverflytta afgörandet i sista instansen
af de s. k. besvärsmålen till högsta domstolen, hvilket ock i
några delar skett t. ex. i afseende på skiftesärenden, och ytterligare
kan ske, hvilken dag som helst, såvida högsta domstolens tid skulle
tillåta en sådan tillökning i göromål. Besynnerligt är det ock, att
det skall anses såsom ett prerogativ för Konungen, att vara belastad
med åliggandet, att pröfva alla möjliga mål af den mest obetydliga
beskaffenhet. För min del befarar jag, alt om detta prerogativ
skulle riktigt fullständigt utöfvas, man slutligen icke funne någon
som ville åtaga sig den mödosamma befattningen att vara Konung
i landet.
Här har blifvit yttradt, att det vore högst olämpligt, att frågan
om tillökning i antalet af högsta domstolens ledamöter skulle kunna
komma att bero af votering i förstärkt Stats-Utsk. Det synes mig
likväl icke vara mer olämpligt, än att frågan om ett ökadt antal
ledamöter i hof-rätter eller andra domstolar kan blifva beroende af
votering i samma Utsk. Jag förmodar likväl, att när Regeringen
finner för godt att till R. St. framställa frågan om ökadt antal ledamöter
i högsta domstolen, hon icke lärer underlåta att angifva så
giltiga skäl derför, alt saken ej behöfver slitas i förstärkt Utsk.,
men för närvar, är det icke fråga härom, utan endast att bereda
utväg för en förändrad organisation af Konungens domslut. Hr von
Hartmansdorff har vidare trott, att högsta domstolens sjelfständighet
i en framtid, helst 0111 de allmänna valen infördes och representanterne
således torde komma att väljas bland tidningsskrifvare,
bränvinsbrännare, privatbanksägare m. 11., skulle hotas af den s. k.
opinions-nämnden. Det förundrar mig att, då Hr von Hartmansdorff
ständigt med ett så förnämt förakt yttrar sig om ”tidningsskrifvare”,
han icke ihägkommer att han sjelf för närvar, är den
mest ifriga och nitiska tidningsskrifvare som finnes i Sverige. Beträffande
åter farhågorna för högsta domstolens bristande sjelfständighet,
så förundrar det mig, att Hr von Hartmansdorff kan ifrågasätta
sådant. Han sjelf innehar ju ett förtroende-embete af Konungen
och kan hvilken dag som helst af Fl. M. afsättas. Man hade
likväl icke förmärkt alt detta verkat på Hr von Hartmansdorffs
sjelfständighet, då man så ofta hörde honom motsätta sig Konungens
propos:r och klandra Hans Regeringsåtgärder. I öfrigt vore
det en egenhet af Hr von Hartmansdorff under denna riksdag, att
nästan i hvart enda mål, som förekom, inblanda frågan om representationsförändring.
Delta tyckes vara en drömbild, som sväfvar
för Hr presidenten, både sofvande och vakande, hvarför ock man
numera hör honom esomoftast tala såsom om det vore i sömnen.
Jag tillstyrker bifall till den K. proposm.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Sedan Hr Gunther enligt min åsigt
Den l'J Januari f. m.
103
fullständigt vederlagt hvad Hr von Hartmansdorff yttrat i anledn. af
mitt första anförande, hade jag icke ämnat besvära R. o. Ad. med
något vidare utlåt, i denna fråga, men sorn Hr von Hartmansdorff
ä nyo upptagit och synes lagt en särdeles vigt på den anmärkn.
att Konungens rådgifvare icke skulle kunna erhålla fullständig kännedom
om de ekonomiska förfaltningarne med mindre än att de
afgjorde de s. k. administrativa besvärsmålen, så har jag icke ansett
mig böra underlåta att besvara hvad lian sålunda framställt. I sådant
afseende anhåller jag att fä fasta R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att den kännedom som kan vinnas genom de s. k. besvärsmålens
behandling är högst ofullständig och missledande. Den ledning,
stats-rådet behöfver för sitt omdöme, hemtas genom upplysningar
från K. beftde m. fl. underordnade auktoriteter. Del är ett
missförstånd ali man tror, det egentliga orsaken hvarföre man önskar
besvärsmålens öfverflyttande till högsta domstolen, är bristande
lid hos stats-rådet att dem handlägga. Det är visserligen ett bland
skälen, att dessa mål upptaga mycken tid, men det är dock icke
det vigtigasle; det hufvudsakligaste är huruvida Itesvärsmålcn lämpligare
böra och kunna behandlas af högsta domstolen än inom statsrådet.
Hr Fähraeus har nyss visat, alt de vigtigasle frågorna, såsom
skiftesverket m. 11., redan blifvit af Konungen öfverlemnade
till högsta domstolens afgörande. Jag kan icke inse hvarföre icke
äfven andra administrativa ärenden skulle kunna öfverflyttas till
högsta domstolen, och jag har icke hört någon påstå, alt det vore
bättre att skiftes-ärenden handläggas inom stats-rådet. 1 öfrigt har
jag icke något att i hufvudsaken tillägga, sedan Hr Fåhreeus upptagit
de Heste anmärkmr, som af Hr von Hartmansdorff i dess sista
anförande blifvit gjorde. Då jag har ordet, vill jag begagna tillfället
för att upptaga hvad en ledamot, som i sjelfva saken med mig
tänker lika, yttrat, nemi. alt'Konungen icke deltager i afgörandet
af besvärsmålen. Detta är ett fullkomligt misstag, ty de föredragas
alltid fullständigt i Hans närvaro innan de af Honom afgöras.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Om det grundlagsenligen
ginge an, att, på sätt Hr Hjerta, Lars, yttrat, antaga vissa delar
af den K. propos:n, men afslå det öfriga, sä skulle jag visserligen
icke tveka att förorda den medlersta, hvilken synes mig hafva
erhållit en lämpligare ordalydelse än förut; men dä det af Hr Hjerta
begångna misstag erhållit sin vederbörliga rättelse, så vore det
af mig ganska olämpligt, alt göra mig skyldig till ett sådant fel,
hvarföre jag i detta som öfriga hänseenden icke ärnar förorda någon
afd. af den K. proposm. Gr. Lagerbjelke har visserligen i
sjelfva saken anfört, hvad jag hufvudsakligen tänkt framställa, och
jag anser de stora olägenheter, som af förslagets antagande skulle
efter all sannolikhet uppkomma, vara på sätt redan af nämnde ledamot.
jemte flere andra, är ådagalagdt, ganska klara och tydliga.
Ilär finnes likväl derjemte några omständigheter, pä hvilka jag önskar
att särskildt fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet. Ibland annat
bar här blifvit anfördt, alf besvärsmålen skulle upptaga så mvcken
11 *
164
Den 19 Januari f. m.
lid för slals-rådet, alt reorganisationsfrägorna svårligen medhinnas.
Gr. Gyldenstolpe, Anlon, har redan uppräknat en mängd reformförslag,
som under sednare tider framkommit, oaktadt besvärsmälen
ännu tillhöra K. M:s afgörande och, om jag skulle uppräkna den
mängd K. skrifvelse!' som i detta afseende blifvit från och med d.
30 October 1844 intill denna dag aflåtna till R. St., kan jag icke
undertrycka den tanken, att stats-rädets tid varit temligen tillräcklig.
Skulle åter ett motsatt förhållande hafva visat sig för
Regeringen vid den ifrågavar. K. propos:ns aflåtande, så vore
det naturligtvis äfven för R. St. ett skäl att derpå göra afseende.
Härvid måste jag dock bekänna, att den gamla regeln: ”ultra posse
nemo obligatur” synes mig ganska tillämplig. En hvar vet betydelsen
af ordet ”posseatt kunna; och den må här lämpas på
förmågan att inom bestämd lid medhinna utarbetandet samt afgifvandet
af vidlyftiga förslag. Då emellertid dylika förslag verkligen
medhunnits af stats-rådets nuvar. ledamöter, tyckes det anförda skälet
icke för närvar, vara antagligt samt förändringen sålunda icke
heller af nödvändighet påkallad. Och går det för sig alt förfara
på hittilsvarande sättet nu, utan förfång för skyndsamheten i ärendenas
behandling, så torde det väl ock låta sig göra hädanefter.
Om nu än, i motsats af hvad jag anser vara förhållandet,
behofvet af besvärsmålens afsöndrande vore ådagalagdt och statsrådet
från dessa mål befriades, så, om jag tager en mer eller mindre
aflägsen tid i betraktande, hvad blefve följden? Jo! säkerligen
den af Hr von Hartmansdorff anförda, och det torde för mig icke
vara nödigt ingå i någon utförligare utredning deraf. Det må visserligen
erkännas vara förtjenstfullt, att Regeringen täger kännedom
om theoriernes utveckling, i frågor som röra allmänt och enskildt
väl; men spekulationens fält är ett haf, hvarå man lätt blottställes
för att hamna, man vet icke hvar, om man ej har landkänningar
af det praktiska. Dylik fördel vinnes, såsom redan är nämndt, helt
säkert genom handläggningen af besvärsmål, om man annars låter
sig angeläget vara, att deraf hemta all den upplysning, de kunna
bibringa.
Äfvenledes tror jag uppmärksamhet böra fastas vid den af den
föreslagna förändringen, om den bifölles, oundvikligen inträffande
följd, att löner åt nya ledamöter af högsta domstolen komma att
erfordras. Dessa höga embetsman böra vara väl aflönade. Kostnaderne
härför böra väl ej lemnäs utur sigte; de skulle dock ej
afskräcka mig, om jag trodde något nyttigt skulle dermed ernås;
nu, då jag finnér en i min tanke bestämt skadlig åtgärd dermed
vara salt i förening, är jag naturligtvis desto mindre benägen för
nämnde utgift, som i en framtid troligen blefve betydlig. Det vore
alltså så mycket mera orätt om man, genom ett samtycke till
hvad nu är föreslaget, skulle inleda Regeringen till förfoganden,
hvilka sedermera, i fall man dä funne sig icke kunna bevilja anslag
för utförandet, blefve utan verkställbarhet.
Den af Hr von Hartmansdorff framställda anmärkn., att Regeringens
göromål blifvit ökade i följd af vidtagen ändring i ordningen
för näringsfrågors behandling, har af Hr Fåhraeus blifvit besvarad
Den 19 Januari f. m.
165
på det sätt, att då dylika ärenden tillförene galt från magistraterne
lill cora.-collnn, de numera gå från förstberaälde myndigheter till
K. M:s bef:de i andra instansen och derifrån, likasom förut från
collegiet, till K. M.; hvadan anmärkningen ansågs hvila på ett missförstånd.
Denna förklaring synes mig icke tillfredsställande. Ty
det måste vara lättare för K. M. att, sedan dessa frågor samlats i
en hand, en gemensam föreningslänk, hvilken utgjordes af collegiet,
stadga sin åsigt derom, än att, såsom nu blifver händelsen, nödgas
jemföra de inkommande besluten af särskildt afgörande mänga auktoriteter,
nemi. K. M:s bcfnle i de olika länen. Alltså finnér jag
den ofvananförda anmärkmn icke vara, medelst den till svar derå
gjorda erinran, nöjaktigt vederlagd.
Slutligen kan jag ej undgå anmärka ett uttryck, som blifvit i
denna diskussion fälldt, och som det är mig omöjligt att lemna
obemäldt. Del anfördes af Hr Bruce, och jag förmodar väl att det
H. Ståndet ej deråt egnat annan uppmärksamhet, än den som i allmänhet
här vederfares dylike yttranden; men det innebar någonting
för min känsla alltför smärtsamt och sårande, för alt jag skulle
låta det med tystnad förbigås. Förklaringen att afslaget ä en
eller annan af K. M:s proposir skulle utvisa bristande kärlek och tillgifvenhet
för Konungens person, utgör, efter mitt omdöme, ett betraktelsesätt,
lika sä ogrundad!, som det är helt och hållet inconstitutionelt.
Jag bestrider derföre på det högsta att en sådan sats
må här få gälla.
Ilvad sjelfva det i frågavar. förslaget beträffar, och pä grund af
ofvan anförda förhållanden, får jag vördsammast yrka ali 11. o. Ad.
mätte besluta sig för afslag å förevar. K. proposm.
Härtill hördes åtskilliga ledamöter yttra bifall.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Det är verkligen besynnerligt
alt här höra båda sidans talare förebrå hvarandra att man söker
bortblanda frågan. ”Man afviker från ämnet,” — ”man inleder
Er på specialiteter” — ”man narrar Er, mina Hrr”! — så
har man sagt å ömse sidor. Jag vill då, för min del åtminstone,
icke göra mig skyldig till en sådan förebråelse, lika litet sorn jag
ämnar ingå för djupt i en fråga, den man med skäl kunde anse
mig ej tillräckligen förstå. Jag önskar derföre endast att kort och
klart och simpelt framställa saken och dess betydelse, såsom den
förefaller mig sjelf. Den synes mig då helt enkelt vara den — och
Hr Gunther har redan sagt det — huruvida man genom undanrödjande
af det hinder som för närvar, finnes nedlagdt i grundlagen
nu vill, eller icke vill bereda möjligheten af en framtida, nödig
förändring i högsta domstolens organisation, naturligtvis i den ordning
grundlagen bjuder, nemi. genom Konungens och Ii. St:s gemensamma
afgörande. Detta, och enligt min uppfattning för närvar.
ingenting annat än detta, är det som vi uti den blifvande voteringen
gå att besvara med ja eller nej, och hvartill jag utan tve
kan
ämnar gifva mitt bifall.
Hr Sandströmer, Anders Peter: Som jag af flere ta
lare,
hvilka yttrat sig sedan jag begärde ordet, är förekommen, sä
106
Oen 19 Januari f. m.
afstSr jag från vidare yttrande. Jag vill blott tillkännagifva, att jag
]>å grund af redan anförda skäl ämnar att rösta för bifall till den
K. propos:n.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Posse har redan upplyst II.
o. Ad., huru det förhåller sig med Hr Dalmans uppgifter, ronde
sättet, hvarpå besväsmålen för närvar, afgöras inom stals-rådel. Hvad
Hr Dalman yttrat om besvärsmålens behandling under den tid jag
dellog i stats-rådets öfverläggningar, är äfven oriktigt. Dessa mål
föredrogos då för ecclesiastik-departdet icke blott af mig utan jemväl
af .'S:nc andra personer, och först i allmänna ärendenas beredning,
hvars mening för Konungen framlades. De som då voro ledamöter
af stats-rådet, bland hvilka några nu äro Ståndets medlemmar,
veta nogsamt, att jag icke sällan hörde till minorileten. Hvad högstsalig
Konungen beträffar, sä vårdade Han lyckligtvis sin makt så
sorgfälligt att, derest någon af Hans rådgifvare understått sig att vilja
besluta och regera i Hans ställe, hade denne ofördröjligen blifvit
aflägsnad: och deruti gjorde Konungen efter min tanka alldeles
rätt.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att endast med några ord fa
bemöta ett yttrande af Hr Gunther, som jag tror hvilar pä ett misstag.
Hr Gunther har nemi. sagt, att ifrågavar. förslags företräden
framför nu gällande stadgande bestod deruti, att frågan om antalet
af högsta domstolens ledamöter förvandlades ifrån att vara en grundlagsfråga
till en fråga af civillagsnatur. Sä är likväl icke förhållandet.
Enligt förslaget skall antalet af högsta domstolens ledamöter
bero af det sätt, hvarpå R. St. i anslagsväg bestämde det och är således
icke en civil-lags fråga utan en anslagsfråga. Hvad åter beträffar
formen och sältet för ärendenas föredragning, så är den 24
§ föreslagen all innehålla: ”De ärenden, hvilka tillhöra högsta domstolens
handläggning, skola beredas och uti högsta domstolen föredragas
på sätt härom i allmänna lagen förordnas eller särskildt
stadgas”. Det skulle således ganska väl kunna hända, all dessa
frågor, i st. f. alt blifva af civillagsnatur, komma att af Konungen
afgöras genom en särskild stadga, och dä finge R. St. icke tillfälle
att om dem yttra sig. Samme värde talare har vidare sagt, att,
om förslaget antoges, skulle högsta domstolen inrättas på 2 divisioner,
af hvilka den ena komme att afgöra de administrativa eller de
s. k. besvärsmälen och att denna division skulle bestå af s. k. administratörer.
Delta kan icke äga rum, ty den 17 §, äfven af
förslaget, lyder: ”Konungens domsrätt skall uppdragas minst 12 af
Honom utnämnde lagkunnige män, hvilka fullgjort hvad författningarna
föreskrifva dem, som uti domare-embeten må nyttjas, samt i
sädane värf ådagalagt insigt, erfarenhet och redlighet”. Det är
ganska osäkert om den skickligaste administratör, som vore särdeles
lämplig att afgöra besvärsmål i högsta domstolen, genom det
anförda stadgandet der kunde vinna inträde. En annan värd talare
har yttrat, att målen för närvar, icke vinna någon synnerlig
utredning i Konungens nedre justitie-revision. Det är likväl stadgadt,
att nedre justitie-revision skall i alla mål afgifva sitt yttrande,
Den 19 Januari f. m.
107
och för min del hyser jag mycket för god tanke om Hrr revisionssekretae,
att jag skulle tro dem föredraga mål, med mindre än att
de väl begrundat dem. Jag afstyrker förslaget.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolf: Jag har
begärt ordet för att fästa Hr Dalmans uppmärksamhet derpå, att
han i sitt föredrag icke iakttagit den skillnad mellan det collectiva
begreppet Konungen eller Konungamakten och Konungens person,
hvilken i den tidning, hvars hufvudorgan man ansett Hr Dalman
vara, så mycket bearbetats, och hvilken också torde vara grundlagsenlig.
Jag vill begagna tillfället alt förklara, att jag instämmer med
dem, som yrka afslag å den K. propos:n, hemtande mina skäl derför
isynnerhet frän det sväfvande i syfte och, att jag så må säga,
skygghet att uttala bestämda åsigler, som utmärker så väl detta
som snart sagt alla andra den nya styrelsens tillgöranden. Den
synes vilja att man skall förlita sig på dess goda mening, men att
veta hvaruti den goda meningen består, tyckes den vilja förbehålla
sig sjelf.
Den tyckes göra liksom en talare, hvilken, när han uppträdt
och ej viste hvad han skulle säga, tvärstannadc med orden: ”Jag
menar så innerligen väl!” men fann icke utväg att uttrycka hvartut
den goda meningen syftade.
Hr Dalman: Jag har begärt ordet för all, i anledn. af Hr
Gr. Posses yttrande, tillkännagifva att jag visserligen icke satt i
fråga, det ju icke Konungen, då Han är närvar, i stats-rådet, deltager
i pröfningen af alla der förekommande ämnen. Jag har endast
satt i fråga, hvad som säkerligen icke eller är just.-ministern
obekant, alt pröfningen af dessa mål vanligen och i de fleste fall
uppskjntes intilldess Konungen under vissa tider på äret företager
resor till andra inrikes orter samt till Norrige, då de ifrågavar. målen
afgöras af den t. f. Regeringen.
Öfverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvarefter Hr
Gr. o. Landtm, hemställde 0111 R. 0. Ad. antoge det i lista
punkten af Const.Utsk:s mern. N:o 2 anmäldta förslag till ändring i
17, 22 och 24 §§ Reg.F.
Ropades starka ja, blandade med ganska många nej, hvarefter
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf det han trott sig finna, titt ja
varit öfvervägande.
Härvid hördes flere röster begära votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voterings-propos.:
Den som antager det i första punkten af Const.Utsk:s mern.
N:o 2 anmäldta förslag lill ändring i 17, 22 och 24 §§ Rcg.-F.
voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, varder nämnde - förslag af R. 0. Ad. förkastadt.
168
Den 16 Januari f. m.
Efter voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallit sora
följer:
Ja — 92.
Nej— 108.
Enligt af Hr Gr. o.. Landtm, före voteringens början framstäld
propos., åtskildes H. R. o. Ad., sedan voteringen försiggått,
kl. 3 e. m.
In fidem prolocolli,
Albert Munck.
Onstlayen den 19 Januari 1848.
Plenum kl. ö e. m.
n
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att Frill. Åkerhjelm,
Joli. Carl, anhållit att, med bibehållande af sin riksdagsmannarätt,
få afsäga sig förtroendet att vara suppleant i Const.Utsk.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter Hr Gr. o. Landtm,
anmodade Hrr Electorer att i deraso nästa sammanträde utse en
suppleant i Const.Utsk. i st. f. Frih. Åkerhjelm.
Fortsattes pröfningen af de i Const.Utsk:s mern. N:o 2 uppgift»
hvilande förslag (ill ändring i grundlagar!».
2:dra punkten K. M:s nåd. protos, af d. 30 October 1844
om depart:ts-chefs-embetets förvaltning genom t. f föredragande,
du embetet är ledigt eller ordinarie depart:ts-chef är
hindrad att det utöfva, samt om Ilegerings-är c aden as fördelning,
beredning och föredragning, när Konungen går i fält
eller befinner sig på resor.
Heger ings-For men.
§. 6.
Af stats-rådets ledamöter skola sju vara chefer, hvar för sitt
departement, nemi.:
Justitie-stats-ministern, för justitie-departementet;
Stats-ministern för utrikes ärendena, för utrikes departementet
;
En chef och föredragande stats-råd, för landtförsvars-departementet,
hvilken tillika vare Konungens rådgifvare i kommandomål
för arméen;
En för sjöförsvars-departementet, hvilken tillika vare Konungens
rådgifvare i kommandomål för Holtan;
En för civil-departemenlet;
En för linans-dcpartementet; samt
Den 19 Januari e. m.
169
En för ecclesiastik-departementet.
Den närmare fördelning af ärendena, depart:n emellan, bestämmes
af Konungen genom en särskildt utfärdad, offentligen kungjord
stadga.
Bland de 3 Statsråden utan deparht böra minst 2 hafva förvaltat
civil-beställning.
Är depart:ts-chefs-embete ledigt, eller är giltigt hinder
för depart:ts-chef att embetet utöfva, må dertill förordnas någon
annan af Statsrådets ledamöter. Förekommer hinder häremot,
i afseende pä Rudgifvarcbefathlin gen i kommandomål för
arméen eller flottan, må annan Svensk man, med de egenskapar
4 § omförmdler, dertill särskildt förordnas.
§ 15.
Kommandomål, hvarmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap
af högste befälhafvare öfver krigsmakten lill lands och sjös,
omedelbarligen besörjer, må Konungen, då Han sjelf förer Riks-styrelsen,
afgöra i närvaro af den rådgifvare för kommandomål,
lill hvars föredragning ärendet enligt 6 §, hörer. Honom åligge
vid ansvar, att, då dessa mål beredas, sin mening yttra öfver de
företag Konungen besluter, samt att , då hans mening icke med Konungens
beslut öfverensstämmer, föra sina yttrade betänkligheter och
råd lill ett protocoll, hvars riktighet Konungen medelst Sin höga
påskrift besanne. Finner nämnde embetsman dessa förelag vara af
en vådlig riktning eller omfattning, eller grundade på ovissa eller
otillräckliga medel att dem utföra, tillstyrke han jemväl, att Konungen
ville kalla till ett krigs-råd deröfver, tvänne eller flera af de
närvarande högre militära embetsmän; Konungen dock obetaget, att
ä denna tillstyrkan och, der den bifalles, å krigs-rådets till protokoll
anförda tankar göra det afseende, Honom godt synes.
§ 43.
Går Konungen i fält, eller reser till aflägsnare inrikes orter,
eller till Konungariket Norrige, förordne en Regering att föra Styrelsen
i de mål, Konungen bestämmer. Denna regering skall
utgöras af en ordförande, hvartill Konungen utser en Prins
af Sitt hus eller en stats-råds-lcdamot, samt af 3 ledamöter utaf
stats-rådet. Om depart:ts-chefs-befattningarnes fördelning ibland
de stats-rudets ledamöter, som i Regeringen deltaga, samt
om ärendenas beredning, föredragning och expedierande genom
särskilt tillförordnade föredragande, meddele Konungen
föreskrift i deri instruktion, sorn: för regeringen vid hvarje
tillfälle utfärdas. Med de mål, Konungen då sjelf afgör, förliälles
på det sätt, som 8 § stadgar: Konungen dock obetaget att
fördela föredragningen af dessa mål emellan de ledamöter af
stats-rådet, hvilka Konungen åtfölja, eller ock, der så nödigt
finnes, annan Svensk man med de egenskaper, som 4 § om~
förmäler, lill föredragande särskildt förordna.
Den reservation, som af Hr von Hartmansdorff blifvit bifogad
170
Den 19 Januari e. m.
Const.Utsk:s vid sista riksdag i detta ämne afgifna utlåt. N:o 20,
upplästes [tå begäran af
Frih. Cederström, Jakob, som sedermera yttrade:
Det var uppenbart att då den nya organisationen af stats-rådet
vid 1840 ars riksd. antogs, densamma skulle i verkställigheten medföra
åtskilliga svårigheter, isynnerhet då Konungen går i fält eller
ock reser utrikes. Det hade således varit önskligt att det nu före
var.
förslaget kunnat afhjelpa dessa brister. Men af den nu upplästa
reservationen torde R. o. Ad. finna, att förslaget icke är i det
skick, alt det af oss kan antagas; och således, under del jag beklagar
att de befintliga luckorne i grundlagen ronde slats-rådets organisation
icke nu kunnat på lämpligt sätt fyllas, måste jag afstyrka Infall
till det ifrågavar. förslaget, och råda de med mig lika tänkande,
att vänta lill dess ett bättre blifvit uppgjordt och hunnit blifva föremål
för öfverläggning.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Jag har begärt ordet för att tillstyrka
bifall till det nu föredragna förslag lill ändring i gruudlagarne.
Deremot har blifvit anmärkt, att tillbörligt afseende deruti icke skulle
vara gjordt på de förhållanden, som angå de förenade rikena. Det
vore visserligen bra att erhålla en lag, som fullkomligen uppinge
icke blott de frågor, som angå vår egen särskilda Regering, utan äfven
de fall, som röra den gemensamma Regeringen för båda rikena, vid
de tillfällen då tillsättandet deraf ifrågakommer, t. ex. under Konungs
minderårighet m. fl. tillfällen. Men under den längre tid som
förmodligen erfordras innan en sådan reglering kommer till ständ,
vore det icke rätt handladt af oss att icke söka afhjelpa de brister,
som finnas i vår egen grundlag, såsom t. ex. den hvilken nu är i
fråga att häfva, och hvilken uppkommit genom 1840 års förändrade
organisation af stats-rådet. Man underlät då att säga huru
förhållas skulle då den ordinarie föredraganden vore hindrad att sitt
embete utöfva, äfvensom att gifva närmare bestämmelser för de fall
då Regering under Konungens frånvaro skall förordnas. Ehuru således
det nu förevar, förslaget visserligen kunnat göras mera omfattande,
är det likväl så beskaffad!, att vi mycket väl kunna antaga
detsamma för att fylla den mest i ögonen fallande luckan i grundlagens
stadganden i delta fall. Man har deremot anmärkt, att de
t. f. föredragande, som här föreslås, icke skulle slå i det ansvar för
sina rådslag, som vederborde; att de icke skulle kunna vägra sin
kontrasignation. Jag ber då att få fästa uppmärksamheten pä innehållet
af lista punkten utaf 106 § Reg.F., der del tydligen förutsattes
all sådane t. f. föredragande kunna finnas och der deras åliggande
och ansvarighet jemväl antydes. Början af nämnde § har
nemi. följande lydelse: ”Finnér Utsk. af dessa prot., att någon statsrådets
ledamot, eller någon för tillfället förordnad föredragande,
etc., då skall Const.Utsk. ställa en sådan under tilltal af
just.-ombudsmannen inför Riksrätten”. Häraf synes då tydligen, att
om det förslag, sorn nu diskuteras, skulle blifva grundlag och Konungen
således uttryckligen berättigas att förordna sådane för tillfället
föredragande, som i nyssnämnde § omförmälas. sä skulle
Den 19 Januaty e. m.
171
dessa vara underkastade samina ansvar, som stats-radets ordinarie
ledamöter. Antagandet af det hvilande förslaget skulle således blott
innefatta en legalisering af livad hittills i det afseendet tigt ruin.
Jag vill icke uppehålla K. o. Ad. med något vidlyftigare utvecklande
af de skid, som föranleder mig att tillstyrka antagandet af merberörde
förslag. Jag är öfvertygad att livar och en, som läser den
K. proposm i förening med grundlagen, icke skall deruti finna någon
anledn. till de farhågor, som här blifvit framställde, utan skall
med tryggt samvete kunna densamma antaga.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Såsom försvar för nu under handläggning
varande förslag, har man yttrat att dess antagande blott
innefattade en legalisering af det förhållande, som för det närvar,
de facto äger rum. Den K. proposm går dock vida längre än nu
gällande praxis, ilhy att förslaget, äfven under de tider då Konungen
residerar i Stockholm, införer utom stats-rådet t. f. rådgifvare i
kommandomål, hvilket hittills aldrig ägt rum. Enligt de föreslagne
sladgandena kan en depart:ts-chef slippa ifrån all ansvarighet i alla
kinkiga ärenden, endast han lagar så, att en annan föredragande för
tillfället förordnas. Det är godt och väl att säga att denne sistnämnde
äfven är ansvarig efter 10(i § Reg.F.; men jag frågar om
det kan kallas att vara underkastad ansvar af t. ex. stats-råds-embetets
förlust, dä man icke innehaft något stats-råds-embete, utan endast
ett tillfälligt förordnande. Enligt 15 § Reg.F. åligger det nu
Konungens rådgifvare i kommandomål, alt i vissa fall tillstyrka Konungen
alt höra ett krigsråd. Det skulle då kunna hända att ett
sådant krigsråd hölles inför Konungen, utan att någon enda af statsrådets
ordinarie ledamöter dervid vore närvar., i den händelse nemi.
alt rådgifvare i kommandomål vore tillförordnad. Vid ett så vigtigt
tillfälle vore det väl särdeles angeläget att till föredragande och
sjelfskrifven ledamot af krigsrådet hafva en person med så väl erfarenhet
och special kunskap inom facket, som genom ledamotskap
i stats-rådet fövärfvad öfverblick af sakernas ställning i det hela. Just
denna omständighet visar bäst det skadliga uti ali hafva t. f. föredragande
; ty lins dem finnes icke tillräcklig garanti derföre, ali Konungen
vid alla tillfällen får höra mogna oell välgrundade råd; de
för tillfället förordnade föredraganderne kunna väl äga special kunskap
i särskilda fall, men någon öfverblick öfver det hela kunna de
svårligen förskaffa sig, då de icke få öfvervara stats-rådets öfriga öfverläggningar.
En annan svårighet härutinnan uppkommer, då fråga
är att tillämpa 38 § Reg.F. på en sådan t. f. föredragande. Der
säges nemi.: ”Skulle den föredragande finna något Konungens beslut
vara stridande emot denna Reg.F., gore han derom i stats-rådet
föreställning; yrkar Konungen ändock, att eli sådant beslut skall utfärdas,
vare det då den föredragandes rättighet och pligt, alt sin
kontrasignation derå vägra samt nedlägge han i följd deraf sitt embete,
hvilket han icke må återtaga förr, än R. St. hans förhållande
pröfvat och gillat. Emellertid vare lian vid sin lön och öfrige fjellsten
åtföljande inkomster bibehållen”. Som vi alla veta, skola grundlagarne
efter' deras ordalydelse tolkas och efterlefvas. Huru skall
172
Den 19 Januari e. m.
del då ske ifråga örn en t. f. föredragande, sorn på grund af nämnde
§ anser sig böra vägra sin kontrasignation? Icke kan han nedlägga
ett embete, hvartill han endast för tillfället är t. f.; hvilken lön skulle
han, i alla fall, uppbära under tiden till R. Sl:s sammankomst?
Lika med en föregrde talare, måste jag således, pä grund häraf, yrka
afslag å den K. propos:n.
Frih. Cederström, Claes Rudolf: Anledmn till den nu
förevar. K. propos. bör sökas uti verkliga och erkända svårigheter i
de detaljer, som Hr Lefrén nyss vidrörde. Afven Frih. Jakob Cederström
tycktes erkänna deras tillvaro, ehuru han bestridde förslaget
af det skäl, att det icke i hans tanka vore lämpligt för ändamålets
vinnande. Hr von Hartmansdorffs nyss upplästa reservation
innefattar visserligen ett förslag, som, enligt reservantens åsigt,
skulle besegra alla de sig nu yppande olägenheterne. Men att ingå
i omständlig pröfning deraf nu, vore måhända icke för tillfället tjeuligt,
enär det i alla fall icke skulle för närvar, leda till något afgörande
resultat. Det torde likväl vara tillåtet att erinra, det den
tillökning i högsta embetsmannapersonalen, som reservanten föreslaget,
onekligen skulle medföra stora kostnader. Med afseende på nu
förevar, förslag, anser jag mig böra lill besvarande upptaga några
af Gr. Lagerbjelke emot den K. propos:n framställde inkast. Dessa
sakna visserligen icke all giltighet; men de syfta dels på sådana förhållanden
som icke kunna annat än undantagsvis inträffa, och dels
sådane, som, efler all sannolikhet, aldrig skola förekomma. Men
lagar böra stiftas med afseende på gängse och gällande förhållanden;
och då ett förslag är framställdt, hvarigenom de påpekade svårigheterne
synas kunna öfvervinnas, så ser jag icke hvarföre vi ej skulle
antaga detsamma. Att åter förkasta det, vore alt hädanefter såsom
hittills blottställa Regeringen för klander hvar gång den vidtager någon
åtgärd till afhjelpande af den anmärkta bristen. Jag tillstyrker
alltså, lika med Hr Lefrén, bifall till den K. propos:n.
Hr Lefrén: Jag får fästa Gr. Lagerbjelkes uppmärksamhet
derpå, att det alldeles icke är någon nyhet att Konungen tillförordnar
föredragande, äfven då han är i Stockholm och sjelf förer Regeringen.
Sådant har handt så långt jag minnes tillbaka och de
nuvar. grundlagarne varit gällande; och ännu har deraf inga olägenheter
försports. Såsom den siste talaren yttrade, är det endast undantagsförhållanden
som kunna föranleda någon tvekan vid tillämpningen
af ifrågavar. förslag. Om, såsom i 10t> § Reg.F. jemväl
förutsättes, den händelse skulle kunna inträffa, att en för tillfället
t. f. föredragande ansåge sig böra neka sin kontrasignation, så har
väl detta icke den formella följden, att denne nedlägger ett statsrådsembete,
alldenstund han icke innehar något sådant embete; men
jag är öfvertygad att om en redlig man, som i nämnde egenskap
deltager i ärendenas afgörande inför K. M., förklarar att, om ett sä
eller så beskaffadt beslut fattas, han då icke kan detsamma kontrasignera,
så är detta lika verksamt, sorn om han vore stats-råd och
i följd deraf nedlade sitt embete. Ja, jag tror att det vöre,så mycket
mera verksamt, som han vore en underordnad person, som möj
-
Den 19 Ja n u a ri e. ni.
173
ligen skulle hafva mera men af sitt vägrande, än en högre person,
hvadan den moraliska effekten af hans vägran blefve vida starkare.
Jag tillstyrker bifall tilli förslaget.
Ur von Hartmansdorff, Äng: De i denna punkt föreslagna
grundlagsförändringar innefattas under särskilda morn., af hvilka det
första återfinnes under (i § i Reg.F., och angår rolighet för Konungen
alt, då depart:ts-chefs-embclet är ledigt eller depart:s-chefen hindrad
att sitt embete utöfva, någon annan af stats-rådets ledamöter
dertill förordna. Detta förslag är onödigt, emedan det är klart att
Konungen i förenämnde fall äger omförmälde rätt, utan att derom
behöfver i grundlagen uttryckligen stadgas. Hvarföre har man konsultativa
stats-råd, om icke på det att de må kunna inträda såsom
suppleanter i händelse depart:ts-cliefen är af förfall hindrad? Vidare
heter det i det föreslagna tillägget till ofvannämnde §: ”Förekommer
hinder häremot, i afseende på rådgifvarebefattningen i kommandomål
för arméen eller Ilottan, må annan Svensk man, med de egenskaper
4 § omförmäla', dertill särskildt förordnas.” Man vill således
ånyo åtskilja befattningarne af general-adjutant för arméen eller
flottan samt den af föredragande för arméens eller flottans civila
ärenden. Man vill följaktligen återkomma till det förhållande, som
i detta afseende ägde rum före 1840, eller att föredragningen af
de militära ärendena voro fördelade på särskilde personer. De ledamöter
af detta Stånd, som fästat sig vid ärendenas gång före 1840,
lära nogsamt erinra sig det split, och den ojemnhet i ärendenas
behandling, som ägde rum, isynnerhet vid fråga om arméens angelägenheter,
allt eftersom general-adjutanten eller stats-sekretrn för
krigsärendena var den rådande. Den strid om väldet, hvilken då
ofta uppstod emellan nämnde embetsman, befanns alldeles icke vara
nyttig för göromålen. Man erkände slutligen, att den som hade
personalen under sitt befäl, borde, emedan den är vigtigare än materiellen,
också vara chef för det hela; hvadan man bragte saken derhän,
att en generals- och en amirals-person skulle stå i spetsen för
hvar sitt departement och alla der under hörande ärenden dermed
vara förenade. För min del skulle jag anse det vara en verklig
olycka, om man vände tillbaka till det fordna förhållandet. Man
måste betänka att den nuvar. organisationen med militära depart:tschefer
ämnar åt dem, såsom åt de i andra konstitutionella länder
s. k. ministrarne, en odelad ledning af arméens eller flottans ärenden.
Detta är en helt annan befattning än den att vara befälhafvare
öfver ettdera vapnet under krigstid. — Vanligen åtskiljas dessa
befattningar under krig, och böra ej heller onödigtvis sammanblandas
i fred. När man vid 1840 års riksd. antog den föreslagna förändringen
i stats-rådets organisation, så afsåg man, utom förenämnde
fördel, äfven en annan, nemi. den, att depart:ts-cheferne skulle öfvervara
föredragningen af hvarandras mål, och sålunda äga en fullständig
kännedom af de i stats-rådet afgjorda saker. Det förhållande
som först ägde rum, medförde ganska stora olägenheter, emedan
den ena föredraganden icke hade reda på hvad den andra i statsrådet
förehaft, hvarigenom beslut fattades, som dels voro sig emel
-
174
Den 19 Januari a, m.
lan stridige, dels kunnat och bort förekommas om öfriga depart:tschcfer,
eller då s. k. stats-sekreterare, haft tillfälle att göra sina invändningar
deremot. Såsom ett exempel derå ber jag alt fä anföra,
huruledes jag, ehuru stats-sekreterare för ecclesiastik-ärendena, icke
visste af beslutet om det nya judereglementets utfärdande 1838, förr
än jag läste det i Stats-tidningen och på gatorne såg de upplopp som
derpå följde. En återgång till sådane förhållanden, vore enligt min
öfvertygelse ett steg tillbaka, hvilket jag på det högsta afstyrker.
Man säger att det nuvar. antalet af stats-räds-ledamöter är så ringa
att Konungen, i händelse flera ordinarie föredragande hade förfall,
skulle kunna endast bland statsräds-ledamöter finna suppleanter. Om
så är, kan ju felet lätteligen afhjelpas genom förökning af de konsultativa
stats-rådens antal med 2:ne nya sådane embeten. Deremot
anförer man troligen den kostnad sådant skulle medföra. En sådan
invändning kan jag likväl icke godkänna. Ar saken nödig, sä albon
äfven af sådan vigt att 11. St. ej böra se på några stats-rädslöner
mer eller mindre. När den nya stats-råds-organisationen år
1840 beslutades, tänkte man sig förhållandet sålunda, att då af de
7 departits-cheferne en, såsom stats-minister för utrikes ärendena,
högst sällan har någon föredragningi stats-rådet, äro der egentligen
blott 6 föredragande. Af dem förvalta 4 civila departementer och 2
militära. När man dä tillsatte 3 konsultativa stats-råd, så påräknade
man tillgäng på lika många suppleanter för departits-cheferne, eller
en af de förre för 2:ne af de sednare. Om en jurist, en kameralkarl
och en militärperson utnämndes till konsultativa ledamöter, hade
man i juristen en suppleant för justitie- och ecclesiastik-departm, i
kameralisten en för finans- och civil-, samt i militären en för de
båda krigs-departin. Med 3 suppleanter för fi departir ansåg man
stats-rådet dä vara tillräckligen försedt, ty man föreställde sig icke att
de konsultativa slats-råden skulle vara oerfarna nybörjare, på erabets-
eller statsförvaltnings banan, utan tvertom sådane äldre ledamöter
af stats-rådet, hvilka blifvit för gamla och trötta att längre
vara ständige föredragande, men deremot sådane hvilka lika med
den numera aflidne Exellensen Rosenblad förenade stor praktisk erfarenhet
med vidsträckta kunskaper och sålunda kunde ej allenast
lemna depart:ts-cheferna god vägledning, utan äfven, i händelse af
deras förfall, utan svårighet förvalta deras embeten. Om så för närvar.
icke är förhållandet inom Konungens statsråd, så bör det icke
räknas grundlagen till last, utan anses vara såsom en tillfällighet,
hvilken en annan gäng icke förefinnes. För tillfälliga händelser bör
grundlagen icke förändras, utan tillfälligheterna snarare underordnas
hans föreskrifter. Hvad den föreslagna förändringen af 43 § Reg.F.
angår, så får jag till en början säga, att jag icke rätt vet hvartill
det skall tjena, att, då Konungen går i fält, anträder resor, en särskild
Regering förordnas. Det kunde lika väl tillgå här såsom i
Norrige, och som det tillgick här, under den s. k. frihetstiden, vid
alla de tillfällen då Konungen icke var närvar, i rådet, att nemi.
dess ledamöter utgjorde Regeringen. I Norrige sköter en hvar sitt
depart:t lika som förut, målen afgöras efter de flesta rösterna, besluten
underskrifvas af alla ledamöterna, hvaribland föredraganden,
Den 19 Januari e. m.
175
hvar för sina ärenden, är kontrasignent (§ 33 i Norrig, grandi.)
Del ta är en ganska enkel organisation, och jag vet icke hvarföre man
hos oss kommit pä tanken att hilda en särskildt t. f. Regering, om
man ej velat upplifva minnet af de fem s. k. höga embetena, hvilka
under Drottning Christinas och Carl XI:s minderårighet förde riksstyrelsen.
Detta kan nu likväl icke genast afhjelpas, enär stadgande
derom är i grundlagen intaget. Emellertid är det icke omöjligt alt
äfven dermed draga sig fram. Enligt 43 § Reg.F. skall Regeringen
under Konungens frånvaro bestå af 4 ledamöter af stats-rådet,
eller 3 af dem med en K. Prins till ordf. Om man nu föreställer
sig den händelsen, att Konung till ordf. utsåg en K. Prins och till
ledamöter de 3:ne konsultativa stats-råden, så vore de 7 deparl:tscheferne
ledige att såsom förut sköta hvar sina embeten; och hvar
till skulle det dä tjena att förordna expeditions-cheferne till särskildte
föredragande? Vore åter händelsen att ingen Prins deltoge i
Regeringen, så hade man utom de 3 konsultativa stats-råden äfven
utrikes ministern att till Regerings-ledamöler förordna; de 6 egentligen
föredragande depart:ts-cheferne vore äfven då oförhindrade att
sköta sine ärenden och låta dem gå sin stilla gång. Jag måste öppet
säga, att jag icke begriper hvarföre depart:s-cheferne icke vilja
föredraga inför sine embetsbroder, så vida de icke anse sig alltför
förnäma dertill. Under de tider då, såsom jag nyss nämnde, de 5
höga embetena innehade Regeringen, skulle de enligt 58 och 59 §§
i 1634 samt 14 § i 1660 års Reg.F. afgöra målen, ”med räds
råde”. Rikets råd skulle således uti Regeringen vara närvar, och
der ät sina kamrater afgifva sina råd. Då dessa Riksråd icke an
sågo
sig för goda dertill, så vet jag icke hvarföre vära nuvar. depart:s-chefer
icke kunna gifva råd åt dem af sina embetsbroder, hvilka
Konungamaktens utöfning är uppdragen. De böra nemi. besinna,
att det icke är för personerne, utan för Konungamaktens innehafvare
som de skola böja sig. Men för att nu återgå till det förutsatta
fallet, att Konungen förordnade en Prins af sitt hus till ordf.
och de 3:ne konsultativa stats-råden till ledamöter i Regeringen, så
skulle, om man i de 7 departits-chefernes ställe förordnade vederbör.
expeditions-chefer till föredragande, de förre kunna vara ledige
i ja t. o. m. ett helt år, ifall Konungens frånvaro för krig eller andra
händelser räckte sä länge. Skulle då, när de 7 depart:ts-clieferne
bäst behöfdes, dessa sitta med armarna i kors hela året om
och ändå njuta sina löner? är sådant rimligt? kan man väl begära
att ett förslag, som kan leda derhän, skall varda antaget? Men, säger
man, skola stats-råds-ledamöterrie då aldrig hafva någon ledighet?
I det afseende! skulle jag vilja svara, att om man, under det Konungen
sjelf ulöfvade Regeringen, lemnade några i sender af depart:ts-cheferne
ledighet, genom de konsultativa stats-rådens förordnande
att deras embeten förvalta, så vore det . mycket lämpligare än
om tjenstledigheten beviljades under Konungens frånvaro. Derigenom
sluppe man att se den egna företeelsen, att när Konungen reser
från hufvudstaden, när hufvudet är borta, då skynda sig äfven
så många af hans rådgifvare som möjligt sina färde. Detta är efter
min öfvertygelse motsatsen af hvad som borde ske; ty i Konungens
176
Den 19 Januari e. m.
frånvaro behöfdes väl de mognaste vara tillstädes. Af Gr. Lagerbjelke
är redan anmärkt, huruledes departrts-cheferne genom lillfällige
föredragandes förordnande kunna hålla sig undan' från vissa mål,
o. s. v. För enheten i rådslagen och för den gemensamma ansvarigheten,
anser jag det vara nödvändigt, att, så vidt möjligt är, de
rådgifvande ständigt förblifva desamme. Afven enligt Norriges grundlag
är extra stats-råds förordnande tillåtet; men jag vill erinra mig
alt Konungen begagnat sig deraf blott en enda gång sedan nämnde
grundlag antogs. Jag afstyrker vördsammast det föredragna förslaget
till grundlagsändringar.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller, med anledn. af några talares
yttranden, att ännu en gång få fästa uppmärksamheten deruppå att
den ifrågakomne rättigheten att förordna särskilde föredragande hittills
varit i vida mindre skala begagnad, än hvad efter förslagets antagande
skulle kunna äga rum. Sä är det t. ex. föreslagit att till
rådgifvare-befattningen i kommandomål skulle kunna förordnas särskildt
person, äfven då Konungen sjelf utöfvar Regeringsmakten; och
en sådan åtgärd har hittills aldrig varit vidtagen. Det förhållande,
som i öfrigt hittills ägt rum i delta afseende anses vara ett missförhållande
och hafva inträffat på sidan af grundlagen. Att nu vilja
legalisera detta anser jag vara ett misstag. Om förändringar i grundlagen
skola ske, så böra de innefatta verkliga förbättringar.
H. Ex. Hr Gr. [‘osse, Arvid: Jag ber att i allo få förena
mig med Iir Lefrén; han har efter min öfvertygelse redan så fullständigt
vederlagt de emot den K. proposm i förevar, fall gjorde anmärkmr,
att jag endast behöfver tillägga några ord i anledn. af hvad
Hr von Hartmansdorff yttrat, efter det Hr Lefrén hade ordet. Hr
von Hartmansdorff anser den l:sta punkten uti det föreslagna tillägget
till 6 §:n lleg.F. vara öfverflödig, emedan det deruti befintliga
stadgande, enligt hans förmenande, skulle falla af sig sjelft. Jag
hade knappast väntat mig detta från ett håll, derifrån man i förmiddags
hörde yrkas på detaljbestämmelser. Den nu ifrågavar. är
dock en ganska vigtig bestämmelse, som väl förtjenar sitt rum i
grundlagen. Omdömet, att det faller af sig sjelf, torde nog mycket
bero på hvars och ens subjektiva tycke för att gälla mycket. I afseende
på den sednare delen af förberörde 6 § har samme värde
talare förmenat, att man ville återgå till det fordna förhållandet i
afseende på rådgifvarebefattningen i kommandomål, d. v. s. skilja
de rent militära från de civila ärendena under de båda krigsdepart:n.
För min del måste jag likväl bestrida en sådan tolkning af ifrågavar.
grundlagsförslag. Jag tror att man i allmänhet allt för väl insett
olägenheterne af det i delta afseende före 1840 existerande förhållande
för att vilja dertill återkomma. Man har endast velat förekomma
att alla de ärenden, som röra arméen eller flottan, icke
måtte, genom depart:s-chefs inträffande förfall, kunna komma att
helt och hållet ligga nere. Man har sagt att man till föredragande
då borde taga någon inom konseljen, för hvilken orsaks skull en af
de konsultativa statsråden borde vara militär. Men jag hemställer
till
1) e n 19 Januari e. m.
177
till Eder, mine Hrr! huruvida det vore rätt och lämpligt att Konungen
vid besättandet alett konsultativt stals-råds-embete hade afseende
pä något annat än att dertill utse den skickligaste, sorn dä vore att
tillgå. Enligt min öfvertygelse vore det högst orätt och grundlagsvidrigt
om Konungen gjorde sig till lag att nämna konsultativa statsråd
än ur den ena och än ur den andra klassen af emhetsmän.
l!et kan således inträffa, hvad som för närvar, ock är fallet, att
inom rädskammaren icke finnes flere militäre personer, än de 2:ne
departtts-cheferne för arméen och flottan. Att en af desse, eller t.
o. m. häda på en gång, skulle kunna vara af sjukdom eller annan
anledn. hindrade att någon tid sine embeten utöfva, lärer väl ej
kunna bestridas; och i sådan händelse skulle krigsärendena under
tiden ligga nere, ifall Konungen icke hade rätt att för tillfället förordna
en militär som icke tillhörde konseljen lill föredragande i kommando-mål.
Ät en civil ledamot aj rädskammaren kunde dessa ärenden
naturligtvis icke öfverlemnas. Äfven i afseende pä den vid 43
§ Reg.F. föreslagna förändringen har Hr von Hartmansdorff yttrat
sig. Han tycktes hufvudsakligen stödja sina arimärkmr deremot pä
den förmening, dels att departtts-cheferne skulle anse sig alltför förnäma
för att föredraga inför sine medbroder, dels ock att syftemålet
med hela förslaget skulle vara att göra I jensten beqvämare för
berörde chefer och att emellanåt förskaffa dem ledighet. Jag var
ej ledamot af stats-rådet dä detta förslag uppgjordes, och kan således
ej med full bestämdhet uppgifva de motiver, som för detsamma legat
till grund; dock tror jag mig kunna påstå att de varit andra,
än dem Hr von Hartmansdorff behagat påbörda dåvar. stats-rädsledamöter.
Skälen för berörde förslags uppgörande,tyckas mig dessutom böra
sökas uti de olägenheter, som det närvar, förhållandet medförer; —
olägenheter, deni regeringens ledamöter bäst varit i tillfälle att bedöma,
och i följd af hvilka regeringsärendenas gäng måst afbrvtas
hvarje gång Konungen begifvit sig pä resor, sä vida Konungen
icke, med anledn. af 106 § Heg.F., deri omnämnes för tillfället förordnad
föredragande, utfärdat särskildta föreskrifter, hvarmed bristen
på bestämdt stadgande i grundlagen ersättes. Hr von Hartmansdorffs
uppgift att om Konungen vid sin afresa förordnade en Regering,
som under en K. Prins’s ordförandeskap bestode af de 3:ne
konsultativa stats-råden såsom ledamöter, skulle de 7 departtts-cheferne
kunna vara oförhindrade alt sine embeten såsom dittills förrätta,
kan jag icke godkänna, ty om 4 stats-råds-ledamöter skola
åtfölja konungen på resan för att utgöra stats-råd vid behandlingen
af sådana mål som Konungen och icke Regeringen afgör, så äro utaf
de 7 departtts-cheferne icke mer än 3 oförhindrade att sina departttsärenden
föredraga, hvadan således alltid behof af särskildt t. f. föredragande
uppstå. För öfrigt och enär jag har mig bekant att denna
punkt, som redan bifallits af 2:ne Stånd, dock af det tredje blifvit
afslagcn, och all diskussion här således icke leder till något resultat,
vill jag icke uppehålla R. o. Ad. med något vidare anförande i
ämnet.
12
178
I) c 11 1!) J a n u a r i e. m.
Frih. Cederström, Jakob: 1 anledn. af hvad Hr Lefrén yttrat
ang:de t. f. föredragande, ber jag att blott fii erinra honom och
Eder, mine Hrr! om förhällandet med 1833 ars författning rör:de
försvarslöse personer. Man väntade sig att under densamma få se
namnet: Danckwardt; men i stället stod der namnet: Martin. Också
kan den, sorn genomläser berörde författning, icke gerna undgå att
finna det densamma innehåller åtskilligt, som står i rak strid med
Reg.F., ehuru delta förhållande icke blifvit af det efterföljande Const.-  Utsk. anmärkt.
Hr von Hartmansdorff: H. Ex. Hr Gr. Posse har yttrat,
alt det vore likgiltigt huru denna fråga afgjordes pä Riddarhuset, sedan
förslaget redan af ett Ständ blifvit förkastadt. Det är väl möjligt,
alt saken så förekommer en och annan; men jag hoppas och
önskar att Ståndet i allmänhet icke måtte länka sä, utan att det, oafsedt
hvad andra Ständ må hafva beslutat, ville efter mogen pröfning
bestämma hvad det sjelft anser vara lämpligt eller icke. Jag
åtminstone tror frågan vara af stor vigt, emedan hon rörer den högsta
myndigheten i riket, och huru den bör vara inrättad för att på
bästa sätt vårda våra allmänna angelägenheter. Jag begärde egentligen
ordet för att besvara några af Hr Lefrén emot mitt förra yttrande
riktade anmärkn:r. Han har nemi. sagt alt man icke, under
väntan på den reglering som är föreslagen mellan de båda förenade
rikena, bör försumma att rätta det bristfälliga i vår egen samhällsinrättning.
Deruti har han onekligen rätt; och som jag erkänner
att i förevar, hänseende en lucka förefinnes i vår grundlag, så skulle
jag visserligen äfven hafva röstat för det hvilande förslagets antagande,
om det varit godt. Men då det, på sätt flere talare hafva
utredt, är behäfladt med många brister, inser jag ej giltigt skäl för
dess antagande. Vid sådant förhållande och dä det af Svenske och
Norrske comiterade uppgjorda förslag till ny riksakt, är öfverlemnadt
till båda rikenas Regeringar och, sä att säga, ligger pä deras bord,
tror jag alt man bör göra något afseende derå; så mycket åtminstone
att man ej, i strid deremot, för Sverige särskildt vidtager någon
förändring, som skulle blifva en försämring af hvad förut varit
gällande. Gr. Posse har yttrat sin förundran öfver det motstånd
förslaget från min sida rönt, samt öfver min anmärkn., att detaljerade
stadganden i denna fråga vore onödiga, emedan åtgärderna
med -slals-rådet folie af sig sjelfva, ehuru jag på f. m. varit så angelägen
om bestämda föreskrifter för högsta domstolen. Jag tror
mig likväl hafva i sednare fallet uppgifvit tillräckliga skäl för min
mening. Hvad den nu fövevar. frågan beträffar, så bar jag afstyrkl
de föreslagna detalj-stadgarne, dels såsom öfvertlödige, dels
såsom skadliga, emedan de skulle utgöra ett medel att komma
till det mål, som åsyftas, nemi. de civila ärendenas skiljande från
de militära, som tillhöra hvartdera af krigsdepartm. Gr. Posse har
påstått, att om nuvar. förhållande bibehölles, skulle landt- och sjöförsvars-ärendena
komma att ligga- nere. Vi hafva likväl sett en
amiral förestå båda krigs-departm, så att äfven arméen lärer dermed
befunnit sig mycket väl belåten. Skulle det då icke kunna
Den 19 Januari e. m.
179
gå an att försöka uppdraga åt en generalsperson att för någon tid
förestå sjöförsvarsdepart. ? Hr Grefven har vidare sagt att det icke
vore lätt för Konungen att af alla yrken finna personer lämplige till
statsräds-ledamöter, samt att Han naturligtvis borde hufvudsakligen
söka att fä de skickligaste. Jag erkänner fullkomligt riktigheten af
sistnämnde sals i allmänhet, eller att. man förnämligast bör fästa sig
vid skickligheten. Men då Sveriges grundlag indelat ärendena i
_ särskilda förvaltningsgrenar, så mäste här mera än annorstädes med
skicklighet förstås icke blott denna egenskap i allmänhet, utan särskildt
i det slags ärenden, sorn höra till hvarje rädgifvare-embetes
befattning. Om t. ex. juristerne vore de skickligaste inom landet,
skulle man då besätta alla stats-råds platser nied sådana? skulle man
låta dem kommendera arméen och flottan? — Eller om mililärerne
i landet ansågos öfverträffa alla andra medborgareklasser i skicklighet,
skulle man då Bland dem utse chefer för finans- och ecclesiastik-depart:n?
Det vore orimligt. Samma slags skicklighet, som
man bör önska befintlig hos de ordinarie föredragande stats-råden eller
deparlts-cheferne, bör man också söka hos deras suppleanter eller
de konsultativa stats-råden ? Hr Gr. Posse har erinrat alt antalet
af stals-råds-ledamöter i alla fall vore för ringa hvarje gång Konungen
reser från Stockholm och vill taga med sig några ledamöter af
konseljen. Det är sannt och jag har, för sådan orsaks skull, uppgifvit
att man borde föröka antalet af de konsultativa stats-råds-ledamöterne
med 2:ne nya, dä hela antalet bör räcka till. För öfrigt
anser jag det vara vigtigare att stats-rådet hemma är någorlunda
fulltaligt, än att ett större antal ledamöter åtfölja Konungen. 1 det
fallet kunna vi äfven taga exempel af Norrmännen. Desse anse det
tillräckligt alt 3:ne stats-råds-ledamöter vistas hos Konungen när Han
är i Sverige och deras grundlag säger alt minst 2:ne Norrske statsråd
skola vara tillstädes vid föredragningen. Afven här kunde samma
antal vara tillräckligt om i vår grundlag stadgades, lika som i den
Norrska, alt de ärenden, som för Konungen föredragas när Han är
skild från det hemmavarande stats-rådet icke må afgöras innan dess
betänk, blifvit inhemtadt, med mindre vigtiga hinder sådant förbjuda.
Sådan! borde i alla fall iakttagas så vida ärendena skulle fullsländigt
behandlas, enär Konungen ål följande stats-råden naturligtvis icke kunna
släpa med sig alla de handlingar och arkiv, hvarutur nödige upplysningar
i hvarje sak böra bernias. Af dessa och förut anförda skäl,
fortfar jag att yrka att Ståndet ville ogilla förslaget utan afseende
på det inflytande sådant kan hafva på sakens utgång, toen väl med
afseende på den vigt som dess upplysta mening kan hafva på ärendets
behandling för framtiden.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Jag vill taga mig friheten
bemöta några uttryck, som under diskussionen blifvit fällda. Hr
Lefrén har bland annat sagt, att den nu föreslagna förändringen blott
skulle innefatta en legalisation af hvad hittills varit iakttaget. Derpå
har Gr. Lagerbjelke svarat, att det nuvar. förhållandet innefattat
missbruk, och att missbruk icke borde legaliseras. Det är helt na
12*
-
180
Den 19 Januari e. m.
farligt, att då lian på anförde grunder ogillade den vidtagne åtgärden,
densamma för hans ögon skulle visa sig under skepnaden af
eU"‘missbruk, i följd hvaraf han äfven yrkat afslag å den K. propos:n.
Jag kan för min del icke instämma deruti. H. Ex. Hr Gr.
Posse har pä ett utförligt sätt visat de olägenheter, som för närvar,
äga rum, och det är klart att något måste göras för att afhjelpa desamma.
Det vill, på sätt förut blifvit anmärkt, också synas att man
icke lätteligen kunnat uppfinna ett bättre medel än det föreslagna.
Skyndsamhet och grundlig pröfning hafva vid den använda formen
för ärendenas behandling icke saknats. Jag anser derföre icke riktigt
att med benämningen missbruk stämpla de åtgärder, som uti
ifrågavar. hänseende blifvit vidtagne. För öfrigt delar jag icke den
af Gr. Posse uttryckta tanke, att det icke vore af särdeles vigt om
R. o. Ad. noggrannare diskuterade denna fråga eller ej, enär ett
Stånd redan skall hafva afslagit den K. proposm. Jag instämmer
tvertom med Hr von Hartmansdorff deruti, att det höfves R. o. Ad.
att i frågan uttala sin åsigt, ehuru jag, beträffande densamma, icke
är af lika mening med honom, utan fortsätter jag att, på grund af
hvad jag redan anfört, samt Gr. Posse och Hr Lefrén vidare i ämnet
yttrat, yrka bifall ä förslaget.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Jag har begärt ordet endast för alt
rätta ett missförstånd. Man har sagt, att jag skulle yttrat mig anse
det vara likgiltigt om R. o. Ad. uttryckte någon tanka ronde nu
förevar, förslag, enär ett Stånd redan afslagit detsamma. Mina
ord föllo ungefär så, att då detta förslag, som blifvit gilladt af 2
Stånd, är afslaget af ett, och denna diskussion således icke skulle
leda till någon egentlig följd, ville jag icke förlänga densamma.
Öfverläggningen ansågs härmed vara fulländad ; hvarefter H r
Gr. o. Landtm, framställde propos. till antagande af förevar, förslag
lill ändring i 6, 15 och 43 §§ Reg.F.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med ganska
många nej, och dä Hr Landtm, tillkännagaf det han trott sig
finna, att ja öfverröstat nej, ropades från flere håll på votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voteringspropos.:
Den som antager det i 2:dra punkten af Const.Utsk:s mern.
N:o 2, anmäldta förslag till ändring i 6, 15 och 43 §§ Reg.F.,
voterar
ja;
den det ej vill voterar
»ej;
vinner nej, varder nämnde förslag af R. o. Ad. förkastadt.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 71.
Nej — 68.
3:dje punkten; Ii. M:s nåd. propos. af den 10 October
Den 19 Ja nuari e. ni.
181
1844, om ansvar för eftertryckande af skrifter, till hvilka
andra Staters undersäter aga förlagsrätt.
Tryckfrihets-Förordningen.
§ I
Mom.
9.
9:0- Hvarje skrift vare Författarens eller hans rätts lagliga innehafvares
egendom. Men så framt Författarens arfvingar eller länsinnehafvare
icke inom 20 år från hans död utgifningsrättigheten begagnat,
äfvensom i händelse ett sådant begagnande icke af dem inom
hvart 20:de år förnyas, stånde hvar och en öppet att Författarens
eflerlemnade Skrifter af trycket utgifva. Hvilken som eljest Skrift
trycker eller eftertrycker, utan Författarens eller hans rättsinnehafvares
skriftliga tillstånd, miste upplagan, eller böle dess fulla värde,
ägarens ensak.
Lag samma vare, om någon trycker eller eftertrycker den öfversättning
af utländsk skrift, som annan man utarbetat, eller låter
sin öfversättning för annans anses; men ej må öfversättarens äganderätt
till sitt arbete förhindra någon, att en annan öfversättning af
samma skrift utgifva.
Utgifvare af Dagblad och Periodiska Skrifter häfver ej brutit
emot författares ägande rätt, dä han i dem insända anonyma skrifter
ulgifver. Hvilken, som ä en skrift bedrägligt titelblad eller orätt
författare- eller utgifvarenamn utsätter, straffas enligt MissgerningsBalkens
8 Kapitel. Diktadt namn, hvarmed ingen verklig person
utmärkes, vare ej förbudet att pä titelbladet utsätta, dä Auktors rälta
namnsedel lemnad är. Uppsatser, hemtade ur Dagblad, anses icke
såsom eftertryekta, då de i andra Dagblad införas, så vida det tillika
uppgifves, ifrån hvilket Dagblad uppsatsen är liemtad.
Fid samma ansvar, som här ofvan Jör eftertryck af
skrift, utan författarens eller hans rättsinnchafvares skriftliga
tillstånd, blifvit stadgadt, vare ock förbjudet att, utan
erhullen sadan tillåtelse, trycka eller eftertrycka skrift, der
till
andra staters undersåtare ega f örlagsrätt, så vida i dessa
stater Svenske undersåtares förlagsrätt enahanda skydd genom
lag åtnjuter.
Det i denna puukt anmäldta förslag blef af R. o. Ad. antaget.
Härefter lät Hr Gr. o. Landtm., i anledn. af R o. Adis på
f. m. i afseende pä pröfningen af 4, 5 och 8 punklerne fattade beslut,
uppläsa dels ett frän BorgareSt. ankommet prot.utdr. hvarenligt
alla de i Const.Utskis mern. Nio 2 uppgifna förslag till ändring i
grundlagarne blifvit af BorgareSt. bifallna, dels eli af BondeStis sekret.
meddeladt intyg, att BondeSl. ogillat alla dessa förslag; och
fann R. o. Ad. att sedan dessa underrättelser erhållits vid pröfningen
af de hos R. o. Ad. ännu oafgjorda förslagen, borde'följas samma
ordning, som i Const.Utskis uppgift blifvit iakttagen.
4:de punkten: Förslag, väckt i Consl.Utsk. ang:de ändring
i liiksd.ordn:s 14 och 22 §§, vidkommande representations
-
182
D e n 19 Januari e. m.
rättigheten för Fahlu Bergslag, och en mera systematisk uppställning
af åtskilliga morn. i 14 §.
Riksdags-or ättingen.
§ 14.
1 mom. oförändradt.
2:o De öfriga Rikets städer åge jemväl all sända fullmäktige
af stadens Borgare eller Magistrats perso lier. Götheborg sände 3
egna fullmäktige: städerna af lista klassen hvardera 2. de af 2:dra
klassen, med rätt att ställa 2, hvardera minst 1, samt städerna af
3:dje klassen hvardera en fullmäktig. Städerna af de öfriga klasserna
äga att sända hvardera en fullmäktig dock med rättighet att
förena sig, 2 högst 3, om en person, hvilken likväl måste vara
till riksdagsman vald för en af dessa städer, der han sjelf Magistratsperson
eller Borgare är. Riksdags-fullmäktig för stad af 3:dje klassen
må jemväl kunna tillika emottaga fullmakt för en annan stad af
lägre klass.
3:o Valen skola ske inför magistraten, efter det å hvarje ort
hittills ötliga valsätt, deruti likväl ändring kan äga rum, enär antingen
någon stads samtlige valberältigade innevånare, eller ock en eller
flere klasser bland dem, hos Konungen anhålla om fastställande af
en ny valordning för staden, och Konungen, efter vederbörandes
hörande, finner skäl att härtill samtycka. Dä valen förrättas af
Borgerskapet samfäldt och icke af eleclorer, beräknas rösterna efter
hvad hvar och en af de väljande till staden skattar. Annorlunda
än genom ordentlig omröstning med slutna sedlar, af horgerskapet
eller af dess utsedde electorer, må riksdagsman icke kallas.
4:o Ingen må för städerna till riksdagsman utses, som icke,
minst 3 är före den dag, hvartill riksdagen blifvit pälyst, varit magistratsperson
eller borgare i staden: och beräknas denna tid från
tjenste- eller borgare-edens afläggande.
5:o Fjerdepartsägare i Fahlu Bergslag äge att inom sig till
riksdagsman i BorgareSt. utse en fullmäktig, sorn icke till annat
Riksstånd hörer och ej någon beställning i rikets tjenst
innehafver. Valet verkställes pä öfligt sätt, inför magistraten i
Fahlun, och rösterna beräknas efter Fjerdeparts-grufvedelarne. Ingen
vare härvid valbar, sorn icke i nämnde Bergslag varit
fjerdeparts-dgare minst 3 år före den dag, hvartill riksdagen
blifvit pålyst.
6 mom. oförändradt.
§ 22.
Fullmakterna böra, för att vara gällande, lyda sålunda: ”Till
den Lagtima (Urtima) riksdag, som i . . . . skall hållas och tager
sin början den .... befullmäktigas härmed, efter föregånget ordentligt
val, N. N. (för PresteSt. ifrån N. N. Stift, Universitet eller
Akademi): för BorgareSt. ifrån N. N. stad, eller ifrån Bergsbruken
inom N. N. valdistrikt): för BondeSt., boende och besuten
ä hemmanet N. N. uti N. \. Härad af N. N. Län) att deltaga i
rådslagen och besluten om derstädes förekommande ärenden, hvarvid
Den 19 Januari e. m.
183
lian ovillkorligen förpliglas, alt ställa sig till efterrättelse Sveriges Rikes
besvurna Reg.F. af den 6 Juni 1809, jemte Riksd.-ordn. och öfriga
gällande grundlagar.” Fullmakterna underskrifvas: PresteStds, för
stiften och Universiteten, af vederbör, konsistorier och för Vetenskaps-Akademien
af dess preses; BorgareSi:s, för Städerna, af magistraten
och äldste, och för bergsbruken, af val förrättande magistraten;
samt för BondeSt. af valförrättaren; börande (illika, för sistnämnde
Stånd, val-prot., af electorerna undertecknadt, medfölja samt,
efter fulländad granskning af fullmakterna, till den valde återställas;
och vare val-förrättaren skyldig, att val-prot., före sin afresa från
förrättningsslällel, utlemna.
Förslaget i denna punkt blef af R. o. Ad. antaget.
5:te punkten: Förslag, vackt i Coust.Utsh. om uteslutande
ur 11 § Riksd.-ordn. af stadgandet, att valförrättare vid riksdagsmannaval
skall vara af ofrälse ständ.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rud.: Då denna punkt,
som närmast angår BondeSt., redan blifvit af detsamma afslaget,
torde det icke lämpligen böra af R. o. Ad. bifallas, hvarföre jag
vågar tillstyrka, att 11. Ståndet ville afslå det under denna punkt
innefattade förslag till grundlagsförändringar.
Hr von Hartmansdorff: Då BondeSt. genom utslag å denna
del af Const.Utsk:s meni., tillkännagifvit, alt det icke vill hafva annat
än ofrälse valförrättare, så anser jag mig böra tillstyrka att R.
o. Ad. äfven mätte förkasta förslaget. Det skulle eljest se ut som
ville vi tränga oss in pä ett annat Stånd, uti en förrättning, der
det icke vill hafva med våra medlemmar att skaffa.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge sig
böra förkasta det i 5:te punkten anmäldta förslag till ändring i 11
§ 1 mom. Riksd.-ordn.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter Hr Landtm,
förklarade det han trott sig finna denna propos. hafva blifvit besvarad
med öfvervägande ja.
6:te punkten: Tvenne i Const.Utsk. väckta, af hvarandra
oberoende, förslag om tillägg i 28 § Reg.F., rör:de befordringsrätt
för utländske mun till vissa embeten och fenster:
l:o Första tillägget: Konungen äger att i ståts-rådet, utnämna
och befordra infödde Svenske män till alla de embeten och tjenster
inom riket, högre och lägre, hvilka äro af den egenskap, att Konungen
fullmakter derå utfärdar, dock böra vederbör, förut med förslag
hafva •inkommit, der sådana hittills ägt rum. Till födseln
utländsk man, sorn minst i 10 är varit inom riket bosatt och
skattskrifves, och sorn före de sednaste fern uren icke allenast
i behörig ordning tilt Svensk medborgare upptagits, utan
ock, efter det hans förbindelse till fremmande makt visats
hafva upphört, tro- och huldhetsed ät Sveriges Honung aflagt,
ma i förenämnde hänseende anses lika med inf ödd Svensk
184
Den 19 Januari e. m.
mnn, (luck utan att kunna till ledamot af Honungens stas-räd
eller till kommendant i fästning, utnämnas.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få uppläsa den
reservation jag vid sistl. riksdag i denna fråga afgaf. Den lyder sålunda,
hvad det första föreslagna tillägget angår: ”Mig synes, sorn
borde endast infödde Svenske män få blifva domare. För att rätteligen
utöfva ett sådant kall, erfordras en kännedom af folk och
land, sorn blott genom uppvexande och uppfostran derstädes kan förvärfvas.
För de fä undantag, som utgöras af personer, födde utrikes,
men uppvuxne och uppfostrade i Sverige, torde ej regeln böra vika.
Besk rifningen på naturalisations-formalileterne förekommer vidlyftigare
än som behöfves”.
På de i berörde reservation anförde skäl, får jag vördsammast
tillstyrka afslag ä det i denna punkt föreslagna l:sta tillägg.
Grefve Lagerbjelke: Hr von Hartmansdorff har emot det nu
under handläggning varande förslaget anmärkt, att utlänning icke
borde vara kompetent till domareplatser, enär han måste anses sakna
nödig kännedom om seder och bruk uti ett land, der lian icke vore
född och uppfostrad. Men jag her att fä fästa Herrarnes uppmärksamhet
på ett land, som ligger oss nära, och som har samma seder
och bruk samt i de flesta fall äfven samma lagar som vi, nemi.
Finland; detta land har gifvit oss många af våra utmhrktaste jurister
och det skulle vara oss ganska gagnelig! att ännu få tillegna
oss en och annan af deras skickligare jurister. En af de utmärktaste
utaf vära lefvande jurister är Finne; och det var endast den
tillfälligheten att han var född innan Finland skiljdes från Sverige,
sorn förskaffade oss den lyckan att grundlagsenlig! kunna tillegna
oss honom.
Hr Ehrenborg, Richard Michael: Sedan 2:ne föreg:de
talare diskuterat frågan ur synpunkten af sjelfva sakens lämplighet,
tar jag mig friheten fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet pä ett redaktionsfel,
som jag vid förslagets genomläsande tror mig hafva funnit.
Utsk. säger mycket riktigt i rubriken, att den framställt 2:ne af
hvarandra oberoende förslag lill grundlagsändringar. Frågan kan
således här utfalla på 4 sätt, nemi. antingen så: att båda tilläggen
antagas, eller att det första antages och det 2:dra förkastas: eller
att. det 2:dra bifalles och det l:sta afslås; eller ock slutligen att
båda förkastas. Endast uti de 2 sistnämnde fallen undvikes ett fel,
som jag skall hafva äran utpeka och hvilket består deri, att det gamla
stadgandet om att utläudsk man icke må till kommendant å fästning
utnämnas, komme att på ett stötande och full sätt upprepas
uti 2 på hvarandra följande punkter. Första tillägget slutar nemi.
med dessa ord: ”dock utan alt kunna till ledamot af Konungens
stats-räd, eller till kommendant i fästning, utnämnas.” Om nu
detta antoges, skulle de citerade orden följas så väl af det andra tillägget,
som äfven af den gamla redaktionen, eller ock, ifall detta
sednare tillägg förkastades, omedelbarligen af berörde äldre redaktion,
hvaraf de första orden likväl skulle något förändras. I båda
fallen skulle der likväl stå: ”Konungen vare äfven obetaget, att uti
Den 19 Januari e. m.
185
militära embeten nyttja utländske män af sällsynt skicklighet, men
icke till kommendanter i fästningarne’’. Hvar och en finnér huru
stötande detta är i en grundlag, der man icke gerna vill se några
lapsus calami, några motsägelser eller omsägelser, åtminstone ej inom
samma §. Att 1809 års grundlagsstiftare lät ett och annat så
beskaffadt fel komma sig till last, torde hafva varit ursäktligt, enär
man vet att de endast hade 14 dagar på sig för utarbetandet af en
hel constitution; men i våra dagar och isynnerhet i fråga om grundlagsförändringar,
hvarvid man, såsom bekant är, går mycket lugnt
och långsamt tillväga, torde uppenbara fel i berörde afseende icke
höra tolereras. Dä emellertid nu ifrägavar. förändring icke kan vid
innevar. riksdag antagas, utan att tillika bi lalla den föreslagna redaktionen,
sä får jag i ödmjukhet hemställa om det icke nu vore
skäl, att antingen afslä håda, eller ock endast antaga det sednare;
då Const.Ulsk. sedermera kan under innevar. riksdag åt hela §:n
jemte de föreslagna (illäggen ge en ordentlig redaktion, som sedermera
vid nästa riksdag kan i sin helhet antagas. Ehuru, då BondeSt.
rubb och stubb afslagit alla förändringarne, och således R. o.
Ad:s beslut ej för närvar, verkar någon påföljd, så förnyar jag dock
min hemställan att H. Ståndet måtte med nej besvara proposm om
antagande af det första tillägget, emedan ett bifall dertill skulle uttrycka
ett gillande af ett grundlagsstadgande, hvars form och lydelse
vore på det högsta stötande och en grundlag ovärdig.
Gr. Lagerbjelke: Det är visserligen möjligt att ifrågavar.
lagförslag icke är så rethoriskt väl uppställdt, som önskligt vore;
likväl får jag fästa uppmärksamheten derpå, att i de båda förslagen
särskilda meningar måste förekomma ang:de förbud för Konungen
ali använda utländske män lill kommendanter i fästningarne. Första
förslaget angar nemi. rättighet för dem, som viss lid varit bosatte
i Sverige och viss lid åtnjutit Svensk medborgarerätt att anses
lika med annan infödd svensk man och alt användas till beställningar
inom riket, med undantag af de i förslaget omnämnde befattningar,
hvaribland det att vara kommendant å fästning. Det
2:dra förslaget deremot rörer utländsk man, som ännu är sådan och
icke vunnit Svensk medborgarerätt, hvilka endast få användas till
militära befattningar, ”men icke till kommendanter i fästningarne”.
Det är således alldeles nödvändigt att de ifrågavar. orden införas på
båda ställena.
Frih. Cederström, Claes Bud.: Jag är af Gr. Lagerbjelke
förekommen i afseende på besvarande af Hr Ehrenborgs anmärkn.
om det dubbla upprepandet af förbudet för utländsk född mans anställande
såsom kommendant. Då, på sätt redan är anmärkt, BondeSt.
förkastat jemväl delta förslag, så tjenar det icke till mycket
att här tvista om redaktions-fel. Jag tror alltså att man bör fästa
sig vid hufvudsaken, och att K. o. Ad. bör i denna fråga uttrycka
sin mening derom, till framtida rättelse för dem det vederbör. För
min del kan jag icke annat än godkänna de äsigter som i förslaget
uttalas, hvarföre jag tillstyrker bifall till de i denna punkt föreslagne
tillägg till 28 § Reg.F.
186
Den 19 Ja niia ri e. m.
Skulle ordställningen, vid förslagets framdeles mahanda åter
framkommande, kunna erhålla någon vackrare och för örat mera
välljudande lydelse, så nekar jag ej det vore sä mycket bättre; och
torde Hr Ehrenborgs anmärkmr i sådant hänseende kunna föranleda
uppmärksamhetens fästande derå; allenast att meningen icke
rubbas från förslagets nuvar. luifvudsakliga innehåll.
Frih. Cederström, Jakob: Grundlagen säger, att de förslag
till ändringar deruti, sorn ifrågasättas, skola vara nödiga och
nyttiga. Jag frågar då, är det nu förevar, förslaget nödigt eller nyttigt?
Jag finner det icke, och grundlagen sådan den är uppfyller
allan rättfärdighet i detta fall. Jag tillstyrker derföre afslag å
förslaget.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter framställde propos. till antagande
af det uti 6:te punkten anmäldta l:sta förslag till tillägg i
28 g Reg.F., besvarades med starka ja, blandade med nej, hvarefter
Hr Landtm, förklarade det han trott sig linna att ja öfverrösta!
nej.
2:o. hindra tillägget: (Att, derest det första antages, omedelbart
införa efter ordet ”utnämnas,”)
Tilt lärarebeställningar vid undervisningsverken mu, under
iakttagande af de för dylika tjensters tillsättning i allmänhet
stadgade vilkor, kunna kallas och befordras utländske
män af utmärkt förtjenst. Konungen vare äfven obetaget
att uti militära embeten nyttja utländske män af sällsynt skicklighet,
men icke till kommendanter i fästningarne. Konungen fäste,
vid alla befordringar, afseende endast å de sökandes förtjenst och
skicklighet, men icke på deras börd. Till civile embetsman inom
riket och till domare må sådane män endast nämnas, som äro af
den rena evangeliska läran. Hvarje departements-chef skall föredraga
och expediera alla ärenden, rörande befordringar, förordnanden,
tjenstledighet och afsked, till och ifrån embeten och tjenster,
vid de verk och stater, som under departementet höra.
Hr von Hartmansdorff: Jag torde få fortsätta uppläsningen
af min angule denna, punkt afgifne reservation, så vidt den
rörer det förslagna 2:dra tillägget. Den lyder så: ”Till beställningar,
som borde kunna genast besättas med utländske män, synas
läkarebefattningar jemväl höra. Hvem påminner sig ej behofvet af
främmande läkare under choleratiden? och den försakelse, hvarmed
sådane hitkommo från Danmark och tjenade oss, utan alt sedan
hafva kunnat få beställningar i Svenska Statens tjenst?
Orden: under iakttagande af de för dylika tjensters tillsättning
i allmänhet stadgade villkor synas böra utgå. Om en
främling är sä förtjent eller så behöflig, att han inkallas, nså händer
troligen, att han ej underkastar sig våra specimina. Ät vederb.
må öfverlemnas, alt i sådane fall efter omständigheterna förfara.
Att alltid fordra utmärkt förtjenst hos en lärare, är nog mycket
hegardt. En sådan t. ex. i främmande lefvande språk, kan för
något af våra läroverk blifva särdeles nyttig, äfven med vanlig skick
-
Den 19 Januari e. m.
187
lighet. Norrmännen göra i 92 § af deras grundlag icke så stora
anspråk på utländska lärare.
Ordalagen i sednare alternativet: ”Konungen vare afven obetaget”
synas antyda, som skulle det vara andra betaget att befordra
utlänningar till lärarebeställningar. Enär sädane vid elementarläroverken
vanligen icke besättas af Konungen, så skulle främlingar
blifva från dem uteslutna, om dessa ordalag antages. Af alla dessa
skäl afstyrker jag äfven detta tilläggs antagande.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Jag anhåller att få yttra
några ord i anledn. af de utaf Hr von Hartmansdorff uti den upplästa
reservationen anförde betänkligheter emot det nu under pröfning
varande tillägget. Han anser nemi. bland annat, att uttrycket
”Konungen vare äfven obetaget,” skulle innebära en tvetydighet i så
måtto, att deraf skulle kunna dragas den slutsats, att det vore andra
personer än Konungen betaget att utnämna utländske män till
lärarebeställningar, och alt man sålunda skulle kunna hindra t. ex.
en skol-direktion att antaga en skicklig utlänning till lärare. Denna
tvetydighet kan jag icke inse. Ordet afven refererar sig till
den föreg:de meningen, utmärkande att Konungen så väl i det
förra, som det sednare fallet har den i förslaget omnämnde rättighet.
Vidare har Hr von Hartmansdorff velat hafva bort ur förslaget,
ordet ”utmärkt,” för alt icke lägga hinder i vägen för jemväl
andra utlänningars anställande. Jag tror likväl att Svenske män
böra vid lärareplatsers tillsättande hafva det företrädet, att utlänningar
icke varda dem föredragne i annan händelse, än att desse sednare
äro af utmärkt förtjenst. Jag tror således, att det anmärkta
uttrycket bör stå qvar. Som jag för öfrigt icke finner något emot
förslaget att anmärka, utan anser det godt och nyttigt, får jag vördsammast
tillstyrka II. o. Ad. antagandet deraf.
Grefve Lagerbjelke: Hr von Hartmansdorff har anmärkt
att det föreslagna ordet: ”äfven” skulle vara olämpligt derföre, att
det refererade sig till Konungen, och att derigenom skulle borttagas
rättigheten för direktioner och andra vederbör, att antaga utländske
män af förtjenst till lärarebeställningar. Jag tror likväl detta
vara ett misstag. Detta ordet ”äfven” hänförer sig nemi. efter min
tanke till den föreg:de meningen d. v. s. att lika sorn Konungen
är berättigad att vid lärarebeställningar använda utländske män af
utmärkt förtjenst, lika så är det honom obetaget att uti militära
embeten nyttja sådane män, roed undantag likväl af kommendantsplatser.
Samme talare har vidare emot förslaget anmärkt, att det
skulle vara för inskränkt. Jag ber att i det afseendet fä instämma
med honom; men jag får tillika fästa hans uppmärksamhet derpå,
att vår nu gällande grundlag härutinnan är ännu inskränktare. Det
vore således en vinst att fä komma åtminstone ett steg framåt, och
jag anhåller derföre om bifall till förslaget.
Hr von Hartmansdorff: Jag vet visserligen, att vårt blifvande
beslut i detta ämne ej medförer någon påföljd i verkställigheten
: men dä mine värde motståndare gjort sina anraärkn:r, må
lss
Den 19 Januari e. m.
det tillåtas äfven mig, att göra mina. Frih. Cederström anmärkte,
att man bör gifva företräde åt sina egna landsmän, så framt det ej
vore särdeles utmärkte utlänningar som med dem täflade. Deremot
får jag säga, att det många gånger inträffar vid universiteten
att vi ej hafva någre landsmän alt sätta till lärare, och då får man
nöja sig med utlänningar, äfven om de ej äro så utmärkte. Då
jag var i Paris för 5 år sedan, så befanns det fransyska folket, 34
millioner starkt eller mera an 11 gånger öfverstigande Sveriges be
folkning,
vara i behof af lärare i tyska språket vid sina allmänna
läroverk, och jag afhörde examina med ett stort antal utlänningar,
som försökte sig. Dä Fransmännen sålunda ansågo sig vara i behof af
främmande biträde, ehuru stolte och talrika de än äro, så tror jag
del ej vara förmycket, om vi erkänna beliofvet för oss att understundom
tillita främmande lärare, särdeles i lefvande språk.
Hr Gr. o. Landt m:s härefter framstälde propos. (ill antagande
af det i 6:te punkten anmäldta andra förslag till tillägg i 28
§ Reg.F. besvarades med starka ja, blandade med nej, hvarpå Hr
Landtm, tillkännagaf det han trott sig filina att ja härvid varit öfvervägande.
7:de punkten: Förslag, vackt i Cunst.Utsk., om 2:ne tillägg
till 72 § Reg.F., åsyftande ökad garanti för riksbankens
kredit.
l:o. Första tillägget:
Regerings-Formen.
§ 72.
Riksens Ständers bank förblifver hädanefter, som den hittills
varit, under Riksens Ständers egen garantie och vård, så alt den
ostörd må förvaltas af de fullmäktige, hvarje stånd dertill förordnar,
efter de ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan gjorda
äro eller vidare af Riksens Ständer göras kunna.
Riksens Ständer allena äga rätt att genom banken utgifva
sedlar, som för mynt i riket må erkännas. Dessa sedlar skola
vid anfordran, efter deras lydelse, af banken med silfver
inlösas.
Frih. Cederström, Jakob: Genom myntbestämningslagen
stadgas, att banken skall med silfver inlösa sina sedlar.
Att tillika införa detta stadgande i grundlagen, vore enligt min öfvertygelse
mer än obetänksamt. Det skulle ej ske för den medborgerliga
säkerheten, ty den äger sin helgd i civillagen, som gifvet'
hvar och en rättighet att få sine sedlar inlösta, men om vid
en möjlig kris, genom infall af fiendtlig makt, bankens sedlar icke
skulle kunna med silfver inlösas och således vexlingen blifva afbruten,
så följer väl icke deraf, att någon sedelinnehafvare deruppå
blifver lidande, enär banken äger i räntebärande publika papper och
enskildes reverser jemte silfverfondbn full valuta för inlösen af alla
sina sedlar och alltså kan honorera sina förbindelser; men om nu
endast silfver antagas till mynt, så komme riket, sedan alla sedlarna
till banken ingått, att blifva utan mynt, och ont vid ett sä
-
Den 19 Januari e. m.
189
dant tillfälle fienden anfölle landet, huru skulle då de medel utgå,
som för krigets förande och till betalning för effekter till arméens
underhäll utskrifvas, och hvilken betalning enligt grundlagen ovillkorligen
genast skall verkställas. Det vore att ställa riket i en redlös
belägenhet, och Rikets kommande Ständer i nödvändighet att
på 1812 års vis bryta de former grundlagarne bestämt.
Hr Lefrén: Hvad som här föreslås, nemi. i l:sta tillägget,
lill införande i grundlagen, finnes redan stadgadt i bankolagen af
1830; men, mine Hrr! bankolagen af 1830 kan vid hvarje riksdag
förändras genom 3 Stånds och Konungens sammanstämmande beslut.
Deremot kan man, som bekant är, ej ändra grundlagen annorlunda
än att frän den ena riksdagen bordlägga ett förslag till den
kommande rikdagens antagande eller förkastande. Jag tror Sverige
hafva tillräckligt erfarit följderna af en oriktig hushållning med rikets
myntväsende och af benägenheten att från Tumba pappersbruk,
såsom en guldgrufva, hemta medel. Denna benägenhet var för ett
par decennier sedan, såsom vi väl minnas, ganska allmän inom R.-  St.n. Vi veta med hvilket besvär realisationen kom lill ständ och
hittills blifvit upprätthållen; det är då skäl alt gifva styrka ät den
lagstiftning, som R. St. 1830 vidtagit och att gifva den helgd. Ty
om R. St. äga rätt att utgifva sedlar som för mynt i riket gälla,
sä måtte det vara gifvet, att dessa sedlar skola mot silfver inlösas,
pä det att icke, som hittills inträffat då banken kommit på obestånd,
utvexligen kommer att upphöra, sedlarne falla och en rubbning
af allmänna förhållanden komma att äga rum.
Gr. Lagerbjelke: Jag är hufvudsakligen förekommen af
llr Lefrén och anhåller alt med honom få förena mig.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag har blott att instämma
i hvad Hr Lefrén yttrat, endast med det tillägg, alt jag torde
fä upplysa derom, att vid 1834 och 1835 årens riksdag bereddes
ett förslag till tillägg i grundlagen af enahanda lydelse med det
ifrägavar. till 72 § Reg.F., att nemligen deruti skulle införas orden
(i afseende på b:co-sedlarnes inlösande) ”att af banken med
silfver inlösas.” Detta blef påföljande riksdag af alla 4 RiksShn
antaget, men Konungen vägrade sitt. bifall pä anförde skäl. Dä
Ståndet sålunda en gäng förut ansett detta tillägg icke vara onödigt,
förmodar jag, att, då ett tillfälle nu uppstår att förnya detta beslut,
R. o. Ad. ej skall underlåta att detsamma vidtaga.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag vågar utbedja mig Ståndets
uppmärksamhet derpå, alt i fall det tillägg antages till 72 § Reg.-  F. i hvilken, som bekant är, R. St. förbehållit sig ensam beslutande
och fri dispositionsrätt öfver deras bank, så blir derigenom den föreg:de
delen af §:n tillintetgjord, och R. Sl:s ensamma beslutande
och fria dispositionsrätt öfver deras bank finnes icke mer. Ty först
och främst komme då frågan om bankens hufvudsakligaste funktion,
silfverutvexlingen, att ej ensamt bero af R. St:s beslutanderätt utan
äfven af Konungen, alldenstund grundlagen ej kan ändras utan Konungens
och R. St:s gemensamma beslut, då förändringar i bankoreg
-
190
Den 19 Januari e. ni.
lementet förut blott berott pä R. St. allena. För det andra förlora
R. St. sin fria dispositionsrätt i hvad denna del af bankostyrelsen angår,
äfven om Konungamakten skulle i sin åsigt öfverensstämma
med R. St., och rikets samt det allmännas väl skulle göra en ögonblicklig
förändring nödvändig,; ty den skulle utan grundlagsbrott icke
kunna afgöras förr än den för grundlagsförändringar bestämda
tiden, nemi. den emellan 2:ne riksdagar. Jag vågar derföre hemställa
om propos. på afslag af ifrågavar. förslag af tillägg till 72 §
Reg.-F., och jag anser, att de skäl, som Hr Lefrén anfört, att enskilda
förluster skulle, kunna äfventyras i fall icke beslutet i afseende
på silfverutvexling blir så bestämdt och orubbligt som det blir
såsom grundlag, ej motväga olägenheterna, ty äfven om sådant någon
gäng komme i fråga, anser jag hällre, att det enskildas väl
uppoffras än det allmännas, i fall de skulle komma i strid med
hvarandra, och det sednare ej pä annat sätt kan räddas.
Hr von Hartmansdorff: Hr Munck af Rosenschöld har
anmärkt, att derest R. o. Ad. skulle antaga det föreslagna tillägget,
så skulle derigenom en inskränkning göras i R. St:s fria dispositionsrätt
öfver deras bank, hvarom §:ns föreg:de del handlar. Denna
förutsättning hvilar pä ett misstag; ty hvarje sedel, som banken
lemnat ut i rörelsen, innebär icke något annat än ett erkännande
af banken, alt han lill sedelinnehafvaren är skyldig den summa,
som på sedeln står skrifven. Den är sålunda ej annat än en bankens
skuldsedel till innehafvaren. Om banken hade rätt att disponera
öfver de skuldsedlar, som han utgifvit, så skulle han med detsamma
hafva fri dispositionsrätt öfver en annans egendom, dens nemi., sorn
har skuldsedeln i sina händer, och hvilken ej fått. den för intet, ty
han har naturligtvis gifvit valuta derföre. Banken skulle då kunna
på sedelhafvarens bekostnad begå ett väld, bemäktiga sig
dennes egendom. Sä långt måtte väl gäldenärens rätt ej få sträcka
sig; ty dä kunde ingen vara säker om sin egendom. Det är just
till förekommande af dylikt väld, som förevar, tillägg blifvit föreslaget
och som det af Hr Lefrén, m. fl. andre värde talare, blifvit
försvaradt. För min del anser jag del riktigt och följaktligen böra
bifallas.
Gr. Gyldenstolpe: Till största delen förekommen af Hr
von Hartmansdorff, vill jag endast tillägga, att det ingalunda förundrar
mig, att Hr Munck af Rosenschöld icke vill bifalla detta förslag,
då han vid förra riksdagen sjelf föreslog, att utvexlingen af silfver
skulle alldeles upphöra, hvarigenom han då genast ville från alla
innehafvare af bankens sedlar borttaga all deras valuta.
Hr Munck af Rosenschöld: Den af mig framställde farhåga,
att R. St. skulle förlora sin fria dispositionsrätt öfver sin bank,
var ej, såsom Hr von Hartmansdorff fattat det, grundad på ett misstag
; ty det kan ju hända alt, äfven om banken har valuta för sina
utelöpande sedlar, R. St. likväl kunna anse sig tvungne att inställa
inlösning af desamma och innehafvaren mister derigenom ingen valuta
fastän den ej får tagas ur banken, och förlorar intet, då sed
-
Den 19 Januari e. m.
191
len inom landet måste gälla som mynt i_ hvars mans hand. Dessutom
visar just det straxt härefter föreslagna stadgandet en förutsättning
af möjligheten att 11. St. kunna blifva försatta i nödvändighet
att inställa invexling af bankosedlarne, då det lyder, som
följer: ”Skulle, mot förmodan, banken någonsin brista i fullgörandet
af denna inlösen, må, utöfver beloppet af dess då befintliga sedelstock,
nya sedlar genom banken icke utgifvas”.
11. o. Ad:n antog ifrågavar. i förra delen af 7:de punkten anmäldta
förslag till tillägg vid 72 § Reg.F.
2:o Andru tillägget: —  — inlösas. Skulle, mot
förmodan, banken någonsin brista i fullgörandet af denna
inlösen, ma, utöfver beloj)]iet af dess du befintliga sedelstock,
nya sedlar genom banken icke utgifvas.
Gr. Lagerbjelke: Delta sednare tillägg är visserligen ej af
någon synnerlig vigt.; likväl synes det mig vara likasom en smula
löjligt, att i grundlagen förutsätta möjligheten att pä en laglig väg
begå en olaglighet.
Hr Lefrén: Ehuru Gunst.Utsk. så har bernit förslaget, att
dessa punkter kunna oberoende af hvarandra antagas eller förkastas,
så finnes dock ett samband dem emellan; och det är ej likgiltigt
om den säkerhet beredes i grundlagen, att R. St. ej må vid en
och samma riksdag kunna bestämma alt flere sedlar skola frän Tumba
pappersbruk utgifvas, samt att 1$. St. ej kunna honorera sin
banks första skyldighet, som är att lemna silfver för de utelöpande
sedlarne. Jag får fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet äfven derpå,
att det är ej allenast den sedels värde, som jag har i hand, jag
blifvit bedragen på, ulan att här är fråga om alla de transaktioner,
som äga rum i hela landet man och man emellan, som alla grunda
sig på de sedlar, som R. St. hafva rättighet att utgifva, under
det märkvärdiga villkoret, alt de skola såsom mynt i riket aktas.
Således är här ej fråga om bankens affärer endast, utan här är
fråga om säkerhet för öfrige personer, som hafva transaktioner sins
emellan och hvilka aldrig haft affärer med banken, aldrig insatt något
i banken. Här är fråga om hela landets rörelsekapital, ett par
100 millioner, 5 å 6 gånger hela bankens belopp. Det är dessa
transaktioner, som mäste försäkras; och så länge R. St. hafva rätt
att utgifva sedlar, som skola såsom mynt i riket gälla vid alla transaktioner,
så måste R. St. vårdsamt stifta sådane kontroller för sig
sjelfve, att banken ej vidare må blottställas för de vådor, sorn sedan
seklets början ägt rum. — Jag tillstyrker bifall af denna
punkt.
Frih. Cederström, Jakob: Den siste värde talaren yttrar
sig tydligen så, som om R. St:s bank vore en enskild bolagsbank.
I det fallet vore det grund för hans argument; men den värde
ledamoten glömmer 'den egenskap, i kraft hvaraf han talar frän
detta rum, nemi. att lian är Svenska folkets representant, att vi
äro Svenska folkets representanter, att det således är Svenska folkets
bank, att det är Svenska folkets sedlar, hvaraf R. St. ej äga
192
Den 19 J a n u a ri e. m.
en enda lapp i deras egenskap af Ständer. 11. St. äro pligtige att
tillse och ansvara derföre, att Svenska folket städse äga mynt i
landet. Det är något så besynnerligen kortsynt deruti, all en nations
folkombud skulle vilja binda händerna på sig i sin lagstift
ningsmakt
af farhågor för beslut, som skulle rubba stadgade förbindelser,
sorn de för Svenska folket ingått. Om så är att Svenska
folkets representanter skulle besluta bifall till förslaget, så skall, åtminstone
för min del, min reservation stå qvar till bevis på, att
jag ej vill förråda mitt fäderneslands innevånare och ställa dem
utan mynt, då mynt som bäst behöfves.
Hr Lefrén: Det år Gudnås! ej första gängen som realisationens
vänner äro i uppenbar fejd med Frih. Cederström. Det är
bekant, att vi varit af olika mening med Frilen från början af öfverläggningarne
derom, sä länge jag varit med, intill närvar, stund.
Det vore oskickligt af mig, att vilja uppehålla Ståndet med en längre
vederläggning af Frih.ns åsigter; jag vill blott påminna Frilen
derom, att när R. St. först erbjödos att öfvertaga banken, voro de
derom ej ense alla, och att det var med Konungens tillåtelse som
R. St. öfvertogo Palmstruchska banken. De hafva sedermera gemenligen
sä lagstiftat, att de tydligen visat sig vara ett bankobolag;
och det är blott då R. St. upphöjt sig från hvad de verkligen äro,
nemi. ägare af ett bank bolag, som de visat sig vara lagst iftare för
enskild mans rätt. De hafva dock oftast ej utöfvat sina rättigheter
såsom R. St., utan de hafva utöfvat ett våldsamt bolags rättigheter,
hvilket de sjelfve bordt förebygga. Del är en fin distinktion,
men den är juridisk, emellan R. St. såsom lagstiftare och då de
ej äro det.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Dä ett annat Stånd
redan afslagit denna punkt, skall jag ej inlåta mig uti huruvida den
kan vara nyttig eller skadlig, men för den händelsen ett blifvande
Const.Utsk. skulla vilja återupptaga frågan, och dervid taga kännedom
dels af detta morn., dels af de anmärkmr som dervid blifvit
gjorde, tager jag mig friheten fästa uppmärksamheten på 2 ställen.
Det ena är, att genom ordställningen synes det som banken,
i händelse den någonsin komme att brista i den i föreg:de mom.
omnämnde inlösen, icke vidare skulle framdeles få utgifva några
nya sedlar utöfver beloppet af dess då befintliga sedelstock. Det
2:dra är, alt här föreskrifves att mja sedlar ej vidare få af banken
utgifvas. Meningen kan väl ej vara att gamla sedlar få utgifvas?
Hr Printzenskjöld, Carl: Då jag, lika med Hr Lefrén,
anser det vara af högsta vigt, att R. St. gifva all möjlig säkerhet åt
framtida beståndet af deras bank, så att dess sedlar vid anfordran
inlösas med silfver; så kan jag likväl ej, med honom dela den
öfvertygelsen, att icke l:sta moni. af 72 §, sådan den nu af R. o.
Ad. blifvit antagen, är för delta ändamål tillfyllestgörande. Mig
synes således, som det föreslagna sednare tillägget i sjelfva verket
är öfverflödigt. Men emot detsamma förekommer dessutom en betänk
-
Den 19 Januari e. m.
193
tänklighet, som icke torde vara utan vigt. Man kan nemi. föreställa
sig den möjligheten, att banken, under krig t. ex., nödsakas
förflytta sin reella valuta till något annat säkert ställe inom landet.
Derigenom kan banken, ehuru fullkomligt solvent, för någon
kortare tid sättas ur stånd att vid anfordran verkställa den sedelinlösning,
som honom åligger. En vägran i detta fall skulle då,
efter den föreslagna ordalydelsen af nämnde stadgande, hafva till
följd, att bankens rätt till utgifvande af nya sedlar genast komme
att upphöra. Men en sådan rättighet bör väl, enligt sakens natur,
ej kunna, förr än banken verkligen kr oförmögen att inlösningsskyldigheten
fullgöra, honom beröfvas. Och af detta skäl tillstyrker
jag afslag på ifrågavar. tillägg.
Hr Gr. o. Landtm:s härefter framställda propos. till antagande
af det i sednare delen af 7:de punkten anmäldte förslag till
ytterligare tillägg vid 72 § Reg.-F., besvarades med starka nej,
blandade med åtskilliga ja; hvarefter Hr Landtm, förklarade det han
trott sig finna att denna propos. blifvit med öfvervägande nej besvarad
och att R. o. Ad. således förkastat det föreslagna ytterligare tillägget.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag anhåller att fä nedlägga
min reservation mot beslutet ang:de detta mom.
Hr Lefrén: Jag anhåller att få nedlägga min reservation mot
Ståndets beslut, så mycket mer, som det numera inför allmänheten
ser ut som R. o. Ad. skulle finna det lämpligt att utgifva sedlar
från Tumba pappersbruk.
Gr. Gyldenstolpe: Jag vill ej upptaga tiden med en votering,
som icke kan leda till något nöjaktigt resultat; utan instämmer
i Hr Lefréns reservation.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Jag instämmer i Hr Lefréns
och Gr. Gyldenstolpes reservation.
8:de punkten: Förslag, väckt i Const.Utsk., ang:de representationsrättigheten
för Stockholms stad.
Riksda gs-or drängen.
§ J4.
Morn. 1.
Hufvudstaden Stockholm välje 10 riksdagsmän af stadens borgare
elter magistratspersoncr. Valen böra förrättas af 50 electorer
utsedde bland borgerskapet efter lika klassifikation, som stadens
femtio äldste. Till elector eller riksdagsman af borgerskapet i
Stockholm är ingen annan valbar, un den, som varit 3:ne är borgare
derstädes och betalar minst 5 Riksdaler till staden i ärliga utskylder.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Som jag hört, att äfven
denna punkt lärer vara afslagen förut, så inverkar det föga hvad
beslut R. o. Ad. i sjelfva saken härstädes fattar; men jag kan ej
undertrycka min öfvertygelse om delta mom. I sjelfva verket lärer
det vara fullkomligt likgiltigt huru dessa val tillgå, om der in2
H. 13
104
Den 19 Januari e. m.
komma någre minuthandlare eller någre grosshandlare mer eller
mindre. Det är ock ej dervid jag vill fästa mig; men jag förmodar
att denna punkt egentligen af föreg:de Const.Utsk. blifvit föreslagen
för alt dermed i smått börja med hvad man sedan skulle
säkerligen vilja öfvertaga i stort, nemi. den allmänna valprincipen.
Som jag hvarken är, eller kan blifva, någon anhängare af denna
princip, sä får jag anhålla om afslag pä äfven detta mom.
Hr von Hartmansdorff: Det förhåller sig verkligen så som
Frih. Stedingk nämnt, alt valen till riksdagsmän för borgerskapet i
Stockholm hittills varit klassval, emedan de särskilda klasserna inom
Stockholms borgerskap (nemi. magistratsperson^-, grosshandlare, fabrikörer,
minuthandlare samt embeten och liandtverkerier) hafva
valt sine riksdagsmän 10 till antalet. Lika med Frih. Stedingk anser
jag ej likgiltigt om sådana klassval fortfara, eller icke. Jag
tror tvertom, alt det är för de särskilda näringarne ganska väsendtligt
alt representeras genom personer som tillhöra dem och som
känna dem, samt derigenom äro i stånd att föi svara och göra gällande
de särskilda intressen, som desse näringsidkare.hvar för sig kunna
hafva att iakttaga. Det vore, på sätt Frih. Stedingk yttrat, en öfvergång
till samfäldta val om man antoge förslaget. Följden deraf
blefve, alt hända kunde, det man från Stockholms stad finge en
dast
kryddkrämare och handtverkare, eller endast grosshandlare och
magistrats-personer, med alla andras uteslutande. Sådant anser jag
hvarken nyttigt eller nödigt, utan bestrider ändringen såsom oriktig
i sin grund. Jag gör det så mycket mer som jag ej vill med
gifva
införande inom ett Stånd af en grundsats, hvilken, utsträckt
till de öfriga, skulle, enligt min öfvertygelse, verka förderfligt på
dem alla. Att BorgareSt. redan antagit denna §, sådan förslaget
lyder, är öfverensstämmande med ståndets förra beslut i repres:sfrågor,
der det alltid uttalat sig för samfäldta val. Men då R. o.
Ad. alltid röstat för motsatsen, stånds- eller klassval, så hemställer
jag vördsamt att R. o. Ad. måtte förkasta förslaget.
Frih. Cederström, Anders: Då denna fråga egentligen
rörer Stockholms borgerskap, och då jag nyss hört Hr von Hartmansdorff
i en likartad fråga med denna, derföre att densamma rörde
hederv. BondeSt., föreslå att betänk, af R. o. Ad. skulle afslås
enär detsamma af BondeSt. blifvit afslaget, så får jag, på samma
grund, vördsammast yrka, att delta betänkande måtte bifallas.
Hr Munck af Rosenschöld: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Frih. And. Cederström ; ty jag anser att BorgareSt. måste
bäst inse och veta iakttaga sitt eget intresse och då det bifallit denna
punkt, tyckes det kunna vara R. o. Ad. likgiltigt, om riksdagsmännen
frän Stockholm komme att blifva endast grosshandlare eller
endast kryddkrämare; hvarföre jag anhåller om bifall till detta
betänk.
Hr Lefrén: Då för en stund sedan R. o. Ad., på grund
af BondeShs ogillande, afslog frågan om frälsemän borde få vara
valförrättare för BondeSt., så tror jag att Ståndet var skyldigt att
Den 19 Januari e. m.
195
göra delta af aktning både för sig sjelf och för BondeSt:s yttrade
opinion, emedan R. o. Ad. ej borde likasom tränga sig in att vara
valförrättare i fråga om val för BondeSt:s ledamöter. Men den
nu här förevar, frågan är af helt annan beskaffenhet; ty den håller
sig ej inom något ensamt Stånd, det är den stora frågan för
dagen om nationens represts ombildning. Det är fråga om att
godkänna eller icke godkänna den allmänna valprincipen, hvilken
jag anser vara förderflig för landet, och hvilken jag aldrig skall
tveka att, så snart en skymt af densamma visar sig, med min enskilda
röst söka motverka. Jag anser denna princip ej framåtgående
annat än mot en afgrund, som man bör undvika att nalkas.
Åtskilliga bifallsrop hördes efter detta yttrande.
Frih. Raab, Ad. C hr.: Jag har ej yttrat mig under hela
den föregtde diskussionen om grundlagsfrågorne, och skulle ej heller
nu gjort det, om ej några föregtde talare sett, sorn man säger,
spöken midt på ljusa dagen. Jag vill våga försöket alt besvärja
dem, eller med andra ord söka till att lugna dem som möjligen af
dessa yttranden kunnat laga något intryck. Jag får fästa Herrarnes
uppmärksamhet derpå, att här ej är fråga om någon annan ändring,
än den att i st. f. det sätt hvarpå Stockholms 10 riksdagsmän nu
utses, nemi. alt dertill skola utses 3:ne bland magistratspersoner, 2
bland grosshandlarne, 1 bland fabrikörerne, 1 bland minuthandlarne
samt 3 bland embeten och handtverkerier, summa 10 af särskilda
5 klasser, hvilka riksdagsmän tillsättas af 50 eleclorcr, valda
efter samma grund och på samma sätt som stadens 50 äldste, att,
säger jag, i st. f. detta sätt, nu är förslaget, att åt dessa 50 electorer,
hvilka skulle väljas på samma sätt som hittills, lemnäs öppen
rätt att, utan afseende på denna klassifikation, välja bland Stockholms
borgerskap 10 riksdagsmän för Stockholms stad. Jag anser
den, som befarar alt häri ligger en början till införande af allmänna
val, kunna vara fullt lugnad genom säkerheten, alt desse electorer
ej kunna välja andre än borgare. Ståndsskilnaden är ju då
bibehållen? — Dessutom vill jag särskildt erinra Hr von Hartmansdoff
derom, att, då grundlagsfrågorne skulle i dag behandlas, den
värde ledamoten begärde, alt denna fråga skulle uppskjutas tills
man finge höra PorgareStts beslut i frågan. Vi hafva nu inhemta!,
att BorgareSt. bifallit frågan; jag hemställer då om ej det bifall,
R. o. Ad. i f. m. gaf åt Hr von Hartmansdorffs framställning, var
att taga på hand att nu bifalla. Af dessa förenämnde skäl skulle
jag anse det vara högst olämpligt, att afslå det i frågavar. förslaget,
hvars bifall jag tillstyrker.
Frih. von Stedingk: Då jag nyss tog mig friheten begära
ordet, var det egentligen i syftemål att vederlägga ett yttrande af
Frih. Cederström, Anders, hvaruti jag dock nu är förekommen af
Ilr Lefrén, i hvars yttrande jag helt och hållet instämmer.
Då jag nu hört alt Hr von Hartmansdorff sjelf anmält sig för
att genmäla hvad Frih. Raab nyss yttrat, vill jag ej deruti före
13*
-
196
Den 19 Janua ri e. m.
komma honom, men får förklara, att jag ej tror det vara möjligt
att, genom den uttryckta önskan att BorgareSt. först skulle afgöra
frågan, man velat tillkännagifva att man velat i alla händelser instämma
i deras beslut; ty det har alltid varit brukligt att R. o.
Ad. af artighets-princip yrkat ett sådant förfarande som nu skett.
Vi hafva nu också varit i tillfälle att höra att BondeSt. först afslagit
frågan, som sedan af BorgareSt. blifvit bifallen. Bonny soit qui
mal y pensel
Gr. Hamilton: Då frågan genom BondeSt:s beslut redan är
afgjord, kan jag yttra mig ganska kort. I likhet med 2 föreg:de talare ogillar
jag visserligen den samfällda valprincipen; men anser derföre ej skäl
vara förhanden att afslå den ifrågavar. punkten ang:de ändring af
den 14 § Riksd.-Ordn. Det är nemi. synbart att om man afslår
frågan med afseende pä principen, sä sker det af fruktan att
man genom bifall skulle tagit pä hand i något hänseende att bifalla
en blifvande repres:s-förändring. Jag tror det ej; men jag
tror att man genom ett sådant bifall skulle hafva närmat sig till
hvad man ovilkorligen måste göra vid en blifvande repres:s-förändring.
Det blir nemi. icke möjligt, att vid en repres:s-förändring
följa en sådan princip, att inom hvarje stad eller valort alla klasser
derinom skulle välja hvar för sig särskilde representanter;
man må vara nöjd om man lyckas komma derhän, att inom vissa
kretsar få näringsidkande ledamöter till ett visst antal af näringsidkare
valde.
Det skäl, sorn förut blifvit anfördt, anser jag således ej vara
fullt giltigt för afslag; men det finnes ett annat skäl att anföra,
nemi. att i 14 §:s 1 mom. finnes åberopad en organisation — stadens
50 äldste, hvilken ej i grundlagen är omnämnd. Man har således
grundat borgerskapets representant-val på en institution, som grundlagen
icke känner, utan som kan förändras af borgerskapet på hvarjehanda
säll, och måhända slutligen blifva olämplig såsom grund för
elektorernes klassifikation. Det har hitintills ej verkat menligt, att
detta stadgande stått qvar i den gamla redaktionen, men om man
gör en ny, bör man borttaga det, om, såsom jag anser förhållandet
vara, det i sjelfva verket är olämpligt.
Hr Munck af Rosenschöld: Hr Lefrén har yttrat, att han
afskyr allmänna val såsom en afgrund. Detta hans yttrande afser
väl ej endast allmänna val inom BorgareSt., utan såsom en allmän
sals deras antagande i hvilket fall och inom hvilket Stånd som
helst. Jag vill dä erinra Hr Lefrén, att i Ridd.Utsk. handlägges
för närvar, en motion af Hr von Hartmansdorff, som går ut pä att
allmänna val till electorer skola ske inom R. o. Ad. i st. f. val
genom bänkmän. Jag får bedja Hr Lefrén när derom blir fråga
fullfölja sin sats konseqvent, jag skall åtminstone fullfölja min sådan.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Raab har anmärkt, att, om
det af Const.Utsk. nu framlagda förslag antoges, Ståndsskilnaden
ändock blefve bibehållen emedan borgrarne ej finge välja utom borgerskapet.
Men man kan väl ej föreställa sig att, så länge Stånds
-
Den 19 Januari e. m.
197
represm fortfar, såsom indelningsgrund, Ståndsskilnaden likväl skulle
upphäfvas genom valrätten. En sådan orimlighet kan man icke tro
Const.Utsk. om. Här är ej heller fråga derom, utan om de gamla
klass-skillnadernes bibehållande inom BorgareSt. i Slockholm. Vill
man ej bibehålla dem, så bör man äfven borttaga skilnaden emellan
borgare och brukspatroner, ty detta är ock en klassifikation
inom BorgareSt.
Man har sagt, det jag skulle tagit på hand, att bifalla hvad de
öfrige stånden möjligen kunde finna för godt att antaga, derföre
att jag tillstyrkte R. o. Ad. att vänta på deras beslut, i de dem
närmast rörande frågorna. I sådant fall skulle jag hafva anmodat
detta stånd, att utan öfverläggning antaga 3:ne särskilda grundlagsändringsförslag.
Kan Frih. Raab tilltro sig alt göra ståndet ett dylikt
förslag, så bör han dock ej tro mig derom. Jag ber Frihm
betänka, att det ock kunnat inträffa att BorgareSt. afslagit förslaget,
och sålunda förklarat sig ej vilja hafva någon förändring i Stockholms
stads represm. Skulle R. o. Ad. då likväl, när detta stånds
allmänna tänkesätt hittills uttryckt sig för konservatism, velat göra
tvertom, oaktadt BorgareSt. sjelf vidblifvit sin gamla inrättning?
Detta tror jag vara något som hvarje ständ bör akta sig för att göra
mot något af de andra. Denna grannlagenhet har ock R. o.
Ad. nyss iakttagit mot BondeSt. Helt annat är det med införande
af nyheter, dem de öfriga stånden icke redan godkänt, emedan de
äro nya.
Gr. Hamilton har, om jag rätt fattade hans mening, yttrat att
denna klassifikation inom BorgareSt. vore af beskaffenhet alt böra
försvinna, särdeles med afseende på de små städerna, hvarest hon
ej kan äga rum. Jag är ense med honom derom, att i de små
städerna vore det olämpligt att hafva något sådant, emedan de hafva
för få ledamöter, att kunna klassificeras. Men i Stockholm, den
enda större stad som i riket finnes, der kan klassifikation äga rum,
och der bör hon euligt min öfvertygelse äfven bibehållas. Då
Grefven likväl sträckt sitt yttrande något längre, eller, som jag tyckte,
derhän att man borde hädanefter komma ifrån klasser inom de
särskilda stånden, så upprepar jag, hvad jag redan sagt om förhållandet
emellan BorgareSt. och brukspatronerne. Vilje vi tala om
det ståndet af ofrälse ståndspersonerna, i händelse ett sådant skulle
komma att finnas, såsom jag hoppas, månne då t. ex. officerare
ej skulle fä några bestämda rum inom detsamma? Eller skulle
det fä hända här, att inga officerare valdes, att, såsom jag tror händelsen
i Norrige hafva varit, ingen officer af flottan någonsin blifvit
storthingsman o. s. v.? Skulle ej fördelen af en represm, der
ofrälse ståndspersoner finge inträde, vara, att det ej berodde af
slumpen om en större corps af embetsman blefve representerad eller
icke?
Jag fortsätter i mitt yrkande på afslag.
Frih. Cederström, Anders: Då jag ej kan finna, att denna
fråga äger något samband med repres:s-förändring, och när jag
är fullt öfvertvgad 0111, att den endast rörer Stockholms stad och ej
108
Den 10 Januari e. m.
liela riket, ej ens öfriga städer i detsamma, samt då representanlerne
för Stockholm fått tillfälle att sig yttra och BorgareSt. bifallit förslaget;
så får jag för min del yrka, att R. o. Ad. ock måtte bifalla
det.
Sedan Hr Gr. o. Landtm, härefter framställt propos. till antagande
af det i 8:de punkten anmäldta. förslag till ändring i 14 §
1 mom. Riksd.Ordn., men denna propos. blifvit besvarad med starka
nej, blandade med ja, tillkännagaf Hr Landtm., att elter hans
uppfattning svaret utfallit med öfvervägande nej, och således nu
ifrågavar. förslag blifvit af R. o. Ad. förkastadt.
Frih. Raab: Jag vill ej besvära med votering, utan anhåller
alt fä nedlägga min reservation.
9:de punkten: Förslag, väckt i Const.Utsk. ang:de ändringar
och tillägg i föreskrifterna om grundlagsfrågors behandling.
Regerings-For men.
§ 56.
Allmänna frågor, som uti R. St:s Plena väckas, ma ej till
omedelbart afgörande iler upptagas, utan skola öfverlemna» lill
behörigt Ulsk. som, på sätt i Riksd.-ordn. föreskrifves, äger att
dem utreda och deröfver sig yttra. (Det återstående af denna § utgår.)
g 81.
Denna Reg.F. samt Rikets öfriga grundlagar kunna icke ändras
eller upphäfvas, utan genom Konungens och alla ltiksStms sammanstämmande
beslut.
Fråga derom må ej af riksdagsman i Stånds Plenum
väckas, utan bär anmälas hos R. St:s Const.Utsk. Detta Utsk.,
hvars pligt det är att grundlagarne granska, äger rätt att hos R.
St. föreslå de ändringar deruti, som det anser högst nödiga eller
nyttiga, och möjliga alt verkställa.
Riksdagsmans förslag till grundlagsändring, hvilket Const.-  Utsk. förkastat, förfalle.
Hvad Const.Utsk. till ändring i grundlagarne, sjelfmant
eller uppå derom af riksdagsman vackt fråga, föreslår, skall,
om intet deremot från något Riksstånd anrnärhes, förblifva
hvilanda till nästpajoljande Riksdag, och du af R. St.
af göras.
Om förslaget, af något Stånd, ej genast godkännes, skall
det till Const.Utsk. återförvisas, med de anmärkningar, som
Ståndet förklarar utgöra dess gemensamma tankar; Utsk. dack obetaget
att å anmärkning ar ne fästa det afseende, hvartill deras
pröfning inom Utsk. föranleder.
Det förslag, Const.Utsk. vid uterremissens besvarande framlägger,
kunna Stånden antingen förkasta, eller, med eller titan
förändring, godkänna. | Om förslaget af samtlige Stånden
godkännes, skall det hvila till påföljande Riksdag, såsom
ofvan sagdl är. Ogillas detsamma af alla Stunden, förfalle
frågan. Rlifva icke samtlige Stunden om förslagets god
-
Den 19 Januari e. m.
199
kännande eller ogillande ense, skall Const.Utsk., genom val i
Riks.St:s Plena, förstärkt lill ett antal af 20 personer af hvarje
Ständ, medelst samfäld omröstning afgöra, huruvida förslaget
må hvila till följande Riksdag, eller genast förkastas. Är o
samtlige Stånden ense om förändring i en eller flera delar
af förslaget, skall detsamma, salunda förändradt, blifva hvilandc
till nästföljande Riksdag. Äro Stånden af olika tankar
om de förändringar, som i förslaget böra göras, och dessa
ej kunna, uppå Const.Utsk:s framställning till RiksSt., sammanjemkas,
skall genom omröstning, som af Utsk. föreslås, i
förstärkt Const.Utsk. bestämmas, hvilken förändrade ordalydelse,
som skall blifva hvilande eller, om ingen sådan godkännes,
att all fråga om ändring i förslaget förfaller.
Vid den slutliga behandlingen under påföljande Riksdag
af ett hvilande förslag till grundlags-ändring, kan det af
RiksSt. endast ogillas, eller oförändradt antagas. I sednare
fallet öfverlemnas det genom Ståndens Talmän till Konungen,
som, efter inhemtande af Stats-rädets tankar deröfver, tager Sitt
beslut, och meddelar R. St. å Rikssalen Sitt samtycke, eller ock orsakerna
till Sin vägran.
Vill Konungen hos R. St. föreslå någon ändring i grundlagarna,
öfverlemnar Han, efter Stats-rädets hörande, Sin propos.
, jemte Stats-rådets tankar deröfver, lill 11. St., som genast,
utan att om denna propos. förut öfverlägga, uppdraga ut Const.Utsk.
att utlåtande derom till R. St. afgifva. Tillstyrker Utsk. hvad
Konungen föreslagit, hvile frågan lill nästa Riksdag, då R. St. skola
sitt beslut derom fatta. Afstyrker Utsk. Konungens propos., då
må R. St. genast kunna antingen denna propos. afslå eller ock afgöra,
att de vilja öfver densamma å nästföljande Riksdag besluta;
gällande i detta fall tre Stånds mening och, om 2 Ständ stanna
emot 2, deras, som beslutet uppskjutit. Men icke må, under någon
förevändning, R. St. förr än å nästa Riksdag propos. till slutligt
bifall upptaga. Samtycka då alla RiksSt. till Konungens förslag,
begäre de dag, att på Rikssalen få R. St:s bifall dertill afgifva.
Derest Konungens propos. icke i sålunda stadgad ordning af
R. St. anlages, aflemna de sitt afslag, med skälen derför, skrifleligen
till Konungen genom deras Talmän.
Om a Riksdag, dä grundlagsfrågor lagligen kunna afgöras, ytterligare
uppskof föreslås, må det ej äga rum utan Konungens och
alla 4 RiksSt:s sammanstämmande beslut.
Riksdags-Ordningen.
§. 29.
Mom. 1.
Const.Utsk., som utgöres af 24 ledamöter, tillkommer att granska
Rikets grundlagar, samt att upptaga frågor och lill Ii. St:s
Plena afgifva förslag om ändringar, förbättringar och förklaringar af
samma lagar; vid hvilka frågors och förslags behandling
förhälles, på sätt Reg.F. 81 § föreskrifver.
200
Den 19 Januari e. m.
§• 49.
Mom. 3.
Vid pröfningen i Ståndens Plena af Utsk:s afgifna förslag, skall
detsamma först framställas till antagande eller förkastande utan förändring.
Göres dervid anmärkning till förändring, och finner Ståndet
ärendet tillfyllest utredt, må Ståndet, sedan bestämdt förslag till sådan
ändring blifvit uppgjordt, om dess antagande eller förkastande, antingen
genast eller, derest någon ledamot det äskar, i annat Plenum besluta. Ar
anmärkn. af den beskaffenhet att den anses fordra närmare utredning,
erhälle Utsk. af samma anmärkning del, för att förslaget derefter
ytterligare granska och jemka. När ett sålunda beredt förslag till
Stånden återkommer, varde det behandladt på samma sätt, som här
ofvan om Utsk:s första förslag stadgas, dock att ytterligare äterremiss
ej må äga rum. Angående grundlagsfrågors behandling
är i 81 § lieg.F. särskildt stadgadt.
§. 73.
Stanna RiksSt:n i sina beslut öfver någon fråga uti hufvudsakligen
eller till vissa delar skiljaktliga meningar, då skall hvarje
Stånds beslut genom Prot.utdr. remitteras till det Utsk., som med
målet befattning haft, hvilket äligge, att meningarne, så nära
möjligt är, sammanjemka och med förslag öfver denna jemkning
inkomma lill R. St:s Plena, som öfver den yppade frågan sedermera
definitivt beslute. Skulle detta försök lili jemkning fruktlöst
aflöpa, ulvälje R. St. i sina särskilda Plena, genom allmän omröstning,
till en Nämnd, att förstärka det Utsk., till hvars handläggning
målet hört, så att ledamöterna blifva 30 af hvarje Stånd,
hvilka samfäldt röste, såsom 53 § föreskrifver, öfver den tvistiga
frågan, och äge att densamma med R. St:s rätt afgöra. Om behandlingen
i de$sa fall af grundlagsfrågor är, genom 81 §
lieg F., särskildt stadgadt.
Frih. Cederström, Jakob: Det nu förevar, förslaget är en
fortsättning af det flere riksdagar å rad upprepade försöket att förtydliga
innehållet af 81 § af Reg.F., rör:de förbud för väckande i
Ståndens plena af frågor om förändringar i grundlagen. Man har
velat misstyda 2 mom. af 56 § Reg.F. och derifrån härleda sig till
att 81 §:n blifvit suspenderad, på sätt att, under pröfning af grundlagsförslag
i Ståndens plena, genom Ståndets s. k. gemensamma
tankar, ett alldeles nytt förslag väckes och fås genom Talmannens
medgörlighet till Utsk. remitteradt. Nu har Ulsk. här gifvit R. o.
Ad. ett förslag till förändring af 56 §, deri 2 morn. blifvit uteslutet,
men deremot har i 81 § en läng omredaktion ägt rum, som
beklagligtvis nog står i strid med grundlagen sjelf i denna §. Den
lyder: ”Ej må frågor derom i Ståndens plena väckas, utan anmälas
de hos R. St:s vid hvarje riksdag valda Const.Utsk.” Nu skall
stå i stället: ”Fråga derom må ej af riksdagsman i Stånds plenum
väckas, utan bör anmälas hos R. Sirs Const.Utsk.” — Härefter kommer
slutligen behandlingen af grundlagsfrågor då de från Utsk. inkomma på
grund af der gjord motion om ändring i grundlagen. Då äger man
rätt att dervid göra anmärkn:r, och de anmärkn:r Ståndet förklarat utgö
-
Den 19 Januari e. m.
201
ra dess gemensamma tankar, skola då remitteras till Utsk. att deröfver
sig yttra. Om då dessa tankar innefatta helt och hållet nya
förslag, såsom t. ex. Bengt Gudmundsons bekanta repres:sförslag,
som BondeSt. förklarade för sine gemensamma tankar och skickade
till Consl.Utsk., så frågar jag, är det icke Bengt Gudmundson som
väckt detta förslag? Men då Bengt Gudmundson ej haft rätt att väcka
frågan, huru har då Ståndet haft rättighet att förklara den för sina
gemensamma taiikar ? Jag har likväl vid de sednaste riksdagarne varit
i strid (lera gånger med då var. Landtm :r, så vä! Ex. Posse som
Frih. Palmstjerna, då de ansågo, att anmärkmr, som vid frågor om
grundlagsförändringar göras, äfven finge innehålla sådane förändringar,
som ej af Const.Utsk. blifvit handlagde, och således frågat Ståndet
om det antoge såsom sina gemensamma tankar sådant, som enligt
81 § varit förbjudet att i Ståndet väckas. Nu är det jemväl
förbjudet, men några rader längre fram i samma § tillåtet. Jag
kan ej gå in på ett sådant sätt alt skrifva grundlag. Jag afstyrker
förslaget och anhåller om propos. på afslag derå.
Gr. Gyldenstolpe: Då frågans utgång redan är afgjord, är
det visserligen ej värdi att spilla mänga ord på ifrågavar. förslag;
det har redan gått ned i grafven hurudant det än må hafva varit.
— Att upptaga den af Frih. Cederström, Jakob, framkastade stridshandsken
lönar ej heller mödan, enligt min öfvertygelse. — Jag har
bevistat riksdagar nu i 20 är, och den ena striden om 51 och 81
§§:nas i Reg.F. inbördes oförenlighet har blifvit vid hvarenda riksdag
förnyad. Det ifrågavar. förslaget har haft till syfte att förlika
denna strid, att densamma en gång mätte komma alt upphöra. De
tvistighetcr som under de förflutna 20 åren gjort sig gällande, komma
nu att qvarstå; och vi skola vid innevar. riksdag ej undgå de
långvariga diskussionerna om huruvida ett Stånd har rättighet att
afgifva en tanka eller icke, och således om del har, eller ej, den
rättighet, som Frih. Cederström vill förmena det. Jag medger att
R. o. Ad:s gemensamma tankar i denna fråga förleden riksdag ej
voro desamma som förslaget innefattar, emedan detta förslag slutligen
afgjordes i Förstärkt Const.Utsk., och jag skall gerna för min
del ej hafva något emot, att R. o. Ad. qvarstår i sin mening. Jag
beklagar blott, att, genom BondeShs beslut, ingen utväg erhållits,
att förkorta eller undanrödja alla de diskussioner, som genom den
olika tolkningen af 51 och 81 §§:ne säkerligen ej komma att uteblifva.
Frih. Cederström, Jakob: Jag anhåller att, i anledn. af
livad Gr. Gyldenstolpe anfört, fä yttra att det visserligen alltid varit
helt enskildt pä Const.Utsk. beroende, huruvida några sådana gemensamma
tankar kunnat leda till någon följd, äfven om de på fråga
af Landtm, eller Taleman blifvit förklarade vara Ståndets gemensamma
tankar; men då Landtm, eller Taleman vägrat sådan propos.
på väckta nya förslag, på sidan om Const.Utsk:s betänk., och sålunda,
på yrkande af Ståndet, denna fråga blifvit hvilande och till
Const.Utsk. remitterad, så har jag der varit i tillfälle att, såsom
landsh. Ehrenborgs efterträdare i ordförandeskapet för 1834 års Const.-
202
Den 19 Januari e. m.
Utsk., behandla en dylik fråga, då Ståndets gemensamma tankar tydligen
voro väckte på sidan af Const.Utsk:s betänk. Det var erkebiskopen,
som då vägrade propos., och detta gillades af Const.Utsk.
samt dervid förblef det, och det måste dervid förblifva, till följd af
grundlagens bestämmelse. Det är klart, att man stiftar lag för att
rätt skall ske; och det är ändå naturligare alt, då icke något föreskrifver
att grundlagen får eller kan annat än efter de^s ordalydelse
tolkas, så blir ock hvarje af enskild riksdagsman gjordt försök att kringgå
lagbuden missbruk, som det tillkommer talemännen att i första hand
förhindra.
Hr von Hartmansdorff: Det är möjligt och äfven troligt,
att grundlagens mening varit sådan som Frih. Cederström påstår;
men ordalagen äro sä otydliga, att det missbruk som derigenom inritat
sig blifvit alltför kraftigt, för att kunna undanrödjas annorlunda
än genom ett nytt och tydligare grundlagsstadgande. Det förslag,
som nu är af BondeSt. förkastadt, har visserligen den af Gr. Gyldenstolpe
anförda förtjensten, att stadgandena äro bestämda. Men
förslaget har deremot det felet, att något, som i sin grund är oriktigt,
har genom de framlagda stadgandena blifvit till verkställigheten
regleradt och stadfästadt. Derföre är det rätt väl, att BondeSt. förkastat
förslaget, och jag hoppas att R. o. Ad. gör likaledes. Det
oriktiga, som i händelse förevar, förslag gått igenom hade blifvit stadfästadt,
består deruti, att ett Stånd skulle kunna tvinga de öfriga 3
att genom votering i förstärkt Const.Utsk. fä lill nästa riksdag livilande
ett förslag, som de 3:ne förkastat; eller ock att ett Stånd
kunde, på samma sålt, genom sin envishet och det förstärkta Const.-  Utsk:s biträde, hindra de 3 öfriga Stånden att få på bordet hvilande
ett af dem godkändt förslag. Begge delarne äro, enligt min tanka,
lika oriktiga och lika stridande mot grundlagens anda och mening.
Hade nu detta förslag, sådant det är, blifvit antaget, så hade man
väl aldrig sluppit det; ty intet Stånd torde hafva velat efterskänka
tillfället och möjligheten, att drifva igenom sin enskilda mening, i
trots af de andra Ståndens, så ofta Ståndet kunnat försäkra sig om
öfvervigt i förstärkta Const.Utsk. Det är således en lycka att förslaget
är förkastadt. Jag hoppas och anhåller att det måtte ske likaledes
inom R. o. Ad., på det att Ståndet måtte visa sig vidhålla
den riktigare mening, som det vid förra riksdagen uttalade, men
som då gick under i det förstärkta Consl.Utsk:s omröstning.
Hr von Axelsson, Georg Julius: Jag vill ej inlåta mig i
yttrande om de principer på hvilka detta förslag är byggdt, enär
jag i allo vidhåller de åsigter jag uttalade förliden riksdag i denna
fråga. Jag har likväl ej kunnat underlåta att fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
på en föreskrift som i förslaget är gjord, och "sorn föranleder
till, enligt min förmening), stora vådor. Här föreskrifves
i förslagets O mom. på hvad sätt R. St. kunna förkasta ett förslag
eller godkänna detsamma. Detta mom. innehåller längre
fram föreskrift huru förhållas bör, då elt Stånd i .någon eller några
delar ogillar förslaget; ty der står nemi.: ”Äro Stånden af
olika tankar om de förändringer, som i förslaget böra göras ,
Don 19 Januari e. m.
203
och dessa ej kunna, uppå Const.Utsk:s framställning till RiksStm,
sammanjemkas, skall genom omröstning, som af Utsk. föreslås, i
Förstärkt Const.Utsk. bestämmas, hvilken förändrade ordalydelse som
skall blifva hvilande eller, om ingen sådan godkännes, att all fråga
om ändring i förslaget förfaller”. Derigenom kan enligt min tanka inträffa,
som fallet var vid förra riksdagen, alt intet Stånd förkastar frågan
utan gör dervid mer eller mindre betydliga anmärkmr, samt att hvarje
Stånd vidhåller sine åsigter om de förändringar som böra ske, och
att de ej frångå dem, äfven i Förstärkt Const.Utsk:s omröstning. Då
blir följden, att förslaget blir hvilande; ett förslag som ej af något
Stånd är gilladt! Ar sådant öfverensstämmande med den klokhet
och det förutseende, man har skäl alt vänta af grundlagen? Jag
har velat uttala dessa åsigter, på det Const.Utsk. må fästa sin uppmärksamhet
dervid. Dessutom, då jag för min del ogillar de principer
som betänk, är byggdt pä, får jag anhålla om afslag derå.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har endast några ord att yttra mot
Frih. Cederströms, Jakob, anförande. Jag kan nemi. ej erkänna
hans påslående, att de Landtm :r, som mcdgifvit de gemensamma tankarnas
remitterande, haft orätt.
Hvad Hr Axelssons yttrande beträffar, så tror jag att, om han
nogare genomläser §:n, han skall finna att, om icke R. St. blifva
ense om något förslag, följden skall blifva att det voteras i Förstärkt
Const.Utsk. om något, och hvilket förslag, skall hvila eller
icke.
Hr von Axelsson: Jag vill endast fästa den siste värde talarens
uppmärksamhet derpå, att om förslaget af alla Stånden ogillas,
sä förfaller det och att här således nu ej varit fråga om annai
än förändring i det förslag, Const.Utsk. framställer; således tror
jag mig hafva haft rätt i min framställning.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge sig böra
förkasta det i förevar. 9:de punkt anmäldta förslag till ändring i
50 och 81 §§ Reg.F. samt 29 § 1 morn., 49 § 3 mom. och 73 §
Riksd.ordn.
Ropades starka ja, blandade med åtskilliga nej; hvarefter Hr
Landtm, förklarade att han funnit ja hafva öfverröslat nej.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtsk:s d. 12 och 15 dennes
på bordet lagda mern. N:o 5, i fråga om öfverlemnande från banken
lill riksg:s-kont. af ett belopp, motsvarande Stockholms handelsocli
näl ings-diskonIs, banko-diskontens samt Malmö låne-kontors reserv-fonder
vid 1844 års slut.
Vid föredragning af Bevilln.Utsk:s d. 15 dennes på bordet lagda
mern. N:o 4, ang:de återlemnande af ledamöternas inom Hederv.
BondeSt. Magnus Månssons från Östergöthlands och Ola Pehrssons
från Blekinge län motioner, om ändring i nu gällande föreskrifter,
ang:de stämmoböternas fördelning, biel' delta mein. ånyo bordlagdt, på
204
Den 19 Januari c. m.
begäran af Frih. Cederström, Jakob, och Hr von Hartmansdorff,
A ug.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 15 dennes på bordet lagda mern.
N:o 5, ang:de återlemnande af K. M:s nåd. propos, rör:de befrielse
för de vid K* M:s beskickningar å utrikes orter anställde embetsoch
tjenstemän från bevillning å den del af deras aflöning, sorn utaf
Norrska statens medel bestås. )
Frih. Cederström, Jakob: K. proposrn om befrielse från
bevillning för de utrikes beskickningarna måtte väl ovillkorligen höra
till Bevilln.Utsk. Det är väl ej något annat Utsk., som kan få slut
på det trassel som uppstått, än just Bevilln.Utsk.; ty så länge bevilln.
förordn. är så skrifven att bevillning skall af embetsmäns löner
betalas för alla slags löneförmåner, sä följer af sig sjelf, alt de
mäste betala den. — Det går ej an att Bevilln.Utsk. ej vill sysselsätta
sig med målet, ty något annat Utsk. kan ej upptaga detsamma.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Frih. Ceder
ström
har förmodligen ej afhört uppläsningen af Bevilln.Utsk:s betänk.
som säger, att K. propos. ej innehåller hvad rubriken upptager,
utan handlar blott om restitution af en bevilln., som skall
vara de utrikes beskickningarne ålagd utöfver hvad bevilln.förordn:n
egentligen åsyftar.
Frih. Cederström: Hvilket Utsk. skall till R. St. ingifva utlåt.
öfver proposrn, om ej Bevilln.Utsk. ? Hvilket annat Utskott skulle
göra det? Jag kan ej förstå det. — Rubriken på den K. proposrn
är tydligen, att de utländske beskickningarne skola befrias från bevilln.
för den del af lönen som af Norrska staten bestås. Nu frågar
jag, hvarföre kan ej Bevilln.Utsk. svsselsätla sig med frågan?
— Den remitteras törhända till StatsUtsk. Vi böra då fä den tillbaka,
men vi få ej behandla den i plenum.
Hr von Hartmansdorff, Au g: Redan vid förra riksdagen
förklarade Bevilln.Utsk. genom ett mern. sig ej anse något stadgande
om bevillning af de Norrska medlen kunna äga rum. Bevilln.Utsk.
hai’ således redan en gäng erkänt, att den skatt, som blifvit tagen
af Norrska medlen, varit oriktig. Efter min tanka hade det ifrågavar.
ämnet ej behöft komma under R. St:s pröfning utan denna
fråga hade kunnat, likasom alla andra restitutionsfrågor, af vederbör.
myndigheter behandlas, uppå derom af målsägande gjord framställning.
Men då Konungen likväl, af särdeles grannlagenhet i penningeärenden,
öfverlemna! ärendet till R. St:s pröfning, så tror jag
att saken ej kan af Bevilln.Utsk. behandlas, utan bör af StatsUtsk.
upptagas, emedan det är fråga om återlemnande från svenska statskassan
af medel, som dit orätt influtit. Jag tror således, för min
del, Bevilln.Utsk. hafva rätteligen återlemna! frågan; och jag hemställer
att den måtte remitteras (ill StatsUtsk.
Hr Gr. o. Landtm, fästade R. o. Ad:s uppmärksamhet, derpå,
att ifrågavar. nåd. propos., då den hos R. o. Ad. förevar, blef
Den 19 Januari e. m.
205
uppå de nu af Hr von Hartmansdorff anförde skäl remitterad till
StatsUtsk., samt hemställde på grund deraf, om icke R. o. Ad.
äfven nu ansäge densamma tillhöra StatsUtsk:s behandling.
Ropades ja.
Vid föredragning af BankoUtsk:s d. 15 dennes på bordet lagda
mern. N:o 7 med återlemnande af en utaf Lars Rasmusson frän Götheborgs
och Bohus län väckt motion, att nya oktrojer icke mätte
för privatbanker utfärdas samt att hypotheks-föreningarne jemväl må
i framtiden upphöra, ansåg R. o. Ad. berörde motion tillhöra Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s behandling.
Då nu föredrogs LagUtsk:s utlåt. N:o 4, i anledn. af väckt
motion, ang:de föreskrifters meddelande i afseende på beskaffenheten
af länsmäns fullmakter, ansåg R. o. Ad. ifrågavar. af riksdagsfullm.
Petter Pehrsson frän Jönköpings län väckta motion tillhöra Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s behandling.
Föredrogos och begärdes på bordet följande från LagUtsk. inkomna
utlåt:n och mern.: i
N:o 5, i anledn. af väckt motion, ang:dc upphörande af den s.
k. offringen till Presterskapet;
N:o 8, i anledn. af väckta motioner, ang:de upphörande af
likstol m. m.;
N:o 9, i anledn. af väckta motioner, ang:de utsträckning af
kust-allmogens rättighet att idka utrikes sjöfart;
N:o 10, i anledn. af väckt motion, äng:de rättighet till kyrkostugors
uppförande å kyrkovallarne: samt
N:o 11, om arfvoden för ökad cancelli-personal.
Anmältes till bordläggning nedannämnde från Utsk:n inkomne
mern., utlåt:n och betänkm, nemi. från
Stats-Utskottel:
INT:o 17, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 3;
N:o 18, i anledn. af väckta motioner att de extra anslag, som
af R. St. för allmänna arbeten m. m. beviljas, må fastställas till utgående
under 4 år;
N:o 19, i anledn. af väckt motion om inköp för statens räkning
af hälften utaf de bruksägaren Elsvik tillhöriga silfvergrufvor i
Lindes socken af Orebro län.
Banko-Utskottet:
N:o 10, med hemställan om afskrifning af 2:ne från banken
utgifna odlingslån.
Lag-Utskottet:
N:o 1, i anledn. af verkställd granskning öfver R. St:s just.-  ombudsmans embetsförvaltning under den sedan sista riksmöte förflutna
tid.
206
Den 19 Januari c. m.
N:o 2, i anledn. af väckt motion ang:de förändring af den i
K. förordn. d. 16 Nov. 1841 för fylleri och dryckenskap bestämda
påföljd.
N:o 3, i anledn. af väckt motion, ang:de dels förändring i tiden
för de s. k. smäprotocollens insändande till hofrätterne, dels ock
utvidgning af samma prot.
N:o 6, i anledn. af väckt motion, ang:de ändring i förfatlningarne
om bysättning.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. j lill 11 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 22 Januari 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 19 samt pleni-prot. för d. 12
dennes.
Öppnades, Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i BankoUtsk.
efter N:o 287 Frih. Rappe, Axel Ludvig; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd:
N:o 792. Hr Lagerhjelm, Pehr.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot att uti
BankoUtsk. inträda under ordinarie ledamoten N:o 1 Frih. Oxenstjerna
af Eka, Carl Gabriel, beviljad 3:ne veckors ledighet, räknad
från d. 24 dennes; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 214. Hr Nordensvan, Otto.
Äfvenledes öppnades Hrr Electorers lista vid val af en suppleant
i Coust.Flsk. efter N:o 114. Frih. Hummerhjelm, fullm. Frih.
Åkerhjelm, Johan Carl; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 124. Gr. Sandels, Samuel August.
Företogs val af en Bänkman inom 6:te Bänkm:s-afd:n. efter N:o
287. Frih. Rappe, Axel Ludvig; och befanns vid valförrättningens
slut dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 279. Frih. Wrangel af Sausis, fullm. Frih. Cederström, Claes
Rudolf.
Hr Hjerta, Lars anförde skriftligen:
Som tryckta exemplar af K. M:s nåd. skrifvelse med förslag
Dea 19 Januari.
207
till förnyad tulltaxa först i gar blifvit utdelade till Ståndets ledamöter,
och de skrifna exemplaren af samma handling varit begagnade
för expedition af remissen, så att det svårligen låtit sig göra att förr
än i dessa dagar taga en närmare och fullständig kännedom derom;
så anhåller jag att nu få framställa några anmärkn:r vid samma förslag,
för att underställa dem Bevilln.Utsk:s skärskådande.
De principer, hvilka äro framställda såsom utgångspunkter för
det nåd. förslaget, äro enligt min tanka sä riktiga, att så väl den
stora konsumerande mängden i allmänhet, som flertalet af näringsidkare,
skola finna sig väl af deras tillämpning. Långt ifrån att
uppträda mot dessa principer, är det just under önskan att se dem
konseqvent tillämpade, som jag ansett nödigt att fästa uppmärksamhet
på några fall der de utan antagliga motiver synas blifvit frånträdda
i besluten om sjelfva tullafgifterna och det på ett sätt,
hvarigenom icke blott konseqvensen i systemet uppliäfves, ulan äfven
så väl konsumenten som näringarna komma att sakna en stor del
af de fördelar för det allmänna, hvilka Styrelsen utan tvifvel åsyftat
med förslaget.
För att till en början göra sig reda för sjelfva den stals-ekonomiska
synpunkt, hvarifrån Styrelsen härvid utgått, äger man naturligtvis
att taga till ledning det stats-rådsprot., som är den K. skrifvelsen
vidfogadt, och hvari såväl sjelfva förslaget, som motivcrna
finnas framställda af chefen för finansdepart:tet. Man finner der,
pag. 11 af den tryckta handlingen, att föredragande depart:s-chefen
ansett sig böra, för den blifvande taxe-regleringen, und. föreslå antagandet,
såsom allmän hufvudgrund, af en oinskränkt handelsfrihet,
hvarvid, förmodligen till utmärkande af det tillstyrkta tullsystemets
väsendtliga karaktär och tendens, ordet ”oinskränkt” finnes
betecknadt med särskild stil.
Då, efter det vanliga språkbruket, en oinskränkt handelsfrihet
torde få anses betyda en handel fri från alla inskränkningar, så
skulle, i och för sig sjelf, nyssnämnda ordställning äfven gifva anledn.
till den förmodan, att styrelsen föreslagit, såsom allmän hufvudgrund,
jemväl tullfrihet, emedan tullafgifter göra en inskränkning
i handelsfriheten, och om de äro mycket höga, stundom hafva
samma verkan som förbud. Man finner visserligen straxt efteråt,
att en så beskaffad handelsfrihet, nemi. utan alla inskränkningar, icke
varit åsyftad, och den ifrägavar. ordställningen har således icke något
inflytande i hufvudsaken; men för den händelsen, alt Bevilln.-  Utsk. skulle ämna följa den af Ilr chefen för finansdepart:lct gifna
ledning vid uppställningen af motiverna till den blifvande tulltaxan,
torde det vara skäl att undvika den anmärkta oegentligheten i uttrycket.
På pag. 4 af den tryckta handlingen finner man att K. M.,
under d. 23 Mars innevar. år uppdragit åt cheferne för civil- och
linansdepart.-n, presidenten i com.colhm, general-tulldirektören, samt
kansli-depart:s-chefen i general-tullstyrelsen, att uppgöra förslag till
förnyad tulltaxa, ”efter nödiga upplysningars inhemtande af sakkunnige
personer,” dervid borde bland annat iakttagas, att införselsafgifterne
blefve bestämda med hänsigt å ena sidan till konsumen
-
208
Den 22 Januari.
ternes billiga fordringar, och å den andra, till det skydd, som inhemska
producenter och tillverkare, under nuvar. förhållanden skäligen
kunde påräkna.” — På pag. 19 förekommer ock att, ”till
nödig ledning vid granskningen af sjelfva tulltaxan och föreslåendet
af de förändringar deri, och de dertill hörande underrättelser, som
kunna finnas af behofvet påkallade, upplysningar, inhemtade af vederbör.
tulladministrationer härstädes och i Götheborg, samt i öfrigt
meddelade af vetenskapsmän, handlande och näringsidkare, ronde
varornas värden, art och lämpligaste förtullningssätt m. m. blifvit af
beredningen begagnade”.
Då af dessa tillkännagifvanden kan hemtas fullt skäl till den
förmodan, att den omförmälda beredningen icke uraktlåtit, att af de
trafikerande och andra sakkunnige förskaffa sig fullständig kännedom
om, i hvad mån samtlige de i tulltaxan upptagna artiklar kunna
ingå, dels i den omedelbara förbrukningen, af konsumenterna, dels
ock såsom materialier i landets industri, så måste det äfven vara representationens
rätt och pligt att tillse huruvida sådana upplysningar
blifvit begagnade pä ett sätt, att den föreslagna förändringen af
nuvar. tullagstiftningen kommer att leda till den fördel för det
allmänna, som borde vinnas. Under erkännande att sådant i flera
fall ägt rum, är det likväl mängas öfvertygelse, att de föreslagna
tullbestämmelserna å flei a andra, och deribland några de allra vigtigaste
artiklar, stå i strid, dels mot vissa allmänt kända faktiska
förhållanden, hvilka kanske icke hade bordt förbises, dels ock mot
de antagne allmänna hufvudgrunderna.
Till närmare utveckling af nyssnämnde allmänna hufvudgrunder,
har chefen för finansdeparptet åberopat en af 1839 ars tullcomité
uppställd klassifikation, enligt hvilken utländska varor, vid införsel i
riket, borde antingen befrias frän tullafgift, eller beläggas med en
mer eller mindre hög taxa.
Bland de varuslag, för hvilka denna comité ansett tullfrihet
böra äga rum, förekomma, under 4:de punkten, sådane råvaror och
enkla beredningsämnen för näringarne och konstfliten, som äro af
mera produktiv beskaffenhet, eller i hvilkas förädling ingår ett större
arbetsvärde. Deremot finnes ett annat slag af artiklar, om hvilka
comitén icke utlåtit sig, huru de borde betraktas, fastän de äro af
det allra största inflytande på landets egna näringar, och följaktligen
förtjenar att blifva föremål för den noggrannaste pröfning: nemi.
alla sådana varor, som, lill en del förädlade, likväl icke omedelbart
förbrukas af den egentliga konsumenten, innan de undergått en ytterligare
bearbetning; och det är egentligen några af dessa artiklar,
i afseende hvarå det afgifna förslaget synes mest bristfälligt.
Detta inträffar synnerligen i afseende på alla de särskilda artiklarne
under rubriken garn, hvilket af det efterföljande skall ådagaläggas.
Sedan införseltull af 25 procent å varuvärdet blifvit, enligt hvad
af stats-rådsprot. synes, i allmänhet antagen såsom maximum af tullbestämmelserna
för till förbrukning färdiga artiklar, och hvilken grundsats
jemväl tillämpas i afseende på väfnader, har Hr chefen för finans
-
Den 22 Januari
209
nansdeparfitet, såsom nian ser af den tryckta handlingen pag. 33,
i afseende pä art. kvitt bomullsgarn, yttrat att nyssnämnde tullprocent
(25 procent) ”dock icke skäligen lärer böra tillämpas å en
vara sorn, ehuru i icke ringa män förädlad, likväl utgör eli råämne
för den håde såsom fabriksnäring och husslöjd inom landet vidt utsträckta
tillverkningen af bomullsväfnader.”
Ingenting kan vara statsekonomiskt sannare eller mera tillfredsställande,
än denna åsigt. Den är sä sann, att enhvar obestridligt
mäste inse, att om samma tull sättes pä den vara, ”sorn utgör råämne
för en fabriksnäring och husslöjd”, och på produkten af denna
fabriksnäring eller husslöjd, så saknar den sednare allt särskildt skydd
af tullagstiftningen samt befinner sig i en försvagad ställning emot
dess utländska medtäflare, samt detta i samma män mera, sora de
utländska läflande produkterne kunna med någon fördel utgöra föremål
för smuggling. Det vill här med andra ord säga, att om
tullen pä bomullsgarn är lika hög med tullen på bomullsväfnader,
sä mäste den inliemske väfvaren hafva den största svårighet att täfla
med de utländska väfnadsartiklarna, vid hvilkas införande tullförfattningarna
dessutom lättare kunna eluderas, än sådant kan ske vid
införsel af garn.
Skulle åter tullen på garn sättas högre i procent af värdet än
tullen på väfnader af samma slags garn, så är det klart, att man
derigenom med ens gifvet' dödsstöten ät hela den väfnadsindustri,
hvarmed både fabrikerna och husfliten sysselsätta sig, emedan utländska
väfnader i sådant lidi äfven med ordentligt betalande af den
åsätta tullafgiften, alltid måste kunna säljas till lägre pris än de inhemska,
hvilkas råämne blir dyrare.
Hr deparhts-chefen har på här ofvan anförda grund ansett sig
böra föreslå 5 sk. tull för allt hvitt bomullsgarn, såsom utgörande, i hans
tanka, mindre än 25 procent pä rätta värdet deraf. Af det följande torde
utredas huru detta antagande förhåller sig till verkligheten.
I sådant ändamål torde det tillåtas mig få bilägga remissen
af detta mitt yttrande till Bevilln.Ulsk. en af härvar. affärsmän uppgjord
kalkyl öfver kostnaden af Engelskt bomullsgarn af 3:ne sorter,
nemi. den Irsta af Nro 8, 10 och 12, den 2:dra af N:o 26 och
den 3:dje af Nro 30. Af denna kalkyl uppgjord efter priserna för
år 1840, och grundad på verklig faktura, befinnes det, att priset pä
1000 Engelska skålpund s. k. oblekt watergarn af Nro 8, 10 och
12 efter 6 } pence per ti utgjorde brco rrdr 312: 23. 11, samt
Tull och alla omkostnader  225: 19, —
priset ä 1000 Soblekt watergarn af Nro 26 å7J pence 393: 30. —
Tull och alla omkostnader derå 215: 10. 7.
Priset å 1000 ti watergarn Nro 30 å 8| pence 44.3: 36. —
Tull och alla omkostnader 215: 10. 7.
Priserna på den Engelska varan, äro här upptagna efter fakturor
för år 1846; men för att icke gifva anledn. till den förmodan att en
period här blifvit vald dä garnet stått särdeles lågt, täger jag mig friheten
tillika bifoga en med sista tisdags-posten hitkommen trvckt
2 H. ^ 14
210
Den 22 Januari.
priskurant, daterad Manchester d. 4 Januari 1848 och således blott
18 dagar gammal. *) Den visar, att oblekt garn, som svarar mot
det här i riket spunna eller s. k. god secunda, från N:is 4 lill 12
står för s. k. mule och medio till 6 pence, och för watergarn 6 å
61 pence, således icke högre men väl i några fall lägre än det för
samma sorter i kalkylen uppgifna, oaktadt det bekanta höga pris,
hvartill bomullen för närvar, är uppdrifven och varit det hela hösten
i anseende till förra årens felslagna skördar. På samma sätt
förhåller det sig äfven med priserna pä de högre numrorna. Af
den ifrågavar. kalkylen visar det sig dä, att för de förstnämnda
gröfre sorterna garn är tullvärdet i taxan utsatt till 2 j aleis gånger
det rätta värdet, eller inköpspriset;
Att tullen jemte handels- och sjöfartsfonds-afgiften
är öfver 47 procent af samma värde.
Tolag, stämpel, våg- och packhuspengar 8-^ procent.
Engelska speser, Sundsk tull m.m. öfver 161 procent.
eller alla kostnader sammanlagda . . 71 § procent af inköpspriset i
England.
Detta öfverensstämmer också i det närmaste med den omständigheten,
att prisernc pä samma slag af bomullsgarn, sorni England
kostade för 1000 U 312 r:dr 25 sk. 11 rst., voro vid samma tiel
i Götheborg 499 r:dr 8 sk. och i Stockholm 532 r:dr 24 sk. Ä
N:o 26 befinnas samtliga kostnaderne enligt samma kalkyl uppgå tillhopa
till 53 procent af det rätta värdet.
Vill man vidare jemföra dessa tullomkostnader med den afgift
som erlägges för hvitt bomullgarn i Tyska tull föreningens stater, och
hvilken utgör för en centner om 110 U- i Svenskt mynt 5 r:dr
24 sk. b:co, så befinnes det, att tullomkostnaderna härstädes äfven
efter den lägre tullsatsen af 5 sk. b:co skålpundet med tillagda
speser m. m. utgöra nära tre gånger så stort belopp som afgiften i
Tyskland der inga extra omkostnader komma i fråga.
Ifrån 40 lill 60 procent är således det premium som den
Svenske garnspinnaren äger att påräkna å olika slag af garn, utöfver
den förtjenst, sorn den engelske spinnaren har, och hvilken alltid
måste antagas vara någon, då det är bekant att bomullsspinnerierna
äfven i England äro ansedda såsom en vinstgifvande fabriksgren
hvarpå mången samlat stor förmögenhet. Det bör iakttagas,
att vid denna beräkning omkring 10 procent äro afdragna från den
förut specifikt framställda kalkylen, för att emotsvara de speser och
den fraktkostnad som äfven råvaran bomull måste vidkännas, till
omkring |:delar af hvad de utgöra för garnet, hvilket afdrag bör
vara mer än tillräckligt i förhållande till varornas olika värde för
lika vigtqvautilet.
Det bör härvid nämnas, att, enligt hvad jag har anledn. att
tro, samma kalkyl som nu af mig blifvit åberopad, redan förut blifvit
till beredningen öfverlemnad och således varit för dess ledamöter
att tillgå.
Men dessutom förekommer särskildt, att i 1839 års tullcomi
-
■) Denna priskurant, som till Utsk. aflemnats, är ej i prot. intagen.
Den 22 J a n u a r i.
211
tes tryckta handlingar, hvilka man finnér hafva hufvudsakligen legat
till grund för beredningens pröfning af tulltaxan, finnes en af lärftskramhandlaresocieteten
i hufvudstaden till comitéen ingifven skrift
med kalkyl å verkliga kostnaderna att införskrifva Engelskt bomullsgarn,
och att samma kalkyl lemnar ungefärligen enahanda resultat,
som den af mig framställda beräkning.
När nu Hr chefen för finansdepartitet sjelf framställt den grundsatsen
i afseende på den ifrågavar. artikeln, att en så hög tull som
25 procent ”icke skäligen lärer höra tillämpas på en vara, som ehuru
i icke ringa män förädlad, likväl utgör ett råämne för den både såsom
fabriksnäring och husslöjd inom landet vidt utsträckta tillverkningen
af bomullsväfnader”; en grundsats, hvilken är fullkomligt
riktig och af sa vital beskaffenhet, att dess vidhållande ovillkorligen
måste bestämma om lif eller död för hela den vidsträckta näring, som
bcdrifves medelst bomullsväfnads-slöjden, när utländska bomullsväfnader
få inkomma mot 25 procents tull, hvilket icke tål någon påökning
så vida ej smuggling i stor skala skall befordras; när, säger jag, Hr
chefen för finansdepartitet framställt denna rikliga grundsats inför
Konungen såsom ledning för sitt förslag, sä väcker det någon förundran,
att Hr föredraganden likväl, i och för pröfningen af en så
hufvudsaklig artikel hvarken fästat uppmärksamheten på den vid
tullcomitéens betänk, fogade kalkyl som lärftskramhandlare-societeten
inlemnat, eller synes hafva af samma kalkyl lemnat någon anledn.
att sjelf närmare underrätta sig om förhållandet. Af stals-rådsprot.
kan man icke sluta till annat, än alt hela frågan om utrönande såväl
af priset på Engelskt bomullsgarn, som af verkliga kostnaderna
för dess införskrifning enligt nuvar. tullbestämmelse, eller, med andra
ord, af sjelfva den faktiska hufvudomständighet, hvaraf tullafgiflens
bestämmande egentligen borde bero, blifvit af Konungens
samtlige rådgifvare helt enkelt förbigången; ty om felaktigheten i
Hr föredragandens uppgift blifvit genom undersökning utrönt, så är
det knappt tänkbart, att ej sådant äfven skulle blifvit af någon bland
Hir stats-råderne anmärkt till prot., helst när fråga ej var om en
småsak utan om den mest maktpåliggande inom hela manufakturindustrien.
Den stora löslighet, hvarmed ämnet sålunda synes hafva
blifvit likasom pä höft behandlat, visar sig än ytterligare, då Hr föredraganden
efter att sjelf hafva framställt den nyssnämnda grundsatsen,
att det icke går an att belägga bomullsgarn med så hög tull
som 25 procent, derefter omedelbart tillagt följande märkvärdiga mening
: ”så och enär, enligt officiell gjord anmälan, en bomullsspånadsfabrik,
hvarest de finare garnsorterna, eller de öfver N:o 26, hvilka
tillförne ej i allmänhet vid de inhemska spinnerierna åstadkommits,
äro afsedda att tillverkas till en årlig qvantitet, som vida skulle öfverstiga
den hittills varande importen deraf, nu är under anläggning,
hvarföre ock en eljest af den stora förbrukningen påkallad
nedsättning i den å berörda slags garn gällande införselstullen icke
nu synes böra föreslås.” Hr föredraganden har således först erkänt,
att det för väfveriernas skull icke går an att belägga garnet med
25 procent och vidare, att den stora förbrukningen af garn påkal
14*
-
Den 22 Januari.
lar en nedsättning, men den omständigheten att en enskild person
eller bolag förklarat sig hafva för afsigt att anlägga ett nytt garnspinneri
har utgjort en tillräcklig anledn. att utan vidare betänkande
frångå grundsatsen. Ilä den omständigheten, att garn skulle komma
att spinnas inom landet tillräckligt för behofvet, utgjort skälet hvarföre
en eljest såsom angelägen ansedd tullnedsättning ej blifvit föreslagen.
men Hr föredraganden, och jemte honom äfven samtlige öfrige
ledamöterne af stats-rådet hafva tydligen förbisett det väsendtliga
i frågan, nemi. alt väfnadsindustrien må hafva tillgång på garn
till ett sådant pris, att icke täflan med utländska bomullstvgsfabrikanter
för dem blir omöjlig, men att då det ifrägavar. slaget garn ej tillverkades
vid mer än en fabrik, så lära dess ägare icke nedsätta sitt
pris under det högsta möjliga, som de genom den öfverdrifna skyddstullen
kunna erhålla.
Min mening är icke alt nu ingå i närmare bedömande, i hvad
mån denna frågas behandling vid föredragningen visar den noggranna
omvårdnad om eller afseende på det allmänna intresset framför några
fa enskildes, som billigt kan fordras, förutsatt att de af mig framställda
anmärkn:r finnas grundade; men deras framställande bör åtminstone
kunna utgöra en giltig anledn. för Bevilln.Utsk. och Ständerna,
att egna åt denna punkt en sorgfälligare uppmärksamhet, än
den synes hafva tillvunnit sig hos Konungens rådgifvare.
Lyckligtvis är jag i tillfälle att härvid tillika intyga, att andra
artiklar förekomma i afseende hvarå det allmänna intresset icke blifvit
eftersatt för det enskilda. För 2:ne är sedan anlade jag, tillsammans
med en annan person, här i hufvudstaden en fabrik för
tillverkning af svafvelsyra, hvilken likasom det tillämnade bomullsspinneriet
i Götheborg afsåg alt kunna fournera hela rikets behof af
ett fabrikat, som står till åtskilliga teckniska näringar ungefär i samma
förhållande, sorn bomullsgarnet till väfnadsindustrien. Det är
nemi., för att nyttja Hr föredragandens uttryck om den sistnämnde
artikeln, lika med denna en vara, som ”ehuru i icke ringa grad
förädlad, likväl utgör ett råämne för ytterligare fabrikationer”. Före
denna fabriks anläggning erhölls svafvelsyra här aldrig till billigare
pris än 5 sk. r:gds per <7, — och för ej många är sedan kostade
den 8 sk. b:co. Så snart fabriken kommit i gång, nedsatte vi genast
priset på varan till 4 sk. r:gds, och i större partier lill 3 sk.
9 rst. Del oaktadt har regeringen med afseende pä denna artikels
stora nytta och användbarhet för en mängd näringar, föreslagit nedsättning
af lullafgiften ifrån 6 rst. per il. som den utgör för närvar.
— för några år sedan utgjorde den ännu 1 sk. b:co — till
4 rst. Jag beklagar mig icke öfver en sådan nedsättning, emedan
jag hoppas, att varan med omtanka och god tillsyn skall kunna utan
förlust fortfarande tillverkas äfven med den föreslagna särdeles låga
tullen, ehuru det är begripligt, att förtjensten är högst ringa, med
den konsumtion, hvartill densamma är inskränkt; men hvarföre
skall då icke samma princip äfven tillämpas i afseende på bomullsgarn,
der priset är af eli långt vidsträcktare inflytande.
Pä grund af det nu anförda, föreslår jag, att tullen på hvilt
bomullsgarn må nedsättas till 2 sk. 6 rst. b:eo per U- som med
Den 22 Januari.
213
tillägg af öfriga omkostnader i allt fall blir en högre afgift, än den
i Tyska tullföreningens taxa fastställda för garn, som införes i dithörande
Tyska stater, nemi. 5 r:dr 24 sk. b:co per centner om
110 K, i ett för allt räknadt.
Het är, i min öfvertygelse, absolut nödvändigt, om den Svenska
bomullsväfnads-fabrikanten skall kunna tälla med de Tyska fabrikanterne
och emotstå verkan af smugglingen på våra vidsträckta
kuster, att den förre icke har att erlägga högre tull på garnet än
den sednare. Erhåller den Svenske väfvaren garnet emot en sådan
tull, så är det ganska sannolikt, att den Svenske väfnadsindustrien
äfven skall uppblomstra, under den förening af skicklighet och sparsamhet
i lefnadssätt, som äger rum inom våra husslöjdidkande provinser.
Men den, sorn något känner lill, hurusom, vid den stora
allmänna konkurrensen, möjligheten för en näringsgren alt vara eller
icke vara numera uti den stora marknaden ofta kail bero på
ett rst. mer eller mindre i prisen på 1 aln eller ett skålpund, måste
äfven inse, att en sådan väfnadsindustriens uppkomst blir rent
af omöjlig, så framt icke tullen på garnet blir betydligt lägre och
detta ej blott pä papperet, utan i verkligheten, än tullen på väfnaderna.
Jag utber mig nu slutligen alt ett ögonblick få taga i betraktande
den invändning, sora tilläfventyrs i bomullsspinnarnes intresse
kan göras emot en sålunda föreslagen nedsättning; nemi. att de icke
skulle kunna bestå dermed, eller hafva en skälig ränta på sitt kapital.
Denna invändnings giltighet undanrödjes dock genast om
man besinnar:
l:o Att den Svenska spinnaren äger tillgång till alldeles samma
slags machiner sorn den Engelske fabrikanten och
2:o Alt den skilnad af högre ränta ä kapitalet här än i England,
som i allmänhet kan äga rum, ehuru icke för närvar., vida mera
än motväges, dels af tillgäng på vattenkraft hos oss för billigt pris,
dels också af lägre arbetslöner här än vid de Engelska spinnerierna,
men härtill kommer ännu en annan omständighet af största betydenhet,
nemi.
3:0 Att de Svenska garnfabrikerna få spinna natt och dag, då den
Engelske fabrikanten deremot, för arbetarnes skull, är förbjuden att
låta dem arbeta mer än 11 limmar på dygnethvarigenom den
Svenska spinnaren följaktligen kan draga dubbelt så stor profit af
vattenkraft och anläggningskapital som den Engelske.
Häraf mäste obestridligt följa, att den Svenske fabrikanten, då
han har råämnet tullfritt, borde kunna bestå i täflan med den Engelska
äfven ulfin någon importtull gä garnet. Med en tull af 2i
sk., som med öfriga afgifter gör fullt 3 sk. b:co per ft, så lemnar
delta, för ett spinneri om 400,000 ti:s tillverkning, redan en skyddsprernie
af 1,200,000 sk. eller 25,000 r:dr b:co och för det nya
spinneriet i Götheborg, som lärer vara ämnadt att kunna fabricera
800,000 ti.. skulle skyddspremien utgöra 50,000 r:dr b:co utan alt
behöfva räkna någon behållning af rörelsen utöfver arbetslönen och
räntan på kapitalet. Att ett sådant skydd utgör en skälig uppmon
-
214
Den 22 Januari.
tran för en näring, som sannolikt skulle kunna bestå äfven utan någon
skyddstull, lärer ej nekas.
Oin den Svenske spinnaren hittills, oaktadt ett dubbelt sä stort
skydd, icke haft en alldeles motsvarande vinst, så torde detta härleda
sig deraf, att sjelfva lättheten att skörda gjort det öfverflödigt alt
använda en så noggrann och sorgfällig omtanka i uppköpet af materialier
och fabrikernes affär sa f<Te! ning öfverhufvud, sorn måhända
skulle ägt rum med ett mindre skydd. Emellertid är det känd sak,
att bomullsspinnerierna varit bland de mest vinstgifvande näringar,
och lemnat verkliga fortyner i ärlig behållning, så att de flesta af
de nuvar. fabrikerna redan betalt sig flera gånger, och så mycket
mindre kunna hafva något anspråk på att äfven hädanefter blifva
gynnade lika öfverdrifvet på väfnadsindustriens och allmänhetens bekostnad.
Må det tillåtas mig alt, såsom eli exempel på, huru konkurrensen
och den deraf uppkommande nödvändigheten af hushållning
och förbättrade tillverkningsmethoder jemte ökad förbrukning
kunna reducera kostnaderna för en vara, ännu en gång åberopa den
förut nämnda svafvelsyre-lillverkningen. Af handlandes ännu befintliga
böcker kan det styrkas, att svafvelsyra för några och 30 är sedan
här i lmfvudstaden betaltes med 16 sk. b:co per Ti och nit
kan den säljas i parti för 2 sk. 6 rst. eller l af det förra priset.
Likväl tillverkades den då af samma råämne som nu, och hufvudsakligen
efter samma method. Men konkurrensen medför i nästan
hvarje blanche i följd af ansträngd omtanka en mängd detaljförbättringar
i sjelfva handteringen, ökad skicklighet hos arbetarne och utvidgning
af fabrikationen, samt successiv nedsättning i priset, som i
sin ordning åstadkommer produktens vidsträcktare användande, hvilket
verkar tillbaka på möjligheten att ytterligare reducera kostnaden.
Så förhåller det sig med en mängd artiklar; hvilket också lärer utgöra
en förklaringsgrund till den öfverlägsenhet som Engelsmännen,
oaktadt högre arbetslöner och inskränkt arbetstid i afseende på tillverkningen
af bomullsgarn, ännu anses i denna industrigren äga
framför andra nationer.
Jag har nu visserligen nog länge tröttat R. o. Ad. med denna
vidlyftiga framställning angule artikeln bomullsgarn, men vågar likväl
tro, att, med afseende pä frågans stora vigt, ingenting egentligen
öfverflödigt blifvit anfördt. Jag hyser den öfvertygelsen att det
är särdeles angeläget, att H. Bevilln.Ulsk. skänker en noga pröfning
åt denna artikel; om de skäl jag anfört i afseende på bomullsgarn
finnas grundade, så måste de äfven gälla i afseende på tullbestämmelsen
å de öfriga garnsorterna. Det är svårt att inse något slags
anledn., hvarföre icke den af Hr föredraganden vid artikeln bomullsgarn
framställda grundsats, hvars tillämpning jag nu endast åsyftar,
äfven skulle gälla för ullgarn och linnegarn, särdeles för det förra,
som mindre kan blifva föremål för handspånad. För närvar, finnes,
i anseende till den öfverdrifna importtullen, som efterträdde ett totalt
förbud, föga eller ingen tillgång på ullgarn i handeln , emedan
de flesta yllefabrikanter inom landet spinna endast för eget
väfnadsbebof. Det kr likväl klart att med tillgång på ullgarn
till billigt pris, skulle många mindre väfverier kunna uppstå, och
Den 22 Januari.
215
fabrikationen af de för vårt nordiska klimat så behöfliga ylleväfnaderna
kunna utbreda sig i flere landsorter. Sjelfva det derigenom
uppkomna ökade behofvet af garn skulle snart, jag är förvissad
derom, verka till flere inhemska ullspinneriers anläggande, hvilket
icke fordrar på långt när så betydligt kapitalutlägg, som en bomullsgarnsfabrik.
Det är derföre i sjelfva industriens intresse, som jag tager mig
friheten föreslå, att införseltullen på ullgarn må fastställas lill 5 sk.
b:co i st. f. hvad nu är föreslaget, hvilket utgör 3 sk. utöfver tullen
på rudimalerien ull.
Mänga efter min öfvertygelse väsendtliga anmärkmr återstå ännu
att göra, i anledn. af den K. propos:n; men då tiden, sedan det
tryckta betänk, erhölls, varit så kort, och det torde vara angeläget,
att ej för länge fördröja hvad jag ansett röra en af de vigtigaste
artiklarna, hvarom öfverläggning snart torde förekomma i Utsk:s afdelning
för tullmai, anhåller jag att fä fortsätta i ett påföljande plenum,
och att emellertid detta anförande må remitteras till Bevilln.Utsk.
Kalkyl pä Engelskt Bomullsgarn N:ris 8, 10 och 12.
1000 t? oblekt watergarn N:is 8, 10 & 12, E. S. G., c:a 6j d.
£ 26: 10 sh. A 12 Rulr B:co 312: 25. 11.
Tull ä 1070 ti Svensk vigt c. Osli. . . . 133:36.—
Afgift lill Handels & Sjöfartsfonden 10JJ . 13: 18. —
Tolag å 1070 ti c. 32 sh.
R. 713: 16. c. 2| » . Rulr.
16: 30.
—
Stämpelpengar 1 „ m. m. ,,
7: 24.
—
Vågpengar c. 2 sh. pr Lti „
2: 10.
—
Packhuspengar ,,
24.
—
Engelska, specens, Sunds-Tull m.
m.
Emballering & frakt till Hull
c. 35 sh. pr 1000 ti . . £
1: 15.
—
Frakt lill Stockholm ,,
— 16.
10.
Assurance ,$
— 8.
2.
Sunds-tull
— 15.
4.
Commission „
— 10.
5.
£
4: 5.
9.
c:a 12 Hulr. 31: 21.— 225- 19
Således tullvärdet 24 gang högre än dess rätta värde, Tull jemte
handels- & sjöfarts-fondens afgift öfver 47 procent. Tolag, stämpel,
väg- och packhuspengar 8^ d:o. Anmärkes. Dessa afgifter utgöra i
Calmar 5 r:dr 3 sk., ungefärligen 1J procent, hvaraf synes att Calmare
köpmän hafva silt garn för något öfver 6j procent billigare
än Stockholms köpmän.
Engelska specens, Sunds-tull m. m. utgöra öfver 16| procent.
Sammanläggas alla dessa kostnader, utgöra tullomkoslnaderne
öfver 354 procent af varans värde, och dä härtill lägges de utländska
kostnaderna, 164 procent, utgöra de tillsammans öfver 71 f procent
Af ofvanstående nummer användes högst obetydligt afbomujlsfabrikanterne
i landet, utan det mesta af allmogen.
216
flen 22 Januari.
Under loppet af år 1846 voro nedanstående priser de gångbaraste
nemi. i Götheborg.
35 bundtar oblekt bomulls-räuningsgarn
N:o 8 c:a 4 r:dr 40 sk. b:co 169: 8.—
35 d:o d:o d:o d:oN:ol0c. 5: 175:— —
30 d:o d:o d:o d:o „ 12 „5: 8. 155: ^gg. g _
Priser/le i Stockholm.
35 bundtar oblekt bomulls-ränningsgarn
N:o 8 c:a 5: 8. B:co . . . 180: 40. —
35 d:o d:o d:o N:o 10 c. 5: 16. 186:32.—
30 d:o d:o d:o „ 12,, 5:24. 165:— — 532-24
Anmärkes. Oaktadt dessa höga priser, jemförda med de Engelska,
mäste reqvirenter af garn hos Svenska spinnare vänta 5 å 6
veckor innan deras ordres expedieras. Nog synes det strängt att dä
den fattiga torparehustrun mäste skatta till den rika Svenska spinnarn
55J procent af varans verkliga värde, lion ej kan fä sitt behof
på den lid, då hon häfver tid att förarbeta det.
Kalkyl pu Engelskt bomullsgarn N:is 26 & 30.
1000 ti livitt oblekt watergarn N:o 26 t.b. c:a ,3f. 7J d. SL 32,
16. 3. c:a 12 b:co.. . . .  393: 36. —
tulla 1070 ti Svensk vigt c. 5 sh lil: 22.—
Afgift lill handels-och sjöfartsfonden c. 10J 7.—
Tolag å 1070 ti c. 1 r:dr.
R:dr 1070 c:a g. . r:dr. 24: 46. —
Stämpelpengar 1 g 10, 34.
m. m. 38 sk ,, 11: 24. -—
Vågpengar c:a 2 sk. pr Lti ,, 2: 10. —
Packhuspengar ,, — 24.— 39-8
Engelska specen, Sunds-tull, m. m.
Emballering & frakt till Hull
c:a 35 sk. pr 1000 ti, £. 1: 15.—
Assurance & polis ....,, — 8. 2.
Sunds-tull ,, — 15. 4.
Kommission 2 ® ,, — 13. 9.
Frakt till Stockholm 46 fot.
c;a 4 d. & 10 g Capl. . . „ — 16. 10.
I 4: 9. 1.
c:a 12 r:dr. 53: 27. 7. gjr,. 10 -j
1000 ti oblekt watergarn N:o 30 wk. \5 c:a 8} d.
S. 36: 19, 7. c:a 12 b:co
443: 36. —
Tull å 1070 ti Svensk vigt c. 5. sk 111:22.—
Afgift till handels- & sjöfartsfonden c. 10 g 11: 7. —
Tolag å 1070 ti c:a 1 r:dr,
R:dr 1070 c:a 24 g, r:dr 24: 46. —
Stämpelpengar lg, 10:34.. .
m. m. 38 sk ,, 11: 24.—
Den 22 Januari.
217
Vågpengar c:a 2 sk. pr Lti r:dr 2: 10. —
Packhuspengar ,, — 24. — gg. g
Engelska specen, Sunds-
lull,
lil.
m.
Emballoring & fragt lill Hull
c. 35 sk. pr 1000 ti . SL.
1:
15.
—
Assuranse & polis ....,,
—
8.
2.
Sunds-tull  ,,
—
15.
4.
Commission 2 JJ  ,,
—
13.
9.
Fragt till Stockholm 46 fot
c. 4 d. 810 g Capl. . . .,
—
tö.
10.
SL.
4:
9.
1.
c. 12 s. - 53:21. 7y 2| -, 1() ?
N:o 20 är en nummer, som föga tillverkas i Sverige, men sorn
användes icke obetydligt af såväl hus-slöjden som vid fabrikerne äfvensom
till någon ringa del af allmogen. På denna artikel är värdet
uppdrifvit till nära 2J gång öfver dess rätta värde och i tull
tillika med öfriga omkostnader innan som varan lemnat packhuset
öfver 40 procent,
samt Engelska specen, Sunds-lull, frakt, assurance
m. m. öfver 13 d:o.
Tillsammans 53 procent.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolf: Jag anhåller
att få förena mig med Hr Hjerta hvad hans förslag angår
oin nedsättning i tullen på bomullsgarn, och anser denna nedsättning
så mycket billigare och nödvändigare, som bomullsgarnet utgör
råämnet för en husslöjd, sorn är snart sagdt endaste försörjningsmedlet
för en talrik folkmängd uti vissa af våra minst bördiga
landskap. Skulle en hög lull göra att denna husslöjd ej kunde
hemta sill råämne utifrån, utan att dess tillverkningar så fördyrades,
att de ej kunde hålla täflan med de utländska, då den inhemska
tillverkningen af dylikt råämne ej är tillräcklig och ej heller
kan lemnäs till det billiga pris att dess vidare förädlande skulle
medföra någon arbetsvinst, så skulle denna husslöjd troligen upphöra
och den mängd af folk, som deraf hittills haft sin näring, vara
utan försörjningsmedel.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Då jag hvarken är spinnare
eller tillverkare af svafvelsyra, torde jag ej vara i tillfälle att
bedöma de uppsatser, som här blifvit framställde; men då här är fråga
om grundsatser, och Hr Hjerta velat, att Bevilln.Utsk. skall
hemta en grundsats för nedsättning af tullen för bomullsgarn från
den grundsats, som är rådande inom Tyska tullföreningen; så får
jag också anhålla, att Bevilln.Utsk. vill undersöka den grundsats,
som gäller i afseende på svafvelsyra, emedan jag läste i gårdagens
aftonblad, alt tullen på svafvelsyra är mycket lägre i Sverige än i
Tyska tullföreningen.
Hr Hjerta: Jag kan naturligtvis ej hafva något emot hvad
218
Den ^2 Januari.
Gr. Gyldenstolpe behagat yrka, i afseende på tullen om svafvelsyra,
emedan densamma i Tyska tullföreningen är högre; ulan jag
har blott i mittanförande yttrat, att jag ej ville beklaga mig öfver
att Regeringen har, i afseende pä artikeln svafvelsyra, föreslagit
nedsättning, utan jag har blott uttryckt hoppet, att samma grundsats
må, för konseqvensens skull, iakttagas äfven i afseende pä artikeln
bomullsgarn.
Remitterades till Bevilln.Ulsk.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utskis d. 15 och 19 dennes på bordet
lagda mern. N:o 4, ang:de återlemnande af ledamöternes inom Hederv.
BondeSt. Magnus Månssons från Östergöthlands och Ola Pehrssons
från Blekinge län motioner om ändring i nu gällande föreskrifter
om stämmoböternes fördelning.
R. o. Ad. ansåg berörde motioner böra behandlas af Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk.
Vid föredragning af StalsUtsk:s d. 19 dennes e. m. pä bordet
lagda mern. N:o 17, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 3,
fann R. o. Ad. delta mern. icke erfordra annan åtgärd, än att läggas
till handlingarne.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 19 dennes e. m. pä bordet
lagda utlåt. N:o 18, i anledn. af väckta motioner alt de extra anslag,
som af R. St. för allmänna arbeten m. m. beviljas, må fastställas
till utgående under 4 år.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 19 dennes e. ni. på bordet lagda utlåt.
N:o 19, i anledn. af väckt motion om inköp för Statens räkning
af hälften utaf de bruksägaren Elsvik tillhöriga silfvergrufvor i
Lindes socken af Örebro län.
Hr Bruce, Rob. Ed v.: Sedan jag fått de dokuinenter, som
StalsUtsk. skulle kunna behöfva, så anhåller jag endast att motionen
måtte till Utsk. återremitteras; emedan dessa dokumenter innehålla
fullständiga bevis på det gagn, som grufvorna komma att
göra.
Ilr Munck af Rosenschöld, Nils Rud.: Då nu motionären
anskaffat de upplysningar, som Utsk. ansett sig behöfva för att
taga ämnet i öfvervägande, vågar jag förena mig med honom i anhållan,
att R. o. Ad. ville frågan till StatsUtsk. återremittera.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Utan att tro mig behöfva
ingå i någon diskussion i afseende pä sjelfva saken, anhåller
jag endast, att R. o. Ad. ville bifalla sjelfva betänk.
Uppå härefter framstäld propos., blef SlatsUtsk:s utlåt. N:o
19 af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s d. 19 dennes c. m. på bor
-
Den 22 Januari.
210
det lagda mein. N:o 10, med hemställan om afskrifning af 2:ne
från banken utgifna odlingslån.
Vid föredragning af LagUtsk:s d. 19 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 1, i anledn. af verkstäld granskning öfver R. St:s
Just.-ombudsmans embetsför vältning under den sedan sista riksmöte
förflutna tid, fann R. ö. Ad. detta utlåt, ej erfordra annan åtgärd,
än att läggas till handlingarne.
Föredrogos och biföllos LagUtsk:s nedannämnde d. 19 dennes
e. m. på bordet lagde betänk:n:
N:o 2 i anledn. af väckt motion ang:de förändring af den i
K. Förordn:n d. 16 Nov. 1841 för fylleri och dryckenskap bestämda
påföljd; och
N:o 3, i anledn. af väckt motion ang:de dels förändring i tiden
för de s. k. småprotocollernes insändande till hof-rätterne, dels
ock utvidgning af samma prot.
Då nu föredrogs LagUtsk:s d. 19 dennes e. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 5 i anledn. af väckt motion, angående upphörande af
den s. k. offringen lill presterskapet, ansåg R. o. Ad. berörde motion
tillhöra Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s handläggning.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. 19 dennes e. m. på bordet
lagda betänk. N:o 6, i anledn. af väckt motion, ang:de ändring i
författningarne om bysättning.
Vid föredragning af LagUtsk:s nedannämnda d. 19 dennes e.
m. på bordet lagde utlåtm:
N:o 8, i anledn. af väckta motioner, ang:de upphörande af
likstol m. m.;
N:o 9, i anledn. af väckta motioner, ang:de utsträckning af
kust-allmogens rättighet al idka utrikes sjöfart; samt
N:o 10 i anledn. af väckt motion, ang:de rättighet till kyrko
stugors
uppförande å kyrkovallarne; ansåg R. o. Ad. de i dessa
ullähn omförmälde motioner tillhöra Allm. Besv.- o. Ekon.Utskis
handläggning.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. 19 dennes e. m. på bordel
lagda mom. N:o 11 om arfvode för ökad cancelli-personal.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rud.: Jag anhåller vördsamt,
att få nedlägga min reservation mot det beslut, hvarigenom
R. o. Ad. vägrat återremiss af StatsUtsk:s utlåt, öfver Hr Bruces
motion, ang:de inköp af halfparten af Elsviks grufvor, ehuru motionären
har anskaffat alla af StalsUtsk. nödiga ansedda handlingar.
Jag tror mig så mycket mera böra nedlägga min reservation emot
220
Den 22 Januari.
denna vägran af återremiss, som den skelt utan annat motiv, än
yttrandet af Frih. Tersmedens vilja. Med all respekt för Frih:s
vilja, undrar jag dock, hvad den, som af en slump i en framtid
komme att se i vära prot. skall dömma om den person, som anfört
dylika argumenter och den omständigheten att de vunnit framgång.
Manne han ej skulle anse denna argumentation och denna
hörsamhet mera passande för en Rysk autokrat och hans omgifning
än i en rådslående församling?
Frih. Cederström, Claes Rud.: Anlednm, hvarföre Frih.
Tersmeden ej uttryckt sig vidlyftigare, synes mig ganska klar med
afseende på sakens beskaffenhet; och jag ber få nämna, att det förefallit
mig högst besynnerligt, att en ledamot på grund af en rulle
papper, sorn han har i handen, begär att fä sin motion af R.
o. Ad. återremitterad, utan att han pä minsta vis redogjort för
denna rulles innehåll, än mindre ifrågasatt något meddelande förmedelst
uppläsning af handlingarne; hvarföre mig synes, att något
annat än det inträffade resultatet ej kunnat erhållas. För öfrigt
anser jag, lika med Frih. Tersmeden, allt vidare diskuterande i
ämnet, för oss, härvid vara öfverflödigt.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-utdr. från
PresteSt. afd. 29 sisth December samt d. 4, 8, 12 och 15 dennes,
frän BorgareSt. af d. 4, 8, 12, 15 och 19 dennes samt frän BondéSt.
af d. 29 sisth December samt d. 4, 12, 15 och 19 d:s.
Upplästes och begärdes på bordet ett från Ridd.Utsk. inkommet,
så lydande:
Hörsamt Memorial!
Uti hosföljande mern. har Ridd.-Direkt. hos II. R. o. Ad. hemställt,
att sedan ordinarie vaktmästaren vid Riddarhuset Carl Ulrik
Sundberg, efter en 25-årig tjenstgöring bos Ridd.-Direkt. samt vid
5 riksdagar hos R. o. Ad., d. 4:de sisth December, efter en kort
sjukdom, aflidit, samt i den mest bekymmersamma och hjelplösa
belägenhet efterlemnat enka och 5 minderårige barn, H. R. o. Ad.
måtte, på af Direktionen anförda skäl, bevilja bemälda enka Mariana
C. Sundberg, en årlig pension från Ridd.-kassan af 83 r:dr
16 sk. b:co, motsvarande hälften i ordinarie vaktmästarens lön, att
utgå så länge enkan Sundberg lefver och förblifver ogift, med rättighet
för Ridd.-Direkt. alt, derest hon ingår i nytt gifte eller med
döden afgår innan barnen hunnit den ålder att de anses sig sjelfva
kunna försörja, pröfva, huruvida och till huru stor del pensionen
må af dem bibehållas.
Och som Utsk., lika med Direktionen, finnér både Sundbergs
långvariga och berömligt vitsordade tjenstgöring vid Riddarhuset,
samt i öfrigt högst ömmande skäl och bevekande omständigheter tala
för beviljandet af det, utaf Direktionen föreslagna understödet, får
Utsk.
De n 22 Janna ri.
å Direktionens hemställan vördsamt tillstyrka bifall;
hvilket dock till H. R. o. Adis egen pröfning öfverlemnas. Stockholm
d. 17 Januari 1848.
I*a Riddarhus-Dtskottets vägnar,
G. E. Frölich.
F. IV. Dalman.
Hörsamste Memorial!
Sedan ordinarie vaktmästaren vid Riddarhuset, Carl Ulrik Sundberg,
d. 4 sisth December med döden afgått, har hans med flere
barn efterlemnade enka, Mariana Sundberg, uti en lill Ridd.-Direkt.
ingifven ansökning, anhållit, att i anseende till sin högst bekymmersamma
och hjelplösa belägenhet, erhålla någon pension, för att
försörja sig och sina barn.
Ridd.-Direkt., som icke ansett den för Direktionen utfärdade
instruktion berättiga Direktionen att den begärde pensionen bevilja,
har likväl funnit så ömmande omständigheter vid detta tillfälle förekomma,
alt Direkt, icke tvekat, att hos II. R. o. Ad. anmäla enkan
Sundbergs vördsamma ansökning och densamma med sitt förord
beledsaga. Sökandens aflidne man hade, dels såsom e. o.
vaktmästare i 14 år, och dels såsom ordinarie i 11 år, hos såväl
Ridd.-Direkt., kom hos II. R. o. Ad., vid 5 riksdagar uppvaktat
samt under denna långa tid af 25 år städse gjort sig känd för
redlighet, ordning och öfriga för sin befattning särdeles lämpliga
egenskaper. Dermed förenade han det mest rastlösa sträfvande för
sin utkomst, men barnens talrikhet hindrade honom att förvärfva
något utöfver hvad de dagliga behofven medtogo, och, utom 2:ne i
äktenskap med en, före honom afliden, hustru födde söner som redan
hunnit den ålder, alt de böra kunna försörja sig sjelfva, eflerlemnar
han nu, i yttersta torftighet och utan någon enskild tillgång,
enka och 5 helt och hållet oförsörjda barn, hvaraf det yngsta
å fadrens dödsdag fyllde sitt 3:dje år.
På dessa skäl och då, derest någon af Riddarhusets tjenstemän,
efter en tjenstetid af 20 till 30 år, under hvilka han på verkets
ordinarie stat varit oafbrutit uppförd, med döden afgår och ef
terlemna!'
enka eller barn i mindre tillräckliga villkor, de efterlefvande,
enligt instruktionen, äro berättigade till pension, motsvarande
högst hälften af den afgåendes lön, har Direktionen trott sig
äga full anledn. tillstyrka:
att ett mot hälften af ordin. Ridd.-vaktmästarens lön svarande
belopp, eller 83 r:dr 16 sk. b:co årligen måtte så
som
pension anslås för enkan Sundberg, så länge hon lefver
och förblifver ogift, med rättighet för Ridd.-Direkt.,
att, derest hon ingår i nytt gifte eller med döden afgår
innan barnen hunnit den ålder att de anses kunna sig
sjelfva försörja, pröfva, huruvida och till huru stor del pen
sionen
må af dem bibehållas': hvilket dock till H. R. o. Adis
222 Den 22 Januari.
ompröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm d. 5 Januari
1848.
CARL DE GEER.
U. Koskull. Fred. Boije. Georg U Ifs p a r r e.
J. A. Tornérhjelm. G. Brakel.
Albert Munck.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 12 på dagen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 26 Januari 1848.
Plenum kl. 12 på dagen.
Gr. Hamilton,Henning Ludv. Hugo, hvilken, såsom
fullm. för Grefliga Ätten Oxenstjerna N:o 8, var H. R. o. Ad:s
främste närvar, ledamot, öppnade plenum i anledn. af följande
frän Hr Gr. o. Landtm, ankomne skrifvelse:
Af opasslighet hindrad, att infinna mig i dagens plenum, får
jag anmoda äldste närvar. Grefven att i mitt ställe föra ordet.
Stockholm d. 26 Januari 1848.
G. A. Sparre.
Upplästes ett af Hr Lagerhjelm, Pehr, inlemnadt sålydande
mern.:
Då jag icke för närvar, kan bestämma milt vistande vid riksdagen
med tillbörlig noggrannhet för att oafbrutet iakttaga och fullgöra
de åligganden ett ledamotskap af II. BankoUtsk. medförer, nödgas
jag vördsamt afsäga mig detsamma.
I anledn. häraf anmodade Hr Gr. o. Ordf. Hrr Electorer att
sammanträda för alt i stället för Hr Lagerhjelm utse en ledamot i
BankoUtsk.
Föredrogs och bifölls Ridd.Utskrs d. 22 dennes på bordet lagda
mein. N:o 5, ang:de en pension af 83 r:dr 16 sk. b:co till
aflidne vaktmästaren Sundbergs enka.
Anmältes och lades på bordet följande från Utsk:n inkomne
utlåt:n och betänk:n, nemi. från
StatsUtskoltct:
N:o 20, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St. om
förnyadt anslag till lagberedningen;
Den 26 Januari.
225
Nio 21, i anledn. af K. M:s näd. propos., rör:de villkoren
för del lill fullbordande af hamnanläggningen vid Götheborg beviljade
lån;
N:o 22, angide afskrifning af de till tomtreglering inom städerne
Wexiö, Amål och Kungsbacka anvisade summor utaf mindre
kreditivet;
Nio 23, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de eftergift af
Kronans rätt till danaarf efter collega scholle J. Eklund;
Nio 24, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de eftergift af
ett kronan tillfallet danaarf efter hushållerskan Christina Bengtsson ;
N:o 25, i anledn. af väckt motion, om anslag af 36 tunnor
spanmål åt kyrkoherden i Södertelje till ersättning för indraget ständigt
vederlag.
Nio 26, angide anskaffandet af det för tryckningen af R. o.
Ad:s prot. erforderliga papper;
N:o 27, i anledn. af föreslagen eftergift af räntan för det till
återuppbyggande af Konradsfors bruk i Wermland beviljade lån;
Nio 28, angide ersättning till personer, som äro förordnade
att, i egenskap af krono-ombud, bevillningsstämplingen af spelkort
öfvervara;
Nio 29, i anledn. af äskad uppgift å de sedan år 1809 tillsatte
comitéer och de kostnader staten för dem måst vidkännas:
Lagutskottet:
N:o 12, i anledn. af viickt motion om förändring i trohets-eden;
N:o
13, i anledn. af väckt motion, angide införande af ett
stadgande i 5 cap. ntsökms-balken, i afseende på tid för verkställande
af utmätning i sterbhus;
Allm. Besv.- o. Ekon. Utskott et:
Nio 3, i anledn. af väckt motion om vidtagande af lämpligare
åtgärder än bildande af comitéer för alt tillvägabringa förslag till
nyttiga förändringar;
Nio 4, i anledn. af väckt motion om vinnande af rättelse uti
en af ephorus vid läroverket i Wexiö vidtagen åtgärd, i afseende
å enskild undervisnings meddelande åt lärjungarne derstädes;
N:o 5, öfver väckt fråga om indragning af s. k. ordonnanser
hos befälet vid K. M:s flotta; samt
Nio 6, öfver väckt fråga om upphörande af rättighet för riksmarskalks-embetet
att reqvirera biträde af båtsmän.
Föredrogs ett från Ridd.Utsk. inkommet under Nio 6 afgifvet
sålydande:
Hörsamt Memorial!
I ändamål att bereda tillfälle för från Stockholm aflägse boende
ledamöter af R. o. Ad., att, utan kännbar egen utgift,
kunna infinna sig vid riksdag och koslnaderne derför bestrida, samt
på det desse ledamöter, ehuru innehafvande både erfarenhet och
kunskaper, icke måtte från öfverläggningarne om fäderneslandets an
-
224
Den 26 J a ij.u a r i.
gelägenheter uteblifva, har Hr Hammarhjelm, (larl Gustaf, uti ett
till H. R. o. Ad. ingifvet oell till Ridd.Utsk. remitteradt anförande,
föreslagit:
l:o att hädanefter vid hvarje riksdagskallelse inför K. bef:de
i hvarje provins-residensstad, å tillkännagifven dag, capita må sammanträda
och nig emellan efter ordentlig val-längd rösta för större
eller mindre antal af inom provinsen befintliga Grefvar, Friherrar
och Adelsmän till Riddarhus- och riksdags-representanter.
2:o att samma valmän må bestämma nödigt apointement för
de valda representanternes lefnadskostnad, äfvensom fram och återresa
till riksdagsorten.
Utsk. har tagit denna framställning i öfvervägande, men finner
, vid verkställigheten af det gjorda förslaget en sådan mängd olägenheter,
att Utsk. icke funnit sig kunna detsamma understödja. För
att ej tala om svårigheten för K. bef:de alt, ulan tillgång (ill Riddarhusets
genealogier, uppgöra någon behörig val-längd ä ätternes
hufvudmän eller pröfva deremot gjorde invändningar, förekommer
dessutom, att, i händelse motionären åsyftar att ensamt capita skulle
äga valrätt och vara valbare, den orättvisa deraf hlefve en följd,
att alla andra medlemmar af ätterne voro uteslutne, samt det således
skulle inträffa, att den ätt, som har många medlemmar ej skulle
äga större andel i sjelfva valen, än den som endast ägde en eller
några få medlemmar, hvilken grundsats allt för mycket skulle
strida mot det förhållande, som nu äger rum, att hvarje för öfrigt
qvalificerad adelsman de facto alltid kan erhålla säte och stämma
antingen för egen ätt, i händelse af hufvudmans frånvaro, eller på
grund af fullmakt för annan ätt, hvarjemte, derest meningen skulle
vara att utsträcka valbarheten äfven till ättemän, de sednare skulle
varda sin representations-rätt förlustige i de provinser der få, kanske
inga, capita funnes; och då härförutan tages i betraktande, att
den adliga representantens underhäll vid riksdag af sine comitenter,
äfven om det icke horde till sin princip ogillas, likväl dels skulle åstadkomma
en allt för tryckande utgift för Ståndets medlemmar inom
de provinser, der endast eli ringa antal valberältigade finnas, dels,
enär det omfattar ett beslut till Adelns beskattning, icke kan blifva
föremål för ett lagligen förbindande stagande i Ridd.-ordn., finner
alltså Utsk., nli hvad ofvan är andraget, mer än tillfyllestgörande
skäl
att den ifrågavar. motionen afstyrka, hvilket dock till R. o.
Ad:s egen ompröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm d. 18
Januari 1848.
På Riddarhus-Utskottets vägnar,
G. E. Fr ö I i c h.
IV. F. Dalman.
Detta mern. blef af R. o. Ad. bifallet.
Hr af Grubbens, Nils Willi.: Som jag icke förr än nu
medhunnit genomse K. M:s nåd. skrifvelse till förnyad tulltaxa, så
anhåller jag vördsammast att nu få framställa några anroärkmr.
Ut
-
Den 26 Ja 11 uari.
225
Utgående från den synpunkt att viktualier och råämnen böra
så litet som möjligt taxeras, öfvergår jag nu till partielt upplagande
af:
”Apotheksvaror.” Härvid har jag intet annat att anmärka, än
att tullfri införsel deraf för vetenskapsmän bör utgå eller ock de
orden tillsättas: sedan Sundhets-colhm deröfver blifvit hördt. — Jag
befarar annars, alt mången vetenskapsman skulle uppstå med pretentioner
att fä fri införsel af medicinalier, till förfång för apothekare
och till tullförlust för staten, genom möjligt missbruk af denna
frihet.
”Bark af ek,” har förut varit 24 sk. per tunna eller 80 fä,
som dylik hackad och torkad bark väger, nu föreslagit till 32 sk. b:co
p:r Sfä. Troligen måste det vara något misstag, ty då komme
hvar tunnas utförsel endast på (ii sk. Följden, enligt min tanke,
deraf blefve, att alla ekskogar barkades och utfördes samt detta
för vårt behof så vigtiga garfämne skulle slutligen aldrig finnas.
— Jag anhåller vördsammast att den förra utförsel-tullen, 24 sk.
per tunna, må qvarstå, men införsel utifrån fri.
”Beckolja,” som förut förtullats med 2 r:dr för 48 kannor,
således 2 sk. kannan, hemställer jag vördsammast om icke 5 sk.
per Lfä är för litet.
”Berberis-rötter” äro icke belagde med tull; jag hemställer
således, alt samma förmån måtte sträcka sig till catechu eller terra
Japonica; — stocklack; — galläpplen; torra och saltade hudar; —
ekollon; — knapergall; — mimosa bark, och valonia m. fl. till
garfämne hörande gummi harts; och orsaken hvarföre hudar böra
från tull frikallas, anser jag isynnerhet det, att af 1 fä torr hud
kan efler garfning högst erhållas 1 fä och af en saltad hud f fä,
och som denna förnödenhets-vara (skor) är lika nödvändig som
rep, (dock fur ohäcklad hampa fritt införas) så vore det billigt
enligt min tanke, att garfvare må fä njuta samma förmån som
repslagare.
”Blodiglar:” försäljas stycketals och böra således äfven förtullas
per styck, ty annars inträffar den händelse,, att all yngel utföres,
hvaraf dubbelt mera går på 1 fä, än de gamla stora iglarna,
och slutliga följden: brist af unga iglar till propagerande af sitt
slägte.
”Bröd;” införsel deraf tullfritt, får jag vördsamt föreslå. —
Man har erfarit hvad nytta den nu tillåtna fria bakning inom riket
åstadkommit i anseende till brödets smaklighet mot förr, hvad skulle
det då icke blifva, om konkurrens med utlänningen äfven ernåddes.
”Fisk” saltad är en högst nödvändig vara för den fattiga,
hvarföre jag vördsamt hemställer, att sill saint strömming tullfritt
må fä införas och å de finare fisksorterna ytterligare nedsättning i
tull må beviljas.
”Formar” m. m. för sockerbrukens behof, böra enligt min
tanke icke få nedsättning i tullen, utan snarare med 1 r:st. per
stycke ökas, ty sockerraffinering är det mest lönande yrke i riket.
2 II. 15
22 6
D e n 2G Januari.
”Glas” fensterglas anser jag vara för hög införseltull pålagdt,
nemi. 2 ,sk. per skifva, och vågar således föreslå endast 1 sk. å
hvarje sådan, antingen hvitt eller stötande i grönt, ty alt förtulla
det efter vigt, torde vara vådeligt i anseede till blifvande skada
derå. ,
”Hudar” torra och saltade, får jag vördsammast föreslå tullfrihet
enligt min förut yttrade åsigt i ämnet.
”Ister,” i många hänseenden surrogat för smör, torde tullfritt
fä införas eller högst liten införsel-tull påläggas t. ex. högst
6 r:st. per fä.
”Kort,” spelkort. Härvid hemställer jag om icke, för att bereda
utförsel af desamma, någon lämplig ersättning för hvar grossen
borde lemnäs åt exportören, ly spelkort säljas med fördel utrikes,
och vågar jag vördsammast föreslå | -stämpel-afgiftens återbetalande
vid bevisligen försålda kort utrikes.
”Kreatur.” Jag får vördsammast fästa uppmärksamhet på det
höga pris nu blifvit pä kor 80, 100 ä 120 ndr r:gds stycket och
hemställa om ej lämpligt vore att de frun Finland mätte tullfrie få
inkomma, eller ock en låg tull af 1 högst 2 r:dr införsel-tull per
styck.
”Kött.” Det föreslagne belopp af 4 r:dr tunnan för saltadt
kött torde ock vara för högt, hemställer vördsamligen 1 högst 2 ndr
införsel-tull per tunna ellie lika med kor, ty mestadels insaltas ett
kreatur (oxe) i hvarje tunna.
”Leksaker.” Om detta Niirnberger-kram, som fört ur riket
många 1000 ndr årligen, icke kan lill införsel förbjudas, så
hemställer jag om icke varans fulla värde borde betalas i förtullning
eller ock minst 50 procent eller 1 ndr 24 sk. per fä.
”Smör;” å denna nödvändighetsvara föreslås 1 ndr 16 sk.
Lfä i införsel-tull, jag anser äfven detta vara för högt och hemställer
vördsammast om den icke kunde nedsättas till 32 sk. Lfä
eller fritt få införas, hvilket alldeles icke torde sätta smöret i
vanpris för de stora possessionater i Sverige, som deraf hittills haft
goda inkomster.
Slutligen får jag fästa uppmärksamhet derå, att Rigabalsam
får fritt införas, men som genom omdistillering af denna vara godt
8 å 12 gradigt franskt bränvin kan erhållas, torde den böra som
konjak eller franskt bränvin förtullas; lika som äfven Ympvax bör förtullas
lika med vax, ty det är samma ingrediens nemligen vax, med
tillsatts af olja och terpentin.
Dessa mina vördsamma anmärkmr anhåller jag ödmjukast må
få åtfölja den nåd. skrifvelsen till H. Bevilln.Utsk.
Remitterades till Bevilln.Utsk.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
■uJJj-OiäW
Den 29 Januari.
227
Lördagen den 29 Januari 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.-utdr. för d. 26 och pleni-prot:n för d. 15
samt f: och e. m. d. 19 dennes.
Öppnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i BankoUtsk.
efter N:o 792 Hr Lagerhjelm, Pehr; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd
N:o 1055. Hr Bråkenhjelm, Per Reinhold.
Gr. Frölich, Gust. Erik, anförde skriftligen:
Kaptenen Carl Fredrik Liljesvärd har d. 27 December 1847
för adliga ätten Liljesvärd N:o 1153 utgifvit fullmakt till löjtnanten
vid Svea lif-garde Axel Gustaf Mörner.
Nu finnas likväl å stamtaflan öfver adliga ätten Liljesvärd
antecknade 2:ne andra ännu lefvande medlemmar af ätten, hvilka
framför fullmaktsutgifvaren äga anspråk ä hufvudmannaskap, nemi.
Otto Magnus Liljesvärd född 1767 d. 27 Juni, son af aflidne löjtnanten
Magnus Gabriel Liljesvärd, samt Magnus Fredrik Liljesvärd född
1771 d. 25 September, son af hofjägmästaren Gustaf Magnus
Liljesvärd, begge af äldre gren än fullmaktsutgifvaren. Om desse
2:ne personer, af hvilka den ena om han lefde skulle vara öfver
80 och den andra öfver 76 år, finnes dock å genealogien intet
annat antecknadt, än deras födelsedagar.
På grund af nu anmälde förhållande, har Ridd.Utsk. vägrat
utlemna pollett till fullmaktsinnehafvaren, men då härtill kommer,
att bemälte fullmaktsutgifvare i bifogadt bref till fullmaktsinnehafvaren
förklarat, på denne sednares erinran om anteckningarne i
Ridd.arkivet, att han icke hade sig bekant det någon äldre af
hans namn på manssidan vore lefvande, så anhålles vördsamt, med
stöd af 15 § Ridd.Ordnm, att H. R. o. Ad. ville besluta, om pollett
för omförmälde fullmakt får meddelas.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att vid det förhållande, som
här inträffade, då de å_ genealogien öfver Adliga ätten Liljesvärd,
såsom hufvudman och Äldste Ättéman antecknade personer befunnes
vara födde den ena för 80 och den andra för 76 år sedan,
samt all underrättelse om dem saknades, R. o. Ad. ofta medgifvit
närmaste ättemannen att utöfva hufvudmannarätten; hvadan Hr
Landtm, hemstälde om R. o. Ad. behagade tillåta att ifrågavar. af
kaptenen Carl Fredr. Liljesvärd utgifna fullmakt må såsom gällande
antagas.
Ropades Ja.
Föredrogs men lades, på begäran af Gr. Gyldenstolpe,
Ant. Gabr., och Frih. Cederström, Claes Rudolf, ånyo
15*
228
Den 29 Januari.
på bordet StatsUtsk:s d. 26 dennes bordlagda utlåt. N:o 20, i anledn.
af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St. om förnyadt anslag till
lagberedningen.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 26 dennes
på bordet lagde utlät:n:
N:o 21, i anleda, af K. M:ts nåd. propos. rörande vilkoren
för det till fullbordande af hamnanläggningen vid Götheborg beviljade
län; och
N:o 22, ang:de afskrifning af de till tomtreglering inom städerne
Wexiö, Amål och Kungsbacka anvisade summor utaf mindre
kredilivet.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 26 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 23, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de eftergift af kronans
rätt lill danaarf efter collega schola; J. Eklund.
Frih. Cederström, Claes Rud.: De till stöd för ifrågavar.
K. propos. af StatsUtsk. framlagda omständigheter, synas mig
förtjena allt afseende, och jag hoppas också att Utsk:s utlät, vinner
R. o. Ad:s bifall. Jag vill endast här fästa uppmärksamheten på
det förhållande, att Utsk. visat sig icke rätt känna den ifrägavar.
skriftställarens namn, då likväl författarenamnet, med dervid fästad
förtjent berömmelse inför efterverlden, ofta är den enda belöning,
som en författare har att vänta sig. Jag tror således att, då Exped.
Utsk. får del af det bifall R. o. Ad. torde finna skäligt lemna
till förevar, utlät., det också vore lämpligt att förständiga Utsk. att
del deri förekommande författarenamnet stafvades riktigt. På mänga
titelblad hafva vi läst: Jakob Ekelund; och då vi, såsom jag hoppas,
nu gå alt ät hans enka gifva rättighet att oqvaldt öga den
ringa qvarlåteriskapen efter den aflidne, böra vi väl icke dervid tro
oss berättigade afhända hennes man någon bokstaf i namnet, såsom
han sjelf det alltid begagnat. Det vore endast denna, möjligen till
utseendet obetydliga, omständighet jag önskar iakttagen, enär den
i min tanke icke är af någon alldeles likgiltig beskaffenhet.
Hr af Grubbens, Nils Wilh.: Jag vill endast vördsamt
hemställa huruvida icke äfven LagUtsk. borde deltaga i dessa frågors
afgörande. Då testamentet icke är förklaradt vara lagligt eller handlingarne
blifvit vid domstol företedda, så torde det vara nödigt att
summan qvarstår i 10 år innan den får lyftas. Ehuru jag delar
Utsk:s åsigt, får jag likväl hemställa huruvida icke R. St. sjelfve
borde bestämma att medlen böra till år 1850 innestå i Justitiecolhm
innan de få lyftas, ty om arfvihgarne icke dessförinnan gjort
sina anspråk gällande, så få de intet; men komma de dessförinnan,
så få R. St. äfven till dem utbetala summan. Jag hemställer derföre,
om det icke vore skäl afl äfven till LagUtsk. remittera det
ta
mål.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Här är ingen annan fråga
än den, huruvida R. St. vilja efterskänka Statens rätt till ifra
-
Den 29 Januari.
229
gavar. ringa summa. Något utlät, af LagUtsk. är dervid i min
tanka alldeles icke behöfligt. Det är tillräckligt att StatsUtsk. afgör
frågan. För en så ringa summa som den ifrågavar. synas mig inga
försigtighetsmått behöfliga. Skulle dessa medel i 10 år komma
att stå inne, så är det ganska möjligt att den fattiga enkan dessförinnan
vore död och hade tillbringat sina sista år i en nöd, som
hade varit afhulpen i händelse detta betänk, bifallits. Jag hemställer
således att R. o. Ad. ville godkänna StatsUtsk;s nu föredragna
betänk.
R. o. Ad. biföll SlatsUtsk:s utlåt. N:o 23, med rättelse af
namnet Eklund, som deruti blifvit intaget, i st. f. namnet Ekelund.
Föredrogos och biföllos följande från StatsUtsk. inkomne d. 26
dennes pä bordet lagde utlåt:n:
N:o 24, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de eftergift af
ett kronan tillfallet danaarf efter hushållerskan Christina Bengtsson;
N:o 25, i anledn. af väckt motion om anslag af 36 tunnor
spanmål ät kyrkoherdeen i Södertelje till ersättning för indraget
ständigt vederlag;
N:o 26, ang:de anskaffandet af det för tryckningen af R. o.
Ad:s prot. erforderliga papper, samt
N:o 27, i anledn. af föreslagen eftergift af räntan för det till
återuppbyggande af Conradsfors bruk i Wermland beviljade lån.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 26 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
28, ang:de ersättning till personer, som äro förordnade, att, i egenskap
af krono-ombud, bevillningsstämplingen af spelkort öfvervara.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: StatsUtsk. har i detta betänk.
gatt till väga med så stor hushållsaktighet, att jag icke tror
det någon enskild man skulle hafva gjort på samma sätt. Att förfara
sä, synes mig icke R. St. värdigt, hvarföre jag anhåller att få
fästa Ståndets uppmärksamhet på detta betänk. Frågan är, såsom
R. o. Ad. af det upplästa betänk, förnummit, först derom hvilken
ersättning som för framtiden skall gifvas dem, som förordnas att vara
Krono-ombud vid stämpling af spelkort. Denna fråga har StatsUtsk.
afskilt ifrån sig och förklarat, såsom jag också tror vara riktigt,
att den bör blifva föremål för gemensamt utlåt, af Stats- och
Bevilln.Utskm.
Den andra frågan åter angår ersättning till ett sådant ombud
i Carlshamn, hvilket under 20 år har stämplat 286,710 lekar.
Han har derföre begärt en ersättning af 1 r:st. b:co för hvarje lek,
och hela ersättningsbeloppet skulle sålunda uppgå till 497 r:dr 36
sk. Om enskild man hade begagnat ett sådant ombud i 20 år,
och det icke fordrat större ersättning än den nu omförmälda summan,
månne han dertill skulle sagt nej, och likväl skulle R. St.
göra det genom bifall till det nu afgifna betänk. Det förhållandet att
R. St. äro för mäktiga för ali man med dem må kunna gå till rät
-
230
Den 29 Janna ri.
ta, bör äfven, särdeles då summan icke är betydligare, icke blott
afhålla dem ifrån karghet, utan snarare föranleda dem att ej på en
sådan småsak göra afseende. Jag vill således nu vördsamt tillstyrka,
att II. o. Ad. måtte återremittera delta betänk., enär det ifrägavar.
ombudet har för sig K. M:s förord i Dess nåd. skrifvelse, vier
det säges att ”K. M. ansåge billigheten fordra, det de personer,
hvilka af vederb. länsstyrelser förordnades att, i egenskap af Kronoombud,
kortstämplingen i orlerne öfvervara, för detta besvär erhölle
lämplig ersättning,” öfverlemnande K. M:t till Rikets nu församlade
Ständer, ”ej allenast att så beskaffad ersättning bestämma samt
nödiga medel dertill anvisa, utan ock att äfven för den förflutna
tiden åt magazinsförvaltaren Röding bevilja skälig godtgörelse.” Ett
tillförlitligare vitsord lärer väl Röding icke kunna få och jag tror
således att R. o. Ad. har fullt skäl att återremittera betänk.
Hr von Troil, Samuel Gust.: StatsUtsk. har åt det
ifrågavar. ämnet, ehuru visserligen i sig sjelf obetydligt, likväl egnat
all den uppmärksamhet, som åt detsamma kunnat skänkas; och
jag ber, för att bemöta de anmärkmr som Hr von Hartmansdorff nu
framställt, att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att K. M:s
nåd. förordn. af d. 23 Februari 1842 rör:de stämpling af spelkort
innehåller, att K. bef:de skola i de län, der kortfabriker finnas,
utse ett ombud, som skall öfvervara hvitstämplingen; men skilnad
är emellan att öfvervara denna hvilstämpling och att sjelf med egen
hand verkställa densamma. Sådana ombud, som blott skola öfvervara
hvitstämplingen utses af K. befule och dertill förordnas vanligen
någon magistratsperson i den stad der fabriken är belägen. Hr
Röding har icke allenast öfvervarit slämplingen, utan äfven med
egen hand verkställt densamma, och ehuru handlingarne derom icke
lemna någon upplysning, så är likväl anledn. att förmoda att Röding
i detta afseende af fabrikanten sjelf erhållit någon ersättning;
eljest är det oförklarligt alt Röding som redan år 1835 till riksg.-  kont. ingaf ansökning att erhålla ersättning för ifrågavar. kortstämfiling,
hvilken ansökning likväl icke kunde af riksg:s-kont:s Hrr fullmäktige
beviljas på grund deraf att riksg:s-kont. icke hade några
medel sig anvisade lill dylika ändamål, icke desto mindre, efter att
år 1836 hafva fått detta afslag, nu öfver 10 år har fortfarit med
denna befattning, hvartill han ingalunda varit förpligtad. Hvad sjelfva
ombudsmanskapet beträffar, så är det ett åliggande för den magistratsperson,
som K. befide dertill utser och dessa magistratspersoner
hafva ingalunda rättighet att derföre äska någon slags vedergällning.
Här är således fråga ehdast om Rödings handgripliga åtgärd
att stämpla korten och derför tror jag icke att Staten bör lemna
någon ersättning, Dessutom ber jag att få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att om Rödings ifrågavar. ansökan skulle af R.
St. bifallas, så blefve deraf en naturlig följd, att de ombud som
finnas i rikets öfriga städer af K. befide utsedda för att öfvervara
dylika kortstämplingar äfven skulle inkomma lill R. St. med enahanda
ansökningar, och i sådant fall ser jag icke huru R. St. skulle
kunna vägra dem samma ersättning, som de förut beviljat Rö
-
Den 29 Januari.
J31
ding. Carlshamns kortfabrik är mindre betydlig än de som finnas
i Gette, Norrköping och flere andra städer i riket, och om nu R.
St. bifalla denna Rödings ansökan, så fruktar jag att en kanske
icke så obetydlig utgift för Staten deraf uppkommer. Pä grund deraf
vågar jag hemställa om icke R. o. Ad. skulle täckas bifalla
Utsk:s betänk.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Ehuru jag icke bar reserverat
mig emot StatsUtsk:s utlåt, i detta fall, har jag likväl icke
kunnat så egentligen förena mig med det beslut som Utsk. tillstyrkt.
Den siste värde talaren bar visserligen rätt deruti, att Röding tagit
sig på en befattning, som honom icke ålegat. Han har äfven upplyst
att författningen berättigar K. M:s bef:de att nämna ett ombud
att vara närvar, vid stämplingen; men jag kan icke med Hr von
Troil och majoriteten inom Utsk. instämma deruti, att K. bef:de
skulle hafva skyldighet eller rättighet att dertill förordna en magistratsperson.
Författningen säger alt stämplingen skall ske inför
magistraten och att K. bef:de skall skaffa ett ombud, som dervid
är närvar. Denna författning tyckes således göra skilnad emellan
de kontroller som göras af magistraten och kronans ombud. Kronans
ombud är der egentligen för att tillse att det antal kortlekar
blir stämpladt, för hvilka bevilln. insattes i Kronans ränteri. Jag
tror således att om ingen ersättning lemnäs åt ett sådant ombud,
så kan K. bef:de blifva utsatt för möjligheten att för framtiden icke
få något ombud som åtager sig detta bestyr. Det ligger likväl morn
Bevilln.Utsk:s makt att bestämma huru denna ersättning skall utgå,
genom något afdrag af kortbevillningen eller annorlunda.
Om nu R. o. Ad. återremitterar frågan, så torde Hr Rödings
anspråk kunna få gälla åtminstone för den tid, som förlupit, sedan
han sist begärde ersättning.
Hr von Hartmansdorff: Hr von Troil har sagt att den
ifrågavar. mannen blott varit skyldig att öfvervara stämplingen, men
icke att verkställa den. Här har icke varit fråga om att betala honom
för stämplingens verkställighet, utan derföre att han varit ombud
dervid. Men om han likväl gjort begge delarne, både stämplat
korten och varit närvar, såsom ombud, så måtte han väl vara
sä mycket mera förtjent af belöning. Hr von Troil har äfven sagt,
att Röding utan tvifvel fått betalning af kortfabrikanten sjelf, efter
som han velat så länge sysselsätta sig med detta bestyr, oaktadt
Staten ingenting gifvit honom derför. Det fägnar mig att Hr von
Troil kommit fram med denna uppgift. Jag väntade just derpå,
ty det plägar så tillgå, att när Staten ingenting ger, så måste någon
annan betala, och hvem gör det? Jo kortfabrikanten, just den
som kronans ombud skulle kontrollera, betalar kontrollanten. Om
denne under sådant förhållande anser sig vara ombud åt den som
honom aflönar, så är det icke underligt. Men just på det att sådant
icke måtte inträffa, är .det, som jag yrkar, alt Staten skall
betala.
Här har redan' blifvit upplyst af Hr von Rosen, att magislratspersonerne
äro de, inför hvilka stämplingen skall ske, och att det
232
Den 29 Januari.
alldeles icke är sagdt att de skola göra den. Om de nu icke äro
skyldiga dertill och om Kronans ombud icke heller är förbundet
att förrätta den, men någon likväl skall göra den för framtiden, så
synes mig ingalunda lämpligt att lemna den utan ersättning, som
hittills haft besväret. Enahanda är förhållandet med ombudsmannaskapet,
ty om Staten bör, med anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse
och den billighet som ligger till grund för anspråket, bevilja sådan
ersättning åt Kronans ombud för framtiden, hvad hafva fl. St. nu
för skäl att undandraga sig godtgöra den som hittills på god tro
åtagit sig befattningen? Jag förnyar således min anhållan om äterremiss
af betänk.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla StatsUtsk:s utlåt. N:o 28, ropades Ja och Nej; i anledn.
hvaraf Hr Landtm, bemstälde, om R. o. Ad. ansåge de vid ifrågavar.
utlät, gjorde anmärkmr föranleda till detsammas återremitterande;
hvarefter, sedan denna propos. blifvit besvarad med starka Ja,
blandade med Nej, Hr Landtm, förklarade sig hafva funnit, all vid
sednare propos:ns besvarande Ja öfverröstade Nej.
Föredrogs och bifölls StatsUlsk:s d. 26 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 29, i anledn. af äskad uppgift å de sedan är 1809
tillsatte comitéer och de kostnader, Staten för dem fått vidkännas.
Vid föredragning af LagUtsk:s d. 26 dennes bordlagda utlåt.
N:o 12, i anledn. af väckt motion om förändring i trohetseden,
ansåg R. o. Ad. den i detta utlåt, omförmälda motion tillhöra
Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s behandling.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. 26 dennes pä bordet lagda
betänk. N:o 13, i anledn. af väckt motion, ang:de införandet af ett
stadgande i 5 cap. Utsöknings-balken i afseende på tid för verkställande
af utmätning i sterbhus.
Vidare föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s
nedannämnde d. 26 dennes på bordet lagde utlåtm och belänkm:
N:o 3, i anledn. af väckt motion om vidtagande af lämpligare
åtgärder än bildande af comitéer för att tillvägabringa förslag till nyttiga
förändringar;
N:o 4, i anledn. af väckt motion om vinnande af rättelse uti
en af ephorus vid läroverket i Wexiö vidtagen åtgärd, i afseende på
enskild undervisnings meddelande åt lärjungarne derstädes;
N:o 5, öfver väckt fråga om indragning af s. k. ordonnanser
hos befälet vid K. Mss flotta, samt
N:o 6, öfver väckt fråga om upphörande af rättighet för Riksmarskalks-embetet
att reqvirera biträde af båtsmän.
Hr Ribbing, Arvid, anförde skriftligen:
Vid K. M:s nåd. propos. i hvad den rörer 8:de hufvudtiteln
Den 29 Januari.
233
eller anslag till ecclesiastik-staten och undervisningsväsendet, anhåller
jag att tå göra åtskiilige erinringar, hvilka, ehuru fördröjda, dock icke
torde komma för sent, emedan Stats-Utsk. väl ännu icke lärer hafva
hunnit att behandla dit hörande ämnen.
För elementarläroverken, äfven Stockholms, föreslås ett anslag
af  40.000 r:dr.
och för folkskole-lärare, under 3:ne år .... 123,000 „
Redan under 1828 års riksdag begärde Regeringen anslag af
42,000 r:dr lill undervisningsverken, hvilket af R. St. beviljades.
Ansenliga summor hafva vid de nästföljande, och sedan årligen utgått
äfven till folkskolorne. 1 mån af ökade anslag för undervisningen,
hafva dock icke försports någon minskning i utgifter, som
härröra från en aftagande sedlighet, såsom för fångvård och lagskipning
i brottmål, tverlom synas de, såsom jag vidare torde få upptaga,
hafva ökats, så att hvad man påkostat för undervisningen, åtminstone
hitintills icke ländt till samhällets moraliska förbättring. Huruvida
de anslag, som nu begäras, skola visa sig lika fruktlöst förspillda,
eller om man af dem och de förut lemnade har att vänta
nytta först i en aflägsen framtid, torde derföre vara ämnen förtjente
att noga öfvervägas innan man skrider till yttrande och beslut om
de nu äskade anslagens beviljande. De till elementarläroverken och
akademierne kunna icke anses direkte verka till folkets förbättring,
utan medelbarligen genom bildande åt detta folk af dugliga religionslärare,
men de dugligaste af dem hafva gått till de högre läroverken,
och åtnjutit hvad som för desse blifvit beviljadt och när
de der användt sina bästa år, hafva de ofta, såsom utarbetade och
orkeslöse, utkommit till pastoraterna, och der borttagiljbrödct för prester
som egnat deras hela verksamhet åt församlingarnes tjenst, och
derigenom blifvit de tjenligaste ämnen för den egentliga pastoralvården.
Så har tillgått ända sedan förordmn af d. 8 Februari 1724,
med de flera efterföljande, om de dubbla tjenståren utkom, hvarigenom
de största och bästa pastoraterne dragits det egentliga presterskapet
ur händerna, och begagnats såsom pensions-anstalter för åldrade
skollärare, eller lemnats åt sådane män, som mindre bestämdt
egnat sig åt det presterliga kallet, fastän det varit just de stora pastoraterne,
som fordrat den trägnaste och mest öfvade verksamheten.
Häraf har ock följt det oriktiga förhållande att yngre skole- och gymnasii-lärare,
som efterträdt de äldre, blifvit deras förmän, såsom konsistoriales,
hvaraf tillsynen från desse å de sålunda underlydande pastorerna
lidit, och af de gamle skollärarnes sätt att sköta sina större
pastorater, hafva de yngre presterna tagit exempel, hvartill kommit
att från är 1724 endast de egnat sig såsom prester åt den egentliga
pastoralvården, som varit så underlägsne i kunskaper och begrepp,
alt de icke kunnat vända sig åt en bana, der mera vetande
fordrats och dubbla tjenstår beräknats och sådana hafva endast fått
adjunkturer eller sacellanier samt någon gång, såsom grånade och
förskuldade, kyrkoherdebefattningar i de mindre pastoraterna, till
följd hvaraf presterskapets anseende minskats äfvensom moraliteten
inom Svenska församlingen. Ofvanberörde för 20 år sedan
till undervisningsverken äskade 42,000 r:drs anslaget förordade re
-
234
Den 29 Januari.
geringen då redan medelst andragande att det skulle tjena till att
bereda upphörande af den menliga dubbla tjenstårsberäkningen.
Det utföll, men de förhöjda tjensteåren stå ännu till hälften qvar
och tjena fortfarande till förespråk för det nu begärda nära lika stora
anslaget. Delta uppmuntrar i sanning icke det folk att bevilja medlens
årliga utgående, som icke vållat utan varit föremål för de inkräktande
missbruken; men om menigheten ånyo skall lösa sig ifrån
dem, hvilket skulle ske genom bifall till det äskade anslaget, sä
borde väl fullkomlig visshet vinnas att 1724 års med efterföljande
författningar om de förhöjda tjensteåren, i och med anslagets utgående,
upphörde att vara gällande, likasom att det presterskap, hvilket
dymedelst återinsattes i deras förra, lagliga befordringsrätt till
de större och bättre pastoraterna och hvars verldsliga hestvr K. M.
nyligen i nåder minskat genom befrielse från fattigvårdsmedlens förvaltning,
omsorgslullare mot församlingen och dess ungdom fullgjorde
lärarekallet än som hitintills kunnat ske, då en del icke orkat eller
varit vande och andra hindrats af näringsomsorger derifrån, så att
man kanske öfversett med det myckna, som kunnat brista i hvad
gällande lag eljest ålagt. Emellertid lärer det icke fela att från det
bristfälliga i det presterliga kallets utöfvande vi till stor del kunna
härleda brottens tilltagande inom samhället, deraf följande dryga kostnader
för fängelsebyggnader, fångvård och brottmåls-lagskipning. Således,
mindre för de nu ifrågavar. i nåder proponerade statsutgifterne,
än för att söka på rätta stället angripa det onda, torde det
tillåtas mig att i första rummet få fästa uppmärksamheten på förfallet
och förslappningen inom kyrkan, och i pastoralvården och den
deraf följande immoraliteten, som härrört från, utom hvad jag redan
anfört, äfven andra, kanske ännu vigtigare orsaker. Men innan
jag går vidare för att söka visa att brottmålens tilltagande är
blott en följd af gifna orsaker, och huru det onda skall kunna höfvas,
månne från mig något yttrande erfordras för att bevisa det brotten
verkligen tilltagit ? Gör ej tillfyllest för öfvertygelsen härom, t.
ex. i afseende på de gröfre, hvarföre friheten förloras, blott en blick
på kostnaden öfver fångars skjuts och underhäll, som år 1815 var
70.000 och nu, enligt den K. propos:n, finnes gå emellan 7 och
800.000 r:dr b:co; eller att fångarnes antal på 10 år ökats med
50 procent under det folkmängden endast tilltagit med 10; så att
om än hälften af dessa proportioner afräknades för tillfälliga eller
möjligen yttre, öfvergående orsaker, såsom bränvins-floden eller
dylikt, det starka tilltagandet af brott ändock finnes gifvet; eller
skall jag särskildt behöfva åberopa exemplen från det landskap jag
bebor, i sedligt hänseende eljest icke illa kändt, der man nu till
det ena af länen ogerna färdas för osäkerheten på vägar och stigar
och der, i de tillförene fredliga byarne, man icke vågar gå till hvila
förr än nattvakt blifvit utställd, der länets hofdinge i officiel väg frågar
dess domare efter orsaken till de öfverhandtagande brotten, under
det att det andras hofdinge icke på eget boställe kan fä behålla
säden i sin lada, hästen i sitt stall, oxarne på betet, eller ens
silfret i sin sockenkyrka, m. m. dylikt; men om så väl häraf, som
af Hr Justi tie-statsminislcrns nyligen afgifna berättelse för år 1845,
Den 29 Januari.
235
det är bevisadt att brottsligheten tilltagit, hvad hafva vi gjort för
att angripa dess rot? Med erkänsla för de åtgärder som från styrelsens
sida vidtagits, torde de dock hitintills egenteligen afsett att upprätta
redan fallna eller att ombilda de redan bildade och för öfrigt
blott nödvärna fredliga medborgare för öfverhängande faror; men att
sörja för en allmän uppfostran, sådan att ombildning icke behöfves
och att utomordentliga straffanstalter icke påkallas, torde ännu återstå.
Jag medger att den nya författningen om folkskolorna och de
ytterligare anslag man fordrat, åsyftat något i denna väg, men jag
har från detta rum vid 1840 års riksdag, då K. M:s propos.
om dessa skolor under dåvar. slats-sekret., nu mera en af rikets biskopar,
meddelades, yttrat, att det ändamål som K. M. förklarade
Sig förnämligast åsyfta, eller att utbilda och förädla den religiösa och
moraliska känslan, icke egentligen skulle vinnas, enär skolorne på
sin höjd derföre endast kunde anses som förberedelser och att jag
trodde, att om det icke kunde lyckas att på något sätt väcka kyrkan
och dess tjenare till mera lif, så botade icke vexelundervisning
i läsa och skrifva den kräfta af moraliskt förderf, som alltmera grep
omkring sig, utan yxan sattes dermed till trädet i så måtto, som,
med öfvad förmåga att uppfatta, folket skulle af sina lärare utkräfva
kunskap, i brist af hvars meddelande, eller om den blefve af mindre
god beskaffenhet, förstörande verkningar skulle spörjas, enär kunskapsbegäret
icke vore hälsobringande förr, än den stund det finge
släcka sin törst i sanningens rena källa. Tiden för fullbordan af de
förutsägelser jag vågat, har väl ännu icke kunnat hinna sä långt,
men den redan gångna har tyvärr icke vederlagt dem, minst inför
landets domare, hvilkas skyldighet det blifvit att anställa ransakningar
om sednare tiders svåra brott, såsom lönnmord och förgiftningar,
hvilka endast synts begångna för att öfvertäcka och undangömma
ändå rysligare sedekränkande missgerningar. Kortligen, det djup,
' hvartill sederna sjunkit i allmänhet, är betänkligt. I en af våra
mest lästa tidningar hafva vi nyligen sett förslag framställda om föreningars
ingående, för att inom vårt fädernesland, som det heter,
återföra sederna åtminstone till jemnbredd med den allmänna Europeiska
ståndpunkten, emedan det icke torde finnas något land i
verlden, der hos männerne så lättsinniga och tadelvärda grundsatser
äro rådande, som i Sverige. Detta har förut blifvit anmärkt af utlänningar,
som besökt oss, men de hafva derföre rönt gensägelse
och ovilja. Väl, om vi sjelfva börja inse huru det förhåller sig.
Men med sädane tänkesätt hos männerne, hurudana mödrar, hurudan
afföda kan man vänta! Afven styrelsen tyckes numera hafva
fästat sin uppmärksamhet härpå, då i den nåd. proposm om statsverkets
behof jemväl förekommer det om årligt anslag för inrättande
af en ”normalskola till bildandet af lärarinnor för fruntimmers undervisning”.
En stor tänkare har sagt, att det är på mödrarne
som det beror, om de unga, som utgå i verlden, skola blifva hennes
plågoris eller välgörare, och otvifvelaktigt är, att ända från modersskötet
måste härledas orsakerne till mensklighetens fall och förhoppningarne
om hennes upprättelse. Emellertid måste faderlig vård,
undandragen i barndomen, också ofta beröfva barnet den moderliga.
236
Den 29 Januari.
Bådas samverkan är hvad som fordras för en god uppfostran. Denna
blir icke rätt förståndig utan faderns råd och biträde. Den blir t
icke kärleksrik utan moderns. Bibehåller han icke henne såsom
maka, så stänger han äfven för sig vägen till barnets hjerta, och
fruktlösa torde derefter försöken från honom sjelf blifva, att genom
förnuftskäl återföra det af föräldrarnas exempel vilseförda barnet. —
Det var en tid af lättsinnighet i de högre af vårt samhälles kretsar,
hvilken, med skimret, som lag öfver Gustaf den lll:s dagar, spridde
sig till de lägre klasserne. Otrons och lastensi läror gynnades och
infördes i landet genom tryckta skrifter och sinnliga afbildningar med
den då moderna franska litteraturen. Med likgiltighet för sede- och
Gudaläran följde äfven missaktning för dess budbärare, icke nog nedsatte
genom de redan anmärkte allmänna författningarne; man säger
att deras embeten äfven såldes för kontant. Förtjensten och det
sanna nitet utestängdes med penningar och sedan prestembetet pä
detta sätt blifvit förnedradt, fick man äfven på svenska läsa skrifter,
sådana som Thorilds, med öfverskrift: ”Höra presterne under den
allmänna granskningen?” — en fråga, som nogsamt utmärkte huru
de voro aktade. Det vore i sanning underligt om icke sådana grundsatser,
läror och exempel skulle bära frukt. Barn och barnbarn
från förberörda tidehvarf äro vi och våra samtida; frukterna äro de
allmänt kända och öfverklagade. De anstalter Staten hittills fogat
för de fallnes korrektion hafva misslyckats och, liksom nyss nämndes,
för den enskilde fadern nied sitt en gång vårdslösade barn, torde
för Staten icke eller framgent lyckas att återföra de en gång vårdslösade
och vilseförde. Endast genom god uppfostran frän början
kan man hafva grundadt hopp om mensklighetens förbättring och
endast genom kyrkan kan staten tala hjertats språk till sina barn,
men hon skall dä hafva varit deras erkända och aktade moder,
hvars språk de från barndomen igenkänna. Af Statens stora barnhus
blir ofta ett benhus och åt sine vid lif qvarblifne afkomlingar
får ofta den stat, som icke aktat och ärat sin kyrka, i stället upp
bygga
fängelset.
Man hör nu ofta yttras att presterne äro skulden till det öfverhandtagande
onda; man kunde så gerna säga att bönderne, borgarna
och adelsmännen äro det, ty af desse liksom af presteståndet
utgå prester; men ett embete som man tillförene visat, sig så
litet värdera, _kan man icke begära att det skulle mera aktas af in
nehafvarna.
Afven under tider, som ligga något närmare, synes
man icke alltid främst hafva sökt efter nitfulla Andans män till svenska
kyrkans föreståndare utan fastmer efter de snillrikaste, och' lättsinnet
har någon gång i dem vunnit inflytelserika förespråkare. I allmänhet
torde man kunna antaga att en embets- och tjenstemanna-corps, som
icke är sedd eller har tillsyn hvarken från förmän eller Regeringen
i landet och som således saknar både uppmuntran och kontroll,
deraf i längden kan blifva mindre .duglig i embetet.
Skulle dertill komma att den kontrollerande makt, som representationen
utöfvar å sjelfva styrelsen, till en större del innehades af
denna corps, månne det ändock vore skäl alt. tro pä en sådan organisations
förträfflighet? Den som så tror och tänker, han känner
Den 29 Ja 11 uari.
237
icke det menskliga lynnet, än mindre det Svenska, hvarom vår store
nyligen hädangångne forskare i Svenska folkets Historia yttrat: ”Svensken
har stora tillgångar inom sig sjelf nemi., då han uppfordras
att använda dem, — — och — — den arbetande mängden
mäste i norden värja sitt lif med sina händer — — de högre, befriade
från det medelbara arbetet för de kroppsliga behofven, äga
ej samma uppfordran till kraftyttring ur första handen; den fiende
de hafva att bekämpa är ej en öppen fysisk, utan en dold, och
derföre farligare moralisk. Den later känna sig i den förlamande
tyngd som nordens stränga natur lägger på hvarje sinne, som ej
med allvarlig verksamhet upprätthåller sig sjelf. Lättjan förstör hos
söderns eldiga naturer genom utbrott af våldsamma oordningar; i
norden långsammare, säkrare, eländigare, och är egentligen den
nesliga strådöd för hvilken vära förfäder bädo sina Gudar bevara
sig”. — Väckelse till verksamhet hos de svenske tjenstemän, sorn,
efter nuvar. tjenstgöringssätt, ofta kunna hafva ledighet under flere
af de 6 dagarue i veckan, bör således icke försummas. Den uppmuntran
läraren har deraf att en församling ser och gillar honom,
är visst icke likgiltig; men den saknar egenskapen af den högre ledande
insigten och, så som man sett, hänföres församlingen stundom
af blott det yttre i goda naturanlag och dylikt. Den slags uppmuntran
och den tillsyn, som endast kan lemnäs af den större upplysningen,
den högre lärdomen och af det erfarnare nitet är hvad
som behöfves. Nu heter det väl att det lägre prestcrskapet har tillsyn
från biskop och konsistorium, men, utom hvad redan är anförd!,
så, och om desse sednare sakna någon egentlig uppsigt öfver
sig, månne den de skola utöfva blir med besked?
1 Gustaf d. l:stes tid blef det bättre med kyrkotukt och ordning
genom den uppmärksamhet Han deråt egnade. — Månne i
våra dagar icke så ock kan ske? Frän Konungen, som, enligt gällande
grundlag och kyrkolag, har makt att af 3 valde tillsätta, äfvensom
att afsätta biskopar, måste tillsynen genom Hans Regering
å desse högviglige embeten och å konsistorierne utgå.
Det är emellertid efter erfarenheten om den nog allmänt störda
friden i våra hus och från desse beräkningar om hvad som i materielt
hänseende är oss angeläget, säkerhet till vår egendom, som vi
intvingas till tanken på samhällets högsta mål. Nå väl!
Af fäderneslandets historia hafva vi fått lära att endast under
de Konungar, som haft detta högsta syfte för deras regering, under
våra store Konungar, då nationen framskridit till upplysning och
sann tro på Gud och på hans ord, har allt detta öfriga goda af borgerlig
säkerhet och förkofran fallit oss till. Ehuru Gustaf d. l:ste
och hans sonson Gustaf Adolf hade inre strider och yttre krig, så
steg dock riket i makt och anseende under bådas Regering, ty det
var för reformationen och religionsfriheten som kampen fördes. Carl
d. ll:te skref vår kyrkolag och sonen den 12:teCarl utgaf vår bästa
boks bästa upplaga med förläggarens bild på lista bladet. Hanfortlefver
i minnet som en föresyn af renlefnad och mannamod; men
det höga målet för striderne hade försvunnit och de utföllo ej eller
till fäderneslandets bästa. Efter honom vidtog qvinlig regering och
235
Den 29 Januari.
hvad har väl sedan dess gjorts för upprätthållande af Carl d. ll:tes
kyrkolag? Hvad i motsatt rigtnirig skett är redan anmärkt. Vid 1809
års regementsförändring då kyrkolagen i 87 § Reg.F. upptogs bland
rikets gällande lagar, ehuru i sista rummet, förordnades en R. St:s
just.ombudsman att bevaka deras efterlefnad, men kyrkolagen synes
äfven härvid hafva kommit i sista rummet, likasom tillsynen å presterne
vid den eljest honom i allmänhet anbefallda ä embets- och
tjenste-män, derifrån likets högste och således förmodeligen icke eller
presterne böra anses undantagna. Först vid 1840 års riksdag
har man börjat blifva uppmärksam derpå, att den lägsta ecclesiastika
tjenstemannen, klockaren, enligt kyrkolagen, kunde få vara barnlärare;
men äfven detta har blifvit obestämdt utfördt så väl i den
då afgifna af en prestman kontrasignerade K. propos., som i den
derefter följande författningen om folkundervisningen i riket. Vid
denna riksdag föreslås en kriminallag, ehuru den lag som skulle förebygga
crimina, eller kyrkolagen, får stå orörd och oförändrad sedan
1600-talet, då brottmålslagen ändock icke är äldre än sedan år
1734. Allt synes utvisa att det verdsliga vill taga ut företrädesrätt;
och i verkligheten torde det också ske, det är så verldens vanliga
gårig; men då här är fråga om stats-anslag till andeliga ändamål,
så torde böra eftersinnas om det på förhand är så beredt, att
de verkligen komma att användas i denna rigtning af landets nuvar.
andeliga styrelse; om, i sådan syftning, stifts-styresmännen blifvit,
enligt kyrkolagens 20: 1. tillsatte med synnerligt afseende pä hvilken
som varit för Guds kyrka nyttigast o. s, v., hvarförutan de materiella
tillskotten för hennes och för skolans förkofran, liksom under
den katolska tiden, mera torde lända lill den sanna upplysningens
undergång än spridande. Om, för visso att med den andeliga
styrelsen menas allvarligt, biskoparnas i lag föreskrifna första pligter
verkligen af dem fullgöras, såsom att, enligt 23 cap. kyrkolagen, ärligen
sig inställa i församlingarna och vaka öfver pastoralvården, och
göra sig underrättade huru prostarne och kyrkoherdarne verkat till
sitt sockenfolks förkofring , hvarföre kyrkoboken, eller, som det
heter, en längd med kolumner bordt vara att tillgå, samt om biskopen
häri biträdts af någon bland konsistoriales och kontraktsprosten,
så som samma lagrum, med mycket mera, uttryckeligen förordnar?
— Frågor härom hafva under föreg:de riksdagar blifvit af enskildte
riksdagsmän väckte och det hade varit af stort intresse att från
styrelsen få, jemte anslags proposm, upplysning om huru den tillsyn
som allmän lag sålunda föreskrifver verkeligen ägt rum; det har förmodligen
varit något för mig eget att i de flere församlingar inom
olika stift jag dels bott, dels eljest deltagit i öfverläggningar, har jag
atdrig hört talas om någon biskops visitation eller besök i slikt ändamål
inom församlingarne hvarken af konsisloriiledamot eller prost.
Icke eller under de flere 10:tal af år, och långt innan författningen
om folkskolor utkom, som jag varit med om sådana skolors stiftande
och underhållande, har jag haft den uppmuntran att någon biskop,
konsistoriiledamot eller häradsprost sett till skolan, dess lärare eller
stiftare, och jag skulle snart vara färdig att öfvergå till vantron, att
icke vara född på en sådan dag som fordras, för att skönja hvad
Den 29 Januari.
239
förmodligen alla andra tydligen måtte se, nemi. den biskopliga embetsmanna-verksamheten
inom församlingarne, då i 24 cap. 1, 6 §§
af allm. kyrkolagen läses: att biskopen skall fliteligen drifva barnaläran,
hålla folket till bön och christliga kärleksverk; uti sitt stift
en gång om året visitera så många församlingar sorn möjligt är och,
enligt 5 §: Efter stiften äro stora och embetet svårt förmedelst de
många ärenden, som der förrättas måste, skall biskopen hafva sig
till hjelp consistoriales etc. 11 §: att vid biskopsvisitationen de, som
den omsorgen i församlingen åligger, vare sig kappellan eller klockare,
skola tillhållas med flit att drifva barnaläran och undervisa
barn utt låsa. i bok, och 14 §: att om någon biskop försummar
sitt embete och förmaning af consistoriales eller erkebiskop icke
”utstår” (hvarmed förmodligen menas att den icke utfaller eller verkar)
sä skall biskopen, efter anmälan hos Konungen, ifrån sitt embete
satt varda. Sjelf har ock hvarje biskop svurit enligt 21 cap.
2 §: att hafva troliga akt att uti hans stift skickeligen tillgår med
ungdomens undervisning och att han skall flitigt visitera i alla honom
anförtrodde församlingar och då granneliga efterfråga och undersöka
huru allt tillgår, hvad flit prester skalet gjort, rätta sig
efter kyrkoordningen såsom ock allvarligen tillhälla presterskapet att
göra detsamma, och vidare följande §§ i cap., som innehålla de mest
bindande föreskrifter för detta presterskap om en rastlös verksamhet
för församlingarnas vård, såsom 22 §. der det heter: kyrkoherden
skall låta sig angeläget vara att ungdomen i hans socken lära läsa i
bok och (märk väl) förstå sina c h. r is ten d o ms - s ty eken; jemväl
besöka sina åhörare, det ena huset efter det andra, när de å båda
sidor dertill kunna hafva beqvämlig tid och lägenhet och då efterfråga
huruledes de och deras barn och tjenstehjon sins emellan sig
förhålla, förmanandes dem till allt hvad godt och lofligt är; hvarefter
förekommer om förtroligare samtal med de gamle o. s. v. Lika
stadganden följa i 25 § för kapellanen: alla förträffeliga, ändamålsenliga
och derföre troligen af styrelsen till efterlefnad kontrollerade
ehuru verkligen det förekommit mången, som om i vissa afseenden
icke någon kyrkolag varit till. Så äfven i afseende på den färskare
folkskolelagen af d. 18 Juni 1842, der 10 § finnes vara så lydande:
”Presterskapet utöfve en sorgfällig uppsigt i synnerhet öfver religionsundervisningen
i folkskolorne. Församlingens lärare skola fördenskull,
så väl i de fasta sorn flyttbara skolorna, flitigt och så ofta deras
öfrige embetsäligganden medgifva, sig infinna, efterhöra och undersöka
huru detta skolans vigtigaste kunskaps-ämne af skolläraren
bibringas, gifva honom råd, samt sjelfva genom undervisning och
tillämpning göra de heliga lärorne lefvande för barnasinnet”.
Jag minnes särskildt vid de förberedande ålgärderne för denna
stadga hos R. St. och i Utsk., der jag var ledamot under hela riksdagen
1840, att det omtalades och lofvades att presterne minst 2:ne
gånger i veckan skulle för religions-undervisningen och ordningen i
skolan, der infinna sig. Jag har sett in i åtskilliga folkskolor sedan
1842, men laga förfall måste hafva inträffat för presten att der meddela
någon undervisning i religionen, ty jag har äfven efterhört i
de flyttbara, att han icke der någonsin infunnit sig under termin,
Den 29 Januari.
utan först vid examensdagen efter terminens slut att upphemta skörden
af hvad en annan fått på egen hand utså, ty religions-undervisningen,
om någon sådan vankats, har skolmästaren hestrid! ensam.
Den allmänneliga presterliga undervisningen i folkskolan som stadgan
så lofvande föreskrifver, har väl ändock egt rum, fastän jag icke
kommit att märka den. Då så mycken makt emellertid ligger på
skolmäslarns duglighet, så borde stifts-styreisen åtminstone hafva en
synnerlig omsorg att från församlingarue utsöka de bästa anlagen från
de sedligaste husen, i st. f. att nu ofta få blifva skollärare-kandidater
de sorn endast på denna väg söka sin utkomst, eller en slags
upphöjelse från de lägre klasserne. Vore dock, med ett och annat
undantag, det allmänna förhållandet att uraktlåtenhet af föreskrifterne
i den färska skolstadgan oanmärkt fått äga rum, hvad under dä,
om den gamla kyrkolagen blifvit ett förtorkadi träd utan frukt och
hvad båtar då att Svenska folket för framtiden göra dessa betydliga
uppoffringar för undervisningsväsendet när lagarne om den yppersta,
religionsundervisningen, lemnades å sido af sjelfva religions-läraren,
sorn i st. f. att, efter gamla lagen, hafva skyldighet att besöka barnen
hus från hus, nu beqvämt kan möta dem i folkskolan, klädde,
födde, redo och öfvade att vara blott öga och öra för hvad dem
meddelas. O, hvilket fält! För hvilken verksamhet! Ingen förmenar
barnen att komma, tvertom, den nya lagen ålägger dem inställelse
; men hafva de någon att komma till, som uppmuntrande lärer,
att sådane höra Guds rike till? — och hafva de det icke, hvem
drabbar ansvaret derföre? — Jo — i 2:dra rummet äfven oss, som
bevilja anslag pä anslag utan att efterhöra eller sörja för att den
vigtigaste af all sådan meddelas af presterne, hvilka, enligt den väluppfattade
lydelsen i skollagen, sjelfve skola genom förklaring och
tillämpning. af de heliga lärorna göra dem lefvande i barnasinnet.
Jag sökte vid 1840 års riksdag motsätta mig utgifvandet af de 65,000
r:dr årligen, som dä- af regeringen fordrades lill löner m. m. åt
folkskolelärare innan K. M., såsom Svenska kyrkans öfverhufvud, i
nåder dragit försorg att presterskapet i afseende på undervisningen
fullgjorde deras pligt och biskoparna deras tillsyn derå, och, vid sednaste
riksdag, att icke ytterligare sådant statsbidrag skulle lemnäs
förr än man fått veta huru det redan erhållna blifvit användt. Med
ökad erfarenhet om huru nödvändiga desse iakttagelser varit, måste
jag äfven nu afstyrka anslagen till ecclesiastikstaten innan i l:sta
rummet visshet är vunnen att den undervisning, hvarföre ett helt
RiksStänd lönas och födes, blir efter lag fullgjord, och derom på behöflig!
sätt reglementeradt, såsom jag redan 1840 föreslog (R. o.
Ad:s prot. för d. 12 Febr. f. m. pag. 354) och om hvilket ämne
min landsman Hr borgmästaren Thorn vid denna riksdag väckt motion,
grundad som det synes på ett förslag, som återfinnes i statsrådsprot:n,
som åtfölja K. M:s nåd. propos. om statsverkets tillstånd
och behof. Om det icke finnes mer än en dag i veckan, på hvilken
undervisning till både ung och gammal kunde af presterskapet
meddelas, så skulle jag vilja lemna de unga företrädesrätten, men
nu finnes, utom söndagen, som egentligen är egnad åt det mognare
för
-
D t n 29 Januari.
förståndets uppfattning af religionslära», de öfriga 6 dagarne i veckan
just bestämde för barnundervisningen och det är väl icke för
mvcket att några timmar offras af presterskapet åt skolungdomen,
sä vida eljest slägtets förädling och en deraf följande brottslighetens
förminskning anses såsom hufvudändamålet för alla de anslag
till undervisningsväsendet, som en ädelsinnad regering i detta
ändamål begärt och sä vida den från altaret ständigt utropade friden
på jorden icke oupphörligen skall återsvaras af striden från
vära åldrade domare-säten.
Mannen, efter hvilken vår Svenska kyrka nämnes, har yttrat
följande:
”Musik är en af de bästa konster; noterne göra texten lefvande,
hon förjagar sorgens anda; hon är en half disciplin och tuktomästarinna,
sorn gör menniskorna mildare, saktmodigare och förnuftigare,
en skön herrlig Guds gåfva, och nära theologien”. —•
Voro icke desse af Luther sjelf vitsordade goda verkningar just hvad
slägtet för närvar, behöfde? flans utsago jäfvas icke eller af våra
dagar, dä tonernes makt så frikostigt öfvas och erkännes till välgörenhet
för konstens idkare. Manne icke vårt Lutherska presterskap
också något står i skuld i detta afseende hos sin kyrka sedan Wallin
med biträde af Heeffner och Geijer ordnat coralen, Dillner lättat
sättet för undervisningen deri, och man i en och annan församling
visat huru den gamla, til! vära dagar räddade kyrkosången
kan stämmas och upplifvas?
Jag vägar alltså föreslå:
l:o Att anslagen till elementarläroverken icke beviljas utan med
villkor dels att den förhöjda tjenstårsberäkningen, som så menligt inverkar
på det yngre presterskapets lif och verksamhet, i allo försvinner,
dels att K. M:s regering föranstaltat om nödig tillsyn å redan
befintliga undervisningsanstalter, ä biskopar, konsistorier och underlydande
presterskap, så att deras embetsutöfning kan ådagaläggas
blifva någorlunda igenkännelig med den i kyrkolagen föreskrifna, besvurna
och äfven i folkskolestadgan vidare utförda; och hvad särskildt
anslaget till folkskolelärare beträffar, att det icke måtte utgå
med mindre än att anstalter fogas för att få, så vidt ske kan, skollärare-kandidater
som äro kände för de sedligaste och dertill mest
fallne som inom församlingarne kunna utsökas. Ty att samla barn
omkring en mindre sedlig lärare, kan éj lemna goda ulan skadliga
följder. Det som regeringen redan pä kort tid gjort och framställt till
förbättring i undervisningsväsendet och de ecclesiastika förhållandena,
lemnar oss grundadt hopp om fortsättning af det än mera, som
återstår och de begärdte 3000 r:dr b:co tillökning i årligt statsanslag
för de ökade göromålen inom ecclesiastik-deparhtet, synas visserligen
icke för högt tilltagna. Men bördorna för barnaundervisningeu
i allmänhet, som tid efter annan tillkommit, blifva odrägliga
om icke de som till en större del derföre pålagt skatt sjelfva vilja
röra dem med ett finger, det nemi. som egentligen är ämnadt att
från deras hand verka, och emedan adel och prester, med rätt till
hälften i beskattningsmakten, länge utöfvat den helt, dä de blott fått
2 H. 16
242
Den 29 Januari.
en bland de öfriga Stånden med sig i det förstärkta StatsUtsk. och
hvarigenom det alltjemt sörjts för alt skatterna blifvit ökade under
det att pligterne emot de mindre bemedlade, mindre kunnige,
mot hela Svenska församlingen kanske allt för litet ihågkommits, till
följd alt statskroppens hufvud vuxit under det att dess öfrige lemmar
aftynat.
Blir likväl allvarlig fråga, såsom är att hoppas, derom att ej allenast
återlemna församlingen till hennes sannskyldige lärare, hvarigenom
de med detsamma komma i åtnjutande af den lön de äro
värde, utan äfven att betrygga henne genom nödige kontroller alt
deras embetspligt fullgöres, och har regeringen härtill vilja och mod,
så blifva de äskade statsbidragen lätta att bära, ty, såsom en af
PresteStåndets egna ledamöter nyligen yttrat: ju trängre i kyrkan, ju
rymligare i fängelset; och i de församlingar der framför andra hällre
moralitet ännu är rådande, erfar man vid efterfrågan att sådant
vanligen icke härleder sig från de Hirs tid, hvilka under benämning
af lektorer, doktorer, professorer eller K. hofpredikanter mestadels
på kort tid varit pastorer, utan från en aflägsnare tid dä en
vördig, kär far, som börjat och slutat sitt lärarekall inom församlingen,
der lefvat och verkat, som på gamla dagar kunnat säga sig hafva
döpt de fleste af församlingens innevånare, sorn broderligen lefvat och
delat med dem mot- och medgång (Se Odman: om hembygden
och skolan) och som talade icke det lärda, kanske icke ens det städade,
än mindre blomsterspråket, men så att han blef förstådd och
älskad; ja det var från denna tid, då i sjelfva julleken och dansnöje!,
inlades hänsyftningar på fosterländsk trohet, ära och dygd. —
Sjelf till åren, har jag, hört berättelser härom af gamla nu bortgågne
män. Hvad de sagt blir snart bortglömt, men det måste åter blifva
sannt och förverkligadt om icke sjelfva reformationen skall blifva
en saga.
Om remiss till Stats- och Ekon.Utskm anhålles.
Hr Ribbing uppläste derjemte eli så lydande anförande:
Dä K. M:s nåd. propos. ang:de statsverkets behof innehåller
förslag om ökade utgifter för fängelsebyggnader, men dessa, hädanefter
såsom hittintills, troligen skola blifva otillräckliga för att rymma
det alltjemt stigande antalet af fångar, om icke anstalter från regeringens
sida jemväl fogas för kontroller ä en nitfullare pastoralvärd
inom Svenska församlingen och utöfning af prestemlietet i öfverensstämmelse
med kyrko- och folkskole-lag, så, och med åberopande af
hvad jag nyligen anfört i afseende pä statsanslagen för undervisningsväsendet,
anhåller jag att genom detta mitt anförande härå fä göra
Stals- och Ekon.Utskm uppmärksamme och att slike vilkor måtte
fästas vid anslagens tillstyrkande, på det alt ändamålet med de nya
fängélsebyggnaderne icke måtte förfelas, alt kunna hålla gröfre förbrytare
åtskiljde från de mindre, så att fängelserne icke vidare må
blifva högskolor för sättet att utöfva brott och dem förneka. Ett
sådant åtskiljande låter nemi. sig icke göra, äfven med de nu rymligt
tilltagne längelsebyggnaderne, om fångpersonalen allt jemnt blir
i stigande och de inre banden på passionerne icke mera anlitas,
Den 29 Januari.
243
R. o. Ad. biföll att dessa Hr Ribbings, i anledn. af K. M:snåd.
propos. om statsverkets tillstånd och behof, afgifne anföranden skulle
få remitteras tild SlalsUtsk.
Anmältes och lades på bordet följande från Utsk:n inkomne
utlåt:n och betänkm, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 31, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de öfverlåtande
till Malmö stad af mark, tillhörande Malmö f. d. fästning
N:o 32, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de afskrifning
utaf ett aflidne majoren J. Wernbergs sterbhusdelägare ådömdt
ersättningsbelopp för en vid Götheborgs artilleri-ammunitions-förråd
yppad balans.
N:o 33, i anledn. af väckt motion, att Leckö slolt och kungsgård
matte såsom lustslott ställas till H. M. Konungens disposition.
N:o 34, i anledn. af väckt motion, ang:de befrielse för en del
hemmansägare pä Gottland från skyldigheten att leverera ved till den
s. k. kronokalkugnen i Wisby. -
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskottet:
N:o 7, i anledn. af väckt motion om utfärdande af förbud emot
marin-soldaters permittering m. m.
N:o 8, i anledn. af väckt motion om befrielse för Färs och
Frosta härader i Malmöhus län från skyldigheten att deltaga i underhållandet
af Långebro i Christianstads län.
N:o 1), i anledn. af väckt motion om upphörande eller inskränk
ning
af marknader;
N:o 10, i anledn. af väckt motion om upphörande af ekonomiska
besigtningar å kyrkoherde- och kapellans- samt å landt- och
militie-staternas boställen;
N:o 11, i anledn. af väckt motion om ett apolheks anläggande
i Hemsö socken pä Gottland samt om förändrad boningsort för proviucial-läkaren
för södra delen af ön;
N:o 12, i anledn. af väckt fråga om ett förändradt användande
af den ^aleis procent, som af sterbhus inom Wermland erlägges;
N:o 13, i anledn. af särskilda motioner, dels i fråga onl rapporters
och general-sammandrags afgifvande af vederbör, embetsmyndigheler
till upplysning om de kommunala inrättningarnes verksamhet,
dels ock om rättighet för ledamöterne i kommunalnämnder att
för deras besvär af kommunen njuta ersättning;
N:o 14, i anledn. af väckt motion om förändring i sättet för
fångars forsslande;
N:o 15, i anledn. af väckt motion om rättighet för delägarne
uti arméens pensions-kassa, att derutur erhålla lån;
N:o 16, i anledn. af väckt motion om det till Westerås län
hörande Wåhla härads förläggande till Upsala län.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne
16*
244 Den 29 Januari.
PresteSt. af d. 19 och 22 samt från Borgare- och BondeSttn af d.
22 och 26 dennes.
H. B. o. Ad. åtskildes kl. 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 2 Februari 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 7 prot.utdr. för d. 29 samt pleni-protm
22 och 26 sisth Januari.
för d.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 26 och 29 sisth Januari på bor-  det lagda utlåt. N:o 20, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R.
St., om förnyadt anslag till lagberedningen.
Frih. Cederström, Jakob: Jag börjar med att hembära Stats-
Ulsk. min tacksamhet för det att Utsk. utredt hvad de för lagverkets
ordnande nedsatte comitéer kostat staten från det frågan derom först
väcktes; och jag kan dervid tillika icke undertrycka min förvåning öfver
den af Hrr Schartau, Lindström m. fl. i detta afseende afgifna reservation,
liksom om del vore vådligt att låta Stånden få förnimma
verkliga förhållandet. Men efter det en sådan utredning blifvit lagd
i dagen, kan jag icke med Utsk. instämma uti det afgifna tillstyrkandet,
nemi. alt R. St., utan något bestämmande af tiden, inom
hvilket arbetet ovillkorligen borde vara fullbordadt, borde anvisa visst
belopp årligen intill nästa riksdag för fortsättande af lagberedningens
arbeten. Det arbete som återstår, är icke vidlyftigare än att det bör
kunna i god tid före nästa riksdag hinna afslutas. Åtminstone bör
förslag till rättegångsordning uppgöras så tidigt, alt all föreg:de granskning
deraf må vara undangjord, till nyssnämnde tidpunkt; enär R.
St. icke dä kunna granska det blifvande civillagförslaget, utan att
jemväl hafva ett förslag till rällegångs-ordn. uppgjordt. Jag skulie
derföre önska alt detta betänk, mätte blifva återremitteradt, på det
Utsk. mätte komma i tillfälle att förändra sitt tillstyrkande derhän,
att R. St. skulle för innevar. år bevilja 9000 r:dr, för nästa och
följande år intill nästa riksd. 12000 r:dr, utom särskildt anslag
till trycknings m. II. kostnaders bestridande; allt likväl med villkor
att arbetet skulle vara färdigt alt aflemnas till K. M. sednast ultimo
Dec. 1849. Dervid kunde tillika medgifvas eomitéens ledamöter att,
ehvad arbetet då först eller förut blifvit afslutadt, alltid vara försäkrade
om fullt arfvode intill slutet af år 1849. Det är icke så mycket
kostnaden, som härvid bör afses, utan nyttan af att fä arbetet så
Del) 2 Februari f. m.
245
fort färdigt, att K. M. kan hinna före nästa riksdag inhemta underoch
öfverdomares samt andra vederböns omdöme öfver detsamma
samt ärendet således före nästa Ständers sammanträde vara fullt utredt.
Sedan såväl lagberedningen fått tillfälle yttra sig öfver de
gjorda anmärkn:ne, som ock högsta domstolens embetsutlåt. blifvit
infordradt, torde det ej vara ur vägen om Just.statsministern lät upprätta
en tablå öfver de olika meningarne till ledning sä väl för K.
M. o. Statsrådet vid beslutande af nåd. propos. i ämnet, som ock för
Rikets då blifvande Ständer.
Hr Rääf, Leonh. Fredr., anförde skriftligen:
Vid Utsk:s behandling af denna fråga, har jag yttrat en full
komligt motsatt tanka, men då hon derstädes icke vann något afseende,
och jag ej elier medhann alt genom skriftlig reservation bringa
henne till Ständernas kännedom, torde mig tillåtas att nu fä upprepa
och vidare utföra hvad jag inom Utsk. yttrat.
Då vår nuvar. lag slutligen utarbetades och anlogs, ägde fäderneslandet
det lyckliga lugn som vanligen efterföljer häftiga stormar,
och det ägde den endrägt som alltid'inträder sedan stora faror hopatvingat
de olika åsigterna till ett, gemensamt bemödande för landets
räddning. Den unga friheten, ännu icke skändad af partiers
hat, framräckte då endast frukter af vettiga och lugna fortskridanden,
men från en enda och fast utgångspunkt, i Carl Xl:s ordningsanda,
sedan alla de rubbningar, som krigets nöd åstadkommit, blifvit
upphäfna. Samhället styrdes då af män, hos hvilka Carl XII
ingjutit sina egna dygder, redlighet, kraft och beslutsamhet.
Under ett sådant tidehvarf var en god lagstiftning möjlig; och
den blef verklig uti 1734 års mästerverk, som byggdes på Sveriges
gamla lagar, vanor och sedeförhållanden, icke på theoretiska hugskott,
främmande för hvarje man utom författarne.
Ett annat lynne äger vår samtid. Dess grundtanke är sjelfviskhet
; och då denna egenskap upplöser allt samhälle i dess verklighet,
vill man bygga sig ett annat i förhoppningarne, och för dem
stifta en lag. Man vill försöka det omöjliga att, under striderna
mellan 2:ne alldeles motsatta och oförenliga åsigter, mellan omstörtandet
och bevarandet, utföra ett arbete som inga stridigheter bör
innehålla. Otåligheten är så stor att under det en comité arbetar
på lagverket i stort, utgifvas eller föreslås i särskilda ämnen en
mängd förordna- och lagar, hvilkas belopp snart sagcjt är oräkneligt,
och som, endast för denna riksdags bearbetning, utgöra ett ansenligt
antal.
Under dylika förhållanden kan ej en allmän lag stiftas: ty ett
af 2 mäste inträffa: antingen skall lagberedningen icke taga någon
kännedom om dessa tillfälligtvis och utan sammanhang med det hela
tillkomna författningar, hvaraf skulle följa att, vid den allmänna lagens
lifgifvande, alla dessa några fä år gamla eller kanske ännu
knappt i verket trädda stadganden skulle bortsopas och såsom odugliga
förklaras, eller ock skall lagberedn. söka att, så fort dylika utkomma,
injemka deni i sitt arbete, eller detsamma efter dem rälta,
hvaraf äter den följden uppstode alt lagberedningens verk, om det
246
Den 2 Februari f. m.
någonsin under ett sådant omgörande, hvartill anledn:r beständigt
lemnäs, kunde nå ett slut, skulle nödvändigt blifva olikartadt och
till sin grundtanka sönderbrutet.
Jag har derföre yrkat, att, under ett sådant samhällsförhållande,
man mäste uppgifva all förhoppning på ett allmänt lagverk af bestående
art; att man mäste gifva de nya tänkesätten råderum att
sig fullkomligt i all sin glans utveckla; och alt man måste låta den
omskapning, hvilken vi med så mycken skyndsamhet blifvit underkastade,
verkligen alstra den lofvade gyllene åldern, och öfvertyga oss
alt vi uti detta från ofvan till nedan och i alla riktningar nydanade
samhälle, finna oss lyckliga och belåtna.
När sä skedt när detta storverk är fullbordadt, då först är tid
att i en codex sammanfatta alla de särskilda författningar som åstadkommit
vår nydaning, och dä är tid att på sådant sätt (rygga äfven
efterkommandes besittning deraf.
På sådan grund har jag yrkat att lagberedningen må under några
år njuta hvila med erhållande ersättning af \ års eller annan
lämplig tids arfvode för ledamöternas redan beräknade utgifter.
Jag har stödt detta förslag äfven på rikets närvar, (mandelia
ställning som, enligt den någorlunda fullständiga öfversigt jag kunnat
mig förskaffa, är af den högst beklagliga art att, om R. St. icke
genom ökad bevillning föröka kronans inkomster, skall man äga val
endast mellan de 2:ne lika olyckliga vägarna, antingen al t skuldsätta
landet eller inskränka utgifterna utöfver allt hvad skäligt och tillbörligt
vara kan; och äfven härifrån har jag hemtat en anledn. att
bespara en icke obetydlig summa till utgifter som kunna bära frukt,
och från ett företag sorn omöjligen kan bära någon.
Flera och vigtiga skäl gifvas äfven. Detta arbete har, under
skiftande namn, fortgått i 36 ä 37 år. af lagen äro utkomne:
^ återstår. Under denna tid hafva 3 till 4 omarbetningar skedt, i
vissa fall efter alldeles motsatta äsigter. Man säger nu att det återstående
snart blifver färdigt; men hvem går i borgen att grundsatserna
icke ännu en gång ombytas och nödga till en ny revision af
det hela; och hvem kan beräkna den tid som erfordras att inflicka .
de ändringar som blifva en följd af domstolars och collegiers nya
organisationer, af dessa hopade författningar och lagar som ingalunda
alla äro uppställda i förenlighet med comitéens eller beredningens
förslag, hvarom jag vill åberopa, såsom närmaste beviset, den lill
närvar. Ständer atlemnade nåd, propos, N:o 28, om handelsboks
vitsord.
Instruktionen ålade comitéen alt ordna och codifiera våra befintliga
lagar och förhållanden. Så har ej skedt. Sverige har blifvit
behandladt som ett ödesland, Svenska folket såsom om det före
comitéen ägt hvarken lagar, vanor eller inplantade åsigter. Comitéen
har ansett sig hafya en liflös bild att forma; Sverige och Svensk
hafva under dess mejsel försvunnit och ett ideal, men ett fult ideal,
har alstrats,
Att rättfärdiga detta uttryck äger jag goda sagesmän. Den störste
bland de många stora, som dessa olyckliga år oss beröfvat, häröfver
detta arbete dikterat en förkastelsedom, den efterverlden skall
De» 2 Fe b r u a i i f. ni.
247
med beundran läsa, och i hvilken, såsom vanligt hos den oförgätelige
Carl Johan, konungsliga tänkesätt, snille, med kärlek till land
och (olk, täfla om företrädet. Vårt lands högsta domstol har öfver
denna civil-lag yttrat, att, af de deri förekommande förändringar,
en stor del äro hvarken gagneliga eller af någon erfarenhet gillade,
eller af nationens yttrade önskan framkallade; i följe hvaraf högsta
domstolen ansett lagförslaget icke kunna läggas till grund för en så
beskaffad omarbetning af lagboken, som högsta domstolen skulle
vilja tillstyrka K. M. att till R. St:s antagande framlägga.
Dertill komma likartade omdömen af andra utmärkte och lagfarne
män, äfven af en fordom ledamot i lagberedningen.
Försvararne af arbetet hafva sagt: vi böra ej dömraa ohördt;
verket bör fä slutas; vi böra granska det i sin helhet; vi vilja
hafva någon valuta för rikets derå använda kostnader.
Så vore ock fullt skäl uti en obekant och ogranskad sak; men
af denna känna vi mera än hälften; öfver denna hafva Konung,
högsta domstol och omdömes ägande enskilda yttrat sitt ogillande;
och örn än den närvar, tiden anser att redan ulgifne 300,000 r:dr
böra med en obestämd summa ytterligare förhöjas, och att några
volumer mera böra beredas åt samlare af misslyckade försök, hyser
jag dock en säker förtröstan att den s. k. valutan för dessa uppoffringar
aldrig blifver lag för Svenske män.
Frih. Cederström, Jakob: för det närvar, hvarken vill eller
kan jag ingå i någon slags pröfning af det förslag lagcomitéen
redan aflemnat eller framdeles kommer alt aflemna; men jag anser
hvarje representants pligt i frågans närvar, skick vara att så begå
saken, att icke frågan vid nästa riksd., i saknad af så väl domstolarnes,
som K. M:s eget utlåt, komme att förfalla. För min del
vill jag göra hvad jag kan till förekommande deraf, emedan jag anser
en sammanfattning af alla de särskilda lagar som synnerligast
sedan 1809 blifvit utfärdade vara af behofvet påkallad.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Utan att vilja ingå i något bedömande
hvarken af lagväsendets nuvar. tillstånd eller af det projekt
till förändrad civil-lag, som nu är under arbete, vill jag blott
förklara, det jag icke kan instämma med de värde talare, som här
yrkat afslag å StatsUtsk:s tillstyrkande om fortfarande anslag till lagberedningen,
och skälet dertill är att jag anser, alt då R. St. långt
före detta vid flerfaldig» tillfällen uttryckt sin opinion om behofvet
af ett nytt lagverk, och Konungen låtit utarbeta ett förslag i det
hänseendet samt sednast, på Ständernes egen begäran, tillsatt en beredning
för att ytterligare genomgå och granska hvad i ämnet förut
varit åtgjordt, så skulle det utvisa en hög grad af inkonseqvens, om
R. St. nu skulle vägra de för arbetets afslutande nödige medel.
För öfrigt anser jag det nu jemväl vara för tidigt att företaga någon
slags pröfning af det till R. St. af K. M. öfverlemnade förslag
lill kriminal-lag; det blir tids nog när LagUtsk. afgifvit sitt utlåt,
deröfver'. Men om man äfven icke skulle anse detsamma vara ändamålsenligt,
så följer ju af en sådan åsigt, att man bör önska det tillfälle
beredes till upprättande af ett annat; och detta kan endast
248
D c n 2 F e b r u a r i f. m.
ske derigenom, ali man ställer medel till K. M:s disposition. De,
som förneka beliofvet af en ny lagstiftning, borde anse sig skyldige
att bevisa sitt påstående, eller åtminstone ådagalägga att de af
så väl Konung som Ständer flere gånger erkända brister i detta hänseende
numera blifvit afhjelpta. Jag kan lika litet instämma i den
åsigt Frih. Jakob Cederström yttrat, alt man vid ett bifall till Utsk:s
tillstyrkande borde fästa det vilkor, alt det ifrägakomne arbetet
borde vara fullbordadt inom viss tid; ty man kali icke föreskrifva
någon viss bestämd tid för afslutande utaf ett litterärt verk. För
min del tillstyrker jag således bifall lill betänk, i dess helhet.
Ilr Gripenstedt, Joli. Äng.: Hr Rääf har här framställt
ungefär samma åsigter, som han förut inom StalsUtsk. yttrat, men,
såsom jag hoppas, äfven nu med lika liten framgång. [Ian har börjat
med att i allmänna, sväfvande ordalag tala om det nya lagförslagets
felaktiga beskaffenhet och förderlliga följder, allt i afsigt att frambringa
en obestämd terreur för detsamma och att göra Ständerne
obenägna för allt som dermed äger sammanhang. Från de allmänna
satserna har talaren sedermera ledi sig till den åsigt, att lagberedningens
arbete till fullbordande af förslaget till ny civil-lag
borde helt och hållet hvila till nästa riksdag. Det fordras icke mycken
skarpsinnighet för att genomskåda meningen med detta förslag;
hvar och en, som aldrig så litel känner till förhandlingssättet i
lagstiftande församlingar, vet allt för väl att detta ordet ”hvila” blott
är ett mildare uttryck för att utmärka ”afslag” i sjelfva saken.
Om Hr Rääf finge råda, skulle således frågan om en förbättrad lagstiftning
till en början nu få hvila, vid nästa riksdag fä hvila, gången
derpå få hvila o. s. v. tills hvarje minne deraf hunnit försvinna
i den eviga glömskan. Detta vore utan tvifvel särdeles beqvämligt
för deni som hata sjelfva saken, men som måhända skulle finna
någon svårighet vid att ingå i en allvarlig pröfning deraf. Jag
hoppas likväl att en sådan plan aldrig skall lyckas ens för Hrr
Rääf och Hartmansdorff att genomdrifva. Den värde talaren har
vidare yttrat, att under den långa tid saken varit under behandling
af särskilda comitéer, hafva, genom nya ledamöters tillkomst, olika
åsigter ofta gjort sig gällande, och att detta förhållande äfven framdeles
kunde komma att äga rum, hvarigenom arbetet skulle dragas
ut i oändlighet. Men just delta resonnement vill jag begagna såsom
vapen mot hans eget förslag; ty är det icke klart, alt om
detta förslag bifölles, d. v. s. arbetet afbröts och ånyo gjordes hvilande,
då skulle precist det förhållande inträffa, som den värde talaren
med rätta angifvit såsom hufvudskälet till den stora kostnaden
och tidsutdrägten, nemi. att beredningens nuvar. ledamöter kunde
komma att afgå och andra personer med nya åsigter inkomma?
Vill man således undvika sä väl denna, som andra Olägenheter
(hvaribland synnerligast bör ihågkommas den ökade kostnaden) så
måste man, efter min öfvertygelse, handla alldeles i motsats mot
hvad Hr Rääf föreslagit, d. v. s. låta arbetet fortgå oafbrutet och
med största möjliga ansträngning i ett sammanhang till sjn fullbordan.
Det är visserligen sannt att ifrägavar. arbete redan kostat sta
-
Den 2 Februari f. m.
249
len stora summor oell dragit bängt ut pa tiden; men icke bör man
deraf draga den slutsats, att bäst vore att nu nedlägga detsamma,
ty dä först skulle berörde summor vara alldeles utan ändamål bortkastade.
Rätta åsigten härutinnan synes mig deremot vara den, alt
dä nu redan rätt betydliga summor blifvit uppoffrade på frambringandet
af ett förslag till förbättrad lagstiftning, sä bör man ock söka
att så snart som möjligt deraf fä något gagn. Och om detta
arbete, såsom man bör hoppas, slutligen leder lill det önskade målet,
till ett ordnadt lagverk i Sverige, sä tror jag, för min del, att
berörde kostnader icke äro illa använda, ty hvar och en måste säkert
medgifva att ett efter tidehvarfvets fordringar och bildning
lämpadt lagverk utgör ett högst vigtig! moment uti samhällets lycka
och trefnad.
Besparingar i kostnaden vore visserligen ganska önskliga, men, efter
mitt sätt att se, kunna dertill uti ifrägavar. fall omöjligen finnas mera
än 3:ne olika utvägar. Det ena vore alt minska arfvodena för lagberedningens
ledamöter. Detta har här icke blifvit ifrågasatt och
jag hoppas att R. o. Ad. nu såsom tillförene i likartade fall icke
inlåter sig i dylika specialiteter. Det andra vore att minska antalet
af arbetande och med arfvoden försedda ledamöter. Men äfven
detta lärer af samma skäl icke heller böra komma i fråga. Det
3:dje vore att söka påskynda arbetets fullbordande så mycket som
möjligt. Detta bör också enligt min tanka ske, men att dervid gå
tillväga på sätt Frih. Cederström föreslagit, eller att ställa arbetet
på beting, anser jag vara alldeles olämpligt. En föreg:de talare
har redan omnämnt det orimliga uti att vilja föreskrifva en viss
dag för fullbordandet af ett litterärt arbete, och jag gillar hans åsigt
fullkomligt. Allt hvad man skäligen lärer kunna göra, är att
uttala den önskan alt ledamöterne i lagberedningen sjelfve måtte
bemöda sig om all den skyndsamhet, som utan skada för arbetet
kan iakttagas. Ock se! denna önskan finnes äfven ganska riktigt
uttryckt uti Utskis betänk. Af alla dessa skäl anser jag också alt
R. o. Ad. bör bifalla detsamma, i sin helhet, hvartill jag åtminstone
kommer att lemna min röst.
II. Ex. Ilr Gr. Posse, Arvid: Den förste talaren har yrkat
återremiss af ifrägavar. betänk, egentligen för att genom Utsk:s
medverkan få bereda en garanti för att rätteg:s-balken skall blifva
inom viss tid utarbetad. Med den värde talaren delar jag den önskan
alf icke allenast rätteg:s-balkeh utan äfven öfrige ännu oafslutade
balkar måtte varda så fort som möjligt utarbetade. Men jag
kan icke dela bans åsigt om behofvet af en återremiss af betänk,
för sådant ändamål. Hans förslag om sättet att dervid tillvägagå är,
på sätt flere föreg:de talare visat, alldeles overkställbar^ enär man
icke kan sätta ett litterärt arbete på beting. Dessutom tror jag att
de som hysa farhåga för alt arbetet ej i rättan lid skall blifva fullbordadt,
blott behöfva kasta en blick på hvad lagberedningen redan
uträttat sedan dess sista organisation, för att i detta afseendet blifva
lugnade. Den har genomgått de 4 första lialkarne af civil-lagen
hvilka äfven i denna stund äro lill trycket befordrade — och såle
-
250
Den 2 Februari f. m.
des återstå endast 3:ne balkar. Den som faster tillbörlig uppmärksamhet
på innehållet af de förstberörde balkar, bör onekligen medgifva
att det är stor skilnad emellan alt utarbeta ett dylikt verk
och att författa hvilken annan bok som helst af samma volym, och
då måste man äfven erkänna att lagberedningen arbetat med ovanlig
drift och och skyndsamhet. Således tror jag att de af bemälde
talare åberopade skäl ej gerna kunna läggas till grund för ett beslut
om återremiss. Eli annan talare som, om jag ej bedrager mig,
yrkade afslag å betänk., yttrade sig ernof detsamma hufvudsakligen
på den grund, att rätta tidpunkten ännu ej skulle vara inne att
utarbeta en ny eivil-lag, dels emedan åsigterne derom skulle vara så
stridiga att man icke kunde hoppas något godt resultat af ett sådant
arbete, dels ock derföre att erfarenheten visat att nya författningar
stundligen utkomma, hvilka nödga lagberedningen alt ofta göra
jemkningar i sitt förslag och att således svårigheter ständigt skola
uppstå för arbetets bringande till slut. Jag kan icke dela hans öfvertygelse,
att tankarne skola vara sä delade. Jag hoppas åtminstone
och tror, att vi alla sträfva för ett älskadt fäderneslands bästa.
Om vi möjligen söka detta på olika vägar, så är detta ett förhållande,
som ständigt kommer att existera. Om denna skiljaktighet
i åsigter skulle gälla såsom ett hinder emot antagande af en
ny lag, så skulle Sverige för all framtid komma att sakna densamma.
Såsom ett ytterligare skäl att afslä det begärda anslaget,
anförde den värde talaren jemväl, alt Statens tillgångar skola vara
så knappa, att en mängd andra i hans tycke angelägnare utgifter
icke skulle kunna bestridas utan åläggande af högre bevillning eller
genom rikets skuldsättande. För min del är jag öfvertygad att alla
oundgängliga behofver för Statsverket kunna fyllas, utan att man
blir nödsakad att vidtaga någondera af dessa åtgärder. Men om
äfven tillgångarne skulle vara så knappa, som han påstår, så
hemställer jag till Eder, mine Hrr! om det nu ifrågavar. anslaget
af 12,000 r:dr skulle derpå hafva någon väsendtlig inverkan. Det
sista skälet talaren anförde var att civil-lagförslaget skulle vara af
den beskaffenhet, att det redan af många sä väl auktoriteter som
enskilde skulle vara ogilladt; och att lian äfven för sin del vore
emot de uti förslaget uttalade åsigter. Detta förefaller mig litet
underligt, enär de utarbetade balkarne blott några dagar varit tillgänglige
för allmänheten, som således icke lärer haft tillfälle att deraf
taga någon fullständigare kännedom; utan förmodar jag att det
omdöme, som möjligen derom redan uttalats, är ganska ytligt. Det
yttrande af högsta domstolen, som oftanämnde talare åberopat, hade
afseende på det af f. d. lagcomitéen utarbetade civil-lagförslag. Det
af lagberedningen utarbetade, har ännu icke varit af berörde domstol
granskadt. Det är visserligen sannt att detta sistnämnde arbete
i de flesta delar är lika med lag-comitéens förslag. Man bör äfven
ihågkomma att ett af lagberedningens hufvudsakligaste åligganden
varit att pröfva de anmärkmr, som emot föreg:de förslag varit gjorde
och ändra, der skäl dertill förefanns. Vidare bör man icke
glömma att uti det. ursprungliga lagarbetet deltogo sådane män,
som Grefvarne Gyllenborg och Rosenblad, samt juslilieråden Poppius
Den 2 Februari f. m.
251
och Blom jemte flere andra för lagkunskap utmärkte män. Jag
tror således att det vore R. o. Ad. föga värdigt att blindvis och pä
förhand uttala en förkastelsedom öfver detsamma. För min del yrkar
jag naturligtvis bifall å StatsUtsk:s utlåt.
llr Akerman, Fredr.: Sedan jag begärde ordet hafva de
yrkanden som af de 2:ne förste talarne i dag framställdes, efter
min öfvertygelse blifvit sä fullständigt vederlagde af sednare talare,
att jag icke hyser den ringaste farhåga för att icke II. o. Ad. skall
bifalla ifrågavar. betänk. Jag kan således äfven i följd deraf vara
mycket kort i hvad jag ämnar anföra. Den fraktion af detta Stånd,
som i några vigliga samhällsfrågor tänker olika med mig, hafva vanligtvis
på förhand uppgjort en plan för sine anfall; och dessa planer
äro merendels med mycken taktisk skicklighet anlagde. Men huruvida
en sådan plan i dag är uppgjord är mig svårt att bedöma.
Åtminstone synes den förste värde talaren icke hafva fått sig någon
röle deruti anvisad, enär han uppträdt med det förslag, att viss lid
måtte bRfva lagberedningen förelagd för fullbordande af det arbete
det har under händer, så att detsamma kunde sednast vid nästa riksdag
blifva föremål för definitivt afgörande. Den andre talaren i ordningen
deremot synes vara mera disciplinerad. Han yrkade att lagberedningens
arbete skulle hvila till nästa riksdag, och syftemålet dermed
är temligen ögonskenligt, nemi. det alt sålunda få frågan bortglömd
och tillintetgjord. Detta visar sig tydligen af den förkastelsedom
öfver lagberedms blifvande förslag, som han nu på förhand
uttalat. Detta sätt att behandla saken anser jag dels vara att i otid
framkomma med sin opinion derutinnan, dels ock vara föga lämpligt
i allmänhet. Det är för tidigt att yttra sig om det blifvande
lagförslaget innan man fått detsamma i sina händer och olämpligt
är det dessutom, att nu här utbreda sig deröfver, enär detsamma
nu icke är föremål för diskussion, utan fråga blott är om medel
att bringa lagberedningens arbete till slut. Jag kan icke betrakta
dessa utgjutelser från detta häll, annat än som ett behof hos den
värde talaren att vid alla tillfällen uttrycka sin missbelåtenhet med
de förändringar man vill införa i vära gamla, enligt hans öfvertygelse,
genom sin ålder vördnadsbjudande lagar. Hans farhåga för att
Statens tillgångar ieke skola räcka till nödige utgifter, kan jag på intet
vis dela, tvertom är jag öfvertygad, al t de, utom till andra nyttiga utgifter,
jemväl skola vara fullt tillräckliga till att uppnå det åsyftade ändamålet alt
förskaffa oss förbättring i vårt lagverk, något, som är af omätlig vigt för
samhällets välbefinnande. Han har vidare klagat öfver den mängd
af comitéer som med frågan haft befattning och öfver de kostnader
sorn dessa förorsakat. Äfven jag beklagar detta förhållande; men
månne icke deruti ligger orsaken till det långa dröjsmålet med sakens
afslutande, och hvems är väl felet? En comité hade knappt slutat
sitt arbete förr än man genast var färdig alt tillsätta en ny comité
för att granska den föreg:des arbete. Således ligger orsaken
härtill hufvusakligen hos Ständerne och jag lemnar derhän hvilka
motiver dertill kunna gjort sig gällande. De summor, som till
comitéer i och för denna frågas behandling blifvit utbetalde uppgå
252
Den 2 Februari f. m.
sammanräknade till öfver 300,000 r:dr. Jag hemställer dä om det
vore en riktig hushållning att vägra några års tillökade anslag för
att få arbetet fullt afslutadt. Det vore äfven R. o. Ad. föga värdigt
att så handla. Den förste talaren föreslog alt man skulle utsätta en
viss tid för arbetets fullbordan, och likasom ställa det på beting
eller ackord; men pä de af föreg:de talare utvecklade skäl, anser
jag delta högst olämpligt. Vi hafva dessutom en temligen säker
borgen för arbetets skyndsamma afslutande deruti, att det ligger
uti Regeringens eget intresse att så mycket som möjligt påskynda
detsamma, för alt en gång få detsamma färdigt och i skick att kunna
underkastas 11. St:s pröfning. Och då StatsUtsk. dessutom i sitt
tillstyrkande särskildt föreslagit II. St. att fästa K. M:s uppmärksamhet
pä nödvändigheten af all möjlig skyndsamhet härutinnan,
kan jag af alla dessa förenade skäl icke annat än på det högsta
tillstyrka R. o. Ad. att bifalla Ulsk:s förevar, utlåt., hvarom jag hos
Hr Gr. o. Landtm, anhåller om propos.
Frih. Cederström, Jakob: Jag har begärt ordet egentligen
för att besvara några af II. Ex. Hr Gr. Posse och Hr Gripenstedt
emot mitt förra yttrande riktade anmärkn:r. Dessa Hrr hafva ansett
mitt förslag, att bestämma viss tid för arbetels fullbordan, såsom
ett villkor för anslagets beviljande, vara detsamma sorn att vilja
ställa lagberedningens verksamhet på beling, såsom eli vanligt handtverksarbete.
Så var ingalunda min mening. Mine Hrr! med fullkomligt
erkännande af de mäns skicklighet och lämplighet, som
Konungen utsett till ledamöter i lagberedningen, är jag öfvertygad
att om de använda sin förmåga såsom sig bör, kunna de långt före
den termin jag föreslagit hafva fullbordat hela sitt arbete. Det var
väl då icke af njugghet, som jag föreslog ali de i allt fall skulle få
uppbära sina arfvodcn till 1849 års slut. Men i händelse arbetet
dä icke vore färdigt, borde de också återbära hvad de under dessa
är åtnjutit.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rud., uppläste följande:
Mine Hrr! Jag ber lill alt börja med om ursäkt, att jag besvärar
med ett skriftligt föredrag, då jag både helst ville och borde
föredraga min mening muntligt, men jag vill bespara våra protokollister
en möda, som tyckes falla dem tung, alt nemi. så uppteckna
mina anföranden, att de åtminstone innehålla ett ord af hvad
jag verkligen yttrat. Efter denna förutskickning, torde jag få utbedja
mig någon liten uppmärsamhet på hvad jag vågar framställa
i ämnet och jag öfvergår till det, i fullt förtroende till densamma.
Uppgiften, mine Hrr! på den lid, hvilken användts för utarbetandet
af det nya lagförslaget, utgörande blott 4 af våra lagbalkar,
torde förefalla en hvar snart nog såsom en otrolig saga, dä
man af Utsk:s utlåt, finnér, att för detta förslag har användts liera
tiotal af år än Napoleons lagberedare använde åratal för Frankrikes
utmärkta lagverk. Vära lag-comiterade hafva vandrat uti sina villfarelsers
öken nära nog lika länge som Israels barn behöfde för att
genomtåga den öken, hvilken Napoleon under sin Egyptiska expe
-
Den 2 !■' e k r u a r i f. m.
253
dilion genomtågade på 14 dagar. Vi veta, att Israels barn hade för
sig en eld- och en molnstod, jag vill icke säga, alt våra lagberedare
under sin vandring efter lagen haft för sig en guldstoft, äfven
om den summa af öfver 300,000 r:dr b:co, sorn deras irrfärd
kostat, kunde anses för en sådan, men att de varit besvärade af
en molnstod visar sig af deras oförmåga, alt se klart; och att de
ansett cirkelvägen för den rättaste, finner man af den tid deras arbete
cirkulerat utan att ännu kunna nä ett slut, långt mindre qvadrera
med sunda förnuftet. Mine Hrr! de hafva märkt, att de såsom
ofvannämnde folk hvarken saknade kläder eller föda sä länge
marchen varade, de hafva ock derföre ej gjort sig så brådt om;
man har hetalt dem, mina Hrr! icke efter arbetet, utan efter tiden,
som de haft arbetet under händer, och de hafva så begått,
att det icke blott läckt till för deni så länge de sjelfva kunnat se
ut att arbeta, utan äfven ät andra, så att de förra såsom utslitna
och öfveransträngda, det Gud må veta de måtte hafva varit, kunnat,
oin jag ej misstagit mig, få sitt förra arfvode uti pension, det Staten
ock gerna kunde lemna; ty jag är öfvertygad, att de förtjente
det lika så myckel såsom pensionärer sorn förut. Jag tycker nu,
att vi borde låta en riksdag förlöpa utan att öfver vår lag-comité
låta regna öknens manna, på det vår Styrelse må kunna få tid,
alt uttänka någon bättre utväg, att få eli nytt lagverk till stånd,
och våra lag-comiterade mätte fä tid, att använda några dagar på att
blifva klokare; ty att de ännu icke haft någon tid öfrig för detta
ändamål, bevises bäst af deras arbete, då sjelfva vår nuvar. lagberednings
Moses, jag vägar kalla honom så, emedan jag förmodar,
att han af dem, hvilka fördelat aflöningen mellan ledamöterna, ansetts
stå uti ett innerligare förhållande till lagarnes anda än de öfriga,
då han har nära dubbelt betalt, velat stadga t. ex. 100 r:dr
b:co böter för arbete på Söndagen; ja! jag skulle af hvad jag sett
af detta lagberedningsverk ej falla i förundran, om han velat liksom
nämnden under häradshöfding Creutz adoptera hvad Creutz i sitt
vädjande till nämnden behagade kalla den Gudomliga lagen och för
oqvädins ord döma till helvetets eld; och det förundrar mig ej eller,
att han ansett hvilodagen böra så strängt iakttagas, då, om man
får sluta af arbetstiden på lagberedningsverket, han knappast varit
konseqvent nog; ty de Hrnne lära hafva hållit hvilodag 7 dagar i
veckan och endast beredt sig på att arbeta i fall der någon skulle
återstå. Af hvad jag yttrat, anser jag R. o. Ad. göra håde vårt
tillämnade nya lagverk och lagberedningen den bästa tjenst med
att ställa dem samt och synnerligen under framtiden och afslå Utsk.-s
förslag i denna punkt; att nationen ej är otjent dermed, visar sig
af den ringa belåtenhet man förefunnit med comitéens hittills lemnade,
att jag må s. k. det, fyrabends arbete; ty att det ej mätte
vara allt hvad man, om de arbetat 6 dagar i veckan, kunnat vänta
sig för 300,000 r:dr b:co, synes mig klart. Jag vill också ej dölja,
att jag befarar, att då 3:ne lagbalkar återstå och 4 blott pä nära 40
år hunnits med, om samma arbetsmetod följes, ty hittills mätte
man hafva följt en viss Romares, som när han låg i gräset yttrade:
”Ack! om detta vore att arbeta!” vi måste betala ännu 300.000
254
Den 2 Februari f. m.
r:dr b:co förr än vi kunna få dessa balkar i samma skick som de
förra eller så, alt vi icke kunna begagna dem; och jag må bekänna,
att det är i mitt tycke för mycket penningar, att samla öfver
våra lagberedares hufvuden.
Några torde väl invända, att det vore orätt, att ej säga synd,
att ett förslag, som kostat sä mycket penningar för några lumpna
12,000 r:dr b:co årligen lemnades ofullbordadt; de bevisa, att de
befinna sig uti samma villfarelse som Utsk., som tyckes befara, att
lagberedningen skulle gå allt för hastigt tillväga med fullbordandet
af arbetet och derföre bestämt, att, i fall, olyckligtvis, som det af
ordslällningen tyckes betyda, arbetet skulle blifva färdigt eller rättare
de skulle medhunnit göra slut pä vår lag före 1850, skall
resten af anslaget åt kommande Ständers disposition uti riksg:kont.
reserveras. Frukten ej, mina Hrr, att arbetet blir färdigt så länge
J lemnen penningar, åtminstone ej förr än de arbetande arbetat
sig till pension, och jag vågar derföre såsom jag yttrat anse för
bäst, att vi hellre reservera hela frågan till kommande Ständers
disposition. Det är väl sannt, mine Hrr! förslaget står nationen i
öfver 300,000 r:dr b:co, men att döma dess värde derefter vore
att handla lika såsom om man ville hälla ett visst litet djur, som
insmugit sig uti ett penningeskrin och söndergnagat en på denna
summa lydande sedelbundt, uti det värde, hvarför det gjort skada;
mången skulle väl anse det ej vara annat värdt, än alt blifva dräpit
och om lagförslaget och lagberedningen genom ifrågasatta afslag
skulle finna sig både slagen och dräpen, sä får jag uppriktigt bekänna,
att sorgens beklagande, åtminstone för min del, undanbedes.
Det kunde väl vara penningar värdt, att se huru kuriöst hela
lagberedningens förslag kunde rätt blifva, om det hunne att blifva
färdigt, detta Penelopearbete, vår nuvar. lags svepnad; men, mina
Hrr! då skulle jag utbedja mig, att Hr Richert, han som har
4000 r:dr b:co såsom ledamot af lagberedningscomitéen, och dessutom
en af de största domsagor och stor pension, med sin kända
rättvisa, oegennytta och patriotiska uppoffringslnst ville bestämma
ett lika strängt straff för underlåtenhet af arbete under söckendagarna
som för arbete om Söndagen, och ett derefter lämpadt straff,
ifall statens arbete uträttas så, att det aldrig når hvarken slut eller
ändamål; ty eljest befarar jag, att hvarken vi eller våra barn få
tillfredställelsen att se de 3:ne återstående lagbalkarnas kuriosa, helst
många af ledamöterna i comitéen, såsom denna comitées veteran
Frih. Boije, kunna finna på att blifva klokare för hvarje dag; ty
det är ett slags fullkomlighets förmåga, för hvilken sjelfva vära lagars
högste ombudsman, Just.-ministern, då det gällde nya lagförslagets
hufvudprinciper här på Riddarhuset, visade sig ej vara främmande.
1 öfrigt vågar jag fästa Hrr:nes uppmärksamhet derpå, att
ehuru Utsk. för skens skull, att jag må sä säga, tillstyrkt K. propos:n
om anslaget för lagberedningens fortsättande, så tyckes dess
fosterländska nit och tillgifvenhet för det rätta dock hafva varit starkare
än dess undergifvenhet för det mäktiga, då det, genom anförandet
af de stora kostnader, som på lagberedningen användts, liksom
hviskat oss i örat: ”Bifallen icke vårt förslag/”
Den 2 Februari f. m.
255
Hvad nu den 2:dra punkten uti förslaget angar, så är den den
lista och hela lagberedningens anda lik på så sätt, att, ehuru man
ännu ej användt de 3000 r:dr b:co, som till tryckning af lagberedningens
förhandlingar äro anslagna, begär man likfullt dess ökande
till dubbelt; det kan vara både dubbelt klokt och försigtigt, men
jag anser helt enkelt bade för klokast och försigtigast, alt låta dess
behandling blifva lika så lik det förra förslagets, som förslagen likna
hvarandra, och a Islå detsamma; helst, om det, sorn kan väntas af
lagberedningen,- likt hvad vi fått, vi på så sätt få hafva både lag
och penningar i behåll.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Den förste talaren i
dag har uttryckt den opinion att många personer i vårt land skulle
ogilla hvad lagcomitéen och lagberedningen föreslagit i fråga om
förändringar i vår nu gällande civil-lagstiftning. För min del får
jag högtidligen förklara, att, efter det begrepp jag gör mig om Statens
ändamål, kan jag icke dela denna åsigt. Då jag yttrat detta,
anser jag mig äfven böra anföra skälen för min öfvertygelse i denna
sak. De skäl som tala för lagberedningens fortsatta verksamhet,
anser jag kunna fördelas uti 2:ne kategorier. Sålunda vill jag för
det första fästa uppmärksamheten på den nytta, som ofvannämnde
comitéers verksamhet redan medfört för landet. De
comitéer, som här i landet under de sednare tiotalen af år varit
nedsatte, hafva utgjort sammanhållningspunkten för den juridiska
bildningen inom vårt land. Vidare får jag fästa uppmärksamhet
derpå, att våra domare ofta haft en god ledning af lagcomiléens
lagförslag med ty åtföljande motiver, då de skolat__tillämpa 1734
års lags ofta dunkla och ofullständiga stadganden. Afven bör man
erinra sig alt vid de diskussioner som inom RiksStin under flere föregtde
riksd:r ägt rum ang:de speciella lagfrågor, har man ofta hört
lagcomitéens förslag åberopas lill stöd för de åsigter som gjort
sig gällande. Att sådana frågor ännu ofta skola förekomma till dess
vi fä ett nytt lagverk, ligger i sakens natur, ty tidehvarfvets framskridna
utveckling fordrar lagarnes omskapande. Ett tydligt bevis
derpå lemnar sista riksd:s-beslutet. Det innehåller 81 §§, hvaraf
öfver 4 angå lagstiftningsfrågor. Jag tror mig sålunda hafva nöjaktigt
utredt, det comitéens verksamhet redan haft stor nytta med sig.
Det återstår nu för mig att framställa den 2:dra kategorien hvarunder
frågan, enligt min förmening, bör betraktas; nemi. nyttan
för framtiden deraf, att lagberedningen får fortsätta och afsluta sitt
arbete. Såsom ett bevis för behofvet af en ny systematiskt ordnad
lag, torde jag endast böra fästa uppmärksamheten på den allmänna
klagan som föres öfver brist på sammanhang emellan de många
särskilda författningar, som efter år 1734 utkommit, och hvilka
dels upphäfva, dels förändra eller förklara den nu gällande lagen.
Orsaken till detta sistnämnda förhållande ligger tydlig för den som
besinnar att de tillkommit under tidehvarf af olika politiska förhållanden,
ity att en del äro gillade och antagne under den s. k.
frihetstiden, andra åter under det envåldsmakten vär herrskande i
Sverige, samt en del slutligen tinder värt nuvar. konstitutionella samhällsskick.
Slutligen anhåller jag få fästa mig vid den tillvitelse Hr
25 G
Den 2 Februari f. m.
Iiääf gjort lagcomitéen, att dess förslag och åsigter skulle vara alltför mycket
divergerande frän det inom landet rådande tänkesättet. En sådan åsigt
får jag för min del bestrida, och att lagcomitéen handlat under en motsatt
öfvertygelse visar sig tydligen af de allmänna reflexioner, som den förutskickat
sitt år 1826 ntgifna förslag till civil-lag, der det i ingressen
heter: ”comitéens fasta föresats har från början varit att icke uti
förut gällande stadganden tillstyrka någon ändring, som ej efter
comitéens öfvertygelse varit påkallad af de nya förhållanden och ombytta
tänkesätt, hvilka under samhällets fortgång till högre utbildning
uppkommit och stadgat sig.” För öfrigt har lagcomitéen pä
ett annat ställe sagt, att den hufvudsakligast sökt rätta sig efter folkets
behof. Jag tillstyrker bifall till betänk.
Hr Printzenskjöld, Carl: Här är visserligen redan så
mycket ordadt rör:de delta utlåt., att jag icke har synnerligen mycket
att dertill lägga, men jag anhåller dock att få yttra några åsigter
dem jag om saken äger. En omständighet, som synes mig vara
af särdeles stor vigt är den, att K. St. frän K. M. fått emottaga
ett af lagberedningen upprättadt förslag till kriminal-lag. Detta
förslag är för det närvar, föremål för LagUtsk:s pröfning. Man
känner icke ännu hvad detta Utsk:s åsigt derom kan vara; men
om man antoge att Utsk. endast i vissa delar tillstyrkte detsamma,
men deremot i,öfrigt ansåge det böra förkastas, eller ock, att Utsk.
funne förslaget vara så föga öfverensstämmande med folkets begrepp
och sedvänjor, m. m., samt om R. St. jemväl gillade denna åsigt, —
så blefve ju följden den, att behof uppstode att iå ett nytt kriminallagförslag,
fotadt pä helt andra grunder, utarbetadt af en comité, sammansatt
af andre personer än lagberedningens nuvar. ledamöter.
Då stöde man ungefär pä samma punkt som för 30 år tillbaka.
För den händelsen vore det således af vigt att R. St. sätta sig i
tillfälle att, i sammanhang med frågan om fortsättande af lagberedningens
arbeten, kunna för K. M. anmäla sin önskan om utarbetande
af ett nytt kriminal-lagförslag, och derföre är det af vigt att
icke pröfva denna fråga förr än man fält tillfälle granska det afgifna
lagförslaget samt att deröfver fatta sitt beslut. På dessa skäl
anser jag det lämpligast att R. o. Ad. uppskjuter med pröfningen
af förevar, utlåt, intilldess så skett, samt hemställer derföre om icke
utlåt, bör till SlatsUtsk. återremitteras, med förständigande för
Utsk. att med detsamma till RiksStm åter inkomma, sedan förberörde
granskning försiggått.
Hr Få hr teus, Olof Immanuel: Lika med flere föreg:de
talare, anser jag StatsUtsk:s förevar, betänk, böra af R. o. Ad. bifallas,
och jag anhåller att få redogöra för mina skäl till ett sådant
tillstyrkande. Ett arbete, som till följd af K. M:s o. R. St:s beslut
i mer än -^:dels århundrade fortgått och, enligt Utsk:s utredning,
redan kostat staten öfver 300,000 r:dr, kan, såsom mig synes, icke
afbrytas utan de mest framstående skäl, som nöjaktigt kunde
förklara en sådan inkonseqvens från representationens sida. Och
hvilka skulle då dessa skäl vara? Man har sagt att tidpunkten icke
vore inne, emedan de nya tänkesätt, som man påstår hafva sjelfvisk
-
Den 2 Februari f. m.
257
viskheten (ill grundtanke borde få rådrum att utveckla sig, såsom
orden folio, i all sin glans, innan man företog sig en ny lagstiftning. Om
jag äfven skulle medgifva att någon egoism skulle hafva vunnit insteg
i det närvar, tidslynnet, kan man likväl icke utan orättvisa tillämpa
detta på det nya lagverket, hvilket tvertom ostridigt andas varm
kärlek för det sanna, och ingalunda bär stämpeln af sjelfviska åsigter.
Den värde talare, som nu yttrat en sådan mening, skall ock
säkert, såsom känd att vara stark häfdeforskare, instämma med mig
deruti, att den allmänna bildningen och den borgerliga lagstiftningen
alltid utvecklat sig i bredd med hvarandra, och kunna icke titan
ömsesidig vexelverkan fortgå. Man har vidare sagt att lagförslaget
. rönt ett allmänt ogillande. Afven jag har haft tillfälle alt
inhemta någon kännedom om allmänna meningen härom i landet,
och får i alseende derå vitsorda hvad StatsUtsk. yttrat, alt nemi.
det nya lagverket sedan lång tid tillbaka af nationen med längtan
emotses. Hvilket omdöme man än ur politisk synpunkt må
hafva derom, så kan man dock icke utan orättvisa neka, att hvad
af arbetet hittills blifvit synligt, är byggdt på höga rättsfilosofiska
grunder, och utan tvifvel skall det, från vetenskaplig synpunkt, blifva
ett vackert monument från värt tidehvarf, äfven om det icke
kommer till verkställighet. Jag anser således att det vore R. o. Ad.
mindre värdigt att, då arbetet är så nära sin fullbordan, besluta
detsammas afbrytaude. En talare har yrkat återremiss, på det att
Utsk. mätte komma i tillfälle att tillstyrka R. St. att såsom villtor
för anslagets beviljande bestämma en viss tid inom hvilken arbetet
bör vara verkstäldt. Delta förefaller mig ungefär såsom om en enskild,
hvilken ville hafva ett hus uppbyggt, föreläde byggmästaren
viss tid inom hvilken huset borde vara byggt, utan afseende på huru
det blefve beskaffad!.
En annan talare har tillstyrkt Ståndet att uppskjuta behandlingen
af denna fråga lill dess LagEtsk. inkommit med sitt utlåt,
i anledn. af kriminallagförslaget. Det heter nemi. att man borde
vänta till dess man fått kännedom om detta Utsk:s yttrande derom,
och fått erfara hvad beslut R. St. derutinnan fattat, på det att,
ifall detta skulle blifva afslag, man då kunde i sammanhang med
nu förevar, fråga bestämma om utarbetande af ett nytt kriminallagförslag.
Men jag hemställer om vi hafva behof af LagUtsk:s
omdöme för alt i allmänhet bestämma vårt eget i fråga om den K.
propos:s antaglighet eller förkastlighet. För min del har jag derutinnan
stadgat min öfvertygelse; och anser i följd deraf någon vidare
utredning i nu förevar, fråga ej vara behöflig. Jag instämmer
med dem, som yrkat bifall å utlåt.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag hade icke ämnat yttra
mig i denna fråga, emedan jag skulle ansett det såsom en missaktning
emot majoriteten inom detta Stånd, att ett enda ögonblick
befara att det förevar, betänk, skulle återremitteras eller afslås.
Jag föreställde mig nemi. att denna majoritet, lika med mig, insåg
vigten af att få fullbordadt ett lagverk, som under nära 40 år va
2
H. 17
258
Den 2 Februari f. m.
rit under handläggning; isynnerhet, da detta arbete nu är sa nära
sitt slut, att endast några balkar af civil-lagen återstå att utarbeta.
Jag har ansett delta sä klart, att ett vägrande nu att bevilja det
begärda anslaget till fullbordandet af ofvanberörde verk vore, efter
min föreställning, att betrakta ungefär såsom om man med stor kostnad
uppförde en byggnad, men icke ville kosta på sig uppförandet
af eli tak deröfver, utan hellre lät hela byggnaden förfalla. Om
taket blifvit pålagdt, kan, sedan mellanväggen Hyttas, innanredning
förändras och förbättras; men saknas taket, förstöres huset, och den
nedlagda kostnaden är hortspild. De återstående balkarne åro dessutom
af särdeles stor vigt, enär de i sig innefatta kreditlagstiftningen
jemte rättegångsordnm. I följd af denna min förtröstan, har
jag med särdeles förundran i dag funnit att en tydlig plan är anlagd
till förhindrande af bifall å StatsUtsk:s förevar, betänk.; dervid
Frih. Cederström, Jakob, synes fungera såsom chef för avantgardet,
sekunderad af Hr Munck af Rosenschöld, såsom tiraljör, hvarefter
Hrr Rääf och Printzenskjöld ryckt fram såsom kärntrupper och
måhända hafva vi ännu flere alt vänta. Vid sådant förhållande
anser jag det icke vara utan vigt att flere ledamöter af motsatt öfvertygelse
rangera sig på linien till motstånd; och anhåller jag derföre
att få yttra några ord i ämnet. Hr Rääf har på vanligt sätt
klandrat den närvar, tiden och påstått att en oro gick genom densamma,
hvilken gjorde vår generation oduglig till lagstiftarekallets
utöfvande; hvadan man, efter hans åstundan, borde dröja med
lagförslagens granskning till dess att mera lugn i sinnena inträdde
och ett allmänt bifall till de af lagcomitéen uttalade åsigter gjorde
sig gällande. För min del tror jag det vara omöjligt för Hr
Rääf eller någon annan, ehuru mäktig han än vore, att hindra liden
i dess framåtskridande utveckling. Inka omöjligt sorn det är
för den värde ledamoten alt återkalla en tid, som ligger 100 år
bakom oss, torde det vara fruktlöst att vänta på en tidpunkt, dä
allas åsigter komme i full öfverensstämmelse. Frih. Cederström har
uti sitt sednare anförande, såsom försvar för sitt förut gjorda betings
förslag, tillkännagifvit att han vore öfvertygad om de mäns
skicklighet och goda vilja, hvilka för närvar, äro ledamöter af lagberedningen.
Men i sådant fall bör man väl också inse öfverflödigheten
af de utaf honom föreslagne villkor för anslagets beviljande.
Den ädle Frihm har troligen sig bekant den ryktbara processen emot
Alexander Dumas i Paris, som förbundit sig att leverera vissa
litterära produkter i veckan. Månne meningen vore att på samma
sätt gå till väga med lagbereduigens ledamöter? Det vore verkeligen
kuriöst nog att se Frihm; såsom president kalla bemälde ledamöter
inför skranket, att stå till svars för det de icke uppfyllt deras litterära
förbindelse. Hr Printzenskjöld bar yttrat, (så vidt jag rätt
fattat hvad han sagt, ty han var vänd med ryggen ät mig under
det han talade) att man borde invänta LagUtsk:s utlåt. ang:de kriminal-lagförslaget,
innan man fattade ett definitivt beslut i nu förevar.
fråga. Delta är dock blott ett af de många svepskäl, som man
håller i reserv för att hindra fortgången af vårt lagverks ordnande
och som, på sätt Hr Gripenstedt anmärkte, i sjelfva verket blott är
Den 2 Februari f. m.
259
ett förklädt afslag. Om vi skulle låta sådane skäl och in vä noin gar
gälla och ständigt uppskjuta fullbordandet af lagberedningens arbete,
skulle vi kunna få hålla på i 100 år, innan vi komme till målet. Alla
uppskof fördyra arbetet genom den på redan nedlagde kostnader
belöpande räntan. Jag får vördsammast tillstyrka bifall till
utlåt.
H. Ex. Hr Gr. Posse: En ledamot har här uppläst ett skriftligen
författadt anförande, som visserligen är af den beskaffenhet att
det kunde påkalla ett allvarligt besvarande om icke tillrättavisande
från min sida; men jag tror mig handla rättast och i öfverensstämmelse
med H. o. Ad:s värdighet, om jag söker glömma alt ett sågan
t anförande kunnat på detta rum afgifvas. Jag har egentligen begärt
ordet i anledn. af en värd ledamots, Hr Rrintzenskjölds yrkande, alt
ifrågav. utlåt, borde till StatsUtsk. återremitteras med föreskrift att Ulsk.
borde låta detsamma hvila lill dess sig visadt hvad öde K. M:s nåd. propos.
om antagande af en ny strafflag kunde komma al t röna. Men de skäl
den värde talaren anförde, synas mig snarare tala för bifall till utlåt.,
än till återremiss deraf; ty om R. St. icke skulle antaga nämnde
propos., om äfven med ändringar, utan anse den böra helt och
hållet omarbetas, sä uppkommer ju okadt behof af anslag till lag
beredningen.
Dessutom får jag fästa uppmärksamhet derpå, att det
vid förra riksdagen beviljade anslag icke var beräknadt längre än
till slutet af det år, dä innevar. riksdag tog sin början, d. v. s.
till slutet af förra året. Till arfvoden för lagberedningens ledamöter
under detta år finnes således icke mer än de besparade 3000
r:drne. Men denna summa räcker endast till för 3 månader. Om
således med afgörande af detta utlät, skulle dröjas sä länge, sop
sistbemälde talare föreslagit, sä vore fara värdt att man i brist på
medel finge upplösa lagberedningen, eller ock låta den fortfara utan
att man visste om medel till ledamöternes aflönande af R, St. blefvo
anslagne eller icke.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke underlåta att
yttra min tillfredsställelse deröfver, att StatsUtsk. uti sitt utlåt, öfver
den nåd. propos:n i detta ämne frångått det sätt Utsk. förut vidtagit,
eller att föreslå anslags beviljande endast för en del af den
ifrågasatta tiden. Om detta skett derföre, att Utsk. numera ändrat
grundsatser i det fallet, eller om det härflyler från någon förkärlek
för denna sak, lemnar jag derhän. Emellertid anser jag mig hvarken
böra afslå eller ens söka åstadkomma någon förminskning i det
begärda anslaget, utan håller före att detsamma bör i sin helhet
beviljas, på det att vi en gång må få se slut på det arbete, som
är nedlagt på nya lagverket samt en gräns blifva salt för de dryga
summor, som det kostat staten. De redan utarbetade 4 balkarne
hafva kostat 300,000 r:dr och om förhållandet är, som Frih. Raab
uppgifvit, att de återstående äro de vigtigaste, sä torde deras fullbordande
fordra en ganska rund tid och således ytterligare betydliga
summor härföre utgå. Om emellertid en beståndande nytta deraf
är att hemta, så äro penningarne visserligen icke illa använda.
17*
260
Den 2 Februari f. m.
Derom vill jag likväl icke inlåta mig i diskussion. R. St. få dessutom
tillfälle att pröfva förstlingen af berörde arbete, när från LagUtsk.
inkommer den K. proposm om ny strafflag. Emellertid kan
jag icke tillbakahålla den anmärkn., att då lagberedningen kostat
och kostar 12,000 r:dr om året, men den först tillsatta lagcomitéen
åtnöjt sig med 7000 r:dr eller vida mindre, så är det så
mycket angelägnare att söka påskynda arbetets afslutande. Kostnaden
är i alla fall icke jemförlig med de olägenheter, som det närvar.
interimstillståndet medför vid lagskipningen. Just.statsministern
har väl yttrat att det icke skulle vara i fråga mer än ett par års
utgifter, och att civillagförslagets granskning säkerligen skulle kunna
afslutas före nästa riksdag; men jag tror dock icke att man bör
alltför mycket lita derpå, utan vara beredd på möjligheten att det
kan draga längre ut på tiden. Frih. Hermelin tycktes mig hafva
yttrat att lagberedningen borde vara permanent, samt ständigt vara
till hands att afgifva utlåtm öfver ifrågasatta lagförändringar. Jag
är derutinnan af motsatt mening med honom, och kan icke finna
mig i den tanken att hafva en ständig institution, som hvarje vinter
vore sysselsatt med alt uppgöra projekter till förändringar i de bestående
lagarne. Jag befarar att vår tid i allmänhet icke är vuxen
det kallet att stifta lagar, beståndande för sekler ; och om man ser
närmare på de författningar, som på de sednare 14 eller 15 åren
utkommit, och hvilka äro profbitar på förmågan i detta afseende,
måste man, efter min öfvertygelse, draga i betänkande att härutinnan
lemna sitt förtroende åt vår tids lagstiftare eller förslagsförfattare.
Såsom exempel derpå torde vara nog att nämna, hurusom
år 1835 utfärdades en författning om lösöreköp, hvilken år 1845
måste ändras. Ar 1841 beslöts en lag om bysättning, som år
1845 måste erhålla förklaring. Likaså beslöts år 1841 ändring i
nuvar. lags stadganden om spöstraff, hvaraf följderne torde vara
kännbara nog för allmänheten. Slutligen antogo R. St. för deras
del vid 1845 års riksdag en lag, som icke af Konungen kunde promulgeras,
utan att tillägg deruti gjordes. Allt detta väcker icke
hos mig någon särdeles stor förhoppning om hvad vi hafva att för
vänta.
Men som jag icke är lagkunnig vill jag icke tillmäta mig
att kunna med visshet på förhand bedöma denna fråga. StatsUlsk.
tyckes mig dessutom hafva sett saken icke långt ifrån ur samma
synpunkt, som jag ser den, enär Utsk. föreslagit R. St. ”att hos
K. M. i und. anmäla sin önskan och förhoppning, att lagberedningens
maktpåliggande arbeten må, med all den skyndsamhet ärendenas
noggranna behandling medgifver, bringas till fullbordan.” Jag
skulle för min del önskat att Utsk:s tillstyrkande varit af något
större omfattning, isynnerhet i afseende på angelägenheten att fullborda
rättegångsbalken. Vissa deraf beroende frågor, såsom den
om domstolsorganisationen i allmänhet, äro af särdeles vigt att afgöra
innan sjelfva lagförslagen pröfvas.
Den länge omtalta frågan huruvida lagmans- och kämnersrätterne
skola upphöra eller icke, samt om de, i sednare fallet, i alla
orter skola ersättas af mindre talrika hofrätter, eller om blott af
de nu existerande hofrätterne särskilta divisioner skola tidtals för
-
Den 2 Februari f. m.
261
(lytta sig lill orterne der domstol skall sitta, — är t. ex, ganska
vigtig att få afslutad. Att snart få ett förslag till rältegisbalk uppgjordt,
anser jag derföre vara af särdeles vigt. I det afseendet delar
jag dock icke Frih. Jakob Cederslröms åsigt, att man borde utsätta
en viss dag, före hvilken ifrågavar. arbete borde vara färdigt;
men jag tror likväl att då man under mer än 36 år funderat på
dessa saker, så torde icke uppgörandet af ett förslag till rälteg:sbalk,
för dem som förstå sin sak och deri skåda klart och djupt, erfordra
så särdeles lång tid, isynnerhet då ett förslag i den vägen redan af
lagcomitéen är uppgjordt, och lagberedningens arbete således egentligen
inskränker sig till att granska detsamma. Min önskan hade
derföre varit att StatsUtsk. jemväl tillstyrkt R. St. att hos K. M. i
tind. anhålla, det K. M. ville så förordna om lagberedningens arbete,
att åtminstone ett förslag' till rättegisbalk kunde vid nästa riksd. vara
färdigt att föreläggas R. St.; dock icke så naket, som det tillkommit
i verlden genom beredningen, utan att detsamma måtte varda
ålföljdt af de anmärkmr, upplysningar och utlåtin ronde detsamma,
som vederbör, auktoriteter kunna göra, så att R. St. då ändtligen
må blifva i tillfälle alt besluta öfver detta så länge påtänkta vigtiga
ämne, som utgör så att säga sjelfva grundvalen för många öfriga
delar af lagen.
Jag tillstyrker återremiss af betänk.
Hr Bruce, Rob. Ed v.: Det gentila militära sätt, hvarpå
Frih. Raab afhandlat denna fråga, föranleder mig att instämma med
honom. Han har talat om avantgarde och tiraljörer m. m. På vår
sida anser jag honom höra till arriergarde!. Sjelfva kärnskottet var
skjutet af Hr Gripenstedt och det gick bra, ehuru ej deraf förorsakades
någon kontusion. Man har eljest talat om den stora summan
af 300,000 r:dr, som till detta arbete skall åtgått. Denna summa
är visserligen betydlig, men fördelad på 3 millioner menniskor golden
dock blott 5 sk. per man; och del är väl icke för mycket för
att få ett ordnadt lagverk här i landet. Sä var äfven förhållandet
med Götha kanal. Den kostade stora summor och man arbetade
mycket mot dess anläggande; men nu utgör den en ärestod för Gr.
Platen. Skola vi väl i afseende på lagverket följa Hr Rääfs råd och
låta arbetet hvila, på det byggnaden må kunna sätta sig, eller vore
det icke mycket bättre att fullborda den? Jag tror detta sednare
vara bäst; behöfves någon sporre för lagberedningens ledamöter till
påskyndad verksamhet, så är Regeringen bäst i tillfälle att applicera
den. Jag tillstyrker bifall till Utsk:s utlåt.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag börjar med att hembära
StatsUtsk. min tacksamhet för dess utredning af de kostnader,
som de mångfaldiga lagcomitéerne förorsakat staten. Jag skulle likväl
önskat, att Utsk. derjemte jeni fört beloppet af dessa kostnader
med värdet af sjelfva det derför verkställda arbete, hvarigenom R.
St. vunnit en ytterligare upplysning i ämnet. Mig synes likväl alt
en temligen allmän tanke utbredt sig derom, att dessa comitéer och
beredningar icke ännu ledt till något dugligt resultat. Erfarenhet
derom hann man alt förvärfva under de näst föregide riksd:ne, da
Den 2 Februari f. m.
åtskilliga af de utaf förra lagcomitéen uppgjorda förslag till förändringar
i vår nurat-, civillagstiftning, hvilka af enskilda motionärer
upptogos, blefvo till största delen af R. St. afslagne. Mia mening
är visserligen icke att lagberedningens verksamhet nu skulle afbrytas,
eller att man skall vägra anslag åt densamma; men jag anser att
någon besparing bör kunna tillvägabringa» uti de dryga kostnader,
sorn denna beredning medförer, jern förda med hvad för andra statens
behof tarfvas. Det visar sig då af K. M:s nåd. propos. i ämnet,
att lagberedningen under en del af sin verksamhet sedan förra riksd.
kunnat arbeta med endast 4 ledamöter. Jag skulle tro att detta också
hädanefter kan låta sig göra; ja att antalet t. o. m. kunde inskränkas
till 3. Ordspråket lyder ju ”tres faciunt collegium”.
Då man känner hvilket afgörande inflytande ordf. har på besluten
inom lagberedningen, torde man också kunna antaga det vara tillräckligt
med 2 bisittare jemte ordf. Om då den sistnämndes höga
arfvode derjemte något nedsatles, vunne man en ganska betydlig besparing.
Mig synes också, som om sistberörde arfvode kunde tåla
vid en betydlig afprutning, isynnerhet som denne ledamot särskildt
uppbär så väl inkomsterne af sin innehafvande tjenst, som ock sin
pä allmänna indragningsstaten uppförda pension. I afseende på detta
sistnämnda förhållande, synes tiel vara förtjent af en särskild uppmärksamhet,
att en man, sorn af 11. St. fått en pension för ett arbete,
som han afslntat, fortfarande uppbär samma pension sedan han
blifvit tillkallad att ytterligare granska sitt eget arbete, samt derföre
uppbär särskildt arfvode af icke mindre än 4000 ndr b:co. Dessutom
anhåller jag att fä fästa It. o. Ad:s uppmärksamhet på en annan
omständighet. Af den K. propos:n upplyses, att rättegrs-balken,
”såsom ägande, genom den härunder innefattade rättegången i brottmål,
närmaste samband med den nya strafflagen och dertill hörande
frågor, nu hufvudsakligen vore under arbete”. Enligt mitt sätt att
se saken, hade lagberedningen, efter det den slutat förslaget till
strafflag, genast bordt sysselsätta sig med utarbetande af en rälteg:sordn.
, åtminstone i brottmål, så att ett förslag derutinnan kunnat
vid denna riksd. i sammanhang med kriminallagförslaget lill R. St.
öfverlemnas. Dä nu så icke skett, anser jag arbetet icke hafva bedrifvits
med den urskillning, som man kunnat vänta sig. Då vid
1841 års riksd. II. St. nedsatte en lagberedning för att granska det
arbete förra lagcomitéen aflemnat, förväntade R. St. att berörde
granskning innan 1844 års slut skulle vara fullbordad. Vi hafva
nu 1848 och af den K. propos:n kan man sluta, alt arbetet icke
blir färdigt förr än emot slutet af det år då nästa riksdag börjar.
Således 6 år utöfver den tid, R. St. ansägo dertill erfordras. Hos
hvem felet ligger, tillhör icke mig att bedöma. Man har yttrat,
att om detta arbete icke ägde någon annan förtjenst, hade det åtminstone
den, att vara grundadt pä rätts-filosofiska grundsatser. För
min del tror jag, att ett lands lagstiftning icke bör vara grundad
på några idéer; åtminstone bör den icke rätta sig efter s. k. rationella,
utan hufvudsakligen på nationella idéer. Jag tror att de förslag,
som hittills i denna väg blifvit framställda, sakna den sistl)ä
mnde egenskapen, att vara nationella, och deremot öfverflöda af
Den 2 Februari f. m.
263
rationella idéer. Att fordra det R. St. skola betala 300,000 r:dr och
derutöfver, för att framkalla arbeten, som möjligen i vetenskapligt
hänseende kunna vara förtjenstfulla, men i praktiskt afseende ej hafva
mycket värde, torde vara för mycket begärdt. Jag får således, i anledn.
af hvad jag nu anfört, yrka, att det begärda anslaget måtte
nedsättas med £:del, och att således endast 9,000 r:dr årligen intill
nästa riksd. måtte beviljas till fortsättande af lagberedningens arbeten.
Slutligen instämmer jag med flere föreg:de talare deruti, att
R. St. måtte uti den und. skrifvelsen till K. M. uttrycka en bestämd
önskan, att lagberedningens arbete malle så ställas, alt det kun afslutas
före nästa riksdag, och att således det af StatsUtsk. nyttjade
ordet ”förhoppning”, icke måtte i den und. skrifvelsen inflyta. Jag
tror att man numera icke bör öfverlemna sig åt några förhoppningar,
utan tydligen uttrycka hvad man verkligen åslundar, för att en
gång få slut på dessa kostnader, som eljest måhända aldrig skola
upphöra. Af alla dessa skäl yrkar jag således återremiss af utlåt.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Jag ber om tillgift för det jag ånyo
upptager R. o. Ad:s tid med ett yttrande; men som detsamma endast
bar till föremål att upplysa några misstag, kati jag vara helt
kort. Man har sagt att de 4 redan färdigtryckta balkarne skulle
kosta 300,000 r:dr; men så är icke förhållandet; ty den som vill
genomläsa StatsUtsk:s betänk, mäste linna, att den första lagcomitéen
kostade något öfver 157,000 r:dr. Den utarbetade fullständiga
förslag till civil- och kriminallagar, hvilka vid 1834 års riksd.
öfverlemnades till R. St.; men R. St. funno icke för godt alt vid
den riksdagen behandla frågan; hvad anledn.-n dertill kunnat vara,
vet jag icke; men allt nog, man påfann utvägen att hos K. M. begära
nedsättandet af en s. k. tablå- comitée, sorn skulle uppgöra
en jemförelse emellan den gamla lagen och de nya lag-förslagen.
Denna comitée kostade omkring 46,000 r:dr. För den allvar.
lag-beredningen, som varit i verksamhet sedan ur 1841, har,
inberäknadt tryckningskostnader, blifvit utgifna 76,000 r:dr. Denna
lag-beredning har reviderat icke blott de färdiga 4 balkarna af civil-lagen,
utan äfven hela straff-lagen, hvilken sednare redan vid
1844 års riksdag var färdig, och då genom K. M:s propus, öfverlemnades
till R. St:s pröfning. När man då finner alt af dessa 7
år, endast 3 varit använda lill revidering af meranämnda 4 balkar,
så behöfver man väl icke befara att öfverseendet af de återstående
3 skall draga längre ut på tiden, än lill nästa riksdag. Frih. Palmstjerna
har föreslagit att R. St. skulle ingå till K. M. med en skrifvelse,
deruti uttrycktes R. St:s önskan att rätteg:s-balken måtte i
första rummet öfverses och af vederbör, granskas, för att vid nästa
riksdag kunna af R. St. pröfvås. I det afseende! får jag upplysa
att lag-beredningen är dermed för närvar, sysselsatt. Hr Gr. Gyldenstolpe
har klandrat att detta icke skedde förr än efter det oftanämnde
4 balkarne af civil-lagförslaget blifvit reviderade. Men jag
hemställer till honom, om lian tagit nog kännedom af förslaget för
att kunna bedöma om det varit lämpligt eller ens möjligt att klart
uppfatta huru domstolarne i allmänhet skola vara organiserade, in
-
204
Den 2 Februari f. ra.
nan man tagit närmare kännedom örn civil-lagförslaget. Jag kan
således icke föreställa mig annat än att lag-beredningen förfarit rätt,
då den i framsta rummet upptagit de 4 första balkarna till pröfning.
Sedan det var gjordt, har beredningen börjat med rätteg:sbalken.
Gr. Gyldenstolpe bar vidare påyrkat en nedsättning i anslaget,
och det på den grund att lag-beredningen skulle, enligt hans förmening,
kunna bestå af ett tillräckligt antal ledamöter, om den blott
utgjordes af 2 bisittare jemte ordf., hvars röst skulle vara den egentligen
bestämmande. Hvad härvid menats med ordf.-n som skulle äga
en så stor makt förstår jag icke; enligt K. M:s befallning förer Just.-  stats-ministern ordet när han är närvar, och eljest just.cancelleren.
1 öfrigt får jag upplysa, att någon inskränkning i det närvar, antalet
af ledamöter icke gerna kan äga rum. Efter advokatfiskalen
Staafs död, förblef hans plats en tid bortåt obesatt, och lagberedningen
arbetade således under tiden med blott 4 ledamöter; men
snart derefter inkom lagberedningen med und. anhållan om förstärkning,
emedan den befarade att dess arbete eljest skulle draga för
länge på tiden.
Frih. Hamilton, Hugo: Efter de upplysande anföranden,
som den siste värde talaren afgifvit, återstår visserligen för mig föga
att i saken tillägga, men jag anhåller dock alt med några fä ord
få bemöta ett eller annat af de inkast, som här blifvit gjorda och
dervid tillika uttala mina enskilda åsigler. SlatsUtsk. har af 2:ne
ledamöter här blifvit lofordadt för det sätt, hvarpå det uppställt nu
förevar, utlät., och i öfrigt behandlat frågan, samt att det dervid
redogjort för de summor, sorn algått för lagförslagens utarbetande.
Huru det med dessa summor verkligen förhåller sig, har förstbemälde
talare visat; och jag för min del instämmer med reservanterne
bland Utsk:s ledamöter uti det omdöme, att berörde utredning
varit alldeles onödig. Dessutom borde Utsk., ifall det anser
sådana statistiska uppgifter vara nödvändiga för bedömande af behofvet
utaf ett äskadt anslag, jemväl följa samma grundsats vid alla
andra frågor, der anslag under en längre tid varit beviljade. Sä t.
ex. borde den i afseende pä försvarsverket upplysa att detsamma
kostat sedan 1809 öfver 160 millioner r:dr; men hvart skulle det
väl leda ? Månne väl någon skulle kunna vara så oförnuftig alt yrka
på försvarsverkets afskaffande eller på afbrytande af något derunder
inbegripet gagncligt arbete, derföre att de summor, som derföre under
tidernas längd utgifvits, tillsammans uppgå till ett högre belopp.
Ar arbetet nyttigt, bör man, enligt milt begrepp, icke se på hvad
förut blifvit i samma riktning bekostadt. En talare här har sagt, att
lagar borde grundas på nationella, men ej på rationella idéer. Detta
är yttradt såsom en anmärkn. emot nya lagen. Jag är icke jurist
och har således icke velat deltaga i någon diskussion ronde de utarbetade
lagförslagens juridiska värde; men så mycket tror jag mig
förstå, ifråga om grunderne för en lag, att jag kan uttrycka den
åsigt, alt en lag bör uttala samhällets högsta idéer, att den bör söka
höja ett folk till högre, bättre asigter, men icke nedsänka sig till
Den 2 Februari f. m.
2C5
att vara tolk af dess passioner eller fördomar. Vore det ej så, behöfdes
ej någon lag, utan man kunde gerna öfverlemna åt näfrätten
att fälla utslag emellan medborgare; hvilket äfven här vid ett tillfälle
blifvit tillstyrkt. I)e förhoppningar, som en ledamot af detta
Stånd nu bär sagt sig hysa om lagförslagen, deni bekänner jag att
jag delar, af det skäl att de utgå från ett ädelt och stort syftemål,
samt att de blifvit utarbetade af utmärkt skickliga personer. Så
länge som man icke visat mig att jag derutinnan tagit miste, hoppas
jag framgång åt detsamma. En talare har här i dag uppläst
ett skriftligt anförande, sorn efter hvad jag tyckte mig finna väckt
ogillande, och utan att i öfrigt vilja bemöta det, anhåller jag blott
alt vid en af honom gjord jemförelse emellan Gode Napoleon och
lagförslaget lemna några upplysningar. Iian yttrade nemi. fördömelse
öfver lagcomitéerne och lagberedningen för det att de användt
mera tid på sill arbete än som åtgått till utarbetande af den s. k.
Code Napoleon. Men nu förhåller sig dermed så, att med lagverkets
förbättrande gjordes början kort före franska revolutionens utbrott
och alt af derpå följande lagstiftande församlingar utarbetades nya
lagar i alla riktningar, hvilka Napoleon slutligen i sitt stats-räd sammanfattade
under namn af Code Napoleon, hvilken således ingalunda
var grundad på något nytt lagförslag, utan under de föreg:de 12 å
14 åren förbereddes. Samme talare, som yttrade detta, har också
uppställt en jemförelse emellan lagcomitéernes arbete samt Israels
barns vandring i öknen der de under ett helt år vandrade fram och
tillbaka på en sträcka, som i rak direktion icke skulle erfordrat mer
än 14 dagar. Här är det fråga om en vigtig och på hela framtiden
ingripande lagstiftning och då är det hardt för dem, som dertill uppgjort
förslag, att vara utsatte för dylika jemförelser, om äfven under
form af skämt. Ehuru denne talares yttrande redan af en föreg:de
talare blifvit bemött, fastän lindrigare än det förtjente, vill jag dock
äfven för min del protestera mot sådane anföranden. I sjelfva saken
instämmer jag med dem, som yrkat bifall lill utlåt.
Frih. Hermelin: Jag har blifvit uppkallad af Frih. Palmstjerna,
som yttrat att jag skulle önska få lagberedningen permanent.
Om jag äfven skulle hafva yttrat något, som kunnat innebära
en sådan tanke, har detta varit en ofullkomlighet i mitt framställningssätt,
ty jag har icke menat något sådant. Men deremot kan
jag icke neka att jag önskar inrättandet af en, utaf ett inskränktare
antal ledamöter bestående institution, som bade sig uppdragit alt, innan
ett förslag framlades eller förvandlades till lag, granska dess
ordställning samt i öfrigt hvad dermed kan äga sammanhang.
Dä jag nu har ordet, anhåller jag att få upptaga ett af samme
värde talare fälldt yttrande. Frih:n har nemi. satt ifråga sä väl bebofvet
af nya lagar, som den närvar, generationens förmåga att stifta
goda lagar. Jag hyser dock det begrepp om Svenska folkets bildning,
att jag anser den vara fullt jemförlig med hvilket annat lands
som helst. Jag inser dä icke hvarföre vi skola stå efter andra nationer
ifråga om förbättrande af våra lagar. Som bekant är, har
nemi. en mängd Europeiska stater sedan början af delta århundrade
2C(i
Den 2 Februari f. m.
egnat synnerlig uppmärksamhet åt sin lagstiftning. Så liar i Österrike
ny civillag blifvit införd, lika som i Holland, Belgien, och en
eller annan af de Italienska staterne hafva med mer eller mindre
ingripande modifikalioner antagit de Napoleonska lagarna. I Preussen
haller man 1111 på med granskning af eli nytt lagverk. Häraf
synes att en stor del af den civiliserade verlden sträfvat att ombilda
sina lagar, samt göra dem enklare och för folket i allmänhet lättfattligare.
Mine Hrr! vår i början enkla lag, har genom en mängd
tillsatser, tillkomne under loppet af mer än 100 år, numera blifvit
så invecklad och för menige man så svårfattlig, alt ingen, sorn ej
är jurist, kan utan lagtolkares biträde bedöma hvad som i mera invecklade
fall är rätt och lagligt. Och då 1111 lagcomitéens förslag till
civillag icke är ett slumpvis tillkommet arbete, utan utgör hufvudsakligen
en kodiflering af nu gällande lag med dertill hörande författningar,
kan jag icke förslå hvad man menar med det uttrycket,
att en svensk lag bör vara byggd mera på nationella, än på rationella
grunder. Efter min uppfattning är merberörde förslag en lycklig
förmedling af dessa håda begrepp, hvarföre jag också önskar
framgång åt detsamma, under förbehåll af vederbörlig granskning och
behandling.
Hr Dal man, Wilh. Fredr. Achates: Sedan jag anmälte
mig, hafva flere talare, förnämligast II. Ex. Hr Gr. Posse och Frih.
Hamilton, upptagit åtskilliga af dc inkast, som jag här ämnat bemöta,
mot de Hrns anföranden, hvilka yttrat sig i strid mot StalsIitsk:s
förevar, betänk. Då jag likväl nu Ilar ordet, anhåller jag att
få upptaga några yttranden, hvarvid jag icke hört någon hafva förut
fästat sig. En talare, Hr Rääf i Småland, har nemi. sagt, att 1734
års lag vore byggd på mera praktiska grunder och mindre afvikande
från de gamla lagarna samt den tiden gällande seder oell bruk, dä
deremot de nya lagförslagen förmentes stödja sig på här i landet
oförsökta theorier. Detta yttrande bevisar blott, att den värde talaren
icke tillräckligt känner hvarken våra äldsta lagar, eller 1734
års lag, och aldraminst dc nya lagförslagen.
Han skulle eljest hafva kommit till en annan åsigt; han skulle
då hafva funnit, att 1734 års lag utgjorde en mycket större revolution
i vårt lagväsende och skiljde sig både i uppställning och innehåll
vida mer från den förut gällande gamla lands-och stadslagen,
än de förslag till civillag, hvarom här är fråga, afvika från 1734
års lag och de sedermera lid efter annan utkomna förklaringar och
förändringar deraf. Om Hr Rääf gjorde sig mödan att studera del
nya lagförslaget, skulle han utan tvifvel (inna delta omdöme bekräftadt,
och de egentliga nyheterna vara färre, än han 1111 hafvar för.
Samma talare har äfven påstått, att del allmänna tänkesättet icke
vore mognadl. för de nya lärorne och alt lagen alltid borde vara i
öfverensstämmelse med detta tänkesätt. Om talaren med det allmänna
tänkesättet menade tänkesättet bos honom och hans själsförvandter,
så hade han ostridigt rätt uti sin sats; men detta skulle
troligen äfven blifva händelsen, om vi väntade lills den värde talarens
söners (i fall han har några) och sonsöners tid. derest de följde
Den 2 Februari f. tn.
207
stamfaderns fotspår; men om med det allmänna tänkesättet förstodes
opinionen hos flertalet af upplysta medborgare, både inom och utom
representationen, så kunde man med trygghet säga, lika med StalsUtsk.
., alt nationen ”längtade efter” ett nytt lagverk och godkände
de s. k. nya grundsatserna. Beviset härpå vöre t. ex. antagandet
af den nya arfs-lagen, som af alla folk-klasser, när vi endast undantaga
protestanterna inom detta hus, emoltogs med glädje och tillfredsställelse.
Denna nya arfs-lag var likväl en bland de mest genomgripande
nyheter i det nya lagförslaget, och när det allmänna tänkesättet varit
moget för denna s. k. nyhet, så kunde man knappt tvifla på,
att det icke äfven skulle biträda öfriga förbättringar, ledande till
rättvisa, förenkling och tydlighet. Man borde härvid äfven ihågkomma,
att alla de förändringar i vära civil-lagar, som under de
sednare decenierna blifvit af Konung och Ständer beslutade, t. ex.
intecknings-lagen, konkurs-lagen m. fl., varit lill större eller mindre
del hemtade frän lag-comitéens arbeten, och att dessa i snart 30
år varit och ännu äro en oundgänglig hjelpreda både för Regering,
LagUtsk. och R. St., hvilka, dem förutan, väl vid flera tillfällen
skolat stått temligen förlägna om hvad de i lagstiftningsväg skulle beslutat.
Hr Rääf har vidare åberopat den generela förkastelsedom,
högsta domstolen afgifvit öfver civil-lagförslaget. Det är sannt att ett
prot. finnes, om jag ej misstager mig, af 1832 d. v. s. nu för 16
år sedan, hvilket i allmänhet innehåller, att grunderna i det nya
förslaget vore otillämpliga och oantagliga. Men om Hr Rääf äfven
här ville göra sig litet mera besvär och genomläsa högsta domstolens
speciella gransknings-prot., så skulle han öfvertyga sig, att, när
det blef fråga om att genom skäl kullkasta de ifrågavar. grunderna
samt de derpå fotade speciella stadgandena, så gick det på det sättet,
att, i trots af det generella omdömet, de ifrågavar. grunderna
lingö till största delen qvarstå, likasom den uppå dem uppförda byggnaden.
Flera ledamöter hafva beklagat sig öfver den långa tid,
hvarunder det ifrågavar. lag-arbetet fortfarit. Dessa Hrr torde i detta
fall först hafva förgätit, att de lag-commissioner, hvilka förberedde
och utarbetade 1734 års lag, dertill behöfde, om jag minnes rätt,
48 år, eller från 1686 till i734, d. v. s. 10 år längre än vår tids
lag-comitéer arbetat, och icke dess mindre var delta lagverk icke
fullkomligare, än att redan året efter promulgationen förklaringar
behöfdes. Äfven borde det beräknas, att det nya lagverket d. v. s.
förslagen både till civil-, kriminal- och processual-lagar, voro fullständigt
utarbetade redan för 15 om icke 16 år sedan, samt hade,
om den dåvar. Regeringen så velat, redan under 1834 och 1835
årens riksdag kunnat medelst en Regeringens propos. framläggas för
R. St. En mäktig man inom huset, Hr von Hartmansdorff, som
vid den liden var medlem af styrelsen, torde väl känna orsaken
hvarför så ej skedde. 1 stället öfverlemnades hela luntan handlöst
till R. St., som deraf nödsakades att begära den s. k. tablå-comitcen.
Hur denna sammansattes vet man, äfvensom att resultatet af
dess arbeten blef noll, så att R. St. vid 1840 års riksdag måste
begära en ny comité, hvilken slutligen också efter 3 år upplöstes.
2CS
Den 2 Februari f. m.
Den nuvär lagberedningen, mot hvilken hela oviljan och de bittra
beskyllningarna concentrerat sig, har deremot icke arbetat längre än
sedan Juni månad 1844, och under denna tid reviderat så väl hela
strafflagen, som de vigtigasle och besvärligaste delarna afcivil-lagen.
Mig tyckes, att detta snarare vittnar om drift och förmåga, än om
motsatsen, helst då man besinnar den vetenskapliga grundlighet, med
hvilken comiterade behandlat sitt arbete och som ensamt i och för
sig gåfve ett oförgängligt värde åt deras verk, hvilket alltid skall
blifva en heder för vår juridiska litteratur. Emellertid kunde det
icke nog förvåna, alt sedan de konservativa gjort allt sitt till för att
uppehålla och fördröja pröfningen af lagförslagen, de nu klaga
öfver att arbetet gått för långsamt. En talare, Hr Prinsenzkjöld, har
sagt, att man först borde vidtaga åtskilliga preliminära förändringar,
t. ex. lagmans- och kämnersrätternas indragning, innan en ny lag
antogos. I sanning rätt naivt. R. St. hafva, i 3 om icke 4 riksdagar
ä rad, för sin del, beslutat afskaffandet af lagmans- och kämners-rälterna,
ehuru de konservativa vid förra riksdagen lyckades, att
då fä saken alt förfalla. Det har således varit först konservatismen
hos den förra Regeringen och sedermera konservatismen hos R. o.
Ad. och PresteSt. som allt hitintills hindrat den nyttiga reform,
hvilken samma konservatism nu påstås böra preliminärt afgöras.
Taktiken är således den, alt först använda alla sina krafter, för
att hindra prcliminär-beslutet, samt sedermera föregifva, att man, i
anseende dertill att detta ej blifvit fattadt, icke kan ingå i pröfning
af lmfvudsaken. En annan värd ledamot, Gr. Gyldenstolpe, har förmenat,
att ett lagverk icke borde stödja sig på rationela idéer,
utan endast på nationela. Jag för min del tror deremot, ali om
de nationela åsigterna icke tillika vore rationela, d. v. s. förnuftiga,
så tillhörer det just lagstiftaren att bortarbeta dessa fördomar, samt
införa en lag, grundad på förnuftiga rättsbegrepp. För Gr. Gyldenstolpe,
som ju äger beläsenhet i historien, bör det eljest ej vara
obekant, att de främsta, de skarpsyn tåste, de mest upplysta i landet
varit folkens lagstiftare och att lagarne just varit det som kraftigast
verkat på folkens lynne och bildning, sorn qvarhållit dem i barbari
eller höjt dem till civilisation och frihet: med ett ord, som skapat
deras historia i tideböckerna. På grund af allt hvad jag nu anfört,
får jag vördsammast tillstyrka bifall å StatsUtsk:s betänk.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Det synes mig som man
aflägsnade sig från den nu under öfverläggning varande frågan, då
man ingått i betraktelser öfver det nya lagförslaget eller rättare det
under arbete varande lagförslagets egenskaper. Jag tror alt det är
tids nog att inkomma på detta område, när förslaget engång blirR.
St. understäldt. Förevar, fråga synes mig vara den aldra enklaste,
nemi. bör bifall lemnäs lill det af K. M. äskade anslaget till fortsättning
af det under händer varande arbete? Första frågan blir då
den: är svenska folket belåtet med sina nuvar. lagar, med det chaos
af gällande författningar och lagförklaringar, hvilka blifvit en följd
af en mera än 100:årig lag, och då denna fråga icke torde kunna
tillfredsställande besvaras inom detta hus, ehuru upplysningen na
-
Den 2 Februari f. m.
209
tnrligtvis är ganska stor och der den allmänt anses vara sådan, så
skulle det i min tanka väcka förundran, att en majoritet på delta
rum icke skulle anse behofvet vara för handen att omarbeta våra
lagar. Man har sagt, att det är efter stormiga tider, sorn man kommer
till lugn och besinning och att man då först kan åstadkomma
tillfredsställande resultater. Vi hafva, mine Hrr! likväl haft en lid,
då vi arbetade på bekostnad af allt hvad man hade kärt och det finnes
mänga, som påminna sig den. Det är från 1810 års riksdag
vår under arbete varande lag leder sitt ursprung, och om arbetet
gått långsamt, torde man med skäl kunna härleda sådant från våra
former, äfvensom II. St. kunna tillskrifva sig sjelfve, att arbetet ännu
icke hunnit fullbordas. För min del kan jag icke föreställa mig,
att SlalsUtsk:s betänk, skall kunna afslås och jag grundar denna min
förhoppning derpå, att jag anser icke något ändamål vara högre än
lillvägabringandet af en på tidens fordringar grundad omarbetning
af vår lag. Jag tror icke, som en talare här yttrat, att det ligger
uti mängdens förmåga att uti förevarfall jemföra kostnaden med
arbetet, och det skulle vara väl om samma talare ägde förmåga, icke
blott all klandra, utan äfven att tillvägabringa något bättre. Jag tror
icke eller att det är möjligt, såsom denne talare ifrågasatt, att spara
på den föreslagna kostnaden. Det torde icke någon bättre än K.
M. och dess Regering kunna bedöma villkoren för arbetet, och jag
tror att ett förtroende i detta hänseende bör öfverlåtas ät Regeringen,
nemi.: alt med sä mycken sparsamhet som möjligt påskynda
arbetets fortgång. Det är onödigt att framdraga personer under dylika
öfverläggningar som den förevar., och jag får bekänna att jag
för min del skattar snillet, kunskaperne och arbetsförmågan högre,
än att jag vill mäta dem efter det vanliga handarbetet. Här har af
en talare blifvit yttradt, att den uti StatsUtsk:s betänk, yttrade önskan,
att R. St. skulle hos K. M. i und. anhålla, att lagberedningens
arbeten måtte så bedrifvas, att de kunde till nästa riksdag blifva
färdige, vore högst behöflig. Härvid får jag anmärka, att uttrycket
nästa riksd. är något obestämdt, emedan en urtima riksd. kan mellankomma,
men oansedt detta, tror jag likväl påminnelsen vara obehöflig
och att Regeringen icke har någon möda ospard att bedrifva
arbetets fortgång såvidt möjligt är; och jag skulle mycket misstaga
mig på qualifikationen hos de män, som fått lagarnes omarbetning sig
anförtrodd, såvida en erinran till dem skulle vara af nöden. Men
om man än skulle ifrågasätta, att desse män icke nedlade all möjlig
flit för arbetets skyndsamma afslutande, skulle uti R. St:s skrifvelse
till R. M. ett tillägg i detta afseende göras, hvilket jag likväl får
förklara, att jag anser mindre lämpligt och tror att i sådant fall en
återremiss blefve erforderlig. Flere talare och bland andra Just.-  ministern hafva yttrat sig i ämnet så fullständigt, att föga är att
tillägga; men en annan talare har äfven yttrat, att i samma und.
skrifvelse till K. M. borde uttryckas en begäran från R. St., att företrädesvis
Rätteg:s-balken kunde till nästa riksdag Ständerne föreläggas.
Jag hemställer, huruvida detta är förenligt med våra former
och om den frågan hör till den nnvar., då den efter min tanke
sorterar under LagUtsk. och som af enskild motionär blifvit ganska
270
Den 2 Februari I. m.
lämpligt framställd, till Laglltsk:s bedömande, huruvida detta vore
den ordning, som inom Utsk. borde iakttagas vid arbetets gäng.
Dessutom, som jag redan yttrat, hyser jag till regeringen det förtroende
och tror det vara vida förmånligare, att regeringen fördelar arbetet
som den lämpligast synes. Jag kommer således, mine Hrrl
att rösta för bifall till betänk., dä jag icke blifvit öfvertygad derom,
att de skäl, som här blifvit anförda för en återremiss, pä minsta vis
äro giltiga, ty en återremiss i denna fråga bar likasom alla andra
återremisser endast tidsutdrägt till följd och troligen kommer Utsk.
icke till något annat resultat; men sä långt om den saken. Under
ett fullkomligt godkännande af H. Ex. Just.ministerns yttrade åsigt,
att det icke vore förenligt med husets värdighet att besvara ett här
afgifvet skriftligt yttrande, tror jag likväl, att man bör nämna den
person, II. Ex. Just.ministern troligen afsell, nemi. Hr Munck af Rosenschöld.
Jag föreställer mig att, just under del man afhandlar lagar
och lagförslager i allmänhet, det icke kan undfalla någon bildad man
oförståndet att vilja ställa någon under framtiden. Jag finner detta
uttryck, att ställa lagberedningens ledamöter under framtiden, så i
högsta målto olämpligt, alt jag är öfvertygad derom, alt hos hvar
och en ledamot af detta hus, som hört detta utryck, uppväckts samma
vedervärdiga känsla som hos mig, och om Hr Munck af Rosenschöld
trott sig kunna ställa lagberedningens ledamöter under framtiden,
så har han ställt sig sjelf under samtiden och jag tror att
dess dom icke utfaller till hans fördel. Jag yrkar bifall till betänk.
Härtill yttrades af flere ledamöter bifall.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfardadt till
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Det är vid detta tillfälle
först och främst min afsigt alt, i likhet med Gr. Gyldenstolpe, hembära
StatsUtsk. min tacksamhetsgärd för det Utsk. till R. St:s kännedom
framlagt uppgift på de kostnader, som i och för arbetet
med det nya lagförslaget intill denna tid blifvit statsverket åsamkade.
En dylik utredning var i sanning af behofvet påkallad, dä R. St.
nu skola besluta, om vidare anslag bör beviljas eller icke för nämnda
ändamål, hvilket redan uppslukat så stora summor och hvars gagnelighet
är, lindrigast sagdt, så litet känd och så litet bestyrkt. Jag
skall sedermera, dock snart, komma tillbaka till denna omständighet.
Det är svårt att inse det StatsUtsk. efter verkstäld utredning, på sätt
som skett, och derigenom vunnen upplysning om förhållandet i denna
del, ägt full anledn. att stanna i det tillstyrkande, som ifrågavar.
betänk, innefattar; men innan jag detta undersöker, vill jag med några
ord vidröra hvad uti de vid belänk. fogade reservationer blifvit
yttradt. Det synes mig öfver dess innehåll sväfva en dunkelhet,
som jag här skall söka tyda. Det är likväl icke alldeles så lätt, att
af de använda ordalagen sluta sig till den verkliga meningen. De
värde reservanterne hafva yttrat: ”Emot StatsUlsk:s beslut att en
utredning af kostnaderne för utarbetande af de nya kriminal- och
civil-lagförslagen skulle för R. H. St. framläggas, få vi oss reservera,
emedan dels det statistiska af berörde utredning icke blifver fullstänL
Den 2 Februari f. ni.
271
digt med mindre lin att äfven upplysning i sammanhang dermed
lemnäs om de hinder sorn blifvit lagde mot lagförslagens öfverlemnande
till Ständerne vid de förflutna 4 riksdagarne”. Det lärer icke
undfalla någon, att denna mening visar sig särdeles mystisk. Detta
är också orsaken, hvarföre jag väl icke kan ingå i någon slags vederläggning
af hvad som sålunda yttrats; men vill blott anföra, att
jag icke känner de hinder, hvilka reservanterne åsyftat. Väl är det
en sanning, alt Ilr Dalman yttrat något i denna del, men af hans
anförande har jag icke hemlat mera ljus i saken än jag förut hade.
Vidare hafva reservanterne anfört såsom skäl hvarföre de ansågo en
utredning onödig, nemi. ”att StatsUtsk. blefve i sådana frågor en
statistisk byrå till hinder för dess egentliga och långt vi gli gare göromål”.
Jag hade föreställt mig alt en, förhållandena v deras helhet
omfattande, beräkning nödvändigt måste föregå StatsUtsk:s tillstyrkande
af utgifter; och jag tror således t. o. m., i olikhet med
Frih. Raab, att denna beräkning kunnat sträcka sig icke allenast till
en blott och har beräkning af de ifrågavar. utgifterne, ulan äfven
till en utredning huruvida Statsverkets tillstånd i dess helhet medgifver
det äskade anslaget. Reservanterne hafva äfven, såsom skäl
hvarföre en vidräkning icke bordt ifrågakomma, anfört: ”att dylika
undersökningar med lika skäl kunde äskas i alla på mer eller mindre
längre lid beviljade anslag, hvarigenom i olid afskräckande summor
skulle uppstå”. Jag vill gifva den meningen en, enligt min
åsigt, riktigare uppställning: jag vill nemi. säga att om vid hvarje
förslag bestämdt tillkännagifva^ de summor, som till det åsyftade ändamålet
redan åtgått, sä väl som de hvilka än vidare dertill erfordrades,
så skulle många dylika förslag, alldeles icke i otid, men
deremot i tid afskräcka; och kanske vore vinsten deraf icke så ringa.
Ofvanberörde utredning visar oss att den nya lagberedningen
åsamkat vårt land en utgift af mera än 300,000 r:dr; i sanning en,
hvad man kallar, rätt vacker summa. Om den vore i behåll, huru
mycket godt skulle icke dermed kunna uträttas? Den första tanken,
vid en gjord utgift, blifver naturligen den: hvilken valuta har man
för densamma bekommit? Den andra frågan blifver den: om summan
nu i stället vore besparad, hvad månde man ej då hafva mäktat
dermed, till uppfyllande af behof och önskningar, för sin och
andras fördel, åstadkomma? I ett rikare land kan man måhända bespara
sig sådana betraktelser, men i ett fattigt, såsom vårt, blifva de
oundgängliga. Jag torde i sådant afseende exempelvis få nämna,
hvad flere af husets ledamöter kunna vitsorda, nemi. huruledes tjenstemännens
löner äro i allmänhet ringa, och då fråga varit å bane
om förbättring i deras villkor, så har svaret gemenligen utfallit så,
att det visst vore önskligt kunna åstadkomma någon löneförbättring,
men medel saknas; det oaktadt tvekar icke staten att tillegna sigen
del af lönerne under namn af bevillning, af det skäl att stats-intraderne
må blifva tillräckliga för fyllande af statsverkets behof. Så
bar ock presterskapet i långliga tider klagat deröfver, att ålderstigne
och genom träget arbete till helsa och krafter försvagade, till skolstaten
hörande män, mången gång blifvit anställde till kyrkoherdar
framför andra, ofta måhända mera förtjente, prestmän, hvilka icke
272
Den 2 Februari f. m.
varit berättigade till beräknande af dubhla tjensteår. Det är icke min
mening att nu i allmänhet klandra, det skollärare blifva förflyttade
till kyrkoherdebeställningar ; ty der sådant skett, hafva föfsamlingarne
ofta haft ganska stor nytta deraf. Det är endast emot användandet
af utlefvade skollärare till sådana befattningar, anmärknm blifvit gjord
och hvem nekar i dylikt fall alt det vore väl om anslag kunde anskaffas
till pensioner åt desse lärare. Men hvar finnes medel härtill?
Rikets borgerskap torde kunna intyga att i mänga städer handeln
är i aftagande, likasom allmogen å landet, att skätterne icke
alltid och i alla landsorter med just så stor lätthet utgå. Under sådana
förhållanden tror jag att det är Svenska folkets ombuds pligt,
att iakttaga den största hushållning med Statens medel. De fleste
af oss hafva sannolikt erfarit, hurusom gamla krigsmän måste gå
omkring landet och åkalla barmhertigheten, emedan de icke kunna
lefva af de 8 r:dr krigsmanshus^ består. Häfva de bevistat krig,
så blifva deras pensioner tillökte med en summa af 4 r:dr b:co, så
att liela pensionen för dem utgör 12 r:dr b:co årligen. Skulle man
vid sådant förhållande icke kunna säga, att 12.000 r:dr, sorn dock
här har blifvit ansedda för att vara en liten summa, skulle vara en
ganska tillräcklig för beredande af fyllnad utaf åtminstone några t.
ex. det sist anförda af de utaf mig ofvanomförmälda behof? Vore
den icke på sådant sätt säkrare använd till något nyttigt ändamål,
än om den skall utgå till fortfarande aflöning ät lagberedningens ledamöter
? Jag anser alltså summans påstådda ringhet icke utgöra något
skäl till dess beviljande för det föreslagna syftemålet.
Jag går nu att i största korthet upplaga några af de inkast,
som liär blifvit gjorda, mot den af mig delade åsigt och fäster jag
mig först vid Hr Lagerhjelms yttrande, alt det vore en inkonseqvens,
att, sedan man begärt omarbetning af lagverket, man nu ville vägra
anslag till arbetets afslutande. Jag svarar, låt oss veta lidepunklen
då lagen kan blifva färdig och jag tror, att ingen skall
motsätta sig om icke just liela det begärda anslaget till sitt fulla belopp,
dock till någon erforderlig del deraf.
Hr Gripenstedt har sagt, att man borde uppskjuta alla omdömen
öfver det nya lagförslaget intilldess detsamma bilfvit fuljändadt
och vederbörligen granskadt. Af hvad jag förut anfört, torde vara
klart, att min mening icke är, att förslaget ej må fullbordas; men,
för att det må ske, föreställer jag mig att, såsom Frih. Cederström,
Jakob, yrkat, viss tid derföre kunde tilläfventyrs utsättas; och må
man icke deremot invända, att det icke skulle frå an för R. St. att
sätta arbetet på beting, ithy att det vore lika med att, som man
sagt, neddraga detsamma till ett handtverksgöromål. Något hvar torde
kunna vitsorda, att om man har aldrig så vidlyftigt arbete, men tiden
för dess fullbordan är knapp, — vi kunna härvid tänka oss att
saken angår de för oss vigtigaste ärenden, vår hela välfärd eller andras,
— så anstränger man sig, sammanfattar sina tankar, och arbetet
blir till den utsatte liden färdigt. På enahanda sätt föreställer
jag mig, att lagberedningen också må kunna förfara. Vidare har
Hr Gripenstedt sagt, att nedsättning icke skulle kunna tillvägabringas
på
1) (i n 2 V e b r u ari. 1 m.
pä annat än 3 sätt, dem han alla anser olämpliga, i del han nemi.
yttrat det den första utvägen bestode deri, att man minskade arfvodena
åt lagberedningens ledamöter. Men detta finner han oantagligt,
enär ledamöterne hade enligt hans åsigt hvad de borde och
behöfde till ersättning för sin möda. Jag delar sa till vida denna
hans åsigt, alt de öfrige som åtnjuta 1,400, å 1,500, r:dr kunna
lämpligen göra anspråk derpå: men ingalunda kan jag inse, hvarföre
4,000 ndr skola ärligen utgå till en enda ledamot. Om något
afdrag i detta hänseende gjordes, uppstode ju genast en motsvarande
minskning i anslagssumman. För det andra skulle man tänka på
att nedsätta antalet af arbetande ledamöter; men Hr Gripenstedt
anser jemväl detta olämpligt. För min de! vidhåller jag i della hän
seende
ett gammalt ordspråk, nemi.: att många kockar koka icke alltid
den hästa soppa.
Ilr Akerman har sagt, alt då staten för ernående af förbättradt
lagverk redan uppoffrat 300,000 r:dr, borde man tillse, att
arbetet blefve färdigt och följaktligen bevilja de dertill erforderligc
medel. Det kan gälla för honom som hörer lill de i förslaget förtjuste,
och som lärer väl känna detsamma, hvarpå jag icke tviflar.
Jag likväl, som icke hörer lill de förtjustas antal, och icke hunnit
taga närmare kännedom om förslaget i dess helhet, kan icke godkänna
detta skäl. Jag torde af de i lagförslaget framställda principer,
för så vidt de redan i vår lagstiftning framträdt, få fatta mitt
omdöme öfver detsamma, och jag må dä säga, att det icke förefallit
mig uppmuntrande till något understöds lemnande. Om man
skulle säga, att derföre, alt man härtill beviljat 300,000 r:dr, så
skulle man också ytterligare för samma ändamål bevilja 25,000 r:dr,
så synes mig detta icke olikt förfarandet, af den Iheaterbeskådande,
som, efter att hafva under tilltagande gäspningar åselt en högst ledsam
piece uppföras, vare sig tragedi eller komedi, ändå och oaktadt
sin stigande ledsnad, enligt den kända anekdotens lydelse, trugade
sig att öfvervara den 5:te akten, på det han måtte få full valuta för
sina utlagda penningar.
Hr Fähraeus har yttrat, att rättsfilosofiska idéer legat till
grund för förslaget och att det skulle komma att utgöra ett vackert
litterärt minnesmärke lill prof af vår tids juridiska hildning. Till
svar härå får jag förena mig med livad Gr. Gyldenstolpe, Anton,
i detta hänseende anfört ; dels tyckas nemi. de theoretiskt rättsfilosofiska
idéerne vara allt i detta förslag, dels synes den litterära minnesvärden
bra dyrt betald med de stora summor, som redan åtgått;
dock vore det alltid hugnesam! om det verkligen finge stanna vid
egenskapen af en litterär produkt af mer eller mindre intresse i litterärhistoriskt
hänseende, och i sådant fall finge man väl trösta sig
öfver förlusten af de för dess utarbetande använda pen ningarne; men
nu hetes det ju skola blifva en ny lag för Sveriges rike, antagandet
hvaraf, eller förkastandet, icke ännu är på något sätt afgjordt.
Frih. Raab har befarat, att han skulle anses hysa missaktning
för majoriteten inom detta hus, om han tilltrodde den vilja göra
någon afprutning på den föreslagna summan, och Frilen har der2
H. " 18
Den 2 Februari f. m.
jemte betygat sitt missnöje öfver en ledamot, som under sitt föredrag
vändt ( riimi ryggen och derföre ej kunnat af honom blifva
hörd. Genom den plats, jag pä denna bänk innehar, är jag i den
lyckliga belägenhet att icke gerna kunna komma att vända Frilen
i någon händelse ryggen; kan alltså hoppas af honom blifya hörd;
och, jemte det jag salunda Sär pä förhand förklara att jag hvarken
i ord eller gerning torde kunna af den värde Frih:n anses
vilja visa honom någon missaktning, hvilket också ingalunda vore
mig tillständigt, anhåller jag tillbaka att fa, med liktänkande, af oliktänkande
tillgodonjuta någon aktning då jag, liksom de, handlar efter
öfvertygelse.
II. Ex. Ilr Gr. Posse har sagt, att, om man vägrar det begärda
anslaget, så skulle arbetet afbrytas och ledamöterne afskedas, enär
de sannolikt icke ville eller kunde fullgöra detta mödosamma uppdrag
ulan vedergällning. Dii icke särdeles lång tid återstår till nästa
riksdag, ser jag icke någon så stor olägenhet, om arbetet blefve
på en kort tid afbrutet, helst ledamöterne ju hafva andra vigtiga och
tillräckligt allönade platser att fylla samt tjenster att bestrida; men
min mening är ej att sådant afbrott må ske, åtminstone såvida beredningsgöromålen
skulle kunna fortgå och snarligen afslutas med
bidrag af statsmedel till lägre belopp än det nu föreslagna.
Frih. Hermelin har yttrat, att man ej utan lagtolkare kunde
förstå vår nuvar. lag. .lag hemställer, om man icke skulle kunna
med mycket mera skäl vänta sig något sådant, då den nya lagen
träder i verksamhet, enär behofvet deraf synes mig då blifva betydligt
större än nu. Det har mer än en gång yttrats att upprättandet
af en Svensk advokat-corps skulle blifva en följd af den nya lagen
och jag har äfven hört åtskillige förorda inrättandet af en sådan corps.
För min del anser jag den likaledes komma all med nya lagen erfordras,
men vara i sig sjelf hvarken nyttig eller nödig för Svenska
folket; jag har således i detta hänseende jemväl ett ytterligare skäl
till hinder för belåtenhet med det nya lagförslaget. Jag hemställer,
om icke en lag, så gammal som den nu gällande, rotfåstad i folkets
seder och vanor, måste kunna af folket bättre förstås, än en sådan,
som grundas endast på rationalistiska idéer. Hr Fåhraeus har visserligen
sagt, att genom motiverne till det nya lagförslaget skulle folket
äga ledning vid tolkandet af detsamma, men om den värde talaren
med sina vidsträckta kunskaper och rika embetsmannaerfarenhet
finner sig vid dylika under namn af motiver afgifne resonnementer
hemmastad, så ser jag likväl icke att deraf följer, att den
stora massan af folket, för hvilken lagar skrifvas, skall af dessa motiver
finna tillräcklig ledning för sitt omdöme.
Gr. Anckarsvärd har sagt, alt vår nu gällande lag, såsom öfver
100 år, vore för gammal. Jag deremot tror alldeles icke, derföre
att 100 år förflutit efter en lags antagande, man skulle hafva skäl
att anse den för gammal; tvertom föreställer jag mig att under
denna tidrymd folket först hunnit att med densamma göra sig fullt
förtroligt och bekant. Hvartill tjenar det att antaga lagar, som icke
äro rotfästade i folkets seder och begrepp? ”Quid leges, sine moribus,
vanse proficiunl?” Gr. Anckarsvärd har vidare yttrat, alt det
Den 2 Februari f. m.
275
vöre förmånligt äga en på lidens 'fordringar grundad omarbetning af
vår lag; men jag hemställer om den nya lagen kan anses sorn en
omarbetning af den gamla, då snart sagdt endast benämningen af
balkar och kapitel deri finnas bibehållne, men föga någonting derutöfver
af det gamla. Ty hvad angår innehållet af den nya lagen,
torde jag få bespara Ståndet obehaget att ingå i en vidlyftigare förförklaring
af huru högst betydligt den skiljer sig från den nuvar. och
från alla i Sverige af ålder antagne rättsbegrepp. Man har vidare
yttrat, alt det vore ingen våda att befara vid det nya lagförslaget,
helst högsta domstolen sannolikt komme att gilla detsamma. — Det
kan vara möjligt; men jag tror, att man bör uppskjuta att omnämna
det tills det skett. — Hr Dalman har sagt, att vissa af de
principer, som äro gällande i det nya förslaget, blifvit antagne i särskilda
till R. St. framställda förslag, dervid Hr Dalman såsom exempel
citerat den lika arfsrätten; men om den lika arfsrätlens införande
kan utgöra ett skäl för detta Stånd att bifalla Stats€tsk;s betänk.
, skulle tänkesättet inom detta rum hafva undergått en märkvärdig
förändring sedan sista riksdag. Jag hade icke ämnat vidröra
denna omständighet, och Hr Dalman hade måhända kunnat bespara
mig ett dylikt obehag; men då han vidrört ett ämne, som på ett
smärtande sätt bör förmodas kunna såra manga ledamöter inom detta
hus, har jag icke kunnat undgå att besvara hans anmärkn. 1 öfrigt
och då man här sökt afmåla nya lagförslagets ljusare sidor, kunde
det väl äfven vara mig tillätet att framhålla de mörka föreställningar,
som för mig visa sig, om förslaget i sin helhet någonsin skulle
antagas. Men jag bör, för tidens vinnande, icke nu ingå i någon
vidlyftigare kritik deraf. Jag måste likväl endast i förbigående omnämna,
huruledes en hvar kan finna, att det går genom tidcrnes
tänkesätt, vare sig i hänseende lill staten, till kyrkan, till skolan, i
allt, vissa vinddrag; genom vår tid eller den nästförflutna har gått
och går ännu ett dylikt vinddrag af rationalistisk beskaffenhet, hvaraf
jemväl utmärkta män låtit sig förledas. Det vore orätt alt tillräkna
desse män sådant såsom klander af något oförlåtligt fel, men då jag
icke hör till deras antal, måste jag helst vilja för närvar, stanna och
afbida ett annat vindkast. Ty sådane omvexla och aflösa hvarandra
så väl i andans som i naturens riken. När det vindkast nemi. kommer,
som kan föra skeppet åt det håll, dit jag önskar oss komma,
då skall jag icke underlåta att till rörelsen lemna biträde efter min
ringa förmåga.
1 afseende på det betänk., som vi nu skola pröfva, har jag visserligen
hufvudsakligen enahanda åsigter med deni Hr Rääf anfört, men då
man möjligen skulle kunna anse uttrycket deraf i någon mån mera
lidelsefullt än lieroende på lugn pröfning, så vidt afslag å allt statsbidrag
till arbetets fortsättande påyrkades, vill jag inskränka mig tili
begäran om återremiss, på det att Utsk. må kunna taga i betraktande
de anmärkmr som blifvit mot betänk, gjorda. I likhet med
Frih. Cederström, Jakob, får jag äfven anhålla, att en viss tid utsattes,
inom hvilken arbetet bör vara färdigt, men jag vidhåller icke
så strängt hans åsigter, att, i händelse Frih. Palmsljernas anses mera
gällande, jag icke skulle kunna äfvenväl förena mig med honom,
18»
276
Deri i Fe 1) r u a r i f. m.
enär i hufvudsaken är så mycken öfverensstämmelse mellan dem
begge och mig.
Mänga ledamöter ropade på propos.
Gr. Gyldenstolpe: Jag skall försöka att vara ganska kort.
Jag erkänner fullkomligen, alt jag icke äger den juridiska kunskap,
som erfordras för att granska ett så vidlyftigt lagförslag som det,
hvilket erfordrat 37 års arbete. Icke eller vill jag i detta fall bjuda
till att mäta mig med H. Ex. nuvar. Just.statsministern och jag har
måhända felat deruti, att jag yttrat, att en riitteg:s-ordning varit
möjlig att uppgöra förr än civil-lagförslaget uppgjordes. Jag ber om
ursägt, om jag i delta fall varit missledd af en dåvar. Just.statsininislerns
promemoria, som afgafs d. 20 Maj 1844, hvaruti yttras, i
afseende pä lagberedningens verksamhet: ”men deremot vore af föremålen
för lagberedningens verksamhet ännu återstående uppgörandet
af förslag dels till rättegångs-ordning i brottmål och dels till
civil-lag.” — Om jag deraf har trott del vara möjligt att afskilja
rätteg:s-ordningarna, må sådant ursägtas mig. Nu stå dessa afskilda
och jag har af sådan anleda, föreställt mig, alt lagberedningen efter
granskning af förslaget lill brottmåls-lag kunde uppgöra en rätleg:s-ordning
med afseende på detta förslag. Här har yttrats, att
man oriktigt uppgifvit, att med kostnaderne, hvilka varit utgifna för
alla lagcomitéerne, endast åstadkommits de nu utarbetade bilagorna
till nya lagverket. Men huru skall man kunna uppgöra beräkningen
annorlunda, än efter resultatet. Om jag bygger ett hus, men
innan det blir färdigt rifver ned hvad jag byggt och ånyo uppför
ett hus efter en annan plan, bör jag icke då säga, att huset kostatså
och så mycket. Frih. Hamilton har äfven upptagit samma argument.
Jag hemställer, huruvida ledamöter af detta hus icke hafva
hört att, när Konungen begärt anslag till materiella ändamål, man
sagt, vi hafva gifvit så och så mycket, hvarföre hafva vi icke fått
bättre resultat. Samma argument använder jag på lagförslaget. När
StatsUtsk. vill afslå ett anslag, begagnar Ulsk. gemenligen dessa ordalag:
att det varit förut sä och sä mycket användt till detta föremål
och att tillräckliga summor synas dertill blifvit lemnade. Det
torde således icke vara otillåtet att sammanfatta alla de summor, som
pä lagberedningen blifvit nedlagde.
Gr. Anckarsvärd har sagl, att man ingalunda borde afpruta eller
afslå det begärda anslaget. Det fägnar mig om Grefven vill bifalla
det och om han har så stort förtroende för Regeringen, att
Grefven vill åt Regeringen uppdraga att i allo handla efter som den
bäst synes. Det blir en fördel för Regeringen alt i Grefven nu äga
ett stöd, dä Grefven i så många år varit dess motståndare; men det
hindrar icke mig att, om jag anser ett anslag för högt, begära någon
minskning deruti, dä jag finner den möjlig. Frih. Hamilton
har omtalat, huru det tillgick i afseende på Gode de Napoleon,
och att den var ett resultat af föregående comitéer. Jag tror dock,
att det gick fortare för Napoleon alt införa detta lagverk, än det någonsin
kan gå i Sverige, der man verkligen saknar, att man icke har
ben 2 Februari f. m.
277
en Napoleon och der en sådan icke torde vara att förvänta, icke ens
från StalsUlsk.
Ropen på propos. förnyades.
Gr. Lagerbjelke: Vid bedömandet af en anslagsfråga, måste
naturligtvis afseende fästas dels på nyttan af det åsyftade ändamålet,
dels på den summa, som för närvar, dertill behöfves, och
dels hvad saken, dä ändamålet sluteligen blifvit vunnet, i sin helhet
kommer att kosta. Jag anser mig icke böra nu ingå uti bedömandet
af den nytta eller skada, som af lagberedningen kan väntas; men
om den vore än aldrig så nyttig, så är det klart, att man måste söka hinna
det afsedda målet med minsta möjliga kostnad och på möjligast lämpliga
vägar. Det är så mycket nödvändigare, att ett synnerligt afseende
pä kostnaden och en särskild betänksamhet vid beviljandet af anslag
på denna riksdag gör sig gällande, som tillgångarna för det närvar,
äro så knappa, att K. M. för medels anskaffande föreslagit rikets
skuldsättning. StatsUtsk. har äfven framlagt ganska värderika upplysningar
i frågan. Jag beklagar dock, att dessa upplysningar icke
äro sä fullständiga, som man skulle kunnat önska; men man inhemtar
dock deraf, att årliga kostnaden för den fordna lag-comitéen
vida understeg ärliga kostnaden för den nuvar. lagberedningen. Anledmn
till ett sådant förhållande hade StatsUtsk. så mycket mera
bordt utreda, som en af lagberedningens ledamöter, hvilken äfven
deltagit i den gamla lagcomitéen, derföre fortfarande uppbär särskild
pension, och det af sådan orsak kunde tyckas att arfvodet för ledamotskapet
i den nuvar. lagberedningen icke på samma gång behöft
så betydligt ökas, utan kostnaden för lagberedningen åtminstone kunnat
inskränkas till likhet med lagcomitéen. Jag anser StatsUtsk. äfven
hafva lioi dt utreda, när R. St. kunde äga något hopp att få lagförslaget
färdigt. Det har blifvit sagdt, att man icke kan på förhand
bestämma tiden för litterära arbetens fullbordande; detta må vara i
allmänhet sannt; men sedan man arbetat nära 40 år, vore det väl icke
för mycket begärt att arbetet så långt fortskridit, att man åtminstone
kunde förutse slutet. Då nuvar. lagberedningen år 1840 nedsatles, yttrade
R. St. den förhoppning, att denna beredning skulle inom 3 år
hafva fulländat sina arbeten. Den bar nu i 6 år varit i verksamhet,
och man borde då kunna hoppas, alt arbetet snart måtte blifva färdigt,
åtminstone att man nu kunde bestämma när det en gång kan
bli färdigt. Det är destomera angeläget at t en utredning sker i denna
fråga, som lagberedningen, enligt min lanke, företagit sina arbeten i
en oriktig ordning, ty då kriminal-lagförslaget framställdes till R. St.
vid sista riksdag, hade det varit i sin ordning, att beredningen genast
derefter företagit sig utarbetandet af en rätleg:s-ordning, så att R. St.
vid denna riksdag kunnat i ett sammanhang till pröfning företaga förslaget
till kriminal-lag och rättegis-ordning. Gr. Posse har sagt, alt
det vore omöjligt att utarbeta en rälteg:s-ordning, innan man hade
bestämt hvad som skulle ingå i den nya lagen, och att lagberedningen
derföre måst företaga civil-lagen före rälleg:s-ordn:n; men
lagberedningen härj sjelf gifvit Grefven dementi, ty den har företagit
till utarbetning rätteg;s-ordn:n före handels- och utsökmsbalkarna,
och kan sådant företagas innan lagarne om handel och k re
-
278
B e n 2 Februari t. ra.
dit uro bestämde, så hade det äfven kunnat företagas före de öfriga
balkarne. Jag anser derföre, att StatsUtsk. bör lemna en fullständigare
utredning af frågan, på det att R. St., sedan fullständiga
upplysningar vunnits, må blifva i tillfälle att fatta ett moget beslut.
På. grund härutaf anhåller jag vördsammast om propos. på äterremiss.
Hr Åkerman, Fredr.; Den otålighet, som gifvit sig tillkänna,
att komma till slut i saken, ålägger mig att vara kort. Jag
skall således icke upprepa hvad som blifvit sagt till vederläggning af
de mänga anmärknrr, som blifvit framställde för att åstadkomma
en återemiss. Det som blifvit sagdt i denna väg är tillräckligt. Jag
vill likväl fästa mig vid några omständigheter. Frih. Palmstjerna
har begärt äterremiss af betänk, på den grund, alt StatsUtsk. borde
ingå till K. M. med begäran, det ville K. jVI., innan det nya lagförslaget
inkommer lill R. St., förut inhemta alla vederböra yttrande
deröfver, så alt ämnet mätte fullständigt öfverlemnas till R. Sts
handläggning. Jag tror att, för vinnande af detta ändamål, någon
äterremiss icke behöfves, ty det är i grundlagen föreskrifvet att uti
dylika ämnen skall högsta domstolens yttrande deröfver infordras,
innan de till R. St:s behandling öfverlemnas och jag tror att äfven
nu och framdeles så kommer alt förfaras. Skulle man
likväl önska några vidare tillgöranden derutinnan, så borde de icke
behandlas af StatsUtsk. utan såsom andra önkningsmäl öfverlemnas
till Ekon.Utsk:s vidare beredning. En af mig värderad talare Gr.
Gyldenstolpe, Anton, har i sitt första anförande några märkliga yttranden,
såsom att han icke ville finna idéer uti lagstiftningen. Jag
förmodar att detta yttrande undföll honom i hastigheten och jag
ville icke lasta mig dervid. Han yttrade vidare, att, enligt hans
åsigt, lagar indelades uti rationela och nationela. Hvarken det H.
Ståndet eller Grefven behöfver jag erinra om betydelsen af rationalism.
Delta ord kommer af Latinska ordet ratio, som betyder
grund, skäl och slutligen förnuft. Jag tror således att det i fråga
om lagstiftning är angeläget att icke förbise hvarken det ena eller
andra, och att om man vid sina beslut åsidosätter förnuftsskäl, man
snart skall upphöra att vara nationell. Frih. Cederström, C. R.,
har ordat vidlyftigt och bland annat äfven talat om min förtjusning
öfver den nya lagen. Derom nämnde jag likväl icke något, och
kunde så mycket mindre göra det, som jag vill uppriktigt förtro
honom, att jag ännu icke läst de nya lag-balkar, som utkommit;
men om jag ock ville fästa mig vid de utkomna balkarna, så vill
jag likaledes i förtroende säga honom, att de till en del innehålla
sådant, som jag icke gillar, och hvaruti detta består, skall jag omnämna,
då lagen kommer under pröfning; men jag har icke kommit
sä långt i juridiken som mina motståndare, att jag tror mig kunna
döma om saker, om hvilka jag ännu icke tagit kännedom.
Frihrn har gjort en vidlyftig föreställning om, huru man skulle kunna
höja embetsmäns löner och gifva pensioner åt skollärare m. m.
endast och allenast genom besparingar. En sådan statsmanna-vishet
måste jag beundra. Slutligen får jag tillkännagifva, att det synes
mig, som om man vid detta tillfälle ville visa humör såväl mot
0 c n 2 Februari f. ni.
(ten nya lagen, sorn skall komma, som äfven mot lagcomitéens ledamöter
och dem, hvilka försvara comiléen. Att visa humör då
det rör för landet vigtiga frågor, hafva vi dagliga exempel uppå,
men jag hade icke väntat, att någon af K. o. Ad. skulle efterfölja
dem.
Hr Rääf; Riam! de flere mot mitt anförande gjorda anmärkmr
erkänner jag riktigheten utaf en, nemi. all jag glömt såsom slutföljd
anhålla örn återremiss af betänk., hvilken afsigt dock varit
tydlig. Visserligen äger jag några väsendlliga upplysningar att meddela,
men då det 11. Ståndet redan uttryckt sin otålighet öfver
denna långa diskussion, fordrar grannlagenheten alt jag afstår.
Hr Munck af Rosenschöld, Nils Rud.: Fast vid den
grundsats, att sak bör gälla mera ån personer, äfven om de vore
Grefvar, torde det lillålas mig att jag först håller mig vid saken,
helst som jag derigenom vill gifva en opinion tillkänna, att jag aldrig
som Gr. Ankarsvärd skall kunna fatta ett förtroende till en
Regering derföre, att jag står i ett förtroligt förhållande till dess
ledamöter. För att 1111 återgå lill saken, vill jag då icke såsom Hr
Akerman hålla föreläsning uti latinet, ty då kunde jag likasom förut
af en ledamot erinras örn cathechesen. Jag vill blott fästa
Hrnnes uppmärksamhet derpå, att flere ledamöter, i synnerhet Hr
Dalman, understöd! ett yttrande af Gr. Gyldenstolpe, då han nemi.
sagt, att lagar borde vara mera nationela än rationela. Måhända
uttryckte Grefven sig icke nog tydligt, men nog uppfattade jag hans
mening så, att det rationela uti en lagstiftning ligger deruti, att man
lämpar lagstiftningen efter det folk, för hvilka lagarne äro stiftade.
Helt andra lagar kunna stiftas för den fingerade Platos republik och
helt andra för en Stat, som består af menniskor, som vi, med alla
menskliga fel och svagheter. En lagstiftning bör icke vara så
dan,
uttrycket må tillåtas mig, och man kan om den säga som jag
erinrar mig, att Minerva vid något tillfälle sagt: ”elles sont trop
fines pour nion usage.”
För att nu återkomma till personerne, anhåller jag att få fästa
Ståndets uppmärksamhet derpå, alt det uttryck i mitt anföran
de,
som Gr. Anckarsvärd och flere andra fästat sig vid, alldeles icke
haft den betydelse och syftning, som Gr. Anckarsvärd velat gifva
det. Om Gr. lyckats gifva det en mindre lycklig betydelse, så är
det Grefven och icke mig, som Hr Just.-statsministern får komplimentera
derför. Gr. Anckarsvärd har erinrat örn 1809 års revolution.
Hvad jemförelse och likhet emellan 1809 års revolution
och nuvar. lagberedning kan förefinnas, vet jag ej, om man icke
ser på föjderne deraf. Grefven nämnde äfven, att 1809 års revolution
kostade. Jag kan icke erinra mig något sådant, men vät
att den kostade en Konung en krona, och örn Grefven framdragit
denna jemförelse för alt tala till R. 0. Ad:s känsla, så tror jag han
förfelat sitt syftemål.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Under denna långa
diskussion, har den märkvärdiga företeelse visat sig, att de värde
280
De n 2 Fe Ii i' ii a i i f. m.
opponenterne mot Stats-Utsk:s betänk, kommit till nära nog olika
resultater mot hvad de yttrat. Frih. Cederström, Jakob, har nemi.
sagt, att ett anslag skulle beviljas endast för arén 1849 och 1850
under förutsättning, att lagberedningens arbete dä skulle vara färdigt.
Frih. Palmstjerna har yrkat att StatsUtsk. skulle, såsom ett
villkor för beviljande af anslaget, hos K. M. begära att beredningen
måtte förståndigas att till nästa riksdag hafva förslag till rätteg.-  ordn. färdigt. Gr. Gyldenstolpe har yrkat en nedsättning i det begärda
anslaget med 25 procent. Frih. Cederström, C. R., har omfattat
alla dessa meningar; jag kunde icke uppfatta meningen med
hans långa och vidlyftiga anförande, mert mig syntes, som om ha»
instämde med alla dessa talare. Hr Rääf har yrkat uppskof med
hela frågan, eller att den åtminstone måtte hvila intill nästa riksdag,
hvilket naturligtvis vill säga detsamma som ett afslag å frågan.
Om nu 11. o. Ad. beslutar en ålerremiss af betänk, pä alla dessa
här af olika talare uppgifna skäl, sä hemställer jag huruvida det är
troligt, att StatsUtsk. kan fästa afseende derå. Utsk. får visserligen
genom återremissen erfara de olika åsigterne i denna sak, der den
ene vill hafva förslaget uppstäldt sä, och den andre så. När StatsUtsk.
i sitt betänk, tillstyrkte anslaget, skedde sådant under förutsättning
att, uti den blifvande skrifvelsen till K. M., R. St. skulle
uttrycka deras bekymmer öfver den stora kostnaden och R. St:s allvarliga
önskan att detta arbete snart måtte fulländas, samt Utsk.
derjemte förutsatt, att en besparing af de nu föreslagne 36,000
r:dr intill nästa riksdag kunde äga rum och medlen reserveras; sä,
om man lägger allt detta tillsammans och man undantager dem,
som med Hr Rääf sig förenat, skall man lätt finna, huru ringa skilnad
det är emellan hvad ledamöter här yrkat och StatsUtsk. tillstyrkt,
och man ledes naturligtvis lill den öfvertygelse, att det icke
är sjelfva saken, som är ifråga, utan meningen måtte vara att pä
förhand gifva en opinion tillkänna om det kommande lagförslaget.
Jag hemställer, mine Hrr! om vi äro kompetente att på förhand
och innan man hunnit taga kännedom om förslaget, afgifva en sådan
opinion. Jag för min del får förklara, att jag icke anser mig
kompetent för det närvar, till något sådant omdöme.
Frih. Raab: På grund af de skäl, den siste värde talaren anfört,
anser jag betänkligt, att R. o. Ad. nu afgifver en opinion i
en fråga, den de fleste måhända icke äro kompetente alt bedöma,
helst då man ännu icke haft förslaget tryckt mera än några få dagar.
Jag motsätter mig alltså den begärde återremissen och
anhåller att med några ord få upptaga en del af de skäl, som blifvit
anförde för denna återremiss. Sålunda har Gr. Gyldenstolpe
yttrat, alt lagcomitéens och lagberedningens arbeten icke kunna medföra
några lyckliga resultater. Jag hemställer, om Hr Grefven ännu
mäktar bedöma dem. Att Grefven icke vill motse dem med
någon förhoppning, det märkes nog; men det hindrar åtminstone
icke mig och de med mig liktänkande att om dessa resultater hysa
de bästa förhoppningar, oaktadt Grefven just klandrat uttrycket förhoppningar.
Frih. Cederström, C. R., har fästat sig vid de betänk.
ben 2 Februari f. m.
281
bifogade reservationer, och anfört emot dem åtskilligt, på grund
hvaraf han yrkat återremiss. Jag tror likväl, att dessa reservationer,
lika litet som Frih:ns strid med reservanterna, kan i någon män
verka till en återremiss, och icke kan jag föreställa mig, att Frih.
tilltror sig att med sina yttranden här förmå reservanterne att ändra
deras uttalade åsigter. Det synes mig sorn Frih. handlade mera
ändamålsenligt och skonsamt mot detta Stånd, om han i enskild
väg sökte bibringa reservanterna sin öfvertygelse. Frih. har vidare
ansett kostnaden för stor och trott, att medlen kunnat bättre användas,
såsom till ökande af embetsmäns löner m. m. Jag tror,
att Frih. skulle kunna uppräkna flere andra föremål, som alla mer
ellei’ mindre äro förtjente af anslag, såvida statens tillgångar sådant
medgåfve, men Frih. .har likväl ingalunda dermed bevisat, att det
nu begärda anslaget icke är af behofvet påkalladt. Vidare har Frih.
förmenat, alt ett mindre antal ledamöter, än som nu äro sysselsatte
i lagberedningen, skulle uppfylla samma ändamål, och till stöd
för en sådan åsigt åberopat det gamla ordspråket: ”Ju flere kockar
ju sämre soppa”; men jag ber Frih. härvid komma i håg, att denna
regel icke kan leda till inskränkning i ledamöternes antal mera
än till viss grad; så vida Ur Frih. ej för konsecpiensens skull vill
påstå att comiléen är bäst sammansatt om den består blott af 1
ledamot. Frih. har såsom exempel tagit fram en theater-åskådare,
hvilken sett 4 tråkiga akter af en tragedi eller komedi och, för att
fä full valuta för sina penningar, öfvervar äfven den 5:te. Jag tror,
att liknelsen är något haltande och ber få bemöta den med en annan.
Om ett bolag antagit en byggmästare för uppförande af ett
hus, men under arbetets fortgång blir sins emellan oense, och
någre bolagsmän angripas af ovilja till byggmästaren; månne det
vore nyttigt för bolaget att afskeda byggmästaren och låta det till
,90 färdiga huset förfalla? Frih. har tagit affär på mitt yttrande,
alt en föreg:de talare vändt mig ryggen och, med löfte att vända
ansigtet emot mig, förbehållit sig att få tillgodonjuta min aktning.
Bevars! Jag har aldrig underlåtit att hysa tillbörlig aktning för mina
motståndare och deras åsigter, och vill, huru ock Frih. vänder
sig, ej heller neka Frih. all den aktning, som kan belöpa sig pä
Frih:s åsigter, men får förklara, att oäudligen mycket större skall
denna aktning blifva, om Hr Frih. vill hädanefter upphöra med personliga
anspelningar.
Jag anhåller om bifall lill det ifrågavar. förslaget.
Starka rop på propos. hördes åter.
Frih. Cederström, Claes lind.: Mätte mig tillåtas att i
kortaste ordalag förklara, hvarföre jag trodde Hr Akerman äga förtjusning
för det nya lagförslaget. Denna min förmodan grundade
sig icke på ^någon inspiration, om jag får laga det ordet åt mig,
utan på Hr Åkermans eget förklarande, det man icke borde tveka,
att bevilja det begärda anslaget för vinnande af förbättring i landets
lagverk. Hade han sagt förändring, då hade visst ingen åsigt
varit på förhand antydd i afseende å bifall till nya lagens idéer.
Ordet ”förbättring” deremot, ansåg jag naturligtvis innefatta ett tydligt
uttryck af belåtenhet; och, om sä önskas, ina emot detta ut
-
282
Den 2 Februari f. m.
bytas uttrycket förtjusning, såsom varande kanske för starkt af mig
tilltaget, dock ej utan all anleda., på sätt nyss är visadt. Hvad
åter angår Frih. Tersmedens yttrande, dels att StatsUtsk. ej skulle
förmå sammanfatta alla de olika meningarne till något gemensamt
helt, dels att han icke af mitt s. k. långa anförande kunnat hemta
någon upplysning om hvad jag i detta mål önskade, tror jag visst,
att det bör vara för StatsUtsk. ganska lätt, derest det endast vill,
att inse den hos alla för äterremiss här i dag uppträdande talare
rådande grundöfverensstämmelse i äsigter; derjemte vill jag i största
korthet meddela, det jag för egen del önskar först fä bestämd den
tid, inom hvilken lagberedningens arbeten må kunna bringas till
slut med minsta möjliga kostnad, och örn Frih. Cederströms i detta
hänseende gjorda hemställan kan anses lämplig, vore det ju skäl
att taga den i betraktande. Den andra af mina anmärkmr var
den, att kostnaderne måtte i möjligaste mån inskränkas med afseende
på de redan för ändamålet utgifna medel, samt med fästadt afseende
derå, att K. M. i dess proposm alldeles icke sagt, att med de
nu fordrade medlen lagberedningens arbeten kunde fullbordas. StatsUtsk.
torde äfvenledes kunna fatta hvad som i förevar, ämne är
min egentliga mening, då jag väl förklarar att de ledamöter, som
åtnöjas med 1,500 r:dr, må behålla dem, men derhos förslagsvis
uppgifvit att StatsUtsk. borde taga i betraktande huruvida ej någon
minskning kunde äga rum förmedelst reducerande af alla arfvodena
till 1,500 r:dr, så att icke den nu med 4000 ndr försedde,
finge mer än de andre. Då jag sålunda bestämt hemställt,
att samtlige ledamöterne kunde åtnjuta enahanda arfvode, så hade
ock StatsUtsk. äfven deri ett faktiskt tillstyrkande att hålla sig vid,
och det är icke endast frän mig Utsk. i dag fått denna erinran.
Ropen på propos. förnyades.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hade icke ämnat deltaga
i öfverläggningen om ifrågavar. betänk., emedan jag af illamå
ende
är hindrad att yttra mig så utförligt, som jag önskade. Men
då en ledamot uttalat mitt namn och likasom uppmanat mig att
gifva mina åsigter tillkänna, så vill jag efterkomma uppmaningen,
dervid jag dock skall söka yttra mig så kort som möjligt. Man
har sagt, att de konservativa lagt hinder i vägen för lagberedningen
att afgifva sitt förslag. Sådant är likväl icke förhållandet, ty
de hafva, äfven om de velat, hvarken kunnat hindra lagcomitéen
eller beredningen fullbordandet af sina arbeten. Det enda de konservativa
kunnat hindra, har varit antagandet lill någon betydligare
del af sjelfva förslaget, från hvilket jag vill hoppas, att vi med
Guds hjelp skola söka att ytterligare betria riket. Man har äfven
sagt, att jag, som år 1834 var Konungens rådgifvare, måtte veta,
hvarföre förslaget biet så behandladt som då skedde. Den talare,
som så yttrade sig, omtalade häromdagen med sådan kännedom,
huruledes det tillgick inom ecclesiastik-depart. på den lid, jag var
Konungens rådgifvare, alt man är berättigad alt tro antingen att lian
äfven känner ifrågavar. förhållande, eller ock att han lika litet är
Den 2 Februari f. m.
283
underrättad i det ena som andra hänseendet. Förhållandet var, på
sätt en hvar med någon kännedom om allmänna ärendenas gång
väl vet, nemi. att en Stats-sekret:re icke hade med något annat att
göra, än hvad som tillhörde hans depart. Stats-sekret. för ecclesiastik-ärendena
fick således icke annorledes än tillfälligtvis veta hvad
som skedde med lagberedningens förslag och hade deröfver ingen
röst. Samme talare har sagt, att man borde bortarbeta de idéer,
som icke äro rationela. Detta är en egen höflighets betygelse åt
våra förfäder och åt stiftarne af vår nu gällande lag. Det innefattar
den tanken att det är först nu som man ser klart i lagfrågor.
Så länka våra moderna jurister och deras klarsynthet får Svenska
folket umgälla. En talare har sagt, att de, som yrka återremiss af
betänk., vilja visa humör emot lagberedningens ledamöter. En sådan
tanke kan måhända vara föranledd af ett yttrande, som Hr
Munck af Rosenschöld här haft. Jag hade deremot icke trott, alt
någon af våra motståndare skulle tillvita mig att vilja visa humör.
Lika litet som jag gillar lag-comitéens arbete, lika litet gillar jag
Hr Munck af Rosenschölds yttrande, och skulle för sakens samt
della Stånds skull önskat alt det aldrig ägt rum. En annan talare,
ordf. i StatsUtsk., har sagt, att de, som tala för återremiss, dermed
vilja yttra en opinion att sätta sig emot det nya lagförslaget. När
han om dem kan så yttra sig, måtte han väl tillåta, att man ä den
andra sidan förutsätter det han och Statslltsk:s pluralitet velat afgifva
en opinionsyttring för förslaget genom den K. propos:s understödjande.
Ty hvem är det, som, af det belopp Konungen äskat
till fästningsbyggnader, tillstyrkt endast af det begärda anslaget?
Jo StatsUtsk.! Hvem är det, som nu tillstyrker anslag, då det är
fråga om lagberedningen? Jo det är samma StatsUtsk.! Hvarifrån kommer
denna frikostighet emot lagberedningen? Vöre det icke bättre
att innehålla med dylika beskyllningar emot hvarandra, än att blottställa
sig för dylika motsägelsers förklarande? Då jag talat om saken,
är det icke skäl, att jag förtiger min mening om hufvudfrågan.
Jag anser, att något bör beviljas, emedan arbetet ännu fortgår
och anslaget, på sätt här blifvit nämndt, icke räcker längre än
till 1847 års slut. Men frågan huru mycket man bör bevilja, återstår.
Af betänk, och af ledamöter inom detta hus är upplyst,
att 3000 r:dr äro besparade; således finnas tillgångar för första
([vartalet; och innan 2:dra qvartalet kan utanordnas, är Juni månad
inne. Dessförinnan kan LagUtsk:s betänk, öfver förslaget till ny
brottmålslag hafva inkommit till Ständerne. Skulle det nu hända,
att R. St., eller åtminstone 2 Stånd, ogilla delta förslag, så förfaller
det naturligtvis. Ett nytt lagförslag, utarbetadt efter andra
grunder, kan man väl icke skäligen vänta, med mindre comitéens
arbeten dragas in på år 1849. Ett nytt lagförslag skulle då utarbetas.
Ar det troligt att samma comité, som uppgjort det förra,
skulle vilja utarbeta ett annat efter olika grundsatser? Den ihärdighet,
hvarmed dessa män förfäkta sina satser, synes öfvertygande tala
för motsatsen. Ett nytt lagförslag i en annan rigtning, skulle då
erfordra att nya personer förordnas. Skola dessa blifva lika dyrlegda
som de närvar., eller åtminstone en af dem? Ar det skäl
284
Den 2 Februari f. m.
att i ett ögonblick då man icke vet, hvarest medel skola utan skatternas
förhöjning eller rikets skuldsättning tagas till fyllande af de
hellof, som i Regeringens proposir och många enskilda motioner
blifvit framställda? Är det skäl att nu bevilja mera, än som för ändamålet
bestämdt behöfves? I alla fall, är det väl rättast att återremittera
betänk, samt först se hvad följden blifver af det ifrågavar.
kriminallagförslaget, för att sedan, efter omständigheterne, fatta sitt
beslut? Skulle likväl ett sådant nu vara af nöden, och man lemnade
lagberedningen t. ex. -/V af det begärda anslaget, så mäste
StatsUtsk. likväl inkomma med förslag derom, eller åtminstone med
svar på en återremiss. En sådan är följaktligen nödig, hvarföre jag
derom anhåller.
Frih. Cederström, Jakob: Jag har begärt ordet i anledn. '
af ordfrs i StatsUtsk. yttrande, att, efter den resumé han behagat
uppgöra öfver deras äsigter, sorn yttrat sig mot StatsUtsk:s betänk,
och yrkat återremiss deraf, StatsUtsk. ä en sådan återremiss icke
skulle kunna fästa afseende; men jag kan icke ett ögonblick tveka
alt, om betänk, återkommer till StatsUtsk., åtskilligt skall förefinnas
vara af beskaffenhet, att StatsUtsk. måste upptaga det till pröfning.
Frih. Tersmeden: Jag har begärt ordet i anledn. af Hr von
Hartmansdorffs yttrande, om orsaken till SlatsUtsk:s tillstyrkande till
de sä mycket omordade ,52 af anslaget till fästningsbyggnaderrie.
Skilnaden i behandlingen af detta och nu förevar, mål var en gifven
följd, sedan frågan om försvarsverket blifvit lill R. St. öfverlemnad.
Frän K. M. fick nemi. StatsUtsk. emottaga särskilda skrifvelser,
deruti K. M. äskade, att de begärda summorna skulle bestämmas
förskottsvis för innevar. år, af det skäl, alt arbetena skulle
kunna påbörjas under detta år, och under förmodan, att extra
Statsregleringen icke kunde derförinnan medhinnas. Detta var orsaken,
hvarföre Utsk. mäste taga denna fråga i betraktande. Hvarföre
Utsk. tillstyrkte endast af hvad K. M. begärt, kan jag icke
redogöra, emedan jag icke deltog i öfverläggningen härom. Icke
eller kan man med något skäl förebrå Utsk. att hafva visat någon
förkärlek för lagberedningen, dä Utsk. tillstyrkt, att anslaget måtte
utgå endast för den tid, beredningen är i verksamhet. Hvad beträffar
Hr von Hartmansdorffs yttrande, att frågan kunnat uppskjutas,
så, om hans önskan blefve efterkommen, skulle med lagberedningen
inträffa detsamma, som med fästnigsarbetena, om Utsk. icke
tillstyrkt de T\. Då man icke behöfver göra sådana undantag, så
ser jag icke hvad som hindrar dem, hvilka önska att få arbetet fullbordadt,
alt bifalla betänk.
Hr Cederschjöld, Rob. Theophron: Att våra nuvar.
lagar äro behäftade med stora fel och brister, torde vara allmänt
erkändt, likasom behofvet af en ny lag. Jag har icke eller hört
någon bestrida, att ju icke ett sådant behof förefinnes, men bland
de många anmärkn:r som blifvit gjorde mot den K. proposm, har
äfven förekommit den, att det nya lagförslaget vore vådligt för
Svenska folket. Jag vågar icke betvifla att många utaf detta hu
-
Den 2 Februari f. m.
285
sets ledamöter varit i tillfälle att taga den kännedom om förslaget,
att ett sådant omdöme kunnat med säkerhet fällas; men om man
äfven antoge, att förslaget vore opraktiskt, så anser jag för min del,
då man vore vid slutet af arbetet, det vara oklokt att icke låta
fullborda detsamma. Om detta likväl skedde, hade man den stora
fördelen, att man finge erfara de större bristerna i förslaget och
kunde undvika desamma i den nya lag man vill i stället utarbeta.
Jag har af diskussionen trott mig linna, det man önskade arbetets
afslutande, och det har varit blott en värd talare, som satt sig deremot.
Enligt min åsigt äro de få, hvilka icke önska en gräns för
arbetet, på det att man en gång måtte få se slutet på lagberedningens
arbeten och de dermed förenade dryga utgifter. Häruti instämmer
jag; men deremot icke uti Frih. Cederslröms, J., åsigt att
man skall bestämma en viss lid för beredningen att afsluta sina
göromål, ty sådant kan icke af Ständerne bestämmas. Deremot
tror jag att det finnes en annan utväg, som bör begagnas. Jag
anser nemi. att lagberedningens egna ledamöter, hvilka hunnit öfver
hälften af arbetet, bäst kunna bedöma, huru lång tid, som
härtill erfordrats och ytterligare kan erfordras för arbetets afslutande.
Af sådan anledn. tillstyrker jag K. o. Ad. alt återremittera
betänk, med anmodan till Utsk. att hos lagberedningen efterhöra
huru lång tid den anser behöflig, för att bringa arbetet till ett önskadt
slut, och om den då skulle anse arbetet erfordra tiden utöfver
nästa riksdag, kan genom särskild motion väckas det förslag, att
R. St. bevilja ytterligare anslag för den tid, som för ändamålets vinnande
är behöflig. Derigenom vinnes den stora fördel att vi vid
nästa riksdag icke behöfva tvista om ytterligare anslag erfordras eller
icke, ty, om vi tänka oss, att lagberedningen så nära fulländat
sina arbeten, att endast en eller annan balk återstode, men af någon
tillfällig konjunktur icke komme att arbetet till slut bringa,
vore detta en stor skada för riket, och derföre förnyar jag mitt yrkande
af återremiss, och alt StatsUtsk. af ledamöterne i lagberedningen
måtte infordra upplysning i det af mig angifna afseende.
Jag inser visserligen att beredningen icke kan på dagen uppgifva liden
för arbetets afslutande; men den bör åtminstone kunna så angifva
denna tid, att det erforderliga anslaget kan bestämmas.
Återigen hördes ganska starka rop pä propos.
Hr Ribbing, Rengt: Åtskilliga talare hafva yrkat återremiss
af betänk., bland annat, pä den grund, alt man borde afbida tiden
för LagUlsk:s utlåt, öfver den nya brottmålslagen. Jag kan häruti
icke instämma och får förklara, att lagförslaget må blifva huru som
helst, så anser jag nödvändigt att lagberedningen erhåller medel lill
sin verksamhet. Hufvudfrågan tyckes mig vara: behöfves det någon
annan lag, än den nuvar., eller behöfver den undergå förändring
och hafva, vi med nuvar. lag framskridit i sedlighet eller i motsatsen.
Jag sätter det i fråga derföre, att jag tror mig hafva funnit
att icke den nu gällande brottmålslagen befordrat sedlighet. På
denna grund och då det nu begärda anslaget är så obetydligt mot
så många andra summor, som blifvit fordrade, kan jag icke annat
286
Den 2 Februari f. m.
än tillstyrka bifall till betänk. Det är en särdeles glädjande företeelse,
att man tänker på att spara; men jag tror att man icke börjat
i rätta ändan. Jag anser det vara angeläget, alt samhället lagar
så, att lagarna befordra sedlighet. Om man således fordrat dubbelt
så mycket, som det ifrågavar. anslaget, skulle jag aldrig draga i
betänkande att härtill lemna bifall. Räknar man efter, så blir det
endast några rst:n på hvarje person. Då jag således antager, att
vi behöfva en ny, bättre lag, kan jag för män del icke finna hvarföre
vi skola neka det begärda anslaget och tror, att en äterremiss
endast skulle medföra tidsutdrägt, helst, då betänk, återkommer,
diskussionen deröfver sannolikt icke lärer blifva kortare än nu. Jag
tillstyrker bifall till betänk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
Hr Gr. o. Land tm. om R. och Ad. behagade bifalla StatsUlsk:s
förevar, utlåt. N:o 20.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med ganska
många nej, hvarefter Hr Landtm, förklarade, det han trott sig
finna att ja varit öfvervägande.
Härvid hördes flere ledamöter begära votering, hvarjemte Hr
Munck af Rosenschöld anhöll alt vid voteringen afslag ä Utsk:s utlåt,
måtte blifva kontra-propos.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. och Ad. torde finna att
vid den blifvande voteringen ja-propos;n borde innefatta bifall till
Utsk:s utlåt., samt ali, hvad nej-propos:n anginge, densamma lill
följd af 69 § Reg.F. ej kunde lyda ä annat än äterremiss af sagde
utlåt.
Härtill ropades ja, men
Ilr Munck af Rosenschöld yttrade: 24 §. Riksd.-Ordn.
säger, alt när ett ämne skall afgöras och voterings propos. framställas,
skall den framställas i förhållande lill hvad diskussionen varit,
och då somliga begärt afslag och andra äterremiss, så tror jag,
alt propos:n bör blifva antingen till afslag eller äterremiss.
Upplästes till justering följande förslag till votererings-propos.:
Den som bifaller StatsUtsk:s utlåt. N:o 20, voterar
Ja;
den det cj vill, voterar
Nej’ ‘
Vinner nej, kommer förenämnde utlåt., på grund af de deremot
gjorda anmärkmr, att återremitteras.
Hr Munck af Rosenschöld: Det torde tillåtas mig att uppläsa
54 § Riksd.-Ordn., då jag finner att Hr Gr. o. Landtm, icke
vill tillåta, att min mening får göra sig gällande. Denna § lyder
sålunda: ‘’Då propos. till fattande af definitivt beslut öfver en
Konungens framställan eller ett betänk., .eller en af enskild riks
dagsm.
väckt fråga är med ja och nej besvarad och anmärkmr i
saken under diskurserne gjorde, bör proposin inrättas i enlighet
Den 2 Februari f. m.
287
meri dem.” Dä jag har begärt afslag å betänk., torde min mening
fä blifva gällande och anhåller jag om votering, huruvida propos:n
bör framställas lill afslag eller återremiss.
II. Ex. Hr Gr. Posse: Sedan Hr Gr. o. Landtm, i fullkomlig
öfverensstämmelse med 69 § Reg.F., som bestämmer, att i
statsreglerings-frägor skall, derest anmärknrr göras emot Utsk:s betänk.
, detsamma antingen bifallas eller lill Utsk. återremitteras, afgifvil
den förklaring, att han på grund af denna § icke kan framställa
propos:n till afslag, så torde Hr Munck af Rosenschölds yttrande icke
förtjena vidare afseende.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att, i enlighet med hvad han
redan förklarat, propos. till afslag å ifrågavar. utlåt, ej kunde framställas,
och hemstälde derjemte om R. o. Ad. godkände det uppläste
förslaget till voteringspropos.
Ropades Ja: hvarjemte
Hr Munck af Rosenschöld yttrade: Jag vill icke fortsätta
min begäran om afslag, men måste reservera mig mot det
fattade beslutet såsom stridande mot grundlagen.
Härefter företogs voteringen och efter dess slut befunnos rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 124.
Nej— 113.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. J till 4 e. m.
In fidem prolocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 2 Februari 4848.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 1 prot.-utdr. för denna dag f. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Mannerskantz,
Carl Axel, såsom ledamot af BankoUtsk., erhållit 3 veckors ledighet,
räknad från d. 7 i denna månad; hvadan Hr Landtm, anmodade
Ilr Electorer att sammanträda för att utse en ledamot i
BankoUtsk. under ledighetsliden, samt alt derjemte välja en suppleant
i samma Utsk., i st. f. Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.,
som blifvit vald till ständig Utsk:s-ledamot.
288
Den 2 Februa-ri e. m.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 29 sistl. Januari på bordel
lagde utlåt:n:
N:o 31, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:dc öfverlåtande
till Malmö stad af mark, tillhörande Malmö f. d. fästning; och
N:o 32, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de afskrifning
af ett aflidne majoren J. Wernbergs sterbhusdelägare ådömdt ersättningsbelopp
för en vid Götheborgs artilleri-ammunitions-förråd yppad
balans.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 29 sistl. Januari på bordet
lagda utlåt. N:o 33, i anledn. af väckt motion, att Leckö slott och
kungsgård måtte såsom lustslott ställas till H. M. Konungens disposition,
yttrade sig
Gr. Lewenhaupt, Patrik: Jag har icke haft tillfälle alt läsa
motionen, men jag finner att uti betänk, föreslås afslag derpå,
hufvudsakl. i anledn. deraf, att det skulle fordras så stora kostnader
för att sätta detta slott i stånd. Om jag icke missminner mig, så
var det 1809 som Leckö Kungsgård donerades på 50 är. Det å
terstår
således 11 år af denna lid. Jag år fullkomligt öfvertygad
om, att, för att förvara detta vackra slott ifrån att alldeles förfalla,
det skulle behöfvas en allt för ringa kostnad att underhålla det un
der
de 11 år som återstå, och jag är äfven öfvertygad om alt då donationen
upphör, så skall det icke fordras mer än några få års inkomster
af Kungsgårdens reveny, för att återställa slottet i godt
stånd. Det återstår oss så få forntidsmonumenter, att jag tycker att
det vore synd om dessa lemnades ät förstörelsen, och ibland dessa
få är verkligen Leckö slott (jag vädjar i detta afseende till alla
deni som sett det) ett af dem som bäst förtjena att underhållas och
vårdas. Den lid kan komma, då detta slolt möjligen skulle kunna
användas och behöfvas; men under sådant förhållande, som nu, så
kau slottet möjligen under dessa återstående 11 år så totalt förfalla,
att det icke ulan betydliga kostnader skulle kunna åter iståndsättas.
Af dessa skäl, som jag nu haft äran anföra, får jag vördsamt hemställa
om icke R. o. Ad. skulle vilja bifalla en åtcrremiss af betänk.
, då jag får ytterligare tillfälle att yttra mig i amnet.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag vill visserligen icke
motsätta mig den begärda återremissen, men jag tager mig dock
friheten att till den värde talaren, jemte huset i allmänhet, hemställa,
om det är troligt att någon förändring i betänk, kan vinnas.
Några upplysningar om Leckö slott hafva till StatsUtsk. ännu icke
inkommit och den motion, som af Hr Roos väcktes, var ganska kort
och innehöll endast det förslag, som här af StatsUtsk. omförmälts.
När K. M. icke har funnit lämpligt att lill R. St. hemställa något
om detta slotts reparation eller iordningsättande, och 11 år ännu
äro qvar innan arrendet tager slut, så blir det visserligen tillfälle att
till nästa riksdag inkomma med förslag i denna fråga. I det skick,
frågan nu är, kan jag icke föreställa mig att StatsUtsk. kan komma
att besluta annorlunda, än det redan gjort.
Frih.
Den 2 Februari e. m.
280
Frih. Cederström, Jakob: Jag vill upplysningsvis nämna,
alt Leckö slott till sitt yttre, d. v. s. tak, fönster och väggar, underhålles
af det anslag R. St. lenina till underhåll af Kronans hus och
byggnader i landsorterne; att ytterligare chefen för fångstyrelsen anmält,
att lian önskade få Leckö slott anvisadt till fängelse; alt nlivar.
förvaltaren Gr. Rudensköld uti infordradt und. utlåt, förklarat
sig villig att, ehuru slottets begagnande vore jemlikt donationen ännu
några år upplåtet, för det goda ändamålets skull gerna afstå detsamma
lill K. M. och Kronan; men sorn ritningar och kostnadsförslag
icke äro färdige för omändringen af slottet till fängelse, på sätt
att våda för orten kan undvikas, sä har naturligtvis icke K. propos:n
i ämnet ännu kunnat komma R. St. tillhanda, ang:de slottets användande
till korrektionsfängelse. Dä nu emellertid fråga är om
slottets användande lill fängelse, så kan jag icke annat än afstyrka
den förevar, motionen, som alser dess användande till lustslott. Jag
tillstyrker bifall till Utsk:s betänk.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad. StatsUtsk:s
utlät. N:o 33.
Föredrogs och bifölls StatsUtsfc:s d. 29 sisth Januari på bordet
lagda utlät. i\T:o 34, i anledn. af väckt motion ang:de befrielse fölen
del hemmansägare pä Gottland från skyldigheten att leverera ved
till den s. k. krono-kalkugnen i Wisby,
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedannämnde
d. 29 sisth Januari på bordet lagde utlät, och betänkm:
N:o 7, i anledn. af väckt motion om utfärdande af förbud cmot
marinsoldaters permittering m. m.;
N:o 8, i anledn. af väckt motion om befrielse för Färs och
Frosta härader i Malmöhus län från skyldigheten att deltaga i underhållandet
af längebro i Christianstads län;
N.-o 9, i anledn. af väckt motion om upphörande eller inskränkning
af marknader;
N:o 10, i anledn. af väckt motion om upphörande af ekonomiska
besiktningar å kyrkoherde- och kappellans- samt å landt- och
militie-staternes boställen;
N:o 11, i anledn. af väckt motion om ett apolheks anläggande
i Hemsö socken på Gottland, samt om förändrad boningsort för
provincial-läkaren för södra delen af ön;
N.-o 12, i anledn. af väckt motion om ett förändradt användande
af den -guids procent, som af sterbhus inom Wermland erlägges;
samt
N:o 13, i anledn. af särskilda motioner, dels i fråga om rapporters
och general-sammandrags afgifvande af vederbör, embetsmyndigheter
till upplysning om de kommunala inrättningarnes verksamhet,
dels ock om rättighet för ledamöter i kommunal-nämnder
att för deras besvär af kommunen njuta ersättning.
3 H.
19
290
Ren 2 Febr u a l i e m.
Då nu föredrogs Allni. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 29 sistl.
Januari på bordet lagda betänk. N:o 14, i anledn. af väckt motion
om förändring i sättet för fångars forslande, anmälde sig och
yttrade:
Hr Akerman, Fredr.: Efter hvad Etsk. i sin recit af detta
ärende omnämner, har enahanda fråga varit väckt vid flere föreg:de
riksdagar och dä alltid blifvit afstyrkt. Jag önskar att ett lika öde mätte
vederfaras detsamma äfven vid denna riksdag. Jag grundar denna åsigt
derpå, ali jag anser förslaget både vara onyttigt och olämpligt; onyttigt derföre,
att det skulle otvifvelaktig! leda till lika stora kostnader, som man nu
klagar öfver, ochsom ägarinn i följd af fångars transporterande med skjuts.
En betydlig tillökning i fäng-gevakliger-personalen erfordrades ovilkorligen
för bevakningens utöfvande under marschen, och dessutom
skulle vida längre lid åtgå för fångars transporterande, än som nu
erfordras, samt derigenom kostnaden för dagtraktamenten och nattläger
förökas. Jag tror också alt det skulle blifva ganska svårt, att
på hvar Salje mil alltid finna ett ställe, hvars ägare kunde vara
benägen att gifva nattqvarter ät ett sådant sällskap. Olämpligt anser
jag förslaget vara derföre, att man icke lärer kunna införa den
föreslagna förändringen i sin helhet, i hvilket fall allena densamma,
om den vore nyttig, möjligen kunde, hvad kostnaderne
angår, medföra någon vinst; ty högst olämpligt vore det väl alt pä
sådant sätt transportera ransakningsfångar, som ofta häktas på blotta
misstankar och någon gång äfven befinnas oskyldiga, och hvilkas
framtid troligen vore förspilil, sedan man sett dem fasflänkade
med en kedja vid grofva brottslingar föras genom landet. För sådana
fångar innefattade transporten allena en bestraffning, som väl
vore både olämplig och orättvis. Pä dessa grunder anhåller jag
vördsamt att R. o. Ad. ville afslå del ifrågavar. betänk.
Frih. Cederström, Jakob: Det förefaller mig mer än besynnerligt,
att Utsk. kunnat gifva något afseende åt ifrågavar. motion.
Det följer af sig sjelf, att Utsk. icke beräknat eller betänkt
hvad som deraf skulle följa, och alt t. o. m. ett försök i detta afseende
icke skulle kunna aflöpa utan ganska ledsamma och obehagliga
följder, så framt det icke verkställdes emellan häkten, som vore
så nära till hvarandra belägna, att man under dagsljus kunde
komma fram ifrån det ena till det andra, och sätta in fången i
häkte hvarje natt. Det låter icke tänka sig alt hos alla dem, som
bo vid den väg der dessa fångar skola föras fram, del skulle låta
sig göra alt för dem få qvarter, synnerligen under vintertiden. Hvar
finnes den svenska medborgare, sorn skulle vilja upplåta sitt hus
dertill? Hvart skulle sådant taga vägen? Jo att han kunde blifva
våldförd, bevakningen, han sjelf och hans omgifning mördade under
natten. Jag anhåller om propos. på afslag å Utsk:s utlåt.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Allt hvad Hr Akerman
och Frih. Cederström nu sagt, är visserligen möjligt; men för det att
de sagt det, så är det icke derföre gifvet, att det skall inträffa. Nu
hafva Utsk:s många ledamöter trott motsatsen, och deras tro måtte
en 2 Februari e. m.
291
val åtminstone kunna vara lika god som den tro Hr Åkerman och
Frill. Cederström framställt. Innan man kan bestämdt afgöra en
sak, som är praktisk, mäste man göra försök dermed. Förr kan
man icke med säkerhet säga huruvida det ena eller andra är bättre
eller sämre. Vi göra ju försök med inånga andra saker här i Sverige,
och då kunde det väl vara skäl i att göra ett försök äfven i
detta hänseende, hvilket åtminstone i min tanka icke kunde leda till
några ökade kostnader, men väl möjligen lill någon besparing. Detta
försök skulle åtminstone hafva det goda med sig, alt det visade det
man icke gatt sä långt i den moderna filantropien, att man just
skulle vilja göra fästningsfångar sä goda som herrar.
Hr Åkerman har ansett att det skulle vara orättvist att tillämpa »
det ifrågavar. forslingssältet pä ransakningsfångar. [Ilsk. har också
icke tillstyrkt att det skulle tillämpas på ransakningsfångar, utan endast
på dem, som vore till fästning dömda och för dem kan det
väl icke vara något särdeles hardt straff alt behöfva gä, ty det får
ju så mången annan, sorn icke är brottsling, begagna sig af detta
fortskaffningssätt. Således skulle jag tro, att R. St. böra öfverlemna
aaken till K. åhs afgörande och att densamma då kommer till den
auktoritet, som kan bedöma först och främst 0111 detta försök kan
verkställas, och sedermera äfven huru det bör verkställas, då man
måhända kan komma ifrån en stor del af de betänkligheter, som
dervid möta. Efter hvad jag (inner, så kommer det väl snart att
blifva en sådan mängd cellfängelser i nästan hvart enda härad, så
att det icke blefve svårt att derstädes inqvartera dessa förbrytare,
som skulle föras ifrån den ena stationen till den andra; men jag
lemnar saken i sitt värde, och det är endast för att få afgjordt, huruvida
det icke låter sig lika väl göra att låta fångarne gå sorn
åka, som jag önskar att en hemställan måtte göras till K. M. Derföre
anhåller jag om bifall lill Utsk:s utlåt.
Frih. Cederström, Claes Rud.: I afseende på detta ämne
får jag nämna, att ehuruväl de föreg:de riksdagarne 1840—1841
och 1844—1845 icke funnit lämpligt att fästa afseende på ifrågavar.
ämne, så synes mig att, pä sätt Utsk. ansett, man borde iakttaga
att efter den tid, då nyssnämnde riksdagars Stats- och Ekon.Utsk.
afgåfvo sina afstyrkande utlåt:n., hafva ”omständigheter inträffat, hvilka
torde förtjena att tagas i betraktande. Brottslingarnes antal har
nemi. efter denna tid betydligt tilltagit, hvilket förhållande, i förening
med den på många ställen inom landet förhöjda skjutslegan',
verkat derhän, att statsutgifterna för fångars transporterande ansenligen
blifvit ökade”. Begge dessa omständigheter torde vara alldeles
obestridliga till sin verklighet, och följaktligen icke heller olämpligt
att på dem afseende göres.
Hr Åkerman har talat om ransakningsfångar. Utsk. har deremot
vid uppställande af detta betänk, undvikit allt talande om ransakningsfångar.
Jag ber nemi. att få fästa uppmärksamheten pä följande
rader uti betänk.: ”Utsk. har nemi. icke kunnat undgå att
anmärka, hurusom, efter dess tanka, den saknad af beqvämlighet,
19*
292
Den 2 Fcliruifi e. m.
som för fången genom att färdas till fot uppkommer, — och hvilket
forslingssätt, utan att utgöra något straff eller i sig innebära något
skymfligt, icke lärer, åtminstone för en om brott förvunnen fånge,
kunna anses vara olämpligt — måste bidraga dertill, att ej mindre
hos fängen väcka helsosam besinning om anled:n lill denna behandling,
än ock hos andra åstadkomma intryck, som möjligen afskräcka
frän beträdande af brottets bana”.
Det har blifvit uppgifvet af tillförlitliga personer, nemi. af domare,
som haft mångfaldig beröring med fångar, att just det nuvar.
forslingssättet, då fångarna åka, väckt och underhållit det öfvermod,
för hvilket de äro alltför benägna. Det skulle vara till nedsättande
af detta öfvermod, som det föreslagna forslingssättet skulle införas.
För öfrigt har Gr. Gyldenstolpe upptagit de öfriga inkasten,
hvarföre jag i afseende på dem icke torde behöfva ingå i någon motbevisning.
Endast det torde jag få anföra, alt det ifrågavar. forslingssättet
af fångar har i åtskilliga Europeiska länder varit i mänga
är brukligt. Det tyckes icke vara otroligt att just den besparing,
som härmed afsetts, kan tillvägabringas; men då man icke ansett sig
kunna bestämdt förklara alt någon besparing skulle vinnas, så synes
mig att, ur hvilkendera synpunkten man betraktar saken, ingenting
är naturligare, än alt ett försök anställes. Vi hafva sorgfälligt
undvikit att ingå i allt reglementerande och ansett att det borde öfverlemnas
till K. M.
Jag tror att då saken tages på detta sätt, och förutsatt att den
vunne framgång, så skulle säkert visa sig, hvilkendera som har rätt.
Jag får på alla dessa skäl vördsamt hemställa om bifall till Utsk:s
betänk.
Frih. Cederström, Jakob: Jag hade sannerligen icke trott
behöfvas alt försöka inom Sverige huru mycket en karl kan gå på
dagen. Det är hvad samtlige Svenska soldater hafva försökt i trupp
och hvar .och en menniska särskildt för sig, ty det lärer väl icke
finnas någon, som icke gjort försök i sin lefnad huru långt vägstycke
han kan gå på dagen. Då man nu vet huru lång sträcka, som
en man kan gå pä dagen, och vet distanserna emellan städerna i
Sverige eller de ställen på landet, der häktena äro belägna, så vet
man också hela hemligheten af förslaget och möjligheten af ett sådant
försöks lyckande. Jag hoppas att om R. St. skulle besluta, att
till K. M. ingå med en anhållan härutinnan, K. M. skall låta denna
anhållan läggas å sido; men jag för min del anser det icke rätt, att
R. St. gå in till K. M. med en sådan und. anhållan, ty K. M. har
icke brist på rådgifvare, som veta huru långt en trupp kan marchera
på dagen och att, när de efter slutad march komma fram till
ett qvarter, så hafva de behof af att få hvila, mat och annan vård;
men huru skall sådant tillgå vid fångtransporter?
Jag tillstyrker afslag å Utsk:s utlåt,
Gr. Lewenhaupt, Patrik: På de skäl, sorn Hr Akerman
och Frih. Cederström, Jakob, anfört, får jag på det högsta afstyrka
bifall till Utsk:s utlåt, och är fullkomligt öfvertygad derom, att i
Den 2 Februari e. m.
293
vart land skulle det ifrågavar. sättet alt forsla fångar rara omöjligt
att verkställa.
Hr Akerman: Man har sagt, att då så många ledamöter finnas
i Ekon.Utsk. sorn hafva tillstyrkt ifrågavar. förslag och endast
2:ne ledamöter här yttrat sig deremot, så skulle detta innefatta ett
bevis för riktigheten af Utsk:s betänk. Jag erkänner visserligen det
vördnadsbjudande i den stora personalen af ett Utsk., men månne
man, derföre att de äro många, icke skall få granska deras skäl?
Jag tror för min del att det icke är antalet af de opinerande, som
inverkar på Ståndets beslut, utan de anförda skälens halt.
Man har vidare anmärkt, att fångarne vilja gerna åka såsom
Hrr. Jag kan icke tro det utgöra bevis på att vara Herre, att åka
på bondkärra med black om benen samt en fång-gevaldiger efter sig.
Om så likväl är, tilltror jag mig ej att ändra opinionen i detta fall.
Man har sagt. att förslaget endast åsyftade ett försök. Jag tycker
att detta icke behöfver göras, ty man kan lätt kalkylera huru
långt fångarne kunna gå på dagen, äfvensom koslnaden och lämpligheten
deraf för öfrigt; gör man blott denna kalkyl riktigt, kan
man lätt komma till beslut, ulan att göra försöket.
Då man dessutom ofta och med skäl klagat deröfver, att våra
former förorsaka att det för brottslingen drager alldeles för långt ut
emellan domen och straffet, och således minskar verkan af detta sednare,
såsom varningsmedel, synes det ej vara skäl antaga ett sätt
för fångars forslande, hvarigenom denna olägenhet skulle än mera
förökas. Såsom bevis härpå vill jag endast anföra ett exempel ifrån
södra delen af Sverige, utan att åberopa förhållandet i norra delarne
af riket, der distanserna äro ännu större. I Kalmar län, som
är 20 mil långt, skulle, om en fänge för att undergå vatten och
bröd måste gå ifrån länsfängelset, beläget i ena ändan af länet, täll
den andra, der han möjligen vore hemma och hade begått brot
tet,
marchen fram och åter erfordra icke mindre än 3 veckors lid.
Man har vidare sagt att meningen endast vore alt hemställa frågan
till K. M., som dä vore i tillfälle att besluta, så vida K. M. kunde
finna saken lämplig.
Jag är öfvertygad att innan K. M. i denna fråga fattade Sitt nåd.
beslut, skulle Han deröfver höra Sina landshöfdingar, som hafva ständig
befattning med fångtransporter och äro bäst i tillfälle att känna
förhållandet dervid; i och vid sådant förhållande och dä flere af
dem äro här närvar., synes mig vara skäl direkte inhemta och fästa
något afseende å hvad de kunna hafva att säga. En landsb.
har redan inom Utsk. uppträdt emot motionen. Frih. Cederström,
Jakob, har också varit landsh. och är emot densamma. Då jag här
till
lägger mitt vördsamma anförande och nu således alla deras åsigter,
hvilka haft befattning med fångars transporterande och vård, sammanstämma
i afstyrkande af förslaget, så borde väl detta något verka.
Frih. Cederström, Rudolf, har sagt att utomlands ifrågavar.
forslingssält af fångar är brukligt. Detta är mig alldeles okändt, och
294
Den 2 F c b r u-ari e. m.
jag lior att uppgiften måste vara något misstag. I Frankrike liar
det visserligen brukats förr, men nu liar man inrättat täckta cellvagnar,
deri fångarna åka. De färdas således pä ännu mera herrem
a ilna vis än vära, ty de åka icke blott i vagnar, nian t. o. m. under
sufflett. Jag förnyar derföre min anhållan om afslag på betänk.
Frill. Raab, Adam Christian: Ehuru det förslag som nu
utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, bär fått epithet af onyttigt,
olämpligt och orimligt, och ehuru Hr Akerman sednast åberopat
flere landsh:s auktoritet för afslag af det ifrågavar. förslaget;
kan jag dock ej underlåta, att tillstyrka bifall dertill. Jag gör det
derföre, att, i öfverensstämmelse med de åsigter som nu inom Ekon.-  Ulsk. gjort sig gällande i motsats mot de af 1823 års Lag- samt
Allm. llesv.- o. Ekon.Disk. framställde, har jag, från den landsort
der jag bor, hört både den ena och andra folkklassen, och isynnerhet
allmogen, yttra en verkligen allmän förtrytelse deröfver, att tångarne
skola åka. Man har der yttrat den åsigten, att det ganska
väl later sig göra alt tångarne transporteras till fots, hvilket jag
fullkomligen gillar; ty när kronans manskap kan gå, så kunna äfven
tångarne göra det. i
Man har bär sagt. alt det ej låter sig göra, derföre att, efter
all sannolikhet, kostnaden skulle blifva större om transporten sker
till fots, än om den sker i vagn. Jag tillåter mig, att uppställa en
ganska enkel kalkyl. Det förslag, som bär blifvit afgifvit, afser väl
hufvudsakligen dömde fångar, men kan äfven lydas till utsträckning
för sådane fångar, hvilka förr varit dömde, men åter kommit under
ransakning — om man, säger jag, uppställer en liten enkel beräkning
öfver transportkostnaden af sådana ransakningsfångar från Kalmar
stad till närmaste 2 stationer, Ryssby beläget j mil norrut och
Wassmolösa j mil söder ut från staden, så finner man att skjutsen
fram och tillbaka gör för hvarje par hästar efter förhöjd skjutslega,
inberäknade vagnpengar, 4 r:dr 4 sk. b:co, hvadan en transport
från Kalmar till ettdera stället af 5 fångar med sin gevaldiger kostar,
för 2 par hästar, 8 r:dr 8 sk. b:co. Deremot, om fångarne
gå dil och gä tillbaka, kan den möjliga tillökningen, af hvad fångarne
ändå skola kosta i dagtraktamenten samt underhåll och gevaldigerns
kostnad, ej blifva större än hvad som erfordras för den större bevakningen
på vägen. Och för denna bevakning, ser jag ej hvad
som skulle hindra, att kommendera kronans manskap tourvis; ty då
kronans manskap kan kommenderas att på fästningar bevaka fångar,
ser jag ej hvad som kan hindra, att de kommenderas till att bevaka
dem under transporter; men om ock frivilligt legde personer
skulle användas för bevakningen, skulle 2:ne sådane högst kosta,
med 1: 16. för hvardera, 2 r:dr 32 sk b:co för fram- och äter
marchen,
alltså 5 r:dr 24 sk. besparade.
Man har vidare sagt, att förslagets verkställande är omöjligt
derföre, att det saknats tillfälle till nattherberge för fångarne. Först
och främst är, såsom Hr Akerman vitsordat, i södra Sverige ej långt
emellan häradsfångelserne. Således kunde i allmänhet dessa ganska
väl användas till herbcrgen ; men der afständet dessa arrester emel
-
Den 2 F e 1) r u a i' i e. m.
952
Ian är större än hvad som motsvarar en lagom dagsmarch, anser jag
visserligen ej svårt att kunna betinga sig ett ställe för deras herbergerande,
der man utan särdeles kostnad kunde hafva en större
bevakning under natten. Jag finnér del för mig vara en så tydlig
och klar sak, att det kostar mindre alt transportera fångar gående
än åkande, alt jag ej skulle som försök vilja tillstyrka betänk., utan
jag skulle vilja tillstyrka det såsom bestämdt, derföre att det är nyttigt.
Nyttigt, äfven derföre, att det tillfredsställer en ganska allvarsam
opinion i detta hänseende, som ej är att förakta.
Jag tillstyrker bifall till betänk.
Gr. Gyldenstolpe: Då Frih. Cederström, Jakob, satt i fråga
huru mycket man orkar gä pä en dag, så vill jag nämna, att i det
fallet finnes en K. M:s tågordning för trupp ; och jag tror, att fångar,
som äro temligen lätt utrustade, skulle kunna gå lika långt,
nemi. 3 mil om dagen, samt något, tror jag, derutöfver, och då
blefve ej, i förhållande lill dagsmarclierna, afstånden så fasligt långa
från det ena häradsfängelset till det andra, att man ej kunde herbergera
dem under vägen. Naturligtvis kan det ej hafva varit Utsk:s
mening att tångarne skulle gå med black om benen, hvilket vore något
svårt, utan att deras fängslande ej skulle hindra dem röra sig,
ehuru det naturligtvis måste hindra dem att åstadkomma andra kraftyttringar.
Att landsh:r hafva uppträde, så väl i som utom Utsk., för att
motsätta sig denna nyhet, det förefaller mig ej underligt. I det
fallet äro de, hvilken annan opinion som helst de må tillhöra, i min
tanka ganska konservativa, emedan de ej kunna lycka om förändringar,
sorn blott förorsaka dem besvär. Således kan jag i delta
fallet ej antaga landsinnes yttranden, som någon auktoritet, dä de
afgifvas endast personligen. En annan fråga blir, om de skola afgifvas
af landsh.embetena.
Hr Akerman har omtalat att i Frankrike, eler fångarne fordom
gingo, få de nu åka i s. k. fångvagnar; men detta visar ock, att
det varit möjligt under länga lider att de kunnat forslas till fots,
som Utsk. gillat. I Ryssland och i Finland, der folkmängden jemförelsevis
ej är större än i Sverige, och der honingsorlerne i allmänhet
ej äro närmare hvarandra än i Sverige, der föras fångarne
på detta sätt, och der äro distanserna fullt ut lika stora som här.
Jag medgifver visserligen, att jag ej tycker mycket om att taga inrättningar
från östra hållet; men om dessa äro goda och lända
till någon nytta för fäderneslandet, så fruktar jag dem ingalunda.
Då nu frågan endast är, att göra försök med denna sak, så
tycker jag det ej möta någon svårighet för R. o. Ad. att gilla betänk.
, som ju ändock kommer att bero på K. M., som kan bedöma
alla de svårigheter eller fördelar, som deraf blifva en följd, och frågan
huruvida härmed kan vara någon nytta eller skada för landet i
det hela,
Jag tillstyrker fortfarande bifall till betänk.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag kan ej inse omöjligheten af
ett försök, på sätt Utsk. har hemställt, att låta vissa fångar gä till
206
Den 2 Februari e. m.
fots; ty det är klart att K. M. kan befalla Silia landsh:r att besörja
om ställen för deras nattqvarter. Men enligt mitt sätt att fatta ämnet,
ligger sjelfva hufvudfrågan ej deruli, om förändringen skulle
innefatta någon besparing eller om den medför mera besvär för dem,
som hafva tångarne under hand; utan hufvudsaken tyckes mig ligga
i den moraliska inflytelsen häraf. Det synes mig, som borde fången
alltid känna och veta att han år sämre än den fria menniskan.
Och sådan anser jag den moraliska verkan blifva af ifrägavar. beslut;
och huru det verkar kan man ej veta, förr än man sett det,
oell man kan ej se det förr än man föreskrifvit det och det blifvit
försökt, samt de som hafva närmaste vården om tångarne samt dorn
arena som känna hvad verkan det har i fångens inre, hafva hunnit
samla denna erfarenhet.
Det är detta moraliska inflytande, som föranleder mig att tillstyrka
bifall till betänk.
Hr af Grubbens, Nils Wilh.: Jag har i 30 år varit läkare
för arrestanter och känner till deras knep; och om försök skall
göras, att fästningsfångar skola marchera, anser jag det för ett misslyckadt
försök. För att fä slippa att transporteras åkande från ett
häkte till en fästning, dikta de upp en hop brott som de ej begått,
så alt man måste ofta begära läkarebetvg pä att de äro så friska
att de kunna åka. Skulle de nu komma att gä, så hittade de säkert
på ändå värre. Låtom oss taga 12 fångar som skola transporteras
till fois; så fordras dertill minst 12 soldater för alt följa
med, samt troligen en läkare dessutom för alf. undersöka om de orka
gå, om de äro sjuka eller ej. Slutliga följden blir alt den ena ar
restanten
efter den andra faller sjuk på vägen, så att slutligen in
gen
mera återstår att föra in på fästningen. Dessutom, hafva de ej
annat klagomål, så klaga de öfver att de äro ömfotade. Det är mycket
nog, ty då kunna de ej transporteras; och då återstår blott att
skicka efter deni med åkdon och föra dem fram till fästningen. De
äro så illmariga, att de kunna lura den aldra bästa. Kunna de stjäla
på vägen, sä göra de det med för att få ny ransakning. Jag får
i högsta grad tillstyrka, att de icke gä, ty hvar skola de inqvarteras
i händelse af sjukdomsfall och kostnaden blir drygare på detta sätt.
Frih. Cederström, Jakob: Gr. Gyldenstolpe envisas med att
anse Utsk:s tillstyrkande af ett försök för en ganska oskyldig åtgärd.
Jag för min del kan dock ej anse ett försök, som ej är grundadt
på en verkligen förståndig beredning, vara oskyldigt, utan rent af
skadligt och vådligt.
Här har en ledamot stigit upp och yttrat, att man kunde få
ökad bevakning, derigenom att man kommenderade indelta arméen
dertill; men dermed häfver sig ej sä lätt. Tillika skulle det komma
att kosta ganska mycket; ty enligt indelta arméens kontrakter
hörer ej sådana der transporter af arrestanter til! dess göromål, utan
den har helt andra ändamål med sin tillvaro och tjenstgöring. ——
Der möter ock stora svårigheter med fängslet. Det må vara huru
lätt som helst: den der kettingen man och man emellan är dock
tung. Sedermera, då en fånge säger sig ej orka gå längre, så må
-
Den 2 Februari e. m.
297
ste alla de amira stadna, och om da 1 eller 2 ilskna fångar blifva
obstinate, så att de ej låta förmå sig att gå fram; hvar finnes den
lag, som tillåter att skjuta ihjel en sådan, eller att tvinga honom
att gå fram? Huru skall han då transporteras? Skall han läggas på
vagn? Alla dessa svårigheter har Utsk. alldeles icke ens tänkt på,
mycket mindre undanröjdt genom sitt betänk., ehuru de hade bordt
förefalla hvar och en alldeles påfallande. I en stad, der låter man
fången gå från det ena fängelset* till det andra, det är naturligt; ty
det behöfves ej mer än ^ eller hel timmas tid för alt gå det korta
afståndet; men att skicka arreslanter med lika många andra menniskor
till bevakning, det skulle leda derhän, att, utom kostnaden som
blefve orimlig, de skulle, i fall de vore farliga fångar, sätta hela
landet i fara.
Jag förnyar min begäran om afslag.
Frih. Cederström, Claes Rud. : Jag lager mig friheten, att
ännu i denna fråga yttra några ord. Hr af Grubbens har yttrat,
alt fångar skulle vara särdeles obenägne att vilja gifva sig ut på
landsvägen, om de än verkligen kunna det, och att de visade sig
vara särdeles molsträfvige. Jag har mig deremot bekant en alldeles
motsatt mening, nemi. att de finna ett nöje deruti. Om de åter
voro tvnngne att färdas gående, så upphörde resorne att få egenskap
af lustfärder. De skulle då litet allvarsammare af dem tagas
i betraktande. För öfrigt blefve, då som nu, det läkarens åliggande
att utfärda betyg om, att sjukdom ej hindrade deras afgång.
Hvad beträffar den s. k. orimligheten af att sätta detta forslingssätt
i verket, får jag, nu som förra gången, erinra derom, att
delta forslingssätt är vidtagit i åtskilliga andra länder, såsom Ryssland,
Norrige ; och att det i åtskilliga af de södra länderna är vidlaget,
har jag med egna ögon sett. Huru kommer det sig, att der,
i dessa länder, man för dessa samlingar af fångar kan finna nallhcrberge
och att de ej rymma? Man malte väl kunna ordna städener,
här som der. För öfrigt då så mycket penningar äro anslagne
till uppbyggande af fängelser, sä malte väl der finnas tillfälle alt placera
fångar. — Jag får på dessa alla grunder, fortfara att yrka bifall
til! betänk., äfvensom på grund af hvad Hr Lagerhjelm vidrört,
och hvilket Frih, Raab jemväl ansett utgöra ett skäl för bifall
dertill.
Hr af Grubbens: Här har blifvit sagdt, alt en hop fångarglädja
sig ät att kunna fä komma på fästning. Göra de det, så har jag
aldrig haft kännedom derom, ty jag får aldrig veta af förr än de
stånka, och dä behöfves naturligtvis ingen läkarebesigtning. — Men
här har äfven blifvit sagdt, att i Ryssland det går an att till fots
transportera dem lill Siberien. Det kan gå för sig der, ty knutpi
skan
följer med; men jag tror ej att det går an i Sverige, der man
ej en gång får gifva en arrestant en örfil, utan alt blifva tilltalad
inför härads- eller kämners-rätt.
då de lemna ransakningshäktet och kunna marchera, så, om de
skola gå t. ex. till Carlsborg, så händer att de sjukna på vägen.
Hvad skall bevaknings-truppen då göra? Med piska kunde man väl
29S
t) e n H l'- e l> i u a i i c. m
drifva deni fram; men utan piska later det sig ej göra;, att hos
länsman reqvirera skjuts, medhinnes ej, han kan händelsevis bo en
mil från den landsvägen der arrestanterna finnas, och får en åka,
göra de sig alla sjuka för att få njuta samma förmån.
Jag anhåller om afslag på betänk.
Frih. Raab: I händelse någon möjligen skulle anse det af Hr
af Grubbens sednast anförda skäl, nemi. den svårighet som skulle
uppstå i händelse en fänge skulle göra sig sjuk under transporten,
såsom ett oöfvervinneligt hinder för bifall; sä får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att det enkla medlet då erbjuder sig att för den
eller de personer, som sålunda göra sig sjuka eller insjuknat, lega
en skjutsvagn för transporten till nästa station.
Jag yrkar bifall.
Hr Wästfelt, Nils: Hvad denna fråga beträffar, anhåller jag
att fä gifva några upplysningar ronde en dylik transport, som här
är i fråga, hvilken jag för 20 år sedan hade nöjet att se en gäng
då jag var i Frankrike. Jag mötte der en transport af 100 fångar
kopplade 2 och 2 med en kedja sins emellan fästad om armen.
Sedermera löpte dem emellan en fm jernkedja fästad om lifvet på
hvarje fånge. Dessa bevakades endast af 4 gensd’armes, men med
den skilnad, att de hade rättighet att vid första försök till rymning
sätta skott i fången. Om man nu här ville vidtaga samma åtgärd,
utan tillåtelse att göra samma sak, så vill jag fråga, huru en transport
med bevakning af endast 2 eller 3 man, skulle förmås att gå,
i fall den ej sjelfmant ville det. Dessutom fanns i Frankrike pä de
stationer, der de skulle hvila, s. k. refuges, der de inqvarterades
öfver nätterna, och således mötte detta ej någon svårighet der; men
huru här skulle tillgå, det förstår jag ej, innan man förut har vidtagit
en sådan förberedande åtgärd. Om inrättandet af gend’arnies
här är i fråga, så är jag den första att tillstyrka det ifrågavar. för
slaget,
då äfven till nattqvarter komme att inrättas ställen, dit gensd’armes
hade att föra dem.
Jag har visserligen ingenting emot om försök sommartiden göres;
ty då har man, så att säga, hus i hvarje buske, sä att, om
de också skulle komma att ligga ute, så före de dock ej illa deraf.
Men att antaga detta som en lag här i Sverige, tror jag ej låter
sig göra.
Gr. Gyldenstolpe: Jag får upplysa den siste värde talaren
derom, alt Utsk. icke har anmält detta såsom någon lag, utan endast
såsom en und. hemställan till K. M. om anst ällan af ett försök,
då sådant kunde finnas lämpligt. Det torde således vara möj
ligt
alt dylika förberedande åtgärder, som kunde saknas, torde kunna
vidtagas och sältas i verket. Det synes mig således ej vara något
skäl till afslag å Ulsk:s betänk., hvilket jag anhåller måtte af R. o.
Ad. bifallas.
Hr Wästfelt: Jag vill blott erinra den siste värde talaren,
att jag alldeles ej begärt afslag å betänk., utan blott lemnat en upplysning
i ämnet.
Den 2 Februari e. m.
299
Hr Printzenskjöld, Carl: Jag inser visserligen aliade svårigheter,
som framställa sig för att sätta detta försök i verket, som
Utsk. tillstyrkt: men jag tror att i en sådan fråga, som denna, der
ingen skada kan äga rum, utan blott gagn, der bör ock försöket
göras. Man torde deraf kanske komma till erfarenhet af hvad man
synes hafva glömt, nemi. att man ej bör sträcka lilantropien ända
derhän, att man skall anse fängen som en helig person, pä hvars
hufvud man icke får röra elt hår, äfven om man uppenbarligen
ser, alt han är motsträfvig, stursk och ej vill göra hvad honom
ålägges.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter Hr G r.
o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla Allm.
Hesv.- o. Ekon.Ulsk:s förevar, betänk., samt sedan denna propos.
blifvit besvarad med starka ja, blandade med många nej, förklarade
det han trott sig finna, att ja öfverröstat nej.
Frih. Cederström, Jakob, begärde votering.
Upplästes till justering samt godkändes följande förslag till volerings-propos.
:
Den som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s betänk. N:o 14,
voterar
ja:
den det ej vill, voterar
'•ej;
vinner nej, varder berörde betänk, af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — 66.
Nej — 27.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 29 sisth
Januari pä bordel lagda betänk. N:o 15, i anledn. af väckt motion
om rättighet för delägarne uti arméens pensions-kassa, att derutur
erhålla lån.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 29 sisth Januari på
bordet lagda betänk. N:o 16, i anledn. af väckt motion örn det till
Westerås län hörande Wåhla härads förläggande lill Upsala län.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Jag har ej begärt ordet för
att motsatta mig bifall af det nu upplästa betänk, från Besv.- och
Ekon.Ulsk.; ty jag har naturligtvis aldrig något emot att upplysning
anskaffas i allt hvad som kan utgöra föremål för menskligt vetande;
men del förundrar mig, att Utsk. har med så mycket förtroende
byggt på de grunder, som motionären anfört. Han har anfört, att
från Westerås skulle till medelpunkten af häradet vara 10 mil. Nu
befinnes att från Westerås till Aby gästgifvaregård, som ligger på
norra gränsen af häradet, icke är mer än 10| mil. — Dernäst har
motionären påstått, att länsstyrelsens kungörelser och kommunikationer
med kronobetjeningcn betydligen fördröjas, till stort men för
300
Den 2 Februari f. m.
så väl enskilde personer som vederbör, embetsman. Det förhåller
sig ej så, emedan ingen linea kan dragas mera rät, än den
från Westerås lill Aby, samt emedan posten går hvarje Tisdag och
hvarje Lördag från Westerås till länsmannen inom fögderiet. Således
äro de 2 grunder, pä hvilka motionären byggt, falska. Jag upprepar
dock hvad jag sagt, att jag ingalunda vill motsätta mig bifall
till Utsk:s betänk., emedan det beror pä K. M. att infordra vederbör.
myndigheters utlåt, deröfver, samt slutligen att det bifalla
eller ej.
Frih. Cederström, Jakob: Mig synes, att då en enskilds
motion åsyftar alt begära hos K. M. att vederbör, menighet skall höras
och myndigheternas utlåt, infordras öfver verkställande af en af
honom nyttig ansedd länsregering, härads förflyttning från ett till ett
annat; så borde man misstänka, att den värde motionärens tanka
ej är delad af menigheten i den ort, hvarifrån lian är; ty vore det
molsatta fallet verkligt, att menigheten i ett belt härad skulle önska
förflyttning, så hade det sannerligen gått sin gång, utan att man
behöfde besvära K. M.
Frih. Cederström, Claes lind.: Frih. Ridderstolpe har anfört
åtskilliga omständigheter, som enligt hans tanka skulle kunna
motverka antagandet af ifrågavar. förslag, ehuru han, under säker
förmodan att dessa skäl i alla fall göra sig gällande hos K. M., icke
yrkat afslag å betänk. Men Frih. Cederström, Jakob, ej nöjd dermed,
tycker att då menigheten sjelf ej begärt förändring, så borde
man ej göra afseende på en motion, väckt blott för motionärens enskilda
del. Jag får i detta hänseende fästa uppmärksamheten derpå,
att menigheten ej borde hafva rättighet att göra sin tanka gällande
i sådant fall. Ett kändt förhållande i dylikt fall i Södra Sverige
borde kunna bevisa detta.
Hvad motionärens skäl angår, så synes mig att han stödt dem
på ganska goda grunder, hvarföre ock Utsk. tillstyrkt ”det R. St.
i und. anhålla, alt K. M. täcktes i nåder föranstalta, alt vederbör,
menigheter och embelsmyndigheter må i ämnet varda hörda”, (och
det är K. M. som äger bästa tillfälle dertill) ”samt att, i händelse
K. M. derefter skulle finna den ifrågasatte förändringen lämplig och
ändamålsenlig, densamma då mätte nädigst bifallas”. Jag kan sålunda
ej finna annat, än att Frih. Cederströms anmärkn. ej förtjenar
afseende; utan jag får hemställa att R. o. Ad. täcktes lemna
bifall till betänk.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Om Frih. Cederström verkligen
genomläst detta korta betänk N:o 16, så hade troligen Frilen
ej påstått, att det varit motionärens enskilda framställning, som gifvit
anledn. till Utsk:s hemställan; ty der står tydligen på de 4 sista
raderna af sidan 15: ”varande vid anförandet fogad en af åtskillige
häradets innevånare undertecknad promemoria, deruti de på
ofvan anförde skäl uppdraga åt motionären, såsom ortens riksdagsfullmäktig,
att rör:de förrbemälda angelägenhet väcka motion, på det
menigheterna må, till utrönande om denna önskan är allmän, kunna
blifva hörda, äfvensom vederbör, myndigheter”. Således är denna
Den 2 Februari e. m.
301
Framställning gjord af denne riksdagsfullmäktig, ej för dess egen
del, utan för menighetens i orten del. Då kan det väl vara skäl
att denna orts menighets tankar kunna få bifallas.
Jag anhåller örn bifall till betänk.
Frih. Ridderstolpe: Afven jag har funnit att skäl blifvit an
förde, men jag har ej kunnat anse dem vara gällande. Motionären
anför, utom de skäl jag haft äran anföra, då jag sista gången hade
ordet, äfven det att postgången går öfver Tierp i st. f. att gå direkte
till Westerås. Skulle man förlägga härader till andra län derföre,
att posten går indirekte, i st. f. att hos K. M. anhålla om för
ändrad
postgång; det förefaller mig, sorn om denne bonde skulle
gjort detsamma, som den, hvilken, för att göra mössen ett spratt,
tände eld på ladan.
R. o. Adi biföll Allm. Besv.- och Ekon.Ulsk:s betänk. N:o 16.
Upplästes ett från Högv. PresteSt. ankommet prot.utdr. af d.
29 sistl. Januari, hvarjemte PresteSt., som bifallit Allm. Besv.- och
Ekon.Utsk:s betänk. IS':o 4, i anledn. af väckt motion om vinnande
af rättelse uti en af ephorus vid läroverket i Wexiö vidtagen åtgärd
i afseende å enskild undervisnings meddelande ät lärjungarne derstädes,
hade lill communicalion med de öfriga RiksStm låtit öfversända
ett transund af dom-kapitlets i Wexiö d. 29 sistl. Januari lill
stiftets presterskap utfärdade cirkulär.
R. o. Ad., sorn redan bifallit Allm. Besv-. o. Ekou.Utsk-s ofvanberörde
betänk. N:o 4, fann det nu föredragna prot.utdraget och
den communicerade handlingen ej erfordra annan åtgärd, än att läggas
till handlingarne.
Anmältes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
utlåt:n och betänk., nemi. från
Stats-Uts kottet:
N:o 30, i anledn. af R. St:s år 1845 församlade revisorers berättelse,
ang:de samma år verkstäld granskning af statsverkets samt
andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
åren 1842 och 1843.
N:o 35, i anledn. af K. M:s nåd. propos. rör:de den till skolorne
i åtskilliga städer inom Lunds stift utgående helgonskyld.
N:o 36, i anledn. af väckta motioner om anslag för bildande af
arbets- och straff-kolonier.
Lag-U tskottet:
N:o 14, i anledn. af väckta motioner om rättighet för fordringsägare
att hos K. bef:de erhålla s. k. promotorial i lagsökningsmål.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. till 9 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
302
Den 5 Februari.
Lördagen den 5 Februari 1848.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.utdr. för d. 2 dennes e. m.
Öppnades Hrr Eleelorers lista vid val af en ledamot att inträda
i Bankolltsk. under ordinarie ledamoten N:o 2082, A, Hr Mannerskantz,
Carl Axel, beviljad 3:ne veckors ledighet, räknad från d. 7
i denna månad; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1991, Hr Skjöldebrand, Carl Fredrik.
Äfvenledes öppnades Hrr Electorers lista vid val af en suppleant
i BankoUtsk. efter N:o 1055, Hr Bråkenhjelm, Per Reinhold
; och befanns dertill hafva blifvit utsedd :
N:o 1988 Hr Adlersparre, Georg Axel.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att som 3:dje månaden af innevar.
riksdag löper till ända med d. 23 dennes och de väsendtligaste
riksdags-ärendena ännu icke inkommit till RiksStms pröfning,
hade vid sista Talmans-conference blifvit öfverenskommet, att i denna
dags plenum RiksStms uppmärksamhet borde fästas på angelägenheten
att om detta förhållande hos K. M. göra anmälan med anhållan
om riksdagens förlängande under ytterligare 1 månad. I anledn.
deraf finge 11 r Landt m. nu hemställa, om R. o. Ad. för sin del
behagade besluta, att R. St. ingå till K. M. med anhållan om riksdagens
förlängande med den 4:de månaden.
Ropades ja.
Gr. Frölich, Gust. Erik, anförde skriftligen:
Majoren Carl Munck har företett fullmakt, utgifven af Frih.
Gustaf Wilhelm Kaulbars, kapten vid Södra Skånska infanterireg:tet,
men i Riddarhusets genealogier är Fredrik Gustaf Kaulbars antecknad
såsom hufvudman född 1762, afskedad 1795 såsom major, och
vore således 86 år gammal om han lefver.
Ridd.Utsk. har icke emot gällande föreskrifter ullemnat pollett;
men då fullmaktsinnehafvaren så åstundat, får jag, enligt 15 §:s i
Ridd.ordn. lydelse, detta förhållande' vördsamt anmäla, med hemställan,
huruvida H. R. o. Ad. medgifver bemälde fullmaktsinnehafvare
att utbekomma pollett.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att dä den Frih. Kaulbars, hvilken
i genealogien finnas antecknad såsom ättens hufvudman, var
född för 86 år sedan samt under de sednaste 50 åren icke afhörts,
R. o. Ad. torde tillåta att närmaste ättemannen. Frih. Gustaf Wilhelm
Kaulbars må för ätten utgifva fullmakt; hvilket bifölls.
