# ID: svediakorp-gov550
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 45,626
# sentences: 1,873
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 19 April f. m.
601
Utsk:n, finna eli ytterligare stöd” och slutas med orden ”derpå
syftande läroanstalt.”
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, sora
följer:
Ja — 39.
Nej — 27.
Frih. Cederström, Claes Rudolph: Genom det flesta
anlalet röster har denna fråga fått en utgång, mot hvilken jag har
äran alt reservera mig, emedan jag finner i högsta grad olämpligt,
att R. St. skola på det sältet binda händerna på Regeringen
i afseende på dispositioner af nu ifrågavar. anslag.
Då härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde, att
i fråga om 2 punkten af Utsk:ns utlåt., innehållande, att R. St.
måtte, i och för inrättande af de föreslagne anstallerne till lärares
bildande för Rikets elementarläroverk, ställa till K. M:s
disposition en summa af GOOO r:dr årligen i 3 år, att af Riksg.-  cont. utbetalas, Hr Tersmeden föreslagit en redactionsförändring
af följande lydelse: ”att R. St. måtte i och för vidtagande af nödiga
åtgärder lill bildande af lärare vid elementarläroverken, ställa
till K. M:s disposition en summa af 6000 r:dr årligen i 3 år,
alt af Riksg.cont. utbetalas,” anmälde och yttrade sig
Hr Tersmeden: Jag afstår helt och hållet från att yrka
den förändring, jag begärt.
R. o. Ad. biföll 2 punkten af Ulskms utlåt.
Propos. till bifall å 3 punkten, innehållande tillstyrkande,
att R. St. hos K. M. anhålla, att K. M. måtte i nåder förordna,
alt indigenalsrätten vid ansökningar till läraresysslor vid Rikets
elementarläroverk måtte upphöra, blef härefter framställd och
besvarad med starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade
sig hafva funnit, att ja öfverröstat nej.
I fråga om 4 punkten, hvari Utsk:n tillstyrkt, att läroprofvet
för dem, som vilja förvärfva rättighet att vid Rikets elementarläroverk
anställas, bör vid lärareseminarierne undergås på det
sätt K. M. kan finna tjenligast föreskrifva, och att det uu anbefallda
läseprofvet vid stiftens läroverk i följd deraf må upphöra,
framställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att ingen yrkat bifall
dertill, utan Hr von Hartmansdorff föreslagit, att denna punkt må
få följande lydelse: ”att läroprof för dem, som vilja förvärfva
rättighet alt vid Rikets elementarläroverk såsom lärare anställas,
bör vid lärareseminarierne undergås på det sätt, K. M. kan finna
tjenligast föreskrifva,” och deremot Hr Tersmeden yrkat afslag.
Hr Tersmeden: Jag afstår äfven från mitt i afseende på
denna punkt gjorde yrkande och instämmer i Hr von Hartmansdorffs
förslag.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: I sådan händelse ta
ger
jag upp Hr Tersmedens yrkande.
9 H. 76
Den 19 April f. m.
DA nu H. Ex. Br Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. bifölle 4 punkten af Utskms utlåt, med den af Hr von Hartmansdorff
föreslagna förändring, ropades starka ja, blandade med
nej, hvarpå H. Ex. lillkännagaf, ali han funnit ja hafva varit
öfvervägande.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., begärde votering.
Upplästes till justering samt godkändes följande voter.propos.:
Den som bifaller hvad Slas- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:n i sisla punkten af utlåt. N:o S9 tillstyrkt, med den förändring,
alt i st. f. ordet "läroprofvel” införes ordet ”läroprof,” samt
med uteslutande af orden: ”och att det nu anbefallda läseprofvet
vid stiftens läroverk i följd deraf må upphöra;” voterat
ja;
Den
det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej; afslår R. o. Ad. hvad Utskm i förenämnda punkt
tillsstyrkt.
Vid voteringens slut befans alt röslerne hade utfallit, som
• föijer
Ja — 36.
Nej — fO.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsktns d.
5 och 9 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 97, i anledn. af åtcrremiss
af betänk. N:o 38, ang:de personliga skyddsafgiftens användande
till folkundervisningens befrämjande.
Underl. Ridd.secret. upplyste, alt delta utlåt, blifvit bifallet
af de 3 öfrige RiksShu,
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Då jag anmälde mig, så
var det för att begära upplysning om de öfriga Ståndens
beslut. Af den upplysning, som nu blifvit meddelad, finner R. o.
alt ett R. St:s beslut i denna fråga redan är fattadt, och jag hoppas
derföre så mycket mera, att R. o. Ad. i sin helhet bifaller
ett betänk., som är af så mycken vigt och så nödvändigt för det
allmänna.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Frågan om anslag
till folkundervisningen tyckes -i allmänhet såväl inom som utom
representationen hafva väckt så starka sympathier, att jag icke
tror att R. o. Ad. skulle tillåta sig eller ens sälta i fråga alt vägra ett
anslag lill detta ändamål, helst ett sådant redan blifvit gjordt till
föremål för en K. propos. Frågan torde således kunna inskränka
sig lill bestämmande dels af anslagets belopp och dels af den
form, hvarunder det bör utgå, för att bäst motsvara sitt ändamål.
I båda dessa afseendeu skulle möjligen något vara att invända
emot Utskms betänk; men då det redan blifvit af tre Sfånd
bifallet och således de facto redan utgör ett R. St:s beslut, så an
-
Den 19 April f. m.
603
huller jag, alt R. o. Ad. malle inskränka sig endast till bifall
på betänk.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Jag instämmer
med de värde talare, som hafva tillstyrkt betänk., hvilket, efter
hvad jag hört, redan är af lie Stånd bifallet. Men jag mäste
likväl beklaga, att detta betänk, är uppstäldt utan full kännedom
om förhållandena i hufvudstaden, der en tillämpning af
Utsktns förslag skulle medföra ganska stora svårigheter. Sälundo
är i mörn. a) sagdt, att afgiften skall anslås och utgå inom
hvarje församling. Stockholms stad utgör en enda commun, och
om anslaget der skulle gå särskildt till hvarje församling, så klefve
deraf icke någon särdeles stor hugnad. Af delta skäl, och i
händelse det vore möjligt att häruti ännu kunna åstadkomma
någon förändring, skulle jag med afseende på hufvudstadens behof
i denna del, vilja föreslå ett tillägg, hvarigenom denna olägenhet
upphäfdes, nemi. så lydande: ”Dock atti de städer, hvarest
skolundervisningen hufvudsakligen besörjes såsom en för hela
staden gemensam angelägenhet, anslaget tillfaller liela staden.”
Äfvenledes och af det skäl, att här i staden finnas flera vederbörande,
som hafva folkundervisningen om händer, och troligen
skulle komma att tvista om dessa medel, derest icke uttryckligen
stadgas huru de skola uppbäras, samt derföre alt, då bär egentligen
är fråga örn bevillningsmedel, som ingå till folkundervisningen,
det synes förmånligast, alt, ehuru åtskilliga skoldirectioner
finnas, medlen disponeras af en styrelse och af stadsnämnden, sorn
förvaltar och redovisar de allmänna bidragen till fattigvården,
hvarmed dessa medel stå i närmaste sammanhang, ville jag föreslå,
alt i mom. e) efter ordet skolstyrelsen må tilläggas: i Stockholm
till stadsnämnden. Vidare och då man också i mom. e) alldeles
förbisett Stockholm, tillstyrker jag, att i detta mom. dels
efter ordet ”församlingar” på första raden tillägges: ”eller städer”
och dels efter orden ”landshöfding och biskop” måtte tillsättas
”eller i Stockholm af Ofverståthållaren med vederbörande, som
föra styrelsen öfver skolväsendet.” Om propos. å dessa förändringar
har jag äran anhålla.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Sedan nu tre
RiksSt. hafva fattat sitt beslut genom antagande af delta betänk., så
utgör det numera ett R. St:s beslut. Deruti skulle likväl med de
öfriga Ståndens begifvande ännu några ändringar kunna göras,
och då de tillägg Frih. Sprengtporten begärt, synas mig vara ganska
lämpliga för Stockholms stad, har jag ingenting emot att de
blifva af 15. o. Ad. antagna. Möjligen inträffa samma förhållande
i andra städer med större folkmängd, såsom Götheborg, Norrköping
och Carlskrona. Enskildt får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att det synes vara af en stor vigt, när en ny författning
träder i verket, att man dervid tillser, det någon, om än aldrig
sä lindrig conlroll finnes alt författningens föreskrifter blifva fullgjorda.
En sådan conlroll saknas här alldeles. Medlen skola
redovisas såsom fattigmedel, men här i moliverna till det sista.
604
Den 19 April f. m.
morn. eller lilt. e) liar Utsk. framställt den farhågan, att det möjligen
skulle föranleda till missbruk, om medlen öfverlemnades till
communala behof, hvarföre Utsk. uttryckligen velat stadga, alt de
icke få användas till annat än skolväsendets befrämjande. Jag
får dervid fästa uppmärksamheten uppå, att inom alla dessa församlingar,
så kan man väl taga för en möjlighet, att der kan
vara mindre noggrannhet och accuratess vid räkenskapsföringen,
med ett ord, att den här och der slarfvigt föres. Medlen, som
de uppbära, äro för ett år; under ett annat år kan inflyta hvad
som varit på rest. Församlingen bör veta, att verkligen blifvit
upptaget i räkenskapen för skolorna hvad somoskolorna tillkommit,
hvad som är uppburet för ränteåret. A en annan sida
är det nyttigt, att domcapillet, till hvilket en berättelse om sjelfva
undervisningen går, äfven får se hvad medel de baft att använda,
och äfven att det blir ett tillfälle öppnadt för Konungens
Bef:h:de, all inom länen vaka öfver författningens efterlefnad,
att medlen hafva blifvit upptagna och använda för skolorna. Det
kunde så lätt hända, antingen genom slarf, alt de icke blifvit fullt
upptagne, eller genom svaghet hos en ordförande, att de blifvit
använda till andra ändamål. Man känner, att i en del församlingar
kunna en eller par personer helt och hållet tillvälla sig
makten, och de andra äro nästan salta utom kännedom och kunskap
om hvad som sker. Omsider kan det då uppstå en anmälan,
att orätt har förfarits, och då blir det i högsta grad obehagligt,
och skandalösa processer kunna i det fallet uppstå, så
mycket mera som preslerskapet skall vara ordförande inom skoldirectionerna.
Jag anser det vara af nytta för den bland dem,
som är svag och eftergifven, att ordföranden hade sig ålagdt att
visa huru medlen blifvit använda. En sådan föreskrift lillbakahåller
alla pretentioner på alt använda medlen till annat än det,
hvartill de få användas. Communalafgifter bero på frivillig öfverenskommelse.
Ilär är icke så; här är frågan om att Konung
och Ständer skola ålägga hvar och en afgift. Dä böra de äfven
se, att redovisning derför sker. Det är eli åliggande dervid. Det
är denna controll, som jag tror skulle vara nyttig, och som måhända
Regeringen sjelfmant kan vidtaga; men hvad dock kan vara
nyttigt, att inom RiksSlm fästes uppmärksamhet uppå, är ett
tillägg lill mom. d). Jag bör nämna förut, att städernas räkenskaper
nu insändas lill förvarande i landscontoren, der de äro
tillgängliga så väl för landshöfdingen som för andra, om fråga
derom uppstår. Här sker dock icke någon granskning. Det är
icke eller min mening, att någon sådan skall ske; jag önskar, att
litt. d) måtte få följande lydelse: ”att dessa medel må redovisas
på samma sätt, som församlingarnes fattigmedel; likväl bör en afskrift
af capital- eller hufvudräkningen, påtecknad af revisorerna,
insändas till domcapitlet, för alt sedan allemnas till vederbörande
landscontor, att der förvaras.”
Blir en sådan föreskrift meddelad, så förebygger man allt
eluderande af författningen och många högst obehagliga rättegångar,
sorn jag befarar eljest komma att uppstå.
Den 19 April f. m.
605
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Då enligt de under
rättelser,
som från Medslånden inkommit, de öfriga tre liiksSlm
bifallit detta betänk., så utgör deras beslut, åtminstone i afseende
på allt livad det reglementariska angår, eli It. St:s beslut. Om
således It. o. Ad. beslutade något, som stöde i strid dermed, så
vore del alldeles ändamålslöst; men då det förslag till jemkning i
Utskms förslag, som af Frih. Sprengtporten och Hr von Hohenhausen
blifvit framställda, på intet vis äro stridande emot andemeningen
af betänk., utan utgöra fulländningen deraf i sådana fall,
som icke äro af Ulskm förutsatta, oell förtydliga de föresk i fl er, som
i detta ämne blifva nödiga, så kan jag icke annat än för min
del tillstyrka, alt R. o. Ad. måtte förena sig i de framställningar,
som af Frih. Sprengtporten, i afseende på Stockholms stad,
och af Ilr von Hohenhausen, i afseende på redogörelsen, blifvit
gjorda; hvarjemte, för den händelse, att R. o. Ad. dertill lemnar
sitt bifall, jag hemställer, om icke de andra Stånden kunde inbjudas
att instämma i samma beslut, hvilket icke bör möta någon
svårighet, då det på intet vis vore i strid mot sjelfva
förslaget.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Då, såsom anmärkt
är, tre Stånd redan bifallit detta betänk, utan förändring, så skulle
det vara högst ändamålslöst att vilja här tillvägabringa ett
från deras afvikande beslut. Det var också icke min afsigt att
motsätta mig beviljandet af betydliga anslog, äfven om de voro
ännu betydligare, till folkundervisningen, tvifvelsutan ett af de
ädlaste föremål, som statens omtanka kan omfatta; men deremot
kan jag för min del på intet sätt instämma i de åsigter, som
ledt Utsk:n, dä de sammanblandat nedsättning i skyddsafgiften
med dessa anslag till folkundervisningen i hvarje församling Jag
vill nu icke uppehålla R. o. Ad. med att närmare utveckla denna
anmärkning i hela sitt sammanhang, i de särskilda förhållanden,
hvari delta ämne står till det hela af statens organisation
och samhällets grunder. Del skulle kunna föra lill en ganska
vidlyftig betraktelse, från hvilken jag vill afhålla mig. Men detta
oell flera skäl, hvilka jag, då ärendet ändock är redan afgjordt,
äfvenledes, för alt spara R. o. Ad:s så mycket i anspråk
tagna tid, nu vill förtiga, men hvilka angå egentligen mom. c),
nemi. att dessa medel må i sammanhang med kronouppbörden utgå,
och af uppbördsmänneu öfverlemnas på landet till församlingarnes
skolstyrelser, ulan afseende på församhngarnes mycket
olika behof, — alla dessa orsaker sammanlagda göra, att jag vördsamt
skulle vilja hemställa, huruvida icke R. o. Ad., med iakttagande
af de tillägg, hvilka af Frih. Sprengtporten och Hr von Hohenhausen
blifvit föreslagna och af Hr Silfverstolpe förordade, ville
förklara, alt R. o. Ad. låter vid dc andra Ståndens beslut bero,
ty gillas kan i sanning betänk, icke.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Jag bestrider ingalunda
bifall liil ett betänk., som redan är af R. St. antaget; men jag anser
mig böra fästa uppmärksamhet på den omständigheten, sorn
C06
Den 15 April f. ni.
Frih. Palmstjerna nyss nämnde, nemi. den sammanbindning, som
Utsktn gjort emellaa skyddsafgiftens nedsättande och delta anslag,
hvilket jag anser vara obehörigt. Jag tillstyrker derföre, all morn.
a) i stället måtta komma ali. lyda som följer: ”ali af hvarje mantals-
och skattskrifven person skall till folkundervisningens befrämjande
inom hvarje församling utgöras en årlig afgift af 12 sk.
för man och 6 sk. för qvinna.” Saken blir densamma, men man
undviker härigenom hennes sammanblandning med ett annat ämne,
nemi. skyddsafgiften, hvarom framställning bör göras af annat
Ulsk.
Gr. Sparre, Erik: Sedan det blifvit upplyst, att tre Stånd
redan fattat sitt beslut, och att således någon förändring i detta
betänk, icke kan åstadkommas, så hemställer jag, om Hr von Hartmansdorffs
framställning förljenar särdeles afseende. Jag har icke
kunnat inse del betänkliga deruti, att man anslår en slags communalafgift
till folkundervisningens befrämjande, och att denna
communalafgift bestämmes lill det belopp, hvartill den personliga
skyddsafgiften nu utgår. Jag tillstyrker derföre bifall till Utskms
betänkande.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi'.: Jag kan icke finna
annat, än alt Hr von Harlmansdorffs förslag är ganska väl grundad!.
Sådan som punkten a) nu är, uppstår en ganska stor tvetydighet
huru stort anslaget bör blifva. Der står nemi. de obestämda
orden: ”dock ej högre än 12 sk.” Eu skilling är visserligen
icke mera än 12, men år meningen alt blott en skilling
skall erläggas? Eller skall hvarje man betala fulla 12 sk. och
hvarje qvinna G sk. Delta är i betänk, icke nog tydligt
uttryckt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: I anledn. af den sisla
talarens fråga, huru stort anslaget skall blifva, sä synes tydligt,
alt Ulsk-.ns mening här har varit, all detta skulle blifva beroende
af det belopp, hvartill Bevilln.Utsk. ansåge sig kunna nedsätta
skyddsafgiften, så alt anslaget blefve ett denna nedsättning motsvarande
belopp, dock ej högre än 12 sk. för hvarje man och G
sk. för hvarje qvinna. Fastän jag lika med Hr von Hartmans
dorff
anser, att det hade varit lämpligare, att delta sammankedjande
icke skett, så tror jag likväl, då tre Stånd redan fattat sitt
beslut, alt R. o. Ad. jemväl bör bifalla detsamma, isynnerhet om
man vill, alt de af Frih. Sprengtporten och Hr von Hohenhausen
föreslagna tillägg skola blifva antagna, hvilka äfven jag för min
del tillstyrker.
Frih. Cederström, Jacob: Det kan icke bestridas, alt
åberopandet af en nedsättning i skyddsafgiften såsom grund fölen
annan afgift, är en oegenllighet, som för framliden kan föranleda
oredor. Om vid en blifvande riksdag denna skyddsafgift
skulle återföras lill sitt förra belopp, så skulle ju de på dessa afgifter
grundade skolinrättningar icke kunna fortfarande beslå.
Bättre bade derföre varit, om R. St. hade yttrat, att då dc icke
Den 19 April f. m.
007
viri denna riksdag ville öka bevilluingen, hade de, genom tillfälle att
nedsälta skyddsafgiften, kunnat anvisa ett anslag motsvarande
denna nedsättning, för att framdeles utgå till skolanstalterna i
Hikel, af 12 sk. per man och 6 sk. per qvinna. Då hade skyddsafgiften
för närvarande år blifvit nedsatt, ulan att man derföre
tagit på hand, att det skulle städse sä förblifva, eller att man
lemnade öppet för declamationer, om skyddsafgiften skulle behöfva
återställas till sitt förra belopp. Nu hafva likväl tre Stånd
redan beslutit bifall till betänk., och vi må icke förbise, att man
mäste önska, alt skolorna nu åtminstone mätte få något, och att
man reservationsvis äger rättigheten att vid nästa riksdag besluta
om förändrade former. Att nu föreslå en ändring deruti, som
troligen icke blir bifallen af de öfriga Stånden, anser jag ändamälsiösl,
men i afseende på detaljerna instämmer jag uti Frill,
Sprengtporten.? och Hr von Hohenhausens förslag, och är öfvertyga!!,
att de öfriga Stånden skola finnas beredvilliga alt derefter
jemka sig, emedan det icke ändrar något i sjelfva formen för
beskhet, nian endast i formen för medlens användande.
Gr. Sparre: I händelse H. o. Ad. skulle godkänna de an
märkn-.
r, som Frih. Sprengtporten och Hr von Hohenhausen framställt,
sä skulle jag hemställa huruvida icke någon liten förändring
jemväl borde vidtagas i afseende på mom. a). Det kan t.
ex. Ilända, och jag känner att det handt, att åtskilliga församlingar
förenat sig om samma skola. Om man då strängt håller
sig till stadgandet i morn. a), skulle dessa medel icke kunna användas
för den skola, hvarom flera särskilda församlingar förenat
sig. Måhända skulle någon rättelse häri vara af nöden, så att
man t. ex. efter orden ”hvarje församling” tilläde: ”eller, der
liera församlingar om en skola sig förenat, inom dessa gemensamt.
”
Fiih. Palmstjerna, Carl Otto: Innan discussionen för
klaras
slutad, så anhåller jag alt få förbehålla mig rättighet att
yttra mig om redactionen af de tillägg, som bär blifvit gjorda,
sedan de blifvit upplästa.
I anledn. häraf förklarade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, sig
vilja uppläsa de atlemnade redactionsförslagen. Frih. Sprenstporten
hade föreslagit, att till mom. a) slujHe tilläggas följande mening:
”dock all i de städer, hvarest skolundervisningen hufvudsakligen
besörjes sorn en för hela staden gemensam angelägenhet, anslaget
tillfaller hela staden;” alt uti mom. c) efter ordet skolstyrelser
”skulle tilläggas: ”i Stockholm till stadsnämnden,” samt att början
af mom. e) mätte få följande lydelse: ”att de församlingar eller städer,
som, efter bepröfvande af vederbörande landshöfding och biskop,
eller i Stockholm af Ofverslåthållaren med vederbörande,
som föra styrelsen öfver skolväsendet, finnas hafva” etc. Hr von
Hohenhausens förslag innehöll, alt vid mom. d) skulle tilläggas
följande mening: ”likväl bör en afskrift af capital- eller hufvudräkningen,
påtecknad af revisorerne, insändas till domcapitlet, för att
008
Den 19 April f. m.
sedan aflemnas lill vederbörande landscontor alt der förvaras”. Gr.
Sparre bade äler föreslagit, att i mom. a) efter orden ”inom
hvarje församling” måtte införas: ”eller, der flera församlingar om
en skola sig förenat, inoip dessa gemensamt”.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hvad nu först beträffar
den redaction Frill. Sprengtporten föreslagit, så har jag ingen erinran
att göra vid tillägget till mom. a). Hvad åter angår det
vid mom. d) föreslagna tillägg, så hemställer jag, om icke orden
”Öfverstålhållaren och vederbörande, som föra styrelsen öfver skolväsendet”,
kunde utbytas emot det kortare uttrycket: ”Ofverslålhållaren
och skolstyrelsen”. Då betänk, är bifallet af tre Stånd,
tror jag, alt man bör vara angelägen om att ändra så litet som
möjligt. Mot de öfriga tilläggen bar jag för min del ingenting
att anmärka, men fruktar alt de nu mera svårligen kunna lill vägabringas.
Hr Bildt, Knut: Jag finner bär i betänk, litt. b), att denna
afgift, som skulle erläggas af mantalsskrifna personer, jemväl
skall utgå af armeen och flottan. Då manskapet vid värfvade armeen
likväl äro befriade från mantals- och skattskrifning, så tror
jag, att det vore billigt om de äfven från denna afgift befriades,
i hvilket afseende jag får åberopa Hr Norins vid detta betänk, fogade
reservation. Jag skulle derföre anhålla, om det icke är emot
formerna stridande, hvilket jag icke tror, att denna punkt måtte
afslås, då den, såsom varande en bevillningsfråga, skall gå lill förstärkt
StatsUtsk., hvarå jag anhåller om propos.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott anhålla om den
ynnest, att äfven milt förslag måtte uppläsas likasom de öfrige,
innan framställning till dessas antagande varder gjord.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han visserligen ämnat,
innan någon propos. i saken blefve framställd, uppläsa äfven
Hr von Hartmansdorffs förslag, men att H. Ex. vid den nu skedde
uppläsningen, enär den varit föranledd af Frih. Palmstjernas begäran,
hvilken endast afsett uppläsning af de redactionsförslag,
hvari tillägg blifvit yrkade, ansett endast Frih. Sprengtporten,
Hr von Hohenhausen och Gr. Sparres förslag böra förekomma.
Härefter uppläste 11. Ex. det af Hr von Hartmansdorff afgifna
sålydande förslag till redaction af mom. a): ”att af hvar mantalsoch
skattskrifven person skall, till folkundervisningens befrämjande,
inom hvarje församling utgöras en årlig afgift af 12 sk. för man
och 6 sk. för qvinna”.
Hr von Troil, Sam. Gustaf: Jag har endast begärt ordet i anlcdn.
af Hr Bildts framställning. Dä betänk, är af 3 Stånd bifallet,
skulle jag icke tro, att det särdeles lönar mödan att tvista
om afslag å en punkt deruti. Dessutom finnér jag skäl vara, att
såväl värfvade som indelta arméen bidraga till folkundervisningen,
som för deras barn är af lika mycken angelägenhet, som för öfriga
samhällsmedlemmar.
Gr.
Den 19 April f. m.
609
Gr. Cronhjelm: Beviltn.förordn. innefattar visserligen, att
gemenskapen vid armeen och flottan äro för sina personer befriade
från skyddsafgiften; men först och främst får jag fästa uppmärksamheten
derpå, alt denna fråga icke är, såsom en värd talare
yttrat, af bevillnings natur, emedan betänk, uttryckligen innehåller,
att endast i den mån, som skyddsafgiften blifver nedsatt, så
åtaga sig Ständerna denna nya beskattning, hvilken således icke
kan anses såsom en bevillningsfråga, utan såsom en statsregleringsfråga.
Hvad vidare beträffar frågan om denna afgifts utgående af
manskapet vid armeen, så är åtminstone min erfarenhet den, att
detta manskap är, om icke bättre, åtminstone fullt ut lika väl
burget, som de mindre bofasta jordägarne, och att det således kan
anses billigt, alt detta manskap deltager i kostnaden för sina barns
undervisning. Det är visserligen sant, att. det värfvade manskapet
icke är särdeles väl allönadt; men i detta fall kan också afkortning
erhållas, såsom i all beskattning, der tillgång icke finnes.
Hr Bildt: Då jag finnér, att mitt förslag icke vinner något
understöd, utan motsägelse från andra militärer, så afstår jag från
mitt yrkande.
Ofverläggningen ansågs nu vara fulländad, hvarefter II. Ex.
Ilr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle Stats-samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms utlät. N:o 97 oförändradt.
Ropades nej.
Med tillkännagivande, att den af Frih. Palmstjerna tillstyrkta
jemkning i Frih. Sprengtporten förslag lill redaction af mom. e)
blifvit af den sistnämnde medgifven, hemställde H. Ex. sedermera,
om R. o. Ad. behagade bifalla förevar, utlåt, med de förändringar,
som blifvit föreslagne af Frih. Sprengtporten, Ilr von Hohenhausen
och Gr. Sparre.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. tillkännagaf,
det han trott sig finna, att denna propos. blifvit med öfvervägande
ja besvarad.
Frih. Sprengtporten: Jag får fästa Hr Gr. o. Landtnäs
uppmärksamhet på den anhållan, som framställts af Hr Silfverstolpe,
beträffande en inbjudning till de andra Stånden.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror icke, att mitt förslag
till ändring i mom. a) står i strid med de förslag, som af öfriga
ledamöterna blifvit gjorda, och anhåller således, att det mätte
framställas.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. bifallit
Ulskms utlåt, endast med de förändringar, som blifvit föreslagne
af Frih. Sprengtporten, Ilr von Hohenhausen och Gr. Sparre, samt
att följaktligen någon annan förändring deri ej syntes kunna göras.
Hr von Hartmansdorff: Det är milt fel, att jag icke hörde,
det Hr Gr. o. Landtm, nyttjade ordet endast med de förändringar,
som af dessa ledamöter blifvit föreslagna.
9 H. 77
610
Den 19 April f. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att lian också icke i
propos:n hade nyttjat ordet endast, utan hemställt, omR. o. Ad.
bifölle utlåt, med de af Frih. Sprengtporten, Hr von Hohenhausen
och Gr. Sparre föreslagna förändringar; men att när R. o. Ad.
derpå svarat ja, Ståndet antagit mom. a) sådant det var i utlåt,
intaget, med de tillägg, som deri af Frih. Sprengtporten och Gr.
Sparre blifvit yrkade.
H. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Ad. behagade inbjuda
de öfriga Stånden att instämma uti R. o. Adis i detta ämne
fattade beslut.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskins d.
5 och 9 dennes pä bordet lagda betänk. Nio 30, i anledn. af
väckta frågor om ändring i stängselförfaltningarne.
lindert. Ridd.secret. tillkånnagaf, att detta betänk, blifvit
afslaget af Preste- och BondeStm samt bifallet af BorgareSt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då tvenne Stånd redan
afslagit detta betänk., så lärer denna fråga komma att förfalla.
Jag anser det icke eller vara af den beskaffenhet, att det bör bifallas.
De skäl Utskin hemtat från äldre förhållanden, som nu
skulle förnyas, anser jag icke tåla någon granskning. Det torde
likväl vara öfverflödigt att nu ingå i en vidlyftigare discussiou i
detta afseende, enär frågan i alla fall är förbi. Ett af de skäl
Utskin begagnat till stöd för sitt förslag, är det af BondeSt. vid
1815 års riksdag yttrade skäl. Detta skäl är temligen vederlagdt
genom 11 reservationer af BondeStis ledamöter i Utskm, då hela
personalen består af 16. Utskin säga föröfrigt, att den nya lagen
vore mera bestämd. Om man läser 3 § torde man likväl
icke kunna instämma häruti, enär, om stängselgrunden belöper
sig till 500 famnar, det skall bero på särskild pröfning vid hvarje
förrättning, huru mycket som skall afkortas för hvarje hemmansdel.
Vid de flesta tillfällen torde den sträcka, som skall stängas,
för ett helt obemedladt mantal belöpa sig till 500 famnar. Således
lärer det vid de flesta tillfällen komma att bero på särskild
pröfning huru stängselskyldigheten kommer att utfalla, och sådant
finner jag mycket mindre bestämdt och tillämpligt än föreskrifterna
i den nuvarande författningen. Föröfrigt kan icke nekas,
att den nuvarande författningen medför åtskilliga olägenheter, men
jag tror, att olägenheterna af den nu föreslagna skulle blifva ändå
större, och de olägenheter man är van vid fördrager man lättare,
än de som äro nya. Då jag dessutom icke gillar syftningen af
detta förslag, som går ut på att gynna de större hemmansdelarne
på de mindres bekostnad, så tillstyrker jag afslag å förevar, betänk.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff! Då jag icke är antecknad
såsom reservant emot Utskins nuvar. betänk., har jag ansett
mig böra tillkännagifva, att jag icke i Utskin öfvérvarit ärendets
föredragning. Då detta ämne på afdelningen afgjordes, så
Den 19 April f. m.
611
deltog jag deruti, och var af den åsigt, sora finnes uttalad i
Riksdagsfullm. Thrysens reservation. Sedan saken nu mera genom
två Stånds afslag å betänk, är förfallen, är det icke skäl att
spilla mycken tid på detta ärende, och jag vill derföre endast
med några lä anmärkmr emot det uppgjorda förslaget motivera
det förkastande af detsamma, hvilket jag vågar påyrka. Utsk:n
säga i den 2 § huru det skall förhållas, då skog eller betesmark
möter åker eller äng, 'eller då skog uppodlas till åker eller äng,
samt huru med hägnadsskyldighelen förläras skall, då skog möter
skog. I det följande deremot är det sagdt, att då skog möter
åker eller äng, så skall den, som har den ouppodlade marken endast
stänga | och den andra f. Jag hemställer, om det är skäl,
att, sedan mellan ouppodlad mark stängselskyldigheten blifvit delad
med hälften åt hvar, den, som derefter odlar sin mark, skall straffas
med ett större hägnadsbesvär, än som förut honom ålegat.
Denna påföljd skulle dock genom förslagets antagande uppkomma,
och är förmodligen en af detsammas förtjensler. En annan omständighet
är, att, då marken vid laga skiften uppskattas, så får
den större jordrymd, som får sämre mark, emedan vidden måste
ersätta hvad som brister i godhet. Efter den hittills gällande
grunden, deltager denne, i afseende på markens beskaffenhet mindre
väl lottade delägaren, endast efter uppskattningsvärdet i lrägnadsskyldigheten,
men efter Ulskms förslag skulle han göra det
efter ägovidden. Han skulle således komma att lida betydligt,
icke allenast genom större ägor, som medföra ökad brukningskostnad,
men lemna jemförelsevis ringare afkastning, utan äfven genom
vidlyftigare hägnader. Den nya principen skulle vidare kunna
medföra den verkan, att en hemmansägare, oaktadt han sammanlagdt
äger lika mycket som fyra andra, likväl skulle, till följd af
en mera förmånlig ägofigur, komma alt icke få på sin lott mera
än fjerdedelen af den gemensamma hägnaden, om han nemi. finge
sig tilldelad en qvadratformig figur midt uti skifteslaget, och de
andras ägor blefvo i triangelformiga ytor förlagda utmed rålinierne.
Jag tillstyrker af alla dessa skäl afslag å betänk.
Hr von Troil, Sam. G us t af: Då betänk, redan är af två
Stånd afslaget, så kan hvad R. o. Ad. derom beslutar icke vid
denna riksdag hafva någon påföljd. För min del beklagar jag
verkligen, att detta resultat kommer att uppslå; ty jag erkänner
öppet, alt jag anser den nya stängselgrunden vara vida rättvisare
än den gamla. Det är visserligen sant, att hvad slags stängselgrund
man än må uppgöra, så måste den i särskilda fall medföra
orättvisor, men i så hög grad som den gamla författningen varit
orättvis, tror jag icke att den nya skulle kunna blifva, då det
egentligen är efter ägovidden och icke efter hemmantalet, som
stängselskyldigheten deruti beräknas. Jag anhåller att fä fästa
uppmärksamheten deruppå, att denna fråga icke är ny, att 1802
års stängselförfattning under flerfaldiga riksdagar gifvit anledning
till klagomål, att K. M. vid 1828 års riksdag afgaf propos. i ämnet,
i öfverenstämmelse med det förslag, som Utsk-.n här framlagt,
€12
Den 19 April f. m.
ali R. St, vid samma riksdag ansågo frågan af mycken vigt, men
likväl anhöllo om dess uppskjutande lill påföljande riksdag, samt
begärde derjemte, att K. M:s propos. i ämnet jemte motiverna
dertill skulle meddelas länens hushållssällskaper, hvilka efter företagen
granskning nästan enhälligt tillstyrkte dessa grunders antagande,
endast med några få förändringar, som jemväl, så vidt de
funnos af beliofvet påkallade, upplogos i K. M:s propos. vid 1S34
års riksdag. Således har icke blott K. M. vid tvä riksdagar funnit
den nya författningen rättvisare än den gamla, utan i denna
åsigt hafva jemväl instämt Högsta Domstolen, Lageomileen och Rikets
samtlige hushållssällskaper. Om en klump af 1 å 2 mantal
är omgifvet af smärre hemmansdelar, t. ex. fjerdedclar, så kommer
efter gamla författningen den af två hemman bestående egendomen
alt stänga 8 gånger så mycket som alla fjerdedelar tillsammantagne,
huru mänga de än må vara, då de deremot efter
nya författningen komma att stänga hälften hvar. De ojemnheter,
som häraf uppkomma, rättas oftast af sig sjelfva, emedan vanligtvis
det hemman, som äger en lång sträcka till gräns åt ena
hållet, har så mycket mindre åt det andra. Jag ber tillika att få
nämna, huru den nu gällande stängselförfattuingen egentligen uppkommit.
Då odlingen inom landet började utveckla sig, så var
det naturligt, att hvar och en stängde omkring sina ägor. Men
dä sedermera dessa enstaka hemman möttes, antogs den stängselgrund,
som nu af Utslcn är föreslagen. Innan kort förvandlades
likväl dessa enstaka hemman till större samfälligheter, och då
dessa icke inom sig behöfde någon stängsel, så var det gifvet,
att hvarje lott borde i förhållande till sin storlek deltaga i hägnaden
kring den gemensamma yttre gränsen. Detta var upphofvet
till den nu gällande stängselförordningen. Genom de laga
skiften, som nu öfvergält landet, har jorden åter sönderfallit i enstaka
hemman, och derföre blir också den nu föreslagna grunden
rättvisare. Frih. Palmstjerna har anmärkt, att 3 § skulle medföra
stora svårigheter vid tillämpningen, då ett hemmans rågåtigslinea
uppgick till 500 famnar. Jag anhåller alt få fästa uppmärksamheten
deruppå, att denna modification i principen är gjord i K.
M:s propos. till 1S2S års Ständer, emedan det ansågs obilligt, alt
då ett mindre hemman hade alltför stora skogssträckor, det likväl
skulle fullt ut få deltaga i stängseln deromkring, äfvensom Utsk:n
föreslagit en annan modification för att lätta införandet af den
nya, bestående deruti, att någon rubbning i redan fastställd slängselskyidighet
icke får ske utan de flesta delägarnes samtycke. Jag
finner visserligen, att någon påföljd icke kan vinnas af R. o. Adis
beslut, men för det inflytande detsamma kunde äga på opinionen
vid en kommande riksdag, skulle jag för min del lifligt önska, att
åtminstone principen blefve godkänd och betänk, icke afslaget.
Frih. Raab, Adam Christian: Då någon förändring icke
kan åstadkommas genom R. o. Adis beslut i ämnet, så gäller här
frågan endast en opinionsyttring. Jag kan då icke instämma med
dem, sorn yrkat afslag å betänk., emedan jag anser de grunder,
Den 19 April f. m.
613
hvarpå detsamma är uppstäldt, vara riktiga. Bifalla det kan jag
icke eller, emedan i detaljerna det finnes en mängd anmärkmr,
som dels här blifvit gjorda och dels kunde göras af dem, som
närmare begrunda saken. Den opinionsyttring jag föreslår, är derföre,
att återremittera betänk., hvarigenom jag hoppas att åsigterna
möjligen skulle kunna förenas. — Frih. Palmstjerna bar anmärkt,
att 11 af BondeSl:s ledamöter hafva reserverat sig emot betänk.,
derföre att de ansett förslaget vara orättvist emot de mindre jordägarne.
Men de hafva icke dervid erinrat sig, att hvad som i
dag är ett stort hemman, kan om fem eller sex år härefter vara
deladi i flera mindre stycken, eller tvertom. Så är åtminstone
fallet i de trakter, der jag har min mesta egendom. Jag tiar sjelf
köpt in mångfaldiga små hemmansdelar och af dem bildat större
egendomar, men följden bar likväl deraf icke blifvit hvad man
här velat förespegla, att den större egendomen blifvit skyldig att
hägna mera, emedan hvar och en hemmansägare äger rättighet
att få upptaga gärdesgårdar och rörlägga emellan sina olika hemmansnummer.
Ehuru större jordägare än någon af mina grannar,
har jag sålunda kommit i åtnjutande af den fördelen, att de mindre
jordägarne omkring mig deltaga i hägnaden till omkring |,
och delta i full öfverensstämmelse med nu gällande stängselförordning.
Bevisar icke detta just motsatsen af hvad reservanterna
af BondeSt. föreställt sig. Man har sagt, alt den 3 § i förslaget
är nog invecklad. Den är likväl enklare och rättvisare än den
nu gällande författningen, och alt få någon stängselförordning utan
alla olägenheter är icke tänkbart. Vidare bar man påstått, att
den jordägare, som vid ett skifte erhöll mindre god jord och i
följd deraf större ägorymd, skulle komma att lida, derigenom att
han i samma proportion finge mera gärdesgårdar alt slänga. Detta
kan väl icke nekas, men jag får likväl fästa uppmärksamheten,
dels derpå, att den som erhåller mera skogsmark, jemväl får mera
tillgång på gärdsel, och dels derpå, alt den större ägorymden kan
genom odlingar och skötsel så förbättras, att i tidernas längd vanligtvis
det hemman blifver det bästa, som fått den största marken.
Detta i få ord om principen, som jag anser vara den enda rätta.
I afseende på detaljerna vill jag nu blott göra några fä anmärkmr.
I första §, anser jag del vara en orimlighet, alt hvar och en ägare
skall erhålla sin del af hägnaden i en sträckning. Om t. ex. en
sådan hägnad skulle utgöra 4 å 5,000 alnar, så anser jag det
vida lämpligare om grannarne delade hälften hvar i inägor och
hälften i skogsmarken. I 12 § står, ali slengärdesgård får vara
högst 3 alnar bred, hvilken föreskrift förmodligen blifvit intagen
för att hindra jordägare alt flytta in sten på annans ägor. ålen
om denna föreskrift skulle stride tillämpas, så blefve följden, att
manga mil gärdesgårdar i Småland, som äro öfver tre alnar breda,
skulle blifva olagliga. Vidare anser jag orättvist, att flertalet af
jordägare skola äga rättighet att genast yrka förändring af den
gamla gärdesgårdsdelningen. En prescriplionslid af 5 eller 10 år
hade i min tanka bort i detta fall bestämmas. På dessa grunder
anhåller jag om återremiss af betänk.
614
Den 19 April f. m.
Frih. Cederström, Jacob: Principen i det lagförslag, Utskm
här framställt, är den starkares rätt att plundra den svagare; ingenting
mera och ingenting mindre. Den Svenska lagstiftningen
har icke hittills någonsin delat bördorna hemmanen emellan så,
att det hela hemmanet skall betala lika mycket, sorn t. ex. J4,
vare sig i stängselskyldighet eller i räntors utgörande, och en sådan
beskattningsgrund bör ej eller framdeles i Sverige blifva vidtagen.
Må icke R. o. Ad. vid detta tillfälle stadga en sådan grundsats,
alt om ett hemman är deladt i -fi‘4:delar, och, såsom Frih. Raab
uppgifvit, en person köper in dem alla med undantag af en enda,
så skulle denna återstående -g'x få stänga till hälften med de andra
fftdelarne. Sådant förklarar jag otillständigt och en sådan
författning tillämpad i Sverige, skulle väcka så mycket missnöje
och skrik af alla små hemmansägare, alt den snart skulle komma
att upphäfvas, Ständernas vilja förbi. Ty frågan är af ekonomisk
beskaffenhet, och Konungen kommer troligen aldrig att deråt gifva
Sin sanction. Jag skulle önska, att R. o. Ad. icke finge på sitt
samvete ett bifall till detta betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: De hufvudsakligaste skälen för
förslaget äro i betänk, upptagne, och jag vill derföre icke upptaga
tiden med att här upprepa dem. Jag ber endast att med
några ord få bemöta de anmärkn:r, som emot förslaget här äro
gjorda. Den anmärkn., som Frih. Palmstjerna först framställde,
att förhållandena nu skulle vara helt olika emot fordom, har redan
af Hr von Troil blifvit, enligt min tanka, fullständigt vederlagd.
Frih. Palmstjerna yttrade vidare, att olägenheter finnas å
ömse sidor, hvilkeldera förslaget man än antager. Detta rnedgifver
jag, men skillnaden är den, att i den gamla författningen finnas
så stora olägenheter, att vid nästan intet skifte kan författningen,
sådan den nu bcfinues, tillämpas. De hemmansdelar nemi.,
som ligga inuti skifteslaget, komma icke allenast att få stänga intill
sina egna ägor, utan de komma dessutom att få stänga rågärdesgårdarne
intill de andras ägor. Gr. Mörner liar anmärkt,
att ett litet hemman, som får dålig mark och således större utsträckning,
skulle få en större stängselskyldighet, genom den föreslagna
nya författningen, än om gärdesgården delas efter uppskattningsgrunden.
Jag får dervid anmärka, alt då stängselskyldigheten nu bestämmes
icke efter uppskattningsgrunden, utan efter delningsgrunden
i byn, så kan det ganska lätt hända, att det der lilla hemmanet,
som får större och sämre mark, kommer att ligga bredvid
ett mindre hemman, som har god jord, och får stänga icke allenast
hälften, utan ändå litet mera, så att det blir underkastadt en
större olägenhet än Gr. Mörner ville befria det ifrån. Att det beror
på ägofiguren, att ytterst stora olägenheter kunna uppstå för
ett hemman i stängselskyldigheten, måste medgifvas, men detta är
förhållandet likaväl efter den gamla, som den föreslagna förordningen,
och hvad som icke lärer kunna bestridas, är, att ett hemman
har lika stor nytta af gärdesgården, antingen ett stort eller
litet hemman möter. Om t. ex. ett hemman har 1,000 famnars
Den 19 April f. m.
615
gränsegärdesgård, sa har det ett precist lika stort onus att slänga
hvarje famn, antingen hemmanet omgifves af stora eller små
hemmansdelar. I ena fallet kan likväl hemmanet nu få stänga
nästan allt, och i det andra nästan intet. — Frih. Cederström
har yttrat, alt detta förslag ville göra den starkares rätt
gällande emot den svagare. Deruti kunde Hr Frihm hafva rätt,
om stängselförfattningen vore en allmän rättsförfallning; men
nu är den i stället en för den gemensamma nyttan vidtagen inrättning,
och när två hemman ligga bredvid hvarannan hafva de
lika stort intresse alt akta sig för åverkan af hvarandras kreatur.
Frih. Cederström har vidare anmärkt, i anledn. af Frih. Raabs
yttrande, att om man sammanköpte -?;-J men lemnade -6'T af ett
hemman oinköpt, sä skulle denna få stänga alldeles orimligt, om
han finge stänga hälften. Men om man hade sammanköpt en
egendom af flera rJT hemmanslotter och det är som möter,
så får denna s'r stänga betydligt mera än hälften.
På detta sätt tror jag mig hafva vederlagt de anmärkmr,
som emot förslaget blifvit gjorda. Föröfrigt instämmer jag med
de Herrar, som begärt bifall till betänk.; men då Frih. Raab begärt
återremiss, vill jag icke eller sätta mig deremot.
Frih. Raab: Frih. Cederström har med korta och mustiga
ord sökt förkasta förslaget, hvilket jag Skulle tro kommer deraf,
att Frihm icke tagit kännedom af detta ämne. Frihm har ganska
stor kännedom af det stora hela i vår statsekonomi, men jag
undrar om han närmare underrättat sig om de der små detaljerna
— gärdesgårdarne. Frihm skulle nemi. då hafva funnit, alt om
en liten hemmansdel, t. ex. -gj-, stöter intill ett halft hemman,
men detta större hemman för localens skull fått lof alt särskilja
några tunnland åker och äng, hvarigenom det större hemmanet
får mindre ägor af hvardera slaget på gränsen, än det mindre
hemmanet, så kan det mindre hemmanet komma att stänga mera
än det större. Af Gr. Lagerbjelke är jag förekommen i bevisningen,
att genom inköp af |f kan verkligen det förhållande inträffa,
att den återstående ,'A:delen kan få stänga den större delen
af den gemensamma hägnaden. Förhållandet är också, att jag
verkligen har egendomar, der en sådan förmän tillfallit dem, på
de angränsande mindre egendomarnes bekostnad. Jag skulle således
förlora på den nya författningens antagande, och det är emot
mitt eget intresse, som jag tillstyrker den; men en 15-årig erfarenhet
har lärt mig, att det icke finnes någon annan grund, som
någorlunda rättvist kan öfverallt tillämpas. Derföre vill jag icke
öfvergifva denna grund, utan anhåller om återremiss, hvilket R.
o. Ad. sällan plägar neka, då återremiss begäres.
Gr. Mörner: Då jag förra gången hade ordet, ansåg jag
icke nödvändigt att särdeles vidlyftigt gå in i granskning af förslaget,
i hvilken händelse åtskilligt skulle varit att tillägga. Jag
är endast skyldig medgifva, att jag begagnat ett oegentligt uttryck,
då jag talade om uppskattningsgrunden i st. f. delningsgrunden.
Men då likväl den, som efter delningsgrunden är berättigad till
616
Den 19 April f. m.
större andel i byn, jemväl får större del i hägnaden, och då tipp
skattningsvärdet
tages till grund för stängselskyldigheten, der storskifte
inom byn föregått, så förändras icke förhållandet af den
härifrån föranledda anmärkning. Vill man gå till det, som vore
principenligast i fråga om stängselskyldigheten, så vore det väl
icke rätt att ålägga en person att hägna omkring sig, derföre att
han har en egendom, utan det borde väl snarare vara hvars och
ens skyldighet att bevaka, att han icke gjorde intrång på andras
ägor. Det egentligen rationella torde derföre vara att valla kreaturen.
Att inom Sverige vilja införa en öfverallt lika tillämplig
stängselförfattning, är ett försök, hvarpå jag tror, att man alltid
kommer alt stranda, i anseende till olikheten i våra locala förhållanden.
Då man nu är van vid den närvarande stängseldelningen,
och förhållandena äro derefter rättade, sä ser jag icke något
skäl att utbyta ett förhållande, förenadt med åtskilliga olägenheter,
emot ett annat, sora kommer att medföra betydliga andra
olägenheter. Jag anhåller om afslag å betänk., enär en återremiss
under närvarande förhållanden tjenar till ingenting.
Hr von Troil: Jag erkänner gerna, att jag icke äger den erfarenhet
uti ifrågavar. ämne, sora varit att önska vid uppgörandet
af en så vigtig författning. Jag ber derföre att få nämna, att såväl
jag som pluraliteten af Utsk:ns medlemmar ansågo oss, i afseende
på texten i den föreslagna författningen, icke böra afvika
från del förslag, som K. M. vid 1834 års riksdag afgifvit, och
hvilket förslag, såsom jag förut nämnt, undergått granskning af
såväl Högsta Domstolen som Lagcomite'cn och hnshållssällskaperna.
Hvad principen beträffar, så måste jag likväl godkänna densamma.
Den är icke svårfattligare än alt något hvar kan tydligen inse
den. Jag kan ingalunda instämma i hvad Frih. Gederström här
påstått, att den skulle främja den starkares rätt emot den svagare.
Jag tror, att om man granskar förhållandet med nuvarande stängselförordning,
så finnér man, att de smärre hemmansägarne äro på
ett nästan oformligt sätt gynnade på de störres bekostnad. Deremot
tror jag, att den nu föreslagna författningen är lika rättvis
emot alla, ehuru de smärre hemmansägarne skulle derpå något
förlora och de större något derpå vinna, hvilket jag icke vill bestrida.
Jag anser den vidare vara ett steg närmare till den klokaste
af alla stängselmethoder, den nemi. att valla kreaturen,
hvartill ingen under nuvarande förordning kan af sitt eget intresse
finna sig uppmanad. Blir deremot denna skyldighet lika fördelad
efter ägovidden på de större och mindre, så kan man småningom
komma till det resultat, som något hvar mäste önska, nemi. att
man mätte upphöra med all stängsel. Dessutom ber jag att få
fästa uppmärksamheten deruppå, att den nya stängselförordningen
har en stor fördel i sin enkelhet, då man nemi. icke behöfver
tillkalla någon särskild stängselrätt för att verkställa fördelningen
af gärdesgårdarne, ty den blir sä enkel, att hvem som helst kan
verkställa den. Jag anhåller vördsamt, att R. o. Ad. icke mätte
af
-
Den 19 April f. m.
017
afslä betänk., utan då så många anmärkn:r blifvit deremot gjorda,
ingå pä Frih. Raabs begäran om återremiss. Ett afslag skulie naturligtvis
i sig innebära ett ogillande af principen i den nya förordningen
oell ett gillande af den gamla. Jag ber blott aitla fästa
mig vid en enda omständighet i den gamla stängselförfattningen,
nemi. att om jag bar upptagit af utmark eller skog en aldrig så
betydlig siräcka och förvandlat den lill bärande mark, sä är jag
likväl icke skyldig att deltaga i stängseln, för att hägna denna
mark mot min grannes åker och äng. Flera sådana exempel på
den gamla författningens orimlighet skulle kunna företes. Om, såsom
jag förmodar, R. o. Ad. linner förslaget icke kunna antagas,
sä anhåller jag dock vördsamt, att R. o. Ad. ville blott och bart
besluta en återremiss. Förslaget kommer i alla fall icke att vid
denna riksdag antagas; men afslår äfven R. o. Ad. frågan vid denna
riksdag, sä är det sedermera intet hopp öfrigt, att (ill nästa
riksdag få ett nytt förslag ularbetadt.
Frih. Cederström: Det är beklagligt nog, att Frih. Raab
anser mig vara okunnig om hvad som rörer slängselförordningen
i Sverige, dä jag varit 14 är Landshöfding och 15 år President i
Kammarcoll., samt dessutom haft nog att göra med sådana frågor,
för alt känna detaljerna, både såsom större boställsinnehafvare och
possessionat. Jag kan icke inse den orättvisa, som den siste talaren
förmenat ligga deruti, alt den som vill göra odlingar pä
utmark, som träffar andras inägor, icke derigenom får en ökad
stäugselskyldighet. Detta är en helt naturlig följd af hvad författningen
bjuder, och hvarföre skulle lian beskattas derföre, att
han gjort en odling? Hvarifrån komma dylika grundsatser för den
allmänna beskattningen, att man skall ålägga en person drygare
kostnader derföre att han odlar sin jord? Det passar icke ihop
med hvad som rätt och lag inom ett samhälle bör vara. Må
hvar och en sköta sig inom sitt område, men icke derigenom föranleda
ökade kostnader för andra. Jag hoppas, att R. o. Ad. icke
måtte låta hänföra sig, på grund af några anmärkmr, att återremittera
ett betänk., som till sin grund och uppställning är orättvist
och oriktigt, och som skulle stämpla Ståndet med det omdöme
att vilja gynna de större hemmansägarne pä de mindres bekostnad,
ett omdöme, hvartill jag hoppas, att R. o. Ad. aldrig
måtte göra sig skyldig.
Frih. Palmstjerna: Om R. o. Ad. nu afslår detta betänk.,
ser jag dock icke något hinder, att den gamla slängselförfattningen
kan undergå de förändringar, som man kan anse nödvändiga. Ett
afslag nu betyder endast, ali den grund Uisk:n bär framlagt, af
R. o. Ad. ogillas, och det är just hvad jag för min del önskar,
att R. o. Ad. mätte uttrycka. Mau bär hört lalas om frågans
anor; men de flera särskilda gånger, som denna grundsats blifvit
framställd, visar blott att den blifvit lika många gånger förkastad.
Sä har det äfven gått nu genom tvenne Stånds afslag. Jag nekar
icke, att myckel kan sägas till förmån för denna grundsats, ty
9 H. 78
618
Den 1 fl April f. m.
man kan under de olika förhållanden, som i vårt land äga rum,
anföra exempel för och emot i oräkneligt antal. Om tiden icke
vore så långt framskriden, så skulle äfven jag taga mig friheten
att anföra en hop sådana, dels som jag specielt känner, och dels
som föreställningen lätt kan gifva vid handen; men jag vill nu
endast erinra hvad Riksdagsort. Thryseus reservation innehåller:
”att ingen obelåtenhet har försports för bibehållandet af en sådan,
förr än Lagcomite'en återfunnit en uråldrig, af vära förfäder förkastad
deluingsgrnnd, som borde, undangömd af liera generationers
rättvisa ogillande, fått hvila, såsom nu mindre än någonsin
tillämplig, sedan slängselvitsordet blifvit utsträckt till skog och utmark”.
Och hvad den åberopade enkelheten angår, så säger han:
”1 de åberopade motiverne synes stor vigt vara lagd på den enkla
delningsgrund, som skulle uppkomma genom bälftendelning; och
man kan frestas tro, då alla skäl sammanläggas, att Lagcomitefcn
ansett den hufvudsakligast verka till återtagande af hälftenprincipen,
hvarigenom jordbrukaren, utan främmande biträde skulle
kunna fördela stängseln med sin granne. Den nu varande delningsgrunden
är verkligen i tlesta fall så enkel, att hvar och en,
äfven den enfaldigare, kan reda sig dermed; så vida icke allt för
stora skiljaktigheter af markens beskaffenhet i skiljelinien gör en
gradering nödvändig; och detta det svåraste hindret är på intet
sätt undanröjd! genom den af Utskm tillstyrkte förändring, utan
qvarstår lika hinderlig! vid en sämjedelning. Hälftendelningen
kan således icke ens i detta fall äga något företräde, och litslen
hafva, för alt göra antagandet mindre afskräekande, redan sett
sig nödsakade i sä målto föreslå icke allenast modificatiön i sjelfva
principen, nemi. att der skog och utmark möter åker och äng,
slänger ägaren af den förra blott |; utan derjemte tillstyrka, att
den blifvande stängselstadgan endast skulle tillämpas vid blifvande
skiften och icke inverka pä stängselförhållanden. Redan i dessa
förändringar synas Utskm i tysthet velat erkänna olämpligheten,
att åter upptaga ett lagsladgande, som flere generationer efter
hvarandra ansett förkastligt och med jordbrukets sanna utveckling
Oförenligt; hvarför denna reservation kan hända varit öfverflödig
för att väcka uppmärksamhet pä Utskms tillstyrkande i denna vigliga
fråga, som djupt ingriper i jordbruksnäringen”.
Min mening delas af alla BondeStis ledamöter, sorn i frågan
sig yttrat. Den är understödd af den erfarenhet jag äger, alt
detta förslag endast skulle leda lill, hvad som också är pä sätt
och vis erkändt, de mindre hemmansägarnes större betungande, i
proportion emot de större hemmanen. Om nu de större hemmanen
hafva en större stängselskyldighet, i afseende på de mindre,
så är det billigt, enär de hafva större ägor, och den sora
har större ägor måste väl hafva mera nytta af stängseln än den,
sora har mindre. Då här slutligen är yttradt, att den nya författningen
vore ett sätt alt slutligen få här införd methoden att
valla kreaturen, sä utgör detta för mig ett ytterligare skäl alt
yrka afslag; ty för ilen fattige, som har ett eller två kreatur, blefve
Den 19 April f. m.
019
delta eli större onus än lian liar råd lill, och delta slut vore i
min lauka ännu skadligare än sjelfva den nya författningen.
O
Åtskilliga ledamöter ropade på propos.
Gr. Lagerbjelke: Frih. Cederström har anfört åtskilliga
ganska goda skäl, hvarföre han borde vara underkunnig om vära
stängsel för fattningar. Dessa skäl kunna icke betviflas, men deremot
kan jag icke gilla del argument han anfört till förmån folden
gamla författningen, nemi. att en skogsägare, som odlat sio
mark, derigenom icke borde vinna lindring i sin hägnad. Detta
har ingen menniska påstått. Följden af den ifrågasatta förändringen
skulle blott blifva, all en skogsägare med den aldra förträffligaste
jord, som uppodlar sin skogsmark, icke vidare skulle få rättighet
att på sin grannes bekostnad befria sig från alt slänga omkring
denna nyodlade åker. Och jag skulle tro, att all åker är
i Sverige från början genom odling vunnen, och om detta skett
några är förr eller sednare, tyckes icke böra göra någon skillnad.
Sä snart den är åker, bör den såsom åker slängas.
Frih. Palmstjerna har vidare yttrat, att nyttan af hägnaden
skulle vara bestämdt olika, eller större för en större possession
och mindre för en mindre possession. Men Dtskm hafva redan
anmärkt, att delta kunde hafva skäl för sig i fall hägnaden omfattade
liela- ägorna och icke endast en del. Frih. Palmstjerna har
vidare anfört, att man flera gånger sökt införa den nya förordningen,
men att det mött motstånd. I afseende härpå torde det
förtjena någon uppmärksamhet, alt man i Danmark har den lika
slängselskyldigheten, hvilken man återtog sedan -man hade förskaffat
sig 20 års erfarenhet om den olika. Det har vidare blif
vit
yttrad!, att bästa sältet att komma ifrån de obestridliga olägenheter,
som fiunas i nuvarande författning, vore alt förbättra
den gamla stängselförordningen. För min del bestrider jag möjligheten
all komma lill något godt förhållande med den gamla,
ty den h vil ar på en alldeles oriktig grund ; oriktig lill en början
derföre, att den antager, att hvar och en possession skulle hafva
olika nytta af stängseln, alltefter som del är större eller mindre
possessioner, som angränsa. Jag har redan tagit mig friheten visa,
att detta icke är händelsen, och det är således oriktigt, att man
skall stänga mera derföre, att händelsen lägger en större eller
mindre hemmansdel bredvid mig. Föröfrigt är den gamla författningen
till sin princip omöjlig att utföra, ty sedan skiftena
hafva kommit i gäng, sä måste likväl alla de sönderstyckade bitarne
gemensamt stänga skifteslagets yttre gränser. Afven de som
ligga inuti och icke hafva den minsta nytta af den yttre gärdesgården
blifva icke härifrån befriade, och derigenom blifva i allmänhet
de små jordägarne, som vanligen få sina lotter inuti, på
det aldrahögsta betungade, då deremot de stora vanligen stöta lill
yttre gränsen och således hafva nytta af den stängsel, hvaruti de
deltaga.
Ofverläggningen förklarades härmed vara slutad, hvarpå, ef
-
620 Den 19 April f. m.
ter först till återremiss och sedermera till afslag å Utskms betänk,
framställde propos-.r, hvilka med blandade ja och nej besvarades,
R. o. Ad. med starka ja, blandade med nej, besvarade af H. Ex.
förnyad propos. å återremiss, samt H. Ex. sedermera förklarade,
det han trott sig finna, alt sistnämnde förnyade propos. blifvit af
R. o. Ad. bifallen.
Frih. Gederström begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voler.propos.:
Den som bifaller, alt Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
betänk. N:o 30, i anledn. af väckte frågor om förändringar i
stängselförfattningarne, på grund af deremot gjorde anmärkmr,
återremitteras, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. ifrågavar. betänk.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 7.
Nej — 10.
Vid förnyad föredragning lades, på begäran af Gr. Mörner,
Carl Göran Detloff, och Frih. Hermelin, Au g. Söderling,
ånyo på bordet Banco- och LagUtskms utlät. N:o 2, i anledn.
af gjorde anmärkmr vid Utskms betänk. N:o 1, med förslag
till lag för enskilde banker samt villkoren för dessas rörelse.
Lades på bordet nedannämnde från Lag- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utskm inkomne betanien:
N:o 36, i anledn. af väckt fråga om förändring i Just.Statsexpeditionens
organisation;
N:o 37, i anledn. af väckte motioner rör:de Lagberedningen;
N:o 38, i anledn. af väckte motioner, om ändring af K.
förordn. d. 29 Juni 1833, huru med försvarslöse personer förhållas
bör;
N:o 39, i anledn. af väckt fråga om förändring och tillägg
i K. förordn. d. 29 Maj 1739, ang:de mått, mål och vigt;
N:o 40, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring af K.
förordn. d. 20 Jan. 1824, om ändring eller utrifning af vat
tenverk
;
N:o 41, i anledn. af väckt motion om ändring i 8 § af K.
förordn. om kyrkoråd d. 29 Aug. 1843; samt
N:o 42, i anledn. af väckt fråga om upphäfvande af K. resol.
d. 13 Nov. 1747, ang:de inskränkning uti en del socknars i Dalarne
rättighet att använda skog.
H. R. o. Ad. utskildes kl. | til) 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 19 April e. m.
GDI
Lördagen den 19 April 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades C> prot.utdr. för denna dag f. m.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d.
!) dennes f. m. på bordet lagda betänk. N:o 31, i anledn. af väckte
frågor om ändringar och tillägg uti K. förordn. om prestval d. 1
April 1843.
Delta betänk, företogs punktvis till afgörande.
Lsta punkten, an g: de ett ifrågasatt, men af litslen afstyrkt
tillägg till förtydligande af 16 § i 5 art. af ifrågavar.
förordning.
Då i afseende på denna punkt icke någon anmärkning afhördes,
hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bifölle
densamma.
Ropades ja, hvarvid dock
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, anmälde sig och yttrade:
Då den förra prestvalsförfattningen, såsom oduglig, ansågs tarfva
en förklaring, men en författning nu utkommit, som, upphäfvande
så väl den förra författningen som förklaringen öfver densamma,
likväl innehåller precist samma stadgande som den första, kan jag
icke annat finna, än att äfven denna sednare författning är otydlig
och anhåller derföre om äterremiss af detta utlåt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han visserligen redan
i ämnet framställt propos., som blifvit med ja besvarad, men
att han, då derförinnan någon propos. i fråga om öfverläggningens
afslulande icke varit gjord, ej kunde lägga något hinder för
pröfningen af den nu gjorda framställningen, ulan finge hemställa,
om R. o. Ad. ansåge de emot förevar, puukt gjorde anmärkmr
föranleda till densammas återremitterande.
Ropades starka nej blandade med några ja.
Förnyad propos. till bifall å 1 punkten blef härefter framställd
och besvarad med ja.
2:dra punkten, innehållande hemställan om uteslutande af
det i 77 § och 5 art. af ifrägavvr. förordn. förekommande
stadgande om landlhönders rösträttighet.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Nyttan af det nu föreslagna
uteslutandet af en mening ur nu gällande författning om prestval,
och att sätta landtbönder i samma predicament som arrendatorer,
kan jag ej finna. Jag vill icke bestrida det som redan är antaget
och stagadt i afseende på dessa sistnämnde, men jag anser
det bäde~onyttig! och t. o. m. skadligt att föreskrifva, del landt
-
022
Den 19 April e. m.
bönder nu skola komma i samma predicament. Utsk. talar bär
om svårigheten att kunna göra skillnad mellan landtbonde och arrendator.
Jag kan ej finna annat, än att denna skillnad är bestämd,
ty med landtbonde menas den som gör arbetsutskylder.
Skadan af den föreslagna ändringen är obestridligen den, att alla,
som hafva contracter med sina bönder, nödgas förändra dessa contracter
och möjligen sättas i nödvändighet att uppsäga alla sina
landtbönder för att sätta dem i tvångsmål, derest de icke godvilligt
behaga ingå på att jordägaren må äga rösträttigheten. Jag tycker
att författningen, sådan som den är, gifver tillräckligt tillfälle
för landtbönderne att blifva röstägande, derigenom alt der stadgas,
att de hädanefter erhålla en sådan rättighet, derest icke särskildt
förbehåll göres. Pä dessa skäl anhåller jag om afslag å
denna punkt.
Hr von Hartmansdorff, Au g., instämde med Gr. Posse.
Då nu öfverläggningen ansågs slutad, hemställde H. Ex. Hr
Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade afslå förevarande 2
punkt af Utskms betänk.
Ropades ja.
3:dje punkten, ang:de ifrågasatt, men af Utsk:n af styrkt
förändring af 42 § i 7 art• af ifra ga var. förorda.
Bifölls.
4:de punkten, ang:de ett i fråga om vallistornes uppsuminering
och hesvärstidens beräknande föreslaget tillägg i 4A
§ och 7 art. af samma förordning.
Frih. Cederström, Jacob: Den tid, som enligt detta förslag
skulle förspillas på beslut och tvister, huruvida uppsummering
skall uppskjutas eller företagas, kunde bättre användas för sjelfva
-uppsummeringen. Om valförrättningen sker efter en i förväg uppgjord
summering, så blir det ej svårt att afföra ja och nej ifrån
hvarandra och få upp slutsumman. Att åter samlas på en utsatt
dag och sedan möjligen icke eller då medhinna uppsummeringen
till följd af mellankommande hinder och tvister, och sålunda åter
uppskjuta den, kan välla att besvärsliden försittes innan uppsummeringen
väl är slutad, ty besvärsliden räknas ifrån sjelfva
valdagen.
Hr von Hartmansdorff: Jag finner deremot förslaget väl
grundad!. Den som haft alt göra med dylika ärenden vet, att
der förekomma bråk af den storhet och vidlyftighet, att, när de
skola sammanläggas, är arbetet rätt besvärligt. Det har t. 0. ni.
händt i ett stift, att en prest lyckönskades att hafva erhållit de
flesta rösterne till ett pastorat, men när bråken slutligen blifvit
bragta till deras rätta värden, så befans det icke vara den lyckönskade,
utan en annan, som erhållit pastoratet. Jag har sett
vallängder vid prestval der bråken stigit till milliarder. När förhållandet
är sådant måste man medgifva, att Ulskm haft gruhdad
anledning till det förslag det gjort. Den enda anmärkn. jag skulle
D e n 19 A :p r i 1 e. m.
023
■vilja tillåta mig, är den, sorn Riksdagsm. Strindlund framställt i
dess vid betänk, fogade reservation, nemi. att fatalietiden icke
borde räknas löpa förr, än det beslut, som vore i fråga alt öfverklagas,
blefve kunnigt. Jag hemställer derföre, att Ii. o. Ad.
måtte antaga förslaget med den förändring, alt ordalydelsen i de
sista raderna må blifva följande: ”och beräknas besvärstiden i detta
fall ifrån den dag, då underrättelsen om valets utgång kungöres”.
Om sådant sker pä den näst efter valförrättningsdagen inträffande
helgedag, sä räknas besvärstiden derefter.
Hr von Troil, Sam. Gustaf: Till de skäl, som Hr von
Hartmansdorff framställt, anhåller jag att få nämna, att samtlige
de ledamöter af PresteSt., som voro i Ulskm närvarande, då detta
beslut fattades, allmänt delade den tanka, alt den ifrågaställa förändringen
vore af behofvet påkallad. Man citerade tlere exempel,
att valförrättningar icke kunnat slutas förrän påföljande dag, och
att sådana förrättningar medföra den största svårighet vintertiden
i en sacristia, der del är så kallt alt bläcket fryser i bläckhornet
och valförrältaren ej får lemna kyrkan innan valförråtlningsacten
är till alla delar fulländad. Alt den ifrågasatta förändringen i
det hänseendet är af behofvet påkallad torde således icke sättas i
tvifvelsmål. Hvad den sednare frågan beträffar, huruvida besvärstiden
skall beräknas, som bär föreslås, från den dag då valet
hållits, eller som Hr von Hartmansdorff önskar, från den dag,
då valet blifvit kungjordt, så bar äfven den utgjort föremål för
de förenade Utskms uppmärksamhet. Samtlige PresteSfis närvarande
ledamöter voro likväl af den tanka, att det vore bättre alt
tiden för besvårsdagen finge bestämmas ifrån valförrättningsdagen,
än från den nästföljande Söndagen efter valet, emedan derigenom 8
dagars uppskof i besvärstiden skulle inträffa, och dä man af erfarenheten
känner huru långsamt det går att få tvister ronde rättigheten
till pastoraler afgjorde, så voro ledamöterne af PresteSt.,
hvilka bäst förstå att bedomina dessa förhållanden, för deras del
af deo lankan, alt besvärstiden skulle löpa ifrån den tid, som valet
hållits, sä mycket hellre som med hopsummeringen af rösterne
icke kunde komma att fördröjas längre än lill påföljande dag.
Jag anhåller för öfrigt om upplysning huru de öfriga Stånden afgjorl
detta betänk.
Underl. Ridd.secret. tillkännagaf, att prot.utdr. om PresteSt:s
beslut ännu icke ankommit; men att BorgareSt. bifallit Utskms
betänk., hvilket deremot af BondeSt. blifvit bifallet med den förändring,
att tiden för anförande af besvär öfver prestval borde beräknas
från den dag valets utgång blefve kungjordt.
Hr von Troil: Dä jag finner, alt BondeSt. fattat sitt beslut
i likhet med Hr von Hartmansdorffs förslag, och att frågan derom
ännu icke är slutligen afgjord, inskränker jag mig lill den upplysning
jag lemnat om ledamöternes af PresteSt. åsigter då ärendet
förevar inom de förenade Utsk:n, och öfverlemnar lill U. o.
Ad. att i ämnet lätta det beslut, som lämpligast synes.
024
Den 19 April e. m.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag ber att i allo fä förena
mig med Hr von Harlmansdorffs yrkande, och i följd af den betänklighet,
som Frih. Cederström framställt, nemi. att fara vore
att lika läng lid skulle kunna åtgå för discussion inom socknestämmorne
om huruvida med uppsummeringen skulle uppskjutas
eller icke, som för sjelfva uppsummeringen, så får jag nämna, att
på den ort, der jag bor, nemi. i Calmar län, fiunes ingen anledn.
att befara, att socknemännen äro sä kinkiga, ali de ej skulle medgifva
ett litet uppskof, hvilket understundom inträffar hos RiksStm.
Dä nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, hemställde H.
Ex., om R. o. Ad. behagade bifalla förevar. 4 punkt af Ctskms
betänk, med den förändring, att sista meningen af det deri föreslagna
tillägg erhölle följande lydelse: ”och beräknas besvärstid i
delta fall frän den dag, dä valets utgång kungjorts”.
Ropades ja.
5:le punkten, ang:de ett, i frogn om förvarande i hyr kokistan
af vallängder och af skrif ter af J'rugo- och valda g.iprotocoller,
föreslaget tillagg i 47 § 1 arl- af oftaniimnde förordning.
Bifölls.
Föredrogos och biföllos Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Ulskms nedannämude d. 9 dennes f. m. på bordet lagda betänk:n:
N:o 32, i anledn. af väckt motion om inskränkning i tiden
för besvärs anförande öfver sockenstämmobeslut;
N:o 33, i auledu. af väckt fråga om äternpplifvaude af 10
cap. 8 § Byggn.b:n;
N:o 34, i anledn. af väckt fråga om upphörande af Kammarcollegii
domsrätt i vissa ekonomiska mål; samt
iN:o 35, i anledn. af väckt motion om åläggande för sockennämnd
att draga försorg om den i K. förordn. d. 9 Nov. sisth
år föreskrifna inteckning af lifslidsstädja och undanlagsaftal.
Vid nu företagen pröfning af Statsötsk:s d. 9 dennes f. m.
på bordet lagda mern. N:o 2(50, med förslag till voter.propos:r i
anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut i fråga om en del af de i
sammanhang med 45:le hufvudiiteln för en gäng eller för vissa år
ifrågasatte statsbidrag, godkände R. o. Ad. de föreslagne voter.-  proposaue och lades detta mern. i öfrigt till handlingarne.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 9 dennes f. m. på bordet lagda utlåt.
N:o 201, i anledn. af anmärkmr vid Dlsk:s under N:o 227
afgifna betänk., ang:de ett låneunderstöd för återuppbyggandet af
Conradsforss bruk.
R. o. Ad. beslöt att lägga detta utlåt, till handlingarne, med
förklarande, att R. o. Ad. lät bero vid den deri gjorda erinran,
alt Etsk. med det föreslagna stadgandet om aflemuandet af full
stän
-
Den 19 April e. m.
625
ständiga handlingar, ang:de den föreskrifua inteckningssäkerheten,
afsett ej allenast bevis alt lånsökanden icke innehar förmynderskap,
utan äfven vederbörliga intyg derom, att låntagaren icke
har örn liander någon kronouppbörd eller andra förmånsrätt ägande
medel.
Föredrogs ej mindre BancoOtskis d. 9 dennes f. m. på bordet
lagda utlät. N:o 51, i anledn. af väckt fråga om åstadkommande
af prof på ett förbältradt sedelmynt, än äfven ett från
Vällofl. BorgareSt. ankommet prot.utdr. af d. 18 dennes, hvarigenom
Medslånden blifvit inbjudne alt instämma uti BorgareSl:s
i detta ämne fattade beslut, innehållande, ”att Graveuren Akerberg
må till inköp af nödiga machiner ra. m., erhålla 1000 r:dr
samt dessutom ett månadtligt underhåll af 120 r:dr allt b:co,
räknadt ifrån oell med den tid, då R. St:s beslut i ämnet fattas
till innevarande års utgång, för alt, under de controlier, Bancofullmäklige
kunna finna lämpliga, utan att hindra tillverkningen
eller röja methoden, åstadkomma och till Fullmäktige aflemna
fullständiga prof på ett bättre sedelmynt än det närvarande, jemte
uppgift på sättet, huru samma prof blifvit verkstäldt, samt de
dervid begagnade materialier och verktyg, hvilka till Banken hemfalla;
hvarförutan ål Bancofullmäklige öfverlemnas att i anledn.
af de prof Akerberg eller, med Bancofutinus begifvande, någon annan
kan komma att aflemna, utgifva ett premium af 8000 rrdr
b:co, för det prof, som inom 1846 års utgång, anses emot efterapning
bäst betryggande.”
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi-.: Jag anhåller om afslag
såväl ä Ulsk:s betänk., som BorgareStis inbjudning. Jag anser
olämpligt att Banken lemnar förskott och underhåll åt en person,
för att uppmuntra att efterapa Bankens sedlar. Då Banken är
skyldig att utgifva belöning ät den, som upptäcker efterapare af
Bankens sedlar, synes det också vara orätt att Banken tillställer
så, att efterapningskonsten nppöfvas, utöfver hvad den redan kan
vara. Då icke något stadgande finnes föreskrifvet, som tillförbinder
Hr Akerberg att icke vidare begagna sig af den konst han
möjligen kunnat inhemta och ingenting, som förvissar derom, att
denne person någonsin fullgör hvad han ullofvat, nemi. alt skaffa
ät Banken ett sedelmynt, som icke kan efterapas, hvilket jag för
min del anser omöjligt, emedan hvad den ena menniskan gjort,
det kan ock en annan eftergöra, om tid och medel dertill lemnäs,
så afstyrker jag helt oell hållet det afgifna förslaget, att ett
förskott till anskaffande af instrumenter skall till Hr Akerberg
lemnäs, och derjemte månadtligt underhåll under den tid han sysselsätter
sig att förvärfva ökad skicklighet i den konst, hvarpå
han visserligen visat ett lemligen nöjaktigt prof, nemi. i eftergörande
af Bankens sedlar. Jag anhåller således om propos. till afslag
såväl å det nu föredragna betänk., som den i ämnet gjorda
inbjudningen.
9 H. 79
626
Den lil A pi il e. m.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag instämmer med Gr.
Gyldenstolpe och anhåller att till de skäl lian anfört, få lägga eli annat.
Om Hr Åkerberg äger den skicklighet att eftergöra Bankens
sedlar, sorn han sjelf uppgifvit, och den skyndsamhet, att en sadan
efterapning åstadkomma, så kan han under den lid, som förflyter
till innevarande års slut, enl. betänk., eftergöra ett mycket
stort antal af Bankens sedlar. Om han under denna sysselsättning
ertappas och anmärkmr dervid göres, sä svarar han helt enkelt, att
det är på Bankens bekostnad och enl. R. St:s beslut, som lian
sysselsätter sig med efterapning af Bankens sedlar, hvadan ingen
kan honom derför tilltala. Han är icke. skyldig, enligt Utskrs
förslag, att vid årets slut aflemna det arbete, han tinder tiden kan
hafva åstadkommit och kan således hafva skadat Banken ganska
mycket, men deremot gagnat sig på Bankens och det allmännas
bekostnad i motsvarande grad.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Afven jago afstyrker betänk.,
så mycket hellre, som jag är öfverlygad, att Akerberg icke besitter
någon högre konsfärdighet än hvarje annan skicklig, gravem',
som befattar sig roed att rita på slen, och att eftergöra sådane
slags ritningar, som den ifrägavar. Det prof Hr Akerberg
aflemnat på sin skicklighet alt efterapa, är icke af den beskaffenhet,
som lian sjelf uppgifvit, dä lian nemi. trott detsamma vara
så fullkomligt, att det vöre omöjligt alt inse eller kunna upptäcka
huruvida det vore en falsk eller riktig sedel, som lian fabricerat.
Han bar visserligen lyckats att eftergöra gravyren, men
deremot har det varit honom omöjligt all eftergöra det papper,
som Banken begagnar för sina sedlar, och deruti lärer väl för
närvarande den säkraste oonlrollen mot förfalskning af desamma
ligga. Enär således Hr Åkerberg angifvit sig äga en skicklighet,
som det redan befinnes att han icke besitter, och troligen redan
ådagalagt all den färdighet, hvaraf han är capalde, skulle jag anse
det vara i högsta grad olämpligt alt offra något ytterligare på
denna person.
Hvad Bancofullm. redan gifvit, anser jag vara alldeles förmycket,
instämmande med Hr von Hartmansdorff om vådan, att
ät denne person lemna någon slags uppmuntran i och för de försök
han kan vara sinnad att göra; men BorgareSt. har i sin inbjudning
omtalat ett premium för den, som skulle åstadkomma ett
mynt, som vore omöjligt att efterapa. Ehuru jag tror, alt det
vore en konst, sorn svårligen någon menniska kan påhitta, emedan,
som Gr. Gyldenstolpe sagt, det måtte alltid vara möjligt för den
ena menniskan alt göra efter, hvad en annan gjort förut, så tillstår
jag dock, att det kan vara skäl att bestämma ett premium
för uppfinning af ett bättre sedelmynt än det, som vi nu äga; ty
det är verkligen vådligt, i händelse man skulle tänka sig, att ett
pappersbruk associerade sig med förfalskare af sedlar, med skicklige
graveurer, då det blefve mycket lätt att åstadkomma ett falskt
mynt i allo likt det nu gångbara. Det finnes utan tvifvel i detta
hänseende en säkrare controll än den vi begagna. Det finnes
Den 1!) A pr il e. m.
i England oell i America elt förbii (Irad t sedelmynt, oell jag tror
det kunde vara skäl alt genom uppmon Iran söka tillegna oss en
konstfärdighet, som vi kanske ännu icke känna. Det är nödvändigt
att följa med tidernas upptäckter äfven i denna väg; och då
vi för det närvarande icke äga någon konstfärdig person, som på
egen eller allmän bekostnad besökt de länder, der raan sysselsätter
sig med sädane uppfinningar, så tror jag, att det vore nyttigt
alt åt Bancofullm. lemna medel, för att vi måtte kunna tillegna
oss alla de upptäckter, som nyare lider hafva alt framvisa. Jag
skulle således vilja tillstyrka, alt en viss summa finge afsältas, till
åstadkommande af de bästa förslager i denna väg.
Gr. Frölich, David: Jag begärde ordet för att tillkän
nagifva,
del jag för min del icke anser de skäl, som Gr. Gyldenstolpe
anfört, och hvari Hr von Hartmansdorff instämde, för
alt afslä försöket om en bättre sedelfabricalion, vara nöjaktig; ty
de skulle, om man fullföljde dem conseqvent, leda derhän, att raan
komme till den declaration, att vår nuvarande sedelfabricalion är
oförbätterlig, och eli sådant förklarande vore visserligen icke riktigt.
Den siste talaren deremot, Gr. Horn, bar yttrat sig på ett
sätt, att jag med honom skulle vilja instämma, ty det är ganska
möjligt, att de Herrar, hvilka yttrat sig som Bancofullm., hafva
inhemta! full kunskap derom, att den. ifrågavar. Hr Åkerberg icke
vidare bör uppmuntras. Men likväl synes mig, att BorgareSt:s
inbjudning i afseende på utsättande af elt premium icke bör
afslås, emedan den utmärker åtminstone den grundsats, att man
önskar fä veta om något bättre fabricationssätl af sedlar gifves,
och alt man vill begagna sig af ett sådant, när det ådagalägges
alt det finnes. Jag hemställe,r derföre, om ej denna del af BorgareSlis
inbjudning kunde skiljas ifrån det öfriga, som densamma
innehåller.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber alt få instämma med Gr. Gyl
denstolpe
och Hr von Hartmansdorff i hvad de yttrat mot Utsics
betänk. Hvad andre talare förordat rör-.de utsättande af ett premium
för en bättre sedell il 1 verk ning;, så tillstår jag, det jag hyser
stora farhågor för att uppmuntra till skicklighet att göra bättre
sedlar än Bankens egna, enär den sorn gör deni bättre kan också
göra deni likadana eller förfalska desamma. Afven i det afseendet
kan det vara vådligt, alt om någon belrädes med alt göra
sedlar, så kan han säga, alt han vill förtjena Bankens premium,
och således icke eller förmenas att göra sediarne fullkomligt färdige,
och förrän en sådan sedel är lika med Bankens, så kan personen
icke åtalas. Om man åter anser nödvändigt alt åtgärder
vidtagas för att göra Bankens sedlar svårare alt efterapa, torde
sådant säkrare kunna ske genom directa åtgärder af Bankens egna
tjenstemän eller graveurer.
Frih. Raab, Adam Christian: begärde upplysning om
Preste- och BondeSl-.ns i ämnet fattade beslut, i-anledn. hvaraf underl.
R idd.secret. lillkännagaf, alt från PresleShs prot.utdr. om
pröfningen af förevar, utlåt, ännu icke ankommit, man att Bon
-
628
Den 19 April e. m.
deSt. bifallit sagde utlät, med den förändring, att Graveuren
Akerberg, sedan han fullgjort hvad Utsi;, föreslagit, ovillkorligen
bör utbekomma ifrågavar. ersättning med 8000 r:dr.
Frih. Raab: Det är salunda icke officiell bekant huruledes
PresteSt. i denna fråga beslutat, men på enskild väg bar jag erhållit
den underrättelse, att nämnde Stånd antagit BorgareSt:s
förslag, och således den första delen, nemi. 1000, r:dr
och månadtligt appointement af 120 r:dr, så länge Hr Akerberg
befattar sig med ifrågavar. arbete, är lill årets slut beviijadt
af 3:ne Stånd, och således utgör ett R. Sl:s beslut. Den sednare
delen, eller premium af 8000 r:dr, som blifvit föreslaget för Ilr
Akerberg, skulle deremot vara bifallen af 2:ne Stånd, nemi. af
BondeSt., med förklarande att det skulle honom tillfalla, och BorgareSt.
att summan skulle utgå som ett premium, utan att nämna
personen, för den, som intill 1840 års slut kunde förete ett exemplar
af sedelsort, som ansågs fullt enligt med hvad man önskade.
För min del har jag ej funnit de skäl lill afslag, som blifvit
framställde, fullt gilltige. Man har sagt, att det skulle vara möjligt,
att Hr Akerberg, under den lid han sysselsatte sig med delta arbete
kunde anses legaliter befatta sig med sedelförfalskning. Rivon
Hartmansdorff, som yttrade sig i denna syftning, måtte icke
hafva observerat hvad här står i nämnde hänseende föreskrifvet,
och ber jag derföre att få fästa hans uppmärksamhet derå,
att arbetet skall ske under controller, dem Bancofullm. kunna finna
lämplige att bestämma, och det beror ju på Hrr Fullmäktige
alt tillse, det Tit. Akerberg ej må göra missbruk af sin konstfärdighet.
Om man skulle förutsätta, att en hvar, som uppgifver sig
kunna åstadkomma en förbättring i sedelfabricalionen, tillika skulle
förfalska sedlar, och derföre ej understödja försök till införande
af förbättringar, så fick man aldrig någon förbättring i denna
väg införd. Vi vete huru alla konster en gång varit i sin
linda, men sedan allt mer och mer utvecklat sig genom anställande
af nya rön och försök, och på samma säll förhåller det
sig helt säkert äfven med förbättring af pappersmynt. Något
bättre än hvad Hr Broling i denna väg åstadkommit, måtte väl
låta tänka sig. Jag har ej sett del prof, som Hr Akerberg på sin
konstfärdighet företett, men om del icke varit af beskaffenhet att
ådraga sig uppmärksamhet, förmodar jag alt BorgareSt. icke hade
gjort ett sådant förslag, som här blifvit framstäldt. För min del
kommer jag sålunda lill det resultat, att jag, lika med BorgareSt.
vill bifalla den summa af 1000 r:dr, som är nämnd jemte 120
r:dr i månaden, samt utsätta ett premium af 8000 r:dr för den,
som uppfyller de föreskrifter, som nämnde Stånd i öfrigt föreslagit.
O
Hr Bildt, Knut: Hr Åkerbergs förslag hade många sym
pathier
inom Utsk., men Bancostyrelsen var alldeles emot detsamma
och afstyrkte, att Hr Akerberg skulle få sysselsätta sig
med sedeltillverkning. De prof på sin konst han atlemnat, voro
Den 19 April e. m.
629
icke sa. dåliga, tvertom ganska välgjorda. Ulsk. liar kommit till det
resonnement, som här i betänk, är uttryckt, emedan man var
ense om, att det nuvar. sedelmyntet kan lill största likhet eftergöras.
Frågan alt utsätta premium för hvem som helst att förete
prof på förbättrad sedelfabrication förevar äfven inom Utsk.; man
fann ganska väl, att ett sådant premium skulle framkalla all verldens
graveurer eller stentryckare, och att desse icke på något sätt
af polisen voro åtkomliga för deras farliga sysselsättning, emedan
de hettes arbeta för att vinna Bankens premium, och derföre kom
man till det resultat, alt Hr Akerberg skulle arbeta under de
controller, som Bancofullm. kunde komma alt utsätta. Desse tor
’
O
de blifva sådane, ali Hr Akerberg icke kan desamma antaga,
men det är väl ej olämpligt att låta honom göra försök, om
det honom lyster. För min del har jag ej stort förtroende för
hans konst, men delade inom Utsk. den tankan, att man borde
tillåta honom att försöka sin lycka, hvarigenom måhända ådagalades,
att han ingenting stort kunde i denna väg, hvilket åter vore
högst tranquiliserande. Jag tillstyrker R. o. Ad., icke att afslå
betänk., utan återremittera detsamma, då man emedlertid finge
höra hvad de öfrige Stånden säga. BorgarcStts inbjudning
skulle jag vilja afstyrka, såsom utgående på att anslå premium
till täflan uti ifrägavar. konst.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Inom Utsk. var
jag i afseende å denna fråga af en annan tanka än majoriteten,
hvarföre jag ock reserverade mig mot heslutet. Skälen dertill
har jag icke anfört, emedan jag ej ville begagna tryckfriheten
på ett sådant sätt, som kostar Staten. Hvad det aflemnade sedelprofvet
beträffar, som Hr Åkerberg förfärdigat, så var det visserligen
så väl gjordt, som det fordrades för att om äktheten af en
sedel förvilla den mindre uppmärksamma allmänheten, men vid
närmare efterseende kunde man dock icke misstaga sig om oäktheten.
Uti Hr Åkerbergs anbud uttrycktes, att han besutte en
konst att inom kort tid verkställa sedeleftergörning; men då man
skulle skrida till verkställigheten, så fann han sig generad af föreskriften,
alt han under sitt arbete i Banken skulle hafva någon
inne hos sig. Hans första anbud var om ett visst underhåll för
alt vistas i England och derefter framlägga prof af nära oefterapligt
sedelmynt; man kunde ej ingå uppå att bekosta en sådan resa,
synnerligast, som allt hvad man kände om den här Herms
konst, var ett prof på en half 2 r:drs sedel. Jag tyckte att
Bancofullm. för hastigt embarquerade sig med mannen, men han
höll fint i och lyckades att få sig beviljadt ett månadtligt underhäll
af 120 r:dr. Hvad angår utfästande af ett premium, så
får jag nämna, att då i England för några år sedan fråga var att
införa förbättring i sedelmyntet, så aktade man sig för att utfärda
någon kungörelse, att ett premium i denna väg stöde att förtjena,
utan man vände sig till några de tillförlitligaste och skickligaste
graveurerne, som i tysthet arbetade i Banken, och på det
sättet erhöll man de sedlar, som anses till papper och tryck va
-
C30
Den 19 April e. m.
ra (le bästa, nemi. de Engelske och de Amerikanske. Dessa beslå
af livin papper oell i gravyrens konst ligger säkerheten mot
förfalskning, men för att skilja den riktiga sedeln ifrån den falska,
så skall man vara mycket uppmärksam. Plär, hos oss, hvarest
man brukar sedel på de snart sagdt minsta summor, så har
vattenstämpeln varit det bästa sättet, hvarpå man kunnat urskilja
om en sedel vore falsk eller icke, och densamma torde än vidare
böra bibehållas, emedan förfalskning af den förutsätter, att både
pappersfabrikant, graveur och messingsslagare, sorn gör stämpeln,
skola vara öfverens för att förfalska. Jag bade önskat, att Ban
°
n
eofullm. hade gifvit Hr Akerberg en summa penningar och latit
honom resa: men det var ban icke belåten med, ulan ville göra
ett mynt. Jag finnér ej skäl hvarföre man vidare skall engagera
sig med honom. Skall man utsätta ett premium, så bör det förbehåll
dervid göras, att den, som vill försöka sin skicklighet, äfven
mätte underkasta sig att andre personer äro inne för att se
huru arbetet tillgår, men icke pretendera att få sitta i ensamhet
med sina machiner och andra saker; ty skall man ej få veta huru
fabricationen tillgår, så afstyrker jag alldeles hela affären, ty
en sådan jalousie gör att man ej vet hvarifrån blanquelterne fäs.
Jag kan icke tillstyrka bifall till Utslcs förslag, i synnerhet om
framställningen rör:de premium skall så allmänneligen förslås, att
derom skall utfärdas en särdskild kungörelse.
Gr. Horn: Om det vore meningen att genom det salari
um,
som skulle Hr Akerberg tilldelas, komma i erfarenhet att
hans konst vore af intet värde, så kunde det vissersigen vara en negativ
vinst för det allmänna; men jag fruktar att den är af det
obetydliga värde, att den ej förtjenar den uppmuntran BancoUtsk.
tillstyrkt. Jag medgifver visserligen att jag ej önskar det något
premium måtte utsättas för åstadkommande af ett bättre sedelmynt;
men med anledn. af BorgarcSl:s inbjudning ansåg jag mig
föranlåten tillstyrka R. o. Ad. att medgifva Bancofullm. rättigheten
att uppoffra medel för erhållande af ett bättre sedelmynt, icke
som vore fara å färde för Banken ali här skulle kunna åstadkommas
falskt mynt till den grad all Bankens valuta skulle hotas,
utan emedan det ej är nog att Banken undgår en slik våda.
Det bör ock tillses, att allmänheten ej må lida deraf, och utan
tvifvel är det ganska lätt för personer, som bär finnas af icke
större konstfärdighet än Hr Akerberg, att åstadkomma falskt sedelmynt
af den beskaffenhet att allmänheten derpå blefve bedragen.
Det prof, som denne Akerberg företett, gifver verkligen
anledn. till en dylik farhåga, ty det kan ej tänkas, alt någon i
allmänna rörelsen skulle fallit på den idéen att misstänka äktheten
af en sådan sedel, hvarå prof blifvit lemuadt, då den verkliga controllen
på vårt mynts oförfalskade beskaffenhet ligger i sjelfva
papperet. Jag tror derföre, att det kan vara af högsta vigt att
man åstadkommer en mera konstig gravyr på vårt sedelmynt, för
att i möjligaste måtto hindra efterapningen af detsamma. Uppfinningen
af en sådan mera invecklad konstgravyr var, som jag
Den 19 April e. m.
631
tror, elt problem, hvilket Engelska Banken företog sig att lösa,
och om jag ej bedrager mig alltför mycket, så har, tvertemot
hvad jag nyss hört en ledamot yttra, Englands Bank uppmuntrat
lill försök alt ettergöra dess sedlar, och detta lyckades för Engelska
graveurcr. Då man i sednare tider, efter hvad jag tror,
än mera fullkomnat sig i färdigheten att utföra konstgravyr, anser
jag, att Sveriges Bank icke bör stå efter i kunskapen om
en sådan färdighet, och det är derföre jag önskar, att R. o. Ad. ville
medgifva Bancofullm. retlighet att kunna uppoffra medel för detta ändamål,
icke för att, till vinnande deraf, lemnäs åt någon utom
Banken, emedan jag tror, att Banken vid sig förut äger en man
fästad, af den stora skicklighet, att, om han får medel att kunna
göra resor i främmande länder, så skall Banken genom honom
kunna göra all den vinst, som i detta häseende är behöflig och
kan ernås. Jag tillstyrker således, att åt Fullmäktige matte uppdragas
att genom omkostnaders användande söka förskaffa sig
kännedom om alla de upptäckter, som redan äro eller framdeles
komma att göras i denna väg.
Hr von Hartmansdorff: Första frågan är den, om Ban
kens
sedelmynt behöfver förbättras. Hon kan betraktas från Bankens
sida, eller från allmänhetens. För Banken är egentligen ingen
fara, ty nog lära hans tjenstemän se om en sedel är falsk
eller icke; men faran är för allmänheten, som lätteligen bedrages
på sedlar, särdeles under en lid, då vi hafva en sådan mängd
privatbankssedlar af olika utseende, att det är svårt för något
hvar att känna alla de särskilda slagen. Ja, det har gått så långt,
att t. o. m. tullstämplar, om icke kortstämplar, varit ulgifna för
sedlar. Det är således blott för allmänhetens skull, som man i
della fall bör vara vaksam; men jag anser dock Bancostyrelsen
böra göra allt havd hon kan, på det allmänheten icke må bli bedragen,
likasom det vore rådligt alt privatbanksdirectionerne gjorde
likaså. I det fallet är det icke Riksbanken allena, utan äfven
de öfrige bankerne, som hafva förbindelser alt uppfylla. Bancofullm.
hafva i berörde hänsende ingalunda varit likgilltige eller
utan uppmärksamhet på förhållandet. Jemförer man vära Bancosedlar
med ålskillige andre länders, så finnér man dem dels vara
bättre dels underlägsna i godhet. Nu hafva Sländerne vid
denna riksdag beslutat för deras del, att en ny myntenhet skall
införas; om Konungen dertill samtycker, så följer redan deraf, att
en förändring i Bankens sedlar måste göras. Vid ett sådant tillfälle
tror jag rätta liden vara inne att äfvenledes tillse hvilka
förbättringar, som i afseende på gravyr och papper böra göras.
För att få kännedom om hvad dervid borde iaktagas, skulle jag
tro lämpligast vara, att ifrån andra länder söka inhemta sättet,
hvarpå de tillverka sina sedlar och göra deni mer eller mindre
oefterhärmliga. I sådant afseende hafva Bancofullm. tillgång att,
genom utrikes departementet och Konungens beskickninger i
främmande länder, erhålla de upplysningar, som kunna fordras.
Dessa fås på det sättet måhända lättare, än om man skulle vilja
632
D cn 19 April e. m.
genom premier inom landet framkalla den ifrågavar. färdigheten.
Vill man göra det sednare; så är man utsatt för de vådor, som
redan blifvit omnämnda. Vill man åter, alt Fullmäktige skola
hålla controll öfver tillverkarne, så frågas huru det bör tillgå?
Skall den person, som sysselsätter sig med sedelmyntets förbättring,
instängas i ett rum, till hvilket vederbörande hafva nyckeln,
så återkommer den frågan, om icke Bankens tjenstemän, eller de
som hafva uppsigten dervid, äfven böra tillse huruvida den arbetande
personen sjelf tillverkar sedlarne, eller om han begagnar
sedlar tillverkade af andra eller på andra ställen? Derföre frågas
huru förhållas skall, ej blott när den mannen skall gå ut, ulan
äfven när han går in? Han måste förmodligen nära nog afklädas,
ty huru många förfalskade sedlar kunna ej undanstickas i
hans kläder och sedermera begagnas när han kommer ut. Han
skulle t. o. m. kunna hafva en liten låda i munnen och på det
sättet kunna practisera falska sedlar ut och in. Det är nästan
ogörligt att i sådant hänseende iakttaga nödiga controller. Emedlertid
vill man ålägga Bancofullm. sådant. Jag befarar att Fullmäktige
icke kunna åstadkomma hvad man fordrar; men säkert
är väl, att, om controllen misslyckas, så skjutes skulden på Fullmäktige.
Man säger, alt Fullmäktige icke torde hafva lemnat Hr
Akerberg något förskott, om de ej ansett hans konst vara större
än hvad man vanligen ser. För min del får jag förklara, att
jag var ibland de Fullmäktige, som ville bevilja honom understöd,
emedan den halfva 2 ndrssedel, han framvisade, var skickligt
eftergjord. Men då Hr Broling sedermera för Bancofullm.
företedde s. k. öfvertryck af Bankens sedlar, hvarigenom visades,
att hvilken sedel som helst kunde, hvad gravyren beträffade, genom
sådant öfvertryck eftergöras till den fullkomlighet, att det
nästan är omöjligt urskilja hvilken sedel osom är original eller
copia, så ansåg jag fruktlöst att låta Hr Akerberg fortfara eller
söka vinna något premium, alldenstund hvilken graveur som helst
kan medelst öfvertryck frambringa detsamma. Min tanka är följaktligen
den, alt det egentligen är i papperet, som konsten ligger.
Men jag säger slutligen: latona oss antaga, att hvarje sedet,
som är gjord, äfven kan göras efter, hvilket jag tror på de grunder,
som Gr. Gyldenstolpe anfört, så är faran väl icke värre än
den, att hvilket brott som helst kan begås. För att slå sin nästa
ihjel, behöfves ingen konstfärdighet, hvarken att vara graveur eller
någonting annat; den enda säkerhet man har att likväl icke
blifva ihjelslagen, är det straff, som lagen derföre utsätter för mord,
och så är det äfven med sedelförfalskuing. Jag befarar således,
att hvad Ständerne i detta fall göra för utsättande af ett premium,
är bortkastade penningar. Men då nu 3:ne Stånd beslutat
tilldela Hr Åkerberg ett underhåll på viss tid, så måste
det gå; men jag skulle önska, att R. o. Ad. icke deltoge i ett
slikt beslut. Det som redan är fattadt och äfven här kan komma
att fattas ang:de penningars förspillande på sådane försök, må anses
som ett sätt, hvarigenom Ständerne för framtiden afvänjas att
allt
-
Den 19 April e. m.
t>33
alltför hastigt tro på hvar och en, sorn uppgifver sig hafva förborgade
kunskaper alt meddela. Jag ångrar alt någonsin hafva
trott på Hr Akerberg, men jag är nu bättre underrättad, och har
fördenskull ansett mig skyldig att för mitt Stånds medlemmar
säga hvad som vederfarits mig, samt följaktligen afstyrka andra
att vara lika lättrogna som jag sjelf varit.
Frih. Cederström, Jacob: Jag delar öfvertygelse med
dem, som icke vilja utsätta något premium lill befordrande af fabrication
af falska sedlar, för att derigenom framkalla försök att
erhålla eli hällre sedelmynt;• men annat är utsättande af ett premium
för sedlars efterapning eller förfalskning, och annat en
uppgift om en fabricalion, som försvårar möjligheten till förfalskning.
Jag medgifver visserligen, att det är möjligt alt Hr Akerberg
är en charlatan, som ingenting vet, som söker skaffa sig
penningar af 11. St. Bank, för att deraf lefva ett eller annat år,
men omöjligt är icke eller, alt mannen Akerberg äger en kunskap
om sedlars förfärdigande, som kunde blifva nyttig att begagna.
Ulsk. har föreslagit, att 1000 r:dr skulle honom lemnäs till inköp
af en machin för delta ändamål. Jag känner ej hvad slags
machin han uppgifvit sig behöfva, och kan icke bedomina om
nämnde summa är förliten eller förstör, kail icke eller bedömma
huruvida den erforderlige machiuen är af beskaffenhet att kunna
tillverkas i Sverige, eller om densamma utifrån skall införskaffas,
uppgifter hvilka voro nytligc att äga, för att sätta BancoUlsk. oell
Fullmäktige i Banken i tillfälle att inse hvad härunder ligger; men
om dessa meddelas, då är det skäl ali anställa försöket. Att llr
Akerberg icke vill om de melhoder och det sätt, hvarpå han ämnar
gå tillväga för att lösa sitt problem, pä förhand underrätta
Bankens egen graveur, del är helt naturligt, ty då tager man
helt simpelt blott emot hans underättelser och later honom gå;
det är väl billigt, alt han för sin uppfinning, eller för tillämpningen
af densamma skördar den vinst, hvaraf han är förtjent. Jag
skulle derföre tro, att Utsk. icke fullständigt utredt förhållandena,
och kan ej eller antaga BorgareSl:s inbjudning, ulan önskade en
återremiss af betänk, med förständigande till BancoUlsk. att af
Hr Akerberg infordra alla möjliga uppgifter, som röra denna
fråga och af honom tillika taga del löfte, att machinen skall förblifva
i Bankens värjo, i rum, som dertill upplåtes, samt att han
skall underkasta sig de coutroller, som BancoUlsk. kan finna godt
att bestämma. Fä andra villkor vill jag ej tillstädja alt penningar
honom lemnäs, hvarken lill det ena eller andra, eller att något
premium varder faststäldt. Skulle efter sådane uppgifters
meddelande, hvilka dessutom böra Sländernes pröfning underställas,
det befinnas, att försöket vore kostnaden värdt, dä tycker
jag del vore skäl att tillförsäkra honom den uppgifna summa af
8000 r:dr, att uppbära så snart sig visadt häfver det han fabricerat
ett sedelmynt, som vore svårare att eftergöra än det nuvarande,
så att hvarken genom öfver- eller eftertryck en sådan
9 H. 80
634 f
Den 19 April e. m.
likhet skulle uppstå, att man kunde misstaga sig om hvad sorn
vore äkta eller falskt. Denna fråga kan ingalunda bli långvarig
eller besvärlig att utreda, i händelse af en ålerremiss af betänk.,
utan tvertom bör det kunna ske på en sessionsdag. Att bifalla
detsamma i sitt nuvar. skick, motsätter jag mig helt och hållet,
yrkande afslag derå, i fall ålerremiss ej skulle beviljas.
Gr. Frölich: Sedan upplyst är, att 3:ne Stånd redan afgjort
frågan, så lärer det icke vara stort värdt att kosta mera
tal derpå, åtminstone icke för att få en återremiss beviljad, som
endast skulle föranleda till utskrifning af de yttranden, som i ämnet
blifvit afgifna för alt Utsk. tillställas; men det kan jag ej neka,
alt det förefaller mig betänkligt och kanske farligt, sedan frågan
blifvit väckt, att behandla den på ett sätt, som vore det farligt
och våda underkastadt att skaffa sig upplysning om en bättre sedeltillverkning.
Jag kan ej tro annat, än att om salig Kellgren
lefde, så skulle han införa den, som hyste en sådan farhåga, ibland
”ljusets flender”; ty det mätte vara gifvet, att det finnes, för
den brottslige nb., ett ständigt slående premium för tillverkning
af Bankens sedlar, och då är det bättre alt genom ett verkligt
premium belöna den som öppet träder fram sägande: se här
är konsten, än alt den hålles hemlig. Den uppgiften, att Engelska
banken icke skulle hafva gifvit något premium i afseende på
förbättringen af dess sedlar, vågar jag bestrida; jag kan ej uppgifva
dag och datum, men att jag i Englands tidningar läst om
ett sådant premium, det vågar jag försäkra. För öfrigt må jag
säga, att om aldrig denna fråga varit oväckt, sä skulle jag hafva
trott, att det varit bäst att afspisa Hr Akerberg; men helt annat
är det, då förhållandet är motsatt; ty sedan 3 Stånd beslutat, hvad
liänderoom delta Stånd skulle afslä betänk.? Ingenting annat, än
att Hr Akerberg med uppgiften om att innehafva den ifrågavarande
konsten, skall, i fall den verkligen är någon konst, öfverflytta den
på en annan, hvars namn icke uppgifves, och så komme den fram
och vi finge se sådane här sedlar, hvarå prof blifvit företedt och
derpå sades, att det är Ständerne sjelfva skulden till. Hvad det
beträffar, att Bancofnllm. icke skulle kunna upptäcka huruvida Hr
Akerberg är en charlatan eller icke, kan jag ej förstå; det måtte
väl finnas andra, som kunna undersöka saken, än Bankens graveur
och pappersmästare. Jag hoppas, att R. o. Ad. ej må motsätta
sig hvad 3:ne Stånd redan i denna sak beslutat.
Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor, som anmält sig och
nu uppropades, afstod från ordet med förklarande, att han inskränkte
sig till begäran om propos. å afslag.
Hr Hjerta, Lars: I fall Hr Akerberg kunde uppgifva något
hittills alldeles okändt sätt att eftergöra Bankens sedelmynt,
eller uppfylla sitt löfte såsom jag detsamma hört uppgifvas, nemi.
att på en viss tid tillverka ett visst antal sedlar; då är jag af den
tanka, att en sådan uppgift skulle vara af så mycket inflytande,
att ifrågavar. premium vore väl förtjent; men efter hvad här
Den 19 Åpiil e. m.
03 $
blifvit upplyst angtde sakens antecedentia hos FIrr Bancöfullm., så
har sådant ingalunda skett, icke ens sä mycket blifvit uppgifvet,
som hvarje stentryckare känner. Det är bekant, att en boktryckare
i Frankrike vid namn Dumont förevisade vid 1834 års slöjdexposition
i Paris en method att reproducera hvilket boktryckarearbete
som helst, pä ett sätt, som fullkomligen liknade originalet.
Delta uppgåfs i en berättelse ang:de denna exposition till Comm.-  coll. såsom en stor och vigtig upptäckt. Förlidet år, då jag åskådade
expositionen i Paris, hade jag äfven tillfälle att se denna
uppfinning, hvilken af tryckets klarhet och likhet med originalet
ej lemnar något öfrigt att önska. I början af detta år fans en dylik
uppfinning, mycket omtalad såsom alldeles ny i en Engelsk
tidskrift, Atbenoeum, hvarvid äfven bifogades ett prof på ett blad
af samma tidskrift reproduceradt enligt nämnde method, och man
fästade dervid en sådan vigt, att deraf förespåddes en stor och
fullständig omhvälfning i hela boktryckerikonsten. Då jag, såsom
sjelf varande boktryckare, fann mig högeligen intresserad af denna
uppfinning och gjorde allehanda rechercher i ämnet, fann jag snart,
att hela den beprisade Dumontska methoden förut var uppgifven
i Sennefelders större handbok öfver lilhografien, som icke allenast
uppgifver huru tryckta skrifter af alla slag, så nya som gamla, genom
en der beskrifven technisk behandling kunna med lätthet reproduceras
såsom annat stentryck, utan äfven innehåller bifogade
prof af sådant tryck i särskilda plancher. Att denna method redan
till någon del är känd äfven bär i Sverige, inhemtas af den
upplysning, att genom öfvertryck en Bankens egen sedel blifvit eftergjord,
och således så länge som dessa sedlar tryckas med boktryckarsvärta
existerar ingen större säkerhet mot deras efterapande,
än att hvilken stentryckare som helst, med någon talent, kan
med mycken lätthet eftergöra dem, med undantag af valtenslämplingen.
Utan att pä något sätt gå grannlagenheten mot Hr Akerberg
för nära, tror jag att häruti ligger skälet, hvarföre Ständerne
icke hafva anledn. att bevilja honom någon belöning för en
upptäckt, som icke är något annat än hvad hvar och en i dessa
saker någorlunda verserad man känner. Hvad åter beträffar den
frågan, huruvida något premium bör tilldelas för ali kunna göra
sedlar ocfterapliga, torde del vara bäst att, i saknad af all annan
ledning, till någon del åtminstone, (idera sig till hvad Hrr Bancofullm.
, som haft tillfälle närmast undersöka saken, anse såsom*
sin oenskilda öfvertygelse. 1 afseende på de medel, hvarigenom
Hr Akerberg möjligen kan tillvägabringa ett sådant resultat, som
han lofvat, så kunna de ej vara flere än tvenne: antingen skall
det ske genom någon chemiskl technisk behandling, som i sådant
fall bör kunna inom ganska kort tid verkställas, eller skall någon
kostbar machin anskaffas, förmodligen ifrån England. Men för alt
få veta huru sedlar der tillverkas, behöfver intet premium anslås.
Hemligheten i dessa sedlars tillverkning är blott att de falla sig
dyrare att trycka än andra, emedan de tryckas antingen i bokpress
med flere färgor och så kalladt congrew-lryck, eller ock medelst
gravyr. Skulle Ständerne besluta att, till vinnande af större sä
-
636
Den 19 4 p r i! e. m.
kerhet, bekosta ett' sådant tryck, så är det min öfvertygelse, att
Bankens talenlfulle sedeltryckare känner allt hvad dertill behöfves.
Jag tillstyrker, att betänk, måtte afslås.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Sorn jag tillhörde
majoriteten inom Utsi;., som röstade för del af Utsi;, föreslagna
premium och arfvode, så anser jag mig skyldig alt redogöra för
skälet, hvarför jag dertill lemnade mitt tillslyrkande. Hr Åkerbergs
skrift har gjort det uppseende, ali Utsk. icke ansåg sig konna
underlåta alt tillstyrka den lilla summan af 1,000 r:dr och några
månaders arfvode, uppgåendeo till ungefär lika mycket, väl värd
alt utgifvas , äfven i fall Hr Akerberg skulle visa, att han ej kunde
eftergöra Bankens sedlar. Jag tror, att man i allmänhet gör
sig oriktiga begrepp om sältet alt förekomma efterapning af en
banks sedlar, att dämma af de yttranden, som här under discussionen
blifvit fällda. Man säger, att hvad den ena monniskan
gjort, det kan den andra göra efter. Det är äfven Hr Brolings
argument; jag gör mig icke denna föreställning. Jag föreställer
mig, att man antager en s. k. vals, med hvilken man frambringar
krumelurer, som äro mer eller mindre upplösbara. Det
är ungefär som jag lager bilden af ett kaleidoskop; jag vänder det
tusen gånger i min hand och får aldrig åter samma bild för ögat.
Om jag begagnar en vals för att göra krumelurer på sedlar, så
får jag aldrig samma figur tillbaka. Hvad säkerheten beträffar
emot efterapning i papperets vattring, så tror jag den icke vara
mycket att räkna på. Engelska och Skollska privätbankssedlar
utgifvas på ovattradt papper, och hela svårigheten alt eftergöra
dem ligger i de krumelurer, som på desamma äro anbragte. Man
säger, alt dessa sedlar skulle bli mycket dyra, om de förfärdigas
på annat sätt än nu; delta är icke förhållandet med nyssnämnde
privatbankssedlar, af hvilka 4,800 icke kosta mer än 3 £. Jag
har uppvist flera af våra sedlar i Engelska banken , der eli conior
finnes, der blott personer arbeta, som veta huru sedlar efterhärmas,
och de sade, att våra sedlar äro lätta att efterapa. Deremot
har ingen kunnat göra efter de Americanska dollars-sedlarne,
och på samma sätt förhåller sig med de Ryska rnbelsedlarne. Under
sådane förhållanden tror jag, att BancoUtsk:s majoritet gjort
rätt att tillstyrka den obetydliga uppoffring, som blifvit föreslagen,
helst, ifall falska sedlar utkomme i rörelsen och Utsk. ej hade tillstyrkt
utbetalningen af det ifrägavar. beloppet, man skulle hafva
skyllt på Utsk., och jag skulle ej velat hafva detta på mitt samvete.
Sedan numera 3:ne Stånd bifallit betänk., lärer en återremiss tjena
till ingenting. Utsk. har gjort hvad det kunnat, och jag tillstyrker
bifall till betänk.
Hr von Hohenhausen: Frih. Cederström har önskat återremiss,
på det att Hr Akerberg skulle bli förekallad och lemna
upplysningar. Jag skall hafva äran lill Hr Presidenten öfverlemna
en ifrån trycket ulgifven, af Hr Åkerberg författad skrift, der han
Den 19 April e. m.
C37
vI(rar hvarjehanda och ivckes gerna vilja hafva de 8,000 ruhne.
Hvad beträffar den der valsen, så är den här förut känd, redan
för flere år tillbaka, och i Ryssland lill begagnande införd, men
den är betydligt dyr och kan ingalunda anskaffas för 1,000 r:dr,
som Hr Akerberg vill hafva i förskott. Han har nu vunnit sin
önskan enligt 3 Stånds beslut; jagjiar, efter allt som passerat, ingen
anledn. all tillstyrka, att Hr Akerberg må fä mera penningar
än han redan erhållit, ty de 500 r:drne, som han bekommit, är
alltför tillräckligt; lian har dermed fått roa sig rätt bra. Då man
vet att i England och America bättre sedelmynt blifvit införd!, så
kan man derifrån förskaffa sig profver och införa förbättringar i
detta hänseende hos oss, och det kan ske utan buller och bång.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser mig böra lemna några
upplysningar i anledn. af Gr. Björnstjcrnas uppgift. Han har omtalat
ett slags machin, hvarigenom otipplösbara krokIinier kunna
åstadkommas. En sådan finnes äfven i Banken hos Hr Broling,
och är af samma beskaffenhet, som Gr. Björnstjerna omförmäler.
Men det är klart, all om än olika figurer sättas på hvarje slags
sedlar, sä måste lika figurer dock sättas på hvarje sedel af samma
slag; ty huru skulle allmänheten eljest kunna igenkänna, att
det vore en riklig 10-r:drs-sedel eller 2-r.drs-sedel eller någon annan.
Figurerne mäste äfven så vida vara lika, emedan sedlarne
skola tryckas. Om det är skäl för R. St. att gifva penningar åt
en hvar, som gör uppseende, och när uppseende är gjordt, att
underhålla honom sä länge att han hunnit visa det han ingenting
kan; så tror jag, att R. St. genom detta anslag gifvit en uppmuntran
ät dylika personer, hvilken kan blifva nog dyr. Jag vill derföre
hemställa till Frih. Cederström, att han måtte instämma med
dem, som yrka afslag A Ulsk:s betänk. I anledn. af hvad som
blifvit nämndt om det s. k. congrewska trycket, får jag upplysa,
alt detta äfvenledes är väl kändt i Banken. Det finnes pä det
nya chartwpapperet. Innan dylika stämplar af Bancofullm. föreslogos
och af K. M. fastställdes, voro prof å nämnde tryck redan
i Banken att tillgå.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: I anledn. af den siste värde
talarens yttrande, ber jag få anföra, alt i och för den omtalta
valsen har man en kopparplåt, på hvilken man aftrycker sedeln,
och det är just deruti, som sjelfva conlrollen ligger. Den anmärkn.
äter, som man gjort derom, all bemälde Akerberg borde först visa,
alt han verkligen kunde tillverka så och så mänga sedlar på sä
och så lång tid, innan ifrågavar. premium honom tilldelades, betyder
ingenting, ty detta beror helt och hållet på den blotta handkraften.
Frågan är alt kunna göra plåten, och det är valsen som
gör denna. Vill man sedermera göra en ny plåt, så kan man
icke få samma figur, och det är deri, som största conlrollen ligger;
ty genom efterapning kunna endast suddiga exemplar erhållas,
och man måste hafva sjelfva plåten för att afdraga rena
exemplar.
Gr. Gyldenstolpe: Den method, som Gr. Björnstjerna har
633
Den 19 April e. m.
föreslagit skulle här införas, är möjligen en säkerhet för Bankens;
tjenstemän att kunna controllera, huruvida en sedel är eftergjord
eller icke, men den kan omöjligt vara någon säkerhet för allmänheten,
i tily att allmänheten icke kan gifva sig lill att jemföra,
huruvida den rätta krumeluren finnes å sedeln anbragt eller
icke; och då i alla fall sedlarne tryckas efter den plåten, som
först blifvit förfärdigad af den omtalta machinen, sedan denna blifvit
så ställd, alt den gör den oupplösbara figuren såsom man vill
hafva den; så blifva ju alla sedlarne lika, och man kan då genom
öfvertryck eftergöra dem, oaktadt de äro försedde med den
oupplösbara krumeluren, lika bra som man kan eftergöra Bankens
nuvarande sedlar. Jag kan på dessa skäl icke annat än tillstyrka
afslag å Utsk:s betänk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att det blifvit yrkadi dels återremiss,
dels bifall lill Utsk:s utlåt, utan förändring, dels bifall dertill,
på det sätt, att R. o. Ad. skulle instämma i BorgareSt:s beslut,
dels afslag å utlåt., men att derjemte skulle beslutas, att Bancofullm.
må använda omkostnader, för att förskaffa sig kännedom
om alla de upptäckter, som i afseende på sedellillverkning äro
gjorde eller framdeles kunna göras, dels ock afslag ä såväl Utsk:s
utlåt, som BorgareSt:s inbjudning.
Frih. Cederström: Det har blifvit yttradt, att 3:ne Stånd
redan skulle hafva bifallit betänk., och vid sådant förhållande afstår
jag från min begäran om återremiss.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, erinrade, att äfven Hr Bildt
begärt återremiss; hvarpå
Hr Bildt yttrade:
Då jag inom Utsk. delat majoritetens åsigt, att betänk, borde
bifallas, vill jag nu, sedan det blifvit upplyst, att 3:ne Stånd redan
hafva det gjort, frånträda min anhållan om återremiss och förena
mig med Gr. Björnstjerna i begäran alt betänk, måtte varda
bifallet.
Då härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, ånyo uppgaf de
yrkanden, hvilka, sedan återremiss ej vidare var ifrågasatt, borde
blifva föremål för propos., anmälde sig och anförde
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Som jag icke var uppkommen,
då fråga om antagande af BorgareSt:s förslag framställdes,
får jag upplysa, all samma förslag äfven i BancoUtsk. förevar, men
att man der icke ville lemna ett allmänt premium, emedan man
då icke kunde ifrån täflan utesluta Hr Broling. Jag lemnar derhän
huruvida detta skäl var grundadt eller icke; jag har dock
trott mig böra nämna förhållandet.
I anledn. häraf erinrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, derom,
att R. o. Ad. förklarat öfverläggningen vara fulländad.
Hr von Hartmansdorff: Jag har visserligen yrkat afslag
både å Utsk:s betänk, och BorgareSlis inbjudning; men om R. o.
Ben 19 April e. m.
639
Ad. skulle vilja afslå betänk, med det tillägg, att åt Fullmäktige
öfverlemnas att använda de kostnader och de åtgärder, som äro
lämplige för alt få ett förbättradt sedelmynt, så anser jag ett sådant
beslut vara godt; ty det hindrar icke, utan befordrar hvad
nyttigt vara kan.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag anhåller om propos. först
på Utsk:s betänk.
11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, förklarade, att propos:rneskulle
framställas i den ordning han nyss omnämnt förslagen, samt hemställde
således nu, om II. o. Ad. bifölle BancoUtsk:s utlåt. N:o 51.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Propos. till bifall å förevar, betänk, på det sätt, att R. o. Ad.
instämde i BorgareSlis beslut, framställdes härefter och besvarades
äfven med starka nej, blandade med ja.
Då nu II. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade afslå Utsk:s
utlåt, samt besluta, att Bancofullm. må bemyndigas att använda
omkostnader, för alt förskaffa sig kännedom om alla de förbättringar,
hvilka i sedeltillverkning äro gjorde eller framdeles kunna
göras;
Ropades starka ja, blandade med nej.
Sedan II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagifvit, det han
trott sig finna, att R. o. Ad. med öfvervägande ja besvarat den
sist gjorde proposm, begärde H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna votering,
hvarefter R. o. Ad., uppå derom gjord framställning, biföll,
alt ja-propos:n skulle innefatta bifall till Ulsk:s utlåt, och nejpropos:n
komme att innehålla den propos., som II. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, ansett vara bifallen.
Hr von Hartmansdorff: Jag fattade icke rätt sjelfva ordalagen.
Stod der blott: ”använda omkostnader”? Det borde väl
stå: ”använda de omkostnader, som erfordras” etc. Jag hemställer
till de Hrr ledamöter, som äro ense i sjelfva saken, om de ej
ville begagna dessa uttryck, såsom varande lämpligare.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade i anledn. häraf, det
han vid proposms framställande sökt begagna de ordalag, som
blifvit nyttjade då förslaget afgafs, men att vid voler.proposms justering
blefve tillfälle att i dessa ordalag göra den jemkning, som
kunde anses behöflig.
Upplästes till justering samt godkändes följande förslag lill
voter.propos.:
Den som bifaller BancoUtsk:s utlåt. N:o 51, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslås förenämnde utlåt., men beslutar R. o. Ad., att
Bancofullm. må bemyndigas att använda de omkostnader, som
C40
Den 19 April e. m.
kunna erfordras, för att förskaffa sig kännedom om de förbättringar,
hvilka i sedelmyntstillverkniug äro gjorde.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit med
Ja — 11.
Nej — 40.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 9 dennes e. m. på bordet lagda utlåt.
N:o 258, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de colonien S:t
Barthelemys återställande under Sveriges allmänna drätsel och förvaltning.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag instämmer i den delen af
SlatsUtsk:s tillstyrkande, att ön S:t Barthelemy återställes under
Sveriges administration oell drätsel, men jag gillar icke hvad Utsk.
tillstyrkt i afseende derå, att R. St. skulle i uud. åt K. M. uppdraga
att försälja nämnde coloni. Jag skulle snarare yrka, om
dertill fans någon utväg, alt B. St. hos K. M. begärde Dess åtgärder
för alt tillskynda Sverige colonier, och detta emedan jag
anser det öfverensstämma med Sveriges ställning såsom en handlande
stat och såsom en sjömakt. Hvad Utsk. yttrat i afseende
derå, alt föga anledn. nu synes vara för handen att emotse en
förbättring uti nu rådande conjuncturer, deruti tror jag Utsk. har
orätt; snarare vill det synas mig, som om de sednare tilldragelserne
i Norra America skulle komma att förändra förhållanderne
i dessa delar och som skulle den tidpunkt icke vara aflägsen, dä
coloniens ägande kunde vara af största vigt. Jag vill således för
min del tillstyrka den delen af StatsUtsk:s betänk., som innehåller,
att colonien skall återföras till Svenska statsverket, med alla
dertill hörande bifrågor, men afstyrker försäljningen af densamma.
Frih. Sprengtporten, Jacob Willi.: Till de anmärkmr,
som jag vid det tillfälle, då K. M:s nåd. propos. i detta ämne
här pä Riddarhuset förekom, hade äran framställa emot lämpligheten
af colonien S:t Barthelemys afskiljande från Sverige genom
försäljning, utber jag mig att ytterligare få lägga några andre.
Utom de politiska och commerciella skäl, hvilka tala för coloniens
bibehållande, och som af den siste värde talaren blifvit vidrörde,
skulle jag äfven för min del anse ett sådant afskiljande af
colonien från moderlandet i så måtto betänkligt, som det beror
pä en tydning af vära grundlagar, om det rätteligen kan äga rum.
Den 78 § af Reg.F. innehåller nemi.: ”Ej må någon del af Riket
kunna derifrån söndras genom försäljning, förpantning, gåfva
eller å annat dylikt sätt”. Man må visserligen säga, att colonien
icke utgör en del af Riket; men den utgjorde likväl en slags integrerande
del af vår stat, vid den lid, då 1S09 års grundlag
stiftades, och det måste dä åtminstone bero på en i sig sjelf icke
medgifven tolkning af grundlagen, om det må anses alldeles öfverensstämmande
med dess ordalydelse, att en försäljning af colonien
äger rum. Denna omständighet utgör för mig en betänklighet.
Den 19 April e. m.
C41
En annan betänklighet skulle jag vilja skada derutinnan, alt colonien
utgjorde en dependence af vår stat vid den tid, då vi ingingo
föreningen med Norrige; och alt enligt de allmänna statsrättsbegreppen
förbundsstater icke utan inbördes medgifvanden
torde kunna anses fullt berättigade alt så obehindradt förfoga om
sina respective territorier. Dessutom befarar jag verkligen, att
ett afyttrande af colonien i fredstid utan rätter nöd (historien företer
visserligeirett och annat exempel derpå, ehuru de icke äro särdeles
många) skulle kunna synas hos våra Ständer ådagalägga någon
bristande uppskattning af värdet utaf Svenska medborgares
rätt, då man ställer densamma under cathegorien, att kunna på
detta sätt öfverlåtas.
Jag kan således för min del icke tillstyrka hvad Utsk. i den
2 punkten har hemställt, men gillar helt och hållet och till sin
princip hvad Utsk. yttrat i den första; anhållandes jag blott få
anmärka, att de skäl, som Utsk. anfört, hvarför colonien aldrig
hade bort från Svenska statsverket skiljas och hvarföre Utsk. nu
äfven tillstyrkt dess återförande dit, stå i en absolut strid med
Utsk:s tillstyrkande att afyttra colonien.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då StatsUtsk. behandlade
denna fråga, var Utsk. af den öfvertygelse, att K. M. bäst kunde
bedömma de politiska förhållanden äfvensom de statsrättsfrågor,
som i afseende på ön S:t Barthelemys afträdande eller afskiljande
från Sveriges rikes länder skulle kunna uppkomma eller vore att
förvänta; hvadan Utsk. äfven ansåg sig icke böra ingå i någon
närmare granskning af dessa frågor, utan blott böra se på det
gagneliga af sjelfva saken. Utsk. tog för detta ändamål den nogaste
kännedom af förhållanderne på ön, dels genom de upplysningar,
som kunde vinnas i räkenskaperne för åren alltifrån 1812
till 1844, dels ock genom muntliga samtal med Gouverneuren på
denna ö. Utsk. kom då till den öfvertygelse, att ön S:t Barthelemy
under nuvarande förhållande vore af intet ekonomiskt värde,
såsom icke varande af de colonier, der några plantager kunde äga
rum, utan en ofruktbar ö, hvars hela värde bestod uti den hamn,
som der funnes; att under krigstider denna hamn visserligen kunde
vara af vigt, emedan handelsfartyg af alla nationer då kunde der
inlöpa, upplägga sina varor och afsätta dem på andra orter; men
att under vanliga förhållanden densamma vore af alldeles ingen
nytta, och alt följaktligen af besittningen af sjelfva ön inga inkomster
vore alt hemta, utan endast utgifter, hvilket äfven erfarenheten
under de sista 20 åren besannat, under hvilken lid ulgifterne
i och för ön kunna calculeras till omkring 20,000 r:dr
b:co årligen. Vid sådant förhållande, och då de politiska och
stalsrältsliga frågorna af K. M., innan Dess nåd. propus, i ämnet
till R. St. afgafs, voro bedömda, så återstod för Utsk. ingene
ting annat, än att tillstyrka antagandet af den K. propos.; anseende
Utsk. ali Riket skulle göra en vinst, om ön kunde på förmånliga
villkor till någon annan stat afträdas, hvilken kunda finna med
9 H. 81
(142
Den 151 April e. m.
sitt intresse förenligt att äga denna s. k. coloni. Under åberopande
af hvad jag nu haft äran anföra, tillstyrker jag R. o. Ad.
att bifalla Ulsk:s utlåt.
Frih. Stackelberg, Robert: Jag bar begärt ordet, för att
lill alla delar instämma i hvad Gr. Horn och Frih. Sprengtporten
i ämnet anfört, emedan jag anser delta vara en pligt af mig emot
det folk, för hvars styrelse jag tinder någon tid stått i spetsen,
och hvilket beslår af meuniskor, som äro Svenskar lika såväl som
vi. flvad först beträffar ön S:t Barthelemys försäljning, sä tror
jag icke, att R. St. dertill äro berättigade, utan att först hafva
häröfver hört öns befolkning; ty man kan väl icke sälja dessa
menniskor såsom man säljer en fårahjord! Hvem vet om icke till
och med en und. skrifvelse till K. M. skulle kunna verka till
öns bibehållande och frångående af den K. propos. Hvad dernäst
nämnde ös drätsel eller inkomster vidkommer, så är det väl sant,
alt ön icke lemnar några cölonialproducler, men den kan i commereielt
hänseende, i händelse af eli sjökrig mellan främmande
makter, vara för Sverige af största vigt. Under de 5 åren, som jag var
gouverneur på S:t Barthelemy (det är sant att colonien var den
enda ö i det vattnet, som hade fri hamn), under dessa 5 års
tid belupo sig inkomsterne lill 386,368 piaster, hvaremot utgifterne
i och för coloniens underhäll etc. icke uppgingo till mera
än 146,295; hvaraf synes, alt ön den tiden lemuade en årlig inkomst
af ungefär 40,000 piaster. Jag tror, att om sådane conjunclurer
framdeles äter inträda, det skall blifva ganska lätt för
colonien att medelst penningarnes öfverlemnande till Sverige etablera
en fond, som kan blifva tillräcklig alt under missgynnande
conjunclurer bestrida öns omkostnader.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Jag tror mig äga
någon kännedom derom, att äfven om R. St. skulle tillstyrka K.
M. alt sälja colonien S:t Barthelemy, så skulle man svårligen finna
någon makt i Europa, sorn ville öfvertaga densamma; ty denna coloni
är af intet värde för andra makter. England har nemi. en
så stor mängd af colonier, att de snart sagdt äro lill besvär.
Frankrike har äfven en mängd öar, som nästan kosta mera, än
de gifva i inkomst; och de öfriga roakterne skulle icke gerna vilja
blanda sig in uti en främmande ö-grupp, hvilket kunde ganska
mycket complicpiera deras politiska förhållanden, ulan att göra
dem det minsta gagn. Under sådana förhållanden mäste jag säga,
ali jag anser det tjena till ingenting ali underhandla om öns försäljning,
utan all jag då anser det vara Sverige värdigare, att i
dessa vatten hafva en hamn, der Svenska flaggan svajar, och får
jag på denna grund förena mig med de Hrr, hvilka hafva talat
för bibehållandet af denna coloni. För öfrigt instämmer jag helt
och hållet i hvad Ulsk. föreslagit i afseende på öns återställande
under Sveriges administration och drätsel, lika med Frih. Stackelberg
fullt öfvertygad om, att statsverket under de politiska förhållanden,
som nu tyckas utveckla sig, derpå skall göra en god
affär, enär ett enda års krig är tillräckligt att mer än 1 O-dubbelt
Den 1 lf Å p r i 1 e. ra.
643
ersätta den lapprisumma af 9,000 piaster, hvartill omkosterne i
och tor ön nu uppgå.
Ur von Troil, Sam. Gustaf: Jag är af föregående talare
förekommen oell anhåller nu blott att, lika med dera, fä tillstyrka afslag
ä den delen af Utsk:s betänk., som handlar om ön S:l Barthelemys
försäljning. Men då jag gör detta, sker det på grund
af de commercieila och politiska skäl, sorn här blifvit andragne,
men ingalunda på dem, som Frih. Sprengtporten här framställt,
emedan jag icke tror, att vi hvarken af vära unionella förhållanden
eller af vära grundlagar äro förhindrade att afyttra nämnde
ö, derest vi så för godt skulle finna.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Man har yttrat, alt
det icke vore öfverensstämmande med Sveriges värdighet alt försälja
ön St. Barthelemy. Jag är öfvertygad om, alt Konungen är
lika mån om Sveriges värdighet som R. St. det äro, och likväl
har Konungen framlagt en nåd. propos. i detta hänseende för
11. St., hvilken nåd. propos. StalsUtsk. har tillstyrkt. Af betänk,
synes det, att det icke är första gängen, som en dylik åsigt gjort
sig gällande, utan att ett beslut i enahanda syftning varit faltadt
till och med redan är ISIS, eller vid en tid, då colonien St.
Barthelemvs inkomster länge hade varit ganska betydliga. Sedan
denna lid har åter en period inträdt, under hvilken colonien icke
gifvit några inkomster, utan tvertom kostat K. M. betydligt,
som haft densamma sedan år 1812. Efter de upplysningar man
om denna ö kunnat inhemta, är det gifvet, alt det endast är vid
sådane tillfällen, då de stora sjömakterne äro i krig med hvarandra,
sorn den kan lemna någon vinst. Frågan är således, huruvida
den vinst, som vid dylika undantagstillfällcn kan uppkomma,
kan ersätta eller möjligen öfverskjuta de förluster, som under vanliga
förhållanden tillskyndas moderlandet. Jag tror icke att för
ett sådant spel, om jag sä får uttrycka mig, det är skäl alt afstyrka
denna del af K. M:s nåd. propos., utan får jag på grund häraf,
äfvensom under åberopande af hvad Frih. Palmstjerna i ämnet
yttrat, dertill tillstyrka bifall. Jag får dessutom fästa uppmärksamheten
derå, alt denna fråga först i StatsUlsk. gick igenom
i sin helhet med en ganska knapp pluralitet, och att den
sedermera blifvit af blott 2me Stånd bifallen, hvaraf föijer, att
om R. o. Ad. nu skulle, i följd af de betänkligheter, som här
hafva uppstått i afseende på öns försäljning, återremittera detta
mål, frågan då måste, enär den redan förut i sin helhet blifvit
af det 4;de Ståndet ålerremillerad, af StatsUlsk. ånyo upptagas,
och hvad utgång saken då kunde få, är svårt alt förutse. Man
vet hvad man har, men man vet icke hvad man kan få. Deremot
om 11. o. Ad. nu behagar bifalla betänk, sådant det är,
så finnas 3 Stånds beslut, oell man risquerar dä icke att bela frågan
möjligen kan gå om intet. Jag tillstyrker bifall lill Utsk:s betänk.
Frih. Palmstjerna: Bland de skäl, som här blifvit an
förde
för den mening, att colonien St. Barthelemy icke borde afyltras,
har äfven blifvit sagdt, all denna coloni vore för Riket
644
Den 19 April e. m.
af corumerciel vigt. Delta vägar jag likväl hell och hållet bestrida,
ty i min tanka kan den icke i detta hänseende vara för
Sverige af någon nytta, enär den icke mottager någre af våra prodncter,
icke eller har några egne att till Sverige afsålla, eller
utgör någon handelsplats, som Svenska handelsfartyg behöfva anlöpa
i och för vår handel på America. Det är visserligen sant,
att denna handel under de sednare åren har ökat sig, men den
går dock icke på Westindien, utan antingen directe på Norra
America eller ock på norra kusten af Södra America; hvaraf
följer, att colonien St. Barthelemy icke kan för vår handel i desse
farvatten vara af någon särdeles vigt. On kan visserligen under
krigstider mellan de stora sjömakterne inbringa någon inkomst,
men ön kan derföre icke sägas vara af någon commerciel
vigt för Riket, utan är detta en helt och hållet tillfällig inkomst,
som snart under de fredliga åren är förtärd. Alt afhända sig
denna ö kan icke eller, såsom en värd talare ansett, sägas vara
att försvaga Sverige; tvertom anser jag åtminstone, att Riket
är svagare genom besittningen af densamma, enär Rikets heder
på denna punkt med lätthet kan såras, utan att sådant kau förekommas.
Således är del äfven ur denna synpunkt laget opolitiskt
att vilja bibehålla colonien. Det har redan blifvit nämndt, alt
R. St. år 1818 beslöto, alt lill K. M. öfverlemna att, då tillfälle
dertill yppades, afhända ön, till följd hvaraf man äfven inom
StatsUtsk. ansåg, att ett bifall till K. M. nåd. propos. i ämnet nu
till och med kunde vara obehöfligt, enär nämnde beslut ännu
ägde full kraft och verkan; dock var pluralitelen inom Disk.
af den mening, alt då K. M. i sin nåd. propos. äfven vidrört denna
omständighet, R. St. då äfven borde derpå gifva ett bestämdt
cathegoriskt svar. Jag fortfar alt yrka bifall å Utsk:s utlåt.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Den af en värd tala
re
här yttrade farhåga, att, i händelse R. o. Ad. icke skulle
bifalla Ulsk:s betänk., detsamma då möjligen skulle komma att
sönderbrytas, är fullkomligt ogrundad, enär R. o. Ad. äger rättighet
alt afgöra den 1 och den 3 punkten, som utgöra sjelfva
hufvudsaken, men kan förkasta den 2 punkten, som blott rörer
framtida och osäker negociation. Då hafva vi 3:ue Stånds beslut
på sjelfva hufvudsaken; det andra är egentligen ett önskningsmål,
som kan vara lika mycket huru dermed går. Jag säger icke,
alt det icke vore Sverige värdigt att försälja ifrågavar. coloni;
men jag säger, att vid de förhållanden, som jag i mitt förra yttrande
tog mig friheten nämna, det vore Sverige värdigare att
icke ingå i några underhandlingar om densammas afyttraude.
Frih. Sprengtporten: Jag har begärt ordet, blott för att
reservera mig emot den tydning af mitt yttrande i denna fråga,
som hade jag haft för afsigt alt ingå i en granskning af motiverne
för K. M:s nåd. propos. Mina anmärkn:r gälla StatsUtskls
tillstyrkande, grundadt på föregående Ständers tillgöranden, hvilka
sednare och icke Regeringens individuella åsigt synes mig hafva
legat till grund för det alternativ i K. M:s propos., hvari coloniens
Den 19 A pi il e. m.
045
försäljning förutsattes. I öfrigt har jag i denna fråga följt intrycket af
min känsla och äfven tagit råd af mitt omdöme, som säger mig, att då
fråga är om alt från ett moderland afskilja colonier, denna fråga
då måste, om den skall af representationen moget och omsorgsfullt
behandlas, äfven betraktas ur en stalsrätlsenlig synpunkt.
Har icke denna analys förutgått, så har icke eller frågan i min
tanka blifvit fullständigt behandlad, och var det derföre jag tog
mig friheten framställa mina anmärkta tvifvelsmål. Hvad åter de
af mig påräknade förmånerne af colonien angår, så är detta en
sak, som visserligen må anses ligga i det vida fältet. Jag kan
hafva orätt i min förutsättning; men måhända kan framtiden ock
komma att ådagalägga, alt jag i denna sak skådat längre än en
och annan. Att den tidepunkt skall inträffa, då man skall inse
nödvändigheten för Sverige eller för vårt statsförbund alt uppträda
såsom en colonialstat, tror jag fullt och fast; och dä anser jag
det vara af vigt alt icke nu taga ett steg, hvarigenom man snart
sagdt för alltid synes försaka denna bana. Det är dessa och inga
andra betraktelser, som framkallat mitt yttrande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Första frägan är na
turligtvis
den: bör colonien afhändas? Jag instämmer i della
fall med Frih. Palmstjerna. Jag anser denna besittning vara, under
vanliga förliållauden, af intet gagn för Riket, men deremot
föranleda utgifter. När lion vanligen kostar omkring 10,000
piaster om året, samt under krigstider icke gifver mera än 30,000,
så fordras, för alt colonien skall bära sig, det hvart 3:dje år skall
vara ett krigsår. Man bör väl icke bibehålla en coloni under
förutsättning af så täta krig, när vi på 30 år icke upplefvat något
sådant? Der nu denna besittning dessutom är af beskaffenhet,
såsom Frih. Palmstjerna redan anmärkt, att Sveriges område
der lättast kan förnärmas, och Riket ådragas olägenheten af
ganska svär beskaffenhet, så fordrar väl försigtigheten, att man
befriar sig från dylika äfventyr? Om colonien icke vore en liten
ö, der ingen utvidgning är möjlig, utan ett fast land såsom
t. ex. i America, hvarest förkofran kunde äga rum, så vore det
en helt annan sak, under nuvarande omständigheter, då utrymme
för den Europeiska befolkningens utflyttning till andra verldsdelar
i allmänhet behöfves. Men dä del icke är förhållandet, så
anser jag med Sveriges fördel mest öfverensstämmande, att denna
besittning afhändes, på sätt K. M:s nåd. propos. och det af R.
St. är ISIS fattade beslut åsyfta.
Om det är riktigt att afhända sig ön, så förekommer den
fråga, Frih. Sprengtporten framställt, nemi. huruvida sådant vore
förenligt med Sveriges grundlag och R. St:s rätt samt Sveriges
förhållanden till Norrige. Hvad Sveriges grundlag beträffar, så
tror jag icke all någon lärer kunna med rättsgrund säga, alt denna
coloni utgör en del af Sveriges Rike. Jag tror icke ens, att
den största colonialstat i verlden, England, anser någon af sina
colonier utgöra en del af de förenade Konungarikena, ehuru alla
lyda under dem. Vi se dessutom af R. St:s år 1818 fattade be
-
646
Den 19 April e. m.
slut, alt man då icke ansåg förhållandet vara sådant, och likväl
var då samma grundlag gällande som nu. Hvad förhållandet lill
Norrige beträffar, så är del klart, att om colouien St. Barthelemy
icke är bunden vid Sveriges rike, genom grundlag, så är den icke
eller bunden vid föreningen med Norrige på samma säll, sorn
Sveriges rike är med Norrige förenadt. När krig och fred måste
vara gemensamma för Sverige och Norrige, så bör det äfven
för Norrige vara af största vigt, att en besittning, så farlig för
freden, sorn den ifrågavar., afsöndras. Allt detta hade nog Konung
och Ständer betänkt 1818.
Man har ytterligare sagt, att man icke måtte sälja ön, emedan
hennes innevånare såldes med detsamma. Vore det bättre
om ön afträddes för nöds eller freds skull? Hvarje landskaps afträdande
kan sägas vara en försäljning, ty man köper sig fred
med den jord man afstår, med eli ord, man afl räder aldrig en
besittning för intet, och dä kan det för innebyggarnes ställning
vara likgillligt, om det är penningar eller andra förmåner, sorn
genom ett sådant anländande förvärfvas. Dessutom lära väl icke
coloniens innevånare hafva fått bättre rätt derigenom att de blifvit
afhända till Sverige, än de hade förut; ty Konungen af Sverige
mottog dem utan tvifvel med samma rätt, som Konungen af
Frankrike öfverlöt dem till Sverige.
Jag får sluleligen i afseende pä den K. propos. göra en anmärkning,
utan att derföre begära en återremiss. Del är nemi.
föreslaget, alt öns styrelse skulle ställas under Financedepart.
Denna åtgärd strider mot den fördelning af ärendena, som äger
rum inom vårt land. Enligt den författning, som K. M. utfärdade
sedan förvaltningens grenar ei höllö sin nuvar. indelning,
hörer handeln icke lill Financedepart., utan lill Civildepart. Dit
handeln hörer, dit bör väl också colonien höra, ty endast genom
sin handel bör hon kunna äga någon vigt för Sverige. Men
när K. M. finnér så lämpligt, så må det dervid förblifva, ehuru
jag anser det vara oriktigt.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag instämmer fullkomligt
med de värde ledamöter, hvilka hafva yttrat sig emot försäljningen
af colonien St. Barthelemy. Jag tror nemi., alt de skäl,
som desse Hrr hafva anfört, fullkomligt öfverväga dem, som frän
den andra sidan blifvit framställda. Hr von Hartmansdorff har
visserligen sökt vederlägga innehållet af den 78 § Reg.F., som
här blifvit åberopad lill stöd för den förra meningen och som
uttryckligen föreskrifver, alt icke någon del af Riket må kunna
derifrån söndras, delta säger jag, har Hr von Hartmansdorff sökt
vederlägga dymedelst alt han påstått, det nämnde coloni icke kan
räknas tillhöra Sveriges rike; men jag ber dock få fästa uppmärksamheten
derpå, att StatsUtsk. sjelf i denna del synes vara
af en annan tanka, alldenstund Utsk. i första punkten af sitt utlåt.
föreslår, ”att nämnde coloni må återställas under Sveriges
administration och drätsel, samt att följaktligen i afseende på
uppbörden af och redovisningen för de å ön St. Barthelemy indy
-
Den 19 April e. m.
647
laurie slalsinkomster, ina tillämpas enahanda grunder, sorn för öfriga
delar af Iliket äro gällande.” Några lika lydande uttryck
äro äfven nyttjade uli det af R. St. vid 1812 års riksmöte fattade
beslut, ang:de colonien St. Barthelemys öfverlemnande till
K. Jl:s särskilda förvaltning. För mig skulle det vid sådant förhållande
vara i högsta grad motbjudande, alt gifva mill samtycke
lill denna om äfven högst ringa besittnings försäljning pä auction
till den mestbjudande, äfvensom jag lika med Frih. Stackelberg
icke eller kan gifva mitt samtycke dertill, all en mängd
Svenska medborgare skulle såsom en annan handelsvara till främmande
nationer försäljas. Jag lemnar lill en sådan transaclion aldrig
milt samtycke, utan röstar således för afslag å den 2 punkten,
hvaremot jag är hugad bifalla de andra.
Frih. Stackelberg: Frih. Palmstjerna och Hr von Ilait
mansdorff
hafva yttrat den farhåga, att colonien St. Barthelemy
kunde vara en punkt, pä hvilken Sveriges heder med lätthet kunde
säras. Jag delar icke denna öfvertygelse. Sverige var är
1812, dä jag kom till ön, i krig med både England oell Frankrike,
och detta oaktadt gjordes intet försök att attaquera densamma;
och detta af det skäl, att det låg lili de krigförandes intresse,
alt hafva nämnde ö såsom en punkt, hvarest all handel kunde
concentrera sig, för att sedermera derifrån utgå till de andra
Weslindiska öarne, som eljest hade förgåtts af svält. Jag är af
samma mening, som II. Ex. Hr Hr. Björnstjerna, alt det är ingen
nation, som vill hafva denna besittning. Jag tror, att försök
i denna väg blifvit gjorda; de hafva icke lyckats. Sverige
ensamt kan enligt min förmening hafva någon nytta af denna
ö, emedan Sverige, såsom jag hoppas, alltid skall fä förblifva
neutralt,
Frih. Tersmeden: Jag kan icke neka alt det icke är en
vacker känsla, den känsla af nationalstolthet, som drifver de personer,
hvilka här yttrat sig för bibehållande af ön St. Barthelemy
för Svenska Kronan. Jag önskar, att denna känsla alltid mätte
göra sig gällande då den är af behofvet påkallad. Dock vid detta
tillfälle tror jag att den icke det är, enär det redan är nogsamt
upplyst, alt den der lilla perlan i Sveriges Krona är temmeligen
oäkta och icke just af något synnerligt värde, om den
skulle bortkastas. Någre talare hafva yttrat den förmodan, att
Reg.F:s 78 § skulle lägga hinder i vägen för öns försäljning.
Det är visserligen sant, alt § lyder: ”Ej må någon del af Riket
kuuna derifrån söndras, genom försäljning, förpantning, gåfva
eller å annat dylikt sätt;” men dermed menas icke sådane colonier,
som denna ö. Icke långt efter det nu gällande grundlag
stiftades, försålde nemi. Svenska Kronan den vida betydligare besittningen
Guadeloupe, och detta ansågs då icke vara stridande
emot grundlagen. En talare har yttrat och en annan har upprepat,
att denna ö icke låter sig försäljas. Om detta är faktiskt,
hvilket jag har allt skäl att tro, då det blifvit sagdt af en person,
sorn säkert bland oss är den, som närmast känner dylika
648
Den 19 April e. m.
förhållanden, så är ju risken ganska obetydlig, att åt K. M. öfverlåta
att i denna sak förfoga efter behag. Låter det sig icke
göra att försälja öd, så ldifver naturligtvis Konungariket Sverige
fortfarande ägare deraf, och de Hrr, som anse det vara af vigt,
alt ön bibehälles, få således sin vilja fram; men att detta skäl
skulle hindra R. o. Ad. att bifalla den K. propos. i denna del,
det kan jag icke tinna.
Frih. Cederström, Jacob: Jag tinner för min del i
uppställningen af Utslcs utlåt, den strid, som Hr Mannerskantz
rätteligen anmärkt emellan den sista raden af första mom. och
det tillstyrkande, sorn finnes uti det 2 mom. Jag skall i öfrigt
i sjelfva hufvudsaken hafva äran yttra, alf. min mening är, attén
försäljning af ön icke vore lämplig, utan tverlom skadlig; mea
att jag deremot anser, att lill K. M. bör öfverlemnas att, i händelse
tillfälle dertill skulla sig yppa, lill annan makt afträda ön
St. Barthelemy emot en coloni, som för Sverige kan vara lämpligare
och ändamålsenligare. Politiska förhållanden kunna nemi.
uppstå, då det såväl för Sverige, som för annan sjömakt kan vara
önskvärd! alt få göra et t sådant utbyte. Detta kan icke
af oss nu förutses; men icke kan det vara skäl att, för några
1000 r:drs utgift om äret, afhända sig denna coloni. Jag tillstyrker,
lika med Gr. Björnstjerna, antagande af första och sista
morn., men afslag å det andra.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag tycker, att den af
Frih. Cederström framställda ide' är ganska riktig, och skulle derföre
äfven vara böjd alt ingå pä en så beskaffad modifieation
af det 2 mom. Sverige kan i framtiden behöfva en straffcoloni;
dertill duger icke St. Barthelemy, men man skulle möjligen i
utbyte mot denna ö kunna få en, som dertill vore passande.
Hr von Troil: Jag anhåller få fästa uppmärksamheten
derå, att Utsk. i sitt förslag till und. skrifvelse icke öfverlemna!
åt K. M. att, om K. M. finner lämpligt, försälja colonien St.
Barthelemy, utan bestämdt uppdragit åt K. M. alt, så snart tillfälle
dertill kan sig yppa, afträda nämnde coloni; och detta i hvilket
ögonblick, mine Hrr! Jo, just isamma ögonblick, som vi kanske
hafva att förutse ett krig emellan England och Norra America,
hvilket kan vara af oberäknelig vigt för Sverige. Det är
på dessa grunder, som jag vågat afstyrka Utsk:s utlät, i denna
del.
Frih. Tersmeden: Jag anhåller endast att i anledn. af
Frih. Cederströms förslag få fästa Hr Frilla uppmärksamhet derpå,
att det icke är K. M. förmenadt genom det tillstyrkande,
som StatsUtsk. i 2 mom. gjort, att, i händelse K. M. så för godt
finner, emot någon annan besittning utbyta ön St. Barthelemy.
Ordalagen i Utsk:s utlåt, äro nemi. följande: ”att R. St. måtte
i und. uppdraga åt K. M. att, så snart tillfälle dertill kan sig
yppa, till någon främmande makt afträda colonien St. Barthelemy
på
Dea 19 April e. m.
649
på de för Svenska statsverket mest förmånliga villkor, som stå att
erhålla”. Om således K. M. finner det vara förmånligt att utbyta
ön mot någon annan Saesittning, så är han dertill fullkomligt berättigad
redan genom Ulsk:s tillstyrkande, sådant det nu förefinnes,
ulan att några tillägg dertill behöfva göras.
Frih. Palmstjerna: Af Frih. Tersmeden förekommen i
hvad jag hade ämnat anföra, för att visa obehöfligheten af det
tillägg, som af Frih. Cederström blifvit ifrågasatt, anhåller jag endast
få fästa uppmärksamheten derå, att de ordalag, som Ulsk. i
sitt utlåt, begagnat, äro fullkomligt enahanda med dem, som stå
att finna uti den K. propos., som för Ii. o. Ad. icke torde vara
obekant.
Ofverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvarpå II. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., som rann nödigt att framställa särskilde
proposrr ä de i Utsk:s utlät, förekommande punkter, hemställde,
om Ii. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s tillstyrkande, att R. St.
mätte, med upphäfvande af deras vid 1812 års riksdag fattade beslut,
ang:de colouien S:t Barthelemys och blifvande Svenska ultramarinska
besittningars öfverlemnande lill K. M:s särskilda förvaltning,
bifalla, att nämnde coloni återställes under Sveriges administration
och drätsel, samt att följaktligen i afseende på redovisningen
af uppbörden för de å ön S:t Barthelemy inflytande statsinkomster,
må tillämpas enahanda grunder, som för öfriga delar af
Riket äro gällande.
Ropades ja.
II. Ex. hemställde vidare, om R. o. Ad. bifölle Utskrs tillstyrkande,
del R. St. malte, i öfverensstämmelse med hvad K. M.
i nåder föreslagit, i und. uppdraga åt K. M. att, så snart tillfälle
dertill kan sig yppa, till någon främmande makt afträda colonien
S:t Barthelemy, på de för Svenska statsverket mest förmånliga villkor,
som stå att erhålla.
Ropades ja och nej.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Ifall ordet ”afträda” förändras
till ”utbyta”, så skall jag votera för denna punkt.
II. Ex. IIr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla den nu till afgörande framställde punkt, med den
förändring, att i st. f. ordet ”afträda” införes ordet ”utbyta”, j
Ropades nej.
Då härefter II. Ex. förnyade sin nyss gjorda propos. lill bifall
af denna punkt utan förändring, ropades starka ja, blandade
med många nej, hvarpå II. Ex. tillkännagaf, att lian trott sig
finna, att ja härvid varit öfvervägande.
Frih. Sprengtporten begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande voler.propos.:
9 H. 82
C50
Den ii) April e. m.
Den som bifaller hvad StatsUtsk. i dess utlåt. N:o 258 tillstyrkt,
i fråga om colonien S;t Barthelemys afträdande till någon
främmande makt, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. Utsk:s ofvanberörde tillstyrkande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer :
Ja — 16.
Nej — 19.
Då nu till afgörande förekom den i 3 punkten af Utsk:s iltlåt.
gjorde hemställan, ”att ön S:t Barthelemys styrelse må ställas under
Financedepart.; att de utgifter, hvilka erfordras för öns förvaltning,
men ej af inkomsterne betäckas, må förskjutas af statsverkets
tillgångar och årligen från Riksg.cont. efter skeende reqvisition
ersättas, intill dess sig visar, huruvida godtgörelse för dessa
kostnader må framdeles kunna beredas utaf öns afkastning eiler
genom dess afträdande; att de vid Golonialdepart. nu anställde 2:ne
tjenstemän och en vaktbetjent må, under fortfarande tjenstgöringsskyldighet,
uppföras å allmänna indragningsstaten till åtnjutande
af de, enligt ColonialdeparUs nu gällande stat, dem tillkommande
lönebelopp, nemi.: o
Éxped.Secreteraren Aberg  1,500: — —
Revisorn Obitz
600: — —
Vaktmästaren Wistrand ' . . . 66: 32. —
äfvensom att bemälde tjensljemän och vaktbetjent må berättigas
att, derest colonien skulle på ofvanberörde sätt upphöra att vara
en Svensk besittning, sina innehafvande löner äfven derefter tillgodonjuta,
dock att desamma, jemlikt de för löners bibehållande å
indragningsstat i allmänhet stadgade villkor, minskas eller upphöra
i den mån innehafvarne af allmänna medel undfå högre löner, än
de vid sitt nu ifrågaställde uppförande å indragningsstat äga att
uppbära”; anmälde och yttrade sig
Frih. Gederström: Efter det beslut, som R. o. Ad. nu
fattat, får jag vördsamt hemställa, om icke R. o. Ad. skulle finna
för godt att ur denna punkt utesluta de deruti förekommande orden:
”eller genom dess afträdande”.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, fästade uppmärksamheten derpå,
att äfven sista meningen af denna punkt, innehållande: ”äfvensom
att bemälde tjenstemän och vaktbetjent må berättigas att,
derest colonien skulle på ofvanberörde sätt upphöra att vara en
Svensk besittning, sina innehafvande löner äfven derefter tillgodonjuta;
dock att desamma” etc. ej syntes vara förenlig med R. o.
Ad:s nyss fattade beslut.
Frih. Cederström: Den af H. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, upprepade
delen af slutet på mom. torde äfven, i öfverensstämmelse
med det beslut, som nyss blifvit fattadt, böra uteslutas.
Den 19 April e. m.
651
Fril). Palmstjerna: Ehuruväl R. o. Ad. nu afslagit den 2
punkten i Utslcs förevarande utlåt., så qvarstår likväl R. Sl:s beslut
af år 1818, i följd hvaraf K. M. kan afträda ön, och således
äfven de förhållanden, sorn i 3 punkten omnämnas, likväl kunna
komma att äga rum. Jag anser derföre, alt en förändring af
denna punkt icke är af nöden, utan alt punkten kan bifallas, sådan
den befinnes.
Frih. Sprengtporten: Med Frih. Palmstjerna kan jag icke
instämma deruti, att R. St:s beslut af 181S numera skulle kunna
göras gällande, sedan R. St. vid denna riksdag fattat ett annat
beslut i afseende på coloniens återställande under moderlandets administration
och drätsel; och då de orden, som H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, anfört, slå i strid med det beslut, som af R. o. Ad. i
afseende på den 2 punkten blifvit fattadt, så lår jag jag förena
mig uti den anhållan, som Frih. Cederström gjort.
Frih. Cederström: Orden i början af morn.:.”eller genom
dess afträdande”, tror jag det är nödvändigt alt utesluta; af den
sista meningen åter anser jag det vore tillräckligt, om orden ”på,
ofvanberörde sätt” ur mom. utginge.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I afssende på det af Frih.
Palmstjerna anförde förhållande, ang:de beslutet af år 1818, ber
jag få anmärka, att då K. M. ansett nödigt alt afgifva en nåd.
propos. om öns försäljning ansåg K. M. Sig förmodligen nu behöfva
eller åtminstone vilja inhemta R. Sits tanka i denna sak;
ty om K. M. hade velat och derjemte ansett Sig kunna utan R.
St:s hörande afyttra ön, hade K. M. troligen icke afgifvit en sådan
nåd. propos., ulan helt enkelt, på grund af 1818 års beslut,
ingått i underhandling om dess försäljning. Man kan derföre taga
för temligen afgjordt, att, i fall R. St. vid denna riksdag afstå
den K. propos., så är också frågan bestämd, och får jag af sådan
anlcdn. förena mig i Frih. Cederströms begäran.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla hvad Ulsk. i 3 punkten tillstyrkt.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå sedermera framställd propos. blef Utslcs ifrågavar. tillstyrkande
bifallet med de af Frih. Cederström föreslagna förändringar.
Härefter företogs till afgörande 4:de eller sista punkten af
utlåt., hvaruti, i afseende på af K. M. äskad afskrifning af 73,853
r:dr 16 sk., hvilka af Stalscont. förskjutits till underhåll af fricadetter
och pension åt Generallieutenanten Suremain, Utsk., enär
frågan derom lämpligast borde anstå, intilldess sig visat om och
på hvad villkor det föreslagna afträdandet af colonien må kunna
tillvägabringas, hemställt, att dessa förskotter må tills vidare uti
statsverkets räkenskaper balanceras.
Frih. Cederström: I öfverensstämmelse med det beslut,
som 11. o. Ad. fattat, tillstyrker jag, att R. o. Ad. här måtte af
-
652
Den 19 April e. m.
slå Utsk:s framställning och besluta, att medlen skola i räkenskaperne
allöras.
Frih. Palmstjerna: För min tiel kan jag icke finna något
skäl, hvarför dessa 73,853 r.dr IS sk. fa:co höra i räkenskaperne
afskrifvas. Då R. o. Ad. nyss fattade det beslut, alt ön bör qvarblifva
en Svensk besittning, förmodar jag att det var af de skäl,
som under discussiouen derföre anfördes; och da deribland äfven
nämndes de förmenade stora inkomster, som under inträffande
krigstider vore att emotse, 'så, om de verkligen komma att inflyta,
ser jag icke något sköl, hvarföre icke dessa penningar dä kunde
statsverket godtgöras; hvadan summan i min tanka bör balanceras
till dess alt godlgörelse kan äga rum.
Frih. Cederström: Det enda skäl, Ulsk. anfört för sin i
denna punkt gjorda hemställan, är, att frågan om afskrifning af
dessa 73,853 r:dr 16 sk. h:co lämpligast borde anslå intill dess
sig visat, om och på hvad villkor det föreslagua afträdande! af
colonien 5:t Barthelemy må kunna tillväga bringas; och då nu fråga
här inom detta II. Stånd icke är om något afträdande af nämnde
ö, så synes mig äfven detta af Utsk. framställda motiv böra
förfalla. Dessutom hemställer jag till Frih. Palmstjerna, om vid
sådant förhållande det icke är klart, att ofvannämude utgift bör
ur räkenskaperne försvinna? Om colonien framdeles kommer i den
lyckliga belägenhet alt kunna lemna någon vinst, så kommer ju
denna att i alla fall tillfalla det Svenska statsverket, sedan ön numera
återställes under Sveriges administration och drätsel.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han nu erinrade
sig, att han, då öfverläggning om denna punkt varit medgifven,
begått ett misstag, enär utlåt, i dess helhet blifvit föredraget och
R. o. Ad. förklarat öfverläggningen derom vara fulländad; hvarpå
H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. bifölle 4 punkten af förevarande
utlåt.
Ropades starka nej, jemte ett eller annat ja.
Dä härefter II. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade afstå
denna punkt, samt bifalla afskrifning af ifrågavar. summa, anmälde
sig och yttrade
Frih. Palmstjerna: Då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, täckts
förklara, alt discussiouen är slutad, så hemställer jag, huruvida
Frih. Cederströms efter densammas slut framställda förslag kan till
pröfning upptagas.
Hr Mannerskantz: Det är väl nödigt, att man rättar den
4 punkten till öfverensstämmelse med det beslut, som blifvit i afseende
på den 2 punkten lättadt; ty det kan väl icke låta sig
göra, att de båda punklerne stu i strid med hvarandra.
Frih. Palmstjerna: Att punkten kan afslås, är naturligt;
men att efter slutad discussion ett nytt förslag får framställas, det
anser jag vara afvikande från allt hvad som hittills i detta afseende
iakttagits.
Den 19 A pi il e. m.
G53
Frih. Cederström: Det skulle mycket förundra mig, om
icke, då ett betänk, blifvit punktvis föredraget, uti hvilket en
punkt blifvit genom votering afgjord, och en annan befunnen stå
i strid med det sålunda fattade beslutet, discussionen öfver denna
sednare punkt då skulle vara laglig, när frågan om beslutets fattande
förekommer. Nu har H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställt
propos. på bifall till denna punkt. Jag vet väl icke huru FIr Gr.
o. Landtm, uppfattat svaret å denna propos., men jag supponerar
dock, att Hr Gr. o. Landtm, ansett propos. hafva blifvit med nej
besvarad, enär Hr Gr. o. Landtm, sedan föreslog propos. på afslag
lill samma punkt med den förändring, att R. o. Ad. skulle
besluta, att de 73,853 r:dr 16 sk. skulle ur räkenskaperna afföras.
Det faller af sig sjelf, att om R. o. Ad. hade med nej besvarat
deuua propos., så hade jag begärt votering och föreslagit till
voter.propos., att punkten måtte afslås och att Ståndet i stället
måtte besluta, att ifrågavar. summa borde ur räkenskaperne afföras.
Jag kan icke förslå hvad afsigtcn kan vara med att vilja bibehålla
denna summa i räkenskaperne; ty ehvad colonien kommer att afträdas
eller icke, så är klart, att räkenskaperne invecklas i onödigt
mål, derigenom att man balancerar en långt för detta utgifven
summa.
Fl. Ex. Flr Gr. o. Landtm, yttrade, att då ifrågavar. punkt
innehöll en framställning af Utsk., att frågan om afskrifningen må
anstå tilis det visat sig om colonien blefve afträdd eller icke, samt
R. o. Ad. genom ett föregående beslut förklarat, att den icke bör
afträdas; så vore deraf gifvet, att förslag till propos:r, som föranleddes
af berörde föregående beslut, nu kunde göras, hvarföre H.
Ex. icke funne hinder att framställa den propos. Frih. Cederström
begärt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: Jag lager mig friheten
hemställa, om man icke lättast kunde komma från denna sak,
genom att utesluta de motiver, som Utsk. i detta mom. anfört,
och endast bifalla slutet af förslaget nemi.: ”att ofvannämnde förskotter
må tills vidare uti statsverkets räkenskaper balanceras.”
Deraf följer ingenting ondt, och man slipper alla jemkningsförslag
och voteringar.
FIr Mannerskantz: I öfverensstämmelse med de skäl, som
blifvit anförde för afslag å den 2 punkten, får jag äfven framställa
ett förslag att ändra nioliverna i den 4:de, enligt hvilket
punkten skulle få följande lydelse: ”att Utsk. anser frågan härom
lämpligast böra anstå, till dess sig visat om i framtiden, till följd
af förändrade politiska förhållanden, några ökade inkomster till colonien
S:t Barthelemy inflyta; hvadan” etc.
Gr. von Platen, Baltzar: Utan att vilja vidare ingå i någon
discussion öfver detta ämne, hvarifrån jag med flit hela tiden
afhållit mig, får jag blott hemställa, huruvida icke saken förhåller
sig så, att Utsk. endast föreslagit, att med frågans afgörande
skall anslå; och då frågan i öfrigt lärer vara en anslagsfråga,
G54
Den 19 April e. m.
hvaröfver R. o. Ad. icke nu kan fatta sitt beslut, så skulle jag
tro, att någonting annat nu icke är vid den saken att göra än
att återremittera frågan.
Gr. Lagerbjelke: Mig förekommer det, som om här vore
fråga om ett svar på en del af den K. propos. K. M. har föreslagit,
att denna summa måtte afskrifvas; Utsk. har föreslagit, att frågan
derom måtte uppskjutas. Detta uppskof har förfallit, i anseende
till det beslut, som R. o. Ad. nyss fattat; jag hemställer dä huruvida
det må kunna vara R. o. Ad. förmenadt att bifalla den K.
propos. i denna punkt.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ansåge sig
böra framställa förnyad propos. i öfverensstämmelse med Frih. Cederströms
förslag och derföre finge hemställa, om R. o. Ad. behagade
afslå Ulsk:s hemställan samt bifalla, alt ifrågavar. af Statscont.
förskjutne 73,853 r:dr 16 sk. b:co skola i räkenskaperne
afskrifvas.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. tillkännagaf,
alt han funnit ja hafva öfverrösta! nej.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, behagade härefter, med erinran,
att R. o. Ad. för längre tid sedan beslutat, att med pröfningen
af StatsUtsk:s utlåt. N:o 116, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse
till 11. St., ang:de afskaffandc af slafveriet på S:t Rarthelemy,
skulle tills vidare uppskjutas, samt att delta skett derföre, att
R. o. Ad. ansett sig derförinnan böra pröfva det utlåt., som nu
sednast förevarit till pröfning, hemställa om R. o. Ad. tilläte, att
berörde utlåt. N:o 116 finge uppföras främst å föredragningslistan
för nästa plenum.
Ropades ja.
Föredrogs och bifölls StatsUlsk:s d. 9 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 259, i anledn. af väckt motion, angtde utsättande
af tiden för nästa revision af Statsverkets, Raukens och
Riksg.conbs tillstånd, styrelse och förvaltning.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då på föredragningslistan
redan finnas ett och annat mål, som angår, dels bevillning, dels
statsreglering, och då möjligen flere sådane i afton inkomma, så
vill jag hemställa om icke det betänk., som i dag blifvit ånyo
bordlagdt och som rörer privatbankerne, må ställas främst på listan
till nästa Onsdag; på det att de ärenden, som röra statsreglering
och bevillning, måtte, oförhindrade af detta ärende, få
föredragas,
R. o. Ad. biföll denna Hr von Hartmansdorffs hemställan.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: På föredragningslistan
finnes uppförd en motion af Frih. Cederström, Jacob, rör:de förändringar
i vexellagen, hvilken motion står i sammanhang med ett för
Den 19 April e. m.
65S
närvar, på LagUlsIcs åtgärd beroende mål, nemi. återremiss på vexellagen.
Jag hemställer derföre, på det att Otsk. måtte i ett
sammanhang kunna behandla dessa fsågor, att ifrågavar. motion
måtte blifva på listan framflyttad, att förekomma näst efter de
mål, som redan hafva fått företräde.
II. o. Ad. biföll II. Ex. Hr Gr. o. Landlm:s i anledn. häraf
gjorde hemställan, att Frih. Cederströms motion med förslag
till ändringar i nu gällande vexelstadga skulle å föredragningslistan
till nästa plenum uppföras näst efter StatsUtsk:s utlåt.
N:o 116.
Föredrogs och bifölls Bevilln.Utsk:s d. 9 dennes e. m. på
bordet lagda mern. N:o 33, ang;de de till den blifvande nya bevillningsstadgan
hörande formulärer.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. § till 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 22 April 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 8 prot.utdr. för d. 19 dennes e. m.
Upplästes ett prot.utdr. frän Vällofl. BorgareSt. af d. 7 dennes,
innehållande inbjudning till Medständeu att instämma i det
vid pröfningen af ej mindre Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk-.ns utlåt. N:o 83, i anledn. af väckte frågor, dels om biskopsembetenas
indragning och dels om reglering af de utaf biskoparne
innehafvande löneförmåner m. m., än äfven Hederv. BondeSl:s genom
prot.utdr. d. 5 dennes meddelade inbjudning i samma ämne,
af BorgareSt. fattade beslut, alt R. St. böra i und. skrifvelse anhålla,
det K. M., efter vederbörlig utredning af ämnet, täcktes vid
nästa riksdag till R. St. göra framställning, dels om och i hvad
mån indragning af biskopsembeten må kunna verkställas, dels ock
huruledes en förändrad disposition af ifrågavar. tillgångar må kunna
för framtiden bestämmas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hemställer, att R.
o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut och således icke antaga inbjudningen.
R. o. Ad. beslöt att vidblifva sitt förut i detta ämne fattade
beslut oeh således icke antaga BorgareSt:s ifrågavar. inbjudning.
Goö
Den 22 April.
Upplästes Högv. PresteSt:s prot.utdr. af d. 16 dennes, hvarigenom
Medstånden blifvit inbjudne att instämma i det, vid pröfningen
af Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk-.ns betänk. N:o
32, i anledu. af väckt motion om inskränkning i tiden för besvärs
anförande öfver sockenslämmobeslut, af PresteSt. fattade beslut,
att en and. skrifvelse skulle till K. M. afgå, med und. anhållan
om det tillägg till K. förordn. om sockenstämmor af d. 19
Aug. 1S43, ”alt det åligger den församlingsledamot, som öfver ett
sockenstämmoprot. klaga vill, att derom hos sockenstämmans
ordförande anmälan göra och bevis deröfver taga inom 14 dagar
efter beslutets kungörande från predikstolen eller delfåendet
deraf”.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han ansåg sig böra
upplysa, att Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk-.ns ifrågavar.
betänk, blifvit af 3:ne Stånd bifallet.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag erinrar mig icke bestämdt
huruvida beslut i detta ämne blifvit af R. o. Ad. fattadt.
I anledn. häraf upplyste undert. Ridd.secret., att R. o. Ad.
d. 19 dennes e. ra. bifallit Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskms betänk. N:o 32, samt alt prot.utdr. derom i dag vid pleni
början blifvit justeradt.
Hr von Hartmansdorff: När förhållandet är sådant som
Hr Gr. o. Landtm, uppgifvit, så utgör det ett R. St:s beslut. Då
förmodar jag ock, att R. o. Ad. icke lärer antaga inbjudningen.
Då nu 11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o.
Ad. vidblefve sitt i ämnet redair fattade beslut, och således ansåge
sig icke kunna antaga PresteSt-.s inbjudning, anmälde sig och
yttrade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller, att proposm
måtte blifva så, att som 3 Stånd bifallit betänk, och detta således
är ett R. St:s beslut, så anser R. o. Ad. sig icke kunna antaga
inbjudningen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. ansåge
sig icke kunna antaga ifrågavar. inbjudning, på den grund,
att Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms betänk. N:o 32 redan
blifvit af 3:ne Stånd bifallet och således derom ett R. St:s beslut
vore fattadt.
Ropades ja.
Sedan R. o. Ad. under d. 23 sisth Jan. tills vidare uppskjutit
pröfningen af StatsUtsk:s d. 4 och 22 i samma månad pä bordet
lagda utlåt. N:o 116, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till
R. St., ang:de afskaffande af slafveriet på S:t Barthelemy, blef
nu, jemlikt R. o. Ad. i sista plenum fattade beslut, detta utlåt,
ånyo föredraget.
Frih.
Den 22 April.
057
Frih. Palmstjerna, Garl Otto: Då Handels- och Sjö
fartsfonden
egentligen är ämnad lill andra föremål än-slafvars
friköpande, nemi. lill befrämjande af handeln och lättande af sjöfarten,
så anser jag för min del, att denna fond icke hör användas
på sätt Disk. föreslagit. När Konungen disponerar något af
Handels- och Sjöfartsfonden, sä höras deröfver handelssocieteterna i
de större städerna. Ständerna hafva icke inhemtat någon af de
elfva handelssocieleternas yttrande i denna fråga, utan StatsUtsk.
har på eget bevåg föreslagit, alt fonden skulle disponeras lill detta
ändamål. Jag anser sådant vara oriktigt och tror, alt R. St.
böra bifalla saken, men låta medlen utgå från Riksg.cont. och
derjemte förbehålla sig, alt, om öns inkomster i framliden sådant
medgifva, Riksg.cont. må erhålla ersättning för denna utgift, som
är påkallad såväl af Ständernas tind. skrifvelse sora af K. M:s nu
afgifna propos. och af lidens omständigheter. Pä detta sätt tillstyrker
jag bifall till Gisles förslag.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Då StatsUtsk. tillstyrkt
bifall till K. M:s nåd. propos. i detta ämne, så till vida, att Utsk.
ansett en viss bestämd summa böra anslås till friköpande af slafvarne
på ön St. Barthelemy, så har jag följaktligen icke något
att emot förslaget i denna del invända. Deremot instämmer jag
med Frih. Palmstjerna deruti, alt jag icke kan godkänna den
gjorda hemställan, att ifrågavar. utgift må anvisas på Handelsoch
Sjöfartsfonden. Det är R. o. Ad. bekant, att denna fond ursprungligen
bildats genom en afgift på handeln, som Rikets handlande
borgerskap för längre tid sedan frivilligt åtagit sig, för att
uteslutande användes till den inhemska handelns och sjöfartens
skydd och förkofran. Betänk, antyder väl, att Utsk. ansett utgiften
lämpligen kunna anvisas på denna fond, derföre att besittningen
af ön St. Barthelemy, såsom en under Svenska Kronan
förvärfvad coloni, måste hafva afsett att bereda fördelar för
handeln och sjöfarten. Men med fog kan väl ingen påstå, att
vår handel och sjöfart kan draga någon, ens den atlägsnaste, fördel
af den åtgärd, hvarom här är fråga. Om det anlages, att
slafvarnes förbättrade tillstånd i borgerligt hänseende kan hafva
något direct inflytande till handelns och sjöfartens fördel, så måste
det äfven vara fallet med deras förbättring uti intellectuelt
och moraliskt hänseende. Det måste gälla icke mindre om främmande
colonier eller orter, med hvilka vi stå i handelsförbindelser,
än om vår egen coloni, med hvilken beklagligtvis vår handelsgemenskap
är så godt som ingen, oeh jag inser dock icke,
hvar man skulle finna någon gräns för användandet af Handelsoch
Sjöfartsfonden. Men antaget äfven, att en sådan utgift icke vore
främmande för denna fond, så skulle jag dock, lika med Frih.
Palmstjerna, icke finna tillrådligt att derå anvisa en så betydlig
utgift under nuvar. förhållanden. Om det skulle i en framtid
blifva att hoppas att kunna bereda någon lindring i den afgift,
hyaraf ifrågavar. fond underhålles, så är det framför allt änge
9
H. 83
658
Den 22 A pril.
läget, att det samlade capitalet icke förtärcs. Under förlidne år
har en minskning i fonden uppkommit till följd af tillfälligt ökade
kostnader, hufvudsakligen för att bereda directa handelsförbindelser
med China och Söderhafsorlerne i allmänhet. Sådana
utgifter kunna alltid komma i fråga. I närvarande stund pågå
dessutom underhandlingar med Maroccanska Staten, som fordra
utomordentliga kostnader. Icke blott för sjelfva underhandlingarne
äro medel erforderliga, utan äfven sedan de kunnat bringas
till ett lyckligt slut, är det nödigt att tillita denna fond, för
att försäkra sig, det den traktat, som kan blifva uppgjord, må blifva
en verklighet. Under dessa förhållanden anser jag ifråga
var. utgift icke kunna på Handels- och Sjöfartsfonden anvisas,
utan en motsvarande minskning i capitalfonden. Jag är derföre
af samma mening som Frih. Palmstjerna, att Utsk:s förslag, för
såvidt det afser Handels- och Sjöfartsfonden, icke bör antagas, och
jag instämmer äfven deruti, att utgiften i stället bör anvisas på
Riksg.cont., hvarvid jag icke har någonting att erinra deremot,
att i händelse öns afkastning framdeles kan gifva utväg till ersättning,
sådant då må varda medgifvet.
Frih. Palmstjerna: Jag uraktlät, då jag förra gången
yttrade mig, att uppgifva hvad jag af handlingarne sett, att nemi.
behållningen å Handels- ock Sjöfartsfonden var vid 1844 års
början nära 556,000 r:dr, att utgifterne under året öfversligit inkomsterna
med 98,000 r:dr, och att utgifterna ä denna fond, på
sätt nyss är yttradt, under det nu började året blifva betydliga.
Uti dessa påkänningar ligger således ett ytterligare skäl för R.
St. att icke anvisa denna utgift på en fond, som till andra ändamål
behöfves.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Till de af de tvenne föregående
talarne anförda skäl, hvarföre den ifrågavar. summan icke borde
anvisas på Handels- och Sjöfartsfonden, ber jag fä lägga, att denna
fond är gemensam för Sverige och Norrige. Sverige och Norrige
hafva t. ex. gemensam fördel af upphörandet af tributen till
Marrocco och derföre är det billigt att kostnaderna derför tagas
af denna fond. Men för min del kan jag icke finna någon skyldighet
för Norrige, att deltaga i kostnaderna för slafvarnes friköpande
på en Svensk ö, hvarföre jag äfven på__ detta skäl får
afstyrka utgiftens tagande från nämnde fond. Afven jag anser,
att slafvarne på ön St. Barthelemy böra friköpas och att denna
kostnad bör af Svenska statsverket bestridas. Likväl kan jag icke
underlåta alt anmärka, det StalsUtsk:s förslag icke förer till
detta mål. Dä slafägarne få behålla slafvar, och barn ännu få
födas lill slafvar, så kommer, efter min tanke, detta beslut icke
att hafva någon annan följd, än att slafägarne fortfarande begagna
slafvar och dertill när de önska försälja dem finna en säker
afsättning, så att det blir ännu mera lönande att liksom boskap
pålägga slafvar. Om man vill afskaffa slafverjet, så tror jag, att
rätta utgångspunkten vore att bestämma en viss tid, efter hvilken
Den 22 April.
659
inga barn föddes slafvar, men att Guverneuren under tiden friköpte
dem, som redan funnos.
Frih. Palmstjerna: StatsUtsk:s förslag härleder sig ifrån
ganska noggranna och vidlyftiga öfverläggningar med öns nuvarande
Guverneur, som, på grund af der befintliga förhållanden,
trodde, att det af Utsk. föreslagna sätt skulle blifva det som kostade
minst och som på samma gång medförde det åsyftade ändamålet.
Slafvarnes tillstånd på St. Barthelemy är helt annorlunda
än på de gamla slaföarne i Westindien. Det är dels mycket
mildare, och dels finnes der icke något intresse att bibehålla
och öka slafvarnes antal, då der ieke finnas några plantager, der
slafvarne egentligen med fördel kunna användas. Slafvarne på
St. Barthelemy hafva efter mångårig vana och sed haft mycket
större friheter än på andra ställen i den verldsdelen. Enligt
Guverneurens uppgift yppas ofta tillfällen att friköpa slafvar vid
dödsfall och andra omständigheter, så att man genom omtanka
skulle småningom kunna friköpa ett betydligare antal för bättre
pris, än som skulle ske genom ett annat förfarande. På St. Barthelemy
är dessutom icke slafhandeln tillåten på det sätt alt
slafvar derifrån skulle kunna säljas till andra öar, utan den är
ganska inskränkt emot hvad tillståndet har varit på de öfriga
öarne i Norra America.
Frih. Cederström, Jacob: Om man på ena sidan icke
kan neka, att det af Utsk. föreslagna alternativ, att icke på en
gång utan successive inköpa slafvarne, leder dertill, att ägarne icke
sälja dem förr än de genom ålder blifva mindre arbetsföra,
och således komma att ligga coloniens fattigvård till last, så måste
man väl å andra sidan också erkänna, att om man förklarade,
det alla slafvarne skulle på en gång friköpas, så stöde det icke i
Guverneurens skön att derföre bestämma någon summa. Han
har nu uppgjort denna summa efter de vanliga priserna vid inköp,
men hvem kan svara för, att icke tre gånger så mycket begärdes,
om ägaren visste att han i alla händelser skulle få sälja
dem, äfvensom om alla slafvarne på en gång frigåfvos, de kunde
blifva utan både föda och arbetsförtjenst, samt komma i en
mycket värre ställning än de voro förut. Dessa personer, som
skola blifva fria, måtte väl hafva ett ord med i laget, i händelse
deras frihet skulle leda till deras bestämda undergång. Det är
således, enligt min tanka, väl att inskränka sig till hvad Utsk. föreslagit,
äfven med förutsättning, att saken derigenom skulle komma att
draga ut på tiden. Jag tillstyrker bifall till betänk, på det sätt,
som Frih. Palmstjerna föreslagit, att nemi. utgiften kommer att
från Riksg.cont. bestridas.
Frih. Stackelberg, Robert: Jag har egentligen begärt
ordet för att i anledn. af Gr. Lagerbjelkes yttrande nämna, att
jag icke tror det vara möjligt att bestämma någon viss tid för
slafvarnes digifvande, emedan de åro ägarnes enskilda egendom,
äfvensom de barn, som af slafvarne födas. Det rätta vore, efter
600
Den 22 A pr i I.
min tanka, alt först friköpa qvinnorna så långt de 10,000 piastrarna
räcka, som Ulsk. tillstyrkt. Då faller del af sig sjelf,
att de som sedermera födas blifva fria. För öfrigt skulle jag
helst önskat, att bela slafstyrkan på en gång blifvit friköpt, och
jag befarar icke deraf de vådliga följder, som en föregående talare
förmenat. Jag känner, att slafvarne på St. Barthelemy äro
välsinnade, och jag tror icke eller, alt arbetsförtjenst skulle tryta.
Jag får derföre tillstyrka bifall å betänk.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Hr Fåhraeus yttrade en
tanke, som jag tror äfven finnes intagen i BorgareShs beslut,
nemi. att om de summor, som nu lemnäs af Riksg.cont., framdeles
kunna med öns inkomster ersättas, en sådan återbetalning
må äga rum. Jag anhåller om uppläsning af BorgareSt-.s prot.-  utdr. i ämnet, samt att Frih. Palmsljernas förslag måtte bifallas
med det af mig nu omnämnda tillägg.
I anleda, häraf upplyste H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., alt
Frih. Palmsljernas förslag lill beslut innefattade del tillägg, som
Hr von Hartmansdorff begärt, samt att BorgareShs beslut innehöll,
”att B. St. må hos K. M. i und. anmäla, alt B. St. förderas
del anse en summa af 10,000 Spanska piastrar årligen, under
3 år, böra af Handels- och Sjöfartsfonden,funder förbehåll af
framlida ersättning till berörde fond, ställas till styrelsens öfver
ön St. Barthelemy disposition, emot redovisning, alt användas till
slafvars å nämnde ö friköpande, hvarvid likväl qvinnor och
harn, samt män, som sjelfva till friköpandet bidraga, böra äga
företräde.”
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, hemställde H.
Ex. Hr Gr. o. Land t m. om R. o. Ad. behagade bifalla SlatsUtsk:s
utlåt. N:o 116 på det sätt, att R. o. Ad. för sin del beslöte,
att en summa af 10,000 Spanska piastrar, ärligen under 3
år, bör, under förbehåll af framtida ersättning, då inkomsterne
från St. Barthelemy dertill kunna lemna tillgång, utgå från Riksg.-  cont. och ställas till styrelsens öfver denna ö disposition, emot redovisning,
att användas till slafvars å meranämnde ö friköpande,
hvarvid likväl qvinnor och barn, samt män, som sjelfve till friköpandet
bidraga, böra äga företräde.
Ropades ja.
Föredrogs och remitterades till Banco- och LagUtskm Frih.
Cederslröms, Jacob, d. IS dennes f. m. på bordet lagda motion
om beredande af utländsk vexelcredit för Banken samt i sådant
afseende nödiga förändringar i nu gällande författningar ang:de
vexelrörelsen.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk-.s d. 12 dennes f. m. på bordet
lagda mern. N:o 262, ang:de liqviderandet af kostnaderne för
tryckningen af RiksStms protoeoller samt utdelandet af samma
protocoller med dertill hörande bihang.
Den 22 April.
Cfil
Föredrogs StalsUlsk:s d. 12 dennes f. m. på bordet lagda
mera. N:o 263, ang:de den vid riksdagens slut återstående tryckningen
af RiksStms protocoller samt upprättandet af register öfver
desamma.
Förslå punkten af detta mern., ronde protocollstryckningen
bifölls utan discussion, men i fråga om andra punkten, hvaruti
Ulsk. hemställt huruvida icke RiksStm finna för godt alt hvart
för sig förklara, del några särskilda register öfver deras prolocoll
för innevarande riksdag icke behöfva på det allmännas bekostnad
upprättas, anmälde och yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Aug.: En hvar af Ståndets
ledamöter, som behöft rådfråga de föregående riksdagarnes protocoll,
lärer nogsamt hafva rönt, huru svårt, för att icke säga omöjligt
det skulle blifva att, under en pågående riksdags skyndade
göromål, hinna att få reda på hvad man söker, derest icke register
funnes. Jag hemställer derföre, att R. o. Ad. ville afslå
denna punkt, så att register mätte blifva oss förbehållet.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. hemställde, om R. o. Ad. behagade
afslå andra punkten af Ctsk:s mern. samt besluta, att register
öfver RiksStms prolocoll för innevarande riksdag höra liksom
förut på det allmännas bekostnad upprättas.
Ropades ja, hvarefter
Hr von Hartmansdorff yttrade:
Jag sträckte icke min begäran längre än till R. o. Ad:s protocoll,
emedan Utsk. har åtskilt hvarje Stånd för sig. I Hr Gr.
o. Landlm:s propos. ingick, såsom jag tyckte, alla Ståndens protocoll;
i sådant fall begär jag rättelse deruti.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att det verkligen
förhöll sig, såsom Hr von Hartmansdorff yttrat, att den af H.
Ex. gjorda propos. afselt samtlige RiksStms prolocoll; men alt dä
denna propos. blifvit besvarad med ja, någon ny propos. i ämnet
ej kunde meddelas.
Frih. Cederström, Jacob: I händelse propos. hade blif
vit
ställd enskildt på R. o. Ad:s prolocoll, så skulle jag funnit
mig nödsakad att afslå densamma, emedan jag icke anser, att ett
Ständ kan enskildt disponera öfver statens medel till register öfver
sina prolocoll; men deremot har Ståndet fullkomlig rätt att
besluta registers upprättande öfver samtlige RiksStms protocoll,
och sådan var också Hr Gr. o. Landtm:s propos., hvilken blifvit
af Ståndet bifallen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då ifrågavar. propos.
blifvit med ja besvarad och votering icke var begärd, R. o.
Ad. torde finna, alt dervid borde bero.
Ropades ja.
Föredrogos och biföllos StalsUlskis d. 12 dennes f. m. på bordet
lagde mern.:
602
Den 22 April.
N:o 264, i anledn. af erhållen ålerremiss å utlåt. N:o 215,
ang:de ett lån för en gymnastikbyggnad i Malmö; samt
N:o 265, i anledn. af ålerremiss å Utsk:s utlåt N:o 217
ang:de ett föreslaget lån för reparerandet af Catharina kyrka i
Stockholm.
Föredrogs StasUtsk:s d. 12 dennes f. m. på bordet lagda mern.
N:o 266, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, ang-.de det vid
1840 och 1841 årens riksdag lill Emm-äns upprensning beviljade
statsbidrag.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
godkänna den af SlasUtsk. i ämnet föreslagna voler.propos.
, samt i öfrigt lägga detta mern. till handlingarne.
Ropades ja.
Frih. Cederström, Jacob: Jag får till prot. vördsamt
anmäla min reservation emot den propos., som af StatsUtsk. i
detta betänk, blifvit uppställd rör:de förvandling af ett län till
anslag, i ett mål, der, sedan två Stånd stannat emot två, frågan
om contractets förändring bort förfalla och icke göras till föremål
för votering i förstärkt StatsUtsk.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 12 dennes f. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 267, i anledn. af 2:ne lliksStms återremisser å Utsk:s
betänk., ang:de ett lån för den nya kyrkobyggnaden i Christinehamn.
Hr von Hartmansdorff, Au g., begärde upplysning om
de öfrige RiksSt:ns i ämnet fattade beslut, till följd hvaraf undert.
Ridd.secret. lillkännagaf, att PresteSt., med afslag å Utsk:s
i betänk. N:o 216 afgifna, och i utlåt. N:o 267 vidhållna
afstyrkande yttrande, funnit för godt besluta att, på sätt motionären
begärt, ett låneunderstöd, stort 25,000 r:dr emot 3 proc.
ränta och 2 proc. årlig capilalafbetalning, må af allmänna medel
till ifrågavar. ändamål beviljas; samt att BorgareSt. afslagit nyssnämnde
betänk, och utlåt., samt bifallit de väckta framslällningarne
om låneunderstöd af allmänna medel för uppbyggandet af
en ny kyrka i Christinehamn; men att prot.utdr. i ämnet från
BondeSt. icke till R. o. Ad. inkommit.
Hr von Hartmansdorff: Således hafva två Stånd bi
fallit
låneunderstödet, men R. o. Ad. samt BondeSt. afslagit detsamma.
Jag ser här, att ingen inbjudning är gjord. R. o. Ad.
lärer således icke kunna afslå betänk. Jag hade eljest velat yrka,
att Ståndet måtte hafva bifallit lånet, hvilket jag ingalunda
anser sämre, än discontlånen eller åtskilliga andra, för hvilka
Banken äger fordringar.
StatsUtk:s mern N:o 267 blef, uppå härefter framställd propos.
, lagdt till handlingarne.
Den 22 April.
GC3
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att i gårdagens
Talmanssammanträde blifvit öfverenskommet, att Talmännen skulle
hos R. St. föreslå, att val af ledamöter i förstärk LagUtsk.
mätte fä förrättas nästa Fredag, hvadan H. Ex. finge hemställa, om
sådant val finge hos R. o. Ad. nämnde dag äga rum.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter II. Ex., med hemställan,
huruvida i förstärkta LagUtsk. kunde hehöfvas mer än 4
suppleanter, föreslog, att detta antal suppleanter måtte utses, och
således vallistorne, enär 26 ordinarie ledamöter borde väljas, skulle
komma att innehålla 30 namn; hvilket bifölls.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan R. o. Ad.
i sista plenum bifallit StatsUtskis utlåt, om utsättande af tiden
för nästa revision af Stats-, Banco- och Riksg.verkens tillstånd,
styrelse och förvaltning, liden nu syntes vara inne tili förrättange
af val utaf Revisorer vid de innan nästa riksdag förekommande
revisioner af nämnde verk, och’ således H. Ex. nu trodde
sig böra hemställa, alt äfven berörde val måtte få äga rum nästa
Fredag.
Ropades ja.
Då II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, härefter tillkännagaf, att val
af Electorer till utseende af Comilerade till tryckfrihetens vård, redan
hos BorgareSt. försiggått och att H. Ex. ägde anledn. förmoda,
det sådant val nästa Fredag komrne att företagas i Presteoch
BondeStm, samt derjemte hemställde, att berörde val, med
hvars förrättande R. o. Ad., hade uppskjutit då detsamma vid ett
föregående tillfälle blifvit ifrågasatt, måtte få hos R. o. Ad. nästa
Fredag anställas; blef äfven denna hemställan af R. o. Ad.
bifallen, och beslöts jemväl, uppå af II. Ex. ytterligare gjord
framställning, att vid detta val likasom vid sista riksdag 2:ne
suppleanter skulle utses, och således hvarje vallista borde innehålla
8 namn.
Gr. Cronhjelm, Pol y ca r pus Eri k : Jag hemställer vördsamt,
om icke nu äfven kunde bestämmas på förhand, i hvilken ordning
valen komma att ske, hvilka som komma att ske på förmiddagen
och hvilka på eftermiddagen, samt om icke valet af Revisorer
kunde först försiggå på förmiddagen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Aå. behagade
företaga på förmiddagen först val af Revisorerne och sedan
valet af Electorer till utseende af Tryckfrihetscomiteen, samt
på eftermiddagen valet af ledamöter i förstärkta LagUtsk., hvilket
bifölls.
Vidare tillkännagaf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att i gårdagens
Talmansöfverläggning fråga äfven uppstått, huruvida RiksSl:n
önskade få hos H. M. Konungen göra und. uppvaktning, för
att lyckönska Honom efter Hans återkomst från Norrige, samt att
GG4
Den 22 April.
dervid, i förmodan att RiksSt:n hyste denna önskan, blifvit öfverenskommet
alt åt H. Ex. och de öfrige iTalmännen kunde uppdragas,
att hos K. M. anmäla en sådan RiksStins önskan och
anhålla om utsättande af dag för den und. uppvaktningen; hemställande
H. Ex. fördenskull, om R. o. Ad. behagade lemna honom
ett sådant uppdrag.
Ropades ja.
Föredrogos och lades lill handlingarne SlatsUtskis d. 12 dennes
e. m. på bordet lagda mern. N:o 268, i anledn. af erhållen
återremiss å Utsk:s mern. N:o 168.
Föredrogs SlatsUtskis d. 12 dennes e. m. på bordet lagda
mern. Nio 269, i anledn. af RiksSlms skiljaktiga beslut, ang:de
voterings anställande i förstärkt StatsUisk., rör:de de i utlåt. Nio
113 och mern. Nio 208 omförmälde frågor.
Detta mern. företogs punktvis till afgörande.
lista punkten ang:de ett, jemlikt 3 Stånds beslut förfallet
förslag till und. skrifvelse, ang:de framtida reglering af
afgifterne till Handels- och Sjöfartsfonden.
Lades till handlingarne.
2:dra punkten, innehållande inbjudning till 11. o. Jd. samt
PresteSt., att instämma i Borgare- och BondeSt:ns beslut ont
voterings anställande uti förstärkt SlalsUtsk., ronde dels
Convoycommissariatets indragning och dess befattnings öfvcrJlyttande
på fi. Comm.coll., och dels åtskilliga bestämmelser i
afseende på detta Collegii framtida förvaltning af Handclsoch
Sjöfartsfonden.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller vördsamt,
att R. o. Ad. ville vidblifva sitt beslut och således icke antaga
inbjudningen.
Uppå härefter framställd propos., afslogs Utskis inbjudning
samt vidblef R. o. Ad. sitt förut i detta ämne fattade
beslnt.
3:dje punkten, innehållande inbjudning till Borgare- och
BondeSt:n, att medgifva, det frågan örn voterings anställande
i förstärkt StatsUtsk. an g: de Handels- och SjöJ artsfondens tillgångars
inlevererande till Biksg.cont., måtte få förfalla.
Lades till handlingarne.
Föredrogs och lades till hanlingarne StatsUtskis d. 12 dennes
e. m. på bordet lagda mern. Nio 270, i anledn. af RiksStins
skiljaktiga beslut, angide omröstnings anställande uti förstärkt
StatsUtk., i frågan om samtlige bevillningsmedlens inlevererande
lill Riksg.cont.
Vid
D«n 22 Apuil.
665
Vid föredragning af StatsUlsk:s d. 12 dennes e. m. bordlagda
meni. N:o 271, i anledn. af RiksStms skiijakliga beslut i afseende
på dels K. M:s nåd. propos., ang:de bestämmande af vissa villkor
för vinnande af dispositions- och jordäganderätt till de s. k.
kyrkohemmanen i Halland, dels särskilde i detta ämne inom RiksSt:n
väckte motioner, yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Så framt mitt minne ej
felar, så blef den und. skrifvelsen till K. M. i detta ämne redan för
8 dagar sedan justerad. Jag hemställer derföre om det kan vara
lämpligt, att nu framställa propos. å ett annat beslut.
StatsUtsk:s mern. N:o 271 lades af R. o. Ad. till handlingarne.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 12 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 272, i anledn. af väckt motion om låneunderstöd
för staden Sölvitsborg, för befordrande af den redan påbörjade
quaibyggnaden derstädes samt upprensning af stadens hamn.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 12 dennes e. m. på bordet
lagda mern. N:o 273, i aidedn. af erhållen återremiss å utlåt. N:0
220, blef detta mern. lagdt till handlingarne.
Föredrogs BancoUtsk:s d. 12 dennes f. m. på hordet lagda
utlåt. N:o 52, i anledn. af Fjerdingsmannen Johan Lindgrens sterbhusdelägares
ansökning om eftergift af öfverränta å discontlån.
Hr Bildt, Knut: Jag har inom BancoUtsk. reserverat mig
emot detta betänk., som angår en obetydlighet och som blott för
principens skull är af någon vigt. Utsk. har under hela riksdagen
vidhållit den grundsats, att icke bevilja afskrifning å mera än
§ af räntan, och jag skulle tro, att denna grundsats bör hållas i
helgd. Ömmande omständigheter för ifrågavar. personer kunna
visserligen anföras, men vid förvaltningen af allmänna medel tror
jag icke, alt man får taga dem i betraktande. Jag vågar derföre
vördsamt föreslå, att | af den återstående summan 272 r:dr 3
r:st. må afskrifvas, men de öfriga | afbetalas.
Gr. Sparre, Erik: Om i något fall nåd bör gå framför rätt,
så är det visserligen i det afseende Utsk. här föreslår att frångå
den princip, som Utsk. eljest följt. Den som har någon erfarenhet
om alla de olyckliga följder, som på landet inträffa genom
allmogens ofta af okunnighet härledda försummelser att iakttaga
lagens stadgande om urarfva görelser, skall utan tvifvel ömma för
den belägenhet, hvaruti gäldenärerna här sig befinna. De hafva
icke haft någon nytta af discontlånet, hvilket de måst gälda. De
hafva icke eller derföre gått i borgen, utan en deras slägting hade
iklädt sig denna borgen. De hafva till fullo guldit capitalet och
till en stor del äfven räntan. Det synes mig derföre, som om
Staten här, om någonsin, skulle kunna, på de skäl Utsk. anfört,
medgifva denna ringa afskrifning åt det fattiga folket.
9 H. , 84
CG6
Den 22 April.
Då härefter Frih. Pal mstjerna, Carl Otto, hegärde upplysning
om de öfriga RiksSt-.ns i denna fråga fattade beslut, tillkännagaf
underl. R
revarande utlät.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Sedan tre Riks*
St. hafva bifallit betänk., och det således är ett R. St:s beslut, så
är det icke skäl att discutera derom. Jag har varit emot förslaget
derföre, att så fort man vid ett allmänt verk, som lånar ut
penningar, går ifrån principen och beviljar en eftergift i ett fall,
sä kommer det alltid att blifva ett prejudicat i ett annat, och
ömmande omständigheter kunna då alltid uppletas, och det kommer
då att bero på de personer, som sitta i Utsk. Jag afstyrker
derföre detta förslag.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Alt Hrr Bancofullm.
icke skulle vilja medgifva en sådan afskrifning, skulle jag
icke finna underligt, derföre alt de såsom administratörer af ett
sådant verk icke få hafva några considerationcr; men annat är
förhållandet med Utsk. och ännu mera med R. St. Dessa böra
väl ställa sig på en högre ståndpunkt och se till om det är skäl
eller icke skäl att bevilja en sådan afskrifning, och då tror jag,
att om det någonsin varit skäl, att en afskrifning får ske, så är
det visserligen här. Förhållandet med detta i sig sjelf obetydliga
mål är nemi., att en soldat bade gjort ett discontlån, hvarå capitalet
och en del af räntan blifvit återbetald, men arfvingarne försummade
att göra sig urarfva, och för denna försummade formalitet,
vill man nu pålägga detta fattiga folk att betala alltsammans. Jag
vill hemställa om detta vore billigt, och derföre tillstyrker jag bifall
till Utsk:s betänk.
Hr Bildt: Jag har visserligen gjort allt afseende på de skäl,
sorn den siste talaren anfört, men jag fästade mig inom Utsk.
verkligen dervid, att Discontverkets ombud ansett, alt liqvid möjligen
skulle kunna erhållas. Sedan nu 3 Stånd bifallit Utsk:s hemställan,
vill jag icke vidare yttra mig i ämnet, utan afstår från
den propos. jag begärt.
Öfverläggningen förklarades nu vara slutad, hvarefter H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle BancoUlsk:s
utlåt. N:o 52.
Ropades ja och nej, hvarpå H. Ex. förklarade, att han trott
sig finna, att R. o. Ad. med öfvervägande ja besvarat denna propos.
Föredrogs och bifölls BancoUtsk:s d. 12 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 53, i anledn. af f. d. Bruksidkaren W. L.
Ahlboms ansökning om eftergift af öfverränta å discontlån.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms den 15
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 98, angule väckt fråga om utsträckt
portofrihet för contractsproslarnes och pastorernes skrifvelser
i embetsärende!).
Den 22 April.
Hr Bildt, Knul: Utsk. har visserligen i början medgifvit,
att pastorernas embetsskrifvelser lill Konungens Bef:h:de och Consistorium
mycket tillväxt, men slutligen kommit till det resultat
att afstyrka motionen. Det lärer icke kunna förnekas, att en sådan
tillökning i de administrativa göromålen icke billigtvis jemväl
bör medföra ökade kostnader för pastorerna, och derföre hafva
jemväl PresteSt:s ledamöter reserverat sig emot detta betänk. Jag
anhåller, att detsamma måtte återremitteras med förklarande att
motionen bör bifallas. Då frågan förevar på afdelningen inom
Utsk. så gick den igenom utan minsta svårighet, men då ärendet
behandlades inom sjelfva Disk., så råkade några af PresteS(:s ledamöter
att vara frånvarande, och då utföll voteringen på detta
sätt. Om betänk, återremitteras, är det således alla apparencer,
att saken skall gå igenom.
Frih. Cederström, Jacob: Jag kan icke rätt fatta, hvartill
en återremiss skulle i della fall tjena, men väl finner jag billigt,
att presterskapets skrifvelse)1 såväl lill Consistorium som Konungens
Bef:h:de malte genom kronobetjeningens försorg fortskaffas,
och derom kunde R. St. till K. M. ingå med en anhållan, alt K.
förfaltn. d. 27 Sept. 1S34 matte utsträckas jemväl till sådana
presterskapets i embetsärenden aflåtna skrifvelser, som äro ställda
till Consistorium. Då vore ändamålet vunnet, och derföre hemställer
jag, att en sådan skrifvelse måtte beslutas.
Hr von Hartmansdorff, Aug., begärde upplysning om
de öfriga Ståndens i ämnet fattade beslut; lill följd hvaraf lindert.
Ridd.secret. lillkännagaf, att Borgare- och BondeStm bifallit
Utsk:ns utlåt., men PresteSt., roed afslag derå, funnit för godt så
till vida lemna sitt bifall till den i utlåt, omförmälda motion, att
contraclsproslarne må för deras bref i embetsärenden till Konungens
Bcf:h:de och Domcapillen erhålla fribrefsrättighet.
Hr von Hartmansdorff: Jag anser Utsk. icke hafva vederlagt
de skäl, som blifvit i motionen anförda, och anhåller derföre
vördsamt, att R. o. Ad. mätte instämma med PresteSt. Om
man ville utsträcka saken derhän, som Frih. Cederström yrkat, sä
blefve R. o. Ad. ensamt om sitt beslut, som måhända icke vore
väl, ehuru jag fullkomligen erkänner riktigheten af hvad han
föreslagit.
Hr Bildt: Med afstående från min begäran om återremiss,
får jag förena mig med Hr von Hartmansdorff.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter H.
Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade, med afslag å Utskms utlåt.
, besluta, att contractsprostarne må förderas bref i embetsärenden
till Konungens Bef:h:de och Domcapillen erhålla fribrefsrättighet.
Denna propos. besvarades med blandade ja och nej, hvarpå H.
Ex. tillkännagaf, det lian trott sig finna, att ja härvid varit öfvervägande.
66S
Den 22 April.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms den 15
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 99, ang:de väckt fråga om indragning
af K. Hofjaktvarfvet, försäljning af dess inventarier och
localens utarrenderande för Statens räkning.
Hr Rafel t, Anton: Vid föregående„riksdag väcktes en motion
af Hr Dalman om K. Hofjaktvarfvets indragning, som blef remitterad
till StatsUtsk., men der afstyrkt. Under hänvisande till
de af detta Utsk. då anförda skäl, hvilka ännu qvarstå, anhåller
jag, att R. o. Ad. ville afslä denna motion.
Frih. Cederström, Jacob: Jag instämmer i den siste talarens
begäran om afslag på Utskms ifråga var. betänk. En station
med varf i Mälaren för flottans räkning torde icke vara obehöflig.
Det är ännu icke kändt, i hvilken grad, som flottans mindre roende
och seglande fartyg kunna komma att ökas efter ångkraftens
upptäckande. På stället finnas byggnader och skjul, som kunna
blifva nyttiga, och sjelfva varfvet kan blifva nödvändigt för Kronans
behof. Jag kan således icke se något skäl alt tillstyrka denna
indragning och anser alldeles obehöfligt, att R. St. taga initiativet
i en sådan fråga.
Uppå härefter framställd propos. afslog R. o. Ad. Stats- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms utlåt. N:o 99.
Föredrogs Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms den 15
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 100, ang:de föreslagen lindring
i tionde- och räntegifvares skyldigheter.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag får erkänna, att detta
är ett af de mål, som jag icke öfvervarit vid de förenade Utskms
sammanträde. Jag anser förslaget vara omöjligt att verkställa,
emedan indelningsverket, enligt 81 § Reg.F., beror af Konungs och
Ständers gemensamma beslut. Hvar och en torde derföre finna,
att en sådan reglering och förändring måste gå i laga ordning, så
att ett förslag uppgöres, pröfvas uti Kammarcoll. och underställes
K. M., hvarefter Ständerna kunna fatta sitt beslut derom. I afseende
på formen för sakens verkställighet torde det jemväl blifva
ganska svårt eller omöjligt att åstadkomma det af Utsk:n åsyftade
resultat, åtminstone i större scala, så att någon likhet vunnes öfverallt,
ty det är icke sagdt, att räntorna, som från en socken
utgå, passa precist till ett visst antal räntetagare, utan ojemnheter
skulle i alla fall på detta sätt uppkomma på mångå ställen,
hvarföre jag yrkar afslag å betänk.
Frih. Cederström, Jacob: Det finnes få frågor, som äro
så vidlyftiga och så ingripande i invecklade förhållanden, som just
frågan om indelta räntornas förflyttning från de personer, på hvilka
de nu äro indelta, till andra, och att skaffa räntetagarne att få med
ett mindre antal räntegifvare att göra m. m. Flera sådana förslag
hafva varit uppgjorda och ligga nu till en qvantitet af ett
ganska dugtigt kärrlass i Kammarcoll. sedan 1833 års riksdag.
I synnerhet från Christianstads län utgjorde antalet en alldeles öf
-
Den 22 April.
6C9
verdrifven qvantitet af besvärsmål och projecter i ämnet, som
slutade med omöjligheten att kunna vidtaga någon åtgärd, som
med någon slags belåtenhet skulle kunna medföra det åsyftade ändamålet.
Jag tillstyrker afslag å betänk.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Jag anhåller att få
lemna den upplysning, att hvad beträffar de indelta infanteriregementerna,
så synes mig den ifrågavar. regleringen icke af behofvet
påkallad. Till följd af 1833 års lönereglering, anbefalldes regementena
att inkomma med förslag till nytt indelningsverk,
grundande sig hufvudsakligen derpå, att en fördelning af räntorna
skulle ske, dels till de personer, som njuta löner directe frän sina
boställen, och dels till dem, som få sina löner af löningsfonderna.
Till följd af denna reglering hafva en stor del af räntorna kommit
att ingå till löningsfonden, som således utgör en gemensam
räntetagare för en mängd räntor inom regementena, och de öfriga
räntorna hafva blifvit, så vidt möjligt är, så fördelade, att de
räntegifvare, som varit närmast hvarandra, hafva fått en och samma
räntetagare. Huru förhållandet är med cavalleriregcmentena
och civila ränteinnehafvare, är mig icke bekant.
Då nu II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., efter det öfverläggningen
ansetts vara fulländad, framställde propos. till afslag å Statssamt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns utlåt. N:o 100, blef denna propos.
af It. o. Ad. bifallen.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ns nedannämndé d. 15 dennes på bordet lagda ntlåtm:
N:o 101, i anledn. af väckt fråga, om förändringar i K. Inqvarteringsordn.
för städerne utom Stockholm af d. 22 Febr. 1841;
N:o 102, i anledn. af väckt fråga, att från saltsjön inkommande
och inrikes orter emellan gående fartyg må i visst fall
befrias från erläggandet af båkafgift; samt
N.o 103, ang:de föreslagen åtgärd till beredande af en allmän
reglering af landtstats-tjenstemännens löner.
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 15 dennes på
bordet lagda mern. N:o 104, i anledn. af återremiss ä Ulskms betänk.
N-.o 40, ang:de väckt förslag lill ändringar i K. stadgan om
folkundervisningen i Riket af d. 18 Juni 1842, blef härefter föredraget
samt lagdt till haudlingarne.
Föredrogs och bifölls Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk-.ns
d. 15 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 105, ang:de väckt fråga
om förbättrade lönevillkor för contractsprostarne i Bohus län.
Vidare föredrogs och bifölls Stats- och LagUtsk:ns d. 15 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 106, i anledn. af ej mindre K.
M:s nåd. propos. till R. St., ang:de sättet för återbetalningen af
lån, beviljade utaf allmänna medel till understöd för vattenaftapp
-
670
Den 22 April.
ningar, eller andra förberedande åtgärder för större odlingsföretag,
än äfven särskildt väckt fråga om villkoren för dylika låns beviljande.
Företogs till pröfning Stats- oell LagUtskms d. 15 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 107, i anledn. af väckt motion om ersättning
af allmänna medel till vittnen i brottmål, dä den tilltalade
saknar tillgång eller ersättningsskyldighet icke kan honom
åläggas.
Gr. Sparre, Erik: Af min, detta betänk, vidfogade reservation
synes, att jag icke instämt med Utskms pluralitet. Jag
har ansett och fortfar att anse vittnesmåls afgifvande vara en medborgerlig
pligt, för hvars fullgörande, likasom för åtskilliga andra
medborgerliga pligter, då de fordras af samhället sjelft, individen
icke alltid är berättigad till ersättning. Om likväl Staten åtager
sig förbindelsen alt godtgöra vittnena, så önskar jag, alt detta åtminstone
måtte ske på ett rättvist sätt. Jag skulle derföre hafva
önskat, att, om ersättningsskyldighet för samhället antoges, hvarje
vittne för sin inställelse blefve godtgjordt; men deremot framställdes
inom Utskm den invändningen, som jag icke kan bestrida,
att utgifterna derför skulle blifva alltför dryga. Det finnes likväl
derjemte en annan orättvisa i detta betänk., hvilken orättvisa kan
och bör undvikas, den nemi., att ett vittne, som bor på ett afstånd
af tre mil från domstolen får ersättning så väl för sin resa,
som för vistelsen under bela tiden vid tinget; då deremot ett
vittne, som bor på eli afstånd af två och f mil, måste först och
främst utan ersättning tillryggalägga hela denna väg och vidare
kunna blifva uppehållen vid tinget kanske ålla dagar, utan att erhålla
den ringaste ersättning. En sådan orättvisa, begången af
Staten, måste föranleda till besynnerliga tankar hos de personer,
som inkallas såsom vittnen. Jag föreslår derföre, att om R. o.
Ad. antager den principen, att vittnen böra hafva ersättning för
sin inställelse, sådan ersättning måtte dem tilläggas blott för den
del af vägens längd, som öfverskjuter tre mil, hvilken väg Utskm
ansett vittnen skyldiga att tillryggalägga utan ersättning, samt att
vittnen tilläggas ersättning för all den tid, som de måste dröja
vid domstolen utöfver t. ex. två dagar. På detta sätt kan åtminstone
någon slags billighet och rättvisa uppnås, men i annat fall
leder förslaget till den förskräckligaste orättvisa. Jag har i korthet
uppsatt ett förslag i detta afseende, som jag ber att få underställa
R. o. Ad:s pröfning. Jag skulle nemi. vilja föreslå, att,
med bibehållande af de fyra första raderna i den föreslagna und.
skrifvelsen sådan den i betänk, finnes, det följande måtte ändras
sålunda, efter ordet utalas: dock med den inskränkning, att den,
som af allmän åklagare å tjenstens vägnar åberopas till vittne i
dylikt mål, och som sig inställt vid domstol, belägen på längre
afstånd än 3 mil från vittnets hemvist, bör, derest vittnet det
äskar, af allmänna medel tilläggas skjutspenningar för en häst fram
och åter, för den del af resan, som öfverstiger ofvanberörde väglängd,
samt att vittnen, utan afseende på boningsorten, tillerkännas
Den 22 April.
671
ersättning med högst 16 sk. b:co för hvarje dag under den tid
utöfver 2:ne dagar, som erfordras för deras inställelse eller vistande
vid domstol. Sådan ersättning af allmänna medel tillägges
vittnen endast i de händelser då den tilltalade antingen icke
kan lill ansvar dömmas etc. (Se betänk.). Jag tror, att man på
detta sätt skulle komma närmare rättvisan, sä att vittnena komma
att åtminstone åtnjuta samma rätt och domaren icke komma
att misstänkas för väld, derigenom att af två vittnen, som ho på
en fjerdedels mils afstånd från hvarandra, det ena genom domaren
tillerkännes full ersättning för hela dess resekostnad och vistande
vid tinget, men den andra icke den ringaste godtgörelse
för dess möjligen lika stora tidsspillan och besvär.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag anhåller om upplysning,
huru delta mål är afgjordt af öfriga Stånden, och att jag
derefter får yttra mig.
1 anledn. häraf tillkännagaf undert. Ridd. secret., att Borgare-
och BondeStm bifallit Utsk:ns betänk., men någon underrättelse
om PresleSt:s beslut ännu icke erhållits.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jemte det jag i allmänhet
instämmer uti den redactionsförändring, som Gr. Sparre
föreslagit, och beklagar om saken redan kommit så långt, att två
Stånd bifallit betänk., så att icke den utsträckning, som Hr Grefven
velat gifva åt förslaget, lärer kunna fullt åstadkommas; får
jag fästa Ståndets uppmärksamhet på ett annat, såsom jag tror,
mindre lämpligt stadgande i detta förslag, nemi. att ersättning
för kostnaden under vistandet vid domstolen, utan all åtskillnad,
föreslås till 16 sk. b:co för dag. Jag tror, att äfven den tarfligaste
person af arbetsclassen knappast kan uppehålla sig för 16 sk.
b:co om dagen på en gästgifvaregård, och skulle derjemte tro, att
tjenstemän, hvilka långt ifrån alla äro bemedlade och långt ifrån
alla i tillfälle att göra tillfälliga uppoffringar, då de såsom vittnen
åberopas och nödgas att vistas vid domstol flera dagar, böra
såväl för resekostnaderna, som för vistandet på stället, erhålla ersättning
efter resereglemente!. Jag tror, att detta skulle ganska lätt
kunna förenas med Gr. Sparres förslag, utan att i någon väsendtlig
mån förändra lydelsen eller syftningen af den föreslagna redaclionen.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I det väsendtligaste förenar jag
mig med Gr. Sparre. Dock skulle jag önska ersättningen iemnades
för hvad som öfverskjuter, icke två, utan en dag. Dessutom
ber jag få anmärka, att enligt Ulsk:ns förslag skulle ersättningsskyldighet
åligga en sakfälld samt åklagaren äfvenledes endast för
den händelse, att domstolen vore belägen 3 mils afstånd ifrån
vittnets hemvist. Detta finnér jag för min del obilligt och anser, att
åklagaren bör gifva full ersättning, äfven om vittnen hafva mindre
än 3 mils väg och uppehålla sig endast en dag, i händelse
åtalet misslyckas och han således finnes hafva instämt vittnet i
olrängdt mål, äfvensom att en lika skyldighet i alla händelser bör
åligga den anklagade, i händelse han sakfälles samt lill ersättning
672
Den 22 April.
eger tillgång. Det är väl sant, att om åtalet lyckades, samt den
sakfällde saknar tillgångar, så skulle ett vittne, som icke hade
längre väg än 3 mil, samt i och för vittnesmålet icke använde
mer än en dag, i alla fall icke, enligt detta förslag, erhålla någon
ersättning; men om man anser, att då Staten måste träda emellan,
ersättning endast vid för vittnet mera betungande fall kan
lemnäs, sä följer icke deraf, att åklagaren bör hafva rättighet att
sammandraga en mängd vittnen, utan någon skyldighet för sig att
ersätta dem, om sådant skett i oträngdt mål, och vittnet icke haft
en viss bestämd väg till domstolen eller uppehållit sig der någon
viss tid.
Gr. Sparre: Den felaktighet i Utskms betänk., som Frih.
Palmstjerna har anmärkt, är icke en af de största bristfälligheterna
i detta förslag, till försvar hvarför jag ingalunda ämnar uppträda.
Jag har tvertom inom Utskm, så mycket jag kunnat, emotsatt
mig detsamma, och jag gjorde Utskm uppmärksamt derpå, att
det strider emot tydlig lag, enär 17 cap. Rätteg.bm stadgar, att
vittne skall godtgöras för dess inställelse efter dess värdighet. Denna
framställning var likväl förgäfves, och då Utskm fann att kostnaden
för vittnens inställelse, om de skulle ersättas efter personernas
värdighet, blefve allt för dryg; så påfann man den utvägen
att stadga samma ersättning för alla, hvarigenom man egentligen
afsåg, att de fattiga skulle få ersättning, då de mera förmögna
ansågos pligtiga att utan full ersättning fullgöra den samhällspligten
att afgifva vittnesmål. Jag erkänner således riktigheten
af Frih. Palmstjernas anmärkning; ehuru jag med afseende
på de dryga kostnader för statsverket, som skulle blifva en följd
deraf att ersättningen bestämdes efter resereglementet, icke kan
instämma i Hr Frihms yttrade mening. Denna olägenhet torde
svårligen kunna afhjelpas. Det enda jag ansett mig höra i förevarande
betänk, anmärka och som jag önskar få afhjelpt, är, att
icke en uppenbar orättvisa skall tillskyndas vittnen, i det att somliga
vinna ersättning för sina resor och andra deremot icke, och
det är derpå mitt förslag utgår.
De anmärkmr, som Gr. Lagerbjelke gjort, vill jag icke bestrida;
men tror, alt 2 dagars inställelse utan ersättning ej är för
stort anspråk från Statens sida emot vittnen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller, att i detta
fall få instämma med Gr. Lagerbjelke. Jag vore färdig att instämma
äfven med Frih. Palmstjerna, Nils Fredrik, om jag ej befarade
att, derest man sträcker saken så vida, misslyckas man alldeles.
Det vore väl om man åtminstone komme så långt, att fattiga
personer, som blifva kallade till vittnen och hemtade med
tjenliga medel, icke måtte lida nöd, förfrysa sig och förderfvas,
hvarpå exempel förekomma, då de hemtas långa vägar i sträng
väderlek under den kalla årstiden. Om således R. o. Ad. skulle
bifalla förslaget med de förändringar, sorn Gr. Lagerbjelke föreslagit,
så vore grundsatsen erkänd och, såsom jag tror, en större
bil
-
Den 22 April.
673
billighet iakttagen än uti Utskins betänk. Gr. Sparres förslag är
på ett sätt utvidgande och på ett annat inskränkande Utsk:ns förslag.
Jag tror det vara rådligare att hålla sig till den redaction,
Gr. Lagerbjelke föreslagit.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Till de Hrr, sora sysselsatt
sig med delta ämne, och derom yttrat sig, hemställer jag,
om det icke skulle vara görligt, ehuru riksdagen är långt framskriden,
att genom återremiss göra ett försök, att få afhjelpta de
brister, som onekligen finnas i detta förslag. Skulle denna utväg
deremot icke vinna Husets bifall, så vill jag för min del icke rösta
emot betänk, äfven i dess nuvarande form, ännu mindre i den
form, som Gr. Sparre föreslagit, emedan alltid något derigenom
kunde vinnas i en fråga, om hvars vigt jag blifvit tillfälligtvis öfvertygad
genom underrättelser, som jag ifrån mer än ett håll erhållit.
Jag skulle likväl tro, att återremiss vore det lämpligaste,
så vida man icke anser riksdagen så långt framskriden, att ingenting
genom en sådan åtgärd kan åstadkommas.
Frih. Cederström, Jacob: Två Stånd hafva bifallit Utsk:s
betänk. Om R. o. Ad. nu bifaller betänk, i så måtto, att anslaget
af 5,000 r:dr b:co såsom förslagsanslag beviljas, men i afseende
på det öfriga af förslaget gör förändringar uti redactionen,
så följer deraf, att, enligt grundlagens föreskrift, Utsk. måste inkomma
med ett jemkningsförslag i afseende på skiljaktigheterne
emellan Ståndens beslut.
Frih. Palmstjerna har rätteligen anmärkt, att 16 sk. b:co
icke kan anses vara en lämplig ersättning, emedan nattqvarter på
gästgifvargårdarne enligt taxa är minst 24 sk., utan alt maten
deruti är inberäknad. Ersättningen kan således icke bestämmas
till 16 sk. b:co, ulan mäste väl vara domarens pröfning underkastad;
men angeläget är nu, att Ståndet bifaller Utsk:ns förslag,
om ett anslag af 5,000 r:dr, och att man derefter gifvet’ förslaget
den förändrade redaction, som befinnes lämplig.
Hr von Hartmansdorff: Jag har för min del intet emot
en återremiss. Kanske blifva ordalagen derigenom bättre valda,
ån om vi nu uppgöra dem. Om två Stånd bifallit betänk., så
rubbas intet genom återremissen; i annan händelse kan redactionen
blifva bättre. Hafva tre Stånd redan bifallit betänk., så äro
R. o. Ad:s anmärkn:r i alla fall fruktlösa.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag förenar mig
med dem, som yrkat återremiss. Jag tycker alltid att det är
vanskligt att antaga här på stället improviserade förslag till redactionsförändringar
uti lagen; men jag instämmer med Frih. Cederström
deruti, att R. o. Ad. måtte bifalla förslagsanslaget. Hvad
särskildt vidkommer frågan, att förhöja ersättningsbeloppet utöfver
hvad Utsk:n föreslagit, så kan jag för min del icke instämma deruti.
Hittills har det ansetts för en medborgerlig pligt och en
ovillkorlig skyldighet, att vittna utan ersättning uti gröfre brottmål.
9 H. 85
C74
Den 22 April.
Denna fråga ora ersättning är nu föranledd deraf, att personer
befunnits genom sin fattigdom urståndsätta alt uppfylla nyssnämnde
skyldighet. De neka således alt såsom vittnen infinna sig,
och de måste då någon gång genom flera län transporteras med
fångskjuls till tinget. Sedan få de se sig om luiru de kunna komma
tillhaka och lefva på stället, hvilket, i för deni lyckligaste fallet,
sker genom sammanskotts ihopskrapande. Att nu ifrån deni,
hvilka äro sä vanlottade, att de icke' mäkta bekosta sitt uppehälle
och sin resa, och för hvilka den i betänk, föreslagna ersättning
synes nödtorftligen tillräcklig, vilja hell och hållet genom en
rundeligare ersättning borttaga den skyldighet, som åligger den
sorn förmår alt den utgöra, det kan jag icke gå in på, lika litet
som att höja den för mera förmögne, äfven om jag medgifver att
den ersättning, som i betänk, blifvit föreslagen, är för bättre folk
otillräcklig. Den ålerremiss af betänk., som blifvit begärd, får jag
således för min del bifalla. Det är icke blott de, på hvilka resereglem.
kan tillämpas, som kunna blifva kallade till vittnen, utan
äfven mångfaldiga andra personer. Då skulle domaren vid hvarje
fall pröfva oell afgöra, alt den ena skulle hafva 16 sk. om dagen,
och en annan deremot ett annat ersättningsbelopp; men hvilka
grunder skulle användas när vittnet icke är embetsman, och resereglcm.
således icke kan tillämpas? Skall man då taga till grund
personens inkomster eller uppgift till taxeringscomitéen eller dylikt?
Jag kan icke annat än tillstyrka antagandet af den lindriga ersättning,
hvilken egentligen endast är afsedd för att underhjelpa
dem, hos hvilka verkligt armod finnes.
Gr. Lagerbjelke: I afseende på hvad Hr von Hohenhausen
yttrat, ber jag få upplysa, att det lärer händt, att vittnen blifvit
kallade från Norrland för att vittna i Slockholm, och jag hemställer
om det kan vara billigt, att dessa vittnen, äfven om de
dertill ägt tillgång, skulle sjelfva bekosta en sådan resa. För öfrigt
vill jag icke eraotsätla mig den ålerremiss, som af flera ledamöter
blifvit begärd.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Hr von Hohenhausen
har sagt, att det hittills alltid blifvit ansedt såsom en medborgerlig
skyldighet alt aflägga vittnesmål i ransakningar ang-.de gröfre
brottmål. Denua skyldighet erkännes öfver hela verlden, men öfver
hela vida verlden inser man också pliglen för Staten, alt hälla
.medborgare skadeslösa för de förluster, som uppfyllandet af denna
skyldighet kan medföra, emedan densamma eljest skulle hvila med
en högst olika tyngd på den ena och den andra. Sådana exempel,
som Gr. Lagerbjelke anfört, att vittnen kallas ifrån Norrland
för att vittna i Slockholm, har jag hört äfven af andra trovärdiga
personer anföras, såsom limade under sednare åren inom
Sverige. På detta sätt kan man oskyldigtvis, för en sådan pligt,
att i brottmål vittna, blifva ruinerad. Man kallas ifrån hem och
hushållning, och nödgas uppehålla sig en längre lid på den ort,
der ransakningen äger ruin; kanske på den tid, då verksamheten
mest påkallas af enskilda angelägenheter. Detta kan i sanning
t) c n 22 A p r i I.
675
för mången, hvars tillgångar äro inskränkta, vara förstörande. —
Hvad angår beloppet af den tillagfle ersättningen, så anser jag,
först och främst, alt denna ersättning af en plåt banco, är äfven
för den tarfligaste otillräcklig. Jag yrkar derföre, att ett något
högre belopp bör stadgas, och fortsätter derjemte mitt yrkande,
att Utsk. måtte tillstyrka, det embels- och tjenstemän erhålla ersättning
efter resereglemente!. De måtte icke vara mer förpligtade
att göra dessa resor på egen bekostnad, än resor i tjensten;
enär äfven de förra ske för allmänna ändamål, och det icke kan
skäligen åläggas en fattig kronobetjent, eller en fattig subalternofficer,
att göra dem för intet. Om af de förmögnare classerne
det möjligen torde kunna begäras, att de skola gratis uppfylla en
sä vigtig pligt, så kan sådant likväl icke förväntas af fattiga tjenstemän
och mindre bemedlade medborgare.
För alt vinna ändamålet, skulle jag anse lämpligt, och får
till Ilr Gr. o. Landtm, hemställa, att Huset kunde särskildt tillfrågas
rör:de Ulskms tillstyrkande uti den första och uti den andra
punkten af betänk. Vi känna ännu icke mer än två Stånds
beslut om anslaget; men om R. o. Ad. instämmer med dessa Stånd,
så är ronde anslaget II. S(:s beslut fattadt, och kan icke mera åtras.
Dä kan, på sätt Frih. Cederström upplyst, återremiss ske af den
förra punkten, och Utsk. kan då göra deraf det bästa som Utsk.
förraår; hvarföre jag tillstyrker bifall på sednare punkten och äterremiss
blott af den förra.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Utan att vilja ingå i
vederläggning af de anmärkmr, som emot Ulskms betänk, blifvit
gjorda, får jag endast fästa uppmärksamheten derpå, att om betänk.
återremitteras, så kommer det troligen tillbaka, om sådant
före riksdagens slut medhinues, i samma skick det nu befinnes,
enär två Ständ bifallit betänk, och Utsk. således troligen kommer
att vidblifva sitt deri gjorda tillstyrkande. De som önska att något
mätte vinnas i denna sak, skulle således genom en återremiss
måhända äfventya, alt man förlorar allt, antingen derigenom att
frågan icke hinner före riksdagens slut komma under slutlig pröfning
och afgörande, eller derigenom att, om betänk, hinner från
Ulskm återkomma och frågan sedan blir föremål för votering i
förstärkt Utsk-, den der kan förfalla. Jag vågar derföre hemställa,
om det icke vore bättre att Ulskms betänk, biföllcs sådant det är.
Hr Åkerman, Fredr.: Jag erkänner riktigheten af den
ide', att när vittnen tillkallas i gröfre brottmål, de böra hafva ersättning
af Slaten, ifall icke den tilltalade, om lian fälles, förmår
att ersättningen utbetala, men förenar mig med dem, som begärt
återremiss, pä det att redaetionen af stadgandet må erhålla nödtorftig
förbättring. Härvid bör tillses, att om åklagaren anses böra
i något fall betala ersättningen, denna må ådömmas på ett sätt,
att det icke verkar menligt på hans nit alt åtala brott; ty om
åklagare utsättas för möjligheten göra pekuniära förluster i följd
af deras tjenstenit, sä fruktar jag att man skall finna dem ännu
mera passiva än man nu ofta nog har anleda, alt klaga öfver.
Hr von Hartmansdorff: Jas anhåller att få inslämma
med Frihme Cederström och Palmstjerna derutinnan, att R. o. Ad.
måtte bifalla den sednare punkten rör:de anslaget, samt endast
återremittera den förra.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, hemställde H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, om R. o. Ad., såsom Frih. Stjernstedt föreslagit,
behagade bifalla förevar, betänk, utan förändring.
Ropades nej.
H. Ex. hemställde vidare, om R. o. Ad. behagade bifalla
Stats- och LagUtsk:ns förslag, att R. St. för ifrågavar. ersättningar
måtte anvisa ett särskildt förslagsanslag af 5,000 r:dr b:co
under Riksstatens andra hufvudtitel, men, på grund af de gjorde
anmärknnne, i öfrigt återremittera betänk.
Ropades ja.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då R. o. Ad. beslutat
återremiss af delta betänkandets första del, nemi. om villkoren och
grunderna för den utgift, som R. o. Ad. bifallit; så anhåller jag
att expeditionen af denna återremiss må ske genast utan att afvakta
att den i sin ordning bland andra göromål uti Cancelliet
handlägges, emedan jag eljest förutser, alt sakens behandling till
slut icke kan vid denna riksdag medhinnas.
I anledn. häraf upplyste underl. R idd. secr et., att det under
sednare delen af riksdagen alltid varit vanligt att återremisser
blifvit genast uppsatte och expedierade, utan att uppehållas af
andra inom Cancelliet förefallande göromål.
Föredrogos och biföllos Stats- och LagUlskms d. 15 dennes
på bordet lagde betänk-.n :
N:o 108, i anledn. af väckt motion om rättighet för den
som upptäcker och åtalar gröfre brott, att fä derå använde kostnader
af allmänna medel ersatte, dä den brottslige till gäldan
de
af sådane kostnader saknar tillgång; och
N:o 100, i anledn. af väckt fråga om inrättande af en advocat-corps
på stat.
Vid föredragning af LagUtsk:s d. 15 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 93, i anledn. af K. M:s nåd. propos., aogule antagande
af dels ny strafflag, dels ock lag om verkställighet af fängelsestraff,
blef delta betänk, ånyo bordlagdt, på begäran af Gr.
Sparre, Erik, och Frih. Palmstjerna, NilsFr ed r., hvarefter
Hr von Hartmansdorff, Aug., yttrade:
Sedan Ståndet beslutat, att detta ämne skall ytterligare hvila
på bordet; så hemställer jag om icke betänk, kunde få uppföras
främst på listan till nästa Fredag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle,
att LagUtsk:s betänk. N:o 93 upptoges först å föredragningslistan
för nästa Lördag.
Ropades ja.
Den 22 April.
677
H. Ex. förklarade härefter, att hans mening med denna propos.
varit, att LagUtsk:s betänk, icke skulle föredragas förr än om
Lördagen, men icke att det skulle ovillkorligen vara första målet,
som då borde förekomma till pröfning, emedan i dessa dagar från
BancoUtsk. förväntades ett jemkningsbetänk., som H. Ex. ansåg
böra om Lördag företagas till afgörande, såvida det derförinnan
inkomme lill bordläggning.
Härvid gjordes icke någon erinran.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: För den händelse,
alt Bevilln.Ulsk-.s inkomslbetänk., som nu inkommit till bordläggning,
skulle i näsla plenum blifva begärdt på bordet, så hemställer
jag, om icke äfven detta kunde få förekomma framför LagUtsk:s
betänk, om Lördag, i fall behofvet så skulle kräfva.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att något sådant förbehåll,
som Gr. Cronhjelm ifrågasatt, ej syntes behöflig!, dä R. o.
Ad. nu endast beslutat, att LagUtsk:s betänk. I\T:o 93 icke förr
än om Lördagen skall upptagas å föredragningslistan.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. lti dennes f. m. på bordet
lagda betänk. N:o 94, i anledn. af väckt motion om förändring
af sältet för utmätt fastighets försäljning.
Föredrogs ej mindre LagUtsk:s d. 16 dennes f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 95, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Utsk:s betänk.
N:o 60, öfver väckt motion, ang:de upphäfvande af 3 och 4 §§
i K. förordn. d. 10 Juni 1841, rör:de bysältning, än äfven Hederv.
BondeSt:s genom prot.utdr. af d. 19 dennes meddelade inbjudning
till Medslånden att förena sig i det af BondeSt. fattade beslut, att,
med afslag å förenämnde utlåt, och upphäfvande af nyssberörde
författning, de före år 1841, i ämnet gällande stadganden skulle
åter träda i verkställighet.
Gr. Mörners vid LagUtsk:s betänk. N:o 60 fogade reservation
upplästes, pä begäran af
Hr von Hartmansdorff, som derefter yttrade:
Jag anhåller, alt Ridd.secret. måtte få upplysa om det är
bekant huru de öfriga Stånden afgjort detta betänk. PresteSt.
hade bifallit betänk. N:o 60, men de öfriga Stånden återremitterat
detsamma. Om det nu är bekant huru de öfriga Stånden besvarat
BondeSt:s inbjudning, så anhåller jag att få upplysning
äfven derom.
I anledn. häraf tillkännagaf underl. Ridd.secret., att underrättelse
om Högv. PresleSt-.s beslut i afseende på LagUtsk:s utlåt.
N:o 95 ännu icke erhållits, men att prot.utdr. ankommit,
som visade, att Vällofl. BorgareSt., godkänt Gr. Mörners förslag
till förändrad lydelse af 4 § i K. förordn. d. 10 Juni 1841, enligt
vid LagUtsk:s betänk. N:o 60 fogad reservation.
Hr von Hartmansdorff: Då jag förmodar, att den enda
678
Den 22 April.
lättelse man vid detta tillfälle skulle kunna vinna, vore den att
antaga Gr. Mörners reserva lionsförslag lill stadgande, och enär det
blifvit af BorgareSt. anlaget, så hemställer jag, ali B. o. Ad. äfven
måtte godkänna detsamma.
Frih. Cederström, Anders: Den vankelmodighet, som i
lagstiftningsväg vid flera tillfällen gör sig gällande, är visserligen
en följd af den ofullkomlighet, sorn vidlåder en lagstiftande församling,
fördelad på fyra olika rum. Likväl tror jag, att stiftandet
af en lag den ena riksdagen och dess upphäfvande eller förändrande
den påföljande är mera skadligt än gagneligt. I della
fall åtminstone anser jag den bestående lagens upphäfvande vara
bestämdt skadlig; dä den princip, som vid sisla riksdagen gjorde
sig gällande ronde bysättningslagarna, visserligen är den riktiga.
Denna princip var att, sedan gäldenären afträdt allt hvad han
äger, han sedan icke är skyldig att bero af fordringsägarens blotta
godtycke eller hämndbegär, samt sålunda enligt dennes välbehag
vara skyldig alt längre eller kortare tid sitta på gäldslugau. Det
rätta mätte väl vara att, när man lemnat ifrån sig hela sin egendom
till borgenärers förnöjande, så skall man också vara fri från
bysättning. Denna princip ligger lill grund för 1841 års Jagförslag.
Deremot anser Gr. Mörner, att man, äfven sedan man afträdt
bela sin egendom, må kunna bysättas. .lag kan för min
del icke gilla denna åsigt, och för öfrigt stadgar 1841 års lagförslag,
alt såvida det kan bevisas, att gäldenär undandöljer, eller,
sedan lian kommit i tillfälle att betala, undanhåller sin egendom,
så kan lian i alla läll bysätlas. Således linnes i detta fall ingen ofullständighet,
och jag tror, att antagande af Gr. Mörners reservation
endast vore en återgång till den gamla författningen. Jag får
således tillstyrka bifall till ölslcs utlåt.
Hr von Hartmansdorff: Vid öfverläggning om författningar
af denna beskaffenhet, är det icke nog alt sysselsätta sig
blott med theorier och cn viss känslosamhet, föranledande yttranden
om barbari och annat dylikt; utan man skall tillse, att författningen
stiftas sådan att crediten vidmakthälles. Sådant vinnes
dels derigenom att fordringsägaren har säkerhet pä sin sida,
dels alt den ärlige låntagaren, sorn icke har annan säkerhet än
sin person att erbjuda, icke matte varda genom författningarna beröfvad
möjligheten ali henne begagna. Derföre är del jag tillstyrker,
alt B. o. Ad. ville antaga Gr. Mörners reservation. Vill
man se föränderlighet i författningar och fästa sig dervid, så har
Frih. Cederström bättre tillfälle dertill vid näsla mål; tv der föreslås
att omgöra en författning, som är antagen vid innevarande
riksdag. Den som nu är i fråga beslöts åtminstone vid förra
riksdagen.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, hemställde II.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., om B. o. Ad. bifölle LagUtsk:s uti
utlåt. N:o 95 vidhållna betänk. N:o 60.
Ropades ja och nej.
Den 52 April.
673
H. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Ad. behagade afslå
LagUtsk:s ifrågavar. betänk, samt godkänna Gr. Mörners förslag
lill förändrad lydelse af 4 § i K. förorda, d. 10 Juni 1841.
Ropades äfven ja och nej.
I anledn. häraf blefvo dessa propos.-r i samma ordning förnyade;
och efter derå med blandade ja och nej afgifne svar, för
klarade
11. Ex. det lian trott sig finna, alt den sednare propos:n
blifvit med öfvervägande ja besvarad.
Frih. Cederström begärde votering.
Upplästes lill justering och godkändes följande voler.propos.:
Den som bifaller LagUlskis under N:o 60 afgifna och i ut
låt.
N:o 05 vidhållna betänk, öfver väckt motion, ang:de upphäfvande
af 3 och 4 §§ af K. förordn. d. 10 Juni 1841, röride bysättning,
voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslås förenämnde betänk, och bifaller R. o. Ad. det
af Gr. Mörner uti samma betänk, bifogad reservation afgifna förslag
lill förändrad lydelse af 4 § uti ofvanberörde förordning.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 9.
Nej — 31.
H. Ex, Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att sedan R. o. Ad.
nu instämt i RorgareSl:s beslut, BondeShs inbjudning måtte få,
såsom icke fordrande vidare åtgärd, läggas till handlingarne; hvilket
bifölls.
Föredrogs och bifölls LagUlskis d. 16 dennes f. m. bordet
lagda betänk. N:o 96, i anledu. af väckt motion om tillägg till
K. förordn. d. 9 Nov. 1844, augrde inteckning af ej mindre lifstidsstädja
och undantagsaflal, lin ock all annan afhandling om
nyttjanderätt Lill fast egendom å landet.
Till pröfning företogs LagUtsk:s d. 16 dennes f. m. på bordet
lagda betänk. N:o 97, i anledn. af väckt motion, att mannen
må tillerkännas en rätt i bo, motsvarande den, som medelst morgongäfvau
är förunnad hustru.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: För min del kan jag
icke instämma i bifall lill Utsk:s betänk. Det R. St:s beslut, som
Ulsk. åberopar såsom skäl för afslyrkande af Jöns Jönssons motion,
är icke R. o. Ad:s och godkännes icke af R. o. Ad., såsom
eli bindande beslut af R. St. Jag anser formen för R. o. Ad:s
beslut icke kunna blifva någon annan, än att R. o. Ad. helt enkelt
lägger betänk, till handlingarne, och anhåller om proposition
derpå.
680
Den 22 April.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle
LagUtsk.s betänk. N:o 97.
Ropades ja jemte ett eller annat nej, hvarpå H. Ex. förklarade,
att han funnit ja hafva öfverröstat nej.
Då härvid Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., begärde votering,
yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att då R. o. Ad.
icke förut fallat något beslut i denna fråga och Ståndet svårligen
kunde undandraga att yttra sig öfver den väckta motionen, det
väl icke ginge an, att blott lägga detta betänk, till handlingarne,
utan beslutet borde uttrycka huruvida R. o. Ad. gillade det slut,
hvaruti Utsk. stannat, och H. Ex. således ansåge R. o. Ad. icke
kunna inskränka sin åtgärd till att lägga betänk, till handlingarne.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag känner för min
del icke något annat formulär för beslut. Om Ilr Gr. o. Landtm,
sjelf, eller någon annan af Husets ledamöter, ville upplysa mig
om en lämpligare form för R. o. Ad:s beslut, hvarigenom Ståndet
icke biträder de motiver, som Utsk. har gifvil för sitt tillstyrkande,
så har jag icke någonting emot hvilken form som helst, blott
denna inconseqvens af R. o. Ad. undvikes; men att uttrycka R.
o. Ad:s beslut rör:de della betänk, genom ordet bifall, det måste
jag i allo bestrida, så mycket som det i laglig form är mig
möjligt.
Frih. Cederström, Jacob: Här lärer väl icke vara fråga
om innehållet af premisserna i Utsk:s betänk, utan blott om slutet
af betänk., till bifall hvarå Hr Gr. o. Landtm, framställt propos.,
som blifvit af R. o. Ad. roed ja besvarad. Motionen är således
afslagen. Hvad Utsk. i sina motiver anfört, står för dess räkning
men icke för vår, ty vi kunna på helt andra motiver bifalla hvad
Utsk. tillstyrkt, nemi. alt motionen icke mätte lill någon åtgärd
föranleda.
Hr Printzenskjöld, Carl: Om icke mitt minne felar, så
hafva vid flere tillfällen Utsk:s betänk, förevarit, hvaruti R. o. Ad.
väl velat bifalla Ulsk:s tillstyrkande, men icke godkänna motiverna
derför. Då har den utvägen blifvit begagnad, att R. o. Ad. förklarat,
att, utan att godkänna sjelfva motiverna, R. o. Ad. bifallit
betänk, i öfrigt. Jag hemställer således vördsamt lill Hr Gr.
o. Landtm., om icke en propos. skulle kunna framställas till R. o.
Ad. derom, att R. o. Ad., utan att godkänna de motiver, som
Utsk. i sitt betänk, har framställt, likväl gillar det tillstyrkande,
som betänk, innehåller, eller att motionen må förkastas.
H. Ex. H r Gr. o. Landtm, yttrade, att om ett sådant beslut,
som Hr Printzenskjöld ifrågasatt innan proposm framställdes, blifvit
föreslaget, något hinder för proposms inrättande i öfverensstämmelse
dermed icke skulle mött, men att sedan R. o. Ad. med
ja besvarat den hemställan H. Ex. redan gjort, någon förändrad
propos. ej kunde framställas.
Frih.
Den 22 April.
681
Frill. Cedcrst rom: Deiv liif;illna propos. kan icke mera
rubbas, volering är begärd, och det är således nu fråga endast om
conirapropos., hvilken det tillhör Frih. Palmstjerna att föreslå,
men som icke kan blifva, atl H. o. Ad. icke skall fatta något beslut,
men väl huru 11. o. Ad. skall besluta öfver betänk.
Frih. P a 1 m s j e r n a , Carl Otto: Om R. o. Ad. stannade
i det beslut att bifalla betänk., så skulle R. o. Ad. derjemte
kunna förklara, alt delta bifall till LagUtsk:s betänk. N:o 97 icke
innefattar bifall af Ståndet till de motiver, som i detta betänk.
äro af Flsk. anförde. Jag ser icke, att det föregående beslutet
kan på något sätt lägga hinder i vägen för att i prot. inlaga
ett sådant beslut, som det jag nu tagit mig friheten föreslå.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: I händelse R. o. Ad.
finner det tillägg, som af Fullmäktigen för Grefliga Alten Creutz
blifvit föreslaget, verkligen kunna göras, hvarigenom meningarne
kunde förenas; så afslår jag ifrån mitt förslag och ifrån den af
mig begärda votering.
Uppå härefter af II. Ex. H. Gr. o. Landtm, framställd
propos. behagade R. o. Ad. förklara, att det bifall R. o. Ad. lemnat
till LaglJtsk:s betänk. N:o 97 icke innefattade godkännande af
de skäl, Utsk. till stöd för samma betänk, anfört.
På begäran af Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., och
Frih. Raab, Adam Christian, lades ånyo på bordet LagUlsk:s
nedannämnde d. l(i dennes f. m. första gången bordlagde
utlåt, och betänk.:
N:o 98, i anlcdn. af gjorde anmärkmr vid Utsk:s mern. N:o
70, med förslag lill sammanjemkning af de inom RiksSt:n fattade
skiljaktiga beslut ronde den i betänk. N:o 52 behandlade frågan
om indragningiaf lagmans-, kämners- och riddaresynerätter; och
N:o 99, i anledn. af väckte motioner, ang:de stiftande af
lag för actiebolag.
Remitterades till SlatsUtsk. Ilr von Troils, Sam.Gustaf,
d. 18 dennes f. m. på bordet lagda motion, ang-.de den blifvande
bancovinstens användande lill större arbetsföretag.
Föredrogs och lades till handlingarne LagUtsk:s nedannämnde
d. 18 dennes f. m. på bordet lagde mern. och utlåt.:
N:o 100, i anledn. af skedd återremiss utaf Ulsk:s betänk.
N:o 84, öfver väckt motion om förändring af 12 cap. 4 §
ilandelsbm; och
N:o 101, i anledn. af gjorde anmärkmr vid Ulsk:s mern.
N:o 79, med förslag till sammanjemkning af de inom RiksStm
fattade skiljakiga beslut vid förehafvande af Ulsk:s utlåt. N:o 65,
i följd af återremisser utaf betänk. N:o 14, öfver dels K. M:s
nåd. propos. ang:de förändrad lydelse af 1 § i 23 cap. Arfdab-.n
9 II. 86
682
Den 22 April.
och tillägg till 7 § i 20 cap. af samma balk, dels ock väckt motion
om inrättande af förmyndarekamrar.
Vid förnyad föredragning lades, pä begäran af Frih. Raab,
Adam Chritian, och Hr von Troil, Sam. Gustaf, ånyo
på bordet LagUtsk:s d. 18 dennes f. m. första gången bordlagda
betänk. N:o 102, öfver väckte motioner om upphäfvande eller
ändring af K. förordn. d. 9 Maj 1835, ang:de hvad iakttagas
bör vid handel om lösören, som köparen later i säljarens vård
qvarblifva.
Vid föredragning af Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.Ulskms
d. 19 dennes f. m. på bordet lagda betänk. N-.o 36, i anledn. af
väckt fråga om förändring i Just. Slalsexpeditionens organisation
m. m., blef första punkten af detta betänk., angtde ifrågasatte,
men af Utsk. afstyrkte förändringar i Just.-revisions-, Just.-cancellers-
och Generalauditeurs-expeditionernes organisation, utan discussion
af R. o. Ad. bifallen, men i fråga om 2:dra punkten,
hvaruti Utskm föreslagit R. St., att uti und. skrifvelse hos K. M.
anhålla, det en af de inom Just. Siatsexpedilionen varande bureauchefs-befatlningarne,
derest sådant skulle finnas lämpligt och
verkställbar!, mätte varda indragen, yttrade sig
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke instämma
med Utsk. oell anser icke, alt den ifrågavar. bureauchefen kan
indragas. Utskm iiafva icke anfört några grunder, som för mig
åtminstone kunna vara tillfredsställande; enär Ulsk:n icke utredt
beskaffenheten af tjenstgöringen för ifrågavar. personer i Just.
Statsexpeditionen eller i hvad mån den skulle kunna förändras.
Jag yrkar afslag på Utskms betänk, i detta fall.
Hr von Troil, S arn. Gustaf: Jag beklagar, alt ingen
af de medlemmar inom Utskm, som till sitt yrke äro jurister,
och som således kunna närmare utreda förhållandet i detta fall,
är här tillstädes. Jag erkänner visserligen, alt jag för min del
ingalunda är i tillfälle alt bedömma den större eller mindre lämpligheten
af ifrågavar. skrifvelse; men jag anser mig vid detta
tillfälle böra förklara, att samtlige de inom Utskm varande jurister,
äfven de, som äro kända för de mest conservativa tänkesätt,
hyst den åsigten, att göromålen inora Just.-Stalsexpeditonen vore
så obetydliga i jemförelse med det icke ringa antalet tjenstemän,
som der finnes, att man trodde sig gå särdeles lindrigt motionärens
önskningar lill mötes, då man endast tillstyrkte indragning
af en ibland dessa bureanchefs-platser. Inom Utskm var det verkigen
fråga om alt föreslå två sådane chefsplatsers indragande,
emedan man ansåg, att de göromål, som tillhöra denna expedition,
ganska väl hade bort kunna bestridas dem förutan; men man
stannade slutligen vid tillstyrkande af denna enda tjensts indragning,
och torde jag särskildt få., fästa uppmärksamheten på, alt
om någonsin en sådan skrifvelse borde ingå, så torde det lämpligsat
böra ske i närvarande ögonblick, då en bland dessa platser
Dea 22 April.
633
sedan längre tid har varit obesatt, och då de göromål, sora af
en expeditionschef och en bureauchef enligt instructionen skola
verkställas, en längre tid blifvit af en och samma person fullgjorda.
Jag erkänner visserligen, att jag för min del ingalunda
är i tillfälle alt bedömma lämpligheten af ifråga var. skrifvelse;
men jag har åtminstone ansett mig böra upplysa om detta
förhållande, och öfverlemna!- för öfrigt saken tili R. o. Adis
afgörande.
Frih. Cederström, Anders: Utom del att jag anhåller
alt få instämma med Hr von Troil, anhåller jag att få, i anledn.
af hvad Frih. Palmstjerna framställt, referera hvad som slår
pag. 4 i Utskras betänk., nemi.: ”Af hvad sålunda förekommit har det
icke kunnat undfalla Utsk-.n, alt hvad expeditionschefens och bureauchefens
för lagstiftningsärenden eller revisionssecreterarens befattningar
vidkommer, desse embetsmäns åligganden tyckas vara temligen
likartade och ligga hvarandra så nära, alt de uti många och uti
de väsendlligaste delar sammanfalla och torde vara svåra att åtskilja.
Sä åligger det nemligen, enligt instructionen, revisionssecreteraren
att uppsätta de för Just.Stasmiuisterns underdåniga
föredragning inför K.. M. erforderliga berättelser uti mai, som tili
revisionssecreteraren öfverlemnas, samt alt bereda och i Högsta
Domstolen föredraga alla der förekommande frågor om stiftande,
upphäfvande, ändring eller förklaring af lagar och författningar;
då expedilonschefens embetspligt likaledes är att utarbeta och
uppsätta berättelser och belänkanden uti inkomne mål samt förslag
lill författningar; hvaraf således tyckes följa, antingen att
expeditionschefen ej kom att laga någon befattniag med de vigligaste
målen, såsom lagstiftningsärendena utan tvifvel äro, eller
ock att, sedan revisionssecreteraren beredt och i Högsta Domstolen
föredragit ett sådant ärende samt med detsamma gjort sig
hemmastadd, expeditionschefen derefter skulle arbeta sig in uti
samma sak, för att lill föredragning inför K. M. uppsätta ena
handa
berättelse och lagförslag, som revisionssecreteraren måst
uppgöra i och för ärendets föredragning inför Högsta Domstolen.
” Detta anser jag vara tillräckligt skäl för den föreslagna
indragningen. Härjemte förekommer, att expeditionscheferna
hafva afstått en del af deras löner, jag tror det är 400 r:dr
hvardera. Om nu denna föränd: ing skulle ske, så vore det väl
icke obilligt, om de revisionssecreterare, som hafva lika strängt
arbete som de öfriga, äfven skulle ålerfå de 400 r:dr, och således
blifva lika väl lönade som de andra. Jag anser således, att en
sådan skrifvelse bör afgå.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Oaktadt den uppläsning
af Utskms yttrande i denna fråga, som den siste värde talaren gjort,
kan jag icke annat än hnna mig öfvertygad derom, att Ståndet
icke vid detta tillfälle, utan en närmare kännedom om behofvet
af ifrågavar. indragning, bör vidtaga en sådan åtgärd. Jag
är fullt öfvertygad, att om K. M. linner en sådan indragning vara
verkställbar, så underlåter säkerligen icke Regeringen att i
684
Den 22 April.
sådant afseende vidtaga nödiga åtgärder. Att på detta sätt, titan
någon undersökning blott på en motionärs framkastade förslag,
göra ändringar i organisationen af embelsverken tror jag vara
ganska olämpligt, och bär kan i min tanka intet förloras genom
att afslå detta betänk., men deremot kan det medföra mycken
förvillelse alt bifalla detsamma. Jag tillstyrker afslag af betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I min tanka hafva
Utsk:n i detta fall baft ganska rätt. Jag instämmer med Hr von
Troil och Frih. Anders Cederström, och det. är icke blott Just.-  depart., som fick förmänga tjensler vid den nya regleringen. Jag
anmärkte detta genast; men dåvarande StatsUtsk., som var så
sparsamt på anslag i andra fall, ville nödvändigt att allt hvad
som begärdes i detta hänseende, äfven skalle gifvas. Nu finner
man redan alt man varit för frikostig emot detta departement.
Jag hade trott, alt man skulle finna samma förhållande inom
flere; men det kommer väl att inträffa vid nästa riksdag. Jag
hemställer vördsamt, att R. o. Ad. mätte bifalla betänk.
Hr Akerman, Fredr.: Jag bekänner, att jag, lika litet som
Utskm kanske hafva varit, är i tillfälle alt yttra mig om behöll igheten
eller obehöfligheten af dessa tjenster; men jag inser icke
hvarföre icke man i denna fråga vill hylla samma grundsats, sorn
i många dylika frågor, hvilka varit före vid denna riksdag, och
deruti man yttrat, att, dä en ny organisation af embelsverken
förestår, man borde underlåta alla förslag och opinionsyttringar i
detta afseende, och jag finner mig således föranlåten att förena
mig med dem, som begärt afslag ä Utskins betänk.
Frih. Palmstjerna: Af Frih. Cederslröms uppläsning af
någon del af Utsk:ns utlåt, har jag dock icke kunnat hemta något
skäl för den und. skrifvelse, som Ulsk:n tillstyrkt. Om, såsom
det är alltför möjligt och hvilket jag icke fullt känner, ifrågavar.
bureauchefer icke hafva den sysselsättning, som man af en tjensteman
kan fordra; så tror jag, att delta beror af göromålens
ojerana fördelning, hvarigenom några tjenster hafva fått förmycket
och andra förlitel att göra. Dessutom skulle jag tro, att
Just.Statsministerns expedition kan hafva full sysselsättning med
mycket, som icke hittills sysselsatt denna expedition, och att det
skulle vara till Rikets stora båtnad om en sådan sysselsättning
kom ali äga rum. Jag tror således icke att göromål för dessa
personer böra saknas, utan anser tvertom, att Just.Statsministern
kunnat uppdraga åt dem sådane göromål, att personalen och dess
tid icke hade räckt lill, och det hade varit önskligt att så skett,
emedan i sådant fall måhända icke någon fråga uppstått om indragning
af dessa tjenster,
Dessutom torde jag få laga mig friheten erinra derom, att
den andra hufvudtiteln är af R. St. bifallen, utan att dervid sattes
i fråga någon indragning eller förminskning af personalen
eller dess löner, alt således i min tanka anslagen för tjenstemännen
inom denna expedition redan äro för innevarande riksdag afgjorda,
och att således en särskild skrifvelse, oberoende af sialsregleringen,
Den 22 April.
685
öga skulle öfverensstämma med det beslut R. St. redan fattat om
dessa tjensters både antal och aflöning. Allt detta får jag åberopa
såsom ytterligare skäl för mitt yrkande af afslag lill betänk.,
som icke är så moliveradt, som en framställning ifrån R. St.
bör vara, dä R. St. bos K. M. anhålla om indragning af tjenster
i ett så beskaffadt verk, som Just.Slatsexpeditionen.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få veta huru de öf
riga
Stånden afgjort detta betänk.
Underl. Ridd.secret. lillkännagaf, att någon underrättelse
om af de öfriga Stånden i detta ämne fattade beslut ännu icke
ingått; hvarefter
Frih. Cederström anförde ytterligare:
Då den bureauchefsbefattning, som här är i fråga att indragas,
egentligen är den, som är förenad med revisionssecreterareembete,
och densamma är af den beskaffenhet, hvilket äfven af
betänk, inhemlas, att den mycket väl kan af de vanliga revisionssecreterarne
skötas, utan någon sådan särskild bureauchefsbefaltning;
så tror jag för min del, att detta icke kan hafva något
att göra med stalsregieringen; emedan den löneindragning,
som deraf blefve en följd, egenligen skulle komma att gå till revisionssecreterarne
och icke belasta statsverket. Jag tror således,
att, i alla fall, om man skulle indraga denna befattning, följden
blefve en ren vinst för samhället, enär i det fallet icke någon
dubbel föredragning skulle komma i fråga, såsom nu är händelsen;
derigenom att den ena revisionssecreteraren, som läst sig in
i målet, sedermera skall öfverlemna det till en annan, som också
skall läsa sig in deruti, hvilken omväg väl icke kan anses
nyttig eller nödvändig.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bifölle 2 punkten
af Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:ns betänk. N:o 36.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Propos. till afslag å denna punkt blef sedermera framställd
och besvarad med starka ja, blandade med åtskilliga nej, hvarafter
H. Ex. tillkännagaf, att denna sednare propos. blifvit med öfvervägande
ja besvarad.
Föredrogos och biföllos Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk;ns
nedannämnde d. 19 dennes f. m, på bordet lagda betänk.:
N:o 37, i anledn. af väckte motioner, rör:de Lagberedningen
;
N:o 38, i anledn. af väckte motioner om ändring af K. förorda.
d. 29 Juni 1833, huru med försvarslöse personer förhållas
bör;
N:o 39, i anledn. af väckt fråga om förändring och tillägg
i K. förordn. d. 29 Maj 1839, ang:de mått, mål och vigt;
N:o 40, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring af K.
esc
Den 22 April.
förordn. d. 20 Jan. 1824, om ändring och afrifning af vattenverk;
N:o
41, i anledn. af väckt motion om ändring af 8 § i K.
förordn. om kyrkoråd d. 29 Aug. 1843; samt
N:o 42, i anledn. af väckt fråga om upphäfvande af K. re
sol.
d. 13 Nov. 1747, ang:de inskränkning uti en del socknars i
Dalarne rättighet att använda skog.
Upplästes ett från Högv. PresteSt. ankommet prot.utdr. af
denna dag, innehållande inbjudning till R. o. Ad. samt BondeSt.
att förena sig med PresteSt. i det beslut, alt ett låneunderstöd,
stort 25,000 r:dr, emot 3 proc. ränta och 2 proc. årlig capitalafbetalning,
må af allmänna Predel för den nya kyrkobyggnaden
i Christinehamn beviljas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Då för närvarande två
Stånd beviljat och två Stånd vägrat lånet, så är frågan icke afgjord.
Der finnes icke något R. St:s beslut i detta hänseende.
Jag hemställer således, om icke R. o. Ad. behagade antaga PresteSt:s
inbjudning.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: När denna fråga fö
revar
hos R. o. Ad., så blef den discuterad och utredd, och jag
förmodar, att R. o. Ad., som då beslöt att icke bevilja lånet, icke
förändrat åsigt sedan dess. Om förhållandet är det, att två Stånd
bifallit lånet, så kommer frågan alt gå till förstärkt Utsk., på sätt
grundlagen föreskrifver. Jag anhåller, all R. o. Ad. ville vidblifva
sitt beslut.
Hr von Hartmansdorff: När en sådan betydande brukspatron
är emot en fördel för staden Christinehamn, så lärer
det vara förgäfves för mig att yrka Ståndets bifall till inbjudningen.
Hr von Troil, Sam. Gustaf: Ehuru icke brukspatron
anhåller jag äfven att få yttra mig emot antagande af inbjudningen.
Jag tror, att man så mycket som möjligt bör vidblifva sina beslut, och
röstar derföre för min del för, att R. o. Ad. måtte afslå inbjudningen.
Då härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om
R. o. Ad. ansåg sig icke kunna antaga inbjudningen, utan behagade
vidblifva sitt redan i detta ämne fattade beslut, blef denna
propos. af R. o. Ad. bifallen.
Anmäldes till bordläggning Bevilln,Ulsk:s betänk. N:o 37,
ang:de beräkningen af sjötullsmedlen, saluaccisen, postmedlen,
carthasigill.afgiflen, husbehofsbrännerimedlen samt lidningsstämpel-
och kortstämpelafgifterne.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då detta betänk, rörer
en af de frågor, hvarpå riksdagens längd egentligen beror, ty
jag kan ej föreställa mig att riksdagen gerna kan afslutas
D e u 22 A p r i L
CS7
innan beslut i afseende på statsinkomsternas beräknande och
deraf bereoende frågor hunnit blifva (ältade, så anhåller jag, alt
det nu bordlagda betänk, matie blifva det första pä föredragningslistan
för morgondagen.
Uppå härefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos. biföll R. o. Ad., alt detta betänk, finge uppföras främst å föredragningslistan
för morgondagen; hvarefter H. Ex. återkallade i
R. o. Ad:s minne, att, vid pröfningen af StasUtsk:s utlåt. N:o 3.3,
ang:de beräkningen af statsverkets inkomster, R. o. Ad. hade
uppskjutit den del deraf, som angick de extra ordinarie inkomslerne
intill dess det nu bordlagda betänk, från Bevilln.Utsk. inkommit;
hvadan H. Ex. finge hemställa, att den sålunda uppskjutne
delen af StatsUtsIcs utlåt. N:o 33 mätte få förekomma
lill afgörande, så snart pröfningen af Bevilln.Ulsk:s ifrågavar.
betänk, försiggått.
Ropades ja.
Lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomna mern.
och utlåt., nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 274, i anledn. af verkställda omröstningar ang:de tullbevillningen;
N:o
275, i anledn. af verkställda omröstningar ang:de stämplade
pappersafgiften;
N:o 276, med förslag till stadganden och bestämmelser rörande
sättet, ordningen och villkoren för utbetalningen af anslags-
och länesummor till befrämjande af odlingsföretag och allmänna
arbeten;
N:o 277, med förslag till saramanjemkning eller voter.propos:r,
i anledn. af skiljaktiga beslut uti frågan om anslag lill
nykterhetsskrifters ingifvande;
N:o 278, i anledn. af erhållna ålerremisser å betänk. N:o
197, ang:de förräntande af ekeplanteringscassans medel;
N:o 279, i anledn. af Ii. M:s nåd. remiss å Kammarcollegii
berättelse, angille kungsgårdars och öfriga kronolägenhelers i
Riket förvaltning;
N:o 286, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut i fråga om
befrielse för Presidenten af Billbergh, Cancellirådet Walerius, Kammarrättsrådet
Winroth och Controlleuren Middendorff från ådömdt
ersättningsansvar i och för aflidne Tullförvaltaren Fine'rs yppade
balance;
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 138, i anledn. af återremiss af utlåt. N:o 136, ang:de
väckt motion om tillsättande af en comité för att utarbeta förslag
till en förändrad nationalrepresentation.
Upplästes och lades till handlingarne från Medstånden ankomne
prot.utdr., nemi. från PresteSt. af d. 9, 10, 11, 12, 15,
C88
Den 22 April.
16 och 18 dennes, fran BorgareSt. af d. 15, 17, 19, 26, 29
och 31 sistl. Mars samt d. 2, 5, 7, 9, 10, 12, 15, 16, 18
och 19 dennes, och från BondeSt. af d. 13, 15, 17, 26, 29 oell
31 sisth Mars samt d. 2, 5, 7, 9, 10, 12, 16, 18 och 22 in
nevar.
månad.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
