# ID: svediakorp-gov552
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 148,841
# sentences: 5,088
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
II <) GLO F LIGE
aaiDDSäamÄSSäta o tu usia,
vin
jTngtima lliliöirrtgen i ^tackl)olm
ÅR 1847.
Första Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
1 84S.
1 ill följe af 81 § i Riksdagsbeslutet af d 24 Maj 1845, hvarigenom
R. St. blifvit kallade att d. 15 November 1847 till lagtima
riksdag i bufvudstaden sig infinna, och sedan K. M., genom
öppet nådigt Bref af d. 17 Juli sistnämnde år, behagat derom
erinra samtlige R. St., blef å den sålunda utsatta dagen riksdag
med vanliga ceremonier utblåst; och täcktes K. M. till Landtmarskalk
i nåder utnämna Presidenten i K. M:s och rikets Kam.-  Colhm, R. N. 0. Hr Gr. Gustaf Adolf Sparve, hvilken, sedan
han inför K. M. aflagt Landtmarskalkseden och blifvit öfverlemnad
till de tvenne äldsta närvarande Grefvar, Förste Hofstallmäslaren
m. m. Hr Gr. Nils Fredrik Brahe och Ofverste Kammarherren
m. m. Hr Gr. Mauritz Axel Lewenhaupt, begaf sig till
Riddarhuset och derstädes vid ingången emottogs af Ridd.-Direktionen,
Ridd.-Secreteraren och öfrige till Ridd.Cancelliet hörande
personer. Hr Gr. o. Landtm, utsatte derefter enligt 10 och 11
§§ i Ridd.Ordn. första uppropet af R. o. Ad:s första anteckning
till nästföljande dag, Tisdagen d. 16 November kl. 10 f. m. och
andra uppropet af samma anteckning lill Onsdagen d. 17 November
kl. lif. m. Sedan såväl denna som den andra anteckningen,
hvars båda upprop skedde d. 18 November, blifvit förrättade, sammanträdde
H. B. o. Ad. första gången
Lördagen den 20 November
in pleno kl. 10 f. m.
Hr Gr. o. Landtm, öppnade sammankomsten med följande
tal:
Högvälborne och Välborne Herrar Grefvar, Friherrar, Riddersocli
Adelsmän!
Då Konungen lillkännagaf Sin nådiga afsigt, att åt mig lemna
det hedrande förtroendet att under delta riksmöte vid R. o.
Ad;s öfverläggningar föra ordet, skulle jag hafva misskänt mig
sjelf om jag icke, inseende vigten af detta ansvarsfulla uppdrag
och ihågkommande de många fräjdade män, som förut burit
Landtmarskalks-kallets ärofulla tecken, tillika erinrat mig min ringa
förmåga att motsvara det utmärkande förtroendet, samt den
ovana vid riksdags-ärenders behandling, hvilken blifvit en följd af
det afbrutna deltagande deri, som min embets-befallning an
-
4
Den 20 November.
tler de sednare åren gjort nödvändig. Det gifves dock förhållanden,
då misstroendet till egna krafter måste vika och stödet sökas
i medvetandet af ett rent uppsåt, i känslan af en brinnande
kärlek lill fosterlandet och i hoppet, alt dessa egenskaper skola
förvärfva öfverseende åt ofrivilliga misstag. De skola äfven lifva
mina bemödanden att tillvinna mig R. o. Ad:s förtroende,
som säkrast torde ernås genom bevarande åt hvar och en af den
rätt honom enligt grundlagarne och Ridd.Ordn. tillkommer, genom
tillämpning af dessa lagar enligt deras lydelse och rätta mening,
sådan jag, efter bästa öfvertygelse, förmår uppfatta den. — Måtte
jag lyckas häruti lika säkert, som jag vet, att mina egna åsigter
om hvad som kan vara nyttigt eller lämpligt, icke skola förmå
mig till afvikelser från Ordförande-kallets pligter!
Sveriges R. o. Ad. har dyrbara minnen att häfda och stora
efterdömen inom sig att följa. Rikets första Stånd, ej blott
till namnet, har R. o. Ad. visat sig värdigt denna utmärkta plats,
så väl då det gällt att i strid emot utvärtes fiender värna fosterlandets
ära och sjelfständighet, som då inhemsk söndring satt
Konunga-makten eller den lagbundna friheten i fara. Rättigheten
att såsom representanter för Svenska folket försvara och
vårda dessa bägge dyrbara villkor för samhällets bestånd och utveckling,
innefattar ock pligten att tillse, det ingendera rubbas
eller vanvårdas. Så hafva våra fäder tänkt och handlat, så skola,
jag är säker derom, jemväl nutidens R. o. Ad. länka och
handla.
Vid innevarande riksmöte torde flere frågor af synnerlig vigt
för fäderneslandet blifva föremål för R. St:s behandling. Måtte
öfverläggningarne derom och besluten vittna om en ädel täflan, att
säkrast och bäst befrämja det älskade fäderneslandets väl och heder!
— På detta sätt enige, om ock olika tänkande, skola vi
blifva starka, ty enigt inom sig har Sverige aldrig behöft frukjta
yttre våld.
Då jag nu får tillkännagifva, att R. o. Ad:s sammanträden
äro började, anhåller jag ock vördsamt, att fä vara innesluten i
R. o. Ad:s bevågenhet och välvilja, dertill jag på det högsta önr
skade alt kunna förvärfva mig grundade anspråk.
I
' Upplästes Stadgan till ordnings vinnande vid R. o. Ad:s
sammankomster m. m. af d. 16 Nov. 1823; äfvensom det d. 4
Dec. 1834 dertill beslutade tillägg.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att jemlikt 39 § i Ridd.Ordn.
R. o. Ad. ägde vid hvarje riksdag särskildt besluta, huruvida
främmande åhörare må erhålla tillträde under Ståndets öfverläggningar,
och att Hr Landtm, derföre finge äran hemställa om R.
o. Ad. behagade tillåta att vid denna riksdag läktaren blefve upplåten
för främmande åhörare, samt att med biljeltutdelningen
må förhållas såsom hittills varit vanligt; hvilket bifölls.
Den 20 November.
5
Härefter tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm, att de öfriga RiksSt:n
sannolikt skulle blifva så tidigt constituerade att helsningsdeputationen
till deni nästa Måndag kunde afgå, hvarjemte Ilr
Landtm, anmodade de ledamöter af R. o. Ad., som i denna Deputation
ville deltaga, att dertill låta anteckna sig hos Ridd.-  Fiskalen.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf äfvenledes, att till Klubb
för R. o. Ad. samma lokal, som dertill i Operahuset förut varit
begagnad, blifvit provisoriskt inrättad och att anstalt vore fogad
om derstädes nödig betjening m. m.; hvarefter R. o. Ad., uppå
derom framstäld propos., beslöt att denna klubb, på sätt den nu,
likasom vid föreg:de riksdagar blifvit inrättad, skulle fortfara, intilldess
annorlunda beslules.
Öppnades och föredrogos R. St:s Revisorers åren 1945 och
1847 afgifna berättelser, ang:de samma år verkställd granskning
af Banko-verkets räkenskaper, styrelse och förvaltning.
R. o. Ad. beslöt att dessa berättelser skulle communiceras de
öfrige Riks-Sun.
II r Gr. o. Landtm, erinrade, att det jemlikt 47 § Riksd.-  Ordn. tillkom R. o. Ad. att utse 2:ne ledamöter för att deltaga i
de s. k. Talmans-confereucerne, och hemställde om R. o. Ad. behagade
bestämma dagen för valet af dessa ledamöter, samt huruvida
icke detta val finge ske samma dag Bänkmännens lista å till
Electorer utsedde ledamöter komme att öppnas, samt omedelbart
efter det denna lista blifvit uppbruten.
Frih. Cederström, Jacob: Jag förmodar att R. o. Ad.
nu, såsom förr varit vanligt, vilja öfverlåta åt Hr Landtm, att
sjelf utse de personer, som jemte honom böra å R. o. Ad:s vägnar
öfvervara Talmans-conferencerne, och jag anhåller om Ilr Gr.
o. Landim:s propos. derom.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag vet alltför väl alt
bruket hittills varit, att R. o. Ad. öfverlåtit åt eller anmodat sin
Landtm, att utvälja dessa personer, men då grundlagen bestämdt
föreskrifver, att Ståndet sjelf bör utöfva denna valrätt, så anser
jag, för min del, det vara en indiscretion eller utmärka en bristande
grannlagenhet att vilja ålägga Hr Gr. o. Landtm, att göra
detta val och då vi nu hafva god tid och äro temligen talrikt
församlade, skulle jag tro att valet borde företagas nu genast;
hvilket dock endast är min enskilda tanke.
Hr Printzensköld, Carl: Om man äfven må antaga det
vara riktigast att bibehålla den rätt R. o. Ad. har, att verkställa
valet af de personer, som skola deltaga med Landtm, uti Xa*mans_
conferencerne, hvilket jag dock för min del icke skulle vilja tillstyrka,
utan tvertom förenar mig med hvad Frih. Cederström i
6
Den 20 November.
tiel afseendel framslällt, anser jag (loek, att det skalle vara olämpligt
all i dag företaga ett sådant val, emedan 15. o. Ad. ej blifvit
sammankalladt till val oell icke är sä fulltaligt att det nu bör
kunna ske. Jag anhåller att, i händelse Ståndet beslutar ett sådant
val, Hr Gr. o. Landtm, behagade utsätta dag dertill och derom
meddela Ståndet underrättelse genom anslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Detta stånd har hittills
vid så många riksdagar jag kan minnas åt sin Ordf. öfverlemnat
alt utse ifrågavarande begge ledamöter. Jag finner ingen anledn.
hvarföre R. o. Ad. icke skulle för den nuvar. Landtm, visa samma
förtroende som för de föreg:de; hvadan jag instämmer uti det af
Frih. Cederström framställda förslag, alt Ståndet måtte anmoda
Hr Gr. o. Landtm, att sjelf utse de biträdande personerne.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att han ansåg sig först böra
framställa propos. på Frih. Cederströms förslag, och fördenskull
hemställde om R. o. Ad. bifölle, att vid denna riksdag ät Landtm,
öfverlemnades att utse de 2:ne personer, som enligt Riksd.Ordms
47 § skola i Talmans-öfverläggningarne deltaga.
Ropades ja.
I anledn. häraf betygade Hr Gr. o. Landtm. R. o. Ad. sin
erkänsla och förbindelse för det honom visade förtroende, och
blefvo derefter Frih. Palmstjerna, Carl Otto, och Hr Gripenstedt,
Joli. Aug., af Hr Laudtm. anmodade att iTalmansconferencerne
deltaga.
H. Exc. Hr Gr. Dc Geer, Carl: Vid andra antecknin
gen
i thorsdags e. m. företeddes en fullmakt, skrifven och undertecknad
af en ättemän af ätten N:o 242 Philp; men dä ingen
underrättelse inkommit till Ridd.Direkt, angille hufvudmannens
inträffade död eller om annan orsak som kunnat beröfva denne
sednare sin hufvudmannarält, ansåg Ridd.Direkt, sig icke berättigad,
alt på denna fullmakt göra afseende eller på grund af densamma
utlemna polett; men då det blifvit äskadt att detta förhållande
mätte för R. o. Ad. anmälas, får jag nu lill Ståndets pröfning
och afgörande hemställa, huruvida den företedda fullmakten
må anses af behörig man utfärdad eller icke. Upplysningsvis får
jag den äran nämna, att angide hufvudmannen för denna ätt någon
underrättelse'icke kommit Ridd.Direkt, tillhanda efter år 1810, vid
hvilken tidpunkt han skall varit vistande i England; och att vid sisth
riksdag af Ridd.Ulsk. polett blifvit ullemnad på grund af fullmakt
utaf samma person, sora utfärdat den nu ifrågavar. fullmakten. Jag
får således hos Hr Gr. o. Landtm, anhålla om propos. huruvida
R. o. Ad. godkänner den inlemnade fullmakten och om i följd
deraf polett får utlemnas till innehafvare!] af fullmakten.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt vid det förhållande, som
här inträffade, att hufvudmannen vistats utrikes, utan att om ho
nom
under längre tid någon underrättelse erhållits, R. o. Ad.
vanligen medgifvit att närmaste ättemän fått utöfva hufvudmanna
-
I)en 22 N o \ em I)er.
7
rällen; och hemställde Hr Gr. o. Landtm, derföre, om 1$. o. Ad.
behagade bifalla, att ifråga var, ättemän Hr Oscar Magnus Wilhelm
Philp finge för sin ätt utgifva riksdagsfullmakt.
Ropades ja.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. | till II f. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 22 November 1847.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades 2:ne prot.-utdr. innefattande af R. o. Ad. den 20
dennes fattade beslut.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att II. M. Konungen och de
öfriga K. Personerne ville emottaga R. o. Ad:s uppvaktnings-depulation
i dag kl. ^ fi, och fördenskull plenum konime att fortsättas
kl. 5 e. m.; hvarjemte Hr Landtm, anmodade de ledamöter,
som önskade deltaga uti denna deputation, att anmäla sig hos t. f.
Ridd.-Fiskalen Gudmund Silverstolpe.
Ankom och emottogs på vanligt sätt en deputation från Hederv.
BondeSt., anförd af Riksdagsm. från Wesler-Norrlands län Nils
Strindlund i Skedom, som helsade R. o. Ad. med följande tal:
Efter gammal sed, som till och med vunnit helgden af grundlagsbud,
är det de särskilda RiksStins pligt, att vid början af ett
riksmöte helsa och tillönska hvarandra god och lyckosam begynnelse
och fortgång i deras förestående samhällsvigtiga arbeten.
Men då vi nu, å BondeSt:s vägnar, frambära en vördnadsfull
helsning till Rikets första Stånd, fullgöra vi ej blott en i
grundlagen föreskrifven skyldighet, utan vi skänka dermed en
otvungen hyllning åt glansen af de stora minnen, som fäderneslandets
häfder med tacksamhet förvara, och ät de personliga förtjenslcr,
den varma fosterlandskärlek, den höga bildning, den vidsträckta
erfarenhet och bepröfvade trohet i Statens värf, som utmärka
så många af R. o. Ad:s ledamöter.
Vi vilja ej tala om det vigtiga intresse, som R. o. Ad, samt
BondeSt., såsom ägare och odlare af största delen af landels jord,
hafva gemensamt; ty ett fast större och vigligare intresse bör sammanbinda
dessa och alla andra Stånd, och det är fäderneslandets.
I den mån hvarje Stånd i beslut och handling erkänner denna
sanning, i samma mån har det anspråk på hela landels aktning.
Och är denna åsigt den rätta, så är den ock pä en gång mått
-
Den 22 No vera Ler f. m.
stocken och målet för alla våra sträfvanden. Och med den säkra
förhoppning, att BondeSt, ej skall lemnäs utan föredöme och
uppmuntran i denna riktning från Rikets första Stånd, utbeder
sig BondeSt. att fortfarande få vara inneslutet i R. o. Ad:s välvilja
och förtroende.
Hr Gr. o. Landtm, svarade:
R. o. Ad. emotlager med uppriktig tacksamhet den första
helsningen från det Hederv. BondeSt., det Stånd, som med R. o. Ad.
har sä mycket gemensamt, så väl i fråga om ett älskadt fosterlands
försvar, som i odlandet af dess jord. A R. o. Ad:s vägnar
anhåller jag, alt till Hederv. BondeSt. måtte återföras försäkringarne
om. R. o. Ad:s medverkan lill allt, som kan vara förenligt
med fäderneslandets gagn och ära, jemte betygande af R. o. Ad:s
vänskap och välvilja.
Hvarefter deputationen på vanligt sätt blef utbeledsagad.
Anmäldes och emottogos 2:ne K. M:s Öfverste-Kammarjunkare,
Grefvarne Ludvig Ernst von Stedingk och Erik August Lewenhaupt,
hvilka, å K. M:s höga vägnar, kallade och bjödo R. o. Ad.,
att i morgon bevista Gudsljensten i Storkyrkan samt derefter begifva
sig till K. M:s rum å K. Slottet för att beledsaga II. M.
till Rikssalen.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Ofverste-Kammarjunkare
att till K. M. framföra R. o. Ad:s und. vördnad samt försäkran
att R. o. Ad. skulle efterkomma K. M:s nådiga befallning.
Efter del Hrr Ofverste-Kammarjunkare blifvit på vanligt sätt
utbeledsagade, tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm, att K. M. behagat
inbjuda 4S ledamöter af R. o. Ad. samt Ridd.Secret. att i morgon
efter slutad ceremoni på Rikssalen, intaga middag å K. Slottet;
hvarföre Hr Landtm, anmodade de ledamöter, som önskade begagna
denna nåd. bjudning, att dertill låta anteckna sig hos Ridd.Fiskalen.
Äfvenledes anmälde Hr Gr. o. Landtm., att (ill honom blifvit
öfverlemuade 50 biljetter till inträde i Storkyrkan och lika mänga
biljetter till inträde å Rikssalen för bevistande af morgondagens
högtidligheter, samt att Ridd.Fiskalen ägde utdela dessa biljetter
till de ledamöter, som till erhållande deraf ville sig anmäla.
Ankom och emoltogs en Deputation från Välluf). BorgareSt.,
anförd af Borgmästaren i Stockholm Johan Fredrik Eklund, som
yttrade;
Vid detta lagtima riksmöte, hvartill R. St., jemlikt grundlagens
bud, sammanträdt, frambär till H. R. o. Ad. BorgareSt., genom
oss dess deputerade, sin vördsamma och vänskapsfulla helsning
jemte lyckönskan. Härigenom fullgöres ej blott en föreskrift, utan
dermed förenas jemväl uttryck, förhoppning om kraftfull medverkan
för beredande af de till fäderneslandets väl säkrast ledande
Den 22 November f. m.
9
beslut uti de vigtiga samhällsfrågor, som blifva föremål för R. Sl:s
öfverläggningar. Uti II. R. o. Ad:s vänskap och välvilja anhåller
BorgareSt. alt få vara inneslutet.
Ur Gr. o. Landtm, svarade:
R. o. Ad. emottager med sann erkänsla Vallofl. BorgarcShs
helsning, saint anhåller alt Hrr deputerade ville till Vällofl. St.
återbära uttrycken af R. o. Ad:s aktning och tillgifvenhet, tillika
med försäkran om R. o. Ad:s fortfarande varma deltagande i
sträfva odet för det gemensamma fosterlandets väl och bästa.
Hvarefter depulalionen med vanlig ceremoni utbeledsagades.
Anmäldes och emotlogs en deputation från Högv. PresteSt.
anförd af Biskopen i Skara Stift Doctor Johan Albert Butsch, som
anförde:
Till Högvälborne Hr Gr. o. Landtm, samt H. R. o. Ad. får
PresteSt. genom oss, sine deputerade, framföra sin vördsamma
helsning.
Då R. St., enligt grundlagens bud och på Konungens kallelse,
nu sammanträda för att öfverlägga och besluta i vigtiga och
maktpåliggande samhällsfrågor, är det för PresteSt. en dyrbar
förmån alt med fullkomligt och oinskränkt förtroende kunna möta
samtliga sina Medständer. Med liflig hugkomst af de utmärkta
egenskaper och förtjensler, som från fordom utgjort och fortfarande
utgöra det Svenska Riddarhusets glans och dess ära, hyser PresteSt.
särskildt för H. R. o. Ad. den tillitsfulla förhoppning, att under
delta riksmöte Sveriges ära och välgång ingenstädes mera
varmt skall behjertas och mera kraftigt befrämjas, än inom detta
hus, som äfven nu skall gifva värdigt förelysande exempel ej mindre
af uppriktig kärlek till Konung och fädernesland, än af ädla
och visa rådslag samt ädla och gagnandeklseslut.
Adle Hrr! Äfven PresteSt. vill nu, såsom alltid, i trohet
t jena sin Konung och gagna sitt land, och den erfarenhet vi samlat,
under omsorgsfull utöfning af vårt kall och under mångsidig
beröring med särskilda klasser af medborgare, skall, såsom vi hoppas,
jemte de insigter vi eljest kunnat förvärfva i gudomliga och menskliga
ling, sätta oss i önskadt tillfälle att i vår mån bidraga till
uppnåendet af det med riksmötet åsyftade ändamål. Men vi känna
otillräckligheten af all mensklig förmåga, och skole derföre äfven,
under åtanke af en högre makt, som förbehållit sig verldens och
händelsernas högsta styrelse och ledning, med redligt bemödande
oallåtligt förena allvarlig bön för framgången och välsignelsen af
edia och våra nu förestående arbeten.
Med förklarande af dessa sina tänkesätt, förhoppningar och
uppsåt, utbeder sig PresteSt. att i Högvälborne Hr Gr. o. Landtnäs
samt H. R. o. Ad:s fortfarande ynnest, förtroende och välvilja, få
vara inneslutet.
Detta tal blef af Hr Gr. o. Landtm, på följande sätt besvaradt:
-
10
Deri 22 November f. m.
Med tacksamhet och erkänsla emottager R. o. Ad. den helsning,
det Högv. PresteSt., genom Hr Doct. och Biskopen samt
Hrr Deputerade, nu framfört. — Fridens budbärare på jorden,
hafva Högv. St:s Hrr ledamöter det sköna kall att vårda och utveckla
' samhällets högre ändamål och andliga förkofran. Beredvilligt
att dertill medverka och att möta Högv. St. i allt, som är
för fäderneslandet nyttigt och ärofullt, anhåller R. o. Ad., att Hr
Biskopen och Hrr deputerade ville till Högv. PresteSt. återföra
försäkran om R. o. Ad:s fortfarande tillgifvenhet och högaktning.
Sedan denna deputation afträdt, anmodade H r G r. o. L a n d t m.
R. o. Ad:s Helsnings-deputation till de öfriga Stånden att afgå,
med tillkännagifvande att Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredrik Nils,
benäget åtagit sig att anföra densamma.
Gr. Gyldenstolpe, Nils: Då jag af Hr Gr. o. Landtm,
anmodades att anföra R. o. Ad:s Helsnings-deputation till Med-stånden,
anmälde jag genast min önskan alt få de vanliga helsningstalen
uppsatte och utskrifne uti Ridd.Cancelliet. Dessa tal hafva
-nyss blifvit mig tillställde och jag får till R. o. Ad. hemställa om
R. o. Ad. önskar höra dem uppläsas.
Hr Gr. o. Landtm:s i anledn. häraf gjorda förfrågan, om
R. o. Ad. önskade höra de ifrågavar. helsnings-talen, besvarades
med ja, blandade med åtskilliga nej, hvarefter Hr Landtm, förklarade,
alt han trott sig finna propos. besvarad med ja, och Gr.
Gyldenstolpe uppläste de sålydande talen:
Till Högv. PresteStåndet!
R. o. Ad., som nyss fått emottaga Högv. PresteShs kärkomna
helsning, skyndar att lill besvarande deraf genom oss dess deputerade
återbära den hjertligaste helsning och tillönskan af all möjlig
lycka under nu började riksmöte.
Då R. o. Ad. pä det gemensamma fältet för stundande mödor
välkomnar det Högv. St. till deltagande i de representationen
förelagde värf, lifvas förhoppningarne om dessa värfs lyckliga
utförande genom öfvertygelsen, att det Stånd, hvars medlemmar
ät vården af mensklighetens heligaste intressen och djupsinniga forskningar
inom vetenskapernes område egnat sin verksamhet, skall,
vägledt af den hos svenska kyrkans tjenare rådande upplysta och
fridfulla anda, lemna sina Med-ständer till efterföljd manande föredömen
af riksdagsärendernes behandling med all den sakkännedom
och af aktningen för andras meningar föreskrifna foglighet, hvarförutan
ett tillfredsställande resultat af vära arbeten icke kan
vinnas.
R. o. Ad. ber det Högv. St. emottaga försäkran om R. o.
Ad:s oföränderliga aktning och tillgifvenhet.
Till Vallöf]. BorgareStåndel!
Såsom deputerade från R. o. Ad. få vi till Vällofl. BorgareSt.
framföra R. o. Ad:s aktningsfulla helsning och lifliga lyckönskan.
Den 22 November f. m.
11
R. o. Ad. har med glädje och erkänsla emottagit välgångsönskningar
af det RiksSt., som öfvertagit det hedrande kallet, att
lill mognad bringa den i fridens och frihetens hägn blommande
industriens och de idoge slöjdernes gyllne frukter, allmän välmåga
och trefnad, arbetets stigande ära och den inhemska konstflitens
beundran, såväl inom som utom riket; och med den fröjdfulla öfvertygelse
att R. o. Ad. på den fria discussionens område äfven
under detta riksmöte skall återfinna detta Stånd beredt, alt med
samma, om vidsträckt erfarenhet och ädla bevekelsegrunder vittnande,
fosterländska och allvarliga nit, hvaraf dess handlingar från
förgångna tider bära prägel, strida för fäderneslandets sanna intressen,
anhåller R. o. Ad. att i Vällofl. BorgareSt:s vänskap och
förtroende få vara inneslutet.
Till Ilederv. BondeStåndel!
R. o. Ad. har åt oss dess Deputerade uppdragit att återbära
den vänskapsfulla helsning och lyckönskan R. o. Ad. nyss från
Hedcrv. BondeSt. fått emottaga.
Vid ett möte af Svenska folkets ombud är det med glad
tillförsigt till en god utgång af de representationens behandling
tillhörande ärender, som R. o. Ad. vid sin sida återfinner det
Stånd, hvarifrån det första och äldsta ridderskap utgått och med
hvilket Stånd R. o. Ad. är innerligt förenadt genom de starka
banden af gemensam kärlek till den gamla kära fosterjorden och
delade omsorger för dess uppodling och försvar. Slolt öfver att
tillhöra en nation, uti hvilken Dannemannen genom sitt ljusa förstånd
och sitt oförvillade omdöme intager ett så utmärkt rum,
räcker R. o. Ad. trohjertadt handen åt det Ilederv. BondeSt.,
under betygande af orubblig vänskap och osviklig tillgifvenhet.
Sedan härefter Helsnings-deputationen till de öfriga Stånden
afgått, åtskildes R. o. Ad. kl. 1 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Mumlajjcn den 22 November 1847.
Plenum kl. 5 e. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att de öfriga RiksSt:ns
Uppvaktnings-deputationer förmodades uppkomma, för att i vanlig
ordning från Riddarhuset afgå, samt anmodade derföre R. o.
Ad:s ledamöter, att, till beredande af bättre utrymme, träda pä
ena sidan af salen.
12
Den 22 November e. m.
Då sedermera alla de öfriga Ståndens Deputationer samt 2:ne
Härolder, som borde gå framför R. o. Ad:s Deputerade, hade inställt
sig, afgingo samtliga RiksSlms Deputationer kl. nära \ 6
till K. Slottet, för att inför H. M. Konungen nedlägga Stånden^
vördnad och lyckönskan samt jemväl uppvakta DD. MM. Drottningarne
och H. K. H. Kronprinsen.
Enligt af R. o. Ad., före MedSt:ns Deputationers ankomst,
fattadt beslut, åtskildes R. o. Ad. vid Deputationens afgång från
Riddarhuset, samt R. o. Ad:s Deputerade efter det deras und.
uppvaktningar blifvit aflagde, kl. 7 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 23 November 1847.
Plenum kl. ^ lill 10 f. m.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att sedan Ridd.Direktm i
går verkställt sin sista anteckning af R. o. Ad:s ledamöter vid
innevar. riksdag, samt derefter R. o. Ad:s Bänkims-fördelniug blifvit
uppgjord och nu vore tryckt, för att i Ridd.Gancelliet utdelas,
Bänkm:s-valet komme att företagas i morgon kl. 10 f. m.
Gr. Gyldenstolpe, Ad. Fredr. Nils: Inför Hr Gr. o.
Landtm, får jag vördsamt anmäla, att den Deputation, som i går
hlef anmodad att till de öfriga Stånden framföra R. o. Ad:s helsning,
i vanlig ordning fullgjort sitt åliggande, och får jag såsom
svar till Hr Gr. o. Landtm, samt R. o. .Ad. framföra Ståndens
tacksamma återhelsning, jemte uttrycken af deras välvilja, fortfarande
förtroende och högaktning.
Sedan de 2:ne Härolder, som borde gå framför R. o. Ad.,
infunnit sig, afgick Hr Gr. o. Landtm, med R. o. Ad. kl. nära
10 till Storkyrkan, hvarest riksdagspredikan biet hållen af Biskopen
i Wexiö Stift, Doct. Christopher Isak Heurlin. Efter Gudstjenstens
slut uppträdde R. o. Ad. i II. M. Konungens rum i K.
Slottet och åtföljde K. M. lill Rikssalen, hvarest H. M. genom ett
Tal i nåder helsade R. St. samt Chefen för Civil-departementet
Hr Stats-rådet Johan Fredrik Fåhraus uppläste K. M:s nådiga berättelse
af denna dag om hvad i rikets styrelse sig tilldragit sedan
sista riksdag, hvilken berättelse jemte K. M:s nåd. propos.
till R. St. ang:de Stats-verkets tillstånd och behof, af d. 12 dennes,
till R. o. Ad. öfverlemnades. Sedan derefter Hr Gr. o.
Den 23 November.
13
Landtm, samt Talmännen hållit till K. M. und. Tal, och H. K.
M. emottagit tro- och huldhetsed af II. K. II. Sveriges och Norriges
Arf-Furste, Prins Nicolaus August, Hertig af Dalarne, återbeledsagades
K. M. från Rikssalen till Sina rum af R. o. Ad.,
som sedermera, enligt före afgången frän Riddarhuset faltadt beslut,
åtskildes vid nedgåendet från Slottet kl. \ till 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 24 November 1847.
Plenum kl. 10 f. m.
Efter uppläsning af 18 § Ridd.Ordn. och 71 § Riksd.Ordn.,
företog H. R. o. Ad. val af Bänkman, och blefvo dertill utsedde
af
/ista Bänkm:s-Afd. N:o 25. Gr. Wachtmeister, Hans Gabriel
Trolle, med 8 röster, och
N:o 35. Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredrik Nils, med 15 röster;
s:dra Bänkm:s-Afd. N:o 78. Gr. Hård, Fullm. Gr. Löwenhjelm,
Carl Axel, med 1 1 röster, och
N:o 115. Gr. Lagerbjelke, Gustaf, med 11 röster.
3:dje Bänkm:s-Afd. N:o 120. Gr. Liljecrantz, Gustaf Fredrik,
med 10 röster, och
N:o 3. Frih. Gyllenstjerna af Lundholm, Fullm. Gr. Gyldenstolpe,
Anton Gabriel, med 11 röster.
i]:dc Bänkm:s-Afd. N:o 44. Frih. Wrede till Elimä, Fabian,
efter lottning med N:o 119. Frih. Lybecker, Fullm. Hr Pereswelhoff
Morath, Anders Wilhelm, och N:o 145. Frih.
Stjernstedt, Jakob Theoder, hvilka alla undfått 7 röster hvardera;
samt
N:o 139. Frih. von Duben, Fullm. Hr Reuterskjöld, Adam
Didrik, som erhållit 8 röster.
5:te Bänkm:s-Afd. N:o 158. Frih. von Essen, Fredrik Ulrik,
med 13 röster, och
N:o 211. Frih. Cederström, Rudolf, med 11 röster.
6:te Bänkm:s-Afd. N:o 255. Frih. Falkenberg, Conrad Gabriel,
med 10 röster, och
N:o 275. Frih. Sprengtporten, Jakob Wilhelm, med 9 röster.
j:de Bänkm:s-Afd. N:o 331. Frih. Adlercreutz, Carl Gustaf,
med 10 röster, och
N:o 338. Frih. Tersmeden, Wilh. Fredrik, med 9 röster.
8:de B'dnkm:s-Afd. N:o 359. Frih. af Klinteberg, Fullm. Hr
Aminoff, Joh. Fredrik, med 8 röster, och
N:o 370. Frih. von Paijkull, Johan Gustaf, med 8 röster.
14
Den 24 November.
g-.de B'dnkm:s-Afd. N:o 9. Hr Ulfsparre, Sigge, med 12 roster,
och
N:o 37. Ilr Rosenstråle, Fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolf, med
13 röster.
lo-.de Bänkm:s-Afd. N:o 163. Hr Holst, Carl Ludvig, med 10
röster, och
N:o 215. Hr Ramsay, Fullm. Gr. Mörner, Carl Göran Detlof,
med 11 röster.
H:te Bänkm:s-Afd. N:o 302. Hr Hjulhammar, Fullm. Hr Hägerflycht,
Nils Henrik, med 12 röster, och
N:o 456. Hr Aminoff, Iwan Feodor, med 15 röster.
I2:te Bänkm:s-Afd. N:o 494. Hr Croneborg, Fullm. Ilr Tersmeden,
Nils Jakob, med 8 röster, och
N:o 734. Hr Taube, Fullm. Gr. Piper, Carl Fredrik, med 7
röster.
i3:de Bänkm:s-Afd. N:o 828. Hr Nisbeth, Carl Wilhelm; med
17 röster, och
N:o 872. Hr Rudebeck, Edward Ulrik, med 10 röster.
i4-de Bänkm:s-A/d. N:o 1960. A. Ilr Montgommerie, Robert
Nils Germund, med 9 röster, och
N:o 2082. A. Hr Mannerskantz, Carl Axel, efter lottning med
N:o 2167. A. Hr af Puke, Folke Magnus, af hvilka hvardera
erhållit 8 röster.
i5:de Bänkm:s-AJd. N:o 1055. Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold,
med 10 röster, och
N:o 1087. Hr Tigerskjöld, Fullm. Gr. Bonde, Gustaf, med 9
röster.
i6:de Bänkm:s-Afd. N:o 1233. Hr von Strokirch, Fullm. Gr.
Mörner, Knut Stellan, med 10 röster, och
N:o 1257. Hr Eding, Fullm. Gr. von Rosen, Guslaf Fredrik,
med 9 röster.
ij:de Bänkm:s-Afd. N:o 1543. Hr Hederstjerna, Carl Johan,
med 7 röster, och
N:o 1612. Hr Grundelstjerna, Axel Wilhelm, med 6 röster.
lS:de Bänkm:s-Afd. N:o 1637. Hr. Rudbeck, Charles Emil, med
9 röster, och
N:o 1703. Hr Blomcreutz, Fullm, Hr af Geijerstam, Carl, med
10 röster.
ig:de Bänkm:s-Afd. N:o 1749. B. Hr von Ehrenheim, Rein
hold
Fredrik, med S röster, och
N:o 1789. Hr Ridderhjerta, Fullm, Hr von Hohenhausen, Michael
Silvius, med 8 röster.
ao:de B'dnkm;s-Aj'd. N:o 1905. Hr von Rosen, Georg Ludvig,
med 13 röster, och
N:o 1917. Hr Berg von Linde, Johan Albrecht, med 12 röster,
2usta Bänkm:s-Afd. N:o 1967- Hr Rosencrantz, Fullm. Gr.
Hamilton, Hugo, med 11 röster, och
N:o 1984. Hr Schiitzercrantz, Johan Herman, med 10 röster,
Den 24 November.
15
2T.dra Bunkrn:s-Afd. N:o 201*7. Hr Björnstjerna, Oscar Magnus
Fredrik, med 8 röster, och
N:o 2051. Hr Furuhjelm, Elis, med 8 röster.
23:dje Bänkm:s-Afd. N:o 2109. B. Hr Anckarsvärd, Michael
Gustaf, efter lottning med N:o 2080 Hr von Konow, Fullm. Frih.
Adelsvärd, Erik Seth, hvilka hvardera undfått 8 röster, samt
2120. B. Hr Nauckhoff, Carl Johan, som erhållit 9 röster.
24:de B'ånhn:s-Afd. N:o 2181. Hr af Segerström, Fullm. Hr
Bruncrona, Olof Abraham, med 13 röster, och
N:o 2209. Hr af Harmens, Henrik Otto, med 11 röster.
25:te Bänkm:s-Afd. N:o 2302. Hr Skogman, Carl David, med
12 röster, ochn
N:o 2320. Hr Akerman, Fredrik, med 12 röster.
Efter denna valförrättnings slut blefvo Hrr Bänkmäu af Hr
Gr. o. Landtm, anmodade alt, i öfverensstämmelse med i går utfärdadt
anslag, i dag kl. 6 e. m. sammanträda för att utse R. o.
Ad:s Eleclorer.
II. II. o. Ad. åtskildes kl. \ till 2 e. m.
In (idem protocolli,
£■• Albert Munck.
Thorsdagen den 25 November 1847.
Plenum kl. 10 f. m.
Öppnades Hrr Bäukmäns under gårdagen hällne prot. vid
förrälladt val af Electorer; och befunnos dertill hafva blifvit
utsedde:
N:o
131.
Gr.
De Geer, lill Löfsta, Carl;
—
220.
Frih.
Palmstjerna, Carl Otto;
—
150.
99
von Otter, Fullm. Gr. Sparre, Erik;
,—
245.
99
Lagerfelt, Israel Carl Adam;
—
243.
99
Roxendorff, Fullm. Frih. Raab, Adam Christian
—
293.
99
Falkengren, Fullm. Gr. Hamilton, Malcolm;
—
1600.
Hr
Braunerhjelm, Ferdinand;
—
828.
99
Nisbeth, Carl Willielm;
—
1637.
99
Rudbeck, Charles Emil;
—
1905.
99
von Rosen, Georg Ludvig;
—
1936.
99
von Stockenström, Erik;
—
1939.
99
Silfverstolpe, David Ludvig;
—
1955.
99
von Oelreich, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Axel;
—
2302.
99
Skogman, Carl David;
Akerman, Fredrik;
—
2320.
99
—
140.
Gr.
Björnstjerna, Carl Magnus;
16
Den 25 November.
N:o 145. Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor;
— 232.
99
Åkerhjelm af Blombacka, Claes;
— 255.
9»
Falkenberg, Conrad Gabriel;
— 287.
9?
Rappe, Axel Ludvig;
— 331.
99
Adlercreutz, Carl Gustaf;
— 381.
99
Hjerta, Fullm. Hr von Troil, Samuel Gustaf;
— 389.
99
von Kraemer, Robert;
— 494.
11 r
Croneborg, Fullm. Hr Tersmeden, Nils;
— 1959.
5»
von Kraemer, Fullm. Hr Nauckhoff, Samuel
Wilhelm;
hvarjemte af valprot. inhemtades, att af desse Hrr Electorer de
10 sistnämnde blifvit utsedde genom lottning med N:o 254 Frih.
Lagerbjelke, Johan, N:o 338 Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik,
N:o 373 Frih. Sköldebrand, Knut, N:o 1053 Hr Hammarberg,
Carl Axel, och N:o 1842 Hr Edenhjelm, Gillis, hvilka alla erhållit
lika antal röster.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer, att, inom den
tid som i 28 § Riksd.Ordn. finnes utsatt, sammanträda, för alt
utse ledamöter uti såväl de i grundlagarne bestämde R. Sl:s Utsk.,
som Ridd.Utsk.
Gr. Frölich, Erik: Vördsamt får jag hemställa om de tal,
som Hr Gr. o. Landtm, hållit inför deras K. Majestäter och det
K. Huset vid den stora deputation, som ägde rum näst före riksdagens
öppnande på Rikssalen, skulle här kunna få uppläsas för
att intagas i R. o. Ad:s prot. Likaledes anhåller jag att, om sådant
pröfvas lämpligt, de nåd. svaren på nyss nämnde tal, måtte
fä uppläsas för samma ändamål. Jag hemtar anledn. härtill af
hvad som varit brukligt vid föreg:de riksdagar och som ingen annan
af Ståndets ledamöter under gårdagens plenum satt detta i
fråga, så har jag ansett det för mig tillständigt att göra denna
framställning.
Hr Gr. o. Landtmrs i anledn. häraf gjorda förfrågan om R.
o. Ad. önskade uppläsning af ifrågavar. tal, besvarades med ja och
åtskilliga nej; hvarpå Hr Landtm, förklarade att han funnit ja
öfvervägande, samt, efter tillkännagifvande att han erhållit afskrifter
af H. M. Konungens, II. M. Drottningens, II. M. Enke-Drottningens
och H. K. H. Kronprinsens nåd. svar till R. o. Ad:s uppvaktnings-deputation,
uppläste följande af Hr Landtm, hällne tal
samt derå i nåder afgifne svar:
Till H. M. Konungen!
Då Svenska folkets ombud nu åter, inom den tid grundlagen
bestämt, samlats till vigtiga öfverläggningar och beslut, är det
för R. o. Ad. en dyrbar rättighet, att, såsom Rikets första Stånd,
äfven främst få till E. K. M. frambära uttrycken af sin und. vördnad
och lyckönskan. — Lifligt delar R. o. Ad. hela nationens
varma känslor af kärlek och tillgifvenhet för E. K. M:s person, ty
det
Den 25 November.
17
det är genom höga Konungsliga egenskaper, sorn E. K. M. tillvunnit
sig allas hjerlan; Och då R. o. Ad. nu får uttrycka dessa
vördnadsfull tänkesätt, är det för R. o. Ad. en glädje, alt se E.
K. M. omgifven af utmärkta Söner, som redan börjat egna Sig åt
allmänna värf. Dertill förberedde så som De blifvit det, skola
De under utöfningen af denna verksamhet otvifvelaktig! ål landets
yngre slägte gifva nya föredömen till efterföljd. Måtte den
Allsmäklige bevara E. K. M. och Dess höga Att, till tvänne folks
ära och sällhet. Under denna innerliga förhoppning och med
försäkran om R. o. Ad:s nit, trohet och samverkan till allt ädelt
och nyttigt, anhåller R. o. Ad. und., att i E. K. M:s fortfarande
uåd och ynnest fä vara inneslutet.
Till II. M. Drottningen!
Inför E. K. M. anhåller R. o. Ad. und. att få nedlägga
uttrycken af sin innerliga och djupa vördnad och tillgifvenhet.
Af dessa känslor intogs Svea folk redan då E. K. M. först beträdde
Sveriges jord och de år, som sedermera förflutit, hafva gifvit
rika an!edn:r att öka deras liflighet. För Sveriges mödrar har
E. K. M. varit och är ett föredöme af alla q vinliga dygder och
med stolthet kan derföre landet i E. K. M:s Ättlingar förvänta en
framtida ledning till ära och lycka. Med hjertligaste tacksamhet
för den sällhet hvarmed E. K. M. förljufva!' vår älskade Konungs
mödor och med beundran för E. K. M:s upphöjda och ädla egenskaper,
skall R. o. Ad. städse hembära Försynen lof, som låtit de
förenade Nordiska rikena blifva för E. K. M. ett nytt fädernesland.
R. o. Ad. anhåller und. att i E. K. M.s nåd och ynnest alltid
få vara inneslutet.
Till II. M. Enke-Drottuingen!
Med djup vördnad anhåller R. o. Ad. att få inför E. K. M.
nedlägga försäkran om sin orubbliga tillgifvenhet. , Med tillförsigt
och glädje kan E. K. M. se Sig omgifven af Ättlingar, förelyste
af en stor Ättefaders föredöme och Sjelfve föremål för folkets
kärlek och erkänsla. Att förljufva Deras dagar, under det
E. K. M. förljufvar Sin egen lefnad medelst utöfningen af välgörenhet
och alla upphöjda dygder, är den sköna lott E. K. M. fått
Sig förbehållen. Mätte E. K. M. länge få njuta af den sällhet,
som häraf skördas! Med denna innerliga från hjertat gående
önskan, anhåller 11. o. Ad. all fä i E. K. M:s nåd och ynnest
alltid vara inneslutet.
Till II. K. II. Kron-Prinsen!
Sedan Svenska folkets representanter sednast voro samlade
har 15. K. II. börjat deltaga i Regerings-beslyren, samt derigenom
erhållit en närmare erfarenhet af dermed förenade mödor och
tunga. För Sveriges folk är det en innerlig glädje, att dess
älskade Konungs omsorger kunnat lättas af den Furste, som står
Hans Thron närmast och som, vi älske att tro det, en dag skall
1 II. 2
18
Den 25 November.
göra det fräjdade Carla-namnet än mera äradt och upphöjdt. —
Det är ock för R. o. Ad. en särdeles tillfredsställelse, att först fä
till E. K. H. frambära dessa tänkesätt, jemte uttrycken af R. o.
A:s tind. vördnad och tillgifvenhet, med betygande hvaraf R. o.
Ad. i und. anhåller, att få i E. K. H:s nåd och ynnest vara
inneslutet.
II. M. Konungens svar :
Med särdeles tillfredsställelse mottager Jag försäkran af det
här talrikt församlade R. o. Ad:s tillgifvenhet för Mig och Milt
lius. Det goda förstånd, det ömsesidiga förtroende, hvilka råda
mellan Mig och Sveriges Ridderskap, äro lika glädjande för Mitt
hjerta som hugnande för fosterlandets vänner; ty detta förhållande
skall, på ett välgörande sätt inverka på Våra samhällsangelägenheter.
Edert Stånd har icke blott med tapperhet följt Sveriges Konungar
på stridens bana; det har ock med trohet biträdt Dem under fredens
lika maktpåliggande, fast mindre lysande värf; och mensklighetens
sanna intressen hafva aldrig saknat varma och upplyste försvarare inom
Edert sköte. Detta tänkesätt, det skönaste arf efter fräjdade förfäder,
lifvar ännu R. o. Ad.; och Jag är förvissad att alltid kunna
påräkna dess nitiska medverkan under Mina fortsatta bemödanden
för upprätthållandet af ett älskadt fosterlands ära, för befordrandet
af dess välstånd, för betryggandet af lag och rätt.
Under denna säkra förhoppning nedkallar Jag Himlens välsignelse
öfver Edra förestående arbeten och försäkrar R. o. Ad.
om min synnerliga välvilja och bevågenhet.
H. M. Drottningens svar :
Det är med tacksamhet och välbehag jag emottager de uttryck
af tillgifvenhet, som J på R. o. Adis vägnar till mig framburit.
Edert deltagande förhöjer den lycka, jag som Maka och Mor åtnjuter.
De dyrbaraste föremål för min kärlek omfattas äfven af
Eder med samma värma, och denna gemenskap i tänkesätt är på
det högsta glädjande för mitt hjerta.
Emottagen, mina Hrr, försäkran om min fortfarande ynnest
och bevågenhet.
H. M. Enke-Drottningens svar:
De uttryck med hvilka R. o. Ad., vid öppnandet af della riksmöte,
till mig hemburit gärden af sin tillgifvenhet, hafva ingifvit
mig den sannaste fägnad. Jag är vid fäderneslandet fästad genom
dubbelt heliga band: tacksamhetens och minnenas. Dessa känslor
förvaras uti djupet af min själ, och det är alltid med lifligaste
tillfredsställelse, som jag ser dem af R. o. Ad. delas.
Varén förvissade, mine Hrr! om min erkänsla, och emottagen
försäkran om hela min Konungsliga ynnest och bevågenhet.
II. K. II. Kron-Prinsens svar:
Med liflig tacksamhet emottager Jag R. o. Adis första helsning.
De välvilliga tänkesätt J för Mig hysen skola vara Mig en
Den 25 N o v e 111 b e r.
19
uppmuntran vid fullgörandet af de pligler, Försynen mig ålagt,
och det skall blifva mig en sann tillfredsställelse, att under deras
utöfning stödjas af Eder tillgifvenhet och Edert deltagande. J
kunnen vara förvissade, att jag alltid med värma skall omfatta
allt, som kan lända till fosterlandets sanna väl, samt att Min högsta
önskan är, alt det namn, jag känner Mig lycklig alt bära,
måtte under kommande tider få bibehålla den plats, det under århundraden
ägt i hvarje Svenskt hjerta.
Jag önskar Eder lycka till edia vigtiga arbeten, hvilkas fort
gång
Jag med uppmärksamhet skall följa. De kunna ej vara likgiltige
för någon vän af fäderneslandets ära, frihet och välgång.
Emotlagen Mine Hrr! försäkran om Min synnerliga välvilja
och bevågenhet.
Föredrogs K. M-.s å Rikssalen d. 23 dennes uppfäste berättelse
om hvad i rikets styrelse sig tilldragit sedan sisla riksdag.
R. o. Ad. fann denna berättelse ej erfordra annan åtgärd än
att läggas till handlingarne.
Upplästes K. M:s på Rikssalen d. 23 dennes lill R. St. öfverlemnade
nåd. propos. angide Statsverkets tillstånd och behof;
gifven Stockholms Slott d. 12 i denna månad.
Begärdes på bordet.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. { till 2 e. m.
tn fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 27 November 1847.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 1 prot.utdr. för d. 25 dennes.
Börjades justeringen af pleni-prot. för d. 20 dennes.
Då härvid några detta prot. tillhörande muntlige anförandeil
af R. o. Adis ledamöter förekommo och upplästes, anmälde sig
och yttrade
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.i Det har vid föreg-.de riksdagar
varit vanligt, att blott namnet på de talare, hvilka yttrat
sig, blifvit vid prot.justeringen uppläste, och jag anhåller alltså,
att äfven nu så måtte tillgå.
2 *
20
Den 27 November.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: .lag skulle instämma med
Hr Gripenstedt, i fall icke särskilda omständigheter föranledde mig
att nu bestrida lians begäran. Det är nemi. bekant, alt en
af Konungens rådgifvare hit förväntas i dag kl. 12. Hellre än
att R. o. Ad. under tiden saknar all sysselsättning, må vi böra
prottn uppläsas.
Sedan härefter prot., på sätt Hr von Hartmansdorff begärt,
blifvit uppläst till slut, blef detsamma af R. o. Ad. godkändt.
Likaledes upplästes till justering och godkändes plcni-prolm
för d. 22 dennes f. och e. m., samt d. 23 och d. 24 dennes.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm., i anledn. af Hr Gripenstedts
nyss gjorda hemställan, framstäld propos., beslöt R. o.
Ad., alt, vid framdeles förekommande justering af pleni-prot., de
anföranden, som blifvit afgifne af Ståndets ledamöter icke hellöfde
uppläsas, utan endast skulle omnämnas såsom i prot. införde,
såvida icke särskild begäran om deras uppläsning blefve gjord.
Föredrogs ånyo K. M:s d. 25 dennes på bordet lagda nåd.
propos. lill R. St., ang:de Statsverkets tillstånd och behof.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Jag får anhålla, att den nu
föredragna K.tproposm måtte få hvila på bordet.
Ilr Gr. o. Land tm. förklarade i anledn. häraf, att ytterligare
bordläggning af ifrågavar. nåd. propos., emot stadgandet i 49 §
Riksd.Ordn., ej finge äga rum, utan att densamma i detta plenum
borde till vederb. Utsk. remitteras.
Gr. Anckarsvärd, Garl Henr., anförde skriftligen:
R. Sl:s Utsk. utgöra inom vår representativa sammansättning
den egentligen rådslående lagstiftningen, då Svenska folkets representanter,
åtminstone inom dem, sammansmälta till ett belt; och
är det, med anledn. häraf, jag ansett mig till StatsUtsk. böra med
några mina betänkligheter beledsaga remissen af Konungens nåd.
propos. om Statsverkets tillstånd och behof.
Utgångspunkten för all Slatsfinance måste otvifvelaktigt i första
rummet afse de skattskyldiges förmåga att bära de äskade bidragen.
Hvarenda riksdag har direkt, eller indirekt medfört ökade
fordringar af Statsanslag, och blott man kunnat undvika att höja
den s. k. bevillningen, har man ansett sig hushållat väl, och
trott sig derigenom bevisa ett för Staten blomstrande tillstånd.
Härvid företer sig likväl, att man från riksdag till riksdag
omsorgsfullt synes undvika att vidröra de oerhört tryckande
grundskatternas förhållanden till deras förmåga, som måste utgöra
dem.
Vår skatle-allmogcs belägenhet är på många ställen i landet
lill följe af ett förhållande gränsande lill det tyngsta slafveri, kanhända
den mest i ögonen fallande anklagelse emot formen för
/
Den 27 November.
var representativa statsförfattning och kanske det största beviset
huru illa Svenska folket i sjelfva verket är represenleradt.
Jag har sagt, att de tunga grundskatternas inverkan på många
ställen är högst beklagansvärd; och billigt eller rättvist måtte
det icke vara, att lika bröder icke vederfares lika rätt, inom samma
land och under samma lagar.
Ehuru jag väl vet, att allt yrkande om besparing uti Statsutgifterna
ingalunda verkar till någon fördel för den del af de
skattdragande, hvilken af statsbördan drager den största tyngden,
anser jag mig likväl för min del föranlåten begära SlatsUlsk:s
synnerliga uppmärksamhet på allt, som i min tanka kan och bör
å de begärda anslagen minskas, för att i sammanhang dermed,
om möjligt, få lankan vänd till behofvet af en framställning om
nödvändigheten att företaga något i afseende å grundskatternas nedsättning.
För Esta hufvudtiteln är för II. K. II. Kronprinsen hegardt
att anslaget för honom måtte ökas till 100,000 r:dr b:co; och ehuru
jag finnér af de vid den K. propos:n fogade Statsråds-prol:r
att ingen betänklighet härvid hos Konungens rådgifvare uppstått,
anser jag mig förpligtad att, oansedt obehaget att undertrycka
känslans böjelse alt bifalla, nödgas till följe af pliglkänslan önska
StatsUtsk:s afslag å förhöjningen af detta anslag.
Jag har vid represenlantkallels utöfning, så vidt jag förstått,
aldrig lemnat utur sigte, att Sverige är ett fattigt och särdeles genom
skaltefördelningens ojemnhet svåra tryckt land, för hvilket
öfverflödig njutning inom folket ej är medgifven; och dä vi visserligen
också äga att berömma oss af den prisvärda sparsamhet,
som så fördelaktigt utmärker vårt Konungahus, så må det tillåtas
mig att yttra, det jag, och säkerligen mänga med mig, hade önskat,
att denna ökade anslagssumma icke vid detta tillfälle blifvit
föreslagen.
Jag har ännu i .friskt minne det anslag af 24,000 r:dr,
som jemte 12,000 r:dr respenningar 1810 anslogs för Prins Carl
August, hvilken då var en mogen man, kallad att vid regeringsbördan
biträda en ålderstigen och till krafter försvagad Kung,
hvilket här på långliga tider, med den Högstes bistånd, ej bör
blifva händelsen. — Svenska folket hvarken behöfver eller begär
af sin Kronprins någon större representation, än det nuvar. anslaget
under förevar, förhållanden kan medgifva.
2:dra hufvudtiteln fordrar det bedröfliga anslaget af 600,000
r:dr för fångars underhåll, men under föga utsigt att det kan räcka
lill, då föregide års utgift öfverstigit 800,000 r:dr; och torde
SlalsUtsk. säkerligen företaga en allvarlig granskning öfver förhållanderne,
i fall några besparingar skulle kunna vara möjliga,
och har det isynnerhet för mig velat visa sig, som fångkosten vore
något öfverflödig emot hvad den fria arbetaren inom de mesta
förhållanden kan komma i åtnjutande utaf; men hvarvid jag likväl
icke förbisett, att måhända alltför många utaf korreclionsinrätlningarnes
innevånare blifvit mera godtyckligt än lagenligt
deras frihet förlttslige; och alt i följe deraf skäl kunna förevara
n
Den 27 November.
för dessas bättre behandling, än de dömde broltslingarnes
kräfver.
För 3:dje hufvndlileln begäres intet ökadt anslag; men dä
jag redan för 25 år tillbaka yrkade indragning och sparsamhet
uti Sveriges representationskostnad hos främmande makter, och då
yttrade min öfvertygelse att Sveriges diplomatiska angelägenheter
i främmande länder i min tanka alltför väl kunde bestridas genom
Chargés d’Affaires; och när jag under den tillryggalagda tiden
icke funnit några grundade anledmr, att i denna del förändra
tänkesätt, har jag ansett mig äfven böra begära StatsUtskrs
synnerliga uppmärksamhet å de förhållanden, som kunna lemna
anledn. att åtminstone i något inskränka anslaget för denna utgifts
titel.
4:de hufvudtiteln, eller landt-försvaret, utgör gemensamt med
den 5:te eller sjöförsvaret stötestenen vid skattebidragens behandling
uti alla länder oell måste väcka särdeles bekymmer inom ett
land, så beskaffadt som vårt, hvars tillgångar äro så små emot
fordringarne för behofvens fyllande.
K. M:s nåd. propos. lillkännagifver, alt arme'en blifvit indelad
på 5 militär-distrikter, i st. f. 6, och, i och med detsamma,
att den förra indelningen varit förhastad eller oriktig; och härifrån
kommer man lätt till den slutsats, alt t. o. m. de 5 lätteligen
kunnat bringas till 4, och staten derigenom befrias ifrån den
ej obetydliga utgiften af 12,000 r:dr; men det synes aldrig vara
frågan om att genom organisalionerne lindra statsverket, hvarföre
den nåd. propos:n också begär att de på militärdistrikten besparda
6000 r:dr, skola, i den mån de blifva disponible, användas
till 5 pensioner å 1200 r:dr b:co hvardera, att tilldelas ej
mindre Generalbefälhafvare eller Inspektörer för de särskilda vapnen,
än äfven reg:ts-, sekund- och corps-chefer af armeen, då de,
efter minst 5 års tjenstgöring och uppnådd 60 års lefnadsålder,
erhålla afsked ifrån sine innehafde befattningar.
Jag nödgas begära StatsUtskis uppmärksamhet deruppå, att
statsverket alltförväl behöfver all möjlig lindring i utgifter, och
att det sannerligen icke är i tillfälle att öka sina varande - utgifter
i och för pensioner.
Den nåd. proposm begär 20 arfvoden för reservläkare å 300
r:dr hvardera, eller lill detta ändamål en summa af 6000 r:dr,
för att dermed hos fältläkare-corpsen underhålla den lefnadsfriskhet,
som erfordras för att vara armeen följaktig lili fält; men dä
jag icke inser huru ändamålet kan vinnas när under en långvarig
fred detta anslag ofta skulle komma att förökas genom de äldres
pensionerande för att alltid hafva unga läkare, så nödgas jag
hos SlalsUtsk., lill vinnande af dess afstyrkande, begära en särdeles
uppmärksamhet å de följder, som anslagets beviljande kunde
medföra.
För lif-gardet till häst begäres en förhöjning i anslaget af
3077 r:dr såsom följd af den förändrade organisationen; och man
finnér här en ny anledn. lill förundran, att reorganisalionerne
gemenligen alltid sluta sig med fordringar å högre anslag.
Den 27 November.
hvarföre StalsUtsk. säkerligen icke lärer underlåta att vid den här
ifrågavar. organisationen undersöka huruvida det förra anslagets
förhöjande till den begärda summan varit af någon ändamålsenlig
nödvändighet påkallad.
För fourageringen af kavalleriets och artilleriets hästar, utöfver
de 126,077 r:dr som detta förslagsanslag för närvar, utgör,
begäres en tillökning af 5,923 r:dr under det foderprisen,
särdeles på hö, för närvar, synas hafva betydligt fallit, hvarföre
jag föreställer mig att det gerna borde kunna undvikas att å stat
uppföra någon förhöjning, då anslaget utgör ett förslagsanslag;
och enahanda förhållande torde måhända äga rum i afseende å
det, för fouragering af artilleriets legda hästar, begärda förhöjda
anslag af 3000 r:dr.
Ett nytt anslag' begäres för en särskild sappörlrupp, med
nödigt befäl, underbefäl och 60 man värfvade sappörer, hvilken
corps, om jag ej misstagit mig, skulle komma att kosta l:o: 3640
r:dr, troligen corpsens löningsstat; samt derjemte 2:0: 5981 r:dr
42 sk., hvilka beräknas såsom corpsens årliga underhållskostnad,
och ytterligare för corpsens uppsättning en summa af 3:o: 8995
ndr, eller i en summa 18,616 r:dr 42 sk., som synes mig vara
mycket för ett behof, hvars nödvändighet jag icke inser. Svenska
soldaten är säkerligen mera än de fleste nationers välbekant
med yxans och spadens begagnande; och dessa instrumenter lära
väl utgöra sappörens förnämligaste verktyg. De kommenderingar
af indelta aromen, som hitintills beslridt tjenstgöringen vid Carlsborg,
hafva troligen derstädes i afseende på undervisningen varit
att anse såsom instruktionskompanier; och jag tror icke alt det
är för myckel vågadt, om man föreställer sig, att dessa kommenderingar
utur indelta armeen, ganska snart skulle bibringas allt
det vetande, som kan fordras af en sappör-corps; och vore det
derjemte kanhända icke svårt att utan någon statens kostnad vid
våra vanliga vapenöfningar bibringa soldaten vid vår indelta armée
de erforderlige sappör-insigterne; och är det på dessa skäl,
jag underställer StatsUtsk:s pröfning, huruvida det begärda anslaget
för en sappör-corps, icke utan kännbar skada må kunna
utslås.
Beväringens vapenöfningar intaga i anseende till sin stora
syftning eli ganska vigtigt rum inom K. M:s nåd. propos.; men
det är egentligen uti den K. propos:n vidfogade försvarsplanen,
man påträffar förslaget lill en ny organisation för beväringen.
Man finner derutaf, alt för landtförsvarets förstärkning till årlig
exersis skulle uttagas endast 11,181 man af den lill exersis
skyldige bevärings-klassen för att öfvas under 31 dagar.
De kostnader, som hitintills varit nedlagde på bevärings-manskapets
exersis, hafva i min tanka endast uppfyllt det inskränkta politiska
ändamålet, att i menighetens begrepp underhålla tanken på
bevärings-skylcligheten. Om denna bevärings-exersis pågår under 12
eller under 31 dagar, så blifver resultatet troligen alldeles detsamma.
Det förutnämde politiska ändamålet, hade sålunda, efter mitt begrepp,
lika väl kunnat uppfyllas, genom 4 dagars sammankallande af
24
Den 27 N o v e m b e r
manskapet, för att med egna kläder, mera för en syn än för någon
nytta, öfvas uti första grnnderne att lära stä och gå; hvar
vid
en otrolig besparing skulle ägt rum, om man ifrån första
början funnit för godt, att sålunda se saken. Om nu denna
exersis utsträekes till 31 dagar med en i högsta måtto ökad kostnad,
så blifver, efter milt förmenande, verkan alldeles densamma,
då redan efter ett ännu mera efter 2 och säkert efter 3 års förfluten
tid efter denna exersis icke det ringaste blifver i behåll af
hvad som under de 31 dagarne till soldatbildning blifvit meddeladt.
Jag kan således för min del icke tillstyrka något ökadt anslag
för bevärängs-manskapels exersis, utan får jag anhålla om
StatsUlsk:s öfvervägande, huruvida, till besparings vinnande, icke
den för bevärings-manskapets exersis bestämda lid, på de grunder
jag anfört, kunde föreslås att minskas till blott 4 dagars samling,
och således anslaget rättas derefter.
För bevärings-manskapets beklädnad begäres först och främst,
att af för krigsbehof bildade reserv-förråd få uttaga reqvisila, samt
lill arbetslöner och hufvudbonader 130,000 r:dr.
Att bevärings-manskapets beklädnadsbehof måtte vara i högsta
måtto kostsamt, torde lätteligen kunna inses vid den brist å
aktsamhet och vård, som måste uppstå vid ett så tillfälligt munderings-persedlarnes
begagnade; och månne man icke skulle kunna
försöka alt uppgöra öfverenskommelser, att hvarje beväringsyngling
beklädde sig sjelf medelst något litet tillskott af Kronan,
hvarigenom slutligen skulle kunna vinnas, att hela befolkningen
befunne sig militärklädd, då den sist införde soldat-beklädnaden
lika väl egnar sig för bonden, som för soldaten; och jag tror, att
det skulle öfva ett icke obetydligt inflytande på möjligheten af ett
verksamt landtförsvar, om hela menigheten genom klädseln till
utseendet finge anseendet af soldat. Om de under loppet af några
och 30 år på utslitne beväringsmunderingar uppoffrade medel
i ett sådant syfte blifvit använde, så är det icke omöjligt, att
man i detta hänseende redan varit ett godt stycke på vägen.
StatsUtsk. torde säkerligen göra sig underrältadt om med
hufvudbonader för bevärings-manskapet förstås de för arméen införda
dyra, och i min tanka med allt för mycken messing betungade
kaskarne, i fall det begärda anslaget af 130,000 r:dr lillstyrkes
till beviljande, då ändamålsenligheten med all säkerhet i
det hänseendet bör sättas uti fråga, och innan de till reservförrådets
komplettering begärdte 135,000 r:dr kunna anses afbehofvet
oundgängligen påkallade.
Då genom anslaget för uppköp af saltpeter en fond af ända
till 600,000 r:dr blifvit samlad, så att K. M. derå kunnat anvisa
R. St. att använda ett belopp af 300,000 r:dr, så synes något
ytterligare anslag för uppköp af saltpeter icke böra komma i
fråga förr än återstoden af saltpeter-fonden för sitt bestämda ändamål
blifvit använd, då det icke lärer kunna vara R. St:s mening
att de förvaltande verken skola af anslagen samla fonder af
alldeles obegränsadi belopp.
Den 27 November.
Af den K. propos:n inhemlar man, att en besparing af
71.000 ndr å anslaget för arméens lifmunderingar ägt rum, och
nödgas man härvid anmärka, att det för roterings-skyldige blifvit
tillfredsställande, om de i följe deraf kommit i åtnjutande af den
nedsättning i deras medel af beklädnadskostnaden, hvartill kronans
besparda andel lemnar tillfälle att tro hafva varit en möjlighet;
och anhåller jag alt StatsUlsk., efter fästad uppmärksamhet pä
förhållandet, ville föreslå de åtgärder, som kunde leda till ändamålets
vinnande.
För fästningarne begäres en årlig tillökning af 5000 r:dr för
ved och ljus, på den grund, att anslaget öfverskridits årligen med
4,797 r:dr; och som jag har svårt alt förstå huru ett så beskaffadt
anslag kan få öfverskridas, då jag föreställer mig att det en
gång varit beräknadt å hvad som med nödig hushållning bör kunna
få åtgå, så lärer StatsUtsk. säkerligen icke underlåta alt taga
förhållandet i noga öfvervägande innan bifall föreslås till det be
gärda
anslaget.
K. M:s propos. begär för bestyckning af Waxholms fästning
24.000 ndr, samt för Carlstens fästning 49,000 ndr, eller tillsammans
73,000 r:dr, att utgå på 3 år; men då utsigterne synas
fortfarande vara ganska fredlige, så hemställes, om icke detta anslag
äfven kunde betydligt nedsättas.
För anskaffning af nya gevär begäras 100,000 ndr; men då
man af revisorerncs berättelse sett, att omkring 70,000 ndr af
förra anslaget till samma ändamål ännu äro reserverade, så
synes detta anslag kunna nedsättas lill 30,000 ndr; och är
det icke utan bekymmer, den skattskyldige finner hvilka resultaler
de högst betydliga medel som blifvit använde på anläggandet
af gevärsfaktoriet vid Carl Gustafs stad lemuat, och huru bedröfligt
tillverkningen der måtte bedrifvas, då utaf till approbation
förevisade 125 gevär, blott 2 kunnat till krigsbruk approberas.
För Carlsborgs fästningsbyggnad begäras 90,000 ndr, eller
30.000 för året, hvilket äfven synes tåla någon minskning, dä
fästuingsarbetet torde kunna bedrifvas med mycket mindre, och
ändå hinna blifva färdigt, innan det af något försvarsbehof påkallas.
För Waxholms, Carlstens och Carlskronas befästningar begäras
315,000 ndr, att af K. M. efter omständigheterne disponeras,
å hvilket anslag äfven betydlig nedsättning synes mig kunna
äga rum.
Uti den K. proposin antydes en årlig minskning af 20,000
ndr uti det gamla beklädnadsanslaget för lif-gardet till häst; men
denna minskning synes icke vara observerad vid beräkningen af
den i nya stalsförslaget äskade förhöjning emot det gamla, så vidt
eli sådant förhållande icke af mig blifvit förbiscdt.
Redan för långliga tider tillbaka har, jag anmärkt beliofvet af
gardes-regiternas sammanslagning till ett regste med besparing af
en hel reg:ts-stab och flera andra dermed sammanhängande öfverflödiga
kostnader, hvilket jag önskar StatsUtsk. måtte taga i öfvervägande;
äfvensom huruvida det icke vöre möjligt, alt för dc värf
-
26
Den 27 November.
vade kava!leri-reg:lena föreslå, alt någon del af styrkan tills vidare
kunde hållas vakant, till besparings vinnande i ulgifterne.
Innan jag frångår 4:de hufvudtiteln, anser jag mig ej böra
underlåta all erinra om suart sagdt omöjligheten att vinna något
frivilligt begifvande af beväringspligtens utsträckning lill en ändamålsenligare
organisation i fredstid, med mindre att någon minskning
tili roteringsskyldigheten, eller någon nedsättning utaf den
slående arme'ens nummerslyrka kunde äga rum. Vi känna alltförväl
huru roteringsskyldigheten uppkommit såsom ett conlraheradt
utbyte emot utskrifningsbesväret; och vi känna också att rotehållare,
ulan afseende å kontraktets helgd, ånyo uti beväringspligten
fått vidkännas den fordna utskrifningstungan.
Det förekommer temligen besynnerligt, att Sverige, som sä
väl bchöfver lättnad uti sina så tunga hemmans onera, aldrig kan
komma i åtnjutande utaf någon fredsfot för arméen, till lättnad
i landets utgifter. Det vore således att önska, det StalsUlsk. kunde
med anledn. af den nu yrkade utsträckning af beväringsexersisen,
föreslå Ii. St. att begära landlförsvarets ställande på någon
fredsfot, så att landet icke måtte befinnas under freden hafva
blifvit så utbiottadt, att försvaret i behofvets stund derigenom
blefve mindre kraftigt.
För 5:te hufvudtiteln, eller för sjöförsvaret hafva R. St. fått
emottaga en ganska vacker, men, som det vill synas, tillika rikligen
uppgjord plan. Jag bestrider ingalunda det ändamålsenliga
och väl betänkta uti förslagets uppgörande; men jag häpnar för
de dermed förknippade kostnader.
Jag känner ej, och bör således icke yttra mig öfver, huruvida
ångkraftens begagnande såsom hufvudsak inom andra länders
sjöförsvar vunnit den stadga, att man kan anse fragen så oafvisligt
afgjord, att man icke utan äfventyr kan våga kasta sig i företaget,
32 större och stora krigsångfartyg synas mig vara mycket
vid betraktande deraf, att den mäktigaste grannen med mera lätthet
kan uppställa 64. Alt utaf Sveriges vapenföra folk kunna för
sjöförsvaret använda 21,000 man synes mig äfven temligen problematiskt,
ehuru jag ganska väl vet, alt vår skärgårdsflotta under
1790 års fälttåg var bemannad med ännu något större
styrka.
Vi hade då Finland i behåll. Finska viken utgjorde operations
basis för vårt sjöförsvar, och grannens marin var då icke
utbildad lill hvad den nu är. Planen är i alla fall inledande,
men dess bringande lill verkställighet fordrar sannerligen indragningar
och besparingar på andra håll, hvarförutan det är fruktansvärd!
att den blifver blott en plan på papperet.
Hvad jag vid 4:de hufvudtiteln tagit mig friheten yttra rörande
bevärings-manskapets användande till en längre exersis-tid
på flottan, anser jag mig här blott behöfva åberopa med det
tillägg, att 30 dagars sjöexersis för en gång med beväringsynglingar,
ännu mindre göra dem lill sjötjenst användbara, än 30 dagars
landtexcrsis för all framtid göra dem till soldater.
Den 27 November.
27
Vidkommande det begärda anslaget för flottans beväringsexersis
och beklädnad, hänvisar jag äfven till de anmärkn-.r jag tagit
mig friheten göra vid frågans behandling för
i i teln.
För 5:te hufvudtiteln begäras löner för 2 nya machinistolTicerare,
men synes mig alt dermed kunde hafvas anstånd, intilldess
vi få de nya ångfartygen, ifall medel till dem beviljas,
hvilket icke lärer inträffa förr än efter 3 år.
För lotseri-staten begäres en tillökning af 5000 r:dr, och derjemte
för ett nytt lols-dislrikt 4000 r:dr. Alt dessa anslag kunna
vara behöflige, vågar jag visserligen icke bestrida, och StatsUtsk.
lärer icke underlåta alt tillse, huruvida anstalten är af så trängande
nödvändighet, alt medel dertill måste anslås.
Ode hufvudtiteln antyder en beslutad ny organisation, af
flomm.- och Bergs-colhne, som hufvudsakligen synes vara uppgjord
efter mönstret af länsstyrelsen. Att skapa höga chefsplatser synes
utgöra ett oeftergifligt behof för våra organisationer.
Annorlunda tillgår uti Norrige! De här ifrågavar. embelsverken
utgöra der byråer under vederbör, departementer; och jag
inser ej, hvarföre här icke kunde tillgå på samma sätt. StatsUtsk.
torde tvifvelsutan icke kunna undgå att icke inse till hvilka
följder så beskaffade organisationer slutligen komma alt leda.
Taffelpenningar äro inom våra löneanslag en benämning, som i
min tanka alldeles borde utgå, och beloppet i stället benämnas
lönefyllnad, som vid afskedstagande! ej komme att ingå uti pensionsberäkningen.
Taffelpenningar innefatta för mången ett begrepp
om skyldighet att hålla bord; och det bör säkerligen icke
vara meningen med statens löneanslag, att de på sådant sätt skola
af innehafvaren förslösas.
Anmärkningsvärd! i afseende å den fördel landet hemtar af
våra organisationer, torde det äfven vara, att den nya slaten för
öfverslyrelsen af bergverken, med en personal-minskning ifrån
16 till 9, endast lemnar en besparing af 2759 ndr 32 sk., samt
att öfverslyrelsen för handel och slöjder, med en personal-minskning
ifrån 23 till 16, endast lemnar en besparing af 210 r:dr 32
sk.; och har jag ansett mig böra begära StatsUtsk:s synnerliga
uppmärksamhet härå, då embetsverkens ändamålsenliga organisation
länge utgjort ett föremål för lagstiftningens hitintills oafhjelpta
omsorger, men hvarvid det ifrån början synes vara angeläget
fästa uppmärksamheten innan nya missförhållanden hinna
alltför mycket rotfästa sig.
Styl elsen för väg- och vattenbyggnader synes blifva en alltför
kostsam inrättning, då redan för densamma begäres ett ifrån 9,760
r:dr 32 sk. till J 2,566 r:dr 32 sk. förhöjdt anslag, och hvilken
förhöjning synes böra afslås, så framt icke för Utsk. framställa
sig för vigtiga anledmr till bifall, alt mina betänkligheter böra
sättas åsido.
36,000 r:dr till resekostnader för undersökningar genom delta
nya embetsverk, synas mig äfven öfverstiga de skattskyldiges förmåga
all bifalla.
28
Den 27 November.
Af styrelsen för väg- och vattenbyggnader föreslagne arbeten
uppgå_ till en summa af 1,244,112 r:dr 16 sk.
Onskligt hade varit om den K, proposm ibland dessa hade upptagit
något eller några sådana arbeten, hvilka kunnat med skäl förordats
såsom företrädesvis inverkande på den inhemska industriens utveckling.
Då det för landets financer säkerligen icke kan medgifvas
att tillfredsställa alla dessa behof, synes det för Stats-Utsk.
blifva svårt att framställa hvilka af dessa arbeten företrädesvis
böra understödjas, när tvifvelsutan olika intressen icke lära underlåta,
att härvid göra sig gällande.
Att Stats-Utsk., med anledn. af den vink som derom lemnäs
i den K. proposm, skulle vilja föreslå R. St. att beträda staslånebanan
för tillfredsställande af dessa förslag, hvars inflytande på
landets allmänna förkofran torde vara mycket problematiska, hoppas
jag icke måtte komma att ske.
7:de hufvud-titeln upptager ibland annat underhållet af Drottningholms
broar, som Stats-Utsk. säkerligen lärer undersöka, huruvida
någon annan underhållsskyldighet än statens icke förefinnes.
En utgift af 57,000 r:dr till förvaltning och byggnadsbehof,
att utgå under 3 år, för ön St. Barthelemi, påminner om nödvändigheten
att begära oafbrutna förfoganden, att på hvilka villkor
som helst blifva utaf med denna för statsverket betungande possession.
Otillgängligheten af K. M:s nåd. propos. under den korta tid,
som förelupit dess remitterande till Utsk., som ännu ej finnes vara
satt, har åtminstone till en stor del vållat den ofullständighet som
vidlåder dessa i hast utkastade framställningar, för hvilka jag
likväl anhåller att de måtte få åtfölja K. M:s nådiga propos., dä
den nu lill det blifvande Stats-Utsk. remitteras.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Ehuru jag ej haft
tillfälle, att så fullständigt som jag önskat, taga kännedom om K.
M:s nåd. propos. rör:de Statsverkets tillstånd och behof, enär endast
ett exemplar deraf varit tillgängligt i cancelli-rummen; anser jag
mig likväl böra framställa mina åsigter
och på samma gång upptaga och besvara en del af de anmärkn.-r,
hvilka Hr Gr. Anckarsvärd gjort mot nämnde nåd. prop.
Jag vill ej inlåta mig i granskning af Hr Gr. Anckarsvärds
slalsekonomiska grundsatser och deras tillämpning på Sveriges beskatlningssystem.
Likväl, i betraktande af Hr Grefvens yttrade
önskan, att Stats-Utsk. måtte behjerta behofvet af en framställning
om nödvändigheten att företaga något i afssende på grundskatternas
nedsättning, kan jag ej undgå att framlägga min åsigt i detta
vigtiga ämne. Jag anser, att grundskatterna svårligen utan mannamån
och orättvisa kunna borttagas eller nedsättas. Ty då grundskattens
fortfarande erläggande utgjort ett af de villkor, hvarunder
jordägaren kommit i besittning af jorden, och skattens belopp
haft ett väsendtligt inflytande på köpesummans storlek, skall
hvarje förändring af grundskatterne blifva orättvis, föranleda omhvälfning
i bestående egendomsförhållanden och otillbörligen gynna
några jordägare på de öfrigas bekostnad, så vida den icke är pro
-
Den 27 November.
29
portionell, d. v. s. stödjer sig på en noggrann kadastrering af all
jord. Men en sådan uppskattning är förened med så stora kostnader,
att åtminstone i den närmaste framtiden ingen tanke kan
uppstå om dess utförande. Deremot vill jag icke bestrida nyttan
af grundskatternas reglering i hänseende lill uppbördssättet, liksom
lösningsrättighet i särskilda fall bör medgifvas; t. ex. då lcvererings
och uppbördskostnaderna nära nog uppgå till skattens belopp. Bevis
derpå skulle kunna anföras, om det vore af behofvet påkalladt.
Jag öfvergår nu till hr Grefvens speciella anmärkmr, bland
hvilka först må nämnas hans hemställan lill Stats-Ulsk. rör:de afslag
på den begärda förhöjningen af H. K. H. Kronprinsens appanage,
hvilket enligt den nåd. proposm skulle uppgå till 100,000
r:dr och således med 75,000 ndr öfverstiga det hitlillsvar. anslaget.
En hvar torde medgifva, att en Kronprins, för att värdigt
fylla den plats han är kallad att en gång intaga, bör förskaffa sig
den noggrannaste kännedom om sitt fäderneslands alla förhållanden,
äfvensom om främmande länders institutioner, lagstiftning och förvaltning.
Men icke nog härmed. Då hans bildning företrädesvis
skall afse landets framlida behof af en upplyst regent, mäste han
tillika göra sig underrättad om de nya åsigter, som söka göra sig
gällande i statsvetenskapens alla delar, för att rätt kunna fatta och
afhjelpa lidens behof samt på ett rättvist och klokt sätt förmedla
öfvergången från en tid till cn annan. För dessa ändamål är nödigt,
att sätta sig i beröring med allt hvad samtiden äger ypperst
inom vetenskapens, konstens och industriens område, att inhemta
upplysningar af stats- och vetenskapsmän och tillegna sig resultatet
af undersökningar, som hvarken hans tid eller ställning i samhället
tillåta honom att sjelf företaga. Kan väl detta ske utan ganska
betydliga kostnader? Det är framför allt nödvändigt att företaga
vidsträckta resor inom och utom riket, hvilka, om de skola motsvara
ändamålet, alltid måste medföra stora penningeuppoffringar.
Härtill kommer att, i förevar, fall och af en för hela landet glädjande
anledn. ännu större utgifter kunna förestå i en snar framtid.
Jag är visserligen ej i tillfälle att bedöma, huruvida det äskade
anslaget må anses öfverstiga behofvet eller icke, förmodar t. o. m.
att Stats-Utsk. vid noga öfvervägande af alla omständigheter törliända
finner sig befogadt att föreslå någon nedsättning deraf; men
så mycket synes mig afgjordt, att den närvar, anslags-summan
är alldeles otillräcklig för att redan nu motsvara II. K. H. Kronprinsens
billiga anspråk och ännu mera, att betäcka de betydligt
ökade utgifter för II. K. H:s hofhållning, hvilka innan kort tid
torde blifva nödvändiga och hvilkas bestridande då skall förorsaka
riket vida större kostnader, än som motsvaras af den för
ögonblicket möjliga besparingen. På dessa grunder synes mig
Gr. Anckarsvärd sakna giltigt skäl lill det begärda afslaget.
Hr Gr. förmenar vidare, att StatsUtsk. bör företaga en allvarlig
granskning af förliållanderne med hegardt anslag för fångars
underhåll, uppgående till 650,000 r:dr i st. f. förut bestämda 450,000
r.dr, hvarvid några yttranden förekomma ang:de fångars spisordning.
Äfven jag tror, att ekonomien inom fängelserna kan ställas
30
Den 27 November.
på en bättre fot, än livad nu med föråldrade inrättningar är händelsen.
Till en förbättrad ekonomi och fängelsestraffets behöriga
tillämpande hörer, att strängt kontrollera de entreprenörers åligganden
som åtagit sig att lemna fångspis; men dit hör icke mindre,
att man hos oss, liksom i andra länder, anskaffar en ändamålsenlig
kokinrättning och köks-attiralj jemte dertill nödigt utrymme
inom hvarje fängelseområde. Som mönster för sådana
arrangementer torde man kunna uppställa fängelserna i Gand och
Vilvorde, hvilka jag för kort tid sedan haft tillfälle att besöka.
Vidare anför Hr Gr. sig icke kunna fatta vigten och behofvet
af att anslå 20 arfvoden för reserv-läkare ä 300 r:dr hvardera.
I anledning häraf får jag erinra, att en stor militärorganisitör
i ett främmande land lagt synnerlig vigt vid soldatens
läkarevård. Och om redan befintlig läkarecorps också är tillräcklig
för den värfvade och indelta arméen, hvilket jag betviflar, följer
icke deraf, att den skall motsvara behofvet i fråga om nationalbeväringen.
Hardt och obilligt synes det vara, att landets ungdom,
ovand vid ett krigs strapatser, städse skall vara beredd lill
strid för fäderneslandet, ulan att få påräkna tillbörlig vård under
de sjukdomar, som just äro en följd af beväringspligtens uppfyllande.
Sveriges krigshistoria torde dessutom visa, att antalet af
de krigare, som fallit eli offer för sjukdomar i följd af dåliga
sjukvårdsanslalter och brist på läkare, varit större än deras, som
stupat för fiendens kulör och svärd.
Hr Gr. underställer Slats-Ulsk. huruvida det äskade anslaget
till en sappörtrupp må ulan skada kunna afslås. Härvid vill jag
likväl anmärka, alt liksom arbetsfördelningen inom industriens område
lemnat förvånande resultater, så har äfven en fördelning af
göromål och befattningar inom militärfacket visat sig fördelaktig.
Det lider derföre intet tvifvel, att de ändamål, som med ifrågavar.
inrättning afses, vida fullständigare och derföre billigare skola
fyllas af en särskild dertill instruerad corps, än af de öfriga afdelningarne
inom arme'en. Hvarje värfvad trupp, som tillika kan
användas till utförande af allmänt nyttiga företag, måste särdeles
i våra fredliga lider vara af värde.
Slutligen yttrar sig Hr Gr. afstyrkande ronde äskadt anslag
för nationalbeväringens beklädnad, hufvudsakligen af den grund,
att kostnaderne för detta behofs fyllande mäste blifva i högsta
måtto betungande i följd af den bristande aktsamhet och vård,
som vid munderingspersedlarnes tillfälliga begagnande med skäl
kan förutsättas; anseende Hr Gr. lämpligare att accord upprättas
med hvarje beväringsskyldig om munderings anskaffande. Enligt
mitt förmenande bör likväl Sveriges försvar mot utländsk makt
hufvudsakligen grundas derpå, att landets stridskrafter kunna i
massa hastigt uppbådas och skyndsamt inställa sig på de punkter,
som af fienden möjligen hotas. Ar della riktigt, torde man äfven
medgifva angelägenheten af planmässigt anlagda vapen och
utredningsförråd. Till stöd härföre må med skäl åberopas Preussiska
militärsystemet, hvilket i sin organisation innebär en rörlig
-
Den 27 November.
3!
het och kraft, som icke lärer kunna jäfvas. Hvad hjelpa dylika
kontrakter, som Hr Gr. föreslagit, då man derigenom i bästa fall
endast kan till g fylla behofvet af beklädnadspersedlar. Eller är
meningen attafsluta kontrakter för 5 års lid? Hvilka garantier har
väl staten i sådan händelse, alt den andra kontrahenten uppfyller
eller ens kan uppfylla sin åtagna förbindelse. Hvad säkerhet finnes
väl, att i krigstid äfven en ringa del af de beväringsskyldige
befinnas hugade att afsluta kontrakter af detta slag. Större delen
af de beväringsskyldige tillhörer den mindre välmående samhällsklassen,
och med kännedom af dennas inskränkta tillgångar och
af Sveriges klimatiska förhållanden, hvilka fordra en särdeles omvårdnad
i hänseende till klädseln, torde man få taga för gifvet,
att äfven, med antagande af Gr. Anckarsvärds förslag, slaten
måste anskaffa kläder åt åtminstone l af beväringsynglingarne.
Ehuru jag, som af ofvanstående synes, i flera hänseenden
icke kan dela Hr Gr:s åsigter, torde jag dock böra förklara, alt
jag i mer eller mindre mån instämmer med honom i andra fall.
Företrädesvis vill jag omnämna Hr Gr:s yttrande om billigheten af
att försätta den indelta armeen på vakans, så vidt han inskränker
sig lill någon mindre del deraf; vidare Hr Gr:s betänklighet
vid beviljandet af stora summor för sjöförsvaret. Slutligen måste
jag gilla, till någon del Hr Gr:s framstälda erinringar ronde Bergsoch
Comm.-Colhnes organisation. Hvad den sistnämnde frågan beträffar,
lärer den icke nog kunna fästa StatsUtsk:s uppmärksamhet,
och torde en sorgfällig utredning af förhållanderna i afseende
på Collmes domsrätt och förvaltnings-bestyr företrädesvis böra
blifva ett föremål för Utsk-.s omtanka.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arvid: Hindrad af embetsgöromål
att infinna mig tidigt i detta plenum, har jag icke varit i tillfälle
att i deras helhet afhöra de anmärkn:r, Gr. Anckarsvärd gjort
mot K. M. nåd. propos. ang:de Stats-verkets tillstånd och behof.
Jag har dock deraf hört tillräckligt för att finna, det dessa anmärkmr
hvarken böra eller kunna lemnäs obesvarade; men om jag nu
skulle ingå i något gensvar, så skulle det blifva dels ofullständigt
dels otydligt och dels kanske äfven oriktigt, då jag icke känner
beskaffenheten af Hr Gr:s anmärkmr. Vid detta tillfälle återstår
för mig således endast, att hos det H. Ståndet anhålla, att i nästa
plenum få afgifva gensvar å hvad Hr Gr. anfört, och att samma
mitt yttrande måtte få åtfölja remissen till det blifvande Stats-Utsk.
Frih. Peyron, Gust. Abrah.: Jag ville blott förena mig
med H. Ex. Hr Gr. Posse, och anhåller alt framdeles få göra de
anmärkmr emot Hr Gr. Anckarsvärds ifrågavar. yttrande, hvartill
jag finner mig befogad.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag ämnar icke inlåta
mig i någon vederläggning af Gr. Anckarsvärds anmärkmr vid
anslagen till de särskilda förvaltningsgrenarne, utan öfverlemnar
åt vederbör, deparbs-chefer eller dem som hafva bestämd sakkännedom,
att derom tala. Men Grefven har här haft några yttranden,
hvarå jag anser mig genast böra genmäle göra. Det äro
32
Den 27 November.
vissa satser, som denna ledamot beständigt Upprepar, likasom för
att inprägla dem i detta Stånds tänkesätt och i allmänhetens. Då
jag med honom är af olika mening, vill jag söka förekomma della
inpräglande lika ofta som han det förnyar. Första satsen vardén
att felen i vårt representationssätt, hvilka göra så mycket ondt,
bland annat medföra den olägenheten att Svenska folket skattar
dels för mycket och dels ojemnt till statsutgifternes bestridande.
De ledamöter af detta Stånd, som deltagit uti förcg:de riksdagars
förhandlingar, veta alltförväl, att jag anser vår representation visserligen
hafva sina brister, hvilka jag, efter bästa förstånd, sökt
afhjelpa. Men jag kan icke föreställa mig, att dessa brister vållat
hvad Gnn anfört. Om det är saknaden i vår representation
af samfäldta val, hvilken Gr:n åsyftar, så torde det tillåtas mig försöka
bevisa med exempel, hvilket vanligtvis går lättast, att en dylik
inrättning ej befriar från dryga skatter, utan att det just är de
länder, hvilka till liufvudgrund för representationen i Underhusen
antagit de samfälda valen, som skatta mest nemi. England, Frankrike
och Holland. Jag minnes icke för ögonblicket huru mycket
Englands budget stiger öfver 50 millioner P. sterb Men det är
allmänt bekant att detta företrädesvis fria land skattar mest.
Deremot skall jag närmare fästa mig vid Frankrike och Holland.
Frankrike betalar 1400 milla- francs eiler 700 milla- Svenskt
b:co årligen till statskassan. Frankrike har en folkmängd af 34
millioner, hvilken således är 11 gånger större än Sveriges. Multipliceras
Sveriges statsregleringssumma 10 millioner med 11, sä
uppkomma 110 millioner r:dr, hvilka ej fullt utgöra 'e af Frankrikes
700 millioner. Frankrike, som lyckligtvis är begåfvadt med
samfäldta val, betalar sålunda en budget som är G gånger drygare
än Sveriges, när folkmängden på begge ställen tages i beräkning.
I Holland är förhållandet värre. Detta lilla land har knappt sä
stor folkmängd som vi, men äger, likasom England, dyrbara kolonier.
Hollands statsreglering kostar årligen öfver 00 millioner
gyllen eller ett lika belopp l-.dr Svenskt b:co, emedan 1 r:dr b:co
är lika med 1 Holländsk gyllen. Holländarna skatta således G
gånger mera än vi.
Grefven har vidare yttrat, alt den uleblifna rättelsen i grundskatternas
ojemnhet härrörde af vårt represenlationssätls felaktighet.
För min del tror jag vår nuvar. representation kunna lika
väl som någon annan göra en sådan rättelse; men hvartill skulle
det tjena? Under närvar, förhållanden är det gifvet att den som
köper 1 mantal säteri, till godhet lika med mantalet skatte, får,
emedan utskylderna å det förra äro ringare, betala det högre än
mantalet skatte. När köparen fält för säteriet erlägga en högre köpeskilling,
så måste han också tili räntans betäckande kunna påräkna
en högre behållen inkomst af delta, än af mantalet skatte, som
kostat honom mindre. Blifver likväl säteriets afkastning, genom lika
höga utskylder som för mantalet skatte utgöras, nedsatte till samma
belopp som dess afkastning, så beginge man en bestämd orättvisa
mot köparen. Ett sådant våld mot äganderätten hoppas jag att
v ingen
Den 27 November.
33
ingen representation, äfven om hon vore sammansatt genom samfälda
val, skulle vilja begå. Vill man åter låta, för likhetens vinnande,
kronan godtgöra säteriägaren för den högre köpeskillingen:
så får staten utbetala ett högre kapital med den ena handen,
för den högre skatt, som han med den andra uppbär. Nu vela
vi dessutom, att ojemnhelen i skatterne inom vårt fädernesland
rättas derigenom, att bevillning erlägges efter hemmansvärdet.
Följaktligen påföres den, som äger 1 mantal säteri, af högre värde
än 1 mantal skatte, högre bevillning för det förra, än för det
sednare, hvarigenom rättvisa vinnes.
Frih. Hermelin har yttrat, att önskligt vore det grundskalterne
kunde bortlösas. Jag önskar motsatsen af det skäl, att jag
önskar, det Konungen i Sverige icke måtte blifva, mera än han
är, beroende af bevillningar frän den ena riksdagen till den andra.
Så länge grundskatten finnes, äger Konungen en grundfond af
skatt, hvilken R. St. icke kunna fråntaga Honom utan Hans samtycke.
Men så snart grundskatten är borttagen heror fortgången af rikets
förvaltning på välbehag af R. St., i hvilkas makt det då ligger att
vägra skatter och göra regeringssättet omöjligt, som det vid 1840
års riksdag hette, — brytningar, hvarifrån jag beder Gud bevara
mitt fädernesland. Så länge jag äger en röst i dess angelägenheter
skall jag söka bestrida möjligheten af sådana tilltag.
Gr. Anckarsvärd har, då näringarna enligt hans åsigt numera
icke behöfde det skydd som hittills varit dem lemnadt, omnämnt
Collmes afskaffande såsom en lycka för landet. För ögonblicket
har han omnämnt Rergs- och Comm:-Co!l:nes borttagande, samt anställt
en jemförelse emellan Sverige och Norrige, huruledes i det
sednare landet i st. f. Folker blott (innes byråer ställde under
Depart:s-cheferne. Det går an alt på det sättet behandla näringarna
i ett land, som saknar varuförädling och utför sina råämnen, sin
fisk och sina trävaror. Men i ett land som Sverige, hvilket förskaffat
sig fabriker, behöfva dessa skyddas och deras angelägenheter
pröfvas af sakkunniga embetsverk. Jag medgifver visserligen
alt i den mån näringsfriheten införes, i min tanka till vår olycka,
kunna Närings-Colkna umbäras. Men sä länge denna frihet icke är
så fullständig här som i Norrige, tror jag icke eller att embetsverkens
organisation kan inrättas här på samma sätt som der i
landet.
Slutligen förekommer en fråga som jag icke kan underlåta
att upptaga, nemi. Gr. Anckarsvärds anmärkn-.r vid det
äskade anslaget lill H. K. H. Kronprinsen. Mig förefaller det icke
oväntadt, att ett sådant anslag blifvit begärdl. Tverlom hade jag
förmodat att det redan vid sisth riksdag skolat äskas. H. K. II.
är vid de år, då man kan hoppas Hans förmälning. I sådant fall
behöfves anslaget ganska väl; och i annan händelse, såsom Frih.
Hermelin redan nämnt, på det att H. K. II. må hafva tillfälle att
se andra länder vid en ålder, då uppfattningsförmågan är lifligast
och man mest intresserar sig för alt se verlden. Mig förundrar del,
att ej anslag blifvit äskade för de öfriga K. Prinsarne, hvilka jem1
H. - “ 3
34
Den 27 November.
väl kunde behöfva denna del af en furstlig uppfostran. Om ej
anslag för sådant .ändamål beviljas, hvad blifver följden? Jo, att
dithörande kostnader måste bestridas af det anslag som är bestämt
för Konungens hofhållning. Jag tror icke, att del är öfverdrifvet
för sitt ändamål. Om R. St. derjemte låta den obilligheten fortfara,
att Konungen af egna medel får betala en skuld, kabinellskassans
nemi., som tillkommit före bans anträde till regeringen,
så vore det sä mycket oriktigare. I Frankrike kallades under den
gamla liden de K. Prinsarne Frankrikes barn (”les enfans de
France”). Sådant bör förhållandet allestädes vara. Hos oss äro
de Sveriges barn, och så böra de äfven af R. St. bemötas.
Flera ledamöter yttrade härtill bifall.
Frih. Gy 11 en g ra n a l, Carl Äng. Burchard: I afseende
på de anmärkn:r, Gr. Anckarsvärd framställt mot K. M:s nådiga
propos. om Statsverkets tillstånd och behof, i hvad de angå sjöförsvaret,
anhåller jag att i nästa plenum fä lemna några upplysningar,
hvilka torde få åtfölja Gr-.s anförande till StatsUlsk.
Anmäldes och emottogs pä vanligt sätt Stats-rådet m. m. Hr
S. A. Munthe, som å K. M:s höga vägnar atlemnade 19 Dess nåd.
propos:r och skrifvelser till R. St.
Gr. Anckarsvärd: Då Statsrådets närv. Hrr ledamöter
fästat den uppmärksamhet vid mill anförande, alt de anmält sig
med anledn. deraf i ett kommande plenum vilja afgifva gensvar,
så, för att icke besvära R. o. Ad. med återupprepanden, får jag
utbedja mig alt äfven till dess få uppskjuta upptagandet af hvad
Frih. Hermelin och Hr von Hartmansdorff yttrat.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Här har uppkommit en
diskussion, som lätteligen skulle kunna utsträckas nära nog i det
oändliga. Gr. Anckarsvärd har gjort anmärkmr mot K. M:s nåd.
propos. och Hr von Hartmansdorff har gjort anmärkningar mot
Gr. Anckarsvärd. Jag för min del finner åtskilligt anmärkningsvärd!
i Hr von Harlmansdorffs yttrande, och andra skola kanske
i sin ordning anmärka emot mig. På delta sätt skulle diskussionen,
såsom jag förut sagt, kunna fortgå nästan obegränsadi, och
enligt den varda ledamotens förklaring vid början af detta plenum
att Ståndet borde på något sätt sysselsättas under sin afvaktan pä
K. M:s nåd. propos:r, kunde en sådan diskussion visserligen icke
vara så olämplig såsom tidsfördrif. Men enär de K. Proposnne nu
redan anländt, skulle jag anse mig fela mot Ståndet i grannlagenhet
om jag fortsatte alla mina tillämnade anmärkmr, hvaraf jag
nu endast vill anföra, de uppenbara felaktigheterna i sifferuppgifter,
som Hr von Hartmansdorff begått vid uppställningen af
sina kalkyler, hvarigenom skulle visas huru ofantligt ringa Sverige
skattar i jemförelse med andra länder. Såsom exempel härpå är
uppgifvet, att Frankrikes budget uppgår till 1400 millioner francs
och Sveriges till 10 millioner r:dr. Båda delarna äro étt misstag,
ty jag ber alt få fästa hans och öfrigas uppmärksamhet derpå, att
1400 millioner francs icke är det vanliga eller ordinarie beloppet
Den 27 Noveni lier.
35
af Frankrikes statsreglering, utan att budgetens uppgående lill
denna summa för en gång var föranledt af extra, utomordentliga
utgifter, och alt den ordinarie deremot obetydligt öfverstiger 1
milliard. Annu mera oriktigt är summan af våra statsutgifter
uppgifven till 10 millioner ndr. Afven om K. M:s propos. visade
deuna siffra (hvilken inom parenthes likväl uppgår, extra anslagen
inberäknade, till nära 16 millioner), så kan det icke vara Hr von
Hartmansdorff oell andra obekant, att bär i landet existera en
mängd utgifter för statsförvaltningen, som icke synas i vår statsreglering,
men som deremot uti andra länder alltid förekomma i
dessas budget. Jag nämner bär blott indelningsverket, utom så
många andra betydliga afgifter som utgå direkt, hvarigenom den
egentliga slatsregleringen i Sverige uppgår till mera än 20 millioner,
och jag hänvisar i detta afseende till en auktoritet som lärer
vara svår att jäfva, nemi. Forsells statistik Jag hade för öfrigt
tänkt yttra något om den klandrade näringsfriheten, men detta
torde aflägsna oss alltför långt från sjelfva ämnet och jag uppskjuter
derföre dermed till ett lägligare tillfälle. Blott en enda puukt
ber jag att fä tillägga, i aniedn. af Hr von Harlmansdorffs vågsamma
sammanställning, hvarigenom skulle bevisas att den höga
beskattningen i de anförda länderna vore en följd af den samfälta
valprincipen i deras representationssätt. Men hvarifrån hemlar
den värde talaren aniedn. till så djerfva språng i logiken?
eller hvaruti ligger beviset att dessa omständigheter stå lill hvarandra
i ett förhållande som orsak och följd? Jag tager mig deremot
friheten återföra i hans minne tiden före 1789. Tror den
värde talaren all skalterne i Frankrike under denna tid, ehuru
mindre lill siffran, voro, i förhållande lill förmågan alt dem utgöra,
mindre tryckande än nu? eller är det icke tvertom en verldskunnig
sak, alt just omåttligheten af skattebörden samt dess ojemua,
orättvisa fördelning var den förnämsta orsaken till denna exempellösa
katastrof, hvaraf vi än i dag känna eftersvallet.
Frih. Cederström, Jacob: De diskussioner, som inom
KiksSt:n äga rum ang:de K. propos. om Statsverkets tillstånd och
behof innan densamma remitteras, äro sä långt ifrån att medföra
något gagn, att de tvertom fördröja ärendernas behandling. Att
fästa StatsUtskis uppmärksamhet på de särskilta punklerne af
ifrågavar. K. propos., anser jag dessutom vara öfverflödigt, då man
naturligtvis icke kan misstänka StatsUtskis ledamöter för underlåtenhet
att noga öfverväga hvarje puukt i berörde propos. Förutsätter
man delta, eller alt Utsk. noga skärskådar den K. proposin
i alla dess delar, så kan en enskild representants yttrade mening
och anvisning ej hafva annat resultat, än möjligen alt missleda
Utskis ledamöter och att mindre välbetänkta betanien i följd deraf
kunna uppgöras och till Stånden insändas, än som skett ifall Utsk.
fått vara i fred. Emellertid, då K. M:s propos. blifvit till Sländerne
aflemnad på Rikssalen och densamma nu är på bordet Ii vi -  lande, så är det hvar och eu Slånds-ledamots rätt att deröfver
3*
30
Den 27 November.
sig yttra samt deremot framställa de anmärknrr, hvartill han kan
finna sig befogad; men man har då rätt att vänta det hvarje ledamot,
som sålunda uppträder, borde se sig före att han icke
framkommer med oriktiga uppgifter om förhållandet med och beskaffenheten
af de äskade anslagssummor, som utgjort föremål för
anmärkn. Emellertid har detta handt Hr Gr. Anckarsvärd, som
förundrat sig öfver att anslaget för ved och lyshållning vid fästningarne
öfverskridits. Han har dervid likväl förbisett detta anslags egenskap
af förslagsanslag, som innebär möjligheten att kunna öfverskridas.
Förhållandet med denna utgiftspost har varit den, att dess belopp årligen
ökats, i följd af årligen höjda priser på de erforderliga malerialierne.
Det är således helt naturligt alt man nu måste begära förökning i
det hittills varande anslaget. Samme talare har jemväl gjort anmärkning
emot det af K. M. framställda förslag till organiserandet
af Sappör-kompanier och ansett att staten deraf icke vore
i behof, emedan Franske soldaten vore väl bekant med yxans och
spadens begagnande. Han- torde likväl icke kunna vara okunnig
om huru en sappör-corps är organiserad, samt hvad arbeten
den har att verkställa. Talaren har äfven ordat om det tryckande
i våra grundskatter, i synnerhet för allmogen ; men lian torde
knappast kunna påträffa någon enda välbehållen skattebonde som
instämmer i det omdöme, han derom, uttalat. Det är väl möjligt
att de hemmansägare, som af andra orsaker råkat på obestånd,
önskar sig frihet från eller nedsättning uti de hemmanet åtföljande
skatter, för att dymedelst möjligen bibehålla sig vid detsamma;
men omöjligen kunna de som ärft sina hemman och i
öfrigt äro behållna, finna dessa skatter vara för mycket tryckande,
då de uti äldre tider varit mycket högre efter de myntbestämningar
som dä gällde, och deras förfäder ändock derå kunnat väl
berga sig. Jag vill icke upptaga R. o. Ad:s tid med ytterligare
svar på hvad Gr. Anckarsvärd anmärkt i fråga om det äskade
högre anslaget till H. K. H. Kron-Prinsens hofhållning, utan instämmer
uti hvad Hr von Hartmansdorff yttrat, så väl härom,
som ronde andra emot den K. propos:n framslälde anmärkn:r.
Hr von Hartmansdorff: För den händelse att Hr Gripenstedt
skulle finna för godt att i ett annat sammanträde utreda
de financiella förhålianderna i Frankrike före och efter revolutionen,
så torde jag då få svara derpå. Emellertid vill jag blott i
anledn. af hans vigtiga anmärkn., alt slatsutgifterne i Sverige
äro större än hvad stalsregleringen utvisar, erinra att förhållandet
är alldeles enahanda i Frankrike, der de summor, som, utom budgeten,
inom de särskilda Departementerne under namn af centimes
additionelles, uttaxeras, uppgå till ganska betydliga belopp.
Hvad nu den K. proposm beträffar, så anhåller jag att få
fästa Ståndets uppmärksamhet på en deri förekommande mening,
sorn antingen innebär ett misstag eller åtminstone kan gifva anledn.
til! missförstånd. Den angar R. St:s bank. Som delta verk
icke torde hafva alltför manga vänner, är det en pligt för dem, som
Den 27 j\ o v e lii Ij e r.
37
med honom närmare hafva att skaffa, ali tillse, det icke vännernas
antal mätte minskas genom missförstånd om baukens förhållande
lill den allmänna rörelsen. I den K. proposin står nemi.:
”Hvad angår särskilda för en gång eller för vissa år erforderliga
anslag, så torde väl Riksg.-kont:s nu var. ställning icke erbjuda
någon så beskaffad för R. St. genast disponibel tillgång, som under
de sednast förflutna 2:ne riksmötena kunnat för då beviljade
tillfälliga utgifter anlitas, men enär R. Sl:s bank numera förstärkt
sin grundfond till det vid sista riksdag fastställda belopp af 10
millioner r:dr och härigenom är så konsoliderad, att den synes ej
behöfva för delta ändamål draga ytterligare kapital-tillgångar ur
rörelsen, anser K. M. den vinst, banken sedan nämnde riksdag
hopsparat och vidare under innevar. år kommer att af sin lånerörelse
upphemla, både kunna och böra för fyllande af andra statens
behof tagas i anspråk.” Man skulle häraf möjligen kunna
föranledas att tro, dels att bankens s. k. grundfond utgjorde en
räntelös i banken liggande summa, som vore dragen ur allmänna
rörelsen, dels ock att denna grundfond sedan sisth riksdag blifvit
uppbringad till det bestämda beloppet af 10 millioner r:dr b:co.
Men så är icke förhållandet. När man på ena sidan sammanräknar
alla bankens tillgångar och fordringar och på den andra
alla dess skulder, så har banken ett öfverskott, som uppgår till 10
millioner r:dr, hvilket man kallat grundfond. Men denna ligger
icke, som sagdt är, räntelöst i bankens hvalf och är icke dragen
ur allmänna rörelsen, utan består dels i lån, som banken åt
enskilde beviljat, och dels i räntebärande papper. R. St. förordnade
nemi. vid förra riksdagen, att på del tillgång måtte finnas för
banken att vid inträffande behof begagna utan minskning i hans utlåning,
så skulle 5 millioner r:dr b:co nedläggas i räntebärande
papper. Desse har banken ej fått för intet, utan har för hvarje
obligation å 1000 eller 10,000 r:dr betalat lika många r:dr i sedlar.
De 5 millionerne äro således icke dragna nr rörelsen. Dem
som möjligen skulle föreställa sig att bankens silfverfoud, som ligger
räntelös i hans hvalf, vore dragen ur allmänna rörelsen, får
jag erinra, att för hvarje specie r:dr, som i banken ingått sedan
sislförflulna riksdag, har baukenli allmänna rörelsen utlemnadt 4 r:dr
r:gds. Banken är således utan all skuld lill förlägenhet om rörelsekapital,
i fall en sådan skulle finnas. Men den är icke förhanden.
Ett bevis derpå är, att banken icke kan få utlåna
de medel som R. St. lill utlåning anslagit, utan den har öfver
2£ millioner r:dr i detta ögonblick outlånla. Såsom ett ytterligare
bevis på den, om jag så får säga, uppsjö af rörelsemedel som nu
råder, kan jag nämna alt depositionerna i banken af allmänna
och enskilda medel för närvar, uppgår till det ovanliga belopp
af mera än 11 millioner r:dr b:co.
Hr F åhrmus, Olof Imanuel: Då jag vid detta tillfälle uppträder,
är det föranledt, icke omedelbart af den K. proposm, utan
af de anmärkningar, som deremot blifvit gjorda. Dessa anmärkmr
äro lill en del af den beskaffenhet, att de ledamöter af Ståndet, som
38
Den 27 N o v e ni I) e r.
förbeliAllit sig ali i nästa plenum få deröfver sig yttra, äro mera
behöriga än jag all dem till besvarande upplaga. Till en del äro
dessa anmärkn:r af den art, att jag, för deras besvarande, anser
det göra tillfyllest att hänvisa dels till de motiver, som finnas anförde
i den nåd. proposm, dels ock till den fullständigare utredning
af förhållandena, som upptages tili de proposm åtföljande
Stalsråds-prolm. Endast i några få omständigheter anser jag mig
särskildt uppkallad att vid anmärknme göra erinringar. Ilen förste
talaren har i allmänhet yrkat inskränkning uti de föreslagne
utgiftssummorne, och sådant af det skäl att det vore nödvändigt
för ett så fattigt land som Sverige alt göra alla möjliga besparingar.
Hvarje sann fäderneslandets vän skall nian tvifvel instämma
med den ädle Grefven häruti, och jag är viss att vår nuvar. regering
hyllar denna åsigt lika varmt som någon af oss; men det
bör tillses, del denna besparingsanda icke drifves längre än som
är förenligt med omsorgen om rikets sjelfständighet, med möjligheten
af landets försvar, och af en kraftfull och ändamålsenlig förvaltning.
Mig har granskningen af den K. proposm öfvertygat, alt vid
affattandel deraf dessa fordringar och villkor sorgfälligt blifvit afvägda.
Samme talare bar yrkat att med de besparingar, som skulle
kunna införas uti de årliga statsutgifterne, torde beredas någon
lindring uti de, efter hans tanke, tryckande grnndskalterne.-Hvad
han i det afseendet anfört, har ofta förut varit föremål för R. o.
Ad:s öfverläggningar och äfven nu blifvit bemött af föreg:de talare.
Till undvikande af vidlyftighet vill jag endast hänvisa det blifvande
Stats-Utsk. att taga kännedom om hvad i delta hänseende
blifvit yttrat vid början af förra riksdagen utaf Hr v. Troil, Emil,
och Hr Rääf i Småland. Hr Grefven har afstyrkt den föreslagne
förhöjningen i anslaget å l:sta hufvudtiteln till H. K. H. Kronprinsens
hofhållning. Detta är ett grannlaga ämne att yttra sig
om, och jag inskränker mig lill att fästa uppmärksamheten derpå,
alt denna förhöjda summa af 100,000 r:dr är till beloppet lika
stort med det, som under enahanda förhållande var anvisadt å
ifrägavar. hufvndtitel före år 1823; således under en tidpunkt, då
lefnadskostnaden visserligen icke var större än nu. Gr. Anckarsvärd
har vidare anmärkt, att planerne för reorganisation af styrelseverken
här i landet vanligen tyckas gå ut på att tillskapa
höga chefsplatser, hvilket han ansett vara fallet äfven med den
nu ifrägavar. reorganisationen af Bergs- och Comm-collme, och har
Hr Grefven yttrat sig anse dessa verk lämpligare kunna inrättas
efter Norrskl mönster såsom byråer under departementen. Häremot
har Hr von Hartmansdorff redan erinrat om ett hinder af
skiljaktiga förhållanden; och till de skäl han anfört vill jag lägga
ett, som ensamt borde finnas tillräckligt, hemtadt från grundlagen.
Enligt denna kunna våra Depart:s-chefer icke utöfva annat
civilt embete och således icke utgöra någon beslutande myndighet.
De äro endast föredragande rådgifvare och kunna icke utan
ändring i grundlagen blifva annat. Samme talare har ansett tillökningen
i det till styrelsen för väg- och vattenbyggnader anvisade
förvaltningsanslag icke vara af behofvet påkallad. Jag ber att
D e ii 27 November.
3!»
få fästa den värde talarens uppmärksamhet derpå, alt det icke
egentligen är sjelfva styrelsen som deraf skulle hafva gagn, utan
att med tillökningen i det äskade anslaget till största del afses att
bereda tillgång å skicklige ingeniörer, stationerade i landsorterne
för att biträda allmänheten med nivelleringar, kartors upprättande
och andra dylika med allmänna arbeten gemenskap ägande förrättningar.
Likaledes har af den värde ledamoten blifvit anmärkt,
att regeringen bort i den K. propostn speciell omnämna de arbeten,
som regeringen ansett företrädesvis böra ifrågakomma alt nu
verkställas. I afseende derå ber jag att blott få upplysningsvis
nämna, att, vid de 2:ne föregide riksdagarne, härvid tillgått så,
att R. St. uti 3:ne klasser anvisat anslag till allmänna arbeten.
Af dessa hafva R. St. till hvardera af de 2:ne förslå klasserna,
som omfattat väganläggningar och förberedande arbeten till odlingsföretag,
anvisat anslag af en rund summa att af K. M. efter behofvel
anordnas. Hvad den 3:dje klassen angår, eller anslag till hamnbyggnader,
kanaler m. m., har det varit vanligt att medel anvisats
på grund af från regeringen inkomne eller af enskilde representanter
väckta förslag. Jag tror att denna ordning, som å regeringens
sida äfven nu blifvit följd, är den enda rätta och alt således
anmärkningarne i denna del böra lemnäs utan afseende.
Hvad jag nu anfört, anhåller jag måtte få åtfölja remissen af den
K. proposm lill SlatsUtsk.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Då jag nogsamt har mig bekant att
den återstående delen af f. m. väl behöfves för uppläsandet af de
K. propos:ne, kan det icke vara min afsigt att nu ingå i något
vidlyftigare besvarande af hvad här blifvit anmärkt emot dea nåd.
proposm om statsverkets tillstånd och behof; men jag har ansett
mig icke böra underlåta att, i anledn. af Hr von Hartmansdorffs
sista yttrande, utbedja mig få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, alt om äfven banken till inköp af de 5 millionerne ränte
bärande
obligationer utaf sin sedelstock utsläppt en motsvar. summa
i sedlar, sä äro likväl dessa obligationer dragna ur allmänna
rörelsen, hvari således ingå 5 millioner r:dr mindre än som varit
förhållandet derest håde obligationerne och sedlarne varit i
allmänna rörelsen utelöpande; och med betraktande deraf torde
det härom i K. M:s nåd. propos. förekommande uttryck finnas
riktigt.
Hr Gripenstedt: Jag begagnar här samma inledning som
Hr von Hartmansdorff vid sill första anförande, nemi., att då man
hör en oriktig sats ofta upprepas, är det en samvetspligt att lika
ofta, så godt man kan, söka vederlägga densamma, och motverka
den villomening, som derigenom skulle kunna spridas bland åhörarne.
Jag anser mig. således böra till granskning upptaga, hvad
Hr von Hartmansdorff yttrat i afseende på bankovinslens användande,
hvilket, såsom han sjelf sagt, haft till ändamål all pä förhand
lägga ut ett godt ord för banken! Den siste talaren bar
redan visat att förhållandet med bankovinsten icke är alldeles sådant,
som Hr von Hartmansdorff påstått,, och den K- proposm så^
iu
Den 'il November.
ger blott alt /capitaler blifva dragna ur allmänna rörelsen, dä de
hopas i banken, men ej att de derstädes legat räntelösa. Att sä
skett är klart deraf att banken ökat sin fond, eller med andra
ord fått fordringar af enskilde personer, och således dragit till sig
dessas kapitaler, hvilka derigenom ej mera med samma frihet kunna
användas till industriella företag och på det sättet nyttigast
komma allmänna rörelsen till godo. Hr von Hartmansdorff har
deremot ganska riktigt utredt förhållandet med bankens s. k.
grundfond, hvaraf synes att denna utgör ingen särskild del af bankens
tillgångar, utan blott öfverskottet när bankens samtliga skulder
och tillgångar balanseras mot hvarandra, och det är således
tydligt alt man lika väl och med lika rätt kan anse denna
grundfond äfven som dess närvar, tillökning — bankoviusten —
ligga i silfverbehållningen, som i någon annan tillgång, t. ex. de
räntebärande obligationerna. Jag får dessutom säga att den åsigt,
som Hr von Hartmansdorff i afseende på banken förfäktar, nemi.
att man vid alla tillfällen bör öka dess fonder, samt att all den
vinst banken på sin rörelse förtjenar, icke bör användas till annat
än alt förstärka densamma, för att vid hvarje tillfälle kunna göra
rätt för sig; alt denna åsigt, säger jag, icke efter mitt begrepp
kan stå tillsammans med sunda principer för statsfinansen i allmänhet,
då man besinnar att bankens stora ändamål är att jemte
myntets upprätthållande äfven bispringa och underlätta allmänna
rörelsen. För min del anser jag det således vara gifvet att för
skyldigheten att konsolidera banken bör finnas en gräns; och vid
bankens närvar, lyckliga ställning, förefaller det mig verkligen obegripligt
att man icke anser denna gråns uppnådd med 10 millioners
grundfond, då likväl mindre än hälften häraf antogs såsom
tillräckligt betryggande vid realisationens början, och denna fond
sedermera oupphörligt blifvit ökad vid hvarje riksdag — sista gången
för 2j år sedan med den enorma summan af 4 millioner.
Det är derföre, enligt min tanka, fullkomligt rätt att baukovinslen
blifvit betraktad såsom en tillgång vid statsregleringen,
och mot hvarje slags ytterligare tillökning i bankens kapital, skall
jag vid alla tillfällen motsätta mig såsom skadlig i st. f. nyttig.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag saknat tillfälle alt läsa
sjelfva ordalagen af den K. propos:n, skall jag icke ingå i någon
strid om dessa ordalag, utan endast hålla mig till de sakförhållanden,
som deri förekomma, och hvilka jag ej kan annat än gilla.
Så vidt jag kunnat fatta, afser den K. proposm att använda de
besparingar banken gjort under sista riksdags-intervallen (utöfver
sin grundfond af 10 millioner r:dr) lill slatshehofvens fyllande,
och det är ett förslag, som jag icke kan annat än gilla. Denna
åsigt instämmer äfven med 1668 års banklag, som föreskrifver att
bankens öfverflödiga besparingar skulle användas ”ad publicos
usus”. Vid 1834 års riksdag stadgades den grundsats i detta
afseende, att man anvisade anslagen på den behållna räntevinslen
i st. f., såsom förut, på den blifvande inkomsten. Då utgjorde
grundfonden endast 4,400,000 r:dr; den har sedermera
Den 27 November.
41
ytterligare blifvit förböjd, så att banken nu äger i säkra fordringar
och tillgångar ett öfverskott utöfver dess skulder af 10 millioner
r:dr b:co, innan något får af R. St. disponeras. Men då
den nu uppnått denna gräns, är det billigt alt vinsten å denna
statens räntegifvande egendom användes till statsbehofvens afhjelpande.
Det är visserligen sannt ali den räntevinst, sorn den K.
proposm afser att använda, icke för tillfället är disponibel, enär
den till största delen blifvit använd till inköp af silfver, samt af
räntebärande obligationer, hvarförutan stort belopp af sedlar i stället
blifvit i rörelsen utsläppt. Men detta hindrar icke banken att
allt hvad den kan draga in sina fordringar i sedlar, och dessutom
är det väl icke meningen att dessa 3,300,000 r:dr skulle på
en gång användas, utan endast successivt och fördelade på de
nästföljande 3 åren, d. v. s. med omkring 1,100,000 r:dr årligen,
oell om det äfven skulle vara nödvändigt att för sådant ändamål
utsläppa några 100,000 r-.dr i sedlar utöfver det stadgade förhållandet,
så mätte vi väl nu kommit till den insigt i finans-läran,
att vi icke rädas derföre och kunna begripa att, för en bank med
sådana ressurser som vår, några 100,000 r:dr i sedlar, mer eller
mindre om året icke betyda något, då raan icke numera har att
befara, att, såsom år 1844, några 100,000 r:dr mer eller mindre
sätter bankens kredit i fara. Det ligger i sakens natur att det
goda oell onda omvexlar. Kriser uppkomma deraf, att allt för
stark sedelindragning äger rum genom silfvers utgående ur banken.
Då är det beliöfligt ali till undvikande af den händelse,
som under förra riksdags-qvinqvenniet så svårt drabbade de svenska
näringarne, påfinna någon utväg för att kunna utgifva mynt
i landet och att förekomma, det icke banken enkom drager in
sedlar och skadar rörelsen på samma gång som konjunkturen är
missgynnande. Jag kan således icke annat än godkänna den satsen,
att bankens besparade vinst, utöfver de millionerne som utgöra
dess grundfond, må användas till fyllande af statsbehofven.
Hr von Hartmansdorff: Då Hrr Gripenstedt och Rosenblad
talat om andra saker än den, hvarom jag yttrat mig, torde
jag icke behöfva upptaga deras anmärkmr lill besvarande. Hvad
åter Hr Gr. Posses anförande beträffar, skall jag, när vi en gäng
komma att tala om banken, söka närmare utreda verkliga förhållandet
och visa om han eller jag haft rätt.
Gr. von Platen, Baltzar: Då det synes lämpligt att icke
i dag öfver höfvan upptaga tiden med att göra anmärkmr emot
den förevar. K. proposm, och flere andre talare redan förbehållit
sig rätt alt i ett kommande plenum få yttra sig i ämnet, anhåller
jag att lill dess få uppskjuta de anmärkmr jag eljest i dag ämnat
framställa, rör:de vissa delar af den nåd. proposm, synnerligast
vid de uti 5:te och öde hufvudtitlarne äskade anslagen.
Uppå härefter framställd propos. biet K. M:s förevar, nåd.
propos., jemte de i anledn. deraf nu afgifue yttranden, till det
blifvande SlatsUtsk. remitterad.
42
Den 27 November.
Frih. Cederström, Jacob: [lindrad af tjenstcåligganden
såsom fullm. i Riksg.-koot. att vara närvar, då prot. öfver del af
bänkmännen förrättade electorsval för R. o. Ad, upplästes, anhåller
jag, som af prot. sedermera erfarit, att vid berörde val så
tillgått, att emellan 15 ledamöter anställts lottning, och att 10 ledamöter
på sådant sätt blifvit invalde, att nu få till prot. afgifva
min vördsamma reservation emot ett lotterispel, som ingenstädes
i grundlagen finnes för detta fall föreskrifvet. Ständcrnes delegerade
skola ovilkorligen välja och komma till en majoritet genom
omröstning, hvilket äfven öfverensstämmer med hvad Ridd.Ordn.
föreskrifver. Få flere lika röster, så röstas först i hvilken ordning
dessa personer böra komma under ny omröstniug, och derefter
forlsättes omröstningen till dess att det erforderliga antalel
af ledamöter är fyldt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag får hemställa om icke
Hr Gr. o. Landtm, behagade att, till det beslut R. o. Ad. nu fattat
om remiss till SlalsUtsk. af statsreglerings-proposm, såsom tillägg
foga den framställning till Ståndet, alt del må vara öppet för de
ledamöter, som icke ännu hunnit genomgå de vidlyftiga handlingarne,
att sednare få afgifva deras anmärkmr, samt att dessa då
jemväl måtte fä lill StatsUlsk. hänvisas.
I anledn. häraf yttrade Hr Gr. o. Landtm., att R. o. Ad.
torde finna, att det vore hvar oeh en af Ståndets ledamöter obetaget,
att framdeles afgifva de yttranden, som kunna finnas föranledda
af K. M:s nu remitterade nåd. propos. eller af de i dag
i fråga derom afgifne anföranden.
Upplästes och remitterades till det blifvande LagUtsk. K. M:s
denne dag ankomna nåd. propos. till R. St., om antagande af ny
Strafflag m. fl. tillhörande lagbestämmelser; gifven Stockholms
Slott d. 17 sisth Sept.
Upplästes K. M:s denne dag ankomna nåd. propos. till R.
St., ang:de vissa lagbestämmelser med afseende på enskilda banker;
gifven Stockholms Slott d. 17 sisth Sept.
Begärdes på bordet.
Upplästes K. M:s denne dag ankomna nåd. propos. till R.
St. med förslag till förordn. ang:de förlags inteckning; gifven
Stockholms Slolt d. 16 sisth Oct.
Remitterades lill det blifvande LagUtsk.
Upplästes K. M:s denna dag ankomna nåd. skrifvelse till R.
St., ang:de anslag till uppförande af cellfängelser och i afseen
-
Den 27 November.
43
de pä andia frågor, som med fängelse-regleringen äga sammanhang;
gifven Stockholms Slolt d. 9 dennes.
Remitterades till det blifvande StatsUlsk.
Upplästes K. M:s denne dag ankomna nåd. skrifvelse till R.
St., om förnyadl anslag till lagberedningen; gifven Stockholms
Slott d. 9 dennes.
Remitterades till det blifvande StatsUtsk.
Upplästes K. M:s denne dag ankomna nåd. skrifvelse lill R.
St., ang:de rättighet till pension för åtskilige vid fångvården antagne
tjenstemän; gifven Stockholms Slolt d. 9 dennes.
Remitterades till det blifvande StatsUtsk.
Uppläsles K. M:s denne dag ankomna nåd. propos. till R.
St., ang:de förändrade grunder för bevärings-manskapets uttagande
till vapenöfning och annan tjenstgöring m. m.; gifven Stockholms
Slott d. 18 dennes.
Remitterades till det blifvande Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Upplästes K. M:s denne dag ankomna nåd. propos. lill R.
St., ang:de upphörande, emot vissa villkor, af rotehållarnes vid
bålsmanshållet i Bohus län skyldighet att förse sina båtsmän med
en månads uppfordringskost; gifven Stockholms Slolt d. 8 sistl,
Oclober.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Dä så få af R. o. Ad:s
ledamöter nu äro lilllslädes, hemställer jag om icke Hr Gr. o.
Landtm, samt Ståndet finna det lämpligt, alt endast rubrikerne
af de återstående proposme uppläsas, och att dessa sedermera,
jemte den sednast upplästa, måtte få hvila på bordet, på det att
ledamölerne af Ståndet må äga tillfälle att af dessa propos:r taga
kännedom, samt att remiss till Utsk. således endast må äga rum
med de propos:r, för hvilka ett sådant beslut redan är fatladt.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att K. M:s sednast upplästa
nåd. propos. till följe af derom nu gjord begäran, komme att
hvila på bordel, samt hemställde om R. o. Ad. behagade instämma
i Hr von Hartmansdorffs begäran, att de i dag aflemnade
nåd. propostr och skrifvelser, hvilka ännu icke blifvit föredragna,
ej må uppläsas, utan vid deras föredragning endast rubrikerne
tillkännagifvas.
Ropades ja.
Härefter föredrogos och lades på bordet nedannämnde i dag
ankomne nåd. propos:r och skrifvelser till R. St.:
l:o K. M:s nåd. propos., angrde staden Marstrands utseende
till etablissement för vestra sjöförsvaret; gifven Stockholms Slolt
d. 9 dennes;
44
Den 27 November.
2:o K. M:s nåd. propos., i fråga om tillvägahringande för
Stålens räkning af en lots- och båk-inrättniug å Götha Canal
samt de sjöar, hvarigenom densamma ledes, äfvensom å Götha
Elf; gifven Stockholms Slott d. 9 dennes;
3:o K. M:s nåd. propos., i fråga om indragning af Hofjaktvarfvet
härstädes; gifven Stockholms Slott d. 9 dennes;
4:o K. M:s nåd. propos., ang:de grunderne för rättigheten
att tillverka, omdistillera och i minut försälja bränvin, äfvensom
för beskattningen dervid; gifven Stockholms Slott d. 18 dennes;
5:o K. M:s nåd. propos., ang:de nedsättning uti den af Stora
Kopparbergs bergslag utgående Kopparräntan från hvart 10:de till
hvart 30:de Sa af tillverkningen, samt upphörande af allmogens
inom åtskilliga socknar af Stora Kopparbergs län skyldighet, att
in natura till bergslaget leverera deras hemmansränte- och mantals-
eller qvarntulls-kol; gifven Stockholms Slott d. 12 dennes;
6:o K. M:s nåd. propos., om upphörande af s. k. nädårs- och
liggetids-besparingar vid tillträden af embeten och tjenster på rikets
stat, samt om årliga anslag till arméens och civil-statens
pensionskassor och amiralitets-krigsmanskassan, såsom ersättning
för de inkomster dessa kassor af nämnde besparingar åtnjuta; gifven
Stockholms Slott d. 12 dennes;
7:0 K. M:s nåd. propos., ang:de medel till slutligt liqviderande
af köpeskillingen för en till ny lokal för mynt- och kontrollverken
inköpt egondom, äfvensom tilt betäckande af öfrige med
dessa verks flyttning förenade kostnader; gifven Stockholms Slott
d. 12 dennes;
8:o K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga om båtsmansbeklädnadens
öfvertagande af Kronan, emot en viss afgift dertill af rust- och
rotehållarne; gifven Stockholms Slott d. 9 dennes;
9:o K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de lönetillökning för lotspersonalen;
gifven Stockholms Slott d. 9 dennes;
10:o K. M:s nåd. skrifvelse med öfverlemnande af roteringsverken
för den tillökade ordinarie båtsmans-roteringen; gifven
Stockholms Slott d. 8 dennes; samt
ll:o K. M:s nåd. skrifvelse om förordnande afen Statsrådsledamot
i afseende på handläggningen af vissa i Riksd.Ordn:s 36
och 42 §§ omförmälda riksdagsärenden; gifven Stockholms Slott
d. 16 dennes.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 30 November f. m.
43
Tisdagen den 30 November 1847.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.utdr. för d. 27 dennes.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag råkade att vara
frånvarande då K. propos:n om cellfängelser remitterades, ty jag
föreställde mig icke att det skulle genast ske utan föreg:de bordläggning.
Men då nu denna propos. blifvit remitterad till SlatsUtsk.
allena, så hemställer jag, om den icke tillika borde remitteras
jemväl till LagUtsk. Genom denna propos. är nemi. föreslaget,
att häraderne skulle slippa hädanefter underhålla sina fängelser
och all kostnaderne derföre skulle af statsverket under
vissa villkor öfverlagas. Genom denna åtgärd korame, i fall den
af R. St. bilolles, 4 § 26 kap. Byggninga-Balken att förändras
eller tillintetgöras. Der står nemi.: ”Vid hvarje tingsställe
skall ock ett fängelse vara, der missgerningsmän måge i
förvar hållas. För denna byggnad vare ingen fri, utan sätes- och
ladugårdar, afhyste rå-och rörshemman, så ock preste- och klockare-bo!.
” Emellertid skulle ifrågavar. hemman genom förändringen
blifva befriade från häradsfängelsers underhåll, och med detsamma
denna § i allmänna lagen upphäfvas. Jag hemställer således
att R. o. Ad. måtte göra det tillägg till dess förra beslut,
att propos:n mätte remitteras jemväl till LagUtsk.
Uppå Hr Gr. o. Landtm:s i anledn. häraf framställde propos.
, beslöt R. o. Ad., att K. M:s redan till StatsUtsk. remitterade
nåd. propos., ang:de anslag för uppförande af cellfängelser och
i afseende på andra frågor, som med fängelse-regleringen äga
sammanhang, skulle remitteras jemväl lill LagUtsk.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af ledamöter uti nedannämnde
Utsk., och befunnos hafva blifvit utsedde till ledamöter
i
Constitutions-Utskottet:
N:o 86. Gr. Hamilton, Jacob Essen;
— 115. ,, Lagerbjelke, Gustaf;
— 245. Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam;
— 331. ,, Adlercreutz, Carl Gustaf;
— 494. Hr Croneborg; Fullm. Hr Tersmeden, Nils;
— 1955. ,, von Oelreich; Fullm. Gr. Lewenhaupt, Axel.
Stats-Utskotlet:
■— 338. Frih. Tesmeden, Wilhelm Fredrik;
— 381. „ Hjerta; Fullm. Hr von Troil, Samuel Gustaf;
— 389. „ von Kraemer, Robert Fredrik;
— 394. „ Nordenskjöld; Fullm. Hr Stjerngranat, Georg Gu
staf
Henrik;
46
Den 30 November f. m.
N:o 189. Hr Rääf i Smaland, Leonhard Fredrik;
— 1226. „ Gripenstedt, Johan August;
— 1682. „ Ehrenstam, Johan Fredrik;
— 1703. „ Blomcreutz; Fullm. Hr af Geyerstam, Carl;
— 1905. „ von Rosen, Georg Ludvig.
Bevi lin ings-Utskotlet: .
— 8. Gr. Oxenstjerna af Korsholm; Fullm. Gr. Hamilton,
Henning Ludvig Hugo;
— 243. Frih. von Roxendorff; Fullm. Frih. Raab, Adam Chr.;
„ af Ugglas; Fullm. Gr. af Ugglas, Carl Ludvig
Fredrik;
„ Lagerheim; Fullm. Gr. Posse, Fredrik Salomon;
„ af Klinteberg; Fullm. Hr Aminoff, Joli. Fredr.;
Hr Rosenstråle; Fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolf;
,, Stuart, Fredrik Christoffer;
,, Philp; Fullm. Hr Munck, Bror Gustaf Reinh.;
,, Prytz, Lars Adolf;
„ Insensljerna; Fullm. Gr. Sparre, Johan Alexan
der
Casimir;
„ von Konow; Fullm. Frih. Adelsvärd, Erik Seth;
,, Fåhraus, Olof Immanuel.
Banko -Utskottet:
—
69.
Gr.
Cronhjelm till Hakunge, Polycarpus Erik;
—
139.
71
Wirsén, Axel Emil;
—
287.
Frih.
Rappe, Axel Ludvig;
—
778.
Hr
Leijonankar, Fredr. Wilhelm;
—
2082. A. „
Mannerskantz, Carl Axel;
—
1035.
77
Bogeman, Carl Adolf;
Reuterskjöld, Carl Leonhard;
—
1636.
77
—
2302.
77
Skogman, Carl David;
2320.
77
Akerman, Fredrik.
Lag-Utskottet:
—
1563.
Hr
Cederstråhle, Johan Casimir;
—
1723.
77
Gunther, Claes Ephraim;
—
1753.
77
Hedenstjerna, Wilhelm;
—
1917.
77
Berg von Linde, Johan Albrecht.
All
i m ä n n a Besvär s- och Ekonom i-U l s k o 11 e l:
—
3.
Frih.
Gyllenstjerna, af Lundholm; Fullm. Gr. Gylden-  stolpe, Anton Gabriel;
260.
ii
von Saltza, Anton Philip, genom lottning med
i\:o 1948.B. Hr von Engeström, Jonas Fredr.;
—
286.
77
Raab, Carl Adam;
—
295.
79
Ramel, Hans;
De Geer lill Finspong, Gustaf Gerhard;
—
312.
77
—
363.
77
Coijet; Fullm. Hr Coijet, Carl August;
—
70.
Hr
Kafle; Fullm. Hr Uggla, Carl Gustaf;
—
1053.
77
Hammarberg, Carl Axel;
— 311.
— 326.
— 359.
— 37.
— 86.
— 242.
— 702.
— 1421.
— 2080.
— 2317.
Den 30 November f. m.
47
N:o 1505. Hr von Seth; Fallm. Hr Munck af Rosenschöld,
Thomas;
— 1789. ,, Hr Riderhjerta; Fullm. Hr von Hohenhausen, Mi
chael
Silvius;
— 2077. „ von Wright; Fullm. Hr von Stockenström, Carl;
— 2322. ,, Sandströmer, Anders Peter.
Expeditions-Utskottel:
— 330. Frih. Silfversparre; Fullm. Frih. Stjernstedt, August
Wilhelm;
— 687. Hr von Post, Ernst Jacoh; och
— 2282. „ von Printzencreutz, Bernhard Wilhelm.
R idda rh us-U tsk o t te t:
— 49. Gr. Frölich, Guslaf Erik;
— 118. ,, von Essen; Fullm. Gr. Gyldenstolpe, Angust;
— 79. Frih. Sjöblad; Fullm. Gr. Hamilton, Hugo Bengt Ar
chibald
;
— 323. „ Rosenblad, Carl;
— 102. Hr Oxehufvud, Olof Philip;
— 264. „ Silfverlood; Fullm. Gr. von Rosen, Robert Axel;
— 749. ,, von Gerdten; Fullm. Hr von Axelson, Georg
Julius;
— 1960.A. „ Montgommery, Robert Nils;
— 1056. ,, Schönström; Fullm. Gr; Ehrensvärd, Carl Albert;
— 1087. „ Tigerschöld; Fullm. Gr. Bonde, Gustaf;
— 2017. „ Björnstjerna, Oscar Magnus;
— 2160. „ Munck af Rosenschöld, Peter Samuel, genom
lottning med N:o 11. Hr Bonde, Fullm. Frih.
Bonde, Knut:
Frih. von Saltza, Anton Philip: Af enskilda angelägenheter
hindrad att qvarvara i Stockholm, får jag vördsamligen
afsäga mig Hrr Electorers förtroende att vara ledamot af Utsk.
Hr Rudbeck, Charles Emil, hade inlemnat följande
anmälan:
Med den rättighet Ridd.Ordn:s 19 §, jemförd med samma
förordnings 23 §, lemnar, får jag vördsamt afsäga mig befattningen
såsom Eleclor.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arved, anförde dels skriftligen dels
muntligen:
Sedan jag haft tillfälle taga kännedom om det anförande,
som Hr Gr. Anckarsvärd i förra plenum uppläst, i anledn. af K.
M:s nåd. propos. om Statsverkets tillstånd och behof, anhåller jag
att nu få yttra några ord om åtskilliga af de anmärkn:r, som Hr
Grefven funnit för godt alt framställa.
I början af sitt anförande antyder Hr Gr. grundsatser och
omdömen, som icke böra med tystnad förbigås. Der förekom
-
4S
Deri 30 November f. m.
mer bland annat följande: ”Utgångspunkten för all Statsfinans,
måste otvifvelaktigt i första rummet afse de skattskyldiges förmåga
att bära de äskade bidragen.” Riktigheten af denna grundsats
och dess tillämplighet under vanliga förhållanden, då rikets
sjelfbestånd icke påkallar utomordentliga ansträngningar har, mig
vetterligen, icke blifvit af någon bestridd. Men så som den blifvit
af Hr Gr. framställd skulle många, som icke tagit tillräcklig kännedom
om K. M:s ifrågavar. propos., möjligen kunna missledas
till den tanken, att Gr. Anckarsvärd funnit att de skaltskyldiges
förmåga alt bära de äskade bidragen icke blifvit al K. M. afscdd.
Jag ber derföre alt få fästa uppmärksamheten derå, alt Gr. Anckarsvärds
yttrande icke bör kunna anses såsom ett klander, utan
måste tydas såsom ett uttryck af belåtenhet med det sätt, hvarpå
proposm blifvit uppgjord, ty flera decenniers erfarenhet har ådagalagt
att de nu utgående statsbidragen icke öfverstiga de skattskyldiges
förmåga; och det prot. som är bilagt den nåd. proposm
innehåller att K. M., ”jemte gillande af beräkningen af Statsverkets
tillgångar, förklarat Sin nåd. vilja vara att vid skeende Statsreglering,
dels hvad de ordinarie utgifterne angår, förhöjning deruti
icke må ifrågasättas till högre belopp än som motsvaras af den
tillökta beräkningen af inkomsttitlarne, så att någon tillökning uti
den vid sednaste riksdag bestämda statsbrist-summa ej blefve erforderlig,
dels ock, hvad de tillfälliga anslags-behofven beträffar, att
desse väl må för R. St. fullständigt uppgifvas, men på eli sätt
att R. St. må finna utväg för afhjelpande af de mest angelägna,
inom de för dylika behof uppgifna tillgångar. Då nu slutsummorna
visa att vid uppgörandet af förslaget lill Statsreglering denna
K. M:s nåd. vilja aldrig lemnats å sido, så kan och bör jag
icke åt Gr. Anckarsvärds yttrande gifva annan tydning, än den
nyssnämnda, och gerna erkänner jag den opartiskhet hvarmed Hr
Gr. gått till väga då han, som funnit sig äga anledn. att i många
fall motarbeta bifall till hvad K. M. föreslagit, likväl — jag
medger på ett indirekt sätt — uttalat sitt gillande af den grundsats,
hvarpå proposm hvilan
”Hvarenda riksdag” säger Hr Gr. vidare, ”har direkt eller indirekt
medfört ökade fordringar af Statsanslag, och blott man kunnat
undvika att höja den s. k. bevillningen, har man ansett sig
hushållat väl och trott sig derigenom bevisa ett för staten blomstrande
tillstånd”. Okade fordringar af statsanslag äro en ovillkorlig
följd af samhällets framskridande och förkofran i särskildta
riktningar, som medföra behof af större utgifter för statsförvaltningen
i allmänhet; men då dessa behof kunna fyllas utan
åtagande af nya skatter, bevisar det obestridligen en god financiel
ställning och om icke eli blomstrande, likväl hvad bättre
är, ett lyckligt tillstånd. Med tillfredsställelse tillåter jag mig ock
derföre att oförtäckt uttala den åsigt, att förhållandena inom
Sverige, synnerligast om de jemföras med dem som äro för handen
i de liesta andra länder, äro sådane, att i vår lycka icke
fattas något, om vi icke sjelfve söka alt öfvertyga oss om motsatsen.
Den 30 November f. m.
sen, ty om åtskilliga af våra samhällsinrättningar påkalla förhattringar,
år sådant ieke någon olycka. Det är en följd af förändrade
tidsförhållanden, och behofvet af dylika förbättringar skall
säkerligen i all framtid förekomma, äfven i de mest lyckliga stater
på jorden.
Hvad Hr Grefven yttrar om de oerhördt tryckande gmndskatterne,
innebär en fråga, som man långt ifrån att — enligt
hvad Hr Grefven säger — hafva omsorgsfullt undvikit att vidröra,
vid hvarje riksdag upptagit till öfverläggniog, och som K. M.
ock sökt att få utredd, då den blifvit öfverlemnad till behandling
af den Comité, som K. M. förordnat för uppgörande af förslag
till förändringar uti stadganderne ang:de grundskalternes utgörande
m. m. Denna Comité har ansett sig icke böra tillstyrka
åtgärders vidtagande för tillvägabringande af en allmän jemkning
i grundskatterne, vare sig med afseende å olikheterna i jordnaturerne,
eller de skiljaktigheter i skattebeloppet som emellan jordegendomarne
i öfrigt förefinnas; och om Hr Grefven gör sig mödan
att genomläsa de skäl, hvarpå Comiléen slödt sitt yttrande,
skall Hr Grefven säkerligen linna, alt det af honom anmärkta
förhållandet icke, pä sätt Hr Grefven yttrar sig, utgör en anklagelse
mot formen för vår representativa statsförfattning utan snarare
ger oss en anledn. att vara tacksamma för det vi hafva en
national-representation, som, ehuru bristfällig i många delar, likväl
är af den beskaffenhet, att den vet att vårda äganderätten
och undviker att ådraga samhället oberäkneliga kostnader, utan annat
ändamål än att bereda en del af nuvar. jordinnehafvare en
tillfällig vinning, som icke blir gagnelig hvarken för deras efterträdare
i jordäganderätten eller för staten. Hr Grefvens yttrande,
alt skalteallmogens belägenhet gränsar till det tyngsta slafveri,
förbigår jag af den orsak, att det skulle vara en missaktning mot
R. o. Ad., om jag föreställde mig att en vederläggning vore behöflig.
Uttrycket, att rättvisa och billighet fordra att lika bröder
vederfares lika rätt inom samma land och under samma lagar,
är välljudande och obestridligen riktigt, men jag kan icke begripa
hvad sammanhang det har med Hr Grefvens anmärkn. mot de
tunga grundskatterne, ty ägaren af skallejord är lika inför lagen
och lika skyddad till person och egendom, sora ägaren af skattefri
jord, och längre kan väl Hr Grefven icke sträcka deras anspråk
på lika rätt, så vida Hr Grefvens mening icke är att deras
olika förmögenhet bör genom statens mellankomst jernnäs lill likhet.
Om nyssnämnde uttryck skall äga någon betydelse i Hr
Grefvens framställning, så innebär det äfven en anklagelse för
orättvisa af Försynen, som låter den ena jordbrukaren skörda
ymnig gröda, då den andra får vidkännas missväxt.
Jag öfvergår nu till Hr Grefvens speciella anmärkn:r, och
finner dervid först att Hr Grefven ansett anmärkningsvärdt att
Konungens rådgifvare icke funnit betänkligt att tillstyrka ett anslag
af 100,000 r:dr b:co för H. K. H. Kronprinsens hofhållning;
och jag bör derföre upplysa derom, att någon betänklighet i detI
H. 4
50
Den 30 November f. m.
ta afseende icke kunnat hos rådgifvarne uppslå, då de äro fullt
öfverlygade att närande summa, som är densamma vår nuvar.
Konung uppbar såsom ogift Kronprins, icke öfverstiger hvad för
behofvet ovillkorligen fordras, helst någon jemförelse emellan en
Kunglig persons och en enskilds utgifter ej endast i fråga om
lefnadskostnad och representation, utan äfven i många andra afseenden
icke kan äga rum, hvarpå jag som bevis må nämna att
de pensioner och gratifikationer, som af H. M. Konungen samt
Konungarne Carl XIII och Carl XIV Johan blifvit åt fattige beviljade
och hvilka alla nu utgå af H. M:s egna medel, utgöra,
sammanräknade med afgifterne till nyttiga och milda stiftelser icke
mindre än omkring 150,000 r:dr b:co eller mer än -y af anslaget
till H. M:s hofhållning. Hr Grefvens yttrande i denna del
är i öfrigt af flera ledamöter inom detta Ständ i förra plenum så
fullständigt besvaradt, att jag dervid icke hör tillägga något annat,
än att Hr Grefvens anvisning på beloppet af anslaget till H.
K. H. Kronprinsen Carl Augusts hofhållning synes mig förlora
all verkan, då man erinrar sig dels att 36,000 r:dr gähle 1810
vida mer än'nu, och dels att tillräckligheten af detta anslag i anseende
till H. K. H:s tidiga och beklagliga frånfälle icke blef
pröfvad eller bevisad.
Med Hr Grefven instämmer jag deri, att det är bedröfligt
att andra hufvudliteln skall behöfva fordra ett anslag af 600,000
r:dr till fångars underhåll; men då utgifterna uppgått icke endast
till denna summa, utan äfven vida derutöfver, sä lärer deraf
vara en följd, att mindre belopp icke bordt i förslaget till statsreglering
upptagas. Fråga är dessutom icke om någon tillökning,
ty anslaget år och kan icke vara annat än eli förslagsanslag, som
utgår till erforderligt belopp antingen det är högt eller lågt beräknadt.
Om Hr Grefven bade uppgifvit huru besparingar i denna
utgiftstitel kunde åstadkommas, skulle jag och alla de, som
med detta ärende hafva att skaffa, med tacksamhet hafva emottagit
en sådan anvisning; men fåfängt letar jag derefter i Hr Grefvens
anförande, ty såsom sådan kan jag icke anse den lösligen
yttrade förmodan, alt fångkosten skulle vara öfverflödig. Denna
förmodan är likväl, enligt hvad jag numera erfarit, temligen allmän,
och jag bör derföre icke underlåta att begagna detta tillfälle
för att upplysa derom, att det är ett misstag om någon
tror att den fångutspisningsstat, mot hvilken så väl R. Sl:s revisorer
som pressen framställt aumärkntr, tillkommit under sednare
tider, ty den antogs att tillämpas vedan år 1831, således för
mer än 16 år sedan. Före 1842 kostade fångförplägningen vid
pionier-corpsen, efter 10 års medelpris . . . . 9 sk. 10 r:st.
och efter 5 års medelpris vid Långholmen. . . 8 „ 1 „
vid Kungsholmen 7 „ 2 „
vid Carlskrona arbetskompani 6 „ 3 „
i Malmö 5 n — „
för ransakningsfånge 5 „ 3 „
och för fästningsfånge
6 „ 5 „
Detta förhållande väckte K. M:s uppmärksamhet och derföre blef
-
bon 30 No vem ber f. iu.
S!
vo il. 14 Maj 1842 fyra särskildta ulspisningsslater af K. M. fastställde
alt lil lämpas från böljan af ar 1843, och hvilka stater utvisa
att dagporlionen för en arbetsfånge, efter då gångbara priser,
beräknats till något iner än 6 sk.; men i November samma
år 1842 inkom Fångvårdsstyrelsen med und. hemställan att med
fångarnes förplägning' mätte tills vidare fä förhållas på sätt förut
öIligt varit, emedan liera vigliga skäl blifvit af vederb. auktoriteter
anförde mot utspisningsstaternes tillämpning, hufvudsakligen
grundande sig pä otillräckligheten af den i staterne bestämda
föda för fångar, sysselsatte med tungt arbete; och K. M. fann sig
derföre föranlåten alt d. 29 December 1842 medgifva, att vid de
fängelser, der verkliga binder mötte för tillämpning af de nya
fångutspisningsstaterne, fångarnes förplägning finge lill 1843 års
slut besörjas på sätt förut ölligt varit; äfvensom K., M. i anledn. af
Fångvårdsstyrelsens förnyade framställning i ämnet d. 13 Nov. 1843
beslöt, att med fångars förplägning i rikets särskilda fängelser
samt under transporter skulle ytterligare fortfara på enahanda sätt
som före d. 14 Maj 1842 varit ölligt. Sedan denna tid har icke
någon tillökning i fångarnes föda blifvit beviljad, utan endast blifvit
medgifven sådan förändring i födoämnenas beskaffenhet, som
varit af nöden för all förekomma den skörbjuggs-sjukdom, sorn
pä flera ställen yppats äfven bland arbetande fångar. För de
nya länsfängelserne och några fästningar äro väl fångulspisningsstaler
under sednare åren uppgjorda och pä försök tillämpade,
men ali dessa stater icke öfverstiga hvad som under långliga tider
utgjort fångförplägning, visar sig bäst deraf, att fångportionerne
vid länshäktet här i staden uppgår, enligt de pris, hvarföre
matvarorne blifvit vid Långholmen inköpte, endast till 5 sk.
r:st. Emellertid och då det är af största vigt alt fångvårdskoslnaden
inskränkes till möjligaste minsta belopp, är det mig angenämt
alt kunna vitsorda alt Fångvårdsstyrelsen oafbrutet bemödar
sig om att, genom tillämpning af olika utspisningsstater och
genom inhemtande af upplysningar från sakkunnige personer och
från andra länder, komma i tillfälle att uppgöra en stat sådan att
fångarne njuta föda af den mest larfiiga och minst kostsamma
beskaffenhet, men tillika sådant underhåll att deras helsa icke genom
födoämnenas ringhet eller otjenlighet äfventyras.
Hr Grefvens anmärkmr emot 4:de och 5:te titlarne förbigår
jag, emedan desamma säkerligen blifva besvarade af dem som vederbör;
men deremot ber jag att i anledn. af Hr Grefvens yttrande
ang:de fide titeln få fästa uppmärksamheten derå, att Bergsoch
Commerce-Colhnas nya organisation icke, på sätt Hr Grefven
påstår, skett efter mönstret af länsstyrelsen, ty man har, enligt
hvad i propos-.n uttryckligen är nämndt, åsyftat likformighet
med general-tullstyrelsen och styrelsen för allm. väg- och vattenbyggnader.
I Norrige äger inom statsförvaltningen fullständig departemental-styrelse
rum. Då en sådan icke i allmänhet ansetts böra
införas i Sverige, blefve det en anomali alt sålunda forma
4*
52
Den 30 JVo ve ml) er f. m.
vissa förvaltningsgrenar partielt inom ett departement. Olämpligt
vore väl ock att åt en departementsbyrå uppdraga t. ex. förvaltningen
af manufaktur-diskontfonden. Någon jemförelse finnes
dessutom icke mellan bergverks- oell fabriks-näringarne i Norrige
och dem i Sverige.
När således de ifrågavar. embetsverken måste fortfarande
inom departementet förblifva fristående, kunna de icke undvara
särskilde chefer. Förut presidenter, skulle de hädanefter benämnas
general-direktörer, med betydligt lägre rang. Sådant kan väl
icke heta att skapa höga chefs-platser.
Samhället kan ingen båtnad hafva vid att de tjenare, som
det har af nöden, sakna en för deras bergning tillräcklig aflöning.
Alt lönevillkoren för de hittills varande Colbnes embels- och
tjenstemän voro otillräcklige, derest man ville påräkna att de
skulle odeladt egna deras tid åt statens tjenst, utgjorde alltså ett
missförhållande, som vid detta tillfälle borde rättas. I propostn
förmäles ock uttryckligen, hurusom K. M. afsell, ”att antalet af
tjenstemän icke skulle vara större än göromålen fordra, utan hvar
och en hafva full sysselsättning af sin tjenst,” men ”alt hvar och
en i förhållande till tjenstens mödosamhet och vigt samt ansvaret
dervid tillräckligen lönas”.
Afven mot anslaget till styrelsen för allm. väg- och vattenbyggnader
har Hr Grefven gjort anmärkn., men Hr Grefven båticke
tagit i betraktande att de allm. väg- och vattenbyggnadsarbetena,
med den utsträckning de numera fått, fordra, för undersökningars
verkställande samt arbetsplaners upprättande och
granskning, en större personal, äfvensom högre anslag lill reseoch
undersökningskostnader m. fl. expenser, än som vid första organisationen
kunde afses. Just för en rätt hushållning med de
allm. medel, som för berörde arbeten användas, är det af stor
vigt att duglige ingeniörer icke saknas för kostnadsförslagers uppgörande
och tillsyn på de arbeten, som skola utföras. För den
häraf föranledda tillökning i slaten för allm. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
(2800 r:dr årligen) lemnäs fullständig redogörelse
i Civil-depart:s vid propos:n fogade prot. och styrelsens deri
åberopade betänk. Hr Grefven yttrar, att ”önskligt hade varit,
om den K. propostn ibland de af styrelsen föreslagna väg- och
vattenbyggnadsarbetena upptagit sådane, hvilka kunna med skäl
förordats såsom företrädesvis inverkande på den inhemska industriens
utveckling”. Genom en förnyad blick å propostn skall
del visa sig, att en sådan klassifikation af dessa arbeten der verkligen
förekommer.
K. M. har icke, såsom Gr. Anckarsvärd anförcr, föreslagit
R. St. att beträda statslånebanan, ty K. M. har äskat anslag endast
till sådane allm. arbeten, som K. M. funnit vara af största
nytta och för hvilka kostnaden kan bestridas med tillgångar
som utan upplåning äro för R. St. tillgänglige; och då K. M.
tillika underrättat R. St. om de öfriga allm. arbeten, hvartill
statsbidrag blifvit begärde, samt öfverlemnat till R. St:s bepröfvande
huruvida genom lån eller på annat sätt medel till anslag
Den 30 November f. in.
53
för dessa arbeten kunde och borde beredas, bar K. M. afsett den
ulväg, sora manga gånger tillförene blifvit vidlagen, nemi. att
Riksgälds-conlorel af R. St. bemyndigats att mot obligationer anskaffa
medel för vissa bestämda ändamål. Anser R. St. denna
utväg i närvar, fall icke böra begagnas, innebär sådant ingalunda
ett afslag å K. M:s propos. i ämnet.
Slutligen anhåller jag att för ett ögonblick få återgå till
början af Ur Grefvens anförande, ty der förekommer, enligt hvad
jag nu erinrar mig, ett yttrande, som jag hittills icke besvarat;
Hr Grefven säger nemi.: att han anser sig föranlåten begära
StatsUtsk:s synnerliga uppmärksamhet på allt som kan och bör å
de begärda anslagen minskas, för att i sammanhang dermed om
möjligt fä lanken vänd till behofvet af en framställning om nödvändigheten
att företaga något i afseende å grundskalternes nedsättning.
För mig är det obegripligt huru Hr Grefven kan
föreställa sig, alt det af Hr Grefven åsyftade ändamål skall kunna
vinnas på den väg Hr Grefven antydt; ty det är ju klart att
i samma mån, som K. M. finnér, att R. St. vägra bifall till de
af Honom gjorda framställningar om statsanslag, som af Honom
anses nyttiga och behöfliga, i samma mån skall Konungen blifva
öfvertygad om nödvändigheten att bibehålla oförändrade de statsinkomster,
som icke utan Hans medgifvande kunna minskas. Då
Konungen af R. St. äskar statsbidrag, alser Han naturligtvis icke
Sin enskilda fördel, utan upprätthållandet af rikets sjelfständighet
och befordrandet af samhällets förkofran. Och sedan Konungen
fästat R. St:s uppmärksamhet å hvad i dessa afseenden är erforderligt
samt äskat anslag dertill, så har Han ock uppfyllt Sin
Konungsliga pligt, och kan — visst icke med likgiltighet, men
med lugn och egen tillfredsställelse motse de beslut R. St. gå
att fatta, de må nu innehålla bifall eller afslag. Lika säker, som
jag är att Konungen alltid med nöje fäster uppmärksamhet å
R. St:s framställningar, de må göras i hvad ämne som helst,
samt gerna, så vidt möjligt är, uppfyller Sländernes önskningar,
lika förvissad är jag ock, alt hvarken ett eller många afslag å
Konungens fordringar af statsbidrag kan inverka på Hans öfvertygelse
om hvad för riket är bäst och nyttigast, eller rubba de
grundsatser, hvarefter Ilan anser sig böra utöfva Sitt höga regeringskall.
Jag tror derföre att man handlar klokast och rättast,
om man vid pröfningen af anslagsfrågorna åsidosätter de önskningar,
man kan hafva i andra ämnen, samt afgör dessa frågor
med afseende endast å anslagens mer eller mindre nytta och befintlighet,
samt möjligheten att utan statsverkets alltför myckna
betungande bereda nödiga tillgångar till sådana anslag.
Frih. Peyron, Gust. Abr., anförde skriftligen:
Gr. Anckarsvärds å K. M:s nåd. propos. gjorda anmärkmr
i afseende å 4:de hufvudtitelns reglering påkalla nödiga upplysningar,
sorn jag nu skall försöka framställa. Grefven yttrar, att propropos.
n tillkännagifver, hurusom arméen blifvit indelad på 5 militärdistrikt,
i st. f. 6, och, i och med detsamma, att den förra
54
Den 30 No v eili ber f. in.
indelningen varit förhastad eller oriktig. Då K. M. funnit att riket
kunde indelas i 5 i st. f. 6 militärdistrikt, kan af denna åtgärd
ingalunda den slutsats dragas, att den förra indelningen
skulle, såsom Grefven yttrat, vara förhastad; den ägde tvertom
flera fördelar oell tiar blifvit frånträdd, blott för att bereda nödiga
pensioner åt arméens högre befäl, hvilket äfven synes tiafva
varit R. Sl:s önskan. Vid 1840 års riksdag äskade nemi. K. M.
af R. St. flere pensionsrum för Generalitetet än de nuvar.; oaktadt
R. St. medgåfvo att sådant icke allenast vore nyttigt, utan
för arméens tjenstbarhet af behofvet påkalladt, så, i brist af medel,
beviljades det icke, utan R. St. föreslogo, alt militär-distriklens
antal skulle nedsättas från 6 till 5, för att genom såmedelst
indragna Generalbefälhafvare-lönen bereda tillgång lill pensioner
åt Generaler som vid 60 års ålder icke ägde de krafter, tjensten
kräfver, Pensions-beloppet för hvarje afskedad, var af R. St. beräknadt
till 3,000 r:dr b:co.
Angide de begärde 20 arfvodena för reserv-läkare, yttrar
anmärkaren, att ifrågavar. anslag, under en långvarig fred, ofta
skulle komma alt förökas; detta synes mig vara en irring af Grefven.
20 arfvoden å 300 r:dr b:eo äro äskade, och derigenom
vinnes ändamålet fullkomligt. Jag inser ock för min del ingen
möjlighet ali anslaget knnde ökas. I den mån reg:ts-läkare be(innas
icke äga den ålder och rörlighet som erfordras för att de
må kunna åtfölja sina corpser, bör väl ock antagas att pensionerade
reservläkare afgå och deras vakanser fyllas af pensionsberättigade,
som erhålla nåd. tillåtelse att uti fältläkare-corpsens reserv
ingå. 1 delta för arméen vigtiga afseende anhåller jag vördsammast,
att StatsUtsk. täcktes noga begrunda såväl livad den är
1842 nedsatta comité ronde arméens sjukvård yttrat, som hvad
prot., hvilket åtföljer den K. proposm, i ämnet innehåller. Jag
skall hafva äran lemna StatsUtsk. en i della afseende uppgjord
memoire, som utreder hela förhållandet.
Grefven klandrar att 3177 r:dr blifvit äskade i följe af Lifgardets
lill häst nya organisation; anmodande Grefven StatsUtsk.
undersöka huruvida summan varit af någon ändamålsenlig nödvändighet
påkallad. Den har varit alldeles nödvändig och synes
betydlig vinst deraf härflyta.
Före den berörda organisationen hade flera Officers-beslällningar
blifvit lediga, emedan den inskränkta utsigten till befordran,
afhöll sökande till desamma. Nu äger reg:!el surnumeraire, och
secund-chefcn samt majorerne äro skiljde frän squadronerne,
hvilket är högst nödvändigt i afseende å den tillsyn, som åligger
regits-befälet att öfver underlydande utöfva; —före reorganisalionen,
var Lifgardet lill häst det enda cavalleri-regde, der detta
förhållande ännu ägde rum.
De sedan är 1841 skedda organisationer, hafva tillvägabragt
en minskning i det hela af närmare 20,000 r:dr årligen i
kostnaden för regitet, på sätt det proposm bifogade prot. utvisar.
Den 30 November f. m.
53
För fourageringen af cavalleriets och artilleriets hästar, anmärker
Hr Grefven att utöfver förslagsanslaget en tillökning begäres
af 5,923 r.dr, under det foderprisen, särdeles på hö, synas
hafva betydligt fallit. Förändradt åkerbrukssält i Skåne har vållat,
att prisen å alla foder-artiklar betydligt stegrats, så alt rationen
der, i år, för Wendes artilleri-reg:les hästar kostat 204 r:dr 17
sk., oell förlidet år 196 r:dr 28 sk. 10 r.st. Sqvadrons-cheferne
vid Kronprinsens hussar-reg:te hafva blott begärt 12 r;dr 12 sk.
tillökning i nu sedan 1816 gällande rations-pris, så att deras rationel'
skulle belöpa sig till blott 89 r:dr 44 sk., och skulle denna
tillökning för deras 537 nummerhästar uppgå lill r:dr 6,578,
fastän man blott uppfört den af Grefven uppgifna summa, för
att få förslagsanslaget till en rund summa af 132,000 r:dr. Samma
anslag har är 1840 öfverskridits med 17,359: 11. 11.
Under 15 års tid, eller åren 1830 t. o. m. 1844, hafva bristerna
å detta anslag i medeltal uppgått till 18,777 r:dr 18 sk.
Grefven anmärker vidare, att ett anslag begäres för ett sappör-kompani
af 60 man. Egentligen skulle den ärliga kostnaden
för sappör-kompaniet blott blifva 9,621 r:dr 42 sk. och icke
18,616 r:dr, ty den begärda uppsätlningskostnaden 8,995 r:dr är
ju blott behöflig för en gång.
Grefven säger: Svenska soldaten är, visserligen mera än de
fleste nationers, väl bekant med yxans och spadens begagnande.
Att Svenska soldaten både i följd af arbelsvana och ihärdighet är
ett ypperligt biträde vid utförandet af i fält förekommande krigsarbeten
och förrättningar, är högt och allmänt erkändt; likväl
fordra dessa arbetens utförande såväl kunskap om det, som skall
åstadkommas, som en viss handtverksfärdighet hos arbetaren,
hvilka soldaten endast genom undervisning och öfning kan inhemta,
men utan hvilka han endast är eli villigt, men otympligt biträde,
som oftast gör mera skada än gagn. Det är derföre nödvändigt,
för att i fält kunna draga nytta af Svenska soldatens allmänna
arbetsfärdighet, att han vid de för honom derunder förefallande
ovanliga byggnader och arbeten ledes af arbetsförmän,
hvilka genom dem förut bibringad kunskap och öfning äro i tillfälle
att under sjelfva arbetets verkställande meddela arbetarne
den dertill nödiga undervisningen. Det är såväl för detta ändamål,
hvarigenom ett stort antal vanliga och mindre kunniga arbetare
kan under ledning af sådane arbetsförman med fördel sättas
i hastig verksamhet, som för alt under fiendens eld utföra
konstigare och svårare byggnader, såsom sapper, minor och gallerier,
hvartill hvar och en vet, att både mod och stor konstskicklighet
erfordras, som i alla länder ingeniör-trupper blifvit inrättade.
Det är endast i Sverige sådana nu saknas, ehuru de här
1841
1842
1843
1844
99
2,613: 9. 2.
2,151: 16. 5.
23,536: 37. 10.
37,629:31. 1.
56
Den 30 November f. m.
förut under olika benämningar och mer och mindre dugliga uppställningssätt
funnits.
Såväl de sednaste som äldre krigens historia vet omtala det
gagn krigshärarne hemtat af dessa slags truppers skicklighet, sora
icke får inskränka sig till att mer och mindre väl kunna dika,
rothugga eller slöjda.
Vid hvarje landtbruk, der arbetarne hafva både vana och
kunskap vid de arbeten de. skola förrätta, är man dock angelägen
att äga dugliga rättare till ledare och förgångsman, och för dessa
alldagliga arbetens handläggare inrättas derföre skolor och praktiska
undervisningsanstalter; huru mycket mera är det icke då nödigt
att bilda dugliga arbetsledare för de ovanliga arbeten och förrättningar
sora i kriget förekomma, och af hvilka alltid soldatens dyrbara
lif och.stundom krigets vigligaste företag kunna bero. Man
tänke sig t. ex. när 1 eller 2 Ingeniör-officerare med kanske en
Under-officer (och flera medgifver sällan tillgången på dem för
hvarje arbetsställe) skola utan några slags arbetsledare eller duglige
förgångsman till sina ställen fördela och till arbetet undervisa
600 till 700 man, samt deras arbete tillse, huru mycken dyrbar
tid dervid går förlorad, och huru mycket onödigt eller odugligt
arbete får göras om. Och likväl är detta den enda förlusten,
då sådant får verkställas vid dager och i allt lugn, utom fiendens
åsyn. Skall det äter ske i mörkret och under fiendens eld, huru
kan det då vara möjligt alt undgå oordning, eller något uträtta.
Den i krig så vigtiga tiden, hvarpå oftast allt beror, går dervid
förlorad och oordningaroe betalas med dyrbart blod, som kunnat
sparas om man under freden icke oförståndigt sparat på några
man inöfvade sappörer. Detta är Svenska Ingeniör-corpsens erfarenhet
från sednaste krig; detta blef också den Engelska arméens
under belägringarne i Spanien, der, såsom en dess historieskrifvare
yttrar sig, bristen på ingeniör-trupper och utredning tvang till ett
slöseri med de tappre soldaternes blod, som mången gång framkallade
förbannelse öfver dem, hvilkas njugghet eller bristande
förutseende icke fyllt detta nödvändiga behof.
Grefven säger vidare: beväringsmanskapets vapenöfning inlager
i anseende till sin stora syftning, ett ganska vigtigt rum inom
den K. proposra; men det är egentligen uti den vidfogade försvarsplanen,
man påträffar förslaget till en ny organisation för beväringen.
Då Gr. tyckes hafva tagit kännedom af den uppgjorda
planeu till försvars-verkets ordnande, som af K. M. blifvit nådigst
gillad, sä känner Gr. den, och anser jag mig icke behöfva i detta
afseende gifva någon ytterligare upplysning. Dock får jag äran
tillkännagifva, att egentligen ingen tillökning blifvit begärd i afseende
å sjelfva vapenöfningarne, ty år 1846 kostade vapenöfningarne
öfver 151,000 r:dr och i år säkert mera, fastän räkenskaperna
icke blifvit slutligen granskade.
Det politiska ändamålet hade kunnat uppfyllas, säger Gr., genom
4 dagars sammankallande, för ali med egna kläder öfvas uti
första grunderna att lära stå och gå; den stora syftningen med
försvarsplanen, såsom Gr. behagat yttra, vore ju sålunda förstörd;
1) c u 30 N o v e ni b e r. f. m.
och i afseende på nyttan af egna kläder, torde det tillåtas mig
anföra följande: R. St. hade lili und. skrifvelse till K. M. den 6
November 1834 hemställt att till de beväringsskyldiges fria val
kunde öfverlemnas, alt, emot en afpassad lämplig vedergällning,
sjelfve förse sig med rockar och byxor. I anledning häraf förklarade
K. M. i nådiga Brefvet lill Krigs-Colhm af d. 24 Januari
1835, att, enär en slik förändring i sättet för beväringsmanskapets
förseende med beklädnad är stridande emot beväringsstadgan,
som bjuder att beväringsmanskapet skall klädas lika med kronans
manskap, berörde und. hemställan ej kunde bifallas. Ytterligare
skäl emot detta förslag äro:
l:o alt om äfven beväringsmanskapet kunde sjelfve hålla sig
med rock, byxor och lägermössa, lill modellen så lika med slamreg:tenas
motsvar. persedlar, ali manskapet kunde tjcnslgöra tillsammans
i led oell rote, detta svårligen lärer kunna blifva lia lidelsen
med kapott, kask, remtyg, tross och utredningspersedlar,
hvaraf förråder ändock alltid borde vid mötesplatserne af kronan
underhållas.
2:o All kronans contauta utgift tift manskapet för underhållet
af ofvannämude deras egna persedlar, tvifvelsutan skulle blifva
lika hög om ej högre än nu, helst då i betraktande tages, att
genom kronans försorg nu sländigt underhålles eli betydligt antal
brukbara munderingar vid aila mötesplatser, en valuta för de utbctaldte
medlen, hvilken då, hvad rockar, byxor och mössor angår,
skulle upphöra.
3:o Att genom kronans skyldighet att underhålla beklädnad
för det ärligen exerserande beväringsmanskapet, en nödvändig omsättning
bcredes uti det till krigsbruk afsedde reserv-upplaget.
Hr Gr. hoppas att StatsUlsk. säkerligen torde göra sig underrättad!
om med hufvudbonader för beväringsmanskapet förstås
de för arméen införda dyra kaskarne. Af innevar. års riksmarkegångstariff
å soldatmunderingen, hvilken, såsom bekant, är uppgjord
af Krigs- och Kammar-colhne gemensamt, samt grundad på
länens markegångslaxor och gällande priser, inheralas att riksmarkegängspriset
å hufvudbonader (som i år beräknats å kask) är
lägre än någonsin tillförene under de sednast förflutne 25 åren.
Denna uppgift kan med lätthet kontrolleras i Svensk författningssamling
och årslrycket.
För öfrigt och då beväringsmanskapet skall införlifvas med
gamla stammen, bör det ock förses med lika hufvudbonader.
Hr Gr. yttrar vidare den förhoppning, att StatsUlsk. måtte
göra sig underrättadt om de till reserv-förrådets kompletterande
hegärde 135,000 r:dr kunna anses af behofvet oundgängligen påkallade.
Icke 135,000 r:dr, utan 60,000 r:dr äro uppgifne såsom
årligen erforderlige för att komplettera reserv-förrådet, och behofvet
att åter komplettera detta förråd lärer väl icke kunna sättas
i fråga eller förnekas, i fall R. St. bevilja, att det nuvarande
får begagnas till alt förse beväringsskyldige med beklädnad och
utredning. Vidare anmärkes: då genom anslaget för uppköp af
saltpeter, en fond af 600,000 r:dr blifvit samlad Under 6 års
58
Den 30 November, f. m.
tid, från och med år 1838, har averkningen af saltpeter inom riket
nedgått från öfver 30,000 Lfä till 14,000, hvarigenom besparingen
uppkommit. Sedan år 1843 har näringen åter något stigit,
så att den förlidet år uppgick till 18,000 Lti. Skulle nu tillverkningen
sliga lill samma höjd, som år 1835, nemi. till 34,000
Lii, så fordrades för att inlösa saltpetern (å 6 sk. Q) en summa
af 200,833 r:dr 16 sk. eller 12,833 r:dr 16 sk. utöfver det årliga
statsanslaget, oberäknadt de vanliga årsomkostnader, hvilka i
medeltal uppgå till 27,329 r:dr 20 sk. 10 rist. Jag kan ej annat
än på det kraftigaste yrka fortfarande af det nuvarande anslaget,
helst krutbrukens behof af saltpeter uppgår till omkring
28.000 LU årligen, och hvad som deraf icke inom landet tillverkas,
måste tillsvidare utifrån anskaffas. Vidare förmäler Hr Gr.:
af den K. proposm inhemtar man, alt en besparing af 72,000
r:dr å anslaget för aromens lifmuuderingar ägt rum, och nödgas
man härvid anmärka, alt det för roteringsskyldige blifvit tillfredsställande,
om de i följe deraf kommit i åtnjutande af den nedsättning
i deras andel af beklädnadskostnaden, hvartill kronans
besparda andel lemnar tillfälle alt tro hafva varit en möjlighet.
Åter en irring af Hr Gr. Hela det ifrågavar. anslaget är bestämdt
till 71,000 r:dr årligen, såsom ock i den nåd. proposm uttryckligen
säges. Riks-markegångspriset å soldatmunderingen bestämmer
kronans och rotarnes års-bidrag till lifmunderingen, och detta
är lika för båda. Rolehållarne hafva således icke till nämnde ändamål
betalt mera än kronan, och orsaken hvarföre Krigs-Colhm i
år kunnat till Statskontoret, enligt nåd. befallning, återleverera
16,429 ndr 39 sk. 11 r:st. är, att kronans årsbidrag sedan från
och med år 1842 icke uppgått till fullt det härtill anvisade årliga
statsanslag. Skillnaden emellan kronans kostnad och årsanslagen
under de 5 åren 1842 —1846, är hvad som blifvit inlevererat.
Rotehållarne hafva således tillgodonjutit motsvarande minskning
i deras årsbidrag.
Hr Gr. har fästat sig dervid, alt för fästningarne begäres eu
årlig tillökning af 5,000 r:dr för ved och ljus, på grund att anslaget
öfverskridils årligen. Så är ock verkliga förhållandet. Anslaget
14.000 r:dr har alltid varit otillräckligt. Utgiften har utgjort i
rundao tal:
År 1844
r:dr 20,700.
„ 1845
17,300.
,,1846
20,500.
' Den ökade kostnaden föranledes af högre pris såväl på ved
som lysningsämnen, flere lägenheter att uppvärma och upplysa,
samt ökade garnisoner och kronoarbetsmanskap, som å fästningsorter
skola erhålla dessa förnödenheter af samma anslag. Dessa utgifter
utgöras i enlighet med ett redan 1780 nådigst faststäldt reglemente.
K. M. har sedan sista riksmötet nådigst anbefallt dess
KrigsColhm, att i detta afseende söka tillvägabringa alla möjliga
besparingar.
Hr Gr. finnér anmärkningsvärdt, att K. M:s propos. begär för
bcstyckniugen af Waxholms fästning 24,000 r:dr samt för Garl
-
Deli 30 No vern lier f. m.
59
stens 49,000 r:dr att på 3:ne år utgå. Då man äger gränsefästningar
oell försätter dem i behörigt försvarstillstånd, erfordras tvifvelsutan
att förse dera med nödigt antal eldgap och projectiler.
Hela besfyckningskoslnaden för Waxholm är beräknad till 249,850
r:dr. Aren 1838 och 1845 anslogos 225,000 r-.dr; således har
man äskat hvad som felar, nemi. 24,S50 r:dr. Samma förhållande
är med bestyckningen på Carlsten.
Hela kostnaden för hufvudfästningens bestyckning är beräknad
till 89,(580 r:dr. Ar 1845 beviljades derå 40,000 r:dr, således
återstå 49,680 r:dr, som ock nu äro begärda. Då för anskaffning
af nya gevär begäres 100,000 r-.dr, men man af Revisorernas
berättelse inhemtat, att omkring 70,000 r:dr af förra anslaget
äro reserverade, så synes efter anmärkarens förmening detta
anslag kunna nedsättas till 30,000 r:dr. Ater en irring! Reserverade
äro vid årets slut 122,666 r:dr, och då dertill lägges 31,285
r:dr 43 sk. 11 r:sl. som uppkommit genom ersättning af till 2:ne
rnsthålls-regilen inlemnade nya slagkrul-gevär, så finnes en tillgång
af 153,951 r-.dr hvilken summa skulle ökas med 100,000
r:dr så alt det antal gevär, som under de näslk. 3:ne åren kunna
tillverkas, blefvo betalde. Under den sista statsregleringsperioden
äro 10,000 gevär tillverkade, hvaraf 3000 vid Carl Gustafs stads
gevärsfaktori.
Andra länders armeer äga. i förråden 3 st. t. o. m. 4 st. gevär
i reserv för hvarje stridande infanterist, då vi blott äga i
förråden 80,000 gevär till krigsbruk. Till årliga utbyten erfordras
dock 3 h 4000. Det torde vara åskådligt att det är nödvändigt
att i lid öka förråden.
Grefven fortfar: att det icke är utan bekymmer, den skattskyldige
finnér hvilka resultater de betydliga medel, som blifvit
använde på anläggandet af gevärsfaktoriet lemnat och huru bedröfligt
tillverkningen der måtte bedrifvas, då utaf till approbation förevisade
135 gevär, blott 2 kunde lill krigsbruk approberas. Ofverinseendet
öfver nämnde faktori har blifvit förlidet är uppdraget
åt Generalfälttygmästaren, då man insett alt KrigsColhm icke
rätt kunde handhafva delta öfverinseende; och nu har styresmannen
derstädes, som, fastän ägande mycken tecknisk skicklighet och
andra kunskaper, befunnits icke vara begåfvad med den drift och
administralionsförmåga, som tjensten klafver, blifvit skiljd från befattningen,
och en annan för nit, skicklighet och drift känd Officer
såsom styresman i stället anställd.
Gr. Anckarsvärds anförande om beskaffenheten af faktoriets
tillverkningar, hänsvftar troligen på de år 1844 besigligade 125 st.
infanterigevär, af hvilka visserligen endast 4 genast blefvo a'pproberade,
men som 53 voro reparabla d. v. s. behäftade med obetydliga
fel, som snart blefvo afhulpne, och 57, i anseende till jeruets
dåliga beskaffenhet, blefvo nedsatte till exersisbruk, så var
kassationen å dessa 125 gevär endast 11 st.
Hr Gr. anser alt, som för Carlsborg begäres 90,000 r:dr eller
30,000 r:dr om äret, denna begäran kunde tåla någon minskning,
då arbetet torde kunna bedrifvas med mycket mindre och ändå
60
D e ii 30 November f. m.
hinna blifva färdigt innan det af något försvarsbehof påkallas.
Otvunget kan man genmäla, huru vet den ädle Gr. det? Likaledes
förmenar Hr Gr. att,' uti. det begärda anslaget för Waxholm,
Carlsten och Carlskrona af 315,000 r:dr att af K. M. efter omständigheterna
disponeras, en betydlig nedsättning bör kunna
äga rum.
Alla dessa byggnadsarbeten äro af högsta vigt samt afse ock
lill stor del sysselsättning för krono-arbetsmanskap. Skälet hvarföre
detta sista anslag blifvit äskadt till K. M:s höga disposition,
igenfinnes deri, att Kungsholms befästning vid Carlskrona är nära
sin fullbordan, samt att angeläget är, att de vigtiga hufvudfästningarne
vid Waxholm och Carlsten äfven snart blifva fulländade
för att kunna motstå ett möjligt fiendtligt anfall. Anslagen för
dessa fästningsbyggnader hafva ändock de sednaste riksdagarne
blifvit nedprutade utöfver hvad en klok omtanka för rikets säkerhet
bort tillåta.
Grefven fortsätter: alt uti den K. propos-.n antydes en årlig
minskning af 20,000 r:dr uti det gamla bekläduadsanslaget för
Lifgardet lill häst, men denna minskning synes icke vara observerad
vid beräkningen af det nya statsförslagets äskade förhöjning
mot det gamla, i så vidt ett sådant förhållande icke af mig blifvit
förbisedt. Den K. propos.-n innehåller visserligen alt kostnaden
för nämnde Lifgardes-regite i det hela blefve minskad med nära
20,000 r:dr årligen, men deruti äro beräknade utgifter för såväl
personalen, som materielen, och besparingen å den sednare uppgår
ock verkligen till 10,000 r:dr från 1849 års början, samt är äfven
behörigen iakttagen både i projeclet och det af K. KrigsColhm
afgifna 3 års statsförslag, ehuru ökade andra behof verkat, att
anslaget för bemälda Collegii-departementer ej kunnat i samma
förhållande minskas.
Vidare säger Hr Gr.: redan för långliga tider tillbaka har jag
anmärkt behofvet af Gardesreg:tenas sammanslagning till ett reg:te
med besparing af en hel reg:ls-slab och flera andra dermed sammanhängande
öfverflödiga kostnader, hvilket jag önskar StatsUtsk.
måtte taga i öfvervägande, äfvensom huruvida det icke vore möjligt,
att, för de värfvade cavalleri-reg:tena föreslå, att någon del.
af styrkan tills vidare kunde hållas vakant till besparings vinnande
i utgifterne. I afseende på första delen af detta anförande, får jag
blott vördsammast här erinra om hvad K. Brefvet af d. 23 Januari
1811 innefattar: ”Vid granskning af hvad R. St. rör:de inrättande
af 1 Gardes-brigad af de 3 gardes-reg:tena under ett gemensamt
befäl föreslagit, hafva Vi funnit sådana betänkligheter
dervid möta, sorn göra en sådan inrättning af dessa regdens öfverbefäl
mindre lämplig”. Hela värfvade cavalleriels styrka utgör
blott 900 hästar; huru skall man då kunna medgifva någon nedsättning
deraf, eller ens tillåta att någon del af styrkan hålles
vakant. Vi äga mycket mindre antal cavalleri emot infanteri-styrkan,
än andra länder, helst om, enligt försvarsplanen, infanteribataljonerne
skulle med beväring ökas lill 700 och jägare-bataljonerna
till 000 man.
Den 30 November f. m.
61
Slutligen yttrar anroärkaren: ”innan jag frångår 4:de hufvudlileln,
anser jag mig ej böra underlåta att erinra om snart sagdt
omöjligheten att vinna något frivilligt begifvande af beväringspligtens
utsträckning till en ändamålsenligare organisation i fredstid,
med mindre att någon minskning uti roteringsskyldigheten,
eller någon nedsättning utaf den stående arméens styrka kunde
äga rum. Vi känna alltför väl huru roteringsskyldigheten uppkommit
såsom ett kontraheradt utbyte mot utskrifnings-besväret
och vi känna ock, att rotehållarne, ulan afseende å kontraktets
helgd, ånyo uti beväringspligten fått vidkännas den fordna
utskrifningstungan. Det förekommer temligen besynnerligt, att
Sverige, som såväl behöfver lättnad uti sina så tunga hemmans
onera, aldrig kan komma i åtnjutande af någon fredsfot för arméen,
till lättnad i landets utgifter. Det vore således att önska, det
StatsUtsk. kunde, med anledn. af den nu yrkade utsträckning af
bevätingsexersisen, föreslå R. St. alt begära landtförsvarels ställande
på någon fredsfot, så att landet icke mätte befinnas under freden
hafva blifvit sä utbloltadt att försvaret i behofvets stund derigenom
blefve mindre kraftigt”. Då R. St. år 1812 enhälligt bi föl lo K.
M:s vid det årets riksdag aflåtna nåd. propos-.n om allmänna beväringsmanskapets
inrättning, skedde sådant af öfvertygelse om
den slående arméens otillräcklighet till rikets värnande emot utländskt
öfvervåld, såsom sladganderne i beväringslagen, hurusom
beväringsmanskapet skulle användas till arméens förstärkning, ovedersägligeu
ådagalägga. Man hade vid den tiden ännu i lifligt
minne de bedröfliga följderna af försvarsverkets försummande, som
nyligen hade beröfvat riket en tredjedel af dess område och man
ville trygga fäderneslandet för framtiden. Att så försvaga den indelta
armeen, som den värde Gr. antydt, och deremot fota försvaret
hufvudsakligen på beväringen, skulle ovillkorligen fordra en
total förändring af hela vårt beväringssystem, sålunda att beväringsskyldigheten
icke allenast kornme att börja vid 22 års ålder, då
i norden ynglingen försl kan anses vara fullt utbildad, ulan äfven
blefve utsträckt betydligt utöfver nu bestämda 5 år, en förändring,
hvilken säkerligen ej för massan af nationen vore behaglig.
Men icke nog härmed. En sådan arméens inskränkning till
ett antal, behöflig! endast såsom instruktörer för beväringen, skulle
hafva till oundviklig följd att beväringsmanskapets öfningstid mäste
utsträckas icke endast till 31 dagar, såsom K. M. under närvar,
förhållanden i nåder funnit nödigt, utan minst lill 4 månader och
det 2 år efter hvarandra; ty det ginge dä ej längre an, alt lära
beväringsmanskapet blott stå och gå; detta manskap måste bildas
till fullkomliga soldater, när det ej vidare ägde en gammal disciplinerad
stam att stödja sig på. Tror Gr. att kostnaderna för
en sådan utsträckning af öfningstiden skulle kunna betäckas med
vakans-afgifter för de rotar som indrogos?
Jag kan på grund af kalkyler bevisa, att vakans-afgiften ej på
långt när dertill skulle förslå. Men Gr. har genom de ifrågasatta
indragningarne ej ens velat bereda tillgångar lill beväringens ökade
exsersis, utan åsyftar blott lindring för den roteringsskyldige jor
-
Vi
Den 30 November t. m.
den, förmodligen pä del säll, ali flera af ntivar. rotar skulle gemensamt
underhålla en beväringsinstruktör, eller huru den varelsen
skulle kallas, hvilket visserligen för innehafvare!) af roteringsskyldig
jord vore en lika angenäm som oförväntad skänk, för hvilken
man dock troligen holle K. M. föga räkning.
Nya betydliga anslag erfordrades alltså; och jag hemställer
då hvad utsigt förefinnes, alt de skulle af R. St. beviljas, då man
redan anser de nu ifrågasatta, jemförelsevis obetydliga anslagen
för stora, och man då skulle få giltig anledning alt knota öfver
en orimligt förtyngd beväringsskyldighet, i fall det ens kunde
länkas att ett förslag derom vunne R. Sits samtycke. Min innerliga
öfvertygelse är derföre, att den af Gr. yrkade indragning
af indelta arméen skulle leda till en fullkomlig desorganisation af
försvarsverket, så mycket äfventyrligare för riket, som detsamma
omedelbart gränsar till Europas största mililär-makt. Indelta armeen,
detta K. Carl Xlis storverk, har sedan dess stiftelse, såsom
häfderna visa, varit Sveriges väsendtligaste värn, utan hvilket della
rike tilläfventyrs för längesedan upphört att räknas bland sjelfständiga
stater; och jag skulle derföre anse mig begå ett förräderi
emot fäderneslandet, om jag genom någon min medverkan gåfvc
anledn. dertill, att detta palladium för Sveriges frihet och sjelfständighet
tillintetgjordes. För öfrigt och då krigens fullkomliga
afskaffande eller upphörande lärer, ehvad optimisten derom må
hoppas, komma att få räknas till s. k. fromma önskningar, hemställer
jag till hvarje fosterlandsvän, om det vore välbetänkt,
att efter ett mer än 30-årigt fredslugn, det längsta Sveriges häfder
sedan fabelåldern veta att omtala, tillvägabringa en snart
sagdt fullkomlig afväpning och sålunda göra nationen värnlös emot
den inkräktare, som under ett oförmodat utbrytande Europeiskt
krig kunde anfalla detta land och hola dess urgamla sjelfständighet;
och om äfven den ifrågasatta afväpningen skulle hetas vara
tillfällig, så lärer erfarenheten hvad indragningar hafva att betyda.
Den vakans-spannmål 22,500 tunnor som utgöres af rusthållarne
vid de afsuttne cavalleri-regdena, med hvilkas återuppsittning det
ej häfver sig så lätt, har ej kommit indelta arméen till godo,
utan betraktas såsom en stalsintrad och ingår bland statsverkets
inkomster.
Hvad slutligen angår Gr:s anspelning på landets utblottade
tillstånd och dess oförmåga att underhålla ett ändamålsenligt försvarsverk,
så, utom det att den roteringsskyldiga jorden i sednare
tider blifvit befriad från flera utskylder, ibland annat mötes-passevolance-afgiften
och beklädnadsbidragets nedsättande från ^ till
^ af värdet, lemnar en oväldig jemförelse emellan ställningen och
välmågan i landet nu, och vid början af detta århundrade, härpå
det bästa svar, och skall säkert utfalla till fördel för nutiden. Den
pauperism, som i sednare tide*' utbildat sig inom den lägsta folkklassen,
har helt andra orsaker än skatternes outhärdlighet, om påståendet
härom ens hade för sig något sken af sanning.
Den 30 November f. rn.
63
Frill. Gy 11 en gra na t, Carl Ang. Burchard, uppläste
följande:
Då jag i förra plenum, i afseende på de anmärkn:r Hr Gr,
Anckarsvärd gjorde emot K. M:s nåd. propos. om statsverkets tillstånd
och behof i hvad som rörde 5:te hufvudtiteln, anhöll att få
anföra några upplysningar, för att äfvenledes varda lill StalsUtsk.
remitterade, begagnade jag med afsigt ordet ”upplysningar”, emedan
hvad jag nu får äran anföra egentligen äro sådane.
Hr Gr. benämner den plan för sjöförsvaret, K. M. i nåder
behagat godkänna, ”för ganska vacker men rikligen uppgjord”,
bestrider likväl ej det ändamålsenliga oell väl betänkta i förslagets
uppgörande. Visserligen fordras för planens slutliga fullbordan,
icke obetydliga kostnader, men om den är ändamålsenlig och nyttig,
och då, på sätt den K. propos:n vidfogade prot. utvisar, det
åsyftas att endast successivt sätta densamma i verket, torde väl de
befarade svårigheterna kunna undanrödjas.
Hr Gr. förmäler sig ”icke känna huruvida ångkraftens begagnande
såsom hufvudsak inom andra länders sjöförsvar vunnit fullkomlig
stadga”. Jag bör härvid upplysa: att de större sjömakterne
nemi. England och Frankrike ännu måste anse linieskeppsflottor
såsom hufvudsakligt sjöförsvar, enär linieskepp ännu af
dessa makter nybyggas, och de af denna sort fartyg äga icke obetydligt
antal: England 105, hvaraf 21 under nybyggnad, och
Frankrike 45, hvaraf 24 under nybyggnad.
Att ett stort afseende i dessa länder likväl fästes å nödvändigheten
af ett ångförsvar, bevises bäst deraf, att Engelska flottan
har 175 ångfartyg och den franska 101.
Att i en icke långt aflägsen framtid dessa makter komma
att grunda sjöförsvaret hnfvudsakligast på ångkraften, derom är
jag fullkomligen öfvertvgad; men dessa makters handlingssätt i
den närvar, tidsepoken, bör i förevar, fall icke blifva något rättesnöre
för oss; våra vidsträckta kuster, våra skärgårdar, våra trånga
farvatten, med ett ord, våra lokala förhållanden gör det af yttersta
vigt att vi grunda vårt sjöförsvar hufvudsakligen på ångkraften.
Då förr eller sednare krigslågan utbryter i norden, kommer
del väl att visa sig af hvilket stort inflytande ångkrigsfarlyg blifva,
icke endast på sjökriget utan äfven på landtkriget, der detta
föres i granskapet af haf eller sjöar, att icke omnämna den snabbhet
med hvilken trupper å ångfartyg kunna transporteras från en
ort af riket till en annan.
Innan den väsendtliga förändring i ångkraftens begagnande
inträdt, hvilken blifvit föranledd medelst den s. k. propellerns
användande i st. f. skofvelhjul, och hvarigenom det blifver möjligt
att få såväl machinen som propellern under vattenytan, frie
från åverkan af fiendens kulor, hade det icke varit välbetänkt att
grunda sjöförsvaret hufvudsakligen på ångkraften, och det är i
följd af denna uppfinning, som åtsklllige större fartyg, såväl fregatter
som linieskepp i England och Frankrike blifvit försedde
med ångmachinev.
64
Deri 30 November f. rn.
. Hr Grefven yttrar att ”32 ångfartyg tyckas vara mycket då
den mäktige grannen lätt kan få 64.”
Då Hr Grefven, långt ifrån alt förkasta sjöförsvarsplanen,
snarare synes gilla densamma, vill jag icke anmärka detta vara
en oegentlighet, utan förmodar att misstag ägt rum, ty om grannen
har 64 ångfartyg, kan väl ej 32 vara för mycket för oss.
Vidare anser Hr Grefven ”det problematiskt att utaf Sveriges
vapenföra folk, 21,000 man kunna användas för sjöförsvaret.”
Jag får dä upplysa att flottan har omkring 8000 man ständig
trupp, befäl inberäknadt; lägges nu härtill endast 4 klasser beväringsmanskap,
räknadt efter 3344 i hvarje klass, eller 13,376,
så uppkommer en summa af 21,376.
Det folk som kan erhållas från sjömanshusen är då ej tagit
i beräkning. Att hela den påräknade styrkan jemväl erfordras,
visar sig uti den af K. M. godkända planen för sjöförsvaret.
I fortsättningen yttrar Hr Grefven ”att planen är inledande
men fordrar besparingar och indragningar på andra häll”.
Jag får häraf ånyo anledn. till den förmodan, att Hr Grefven
gillar denna plan, och om så är, blir nödigt understödja den på
det medel för dess utförande icke må saknas; men hur detta skall
tillvägabringas genom indragningar och besparingar, förmår jag ej
inse, ty sådant blefve ju stridande mot planen, då tillökning sä
i materiel som personal erfordras, ehuruväl för den sednare högst
obetydligt.
Heträffande beväringen, hänvisar Hr Grefven till sitt yttrande
i afseende å 4:de hufvudtiteln, men tillägger att ”30 dagars sjöexersis
är för sjötjensten ännu otillräckligare än för armeen.”
Detta torde vara en irring; I det prot., som finnes vidfogadt
K. M:s nåd. propos. om Statsverkets tillstånd och behof, är antydt
att den del af sjöbeväringen som icke utgöres af egentligt
sjöfolk, eller den s. k. allmänna sjöbeväringen, skall, på sätt hittills
ägt rum för landtbeväringen, undergå vapenöfningar till lands.
Vidare yttrar Hr Grefven ”att med de 2:ne machinist- ofticers-lönerne
kunde anstå, intill dess de nya ångfartygen hinna
blifva färdige.”
Jag bör i delta hänseende upplysa, att då flottan för närvar,
icke har mer än 2:ne machinist-officerare för ångfartygens behof,
men flottan likvist äger flera än 2:ne ångfartyg, ligger redan
deruti en viss oegentlighet; icke såsom jag derföre ville yrka att
en machinist-officer erfordras för hvarje ångfartyg, men att behofvet
af en ökad machinist-oflicers-corps är stort och nära nog
oundvikligt, kan jag likväl intyga.
Slutligen anför Hr Grefven ”att K. M. äskat 5000 r:drs tillökning
för Lotsstaten”.
K. M. har, till förbättrande af lotsarnes löner, i nåd. skrifvelse
till R, St. äskat 10,000 r:dr, icke 5000 r:dr, utöfver de
5000 r:dr som tillkommer 5:te hufvudtiteln genom förhöjd beräkning
af Lots- och Båkmedlen.
Gr.
Den 30 November f. m
05
Gr. von Platen, Baltzar: Då jag anhållit om ordet för
att yttra åtskilligt i afseende å den 5:te hufvudtiteln, ber jag att
få förklara att jag nu blifvit stärkt L denna föresats, sedan jag
hört Hr chefen för sjöförsvars-dep:tet meddela åtskilliga välvilliga upplysningar
i denna fråga. Jag har dock ingalunda begärt ordet för
att klandra storleken af de anslag, som uti den K. propos:n blifvit
äskade; jag skulle anse sådant så mycket mindre lämpligt, sorn'
det måste, för hvar och en som närmare eftertänker saken, vara*
tydligt att det år under fredens lugn, som den materiel, hvilken
under kriget skall begagnas, bör sättas i det skick att den i farans
stund kan användas. Det är så mycket mera nödvändigt alt göra
detta under freden, som, då kriget kommer, alla tillgångar säkerligen
komma att tagas i anspråk för att nyttiggöra den materiel!
som förut blifvit förberedd. Det är en gifven sak, att ommågonsin
det är riktigt att ordna försvaret under fredstid, så mäste det
än mera vara fallet med afseende på ett vapen, som äfven under
fredstid begagnas, för att lemna skydd åt en af rikets vigtigaste
näringar: handel och sjöfart. Det är en beklaglig men ovillkorlig
och ständigt fortfarande sanning, att ansträngningen för rikets
försvar måste ökas från riksdag till riksdag. Man har klandrat
detta och anfört del som beklagligt förhållande, hvaruti jag obetingad!
instämmer, men jag erkänner att jag icke kan inse huru
annorlunda skulle kunna ske, äfven om den del af rikets försvar,
hvartill anslag i denna punkt begäres, någonsin varit i fullkomlig
ordning, hvilket dock, såsom hvarje representant bör känna, aldrig
varit fallet, och då således icke allenast hvad som finnes måste
sättas i stånd, utan äfven vapnet i det hela sedan sättas i det skick
alt det svarar mot det behof af beskydd som rikets växande folkmängd
och förkofrade näringar erfordra. Jag är öfvertygad om
att hvarje fosterlandsvän äfven inser detta och är villig dertill;
men hvarje omtänksam fosterlandsvän önskar säkerligen, äfven med
mig, att tillse huru raan på bästa sätt må komma till del önskade
målet, och det är i afseende härpå jag hade önskat att den i den
K. proposm uppgifne planen varit antingen mindre eller mera bestämd.
Jag hade nemligen önskat, att då man ansett lämpligt
uppgifva antalet af fartyg, en noggrann beskrifning på dem, deras
bestyckning m. m., det är då, säger jag, jag hade önskat att man
äfven uppgifvit kostnaderne härföre; ty det ligger i sakens natur,
alt då man får sig förslag förelagde, man äfven önskar känna de
medel, som komma att erfordras till dessa förslags utförande. Jag
så väl som hvarje annan af R. o. Ad. finner visserligen svårigheten
för att ej säga omöjligheten häraf; ty det är omöjligt
att i närvar, tidpunkt, på den fot af utveckling som sjöförsvarets
matariel sig nu befinner i andra länder, här bestämdt säga hvilket
slags fartyg skall användas. Det är också till följe häraf som
jag förklarar att, under det jag visserligen anser det antal fartyg
sorn blifvit äskadt, på åtskillige skäl, bland annat äfven på
dem som chefen för sjöförsvars-dep:tet anfört, vara alldeles icke
för stort, jag likväl har önskat att, då man icke var beredd att
1 H. 3>
66
Den 30 November f. m.
bestämma kostnaden för de fartyg som man ville hafva, man icke heller
hort, vare sig i afseende å bestyckning, ångmachiners storlek eller
till och med benämning, så bestämdt uttala en mening, så mycket
mera som om någonting bör anses outredt i frågan om sjöförsvarets
organisation i allmänhet, så är det just rörande lämpligaste
sättet att sätta i samverkan med hvarandra ångans och artilleriets
makt, och ingen är i närmare kännedom deraf än Hr
chefen för sjöförsvars-dep:tet. Jag hade således trott, då jag här
endast afser beredande af framgång åt den K. propos:n, att sådant
skulle bättre skett, om man antingen utsatt kostnaderne för dessa
fartyg, hvilket, om man ansåg sig kunna bestämma bestyckning,
ångmachins storlek och tackling så nära som man nu gjort, icke
torde varit så alldeles omöjligt, åtminstone temligen aproximatift
eller ock alldeles icke uppräknat desamma. Jag vet visserligen att
R. St. anhållit om uppgörande af en plan, men jag föreställer mig
att den plan som nu är uppgifven lika säkert uppfyllt R. Sl:s önskan,
om deruti helt enkelt blifvit sagt, i afseende å de fartyg
hvarom jag egentligen talar och hvilka i den s. k. planen benämnas
ångskepp och ängfregatter, att, ehuru ångfartyg större och af
annan beskaffenhet än de för hvilka kostnadsförslag blifvit afgifne
säkerligen komme alt erfordras, K. M. likväl i sakernes närvar,
outredda skick omöjligen kunde med bestämdhet yttra sig. Det
synes mig nemi. vara angeläget för hvar och en som lemnar anslag,
i afseende ej mindre på kolåtgång än lämplighet att för ett
fartyg som, lågt beräknadt, redan kostar 400,000 r.dr b:co, genom
insättande af ångmachin öka denna kostnad med ännu omkring
200,000 r:dr, att hafva den frågan bestämdt utredd huruvida ett
dylikt fartyg verkligen vore så ovillkorligt att föredraga framför
ett starkt, ehuru hvarken med egentlig tackling eller ångmachin
försedt kust-batteri i förening med minst en bataljon kanonslupar,
alltsammans framfördt af för detta ändamål nödiga ångfartyg
och sålunda satte i tillfälle att efter behag concentrera eller
i olika riktningar, ja på olika från hvarandra skiljde ställen,
använda sin eld, och jag tror att sådane upplysningar skulle mera
än nu gjorda planer befordrat framgång åt den K. propos:n. Jag
tror att, innan man varit beredd på att lösa denna fråga, hade det
varit bättre att icke så bestämdt yttra sig. För öfrigt betviflar
jag visserligen icke att frågan blir upplyst, då jag erfarit att R.
o. Ad:s Eleclorer hafva i StatsUtsk. invalt den man, hvars arbeten,
uti de med sjöförsvarets materiella delar gemenskap ägande
ämnen, föranledt hans förflyttande från en annan corps lill chef
för den corps som just har sig anförtrodd utredandet af dylika frågor;
men jag har trott lämpligt att inom detta rum fästa chefens
för sjöförsvars-dep:tet uppmärksamhet på nyttan af att på förhand
(i fall han finnér det lämpligt) de anmärknn-, som man möjligen
kan förutse, komma att göras, och jag ber slutligen få förklara, att
jag tillåtit mig dessa, under motsatt förhållande möjligen ej på sitt
ställe varande, anmärkmr endast och allenast derföre, att ehvad
ordalag och ordställningar man än må hafva begagnat, jag icke
kunnat antaga eller föreställa mig den K. propos-n såsom bestämd
Den 30 November f. m.
07
och definilift afgjord i afseende å de fartyg för hvilka icke något
kostnadsförslag beledsagade densamma.
Jag hade äfven önskat och jag vill tro att det kanske blir taget
i närmare betraktande, i förening med sjöbeväringslagen och sättet
att bemanna krigsflottan, huruvida icke skulle vara möjligt att göra
det mera inbjudande för coopvaerdie sjöfolk att söka inträde uti
den K. flottans tjenst.
Då jag nu har ordet, torde det äfven tillåtas mig att yttra
några ord om en fråga som tillhör den 6:te hufvud-titeln. Den
rörer den Svenska trädgårdsföreningen. K. M. har icke funnit
lämpligt att äska det ökade anslag hvarom trädgårdsföreningen i
und. anhållit. På det att det ej må kunna anses som ett rättvist
klander mot det sätt på hvilket trädgårdsföreningen fullgjort sina
åligganden, eller att, oaktadt densamma redan vid förra riksdagen
fått mottaga af R. St. ett anslag af 1,333 r:dr 16 sk. b:eo med
villkor att den skulle i mån af tillgång utdela en större mängd
fruktträd åt dem pä landet, som ej skulle hafva tillfälle att köpa
sådane, den ändock ej kunnat uppfylla detta villkor; dä, säger jag,
denna inrättning ej så motsvarat det ändamål den sjelf i första
rummet önskat, så anser jag mig skyldig meddela den upplysning,
som R. St. och SlatsUlsk. med rätt kunna fordra, att detta är en
följd deraf, att då detta anslag förra riksdagen begärdes, åtnjöt
Svenska trädgårdsföreningen af Stockholms stad ett understöd af
800 r:dr b:co och trodde sig äga fullt skäl att påräkna ökning af
beloppet af denna summa till 1,100 r:dr, eller beloppet af det
arrende som nu af föreningen erlägges till en inom Stockholm
varande from stiftelse; men af skäl, som Stockholms stads drätsel-verk
endast kunna upplysa, har förhållandet nu så förändrat
sig, att Svenska trädgårdsföreningen i denna stund erlägger
ej mindre än 1,100 ndr till denna inrättning, utan någon ersättning
från Stockholms stad. Detta förhållande har helt och
hållit kullslagit de gjorda beräkningarne och, för att kunna uppfylla
det ålagda villkoret, tvungit Svenska trädgårdsföreningen
att vända sig till K. M. för att af R. St. erhålla en ökning i den
en gång erhållna summan, som ändock ej motsvarade den gjorda
förlusten. Man må dock icke häraf draga den slutsats att stadens
innevånare icke skulle intressera sig för denna inrättning,
hvilken åsigt vetlerlägges af det stora aulalel bland dessa, som
årligen understödja densamma; det är blott stadens styrelse som
icke funnit skäl, till den grad man trott sig äga rätt förmoda,
befordra den.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att plenum komme att fortsättas
kl. 6 e. m.
Frih. Gyllengranat: Jag hade icke föreställt mig alt
anmärkntr emot den plan för ett fullkomligare ordnande af sjöförsvaret,
hvilken K. M. godkänt, nu genast eller så snart skulle
förekomma. Jag hade trott att rälta tidpunkten såväl för dess
granskning som för dess förklarande vöre, då StatsUtsk. fått liand
5*
-
68
Den 30 November f. m.
lägga ärendet. Jag håller emellertid den värde talaren räkning
för det sätt, hvarpå han gjort dessa anmärkn-.r.
Om jag rätt uppfattat talarens mening, har han egentligen
icke klandrat något annat än att kostnadsförslag icke finnes uppgjorde
för de större ångfartygen. Det är hvar och en bekant
att från flera år tillbaka har man varit missnöjd deröfver all icke
någon plan för sjöförsvarets organisation varit uppgjord. K. M.
har nu gått R. St. och det allmännas önskan till mötes då han
anbefalt en sådan plans uppgörande.
Den värde talaren förmenar att det varit bättre utesluta en
del af det i planen upptagna, då man icke omnämnde dettas kostnad;
men det är i det prof., som åtföljer planen, anfört, alt den deruti
upptagne större ångfartygskostnad icke kan beräknas, emedan det
är en möjlighet att de linieskepp vi äga, skulle lill sådane kunna
förändras; icke eller är auxiliär-piopcller-systemet ännu så fullkomligen
utveckladt, att kostnaderne för större ångfartyg, inrättade
efter detta system, med säkerhet kan beräknas, hvilket talaren
sjelf anmärkt.
Detta har varit anlednm hvarföre ej kostnadsförslag häröfver
blifvit uppgjorde, och jag hemställer då om förslaget är ofullständigt.
K. M. har emellertid icke äskat några anslag för andra än
den mindre sortens ångfartyg; för desse är kostnaden uppgifven,
men icke för de större.
Jag vill icke yttra mig om huruvida större eller mindre ångfartyg
blifva de lämpligaste för sjöförsvaret, emedan tidpunkten
dertill ännu ej är inne.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Då jag uti ett föreg:de
plenum ansåg mig manad af min uppfattning utaf representantens
pligt att vid K. M:s nåd. propos. ang:de Statsverkets tillstånd
och behof göra de anmärkmr, hvartill mina åsigler och mitt begrepp
gåfvo anledn., så väntade jag mig visserligen icke alt milt
flygtiga ordande om grundskatternas inverkan på bestämmande af
budgeten eller om orättvisan af de skattdragandes stora betryck
skulle väcka, genast i första ögonblicket, ett så lifligt deltagande,
som det synes hafva gjort bos åtskilliga af husets medlemmar.
Jag tager mig likväl friheten alt, med anledn. deraf, såsom en
utgångspunkt för mina åsigter i detta hänseende, begära husets
uppmärksamhet på det förhållande, att man vid hvarje riksdag begär
ökade löneanslag för embetsman. Hvad innefattar en sådan
begäran? Efter mitt förstånd ingenting annat än en fordran på
bättre utkomst och mera tillfälle att åtminstone tillfredsställa det
nödvändiga och kanske något litet derutöfver af de behof, hvarå
man tycker sig kunna hafva anspråk; men det har förekommit
mig besynnerligt, alt man vid intet tillfälle behagar taga i betraktande
den skattdragandes ställning. Man anser bans lidande vara
ingenting, man bjuder aldrig till att i hans villkor göra någon förbättring,
man påstår t. o. m., såsom här bar blifvit yttradt, att
något sådant lidande icke äger rum. Jag har sett huru R. St.
Den 30 November f. m,
69
utan någon betänklighet beviljat höga, ända till hundra tusendetals
r:dr stigande, anslag för friköpande af några slafvar på en klippa
i Atlantiska hafvet; men jag har aldrig sett att man på minsta
vis ömmat för sina Svenska bröders, under namn af skattdragande,
verkligen betryckta ställning. Jag vet att inom Österrike, hvars
regering man ingalunda får beskylla för umgående med några demagogische
uratriebe, — jag vet att man inom denna envåldsstat
sedan är 1789 börjat att reformera grundskatterna. Jag vet att man
der redan 1806 beslöt förändring af beskattningsgrunden efter det
system som 1789 ägde rum, och som inom dessa stater benämndes
det Josephinska förslaget eller den Josephinska skattläggningsgrunden.
Jag vet alt sedermera under d. 21 Äng. 1810 utgick
”das allerhöchste kabinettsschreiben,” hvarigenom ny skadereglering
förordnades. Jag vet att man sednare på principen af den
Lombardiska grundskalts-cadastern utgaf den af mig kända förordn.
af d. 23 December 1817, utgående från (såsom orden lyda) tillämpningen
utaf grundsatsen af den strängaste rättvisa. Jag vet
således att det icke varit omöjligt alt i andra länder först företaga
undersökningar i dessa ämnen, och sedermera tillvägabringa
det derigenom befunna nödvändiga jemnandet af skatleförhållandena,
som är alldeles oerhördt i vårt land, oaktadt hvad H. Ex.
Hr Just.Statsministern här för en kort stund sedan behagat yttra.
Del synes mig vara en af aristokratiens arfsynder (jag ber eder
mina Hrr observera, att, när jag här begagnar denna benämning
af aristokrati i hvad jag tänker yttra med anledn. af påståendet
att hvarje nedsättning i grundskatterna skulle vara en skrikande
orättvisa emot säteriägare, så kan ingalunda min mening vara alt
under denna benämning ensamt innefatta dem af R. o. Ad., som
äro ägare af säteri och frälse, då tvärtemot Hr von HartmansdorfTs
yttrade ovilja emot all bortnötning af dessa förhållanden, likväl
tidens ingripande tand har förmått från de privilegierade afnöta
den dem tillhörande rättighet att ensamme besitta säteri och frälse,
och då sådan jord således numera äges af personer utom della
ständ); jag säger, att det synes utgöra en aristokratiens arfsynd,
att anse hvarje på de oprivilegierade hvilande förtryck såsom
en de privilegierande tillhörande enskilt egendom. Jag har icke
kunnat utdraga någon annan qvadratrot ur Hr von Harlmansdorffs
och Frih. Hermelins yttranden och ur alla deras, som både vid
detta och föregående tillfällen yttrat sig på enahanda sätt. Jag
ville säga att det synes vara en aristokratiens arfsynd alt neka rättvisan
af att i orättvisans ställe insätta rättvisan, så framt orättvisan
länder till förmån för någon som icke vill från denna förmån
afstå. Ett dylikt föreställningssätt, mine Hrr! har emellertid
det väsendlliga felet att upphäfva sjelfva begreppet om stat, emedan
statens väsende just är den politiska och borgerliga frihetens
och jemnlikhetens ständiga och oafbrulna utveckling. Jag uther
mig att få tala med exempel. Om t. ex. i en tid af allmän osäkerhet,
det funnits korporationer, nog mäktiga att gifva sina medlemmar
säkerhet till lif och egendom, och om inträde i dessa
korporationer hade måst köpas med kontant betalning eller arbets
-
70
Den 30 November f. m.
prestationer tilt förut varande medlemmar deraf, sa skulle efter
llr von Hartmansdorff» mening staten vara oberättigad alt lill alla
siua medborgare utsträcka denna säkerhet, derest de icke till de förut
allena skyddade betalade livad dessa för en sådan förmån utlagt.
Denna slutföljd torde blifva något svår för Hr von Hartmansdorff
att vederlägga! Nuvar. säteriägare, säger han, hafva vid förvärfvande
af jorden godtgjordt medarfvingar, säljare o. s. v. för jordens
frihet från grundskatt; det är, efter hvad tillräckligen är bekant
för den som i ämnet äger någon verklig kunskap, ifrån
skatt, som listen eller våldet ålagt jorden, när frågan sträcker sig
lill ett dess everdeliga bibehållande. För att en gång för alla få
uttala mina tankar i detta ämne, så beder jag att få förklara, att
jag aldrig ifrågasatt alt betaga säteriägare deras friheter; jag bar
endast en gång lössläppt den önskan, alt alla ägare af svensk jord
malte komma i åtnjutande af samma frihet, utan att behöfva lösa
sig ifrån inskränkningarne deruti. Sist torde det äfven tillåtas
mig erinra, all när mäktiga klasser i fordna tider befriades från
skatter, hvilkas hela lunga kastades på de oprivilegierade, ingen
godtgörelse' till dessa ifrågasattes. Det förefaller mig derföre så
mycket besynnerligare, att de icke privilegierades befrielse från
skatter, dem jag anser grundade på orättvisa, ej skulle kunna äga
rum, ehuru dessa sjelfva utan tvifvel skulle komma att till största
delen utgöra den förhöjning i bevillning, som kunde blifva en
följd af den ifrågasatta minskning uti grundskatten.
Hr von Hartmansdorff har ytterligare, såsom ett argument för
dess bestridande af grundskattens upphäfvande eller åtminstone
nedsättning, anfört sin ömhet för Konungamakten. Samma yttrande
har här äfven blifvit afgifvit af H. Ex. Hr Just.Statsminislern,
och det ungefär på lika, jag vågar säga haltlösa, grunder.
Jag hoppas alt inom mill fädernesland aldrig ett så olyckligt
tillstånd mätte kunna inträffa som det Hr von Hartmansdorff
har förutsatt, nemi. det, då R. St., eller hvad det ock må komma
att kallas, skulle neka all bevillning. Jag hemställer till den
värde talaren och lill Hr Just.Statsministern, huru egentligen
konungamakten skulle taga sig ut med de 4,500,000 r:dr som
beräknas i grundskatter, men hvaruti likväl ett minus uppkommer,
utgående lill personer och inrättningar, utgörande 1,762,000
r:dr. Huru man skulle taga sig ut med hvad som då står qvar,
det blir svårt att se, och jag tror dessutom alt konungamakten
aldrig kommer alt stanna i förbindelse hos dessa Hrr för en så
beskaffad ömhet, hvarigenom de åt konungamakten vilja bibehålla
skatter, som måste erkännas vara för tunga för dem som bära
dem och utgöra en orättvisa, en tryckande börda, hvaraf jag vågar
tryggt säga att mig vetterligen intet annat Iand lemnar exempel.
Jag skall utbedja mig alt, till stöd för mitt anförande, få
lemna några uppgifter från den ort jag sedan 37 år bebor. Jag
skall här till R. o. Adis prot. och till StatsUtsk:s begrundande
öfverlemna några statistiska beräkningar för 4 särskilda hemman
inom en socken. Af dem inhemtas i korthet, att ordinarie räntan
för eli hemman inom Berga by, och Sorunda socken, för det för
-
Den 30 November f. m.
ri
tlulna året utgjort 194 rrdr 45 sk. bico; och när härtill lägges
öfriga utskylder till kronan af kronotionde, mantalspenningar,
bevillning efter lista artikeln, för egendom efter 2:dra artikeln
samt kurhusafgift och båtsmansrotering, så uppkommer ett sammanräknadl
belopp till kronan af 229 ridr 41 sk. 10 rist.
Härtill komma de kommunala afgifterna, uppgående lill 63
ridr 34 sk. 8 rist., och således ett ifrån hemmannet utgående skattebelopp
af 297 ridr 28 sk. 6 rist. bico.
Då de af jorden för detta hemman utgående utgifter afdrages
ifrån inkomsterne, uppstår det förhållande, att hemmanets
hela behållna afkastning lemnar 295 ridr 8 sk. 6 rst., hvaraf de
20 personer, som ifrån hemmanets afkastning böra hemta sina
lefnads- och beklädnadsbehof, sålunda för året erhålla 14 ridr 17
sk. för personen.
För ett annat hemman, 1 mantal Westerby, hvilket, i anseende
till skogstillgång, räknas ibland de bättre, uppgick afgifterna till kronan
för förlidna året till 227 ridr 24 sk. bico, och då härtill lägges
kommunalafgifterna 78 ridr 34 sk. 8 rist. bico, så uppkommer en för
hemmanet ovillkorligen utgående skatteutgift af 306 ridr 34 sk. 8
rist. bico.
Dä utgiftssumman för detta hemman drages ifrån de beräkneliga
inkomsterne, uppkommer ett öfverskott af 1043 ridr 34 sk.
4 rist., hvaraf de 35 personer, som på hemmanet förefinnas,skola
hemta såväl sina lefnads, som beklädnadsbehof, och hvaraf uppkommer
för hvarje person 29 ridr 18 sk. bien för hela året.
För 2me mantal Blista, utgjorde debetsedlarna till kronan,
för det förflutna året, 335 ridr 42 sk. 7 rist. för båda hemmanen
tillsammans; och då härtill lägges de kommunala afgifterne 129
ridr 42 sk. 10 rist., så utgå från dessa båda hemman ett årligt
skattebelopp af 464 ridr 37 sk. 5 rist.; och då hela utgifts
summan
afdrages ifrån de beräkneliga inkomsterna, uppkommer
ett öfverskott, hvaraf, för de 30 personer, som ifrån hemmanen
skola hemta sina lefnads- och beklädnadsbehof, belöper 19 ridr 27
sk. bico för person.
För Söder-Eneby hemman, 1 mantal, inom nämnde by utgjorde
debetsedlarna till kronan för det förflutna året, 169 ridr
45 sk. 5 rist bico, hvartill komma kommunalafgifterna 64 ridr
14 sk. 8 rist. bico, så att ifrån hemmanet utgående skattebeloppet
för 1 år utgjordt 234 ridr 12 sk. 1 rist. bico.
Då hemmanets obestridliga utgifter afdragas ifrån de beräknelige
inkomsterne, uppkommer ett öfverskott af 444 ridr 45 sk.
11 rist., hvaraf på de 16 personer, hvilka ifrån hemmanet böra
hemta såväl sina lefnads- som beklädnadsbehof, belöper på hvarje
person för året 27 ridr 2 sk. 6 rist.
För några af dessa hemman har jag i förenämnde statistiske
beräkningar uppgifvit jordvidden, hvilken deremot i brist af kartor
icke för de öfriga hemmanen kunnat uppgifvas, hvarföre jag,
i afsseende derpå från Gen.-landtmät.-kont. begärt och erhållit
följande intyg:
”1 saknad af fullständiga kartor i Gen.landtmäteri-kontoret,
72
Dea 30 November f. ai.
kan areal öfver S. Eneby och Berga ägor i Sorunda socken icke
uppgifvas bestämdt; dock torde det kunna nära nog antagas, att dessa
hemman tillsammans hafva omkring 88 tunnland åker och 92
tunnland ängsmark. A. G. Ramsten
Frih. Cederström har yttrat i ett föreg:de plenum, att ingen
skattebonde finnes, med mindre han är afsigkommen, sorn
beklagar sig öfver skattetungan, att de bära den utan knot, nöjde
och lyckliga, emedan de älska att hafva det så som förfädren hafva
haft det.
Hr Presidenten har anfört min bristande kunskap och mitt
inskränkta begrepp om hvad som fordrades af en sappör, och jag
medgifver alltför gerna, att jag i kunskapsmått, särdeles i krigsvetenskapen,
visst icke kan mäta mig med Friherren. Till följe
af en femtio-årig bekantskap med Frih. Cederström kan det icke
ett ögonblick falla mig in, att Friherren yttrat något som stridt
emot hans öfvertygelse. Jag har således blott att beklaga, att en
man, som så länge beklådt presidentskapet i KammarColhm, med
kännedom af sådane förhållanden som jag uppgifvit, i fall de icke
kunna jäfvas, (och jäfvas kunna de icke), att, säger jag, lian under
sådana förhållanden kunnat förklara att det icke finnes någon
skattebonde i Sverige som icke bör vara nöjd och lycklig med sin
belägenhet. När sådant förhållande kan äga rum, så får jag visserligen
icke förundra mig öfver att från Justitie-minislern sjelf
utgått snart sagt ett echo till Hr f. d. Kammar-presidentens yttrande,
men jag får också draga den slutsats deraf, att K. M. är
i fullkomlig okunnighet om dessa förhållanden, ty i annat fall är
jag öfvertygad, alt något försök till rättelse, åtminstone i syftning,
långt för detta skulle hafva visat sig.
Jag vill med anledn., mine Hrr! af de uppgifter jag nu
tagit mig friheten lemna, till Huset hemställa huru många bland
oss det finnes, som för löner eller andra inkomster betala skatter
jemförliga med dem, som dessa arma skattedragande bönder utgöra.
Jag hemställer lill eder, mine Hrr! huruvida vid jemförelse
med hvad som blir öfver för eder, (under ett fullkomligt medgifvande
att edia lönevillkor för mången äro ganska knappa, särdeles
i de lägre graderna), sedan de första lefnadsbehofven blifvit
fyllda, sådant oaktadt, någon jemförelse kan äga rum emellan löntagarens
belägenhet, och deras, hvilka såsom skattebönder bidraga
till frambringandet af dessa lönebelopp. Detta är hvad jag ansett
för min pligt såsom representant att omnämna, för mitt åliggande
såsom landtman, såsom boende ihop med den medborgareklass,
hvars släp jag alla dagar åser, hvars omöjlighet alt komma till
något välstånd, hvars oförmåga att komma till berglig utkomst är
så stor, att de allt mer och mer måste anlita fattigvården inom
sina samhällen, så att de slutligen icke komma att utgöras af annat
än fattiga. Jag vet, mine Hrr! allt för väl, och det vore oförlåtligt
af mig att icke veta det, då jag snart har en fyratioårig
erfarenhet af den parlamentariska banan, att det måhända anses
under en Statsmäns värdighet att öfverväga folkets förmåga alt
bära dessa skatter, då icke deremot kan åberopas folkminskning,
Den 30 November f. m.
73
och sadan har visserligen icke här ägt rum, ty under dessa sednast
förllutna 30 åren har en folkökning af 33J procent ägt rum,
men, mine Hrr! under samma tid har i det från vissa håll för
sin olyckliga statsförfattning så mycket beklagade Norrige en folkökning
af 50^ procent förekommit. Så länge man icke kan anföra
såsom bevis att den odlade jorden ödelägges, så länge man
icke har exempel på Irländska folkvandringar, på folksamlingar
som i brist på bröd hota de maktägande och de lagstiftande och
bekriga dem om hjelp, så anser man allt vara väl, och anser sig
icke behöfva att rygga för några statsutgifter, särdeles så länge man
hjelper sig fram med den erkändt mest orimliga af alla beskattningar,
nemi. koppskatten, hvilket visar sig vara förhållandet såväl
genom folkundervisningens som fattigvårdens ställande på koppskatt,
som med andra ord vill säga att tiggaren skall underhålla
tiggaren.
Hr von Hartmansdorff har äfven upptagit mitt ganska lösliga
yttrande om vår representations sammansättning och inverkan
deraf på beskaltningsväsendet. Hos honom likasom hos mig
talar munnen deraf hjertat fullt är. Jag nekar icke att jag under
hela min parlamentariska bana, som börjar att blifva något
läng, alt jag, ända från det jag började blifva bekant med förhållandet,
har ansett det oformliga, del oegentliga uti vår representativa
sammansättning utgöra orsaken att icke Sverige, under så
i öfrigt lyckliga förhållanden, som under den förllutna tiden sedan
vår sednaste statshvälfning här ägt rum, har kunnat framskrida
längre i välstånd, i rättvis fördelning af skattebördor, m. m. sådant.
Det var ingalunda min afsigt att jag med detta yttrande skulle,
såsom här inträffat, släppa en gnista, hvilken genast tände krutet.
Hr von Hartmansdorff har vid behandlingen af dessa frågor
obeskrifligen mycken fördel framför mig. Han försvarar, jag förkastar
vår representation såsom kast. Han har, såsom det synts
och ännu vill synas, husets sympatier. Jag har aldrig varit nog
lycklig alt tillvinna mig dem. Han har för sig åren, som ligga
mig till last, då jag med stora steg vandrar den tidpunkt lill mötes,
då ali offentlig verksamhet måste upphöra; men Hr von Hartmansdorff
har här, såsom i hans tanka slående bevis emot folkets
fördelar af de samfäldta valen, åberopat förhållandet i andra stater.
Jag ber huset om ursågt och öfverseende för en digression,
som visserligen icke hör till sjelfva frågan, men till hvilken roan
snart kommer genom det yttrandet, att det är de samfäldta valen,
som i andra länder hafva vållat de oerhörda skattebeloppen. Att
den Holländska representationens sammansättning sker genom samfäldta
val, är för mig alldeles en nyhet. Genom grundlagen af år
1815 väljas ProvincialStändernas medlemmar af 3:ne Stånd : af
Riddareståndet, af stadsboar och af landlboar utom Riddareståndet.
Om äfven någon förändring i detta förhållande sedermera ägt rum,
så är likväl den tyngre skattebördan i Holland en följd af vida
äldre förhållanden.
Alt bourgeoisien, som allena i Frankrike äger valrätt, väljer
samfäldt, har sin riktighet, men på samma sätt förekomma sam
-
74
Den 30 November f. m.
fäldin val hos vära kyrkoherdar, borgare och bönder. Ordel bourgeoisie
må ingalunga här förslås eller öfversättas med borgare
allena, ulan menas härmed alla de som genom sin förmögenhet
eller sin högre samhällsställning blifvit ansedde fullkomligt
skyddade emot all smitta af alltför stora sympatier för den
stora massan. Hr von Hartmansdorff torde härvid äfven besinna
att just i närvar, tid föregår en stark agitation just inom detta
Frankrike, för tillvägabringande af erforderliga reformer i detta
hänseende, emedan man är fullt öfvertygad i Frankrike alt det
icke bär sig och att det icke kan kallas en författning, grundad
på folkets allmänna val, när för att vara valman fordras, att till
Staten i direkta utskylder skatta 200 francs, d. v. s. omkring 100
r:dr b:co. Att det i England hittills varit aristokratien som herrskat
i både Ofver- och Underhuset, torde icke för Hr von Hartmansdorff
vara en nyhet, icke heller att de samfäldta valen just
varit det som der modererat förhållandet och gjort alt i England
starka reduktioner uti statsutgifterna under sednare tider ägt rum.
Med afseende härpå tager jag mig friheten meddela, att under
tiden 1815—1835 ägde uti samtliga verk och inrättningar i England
indragningar rum till ett belopp af 3787 personer, hvarmed
statsförvaltningspersonalen förminskades, med en minskning i löneanslagssumman
af 976,000 pund sterling, eller omkring 11,721,864
r:dr b:co. Hvaremot, såsom jag tagit mig friheten nämna i ett
föreg:de plenum, oansedt de anmärkn:r som blifvit gjorda deremot,
när vi göra reorganisationer, så få vi på eli helt embetsverk
en besparing af 210 r:dr.
H. Ex. Hr Just.Statsministern har yttrat (så vidt jag kunnat
uppfatta), att mina anmärkmr vid den K. proposm mera äro
att anse som ett uttryck af min belåtenhet, än som ett klander;
och detta är en villfarelse, den jag förmodar mig alltmer och
mer komma att undanrödja, samt att, i afseende på skatteförhållandet,
förhållandet vore tillfredsställande. Jag tror visserligen
icke att Statsministern vill sträcka detta yttrande till de uppgifter,
hvilka jag nu tagit mig friheten framlägga, men han har
också yttrat sig vara öfvertygad att K. M. aldrig bör kunna komma
alt någonsin medgifva någon minskning i grundskatterne; och
har, till styrka för sin mening, åberopat betänk, ifrån den comité,
som haft i uppdrag att åtminstone föreslå en välgörande förenkling
i skatternes utgörande. Detta dess yttrande är i sanning nedslående,
då det temligen oförtäckt antyder hvilka reformer vi
i öfrigt hafva att ifrån närvar. Styrelse förvänta, när ett verkligt
för handen varande lidande inom en betydlig menniskoklass förklaras
icke ens kunna komma under öfvervägande. Har jag misstagit
mig om Hr Justitie-ministerns yttrande, så är det lätt att
rätta, och jag är färdig att när sorn helst göra ursäkt för mitt
misstag.
Jag öfvergår nu till den anmärkn. jag gjort emot ett äskadt
anslag af 100,000 r:dr b:co för första hufvudtiteln. Denna min
anmärkn. blef redan i förra plenum upptagen af åtskilliga talare.
Bland dem var en som ansåg anslaget böra sä tillräckligt tillta
-
Den 30 November f. m.
75
gas för behof af resor i utlandet. Det är väl möjligt, och jag
vill ingalunda bestrida nyttan för sådana personer af resor i främmande
länder, för så vidt som derigenom kan vinnas kännedom
om deras förhållanden; men, mine Hrr! jag har mig äfven bekant
ifrån dem, som voro gamla, då jag var ung, huru inflytandet
på landet af Gustaf lilis resor i utlandet bedömdes, samt
hvilka fördelar landet skördade af dess vistande vid Ludvig XVis
yppiga hof. Jag har sjelf varit vittne till följderna af K.. Gustaf
IV Adolfs närmare bekantskap med Kejsar Paul; jag har se
dan
erfarit följderna af hans vistande i Tyskland 1804; och jag
tror att många med mig ännu lära minnas dem. Jag är för min
del, mine Hrr! mycket osäker om från sådana resor hemföras
sympatier för folket eller för deras motsatser, och för dessa utländska
Furste-sympatier får jag uppriktigt erkänna, att jag ingalunda
är böjd att tillstyrka några stora anslag.
Ilär har blifvit sagdt, såsom skäl för ifrågavar. anslag, att
vår nuvar. Konungs appanage såsom Kronprins var enahanda.
Detta, mine Hrr! blir aldrig något skäl; det bevisar intet, mindre
än intet, då det ovedersägligen är folket, som beviljar, hvilket
bevisas deraf, att anslaget måste begäras, och för öfrigt tror
jag verkligen, att detta appanage var större än H. K. H. Kronprinsen
dä i sjelfva verket hade behöft, och det utgör således
blott ett ibland bevisen för II. Stis mindre grannlagenhet, alt för
sådana ändamål skära breda remmar ur landets hud. Vi veta
från den tiden att R. St. gingo så långt, att vi på en gång hade
3 regenter som kunde successivt fungera för hvarandra, utan
afseende på hvad grundlagen stadgade, ulan med blotta hänsyn
lill dynastiska inbillningar.
Att det, utan brist på loyåtet, vid förändrade förhållanden
går an att nedsätta appanager, torde jag få bevisa genom ådagaläggandet,
att appanaget för Drottning Victoria vid dess tillträde
till thronen minskades med omkring 238,000 ridr bieo. Således
är exemplet alldeles icke så fasansvärdt, och det bör icke väcka
någon så stor förundran att ett sådant förslag kan utgå från den,
som vid föregide fråga af samma art alltid yttrat sig i samma
anda, och under öfvertygelsen af representantens pligt, att väl
väga det äskade behofvels nödvändighet och vigt, innan tillstyrkan
lemnäs lill något anslag, af hvad beskaffenhet som helst.
Till närmare utveckling af mitt yttrande om Prins Carl
Augusts appanage, hvars sanningsenlighet man velat bestrida, får
jag nämna, att sjelfva anslaget till honom var endast 24,000
ridr b:co, hvartill lades 12,000 ridr i respengar; men detta anslag
bifogades det uttryckliga tillägg, att för händelsen af II. K.
Höghets förmälning, så skulle sjelfva anslaget förökas med 24,000
ridr, hvarigenom det sammanlagdt med respenningarne för sådan
händelse skulle uppgått till 60,000 ridr. När Prinsen af Ponte
Corvo sedan kom till Sverige för att stödja en ålderstigen, lill
helsa och krafter försvagad Konung, då han kallades ifrån sin lysande
bana såsom marskalk af Frankrike ifrån Kejsarriket; då ansågo
sig R. St. icke kunnna erbjuda honom mindre än 66,666
76
Den 30 November f. m.
r:dr 32 sk. (välförståendes alt lian då redan hade familj, hade
håde Prinsessa och barn), således 6,666 r:dr 32 sk. mer än
hvad Carl August för dylikt fall skulle hafva haft. Allt hvad
sorn här ordas, mine Hrr! om kursskillnader och prisskillnader,
får förlåtas mig att jag icke kan gå in uti. Först och främst så
är jag allt för litet finanskarl, för att gå in i dessa förhållanden;
men hvad jag dock bestämdt minnes är, att 1811 var kursen
136 sk. Hvad jag också vet är, att de flesta förnödenhetsartiklar,
såväl för nninbehof som för beklädnadsbehof, kosta vida
mindre nu än då. Hvad kaffe och socker gällde då, hafva många
af oss i minne, och hvad de gälla nu, det vela vi också. Derifrån
kunna vi hemta en ledning för vårt omdöme. Dessutom är
förhållandet alldeles icke detsamma nu som då, efter vår nuvar.
Kronprins har bröder, för hvilka äfven ökade anslag torde komma
att i fråga sättas.
Ulan all veta hvad Hr von Hartmansdorff egentligen menade
med sina enfants de france, när han framställt dem såsom
tillämpning för hvad han nu ville förorda, så beklagar jag att Hr
von Hartmansdorff råkat att denna gång hemta sina argumenter
från en tid, som långt för detta icke mera i dessa hänseenden lemna
några tillfredsställande inom det land, hvarifrån de hemtas,
och som der lefver i ett temligen förhatligt minne. Benämningen
i Frankrike af les enfants de Prange, sammanbinder sig med
Ludvig XIV:s bekanta yttrande: ”1’etåt c’est moi”, och jag vill
icke förmoda, att Hr von Hartmansdorff vill i afseende derpå leda
sig ifrån det ena förhållandet till det andra; men om han
dermed förstått att för Sverige det bör gälla lika rätt för bröder,
så skall han i mig hafva en säker bundsförvandt, emedan jag icke
kunnat göra mig bekant med skälen, hvarför en Kronprins skall
begåfvas högre än hans bröder, då jag icke erkänner praxis såsom
regel. Det är dessutom så obestämdt, hvilken ibland Arffurslar
som kommer att bestiga timonen; sådant är ett ödets spel, och
äfven i anseende dertill kan jag icke finna skälet hvarföre för H.
K. H. påkallas en hofhållning, som gör det äskade höga anslaget
behöfligt. Jag finnér något främmande att ingen vid detta tillfälle
tagit i betraktande och alt här aldrig blifvit omnämnda de
200,000 r:dr b:co, som från riksg:s-kont. utgå till dynastien och
som således i ganska betydlig mån ökar första hufvudtiteln med
betydliga tillgångar för de erforderliga behofvens fyllande, likasom,
att man synes alldeles vilja förbigå Konungariket Norriges
bidrag, som skulle de båda folken icke äga anspråk, att pä grund
af unionsförhållandena tillgodonjuta ömsesidig lindring uti första
hufvudtitelns bekostande. Om Statsråds-prolm hade innehållit
något annat än ett enkelt tillstyrkande, om betänkligheter inom
konseljen yppat sig, så är jag säker att det begärda anslaget hade
blifvit så slälldt att det kunnat och bordt af R. St. beviljas. Hvad
som nu kommer att ske ligger utom gränsen för mitt bedömande,
men jag hade ätminslone under så beskaffade förhållanden
icke lastat mig dervid. Om den grannlagenhet för R. St. af
Konungens rådgifvare hade blifvit iakttagen, alt vid detta, såsum
Den 30 November f. m.
77
vid flera föreg:de tillfällen, det äskade anslaget äfven bade innefattat
en bestämmelse rör:de den tillökning, som bade blifvit behöflig
för händelse af 11. K. II. Kronprinsens förmälning, sä hade
jag äfven haft mindre att påminna vid förslaget. Nu måste nödvändigt
den, som ,icke handlöst kastar ut folkets medel, den som
anser sig pligtig att följa sin öfvertygelse om hvad som är det
rätta häruti, falla på den tanken att man begärt detta anslag till
en början, för att sedan komma efter med ett litet appendix och
begära mera. Det är derföre jag nödgas tala deremot. Diskussionen,
mine Hrr! i detta ämne är utan tvifvel obehaglig, men obehagligast
är den säkert för den, som ansett sig tvingad att här
upptaga denna fråga; och jag tager mig friheten att blott fråga:
hvems är felet ? Tror man att upplysningen icke äfven sprider
sig till de lägre klasserna inom samhället? Tror man att det icke
numera är en allmänt bekant sak, alt Amerikas president, Statschefen
för ett samhälle med 20 millioner menniskor, har endast
100,000 r:dr r:gds i årligt anslag? Tror man då, mine Hrr! att
en sådan propos. som denna hade bort aflöpa utan anmärkmr?
Jag tror för min del att det vore en olycka för Sverige och särdeles
för detta hus, mine Hrr! om icke vid detta tillfälle någon
röst äfven inom detta rum hade höjt sig emot det äskade anslaget,
med påstående, att, för en ung man vid dess första inträde i
verlden, det är för mycket begärdt, och att ämnet af dem som
bordt vara mera bekanta med förhållandet varit något lösligt behandladt.
Dessutom får jag anföra till styrka och bevis för mitt
yttrande i afseende på jemförelsen med livad Prins Carl August
och Prinsen af Ponte Corvo fingo sig anslaget, att de hade då
inga bidrag ifrån Norrige och att i närvar, stund II. K. H.
Kronprinsen bar 26,000 r:dr från Norrige; således 1000 r:dr
meia än härifrån. Detta gör en sammanräknad summa af 51,000
r:dr. Ur mina anteckningar befinnes alt H. Ex. Hr Just.Statsministern
såsom skäl för de K. personernas doterande anfört, att
vår nuvar. Konung efter högstsalig H. M. K:n fått öfvertaga en
pensionsstat af 150,000 r:dr om året. Har Hr Just.Statsministern
verkligen trott att ett sådant argument skulle verka på mig
eller på hvilken som helst som litet grundligare deröfver tänker?
Dessa pensioner, mine Hrr! hvartill medlen sammanskjutas af nationen,
skulle jag vilja påstå att de oftast utgöra en bestämd orättvisa
emot folket, på det sätt sora de distribueras. Hvilka personer,
hvilka klasser a'r det, som komma i åtnjutande af dem?
Hvilka klasser är det egentligen, som bidraga att inbringa medlen
till dessa skänker til! personer som kanske icke alltid åro väl
för t jente deraf, och hvars förljenster till fäderneslandet man aldrig
får sig bekant. Slutligen får jag säga, att om H. Ex, Hr Just.-  Siatsministern vid detta tillfälle i afseende på dess tjensteförhållanden
vid behandlingen af denna fråga kommit i kollision med
II. Ex. Hr Riksmarskalken, så förstår jag möjligheten af att sådant
kunnat inträffa ; men hvad jag aldrig lär mig förstå, är att
K. M.s öfrige rådgifvare icke gått mera på djupet med saken,
och dermed ådagalagt någon omtanka för både Konungens och
78
Den 30 November f. m.
landels bästa; men det lärer vara ett temligen verldsbekant fenomen,
att raan åtminstone vid de flesta tillfällen oell beklagligen i
alla länder lemnar sympatierna för folket der nere qvar, när man
stiger upp till taburetten.
Jag ber huset om ursäkt att så länge hafva satt deras godhetsfulla
uppmärksamhet på prof, men jag skall bjuda till att vid
kommande tillfällen godtgöra det genom min tystlåtenhet, då jag,
för sådant fall att jag finner ett förslag stå i strid med mina
åsigter, skall spara Ståndet att höra min opinion och taga min
tiliflygt lill voteringssedeln, hvilken jag, såsom en beqvämare utväg
både för Ståndet som hörer och för mig som talar, ämnar
att så flitigt som möjligt begagna.
Jag måste nu träda in på 4:de hufvudtitelns område. Jag
gör det icke utan ett visst obehag; men, mine Hrr! pligten får
i sådant fall taga ut sin rätt framför konsiderationerne. Såsom
utgångspunkt utber jag mig att få yttra den åsigten, att Krigsadministrationens
vuer under den framfarna tiden af ^ sekel hafva,
såsom det vill synas mig, helt och hållet inskränkt sig inom
den stora och med skäl beryktade Europeiska fältherrens förtröstan
på sig sjelf, på sin erfarenhet, på de tacksamhetsförbindelser
hvaruti särdeles den öfvermäktige grannstatens styresmän stodo
till honom, på dess å en vidsträcktare politisk öfversigt i afseende
å den tid han möjligen och med framgång synes trott sig
haft i sina händer grundade blick äfven in uti den kommande.
Då jag har sagt detta, mine Hrr! så uppkommer för mig ett
åliggande att åtminstone i korta drag teckna de grunder hvarpå
jag stödjer mig.
Mine Hrr! man begär här riksdag från riksdag, än hit och
än dit ökade anslag för befästningar och deras bestyckningar, der
ändamålet understundom visar sig tvifvelaktigt, och föga rigtadt
mot något öfverhängande behof. För krigsadministrationen måtte
faran icke synts så trängande, när vi ännu i denna stund, mine
Hrr! utan någon synbar tanka till förändring, hafva vår förnämsta
krigsmateriel här, när vi, utan att jag sport någon enda tanka
å äfvenlyret, ännu äga bankens hela silfverförråd förvaradt
här, under det att vår mäktiga granne begagnat detta tredjedels
förflutna sekel att anlägga en till alla delar fruktansvärd fästning
vid Bomarsund, hvarifrån, genom ett ganska lätt, ett ganska obetydligt
militäriskt steg, allt detta säkerligen kunde blottställas för
den största fara, utan att den på något sätt kan motas, hvarken
af Carlsten eller af Carlsborg. Det må förlåtas mig om jag
icke anser något för Sveriges försvar väl beräknadt hafva varit
tillgjordt, eller någon plau i sådant hänseende varit synlig, som
kunnat tillvinna sig del medborgerliga gillandet. Kunna dessa
förhållanden jäfvas, kunna de förklaras annorlunda än efter den
uppfattning jag här ådagalagt? Jag tillägger således ingalunda den
nuvar. krigsadministrationen något annat, än att under förändrade
förhållanden möjligen hafva för litet vidgat synkretsen i afseende
å det arf, hon ifrån fordna tider emottagit. Jag fruktar
också att de medel, som i synlig måtto för försvaret användas,
Den 30 November f. m.
79
icke alltid äro förvara förhållanden så ändamålsenligt beräknade;
och att grundsatsen för ett land af Sveriges konstruktion, alt under
freden på personalen spara allt hvad sparas kan, för att kunna
desto mera använda tillgångarne på materieln uti dess mest
vidt omfattande bemärkelse, icke visat sig så iakttagen, som måhända
varit önskansvärd!. Att uppställa fordringar för några
1000 man mer eller mindre här och der, liknar mera ett qvartals-förslag,
än det kan tillvinna sig anseendet af en försvarsplan,
som ingifver förtroende hos folket och derigenom så betydligt
lättar utvägarne att bevilja medlen.
Jag öfvergår lill detaljerna af Hr Krigsministerns anförande
emot de anmärkmr jag afgifvit.
I afseende å min mening rör:de arme'ens fördelning till 5
Militärdistrikter i st. f. de 6, bar Hr Krigsministern efter mitt
förmenande ingenting anfört, som lill det ringaste inverkat på
min slutsats, att de 6 varit ett misstag när ett kunnat indragas,
som mig vill synas utan skada för organisationens hållning, emot
hvilken jag dessutom skulle hafva oändligt att anmärka, om jag
ansåg lämpligt, att dermed nu upptaga tiden. — I afseende å
den indragne Distrikt-generals-lönens förvandlande till 5 generalspensioner,
hafva R. St:s begäran af 1840, att sådane pensioner
skulle inrättas, blifvit anförd; men dä R. St. icke anslagit medel,
får en sådan önskan anses som förfallen, och som dessa önskningar
understundom äro, nemi. ett sätt alt komma ifrån hvad man
ej vill bifalla.
När sålunda detta distrikt har blifvit indraget, så har jag
begärt StatsUtsk:s uppmärksamhet derpå (jag har icke sträckt mig
längre), samt ansett besparingen af 0000 r:dr böra komma Statsverket
till godo. Till följe af ett för mig oförklarligt förhållande,
är en generalsperson, som är i lika mycken vigeur som generalspersoner
kunna äga efter en fred gränsande till 40 år, bibehållen
vid lönen, men försatt i overksamhet, till kännbar rubbning
i organisationen. Jag Tinner icke något ändamålsenligt och
riktigt häruti, och sådana personela konsiderationer blifva svårt
för R. St. alt antaga såsom grundade anlednir för ökade anslag.
Hr Krigsministern har äfven emot den obetydliga anmärkn-.n
jag gjort angide fältläkare, anfört samma bevisning, som befinnes
vid den nåd. proposm bifogad. Jag är af den tanken, och förblifver
dervid, att dessa 20 fältläkare äro alldeles obehöfliga. Så
mycket som läkarevetenskapen utvecklar sig i vårt land, så mycket
som i allmänhet läkares antal ökas, så blir tillgången på läkare
säkerligen tillräcklig när behofvet inträder, och oaktadt Hr
Krigsministerns yttrande, så fortfar jag dock i det påståendet, att
detta anslag är alldeles onödigt med mindre krig inträffar, hvartill
jag Gudilof icke ser någon anledn. Vore det så, så vore ju
de 20 läkarne i full lifskraft för att skjuta undan de der gamla
fältläkarne, men sedan skola dessa fältläkare, som nu skjutas utur
vägen för de andra, i sin ordning undanskjutas, hvarigenom uppkommer
en hel serie af undanskjutna fältläkare, så att vi få en
sådan mängd af pensionsbchöfvande, alt medlen icke räcka till,
80
Den 30 November f. m.
ty någon gång måste det omsider stadna. När sedan den sis.t
tillsatte fältläkaren blir försvagad af ålder, så kan icke heller han
inträda i tjenstgöring om det behöfves. Således bl i f ver jag vid,
att anse den föreslagna åtgärden ännu alltför obehöflig.
I afseende på den förklaring Hr Krigsministern har gifvit på
de för gardet till häst besparade 20,000 r:dr, så har jag icke
kunnat fatta den. I den K. proposm är det klart uttryckt. Der
står upptagen en besparing på karl- och sadelmunderingar af
20.000 r:dr årligen. Deraf drager jag den slutsatsen, att det var
en effectiv besparing och icke någonting blott för att fägna inbillningen.
Nu finner jag deremot att med besparingen icke förhåller
sig alldeles så, men anmärkningsvärd! är det i alla fall, att
20.000 r:dr lia kunnat besparas årligen såsom det heter, d. v. s. att
för de 5 förflutna åren har en besparing af 100,000 r:dr kunnat
äga rum, om åtgärden varit vidtagen för 5 år tillbaka. Om den
varit vidtagen för 20 eller 30 år sedan, så visar det sig lätteligen
hvilken summa som derigenom skulle hafva blifvit Statsverket
besparad, och det må förlåtas mig, att jag icke kan på annat
vis se detta, än såsom följden af en felaktig administration, och
när sådana besparingar kunnat äga rum på ett ställe, så uppstår
tankan på att det kanske kunnat ske på flera ställen. Det är åtminstone
förlåtligt att man från den ena besparingen leder sig
till möjligheten af den andra, fast den icke råkat att till vägabringas.
Det är alldeles icke någon hemlighet huru länge man inom
representationen och i allmänhet ansett Lifgardet till häst hafva
kostat Staten mera än behöfligt vore. Nu tyckes det likväl vara
faktiskt bevisadt att förhållandet varit sådant. På samma sätt
kan det gå med de anmärkmr som nu anses obefogade. Det kommer
en tid härefter, som rättfärdigar dem, och som således rättfärdigar
anmärkmr, som oansedt många motsägelser, under en förfluten
tid blifvit gjorde, och lika lydande kan förhållandet blifva
i en framtid, i afseende å de anmärkn:r som nu göras. Jag anser
mig härvid derjemte böra förklara, att ibland de många uniformsförändringar
som jag öfverlefvat och sett vid Gardet till häst,
så har jag aldrig funnit någon så ändamålsenlig som den nuvar.
och till den grad med krigsbehofvet öfvensstämmande, som den
sednaste. Detta år något som jag alldeles icke bör undanhålla och
som jag lägger Hr Krigsministern till förtjenst, likasom arméens
hela beklädnad, hvilken jag anser i aldra högsta grad ändamålsenlig.
Hvad beträffar min anmärkn. emot det så betydligt stegrade
behofvet af fourageringen, så ber jag Hr Krigsministern och
eder samtlige, mine Hrr! hafva godheten ihågkomma, att jag icke
i afseende derå har gjort någon anmärkn., utan endast begärt
SlatsUtsk:s noggranna uppmärksamhet vid förhållandet; och har
det förefallit mig värdi att eftertänka huruvida det icke vore möjligt
att till besparing för Stats-verket (när fourageringsförhållandena
äro sådana) minska hästantalet, emedan jag tror att alldeles
ingen våda för försvarsverket deraf skulle kunna uppstå.
Jag
Den 30 November f. m.
SI
Jag kommer nu lill det med så mycken ifver af Hr Krigsministern
försvarade förslaget att inrätta en sappör-corps af 60
man, som jag verkligen ansåg för en obetydlighet. En sappörcorps
af 60 man, som skulle meddela hela arméen undervisning
i sättet att öppna löpgrafvar, göra minor m. m. dylikt, öfvergär
i afseende å tillämpningen mitt begrepp. Jag kan svårligen begripa
dess blifvande verksamhet, eller emot hvilka fästningar vi
skulle öppna löpgrafvar och minor om ej emot våra egna, och det
för nöje skull; men jag frånträder icke så lätt, hvarken i följd
af Frih. Cederslröms, af Krigs-ministerns och icke en gång af
Frih. Hermelins anmärkn. i detta hänseende, min åsigt att denna
corps hädanefter såsom hitintills må tillsvidare fä anses öfverflödig.
Det skulle möjligen kunna tillåtas mig alt hemta någon anledn.
till en sådan åsigt derifrån, att jag har sett en s. k. Raket-corps här
uppställas, emot hvilken den tiden anmärkmr gjordes och för hvilken
anslag nekades, och som nu så sakta och småningom försvunnit
ur beräkningarne så att den icke mera lärer finnas. Så torde
det också komma att gå med denna sappör-corps och andra institutioner
som utgå ifrån hugskott. Om Hr Krigsministern behagade
fästa uppmärksamheten vid hvad jag i detta hänseende uti
mitt yttrande öfver den K. proposm anfört, så grundade jag mitt
påstående om sappör-corpsens obehöflighet just derpå, att man
med den kunskap, med den färdighet, som den Svenska soldaten
företrädesvis framför alla andra äger i begagnande af spade och
yxa, hvartill äfven torde komma spett och hacka, med lätthet
torde kunna använda honom till sådana arbeten som tillhöra
en sappör. Jag tror att dessa kunskaper kunna för bättre köp
bibringas Svenska arméen; och dessutom om Svenska arméen, som
Hr Krigsministern yttrar sig, skulle behöfva anförare i mörkret
eller under fiendernas eld, så fordras säkerligen andra anförare än
sädane som komme att utgå ifrån en sappör-corps af 60 man,
hvars hufvudföremål synes blifva fångvården å Carlsborg, och af
hvilken man derutöfver skulle fordra, alt den inliemtade en sådan
djup ingeniörkunskap att hvarenda af dessa sappörer skulle efter
Hr Krigsministerns utsago kunna placeras att föra och leda 700
man. Såsom jag uppfattat meningen och sjelfva uttrycket i Hr
Krigsministerns yttrande, skulle dessa sappörer, likasom inom hvarje
god landthushållning är behöfligt, såsom orden folio sig, föreställa
Rättare inom armeen, således ett slags pådrifvare, och Carlsborg
komma att förete ett institut för ett nytt slag af rättarelärlingar;
men jag anser arme'en hafva öfver- och underbefäl tillräckligt för
att utan ökade kostnader åstadkomma detsamma. Derjemte får jag,
med min lilla erfarenhet ifrån förflutna tider, förklara, att jag alldeles
icke tror att Svenska arméens befäl är så obekant med Ingeniör-officerns
åligganden i hvad de omfatta fältbefästningskonslen;
och nog tror jag, att tanken på inrättandet af en profession,
för det rent praktiska af militär- eller krigsvetenskaperne vid våra
akademier, inom ett land, som ändå å allmän beväpning måste
beräkna sitt försvar, hade inom militär-budgetens fordringar bättre
1 il. ö
Den 3U November f. m.
försvarat sin plats, än den ifrågavar. sappör-corpsen synes kunna
göra det. Jag påstår visserligen icke att armeens officerare böra
innehafva ett fullkomligt ingeniörs-vetande, ehuru jag föreställer
mig att ganska många af deni hafva mycken kännedom i dithörande
ämnen, utan att derföre kunna uppföra fästningsbyggnader;
att de kunna leda arbetet vid löpgrafvars öppnande, och föra soldalen
i mörkret och under fiendens eld vid alla de fältarbeten, som inom
vår armée kunna förekomma, anser jag såsom otvifvelaktigt. Jag
förstår icke det tillämpliga i hvad af Hr Krigsministern blifvit
yttradt om klagomålen öfver brist på sappörer vid belägringarne
i Spanien, och det olyckliga inflytande bristen på sappörer dervid
utöfvat. Jag skulle derifrån lätteligen kunna låta hänföra mig att
beklaga, det vi, med beräkning å ett planmässigt försvar, äga inga
fästningar; och för min del skyr jag ingalunda att yttra, att om
vår krigs-administration för 30 år sedan, för J sekel tillbaka hade
något allvarligare fästat blicken på Bomarsund, så hade den väl insett
behofvet af befästningar inom ett så beskaffadt land som vårt,
och haft helt andra vuer än dem man sett varit följda. Jag säger,
mine Hrr! att ett land, sådant sorn vårt, behöfver i min tanka
i militäriskt hänseende befästas, men ingalunda ifrån den högvetenskapliga
åsigten hos våra ingeniör-officerare, alt befästningarne
skola göras såsom chatullmåkeri-arbeten, att det skall kostas på,
såsom vid Carlsborg, att göra allt så fint och vackert att man skulle
tro det vara afsedt att till den grad fängsla en fiendes skönhetssinne
att han skulle komma i frestelse att icke vilja skjuta derpå
derföre att det är så vackert och så fullkomligt utfördt. Jag skulle
vilja föreställa mig, att ett glest bebodt land, som vårt, mera än
något annat, behöfde befästningskonstens anlitande för beredandet
af förskansade läger på strategiskt beräknade, lämpliga punkter,
för vården af materiel och munförråder, såsom samlingsplatser för
beväring, der den vid krigstillfället kunde erhålla de 30 dagars
exersis, som då blefve af nytta, när verkningarne deraf genast komme
att användas.
Sådana förfoganden, mine Hrr! synas i synnerhet vara behöfliga
för en sådan försvarsplan som den man hos oss antydt såsom
hufvudsakligen grundad på beväringsskyldigheten, och byggd
på förtankan alt kunna, i händelse af motgång, finna nödigt värn
emot förföljelsen och tillfälle att efter hemtade krafter åter rycka
i fält, alt skapa skydd för malförråder, hvilka i ett fattigt land
kanske utgöra det starkaste vapnet emot en fiende som måste medföra
alla behofven för sitt underhåll. Jag åsyftar ingalunda att
nu framkalla förslag till någon sammanförd befästningsplan! Jag
har blott velat antyda, att krigs-administrationens vuer under §
sekel möjligen kunnat lemna andra resultater, än under fredens
lugn utslitna kläder, och vid lustläger uppäten mat. Till något
för fosterlandsvännen tillfredsställande resultat, blifver det likväl
omöjligt att i dessa delar komma på annat sätt, än att på en stående
armée bespara öfverflödiga utgifter, för att vinna tillgångar
tdl det planmässigt nödvändiga, och det är derpå som mina yttranden
hafva gått ut.
Den 30 November f. m.
83
Hr Kr igsministern liar gjort anmärkn. emot hvad jag yttrat
ang:de beväringens vapenöfningar. Ja, mine Hrr! inom detta rum
finnes så många militärer att jag vågar vädja till deras omdöme,
huruvida det finnes någon, som tror alt beväringsexersiserna hafva
verkat på annat sätt än det jag uppgifvit, nemligen för det politiska
ändamålet att bibehålla menigheten vid känslan af deras beväringsspligt.
Jag kan åtminstone icke göra mig något annat begripligt;
och emot den ringa erfarenhet, jag ägt om villkoren
för soldatbildning, strider det fullkomligt, ty hvad som af bevärings-exersis
för en gång vinnes i år, det förloras inom nästa år,
och deraf finnes 2 eller 3 år sednare alldeles intet i behåll; men
förlusten af den utgifna kostnaden står alltid qvar. Jag ber Hr
Krigsministern observera att jag talar emot de ändamålslösa kostnaderna,
som icke medföra något gagn, och att det är med dem
jag önskade hafva annorlunda släldt.
Emot den af mig yttrade tanken, att det skulle vara mera
nyttigt, och af en större inverkan än man kanske i början föreställer
sig, om det vore möjligt att komma derhän att de beväringsskyldige
beklädde sig sjelfve, har det blifvit anfördt, att det
står i strid med K. Rescriplet af d. C November 1834, som säger
ali det strider emot beväringspligten alt komma med några sådana
förslag. Detta är något som jag alldeles icke förstår, ty frågan
är väl alltid fri, då den är ärlig. Jag tror icke det vore omöjligt
att få allmänheten att gå in på ett sådant förslag, om man sade:
ni får så och så mycket om ni går in på att hålla en beväringskarl
med rock och byxor och med en mössa. Behofvet af kask
för beväringen kan jag alldeles icke inse, och om den Franska arméen
på sina röda byxor har kalkylerat en besparing af 32 sk.,
så är det alldeles icke att lemna ur sigte att bos oss göra en besparing
på beväringsynglingarnes beklädnad. Om man kunde komma
derhän, om det blefve ett gemensamt sträfvande inom kommqnerna,
att uppfatta sjelfva tankan härpå, att förmå allmogen
till allmänt antagande af den militära dräglen, så skulle i min
tanka detta utöfva eli af de aldra största inflytanden på vårt försvar,
ty hvad som utgör början för soldaten, är beklädnaden. Det
är för honom öfvergången från bonde lill soldat, då han får rocken
på sig. Om vi alla voro klädda på delta sätt, hvilket jag
icke anser omöjligt, när på 1770-talet ett kungligt tycke förmådde
alt utkläda hela den bildade befolkningen såsom tjurfäklande
matadorer, kunde en ganska betydlig besparing vinnas.
Här är en punkt, som icke är alldeles ovigtig för en bonde
och rotehållare såsom jag. I K. M:s nåd. propos. står, att
71,000 r:dr äro besparade på kronans andel i lifmunderingarne;
men K. M. vill det oaktadt icke föreslå någon nedsättning
af anslaget. Jag kan icke förstå detta! Hr Krigsministern
har visserligen upplyst att besparingen blott varit 16,000; men
hvartill då en annan siffra än den rätta? Min förmodan är, att
armeens beklädnad nu utgår på ett vida mera öfverflödigt sätt
ån som behöfdes. När jag säger ”öfverflödigt sätt”, så är det der
6*
-
84
Den 30 November f. ni.
före, att jag bort sägas att inom alla reg:ten finnes ny, brukad
och understundom requisita till ännu en beklädnad; oell om ej
så är, så lärer misstaget lätteligen kunna upplysas; och det är under
af mig yttrad förutsättning, jag ville komma till den slutsats,
att det bos oss med soldatbeklädnaden går rundligare till än vederborde
inom ett land, der jordbrukaren drager tyngsta delen i
bördan.
Det har bär blifvit sagdt af Hr Krigsministern, att rotehållare
hafva blifvit lindrade i åtskilligt, såsom t. ex. med frikallelsen från
passevolans. Jag tager mig friheten återföra i bans minne om detta
just gått med torra ögon, och hvem som stridt för detta mål med
den tillfredsställelsen alt slutligen hafva kommit dit. Det rätta
måste slutligen alltid taga ut sin rätt snart sagdt i allt. Att en
krigsadministration, som ej ådagalägger större vuer uti sina planer
och som icke iakttager de aldra möjligaste besparingar, aldrig
kan vinna några sympatier hos folket eller dess ombud, tror jag
mig med säkerhet kunna säga.
Hvad beträffar sallpeterfonden, så är den, och har från sin början
varit en allt för kuriös fond. Numera är det icke någon
orättvisa emot någon särskild samhällsklass då man anordnar anslag på
denna fond, men jag minnes mycket väl, ty det var icke längre
bort än vid 1823 års riksdag, då man tog saltpeterfonden, som
var tillkommen genom hemmansägares skatt, för att bestrida kostnaden
för dåvar. Kronprinsens resa och förmälning. Det var således
hemmansägare som allena fingo bekosta denna resa och utgifterna
för hofvet, men alldeles icke Staten. Nu är det en för
alla känd sak alt frambringande af saltpeter ingalunda är en naturlig
näring för Sverige, ty salpeter köpes från flere ställen för
vida bättre pris än det hvartill den inhemska saltpetern kan tillverkas.
I afseende på hushållningen med saltpetern bar jag trott
vara nödvändigt, att den luttras till förvarande i kakor, då den
under sådan form kan förvaras huru länge som helst. I andra
länder, t. ex. i Italien och från Ostindien, får man saltpeter lill
vida bättre pris än den Svenska. Således anser jag för min del
att då saltpeterfonden, som nu utgår genom en beskattning på
folket, visar en besparing af 600,000 r:dr, som kan användas för
ett behof, hvartill fonden icke varit bestämd, så vågar jag förmo
da
att invändningen emot mitt påstående, att anslaget är alltför
stort, snart måste vika; ty icke afses med detta anslag att spara
ihop fonder; och af Revisorernas berättelse synes som tillgången
pä saltpeter vore ganska tillräcklig, jemte det fonden stigit till
ett så enormt belopp. Hr Krigsministern har visserligen anfört
huru den inhemska saltpetertillverkningen betydligt varierat emellan
18,000 ända till 34,000 lisp:d, och att krutbrukens årliga
förbrukning utgjorde 28,000 lisp:d; men icke bevisar detta, att
sådan fond bör samlas för att derpå kunna anvisa tillgång för anslag
vid förefallande behof. Då nu dessa medel finnas, så måste
de väl förräntas, ty icke kan jag föreställa mig att de ligga inlästa
i Krigs-collegii kassor, men icke heller år det meningen att
Den 30 November f. m.
85
de skola utgöra fond för en slags diskont eller låneinrättning. Jag
skulle då hafva misstagit mig mycket om förhållandet.
I afseende på hvad som emot mitt anförande blifvit sagdt
om Eskilstuna gevärsfaktori, så får jag först och främst erkänna,
att, genom en misskrifning i mitt anförande, jag har nämnt
att blott 2 gevär blifvit approberade. De hafva varit 4. Jag
förstår egentligen icke hvad Hr Krigsministern har velat säga
dermed, att från ett Statens faktori ibland de gevär, som företes
lill approbation, funnits 53 som blifvit ansedda reparabla. Ar
detta förklarligt? och procederar man så vid de enskilta faktorierna.
Kosta deras gevär lika mycket som Eskilstunas, så är
att befara att de icke skola bära sig; men nu är della icke händelsen.
Det är på detta sätt det hos oss går till vid hushållningen
med Statens medel; man kastar hort 180,000 r:dr, för att
få blott reparabla gevär! — I sanning ett profstycke på organisationsförmågan
hos oss.
Här återstår mig ännu alt svara för ett yttrande, som jag
skall be att få framställa. Jag har vågat det yttra, och det måtte
åtminstone icke läggas mig till last såsom en inconseqvens, efter
jag redan för 25 år sedan yttrade detsamma, nemi. att Sverige
mera än andra länder behöfde njuta frukten af en fredsfot.
Jag begick då det felet att, af en kanhända för stor omtanka för
sjelfva krigsbehofvet, icke sträcka min fordran längre än att begära
någon del af den indelta arméens ställande på vakansafgifter.
Jag blef redan vid det tillfället bemött med den ganska riktiga
och vigliga anmärknm, att de roteringsskyldige icke dervid
något vunne. Saken gick icke heller då till någon påföljd, och
det med rätta, i anseende till det felaktiga i framställningen. Numera
inskränker jag mig ingalunda dertill, ty nu påstår jag alt
med beväringspliglens nuvar. beskaffenhet, så är det ett ovillkorligt
åliggande för lagstiftaren, att lindra roteringsbesväret, och jag
säger alt om halfva roteringen står qvar, så är det i min tanka
tillräckligt och verkar ungefär lika mycket, som om det hela finnes
för att lemna biträdet af den stam en beväringstrupp behöfver.
Hr Krigsministern har härvid tagit mycket illa vid sig.
Han har ganska vackert ordat om indelningsverket, här egentligare
roteringsverket kalladt, såsom hafvande utgjort Sveriges
värn; men hvad det värnat, hår jag icke af historien varit i
stånd att utleta. Åtminstone har det icke varit Sveriges landa
mären!
del torde man med all trygghet kunna påstå. Det svassaude
uttrycket af Sveriges palladium, och förräderi, att dermed
vilja åstadkomma någon ändring, har äfven blifvit anfördi; men
frasernes lid är i det närmaste förbi; och om jag icke redan
alltför länge tagit R. o. Adis uppmärksamhet i anspråk, skulle
jag härvid ännu hafva ganska mycket att yttra. Det är godt och
väl, mine Hrr! att grunda Sveriges försvar på stående armeen
och dess förstärkning med beväring, men det förhåller sig icke
så. Jag bar sett i sjelfva den s. k. försvarsplanen yttras alt satsen,
att man skull gä man u?• huset icke mera gäller, utan är att
anse som en vådlig villfarelse; men jag tror det icke. Jag tror
86
Den 30 November f. m.
att för ett så beskaffadt land sora Sverige, med de krigslillfällen
som här kunna komma i fråga, så blir det icke någon annan utväg,
så vidt man icke vill uppoffra sin sjelfständighet. Vår lid
bar sett den vackraste stående armée, en af de briljantaste, som
kanske någonsin funnits, nemi. den Polska, med en kärna qvar
från Franska Kejsaretidens slagtningar och segrar, vi hafva sett
den hålla sig ganska vackert, och öfver förmodan länge nog, men
vi hafva sett den slutligen duka under, och hvarföre, mine Hrr!
— jo derföre, att icke Polska nationen deltog uti försvaret, derföre
att man icke gick man ur huset. Om man hade så ställt
sina förhållanden, sä att det varit någon anledn. för de lifegna
att gå man ur huset, alt uppoffra sig för ett fädernesland, så
tror jag alt kampen visat en annan utgång. Tchercasserne lemna
äfven anledn. till en sådan tro.
I afseende på 5:te hufvudtiteln, så har emot mig blifvit anfördt,
att jag yrkat indragning af de 2:ne machinist-officerarne. Jag
vidblifver min tro, att bebofvet af dem ännu icke på långt när är
för handen.
I afseende på hvad man påmint emot mina anmärkmr vid
öde hufvudtiteln, så är jag fullkomligt tillfredsställd med hvad
Gr. Platen i detta afseende yttrat, ojemförligt mycket bättre än
jag skulle kunnat göra det. Hr Just.Statsrainistern har upplyst
alt den af mig yttrade mening, att den föreslagna nya organisationen
af Bergs- och Comm.collme skulle vara grundad på föredömet
af länsslyrelserue, lärer vara eli misstag, då Gen.tullstyrelsen
deremot skall utgöra modellen för denna nya organisation, hvilket
synes mig vara föga skillnad; och hvad den af Hr Just.ministern
såsom ett organisationsbevis omnämnda lägre rangen för
chefsplatserne vidkommer, så anser jag det af föga betydenhet då
lönerne bibehålla sin fordna presidentmässighet. Jag har icke
blifvit öfvertygad om nyttan af att dessa inrättningar ställas så
som skett. F. d. Inrikes-ministern har äfven i ett föregtde plenum,
såsom jag vill minnas, anfört det skål emot att annorlunda
organisera dem, att grundlagen lade hinder deremot. Detta
är ett inkast, som af mig icke kan antagas, ty när vi hafva väntat
så länge, så kunde vi ganska tryggt hafva väntat intill dess
ett förslag till grundlagsförändring i denna del äfven från K. M.
utgått, då det är K. M:s rättighet att afgifva dylika propos:r; men,
mine Hrr! här uppstår verkligen ett annat förhållande, hvarpå
jag äfven vågar fästa StatsUtsk:s synnerliga uppmärksamhet, nemi.
att sjelfva lönerna för de der föredragande commerce-råden och
hvad de heta, äro föreslagna till vida högre lönebelopp, än våra
nuvar. hofrälts-råder, assessorer och krigsråder uppbära; och
min öfvertygelse är likväl, mine Hrr! att dessa nya tjenstemän
icke få så mycket att göra, som säkerligen hofrätternes ledamöter.
Jag minnes nu ingalunda huru förhållandet är, men jag påminner
mig att vid 1827 års revision hafva sett huru få göromål
vid åtskilliga af dessa verk förekommit, och sedan den tiden
vill jag minnas att många mål blifvit från deras handläggning
skiljda. Bifallas nu dessa löner för ifrågavar. nya embets-verk,
l)en 30 November f. m.
87
sä komma straxt efter, och det med rälta, fordringar fran alia
andra, som stå i parité med dem, och de skola säga: hvarföre
skola icke vi också få lika stor lön, som hafva mer att göra; och
jag tror att H. Ex. Hr Just.Statsministern skall dela min åsigt i
det afseende!, att ett hofrätts-råd säkerligen har mer att göra och
mera ansvarsfulla göromål än de föredragande eller biträdande
råden i de nu ifrågavar. verken. Jag anhåller att dessa mina
anmärknir måtte få åtfölja remissen af den K. propos:n till
StalsUtsk.
De ofvan åberopade Statistiska beräkningar, voro af följande
innehåll:
Beräkning öfver Kronoskatte-hemmanet ett Mantal
Berga i Sorunda socken’, inkomster och oncra
för år 1840.
Ordinarie Ränta
194: 45.—
Kronotionde
8: 16.—
Mantalspenningar för 8 personer . .
4:
Bevillning efter 1 Art
1: 24. —
För egendom efter 2 Art. (Tax.-vär-
de 2,800)
5: 28. 10.
Båtsmansrolering
Kurhus-afgift
— 24.—
Folkskole-afgift
1: 24.—
Fittja hållskjuts d:o
8: 42. 8.
Väghållnings d:o för Pihlkrogsvägen .
7:
Snöplognings d:o å d:o
1: 20. —
Debetsedel
— 8. —
Kyrkoherde-lön
18:
Comministern
Klockare och Skollärare
3: 24.—
Kyrkovaktaren
1:
Fattigvård och Barnmorska ....
(>: 32. —
Fjerdingsmans lön
2: 32.—
Häradsljenarn
— 4. —
Brandstodsafgift och rofdjurs-premier .
1: 24.—
Riksdagsmans-arfvode omkring. . .
1: 16.—
Byggnadsvirke till årliga reparationer,
jern och smide till häslskor och
redskap för 5 åboer
30:
Byggnad och underhållskostnad för kyr-
ka, kyrkoherdeboställe, fattigstuga,
sockenstuga, skolehus, tings- och ar-
Transport 30: — —
15 a n c o.
229
18
2 (i
12
287
41
46
24
12
28
10
äS
l)en 30 November'!, ro.
Transport 30: —
resthus, bro- oell vägbyggnad inom
socken  6: —
Utsäde 1£ l:a hvete å 10: . . . . 15
8 t:r råg a 8:
t:a korn ä 6: 32
„ bafra a 3: .
64
6
3
„ 12 l:r potates å 2: .... 24
i» 2 t:a ärter å 10: ....
32.
Summa Summarum
Afkastning af 1^ t:r hvete a 5 kornet
7£ t:a k 10 r:dr ... 75
„ af 8 t:r råg å 5 kornet 40
t:r ä 8 r:dr .... 320
„ af 1 t:a korn å 5 kornet 5
t:r ä 6: 32 33
„ af 1 t:a hafra ä 3 kornet
3 t:r å 3 r:dr....
„ af ^ t:a ärter ä 3 kornet 1$
t:a a 9 r:dr .... 13
» af 12 t:r potates å 5 kornet
60 t:r å 2 r:dr . . . 120
Höafkastningen utgöres af omkring 40
sommarlass af 25 lisp.d per lass till
det mesta kärrhö, hvarmed födas 5
st. hästar, 8 st. kor, 15 till 16 st. får.
Korna påföras en afkastning af 16: 32.
utföres med 133: 16.—
Afkastningen af fåren utföres till 2 r:dr
per st 32:
16.—
24.—
Banko.
287
36
117
HÖ
570
Summa Summarum
165
736
28
40
16
Då utgiftssumman 440: 12. 6. drages ifrån afkastningen 736:
8. visar sig en rest af 295: 8. 6., hvaraf de 20 personer, sora på
hemmanet förefinnas, skola hemta såväl sina lefnads- som klädnadsbehof,
hvilket för sjelfägande odalmän synes lemna ett alltför
klent kosthåll, hvilket också i verkligheten är händelsen.
pen 30 November f. m.
89
lieräkniny öfver Rronoskatte-hcmmanet ett Mantal
// österby i Sorunda socken; inkomster och oncra
för är 1846.
B a
n c o.
Ordinarie ränta
190: 27.
Kronotionde
8
16.
Mantalspenningar
5
12.
—
Eganderätts bevillning
7
2.
Bålsmansrotering
15
,
Kurhusafgift
1
15.
—
227
24
Capitations- och folkskole-afgift . .
7:36.
—
Fittja hållskjuts dito
8:42.
8.
Väghållningsafgift för Pihlkrogsvägen
7
—
—
Snöplognings d:o å nämnde väg . .
1
20.
—
Debetsedeln
—
8.
—
25
10
8
Kyrkoherdelön
18
—
—
Comministern
8
36.
—
Klockare- och Skollärare-lön . . .
7
—
—
Kyrkovaktaren
1
24.
—
35
12
Fjerdingsmannen
2
32.
—
Häradstjenaren
—
4.
—
Fattigvård och barnmorska ....
6
32.
—
Brandslodsafgift och rofdjurs premier
1
24.
—
lliksdagsmans-arfvode
1
16.
—
12
12
Jern och smide till hästskor och red-
skap för 9 åboer å 4 r:dr hvardera
36: —
—
Byggnads- och underhållskostnad för
kyrka, kyrkoherdeboställe, fattigstu-
ga, sockenstuga, skolehus, tings- och
arresthus, bro- och vägbyggnad in-
om socken
O
6
—
—
42
—
—
Åkern innehåller uti areal 29 tunni.
8 kappl., samt dessutom 3 tunni.
uti tomtetäppor.
Utsäde 2 t:r hvete å 10 r:dr .
20
—
—
„ 8 „ råg å 8: . . . . ^
64
—
—
„ 3 „ korn å 6: 32
20
—
—
„ 1 t:a arter ä 10: ....
10
—
—
_ „ 4 t:r hafra å odlingar å 3:
12
—
—
„ 27 „ potates ä 2: ....
54
—
—
Lön för ti drängar ä 50: ....
300
—
—
„ 4 pigor å 25:
100
—
—
570
—
Summa
Summarum
~Ö12
10
~8
•JO
Den 30 November f. m.
Ba
n c
0.
Afkastning af 2 t:r hvete a 5 kornet
10 t:r ä 10 r:dr . . 100:
„ af 8 t:r råg å 5 kornet 40
t:r å 8 r:dr .... 320: — —
„ af 3 l:r korn å 5 kornet
15 t:r å 6: 32. . . . 100:
„ af 1 t:a ärter å 3 kornel 3
t:r å 10 r:dr .... 30:— —
„ af 4 t:r hafra å 3 kornel 12
l:r ä 3 r:dr .... 36: — -—
„ af 27 t:r potates ä 5 kornet
135 t:r å 2 r:dr . . 270:
856
—
A skogsmarken finnes ängsslätt till 73 tunni., som
lemnar omkring 100 lass hö å 25 lisp:d pr lass,
hvarmed framfödas 9 par hästar samt 12 st. kor,
hvilka ä 16: 32 per st. lemna en afkastning af
200
—
—
Skog till detta hemman innehåller 486 tunni, för
det mesta mycket medtagen, men anses kunna
för ägarne inbringa en summa af 100 r:dr b:co
för hvarje af de 9 ägarne, hvadan inkomsten af
skogen för det hela utföres med
900
—
—
Summa Summarum
1956
—
—
Då utgiftssumman 912: 10. 8. drages ifrån inkomsten 1956,
uppkommer ett öfverskott af 1043: 34. 4., hvaraf de 35 personer,
som på hemmanet förefinnas, skola hemta såväl sina lefnadssom
beklädnads-behof, och hvartill då belöpa 29: 18. på hvarje
person för hela äret.
Beräkning öfver Kronoskatte hemmanen Q: ne oförmedlade
mantal Illista i Sorunda Socken; inkomster
och onera för år 1846.
12.—
36. —
36.—
21. 7.
Ordinarie Ränta 270:
Kronotionde  14:
Mantalspenningar . -  3:
Eganderätts bevillning ..... 5:
Bevillning efter 2:dra Art  11:
Båtsmansrotering 30:
Kurhus-afgift
Bränvinsbrännings-afgift  4:
Folkskole-afgift ......... 1:
Transport 5:21. 6
— 33:
1.
20.-
Banco.
335
335
42
42
Den 30 November f. m.
9]
B a
n c o.
Transport
5: 21. 6.
335
42
7
Finja hållskjuts afgift
17:37. 4.
Väghållnings d:o för Pihlkrogsvägen .
14:
Snöplognings d:o d:o
2: 40.—
Debetsedlarne
— 16.—
40
18
10
Kyrkoherde lön
36:
Corarainisterns
8:
Klockare och Skollärare . , . .
7:
Kyrkovaktaren
2:
53
—
—
Fattigvård och Barnmorska . . .
13: 16. _
Fjerdingsmans lön
5: 16.—
Häradstjenare d:o
— 8. —
Brandstods-afgift och Rofdjurs-premier
3:
Riksdagsmans arfvode
2: 32. —
24
24
—
Byggnadsvirke till årliga reparationer,
jern och spik till redskap för 9 å-
boer å- 6 r:dr hvardera ....
54:
Byggnad och underhållskostnad för kyr-
ka, kyrkoherdeboställe, fattigstuga,
sockenstuga, skolehus, Tings- och
arresthus, bro- och vägbyggnad inom
socken
12:
66
r
Utsäde Hvete 3 t:r å 10 r:dr . . .
30:
,, Båg 13 t:r å 8:
104:
„ Korn 2 t:r å 0: 32. ...
13: 16.—
,. Arter 1 t:a å 10: . . . .
10.
,, Bafra 5 t:r ä 3:
15:
,, Potates 24 t:r å 2: . . . .
48:
220
16
—
Summa Summarum
740
~5
5
Afkastning af 3 t:r hvete ä 5 kornet
15 t:r å 10 r:dr . .
150:
,, af 13 t:r råg å 5 kornet
65 t:r å 8 r:dr . . .
520:
„ af 2 l:r korn ä 5 kornet
10 t:r ä 6: 32 . . .
66: 32. —
,, af 1 (:a ärtor a 3 kornet
3 l:r å 10 i:dr . . .
30:
,, af 5 t:r bafra ä 3 kornet
15 t:r å 3 r:dr . . .
45:
„ af 24 t:r potates å 5 kor-
net 120 t:r å 2 r:dr .
240:
1051
32
—
Transport
1051
32
—
92
Den 30 November f. m.
Banco.
Transport
Tillkommer afkastningen af 15 st. kor
å 16: 32  250:
1051
32
—
d:o af IS st. får å 2 r:dr . . . 36:
286
—
—
Summa Summarum
1337
32
—
Uppskattningsvärdet för bevillning af dessa 2:ne mantal utgör
5,725. Hela jordvidden för båda hemmanen uppgår lill 168
tunni. 30 kappl., och då utgiftssumman 740: 5. 5. drages ifrån
inkomstsumman 1,337:32., så visar sig ett öfverskott af 597: 26. 7.
hvaraf de 30 personer som tillhöra hemmanen skola hemta såväl
sina lefnads- som beklädnadsbehof och hvarvid belöper 19: 27. på
person om året.
Beräkning öfver Kronoskatte hemmanet eli mantal
Söder Eneby i Sorunda Socken; inkomster och
onera för ar 1846.
Ba
n c o.
Ordinarie ränta
Kronotionde
Mantalspenningar för 11 personer
Bevillning efter 1 Art. . . . , .
För Egendom efter 2 Art. (Tax. vär-  de 3,200)
Båtsmansrotering med byggnadsunder-  håll
Kurhus-afgift
134: 43. 2.
8: 16.—
2: 36.—
1: 42. —
6: 19. 3.
15:
— 33.—
169
45
5
Folkskole-afgift för mantalsskrifne per-  soner
Fittja hållskjuts-afgift
Väghållnings-afgift för Pihl krogsvägen
Snöplognings-afgift å nämnde väg
Debetsedeln
1: 42.—
8: 42. 8.
7:
1:20.—
— 8: —
19
16
8
Kyrkoherde lön
Comministern
Klockare och Skolläraretjensten . .
Kyrkovaktaren
18:
4:
3: 24. —
1:
26
24
Fattigvård och Barnmorska . .
Fjerdingsmans lön
lläradsljenarns d:o
Brandstods-afgift och Bofdjurs-premier
Hiksdagsmans arfvode omkring . .
6: 32. —
2: 32. —
1: 24. —
1: 16. —
12
12
Transport
228
•>
1
J) p 11 3(1 November f. m. U3
Banco.
Transport
228
2
1
Byggnadsvirke till årliga reparationer,
jern och spik till hästskoroch redskap
30:
Byggnad och underhållskostnad för kyr-
ka, kyrkoherdeboställe, fattigstuga,
sockenstuga, skolehus, Tings- och .
arresthus, bro- och vägbyggnad inom
socken
6:
36
—
Utsäde 2 t:r hvete ii 10 r:dr . . .
20:
„ 8 „ råg å 8:
64:
„ 2 „ korn å 6: 32
13: 16.—
„ 2 „ hafra å 3:
6:
„ J „ ärter å 10:
5:
10 „ potates å 2: ....
20:
128
16
—
Summa
Summarum
392
78
1
Afkastning af 2 t:r hvete ä 5 kornet
10 t:r å 10 r:dr . .
100:
„ af 8 t:r råg å 5 kornet 40
t:r ä 8 r:dr ....
320:
„ af 2 t:r korn å 5 kornet
10 t:r ä 6: 32. . . .
66: 32. —
,, af 2 t:r hafra å 4 kornet
8 t:r å 3 r:dr . . .
24:
„ af ^ t:a ärter ä 4 kornet
2 t:r å 10 r:dr . . .
20:
„ af 10 t:r potates å 5 kor-
net 50 Ur å 2 r:dr
100:
630
32
—
Ilöafkastningen utgöres af omkring 40
sommarlass af 25 LU pr lass endast
kärrhö, på hvilket, utom hästar, fö-
das 10 st. kor, för hvilka utföres en
afkastning af 16: 32. per st. . .
166: 32. —
Afkastningen af 20 st. får utföres å
2 r:dr per st
40:
206
32
Summa Summarum
837
16
—
Då utgiftssumman 392: 18. 1. dragés ifrån afkastningen
837: 16., visar sig ett öfverskott af 444: 45. 11., hvaraf de 16
personer som på hemmanet förcfinnas skola iiemta såväl sina lefnads-
som beklädnadsbehof.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Det är ingalunda min
mening att här ingå i analys af möjligheten alt jemka grundskatterne
eller icke, och jag får pä förhand säga, alt jag möjligen kan
91
Den 30 November f. m.
misstaga mig i någon mindre siffra, emedan jag endast ur minnet
har upptecknat hvad jag nu går att anföra.
Vi hafva i Sverige icke mer än 6,666 säteri-egendomar.
Frälse-egendomar hafva vi 23,000 och kronoskatte äga vi 86,000.
Om jag fördelar dessa 6,666 säterier på de andra kronoskatte, så
blir denna jemkning ganska liten. Jag vill hlotl i förbigående
nämna detta.
Jag har egentligen fästat mig vid hvad Gr. Anckarsvärd i
sitt anförande yttrat i sammanhang med säteriernas afskaffande,
nenil. att det var tidens fil som bortskrapat dessa privilegier och
rättigheter. Jag kan icke medgifva att det är tidens fil, ty vi
känna hvar och en att R. o. Ad. sjelf afsagt sig dessa rättigheter.
Jag vill icke ingå i frågan huruvida det var till R. o. Ad:s båtnad,
som den gjorde det, men jag kommer lifligt ihåg tidpunkten för
afsägelsen; och att fäderneslandet deraf icke vunnit några särdeles
fördelar, det torde också vara .bekant.
När jag nu för 2:dra gången och i 2:dra plenum här hör
lalas om denna tidens fil för afskrapande af privilegier och rättigheter,
så torde det icke vara ur vägen anmärka, att vid de vigtiga
frågor, som framdeles förekomma i detta hus, man skall, i st. f.
tidens fil, få höra talas om dess kraf och fordringar, och det torde
således vara bäst, att redan från början betänka sig på att
man gör måttliga eftergifter, pä det att det icke efteråt skall komma
att sägas, att det varit af behofvet påkalladt och att man af
tidens Hl tvingats att göra det.
Hr Printzensköld, Carl: Då Gr. Anckarsvärd, till be
vis
mot H. Ex. Just.Statsministerns väl grundade anmärknrr om
den orättvisa, som skulle äga rum i händelse skaltejorden blefve
befriad från de onera, som från densamma utgå, har anfört åtskilliga
exempel på hemman i den ort Hr Gr. sedan 37 år tillbaka
bebor, och händelsen så fogar att äfven jag, ehuru i en icke
på långt när så vidsträckt mån som Hr Gr., har fastighet i samma
ort, må det tillåtas mig upplysa förhållandet, på det att R.
o. Ad. må deraf finna huruvida det är H. Ex. Hr Just.ministern
som har rätt, eller om det är Gr. Anckarsvärd, på hvars sida rättvisan
hvilar. Hr Gr. har nemi. anfört åtskilige hemman som
äro belägna närmastmin jordegendom. Dessa hemman äro Berga och
Wester Eneby. Afven jag har ganska väl haft tillfälle att underrätta
mig om det förhållande som der äger rum med åboerne.
I följe deraf får jag förklara, att desse åboer, hvilka Hr Gr. behagat
kalla ”arma skattdragande”, tvertom, så vida de icke, på sätt
Frih. Cederström vid ett föreg:de tillfälle yttrat, genom lättja och
liderlighet kommit af sig, äro ganska välbehållne, och hvar
och en, som stiger inom deras dörr, kan derom lätteligen öfvertyga
sig. Närmast intill mig är beläget ett frälse skattehemman
vid namn Wäggarö. Jag tror ej att jag misstager mig då
jag säger, att räntan på detta är lika hög som på de hemman Hr
Gr. åberopat (men denna ränta tillhör Hr Gr. sjelf, som således
torde vara närmast i tillfälle alt uppgifva räntans belopp). Hr Gr.
torde som frälseränteägare äfven känna åboerue på detta hemman,
Den 30 November f. m.
95
och tlå torde Ur Gr. lika med fnig kunna inlyga, att det inom
hela socknen knappast finnes någre åboer mera förmögne. Detta
torde bevisa, alt den skattebonde, hvilkens ränta icke är större
än frälsebondens, då denne nemi. till någon betalar frälseränta!],
icke är mera tryckt än denne sednare, såsom Hr Gr. sagt. Jag Talför
öfrigt tillkännagifva huruledes rättvisan fordrar att lenina skatterna
orubbade. Nyligen har inom Sorunda socken ett purt frälsehemman,
utgörande ett mantal, blifvit såldt för 11,500 r:dr b:co,
ehuru detta hemman icke äger mer än 12 tunnors utsäde och
knappast 30 lass hö i fodertillgång, samt har derjemte en allde
les
förstörd skog och alldeles nedruttna byggnader, f dessa dagar
är jemväl försäldt J kronoskatte hemman Berga, men märkom,
mine Hrr! endast för 1000 r:dr rtgds. Detta hemman är således,
i afseende på den skatt hvarmed det är belagdt, ej ansedt i köp
och salu värdt så mycket sora närande frälsehemman. Vill man
nu borttaga grundskatten, så blir ju en följd deraf, att man skänker
innehafvarne jemnt dubbla beloppet af hvad de för närvar,
äga, och jag hemställer till Eder, mina Hrr! om ett sådant förfarande
vore rättvist. På sätt 11. Ex. Hr Just.Statsministern anfört,
äro skälen mot detta förfarande så fullständigt utvecklade iskattejemknings-comite'ens
betänk., att derom ej är något vidare att säga.
Jag har med innerlig ledsnad afhört de anmäkmr Gr. Anckarsvärd
gjort mot Irsta hufvndtiteln. Jag hade önskat att de här
uteblifvit och ännu mer att de skäl han anfört icke här blifvit
uttalade. Jag kan ej i likhet med honom finna det ligga något
oriktigt i att man åt en ung thronföljare begär ett anslag, som är
lämpadt efter den plats han innehar inom samhället. Det vill synas
som skulle man vilja sätta konungafamiljen i lika kategori
med rikets embets och tjenstemän; och man har kommit så långt
på denna väg, att man ser i allmänna tidningarne huruledes man
parodierar anslagen för detta ändamål och jemför dem med de
som äro gjorde för kronans embetsman. Detta är något som, folden
hvilken älskar monarkien, älskar kronan, älskar konungamakten,
är i högsta grad nedslående. Gr. Anckarsvärd har sagt, alt
man begär nu detta anslag för att framdeles begära mera, i händelse
II. K. H. skulle förmäla sig. Jag hade trott att icke missförstånd
borde ligga till grund för bedömmande af ett sådant anslag
som detta. Man borde snarare gått ut från historisk synpunkt.
Då skulle Hr Grefven hafva funnit, att H. M. K:n såsom
ogift ägde ett anslag af 100,000 r:dr, att när H. M. i egenskap
af Kronprins förmälde sig, så äskade icke dåvar. Konungen
något ytterligare anslag till II. K. H:s hofunderhåll, och alt endast
en ganska ringa summa begärdes för H. K. H. Kronprinsessan,
under namn som jag tror af handpenningar. Besinnar man
detta och ingalunda förutsätter motsatsen, så finner man att, om
II. K. II. nuvar. Kronprinsen framdeles inträder i giftermål, deraf
ingalunda kan följa att något vidare anslag då kommer ifråga
alt för H. K. H:s hofhållning äskas.
Jag har likaledes med ledsnad hört huruledes Hr Grefven,
då något annat skäl ej kunnat begagnas emot H. Ex. Hr Just.-
90
Den 30 November f. m.
Statsministern, anfört, att man lemnar sympatierna för folket dernere,
sedan man uppnått högre embetsmannaposler. Jag erkänner,
och det veten j alla, mine Hrr! att jag icke innehafver någon
högre embetsmannapost, och jag delar sä mycket som någon
annan sympatierna ,för folket, men jag kan derföre ingalunda
tillåta mig att beständigt anföra de utomordentliga skatter, hvaraf
folket är tryckt, då vi veta och hvar och en oväldig skall
kunna intyga, att Sverige är måhända det minst beskattade land
i Europa.
Frih. Peyron: Jag har icke begärt ordet för att göra anmärkmr
mot de anmärkn:r Gr. Anckarsvärd nyss gjort emot mina
anmärkmr. Jag tror verkligen att nästan alla de anmärkmr,
Hr Grefven nyss omnämnde, här blifvit upplyste och i det till
StatsUtsk. öfverlemnade betänk, utredde. Jag vill blott, i afseende
på det Grefvens yttrande, att alla våra krigsförråd dem man
i andra länder kallar arméens rikedomar, blott finnas i Stockholm,
nämna att det är ett misstag; ty vi hafva ett för vestra gränsen
i Götheborg. Hvad åter beträffar de till krigsbruk tjenlige gevären,
nämnde jag för ett par limmar sedan, att deras antal gick
upp till 80,000, och af desse 80,000 äro 60,000 i Carlsborg; således
mätte det icke vara det förhållande Hr Grefven uppgifvit,
eller rättare sagdt klandrat. Det har blifvit anmärkt, att en generalsperson,
som nu händelsevis är i Stockholm, icke blifvit salt
i tjenstgöring. Jag frågar Eder, mine Hrr! om jag gjorde väl att
nu indraga i tjenstgöring denne general, som är fylld 70 år,
då det nu föreslagits att generaler vid 60 års ålder borde blifva
pensionsmässige?
Frih. Cederström, Jacob: Den diskussion, som nu ägt
rum och upptagit hela f. m. för R. o. Ad., har visat huru rätt
jag hade uti mitt yttrande i går, om följderne af att göra Konungens
propos. om Statsverkets tillstånd och behof till öfverläggningsämne
innan StatsUtsk. öfver densamma blifvit hördt.
Jag hade icke heller nu skolat begära ordet för att ytterligare
förlänga denna diskussion, om det icke förefallit mig nödigt
afvisa det försök, som blifvit gjort att fiska efter popularitet genom
fraser, hvilka ej äro grundade på något verkligt förhållande.
Gr. Anckarsvärd har nemi. yttrat, att tiden bortnött R. o.
Ad:s uteslutande rätt att besitta säterier m. m. Detta yttrade
står i strid med verkliga förhållandet. Vid 1809 års riksdag föreslogs
hos R. o. Ad. de s. k. koncessionerne eller jemkningarne
i RiksSt:s privilegier, hvarigenom R. o. Ad. afstod rättigheten
att uteslutande besitta frälseegendomar, under villkor att hvarje
Svensk man, af hvad klass han vara må, skulle tillerkännas rätt
att förvärfva all slags fast egendom, så på landet som i städerne,
med samma egendom åtföljande förmåner, att idka all slags näring
emot åtagande af deremot svarande borgerlig tunga. Jemväl
skulle tillerkännas samtlige medborgareklasser att all oroterad
jord i riket skulle med extra rotering beläggas m. m. Detta allt
gillades
Den 30 November f. ni.
97
gillades och fastställdes af Konungen genom allmän kungörelse d.
(» April 1810. Specifikationen öfver koncessionerna igenfinnes i 9
§ af riksdagsbeslutet d. 2 Maj 1810.
Härigenom funno rikets 4 Stånd att de personliga privilegierne
borde vika för allmän nytta, men deremot jordnaturens
olika förmåner förblifva oförändrade, utan afseende på hvilken
som deraf blefvc ägare. Särskildt åtog sig R. o. Ad. och föreslog,
att säterier skulle under krigstid deltaga till ^ i sådana
real-onera, som angingo kronoskjuts och inqvartering, emot det att
clereciets boställen och bergsfrälset likaledes åtoge sig enahanda
börda. Häraf torde H. St. finna, alt icke liden bortnött dess
fordom ägande rättighet alt uteslutande besitta säterier, utan dess
egne beslut för tillvägabringande af begreppet inom Svenska folket,
att alla ägde lika rätt att komma i åtnjutande af de fördelar,
de olika jordnaturerna medförde ägarne af privilegierad jord.
Hr Gr. Anckarsvärd har sökt styrka sine yttranden om de
tryckande grundskatterne för kronoskattehemman genom uppgifter
på den behållning någre heraman lemnat och antalet personer
som der skulle åtnjuta sitt underhåll, och vändt sig till mig i
egenskap af f. d. president i Kamm.colhm med den frågan, huruvida
något vore att invända emot den tafla han framställt öfver
krono- och skattejordens grundskatter. Jag bör icke vägra att gå
honom lill mötes med några upplysningar i ämnet, efter talaren
visat sig icke hafva reda på tillkomsten af grundskatternas beräkning
och deras förhållande till hemmanens beskaffenhet. Om man
vill i undervisningar och metoder för hemmans skattläggning efterse
huru många tunnland åker och lass hö af äng det fordras
för eli mantal eller hel gård, och sedan granskar efter sednare
kartor huru många tunnland åker och huru många lass hö af
äng nu på desse mantal förefinnas, så skall han, och en hvar
som verkställer en sådan undersökning, finna alt ett hemman,
om det nu skulle ånyo skattläggas, skulle komma att utgöra 4
eller kanske 6, med undantag likväl af sådane, der hela arealområdet
är så inskränkt alt sedan skattläggningstiden inga odlingar kunnat
ske.
Det inträffade vid 1809 års riksdag (just då när koncessionerne
i RiksStms privilegier proponerades hos R. o. Ad.) att en
ledamot af Ståndet uppträdde och förklarade sig begära, att R.
o. Ad. afsade sig alla slags privilegier, men likväl under villkor,
ali alla andra privilegier jemväl skulle upphäfvas, och att all
Svensk jord skulle dessförinnan ånyo refvas och undergå ny skattläggning.
Den värde ledamoten fick på e. m. samma dag emottaga
en stor deputation (rån det H. BondeSt., som tackade honom
förden liberala sjelfförsakande propos. han gjort; men då de dagen
derefter kommo underfund med alt det fordrades sekler för att
omrefva all Svensk jord, och att de genom förnyad skattläggning
skulle få mycket förhöjdt hemmantal emot det, som de,nu innehade,
så vände de honom ryggen och den värde ledamoten,
hvars namn är af alla väl kändt (det var nemi. Gr. Jacob De la
1 Fl. 7
9S
Den 30 November f. m.
Gardie) förlorade all sin popularitet hos det Hederv. St. vid samma
riksdag.
Jag hade icke nu anfört något om hemmanens grundskatter,
i händelse jag ej dertill blifvit tvungen genom Gr. Auckarsvärds
till mig riktade yttrande, ty jag hade ämnat vänta tills det högt
prisade förslaget om förenkling af hemmanens grundskatter blifver
föremål för öfverläggning; men jag får väl äfven då tillfälle
att tillrättavisa, hvad som egentligen innefattar popularitetsjagt der,
oell utreda det verkligen sanna förhållandet.
Innan jag lemnar ordet, anhåller jag hos Hr Landtm, och
H. St. all få göra en anmärkn. vid den K. proposm, nemi. vid
den rör:de fångars vård och underhåll. Den K. proposm upptager
en summa af 450,000 r.dr såsom förslagsanslag härför. Riksstaten
åter 470,072 r:dr 5 sk. 6 r:st. Ett missförstånd har alttså
vållat alt siffran i den K. proposm icke upptager i anslagssumman
löneanslagen för fångprester och vaktmästare vid länshäktena
och fästningarne 10,221 r:dr 16 sk., samt för skarprättare
och profosser 470 r:dr, som med spanmålen efter förvandling
gör 20,072 r:dr 5 sk. 6 r:st. Anmärknm år af mig gjord
derföre, att riksg.kont. skall fylla bristen i förslagsanslaget. Om
nu detta förslagsanslag upplages till mindre belopp än det verkligen
af R. St. blifvit anvisadt, så reqvirerar Statskont. från riksg.-  kont. så mycket mera till behofvens fyllande och riksg.kont. får
ej ersättning för de för mycket reqvirerade medlen, förr än räkenskaperne
hunnit för året blifva afslntade; och möjligen kan
frågan då, genom åberopande af K. proposm, bereda tvist emellan
Stats- och riksg.kontm.
Gr. Anckarsvärd: Frih. Cederström har med vanlig frikostighet
tillagt mig motiver af popularitets-jagt, hvilket jag trodde
hans ålder skulle förbjuda honom att anföra; helst då mina
år lika med hans torde sätta mig utur den kategori att dessa motiver
kunna med skäl tillämpas.
Hvad beträffar Hr Printzenskjölds anmärknm, så ämnar jag
ingalunda antaga eller erkänna honom som skiljedomare i de af
mig uppgifne förhållanden om skatteböndernas tillstånd inom
socknen; men hvad jag här offentligt inför R. o. Ad., inför hela
allmänheten, begär, är att någon undersökning måtte äga runi om
riktigheten af de förhållanden jag uppgifvit; och jag underkastar
mig de misstag som härigenom kunna yppas. Ang:de hvad Hr
Printzenskjöld yttrat om min anmärkn. mot den lista hufvudtiteln,
så torde jag likväl få taga mig friheten observera huruvida
den värde ledamoten icke begått ett litet misstag, då han yttrat
att H. K. II. Kronprinsen blott hade 100,000 r:dr äfven som förmäld.
Jag tror alt Han då hade 150,000.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framsläld propos., beslöts
att de nu i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de Statsverkets
tillstånd och behof afgifne yttranden skulle lill StatsUtsk.
remitteras.
Den 30 November f. m.
9<J
IIr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, alt 100 biljetter lill bevistande
af Svenska Akademiens offentliga sammankomst d. 2
näslk. December blifvit atlemnade till begagnande af R. o. Ad:s
ledamöter, hvilka lill utbekommande deraf behagade anmäla sig
hos Ridd.Fiskalen.
Hr Sandströmer, Anders Peter: Med stöd af Ridd.-  Ordnrs 23 § får jag härmed äran afsäga mig den ledamotsplats i
Ekon.Utsk., hvartill jag blifvit kallad.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdngcn don 30 November 1847.
Plenum kl. 0 e. m.
Justerades 2 prot.ntdr. för denne dag f. m.
Hr Oxehufvud, Olof Philip: Med begagnande af den
rätt 23 § Ridd.Ordn. medgifver hvarje enskild ledamot af Ståndet,
att afsäga sig erhållen kallelse att vara ledamot i Utsk., får jag
nu vördsamt afsäga mig det mig lemnade förtroendet att vara ledamot
i Revilln.Utsk.
Ilr Hedenstjerna, Wilh.: Det förtroende R. o. Ad:s Hrr
Electorer visat mig, att invälja mig till ledamot i LagUtsk., är
visserligen för mig högst smickrande; men dels i anseende till bristande
erfarenhet för ett så maktpåliggande värf, dels ock hindrad
af mina embetsgöromål såsom Landssekreterare i Skaraborgs
län, nödgas jag, med stöd af 23 § Ridd.Ordn., afsäga mig
den erhållna kallelsen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att få göra
hågra anmärkn:r vid den K. propos:n om Statsverkets tillstånd
och behof, och den punkten som rörer 6:te hufvudtiteln. Der
föreslås indragning af Bergs- och Comm.colhne samt andra embetsverks
upprättande i stället. Här böra 2:ne spörjsmål tagas i
öfvervägande: l:o huruvida ärendenas handläggning och 2:o om
statsverket skulle vinna på den föreslagna förändringen? I afseende
på ärendenas behandling bör man ihågkomma, att Colhne,
såsom 2:dra instansen för förvaltningsmåls afgörande, ingå såsom
7*
100
Den 30 November e. m.
en väsendtlig beståndsdel i Svenska statsförfattningen, fastän de
icke blifvit i 1809 års Reg.F. specifierade, som de voro i den af
1723. Men de äro dock omnämnde i 102 § Reg.Ftn, der det är
fråga om Riksrättens sammansättning. Om Collegtne skulle förändras
till annorlunda beskaffade embetsverk, så skedde derigenom
på säll jag redan antydt, en förändring uti det säll alt behandla
allmänna ärenden, som Reg.Ftn förutsatt. Om nu Sländerne
på grund af en K. propos., som går genom StalsUtsk., kulina
vid en riksdag förändra eller borttaga 2:ne Colhr, så kunna
de vid en följande göra likaledes med 2 andra till dess att inga
vore qvar, och sålunda med Const.Utskis förbigående tillintetgöra
en § i grundlagen. Kan sådant vara riktigt och med grundlagens
anda öfverensstämmande? Man svarar måhända att i grundlagen
slår ordet Colle gier och blott det finnes 2:ne sådane qvar, är
grundlagen icke förnärmad. Men samhället kallas en statskropp
och sådant med rälta, emedan det är en sammanhängande organism,
hvars alla delar erfordras för att utgöra ett helt. Om nu i allmänna
lagen stadgas, att en hvar skall vara säker till lif och
lemmar, men man, ifall någon mislat en arm och ett ben,
förklarade honom ej hafva skäl till klagan, emedan han ändå hade
lemmar, nemi. en arni och ett ben i bebäjl, — manne man
dermed hade fullgjort lagens mening? .lag tror, för min del, att
StatsUtsk. icke har med denna sak att skaffa, och att det är för
mycket att, för anslagets skull, öfverlemna ät detta Ulsk. alt jemväl
behandla hufvudfrågan eller den sorn rörer Collmes tillvaro.
Jag säger detta redan vid delta tillfälle, på det StatsUtsk. icke
mätte gä längre än hvartill det är berättigad!. Jag hoppas visserligen
alt StalsUtsk:s ledamöter sjelfmant inskränka sig dertill,
men jag har trott att en sak, så vigtig som denna, ej borde få
oanmärkt gå genom Riddarhuset. Dol är sagdt i den K. propostu
och nu af en Konungens f. d. rådgifvare äfven upprepadt,
att den förändrade organisation, sorn här föreslås, kan jemföras
med den, som gäller för Tullverket, samt styrelserna af fångvården,
af väg- och vattenbyggnader m. fl. Den föreslagna formen är
utan tvifvel närmast liemtad från tullverket; och det är naturligt
att hos Konungens nuvar. regering måste finnas en förkärlek
för detta verks styrelseform, dä icke mindre än 2:ne af de
Konungens Rådgifvare, som inom Statsrådet deltagit i öfverläggningarne
om denna fråga, hafva utgått från berörde verk, samt en
3:dje rådgifvare jemväl nyligen derifrån hemtats. Jag bestrider
visserligen icke att denna form kan vara god för tullstyrelsen;
kanske äfven passande för fångvården; men huruvida han är tjenlig
för Styrelseverken i allmänhet är ovisst. De anmärkmr som
R. o. Ad. under loppet af denna riksdag lära få höra ronde allmänna
ärendet s behandling i Fångvården, kanske äfven i väg-och
vattenbyggnads-styrelsen, torde väcka tvifvelsmål. Hvad frågan
om besparing beträffar, får jag anmärka att man föreslagit inrättandet
af 2;ne särskildta verk i st. f. de 2:ne Colhtie, som skulle
afskaffas. Då de nya verken skulle få hvar sin chef, som hade
fika lön med nuvar. presidenter, utan att hafva deras högre vär
-
Deli 30 November e. tn.
10)
dighet, så vore riol visserligen beqvämt för deni alt slippa med
ringa lön, som presidenterne uppbära, deras högre värdighet; men
någon särdeles besparing för Slaten vore icke deraf alt förvänta.
Om någon förändring med ifrågavar. båda Colhr bör äga rum, så
synes mig lämpligare att sammanslå dem till ett verk under en
gemensam president, men fördelade pä 2:ne divisioner, hvaraf
den ena motsvarade Bergs- och den andra Commercecolhm. Då
besparades den ena chefslönen, eller 4000 r:dr. Men efter förslaget
i den K. propos-.n skulle de afsedda besparingarne på bägge ställena,
nemi. 2759 r:dr 32 sk. på det ena och 210 r:dr 32 sk. på det andra,
tillsammans blott utgöra 2970 r:dr 16 sk. Ville man deremot,
såsom jag nyss nämnde, nöja sig med en gemensam president,
men för öfrigt låta den collegiala formen bestå, så sluppe man äfven
att belasta Statsverket med den utan tvifvel dryga indraguingsstal,
som blefve en följd af de båda Collmes upplösning, emedan
ingen af de nuvar. Collegii-råden kunde tvingas att, i st. f.
sin nuvar. befattning, öfvertaga någon annan med den förra olik.
Jag anhåller att dessa mina anmärkmr måtte få åtfölja remissen
af den K. proposm. Jag vill icke nu besvära R. o. Ad. med något
genmäle å hvad Hr Gr. Anckarsvärd på f. m. yttrat, särdeles
som en så stor del deraf, efter min öfvertygelse, icke hörer till
saken.
Hr Fåll raeus, Olof Immanuel: I anledn. af de anmärkmr,
som af Hr von Hartmansdorff blifvit framställde emot den K.
proposm om Statsverkets tillstånd och behof, har, då såsom af det
vid proposm fogade Stalsråds-prot. synes, ämnet, hvarom fråga är,
varit af mig handlagdt, jag ansett mig vara moraliskt förbunden
att söka utreda de frågor, emot hvilka dessa anmärkmr äro riglade.
Det är egentligen 2:ne omständigheter, hvarom den värde
talaren nu här yttrat sig, nemi. den ena, huruvida det kan sammanslå
med grundlagens anda att borttaga den collegiala naturen
från våra administrativa verk; men då han i sjelfva verket icke
nekande besvarat den uppkastade frågan, utan endast gjort den
till föremål för tvifvel, synes det icke vara beliöfligt alt länge
uppehålla sig dervid. Det är visserligen sanni, att om den collegiala
formen för ifrågavar. båda Colhrs verksamhet borttages, sä
minskas antalet af Riksrättens ledamöter; men jag har häruti icke
trott något lunder böra möta för antagande af en förändrad organisationsplan,
om denna för öfrigt befmnes vara ändamålsenlig.
Den andra frågan, sorn afser ändamålet af besparing, är af jemförelsevis
underordnad vigt. Mig synes, att vid ^organisationer
det icke är välbetänkt alt göra besparing till första villkoret.
Ilufvudsaken synes mig vara, att förvaltningen må blifva säkrare,
hastigare och ändamålsenligare; och detta har jemväl varit syftemålet
med den föreslagna reorgauisationen. Att så ottina de
ifrågavar. båda verken, ali. de, förenade under en chef, skulle arbeta
på 2:ne divisioner för behandling af de olikartade frågorna,
tror jag derför icke heller vara väl beräknadt, enär det ej annat
än undantagsvis torde vara alt linna personer, som hos sig förena
102
Den 30 November e. ni.
de för båda afdelningarne erforderliga kunskaper. Jag tror att
det skulle vara en misshushållning med Statens medel, om man
efter en sådan plan utsåge en chef, som blott kunde omfatta en
del af ärendena, men måste lemna handläggningen af den andra
åt sine närmaste tjenstemän i den andra afdelningen. Om vid
frågans behandling af StatsUtsk., det skulle finnas nödigt att
Const.Utsk. jemväl dermed finge befattning, må det då vara, ehuru
jag ej anser det påkalladt af omsorg för grundlagens helgd.
Till slut får jag endast hemställa, att StatsUtsk. ville noga begrunda
de motiver för den föreslagna reorganisalionen, som linnas
upptagne uti den K. proposm bifogade proh, och hvarigenom
hvad af den värde talaren blifvit yltradt, torde finnas vederlagdt.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke haft tillfälle att läsa
motiven till den ifrågavar. K. proposm. I f. m:s plenum begärde
och erhöll jag den till genomläsning på bänken, men fick i
anseende^ till öfverläggningarne icke tillfälle dertill; och nu är
hon mig fråntagen. Men jag förmodar all i dessa bevekelsegrunder
ej lärer kunna finnas något nytt om en fråga, hvilken varit
så länge och så olla genomgången, som den om Colhnes sammansättning.
Att ärendena skulle blifva säkrare behandlade
af ett embetsverk, der endast cbefen ägde afgörande röst, men
dock saknade den sjelfständighet, som med godtycklig afsättlighet
svårligen kan förenas, måste jag betvifla. Det är just felet hos
så beskaffade embetsverk, alt de s. k. Byrå-cheferne göra arbetet,
men hafva hvarken heder eller skam för hvad som sker. Ansvaret
hvilar pä Verkets chef, och med ansvaret följer hedern för
framgång. Chefen häller den underordnade tjenstemannen ryggen
fri, för hvad som försummas, så alt denne lätteligen blifver
sjelfgod å ena sidan, under det lian å den andra saknar den äggelse
och belöning som ligger i hedern, för hvad som uträttas.
Det har blifvit sagt att jag yltradt min tanka i form af tvifvel.
Jag lärer således hafva varit alltför undfallande i mina ordalag;
ett fel, som vanligtvis icke förebrås mig. Min öfvertygelse är likväl
bestämd deruti, alt StatsUtsk. icke bar rättighet att behandla
denna fråga i annat afseende, än anslagens beviljande angår. Ståndet
torde måhända erinra sig, att denna fråga förut varit å bane
i sammanhang med frågan om förändring i Statsrådets och styrelseverkens
inrättning i allmänhet. Hela ämnet blef vid 1S23
års riksdag, för sammanhangets skull, öfverlemnadt ät ett särskildt
Ulsk., men det skedde under förbehåll af Const.Utsk:s pröfn.ingsrälti
hvarje grundlagen rör:de fråga. Sedan särskildta Utsk. fulländadt
sitt arbete, förevar ärendet vid flere särskilda riksdagar,
till dess saken, hvad Statsrådet angick, slutligen vid 1840 års riksdag
afgjordes, såsom 11. o. Ad. torde påminna sig. Till svar på
invändningen, att det torde blifva svårt om icke omöjligt att finna
en chef, som förslode behandla de ärenden, som nu tillhöra både
Bergs- och Comm.Colhne, får jag hemställa, huruledes, om
denria förmåga vore omöjlig alt finna i andra instansen, det blef
-
Den 30 Noveni ber e. m.
103
ve möjligt, alt i den högsta finna en chef för Civil-departcmentet,
som skall förslå bägge delarife, och ännu mycket mera
dertill ?
Hr Fåhraeus: Jag vill endast med ett par ord ytterligare
fästa uppmärksamheten på en omständighet, sorn jag tror vara af
vigt för bedömandet af frågan, huruvida rikets Colhr kunna förvandlas
lill embetsverk af icke collegial natur, utan hinder af
grundlagens stadganden, den nemi. att 35 § Reg.Fm, som vid
omnämnandet af rikets Colhr tillägger: ”eller i dessas ställe inrättade
verk”. Deraf torde vara klart och ovedersägligt, att
Colkne kunna af regeringsmakten förändras, utan att från R. St:?
sida vara beroende af annat än de erforderliga anslagens disposition.
IIr Gr. 0. Land tm. hemställde, om R. o. Ad. bifölle att
jemväl de nu i anledn. af K. M:s nåd. propos. om Statsverkets tillstånd
och behof afgifne yttranden skulle få till StatsUtsk. remitteras.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo K. M:s d. 27 dennes på bordet lagda nåd.
propos., ang:de vissa lagbestämmelser med afseende på enskilda
banker.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Uti denna propos. har
K. M. föreslagit, alt när en privatbanks verksamhet upphör igenom
inträffadt konkurs-tillstånd eller utredning af banken genom
årsstämning, denne sednare sålunda skall tillgå alt K. M. låter utfärda
allmän kungörelse med uppmaning till innehafvare af privatbankens
sedlar, att inom 2 år presentera desamma till inlösning,
i del fallet att banken upphörde med sin funktion, men dä
banken försattes i konkurstillstånd, skulle sedlarne presenteras till
påskrift för att utvisa den utdelning, sorn vid bankens utredningkunde
komma i fråga. Mot den korta preskriptionstiden vågar
jag göra en anmärkn.; mig synes nemi. att, då R. St. för inlösen
af sina kreditsedlar bestämt en lid af 10 år, en preskriptionstid
af 2 år vore för privatbanker alltför kort. Jag får derföre
föreslå, att denna preskriptionstid måtte utsträckas öfver 2:ne eller
t. o. m. 10 år. Privalbanksedlarne äro spridde öfver hela
landet, och det vore hårdi för en innehafvare att gå miste om
ersättning för sedlarne derföre, att lian icke afvetat privatbankens
upphörda verksamhet. Dessa banker hafva vunnit stora fördelar,
och det vore orättvist mot sedlarnes innehafvare alt desse, när
privatbanken upphört, skulle bidraga till ökande af dess ytterligare
vinst.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arved: Jag anhåller att, i anledn.
af Gr. Gyldeustolpes anmärkn., få fästa LagUtsk:s uppmärksamhet
på den omständighet, alt emellan den af Grefven omtalta inlösen
af bankens sedlar och den inlösen, som, i följd af den föreslagna
104
Den 30 November e. m.
lagen för privatbanker, kommer i fråga, är den slöra skilnad, alt
banken icke är upplöst ulan fortfar, oell alt det således för banken
kan vara likgiltigt om sedlarne äro längre eller kortare tid
i omlopp.
Gr. Gyldenstolpe: Den sisle värde talaren torde icke hafva
hört, att jag begagnade ordet ”kreditsedlar”. Såsom sådana
anser jag ej riksbankens, men deremot riksg.kont:s sedlar, hvilka
voro af samma natur som de nuvar. privatbankernes. Då R. St.
för inlösen af sina egna skuldsedlar, hvilka icke representeras af
någon metallisk valuta, föreskrifvit en så lång tid, så tror jag, alt
man för privatbankernes bör göra detsamma.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att K. M:s nu föredragna
nåd. propos. jemte de i anledn. deraf afgifne yttranden måtte till
LagUtsk. remitteras, hvilket bifölls.
Ånyo föredrogs K.. M:s d, 27 dennes på bordet lagda nåd.
propos., ang:de upphörande, emot vissa villkor, af rotehållarnes
vid båtsmanshållet i Bohus län skyldighet alt förse sine båtsmän
med en månads uppfordringskost.
Remitterades till Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Ulskm.
Ånyo föredrogs K. M:s d. 27 dennes på bordet lagda nåd.
propos. ang:de staden Marstrands utseende till etablissement för
vestra sjöförsvaret.
Remitterades till StalsUtsk.
Vid förnyad föredragning af K. M:s d. 27 dennes på bordet
lagda nåd. propos., i fråga om tillvägabringande för Statens räkning
af en lots- och båk-inrällning å Götha kanal samt de sjöar,
hvarigenom densamma ledes, äfvensom ä Götha eif, blef denna
nåd. propos. remitterad till StatsUtsk.
Föredrogs ånyo K. M:s d. 27 dennes på bordet lagda nåd.
propos., i fråga om indragning af Hofjaktvarfvet härstädes.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vill endast hafva underställdt
StalsUtsk:s bepröfvande, om det kan vara riktigt, att
försälja frän Kronan en tomt, sä väl belägen som den iliägavar.
när man ser huru svårt det för Kronan är och huru dyrt det
blifver att inom stadens område förvärfva tomter, dä de behöfvas?
Om man linner för godt ali ändra den beslående inrättningen,
sä synes icke deraf böra följa att tomten afhändes Kronan.
Kostnaderne, som man nödgats göra för att anskaffa tomt
åt myutet, torde bevisa att det kan finnas någon grund för min
vördsamma hemställan.
K. M:s nu föredragna nåd. propos. jemte det i anledn. deraf
afgifne yttrande remitterades till StatsUtsk.
Den 30 N o v e m Ii e r e. m.
105
Föredrogs ånyo K. M:s d. 27 dennes på bordel lagda nåd.
propos. ang:de grnnderne för rättigheten alt, tillverka, omdistillera
oell i minut försälja bränvin, äfvensom för beskattningen
dervid.
Hr Hammarberg, Carl Axel, uppläste följande:
Då denna nåd. propos., rör:de lagstiftning för bränvinstillverkningen
m. m., är grundad på det förslag, utsedde comiterade derom
afgifvit, en handling som upptager nära 30 fullskrifna ark, blott
sedan förra plenum b vilat på H. o. Ad:s bord, har jag icke varit
i tillfälle deraf taga den fullkomliga kännedom, ärendets vigt k väfver,
samt det vidtomfattande förslaget påkallar, för afgifvande af
alla de anmärka' deremot, dem öfverlygelsen och erfarenheten kunna
diktera. Jag anhåller likväl vördsammast att för denna gång i all
korthet få leda Ulsk:s uppmärksamhet hufvudsakligast deråt, hurusom
i comiterades förslag förekommer icke allenast en stor orättvisa
derutinnan, att den s. k. husbeliofsbränningen, tillförene ansedd
såsom mest demoraliserande, nu åter blifvit framkallad och
gynnad på bekostnad af den, som mera ordnad och lönande bedrifves
af större jordägare, utan ock, på de efter min tanka fullkomliga
missberäkningar, hvilka förefinnas uti kalkyler för tillverkningen
med sådan redskap som skulle kallas binäring för jordbruket,
hvilket åter alltför kännbart och orättvist rejaillerar på
den uppgjorda beskallningsgrunden.
Efter comiterades förslag, skall bränvinsbränningsrätten delas
i 2:ne klasser. Den ena omfattar husbehof med högst 18 kannors
panna, enkel redskap, med 300 r:dr jordvärde, hvarförutan
såsom binäring för jordbruket tillkommer enkel redskap om
högst 63 kannors rymd och minst 6000 r:dr uppskatlningsvärde.
Tillverkningsbeloppet under 6 månader den hela tillåtna tiden är
dock beräknadt för hnsbehofspannan till 1200 kannor, med en
skatt af 9 r:dr, då tillverkningen i binäriugsbränneriet, med den
der högst tillåtna pannrymden eller 63 kannor, upptages ej mindre
än lill 7,560 kannor under enahanda tid, med en skatt af
315 r:dr. Den andra klassen kallas fabrik; derom är beskikningen
både vidlyftig samt ofullständig, så att visst ingen mer
än comiterade sjelfva för densamma lär kunna göra reda; och inskränker
jag mig blott att derom nämna, att enhvar, utan afsende
å jordvärde, äger rätt sig deraf begagna; alt beskattningen
beräknas efter mäskekarens kubik-innehåll, samt uppgår för de
minsta sådana fabriker med beräknad afverkning af 32,400 kannor
till 1,800 r:dr, samt för de största med 164,000 kannors
tillverkning lill 9,000 r:dr, allt för 6 månaders tid.
Jag återkommer nu till lista klassen, samt frågar, om det
icke synes orättvist i principen att tillerkänna den minsta jordägaren
eller den som innehar ett fastighetsvärde af 300 r:dr, och
som följaktligen icke kan äga några produkter af densamma alt
förädla, alt under egiden af husbehofsbränning kunna tillverka
1200 kannor med så ringa skatt som 9 r:dr utan att medgifva
större jordägare proportionaliter, att jemväl idka husbehofsbrän
-
100
Den 30 November e. m.
ning. Dessutom, hvilken är latituden för den enas eller andras
behof? Kan den mindre jordägaren i landet beräkna sitt husbehof
af brännvin till 1200 kannor, hur stort blir då behofvet deraf
för den, som äger jord med ett värde af 10, 30, 40,000 r:dr o.
s. v. Jag har redan anmärkt att ägaren till sä ringa hemmansdel
som menas med 300 r:drs värde, icke har något att bränna,
mäste således uppköpa rudimaterier, och då dess husbehof skäligen
icke kan upptaga öfver 40 å 50 kannor ärligen, blir öfverskotta
1150 kannor lill afsalu; hvarföre bör han då ej beskaltas
efter tillverkningen, lika med del bränvin som fabriseras i öfriga
brännerier, antingen de bära namn af det ena ellar andra?
Ett annat slag af Esla klassen kallas binäring för jordbruket
till afsalu. Här förekommer, efter min öfvertygelse, ett
stort misstag vid beräkning af tillverkningsheloppet för den största
i sådant bränneri lofgifna redskap eller 63 kannor enkel form, då
man anser densamma kunna tillverka t. o. m. 7560 kannor, derefter
skatten är beräknad lill 315 r:dr. Med den erfarenhet jag
äger skulle jag tro att åtminstone halfva beloppet häraf är förmycket,
således kalkylen missledande vid beskattningen af sådan
redskap och bör således närmare begrundas.
Ifrån en godtycklig beräkning af hvad comiterade kallar husbehofsbränning
med 1200 kannors tillverkningsrätt för den aldra
minsta jordägare, samt lill binäring för jordbruk för den, som
innehar 6000 r:drs hemmansvärde, om i öfrigt den för densamma
uppgjorde beräkning vore riklig, gör comiterade ett språng till
fabriksbränningen, hvilken i anseende till den dervid beräknade
minsta tillverkning af 32,400 kannor, af få lärer kunna begagnas;
men uteglömmer alldeles ali tillerkänna hvarken husbehof eller
binäring, som det kallas, åt mängden af dem hvilka innehafva
jord utöfver ett värde af 6,000 r:dr och önska utöfva bränvinsbränning
relativt till den produktion af rudimaterier, som kunna
förefinnas å deras egendom, och hvilken klass jordägare säkerligen
utgör större delen af dem som hitintills idkat denna handtering,
eller, med andra ord, förslaget tvingar alla jordägare utöfver 6000
r:drs hemmansvärde, att antingen åtnöja sig med produktion efter
63 kannors panna utgörande rätteligen några 1000 kannor, eller
ock anlägga fabrik, hvilket allt synes obilligt samt illa beräknadt.
Här finnes i landet i detta nu en mängd brännerier om 10 å 15
kannors rymd för ånga i 3:dje och 4:de klass, med hvilka tillverkas
från 10 till 15,000 kannor och passa väl för mängden af
egendomar relativt till omfånget af deras jordbruk, och kosta dock
i anläggning icke obetydligt. Sådana verk, jemte alla andra med
betydliga omkostnader anlagde, komma således alt försvinna, då
de icke kunna hänföras till de nya benämningarne. Det skulle
åtminstone vara både rättvist samt billigt, att då, som det nåd.
förslaget i denna del medgifver, alla de hvilka 1847 varit antecknade
att tillverka brännvin med redskap som kan hänföras till
detta nya förslags Esta klass, fast af olika beskaffenhet än den
nu föreskrifna, sådant oaktadt må desamma begagna t. o. m.
1850, äfven samma rättighet må tillerkännas alla öfriga som sig
Den 30 November e. m.
107
till bränvinsbränning uppgifvit, åtminstone ett år efter den tid
den nya förordningen blir utfärdad, till förekommande af allt för
stor rubbning i den enskilda hushållningen, utan att tala om den
pekuniära förlust som är oundgänglig vid reducerande af kostbara
anläggningar, under brådstörtande lagstiftningsåtgärder. Besynnerligt
nog har comiterade, uti den särdeles vidlyftiga deduktionen
ronde motiver lill detta förslag, frånlrädt den efter min tanke
rätta grunden för rättighet lill bränvinsbrännings utöfvande, nemi.
den som hvilar på jordvärdet, derföre att under föreg:de riksdagar
tillkomne förordningar härom icke förmått, med jordvärdet till
grund, förekomma den oformlighet, alt man på samma låga hemmansvärde
varit i tillfälle, medelst anbringande af konst-apparat för
ånga, framkalla större produktion, än som så till sågandes förordningen
afsell; men comiterade förbigå alldeles alt denna oformlighet
bärrörde ingalunda af fel i principen, men väl af oriktighet
i förordningen, då densamma icke föreskref att vid begagnande
af samma panna i en högre klass, eller för ånga, skulle dertill
ägas samt uppgifva ett högre fastighetsvärde i proportion af
ökad afverkning o. s. v. Jag har således bevisat alt hvad som
härutinnan framkallat denna genomgripande reform i bränvinslagstiftningen
ingalunda varit päkalladt derföre, att, man ej skulle
kunna uppgifva ett beskallningssätf, med jordvärdel till grund,
lämpadl efter en hvars ungefära tillgång på egna råämnen, utan
utländska mönster, men väl efter inhemska erfarenhetsrön, hvaraf
utan tvifvel en större belåtenhet, som alltid bör afses i den ekonomiska
lagstiftningen, icke skulle uteblifva, och detta, jemte befordrande
af behöflig inkomst för staten och befrämjande det moraliska
goda, vid sidan af en allmän ekonomisk fördel. Comiterades
förslag anser jag alldeles olämpligt. Det bevarar ingalunda
en hvars rätt och bästa, samt är orättvist då icke allt bränvin
beskattas lika under hvad benämning det än må tillkomma. Efter
mitt begrepp skulle antingen bränvinstillverkningen vara frigifven
mot hög beskattning, eller ock begränsad som nu, dock så, att
endast ett högre fastighetsvärde kunde berättiga att begagna konstapparat
eller ånga, genom hvilken föreskrift den nu uppkommande
bränvinstloden skulle i betydlig mån minskas, till allmän och
enskild belåtenhet.
Att detta mitt yttrande får åtfölja den nåd. propos:n lill
vederbör!. Utsk. an hålles vördsammast.
K. M:s nu föredragna nåd. propos. blef, jemte det i anledn.
deraf afgifna yttrande, remitterad lill Bevilln:s samt Allm. Besv.
o. Ekon. Utsk:n.
Föredrogs ånyo och remitterades till StatsUtsk.:
E. M:s d. 27 dennes på bordet lagda nåd. propos. ang:de
nedsättning uti den af Stora Kopparbergs bergslag utgående kopparräntan
från hvart I0:de lill livart 30:de Skeppund af tillverkningen,
samt upphörande af allmogens inom åtskilliga socknar af
stora kopparbergs län skyldighet att in natura till bergslaget leverera
deras hemiuansräntc- och mantals- eller qvarntulls-kol;
10S
Den 30 November e. m.
K. M:s fl. 27 dennes på bordet lagda nåd. propos. om upphörande
af s. k. nådårs- oell liggetids-besparingar viii tillträden af
embeten och tjenster på rikets stat, samt om årliga anslag lill arméens
och civilstatens pensionskassor och amiralitelskrigsmanskassan
såsom ersättning för de inkomster dessa kassor af nämnde
besparingar åtnjuta; samt
K. M:s d. 27 dennes på bordet lagda nåd. propos. angtde
medel till slutligt liqviderande af köpeskillingen för en till ny lokal
för mynt- ock kontrollverken inköpt egendom, äfvensom till
betäckande af öfriga med dessa verks flyttning förenade kostnader.
Ånyo föredrogs K. M:s d. 27 dennes på bordel lagda nåd.
skrifvelse, i fråga om båtsmansbeklädnadeos öfverlagande af kronan,
emot en viss afgift dertill af rust- och rotebållarne.
Efter af Hr Gr. o. Landtm, gjord hemställan om denna
nåd. skrifvelses remitterande till StatsUtsk., anmälde och yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag vågar underställa
det H. Ståndet, huruvida den nåd. proposm icke borde remitteras
till Stats- och Ekon.Ulsktn. Det har åtminstone hitintills varit vanligt,
att sådana ärenden, som angå rust- och rotehållares skyldigheter,
såsom beroende af kontrakt mellan kronan och vederbör,
menigheter, hafva blifvit af dessa Ulsk. gemensamt behandlade.
Jag skulle tro det vara rikligt, att härmed fortfara.
R. o. Ad. biföll att förevar, nåd. skrifvelse finge remitteras
lill Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsktn.
Föredrogs ånyo och remitterades lill StatsUtsk. K. M:s d. 27
dennes pä bordel lagda nåd. skrifvelse,
loispersonalen.
n
Ånyo föredrogs K. M:s d. 27 dennes på bordet lagda nåd.
skrifvelse med öfverlemnande af roteringsverken för den tillökade
ordinarie båtsmansroteringen.
Denna nåd. skrifvelse upplästes på begäran af
Hr von Hartmansdorff, Au g., som derefter yttrade:
Jag befarar att något fel i formen för detta måls behandling
förefinnes. Enligt min tanke är det icke R. St. som bör lägga
sista handen vid ett roteringsverk, utan det är Ii. M. som stadfäster
hvad vederbör, embetsverk beredt och föreslagit på de grunder,
som redan gällande författningar eller Konungs och Ständers
beslut derföre hafva lagt. Nu hafva Ständer och vederbör, embetsverk
gjort sitt till, samt Konungen derefter gillat deras åtgärd;
och likväl skulle R. St. komma efter och stadfästa, hvad Konungen
gjort. Så har icke ordningen varit vid ärendens behandling
i Sverige hitintills och jag tror icke, att den är den rätta, ty det
ar Konungen och ej R. St. som lägga sista hand vid stadfästelsen.
Om R. St. åter skulle inlåta sig uti pröfning af detta ären
-
Den 30 No ve mijer e. m.
109
de oell ingå uti detaljer, samt afgöra om någon ifrågavar. rote vore
för stor eller för liten, hvad skulle deraf följa? Jag vill hafva gjort
denna anmärkn. antingen hon må i detta fall lända till någon påföljd
eller icke; ty jag befarar att om man för framtiden fortgår
på samma sätt, så drages frän Konungamakten hvad henne rätteligen
tillhör. Derföre torde en varning deremot genast behöfvas.
Frih. Cederström, Jacob: Vid förändringar uti role
ringsverket
har tillförene sä tillgått, alt sedan kontrakt med vederbör.
rotehållare blifvit npprättadt, har del sedermera blifvit af
K. M. pröfvadt och fastställdt till framtida efterrättelse; och ehuru
uti förevar, fall, på sätt Hr von Hartmansdorff anmärkt, ärendet
dermed bör anses slutligen afgjordt, får man likväl ihågkomma, att
vid 1840 års riksdag öfverlemnade K. M. till 11. Sl:s skärskådande
ett af K. M. gilladt förslag till roteringsverk, hvilket troligtvis
skedde derföre, att K. St. begärde del deraf innan det till verkställighet
lemnades. Då den nu anmärkta formen blifvit iakttagen
vid föreg:de riksdag, anser jag det nu vara i följd af del förra
prejudikatet, som öfverlemnande! skett.
R. o. Ad. beslöt, att K. M:s nu föredragna nåd. skrifvelse
jemte de i anledn. deraf afgifne yttranden skulle remitteras lill
Stats- samt Allm. Rcsv.- o. Ekon.Utsk:n.
Vid förnyad föredragn. af K. M:s d. 27 dennes på bordet
lagda nåd. skrifvelse om förordnande af en Statsråds-ledamot, i
afseende på handläggningen af vissa i Riksd.Ordms 36 och 42
§§ omförmälda riksdagsärender beslöts att denna nåd. skrifvelse
linge läggas till handlingarne, men vederbör. Etsk. skulle meddelas
underrättelse om densammas innehåll.
Härefter föredrogos:
R. H. Sl:s Revisorers berättelse om den år 1845 verkstälde
granskning af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning, jemte
de i anleda, deraf infordrade och till K. M. afgifna lind. utlåt:n;
Samme Revisorers berättelse, ang:de den sagde år förrättade
granskning af de under K. M:s och Rikets Commerce-colhm ställde
fonder och medel, jemte bemäldte Collegii deröfver till K. M.
afgifna und. utlåtande;
Samme Revisorers berättelse om den sagde år verkställde
granskning af Riksg.kont:s förvaltning och räkenskaper samt Götha
kanalbolags och Malmö f. d. Diskont-inrättningars utredning, jemte
Hrr fullrms i Riksg.kontoret i anledn. deraf gjorda framställningar
till R. St.
11. o. Ad. beslöt, alt desse berättelser jemte bifogade handlingar
skulle communiceras de öfriga RiksStm samt remitteras
till StatsUlsk.
Upplästes och lades lill handlingarne en af Comiterade till
tryckfrihetens vård d. 15 dennes afgifven berättelse till R. St.
110
Den 30 November e. m.
Föredrogs och remilierades till LagUtsk. R. St:s Just.Ombudmans
d. 15 dennes till R. St. vid denna riksdag afgifna berättelse.
Hr af Grubbens, Nils Wilh., uppläste följande:
Sedan numera det egentliga hindret för penninge-ränlans
frigifvande synes hafva upphört, då den allmänna handelsfriheten
blifvit beviljad, hvilket i synnerhet var orsak att min motion
i samma ämne vid 1S40 års riksdag förföll, så får jag ånyo väcka
densamma, som jag önskar måtte få bättre framgång än den
förra. Penningen kan jag ej anse som annat än en handelsvara;
hvarföre då lägga hinder i vägen för dess utspridande, medelst
förordning, alt icke mer än 5 å 6 procent får tagas? Låt delta
gälla för bankens och andra publika fonder, men ej för det allmänna
eller de privata kapitalisternas, det vore, enligt min tanke,
detsamma som att bestämma pris eller sätta taxa för landtmannaprodukter
och fabrikater m. m. Då nedlade fabrikörer och handtverkare
sina rörelser och landtmannen sände till städerne ingen
tillförsel; hvarthän skulle allt då komma eller gå? Vi se t. ex.
att den höga tullen på smör har hindrat tillförseln så långt, alt
icke smör finnes till hufvudstadens behof öfver instundande vinter,
men låt alla näringsämnen blifva tullfria och släpp penningehandeln
eller räntan fri, så skall här komma till öfverflöd både
matvaror och penningar.
1840 anmärktes som skäl mot min motion, att en nybörjad
handlande skulle blifva ruinerad om räntan blefve fri. Härpå
svaras: hvilket är bättre, att af kapitalisterna sjelfva få penningar
mot 8 ä 10 procent eller af deras kommisionärer mot 20
ä 25 procent? — Så har det hittills gått.
Dessutom får nu hvem som helst vara handlande, äfven qvinnor,
endast de äro myndiga; således skall det nu icke mera blifva
nödigt, att vara handlandens förmyndare.
Äfvenledes har man hittills föga kunnat beskatta kapitalisterna,
men blir räntan fri, blifva de sjelfva synliga och kunna efter deras
penningerörelse taxeras.
Om remiss till vederbörligt Utsk. anhålles vördsammast.
Remitterades till LagUtsk.
IL R. o. Ad. åtskildes kl. | till 8 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 2 December.
lil
Tliorstlagcn den 2 December 1847.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 4 prot.utdrag för d. 30 sistl. November e. m.
samt pleci-prot. för d. 25 i samma månad.
Upplästes följande af Hr Nisbeth, Carl Wilh., inlemnade
anmälan:
Enligt Ridd.Ordn. får jag afsäga mig uppdraget ali vara R.
o. Ad:s Eleclor.
Gr. Wirsén, Axel Emil, bade inlcmnat ett sålydande
memorial:
Härmed får jag, i stöd af Ridd.Ordms 23 §, vördsamt afsäga
mig del hedrande förtroendet alt vara ledamot af BankoUtsk. vid
iunevar. riksdag.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att, då 8 af de utaf R. o. Ad.
utsedde Hrr Bänkmän blifvit valde lill Eleclorer, nytt val af bänkman
vid början af nästa plenum komme alt företagas lill återbesättande
af de sålunda uppkomne ledigheter, nemi. inom 6:te Bänkm:sAfd.
efter N:o 255 Frih. Falkenberg, Conr. Gabr., inom 7:de
Bänkm:s-Afd. efter N:o 331 Frih. Adlercreutz, Carl Gust., inom
12:te Bänkm:s-Afd. efter N:o 494 Hr Croneborg, Fullm. Hr Tersmeden,
Nils Jacob, inom 13:de Bänkm:s-Afd. efter N:o 828 Hr
Nisbeth, Carl Willi., inom 18:de Bänkm:s-Afd. efter N:o 1637
Hr Rudbeck, Charles Emil, inom 20:de Bänkm:s-Afd. efter N:o
1905 Hr von Rosen, Georg Ludv., samt inom 25:te Bänkm:s-Afd.
eftero såväl N:o 2302 Hr Skogman, Carl David, som N:o 2320
Hr Akerman, Fredr.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling, uppläste följande:
K. M:s nåd. förordning ang:de fattigvården i riket stadgar i 2:dra
§ 3 mom. att, lill minskning af kostnaderna för de fattiges underhåll
och för att med större fördel kunna begagna sig af fattighjonens
arbetsförmåga och anskaffa passande sysselsättning, särskilda
faltigvårdssamhällen må förena sig om gemensamma arbetsinrättningar!
Om äfven detta sätt, att skaffa arbetstillfällen, icke i allmänhet
är att rekommendera, saknas likväl, åtminstone under vissa
perioder och inom vissa kommuner, ganska ofta alla andra tillfällen
att bereda sysselsättning åt arbetsföre fattige; hvarföre dylika
inrättningar, hvaraf åtminstone en bör finnas i hvarje län, må af
slaten på allt sätt uppmuntras. Med anledn. häraf vågar jag ödmjukeligen
föreslå följande 2:ne motioner.
1.
Att R. St. må till befordrande af gemensamma arbetsinrättningars
uppkomst i enlighet med föreskrifterna i 2 § 3 mom. af
112
Den 2 December.
K. förordningen angående fattigvården i riket och af deras fortfarande
verksamhet hos K. M. i tind. anhålla:
1:0 Att Direktionen för dessa arbetsinrättningar må äga påräkna
biträde af statens embets- och tjenstemän för uppgörande
af arbetsplaner till väganläggningar och dylikt, hvarvid dessa personers
godtgörelse må bestämmas efter en af K. M. faststäld taxa,
så väl hvad rese- som traklamenlskostnaderna beträffar.
2:o Att K. M. mätte, om omständigheterna för öfrigt det
medgifva, bevilja permission ål militärer af högre och lägre grader
samt civila tjenstemän, med hvilka direktionen möjligen kan
träffa öfverenskommelse, att mot lämplig ersättning biträda vid
arbetenas speciella ledning och uppsigten öfver arbetsmänskapet.
Och anhåller jag, att denna motion må till H. Ekon.Ulsk.
remitteras.
2.
Att direktionen för de gemensamma arbetsinrättningar, hvarom
liera fattigvårdssamhällen kunna öfverenskomma och hvilkas
reglemente af K. M. blifvit faststäldt, må äga rätt att pä billiga
ränte- och afbetalningsvillkor m. m. samt ä kommunernas vägnar
upplaga lån i R. St:s bank lill förlag för större arbeten; för
hvilket ändamål en summa af 250,000 r:dr b:co må afsättas, alt
intill nästa riksdag utgå till dylika försträckningar.
Anhållande jag om remiss af denna motion till II. BankoUisk.
Slutligen anhåller jag, att lill stöd för dessa motioner och till
ytterligare utveckling af dylika arbetsinrättningars behöflighet oell
ändamålsenligaste beskaffenhet, få anföra följande:
K. förordn. d. 25 sistI. Maj om fattigvården i riket, stadgar i
6 § 5 och G morn., alt fattigvårdsstyrelserne, under svårare är
och då vidsträcktare behof till följd af allmännare olycka blifva att
befara, skola dels genom beredande af arbetsförtjenst ät arbetsföre
fattige personer och dels genom att föreslå större arbetsförelag,
söka tidigt afhjelpa behofven och derigenom hindra deras utsträckning.
Under sådane förhållanden, som de nu antydde, torde fattigförsörjningen
inom de i förordningens 1 § nämnda fattigvärdssamhällen,
en socken eller ett pastorat, blifva svårt betungade för
medlemmarne deri, och utvägar skola tilläfventyrs icke alltid finnas
lill nödens och armodets bistånd. Men hvad ett fattigvårdssamhälle
med svårighet skall kunna förmå, det skola flera dylika
samhällen gemensamt lätteligen åstadkomma, och så skall tanken
väckas på en förening, särskilda fattigvårdssamhällen emellan, till
bildande af en gemensam arbetsinrättning eller vidtagande af annan
gemensam åtgärd i afseende på deras fattigvård. (Se § 2,
3 morn.).
Otvifvelaktigt skall inom kort förslag komma å bane att bringa
till stånd en gemensam fattigvårdsinrättning för flera fattigvårdssamhällen,
kanske för hvarje län. Jag tycker mig hafva stöd för
denna min åsigt i flere allmänna angelägenheter och särdeles Brand-'
stodsbolagen till försäkring af lösören och fastigheter ä landet,
hvilka uppspirat ifrån socknevis bildade föreningar till deras nuvarande
vidsträcktare omfattning.
Då
Den 2 December. 113
Då cn förening således lagligen kan bildas lill gemensam
fattigvård, åtminstone i vissa delar, för flera kommuner, eller för
ett belt län, torde böra tillses på hvilka grunder en dylik inrättning
skall kunna till vägabringas.
Nutidens utmärktaste statsmän oell tänkare hafva i afseende
på arbetsinrättningar för fattige antagit den grundsats: att ingen
billigt vis må göra anspråk på den allmänna välgörenheten, ulan
att frånträda vissa förmåner, som tillhöra den fria arbetaren, hvilken
grundsats i tillämpningen omfattat bestämmelser om aflägsnande
från ett kärt hem, om innehållande af en del af arbetsförtjensten
och densammas insättning i sparbank, om förbud att begagna
spirituosa och tobak, m. fl. jemväl strängare villkor, såsom:
i händelse af krig, tjenst ä Hutla eller i fästning, m. m., och dessa
bestämmelser utgöra icke, såsom många kanske tro, endast betydelselösa
fraser i en teoretisk utveckling af ämnet, utan inrymmas
dagligen mer och mer i en sträng praktisk tillämpning (Jfr.
förhandlingarne i Engelska parlamentet är 1834, införde i sammandrag
uti M:r de Gerondo’s afhandling om fattigvård, sid. 236).
För ali blifva hvad med cn dylik arbetsinrättning åsyftas, måste
den å ena sidan icke förete något lockande, inbjudande, men å
den andra icke antyda något vidrigt, afskräckande. Den bör icke
blifva någon tillflykslort för den arbetsföre lättingen, som lika bekymmerslöst
öfverlemnar sig åt omständigheternas blida som oblida
utslag och blott söker en fristad, för alt der kunna nära sin
lättja, sin liknöjdhet, kanske en och annan älsklingslast, under det
alt samhället drager nödtorftig försorg om hans timliga uppehälle.
Arbetsinrättningen bör blifva den sista utvägen för den olycklige,
som, med förmåga och båg att arbeta och vilja att dermed bereda
sig och dem af honom bero nödig bergning, det oaktadt icke kan,
huru han än bemödat sig derom, vinna tillräcklig arbetsförtjenst.
Denne skall, då han på det sältet äfvenlyrar nöd, icke klaga, om
honom blir ålagdt försakelse i ett eller liera afseenden, när han
derigenom ernår hvad han sig sjelf lemnad icke förmått, oaktadt
allt sitt bemödande, åstadkomma.
En sådan arbetsinrättning anser jag böra bildas för hvarje län
och kunna till vägabringas såsom ett annat bolag, sålunda, alt en
viss afgift bestämdes för hvarje fattig, som der skulle få intagas.
Alla enskilda fattigvårdssamhällen inom länet kunna icke antagas
hafva lika många fattige, derför skulle afgiften erläggas för personen.
Och derigenom, att större tillgång på binäringar finnas i
cn ort än i en annan, skulle i vanliga år hvarje kommun kunna
sjelf sysselsätta sina fattige, åtminstone en del af året, och således
icke behöfva anlita den gemensamma inrättningen; derföre skulle
afgiften bestämmas till det minsta för månad. Dessutom skulle,
till inrättningens vidmakthållande, bildas en fond genom årliga bidrag
af hvarje enskildt fattigvårdssamhälle, som anmält sig vilja
begagna inrättningen, och hvilket bidrag borde utgå efter grunder,
som innefattas i ofvannämnda K. förordning ang. fattigvården
i riket.
1 H. 8
114
Den 2 December.
I arbetsinrättningens ofvan antydda egentliga syftemål bör ingå
såsom utveckling och befrämjande deraf, att alla inrättningens
åtgärder afse arbetarnes både ekonomiska oell moraliska väl, hvadan
den bör omfatta särskilda afdelningar, en för hvarje olikartadt
arbete, såsom timring, vägbyggnad, slenbrytning och sprängning,
o. s. v.
Tvenne eller flera klasser böra finnas med afseende på de arbetssökandes
antecedentia, såsom författaren af en nyligen utkommen
skrift : ”några reflektioner om fattigvårdens tillämpning”, antyder.
Alla bemödanden måste utgå derpå, att förskaffa den i inrättningen
inskrifne, i en framtid, en stadigare bostad, vare sig som
tjenare, mindre jordbrukare eller handtverkare.
Inrättningens bestånd och ändamålsenliga utveckling beror dock
i högsta måtto derpå, att lill uppsyningsman antagas endast skicklige
och för saken sjelfva nitälskande personer. Då II. St., i dess
underdåniga skrifvelse af den 12 Juli 1S41, inför timonen fästat
uppmärksamheten på vigten af arbetskompanier, och då länen,
i händelse af behof, ägde tillfälle ali erbjuda eli ej ringa antal arbetsmanskap
till sjöförsvarets förstärkning, helst å skärgärdsvapnet.
inom fästningar eller till fångbevakning, så har man skälig anledning
hoppas, att, lill en början något befäl af rikets militärstyrka
skulle kunna, efter underdånig hemställan, af K. M. nädigst
beviljas.
Derefter anförde Frih. Hermelin muntligen:
Jag anser mig skyldig att väcka R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att då jag här omnämnt en summa af 250,000 r:dr b:co,
har det skett på grund af följande förhållande: det anslag af 400,000
r:dr b:co som vid sista riksdag gjordes för befrämjande af associationer,
vare sig enskildte eller prival-banker, som bildade sig för spanmåls
belåning, är endast af en enda association i ansökningsväg anlitadt
till ett belopp af 150,000 r:dr. Hvilande denna ansökan ännu
pä Hrr bankofullmäktiges afgörande. Hela summan 400,000 r:dr
har således under dessa år legat obegagnad och jag föreställer mig
att, i händelse icke framdeles sådana associationer eller privatbanker
anmäla sig till delaktighet i ofvannämnde anslag, så skall detsamma
ligga obegagnadt i R. St:s bank; hvaraf finnes att troligen
en större del af ofvannämnde tillgångar kunde användas lill förmån
för de inrättningar, som åsyfta att åt arbetssökande bereda
arbetsförtjenst.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle, att
den l-.sta af Frih. Hermelins nu upplästa motioner, hvilken åsyftade
att direktionerne för faltigvårdssamhäflens arbetsinrättningar må
kunna för uppgörande af arbetsplaner till väganläggningar m. m.
påräkna biträde af statens embets- och tjenstemän, finge remitteras
lill Allm. Bcsv.- o. Ekon.Utsk.
Ropades ja.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. om remiss
till BankoUtsk, af Frih, Hermelins 2:dra motion, alt direklio
-
Den 2 December.
115
nerne för fattigvårdssamhällens arbetsinrättningar naå blifva berättigade
att under vissa villkor upptaga lån i R. Sl:s bank, begärde
Ilr af Grubbens, Nils Wilh., att med remissen måtte
få anstå till näsla plenum, hvarpå Ilr Landtm, förklarade att denna
motion komme alt ligga pä bordet.
Upplästes en af Frih. Roskull, Claes Ulrik, inlemnad sålydande
motion:
I den öfvertygelsen att de flesta af detta husets medlemmar
dela min åsigt om det mindre lämpliga deraf, att de härstädes vistande
främmande makters ministrar, hvilka, såsom åhörare, äga
tillträde vid R. o. Ad:s plena, icke hafva en särskild uppgång till
de för dem utsedde platser; och enär den till läktaren förande
trappa endast kan passeras af en person i sender, och besagde
Hrr derigenom ofta, vid större tillopp af den läktaren besökande
allmänheten, blifva uppehållne oell måhända stundom förhindrade
alt, utan obehag oell tidspillan, der finna inträde; vågar jag till
II, St. vördsamt hemställa, det måtte såväl Corps Diplomatique,
Hrr Stals-råder, Just.canzlern, Just.ombudsmannen, som ock i staden
vistande Norrmän hädanefter få begagna den i salens nedra
ända befintliga uppgång till läktaren; hvilken sednare i sådant fall
torde böra afdelas medelst ett träd-galler eller skrank, som afskiljde
förberörde Herrars platser från de öfriga ä läktaren befintliga.
Kostnaden för den ändring af läktaren som häraf skulle blifva
en följd, är så obetydlig, att något hinder deraf ej möter, och
någon olägenhet deraf att några få personer, sådane som de ifrågavar.,
passera några steg förbi salens nedra ända, kan ej heller, som mig
synes, uppkomma.
Måhända kunde, för lidens vinnande, H. Ståndet afgöra denna
fråga ulan föregående remiss lill Ridd.Ulsk.; men skulle Ståndet
så ej finna för godt, anhåller jag om remiss häraf lill besagde
Utsk.
Begärdes på bordet.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Ridd.Direktm anmält
sig hafva, till utdelning bland R. o. Ad:s vid sista riksdag antecknade
ledamöter, från Hrr Banko-fullmäktige emottagit ett antal exemplar
i brons af den minnespenning, som blifvit präglad i anledn.
af D.D. MAJ- Konungens och Drottningens kröning, samt att
denna utdelning komme att ske i Ridd.cancelliet emot qvitto, och
dervid sista iunehafvaren af pollett för sådan ätt, som varit af fle
re
personer representerad, skulle utbekomma minnespenningen.
Upplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdrag
från PresteSt. af d. 19, 24 och 27, från BorgareSt. af d. 27 och
från B°hdeSt. af d. 24 och 25 sisth November,
8'
Den 2 December.
Hr II a m m a r b e r g, C a r 1 Axel: uppläste följande motioner:
1.
Den svårighet, att i aflägsen landsort kunna utsöka en fordran,
qvarstår så länge K. Bef:de i länen icke äro skyldige i promotorialväg
befordra lagsökningar inom andra län. Erfarenheten
har dessutom visat, all det varit nära nog omöjligt, få tillgång pä
tjenliga ombud fjerran ifrån, hvilka vilja oell kunna åtaga sig
slika uppdrag. Då ett sådant förhållande alltid blir kreditförstörande,
men lätt bör kunna afhjelpas derigenom att K. Befule blifva
skyldige befordra lagsökningsmål utom länet, emot skälig afgift
derför, så vågar jag af ofvanuppgifne skäl denna föreskrift ödmjukast
föreslå, samt anhålla om remiss till vederbör. Ulsk.
2.
Alt den nya fatligvårdsstadgan med dess positiva innehåll
kommer att göra församlingarne icke blott dryga kostnader, dem
de må hända icke kunna draga utan ganska slöra bekymmer, derom
lärer man något hvar vara ense. Den förbjuder allt bellande
och ålägger församlingarne vårda och försörja alla dem inom desamma,
som icke kunna sig sjelfva försörja. Likväl är den fattige
skyldig, ehvad den förmår, med arbete bidraga till sitt uppehälle,
och i delta skäliga åliggande har församlingen det enda correcliv
deremot, att möjligen icke större delen af densamma önskar sig
tillhöra fattigförsörjningen, så alt lätteligen hända kan, att de fattigas
antal kommer att öfverstiga deras, som dem försörja bör.
Att nu bereda den fattige arbetsförtjenst och dymedelst underlätta
dess uppehälle från församlingens sida, är dock snarare
sagdt än gjordt, helst för den qvirdiga personalen under den del af
året, då arbete inomhus företrädesvis förekommer, men hvartill erfordi
■as tillgång af tjenliga rudimaterie!' och till hvilkas anskaffande, om
äfven icke lill så stort belopp, dock till eli förlagskapita! erfordras,
det menigheten icke alltid blir öfverens att inbringa; i anledn.
hvaraf jag tar mig friheten föreslå: att avslag af allmänna medel
mä afsuttas oek till länsstyrelserna aflemnas, för alt tillhandahållas
de församlingar, som, för beredande af arbetsförtjenst
åt sine fattige, deraf kunna komma i behof. Naturligtvis skulle
dessa understöd utgå i räntefria lån mot förbindelse och återbetalningsskyldighet
af fattigvårdsstyrelsen, den det derjemte skulle
åligga redogöra och styrka att lånen blifvit ändamålsenligt använda,
hvarom allt jag icke anser nödigt vidare reglementera.
Dessa motioner begärdes på bordet.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. $ lill 2 e. m.
In fidem prolocolli,
Alberl Munck.
Den 4 D e c w«y i b e r.
117
Lördagen den 4 December 1847.
Plenum kl. 10 f. m.
Företog H.R. o. Afl. val af Bänkman efter följande Hrr, hvilka
blifvit till Eleclorer utsedde, nemi. inom:
6:lc Biinkm:s-Jfd. efter N:o 255. Frill. Falkenberg, Conrad Gabriel;
7-f/e Bankm:s-Afd. efter N:o 331. Frih. Adlercreutz, Carl Gustaf;
f2.-/e Biinhm:s-AJd. efter N:o 494. Hr Croneborg; Fullm. Hr Tersmeden,
Nils jakob;
>3:de Bänkm:s-AJd.. efter N:o 828. Hr Nisbeth, Carl Wilhelm;
i8:dc Bwukims-Afd. efter N:o 1637. Ur Rudbeck, Charles Emil;
'joulc Biinkm:s-Jfd. efter N:o 1905. Hr von Rosen, Georg Ludvig;
samt
25:te Butikm:s-Afd. efter N:o 2302. Hr Skogman, Carl David och
N:o 2320. Ilr Akerman, Fredrik.
Och befunnos, efter valförrättningens slut, lill Bänkman hafva
blifvit utsedde, inom:
6:1c Bnnkm:s-AJd. N:o 287. Frih. Rappe, Axel Ludvig;
7:de. BänkmisAfd. N:o 326. Frih. Lagerheim; Fullm. Gr. Posse,
Fredrik Salomon, efter lottning med N:o 331. Frih. Adlercreutz,
Carl Gustaf;
ii:te Biiuknus-Afi. N:o 702. Hr Prytz, Lars Adolf;
i3:de B'dnkm:s-Adf. N:o 743. Hr Crafoord ; Fulfm. Hr Björnstjerna,
Johan Magnus;
i8:dc Bänkm:s-Afd. N:o 1682. Hr Ehrenstam, Johan Fredrik;
2a:de Bänkm:s-Afd. N:o 1905. Hr von Rosen, Georg Ludvig,
efter lottning med N:o 1955. Hr von Oelreich; Fullm. Gr.
Levenhaupt, Axel:
25:te Bänkm:s-Afd. N:o 2302. Hr Skogman, Carl David, och
N:o 2320. Hr Åkerman, Fredrik.
Ilr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Bänkman att, i öfverensstämmelse
med under gårdagen ulfärdadt anslag, sammanträda
i dag kl. £ till 7 e. m. för att fylla de ledigheter, som inom Hrr
Eleclorer uppstått derigenom att 13 Eleclorer dels blifvit invalde
i Ulsk. dels afsagl sig Eleelorsbefattuingcn.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Det finnes visserligen
icke någon § i Ridd.Ordn., som föreskrifver hvad jag önskar hade
iakttagits vid utfärdande af anslag till det Eleclousval, som i
e. m. skail äga rum, nemi. all antalet af de Electorer, som skola
väljas, hade varit utsatt på anslaget; men jag tror alt en god
ordning fordrat alt så skett. Emellertid får jag nu inskränka mig
till den anhållan, ali för framtiden sådant måtte blifva iakttaget,
emedan det annars lätt kan hända all mången misstager sig i
della afseende. Sålunda har t. ex. många bland Bänkmännen,
som af anslaget förnummit att Electorsval i e. m. kommer att
förrättas, ej derjemte fält veta huru många Eleclorer, som skulle
118
Den 4 December.
utses, utan nödgats derom göra efterfrågan i cancelliet eller ock
af andra ledamöter skaffa sig mer eller mindre tillförlitliga underrättelser.
Justerades pleni-prot. för d. 27 sisll. November samt 1 prot.-  ntdr. för d. 2 dennes.
Hr von Troil, Samuel Gustaf, uppläste följande 2:ne
motioner:
1.
Då SiatsUtsk., utan derom inom Riks-St:n väckt motion, icke
lärer kunna uppgöra förslag lill ersätlning ål Hr Landtm, och de
öfriga Riks-Ståndens resp. Ordf:r för deras riksdagskostnader, anhåller
jag vördsammast det H. R. o. Ad. behagade förelägga nämnde
Disk., att i detta afseende inkomma med yttrande, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad de sednare riksdagarne ägt rum.
Om remiss till SiatsUtsk. anhälles.
2.
Vid föreg:de riksdagar har SiatsUtsk., med anledn. af inom
Riks-St:n derom väckt fråga, afgifvit mein. angalo riksdags-koslnadernes
bestridande direkte af riksg.kont. och jag får derföre
väcka den motion, att nämnde Ulsk. måtte åläggas, alt inkomma
med yttrande i detta afseende, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med dess, under N:o 5, sisth riksdag aflålne mern.
Dessa motioner remitterades till StatsUtsk.
Gr. Cronhjelm: Som R. o. Ad. under sist förflutne riksdag,
sedan öfrige Riks-Sl:n börjat utse suppleanter lill Utsk:n, äfven
beslöt och verkställde en dylik åtgärd, får jag sedan Hederv.
RondeSt. nu redan verkställt sådant val, härmed vördsamt hemställa,
huruvida icke ett dylikt beslut borde äfven för innevar.
riskdag af R. o. Ad. fattas, emedan eljest, och med den tidsutdrägt
som vanligen äger rum vid val af Ulsk:s-ledamöter i afgåendes
ställe, lätt skulle kunna hända att, vid vigtigare frågors afgörande
inom Ulsk:n, R. o. Ad. der skulle blifva fåtaligare representerad
än de öfriga RiksSlm. Och då troligtvis, med anledn. af instundande
julhelg, åtskillige Utsk:s-ledamöler komma alt anmäla sig
till ledighets erhållande, torde det vara bchötligt all det ifrågasatta
valet dessförinnan verkställes.
Denna motion begärdes på bordet.
Frih. Raab, Carl Adam Jakob: uppläste följande:
Vi lefva i eli tidehvarf, som, oupphörligt till statsmannens
och tänkarens tydning, framlägger sphinxartade gåtor.
Under intet föreg:de hafva så många sociala lifsfrågor blifvit
bragte å bane, så många mensklighetens rättvisa fordringar omkämpade
som nu, och ändå växer denna strid, stiger denna oro,
med hvarje dag!
Den i December.
ll'J
Det vill synas, sora ju mera man gjorde desto mer skulle
återslå, ju mera raan vunne desto mer skulle gä förloradt, och
hvem skulle ej deröfver förundra sig, enligt det allmänna begreppet,
att statens sträfvan är en bild af familjens—ju mera arbete
ju mera lön? men — så är det väl också i verkligheten, och målet
är ej så aflägset, fast våra Svenska omvägar hindra en friare utsigt.
En af de frågor, sora företrädesvis ådragit sig hela vår uppmärksamhet,
är den om arbetarens utkomst. Denna fråga omfattar
med sina båda armar, brott och fattigdom, grundvalarne lill
samhället. Bestånd eller obestånd, helsa eller ohelsa, moralitet
eller immoralitet, medborgerlig dygd och förtjenst eller deremot
stående brott och förnedring bero af sältet hvarpå den löses.
Den nya rörliga industrien bar förändrat arbetarens ställning.
Manufaklurierna hafva skapat en lös massa menniskor, hvars existens
är ögonblickets beroende af fabrikörens godtycke eller lika
nyckfulla konjunkturer. Jordbrukaren lägger i eget bruk gårdar
och torp, och sköter dessa med statkarlar och legofolk aflönade
förr dagen. Jordbruksarbetarens belägenhet, hittills mera betryggad
än manufakturistens, emedan lian vanligen haft årstjenst, blir
det icke hädanefter. Sedan K. förordmn af d. 25 Maj 1847 om
laga försvar en gång inträdt i full verksamhet, skola nemi. högst
få tjenstehjon laga årstjenst, och jordbruksarbetaren derigenom befinna
sig på samma osäkra ståndpunkt som manufakturisten. Låt
äfven vara att dagspenningen vissa tider stiger genom konkurrensen
af arbete, den kommer deremot att falla under andia, t.
ex. om vintern ,på slättlandet, hvarest arbetsförtjenst då hell och
hållet saknas. Afven det moraliska bandet emellan husbonde och
tjenare är härigenom upplöst. Man betalar den accorderade summan
för dagsverket och är arbetaren sedan qvitt, samt anser sig
icke äga några vidare husbondeförbindelser; arbetaren må för
resten frysa eller svälla ihjel. Tjenaren å sin sida ser icke mer
i den rike sin beskyddare, ulan skådar med afundsamma blickathans
lyckligare lott; hjertat förbittras deraf.
Under del man sålunda oförsigtigt nog upplöst banden emellan
husbonde och tjenare, bar man tagit sin tillflygt, såsom deremot
svarande ersättning, att kasta omsorgen om arbetaren på
kommunen, sägande: du skall vårda arbetaren då lian blir sjuk,
föda honom då lian sväller, uppfostra hans barn, kläda dem och
hans hustru, och detta allt utan att lemna kommunen, som sålunda
måste räcka till och anlitas för och med allt, det dertill nödiga
husbondevälde, till åstadkommande af ordning och tukt.
Jag förbigår, såsom till ämnet icke cgeiftligen hörande, huruvida
dessa anspråk kunna realiseras i ett land, der kommunalstyrelse
i egentlig mening aldrig funnits till, der hvarken hospitalet* eller
sjukhus finnas lill dess disposition, der man ofta har 12 mil fram
och äter till närmaste provincialläkare, och der circa hvar 15:de
person af en församling, såsom t. ex. Westrums i Norra Calmar län,
kunnat under innevar. år i all tysthet dö bort, utan att någon
särskild anstalt, hvarken frän auktorileternes eller kommunens sida
blifvit vidtagen.
1?0
Den 4 December.
Det kommer sålunda att visa sig alt, till följe af denna förordn.
, hvarken husbönder eller tjenare hädanefter skola finnas.
Arbetaren har således blifvit myndig, men för tidigt innan
hans ekonomiska bestånd blifvit tryggadt, innan hans moralitet
genom folkundervisning blifvit höjd och förädlad.
Ilan står nu ensam, visserligen fri och sjelfständig, utan tryckning
af husbondeväldel, men äfven utan någon skyddande vaksam
hand, under brydsamma och hårda förhållanden, visserligen sin egen
med rättighet att försvara sig sjelf och de sina, men utan nödiga
tillgångar alt betrygga de sinas lcfnadsbehof, och vid inträdande
hungersnöd, i följe af hans isolerade ställning, menniskotiendtligt
sinnad eller fatalistiskt likgiltig för morgondagen.
För närvar, har en statkarls eller daglönares familj icke så
mycket att den nödtorftigt kan lifnära sig. I min ort utgör
statkarlens lön och stat 175 r:dr rtgds jemte husrum och vedbrand.
Fördelas denna summa på 365 dagar blir 23,'T sk. r:gds
inkomsten för hvarje dag. Antag då att de äro 5 personer,
mannen, hustru och 3 harn, sä erhålla de icke 5 sk. r:gds personen
ali föda och kläda sig med. Forsell beräknar i sin Statistik
inkomsterne för en statkarls - f;i m il j i medlersla Sverige belöpa
sig i medeltal till 3 sk. 10 rist b:co person, men enligt samma
statistik kostar Staten en korrektionist å Södra korrektionsinrättningen
i Slockholm 214 sk. per dag. Förekommer icke delta
som en blodig praktisk satir öfver den redlige arbetarens lefnadslycka,
och skall det icke ovillkorligt påminna folket om del gamla
ordspråket: Gud bevare oss för vära vänner, för vära fiender
skola vi nog reda oss. Statkarlens lott är således visst icke att
vandra på rosor. Detta oaktadt är den vida bättre än daglönarens.
Denne skall med 24 sk. r:gds dagspenning betala husrum,
vedbrand, skatter och dertill underhålla hustru och harn! Sjuknar
han, måste naturligtvis kommunen vårda och föda honom under
denna lid, dä han ingenting kan förtjena. Sjukbestyren hafva
förut träffat husbonden; kommunen drabbar det orättvist, men
honom ganska rättvist, ty han drar nytta af arbetet. Ilan vore
äfven bäst i tillfälle alt vårda och efterse sin sjuke tjenare. Att
sä underhålla lieie hushåll blir ganska känbart för kommunen,
förutsatt att kontrollen på dem som göra sig sjuka vore möjlig,
och sättet funnet, all pä samma gång noggrannt och ömt sköta
denna befattning, (kanske mera hegardt än hvad våra kommuner
under deras närvar, tillstånd kunna prestera).
Ty värr synes derföre häraf, att på den stråt vi nu vandra
skall arbetande klassen mer och mer sjunka ned i fattigdom,
osäkerhet till person och egendom derigenom blifva så mycket
större och bördan på kommunen, ulan några lyckligare resultater,
endast så mycket tyngre. Man svarar: lålom oss då för all
del återgå till det gamla, förhållandet blir då bättre. Vore äfven
en återgång molig, omöjligt blefve att med densamma hela
del onda, som redan med och under det gamla kändes djupt
och lifligt. Hvem såg icke äfven då daglönare- och backstugu
-
Den 4 December.
121
familjer öka proletärernas antal, deras barn kringvandra byar och
gärdar.
Det onda måste således sökas annorstädes. Efter min öfvertygelse
utgöres det gemensamma felet, både hos gamla och nya
förordn., helt enkelt af bristande utsigt för framtiden, för arbetarens
gamla dagar. När kroppskrafterne aftaga och menniskan, i
hvilket stånd som helst, känner behof af hvila, samt endast passivt
förmår alt verka, dä måste någon annan utsigt erbjuda sig
för samhällets idoge, fast upplröltnade arbetare, än fattighuset;
då mäste cj denne betraktas som samhällets tunga och påhäng,
ty perspeclivet af en dylik framtid kan i sanning ej skänka någon
lelnadshåg, några friska krafter att gagna och verka, icke
ens under ungdomens och helsans sommarvarma dagar.
Nödvändigt är således att upptänka tillräckligt själsstimulerande
medel, medel som tillförsäkra arbetaren en hedrande, sjelfständig
och sorgfri ålderdom och skänker honom en sparpenning
vid oförutsedda olyckor, som, med ett ord sagdt, lönar hans möda
och tillförsäkrar honom (i utbyte mot arbete och omtanka)
om ekonomiskt välstånd och framälgående; medel desslikes tillräckligen
betryggande för kommunen, alt den icke dukar under
de bördor man pålagt densamma. Dessa medel skulle vara dels
inrättandet af ränteförsäkrings-anstalter, dels en årlig insats af
husbonden för hvarje års tjenare i ränteförsäkrings-anstallen. Lädes
till insatsen, såsom uppmuntran till redbarhet och ordentlighet,
ytterligare en obetydlig förökning med hvart 5:le år för de
tjenstehjon, som på samma ställe denna tid qvartjenat, så skulle
en dubbel vinst deraf härflyta. Husbonden skulle erhålla goda
tjenare, och dessa en betryggad framtid. Ett resultat, om vi cj
misstaga oss, af djupt moraliskt ingripande verkan i bela det sociala
lif vet.
Om denna insats började vid personens 17:de år och fortfore
till fyllda 50, och förslagsvis anfages, att tjenstehjonen sjelfva
följde det gifna exemplet och insatte en lika sparpenning, så
skulle mannen vid fyllda 51 år erhålla, under 5 procents räntefot,
41 r:dr r:gds årligen, som progressivt ökades til! 44 vid 55
är, samt sedermera under sin återstående lefnad 55$ r:dr. Denna
summa jemte qvinnans sparpenning, hvilken borde, vid hennes
inträdande i gifte, öfverflytlas på mannens conto i ränteförsäkrings-anstalten,
är fullt tillräcklig som pension, isynnerhet sora
pensionärernas barn vid den tiden vanligen äro borta eller åtminstone
kunna sjelfva bidraga till sitt underhåll.
Ränteförsäkrings-anstalternes grund har genom en comité',
den Regeringen förordnat, blifvit granskad och befunnen med
största lätthet verkställbar.
Det är med anledn. häraf, som jag vågar föreslå: l:o alt R.
St. skola i tind. anhålla, det K. M. täcktes i nåder förordna Sine
Bef:de, att med görligaste första sälta sig i spetsen för en
eller (lere ränteförsäkrings-anstalter i hvarje län, allt efter lokala
behof.
122
Den 4 December.
2:o Det hvarje husbonde, som äger tjenare, skulle ovillkorligt
förpligtas, att till ränteförsäkrings-anstalten i haus ort, hvarje
år på tider sorn framdeles bestämmas, utlägga för mankön från
17 lill 50 år 2} och för qvinna lj r:dr r:gds per stycke, och
att detta tillskott skall efter tilläudalupne 5 år, som t jens teli joliet
hos samma husbonde qvartjenat, ökas med 50 procent under
återstående tjenstetid hos samma husbonde.
Efter min öfvertygelse vore denna åtgärd en bland våra
mest behölliga och helsosamt omfattande reformer; den skall inom
ett decennium välgörande verka till mera trefnad, arbetsamhet,
nit och omtanka hos tjenstefolket, uppfordra husbonden till
omvårdnad och deltagande för sin tjenare; den skulle, fastare än
alla po!isförfattn:r, tillknyta lossade samfundsband, åstadkomma
ordning och skick. Derigenom skulle lefnadsmod, framtidshopp
och ungdom vexa upp i folkets hjeltan, med vissheten alt den
redlige arbetarns framtid ägde tak öfver hufvudet, bröd åt familjen
och sjelfsfändighetens aktning utanför bland medborgare!
Jag anhåller om remiss af denna motion till vederbör. Utsk.
Begärdes på bordet.
Föredrogs Frih. Hermelius, Aug. Söderling, d. 2 dennes på
bordet lagda motion om anslag af bankens medel till befrämjande
af arbels-inrältningar, upprättade i enlighet med föreskriften i
2 § 3 moni. af K. förordmn om fattigvården i riket d. 25
sisth Maj.
Remitterades till BankoUtsk.
Föredrogs Frih. Koskulls, Claes Ulrik, d. 2 dennes på bordet
lagda motion, med förslag att läktaren i Ridd.salen måtte inrättas
med särskild uppgång och afskiljde platser för Corps Diplomalique,
Hrr Statsråd m. 11. personer.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Vid 1840 års riksdag
då ifvern alt reformera det gamla Sverige var särdeles liflig, föreslog
man äfven att reformera Riddarhusets läktare. Meningen
var dä att bygga en filialläktare för alt åt åhörare förskaffa sä
mycket större utrymme. Lyckligtvis förföll detta förslag, hvars
utförande skulle hafva vanställt vår vackra säl. Förlidne riksdag
lemnades St. i ro för dylika förslag; men nu äro vi åter deran.
Nu är icke meningen alt öka utrymmet, utan tvärtom alt inskränka
det, ehuru sådant icke uttryckligen säges i den ingifna motionen.
Men det är klart, att om en trappa skall öppnas på denna sidan,
så skall på läktaren blifva mycket färre platser att upplåta åt
åhörare, än tillförene. Motionären åsyftar således ett mål alldeles
motsatt det, som förra gången gjordes gällande. Huru stort
är det utrymme som derigenom skulle förloras? En sakkunnig
man har sagt mig att omkring af läktaren skulle för allmänheten
borttagas genom en ny trappas öppnande, och afstängningen
af vissa platser, som för del mesta komme ali stå tomma.
Den 4 December.
123
Hvad nu beträffar oss, som silla bär boria och icke hafva tillfälle
alt, såsom de, der intaga Gr. och Frih. samt de främre Adliga
bänkarne, begagna oss af den stora gången för att komma till
våra platser, så är den lilla smola trappan som nu finnes för oss,
vid den mörka gången, redan för trång. Hvad skulle bon icke
blifva, om vi nödgades dela benne med främmande. Hade motionären
befunnit sig här bland oss, i st. f. der framme, så bade
lian förmodligen insett de svårigheter, som möta för utförandet af
hans förslag, och bland hvilka ökadi buller i trappgången äfven
är en. Jag hoppas att Ridd.Ulsk. likasom R. o. Ad., icke matte
fästa något afseende på denna motion, och önskar alt vi måtte fä
komma ifrån densamma till sysselsättning med vigtigare ärenden.
Frih. Cederström, Jacob: För nain del kan jag icke instämma
uti de anmärkn:r Hr von Hartmansdorff 1111 har framställt
emot den väckta motionen att upplåta den trappgång lill
läktaren, som redan finnes på högra sidan af Riddarhussalen,
lill en särskild uppgång för Diplomatiska Corpsen samt för de
raedlemmmar af Statsrådet och andra högre embetsmän, sorn icke
hafva säte oell stämma på Riddarhuset såsom ledamöter af detta
Stånd. Ty ehuru för desse personer hittills varit afsatta platser
pä läktaren, dertill de erhålla biljetter gällande för hela riksdagen,
har det dock ofta varit svårt, ja nära nog omöjligt för dem
alt komma till sina platser, då dessa personer — hvilka icke alltid
haft tid all infinna sig bland de förste — kommit något sednare
efter det den öfriga delen af läktaren blifvit uppfylld. Utrymmet
för öfrige åhörare skulle genom förändringen icke betydligen
förminskas, emedan meningen naturligtvis är, att icke förstora
utrymme i den afskrankning, som nu föreslås, eller den särskilda
delen af läktaren som nu för samma personligheter finnes
afsedd. Den nu föreslagna platsen skulle komma att rymma
högst 30 personer, hvilket torde vara tillräckligt. Jag kan icke
fatta den yttrade farhågan att de personer, som hafva sina platser
på högra sidan nere i salen, skulle, genom trappgångens öppnande
lill läktaren, hindras från tillträde till dessa sina platser,
än mindre oroas af de tipp- eller nedgående åhörarna från
läktaren.
Hr Bruce, Rob. Edv.: Del finnes en annan enklare utväg,
hvarigenom det ändamål, som motionären åsyftat, kan vinnas,
den nemi., att alla platser blefvo nummererade och att vissa
af dessa platser afsattes, dels för de nu ifrågakomne personerne,
dels ock för damer. Derigenom vunnes dessutom en kontroll
derå, alt icke flere biljetter ullemnades än platser finnas,
hvarigenom den obehagliga trängseln vid uppgången till läktaren
kunde undvikas.
Frih. Boye, Fredr.: Med anlcdn. af denna diskussion får
jag den äran upplysa, att 120 platser finnas på läktaren. Motionären
har föreslagit att 30 platser skulle genom en särskild afskrankning
förbehållas åt Corps Diplomatrque och liera i motionen
uppräknade personer, således } af hela antalet. På dessa
124
Den 4 December.
platser skulle sällan finnas iner än 5 personer. Skulle nu lill
denna afskrankning bildas en särskild gång från den trappa, sorn
motionären föreslagit borde upptagas, sd skulle den ät åhörare i
allmänhet upplåtna delen ändå mera inskränkas. En värd ledamot
har äfven anmärkt det menliga inverkande af tysthet inom
salen af detta upp- och utgående; och det vill synas mig, som
borde vi väl behålla vår sals ingång fredad för främmande personer.
Jag får derföre för min del afstyrka den i delta afseende
väckta motion.
Flere ledamöter yttrade härtill bifall.
Då nu Hr Gr. o. Landtm, hemställde om II. o. Ad. bifölle,
att Frill. Koskulls motion, jemte de i anledn. deraf afgifne
yttranden, remitterades till Ridd.Ulsk., ropades ja, blandade med
nej, hvarefter Hr Landtm, tillkännagaf, det han trott sig linna
propos-.n besvarad med öfvervägande ja.
Föredrogs Hr Hammarbergs, Carl Axel, d. 2 dennes
på bordet lagda motion om föreskrifts meddelande för K. Bef:de
i länen alt i promotorial-väg befordra lagsökningar i andra län.
Hr Akerman, Fredr.: Efter hvad jag vill minnas, har
enahanda fråga vid sistförflutne riksdag utgjort föremål för IL
St:s öfverläggningar. Jag invände då, hvad jag nu anhåller alt
få upprepa, eller alt promotorialrällen i lagsökningsmål är åtföljd
af sä många olägenheter, att jag för min del icke kan tillstyrka
densamma. Bland dessa är det synnerligen en olägenhet, hvars
tillvaro synes mig tillräckligen motivera ett afslag å den begärda
utsträckningen af promotorialrätten, den nemi., att ifall del skulle
åligga landssekret:n att ombesörja utförandet af ett lagsökningsmål,
som i promotorialväg kommit landsh.embelet tillhanda, ett
förhållande då skulle uppstå, som enligt vanlig rättegångsordning
ej skulle kunna gillas, eller att denne embetsman vore ombud
och domare i samma sak. Delta kan icke hafva någon fördelaktig
verkan i allmänhet, om icke annat för exemplets skull. Jag
får således afstyrka bifall lill motionen och anhåller jemväl
att dessa mina anmärkn.-r mätte få åtfölja densamma till vederbör.
Utsk.
Hr von Rosen, Georg Ludv.: Jag får den äran upplysa
att å Christianstads läns landscancelli emollagas alla de promotorialmål,
som dit insändas, och under liela den tid jag der
varit landsli. har icke någon olägenhet deraf försports. Deremot
är det, såsom bekant är, en stor olägenhet för sökande, som bo
utom länet, alt nödgas vid dess landscancelli hålla särskildt ombud
för bevakande af sin rätt. För K:s Bef:de i det län, der
sökanden bor, är icke något särdeles besvär att insända sökandens
handlingar till K:s Bef:de i det län, der lagsökningen skall
ske; och ifrån det ögonblick det dit anländt, behandlas målet
der alldeles på samma sätt, som i det län, der sökanden bor,
ifall målet der kunnat handläggas. Vid sådant förhållande kan
Den 4 December.
125
jag icke inse att landssekret. i det lein der lagsökningen sker,
är mera ombud än den landssekret., som inskickat promolorialmålet.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: I motsats till
hvad den siste talaren tillstyrker får jag saken afstyrka och den
äran upplysa, alt på Gottland har aldrig promotorial blifvit vägradt,
ehuru icke på grund af rättighet dertill. Har tillfälle
varit all skaffa pålitligt ombud åt den som genom promotorial
från annat län derom anhållit, har landsh.embetét derom
dragit försorg och till ombudet öfverlemna! de insända handlingarne;
men ulan att vederbör, derigenom iklädt sig något ansvar
för de ofta på betydligt belopp lydande lagsökningarne. Man får
således se till alt göra hvad man kan; men alt genom lag ålägga
K:s Befule någon skyldighet, anser jag hvarken vara riktigt eller
nyttigt. Icke eller vet jag huru dermed rätteligen skall tillgå,
enär landssekrel:n ofta skulle såsom domare komma att handlägga
ett dylikt ärende, och hvem skall då fullfölja målet? Det måste
tydligen vara någon annan sora ikläder sig så viii det moraliska
som juridiska ansvaret för den ingifna ansökningen, och
följaktligen kan man aldrig ålägga K:s Bef:de detsamma. På
samma skäl således, som denna fråga vid förra riksdagen af dåvar.
LagUtsk. och Ständer afslogs, tror jag att den af nuvar. Ulsk.
bör afslyrkas för att sedermera af II. St. afslås.
O ' n
Hr Akerman: Jag kan icke annat än pa det högsta lyckönska
min värde collega Hr von Rosen att äga en landssekret.,
som utan olägenhet uppfyller den dubbla egenskapen att vara
domare och ombud. Hvad det beträffar att längre bort boende
parter skulle sakna tillfälle att skaffa sig ombud, så låter det sig
lätteligen afhjelpa derigenom, att hvarje landsh. aflåter till samtlige
öfrige K:s Bef:de ett circulär, hvaruti meddelas anvisning å
lämplige ombud. En olägenhet lill, som en genom lag stadgad
promotorialrätt skulle medföra, vore den, att landssekret:ne derigenom
skulle tillskyndas ökadt besvär ofta till den grad, att de
icke kunde medhinna de många andra dem åliggande angelägna
göromål, oberäknadt den tillökning i uppbörd, som derigenom för
dem uppkomme, och hvilken uppbörd måhända redan i flera län
är förenad med äfventyr; och jag får således fortfarande tillstyrka
afslag å den väckta motionen.
Ilr Hammarberg: Så länge det icke är styrkt att tilllfälle
är inom hvarje län beredt för sökande, att skaffa sig ombud, anser
jag mig hafva haft fullt skäl till min motion. Jag tror att
Hr Åkerman missförstått min mening, då han kunnat yttra, att
K:s Bef:de skulle i promotorialmål blifva både domare och ombud.
Så är dock icke förhållandet. Med promotorialer tillgår
för närvar, sålunda, att K:s Bef;de i det län, der sökanden bor,
emottager sjelfva lagsökningshandlingarne, samt afsänder dem till
den länsstyrelse, der gäldenären vistas, och blir sålunda den sednare
länsstyrelsen domaren, samt skyldig att redovisa på samma
sätt, som nu tillgår med lagsökningar inom det län, der så väl
126
Den 4 December
kärande som svarande bo. Jag vet ali på några ställen emoltagas
proniotorialmål och jag liar rådfört ntig med landssekret.,
hvilka förklarat, alt de ansåge sig emot skälig vedergällning vara
pligtige att sådane, mål upptaga. Jag frågar hur det står tillsammans
med ett väl ordnadt kredit-system och ett allmännyttigt
exsecutionsväsende, att man, i följd af former samt i saknad af
ombud å fjerran ort, icke kan utsöka en fordran i ett annat län
än der man sjelf hor, utan att sjelf der infinna sig. Häraf skall
naturligtvis krediten man och man mellan lida. Sjelf har jag erfarenhet
af de olägenheter, som af nuvar. förhållanden uppstå.
Jag bor nemi. i södra Sverige och hade för någon lid sedan en
fordran i norra delen af riket. Sedan jag slutligen lyckats få mig
ett ombud in loco, som emottog och utförde målet, samt äfven i
sinom tid redovisade min fordran, hände det mig, att han behöll
hälften af beloppet såsom arfvode. Detta hade ingalunda kunnat
inträffa, om sådane föreskrifter förefunnits, som dem jag genom
min motion afsett.
Frih. Cederström, Jacob: I afseende på promotorialrätten,
hafva olika åsigter gjort sig gällande inom olika län, i det
att somliga länsstyrelser till handläggning emotlagit till dem insända
lagsökningshandlingar, andra deremot hänvisat sökanden
alt skaffa sig ombud för utförande af sin talan. Orsaken till detta
sistnämnde förfarande tyckes hafva varit ogenhet emot innevånarne
i länet, i frågor alt förhjelpa dem att utfå ägande fordringaiv
Jag skulle likväl tro, att det vore landslunes pligt att
tillse, det innevånarne inom länet förhjelpas till sin rätt. Man
har påstått att om landssekretme skulle få sig ålagdt nu ifrågavar.
skyldighet, kunde det hända att de finge dels mera göromål
än de kunde medhinna att sköta, dels ock för mycken uppbörd.
Hvad göromålen beträffar, så är det just det dessa tjenstemän önska,
emedan deras löneinkomster deraf äro beroende. Hvad uppbörden
beträffar, är det ju helt enkelt att, då medlen till Kas
Bef:de inkomma, de genast expedieras med posten under recommendation
till vederbör. K:s Bef:de, som genom promotorial
öfversändt handlingarna: och då sådana medel ankomma, att tillställas
enskild man, de med kronobrefven expedieras till vederbör.
kronofogde att, emot qvitto, som insändes, personen tillställas.
Jag tillstyrker motionen och anhåller alt mitt yttrande
måtte få åtfölja densamma till vederbör. Utsk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.j Jag befarar att den siste
värde talaren missförstått både Hr Akerman och Hr von Hohenhausen.
Så vidt jag fattat deras mening, har ingendera af
dem bestridt rättighet för landssekretme att befatta sig med enskildes
angelägenheter, så vida de dertill äro villige och deras
öfriga göromål sådant medgifva. Men deremot hafva båda bestridt
att sådant skulle dem genom lag kunna åläggas. För min
del kan jag icke annat än instämma uti dessa ledamöters yttrande,
att landssekretme äro embetsman och icke kommissionä
-
Den 4 December.
127
rer åt enskilde. Jag hoppas, lika med Hr von Hohenhausen, alt
Utsk. afstyrker och att II. St. derefter afslår motionen.
Hr Printzenskjöld: Carl: Ulan alt vilja ingå i något yltrande,
huruvida det kan vara nyttigt, att utsträcka den ifrågakornna
promolorialrälten, måste jag förklara, det jag anser de skäl,
som ilr Akerman lagt till grund för bestridande af ifrågavar. motion,
icke vara riktiga. Hr Åkerman har nemi. yttrat, all landssekret.
skulle blifva både domare och ombud, då promotorialer af
dem emoltagas och expedieras. Jag för min del tror, att sä icke
är förhållandet. Om Kas Bef:de i ett län, för enskild persons
räkning, tillsänder K:s I5ef:de i ett annat län lagsökningshandlingar
i promotorialväg, måste sökanden till K:s Hef:de i det län,
der ansökningen intemnas, förskjuta de dervid erforderliga kostnader,
hvarigenom Staten således icke kommer att vidkännas kostnaden
för handlingarnas öfversändande. Landssekrel:n mottager
promolorialel jemte lagsökningshandlingarna och det förskjutna
kostnadsbeloppet för kommunikationen med gäldenären och, sedan
handlingarna tillhandakoramil K:s 13ef:de i det län, hvarinom
gäldenären bor, samt kommunikationen med honom blifvit
verkstäld och hvilken det åligger K. Bef:de ali ombesörja, inkommer
förklaring lill K:s Bef:de från gäldenären. Är förklaringen
så beskaffad, alt påminnelser behöfva afgifvas mot densamma,
så afgifver alldeles icke landssekret:n eller någon af honom
utsedd person desamma, utan K:s Bef:de återsänder handlingarna
till den K:s Bef:de som dem afsändt, med begäran
alt desamma måtte tillställas sökanden, som då får del af dem
och inkommer med påminnelserne. Dessa påminnelser jemte
öfriga till målet hörande handlingar återskickas till K:s Bef:de,
hvarest lagsökningen skett, och derpå meddelas utslag. Nu frågar
jag örn, vid sådant förhållande, landssekretm kan anses
som ombud för sökanden. Del är endast en handräckning som
begäres genom den ene K:s Bef:de hos den andre, men man
förvandlar derigenom icke någon af dem till ombud för den ene
eller andre sökanden. Vinsten är blott den, att sökande, utan
att begagna ombud på del ena stället, kunna vinna den handräckning,
som K:s Bef:de sins emellan äga meddela.
Hr Åkerman: Jag måste hembära den siste värde talaren
min tacksamhet för det han, genom sin framställning af behandlingen
utaf promotorial-mål, bidragit till bevisningen för mitt påstående,
att landssekretine göras till ombud för enskilde uti dylika
mål. Hr Printzenskjöld bar upplyst, att det åligger landssekretme
att uti dessa mål först och främst ombestyra communication
af ansökningen. Jag hemställer, om det icke är ett ombudsmanskap
att tillse, det alla härvid nödiga lagliga former blifva iakt
tagne.
Han har vidare sagt, att, i händelse öfver ansökningen
inkommen förklaring behöfver delgifvas sökanden för påminnelsers
afgifvande, K:s Bef:de da skulle återsända handlingarna till K:s
Bef:de för att i sådant ändamål sökanden tillställas. Genom denna
åtgärd uppkommer ulan tvifvel en pröfning förskottsvis, huru
-
128
Den -4 December.
vida det kail vara nödigt för sökanden, alt ytterligare styrka sitt
kraf, en pröfning, som ensamt torde tillhöra sökanden sjelf, och
derigenom göras ju laudssekret:ne äfven till ombud. De skola
slutligen meddela utslag i målet och hafva sålunda med detsamma
tagit befattning både såsom ombud och domare.
Hr Printzenskjöld: De anmärkn:r, som lii Åkerman framställt
mot mitt förra anförande, innefatta, enligt min tanke ingalunda
något bevis derför, alt jag hjelpt honom i sin bevisning;
tverlom tror jag, att Hr Åkermans anförande hjelper min försökta
bevisning, emedan allt hvad landssekreltne uti enskilda mål
tillgöra, det åligger dem äfven, i händelse jag, såsom Kammarrättens
advokat-fiskal, uppträder å kronans vägnar med någon
lagsökning, och hvad K:s Bef:de åligger att i embelsväg verkställa
då kronans ombud uppträda såsom parter, det kunna de också genom
lag åläggas att göra för enskilde personer. Jag har likväl
i början af milt förra anförande, yttrat, det jag ingalunda ville
ingå i bedömande af lämpligheten eller riktigheten af det nu föreslagna
lagsladgandet, som redan ex usu på de flesta ställen blifvit
lag, och del vore måhända lämpligast att låta dervid förblifva.
Jag är öfvertygad att få länsstyrelser skola finnas med sådan ogenhet,
alt del icke skulle tillåtas vederbör, landssekter, och desse
i sin ordning icke vara benägne att, mot skälig ersättning för sin
möda, lemna den enskilde samma biträde, som han utan all vedergällning
måste lemna, när kronans ombud uppträda såsom
sökande.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Det torde vara en allmänt
erkänd sanning, alt kreditväsendet här i landet icke är på den
ståndpunkt, som önskligt vore, äfvensom att denna omständighet
liar ett ofantligt inflytande på ordning och punktlighet i hushållning
och affärer i allmänhet. Det torde likaledes vara gifvet att
bristerna i detta afseende till större delen äro att härleda från en
allt för stor långsamhet i exsecutions-väsendet, och jag anser derföre
att hvarje förändring, som har till föremål att härutinnan
tillvägabringa mera kraft och skyndsamhet, vore ganska nyttig och
behöflig. Den åtgärd, som nu är föreslagen i denna syftning,
förtjenar således efter min tanka all uppmärksamhet. De mot
densamma gjorda inkast hafva hufvudsakligen varit grundade derpå,
att den befattning landssekret:ne komma att taga med promotorialmålen,
skulle få egenskap af enskildta uppdrag, ooch att
landssekrettne såmedelst göras till enskilta ombud. Hr Akerman
har afgifvit en slags definition på hvad som dermed menas, men
med anledning af hvad han anfört, tyckes det, som skulle man likaväl
kunna säga, att landssekretme blifva ombud i alla utsökningsmål,
oaktadt hvar man vet att så icke är förhållandet. Då landssekret:ne
kunna ombesörja vanliga utsökningsmål i eget län, så måste de
väl ock, utan att derigenom mera göras till enskilta ombud, kunna
uti promotorialmål öfversända handlingarna till K:s Bef:de i
ett annat län, om så i lag föreskrifves. Det vigtigaste hindret
deremot
Den 4 December.
12>>
deremot, som hitintills förefunnits, tror jag ligga deruti, ali icke
någon bestämd ersättning åt landssekret:ne för deras befattning
med promotorialmålen varit föreskrifven, hvilket dock vore ganska
lätt att åstadkomma; och om dessa tjenstemän fingo en tillbörlig
förhöjning i deras inkomster, för deras ökade besvär och
ansvar, så är jag öfvertygad att de äfven i allmänhet skola vara
rätt belåtna med ett sådant stadgande. Jag tillstyrker bifall ät
Hr Hammarbergs ifrågavar. motion.
Ilr von Hohenhausen: Här har blifvit yttradt, att orsaken
till bestridande af den ifrågavar. motionen skulle vara en viss ogenhet
hos vederbör, länsstyrelser och, om jag icke misstager mig,
begagnade Frih. Cederström uttrycket: ”ogenhet mot länets innevånare.
” Jag kan icke förstå meningen med detta uttryck, ty en
lill befordran mottagen lagsökning i promotorialmål verkstäiles ju
icke inom det län, der ansökningen blifvit lill K:s Bef:de inlemnad,
utan i ett annat, emot hvars innevånare ansökningen alltså
mäste vara rigtad och rörer följaktligen icke det förra länets innevånare.
Icke eller kan med vägran att utfärda promotorial afses
någon ogenhet mot innevånarne i andra län. Man hör noga
åtskilja de 2:ne hvarandra helt olika åtgärder som uppstå vid alt
promotorial utfärda, och ali ett sådant emottaga; det är i sednare
fallet som svårigheterna uppstå, och de äro ganska stora för
landssekret. att, likasom ät publika verk, lemna såsom kommissionär
sitt biträde åt enskildte. Göromålen ökas vid bestridanden och
sakens eller målets fullföljd, ty i samma mån måste han föra räkning
med hvar och en, som utom länet genom promotorial i promotorialväg
lagsöker, således blir för honom ökade göromål deraf
en gifven följd; dä deremot uti vanliga läll den, som hos K:s
Bef.de
ombesörja kommunikationen deraf med gäldenären. Hr Printzenskjöld
har visserligen anmärkt, att Kammarrätten bar uti landssekretm
ett ombud, men härvid får jag erinra, att iandssekreim
med dylika mål, hvilka äro Kronans ärenden, bar den lätta utvägen
att vidtaga, nemi. all lian till verkställighet af Kammarrättens
beslut öfverlemnar målet till ett krono-ombud, ortens
kronofogde eller länsman. Pä Gottland har alltid promotorial
mottagits, och promotorial-ansökuingar expedierats lill andra län
och detta låter sig väl göra inom ett sä inskränkt län, men deremot
svårligen inom de större. Derigenom att Iandssekreim göres
till kommissionär för enskilde, betages honom den tid, lian
behöfver för vårdandet af sina tjenstegöromål, hvilka i öfrigt äro
af det omfång, all han icke alltid i rällan tid medhinner dem,
och detta mäste vara ett giltigt skäl alt befria landssekretme från
det ilrågavar. bestyret. Jag vill härtill lägga, att uti promotorialmål
och lagsökningar måste skuldsedlar ofta medsändas å högst
betydliga belopp, hvilka genom Iandssekreim mäste indrifvas och
sålunda öka hans ansvarighet, och davi tillförene hos desse embetsman
sett balanser, och sådana lära väl icke hädanefter uteblifva, tror
1 II, 9
130
Den 4 December.
jag det icke vara hvarken rätt eller omtänksamt att påbörda
landssekretme dylika bestyr. Jag har mig visserligen bekant att,
i några af de folkrikare länen, promotorial-ansökningar mottagas
och besörjas af landssekretme, och med anledn. häraf väntar jag
mig det inkast, alt då det der låter sig göra, skulle det i de öfrige
länen vara mindre omöjligt, men häremot får jag erinra, att
så länge en slik skyldighet icke genom en lagbestämmelse är landssekrelme
ålagd, är äfven antalet af dylika ansökningar hitintills
högst ringa, men skulle blifva legio om motionen bifölles. På
grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag på det högsta afstyrka
Hr Hammarbergs ifrågavar. motion.
Gr. Sparre, Erik: Jag skulle tro, att R. o. Ad. under
denna långvariga diskussion fält tillräckligt höra tankar yttras för
och emot den ifrågavar. motionen, hvilken, då den engång blir
föremål för behandling af LagUtsk., der det finnes ledamöter sorn
äro jurister, blir, enligt min tanke, ganska hastigt expedierad.
Jag har i mina händer ett, i anledning af då väckt motion i enahanda
syftning, LagUtsk:s vid sisth riksdag afgifne betänk, och
hvarur jag anhåller att få uppläsa följande: ”Men då denna förmän
icke kunde anses motväga den olägenhet, som uppkommer
deraf, att K:s Bef:de blefve besvärad med enskilda bestyr, främmande
för deras egentliga embetsbefaitning och underkastade en
ansvarighet för medel, som desse embetsman icke skäligen böra
åläggas, tvekar icke Utsk. att tillstyrka, det mätte ifrågavar. framställning
icke bifallas.” Jag är fullkomligt öfvertygad, alt hvarje
jurist skall inse sanningen af nu upplästa betänk, och ehuru här
visserligen blifvit yllradt, att promotorial-rätten kunde genom en
lagbestämmelse göras till ett embetsåliggande för läusslyrelserne,
måste jag ånyo erinra, att slika bestyr äro för dem helt och hållet
främmande och att deras tid icke medgifver att för enskilde befatta
sig med lagsökningar utom länet. Jag är äfvenledes öfvertygad
derom, att ifrågavar. förslag blifver af LagUtsk. afslaget.
Hr von Rosen: Man har här omnämnt de olägenheter, som
genom utsträckning af promotorial-rätten skulle uppkomma. Jag
har dock af dessa olägenheter icke någon erfarenhet och hvad
andra i detta afseende erfarit, må gälla hvad det kan. Det
vet jag likväl, att för uärvar. råder en stor ovisshet, huruvida
promotorial-rätten för enskilde skall anses tillåten eller icke, i Ihy
att i en del län under en viss landsh. eller landssekret. har man
upptagit dylika mål, hvaremot eflerlrädarne i embelet återskickat
dem. Härigenom har inträffat, att den, som i promotorialväg lagsökt
inom Christianstads län, har fått handlingarna sig återsända
så sent, ali det knappast varit honom möjligt att fortsätta lagsökningen
inom fatalietiden. På grund af de olägenheter, som
här blifvit uppgifna, och den för sökande högst menliga inverkan,
ovissheten om promotorial-rätten kan dem lagligen betagas,
anser jag högst nödigt att bestämd föreskrift måtte meddelas, antingen
att dylika mål böra eller icke böra af länsstyrelserne
upptagas.
Den 4 December.
131
Frih. Ridderstolpe: Med anleda, af den färganläggning,
målet af 2:ne talare fått, vill jag hafva äran anmäla, att jag tror
icke någon landsh. vara så litet nitisk för sin landssekrel:s löneinkomst,
att han skulle motsätta sig landssekretms öfvertagande
af promotorial-målen. Hvad särskildt angår Westmanlands
län, får jag anmäla, att dervar. laudssekret. afbeder sig bestyret
med promotorial-målen, hvarföre äfven landsh. uti samma län latitit
gifva K:s Bef:de i de öfriga länen tillkänna, att promotorialmål
ombesörjas af den inom länet antagne länsnotarien. Af Hr
Printzenskjölds yttrande behagade herrarne finna möjligheten deraf,
att dessa måls gång fram och tillbaka emellan K:s Bef:de komrne
att betunga fribrefsboken.
Frih. Raab, Adam Christ.: Då så många talare här uppträdt
uti denna fråga, ligger deruti ett bevis, att den icke saknar
vigt. Att samma fråga varit å bane vid förra riksdagen erinrar
jag mig nu sedan Gr. Sparre uppläst LagUlsk:s i anledn.
deraf afgifna betänk., hvaruti Disk. afstyrkt bifall till den dä
väckta motionen, men deraf följer ju icke, alt det Lagötsk., sorn
1847 års Ständer invalt, delar samma åsigler med sisth riksdags
LagUtsk. Erfarenheten har visat, alt jurister ofta vexla åsigler,
och med anledn. deraf kan jag ej föreställa mig att en delegation
af R. Sl. skola kunna vidblifva fattade åsigter från den ena riksdagen
till den andra. Man har äfven omtalat, huru med promotorial-mål
olika förfares i olika län, nemi. att i det ena upptagas
de utan någon olägenhet, då deremot sådant uti ett annat
icke varit händelsen, och orsaken härtill torde återfinnas deruti,
att ett bestämdt lagstadgande i della hänseende saknas. Hr Gripenstedt
har visat, att frågan är af vigt för kreditväsendet inom
landet, och jag har, lika med Hr Hammarberg, genom erfarenheten
blifvit öfverlygad om sanningen häraf. Ilan förlorade hälften,
roen jag blott g af fordringsbeloppet.
Jag får äran tillägga, alt jag, som bor nära en residence
stad,
ofta uti bref från utom länet boende personer anmodas att
för indrifvandc af fordringar förskaffa dem kommissionärer, enär
promotorial-ansökningar blifvit af länsstyrelsen återskickade. Man
har äfven invändt, att icke någon jurist skall tveka att inom
LagUtsk. rösta för afslag å motionen, men till all lycka utgöres
personalen inom detta Utsk. icke uteslutande af jurister, ulan äfven
af andra, hvilka jemväl hafva rösträtt, och det kan således
vara ovisst, om icke motionen möjligen skulle kunna vinna Utsk:s
tillstyrkande. Vidare har bär blifvit yllradl alt, genom utsträckning
af promotorial-rätlen, landssekretme uti de större länen
skulle påbördas så mångå bestyr, alt deraf deras tjenstealigganden
skulle lida; men man har icke destojnindre exempel derpå,
att uti ett ganska stort län, nemi. Christianstads, promotorialansökningar
blifvit upptagna och expedierade, utan att det försports,
att landssekretms tjenst derigenom något lidit. Okas personalen
ä landscancelliernc, medhinnas ock göromålen; och om
9*
132
Den 4 December.
landssekret:n undfår ersättning för expedierade promotorial-mål,
ökas äfven lians inkomster. Jag skulle för min del tro, att flere
lagliga hinder möta upptagandet af promotorial-målen hos länsstyrelserne,
men de kunna öfverlåtas åt andra vid samma styrelser
anställde personer. Jag anser emellertid nödvändigt att ett lagstadgande
påbjudes och yrkar alltså bifall till Hr Hammarbergs
motion.
Detta yttrande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af Hr
Statsrådet m. m. Sven Abrah. Munthe, som å K. M:s Höga vägnar
aflemnade 10 Dess nåd. propos.-r och skrifvelser till R. St.
Gr. Mörner, Carl: Då så många ledamöter och länsslyresmän
yttrat sig öfver Hr Hammarbergs motion, så anser jag
mig äfven böra tillkännagifva mina tankar i ämnet. Jag har hört
uppläsas skälet till LagUtsk:s vid sisth riksdag tillstyrkta afslag å
en då väckt lika beskaffad motion, och för det afslag å ifrågavar.
motion, hvarom jag nu anhåller, hemtar jag just stöd af den omständighet,
Hr Hammarberg anfört, nemi. alt han vid något tillfälle
för iudrifvande af en sin fordran måst inom något af de
norra länen begagna ombud, hvarigenom han förlorade större delen
af sin fordran. Jag torde få fästa herrarnes uppmärksamhet
derpå, att denna Hr Hammarbergs uppgift synes tala för den sats,
att K:s Befule icke böra vara på engång domare och ansvarige för
medlens indrifvande samt deras öfversändande till parten. Inom
Kronobergs län hafva promotorial-mål blifvit upptagna, och jag
tror att så äfven varit förhållandet inom de fleste öfriga länen,
men sådant skulle likväl i de större länen, der handelsrörelsen
vore något liflig, möjligen kunna blifva ganska betungande för
landssekrelm, ty om promolorial-rätten blef genom en lagbestämmelse
tillåten, skulle landssekrelm blifva icke allenast öfverhopad
af göromål, utan äfven belastad med ansvar för enskildes medel.
Jag yrkar alltså att del måtte hädanefter, såsom hitintills varit
vanligt, få bero af K:s Bef:de att enskildes promotorial-ansökningar
upptaga eller icke.
Frih. Cederström: Det vore visserligen väl för Hrr jurister,
alt sådana författningar tillskapades, hvarigenom advokater
blifva nödväridige, så att icke någon enskild rättegång kunde utan
advokater blifva utförd, men det vore likväl icke så för Svenska
folket. Detta folk har genom 1734 års lag blifvit befriadt från
advokater och lillförsäkradt rättigheten att sjelf utföra sina rättegångar.
Hvad hufvudfrågan angår, så tror jag icke, att sådane
missbruk vid promotorial-mål skett eller komma att ske, att det
förskjutna postporto-beloppet icke komme Kronan tillgodo, ulan
handlingarnas öfversändande under fribrefsrält, helst sådant vore
ett tillgrepp af allmänna medel, som vid handlingarnes ankomst
vtill destinationsorten genast är upptäckt. Promotorial-målen äro
lika med alla lagsöknings-måi deri, att den landssekret., som
emotlager handlingarna, skall efter föregången communication föredraga
målet K:s Bef:de och sedan det fattade beslutet vunnit
Den 4 December.
133
laga kraft oell medlen blifvit indrifne, dem, enligt hvad jag i mitt
förra yttrande anfort, expediera under rekommendation. Jag frågar
den siste värde talaren, om han icke är skyldig att upptaga
Kronans promotorial-mål ? ock om lian icke liar sig i dessa mål
den skyldigheten och ansvaret ålagdl, att indrifva och genast öfversända
deni till ort som vederbör?
Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.: Jag delar den åsigt, som
utaf flere talare blifvit yttrad, att K:s Bef:de icke böra åläggas att
mottaga promotorial-mål, men deremot anser jag någon svårighet
icke möta att utse någon vid lands-cancellierne anställd person,
dock icke landssekrel., att dem öfvertaga lill utförande; så tillgår
åtminstone inom Upsala län.
Gr. Frölich, Gust. Erik: Det är nu så vidlyftigt ordat
om Hr Hammarbergs motion, att jag anser mig endast böra tillägga,
det jag önskar, att promolorial-rältigheten icke måtte för
enskilde blifva utsträckt utöfver hvad den nu är, och jag biträder
således den åsigt, som af St:s fleste ledamöter blifvit yttrad. Hufvudsakligast
har jag begärt ordet för att råtta ett misstag: man har
nemi. sagt, att en lagsökning i promotorial-väg icke vore af annan
beskaffenhet än en vanlig lagsökning. Skillnaden är dock
ganska väsendtlig, ty i de utsökningsmål, som af länets innevånare
mot hvarandra hos länsstyrelsen anhängiggöras, inlemnas
och uttagas handlingarna genom ombud och icke af K:s Bef:de,
som för handlingarna, efter deras uttagande från landscancelliet,
icke eller står i ansvar; hvaremot uti promotorial-mål ansvarigheten
för handlingarna ligger hos K:s Bef:de, som dem emotlagit.
Det var detta misstag jag velat rätta.
Hr Gripenstedt: En värd talare tyckes hafva velat förbehålla
åt Hrr Jurister allena, att i denna fråga yttra sig och densamma
afgöra; men, med all möjlig aktning för hans och öfrige
Juristers stora skarpsinnighet, mäste jag likväl förklara, alt jag
ingalunda kan medgifva dem en så uteslutande rättighet, aldrahelst
uti ämnen, hvilka, liksom det förevar., tillräckligt hemfalla under
allmänna omdömet för att hvar och en med någon sakkännedom
må vara kompetent alt derom gifva sina tankar tillkänna. Granskar
jag åter den värde talarens argumenter, synas de verkligen
vara af det minst kraftiga slaget. Man har nemligen uppläst ett
utlåtande från sisth riksdags LagUtsk., som helt kort och godt
förklarar att vinsten af ett sådant stadgande, som det nu föreslagna,
icke motsvarar de dermed förknippade olägenheter. Men
detta är ju blott ett påstående? — och ett påstående utan att vara
understödt af skäl, äger, åtminstone för mig, ingen annan bevisningskraft,
än som auktoritet, hvilken jag vid delta tillfälle på
intet sätt erkänner, och jag tror derföre, att den värde talaren
saklöst kunnat bespara sig detta argument tills vidare. Vidare
har den värde talaren anfört, att för del närvar, det icke
tillhörde landssekrel:s tjensteåliggande att taga befattning med
promotorial-mål. Det vore i sanning mera än besynnerligt, om
134
Den 4 D e c e m b e r.
den omständigheten att någonting icke iir, skulle utgöra ett skäl,
för alt detsamma borde evigt så förblifva. I anledn. af de
framställda inkasten alt landssekrehs befattning med promotorialmålen
skulle få egenskap af ett enskildt ombudsmanskap, får jag
blott tillägga, all K:s Hebele redan i vissa fall har ett sådant ombudsmanskap
sig uppdraget såsom embetspligt, nemi. för riksdiskonten
och privatbankerne. Jag skulle tro, att de executiva åtgärder,
som i oell för indrifvandet af dessa inrättningars fordringar
måste vidtagas, äro fullt ut lika mycket enskilta som de, hvilka
skulle blifva nödvändiga, i fall promotorial-rätlen ulsträckes.
Gr. Spens, Jacob Melcher: Ehuru jag är jurist, och det
således skulle synas som om jag ville biträda den mening, man
här framställt, att förevar, mål vore af en talare förbehållet uteslutande
jurister alt afgöra, får jag tillkännagifva, att jag tror
något sådant aldrig hafva varit satt i fråga. Jag tror vidare, att
Svenska juristerne aldrig skola kunna skiljas från det Svenska
folket, och att aldrig Svenska jurister skola komma att dela den
åsigt, som kanske någon gång i andra länder gjort sig gällande,
att advokatyrket skulle blifva ytterligare utsträckt; men jag tror
deremot, alt det vöre vida farligare, att tjenstemännen bland sina
åligganden äfven skulle få sakförarebefattningen, och något dylikt
skulle äfven inträffa om promotorial-rätten utsträckes. Jag får
af sådan anledn. förena mig med dem, som fästat uppmärksamheten
pä nödvändigheten af ett allmänt stadgande, hvarigenom promotorial-rättens
begagnande antingen blir bestämdt tillåten eller
ock förbjuden, på det alt undvikas må den olika behandlingen af
dessa mål i olika län.
Gr. Sparre: Jag ämnar icke förlänga diskussionen, hvilken
synes redan hafva blifvit för lång. Jag vill endast underrätta den
talare, som replikerade mig, att uti Lagötskis utlåt, låg just
skälet för afslyrkande af motionen, och derföre uppläste jag detsamma.
Om den värde talaren icke kan fatta detta skäl, sä rår
jag ickp derför. Skälet, som Utsk. uppgifvit, var att promotorialrätten
vore ett för landssekret.-ne främmande bestyr, och jag upprepar
hvad Gr. Spens nyligen yttrat, att man velat skilja frän
desse embelsbefaltuingar sakförarekallet uti dessa mål, hvilket utan
hinder kan uppdragas åt enskilde personer, såsom t. ex. någon af
laudscancelli-personalen; deremot bestrider jag på det högsta, att
landssekretme få sig ett slikt sakförarebestyr ålagdt.
Hr Printzenskjöld: Jag måste beklaga, om, på sätt Frih.
Ridderstolpe yttrat, den promotorial-rätt, som nu ex usu begagnas,
skulle hafva den påföljd, att K:s Bef:des fribrefsbok skulle komma
att användas för afsändning på Kronans bekostnad af sådana
proraotorial-mäl. Jag skulle likväl tio, att ingen landssekret. är
så pligtförgäten, att han tillåter sig att pä Kronans bekostnad afsända
handlingar, till hvilkas afsändaude han af den enskilde parten
erhållit medel förskottsvis. Skulle emot förmodan ett sådant
olagligt förfarande inträffa, så är ansvar derför i författmne pä
-
Den 4 December.
135
bjudet, och dylika missbruk bör man hoppas skola snart blifva
upptäckte. Om emellertid den af Frih. Ridderstolpe yttrade misstanken
äger verklig grund, hvilket måste bevisa, det missbruket
ansvarsfritt kan bedrifvas, så vore till dess förekommande visserligen
bäst alt rent af förbjuda den promotorial-rätt som för närvar.
begagnas.
Frih. Ridderstolpe: Ur Printzenskjölds missförstånd af
mitt yttrande ålägger mig att förlänga diskussionen. Han har
uppgifvit att jag skulle misstänkt någon landssekret. för missbruk
af fribrefsboken. Jag hemställer till Hrr:ne, om icke i fribrefsboken
kan införas sådana mål som de ifrågavar. Om t. ex. k:s
Bef:de i ett aflägset höfdingedöme t. ex. Christianstads län alsander
till K:s Bef:de i Westmanlands län ett bref, innehållande ett
promotorial-mål jemte ett annat mål med sådan räll; månne i
sådant fall icke missbruk af fribrefsboken skett?
Remitterades till LagUtsk.
Föredrogs Hr Hammarbergs, Carl Axel, d. 2 dennes på bordet
lagda motion, om ett anslag af allmänna medel att lill läusstyrelserne
aflemnas för att tillhandahållas de församlingar, som
för beredande af arbetsförtjenst åt sine fattiga, deraf kunna komma
i behof.
Remilerades till StatsUtsk.
Föredrogos och lades på bordet K. M:s nedannämnde denna
dag ankomne nåd. propos:r och skrifvelser lill R. St.:
l:o K. M:s nåd. propos., ang:de åtgärder till behöfvandes
undsättning i missvextår samt härmed gemenskap ägande frågor;
gifven Stockholms Slolt d. 2 dennes;
2:o K. M:s nåd. propos., dels i anledn. af vid sista riksdagen
gjord begäran om utredning af skogsplanterings-kassans inkomster
och utgifter, dels ang:de särskilda framställningar i fråga om
vården och tillsynen å samt hushållningen med de i riket va
rande
häradsailmänningar; gifven Stockholms Slolt d. 12 sistl.
November;
3:o K. M:s nåd. propos., ronde befrielse för de vid K.
M:s Beskickningar å utrikes orter anställde embets- och tjenstemän
från bevillning å den del af deras aflöning, som utaf Norrska
Statens medel beslås; gifven Stockholms Slolt d. 2 dennes;
4:o K. M:s nåd. propos., ang:de understöd af allmänna medel
för tullstatens enskilda pensions-inrältning; gifven Stockholms
Slolt d. 2 dennes;
5:o K. M:s nåd. propos., ang-.de säkerhets-handlingarne för
det till fullbordande af hamnanläggningen vid Götheborg af R.
St. beviljade lån, stort 140,000 r:dr; gifven Stockholms Slott d.
2 dennes;
6:o K. M;s nåd. skrifvelse, ang:de Fahlu stads ordinarie båtsmansrotering;
gifven Stockholms Slott d. 18 sistl. November;
136
Den 4 December.
7:0 K. M:s nåd. propos., i fråga om en närmare och fullständig
utredning af förhållandet med utsockne frälsejordens i
Halland roteringsskyldighet, samt om lindring uti ifrågavar. rotering;
gifven Stockholms Slott d. 18 sisth November;
8:o K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga om förre landskamrerare^
kammarrättsrådet G. Sylvanders lind. ansökning, rör:de eftergift
af ett honom till ersättning ådömdt belopp; gifven Stockholms
Slott d. 8 sisth Oetober;
9:o K. M:s nåd. propos., med förslag till förordning, ang:de
handelsboks vitsord; gifven Stockholms Slott d. 9 sisth November;
samt
10:o K. M:s nåd. skrifvelse, i anledn. af åtskilliga utaf R.
St. vid sislförllutna riksmöte föreslagna lagförändringar; gifven
Stockholms Slott d. 9 sisth November.
Föredrogs och bifölls BaukoUtsk:s mern. N:o 1, med anhållan
om arfvoden i och för erforderligt cancelli-biträde hos Utsk.
Föredrogs och begärdes på bordet följande från Ridd.Ulsk.
inkomna:
Hörsamste memorial.
Som Ridd.Direkt., jemlikt 12 och 16 §§ i den för Direktm
af R. o. Ad. utfärdade instruktion, låtit till Ridd.Utsk. öfverlemna
ett till H. R. o. Ad. släldt mern., innefattande förslag, huru
tryckningen af R. o. Ad:s proh vid innevar. riksdag må lämpligen
verkställas; så får Utsk., med insändande af Direkt:s förberörde
mern., hos H. R. o. Ad. vördsamt tillstyrka, att de af Direkt,
för tryckningen af Ståndets prot. vidtagne åtgärder, hvilka i allo
öfverensstämma med de af R. o. Ad. vid sista riksdag meddelta
föreskrifter, må, såsom i Utsk:s öfvertygelse ändamålsenliga och
ledande till nödig besparing och skyndsamhet, varda af H. R. o.
Ad. godkända.
Den af Ridd.Direkt, gjorda anmälan om anledmn dertill, att
protma vid sista riksdag blifvit tryckta i häften af omkring 40
ark, i st. f. det mindre arktal af 30, som, enligt R. o. Ad:s beslut,
bordt utgöra det största för hvarje häfte, torde icke anses
erfordra något yttrande å l)tsk:s sida. Stockholm d. 1 December
1847.
På RiddarhusUlskottels vägnar:
G. E. Frölich,
W, F. Valman.
Hörsamste memorial'.
Då det, enligt 12 § i den för Ridd.Direkt, af H. R. o. Ad.
fastställda instruktion, åligger Direktm, alt vid början af hvarje
riksdag lill R. o. Ad. inkomma med förslag huru tryckningen af
R. o. Ad:s prot. må lämpligast och med största skyndsamhet kunna
verkställas, får Direktm, helst dess vid sista riksdag i sådant
Den 4 December.
137
afseende afgifna förslag vunnit R. o. Ad:s godkännande, vördsamt
föreslå att, i öfverensstämmelse med de då i detta ämne meddelta
föreskrifter, R. o. Ad:s prot. för innevar. riksdag må tryckas med
täta stilar oell förkortningar af ofta förekommande ord i häften
af 20 ä 30 ark hvardera, men dock med iakttagande deraf, att
intet pleniprot. stympas, utan till slut intages i häftet, äfven om
förberörda arktal derigenom minskas eller öfverskrides.
I afseende på det förhållande ali R. o. Ad:s prot. för sista
riksdag icke befinnas enligt föreskrift vara tryckta i häften, som
innehålla 20 å 30, utan omkring 40 ark, anser Direkt, sig böra
upplysa, att anledmn dertill varit en af R. o. Ad:s ledamöter ganska
allmänt uttalad önskan om skyndsam tryckning af det prot.
för d. 28 Augusti 1844, som innefattar R. o. Ad:s diskussion
ronde då ifrågasatt representationsförändring, enär det för tillfredsställande
af denna önskan ldef nödigt att med förenämnda prot.
börja ett nytt häfte, och det större antal ark, som i följd deraf
intogs i första häftet, sedermera, för likhets vinnande, ansetts böra
inflyta äfven i de sednare häftena.
Direkt, får derjemte äran anmäla, att, enligt nu med samma
boktryckare och på samma villkor som vid sista riksdag afslutadt
kontrakt om ifrågavar. tryckning, kostnaden för hvarje tryckt ark,
derest, likasom vid de sednaste riksdagarna, 500 exemplar uppläggas,
kommer att uppgå till 15 r:dr b:co, och, då endast ett
häfte är under tryckning 4, men så snart 3 häften på en gång
kunna tryckas, 8 tryckta ark i veckan skola af boktryckaren aflemnas.
Stockholm d. 29 November 1847.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Inom R. o. Ad. hafva
böter blifvit stadgade för ganska obetydliga förseelser, såsom att
stå på gången, eller luta sig mot skranket under St:s öfverläggningar,
men deremot saknas sådana böter för uteblifvande vid
bänkm:s-val. Ett sådant val har i dag ägt rum och, ehuru
Bänkm:s-fördelu:n upptager 18 å 19 personer på hvarje bänk,
hafva icke flere af St:s ledamöter vid valet infunnit sig, än högst
12 eller 13 på somliga bänkar. Af sådan anledn. får jag nu väcka
den motion, att R. o. Ad. ville besluta, att den ledamot, som
från Bänkm:s-val är frånvar., skall uppgifva giltigt skäl dertill,
eller, i annat fall vara förfallen lill ett visst bötesbelopp. Jag inser
visserligen, att denna motion icke vinner bifall af de med
mig olika länkande, men i anseende till ämnets vigt kan jag icke
underlåta att framställa den.
Hr Gr. o. Landtm, ytlrade, att denna motion skulle blifva
föredragen sedan densamma blifvit skriftligen atlemuatjv
U. Koskull.
J. K. Cederstråhle.
Carl De Geer.
C. Fredr. Boije. Georg Ulfsparre.
J. A. Tornérhjelm. G. Brakel.
Alterl Munck.
13S
Den 4 December.
Hr Hammarberg, Carl Axel: Jag anhåller vördsamt, att
min motion, som nyligen blifvit remitterad till LagUtsk., jemväl
måtte erhålla remiss till Ekon.Utsk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anser icke skäl att
till Ekon.Utsk. remittera en lagfråga. Man får icke anse den
ifrågavar. motionen såsom ett hushållningsmål, hvilket man ålägger
Kronans tjenstemän att utföra. Frågan rörer nemi. mest ett
lagstadgande.
Hr Gr. o. Land tm, yttrade, att han, enär Hr Hammarbergs
motion om promotorial i lagsökningsmål syntes innefatta
endast en lagfråga, hade föreslagit remiss deraf till LagUisk., men
att likväl, då Hr Hammarberg nu begärt att densamma måtte remitteras
äfven till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., hinder icke mötte
för framställning af propos. derom, och Hr Landtm, derföre finge
hemställa om R. o. Ad, bifölle att ifrågavar. motion, som
redan blifvit till LagUtsk. remitterad, jemväl remitterades lill
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Ropades starka nej, blandade med ja, hvarefter Hr Landtm,
tillkännagaf, att han trott sig finna att R. o. Ad. icke bifallit
denna propos.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. till 2 e. m.
Iu fidem protocolli,
silbert Munck.
Onsdagen den 8 December 1847.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 4 dennes samt pleui-prohne
för d. 30 sisth November f. och e. m.
Hr von Post, Ernst Jacob, hade låtit inlemna följande
skrift:
Inträffade omständigheter göra det för mig omöjligt, att före
nyåret bevista riksdagen, hvarföre jag, sora redan före Utskottsvalet
lemnat Stockholm och således icke kunnat i stadgad ordning
afsäga mig det oväntade förtroendet att vara ledamot i
Exped.Ulsk., nödgas med stöd af 23 § Ridd.Ordn. ödmjukast utbedja
mig Ståndets samtycke till sådan afsägelse.
Bifölls.
Den 8 December.
130
Upplästes följande af Frih. Ramel, Hans, inlemnade meni.:
Som jag för enskildta angelägenheters skull amadé för närvar.
lemna riksdagen, anhåller jag vördsammast att, med bibehållande
af min riksdagsmannarätt, få afsäga mig min plats i
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt samtycke.
Öppnades Ilrr Bänkmäns prot. vid val af Electorer efter
N:o
243.
Frih.
von Roxendorff, Fullm. Frih. Raab, Adam Uhr.;
—
245.
99
Lagerfelt, Israel Carl Adam;
—
287.
99
Rappe, Axel Ludvig;
—
331.
99
Adlercreutz, Carl Gustaf;
—
381.
9’i
Hjerta, Fullm. Hr von Troil, Sam. Guslaf;
389.
99
von Kraemer, Robert Fredrik;
—
494.
Hr
Croneborg, Fullm. Hr Tersmeden, Nils Jacob;
—
828.
99
Nisbeth, Carl Willielm;
—
1637.
)9
Rudbeck, Charles Emil;
—
1905.
99
von Rosen, Georg Ludvig;
—
1955.
von Oelreich, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Axel;
—
2302.
99
Skogman, Carl David ;
—
2320.
99
Akerman, Fredrik;
och
befanns
i, att
till Electorer blifvit utsedde:
N-.o
139.
Gr.
Wirsén, Axel Emil;
—
119.
Frih.
Lybecker, Fullm. Hr Pereswetof Morath, Anders
Wilhelm;
—
183.
99
d’Albedyhl, Christer Henrik;
—
364.
99
von Platen, Fullm. Frih. Cederström, Carl Em.;
—
373.
99
Sköldebrand, Knut;
—
130.
Hr
Munck af Fulkila, Claes Johan;
—
258.
99
Svenske, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Gustaf Gu-  stafsson ;
—
746.
99
Reiher, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Fritz;
—
1104.A. „
Cronstedt, Fullm. Gr. Piper, Claes Gustaf;
—
1481.
99
König, Carl Fredrik;
—
1S42.
95
Edenhjelm, Gilis;
—
1985.
99
Nordenanckar, Fredrik Wilh.;
—
2312.
Peijron, Edvard August;
dessa 9 sistnämnde Hrr genom lottning med:
N:o 1749.B. Hr von Ehrenheim, Reinhold Fredr, och
— 1861. ,, von Hartmansdorff, August.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Ilrr Electorer att utse Utsk-.s
ledamöter i följd af inträffade ledigheter, nemi. en ledamot i
BankoUtsk. efter N:o 139. Gr. Wirsen, Axel Emil, en ledamot i
LagUtsk., efter N:o 1753. Hr Hedenstjerna, Wilh., 3 ledamöter i
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., efter N:o 260. Frih. von Saltza, Anlon
Philip, N:o 295. Frih. Ramel, Hans, och N:o2322. Hr Sandströmer,
Anders Peter, en ledamot i Exp.Utsk., efter N:o 687. Hr
von Post, Ernst Jacob, samt 2:ne ledamöter i Ridd.Ulsk., efter
140
Den 8 December.
N:o 102. Hr Oxehufvud, Olof Philip, och N:o 1087. Hr Tigerskjöld,
Fullm. Gr. Bonde, Gustaf, hvilken sistnämnde ålerlemnat
sin riksdagsra.pollett, och äfvenledes en ledamot i BankoUtsk. för en
tid af 10 dagar ifrån d. 11 dennes, hvarunder N:o 1636. Hr Reuterskjöld,
Carl Leonard, erhållit ledighet.
Hr Gr. o. Land tm. tillkännagaf, att vid början af nasta
plenum val af Bänkman efter N:o 1087. Hr Tigerskjöld, Fullm.
Gr. Bonde, Gustaf, komme att förrättas inom 15:de Bänkm:s-afd.
Föredrogos och biföllos:
StatsUtsk:s mern. N:o 1, ang:de tillökning af Ulsk:s tjenslemanna-personal;
BeviIln.
Utsk:s mern. N:o 1, om antagande af en cancellist
utöfver den i Riksd.Ordms 24 § bestämda cåncelli-personal; samt
Exp.Utsk:s mern. N:o 1, ang:de ökadt cancelli-biträde m. m.
Föredrogs Exp.Ulsk:s mern. N:o 2, angalo upplagan af Bilianget
till RiksSlms prot.
R. o. Ad. godkände den åtgärd Utsk. i detta mern. anmält
sig hafva vidtagit.
Föredrogs och bifölls Exp.Utsk:s mern. N:o 3, om prenumeration
å Bihanget till RiksStms prot.
Föredrogs ånyo K. M:s d. 4 dennes på bordet lagda nåd.
propos., ang:de åtgärder till behöfvandes undsättning i missvextär,
samt härmed gemenskap ägande frågor.
Gr. Mörner, Carl: K. M-.s nåd. propos. rör:de undsättning
för landet i missvextär är, som mig synes, en bland de vigligaste
frågor, som R. St. vid denna riksdag hafva att handlägga.
Jag önskar alt det eller de Ulsk., som kommer att taga denna
sak under närmare skärskådande, måtte deråt lemna den högsta
möjliga uppmärksamhet. Jag föreställer mig visserligen svårigheten
att utfinna ett undsättnings-system, som på en gång afhjelper
förlägenheten bos de nödställde utan alltför stora uppoffringar, och
å andra sidan skyddar Staten mot förlust; men det är också gifvet,
att det undsättnings-system, som hittills blifvit följdt, icke tillfredsställt
fordringarne.
Det är otvifvelaktigt, att om magasiner, sockne- eller paslorats-vis,
kunde inrättas och anbefallas, så skulle derigenom undsättningen
ej blifva tryckande och i tidens längd skulle sådane
magasiner medföra mycken nytta äfven för den betungande fattigvården;
men då sådant ej är alt vänta, ser jag ingen annan
utväg möjlig än den, K. M. i Sin propos. föreslår R. St. K. M.
har visserligen hufvudsakligen fästat sig vid sådane reservlager som
vid kustprovinser böra finnas, men K. M. har äfven förbehållit
sig användandet af redan befintliga spanmålsraagasiner för upp
-
Den 8 December.
141
lag af spanmål. Jag anser i detta afseende högst nödigt, att Ulsk.
måtte företrädesvis tillstyrka begagnandet af dylika magasiner särdeles
för de provinser, som ligga midt i landet och sakna sjökommunikationer,
eller hafva lång landtransport till de orter,
hvarifrån under missvextår spanmål för provinsens innevånare
måste anskaffas. Derigenom skulle åtminstone det öfverklagade
betrycket, att nödgas fara långa vägar under missvextår för att
anskaffa denna spanmål, kunna betydligen afhjelpas. Jag tillstyrker
således, att K. M., efter vederbör, auktoriteters hörande, måtte
fä efter omständigheterne bestämma hvar upplagsmagasiner lämpligen
böra anläggas. För öfrigt torde denna fråga, då den från
Ulsk. återkommer, gifva anledn. till en mera utvecklad diskussion
deröfver.
Jag inskränker mig sill denna korta framställning af min åsigt
och anhåller att detta mitt yttrande måtte få åtfölja remissen.
K. M:s förevar, nåd. propos., jemte det i anledn. deraf nu
afgifua yttrande, remitterades till Stats- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utskm.
Vidare föredrogos ånyo K. M:s nedannämnde d. 4 dennes
på bordet lagda nåd. propos:r och skrifvelse!':
l:o K. M:s nåd. propos. dels i anledn. af vid sista riksdagen
gjord begäran om utredning af skogsplanteriugs-kassans inkomster
och utgifter, dels ang:de särskilda framställningar i fråga om vården
och tillsynen å samt hushållningen med de i riket varande
häradsallmänningar.
Remitterades till Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskm.
2:o K. M:s nåd. propos., rör:de befrielse för de vid K. M:s
Beskickningar å utrikes orter anställde embets- och tjenstemän
frän bevillning å den del af deras aflöning, som utaf Norrska
Statens medel bestås.
Remitterades till StatsUtsk.
3:o K. M:s nåd. propos., ang:de understöd af allmänna medel
för tullstatens enskilda pensionsinrättning.
Remitterades till StatsUtsk.
4:o K. M:s nåd. propos., ang:de säkerhetshandlingarne för det
till fullbordande af hamnanläggningen vid Götheborg af R. St. beviljade
lån, stort 140,000 r:dr.
Remitterades lill StatsUtsk.
5:o K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de Fahlu stads ordinarie båtsmansrote!'ing.
Remitterades till Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskm.
6:o K.. M:s nåd. propos., i fråga om en närmare och fullständig
utredning af förhållandet med utsockne frälsejordens i Halland
roteringsskyldighet, samt om lindring uti ifrågavar. rotering.
Remitterades till Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskm.
142
Den 8 December.
7:0 K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga om förre landskamreraren
kammarrätts-rådet G. Sylvanders ansökning, rör:de eftergift af ett
honom till ersättning ådömdt belopp.
Remitterades lill StatsUtsk.
8:o K. M:s nåd. propos., med förslag lill förordn., ang:de
handelsboks vitsord.
Remitterades till LagUtsk.
9:o K. M:s nåd. skrifvelse, i anledn. af åtskilliga utaf R. St.
vid sistförflutna riksmöte föreslagna lagförändringar.
R. o. Ad. fann denna nåd. skrifvelse icke erfordra annan åtgärd,
än att läggas till handlingarne.
Föredrogs Frih. Raabs, Carl Adam Jacob, d. 4 dennes på
bordet lagda motion, ang:de inrättande af ränteförsäkringsaustaller
i hvarje län.
Remitterades tilli Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Föredrogs och bifölls Ridd.Utsk:s d. 4 dennes på bordet lagda
mern., angide tryckuingen af R. o. Ad:s prot.
Föredrogs Gr. Cronhjelms, Polycarpus Erik, d. 4 dennes på
bordet lagda motion, ang:de val af suppleanter för R. o. Ad:s ledamöter
uti R. St:s Utsk.
Frih. Cederström, Anders: Likasom jag vid sisth riksdag,
då en dylik motion väcktes, förklarade mig emot densamma,
måste jag äfven nu göra det. Orsaken dertill är, att jag anser
den ifrägavar. motionen stridande mot grundlagens tydliga ordalydelse.
12 § Riksd.Ordn. stadgar, att R. o. Ad. representeras enligt
Ridd.Ordn., hvars 41 § åter stadgar, att K. M:s nåd. tillstånd
fordras för förändringar och tillägg i densamma. 18 § Ridd.Ordn.
stadgar, huru med Electors-val förhålles, och dess 19 § huru Elektorerne
välja Ulsk:s-ledamöter. 23 §:ns 3 mom. stadgar, att ”då
ledighet beviljats, sker val till ny Ulsk:s-ledamot under ledighetstiden.
” 24 § Ridd.Ordn. stadgar ansvar för förfallolöst uteblifvande
för Utsk-.s ledamöter. Dä detta sker 3:ne pä hvarandra följande
gånger, är han sin riksdagsmannarätt förlustig för den riksdagen.
33 § stadgar, bland annat, huru det skall tillgå då ett
visst antal suppleanter skola väljas. ”Valet” skall nemi. då ”ske på
det sammanlagde aulalet af ordinarier och suppleanter, hvarvid
de fleste rösterna bestämma, hvilka personer blifva ordinarier, äfvensom
den ordning, hvarefter suppleanterne böra tillkallas”. Detta
är det enda läll i Ridd.Ordn., der det finnes taladt om suppleanter;
således går det tydligen derpå ut, att när suppleanter skola
väljas, skall det ske på samma gång som valet till ordinarie ledamöter.
När jag således visat att R. o. .Ad. representeras enligt
Ridd.Ordn., och då der ej finnes tydligen ulstakadt att suppleanter
till Ulsk:s ledamöter skola väljas; är det onekligt, att den
Den 8 December.
143
nu vackla motionen innefattar ett tillägg till eller ändring i nämnde
Ridd.Ordn.; men jag har äfven visat att ändringar eller tillägg
i Ridd.Ordn. ej kunna ske utan K. M:s tillstånd. Jag tror mig
derföre på denna grund hafva fullt skäl att yrka, det Hr Gr. o.
Landtm, täcktes vägra propos. på den ifrågavar. motionen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Förliden riksdag tvistades
om denna fråga i 2 månaders tid. Motionen derom gjordes
d. 3 Augusti af Hr Aminoff. Frågan remitterades till Ridd.Utsk.
Detta inkom med sitt utlåt. d. 24 Augusti; hvilket återremitterades
d. 7 September. Svaret återkom d. 5 October, och afgjordes slutligen
genom votering d. 12 October. Förslaget blef då af R. o.
Ad. bifallet, samt sedermera under riksdagens lopp efterlefvadt.
För dem af Ståndet, som då ej vore tillstädes och afhörde öfverläggningärne,
tager jag mig friheten att i all korthet anföra
följande:
Först hvad nyttan af detta förslag beträffar, att den består
deri att R. o. Ad. i hvarje Utsk. hålles lika fulltaligt representeradt
som något af de öfriga Stånden. När nu dessa hvartdera
för sig beslutil att hafva suppleanter i Ulskm, och äfven, såsom
vi af tidningarne sett, utvalt sådane, så är följden att hvarje annat
Stånd hålles fulltaligt i Utskm, så vida något ögonblickligt
förfall icke hindrar en eller annan ledamot att sig infinna. Skulle
då R. o. Ad. ej hafva suppleanter för sig, så blefve dess medlemmar
mindre fulltaliga. Det inflytande, som detta Stånd borde i
Ulskm hafva på ärendenas afgörande, blefve följaktligen ringare än
något annat Stånds. Skole vi låta dervid bero? Jag tror icke att det,
mera vid denna än vid föreg:de riksdag, vore för riket gagneligt.
Den andra frågan är den om lagligheten. Jag vill ej inlåta
mig i den vidlyftiga utredning häraf, som vid förra riksdagen
gjordes, utan blott erinra om den omständigheten, att dåvar.
Landtm, icke fann någon anledn. att vägra propos. på förslaget.
Det torde öfvertyga R. o. Ad. att med lagligheten icke är något
fel. Om det vore olagligt för R. o. Ad. att hafva suppleanter,
huru kunde det vara lagligt för de 3 öfriga Stånden? Våra rättigheter
äro icke mindre än deras. Jag hoppas alt detta förhållande
mätte vara tillräckligt att öfvertyga R. o. Ad. om ogiltigheten
af Frih. Cederströms anmärkning.
Jag hemställer vördsamt, att Hr Gr. o. Landtm, läcktes låta
uppläsa det förslag, som Ridd.Utsk. förliden riksdag vid återremissens
besvarande framställde, och hvilket då af R. o. Ad. bifölls:
Om detta nu af Städet godkäunes, så är frågan dermed
slutad, och Electorerne kunna genast få skrida till val af suppleanter,
hvilka i närvar, ögonblick så mycket mera torde behöfvas,
som den annalkande julen och Utsk:s-ledamöters deraf följande
bortresa föranlåta Electorerne att i tid vara betänkte på att under
helgen hålla Utskm fulltaliga.
I anledn. häraf upplästes Ridd.Utsk:s af R. o. Ad. d. 12 October
1844 bifallna mern. med förslag till beslut ronde val af suppleanter
i R. St:s Ulsk.
144
Den 8 December.
Frill. Gederström, Anders: Ilidd.Utsk. har i sina skäl
synnerligen fästat sig vid alt icke något tillägg eller någon förändring
i Ridd.Ordn. finnes i förslaget. Deremot anser jag för min
del mig icke hafva blifvit det minsta öfverlygad om den saken. Jag
tror tverlom, att motionen afser en väsendtlig förändring i eller
tillägg lill Ridd.Ordn., ty att Ridd.Ordn. ej innehåller något stadgande
om dylika suppleantval är medgifvet, och när det uttryckligen
finnes föreskrifvet i Riksd.Ordn. att icke densamma får ändras
eller tillägg deri göras utan K. M:s nåd. tillstånd, så tror jag
mig hafva visat att motionen är grundlagsvidrig.
Hvad Hr von Hartmansdorffs skäl angår, då han säger att,
hvad för de öfrige Stin är tillåtet, äfven är tillåtet för R. o. Ad.,
så är det en sak som jag ej känner så vidt det rörer de öfriga
St:n. Icke heller känner jag deras ordningsstadgar, men R. o. Adis
ordningsstadga har jag så många gånger läst att jag känner och
jag påslår, att detta är rakt stridande emot densamma. Jag anhåller
således, att Hr Gr. o. Landtm, måtte vägra propos. på denna
framställning.
Hvad åter nyttan angår, så kan ej heller deruti Hr von Hartmansdorff
fä rätt. Jag tror tverlom, att desse suppleanter äro
ganska onödige om de blifva valde. Det är ej nog, att R. o. Ad:s
ledamöter äga rättighet att afsäga sig sina platser när de vilja,
och resa bort från riksdagen, och aldrig komma tillbaka, samt att
ett Utsk., sammansatt vid början af en riksdag, aldrig ser ut på
samma sätt som vid slutet, och att nästan intet ärende kan på
detta sätt ordentligt afgöras och consequent behandlas. Nu vill
man att hvarenda dag en ny ledamot skall kunna inkomma, hvaraf
följden blir en ännu större villelse i ärendenas behandling, och
jag tror således att nyttan är ingen af en sådan tillsättning.
Frih. Cederström, Jakob: Frih. Cederström, Anders, har
enligt min tanka rätteligen uppfattat huru lagarne bjuda i delta
fall. Hvad Hr von Hartmansdorff yttrat, till fördel för hvad som
skedde vid sisla riksdagen, får jag besvara dermed, alt ett prejudikat
af hvad en föreg:de Landtm, gjordt, visserligen ej kan leda
dertill, att det derföre blir lag, emedan det kan inträffa, att en
Landtm, gör propos på hvad sora, enligt min tanke, icke är enligt
med grundlagen och det må stå för hans räkning, men icke
blir det lag lill framtida Ständers efterrättelse. 28 § Riksd.Ordn.
säger: ”R. o. Ad. samt Preste- och DorgareSl:n välje genom Electorer,
och BondeSt., på sätt Ståndet vid hvarje riksd. tjenligast
finnér, genast och sist inom 8 dagar, sedan riksdrn blifvit öppnad,
ledamöter, lika många af hvarje Ständ, i de Utsk., hvilka
skola ärendena bereda och utarbeta. Sådana i grundlagen stadgade
Utsk. äro” 8Cc. Nu anhåller jag fä veta med hvad laglig
rätt ett Utsk., hvilket som helst, emoltager af de andre Stånden
i förväg valde suppleanter. Om Utsk. förbiser dessa lagbud, sann
emottager desse i förväg valde suppleanter, så är sådant ingalunda
fel af lagen utan det är fel af de ledamöter, som sitta i
Den 8 December.
145
Ulsk. hvilkas skyldighet vore, att hos Ståndets Ordf. anmäla yppad
ledighet och begära att, i st. f. annan ledamot, må i behörig ordning
väljas; ty suppleanter äro icke i laglig ordning valde till ledamöter;
nytt val måste alltså för hvarje ledighet anställas.
Lier suppleant försöker alt sig intränga före afgången, måste
honom antydas att anmälan af Ord lin om ledigheten är gjord, och
att Utsk. äfven höt underrättas om hvem som i stället blifvit vald
till ledamot.
Höride frågans behandling, instämmer jag med Frih. Cederström,
Anders.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Då denna fråga, som
väcktes vid sisla rikstfn, icke då ansågs vara grundlagsstridig, och
således då blef åtföljd af remiss till Ridd.Ulsk., kan jag ej föreställa
mig, att 1$. o. Ad. nu skulle anse den vara af annan beskaffenhet.
Den föranledde ej till den propos., som en värd talare
nämnt, utan den föranledde till val. Den föranledde först till
remiss, sedan till propos. om återremiss, samt slutligen till propos.
om bifall. Jag skulle derföre tro, att frågan skulle kunna behandlas
lika väl vid denna riksd., som vid den sist förflutna. Man
har visserligen nu här yttrat, att Utskms sammansättning skulle
blifva olika vid riksdis slut och vid dess början, och att göromår
len deraf skulle komma alt lida. Jag för min del hemställer deremot,
huruvida görnmålen skulle vinna deraf, att R. o. Adis ledamöter,
vid slutet af riksdm, endast skulle uppgå till § af deras
ursprungliga antal, om det vore bättre att de öfrige Stånden
holle deras ledamotplatser ständigt kompletta och R. o. Ad. skulle
brista i Ctskm vid slutet af hvarje riksd., då de vigtigare ärendena
afgöras.
Man har äfven yttrat, att det vore fel hos ett Utsk. alt emottaga
suppleanter från de andra Stånden, och alt Utsk. borde, när
sådant inträffar, göra anmälan derom hos Talmannen. Sådant
låter sig icke göra på den foten, som de andra Stånden nu tagit
förhållandet; ty då t. ex. BondeSt. vid riksdms början, till hvarje
Ulsk. expedierat ett prot.-utdr. af innehåll, att de och de ledamötcrne
äro utsedde till suppleanter, och att de infinna sig i Utsk.
med bevis af talmannen och prot.-uldrag, hvarje gång då någon
af de ordinarie ledmöterne är hindrad; så kan en sådan anmälan
till Talmannen frän Utskis Ordfms sida åtminstone ej ske förr
än efter den dagen, då en sådan suppleant anmäler sig till inträde
i Utsk., och jag vill då fråga, huruvida det kan vara en
UtskisOrdf. lillständigt, att vägra emottagande af en ledamot, som
inträder till följe af sitt Stånds beslut. Mig vill det åtminstone
synas, att det ej är Utsk. lillständigt, att söka utöfva något välde
öfver Stånden, och jag skulle ej vilja utsätta mig för att visa ut
en ledamot, som inträder i Utsk. med sitt Stånds prot.-utdr. Jag
skulle således vara, och är ovillkorligen nödsakad att emottaga honom;
och den anmälan, jag derom skulle göra, skulle således ske
efteråt, och sålunda hade han redan deltagit i Utskis beslut. Hvad
skulle väl då vägran tjena lill?
1 H. 10
lili
Deli 8 December.
Jag vill ej förlänga diskussionen, emedan allt hvad sorn kan
sägas, sä väl mot som med, är sagdf, dels nu och dels vid förra
riksdal; men jag anhåller endast, att få fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, alt jag egentligen vackt denna motion nu, derföre
att, under den annalkande julhelgen, säkerligen många af
Ståndets ledamöter komma ali vara fränvar., och att, om val af
suppleanter skall ske, den rätta tidpunkten synes vara just nu. Jag
anhåller om remiss af motionen.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Då jag vid sista riksdm motionerade,
att suppleanter måtte väljas till Utskm, äfven inom R. o.
Ad., är det naturligt, att jag fortgår vidhålla behötligheten häraf, dels
på de grunder jag vid förra riksdm anförde, dels med stöd af
grundlagen, sorn bestämdt uttrycker, huru många ledamöter skola
vara i hvarje Utsk. för att bereda och utarbeta ärenderne, och
dels emedan grundlagen föreskrifver, att om någon ledamot från
Utsk. afgår, eller ledighet erhållit, skall nytt val genast förrättas,
hvaraf jag drager den slutsatsen, att Utsk. alltid bör vara
fulltaligt, och att en afvikelse derifrån, vid besluts fattande, är
stridande mot andan och meningen af grundlagen. Hvarken grundlagarne
eller Ridd.Ordn. förbjuda tillsättande af suppleanter uti
Utskm. Också har, hvad de öfrige RiksStm synnerligen BondeSt.
beträffar, detta sätt att gå tillväga med fördel blifvit användt, och
Ståndet befunnit sig alltid fulltaligt; börandes R. o. Ad., såsom
ägande i uti riksdagsbesluten, ej åsidosätta den rätt som tillkommer
oss, såsom RiksStånd.
Visserligen är det med grundlagen och vår Stånds ordning
mer öfverensstämmande, att då ledighet uti Utsk. yppar sig, val
till ny ledamot verkställes enligt de gamla formerne; men som sådant
icke genast kan verkställas i anseende till de många omvägar
och föreskrifter som böra föregå valet, har man funnit lämpligaste
och skyndsammaste sättet vara, att gå grundlagens föreskrifter
till mötes genom på förhand tillsättande af vissa suppleanter
för vissa Utsk. De yttranden som blifvit gjorda mot förslaget
äro redan besvarade af andra talare, i hvilkas åsigter jag instämmer
med tillstyrkande att motionen antages i öfverensstämmelse
med hvad R. o. Ad. i detta afseende beslutade vid sista
riksdagen.
Skulle motionen vara stridande mot grundlagarne, så lärer
ej annat återstå, än att Coust.Utsk., efter behörigen gjord anmälan
— motion — derom, afgifver yttrande, då beslutet måste blifva gällande
ej allenast för R- o. Ad., utan ock för de öfriga RiksStm.
Gr. Horn, Claes Fredrik: Den förevar, frågan anser jag
vara af ganska stor vigt, emedan den egentligen innebär den, huruvida
R. o. Ad. skall komma alt deltaga i Utsk:s-arbetena eller —
icke. En gammal erfarenhet sedan flera riksd-.r tillbaka säger mig,
att så varit och att så kommer alt blifva. En stor mängd af R.
o. Ad:s ledamöter hafva vid flera tillfällen förfall att inställa sig
i Utsk. och resultaten deraf äro lätt insedde. Jag har äfven
haft en ganska bedröflig erfarenhet deraf vid en föregale riksd.,
Den 8 December.
147
hvilket äfven föranledde mig, alt vid eli föregående tillfälle yrka
derpå, alt suppleanter matte utses för K. o. Ad:s Utsk:s-ledamöler.
Jag har dervid likväl ej förbisett, alt Ridd.Orda. innehåller
en bestämd föreskrift huru suppleanter skola utses; men, mine Hrr!
jag förklarar denna föreskrift endast hafva afseende på det fall, då
ledamöter aflägsna sig frän riksd:n eller med Landtnäs tillåtelse äro
frånvar. För sådane fall tror jag äfven, all de föreskrifter, som
Ridd.Ordn. innehåller, böra nogsamt efterföljas; men det gifves
andra tillfällen, då R. o. Ad:s ledamöter saknas i Utsk., och jag
får säga, att det merendels inträffar, då de finnas inom hufvudstaden,
men hafva förfall att sig i Utsk. infinna. Det är för sådana
tillfällen, jag anser suppleanter nödvändige, och jag skulle
äfven tillstyrka, att den längre omvägen borde undvikas, att anmäla
sig hos Landtm. Jag tror att då en Ulskis-ledamot ej kaninfinna
sig i Utsk., dertill föranledd af sin tjenstförrättning inom
hufvudstaden eller af andra vigtiga omständigheter, alt då det skulle
vara tillräckligt, att lemna underrättelse derom lill Ridd.cancelliet,
hvarifrån genast, utan att Landtm, derom besvärades, utginge en
avis lill vederbör, suppleant, som då i sin ordning i Utsk. sig inställde.
Gr. Cronhjelm har redan upplyst, huru onföjligt det kan
vara för en R. o. Adis ledamot i Utsk. eller Ordf. att göra anmärkn.
mot de suppleanter, som af de andra Stånden utses. De
inträffa der med sitt Stånds anvisning eller prot.-utdr., och det
måtte ej tillkomma någon Utskis-ledamot att jäfva något beslut
sora ett Stånd fattat. På de skäl, jag nu anfört, och på den praktiska
grund R. o. Ad. i detta fall har handlat, vågar jag tillstyrka
motionen.
Hr von Axelson, Georg Julius: Denna fråga sönderfaller
som nämnt är i 2:ne afdir. Den ena ronde dess nytta, den andra ronde
dess laglighet. Om den förra har Hr von Hartmansdorff fullständigt
yttrat sig, och jag instämmer i hans åsigt deraf; hvad åter
lagligheten beträffar, så anhåller jag att få upptaga Frih. Cederströms,
Anders, yttrande ronde 23 och 33 §§:ne, af hvilka den
första egentligen rörer denna sak. 23 § föreskrifver nemi., huru
förhållas bör, då en ledamot af R. o. Ad. erhåller ledighet från
sin Ulskis-plals; men den omnämner icke huru ledamotsplatserna
i Utsk. skola tillsättas då ledamot är borta utan tillstånd, hvilket
lätt kan hända innan man hunnit anmäla sig till tjenstledighet.
Tillfällen kunna äfven inträffa, då man af andra orsaker är borta.
Derom nämner Ridd.Ordn. intet, utan endast då man är borta af
laga förfall. Det saknas således ett stadgande burn förhållas bör
vid ledamotsplatsers besättande vid tillfällig ledighet. 33 § deremot
handlar om utväljande af suppleanter för de fall då de enligt
grundlagen skola utväljas. Som nu Riksd.Ordn, icke föreskrifver,
att någre suppleanter skola finnas för Utsk., sä kan denna §
bär ej vara tillämplig. På denna grund får jag yrka bifall till remiss.
Frih. Cederström, Anders: Då jag ej funnit någon talare
här hafva motbevisat min sats, så vill jag ej förlänga diskus
10
*
Den 8 December.
sinnon genom att ytterligare till besvarande upptaga deras anföranden,
utan jag anhåller blott ali få anmärka en enda sak. Det är
H. o. Ad. som bär skall ålägga Electorerne något, hvilket de ej
enligt Ridd.Ordn. äro skyldige att efterkomma, ty det är ej R. o.
Ail. sjelf som väljer ledamöter i Ulsk.; men jag hemställer, huruvida
R. o. Ad. äger rättighet, alt ålägga Electorerne annat än
hvad de tydligen af Ridd.Ordn. äro ålagde att göra. Jag tror ej
detta vara rätt handladt af R. o. Ad. Detta är ännu ett ytterligare
skäl hvarföre jag tror att 11. o. Ad. hvarken kan eller bör
yrka remiss af Gr. Cronhjelms förslag.
Hr Gripenstedt, Joli. Au g.: Äfven jag ber att få yttra
några ord i ämnet. Frågan har redan blifvit så uppställd, alt
man betraktat den ur 2:ne särskilda synpunkter, nyttans och laglighetens.
Jag skall välja samma form för min framställning. Frågans
laglighet har, så vidt jag kunnat fatta, ej blifvit bevisad annat
än egentligen negativt; d. v. s. man har anfört att den ej är
i grundlagen förbjuden, att förra riksdagens Landtm, trott sig derå
kunna göra propos., alt R. o. Ad. måtte äga denna rätt lika så
väl som ett annat Ståud; medell ord, allt negativa skäl. Det positiva
beviset deremot, som ådagalägger alt förslaget icke öfverensstämmer
med Ridd.Ordn., har redan förut blifvit åberopadt,
nemi. stadgandet i dess 23 §, som ganska bestämdt säger huru det
skall tillgå när ledigheter inom Utskin uppkomma, eller att då skall
för tillfället nya ledamöter väljas till desse Utsk. En värd ledamot
har härvid yttrat, att det ofta uppslår ledighet utan tillstånd,
men jag får dertill svara, att äfven detta fall har Ridd.Ordn. förutsett,
nemi. såsom oriktigt och förbjudet. 1 24 § stadgas ansvar derföre.
För u te blifvande hänvisas deruti till ordningsstadgan som för första
gångerna bestämmer 2 r:dr b:co böter, men händer det 3:dje
gången så blifver denna ledamot sin plats och sin riksdagsmannarätt
förlustig. Det är således uppenbart, att lagstiftarna hafva förutsett
detta fall, men såsom correctiv deremot ej funnit för godt
stagda att suppleanter skola stå tillreds, ulan uppställt ansvarsbestämmelser,
hvilka endast behöfde bringas till efterlefnad, för att
ändamålet skulle vinnas vida bättre än på del sätt som nu föreslås
genom suppleant-val. Orsaken hvarföre stadgandet i 24 § Ridd.-  Ordn. i sjelfva verket är utan kraft och verkan, ligger otvifvelaktig!
uti det motbjudande för Hrr Odf:r att utöfva ett slags fiskalsembete
inom Utskin; men då Ståndet äger en tjensteman, som
just bar ett dylikt embete, så skulle jag tro både det rättaste och
lagligaste sältet att hålla Utsk:n fulltaliga varar, att åt denne tjensteman,
nend. fiskalen, uppdraga en närmare tillsyn huru platserne inom
Utsk.-n äro besatta, hvilket utan svårighet eller obehag kunde ske
om i livart och ett af Utskis prot. antecknades hvilka som varit närvar.
Afven de som vid sista riksdagen ifrigast påyrkade dessa suppleantval,
och förfäktade deras laglighet, gingo likväl aldrig längre
än alt de medgåfvo stadgandets gällande kraft vara inskränkt till
endast den riksdagen; ty ville man gifva detsamma fortfarande
kraft och verkan så kunde — det lärer R. o. Ari. inse, — sådant
ej ske utan en formlig ändring i Ridd.Ordn., hvartill fordras K.
Den 8 December.
M:s bifall. Alltså blott för den riksdagen! Men jag hemställer,
mine Hrr! om man, den ena riksdagen efter den andra, sålunda
besluter en fortsättning; blir ej detta de facto alldeles detsamma,
som att för allo göra ett verkligt tillägg till Ridd.Ordn. och pä
det sältet eludera den lag som säger att sådant ej får ske utan
Konungens sanction. Den jemförelse, man velat göra med de andra
Ståndens rätt att välja suppleanter, håller ej heller strecket.
Det är härvid egentligen fråga om BöndeSl:s suppleanter, men
dessa äro ingalunda i samma kategori, som de hvilka här föreslås.
BondeSt. väljer visserligen ständiga suppleanter en gång. för
alla i Utskm, men desse suppleanter liro beräknade alt ingå dä
ledamöter af Utskm erhålla tjenstledighet. De veta dä pä förhand
i hvilket Utsk. de skola inträda, i st. f. alt, såsom här, väljas särskildt
för hvarje gång, utan att kunna bereda sig till ett sådant
uppdrag, och otvifvelaktigt är denna metod vida bättre än vår;
men orsaken hvarför Ridd.Ordn. föreskrifver detta sednare, otjenligare
valsätt, måste efter mitt begrepp sökas i sjelfva Ståndets
mera amhulatoriska sammansättning, som gör ett permanent val
af suppleanter svårt eller omöjligt. Den nu föreslagna utvägen
är således någonting helt annat, än det, som Bönderna vidtagit;
och att dessa hafva full rättighet till sill valsätt, derom upplyser
Riksd.Ordn., som tydligen säger, att. detta Stånd, pä sätt det tjenligast
finner, äger att utse sine ledamöter af Utskm, dä vi deremot
i detta afseende hänvisas lill Ridd.Ordn., hvaruti vi ingalunda äga
någon rätt att göra ändringar eller tillägg pä egen hand. Jag har
pä dessa grunder mina ganska stora betänkligheter vid den föreslagna
åtgärdens laglighet.
I afseende på nyttan får jag för min del förklara, att jag
äfven finner densamma vara ganska tvifvelaktig. Först och främst
tror jag att Hr von Hartmansdorff har orätt uppställt frågan, dä
han sagt att hufvudsaken skulle vara alt alltid R. o. Ad:s ledamöter
i Utskm voro fulltalige, ty jag föreställer mig alt icke detta,
ulan ärendenas bästa möjliga behandling alltid mäste utgöra
det yttersta syftemålet med åtgärden. Såsom medel härtill
medgifver jag visserligen att det är ganska vigtig! att R. o. Ad.
sä vidt som möjligt håller sina ledamöter derstädes fulltaliga; men,
mine Hrr! det är ej nog att platserne äro besatta, man måste äfven
tänka på huru de äro det. Man mäste besinna att ett sådant uppdrag
att, sä snart någon ordinarie ledamot får förfall (lika godt hvilket),
stå tillreds alt vid första budskickning inträda i Utsk., är
lindrigast sagdt af en ganska obehaglig beskaffenhet, och blir en
slags passoppsyssla, om jag sä får uttrycka mig, hvarföre jag äfven
förmodar att få personer, hvars tid har för dem något värde, skola
kunna förmås att emottaga en dylik beställning. Det är också
ganska säkert, att de tillfällen då suppleanterna anlitas icke
kommer att inskränka sig till endast laga förfall, sådant detta
i Rätteg.balken bestämmes, ulan mångfaldiga andra anledmr förekomma,
och att de ordinarie ledamöterna just af den nya inrättningen
skola taga sig anledn. att oftare blifva borta, derom är jag
fullt öfvertygad, ty den hufvudsakligaste driffjäder att sä vidt mö.j
-
150
Den 8 December.
ligt, vara närvarande, nemi, pligtkänslan, förslappas eller försvinner
lia man alltid sä lätt kan ursäkta sig sjelf oell säga : det gör ju ingenting
om jag utelilifver, en annan får gå in i mill ställe. Men, mine
lini örn man pä det sältet liksom uppmuntrar de ordinarie ledamöternas
frånvaro, så komma de också otvifvelaktig! alt mera än eljest
vara borta från Utsk. och likväl är det väl egentligen desse, sorn
med största insigt kunna behandla ärendena. Och då nu suppleanterne
för tillfället omöjligen kunna vara fullt inne i ämnena
samt dessutom i allmänhet (må det tillåtas mig) torde blifva särlane
personer sorn ej äga så stora insigler L ärendena, sorn skulle
fordras för att fä platserna välbesalta; sä synes det mig verkligen
vara ganska tvifvelaktigt om förslaget leder till nytta eller skada
vid Ulsk:s-arbelet. Det är dessutom säkert, mine Hrr! att hvarje
menniska har sin del af fåfänga; när sålunda en dylik person inkommer
för en gång i ett Utsk., så tycker han det vara ledsamt
att så der alldeles obemärkt komma — och gå sorn en skugga.
Afven han vill skaffa sig en liten ryktbarhet för dagen och aflägga
sitt lilla vältalighelsprof för stunden. Detta är ingenting annat
än hvad sorn är högst naturligt, och som kan förutses, men
att arbetet derpå vinner, eller att R. o. Ad. dermed okar sitt anseende
inför MedStm, derpå tviflar jag storligen. Jag tror likväl,
mine Hrr! att med den institution, som värt Ständ för närvar,
har, är det af aldra högsta vigt, alt vi åtminstone, för alt värdigt
representeras i dess delegationer, framte det utmärktasle vi
äga, af insigler och duglighet; och jag må öppet bekänna att,
ehuru mina sympatier för Ståndets närvar, institution ej äro särdeles
stora, så ligger det mig likväl ömt om hjerta!, alt så länge
denna institution lefver, i kraft hvaraf jag i delta ögonklick har
den äran alt tala inför R. o. Ad., den äfven må hållas i helgd,
och dess ära och anseende i möjligaste måtto bevaras. Förslaget
innebär för mig någon fara i delta afseende, och denna betänklighet
i förening med de öfriga jag tagit mig friheten anföra, äro fullkomligt
tillräckliga för alt bestämma mitt beslut. Jag önskar att
vi må blifva vid det gamla, och afstyrker den föreslagna förnyelsen
af försöket vid sista riksdagen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hade hoppats, att endast
Gr. Cederström, Fullm. Frih. Cederström, Jakob, skolat understödja
Frih. Cederström, Anders; men då nu en annan ledamot
yttrat sig för samma mening, nödgas jag ytterligare besvära
Ståndet med några framställningar i saken.
Hvad laglighelen beträffar, så skulle jag önska (på det att
liden ej mätte för länge upptagas af denna öfverläggning) att Hr
Gr. o. Landtm, behagade förklara, huruvida han anser frågans
framställning olaglig; ty om han på förhand beslutat vägra propos.
derpå, så är det fåfängt att vi derom längre orda. Skulle åter
Hr Gr. o. Landtm, icke för sig finna något lagligt hinder, att göra
framställning i saken; sä sluppe vi genom hans förklaring, måhända
tvista om lagligheten och finge uteslutande hålla oss till
nyttan. Jag torde emellertid få upptaga några invändningar mot
Den 8 December.
151
lagligheteii, hvilka här blifvit frarnstälda. Man har fästat sig vid
ordalagen i 23 § Ridd.Ordn., der det talas om inväljande af ny
ledamot i st. f. ledamot i Utsk. hvilken fäll ledighet, samt velat
deraf sluta till oloflighetcn all välja suppleanter för deni, som intet
tillstånd alt uteblifva erhållit. Denna föreskrift har ej blifvit
förbisedd i det förslag som Ridd.Utsk. vid förra riksd:n framställde,
på sätt ordalagen i detsamma utvisa. De suppleanter, som bär
ifrågaställes äro sådana, som behöfvas för att ersätta ledamöter,
hvilka mot sin vilja och utan tillstånd, mäste uteblifva för sjukdom,
eller andra tillfälliga hinder.
Man har sagt, att det väl vore nyttigt hålla Uts>k:n fulllalige,
men ej nödvändigt, emedan ärendena ändock kunde gå väl,
blott de ledamöter som blifvit insatte i Ulsk:n vore goda. Således
om Eleclorerne tillsatte en ledamot, som vore sä god som O, så
vore del likgiltigt om de andre 5 funnes der eller ej. Men jag
anhåller att få visa, det en ledamot, oaktadt en så stor duglighet,
dock icke förslår. Förliden riksdag salt Const.Utsk. på 6 afdelningar,
och på hvardera en ledamot af hvarje Stånd. Rade då
Utsk. ej varit fulltaligt, så är det klart alt de 6 afdelningarne ej
hade kunnat arbeta, utan blott sä många, till hvilka man fått
en ledamot af hvardera Ståndet. Sådane förhållanden lill hvilka
jag, såsom den siste af Adelns ledamöter varit vittne, kunna näf
som helst inträffa, och man bör på dem vara förberedd.
Man har talat om, att den Utsk:s-ledamot som ulan tillstånd
vore frånvar., skulle, på sätt talaren uttryckt sig, vara utsatt för
Ridd.fiskalens åtgärder. Men der finnas vissa orsaker till frånvaro,
hvartill samtycke icke begäres eller tillstånd behöfves; det
är t. ex. att vara sjuk. Deremot lärer hvarken liskalens uppmärksamhet
eller böter hjelpa. För sådant eller annat oförutsedt
hinder behöfves att någon genast intager det tomma rummet; och
det är hvad som åsyftas. Här har blifvit sagt, att man vanligen
i Utsk:n genast insätter sina insigtsfullaste män, och alt
ärendena således icke skulle vinna derpå, alt man invalde suppleanter,
som kanske voro de ordinarie ledamöterna underlägsne.
Jag tror visserligen att man bör antaga, att första uppsättningen
i allmänhet är den bästa som för tillfället kunnat ske. Men andra
ledamöter som ej voro tillstädes vid första valet kunna sedermera
tillkomma och genom sitt inträde i Utsk. gagna ärendena
såsom suppleanter. Det har äfven blifvit nämnt, alt den personliga
fåfängan hos något hvar, att utmärka sig genom talareprof,
torde föranleda suppleanter alt yttra sig utan erforderlig sakkännedom.
Jag förmodar dock, att Eleclorerne, likasom de akta sig
alt vid första uppsättningen invälja fåfänga och talträngda ledamöter
i Utsk:n, likaså skola de ock akta sig att ditsätla lika beskaffade
suppleanter. Denna anmärkn. bör väl således icke föranleda
förslagets ogillande. Jag vill ej längre trötta R. o. Ad.
med yttrande i denna fråga, utan anhåller vördsamt att Hr Gr. o.
Landtm, täcktes yttra sig om laglighelen deraf, på det att vi derefter
må komma till slut i sjelfva saken. En ledamot tycktes tänka
att man borde börja med en remiss till Utsk.; nion för min dei
Jä 2
Den 8 December.
anser jag saken sa klar, (och dä man liar elt bestämdt förslag
som vid förra riksdagen antogs och nu blifvit uppläst), alt Ståndet
genast kunde besluta deröfver och med detsamma bifalla Gr,
Cronhjelms motion.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade alt då hans utlåtande, huruvida
propus, å den nu väckta frågan kunde framställas, blifvit hegardt,
Hr Landtm, finge förklara, det han icke funne Gr. Cronhjelms
motion bokstafligen stridande emot grundlagarnes lydelse,
och fördenskull propos. derå icke kunna vägras.
Gr. Cronhjelm: Utan alt längre vilja fortsätta en diskussion,
som, efter alla de upplysningar, hvilka dels vid denna, dels
vid förra riksdagen blifvit lemnade, synes mig tcmligen öfverflödig,
ber jag endast, att få möta några förut icke förekomna inkast
i Hr Gripensledts yttrande. Om jag ej missförstått den värde
talaren, så var hans mening den, att BondeSl:s suppleanter
endast äro valde för sädane ordinarie ledamöters afgång, som utgå
till följe af erhållen ledighet; men som jag uppfattat det prot.-  uldr., som från BondeSt. inkommit, står der icke: på erhållande
ledighet, ulan endast att nedannämnde personer äro valde, alt, i
den ordning de finnas i prot.uldr. införde, ingå i Ulsk. dä någon
af de ordinarie ledamöterne hafva förfall, och sådant styrker
genom bevis från Talcmannen och Sekreteraren, hvilket bevis
då skall medföras af den suppleanten som anmäler sig. Hr Gripenstedt
har visserligen sagt, alt han anser i alla fall BondeSt.
ej hafva i denna sak öfverskrida sina rättigheter, emedan Hr Gripenstedt
förmodar, att BondeSt. genom den särskilda klausul, sorn
tillåter samma Stånd välja sina Utsk:s-ledamöter, skulle i detta
afseende eller vid frågan om suppleanters tillsättande hafva en
rättighet, som det således ej öfverskrida; men jag tror, att man
i detta fall, som i mångå andra, bör väl något länka på grundlagens
anda; och i öfverensstämmelse dermed mätte det väl ej
vara, att eli Stånd skulle kunna hafva någon rättighet framför de
andra 3. Detta inkast tror jag i alla fall förfeladt, då man vet,
ali ej BondeSt. ensamt tillsatt suppleanter. Jag vill ej nämna
alt R. o. Ad. gjort det vid sista riksdrn, men jag erinrar mig
bestämdt att, innan II. o. Ad. vidtog denna åtgärd, hade ej allenast
BondeSt. utan äfven PresteSt. insändl prot.utdr. rör:de val
af suppleanter. Hr Gripenstedt har sagt att man borde lemna
åt hvarje Ulsk:s-ledamots pligtkänsla, att uppfylla sitt kall och alt
ej afhålla sig från sammanträdena. Jag tror också alt, i fråga
om motiver, så är della visserligen elt af de bästa; men erfarenheten
har fulleligen styrkt, att pligten ej alltid i det fallet är tillräcklig,
åtminstone då den kommit i kollision med sjukdom, och
för den händelsen skulle jag ock tro, att den tidsutdrägt, som
skulle vållas derigenom, att först en ledamot som blefve sjuk väntade
med sin afsägelse i fall han trodde sig snart blifva frisk och
ej förr än han märkte sjukdomen blifva värre afsade sig sill uppdrag,
och sedermera derigenom att val skulle ske om igen; och
innan alla de der formaliteterna hunne verkställas, vore Ståndet
Den 8 December.
153
under tiden allt för fåtaligt i Disk. Men för den händelsen alt
[diglen skulle vara den tillfyllestgörande i sådane fall, så tycker
jag man ej beliöfde ät fiskalen lemna del uppdraget, alt tillhålla
vederbör, alt uppfylla sina skyldigheter; och jag hemställer huruvida,
i händelse någon vigtig samhällsfråga förekomme i något
Ulsk. och tolle till följd af en votering, der möjligen något Slånds
ledamöter varit fålalige, jag hemställer då, om saken kan anses
kompenserad genom en plikt af några r:dr lill Ridd.kassan,
livad det beträffar, att Ut.sk:s ledamölerne af en slags nyck skulle
vara borta och endast skicka bud till Ulsk., att de voro förhindrade,
det tror jag skulle förekommas, om det villkoret utsattes
vid uteblifvande, att den som vore förhindrad skulle sådant
hos Landtm, anmäla, och att Landtm, sålunda vore den som anmodade
suppleanten, att i Utsk. inträda. Skedde så, kan jag,
med den kännedom jag har om II. o. Ad:s sätt att uppfylla sina
pligler, ej förmoda ali någon skulle göra sig skyldig till en så löslig
beteelse.
Det har blifvit satt i fråga, om remiss är behöflig eller ej.
Om Ilr Gr. o. Landtm., lill följe af den häfd frågan vunnit vid
sista riksd., skulle finna alt frågan 1111, som då, kan anses för en
blott ordningsåtgärd, och således ej anser remiss oundgänglig, så
afstär jag frän min anhållan derom, och förenar mig med de ledamöter,
som anse att frågan nu genast kan till afgörande företagas.
Frih. Cederström, Jakob: Jag har begärt ordet i anledn.
af några framställningar, som synas mig alldeles icke hemtade
till skäl för eller emot, ifrån de förhållanden, som våra grundlagar
bjuda, och ifrån vår Sländs-Ordn. i full öfverensstämmelse med
dessa grundlagar uti hvilka det äfven finnes föreskrifvet att densamma
på dem skall vata byggd. Då det nu erkännes att Ridd.
Ordn. icke innehåller något stadgande, som talar om suppleanter
till Ulsk:s ledamöters ersättande, så är detta följaktligen ett erkändt
factum, hvilket man icke behöfver återkomma till. En annan
ledamot har sagt alt BondeSt. skulle äga rättighet att välja
suppleanter derföre alt nämnde Stånd är berättigad!, enligt 28 §
Riksd.Ordn., M,j)ä. det sätt Ständet vid hvarje riksdag tjenligast
Järner, välja ledamöter i de Utsk., hvilka skola ärendena
bereda och utarbeta; men den värde ledamoten har dervid förbisett
att samma § uttryckligen stadgar att Utsk:s-ledamöterna skola
väljas lika mänga af hvarje Ständ. BondeSt. äger således ingen
grundlagsenlig rätt att välja någon enda suppleant, utan helt simpelt
det antal ledamöter, som enligt Riksd.Ordn. skall fyllas. Hr Gr, 0.
Landtm, har redan förklarat att icke någon bokstaf i grundlagarne bestämdt
förbjuder suppleantvalet och att således Hr Gr. 0. Landtm,
icke fann sig af grundlagarne hindrad att framställa propos. pä den af
Gr. Cronhjelm framställda fråga. Jag får likväl för min del vördsamt
till prot. förklara, alt så länge 83 § Reg.F. bjuder att grundlagarne
skola efter deras ordalydelse i hvarje särskilt fall tillämpas,
och 28 § Riksd.Ordn. tydligen och bestämdt säger, att lika
mänga ledamöter böra väljas af hvarje Ständ, och följande §§ fö
-
154
Den 8 December.
reskrifva huru stort ledamöternes antal inom hvarje Ulsk. bör
vara; så ser jag icke att, derföre att icke grundlagen rent af förlijuder
att göra annorlunda än grundlagen stadgar, denna grundlag
skulle kunna i strid emot 83 § Reg.F. annat än bokstafligen
följas, så myckel mera bär, som, för den händelse någon ledighet
inträffar inom Utsk., grundlagarne bestämdt föreskrifva huru och
i hvad ordning ny ledamot skall inväljas. Jag anmäler vördsamt
min protest emot propos:s framställande.
Hr Prytz, Lars Adolf: Då den hufvudsakligaste delen af
nu förevar, fråga, nemi. lagligheten af suppleanters väljande, icke
allenast rörer hvad som är lagligt inom R. o. Ad., utan äfven
hvad som må vara lagligt för de öfriga St:n, och frågan således
icke kan afgöras af R. o. Ad. ensamt, så förenar jag mig med
hvad en föregående talare Hr Aminoff sagt, då han yrkat frågans
hänskjutande lill Consl.Ulsk.
Frih. Cederström, Jakob: I anledn. af hvad den siste
värde talaren yttrat, anhåller jag alt få hänvisa honom till innehållet
af 81 § Reg.F., der han finner alt frågor ronde ändring
i grundlagarne icke må i RiksSt:ns plena väckas.
Hr Prytz: Med erkännande af riktigheten i Frih. Cederströms
anmärkn., att här icke är stället för frågans dragande under
Coust.Ulsk:s pröfning, tror jag likväl att densamma, då den
rörer icke allenast en ändring eller ett tillägg i Ridd.Ordn., nian
äfven grundlagsenligheten af de öfrige Riks-St:s tillgöranden, bör
till Consl.Ulsk. i vederbörlig ordning hemställas.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Genom den föreg:de diskussionen
och genom det yttrande Hr Gr. o. Landtm, täckts afgifva,
tror jag alt det icke mera kan sättas i fråga att icke den föreslagna
åtgärden är fullt laglig; att den är nyttig är likaledes såsom
mig synes af flera ledamöter på ett fullt tillfredsställande sätt
utredt. Jag får således för min del tillstyrka bifall till den af
Gr. Cronhjelm väckta motion och tror, lika med hvad Hr von
Hartmansdorff yttrat, att frågan icke vidare behöfver hänskjutas till
Ridd.Utsk., utan att då man sedan förra riksdagen har ett fullständigt
betänk, i detta ämne, så kan R. o. Ad. nu genast fatta
beslut i frågan; men jag har för min del begärt ordet för alt få
fästa uppmärksamheten på ett af Hr Gripenstedt fäldt yttrande,
som jag för min del tror vara lika väl värdi att behjertas som
frågan om valet af suppleanter, nemi. att man uti prot. inom
hvarje Utsk. bör anteckna de närvar, ledamöterna och att sedan
dessa prot. borde vara tillgänglige för Ridd.fiskalen, som ägde att
till Ståndets prot. göra anmälan om dem som uteblefve och ålägga
dem den plikt, som Ridd.Ordn. stadgar. Jag har vid föreg:de riksdag
haft tillfälle se, isynnerhet inom de Ulsk. som anses mindre vigtiga,
huru ett stort antal af R. o. Ad:s ledamöter varit ofta frånvar.
, så att de närvar:s antal kanske icke uppgått till hälften af
något bland de öfriga Ståndens närvar, ledamöter. Jag tror att det
förfall som åberopas, icke alltid är hvad man kallar laga förfall,
Den 8 Deceni ber.
155
m;li jag skull»; tro att nyssnämnde åtgärd skulle i icke obetydlig
män bidraga alt hålla Utsk:n fulltaliga. Således får jag för min
del instämma tili Gr. Cronhjelms motion, med vördsam anhållan
all icke allenast densamma måtte genast framställas till afgörande
utan remiss till Utsk., utan äfven att den af Hr Gripenstedt
väckta fråga, om plikts åläggande för de ledamöter af Ulsk:n som
utan laga förfall äro frånvar., måtte tagas i betraktande.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott vördsamt erinra
att den motion, som Hr von Troil bär gjort är en särskild sak,
som bör företagas på sin tid och i sin ordning. Jag anhåller derföre
att Hr Gr. o. Jjandtm. icke mätte låta sin propos. i den första
frågan fördröjas af detta tillägg.
Hr von Axelson: Sedan Hr Gr. o. Landtm, behagat förklara
alt propos. å Gr. Cronhjelms förslag kommer alt göras, så får jag
härmedelst afstå ifrån mitt yrkande pm remiss deraf till veder
börligt
Utsk.
Öfvet läggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter II r
Gr. o. Landtm, förklarade, att den af Hr von Troil nu väckta
motion om närvarande ledamöters antecknande i Utskms prot.,
komme alt särskildt för II. o. Ad. föredragas sedan den blifvit
skriftligen lill prot. atlemnad.
Då sedermera Hr Gr. o. Landtm, erinrade att Ilrrme Aminoff
och Prytz yrkat, att frågan om lagligbeten af Gr. Cronhjelms
motion måtte öfverlemnas till Const Utsk:s behandling, begärdes
ordet af Hr Aminoff, i anledn. hvaraf Hr Gr. o. Landtm, afbröt
sitt yttrande härom, samt uppropade
IIr Aminoff, som anförde:
Sedan Hr Gr. o. Landtm, förklarat, att ifrågavar. motion icke
är stridande emot så väl grundlagen som ock Ridd.Ordn., så afslår
jag ifrån mitt yrkande att frågan mätte i behörig ordning
öfverlemnas lill Const.Utsk:s behandling.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt det af af Hr Prytz gjorda
yrkande, att frågan om lagligheten af Gr. Cronhjelms motion
mätte till Const.Utsk:s behandling öfverlemnas, innefattade
fråga om förklaring af grundlagarne och fördenskull, enär frågor
om ändring eller förklaring af grundlagarne enligt 81 och 83 §§
Reg.F:n, ej må i Ståndens plena väckas, icke kunde här upplagas,
samt att, då Hr Landtm, redan förklarat sig ej kunna vägra
propos. å sagde motion, frågan om samma motions laglighet ej
heller kunde hänskjutas till Const.Ulsk:s afgörande på grund af
55 §. Riksd.Ordn., som endast hade afseende på det fall, då en
af Landtm, eller Talman vägrad propos. af Ståndet yrkades; hvadan
Hr Landtm, ej kunde å det af Hr Prytz gjorde yrkande
framställa propos.
Härefter hemställde Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade
bifalla det af Gr. Cronhjelm uti förevar, motion framställde
förslag, ali R. o. Ad. i afseende pä val af suppleanter i R. St:s
156
Den 8 December.
Ulsk. mätte för innovar. riksdag fatta samma beslut, som vid scdnasle
riksdag, dä 11. o. Ad. d. 12 Oelober 1844 (tiföll Hidd.Utskis
nyss upplästa meni.
Ropades starka ja blandade nied nej, hvarjemte Frill. Cederström,
Jakob, begärde votering.
Upplästes till justering följande förslag till voter:s-propos.:
Den som bifaller Gr. Cronlijelms motion, all det af R. o.
Ad. vid sisla riksdag d. 12 Oelober 1844 fattade beslut i fråga
om suppleanters inväljande i R. St:s Flsk., äfven vid innovar.
riksdag må blifva gällande, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
u<‘j;
Villner nej, afslär R. o. Ad. förenämnde motion.
Härvid gjordes af Gr. Gyldenstolpe, Anlon Gabr., den anmärkn.
, alt den föreslagne voter:s-propos:n icke utvisade huruvida
R. o. Ad. vid sisla riksdag beslutat val af suppleanter, hvarom
Hr Grefven ansåg densamma böra innefatta upplysning, och
blefvo, i anledn. af detina anmärkn. orden ”i fråga om suppleanters
inväljande” utbytte mot orden, ”alt suppleanter i R. S(:s
Ulsk. skola inväljas och huru dervid förfaras bör”, hvarefter den
sålunda förändrade voter:s-propos:n af R. o. Ad. godkändes.
Efter Voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, sorn
följer:
Ja — 144.
Nej— 37.
Till följe af det sålunda fattade beslutet, blefvo Hrr Electorer
af llr Gr. o. Landtm, anmodade att i deras nästa sammanträde
utse suppleanter i Utskm.
Gr. Spens, Jacob Melcher: Emot det af R. o. Ad:s pluralitet
nu fattade beslut får jag vördsammast anmäla min reservation,
samt dervid anhålla alt blifva antecknad såsom tillika instämmande
uti den af Hr Frill. Cederström, Jakob, på förhand
afgifne protest emot lagligheten af frågans handläggning. Jag
kan icke föreställa mig exemplet att vid genomdrifvande af frågor,
hvilka man vet förut äga allmännare sympatier, det kan gå
an ali dagtinga med lagligheten, såsom bådande något godt.
Upplästes följande af Hr Hammarhjelm, Carl Gustaf,
inlemnade motioner:
1.
0 mitt fädernesland! Der nu den urgamla Svenska redbarheten
och förtroendet man emellan står uti fara att gå förlorad;
der på framtiden en öfvervägande skadlig makt genom meddelad
oktroj börjar att bilda sig till en oberäknelig tillväxt och förmåga;
jag menar härmed den störtllod och vanvärde af mynt, som
detta är bildat sig genom förnyandet af oktrojers än mera ut
-
Den 8 December.
157
vidganden för privatbanker och s. k. hypoteksföreningar, hvilka
säkert genom det nät (likt en fisknot sammandraga både små och
stora liskar) utgrenar sig öfver hela fäderneslandets område, och
endast passande för handlande, fabriks- och bruksägare, som genom
vexlar, korta kredit-lider och innehafvare af sådane manufakturer
och bruks-effekter, som tillåtas vägföring, med der medgifna
belåningar för låg ränta, samt i högsta nödfall för den
högt skuldsatte, eller den obetänksamme vinglaren och spekulanten;
och allt detta uti sådant mynt, sorn redan väckt högsta misstroende,
och ej förbindande att i redbara liqvider som betalning
cmoltagas, men högst olämpligt återbetalningssält för landets modernäring,
jordbruket.
Enligt uppgift uti 21:sta Aftonbladet för d. 25 Augusti detta
år, disponera de 6 nu i verksamhet varande privalbankerne
(oberäknadt en väntad privatbank i Götheborg, och de redan etablerade
hypoteks-föreningarne) den nätta summan af 16,831,000
r:dr b:co; och sara förmodligen |:delar deraf beräknas i hypoteker,
men det öfriga räntebärande, till 16,18 ä 20 procent, så uppkommer
omkring 1,000,000 r:dr b:co som dessa fåtalige korporationer
draga i sina kassor af den behöfvande låntagaren.
Då hvarje privat man, som genom nybyggnad åfelt för ögat
lönande verk eller inrättning, men oftast ej räntebärande för nedlagdt
kapital, så blifver lian genast beskattad och högt taxerad;
hvarföre skola då privalbankerne äga ett särskildt undantag, då
deras behållna räntevinst icke allenast öfverstiger den lagliga tillåtna,
utan 3 å 4-dubbelt derutöfver. Jag yrkar således, alt
denna så ovanligt vinstgifvande inrättning mätte beskattas till
minst §:delar af dess behållna räntevinst..
Min anhållan är likaledes, att denna motion icke allenast
uti H. R, o. Ad:s handlingar för denna riksdag intagas, utan
meddelas äfven de Vällotl. närvar. RiksSt:n och blifvande Ulsk.,
och hvartill behöllige exemplar här åtfölja.
Begärdes på bordet.
2.
Då i allmänhet jordbrukaren, dels skuldsatt, äfven i medelgoda
årsväxter ej pä 1^ å 2 års tid utan förlust kan realisera
sin spanmål, så passa ej privatbankernes kreditlagar för honom ;
men någorlunda de 3:ne för riksbankens räkning etablerade lånekontor,
hvilka kunna lemna tid om så äskas af 2| år, alt småningom
afbetala lånet; om dertill kommer att dessa lånekontor, i
likhet med hvad Stora Kopparbergs privatbank uti dess förnyade
oktroj af d. 15 Maj 1846 ensamt utfäst sig till, att emot det
låntagaren, jemte fullgiltige handlingars insändande per posto till
bankdirektionen, äfven med åtföljande postporto och rekommendalionsafgift,
får sig i öfrigt tilisändl beloppet, och ej som de öfrige
än vidare oktrojerade privatbankerne, ett ombud måste anlitas
och hefullmäkligas emot särskildt arfvode af minst ^ procent
för hela lånebeloppet, så är ju allt iakttaget hvad en låntagare
kan önska sig af både billighet och rättvisa. Men som dessa
158
Den 8 December.
lånekontor äro alldeles otillräcklige och vidt spridde, samt ej deponerad
fond för nn ökade speknlations-penningebehofver, och
vår riksbank sednare åren så ökat sina valutor, att deraf nu ett
öfverskott i pappersmynt, sorn säges utgöra många millioner och
hvad sammas penningtransaktioner kan vinna i tillökning af valutor,
är en säker tillgång att för hela rikets behof anlita, då af
privatbankerne ej är alt påräkna 1 r:st. Så uti egenskap af
riksdagsrepresenlant får jag så väl inför H. R. o. Ad., likasom förde
öfriga här församlade MedStänder föreslå till mera allmän belåtenhet,
det II. St. ruedgåfvo: att hädanefter uti hvarje läns
landsh.residens-stad upprättades för bankens räkning och med dess
egen myntsort ett lånekontor med kontante tillgångar, beräknade
efter dess förmodade behof och folkmängd. Skulle riksbankens
förmodade tillgångar ej med motsvarande silfvervalutor kunna enskildt
fullkomna dessa bankens lånekontors behof, så kunde skillnaden
fyllas med tillhjelp af det öfverskott som rikets allmänna
kassor nu en längre tid torde få räutelöst behålla, eller oek, inom
hvarje provins särskildt, aktieägare inbjudas att deruti till i
eller ^ deltaga, äfven med andel uti förvaltningen till sådant belopp;
då desse aktieägare komme: n) att med silfver uti banken,
innan aktiebref utfärdades, hafva der deponerat samma; b) på det
en hvar med en mindre kapitaltillgång kunde äfven deltaga, borde
hvarje aktie ej öfverstiga 1000 r:dr b;co i sedelmynt och ingen
lick blifva innehafvare af mera än 6 aktier, dock till början
skulle en aktie hafva förmånsrätt med sådant tillkännagifvande
6 månader före aktieteckningen; således ett allmänt intresse och
deltagande.
Remitterades till BankoUtsk. samt communicerades de öfriga
RiksSUn.
3.
För 60 år sedan ägde possessionaten och den större jordbrukaren
för princip att förse sine arbetare med tillräckliga jordägor
för torp, alt en sådan familj med 5 ä 6 barn kunde utan anlitande
af främmande biträden, då ej alltför svåra missvextår inträffade,
tarlligen inom eget hus uppföda, kläda och undervisa
dem, tills de hunnit den ålder, att de utur fädernehuset kunde
sedliga och skickliga emottagas såsom tjenstehjon; och sällsynt är,
att dessas afkomlingar räknas eller synas ibland större brottslingars
antal. Icke heller då lemnades så många tillfällen att på kronooch
härads-allmänningar anlägga i skogsjord små nybyggen genom
intägter m. m. Mängden af dessa nybyggare på försök, med
tillkomne barn-konsumenter, blefvo snart utfattige och började
uppföda den folkstammen, som nu fått namn af proletärer. Härefter
hafva större possessionater och större jordbruksägare fortfarit
att afhysa sina hemman och torp under hufvudgården och
inrätta, med tillhjelp af nybyggarnes afkomlingar, nu s. k. stattorpare
med hustru och barn, (för att ersätta arbetsstyrkan), som
tilldelas blott husrum med en liten kålgård, samt för 1 å 2 personer
sparsamt beräknadt underhåll, hvadan föräldrarne gemen
-
Den 8 December.
sarai dagligen vid vanlig arbetstid, för erhållande af någon tillökning
lill föda åt barnen, måste tidigt lemna deni utan vård
och tillsyn, då dessa kräk, sig sjelfva lemnade, kanske hela dagen*
med några potatis och litet vattenvälling sig få lifnära, och
efter eget tycke äga full frihet alt söka sällskap med äldre, redan
i hög grad vanartiga barn, hvadan en så tillväxande generation
är tvungen att hörja sitt lif med tiggande och sluta som större
eller mindre samhälls-störare Och förbrytare, och föräldrarnc, vid
aftagande arbetsförmåga, placeras utan villkor till värd och underhäll
på andra jordbrukares bekostnad, som ej tillstyrkt eller
dragit nytta af deras arbetsförmåga, då deras afkomlingar öka de
legioner förbrytare, som nu i fäderneslandet hota med förstörande
af husligt lugn och äganderätt.
Till möjligt förekommande af en för fäderneslandet så hotande
ställning, så, ehuru ingripande uti äganderätten, som ovillkorligt
mäste vika för allmänt väl, får jag inför nu församlade
R. St. föreslå, att det nu så allmänt antagna stattorpare- och
proletär-systemet inom utsatt kortaste tid, måtte förändras antingen
genom upprättande af behållne jordtorps anläggande, eller
med ogifte tjenstehjons biträden, sköta sina utvidgade jordbruk,
eller också genast åläggas att genom antaglig garanti, med säker
inteckning uti fastigheten på eget ansvar förbindas att hvarken
fader, moder eller barn af sådane under svältkur bragte familjer
i all framtid, hvarken genom tiggande eller något behof, komma
dess sockengrannar till last och tunga, samt likaledes deras barn
få en sedig och christlig uppfostran, och hvaröfver nu tillsatte
skoldireklioner skulle taga den nogaste uppsigt till verkställighet.
Remitterades till Lag- samt Allm. Resv.- o. Ekon.Utsk;n
samt communicerades de öfriga RiksStm.
4.
K. M:s nåd. stadga af d. 18 Juni 1842, angrde skoleundervisningen
i riket, som nu tagit och tager sin början, torde medgifvas
en förändrad redaktion, ty de lärdomsstycken som deruti
föreskrifvas om skolelärare att veta och undervisa uti, står svårligen
att vinna för någon som ej undergått sednare student-examens
specimina, och få sådane lära anmäla sig till lärare i folkskolan;
utan är det redan praktiserat, alt till dessa inrättade seminarier
på 1 å $ år insända hugade villiga klockare. Likaledes
belviflar jag, att i landsförsamlingar T*^ af pastorer och s. k. skoldirektioner
sjelfva minnas eller inhemtat dessa vetenskaper efter
nyare sättet. Oförmögne att kontrollera antagne skolelärarens pretenderade
och föreskrifna kunskaper; således måste väl kontraktsprosten
åläggas denna pröfning, likasom han bör i sitt kontrakt
inom April månads slut årligen hafva personligen öfvervarit dess
tilldelta församlingars skoleexamina, för att derefter med sammandrag
efter 1 månad till konsistorium insända en tablå öfver
framstegen m. m. af denna inrättning för då passerade året, beräknadt
från d. 1 October föreg:de; ty med undantag af backstugusittare
samt små intägtshafvare och stattorpares barn, hvilkas
i 00
Den S December.
föräldrar dagligen måste lemna hemmet till arbetsförtjenst» åtnjutande,
då barnen blifva utan all sorts vård och uppsigt, så böra
hemmansbrukares och jordägares barn ifrån och med Maj månad
t. o. m. September, årligen vistas hemma bos föråldrarne, som
nog tillse att de repetera under tiden hvad de lärt i skolan, men
äfven åtfölja och inöfvas uti sin bestämmelse, jordbrukets kroppsarbeten,
hvadan alla öfriga skolebarn som ej hos föräldrarne hafva
uppsigt eller sysselsättning, böra året örn infinna sig till undervisning
dagligen i folkskolan, sä att ledighet ej lemnäs dem
alt kringstryka frivilligt och tigga m. m., och hvaröfver skolmästarn
skall hålla den nogaste kontroll. Förordnm utsätter det
9:de året till inträde i folkskolan; det går an med jordbrukares
barn på landet, men ej i städerna, der en samling af arbetsfolks
barn, såsom nära hvarandra boende, före 9:de året af äldre vanartige,
efter 5:te till 6:te året hafva tillfälle att vid 9;de året redan
vara inöfvade uti mångahanda laster, som sedan blifva svåra, om ej
omöjlige att utrota. Huru skola sådane före 9:de året behandlas?
möjligen med tillökning af småbarnsskolor, ty att beräkna eller
påräkna föräldrabiträde, är uti dessa sedelösa tider ett non sens;
likaså att grundligen undervisa och examinera jordbrukarens och
arbetsklassens barn uti physisk och politisk geographi i säker öfversigt;
hufvuddragen i allmänna historien; räknekonsten så väl
theoretiskt som praktiskt, till och med sammansatta regula de tre,
brutna tal, allmänna begrepppen uti geometri oell linearteckning
samt naturläran. Då de ynglingar, som af kroppslyten, svag
kroppskomplexion eller synnerlig naturlig fallenhet för studier,
hafva bättre tillfälle vid alla gymnasier m. m. Ty skola arbetsklassens
barn så länge qvarstanna i folkskolan till inlärande af
förenämnde verkliga vetenskapsämnen, så blifva de otjenliga att
sedermera med nödig verksamhet bestrida jordbrukets ihärdiga
arbetssätt. Skulle således nu här församlade R. St. finna någon
del af mine anmärknrr antaglige, så vore bäst att dermed skynda
i fullbordandet, så vida de vilja upplefva att se en förbättrad
generation, eller deras barn undgå att i framtiden blifva öfvermannade
af legioner öfvade, ihärdige, årligen sig förökande hofvar
och missdådare, ty med den till 20 år komne förbrytaren,
sorn Hera gånger blifvit afstraffad, är intet att hoppas, med hvad
medel som helst, en stadigblifvande förbättring. Detta torde äfven
communiceras med här församlade R. St. och blifvande Utsk.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. samtcommunicerades
de öfriga RiksSt:n.
5.
Då Skaparen nedlagt hos qvinnokönet en mildare konstitution
både till själ och hjerta, i barnaåren mera fattlighet och intelligens
än gossen, så passar egentligen ej, att flickan får samma
undervisning och lärare som gossen, då hennes olika själsförmågor
och framtida bestämmelse skall derefter lämpas; hvadan den
redan bildade modren egentligast, eller i brist deraf, en annan
qvinna bör dermed hafva att göra, så att flickans annorlunda helland
-
Den S December.
1GI
handling och vetenskaper blifva ändamålsenliga, att förtjena den
aktning för duglighet, sedlighet och christlighet, alt vid ingånget
äktenskap förelysa och fortplanta samma hos sin afföda i barnaåren,
då hennes föresyn i sådant skick ovillkorligen skall både
hos gosse- och flickebarn i den spädaste åldern hos dem nedlägga
sådane principer, som, väl använda, skola lika ovillkorligt minska
om ej förinta de laster och brott, hvaraf samhället nu hotas
och möjligen i en framtid nu anlagde fångvårdsanstalter blifva
mindre behölliga.
Således tillåter jag mig hos Höglofl. nu församlade Med-RiksSt:n
motionera, att de nu redan uppförda och inrättade skolehus, som
hafva att påräkna ett tillräckligt utrymme för undervisning af
socknarnes samtliga gosse- och flickebarn, deraf vanligen de sednares
antal öfverstiger § om ej mera, må erhålla ett särskildt undervisningsrum,
med särskild lärarinna, som skolelärarens hustru
med någon tillökning i arfvode väl kan bestrida. Denna obetydliga
tillökning i arfvode ersättes tusenfaldt i framliden, hvarjemte
en sådan bildning, blott för flickebarn, säkerligen skulle intressera
stadens eller socknarnes fruntimmer af den bildade klassen, alt
med nöje och uppoffring säkerligen personligen använda lediga
stunder, att då och då understödja med sin bildningsförmåga, alt
bedömma och förbättra lärarinnans framsteg, äfven skoledirektionerna
låta vara sig angeläget att biträda, och sätta i verkställighet
hvad som nödigt synes, ty om det redan bildade samhället gemensamt
intresserar sig för dessa bitdningsformer, sä bäfver fäderneslandet
att vänta ett möjligt slut pä nu dagligen företeende elände
och brottsligheter.
Remitterades lill Allm. Bcsv.- o. Ekon.Ulsk. samt cominunicerades
de öfriga RiksSlm.
0.
Ibland mängden af dem, som äro utgreningar eller afkomlingar
af den s. k. proletär- eller stattorpareklassen, är bildningsgraden
så litet avancerad, att äran, anseende och redbarhet är
för dera ej ett påtänkt ord eller mening, således det blott materiela
närmande djuren; man hörer således dagligen af dem yttras,
att de uti arrest eller celler förvarade brottslingar hafva bättre
dagar, må väl i alla afseenden och åtnjuta omsorgsfull vård, både
i mat och annat, som de nära afundas att vara ulan ; del kan
således ej vara att undra på, om, efter flera betraktelser härom,
de äfven förskaffa sig sådane inbillade förmåner och således ej
frukta eller skämmas för, att genomgå de brottsgrader, som göra
dem härtill qvalificerade, således den nu för tiden antagna filantropiska
behandlingen med brottslingar ej ändamålsenlig, med
åkande i vagnar, föreskrifvet ordentligt underhåll med mal och
kläder, passande godt qvarter m. m., således för tidigt att använda.
Jag var tjenstgörande på Svenska örlogsflollan 1790, då den
af Ryska flottan var inspärrad i Wiborgska viken, och fruktades
10, 11
162
Den 8 December.
att längre förblifva på samma ställe. Då öfveramirals-ordres utgå
fs, att till half portion inskränka det vanliga, som förut dagligen
beslods besättningarne, oaktadt dessa bade annat att göra än
äta och sofva (som nu våra brottslingar), så afhördes ej någon
missbelåtenhet, ulan alla glada och stridfärdige; således måtte en
åkande eller stillasittande arrestant vara belåten med mindre än
hvad Staten nu består, och som han är förvarad för begånget
brott, och ej häfver andra känslor än de här ofvannämnde materiela,
så, för alt afskräckas om möjligt från återkomst, bör underhållet
vara sä ringa tilltaget, att äfven dess knapphet afskräcker,
och lian anser sig äga bättre dagar i del fria tillståndet. Således
om brotlsligheterna skola blifva afskräckande, så måste dess föremål
gå till fots, med knapp bespisning, till ett medium emellan vatten
och bröd m. m.; derjemte ransakningshäkten med valde domare
inom hvarje härad etableras, helst tidsandan med sådane
nu olyckligtvis står på den nollpunkt, efter att nu hafva påkostat
praktfulla dyrbara fångbyggnader, der, efter beräkning, hvarje
cell skall kostat med det hela motsvarande ett nedlagdt kapital af
ärlig ränta lill 100 r:dr, en hög hyra, den ganska fä af embetsmannaklassen
beviljas, således ora brollsligheterne ej genom mera
afskräckande medel kan minskas, så ökas byggnaderna till den
grad, att landet kan få bygga sig s. k. fattigt på fångvårdsförvaringsrum.
Delta får jag äfven motionsvis communiccra inför H. R. o.
Ad. samt öfrige Vällofl. här närvar. MedRiksSt. oeh Utsk.
Remitterades till StatsUlsk. samt communicerades de öfriga
RiksSl:n.
7.
Sora ännu den moraliska bildningen i allmänhet ej kommit
så långt uti fäderneslandet, det hvar och en menniska är öfvertygad,
att han af Skaparen är född, icke allenast för sin egen individualitet,
utan egentligen skall utgöra en del af den kedja,
som sammanhåller samhällets bestånd i dess intellektucla utveckling
och verksamhet; ali med sin mera eller mindre nedlagda
naturförmåga biträda ulan egennytliga afsigter hvarannan hjertligen
och chrislligen, den med mera förmåga, den der med mindre
begåfvade.
Anledmn till ett sådant anförande är den liknöjdhet, som i
allmänhet med få undantag visar sig för att verkställa till nytta
de uti sednare tider beslutade och anbefallde s. k. kommunalbefattningar,
som väl ifrån predikstolarne kungöras, väljas ledamöter,
men dermed punkt. Tvång måste således användas derigenom,
att Regeringen anbefaller så väl sine landsh.embeten, som
vederbör, konsistorier, att, med af dessa auktoriteters underlydande
biträden, årligen genom redbara ombud undersöka och inrapportera
hvad som fortskridit eller aftagit i dessa anbefallda verksamheter,
och detta årligen till hvar sin öfver-auktoritet, specifikt
anfördt ifrån hvarderas borgmästeri, prosteri- och kronofogdeområde
förefallit, deraf sedermera göra ett generalsammandrag
Den 8 December.
103
och lill Regeringen insända, alt den nili finna fortgången och efterlefnaden.
Hvadan jag, så väl till II. R. o. Ad:s, som äfven de
här närvar. Välloll. McdRiksSt:ns behjertande, får öfverlemna denna
motion, hvilken lill vederbör. Ulsk. torde remitteras.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. samt communicerades
de öfriga RiksStrn.
8.
r*
Da med freden i Abo 1809 sista lemningarne af Birger
Jarls på östra sidan om Bottniska viken i forntiden ökade landamären
frånskildes Svea rike, så häfver hans anlagda Stad Slockholm,
som var beräknad till en medelpunkt i riket, i stället blifvit
en gränsort; anläggningarne der äro för vackra och kostbara,
alt aflemna och etablera i sådant skick på annat ställe inom Sverige,
således måste väl Stockholm, om ej oväntade förändringar
i framtiden inträffa, förblifva i sitt nu herrliga skick och bestämmelse;
men vi äga derinom i guld och silfver flera millioner valuta
i bankohvalfven, som möjligen kunde stå i fara, alt, vid ett
ovänladt fientligt inbrott med krigshärs öfvermakt, af samma bortföras;
hvadan med Götha kanals anläggning, äfven är förenad
en central-depot med Carlsborgs fästning, dit ej någon fiende
utan egen våda kan nalkas, och inom dess areal, bland andra
behöflige byggnader, äfven är utstakad och på karla lagd, för
byggnad af förvaring till rikets oumbärligaste redbarheter eller
bank; så vore önskligt om fullbordandet deraf kunde börjas och
slutas snart; ej i mening att helt och hållet ditflytta hela bankorörelsen
med dess embelsmanna-corps, utan blott tjenlig» förvaringsrum,
för det mesta af bankens omyntade guld- och silfvertackor,
under någon enkel upppsigt, och utan att öka bevakningen
mera, än sora redan på stället befinnes.
Detta får jag äfven motionsvis inför H. R. o. Ad. samt de
öfrige här närvar. Vallofl. MedRiksSt:n och blifvande Utsk.
meddela.
Remitterades lill BankoUlsk. samt communicerades de öfriga
RiksStm.
9.
Då man föreställer sig landets innevånare som en familj
och Konungen landets gemensamma fader (med en enskild individfamilj),
så häfver en omtänksam farailjfader den åsigt, att, om
dess tillgångar medgifva, genom flit, besparing och omtanka i dess
medelålder, samla för framtida oförutsedda behofver till välstånd och
oberoende på äldre dagar.
I fordna tider hade vårt rikes regenter en liktydig ide', att
sammanföra öfverskotten af riksintraderna, och deraf formera en
s. k. skattkammare, och detta sednast under K. Carl XI:s regering,
deraf hans son, utan sine undersåtares betungande, kunde
föra flera års krig. Nu är för sådant ändamål blott 1,000,000
ndr afsatt, som ej kan förslå till 3 månaders utrustning, då brill*
-
164
Den 8 December.
sten måste lios undersåtarne uttagas eller anlitas. För att åstadkomma
en s. k. skattkammare, kunde väl ej de hufvudlitlar, som
vedan äro bestämda genom utgående bevillning, i någon mån anlitas
annorlunda, än om något säkert ej behölligt öfverskott kan
förefinnas. Men vi torde hädanefter få en hitintills okänd inkomst
alt dermed börja fonden dertill, sorn jag hoppas genom skatt och
bevillning på våra nu inrättade privatbanker och hypotheksföreningar,
samt de länge påtänkta indragningarne af biskops, presidents
m, fl., mera representerande än behöflige, nu utgående löner,
att på tid kunde summariska värdet utgöra en ansenlig summa,
som, under rubrik af Rikets skattkammare, i förvar till guld
och silfver förvandlade valutor blefvo under samma kontroll och
rättighet till säkerhet, som vår nu ägande riksbank, så att den
ej utan R. St:s gemensamma tillstånd för högst trängande behof
af ett påtrugadt krig m. m. kunde användas.
Detta torde äfven moliousvis inför H. R. o. Ad. samt öfrige
här församlade Vällofl. MedRiksStm samt blifvande Utsk. communiceras.
Remitterades till StatsUtsk. samt communicerades de öfriga
RiksStm.
10.
Då Rikets församlade Ständer, enligt vanligheten, nu torde
antaga en förändring uti bränvinsförfattningen med dithörande åtgärder;
men då hitintills uppgifne föreskrifter om pannerymd,
dess konstruktion och dimensioner blott theoretiskt blifvit behandlade,
så att en påhittelig öfvad praktikus kunnat samma till en
del eludera genom ej påtänkte, men förändrade konstruktioner,
som den gången lyckats att opåtalt begagna, således, för att vinna
något bestämdt praktiskt, borde några väl kända praktiske bränvinsbräunare
inbjudas, att vid öfverläggningarne häruti gå comilerade
tillhanda.
Säkraste medlet att minska en öfverflödig både produktion
och konsumtion af den för kropp och själ till öfverflöd intagna
skadliga spriten torde dock vara, att ej tillåta större pannerymd
än som kan lyftas af elden, till högst 25 kannors rymd, och
detta med en hög skatt, samt förbjuda till införsel af arrak,
romm, konjack och scherryvin m. m., då det mera passande ölet,
som nu af potates äfven kan tillverkas, vore nog att muntra , oall
stärka när som behöfves den trötte arbetaren.
Femte (5:te) klassens släder som äro grundade på jordbruk
och planteringar, och ej hafva större folkmängd än vanliga
bondbyar, borde ej tillåtas att bålla krogar eller utminutera
bränvin.
Detta får jag äfven motionsvis, inför II. R. o. Ad. samt de
öfrige här närvar. Vällofl. MedRiksStm likasom blifvande Utsk.
meddela.
Remitterades till Bevilln.- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskm
samt communicerades de öfriga RiksStm.
Den 8 D c o e m b e r.
11.
Den nu gällande flyttningstiden på landet, d. 24 October,
är för jordbruket högst skadlig och olämplig; den borde för nytta
ändras till dagarne emellan d. 24 och sista Juni årligen, af
skäl, att med den låga bildningsgrad som ännu hos den tjenande
folkklassen existerar, den vana är, att de lillflyttande tjenstehjonen
merendels första månaderna äro mera påpasslige och
flitige än längre fram på året, enligt ordspråket att nya qvaslar
sopa rent; och dä med Juli månads början företages den mest
brådsamma s. k. andeliden af hö och sädesbergning, då den nykomne
tjonaren är flitig och uppmärksam; och i synnerhet det
folk som äro bestämda att sköta ladugården, få höet väl inbergadt,
jemte kunskap om dess mängd, för att derefter framdeles
pä vintertalet ställa utfodringen, och ej, som vid d. 24 October
afllyttningen, då vanligen kreaturen redan fodrats inom luis 1
månad å 3 veckor, då den afflyttande är lika nöjd, hvad som åtgår
af hö m. m. under tiden, och de lillflyttande alldeles okunnige
om allt.
Delta lager jag mig friheten i egenskap af riksdags-representant
alt så väl inför H. R. o. Ad. sorn öfrige här närvar. Vällofl.
MedRiksSlin samt blifvande Ulsk. alt motionera.
Remitterades till Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskin,
samt communicerades de öfriga RiksStm.
12.
För att erhålla freden i Alio 1809, så måste fäderneslandet
afstå resten af dess på andra sidan Bottniska viken ägande och för
rikets norra orter i synnerhet gagneliga s. k. visterhus och folkmängd,
nemi. Finland ända till Torneå och Alands-öarne. Efter
att nu hafva öfver 38 år varit i mistning häraf, så kunde
vara pä tid, att söka inom egna landamären vinna en ersättning
något motsvarande förlusterna, genom angripande af en annan
nationalfiende, som utan kanoner och bajonetter, blott med yxa
och spade, kunde besegras. Jag menar härmed de millioner tunnland
odlingsbara mossar, träsk och skogsinsjöar, som genom sin
natur i sitt döda skick utan annat åtkomligt förhindrande, förorsaka
årligen stor skada genom sena vårar och tidiga nattfroster i
vårt nordliga klimat.
R. St. hafva vid föreg:de riksmöten beviljat stora anslag för
praktbyggnader, lättade fraktvägar genom kanaler m. m., men ej
påtänkt huru en ökad folkmängd sedan 1899 inom Svea, Götha
och Vendes riken skall kunna berga och med något utrymme
föda sig, hvadan denna bristande tillgång progressivt ökar sig, då
ifrån 1810, enligt Tabellverket, lill denna dag folkmängden inom
dessa riken ökat sig till ^ öfver 1,900,000 ätande raenni
skovarelser.
Den på sednare 30 åren ökade potatesodlingen medgifver
jag, om ej bränvinspannan nu konsumerade största produktion,
häfver varit och är den fattiges mesta födoämnes-surrogat,
ökade sädesproduklionen på samma tid äfven något, men hemmansklyfningen
till och med 128 ä 164-delar, har utträngt en mängd
106
Den S December.
hjonelag alt söka annai utrymme till bergning, och då det synes,
ali den fattige arbetaren blifver pä annat sätt välsignad genom
manga barn, hvilka erhålla en sådan uppfostran och utsigt lill
bergning i framtiden, som jag tili en föreg:de af mine här i dag
atlemnade motioner beskrifvit, så torde blifva högst nödigt, att
snart börja kriget med ofvantecknade landsfiender, och anslag nu
dertill bestämmas. Uti de landsorter der K. M. och Kronan ej
ägde någon dispositionsrätt till blifvande af dessa flender, så afslode
gerna enskilde ägare eller korporationer, emot återfående i odladt
skick, på 90 år sine rättigheter; således med föregående besigtning
och pröfning af nivelleurer oell agronomer, om gagnelig- eller
ogagnelighelen, samt karta och odlingsplan. I förra fallet så
kunde länets indelta infanteri samt arbetsföra arrestanler gemensamt
sommarmånaderna göra arbetet, men åbyggnaderna och hägnader
på entreprenad med enskilde, derefter indeladt till minst
J:dels mantal, tillräckligt för tarflig föda och kläder åt en familj
med 4 å 5 barn, till en början på vissa år skattfritt insätta
sådana afsigkomne proletärer och mindre brottslingar, deraf
någon förbättring på egen hand kunde väntas, att der föda sig
med föreskrifven odlingsllit, sorn årligen af närmast boende kronobetjening
borde besigtigas, samt till vederbör, auktorileter inrapporteras,
hvarigenom man kunde vänta förbättrade seder och
lefnadssätt, ty nöd och fattigdom förorsaka ovillkorligen de nu
företeende brott och sedeslösheler, men i framtiden riket återbekomma
en välsignad ränta för sine kapilaler i många afseenden
af skatt m. m., som tacksamt erlades af efterkommande generationer.
Denna motion anhåller jag äfven communiceras med här
församlade MedRiksSt:n och blifvande Utsk.
Remitterades till StatsUtsk. samt communiccradcs de öfriga
RiksSlm.
13.
Då ett betydligt antal af Riddarhusets ledamöter, äro dels
mycket aflägse boende ifrån Stockholm, der riksdag enligt grundlagen
skall hällas, äfven med pekuniära uppoffringar, ej hafva
så öfverflödiga tillgångar, det de utan känbar förlust kunna riksdagskostnadcrna
utur egen kassa bestrida; således desse, ehuru
innehafvande både erfarenhet och kunskaper uti hvad fäderneslandets
rätt och bästa angår, måste uteblifva, till stor förlust vid
förekommande öfverläggningar ra. m., så torde tillåtas mig, att
inför H. R. o. Ad. motionsvis föreslå lill antagande:
l:o Att hädanefter vid hvarje riksdags kallelse, inför K:s
Bef:de i hvarje provins-residensstad, å tillkännagifven dag, capita
sammanträda och sig emellan genom ordentlig vallängd rösta
för större eller mindre antal af inom provinsen befintlige Grefvar,
Friherrar och Adelsmän, till Riddarhus- och riksdagsrepresentan
ter.
2:o Bestämma ett nödigt apointement, så val för lefnadskostnad,
som fram- och återresa, hvilket qvartalsvis af röstande
Den 8 December.
167
ledamöter på anvisande sätt sammanföres och remitteras commilentcrna.
Remiss häraf torde öfverlemnas Ridd.Utsk.
Remitterades till Ridd.Utsk.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. f till 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 11 December 1847.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 10 prot.uldr. för d. 8 dennes samt plcni-prot:n
för d. 2 och 4 i denna månad.
Företogs val af en Bänkman inom 15:de Bånkm:s-afd. i ledigheten
efter N:o 1087. Hr Tigerskiöld, Fullm. Gr. Bonde, Gustaf,
och blef till Bänkman utsedd N:o 1053. Hr Hammarberg,
Carl Axel.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af ledamöter i nedannämnde
Utsk.; och befanns att dertill blifvit utsedde i
Ba n ko-Utskotlet:
efter N:o 130. Gr. Wirsén, Axel Emil:
N:o 1. Frih. Oxenstjerna, Carl Gabriel.
Lag-Utskottet:
efter N:o 1753. Hr Hedenstjerna, Wilhelm:
N:o 1901. Hr Olivecreutz, Fullm. Gr. Sparre, Erik.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efter N:o 260. Frih. von Saltza, Anton Philip, N:o 295. Frih.
Ramel, Hans, samt N:o 2322. Hr Sandströmer:
N:o 279. Frih. Wrangel afSausis, Fullra. Frih. Cederström, Claes
Rudolf;
— 377. „ Reuterskjöld, Adam Axel;
— 102. flr Oxehufvud, Olof Philip.
Expeditions-Utskottet:
efter N:o 687. Hr von Post, Ernst Jakob:
N:o 478. Hr Printzenskjöld, Carl.
108
Den 8 December
R i d d a r h u s - U t s k o 11 e t:
eller N:o 102. flr Oxehufvud, Olof Philip, och N:o 1087. lii Tigersköld,
Fullm. Gr. Bonde, Guslaf:
N:o 385. Frih. von Brinkman, Fullm. Gr. Bonde, Guslaf;
;— 11. Hr Bonde, Fullm. Frih. Boude, Knut Philip.
Öppnades jemväl Hrr Electorers lista vid val af en suppleant
uli BankoUtskoltet, att, under elen Utsk:s-ledamot N:o 1630. lii
Reuterskjöld, Carl Leonh., beviljade 10 dagars ledighet frän den
11 dennes räknadt, i hans ställe ingå; och befanns dertill hafva
blifvit utsedd:
N:o lill. Hr Sölfverberg, Magnus Didrik.
Äfvenledes öppnades Hrr Elektorers lista vid val af de utaf
R. o. Ad. d. 8 dennes beslutade suppleanter till R. Sl:s Utsk.;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde i
Constitulions-Utskottet:^
N:o 114. Frih. Hummerhjelm, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Johan
Carl, och
— 215. Hr Ramsay, Fullm. Gr. Mörner, Carl Göran Detlof,
med hvardera 23 röster.
Stals-Utskottel:
N:o 1020. Hr Lagerborg, Samuel Wilhelm, med 22 röster;
— 2209. „ af Harmeus, Henrik Otto; med 15 röster.
Bevillnings-Utskottel:
N:o 1413. Hr Råfelt, Anton, och
— 2309. ,, af Dalström, Gustaf Jacob, med hvardera 14 röster.
Banko-Utskottet:
N:o 373. Frih. Skjöldebrand, Knut, med 12 röster och
— 1055. Hr Bråkenhjelm, Per Reinhold, med 13 röster.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 1923. Hr Ridderstam, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Gustaf Georg
Knut, och
— 2308. ,, af Ström, Israel Adolf, med hvardera 14 röster.
Lag-Utskottet:
N:o 2183. Hr Gripensvärd, Jacob Olof, med 14 röster.
Expeditions-Utskottet:
N:o 2216. Hr Murray, Guslaf Robert, med 14 röster.
Frih. Skjöldebrand, Knut: Förhindrad att emottaga förtroendet
alt vara suppleant i Utsk., får jag denna befattning mig
vördsamt härmed afsäga.
Hr Wästfelt, Nils: Frånvar., då R. o. Ad. sisth plenum
beslöt att välja suppleanter lill Utsk:n, anhåller jag alt få mot
detta, efter min öfvertygelse mot grundlagen stridande beslut, afgifva
min reservation. Jag tror icke det vara rätt alt välja suppleanter,
enär någon påföljd föi deras uteblifvande saknas. Helt
Den 11 Dece inb e r.
annat är förhållandet nied ordinarie Utskfs-ledamöter, för hvilka
en dylik påföljd för uteblifvande från Utsk. linues stadgad, men
denna påföljd är under intet villkor lämplig på suppleanter, och
det skulle således kunna inträffa att erforderligt antal ledamöter
af 11. o. Ad. icke skulle kunna påräknas i Utsk:n, ehuru man
genom suppleanter velat sådant förekomma.
Hr von Heland, Isak Fredr.: Äfven jag anhåller att få
nedlägga min reservation emot del beslut II. o. Ad. i sisth plenum
fattat, ronde tillsättandet af suppleanter i Utsk:n.
Föredrogs Hr Hammarhjelms, Carl Gustaf, d. 8 dennes på bordet
lagda motion, ang:de bevillning af privatbankernes räntevinster.
Remitterades lill Bevilln.Utsk. samt commun icerades de öfriga
RiksSl:n.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s mein. N:o
1, ang:de tillåtelse för Utsk., att utöfver hvad Riksd.Ordn. medgifver
antaga I notarie och 2 cancellister.
Hr af Ström, Israel Adolf, uppläste följande motion:
Med spänd uppmärksamhet har jag följt hushållningen med
landets skogar under loppet af ett halft århundrade, och tycker
mig finna att desse, Sveriges dyrbara egendom, behandlas med fä
undantag pä ett sätt som gifver farhåga för landets framtida
öde. I hvilken olycklig belägenhet vore icke det så högt mot
norden liggande Sverige om skog skulle börja tryta, då vi icke,
som andra länder, hafva surrogater i andra brännmalerialier, och
hvilken undervigt i handeln skulle icke uppkomma då skogarna
icke mera gifva de byggnads-, kol- och slöjdämnen, som skola
skaffa oss de utländska varor som vanan gjort lill ett oundgängligt
behof. Man invänder troligen att denna farhåga ligger i en
uppskrämd inbillning; jag önskade äfven att så vore; men jag
har bevisen i mina händer, och utbeder mig få framlägga dem.
Vi se på många ställen stora slätter, hvilka i förra tider, ja!
somliga i mannaminne, burit skog och nu ligga alldeles öde, såsom
Svältorna, Falbyggden, Edsmären, kusterne af Bohuslän och
Halland, en sträcka emellan Götheborg och Sollebrunn af 7 mil,
trakten kring Westerås och kring Köping, Wadstena och Skenninge
slätter, Calmareknsten, Norrländska skogarne utål kusterne
och utåt floderne, m. fl. sädane rent utplundrade marker. Jag
har i 2:ne dagar genomvandrat en skog som ännu bär namn af
kronomastespireskogen och der fanns då mera icke ett enda tallträd
som kunde kallas sågstock. Man finner väl ännu utåt vägarne,
som genomlöpa stora gods, några stora träd qvarlemnade
liksom på skryt, men desse utgöra en smal rand utåt vägen och
inuti finnes mest enstaka träd, krymplingsträd och buskar. Jag
har gjort ett öfverslag öfver en mängd uppskattade skogar och
funnit afkastningen öfverhufvud uppgå till 22 famnar per tunnland,
då män af en medelmåttigt bördig mark hade bordt hafva
170
Deli 11 December.
50 ii 60 famnar. .Man besöke kolmilorne vid bruken oell hytlorne
oell man skall finna att der kolas för det mesta af omogen
underårig skog; man anticiperar på kommande år och antipicerar
så länge, tills intet är qvar. Spekulanter hafva i flera år rest
landek ikring och uppköpa det ena skogshemmanet efter del andra,
nedhugga skogen och sälja den nakna jorden för att på lika
sätt förfara med ett annat. Regeringen öfverhopas med besvärsskrifter
med begäran att förhud måtte utfärdas emot utförseln af
unga träd, hvilken handel i större skala skall bedrifvas både från
vestra kusten och frän de norra provinserne, emedan, säga de,
sågverken genom en sådan förtidig skörd snart skola se sig blottade
på sågtimmer; men den ena statsmakten kan deremot icke
uppställa något hinder såsom ingripande i egendomsrätten. Det
är båda statsmakterne samfäldt som kunna sätta en gräns mot
förstörelsen. Vid sist hällne landtbruksmöte! i Stockholm framkastades
äfven den frågan: ”Bör äganderätten sträcka sig så långt
att en skogsägare kan, till skada för hemmannet, orten och landet
så ^förstöra sin skog all hemmanet lider brist derpå i en framtid?”
Asigterne häruti voro delade, icke heller kunde något åt den
saken afgöras vid ett sådant möte; men det år af R. St. som den
frågan bör och kan upptagas och afgöras. Jag vågar derföre vördsammast
framlägga densamma, äfvensom att framställa behofvet
af en skogs-lag sorn omfattade svaren på denna och dylika frågor.
Andra länder hafva sådana lagar dels för alt betrygga invånarne
mot skogsbrist, dels för att genom skydd af skog värna för stormars
ödeläggande inverkan och landets uttorkning i brist på nederbörd.
Sedan R. St. vid 1823 års riksdag öfverlemuade åt Regeringen
bestyret med kronoparkerne och beslöto, att de icke (ingo säljas,
sora dock föreslagit var, så hafva så stora delar af dessa skogar,
som kunde sammanhållas sedan alla anspråksägande erhållit
sine andelar, blifvit undanryckte, från förstörelsen och gifva en borgen
för att skogsvaror derifrån oupphörligt kunna aflåtas. Icke nog
dermed, att de äro frälste från förstörelsen; de hafva nu gifvit
ett bidrag till statsbrislens afhjelpande, som ses af den K. proposm.
Med allmänningarne hade samma behandling gjort enahanda
gagn, men den dåvarande bristen på medel i skogskassan till bevakarnes
aflöning föranledde till det beslutet, att utsyningstagarne
sjelfve skulle aflöna bevakarne, och på det kostnaderne skulle drabba
dem som finge utsyning af skogen, men icke betunga dem, som
ej kunde få del deruti, så öfverenskommo de med inlressentcrne om
en ringa afgift för hvarje till dem utsynadt lass skog. Detta beslut
medförde den obehagliga verkan, att de allmänningar som voro nära
ulhuggne och desom voro i tillväxt och således btefvo ställde under
förbud på vissa år, fingo inga bevakare och skulle således blifva
utplundrade. På andra allmänningar har kronoparks-skogskassan
måst tillskjuta löner, åt bevakarne på allmänningarne och bygga boställen
åt dem,och der inkomsterne öfverstigil behofvet till bevakarnes
aflöning, hafva desse medel blifvit använde tillför skogen helt främmande
föremål, då medel hafva saknats lill stängsel, sådder och mera
Den II December.
171
dylikt. Man har endast velat skörda utan att så eller återplanlera.
Olikheten i förvaltningen af kronoparker och allmänningar
häfver också frambringat olika resullater; och hushållningen med
allmänningarne kommer icke på det rätta förr än de skötas efter
samma grunder som kronoparkerne, med den skillnad att skogsafkaslningen
af allmänningarne utdelas lill häradsboerne efter de
af landshme utskrifne utsyningslistor och mot en modererad afgift,
på det bidragen mätte endast drabba dem som få nytta af skogen,
och i den proportion som de få större eller mindre utsyning.
Dessa inkomster böra, tillika med hvad som hittills influtit, tillfalla
skogskassan, hvilken bör tillkomma att genom en instruerad och
pålitlig skogspcrsonal besörja både förvaltningen och bevakningen,
ätersådder, hägnader m. m., som till skogarnes framtida bestånd
fordras. På sådane villkor kunna både kronoparker och allmänningar
få en borgen för framtida bestånd; men desse utgöra blott
en ringa del af svenska skogarne. Kronoparkerne utgöra blott
omkring 50,000 tunnland och allmänningarne omkring 150,000;
och hvad vill denna lilla skogsrymd säga emot hela Sveriges skogsareal,
som efter approximativ beräkning skall utgöra mer än 20
millioner tunnland. Huru desse skola frälsas från förstörelsen är
ett problem, som icke så lätt slår alt lösa.
Vi kunna i delta fallet icke rälta oss helt och hållet efter
utländska mönster; men så till vida tyckes en föreskrift icke vara
obillig, om hvarje skogsägare ålades att vid huggning af sin
skog qvarlemna nödiga och fullväxte fröträd, och att, om desse kullblåsa
eller borthuggas, skulle det vara hans ovillkorliga åliggande
alt genom fröså ning uppdraga ny skog i den afhuggnes ställe,
samt att rälta huggningarne någorlunda efter skogens arealvidd
och beräknad efter en, mellan 80 och 120 år liggande omloppstid;
honom likväl obetaget alt i ungskogarne göra nödiga hjelpgallringar,
och att i den öfriga skogen borttaga alla vindfällen
och förtorkade träd.
Genom en sådan författning skulle åtminstone så mycket vinnas,
att de barbariska fällningarne af den ena skogstrakten efter
den andra i disproportion mot skogsvidden förekommes.
Man invänder troligen alt kontrollen härpå är svår eller
omöjlig, och det medgifves om man ville gå noga tillväga; men
afsigten är blott alt förekomma de grofsta missbruken af äganderätten;
man befarar i annat fall att landet blir obeboeligt i brist
af skog, och vi hafva redan trakter som icke kunna bebos t. ex.
Svältorne i Westergötland, hvilka ligga öde dels derföre, att bränsle
saknas, dels derföre att vindarne der hafva ett för fritt spelrum;
och af samma orsaker kunna flere sådane trakter blifva
onyttige gjorde genom missbruk af äganderätten. Det gifves likväl
många skogsägare som redan insett vådan af skogsbrist och
derföre börjat en ordningsfull och på beräkning ställd hushållning
med sine skogar, och desse behöfva inga andra föreskrifter än dem
de för egen och efterkommandes väl redan underkastat sig; men
just för deras skull är det nödigt, att sätta något band på misshushållaren,
ty när dennes egen skog är slulhuggen kastar han
172
Den 11 December.
sig pä grannarnes skogar; och man yet huru svart det är att freda
en öppen skog för åverkare.
Jag anhåller vördsamt om remiss till vederbör. Utsk.
Efter uppläsningen häraf yttrade Hr af Ström:
Wedan jag har ordet och då jag hört mig uppropas såsom
suppleant i Utsk., får jag vördsamt afsäga mig delta förtroende,
hvartill jag såsom skäl får uppgifva, att jag redan innehar så många
bestyr, att jag befarar att, genom emottagandet af R. o. Ad:s
mig visade förtroende, jag icke skulle kunna uppfylla dem alla,
med mindre än att mina tjensleåligganden skulle åsidosättas.
Hr Akerman, Fredr.: Hr af Ström har fästat uppmärksamheten
på ett ämne, som är af största vigt. Litet hvar som
tagit kännedom om skogarne i landet, har utan tvifvel gjort samma
sorgliga erfarenhet som jag, att härmed hushållas på ett högst
oförsvarligt sätt. Jag tror, att anledn:n till detta hushållningssätt
ligger mindre i brist på föreskrifter, ty många redan existerande
författningar innehålla en mängd föreskrifter i afseende på
tillämpningen af hvad Hr af Ström nu föreslagit, till ytterligare
fullkomnande af samma föreskrifter; men sådane jagar äro utan
ändamål och åstadkomma aldrig det resultat man åsyftar, om man
icke derjemte kan befordra lagarna till verkställighet. Jag anhälliåller
alltså att få förena mig med motionären deruti, att Utsk:s
uppmärksamhet må fästas på nödvändigheten att anskaffa medel
till kontroller å författmnas efterlefnad, ty eljest komma dessa
förfatlmr att stanna pä papperet.
Hr af Ströms förevar, motion begärdes på bordet.
Frih. Raab, Carl Adam Jakob: uppläste följande:
Kring hela landel höres en klagan öfver tilltagande tjufnad,
brott och osäkerhet. Visserligen finnes, särskildt för de 2 sednare
åren, en orsak härtill i de svåra missvexterna; men jag befarar,
att äfven en annan varaktigare och mera ..djupgående finnes
grundad i massans dåliga rättsbegrepp. Delta synes hafva betydligt
försämrats under sednare tider och under förhållanden då
eljest bildningen och mildare Jagar borde åstadkommit motsatta
resultater. Man frågar sig derför: hvad kan vara orsaken till dessa
nedslående rön, hvilka äro de dolda krafter, som sålunda upprörande
verka på djupet af samhället? En orsak har jag redan i
en föreg:de motion sökt utveckla, nemi. bristande lefnadsutsigt för
arbetaren, brist på materiella medel att betrygga hans ekonomiska
sjelfbestånd. Jag skall nu söka utveckla en annan, som, åtminstone
i öfverensstämmelse med min erfarenhet, tål sin granskning.
Jag utgår från den enkla grundsatsen af rättvisa — rättvisa
åt alla. — Staten är ovillkorligt förpligtad att tillse, det en livar
medborgare får ostörd njuta frukten af sin flit och omtanka; den
mäste således äfven freda och hägna den redbara menniskan från
den oärliges tillgrepp. Gamla lagar, så väl som nya förordna',
uppfylla icke efter mitt begrepp dessa fordringar. Så dömes in
-
Den 51 December.
gen för brott med mindre än han sjelf erkänner eller 2:ne ojäfvige
personer kunna intyga hans brottslighet; liksom någon skulle stjäla
i 2:ne vittnens närvaro! Ehuru hela verlden ofta vet, att den tilltalade
har begått brott kan han likväl icke fällas i följd af detta
stadgande; mä vara, kanske rättvist eller hellre försigtigt, ehuru
det ärliga samhället, den bestulne, just icke särdeles vinner derpå;
ett fel vittnande, kanske bättre än något annat, om nödvändigheten
af jurydomstolars införande i vår lagskipning och ransaknings-celler
i vår fångvård, nödvändiga hvilken brottmålslag man
än mä förkasta eller antaga. I jemnbredd härmed och innan ännu
samhällets moralitet blifvit så lyftad, att det fattar nesan och
skammen af ett brott på annat sätt, än medelst kroppsligt iidande,
bar i fångars behandling och värd inträdt en för tidig mildhet.
Icke så betraktad, som vore den från filantropisk synpunkt
i och för sig sjelf klandervärd; den är, abstract sedd, fullkonäligt
rättvis; men för min del tror jag det vara ett fel, ett ganska stort
fel, att, vid behandlingen af denna fråga, icke taga samhällets
verkliga tillstånd, med ett ord det praktiska lifvet som utgångspunkt.
Ganska mycket kan vara rättvist i och för sig sjelf, hvilket
relativt till sak och tidsförhållande blir ganska orättvist. Häraf
liemlar jag bland annat anledn. till anmärka, öfver fångars som
mig synes alltför goda kosthåll jemförd! med det arbetaren i våra dagar
kan bestå sig. Fåfängt må man anföra, att fången icke bör lia mindre,
att det är bättre han får sin fullgoda portion, än att leverantören
skall derpå mätta sin egennytta; jag svarar.: alt brottslingen
dock är samhällets förlorade son, som skall och bör fara sämst, och
att dessutom den ärlige arbetaren, Gud nås1! ofta nog tungt arbetar
för ett vida knappare underhåll. Så länge detta händer bör
icke hyende läggas under lasten.
Att leverantören icke behöfver komma i åtnjutande af denna
vinst, den staten alltför väl behöfver och helt säkert utan särdeles
bryderi kan använda, torde äfven kunna antagas. Lägger jag
härtill bristande utrymme i häktena och tillsyn vid vatten och
brödstraffets undergående, som både har kringgåtts och ännueluderas,
bristande executiv myndighet i försvars- och sockcnnämndsförordume,
så är det lätt begripligt, hvarför de första stegen på
brottets bana icke ingifva särdeles fruktan. Man kan icke begära
att den s. k. landtpolisen, en man på flera qvadratmils område,
skall, jemte andra civila och kamerala göromål, kunna utspana
brott och brottslingar, hvilkas ertappande äfven hör till sällsyntheterna.
Meningen att kommunen skall suppleera hvad staten icke
kan åstadkomma, är ganska väl betänkt, men ovillkorligt mäste
äfven då kommunen äga fria händer att verka inom nödiga gränsor.
Men det är just detta den icke har! Låtom oss se. De nya
K. förordnma för sockennämnder på landet ”örn försvarslöse” och
om fattigvården, äga efter mitt förmenande ett hufvudfel, nemi.
att i deras närvar, skick vara till större delen overkställbar.
Det är med anledn. häraf, sorn jag går att vördsamt väcka
följande 3:ne motioner, nemi.:
174
Den 11 December.
1.
Vördsam motion ang:de förändring af K. M:s nåd. stadgande
ang:de försvarslöse oell till allmänt arbete förfallne personer.
§ 5 mom. 2.
Gamla redaktionen, står, ”när och huruledes försvarslös, som
icke är alt hänföra under § 6 mom. 1, men tigger eller visar
fortfarande lättja och liderlighet, må genom annat tvång än i förra
mom. sägs, hållas till ordning och,arbete vid inrättning inom orten,
derom vill K. M. särskildt förordna”.
I förra mom. af samma § sägs: att försvarslös är skyldig förrätta
det arbete som tillsyningsman anvisar. När icke försvarslös
gör detta och tillsyningsman tänker anlita tjenlige medel, att
dertill tvinga honom, då uppslår hau förordningen och finner ingen
annan paragraf än förut åberopade, d. v. s. finner endast att
•K. M. derom vill framdeles förordna. Men dermed är i sanning
för närvar, icke samhället hulpet. Denna paragraf är just den
vigtigaste för all ordning på landet, och den — innefattar alls
ingenting. Hvarföre då upphäfva gamla författningar, långa tiden
innan än man satt annat i stället.
Här vill synas som skulle meningen vara att införa i vårt
land tvångs-arbetshus. Jag för min del anser alla arbetshus pä
landet för en olycka och har funnit denna åsigt delad af Duchatel
m. fl. utländske författare. Att inrätta straff-arbetshus deremot
vore detsamma, som att återgå till vårt gamla korreklionssystem.
Vill några kommuner derpå uppoffra oerhörda summor och vandra
denna stråt, må det vara desamma obetaget, blott de kommuner
slippa, som icke dela samma åsigt.
Jag föreslår derföre ny redaktion:
§ 5.
Mom. 2. Försvarslös som icke är att hänföra under § Ö mom.
1, men tigger eller visar fortfarande lättja, eller liderlighet eller
rymmer undan, kan af sockennämnd dömas ifrån 8 till 14 dagars
fängelse, helst i cell på half kost vid läns- eller häradshäktet. Har
försvarslös 2 gånger för dylika förseelser undergått straff, så tillämpas
på honom hvad i § 6 mom. 1 säges om försvarslösa.
Mom. 3. Transportkostnaden härför bekostas af socknen och
staten till hälften hvardera.
Denna åtgärd synes vara lämplig, då man i det republikanska
Freiburg, kan inspärras i fängelse för att man är sysslolös
och tillhör en af fattigmedel understödd familj. På samma ställe
blifva de fattiga, som icke arbeta, dömde till 2:ne dygns vatten och
bröd, utan alt man lyssnar till deras ursägt, att ej hafva kunnat
finna något arbete. Sker det ånyo, blir arresten efter omständigheterna
förlängd till 6 månader.
§ 3 mom. 2. står ordet ”äge tillsyningsman, krono- och
stadsbetjent” m. m., bör stå: skall tillsyningsman, krono- och
stadsbetjent m. m. Ordet ”äge” innefattar något helt annat än
”skall”. I ena fallet kan man om man vill, i andra skall man,
antingen man vill eller icke.
Den II December.
175
2.
Vördsam motion om förändring af K. M:s nåd. förordu. om
sockennämnder på landet.
§11. ”Hvar och en som bor inom nämndens område, är
skyldig att lillstädeskomma på dess kallelse, sorn bör meddelas
minst 8 dagar förut; utehlifver den sålunda kallad är, utan laga
förfall, böle 32 sk. till fattigvårdens kassa, och tillhålles af nämnden
genom förnyade vitén, som dock tillsammans ej må öfverstiga
10 r:dr, alt sig inställa. Kan han derigenom ej förmås till inställelse,
anmäle nämnden förhållandet hos VVår befule som vidtager
de mått och steg, hvilka med lag och sakens beskaffenhet öfverensstämma.
”
En hvar torde härvid finna, att dylika anmälanden hos en
ofta ända till 24 mil aflägsen läns-styrelse, upptagen med mångahanda
vigtigare göromål, skulle på del betänkligaste fördröja nödig
verkställighet för befordrandet af ordning och tukt. Genom denna
procedur erhålla lättingar ett af deni tillönskadt långt uppskof
innan dom faller. En polisdora, sorn erfordrar åratals beredning,
förlorar naturligtvis all verkan. En genväg skulle derföre här vara
af väsentligaste nytta, t. ex.:
(ny redaktion.)
§ 11. Hvar och en som bor inom nämndens område, år
skyldig att tillstädeskomma på dess kallelse, som bör meddelas minst
8 dagar förut; utehlifver den sålunda kallad är, utan laga förfall,
böle 32 sk. till fattigvårdens kassa och tillhålles af nämnden, genom
förnyade vitén, som dock tillsammans ej må öfverstiga 10
r:dr, att sig inställa. Kan han derigenom ej förmås till inställelse,
anmäle nämnden förhållandet till närmaste kronobetjent, som
är skyldig, om personen vistas inom hans distrikt, honom inom
8 dagar för sockennämnden föreställa. Vistas person utom dennes
distrikt, så gör nämnden anmälan till K. Bef:de, som vidtager
de mått och steg, hvilka med lag och sakens beskaffenhet
öfverensstämma.
§ 1«.
(Gammal redaktion.)
”Böter och vitén, som af sockennämnden ådömas, skola, då
den pliktfällde saknar tillgång dertill, aftjenas med arbete till fattigvården”.
Denna § uppfyller ingalunda ändamålet. — Hvad vill det säga,
att en daglönare med hustru och barn, tjenande för 24 sk. dagspenning,
skall med arbete till fattigvården erlägga sin plikt? —
Denna dagspenning går säkert ät till hans och familjens underhäll.
Tar sockennämnden deraf, så får den föda hans familj, så
vidt den icke skall svälta ihjäl. Detta lagstadgande är alltså intet
straff. Jag vet ingen annan utväg än att låta dem aftjena plikten
med valten och bröd, eller särskildt fängelse; men, äfven om
det vore möjligt att medelst arbete betala böterna, hur har förordnia
då sörjt derför? — Icke på minsta vis; — ty den säger
icke hvad åtgärd skall vidtagas att tvinga lättingen till arbete;
176
Osa 11 De c em be r.
— han kan gå frän arbetet sak- eller strafflöst. — Jag föreslår
derför;
§ 16 (ny redaktion.)
Mom. 1. Böter och vitén, som af sockennämnden ädömas,
skola, då den pliklfällde saknar tillgång dertill, afljenas med valten
och bröd i läns- eller häradshäktel. Transportkostnaden härför
delas till hälften af staten och kommunen.
Mom. 2. Alla böter och vilen, som utgå i öfverensstämmelse
med denna stadga, tillfalla fattigvården i den församling dit
målet hörer.
3.
Vördsam motion om förändring af K. M:s nåd. förordn. angele
fattigvården i riket.
§ 3 (gammal redaktion.)
Mom. 2. ”Inom hvarje fattigvårdssamhälle skall finnas en
fattigvårdsstyrelse. A landet utgöres denna styrelse af sockennämnden;
ägande äfven kyrkoherden, om än han icke är vald till
ordf. eller ledamot i nämnden, rättighet, alt såsom ledamot deltaga
i fattigvårdsstyrelsen, då han finnér sin embetspligt och behofvet
det påkalla” m. ra.
Härvid är alt anmärka följande: Inom många församlingar
äro inga ståndspersoner boende. Då nu fattigstyrelsen utgöres af
sockennämnden, hvari pastor icke är skyldig deltaga, så synas omständigheterna
påkalla, att pastor, tvertemot påbudet i 4 §4 mom.
af K. förordmn för sockennämuder, borde vara sjelfskrifven ledamot
i styrelsen, åtminstone borde han kunna inväljas. Dessutom
kan icke styrelsen umbära upplysningar, dem pastor är behörig
att känna. Dessa erfordras ofta. Med ett ord pastor kan derifrån
icke undvaras utan mycken olägenhet.
(ny redaktion.)
§ 3 mom. 2. ”Inom hvarje fattigvårdssamhälle skall linnas
en fattigvårdsstyrelse. A landet utgöres denna af sockennämnden
i hvilken pastor är sjelfskrifven ledamot”.
§ 5 (gammal redaktion.)
”För tjenstehjons och statfolks samt fabriks-, handtverks-,
bruks- och grufarbetares, jemte deras hustrurs och hemmavarande
barns försörjning, skall husbonde ansvara under den lid arbetsaftalet
eller kontraktet gäller, så att de icke falla fattigvården till
last. Föranlåtes faltigvärds-styrelsen alt under nämnda tid lemna
ifrågavar. personer, fattigunderstöd, vare styrelsen berättigad att
derför af husbonden i laga ordning söka skälig godtgörelse; dock
skall, då sådant understöd af styrelsen lemnäs, husbonden genast
derom underrättas. Den faltigvårds-ansvarighet, som här föreskrifves,
må dock af fattigvårdsstyrelsen kunna eftergifvas i den
mån behof och billighet sådant påkalla”.
Det synes mig icke vara välbetänkt om fattigvårds-slyrelsen
skulle äga rätt lemna understöd åt ifrågavar. personer, utan att
derom förut genom husbonden göra sig underrättad om deras lefti
ads
-
Den 11 Decembe r.
177
nadsomständigheler. Della tror jag skulle endast medföra ett ganska
obehörigt sqvallrande och jemrande öfver husbonden, som i
de fattiges ögon aldrig gör nog för dem. Derigenom blef styrelsen
jemt anlitad och finge aldrig vara i fred. Med skäl kan äfven
ifrågasättas, huruvida det kan anses vara moraliskt eller juridiskt
rätt, all pä en annans bekostnad lemna understöd utan att
lian i sin egen sak blir hörd. Jag tror derför att. denna paragraf
bör lia följande lydelse:
§ 5-
För tjenstehjons och statfolks samt fabriks- handtverks- bruksoch
grufvearbetares jemte deras hustrurs och hemmavarande barns
försörjning skall husbonden ansvara, så att de icke falla fattigvården
till last under den tid arbetsaflalet eller kontraktet gäller.
Skulle husbonden underlåta detta sitt åliggande fullgöra, skall fattigvårdsstyrelsen
honom om sin uraktlåtenhet underrätta, och, i fall
han icke lernnar giltiga skäl för sig, lemna den behöfvande nödigt
understöd, som derefter ovillkorligt ersättes af husbonden. Den
fattigvårds ansvarighet, som här föreskrifves, må dock af fattigvårdsstyrelsen
kunna eflergifvas, i den mån behof och billighet sådant
påkalla.
§ 9 (gammal redaktion.)
”Då någon intages i fattighus eller till full fattigförsörjning,
skall allt hvad personen då äger tillfalla fattigvården, hvars styrelse
äger oinskränkt rätt, att det använda. Om någon egendom
sedermera tillfaller fattighjon, vare lag samma, derest icke fattigvården
för hjonet då upphör”.
Man finner af denna paragraf meningen vara, att om fattighjon
erhåller arf till så stort belopp, att det icke behöfver eller
vill anlita fattigvården, att hjonet då ensamt kommer i åtnjutande
af hela arfvet, utan att erlägga och ersätta den kostnad det förorsakat
fattigvården. Jag inser icke billigheten deraf; mig synes
som enhvar bör betala sin skuld, hvadan jag alltså föreslår att
dessa ord tilläggas 9 §.
”Vare likvist hjonet då pligtigt, att lill fattigvården gällda
hvad det under bela tiden sammanräknadt kostat, så vida ej kommunen
detsamma efterskänker”.
Sista meningen, ”så vidt kommunen ej detsamma efterskänker”
har afseende på arfvets belopp, så framt detta icke vore tillräckligt
till skuldens betalande och hjonets betryggande från framtida
nöd.
Dessutom skulle jag önska, som nödigt tillägg till denna pagrat,
ett nytt morn., så lydande:
2 mom. Allt understöd är ett förskott, hvarför mottagaren
står i skuld, som bör godlgöras i den mån, förr eller sednare,
möjligheten det medgifver.
Barn under 15 år äro derifrån frikallade; deras kostnad bör
betäckas af deras föräldrar, så vidt dessa icke sakna förmåga dertill,
eller af möjligen inträffande arf.
Förra mom. hade afseende på fatiighjon; det sednare på alla
som åtnjuta fattigunderstöd.
1 H. 12
178
Den 11 December.
§ 10.
Mom. 2. — önskar ägaren att hellre åtaga sig
enskild ansvarighet för vården och försörjningen af de fattighjon,
som af dessa matlag tillkomma, vare det honom tillåtet, så vida
han dertill finnes vederhäftig, och njute då befrielse ej mindre
från nämnde särskilda afgift, än äfven från hälften af den tilIskottsafgift,
sorn i 1 mom. omförmäles. Sådan öfverensstämmelse eller
föreskrift, som nu sagd är, gälle för 5 är, hvarefter förhållandet
må ånyo pröfvas. Fattigvårdsstyrelsen, som i alla händelser blifver
ansvarig för de fattigas försörjning enligt denna förordn., äger
vaka deröfver, att äfven den fattigvård, som på sådant sätt lemnäs,
blifver ordentligen besörjd.
För min del finner jag obilligt, det ägare, som åtager sig egen
fattigvård och fordrade villkor noggrann! uppfyller, att han, jemte .
dessa kostnader, dessutom skall till fattigvården erlägga hälften af
den afgift, han vore pligtig erlägga, om han icke hade egen fattigvård.
Jag vet i sanning icke hvad man mer har rättighet att
fordra, än att han uppfyller sine ålagne förbindelser. Då det synes
mig under alla omständigheter vara önskvärdast, om hvarje
husbonde toge sin egen fattigvård, hvilket konseqvent genomfördt
skulle leda till mycket mindre fattigdom, emedan både nöden och
hyckleriet derigenom erhåller sin sanna klassifikation, så måste
deraf följa, att man snarare bör uppmuntra än afskräcka dylika
företag.
Dernäst bör jag icke förbigå det olämpliga i att bestämma
lid för dylika aftal. Ingen säkerhet ligger häri, ty personer som
dylik förbindelse sig åtaga, kunna dö eller göra cession. Bästa
säkerhet ligger deri, att han fullgör sin förbindelse; uppfyller han
den, så må det vara honom obetaget, att så länge han vill fortfara
med egen fattigvård. Jag föreslår derför följande ändring:
Mom. 2. Önskar ägaren att hellre åtaga sig enskild ansvarighet
för vården och försörjningen af de fattighjon, som af dessa
matlag tillkomma, vare det honom tillåtet, så vida han dertill finnes
vederhäftig; och njute då befrielse, ej mindre för nämnde särskilda
afgift, än den afgift, som i 1 mom. omförmäles. Sådan öfverenskommelse,
som nu sagd är, gäller så länge husbonden ställer
sig till efterrättelse detta reglemente.
§ 15 (gammal redaktion.)
”Ingen må, i och för äfventyret af framtida fattigvårdstunga,
Inskränkas i rättigheten att välja vistelseort, der honom sådan af
andra skäl ej lagligen kan förmenas, hvadan beslut af sockenstämma
eller fattigvårdsstyrelse lill förhindrande af inflyttning från andra
faltigvårdssamhälien äro ogillige”.
Icke kan det vara lagbudets mening att tillstädja alla slags
inflyttningar? Så t. ex. skulle "det ofta hända alt oredligt och tjufaktig!
folk tåga från ett länsmans-distrikt, der ordningen är strängare,
till ett annat, der ordningen är mindre sträng, ifrån en socken
der de halas för sitt otuktiga lefnadssätt, till en annan der
de icke äro kända, för att genomgå samma bana der. Det kan
I) e 11 11 Uesemljer.
179
äfven Ilända, att de erhålla betalning af en församling, i hvilken
de bo, om de vilja låga in i annan.
Löst folk, t. ex. backstugusittare och på sockenstämma icke
röstägande personer, erbjuda dylika personer husrum, för att sälla
sig tillsammans att stjäla och bålla oväsen. Jag föreslår derfir
följande redaktion:
§ 15.
Ingen må, i och för äfventyret af framtida fattigvårdstunga,
inskränkas i rättigheten att välja vistelseort der honom sådan af
andra skäl ej lagligen kan förmenas, hvadan beslut af sockenstämma
eller fattigvårdsstyrelse till förhindrande af inflyttning från andra
fattigvardssamhällen äro ogiltige. Dock må ingen från en lill
annan församling aflyfta, förr än han hos någon på sockenstämma
röstägande persorn erhållit husrum för ett år.
Jag anhåller om remiss till vcderbörlige Utsk. för dessa mina
motioner.
R. o. Ad. beslöt, att af Frih. Raabs nu väckta motioner den
lista, rör:de ändring af K. M:s nåd. stadga ang:de försvarslöse och
till allmänt arbete förfallne personer, skulle till Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utslcn, samt de 2:ne sednare, rör:de ändring af K.
M-.s nåd. förordmr om socknenämnder på landet samt fattigvården
i riket skulle lill Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. remitteras.
Hr Hammarberg, Carl Axel, uppläste följande motioner:
1.
Uti en tid, som den närvar., då nya vidtomfattande låninrättningar
snart sagt dagligen tillkomma, hvilka pretendera säkerhet
i jord såsom hypotheksföreningar, privat-banker, (hvilka mot
inteckning utlåna reserv- samt grundfonden,) alla andra allmänna
samt enskilda kassor icke att förtiga, kan med allt skäl stor risk
vid utlåuingar befaras under tillvaron af de s. k. lysta förmånsrätter;
och sannt är det ock, att långifvaren svårligen kan bevara
sig mot förluster, derest låntagaren vill bedraga. Man vet, något
hvar, att förmyndare-bevis, sädane de nu aflemnas, äro nära nog
ett chartek, enär de samma endast omtala de förmynderskap som
innehafvas inom området af den domstol som dem utfärdar, men
ingalunda redogör för förhållandet dermed utom detsamma, hvaraf
följer, alt man kan innehafva förmynderskap i alla landsändar,
ulan att sådant upplyses genom förmyndare-beviset.
Väl har man förespeglat att nied tillkomsten af förmyndarkammare
skulle detta onda afhjelpas; men dels hafva vi icke ännu
några sådana, dels fruktar jag att med ordnandet samt liandhafvandet
af dylika, lättare reder sig på papperet än i sjelfva
verket.
Emellertid, och för att ju förr dess bättre bevara inteckningsägare
mot de förluster, som möjligen kunna uppkomma i följd
af den förmånsrätt barnarfvet innehar o. s. v., vågar jag vördsamt
12
ISO
Den 11 December.
föreslå, en sorn mig synes ganska enkel, men dock väsentlig åtgärd,
nemi. elen:
Att liofrätter samt under-domstolar skulle åligga, alt vid meddelande
af förmyndare förordnande till personer som äro boende och
skattskrifne utom deras domvärjo, om ett sådant förordnande jemväl
kungöra den domstol, under hvilken förmyndaren lyder eller, i följd
af andra stadganden, höra kan. Jag inser visserligen och väntar mig
ock den invändning, att hvad jag nu haft äran föreslå icke skulle
blifva tillfyllestgörande, derest förmyndaren aflyttade en ort till
en annan, och delta är jemväl sanni; men jag föreställer mig dock
att dels äro personer, hvarom fråga nu är och sådana åt hvilka
förmynderskap kunna anförtros, vanligen icke af den qvalifikation
alt oftare ombyta boningsorten; dels skulle likväl, i ganska väsentlig
mån, den fördel jag med denna motion åsyftat otvifvelaktig!
vinnas, derest densamma njuter den framgång jag önskar och
hoppas.
Om remiss till LagUtsk. anhåltes vördsamt.
Remitterades till LagUtsk.
2.
Att skjutslegans förhöjning genom entreprenad i allmänhet väckt
stor obelätenhet, är en erkänd sanning, och det är så mycket
värre, som det häraf härflytande onda närmast drabbar den fattigaste
delen af folket, jag menar den, hvilken i utmätningsärenden bar
att frukta kronobetjeningens påhelsning. Det är klart, att en förhöjning
af 50 procent i reseomkostnader är ganska kännbar för
den redan utblottade gäldenären, och det är af ganska stor vigt,
att delta i någon mån afhjelpes.
Jag tar mig friheten vördsammast föreslå: Att nu varande
executionssladga måtte derutinnan förändras, alt utmätningar icke
skulle tillhöra kronofogden alt verkställa, hvarigenom naturligtvis
längre resor samt större omkostnader uppstå, utan att alla utmätningar
må bestridas ^f länsmännen, hvar inom sitt distrikt,
och pä dessa tjeustemäns eget ansvar, hvaraf naturligtvis skulle
följa skyldigheten för dem, att för uppbörd ställa borgen och i öfrigt
vara så qvalificerade, alt dessa ärenden åt dem kunna anförtros.
I sammanhang härmed, och för att kontrollera att utmätningsmännen,
på sätt nu är föreskrifvet, fördela resekoslnaderne emellan de
gäldenärer, som under samma dag hemsökas, borde dessutom, vid
strängaste ansvar, dem åligga, att ovillkorligt, förinnan afresa sker
från stället samt, utan att gäldenär sådant äskat, aflemna afskrift
af förrättningen; äfven som biträde vid tillfället borde vara nog
af en fjerdingsman, och den bland dessa sorn bodde närmast lill.
Man kan lätt beräkna, hvilka enorma omkostnader, som uppkomma
i de fall, då utmätnings-förrättaren kan räkna 8 å 10 mil
fram och åter för sig samt biträde efter förhöjd skjutslega, en utgift
som dessutom mångdubblas då en eller flera auktioner mäste
föregå försäljningen af det utmätta godset. Väl inser jag hurusom
kronofogdens inkomster i följd af de stadganden, jag här föreslagit,
skulle betydligen minskas, men dels hafva dessa tjenstemän vackra
Den II December.
1S1
inkomster lliy förutan, dels vet jag icke skäl dertill, att den som
undergår utmätningen, skall i följd af onaturliga föreskrifter utarmas
och vidkännas 3 ä 4 dubbla utgifter, mer än om ock då
närmaste kronobetjent, som är länsmannen, verkställer densamma,
hvarigenom ock någon inkomst bereddes dessa tjenstemän, hvilka
deraf för närvar, äro mindre väl lottade.
Begärdes på bordet.
Hr Hammarberg anförde härefter:
Jag bar äfven några anmärkningar att göra emot nu gällande
Bevillms-förordn., men vill icke nu besvära R. o. Ad. med en
fullständig uppläsning af dessa anmärknir, hvilka böra undergå
granskning i Bevilhr.sUlsk. innan beslut derom fattas. Jag vill dock
nämna några §§, som jag anser erfordra förändring eiler förtydligande.
Enligt 144 § böra svagsinte, bräcklige och andie personer
som äro fattige och sakna arbetsförmåga, åtnjuta befrielse frän
afgift enligt lista och 2:dra artiklarne, men oaktadt vid skattskrifningen
K. Befide eller dess ombud, jemte pastor, kronobetjening
och socknemän äro närvar., bänder dock, sedan sådan befrielse
blifvit medgifven, att kammarrätten, uppå deremot af dess revisorer
gjord anmärku., dömmer dylika lama, lytta, blinda och icke
arbetsföra personer ali erlägga personela ulskylder. Delta är så
mycket olämpligare, som kammarrätten icke har någon närmare
kännedom om förhållandet, hvilket bäst bedömes af dera, som äro
boende i orten och vid skatlskrifningstillfäilet kunna erhålla nödiga
upplysningar. Jag skulle derföre tro, att den pröfning af förhållandet,
som vid skattskrifningen äger rum, är tillfyllestgörande
och att dervid bör förblifva, hvilket är desto biligare, som den från
afgift befriade personen ofta, dä kammarrättens beslut meddelas,
icke finnes qvar inom socknen och i följd deraf beslutet icke kan
emot honom göras gällande. Kammarrätten har äfven förklarat
alt, ehuru torpare och arbetskarlar dä de hafva 4 barn, enligt 147
§ skola njuta afkortning, stattorpare och statdrängar icke äro dertill
berättigade, hvaremot jag icke inser hvarföre icke allt arbetsfolk bör
tillgodonjuta det afdrag å bevillmn, som i sistnämnde § omtalas.
Jag anhåller att denna motion malte remitteras till Bevilln.Ulsk.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att den motion, hvarom Hr
Hammarberg nu gjort anmälan, sedan den blifvit skriftligen lill
prot. uppfattad, komrne att för R. o. Ad. föredragas.
Hr Coijet, Carl Au g. Julius, uppläste följande motion;
Det torde vara allmänt bekant af hvilken stor vigt för åkerbruket
ängsvatlningen är och med antagande häraf torde nödvändigheten
äfven inses af ett för detta ämne särskildt gällande lagstadgande,
hvilket hittills hos oss saknats. Den kännbara bristen
häraf skulle kunna afhjelpas, så alt jordägare blefvo i tillfälle
begagna till förbättring af deras egendom de fördelar en lokal
dem erbjuda, om det bestämmes:
183
Den 11 De ceni lier.
Alt hvad allmänna lagen stadgar lili 20 cap. 1 § Byggn.-  balken och K. brefvet d. 28 December 1S22 föreskrifver, angille
byggande af vattenverk, äfven är alt tillämpa i frågor ronde anläggning
af ängsvaltningar.
Jag vågar vördsamt föreslå ulfärdandel af en K. förklaring
i ofvannämnde syfining, samt anhåller om remiss till vederbör.
Ulsk. af denna motion.
Remitterades till LagUisk.
Frih. Be nn e t, C ar 1 Stephan, uppläste en så lydande molien :
Då jag nu begärt ordet, utbeder jag mig ali få äran fästa
R. o. Adis uppmärksamhet på en angelägenhet, hvilken jag önskar
malte af eder och Medstånden omfattas med del deltagande jag
anser den förtjena.
Jag föreslår följande motion i
Att 11. St. anslår en summa af 20,000 ridr bico ärligen,
för sköna konsternas underhäll, och hvilken summa-, ställd till K.
M:s disposition, mätte enligt följande grunder användas:
Att K. M. ärligen genom dess Riksmarskalk, hos konstnärer,
hvilka med erkänd skicklighet, sysselsätta sig med skulptur, målning
eller gravering, låter göra dels beställningar, dels uppköp af
deras redan färdiggjorda och för allmänheten ulslälda arbeten;
Att K. 51., efter eget godtfinnande, låter sä väl uppgifva de
ämnen, hvilka de beställda konstnärs-produklionerna böra afhandla,
som ock anvisa de ställen inom fäderneslandet der dessa höra förvaras,
äfvensom bestämma det pris hvarmed dessa arbeten böra betalas;
Att K. M., af den anslagna summan 20,000 ridr bico, later
minst en summa af 17,000 ridr användas för inhemska konstnärer;
sanit alt
K. 51. vid hvarje års slut låter genom Dess Riksmarskalksembele
uti allmänna bladen allmänheten få kännedom utaf huru
dessa medel blifvit utdelade.
Eli anslag af staten för de sköna konsternas underhåll anser
jag vara i hög grad påkalladt, ty den linda, hvari denna gren af
samhällslifvets utvecklingen längre lid befunnit sig, fortfar att ännu
vara linda, men är, som sådan, nära nog att qväfva det foster,
som lior sä billiga anspråk uppå att komma i dagen, lysa och gagna.
5Iängen finnes kanhända, som tror att staten redan gjort
nog och kanske för mycket, dä den, i följd af tidens fordringar,
för länge sedan stiftat fria konsternas akademi, till uppmuntran och
vägledning förde som röjde håg och anlag ali egna sig ät de bildande
konsterna. 5Jen, mina Hrr! denna stiftelses ändamål är endast
att dana konstnären, ej att trygga hans framlid, detta tillkommer såväl
samhället eller mecenaten, som staten; men finnes ej dessa utvägar
alt tillgå för den bildade konstnären, då är stiftelsen af fria konsternas
akademi, om ej bestämdt ett förderf, dock en farlig lockelse
för mången som i sin framtid befinner sig sviken på de.
förhoppningar, hvilka arbetsflilen och ungdomselden gjorde räkning
uppå uti eli sig så kalladt bildadt samhälle.
Den 11 December.
183
Sverige liar ägt lider då mecenatets beskydd omfattade och
lifvade konstnären; man äger sedan dessa lider herrliga minnen
qvar, hvilka kunna bevittna till hvad resultater detta beskydd kan
leda; ty Sverige skall alltid med stolthet kunna minnas och nämna
en Ehrenstrahl, en Tessin, en Sergel, och flera, hvilkas namn
gä närmare vår tid.
Vår tid är ej mecenaternas tidehvarf. Tidens stora fråga
tror jag vara, huru man skall fä allting modernt och för godt
köp; man gör ej så noga afseende pä det egentliga värdet eller
varaktigheten af varan. Denna stora fråga gäller äfven om skön
konst, för hvilken associationer uppstått i mecenatskepnad. Med
ursprunglig afsigt att upplifva, underhålla och sprida ett allmännare
sinne för konsten, har ett ringare antal verkliga konstvänner
inom vart land åstadkommit en s. k. konstförening. Dess
afsigt var i början att åstadkomma nog medel för nybörjares fortskridande
på konstnärsbanan, och della ändamål har vunnits, men
lémnat det nedslående resultatet, ali det är endast till denna sorls
förening sorn konstnären, sedan hunnen till hvad grad af fullkomlighet
som helst, kan finna en utväg för sin sysselsättning. Ett ringa maximum
är utsatt, som högsta priset för konstnärens arbete, och lycka
är om delta någon gång tillfaller en bland de loltagande som
är nöjd med sin vinst och ej allenast tillfredsställd med sitt beskydd.
Häraf blifver följden konstens förfall och konstnärernas försvinnande
ur del bildade samhället. På denna punkt, eller helt
nära den, fruktar jag att konst och konstnärer nu befinna sig,
ty om ingen säker utsigt snart kommer att yppa sig för konstens
högre framskridande, så går den tillbaka, så vida den ej alldeles
försvinner i glömskans afgrund.
Det är af denna anledn. jag vill synnerligen väcka eder uppmärksamhet
uppå, att Staten bör ikläda sig skyldigheten att värdigt
beskydda de fria konsternas större utveckling.
Om derföre till en början den summa jag i min motion haft
äran föreslå, bestämmes, och denna värdigt användes, så kan innan
kort följden blifva att hågen och modet hos konstnären åter
lifvas till något verkligt stort, ty han får ett bestämdt mål att
sträfva efter, han kan med förtröstan tänka sig en möjlighet att
äfven han på sin bana kan tjena sitt eget fosterland, och kommer
i möjlig belägenhet att lifva och sprida smaken för det verkligt
sköna, det ädelt trefliga, samt att inbjuda till njutningsrik vederqvickelse
den för lifvets prosa sträfvande brodern.
Och Staten kan få rikta sig med inhemska namns produktioner,
som, spridda kring hela landet, prydande olikartade platser,
derstädes då kunna villna om det hägn som Svenska nationel»
verkligen hyser för de sköna konsterna.
jag anhåller att detta måtte öfverlemnas till StatsUtsk.
Remitterades till StatsUtsk.
Hr Aminoff, Joh. Fredr., uppläste följande motion:
Då K. M. år 1806 i nåder beslutade, att en segelled fick
184
l)en Ii December.
öppnas emellan Mälaren och Saltsjön, genom anläggande af en
kanal och sluss vid och förbi Södertelje, var villkoret för della
medgifvande, att arbetet skulle, mot vissa förmåner, verkställas
af ett enskildt aktiebolag; och ehuru teckningen till detta bolag
tyckles gynna förelaget, blef likväl leckningssummau otillräcklig
för arbeiets fortgång och fullbordan, hvarföre H. Sl. vid 1815
års riksdag nödgades bevilja bolaget ett länebiträde från banken
på 100,000 r:dr b:co mot pantförskrifning af kanalen, och med
skyldighet för bolaget alt erlägga 3 procents årlig ränta, samt
4 procents årlig inbetalning på primitiva kapitalbeloppet, från den
tid kanalverket hunnit såvida fullbordas, att någon afkastning kunde
deraf med säkerhet beräknas.
Kanalen öppnades till genomfart om liöslen 1819, och räntan
å det beviljade lånet godtgjordes banken till 1823 års slut,
egentligen genom nya Statsbidrag.
Enligt II. Sl:s beslut vid 1823 års riksdag, förunnades bolaget
å dessa 100,000 r:dr b:co räntefrihet; äfvensom tillika medgafs,
att någon kapitalafbetalning å denna skuld icke komme alt
fordras, hvilka förmåner sedan oafbrutet fortgått.
Bolagets skuld till banken bar oek blifvit flyttad inom linien.
Vid sädane förunnade betydliga förmåner för bolaget, borde
den slutsats kunna dragas, alt bolaget befinner sig uti goda omständigheter;
men förhållandet är tvertom, emedan från och med
år 1832 t. o. m. år 184G, eller för en lid af 15 år, den sammanräknade
uldelningssumman uppgått lill 78 r:dr b:co per aktie,
hvarje sådan på r:dr 500 b;co, d. v. s. omkring en procent af
aktiens primitiva värde.
Som ingen möjlighet gifves för bolaget, äfven i en aflägsen
framtid, att kunna afbörda sig denna skuld till K. Sirs bank, sä
vågar jag vördsamt föreslå, att denna skuld, stor 100,000 rrdr
broo, måtte i behörig ordning blifva afskrifven.
Remitterades till BanköUtsk.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Den af mig uti plenum
d. 4 dennes väckta motion, angrde bestämmande af böter för uteblifvande
vid Bänkmrs-val, har jag nu skriftligen författat, och
anhåller alt densamma få uppläsa, sä lydande:
Inom R. o. Ad. hafva böter blifvit stadgade för ganska obetydliga
förseelser, såsom alt stå på gängen, eller luta sig mot
skranket under Ståndets öfverläggningar; men deremot saknas sädane
böter för uleblifvande vid Bänkm:s-val. Sädane val hafva
ägt rum, och ehuru Bänkm:s-fördeluingen upptager 18 ä 19 personer
på hvarje Bänkmrs-afd., hafva dock ej flere än 13 å 14
väljande på somliga Bänkafdelmr sig till val infunnit.
Af sådan anledn. får jag väcka den motion, att R. o. Ad.
ville besluta, att den ledamot, som från Bänkm:s-val är frånvar.,
skall i den händelse han ej uppgifver före valet giltigt skäl till
sitt uteblifvande, bötfållas till något af R. o. Ad. bestämdt belopp.
Jag inser visserligen att denna motion ej vinner bifall af en
Den 11 December.
185
slör del af Ståndets ledamöter, men i anseende till ämnets vigt
kan jag icke undanhålla mig, att densamma framställa. Om remiss
till Ridd.Utsk. anhålles.
Frih. Cederströbo, Anders: Jag vill visserligen icke motsätta
mig remiss af Frih. Sledingks ifrågavar. motion, men jag
kan dock icke underlåta att till Ståndet hemställa, hvad ändamål
egentligen vinnes genom denna motion, enär Ståndets ledamöter
enligt Ridd.Ordn. äga alt, efter godtfinnande, i Bänkrms-valen deltaga
eller icke deltaga.
Frih. von Stedingk: Vid det flygt igaste genomseende af
Reg.Frn finner man att R. o. Ad. har fullkomlig rättighet att vid
riksdagar sig infinna eller icke infinna, äfvensom Reg.Frn icke
förbjuder någon ledamot af detta Stånd, att, om han endast vill
ett par gånger under riksdagen taga detta rum i ögonsigte, efter
fulländad! arbete härmed begifva sig hem. Olämpligheten af ett
slikt förfarande är påtaglig och, då R. o. Ad. i sin Ordn.Stadga
bestämt vissa böter för vida mindre förseelser, tror jag, att R. o. Ad.
äfven kan besluta sådana i detta fall. Jag hade förmodat alt,
under del mången med otålighet väntar pä den stora katastrof,
sorn skall göra Sverige så oändligen lyckligt, och hvilken icke
torde vara så lätt att genomdrifva, vi pä grundlagsenlig väg kunde
frångå våra former, .lag anser för min del Bänkm:s-valen
vara en af de vigtigaste åtgärderna vid riksdagsförhandlingarna,
enär på dessa val bero Eleclors- och Ulsk:s-valen och följaktligen
äfven riksdagens utgång. Då emellertid hvarje Ständ äger att besluta
om den Ordms- stadga, det inom sig önskar gällande och det
för hvar och en mäste vara nedslående att se den hitintills visade
liknöjdheten för Bänkm:s-valen, har jag ansett mig böra fortsätta
min motion.
Uppå härefter af Hr von Engeström, Jonas Fredr.
Malli., framställd begäran, blef förevar, motion lagd på hordet.
Upplästes följande af Hr Cedercrona, Joli. Ulrik, inlemnade
motion:
Med auledn. af StatsUtsk:s utlåt. N:o 444 och 560 vid 1840
och 1841 års riksdag, ingingo R. St. d. 10 Juni 1841 till K.
M. med und. skrifvelse (N:o 399) med anhållan:
S. A. K.
”Hos R. St. har framställning blifvit gjord derom, att de
kommendanter vid åtskilliga rikets fästningar, hvilkas inkomster
blifvit betydligt minskade lill följd deraf, att genom E. K. M:s
nåd. förordn. d. 3 Juli 1840, angule prejning från rikets fästningar
af örlogs- och andra fartyg, desse kommendanter äfven blifvit
frånkäude den afgift de ditintills uppburit af handelsfartyg,
som från fästningarne blifvit prejade, måtte tilldelas en ersättning,
svarande mot hvad de sålunda förlorat.”
”Med anledn. häraf, och som de på handels- och sjöfartsfonden
till E. K. M:s disposition ställde medel redan af förra Stan
-
186
Den 11 December.
der blifvit lill E. K. M. öfverlemnade alt dermed bestrida sådane
utgifter, hvilka hafva gemenskap med handeln och sjöfarten, och
således kunnat af E. K. M. anlitas för en sådan ersättning, såvida
fråga derom uppstått vid det tillfälle, då E. K. M. fattade Dess
nåd. beslut, ang:de upphörandet af handelsfartygs prejning från rikets
fästningar; så få R. St. härmed hos E. K. M. i und. anhålla,
att, derest, vid närmare pröfning af de anspråk, som blifvit af
vederbör, kommendanter väckte, dessa tjenstemän skulle linnas
hafva gått i mistning af en dem lagligen tillkommande inkomst,
E. K. M. då täcktes af dessa till E. K. M:s disposition ställde medel,
och efter det Com.colhm samt handelssocietelerne i rikets
stapelstäder deröfver blifvit hörde, intill nästa riksdag tilldela
bemälde kommendanter ersättning, till del belopp E. K. M. kan
i nåder pröfva skäligt bestämma.
R. St. framhärda etc.
Stockholm d. 10 Juni 1841.”
Men som denna skrifvelse, tvifvelsutan af misstag, endast
nämner ersättning för förlorade prejningspenningar, med förbigående
af ersättningar för äfven förlorade 'passviserings-mkwmlzr a
6 sk. b:Co för hvarje folkpass, hvilken, enligt hvad dä utredt blef,
efter medium af 10 år uppgår till 400 ndr årligen och hvaraf
följden blifvit att jag icke kommit i åtnjutande af denna sednare
ersättning, så vågar jag vördsammast anhålla derom, att nu församlade
H. R. St. täcktes gifva den utsträckning åt und. skrif
velsen
af d. 10 Juni 1841, att ersättning för de förlorade passviserings-penningarne,
400 f:dr b:co ärligen, måtte mig afhandels-
och sjöfarts-fonden kunna meddelas, beräknadt från d. 1
Augusti 1840, från hvilken dag visering af passuppbörden äfven
upphörde, i nåder måtte mig tillerkännas, såvida K. M. i nåder
skulle finna mig dertill vara berättigad.
Kommendantens löneinkomster på Dalarö fästning:
Arfvode på kommendantsstaten r:dr b:co 350: —
Till skrifmaterialier 8: —
Hushyresersättning enligt K. Brefvet af d. 20 April 1842 106: 32.
Ersättning för prejning, farlygsafgifter å 32 sk. enligt K.
Brefvet af d. 11 Juli 1842
500: —
Till kronoullagor 41: 2. gfjj. 2
Auhållande jag att denna min motion måtte blifva remitterad
till vederbör. Ulsk.
Remitterades till StatsUtsk.
Afgår för hushyra årligen
Till skrifmaterialier . .
Summa 964: 32.
200: —
20: —
O 00»
Aterstar således
703: 30.
S:a r:dr b:co 964: 32.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr., hade inlcmnat följande
motion:
Den 11 December.
187
För statsutgifternas bestämmande mäste det otvifvelakligt blifva
ett oeftergiflig! villkor, att i första rummet för inkomstkällorna
uppgöra säkra och osvikliga beräkningsgrunder. Ibland de
tillgångar hvilka tili den K. nåd. proposm antydas, intager den s.
k. bankovinsten ett sä högst belydligt rum, att det visar sig vara
af yttersta vigt, att få ulredl om och till huru stort belopp
bankovinsten kan vara att för statsbehofven påräkna, utan att i
någon mån äfventyra bankens första åliggande alt oafbrutet vidmakthålla
det sednast stadgade myntvärdet. Vi hafva inom delta
bus hört ledamöter inom sjelfva bankostyrelsen yttra olika äsigter
i afseende å bankovinstens tillgänglighet för andra behof än
bankens egen rörelse, och det visar sig sålunda vara ganska angeläget,
ali med det snaraste få saken utredd.
Jag anhåller derföre alt R. o. Ad. samt öfriga Stånden måtte
instämma i den begäran, alt med det snaraste ifrån BankoUlsk.
få utredl: om, och till hvilket belopp, bankovinsten, med
afseende å bankens bestämmelse att under hvilka konjunkturer
som helst upprätthålla myntvärdet, kan och bär i öfverensstämmelse.
med I{. M:s nåd. propos. i och för Statsverkets behof
anlitas.
BankolJtsk., som utan tvifvel ifrån bankostyrelsen infordrar
utlåt, öfver frågan, torde äfven begära delfående af det betänk., som
tvifvelsutan i denna villiga fråga blifvit bankostyrelsen affordradt
ifrån K. M. före den K. proposms afgifvande; och hvilket allt
torde blifva behöflig! alt lill R. St:s kännedom meddelas såsom
nödig vägledning för ett sä vigligt beslut, som del R. St. bar all
i denna fråga fatta, då grunden för hela den blifvande statsregleringen
synes derpå hvila.
Auhålles om remiss lill BankoUtsk.
Remitterades till BankoUtsk.
Upplästes följande af Ilr Hedenstjerna, Wilh., inlemnade
motioner:
1.
Enligt nu gällande skiftesstadga, äger äfven den minst besutne
delägaren i t. o. m. det största skifteslag icke allenast påfordra
laga skifte å alla dit hörande ägor, utan ock få till skiftesman
förordnad den landtmätare, han utser. Det förra har varit
och är kanske ännu ett nödigt, ehuru, enligt mångas . åsigt,
våldsamt medel alt befordra skiftesverkets framgång; men skiftessökandens
rättighet att utse skiftesman, behöfs ej såsom eli ytterligare
af nämnde ändamål helgadt medel och bör af flere skäl afskaffas.
Den ställer ofta skiftessökanden och den föreslagne landtmätaren
i ett tvetydigt förhållande till hvarandra, särdeles om den
förra anses mindre samvetsgrann och den sednare mindre skicklig,
i hvilket fall man ock har anledn. tro det denne, utan afseende
å skifteslagets bästa, blifvit anlitad derföre att lian medgifvit
nedsättning i sitt arfvode af sökanden. Blott möjligheten
af sådant väcker misstänka och ovilja, särdeles hos de personer,
188
Den 11 December.
sorn ej kunna bedöma huruvida dem sker rätt elier orätt; oell
derför bör den undanrödja».
För öfrigt ligger det en obillighet deri, alt ej alla de, hvilkas
jord skall inga i skifte, få deltaga i valet af skiftesman. Finge
de det, skulle icke allenast skicklighet, drift och redbarhet hos
en landtmätare, mer än under närvar, förhållanden, komma honom
till godo, utan ock de för jordbruket högst menliga klagomålen
öfver skiftesförrätlningarne blifva färre.
Jag lager mig derföre friheten föreslå denna förändrade ordalydelse
af 1 § i 2 kap. skiflesstadgan och K. kungörelsen d. 9
Juni 1832.
”Ansökning om förordnande för landtmätare att verkställa
laga skifte eller annan landtmäteriförrättning skall inlemnas lill
K:s Bef:de, och bilägges dervid, dä laga skifte är i fråga, en förteckning
på hemmanen i_ skifteslaget, deras natur och ägare samt
de sednares vistelseort. Ar ansökningen undertecknad af alla dem,
hvilkas rätt den rörer, utförde K:s Bef:de genast det begärda förordnandet
för den föreslagne landtmätaren, såvida han, enligt hvad
särskildt är föreskrifvet, äger laudtmäteri-göromä! på eget ansvar
förrätta och annat laga hinder ej möter. Finnes äler ansökningen
ej vara af alla undertecknad, bör K:s liefule, med föreläggande
af viss tid och förklaringsrätlighetens förlust, infordra vederbörandes
yttrande i afseende på den förrätlningsman de önska,
samt efter förklaringstidens slut utfärda förordnande för den
behörige landtmätare, som fått fleste rösterna, beräknade efter hemmantal
eller annan i orten gällande delningsgrund. Falla lika
många röster på två eller flere landtmätare, så alt pluraliteten ej
är bestämd, äger K.-s Bef:de gifva förordnandet åt hvilkendera K:s
Beftde för godt finner.”
Remitterades till LagUtsk.
2.
Vid 1840 och 1841 årens riksdag gjorde R. St. tind. framställning
hos K. M. om förändring af stadgandet i Iv. Brefvet d.
8 Juni 1819, i afseende på fångforslingen, emedan, då gevaldiger
och en ofta med grofva fängsel belagd arrestant skulle fortskaffas
efter en häst, 'tyngden vore för stor och plats för den
skjutsande saknades på vanligt åkdon,
I följd deraf utfärdade K. M. under d. 7 Juli 1841 till Dess
Bef:de ett cirkulär med föreskrift, ”att vid fångars transporterande
endast en person, utom den skjutsande, må få åka efter 1 häst och
ej mer än 4 personer, den skjutsande likaledes oberäknad, efter
2 hästar.”
Detta stadgande har dock ej beredt allmogen eller de skjutsskyldige
annan än en indirekt förmån, nemi. minskning i skjutsen,
men deremot en betydlig och ej motsvarig tillökning i Statens
utgifter, till hvilka äfven de skjutsskyldige lemna bidrag,
samt tillfälle för dem, som till länshäktet införpassa bötesdömde
eller andra fångar, att på egne eller legde hästar förtjena tredubbla
skjutspenningar. Derom har jag gjort mig fullt förvissad
Den 11 December.
1S9
genom samtal med en mängd personer, som lill Skaraborgs länshäkte
adori fångar.
Afven från de aflägsnare delarne af länet har högst sällan
någon kronorättare eller fångförare begagnat gästgifvarskjuts, utan
egne hästar och blott en häst, när ej mer än en arrestant medförts,
hvilket merändels varit fallet.
Desse fångförare hafva dock icke vidblifvit vinsten, utan har
denna tillfallit afsändaren, hvilken begagnat det för honom öppnade
tillfälle att med krono-rältaren eller annan person aecordera
om visst pris för bevakningen och forslingen, sällan öfverstigande
bevil jadt dagtraktamente och skjutspenningar till aflemningsslället
för det hästantal, som ovillkorligen erfordrats eller 1 häst för en
och, då väglaget varit godt, 2 fångar jemte fångföraren, så alt
skjutspenningar för en häst fram och åter utgjort behållning.
Gevaldiger, som fört fångar emellan residens-städerna eller
till ransaknings- och afstraffningsställena, hafva äfven i allmänhet,
åtminstone på kortare resor, begagnat egne eller särskildt
legde hästar och blott 1 häst för sig och 1, någon gång 2 arrestanter,
samt således jemväl skördat betydlig vinst.
Uti detta sätt att förtjena har väl ej legat någon olaglighet,
men jag tror alt behållningen i stället bör tillkomma Statsverket.
Resultatet af ofvannämnde cirkulär visar sig bäst vid jemförelse
af fångantalet och fångskjutskostnaden före och efter deltas
utfärdande.
År 183G uppgick fångantalet i Skaraborgs län till 1026
och transportkostnaderne jemte arrestanternas underhåll under
transporterne till 5410 r:dr 46 sk 8 r:st., eller per medium
för hvarje arrestant till 5 r:dr 13 sk. l| r:st., samt är 1844 för
ett fångantal af 1287 till 12,168 r:dr 20 sk. 10 r:sl., eller i medeltal
för hvarje arrestant till 9 r:dr 21 sk. 1 r:st. allt b:co;
och della oaktadt K:s Bef:de genom särskilte föreskrifter, bland
andra om de extra fångtransporternas sammanträffande med de
ordinarie, sökt åstadkomma besparing för Slaten.
Sedan arrestanterne nu mera högst sällan fängslas med annat
än lätta hand- och fotbojor, malte en gevaldiger och en arrestant,
utan några saker, pä ett lätt bondåkdon icke kunna anses utgöra
tyngre lass än 20 lisp-.d på en resandes ofta tunggående enbetsvagn.
Dessutom kunna gevaldigerne anbefallas alt ej köra fortare
än 1| timme pä milen, dermed resande vanligtvis ej åtnöja
sig.
Olägenheten för den skjutsande alt icke få beqväm plats på
åkdonet uppstår äfven nu, då, mot eljest gällande skjutsordning,
4 personer, utom denne, skola åka efter 2 hästar och endast
vagn med 2 säten eller kärror äro ali tillgå. Föröfrigt medsändas
merendels skjutspojkar, som kunna sitta i knäet på arrestanten
eller gevaldigern, eller ock stå bakom sätet.
Jag tager mig derföre friheten föreslå H. R. o. Ad. samt
MedSt-.n att hos K. M. göra und. hemställan om upphäfvande af
åberopade cirkuläret samt upplifvande af K. Brefvet d. 8 Juni
190
Den 11 December.
1819, derigenom en besparing af cirka 70,000 r:dr b:co årligen
kan vinnas, ulan någons förnärmande.
Begärdes på bordet.
Hr von Paijkull, Carl Samuel, uppläste en så lydande
motion:
Då rust- och rotehållarne befriades från mötespassevolansen
för karlarne, anfördes det skäl, alt då indelta arméen hufvudsakligen
bekostas af jordbrukarne, ansågs bela nationen böra deltaga i
landets försvar och således bekosta truppernas öfning under fredstid.
Af samma billiga skäl borde väl bela nationen bekosta hästarnes
öfning, hvarförutan kavalleriet ej blir tjenstbar). Rusthållare
betala dock ännu ensamme häst- eller fourage-passevolansen,
och får jag derföre väcka den motion, alt rusthållare måtte befrias
från erläggande af nämnde fourage-passevolans, och motsvarande
anslag blifva anvisade, att af statsmedel utbetalas för hästarnes
öfning under fredstid. Om remiss härå lill vederbör. Utsk.
får jag anhålla.
Hr Wästfelt, Nils, instämde uti denna motion.
Remitterades till StatsUtsk.
Upplästes följande af Frih. Rappe, Axel Ludvig, inlemnade
motion:
Ibland erkända brister i nu gällande allmänna kriminal-lag,
är saknaden af all föreskrift om användande af väpnad styrka emot
upproriska eller för allmän och enskild säkerhet vådliga folksamlingar.
Jag har tagit kännedom af hvad det till R. St. i nåder öfverlemnade
lagförslag innehåller i detta ämne, jemte de dervid afen ledamot
i lagberedningen uti dess reservation gjorda anmärkmr.
I ovisshet huruvida förslaget kan blifva antaget, eller nämnde anmärkn-.
r komma under pröfning, har jag trott mig icke böra underlåta
att begagna den enskilda motionsrälten, för att bringa under
särskild öfverläggning det för allmän ordning och säkerhet
högst vigtiga ämnet, enär en ändamålsenlig lagstiftning deri synes
mig vara af högsta behof påkallad.
Dervid har jag funnit den åberopade reservationen innehålla
ett förslag, som både torde vara i sig sjeift välgrundadt och äfven
låter använda sig oberoende af lagförslagets stadgande i öfriga
delar af ämnet; och har jag således ansett mig böra föreslå,
att derest icke det i nåder proponerade lagförslaget varder antaget,
och innehållet af omförmälte reservation för nu ifrågavar.
ämne deruti infördt, detsamma då måtte upptagas såsom en särskild
§ i 6 kap. Missg:s-balken af nu gällande lag, samt näst efter
dess 3 § införas, så lydande:
Kallas krigsmanskap till hämmande af det uppror eller
upplopp, late då K:s Bef:de eller den kronobetjent, som när
är, eller, der sådan ej kommer, truppens befälhafvare Ijudeligen
uppläsa 1, 2 och 3 §§, och tillsäge derefter de församlade
irenne gånger, att, om de ej genast åtskiljas, krigsfot
-
Drt 11 December.
191
ket skall emot dem bruka vapen, sedan tredje gången tillsagdt
är. utskiljas de ändock ej, då må krigsmanskapet det
våld bruka, som till de församlades skingrande nödigt är.
Remitterades till LagUtsk.
Upplästes och lades till iiandlingarne ankomne prot.utdr. från
Högv. PresteSt. af d. 30 sisth November samt d. 2, 4 och 8 dennes,
från Vällofl. BorgareSt. af d. 27 sisth November samt d. 1,
4 och 8 dennes, samt frän Hederv. BondeSt. af d. 2!) sisth November
samt d. 2, 4 och 8 dennes.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. I e. m.
In (idem protocolli,
silbert Munck.
Onsdagen den 15 December 1847.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 8 samt 2:ne prot.utdr. för d.
11 dennes.
Med tillkännagifvande att bland FIrr Electorer uppstått en
ledighet i anledn. deraf att Gr. Sparre, Erik, såsom Fullm. för
Frih. ätten von Otter, återlemnat sin pollett och efter uttagande
af pollett såsom Fullm. för annan ätt blifvit vald till Ulsk:s-ledamot,
anmodade Hr Gr. o. Landtm. Jlrr Bänkman att utse en ny
E lector.
Hr Sölfverberg, Magn. Didr., hade inlemnat ett så lydande
memorial:
Hindrad att emottaga den suppleantsplats uti BankoUtsk.,
hvartill Hrr Electorer genom val mig kallat, får jag med stöd af
Ridd.Ordms 23 § härmed vördsammast afsäga mig densamma.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof, hade ingifvit följande
anmälan:
Som det uppdrag R. o. Ad:s Hrr Electorer behagat anförtro
mig, att vara suppleant i Const.Ulsk., icke låter förena sig med
den tjenstgöring, hvilken åligger mig i egenskap af ledamot uti
K. M:s och rikets Svea hofrätt, så får jag förstnämnde befattning
mig vördsamt afsäga.
192
Deri 15 Decemijer I m.
Hr Gripensvärd, Jakob Olof, hade ingifvit eli mera. af
följande lydelse:
Härmed får jag, med slöd af Ridd.Ordms 23 §, vördsamt
afsäga mig det hedrande förtroendet alt vara suppleant i LagUlsk.
vid innevar. riksdag.
O
Frih. Åkerhjelm, Gustaf Georg Knut, hade inlemnat
följande:
På grund af 23 § Ridd.Ordn. får jag äran härmed afsäga
mig det af Hrr Electorer mig lemnade uppdrag all vara suppleant
i Allm. Resv.- o. Ekon.Utsk.
Hr Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer alt nise dels
en ledamot i Allm. Bcsv.- o. Ekon.Utsk. efter N:o 286. Frih.
Raab, Carl Adam Jakob, som återlemnat den pollett han innehaft
för sin egen ätt och sedermera uttagit pollett såsom Fullm. för
annan ätt, dels en suppleant i Consl.Utsk. efter N:o 215. Hr Ramsay,
Fullm. Gr. Mörner, Carl Göran Dellof, en suppleant i BankoUtsk.
efter N:o 373. Frih. Skjöldebrand, Knnt, en suppleant i LagUtsk.
efter N:o 2183. Hr Gripensvärd, Jacob Olof, samt 2:ne
suppleanter i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter N:o 1923. Hr Ridderstam,
Fullm. Frih. Åkerhjelm, Gust. Georg Knut, och N:o
2308. Hr af Ström, Israel Adolf, dels ock, i anledn. af beviljad
ledighet, 2:ne ledamöter i Const.Ulsk. i st. f. N:o 245. Frih. Lagerfelt,
Israel Carl Adam, och N:o 1955. Hr von Oelreich, Fullm.
Gr. Lewenhaupt, Axel, en ledamot i Bevilln.Utsk. i st. f. N:o
2317. Hr Fåhraeus, Olof Imanuel, och en ledamot i BankoUtsk. i
st. f. N:o 69. Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik, hvilka 4 sistnämnde
ledamöter alla erhållit tillstånd att på 3:ne veckors tid, räknad
från d. 20 dennes, från riksdagen afresa.
Upplästes följande af Frih. von Essen, Fredr. Ulr., inlemnade
meni.:
I anseende till tjensteåligganden nödsakad att för någon tid
från hufvudstaden afresa, anhåller jag att mig måtte tillåtas afsäga
mig Bänkrms-befattningen vid 5:te Bänknns-afd. med bibehållande
af min riksdagsmannarätt oförminskad.
Äfvenledes upplästes ett af Gr. Hamilton, Hugo, inlemnadt
så lydande mern.:
Som jag för enskildta angelägenheter nödgas lemna hufvudstaden,
får jag härmed afsäga mig det hedrande förtroendet att
vara Bänkman inom den 21:sta Bänkm:s-afd.
R. o. Ad. biföll, uppå Hr Gr. o. Landtnr.s i anledn. häraf
framställda propos., att Frih. von Essen och Gr. Hamilton, med
bibehållande af riksdagsmannarätt, lingö frånträda sina bänkrmsbefattningar,
hvarefter Hr Landtm, tillkännagaf att, i anseende
lill de härigenom uppkomna ledigheter bland Hrr Bänkman, val af en
Bänk
-
Den 15 December f. m.
193
Bänkman inom 5:le och en Bänkman inom 21:sta Bänkm:s-afd. t
nästa plenum komme att förrättas.
Gr. Snoilsky, Nils, uppläste följande motion:
Sveriges historia har bearbetats af flere utmärkte män, men
det är vår tid förbehållet, alt se flere okända förhållanden uppdagade
genom en lika allvarlig som skarpsinnig granskning af urkunder
och handlingar, framdragna ur arkivcrnas gömmor. En
ny dager har derigenom blifvit spridd öfver tilldragelser, i hvilka
förut misskända män deltagit och hvilka derigenom omsider vederfarits
en sen rättvisa. Jag är öfvertygad, att många bland
eder, mine Hrr! vid erinran härom, skola med tacksamhet ihogkomma
de förljenster Hr professoren doktor Anders Fryxell i denna
väg förvärfvadt. Han har derigenom bland annat bevisat: att
Sveriges Adel blifvit af flere häfdatecknare behandlad med obillighet
och väld; att man på detta Stånd kastat en mängd orättvisa
beskyllningar, under det raan sökt, på dess bekostnad, i gynnande
dager framställa ömsom det oinskränkta enväldet, ömsom
folkmakten. Uttalandet af dessa sanningar har, ehuru de varit
grundade på historiska handlingar, dock ådragit författaren härda
strider och personligt obehag. Det synes då vara skäl att R. o.
Ad., hvars förfäder han försvarat utan annan uppmaning dertill,
än rättskänslans, ä sin sida ådagalägger sin aktning och förbindelse
för ett så ädelt handlingssätt. Hr professoren har för öfrigt
skrifvit Sveriges historia på ett sätt, som gjort henne mera
än tillförene lefvande i folkets sinne och till föremål för behandling
i särskilda grenar af skön konst. Men jag vill ej nu väcka
fråga om, alt derföre gifva honom en nalionalbelöning; man
skulle dä måhända tro, att jag velat med den tacksamhet, som
hela Sverige är honom skyldigt, afbörda den, som honom af Sveriges
Adel särskildt tillkommer.
Jag vågar alltså föreslå eder, mine Hrr! att låta för Riddarhusets
medel prägla Riddarhusets stora medalj af guld, af omkring
60 dukater, för att honom af Ridd.Direkt, tillställas, såsom
ett vedermäle af R. o. Ad:s aktning och förbindelse; och torde
detta mern. blifva till Ridd.Utsk. remitleradt.
Remitterades lill Ridd Utsk.
Hr Bruce, Rob. Ed v.: Det är med blandade känslor jag
uppträder för första gången i detta ärans hus, för att väcka en
motion och anhåller om mitt Stånds ursäkt för de känslor jag
kommer att tolka vid denna högtid. 1 delta hus, hvars murar
bevittna våra förfäders tapperhet och mod, dygd och fosterlandskärlek,
här, hvarest ingen af vårt Stånd af egennytta, för titlar,
ordnar eller embeten, röstat emot samvetet, och hvilkas efterkommande,
nu samlade här vid denna riksdag, som rättvisans beskyddare,
hand i hand med en moderat, liberal Konung, söka återgifva
folket den frihet och rätt, hvartill de äro födda som våra
1 11. 13
194
Den 15 December f. m.
jemnlikaif inför Gud, samhället och/lagen; ty på samma sätt
kommo vi hit, på samma vis skola vi vandra härifrån, och hoppet
i en annan verld står i händerna på en rättvis domare, ej på
någon verldslig, blind, mutad domare.
Redan har frihetens sol uppstigit på vår horisont! Den var
i södern 1830 (Franska revolution) i vestern (England) har den
länge genomgått sin utstakade bana, fast politiska moln understundom
borttagit dess sken. Denna sol börjar redan gifva ljus
och värme åt folket, som länge nog varit smidda i okunnighetens
bojor! De inandas nu känslan af den frihet, hvartill de åro födda,
börja sönderskaka dessa bojor, och framtåga småningom på
frihetens väg lill målet der de söka nalkas den fridsamma hamn,
hvarest lugn, rätt och sanning en dag skola omgifva dem, under
beskydd af en moderat, liberal Konung, som önskar sina undersåtares
och deras lands sällhet i alla dess grenar.
Nu frågar jag eder, mine Hrr! hvem är det väl som odlar
Sveriges jord? Jo folket! — Hvem är det sorn, då kriget står för
dörren, värnar och försvarar fosterlandet? Äfvenledes folket! —
Hvem är det som byggt alla våra ståtliga palatser, hvaröfver vi
så mycket yfvas? Jo folket! Med ett ord, allt här i Sverige och
äfven vi sjelfva, leda sitt ursprung från folket.
Det bevisar att vi hafva allt att tacka folket för, och böra
med tacksamhet vara stolta att bispringa dem. Jag öfvergår nu
till min motion, som följer:
Hr Bruce uppläste härefter följande:
De inom Lindes socken af Orebro län, brukspatron Elsvig
tillhörige silfvergrufvor, hvilka år 1843 började bearbetas, gåfvo
redan 2 år derefter, eller 1845, en behållning af 42,000 r:dr
b:co, utom revenyen af dithörande qvarnar och jordbruk; men
för att kunna med fullkomlig fördel drifva och upparbeta de rika
tillgångar nämnde grufvor äga, vågar jag härmed föreslå: att Staten
måtte inlösa hälften af nämnde grufvor, för alt derstädes
uppbygga ej palatser, men ändamålsenliga fängelser, inrymmande
det antal som vore af nöden för grufvornas bearbetning.
I st. f. de dryga kostnader Staten nu måste vidkännas för
fångars underhåll, hvilka på intet sätt äro Slaten lill gagn, utan
utgöra ett kräftsår på samhällskroppen, kunde de fångar, hvilka
blefvo använda vid nämnde grufvor, ej allenast sjelfva genom
sitt arbete ersätta sitt underhåll, utan äfven derutöfver bereda
Staten en årlig betydlig vinst.
Jag anhåller att denna min motion må hänvisas till vederbör.
Utsk.
Då härefter Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
bifölle att Hr Bruces nu väckta motion finge remitteras till StatsUtsk.
, ropades ja och nej, men sedan denna propos. i anledn. deraf
blifvit förnyad, lemnade R. o. Ad. dertill sitt bifall.
Frih. Ridderstolpe, Fredr., uppläste följande:
Den 15 December f. ni
195
Uti 27 § af Bevilln:s-förordn:n är stadgadt om gästgifverter
på landet, att om de icke hafva någon förtjenst af sin gästgifverirörelse,
utan endast kunna anses såsom skjulsombytningsställen,
taxeringsmännen äga, om de så finna skäligt, att befria dem
från all afgift för näring och rörelse.
Då på grund af bränvins-förordmn minuterings-afgift för
gästg. skall erläggas, der minutering sker, den må gifva förtjenst
eller icke, så synes mig ock att bevilln. för de gästgifvaregårdar
hör erläggas, hvarest minutering af bränvin utöfvas, i anledn.
hvaraf jag föreslår, att här ifrågavar. § af Bevilln:s-förordn:n lar
det tillägg, som innefattas uti följande förslag:
De gästgifvaregårdar, som icke hafva någon förtjenst af sin
gästgifverirörelse och hvarest bränvin uti minut icke försaIjes, åsa
taxeringsmännen, om de så finna skäligt, att befria frän all afgift
för näring och rörelse.
Bevilln:s-förordn:n stadgar uti 27 § att inspektörer m. fl.
skola taxeras efter betydenheten af den egendom de förestå, samt
den befattning och lön de hafva, i 8 klasser från och med 40
ända ned till 2 r:dr och att den, som vid annans egendom eiler
landtbruk har närmaste tillsyn eller styrelsen sig anförtrodd, skall
taxeras såsom rättare, då egendomen består af 2 till 4 mantal och
derutöfver såsom inspektor.
Uti ett ytterligare mom. säges dock, att de ägare eller innehafvare
af jord, som sjelfva densamma bruka och således icke
hafva hos sig anställde rättare, skola ifrån den för rättare stadgade
bevilln. vara befriade.
Som vanligen vid tillämpningen af denna §, i de fall då af
ägare till gårdar om 2 mantal och derutöfver rättare och inspektörer
icke uppgifvas, svårighet möter att få utredt huruvida ägarne
sjelfva ”bruka” jorden, så synes mig, som vore rättast att denna
§ erhöll följande lydelse, hvilket jag får föreslå, nemi.:
Vid hvarje under gemensamt bruk varande egendom om 2
lill 4 mantal skall bevilln. påföras för rättare med 1 r:dr 24 sk.
b:eo, men när egendomen stiger utöfver 4 mantal för inspektor
uti någon af ofvanstående 8 klasser.
Bevilln:s-förordn:s 55 § stadgar att rösterne vid val till ledamöter
uti taxeriugs-comité å landet skall beräknas efter förmedladt
hemmantal; men då genom K. M:s förnyade förordn. om
sockenstämmor i riket en annan röstberäkning dervid ifrågakommer,
så anser jag, i anledn. så väl deraf, att likhet bör äga rum
vid omröstning i sockenstämma, antingen ett eller annat mål der
föredrages, som ock att hvarje uti sockenstämma röstberättigad
bör äga samma rätt åtminstone till deltagande uti Svenska folkets
urgamla rätt att sig sjelf beskatta, han må vara ägare af jord
eller handtverkare eller tjensteman, det ifrågavar, § bör erhålla
följande lydelse, den jag får föreslå, nemi.:
Skulle församlingen utan omröstning ej kunna förena sig om
ledamöter, anställes af de närvar, ordentligt val, hvarvid rösterna
i.i'
196
Den 15 December f. m.
beräknas efter samma grund, som vid sockenstämma i allmänhet
år föreskrifvet.
Då 86 § af Bevillms-förordn-.n stadgar att de hos laxeringscomitén
förda prot. och längder, sedan de blifvit behörigen justerade
samt af ordf:n och 2:ne ledamöter åtecknade, skola jemte
mantalslängden och dess bilagor, af häradsskrifvaren mottagas,
synes det mig, sorn vore det orättvist att uti nästa mom. till samma
§ ålägga kroiiofogdarne, vid 1 r:dr daga böter, att gemensamt
med häradsskrifvarne ansvara för handlingarnes insändande
till K:s Bef:de; jag föreslår således att uti denna §:s 2 mom. ordet
”kronofogdarne” måtte borttagas och ansvaret derigenom ensamt
tillkomma häradsskrifvarne, som handlingarne emottagit.
Den uti 128 § af Bevilln:s-förordn:n föreskrifne tid för uppbördsböckernas
atlemnande till landskontoren, eller d. 1 November,
är numera icke tjenlig, då endast en uppbördsstämma hålles
och den uti Februari, Mars eller April månad samt för öfrigt
raarkegångspriserne ej förr än uti slutet af November månad blifva
kände; jag föreslår derföre att tiden för uppbördsböckernas insändande
till landskontoret för gransknings undergående måtte bestämmas
till d. 15 Januari.
Uti Bevilln:s-förordn:s 147 § föreslu ifves hvilka äga att undfå
afkortning för 4 eller flere barn under 17 år;'dessa äro de af
allmogen, som äga eller bruka hemman, hvilkas värde icke öfverstiger
1000 r:dr b:co, torpare, gerningsmän, inhyseshjon, bruksoch
fabriksarbetare å landet, arbetskarlar, så å landet som i städerna,
fiskare på landet, fiskare och sådane forftige personer i städerne
som ej äro borgare, så väl som förenämnde personers enkor,
samt gemenskapens hustrur och enkor. Ehuru med arbetskarlar
vanligen förstås dagkarlar, statkarlar, statdrängar och stattorpare
m. fl., å olika orter nyttjade benämningar, har K. kammarrättens
öfverrevisions-departement besvärat sig och andre med
anmärkmr i anledn. deraf, att t. ex. en statkarl erhållit afdrag,
lika med arbetskarlar för minderårige barn. För att för framliden
kunna undvika sådant, föreslår jag, alt uti denna § måtte intagas,
att afkortning för minderåriga barn äfven äger rum för
”statfolk".
För ofvantecknade 6 anmärkmr anhåller jag vördsamt om remiss
till Bevilln.Utsk.
Hr Tham, Sebastian Mathias: Innan Frih. Ridderstolpes
motion remitteras till Bevilln.Utsk. anser jag mig skyldig lemna
upplysning om ett af motionären begånget misstag i fråga om
afkortning utaf bevilln. för torpare, som hafva flere barn. Om
jag fattade hans mening rått, påstod han att K. kammarrätten i
afseende derå oriktigt tillämpat Bevilln.förordmn. Vid sisth riksdag
väcktes af Gr. Anckarsvärd en motion i denna syftning, eller
att stattorpare jemväl skulle tillgodonjuta afkortning för minderåriga
barn. Denna motion, sorn behandlades af Bevilln.Utsk., blef
likväl, på Utsk:s afstyrkande, af R. St. afslagen eller ogillad; och vid
Den 15 December f. m.
197
sådant förhållande torde man lätteligen kunna bedöma huruvida
kammarrättens tolkning af ifrågavar. § i Bevilln.förordmn varit
riktig eller icke. Hvad nu sjelfva motionen beträffar, har jag visserligen
ingenting emot att den deri uttalade åsigt vinner framgång,
eller att rätt till afkortning i vissa fall jemväl må tillkomma
stattorpare.
Frih. Ridderstolpe: Jag får endast äran upplysa Hr Tham
derom, alt min motion innefattar anmärkn:r, icke emot kammarrätten,
utan emot de särskilde länsstyrelserne inom Sverige, för
oriktig tillämpning af den § utaf Devilln.förordmn, jag deruti
omnämnt.
Remitterades till Bevilln.Ulsk.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Jag vågar i dag
höja min röst i en fråga uti hvilken jag fåfängt under förlidet
riksmöte sökte vinna framgång, nemi. om befrielse ifrån beskattning
af löner, pensioner, arfvoden m. m. tillfallande rikets tjenstemän.
Jag behöfver ej inför ett Stånd, hvars fleste barn beträda
emhelsmannabanan, omtala alla de omsorger och kostnader föräldrar
hafva för att dertill bereda dem; ej heller tror jag mig behöfva
bevisa otillräckligheten af alla löneslater, så civila som militära;
hvarföre då igenom en orättvis beskattning öka detta onda?
En lön är hvarken ett kapital, en rörelse eller en industri;
och vill man, för att tala bevillms-språket, kalla det för ren behållning,
så frågar jag huru många löner äro af art alt lemna
innehafvaren en skilling öfver vid årets slut ?
Enahanda är förhållandet med pensioner, lill hvilkas beredande
tjenstemannen af egna medel bidrager årligen, och skulle
en ordentlig rescontrering anställas emellan tjenstemannen och
Staten, som beskattar honom, så tror jag ej att vågskålen skulle
blifva lill Statens förmån.
Lönen innebär dessutom ett kontrakt emellan Staten å ena
och embetsmannen å andra sidan, och sä länge den sednare fullgörer
sina åligganden förmår jag ej inse efter hvilken grund af
rättvisa Staten tilltror sig att med skatt belägga dessa löner. Pensioner
åter, äro ju till större delen resultat af den tjenandes gjorde
egne insättningar, och jag kan omöjligen föreställa mig att Staten
missunnar den som tjenat länge och redligt, att i lugn för nöd
och brist få sluta sina dagar.
[Ivad jag haft äran anföra om löner och arfvoden samt pensioner
är lika användbart uppå alla de olika sätt man valt att förfölja
embetsmannen med beskattning, då man under namn af
karta på fullmakter, afsked, tjenstledighets-resolutioner, ytterligare
tager skatt. Jag kan ej anse som en nåd å Statens sida att blifva
upptagen uti dess tjenst, ty Staten behöfver och kan icke undvara
sina tjenare.
Denna art uppdagade orättvisa, som lika lätt kunde urarta
till 10, 20 eller 30 procents afdrag som den för närvar, inskrän
-
198
Den 15 December f. m.
ker sig till 3 procent, är endast en beqvämlighetslära hos dera,
som hafva sig ålagdl att fylla Stats-bevillms behofver, och vid afdrag
af löner hafva den lättare mödan att igenom en arithmelisk
operation uppå hvarje lönebelopp bestämma afdraget, under det,
jag är öfvertygad derom, ingen af H. Bevilln.Utsk:s ledamöter vågar
anse lönestaterne vara för höga.
Man har sträckt beskattningslusten ända derhän, att lägga
skatt uppå s. k. karaktersfullmakter som uttrycka ett bevis af
Konungens nåd. Man har sagt, som grund härtill, att dessa karaktersfullmakter
voro bevis af en fåfänga hos sökanden som förtjenade
att beskattas. Jag ser endast deruti ett bevis af Konungens
uppmärksamhet på gjorda tjenster och tror ej att våra bevillnrs-författningar
äro ämnade att befatta sig med hvad man
behagar anse som moraliska lyten. Om så vore, så borde skattkammaren
icke blifva svår alt fylla, ty uppå lyten äro vi alla
rika.
Jag finnér deremot, alt när Ständer tillåta sig att lägga skatt
uppå Konungen nådebevis, så i detta ofvannämnda fall, som vid
Konungens utnämningar till adelig värdighet, eller till riddare af
Dess ordnar, så beträder man ett gebiet, som borde vara fredadt
för Ständers bevillning — ja, man inkräktar på Konungamakten
— och detta blir säkert icke den vid detta riksmöte rådande tendensen.
Jag tror mig sålunda uttala eder åsigt, mine Hrr! då jag nu
väcker följande motion:
”Att hädanefter löner, pensioner, arfvoden, resolutioner på
afsked eller tjenstledigheter, karaktersfullmakter, upphöjelse i Adligt
Stånd eller upptagande i K. M:s ordnar, må befrias ifrån bevillning
och karteafgifler.”
Jag anhåller att denna motion må remitteras till H. Bevilln.
Utsk.
Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att denna motion, dåden
blifvit skriftligen till prot. uppfattad, skulle för R. o. Ad. föredragas.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm anförde ytterligare:
Det är eder bekant, mine Hrr! att brottsligheten i landet
går i tilltagande, och rätta orsaken igenfinna vi uti den försummade
fötäldravärden. Icke nog att barnen icke sändas i skola och
aldrig erhålla någon religiös uppfostran, utan de danas redan uti
de spädare åren lill förbrytare. Det finnes föräldrar som tvinga
dem att utöfva tiggeri, och instruera dem att, när tillfälle dertill
yppas, äfven begå stöld, samt alt de agas af föräldrarne när de
om aftonen ej medföra något på dessa vägar förvärfvadt. Lättsinnighet,
okyskhet och t. o. m. fylleri lära de af föräldrarnes
efterdömen.
Emot dessa beklagansvärda barn äger lagen inga repressiva
medel, ty de äro ännu intet i den ålder då de kunna svara för
sina gerningar. Deremot synes mig att samhället är berättigad!
att af föräldrarne fordra, att deras barn ej mätte igenom de
-
Den 15 December f. m.
199
ras oseder oroa och belasta samhället, som jag derföre anser berättigadt
alt lägga ansvaret uppå föräldrarne.
Jag vågar tro att en lag, som förverkligade detta föräldrarnes
ansvar, skulle oändligen bidraga att minska antalet af uppväxande
brottslingar; men jag är ej lagfaren; jag äger ej de kunskaper
som erfordras för en sådan lagstifning, hvarföre jag inskränker
mig inom följande motion:
”Att II. LagUtsk. ville taga detta mitt anförande i betraktande,
och till följe deraf lill R. St. inkomma med förslag till
den lag, som gjorde föräldrar ansvarige för barnens brott och
förseelser, intill den stund då barnen blifvit admilterade till den
H. Nattvarden, och som sådane äro skyldige att sjelfve ansvara
för deras gerningar.”
Jag anhåller vördsamt om remiss till H. LagUtsk.
Hr Gr. o. Landtm, förklarade alt jemväl denna motion
skulle blifva föredragen, då den blifvit till prot. skriftligen uppfattad.
Efter anmälan af Hr Gr. o. Landtm., att Hr Hammarberg,
Carl Axel, skriftligen aflemnat sin i sista plenum anmäldta
motion, ang:de förändring i åtskilliga delar af nu gällande
Bevilln-.s-förordn., föredrogs denna motion, hvilken var af följande
lydelse:
Det är klart att, efter flera års tillvaro af en författning, man
under dess tillämpning kommer i erfarenhet af hurusom åtskilliga
dels förändringar dels förtydliganden kunna vara af nöden;
och då jag förnummit detta i nu gällande bevilln.stadga, har jag
trott mig böra desamma antyda, att pröfvas i det Utsk. som vederbör.
2:dra artikeln 2, 3, 4, 5, 6 och 7 §§
borde helt och hållet försvinna, ty det innefattar en orimlighet,
att Staten skall återtaga af tjenstemän en del af den lön eller pension,
deni gifves. Bättre vore ju då, att lönen, om den anses för
stor, minskades; blott att hvad som är anslaget åtnjöts oafkortad!.
11 och 28 §§.
Rörande ringare bevillning, än som i minimum upptages, heter
det: ”i prot. antecknas,” och taxeringsmännens åtgärd härvid
är att ”genom utdrag af taxerings-längderne, pröfnings-comite'n
underställa,” prot. och taxeringslängder aflemnas till pröfnings-comiten;
hvartill tjenar då särskildt uldr. af taxerings-längden? —
det blir icke derigenom fullständigare, ökar onödigtvis arbetet och
pappersluntorna samt ger anledn. till anmärkn.
19 och 24 §§.
Bevillning 2 r:dr å 1000:det af värdet är, när frågan blir
för hundratal eller derunder, en ytterst svår och bråkig beräkning;
det gör för 100 r:drs värde 9 sk. 7X% r:st. Utan någon
märkbar känning borde bevillningen kunna tagas till jemnt 10 sk.
hundradet, det öfverskott, sorn derigenom uppstod, betäckle åtminstone
till en del löncbevillningen, som bör försvinna.
2ld
Den 15 December f. m.
22 § lemnar ett stadgande, som icke funnits förrän i 1845
års Bevilln.förorda, eller att frälserättsägarne skola betala rusttjenster;
detta är orättvist i hänseende till rusttjenstens grund,
och inträffar nu, der frälseskalten erlägges efter kontrakt, alt
ägaren till skatten får erlägga i bevillu. och rusttjenst mera än
han åtnjuter af jordägaren.
Art. 4, 39 §.
Enligt denna, få mantalsskrifuingarne ej börjas förrän i medlet
af November. I 1812 års skattskrifnings-förordn. bestämdes d. 1
November. Orsaken till denna förändring är svår alt igenfinna,
om icke presterne dertill äro skuld, emedan de vilja lia lid på sig
för läsmöten, som ock är i sin ordning; men dels finnes här icke
bestämd tid för dessas hållande och dels kunna de förrättas i
October månad. Det är icke behöfligt afvakta tjenstehjonsflyttningen;
all städsel är skedd förut, så att omföring i husförhörsboken
kan ändå verkställas. October månad är ej mera brådskande
för jordbrukaren, ån att han gerna kan åsidosätta en dag för
förhörets bevistande. Wången prest håller nu läsmöten kort före
och kort efter midsommar, samt sedermera på hösten anteckningsmöten
och mången prest förrättar läs-och anteckningsmöten i September
och October. Således borde icke dessa möten blifva ett
hinder för mantalsskrifningarnes början, åtminstone med November
om icke d. 20 October. Emellertid skulle denna tillbakaflijttning
vara af stor nytta för häradsskrifvare. I månget fögderi
äro nu mantalsskrifningarne ej slutade förrän i början eller medlet
af December och då debetsedlarne skola vara tillställde de
skattskyldige 4 veckor före nppbördsmöten, som få börjas i medio
af Januari, har häradsskrifvarne icke mera än 8 å 14 dagar pä
sig för att komplettera uppbördsbok ooh debetsedlar, en alltför
ringa tid i de fögderier, der markegångstaxan ligger till grund
för en vidlyftig och svår uträkning af hemmansräntor, spannemåls
dito m. m. Dessutom skola häradsskrifvarne innan uppbördsmöten
börja, dem de måste bevista, hafva upprättat förteckningar
öfver beväringsmanskapet, öfver dem som anmält sig till
bränvinsbränning samt öfver rusthållsägares ombyten m. m. Att
tiden till allt delta är för kort, synes påtagligt; men det vore
afhjelpl, om mantalsskrifningarne linge börjas tidigare, hvilket ock
kunde ske utan någons förnärmande.
I samma § stadgas, att alla som fylla 17 år skola mantalsskrifvas.
Detta är något skarpt tilltaget; väl ger 144 § rätt
till lindring från bcvilln. och 1812 års skatlskrifningsförordn., till
befrielse från mantalspenningar; men delta icke i så tydliga ordalag
eller utsträckt mån som erfordras för att vara rättvisa emot
de skattskyldiga; och befrias de från mantalspenningar, så äro genast
kammar-revisionens anmärkare tillreds och K. kammarrätten
dömmer dem som äro blinda, vanföra, sjukliga, galna och
utfattiga att erlägga personella utskylder. Så har det tillgått i
det län och härad jag bor. K. kammarrätten dömmer i dessa
frågor, som den blinda om färgen, och kan icke annat, enär den
ej vill tro på skattskrifningsförrättningens åtgärd, ty icke är det
Den 15 December f. m.
201
möjligt, att kammarrätten kan bedömma förhållandet i landet med
personer de hvarken se eller känna. När skattskrifningarne försiggå
i Iandslus eller dess ombuds, pastors, länsmäns och socknemäns
närvaro, som känna och bedömma förhållandena, och skaltskrifningslängderna
ytterligare justeras på socknestämman, och slutligen
granskas vid taxerings-comitén; så tyckes allt, som är af
nöden, vara vidgjort för Statens ocb de skattskyldiges rätt. Mantalslängden
borde vara fri frän ytterligare revision, så vidt det
rörer frågan att påföra mantalspenningar och bevillning efter
l:sta art.
§ 41.
I denna § stadgas, att den, som icke inom 3:dje timman efter
den för förrättningens början utsatte, sig inställer är förfallen
till böter. Nu händer mången gång och snart öfverallt i riket,
att flere små socknar sammanlysas på en dag på ett eller
två ställen och socknarne äro så små, att det icke åtgår mer än
1 ä 2 timmar för hvarje till skattskrifningens förrättande; skall
skattskrifvaren invänta 3:dje timman för hvarje socken innan han
äger rätt att affordra uppgift, så blir den derigenom hindrad. Derföre
måtte det gerna heta, att skattskyldig infinner sig så tidigt,
att han kan lemna uppgift, muntlig eller skriftlig, enär han eller
hemmanet uppropas, vid påföljd af böter.
§ 42.
Om uppgifter till mantalsskrifiiingarne.
Att på ståndspersoner eller skrifkunniges uppgifter upptaga
de på alla dess ägor boende personer, tyckes vara öfverflödigt;
dessa uppgifter komma derigenom endast att ökas till volumen
utan att någon ytterligare säkerhet vinnes. Alla personerne skola,
i alla fall, vid skaltskrifningslillfället införas i mantalslängden,
efter det att jemförelse är gjord emot husförhörsboken; och denna
införing i mantalslängden kan ske för ifrågavar. personer utan
uppgift, likasåväl sorn så mäste ske för dem, som icke äro skyldige
att aflemna skriftlig uppgift. På sätt nu tillgår blir verifikationernc
till mantalslängden utan ändamål voluminösa och laga
rum i arkiven. Det torde vara nog, att på skriftliga uppgifterne
upplaga endast .sådana personer som, jemte husbondens egna hushåll,
finnas i dess direkta lön och kost, samt alla hemman, lägenheter,
verk och inrättningar, lian; äger. För innevånarne i städerne
må skyldigheten att aflemna uppgifter qvarstå.
§ 62.
Skriftliga uppgifter till taxerings-comite' äro icke behöflige från
andra, än endast tjenstemän i och för deras lön, så framt lönebevilln.
fortfarande skall utgå; att, som nu, upptaga alla hemman
m. ra., gagnar till intet, emedan comilén i alla fall bestämmer
värdet. Vill ägaren ha förändring i sitt hemmansvärde, kan
derom ske skriftlig eller muntlig anmälan. Samma sak, om onödiga
uppgifter, gäller här som för skattskrifningarne.
§ 144 mom. 3.
bör utsträckas och förtydligas i afseende till befrielse från
personel skatt, så att K. kammarrätten icke har rätt att ålägga
202
Den 15 December f. m.
denna afgift der skattskrifningsförrättningen lemnat befrielse; se
det föregående vid § 39.
§ 147.
Äfven här behöfves förtydligande. K. kammarrätten har
sagt, att stattorpare och statdrängar icke få åtnjuta afkortning för
minderårige barn. Nog tyckes, att dessa gerna kunde och borde
få anses som arbetskarlar. Hvad äro de annat? Äfven rättare och
tjensldrängar borde njuta denna fördel. Men då icke en statdräng
får anses som arbetskarl, så lär det icke gå an, att dit hänföra
rättare och statdrängar.
Remitterades till Bevilln.Utsk.
Upplästes följande af Frih. Rappe, Axel Ludv., inlemnade
motion:
Uti nu gällande förordn. om bränvinsminutering stadgas, att
när bränvin blifvit olotligen försåldt, köparen ej må om förbrytelsen
vitlna. Detta stadgande, hvilket icke öfverensstämmer med
lagens allmänna föreskrifter om jäf, enär något ansvar för köpare
af bränvin ej äger rum, och köparen således ej kan såsom medbrottslig
vänta nytta eller skada af vittnesmålet, utgör ett betydligt
hinder för sanningens upptäckande i mål af denna beskaffenhet,
hvaraf alltså uppkommer strafflöshet i många fall för olofllig
bränvinsminutering.
Att denna förbrytelse ganska väsendtligen bidrager till den
redan öfverhandtagande och alltjemt sig förökande fyllerilasten, är
lika allmänt bekant, som alt från denna last härrörer en stor del
af skulden till brottens i vår tid progressivt fortgående, förfärande
tillväxt.
Jag anser derföre af högsta vigt, att hvarje hinder må blifva
undanröjdt, som lagligen kan undanrödjas, för den olofliga
bränvinsminuteringens bestraffande, och föreslår alltså, ej blott att
det anmärkta förbudet mot köpares vittnesmål om dylik förbrytelse
må upphäfvas, utan ock att, till undvikande af all tvekan om
sådan köpares ojäfvighet, uttryckligen må stadgas, att, vid skeende
oloflig försäljning af bränvin, köparen, så vida han eljest ojäfvig
befinnes, må kunna om förbrytelsen vittna.
Af enahanda motiv, och såsom ett ytterligare medel till fylleriets
hämmande, anser jag det vara lämpligt, äfvensom med rätt
och billighet öfverensstämmande, att den andel i böterna för oloflig
bränvinsminutering, som tillfaller åklagaren, må inskränkas
till £ samt | anslås lill den sockens fattiga, inom hvilken förbrytelsen
sker; och detta föreslår jag desto hellre, som derigenom
bör uppkomma en auledn. för hvarje välsinnad och omtänksam
sockenman att bidraga till upptäckande och beifrande af dessa
skadliga missbruk, hvaraf så mycket armod och fattigvårdens betungande
härflyter.
Remitterades till Be vill n.- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskm.
Den 15 December f. m.
203
Upplästes följande af Hr Kuylenstjerna, Erik Magn.,
inlemnade motioner:
1.
Mycket är gjordt och än mer påtänkt till brottslingars ändamålsenliga
bestraffning och vård, hvarvid dock en väsendtlig omständighet
synes mig än sakna tillräcklig omtanka, jag menar den
straffades, lösgifnes belägenhet. Han kommer ut med bevis att
han undergått straff och anses icke vådlig för allmänna säkerheten.
Han skall skaffa sig laga försvar och nödig försörjning. På det
betyg han undfått, tager honom ingen i tjenst, sällan åtminstone
någon välkänd samhällsmedlem. Han skall skickas till den socken
som honom skall försörja. Lyckas det, att finna den rätta, hvarom
nog tvister lära uppstå, så får han knappa fattigmedel ofta
sämre än fångspisen, af det goda skäl, att socknarne i allmänhet
icke torde förmå lemna alla sina fattiga fullt understöd, som de
fattige fordra. Ingen der tager gerna en sådan i sitt arbete, ty
han är vanfrejdad och oftast till arbete otjenlig, såsom ovan, oskicklig
och icke ihärdig. Kan han i denna sin sysslolöshet skaffa sig
anhang, tillskapas derigenom måhända en hop ogerningsman, och
följderna blifva oberäkneliga. I bättre fall står han såsom sysslolös
med klen bergning; och fara är det denna hans belägenhet
drifver honom att ånyo begå brott. På dessa skäl är det som
jag ansett mig föranlåten, alt härmed göra motion om stadgande
till mera bestämdt och bättre sätt för straffade lösgifne personers
sysselsättning och bergning. Ett sådant sätt var förr, att försvarslöse
voro till krigstjenst förfallne, då de dertill voro lämplige, vid
värfvade reg:ten. Jag värderar dén förbättring desse reg:ten i sednare
tider vunnit, men jag har ock hört, alt det upplösta Konungens
eget värfvade regde var åtminstone fullt tjenstbart, ehuru dervid
tjent mången soldat, som förut varit straffad för brott. Mänga
af dem ansågo sig säkert lyckliga i denna tjenst, jemförelsevis
mot hvad de förr genomgått och utstått. Jag vet sannerligen icke
eller hvarför icke en soldat skulle finna sig så väl som andra.
Ilan får kläder och föda, och det är hvad de flesta i allmänhet
sträfva för. Ilan har pligter och skyldigheter alt fullgöra; så
hafva vi hvar i sin mån, och sä, som vi iakttaga dem, går oss
väl. På samma sätt med soldaten; och strängheten af hans pligter
öfverstiger bestämdt icke dagakarlens. Nämnde reg:te bestred
i sine garnisons-orter vaktgöring m. m., så vida kändt är, till lika
säkerhet som annan militär, oaktadt att i detta reg:te tjente personer
straffade för brot t. Utom indelta regina äro för närvar,
kommenderade ett större antal till tjenstgöring i fästnings- eller
fängelseorterne. Desse kommenderingar hafva aflöning och skola
dit och dän transporteras. Om derföre samma kostnader användes
till ständige corpser sä organiserade som Konungens eget värfvade
rcg:te var, och moltogo i tjenstgöring äfven för brott straffade der
till passande män, tror jag att derigenom skulle en väsentlig fördel
riket tillskyndas. Straffade brottslingar behöfva oftast sträng
tillsyn, och lagen finnes i 1798 års oförändrade krigsartiklar. Dervid
föreslår jag dock, att den soldat, som vid sådan corps oförvit
-
204
Den 15 December f. m.
ligen tjenl, t. ex. 3 år, bör derefter anses berättigad att få transport,
eller att ingå vid annat reg:te, ty det är en hufvudsak, att
den fallne må äga tillfälle att sig upprätta. Nogsamt inser jag,
att ämnet fordrar närmare utveckling; och jag skall gerna se att
bättre sätt, än jag här föreslagit, utfinnas och tillämpas; men af
största vigt är att staten tager närmare vård om för hrotl sträf
fade personer, så att icke samhällsskicket tvingar till nya brott,
och allmänna säkerheten störes. Jag anhåller om remiss härå till
vederbör. Utsk.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
2.
K. förordn. af d. 20 Januari 1S24 afser visserligen ett nyttigt
ändamål, nemi. jords uppodling: men såvida skydd till person
och egendom utgör hufvudgrunden för allt samhällsskick, fruktar
jag alt nämnde K. förordn. trädt den sednare eller äganderätten,
nog nära.
En person är, efter laga fång, ägare lill jordegendom, som
har af ålder lagligen tillkomne vattenverk till egen sjelfständighet
och nytta, samt omkringliggande ortens båtnad och beqvämlighet.
Då uppträder en annan jordägare och anmäler sig vilja intappa
eller sänka den sjö eller det vattendrag hvaraf nämnde vattenverk
bero. Vattenverksägarens laga fastedom, laga fång, skyddar icke
hans egendom, den skall nedrifvas eller förändras, och lill en
början skall ägaren antastas med rättegång, om den som sjön eller
vattendraget vill ultappa eller sänka i någor måtto bjuder skäl för
sig, enligt högstberörde K. förordn. Jag fråger vördsamt: står detta
rätt tillsammans med äganderättens helgd? Min åsigt är och har
alltid varit, att vid all lagstiftning, skydd till person och egendom
måste utgöra hufvudvillkoret derför, såvida samhällsskicket skall äga
värde och motsvara sitt ändamål. Rättegången börjar om vattensänkningen
eller uttappningen, och då skall nyttan, fördelen deraf
först utredas. Dervid skall beräknas sjöbottens beskaffenhet. Låter
sådant sig göra till positiv bestämmelse? Exempel skola finnas,
att detta så illa lyckats, att cn urtappad sjö lemnat flygsand till
betydlig men och skada för hela orten, och ändå skall och får
sjöbotten till värde beräknas. Värdering skall ske å vattenverken.
Tages dervid i beräkning ägarens sjelfständighet, kringboende ortens
fördel och , beqvämlighet, såsom t. ex. hvad qvarnar angår,
om närboende få, genom nedrifningen flerfaldigt längre,
svårare och obeqvämare väg till annan qvarn? eller om de komma
att sakna vattentillgång för sina beteskreatur under sommaren,
m. m.? En person har, för exemplets skull, tröskverk, som
går för valten, hvarå han kan tröska till 60 ä 70 tunnor om dagen;
han kan företrädesvis, framför andra, fullgöra en spanmåls leverans.
Han förer säden från åkern lill tröskverket och förvarar
halmen sedan i stackar till stor besparing af lador. Tages alia dessa
väsentliga fördelar i behörig beräkning? Jag fruktar att erfarenheten
härtill svarar nej. Med åberopande af regeringens uppdrag
har en man genomrest landet för att utse ängsvatlningstillfällen
Den 15 December f. m.
205
och meddelat både underrättelser derom och beräkningar å fördelen
deraf. För vinnande af detta ändamål fordras vattenhöjder,
som genom vattensänkningar eller uttappningar alldeles försvinna,
så alt ängsöfversilningar blifva omöjliga. Frågas om icke den ena
jordägaren har lika^ rätt till förbättring af sin jord, som den
andre? och jag befarar att ersättning för ängsvattnings tillfällen
icke heller tages i beräkning vid påståenden om vattensänkningar
eller uttappningar, emedan K. författningen af d. 20 Januari 1824
ingenting nämner derom. Jag tror, att der vattensänkningar eller
ultappninger äro allmänt verkligen nyttiga, skola de, hvars rätt
derunder äro beroende, väl i godo derom komma öfverens och afgöra;
men anser mig befogad, att såsom motion härmed framställa,
alt åberopade K. förordn. måtte vinna det tillägg eller förklaring:
att allmän kallelse, på sätt K. förordmn stadgar, utfärdas å alla
som kunde anse deras rätt komma i fråga vid yrkad vatlensänkning
eller ultappning; att ägare af vattenverk, i laga ordning
tillkomne, åtminstone före utfärdandet af K. förordmn d. 20 Januari
1824, böra bestämdt och frivilligt medgifva yrkad vattensänkning
eller ultappning och yrkandet i motsatt fall, till följd
af äganderättens helgd, förfalla; och att den jordägare, som sjö
eller vattendrag sänka eller uttappa vill, vare pligtig, att med den
förhöjning af 50 proc., som i K. förordmn utsatt är, ersätta annan
jordägare all den skada, förlust eller men, af hvad namn den
vara må, som han, denne sistnämnde, genom vattensänkningen
eller uttappningen vållas eller kan komma att lida. Jag anhåller
om remiss af denna min motion till vederbör. Utsk.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag erkänner att jag icke
hört början af den nu upplästa motionen, men utaf slutet tycker
jag mig hafva funnit, att motionären yrkat att vid hvarje uppkommande
fråga om rifning eller förändring af ett vattenverk för
att åstadkomma aftappning och odling af en vattendränkt mark,
skulle det bero på vattenverksägarens godtycke att medgifva eller
bestrida en sådan förändring, äfven om det kunde visas att den
vinst, som kunde skördas af sådan marks försättande i odlingsbart
skick, vore mångfaldigt större än det värde, hvartill vattenverket
kunde uppskattas. Med den erfarenhet jag har om de välgörande
verkningarne af 1824 års ifrågakomne författning, måste jag på
det högsta bestrida en sådan åsigt, och anhåller att II. LagUtsk.,
dit motionen sannolikt varder remitterad, ej derå måtte fästa något
afseende.
Remitterades till LagUtsk.
Ilr Paijkull, Carl Samuel, hade inlemnat en sålydande
motion:
Det är ett kändt förhållande, att våra skogar årligen minskas
och uthuggas, samt der detla icke äger rum, så illa vårdas,
att de ej på långt när lemna den inkomst de borde lemna, och
troligt är dels att skogsbrist i många orter kan uppstå, dels att
206
Den 15 December f. m.
exporten af trädvaror i en framtid kommer att minskas. I ett
Iand med Sveriges klimat är naturligtvis skogsbrist kännbarare än
i ett mildare klimat, men om tillräcklig skog till byggnader och
ved skulle finnas ännu i några mansåldrar, är dock säkert, att
den stora inkomst, som kunde hemtas af Svenska skogarne, såsom
exportartikel, ganska snart förminskas eller uppliör, oberäknadt att
denna inkomst ej nu är så stor, som den kunde och borde vara.
Detta årets landlbruksmötes ledamöter ansågo äfven nyttigt, att
en comité' bildades, sora skulle afgifva yttrande i detta ämne, dock
hufvndsakligast med afseende på strängare straff för åverkan och
lagbestämmelser för skogsägarnes bruk af sin egen skog. Det sednare
torde dock blifva ett ingrepp i äganderätten och strängare
straff för åverkan, har ej ännu ansetts ändamålsenligt. Jag får
derföre hemställa, att R. St. i und. hos K. M. anhålla, att en comité
bildas af i skogshushållningens alla grenar både theoreliskt
och praktiskt kunnige män, hvars verkningskrets borde omfatta allt
som kan inverka på skogarnes framtida bestånd. Denna comité' borde
t. ex. taga en så mycket som möjligt noga kännedom om de skogar
hvilka nu finnas, såväl till deras areal som till jordmån och
skogarnes användbarhet för olika ändamål. Den borde söka sprida
kunskap hos skogsägarne om förmånligaste sättet, att använda skogen,
så att ej träd, tjenlige till masteträd och skeppsvirke, användas
till ved och kol. Den skulle undersöka huruvida ej afsättning
kunde beredas mera aflägsna skogar, som derigenom kunde användas
på ett nyttigare sätt, än att som nu ofta händer, påtändas
för att bereda bele. Den borde undersöka om ej skog med
fördel på vissa orter kunde planteras och huru dertill skulle uppmuntras.
Den borde undersöka om det nu å våra skogar införde
trakthuggningssält är det riktigaste, eller om derigenom att fröträden
bortthuggas, brist uppstår på gröfre och till afsalu bättre
trädvaror. Den borde med ett ord, undersöka och reda allt hvad
som rörer skogshushållningen, denna hushållsgren, som hittills från
det allmänna njutit så liten uppmuntran, och är lika väl förtjent
deraf, som någon annan af våra hufvudnäringar. Om remiss härå
till Ekon.Utsk., får jag anhålla.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Hr Tham, Sebastian Mathias, hade ingifvit följande
motion:
”Försök lill Svensk psalmhistoria eller Den nya Svenska psalmboken,
framställd uli försök till Svensk psalmhistoria”, af J. W.
Beckman, är ett arbete, hvaraf 2 häften blifvit utgifne, och som
uti lilterär-hisloriskt, liturgiskt och religiöst afseende förtjenar
den uppmärksamhet, att jag ödmjukligen tillåter mig förorda detsamma.
Den okunnighet och otillförlitlighet, som hvilar öfver
ursprunget och utbildningen af vår kyrkas herrliga sånger, blifver,
så vidt det för närvar, kan ske, genom det samma afhulpen,
och Sverige i afseende på sin allmänt beprisade psalmbok
framflyttadt till samma sjelfmedvetna ståndpunkt, hvarpå affi
Den 15 December f. m.
207
dra nationer länge befunnit sig i afseende på sina kyrkosånger.
Författaren planterar på svensk grund en ny vetenskap, kallad
liymnologien, som i synnerhet uti Tyskland länge och med framgång
bearbelats af dess utmärktare theologer. Vigtigt för Svenska
litteratur-historien, hvilken della arbele i många afseenden
rättar och berikligar, lofvar det i synnerhet att blifva lärorikt inom
kyrkans område, såsom framställande fädernas fromma tro och heliga
bruk, så vidt sådant uttalats genom sången.
Men Svensk psalmhistoria, som synes komma att utgöra minst
150 sannolikt äfven 200 ark, och dessutom är eli särdeles dyrt
tryck, kan icke påräkna någon synnerlig afsättning hos den slöra
allmänheten för ämnets allvarsamma beskaffenhet, eller hos den
mera vetenskapliga klassen för dess dyra pris. Lika vigtigt som det
är, att arbetet både fortsattes och snart afslutas, lika billigt är det,
att utgifvaren finnér någon belöning för mångåriga mödor och i
synnerhet ersättning för omkostnader, hvilka utom trycket m. m.,
som dertill hörer, utgöra ett betydligt belopp för resor och samlingar.
K. M. har visserligen till uppmuntran för honom beviljat
inlösande af 200 exemplar utaf arbetets första 24 ark efter 4 sk.
l):co för arket, men denna förmån, hvarigenom de med arbetets
lifgifvande förenade betydliga koslnaderne knappast till £ kunna
bestridas, äfven om den för återstoden kunde vinnas, betryggar utgifvaren
ingalunda emot förlust på blotta trycket, papper m. m.
Den enda utvägen för vinnande af detta ändamål är att kyrkan,
till hvars tjenst arbetet närmast egnar sig, träder emellan, för att
befordra dess utgifvande.
Motionären tillåter sig derföre föreslå, att af hvarje moderkyrka
och annex i riket ett exemplar inlöses, sedan arbetet blifvit
fulländadt och uti ett starkt välskt band bundet efter 4 sk. b:co
för hvarje tryckt ark, dock icke utöfver 200, börande uti detta
pris inberäknas inbindning, det arktal, som öfversliger detta antagna
högsta, och de porträtter, som åtfölja arbetet.
Då det likväl för utgifvaren torde medföra betydlig svårighet
all anskaffa och förskjuta en större förlagskostnad, anser motionären
honom böra undertödjas med ett förskott. Fördenskull föreslås,
att, i den mån tryckningen fortgår, det bestämda antalet exemplar
uti afdelningar af omkring 50 ark, öfverlemnas till offentlig
myndighet, t. ex. Högv. PresteSlis cancelli-direktion, att bedömas
och enligt arbetets plan gillas eller ogillas. Emot dess qvitto
på hvarje afdelning skulle utgifvaren äga att såsom förskott uti R.
St:s riksg:skontor uppbära § eller minst hälften af det deremot
svarande betalningsbeloppet. På utgifvarens bekostnad försändas
exemplaren till stiftens konsistorier, för att utdelas, och han erhåller
genom slutligt qvitto ett tillägg om hela det belopp för arbetet,
som honom bör tillkomma, sedan 3 procent derå blifvit afdragne
för konsistorie-notariernes besvär, och likaledes 3 procent
till cancelli-direktionens omkostnader; ägande utgifvaren att uti
riksg.kont. genast uppbära återstoden af det honom tillkommande
beloppet. De af kyrkorne inbetalte medlen insända konsistorienotarierne,
med afdrag af 3 procent för egen räkning, skyndsam*
/
208
Den 15 December f. m.
ligen till cancelli-direktionen, sora, efter innehållande af sin procent,
dem till riksg.kont. aflemnar.
Jag anhåller alt denna motion må till vederbör. Utsk. remitteras.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Upplästes följande af Hr Wallenstråle, Paul Emil,
inlemnade motion:
Ehuru aflägset ifrån de sköna konsternas egentliga hemland
och oaktadt den långsamhet hvarmed bildningen och upplysningen
framskridit mot norden, var dock vårt älskade fädernesland, under
den tid de sköna konsterna började blomstra, icke främmande för
dem och saknar icke eller sin egen konsthistoria, hvilken, med
karakteristiska drag, visar konstens framsteg, och den ståndpunkt
hvarpå denna i hvarje sekel sig befunnit. Men i likhet med andra
menniskoverk försvinna stundeligen spåren deraf, och om cj
skyndsamma åtgärder vidtagas för desammas räddande undan förstörelsen,
skall snart icke något mera af våra äldre konststycken
återslå ån traditionerna derom att de en gång funnjls till. Ej
blott för den egentlige konstnären och konstälskaren hafva desse
ett högt intresse, hvilket otvifvelaktig!, skulle öka sig i samma mån
de blifva mera kända och lättare tillgängliga, utan af ett ännu
högre värde äro de för historieforskaren, genom de upplysningar
och åskådliga afbildningar de lemna om historiskt märkvärdiga
personer, ställen, tilldragelser, seder och bruk m. m., hvilka blivit
af häfdalecknaren oanmärkle eller ofullständigt och vanställdt beskrifne.
I alla delar af landet finnas otaliga minnesmärken efter
våra förfäder, samt en mängd konststycken, ofta af ett oskattbart
värde, hvilka dels äro alldeles okände och dels af okunnigheten
lemnäs ulan all uppmärksamhet, samt derföre ulan förskoning öfverlemnas
åt förgängelsen; att derföre rädda dessa, är ändamålet
med denna min vördsamma framställning. Visserligen hafva flere
för konsten och historien nitälskande monarker, genom särskilde, lid
efter annan, utfärdade stränga påbud, sökt hindra förstörelsen af
våra forntida minnen, och hafva åt Vitterhets- Historie- och Antiqvitets-Akademien
uppdragit att om dem taga vård samt tillse
alt desamma måtte undanryckas vandalismens härjningar; men i
saknad af nödigt understöd och tillfälle att aflöna en kunnig och
artistiskt bildad person, hvilken ginge akademien tillhanda med
konstföremålens efterspanande och aftecknande, samt i öfrigt under
resor i landsorterna kunde tillhandagå med upplysningar om
befintliga konstverk och archeologiska föremåls värden, äfvensom
om sättet och angelägenheten af deras bevarande, har bemälde
akademi icke på långt när kunnat uträtta hvad som i delta fall
så väl behöfves och i många hänseenden varit af högsta vigt.
För 2-.ne år sedan utverkade väl nämnde akademi för en
kort der förut lill fäderneslandet återkommen artist Hr N. M.
Mandelgren, hvilken under sina utrikes resor förnämligast vinlagt
sig
Den 15 D e c e ni b e r f. ni.
209
sig om archeologiska studier och i synnerhet konsten att restaurera
äldre och skadade målningar, hos K. M. ett mindre anslag
al 200 r:dr b:co som sedermera för innevar. år blifvit förnyadt
lill företagande af resor inom fäderneslandet, de der borde hafva
till föremål, att i antiqvarisk väg dels samla, dels afteckna så
dana
föremål inom konsthistoriens område, hvilka borde undan
förgängelsen räddas. Efter slutade resor har Hr Mandelgren till
akademien inlemnat resultatet af hans trägna forskningar och arbeten,
bestående af en betydlig samling utaf afbildningar, de fleste
färglagde, af historiska och konstföremål, hvilka icke kunna annat
än med det största intresse åses af hvar och en som hyser kärlek
till konsterna, samt historiska minnen af vårt gamla fädernesland.
De många föremålen Hr Mandelgren aftecknat under den
korta tid ofvannämnde uppdrag varat, samt den arbetsamhet och
osparda nit linn derunder ådagalagt, angifva ej blott rikedomen på
de i landet befintliga konstföremålen, än äfven på Hr Mandelgrens
förtjcnster och synnerliga lämplighet till det uppdrag han ägt. Det
anslag Hr Mandelgren hittills fått uppbära, skall hvar och en, som
häraf tager kännedom, finna vara allt för ringa, för att dermed kunna
bestrida de kostnader, som med resorna äro förenade och lemna intet
öfrigt lill ersättning för hans möda och uppoffringar af tid och cnskilta
tillgångar. Utan förhöjning deri kan han icke vidare härmed
fortfara, och mäste derföre, i sådant fall, hans förtjenstfulla
arbete lill stor skada för så väl konsterna som historien afstanna.
Till förekommande häraf, är det som jag nu tillåter mig hos R.
II. St. vördsamt föreslå, alt för ofvan förmäldte ändamål ett anslag
af 066 r:dr 32 sk. b:co årligen intill nästa riksdag måtte varda
llr Mandelgren beviljad t, med vilkor att han, under Vitterhets-,
Historie- och Atiqvitets-Akademiens tillsyn och anordning i likhet
med hvad som hittills skedt, genom resor och forskningar i
landsorterna, skulle taga kännedom om der befintliga konststycken
och äldre historiska märkvärdigheter, samt dem afteckna och derefter
för hvarje år till bemälte akademi aflemna ej mindre de
gjorda afleckningarne, än äfven en noggrann berättelse om sina
arbeten och hvad lian under resan upptäckt och funnit anmärkningsvärd!,
hvarförutan Hr Mandelgren borde göra sig underrättad
om de i kronans slott och samlingar befintliga målningar och
konstverk, samt med förteckningar derå jemte uppgift om deras
beskaffenhet till akademien ingå.
Dä denna fråga kommer till handläggning i H. StatsUtsk.,
dit jag förmodar att den blifvcr remitterad, utbeder jag mig alt
få låta förevisa Utsk. de af Hr Mandelgren till Vitterhets-, Historie-
och Antiqvitets-Akademien afgifne ritningar och handlingar,
hvilka bäst och mest öfvertygande skola tala för bifall till den
framställning jag nu tagit mig friheten göra.
Remitterades lill StatsUtsk.
Föredrogs Hr af Ströms, Israel Adolf, den 11 dennes
på bordet lagda motion, an gide behofvet af en lag, ronde skogshushållningen.
1 11. 14
210
Den ITi December f. m.
Hr von Stockenström, Carl: Hr af Ströms nu pä bordet
hvilande motion sönderfaller efter min uppfattning uti 2:ne
afdelningar, hvaraf den ena behandlar frågan om hushållningen
med kronans skogar och den andra innefattar ett förslag till författning
ang:de hushållningen med enskilde personer tillhörande
skogar. Jag är den förste ali erkänna den vackra syftningen i
denna motion, hvilken härleder sig från en man, som egnat hela
sin verksammma lefnad åt vården och omsorgen af våra skogar,
denna vår dyrbara egendom; men vågar dock göra några anmärkmr
vid det förslag han framställt. Jag anser detta förslag
icke vara lämpligt först och främst derföre, att det blefve omöjligt
att kontrollera verkställigheten af de deri påyrkade lagsladgandena,
och för det andra derföre, att det strider emot en grundsats,
som börjar att allt mer och mer blifva erkänd, den nemi.
alt handel och industri böra få utveckla sig under fullkomlig frihet
och oberoende. Det har varit fordna tider förbehållet, att
lägga band på landets näringar, men den närvar, har börjat lossa
dem. I detta tidehvarf väcker det förvåning, äfven hos dem som
äro böjde för bibehållande af ett prohibilivt system i vår ekonomiska
lagstiftning, att elt land finnes, der det vid lifsstraff varit
landtmannen förbjudet att annorstädes än på städernes torg försälja
sin vara. Jag kan icke för min del gilla att man söker genom
tvångsbud verka på den enskildtes öfvertygelse om rätta sättet
att använda sin skog. Det vore ungefär detsamma som om man
sade till åkerbrukaren, att han ovillkorligen skulle så ett visst antal
tunnor säd till frambringande af landets behof af spannmål
men icke mera, eller om man hindrade honom att sköta sin jord,
såsom han sjelf ville. Jag tror att på upplysningens bana kommer
man säkrast till det mål som åsyftas; detta är också den
väg, hvarpå man i sednare tider börjat att framgå och der man
redan skördat ganska många och vigtiga fördelar. Sålunda har
sedan år 1S12 en bättre hushållning med kronans skogar inträdt,
hvilket haft god efterföljd hos många skogsägare, hvarförutan flera
goda böcker i ämnet utgifvils. På Jernkontorets och några enskilde
personers bekostnad, har i Westmanland ett enskildt skogsinstitut
blifvit inrättadt, hvilket först förlädes vid Ferna bruk, men
sedermera flyttats till Westsura under Ramnäs bruk hörande egendom.
I början då detta institut anlades var det mänga af våra
s. k. upplyste män, som icke ville erkänna nyttan deraf; och allmogen
i främsta rummet sade att det vore något utländskt, som
icke passade för vårt fädernesland och att om det vid institutet
begagnade hushållningssätt öfverallt infördes, skulle våra skogar
snart för all framtid helt och hållet förstöras. Numera har likväl
denna inrättning vunnit det anseende att nästan enhvar större
skogsägare i orten skaffat sig en vid institutet undervisad skogsförvaltare
och dermed funnit sig belåten. Afkastningen utaf kol
har äfven deraf ökats, så att t. ex. på mark, der förut endast vanns
4 tunnor kol på tunnlandet, fås nu minst 6 tunnor. Till och med
allmogen i trakten har börjat följa exemplet. Det är på dessa
grunder jag anser alt bifall icke bör lemnäs till del väckta för
-
Den 15 December f. m.
211
slaget, alt genom en författning lägga band på vår skogstillverkning;
och om äfven den skildring Hr af Ström gjort öfver det
närvar, tillståndet med våra skogar olyckligtvis skulle vara sann,
oell om t. o. m. förhållandet med hvarje år blir allt värre och
värre, skola vi dock hoppas att upplysningen slutligen skall uttaga
sin rätt, samt uträtta flerfaldigt mera, än tvångsåtgärder och ingrepp
i den enskildta äganderätten någonsin kunnat verka.
Frih. Haab, Adam Christian: Jag kan icke låta den siste
värde talarens yttrande åtfölja den ifrågavar. motionen till vederbör.
Utsk. med mindre, än att jag beledsagar densamma med
några anmärkn:r. Han har nemi. framställt den ganska rikliga
satsen, att, i allmänhet all handel och näring trifvas bäst då någon
inskränkning deri icke göres och vill deraf draga den slutsats
alt äfven skogshushållningen bör vara fri från alla band. Jag vill
fästa lJlsk:s uppmärksamhet derå, att det är af högsta vigt, att den
närvar, tiden icke må så förfara med skogarne att ju icke all hushållning,
näring och bandel med dem upphöra några decennier
härefter och ehuru jag visserligen delar den åsigt all näringarna
i allmänhet ej böra hindras med prohibitiver, anser jag dock denna
princip ej fullt tillämplig i fråga om hushållningen med rikets
skogar, alldenstund en allmän misshushållning med dem skadar
våra efterkommande, och träder deras rättigheter för nära. Genom
skogens uthuggning, dä ingen omsorg nedlägges pä dess återväxt,
kunna hela provinser snart nog blifva om ej förstörda, åtminstone
betydligt nedsatta i värde, hvarigenom hela riket lider.
För det närvar, utgöra skogarne en icke obetydlig del af landets
rikedom, och såsom bevis derpå tillåter jag mig nämna, alt sistl.
års export af skogsvaror, som likväl öfversteg med nära 50 proc.
de föreg:de qvinqvenniernas utskeppning, uppgick om jag rätt
minnes lill öfver 750,000 tolfter af plank och bräder, utom alla
andra skogsprodukter. Talaren har vidare yttrat, att man på upplysningens
väg skulle säkrast vinna målet, eller en ändamälsenligare
skogshushållning, äfvensom han till stöd för sina åsigter åberopat
den omständigheten, att skogsinstitut blifvit i sednare tider
inrättade och uppgifvit den fördelaktiga verkan af samma inslituter.
Jag erkänner visserligen alt på åtskilliga egendomar har
verkan af dessa institut varit ganska förmånlig, men hvartill tjenar
upplysning om bästa och rationelasle sättet alt värda skogarne, om,
medan denna sprides, skogarne blifva förstörde. Upplysningen bestrider
i alla fall ej den kända saken att om skogar uthuggas och
förvandlas lill kapital, ger delta kapital större ränta än den inkomst,
som årligen kunnat af skogarne påräknas. Talaren har gjort en jemförelse
emellan landthushållning i allmänhet och skogshushållning,
och påstått det vara lika orimligt att föreskrifva huru med skogarna
skall hushållas, som att föreskrifva huru mycket af jorden årligen
skallsås; men häremot får jag anmärka, att om man misshushällar
med en åker, så kan skadan häraf hjelpas under loppet af några
få år, hvaremot skadan å skogen genom misshushållning icke botas
under mindre än 80 å 100 år. Då det för landet är afhög
14*
-
212
Den 15 December f. m.
sta vigt att väl vårda sina skogstillgångar, som äro vigtiga för den
allmänna hushållningen, vigtiga för vår jernhandtering, och vigtiga
för vår export, kan jag icke annat än tillstyrka bifall åt Hr
af Ströms motion.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Då jag till cn början
anhåller att fä förena mig med Hr von Stockenström, torde det
äfven tillåtas mig att fä angifva de orsaker, hvarföre jag icke kan
dela Frih. Raabs åsigler i ämnet. Det kan ju icke nekas, att det
vore föga konseqvent att stifta nya inskränkande lagar för skogshushållningen,
då man vill hafva fullkomlig frihet i de öfriga näringarna
och medgifvas måste, att hufvudsakligast bergsbruken äro
i behof af skogarne. Den omständighet Frih. Raab omnämnt, i
afseende på exporten af skogsprodukter, förringar ingalunda verkan
af min sats, enär utskeppningen varit föranledd af tillfälligt
högt stegrade priser, dessutom hafva de större timmerträden icke
kunnat användas till kolning och hellre än låta dem ruttna på
roten, tror jag del varit förenligt med en klok hushållning att
utskeppa dem. Visserligen har mången totalt nedhuggit sina skogar,
men detta är partiell och inträffar icke ofta. Frih. Raab bar
yttrat, att det vore stor skillnad emellan landtbruk och skogshushållning,
derföre alt vanskötsel af ett landtbruk inverkar menligt
endast några år, hvaremot en nedhuggen skog icke förr ån efter
100 år hinner återuppväxa. Häremot tror jag att den anmärkn.
med mycket skäl kan göras, att det finnes icke allenast skogar,
der återväxten sker på mycket kortare tid, utan äfven sådane, som
då man anlitar dem utvisa att misshushållning med dem ägt rum
just derföre, att de icke förr blifvit anlitade, helst det visat sig
alt nästan hvart 3(>4:de träd ruttnat på roten och varit således
oanvändbart till kolning och sågning. För min del önskar jag att
denna likasom hvarje annan näringsgren må lemnäs så fri som
möjligt och är öfverlygad derom, att hvar och en sköter sä sina
skogar, att deraf icke årligen mera nedhugges än behofvet oundgängligen
krafvel' och som kan vara förenligt med återväxten.
Hr von Engeström, Jonas Fredr. Mathias: Den
sympati de åsigter, Hr af Ströms motion att inskränka skogsägares
rätt öfver sin egendom, vid förllutne landtbruksmöte lyckades
tillvinna sig, jemte det understöd Frih. Raab nu lemnat ifrågavar.
motion, föranleder mig att uttala min deremot stridande
öfvertygelse.
Det synes mig ett våld å äganderätt att stifta lagar som ingripa
i enskildes dispositionsrätt öfver sin egendom. Med antagande
häraf kan ingen föregifven nylla förvandla våld till rätt och sett
från hvilken synpunkt som helst böra lagar i sådan anda aldrig
stiftas.
Jag har hört invändas att det blir för sent att hushålla med
skogen sedan skogen är slut. Detta synes visserligen sant, men
å andra sidan lärer ej bestridas, att det ej lönar mödan hushålla
med det som saknar allt värde, hvilket på många orter kan sägas
vara förhållandet med skogen, då den ej kan realiseras til!
Den 15 December f. m.
213
den på densamma nedlagda arbetskostnad. Att under sådana förhållanden
ålägga den ena provinsens innevånare en dyr skogsförvaltning
under förutsättning alt en annan provins framdeles
möjligen kan behöfva denna skog, synes mig temligen obilligt.
Deremot vore otvifvelaktig! af nytta, om, der skog linnes,
tillfälle gåfves alt inhemta huru skog ändamålsenligast kunde vårdas
och med största fördel begagnas, utan att genom lagar föreskrifva
hvarken det ena eller det andra. I samma mån skogen
på sådant sätt visade sig vinstgifvande, skulle otvifvclaktigt en
bättre hushållning dermed börja, och ändamålet med Hr af Ströms
motion ulan våldsamma medel vinnas.
Om jag emellertid vill tänka mig möjligheten af att denna
motion skulle leda till det dermed afsedda mål, inskränkning af
den hittills fredlysta äganderätten, sä synes mig stalsmaktcrnes
första pligt vara, alt, på samma gång de inskränka ägarens nyttjanderätt
af sin egendom, äfven på kraftigare sätt än för närvar,
inskränka andras begagnande af samma egendom, hvilket aldrig
kan ske annorlunda än genom skogsåverkan klassifikation på sitt
rälta ställe, d. v. s. såsom tjufnad.
Frih. Raab: 1 anledn. deraf att de 2:ne sista talarne ansett
det vara ett ingrepp i äganderätten att försöka afböja skogarncs
totala förstöring, får jag fästa uppmärksamheten derå, att, om en
person misshushållar med sin egendom, hans arfvingar äga rätt
att sätta honom under förmyndare. Jag hemställer om icke, då
en person vanvårdar sin skog, han med samma skäl må ställas
under uppsigt som hindrar honom anticipera på de rättigheter,
som efterkommande äga af vår samtid. Hvad Frih. Stedingk anfört
i fråga om begagnandet af de fullvuxna skogarne, utvisar endast,
att Frih:n icke tagit kännedom om Hr af Ströms motion,
som blott åsyftar att förhindra total uthuggning af icke fullmogen
skog, och må detta utgöra ett genmäle å hvad Frihm i del afseendet
yttrat.
Hr Dalman, Joh. Gust. Georg: Jag, som i flera år varit
landtbrukare och derunder erfarit huru med skogarna i landet förfares,
vill blott nämna den omständigheten, att så länge vi hafva en
lag, som gör all hushållning med skogarne omöjlig, jag menar
skillesstadgan, inser jag icke att någon ny lag i detta ämne är
af behofvet påkallad. Jag vill såsom ex. på skogsförödelsen i
följd af skiftessladgan nämna, hurusom å ett hemman med ganska
knapp skogstillgång 600 träd nedhöggos för att, till följd af
verkstäldt laga skifte, gifvas såsom ersättning till öfrige delägarne i
skifteslaget. Jag skulle derföre tro, att det är bättre att rälta felaktigheterna
i de nu gällande lagarne, än att stifta nya med bibehållande
af samma felaktigheter.
Anmältes och emottogs på vanligt sätt en af Konungens
rådgifvare, chefen för finans-dep:tet m. m. Hr Sven Abr. Munthe,
som å K. M:s höga vägnar atlemnade 18 Dess nåd. propos.r och
skrifvelse!'.
214
Den 15 December f. m.
Hr Rosenblad, Bernhard: För tillämpningen af ekonomiska
grundsatser är den allmänna regeln gällande, att ehuru
lämplige de än i allmänhet kunna vara, fall dock gifvas, der ett
afvikande från dem är nödvändigt. Så är det äfven med den
allmänna satsen alt all äganderätt hör lemnäs i helgd och skyddas
mot allt förnärmande. Hvar och en länkande lärer likväl
icke kunna bestrida, att i vissa fall det enskilda bästa klöfver
en afvikelse frän äfven denna grundsats, ty enligt densamma
strängt tillämpad, skulle t. ex. någon statens tillsyn öfver grufvors
bearbetning icke erfordras, men, så vidt jag vet, finnes inom
den civiliserade verlden icke något land, der man icke erkänt behofvet
att, genom allmän lagstiftning för grufvors bearbetning,
söka förhindra det icke oförstånd eller ögonblicklig snikenhet uppoffrar
en hel framtid. Sä har förhållandet till en del varit med
grufvorna inom vårt land och jemväl skogarne. Den som tagit
kännedom om naturförhållanden jemväl i andra länder, der likartade
lokala förhållanden existera, skall svårligen kunna bestrida,
att dessa skogar ursprungligen icke uppvuxit under nuvar. klimatiska
förhållanden och, om man nu later tanklösheten obehindradt
utrota skogarne, skola vära vintrar göra möjligheten för skogarnes
återväxt högst problematisk. Pä sanningen häraf hafva vi ett
bedröfligt exempel från Norrige; der har under danska tiden några
inskränkande författningar funnits hvarken i afseende på bergsbruket
eller i afseende på skogsförvaltningen, hvilket haft till följd
att, då landets rika koppargrufva, Rörås, under Christian IV:s regering
upptogs, tillilades utan urskilning den grufvan närmast
omgifvande skogen och numera finnes i närheten af grufvan icke
något träd af åtminstone gröfre dimensioner. Afven i vårt land
har erfarenheten visat, att hushållningen med skogarna varit lika
beskaffad, i hvilket hänseende jag hänvisar till Tönsö grufvor i
öster Dalarne, der man huggit bort de träd, som kunnat gifva
skydd mot fjellvindarne. Alla bemödanden och kostnader, för att
i trakten af Rörås kopparverk bringa skogen till återväxt hafva
varit förgäfves och med den största kostnad hafva kopparhyttorna
måst flyttas till aflägsnare orter från grufvan för att erhålla ymnigare
tillgäng på kol och det har t. o. m. varit fråga om att
förlägga hyttorna inom Svenska gränsen. Misshushållning med
skogarne har nästan ägt rum öfver hela vårt land, och jag anser
derföre en lag böra mellankomma till förhindrande af skogarnes
totala utödande, hvilket inom de norra otterne, lill men för vår
bergshandtering derstädes, synes vara att befara. Der har, likasom
pä många andra ställen, den oordning i skogshushållningen
insmugit sig, till följd af Carl IX:s lagar ora skogshushållningen,
att man försäljer pä 50 år nyltjanderätten till skogstrakter, der
köparen under de bestämda åren äger att skogen afverka och
alt på detta sätt, när icke äganderätten lill den försålda marken
åtföljer köpet, all skog skall förstöras, är otvifvelaktig!. Jag vill
hoppas, att uti de södra orterne, der man nedhugger och säljer
skog utan all beräkning, i en framtid, om ock i en aflägsen framtid,
de qvarlemnade kala backarna skola blifva med skog återbeväxte.
Dea 15 December f. m.
215
Frih. von Stedingk: Frih. Raab har yttrat, att jag icke skall
hafva tagit reda på Hr af Ströms ifrågavar. motion, om hvilken jag
likväl gjort mig fullständigt underrättad och hvarförutan jag sannolikt
icke yttrat mig i frågan. Jag har nemi. af motionen inheralat,
att man medelst fröplantering velat bringa skogarne lill återväxt;
Jag hemställer likväl till Eder, mina Hrr! huruvida en ändamålsenlig
lag kan stiftas utan deri intagen föreskrift om erforderlige
kontroller. Frih. Raab har vidare erinrat, alt den, som misshushålla'
med sin skog, är i samma förhållande som den, hvilken
vanvårdar sin egendom och derföre blir stäld under förmyndare;
denna jemförelse är dock icke här lämplig, ty, ehuru det är ganska
riktigt, alt den som missvärdar sin egendom ställes under
förmyndarevård, är det likväl hvarken klokt eller användbart att
för misshushållning med skog blifva ställd under statens förmynderskap.
Jag fortsätter derföre milt påstående, att skogshushållningen
endast tillskyndar bergsbruken någon egentlig fördel och
hemställer hvartill det skall tjena att antaga en sådan som den
föreslagna författningen under en lid, man tillåtit en fullkomlig
fri kolhandel. Jag fruktar att många bruksägare skola hindras
från all reveny af deras egendom, dä de icke alltid numera hafva
samma lätthet få köpa kol, som tillförene varit förhållandet;
ergo pä många ställen nödgas anlita sina skogar till brädsågning.
Härförutan vill jag hafva anmärkt, att, om ett större träd, som
med sina grenar skyler en betydlig omkrets af jorden, borthugges,
en ganska vacker kolskog efter 50 å 60 års förlopp uppväxer, der
det borthugna trädet förut fanns.
Jag anser således att då man gifvet kan antaga, alt det skulle
blifva alldeles för kostsamt och utan ändamål, alt kola af timmerträd,
är det vida bättre att borthugga dessa träd för alt i en
framtid förskaffa sig bättre kolskog.
Hr Åkerman, Fredr.: Jag tror, att det skulle föra oss
allt för långt, om vi nu skulle ingå i en diskussion, huruvida det
vore nyttigt eller icke att införa en fullkomlig frihet i skogshushållningen
och näringarna i allmänhet. Hvad skogshushållningen
angar, så skulle jag eljest villja instämma i Hr Rosenblads yttrande.
Jag har begärt ordet, endast för att få ytterligare påminna
om hvad jag yttrade, då Hr af Ström uppläste sin ifrågavar. motion,
eller att man må meddela hvad föreskrifter som helst i afseende
på skogsvården, får man dock hvarken dessa eller dem som redan
finnas tillämpade, såvida man icke derjemte utlänker medel lill
kontroller derföre, alt de efterlefvas, utan kan man i annat fall
vara fullkomligt förvissad derom, alt den frihet kommer att i verkligheten
existera, hvilken Frih. Stedingk och Hr von Stockenström
förordat. Äfven jag har i min ringa mån bidragit till inrättande
af det skogsinstitut, som Hr von Stockenström omnämnde, och jag
hoppas att det i framtiden skall medföra önskad verkan. Hvad
åter beträffar den af nyssnämnde talare yttrade förhoppning om
verkningarne af upplysnings spridande i afseende på skogshushållningar,
så får jag, med vitsordande af Hr Rosenblads uppgift om
förhållandet med skogarne i de norra orterne, erinra, alt innan
Den 15 December f. m.
upplysning om eu ändamålsenlig skogshushållning hinner spridas
till allmogen i dessa orter, blir man säkert nödsakad tillämpa det
gamla ordspråket, att medan gräset växer dör kon.
Frih. Cederström, Jakob: Det lärer icke kunna tvistas
om den gamla grundsatsen att lagstiftning för enskild egendom,
bör så litet som möjligt inskränka äganderätten; men beträffande
samfälligheter, är det lagstiftarens oeftergitliga pligt att tillse,
det sådana föreskrifter blifva gällande, att delägarne uti dylika
samfälligheter förhindras att förnärma hvarandras äganderätt. Det
är således helt klart, att alla samfäldta skogar, de må tillhöra
hemman af hvad natur som helst eller upplåtne till hemmanens
begagnande, böra behandlas såsom Kronans skogar. Likaledes skall
lagstiftaren tillse hvad som erfordras för Kronans bästa eller i
fråga om skogarne å kungsgårdar m. m. Öfverallt sådant bör
lagstiftaren reglera hushållningen, men ock stadna dervid, och icke
utsträcka sig lill hushållningen å afvillrade skogar i allmänhet.
Jag förenar mig med Hr af Ström, och anhåller att detta mitt
yttrande mätte fä åtfölja remissen lill Utsk.
Hr af Grubbens, Nils Wilh.: Jag anhåller att fä helt
och hållet instämma uti hvad Hr von Stockenström nyss anförde
och för öfrigt, i anlcdn. af Hr af Ströms motion, äran fästa det
vederbör. Utsk:s uppmärksamhet derpå, att ifråga om skogsplantering
kunde mycket vinnas om man här, (såsom förhållandet
är i vissa delar af Tyskland) stiftade en lag, som stadgade att
hvarje mantalsskrifven yngling på landet, skulle vid inträde i äktenskap
vara skyldig att, innan lysning finge honom beviljas, inför
vederbör, styrka: att han planterat 20 å 30 träd, ty inom
50 år voro dessa fullt uppväxta och ingen fara för handen af
vedbrist.
Remitterades till Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskm.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Hammarbergs,
Carl Axel, d. 11 dennes på bordet lagda motion, ang:de utmätningars
verkställande af länsmännen, på desses eget ansvar.
Föredrogs och remitterades till Ridd.Utsk. Frih. von Sted
ingks, Styrbjörn, d. 11 dennes på bordet lagda motion,
ang:de stadgande af böter för den ledamot af R. o. Ad., som
förfallolöst uteblifver vid Bänkm:s-val.
Föredrogs Hr Hedehstjernas, Wilh., d. 11 dennes
på bordet lagda motion om upphäfvande af det i K. cirkulärbrefvet
d. 7 Juli 1841, meddeldta stadgande, ronde fångars transporterande.
Frih. Cederström, Jakob: Jag ber att först fä fästa mig
vid en punkt i denna motion, nemi. den följande: ”Detta stadgande
har dock ej beredt allmogen eller de skjutsskyldige annat
än en indirekt förmån, nemi, minskning i skjutsen, men deremot
Den 15 D e c b m b e r f. ni.
217
en betydlig och ej motsvarig tillökning i Statens utgifter, lill
hvilken äfven de skjnlsskyldige lemna bidrag samt tillfälle för
dem, som till länshäktet införpassa bötesdömda eller andra fångar,
att pä egne eller legde hästar förtjena tredubbla skjutspenningar.
” Denna anmärkn. om embelsmyndigheters tilltag på sidan
om lag hörer icke till dem som kunna komma under R, Sl:s
pröfning; sjelfva frågan har afseende på ett stadgande uti K.
cirkuläret d. 7 Juli 1841, och förefaller mig ganska besynnerlig,
yttrad af en landssekreterare. Domare eller embetsmyndigheter,
som afsända fångar, skola också lemna åt fångbevakningen en
förpassning, som tydligt och klart innehåller alla de persotter, som
skola transporteras, samt vägen de skola forslas. Jag kan icke
tro alt det finnes någon domare i Sverige, som skulle vilja försöka,
på det sätt Ilr Hedenstjerna uppgifvit, förskaffa sig en förtjenst
på Statens bekostnad. Motionären har vidare ordat om de
missbruk, sora i detta afseende kunnat äga rum genom användande
af egna hästar i st. f. gästgifvarskjuts. R. o. Ad. torde
finna att denna del af motionen icke heller är af beskaffenhet
att blifva föremål för R. St:s eller deras Utsk:s pröfning. Deremot
förefaller det mig tydligt, att arrestanter sä väl som andra,
synnerligen ransakningsfångar, kunna i fråga om skjuts sältas i
samma kathegori som resande i allmänhet, och således på dem
tillämpas föreskrifterne i gästgifveristadgan, i så målto alt fånggevaldiger,
fjerdingsman eller hvilken som helst, som i egenskap
af bevakning åtföljer fångtransport, kunde färdas ridande eller erlägga
gångpenningar åt den skjutsande, och sådant är enligt 1841
års författning. Annat förhållande är icke lagligt, och borde aldrig
komma i fråga; och i händelse vederbör., som hafva uppsigt
öfver fängforslingen inom Skaraborgs län, ville tillse alt ordentliga
fångförpassningar blifva af embetsmyndigheterne i orten utfärdade,
så skulle den klagan, som nu i detta hänseende lärer
äga rum, icke vidare förspörjas. Då behöfdes icke någon ändring,
ännu mindre något upphäfvande af K. cirkuläret af år 1841,
hvarigenom följden blefve att fånggevaldiger skulle anses berättigad
att, emot hvad nu är tillåtet, låta lieie fångar färdas efter
en häst, än sorn för resande i allmänhet är tillåtet. Orsaken
hvarföre koslnaderne på sednare åren ökats, kommer naturligtvis
deraf, att fångarnes antal betydligen ökats. Jag tillstyrker att
LagUtsk. måtte afstå motionen ifall den blifver dit remitterad.
Hr Wästfelt, Nils: Jag har icke begärt ordet för alt besvara
hvad Frih. Cederström anfört mot Hr Hedensljernas motion.
Jag förenar mig tvärtom i Frilens yttrade mening, att det är K:s
13ef:des pligt alt tillse, det skjutsräkningar uppgöras i enlighet
med verkliga förhållandet. Det är möjligt att inom Skaraborgs
län sådana händelser inträffat, sora gifvit anledn. lill den nu ifrägavar.
motionen. Om man föreställer sig, att från en stad
2:ue fångar afsändas med skjuls till länshäktet, sä bör dervid så
tillgå, alt de åtföljas af kronofjerdingsman eller kronorättare från
den ene lill den audre, men sä händer icke alltid, ulan en borg
-
218
Den 15 December f. m.
mästare accordcrar nied någon annan person, alt lian skall föra
fångarna ända fram till länshäktet för den eller den penningen.
Om nu 2:ne fångar skola afsändas, för hvilka 2 hästar erfordrades,
och man kunde sluta accord om en rund summa å 4 r:dr
h:co för 7 mils skjuts, hvartill personer kunna finnas benägna
derigenom att fångarna forslas tillsammans efter en häst och
entreprenören sjelf gär bredvid och detta går i sakta mak; så befinnes
likväl nu, all för dessa 7 mil utgör skjutspenningarna fram
lill länshäktet 7 r:dr b:co, och sedan skall den skjutsande hafva
ersättning för sin resa tillbaka, som belöper sig till 3^ r:drb:co,
hvadan hela skjutskoslnaden uppgår till 10^ r:dr, som Staten får
betala, ehuru den verkliga kostnaden endast utgjort 4 r:dr. Det
är sådana missbruk motionären velat genom sin motion förekomma.
Jag får dä säga, att om en landssekret. trott sig äga anledn.
alt misstänka underslef i det afseendet, hade han bort efterse oell
granska, huruvida den ingifna skjutsräkningen öfverensstämde med
verkliga förhållandet.
Remitterades till Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskm.
Hr Rosenblad, Bernh., uppläste följande motioner:
1.
Under de 16 år jag haft det förtroendet att vara bankofullmäktig,
har jag ägt tillfälle att på nära håll följa bankoslatens
embetsgöromäl. Jemte det, att det är en pligt för mig, att härvid
vitsorda den redlighet, redbarhet, ordning och trägna arbetsamhet,
som i allmänhet utmärkt denna tjenstemanna-corps, och
som utgör hufvudsakligaste säkerheten vid dessa så stora penningesummor,
under en invecklad rörelse, omfattande förvaltning —
ty alla kontroller äga en gräns — så anser jag för en mig åliggande
helig skyldighet, att fästa R. St:s uppmärksamhet på den
lägre bankostatens bekymmersamma ställning.
Genom den nya organisation af det egentliga bankoverket,
som vidtogs emellan riksdagarne 1834 och 1835 samt 1840 och
1841 och vid den sistnämnda stadfästades, lyckades man att kunna
nedsätta antalet af bankens tjenstemän, konstidkarne icke inberäknade,
från 126 lill 5)4 eller med 32 personer, hvarförutan 15
extralöner indrogos, och detta ehuru göromålen genom tillkomsten
af nya rörelsegrenar och de gamlas tilltagande betydligen
ökades. Vid sednasle riksdag indrogs ytterligare en kommissariebeställning,
d. v. s. inalles hafva 48 lönta platser indragits.
Men denna indragning har hufvudsakligen drabbat de begge
lägsta tjenstegraderna, i den 3:dje minskades personalen från 45
till 28 och i den 4:de från 39 till 26.
R. St. beviljade väl högsta tjenstegraden en temligen betydlig
löneförhöjning, så att de 10 äldste kommissarierne erhöllo
2000 r:dr i lön och de öfrige 1600 r:dr, utom ett arfvode af
200 r:dr för hvardera af afdelnings-cheferne, en löneförhöjning
som dock i förhållande till embetsbefattningen och dermed åtföl
-
Den 15 December f. m.
219
jamie ansvar, t. ex. kassavården, icke var för stor. Men de lägre
gradernes löner lilefvo icke i samma förhållande förbättrade.
2:dra och 4:de (kamrerare- och kontorsskrifvare-) graderne erhöllo
väl ungefär samma lön sorn beslås motsvarande befattningar inom
Statens verk, dock utan den spanmålsförhöjning och den sporlelinkomst
som åtfölja de fleste af dessa. Men särdeles blef den
3:dje eller bokhållaregraden vanlottad. Lönen blef endast bestämd
till 700 r:dr (under det att motsvarande embetsgrad inora
Statens verk har 800 r:dr, lill dels med spanmålsförhöjning) och
bland 28 tjenstemän, som skulle bestrida de göromål 45 förut
verkställt, erhöllo endast 10 ett särskildt arfvode af 100 r:dr för
trägen tjenstebefattning. Följden var ock att inom denna tjenStegrad
ensamt, blef ingen sammanräknad löne-inkomst, särskildta
arfvedel inberäknad, så hög, som den största som förut inom graden
fanns.
Men äfven i andra hänseenden har denna tjenstegrads ställning
i hög grad försämrats. I äldre tider kunde en tjensteman
derstädes med någorlunda säkerhet påräkna, att i sin tur avancera,
och äfven, om han så önskade och lefde så länge, att uppnå
kommissariegraden med åtföljande löneförmåner. Nu är förhållandet
helt olika. Med de nya befordringsgrunderna i banken,
der till de högre platserne den utmärklare skickligheten har företrädet
framför ancienniteten, och till hvars uppnående kanslivana
och juridiska examensbetyg öppna många genvägar, är det mera
svårt för den som går de vanliga graderne igenom att uppnå
den högsta tjenstegraden. Af 7 befordringar inom denna, sedan
1841, hafva 4 erhållits af personer, som hoppat öfver bokhållaregraden.
Förhållandet är detsamma med de tjenstebefattningar inom
2:dra (kamrerare-)graden, som egentligen afse kausligöromål.
Det är således endast de egentliga kamrerare- och kassörs-beställningarne,
till hvilka en bokhållare kan hoppas befordran, och till
de sistnämnda fordras en särskilt fallenhet, sora hindrar de Heste
alt i saknad af denna fallenhet, kunna söka dem. Följden af
dessa förhållanden är, att för största delen af bankens tjenstemannapersonal,
är efter 12, 13, 14 års lönlös extraordinarie tid
och genomvandrandet af kontorsskrifvare-graden, uppnåendet af
bokhällaregraden med dess 700 r:dr lön och för en tredjedel 100
r:dr arfvode vid kanske 40 års ålder och deröfver, det högsta de
för hela sin tjenstebana kunna vänta, och det är likväl desse, som
förrätta det mesta arbetet inom banken.
Det är visserligen sannt, alt de stundom äfven kunna innehafva
en annan tjenst i annat verk. Men då de fleste äro sysselsatte
i banken från kl. 9 f. m. till 3 e. m., är del svårt för
dem all finna en annan beställning, som med deras tjenst i banken
kan förenas, och för alla är arbetet i så rågad t mätt tillmätt,
att tillkomsten af annat arbete erfordrar en öfveransträngning.
Också finnas troligen få verk der så mycket arbetas som i
banken och mången af dess mindre vällottade tjenstemän, som
för sin utkomst måste åtaga sig flere uppdrag, böljar sitt arbete
220
Den 15 December f. m.
kl. 5 om morgnarne oell slutar det efter korta afbrott sent om
aftnarne.
Det är för denna flitiga, illa lottade, i sin oberaärklhet af
R. St:s uppmärksamhet oell välvilja dock väl förtjenta del af bankens
Ijenstemanna-corps, som jag vågar göra anspråk på deras
rättvisa och billighet, dä jag föreslår:
”Alt lönen för de 2:nc äldste tjenstemännen inom 3:djc eller
bokhållare-tjenstegraden i banken mätte förhöjas till 1000 r:dr
b:co och för de öfrige till 800 r:dr b:co.”
2.
I ett så stort penningeverk, som R. St:s bank, der dagens
penninge-orasättning stundom kan omfatta millioner, är kassa-afdelnigen
naturligtvis den vigtigaste. Också är den ordning der
införd, att för hvarje dag upprättas en ordentligt reviderad afslutning,
innan chefen och kamreraren lemna banken. I följd häraf
äro dessa begge befattningar, särdeles den förstnämnde, bland
de mest maktpåliggande i banken, ty på den ingen dag slappade
noggrannhet, hvarmed de bestridas, hvilar hela säkerheten af
kassarörelsen. Och när dessa platser blifva lediga, är det alltid
svårt, att finna någon bland dem, som kunna dertill äga skicklighet
och förtroende, hvilken vill söka tjenster, förenande så oafbrutet
arbete med en så stor ansvarighet. Dock äger chefen,
utom 300 r:dr i missräkningspenningar, icke större arfvode för
sitt chefskap än de andra cheferne och hans kommissarielön beror
af hans ålder i graden. Men ännu mera vanlottad är kamreraren.
Utom sin lön 1200 r:dr, lika med öfrige kamrerare,
hvaraf de i deposilrs-afdelningen med vida mindre göromål och
ansvar, kunna påräkna betydliga sportler, har han endast 200
r:dr för trägen tjenstgöring. Vid si$,ta riksdag föreslog jag för
denne tjensteman en förhöjning af arfvode! till 300 r:dr och derjemte
300 r:dr i missräkningspenningar, men R. St. beviljade endast
personelt, åt dåvar. nu mera befordrade innehafvare ett arfvode
af 400 r:dr, som således nu upphört. Men då kamreraren
lika med kassa-chefen är ansvarig för dagskassan, som under hela
expeditionstiden underhåller jemna vexlingar med kassörerne,
under hvilka lätt missräkningar och misstag af sedelbundtar kunna
ske, som icke alltid upptäckas medan de kunna rättas, fordra
behof och billighet alt kassakamreraren erhåller missräkningspeuningar
i likhet med chefen.
Då grund af alla dessa förhållanden får jag vördsamt föreslå:
”att chefsarfvodet för chefen för kassa-afdelningen förhöjes från
200 till 300 r:dr b:co,” och
”alt arfvodet för trägen tjenstgöring för kamreraren vid kassaafdelningen
förhöjes från 200 till 300 r:dr b:co och att till denne
tjensteman (eller den hans tjenst förrättar) anslås 300 r:dr i
missräkningspenningar.”
Kassörsbefattningarne, genom hvilka all vexling, samt största
delen af all insättning och utbetalning af penningar i bunken går,
äro likaledes bland de mest maktpåliggande och ansvarsfulla. Med
Den 15 December f. m.
221
det sammanträngande af folk, sorn ofia äger nim, dels ulan, dels
med stundom vilseledande vexlings- eller insättningsnoter, och den
mängd sedelvalörer, till större delen i brutna tal, hvilken nu finnes,
kunna förluster vid vexling ej undvikas, och det kan anses
såsom en särskilt lycka, om äfven den skickligaste och uppmärksammaste
kassör vid årets slut äger någon behållning af de honom
anslagna missräkningspenningar 500 r:dr. Lika ofta räcka de
icke till. Utom dessa äger en sådan tjensteman endast 1200 r:dr i
lön och 100 r:dr i arfvode, d. v. s. hans säkra inkomst är endast
1300 r:dr b:co. Men han äger att emottaga för bankens räkning
under expeditionstiden penningesummor till hvad belopp
som helst, och hans derföre ulgifna (jvittenser eller attester äga
för banken förbindande kraft, endast de förses med en kontrollerande
bokhållares påskrift, hvilken ej kan nekas. Likaledes äger
han för dagens rörelse att utfordra de penningebelopp, som för
densamma pröfvas nödiga. Visserligen är han skyldig, alt vid
expeditionstidens slut (kl. emellan 2 och 3 e. m.) göra reda för
dagens rörelse och aflemna sin behållning, men svårligen kunde
det förekommas, att han dessförinnan möjligen kunde med större
penningesummor afvika. En vigtig kontroll, som af ingen annan
kan ersättas, ligger således i redbarhelcn hos de män, som söka
och erhålla kassörstjensterne, men då fordra både billighet och
omtanka, alt man i säker löneinkomst lemnar en tjensteman med
så mycket förtroende och så stor ansvarighet tillfälle till en tarflig
utkomst.
På dessa grunder får jag föreslå:
”alt det för hvarje af bankens kassörer bestämda arfvode för
trägen tjenstebefattning förhöjes frän 100 till 300 r:dr b:co.
Den sammanräknade förhöjning, jag här föreslagit för tjenstemännen
vid bankens kassa-afdelning, på hvilka i så hufvudsaklig
mån säkerheten af bankens rörelse beror, utgör 1900 r:dr
b:co, hvaraf 400 r:dr förut personell utgått. Hela denna förhöjning
kan i framtiden ersättas genom indragning af en kassörsbeställning,
men delta låter dock icke verkställa sig under de första
åren efter införandet af ett nytt myntsystem, då 3:ne på en
gäng i bankens dagliga rörelse gående mynt med olika värde (specie,
banko och riksgäld) med dubbla sedeluppsättningar, den ena
å brutna valörer, måste i hög grad både öka kassörernes arbete
och underlätta de misstag, som kunna ådraga dem förluster.
3.
En vigtig befattning är bankens sedelgravörs- eller den s. k.
stereolyperingsföreståndarens. För densamma fordras icke endast
en stor pröfvad skicklighet utan ock en redbarhet, som
tillåter ett stort förtroende, ty icke endast mäste åt honom anförtros
en högst dyrbar hemlighet, sättet att tillverka bankens sedlar,
utan ock ofta åt hans vård och ansvar eli betydligt värde i
färdiga sedlar. Icke kan med säkerhet detta vigtiga förtroende
uppdragas åt hvar och en, som framträder med de egna anspråkens
storhet, såsom enda borgen för uppfyllandet af så val den
222
Den 15 December f. m.
ena sora den andra af dessa fordringar. Men då är det ock vigligt,
att, för fall af denna tjenstebefattnings uppkommande ledighet,
vara i tid beredd på uppdragandet af någon med dessa egenskaper,
åt hvilken den kunde anförtros. Engelska banken, hvilken
dock inom London ett större antal af verldens mest öfvade
gravörer står tillbuds, underhåller 18 egne gravörer, de yngre
uppdragne på dess bekostnad.
Med anledn. af här anförda skäl, får jag föreslå:
”alt på R. St:s bankostat måtte uppföras ett anslag af 400 r:dr
b:co för en gravörselev, alt kunna af fullmäktige efter förslag af
stereotyperingsföreståndaren tilldelas någon yngling med vitsordade
anlag för denna konst och betyg om redbarhet och ordningssinne.
4.
Enär RiksStms ombud i Direkt:ne öfver lånekonloren vanligen
derjemte innehafva tjenstebefattningar eller borgerliga yrken, som
upplaga deras mesta tid och sålunda banko-ombudet inom dessa
direkt:r är att betrakta såsom den ende tjenstemannen, åligger
honom samma tillsyn öfver ärendenas gång och vård, som cheferne
för bankens afdelningar, hvilka äro kommissarier, men
banko-ombudens befattning är så mycket mera maktpåliggande
som ingen öfverstyrelse på stället finnes. Men innehafvandet af
detta vigtiga uppdrag — om förtroendet än bibehålies aldrig så
länge — gifvet' ingen rätt lill någon tjenstegrad eller tur inom
banken, eller någon trygghet för framtida embetsställning inom
banken. Förordnandet kan när som helst upphöra, likasom en
kommissarie kan förflyttas från den afdelning, der han blifvit anställd.
Men härvid äger den betydliga skillnad rum, att den sistnämnde
alltid bibehåller sin kommissariegrad med lön och tur
till högre lön, om han ej redan innehafver denna, under det att
för ett banko-ombud, hvars befattning är vida vigtigare än en biträdande
kommissaries, alldeles ingen motsvarande förmån äger
rum. Sålunda skulle t. ex. närvar, banko-ombud, som i dels 14,
dels 13 år bestridt dessa vigtiga befattningar, i händelse de skulle
återkallas, befinna sig lågt nere i 3:dje eller bokhållaregraden,
under det att vida yngre tjenstemän blifvit befordrade till de begge
högsta graderne, på grund af ägande högre skicklighet eller
kanslivana och juridiska insigter, egenskaper som dock måste förutsättas
hos personer, som kunna erhålla det vigtiga förtroendet
att vara banko-omlmd.
Då detta förhållande ej annat kan än i längden verka menligt,
får jag föreslå:
Att det banko-ombud, som i 6 år utan att återkallas innehaft
detta uppdrag, berättigas till erhållande af kamererare-fullmakt,
så vida han icke redan innehafver denna eller högre grad,
med rätt att om han från sitt banko-ombudsskap återkallas, tillgodonjuta
kamererarelön, dock med skyldighet att tjenstebefattning
inom denna grad emottaga eller förrätta, när bankens öfverstyrelse
honom sådan upprager; samt
Den 15 December f. m.
223
att banko-ombud, som i 12 år inneluift detta uppdrag, utan
att återkallas, berättigas till erhållande af kommissarie-fullmakt,
med rättighet till åtnjutande af kommissarie-lön, om lian frän
sitt banko-ombudsskap återkallas, dock med skyldighet att inträda
i tjenstgöring inom den afdelning för bankoverkel, bankens öfverstyrelse
bestämmer.
I afseende på den egentliga tjenstemanna-corpsen vid lånekontoren,
torde en lönejemkning vara erforderlig, fastän förhållandena
i flere hänseenden icke 9ro alldeles desamma som rid
banko-diskonten. I saknad af en fullständig närmare specialkännedom,
inskränker jag mig dock lill att endast med erinran
af den erfarenhet sednaste tilldragelser vid Götheborgs lånekontor
gifvit om behofvet, att icke belt oell hållet ställa en så vigtig
tjenstemans som en ombudsmans inkomst på kommissioner, oell
att der göromålen äga den omfattning som i Götheborg, vid haus
sida anställa en sjelfständig tjensteman, föreslå:
Att lönen för ombudsmannen vid Götheborgs lånekontor förliöjes
från 500 till 800 r:dr och för den vid Malmö lånekontor
från 500 till 600 r:dr, och
att vid lånekontoret i Götheborg anställes en kanslist med
400 r:drs lön.
Hr Rosenblad uppläste sedermera följande anförande:
I sammanhang med de motioner, jag nu aflemnat om nödiga
och billiga löneförhöjningar för vissa tjenstemän inom banken,
anser jag mig böra upptaga en fråga, som man ofta får höra,
nemi. om indragning af tjenster inom bankoverket, och minskning
af bankens närvar, kostnadsslat. Jag befarar att dessa förslag,
om än framställda af män med nit och insigter i allmänhet,
dock afgifvits utan den närmare undersökning af alla sakförhållanden,
som för sådane förslags verkställbarhet är oundgänglig.
Svenska bankens rörelse har i sednare lider utvidgats
genom tillkomsten af nya grenar, och omständigheter hafva inträffat,
som föranledt, att den allt mer och mer gått i smått. Sålunda
under det att förr bankens fastighetslån, efter dåvar. tiders
förhållanden voro på stora summor, äro de nu till större delen
på små af några 100 r:dr, af hvilka hvarje lån vanligen kostar
mera besvär än ett stort, emedan äganderättshandlingarne oftare
äro i mindre ordning vid de små än vid de stora lånen, och sedermera
förorsakar bevakningen af t. ex. 1 million r:dr i län å
500 r:dr tiodubbelt arbete och besvär mot af lika summa i lån å
5000 r:dr, en tillökning icke obetydlig, med våra invecklade intecknings-
och bevakningslagar. Afven i diskonterne öfvergå lånen
allt mer och mer till klassen af de smärre s. k. bondlånen.
Jag äger en på mångårig noggrann undersökning grundad öfvertygelse,
alt den indragning af 48 ordin, och extraord. tjenstemän,
som vunnits genom nya organisationen, är allt hvad man under
närvar, förhållanden kan utan skada för göromålens orubbade
gång vidtaga; att arbetet för bankopersonalen i allmänhet är i så
rågadt mått tilltaget, att det ej tål tillökning; att väl måhända
224
Den 15 December f. m.
på ett eller annat ställe någon tjenst utan hinder för ärendenas
gång kunde indragas, men att deremot tillökning pä andra torde
hellöf ras; alt någon ytterligare indragning möjligen kunde ske,
när alla förändrade myntvalörer och dubbla och tredubbla uppsättningar
af sedelvalörer blifvit indragna; att en betydligare förändring
i bankens närvar, rörelse och sältet för dess utöfning
svårligen kunde äga rum, titan betydlig rubbning i cnskiila derpå
grundade förhållanden, och en större minskning i bankens
inkomster än den besparing som derigenom kunde vinnas; men
alt den största besparing som inom en cj alltför aflägsen framtid
kunde beredas banken, vore om man efterhand kunde öfverflytta
faslighetslåncfonden till inköp af säkra bypotheksföreuingars
obligationer, då hela det stora arbetet med lånehandlingars pröfning,
och länefordringars bevakning komme ali upphöra, och största
delen af lånekansliet kunde indragas.
Man har ofta jern fört tjenstemannapersonalen vid utländska
banker med den vid vår Svenska. Jag tror alt, dä man afser
goromålens ari och arbetets mängd, den sednare väl tål denna jemförelse
och all beträffande aflöningsslatcns förhållande till del erforderliga
arbetet, vår bank är sämre lottad än de fleste, om ej alla.
Engelska banken t. ex. med en lånerörelse vanligen inskränkt lill
diskontering af vexiar och belåning af Statspapper samt med en
kassarörelse, uteslutande ställd pä stora summor i jemförelse med
vår, bade 1832 för det egentliga bankdepartementet, (befattningen
med Statsskulden derunder icke inbegripen) en tjenstemannapersonal
af 173 personer med en kostnad af (59,105 P. St.
utom 100,092 P. St. kostnad för dess sedelrörelse, (se Appendix
N:o 19 p. 33 och IS':o 18 p. 32 lill Report on tlie Rank of England
Charter 1832). Vid Berlinska banken, hvars hufvtidrörelse,
den liden jag vistades i denna stad, var inskränkt till diskontering
af vexiar och upplåning på kortare tider, var tjenstemannapersonalen
synligt ganska liten, men den lägsta graden, hokhållarne,
motsvarande vår kamreraregrad, ägande sjelfve biträde af
sjelfvalde extraordinarie!- och med löner vida öfverstigande de högsta
inom vår bank, och så torde vid närmare granskning förhållandet
vara med de andra banker, der personalen skenbart synes
ringa.
Remitterades lill Banko-Ulsk.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme att
fortsättas kl. 0 e. m.
Hr von Axelson, Georg Julius, uppläste följande
motion:
Af den stora pluralitet, nemi. 144 röster mot 37, med hvilken
R. o. Ad. d. 8 dennes antog Hr Gr. Cronhjelms då pröfvade
förslag, ali till R. Sl:s Utsk. välja behöIligt antal suppleanter, har
jag funnit, att R. o. Ad:s majoritet ej ansett Ridd.Ordn. lägga
Ilin
-
Dan 15 December f. m.
225
hillder i vägen för dessa suppleanters inväljande. Jag är derjemte
öfverlygad om, alt en stor del af minoriteten vid sagde
plenum erkänner nyttan af att dessa suppleanter finnas, men att
de ej ansett sig kunna antaga [fr Gr. Cronlijelms förslag, dertill
förhindrade af Ridd.Ordms föreskrift. Dä man alltså torde kunna
antaga, att 11. o. Ad. anser, alt sådane suppleanter framdeles
höra finnas, och att della utväljande af suppleanter numera vunnit
häfd; men dä del derjemte är att förmoda, att den motion,
som i detta ämne troligen blifver väckt vid hvarje riksdags början,
ger anledn. lill ganska vidlyftiga och tidsödande diskussioner,
och då del torde vara obestridligt, alt bestämda föreskrifter
äro bättre än inga; så får jag vördsamt föreslå, att R. o. Adis
beslut vid denna och förra riksdagen öfver ifrågavar. ämne måtte,,
såsom tillägg till 23 § i Ridd.Orda., uti denna intagas.
På det dessa suppleanter likväl ej må, lill följe af 33 §
Ridd.Ordms föreskrift, väljas tillsammans med de ordinarie ledamöterne,
bör, om delta mitt förslag lyckas vinna R. o. Adis bifall,
33 § undergå följande ändring:
§ 33.
— — — — skall valet, med undantag af de fall, hvarom
23 och 35 §§ stadga, ske på det sammanlagda antalet af ordinarie
och suppleanter — — — — — — — — —
Om remiss till Ridd.Ulsk. af denna min motion, anhåller jag
vördsamt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Om jag riktigt uppfattat
Hr von Axelsons förslag, så åsyftar det ett tillägg uti Ridd.Ordn.,
hvaruti rättigheten alt begagna suppleanter i Utsk. skulle införas.
Om förhållandet är sådant, önskar jag, att, då remissen af motionen
afgår lill Ridd.Utsk., följande mina anmärkmr malte fä
densamma åtfölja. Då R. o. Ad. vid sislförflulna, och äfven under
innevar. riksdag, kunnat utan något så beskaffadi tillägg, fatta
beslut om suppleanters tillsättande, finner jag för min del något
behof af ett dylikt tillägg i Ridd.Ordn. icke vara för handen.
R. o. Ad. torde dessutom besinna, att de af detta och öfrige Stånd
fattade beslut, ang-.de suppleanter, galt i fullbordan utan någon
sanction. Vill raan nu förändra Ridd.Ordn. eller deruti göra
tillägg, erfordras stadfästelse och, om den uteblifver, skulle man
möjligen deraf kunna draga den slutsats, att Ståndet ej mera
ägde att tillsätta några suppleanter. R. o. Ad. komme då, under
det att de öfriga Stånden i Utsk:n begagnade sådana, att sakna
dem. Jag afslyrker alltså bifall till Hr von Axelsons förslag.
Frih. Cederström, Jakob: Den siste värde talaren synes
befara, all Konungen kunde vägra sanction å Hr von Axelsons
förslag lill tillägg uti Ridd.Ordn. till vinnande af rättighet för
Ståndet att välja suppleanter till Utsk:s-ledamöter. Jag, som deremot
önskar, att R. o. Ad. måtte hafva skrifven lag för sina tillgöranden,
hoppas, ali Ridd.Ulsk. måtte tillstyrka bifall åt niolio
1
II. 15
22 6
Den 15 December f. m.
nen, pä det att, sedan frågan lill K. M. inkommit, Ilan må pröfva,
huruvida det med grundlagarna är förenligt att bifalla hvad
R. o. Ad. i detta hänseende föreslagit, och, i händelse Konungen
vägrar sin sanction, blir följden, att R. o. Ad:s beslut varit på sidan
om grundlagarna.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om, såsom jag förmodar,
Hr von Axelsons motion remitteras till Ridd.Utsk., anhåller
jag att vid motionen få göra några anmärkn:r, hvilka torde få åtfölja
remissen. Olika tydning af föreskrifterne i Ridd.Ordn., angalo
nya ledamöters inväljande vid inträffande ledigheter inom Ulsk:n,
hafva föranledt de olika meningarna, då fråga uppstått om tillsättande
af suppleanter i Utskrn vid ordinarie ledamöters inträffade
laga förfall. Jag tror derföre, alt, om i detta afseende föreskrifterne
i Ridd.Ordn. innebära någon tvetydighet, desamma böra
derifrån uteslutas. 79 § Riksd.Ordn. äger tillräckligt full kraft och
verkan, och jag anser derföre alt föreskrifterne i Ridd.Ordn., ronde
inväljande af nya ledamöter i litslen då ledighet beviljas de ordinarie,
äro alldeles öfverflödiga. Ora dessa föreskrifter uti Ridd.Ordn. än
qvarstå eller icke, blir, enligt min åsigt, förhållandet enahanda,
så länge 79 § Riksd.Ordn. icke undergått förändring eller blifvit
upphäfd, hvaremot, om ofvannämnde föreskrifter uti Ridd.Ordn.
borttagas, någon tvetydighet icke heller kunde uppstå i afseende
på R. o. Ad:s rätt alt välja suppleanter, som inträda i Utsk., då
ordinarie ledamot har förfall; åtminstone har under diskussionen
jag icke hört någon annan anmärkn. deremot göras, än alt det
vore stridande mot Ridd.Ordn. Min åsigt är alltså den, att ändring
uti 19 och 23 §§ Ridd.Ordn. är så mycket angelägnare,
som, enligt min förmening, uti 79 § Riksd.Ordn., hvilken angår
val till nya ledamöter i Utsk., ändring jemväl bör beredas för att
ej lägga hinder i vägen för R. o. Ad. i afseende på suppleanters
inträdande i Utsk. Jag anhåller, att Ridd.Utsk. måtte taga detta
ämne i öfvervägande och genom ett fullständigt betänk, bereda
R. o. Ad. tillfälle att närmare begrunda saken.
Remitterades till Ridd.Utsk.
Gr. Hamilton, Jakob Essen, uppläste en så lydande
motion:
Då R. St. hittills tillåtit att dess bank fått lemna kreditiver
till de här i landet existerande hypotheksinrättningar, hvilka inrättningar
för fastighetsägarne medföra samma nytta som de välgörande
sparbankerne för arbetsklassen, så tager jag mig friheten
härmed vördsammast anhålla, det R. St. måtte tillåta att riksbanken
finge lemna direktionen för hypotheksföreningen mellan
jordägare i Småland, Halland och Blekinge, och som jemväl omfattar
Skaraborgs län, ett kreditiv på 500,000 r:dr b:co, ä 4 procents
ränta, emot direktionens gemensamma förbindelse.
H. Exc. HrGr. Löwenhjelm, Carl Axel: Den af Gr. Hamilton
nu väckta motion är af högsta vigt. Om jag rätt fattade
den, är afsigten med densamma att lemna kreditiv åt vissa hy
-
ben 15 December f. m.
227
polhcks-inrättningar. Det är en högst vigtig flaga och, ulan att
i ringaste män vilja misstyda afsigten med den gjorda motionen,
ina det likväl tillåtas mig att följa den något längre. Det är icke
någon fråga, att ju icke pi ivalbaukerne och hypolheks-inrättningarne
verka förstörande pä riksbankens utlånings-rörelse, och att de
i en framtid skola tillskynda riket en förlust, en ganska betydlig
förlust. Det vore en stor minskning i förlusten, om hypotheks*
inrättningarna begagnade de kreditiver, hvarom Gr, Hamilton nu
väckt fråga; men det är icke nog att äga krediti vfält; den må*
stc i verkligheten begagnas, såvida banken å det beviljade kredilivet
skall erhålla någon ränta. Jag tror att enda sättet, att förlika
riksbanks- och privalbanks-intressena, vore, att privatbankerna
äfvensom hypolheks-inräitningarna af riksbanken mottaga
vissa summor mot låg ränta, hvilka äler genom utläning mot
högre ränta än de sjelf ve erlade, hade en skälig vinst. Banken hade
derigenom för vissa summor alt påräkna en årlig räntevinstaf
3j ä 4 procent. Della öfverensstämraer fullkomligt med R. St:s
vid sisth riksdag fattade beslut alt nämnde banker icke få utgifva
sedlar å valörer å 2 rsdr b:co, ty bristen å desse i allmänna
rörelsen nyttiga valörer blefve lättast afliulpen om nämnde kreditinrättningar
utaf riksbanken emottaga en viss summa, som det
icke tillhörer mig alt bestämma, och utlemnade den uti nämnde
valörer. Jag skulle derföre vilja utsträcka Gr. Hamiltons nu väckta
motion derhän, att de af honom omnämnde hypotheks-inrättningar
icke allenast finge den äskade kreditiv-rätten, utan förpligtade
sig alt af riksbanken emot viss ränta emottaga en bestämd
summa uti sedlar å 2 r:dr, t. ex. 500,000 r;dr b:co hvarje
af dem.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. G-abr.: Den siste värde talaren
bär omnämnt en sak, som jag tror egentligen icke var föremål
för Gr. Hamiltons motion, hvilken rörde hypotheks-föreningar, som
åro af en annan egenskap än prival-banker. Då emellertid fråga
nu uppstått om kredilivrält för hypotheks-föreningar, anhåller
jag alt få fästa BankoGlskts uppmärksamhet på den omständigheten,
att hypotheks-föreningarna motverka riksbankens eget interesse
i sä målto, som de ofta upptaga utländska lån, hvarigenom
de inbringa eller sälla i omlopp inom landet eller alstra
penn ingesummor, hvilka de sedermera hafva svårt att få utlånta,
och derigenom uppkommer en ökad tillgång på penningar, som
försvårar riksbankens utlåning. Jag tror derföre, att, när förhållandet
är sådant inom landet, man bör vara försigtig vid beredandet
af tillfälle för hypotheks-föreningarna att utvidga deras
lånerörelse på bankens bekostnad, ty att lemna dem ett sådant
tillfälle är detsamma som att försträcka dem penningar, hvarigenom
deras lånerörelse ökas, men bankens deremot minskas. Vid
sisth riksdag kunde det varit skäl att lemna hypotheks-föreningarna
kreditiv på banken, för hvilket de endast erlade 5 procent,
helst det då var dem nästan omöjligt att upplåna penningar mot
15*
Den 15 December f. m.
lägre ränta än 6 procent, hvilken ränta då var den i allmänhet
gångbara; men att nu, då riksbanken och hvarje kapitalist äfvensom
alla kassor svårligen få sina penningar utlånta mot 4 procent,
ytterligare tillhandahålla kreditiv åt bypotheks-föreningarna,
tror jag icke vara välbetänkt, med mindre än att hypolheks-föreningarna
betala något till riksbanken för det kreditiv, som de
erhålla. Ett sådant deras förpligtande vore så mycket billigare,
som hvarje handlande, hvilken tillhandahåller någon kreditiv, får
härföre, utom räntan å kapitalet som af kreditivet lyftes, vissa
procent. Kan det vara billigt, att, om Småländska privatbanken
vill lyfta af sitt kreditiv på riksbanken, denne, utan att erhålla
någon ersättning derför, skall genast stå till hands med penningar?
Jag tror, att, då hypotheks-föreningarna ganska lätt erhålla
penningar till samma ränta, mot hvilken de erhålla kreditiv på
banken, det icke vara skäl, att banken utan ersättning lemnar
eli dylikt kreditiv.
II. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: Den siste värde talaren började
med en uppställning af olikheterna emellan privatbanker*
scdelbanker och hypotheks-föreningar. Jag vet rätt väl, att dessa
inrättningars rörelse är högst olika, enär den ene utlånar penningar
mot pant och den andra mot namn. Det förefinnes således
emellan dem en olikhet, ehuru icke särdeles stor, ty rörelsen
bedrifves på en högt uppdrifven kredit. Jag är långt ifrån
alt fördöma cn förening, som begagnar sin kredit till egen och
andras nytta. Jag går än längre och önskar, att Staten äfven
ville begagna sig häraf för sina ändamål. Jag kan icke underlåta
att upptaga Gr. Gyldenstolpes uppdragna skillnad emellan
privat-sedelbanker och hypotheks-föreningar. Båda äro kreditanstalter
och bådas verksamhet har menligt inflytande på riksbanken,
hvarigenom de hafva med hvarandra i detta hänseende
likhet. Grefven har vidare yttrat, att när man har ett kreditiv,
måste man ock betala något derföre och Grefven har således visserligen
slått på riksbankens bästa ehuru alltför ringa. Jag deremot
har med mina anmärkn:r mot Gr. Hamiltons ifrågavar. motion
åsyftat att riksbanken skulle erhålla en bestämd ränta å de
medel den förskjuter privatbanken, och derigenom skulle riksbankens
förlust i dess lånerörelse något minskas. På dessa grunder
förnyar jag min anhållan, att mitt tillägg till Gr. Hamiltons
motion mätte få åtfölja remissen till BankoUtsk.
Gr. Hamilton: Man liar härstädes yttrat, att hypotheksföreningar
vore skadliga för riksbanken. Jag tror likväl motsatsen,
ty jag kan icke föreställa mig att en låntagare kan skada en
kapitalist. Det är väl sanni, att en hypotheks-förening i sednare
tider upptagit ett utländskt lån af några millioner r:dr b:co, men
deremot har riksbanken fått silfver, och den förlust, som banken
möjligen gjort, såmedelst blifvit ersatt. Jag tror, att när
riksbanken uti närvar, ögonblick innehar ofruktbärande medel af
öfver 6 millioner, riksbanken icke kan bättre använda dem än att
lemna kreditiver åt hypotheks-föreningar. Af sådan anledn. an
-
D e n 15 December f. m.
229
häller jag, all 13ankoUlsk. mätte fästa nödigt afseende å min motion
oell tillstyrka del deruti begärda krediti vet. Skulle Utsk. finna
det en viss provision bör betalas för rättigheten alt begagna
kredilivet, får jag anhålla, att den mätte blifva billig.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag vill blott
yttra några ord, hvilka torde få åtfölja remissen till BankoUtsk.,
nemi. att Utsk. målte se sig väl före innan det tillstyrker utvägar
lill inskränkning i riksbankens egen rörelse. Sedan hypotheksföreningar
börjat alt genom anvisningar på banken i sin män
agera som privatbanker, synes icke något skäl vara för handen,
alt ytterligare gynna en sådan rörelse, som är rakt stridande mot
hypolheks-föreningars natur och bestämmelse. Jag anhåller derföre
hos BankoUtsk., att det icke mot riksbankens eget intresse
må gynna särskilda kreditsedlar ingifvande bolag, hvilka vängla
liksom privatbanker, de ina vara af hvad slag och beskaffenhet de
vara må.
Remitterades till BankoUtsk.
Upplästes K. M:s denne dag ankomna nåd. skrifvelse till R.
St. af d. 12 sisth November, i anledn. af deras vid seduasle riksdagen
gjorda und. framställning i fråga 0111 national-represeulalionens
ombildning.
R. 0. Ad. fann alt denna nåd. skrifvelse icke kunde föranleda
lill annan åtgärd, än att densamma lades till handlingarue.
Föredrogos de öfriga denne dag ankomna K. propostr och
skrifvelscr till R. St., nemi.:
l:o K. M:s nåd. skrifvelse af d. 7 dennes, med förslag till
förnyad tulltaxa.
Begärdes på bordet.
2:o K. M:s nåd. skrifvelse af d. 10 dennes, ang:de väckt fråga
örn förändringar uti nu gällande bestämmelser i afseende pä
handels- och sjöfai ts-förhällandelia emellan Sverige och Norrige.
Begärdes på bordet.
3:o K. M:s nåd. propos. af d. 2 dennes, ang;de upplåtande
ät Ultuna landtbruks-inslilut af krono-parken Lilla Djurgården.
Remitterades till StalsUtsk.
4:0 K. M:s nåd. propos. af d. 2 dennes, ang:de beviljande
af krediti vrätt ä R. St:s bauk för Stockholms stads drätsel-kommission
lill ett belopp af högst 200,000 r:dr b:co.
Remitterades till BankoUtsk.
5:o K. M:s nåd. propos. af d. 2 dennes, ang:de afskrifning
af en del utaf det för Hallands län är 1840 beviljade undsättningsanslag.
Remitterades lill StalsUtsk.
230
Den 15 December f. m.
6:0 K. M:s nåd, propos. af d. 2 dennes, angrde förhöjning i
pensionsbeloppen för lrsle oell 2:dre landi mälarne i riket. '
Remitterades till StatsUtsk. 1
7:o K. M:s nåd. proptK af d. 2 dennes, angrde pension å
allmänna indragningsstaten för öfverste-löjtnanten J. Edström,
Remitterades till StalsUlsk.
8ro K, Mrs nåd. propos. af d. 2 dennes, ang:de eftergift af
den häradssfcrifvaren i Gestriklands fögderi af Gefleborgs län åilömde
ersättning af för ringa beräknad kol niugsfrihets-bevill ning af
Forssbacka bruks recognitions-skog.
Remitterades lill StatsUtsk,
9:o K. Mrs nåd. propos. af d. 2 dennes, t anleda, af gjorda
ansökningar om eftergift af kronans rätt tili ett efter trumpetaren
Mårten Wippe! fallet dana-arf.
Remitterades till StatsUtsk.
10:o K, M:s nåd, propos. af d. 2 dennes, angrde eftergift af
ett kronan tillfället dana-arf efter aflidna hushållerskan Ghristina
Bengtsson.
Remitterades till StatsUtsk,
lim K. M:s nåd, propos. af d. 3 dennes, angrde afsöndring
af jord från indragna möns te e sk r if v ar e-b o st ä 11 e t vid f. d. adelsfane-regrtet
Selleberg Börje Olofsgården till, byggnadsplats och
omgifning för ett skolhus i Rockeby församling inom Skaraborgs
län.
Remitterades till StatsUtsk,
12:o K. Mrs nåd. skrifvelse af d. 3 dennes, angrde afskrifning
af ett aflidne majoren J. Wernbergs sterbhusdelägare till gäldande
ådömdt ersättningsbelopp för en vid Götheborgs, artilleriammunitions-förråd
yppad balans.
Remitterades till StatsUtsk.
13:o K. Mrs nåd. propos, af d. 18 sisth November, angrde
bildandet af ett nytt artilleri-batteri att förläggas i Norrland.
Remitterades till StalsUlsk.
14:o K. Mrs nåd. skrifvelse af d. 3 dennes, i fråga om upphörande
af invalid-inrättningen å Ulriksdal.
Remitterades till StatsUtsk,
15:o K. Mrs nåd. propos. af d. 3 dennes, angrde den s. k,
kurhus-afgiften.
Remitterades till Beviln.Utsk.
16:o K. M:s nåd. propos. af d. 3 dennes, angrde särskilda
åtgärder till hospitals-fondens understödjande.
Remitterades lill StatsUtsk.
17:o K. M:s nåd. propos. af d. 3 dennes, rörrde den till
skolorne i åtskilliga ställer inom Lunds stift utgående helgonskyld.
Begärdes pä bordet.
Den 15 December f. m.
lii- Hjerta, Lars, uppläste följande motion:
En angelägenhet som i vigt och betydelse väl torde, förtjena
alt ställas i bredd om ej i visst afseende framför de öfriga
frågorna om offentliga välgörenhels-anslalter, änskönt den hittills
jemförelsevis blott föga blifvit bearbetad, är vården om sinnessjuke.
Allt sedan någon uppmärksamhet började egnas åt desse olykligc,
har man insett Statens förbindelse, att taga dem, såsom i
allt hänseende omyndlingar, under sitt särskilta hägn och vård.
Denna Statens förbindelse har äfven här i riket blifvit erkänd;
och, alltsedan 1823 års riksmöte, då en indragning af de gamla
eländiga länshospitalerne beslutades, och den s. k. centralisationeu
kort derefter började, har K. Serafimer-Ordens Gillet, under
hvars styrelse hospilalcrne lyda, oafbrutet arbetat pä dessa inrättningars
stigande förkofran, äfvensom R. St. hafva egnat sin uppmärksamhet
ål denna sjukvårds handhafvande.
Emellertid, om man, efter att hafva gjort sig bekant med
denna sjukvårds syftning och beskaffenhet i allmänhet, och efter
all hafva inhemtal kännedom om hvad andra upplysta nationer i
bemälle afseende redan verkställt, företager sig att närmare granska
våra egna förhållanden, nemi. ej mindre de här gällande författningar
och denna sjukvårds organisation i sin helhet, än dess
vigligarc detaljer, sä stöter man snart på så väsendlliga fel oell
brister, alt man för mensklighelcns skull 1 i Iligt måste önska en
sakkunnig och noggrann revision samt derpå följande genomgripande
reform af denna, för en stor dpi, och dertill den värnlösaste
och olyekligaste Iliand samhällets hjelpbehöfvande medlemmar,
vitala angelägenhet. Deras sak bör vara vår, hvarje ädel medborgares
hedersak, då de icke en gång äga den olyckliges vanliga,
sisla lilltlykt alt få beklaga sig, då de ej kunna föra sin egen
talan.
Men sora j;‘S måste antaga, att ämnet är för de Heste nytt
och obekant, alldenstund det omfattar en krets, frän hvilken de
Heste bortvända sig med fasa; hvilken blott fä, ledde af filantropiens
intresse, vidrört, och blott en och annan vetenskapsman
gjort till föremål för särskilt studium, torde jag få utbedja mig
Ståndets benägna uppmärksamhet på eli kort skärskådande af den
frågan, huruvida molivcrne för den yrkade revisionen äro bindande;
och om så är, huru den lämpligast torde kunna indelas. För
alt icke behöfva falla in i en besvärande vidlyftighet, hänvisatjag
i afseende på närmare detaljer till följande officiella handlingar:
l:o General-direktörens öfver lazarettet- och hospitalet- i riket,
Hr Ekströmers und. berättelser, den ena af 1840, den andra af 1847.
2:o und. utlåt, ronde hospitalernes och hospitalsfondens förvaltning,
afgifvet af särskilte dertill comiterade (Gen.dir. Ekströmer, Slatskomrais.
Tauvon och dokt. Sondera); samt till 3:o en i dessa dagar
i bokhandeln utkommen brochure: Uppfordran till vederbör,
ali tidsenligt reglera vården om sinnessjuke, af C. U. Sondén;
hvilka handlingar jag skall taga mig friheten bilägga vid remissen
af denna motion, och inskränker mig desto hellre lill några få de
.232
D k u 15 December I m.
vigtigaste hufvudpunktefne, sora afsigten med mitt uppträdande t
denna sak lika litet är att afgifva en fullständig granskning af
närvar, förhållanden, som ett utarbeladt projekt till denna angelägenhets
behöflig» och ändamålsenliga ordnande, men blott att
föranleda, på sätt som kan linnas lämpligt, såväl det ena som
det andra. Af samma skäl åsidosätter jag denna angelägenhets
historiska utveckling och skall blott söka alt uppfatta ställningen
sådan den i delta tidsmoment betin nes.
Såsom utgångspunkt för frågan och såsom en princip, hvilken
man här städse bör hafva i sigte, emedan alla detaljer måste
referera sig lill densamma, välja vi den af hospitalsslyrelsen
promnlgerade lag: (se K. Ser.Ord.Gillets cirkulär d. 13 Januari
1838 angalo personer som till hospitalsvård anmälas) ”alt ho”spilalerne
hufvudsakligen höra utgöra Kur i nr ät tn in g ar
”för vansinnige.’'
Hospitalernes bestämmelse och syfte erkännes således i första
rummel vara att kurera, d. v. s. lill förnuft och helsa återställa
sinnessjuke. Men då denna ädla bestämmelse för hospitalerna
blifvit af hospitalsslyrelsen sjelf enoncerad, kunde man lätt förledas
att ulan undersökning tro, att vårt hospilalsväsende redan ernätt
den högsta utveckling. Och likväl, om man, äfven med fullt
erkännande af den betydliga förbättring, som hospitalsväsendet under
K. Ser.Ord.Gillets styrelse de sednaste 20 åren vunnit, betraktar
förhållandena såsom de äro, inser man lätteligen, utan alt
äga insigter i medicinska ämnen, att benämningen Kurhospital
hos oss ännu blott är en lånad, föga meriterad titel för en rätt
och slätt fattigförsörjningsanstalt, och att det just egentligen
är kuranstalter, eller egna afdelningar på hospitalerna för dem,
som äro under behandling eller kur, hvilka vi beklagligen lill
mångens förderf ännu sakna. Ty
l:o om länslazarctterna, der de fleste vansinnige enligt gällande
författning först böra undergå s. k. profkur, heter det i Gen.-  direklörens nämnde tind. berättelse af är 1840: ”Förhållandet är
”nemi., att vid de Heste länslazarettet' de för praf kurspatienters
”vård oell behandling vidtagne anstalter äro ytterst ofullkomliga,
”och svårligen kunna vara annorlunda, enär de icke ingå i inrättningens
hufvudsaklig» bestämmelse. Profkurspatienterna förvaras
”vanligen i särskilta ofta mörka och illa inredda celler, der de
”instängas utan att någonsin komma derutom, dels för att hindra
”dem från rymning, dels ock för att afskilja dårarne från de
”kroppsligt sjuke. Alla öfriga arrangementer äro i samma förhållande,
och de intryck den sinnessjuke under sådana omslän”digheter
mottager, tyckas i många fall snarare kunna befästa än
”häfva, snarare förvärra än förbättra hans sinnesrubbning.”
Jag vågar tillägga: låt en sådan profkur, såsom nu i enlighet
med gällande författning sker, fortfara 2 ä 3 månader, och
den sjuke hlifver i de fleste fall obotlig. (Bevis för detta påslående
finnes i Gen.direktörens ber. 1847 p. 61). Dessa sjukhus
kunna väl icke anses göra gagn som kuranstalter, således
icke heller förtjena namn deraf.
Den 15 December f. m.
233
2:o Hvad äter de s. k. centralhospitalerna, hvilka hospitalsstyrelsen
sjelf synes betrakta såsom våra egentliga kuranstalter,
beträffar; så förtjena de, om möjligt, än mindre än de nyssnämnde,
ehuru utan fråga bättre organiserade än de, denna benämning.
Ty såsom ett villkor för att blifva intagen på central hospitalet
erfordras ett läkarebetyg: att den sjuke genomgått den
nyssnämnde profkuretis långsamma skärseld, att han är våldsam
och för allmänna säkerheten vådlig, eller lider af någon för
samhället odräglig åkomma; — hvilket med andra ord vill säga
— att han efter all sannolikhet först mäste vara blifven oåoflig,
innan han får intagas lill kuratif behandling. (Jemför Gen.-  direktörens berättelse). Redan häraf skulle det tyckas tillräckligen
ådagalagdt huru oriktigt de sinnessjuke vid deras första insjuknande,
dä hjelp isynnerhet är behöflig, emedan den oftast endast
då är möjlig, behandlas, samt huru mycket det felar våra
hospitaler för att kunna gagna som kuratif-anstaller. Och likväl
blefve Visst icke allt dermed hjelpt, om man genom en ny författning
kunde så förordna, att de sjuke snart efter insjuknandet
blefve å de, visserligen bättre än länshospitalerna, men dock icke
tillräckligt väl organiserade centralhospitalen intagne lill en mera
rationel behandling, ty här möta andra och stora brister. Jag
vill blott påvisa ett par af de väsendtligaste, hvilka en och hvar
skall kunna uppskatta lill sitt rätta Värde.
3:o Man har ännu icke hos oss, såsom af det föreg:de lätt
förklaras, påtänkt eller åtminstone icke nöjaktigt utfört de sinnessjukes
fördelande i 2:ne nödvändigt skiljaktiga klasser, botlige och
obotlige; d. ä. man har ej i särskilta afdelningar (utom till en
del vid Wadstena hospital) afsöndrat dem, hvilka undergå behandling,
utan äro de lemnade tillsammans med de redan konstateradt
obotlige. Det inses dock lätt, att om man vill att en
kurbehandling skall väl lyckas, den sjuke icke får placeras midt
i en samling af lame, osnygge, fallusigtige, våldsamme och
stormande; man kan ock häraf inse den stora fördelen af det i
Tysklands nyaste anstalter vidtagna arrangement att inrätta hospilaler
för vansinnige i 2:ne jemte hvarandra förlagda, men dock
åtskilda byggnader, eller såsom man kallar det i en kur- och en
vårdanstalt, den förra för botlige, den sednare för obotlige; således
i fullkomlig analogi med hvad som i den öfriga sjukvården
af ålder varit amaget, nemi. att inrätta särskilta sjukhus, hvilka
endast befatta sig med de sjuke så länge de anses kunna botås,
t. ex. värt Serafimer-lazarett; andre åter, hvilka blott tjena de
obotade, och krymplingar till försörjningsanstalter, t. ex. Sabbatsbergs
hospital. Ett sådant frånskiljande af botlige från obotlige,
lärer dock här pålagligen vara af vida större konseqvens än vid
kroppsliga sjukes behandling, samt en oeftergiflig fordran om någonsin
en kuranstalt, som skall göra skäl för namnet, skall kunna
komma till stånd och äga varaktighet.
4:o Läkarens ställning, iullylande och verksamhet äro icke
heller vid något Svenskt hospital hvad de kunde och borde vara.
Vill man, såsom man bör, och som man omisskänneligen efter
-
234
Den 15 Dece mijer f. m.
sträfvat, al' hospitalet göra en sjukvårdsanstalt, sä lider det väl
ingen gensägelse att läkaren icke blott bör vara anstaltens eliel
eller föreståndare, men ock att han uteslutande hör lefva och
verka inom och för densamma. Han bör således bo på stället
och pläga ständigt umgänge med sina sjuke, som en lärare med
sina lärjungar; ty hufvudsakligen deruti lärer den s. k. psykiska
behandlingen bestå och visa sig verksam.
5:o En revision af hithörande lagstiftning är ej mindre vigtig
än reorganisation af sjelfva anstalterna; den sednare beror hufvudsakligen
af den förra. De bestämmelser ronde sinnessjuke,
hvilka förekomma strödde här och der i allmänna lagen, angå
naturligtvis icke deras behandling som sjuke. Uc speciela K.
förordna' och instruktioner, hospitals-slyrelsens bref m. m. an gäle
hospitalerne, afhandla hufvudsakligen den ekonomiska förvaltningen;
hvad som deri rörer de sjuke sjelfva och deras behandling,
inskränker sig nästan endast till bestämmande af hvilka som böra
anses berättigade att ä hospital intagas, förordnandet om
prof kur och om utskrifning; men äfven dessa fä stadganden
linnas ingenstädes samlade till ett helt, som man kunde kalla en
lag eller förordn. rör:de sinnessjukes vard.
Skulle således detta vara allt, som samhället i lagstiftningsväg
kan och bör göra till förmän och skygd för sinnessvage? I
England, Frankrike, Belgien, Holland och flere Tyska stater haiman
sett saken annorlunda; och annorlunda måste ock vi se den
sedan vära ögon blifvit öppnade för förhållanden, som vi hittills
ej kände.
För att gifva ett blott qvantitatift begrepp om en sådan författnings
omfång och betydenhet, beder jag först få anmärka,
alt den fransyska lagen rör:de sinnessjuke af d. 30 Juni 1838,
och således samtidig med K. Ser.Ord.Gillets ofvanuämnde cirkulär,
som nu är vår gällande författning i ty fall, innefattar ej
mindre än 41 §§, samt suppleras af en särskildt K. ordonnance
af d. 18 Dec. 1839 om 39 §§; vidare, för alt kasta en, om än
blott ganska flygtig blick i en dylik förordn:s innehåll, beder jag
att ännu få laga H. Ståndets uppmärksamhet i anspråk endast för
ett par punkter ur det projekt lill lag sorn Konung Leopold af
Belgien d. 17 Nov. 1846 föreläde represenlanternes kammare.
I delta lagförslag, som omfattar 36 artiklar i 8 capilel, bestämmes
i lista cap. bland annat: att ingen utan regeringens auktorisation
får till vård emottaga en eller flere vansinnige; alt alla
privata såväl som offentliga anstalter skola äga samma auktorisation,
för hvars erhållande stadgas som villkor l:o att anstaltens
läge och byggnader äro helsosamma, utrymmet tillräckligt och indelningen
passande; 2:o att könen och olika klasser sjuke kunna
behörigen separeras; 3:o att den medicinska servicen är tjenlig
och regimen afpassad efter de sjukes tillstånd; 4-.o att regeringen
hvart 3:dje år approberar läkarepersonalen. Dessa villkor skola
utvecklas i ett allmänt och organiskt reglemente, som sladfästes
genom K. påbud. — I 4:de cap., som handlar om inspektionen
vid hospitalerne, heter det: Alla hospitalet', enskilte eller all
-
Den 15 December t‘. ni.
235
manna, slä tinder uppsigt af regeringen, sorn skall lala dem inspekteras
såväl af enkom dertill utsedde personer, som af permanenta
inspektions-comite'er. Dessutom skola de tillses hvarje månad
af byfogden eller borgmästaren, hvarannan månad af fredsdomaren,
livar 4;de af K, prokuratorn och en gång årligen af
provinsens guvernör eller en deputerad af provinsial-slyrelsen.
Af den circumspection, som röjer sig i dessa båda punkter,
kan man sluta till noggrannheten i de öfriga.
Se vi nu åter tillbaka på våra förhållanden, så befinnes, för
att blott tala om enda punkt, de sinnessjukes rättmätiga anspråk
på en upplyst och mensklig behandling: att Slaten icke frågar
efter om en i vansinne infallen sjuk erhåller någon tillsyn eller
hjelp, än mindre om den lemnade hjelpen är lämplig eller icke.
Hvem som vill, lärd eller olärd, man eller qvinna, kan emottaga
sinnessjuke till vård, och efter godtycke behandla dem väl eller
illa, Blifver icke samhällsfriden deraf störd, frågas icke derefter,
icke en gång om personen i fråga verkligen är sinnessjuk,
eller kanske en blott våldförd svag person, som girighet eller andra
låga intressen vilja hafva ur vägen röjd. Intet ansvar drabbar
den som försummar nödiga åtgärder för den sjukes lämpliga
vård och möjliga återställande, intet straff den, som skulle låna
sig till den svarta handling, som påpekades. Kommer det till en
statistisk undersökning torde det val ock visa sig, om icke tilläfventyrs
ett stort antal vansinnige lefva utom hospitalen, af hvilka
en stor procent, utan fara att fela, kan antagas lemnad ulan
både kuratif-behandling och annan tjenlig vård. Kanske kunde
ock, om man gör sig mödan efterforska, mer än en Hertzenhjelms
historia framdragas i dagsljuset. Alt små och eländiga privatanstalter
bär funnits, der patienternas behandling varit sämre än
ingen, i det att de ständigt hållils innestängda samt lidit af hunger,
törst och osnygghet, är väl kändt, änskönt det, lill följe af
sakens natur, icke torde kunna lagligen bevisas. Om sådant
skett och kanske ännu sker i Stockholm, hvad kan då icke ske i
aflägsna landsorter? Ett så rättslöst tillstånd torde icke fordra några
kommentarier.
Jag lemnar alla andra jemförelser åsido, då jag redan anser
tillfyllest ådagalagdt: att de vansinniges anspråk på vård och hjelp
hos oss ännu af ingen lag nöjaktigt bevakas, då det står fritt, alt
insända den sjuke till hospital, att med eller utan vård behålla
honom hemma, eller lemna honom till hvilken som helst att vårdas
eller misshandlas; då den gällande författningen, genom förordnande
af en profkur om några månader under otjenlig om ej
skadlig behandling, försvårar och hindrar de sjukes återställande,
då på våra hospitaler de botlige icke, såsom nödigt är, afskiljes
från de obolade; då läkarelillsynen nästan öfver allt är lam, otillräcklig
och ibland nästan ingen, och ändteligen då den nödige
inspektionen alltför sällan återkommer och således är alldeles otillräcklig.
Härpå vågar jag nu stödja ett, såsom mig synes, rättmätigt
yrkande på en revision af vården om sinnessjuke, och tager mig
230
Den 15 December f. ni.
derföre friheten, att, såsom ett nödigt förarbete för en beliöllig
och omfattande reform af denna angelägenhet, föreslå:
Att en comité, (bland hvilkens ledamöter bör linnas 2:ne
hospitalsläkare, en jurist och en arkitekt) mätte förordnas att lill
nästkommande riksmöte utarbeta och afgifva:
l:o En berättelse, som bör omfatta:
«) det Svenska hospitalsväsendets tillstånd, jern fört med detsamma
i de länder der denna sjukvård nått en större fullkomlighet;
b) uppgift på det för handen varande antalet sinnessjuke i riket,
(och, om möjligt, enligt sjukdomarnas hufvudarter) på det att
en beräkning, huru många som hafva behof af hospitalsvård, må
blifva möjlig;
c) de sinnessjukes utom hospitalerna ställning och behandling,
samt
d) alla hittills utkomna lagstadganden, K. förordna-, reglementen,
kungörelser och bref, af hvad namn de vara må.
2:o Ett motiveradt förslag lill förbättrande af de sinnessjukes
tillstånd här i landet, omfattande alla hithörande detaljfrågor,
såsom:
a) De väsendtligasle fordringarne för en reform af anstalterna
för sinnessjuke;
b) uppgift på det för riket nödiga antal hospitalet-, deras läge
och indelning, i kur- och värdanstalter;
c) Huru de för handen varande hospitalerna skola lämpas for
sin
utvidgade bestämmelse;
d) förslager till möjligen nödiga nybyggnader eller förändringar
af äldre;
e) organisation af hospitalernes styrelse;
f) huru nödiga medel skola utgöras.
g) underhållskostnaderna för de sjuke;
h) om personalen till administration, den medicinska och öfriga
servicen;
i) om privatanslalter;
k) om inspektion af enskilta och offentliga anstalter;
/) formaliteter och kontroller vid de sjukes intagning å hospital;
vi) samma för deras utgång derifrån;
ii) gemensamma dispositioner för alla dem, som på hospital äro
intagne;
o) provisoriska åtgärder för och transport af sinnessjuke;
p) sinnessjukes vård hemma hos familjen eller hos enskilte;
q) straffbestämmelser för öfverträdelse!- af den blifvande, ur alla
dessa bestämmelser härledda författningen ronde sinnessjuke;
r) om årliga rapporter eller offentliga redogörelser öfver hospilalernes
tillstånd.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Föredrogos R. H. St:s revisorers afgifne berättelser, angalo
innevar. år verkställda granskningar af
Den 15 December f. m.
237
l:o Riksgälds-kont:s förvaltning och räkenskaper, samt Götha
Kanal-bolags och Malmö f. d. diskont-inrättningars utredning, och
2:o de under K. comm.colhm ställda fonder och medel.
G. o. Ad. beslöt, alt dessa berättelser skulle communiceras
dc öfriga RiksSlm, samt remitteras till StatsUtsk.
II r Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att 100 biljetter till bevistande
af Svenska akademiens offentliga sammankomst nästa Lördag
blifvit lill R. o. Ad. aflemnade, samt ali dessa biljetter skulle
emottagas af Ridd.fiskalen, för att tilldelas dem af Ståndets ledamöter,
som deraf ville sig begagna.
Härefter tillkännagaf Hr Gr. o. Landtm., alt då numera
alla å föredragningslistan för denne dag upptagna mål blifvit
handlagda samt ingen af R. o. Ad:s ledamöter anmält sig lill erhållande
af ordet, plenum på e. m. ej komme att fortsättas, utan
det derom utfärdade anslag skulle nedtagas.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. $ lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 18 December 1847.
Plenum kl. 10 f- m.
Justerades 5 prot.uldr. för d. 15 och pleni-prot. för d. 11
dennes.
öppnades Hrr Bänkmäns lista vid val af en Elcclor efter
N:o 150. Frih. von Otter, Fullm. Gr. Sparre, Erik: och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1947. Hr Odencrantz, Gustaf.
Öppnades Hrr Electorers vallistor:
l:o vid val af en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., efter N:o
280. Frih. Raab, Carl Adam Jakob; och befanns dertill hafva
blifvit utsedd:
N:o 1948. B. Hr von Engeström, Jonas Fredrik Mathias.
2:o vid val af 2 ledamöter i Coust.-, en ledamot i Bevilln.-  samt en ledamot i BankoUtsk. under permitterade ledamöters frånvaro
för 3 veckors lid, räknad från d. 20 dennes; och hade dertill
blifvit utsedde i
23S
Den 18 December f. m.
C o n s t i l u ti ö n s - U t s kottet:
linder frånvaro af Nio 245. Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam
och N:o 1955. Hr von Oelreich, Fullm, Gr. Lewenhaupt, Axel;
N:o 114. Frih. Hummerhjelm; Fullm. Frih. Åkerhjelm, Johan
Carl, och
— 9. Hr Ulfsparre, Sigge.
Bevillnings-Utskoltet:
under frånvaro af N:o 2317. Hr Fåhreeus, Olof Immanuel:
N:o 2309. Hr af Dalström, Gustaf Jakob,
B a n k o - U t s k o 11 e t:
under frånvaro af N:o 69. Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik:
N:o 120. Gr, Liljencrantz, Gustaf Fredrik.
3:o vid val af nya suppleanter i Utskm, hvartill blifvit ut*
sedde i
Constitutions-Utskottet:
efter N:o 215. Hr Ramsay; Fullm. Gr. Mörner, Carl Göran Detlof i
N:o 2093. A. Hr af Wetterstedt, Nils Joachim.
Banko-Utskottet;
efter N:o 373. Frih. Skjöldebrand, Knut:
N:o 2114. Hr Nordensvan, Otto.
Lag-Utskottet:
efter N:o 2183. Hr Gripensvärd, Jakob Olof:
N:o 1566. Hr Kröningsvärd, Carl Gustaf.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
efter N:o 1923. Hr Ridderstam; Fullm. Frih. Åkerhjelm, Gustaf
Georg Knul, och N:o 2308. Hr af Ström, Israel Adolfi
N:o 2144. Hr Rosensvärd, Johan Henrik, med 16 röster;
— 1975. „ Scheffer, Per Henrik, med 16 röster,
efter lottning sins emellan.
Företog R. o. Ad. val af en Bänkman inom 5:le Bänkrmsafd.
efter N:o 158. Frih. von Essen, Fredrik Ulrik, samt af en
Bänkman inom 21:sta Bänkm:s-afd. efter N:o 1967. Hr Rosencrantz;
Fullm. Gr. Hamilton, Hugo; och befunnos, efter valförrättningens
slut, dertill hafva blifvit utsedda: inom
5:te Bånkm:s-Afd.: Nio 177. Frih. von Knorring, Wolrath, med
8 röster; och inom
2i:sta Bänkm:s-AJd.: N:o 2010. Hr af Geijerstam, Johan Henrik,
med 5 röster.
Hr Tersmeden, Nils Jakob, uppläste följande:
Bland de frågor, som med all rätt mer och mer fästa den
allmänna uppmärksamheten, intager onekligen den om skolväsendet
i vårt land ett högt rum. Länge har man väl hört anmärkas
att elementar-läroverken ej uppfylla deras ändamål och att
Den IS December f. m.
23!)
, V
de ej svara mot tidens fordringar, men man har ej i det allmän*
na gjort för sig fullt klart, hvarken hvari deras brister ligga, eller
hvad man af dem bör fordra, utan i stället med den skyndsamhet,
som äfven hörer lill vär lids fordringar, velat afgöra, att
ej allenast formen för våra skolor, utan äfven grunderna för undervisningen
äro till den grad olämpliga att en fullständig omskapning
i ena och andra fallet vore högt påkallad. Ju mera sans
och allvar i förening med insigter hunnit bemäktiga sig denna
fråga, ju mera erfarenheten fått deröfver sprida sitt ljus, destomera
► hafva uppfostringens verkliga målsmän hunnit ådagalägga, att de
gamla grunderna äro goda och säkra, men att missbruken vållat
oviljan, och desto mera hafva våra läroverk visat sig mäktiga af
en större utveckling, naturlig verkan af en ökad uppmuntran och
en allmännare uppmärksamhet, fördelar hvaraf de så länge varit
i saknad.
Denna samma anda af obelåtenhet med våra läroverk hade
äfven bemästrat sig Rikets sist församlade Ständer, men deras
beslut och und. skrifvelse i ämnet vittnade hvarken om djupa insigter
deri, eller någon grundlig undersökning af frågan. De förordade
sammanslagning af apologist och lärdomsskolaii till en enda
undervisningsanstalt, med 2:ne bildningslinier, den vigtigasle delen
af hela reformfrågan, hvars olämplighet öfverallt utom i vårt land
är erkänd, och hvilken förening här varit underkastad blott ofullständiga
försök; hvarjemte de yttrade sig till förmån för en ambulatorisk
läseordning, hvilken redan genom gällande skolordning
är medgifven.
Vår Styrelse egnar åt detta vigtiga föremål en högre uppmärksamhet
och omsorg än man kanske har rätt att vänta. Den
nu afgifna K. proposm lemnar derå ett ojäfvagtigt bevis. Konungen
framlägger deri en fullständig plan till förändring af vära läroverk,
men i strid med läroståndets vid sista riksdag i und. framställda
begäran om en föregtde noggrann undersökning, och utan
alt denna plan blifvit underkastad deras granskning, som skola
densamma verkställa. K. M. begär af R. St. ett årligt anslag af
30,000 r:dr, för alt dermed, i förening med 55 indragna lärareplatser
och en årlig afgift af 20 r:dr b:co af hvarje lärjunge, tillvägabringa
den åsyftade förändringen, hvarigenom skolärares löner skulle
lill en betydlig del förhöjas, vid villkor af ofvannämnde sammanslagning
af borgare- och lärdomsskolor och en ny lärometods användande,
i enlighet med den som öfvas vid den nya elementarskolan
här i hufvudstaden.
Denna undervisningsanstalt har lemnat ganska, jag vågar ej
säga goda, men lysande resultater, och både dess styrelses och
lärares nit har varit omisskänligt. Den har verkat högst förmåni
ligt genom den uppmärksamhet den väckt på elementar-undervisningen
i allmänhet i vårt land; men dess direkta resullater äro
långt ifrån att vara och kunde aldrig blifva så säkra som dermed
åsyftades. De äro nemi. ej af natur att ådagalägga företrädet af
de båda bildningsliniernes förening i en skola, eller ämnesläsningens
och den fria flyttningens fördelar och användbarhet i en större
i
f
240
Den 18 December f. m.
skala. Inrättningen skulle i denna stund nästan uteslutande kunna
kallas en lärdomsskola. Derpå syfta äfven alla de examina,
som derifrån gangne lärjungar vid högskolan aflagt. Att den till
näringarna lenanat flera eller bättre subjekter än våra lärdomsoch
apologist-skolor i allmänhet, är långt ifrån alt vara styrkt.
Lämpligheten af alt samtidigt undervisa de gossar, som vid en
tidigare ålder vilja egna sig åt rent praktiska yrken, med dem som
i skolan böra grundlägga en vetenskaplig, det är mera theoretisk
bildning, är ingalunda genom den nya elementar-skolans erfarenhet
ännu bevisad. Ofver kursläsningen och den fria flyttningen
hafva sakkännare så myckel ordat och skrifvit, att här ej vore
stället, alt deraf anföra ens hufvudmom-.na, Alt själsförmögenheternas
och de individuella anlagens utveckling i allmänhet bör,
som i den organiska naturen, ske harmoniskt och samtidigt, kan
af ingen nekas; att språkstudium, vare sig af klassiska eller lefvande
tungomål, är företrädesvis bildande för det unga sinnet, är
lika allmänt antaget; att lärarens omedelbara inverkan på lärjungen
är oundgänglig bredvid dennes eget sträfvande, hörer man ej
heller bestridas; men att alla dessa syftemål säkrare vinnas genom
den, vid den nya elementarskolan följda metod, än vid den gamla
klassläsningen, är långt ifrån att vara ådagalagdt. Flera inrättningar,
hufvudsakligen grundade pä samma idéer med denna skola,
hafva dels befunnits otjenliga, dels mindre lämpliga, hvaremot nya
såväl enskilda som allmänna skolor, med klassläsning, dagligen
vinna mera förtroende. Det är äfven afgjordt i hvad mån den
konsentrerade vård och uppmärksamhet hvarmed den nya elementarskolan
varit omhuldad, de beviljade friheterna vid val af lärare,
med dessas högre löner, och flera vid undervisningen, i riglning
lill den gamla metoden gjorda modifikationer, bidragit lill de
verkningar, hvaraf man vill draga, efter mången kännares tro,
förhastade slutsatser; och visst är dessutom, att skicklige lärare
alltid arbeta väl och med framgång, hvad metod än följes.
Då de här ofvan nämnda stora hufvudfrågor äro underkastade
så stridiga meningar, synes det för tidigt alt nu slita tvisten på
sätt K. M. i sin framställda nåd. propos. gjort. Full frihet lemnäs
visserligen åt nuvar. skollärare alt följa den nya lärometoden
eller ej, men denna är in petto antagen och gillad, och den K.
proposm bjuder bestämt förhöjda, å många ställen kanske fördubblade
löner åt de lärare, som gemensamt förklara sig villige att införa
denna metod. Vi känna nu att flertalet af dem äro af själ
och hjerta öfvertygade om företrädet af den länge bepröfvade klassläsningen
och praktiskt visa dess användbarhet. Att sätta dessa,
i allmänhet unga och i ekonomiskt afseende mindre väl lottade
tjenstemän i strid mellan deras behof och deras öfvertygelse, är
en ganska betänklig sak. Duka de under för det förra, hvilket
vore ganska menskligt, så är det åtminstone ej troligt att undervisningen
och läroverket skola vinna på denna försakelse af känslan
för det rätta och bästa. De svagaste, de mera liknöjde, blifva
förmodligen de, som skola bestorma deras ephorer med höner,
att
Den 18 December f. m.
241
att ej betaga flem fördelen af ökade löneförmåner, oell de pä detta
sätt uppkomne profskolor, i saknad af en sammanhållande kraft,
komma kanske att på ett för ungdomen, bildningen och samhället
bedröfligt sätt förfela deras mål. En mängd unga lärare skola oek
härigenom lockas in på en bana, der de som dupplikanler länge
kunna få vänta på de för en tarflig utkomst nödiga lönevillkor,
aldramest då de bättre utsigter de förr ägt till befordran å presterlig
väg blifva för dem stängde.
Denna föreslagna väg för reformen förefaller derföre mindre
billig, men vore ganska ändamålsenlig, om syftemålet med den
kunde någonsin länkas vara det, att undergräfva det gamla skolväsendet
och alltså verka dess fall, innan man på öfvertygelsens
väg hade styrkt dess olämplighet. Erfarenheten, denna säkra grund
för våra menskliga framsteg, bar i sanning ännu mycket att lära
oss i denna del, och varsamhet är här, om någonsin, af yttersta
behof, såvida man ej skall löpa fara att en beslutad reform skall
befinnas overkställbar, eller åtminstone ej ändamålsenlig och reformens
reformerande blifva en oundviklig nödvändighet. Tidepnnkten
för denna åtgärd kan ej sägas väl vald. Det vill nemi. synas
alla män af yrket, och våra universitetslärare intyga det allmänt,
att de tydligaste spår visa sig lill ett ökadt och med framgång
krönt nit och allvar vid undervisningen i våra offentliga skolor.
Under sådana förhållanden skulle det tyckas billigt vara och
nyttigt, att striden ännu lemnades öppen en längre lid, och alt
man å båda sidor sattes i tillfälle alt anstränga de krafter som ensamt
kunna i en större skala lemna tillförlitliga resultater. Jag
lager mig derföre friheten med delta vördsamma anförande föreslå:
Att R. St. ville hos Konungen i und. anhålla:
l:o Alt de anslag, hvaraf elementar-läroverken kunna komma
i åtnjutande, måtte, i hvad förbättring af lärarenas löneförmåner
beträffar, användas der behofvet är störst, utan afseende å begagnad
lärometod, den förhöjda tjenstårs-beräkningen i mån deraf
partielt och liktidigt indragas, samt indigenatsrällen fullkomligt
upphöra, i likhet med hvad K. M. nådigst föreslagit.
2:0 Att de tillgångar som kunna erhållas genom besparingar,
vare sig tillfälliga inom titeln, eller i mån af lärares afgång uppkomne
vid sammanslående af lärdomsskola och gymnasium, der
sådana finnas å en ort förenade, äfvensom behållningen af en afgift
af högst 5 r:dr b:co, att terminvis utgöras af hvarje bemedlad
lärjunge, mätte till följande ändamål i främsta rummet användas
:
a. Samma fördelar, hvilka fortfarande beviljas den nya elementarskolan
i Slockholm, såväl af dispens från skolordningen, i hvad
angår val af lärare, som i afseende å deras löner och antal i förhållande
till lärjungars mäugd, beviljas en af rikets större lärdomsskolor,
exempelvis endera af kathedral-skolorna i Upsala och Lund,
sä att den i allt, utom lill lorm, disciplin och lärometod ställes på
samma linie med den nya elementarskolan i Stockholm.
b. Denna sistnämnda skola utvidgas genom nödiga anslag af
1 H. 16
142
Den 18 December f. m.
hyresmedei till en vidsträktare lokal, så att den, i likhet med skolor
i allmänhet, blefve förbunden alf emottaga ett obegränsadt
antal lärjungar.
c. I mån af tillgångar inråttas en med den nya elementarskolan
likartad skola i någon provins-stad, t. ex. Gelle, Orebro eller
Fahlun, eller förändras dertill en redan varande offentlig, och en
samtidig förändring vidtages med ännu en större lärdomsskola i
fullkomlig enlighet med hvad i punkten a. är föreslaget.
3:o Att R. St. slutligen hos K. M. anhålla det rikets skolverk,
städse i åtnjutande af det hägn en vis Regering aldrig undandrager
denna vigtiga sammhällsgren, för öfrigt måtte lemnäs oförhindradt
att fortgå i den utveckling hvartill gällande skolordning redan
lemnar tillfälle, intilldess en stadgad erfarenhet hunnit praktiskt
och på ett öfvertygande sätt ådagalägga, hvilka förändringar
i vårt skolsystem äro de mest ändamålsenliga.
Jag anhåller vördsammast om remiss af denna min motion
till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Begärdes på bordet.
Hr Rääf, Leonh. Fredr., uppläste ett sålydande anförande:
Då jag nu uppträder i afsigt att granska den nya straffbalk
som blifvit R. St. förelagd, i förening med lag för verkställighet
af fängelsestraff och författning om den förstnämndes införande,
lärer mången finna otillbörligt att en man, föga bevandrad uti
dithörande kunskaper, vågat ett så svårt värf sig åtaga.
Länge har jag också väntat att någon värdigare och skickligare
skulle bär skärskåda denna riksdags, kanhända samtidens
vigtigaste fråga; men ändock har tystnaden förblifvit allmän, oaktadt
LagUtsk:s verksamhet redan börjat. Jag har derföre vågat
ännu en gång förlita mig på del öfverseende hvarmed mina goda
afsigter här blifvit bemötta, öfverlygad, i fall jag lyckas gifva ett
sannt uttryck åt den känsla af bestörtning, som dessa lagförslag
uppväckt, att ett verkligt gagn vore beredt för fädernesland och
Konung, hvilkens ädla syftemål blifvit på ett så litet tillfredsställande
sätt understödda; och att, om de bevis jag anför ej äro de
djupaste, de egentligaste, de rikligaste, skola dessa ofullkomligheter
framkalla en ännu mera genomgripande granskning.
Dock bör jag förut hafva äran anmärka, att öfriga riksdagsgöromål
och andra allmänna befattningar, som mig för närvar,
åligga, icke lemnat nog tid alt upptaga på långt när alla de brisler
hvarmed jag tror att dessa lagförslag äro behäflade, och att 11. R.
o. Ad:s tålamod ej heller kuunat sättas på så hårdt prof att afhöra
dem alla. Jag skall derföre inskränka mig endast till några
bland de största och först i ögonen fallande.
Hela förslaget delar sig, såsom redan sagt är, i 2 lagar och
en författning. Derjemte finnas uti handskrifne nåd. propos:n en
ändring uti fängelselagen och en stor mängd uti den likaledes
tryckta författningen om lagens införande. Nådigt beslut härom
var fattadt redan d. 17 Sept.; det synes sålunda att vederbör, ägt
Den 18 December f. m.
243
god lid all, lill lättnad i öfversigten och reda vid bemödandet,
liita besörja en sammanhängande och fullständig redaktion, eller
Wita omtrycka sistnämnde författning, som ej innehåller mera än
23 pag. och deruti inrycka de gjorda anmärkmne.
Blott 3:ne straff åro föreslagna. Af dem är dödsstraffet naturligtvis
bestämdt endast för några få händelser, och lärer ännu
sällsammare blifva användt.
Straff genom böter skulle, i följe af dessas olämpliga beräkning
mot fängelsetid, oftast komma att lill sådane förvandlas, hvartill
bevisen straxt skola uppgifvas.
Återstår derföre egentligen blott fängelset, som komme alt,
med få undantag, användas så väl för grofsta brott som mindre
förseelser.
Om hos en nation dödsstraffen voro de allmännaste, skulle
dessas alltför stora antal minska det afskräckande intrycket och
göra ett sådant folk blodgirig!. Allt hvad menniskan dagligen för
ögonen äger, äfven det för en renare känsla mest afskyvärda, öfvergår
till en vana, och väcker slutligen hvarken fruktan eller
uppmärksamhet; så jemväl med fängelset, äfven om det skulle,
emot nu varande och för framtiden afsedda förhållanden, innebära
någon pläga eller förlust.
Våra gamla lagar hafva derföre sökt en mångfald af straff,
dels för alt undvika nyssnämnde följd af för täta upprepanden; dels
att för olika slag af brott, som icke kunna inbördes mätas, äga
olika skalor uti de olika straffsätlen.
1734 års lag har för dödsstraffet både olika sätt, och inom
sätten några modifikationer, i ändamål alt genom ett eller annat
mera fasaväckande tillägg hafva en utväg att särskilt bestraffa eller
utmärka den grofsta illviljan. Då nu dessa skola försvinna, uppstår
såsom följd, att äfven den mindre ondskan i brott, som ändock
är döden värdt, mäste nedflyttas inom fängelset, att öka dess
personal, dess vanlighet och kostnader.
Alla andra kroppsstraff äro uteslutna, äfven alla skamslraff,
de mest fruktade af alla, så länge en gnista af heder hos ett folk
qvarfinnes. Den uppenbara kyrkopliklen, ehuru icke egentligen
ämnad till straff, uppväcker ofta det mest hårdnackade motstånd.
Hvarföre dä icke begagna blygselns mäktiga kraft alt afskräcka?
hvarföre icke bibehålla de förra skamslraffen, ja, äfven uppfinna
nya? hvarföre icke återupptaga de svidande kroppsstraffen, nu, utan
behof och utan båtnad, nästan afskaffade? ty, sage hvad hvad man
vill, denna aga har varit och förblifver den lämpligaste, den skyndsammaste,
den minst kostsamma, och ett godt afskräckniugsmedel
för råa naturer.
”Men”, svara filantrpperne: ”uti menniskouaturen finnes nu
mera ingen råhet, och den lilla rest som här och der kan qvarvara,
skall snart utplånas af folkskolor, bildningscirklar, tidningar
och allmänna val: hos vårt slägte gifves intet medfödt ondt, eller
såsom en af våra stora män sig uttryckt: Les crimes sont abolis:
brott och fel äro endast tillfälliga åkommor, utan tillräknelighet,
lfi
244
Den 18 December f. m.
ej förtjente af straff, och hvilka vi uti fängelserna, deni vi
hellre ville kalla sjukhus, säkerligen skola bola genom urbanitetens
plåster: och vi finna icke att det förolämpade samhället eller
den skadade personen äga anspråk på upprättelse: tvertom blifver
det hans skyldighet alt genom ökade utgifter bidraga till våra moraliska
nosocomier.”
Hvad vittnesbörd härom gifva väl de nya folkens historia, de
dagliga tilldragelserna och känslan i eget bröst? Beböfvas andra
genmälen?
Allt straff äger 3:ne ändamål: det första och vigtigasle, ehuru
nu för tiden alldeles underkända, är att genom något lidande rena
och försona: det andra, att afvända från fortsättning af brott, och
det tredje att tjena till varnagel för andra.
Uti våra färdigblifna mönster-fängelser njuter fången alla lifvets
beqvämligheter lill sådant mått, som den frie på långt när ej
alltid, och sällan med så ringa möda och omtanke, kan sig bestå.
Den nya lagen föreskrifver med egna, bär återgifna ord: att fången
skall erhålla helsosamt rum, sängkläder, nödigt bohag, sund
och nödtorftig kost så ock annan förnödenhet, beklädnad, arbete
som för honom är lämpligt, läkarevård, gudstjenst och presterlig
undervisning, daglig rörelse i fria luften; och han får, efter erhållen
tillåtelse, brefvexla, mottaga främmande, samt blifver ofta
besökt i sitt s. k. ensamhetsfängelse af dess styresman, tjenstemän,
betjente, samt af 3 till 6 i orten boende tillsyningsman, som skola
fängelset visitera; hvarförutan han, under sken af hjelpbehof, kan,
medelst sin ringklocka eller annat dylikt tecken, när som helst
tillkalla någon, för alt afbryta ledsnad och ensamhet. Slutligen
erhåller han vid utgåendet understöd, förmodligen något rundligare
än den indelta soldatens pension efter lång och trogen tjenst.
Fången kan icke, för hvad uppstudsighet som helst, erhålla
några käpprapp förrän han undergått 4 varningsgrader, hvardera
utdragande ansenlig lid, och denna sena aga endast i närvaro af
en bestämmande läkare. När han vill rymma, får väl våld, efter
skedd varning, användas att hindra försöket; men då särskilt näpst
honom ej ålägges, är enda följden af tilltaget alt man bjuder honom
vara välkommen åter.
Allt detta finnes i nya lagen; hvad vidare förbättring i fångens
ställning åstadkommas kan, är i 31 § hänskjutet till särskildt
stadgande.
Efter granskning af denna lista, till hvilken kan läggas säkerheten
att icke blifva bestulen, sargad eller mördad, hvilket den
s. k. frie mannen i vårt land dagligen mäste afbida, kan man
med skäl fråga, hvad återstår för den fångne alt högre önska?
intet, mer än friheten!
Men är då frihetens förlust, under dylika omständigheter, ett
så stort ondt, alt den motsvarar och uppfyller fordringarne hos
ett straff? Visserligen hos några naturer, för hvilka umgänge, rörlighet
och ombyte utgöra deras lifsväsende och motsatsen följakt
ligen
en plåga, värre än döden; men detta endast för minsta delen
; ty det sociala i menniskonaturen uttrycker sig äfven deruti
Den 18 December f. m.
245
alt blott man känner det ett större antal dela samma öde, är
detta en tillräcklig tröst att uthärda mycket svårare belägenhet
än denna, som för mången utgör en förbättring i välstånd, förskönad
af hoppet om slut, icke blott vid bestämd tid, utan möjligen
långt förr, genom nåd, hyckleri eller rymning, verkställbar
äfven utur mönslerbyggnaderna.
Också har Sveriges hela allmänhet häröfver fällt sin dom.
Hvarje brottsling beskraltar detta slags straff, och ordningsvännerna
förskräckas öfver dess otillräcklighet och kostnader.
Alt uppgifva huru stora dessa redan äro, erfordras icke; vi
se det nog af statens uttömda tillgångar. Att beräkna den ofantliga
summa som ytterligare erfordras är omöjligt, och derjemte
till intet tjenande, enär hon icke kunde anskaffas genom annat
än skuldsättning, en utväg som endast af krigets nöd kan ursäktas.
Om eu gäng, när landets ställning blifvit lyckligare, tukt och
seder blifvit återförda, och när dessa emellertid uppförda kostbara
fängelser blifvit obeböfliga, de kunde lill annat och ädlare bruk
begagnas, vore öfver de använda medlen mindre att klaga; men
dessa bus äro så inredda att de till intet annat ändamål kunna
blifva brukbara, endast qvarstå såsom minnesvårdar af eli tillstånd,
hvaruti vi aldrig behöft komma.
Från utlandet höras en mängd uppgifter, än lastande, än prisande
fängelsestraffet; än berömmande det ena, än det andra af
dess olika systemer; motsägelser som bevisa att ingen säker erfarenhet
ännu vunnits, och, der denna bäst utfallit, bekräftande, att
hvad som för det ena landets och folkets seder och lynnen är
passande, kan vara tvertom för det andra, hvarom Sveriges förulnämda
allmänna omdöme bärer ett ojäfvaktigt vittnesbörd, bättre
all efterfölja än drömda theoriers irrbilder.
Icke förkastar jag fängelsestraff; sådant har i alla tider funnits
och lärer städse blifva behöfligt. Jag tillstyrker ensamhetsfängelse
för ransakningsfångar, kanske ock vid början af fängelsestraff;
men jag afstyrker dess utsträckning till ersättning för nästan
alla andra straff, emedan dess vanlighet gör det förakladt; jag afstyrker
det för dess omåttliga dyrhet, som ökar den förorättades
lidande genom underhållskostnad åt brottslingen; jag afstyrker det
i den klemighet hvarmed det nu föreslås; jag afstyrker det, emedan
dess högsta grad, ensamhet i mörker, är en grymhet vida utöfver
alla kroppsplågor, dock ingalunda tjenande lill varnagel, emedan
fasan af en dylik belägenhet, som i vanliga lifvet aldrig förekommer,
oekså icke kan i allmänhetens föreställning intränga: och
jag afstyrker det slutligen såsom medel till förbättring; ty den
skall aldrig åstadkommas uti ensligheten, aldrig uti en atmosfer
af last.
Före antagandet af nu gällande lag qvarfanns mången egenskap
af fordna folkting vid våra häradsrätter. De bevistades af
all domsagans adel, dess presterskap och besutna allmoge; ibland
af landshm, städse af ortens öfrige tjenstemän. Lagarne voro
dä, visserligen ej så fullständiga som nu uti hvarjehanda casus,
men bestämda emellan brott och straff. Deras sällan undergångna
246
Den 18 December f. m.
förändringar, den kunskap hvar man om dem ägde, nämndens ålder
och erfarenhet, närvaron af en talrik, upplyst och lagkunnig
folkmängd, hade kunnat tjena såsom motvigter mot en godtycklig
latitud, om den dä funnits.
Nu åter, när allt detta, med några få undantag i aflägsna
orter, är upphört; då nämnden, sedan den blifvit underkastad allmänna
val, oupphörligt ombytes; då domstolarne sällan besökas af
andra än parter, eller af slödder, nyfiket på skandaler; då ingen
annan tjensteman än åklagaren vanligen sig infinner, ocb då
lagarne, så väl i följe af allt detta som af deras täta förändringar,
äro mindre kända; med eli ord, då de enda tillfyllestgörande
kontrollerna ej mera finnas; nu föreslås en oerhörd latitud,
ett talesätt som blifvit infört alt dölja Svenska benämningen
godtycke, som icke gafs då den kunnat vara oskadlig, och som
nu skall införas när den troligen skulle urarta lill tyranni.
För att slraxl genmäla en gifven invändning: att en så strängt
bindande lag nödvändigt måst hafva medfört orättvisor och grymheter,
svaras: att när mildrande omständigheter förekommo, fälldes
förböner af menighet, målsägande eller af rätten, och öfverdomstol
eller Konung gjorde städse afseende på så giltiga yttranden;
äfven ock, då menighet med domstol, alltid i förening, begärde
större straff än lagen medgaf.
Nu åter skulle leuterationen eller aggraverandet läggas ensamt
i domhafvandens ensk il ta omdöme, en person som ganska ofta icke
äger närmare kännedom om den tilltalades vandel och lynne än
hvad under ransakningen kan vinnas; honom ålägges en för den
rätlskaffne outhärdlig moralisk tortur, att ensam jemväga mildrande
eller försvårande omständigheter till ett omättligt inflytande på
straffets beskaffenhet.
Antingen han vore god eller elak, skulle följden blifva att
slraffeu bestämdes så lågt som möjligt, emedan den ömsinte skulle
så handla af samvetskraf och den elake af sympati med brottslingen,
i båda fallen med uppmuntran till brott och till förakt
för lag. Den sistnämde skulle deremot äga ett vidgadt utrymme
för sin afvoghel, när någon bättre eller förmögnare man påkallade
skydd, eller folie under bans domvärjo, i t by alt afunden och ondskan
alltid vända sig emot dygden, rikedomen och rangen.
Städse skulle också domaren, till icke ringa men för detta
vigtiga embeles goda inflytande, blifva af den dömde ocb bans anhängare
ansedd och utropad såsom partisk, i hvarje fall der ej
lägsta slraffgrad blefve tillämpad; naturlig följd af brottets vanliga
egenskap att icke erkänna mera än hvad ej förnekas kan,
aldrig vidgående dessa försvårande omständigheter, som för en stor
del icke under juridisk bevisning kunna komma. Domaren skulle
äfven, för att söka uttrycka befintlighet och beskaffenhet af alla
dessa psykologiska domskäl, nödgas använda ytterlig vidlyftighet,
lika tidsödande för honom sjelf, som för granskande öfverrätt,
hvilken ändock oftast skulle sakna någon upplysning, något omdöme,
att sig vägleda pä delta töckenhöljda och gränslösa fält, och
l)an lä December f. m.
24?
derföre göra täta återförvisningar, till ännu större förökning af
möda och omgångar.
Om vi eftersinna hvad genom denna latitud blifvit sökt, vunnet
eller förloradt, så finna vi lätt, alt en större billighet, än lagens
obevekliga bokstaf medgifver, varit den goda afsigten; men
om vi vilja göra oss reda för utgången af detta bemödande, skola
vi lått inse, att i st. f. en oböjlig lag, den man dock med mindre
knot sig underkastar, emedan han gäller alltid och för alla, vi nu
skulle blifva blottställda för det förhatligaste af allt, en enskilt
mans, en likes, omdöme och godtycke, ombytliga hos hvarje menniska,
således äfven hos domaren, ännu mera skiftande och utan
minsta likart mellan särskilta domstolar; och när lagstiftaren icke
förmår att i en enda codex, öfver hvars redaktion han äger allsvåldig
skaparerätt, intvinga en mellan brottens orsaker och deras
straffgrader särskiljande klarhet, genom hvilket trolleri vill han i
denna sak intvinga öfverensstämmelse hos hundradetals oliksinnade
och med hvarandra föga gemenskap ägande individer.
För att lätta omdömet öfver denna lags och vår blifvande
domares godlycko-allmakt, skall jag anföra exempel, men blott utur
ett enda Cap., det första som börjar de speciella straffbestämmelserna,
eller det 9:de.
6 §§ deraf utsätta straff i l:sta eller 2-.dra fängelsegrad, d. v.
s. mellan S år och lifstid.
En § eller den 14:des 2:dra mom. sakfäller till 2:dra eller
3:dje; således mellan 6 till 10 år.
En § lill 3:dje eller 4:de grad; följaktligen en latitud mellan
4 och 8 år. ,
2:ne §§ lemna val mellan 5:te och 6:te grad, eller från 2
lill 0 är.
4 §§ likaså mellan 6:te och 7:de grad; från 1 månad
lill 2 år.
Men dessa utsträckningar äro dock på långt när icke de
största:
Enligt 22:dra § kan man för underlätet uppenbarande af de
brott sora i 16 särskilta §§ uppräknas, fällas till fängelse högst i
5:le grad, med en skillnad från 1 månad till 4 år, således 48 gånger
den minsta liden.
4:de § åsätter fängelse högst i 4:de grad, hvarigenom godtycket
äger ett spelrum från T'2:dels till 6 år, eller 72 gånger.
3:dje §:s 2:dra mom. ålägger högst 3:dje grad, med 96 stadier,
från 1 månad till 8 år. Hvarförutan 2:ne §§, allt i 9:de
Gap., tillerkänna domaren välbehag, mellan lägsta bot 1 r:dr silfver
eller 6 månaders fängelse.
Vårt liberala tidehvarf har inskränkt godtycket för lärare,
husbönder och fäder, som likväl alla måste äga den närmaste kännedom
om sina underordnades uppförande och lynnen, jemte den
största ömhet för deras sanna väl. Vi skulle i motsatt riktning
gå att göra oss till slafvar under den mest oerhörda juridiska
makt, som aldrig rätt kunde handhafvas, aldrig erhålla konseqvens;
aldrig bjuda aktning, aldrig uthärdas.
248
Den 18 December f. ni.
Ingen lärer neka ali dä lag ålägger böter, är lians afsigt alt
straffet skall lili sådana bestå, men icke lili en förvandling sorn
tillkommit endast derföre, alt den som ej orkar böterna icke må
förblifva onäpst.
I följd deraf, bör förvandlingen bestämmas så att ingen kan
af någon dermed förknippad förmån lockas att sig densamma
bereda.
Långt afvikande från denna klara grundsats, utsälter lagförslaget
en måttstock i förvandlingen, som mycket öfversliger allt hvad en
person i vanliga förhållanden kan sig förtjena, och följaktligen
gör för honom till en ren vinst att söka undandölja sina böleslillgångar.
2:dra cap. 11 § stadgar: att 1 dags fängelse svarar mot £ r:dr
silfver eller 2 r:dr r:gds; men, om förvandlingsfängelset varar öfver
20 dagar, stiger denna belöning, och annat kan den ej benämnas,
gradvis för hvar 2ö:de dag, i 9 stadier, lill den slutliga och orimliga
summan af 8 r:dr silfver eller 32 r:dr r:gds för dag. Efterräkna
vi nu antalet af dagar som erfordras för afsittandet af
100 r:dr silfver böter, finna vi TO, och att i medeltal för hela
denna tid belöper ungefärligen 5| r:dr r:gds på dag.
Hvad först gradationen beträffar, så skulle den äga tydliga
skäl, om straffet, såsom vid vatten och bröd, medförde ökad
pläga; men dä nu fängelset innefattar samma lefnadsbeqvämligheter,
samma utsökta artighet i bemötandet, den sista stunden som
den första, skulle enda grunden för ifrågavar. afsittningsprogression
böra sökas i obehaget af en längre förlust af friheten; dock
ingalunda rått, emedan i flesta fall, den första tiden är den svåraste,
innan vanan, som är den andra naturen, hunnit tillkomma.
Granska vi dernäst följderna af den höga penningeberäkningen,
sä uppstår intet tvifvel att den som per dag, året rundt om
räknadt, knappt kan förtjena 24 sk. r:gds med hvilka han derjemte
måste sig försörja, ju ej skall använda allt sitt bemödande
att i fängelse, der han erhåller alla sina förnödenheter och bättre
än lian dem vanligen kan sig sjelf beslå, få bespara sig minst 2
r:dr; lian uppmanas således genom egennyita att undandölja sina
tillgångar, hvartill den olyckliga författningen om lösöreköp och
den nu föreslagna om inteckning i lösören för förlagslån, lemna
ypperliga utvägar; hans brottsliga sinnesart skulle ökas genom denna
retelse lill bedrägeri; Kronan skulle förlora nära nog all inkomst
af böter, men hennes utgifter blifva oberäkneligt stora genom
denna myckenhet af sjelftillskapade fångar att underhålla.
Kanhända har jag dock orätt; kanhända är icke antalet af
urbota fångar nog stort för filanlropiens experimenter, för skyddsföreningars
känsloulgjutelser, för urbanitetens kompliments-förråder.
Då jag nu öfvergår till uppgiften af några stadganden, som
äro utom möjlighet att verkställa, väljer jag blott ett par de
först sedda.
Uti förslaget till författningen om nya strafflagens införande,
ålägger 19 § 11 mom. den som gripit en brottsling, att utan
dröjsmål besörja det förhållandet varder undersökt af landsh.,
Den 18 December f. m.
240
eller fogde, länsman, borgmästare och råd. Istället för den naturliga
skyldigheten af en vanlig oph enkel anmälan hos myndighet
lill behörig åtgärd, är här en pligt af omsorg för undersökningens
verkställande påförd en underordnad, som icke öfver desse embetsman
äger minsta befallande rätt.
14:de § tili lag för verkställighet af fängelsestraff lyder: ”De
som till fängelse (nemi. gemensamhets) under första grad dömda
äro, må ej, vid arbete eller eljest sig emellan samtala.” Detta är
en fullkomlig omöjlighet att förhindra, emedan, om ej tungan får
brukas, ingen tillsyn lärer kunna hindra blickar, kroppsrörelser,
och arbetsredskap alt utgöra samtalsmedel, så mycket vissare som
ett dylikt teckenspråk länge varit inom fängelserne traditionell.
I st. f. åtlydnad skall ett sådant stadgande, som ej kan handhafvas,
uppväcka fångarnes täflan i mångfalld af elusioner. Deras
häraf uppkommande förakt för en vanmäktig lag, deras skadeglädje
öfver den lurade vakten, det glada tidsfördrif de äga i denna täflan
af fintlighet, skola ingifva känslor som föga lära bidraga till den
afsedda förbättringen.
Ehuru visserligen stilen icke är jemförlig med 1840 års representationsbetänk:s
oöfverlrälfliga tistelspråk, en verklig vårblomma
från det tidehvarf af barbari dit vi ledas, nalkas dock häruti
detta lagförslag nämnde sin stora föregångare, i samma män
det långt afviker från ännu gällande lags, i all juridisk skrifart
lemnade, fulländade mönster.
Såsom bevis pä arbetets oreda och dess svårfatflighet, torde
vara nog att anföra: 10 cap:s 10 § hänvisar till 7:de, 8:de och
9:de; men den 7:de försänder läsaren lill 17 cap:s 4, 5 §§, hvaraf
den första har 2 mom:r; derjemte lill 0 cap. 1 § — 8:de § af
10 cap. skickar oss först till 5:le §, som äter hänvisar på 3:dje,
och denna på både Esta och 2:dra, sedan till 7:de, hvars flera
citater redan äro nämnda, hvarefter 9:de § ånyo anvisar både lill
den 5:te och 8:de; således 11 olika §§, oberäknadt deras mom:r
och de flera till samma §§ här förekommande återgångar.
Uti 6:te eap:s Esta § uppräknas ett stort antal omständigheter,
som skola öka eller minska straffbarhelen; men dessa
äro sammanblandade uti en så lyckligt träffad villervalla, att det
är omöjligt inse hvilken som skall vara den mildrande eller försvårande,
såsom l. ex. ” gerningsmannens egna elakartade begär
eller böjelser,” som genom en fortgång af ordet ”eller” blifvit
sammanställda med andras bemödande att förleda, med nöd
och med öfverilning, hvilka alla sednare otvifvelaktig! skola leda
till mildring, den brottslingen således skulle i samma större mått
åtnjuta, sora hans begär eller böjelser vore rikligt elakartade! I
sanning herrliga bekräftelser pä ord ur comilcen: alt denna lag
skulle blifva lättfattlig och en bok för folket!
Redan är ådagalagdt huru den otillbörliga beräkningen af böter
vid förvandling till fängelse lockar till bedrägligt undandöljande
af tillgångar.
Inför moralens domstol är bedrägeriet ett bland de svåraste
brott, emedan dervid ej, liksom hos många andra, öfverilningen
250
Deri 18 December f. m.
eller passioners våldsamhet, ej sällan utan egentlig elak vilja, brådstörta
menniskan. Till bedrägeri erfordras deremot vanligen lång
öfverläggning och långsamt utförande, med listiga beräkningar,
hvarunder bättre känslor, otn de funnits, ägt tid återtaga sitt herravälde;
men detta nesliga brott gynnas med böter eller ett ringa
fängelse, i de liesta fall till lägsta grad eller den närmaste öde,
oell i några få, nästan oerhörda casus, anses vara nog näpsadt med
4:de graden.
Uti Urte Cap:s ?2 § har jemväl listen uttryckligen blifvit
strafflöst förklarad, d. v. s. tillbörlig i fall närmaste anhörige med
lisl befria häktad person. Väl kan ett sådant ingrepp af blodsbandet
i lagens och samhällets rätt möjligen blifva föremål för
nåd, lill och med låtsas af lag vara förglömt; men omöjligen kan
den som vill bevara moralen gilla listen, hon må användas af hvem
som helst; eller den som vill höja stat uppöfver enskild, uppenbarligen
tillåta en sådan befrielse.
Uti det gamla Roms dygdiga tider straffade fäder sina barn
till lifvet vid deras minsta försök, äfven genom enskilt berömliga
gerningar, att kränka samhällslydnadens kraf. Detta folk uppsteg
ock lill maktens, till lilteraturens, till ärans och odödlighetens
högsta spets. Vår samtid söker alltid och allestädes, jemväl på
mångfaldiga ställen uti ifrågavar. lag, att sätta personlighetens små
fordringar uppöfver statens stora; och detta är icke ett bland de
svagaste utbrott af den lavaström som, i mångfaldiga riktningar
fördelad, botar alt öfverhölja våra redan halfförbrända samhällen.
Ett icke mindre upprörande exempel finnes uti 7 Cap. 5 §.
Nu gällande lags 26 cap. 4 § Missg.balken frikänner den, som
öfverhallen, nödgas till sitt lifs frälsning dräpa den som å lif tränger.
Nya lagen, under sitt ytterligare begär att generalisera, uttrycker
sig sålunda: ”Ilar någon, för att afvärja trängande lifsfara,
föröfvat gerning, hvarförutan räddning ur den fara ej möjlig
var, derföre skall han ej till straff fällas,” och motiverna pag. 16
tillägga: ”att otänkbart är, det en man, stadd i trängande lifsfara,
skulle låta af strafflagens hotelser afhålla sig från en dylik
gerning,” hvartill längre ned fogas dessa märkliga ord ”af hvad,
slag den vara må”.
Lagförslaget har således efter ali anledn. betänkt, eller åtminstone
i sin vidsträckta definition inbegripit de ej sällan förekommande
casus: att menniska blifvit slagtad för att rädda kamrater
från hungersdöd, eller alt den som bemäktigat sig en planka
af ett skeppsvrak, blifvit frän denna sin egendom nedstött af en
annan i samma sjönöd varande. Och dessa ömkansvärda fall, som
åtminstone borde fördöljas, de utpekas, de frikännas af lag, som
dock borde vara stödd pä christendom och moral, hvilkas bud lyder:
Du skal älska din nästa såsom dig sjelf!
20 och 21 Cap. behandla äktenskaps- och sedlighetsbrotten
med ett undseende som af allt det föreg:de väntas kan. På dubbelt
tvegifte lägges blott fängelse i 5:te eller 6.te grad. Dubbelt
hor har från gamla dödsstraffet blifvit nedflyttaclt till fängelse i
lägsta eller dess närmaste grad. Det enkla till straff mellan 1 r:dr
Deli 18 December f. m.
251
buler eller högst (i månaders fängelse. Lönskaläget är fullkomligt.
benådadt, blott mannen ej later lagsöka sig för barnets underhåll.
Sannt är all få samhällen, och dessa endast under kortare
perioder, kunnat bevara sina seder i denna väg fullkomligt oladeliga,
och klokast hafva de folk handlat, som afskildt och utmärkt
en prostituerad klass af qvinnor, hvarigenom sederna hos alla de
öfriga blifvit oantaslade och i helgd hållna. Men dä detta icke af
ålder hos vår nation vunnit, eller troligen någonsin kan vinna häfdens
starka inflytande, borde åtminstone icke lagen borttaga begreppet
om brott och fel, qväfva blygseln och föröka fräckheten.
Jag minnes ganska väl i mina barndomsår, innan Gustaf lilis
mildringar hunnit särdeles verka på folklynnet, huru en ogift ((vinna,
som i omständigheter befanns, strängligen hannades af husbonde,
föräldrar och slägt; hvad uppseende i hela orten väcktes;
luiru djup hennes blygsel var; huru hon skydde alt visa sig bland
andra. Ett par decennier sednare nekade hon ännu temligén ihärdigt
och grät, när förhållandet ej längre' kunne döljas. Nu mera
fäller bon ingen tär, och omtalar sjelf otvunget sitt tillstånd, såsom
en naturlig verkan af la forcc des ehases, den ingen motstå
kan.
Se, sådant inflytande äga olämpligt milda lagar! Deras lättsinnighet
öfvergår till sederna, och liksom de, till en stor del, åstadkommit
kommunismen i könsförhållandet, så skola de ock lill yttersta
målet drifva samma lära i egendomsrätten.
Några allmänna anmärkmr torde jag få tillägga. Lagstiftare
uti gammalt samhälle äger icke mera än en väg att gå, om han
önskar uppnå sin goda afsigt. Ilan måste hågkomma att ju äldre
en lag är, ju mera är den inpräglad och vördnadsbjudande.
Han måste städse hafva för ögonen hvad som är vordet sed i förening
med lag, och endast hvad deruti urartat lill osed, äger han
alt med varsam hand bortskära, och hvad ny god sed, som med
tidens lopp uppvuxit, bör han lagfästa. Till pröfvosten vid delta
förfarande äger han religionens, moralens och ärans oföränderliga
bud, icke theoriernas, sorn hoptals uppstå och försvinna. Ilan
måste vara renad från lidehvarfvens sinnessjukdomar, kallade opinioner,
som än i en form, än i en annan, liksom de kroppsliga
farsoterna, anfalla menskligheten.
Det nya lagförslaget har, långt ifrån att följa dessa grundreglor,
utgått från abstraktioner, skilt sig så långt möjligt varit
från våra förra lagar, och utan allt behof förandrat straffens art
och sätt, brottens jemförelse, till och med deras nana och beskrifning.
Detta förslag känner icke försoningsläran; ingen skymt deraf
är qvarlernnad. Den straffade behöfver ej hädanefter erkänna sin
synd, eller försonas med Gud, Hans kyrka och församling. Inför
dessa erfordras således ej heller något afbedjande, hvilket vi likväl
anse oss pligtige göra vid den obetydligaste och mest tillfälliga
oförrätt, ja äfven ohöflighet mot en like. Vådadråpet behöfver ej
heller någon försoning, emedan på denna tidens glatta samveten ingen
252
Den 18 December f. m.
oro öfver elt lappri, sådant som ett menniskolif, lärer konna sig
ingnaga. Böterna för dulgadråp, innebärande både en kraftig väckelse
till banemannens upptäckt och, i fall sä ej skedde, en rening
af den skuldbefläckade orten, äro ock uteslutna.
Delta förslag känner ej den sanna äran. De nesligaste tilltag
och listens kallblodiga anläggningar äro långt lindrigare bestraffade
än passionernas våldsgerningar. Elt skamligt brott belägges
ej längre med skamligt straff. Aran är lika för den skuldbefläckade
som för den oskyldige. All skam för skedd gerning,
all blygsel alt den begå, äro med omsorg undanröjda.
Detta förslag har vågat sig långt inpå definitionernas snarbelagda
område, hvilket en klok lagstiftare, så mycket möjligt är,
undviker alt beträda, emedan han städse löper fara att antingen
utestänga casus som borde inbegripas, eller inbegripa dem
sorn borde vara uteslutna. Exempel på dessa oundvikliga följder
äro redan anförda; andra och långt betänkligare finnas i det farliga
3 cap. om försök till brott.
Uti förordmn om strafflagens införande undantagas: grundlagens
stadganden; åtskilliga §§ utur Missg.balken; krigslagen; fel
och försummelser vid K. hofven; dito af embets- och tjenstemän,
i vissa fall; disciplinära straffen vid skolor; ingrepp uti kronans skog
och jagt, samt brott i afseende på bruk af kronans jord; allt i följd
af brådskan med ett förslag som, om det någonsin bordt till pröfning
förekomma, rätteligen skolat uppskjutas till dess alla de undantagna
lagarne ra. m. kunnat samtidigt och likstämmigt sammanjemkas,
men nu ländande lill ökad oreda och största orättvisa
mot dem som skulle vara underkastade dessa interims-lagar,
med deras för alla andra förkastade strängare straff.
Sistnämnde förordn. pag. 12 bekräftar med någon redaktionsförändring
den 21 § af 10 cap. Rälteg.balken: ”att brottmål, svårare
eller mindre, ransakes och dömes der gerningen gjord är,
ehvad rätt han eljest hörer lill sorn brutit”; men denna § står,
med sin närvar, allmäulighet i uttrycken, uti rak motsägelse med
8 cap. 2 § af samma balk, äfvensom med Adeliga privilegierna
samt Presterskapets tillförsäkrade rätt om särskilt forum, hvadan
det synes alt ett förslag, som gör anspråk på större fullkomlighet,
hade bordt ändra och rätta, icke bibehålla, motsägelsen; så
vida ej meningen är, hvartill af mycket annat slutas kan, att undergräfva
Adel och Presterskap, för att ål samhället bereda den
gyllene ålder som af juridiken, såsom ensam herrskare, visserligen,
och med bevis af detta dess lagprof, skulle återföras.
Jag torde äfven böra på förhand besvara några bland de lättast
förutsedda invändningarne mot mina anmärkmr.
Man skall ulan tvifvel säga: ”att en del af de brister som
nu blifvit klandrade, också finnas i 1734 års lag.” Ja väl, det
är mig bekant; men man stiftar icke en ny, för att göra honom
sämre eller lika dålig med den man vill förbättra.
”Vi äga likväl ett stort behof af en ny sådan lag” skall
man ytterligare andraga, och man skall skjuta skulden för de ökade
brotten på den nu gällandes ofullkomlighet. Om jag än skill
-
Den 18 December f, m.
253
le gifva ett obetingarlt bifall lill dessa 2:ne satser, hvilket likväl
ieke kan lemnäs, föijer ej af dem att det onda kan hjelpas genom
ett dubbelt värre: att ordning vinnes genom oreda, aktning genom
föraktade straff, och fruktan genom en mildhet, hvars mindre grader
ända hittills endast ökat fräckheten och hånet.
Möjligtvis skall roan derjemte kunna uppleta några misstag
i dessa nu framställda uppgifter och omdömen. Om än så befinnes,
stå dock tillräckliga bevis qvar, både af dem som icke lära
kunna kullkastas och af dera jag icke hunnit andraga, för denna
lags alltför många och stora brister; och ett nytt skulle tillkomma,
i afseende på hans otydlighet, då liera högst omdöraesägande
Ilrr och män, som hedrat mitt arbete med sin granskning, instämt
i dessa utlydningar.
Då jag nu slutat detta oangenäma företag, Och då min blick
faller på namnförtecknigen af de flere utmärkta män som i lagens
författande mer eller mindre deltagit, skulle jag förvånas att
en dylik produkt af dem blifvit lemnad, om jag ej kunde förmoda
att i detta, liksom i allt samarbete, blott en vilja varit den
styrande.
Bland dessa 9 personer har icke funnits någon andelig man,
liksom religionen ej skulle, äfven i lagstiftning, utgöra 'den grund,
hvarpå allt ytterst hvilar. Moral och seder hafva ock, såsom vi
sett, blifvit bevakade derefter.
Icke heller någon statsman att förorda samhällets högre
kraf; icke ens någon embetsman eller godsägare som, i närmare
umgänge med folket, nogare känt dess lynne, seder och
åsigter.
Blott en enda Riddersman har undertecknat förslaget; och
ehuru om denne Herre ej tviflas kan, att han icke med nit bevakat
ärans kraf och sitt Stånds anseende och rätt, synas dock
de bemödanden han i dessa fall kan hafva nedlagt, varit alldeles
fruktlösa, emedan, utom hvad redan härom anfördt är, beredningen
både i lagförslagets 2 cap. 20 och 21 §§ på ett förtäckt sätt,
och uti motiverna pag. 7, med klara ord stadgat: att adelsman
som gör sig skyldig till eli hittills såsom vanhcderligt ansedt brott,
väl skulle blifva sin representationsrätt förlustig, men dock bibehålla
sitt adelskap; ett lagbud, som, ur välbekant källa flutet, icke
lärer till sitt syfte af någon inom detta hus missförstås, och som
ensamt vore, i min tanke, nog skäl alt förhindra hvarje om sitt
Stånds ära, anseende och renhet vårdsam ädling, att gilla ett förslag,
hvaruti sådant blifvit försökt.
Med stöd af alla dessa skäl och med åberopande af de reservationer,
som vid förra riksdagen blifvit afgifna, får jag såsom
motion vördsammast yrka: att, oberoende af det slags godkännande
som kan innefattas uti R. St:s und. skrifvelse af d. 22 Maj
1845, rör:de grunderna för ny brottmålslag, LagUtsk. må, i afseende
på dess åtgärd med dylik lag, för närvar., och lill tidens
vinnande, endast afgifva förslag till en författning, hvarigenom nu
gällande lag, hvad den rörer stöld, förfalskningsbrott och bedrägeri,
Den 18 December f. m
-
nlbyles emot nya och mera fullständiga stadganden, så i afseende
på sjelfva förbrytelserna som straffen.
Efter uppläsningen häraf anhöll Ilr Rääf att denna motion
måtte remitteras lill LagUtsk. samt communiceras de öfriga
RiksSl-.n.
H. Ex. Hr Gr. Posse, Arved: Det var mig ovänlådt, att
vid detta tillfälle ett yttrande skulle afgifvas öfver ett ämne, som
redan blifvit öfverlemnadt till Utsk:s behandling. Detta yttrande
är dessutom af den vidlyftiga beskaffenhet, att det icke varit mig
möjligt i minnet fästa hela dess innehåll. Det vore sålunda måhända
rättast af mig, att endast anhålla om bordläggning deraf,
pä det jag mätte kunna taga fullständig kännedom derom; men
då jag icke vill uppehålla remissen och dessutom kommer i tillfälle
att yttra mig när Utsk. afgifvit sitt utlåt., så anhåller jag,
att nu få säga endast några ord om en del af de grunder, hvarpå
Hr Rääfs motion synes stödja sig.
Om jag ej oriktigt uppfattat motiverne för denna motion,
innehålla de klander af det nya lagförslaget egentligen derföre,
att slraffbestämmelserne deri skulle vara för lindriga och för litet
verksamma, samt att brottens antal derigenom skulle ökas. Qvarstode
1734 års lag oförändrad med alla sina afflictiva straff, så
skulle jag val anse sådant ganska beklagansvärd!, emedan jag
hoppas att vi befinna oss vid den bildningsgrad, der man inser
att samhällets pligt är att i sin maktulöfning förena christligt och
menskligt behandlingssätt mot dess medlemmar, med den stränghet
och allvar som fordras för ordningens upprätthållande; men
jag skulle dock kunna fatta att de som tro brottslingens förbättring
och återgång lill samhället omöjlig, och derföre föreställa
sig att de straff, som äro mest kroppsligt plågande och mest vanhedrande,
äro de lämpligaste, kunde önska att bibehålla den gamla
brottmålslagen. Nu deremot, sedan, genom successivt borttagande
i de flesta fall af de stränga slraffbestämmelserne, utan att
andra lämpliga blifvit satta i stället, vår gällande lag stadgar hufvudsakligen
endast så overksamma och föga afskräckande straff,
att Sverige befinner sig nära nog i ett strafflöshets-tillståud, hvilket
efter mitt omdöme utgör egentliga orsaken hvarföre brottens
antal årligen ökas, kati jag icke förslå hvarföre man så bittert
klandrar det lagförslag som nu blifvit framstäldt, och hvars syfte
är alt undanrödja det fel, hvarmed nu gällande lag är behäftad.
Alt återtaga de qvalificerade dödsstraffen och spöstraffen i dess
vidsträckthet, tror jag icke vara hvarken önskligt eller möjligt,
ty om än röster höjas för återinförandet af medeltidens straffgrundsatser,
skall dock mängden häpna för en åtgärd som skulle
bibringa hela Europa den tro att Svenska folket i bildning och
moralitet står flera sekler bakom alla andra civiliserade folkslag.
Vid sådant förhållande har det synts mig, som om icke någon
aunan utväg funnes, än att tillämpa fängelsestraffen, hvilka i alla
de stater, der ny brottmålslagstiftning ägt rum, blifvit godkände
som de lämpligaste och verksammaste; men troligen har Hr Rääf,
Den 18 December f. m.
255
något annat förut okändt förslag i beredskap, och jag hoppas att
han, som är för upplyst och rättrådig att vilja klandra hvad han
icke kan göra bättre, icke undandrager sig att meddela Utsk. sina
råd till ledning för Ulsk:s arbete, helst Hr Rääf säkerligen inser
det ovanliga uti att väcka motion om en förordn, ulan att
föreslå hvad den skall innehålla. Ar Hr Rääfs afsigt endast att få
vatten och brödslraffet bibehållet, så vill jag tillkännagifva att
detta straff var i lag-comiteens första förslag stadgadt för mindre
förbrytelser, och att det möjligen kan låta sig göra att bibehålla
det ulan att rubba förslagets egentliga htifvudgrunder. Hvad åter
angår anmärknm mot det §. k. latitudsystemet d. v. s. domarens
rätt att inom vissa gränsor bestämma straffen; så måste, i anseende
till de många olika förhållanden, som inträffa vid brotts föröfvande,
samt individernes olika belägenhet och villkor, detta system
bibehållas, så vida man vill att straffen skola vara lika straffande
för den ene som för den andre. Men om LagUtsk. mot
min förmodan, skulle finna att någon inskränkning i detta system
bör föreslås, så vill jag icke nu på förhand tala deremot, utan
förbehåller mig att yttra mig derom då Utsk:s utlåt, inkommer.
Slutligen har Hr Rääf mycket klandrat redaktionen af det
nya förslaget. Att skrifva en lag, torde vara det svåraste af allt;
ty den måste vara kort, bestämdt, klart och tydligt sammanfattad.
Jag har ock alltid föreställt mig att dessa villkor blifvit
genom nya lagförslaget i möjligaste målto uppfyllde, men detta
förslag är ett mennisko-arbele, och således kanske mera ofullkomligt
än jag förmått att upptäcka; hvarföre det icke kan annat än
glädja mig att vi hafva Hr Rääfs förmåga att påräkna, för att få
alla möjliga brister både i sak och ord undanröjde.
Frih. Falkenberg, Carl Axel: Jag får ödmjukast anhålla,
att Hr Gr. o. Landtm, täcktes till Ståndet framställa propos.
om tryckning af Hr Rääfs anförande, samt att det måtte komma
att till Ståndets ledamöter utdelas.
Hr Rääf: Jag har blifvit särskildt uppmanad att svara;
hvarföre jag finnér mig nödsakad, att tillägga några ord och sålunda
öfvergifva den grundsats jag hittills följt, att nemi. låta skäg
len väga mot hvarandra, utan att anställa en disputations-akt.
Den värde talare, sora fästat uppmärksamhet vid mitt yttrande,
liar funnit det förunderligt, att jag kommit med mina anmärkmr
nu, så långt efter sakens remitterande. Detta har skett i stöd af
en, vid riksdagens början, hos Hr Gr. o. Landtm, gjord förfrågan
huruvida det vore tillåtet, att efter remissen göra sådana anmärkmr.
Ali förmätenhet är långt från mig, och jag har äfven, i de första
orden af mitt mern. förklarat, att jag icke är lagkunnig, att
det endast är det stora behofvet af ett yttrande i denna väg, som
förmått mig — hvilken jag erkänner vara dertill den minst värdige,
den minst skicklige inom detta hus — att taga detta steg,
när ingen annan behagat åtaga sig detta mödosamma och oangenäma
värf.
256
Den 18 December f. m.
Hr Akerman, Fredr.: Mot det klander, Ur Rääf ultalat i
det af honom med hans vanliga utmärkta skicklighet författade
anförande, kan det väl vara vågadt att nu med några ord uppträda,
särdeles som man dertill får tillfälle, troligen i, rikt mått,
när LagUtsk. inkommer till Ståndet med sitt förslag i ämnet;
men jag har ansett en protest ej höra uteblifva vid detta tillfälle,
om ej för annat ändamål, att icke min tystnad må tolkas såsom
ett godkännande af de satser Hr Rääf nu framställt. I hufvudsaken
är jag häruti förekommen af en föreg:de talare. Jag vill
derföre endast korteligen fästa mig vid den för de med ämnet o
bekante
verkligen förföriska framställning Hr Rääf gjort, i afseende
på fångars behandling, sådan den är föreslagen i den nya lagen
och sådan den äger rum i de nya fängelserna. Hr Rääf har
talat om fdantropien och dess verksamhet inom fängelserne. Jag
instämmer fullkomligt med honom deruti, att den drifves alldeles
för långt om man utöfvar den på sådant sätt att fängelset lockar
i st. f. att afskräcka; men jag tror att fördomen härom hvilar på
obekantskap om verkliga förhållandet. Hr Rääf har anmärkt såsom
ett fel i lagen att den säger, att fången skall bestås god och
sund föda, husrum, kläder, värma m. m.; men jag hemställer,
hvilka andra ord man skulle i lagförslaget kunna begagna, för alt
uttrycka att fången skall förses med det nödvändiga; ty ej kan
det vara meningen att han skall hållas under bar himmel, ulan
både kläder, föda och värma, eller kanske på sin höjd, likasom
under medeltiden, kastas i en håla, sä att han, om äfven af domstolen
befunnen oskyldig, skulle ifrån fängelset medföra minnet af
en i grund förderfvad hälsa; detta mätte väl ej vara meningen.
När man således i ett lagförslag vill stadga, att fången skall hafva
det ytterst nödvändiga, så kan man cj uttrycka sig på annat
vis än som skett. Hvad angår ensamhetsfängelser, så försäkrar
jag, i följd af min erfarenhet af fångars behandling, att det är
intet de sä högt frukta som ensamheten, ingenting för den med
lifvet i våra gamla fängelser bekante brottslingen mera påkostande
än saknaden af sällskap med likasinnade, der tiden med samspråk
och hvarjehanda förlustelser fördrifvas.
Synnerligast är ensamheten afskräckande för dem, som ej
hafva rikedomen af bildning att sysselsätta sig med. Detta lärer
äfven, efter hvad man sagt mig, erfarenheten visa i de nya ensamhets-fängelser,
derifrån man kunnat hemta en sådan. En domare
i granskapet af Stockholm, som sedan det nya cellfängelset
härstädes anlades, derinom hållit brottmålsransakningarne, säges
hafva yttrat att den oro, en samvetsgran domare alltid känner
under utöfningen af sitt vigtiga kall, hos honom i hög grad ökats,
enär tångarne efter erhållen dom, i st. f. alt som förr, då de i
trefnad tillbringade sin tid i fängelset, söka ändring i högre instanser,
numera endast begära att få domen så snart som möjligt
verkställd, för att med det snaraste undslippa det besvärliga fängelset.
Hr Rääf har, för att gifva än mera kraft åt sitt yttrande,
uppdragit en likhet emellan redaktionen af det nya lagförslaget
-
Den 18 December t', m.
237
gel och den af representationsförslaget 1840, en jemförelse, sora
ej linnde undgå att inom detta lins väcka sympatier åt hans förkastelsedom.
Jag vill ingalunda tillerkänna mig förmåga att bedomina
huruvida nya lagförslaget, må i afseende på redaktionen
uppfylla alla fordringar; men då jag ät lagskipningen egnat större
delen af min lefnad, tilltror jag mig dock så mycken bekantskap
med lagredaktioner, att jag kan anses berättigad derom yttra ett
omdöme. Ehuru jag tillerkänner 1734 års lag en hög förtjenst,
och ehuru jag alltid skall beundra den förmåga dess författare ådagalagt,
vittnande om en hög grad af både kunskaper och bildning;
så påminner jag mig dock ganska väl, huru jag mången
gång vid tillämpningen af lagens bud, måst egna långa stunders
eftertanka, för ali erfara deras verkliga betydelse.
I det nya lagförslaget har jag, åtminstone på de ställen åt
hvilka jag haft tillfälle egna närmare kännedom, funnit nödig
korthet förenad med den största tydlighet, och jag har fåfängt
bemödat mig, att utfinna några uttryck, som bättre och tydligare
uttryckte hvad man ville säga; men skulle sådane otydligheter
finnas, som flr Rääf omnämnt, är jag glad att de blifva påpekade,
och gör mig förvissad att den värde talaren skall föreslå något
bättre i stället. Jag anhåller att dessa mina ord måtte fä
åtfölja remissen af motionen.
Hr Hruce, Rob. Ed v.: Då jag nu hört sådane personer
som Hr Rääf, Excellensen Posse och Hr Akerman yttra sig om
kriminal-lagstiftning, så saknas mig ord alt uttrycka hvad jag
ville säga. Skulle de vilja bygga upp palatser för stråtröfvare,
skall jag ej sätta mig deremot eller tala derom. Jag vill föreslå
en motion om —
Detta anförande blef härvid afbrutet af Hr Gr. o. Landtm,
med förfrågan huruvida icke Hr Bruces afsigt var att nu väcka
en särskild motion, hvilket af Hr Bruce bejakades; hvarpå Hr
Landtm, förklarade att med det ämne, som nu var under öfverläggning,
andra ärenden icke finge sammanblandas, utan Hr Bruce
skulle blifva särskildt uppropad till afgifvande af sin motion.
Hr Rääf: Annu en gång nödgas jag med några korta ord
taga Ståndets tid i anspråk. Man har sagt, att den nya strafflagen,
i uppräkningen af de förmåner fångar äro tillerkände, ej
uttrycker annat än hvad som skäligen ej kan mindre bestås. I
vissa fall är detta en sanning; men alla dessa förmåner äro här
likväl lagfästade, och kunna således icke under något villkor förminskas,
icke förändras. Den gamla lagen var klokare, den reglementerade
ej och det är reglementeringen som i dessa tider bortskämmer
allt. Då rättade man sig efter brottets beskaffenhet och
lämpade sig efter sina tillgångar och den personlighet man hade
för sig. Det har blifvit sagdt, att äfven i 1734 års lag funnes
otydlighet. Visserligen får man den länge nog begrunda, innan
man finnér meningen; men då man engång henne träffat, är den
1 H. 17
258
Den 18 December f. m.
sann och klar. Öfver den nya lagen behöfver man ej långt grubbel,
af skäl, att i dess tankar ej finnes något djup. Om de bevis
på dålig redaktion, jag hittills uppgifvit, ej äro tillräckliga,
finnas flere i beredskap. Det förekommer i 28 cap. 16 §, om
embetsman, som gjort tillgrepp af penningar, eller förskingrat medel,
eller ”har lian till bristens döljande företett vetterligen oriktiga
verifikationer...”, hvarvid man skäligen kan fråga, först om
verifikation på underslef någonsin kan vara riktig och sedan, i
fall ordet oriktig ansetts behötligl, om tänkbart är att en sådan
verifikationens oriktighet kan vara ovetterlig för samma person
när han, efter §:s eget uttryck, derigenom vill dölja sitt tillgrepp.
II. Ex. Hr Gr. Posse: Jag beder om förlåtelse att jag ännu
en gång faller R. o. Ad. besvärlig med mitt yttrande; men hvad
Hr Rääf nyss anfört, som bevis på fel i redaktion, kan jag ej
lemna obesvaradt. Hr Rääf bar, om jag ej hört orätt, sagt, att
en verifikation ej kan vara vetterligen oriktig. Detta måste dock
vara orätt påstått, ty om en kronofogde, som kommit på balans,
verificerar sin uppbörd med ett af länsman eller fjerdingsman
emottaget qvittens, så kan delta qvittens ej allenast vara oriktigt
utan äfven vara det kronofogden ovelterligen.
Hr von Hartmansdorff, Ali g.: Hr Gr. Posse bar mot
Hr Rääf anmärkt, hurusom den strafflag, hvilken nu är föreslagen,
troligen skulle blifva verksam nog. Men hvarföre hafva då brotten
så märkeligen tilltagit sedan kroppsslraffen upphört, om ej derföre,
att illgerningsmänuen ej frukta de straff, som i stället blifvit
införda, och alt, på sätt Hr Rääf redan anmärkt, det egentligen
är kyrkoplikten såsom ett slags skamslraff, hvilket de nu förnämligast
rädas för. Och likväl vill man i det nya lagförslaget
borttaga skamstraffen. Det går visserligen an, att sålunda göra
rön och försök i lagstiftningen; men följden Olifver utan tvifvel
den, att de rättskaffens män i landet nödgas gripa lill sjelfförsvar
för att Värja sig mot våldsverkare när lagen är så beskaffad att bon
ej kan göra det. Om man ej förr vill vidtaga rättelse i denna
lagstiftning, så måste man väl slutligen göra det för att förekomma
inbördes krig emellan samhällets medlemmar, ett tillstånd, hvilket
Ilr Rääf och något hvar vill förekomma. Det nya lagförslaget åsyftar
väl detsamma, men har, såsom jag tror, misstagit sig om de
rätta medlen.
Hr Rääf har från början erkänt lagstiftärnes goda afsigt,
men alltigenom klandrat utvägarne att henne ernå. Man bar hittills
sagt det icke vara möjligt eller verkställbar!, att återtaga de gamla
straffen; och likväl har Gr. Posse nu medgifvit, att vatten och
birödstraffet, som varit utdömt ur det nya lagförslaget, kunde återtagas.
Då sådant sker nu innan någon af de s. k. grundsatserne
blifvit tillämpad; månne man ej vid början af nästa riksdag skulle
kunna vänta sig få höra att de egentligen s. k. kropps-straffeu äfven
må återtagas. Hr Gr. har också erkänt, att någon rättelse kunde
vidtagas i den s. k. latituden. Man liar här begagnat ett fram
-
Den IS December f. m.
25 <J
mande ord för ali uttrycka sakens rätta betydelse. Den är domarens
godtycke, eller välbehag, hvilket man undvikit att uttala.
Att man velat freda medborgare från missbruk af domarens makt
vill jag ej betvifla; men hvarföre har man ej nämnt saken vid sitt
svenska namn, utan begagnat latitud? Man har velat försvara ordalydelsen
i det nya lagförslaget och påstått, att hon vore god nog.
Jag skall, för att visa motsatsen, blott fästa mig vid en titel i lagen,
eller det allmänt begagnade uttrycket, ”straffbestämmelser,”
hvilket är oriktigt. Bestämmelsen af straff är att hindra brott;
men det är icke hvad lagförslaget menat, utan det är bestämning
af straff, stadga om straff, någon viss påföljd för visst brott. Så
ringa denna anmärkn. än är, så ådagalägger bon dock huru ringa
uppmärksamhet, man egnat svenska språket, när man velat stifta
en ny svensk lag. — Hr Akerman har anmärkt, hurusom det vore
en grymhet alt i fängelse misshandla sådane personer, som måhända
sedermera frikännas. Jag tror alt Hr Akerman misstagit
sig om Hr Rääfs mening. Denne har ej talat mot ransakningsfängelset
ty att dessa må vara väl inrättade bör en hvar naturligtvis
önska, på det att en oskyldig ej må straffas som brottslig;
men bär har varit fråga om bestraffningsfängelser, för dem som redan
åro dömde. Hr Akerman bar invändt att ensamhets-fängelser vore
härda nog, ehuru ingen annan visste det, än den som försökt dera.
Men det är just felet i den nya strafflagen, att hon ej afskräcker
från det första brottets begående och alt den som suttit i bestraffningsfängelse,
redan är brottsling. Det är derföre man får så många
som börja.
Jag hade ej velat upptaga hvad Gr. Posse sagt, då han sisla
gången yttrade sig mot Hr Rääf, emedan det bör vara tydligt nog,
att dessa lagförslagets ord innebära en omening. Men kanske torde
jag dock böra vid dem närmare fäsla Ståndets uppmärksamhet.
Då någon vill genom verifikationer dölja en balans, så är det ju
klart, att dessa verifikationer äro oriktiga? Det är ju ock klart,
att den som söker dölja balansen, han vet äfven att samma verifikationer
äro oriktige. Det kan då icke blifva fråga om, att
desse verifikationer äro honom ovetterligen oriktige. Då nu fråga
om strafflagen förekommit, så förbehåller jag mig att en annan
gång få säga något ytterligare derom. Ämnet är vidlyftigt
och Ståndets uppmärksamhet redan tröttad.
Jag anhåller att Frih. Falkenbergs förslag måtte underställas
Ståndets beslut. Jag tror att Hr Rääfs förslag är af den vigt, att
det bör tryckas för att till Ståndets ledamöter utdelas.
Ilr Printzenskjöld, Carl: Jag ämnade att till besvarande
upptaga den anmärkn. Gr. Posse gjort mot Hr Rääfs sednaste
anförande. Detta har redan blifvit af Hr von Hartmansdorff
så fullständigt gjordt, att jag dervid ej har något särdeles
att tillägga. Det hade bordt, så synes mig, falla Gr. Posse tydligt
och klart, att balans ej finnes förr än den i räkenskaperne
blifver synlig, vare sig genom falska verifikationer eller genom
17*
200
Den IS December f. m.
oriktig afföring. Uppkommer den pä det sätt att oriktiga verifikationer
hafva, till dess fördöljande, blifvit begagnade, så ligger
det ju klart, äfven för det inskränktaste förstånd, att desse ej
kunna af uppbördsmannen vara till sin beskaffenhet okände. Inträffar
det förhållande, alt uppbördsmannen bifogar en verifikation,
hvars oriktighet är honom obekant, så kan lian derföre ej
tillvitas någon brottslig afsigt, långt mindre för en sådan åtgärd
särskildt bestraffas. Då blir den enda möjliga påföljden ersättningsskyldighet
af skadan, derföre att lian ej eftersett om verifikationen
varit riktig eller ej; men ett nonsens är och förblifver det
ali förutsätta, det uppbördsmannen kan vara okunnig om rätta
och verkliga beskaffenheten af de verifikationer, hvarmed han söker
dölja ett tillgrepp, som^han föröfvat.
Beträffande hvad Hr Åkerman anfört om det nya straffsystemets
lämplighet, derföre att en domare sagt honom, det tångarne
önska verkställighet så fort som möjligt af den dem ådömde
bestraffning genom cellfängelse, så, tvertemot Hr Åkermans förmening,
alt det är ensamhetens fasa som dertill föranleder, t rotjag,
alt orsaken bör sökas just i straffets lindriga beskaffenhet,
som aflägsnar all fruktan för dess undergående.
Slutligen får jag förena mig med Hr von Hartmansdorff i
den önskan, att Hr Rääfs yttrande måtte till trycket befordras.
Det innehåller så många sakrika, för närvar, och kommande tid
vigtiga upplysningar, till ledning vid bedömandet af det nya kriminal-lagförslaget,
att det kunde vara nyttigt, om äfven de andre
Stånden deraf finge kännedom, hvilket på det sättet lättast och
säkrast kan åstadkommas.
Hr Akerman: Jag skall endast med några ord förlänga
diskussionen, i anledn. af hvad Hr von Hartmansdorff sagt, att
verkan af de gamla straffens upphörande varit den, att antalet af
brottslingar betydligen förökats. Det är blott några få år sedan
kroppsstraffens användande minskades; och hade jag varit förberedd
på denna diskussion, så att jag baft statistiska tabeller med
mig, så torde jag möjligen kunnat bevisa, alt brottsligheten nu
på några år icke tillökats, utan under det sista decennium ungefärligen
förblifvit in statu quo. Säkert är åtminstone, hvad pluraliteten
af dem, hvilka sysselsätta sig med lagskipningen, angår,
att hos dem öfvertygelsen är bestämd att just de afflictiva straffen,
till följe af deras infamerande natur, hafva egenskapen att skapa
eller alstra ökad brottslighet. Ehuru Hr von Hartmansdorff tycktes
medgifva att de nya straffen voro verksamma på dem som
straffades, nämnde han likväl att de ej innefattade något afskräckande,
emedan man ej visste huru det smakade.
Det lärer väl äfven vara händelsen med de afflicti va, att
man ej känt deras verkan, utan att hafva utstått dem, ty troligen
vill ingen taga dem på prof. Dessutom torde de personer,
som setat i ensamhets-fängelse och erfarit obehaget och ledsnaden
deraf, ej underlåta att omtala det, när de återgå lill samhället,
och sålunda sprida kunskapen om det svåra i straffet.
Ue» 18 l)e o em ber f. m.
201
Hr von Hartmansdorff har fägnat sig åt, alt valten och brödstraffet
skulle återtagas. För min del kan jag så mycket mindre
deruti instämma, som jag anser det vara ett af de olämpligaste
straff, hufvudsakligen derföre alt det omöjligen kan kontrolleras,
om än den person, hvilken förestår fängelset, gör sig all möjlig
möda att detta straff tillämpas ordentligen; ty det minsta ögonblick,
han är borta, kan ju vara tillräckligt för en medlidsam el
ler
mutad fångvaktare att insmyga sådan föda att straffet derigenom
tillintetgöres. Jag anser således delta straff vara det minst
lämpliga. I allmänhet taladt, skulle jag högeligen önska, att i
något land någon stor tänkare kunde påhitta något fullt ändamålsenligt
straff; men ännu har man ej föreslagit något i alla
afseenden ofelbart, ulan är man hitintills ense om, att de afflictiva
straffen ej äro lämplige, och att ensamhetsfängelse-straffet är
del enda man kan sälta i stället, med hopp att mota det öfverhandtagande
onda.
I afseende på de oftanämnde verifikationer, hvarom stadgandet
blifvit framdraget, såsom bevis på redaktionens förmenta dålighet
och hvarom Hr Rääfs anmärkn. blifvit releverad af Hr
Printzenskjöld, så kan jag väl icke, då jag ej har lagförslaget för
mig, nu ingå uti någon närmare granskning af den omtvistade
ordställningen; men jag vill dock framställa ett exempel, som jag
anser bevisande. Skulle t. ex. jag såsom landsh. insända en
landsbok åtföljd af oiiktiga verifikationer, så bör jag visserligen
komma i ansvar derför, att jag underlåtit upptäcka deras oriktighet;
men det måtte vara stor skillnad, om jag veterligen insänder
sädane falska verifikationer, eller om jag sänder in dem utan
kännedom att de äro falska.
Hr Printzenskjöld: Då Hr Akerman yttrat den förmodan,
grundad som han säger på den erfarenhet han äger, att
brottens antal, på del sednare decennium, ej, i följd af de lindriga
straffbestämmelser, som under detta decennium blifvit stadgade,
tilltagit mot hvad förut varit händelsen; så ber jag honom
hafva godheten att gä till brottmålstabellerne, och der särskildt
undersöka förhållandet, dels hvad andra resan stöld beträffar, folden
tid då denna stöld var med spöstraff belagd och för den tid
som förflutit sedan delta straff för nämnde brott upphörde och i
stället förvandlades till fängelse vid valten och bröd; dels ock med
inbrottsstöldernas antal under det sjelfva inbrottet ovillkorligen
medförde straff af spö eller ris, jemförelsevis till antalet af dem,
sedan en mildare bestraffning för delta slags brott blifvit införd
och han skall då finna, att den förmodan han yttrat, alldeles icke
har någon grund i verkligheten. Det skall tvertom häraf visa sig,
att efter lagförändringen båda slagen brott betydligen tilltagit;
och då, efter hvad jag med visshet tror mig känna, det har
händt, att en fånge, inom ett korrektions-fängelse der ensamhetssystemet
kunde verkställas, i 13 månader undergått cellfängelse,
utan att någon märkbar förbättring hos denne person derigenom
kunnat åstadkommas, samt ett rykte, till hvilket jag icke saknar
?6tJ
Den 18 December f. in.
anledn. att sätta förtroende, berättat, huruledes en person, som
smakat på cellfängelsets omtalade ledsnad och obehag, ändock ej
funnit dem svårare, än att han, vid den kalla årstidens annalkande,
begärt att under densamma fä i cellfängelset qvarsitta, så torde
man häraf kunna göra sig en skäligen tillförlitlig föreställning
om den ringa grad af verksamhet lill brottens förminskning eller
förekommande, som cellstraffet uti sig innefattar.
H. Ex. Hr Gr. Posse: Hr von Hartmansdorff yttrande gifver
mig anledn. förmoda, att jag otydligt uttryckt mig, då jag
första gången yttrade mig. Det är derföre jag nu beder alt få
tillkännagifva, det jag icke föreslagit vatten och brödslraffels införande
i den nya lagen, eller att det s. k. latiludsystemet skulle
inskränkas; utan att jag endast har velat förklara, all, i händelse
LagUtsk. skulle föreslå bibehållandet af valten och brödstraffet
eller någon inskränkning i latituden om lagförslagets hufvudgrunder
deraf icke rubbas, jag ej för min del skall lala deremot.
Ur von Ha rtmansdorff: Hr Akerman har sagt, att det
vore samma förhållande med de afflictiva straffen, som med ensamhetsfängelserna:
att den, som icke undergått dem, ej visste
förut huru de smakade. Med afflictiva straff menar Hr Akerman
förmodligen kroppsstraff; men kroppen är nu för tiden så
helig vorden, att man ej törs nämna honom tillsammans med ordet
straff. Förhållandet med brottslingar är i allmänhet sådant,
att de mindre frukta den kroppsliga smärtan af slagen, som de
erhålla. Men alt undergå straffen i allmänhetens åsyn, ali offentligen
dragas upp på en påle, det är hvad som afskräcker äfven
den råa racnniskan. Det befinnes således vara blygseln som gör
straffet särdeles afskräckande, och del gläder mig alt sä är; ty
del visar hvad skammen verkar äfven hos missdådare bland Sven
skar.
Finnes nu ett sådant nationaldrag af hederskänsla, så böra
vi begagna det och ej söka dölja brottslingen i fängelset.
Jag har ej fägnat mig öfver återställandet af vatten och
brödstraffet. Men jag har dragit fram Gr. Posses yttrande, för
all visa huruledes de nya grundsatserna ej äro af fastare beskaffenhet,
än att man är färdig till en del frångå dera innan tillämpningen
ännu är gjord. Della har gifvit anledn. förmoda,
att när man kommer till nästa riksdag, så nödgas man gå ännu
längre.
Det är tröttsamt för eder, mine Hrr! att ytterligare höra talas
om de der verifikationerna; men del må ursäktas en embetsman
i kammarrätten, om han än en gång talar om saken. En
landsh. har nyss sagt, att en person kan inkomma med honom
oveterligen falska verifikationer. Det vet jag ganska väl, men
detta hörer ej lill frågan. Hr Rääf har framställt den händelsen
då en person vill genom falska verifikationer dölja ett svek. Efter
sorn detta är honom veterlig!, så måste väl ock verifikalionernes
oriktighet vara honom veterlig.
Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm, framställde propos:r,
biföll R. o. Ad., alt Hr Rääfs ifrågavar. motion, jemte de i an
-
Den 18 December f. m.
203
letin, deraf afgifne yttranden, finge remitteras lill LagUtsk., äfvensom
att, efter aflemnande af erforderligt antal exemplar för
motionens communicerande med de öfriga RiksStm, sådan corn munication,
jemlikt Ilr Rääfs derom gjorda begäran, skulle äga rum.
Då sedermera Hr Gr. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade bifalla det under diskussionen gjorda förslag, alt Hr
Rääfs motion på Ridd.kassans bekostnad mätte blifva tryckt, för
alt utdelas inom R. o. Ad. samt de öfriga RiksStm, anmälde sig
och yttrade:
Hr Prytz, Lars Adolf: För min del tror jag, att då Hr
Rääf antingen sjelf, eller genom någon af dem som mest önska
alt fä hans motion genom trycket allmängjord, liar tillfälle att
ombesörja dess införande i någon af de mest lästa (idningarne,
hvilket också ej lärer uteblifva; så vinnes derigenom ändamålet,
ali göra den känd icke endast af alla RiksStm, utan äfven alt fä
den spridd öfver hela landel. Det är derföre jag ej anser det
vara skäl att belasta Ridd.kassan med den dryga tryckningskostnaden,
och jag bestrider det derom väckta förslaget.
Hr Printzenskjöld: De skäl Hr Prytz nyss anfört för sitt
bestridande af både min och flere andre talares anhållan om tryckning
af motionen, anser jag vara ingalunda antaglige. Visserligen
är det sanni, att åtskillige tidningsredaktörer kunna taga del
af motionen, och att den derigenom sprides i landsorterna, samt
alt de personer, som läsa tidningar, sålunda fa känna den; men
vi veta nogsamt ali inom den Svenska representationen finnes ett
Stånd, som föga befattar sig med tidningsläsning; det kunde då
vara nyttigt, ja l. o. m. nödigt att desse personer kunde fä del af
motionen, och lemnäs tid att, jemte sjelfva lagförslaget, begrunda
densamma, och sålunda sättas i tillfälle att, som det höfves en
afdelning af den Svenska representationen, rätt bedömma denna
vigtiga fråga. Jag fortfar derföre med min anhållan om motionens
tryckning, och jag anser kostnaden för Ridd.kassan vara ringa
i jemförelse med den nytta, som motionens tryckning säkerligen
skulle komma att medföra.
Hr Åkerhjelm, Joli. Carl: Jag anhåller att R. o. Ad.
behagade afslå det väckta yrkandet om tryckning utaf Hr Rääfs
anförande, af det skäl, att jag anser att ett så beskaffadt beslut
skulle innebära en pä förhand afgifven opinionsyttring för de
gjorda anmärkmne emot det nya lagförslaget, redan innan detsamma
hunnit alt af LagUtsk. pröfvas.
Frih. Raab, Adam Christian: Afven jag år bland dem,
som med mycken uppmärksamhet afhört Hr Rääfs utmärkt väl
författade anförande och har, om ock ej delande Hr Rääfs åsigter,
likväl fägnat mig åt att finna, det olika meningar i denna
fråga blifvit uttalade, hvilket jag i allmänhet anser vara af särdeles
vigt, då man år i begrepp att vidtaga så vigtiga reformer,
sora ifrågavar. Men jag kan icke annat än i högsta måtto atskyrka
ett så beskaffadt beslut, som det Hr Printzenskjöld föror
-
Den 18 December f m.
dal, nemi. alt R. o. Ad. skulle på sin bekostnad lala trycka nu
ifrågavar. anförande, att utdelas så väl lill Slåndets ledamöter,
sorn lill de öfriga Stånden. Ett dylikt beslut korame, såsom den
siste värde talaren yttrade sig, att innebära en opinionsyttring,
ett uttryckt gillande af Hr Rääfs salser samt ett ogillande af det
nya lagförslaget. Jag hemställer lill eder, mine Hrr! huruvida vi
i allmänhet hunnit alt noga öfverväga detta förslag, huruvida vi
tagit kännedom om dess detaljer samt om vi vid del hastiga uppläsandet
kunnat nog fullständigt följa med och falla de af Hr
Rääf emot berörde förslag framställde anmärknrr, för alt kunna
öfver deras giltighet fatta en opinion? Man har sagt att det icke
är nog att anförandet införes i lidningarne och på det sättet sprides,
emedan icke alla läsa tidningar och att det bestämt finnes
Ständ som icke läsa tidningar. Jag måste förklara att jag icke
känner något Ständ, som är så mycket efter sin tid att del icke
begagnar den utväg till kännedom af offentliga tilldragelser, sorn
lidningarne erbjuda. Om detta anförande verkligen är af så högt
värde, som man synes vilja tillägga det, sä ali det borde blifva
särskildt tryckt, så hemställer jag om icke någon, t. ex. Hr Printzenskjöld,
skulle vilja blifva förläggare för detsamma. Jag tror
alt lian derpå torde göra en god affär. Delta är den enda åtgärd
jag skulle vilja tillstyrka.
O ••
Hr Akerman: Afven jag har fastat rnveken uppmärksambet
vid hvad Hr Rääf nu har anfört så väl i anseende till innehållet
af hans anförande sorn ock i och för den vältalighet och
den stilistiska förmåga hos talaren, hvarom detsamma bär vittnesmål,
och jag skall derföre med nöje ännu en gäng göra bekantskap
med detsamma, när det en gång blifver tryckt i våra
prot:r. Men att nu göra en särskild utgift af Ridd.kassans medel
för ett sådant ändamål, måste jag bestrida. Dess fonder äro ämnade
lill helt andra ändamål, ibland af välgörenhels-syftning; och
böra således icke användas til! för dess stiftelser främmande föremål.
De som önska att snart se ifrågavar. anförande tryckt och få
det sprid), kunna få denna önskan lättast uppfylld genom att låta
införa det i någon tidning. Hr Printzenskjöld bar väl gjort den
invändning, alt det finnes personer som icke läsa tidningar, men
jag hemställer huruvida del är ali förmoda att anförandet skulle
blifva för sådane fiender af läsning mera kändt genom särskildt
tryckning, än det blefve genom införande i en tidning.
Ilr Hjerta, Lars: Här har visserligen blifvit anfördt nästan
allt hvad som möjligen kunnat sägas emot den ifrågasatta
tryckningen, men då man med kännedom om de Hrns karakter,
som tillstyrkt denna åtgärd, icke kan vara oviss om att ju icke
votering öfver denna fråga möjligen kommer att begäras, så skall
jag likväl anhålla att äfven för min del få tillägga några ord. Jag
vill icke med Hr Printzenskjöld försöka en uppskattning af huru
många af Ståndets medlemmar möjligen må läsa tidningar, men
jag skulle tro att äfven den mest granntyckte af de med Hr
Rääf lika tänkande skulle, för att fä läsa haus anförande, för till
-
Den 18 December f. m.
205
fället söka öfvervinna denna motvilja. Men jag tager mig friheten
erinra derom att Ståndet på sednare tider helt och hållet
frångått den fordna plägseden att låta trycka enskilda ledamöters
anföranden på Ståndets bekostnad. Sedan 4 eller 5 riksdagar,
som jag minnes tillhaka, har, då fråga härom uppstått, dervid så
tillgått, alt den som önskat få ett anförande särskildt tryckt för
att hållas Ståndsledamöterne tillhanda, fått göra det på egen bekostnad.
Jag finner det ganska naturligt alt frågan om tryckning
af Hr llääfs motion blifvit väckt af en viss sida inom delta Stånd;
del är en klok demonstration af med honom lika tänkande, att
söka begagna hans anförande såsom ett politiskt kapital emot del
nya lagförslaget. Men om Ståndet verkligen är benäget att ingå
på en sådan kombination, skulle jag dock vilja hemställa om det
icke vore skäl att låta saken hvila till ett annat plenum oell under
tiden betänka sig derpå. Dessutom, oaktadt Hr Rääfs anförande
vittnar om mycken stilistisk förmåga och mycken värme
för de deri framställde äsigter, förekommer likväl dervid alt motionären
uppkastat tvifvel om frågor, som redan äro af alla tänkande
inom den civiliserade verlden afgjorde. Om nu ett sådant anförande
tryckes och det pä ett sätt att det får gå och gälla såsom
om del vunnit en allmän sympati inom rikets första Ständ,
sä skall mången af allmänheten, måhända äfven utom Sverige,
antaga att det icke blott varit för den i anförandet rådande varma
stilen, som R. o. Ad. gillat detsamma, utan jemväl i anseende
lill de deri uti juridiskt hänseende framställde åsigtcr. Allmänheten
skulle möjligen deraf hilda sig en opinion om den
ståndpunkt, hvarpå den juridiska bildningen för närvar, befinner
sig inom detta Ständ, hvilken opinion R. o. Ad. måhanda efter
några månader linner det hafva varit onödigt att framkalla. Det
är derföre jag afslyrker den ifrågasatta tryckningen.
Hr Printzenskjöld: Det förefaller mig i sanning oväntadt
alt här erfara sä mycket motstånd emot Frih. Falkenbergs förslag
om tryckning af ifrågavar. motion; och man vore nästan frestad
att tro, det motståndarne fruktade för den verkan, som skulle uppkomma
deraf alt motionen genom en sådan åtgärd snart utspriddes
bland allmänheten. Finnes det oriktigheter i denna motion,
— såsom flera talare påstått — så synes det mig, sora skulle, genom
tryckningen dessa förmenta oriktigheter lättast och säkrast
komma i dagsljuset, samt dymedelst rättelse af dem kunna vinnas.
Man har äfven bestridt tryckningen på den grund, att ett sä beskaffadt
beslut af R. o. Ad. skulle kunna anses såsom en opinionsyttring.
Men dä skulle ju hvarje Utsk:sbetänk., hvarje K. propos.
kunna betraktas såsom innefattande Ståndets opinion, enär de jemväl
lill trycket befordras. För min del tror jag ej all saken så
bör betraktas. FYågan är af den stora vigt att den med det snaraste
bör komma till allmänhetens kännedom genom motionens
särskilda tryckning; och det är på denna grund som jag utan att
afse någon slags opinionsyttring från Ståndets sida, linderstedt Frih.
Falkenbergs förslag. Om också, såsom Hr Hjerta uppgifvit, Stan
-
2Gti
Den 18 December f. m.
det icke under de sednare riksdme lålit trycka någon enskild motionärs
anförande, så innefattar delta icke något bevis att Ståndet i
det afseende! frångått en coutume, som förut varit begagnad. Orsaken
ligger utan tvifvel deruti, att under de sednare riksdme något
anförande ej förekommit af den stora vigt, sorn det hvarom nu
är fråga; och då synes mig som eli äldre bruk, hvilket medför gagn
för det allmänna, med allt skäl åter kunde vid detta tillfälle upplifvas.
Det må vara Hr Hjerta förbehållet att tala om politiska
kapitaler. Han vet måhända hällre än någon annan, huru af dem
skola dragas de rikaste frukler.ne. För min del har jag ej annat
syfte, än fäderneslandets gagn och nytta, utan alla slags hiafsigter,
dem jag hoppas aldrig skola förmå, att inom detta rum göra sig
gällande. Jag fortfar att yrka anförandets tryckning och tror alt
kostnaden blir jemförelsevis så ringa, att den gerna kan af Ridd.-  kassan vidkännas. Frih. Raahs förslag att jag skulle åtaga mig
all såsom förläggare till trycket befordra Hr Rääfs motion, återförvisar
jag till Frilen sjelf, emedan jag har någon anledu. att
förmoda det han af erfarenheten känner huru dylika affärer skola
behandlas och således vida bättre än jag är i tillfälle att bedöma
hvad på företaget kan vara att vinna eller förlora. Jag har städse
gjort mig lill regel, att aldrig befalla mig med hvad jag icke förstår,
och denna regel ämnar jag ej heller att vid detta tillfälle
frånträda.
Frih. Falkenberg: Då jag framställde mitt förslag alt Ståndet
skulle låta trycka Hr Rääfs ifrågav. anförande, så var det för
att verka derhän att en opinion må kunna stadga sig öfver det
ämne han afhandla!. Jag tror i motsats af hvad Frih. Raab yttrat,
alt opinionen just bäst utbildas derigenom, att anförandet blir
genom trycket för allmänheten kändt.
Hr Rääf: Afven jag får den äran förena mig med de Hrr
som afstyrka tryckning af mitt mern. på Ridd.kassans bekostnad
och vågar utbedja af de Hrr, som visat mig den uppmäksamhelen
alt föreslå en sådan åtgärd, det de måtte afstå från sitt förslag;
hvarom jag anhåller alt Hr Gr. o. Landtm, behagade till dem
göra hemställan.
Hr von Hartmansdorff: Då jag understödde Frih. Falkenbergs
önskan att Hr Rääfs nu upplästa anförande måtte på trycket
utgifvas, var det ingalunda min mening att det skulle ske på
Ridd.kassans bekostnad; utan blott att framställning skulle till Ståndet
göras huruvida det ansåge anförandet vara af den vigt, att det
för t jente alt tryckas, på del Ståndet sålunda kunde visa huru mycken
uppmärksamhet det fästade vid detsamma. Jag vill visst icke
tillstyrka att Ridd.kassan dertill skulle förskjuta kostnaden, isynnerhet
då, såsom Hr Hjerta upplyst, sådant icke på länge varit brukligt.
Sedan nu Hr Rääf undanbedt sig denna, får jag också tillstyrka
att denna fråga mätte nedläggas, isynnerhet då så många
talare och särdeles Hr Hjerta talat deremot. Det skulle se ut
som fruktade vi, hvilka gilla andan och syftningen i Hr Rääfs
motion, att de aumärkmr den innehåller icke ägde nog vigt i och
Deli 18 December f. m.
267
för sig sjelfva och behöfde visa sig i tryck för att göra sig gällande.
Jag är öfvertygad att det rätta, om än sent, likväl en gång
skall göra sig gällande oell att en opinion i fråga om det nya
lag-förslaget snart nog skall utbilda sig, äfven utan tryckning af
Hr ltääfs merauämnde anförande. Jag är dessutom viss att den
uppmärksamhet, som delsamma redan fästat på delta rum, och
den motsägelse, som dess vedersakare deremot låtit höra, skall
göra det ännu mera efterfrågadt.
Frih. Hamilton, Hugo: Om, på sätt de 2:ne sista talarne
lillstyrkt, yrkandet af det ifrågakomne anförandets tryckning nedlägges
äfven af den person, som först väckt fråga derom, har jag
visserligen icke något vidare derom att anföra; men i annat fall
anhåller jag alt fä förena mig med de Hrr, som nu har önskat
att R. o. Ad. icke mätte fatta ett sådant beslut, sorn det föreslagna.
Jag hyser lika mycken aktning som någon för den talare,
som afgifvit anförandet och anser detsamma i stilistiskt afseende
vara eli af de ulmärktare som på detta rum hållits. Men oaktadt
del har förefallit en värd talare oväntadt att någon velat fästa
vid tryckningen af delta anförande större vigt än vid tryckning
af hvilket annat papper som helst, måste han likväl förlåta mig
alt jag fortfarande anser att den föreslagna tryckningen icke kan
jemföras med en vanlig tryckning af Utsk:s-betänk:n o. s. v. Oella
sednare bör enligt lag alltid ske; hvaremot i förra fallet beslut
derom skall särskildt för tillfället fattas. Men eli sådant
beslut skulle antingen innefatta ett nonsens, såsom den värde talaren
vid ett annat tillfälle uttryckte sig om ett i dag afgifvit anförande,
eller också innefattar det ett godkännande af anförandets
innehåll. I nu ifrågavar. fall skulle ett sådant godkännande icke
afse Hr Rääfs stilistiska förmåga, den behöfver alldeles icke ett
sådant godkännande; utan det skulle afse de satser, som anförandet
innefattar. Jag frågar Eder då, mine Hrr! huruvida någon
af Eder kunnat, vid det hastiga uppläsandet af anförandet, så noga
medfölja och öfvertänka hvarje deri framställd sats, att han vore
färdig att åt detsamma i sin helhet lemna sitt godkännande, isynnerhet
då det vidrörer ett af de vigtigaste ämnen af dera, som vi
för närvar, hafva att behandla. Den siste talaren har haft den
ärligheten att medgifva att hans mening varit att få tillkännagifvet
huru högt värde Ståndet satte på anförandet. ' Jag hoppas att man
icke måtte förhasta sig dermed, utan vänta lill dess man hunnit nogare
begrunda frågan, då kriminal-lagförslaget från LagUtsk. återkommit.
Det är säkert att den värde ledamotens utmärkta anförande
nog ändå blir kändt af allmänheten.
Hr Prytz: Sedan nu Hr Rääf sjelf begärt frågans nedläggande
och deruti blifvit understödd af Hr von Hartmansdorff samt
den således troligen kommer att förfalla, borde jag icke upptaga
R. o. Ad:s lid med något vidare yttrande. Jag anhåller också endast
alt få fästa uppmärksamheten derå alt Frih. Falkenberg, som
först väckt förslaget om tryckning, sjelf erkänt att meningen dermed
varit att få en opinionsyttring från Ståndets sida för det
268
Den 18 December f. m.
ifrågavar. anförandet. Flere talare hafva redan visat olämpligheten
af en sådan opinionsyttring; jag anser den så mycket olämpligare,
som den skulle vara högst ensidig, då ingen af de Hrr, sora
yrkat tryckning af Hr Rääfs anförande, har ifrågasatt alt jemväl låta
trycka de talares anförande, som emot Hr Rääf sig yttrat. Hade
man det gjort, så hade sådant åtminstone utmärkt opartiskhet.
Jag får fortfarande motsätta mig det ifrågaställa heslutet om tryckning
af oflauämnde anförande.
°
Ilr Akerman: Då nu Hr Raaf afslyrkt bifall till den ifragaställda
åtgärden och jag förmodar att Hr Landtm., på sätt Hr
Rääf begärt, behagar lill förslagets upphofsman och de med honom
instämmande ledamölerne, hemställa huruvida de icke vid sådant
förhållande skulle vilja från sitt yrkade derutinnan afstå, vill jag
för det närvar, undvika att vidale förlänga denna diskussion.
Frih. Falkenberg: Jag skulle tro att hvar och en här inom
detta Ständ får följa sin öfvertygelse i fråga om hvad han anser
böra för Ståndet framställas eller icke. Om Hr Rääf af blygsamhet
undanbedjer sig den ifrågastälda tryckningen af hans anförande,
torde sådant icke böra inverka på andras åsigter i saken. Jag
för min del fortfar alt anhålla det Hr Gr. o. Landtm, behagade
framställa propos. på bifall eller afslag å det af mig väckta förslag.
O
Hr Akerman: Då motionären icke velat efterkomma Ilr
Rääfs önskan, utan fortfarande yrkar att denne sednares anförande
skall på Ståndets bekostnad tryckas, sä får, i anledn. af hans erkännande
att meningen med förslagets väckande varit att uppkalla
en opinionsyttring, jag äran till Ståndet hemställa , huruvida
det verkligen må anses vara detsamma värdigt att en sådan opinionsyttring
nu afgifva. Vid förra riksd. biföll os hufvudgrunderne
af det nya kriminal-lagförslaget af R. o. Ad., med en betydlig majoritet.
Jag vill icke bedöma huru stor del af Ståndets nuvar. ledamöter
kunna vara missnöjde med det dä fattade beslutet; det
kommer framtiden att utvisa; men jag hemställer huruvida det
vore värdigt för Ståndet att innan nämnde lagförslag hunnit genomgå
det stadium, som det enligt våra grundlagar bör passera,
eller blifvit af LagUtsk. granskadi, nu förskottsvis komma fram
med en opinionsyttring deremot och derigenom blottställa sig
för tadlet och förebråelsen af att hafva fällt dom utan föregången
pröfning.
Frih. Falkenberg: Min mening med det väckta förslaget
bar aldrig kunnat vara att här bilda en opinion för Hr Rääfs anförande,
utan endast att söka ställa så lill, alt enhvar mätte blifva
i tillfälle att örn detsamma utbilda och stadga en opinion. För
öfrigt, då så många talare afstyrkt detsamma, vill jag icke längre
vidhålla detsamma, utun afstår från mitt yrkande om propos. derå.
Efter sedermera, i anledn. af Hr Rääfs begäran, af Hr Gr. o.
Landtm, lill Hr Printzenskjöld framställd förfrågan, huruvida han
fortforc i sitt yrkande örn ifrågavar. tryckning, yttrade sig
Den 18 December f. m.
269
Hr Printzenskjöld: Då jag begärde ordet, var det i afsigt
att närmare redogöra för de motiver, som föranledt mig att understödja
förslaget, men då den ledamot som först väckte detsamma
nu derifrån afstålt, har jag icke något vidare alt derom
yttra.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att då nu mera såväl Frih.
Falkenberg, som de ledamöter, hvilka underslödt hans begäran om
tryckning af Hr Rääfs motion, afstått från denna begäran, R. o.
Ad. torde finna att frågan derom borde förfalla.
Häruti hördes R. o. Ad. instämma.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Sedan eftertankan hunnit
något hvila sig efter den uppmärksamhet som Ilr Rääfs anförande
väckt, torde det tillåtas mig att göra en motion af visserligen underordnad
vigt, men som måhända icke blefve föremål för vederbör.
Uislcs uppmärksamhet, såvida icke någon inom RiksShn väcker
fråga derom. Den lyder som följer:
Frih. Palmstjerna, uppläste härefter följande:
Sednare tiders större anspråk på omsorgsfull vård om sjuke
och deras behandling på allmänna sjukhus, kur-anstalter och länslazaretl,
hafva medfört större utgifter vid dessa inrättningar, och
det bidrag af högst 5 sk. af hvarje mantalsskrifven person, som i
landsortérne för detta ändamål årligen betalas, har på många orter
blifvit otillräckligt för behofvet.
Att höja delta nuvar. maximum af bidrag till veneriska
smittans hämmande och till länslazaretterne, vore likväl betänkligt,
enär afgiften drabbar äfven de fattigaste inhyseshjon, daglönare
och tjenstefolk; men tillräcklige skäl synas vara för handen
att tillse det de förmögnare inom samhället få vidkännas
större kostnader än de fattigare, i detta afseende, likasom uti de
Heste andre samhälls-inrättningar.
SerafimerOrdensGillets cirknlär-bref af d. 2 Mars 1804 innehåller
väl föreskrift, att den som äger någon förmögenhet och intages
på läns-lazarett, skall erlägga betalning; men K. instruktionen
af d. 17 Dec. 1817 för direktionerne öfver läns-lazaretterne
och kurhus-anstalterne, § 8, säger, att alla veneriske sjuke, hvilka
pä läns-lazaretterne eller i särskilte kurhus intagas, från de
socknar, hvilka afgiften sig åtagit, äga rättighet att under deras
vistande derstädes njuta underhåll och öfrige läns-lazarelts-förmåner
fritt och utan någon betalning. Bruket har på en del ställen
modifierat sistnämnde fritagande från afgift; föreskriften står
likväl qvar och bör numera förändras efter tidens omständigheter.
Jag föreslår derföre, att uti det beslut R. St. fatta ang:de
fortfarande årlig afgift till veneriska smittans hämmande, och hvilken
jag förutsätter i allmänhet icke, för länen, ökas utöfver 5
sk. b:co på hvarje mantalsskrifven person, en punkt måtte införas
af följande lydelse:
”Mot den stadgade årliga kurhus-afgiften, erhåller hvar och
270
Den IS December f. m.
en medellös, som på kurhus eller motsvarande anstalt blir intagen,
derstädes kostnadsfritt underhåll och vård. Fastighetsägare och
andre förmögnare som intagas, skola derjemte erlägga den betalning
som af länets för kurhus-angelägenheterne valde comiterade
årligen bestämmes.
Remitterades lill Bevilln.Uslk.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfurdadt
lill fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Gr. Lewenhaupt, Gustaf, som härefter erhöll ordet,
började uppläsa en motion, ang:de förändring af grundlagarne,
men afbröts af Hr Gr. o. Landtm., med erinran derom alt en
sådan fråga, jemlikt 81 § Reg.Fm, icke (inge väckas i Stundens
plena, hvarpå Gr. Lewenhaupt uppläste en annan sälydande motion :
Med mycken tillfredsställelse bar jag erfarit det bekymmer
öfver skogarnas aftagande och möjligen i framtiden uppslående
skogsbrist, som här uttalat sig, och hvilket bekymmer äfven jag
delar, ehuru jag icke skulle kunna biträda en und. ansökning om
restrictiva författningar emot enskilda skogsägares användande af
deras egna skogeffecter. Deremot hyser jag den förmodan, att det
skulle vara högst nyttigt, att den stora mängd af skog, som är statens
egendom, icke allenast parker och allmänningar, utan äfven
all den skog som lyder till boställen för statens embets- och tjenstemän,
vårdades och fredades så att framtida embets- och tjenstemän
kunde få sina verkliga behof af skogsförnödenheter uppfyllde.
Vid en sådan vård torde böra afses, icke endast såg och byggnadstimmer,
samt hägnadsvirke och bränsle för nu befintliga äboer,
bus, ägor och eldstäder, utan äfven tillräcklig tillgång af förenämnde
artiklar för möjligen i framtiden blifvande större antal
åboer, med för dem behöflige flera hus, ägor och eldstäder.
Om jag icke allt för mycket misstager mig, lärer en så beskaffad
noggrannare vård om statens skogsegendom hittills saknats.
En ohejdad bränvinsbränning har bedrifvits på de flesta boställen
endera af boställsinnehafvarne sjelfva, eller af arrendatoren till
hvilka boställena eller blott bränneri-rättigheterna blifvit på arrende
upplåtne. För mina begrepp kan ett sådant förhållande omöjligen
öfverensstämma med en klok förvaltning af statens egendom,
helst bränvinsbränningen derjemte medförer ett försämradt jordbruk,
Och en för framtiden minskad afkastning, hvilka följder ensamt,
äfven der en ymnigare skogstillgång finnes, borde vara nog
verkande att afböja en sådan handtering.
Jag får derföre vördsammast föreslå alt R. St. ville ingå lill
K. M. med und. ansökan att förbud emot bränvinsbränning på statens
egendomar, af hvad namn och beskaffenhet de vara.må, måtte
i nåder utfärdas.
Remitterades till Bevilln.- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskm.
Den IS December f. m.
271
FFr von Fl o Iven lia n sen, Mich. Si 1 v., uppläste följande
motion:
Till en elei med afseende på den af FTr Gr. Anckarsvärd väckta
motion derom, att BankoUtsk. måtte till RiksSt:n inkomma med
uppgift om, och till hvilket belopp bankovinstcn med afseende
ä bankens bestämmelse att, under hvilka konjunkturer som
helst, upprätthålla myntvärdet, kan och bör, i öfverensstämmelse
med Ii. M:s nåd. propos., i och för statsverkets behof
anlitas, men hufvudsakligen med hänsyn till det under de sednaste
åren inträffade förhållande af rörelsekapitalets betydliga förökning
i värt land, både af det slag som representerar silfver och
det som endast är mynlrepresentativernas representanter med hvilka
ljugande utlånas penninge-kapital, som icke äro till, samt de
stora utländska län, hvilka till kapital och ränta skola ulländningen
godtgöras, som privata bolag upptagit, och hvilka indragna
län, i förening med det omnämnda ökade rörelsekapitalet, för närvar.
, under en förmånlig handelskonjunklur, åstadkomma samma
verkningar som om verkligen en stor kapitalförmögenhet tillkommit
i landet, får jag väcka följande motion. Då genom penningeräntans
hastiga fall drömmarne om en i landet högt stigen kapitalförmögenhet
hos mången, med rätta orsaken dertill obekant
och i statshnshåilnings-läran mindre bevandrad, kunde öfvergå till
en fast tro, och han derpå hygga sina enskildta åtgärder för sin
och sitt luis framtida bergning, samt ur denna dröm icke förr
väckes än illusionen vid en hastig brytning af konjunkturen tog
en ända med förskräckelse; en brytning som, om icke den förut
genom mindre goda skördar och en starkt stigande förbrukning af
utländska varor ofelbart uppslår då olyckan af en allmän missväxt
timar, till ytterlig grad förvärrad om derunder tillika inträffar
en mindre förmånlig jernexport, så får jag föreslå vidtagandet af
en åtgärd som, åtminstone i någon män, bör minska den våda
som så många, i full ovetenhet deraf, nu löpa vid en hastig uppstående
allmän brist på nödigt rörelsekapital, deraf föranledt fallande
i alla fastighets och många varuvärden, eller ock äfventyret
af ett vacklande penningevärde, nemi. att icke allt det silfver
som till banken inköpes må ske ensamt för nya sedlar, utan
att framdeles dertill jemväl måtte användas en genom bevillff.
ålagd beskattning på privatbankerna i förening med en del af riksbankens
årliga vinst, till lika proportion mellan dess sedelstock
och privatbankerna ålagd bevilla, jemförd med deras utelöpande
sedlar.
Man må nu hysa hvilken tanka som helst om privat-bankernas
nytta, så lärer väl dock ingen djerfvas påstå att de bolag som
dem bedrifva, utgöras utaf sjelfuppoffrande patrioter, hvilkas ointresserade
verksamhet icke kan eller bör till någon det af dem
sjelfva upprätthållas, utan ensamt bör af staten bekostas, ehuru
staten redan genom dem måste vidkännas en minskning i sina
inkomster uti nedsatt bankovinst; tvertom vet hvar man, att dessa
bolag draga en högst betydlig fördel af sin rörelse, samt inser alltför
väl att, då hvart och ett annat bolag måste skatta till staten
272
1) e n 18 December f. m.
i män af sin förmögenhet, all billighet talar derföre, all jemväl
dessa privata banko-bolag böra i lika förhållande med dem skatta
för sin; och det så mycket hellre om, såsom jag anser för välbetänkt,
skatten å desamma anslås lill att ingå till 11. Sits bank
för alt derföre silfver uppköpa, och sålunda användas håde lill
statens nytta och till privatbankernas egen fördel genom ökad möjlighet
af större jemnhet i deras rörelse än den, som der förutom
kan påräknas.
Jag har nämnt att jag till en del blifvit föranledd lill denna
motion utaf den af FIr Gr. Anckarsvärd framställda, ronde bankovinstens
användande, och vill deröfver närmare förklara mig.
Då det är allmänt veterligt alt 11. Sits bank äger i myntadt
och omyntadt silfver samt guld ett kapital motsvarande 21,978,100
rtdr btco, utgörande utöfver ^ proc. af dess enligt banko-reglementet
beräknade sedelstock, stor 39,424,405 rtdr, samt dessutom
besitter ett kapitalöfverskott af 10 millioner rtdr, så torde detta
förhållande befinnas vara fullt betryggande derföre, alt banken
skall kunna fullgöra sin hufvudförbindelse, som är alt, vid anfordran,
med silfver inlösa sina sedlar, så vida man icke tillika skulle
fästa den orimliga fordran på banken och anse densamma vara i
Gr. Anckarsvärds motion underförstådd, nemi. att banken tillika
skulle vara förpligtigad att, under äfven för densamma menliga förhållanden,
bibehålla i allmänna rörelsen den nu utelöpande sedelstocken
oförminskad; ty detta låter uppenbarligen icke sig göra
under eu något längre fortfarande svär handelskonjunktur, äfven
om banken för sådant ändamål, anticipationsvis för flera år, förslöste
hela sin vinst. Det vore lika pålagligen omöjligt som uppnåendet
af det för ett par år sedan, för ett stort meeting, utlyst i
Irland, uppgifna ändamål, nemi. att föreslå fullt betryggande åtgärder
dertill att spanmålen i landet alltid måste finnas i erforderlig
myckenhet och till billigt pris.
Ingen sakkunnig person kan så missförstå Gr. Anckarsvärds
motion; men naturligtvis önskar han och alla att riks-bankens
indragning af sedelstocken, då silfret utströmmar ur landet, icke
må blifva så häftig som man kan förutse, alt det enskilla intresset
hos privat-banko-bolagen, för att undgå den förlust och
dryga kostnad som hållandet af en stor kassa i rikets mynt vållar,
skall förmå dem att göra med prival-bankernas utelöpande sedlar,
utan afseende på de olägenheter som derigenom uppstå och hvilka
tvinga låntagare att störta sig på riks-banken och dess lånekontor.
I korthet sammanfattadt föreslås alltså, att privat-banks-bolagen
må, i likhet med andra bolag som förmögenhet besitta, åläggas
en lämplig bevillning till staten; och att denna bevilln. bör
lill R. St:s bank ingå, för att derföre silfver inköpa. Om remiss
af denna motion till Bevilln.- och StatsUtskin får jag äran anhålla.
Denna motion blef, uppå Hr Gr. o. Landtmrs propos., remitterad
till Bevilln.Utsk.; men då sedermera Hr Landtm, hemställde
-
Den IS December f. m.
2/5
ställde om R. o. Ad. ansåge densamma, enligt motionärens begäran,
böra äfven till StatsUtsk. remitteras, yttrade sig:
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om Bevilln.Ulsk. finner
det vara nödvändigt att StatsUtsk. öfver Hr von Hohenhausens
motion jemväl varder hördt, lärer det allt derom draga försorg;
men om R. o. Ad. nn skulle besluta derom, så torde sådant endast
komma att föranleda en onödig tidsutdrägt för båda Utsk:n
att sammanträda, ifall sådant sedermera befinnes ej hafva varit
behöflig!.
Hr von Hohenhausen: Jag kan visserligen vara belåten
med att min motion remitteras endast till Bevilln.IJtsk., ehuru
deri förekommer fråga om disposition af skattemedel och föreskrifter
till riksg:skontoret, synnerligen sedan såväl genom min i
motionen gjorda begäran om remiss till StatsUtsk., som genom
Frih. Palmstjernas yttrande, Bevilln.Utsk:s uppmärksamhet blifvit
fästad på behofvet af ett sammanträde med StatsUtsk.
flr von Hohenhausen uppläste härefter följande:
I sammanhang med den af mig väckta motion derom, att
bolagen för privatbankerne böra åläggas en lämplig bevil/n.
och alt densamma bär till II. St:s bank ingå, för att derföre
silfver inköpa, får jag äran föreslå, att Hrr fullm. i R. St:s bank
uppdragas att jemväl silfver inköpa för den årliga banko-vinsten,
till ett belopp, som står i lika förhållande till bankens
sedelstock som den hevilla., R. St. kunna finna för godt att
privatbankerna ålägga, befinnes stå till deras för skatte-året
utelöpande sedlar.
Det är en allmän regel att, under goda år bör man så omtänksamt
förfara att något sparas till de onda, som komma kunna;
denna regel önskar jag mätte blifva tillämpad så väl af privatbankerna
som af R. St:s bank, och det synnerligen under en handelskonjunklur
då inköp af silfver möter ringa svårighet.
Då hanken äger ett kapital-öfverskott eller s. k. grundfond,
som ingår i dess allmänna lånerörelse, af 10 millioner r:dr b:co,
hvilket öfverskotts-kapital torde fullt betrygga bankens [förmåga att
fullgöra de henne ålagda förbindelser, utan att under vanliga förhållanden,
derest icke bankens inkomster betydligt förminskas,
någon fara löpes att detta öfverskott hehöfver tillgripas, så bör ändock
det vara välbetänkt att, under derföre gynnsamma konjunkturer,
med någon mindre del af den årliga bankovinsten öka
detta öfverskott i reel valuta eller silfver; på det att detta supplement
rtfå vara att tillgå då uttagningen af silfver från banken
blifver stark.
Genom en sådan omtänksamt förskaffad tillgång minskas faran
för uppstående af det tvingande behofvet utaf, vid en inträffande
svårare kris, att vidtaga de, så väl för allmänheten som för
banken tryckande åtgärder, med ty åtföljande förluster och dryga
omkostnader som göras måste då under slika omständigheter på1
H. 18
274
Den 18 December f. m.
känningarne för silfveruttagning behöfva hejdas genom inskränkning
i bankens utlåningar, eller silfver måste anskaffas, vare sig
genom försäljning af ägande obligationer, upptagande af lån eller
det för tillfället mest vanskliga, direkt inköp af den metall med
hvilken bankens sedlar skola invexlas.
En småningom skeende hopläggning af årliga besparingar
utöfver bankens grundfond skyddar tillika staten från förlusten af
att för något ogynsamt år nödgas undvara hela bankovinsten;
hvilken vinst jemlikt bankens statuter ”7?. St. böra disponera
som det med It. M:s och fäderneslandets heder och nytta lill
publicos usus bäst han användas.” Detta stadgande fullgöres
dock icke om utan behof bankens vinst upplägges, lika litet sorn
om densamma användes till enskildt fromma för några lucrativa
bolag.
Remitterades till BankofJlsk.
Frih. Hamilton, Hugo, uppläste en sålydande motion:
Ibland de många utmärkta män, som fosterlandet under detta
år förlorat, räkna vi i det främsta ledet Erik Guslaf Geijer, den
store häfdatecknaren, fosterlandsvännen, folkskalden, tonkonstnären.
För att odeladt egna sig åt de studier, som bar utgjort det
vigtigaste föremålet för bans lefnads mödor, afsade sig den hädangångne
för en längre tid tillbaka den hedrande och tillika indrägtiga
befattning, som biet honom tillbuden af Högslsal. H. M. Konungen,
och afstod han på samma gång ifrån vissheten, alt åt hustru
och barn efterlemna en försäkrad bergning. Han gjorde det under
den i afsägelseskriften uttalade förhoppning, att fosterlandet
en gång efter hans frånfälle skulle hålla hans anhöriga skadeslösa
för den sålunda gjorda uppoffringen.
Tidpunkten är nu inne att inlösa den vexel, som den store
mannen sålunda dragit på sina landsmäns rättskänsla, på deras
tacksamhet för de osparda mödor han egnat åt fäderneslandets
ära och gagn.
Han har gått hädan, och, i likhet med många utmärkte män
före honom, har han efterlemnat en sörjande enka i mer än knappa
omständigheter. Jag vågar derföre vara viss på II. R. o. Ad:s
bifall till den motion, jag nu får äran framställa:
Att nemi. till framledne Hr professoren m. m. E. G. Geijers
efterlefvande enka en årlig pension af 2000 r:dr b:co må under
hennes återstående lifstid af statsmedlen utbetalas.
Hon är i behof af detta understöd, Sverige är också i behof
af att genom denna gärd åt den hädangångnes minne uttrycka
sin erkänsla för en af sina största söner.
Om remiss till H. StatsUtsk. anhålles.
Hr Printzenskjöld, Carl: Under uttryckligt förklarande,
det jag, lika lifligt som Frih. Hamilton, nitälskar derföre, alt professoren
E. G. Geijers efterlemnade enka, som lärer befinna sig i
knappa omständigheter, må af staten erhålla ett, efter hennes stånd,
lämpadt bidrag till sin bergning, kan jag dock icke undertrycka
Den IS December f. m.
275
den öfvertygelse jag äger, att den form, hvarunder detta ändamål
af Frill. Hamilton velat lillvägahringas, är, om ej bestämdt olaglig,
åtminstone icke lämplig. Lika som K. M. är bäst och säkrast
i tillfälle att pröfva och bedöma statsverkets tillstånd, samt hvad
för dess upprätthållande tarfvas, hvarföre ock grundlagen bjuder
alt nåd. propos. om nödiga anslag i detta hänseende skall till R.
St. aflåtas; så är det också utom allt tvifvel, att den pröfning af
förekommande omständigheter, som bör föregå beviljandet af anslag
lill andra och särskildta föremål, de der med statsverket icke
egentligen hafva någon gemenskap, lättast af K. M. kan verkställas;
och framställningen om hvarje dylikt anslag bör fördenskull, om
det skall vinna framgång, komma ifrån Konungen. Till Honom
hade således professor Geijers enka bordt vända sig i förevar, fall,
men icke, såsom nu skett, genom biträde af enskild, motionsberätligad
person, göra sin angelägenhet anhängig direkte hos Ständerne.
Ingen betviflar, det hennes ansökning skulle hos K. M.
vunnit allt det afseende, som den funnits förtjena, samt att K.
M., i händelse sådant varit af nöden, skulle hafva till R. St. aflåtit
nåd. propos. i ämnet. Då hade saken i behörigt skick kommit
under Ständernas pröfning. Nu är så icke förhållandet. Man
har gått en väg, som, om än i anslagsfrågor af lika beskaffenhet
med denna, någon gång tillförene beträdd, likväl derföre ingalunda
instämmer hvarken med god ordning eller med grundlagens
verkliga syftning. Min tanka är således den, att å den
väckta motionen annat svar ej bör meddelas, än en hänvisning
till professor Geijers enka, att med denna sin angelägenhet vända
sig till K. M., som säkert ej lärer underlåta, att, om deraf göres
behof, hos R. St. äska nödigt anslag för pensionens beviljande.
Jag anhåller att detta mitt yttrande måtte få åtfölja motionen
till StatsUtsk.
Frih. Cederström, Jakob: Hvarje ledamots inom ett Riksstånd
rätt alt väcka motioner uti hvilken sora helst af grundlagen
upplagen fråga, lärer icke kunna inskränkas, ehvad den rörer
anslag till enskilde eller till något allmänt ändamål. Jag kan således
icke i det afseendet instämma med den siste värde talaren,
likasom jag i öfrigt icke har något emot att en pension beviljas
åt Hr professor Geijers enka. Jag anhåller blott att StatsUtsk.,
ifall det tillstyrker den föreslagna pensionen, ville vid bestämmande
af dess belopp göra en jemförelse med hvad R. St. förut
till dylika ändamål anslagit.
Hr Tham, Carl Wilh. Au g.: Det är icke utan förvåning,
som jag här hört det sättas i fråga, huruvida inför Svenska Ständerna
bör af enskild motionär väckas fråga om ett understöd åt
enkan efter en af dess störste män; huruvida de böra, på det sätt
som numera står i deras makt, belöna kanske den största förtjenst
i sitt slag, som Sverige sedan århundraden ägt att belöna, Må
vara, att K. M. ej derom väckt fråga. Nationen sjelf, de Stånd,
som densamma representera, äro de närmaste dertill. Framför
276
Den IS December f. m.
allt delta Stånd, hvars tillvaro just är grundad! på ideen af föitjenstens
belöning ej blott i dens person, sora densamma förvärfva!,
utan ock i familjens. Delta Stånd, säger jag, borde, om något,
ställa sig spetsen för en utmärkelse, cn tacksamhetsgärd, sora
nationens ära krafvel'. Eller kan man väl inom Svenska häfdens
litteratur uppvisa eli namn, så fräjdadt som detta? omöjligt. Geijer
är känd sä utom som inom riket såsom den störste af de våra;
bans rykte bar redan flera tiotal af år varit spridt kring bela den
civiliserade verlden. Kunna väl således 11. St. göra för mycket
till hedrande af hans minne? Omöjligt. Jag hoppas att R. o. Ad.
enhälligt tillstyrker den väckta motionen.
Hr Printzenskjöld: Jag kan naturligtvis ej hindra Hr
Tham att uttrycka huru stor förvåning som helst öfver de äsigter
jag yttrat i förevar, fråga. Att likväl dessa ingalunda derigenom
förändras, derom kan han hålla sig fulH förvissad. Det gäller nu
att pensionera enkan efter en vetenskapsman, hos hvilken fäderneslandet
står i stora förbindelser. Men är man väl säker att så
alltid blir förhållandet? När vägen en gång år banad och man
lyckats att, pä sidan om Konungamakten, draga statens medel till
föremål, sora äro förtjente af nationens tacksamhet, sä ligger det
icke utom möjligheten, att så äfven kan inträffa, när föremålen
äro af alldeles motsatt beskaffenhet, blott man förslår alt ikläda
förslaget en angenäm drägt och alt sålunda för tillfället väcka sympatier
för detsamma. Hvart detta slutligen kan leda, är ej svårt
att inse. Och vådorna äro för stora, för att man ej bör i lid söka
motarbeta dem. Detta har varit syftemålet med min erinran
emot den väckta motionen; och jag önskar ej att den tid skall
komma, då konungamakten får rättmätig anledn. till klagan öfver
njugghet hos Ständerne vid beviljandet af anslag, dem konungamakten
funnit nödiga och nyttiga för riket, under det att dessa
samma Ständer på andra, för Regeringen främmande föremål, visa
sin frikostighet.
Frih. Hamilton: Jag hade ansett hvad i motionen förekommer
vara tillräckligt för beredande af framgång åt densamma. Men
dä anmärkn:r nu blifvit gjorde emot sättet hvarpå den framkommit,
torde det tillåtas mig att tillägga några ord. Under de 5
riksdagar, jag haft äran bevista, har det ofta händt att enskilde ledamöter
väckt motioner om användande af statsmedel till sådane
ändamål, som de ansett deraf förtjente, och då denna praxis fått
passsera utan anmärkn., har äfven jag ansett mig berättigad att
nu här i Ståndet väcka den ifrågavar. motionen. Jag erkänner
att det visserligen för de efterlefvande varit mera hedrande och
glädjerikt om frågan derom först kommit från K. M.; så har likväl
icke skett. Orsaken dertill vill jag ej bedöma; måhända har
det berott deraf att Styrelsen haft så många andra vigtiga frågor
som upptagit dess tid och uppmärksamhet. Dessutom har diskussionerne
inom Stånden redan visat att Ständerne icke med alltför
stor beredvillighet emoltagit de af K. M. redan afgifne propos:r i
anslagsväg. Vid sådant förhållande har jag ansett mig oförhindrad
ben 18 De«ember f. ni.
277
alt lyssna till den enskilda tacksamhetens och vänskapens röst,
säker att ämnet är af den art, alt det mäste väcka ett genljud i
hvarje Svenskt bröst.
Ilemitterades lill SlatsUtsk.
Hr Bruce, Ilo b. Edv., uppläste följande motion:
Menedaren är i min tanka den uslaste menniska på jorden;
den hvilken en gång svurit: så sannt mig Gud hjelpe till lif
och själ, och bryter delta, är den största bof inom samhället.
Allt som är skapadt, är skapadt på sanningen! Samhället kan ej
bestå på annat än sanning! likväl se vi, om vi besöka rätterna
och domstolarue, dagligen brottslingar, anklagade för detta brott;
men hvad blir deras straff? plikt! samt mista heder och ära! Nu
frågar jag Eder, mina Hrr! kan man laga heder och ära från
en bof? Hvarest intet finnes att taga, der har kejsaren förlorat
sin rätt.
Men hvilka följder, hafva icke dessa falska vittnesmål på samhället?
Jo, att många hederliga oell oskyldiga personer blifva invecklade
i rättegångar; och skulle de ej hafva motbevisande vittnen,
skulle de förlora sin sak; och ett marke qvarstanna ganska
ofta pä den oskyldiges karakter, hvilket kallas misstänkt; och han
får alltid opinionen emot sig. Skulle man sedermera fä upplysning
om att de anklagade hade haft falska vittnen, så finnes ändock
hvarken juridisk, eller publik upprättelse för den oskyldige.
Huru ofta höra vi icke hällre personer begagna denna dyrbara ed,
som ett valspråk utan mening. Följden blir den, att vanan blir
andra naturen, och det aldra heligaste begabbas. Huru många
af vårt kön bedraga icke under eder om giftermål askulden, som
tror på dessa uslingars eder! denna oskuld faller, den är redan
kränkt, dä först vaknar hatet mot menedaren; men han går fri,
och oskulden får ej någon på sin sida som skaffar sig upprättelse.
Jag proponerar derföre, att eho det vara må, ifrån den högsta till
den lägsta, hvilken svär, eller vittnar falskt, vare sig emot Konung,
fosterland eller enskild, må straffas med 3 timmars halsjern på
allmän plats, samt 3 års tukthus.
Jag anhåller att denna min motion må hänvisas till vederbörl.
Ulsk.
Remitterades till LagUtsk.
Hr Tham, Sebastian Mathias, uppläste en sålydand»
motion:
Nu gällande bevillms-förordn. stadgar uti 14 § au krögare
i städerne, utom Stockholm och Götheborg der en högre afgift
äger rum, skola, oberäknad bevilln. för bränvinsminutering, da den
tillätes, betala minst 1U r:dr b:co, hvilken argift, såsom orden lyda
”erlägges äfven af hvar och en annan, som med behörigt tillstånd
i minut försäl jer bränvin”. L)ä 27 § uti hevilln:s-förordn:n i hvad
samina § handlar om den bevilln. som af krögare å landet skall
278
l)en 18 Ucccmbef f. ni.
utgöras, biolt hänvisar till förstnämnda §, hvilken således mäste
tillämpas äfven i afseende å dem, som ä landet utminutera bränvin,
har det icke kunnat undvikas, att de personer, som med vederbör.
tillåtelse vid marknader, reg:ts-mölen, auktioner och andra
sammankomster utöfvat näringsrörelse i förening med hränvinsminutering,
derför måst påföras 10 r:dr i bevilln. utom den särskilda
afgift, som under namn af bevilln. för bränvins-minutering
skolat af taxerings-comiléen bestämmas. Härigenom liar inträffat,
hvad som dock icke gerna borde kunnat ske, så länge denna rörelse
är lotlig, att för en dags försäljning fått betalas lika mycket,
som för den rörelse, hvilken året om varit bedrifven. Olämpligbeten,
för alt icke säga orimligheten häraf, är så mycket mer i
ögonen fallande, för att icke öfverallt erkännas; då man ihågkom
mer,
att ifrågavar. beskattning nästan uteslutande drabbar den fattige,
som, om lian kunde ana, hvad han i beskattningsväg äfvenlyrade,
säkerligen icke skulle eftersträfva den mer än tvetydiga
förmånen alt vid ofvannämnda tillfällen få idka näringsrörelse.
Såsom det nu är, får den rörelseidkande personen kanske vela,
att för rörelsen bör af taxerings-comite'en påföras en lämplig
bränvins-minuterings-afgift, men icke att bevilln. tillika bör utgöras
med minst 10 r:dr. Vid slikt förhållande må man icke eller
tindra, att denna beskattning öfverallt der fråga uppstått om dess
tillämpning väckt lika mycken ovilja, som den i sig sjelf är orimlig,
då meranämnde rörelse endast i mån af den inkomst, som
dermed är förenad, bör beskattas. Vördsammast hemslälles derföre
att uti den bevilln:s-förordn., som vid detta riksmöte kommer
att beslutas, de här ofvan citerade orden: ”Denna afgift erlägges
äfven af livar och en annan, som med behörigt tillstånd i
minut försäljer bränvin” må förklaras böra utgå, och ett särskildt
stadgande intagas af innehåll: att de som vid marknader, auktioner,
reg:ts-möten samt andra tillfällen med vederbör, tillstånd utöfva
näringsrörelse, skola utom afgift för bränvinsrainulering, då
den tillåtes, erlägga bevilln. med minst 3 r:dr, hvilket belopp torde
skäligen böra antagas såsom en minimiafgift.
I sammanhang med ofvanberörde hemställan torde tillåtas mig
få fästa uppmärksamhet derå, att uti nu gällande bevilln:s-förordn.
ej är tydligen föreskrifvet till hvad belopp och efter hvad grund
bevilln. skall utgöras för den restauration eller näringsrörelse, som
idkas å ångfartyg. Stadgandet uti bevilln:s-förordn:s 14 § rör:de
krögare m. 11. har väl i allmänhet ansetts böra tillämpas uti förevar.
fall, men äfven en annan grund för beskattningen har gjort
sig gällande, samt bevilln. blifvit påförd endast i förhållande till
den tid af året, rörelsen varit utöfvad. Jag vågar derför föreslå,
alt uti den bevillmsförordn., sora nu kommer att utfärdas, mätte
intagas det stadgande, som linnes uti 1841 års bevilln:s-förordn.:
nemi. att för restauration eller näring å ångfartyg skatt skall utgöras,
på sätt är bestämdt för krögare och krögerskor m. fl. uti
14 § af nu gällande bevilln:s-förordn. uppräknade personer.
Relnitterades lill Bevilln.Utsk,
Den 18 December f. m.
Ur Nordenanckar, Fredr. Willi., hade låtit inlemna
följande mern.:
Af sjukdom hindrad att deltaga i Hrr Electorers sammanträden,
får jag ödmjukast afsäga mig detta förtroende, med anhållan
att vid min riksdagsmannarätt blifva bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall; i anledn. hvaraf Hr
Gr. o. Landtm, anmodade Hrr Bänkman, att sammanträda till
val af en Elector i Hr Nordenanckar ställe.
Hr Gr. o. 1-iandtm. anmälde att Hr Flägerflyckt, Nils Henr.,
begärt att med bibehållande af sin riksdagsmannarätt få afsäga sig
den honom anförtrodda Bänkmansbefattning, emedan han vore föranlåten
alt för längre tid bortresa från hufvudstaden; och biföll
R. o. Ad. denna begäran, hvarefter FIr Landtm, lillkännagaf, att
lill återbesättande af den härigenom uppkomna ledighet, val af
en Bänkman inom 11 :te Bänkm:s-afd. komme att förrättas i nästa
plenum.
R. o. Ad. blef af FIr Gr. o. Landtm, underrättadt derom,
att 100 biljetter till bevistande af Svenska akademiens sammankomst
vid firandet af akademiens högtidsdag nästa måndag, blifvit
till R. o. Ad. aflemnade, samt att dessa biljetter skulle Ståndets
ledamöter tillställas, uppå anmälan hos Ridd.iiskaleu.
Med tillkännagifvande, att 3 ledamöter af StatsFJtsk.. Frih.
Tersmeden, Wilh. Fredr., FIr von Rosen, Georg Ludvig samt FIr
Stjerngranat, Georg Gustaf Henrik, en ledamot af Bevilln.Utsk.,
FIr Tornerhjelm, Rudolf, 2 ledamöter af BankoUtsk., Frih. Rappe,
Axel Ludv. och Hr Bogeman, Carl Adolf samt 3 ledamöter af
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., Hr Uggla, Carl Gustaf, Hr Oxehufvud,
Olof Philip, och Hr Hammmarberg, Carl Axel, begärt och
erhållit ledighet från och med d. 27 i denna månad, Frih. Tersmeden,
för 8 dagar, Hr von Rosen, för 14 dagar samt de öfriga
förenämnde ledamöterne för 3 veckors tid, anmodade Hr Gr. o.
Landtm. Hrr EleGtorer att i deras nästa sammanträde utse nya
ledamöter att i nämnde Utsk. inträda under de permitterades
frånvaro.
Fl. R. o. Ad. åtskildes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
280
Dén 18 December e. m.
Lördagfen den 18 December 1847.
Plenum kl. ti e. m.
Justerades 2 prot.utdr. för denne dag f. m.
Upplästes följande af Hr Nordensvan inlemnade mern.:
Sedan Hrr Electorer behagat invälja mig lill suppleant i
BankoUtsk., får jag äran mig denna befattning afsäga.
I anledn. häraf anmodade Hr Gr. o. Landtm. Hrr Electorer
att i deras nästa sammanträde utse en suppleant i BankoUtsk.
i. st. f. Hr Nordensvan.
Föredrogs K. M:s d. 15 dennes på bordet lagda nåd. skrifvelse,
med förslag till förnyad tulltaxa.
Remitterades till Bevilln.Utsk.
Föredrogs K. M:s d. 15 dennes på bordet lagda nåd. skrifvelse,
ang:de väckt fråga om förändringar uti nu gällande bestämmelser
i afseende på handels- och sjöfartsförhållandena emellan
Sverige och Norrige.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade att R. o. Ad. torde finna, att
denna nåd. skrifvelse, såsom endast innefattande en berättelse om
hvad sedan sista riksdag i ämnet förefallit, icke föranledde annan
åtgärd, än densammas läggande till handlingarne.
Ropades ja.
Föredrogs K. M:s d. 15 dennes på bordet lagda nåd. propos.
, ronde den till skolorna i åtskilliga städer inom Lunds stift
utgående helgonskyld.
Hr Coijet, Julius Carl Au g.: Den i K. M:s nåd. propos.
d. 3 dennes, ronde till stadsskolorna inom Lunds stift utgående
helgonskyld, intagne K. kammar-collegii utredning af ämnet
upplyser, när och med hvad villkor från vissa landtförsamlingar
klockarelönerna anslagits till särskilta sladsskolor; men
kammar-collegii antagande, att villkoret fortfarande iakltages, är
icke med verkliga förhållandet öfverensstämmande. Dessa skolor
hafva för längesedan befriat sig ifrån att atlöna de i vanlig ordning
tillsatte klockarne uti ifrågavar. församlingar genom afstående
af en mindre del utaf helgonskylden, och hvilken andel icke
ingått i beräkningen af del ifrågasatta ersättningsbeloppet. Emellertid
är det med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att
församlingarnes till kommunala ändamål utgående afgifter, hvartill
helgonskylden hörer, må under förändrade förhållanden kunna
fien 18 December c. m.
i laga väg af församlingarne disponeras, hvarföre det högligen
vore att önska, att R. St. täcktes bevilja det för detta ändamål af
K. M. i nåder äskade anslag.
Skulle R. St. härpå ingå, torde härvid samma villkor fästas,
som K. M. och R. St. förut bestämt för dessa medels användande
i och för folkundervisningen, vid frågan om återgående till
församlingarne af den helgonskyld, som enligt K. brefvet d. 24
Mars 1824 bordt begagnas till Lunds cathedral-skola; hvarjemte
K. M. och Ständer torde, i öfverensstämmelse med såväl äldre
som sednaste här åberopade resolution, berättiga vederbör, församlingar
inom Lunds stift, i hvilka helgonskyld utgår, och hvilka
icke äro inbegripne i det under pröfning varande eller ofvan
upptagne beslut, att i och för folkundervisningen fä vid inträffande
ledighet använda en del af. klockare-helgonskylden. Härom
allt torde vederbör, församlingar berättigas alt å sockenstämma
bestämma, med förbindelse att bestämmelserna härom skulle af
dom-kapitlet godkännas och fastställas, hvarigenom dessa ärenden
endast komme att dragas under K. M:s pröfning i de fall församlingarne
icke skulle ålnöjas med de beslut, hvari dom-kapitlet
kunde stadna.
Jag anhåller om vederbör, remiss häraf.
Remitterades till StatsUtsk.
Gr. Löwen, Axel, hade inlemnat följande motion:
Det lärer icke kunna nekas att privalbankernes diskonteringar
haft ett menligt inflytande på riksbanken, och är det alt befara,
att, sedan nu flere både privatbanker och hypoteksföreningar
uppstått, och sedelemissionen i länevåg således ytterligare blifver
ökad, detta inflytande kommer att tilltaga och föranleda svårighet
för banken att kunna utlåna de för dess diskontrörelse anvisade
fonder. Bankens räntevinst skulle, genom inträffandet af
ett sådant förhållande, i ganska betydlig mån minskas. Det verksammaste
medel att förekomma detta vore, som jag tror, att Sländerne
beslöto nedsättning af räntan å de lån som af banken lemnäs
för handel och näringar; en sådan åtgärd skulle dessutom på
dem hafva ett förmånligt inflytande, på samma gång som den
minskade det privatbankerne nu utöfva på riksbanken.
Med afseende härå får jag vördsamt väcka den motion, att
R. St. måtte besluta att nedsätta räntan till 4 procent å de lån
som banken leranar af de för handels- och närings-diskonlerne
anvisade fonder.
Remitterades till BankoUlsk.
Frih. Raab, Adara Christian, uppläste en så lydande
motion:
Den klagan att våra skogstillgångar äro i årligt aftagande
blir allt mer och mer allmän, och är, tyvärr! allt för väl grundad.
Samtidigt tagas dessa tillgångar för hvarje år, i den mån
282
Den 18 December e. m.
jordens delning genom hemmansklyfning och laga skiften fortgår,
i stegradi anspråk för en af jordens lyngsta och besvärligaste bördor,
stängselskyldigheten. Länge har detta missförhållande varit
insedt, länge öfverklagadt, och har derföre framkallat åtskilliga
förslag till en enklare och rättvisare grund för bördans fördelning,
än den nu gällande. Sålunda väcktes redan år 1815 i BondeSt.
det förslag, att all stängselskyldighet grannar emellan skulle
utgöras af dem till hälften hvardera. Denna fråga har sedan städse
vid våra riksdagar återkommit, och man bar tvistat, utan att komma
öfverens, om principen intill dess en nyare åsigt — frukten af
sednare tiders stigande kultur -— börjat vinna insteg hos en stor
del af den tänkande allmänheten, den nemi. att i de orter, der
jorden är mest odlad och skogsbristen mest kännbar, frånträda
det hittills antagna sättet att genom kostsamma hägnader utestänga
främmande eller instänga egna kreatur, och i stället ålägga
ägaren af djuren att antingen genom tjudring eller vallning, såsom
det sker i mera odlade länder och äfven i åtskilliga delar af
våra egna bördigaste provinser, vårda dem på betet. Denna åsigt,
som uttalades af en stor ”vida öfvervägande” pluralitet vid 1846
års landtmannamöte, har redan vid denna riksdag blifvit af en
motionär i ett annat Stånd förordad. Då dennes utförliga och
välgrundade moliver komma till de Utsk:s kännedom och pröfning,
som skola bereda frågan, skulle jag spilla egen och missbruka
detta Stånds och jemväl Utskms tid, om jag upptoge till
omsägning här hvad redan sålunda för ändamålet är framstäldt.
Jag anser likväl frågans vigt fordra att äfven från detta Stånd
uppmärksamhet deråt egnas, och jag åsyftar jemväl en större utsträckning
deraf, än ofvannämnda motion omfattar, och det är
derföre jag vågar föreslå:
Att Lag- och Ekon.Utskm ville, med ledning ej mindre af
det betänk., under N:o 30, som desse Utsk. i ämnet afgåfvo vid
1844 års riksdag, hvilket då bifölls af 2:ne Stånd, och af de
åsigter om stängselskyldigheten, som vid 1846 års landtmannamöte
gjort sig gällande, än ock af lag-comite'en derom afgifne
förslag, uppgöra och till R. St. inkomma med fullständigt förslag
till ny stängselstadga och till de ändringar i 9 cap. Byggn.balken,
som deraf kunna föranledas.
Begärdes på bordet.
II. Ex. Ilr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel, uppläste följande:
Då
man jemförer det ringa ^belopp, hvartill i vårt land
stämplade pappers-afgiften uppgår, med förhållandet i andra länder,
förvånas man öfver en olikhet, som ej kan genom folkmängd
och tillgångar i de särskildta länderne tillfyllest förklaras. Men
vid en närmare granskning af_ de härom gällande författningar,
är förklaringen lätt funnen. Öfverallt annorstädes är stämpladt
pappers användande obligatoriskt, d. v. s., att hvarje handling,
sorn bör drabbas af den påbudne afgiflcn, blir ogiltig och medför
Den IS December e. in.
283
ingen legal verkan, örn den ej är skrifven på stärapladt papper;
hvaremot hos oss karteringen är tillfällig och kommer ej i fråga,
derest icke handlingen uppvisas för domstol eller annan myndighet,
i hvilket fall den endast behöfver beläggas med slämpladt
papper, men ej bör vara, vid påföljd af nullitet, skrifven på sådant
papper. Följden häraf är, att endast minsta delen af sådane
handlingar drager den påbudna stämpel-afgiften, och att Statens
inkomst af denna i andra länder vigtiga finans-institution,
här i Sverige är jemförelsevis obetydlig.
Vid hela uppställningen af stämplade pappers-förfaltningen,
kunde vara mycket alt erinra. Men då en förändring i författningens
allmänna grunder svårligen kan genom enskild motion
beredas, inskränker jag mig lill några få detaljer, hvilkas bättre ordnande
lätteligen kan verkställas, men som likväl, riktigt utförda
och väl handhafda, böra åstadkomma en ansenlig tillökning i Statens
inkomst af denna indirekta heskattningsgren.
Förmedelst medgifvandet i 7 § af nu gällande förordn. om
stämplade pappers-afgiften, att skuldsedlar och en del andre i samma
§ omnämnde handlingar, ej behöfva förses med stämpladt
papper förr än de hos domaren eller exekutoren till laglig åtgärd
företes, inträffar den orimliga påföljd, alt då goda skuldsedlar,
hvilkas infriande ej behöfver genom utsökning uttvingas, alldeles
undgå stämpel-bevillningen, så måste deremot sämre kreditpapper,
hvilkas utgifvare endast genom lagsökning kunna förmås att
göra rätt för sig, ovillkorligen belägges med karta, om de skola
kunna göras gällande. Enahanda är förhållandet ofta med vexlar,
och nästan alltid med handels- och leverans-kontrakter emellan
enskilde m. fl. dylika handlingar. Orimligheten och orättvisan af
en så uppställd stämpel-författning torde ej behöfva närmare ådagaläggas,
och det är i sanning hög tid att omsider afhjelpa denna
grofva ojemnhet i metoden för upphemtande af en statsinkomst,
som för att vara rättvis, bör vara allmän och ovillkorlig.
Om principen alt användningen af stämpladt papper bör vara
ovillkorlig, i st. f. tillfällig, ernår sin rälta tillämpning i chartaesigillaUe-förordnm,
skulle afgifternes belopp kunna nedsättas, men
Statens inkomst det oaktadt betydligen tillvexa, utan de skattdragandes
obilliga betungande.
De ändringar i författningen, som här nedan föreslås, åro
få och enkla, samt äfven lätt införda. De bestå i följande detaljer,
hvilkas närmare ordnande öfverlemnas till Bevilln.Ulsk.;
oell de hafva alla afseende på författningens 7 §.
I 1 mom. borde stadgas att begge exemplaren af arrendeocli
hyreskontrakter skola skrifvas på slämpladt papper, hvaremot
den nu påbudne afgiften kunde så modereras, att den för
begge exemplaren sammanlagd, svarade emot det nu påbudna beloppet.
I 2 morn., enahanda föreskrift rör:de begge exemplaren af
certepartier.
6 niora, borde endast upptaga skuldebref, med ovillkorligt
stadgande att de skola skrifvas på stämpladt papper. Tariffen kun
-
Lien 18 December e. m.
de något jeinkas, men bör förenklas och ställas på hela hundradetal.
En underafdelning af detta morn. rör:de godkände räkningar,
godkände eller protesterade vexlar och enskilde assignationer,
hör innehålla samma stadganden, som hittills varit gällande.
Undantaget om förskrifningar m. m., sorn i konkurser bevakas,
bör försvinna.
7 mom. ang:de prima vexlar förblifver oförändradi; men i
slutet af §:n kunde införas ett stadgande så lydande:
”De kontrakter, certepartier, skuldebref och prima vexlar, som
ej äro skrifne på stämpladt papper, enligt här ofvan bestämde
grunder, äro icke gällande och kuuna ej hos domare och exekutorer
till utsökning upptagas.
De vidare anordningar, som blifva erforderlige i afseende på
lättade tillgångar å stämpladt papper i landsorterne, torde jag nu
icke höra föreslå, då de i alla fall torde påkalla Bevilln.Utsk:s
särskilda uppmärksamhet.
Jag anhåller vördsamt om remiss af denna motion lill II.
Bevilln.Utsk.
Remitterades lill Bevilln.Utsk.
Hr Ex. Hr Gr. Löwenhjelm anförde sedermera mundtligen:
Det
gifves ett för Svenska arméen högst vigtigt ämne, hvarå,
ehuru jag sedan längre lid tillbaka upphört alt vara medlem deraf,
jag dock anser mig pligtig att fästa R. St:s uppmärksamhet.
Det är nemi. bekant, att alla subaltern-boslällen skola, till följd
af K. M:s nåd. föreskrift, af hvarje reg:les boställs-direktion utarrenderas
för reg:lets räkning. Denna direktion tillkommer det
att pröfva det vid auktionen till boställets förarrenderande gjorda
högsta anbudets antaglighet, men om arrendatorn å den i kontraktet
bestämde tid icke erlägger arrendet eller han blir insolvent,
godtgör icke Staten uti vissa fall löntagaren den häraf uppkommande
förlust, utan man öfverlemna!' åt löntagaren alt
hålla sig till arrendatorn och dess löftesmän. Emot dylika förluster
har man velat trygga löntagaren genom arrendatorns förpligtande
att aflemna borgen för arrendevillkorens fullgörande, äfvensom
dermed, att samma borgen skall först pröfvas af vederb.
auktoriteter och sedermera af dem bevakas. Denna säkerhet är,
likasom borgen i allmänhet, icke destomindre en illusion; ty,
ehuru det visserligen åligger K:s bef:de, eller de myndigheter
som med saken hafva att skaffa, att tillse det löftesmännen alltid
äro vederhäftige och att, i fall de förmärka annat, tillhålla arrendatorn
alt aflemna ny borgen, äro länsstyrelser och öfrige
myndigheter icke i tillfälle att häröfver utöfva denna kontroll.
Erfarenheten har mera än ofta vitsordat, att den, som vid öfverlagande
af ett boställs-arrende varit vederhäftig, har inom kort
upphört alt vara det och, såsom jag redan nämnt, kan icke rimligen
fordras alt vederbör, myndigheter medhinna att med erfor
-
Den 18 December e. m.
285
derlig uppmärksamhet följa omvexlingarna härutinnan. Alt, såsom
nu sker, öfverlemna åt löntagaren alt af arrendatorn eller
dess löftesmän utsöka innestående arrendemedel och sålunda lemna
löntagaren uti åratal i mistning af ullofvad löneinkomst, förutom
förlusten af rältegångsomkostnader m. m., anser jag vara
orättvist. Statens skyldighet är att träda emellan och godtgöra
löntagaren hvad denne eljest mäste förlora och Staten men icke
löntagaren bör hålla sig till arrendatorn eller dess löftesmän. På
dessa grunder får jag hos R. o. Ad. anmäla detta ärende med
vördsam begäran, icke allenast att detsamma måtte få lill H. SlatsUtsk.
remitteras, utan äfven att detta Utsk. ville igenom särskildt
anslag sätta Regeringen i tillfälle att kunna alltid godtgöra tjenstemannen
hvad han har rätt att af Slaten fordra.
Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att denna motion, då den
blifvit skriftligen lill prot. uppfattad, skulle blifva för R. o. Ad.
föredragen.
Upplästes en af Frih. Rosenblad, Carl, inlemnad motion
af följande innehåll:
Sedan kyrkoherden i Södertelje af ålder haft sig anslagne
ålskillige räntor och dagsverken, blefvo desse år 1548 indragne,
emot vederlag af 36 tunnor spannemäl jemte frihet från presttaxan.
Derefter erhöll kyrkoherden hela behållna tionden af pastoratet
sig tillagd, hvilket år 1618 på det sätt förändrades, att
åt honom anslogs 96 tunnor af behållna räntan inom Oknebo
härad. Vid 1727 års riksdag beslöt emellertid SekretaUtsk., att
berörde anslag, som då, med förbiseende deraf, att 36 tunnor innefattade
ständigt vederlag, antogs utgöra personligt gratial, skulle
användas till löneförbättring för gymnasii- och skolstaterne i
Strengnäs stift, hvilket beslut K. M. d. 17 Februari 1730 biföll.
Efter det nuvar. kyrkoherden i Södertelje tillfälligtvis af äldre
handlingar vunnit kännedom om berörde förhållande, väcktes
af honom år 1844 anspråk på återbekommande af omförmälde
vederlag, och uti deröfver afgifyel und. ut låt. yttrade kammarcollegii
pluralitet, att, då handlingarne bestyrkte, att de ifrågakomrie
36 tunnorne spannmål utgjorde ersättning för indragne
räntor och dagsverken och således, såsom ständigt vederlag med
privilegii rätt, tillhörde Södertelje pastorat, hvars kyrkoherdes rätt
dertill icke kunde minskas deraf att, sedan detta vederlag blifvit
saramanhlandadt med högre anslag som af särskild K. nåd anvisats,
hela anslaget ansetts disponibelt och blifvit till stiftets lärarestater
anordnadt, så borde kyrkoherden nämnde vederlag återbekomma
ifrån den tid fråga derom blifvit väckt. Men sedan
kammar-collegii president afstyrkt ansökningen på den grund,
ali anslaget blifvit annorlunda disponerad!, utan att PresleSt. då
eller sedermera, på grund af sina privilegier, anfört någon reservation
mot befogenheten af delta beslut, eller yrkat ersättning till
kyrkoherden i Södertelje för det sålunda mistade vederlaget samt
Stats-kont., under förmenande alt den i kammar-coll. anställde
280
Den 18 December e. m.
arkivi-undcrsökningen icke fullständigt ädagalade att vederlaget
vore gifvet till ersättning för förlorade hemman och landtgillcn
ni. m-, hvilka ersättningar, enligt K. brefvet d. 29 April 1812
äro de enda, som icke indragning underkastas, jemväl yttrat, att
det syntes betänkligt att antaga, det R. St. och SekrelaUtsk. skulle
så misstagit sig om egenskapen af förläningen alt de, lemnande
å sido PresleSt:s privilegier af 1723 och utan kännedom om
förläningens verkliga beskaffenhet, förklarat den böra kyrkoherden
fråntagas, så har K. M., uppå de af karamar-collegii president
och K. Stats-kont. anförde grunder, ej funnit skäl att åden
gjorda ansökningen fästa afseende.
Då den uti karamar-collegii arkiv anställde undersökning,
hvars riktighet nämnde colhra vitsordar och icke kunnat vederläggas,
tydligen ådagalagt att oftanämnde 36 tunnor spanmål utgjort
vederlag för räntor och dagsverken, som varit pastor i Södertelje
anslagne och således af den beskaffenhet, att detsamma,
jemlikt presterskapets privilegier och i öfrigt gällande författningar,
icke kunnat indragas, synes det, på sätt kam.coll.-m jemväl
yttrat, vara påtagligt, att detta anslags natur icke kunnat förändras
deraf, att del sedermera inbegripits uti en af särskild K.
nåd beviljad tillökning af annan beskaffenhet. Det är då ock
uppenbart, att, vid beslutets fattande om hela anslagets indragning,
blifvit förbisedt, att en del deraf ägde nämnde natur af
ständigt vederlag; men då ett sådant, i följd af de olika anslagens
sammanblandning, lätt ursägtligt misstag af fordna Ständer
blifvit begånget, anser jag både rättvisa och billighet fordra att
detsamma, sedan det blifvit- upptäckt, varder rättadt. Af dessa
skäl föreslår jag vördsamligen, att ett emot nu ifrågavar. vederlag
svarande anslag af 36 tunnor spanmål måtte åter varda
kyrkoherden i Södertelje anvisadt, alt beräknas ifrån och med år
1844, då frågan om dess återbekommande först väcktes. Och anhåller
jag att denna min motion måtte remitteras till StatsUtsk., dit
jag då skall aflemna de handlingar, hvarigenom af mig nu uppgifne
förhållanden bestyrkas.
Remitterades till StatsUtsk.
Upplästes följande af Hr von Post, Ernst Jakob, inlemnade
motioner:
1.
Öfvertygad, att K. M:s nåd. förordn. ang:de fattigvården i
riket af d. 25 sistl. Maj, jemte mycket ändamålsenliga föreskrifter,
har några mindre lämpliga stadganden, vägar jag väcka motion
om ändringar deri, i enlighet med ödmjukast bilagde förslag,
samt anhålla om remiss till H. Besv. o. Ekon.Utsk.
Förslag till ändringar uti E. M:s nåd. förordn., ang:de fattigvården
i riket d. 25 Maj 1847.
§ 1-
De, som i anseende till bristande arbetsförmåga samt i saknad
af andra medel och lofliga utvägar till sitt uppehälle icke
Den 18 December e. ni.
kunna sig sjelfva försörja, skola erhålla nödtorftig vård och försörjning
af föräldrar, barn och äkta hel- eller half-syskon. Finnas
icke sådana anhöriga eller mäkta de icke, en eller flera tillhopa,
lenina något eller hela det behötliga understödet, då åligger
del socknen eller staden, hvaraf den behöfvande är medlem, att,
utan eller med bidrag af dessa anhöriga i mån af deras förmåga
och billighet, slik vård och försörjning lemna, ”dock må
fattigvård.”
§ 3.
Mom. 2. — ”rättighet” föreslås att utbytas mot skyl
dighet,
samt meningen: ”du kan — det påkalla”, att
alldeles utgå.
§ 4.
Tillägg näst efter orden ”understöd hör lem
näs”
af de tillgångar socknen eller staden ställt under dess disposition.
”Den skall” etc.
§ 5.
F st. f. — ”ordning — — godtgöre/se” föreslås: ordning
söka skälig godtgörelse samt den erhålla om K. M:s bef:de eller
domstol pröfvar styrelsens åtgörande hafva varit nödvändigt; ”dock
skall” etc.
§ 6.
Mom. 1. — ”Fattighjonets” torde böra utbytas emot den
behöfvandes, samt ”hjonet” emot personen.
Mom. 2. ”uppehälle” tillägg: och kläder ”utan äfven”
etc.
Mom. 3.
”underhåll.” Tillägg: Den som af fattigvårdsstyrelse
emotlager andras barn till vård äge, så länge den
fortfar, föräldrars myndighet och ansvar.
Morn, 4. — — ”härleder sig från” tillägg: vårdslöshet
eller ”oförmåga att uppfostra dem och”; orden ”i sådant
fair utbytes mot i begge fallen ”vidtaga” etc.
§ 7.
Mom. 1. — — — ”öfver den som” tillägg: begär eller
vållar att fattigvårdsstyrelsen måste lemna enahanda försörjning åt
hans maka eller barn (i st. f.: ”som — — —försörjning”)
”samt” etc.
Mom. 3. ”kostnader” tillägg: i förra afseendet
genom förbud vid äfventyr af ersättningsansvar för husbonde eller
den som lemnar arbete, att till annan än till styrelsen utgifva
lönen eller legan; samt i sednare afseendet genom qvarstad
och lagsökning. Saknar han arbetstillfälle åligge det fattigvårdsstyrelsen
att sådant bereda. Är den lättjefulle och liknöjde försvarslös,
så förfares i enlighet med K. M:s nåd. stadga ang:de
försvarslöse och till allmänt arbete förfallne personer d. 29 Maj
1846, § 5 *).
') Denna hänvisning torde icke böra uteslutas såsom vägledande för
fattigvårds-styrelsens ej alltid lagkunnige ledamöter.
Den 18 December e. ra.
Har han försvar och arbetstillfälle utan alt äådant begagna,
må han enligt samma lagrum anses och behandlas såsom försvarslös.
Detta tillämpas ock å den som jemlikt 1 § njuter underhåll
af anhöriga, när sockneuämnden finner ordning och allmän
säkerhet det påkalla.
§ 8.
Mora. 1. — — — ”må sökas hos” orden ”den —
bero” föreslås att utbytas mot: fattigvårdsstyrelsen och i dess beslut
enligt 22 § härnedan.
§ 9-
— — — ”fattigvården” orden: ”hvars styrelse — —
använda” utgå. ”Om någon — — — upphör” tillägg: och
full ersättning lemnäs kommuner för det understöd hjonet längre
eller kortare tid åtnjutit. Sättet för användandet och förvaltningen
af sådana medel föreskrifvas fattigvårdsstyrelsen i den ordning
2 § 2 mom. stadgar.
§■ io.
Mora. 1. — — — ”beviljas” tillägg: äfvensom för dem
sora för maka eller barn njuta understöd eller sjelfve försörja föräldrar,
vanföre eller många barn eller syskon.
§ 14.
I fråga örn fattigvård anses en hvar tillhöra det fattigvårdssamhälle,
der hail efter sitt 15 år t. o. m. sitt 55 varit sednast
mantals- och skattskrifven, ulan afseende å längre eller kortare
vistande annorstädes, derest icke det samhälle, till hvilket han
efter 55:te åldersåret flyttat genom beslut å sockenstämma medgifvit
fattigvårdsrätt inom sig; hvarvid dock iakttages ”att ”hustru”
— — ”mannen”; att enka tillhör den försörjningsort som
mannen vid sin död tillhört ”intill annan”; ”att äkta —
— försörjningsort”att om — — tillhört”; ”samt
försörjningsort”; (sjömän — försörjningsort utgår såsom
öfverflödigt då sista anteckningen i mantal tages till grund för
fattigvårds anspråk i st. f. vistelsen). ”För manskap af värfvade
arméen och flottan samt handtverkare å kronans varf
och verkstäder med lön pä stat kominer då någon af — —
föreskrifver”. Allt öfrigt utgår.
Mom. 2. — — -— eller om  döpt utgår.
§ 15‘
Ingen må för äfventyret af framtida faltigvårdstunga inskränkas
i rättigheten att efter sitt 15:de t. o. m. sitt 55:te ålders år
mantals- och skatlskrifvas der han för godt finner, så framt sådant
icke af andra skäl kan honom lagligen förmenas; dock undantagas:
så sjuklige, lytte eller med åkommor behäftade, att de
antingen sakna arbetsförmåga helt och hållet eller till betydlig
del, då de icke äga egna medel och utvägar till full bergning
för närvar, och för framtiden, eller kunna ställa säkerhet att de
icke falla fattigvården till last; ogift qvinna, som synbarligen eller
efter hvad eljest kan vara kändt är hafvande; inhyseshjon eller
annan person, som äger eller hyr bostad utan jord till storlek
-
Den 18 December e. m.
280
lek för laga besutenhet, eller utan årstjenst eller utan att vara
arbetare hos jordägaren eller i behörig ordning antagen fabriks-,
bruks-, gruf- eller handtverksarbetare, eller icke innehar allmän
tjenst eller erkändi yrke, sorn kan lemna bergning eller annan
känd utväg dertill, eller icke kan ställa sådan säkerhet som ofvan
sagdt är; hvilka personer icke må äga ostridig rätt att ulan fattigvårdsstyrelsens
tillstånd eller socknens i sockenstämma fattade
beslut mantals- och skattskrifvas i nytt fattigvårdssamhälle. Endast
emot sådane personer galle, tills de lagligen upphäfvas, faltigvårdsstyrelses
eller i sockenstämma tagna beslut lill förhindrande
af mantalsskrifning, der den eljest borde eller kunde få äga
t um; likväl derigenom ingen betaget att vistas längre eller kortare
lid hvar helst honom godt synes, under de villkor och med
de undantag, lag i öfrigt bjuder.
§ 10.
Mom. 1. ”E/i hvar — — — ort” orden: ”'ä dess dopdag
— skett” utgå — — ”« dess — — — inflyttningen
sker”. Iteslen af denna § utgår.
§ 17.
Så snart någon för intlyttning atlemnat det i föregtde §
nämnde bevis jemte prestbesked, åligger pastorsembetet att ofördröjligen,
innan anteckning i kyrkoboken göres och före mantalsskrifningen,
förelägga det fattigvårdsstyrelsen, som efter inhemlad
kännedom om personen och dess villkor äger alt pröfva, huruvida
anledn. jemlikt 15 § må förefinnas emot den inflyttade att
icke få mantalsskrifvas. Besluter fattigvårdsstyrelsen att sådant
vägra och åtnöjes icke dermed den inflyttade, eller den som vill
lemna honom laga försvar, eller det fattigvårdssamhälle, hvarifrån
han flyttat, hvilka genast hvar för sig skola genom pastorsembetet
om beslutet underrättas, så skalf frågan föredragas och afgöras
i sockenstämma. Fortsältes vidare tvistande, så utföres det
på sätt 22 § nedan stadgar; och varde, i fall mantals- och skattskrifning
under tiden hålles, särskild anteckning gjord af häradsskrifvaren,
som, i händelse sluteliga utgången faller till fördel
för den inflyttade, derom genast underrättas af pastors-embelet
och honom i mantalslängden uppför, hvarefter han anses mantalsskrifven
inom det nya fatligvårdssamhället från den dag förrättningen
hölls. Faller den slutliga utgången den inflyttade emot,
skall pastors-embetet i den socken hvarifrån han kommit, efter
derom af pastors-embelet dit han flyttat skyndsamt erhållen del
för nödig rättelse i det distriktets mantalslängd, genast i sin ordning
gifva deraf del åt häradsskrifvaren i sistnämnde distrikt.
Aflemnas omförmäldte bevis icke i rätter tid eller alls icke, för fares
såsom i denna § säges, sedan kännedom om inflyttningen erhållits
och beviset af vederbör, genom pastorsembetet anskaffats.
Fattigvårdsstyrelsen äger att, vid eget ersättningsansvar för
följderna af den kända och icke afhjelpta försummelsen, förvissa
sig om att pastors embetet noggrant och skyndsamt fullgör dess
ofvanberörde åligganden, för hvilka kostnaderna bestridas af fattig1
II. lil
290
Den 18 December e. m.
vårdens medel, med ersättningsrått mot den försumlige, då pastors-embetet
måste från ett annat reqvirera beviset.
§20.
Mom. 2. — — ”Fattigvårdsstyrelsen” tillägg: känn t hans
fattigdom samt ”åsidosatt att — — vårdas”.
Mom. 3. — •— ”sina”, tillägg: eller annor person annars
”under i5 år” — ”Föräldrar” eller personer ”behandlade
— — — föreskri/ver”.
§ 27.
måste naturligtvis få annan efter omständigheterna lämpad lydelse.
Motiver.
Rättighet till fattigvård kan icke deduceras ur rättsgrund.
Endast den christliga kärleken frammanar den. Denna kärlek
synes mig lämpligt kunna fördelas i 5 grader, nemi. föräldra-,
harna-, syskon-, slägt- och menniskokärlek. Blott den sistnämnda
har hittills af lagstiftningen anlitats och det allt för mycket, så att
dess gärd numera icke utgår af kärlek utan af tvång, ofta med
ovilja deröfver att ovärdiga föräldrar, barn och syskon åsidosätta
en omvårdnad, som efter naturens lagar ostridigt åligger dem
framför alla andra. Släglkärleken kan och bör icke af lagstiftningen
ur många lätt insedda skäl särskildt anlitas; men de 3
första graderna i första rummet. Att det icke skett hittills härleder
sig troligen af samma vackra men bedröfligt längesedan
skingrade illusion, som kom den vise Solon att icke bestämma
straff för fadermord, nemi. att det icke borde behöfvas. Han
stadgade likväl att den son, som af föräldrarna fått lära något,
hvaraf han kunde föda sig, men icke försörjde dem då de voro i
behof, skulle vara ärelös. Jag vädjar till nutidens erfarenhet om,
i fall Solon nu lefde, han kunde finna anledn. att upphäfva detta
sitt stadgande 2440 år tillbaka?!
Fattighjon måste beteckna en person som vislas i fattighus,
åtminstone sorn njuter full fattigvård; men i § 6 lalas om personer
med mer eller mindre understöd, med större eller mindre
frihet i användandet af sin arbetskraft.
Den i 9:de §:n omförmälde ersättningsskyldighet är ej allenast
billig, utan ett rätlsåliggande, som icke bör förbises, enär
det bör förekomma missbruk af fattigvårdens anlitande.
Medlen kunna blifva till beloppet större samt en och annan
fattigvårdsstyrelse så qvalificerad, att en oinskränkt användningsrätt
utan socknens vetskap kunde vara mindre rådlig.
Den nya ide'en att lägga vistelsen till grund för fattigvårdsanspråk
är att gifva sjelfsvåldet uppmuntran och ordningen en
dödsstöt ur många synpunkter, och skall onödigtvis föranleda otaliga
och oändliga tvister, chicaner och kostnader. Den gamla,
kända häfdvunna enkla grunden, sednaste mantalsskrifningen, var
en god grund, om den lagstiftning som fanns i öfrigt riktigt eftcrlefvats,
ehuru ofullständig i afseende å kontrollen. Denna sista
brist söker jag afhjelpa genom hvad som föreslås i 15 och
17 §§•
Den 18 December e. m.
291
Om stadgandet i § 14 mom. 2 bibehållcs, skulle en och annan
blifva odöpt.
Hvad som i nya stadgan uti § 17 föreskrifves, skall aldrig
kunna eflerlefvas å landet, icke bringas till folksed, ulan att föranleda
trakasserier och oredor af betänklig art.
Den omständigheten att personer, som med utlyst preslbevis
från någon socken till annan der inflyttat, men icke fått mantalsskrifvas
i följd af oftast olagliga sockenstämmobeslut, men opälaldt
ändock fått vistas qvar, ehuru mot lag, har haft de menligaste
följder, hvilka förhastadt lillskrifvils den gamla grunden för
fattigvård: sednaste mantalsskrifningen. Troligen har man velat
förekomma dessa följder medelst den nya grunden, vistelsen.
Derigenom har man likväl gjort sista villan värre än den
första, hvilken sistnämnda synes mig lätt hjelpt genom tillbörlig
kontroll att hvarje person mantalsskrifves der han bor, och derigenom
att hvarje kommun noga känner hvar och en som förr
eller sednare kan falla dess fattigvård lill last. Det är della jag
velat åstadkomma medelst kommunikationerna emellan pastorsembetena
inbördes och emellan dem samt häradsskrifvarne, för hvilka
måhända ansvar såsom för tjenstefel med suspension eller höga böter
borde bestämmas vid bevisligen veterliga uteslutningar; äfvensom
för krono- och stadsbetjent samt polis, som med velt och
vilja se igenom fingren med dem, som ingenstädes äro mantalsskrifna,
ehuru icke utan försvar, och med dem, som sådana försvara.
Det synes mig icke lämpligt ålägga pastorsembetet dessa
kommunikationsbestyr vid ansvar af böter, utan torde ersättningsansvar
gemensamt med fattigvårdsledamöterna vara tillräckligt; helst
desse måste för öfrigt vara juridiskt berättigade få full ersättning
för deni af pastorsembetet åbragt skada.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
2.
Då nödvändigheten af ett allvarligare tvång emot lättjefulla
och liderliga personer af erfarenheten vitsordas', särdeles för de
ingalunda sällsynta fall att försvarslös icke hörsammar husbondeväldet,
och de omvägar, sorn i gällande tjenstehjonsstadga samt i
§ 5 mom. 2 af K. stadgan ang:de försvarslöse d. 29 Maj 1846
anvisas, dels äro alltför stora, dels olämpliga såväl i afseende å
allmänna säkerheten, som å det tillfälle de lemna till ett långvarigt
och högst menligt sjelfsvåld samt gäckeri med ordning och
sedlighet, äfvensom med dem, som deröfver äro skyldige att vaka,
så vågar jag i sammanhang med min motion om åtskilliga ändringar
uti K. M:s fattigvårdsförordn. af d. 25 Maj detta år, föreslå
alt:
§ 5. mom. 2. i K. M:s nåd. stadga ang:de försvarslöse och
till allmänt arbete förfallne personer af d. 29 Maj 1846, måtte
få efterföljande lydelse samt ett nytt 3:dje mom. tilläggas:
Mom. 2. Försvarslös, som icke är att hänföra under § 6.
19*
Den IS December e. m.
mora. 1, mira oaktadt lemnadt arbetstillfälle tigger eller visar fortfarande
lättja, liknöjdhet eller liderlighet, må, efter varning af
lillsyningsmannen, om han deraf ej låter sig rätta, varnas afsockennämden
och, om bättring derefter icke följer, af den öfverlennes,
jemte fullständiga prol:r rör:de hvad som med honom
sig tilldragit, till närmaste kronobetjent alt inställas inför K. M:s
bef:de, som äger, ali efter sakens pröfning och förefunna skäl,
sätta honom 1 högst 3 månader uti enskild arbetsinrättning, men,
om tillfälle dertill saknas, döma och försända honom till allmänt
arbete lika tid.
Mom. 3. Later han, efter utsatta tidens förlopp, till hemorten
återförpassad, sig ändock icke rätta, så anses och behandlas
han efter § 6 mom. 1 punkten 5, saint § 8 sista punkten.
Om ofvanstående antages, blifver en följd, alt § 8 sista
punkten måste erhålla följande lydelse:
§ 8‘
”Finnér” — — —; och till två år för andra i §6 mom. 1,
samt g 5 morn. 3. nämnda försvarslösa.
Om remiss till vederb. Utsk. får jag ödmjukast anhålla.
Remitterades till Lag- samt Allm- Besv- o. Ekon.Utskm.
3.
Enär fattigvårds-förordnm af d. 25 sisth Maj upphäfver K.
kungörelsen d. 5 Dec. 1788 samt medgifver friare val af vistelseort
än förr, så har jag äran att i sammanhang med min nyss
väckta motion om ändringar uti bemälda förordn., äfven föreslå
nedanskrifne tillägg uti 43 §, samt förändrade lydelse utaf lista
punkten i 40 § af nu gällande K. kungörelsen ang:de bevillningen
d. 17 Juni 1845.
§ 43'
”Underlåter — — — befrias” (tillägg) uller uti annat distrikt
mantals- och skattskrif vas. ”II varemot” etc.
§ 4ti.
Hvarje skattskyldig skall i mantal uppföras och taxeras der
han bosatt är, till nästa fardag flyttar eller största delen af året
sig uppehåller, sä vida han icke antingen skall skattskrifvas annorstädes,
jemlikt hvad nedan i denna § stadgas, eller med vederbörl.
sockenstämmobeslul eller behörig fattigvårdsstyrelses tillstånd
styrker sig äga rätt alt skattskrifvas i annat distrikt, eller
såvida icke, då någon första gången anmäles till skattskrifning
inom något skattskrifningsdislrikt, fattigvårdsstyrelsen derstädes
vägrar sådant, i hvilket fall häradsskrifvaren åligger att slikt anteckna
och att sedan pastorsembetet, om tvist följer och utgången
fallit fattigvårdsstyrelsen emot, honom derom underrättat,
den skattskvldige i mantalslängden uppföra. Varder fattigvårdsstyrelsens
vägran godkänd, så förblifver den skattskyldige mantalsoeh
skattskrifven der han året näst förut varit det. Och åligger
pastorsembetet i sistnämnda distrikt, efter erhållen underrättelse
om tvistens utgång från den fattigvårdsstyrelse som
Deli iS December e. m.
vunnit, att genast sådant meddela till häradsskrifvare!! i samina
distrikt, samt honom all göra rättelse i mantalslängden.
”Embets och tjenstemän” ele.
Om remiss häraf (ill 11. Bevilln.Utsk. anliålles ödmjukast.
Remitterades till Bevilln.Utsk.
Upplästes en af Frill. Alströmer, Carl Jonas Oscar,
inlemnad så lydande motion:
Den omständighet alt kapitalister i och för sin penningrörelse
icke allenast icke deltaga i bevillning, utan fastmer arn
betagna möjligheten all kunna något lill statsutgifternas bestridande
bidraga, har föra nied t mig att fästa II. B. o. Ad:s upp
märksamhet pä angelägenheten af någon rättelse härutinnan, och
anhåller jag derföre att fä väcka den motion, all B. St. mätte
för deras del falla något beslut, hvarigenom pä samma gäng, sorn
detta missförhållande afhjelpes, ät Statsverket må utaf penningrörelsen,
liksom af all annan näring, beredas en skälig inkomst ;
för hvilket ändamåls vinnande jag vördsamt föreslår:
att, oberoende af nu gällande föreskrifter om skuldsedlars karterande
i vissa fall, hvarje skuldsedel, som hädanefter uigifvcs
och der förskrifna kapitalet uppgår lill 500 r:dr lt:co eller der
öfver, bör, för alt vara belalningshar, vara skrifven pä eller lie
lagd med stämpladt papper, beräknadl lill visst lämpligt belopp
lör hvarje fulla 500 r:dr; att ändamålsensliga såväl skrif- som
beläggnings-karlor alltså böra å chariae-sigillatse-försä!jniugskonloren
finnas för allmänheten alt tillgå, de sednare sä inrättade
alt inom sjelfva stämpeln linnés plats för utskrifvande vid försäljningen
af årtalet dä densamma ägt rum;
att om skuldsedel är skrifven på stämpladt papper, gäldcnäreii
må vara berättigad att vid första ränleliqvid godtgöra sig del
stämplade papperets belopp, hvaremot, för den händelse att skuldsedel
icke blifvit skrifven pä stämpladt papper, det borde åligga
sedelinnehafvaren ali, inom året efter det under hvilket skuldsedeln
blifvit ulgifven, densamma med stämpladt papper belägga,
hvarförinnan gäldenären icke borde vara skyldig att förfallen ränta
erlägga;
att vid skuldsedels förnyelse, densamma bör såsom nyulgifven
anses, och således ånyo med stämpladt papper lill fftreskrifvel be
lopp förses;
alt vid äskad handräckning lill fordringars indiöfvande pä grund
af skuldsedel, det bör åligga vederbör, embelsniyndigheler att, föro
vidtagandet af någon exekutiv åtgärd, tillse det ofvanberörde
föreskrifter blifvit behörigen iakltagne, och om dervid eller vid
skuldsedels företeende i annat ändamål, befuines ali skuldsedel
antingen alldeles saknar stämpladt papper, eller utaf årtalet pä
belagdl stämpladt papper utrönes, att skuldsedel icke blifvit dermed
försedd inom äret efter det tinder hvilket densamma ulgifvits,
sedelinnehafvaren dä bör vara förfallen lill böter motsvarande
så många gånger beloppet af del stämplade papper, livar
294
Den 18 December e. m.
med skuldsedeln är eller bordt vara belagd, sorn kan linnas lämpligt
att bestämma; samt att R. S(:s verk böra från skyldigheten
att skuldsedlar med slämpladl papper förse, vara frikallade.
Då jag hyser den förhoppning att vigten af den fråga sora
denna motion afser skall föranleda öfveiläggningar i ämnet, dervid
den erfarenhet och de insigler, som flertalet af representationens
medlemmar framför mig besitta, skola göra sig gällande,
anser jag mig ej böra nu upptaga tiden med fullständigt redogörande
för de motiver, som legat till grund för ofvannpptagna
förslag, men utbeder mig likväl få tillägga: att, sedan räntan numera
i allmänhet nedgått lill 5 procent, har ock bevil! n;s-afdragel
eller den s. k. 3-per-mille-afgiften, hvarmed afsigten visserligen
varit att jemna ofvanomföi malde missförhållande, ehuru Statsverket
deraf icke tillskyndats någon fördel, i samma mån upphört,
hvarföre sä mycket mera skäl nu företer sig till penningerörelsens
beskattning. Denna beskattning lärer väl svårligen kunna
bestämmas så, att icke den ene kapitalisten dermed betungas
mer än den andre, men då samma förhållande inträffar andra
samhällsmedlemmar emellan i följd af deras olika ställning och
lefnadsyrken, samt, enligt ofvanangifna förslag, den drygare beskattningen
kornme att drabba den som oftare omsätter sitt kapital,
hvilken åter just derigenom drager större fördel af sin penningrörelse,
så torde denna omständighet icke utgöra något väsendtligt
hinder för förslagets antagande. Likasom, enligt hvad
kändt är, det erfordrades en längre tid innan allmänheten begagnade
sig af rättigheten att vid ränteliqvid afdraga bevilfmsprocent,
hvilket deremot sedermera sällan underlåtits, torde det
visserligen kunna hända alt innehafvare af skuldsedlar, under förmodan,
dels att gäldenär vid ränteliqvid icke skulle göra sig underrättad
om huruvida skuldsedel blifvit med slämpladl papper
belagd eller icke, dels att skuldsedels uppvisande inför embetsmyndigheter
för förnyelse eller i exekutionsväg icke skulle behöfva
ifrågakomma, nndandroge sig att med stämpladt papper förse
sine innchafvande skuldsedlar; men dä desse en eller annan
gång blifvit utsatta för de äfventyr, som dylik försummelse kunde
hafva till påföljd, är jag öfvertvgad att karterande af skuldsedlar
skall blifva en så allmänt antagen vana, att uraktlåtenhet
deraf endast undantagsvis kornme att äga rum. I afseende på
den föreslagna kontrollåtgärden att vid försäljning af stämpladt
papper till skuldsedlars beläggande årtalet då försäljningen skett
borde af försäljningsmannen påskrifvas, har jag trott sådant vara
lämpligare, än alt årtalet vore i tryck eller vattenstämpel anbragdt,
emedan en större del af det förlag utaf kartor, som för
ändamålet erfordrades, i sednare fallet icke skulle kunna vidare
användas, utan måste, till missbruks förekommande, efter årets
förlopp förstöras. Beträffande den föreslagna preskriptionstiden för
skuldsedlars beläggande med stämpladt papper, har jag dertill
hemlat anledn. af de hinder som ofta kunde möta alt innan påföljande
årets ingång med stämpladt papper belägga en vid årets
slut utgifven skuldsedel. >
Den 18 December e. m.
295
Jag anhåller vördsamt att denna min motion må varda till
Bevillu.- och LagUlskm remitterad.
Remitterades till Bevilln.Ulsk.
Upplästes och begärdes på bordel följande från Ridd.Utsk.
inkomna:
Hörsamsle memorial.
IIos II. R. o. Ad. bar Hr Frih. Koskull, Claes Ulrik, väckt
det förslag, ali sä väl corps diplomatique, Hrr Stalsråd, justilie
kansleren,
justitie-ombudsmannen, som äfven de i staden vistande
Norrmän hädanefter må få begagna den i Riddarhussalens nedra
ända befintliga uppgång till läktaren, hvilken sednare, i sådant
fall, borde afdelas med eli trädgaller eller skrank, som åtskiljde
bemälde Iirrs platser från de öfriga å läktaren befintliga ;
anförande Friherren såsom skäl för denna motion, att den trappa,
som nu leder frän förstugan till läktaren, endast kan passeras
af en person i sender, hvarigenom de härstädes vistande främmande
makters ministrar ofta, vid större tillopp af den läktaren
besökande allmänheten, blifva uppehållna och måhända stundom
förhindrade att, utan obehag och tidspillan, der finna inträde;
och har II. R. o. Ad., medelst prot.uldr. af d. 4 dennes, till Ridd.-  Utsk. remitterat Frih. Koskulls ofvan omförmälde motion, jemte
de i anledn. deraf af Hr von Hartmansdorff, Aug., Frih. Cederström,
Jakob, Ilr Bruce, Rob. Edv., samt Frih. Boije, Fredr., afgifne
yttranden.
Utsk. har dels af Ridd.Utskrs d. 12 Januari 1830 afgifne
och af II. R. o. Ad. d. 11 derpåföljde Mars bifallne betänk.,
angrde de reglemenlariska föreskrifterna, i afseende å offentlighet
vid R. o. Adis öfverläggningar, dels af förhandlingarna i samma
ämne vid 1834 och 1840 årens riksdagar, bland annat, inhemta!,
att. af platserna å läktaren, som lill eli antal af 70 beräknats,
20 å 30 blifvit ställda lill Hr Land luns disposition, företrädesvis
till corps diplomatique, Norrske bär vistande Statsråd och
damer; och har, i anledn. af R. o. Adis beslut vid sistnämnda,
riksdag, en särskild harriete bakom utbyggnaden på läktaren blifvit
föranstaltad för de platser, hvartill Hr Landtm, disponerar
biljetterna. Om fördenskull härvarande corps diplomatique, Hrr
Statsråd m. II., hos Hr Landtm, anmäla sig till inträde, lärer sådant
utan tvifvel af Hr Landtm, villfara», hvarförutan afskiljda
platser, såsom ofvan är nämndt, redan för desse Hrr finnas. Beträffande
deremot Frih. Koskulls förslag alt bereda corps diplomatique
och några högre embetsman en beqvämligare uppgång till läktaren
genom öppnandet af den inne uti Ridd.salen befintliga trappa,
anser Utsk. för sin del, mindre lämpligt alt, der annan utväg
finnes, åt främmande åhörare medgifva inträde uti Ståndets
eget sessionsrum, för ali derifrån passera tipp lill galleriet; och
dä den ifrågaställde förändringen med trappans öppnande från
salen komrae, efter knapp beräkning, att borttaga minst 12 platser
af läktarens redan förut alltför inskränkta utrymme, sä att,
29G
Den IS December e m.
när dertill ytterligare läggas 31 platser för corps diplomalique ra.
t!., sora af Hr Landtm, disponeras, samt 6 å 7 för lidningarnes
referenler, endast omkring 30 skulle återstå för hela den öfriga
allmänheten, som önskade åhöra R. o. Ad:s öfverläggningar, har
Utsk. ansett sig
sakna anledn. att understödja Hr Frih. Koskalls motion.
Dä likväl trängsel för ej mindre corps diplomatique och högre
embetsman, än för andre åhörare, som erhållit inträdesbiljetter,
bör, så mycket möjligt är, undvikas, har Utsk., på sätt jemväl en
ledamot af R. o. Ad. hemställt, funnit närande olägenhet kunna
minskas, så vida atla platser ä bänkarne på läktaren förses
med nummer, och således inga andra eller flere platser, än de
numererade, af Ridd.fiskalen utdelas, hvarigenom den korta passagen
mellan trappan och de för utländske ministrar, Hrr Statsråd
etc-, bestämde Särskilda platser alltid kan vara öppen.. Af
denna anledn. hemställer Utsk.:
att en så beskaffad numerering af alla platser å läktaren
må af Ridd.Direkt, föranstaltas; hvarförutan biljetter af
olika färg hädanefter, såsom hitintills, torde böra lemnäs
till dem, som äga tillträde till den del af läktaren, hvars
platser disponeras af Hr Landtm.
Om i öfrigt Fl. R. o. Ad. skulle finna för godt att en särskild
uppgång bereddes för corps diplomatique och ofvannämnde högre
embetsman, så torde sådant väl kunna låta på åtskilliga sätt
verkställa sig, äfven utan att uppgången behöfde ske genom Riddarhussalen;
och torde, i sådant fall, Ridd.Utsk. erhålla uppdrag
att, med biträde af någon arkitekt, härtill uppgöra förslag; dock
lärer en dylik förändring svårligen kunna under riksdag vidtagas,
utan lärer då få uppskjutas lills efter riksdagens slut.
Stockholm d. 14 December 1847.
På RiddarhusUtskottets vägnar:
G. E. Frölich.
W. F. Dalman.
Föredrogos och tades på bordet nedannämnde från Utskar
inkomna mern. och utlåt., nerol, från
Slats-Utskottct:
N:o 2. med den till Rikets nu församlade Ständer af fullmäktige
i riksg.kontoret afgifna berättelse;
!N:o 3. i fråga om användandet af de å anslagen lill uppförande
af cellfängelser uppkomna reservationer;
iV:o 4. i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, rör:de medels
anvisande till Topografiska corpsens arbeten samt till fortsättning
af de pågående fästnings-byggnaderna under nästk. år; samt
N: 5. i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, rör:de anslag
för nya dockbyggnadens i Carlskrona fullbordan samt förändring
af flintlås-gevär till gevär med slagkruts antändning.
Den 18 December e. m.
207
Banko-Utskottet:
N:o 2. med öfverlemnande af banko-fullmäktiges lill Utsk.
afgifna berättelse.
II. B. o. Ad. åtskildes kl. Jf till 8 e. m.
In fidem prolocolli,
silbert Munck,
O n stia {ren den 22 December 1847.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för d. 18 dennes e. m.
Öppnades Hrr Electorers listor vid val af ledamöter i Stats-,
Ilo vill n.-, Banko- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:n under permitlerade
ledamöters frånvaro: och hade dertill blifvit utsedde i
Stats-Utskottet:
under ordinarie ledamöterné N:o 338. Frih. Tersmeden, Wilh.
Fredr., för 8 dagar, N:o 394. Frih. Nordenskjöld, Fullm. Ilr
Stjerngranat, Georg Gustaf Henrik, för 3:ne veckor, samt N:o
1905. Hr von Rosen, Georg Ludvig, för 2:ne veckor beviljad ledighet,
räknad från d. 27 i denna månad:
N:o 2209. Hr af Harmens, Otto, i st. f. Frih. Tersmeden;
'— 1620. ,, Lagerborg, Samuel Wilhelm, i st. f. Ilr von Rosen;
och
— 473. ,, Coijett, Carl Fredrik, i st. f. Hr Stjerngranat.
Bevillnings-Utskottet:
under ordinarie ledamoten N:o 37. Hr Rosenstråle, Fullm. Ilr
Tornerhjelm, Rudolf, beviljad 3:ne veckors ledighet från d. 27
dennes:
N:o 1862. Ilr Ridderstedt, Fullm. Hr Rosenblad, Eberhard Mathias.
Banko-Utskottet:
under ordinarie ledamölerne N:o 287. Frih. Rappe, Axel Ludvig,
och N:o 1038. Hr Bogeman, Carl Adolf, beviljad ledighet pä 3:ne
veckors tid, från d. 27 i denna månad räknadt:
N:o 1055. Ilr Bråkenhjelm, Per Reinhold, och
— 1675. „ Adlerbjelke, Fullm. Hr Bogeman, Johan Ludvig.
Allm. Besvärs- och E kon om i - U tskot le t:
under den lid af 3:ne veckor från d. 27 i denna månad, som
ordinarie ledamölerne N:o 70. Hr Kafle, Fullm. Hr Uggla, Carl
Guslaf, N:o 102. Hr Oxehufvud, Olof Philip, och N:o 1053. Hr
Hammarberg, Carl Axel, erhållit ledighet:
298
Den 22 December f. m.
N:o 1975. Hr Scheffer, Per Hernik;
— 2144. „ Rosensvärd, Johan Henrik; och
— 2271. „ von Feilitzen, Johan August.
Äfvenledes öppnades Hrr Electorers lista vid val af en suppleant
i Banko-Utskottet efter N:o 2144. Hr Nordensvan, Otto; och hefanus
dertill hafva blifvit utsedd;
N:o 833. Hr Werdenhoff, Fullm. Hr Tham, Sebastian Mathias.
Vidare öppnades Hrr Bänkmäns lista vid' val af cn Elector
efter N:o 1985. Hr Nordenanckar, Fredrik Wilhelm; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1662. Hr Nordenfeldt, Enar Wilhelm.
Företog R. o. Ad. val af en Bänkman inom ll:le Bänkm:s-afdi
efter N:o 302. Hr Hjulhammar, Fullm. Hr Hägerflycht, Nils Henrik;
och befanns efter valförrättningens slut dertill hafva blifvit utsedd :
N:o 264. Hr Silfverlood, Fullm. Gr. von Rosen, Robert Axel,
med 7 röster.
Föredrogs Hr Tersraedens, Nils, d. IS dennes f. m. på
bordet lagda motion med förslag till åtskilliga stadgandeu i afseende
på läroverken i riket.
Hr von Hartmansdorff, Ali g.: Hr Tersmeden föredrager
gamla skolans undervisningssätt framför den nya. Deremot har
jag så mycket mindre något att erinra, som han visar den nya
den bevågenhet att vilja tillåta hennes tillvaro jemte den gamla.
Ilan t. o. m. förordar medel till inrättande af flera dylika skolor
i riket, för ytterligare jemförelses anställande emellan de båda
undervisningssälten på det att erfarenhetens vittnesbörd må afgöra
den enas företräde framför den andra. För min del hade jag trott
att då en skola af det nya slaget redan i 20 år funnits i hufvudstadeu,
borde tillräcklig erfarenhet derom redan anses vara vunnen. Men
då ett allmännare införande af det vid nämnde skola begagnade
undervisningssätt mött starkt motstånd öfver hela riket, särdeles
bland lärarne sjelfva, så tror jag det riktigaste vara att i detta hänseende
icke för närvar, vidtaga någon annan åtgärd, än jemförelses
anställande. Emellertid får man afvakta det ögonblick, då den
nya metoden hunnit göra sig mera allmänt gällande och vinna
förtroende såväl af lärarne som af lärjungarnes målsmän. Jag anhåller
likväl att vid Hr Tersmedeus motion få göra några anmärkmr
som torde få åtfölja densamma lill Utsk. Han har indelat sina
förslag i 3 punkter. Hvad den lista beträffar, instämmer jag med
honom. Uti den 2:dra har han föreslagit att den afgift, lärjungarne
böra vid skolorne betala, icke mätte bestämmas högre än till
5 r:dr b:co för hvar och en. Detta belopp är efter min tanka
för ringa för dem som hafva råd att något betala. De fattige
åter böra njuta befrielse jemväl från dessa 5 r:dr. Så tillgår det
vid nya elementarskolan, der de som hafva råd likväl betala 20
Den 22 December f m.
299
r:dr. Men oaktadt delta belopp är 4 gånger så stort sora del Hr
Tersmeden föreslagit, anses afgiften dock ingalunda betungande,
utan tvcrtom ringa, jemförelsevis med hvad som måste i de gamla
skolorna erläggas, så alt mindre bemedlade föräldrar äfven för afgiflens
skull finna förmånligt alt få in sina söner i nya elementarskolan.
Uti 2:dra punkten mom. a instämmer jag också. Uti
mom. b föreslår llr Tersmeden att medel måtte anslås till hyrande,
för nya elementarskolans räkning, af en så stor lokal, att hon
kunde nog utvidgas för alt emottaga lärjungar till obegränsadt antal.
Delta förslag, ehuru välvilligt för skolan det än må synas
vara, är likväl icke af beskaffenhet att leda till det åsyftade ändamålet.
Det finnes olyckligtvis icke några enskilta hus, som uthyras
med nog stora rum, för alt vara passande för denna skolas
lärosätt. Det fordrar att alla lärjungarne må kunna undervisas gemensamt
uti ett rum. När deras antal uppgår till 100 eller deröfver,
så finnas, som sagdt är, i enskildta boningar inga nog rymliga
salar att tillgå. Uti kronans hus är samma förhållande med
den lokal som möjligen kunde disponeras. Det är endast genom
K. M:s bevågenhet och landtbruks-akademiens medgifvande som
nya elementarskolan för närvar, får begagna akademiens stora sal.
Vid sisth riksdag likasom vid denna, äskade K. M. anslag åt skolan
för alt inköpa eller uppbygga eget hus. Jag tror detta vara
den enda och rälta utvägen och hvarigenom skolan kan blifva fullständigt
hnlpen. Ilr Tersmedens yttrande om ett obegränsadt antal
lärjungar är dessutom för vidsträckt. Det är omöjligt för hvilken
skola som helst att emottaga Hera lärjungar än som rymmas
i de lärosalar hvilka äro henne upplåtne. Om nya elementarskolan
skolat emottaga alla de ynglingar, som blifvit anmälda lill
inträde derstädes, så hade hon haft 200 om icke flera lärjungar
ål gången, lion hade då behöfl en dubbelt så stor lärosal eller
också bade bon måst fördela lärjungarne i 2 skolor, men dertill
lättades medel för lärarnes aflöning. Huruvida det går an att, med
föga ökadt lärare-antal, undervisa 200 lärjungar på samma rum,
liar för brist pä ett nog stort ännu icke kunnat försökas. Således
kan vid en sådan skola eli obegränsadt antal lärjungar icke
ifrågakomma. Då man talar om ett obegränsadt antal vid de gamla
skolorne är det ant ingea en öfverdrift, eller ock betyder det
att tilloppet af lärjungar ej är större, än alt alla som anmälas
kunna rymmas i skolans lärosalar. 1 mom. c har Ilr Tersmeden
föreslagit att skolor, inrättade efter mönstret af nya elementarskolan
härstädes, mätte få inrättas antingen jemte andra skolor
eller opk i st. f. dessa. Att jemte de gamla skolorna, inrätta nya,
skulle erfordra betydliga kostnader, större, än R. St. loide vara
villiga att bevilja. Om K. M. deremot tillåter att de skolor, hvarest
lärarne äro villiga dertill, ändra det gamla undervisningssåttet lill
likhet med det som vid elementarskolan användes, så skulle saken
kunna gå af sig sjelf, utan betydligt ökade kostnader utom för
skolrummens indelning. Detta sätt får jag för min del, föreslå.
Uti Ilr Tersmedens framställda åsigt alt den nya metoden icke bör
genom tvång och emot nuvar. lärarnes önskan införas, instämmer
300
Den 22 December f. ni
jag dosta hellre, som försigtigheten bjuder att så länge lärarne vid
en viss skola icke sjelfva godkänna den nya metoden, låta bero
vid det gamla förhållandet. Emellertid torde det tillåtas mig upp
gifva
huru jag anser hela ärendet böra behandlas, och till Utsk:s
bepröfvande föreslå några punkter som kunde få åtfölja Hr Tersmedens
motion. Dessa ärot l:o att de anslag, som H. St. kunna
för ändamålet anslå, mätte i främsta rummel användas lill att lösa
kyrkan från den förhöjda tjenstårsberäkningen sorn skollärare ännu
åtnjuta; och att denna lösen, om jag så får kalla den, mätte
tillfalla lärare så väl vid de gamla som de nya skolorna. Om man
ville tillägga en sådan fördel endast åt de skolor, som begagna
nya metoden, så skulle det gifva åtgärden ett förhatligt utseende
lika som ville man verka på lärarne icke genom öfvertygande ulan
genom löneförmåner. Dessutom behöfver den nya metoden alldeles
icke detta premium. I samma mån lärarnes fördomar mot densamma
hunnit försvinna — och det skola de otvifvelaktig! göra,
så snart lärarne tagit fullständig kännedom om saken — sä skola
de af hennes egen fördelaktigare beskaffenhet föranledas all begära
det nya lärosättets införande. Om således lärare vid de gamla
skolorna skulle vara villige, att, emot förhöjd löneinkomst, afstå
från sin förhöjda årsberäkning, så bör det dem beviljas efter samma
grunder, som stadgas för lärare vid de nya skolorna. Men
som den äskade summan icke torde förslå både lill skolhusens förändring
efter det nya sättet, och till den förhöjda tjensleårsberäkniugens
inlösen, så torde lämpligaste sättet för den
ställighet vara, att göra början med lärare som hädanefter vid elementar-läroverken
vilja in träda, och för dem stadga uägon viss
löneförhöjning till godtgörelse för den förhöjda tjenstårsberäkningens
förlust. At gamla lärare, som möjligen ville sagde lösen för framliden
mottaga, skulle samma godtgörelse i mån af tillgångarne raedgifvas,
dock sä att nykommande lärare dervid hade företräde. Utom
det alt medlen eljest icke torde räcka lill, bör man tillse att ingen
nykommen får deltaga i de gamla anspråk, som man vill afskaffa.
Mitt 2:dra förslag är, att i hvarje stift må någon af dervar,
gamla skolor förändras, när lärarne dertill befinnas villige, till öfeusslämmelse
med nya elementarskolan. Det förstås all en sådan
skolas styrelse då bör blifva ungefär så beskaffad som i det bilagda
Stats-råds-prot. i allmänhet föreslås. Det är nemi. naturligt
att så länge eli consistorium eller den gamla stiftsstyrelsen ej gillar
den nya metoden, så bör hon icke utgöra styrelse af den förändrade
skolan, hvilken derigenom kunde blifva alltför myckel lidande,
utan dertill bör utses personer som hylla det nya lärosätlet.
För det Salje yrkar jag, i öfverensstämmelse med K. M:s nåd.
propos., att nya elementarskolan måtte fä, sitt anslag på ständig
stat. Då det redan är af Konungen äskadt, upprepar jag det endast
derföre att Hr Tersmeden icke omnämnt det i sin motion.
För det 4nle är det min önskan alt K. M., under den tid Ilan
later de olika lärosätten tälla med hvarandra, icke mätte låta verkställa
den sammanblandning af båda, som i bilagorna till ilen K,
