# ID: svediakorp-gov549
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 163,508
# sentences: 5,640
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 12 April f. m.
301
skild creditrörelse äga rum att man belånar sina egna skuldsedlar,
utan när de presenteras, så qvitterar man betalningen och lemnar
ickg lån på eget namn. Jag anhåller således om bifall till betänk.
och anser dermed att ingen kränkning för innehafvarne af
berörde obligationer äger rum.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag tror visserligen att
för Banken den enes rätt är lika god som den andres, och att
den ene blifvit lika misshandlad som den andra genom Bankens
oförmåga att betala; men jag får likväl förklara, det jag ej kan
annat än instämma med Frih. Cederström, att man förökade sin orättvisa
och onödigtvis betedde sig vrångt mot Bankens fordringsägare,
om man betoge dem deras hittills ägda rättighet att belåna de s.
k. silfversedlarne. Det är ej nog att man betagit en sådan sedels
innehafvare f af sitt capital, utan man vill äfven vägra honom
rättigheten att fortfarande få belåna beviset, att han ännu äger •§•
qvar. Jag vill ej deltaga i denna vrånghet emot Bankens fordringsägare,
och då jag förutser, att Ståndet bifaller betänk, i denna
del, så anser jag mig böra med dessa ord till prot. fritaga mig
från någon förmodan att jag varit delaktig deri.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Jag anhåller endast att
få förklara, att jag [örenar mig med de ledamöter, som yrka bifall
till 7 punkten. Mig synes det ganska tydligt, att dessa sedlar,
då de gått ur band och i hand, småningom förlorat det värde
de haft, och då för öfrigt innehafvarne af Bankens vanliga
sedlar genom den fastställda realisationsgrunden och den myntförsämring,
som ägt rum, blifvit lidande på Banken; så inser jag
icke hvarföre man skall fästa mera afseende på innehafvarne af
dessa slags sedlar än på dem som äga Länebankens obligationer.
Jag bade visserligen önskat alt Banken å sin sida kunnat uppsäga
förenämnde sedlar; men då BancoUtsk. i sitt förra betänk, trott
sig böra fästa afseende derå, att större delen af dessa sedlar vore
inneliggande i välgörenhetsfonder, och derföre icke velat direcle
uppsäga dem, så måste jag för min del i allo biträda det beslut,
som BancoUtsk. nu tillstyrkt R. St., hvarigenom sådane sedlar icke
få belånas och derigenom kunna komma alt genom Banken inlösas.
Öfverläggningen om 7 § ansågs härmed fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
samma §.
Ropades starka ja, blandade med nej; hvarpå H. Ex. lillkännagaf,
det lian funnit ja hafva öfverröstat nej.
§ 8.
Bifölls.
Härefter förekom Utsk-.s yttrande i fråga om öfverflyttande
till Riksg.cont. af Bankens lånerörelse emot pant af fast egendom
i släderne och på landet.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Då Utsk:s första be
-
302
Den 12 April f. m.
tänk. bär föredrogs, anmärktes såväl af mig sorn åtskilliga andra
ledamöter, att fastighetslånerörelsen vore den, som företrädesvis
borde till Riksg.cont. öfverfly t tiis, och jag anhåller nu att åter fä
väcka denna fråga, under framställning af några skal för denna
åsigl, hvilka skäl vid frågans första behandling gjort sig gällande
inom ett par af de öfrige Stånden, ehuru de icke lyckades tillvinna
sig BancoUisk:s bifall.. Af all lånerörelse, sora en Bank bedrifver,
må man med skäl säga, alt fastighetslånerörelsen är den,
som med Bankens natur minst öfverensstämmer. Lånecapitaler
äro bundne under en tid af 28 år och styckade i en nära onaturlig
mängd smärre summor. Om Banken behöfver desamma,
så äro de icke ålkomlige förr, än efter 28 års förlopp, och dä skola
de indrifvas ifrån ett nära nog oräkneligt antal personer och hemmansdelar.
Vid föredragningen af Utsk:s lista betänk., förekom
en princip, som till sjelfva grunden godkändes af Ståndens Hesta
ledamöter, och hvilken äfven ligger till grund för de i går förkastade
mom. litt. a) och b) af 6 §, att nemi. hvarje bank behöfver
goda och lätt realisabla obligationer för att i nödens stund
tillgripa. Detta syntes mig för Bankens consoliderande, och möjligheten
alt kunna ständigt göra tete mot sina affärer, vara af
större vigt, än att uppbringa grundfonden till hvilket belopp som
helst. Denna inverkar pä Bankens säkerhet icke annorlunda än
passivt, sä läuge som Banken icke är ställd under utredning; men
är åter förhållandet sådant, dä medgifver jag visserligen, att, ju
större grundfond Banken äger, ju lättare kan han uppgöra sina
affärer. Alen när en sådan utredning icke förekommer, så har
Banken af sin grundfond ingen annan nytta, än den som en ökad
credit möjligen kan lemna, en credit likväl, som icke har några
så säkra grunder att bygga på, derföre att allmänheten väl vet
huru stort capilalöfverskotlet är, men känner deremot icke huru
stor säkerhet Banken har för dess infående eller indrifning; och
på sätt som Hr von Hartmansdorff i går anmärkte, skulle det möjligen
kunna visa sig en sådan indrifning, att grundfonden, till
följd af lånägarnes osäkerhet till betydligt belopp hopsmälte, hvaremot
så icke kan bli förhållandet, dä Banken äger sådana obligationer,
som Utsk. i sitt första betänk, föreslog, eller obligationer,
af Riksg.cont. ulgifne, löpande med 4 procts ränta och försedde
med Konungens garanti. Utsk. uppgifver visserligen i den nyss
upplästa punkten, att dessa anmärkmr inom Stånden blifvit gjorda,
men mig synes som Utsk. å densamma icke fästat den vigt,
sorn deråt bort i vederläggningsväg lemnäs, i följd af deras allmännelighet
inom de Ständ, der de väcktes.
De skäl Utsk. frambär för afslag å hvad som yrkats, synas
mig temligen svaga. Det första är, alt tjensteraännen, som med
denna lånerörelse hafva befattning, äfven hafva sig vården om
Bankens redbarheter uppdragen. Jag skulle tro, alt om Ständerna
besluta öfverflyltning till Riksg.cont. af den ifråga var. lånefonden,
så skulle äfven ganska många af Bankens tjenstemän, som
dermed nu hafva befattning, kunna till Riksg.cont. öfverflytias,
och dessutom skulle lånerörelsen kunna bedrifvas i samma local
Den 12 A piil f. m.
303
sora förut, på sätt Utsk. föreslog i förra betänk., och någre tjenstemän
kunde qvarstå för redbarheternes vårdande; men jag tror
ej att dertill behöfves ett så stort antal. Som sitt andra skäl förebär
Utsk., att Banken bör behålla denna lånerörelse emedan
dessa lån äro mycket säkra. Jag vill icke 1111 inlåta mig i undersökning
och omdöme öfver lånens säkerhet, ty Utsk. synes mig hafva
lika svårt som jag, alt bedomina densamma. Oaktadt medlen
äro intecknade, skulle dock vid en hastig påkänning förluster kunna
äga runi; men jag ber att få fästa mig vid sjelfva skälets halt
i öfrigt. Man skulle nemi. derifrån kunna leda sig lill det resonnement,
att hvad handtering som helst, den må nu vara aldrig
sä främmande för Bankens ide, borde öfvertagas af Banken,
så snart den skänker säkerhet. I första rummet, då fråga är om
hvilken rörelse en Bank skall bedrifva, bör väl tagas i betraktande
hvilken som är förenlig med en Banks natur och fördel och i
det andra säkerheten; men att säga, alt. Banken bör behålla en
rörelse derföre att den är säker, ulan afseende huruvida den är
med Bankens natur förenlig, det tror jag vara ett falskt skäl.
Sedan förekommer ett 3:dje skäl, nemi. att om indragning behöfver
göras i lånerörelsen, sä är faslighelsbelåningen en rörelse, å
hvilken indragning lätt kan ske, derigenom att inflytande capitalafbetalningar
icke ånyo utlånas. Jag får uppriktigt bekänna, alt
jag skulle önskat del Utsk. uteslutit detta skäl, som visar ett slags
afvoghet emot jordbruksnäringen, som man ej bort förvänta; jag
skulle tro, att om fråga blir hvarifrån länecapilaler skola indragas,
så hade man väl lill det yttersta bort vara betänkt att skona landets
modernäring, och alltså i första rummet hålla sig till dem,
som, utan att använda penningarne till producliva företag, upplånat
dem att användas på förfinade lefnadsnjutningar. Af den reservation
utaf Hr Skogman, som finnes Utsk:s betänk, vidfogad,
synes äfven, att han fästat behörig vigt vid Ständernes i denna
syftning gjorda anmärkn:r och äfven inom Utsk. föreslagit öfverflyttningen,
fastän lian inom Utsk. kommit att stanna i minoriteten
; men jag hoppas, att Hr Skogman, med de insigler och den
skicklighet som han besitter, täckes försöka att här göra sina åsigter
gällande.
Frih. Palmstjerna: Då, vid föredragning af BancoUtsk:s
utlåt. N:o 29, fråga var att förskalla Banken tillgång lill så beskaffade
räntebärande papper, som möjligen skulle kunna af Banken
med lätthet begagnas till införskaffande af silfver för metalliska
cassans förstärkning, ansåg jag lämpligaste sältet dertill vara,
alt Riksg.cont. lemnade statsobligationer till Banken i utbyte mot
säkra handlingar, bestående af faslighetslånedocumenter. Detta
har BaneoUlsk. afslyrkt, på skäl dem jag, lika med Gr. Cronhjelm,
anser vara ganska litet bindande. Beträffande fästighetslånerörelsen,
så har den visserligen varit oförenlig med Bankens natur
den tid, då Banken ej ägde annat capital än det, som motsvarade
dess skulder; men då Banken äger derutöfver en grundfond af
10 millioner, kan jag ej med föregående talare instämma deruti,
304
Den 12 April f. m.
att det är mot Bankens natur stridande, att hälften af denna fond
består af inteckningar i fast egendom. Jag anser denna del af
grundfonden vara ganska säker, och när den andra hälften består
af räntebärande obligationer, hvilka äro användbara eller åtminstone
kunna göras användbara, så befinner sig Banken i en ganska
god ställning, oell med en så beskaffad ordning är det icke
oförenligt, att rörelsen af faslighetsbeläningen qvarblifver i Banken
lill äfveu uppgifne belopp. Banken bar också häraf mycken nytta;
vinner större credit, ökar sin vinst och kan till Staten öfverlemna
större bidrag än eljest. Gr. Cronhjelm yttrade, att i fråga
om indragning uti lånerörelsen vore bäst att man först holle sig
till innehafvarue af disconllån. Detta tror jag äfven att BancoUtsk.
föreslagit; jag vill minnas att i en efterföljande punkt förekommer,
att de indragningar i allmänna lånerörelsen, som skulle
komma att erfordras i händelse af starkare påkänuingar, skulle
begynna på Handels- och Näringsdisconten, fortgå till öfriga discontrörelser
och sluta med faslighetsbeläningen. Men vare sig att
fastighetsbelåningen qvarblifver i Banken eller öfverflyttas till Riksg.-  cont., så är det en omöjlighet alt verkställa en sådan öfverflyttning,
såvida man vill afsluta riksdagen inom den lid, som nu är
påtänkt. En så beskaffad förändring i dispositionen och redovisningen
af ungefär 6 millioner, anser jag ej låta sig göra genom blott
ett beslut på papperet; det fordras åtskilliga andra anstalter, reglementariska
föreskrifter och ett noga öfvertänkande af alla de omständigheter,
som enligt den nya ordningen skola förekomma, innan
en sådan kan med trygghet verkställas, och Ständerna kunna
icke öfverlåta detta ordnande åt Fullmäktige i Banken och Riksg.-  cont., ty det vore att på dem kasta ett ansvar, som troligen utsatte
dem för gilltiga anmärkntr vid en blifvande riksdag, utan
det är ett Ständernas åliggande att, om ett sådant beslut skulle
vidtagas, äfven sjelfve fastställa hvad som vid en sådan stor förändring
är alt iakttaga. Dessutom kommer dervid en särskild omständighet
i betraktande, den nemi. huruvida man vill föreviga
Riksg.contts bestånd. En fråga, som denna, hade man bort påtänka
långt förut; nu är riksdagen dertill för långt framskriden, hvarföre
jag ock inskränker mig till anhållan om bifall till BancoUtsk:s
framställning i denna del.
Frih. Cederström: Jag gillar och instämmer i hvad Gr.
Cronhjelm yttrat, såsom öfverensstämmande med de grundsatser,
sora jag vid föredragningen af betänk. N:o 29 hade äran framställa.
Det torde icke vara så svårt, som den siste talaren trodde,
att göra denna öfverflyttning, utan att en enda dag behöfva fördröja
riksdagens afslutande, ehuru verkställigheten af beslutet derom
ej kan ske på en dag, till följd af den ömsesidiga inventeringen
af handlingar, som måste försiggå, men den kan också mycket
väl låta verkställa sig sedan R. St. åtskilts. I den mån handlingarne
aflemnas, gifves derå qvitlenser och dermed är affären
uppgjord. Beträffande den uppkastade svårigheten för förändringen
-
Den 12 April f. m.
305
gen i afseende å Bankens embets- och tjenstemän, såsom tillika
hafvande ansvarighet för Bankens värd, så är den af ingen betydenhet,
ty den befallningen kan öfvertlytlas på andra Bankens departementer,
hvaremot de tjenstemän, som hafva att skaffa med
lånerörelsen, höra dervid förblifva oell vid öfvergången flyttas ifrån
Bankens till Riksg.cont:s stat. Det är klart, att dessa personer
bibehållas vid sina nu innehafvande förmåner, så till löner som
pensioner, såväl för sig sjelfve som deras enkor och barn ; men i
män af afgång tillsättas efterlrädarne pä Kiksg.cont:s stat, och hela
saken för sig går utan någon svårighet och utan rubbning af
någondera verkens nuvarande förhållanden. Banken har genom
en sådan öfverflyllning vunnit, alt fä, i händelse den summan,
som BancoUlsk. föreslår, skulle bifallas, till den lånegren anvisade
6,500,000, eljest 5,500,000 r:dr obligationer, hvilka kunna ställas
i det skick och vara af den beskaffenhet, att Bauken kail genom
dem när som helst föröka sin reela fond lill motsvarande
belopp. Det är lika tydligt att, om dessa obligationer successive
äter inlösas med ett bestämdt belopp för äret, sä får Bauken ock
skaffa sig uti inbetalningar från Riksg.cont. andra publika papper.
Under liden är fonden förökad, och Banken har för sina vexlar i
framtiden en fullkomlig säkerhet. Jag skulle tro, ali det ej låter
disputera sig, att af alla läuerörelsegrenar, är den på fastigheter,
oell alla andra, sorn höra till denna calhegori, den otjenligaste, den
som alltid verkar svåra päkänningar å den metalliska cassan, åstadkommande
kriser, der kriser eljest aldrig skulle komma i fråga,
och förutan hvilken man kunde slippa lluctuationer i lånerörelsen,
hvarigenom den enskilda välfärden i landet störes, utan alt gagna
Banken för någon enda r:dr silfver i värde. Det är vigtigt äfven,
att Bankens länefunctioner blifva förenklade till de delar, som angå
discontering pä kortare tid, hvilken således, i afseende på omsättningar,
lill lidsförkortning kan göras ännu lämpligare, och Bankens
öfverskott kan derigenom helt och hållet ställas på sidan-om
möjligheten alt blifva i förlägenhet i afseende på vexling af Bankens
sedlar. Jag kan icke annat än på det liffigaste yrka, alt R.
o. Ad., med ogillande af Utsk:s utlåt, i denna del, beslutar, att
Bankens hela bestyr med afseende å fastighetsbeläningen öfverflytlas
pä Riksg.cont. mot obligationer af detta verk, löpande med 4
proc. ränta, afgifne i den lorm alt de äro användbare på den utländska
marknaden.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag tillhör deras antal,
som, då denna fråga förra gången förevar, yrkade denna lånerörelses
öfverflyttniug till Riksg.cont., delande alltså de satser, som
af Gr. Cronhjelm och Frih. Cederström blifvit uttalade, och jag
vågar tillägga äfven af Frih. Palmstjerna; ty Friherren ogillade
icke denna öfverflyttning, utan yttrade endast några betänkligheter
dervid. Så många skäl hafva redan för densamma blifvit anförde,
att jag icke åter vill upprepa dem, men anser mig deremot
skyldig upptaga några af de skäl, som den sistnämnde värde le
9
II. 39
306
Den 12 Aprilj f. m.
damoten yltrade emot möjligheten att nu verkställa berörde öfverflyttning.
Frih. Palmstjerna ansåg nemi., att då Banken för
närvarande äger ungefär hälften af sin reservfond i obligationer,
och den andra hälften i inteckningar, så skulle den hafva ett tillräckligt
antal obligationer. Jag får dervid fästa uppmärksamheten
derå, att under förliden gårdag yttrades af mången just den
åsigten, att man borde söka, såvidt möjligt vore, befrämja det
Banken hade så stor del som möjligt af sin behållning ställd i
obligationer. Frih. Cederström har nyss anfört ett skäl, som är
så vigtigt, att jag tillåter mig repetera detsamma, nemi. att ju
större tillgången på realisabla papper är, dess mindre är behofvet
för Banken att vid tillfälle af kriser indraga sedlar, hvaraf åter
stadga i allmänna rörelsen inom landet blifver en följd. Då nu
i 61 § Ulsk. ansett nödigt, att tillerkänna llrr Bancofullm. rättighet'att
upptaga ett utländskt lån af 3 millioner r:dr b:co; månne
då det icke är lämpligare, att Banken äger sådane papper, för
hvilka han kan negociera penningar i st. f. taga lån?
Frih. Palmstjerna säger, alt Banken i allt fall har ränta af
dessa fastighetslån. Ja visserligen; men om Banken får motsvarande
ränteobligationer af Riksg.cont., så får han ju lika ränta.
Banken förlorar således ingenting på den saken. Hvad Frih. i
öfrigt yttrade rör:de svårigheterna för öfverflyttningen i hänseende
till Bankens tjenstemän, har Frih. Cederström redan besvarat.
Jag erkänner mig icke vara så bevandrad i dessa saker, att jag
skulle tillåta mig att ingå i detaljerne deraf; men skulle tro, att
dermed förhåller sig som med alla andra dylika förhållanden, att
nog går sättet allt för sig. De skäl Utsk. anfört emot öfverflyttningen
äro i min tanka så svaga, att redan i dessas svaghet ligger
en styrka för åsigten, alt denna öfverflyttning bör ske. Jag
har ansett mig böra uppställa ett förslag till de §§, som kunde blifva
införde i betänk., för den händelse R. o. Ad. skulle anse lämpligt
att besluta oftanämnde öfverflyttning och utber mig att få detsamma
uppläsa, sä lydande:
”§ 9. Att Bankens utlåning emot inteckning i fast egendom
på landet och i städerne må från och med 1846 års börjanTill
Riksg.cont. öfverflytias, med det belopp, hvartill denna fond vid
innevarande års riksdag bestämmes, dock med villkor:
§ 10. a) att Banken för capitalbeloppet af sina fordringar på denna
lånerörelse erhåller genom Riksg.cont. statsobligationer i lämplige
valeurer, ouppsägbara å Bankens eller innehafvarens sida och förskrifne
med 4 proc. ränta ;
b) att denna till Riksg.cont. öfverflyttade lånerörelse kommer
att fortfarande intill nästa riksdag bedrifvas efter de föreskrifter
och med de villkor, som hitintills i afseende på de samma varit
gällande;
c) att R. St. hos K. M. i und. anhålla om dess garanti å
ofvannämnde obligationer”.
Jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm., täcktes göra propos. å
delta förslag.
Hr von Troil: I fullkomlig motsats till de yttranden, som
Den IX April f. m.
blifvit af Gr. Cronhjelm, samt Frilune Cederström och Raab afgifne,
nödgas jag bestrida, icke allenast den grundsats, som dessa
Hrr framställt, utan äfven det redactionsförslag, som den sistnämnde
värde ledamoten oss föreläst. För min del erkänner jag visserligen,
att ingen lånerörelse är för Ranken mera onaturlig än dea
på fastigheter; men jag tror derföre icke, att det rättaste medlet
att afvärja denna olägenhet ligger i denna rörelses öfverflyltning
på Riksg.cont. Snarare torde man böra vidtaga den utvägen, som
BancoUlsk. antydt, att småningom å denna rörelse verkställa imdragningar
genom att icke åter utgifva inflytande capitalafbetalningar.
Jag bestrider icke att lånerörelsen på fastigheter är för
låntagarne särdeles fördelaktig; men jag skulle tro, att det med
ideen för en riktig bankrörelse vore icke mindre öfverensstämmande
att, genom creditiver å Bankens sida, underlätta möjligheten
af hypotheksföreningars bildande af individer, hvilka sedermera
kunde öfvertaga den enskilda lånerörelsen. Jag tror, alt Banken
bör hufvudsakligen verka i detta syfte och afse, icke på en gång,
utan småningom, till undvikande af alla våldsamma rubbningar,
att sä mycket som möjligt skilja sig vid sina enskilda gäldenäreiy
för alt i stället uppmuntra uppkomsten af sådane föreningar, hvilka
kunna direcle bispringa den enskilde med lån. Sådane associationer
hafva alltid vida lättare än Banken att undersöka och
taga reda på de lånsökandes vederhäftighet; och då dessutom sådane
föreningar kunna vara spridde inom provinserne, blifva de
af ofantligt mera nytta, än då Riksbanken skall bedrifva en så
onaturlig rörelse öfver hela Riket. Detta låter sig naturligtvis
icke göra på en gång och ej eller vid denna riksdag i någon
större scala; likväl erkänner jag, att då vi komma till den del af
betänk., som handlar om creditivers meddelande för dessa nyttiga
inrättningar, sä ämnar jag påyrka, alt dessa creditiver mätte än
mera utvidgas än hvad Ulsk. föreslagit. Jag erkänner visserligen,
alt om icke vid 1834 års riksdag Sländerne vägrat sitt bifall till
den förändring i 72 § Reg.F., som då föreslogs, och Konungen
kommit att deltaga i bancolagstiftningen, så skulle jag för min
del icke så mycket tvekat att tillstyrka öfverflytlningen af fastighelsbelåningen
lill Riksg.cont.; men då Konungen icke äger rätt
att deltaga i denna lagstiftning, då vi bafve alltför talande bevis
pä det sätt, hvarpå Banken blifvit af Ständerne behandlad, icke
blott genom en öfverdrifven sedelutsläppning, utan äfven derigenom,
alt Ständerne vid mera än ett tillfälle afskrifvit Statens skuld
till Banken; så anser jag för min del det vara högst vådligt alt
vid detta tillfälle öfverlemna Bankens säkraste fordringar i utbyte
mot dessa obligationer. Visserligen åro vi alle vid denna riksdag
lifvade af de varmaste önskningar att upprätthålla Bankens anseende
och soliditet, och jag hoppas, att de fmanciella äsigter, som i allmänhet
på sednare åren gjort sig gällande, skola försvära möjligheten
att vidtaga riksförstörande åtgärder; men jag förutser likväl
ganska lätt den händelse, att, vid en inträffande större nalionalcalamite',
af ett krig eller något dylikt, man skall säga: Bankens
grundfond vid realisationens början var ej större än 4,400,000
308
Den 12 April f. m.
r:dr, den är nn 10,000,000, och Slaten, sorn är belastad med sä
stora utgifter, är skyldig denna Bank 5,000,000 i obligationer;
vi öfverkorsse dem belt simpelt. Banken, skall man säga, tillhör
Sländerne, Riksg.cont. tillhör ock Ständerne; hvarföre skulle vi ej
kunna qvitta denna skuld? Ett sådant förhållande kumle aldrig inträffa,
om Konungen ägde alt deltaga i bancolagstiflningen; men
då så icke är, kan icke eller jag biträda att öfverlemna Bankens
säkraste fordran till Riksg.cont. Dessutom ber jag alt få fästa
uppmärksamheten på, att det för Banken, vid svåra kriser är särdeles
lätt alt lagsöka enskilde och af dem utkräfva sin fordran,
men Banken kan ej lagsöka Riksg.cont. eller Staten, och får på
det sättet icke eller ut sin fordran, om Ständerne i en framtid
föllo på den tankan alt öfverkorsa fordringsbevisen. För öfrigt
torde afseende böra fästas derå, att om, efter en infallande kris-,
Banken skulle nödsakas alt försälja en stor del af de innehafvande
Riksg.cont:s obligationerne, så och enär desamma icke äro i den
allmänna rörelsen kända, då statspapperssystemet icke är organiseradt,
och obligationerne egentligen befinna sig hos några få affärsmän,
eller i publika cassors vård, så är det att förmoda, att en
försäljning af desamma, vare sig utomlands eller inom Riket, skulle
för Banken medföra förluster. Deremot tror jag icke, att Banken,
som, enligt en efterföljande § i detta betänk., skulle berättigas att
upptaga lån, till ett belopp af t. o. m. 3,000,000, skulle få svårt
att, för utgifvande af obligationer, försedde med Konungens sandmo,
erhålla denna summa på hvilken utrikes penningcmarknad
som helst. Jag tror, att Banken, med sin kända grundfond af 10
millioner, skulle för obligationer, sanctionerade af Konungen, åtnjuta
större credit än Riksg.cont. För öfrigt ber jag att till alla
delar få instämma med Frih. Palmstjerna, att en sä genomgripande
förändring, som den ifrågavarande, icke kan verkställas vid
slutet af en riksdag, samt att man omöjligen kan ät Bankens och
Riksg.cont:s Fullm. öfverlåta att på egen band reglera en så maktpåliggande
affär. Sländerne måste nödvändigt bestämma grunderne
derföre, öfverlätelsen och bestyret må sedan uppdragas Fullmäktige;
ty om ej så sker, kan man vara fullt förvissad, att de
åtgärder, som Fullmäktige med bästa vilja i verblen skulle vidtaga,
kommo vid en påföljande riksdag att ådraga dem mångfaldiga anmärkmr.
På grund af dessa mina anmärkmr, anhåller jag om
afslag å den af Gr. Cronhjelm gjorda framställningen och ä det
redactionsförslag, som Frih. Raab afgifvit.
Hr von Hohenhausen: Jag skall i detta mitt anförande
vara sä kort som möjligt, dä Adeln ändå, genom denna discussions
utsträckning och långvarighet utöfver hvad den bort vara, blifver
i tiden för det definitiva beslutets fattande långt efter de öfriga
Stånden. Jag kan äfven vara kort, emedan det gör tillfyllest att
visa, på sätt Frih. Palmstjerna påpekade, omöjligheten att nu göra
en ändring och att allt tal derom gagnar till ingenting, fastän
Frih. Cederström, Jacob, som icke är van att erkänna några svårigheter,
äfven om de förefinnas, derest de icke äro alldeles ögon
-
Den 12 April f. m.
309
skenligt oöfvervinnerliga, påslått motsatsen. Förhållandet är emedlertid,
att Lånecancelliet, som har uppdrag med befattningen att
vårda Bankens redbarheter och liela Bankens understyrelse, skulle
först undergå en total omorganisation, för att den ifrågaställa öfverftyttningen
skulle kunna verkställas. Tvenne Stånd lära hafvav
gillat hvad Utsk. föreslagit; och då deras beslut icke kunna ändras,
så är frågan förfallen. Ändring skulle härutinnan sålunda
kunna åstadkommas genom en inbjudning, men innan denna discussion
här lager en ända, torde det 3:dje Ståndet hafva fattat
samma beslut som de 2:ne föregående, och sålunda möjligheten
till förändring bli än mera försvårad. Den beskyllning man gjort
BancoUtsk., att icke hafva tänkt på modernäringen, är litel förhastad;
hela meningen tiar var att nämna, att det är lättast alt
göra sedelindragningar genom att icke utgifva lån, och man har
af undseende för skriket satt den utvägen i sista rummet. Dessutom
får jag säga, att i afseende på crediten skola få personer
finnas, som ej anse, att Banken har större säkerhet i fordringar
hos enskilde under vanliga lyckliga förhållanden, än hos Biksg.cont.
11 r Lagerhjel m, Pehr: Det synes af Hr Skogmans reservation,
att han inom BancoUtsk. väckt den frågan, att fastighetsbelåningen
skulle Hyttas till Riksg.cont. Denna Hr Skogmans motion
styrker mig i den öfvertygelsen alt så borde ske; men jag
är tillika af den åsigt, att, sedan 2:ne Stånd bestämt sig i denna
punkt, och Adelns beslut icke derpå inverkar, så tjenar en vidlyftig
discussion till ingenting, och vill derföre blott hafva lill
prot. anfördt, del jag anser, att öfver fly ilning af faslighelslånerörelsen
ifrån Banken lill Biksg.cont. borde äga rum. Men jag ville
tillika hemställa, om ej Adeln i sitt fattande beslut borde uttrycka
samma opinion, hvilken, om den är grundad pä sanning, mäste
göra sig gällande i framliden, och hvarigenom äfven sjelfva satsen
hålles vid lif, — ty man kan ej undgå all fästa uppmärksamhet vid
det beslut, som ett Stånd fallar i ett så vigtigt ämne; hvarföre jag
föreslår, alt R. o. Ad. ville afslå denna punkt i betänk., som angår
fastighelsbelåningen, under förklarande, att den bör till Riksg.-  cont. öfverflyltas, eller, derest R. o. Ad. skulle finna sig förhindradt
alt falla elt sådant beslut, åt Bancofullm. målte uppdragas
att uppgöra elt förslag ruride verkställigheten af nämnde beslut
för en kommande riksdag.
Gr. Cronhjelm: Den förste talaren, som uppträdde emot
det af mig väckta förslaget, yttrade, alt förändringen vore för stor
och tiden för riksdagens, fortfarande för kort, för att derunder
kunna medhinna att sammanfalla ett reglemente och vidtaga alla
andra åtgärder, som för den ifrågaställda öfverflyttningen erfordrades.
För min del får jag bekänna, det jag ej inser liehofvet
af något reglementes uppställande eller af några genomgripande
åtgärders vidtagande; ty ett reglemente för denna lånerörelses bedrifvande
finnes redan, och frågan är således endasl, af hvilka personer
delta reglemente skall handhafvas, antingen af Banco- eller
Riksg.cont-.s Fullmäktige. Tjenstemän för denna rörelse finnas äf
-
310
Den 12 April f. m.
ven, och dessa kunna öfverflyltas tillika med sjelfva rörelsen. Jag
medgifver, att dessa tjenstemän hafva nägra andra bestyr i och för
vården om Bankens redbarheter; men jag kan icke inse, att deras
förflyttning tillika med lånerörelsen skall förorsaka en total
omstörtning af Bancostyrelsens organisation. Om nu ett visst antal
tjenstemän inom Banken behöfves för att på samma gång bedrifva
fastighetslånerörelsen och vårda Bankens redbarheter, så
skulle jag föreställa mig, att ett mindre antal erfordras för skötandet
ensamt af förutnämnde åliggande, och att således ett mindre
antal af tjenstemänneri, relativt till dem, som i Banken qvarstannade,
behöfde öfverflyltas till Riksg.cont. Om, efter den verkställda
öfverflyttningen, det återstående antalet af tjenstemän icke
skulle befinnas tillräckligt lill bestridande af vården om Bankens
redbarheter, så synes väl ingenting enklare än att, för detta ändamål,
en eller annan ny tjensteman tillsättes; och att en sådan
operation skulle innebära en omstöpning af det hela, det kan jag
ej fatta. Reglementet behöfver, som sagdt är, icke omskrifvas.
Mig synes ingen annan åtgärd' erforderlig, än att vissa tjenstemän
öfverflyltas på Riksg.conUs stat, hvaremot man alltför väl kan bibehålla
den local, som redan finnes, pä samma sätt som BancoUlsk.
i betänk. N:o 29 föreslog, i fråga om disconlrörelsens öfverflyltning.
Ingår man pä dessa premisser, sä lärer det bestyr,
som borde öfverlemnas åt Hrr Fullmäktige i Banken och Riksg.-  cont. icke vara större, än att det kan dem uppdragas, och nägra
svårigheter derför böra icke kunna möta.
Man har sagt, att grunderna för öfverflyttningen böra af Sländerne
uppgöras, för ali icke inveckla Fullmäktige i en brydsam
förlägenhet, i hänseende lill framlida anmärkmr ifrån Revisorer
och Ständer, men att sådant icke nu låter sig verkställa, af brist
på tid. Vore fråga om att upprätta ett splitter nytt reglemente,
så skulle jag visserligen medgifva, att grunder dertill borde uppgifvas;
men nu finnas icke allenast grunderne, utan äfven sjelfva
reglera, redan uppgjorda, och mig synes alltså intet annat återstå,
än alt förständiga vederbörande, all den ifrågavar. lånedetaljen lill
Riksg.cont. öfverflyltas, med bibehållande af de grunder och den
tjenstemannapersonal, som ledan finnas.
Det liar under discussioneu rätteligen blifvit yttradt, att, ju
flere obligationer, med Konungens garanti försedde, som Banken
ägde, desto lättare hade han ock att göra tete mot sina affärer dä
sådant behöfdes, och jag tillåter mig att fästa uppmärksamheten
derå, att de obligationer, som nu finnas i Banken, aflemnade ifrån
Riksg.cont., malte icke vara flere i dag än i går, och likväl uppträdde
i går ett betydligt antal ledamöter af delta Stånd för att
yrka, att Banken skulle få än flere obligationer. Insågs nyttan
deraf i går, så borde den väl äfven inses i dag.
Man har sökt visa, att min vederläggning af det sista slutet
af Utsk:s yttrande i denna punkt, icke vore riktig. Jag har sagt,
att Ulsk. hänvisar till lättheten att kunna på fastighetslånerörelsen
indraga capitalafbetalningar, genom att icke vidare utsläppa nya
lån, och jag yttrade derjemte den önskan, alt det ej någonsin skulle
Den 12 April f. m.
311
komma i fråga att minska de få och obetydliga bidrag, som nu
lemnäs till landels modernäring. Man invänder deremot, alt Utsk.
endast nämnt, att della låter sig göra, men ej sagt, att en sådan
åtgärd företrädesvis skulle vidtagas. Utsk. vtlrar likväl: ”då derjemte
i betraktande tages, att dessa lån, i motsats till Bancodiscontlänen,
innebära fullkomlig säkerhet för Banken, samt att
det later sig göra att på denna lånerörelse verkställa indragningar,
derigenom alt inflytande capitalafbetalningar icke åter utlånas, kan
Utsk. icke biträda den yttrade åsigten”. Häraf synes väl icke ovillkorligen,
att Utskrs mening är, att denna lånerörelse är den första,
pä hvilken indragningar skola ske; men jag hemställer hvarföre
någon indragning på fastighetslänerörelsen skall förespeglas,
och hvarföre man skall yttra, att man kan göra en sådan indragning
i behofvets stund, när man kan välja en annan utväg, hvarigenom
en slik indragning ej behöfver komma i fråga; ty om
Riksg.cont. utfärdar sina med Konungens garanti försedde obligationer,
så kan Banken använda dem utan att nödgas tillgripa medlet
att göra indragningar på faslighetsbelåningen, d. v. s. förminska
den lånerörelse, som tillgodonjutes af landets modernäring,
hvilken vi alle vete är i betydlig grad skuldsatt.
Man talade nyligen om det stora antal af millioner, som
vårt jordbruk är värdt; när man då dermed jemför det ringa
antalet af millioner, som är för denna lånerörelsegren afsedd, så
torde man i sanning komma till det resultat, alt detta låueanslag
icke är sä stort att dervid bör ifrågakomma någon indragning,
som ej eller skall komma att behöfvas, i fall Riksg.cont:s obligationer
vore att tillgå.
En talare har yttrat, att Banken borde skilja sig ifrån enskilda
låntagare. Detta är ingenting annat än hvad jag yrkat, ty
jag föreslår just lånerörelsens skiljande ifrån Banken, — det är
ingenting annat jag vill. Man har sagt, att penningarne böra utlånas
till associationer, som uppträda medlande mellan Banken och
låntagarne. Dä man medgifver ä ena sidan, att Banken icke bör
hafva affärer med enskilda personer, som låntagare betraktade, så
kommer man äfven till det resultat, att Banken icke eller bör
hafva att göra med associationer och följaktligen icke alls befatta
sig med någon lånerörelse, så mycket hellre som samma ändamål
vinnes dymedelst, att de enskilde associalionerue taga lånen af
Riksg.cont. i st. f. af Banken. Men för detta sednare verk är det
en stor skillnad att icke hafva att göra hvarken med enskilda personer
eller associationer. Man säger, att Banken lika lätt kan
göra lån, som att använda dessa Riksg.cont:s obligationer. Mig
synes det besynnerligt, att en Corporation eller persona moralis
skall göra lån, dä det ej är af behofvet påkalladt. Jag skulle tro,
att statsverkets obligationer, ty någonting annat äro icke Riksg.-  cont:s med Konungens garanti försedde förbindelser, måtte utgöra
sä pass goda papper, alt, genom desammas försäljning, Bankens
möjlighet att på sina säkerhetshandlingar erhålla lån, ingalunda
kan jemföras med de förra.
Slutligen har man sagt, att det vore vådligt att utlemna Ban
-
312
Den 12 April f. m.
kens säkerhetshandlingar i utbyte mot Riksg.cont:s obligationer,
emedan fara vore att dessa sednare vid en kommande riksdag kunde,
lill följd af K. M:s beslut, med anledn. af möjligen inträffande
olyckshändelser, varda hell simpelt annullerade och öfverkorsade,
emedan Banken vore rik nog ändå. Den värde ledamoten, som
hyste och yttrade denna farhåga, torde benäget erinra sig, alt 3:dje
mom. i det förslag, som Frih. Raab uppläste, innefattar, alt dessa
obligationer skola vara försedde med Konungens garanti, och då
bäfver det sig icke så lätt för kommande R. St. alt verkställa en
slik öfverkorsning. Skulle man börja att betvifla solidileten af
papper, grundande sig på en lag, eller eli beslut, till hvars upphäfvande
både Konungs och Ständers samtycke fordras, så skulle
man i och med detsamma erkänna nullitelen af bela vår banklagstiftning.
I fråga om åtgärder eller beslut, som inom ett samhälle
aga kraft, kan jag väl ej föreställa mig något mera kraftfullt
än det som är garanteradt af Konungen och för hvars tillintetgörande
såväl Konungs som Ständers samtycke erfordras.
Man liar sagt, att i denna punkt redan 2 Stånd fattat beslut,
och att hela saken kommer att förfalla genom motsatta beslut till
de redan fattade. Hr Lagerhjelm har redan fästat uppmärksamheten
derpå, att om äfven vårt beslut icke skulle föranleda till
den förändring, som är i fråga, det likväl synes vara af vigt att
uttala sin tanka i detta fall, tilläggande, att åt Fullmäktige borde
uppdragas att göra ett förslag för denna öfverflyttuing. Denna
tanka skulle jag biträda, om jag ansåg verkställigheten deraf förenad
med sådant bryderi att något förslag dertill ens behöfde uppgöras.
Jag tror mig redan hafva visat ifrån början att ofta oinförmälda
flyttning med befintlig tjenstemannapersonal och befintlig
fond är ganska lätt verkställd och kan, utan dertill nppgjordt förslag,
för sig gå när som helst; och om än två Ständ stannade
emot två, är det derföre icke otroligt, att ett af dessa skulle kunna
förmås att på inbjudningsväg frånträda det fattade beslutet. För
min del skulle jag tro, att, då jordbrukets bestånd så nära sammanhänger
med fastighetslånerörelsen, möjligen, sedan denna rörelse
blifvit förflyttad till Riksg.cont., och, enligt gårdagens beslut,
detta verk skall tillgodonjuta bancovinslen, äfven det beslut kunde
fattas, att räntevinsten på fastighetslån skall tilläggas capitalet för
denna ullåningsgren, hvarigenom fonden ständigt komme att förökas,
och alt i sådant fall det RiksSt., som lika med oss bör intressera
sig för jordbrukets förkofran och för bemödandet att befria jorden
från sin skuld, icke skulle finnas obenäget att antaga en sådan inbjudning,
hvars framställande väl lönar mödan alt försöka.
Jag slutar med att anhålla om propos. pä det af Frih. Raab
framställda redaclionsförslag.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Jag måste bekänna,
alt de skäl, som emot Utsk:s betänk, blifvit anförda på intet
sätt kunnat öfvertyga mig om felaktigheten af detia betänk. Man
har som skäl för fastighetsbelåningens öfverflyttande till Riksg.-  cont.
Den 12 April f. ra.
313
cont. åberopat, att Banken, i händelse at behof, skulle lättare kunna
uppnegociera penningar på de af Riksg.cont., i utbyte mot fastighetslånefonden,
aflemnade obligationer, än på den inlecknade
fond i fastigheter, sorn Banken äger. Hvad denna sak beträffar,
tror jag förhållandet vara alldeles motsatt. Riksg.cont:s obligationer
äro icke allenast oändligt Hiet kända i det öfriga Europa, utan
hvad värre är, illa kända, emedan man minnes förhållandet med
nämnde verks liqvid af de i Holland och Genua upptagne lånen, som
afskrefvos till af totalbeloppet. Deremot har Banken icke så dåliga
antecedentia, och anser jag i följd deraf, att den, mycket lättare
än Riksg.cont. skulle kunna upptaga lån, och lättare genom de
medel Utsk. föreslagit, än genom de af Riksg.cont. utgifna obligationer.
Det ligger en besynnerlig förvillelse i begreppet om dessa
län. Man säger, hvarföre skall Bunken göra lån, om han kan
fylla sina behof genom dessa obligationer; men jag hemställer om
Banken ej lånar, när den lemnar ifrån sig obligationer, för hvilka
den uppbär ränta. Det är ett lån i sämre form, och med sämre
villkor än andra, om räntan han förlorar, är högre än den han
skulle gifva. För Konungen är det äfven lättare att gifva sin garanti
pä ett i riklig form stäldt statslån, än på en på dessa obligationer
grundad, hvilka icke äro ställde i vanlig Europeisk form,
icke äro kända utomlands, och icke lyda på annat, än de okända
ombytliga Svenska myntvaleurerna. Det hufvudskål, hvarpå jag
likväl grundar mitt afstyrkande af Frih. Raabs motion, är, att
denna öfverflyttning skulle bestämdt skada Bankens credit. De
ifrågavar. 6^ millionerne fastighetslån äro inberäknade i Bankens
förmögenhet och utgöra en del således af Bankens grundfond.
Deras öfverflyttning till Riksg.cont. skulle således minska Bankens
credit, såväl i Sverige som i andra länder. Att utbyta en sådan
reel fond emot obligationer, hvilkas värde ingen känner, synes mig
icke vara öfverensstämmande med Bankens bästa. Man har sagt,
att det icke vore bankmessigt att Banken beskäftigade sig med
fastighetslån, — det kan så vara; likväl äger den Bank, som bedrifves
mest bankmessigt, nemi. den Engelska Banken, inteckningar
i fastigheter till ett belopp af 18 millioner r:dr Sv. b;co. Man
har sagt, att Utsk:s skäl voro allt för svaga. Utsk. skulle visserligen
uppgifvit sina skäl mera utförligt, ifall någon bestridt dem i
dess första anförande N:o 29; men som alla voro öfverens och ingen
satte i fråga någon öfverflyttning, ansåg Utsk. icke eller nö
digt
att ingå i långa resonnementer derom, och uppgaf saken helt
simpelt. Af dessa skäl tror jag alt man icke bör frångå Utsk:s
betänk.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag skall endast korteligen yttra,
att jag för min del finner föga nytta, men många betänkligheter
vid att upprätta en ny lånebank i Riksg.cont.; ty man må benämna
den nya inrättningen huru som helst, det blir dock icke
annat än en ny lånebank. Denna blifver underkastad samma betänkligheter
och möjliga missbruk, som man finnér hos den nu
9 H. 40
314
Den 12 April f. m.
existerande, och dessutom är det icke en så lätt operation att
fördela göromålen vid halfva statens flyttning ifrån Banken; ty
de 2:ne afdelningar, som nu i Banken finnas, borde helt och
hållet omorganiseras, då en del af göromålen skulle komma att
förstinna, andre deremot att qvarstå. Bankens tjenstemän hafva
sorn sådane vederbörlige fullmakter, och jag tviflar pä att det är
öfverensstämmande med Svensk grundlag och Svenska seder, att
mot deras vilja transportera dem till Hiksg.cont. Clan att gilla
motiverna till Utsk:s förslag, kan jag dock icke annat, hvad tillstyrkandet
beträffar, än deruti instämma, eller att frågan må
förfalla.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Sedan jag begärde ordet, hafva
flere talare redan yttrat hvad jag egentligen ville säga och får
jag sålunda hufvudsakligen förena mig i Gr. Björnstjernas och Hr
Rosenblads anföranden. Visserligen inser jag icke den absoluta svårigheten
att öfverflytta faslighetsbelåningen ifrån Banken lill Riksg.-  cont., ehuru jag ingalunda finner lämpligt eller rättvist att ens
sätta i fråga, det Bankens tjenstemän, försedde med ordentliga
fullmakter, skulle kunna, mot deras vilja, tvingas att öfvergå lill
tjenstgöring inom ett annat verk; men det är dock en småsak i
fall man skulle finna af särdeles vigt all öfverflvttningen ägde rum,
att bevilja nya löner för de dertill hehöflige tjenslemännen. Dock
tror jag, lika med Hr Rosenblad, alt af allt detta blefve icke annat
resultat, än att bilda en ny Bank i Riksg.cont., hvarmed jag
icke ser det ringaste ändamål vara vunnet.
Helt annat hade det varit om Ständerne vid denna riksdag
funnit lämpligt att bilda en rikshypotheksförening i Riksg.cont.,
och att som fond för denna inrättning på densamma öfverflytta
fastighetsbelåningen. Della skulle jag måhända hafva ansett sora
en åtgärd af vigt och värde, men alt endast fråntaga Banken dess
fonder och .rörelse, för alt öfverflytta denna i samma form på ett
annat verk, sorn skulle bedrifva hela circulationen med Bankens mynt,
dertill finner jag icke den ringaste anledning, hvarföre jag äfven
afstyrker della förslag. Jag tror äfven, att det kan vara af nytta
för Bankens lånerörelse i andra grenar, att den s. k. vigilancen,
som omfattar fastighetsbelåningen, blir inom samma verk och bedrifves
af personer, som äro i tillfälle alt granska de erbjudande
säkerheterne. Jag tillslyiker alltså Utsk:s hemställan.
Hr Skogman: Jag instämmer med de ledamöter, som föreslagit
fastighetshelåningens öfverflyltning ifrån Banken till Riksg.-  cont. Efter min tanka kan verkställigheten häraf icke vara förenad
med särdeles svårigheter, derest R. St. äro nog förståndige att
icke ingå i några detaljbestämmelser, utan öfverlemna åt Fullmäktige
i Riksg.cont. och Banken att derom öfverenskomma. Måhända
skulle en betydlig förenkling och besparing i koslnaderne vid
ränte- och capilalafbetalningar å de utgifne länen kunna beredas,
dymedelst att Riksg.cont., som har räkning med alla ränterier i
Riket, vidtog sådane åtgärder, att berörde betalningar å fastighetslån
finge erläggas i sammanhang med allmänna bevillningen, hvari
-
Den 12 April f. m.
315
genom en betydlig fördel vunnes, särdeles för låntagare af mindre
summor, ä hvilka postporto och cömmissionärernes arfvode för de
årliga inbelalningarne till Banken troligen ofta utgjorde en dryg
ränta.
Hvad beträffar det företräde, som enskilde personers förbindelser
skulle äga framför statsobligationer, så åberopar jag endast
hvad jag i detta hänseende uti min reservation anfört. Man bar
sagt, att dessa obligationer icke skulle vara kända och sakna afsättlighet.
Det vore bra besynnerligt, om en klok förvaltning icke
skulle förstå att i tid göra dem hos allmänheten både kända och
begärliga. Det är dessutom stor skillnad emellan upplåning af
penningar, endast på sina egna skuldförbindelser, och anskaffande
deraf genom realiserande af andras.
Frih. Raab: Jag begärde ordet för att betyga Hr von Troil
min tacksamhet för det sätt, hvarpå han bestridt mitt förslag.
Det är i sanning ganska sällan som man får så mycket understöd
af sina motståndares invändningar. Hr von Troil har nemi.
förklarat, att Bankens lånerörelse borde helst bedrifvas medelst
cassacreditiver, icke genom lån åt enskilda, utan till associationer,
för att dymedelst komma allmänheten till handa. Detta är just
hvad jag och de med mig liktänkande åsyfta med öfverflyttningen.
Vidare har den värde ledamoten som stöd för sin mening
anfört hvad som står i Utsk:s betänk., att nemi. en indragning
kan ske pä fastighetslånerörelsen, men tillika sagt, det han myckel
väl insäge nyttan och behofvet för jordbruket af de lån, som
pä fastigheter blifva meddelade. BaneoUtsk. har, långt ifrån att
tillstyrka begagnandet af utvägen att häri göra indragning, tvertom
tillstyrkt utvidgning, och detta måtte bevisa, att en sådan indragning
icke vore så lätt att tillvägabringa. Man bar hufvudsakligen
fästat sig dervid, att det vore farligt för Bankens säkerhet
att aflåta ägande inteckningar i fastigheter till Riksg.cont.
emot detta verks obligationer, de der en vacker dag kunde helt
simpelt blifva öfverkorsade, och man har talat om huruledes Riksg.-  cont. vore illa kändt. Jag ber att som svar härå få åberopa ordställningen
i Hr Skogmans reservation, så lydande: ”1 anledning
af vissa, under discussionerna fällda yttranden om de obligationer,
som Banken, enligt mitt förslag, skulle hafva erhållit i utbyte emot
enskilda personers, åtminstone till formen, för en riktig bankrörelse
olämpliga skuldförbindelser, ber jag få tillägga, att det, efter
mitt förmenande, är en orättvis och ogrundad förmodan, att tro
ett folk, som inlager ett rum ibland Europas bildade nationer och
en längre lid lefvat under constitutionella förhållanden, kunna vara
så oärligt och enfaldigt, att det skulle vilja bryta Statens ingångna
förbindelser; att om en sådan farhåga ägde rum för Riksg.-  cont:s obligationer, utfärdade enligt R. St:s beslut, den äfven kunde
sträckas till Bankens genom enahanda beslut tillkomna förbindelser”.
Detta slår alldeles in med hvad Hr von Troil sednast yttrat,
att Banken skulle kunna utfärda sina egna obligationer och
derpå fä Konungens sanction, för att sålunda med lätthet kunna
316
Den 12 April f. m.
negociera penningar. Jag kan ej förstå hvad skillnad ulländningen
skulle göra på obligationer utfärdade af Banken eller Riksg.cont.,
då begge voro försedde med Konungens sanction. Hufvudsakligen
har man mot öfverflyttningen anmärkt, att sedan 2:ne Stånd bifallit
hvad Utslc. föreslagit, sä skulle det föga tjena till att vi här
beslutade i motsatt anda; men jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, att vi ännu äge hopp, att det 3:dje Ståndet, eller
BorgareSt., som ännu icke deciderat sig i frågan, skall kunna fatta
enahanda beslut som vi, då 2 Stånd stå emot 2, och frågan kan
blifva afgjord till fördel för den mening, som önskar öfverflyltningen.
Men om än icke så sker, om 3:ne Stånd skulle besluta
annorlunda än vi, sä ser jag ej deruti något hinder för att ett
beslut fattas, som man anser vara det rätta, de öfriga Stånden
må nu afgöra saken bäst de behaga. Gr. Horn har förklarat att
om så vore förhållandet, att R. St. beslutat att en rikshypotheksförening
skulle bildas inom Riksg.cont. då vore det skäl att lemna
bifall till den ifrågaställa öfverflyttningen. Men jag ber alt
dervid få bemärka, att om detta beslut fattas, jag ej ser hvad som
hindrar Ständerne vid en kommande riksdag att använda medlen
till bildande af en sådan rikshypotheksförening, och då är den ofta
omförmälda öfverflytlningeu just första steget på den bana Hr
Gr. önskat att man borde beträda. Jag vill nu ej vara vidlyftigare,
utan förnyar mitt förut gjorda yrkande.
Gr. Cronhjelm: Sedan Hr Skogman på ett så upplysande
sätt vederlagt de väsendlligaste anmärkn:r, som blifvit gjorda emot
mitt förslag, återstår för mig ganska ringa att vidare anföra, och
vill jag derföre blott fästa mig vid några uttryck under discussionen.
Man har sagt, att Riksg.cont. hade sorgliga antecedentia
och vore utrikes mindre väl kändt, hvaraf man velat hemta anledn.
, att det skulle för Banken vara med svårighet förenadt att
realisera nämnde Contors obligationer. Hr Skogman har till en
del upptagit detta skäl och erinrat huru lätt det ligger inom
Fullmäktiges område att söka sätta papperen i credit och hålla
dem i curs; men jag torde ytterligare få fästa uppmärksamheten
på en omständighet, som mine vedersakare synas hafva glömt, att
obligationerne skola, för den händelse att förslaget anlages, vara
försedde med Konungens garanti. Man har sagt, att sädane obligationer
icke voro annat än ett lån, emedan de draga ränta, men
utgjorde ett lån i sämre form än Banken skulle kunna sig betinga.
Hr Skogman har redan visat skillnaden mellan ett lån på egna
förbindelser och på pant; hvarje enskild låntagare, som erbjuder
en säker pant, får derå snarare lån, än om han ej har något annat
än sin egen förskrifning att ställa som säkerhet. Men man
säger, att bancolån också skola tagas med Konungens garanti. Att
Konungen skulle neka sin garanti på Riksg.cont:s obligationer, det
kan man icke förmoda, emedan de utgöra verkliga statspapper;
men är man väl så säker på att Konungen alltid står tillreds att
lemna garanti på Bankens obligationer? Man har ej velat tillerkänna
Konungen det inflytande i afseende på Bankens förvaltning,
Den 12 April f. m.
317
hvarom fråga förut blifvit vacht. Hade man tillerkänt Konungen
sill veto i afseende på banklagstiftningen, så skulle jag icke tviflat
på alt Konungen lika lätt skulle hafva lemnat sin garanti på
Bankens som Riksg.contis obligationer; men nu är icke förhållandet
sådant, och alltså är det ganska problematiskt om Konungen skall
finnas redobogen att lemna sin garanti på obligationer, utgifna af
ett verk, öfver hvars förvaltning Han icke äger någon grundlagsenlig
makt. Man säger, att Svenska Bankens credit skulle skadas
i Europa, då det blefve bekant, att Banken lemnat ifrån sig säkra
länedocumenter, utgifne af enskilde, i st. f. obligationer, uthändigade
af Riksg.cont. Mig synes som borde förhållandet blifva alldeles
motsatt, ty om en utredning skulle komma att äga rum, så
skulle jag väl tro, att ulländningen fästade mera vigt vid Riksobligationer
än vid enskildes skuldförbindelser. Jag hörde ett yttrande,
ibland andra, hvaröfver jag måste förundra mig, att nemi.
Utsk. icke hade något skäl att fästa sig vid denna åsigt, emedan
den icke blifvit af något Stånd tillstyrkt. Mig synes, att man endast
beliöfver erinra sig i hvad form denna fråga blifvit väckt;
det är väl ingen grundlagsfråga heller, deri återremissen blifvit
beledsagad af gemensamma tankar; allt nog, att discussionsprolocollet
åtföljer, hvaraf kan inhemtas hvad som blifvit yttradt. Hr
Rosenblad har icke haft något mot sjelfva saken att erinra, men
som ett negativt skäl anfört, att samma missbruk kunde göra sig
gällande då bestyret öfverflyttades till Riksg.cont. som då det funnes
inom Banken qvar. Det vore mycket väl om alla missbruk
kunde upphäfvas, men om endast samma (således icke flera) missbruk
komma att existera, hädanefter som hittills, så ligger deri intet
skäl mot öfverflyltningen. Icke eller kan jag fatta, alt Bankens
tjenstemän, enligt Svensk lag skulle vara befriade ifrån, eller
icke kunna åläggas att, emot åtnjutande af dem tillagde
löner, fortfara med sin tjenstgöring, derföre att lånefonden ställes
under Riksg.cont-.s förvaltning. Om de, säger jag, fortsätta med
samma bestyr, på samma embetsrum, blott med den skillnad, alt
de uppbära sina löneqvartaler enligt anordning af Fullmäktige i
Riksg.cont., i st. f. af Bancofullm., så måtte den omständigheten
alldeles icke inverka på deras ställning. — Man har talat
om bildande af en rikshypotheksförening. Jag får då säga, alt
den åtgärd, som blifvit tillstyrkt, just utgör första steget dertill.
Om man nemi. öfverflyttar lånefonden och sedermera beslutar, att
all ränta lägges till cupitalet, så kommer naturligtvis denna fond
alt ökas med 240,000 r:dr årligen, och sedan denna blifvit erforderligt
stor, så vore ingenting lättare att verkställa, än att tillvägabringa
en sådan förening. Slutligen finnes ett skäl, hvarför
jag för Bankens bestånd anser en sådan öfverflytlning nödvändig,
ett skäl, som utgör liufvudgrunden för mitt yrkande i detta afseende,
men hvilket jag hittills undvikit att påpeka, nemi. att Ständerne
vid hvarje riksdag yrkat, att lånefonden borde betydligt
ökas utöfver hvad som sker genom räntans läggande till capitalet,
ja, med en million. För dessa upprepade låneanspråk finnes ingen
gräns, så länge denna fond är sammanblandad med Bankens
Den 12 April f. m.
öfrige functioner; men skiljer man honom derifrån, så kan ej någon
annan del af Bankens rörelse dertill användas. Det högsta,
hvartill man kunde komma, vore alt lägga räntan till capitalet.
På detta sätt veta Ständerne hvad de anslagit för denna fond och
hafva skiljt sig ifrån nödvändigheten att möta dessa ständigt upprepade
anspråk*
Hr Akerman, Fredr.: Då BancoUtskis betänk. N:o 29
förevar lill öfverläggning, hade jag den åsigt, alt det vore fördelaktigt
för Banken att skilja sig ifrån en sådan lånerörelse, som
icke vore förenlig med dess functioner, eller i första rummet discontrörelsen,
och i sammanhang dermed äfven fastighelsbelåningen.
Ståndet antog icke den åsigten, utan det väcktes endast fråga om
fastighetsbelåningen; men jag får förklara, att, då icke hufvudändamålet
kan vinnas, som är, att Banken icke skall befatta sig med
andra lån, än som härleda sig ifrån gjorda affärer på kort tid och
sä beskaffade lånedocumenter att de lätt kunna realiseras, så har
jag biträdt Utsk:s förslag, att fastighetsbelåningen bör vara qvar i
Banken, af det skäl, att, i händelse af behof, Banken kan pantsätta
ägande inteckningar i fastigheter, hvilket ej låter sig göra
med disconlreversalerne.
Hr von Hartmansdorff: Jag har tillförene yttrat mig i
denna fråga, och hade icke velat besvära R. o. Ad. med något
upprepande af förut anförda skäl, om jag ej hört en mening, så
stridande emot min, så ihärdigt försvaras. Mitt förnämsta skäl
emot fastighetsbelåningens öfverflyltning till Riksg.cont. är, såsom
jag förut sagt, alt jag anser enskilde gäldenärers förbindelser vara
vida bättre i Bankens hand än i Riksg.contis. Om Banken stämmer
enskild gäldenär, så utbekommer Banken, om ej förr, på
utmätningsauction sin fordran så långt liilgångarne räcka. Om
deremot Banken stämmer Riksg.cont., så taga sig Hrr Fullmäktige ■
derstädes det icke nära. Ingen utmätning af gods kan göras, ej
eller kunna Hrr Fullmäktige bysättas på Riksg.cont:s vägnar. Hotar
man dem dermed, så skratta de deråt och följden blifver att Banken
inga penningar erhåller. Ville man sedan, när riksdag inträffade,
vända sig till Ständerne om saken; så förklarade de måhända, att
Banken är vår, lika väl som Riksg.cont. och vi finna, att Banken,
som förut måst uthärda så många förluster, äfven får tåla den
ifrågavarande. På det sättet blifver denna Bankens fordran hos
Riksg.cont. afskrifven, såsom de flesta andra. Deremot, säga mina
värde motståndare, finnes ett förträffligt medel, bestående deruti,
att Konungen garanterar Banken dessa obligationers betalning af
Riksg.cont. Huru liar det gått med Riksg.cont-.s obligationer till
främmande länder? Månne de saknade garantier af den andra
statsmakten? Men låtom oss antaga, att Riksg.contts obligationer
till Banken voro försedde med Konungens försäkran om betalning;
skulle det icke kunna hända, att Ständerne, derest Konungen yrkade,
att Bankens fordringar skulle godtgöras, svarade: då håfve
vi. inga medel öfver för anslag till Rikets tjenst. Derest icke E. M.
i nåder medgifver, att Banken blifver utan sin fordran, så blifver
Den 12 April f. m.
319
Följaktligen Rikets tjenst äfven utan anslag. Hvad skola Konungens
rådgifvare då säga? Troligen komma de att i und. tillstyrka,
att Banken malte få sitta emellan, på det att Rikets tjenst åtminslone
måtte kunna draga sig fram till näsla riksdag. Detta är
det öde, som, efter min förmodan, kommer att drabba Banken
genom en dylik föreskrift.
Men, torde man säga, det vore särdeles beqvämligt om man
öfverflyttade denna låneanstalt till Riksg.cont., ty då kunde lånen
liqvideras på samma gång som bevillningen inbetalades, och det
ena gå i det andra. Jag befarar, att det ginge så mycket i hvartannat,
att möjligen bevillningsmedel hellre användes till utlåning
på fastigheter än till Rikets utgifter. Detta vore att fä tvångslån
af värsta slaget. Hvarje medborgare, som icke vore sä lycklig, att
äga fastigheter, men måste deltaga i bevillningen, torde då få aflemna
en del af densamma till län åt fastighetsägare.
När Riksg.cont. har öfverskott, säger man, hvarföre skola de
ligga räntelösa? Det är ju en dumhet? Utlåna dessa medel, och
hvar finnes bättre pant än fastigheter. Men om medlen skola utlånas,
hvarföre må icke Banken behålla och dertill använda dem?
Hvarföre är det så angeläget alt öfverflytta fastighetsbelåningen till
Riksg.cont.? Jo, säga de värde ledamöterne, derföre att Banken
skulle få lätt realisabla papper, bestående i de obligationer, han af
Riksg.cont. erhölle. Dessa kunde belånas eller försäljas när Bankens
metalliska cassa behöfde förstärkning; men efter hvad jag i
går e. m. hörde yttras, vore det ju obetänksamt att begagna denna
utväg? Ty när jag och andra ledamöter yrkade, att Riksg.-  cont. skulle för den bancovinst, som dillemnades, afgifva obligationer;
så förklarade mina värde motståndare, alt sådane förskrifningars
användande för att skaffa penningar, vore oklokhet, alldenstund
Banken mycket lättare finge penningar om lian lånade
directe. Således hvad samma ledamöter funno onyttigt i går,
det finna de nyttigt i dag. De allmänna fraserna äro således vid
denna riksdag lika användbara, då fråga nu är om Banken, som
då fråga förut varit om grundlagsändringsförslag.
Slutligen får jag säga, att, om alla svårigheter i sak voreöfvervunna,
sä är det dock utan ändamål att tvista om denna öfverflyltning,
emedan hon, på sätt flere talare upplyst, är ogörlig
i lagstiftning under den kofta lid, som af riksdagen återstår. Vill
man icke göra annan ändring, än att låta lånebanken sitta qvar
i Bancolmset och hafva sina högste förmän i Riksg.cont:s Fullm.,
hvilka ännu icke fått tak öfver sina hufvuden, så kan jag ej se
hvartill förändringen skulle tjena.
Gr. Horn: Mig synes, att den siste talaren helt praktiskt
utvecklat skälen för sitt bestridande, och jag kan ej annat än med
honom instämma; men jag ber äfven att fä fästa uppmärksamheten
på en ganska vigtig fråga, som redan är mycket omtalad, nemi.
Konungens garanti på de obligationer, som skulle komma Banken
till godo. Det synes vara nog tidigt att tala om denna garanti
såsom redan medgifven, emedan den förutsättes verkligen vara er
-
320
Den 12 April f. m.
hållen, då derpå bygges något system. Jag skulle tro, att, så länge
Konungen icke har någon del i bancolagstiftningen, v.ore det besynnerligt
att på förhand bestämma, eller göra sig förvissad om
att Konungen skulle nedlägga sin garanti hos Bancofullm., för att
enligt deras godtfinnande kunna handla med Rikets credit. Dessutom,
om Konungen verkligen lemnar sin garanti på dessa s. k.
statsobligationer, utgifne af Riksg.cont., så synas de mig icke kunna
vara ställde i den form, att de af Banken kunna användas,
väl inom Riket i behofvets stund, men ingalunda utom Riket, der
credit för desamma dock bör sökas. Om dessa så kallade, men
icke varande statspapper, utgifne till Banken, skulle försäljas, så
uppkomme säkerligen en vida större förlust för Banken, än om
R. St:s Bank sjelf upptager ett lån, i fall Bancofullm. dertill berättigades,
hvilket tillstånd likväl borde åtföljas af det förklarande
af Ständerne, att då Konungens garanti äfven äskas, Konungen
äfven måtte äga makt att sanctionera efter förkasta den nya
banklagstiftning, som skulle kunna hafva något inflytande på
Banken och hela landets creditrörelse. Utan att detta å Ständernes
sida medgifves och af Konungen gillas, anser jag det icke
vara väl betänkt samt dessutom alldeles för tidigt att omtala denna
Kongl, garanti. Alt pantsätta dessa obligationer utomlands, anser
jag icke eller vara den rätta manoeuvern; de böra ovillkorligen
försäljas, men icke belånas; och om man än skulle tänka sig, att
utländska bankirer skulle emottaga dessa papper såsom hypotheker,
så skola de naturligtvis som sådane vara omsättbara i deras
händer. Således, finnér man någon som anser sig belåten med
att emottaga en pant, så är det derföre icke sagdt, att det finnes
någon som är lika beredvillig att dertill låna sin credit, och derföre
skola dessa pantsatta låneobligationer medföra större förluster
för Svenska Banken, i händelse en sådan affär skulle uppgöras.
Jag skulle tro, om det förhåller sig så, att meningen är att bilda
en framtida fond för en rikshypotheksinrättning, att åsigten derom
nu icke är rätt tillämplig, om de, som ifra för fastighetslånerörelsens
öfvertlyttande till Riksg.cont., anse fonden böra formeras
genom accumulation af räntor, ty der fonder i större scala på detta
sätt uppstå, sker det genom hvad vi här kalle ett strypsystem,
och det vore ingalunda lämpligt att i detta ögonblick ifrågasätta
en sådan indragning af lånerörelsen, hvilken man mätte hafva för
afsigt att föreslå, då man talar om uppläggning af räntor å fastighetsbelåning.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Då jag var en ibland de
ledamöter inom BancoUtsk., som ansågo, alt öfverflyttning af Disconten
till Riksg.cont. icke borde äga rum, grundade jag min åsigt
derå, att jag fann sådant vådligt för Bankens soliditet, isynnerhet
som Banken står helt och hållet under R. St:s disposition. Börjar
man att öfverflytta den ena fonden, så kan man öfverflytta en
annan, och Gud vet hvar det då skulle stanna. Jag skulle hafva
tillstyrkt en sådan öfverflyttning, i händelse Svenska Banken vore
en
Den 12 April f. m.
321
en actiebank, eller ali private actieägare voro förenade med Banken,
hvarigenom denna upphörde alt vara under Sländernes uteslutande
disposition; då komme Banken under allmän lag, och lemnade en
säkerhet, den i dess nuvarande skick icke kan lemna. Gr. Cronhjelm
har uppgjort en calcul, huruledes, i händelse af fastighetsbeläniugens
öfverflyttande lill Riksg.cont, den kunde hafva en årlig
vinst af 240,000 r:dr; men den värde ledamoten har glömt
dervid, alt Riksg.cont. måste betala Ranken ränta för den aflemnade
fonden, sä att behållningen klefve ingen. Om syftemålet
vore att med de inflytande räntor grundlägga ett hypothekssystem,
skulle jag anse del vara nyttigt, och jag önskade att hypolheksföreningar
inrättades i hvarje provins, ty delägarne deruti
skulle bättre än Fullmäktige i Banken och Riksg.cont. känna den
säkerhet, som erbjudes; men dä sådane inrättningar likasom i andra
länder ganska väl kunna grundas på egna obligationer, erfordras
dertill ingen öfvertlyttning, i hvilken jag ej ser någon vinst
för rörelsens lifvande i landet, utan en ren förlust för Banken,
genom minskning af dess soliditet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas kl. 6 e. m.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Det är en känd sak,
att man i sednare tider, uti snart sagdt alla Europas civiliserade
länder, har begagnat sig af tvenne slags mynt, nemi. metallisk
valuta och credilpapper samt förskrifningar med eller utan ränta
och med eller ulan bestämd lid för betalningen. Dessa länder
hafva till stor del alt tacka inrättandet af denna sednare sorts
mynt och de förbättringar, som peuningeväsendet derstädes i följd
deraf undergått, för de framsteg, som de gjort på industriens bana.
All Sverige ensamt skulle frånsäga sig denna sednare tiders, om
jag sä må säga uppfinning, finnér jag för min del på det högsta
oklokt; och kan jag således icke annat, än med min röst understödja
det förslag, som går ut på alt äfven åt värt land förskaffa
denna för den inhemska industrien sä vigtiga häfstång. Man säger
visserligen, att Staten icke bör mellankomma, utan alt hypolheksföreningar
samt deras räntebärande papper med lika fördel kunna användas.
Jag anmärker deremot, att uti ett land, sä skuldsatt som
Sverige, bör man icke genom konstlade åtgärder ytterligare öka
begäret att skuldsätta sig. Jag anser det ändamålsenligare, alt
Staten mellankommer och utgifver sådane papper, hvilka kunna
gä man och man emellan. Jag anser, att den föreslagna åtgärden,
att öfvertitta fastighetsbeläningen till Riksg.cont. är en ganska
lämplig utväg, för att vinna det af mig nu framställda stora
ändamål. Man har visserligen gjort åtskilliga anmärkmr deremot;
men dessa anmärkmr hafva icke varit af beskaffenhet, alt de på
min öfvertygelse kunnat inverka till ogillande af sjelfva förslaget.
Man har sagt, att en sådan öfverflyttuing skulle rubba Bankens
credit. Jag svarar derpå, att jag icke kan tänka mig,, det Banken
skulle öfverlåta en del af sin säkra tillhörighet, med mindre
9 H. 41
322
Den 12 April f. m
lin att de obligationer, som Banken derför erhölle, vore ställde i
den mest bestämda form som ske kan. Utom den garanti, som
K. M. säkerligen icke skall undandraga sig att lemna, äga R. St. flere
medel i sina händer för att gifva dessa papper ali möjlig säkerhet.
Man äger i detta fall exempel frän andra länder. Så har
l. ex. Danmark upptagit länj England, och till säkerhet derför
förskrifvit Sundska tullen. Afven vi skulle kunna äga dylika utvägar
till betryggande af berörde obligationers säkerhet; t. ex. genom
anvisning på stora sjötullen. Jag ser icke pä hvad sätt alla de farhågor,
som man här framställt såsom hinder emot den föreslagna
åtgärden, i en framlid rimligen skulle kunna realiseras, och vägar
jag på dessa grunder tillstyrka bifall till Frih. Raabs framställning.
Gr. Cronhjelm: Jag anhåller om ursäkt derföre, att jag
nödgas anföra ännu några ord i delta vigtiga ämne. Man hatsagt,
att jag glömt i min beräkning, då jag påstod att räntan
240,000 r:dr pä nuvarande fond kunde läggas lill capitalet och
successive pä sådant sätt alla är komma alt öka fondens belopp,
att, säger man, obligationerne böra löpa med ränta, och således
en lika stor ränta erläggas till Banken, hvarigenom ingen ränta
skulle uppstå att läggas lill capitalet. Det torde då tillåtas mig
fråga den värde talaren, som gjort denna anmärkn., om han icke
å sin sida glömt gårdagens beslut, att bancovinsten, d. v. s. räntan
på all lånerörelse, skall, efter afdrag af alla för Banken nödiga
kostnader, tillkomma Riksg.cont. för att användas till nyttiga företag?
Dessa 240,000 r:dr måste naturligtvis vara inbegripne uti
den räntevinst, som skall till Riksg.cont. aflemnas, och förhållandet
blifver då icke något annat, än att de crediteras på ett folium
och debiteras på eli annat. Vi hafva beslutat, alt räntevinsten
skall användas till nyttiga förelag, och ingen lärer väl kunna jäfva
det påstående, att underlättande af jordbruket genom amortering
af dess skuldsättning, mäste utgöra ett bland de nyttigaste
företag, som i delta land kan äga rum. Den värde talaren har
nämnt, alt hypolheksföreningar äro särdeles t jeni ige, men alt han
skulle önska att hafva dem inrättade provinsvis. Om, på sätt jag
nämnt, till följd af den anledn., som Gr. Horn lemnade mig,
denna fastighelsfond ökas med räntan ständigt, och således derigenom
växer till ett icke obetydligt capital, så kan Riksg.cont.
göra hvad Banken icke kan, nemi. uppträda såsom medlare emellan
de lånebehöfvande och capitalislerne. Riksg.cont. kan upplåna
penningar från capitalislerne och utlåna dem till lånebehöfvande i
fastighetsväg; detta kan Banken icke göra. Det finnes nu utväg
att öka capitalet; och sedan det blifvit ökadt till en summa, som
blott något så nära motsvarar landets behof, så finner ja» för min
del ingenting, som hindrar alt inrätta lånen districtvis, helst om
man vill bland sig upptaga private actieägare. Den värde talaren
säger äfven, att sädane hypolheksföreningar kunna bilda si» sjelfve,
derigenom att associationer upptaga lån. Vi hafva sett försök
i sådan väg göras inom den rikaste provinsen i landet. Man
Ben 12 April f. m.
323
trodde, då den Skånska hypoteksföreningen bildades, att man
skulle inom denna provins kunna på sådane obligationer få låna
tillräckligt för att dermed biträda de lånebehöfvande, hvilka ville
amortera sin skuld; men, efter hvad mig blifvit berättadt, fann
man sig icke lyckas deruti, utan mäste taga sin tillflykt till utländska
län. Sä snart privata associationer nödgas taga utländska
län, uppstår den svårighet, alt den säkerhet de kunna erbjuda är,
i utländningens omdöme, så till vida mindre än den säkerhet
statsmakten kan erbjuda, att anspråk göres på högre ränta. Om
jag salunda icke kan utrikes fä låna under 4 proc., och jag här
skall läna ut samma penningar emot 4 proc., så frågas: hvarmed
skall jag dä bestrida förvaltningskostnaderne? Deruti ligger, enligt
min förmening, svårigheten för enskilde associationer, att de hafva
svårt att fä läna emot låg ränta. Deremot om Staten träder emellan,
så låter saken utföra sig. — För öfrigt anser jag mig icke
behöfva i vederläggningsväg upplaga de skäl, som här blifvit anförde
och som egentligen sökt låna sitt värde af skämtets udd,
emedan jag anser ett sådant argumentationssätt, i ett så vigtigt
ämne som delta, alldeles icke vara på sitt ställe.
H. Ex. Hr Gr. Björnst jerna: Jag skall icke länge upptaga
R. o. Ad. Jag har blott till svar å Gr. Cronhjelms påstående,
alt jag skulle hafva misstagit mig, då jag sagt, alt jag förmodade,
det Riksg.cont. skulle betala ränta till Banken för de ifrågavar.
obligationerne, velat nämna, det meningen med dessa obligationer
väl ingalunda kan vara någon annan än den, att Banken skall
deraf begagna sig, dä ränta således mäste erläggas af Banken.
Frih. Ridderstolpe, Fredr.: Då det betydelsefulla ögonblick
snart är inne, då H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, skall för Ståndet
tillkännagifva huru H. Ex. trott sig finna den propos., som
af H. Ex. framställes, hafva blifvit af Ståndet besvarad ; så, då
jag trott mig förmärka, alt flere af Husets ledmöter hafva uppkommit
efter det H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna hade slutat sitt vigtiga
yttrande i detta ämne, får jag för dessa Hrr tillkännagifva,
alt nämnde yttrande till en del innehöll: att Svenska Riksbanken
för närvarande äger uti det öfriga Europa eli betydligt förtroende,
men att deremot Riksg.cont. helt och hållet förlorat sitt, i anseende
till det sätt, pä hvilket della verk liqviderat de Holländska
och Genuesiska skulderna; hvadan H. Ex. ock förmenade, alt
den öfverflyIlning af faslighetsbeläningen, som nu är i fråga att
ske frän Banken lill Riksg.cont., i betydlig mån skulle minska
den credit, hvaraf Banken nu är i åtnjutande. Den som således
voterar för Utsk:s betänk, i denna del, han stärker Bankens credit,
hvaremot den, som voterar mot detsamma, handlar i motsatt
riktning. Det är blott denna upplysning jag ansett mig böra lemna
dem, hvilka icke från början hafva följt debattens gång.
Frih. Cederström: I anledn. af Frih. Ridderstolpes nu afgifna
yttrande, är jag pligtig upplysa derom, att Riksg.cont. omöjligt
kan hafva förlorat någon credit, emedan Riksg.cont. icke gjort
324
Den 12 April f. ra.
de lån, hvilka, enligt hvad Gr. Björnstjerna omnämnt, blifvit med
■§ af dess hela belopp 1 iqviderade. Det var Staten Sverige, sorn
gjorde dessa utländska län och som liqviderade dem på sätt nämndt
är; Riksg.cont. blott utfärdade obligalionerne på Statens vägnar.
Det är således Staten Sverige, som skulle förlorat sin credit; men
ingalunda Riksg.cont., såsom den värde talaren förmenat.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bifölle BaucoÖtsk:s
yttrande i fråga om öfvertlyttniug till Riksg.cont. af den lånerörelse
Banken bedrifver emot pant af fast egendom i städerne och
på landet.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. förklarade,
att han troll sig finna, att ja härvid varit öfvervägande.
Frih. Gederström: Jag anhåller om votering och att det
af Hr Lagerhjelm framställde förslag må blifva contrapropos.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att Hr Lagerhjelm alternativt
föreslagit, att antingen Frih. Raabs förslag måtte antagas,
eller också alt ål Bancofullm. måtte uppdragas att utarbeta förslag
till öfverflyltning af fastighetsbelåningen till Riksg.cont. frän
Banken vid nästa riksdag, hvadan 11. Ex. finge anmoda Frih. Cederström
att uppgifva hvilketdera af dessa förslag han önskade intaget
i contrapropos.
Frih. Cederström förklarade, det lian yrkade bifall till det
sednare förslaget.
Hr Lagerhjelm: Under loppet af discussionen har jag öfvergålt
lill den mening, som af flere talare bär blifvit yrkad, att
nemi. R. o. Ad. mätte besluta öfverflyttningen af fastighetsbelåningen
på Riksg.cont.; och får jag således nu inskränka min framställning
dertill.
Frih. Cederström: Vid sådant förhållande vill jag icke
vidhålla Hr Lagerhjelms sednare förslag, utan begär bifall till
Frih. Raabs framställning.
Sedan härefter, uppå hemställan afl!. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
R. o. Ad. bifallit, att Frih. Raabs förslag finge blifva conlrapropos.
vid voteringen, upplästes till justering och godkändes följande
voter.propos. :
Den som bifaller BancoUtsk:s, i dess utlåt. N:o 44 afgifna
yttrande i fråga om öfverflyltning till Riksg.cont. af den lånerörelse,
Banken bedrifver emot pant af fast egendom i städerne
och på landet, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslås Utsk:s ofvanberörde yttrande samt beslutar
R. o. Ad.:
Att Bankens utlåning emot inteckning i fast egendom på landet
och i städerne må från och med 1846 års början till Riksg.-
Den 12 April f. m.
325
cont. öfverflytias nied det belopp, bvarlill denna fond vid innevar.
riksdag bestämmes; dock med villkor:
a) att Banken för capitalbeloppet af sina fordringar på denna
lånerörelse erhåller genom Riksg.cont. statsobligationer å lämpliga
valeurer, ouppsägbara å Bankens eller innehafvarens sida och förskrifna
med 4 proc:s ränta;
b) alt denna till Riksg.cont. öfverflyttade lånerörelse kommer
att fortfarande intill nästa riksdag bedrifvas efter de föreskrifter
och med de villkor, som hitintills i afseende på desamma varit
gällande;
c) att R. St. bos K. M. i lind. anhålla om Dess garanti å
ofvan nä rande obligationer.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, sorn
följer:
Ja — 60.
Nej - 21.
Vidare förekom till pröfning och lades till handlingarne
BancoUlsk:s yttrande om formen för besvarandet af ålskillige, af
förslagen om en del lånerörelsegrenars öfverflyllning från Banken,
beroende motioner och framställningar.
§ 9-
Ilr von Troil: Sedan Utsk. nu åt denna § gifvit en förändrad
ordalydelse, och då det således nu mera icke är att befara,
att Handels- och Näringsdisconlen skall uppsluka en betydlig del
af de öfrige fondernas tillgångar, får jag för min del tillstyrka bifall
till §. Likväl tillåter jag mig fästa uppmärksamheten på en
obetydlig, men såsom det synes mig nödvändig förändring i afseende
på sjelfva redactionen. Utsk. säger nemi. : ”ägande dock
Baucofullm., att då någon del af de fonder, hvilka blifvit anvisade
för belåning af actier och publika papper eller af guld och silfver
samt jern och koppar m. fl. vågförde effecter, finnas obegagnade,
under en tid af högst 3 månader öfverlemna de icke använde
medlen” etc. Då eomina finnes emellan ”obegagnade” och
”under”, är det tydligt, att Ulslcs mening varit, att medlen skulle
under en lid af högst 3 månader fä användas till den af omförmälde
länerörelsegrenar, som deraf kunde vara i behof, ilen det
är också endast pä detta conima, som denna tydning beror; ty
om af en händelse samma conima flyttades något tillbaka efter
orden ”3:ne månader”, så skulle man deraf kunna draga den slutsats,
alt medlen skulle få öfverlemnas till andra fonder, då de befunnos
obegagnade under en tid af högst 3:ne månader. Det är
lill undvikande af denna otydlighet, som kunde uppkomma genom
en misskrifning eller genom en mindre noggranhet vid tryckningen,
sorn jag vågar vördsamt hemställa, om icke, med bibehållande
af alldeles samma ordalag, § snarare borde fä följande ordställning:
”ägande dock Bancofullm., att då någon del af de fonder,
hvilka blifvit anvisade för belåning af actier och publika papper
eller af guld och silfver samt jern och koppar m. fl. vågförde
326:
Den 12 April f. ra.
effecter, finnas obegagnade, öfverlemna de icke använde medlen,,
under en tid af högst 3 månader, till den af om förmälde rörelsegrenar”
etc. etc.
Hr Lagerhjelm: Jag är nöjd med Utslcs förslag, med undanlag
af el t enda mom. Jug är nöjd, derför att i allmänhet en
begränsning bör äga rum för lånerörelsen. Men det finnes dock
en gren af lånerörelsen, nemi. belåningen af metaller, som jag
icke anser böra vara underkastad en sådan begränsning. Det tillhör
R. St. att fastställa sådane instruclioner för Bancostyrelsen och
denna att desamma så iakttaga, att icke Banken på denna belåning
kan någonting förlora. Men jag är af den öfvertygelse, alt
utställandet af sedlar på jern icke är af annan beskaffenhet, än
utställandet af sedlar på silfver, alldenstund man för jern kati få
silfver; och då nu Bancofullm. dertill fått rättighet att upptaga lån
i Hamburg, och således kunna draga på en sådan plats, sä ser jag
icke något hinder för att äfven utställa sedlar till ett obegränsadt
belopp på jern.
Hr von Hohenhausen: Hvad först beträffar den anmärkt!.,
som af Hr von Troil blifvit gjord och som bestod deruti, all om
ett visst eomina blefve något lillbakaflyttadt mot hvar det nu står,
meningen då skulle blifva helt annan, så enär detta eomina nu
står på det ställe, der det bör stå, för att göra meningen tydlig
och klar, finnér jag intet skäl hvarför man skulle företaga någon
ändring i det fallet.
Hvad åter beträffar Hr Lagerhjelms yrkande, att belåningen
på metaller borde vara obegränsad, så får jag tillkännagifva, att
för Utsk. fans icke något skäl, hvarför denna belåning borde vara
mera obegränsad, än någon annan. Jag är fullkomligt öfvertygad
derom, att om det här vore en privatbank, som handlade, så skulle
tvertom inskränkningar göras i denna gren af lånerörelsen. Riksbanken
måste på samma sätt afse sitt eget intresse. Vi hafva
exempel på huru den starka belåningen af jern för några är sedan
verkade till mehn, både för de personer, som hade belånat
detsamma, och för Ranken sjelf. Jag tror, att då man såsom maximum
för denna belåning stadgat det högsta belopp, hvartill densamma
uppgått, så har man äfven gjort allt hvad jernhandteringen
rimligtvis kan fordra, utan att behöfva sträcka sina anspråk
derutöfver.
Frih. Cederström: Så länge Bankens silfverfond ännu måste
förökas utöfver hvad den är, så anser jag, lika med Utsk., att
ett maximum bör finnas för lånerörelsens särskilda grenar; men i
den mån, som silfverfonden ökas i proportion till den utelöpande
sedelstocken, så skulle jag för min del vilja instämma med Hr Lagerhjelm
deruti, att belåningen på vågförde effecter icke bör vara
begränsad; ty medgifvas måste, att bland panter, näst silfver, som
directe till mynt förvandlas, är jern det som lättast i silfver
förvandlas.
Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor: Jag för min del
Den 12 April f m.
327
kan icke medgifva den princip, sorn Hr Lagerhjelm här uttalat?
nemi. att belåningen på jern i Banken skulle vara oinskränkt.
De lånedocumenter, som Banken i detta afseende erhåller, äro
långt ifrån att kunna motsvara silfversedlar; tvertom skulle det
komma att inträffa, att när belåningen uppsteg till ett högt belopp,
skulle Bankens behof af silfver vanligen alltid blifva som
störst, emedan vexeltillgångarne vid sådane tillfällen vore mindre,
och Bankens silfverfond i följd deraf mera lomme att anlitas. Jag
tror det vara allt skäl, alt denna länegren är bestämd, på det att
icke Banken, derigenom alt den blir tvungen till utlåningar, mätte
förorsaka vexelbrist, då dess operationer i det stället borde gå ut
pä att söka vexelbrislens afhjelpande, d. v. s. söka tvinga jernet
alt exporteras i st. f. att qvarhällas; och då dertill kommer att
Disk. tagit denna bestämmelse så högt, som det gjort, kan jag
icke annat än linna, att billigheten mot jernhandteringen är afsedd,
hvadan jag äfven yrkar bifall till §.
Gr. Horn: Den siste värde talaren har yttrat, det man borde
tvinga jernet att exporteras; men jag hemställer huruvida ickesädane
polilitka conjuncturer kunna uppstå, då det blifver omöjligt
alt befrämja denna önskan, och i sådant fall lager jag mig äfven
friheten hemställa, huruvida det skulle vara välbetänkt af B. St.
alt beglänsa lånebeloppet för metaller. Dä Sverige icke har någonting
annat att betacka sin import med, än hufvudsakligen jern
och något koppar, skulle jag tro, att under sä egna för Sverige
ensamt gällande förhållanden, det kan vara ganska väl betänkt att
under svära jernconjuncturer åt B. St:s Bank öfverlåta realiserandet
af denna vara. Då jernet blott kan till | af dess värde belånas,
och då detta värde sättes i förhållande till gällande priser,
så finner jag icke den ringaste risk eller fara för Banken kunna
uppstå i fall denna belåningsrätt utsträckes. Mig synes, som borde
B. St:s Bank, i händelse af en sådan der uppkommen omöjlighet
att exportera jernet, begagna sig af sin rättighet alt å utländsk
ort upptaga län; ty om icke Banken mellankommer vid sådane
conjuncturer, då ovillkorligen silfverfonden mäste sjunka, när skall
det då ske? Jag hemställer, om icke med den säkerhet, som Banken
äger i jernvågarne, ett sådant tillfälle just bör vara det för
Banken lämpligaste, att pä denna fond grunda en upplåning af
silfver. Då jag sålunda, lika med Hr Lagerhjelm, yrkar en obegränsad
lånerätlighet pä metaller, anser jag likväl nödvändigt, att
9 § får en annan lydelse, emedan en maximisumma måste fixeras
för de fall, då denna lånegren, icke anlitad, må kunna användas
i andra länegrenar. Det blifver således i min tanka nödvändigt,
alt uti § inrycka ett mom. af det innehåll, att i händelse icke
belåningen af metaller skulle uppgå till de 3| millioner r:dr, som
Disk. för detta ändamål föreslagit, så må dessa 3| millioner äfven
få pä en tid af högst 3 månader i andra lånegrenar användas.
Hr Akerman: Det är väl obestridligt, att jernet är mycket
passande att såsom hypothek begagnas, och att man utan nepotism
kan påstå, att ett understöd, lemnadt deråt, är väl använda
328
Den 12 April f. m.
penningar; men då man, såsom Dtsk. gjort, icke har bestämt något
visst förhållande emellan silfver och sedlar, utan blott stadgat
ett minimum för metalliska valutan och ett maximum för sedelstocken,
så synes mig, alt man, just för att kunna bestämma delta
maximum för sedelstocken, är nödsakad att bestämma ett maximum
för hvarje lånegren. Man säger, att jernet är en så god
och lätt realisabel vara, att Banken icke riskerar något vid att
låta belåningen å detsamma uppgå till huru stort belopp som helst;
men det är likväl icke samma förhållande med jern, som med
silfver. Man kan ju tänka sig den möjligheten, att under den
långa tid, som, i anseende lill värt nordliga läge, vår sjöfart är
stängd, Banken kunde behöfva realisera det jern, Banken såsom
hypothek äger. Jernet ligger dä pä vågen och förblifver der, huru
stort Bankens behof än må vara. Jag finner på denna grund
nödvändigt alt äfven för denna lånegren ett visst maximum bestämmes.
Man må icke frukta, alt det maximum, Ulsk. föreslagit,
är för lågt; ty tabellen sid. 46 visar, att fonden är beräknad
mycket högre än utlåningen var vid 1S44 års slut, och detta är
lärer väl ingen bestrida, var ett så pass ofördelaktigt är för våra
jerntillverkare, alt man hvarken bör eller rimligen kan förmoda
dess återkomst. Jag anser mig dock böra, i anseende till den efter
min förmening något otydliga redactionen af denna §, föreslå
någon liten jemkning af densamma; särdeles, som jag funnit, att,
då fråga är om reglementariska stadgande!! för Banken, det är af
yttersta vigt, att göra dem så tydliga som möjligt. Den jemkning
jag omnämnt, är ganska enkel och skulle bestå deruti, att
först och främst efter ordet ”maximum” på andra raden af §,
sattes punkt. Vidare skulle § lyda sålunda: ”Finnes någon delaf
de fonder, hvilka blifvit anvisade för belåning af actier och publika
papper eller af guld och silfver samt jern och koppar m. fl.
vågförde effecter, obegagnad; äga Bancofullm. alt, under en tid af
högst 3 månader” etc. etc. Härigenom undvikes både den misstydning,
som kan äga rum i anledn. af uttrycket ”omförmälde
lånerörelsegrenar”, som sedermera i § förekommer, och den som
kan uppstå i fråga om tiden af högst 3 månader, hvarå Hr von
Troil fästat uppmärksamheten. Jag anhåller fördenskull om bifall
lill §, sä redigerad, som jag haft äran föreslå.
Gr. Cronhjelm: Jag tillstyrker bifall till andemeningen af
den föredragna §, men finner dock att sjelfva redactionen af §
kan vara bättre, på sätt en värd talare föreslagit. Det är naturligt,
att då man stadgat ett maximum för sedelstocken, så kan
man icke eller undgå att stadga ett maximum samfäldt för summan
af alla lånerörelser och, sedan man det gjort, stadga ett maximum
för hvarje lånerörelse särskildt, sä vida man icke vill begå
den orättvisa mot de andra lånerörelserne, att man drager in pä
de fonder, som blifvit dem anvisade, i afsigt att bereda nya tillgångar
för den fond, som afser belåningen å vågbara effecter,
hvilken åtgärd dock, i min tanka, icke blott skulle, på sått jag redan
-
Den 12 April f. m.
dan nämnt, innefatta en orättvisa, utan äfven föranleda till beständiga
fluctuationer i sedelstocken. Det synes mig otvifvelaktig!,
att, såsom Frih. Stjernstedt anfört, just vid de tillfällen, då
jernet som mest behöfver belånas, inträffar också största svårigheten
för Banken att kunna göra tete mot sine affärer, eller med
andra ord, just vid dessa tillfällen tryckes mest på Bankens silfvervaluta.
Ty då jernet behöfver mera än vanligt belånas, visar
det att exporten är minskad; och när, detta oaktadt, importen uppgår
till lika mycket som förut, samt skillnaden således måste fyllas
med silfver; så kommer naturligtvis de sedlar, som utsläppas
för de vågbara metallerne, att genast ingå till Banken, för att man
på detta sätt må kunna erhålla det silfver, hvilket skall utföras.
Man ser således häraf, att det är för Banken ganska vådligt att
icke sätta någon begränsning för denna lånerörelse. Då jag uttalar
denna mening, bör jag icke till den grad missförstås, som skulle
densamma vara, att gränsen bör bestämmas lågt. Jag tror icke
eller att något sådant är att befara, då, enligt hvad den vid sidan
46 fogade tabell visar, denna fond skulle komma att illgöras
af ungefärligen 1 million r:dr utöfver det belopp, hvartill belåningen
af vågförde effecter uppgick under året 1844, eller då nämnde
fond som mest behöfde anlitas. Lägger man nu dertill hvad
som finnes inryckt uti samma 9 §, nemi. att dä någon del af den
fond, som blifvit anvisad för belåning af actier och publika papper,
finnes obegagnad, densamma då får användas under en tid af
3 månader till belåning af vågbara effecter; lägger man, säger
jag, denna ökning till den, som Utsk. föreslagit utöfver det största
behof, som i detta afseende hittills visat sig; så tror jag verkligen,
alt denna lånerörelse blifvit tillräckligt försedd. Men skulle
man detta oaktadt anse en större ökning behöfvas, så, hellre äu
att frångå principen af en begränsning för hvarje särskild lånegren,
skulle jag vara böjd att uti en sednare punkt, dä frågan
om creditivet till Jerncontoret förekommer, höja detta creditiv frän
600,000 r:dr till 800,000 r.dr, hvilket utgör det belopp, som för
nämnde ändamål blifvit af K. M. äskadt. Jag tillstyrker, på de
grunder jag nu haft äran anföra, bifall lillo Ulsk:s förslag i denna
§, med den redacliousförändring, som Hr Akerman uppgjort.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Den redactionsförändring»
som 2:ne värde ledamöter hafva föreslagit, och som blott hvilar på
flyttande af en eomina, är af mera betydenhet, än man tilläfventyrs
föreställer sig. Ulsk:s mening har nemi. varit, att då t. ex. 100,000
r-.dr icke hade utgått för beläning af actier, utan legat obegagnade
under en tid af 3 månader, så skulle Bancofullm. äga rättighet
att använda dem i den lånerörelse, som afsåg belåning af metaller.
Om man åter, på sätt de värde talarne föreslagit, ändrar §,
så blifver meningen den, att Fullmäktige äga rättighet att, då medel
finnas, hvilka äro obegagnade, desamma utlåna, men på en tid af
högst 3 månader. Af dessa alternativer tror jag Utskis vara det rätta.
Hvad åter beträffar den fråga, huruvida ett maximum bör bestämmas,
eller icke, för hvarje särskild länngren, så enär principen
9 II. 42
330
Den 12 April f. m.
af ett maximum genomgår Utsk:s hela betänk., kan icke en ändring
i detta afseende nu företagas, utan att föranleda en omarbetning
af en mängd andra §§. Man säger, att jern gifver samma
garanti, som silfver och guld. Men jag hemställer huru pass
belåten allmänheten skulle blifva om Banken vid en stark påtryckning
erbjöde jern i st. f. silfver till inlösen af sina sedlar? Banklagen
blefve ju icke på detta sätt uppfylld. Man säger, att Banken
kan upptaga lån. Om man beräknar, att Sverige årligen exporterar
500,000 Sk?? jern, hvilket i medeltal å 4 r:dr specie per
Sk?? utgör 2 millioner r:dr specie, så skulle pä detta sätt alla de
medel, hvilka Ulsk. i låneväg tillstyrkt för denna vara, möjligen
kunna komma att utgå på 1| år, och om då exporten af jern
under loppet af några år afstannade, skulle Banken befinna sig i
den största förlägenhet. Då dessutom jernet kan belånas till
af dess hela värde (Banken lemnar 9 r:dr och Jerncont. 2 r:dr),
vågar jag vördsamt hemställa huruvida icke Ulsk. kan anses hafva
gjort nog, då Utsk. tillstyrkt nära 1 million r:dr utöfver det
högsta belopp, hvartill belåningen på denna artikel någonsin uppgått.
Jag tillstyrker, att man icke måtte ändra Utsk:s förslag.
Ilr Lefre'n, Johan Pehr: Jag är af den öfvertygelse, att
redactionen af denna § klöfver en sådan förändring, sorn den Hr
Akerman föreslagit, och tillstyrker derföre bifall till densamma.
Hvad åter angår frågan om en begränsad eller obegränsad rätt för
jernbelåuingen, så anser jag, lika med lieie föregående talare, att
man i detta afseende gått nog långt i liberalitet, då man ökat fonden
för denna lånerörelse med en million utöfver hvad som hittills
visat sig behöfligt. Det var en tid, då Svenska Banken befann
sig uti silfveråldern, en annan, då den befann sig uti kopparåldern,
nu tyckes den vilja komma lill jernåldern. Vid 1703 års
riksdag föreslogs redan, att Banken skulle utfärda sedlar på jern, hvilka
skulle blifva gångbara såsom mynt i landet och tagas emot i Kronans
uppbörd. En sådan galenskap blef icke denna gång realiserad, men
man ser hvarthän det bär, då man vill anse såsom reel fond, allt
hvad som är säljbart, utan att komma ihåg, att hvarje pant, som
lemnäs en bank, hvilken måste honorera sina obligationer med
silfver, måste vara af beskaffenhet att vara säljbar å alla tider
och i alla länder. Jag tillstyrker bifall till § med den redaction,
som Hr Akerman föreslagit.
Hr von Troil: Jag har begärt ordet för att förklara, att
jag biträder den af Hr Akerman föreslagna förändring i redactionen
af denna §, såsom varande i allo bättre än den af Utsk. föreslagna
och derjemte äfven innefattande just den rättelse, hvarpå
jag tagit mig friheten fästa B. o. Arks uppmärksamhet. Hvad
för öfrigt den af Hr Lagerhjelm framställda och af Gr. Horn understödda
illimiterade belåningsrätten å jern angår, så nödgas jag
bestrida densamma; ty man måste i första rummet afse Bankens
säkerhet och i det andra jernverksintressets fördelar. Jag förnyar
således min begäran om bifall till §, med den redactionsförändring
Hr Akerman föreslagit i st. f. min.
Den 12 April f. m.
331
Frih. Palmstjerna: I grundsatsen öfverensstämmer jag med
Hr Lagerhjelm, att Bankens utlåning på metaller icke bör vara
begränsad; men jag anser likväl, att om denna utlåning sträcker
sig öfver ett visst belopp, den då icke bör ske förmedelst bancosedlars
öfverlemnande till låntagaren, utan genom obligationer,
som löpa med låg ränta och som äro utställde på tid. Derigenom
skulle låntagaren kunna blifva hjelpt och rörelsens lif bibehållas, utan
att Banken derföre äfventyrade så mycket som den skulle göra, i
fall den lemnade bancosedlar till ett högre belopp, än hvad Ulsk.
föreslagit, och hvilket torde snarare vara för högt än för lågt, i
förhållande till hvad som med Bankens egen säkerhet kan vara förenligt.
Jag tog mig friheten redan för fyra månader sedan, då denna
fråga första gången var föremål för R. o. Ad:s pröfning, alt
framställa denna mening; men dä BancoUtsk. icke upptagit mitt
förslag så, att det kan komma att utgöra föremål för öfverläggning
inom de öfriga RiksStm; så vill jag icke eller trötta R. o.
Ad. med en vidlyftigare utveckling deraf, ehuru jag visserligen
icke kan, i likhet med Utsk., finna; att genom detsammas antagande
några olägenheter skulle för Banken uppslå. Emedlertid,
då BancoUtsk. icke vill ingå på att lemna del af sin lånerörelse
i obligationer på lid, utan all utlåning sker genom bancosedlar,
så är jag af den tanka, att det icke går an att, såsom Hr Lagerhjelm
föreslagit, lill obegränsadt belopp utsträcka belåningen af
jern, utan tillstyrker så till vida antagande af Utsk:s förslag. Hvad
äter angår sjelfva redactionen af denna §, så enär möjligen en
misstydning af dess rätta innehåll kunde uppstå, i händelse den
bibehölles i sitt nuvarande skick, tillstyrker jag den förändring
deruti, som af Ilr Akerman blifvit föreslagen.
Gr. Horn: Jag ber få förklara, att äfven jag i första rummel
afser Bankens säkerhet. Alen då jag närmare gör för mig klart,
hvaruti denna säkerhet egentligen består, kan jag icke annat än
finna, att Bankens säkerhet, eller med andra ord realisationens bestånd,
uteslutande grundar sig på landets inre välstånd. Skulle nu
vår hufvudnäring, d. v. s. jernhandteringen, hvilken betydligt
måste inverka på Bankens förhållanden, ligga under; skulle dertill
särskildt tillstötande olyckor göra, att landet nödgas underkasta sig
en betydlig import af förnödenhetsvaror samtidigt med denna bedröfliga
conjunctur: så anser jag den största vådan för Bankens
säkerhet och realisationens bestånd ligga uti nationens till följd
deraf uppkommande obelåtenhet med landets ekonomiska ställning.
Jag anser det derföre vara ganska opolitiskt af lagstiftningen att
icke betänka möjligheten af sådana conjuncturer, då en allmänt
spridd obelåtenhet med landets financer måste inträda, och hvarvid
man utan tvifvel kommer att ifrågasätta omarbetandet af sjelfva^
realisationen. Det är icke längesedan, mine Hrr, då en sådan
conjunctur hotade oss, fastän den sedan icke blef så svår som den
visade sig, och det var just samtidigt dermed, som man hörde
ånyo ifrågasättas huruvida denna realisation verkligen var affattad
på billiga grunder, eller om icke densamma borde eller åtminstone
332
Den 12 April f. m.
kunde omgöra*. Inom sjelfva Bancostyrelsen har jag hört uttalas
farhågor för realisationens bestånd, och delta just i följd af inträffade
omständigheter i den riktning jag omnämnt. Mig synes
det på dessa skäl vara mycket mindre vådligt att, under sådana
brydsamma förhållanden, göra en sedelutsläppning i landet, än en
sedelindragning; då nemi. jag alltid förutsätter, att Banken med
hela Rikets garanti skall äga utvägar att ånyo förstärka de fonder,
som möjligtvis kunna vara angripna. Jag vill visserligen icke bestrida
alt det kan vara nyttigt att bestämma eli maximum för
sedelstocken i förhållande till den metalliska valutan; men jag får
dock ytterligare förklara, att jag, vid sådana inträffande conjuncturer,
då det är omöjligt att exportera jernet ulan att förstöra
hela jernhandteringen, anser för Bankens egen säkerhet, icke för
jernhandteringens, nödvändigt, att Banken då uppträder såsom medlare.
Det är väl sant, att jern icke är detsamma som guld eller
silfver, och att man icke kan gifva ut sedlar på jernvaluta; men
jag anser, att jern kan förvandlas till guld- eller silfvervaluta; åtminstone
bör en Bank kunna våga en försträckning på en så beskaffad
säkerhet. Jag kan således icke underlåta, att just för
Bankens egen säkerhet och realisationens bestånd, för förtroendet i
landet lill våra financeregleringar, understödja Hr Lagerhjelms yrkande,
det belåningen på metaller i allmänhet måtte få blifva obegränsad.
Hr Lagerhjelm: Jag yrkar icke votering, men ber att för
R. o. Ad. få framlägga de skäl, som föranledt mig att yttra
mig i detta ämne. Jag finnér nemi. nu besannadt, hvad jag redan
i början af denna disenssion trodde, att sjelfva denna fråga
icke blifvit ur dess rätta synpunkt uppfattad. Jag skall derföre
försöka framställa frågan, såsom jag tänkt mig henne, d. v. s.
icke ur synpunkten af en jernhandteringens fördel, utan ur synpunkten
af en med Bankens egen fördel nära förknippad principfråga.
Härigenom förfalla redan flere af mine värde motståndares
mot mig framdragne omständigheter. Men låtom oss förflytta
frågan på dess sanna grund; vi skola sedan tillse hvem af oss
som har rätt. Det finnes en omständighet, som här icke varit under
skärskådande, men som dock icke är så helt och hållet likgilltig
för Bankens eget bestånd; den fasthet nemi. med hvilken
myntet bibehåller sig i rörelsen, eller den styrka, med hvilken rörelsens
egen inre nödvändighet fasthäller myntet och tvingar det
att icke gå till bankluckan och kräfva silfver. Naturligtvis måste
det finnas en sådan styrka, hvarmed myntet hänger fast; ty huru
skulle man annars, mine Hrr, kunna säga, alt sedelmyntel är för
mycket eller för litet? Denna omständighet, hvarpå grundar den
sig då? Jo, på en adhesion emellan näriugarne och sedelvalutorne;
ty om t. ex. sedelstocken i Sverige vore 1 million r:dr, så lära
väl alla menniskor medgifva att svårligen en enda sedel skulle
komma till bankluckan, hvaremot i motsatt förhållande, om Sverige
ägde en utelöpande sedelmassa af 100 millioner, ingen väl
skulle betvifla, att ju icke sedlarne skulle strömma till Banken.
Då man tager detta i betraktande, så finner man, att det måste
Den 12 April f. m.
333
vara en sanning, att ja mera arbete, ju mera menniskor det finnes uti
ett land, ju mera fäster sig myntet i det landet. Om jag då nämner
för R. o. Ad., att smidet i Sverige från det år, då jernbelåningen
var högst, blifvit ökadt med 50 proc., och alt arbetet i samma
proportion naturligtvis äfven tilltagit, så lärer väl häraf följa
klart som dagen, att det måste vara med Bankens egen fördel öfverensstämmande
att vid inträdande missgynnande conjuncturer
till obegränsadt belopp försträcka de summor, som till jernhandteringens
fortfarande bedrifvande kunna vara erforderliga. Jag
har trott mig böra anföra detta såsom någonting, det der borde
inverka på sjelfva frågans behandling.
Skådar jag nu tillbaka på mine värde motståndares satser, så
skall jag blott upptaga en enda af dem, hvilken under sig inbegriper
alla de öfrige; nemi. den att genom den åtgärd, som jag föreslagit,
en för Bankens säkerhet vådlig fluctuation i sedelstocken
skulle uppkomma. Jag får dervid först anmärka, att ifrågavar.
lån blott meddelas på den korta tiden af 9 månader, hvaraf följer
att fleråriga lån icke kunna äga rum. Men icke nog dermed,
Bancostyrelsen äger äfven i sin makt alt, under vissa förhållanden,
af låntagarne fordra, det de efter 6 veckors uppsägning skola
infria sina skuldförbindelser. Nåväl, mine Hrr, när Banken sålunda
efter 6 veckors förlopp kan indraga sina capitaler eller, vid
bristande tillgång af sedlar hos låntagarne, äger jernet i behåll,
för hvilket, å Bankauction försåldl, vexlar bekommas, för hvilka
åter fås silfver, när säger jag, Banken äger i sin makt att på delta
sätt förminska den utelöpande sedelstocken, hvart tager då den
der stora busen vägen, som här så hiskeligt regerat ? Desse sä
mycket omtalade fluctuationer i sedelstocken äro således inskränkte
till den korta tiderymd af 6 veckor, och hela frågan beror derpå,
huruvida Bancostyrelsen äger nog kraft alt under nämnde lid dermed
uthärda.
Hr von Hartmansdorff: Jag talar för bifall till Ulsk:s betänk.
och skulle, sedan Hr Lagerhjelm förklarat sig icke yrka
propos. på sin mening, icke hafva besvärat R. o. Ad. med något
yttrande i ämnet, om icke det kunde hända, nu som förra
gången, att en annan ledamot, än sjelfve motionären, toge
upp hans mening och yrkade votering deröfver. Jag instämmer
väsendtligen i Gr. Björnstjernas yttrande. En obegränsad
belåning på hvilken vara som helst, anser jag olämplig för en
Bank. Det kan hända, att varorna under ofördelaktiga omständigheter
icke äro säljbara. Sådant inträffade t. ex. 1809 och kan
vidare hända. I sådant fall befinner sig Banken i den svåra ställning,
alt beröfva sig sjelf sin egen fördel; ty hvad är denna?
Utan tvifvel att jernet säljes, hvarigenom tillgång på vexlar och
silfvers tagande ur Banken förekommes. I samma mån som Banken
genom jernbelåning tillfredsställer bruksägarnes penningebehof
utan jernförsäljning, i samma mån förminskar Banken tillgången
på vexlar och utsätter Bankens silfverfond för påkänning.
Sålunda är jernbelåningen en för Bankens silfverfond ofördelaktig
åtgärd af Bancostyrelsen. Men, säger Hr Lagerhjelm, det gör in
-
334
Den 12 April f. m.
gerning; Bancostyrelsen lon uppsäga dessa lån lill ålerbetalning
inom 6 veckor. Jag deremot invänder: det kan hända, att Hrr
bruksägare icke kunna betala när de (> veckorna äro förlidna,
emedan de icke fått sälja sitt jern; hvad skall då ske? Jo, då
skall Banken försälja det och af köpeskillingen göra sig betald
samt antingen förminska sedelstocken genom de sedlar, som för
jernet betalas, eller ock för dem köpa sig vexlar. Men nu kan
jernet lika litet försäljas af Banken, som af bruksägarne sjelfve;
huru går del då? Jo, det säljes till underpris, och som det ej får
belånas högre än med ftdelar af sitt värde; så blifver Banken
nog betäckt. Det är icke eller säkert, ty äro omständigheterna
sä ofördelaktiga, som under krig eller andra stora vidrigheter,
hvem skall köpa ett jern, som ej kan säljas på utrikes ort? Om
jernet likväl såldes under belåningspriseb; om brukspalronerne ej
finge mera än 10 r:dr Sk&, då jernet vore belånt till 12 r:dr,
hvilken klagan skulle icke uppslå öfver hela landet, och månne
Bancostyrelsen vore i stånd att uthärda denna klagan? Hr Lagerhjelm
säger vidare: månne icke Banken skulle vara i stånd alt i
(i veckor hålla ut med påkänningen, innan Banken hunne återfå
sina penningar? Måhända kunde Banken uthärda den; men svårligen
kunde Bancostyrelsen uthärda förenämnde klagan, hvars påföljd
förmodligen blefve en urtima riksdag. Man bör fördenskull
icke uppställa hancoreglementet så, att man bestämdt förutser
dess söndergående.
Jag har nu talat om Bankens fördel. En annan fråga är, huruvida
det verkligen öfverensstämmer med Rikets fördel, att belåna varor
allt för öfverdrifvet. Gr. Björnstjerna har omtalat belåningen af
jern. Banken belånar det med ®:delar af värdet. Låtom oss antaga,
efter den sist bestämda belåningen, jernets värde lill 12 r:dr och
belåningen följaktligen till 9 r:dr. Nu är man äfven berättigad alt
i Jernconloret erhålla lån på jern till ett sammanräkpadt belopp
af 5 r:dr 24 sk. per Sklf. Lägger man då dessa till de 9 r:dr,
så får man 14 r:dr 24 sk. eller mera än jernet är värdi. När
en vara är så gynnad med lån, hvad blifver följden? Jo, utan
tvifvel den, att mången bruksägare håller derpå längre, än skäligt
är, hvilket ej är någon fördel för Riket, som i näringen skall
täfla med andra länder. — Jag får slutefigen fästa mig vid sjelfva
redaclionen af den föredragna §. Hr Akerman har framlagt ett
förslag, mot hvilket jag icke har någonting att invända, så framt nemi.
BaneoUtsk:s mening dermed verkligen blifver uttryckt. Enligt detta
skulle Fullmäktige äga att under en tid af högst tre månader disponera
de medel, som funnes obegagnade. Men då frågas: uti hvilken
lånerörelse är det, som Banken lånar längst på 3 månader? Jag
kan icke för ögonblicket erinra mig någon sådan. Om ingen dylik
finnes, huru skall Banken kunna efter 3 månaders förlopp återfå
sina medel? Gr. Björnstjerna säger åter, meningen vara, det
medlen skola hafva varit obegagnade under en tid af 3 månader,
innan Bancofullm. berättigas att dem i annan lånegren använda.
Nu lära Hrr ledamöter i BancoUtsk. böra utreda hvilkendera meningen
är den rätta.
Den 12 April f. m.
335
Fl. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag har redan yttrat mig
tillräckligt i sjelfva hufvudfrågan, för alt icke nu ånyo upptaga R.
o. Ad:s tid. Det är blott i afseende på redaclionen sorn jag anhåller
få tillägga några ord. Jag ansåg Utsk:s tanka vara den, att
när medlen hade legat obegagnade i 3:ne månader, ägde Bancofullm.
rättighet att dera disponera; men jag medgifver dock, att i så fall
redaclionen icke är rätt. klar. Antager man åter den mening,
° o „
sorn innefallas uti Hr Åkermans förslag, sa är väl redaclionen sa
till vida dermed mera i öfverensstämmelse, som det der commat
vid ordet ”obegagnade” då står på sitt rälla ställe; men deremot
förekommer åter den omständighet, som Hr von Hartmansdorff
ganska riktigt anmärkt, att icke någon låneväg finnes (åtminstone
icke mig velerligt), i hvilken Fullmäktige kunna använda dylika
obegagnade medel på en tid af högst 3 månader. Här finnes således
verkligen 2:ne allernativer, och jag är sjelf villrådig hvilketdera
är det rätta.
Frih. Raab: Jag uppträder ingalunda för att medelst något
förslags afgifvande förlänga denna långa discussion; men dä någre
af de talare, hvilka yttrat sig, fästat uppmärksamheten pä de
skiljaktig,heter, som förefinnas emellan denna § i betänk. N:o 44
och motsvarande § i betänk. JNT:o 29, har jag icke gerna velat genom
min lystnad taga på mig den synden, att icke hafva fästat
uppmärksamheten derå, att denna punkt, likasom de fleste andra
i betänk. INT:o 44, gå ut på en högst betydlig sedelindragning
mot hvad som var föreslaget uti betänk. N:o 29. I detta sistnämnde
betänk, föreslogs nemi., att Handelsdiscontsfonden, för
belåningen af adier och publika papper, jemte den för belåning
af metaller, skulle för en tid af 3:ne månader möjligen kunna
sammanblandas, hvaremot Utsk. i betänk. N:o 44 föreslagit,
alt, med frånskiljande af Handelsdisconten, blott de 2:ue öfriga
fonderne skulle med hvarandra få hafva denna beblandelse. Härigenom
kommer naturligtvis alltid den högst betydliga summa,
som figurerar såsom sedelstock, ehuru icke utelöpande, att ökas,
utan alt derföre sedelstocken på minsta sätt i verkligheten är ökad.
Jag hade föreställt mig, att betänk. N:o 29 skulle i detta afseende
haft eli betydligt företräde; ty vid sådane förhållanden, då jernet
stannar på vägen utan att kunna exporteras, synes skäl i allmänhet
vara för handen alt minska Handelsdiscontlånen, hvaremot
vid motsatt förhållande, då jernet går ut ur landet, skäl synes
vara alt öka samma lån, för att öka litlighelen i omsättningen.
Jag kan på dessa grunder icke annat än linna, att, i st. f. de olika
förslag, som här äro uppställda af de Hrr, hvilka önska en
större latitud för jernbelåningen, det enklaste och hästa vore att
antaga hvad som i betänk. N:o 29 i detta afseende blifvit föreslaget,
dock om icke någon annan delar denna min mening, skall
jag för min enskilda del icke derå yrka någon propos.
Hr Akerman: Jag vill icke strida om hvilkendera meningen
är den bästa. Jag håller mig blott till hvad ordalydelsen i
§ utvisar, och då man läser hvad som följer efter uttrycket ”un
-
33C
Den 12 April f. m.
der en lid af högst S månader,” skall man finna, att Utsk:s, åtminstone
i § uttryckta mening har varit, att de medel, som finnas
obegagnade, skulle under nämnde lid få af Fullmäktige disponeras.
Man finner nemi. på 2:dra raden från slutet af §, att Fullmäktige
äga rättighet att disponera medlen, med förbindelse att, i
händelse berörde medel före nämnde tid varda för det ursprungliga
ändamålet erforderliga, desamma då genast återtaga. Detta vill ju
tydligen säga, att de 3 månaderne hafva afseende på utlåningstiden,
och icke på den tid, som medlen kunnat ligga obegagnade. Gr.
Björnstjerna har ifrågasatt huruvida Baucofullm. på så kort lid,
som 3 månader, kunde i någon lånerörelse använda ifrågavar. medel.
Det upplästa tillägget synes likväl gifva anvisning åt Fullmäktige
att förmå låntagarne att ställa sina reverser så, attj de
lånta penningarne återbetalas, antingen sist inom 3:ne månader
eller också derförinnan, om Bancofullm. så fordra. Jag kan icke
annat än beklaga, att Hr von Hartmansdorff, med hvilken jag fägnar
mig att i dessa frågor dela lika åsigter, i sitt sista anförande
haft ett yttrande, som, efter min förmening, endast bidragit att
öka den afund, som icke sällan gifver sig tillkänna öfver de utvägar,
som finnas för jernlillverkarne att erhålla lån. Lika med
en värd talare, som förut yttrat sig, anser jag, att jernhandleringen
är en af de vigtigaste näringar i vårt land och utgör ett
villkor för Bankens bestånd, åtminstone så länge vi icke kunna
gifva vår spanmål de egenskaper, som kunna göra den till en exportvara.
Hr von Hartmansdorff har nemi. uppräknat de förmåner,
sora jernlillverkarne skulle äga i belåningsväg, och deribland
äfven upptagit den belåningsrätt de hafva i Jerncontoret. Jag får
likväl fästa uppmärksamheten derpå, att denna belåningsrätt icke
grundar sig på tillverkningen såsom hypolhek, utan lill största delen
på de fonder, hvilka Jerncontorets delägare sjelfve hafva sammanskjutit,
samt till uågon mindre del äfven på det creditiv, som
dessa bruksägare hafva i Banken, och till säkerhet hvarför de hafva
pantsatt, icke jernet, som de producera, utan de samlade fonderne.
När man upptager denna belåningsrätt för att visa huru
mycket en jernverksägare kan få låna på sin tillverkning, vet jag
icke hvarför man icke med samma skäl har åberopat den lånerätt,
som han äger i hvpothekscassan, i privatbankerne, i följd af
der insatte säkerhetshandlingar eller på namn, hvilken rätt dock
icke lärer kunna påstås äga någon gemenskap med sjelfva producten
såsom pant betraktad.
0Frih. Palmstjerna: Jag är till någon del förekommen af
Hr Akerman, då nemi. min mening var att fästa uppmärksamheten
pä det misstag Hr von Hartmansdorff begått, då han yttrat,
att, enligt nu gällande grunder för Bunkens belåning af jern, detsamma
kunde få belånas ända till 14£ r:dr. Ett Skf? jern kan
icke belånas med mera än 9 r:dr; ty hvad den andra belåningen
angår, så är det icke productionen, sora belånas, utan är det fastigheten
eller bruket, som äger lånerätt i de fonder, hvilka bruks
ägar
-
D e ii 12 April f. m.
337
ägarne sjelfve sammanskjutit. Denna lånerätl består: 1:0 uti 2 r:dr
ordin, oell 2 r:dr extra lån per Sk?7 smidesrätt, och icke per Skff,
som finnes på våg; 2:o uti 1^ r:dr lån på den creditivfond, som
i Banken är iemnad, och som icke eller utgår efter den qvantitet
jern, som finnes på vågen, utan efter det skeppundtal, som
smidesrätten medgifver bruket. För öfrigt är det också i min
tanka ett betydligt misstag att, såsom ett hinder för antagandet af
Utsk:s förslag i denna §, framdraga den omständighet, att Banken
icke har någon lånerörelse med betalningsskyldighet på 3 månader.
I hvilken gren utlånar Banken på 3 månader, frågas det? Jag frågar:
i hvilken länegren är det, som medlen utestå orubbade under
3 månader? I hvarje vecka incasseras nemi. mer eller mindre
i hvarje lånegren. För ruin del ser jag således icke något
hinder för ett bifall till Hr Åkermans förslag i afseende på re*
dactionen, och hvad för öfrigt angår den illimilerade utlåningen
på jern, så äro vi redan från den saken.
Hr von Hohenhausen: Då jag vid början af disenssionen
bestridde den redactionsförändring, som af Hr von Troil framställdes,
var det på den grund, att jag ansåg ingen tvetydighet kunna
uppstå genom den redaction, som Ulsk. föreslagit; men danu här
(lere olika åsigter blifvit yttrade ang:de rätta meningen af denna
§, får jag förklara.,det jag till alla delar instämmer i det förslag
lill föräudrad redaction, som Hr Akerman här framlagt.
Hvad åter beträffar den förändring, som i denna § i afseende
på Handelsdisconten blifvet vidtagen, så synes af de skarpa anmärkmr,
hvilka emot Utsk:s betänk. N:o 29 blifvit anförde, och hvilka i
Utsk:s sednare betänk, äro upptagne, att Utsk. icke saknat skäl att
frångå sitt förra beslut.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Som jag blifvit underrättad
derom, att Preste- och BondeoSt:n antagit §, sådan han nu sig befinner,
och som den af Hr Akerman föreslagna redactionsförändring
bibehåller § vid dess mening och anda; så anhåller jag att
få förena mig med dem, som yrka bifall till nämnde förslag.
Ofverläggningen förklarades nu vara fulläudad, hvarefter H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då de ledamöter, som
yi kat bifall till förevar. 9 §, tillika förenat sig om det af Hr Akerman
afgifna redactionsförslag, nu finge uppläsa detta förslag, hvilket
var så lydande: ”För hvarje gren af den lånerörelse, som bedrifves
genom Banken eller Disconterne, bestämmes ett maximum.
Finnes någon del af de fonder, hvilka blifvit anvisade för belåning
af actier och publika papper eller af guld och silfver samt
jern och koppar m. fl. vågförde effecter, obegagnade, äga Fullmäktige
att under en tid af högst 3 månader öfverlemna de icke
använde medlen till den af dessa lånerörelsegrenar, som deraf kan
vara i behof, med förbindelse att, i händelse berörde medel före
nämnde tid varda för det ursprungliga ändamålet erforderliga, desamma
då genast återtaga”.
9 H. 43
33S
Den 12 April f. m.
Ur von Hartmansdorff: Jag instämmer äfven i denna
redaction, men hemställer tillika, om icke efter orden ”med förbindelse”
borde införas för Fullmäktige, hvarigenom det komme
ali heta: med förbindelse för Fullmäktige etc. etc.
Hr Akerman: Jag medgifver det tillägg, som Hr von Hartmansdorff
föreslagit.
Uppå Jiärefter framställd propos. biföll R. o. Ad. 9 §, med
de af Hr Akerman och Hr von Hartmansdorff föreslagna redactionsförändringar,
§ 'OBifölls.
§ 11-
Hr Rosenblad: Bancofollm. hade föreslagit detta minimibelopp
till 5 r:dr, emedan det var utredt, att någon förändring i den
inom Banken i och för ifrågavar. ändamål befintlige tjenstemannapersonal
icke behöfde äga rum, ehvad beloppet bestämdes till 5 eller
JO r:dr. Ulsk. har nu förhöjt delta minimibelopp från 5 lill 10
r:dr. Men då man tager i betraktande, all det egentligen är på
den fattigare elassens bekostnad, som denna förändring sker, enär
denna dass nu skall se sig tvungen att anlita assistancen och andra
dåliga inrättningar, så får jag ä dessa fattiges vägnar, hvilka
bär icke äga några representanter, anhålla om propos. på denna
af mig sålunda föreslagna nedsättning.
Hr von Hohenhausen: Jag får börja med att förklara,
att jag har svårt ali fatta det icke någon förändring i den nu inom
Banken för ifrågavar. ändamål befintliga tjenslemannapersonal
skulle blifva af belmfvet påkallad, om minimibeloppet för lån emot
pant af guld och silfver blefve, såsom Hr Rosenblad föreslagit,
nedsatt från 10' r:dr till 5 r:dr. Hvad Hr Rosenblad för öfrigt
talat om den fattigare classen, att den icke här ägde några representanter,
så får jag erinra derom, att R. St. för densamma
redan inrättat en assistance, och ali del således torde vara öfverflödigt
alt tillskapa ännu en annan.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Hr von Hohenhausen
i hvad han yttrat, men jag vill dertill lägga, att Banken
ingalunda är någon fatligvårdsanslalt för Stockholms stad. Banken
bidrager, efter mitt tycke, tillräckligt till fattigvårdsanstalterne
i hufvudstaden, utan att fgöra sig till* en assistancéinrättning
bredvid den andra. Detta är Banken likväl redan blifven, genom
de små lånen på guld och silfver. Den som går upp i Banken
och ser hvilken mängd af lånesökande, som skola liqvidera sina
små guld- och silfverlan, finner nogsamt hvilket besvär och hvilken
sysselsättning för Bankens tjenstemän användes på denna ömkansvärda
rörelses bedrifvande. Om man skulle omtala i andra
länder, att Banken i Sverige belånar panter å 2 r:dr b:cos värde,
så skulle det blifva ett åtlöje: till och med om frågan rörde 10
Den K* April f. m.
339
r:dr. Jag- liar yrkat, att della minimum skulle sältas till 20 r:dr
luco; men när jag nu hör min granne, för de fattiges räkning,
yrka på 5 r:dr, så misströstar jag att komma längre och är nöjd
alt åtminstone vinna det lilla steg, BancoUtsk:s betänk, föreslår.
Hr Rosenblad har anfört, alt de fattige icke hafva några representanter
här; men sä länge han höjer sin röst, lära de icke sakna sådana.
För Bankens sknll och emedan jag befarar, att han eljest blefve
en tjufgömma, afstyrker jag allt afseende pä Hr Rosenblads framställning.
O
Hr Akerman: Jag vill visserligen icke bestrida, att lika
manga tjenstemän kunna behöfvas i del ena fallet sorn i det andra,
om minimisumman sättes till 5 eller 10 r:dr, enär jag finner
en temligen obetydlig skillnad emellan dessa båda belopp; men
jag önskar bifall till punkten derföre, att det vore ett steg att
komma ifrån denna för Banken sä föga passande rörelse. Vill
roan att Banken till sina mänga öfriga functioner äfven skall lägga
den af välgörenhetsanstalt, och vill man vinn a delta ändamål, så
vore ett mycket bättre och värdigare sätt, att helt simpelt ät någon
speculant lemna ett eller par hundra tusen r:dr utan ränta, med
villkor alt han skulle utlåna ät de fattige mot 2 eller 3 procent.
Ett sådant förslag skulle jag gerna bifalla om det gjordes, men
jag kan icke bifalla, att Banken skall vara en medtäflare till asslstancen.
Gr. Horn: Jag biträder deras mening, sorn anse olämpligt
att Banken fungerar såsom en assistance för de mera behöfvande.
Då staden Slockholm äger en sådan inrättning, som står under
polisens uppsigt, så må del dermed vara nog; men i högsta grad
olämpligt mäste det vara, att polismakten intränger uti loeaien för
R. Sl:s Bauk. Jag ber för R, o. Ad. få förklara, det jag under
den tid jag hade äran vara Fullmäktig i Banken, hade tillfälle alt
finna huru i högsta grad olämpligt och ännu mera, huru förnärmande
det för R. St. såsom Bankens principaler kunde vara, att
det så tillgick som skedde, med iulemnande af stulet gods till beläning,
hvilket åter omöjligt kunde förekommas, i anseende dertill,
all i baneoreglem. icke något stadgande finnes, som föreskrifver
de lånegifvande att försäkra sigom pantens ärliga beskaffenhet.
Jag fann mig till och meri i enskild väg föranlåten att, i anledn.
af hvad i delta afseende sig tilldragit, begära af Polis-styrelsen,
att en dess tjensteman mätte blifva anbefalld att hafva uppsigten
uti läneafdelningens förmak, för den händelse alt han skulle finna
sig föranlåten alt varna den läneeommissarie, som der fungerar,
frän panters emottagande, hvilka kunde synas honom vara af
misstänkt beskaffenhet. Då emedlertid jag på grund af bancoreglem.
icke tilltrodde mig att vidtaga en sådan åtgärd, och då,
pä sätt jag redan nämnt, del ingalunda kan vara passande att polismyndigheten
inblandar sig i Bancostyrelsens functioner, mäste
bemälde tjensteman nästan dold sig der infinna. Dylika åtgärder
blifva allt framgent oundgängligen behöfliga, i händelse minimisumman
för denna lånerörelse sättes allt för låg, och jag skulle
340
Den 12 April f. m.
derföre för min del tillstyrka, alt den sattes vida utöfver hvad
BancoUtsk. nu har tillstyrkt; men då föga hopp är att delta nn
kan ske, önskar jag åtminstone, att R. o. Ad. måtte bifalla det minimibelopp
af 10 r:dr, som Utsk. föreslagit.
Hr Rosenblad: Hvad olärapligheten af denna lånerörelsegren
beträffar, vill jag endast erinra derom, alt den första rörelse,
som Banken bedref, var girobankernas lån på guld och silfver,
hvarmed sedan blifvit förenad den s. k. Mont-de-piéte'. I afseende
åter på lättheten att belåna tjufgods, så kommer den förhöjning
af minimibeloppet, som Utsk. här föreslagit från 5 till 10 r:dr, i
min tanka visserligen icke att förminska densamma; dock torde
ett sätt alt afklippa detta missbruk förelinnas uti den utväg, som
Gr. Horn omförmält. Hr von Hartmansdorff har gjort mig förebråelsen
af att här hafva framträdt såsom ombud för de fattige. För
min del skall jag alltid anse både såsom en pligt och en heder
att föra de folkclassers talan, hvilka icke äga några representanter
inom RiksSt-.n, och jag skulle tro, att det just är genom ett noggrant
skipande af lika rätt och iakttagande af deras intressen, som
vi kunna lill någon del förekomma allt det billiga klander, som
kan göras emot representationens nuvarande sammansättning.
Då nu öfverläggningen ansågs vara slutad, blef 11 §, uppå
framstäld propos., af R. o. Ad. bifallen.
§ 12.
Bifölls.
§ 13.
Frih. Cederström: Jag tillstyrker, att orden ”mäklare-attest
eller eljest”, måtte borttagas, hvarigenom § skulle komma att
sluta med orden ”enligt kända förhållanden”. Mäklare-attester
kunna på ficliva köp afgifvas, utan att i verkligheten hafva ägt
rum eller ens någonsin komma att äga rum, men hvarigenom
dock beläning blifver möjlig. Deremot om det slår, att ”lånen
utgifvas till högst f af pantens försäljningsvärde, enligt kända förhållanden”,
äger Baneoslyrelsen derutinnan en vida tillförlitligare
och säkrare ledning för sina åtgöranden, än uti de omtalade mäklare-attesterna,
hvilka sä utifrån som inom landet äga intet vitsord.
Hr von Hohenhausen: Jag får fästa Frih. Cederströms
uppmärksamhet derå, att förut, då stadgandet i delta afseende lydde
sålunda : ”länen utgifvas till högst | af pantens försäljningsvärde,
enligt mäklare-attest”, så var det en oundgänglig nödvändighet,
att mäklare-attest skulle åtfölja låneansökan, såvida lånet skulle
kunna af Fullmäktige beviljas. Man har nu icke velat fästa något
ovillkorligt afseende på den omständighet, huruvida mäklareattest
medföljde eller icke, men då man likväl ansett nyttigt att
någon officiel uppgift funnes, ang:de sådane effeclers försäljningsvärde,
hvilka borde belånas; så har man föreslagit den förändring,
som af betänk. N:o 44 synes, och som af Frih. Cederström nu
blifvit klandrad. Jag tillstyrker bifall till §.
Den 12 April f. m.
341
Frih. Cederström: Skadligheten af att taga mäklare-attester
till grund för prisbestämmelserne har nogsamt visat sig af den
attest, som kom från Hamburg och som togs till grund för priset
på piaslrarne i Banken. Det är nemi. upplyst, att denna attest
var utgifven på en falsk notering. Det är ingenting lättare, än
alt gä till en mäklare, göra upp ett köpslag och förmå mäklaren
att utfärda attest derpå, ehuru det sedermera aldrig kommer till
stånd, samt slutligen med denna attest infinna sig i Banken, för
att medelst företeende af mäklare-attest skaffa sig lån. Jag förnyar
min begäran om den förändring af §, som jag tagit mig
friheten föreslå.
Gr. Gyldenstolpe: Uti den 157 § af nu gällande bancoreglem.
heler det: ”Lånen utgifvas till högst f af pantens försäljningsvärde,
enligt mäklare-attest”. Detta uttryck har således
alltid funnits, och jag har icke hört talas om, att några olägenheter
deraf hafva uppstått. Utsk. har nu föreslagit den förändring,
alt Fullmäktige, utom mäklare-attest, äfven skulle få göra afseende
på ”eljest kända förhållanden”; och då detta i min tanka utgör
en förbättring af bvad som hittills stadgadt varit, tillstyrker jag,
att R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:s förslag.
R. o. Ad. biföll 13 §.
§ 14.
Hr Lagerhjelm: Ulsk. åberopar i denna § de skäl, som
blifvit anförde i betänk. N:o 29. Jag har här detta betänk., hvaruti
Utsk. åter åberopar de skäl, som blifvit anförde vid sisllidne
riksdag. Men Utsk. säger till slut: ”Till de skäl för afslag, Utsk.
då anförde, torde kunna läggas, att ifrägavar. lånerörelse varit i
ständigt stigande, och att Utsk. nu går att tillstyrka en förhöjning
i det af Jerncontoret emot 3 proc. ränta begagnade creditiv”.
Detta skäl är nu förfallet, emedan Utsk. i sitt betänk. N:o 44
återtagit sitt tillstyrkande ronde nämnde creditiv. Då dertill kommer,
att Utsk. i § 42 af sistnämnde betänk., hvilken handlar om
räntan på de creditiv, som associationer och privatbanker, hvilka
befatta sig med spanmåls-speculationer äga att draga på Banken,
tillstyrkt, att berörde ränta må beräknas allenast till 3 proc., så
enär icke något skäl torde finnas, hvarför räntan på belåning af
jern skall vara 4 proc., under det att räntan på belåning af spanmål
blott är 3 proc., hoppas jag att R. o. Ad. beslutar räntans å
jern nedsättande från 4 till 3 proc.
Hr von Hohenhausen: Hvad först angår Hr Lagerhjelms
anmärkn. ang:de den förhöjning i Jerncontorets creditiv på Banken,
som Ulsk. i dess betänk. N:o 29 sagt sig skola tillstyrka, så
är det visserligen sant, att denna förhöjning nu blifvit om intet,
sedan Utsk. i dess betänk. N:o 44, på grund af de anmärkmr,
som gjordes emot dess uti betänk. N:o 29 uttalade mening, densamma
frånträdt. Men jernhandleringen har likväl icke blifvit
missgynnad, enär det lill och med gått så långt, att grundskatter
för densamma blifvit afdragna. Vidare har Hr Lagerhjelm an
-
342
Den 12 April f. m.
märkt, att räntan pä belåning af spanmål blifvit satt till 3 proc.
under det att räntan på belåning af jern blifvit salt till 4 proc.
Jag får fästa Hr Lagerhjelms uppmärksamhet på de stora svårigheter,
som äro förknippade med denna förstnämnde beläning, enär
spanmål är en vara, som lätt tager skada, hvaremot inga svårigheter
möta vid denna sednare beläning, eller den å jern. Då man
från alla häll vidt och bredt hör utskrikas, att ingenting göres
för modernäringen, har Etsk. ansett sig nu böra taga ett steg i
denna riktning, och sålunda föreslagit räntans nedsättande frän 4
till 3 proc. för de associationer och privatbanker, hvilka befatta
sig med spanmålsbeläning. Jag tror, att detta är både rättvist och
billigt, och tillstyrker derföre bifall till .§.
Gr. Gyldenstolpe: Jag finner för min del stor skillnad
vara emellan alt mot 3 proc. lemna creditiv åt sädane associationer,
som beläna spanmål och att mot 4 proc. lemna creditiv åt
dem, som belåna jern. De associationer, som beläna spanmål, mäste
naturligtvis kunna beräkna någon vinst i och för deras omkostnader
för detta ändamål, och dä är det väl billigt, att de skola
hafva förlaget för bättre pris, såvida man nemi. vill åstadkomma
någon beläning af spanmål, hvilken torde vara så mycket nyttigare
att söka frambringa, som man derigenom uppmuntrar torkningen
af samma vara. Dä Banken för närvarande tager 4 proc.
vid belåning af guld och silfver, som är vida lättare att realisera
än jern, så lärer icke något skäl finnas alt beläna jernet lill en
lägre ränta; snarare vöre det dä skäl för Nr Lagerhjelm all yrka
nedsättning i räntan vid belåning af guld och silfver.
R. o. Ad. biföll 14 §.
§§ 15, 10, 17 och 18.
Dessa §§ biföllos.
Sedan R. o. Ad. härefter, uppå prnpos. af H, Ex. Hr Gr.
o. Landtm., beslutat, alt med öfverläggningen i delta ämne
skulle uppskjutas till eftermiddagens plenum, lades pä bordet följande
frän Ulskm inkomne mern. och utiåtm, nemi. från
Siats-Utskottet:
N:o 202, ang:de liqviderandet af kostnaderne för tryckningen
af RiksStms protocoller samt utdelandet af samma proloeoller med
dertill hörande bihang;
N:o 2(53, angide den vid riksdagens slut återstående tryckningen
af RiksStms protocoller samt upprättande af register öfver
desamma ;
N:o 204, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 215,
ang:de ett län för en gymnastikbyggnad i Malmö;
N:o 205, i anledn. af återremiss ä Utsk:s utlåt. N:o 217,
ang:de ett föreslaget län .för reparerandet af Catharina kyrka i
Slockholm;
N:o 200, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, ang:de det
vid 1840 och 1841 årens riksdag lill Emm-äns upprensning bevil
jade
statsbidrag.
Den 12 April f. |n- 343
N:o 2fi7, i anledn. af 2me RiksSt:s återremisser å Ulsk:s
betänk., ang:de ett lån för den nya kyrkobyggnaden i Christinehamn
;
Banco -Ut skottet:
N:o 52, i anledn. Fjerdingsmannen Johan Lindgrens sterbbusdelägares
ansökning om eftergift af öfverränla å discontlån
; samt
N:o 53, i anledn. af f. d. Brnksidkaren \V. L. Aldboms ansökning
om eftetgift af öfverränta å discoullåu.
Ii. R. o. Ad. åtskildes kl. | till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albart Munck.
Lönlagen tion 12 April 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Fortsattes pröfningen af BancoUtsk:s utlåt. N:o 44, öfver de
inom RiksSlm gjorde anmärkmr vid betänk. N:o 29, med förslag
till en i vissa delar förändrad reglering af Bankens lånerörelse m. m.
§ 19-
Hr von Troil, Samuel Gustaf: BancoUtsk. bar i denna
puukt föreslagit att öka fastighetsbeläningen med 1 million r:dr
b:co emot hvad för densamma besiämdes vid sista riksdagen, deruti
likväl inberäknade de 350,000 r:dr, som Bancofullm. på eget
ansvar vid nasti, års början anvisat till denna fonds förökande.
För min del skulle jag tro, alt det är nödvändigt att återgå, om
icke alldeles lill det belopp af 5$ millioner, som vid sista riksdagen
bestämdes, åtminstone till 6 millioner. Ingen lånerörelse är,
efter min tanka, mera onaturlig och mera oegentlig för en Bank
än just denna. Man anför visserligen, att Banken ingenting förlorar
pä dessa lån; att de äro för den mindre jordbrukaren af en
ganska stor nytta; och alt en mängd låneansökningar äro hvilande,
i brist på läntillgångar. Jag skulle likväl tro, att Bankens
hufvudändamål är realisationens upprätthållande, och jag anser
derföre, alt en lånerörelse, der Banken icke kan åtkomma capitalet,
i händelse af behof, bör, långt ifrån att ökas, snarare minskas.
Jag tror dessutom, att det tillkommer R. St. vid denna riksdag
att icke lemna luft ät ropet pä ständigt ökade lån och gifva näring
åt det öfverhanden tagande skuldsättningssyslemet. Bankens
fordringar utgjorde år 1813 15£ millioner r:dr, år 1S23 19|
millioner, är 1833 20j millioner, och år 1843 25| millioner.
344
Den 12 April e. m.
Under denna tid hafva dessutom tillkommit privatbankernas fordringar,
som uppgå till omkring 7j millioner, eller, om jag afdrager
det riksmynt, som dessa inrättningar hafva inneliggande i
passan, omkring 5 millioner. Dessutom hafva hypotheksinrättningarne
under denna tid uppstått och i landet spridt flera millioner
r:dr. Hvarthän skall det väl slutligen taga vägen, om man ständigt
söker att öka lånetillgångarne. Icke kan man genom nya län
bota det onda. Sådant är blott en pallrativ-åtgärd, som för någon
tid kan uppehålla dessa alltför mycket skuldsattes tynande lif,
men som slutligen, när krisen inträffar, endast gör den svårare.
Orsakerna till den öfverklagade förlägenheten anser jag ligga uti
den undervigt, som ägt rum uti vår handel på de sednare åren,
och kanske lika mycket i den öfverdrifna speculalionsanda på egendomar,
som under denna tid har gjort sig gällande just genom
den mängd penningar, som hypotheksinrätlningarne skaffat in i
landet. I detta ögonblick tror jag, alt detta onda är på väg att
bota sig sjelf. Vi hafva alla sett, att förlidne års import har varit
mindre än de föreg:de årens, att under loppet af vintern en
icke obetydlig qvantitet vexlar varit att tillgå och ännu finnas att
köpa. Utsigterna för så väl jern- som trädvaru-exporten äro ganska
gynnande. Följden blir silfverfondens förstärkning på ett naturligt
sätt, och i samma mån utvidgas tillgångarne på penningarne
inom landet. Dessutom ber jag alt få fästa uppmärksamheten
deruppå, att under dessa tider hafva icke obetydliga penningesummor
funnits skrinlagda, derföre att man icke haft förtroende
lill realisationen. Sålunda har man nyligen här i Stockholm
efter en enda köpmans död funnit icke mindre än 141,000
r:dr contant inneliggande i hans cassa., Detta torde vara ett bevis,
att brist på penningar egentligen icke förefunnits, utan brist
på credit, och crediten upphjelpes icke derigenom att man ständigt
ökar lånetillgångarne. Det bästa sättet att sprida välmåga
inom nationen är, efter min tanka, att genom meddelande af creditiver
underlätta sådane enskilda associationer, som befatta sig med
utlåning. Det vilja icke R. St., och må de då skylla sig sjelfva.
Långt ifrån alt öka fastighetsbelåningen, anser jag, att man borde
minska den; men då nu Utsk. föreslagit en comité' till utredande
af penningeställningen och creditförhåilanderne, inskränker jag mig
till en anhållan om propos. ä följande förslag:
Circulationscapitalet emot inteckning i fast egendom på landet
och i städerne må bestämmas ti 1 en summa af 6,000,000
r:dr b:co, deruti inberäknadt beloppet af de från Banken utgifna,
ännu oguldna lån emot återbetalningsskyldighet i silfver; men att
de låneansökningar, som sedan i fullständigt skick inkommit, må
genast kunna beviljas och medlen utissigneras, hvarefter genom
allmän kungörelse bör tillkännagifvas, att inga nya ansökningar
mottagas, förr än fonden, äterbragt till 6,000,000 r:dr, lemnar
tillgång till nya lån; och hvarom underrättelse minst 6 månader
förut meddelas bör.
Hr
Den 12 April e. m.
345
Hr Skogman, Carl Daviel: Med åberopande af min reservation,
som finnes vidfogad betänk., pag. 92, får äfven jag yrka,
att faslighetsbelåningen mätte bibehållas vid samma belopp,
som vid sista riksdagen bestämdes. Med afseende å den klagan,
som blifvit förd deröfver, att en mängd mindre jordbrukare hafva
låneansökningar sedan en längre tid hvilande i Banken, af brist
på lånetillgångar, tror jag likväl, att man borde vara betänkt på
att genast utassignera något af dessa lån. Jag är egentligen förekommen
af den siste talaren, men då jag uppsatt ett förslag till
propos., anhåller jag att få underställa det R. o. Ad:s pröfning.
Det lyder sålunda:
Circulationscapitalet för Bankens lån emot inteckning i fast
egendom på landet och i städerna bibehålies vid det i nu gällande
bancoreglem. bestämda maximum af 5,500,000 r:dr; hvarjemte
beslutas, att alla inom 1844 års slut sökta fastighetslån skola, i
den mån handlingarne äro eller blifva pröfvade och godkände, af
Banken genast förskottsvis utbetalas emot successiv ersättning af
inflytande capitalafbetalningar lill faslighetslånefouden, samt att allmänheten
tillika skall genom kungörelse underrättas, att ansökningar
om nya fastighetslån i Banken ej emottagas, förr än berörde
förskott blifvit till fullo godtgjordt, hvarom underrättelse minst 6
månader förut meddelas bör.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Då under förmiddagens
plenum, såsom skäl för mitt yrkande, alt fastighetslånerörelsen
borde från Banken till Riksg.cont. öfverflyttas, jag framställde
den åsigt, alt denna lånerörelse vore föga med en banks
natur förenlig, så bestreds detta af en ledamot, som nu yrkat denna
lånerörelses förminskning, just pä det af mig i förmiddags anförda
och då af honom bestridda skäl. Den sista värde talaren
liar äfven yrkat det härtill afsedda capitalets förminskning, på den
grund, som han i sin reservation anfort, nemi. att då en öfvertlyltning
icke skall äga rum, så komme Banken att gä i mistning
af den styrka i crediten, som de i utbyte emot öfverflytlningen
föreslagne obligationer från Riksg.cont. skulle medföra, och att
derföre denna lånerörelse behöfde minskas. Jag vill icke bestrida,
att Bankens lånerörelse pä det liela möjligen kan behöfva minskas,
i samma mån som Banken icke har lätt realisabla papper; men
fråga är om det just är den lånerörelse, af hvilken landets modernäring
drager nytta, som bör minskas. Vi hafva nemi. Handelsoch
Manufacturdisconten och Handels- och Näringsdisconten samt
creditiver för adier och publika papper, hvilka alla stå de andra
näringsgrenarne till tjenst, äfvensom en disconllånerörelse, hvilken
jemväl ofta anlitas af dem, som icke använda penningarne i produetiv
väg, ulan till ökade lefnadsnjutningar. Skall derföre någon
indragning äga rum, så skulle jag tro, att den bör ske i discontlånerörelsen
och icke pä fastighetslåneu. 6 millioner torde i
alla fall vara en alltför obetydlig summa för vårt skuldsatta jordbruk
och kommer så få af våra jordbrukare lill godo, att man
9 H. 44
346
Den 12 A pril e. m.
icke med skäl kan pasta, att jordbruket för närvarande år på något
sätt företrädesvis gynnadt. Det ser visserligen myckel ut, att
Utsk. föreslagit en ökning af en million å denna fond, men om
man efterser på den vid pag. 48 fogade tabell, så skall man finna,
att den egentliga ökningen icke utgör mera än 468,022 r:dr 9 sk.,
emedan det andra är förut användt i samma väg. Man skulle
visserligen kunna säga, alt silfverlånen icke hörde hit; men dåde
en gång kommit jordbruket till godo, så kunna de icke utan
känbar afsaknad utgå ur denna lånerörelse. Jag röstar för bifall
till Utsk:s förslag.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: De värda talare,
som yttrat sig emot Utsk:s förslag att öka fastighetsbelåningen med
en million r:dr, hafva utgått frän den princip, alt dessa lån icke
äro bankmessiga. Jag lemnar derhän huruvida de äro bankmessiga
eller icke, men tror dem vara oändligt nyttiga för jordfastighetsägaren
, såsom utgörande enda medlet för honom att småningom
befria sig från sin skuldsättning. Om Bankens tillgångar det
medgåfve, som nu är fallet, tror jag mig böra tillstyrka denna
belåning. Läneanslaget är dessutom vida mindre än det synes
vara, och till och med mindre än Gr. Cronhjelm framställt, icke
allenast derigenom att den räntevinst, som inflyter från silfverlånen,
och som hittills utgått till fastighetslånen, nu försvinner, utan
äfven derigenom, alt derjemte ett förskott af 350,000 r:dr redan
blifvit lemnadt å denna summa, så alt den egentliga tillökningen
Olifver ringa i det hela. Om man betänker, att öfver 600 fullständiga
ansökningar om fastighetslån redan äro inlemnade till
Bancostyrelsen, oell att 150 andra snart kunna completteras, hemställer
jag, om det icke är skäl alt göra något till förmån för dessa
lånesökande. Det vore oändligt mycket bättre att minska disconten,
ty det är denna rörelse, med sin höga räntefot och ständiga
omsättningar, som är skadlig och ruinerar jordbrukaren, men
icke de stående fastighetslånen, med deras låga räntefot och årliga
amortering. Hr von Troil har yttrat, att jordbruket hade tillgång
till privatbankernas rörelsecapital; men större delen deraf utgår i
discontväg, och äro således lika skadliga för landet som Riksbankens
discontrörelse. Då fastighetslånen dessutom lemna Banken
en mycket större säkerhet än discontlånen, kan jag icke annat än
högeligen tillstyrka bifall till Utsk:s förslag i delta afseende.
Frih. Cederström, Jacob: På förmiddagen förklarade ledamöter,
som voro emot utlåningen i andra grenar af Bankens
fonder, att af alla Bankens säkerheter dessa voro de yppersta och
bästa. Nu vilja de deremot minska dessa ypperliga säkerheter
med några hundra tusen r:dr, eller, efter beräkningen, med en
million, hvilket skulle komma att falla sig ganska svårt för Sveriges
jordbrukare. Jag hade trott, att denna fond, långt från alt
minskas, borde snarare successive ökas. Jag hade föröfrigt hoppats,
att della lånebeslyr hade blifvit skildt från Banken, dä man icke
mera behöft lala om till huru mänga millioner denna lånefond
kunde få växa i en framlid, utan sådant fick bestämma sig sjelf i
Den 12 April e. m.
347
den mån capitalafbetalningar och räntor inginge. Emedlertid får
jag nu reservera mig emot all inskränkning i det anslag Utsk. för
denna gren af lånerörelsen bestämt och begär propos. till bifall
å betänk. Det af Hr von Troil framställda förslag att supplera
denna lånerörelse genom hypotheksföreningar m. m., anser jag
icke leda till något verkligt resultat och vara vida mera vådligt
för Bankens säkerhet, än någonsin den nu ifrågavar. fonden.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Redan vid betänk.
J\T:o 29 har jag reserverat mig emot den föreslagna tillökningen
å faslighelslänen. Jag har stridt emot denna belåning, under
det alt Bankens ställning icke var bättre, än alt den saknade
utvägar att på rörlig pant och på hastigare omsättning kunna utlåna
sina penningar. Det är först vid brist på sådana, och då öfverflödiga
tillgångar finnas, som en Bank bör nedlägga sina capitaler
i fastighetslån. Vid betänk. N:o 44 har jag äfven reserverat
mig och instämt i Hr Nordenanckar motion, alt fastighelsbelåningen
måtte ökas med 500,000 r:dr, så alt den blefve 6,000,000,
emedan Bankens ställning under sista året har förbättrat sig och
haudelsconjuncturen synes gynnande. Härvid önskade jag likväl
det villkor, att endast de lån, hvartill ansökningarne en längre
tid legat inne och blifvit godkända, må utbetalas, och för öfrigt
icke några nya ansökningar emottagas förr än kungörelse derom
utfärdas. Vi veta nemi. hvilken mängd af låneansökningar i denna
väg redan finnas inne och alltid skola inströmma, emedan
dessa lån äro af en vida förmånligare beskaffenhet än andra, t. ex.
i Manufacturdisconten eller Handelsdisconten. Vi få nemi. icke
fördölja för oss, att de förstnämnda få capitalet till skänks, genom
att blott betala räntan med i Sverige vanliga 6 proc. Sedelstocken
skulle derföre icke rimligen kunna ökas så, att alla som begärde
skulle erhålla dylika lån, emedan sedlarne äro ställda på
silfver och icke på jord. Det är af dessa skäl, som jag tillstyrkt,
alt fastighetslånefonden mätte bestämmas lill 6 millioner, men
att, på sätt jemväl Utsk. tilllstyrkt, enär lån å landtegendomar
äro säkrare än lån å stadsegendomar, och brandförsäkrade stadsegendomar
hafva lättare att på annat sätt förskaffa sig lån, än de
på landet, så må denna ökade lånesumma endast tillgodokomma
landtegendomarne, sä när som det ringa belopp, som kan behöfvas
för att jemna den udda summan. Lånesumman för stadsegendom
är nemi. nu bestämd lill 844,800 r:dr, och om jag dertill
af de tillökade 500,000 lägger 5,200, så blir denna summa 850,000
och summan för landtegendom, då 494,800 läggas dit, 5,150,000,
tillsammans 6 millioner r:dr. Föröfrigt instämmer jag i Utsk:s
förslag, att silfverlånen skola inräknas i denna fond, i mån som
de inflyta. Man går i alla fall med L million utöfver hälften af
Bankens grundfond, ehuru halfva grundfonden egentligen borde
bestå i räntebärande papper. Jag anser del vara högst angeläget
att man åtminstone icke går längre, utan ställer alla andra fordringar
på lån, som lättare låta sig realiseras. Jag tillstyrker således,
att, med afslag å Utslcs betänk., fonden måtte bestämmas
till 6 millioner,^på det sätt jag nu haft åran nämna.
348
Den 12 April e. m.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag var icke uppe i början
af discussionen, men har förnummit, att tvenne talare yrkat
afslag på den ifrägavar. § och föreslagit minskning i denna fond,
den ene lill 5^ millioner och den andre till sex. Härvid får jag
först anmärka, att man icke bör låta missleda sig alt tro, all någon
tillökning hade skett, om summan bestämdes lill G millioner,
hvilket redan af föregående talare blifvit upplyst. Jag delar visserligen
den åsigt, som jag äfven uttalade i frågan om lånerörelsens
öfverflyttande till Riksg.cont., att denna lånerörelse icke är
lämplig för Banken, men jag kan deruti icke finna något skäl alt
inskränka densamma. Sådant skulle lända till skada för jordbruket
i allmänhet och för alla de sökande, som ett eller par är haft
hopp om att få dessa lån. Det skulle ännu mera lända lill skada
för den stora lånerörelsen i allmänhet inom landet. Vi skola
komma ihåg, att i de §§ vi förehaft, inskränkningar i lånerörelsecapitalet
redan blifvit gjorda. Sålunda hafva i 7 § de 99,000
r:dr, som förut varit utlånade på lånebanks-obligationer, blifvit indragna.
I 9 § har en inskränkning blifvit gjord deruti, att icke
mera de öfverskott, som kunna uppkomma på lånefonden för metallbelåningen,
få utlånas. En inskränkning är det också, ehuru
obetydlig den må synas, att icke guld och silfver under 10 r;dr
värde få belånas, o. s. v., för att icke tala om de inskränkningar,
Utsk. längre fram i betänk, föreslagit. Jag anser det vara en betydlig
fördel, att vi kunna på säkerhet, sä god som den ifrägavar.,
få ut penningar i landet. Icke anser jag del vara af någon särdeles
betydelse, såsom en början till hypotheksföreningar, om G|
millioner lemnäs ut på det fastighetsvärde af 300 millioner r;dr,
som vi äga i landet; men det är bättre att fä något än intet,
och jag kan således icke annat än tillstyrka bifall lill Utsk:s
betänk.
Frih. Cederström: Om afsigten är att befordra privatbanksinlresset
genom alt bibringa farhågor i landet hos den jordbrukande
classen och omöjlighet för denna dass alt i Riksbanken vinna
nödiga rörelsecapital, så bör naturligtvis inskränkningen i denna
lånerörelse blifva ännu större än här af trenne ledamöter blifvit
yrkadt. Ett starkt symptom i denna väg märktes redan pä
förmiddagen, då man bibehöll denna belåning ål Banken. Jag
hade tänkt att uppskjuta mitt yttrande om Utsk:s förslag rörande
privatbankerna, men jag nödgas nu nämna några ord derom. Vi
hafva detta intresse att lacka derför, alt BancoUtsk. utminuterat
sina betänkm till Stånden, i st. f. att inkomma med dem i ett
helt, och som gör, ali vi ännu stå, i afseende på privatbankerna,
pä en outredd punkt. Öfverallt har detta intresse vunnit sin afsigt
att under riksdagen vinna upppskof, för att under tiden bereda
omöjligheter, alt få bort dessa inrättningar, som med mynt
på sidan om riksmyntet kunna skada mera än alla slags lånerörelser
i Banken. Det följer nemi. af sig sjelft, att ett sämre mynt
skall uttränga det bättre och således kan åstadkomma kriser inora
landet. Jag förnyar derföre min anhållan om bifall lill betänk.
Den 12 April e. m.
349
Hr von Troil: Jag anhåller att få fästa uppmärksamheten
derpå, att det af Hr Skogman ingifna förslag hufvudsakligen instämmer
med det, som jag tagit mig friheten framlägga. Hr Skogman,
som i sitt förslag beräknat fastighetsbelåningen i silfver, utgörande
såsom jag vill minnas 482,000 r:dr, har icke inberäknat
denna summa i de 5,500,000 r:dr, hvartill han ansett denna fond
böra bestämmas, hvilken summa deremot är inberäknad i mitt
förslag. Således äro vi ense i afseende på sjelfva summan och
skilja oss endast i afseende på villkoren. Detta till svar på Frih.
Raabs anmärkning om olikheten i våra förslag. Samme talare har
äfven yttrat, att om dessa förslag gingo igenom, så skulle det lända
till stort mehn för de lånesökande, hvilka länge haft sina ansökningar
inne i Banken och hoppats erhålla lån. Om Friherren
hade behagat underrätta sig om hvad förslagen innehålla, så skulle
han sett, att de gå båda derpå ut, att alla ansökningar, som inom
1844 års slut i fullständigt skick inkommit, skulle genast beviljas;
men att några nya lån icke skulle beviljas förr än fonden
nedgått lill 6 millioner r:dr. Man påstår också, alt Banken icke
kan erhålla någon större säkerhet än för dessa lån. Jag erkänner
delta; men det är också gifvet, all om Banken kommer i behof
af alt realisera någon del af sin förmögenhet, sä äro de dertill
icke lämpliga. I afseende pä hvad Frih. Cederström nyss framkastat,
att under delta förslag skulle ligga någon afsigt att befordra
privatbanksiulresset, så ber jag alt få förklara, det jag aldrig
har några understuckna afsigter; alt jag öppet ullalar min tanka
om hvad jag anser vara sant och rätt; alt det är min öfvertygelse,
att det med en väl ordnad Bancostyrelse icke är förenligt att
vidare utvidga dessa lån, och att den utväg jag föreslagit för deras
inskränkande ingalunda är brådstörtad, ulan blott går derpå
ut, att så småningom minska dem. Jag vill icke längre upptaga
liden, utan anhåller om propos. å mitt förslag.
Hr von Hohenhausen: Jag får först i förbigående nämna,
alt det var mig oförväntadt att höra, att den som icke vill bevilja
fastighetslån, skulle vilja gynna privatbankerna. Hvad mig
vidkommer, så har jag väl fått uppbära förebråelser för motsatsen,
men aldrig derföre att jag ifrat för deras fördelar. — I afseende
på Frih. Raabs anförande, får jag fästa uppmärksamheten
derpå, alt mitt förslag, äfvensom Hr Skogmans, hvaraf jag nu varit
i tillfälle att taga kännedom, långt ifrån att åstadkomma en
minskning i sedelstocken, skulle medföra en icke obetydlig ökning
deruti, med ett par hundra tusen r:dr. Hvad man föröfrigt talat
om att dessa lån skulle befrämja jordbruket, anser jag icke vara
af någon vigt, när man besinnar huru ringa delta belopp ändå
blir emot fastighetsvärdet i vårt land. Man säger, att dessa läns
företräde ligger deruti, alt de icke såsom andra komma slösare
lill godo; men hvem vet huru dermed går? Det beror ju på hvar
och en att använda penningarne efter behag. Dessutom bör man
komma ihåg, att alla våra cassör i allmänna verk äro genom sina
reglementen ålagda att utlåna sina penningar emot inteckning i
350
Den 12 April e. m.
fast egendom, och alt de således allesammans äro jordbrukets
tjenstskyldige tjenare. Om det vore stadgadt, att så länge jorden
häftade för ett bancolån, någon annan inteckning deruti icke fick
tagas, så kunde man säga att det vore en paternell styrelse af
Ständerna för att hindra jordens belastande med skuld; men när
så icke är, så finnes icke någon garanti derför, att icke de lanta
penningarne till största delen användas att betala skulder i st. f.
att användas till egendomens förbättring. Så är förhållandet med
den hypoteksförening, som är stiftad för landtegendom, och så
kan det blifva med bancolånen, då ingen enda hållhake hindrar
att belasta jorden med ny skuld. Såsom bancolånen nu äro beskaffade,
anses de såsom en fördel, som vid egendomsköp lagas i
beräkning, och som anlitas äfven af dem, som icke behöfva lån
och hafva sin egendom ograverad. De laga nemi. ett län i Banken
på 6,000 r:dr och låna ut det emot samma ränta, som de
sjelfva skola erlägga till Banken, då de efter 28 år hafva fått capitulet
till skänks. Jag måste således vidblifva hvad jag förut yttrat
och tillstyrker afslag ä Utsk:s betänk, samt bifall lill Hr Skogmans
förslag.
Hr Skogman: Då jag i mitt förslag till propos. nämnde
summan 5,500,000 r:dr b:co, så afsäg jag icke dermed den i nuvarande
reglementet särskildt upptagna punkt för de s. k. fastighetslånens
återbetalning i silfver; om de tilläggas, så instämmer
jag gerna i Hr von Troils förslag, att summan måtte sältas tilt
6,000,000 r:dr. Hvad angår den här onödigtvis väckta frågan
om privatbanksintresset, så får jag förklara, alt jag för min del
önskade ingenting högre, än att Riksbanken ej måtte behöfva befatta
sig med privatbanksrörelsen, likasom jag är öfvertygad, att
Banken icke kan supplera den del af lånerörelsen, som de, förståndigt
förvaltade, medföra. I alla fall får jag påstå, att 4 millioner
bancosedlar måtte vara så goda som 5 millioner privatbanksedlar.
Hr Rosenblad, Bernh.: Utsk:s redaction af den 19 § är
med någon ouppmärksamhet uppsatt och har således otvifvelaktig!
missledt många läsare, ty förhållandet är icke, att capitalet för
lån emot inteckning i fast egendom är endast 5,500,000 r:dr och
att Utsk. deruti föreslagit en millions tillökning, utan, efter Utsk:s
egen tabell, var denna summa, vid 1844 års slut, 6,031,917 r:dr.
Den var efter 1841 års riksdagsbeslut 5,500,000 r:dr, utom silfverlånen,
som dä efter deras calculerade belopp, förrän man afdragit
hvad som anses utgöra ränta, öfversteg 500,000 r:dr. Den
verkliga tillökningen är således endast de 468,000 r:dr, som Utsk.
nämner på sin tabell, måhända med tillägg af några tusen r:dr,
som blifvit under loppet af detta år ulgifna. Ehvad man än må
anmärka emot denna lånerörelse, så tror jag, att en sådan tillökning
ingenting betyder, och jag är öfvertygad, att, genom antagande
af förslaget, att nu vissa låneansökningar må förskottsvis beviljas,
emot det att lånen under en längre tid åter indragas, en verklig
minskning i sedelstocken skulle komma att äga rum. Jag anser mig
Den 12 April e. m.
351
nemi. böra fästa uppmärksamheten derpå, att ehuru under innevarande
år mycket penningar komma att i låneväg utgå, för att
den gynsamma conjuncturen skall kunna begagnas, så komma likväl
dessa att snart åter ingå. Jag önskar innerligen och lifligen,
alt Ständerna måtte sätta Bancostyrelsen i tillfälle att på alla möjliga
sätt begagna dessa conjuncturer till den reella fondens förstärkande,
och jag önskar lika lifligt, att mina herrar colleger i
Bancostyrelsen icke måtte släppa detta gynnande tillfälle ur händerna.
Men om vi också fä köpa högst betydligt silfver, sä mycket
som de mest sanguiniska förhoppningar förespegla; så, hvarför
är det man köper? Jo derföre att jern nu kan utgå till högre
pris och möjligen till större belopp, än under föregående år. Då
är den gifna följden deraf, att man icke behöfver begagna belåningen
i Banken, då det jern, som står helånt, löses, och då komma
sedlarne för lösandet af detta jern att gå in, hvarefter för begagnande
af dessa sedlar ingen annan canal finnes, än just silfverköpen.
Jag tillstyrker bifall å Utsk:s förslag.
Frih. Raab: Det är långt ifrån mig att misstänka Hr von
Hohenhausen för någon hvarken uppenbar eller understucken förkärlek
för privatbankerna; jag vill icke ens beskylla honom för
någon huldskap om vårt åkerbruk, då han missunnar det att få
läna 6| millioner r:dr mot den låga räntan af 4 proc., hvilken
ränta likväl är högre, än den vanliga i andra länder. Hr von
Hohenhausen här jemväl påstått, att Hr von Troils förslag skulle
medföra en betydlig sedelutsläppning. Jag begriper sannerligen
icke huru det skulle kunna medföra en större sedelutsläppning, att
bevilja 6 millioner, än alt bevilja 6£. Visserligen medgifver jag,
att om i båda fallen ullemnas för tillfället de låneansökningar, som
äro inkomne, så blir utsläppningen enahanda; men såsom Hr Rosenblad
antydt, skall snart nog, efter Hr von Troils förslag, en
indragning äga rum, och inom året äro vi då i den knipan, som
jag velat förekomma. Jag har förut nämnt, att denna summa är
en sådan obetydlighet för jordbruket i det stora hela, att den svårligen
kan betraktas såsom någon utväg att hjelpa upp jordbruket,
och om jag vore viss att Ständerna ville frikostigt bevilja cassacreditiver
och andra utlåningsutvägar, när vi komma dit, så skulle
jag icke ifrigt förfäkta bifall till detta förslag; men då jag jemväl
i detta fall hyser mina farhågor, tillstyrker jag emedlertid bifall
till denna §.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: För min del instämmer
jag i Hr von Troils förslag, sådant det äfvenledes blifvit biträdt
af Hr Skogman. Skälen dertill anhåller jag att få uppgifva. De äro
väsendtligen desamma, som Hr von Hohenhausen anfört. Bankens
ändamål är icke att vara en hypotheksförening, och man bör icke,
då man är pä väg att återställa Banken sill sitt rätta mål, inleda
honom, längre än hittills, på en afväg. Denna är så mycket oriktigare,
som ifrågavarande anslag i alla fall icke kan göras så stort,
att det länder jordbruket lill något väsendtligt gagn, eller uppfyller
de fordringar, som man har på en större hypotheksförening.
352
Den 12 April e. m.
Banken skänker, genom denna utlåning, endast bort en del af sin
räntevinst, på sätt Hr von Hohenhausen anmärkt, derigenom att
Banken utlånar för ringare ränta än som vanligen är gångbar.
Följden deraf är, såsom Hr von Hohenhausen äfven sagt, att den
som eljest icke behöfver låna, gör det derföre att han sjelf icke
behöfver betala mera än 4 proc., men kan lagligen låna ut samma
penningar emot sex. Det blir således mellanhandlaren, som
tager vinsten i st. f. Banken, utan att den verkligt lånebehöfvande
bar någon nytta af den förlust, som Banken gör. Detta är ett
misstag i Bankens förvaltning. Om man icke vill rätta det; sä
bör man åtminstone icke föranleda Banken att göra ytterligare
förluster genom fastighetslånens tillökande. Till och med Hr Rosenblad
bar sagt, att dessa lån äro obetydliga. De äro det för
jordägarne, men icke för Banken, som kunde och borde använda
så betydliga medel på ett rikligare sätt, Man säger, alt inteckningarne
i fastigheter äro af mycken säkerhet för Banken, hvarföre
man borde tillåta dem ökas. Banken skulle kunna hafva en
förträfflig säkerhet i skuldebref, som icke voro uppsägbarä på
mångå är. Men sådana äro icke användbara för Bankens rörelse,
om lian behöfver hastigt realisera dem. Man säger, att i Banken
finnas en sådan mängd af låneansökningar. Det är sant, men
kommer sig deraf att så små fastighetslån gifvas, till och med på
200 r:dr. Likaledes förhåller det sig med discontlånen. De blifva
med hvarje år liera och sämre, emedan den minsta summan äfven
der är för liten. Man indrager derigenom i discontrörelsen
hvarjehanda personer, som alldeles icke hafva någon egentlig näring
att bedrifva, utan som låna för att lefva för dagen. Alla
dessa i ullåningssättet och ullåningsbeloppen liggande missförhållanden
må man icke anföra såsom skäl för att göra nya felsteg
ofvanpå de gamla. Man säger, att ingen tillökning sker i fastighetsbelåningen,
utan tvertom en inskränkning i densamma, om
man antoge Hrr von Troils och Skogmans förslag. Men om man
läser tabellen vid pag. 46, så synes det ganska klart, att Bankens
förra circulationscapital för fastighetslån var 5,500,000 r:dr och
att de s. k. silfverlånen utgjorde 454,000, tillsammans 5,954,000.
När man nu således anslår 6,000,000, sä är det tydligt att nära
46,000 gifvas i tillökning, utom de 350,000 r:dr, som på förhand
utgått af de förskott, som lemnats åt fastighetslånen utöfver hvad
som på dem influtit. Jag anhåller således om bifall lill Hr von
Troils förslag.
Hr Bildt, Knut: Då jag icke finnes bland reservanterna
vid detta betänk., så får jag förklara, att jag anser mig skyldig
att söka försvara denna punkt såvidt jag förmår. Man har talat
både för och emot förslaget, men jag har icke hört något så vigtigt
skäl nämnas, att det kan motväga den billighet, som verkligen
fordrar att bifalla förslaget. En mängd personer, isynnerhet
af den jordbrukande allmogen, hafva inkommit med ansökningar,
utan att de kunnat föreställa sig möjligheten af en så stor förändring,
Den 12 April e. ra.
353
dring, som alt helt och hållet afskära denna tillgång. Både vid
återremissen och inom Utsk.o har mycket blifvit taladt om hur
skadligt delta skulle vara. A andra sidan kan jag icke eller finna,
att det innebär någon våda för Banken. Man säger, att Banken
förlorar sitt capital, och det kan vara sant, men Banken gör
här likväl ingenting annat, än hvad Banken gör åt jernverksrörelsen,
som också erhåller lån emot 4 proc. Man säger vidare,
att fastighetslån upptagas af dem, som icke behöfva penningar, för
att åter emot förtjenst utlånas. Detsamma kan då lika väl ske af
jernverksägare, och det är visserligen möjligt att så af en och annan
sker, men i allmänhet torde man få antaga, att de som låna,
verkligen behöfva det. Jag tror derföre, att betänk, bör bifallas.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag vet sannerligen icke hvad
de värde ledamöterne Hr von Troil och Hr Skogman egentligen
kunna åsyfta med sina propos:r. De föreslå till en början, att alla
redan ingifna ansökningar skulle villfaras och utbetalas. Dessa
ansökningar upptagas, såsom man kan se af betänk. N:o 29, pag.
35, till 800,000 r:dr. Den nu utelöpande summan på faslighelslånen
är, enligt tabellen vid pag. 40 i detta betänk., 5,577,000 r:dr,
och om jag härtill lägger 800,000, så får jag en summa af
6.377.000 r:dr, då således endast något mer än 120,000 r:dr fattas
i 6g millioner. I det hela komma således dessa förslag på ett
ut med Utsk:s, med den skillnad likväl, att Utsk:s är vida principenligare;
ty hvarföre skall jag bifalla de ansökningar, som kommit
in inom en viss dag, men icke de, som kommit dagen derefter?
Ytterligare bör man påminna sig, alt af ansökningarnes antal
äro 600 redan godkända, och 140, som skola inkomma med återstående
handlingar, tillsammans 740, och att hela summan, som
beviljas, är 800,000 r:dr, således i medeltal icke stort mera än
1.000 r:dr åt hvarje låntagare. Dessa lån gå i allmänhet till
hemmansägare af BondeSt. samt till mindre possessionater, hvilka
skulle blifva mycket strandsatta, om de icke fingo dem. Af dessa
skäl tillstyrker jag Utsk:s förslag.
Då nu öfverläggningen ansågs vara slutad, hemställde H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bifölle 19 § af förevar, utlåt.
Ropades ja och nej, hvarpå II. Ex. förklarade, det han trott
sig finna, alt ja varit öfvervägande.
Hr von Troil: Jag begär votering, med anhållan, att contrapropos.
måtte blifva det af Hr Skogman afgifna och i öfverensstämmelse
med min framställning förändrade förslag.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, alt sedan nu Hr Skogman
och Hr von Troil förenat sig om samma förslag, R. o. Ad.
torde tillåta att detta förslag blefve inlaget i conlrapropos.
Ropades ja.
Upplästes till justering och godkändes följande voter.propos.:
9 H. 45
354
Den 12 April e. m.
Den som bifaller den i BancoUtsk:s utlät. N:o 44 tillstyrkta
19 §, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afsläs förenämnde § och beslutar R. o. Ad. att :
Circulationscapitalet för Bankens lån mot inteckning i fast
egendom på landet och i städerne bestämmes till en summa af
6,000,000 r:dr b:co, deruti inberäknadt beloppet af de frän Banken
utgifna, ännu oguldna lån enot återbetalningsskyldighet i silfver:
dock alt alla inom 1844 års slut sökta fastighetslån skola, i
den mån handlingarne äro eller blifva pröfvade och godkände, af
Banken genast förskottsvis utbetalas emot successiv ersättning af
inflytande capitalafbetalningar till fastighetslånefonden, samt alt
allmänheten tillika skall genom kungörelse underrättas, att ansökningar
om nya fastighetslån i Banken ej emottagas, förrän berörde
förskott blifvit till fullo godlgjordt, hvarom underrättelse minst
6 månader förut meddelas bör.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 28.
Nej — 20.
§§ 20, 21, 22, 23 och 24.
Biföllos.
§ 25.
Hr Rosenblad: Utsk. har här föreslagit en indragning af
den nuvar. lånefonden för dessa discontverk af omkring 800,000
r:dr, utan att klart och tydligt uttrycka det. Tvertom har Utsk.
på sin vid pag. 46 fogade tabell upptagit en förminskning af endast
59,800 r:dr 9 sk., hvilken summa uppkommit på det sätt,
att Utsk. endast beräknat den ordinarie fonden jemte reservfonderne
till 9,059,801 r:dr 9 sk., ehuru Utsk. sjelf pag. 25 upplyser,
att denna summa i sjelfva verket utgör 9,637,299 r:dr, hvartill
kommer, att dessa discontverk hade en cassabehällning på creditiverna
eller fonderna, så att vid 1844 års slut verkliga beloppet
utgjorde 9,842,632 r:dr, deruti likväl icke inberäknade några i
contanta sedlar vid lånecontoren liggande cassabehållningar, hvilkas
belopp jag icke säkert känner. Utsk. har i de sednare mom.
af denna § föreslagit att borttaga de extra tillgångar, som nu disponeras
-af discontverket, nemi. först reservfonderna och sedan de
medel, som sparbankerna äga rättighet att i Banken insätta. På
detta sätt är det som en nedsättning af S40,000 och till och med
något deröfver uppkommit. För min del skulle jag tro, att en
indragning på en lånerörelse, som redan förra året minskades med
350,000 r:dr, icke kan utan olägenhet låta sig verkställas, äfven
om den sker på det förmildrande sätt, som Utsk. föreslagit, nemi.
att den genom räntans innehållande skulle komma att successive
Dea 12 April e. m.
355
indragas. Men dertill kommer, att jag icke kan gilla sjelfva principen,
ty under nuvarande förhållanden äga dessa discontverk sina
egna reservfonder för att betacka förluster, och behöfva icke hålla
Banken deras vinst tillhanda, förr än bestämdt kan beräknas huru
mycket som bör afföras såsom osäkra fordringar, hvarigenom Banken
har tillgångar utöfver de i böckerna upptagna, som äro fullt
tillräckliga att belacka de förluster, som möjligen vid utredningen
af discontverken kunna uppslå. Detta är en grundsats, som jag
icke tror höra lemnäs å sido, utan bibehållas, men jag begagnar
tillfället för att fästa uppmärksamheten på det oriktiga begrepp,
som man gjort sig om denna lånerörelse. Utan att undersöka förhållandet,
har man nemi. påstått, att dessa lån skulle vara af en
så dålig egenskap, att stora förluster måste på dem uppkomma, i
händelse en skyndsam indrifning skulle ske. Jag erkänner, att en
skyndsam indrifning af en lånerörelse, ställd på 2>] år, icke så lätt
skulle låta sig göra sorn en indrifning af en lånerörelse, ställd på
kortare tid; men jag tror, att all utlåning, som man vill forcera
till indrifning under missgynsamma tider, icke utan kännbara förluster
kan verkställas. Yi hafva uti officiella handlingar en ledning
för omdömet, huru, hvad förlusterna beträffar, denna rörelse
slagit sig ut jemförelsevis med lånerörelsen i ett annat land, der
den skötes mest bankmessigt. Enligt den tryckta uppgift, som
Bancodisconten låtit utdela öfver denna lånerörelse från dess början,
har medeltalet af alla lån under de 28 åren, från 1816 lill
1843 års slut, utgjort 5,291,600 r:dr. Förluster, dels säkra dels
afförda såsom osäkra lån och innehållna på reservfonden innan
den lemnats lill Banken, hafva ulgjort 349,842 r:dr, hvilket gör
per år omkring 12,500 r:dr, derifrån likväl böra afräknas åtskilliga
poster, till exempel 14,000 ndr, som blifvit förskingrade af
Landssecreteraren Kleman i Wermland, jemte allt hvad som kan
inflyta på de såsom osäkra afförda lånen. Sålunda hafva af de
lån, som från 1829 till 1843 blifvit med 418,751 r:dr afförda,
58,671 r:dr eller omkring 14 proc. åter influtit, utan att beräkna
räntor, för hvilka man icke kan redogöra utan en mycket stor
omslutning. Jag vill blott erinra om ett enda lån, som varit före
vid denna riksdag, der räntorna uppgingo lill öfver 3,000 r:dr.
Men om man också alldeles öfverdrifvet vill anse såsom rakt förloradt
hela den summa, som vid 1843 års slut varit lagsökt och
icke influtit före den 5 December samma år, så kommer man lill
en förlust af 7,936 r:dr i medeltal för alla 28 åren, hvilket utgör
ungefär eller -§ proc. Jag vill nu härmed jemföra Engelska
Bankens lånerörelse och fonder. Enligt Parlamentets tryckta
rapporter för år 1832, bilagorna N:ris 59 och 60, utgjorde Engelska
Bankens lånerörelse på handelsdocumenter i medeltal, under
37 år, från och med 1795 till och med 1831, 7,300,000
£ Sterling och de verkliga förlusterna 31,696 £, som gör i medeltal
proc., hvilket belopp förhåller sig till vår Banks förluster
såsom 21 till 18. Detta torde i någon mån kunna visa, att
Directionen efter sin förmåga fullgjort sin skyldighet att icke lemr
356
Den 12 April e. m.
na til Ian utan säkerhet, och att dessa harr icke äro så dåliga som
man velat påstå.
På de af mig anförda skäl, anhåller jag, att, med afslag å
mom. a), b), c), d), e) och f) i § 25, R. o. Ad. måtte antaga
följande momenter:
”a) Bankens fond för utlåning genom Bankodiseonten i Stockholm
samt lårecontoren i Götheborg och Malmö bibehålies vid
dess närvarande belopp, nemi. 5,850,000 r:dr b:co för Bancodisconten,
2,100,000 r:dr för Götheborg och 1,100,000 ndr för
Malmö
”b) Dessutom äga dessa Discontverk att begagna ägande reservfonder,
innehållna räntemedel och af sparbankerne insatte summor,
på sätt nu är medgifvet.”
I händelse något prot.utdr. i ämnet skulle från PresteSt. hafva
ankommit, anhåller jag att det måtte uppläsas, emedan jag har
anledn. att förmoda, att ett någorlunda likartadt beslut med mitt
förslag der blifvit fattadt.
I anledn. af denna begäran behagade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
tillkännagifva, att något prot.utdr. i ämnet ännu icke från Högv.
PresteSt. ankommit, men att, enligt en i bemälde Stånds cancellie
erhållen uppgift, samma Stånd i afseende på mom. litt. a) till
och med f) skulle fattat ett med Hr Rosenblads förslag fullkomligt
öfverensstämmande beslut, men deremot bifallit de öfriga mom.
af ifrågavar. §.
Hr von Troil: Då Hr Rosenblad alltid inom detta Hus
uppträder såsom skuldsystemets ifriga förfäktare, så är det visserligen
icke förvånande att höra, det lian icke är belåten med de i
denna § af BancoUtsk. efter min tanka ganska bankmessigt uppgjorda
grunder, utan tvertom framlagt ett förslag att ytterligare
utvidga denna lånerörelse. Min grundsats har alltid varit, att ju
mera man lånar, ju mera sätter man sig i skuld, och af denna
orsak kommer jag ofta till motsatta åsigter med Hr Rosenblad.
Jag ber att få fästa uppmärksamheten på hvad ölsk. pag. 27, såsom
mig synes ganska riktigt, yttrat: ”Etsk. måste afstyrka ytterligare
förhöjningar i de för berörde ändamål anvisade fonder. Det
har nemi. visat sig, att sådane lid efter annan meddelade förhöjningar
endast haft till följd en ökad skuldsättning för föremål,
som ingalunda bidragit lill mera lif i näringar och industriella
företag, samt att återtagandet af ett för ifrågavar. lånerörelse meddeladt
tillfälligt förskott, äfven på mindre summa, haft menligt
inflytande på disconterna, hvilkas lagsökningsbalancer vid sådana
tillfällen betydligen stigit.” Efter ett sådant yttrande skulle man
i sanning icke hafva trott, att Utsk. skulle komma till det resultat,
att dessa lånefonder borde ökas till 9 från 8| millioner. Jag
erkänner, att, enligt Utsk:s uträkning, skulle dessa discontlån för
närvar, utgöra 9,637,000 r:dr, men deruti äro likväl inberäknade
såväl det förflutna årets alla upplupna räntor som de tillfälliga försträckningar,
som Bancofullm. sjelfmant beslutat. Jag tog mig
friheten, vid öfverläggningen om fastighelslånen, att i korthet ut
-
Den 12 April e. m.
357
veckla de skäl, som jag tror äfven här kunna tillämpas, för alt
icke lala törsten efter nya län, som utmärker vår tid, ohejdadt
fortgå. Flera talare, som då icke delade tänkesätt med mig, särdeles
Gr. Cronhjelm, förklarade, ali de likväl icke skulle vara emot
alt minska discontfonden, och jag hoppas derföre alt vid della tillfälle
från dessa Herrar erhålla något stöd. Utsk. har i afseende
på indragningen af räntemedlen gått särdeles försigtigt tillväga,
och jag tror således, att förr än i början af år 1847 någon ytterligare
indragning icke kan verkställas. Likväl skulle jag tro,
alt sedan, på sätt Utsk. föreslagil, denna lånefond vid slutet af år
1846 blifvit bragt lill ett belopp af 9,000,000 r:dr, så borde under
loppet af 1S47 fonden, genom snccessive skeende inbetalningar,
småningom kunna minskas till 8,500,000, hvartill den vid förra
riksdagen bestämdes. Min anhållan är således, att mom a) af §
måtte fä en något förändrad lydelse, nemi.: efter orden ”med omsättningsrätt
må”, tillägges: intill slutet af år 1846; och vid slutet
af mom. tillägges: under loppet af år 1847 minskas utlåningen
af dessa fonder successive, sä att de den 1 Jan. 1848 endast
utgöra 8,500,000 r:dr.
Jag anhåller vördsamt om propos. härpå och ber att få fästa
uppmärksamheten deruppå, att dä fråga blir om meddelande af
creditiver för alla de associationer, som kunna beljena enskilde
med län, så är rätta tiden inne, om man vill göra någonting på
ett verkligen bankmessigt sätt, för att underhjelpa lånerörelsen,
men icke är det rimligt, att Banken skall vara fordringsägare hos
de enskilde till ett med hvarje år ständigt stigande belopp. Om
vi aldrig sätta någon gräns för detta skuldsätlningssystem, så kunna
vi aldrig hos den enskilde införa en nödig sparsamhelsanda.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då Hr Gr. o. Landtm,
ämnar framställa propos., anhåller jag alt särskilda propos:r mätte
göras på de särskilda momenten i denna §, emedan dessa mom.
äro af en ganska skiljaktig beskaffenhet, och emedan jag för min
del är färdig att lemna min röst för åtskilliga af dem, men deremot
ser mig nödsakad alt afstyrka andra.
Hvad först mom. a) beträffar, så instämmer jag helt och hållet
i Utskts förslag, öfvertygad derom, att fördelningen af denna
rörelse blifvit gjord på ett tillfredsställande sätt. Ehuru denna
del af Bankens lånerörelse torde vara den, som gör allmänheten
minsta gagn, låter någon minskning deruti svårligen göra, sig, emedan
allmänheten sedan längre tid vant sig dervid* och erfarenheten
har visat, att när Banken behöfver säga upp någon fordran
och minska sin utelöpande sedelstock, så kan detta icke ske på
discontrörelsen, emedan sådant väcker hos allmänheten ett så betydligt
motstånd, att det blir omöjligt. BancoUtsk:s förslag åsyftar
likväl någon minskning i beloppet af dessa medel; icke af de
medel, som efter reglementets föreskrifter, såsom jag fattat dem,
varit till denna rörelse använda, utan af det belopp, som på ett
eller annat sätt af Bancofullm. blifvit dertill disponerade. Jag anser,
att denna Bancofullm:s åtgärd icke bör godkännas, och att
358
Den 12 April e. m.
Ståndet icke bör ingå på det förslag, som här är gjordt, att utsträcka
denna lånerörelse till hela det belopp, som den vid sista
riksdagen utgjorde, utan att den bör inskränkas till det af Utsk.
föreslagna beloppet 9 millioner. Då bortfalla de 350,000 r:dr,
som Bancofullm. sedan sista riksdag anvisat, äfvensom reservfonderna
såväl i Bancodisconten som i Malmö Lånecontor. Det gränsar
verkligen till det löjliga, att hafva en särskild reservfond af
detta belopp, som hvarken svarar emot det ena eller andra,
och hvars tillvaro visar sig ganska besynnerlig och ändamålslös.
Ty jag kan icke undgå att finna, alt såväl summan af Bancodiscontens
reservfond, 171,033 r:dr 44 sk. 8 r:st., som af deni Malmö
38,767 r:dr 12 sk. 4 r:st., äro behäftade med ett lyte, som
man vanligen kallar trassel, hvilket i penningeangelägenheter är
för mig ganska motbjudande att se. Således tillstyrker jag äfvenledes
antagande af mom. b) och c).
Hvad d) angår, så kan man se den frågan på flera sätt.
Detta mom. förutsätter likväl, att mom. e) skall bifallas, ty det
är klart, att om de i disconllånerörelsen inflytande räntor skulle
utlånas, så kunde de icke, i mån som de uträknas, blifva aflemr
nade lill Banken. Det torde således vara nödvändigt att godkänna
litt. e) innan man beslutar om litt. d), som egentligen är ett
corollarium af litt. e). Rör:de verkställigheten, är det af Utsk.
ganska väl beräknadt, att en sådan minskning, som Utsk. föreslagit
i denna lånerörelse, icke kommer att ske på en gång, utan
successive.
I mom. f) kan jag icke instämma. Jag anser, att det en,,
dast skulle leda till förändring i de belopp, som af Bankens medel
för denna rörelse äro anslagna, utan någon särdeles nytta. De
medel, som sparbankerna insätta, kunna icke blifva af sådan betydenhet,
alt de verka på den allmänna rörelsens beskaffenhet; de
kunna på sin höjd uppgå till några hundra tusen r.dr, och kunna
således icke medföra någon starkare påkänning på Bankens silfverlod;
men deremot skulle, om detta morn. antoges, blifva nödvändigt
att hålla ständig räkning öfver dessa medel, som skulle
åstadkomma ständiga omvexlingar i beloppet af Bankens lånefond,
hvilket jag för min del anser vara ett onödigt besvär. Och vill
man räkna noga, så torde det också befinnas, att det sätt, som
Utsk. här föreslagit, gör en förändring i den allmänna rörelsen,
enär det verkligen minskar de medel, som för allmänna rörelsen
äro tillgängliga, med samma belopp, som insättes i Banken.
Hvad litt. g) angår, så instämmer jag helt och hållet derute,
men deremot kan jag icke göra det i afseende på litt. h). Jag
anser visserligen, att straffräntan pä obetydliga discontlån icke bör
utsträckas åratal såsom man understundom sett 10 å 20 år, men
3 månader anser jag vara för litet. Nu äro 2 månader respit-tid.
Lagsökning på ett förfallet lån kan knappt hinna anställas förr än
efter 3:dje månadens slut. Det blir då gäldenärens intresse att
utdraga med betalningen uti det längsta, så alt han kommer ur
den höga räntan in på den tiden, då han slipper med att betala
vanlig ränta. Jag skulle anse, att 6 månader vore en lämplig tid
Den 12 April e. m.
359
ätt bestämma för straffräntan. På 6 månader från förfallodagen
bör nemi. ett lån kunna vara indrifvet, såvida tillgångar finnas,
och det är egentligen då tillgångar saknas, eller icke kunna utan
många omständigheter realiseras, som det, efler min tanka, är
oriktigt att fortfarande beräkna straffräntan. Af samma skäl skulle
jag tillstyrka, att ti månader sattes i mom. i) i st. f. 3.
I momenten k) och 1) instämmer jag. Af dessa olika åsigter
med Disk. i vissa punkter, som dock äro af mindre betydenhet,
har jag orsak att begära särskilda proposa- å de olika momenten.
Frill. Stjernstedt, Jacob Theodor: Tvenne föreg, talare,
Hr von Troil och Frih. Palmstjerna, hafva så väl utvecklat skälen för
Utsk:s tillstyrkande, alt jag icke har annat än att förena mig med
dem. De anmärkmr Frih. Palmstjerna gjort emot mom. f) och
h) äro af mindre vigt, och skall jag alltför gerna, på det icke rneningarne
må splittras, förena mig med honom deruti. Hvad straffräntan
beträffar, så afsåg Ulsk. den obillighet, för att icke säga
orättvisa, som skulle drabba låntagare, hvilka genom olyckor blifvit
urståndsätta att betala sitt lån, och derföre för hela sin lifstid
skulle Vara belastade med en sådan straffränta. Detta har aldrig
kunnat vara afsigten, utan endast att tvinga en försumlig låntagare
att i lid betala. Inom Utsk. voro meningarne mycket delade, antingen
man borde taga 3, 4, 5 eller ti månader, ehuru man stannade
vid 3; men jag vill mycket gerna instämma med Frih.
Palmstjerna deruti, att 6 månader må blifva bestämda. Till de skäl, -  hvarföre Utsk. gjort denna mindre betydliga nedsättning i fonden,
torde jag endast få tillägga, att Bankens lane- och creditivrörelse
ändock, efter Ulsk:s förslag, kommer att ökas med 2,148,046
r:dr 26 sk. 4 r:st., såsom af tabellen kan ses, och alt det således
icke torde vara för mycket alt göra denna lilla inskränkning i en
lånerörelse, som efter min tanke är den minst lämpliga för Banken,
i hvilket omdöme jag tror, att alla, som tagit närmare kännedom
om förhållandet, skola instämma. Jag anhåller äfven att
få fästa B. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att det belopp, hvartill
fonden nu uppgår, ingalunda är det belopp, som af K. St. vid
sista riksdagen bestämdes, utan att disconten genom anordningar
af Bancofullm. fått ett tillskott af 350,000 r:dr, oaktadt Ständerna
vid sista riksdagen ökade fonden med 500,000 r:dr. Jag anser
mig således hafva allt skäl att tillstyrka bifall till denna §, med
undantag af litt. f) och b), i afseende på hvilka jag förenar mig
med Frih. Palmstjerna. Jag vill endast, hvad litt. f) beträffar,
nämna, att, oberoende af huruvida man vill upptaga sparbanksmcdel
i Banken eller icke, är det en särskild fråga, om man anser
lämpligare, att dessa medel utlånas genom Lånedisconten, än
genom Handelsdisconlen. Utsk. har föreslagit sä väl en öfvertlytining
af dessa medel till Handelsdisconlen, som att de skola afdragas
från den ordinarie fonden. Jag anser likväl ingendera frågan
vara af synnerlig vigt.
Frih. Cederström: Hr von Troil har här för oss repeterat
en gammal känd sats sedan salig Dumboms tid, att ju mera man
360
Den 12 April e. m.
lånar, desto mera man sätter sig i skuld; men jag skulle tro, att
i afseende på Banken måste denna sats så omvändas, att man säger:
ju mera man är i tillfälle alt emot säkerhet låna ut, desto
mera får man att fordra. Jag vill dermed icke säga, att Banken
borde illimileradt utsträcka sin utlåning så länge han kan erhålla
säkerhet derför, emedan det skulle kunna gå lill många hundra
millioner, till mycket mera än 400 millioner, såsom en värd talare
uppgifvit, emedan delta är egendomarnes beskattningsvärde och
icke deras verkliga värde i Sverige. Men Banken har ett annat
ändamål, nemi. att upprätthålla realisationen, alt kunna invexla
sina sedlar, och derföre måste den begränsa sin utlåning och söka
utvägar att förstärka sin silfverfond. Jag anser mig derföre för
närvar, böra inskränka mig till hvad BancoUtsk. här föreslagit
och kan icke biträda Hr Rosenblads förslag till utbyte af denna §.
Jag anser det vara temligen likgilltigt, om under den korta tid,
som förmodligen kommer att förflyta lill nästa riksdag, en half
million eller några hundra tusen r:dr mera eller mindre komma
att i denna väg utlånas; men jag anser det vigtig!, att, innan det
visar sig hvad Bankens behållningar kunna tåla, man icke beviljar
för mycket i sådana directa lån, hvarför man icke äger realisabla
effecter, såsom fallet är i fråga om lån på jern och ädla
metaller, hvarom vi i förmiddags beslutade, och der det varit skäl
att tillstädja en större utvidgning. 1 afseende på den uppställda
fördelningen af dessa 9 millioner, så synes det mig, att åt Bancoslyrelsen
bort öfverlemnas att efter sig företeende omständigheter
göra denna fördelning emellan hufvudbanken och filialcontoren.
Det linnes väl ingen privat person i verlden, som har cassör på
flera orter, som på förhand reglerar summorna dem emellan. Vi
hafva nu att betrakta hufvudbanken och lånecontoren i Malmö och
Götheborg såsom trenne nära nog af hvarandra oafhängiga banker
med mer eller mindre bestämda capital för hvardera. Detta är
oriktigt, och jag skulle derföre önska det tillägg till 1 morn., att
det får bero på Bancostyrelsen att reglera summorna emellan Riksbanken
och filialcontoren efter proportionen af de låneansökningar,
som till hvardera inkomma. I öfrigt tillstyrker jag bifall till § och
anser icke nödigt att tvista derom. I afseende på hvad här blifvit
ytlradt derom, att straffräntan borde beräknas längre än 3
månader, får jag erinra, att om execulionsmålen för discontverkens
fordringar blifva behörigen fortskyndade, så kan jag icke förstå,
att del skulle fordras mera än 3 månader att indrifva lånet. Väl
har fogden ingen ansvarsskyldighet för bristande redovisning öfver
utmätning, förr än 3 månader förflutit från den då han mottog
Konungens Bef:h:des utslag, men särskilda författningar hafva redan
för många år sedan förständigat vederbörande, att discontmålen
skola fortskyndas framför andra mål. Sådana executioner
kunna således ganska väl vara verkställda inom 3 månader, och
då vore det orättvist att längre beräkna straffränta, derföre att redovisning
icke samma dag kan ske. För min del anser jag derföre
BancoUtsk. hafva haft ganska rätt, och jag biträder så mycket
-
Den 12 April e. m.
361
ket hellre dess förslag, som liela denna lagstiftning om straffränta
står på sidan om allmänna lagen och är de facto ett procenteri,
fast det blifvit de jure emot allmänna lagen bifallet.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Sedan jag begärde ordet,
hafva så många talare yttrat sig tillstyrkande för det hufvud
sakliga
innehållet af dessa momenter af den 25 §, och detta så
utförligt, att jag finnér mig vara i det närmaste förekommen i
hvad jag ämnat säga. Jag anhåller dock nu att få lägga några
ytterligare skäl till dem, som redan blifvit nämnde. Jag finner
det vara ganska väl betänkt af Utsk. all i punkterne b) och c)
föreslå upphörande af de särskilda reservfonder, som hittills funnits.
För mig sjelf kan jag nemi. icke göra tydligt, hvartill sådane
särskilda fonder egentligen skulle tjena. Man säger, att de
äro till, för att betäcka möjligen inträffande cassaförlusler. Men
då Bancodisconten dertill äger sina räntor att använda, så kan jag
icke inse hvarför det skulle behöfvas några ytterligare medel.
Dessutom om den äfven efter det blifvande reglementet skulle komma
att afstå en del af dessa räntor, och förlusten någon gång händelsevis
skulle kunna blifva så stor, alt den icke motsvarades af
hvad som utaf räntevinsten vore qvar, så ser jag icke hvad som
hindrar styrelsen att, till denna förlusts betäckande, använda de
medel, som från Bancodisconten blifvit atlemnade. Hvad nu sjelfva
vinsten beträffar, hvilken Utsk. i punkterne d) och e) föreslagit
skulle lill Bancoslyrelsen genast öfverlemnas, utan att i Bancodiscontrörelsen
qvarhållas så läng tid, som hittills skett, så anser
jag äfven det der föreslagna stadgande vara lämpligt. Mig förefaller
det nemi. besynnerligt, att Banken äger en obekant tillgäng,
för hvilken den icke skall offentligen redovisa, och att der
finnes en särskild lånefond, som icke upplages i Bankens allmänna
räkenskaper. Af dessa skäl anser jag det vara ganska lämpligt,
att, på sätt Utsk. föreslagit, dessa räntor genast varda till Banken
atlemnade, och att man en gång för alla bestämmer en viss summa,
som frän denna gren af lånerörelsen får utlemnas.
Hr Rosenblad har påstått, att Utsk:s förslag skulle innefatta
en stor nedsättning uti den sedelstock, sorn förut från denna lånegren
utgått i rörelsen. Det må väl vara sant, att den blefve
något förminskad emot hvad den nu är, men så har också, på
sätt Frih. Stjernstedt redan upplyst, Bankens lånerörelse på andra
häll blifvit ökad. Vi hafva nyss ökat faslighelsbelåningen med
million. Utsk. föreslår äfvenledes i de följande punkterne en tillökning
i Handels- och Näringsdiscoutfonden, samt uti de crediliver,
som lemnäs privatbanker och andra enskilda inrättningar för
vissa ändamål, o. s. v. För alla dessa särskilda ökade anslag skola
väl medlen lagas någorstädes. Då var det ganska välbetänkt af
Utsk. att föreslå, att de må tagas från den nu ifrågavar. lånefonden.
Ty jag skulle icke vilja räda R. St. att nu göra hvad Bancofullm.
gjorde straxt efter förra riksdagen, då de anordnade medel
dels till denna lånerörelses utvidgning, och dels lill andra föremål,
9 II. 4(i
362
Den 12 April e. m.
ulan att de ägde motsvarande fond. För några dagar sedan gjorde
jag en beräkning och fann deraf, att kort tid efter förra riksdagens
slut anordnades så betydliga summor utöfver tillgångarne, att
de icke förr än nu genom de inflytande bancovinstmedlen blifvit
betäckte. Att från några andra tillgångar de medel kunnat tagas,
för hvilka 700,000 r.dr af arméens Åccordsamorteringsfonds obligationer
uppköptes, på samma gång som 500,000 r:dr anordnades
till fasliglietsbelåningens förstärkande, på samma gång som allmänna
Discontfonden ökades med £ million, samt Manufacturdiscoutfonden
äfvenledes med million, det har jag svårt alt begripa,
ty icke räckte de medel till, som R. St. vid förra riksdagen dertill
anslogo. Jag önskar, att man vid denna riksdag icke måtte
göra sig skyldig till samma förseelse. För min del skall jag derföre
söka, så godt jag kan, motverka hvarje tillökning i lånefonderne.
Om jag häromdagen gaf mitt bifall till 5 punkten, så var
det derföre, att jag beräknade, att om BancoUtsk. uti en punkt
föreslagit en tillökning, så hade den deremot uti en annan föreslagit
en förminskning. Jag tror således, att såväl de summor lill
fondens förstärkande, som ock det sätt för Bancodiscontens förvaltning,
som här inom Ståndet blifvit tillstyrkte, icke äro väl
betänkte. Men i afseende på punkten f) instämmer jag deremot
fullkomligt uti Frih. Palmstjernas anmärkning, och uti de skäl han
derföre anfört, till hvilka jag anhåller att få lägga det, att det
skulle synas mig besynnerligt om, sedan medel genom enskildes
omtanka blifvit samlade, man skulle insätta dem i allmänna Disconlen
eller i Handels- och Näringsdisconten för att se dem der
helt och hållet försvinna. Ty i samma stund man föreslår, att de
medel, som sparbankerne i Banken insatt, skola inberäknas i det
belopp, som anvisas för att i diseontväg utlånas, så är det tydligt,
att det är detsamma som om man sade, att en motsvarande summa
skall helt och hållet dragas ur rörelsen och upphöra alt gifva
någon ränta. Jag förmodar, att Frih. Palmstjerna, som yrkat att
en ändring skulle ske uti denna punkt, äfven är beredd alt framställa
ett förslag i den syftning han önskar; hvarföre jag nu icke
anser mig böra göra det. I afseende pä öfrige punkter tillstyrker
jag bifall till hvad Ulsk. föreslagit.
Hr von Hohenhausen: Jag anhåller att få göra några korta
observationer i auledn. af hvad Hr Rosenblad sednast anfört. Jag
får då först erinra honom derom, att det endast var 8,000,000
r:dr, som, enligt det vid sista riksdagen utfärdade reglemente, voro
till Disconten anslagne. Att särskildt reserverade fonder uppkommit
och årligen ökats med omkring 9 proc., är en sak för sig,
som man tolererat, men som icke mera borde tillåtas, i anseende
till det onödiga trassel, som deraf förorsakas. Man har här nyss
ifrågasatt, huru vid Länecouloret i Malmö en sådan fond kunnat
uppkomma. Detta härrörde endast deraf, alt förfallna lån i Malmö
biefvo indriftie hos deni, som för desamma hade ingått borgensförbindelser,
och man sedermera låtit desamma innestå i disconten
derstädes och gifvit dem namn af reservfond, hvilken blifvit an
-
Den 12 April e. m.
363
vänd till betäckande af inträffande ränteförluster. Men om Bancodiscontcn
och de särskilda länecontoren bibehållas vid den lånerörelse,
som för dem är naturlig, så behöfves icke en sådan reservfond.
Hvad beträffar den åtgärden, att i låneväg använda den
af de till disconterne anslagne fonder uppkomna räntevinst, så får
jag anmärka, att denna åtgärd, enligt mitt förmenande, icke varit
laglig. Del finnes ingen enda § uti baocoreglem., som medgifver
Hrr Fullmäktige en sådan rättighet, utan det har uppkommit genom
ett laisser faire å Ständernes sida. Jag måste således tillstyrka
antagandet af de första momme i denna §. Hvad åter beträffar
de anmärkmr, som Frih. Palmstjerna här har framställt i
afseende på sparbankerne, så kunna de möjligen vara grundade,
roed afseende på det sätt, hvarpå Utsk:s förslag är uppstäldt, och
då det icke verkar någon rubbning i det hela, torde det vara likgillligt
om detta Frihms förslag antages, eller om Utsk:s redaction
bibehälles oförändradt. Jag anser för öfrigt, att Frilen icke saknat skäl
att föreslå utsträckande af straffräntetiden (hvilken Utsk. ansett böra
bestämmas till 3 månader) till 6 månader, emedan gäldenären
äger tillgodonjuta 2me s. k. respitmånader, under hvilka icke någon
utsökning får äga rum. Det skulle i annat fall kunna blifva
en fördel för den gäldskyldiga att söka draga ut på tiden med
betalningen, för att sedermera slippa med mindre ränta.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: BancoUtsk. befinner sig verkligen
vid detta tillfälle, såsom man plägar säga, emellan 2:ne eldar.
Det attackeras å ena sidan af en väldig stridskämpe, som
påstår, att disconlrörelsen blifvit sedan sista riksdagen minskad
med icke mindre än 840,000 r:dr; och å den andra af en icke
mindre fruktansvärd stridskämpe, som påstår, att vi ökat denna
lånerörelse med 500,000 r:dr. Det blir verkligen ganska kinkigt
för Utsk. att komma ur denna brydsamma ställning. Jag skall likväl
söka besvara först den ena och sedan den andra anmärkningen.
Hr Rosenblads påstående, att denna fond skulle hafva blifvit
minskad med 840,000 r:dr, grundar sig derpå, att han först
beräknar såsom en laglig tillgång en summa af 350,000 r:dr, som
Bancofullm. sjelfvo — jag vet icke på hvad grund — beslutat
skola användas i discontväg. Alt nu återlemna denna summa till
den fond, dit den hörer, kallar han att minska disconlrörelsen med
lika mycket. Hrr Fullmäktige hafva äfven vidtagit en annan åtgärd,
som jag, lika med föregående talare, icke kan finna vara grundad
hvarken pä bancoreglem. eller på något annat R. St-.s beslut,
den nemi., att de hafva lagt räntan af dessa 8 millioner r:dr till
capitalet och sedan ullan t alltsammans. Men, mine Hrr, hvartill
skulle ett dylikt förfarande slutligen leda? Jag hemställer om icke Utsk.
bort söka förekomma sådant för framtiden. A andra sidan har
Hr von Troil sagt, att vi hafva ökat discontrörelsen med 500,000
r:dr. Sådant är likväl icke förhållandet, emedan, för att öfvergå
från det militära till det diplomatiska språket — vi hafva följt
Metternichs princip, att söka bibehålla status qvo. Vi hafva bibehållit
fonden vid dess nuvarande belopp. Tabellen utvisar, att
304
Den 12 April e. m.
den summa, som för närvar, från detina lånerörelse är salt i omlopp,
ulgör 9,059,801 r:dr. För alt göra summan rund, liar Utsk.
föreslagit 9,000,000 för disconternes räkning. Ulsk. liar sålunda
gålt en medelväg emellan de begge ylierligheterne. För min enskilda
del anser jag visserligen, att det hade varit bäst att, om
man kunnat, minska detta slags creditrörelse, emedan detsamma,
enligt min öfvertygelse, verkar högst skadligt på landets moralitet
i allmänhet. Såsom ett bevis derpå ber jag att få nämna, att
Stockholms Discont nödgats i lagsökningsväg utkräfva icke mindre
än 600,000 r:dr, Götheborgs Länecontor 150,000 r:dr samt Malmö
100,000 r:dr. Detta är visserligen någonting för landet högst
förderfligt; men att under nuvarande kinkiga förhållanden minska
summan, vore att störta många i förderfvet. Af denna orsak har
Utsk. trott sig böra hylla principen af status fjuo och föreslå bibehållandet
i discontrörelsen af de 9 millioner r:dr, som för närvar,
uti denna låneväg äro i omlopp. På dessa grunder vågar jag
vördsamt anhålla, att R. o. Ad. ville antaga Utsk:s förslag såsom
en billig medelväg.
Hr Rosenblad: Då jag nu upptager till besvarande hvad
som här blifvit emot mig ytlradt, sä vänder jag mig först till Hr
von Troil, hvilken för den Salje eller 4:de gången, tror jag, har
apostroferat mig med benämningen af alt vara den starkaste stridskämpen
för skuldsätlningssystemet. Jag öfverlemna!' åt eder, mine
Hrr, att sjelfve bedömma huruvida jag lorljenar detta epithet. Jag
tror, att om också mina åsigter icke hafva den lyckan att godkännas
af Hr von Troil, så finnes det dock andra lika goda auctoriteter,
som Hr von Troil, hvilka gilla och alltid hafva följt den
grundsats, som jag här uttalat, nemi. att man med yttersta varsamhet
skall vidröra de förhållanden, som finnas till. Det är på
det sätt man gått tillväga uti de länder, der man äger den största
erfarenhet och kännedom i dessa frågor. Vidare har man satt
i fråga med hvad rätt de tillgångar, som i mom. b) lill f) omtalas,
hafva blifvit disponerade. Jag anhåller, i anledn. deraf, att
fä uppläsa 205 § 2 mom. af baneoreglem., der det heter: ”Den,
enligt Rikets år 1835 församlade Ständers beslut afsatte fond, uppgående
vid 1840 års slut till 140,710 r:dr 21 sk. b:co, kommer
än vidare att uti Bancodiscoutens lånerörelse förblifva afsatt på
särskild conto, hvarå ränta, beräknad till 5 för 100, för hvarje
år godtgöres, hvilken ränta åter i sin ordning intill nästa riksdag
i låneväg användes, för att sålunda bilda en reservfond, hvarigenom
framdeles å discontrörelsen uppstående förluster kunna ersättas”.
Delta torde tillräckligen visa, att det varit en Bancofullm.
medgifven rättighet att så handla som de gjort. Vidare finnes i
88 §, hvilken handlar om Discontverken, följande bestämmelser i
• §:s 1 mom: ”För det belopp, som vid de årliga revisionerne varder
anmäldt, att utaf discontverkens utestående fordringar, såsom
osäkert ifrån capilalräkningen afföras, må för året minskning i
samma mån äga rum i den vinstsumma, som discontverken böra
till Banken inbetala; och förhålles med discontvinstens anordning
Den 12 April e. m.
365
till Gänken på sätt hittills vanligt varit, så att, sedan årets omkostnader,
jemte de för osäkra ansedde fordringarne afdragits, halfva
beloppet af återstoden, i likhet med hvart års bokslut, genast
efter fulländad revision, och den andra hälften inom påföljande
September månad, från hvartdera discontverkets räkning i deposilionsafdelningen
öfverflytlas och till Bankens disposition ingår”.
Det var således i full öfverensstämmelse med gifne föreskrifter, som
den på discontrörelsen uppkomna räntevinst ärligen i 2:ne särskilda
terminer blifvit till Banken öfverlemnad, samt under liden
användts i låneväg. Vidare har Hr Mannerskantz, och jag tror
äfven Gr. Björnstjerna, satt i fråga med hvad rätt Bancofullm. efter
år 1841 till särskilda fonder anslagit runda summor utöfver
hvad R. St. förut bestämt, hvaribland Hr Mannerskantz särskildt
antydde derpå, alt Manufacturdiscontfonden blifvit med 500,000
r:dr ökad. För hvar och en torde det dock vara bekant huru
som R. St. vid förra riksdagen sjelfva beslutade en tillökning af
500,000 r:dr, så att denna fond skulle derefter utgöra 1^ million
r:dr. Afven har man anmärkt de dispositioner, som skedde år
1811. Jag får lill svar derå endast hänvisa till §§:ne 218 och
219 af bancoreglem., enligt hvilkas ordalydelse, Bancostyrelsen äger
rätt att i låneväg använda uppkomna öfverskott, på sätt dem bäst
synes. Förhållandet må rut hafva varit lnirudant som helst, så
grundar det sig på det obestridliga factum, för hvilket Utsk. sjelft
i sitt betänk, redovisar, (nemi. uti ifrågavar. 25 §) att den verkliga
tillgången, som tillhörde denna fond, utgjorde 9,637,000 r:dr;
deruti icke inberäknade capitalbehållningarne, hvilka alltid afgå
från fonden och redovisas uti den tryckta halfårsberättelsen. Derigenom
kommer man till det obestridliga beloppet af 9,840,000
r:dr. Går det af BancoUtsk. framställda förslag igenom, att frän
1847 års början inskränka all belåning uti Ilandelsdisconten till
dicontering af vexlar, betalbara i Stockholm, Götheborg eller Malmö,
så blir det ganska svårt för Bancofullm. eller för Discontstyrelsen
att iakttaga sin pligt att se på Bankens säkerhet och att i
mån af behofvet göra inskränkningar derå; det blir svårt för dessa
myndigheter att behålla halfva denna sedelstock i rörelsen, och
jag underställer dem, hvilka nu kunnat begagna den ena eller andra
disconlen, och som icke äro köpmän i Stockholm, Götheborg
eller Malmö, jag underställer dem, om det icke för dem skulle
blifva en kännbar förlust, i fall under förändrade förhållanden
Handels- och Näringsdisconten tillslöts för dem och Bancodiscontfonden
tillika minskades med 840,000 i':dr. Hr von Troil har
föreslagit, att denna minskning skulle ersättas genom några hundra
tusen r:dr, hvarmed han velat öka några creditivfonder. Detta
har äfven 2:ne Ständ för deras del beslutat; men huruvida det på
ett ändamålsenligare sätt skall komma alt uppfylla behofvet, det
lemnar jag derhän. Inseende de misstag dessa Stånd redan i detta
afseende begått och än ytterligare kunna begå, anser jag mig af
min pligt uppmanad att ytterligare vidhålla och påyrka antagandet
af det förslag, som jag redan framställt.
366
Den 12 April e. m.
Frih. Raab: Trenne meningar synas här vilja göra sig gällande.
Den ena är, alt man bör anslå den af Utsk. föreslagna summan
af 9 millioner r:dr; den andra, som yrkas af Hr Rosenblad,
att man bör instämma uti PresteSfis beslut, att låta summan förblifva
vid hvad den nu är; och den tredje, hvilken Hr von Troil
uttalat, att man bör nedsätta summan till 8,500,000 r:dr. Det är
i första rummet angeläget att göra sig reda för den skillnad i belopp,
som linnes emellan hvad som nu är utlånt och hvad som
skulle blifva utlånt, i händlese Utslcs förslag antoges. Bancofullm.
må nu hafva förfarit mer eller mindre lagligt, derföre må de sjelfva
svara och det hör ej hit; uppenbart är det likväl, på sätt Utsk.
å sid. 25 af förevar, betänk, upplyser, att 9,637,000 r:dr uti denna
låneväg äro utsläppte i rörelsen. Vidare, efter den uppgift om
förhållandet emellan Bankens metalliska cassa samt utelöpande
sedlar och depositionsskuld d. 31 Dec. 1844, som jag här har i
min hand, så voro, sistnämnde dag, i Bankens depositionsafdelning
innestående obegagnade, för: Bancodisconten 126,866, för Lånecontoret
i Götheborg 40,731 samt för Malmö Lånecontor 39,200
r:dr. Lägger jag nu dessa summor, som tillhopa utgöra 206,797
r:dr tillsammans med den af Utsk. uppgifne summan, får jag en
totalsumma af circa 9,844,000, hvilken representerar status quo,
hvadan, om Utsk:s förslag antages, lånerörelsen ovillkorligen skulle
minskas med dessa 844,000 r:dr. Att detta vore en betänklig
indragning kan jag icke underlåta alt finna, då vi å ena sidan
måste befara, att inskränkningar i privatbankernes rörelse kommer
att samtidigt äga rum och det å andra sidan ej kan bestridas, att
ju rörelsen kräfver större förlagscapitaler år 1845, än den behöfde
år 1841. Om man erkänner, att en större rörelse kräfver ett
större rörelsecapital än en mindre, sä måste man också inse, att
med hvarje år vi lefva och gå framåt, behöfva vi ett förökadt rörelsecapilal.
Jag hennar också stöd för denna mening från PresteSt:s
beslut. Detta Stånd måtte väl icke kunna beskyllas att grunda
sina beslut på de tänkesätt, som Hr von Hartmansdorff kallat
”lösaktiga”, och de hafva likväl ansett, att man borde låta summan
förblifva vid det belopp, hvartill den nu uppgått. Jag vill
dock icke för min del nu enständigt yrka bifall till hvad Hr Rosenblad
föreslagit, just derföre att jag måste erkänna, att denna
gren af lånerörelsen är den minst lämpliga af alla, ty medgifvas
måste, att icke alla discontlån användas för productiva ändamål,
utan en icke obetydlig del af dem torde uttagas för att kunna förskottsvis
det ena året lefva pä de inkomster, man hoppas kunna
få ett påföljande. Men hvad jag på det fiffigaste sätter mig emot,
är att någon nedsättning i den af Utsk. föreslagna summan må
göras, på sätt Hr von Troil yrkat, nemi. lill 8,500,000, således
en minskning i den nuvar. rörelsen af icke mindre än 1,344,000
r:dr. Detta vore att göra en mängd personer alldeles olyckliga.
Jag ber att få fästa uppmärksamheten på en litt., som icke
varit föremål för någon discussion här, nemi. litt. k). Ingen har
yrkat någon inskränkning uti den s. k. respit-tiden, hvilken nu
är föreslagen att, såsom förut, utgöra 2 månader. Jag anser det
Den 12 April e. m.
307
vara ganska orätt att medgifva gåldenären icke mindre än 2:ne
månaders anstånd, innan lagsökning får äga rum. Detta är högst
olämpligt, derföre att den som icke bereder sig att vid den utsatta
förfallotiden betala sin skuld, bar sällan dertill bättre tillfälle
efter ytterligare några månaders anstånd. För min del anser jag,
alt man bör gå strängt tillväga, i afseende på återbetalningsskyldigheten,
hvarför jag yrkar, att man, såsom en ganska vigtig förbättring,
bör besluta respit-tidens inskränkning lill blott en månad.
Hr von Troil: H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna har påstått, att
jag skall hafva yttrat, det BancoUtsk. föreslagit att med omkring
500.000 r:dr minska den ifrågavar. lånerörelsen. Detta har jag
visserligen yttrat, och riktigheten deraf synes äfven af BancoUtskis
eget betänk., der de utelöpande lånemedlen äro upptagne till
637,299 r:dr mer än hvad Ulsk. tillstyrkt borde till disconterne
hädanefter anslås. Men jag har tillika uttalat den åsigt, att summan
borde under loppet af år 1847 nedsättas successive med
500.000 r:dr b:co. Jag anser Ulsk:s förslag vara särdeles val uppstäldt
och biträder det i öfriga punkter; men jag kan icke frångå
den åsigt, att denna rörelse — hvilken alla talare, som hittills yttrat
sig, medgifvit hafva ett skadligt inflytande på allmänna credilrörelsen
och tillika vara särdeles svår för Banken att rätt förvalta
— alt, säger jag, en sådan rörelse hör successive minskas.
Man fäster sig dervid, att denna lånerörelse under loppet af de
sednaste tre åren, isynnerhet det sista, ökats derigenom, alt den
räntevinst, som å rörelsen uppkommit, åter blifvit utsläppt i låneväg,
samt att det derföre icke skulle kunna gä an att minska beloppet
af denna fond. Men del förslag jag uppgjort, går ut på
att successive minska densamma; och då man finner, att man kastat
sig in pä en oriktig bana, kan jag ej inse hvarför man ej
bör vända om och söka att derifrån öfvergå lill en bättre. Denna
vändning bör dock icke ske brådstörtadt, utan med iakttagande
af nödig varsamhet. Hr Mannerskantz har redan för B. o. Ad.
tydligen ådagalagt i hvilken betydlig mån rörelsen ökades redan
vid förra riksdagen. Jag anhåller nu blott att få fästa uppmärksamheten
vid den tabell, som finnes vidfogad Utsk:s betänk, och
som igenfinnes sid. 46, hvaraf man ser, att för nästan hvarje lånegren
har Utsk. tillstyrkt en tillökning i dess fond. Dä vi nyligen
beslutade, att fonden för fastighetsbelåningen skulle tillökas,
medgåfvo flere talare, som lifligt intresserade sig för detsamma,
att discontrörelsen borde i följd deraf inskränkas. Men nu, då vi
hafva kommit till denna sednare fråga, nu vill man icke gifva
med sig. Sammalunda blir troligen äfven förhållandet med hvar
och en af de öfrige punkterne, och då R. o. Ad. hunnit att genomgå
betänk-.s 64 punkter, har Ståndet troligen bifallit den tillökning
Utsk. vid hvar och en af dem tillstyrkt. Jag beklagar att
sådane åsigter hos Ståndet gjort sig gällande och fortfar att yrka
propos. pä det förslag jag i afseende på första punkten framställt,
men biträder de öfrige punkterne af ifrågavarande § af
Utsk:s betänk.
368
Den 12 April e. m.
Hr von Hohenhausen: Jag vill visserligen icke bestrida,
att ju Frih. Ilaah kan hafva rätt deri, alt inskränkning af respitmånaderne
till en enda skulle medföra gagn, i det de gäldskyldige
derigenom tvingades att iakttaga större punktlighet; men dä en
dylik anmärkning icke vid betänk:s återremiss uti något RiksSt.
framställdes, synes det mig nu vara något sent att dermed framkomma.
Deremot anser jag det af Frih. Palmstjerna, Carl Otto,
väckta förslag till ändringar i § vara ganska behöfligt, att nemi.
tiden, hvarunder straffränta.bör utgöras, utsträckes till 6 månader
i st. f. de 3:ne, som Utsk. föreslagit. Särskildt får jag anhålla
att när vi komma lill 28 § få nämna för Hr Rosenblad förhållandet
med Handelsdisconten. Jag vet, att den ligger honom ömt
om hjertat och att man kan anse honom såsom en af de väldigaste
stridskämparne för densamma. Idéen deraf är också ganska
vacker och god; det kan ingen bestrida. BaucoUtsk. har i detta
afseende sökt framkalla hvad som i det afseende borde blifva af
mycket gagn för landet, nemi. vexlar, hvilka, om de kunde i inrikes
rörelsen blifva mera alllmänt begagnade, onekligen skulle
verka välgörande och öka rörelsecapilalel, med alla de vexlar, som
vid handelstransactioner kunde begagnas i st. f. sedlar. Detta beror
dock äfven mycket på de förbättringar i creditlagstiftningen,
som LagUlsk. kan komma att föreslå, och R. St. antaga. Enligt
allt hvad vi hittills sett, synas de dock icke komma att deruti
gå långt. Jag anser mig på dessa skäl befogad att frångå litt. b)
utaf belänkis 28 §.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Raab har flera gånger anmärkt,
att Bancofullm. skulle orätt förfarit, om jag rätt förstod
honom, derutinnan, att de till Bancodisconten öfverlemnat vissa
medel, samt att man genom denna åtgärd vore nödsakad alt nu
göra indragningar. Det berodde icke på Bancofullm. att underlåta
aflemnandet äf ifrågavar. 700,000 r:dr. Hade det berodt på
dem, hade jag visserligen icke dertill gifvit min röst; men nu
var jag skyldig att lyda det reglemente, som R. St. vid förra
riksdagen utfärdade. Uti detta reglementes 214 § står: ”Bancofnllm.
äga att utaf de till bestämda summor upptagne lånefonder
eller creditiv, hvilka möjligen under en längre tid icke kunnat till
fulla beloppet utgå, till annan Bankens lånerörelse och deribland
företrädesvis till Handels- och Näringsdiconlen, belåningen af publika
papper samt för beviljade creditiv, anvisa de uppkomne öfverskotlen;
dock under villkor, att så snart nämnde öfverskott
blifva för sina ursprunglige föremål behöflige, desamma till dessa
sednare, efter hand och i den mån nödige medel inflyta, återställas”.
Fullmäktige hade således en gång anvisat dessa medel till ifrågavar.
ändamål, men icke för alltid, utan Fullmäktige återtogo sedermera
350,000 r:dr deraf, och öfverlemnade dem, såsom ett
förskott, lill fastighetsbelåningen. Frih. Raab säger likväl, att sedan
allmänna disconten fått denna tillökning, så må de förskjutna
medlen icke derifrån dragas. Men det är ju detsamma som om
han
Den 12 April e. m.
36!)
lian sade: hvad sora en gång kommit till allmänna disconten, det
må aldrig derifrån dragas. Om denna regel skulle gälla beständigt,
så borde R. o. Ad. vid sitt beslut denna förmiddag — då
tillåtelse meddelades att göra förflyttningar frän en fond till en
annan — hafva gjort det tillägg: med undantag af allmänna diseonten,
hvarifrån aldrig någon förskjuten skilling må kunna dragas.
Men delta har R. o. Ad. icke gjort, emedan Ståndet väl
ville, att hvad som en gång lagligen blifvit åt allmänna Discontfonden
anslaget, skulle der qvarblifva, men att de medel, som tillfälligtvis
kommit dit, äfven må nu kunna derifrån återtagas. Ett
annat skäl, hvarför man borde så göra, är, att derigenom upphörde
det trassel, som hittills ägt rum, då man utlånat inflytande
räntemedel, innan de aflemnats till Banken såsom dess räntevinst,
samt alt man hållit särskilda reservfonder. Vid - 2:ne riksdagar
efter hvarandra har jag förgäfves bemödat mig att få dessa fonder
sammanslagna med den allmänna discontfonden. Hvad kan vara
mera småaktigt, än att hafva särskilda lådor, hvaruti man inlägger
särskilda vissa summor under namn af reservfonder? Nu, då
BancoUtsk. ändtligen funnit riktigheten af ordnings och enhets införande
i dessa förhållanden, sä bestrider man fondernas sammanförande.
Jag får derföre vördsamt tillstyrka R. o. Ad. att antaga
Ulsk:s förslag, med de förändringar deri, som Frih. Palmstjerna
föreslagit och hvilka de flesta talare gillat.
Mot llr Rosenblad anhåller jag att ännu få yttra några ord,
emedan han fortfarande yrkar pä sitt förslag, och detta kanske
har Hera anhängare än man tror. Hr Rosenblad omhuldar och
förordar hvarje gren af lånerörelsen, likasom en öm fader finnér
goda egenskaper hos hvart enda af sina barn. Detta må han enskildt
gerna göra; men dä lian framdrager dessa egenskaper och
vill på grund af dem låta barnet taga för sig öfver all höfva, då
mäste andra anmärka barnets olater. Jag vill, hvad ifrågavar.
discontlänerörelse beträffar, framdraga några sådana. Såsom J väl
veten, mine Hrr, är högsta beloppet, som man i disconterne får låna,
6,000 r:dr, och det minsta 100 r:dr. Hvad tron J väl, att medeltalet
af dessa slagslån månde utgöra? Förlidne år uppgick den
vid Götheborgs lånecontor atlanta summan lill 2,200,000 r:dr. Aulalet
af dem, som erhöllo lån, var 12,500. När jag nu delar den
förstnämnda summan mellan dessa 12,500 personer, så utgör medeltalet
af hvarje lån vid detta lånecontor 176 r:dr. Till hvilken
eländighet hafva icke dessa lån nedsjunkit, och hvad skall
väl blifva af en sådan lånerörelse. Embetsmännen förlora sin tid
på så små summors utlåning och på sä småaktiga bankgöromäl.
I Stockholm är förhållandet icke stort bättre. Der utlånades år
1844 omkring 6,200,000 r:dr. Medeltalet af hvarje dithörande
län ntgjorde omkring 357 r:dr. Detta medeltal är dubbelt större
än hvad det är i Götheborg, men ändock ringa. Jag anser mig
således för ingen del kunna tillstyrka R. o. Ad. alt i någon mån
öka discontrörelsen utöfver hvad Ulsk. föreslagit.
Frih. Raab: Hr von Hartmansdorff har missförstått mina
9 H. 47
370
Den 12 April e. m.
ord, då han trott att jag velat uttrycka den mening, att hvad som
en gång kommit in i discontrörelsen, aldrig skulle kunna dragas
derifrån. Detta har aldrig varit min mening. Jag har blott sagt,
att så länge ingenting annat sättes i stället, inga andra utvägar
påtänkas till att fylla det länebehof, som kan finnas, samt inga
enskilda låneinrättningar uppstå i landsorten, intilldess är det betänkligt
att indraga den lånerörelse, sorn nu är å Riksbanken organiserad.
Öfverläggningen om 25 § förklarades härmed vara fulländad,
hvarefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att begäran väl blifvit
gjord om framställande af särkilda propos:r å de momenter,
som hörde till denna §; men att då Hr Rosenblads förslag i sednare
mom. omfattade 5 särskilda momenter af Utslcs förslag, samt
momenterne h) och i) ägde med hvarandra oskiljaktigt sammanhang,
H. Ex. finge hemställa, om icke R. o. Ad. tilläte, alt propos:r
blefvo framställda särskildt för mom. a), gemensamt för mom.
b), c), d), e) och f), särskildt för mom. g), gemensamt för mom.
h) och i) samt särskildt för hvardera af mom. k) och 1).
Ropades ja, hvarjemte
Hr Rosenblad anmälde sig och yttrade:
Jag har visserligen ingenting emot att särskildt propos. framställes
till Ståndet öfver litt. a); men i den händelsen anhåller
jag, alt vid den blifvande voteringen mitt förslag måtte få blifva
contrapropos. (Jin då mitt förslag segrar, så blir följden, att alla
de öfriga mom. till och med litt. f) förfalla, emedan de stå i
oskiljaktigt sammanhang med första mom. och med hvarandra.
Hr von Troil: Då jag finner, att det af mig framställda
förslag icke blifvit af någon bland Husets medlemmar understöda
så vill jag icke öka antalet af propos:r, utan afstår från mitt förslag,
ehuru jag anser del vara det rättaste, och för att icke splittra
meningarne förenar jag mig med dem, som yrkat bifall till
Utsk:s betänk, i denna §.
Propos. å bifall till mom. a) af 25 § blef härefter framställd
och besvarad med starka ja, blandade med många nej, hvarpå II.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, det han trott sig finna, att
ja varit öfvervägande.
Hr R osen bl ad begärde votering.
Sedan härefter R. o. Ad., uppå af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
gjord framställning, bifallit, att Hr Rosenblads förslag i dess helhet
finge intagas i contrapropos., upplästes till justering och godkändes
följande voter.propos.:
Den som bifaller mom a) af den i BancoUtsk:s utlåt. N:o
44 tillstyrkta 25 §, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Den 12 A pi il e. m.
371
Vinner nej, komma, med afslag å morn. a), b), c), d), e)
och f) i nämnde §, följande momenter att antagas:
”a) Bankens fond för utlåning genom Bancodisconten i Stockholm
samt länecontoren i Götheborg och Malmö bibehålles vid
dess närvarande belopp, nemi. 5,850,000 r:dr b:co för Bancodisconten,
2,100,000 r.dr för Götheborg och 1,100,000 r:dr för
Malmö;”
”b) Dessutom äga dessa discontverk att begagna ägande reservfonder,
innehållna räntemedel och af sparbankerne insatte summor,
på sätt nu är medgifvet.”
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 22.
Nej — 21.
II. Ex. Hr Gr. o. Land tm. yttrade, att i afseende på mom.
b), c), d), e) och f), hvarå propos. nu borde framställas, icke
blifvit yrkad någon annan förändring, än att Frih. Palmstjerna
föreslagit, att vid slutet af mom f), i st. f. orden ”under villkor”,
med derefter följande mening, skulle införas orden, ”utanförminskr
ning af Bankens egen utlåning;” hvadan II. Ex. finge hemställa,
om R. o. Ad. behagade bifalla dessa momenter, med berörde förr
ändring af mom. f).
Ropades ja.
Uppå sedermera framställd propos. bifölls äfven mom. g).
Med erinran, att Frih. Palmstjerna, i fråga om mom. h) och
i), föreslagit den förändring, att 6 i st. f. 3 månader måtte för
beräkningen af straffränta bestämmas, men att Frih. Cederström
jemte andra ledamöter yrkat bifall å dessa momenter utan någon
förändring, framställde 11. Ex. Hr Gr. o. Landtm, propos. till
bifall å mom. h) och i).
Ropades starka nej, blandade med några ja.
Härefter framställdes och bifölls propos. å bifall till mom. h)
och i) med den af Frih. Palmstjerna föreslagna förändring.
H. Ex. erinrade vidare, att, i fråga om mom. k), Frih. Raab
yrkat respit-tidens förkortande till en månad, men deremot flere
ledamöter ansett Dtsk:s förslag böra bifallas; hemställande H. Ex.,
om R. o. Ad. bifölle delta morn.
Ropades ja och nej.
Då härefter propos. till bifall af mom. k), med den af Frih.
Raab yrkade förändring, blef framställd, ropades starka ja, blandade
med nej, hvarpå H. Ex. förklarade, att härvid ja öfverrösta!
nej.
Mom. 1) blef sedermera af R. o. Ad. bifallet, och Utsk:s i
sammanhang med 25 § framställda förbehåll, ronde förslags afgifvande
till förändring i de reglementariska föreskrifterne i och
372
Den 12 April e. m.
för utlåningen på namn och reverser med omsältningsrält, lades
lill handlingarne.
§ 2(5.
Bifölls.
§ 27.
Frih. Raab: Jag tillåler mig, ali i R. o. Ad:s minne återkalla,
att jag vid 5 § af della betänk., hvilken § rörer frågan om
bancovinstens öfverlemnande till Riksg.cont., föreslog det amendement,
att summan skulle, i den mån den inflyler, få begagnas lill
uppköp af räntebärande obligationer, pä det att denna betydliga
summa icke skulle dragas ur rörelsen, utan komma allmänheten
till godo; men alt jag då derifrån afstod, under förbehåll att få
framställa delta förslag vid den 27 §, hvilken nu blifvit föredragen.
Jag tror, att delta förslag lätteligen skulle kunna inflyta efter
nyssnämnde §. Mitt förslag lyder sålunda: ”att de å denna
lånerörelse uppkommande räntor icke fä till utlåning användas,
utan skola vid utgången af hvarje qvartal lill Banken levereras;
dock böra de, intilldess de till Riksg.cont. öfverlemnas, så vidt det
med Bankens fördel och myntvärdets upprätthållande är förenligt,
användas till uppköp af sådane verks räntebärande obligationer,
som Bancofullm. anse äga full säkerhet.” Jag får nu fästa uppmärksamheten
deruppå, all det icke är någon obetydlig summa,
som här är i fråga. Man har calculerat årliga baneovinsten till
800,000 r:dr. Dertill kommer, att innan Bankens bokslut är uppgjordt,
har ytterligare bancovinst under ett qvartal hunnit i Banken
inflyta. Således kan man antaga, alt det blefve en million
r:dr, som sålunda komme alf dragas från rörelsecapilalet, och dä
detta kan förekommas på det sätt, alt dessa medel under tiden
användas lill uppköp af räntebärande obligationer, hvilka Riksg.-  cont., då det hehöfde medel för sina nigiflers bestridande, kunde
åter försälja, ser jag intet skäl att vägra bifall till detta förslag,
som alldeles icke afser någon ökad sedelemission, utan endast att
få behålla vårt lilla rörelsecapilal oförminskadt.
Hr von Hohenhausen: Jag får fästa uppmärksamheten
derpå, att hvad vi först hafva att tillse vid denna §, är det, alt
den bringas ; i conformitet med hvad som redan är beslutadt rör:de
Banco- samt Handels- och Näringsdisconterne. Dä ser jag icke,
alt vi hafva någon annan utväg, än alt bifalla hvad Ulsk. i denna
§ föreslagit. Det särskilda förslag Frih. Raab omtalat, syntes
mig hafva afseende pä såväl Banco- som Handels- och Närings-,
disconterne, och det är en särskild fråga, som jag nu icke vill
upptaga.
Frih. Cederström: Jag nödgas helt och hållet motsätta mig
Frih. Raabs förslag, att göra Riksg.cont. till uppköpare af publika
papper för Bankens räkning. Banken kan sjelf besörja en sådan
åtgärd, utan att behöfva taga Riksg.cont. lill sin commissionär.
Det skulle icke leda till någon slags ordning och skick, alt Ban
-
Den 12 April e. m.
373
kens och Riksg.conl:s göromål skulle sammanblandas, emedan de
icke hafva något att med hvarandra skaffa. Sedan medlen äro
öfverlemnade till Riksg.cont., är räkningen emellan detsamma och
Banken uppgjord; men icke kan man till Riksg.cont. öfverlemna
medel, för att detta verk skulle uppköpa räntebärande papper för
Bankens räkning. Deraf skulle följden kunna blifva, att tvister
uppkomme emellan Fullmäktige i ofvannämnde begge verk huruvida
de räntebärande papperen vore af beskaffenhet, att med Bankens
säkerhet kunde förenas att uppköpa dem. Jag mäste helt
och hållet afstyrka ifrägavar. förslag; må då hellre Banken sjelf
uppköpa de papper den kan behöfva.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Om jag fattat Frih. Raabs förslag
rätt, så hvilar Frih. Cederströms, Jacob, yttrande pä ett misstag.
Frih, Raab har icke föreslagit, att Riksg.cont. skulle uppköpa obligationer,
utan att Banken sjelf borde för sådant ändamål använda
de vinstmedel, som de ämnade framdeles öfverlemna till Riksg.-  cont. Jag afstyrker denna åtgärd, emedan det beslut, som R. o.
Ad. vid punkten N:o 5 fattade, förutsätter att bancovinsten skal!
komma att öfverlemuas i sedlar eller i silfver till Riksg.cont. Jag
anser dessutom, att detta öfverlemnande af räntebärande papper
till nyssnämnde contor, endast skulle föranleda till tvister emellan
Bankens och Riksg.cont:s respective Fullmäktige, huruvida det
sednare verket bör åtnöja sig med sådane räntebärande papper,
som Banken för sina tillgångar uppköpt. Jag tillstyrker bifall till
hvad Utsk. föreslagit.
Frih. Raab: Frill. Cederström, Jacob, har verkligen misstagit
sig om min mening med ifrågavarande förslag. Sammalunda
har Hr Lefren gjort i så måtto, att jag aldrig, såsom lian förmodat,
yrkat, att Riksg.cont skulle vara nödsakad att af Banken emottaga
räntebärande obligationer. Jag har endast yrkat, att Bancofullm.
borde förpligtas att, såvidt de funne det förenligt med Bankens
fördel, begagna bancovinstmedlen — allt efter som de inflyta
— till uppköp af obligationer. Men det behöfver icke derföre
vara i reglementet föreskrifvet, att dessa obligationer sedermera
skola, i st. f. riksmynt, öfverlemnas till Riksg.cont. Komma
dessa begge verks styrelser icke öfverens om den form, hvarunder
bancovinsten skall öfverlemnas, så är väl ingenting naturligare, än
alt Banken försäljer sina obligationer och betalar med contanta
penningar till Riksg.cont. Men då det i en föregående §, jemlikt
Hr Rosenblads förslag, är medgifvet Riksg.cont. att på kortare tider
uppköpa obligationer, så har jag föreställt mig möjligheten
deraf, att hela vinsten kunde komma att directe, i form af obligationer,
öfverlemnas till Riksg.cont. Jag skall likväl icke nu
uppehålla beslutet ang:de denna 27 §, utan får blott vördsamt anhålla,
att sedan öfver densamma är beslutadt, R. o. Ad. ville
pröfva det förslag, som jag framställt, och, om det vinner bifall, införa
det såsom en ny § efter den 27 §. Jag anhåller att få ånyo
uppläsa detta mitt förslag, som nu, efter någon rättelse i redactionen
lyder sålunda: ”Bankens vinstmedel må, så vidt med Bankens för
-
374
Den 12 April e. ra.
del och myntvärdeis upprätthållande är förenligt, intill dess de till
Riksg.cont. varda aflemnade, användas till uppköp af sådane verks
och inrättningars räntebärande obligationer, som Bancofullm. anse
äga full säkerhet”.
Uppå härefter framställd propos. blef 27 § af R. o. Ad.
bifallen.
Då härvid H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att R.
o. Ad. nu måtte till pröfning företaga det af Frih. Raab afgifna
förslag till särskild §, anmälde och yttrade sig
Hr von Hartmansdorff: Man klandrar, att skatterne här
i Riket utgöras i räntepersedlar, och att man ej kan få penningar
i stället. Nu tyckes man likväl vilja föranleda Banken, alt
till Riksg.cont. betala ränta i vissa persedlar. Huruvida Riksg.-  cont. med dem vore belåtet, är ovisst. Lika osäkert torde det vara,
om Banken alltid kan få köpa dylika papper, när han behöfver
dem. Om det likväl slår i Bancoreglem., att Bancostyrelsen skall
köpa dem, så kunde det lända Bancofullm. till förebråelse om de
underläte uppköp af sådana papper, hvilka dels äro ganska sällsynta
och dels kunna vara så beskaffade, att de icke innebära full
säkerhet för Banken. Om den sednare omständigheten kunna Hrr
Bevisorer vara af olika mening, hvilket kan föranleda ytterligare
anmärkmr. Jag anser trassel uppkomma genom Frih. Raabs förslag,
hvarföre jag afstyrker det.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag hörde icke rätt Frih. Raabs
framställning. Men att dömma efter hvad Hr von Hartmansdorff
nyss anförde, så tyckes det som om här endast vore fråga om
räntepersedlar, om | häst, J oxe, o. s. v. 1 sådant fall skulle
jag afstyrka all åtgärd i den vägen. Men om Frihrns mening,
deremot innebar, ali göra Bankens vinstmedel fruktbärande, genom
all utsläppa dem i rörelsen, så kan jag icke annat än biträda hans
förslag.
Frih. Raab: Hr von Hartmansdorff har sökt att skämtabort
mitt förslag, med att kalla de af mig omnämnde papper för räntepersediar.
Detta må han gerna roa sig med och kalla dem
hvad han vill; afsigten med mitt förslag är omisstydligen den, att,
på sätt Hr Lagerhjelm nyss nämnde, söka förekomma att penningarne
icke ryckas undan från rörelsen, utan att de må förblifva,
utelöpande. Vi hafva sannerligen icke större penningestock, än
att den ganska väl behöfs att vara i omlopp. Hr von Hartmansdorff
har yttrat, att sådane räntebärande obligationer, som jag omnämnt,
skulle vara sällsynta och svåra att åtkomma här i Sverige.
Det tror jag icke. Jag ber att få fästa uppmärksamheten på en
sorts obligationer, som både äro fullt säkra och icke så obetydliga
till antalet. De sednast uppkomna brandstodsföreningarne hafva
nemi. uppställt sina reglementen på det sätt, att de liqvidera sina
utgifter med räntebärande obligationer, hvilka förfalla till inlösen
efter uppbördens ingång, vanligen d. 15 Maj årligen. Dessa obligationer
löpa med 5 proc. ränta, och äro onekligen de säkraste
Den 12 April e. m.
375
papper man kan önska sig. Dessutom skulle deras liqviderande
inträffa just på samma tid, som Bancofullm. skulle utbetala bancovinsten
till Riksg.cont. Det af mig föreslagnå stadgandet skulle
medföra nytta ä ömse sidor, för Banken, derigenom att den under
tiden kunde göra sina medel fruktbärande, för rörelsen i landsorten,
derigenom att penningar erhållas i st. f. ifrågavar. obligationer.
Jag har svårt att frångå detta förslag, som icke åsyftar
att utsläppa nya sedlar, utan endast att i rörelsen qvarhålla, hvad
der redan finnes.
Hr Akerman, Fredr.: Frih. Raabs förslag grundar sig
onekligen på en ganska god princip, den nemi., att när penningar
inkommit till Banken i form af räntor, så böra de snart åter
utsläppas uti rörelsen. Men jag tror, att det förslag, som den
värde Frihm bär framställt, dels icke är behöfligt och dels äfven
är skadligt. Jag anser det obehöflig!, derföre alt, efter den erfarenhet
jag kunnat förvärfva mig under milt deltagande i BancoUlsk:s
arbeten, Bancofullm., långt ifrån att, såsom man säger,
hälla pä styfvern, tvertom utlemna de medel de haft om hand, i
vidsträktare måtto, än de, efter min uppfattning af hancoreglementet,
hade bort göra. Jag anser det vara skadligt i det fall,
att Bancofullm. kunna på annat sätt använda de inflytande medlen,
än till uppköp af obligationer, såsom att köpa vexlar eller
silfver. Man talar om den minskning, som ägt rum uti det circulerande
rörelsecapitalet, men jag har icke hört någon tala om
den minskning, som ägt rum i Bankens metalliska cassa under de
sednare åren. Om jag ej minnes orätt, så har Bancofullm. under
innevarande års vinter utgifvit icke mindre än 4,800,000 r:dr för
depositionsbevis å inköpt silfver, för alt dermed öka den minskade
metalliska cassan. Jag tillstyrker således afslag ä Frih. Raabs förslag,
såsom dels obehöfligt och dels skadligt.
Frih. Stjernstedt: Lika med de föreg:de talarne får jag på
det högsta afstyrka bifall till Frih. Raabs förslag. Den värde Frihm
yttrade, att det vore önskvärdt, att man kunde på sådant sätt förekomma
en minskning i sedelstocken, samt att man borde få behålla
i rörelsen de arma slyfrar, som der nu äro i omlopp. Jag
får till svar derå nämna, att Utsk. föreslagit en tillökning uti sedelstocken
i låneväg af 2,148,000 rdr. Jag inser icke nödvändigheten
deraf, att ifrågavar. medel utlemnas i rörelsen; de kunna ganska
väl förvaras i Banken till dess de till Riksg.cont. öfverlemnas.
Dessutom finnas ännu icke i vårt land några räntebärande
papper, som hafva sådane egenskaper, alt de äro lämpliga för ett
sådant ändamål, nemi. att vara lätt realisabla och äga ett bestämdt
värde uti penningemarknaden; det finnes ingen curs, hvarefter
dessa papper kunna noteras. Deras värde komme visserligen att
i början bestämmas efter det pris Banken för dem gifvit, men
osäkert vore om de länge kunde behålla detsamma, samt huruvida
de icke skulle sjunka i värde efter kort tids förlopp, just derföre,
alt Banken ville göra sig af med desamma. Jag får således, på
dessa och förut anförda skäl, afstyrka Frih. Raabs förslag.
376
Den 12 April e. m.
Hr von Hohenhausen: Banken kan icke förfara medsina
årsinkomster i form af räntevinst annorlunda, än hvar och en
enskild hushållare gör med sina inkomster. Skulle den sednare
få dem på en gång, men icke behöfva göra några utgifter förr än
efter hand (och sådant är förhållandet med Banken), så, om han
icke vill behålla dem hos sig, sätter han in dem på ett ställe,
der han är säker om att efter någon kort tids förlopp kunna åter
få lyfta dem. Men hvar (innes väl ett sådant ställe? En annan
sak vore det, om det funnes sådane obligationer, som curserade på
börsen, så att Banken genast kunde fä sälja deni och få igen sina
penningar, när den behölde dem. Herrarne torde erinra sig huru
förhållandet var med Skånska hypolheksföreningens obligationer,
som Banken en gång uppköpte, huru man sedan bråkade i öfver
14 dagar för att åter blifva af med dem. Frih. Stjernstedt har
redan visat, att lånelillgångarne i allmänhet blifvit ökade. Och
dessutom den rälta och naturliga vägen alt ytterligare öka dem,
om man finner det vara behöflig!, är den, alt förskaffa Banken
mera silfver, hvarefter sedelstocken sedan kan rättas derefter. Uti
det nu ifrägavar. betänk, har BancoUlsk. gifvit Fullmäktige full
rätt att öka silfverfonden, så att för hvar gång som erbjudande
sker åt Banken af silfver på deposition i Hamburg och detta af
densamma begagnas, så ökas i sjelfva verket den utelöpande sedelstocken
med detsamma. Jag afstyrker Frih. Raabs förslag såsom
endast förorsakande oreda, men icke verkande något godt.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Bankens räntevinst,
hvilken efter bokslutets verkställande skall öfverlemnas till Riksg.-  cont., är ju jemförlig med hvarje annan cassa. Kan den göras
fruktbärande utan risk, så måtte ju deruti ligga någonting godt.
Derigenom komma dessa penningar ut i rörelsen. Banken förlorar
ingenting, utan tvertom vinner den derpå. Jag finner således
ingenting ondt, utan tvertom någonting godt tili det af Frih. Baab
framställda förslag. Ilär har blifvit ifrågasatt, huruvida sådane
räntebärande papper finnas att i marknaden tillgå. Jag skulle tro,
att om de icke finnas på något annat ställe, så kunna de efter all
anledning erhållas i Riksg.cont., som för närvarande har omkring
en million sådane räntebärande papper, hvilka delta verk mäste
sälja eller uppsäga, för att kunna göra face åt de utgifter, som
R. St. vid denna riksdag å detsamma anvisat. Jag hemställer dä,
huruvida det icke skulle vara godt och för rörelsen i allmänhet
nyttigt, att Banken för sin vinst (såvida den icke kunde nyttigare
användas) finge på en kortare tid öfvertaga dessa obligationer, och
sedermera, när bancovinsten skulle till Riksg.cont. öfverlemnas, i st. f.
sedlar lemna åter samma räntebärande papper, hvarigenom den allmänna
rörelsen icke på något sätt blefve rubbad. Här har af en
värd talare blifvit uppdragen en jemförelse mellan Bankens handlingssätt
och hvad en enskild gör i sådant afseende. Men den
enskilde, om han har några besparingar, så söker han att placera
dem på ett säkert ställe, der han tillika får ränta för desamma.
Att
Den 12 April e. m.
377
Att handla annorlunda vore oklokt. Jag förutsätter härvid naturligtvis,
att det icke skulle blifva en ovillkorlig föreskrift för Bancostyrelsen,
att så göra, utan endast en rättighet för densamma, att
sä gå tillväga. För min del kan jag icke inse alt deruti ligger
något ondt, eller att inskränkning derigenom skulle ske i Fullmäktiges
rättighet alt vidtaga alla de lämpliga åtgärder, som kunna
erfordras för upprätthållande af realisationens bestånd. Jag
kail således icke inse annat, än alt en dylik rättighet för Banken,
som Frih. Raab ifrågasatt, skulle för densamma vara en
fördel, hvarföre jag får tillstyrka bifall lill det af honom väckta
förslag.
Hr Mannerskantz: R. o. Ad. har förut beslutat, att Bancofnllm.
skulle bemyndigas att uppköpa obligationer lill det belopp
af 700,000 ndr, som fattas i den summa, som Banken minst hör
äga. Frih. Raabs förslag går derpå ut, alt dessa Fullmäktige skulle
berättigas att ytterligare uppköpa obligationer lill ett belopp af
800,000 r:dr. Dä Banken för hvart qvartal til! sådant uppköp
använde | af sin vinst, och det vöre troligt att, efter det första
årets förlopp, icke alla medlen komrae att till Riksg.eont. inbetalas
på en gång, ulan skulle uppskrifvas på Riksg.conhs räkning,
för att under årets lopp dit inbetalas; så skulle Banken icke behöfva
alt betala med sina uppköpta obligationer, utan finge behålla
dem och kunde betala med första qvartalet af det derpå
följande årets bancovinst. Detta skulle väl icke gå så fullkomligen
qvartal efter qvartal, men det vore dock ett någorlunda bestämdt
förhållande. Jag tror likväl icke, att denna af Frih. föreslagna
åtgärd vore så särdeles lämplig, emedan nödiga medel saknas
till uppköpande af sådane obligationer, som de ifrågasatta. Vi
böra nemi. ihågkomma, att, i följd af de förslag, som Disk. framställt,
Banken under det kommande året har en mängd utbelalningar
att göra. Den skall öka faslighelsbelåningen med t2- million,
den har, som jag nyss nämnde, fått uppdrag att för 700,000
ndr uppköpa obligationer, den skall hälla den och den inrättningen
credit!ver tillhanda, m. m. Således förestå en hel mängd utgifter.
Jag tror derföre, all det icke går an alt nu föreslå en
större utgift. För min del tror jag icke, på sätt de Herrar
påstått, som försvarat Frih. Raabs förslag, att en nedtryckning
i sedelstockens belopp komine att inträffa, om raan underlåter
en sådan åtgärd, som Frihm föreslagit. Ty de medel, hvilka
under form af räntcvinst ingå till Banken, komma genast att användas
lill andra af Utsk. förutsedda behof. Häraf torde det vara
temligen klart, alt följden af hvad Frilen föreslagit, blefve en stor
ökning i sedelstocken och icke inskränkt till att förekomma minskning
uti den sedelstock, som Utsk. har föreslagit. Pä dessa skäl
tillstyrker jag afslag å Frih. Raabs förslag.
Frih. Gederström: Sedan jag nu af discussionen funnit mitt
misstag i afseende på Frih. Raabs första framställning, och han nu
har skilt sig från 27 § samt framställt sitt förslag såsom en särJ)
H. 48
378
Den 12 April e. m.
skild §, så får jag förklara, att, då Riksg.cont. slipper allt besvär
med de ifrågasatta uppköpen af obligationer, jag icke kan bestrida,
att ju Frih:ns förslag är i fullkomlig öfverensstämmelse med grunderne
för en klok bankslyrelse. Ty man bör söka förskaffa sig
ränta på ränta af sina medel, så långt sådant låter sig göra, utan
någon den minsta våda för sjelfva Banken. Sädane papper, som
kunna vara lämpliga för sådant ändamål, linnas visserligen också
inom vårt land; ty utom dem Frih. Raab nämnt, nemi. brandstodsbolagens
obligationer, hvilka arn direcle inlösningsbara på viss
månad och icke gälla längre, så finnes det mänga andra slags
obligationer, som hvilken stund som helst äro tillgänglige på börsen,
såsom t. ex. Trollhätte canalbolags obligationer. Dessa gå
man och man emellan, lika med mynt. Om nu Banken köper af
dessa, så kan den vara säker pä, att när den tid kommer, då den
behöfver sina penningar äter, sä kan den få obligalionerne afyltrade
pä börsen, och flyttar då pä Riksg.conbs räkning N:o 1 de
medel, som af Banken sålunda disponeras; och den saken är uppgjord.
I sådant fall kan man icke bestrida, att delta skulle medföra
nytta såväl för Banken, som på det sättet skulle öka sin vinst,
som äfven för allmänheten, derigenom alt medlen sålunda blefve
qvar uti rörelsen, i st. f. att ligga i Banken, tills dess att Banken
afslutat sin räkning med Riksg.cont.
Frih. Raab: Jag begärde endast ordet, för alt lugna dem,
som möjligen kunnat låta skrämma sig af Frih. Stjernstedts uppgift
om en lånetillökning af ej mindre än 2,14S,000 r:dr, såsom
det står i tabellen sid. 46. Men det är icke efter denna tabell,
som man får bedömma den sannolika låuetillökningen. Tabellen
utvisar visserligen den nämnde summans tillökning i lånetillgängar,
utöfver hvad som d. 1 Jan. della år var ullånt; men summan
uppkommer dä man beräknar det maximum, hvartill hvarje
lånegren får uppgå, och del är mer än sannolikt, alt sammanlagda
beloppet af alla innestående depositioner kommer alt vida öfverstiga
de ifrågavaiande 2,148,000 r:dr. Så är här t. ex. föreslaget
ett maximum af 3,500,000 r:dr län ä rörlig pant. Om nu
icke mer än 2,500,000 derå uiiagas i låneväg, såsom Fa i let nu
är, utgör deposition, hvarmed den skenbara tillökningen minskas,
straxt 1 million bara på denna gren af rörelsen. Jag vill icke
nu uppehålla R. o. Ad. med all pä detta sätt genomgå de öfriga;
detta enda exempel torde vara tillräckligt för alt gifva en föreställning
om beloppet af de medel, som å de flere länegrenarne sannolikt
komma att innestå outlänta, och således minska den af
Frih. Stjernstedt nämnda summan, — sannolikt derhän att utlåningarne
blifva inskränktare, än de voro d. 1 sisth Januari.
Jag anhåller alt få göra en förändring i redaclionen af mitt
förslag. Jag tror der står ordet bör. Jag skulle önska, att der
stöde mä, och anhåller att Hr Gr. o. Landtm, täcktes i mitt förslag
vidtaga denna rättelse. Då innebure föreslaget icke någon
ovillkorlig förpligtelse, utan en rättighet, och jag tillförsäkrar mig
att Baucofullm. skota hafva nog omsorg och huldhet om våra nä
-
Den 12 M:.})rf e. m.
379
ringar, atl de, sä vidt möjligt är neli det kan ske till fördel för
Banken, hålla ute i rörelsen den sedelstock vi nu äga.
Hr von Troil: Jag är i afseende påo hvad jag velat yttra,
lill större delen förekommen håde af Hrr Akerman och Mannerskantz
och andra talare, som yttrat sig sedan jag begärde ordet,
och på grund af hvad de anfört, kommer jag att motsätta mig det
af Frih. Haab väckta amendement till 27 §. Jag tillstår likväl,
alt det, efter de sednasle tilldragelserne, förundrar mig, att Frih.
Raabs förslag möter så liten sympalhi inom della Ständ, då jag
ser, atl man vid de sednast fattade besluten hufvudsakligen utgått
frän den åsigt, att så myckel som möjligt öka lånerörelsen i alla
möjliga grenar deraf. Vi hafva, genom bifall till 5 punkten, såsom
mig synes ganska riktigt beslutat, alt till Riksg.cont. skall
öfverlemnas öfverskottet af nästlidne års bancovinst, med vissa afdrag,
och derigenom komma dessa medel ut i rörelsen. Vi hafva
ökat faslighetsbelåningen och discontrörelsen. Troligen kommer
man att härefter öka alla de lånegrenar, som vi ännu hafva qvar
att pröfva; ty på ju flere ställen man kan få låna, dess nöjdare
är man. Jag får nu endast förklara, alt jag kommer att rösta
emot det af Frih. Raab framställda amendement.
Hr Lefre'n: I 5 punkten är sagdt, att Bankens vinstmedel
skola öfverlemnas till Riksg.cont., enligt hvarje års bokslut. Innan
ett bokslut är gjordt, så kan man icke beräkna vinsten eller
förlusten, sä vidt frågan är om qvanliteten. Man kan väl uppgöra
förslagsberäkningar, men en månad derefter kunna sådane
utgifter hafva inträffat, som göra att dessa förslagsberäkningar alldeles
icke kunna lända till någon efterrättelse. Alt då medgifva
Bankens styrelse rättighet att sä der på måfå famla med medlen,
innan den vet hvad den verkligen äger, anser jag vara ett slarf
i förvaltningsväg. Det förundrar mig, att personer, som äro mycket
stränga emot revisorer i allmänhet, och kanske strängare, än
hvad som vore med billighet öfverensstämmande, nu vilja gynna
ett sådant förvaltningssätl som detta. Jag afstyrker förslaget och
anser det vara ett alltför långt sträckt nit att vilja skaffa de så
kallade medlen ut i rörelsen. Dessutom är det en småsak, när
det kan differera på halfva summan inom några månader. Den
som icke äler sig mätt, icke slickar han sig mätt.
Hr Åkerman: Om man icke hade så många prof på Frih.
Cederströms, Jacob, mångsidiga verksamhet, skulle man vara frestad
att tro, alt han vore rädd för besväret. När Frih:n trodde, att det
var fråga om alt Riksg.cont. skulle använda de af Banken lemnade
vinstmedlen till uppköp af obligationer, då var han emot
Frih. Raabs förslag; men sedan det blifvit upplyst, att meningen
var, det Banken skulle sjelf göra det, så öfvergick Frih. Cederström
lill försvar af detta förslag. Under åberopande af hvad jag
förut haft äran anföra, tror jag ännu, att den föreslagna åtgärden
är dels obehöflig och dels skadlig. En ytterligare följd af eli sådant
uppköpande af obligationer vore, att det möjligen kunde blifva
380
Den 12 April e. m.
svårt att sedermera realisera dem, när medlen skulle till Riksg.-  cont. öfverlemnas, isynnerhet som vi af Ordföranden i detta verks
siyrelse hafva hört, att man der icke har mycket begär till dylika
papper. Vi hafva sett huru det gått med Skånska hypoteksföreningen»
obligationer. Dessa blefvo uppsagde, men de kunde
icke ånyo placeras någorstädes inom Riket, hvarföre hypoteksföreningen
blef nödsakad att upplaga ett utländskt lån, för alt kiruna
honorera sina förbindelser. Det är icke sagdt, att utländska
lån alltid finnas att tillgå i behofvels stund. Jag afstyrker bifall
lill Frih. Raabs förslag.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Jag har i dag på förmiddagen
yttrat, att det är en brist att i vårt land icke finnas
några goda räntebärande papper. Jag medgifver att denna brist
icke är så lätt ali afhjelpa, men ett bland villkoren för deras införande
vore, att de komme att gä i handeln. Ett bland de medel,
som skulle befrämja deras allmännare begagnande, vore äfven,
att Banken uppköpte sådane, då det kunde ske, utan att rubba
de förbindelser. Banken har att upprätthålla realisationen. På dessa
skäl, äfvensom på de af föreg:de talare omnämnde, såsom att Banken
derigenom klefve i tillfälle att samla en tillökad årlig vinst
och att hålla en större sedelstock ute i rörelsen, kommer jag att
rösta till bifall för Frih. Raabs förslag.
Frih. Palmstjerna: Då jag finner, alt flere af Ståndets ledamöter,
lika med mig, icke fullkomligen erinra sig Frih. Raabs
förslag, anhåller jag alt det måtte blifva uppläst.
Sedan denna uppläsning försiggått, yttrade sig
Frih. Palmstjerna: Under förutsättning, att hvarje förslag,
som här väckes, kan blifva bifallet, får jag till Frih. Raab hemställa,
huruvida det icke skulle vara skäl att genom någon modification
söka borttaga de olägenheter, som det i förslaget förekommande
ordet må understundom skulle medföra, om Bancofullm.
så bestämdt som här är föreslaget, hlefve ålagde att anskaffa
räntebärande obligationer för den bancovinst, som qvartaliter
ingår från lånecontoren och från lånefonderne lill Bankens disposition.
Om mesuren i öfrigt är riktig, torde det vara nödvändigt
att uppställa ordalagen så, att det komme att, i vidsträcktare män,
än förslaget tyckes innehålla, bero på Fullmäktige att bestämma
huruvida dessa medel kunna elier böra användas liR uppköp af
obligationer uti större eller mindre män.
Då nu öfverläggningen förklarades vara slutad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla
Frih. Raabs ifrågavar. förslag till särskild g.
Ropades ja och nej.
Sedan härefter II. Ex. Hr Gr. o. Landtm., med förklarande,
att han ej kunnat uppfatta, huruvida ja eller nej varit starkare,
förnyat denna propos. och densamma dervid åter blifvit med blandade
ja och nej besvarad, anmälde och yttrade sig
Den 12 April e. m.
381
Fril). Raab: Jag bade visserligen troll, att den modification,
Frih. Palmstjerna åsyftar, redan ligger i ordet må, men i händelse
Frih:n skulle kunna vinnas för förslaget derigenom att det
bette, ”kan” eller ”äge rättighet”, så hemställer jag till honom
örn han skulle vilja hafva en sådan modification, eller att han, i
annat fall, ville uppgifva hurudan han önskar att redactionen
skulle blifva.
Hr von Hartmansdorff: Ofverläggningen har en gång
blifvit förklarad vara slutad. Om vi nu skulle få att pröfva andra
förslag, än det som redan varit öfverläggningens föremål; så
fruktar jag att vi icke skulle komma härifrån förr än på Söndags
morgon.
Propos. till afslag å Frih. Raabs ifrågavarande förslag blef
härefter framställd och besvarad med starka ja, blandade med nej,
hvarpå H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, det han trott
sig linna, att ja varit det öfvervägande svaret å denna propos.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, gjord hemställan
beslöts, att ofverläggningen om BancoUtsk:s utlåt. N:o 44
skulle uppskjutas lill nästa plenum.
Lades på bordet följande från StatsUtsk. inkomne mern.
och utlåt.:
N:o 268, i anledn. af erhållen ålerremiss å Utsk:s mern.
N:o 108;
N:o 269, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, ang:de voterings
anställande uti förstärkt StatsUtsk., ronde de i utlåt. N:o
113 och mern. N:o 20S omförmälde frågor;
N:o 270, i anledn. af RiksSt-.ns skiljaktiga beslut, ang:de omröstnings
anställande uti förstärkt StatsUtsk , i frågan om samtlige
bevillningsmedlens inlevererande till Riksg.cont.;
N:o 271, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, i afseende
på dels K. M:s nåd. propos., angule bestämmande af vissa villkor
för vinnande af dispositions- och jordäganderätt till de s. k. kyrkohemmanen
i Halland, dels särskilde i delta ämne inom RiksStm
väckte motioner;
N:o 272, i anledn. af väckt motion om låneunderstöd till
staden Sölvitsborg för befordrande af den redan påbörjade quaibyggnaden
derstädes, samt upprensning af stadens hamn; samt
N:o 273, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 220.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
382
Dea 15 April.
Tisdagen den 15 April 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, lillkännagaf, att han i fråga
om liden för riksdagens afslutande frän Hr Just.Statsministern erhållit
en sä lydande skrifvelse:
Uppå min underdåniga anmälan om det yttrande, som, efter
föregången öfverläggning i Talmansconferencen, Eders Excellence
d. 5 dennes till mig afgifvit, ang:de tiden för riksdagens afslutande,
har H. M. Konungen, d. 10 dennes, täckts i nåder förklara:
”att då, enligt hvad derigenom inhemtats, riksdagen icke kan, såsom
förut varit afsedl, upplösas den 21 i denna månad, med mindre
än att behandlingen af ännu oafgjorda Bevillnings-, Bankoch
Stalsreglerings-ärenden varder afbruten, frågan om bemyndigande
för den tillförordnade K. Regeringen att sistnämnde dag
afsluta riksdagen må anses förfallen, men alt K. M. ville hemförlofva
R. St. å den dag uti instundande Maj månad, som H. M.
Konungen, efter Sin återkomst till Slockholm, kan finna för godt
att pä grund af inhemtade ytterligare upplysningar bestämma”.
Om delta H. M. Konungens nåd. förklarande har jag härmedelst
skolat underrätta Hr Gr. o. Landtm, i ändamål att detsamma
måtte på lämpligt sätt komma till RiksSlms kunskap och
i sådant hänseende varda äfven Talmännen meddeladt vid näst
inträffande Talmansconference eller dessförinnan, om Eders Excellence
så tjeuligt finner.
Anmäldes lill bordläggning Bevil!n.Utsk:s mern. N:o 35, i
anledn. af ålskillige uppskjutne och oafgjorde frågor, ang:de tullbevillniugen.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: I anseende till angelägenheten
af att detta betänk, snart till Ulsk. återkommer, för
möjligheten att derpå grunda beräkningen af Rikets ordin, och
extra ordinarie inkomster, anhåller jag, att detsamma måtte sättas
främst på listan för morgondagens plenum och komma alt föredragas
före fortsättningen af financebelänk., i händelse förstnämnde
betänk, icke skulle af någon ledamot å nyo begäras hvilande på
bordet.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos. biföll R. o. Ad., att Bevil)n.Utsk:s mern. N:o 35 finge
uppföras främst på föredragningslistan för morgondagens plenum.
Fortsattes pröfningen af BancoUtsk:s utlåt. N:o 44, öfver de
inom RiksSt:n gjorde anmärkmr vid betänk. N:o 29, med förslag
till en i vissa delar förändrad reglering af Bankens lånerörelse m. m.
§ 28.
Den 15 April.
383
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag anhåller att BorgareSt:s beslut
i denna punkt måtte uppläsas och jag derefter erhålla ordet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att något prot.utdr.
i ämnet ännu icke frän Vällofl. BorgareSt. erhållits, men att nämnde
Stånd, enligt i dess Cancelli meddelad upplysning, i fråga om förevarande
28 §, beslutat att antaga mom. litt. a) med följande
lydelse: ”att ifrån och med år 1846 inrikes vexlar och accepterade
invisningar, betalbara i den stad, der disconteringen sker och
ställda på högst 6 månader, disconteras emot 4 proc. ränta, företrädesvis
för andra papper, hvilka hädanefter, såsom hitintills, belånas
emot 5 proc.”; men att mom. litt. b) skulle utgå.
Hr Lagerhjel m: I anseende dertill alt man icke kan med
säkerhet påräkna, alt inrikes vexlar äro i gång vid den lid IJtsk.
föreslagit, hemställer jag, att R. o. Ad. måtte instämma med
BorgareSt.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag tager mig
friheten fråga, huruvida prot.utdr. eller något meddelande kommit
ifrån de öfrige Stånden och huru de beslutat i denna sak.
I anledn. häraf tillkännagaf H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.,
att Hederv. BondeSt., enligt ankommet prot.utdr., hade ogillat Ulsk:s
förslag samt antagit följande redactiou af 28 §: ”Nu gällande
villkor för utlåningen genom Handels- och Näringsdisconten varda
i så måtto förändrade: alt från och med år 1846 inrikes vexlar
och accepterade invisningar, betalbara i den stad, der disconteringen
sker, böra, företrädesvis framför andra papper disconteras emot
4 proc. ränleafdrag om de äro inom 3 månader förfallne, men
emot 5 proc. om de äro å längre förfallotid, hvilken dock aldrig
må öfverskrida 6 månader”; samt alt hos Högv. PresteSt., hvarifrån
ännu icke prot.utdr. ankommit, men enskildt underrättelse
erhållits, 28 § blifvit förändrad till följande lydelse: ”Att från och
med år 1846, inrikes vexlar och accepterade invisningar, betalbara
i den stad, der disconteringen sker, och ställde pä 3 månader,
disconteras emot 4 proc., men deremot till 5 proc. dä de äro
ställde pä längre tid än 3 månader, till högst 6 månader”, hvarjemte
PresteSt. ansett, att i anledn. af delta beslut mom. b) af 28
§ kunde förfalla.
Hr von Hohenhausen: När BancoUtsk., på grund af de
anmärkmr, som gjordes vid dess förra betänk. N:o 29 i denna
punkt, antog det förslag, som först af Hr Skogman uppgafs, skedde
det synnerligen med afseende derpå alt bringa ordning och noggranhet
i affärer, hvilket man hoppades vinna medelst af LagUtsk.
föreslagna stränga föreskrifter, till följd hvaraf äter mera försigtighet
skulle i handelsrörelsen iakttagas och de trafikerande kunna
beräkna när de skulle få sina fordringar godtgjorde. Nu fela de
ofta i fullgörande af sina förbindelser, derföre att de ej kunna påräkna
någon punktualitet hos sina gäldenärer, eller ock nödgas
de, för bibehållande af sin credit, hålla vida större cassör än som
eljest behöfdes, eller anlita Disconten. Då nu LagU(sk:s åtgärd i
3S4
Den 15 April.
detta afseende visserligen är ett litet steg framåt, men så litet att
derigenom icke vexlar kunna framtvingas såsom ett nödvändigt
behof, sä lärer det bli nödigt för BancoUtsk. alt göra någon eftergift
i denna del, emedan ensamt genom tillfället att få läna,
kan icke en så stor och välgörande åtgärd framkallas. Jag
tror således för min del, alt det strängare stadgandet, det i Handelsdisconten
endast skulle få belånas vexlar och invisningar, bör
utgå, hvaremot det lämpligaste torde vara att instämma i det beslut,
som blifvit af BorgareSt. fattadt och nyss uppläst, hvarföre
jag instämmer med Hr Lagerhjelm i antagande af den redaction,
som nyssnämnde Stånd uppgjort.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Att BancoUtsk. vill gifva
företrädesrätt åt inrikes vexlar och invisningar till lån i llandelsoch
Näringsdisconten, dervid har jag ingenting att erinra; men
att genom den föreslagna åtgärden tro sig kunna framtvinga bruket
af inrikes vexlar, det anser jag vara ett misstag, och instämmer
således, med Hr von Hohenhausen deruti, alt BorgareStis beslut
mätte antagas; dock med någon förändring i redactionen deraf,
hvilken jag icke anser vara tillfredsställande, enär der står, att
ifrån och med år 1840 inrikes vexlar och accepterade invisningar
skola disconteras emot 4 proc. företrädesvis för andra papper,
hvilka hädanefter såsom hittills belånas emot 5 proc. Jag anser
nemi., att inrikes vexlar äfven böra vara accepterade samt endosserade
pä det sätt, att den som endosserat, iklädl sig ansvarigheten
för valutan. Dessutom anser jag, att reverser till ordres, som
äro endosserade, böra äga samma verkan och rätt att kunna belånas,
som invisningar i Haudelsdisconten. Endosserade invisningar
innebära detsamma som vexlar, och endosserade reverser till
ordres äro äfven af beskaffenhet som de förra då de lagsökas. I
fråga ora lagsökning gå båda slagen lika fort, då aucloriteter finnas
på stället. Dessutom förekommer en, visserligen obetydlig anmärkning,
att ordet ”årlig” saknas framför ordet ”ränta”. Det
metias naturligtvis årlig ränta, men det står endast ”emot 5 proc.
ränta”. I öfrigt vidblifver jag min anmärkn. i afseende på belånbara
pappers beskaffenhet, och vågar i öfverensstämmelse med
denna min mening föreslå, att § måtte erhålla följande lydelse:
”att ifrån och med 1840, accepterade och endosserade inrikes vexlar
och invisningar, samt reverser till ordres, betalbara i den stad,
der disconteringen sker och ställda på högst 0 månader, disconteras
emot 4 proc. ärlig ränta företrädesvis för andra papper, hvilka
såsom hittills belånas emot 5 proc.; börande dock reverser till
ordres, för att tillgodonjuta detta företräde, vara försedde med
minst tvenne, hvar och en full ansvarighet innehållande endossementer”.
Jag anhåller att Hr Gr. o. Landtm, ville inhemta R. o. Ad:s
tanka i afseende på detta milt förslag.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag gillar visserligen den lankan,
och har äfven sjelf förgäfves vid föregående riksdagar motionerat
den
Den 15 April.
385
den, att vexlar borde disconteras och icke belånas i Ständernes
discontverk; men jag kan icke dela den (ankan, alt blott i formen
af vexlar ligger en säkerhet, som gör alt man åt den ensamt och
uteslutande bör rikta landets lånerörelse. Jag tror det vore så
mycket betänkligare, aldrahelst i den utvidgning, som här blifvit
föreslagen, som den skulle ovillkorligen kasta hela landets lånerörelse
hufvudsakligen i händerne på köpmännen i Stockholm, Götheborg
och Malmö; och dä det icke är de största handelshusen,
som sysselsätta sig med dessa affärer, eller göra sig till commissionärer,
vare sig för andre köpmän, eller landtmän, eller bruksägare,
som behöfva göra sina hypotheker realisabla, utan 2:dra,
3:dje eller 4:de rangens handelshus, och vi känna de svårigheter,
som äro förknippade med bedömmandet af den verkliga soliditeten
i detta fall, då, säger jag, är det betänkligt att ensamt åt det hållet
kasta 3| millioner r-.dr. Jag bekänner, det jag ogillar räntans
nedsättning till 4 proc., utan afseende på disconlens förhållande i
öfrigt, om det är stor efterfrågan af penningar eller icke; ty det
har den olägenheten, att i den aldrafarligasle riktning locka till
missbruk af skuldsättning. Man har beskyllt mig att gynna skuldsältningssystemet.
Det är en alldeles oriktig beskyllning; tvertom,
jag har sökt afböja all skuldsättning, som är förenad med våda.
Jag anser nemi. det vara farligt att för handelns vidt omfattande
speculationer, i något ögonblick, som är fördelaktigt för någon
viss varu-artikel, underlätta tillgången lill nya medel, för att kasta
sig in i vidlyftiga företag, som framkalla kriser, hvaraf sjelfva
det rika England ofta fått känna följderna. Jag kan således icke
annat än ogilla äfven denna uppmuntran, och den dåliga skuldsättning,
eller rättare den sämsta af all sådan, hvilken ligger i
Utsk:s betänk.; men då min röst i det fallet är förgäfves, äfven i
det hänseendet sedan 3 Ständ derom fattat beslut, om än 2:neaf
dem med olika redaction derutinnan, så har jag endast velat hafva
min tanka bevarad i prot. Men då man för den åsigt man hyser,
måste göra hvad man kan, förenar jag mig med Frih. Palmstjerna,
anseende del af honom framställda redactionsförslaget vara
bäst. Jag ber likväl att få fästa uppmärksamheten derå, att det
ej är nog alt lemna åt Bancostyrelsen att fastställa de reglementariska
föreskrifter, som blifva en följd af disconteringen af vexlar,
hvilka förut varit belånade, eller som förut icke varit betraktade
annorlunda än som vanliga reverser. Det blir en helt annan omgång
; här måste föras ett ombudsmannaskap, det fordras en mängd
af iakttagelser, hvartill nya tjenstemän behöfvas, och i det hänseendet
må ej BancoUtsk. strandsätta discontdirectionerne så, att
de icke skola kunna fullgöra Ständernes beslut, utan bereda desse
directioner tillräcklige medel till bestridande af de kostnader, som
i och för åtgärden blifva oundgänglige.
Hr Stråle, Nils Wilh.: Det är egentligen i anledn. af
Frih. Palmstjeruas yttrande, som jag begärt ordet, då jag tror, att,
i afseende på den begärda endosseringen och accepteringen af vex
9
H. 49
386
Den 15 April.
Jar, icke några föreskrifter erfordras; ty de äro redan lemnade i
lagen för inrikes vexlar. Dermed skall nemi. så förfaras, att de
skola genast uppvisas lill accept och endosseras af dem, som lemnar
sådane ifrån sig. Banken kan således, så vidt jag förslår, icke
emottaga någon vexel, som ej är endosserad på Banken. Hvad
angår räntan och att ordet årlig borde utsättas, så har meningen
hos de Stånd, som redan fattat beslut, ovedersägligen varit, att
den skulle räknas för år, emedan man sannolikt ej kan föreställa
sig att på ett län för 3:ne månader, någon skulle vilja betala eller
Banken taga 12 proc., eller på 6 månader 8 proc. och något
missförstånd härom lärer ej kunna komma i fråga. Det torde icke
vara uttryckt i betänk., huruvida den, som lånar i Banken, skall
gifva särskild förbindelse, om vexeln skall vara som hypothek, och
om innehafvaren skall sjelf på förfallodagen infinna sig med vexeln
för betalning. I det fallet vore likväl icke bestyret så stort för
Banken, om dess ombudsman på förfallodagen uppsade vexeln till
betalning, och någon vidare omgång för indrifningen kan jag icke
finna, än som skulle äga rum, i fall en eller annan låntagare pä
förfallodagen brister i betalning och lagsökes. Här går lagsökningen
litet fortare och omsorgen blir alltid densamma. Mig förefaller,
som föreskriften om inrikes vexlar skulle ganska litet komma
att begagnas, emedan förhållandet är så, att svårigheter uppstå
för verkställigheten. Den, som lill en handlande i Stockholm
t. ex. säljer varor på credit, kan lätt få accept, men en endossent
fås troligen icke utan någon liten provision för det äfventyr
denne löper att kunna blifva lagsökt, i fall acceptanten icke betalar.
Följaktligen tror jag, att man undviker ett sådant äfventyr
och lättare får en accepterad invisning, som kan belånas i Banken,
än man erhåller en endosserad vexel. Jag tror, att föreskriften
är af en ganska liten betydenhet i sjelfva verket; men i alla fall,
när det är visst att en vexel, på hvilken skall finnas 3:ne namn,
sålunda är säkrare än en invisning, på hvilken endast 2:ne namn
finnas, hade man gerna kunnat göra någon afkortning på räntan,
med afseende derpå att sådant kunde frambringa inrikes vexlar.
Likväl tror jag för närvarande möter stora svårigheter att få dem
i gång; dertill fordras att i sjelfva landet crediten blir återställd,
så att de, som der utborga varor på tid, kunna påräkna betalning
på dagen. Få desse vänta flere månader på betalning, så kunna
de icke ställa sina utbetalningar på viss dag, och således måste
man genom stränga executionslagar småningom söka återbringa det
i ordning, som under flere år varit i oordning, och först sedan
något hvar är mera accurat, är det möjligt att inrikes vexlar bli
mera gångbara, då nemi. personer kunna våga att acceptera en
vexel med säkerhet att sjelf få in penningar på dagen. Jag tror
för min del, alt BorgareStis beslut allt för gerna kan bifallas. Vill
man tillägga ordet årlig, så är det allt som beliöfves.
Hr von Hohenhausen: Hr Rosenblad har ogillat, att 4
proc. blifvit bestämda för vexlar till uppmuntran för deras införande.
Jag har svårt att fatta den tankeledning, som han följt i
Den 15 April.
3S7
detta hänseende, helst han sjelf tillförene velat gynna deras införande.
Icke uppmuntrar man dertill genom införande i creditlagarne
af ett oöfvervinuerligt tvång för desammas begagnande, helst
svårigheter derföre nog ändå finnas. Hr Kosenblads farhåga för
öfverdrift i detta fall förekommer mig högst besynnerlig; att stora
kriser skulle kunna vållas, då summan är limiterad, inom hvilken
directionen får utlåna, och när det Ihy förutan densamma åligger
att bifalla eller afslä, allt efter som det befinnes med Bankens fördel
mest förenligt, det kan jag ej förstå. Direclionerne såväl för
allmänna Låne- som Handels- och Nä ringsd iscon ten hafva aldrig
förut blindt bifallit, utan pröfvat omständigheterna, ulan alt i öfrigt
hafva behöft gifva något skäl för sitt handlingssätt. Nu är också
det stadgandet uttryckligen infördt i reglementet, och således ankommer
det pä directionen att sköta verket som sig bör, och man
liar i allmänhet det uttrycket om en god domare, att han gör
mera än sjelfva lagen. Gällde frågan en privatbank, sä vore det
gifvet, att det egna intresset visade, huru man i det här fallet
skulle bele sig, och en direetion af embetsman, flere äro det åtminstone,
bör väl också kunna handla och sköta affärerna så lill
Bankens som det allmännas båtnad. Hvad kostnaderne beträffar,
sä har man ingalunda förbisett dem; men när Ständerne uppdraga
åt Bancofullm. att göra en sak, har man ej funnit dem hysa
någon farhåga att använda de medel, som fordras för verkställande
af uppdraget, och jag ser således icke deruti något hinder att
utsträcka belåningen, på sätt Frih. Palmstjerna föreslagit, och gynna
den äfven med nedsättning af räntan. Men att utsträcka den
äfven lill accepterade reverser och invisningar, dertill tror jag ej
vara skäl för handen, utan man bör gå försigtigt till väga; ty det
är en ny erfarenhet man skall inhemta. Hr Rosenblads farhåga
påminner mig om, att Gr. Schwerin beklagade sig öfver, att vid
realisationens införande en del embetsman i Banken grnfvade sig
för införandet af ett verkligt mynt i st. f. papper; på samma sätt
synes nu llr Bosenblad frukta en för Banken ändamålsenlig rörelse.
Jag tror, att man ej behöfver frukta att vexlar skola begagnas till
något öfverflöd, ty de stränga creditlagarne skola hålla tillbaka ali
öfverdrift; man skall använda dem endast i nödfall. Jag tillstyrker
R. o. Ad. att antaga den 28 §, med den förändring i redactionen
deraf, som BorgareSt. beslutat.
Hr Åkerman, Fredr.: Ingen kan högre än jag önska, det
stadga och ordning måtte tillvägabringas i våra creditförhållanden,
och det sker otvifvelaktig! derigenom, att de i andra tänder med
fördel begagnade inrikes vexlar äfven hos oss komma i bruk. I
hopp att detta skulle ernås, biträdde jag äfven inom Utsk. denna
punkt; men har likväl sedan kommit att ytterligare betänka denna
fråga, och dervid trott mig finna, att stadgandet sannolikt skulle
göra något till för ändamålets vinnande; men att om ej andra medel
äfven dertill användas, så skall det icke på långt när kunna
uppnås. Då skall följden blifva, att, om efter 1846 års slut inrikes
vexlar icke kommit till stånd, Handels- och Näringsdiscont
-
388
Den 15 April.
fonden kommer att ligga i Banken obegagnad. Jag tror verkligen,
att för beredande af inrikes vexlar skulle man göra långt mer, om
raan, på sätt jag föreslog i ett föregående plenum, då fråga var
om den bevisning, som borde tillerkännas en handlandes bok, eller
rättare sagdt, huruvida en sådan bok skall medföra någon laglig
bevisningsrätt, fastställde, att lagen icke skulle tillägga någon
särskild bevisningsrätt ät en handlandes bok, emedan man derigenom
skulle komma mycket närmare målet än på hvilken annan
väg som helst. Skulle de som taga och de som lemna varor på
credit finna, att deras böcker ingenting bevisade, så skulle otvifvelaktig!
köpare och säljare, lill bekräftande af sina aftal, nödvändigt
utfärda vexlar eller reverser till bevis på den dem emellan
slutna affären. Man har föreslagit, att efter 1S47 års slut skulle,
utom vexlar och accepterade invisningar, äfven reverser, försedde
med minst 2:ne endossemeuter, tilläggas företrädesrätt till belåning,
framför andra disconlabla papper. Jag måste bekänna min oförmåga
att kunna fatta hvad som menas med reverser, försedde med
endossemenls, åtminstone känner vår lag ingenting sådant, och det
vore ensamt tillräckligt för att icke vid en creditlagstiftning begagna
uttryck, hvarom lagen intet vet. Vexeln endosseras, del
vill säga, att en påskrift göres, hvarigenom man iklädes betalningsskyldighet.
En enkel påskrift af en revers, på ryggen, betyder
vanligen icke annat än transport, men ej betalningsskyldighet; innefattar
påskriften åter betalningsansvar, då kallas den borgen.
Man bör således utsätta borgen, som för egen skuld, om ovillkorlig
betalningsskyldighet afses, men ej ordet endossement, såsom
främmande och icke af lagen godkändt. På de skäl jag anfört,
och då efter min tanka Handels- och Näringsdiscontens fonder efter
1846 till största delen skulle blifva obegagnade, utan alt medföra
den af mången påräknade följden, eller att ovillkorligen sätta
inrikes vexlar i gång, i fall mom. litt. b) bifölles, tillstyrker jag uteslutande
af berörde mom. på sätt BorgareSt. beslutat.
Hr Lagerhjelm: Emot Frih. Palmstjernas förslag har jag
följande anmärkmr att görn. Han bar inryckt skuldsedlar att
kulina begagnas. Då Utsk. rätteligen vill uppmuntra uppkomsten
och begagnandet af inrikes vexlar, så innebär Frihms förslag ett
sätt att förhindra desammas uppkomst; ty om reverser ej få begagnas,
så följer deraf en böjelse att införa vexlar; det blir således
en fördel. Antages deremot Frihms förslag, så kommer ingen
fördel att tilläggas inrikes vexlar, och de uppkomma^' således
icke eller. Emot PresteSt:s beslut anmärker jag, att det helt och
hållet utesluter sådane papper, hvilka icke äro betalbara utom i
Stockholm, Götheborg och Malmö; det måtte vara af glömska,
men uteslutne äro alla andra, åtminstone kan man tvista derom.
Mot BoudeSt:s beslut anmärker jag, att fördelen egentligen blifvit
lagd på den kortare tiden; detta innebär icke samma uppmuntran
för uppkomsten af inrikes vexlar, som Utsk. velat och som vi alla
önska. Denna uppkomst beror derpå, att varuförsäljaren, som lemnar
6 månaders credit, kan få in inrikes vexlar i st. f. skuldsed
-
Den 15 April.
389
lar; man kan ej begära, att dessa vexlar skola ställas på kortare
tid än 6 månader, och credit-terminen, som BondeSt. antagit, innebär
icke den uppmuntran, hvarom jag förut talat, och hvilken
är nyttig för framkallandet af bruket utaf detta slags vexlar. Efter
dessa mina anmärkmr emot Frih. Palmstjernas samt Presteoch
BondeSlms förslager, hemställer jag, alt R. o. Ad. ville instämma
i det beslut, som BorgareSt. fattat.
Hr Rosenblad: Det är i afseende på företrädet till belåning,
olika papper emellan, som jag jag litet vill fästa mig, och dervid
omnämna en factisk tilldragelse, som visar hvad som kan komma
att inträffa, i händelse dessa documenter, vexlar och invisningar,
sorn aldra lättast kunna presenteras af köpmän, finge belånas.
Ar 1843 om sommaren, då Handels- och Näringsdisconten var
som starkast medtagen, då de, som fått sig lån beviljade, måste
på deras utbekommande vänta 14 dagar, då söktes på de aldramest
solida namn i landsorterne, lån på sådane papper, hvarå
Disconten ägde rättighet att meddela lån, men hvilka efter Ulsk:s
förslag skulle blifva helt och hållet obelänbara, och med hvilka
låns erhållande man visste alt afsigten var att afhjelpa en stor
förlägenhet, som i tvenne provinser ägde rum. På samma gång
söktes äfven lån af ett par handelshus här i Stockholm, som drefvo
importhandel med Niirnbergarekram och andra lika vigtiga saker,
och hvilkas namn man hvarje vecka såg ibland deras, som togo
ut vårt guld och vår metalliska valuta och afsönde den till Lybeck,
något, som visserligen icke 6å mycket skrämde mig, som
icke mera den stora allmänheten. Då hade Discontdirectionen, i
händelse ordet företrädesvis funnits i reglementet, varit skyldig
och tvungen att gifva åt de der handelshusen, importörerne af
Niirnbergarekramet, på sådane der inrikes vexlar och accepterade
invisningar, betalbara här, och ställda på 6 månader, våra bancosedlar,
för att emot dem uttaga vårt guld och silfver och efter två
dagar skicka det till Tyskland, under det ansökningar om lån ifrån
landsorten pä de mest säkra, de bästa lån, ämnade till det vackra
ändamålet, förlägenhetens afhjelpande, hade måst afslås, blott för
detta ordet företrädesvis. Då det således ännu är öppet att borttaga
det ordet, emedan PresteSt. ej infört detsamma i sitt beslut,
för hvilket man i öfrigt kan vara litet rädd, emedan det ej är sä
fullständigt; och då jag tror Frih. Palmstjerna borttagit samma
ord ur sitt förslag, och om så ej är, jag hoppas att han häri gifvet-
efter, så tillstyrker jag antagande af sistnämnde förslag. Hvad
endossement å reverser angår, så är det en irring, ett misstag af
Frih. Palmstjerna att så uttrycka sig; meningen är, att reverser,
försedde med borgen, äfven skulle kunna belånas.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Vexel-affärer kunna
realiseras på 2:ne sätt: det ena är när fordringsägaren drager
vexel på gäldenären, det andra när gäldenären köper vexel, för att
dermed betala fordringsägaren. I förra fallet är det fordringsägaren,
som tager initiativet, i det sednare gäldenären. De vexlar,
för hvilka fordringsägaren tager initiativet, synas mig ganska
390
Den 15 April.
farliga hos oss, derföre att de lagsökas på förfallodagen, och man
i Sverige icke alltid har penningar till hands, som förhållandet
är t. ex. i Skottland, der afskrifningsräkningar finnas i större scala.
Den sorten vexlar åter, der gäldenären hetalar sin skuld till fordringsägaren,
synes mig ganska nyttiga; deras införande bör man
derföre befordra, ibland andra skäl derföre, att man ej behöfver
skicka penningarne på posten, och att rörelsecapitalet blifver tillräckligare
än förutan dessa vexlar. Denna tanka framställde jag
äfven i Utsk., men den kunde ej der göra sig gällande, än mindre
hopp hyser jag att den här skulle vinna gehör. I sakernas
nuvarande ställning tror jag således, att BorgareSt. fattat det enklaste
beslutet, hvarföre jag äfven förenar mig i detsamma.
Hr Skogman, Carl David: Ofvertygad alt ett sådant beslut,
sora BancoUtsk. föreslagit, skulle bättre än alla lagbud verka
inom landet till införande af en riklig ordning i penningetransactioner,
anser jag ock att förändringen skulle kunna tillvägabringas
med mindre svårigheter än man i allmänhet föreställer sig.
Men det är redan en förbättring om, med uteslutande af mom. b),
man antager Utsk:s förslag i mom. litt. a), och jag skall således
icke för min del sträcka mitt yrkande längre än till instämmande
i BorgareSt:s beslut. Hvad angår ordet ”företrädesvis”, så bar jag
ej fattat, att deruti är något åliggande för Bancostyrelsen att utgifva
sådane lån, som Hr Rosenblad omförmält, utan har Utsk.
ansett samma styrelse böra hafva rätt alt afslå begge sorterna lån,
när så finnes lämpligt.
Frih. Palmstjerna: Min mening med endossement af reverser
och skuldsedlar till ordres, grundar sig alldeles icke pä något
misstag. Hvar och en vet hvad endossement vill säga. Det
är den påskrift på en vexel, sorn innebär ansvarighet för endossenlen,
och kan jemväl finnas på reverser, ställde till ordres, på
det sätt, att ordalydelsen af denna påskrift innebär full ansvarighet
för hvar och en af endossentcrne. Om påskriften innebär ansvarighet
för hvar och en af dem, så är jag viss på att vår lag
känner den ansvarighet, hvartill de derigenom tillförbindas, och alt
vid execution deraf intet hinder skulle möta af någon lagens otydlighet.
Då emedlertid denna nyhet icke tyckes vara antaglig pä
något sätt af dem, som i ämnel yttrat sig, så, och ehuruväl min
sats gäller på andra sidan Östersjön, vill jag icke vidare yrka
detta beslut, i synnerhet som de öfrige Stånden fattat beslut, som
härifrån afvika; utan vill jag för min del låta förslaget falla, nöjd
för tillfället att min mening ligger i prot. förvarad till en annan
tid, då det förmodligen kommer i bruk äfven här, norr om Östersjön.
Hvad Gr. Björnstjernas yttrande angår om vexlar, som af
gäldenären dragas på fordringsägaren såsom betalning för någon
handel, så vore det väl om dessa vexlar kunde skiljas ifrån andra;
men vid pröfningen i Disconten blir det svårt att kunna åtskilja
de begge slagen, så att afsigten att gifva dem företräde
framför de andra, svårligen torde kunna gå i verkställighet. Hvad
BorgareShs förslag angår, sä mäste jag säga, att det icke kan fullt
Den 15 April.
391
tillfredsställa mig. Det lyder nemi. sålunda: ”alt ifrån och med
år 184(5 inrikes vexlar och accepterade invisningar, betalbara” etc.
För min del skulle jag tro, att man bör fordra, alt dessa inrikes
vexlar äfven böra vara accepterade och endosserade, äfvensom invisningarne
endosserade, på det att de måtte innebära mera säkerhet
än en blott accepterad sedel; ty är invisningen blott och
bart accepterad, så innebär den icke säkerhet mer än i acceptanlens
hand, och det är det sämsta af alla, som äro utställde af fordringsägaren
på gäldenären. Att ett sådant papper skall äga företrädesrätt
framför andra i fråga om beläning i Banken, det anser
jag icke vara så särdeles ändamålsenligt, om man ej derjemte fordrar,
att en sådan invisning skall vara endosserad, d. v. s. vara
ett papper, som circulerar i allmänna rörelsen; och beredande
af sädane pappers uppkomst är ändamålet med hela §, hvarföre,
och om papperet ej är af beskaffenhet att kunna circulera i rörelsen,
det icke eller bör äga företräde till beläning i Handels- och
Näringsdisconten. Jag måste derföre vidhålla den tanke, att redaclionen
ändras i öfverensstämmelse med mitt förslag, som är
lika, efter hvad jag tror, med BorgareSt:s mening; men denna är
dock icke så uttryckt, att icke en annan deruti kan finna tillämpning.
1 öfrigt får jag tillkännagifva, det jag härmed förändrar milt
förut afgifna förslag sålunda, att jag utesluter frågan om reverser
till ordres, men å återstoden deraf anhåller jag att Hr Gr. o.
Landtm, ville framställa propos., ty på de skäl jag anfört kan jag
ej ifrån en slik begäran afstå.
Hr von Hohenhausen: Det faller sig väl helt klart och
tydligt, att när Discontdireclionen skall discontera vexlar, så dis—
conteras de företrädesvis, som gifva den största säkerheten. Om
en vexel presenteras, försedd med enkel accept och utgifven på en
ort, der bank finnes, af en fullt vederhäftig person, så är det ju
allt hvad som behöfves. Innehåller vexeln flere endossementer, så
tagas de i ompröfvande, och Bancostyrelsen har fria händer ali bedomina
antagligheten. Beträffande den af Hr Bosenblad citerade
factiska tilldragelsen, så får jag säga, att del måtte vara alldeles
nödvändigt, att styrelsen öfver Handels- och Näringsdisconten tänker
sig som en delegation af en privalinrättning, ovillkorligen förbunden
att se pä inrättningens bästa, och sålunda afslå belåning,
vare sig af vexlar eller invisningar, så snart grundad anledn.
förefinnes till den öfvertygelsen, att de sökta lånen skulle begagnas
till Bankens skada. Här år ingalunda fråga om något beslut
i den vägen, utan skall i sädane fall Bancostyrelsen alltid
handla på sätt, som öfverensstämmer med Bankens fördel. Jag
tillstyrker antagande af BorgareSt-.s beslut.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, yttrade H. Ex.
Hr Gr. o. Land t ni., att, såvidt han kunnat uppfatta discussionen,
ägde numera, sedan Frih. Palmstjerna förändrat sitt förslag,
icke någon egentlig skiljaktighet rum, enär hela skillnaden bestode
deruti, att Frih. Palmstjerna framflyttat ordet ”accepterade” framför
”inrikes vexlar”, i st. f. att samma ord i BorgareSfis beslut
392
Den 15 April.
vore intaget framför ”invisningar”, samt derjemte tillagt ordet
”årlig” framför ”ränta” och ordet ”endosserade” framför ”inrikes
vexlar”, hvarigenom någon hufvudsaklig förändring ej syntes uppkomma,
då här ej kunde vara fråga om annat än årlig ränta, och
vexlar enligt författningarne borde vara endosserade.
Frih. Palmstjerna: Mitt hufvudsakliga tillägg afser, att invisningar
skola vara endosserade. För öfrigt finnes i mitt förslag
icke något som förändrar hvad BorgareSt. beslutat.
Hr von Hohenhausen: Jag får anhålla om upplysning,
huruvida orc\el företrädesvis finnes iufördt i Frih. Palmstjernas förslag
i afseeude på vexlar.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, upplyste, att ordet företrädesvis,
likasom i Ulsk:s förslag och BorgareSt:s beslut, var intaget
i Frih. Palmstjernas förslag.
Då härefter Hr von Hohenhausen begärde att få höra
Frih. Palmstjernas förslag i dess helhet, tillkännagaf H. Ex., att
detta förslag, efter den deri medgifna förändring, var så lydande:
”att från och med år 1846 accepterade och endosserade inrikes
vexlar och invisningar, betalbara i den stad, der disconteringen sker
och ställde på högst 6 månader, disconteras emot 4 proc. årlig
ränta, företrädesvis för andra papper, hvilka, såsom hitintills, belånas
emot 5 proc.”.
Hr von Hohenhausen: Skillnaden emellan de begge förslagen,
synes mig icke vara af den vigt, att derå afseende bör göras,
och jag bestrider dessutom nyttan af endossering i detta fall.
Det är alldeles icke vanligt att invisningar endosseras, hvarföre jag
tillstyrker instämmande uti BorgareShs beslut.
Hr Åkerman: Jag tror, alt en temmeligen betydlig skillnad
förefinnes mellan BorgareSt:s beslut och det förslag, som Frih.
Palmstjerna framställt, som åsyftar att både vexlar och invisningar
skulle vara endosserade. Jag vill icke bestrida nyttan för handel
och creditförhålianden i allmänhet af sådane invisningars endosserande,
hvarigenom åt dem beredes en flerfaldig säkerhet; men så
länge icke lagen talar derom, tror jag icke att det vore rätt att
insätta ett stadgande derom i en författning för Bankens lånerörelse
, innan man i öfverensstämmelse med denna åsigt ändrat
civillagen.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., som ansåg sig böra först framställa
propos. å yrkandet om instämmande i BorgareSt:s beslut,
hemställde, om R. o. Ad. bifölle, att mom. a) af 28 § erhölle följande
lydelse: ”att ifrån och med år 1846 inrikes vexlar och accepterade
invisningar, betalbara i den stad, der disconteringen sker
och ställde på högst 6 månader, disconteras emot 4 proc. ränta,
företrädesvis för andra papper, hvilka hädanefter, såsom hitintills,
belånas emot 5 proc.”, samt att mom. b) i denna § komrne
att utgå.
Den 15 April.
393
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. förklarade,
det han funnit ja hafva öfverröstat nej.
Frih. Palmstjerna hegärde votering, men innan voter.propos.
i anledn. deraf hann blifva uppsatt för att uppläsas till justering,
anmälde sig åter och yttrade
Frih. Palmstjerna: Då jag blifvit underrättad, att BondeSt.
i detta ämne äfven fattat ett med de öfrige Stånden likstämmigt
beslut, och frågan således är af 3:ne Stånd afgjord, så afstår jag
ifrån min begäran om votering, ehuruväl jag fortfarande anser,
all de in visningar, som på detta sätt skola få företrädesrätt till belåning,
äro dåliga papper.
§§ 29, 30 och 31.
Biföllos.
§ 32.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: I det af BancoUtsk. under
N:o 29 afgifna betänk., hade Utsk. tillstyrkt den förökning i
creditivet för Jerncont., som Konungen begärt i Dess till Sländernc
aflåtna skrifvelse, som föranleddes af Jerncont:s derom gjorda
und. anhållan. Då de skäl, hvarpå Konungens förslag sig
grundar, finnas i nyssnämnde betänk, upptagne, och således äro
af R. o. Ad. kände, samt då de anmärkmr, som vid återremissen
af förrberörde betänk i detta afseende framställdes, äro af så ringa
halt, att de ej torde förtjena att särskildt upptagas till vederläggning;
skulle jag anse mig onödigtvis förspilla tiden, om jag dervid
fästade någon uppmärksamhet; hvarföre jag inskränker mig
endast till den vördsamma hemställan, det R. o. Ad. ville bifalla
hvad i detta afseende i BancoUlsk:s betänk. N:o 29 finnes framstäldt,
eller att creditivet för Jerncont. höjes till 800,000 r:dr.
Hr von Troil, Samuel Gustaf: Instämmande med den
siste värde talaren, anhåller jag att få fästa uppmärksamheten derå,
att då detta creditiv vid 1818 års riksdag först beviljades, utgjorde
beloppet af s. k. introduceradt smide, som hade rätt till
belåning af dessa medel, endast 350,000 Sk??; att sedan denna
tid smidet blifvit så utvidgadt, att det nu utgör omkring 470,000
Sk??; att pä grund deraf, Konungen biträdde den af Jerncont:s Fullmäktige
hos Regeringen gjorda anhållan om framställning till
Sländerne, och att derest den tillökning i creditivet, som Utsk. i
sitt första betänk, tillstyrkt Ständerne att bevilja, skulle afslås, och
ett bifall skänkas tillstyrkandet i förevarande utlåt., så blefve följden
helt naturligt den, att belåningen ä jern mäste nedsättas. Jag
tror, att en banks egentliga verksamhet bör bedrifvas genom understöd
åt associationer, som åter kunna sätta sig i beröring med
enskilde och dymedelst sprida större nytta och lif omkring sig, än
om Banken sjelf directe verkar; att således den begärda förhöjningen
borde beviljas, när man tillika besinnar hvilket förträffligt
bruk Jerncont. gör af den skillnad i ränta, som Jerncont. uppbär
9 II. 50
394
Den 15 April.
å de små lånemedel derifrån efter 5 proc., emot den af 3 proc.,
som Contoret till Banken erlägger. Det torde icke vara allom bekant
att af behållningen på förenämnde skillnad i ränta, Jerncont.,
för den expedition, som afgält lill China och den som innan kort
ytterligare kommer alt afgå, lemnat ett understöd, som, då ifrån
det hela, eller 40,000 r:dr, 12,000 r:dr, som Convoycommissariatet
meddelat, afdrages, uppgår lill icke mindre än 28,000 r:dr b:co,
hvaraf, om expeditionen lyckas, hälften aldrig behöfver återgäldas,
utan är att anse som en ren skänk, och återstoden eller 14,000
icke skall återbetalas förrän efter vissa års förlopp, under full befrielse
ifrån all räntebetalning. Det torde icke vara obekant för
de fleste härstädes, att af dessa medel bestridas äfven omkostnaderne
för åtskillige unga induslri-idkares resor i främmande länder,
för alt laga reda på jernliandteringens framsteg derstädes, och
sedan kunna lemna upplysningar om hvad i sådant hänseende kan
vara af vigt att vi tillegne oss. Då dessutom Jernconhs fonder,
uppgående till nära 2 millioner r:dr, lemna full säkerhet för det
ifrågavar. creditivet, skulle jag tro, att Banken sällan skall kunna
bättre använda sina tillgångar, än medelst beviljande af den tillökning
i förenämnde creditiv, som blifvit begärd, och det är af
sådan anledn. jag vågar anhålla om propos., att R. o. Ad., med
afslag å den nu föredragna 32 §, bifaller hvad Utsk. i betänk.
N:o 29 föreslagit, eller att Jerncont:s creditiv i Banken bestämmes
till 800,000 r:dr.
Hr Lagerhjelm: Såsom redan af 2:ne talare förekommen
i hvad jag ämnade yttra, skall jag endast tillägga ett par ord.
Vid föredragning af Utsk:s första betänk, och den punkt deri, som
rörde detta ämne, sade en ledamot, att om utlåningen på jern
och andra exportabla effecter vore oinskränkt, så skulle sedelstoeken
förökas. Nu är denna belåning inskränkt, och således har
den anmärkn. förfallit. En annan talare sade, att, om säkerhet derföre
ställes och creditivbeloppet befinnes vara taget i beräkning
till förhållandet af den metalliska cassan, så borde förhöjningen i
creditivet beviljas. Båda dessa omständigheter äro erbjudna: säkerheten
blir vida större än den varit, i anledn. deraf att Jerncont:s
fonder så betydligen tillvuxit, i proportion till den tid då
creditivet ä 600,000 r:dr beviljades, och således har äfven den
ledamotens inkast förfallit. Återstår en anmärkn., att jordbruket
blifvit stjufmoderligt behandladt. Det kan, om så förhåller sig, i
sanning Jerncont. icke hjelpa. Att bruks- och jernrörelsen genom
lån ifrån Banken, hvaraf den drager sin ränta, skulle skada jordbruket,
kan jag ingalunda begripa, tvertora tror jag, att detta
sednare skall vinna, om jernrörelsen går väl. Jag tillstyrker, att
creditivet måtte förhöjas till 800,000 r:dr.
Frih. Palmstjerna: Uti Hr Lagerhjelms skäl instämmer
jag helt och hållet; men då redan 3:ne Stånd hafva bifallit denna
nu förevarande §, anser jag helt och hållet ändamålslöst att
uppehålla R. o. Ad. med någon discussion i ämnet. Hr
cret. torde vara bäst i tillfälle upplysa om ej så förhåller sig som
Den 15 April.
395
jag uppgifvit, såväl i afseende å denna som några efterföljande
punkter.
1 anledn. häraf tillkännagaf undertecknad Ridd.secret., att,
enligt ankommet prot.utdr., BondeSt. bifallit 32 §, samt att i Preste-
oell BorgareStis cancellier den upplysning blifvit meddelad, att
äfven sistnämnde Stånd bifallit densamma oell PresteSt. godkänt
§§ 2!) till oell med 45.
Hr von Hohenhausen: Jag vill blott upplysningsvis nämna
anledn. till Utsk:s frångående af sitt första beslut, eller att BorgareStis
ledamöter inom BancoUlsk., som lill största delen bestå af
brukspatroner, yttrade sig emot behöflighet af förhöjning i detta
cretliiiv. Dessutom har Utsk. anfört ett skäl för nedsättningen
till det primitiva beloppet, deruti att Utsk. befarar, att sedan Banken
icke kan genom full tillgång på lätt realisabla papper vinna
den styrka Utsk. åsyftat att ät Banken bereda, tillökningärne i hine-
och creditivanslagen kunna medföra ett menligt inflytande på
Bankens credit.
Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor: Orsaken, hvarför
Utsk. ansett sig böra frångå sitt i förra betänk, gifna tillstyrkande
om förhöjning i denna lånefond, var den, att Utsk. i nämnde betänk.
hade föreslagit ett utbyte emellan Bankens discontfordringar
mot Riksg.cont:s obligationer, och att Utsk. ansåg, det Bankens ställning
genom ett sådant utbyte skulle vinna en förbättring, som
kunde medgifva någon utsträckning af lånerörelsen. Men sedan
Utsk. på grund af de många anmärkmr, som inom RiksSfm blifvit
gjorda emot nämnde förslag, ansett sig böra frångå detsamma,
har Utsk. äfven i sammanhang dermed ansett sig böra, såvidt möjligt,
frångå de tillstyrkanden, som medfört ökad utlåning. Utsk.
som ansett sig böra mera afse Bankens säkerhet och bästa, än
Jernconhs, har äfven trott, att Jerncont:s ställning vore så god,
att det gerna kunde umbära den ifrågavarande förhöjningen i
dess cretliiiv pä Banken, och enligt hvad en värd talare, Hr von
Troil, nyss tillkännagifvit i afseende pä en af Jerncont. bekostad
expedition till China, så synes deraf, att skäl icke saknats till en
sådan förutsättning, samt att, om man å ena sidan måste medgifva
all den förtjenst orcmjernhandteringens förkofran, som genom
ett sådant företag ådagalägges, måste man äfven å den
andra medgifva, att handteringen redan vunnit en tillväxt och medel
till ytterligare förkofran, som sätter den i tillfälle alt kunna
umbära ökade understöd från Bankens sida. På dessa skäl får jag
vördsamt anhålla om propos. på bifall till hvad Utsk. i den nu
föredragna punkten föreslagit.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Som en värd ledamot kommit
att omnämna expeditionen till China, tager jag mig friheten
nämna, att jag haft tillfälle laga kännedom om Chinesiska jernmanufacturvaror,
såsom spadar, plogar, läs, nycklar m. m. och
funnit dem af den uslaste beskaffenhet, hvilket äfven föranledde
de stora expeditioner, som skett lill China med sådana varor,
396
Den 15 April.
och att ett enda, mig kändt handelshus i London exporterade icke
mindre än 300,000 dörrlås till nämnde land. Jag tror derföre
att Sverige äfven der skulle vinna god afsättning på sina gröfre
smiden. Hvad stålarbeten deremot angår, skulle de icke löna sig
så mycket, ty vi blifva undersålde af Engelsmännen. Vi böra således
inskränka vår export till China till gröfre jernsmide; äfven
hästskor skulle med fördel låta försälja sig. Men härtill fordras
Chinesiska modeller, och sådane är jag beredvillig att skaffa på
London, i händelse af en skeende expedition.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Efter den upplysning,
som är vunnen, att 3:ne Stånd redan bifallit förevar, punkt af
BancoUtsk:s sednare betänk., kan det visserligen synas öfverflödigt
att vidare orda i detta ämne; men som ibland underrättelserne
om de öfriga Ståndens behandlingssätt af frågan, beslutet hos ett
Stånd icke blifvit oIKcielt tillkännagifvet, och det dessutom mätte
vara helt nyss fattadt, om det ens verkligen är bestämdt, ty under
f. m:s plenum hade frågan ännu icke varit före, torde det tillåtas
äfven mig att säga några ord. Förhållandet med denna sak är,
att då vid 1818 års riksdag för första gången ett creditiv beviljades,
så uppgjordes af Bancofullm. ett reglemente för detta creditivs
utlåning ifrån Jerncont. Detta lånereglemente bestämde belåningen
i Jerncont. til! 1,] r:dr per Sk&\ Sedan dess, och isynnerhet
på sednare åren, har ett betydligt antal bruksägare inköpt ny
smidesrätt, så att i st. f. alt år 1818 smidet icke utgjorde mer än
350,000 SkSf vid pass, har det nu uppgått till 483,000 Sk$. Af det
förstnämnde år beviljade creditivet af 600,000 r:dr, skulle, enligt omförmälda
reglemente, 100,000 r:dr afsättastill en fond för utlåningar
vid marknader, der större jernköpslut göras, såsom vid Christinehamns
marknad. Detta minskar således den disponibla fonden, och utlåningen,
efter den tillökning i smide, som på sednare år ägt rum, till
r:dr per Sköl introduceradt smide, kan icke ske, och reglementet således
icke uppfyllas. Således, och om ett sådant beslut, som jag
hör, skall vara fattadt af 3:ne Stånd, så blir det nödvändigt att
reglementet ändras. En sådan ändring kan ej verkställas af Bancofullm.
, och det blir således nödvändigt att ett nytt förslag dertill
uppgöres af BancoUtsk. till Fullmäktiges efterrättelse. Följden
blir nödvändigt, att en extra sammankomst måste inom Brukssocieteten
beramas, för att i samråd med Bancofullm. uppgöra förändringen,
och enligt den vidtaga de förändrade föreskrifter, som
för Jerncont. bli nödige. Jag kan ej annat än beklaga, att den af
Konungen föreslagna tillökningen blifvit afslagen; att den är nödvändig,
har jag sökt visa; att den ej skulle illa användas, tror jag
att hvar och en kan finna; att för densamma ställes full säkerhet,
lärer ingen betvifla, och att Bankens tillgångar lätteligen medgifva
denna förhöjning, tror jag äfven en hvar skall finna, som tagit
kännedom om betänk., dä der flere creditiver äro upptagne till
högre belopp, än som verkligen komma att utgå, och derföre kan
jag ej annat än tro, att det varit lämpligt att bifalla den K. propus.
, då Banken likväl torde böra företrädesvis understödja desto
-
Den 15 April.
397
ra näringarne. Jag tager mig derföre friheten anhålla, oaktadt
den der lilla lappen ifrån BorgareSt., som väl icke lärer kunna
tillerkännas någon officiel egenskap, det täcktes R. o. Ad. bifalla
hvad Utsk. i betänk. N:o 29 tillstyrkt.
I anledn. af detta Frih. Tersmedens anförande erinrade H.
Ex. Ilr Gr. o. Landtm., alt de meddelade underrättelserne om de
öfriga Ståndens beslut, icke voro officiella hvarken från Presteeller
BorgareSt., utan endast från BondeSt. prot.utdr. inkommet,
samt underrättelserne om de förstnämnde Ståndens beslut grundade
sig på uppgifter, som på förfrågan blifvit lemnade i Ståndens
cancelliet-.
Frih. Raab, Adam Christian: Behofvet af det äskade
creditivet är icke bestridt, nyttan af de medel, som i denna länerörelsegreu
nedläggas, icke förnekad, och ingen annan invändning
gjord, än att man förmodar, att 3:ue Stånd bifallit betänk. Jag
hemställer om detta kan vara gilltigt skäl att, genom bifall till
hvad Utsk. i denna punkt af betänk. N:o 44 föreslår, gifva styrka
lill ett beslut, som man ej synes vilja fatta. Jag ber att få erinra
derom, att, under föregående discussioner, när man yrkat på
inskränkningar i lånerörelsen, har man egentligen fästat sig dervid,
att discontrörelsen varit mindre nyttig och sagt, att den egentligen
borde ske genom creditiver, och då fordrar verkligen conseqvensen,
att då här är fråga om ett creditiv till understöd för en
af vära vigtigaste näringar, att den högre summan varder bifallen.
Jag instämmer med Frih. Tersmeden.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Den siste talaren
har sagt, alt icke annat skäl vore anfördt mot bifall till Ulsk:s
förslag i denna punkt, än att 3:ne Stånd redan skulle hafva bifallit
detsamma, oell med anledn. deraf ber jag att få förklara,
att jag, som skäl för mitt tillstyrkande af det mindre creditivbeloppet,
antager, att jernhandteringen i Sverige ingalunda är ibland
de näringar, som för det närvar, beliöfver något högre understöd
än den hittills åtnjutit, och att ett bifall till det ökade credilivet
icke vore annat än en skänk af flere lusen r:dr till jernbruksägarne
i Sverige.
Hr Rosenblad: Då det är sannolikt, att 3:ne Stånd redan
bifallit denna punkt, skall jag ej kosta många ord på frågan, utan
endast nämna, det jag, i full conseqvens med de grundsatser, som
ledt alla mina till- eller afstyrkanden, bifaller det högre creditivet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då Herrarne här börja
att yttra sig hvar för sig, så torde äfven jag böra uttala min
mening, och då får jäg säga, att jag, i full öfverensstämmelse med de
grundsatser, som ledt mig i afseende på Bankens penningeförvaltuing,
tillstyrker Utsk:s betänk., d. v. s. den mindre summan, och
det jemväl på det skäl, som Gr. Gyldenstolpe anfört, att jernhandteringen
i Sverige nu befinner sig i en vida bättre och lyckligare
ställning, än då Konungens nåd. propos. afgafs. Dertill kommer,
att Slanderne, vid denna riksdag, nedsatt beskattningen å jern.
39 S
Den 15 April.
Om man förhölle sig mot jernhandteringar som mot andra näringar,
så, och enär omsländigiieterne förbättrat sig, skulle fråga snarare
uppstå, alt på jernhandleringen åter lägga den skatt, hvarifrån
lion blifvit befriad, än att med nya förmåner gynna den,
som sakens egen natur har hulpit. I hvad belägenhet befinner sig
jordbrukaren nu, det omtalar ingen. Den, sorn är lycklig, skall
man göra än lyckligare, och den som icke är det, må bära sitt
öde så godt han kan. Jag kan ej instämma med dem, som i
detta fall yrka ökade förmåner.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag ber att få fästa de
begge sednast sig yttrande Hrr Bancofuilnus uppmärksamhet derpå,
alt då man ej med jernet kan betäcka den stora importen, så
måste den betäckas med silfver, och att det följaktligen är i Bankens
intresse att sä tillställes, att jernet må för godt pris kunna
exporteras, så att afsättningen blir lätt.
Hr von Hartmansdorff: I anledn. af den siste talarens
yttrande, får jag förklara mig icke tro det vara i Bankens intresse
att ställa sä lill gtt jernet blir osåldt, derigenom att man gifver
det allt för stora förmåner under dess qvarliggande här hemma.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: För min del instämmer
jag med Frih. Tersmeden. Jag anser, att i ett land, der
penningeväsendet egentligen är öfverlemnadt åt en statsinrättning,
är ock denna inrättning skyldig att i främsta rummet upprätthålla
de näringar, ifrån hvilka man kan hoppas att samma inrättning,
eller Riksbanken, skall kunna bemta styrka för sitt bestånd. Un
der
en tidpunkt, då jernet är allmänt efterfrågadt, tyckes det vara
af vigt att man begagnar tillfället, och långt ifrån att förminska
de bemödanden, som den Svenska industrien går att taga,..böra de
på allt sätt understödjas, hvarföre, och då upplyst blifvit, att för
den ökade utvidgning som jernhandleringen vunnit, hittills anslagne
600,000 r:dr icke uppfylla det dermed åsyftade ändamål,
jag tillstyrker det ökade creditivet.
Hr Lagerhjelm: Det torde icke vara alldeles likgiltigt
huru detta ämne afslutas hos R. o. Ad., eftersom det blifvande
beslutet ytterligare kommer att inverka i afseende på opinioner
för ett framtida beslut; och då man talar om afslag till
det ökade creditivet af det skäl, att eljest skulle brukspatronerne
uppmuntras att icke sälja sitt jern, så måtte jag säga, alt en så
djup kännedom i financerne här uppenbarar sig, att jag afstår
ifrån all vidare discussion; önskande endast, att denna min anmärkning
måtte få en plats i prot.
Hr von Troil: Jag erkänner det orätta i förlängande af
denna discussion, och skall derföre endast yttra ett par ord; men
har ej stillatigande kunnat åhöra de åsigter, som såväl Hr von
Hartmansdorff som Gr. Gyldenstolpe yttrat. Jag tror, att något
hvar bör finna det vara landels stora fördel, att dess hufvudsakliga
exportartikel uppmuntras, och att spanmålsproducenterne sjelfve
äro de, som i första rummel skola komma att sitta emellan, i fall
Den 15 -April.
399
ej jernhandteringen skulle kunna med fördel bedrifvas. Det är
eljest märkligt att förnimma huruledes vid första ögonblickligen
inträffande fördelaktiga jernconjunctur, man genast är färdig att
ropa på den stora lycka bruk si (Ika ilie göra. Den nu inträffade
fördelaktiga conjuncturen härleder sig hufvudsakligen derifrån, att
reqvisitioner på Engelskt jern till den mängd af jernvägar, som
nu i Europa byggas, ökat priset å nämnde jern, i följd hvaraf äfven
vårt jern fått en större afsättning. Men dessa jernvägsfabricationer
torde icke komma att räcka så länge, och prisstegringen
å jernet icke eller bli af särdeles långvarighet, hvadan vi ock snart
nog torde få se alt bruksägarne åter försättas i samma beklagliga
ställning, hvaruti de hafva varit.
Frih. Cederström, Jacob: Denna diseussion, som egentligen
icke är annat än en opinionsyttring, sedan 3:ne Stånd afgjort
frågan, har likväl inledt oss på en besynnerlig bana, till afsteg
från det ämne, som rörer Bankens ordnande. Om man håller
sig dervid, så borde man finna, att frågor om creditiver i
allmänhet för nedsatt ränta emot den somför Banken är fastställd,
icke äro riktige. Det är visserligen alltför bra att näringarne
uppmuntras, men det skall ske af Styrelsen på andra vägar, då
sådant af behofvet påkallas, än genom undsättningar ifrån Banken,
som icke bör hafva att skaffa med så beskaffade brokiga utlåningar,
som olika lån mot olika ränta. Efter man skall uttala opinioner,
så anhåller jag att denna min tanka må förvaras i prot.
Ofverläggningen förklarades härmed vara slutad, hvarefter
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde propos. till bifall å 32 §.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då sedermera H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. behagade
afslå 32 § samt besluta, att det deri omnämnde creditiv må förhöjas
till 800,000 r:dr b-.co och begagnas såsom hittills, ropades
starka ja, blandade med nej, hvarpå fl. Ex. tillkännagaf, att han
trott sig finna, att denna sednare propos. blifvit med öfvervägande
ja besvarad.
§§ 33, 34, 35, 3G, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43 och 44.
Biföllos.
§ 45.
Frih. Raab: Då Hr von Hartmansdorff yttrade sig öfver 32
§, så tog han på hand att understödja den mening jag uttryckt, -  nemi. alt R. o. Ad. borde höja credilivet för spanmålsbelåning.
Hr von Hartmansdorff yttrade nemi. då, att hvad beträffade jernhandteringen,
så behöfde man icke understödja den, soia var af
omständigheterna gynnad, men annan sak vore det med jordbruket,
som verkligen vore i behof af understöd. Här är det nu
jordbruket, som kan få ett understöd, derigenom att detta creditiv
oltes. Det är föreslaget till 400,000 r:dr; jag tager mig friheten
föreslå att summan måtte fördubblas och alltså bestämmas till
800,000 r:dr. Då man skäligen kan antaga, att Sveriges 06,000
400
Den 15 April.
hemman producera 6 å 7 millioner t:r säd, hvaraf J eller • åtminstone
går i handel, så synes den af mig uppgifna summan icke
vara för stor som ett understöd till lifvande af spanmålshandeln.
Ilr von Hohenhausen: Som jag på intet vis tagit på hand,
finnér jag mig alldeles oförhindrad att yttra min tanka i denna
sak. Räntans nedsättning till 3 proc. för associationer, sorn låna
på spanmål, erkänner jag mig inom Utsk. hafva tillstyrkt; men dä
räntan förut var 5 proc. och rättigheten till låns erhållande för
ifrågavar. ändamål icke blifvit begagnad, och denna belåning har
sina svårigheter med sig, torde det creditiv, som nu blifvit lemnadt,
vara tillräckligt. Dessutom bör man ihågkomma en annan
sak, att nemi. Banken skall bispringa näringarne i den mån de
sådant kräfva, men hufvudsakligen i den mån som Banken dertill
äger förmåga. Jag tror, att enär icke allenast creditivet blifvit
ökadt, ulan äfven andra förmåner lemnade för spanmålsbelåning,
så bör det ock vara en möjlighet, att spanmålshandel i vårt land
skall uppkomma, men det är ingalunda säkert att så skall ske.
Det är således, som mig synes, intet skäl för handen att förändra
de här föreslagna summorna, och jag tillstyrker således bifall lill
Utsk:s förslag.
Hr Rosenblad: I händelse någon underrättelse inlupit huru
BorgareSt. i afseende å denna punkt beslutat, anhåller jag, att
derom blifva underrättad.
Undert. Ridd.secret. tillkännagaf, att någon underrättelse
om BorgareSt:s beslut rör:de förevarande § ännu icke erhållits.
Ilr Rosenblad: I sådant fall och då således anledn. förefinnes,
alt jemkning kan ske, så vill jag så till vida instämma
med Frih. Raab, att jag anser det vara billigt, att en förändring
äger rum i §. Man liar fråntagit en rörelse, som hufvudsakligen
kommit jordbruket till godo, en summa af 800,000 r:dr. Manbar
i hög grad försvårat begagnandet af Handelsdisconten, som förut
varit tillgänglig, och det torde då icke vara ur vägen att göra
något för jordbruket, åtminstone på den mera directa vägen, som
somlige ledamöter förklarat sig anse vara den rätta. Jag ber att
få fästa uppmärksamheten derå, att de 600,000 r:drne redan äro
upptagne för de 2:ne hypotheksföreningarne, så att om 2:ne till
skulle uppkomma, hvilka voro säkra, hade man efter denna § endast
200,000 r:dr att gifva dem. Jag vill äfven, i afseende på
hvad Hr von Hohenhausen yttrat, alt creditivet icke varit begagnadt
under den förflutna tiden, nämna, att de dryga villkor, som
till en del hämmat detta begagnande, dem har BancoUtsk. i sin
mån lindrat; men jag hemställer till Frih. Raab, huruvida det
icke sannolikt kan antagas, att i detta hänseende kunde utgå 600,000
r:dr, och till stora creditivet för hypotheksföreningar 900,000 r:dr,
tillsammans 1,500,000 r:dr, då man komme tillbaka till de 600,000
r:drne, som Utsk. har tagit bort med ett penndrag i denna 44 §
mot hvad som beviljades i förra utlät. Af denna anledn. ville
jag
Den 15 April.
401
anhålla hos Frih. Raab, att han måtte ingå på den modification,
att 900,000 må gå till hypolheksföreningarne och 600,000 r:dr
anslås som crediliv lill associationer för belåning af spanraål.
Frih. Raab: På Hr Rosenblads hemställan, får jag frångå
mitt yrkande af ett anslag på 800,000 r:dr för spanmålsbelåning,
och förklara mig belåten om Ståndet beslutar alt höja summan
till 600,000 ifrån 400,000, och deremot öka summan för hypotheksföreningarne
med 100,000 r:dr. Jag kan ej antaga, att
600,000 r:dr vore del högsta man skulle kunna möjligen beräkna,
y jag förmodar verkligen, att då villkoren blifvit så betydligt nedsatte,
såsom ifrån 5 till 3 proc., summan skall komma att utgå;
ty det kan bli fördel alt begagna dessa crediliv, och spaumålshandeln
således komma att befrämjas; men det är bättre att 600,000
r:dr kunna fås, än om man skulle begära mer och få mindre.
Jag erkänner riktigheten deraf, att creditivet för hypotheksföreningar
bör ökas (ill 900,000, ty dol skulle ligga en bestämd orättvisa
deruti, att, då tvenne förutgående dylika föreningar hvardera
fått sig anslagen en summa af 300,000 r:dr, den möjligen näst
derpå uppkommande icke skulle erhålla mer än 200,000 ndr.
Då Hr von Hohenhausen berättat, att det är honom vi hafva att
tacka för hvad i hänseende lill creditiver blifvit föreslaget till förändring,
så hemställer jag om ej den värda ledamoten skulle täckas
råga mättet af sin välvilja, genom att lemna sitt bifall till
summans ökande, och sålunda icke göra en god gerning endast till
hälften. Räst är att fullborda den.
Frih. Cederström: Jag anhåller att få veta huru Presteoch
BondeStm i frågan beslutat.
I anledn. häraf upplyste underl. Ridd.secret., att BondeSt.,
enligt ankommet prot.utdr., bifallit 45 §, samt att densamma äfven
af PresteSt. vore godkänd, enligt derom i PresteSt:s Cancelli
meddelad uppgift.
Frih. Cederström: Det har rätteligen blifvit anmärkt, att
summan 400,000 r:dr såsom crediliv för spanmålsbelåning är obetydlig
och mer än obetydlig, om meningen är att framkalla associationer,
hvilka, med hopp om vinst, skulle kunna bringa denna
handel till någon större höjd; men jag hemställer, med hänseende
till det skick, hvaruti frågan sig för närvar, befinner, om ej bäst
vore, att R. o. Ad. bifölle denna 45 §, sådan BancoLltsk. densamma
föreslagit, till vinnande af 3 Stånds sammanstämmande beslut;
hvarefter det tillägg kunde göras, att det för Bancofullm. vore
öppet, i händelse sådana inrättningar bildade sig, å hvars reglementen
Konungen meddelade nådig fastställelse, att förhöja det af
Sländerne för berörde ändamål anslagna crediliv, allt efter hvad
Bankens tillgångar kunde medgifva. Härpå är det troligt att de
öfrige Stånden skola ingå; ingen summa finnes då fixerad, utan
den kommer att lämpas efter hvad Bankens tillgångar medgifva.
Jag anhåller om propos. på bifall till punkten, med det tillägg jag
haft äran föreslå.
9 II. 51
402
Den 15 April.
Frih. Stjernstedt: BancoUtsk. har vid denna punkt ansett
sig böra taga i betraktande samma omständigheter, som i fråga
om beviljande af hvarje annat anslag, nemi. Bankens förmåga att
kunna med lån bispringa näringarne, handeln och jordbruket. Det
finnes naturligtvis en gräns för Bankens förmåga i denna väg,
och den har Utsk. icke velat öfverskrida, men galt så långt, som
lltsk. ansett med Bankens säkerhet förenligt. Utsk. har derjemte
föreslagit nedsatt ränta ä de län, sorn ifrån Banken gifvas, ehuru
följden deraf synes hafva blifvit, att hvad som är gjordt, icke är
tillräckligt. Mig synes som borde BancoUtsk. icke med skäl kunna
förebrås att hafva åsidosatt jordbrukets intresse, enär Utsk. föreslagit
en million råhs tillökning i fonden för fastighetsbelåningen.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: För min del anser jag spanmålsbelåning
vara en af de vigtigaste och nyttigaste saker, som
kunna tillvägabringas; äfven i England har jag sett hvad nytta
skördas derigenom att alla privatbanker belåna spanmäl, och detta
till i af markegångsvärdet. BancoUtsk. har befordrat möjligheten
af spanmåisbelåning, derigenom att det föreslagit nedsättning af
räntan ifrån 5 till 3 proc. för det creditiv, som för detta ändamål
blifvit anvisadt, och har derigenom gjort creditivets begagnande
möjligt. Privatbanker äro egentligen de, som, med hänsigt
lill den nu nedsalta räntan, kunna bereda landet nyttan af en
spanmåisbelåning, och skulle derigenom konna återvinna den popularitet
de förlorat genom sin discontrörelse. Då frågan inom
Utsk. förevar, upptogs anslaget samfäldt för hvpotheksföreningar
och associationer lill spanmåisbelåning och voterades till 1,200,000
r:dr; derpå uppstod fråga att dela summan; jag yrkade fördelning
deraf till hälften emellan nämnde inrättningar, sä mycket hellre,
som anslaget eller creditivet till hypotheksföreningar alltid till stor
del varit obegagnadt, hvarigenom de dertill destinerade penningar
icke kommit i rörelsen. Om man nu ville dela summan till hälften
mellan begge, så skulle Utskis beräkning icke rubbas, summan
blefve densamma och hvardera erhölle sig anvisade 600,000
r-.dr, och man hade således denna summa att tillgå för spanmälsbelåningen,
i st. f. den föreslagna af 400,000 r:dr. Jag medgifver
likväl betänkligheten af den omständigheten, att 2:ne Stånd
redan bifallit Ulsk:s förslag. BondeSt. skulle troligen intet bättre
begära, än att öka summan för spanmålsbelåningen från 400,000
r:dr lill 600,000, om det dertill inbjöds; men som inbjudningar
alltid äro obehaglige, tror jag, att i sakens nuvarande ställning,
det vore så godt att bifalla Ulsk:s betänk. (Ivad BorgareSt. angår,
kommer det visserligen icke att votera något anslag för spanmåisbelåning.
Frih. Hermelin: En talare har före mig redan upplyst, att
i England är belåning å spanmäl vanlig; dertill tager jag mig
friheten lägga den upplysningen, att i Finland äger spanmålsbeläning
rum, och kan här förete instructionen derom för Finska
Banken, af år 1840 i 80 §. Spanmåisbelåning skulle, efter min
Den 15 April.
403
tanka, vara ett förträffligt medel att sätta rörelsemedel i omlopp, oell
spanmål skalle ifrån Sverige kunna utföras, särdeles hvete, som
med fördel odlas i åtskillige af våra provinser, och korn i andra,
af hvilka båda spanmålsslag man vet alt en stor efterfrågan äger
rum på verldsmarknaden, hvarföre del ock synes mig ligga i landels
intresse att åtgärder vidtagas till uppmuntrande af utrikes
handel med spanmål. Man har talat om nedsätlningen i räntan
för begagnandet af det ifrågavarande credilivet, men jag får hästa
uppmärksamheten derå, ali vid denna art af belåning, nemi. af
spanmål, är man inskränkt till vissa bestämda platser, och alltså
nödsakad att, i händelse der ej skulle finnas tillräckligt stora magasiner,
för spanmålens uppläggande, så måste sådane anskaffas,
och de kosta penningar. Detta är en omsorg, som icke är af så
ringa betydenhet, och då tror jag det vara slatsekonomiskt riktigt att
räntan lill en början nedsältes till hvad nu blifvit föreslaget.
Hvad beloppet angår, anser jag detsamma för litet, ty för <500,00 0
r:dr kunna ej särdeles stora qvanlileter spanmål upphandlas.
Hr von Troil: I fullkomlig öfverensstämmelse med de åsigler
jag förut yttrat, understöder äfven jag det förslag, som blifvit
framsläldl all öka anslaget lill hypolheksföreningar lill 900,000
samt för associationer och privatbanker i och för spanmålsbelåning
lill 000,000 r:dr. .lag beklagar, att R. o. Ad., genom dess bifall
till 19 och 25 punkterne i förevarande betänk., höjt icke blott
faslighetsbelåningen, utan äfven fonden för discontrörelsens bedrifvande
vida utöfver det belopp, som förra Ständer fastställde, erkännande
att delta förhållande gjort mig tveksam att tillstyrka
den nu äskade tillökningen; men jag anser likväl föremålet vara
af så stor vigt, alt R. o. Ad. bör densamma bevilja, helst det
icke är obekant, att lieie af de beviljade crediliven lill betydliga
delar ligga obegagnade, och dessutom en stor del af den beräknade
sedelstocken alltid är på deposilionsräkning insatt i Banken.
Hr von Hohenhausen: Det var i anledn. af några framkastade
ord härom aftonen, till svar på Frih. Cederströms yttrande,
att man ville gynna privatbankerne, sorn Frih. Raab var så alltför
obligeant att laga milt parti deremot, och hvarföre jag är oändeligen
tacksam; men den der berömmelsen var också något half,
dä lian nu ansett mig hafva gjort en god gerning och hedt mig
göra den (ill fullo. Ilan nämnde äfven, att hvad modernäringen
beträffade, så var det icke af mig alt vänta, att jag skulle göra
något för densamma. Det var delta yttrande, som gaf mig anledn.
att nämna, att jag inom Ulsk. föreslog räntans nedsättning
lill 3 proc. De öfriga förmånerne, om hvilka Utsk. var ense och
som blifvit medgifne, voro föreslagna af Hr Nordenanckar, och således
voro flere förmåner i fråga än blott den om proc:s nedsättning.
Nu är fråga om summans fördelning; beloppet utgör 600,000
r.dr, att dela mellan den Skånska oell Bruksägarnes hypothekscassa.
Det finnes ej flere, och sålunda kunna ej flere än desse
komma i åtnjutande af nämnde summa, ulan att minska
på livad dem borde tillkomma. Creditiverne beviljas för hvarje
404
Den 15 April.
år, och maximisumman är bestämd; det beror således på pröfning
huru mycket hvardera kan komma att få. Nu har spanmålsbelåning
icke hittills kunnat åstadkommas; försök dertill är gjordt medelst det
förslag, som Utsk. framställt, och det torde vara skäl att se elfeclen
deraf. De närmare föreskrifterne skola Fullmäktige meddelas, såvidt
sådane i ett reglemente kunna åstadkommas, så att icke, under benämning
af spanmålsbelåning, de här numera afslagna 600,000
till creditiv för privalbankerne kunde komma dem till gagn, då
jag vore allt för litet förtjent af berömmelse, utan dem, hvilka
befatta sig med spanmålsbelåning. Vi böra icke sträcka pretentionerue
på Banken längre, än hvartill densamma har förmåga.
Frih. Cederström har nu framkommit med det förslaget att härtill
lemna ett obegränsadt belopp, under det att R. o. Ad. och
alla andra Stånd antagit som princip att bestämma maximisumraor,
ty Frih:n föreslog att lemnäs skulle hvad Bankens tillgångar
medgåfvo. Att stadga någonting sådant i reglementet, der allting
annat är bestämdt, kan inom Fullmäktige leda till svåra discussioner
och öfverläggningar. Deras beslut skulle grunda sig på för
tillfället varande förhållanden, och sedermera kunde svåra conjunctnrer
möjligen uppkomma, så alt det visade sig alt man gått för
långt och att inskränkningar måste göras. Det finnes, efter mitt
sätt att se, icke något skäl att gå utöfver hvad som stadgadt är,
utan bör man stanna dervid; och hvarföre skulle man väl, när vi
åter hafva riksdag om 3 år, öfverstiga en lemligen ansenlig summa?
Må man först se huruvida den kommit till gagns eller icke.
Jag afstyrker på dessa skäl all förändring i det förslag, som BancoUtsk.
i förevarande § framställt.
Gr. Sparre, Erik: Efter det varma förord, som Gr. Björnstjerna
gaf åt spanmålsbelåning och det intyg han lemnade, att
privalbankerne i England till stor del befattade sig med denna belåning,
hade jag sannerligen icke väntat, att Grefven skulle slutat
sitt anförande med att afstyrka förslaget om en tillökning i creditivet
för delta ändamål. Om någonsin det vore skäl att tillstyrka
ett creditiv för beläning af spanmål, så måtte det väl vara nu, då
spanmålsprisen äro så ytterligt nedtryckta i Riket de år vi nästan
haft fullkomlig missväxt. Jag erkänner, det jag icke väntar mig
mycket af de i Utsk:s förslag omtalade associationer i och för upphandling
af spanmål, instämmande i hvad Biskop Agardh yttrat,
alt sådana assoeiationer äro hittills i Europa obekanta, och att betviflas
kan att de snart blifva organiserade i Sverige; men jag
hoppas, sedan räntan blifvit nedsatt lill 3 proc., privalbankerne
skola komma alt befatta sig med denna rörelse; och örn så sker,
så är det för en hvar uppenbart, att den ringa summan af 400,000
r:dr icke skall vara tillräcklig för att bilda någon spanmålsbelåning
öfver hela Riket. Jag kan således ej annat än på det ifri- .
gaste instämma i förslaget att summan mätte ökas, åtminstone till
600,000 r:dr, och om dertill ej gifves annan utväg, så instämmer
jag med Gr. Björnstjerna, att hela anslaget delas mellan
lrypotheksföreningar och spanmålsbelåningen, så att hvardera finge
600,000 r:dr.
Den 15 April.
405
Hr von Hartmansdorff: Jag är väsendtligen af den mening,
som Frih. Stjernstedt och Hr von Hohenhausen uttalat, samt
tror att man måste i första hand öfverväga huruvida Banken kan
lemna alla de creditiv som begäras. Efter min tanka, har Utsk.
i fråga om sedelulgifning gått längre, än jag skulle hafva gjort,
derest jag varit dess ledamot, och jag kan alldeles icke tillstyrka
att man skulle sträcka sig derutöfver. Örn, i den förra händelsen,
när åt Jerncont. beviljades eli creditiv, man hade nedsatt det med
ett eller annat 100,000 r:dr, så hade desse funnits användbara för
spanmälsbelåning; men, i stället att så göra, har II. o. Ad. ökat
det förra anslaget med 200,000. Hvar skola då medel tagas för
det sednare ändamålet? Jag vet ingen annan utväg, än att nedsätta
creditivel ät hypolheksföreningar, och öfverlemna den summa,
som derigenom blefve begagnelig, lill sådane privatbanker, som
ville sig med spanmälsbelåning befatta. Men här förekommer ännu
en annan omständighet, som bör tagas i betraktande. Frih. Hermelin
har omtalat huruledes man får belåna spanmål i Finska
Banken. Dervid förekommer likväl den stora skillnaden, alt Finska
spaumälen är ritorr. Huru är förhållandet hos oss? Alldeles
motsatt. Det torde således vara äfventyrlig! och ovisst, i hvad
mån privalbankerne våga inlåta sig i spanmälsbelåning. Saken är
hos oss ännu ny. När nu Sländerne beviljat nedsättning af räntan
ifrån 5 lill 3 proc., så hafva de gjort hvad möjligen göras
kunnat, för att tillse huruvida delta slags belåning verkligen låter
sig verkställa. Men innan man erfarit att ens någon begynnelse
dertill blifvit gjord, anser jag det vara en öfverdrift att dertill anslå
större summor än tillförene, hvilket egentligen vore ett skryt,
utan verkställighet. Först när en sådan belåning blifvit varaktig,
eller åtminstone är börjad, kan liden vara inne att anslå större
summor. Men alt innan någon enda lunna blifvit belånad, öka anslaget
pä föreslaget sätt, det synes mig vara förhastande. Vill
man likväl göra ett sådant, och tro Hrr landtman sig dermed göra
en tjenst ät landtbruket, dä må man minska anslaget lill hypotheksföreningarne.
Det af Frih. Cederström föreslagna tillägget,
att, i mån af tillgångarne, kunna öka anslaget, är visserligen icke
vådligt för Banken, men deremot anser jag alltid för äfventyrligt
att åt Bancofullm:s beptöfvande öfverlemna afgörande!, huru mycket
Banken tål; ty min erfarenhet är, all hvarje gäng fråga varit, huruvida
Banken tål större sedelutsläppning, så har pluralitelen alltid svarat
ja. Om de äfven hädanefter skulle dermed fortfara, så anser jag
det kunna blifva farligt, och således vara försigtigare att i detta
hänseende hellre inskränka Fullmäktige, än att gifva dem lösa tyglar.
Frih. Cederström: Den siste talaren har förklarat, alt det
visserligen icke vore vådligt för Banken att i mån af tillgångar
öka creditivet för spanmälsbelåning, i händelse en sådan rörelse
skulle komma att äga rum, men deremot ansett vådligt att öfverlemna
ett sådant bedömmande åt Bancofullm., med hänsigt till de
öfverläggningar ibland dem, som deraf skulle uppkomma. Jag
har icke haft tillfälle att bedömma dessa öfverläggningar och orsaken
lill det förhållande, som den värde talaren framställt som
406
Den 15 April.
ett factum; men jag skulle tro, att om sådane associationer, som
de ifrågavar., skulle kunna befordras i Sverige, så måste det vara
i den större scala alt någon betydligare vinst för dem kunde uppkomma,
som i en slik belåningsanslalt ville fästa sina capitaler.
Om en sådan association skulle komma i behof att af Banken äska
eli creditiv aK flere millioner, emot det att säkerhet lemnades
för ett dubbelt antal millioner, än som begärdes i lätt realisabla
papper, skulle jag tro, att Bancofullm., långt ifrån alt finna sig
befogade att afstå en dylik begäran, borde vara de förste alt, med
hänsigt lill Bankens säkerhet, framtida bestånd, och, under tillstyrkan
af Konungens stadfästelse å oclrojen, meddela det begärda
credilivet, på del alt associationen skulle kunna etablera sig. Den
värde talaren bar sagt, att belåning på spanmål kunde äga rum i
Finland, emedan säden derstädes ri-torkades. Jag skulle tro alt
det kunde låta sig göra, all äfven i Sverige använda lorkinrättningar,
och att säden sålunda kunde göras belånbar lika väl som
medelst begagnande af lior, hvilka äro ypperlige för det mindre
jordbruket, men ej kunna begagnas vid ett större, ty man behöfde
då allt för många rior, och i sjelfva Finland ri-torkas icke eller
säden på de större egendomarne. En annan ledamot har yttrat, att
Utskis grundsats all i hvarje fall hafva bestämda summor uppgifna för
Bankens funclioner, borde icke i detta fall frånträdas derigenom, alt
man lemnade ytterligare en summa för möjligheten att associationer
skulle kunna bilda sig för belåning af spanmål. Jag beklagar alt
detta småsinne för Bankens ordnande alt vilja hafva bestämda riksdalerstal
för hvarje särskild rörelsegren kunnat vidhållas äfven vid
denna riksdag, men hoppas alt någon gång eli BancoUtsk. matte
komma alt bildas, nog upplyst för alt finna, del Banken ej ändamälsenligen
för framtida bestånd och förkofran kan förvaltas med
sådana restrictioner, som bestämma riksdaler, sk. och r:st. Jag
yrkar bifall till § 45 med del tillägg jag förut haft äran framställa.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Den nytta jag åsyftar med
spanmåisbeläning är icke bestämdt riors anläggning. När man i
Sverige ser huru bonden är tvungen att betala liela grundskatten på
en gång om hösten, och i följd deraf är tvungen, för att erhålla penningar,
att sälja sin spanmål till f af värdet, för alt sedermera pä våren
nödgas återköpa den af de handlande för flere proc. högre pris,
än han sjelf erhöll, sä hemställer jag, om ej det vore en stor välsignelse,
i synnerhet för BondeSt., att få belåna sin spanmål på 6
månader, hvarigenom en hvar, som ville låna penningar på ett
ägande spanmålsförräd, kunde undgå den förlust, sora nu uppkommer
genom tvånget att försälja, för att åtkomma penningen. Hvad
angår torkning af spanmål, sä kan jag upplysa, att hvarken i Danmark
eller England torkas säden, men belånas lika väl. Men för
att nu återkomma till hufvudsaken om anslaget, så tror jag att det
lådligaste vore, för att ej öfverskrida den fastställda summan af
1,200,000 r:dr, att samma beslut nu fattades som vid den §, hvilken
handlade om belåning af metaller och publika papper, alt
nemi. Bancofullm. skulle äga rättighet att använda hvad som icke
åtgår för den ena lånerörelsegrenen, för den andras behof, samt
Ben 15 April.
407
alt II. o. Ari. sålunda ville besluta, alt den af Utsk. föreslagna
summan af 1,200,000 r:dr användes till crediliv för hypolheksföreningar
och sådane associationer, som vilja belåna spanmål, men
med lillägg att ät Fullmäktige lemnäs rättighet att, dä ena delen
af samman icke åtgår till det dermed afsedda ändamålet, (som hittills
varit fallet med anslaget till hypotheksföreningar) öfverskottet
måtte kunna användas för det andra, eller till beläning af spanmål,
i händelse en sådan industrigren komme i ordning, hvarigenom
ingen rubbning i Ulsk:s förslag och beräkningar komme at
äga rum.
Hr Rosenblad: Till Frih. Cederström, som tyckes önska att
ett förhöjd t anslag lemnäs till belåning af spanmål, hemställer jag,
huruvida han icke skulle vilja gifva litet närmare akt på Hr von
Hartmansdorffs sednast afgifna yttrande, innefattande alt man ”utan
våda kunde bifalla Friherrens förslag,” och att under delta yttrande
verkligen låg mera än hvad som detsamma syntes innebära. Det
torde ej behöfvas mera, än att kasta en blick' på den nuvarande
Bancostyrelsens sammansättning, i förening med hvad som vid denna
riksdag inom BancoUlsk. passerat, för att finna, att icke, utöfver
de bestämda summorna för hvarje särskildt ändamål, 100 i :dr
komma att utsläppas. Jag hemställer således att man mätte bestämma,
att siffran 800,000 ändras lill 900,000 och 400,000 till
(»00,000 r:dr.
Frih. Raab: Jag är’tacksam för de förslag, som af åtskillige
Herrar blifvit framställde i samma anda som det af mig väckta,
men ber att få fästa Hr Gr. Björnstjernas uppmärksamhet derå,
att det kunde hända, alt en ny hypoteksförening uppträdde, sorn
borttog hela anslaget, eller så mycket att associationerne för
spanmålsbelåning fingo högst obetydligt. Jag skulle envist vidhålla
mitt första påstående, alt. summan höjdes till (»00,000
rull- för spanmålsbelåningen och lill 900,000 r:dr för hypcteksföreningarne,
om jag ej nyss blifvit underrättad derom, att BorgareSt.
fattat beslut alt icke bifalla Olsk:s betänk., utan att nedsätta
summan ifrån 1,200,000 r:dr, som var föreslaget för begge slagen
af nyssnämnde inrättningar, till 900,000 rulr. Om vi nu falle
ett annat beslut än Preste- och BondeStm, så kunde frågan komma
till förstärkt BancoUlsk., för hvilket Utsk., vid denna riksdag, jag
dock hyser mycken respect, och hellre än att till detsammas afgörande
hänskjuta frågan, nöjer jag mig med litet mindre. På
sådane grunder afstår jag ifrån mitt förslag, förklarande mig nöjd
att bifalla hvad Utsk. hemställt.
Hr von Troil: Med anledn. af den utaf Frih. Raab nu leranade
upplysning, anser jag mig tvungen att med honom instämma,
anhållande om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Rosenblad: Efter den lemnade upplysningen, så är jag
också nödsakad alt afstå och instämma i Utsk:s förslag.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna anmälde, att han nu äfven
ville afstå från sitt yrkande och anhöll om bifall till Utsk:s förslag.
40S
Den 15 April.
Öfverläggningen förklarades na vara fulländad, hvarefter propos.
å bifall till denna § af 11. Ex. flr Gr. o. Landtm, framställdes
samt af R. o. Ad. besvarades med ja.
Frih. Cederström: Sedan R. o. Ad. nu bifallit § 45, hemställer
jag, om ej Ståndet skulle vilja besluta öfver det tillägg, som
jag proponerat.
I anleda, häraf yttrade II. Ex. Hr Gr. o. Landtm , att då
R. o. Ad. vid pröfningen af 9 § af förevar, utlät, beslutat, att för
hvarje gren af den lånerörelse, som bedrifves genom Banken eller
Disconterne, borde bestämmas ett maximum, samt nu ifrågavar.
creditiv desto hellre måste hänföras till sagde lånerörelse, som
detsamma i Ulskts utlåt, blifvit upptaget under rubriken ”låneunderstöd
medelst creditiv från Banken;” så ansåge H. Ex. att Frih.
Cederströms förslag vore stridande emot R. o. Ad:s i afseende på
9 § fattade beslut.
Härefter förekom och lades till handlingarne det af Etsk.
framställda sammandrag öfver den föreslagna bine- och creditivrörelsen
jemte den dervid fogade tabell.
§ 40.
Frih. Palmstjerna: Ulsk. säger väl, att Bankens tillgångar
icke medgifva dessa credilivers beviljande; men jag tror, att de
varit bättre använde, om de till betydligare del anslagits till credi
ti ver, och discontrörelsen blifvit till motsvarande belopp förminskad.
Då emedlertid Etsk. nu icke linderstedt det förslag jag tog
mig friheten att göra, då denna fråga förra gången förevar, och
detsamma följaktligen icke eller inom de öfriga Stånden kunnat
vinna något gehör, så, och alldenstund R. o. Ad. längesedan fattat
sitt beslut i afseende på beloppen af de summor, som i discontlånerörelsen
skola användas, kan jag icke påyrka något fullföljande
af det förslag jag framställt, utan vill endast hafva yttrat
dessa ord, på det alt prot. måtte visa, att jag ej kunnat finna riktigheten
uti vederläggningen af detsamma.
Gr. Sparre: Jag tager mig friheten alt i allo förena mig
med hvad Frih. Palmstjerna anfört, troende, att Etsk. väsendtligen
misstagit sig, då det afstyrkt kanske den lämpligaste af all
lånerörelse för en Bank, som mycket skulle hafva gagnat det allmänna,
åtminstone trakterna kring Stockholm, hvarest inga privatbanker
finnas.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Afven jag är ibland dem,
som anse, alt enskild creditivrätt pä Banken är oändligen nyttig;
den utgör äfven systemet för de Skottska bankerne, som deraf
hemta dc största fördelar. Likväl fordras, att denna creditivrält,
för att sprida nytta, icke är inskränkt endast till Stockholm, der
så många utvägar linnas att få låna penningar; men blir en sådan
rättighet allmännelig öfver hela landet, skulle den säkerligen
vara af högsta nytta. Detta är hvad jag för min del velat
till prot. anföra. u
Den 15 April.
409
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad* biföll R. o.
Ad. 4G §.
§ 47.
Hr Rosenblad: Då 3:ne Stånd redan hafva bifallit denna
§ med högst obetydliga förändringar, så vill jag visst icke begära
propos. pä en mera omfattande förändring af densamma; men jag
anhåller ali såsom min reservation fä lil! pröt. nedlägga den förklaring,
att jag anser § vara både felaktig till sin grund och
overkställbar lill sin bokstaf. Jag anser § vara felaktig derföre,
alt den ännu skarpare än förut till sedelstock räknar hvad som
icke är sedelstock; den är det så mycket mera, som det är allt
för möjligt, att äfven bancovinsten kommer alt slå bland cassabehållningen.
Jag anser vidare § så illa redigerad, alt den icke
är till bokstafven verkställbar; ty man kan visserligen förstå, alt
då § såsom sedelstock upptager ”alla i omlopp varande bancooeh
riksgäldssediar samt utelöpande insättningsbevis och attester^*
etc. etc., att, säger jag, man derifrån skall draga, hvad i § nedanföre
upptages; men det hade dock i min tanka varit en skyldighet
af BancolJtsk., att hafva så redigerat reglementariska föreskrifter,
hvilka skola vid ansvarsskyldighet för Fullmäktige efteriefvas,
att de kunde efter bokstafven tydas.
Frih. Palmstjerna: Det torde vara tvifvelaktigt ännu hvad
Vällofl. BorgareSt. i denna punkt beslutat; dock anser jag för min
del ganska likgilltigt, huruvida man vill i sedelstocken inberäkna
allt hvad Utsk. deruti upptagit eller icke; hufvudsaken blifver närman
skall bestämma beloppet af den utelöpande sedelstocken. Om
delta belopp skall rättas efter §:s innehåll, så är det i min tanka
icke på något sätt olämpligt att bibehålla detta stadgande, på sätt
det nu står, såvida icke af ordalydelsen skulle inträffa den följd,
att beloppet af Bankens årliga vinstmedel, som icke åf Banken
aflemnas till något annat verk, kunde komma att anses såsom i
omlopp varande sedelstock. Skulle detta kunna inträffa, så mäste
jag erkänna, att § icke öfverensslämmer med hvad man bör förvänta,
eller åtminstone att ordningen i Banken i afseende på classilicationen
af medlen är af en sä egen beskaffenhet, alt man måste
dervid fästa särskildt afseende, och i denna händelse skulle jag
vilja med Hr Rosenblad instämma om en annan redaction af
denna g.
Hr Skogman: Den af Disk. föreslagna beräkning af sedelstocken
är i så måtto strängare, än hvad i delta afseende vid sisth
riksdag biet' fastsläldl, som, med undantag af creditivet till Riksg.-  cont., intet afdrag skett från hela summan af redan beviljade creditiver.
filen det är utan tvifvel det rälta för en bauk att beräkna
sina förbindelser sä strängt som möjligt; och då en uppställning
göres, är det väl då bättre att såsom sedelstock upptåga
så väl alla sedlar, hvilka redan äro utelöpande, som hvilka kunna
vid anfordran utgå, än alt från densamma göra afdrag, sora möj
9
II. 58
410
Den 15 April.
ligen ej komma att äga rum? För öfrigt är hela tvisten om sedelstocken
temligen onödig, enär, i min tanka, lifligheten i allmänna
rörelsen mindre beror af dess större eller mindre belopp, än af
förtroendet till (mandelia åtgärders ändamålsenlighet och bestånd.
Oriktiga åtgärder väcka ett misstroende, som äfven för de lånebeliöfvande
kunde verka menligt. Men icke kan jag finna, att en tillökning
af några hundra tusen r:dr gör till eller från i saken.
Jag anhåller om bifall till §.
Härmed förklarades öfverläggningen vara slutad, hvarefter 47
§ af R. o. Ad. bifölls.
§ 48.
Bifölls.
§ 49.
Hr Rosenblad: Då Riksg.cont. lärer behöfva dessa medel,
oell då de i alla fall i Utsk:s förslag äro inberäknade till sedelstockens
tillökning, skulle jag för min del anse Uisk:s tillstyrkande
i denna § vara mindre nödigt, och hemställer derföre, alt det
måtte få förblifva vid hvad Utsk:s förra betänk, i detta afseende
innehöll, nemi. att Bancofullm. måtte förständigas att återbetala
lill Riksg.cont. det derstädes upptagne lån.
Frih. Palmstjerna: Ehuruväl jag tror mig veta, alt 3 Stånd
hafva bifallit denna punkt, anser jag likväl densamma vara af beskaffenhet
att icke gerna kunna af R. o. Ad. bifallas, enär R. o.
Ad. både äger kännedom af Riksg.cont:s behof samt dessutom inser
det verkligen ovänligen förhållande, som af denna § skulle
blifva en följd* i det att Banken skulle nedsätta räntan på
det lån, som Banken gjort i Riksg.cont., återtaga de räntebärande
obligationer, som Banken såsom säkerhet för samma lån lemnat,
men det oaktadt låta lånet qvarstå. Jag torde först få lemna del
af min mening i afseende på Riksg.eont:s behof af ifrågavar. summa.
Riksg.cont. har att af R. St. emotse ganska betydliga anvisningar
i och för en hel hop extra ordin» anslag, hvilka uppgå
till det ganska betydliga beloppet af 900,000 r:dr för hvarje år,
hvartill kommer ytterligare åtskilliga mindre lånesummor, dem R.
St. beviljat, så att under året 1845 troligen öfver en million r:dr
förutan statsbristsumman kommer att utgå. Riksg.contis conlanta
tillgångar beslå uti 402,000 r:dr, utgörande £ af den delen af
bancovinsten, som R. St. vid sisth riksdag till Riksg.cont. anslog,
samt 300,000 r:dr af 1844 års bancovinst, eller tillsammans
762,000 r:dr. För öfrigt har Riksg.cont. icke några contanta
tillgångar, med undantag af nu inflytande bevillningsmedel, hvilka
äro afsedde, dels att betäcka öfrige Riksg.conl:s utgifter, dels ock
statsbristsumman. Således skulle i min tanka Riksg.cont. nu behöfva
3 ä 400,000 r:dr af den summa, som Banken är Riksg.-  cont. skyldig och det öfriga nästa år. Att nu fatta ett beslut till
förändring i villkoren i afseende på det lån, för hvilket Banken
hos Riksg.cont. häftar, torde icke kunna inbringa Banken någon
-
Den 15 April.
411
ting särdeles betydligt, äfven om det eljest skulle anses vara en
riktig operation. Simplare och enklare vore väl då, om nemi.
Banken är i den ställning att kunna liqvidera sitt lån, att Banken
nu fullgjorde liqviden, och derigenom insparade liela räntan,
eller ock, i händelse detta icke skulle för Banken falla sig lägligt,
att Banken läte saken stå till dess att Riksg.cont. sjelf uppsade
sin fordran. Onder förutsättning att Bancofullm. skola vidtaga
denna åtgärd, tillstyrker jag afslag å denna 49 § i Utsk:s utlåt.
Frih. Cederström: Jag kan icke neka till, att det förefaller
mig främmande att, uti BancoUtsk:s betänk, ronde reglemente
för Banken, finna föreskrifter för Riksg.cont-.s förvaltning. Hvad
åter beträffar återställandet af hypolhekerne till Banken, så lärer
detta komma att bero af hvad StatsUlsk. i denna del beslutar; ty
enligt det reglemente, som nu finnes, har Riksg.cont. icke rätt att
lemna lån utan hypotheker, hvarken åt Banken eller någon annan.
Banken har visserligen fått ett lån utan hypothek, men orsaken
dertill var, all Banken icke ansåg sig kunna lemna Riksg.confis
egna obligationer sorn hypotheker, och några andra ägde Banken
icke. Det var således emot reglementet, som det sednare lånet
blef beviljadt; dock ansåg majoriteten inom Fullmäktige att, då
lånet gafs till ett annat R. St:s verk, borde risken icke vara så
särdeles stor. Nu är emedlertid, på sätt bär rätteligen blifvit anmärkt,
beloppet 1,143,750 r:dr inberäknade uti Bankens sedelstock,
vid hvilket förhållande det mäste vara mera än obetänkt,
att Banken skulle af sin egen sedelstock låna dessa penningar och
derå betala ränta, på det att de skola få ligga qvar i Bankhuset,
och derigenom minska den vinst, som Banken på sin rörelse äger rätt
att fordra. Frih. Palmstjerna har rätteligen upplyst, att det icke
kan dröja länge, innan Banken får uppsägning frän Riksg.cont., i
händelse icke Banken sjelf uppsäger penningarne. Dessa uppsägningar
anser jag ä ömse sidor vara onödiga; och då principalerne
äro tillstädes, synes ingenting vara lämpligare, än alt Banken till
Riksg.cont. inbetalar dessa 1,143,750 r:dr, mot återfående af de
725,000 r:dr i arméens accords-amorlerings-fonds obligationer,
hvarefter räkningen blifver ren. Jag begär afslag å denna §.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Afven jag begär afslag å denna
§. Jag ber R. o. Ad. komma ihåg, att dessa lån upptagas af
Banken endast och allenast såsom en bokföringsåtgärd, och att det
skedde derföre, att Fullmäglige inom sig icke voro rätt ense om
rätta tydningen af 120 § i bancoreglem. Man ville nemi. från
Depositionsafdelningen få afskrifven den ifrågavar. summan, på det
att sedelstocken derigenom skulle synas så mycket mindre; men
som delta förhållande numera kommer att upphöra, yrkar jag, att
Banken genast måtte uppsäga lånen.
Hr von Hohenhausen: Inom BancoUtsk. ansågs det icke
vara skäl att fortsätta det förra yrkandet, nemi. alt lånen nu
skulle till Riksg.cont. återbetalas, enär, i händelse af behof, des
stod Riksg.cont. öppet alt deraf taga mer eller mindre. Att un
-
412
Den 15 April.
der R. Sl:s frånvaro de obligationer, som Banken hade, blefvo till
fullgörande af reglementets föreskrift hos Riksg.cont. pantsatte,
kunde vara i sin ordning; men då nu R. St., som äro principaler
såväl för Banken som för Riksg.cont., voro tillsammans, ansåg icke
Ulsk. någon förnärmelse för Hrr Fullmäktige i Riksg.cont. ligga
uti den enkla framställning, som Ulsk. bär gjort, utan trodde man
att delta förhållande numera borde upphöra och Banken återfå
sina obligationer. Jag vet således icke något skäl, hvarföre man
nu skulle afslå Utsk:s förslag, och får jag derföre vördsamt yrka
bifall ä detsamma.
Hr Skogman: I allmänhet är det en betänklig åtgärd för
en bank, att upplåna penningar på kortare tid, för att utlåna dem
på ett obankmessigt sätt och pä längre ålerbetalningstermiaer.
Detta har nu emedlertid skett, och jag tror det vara skäl att detta
förhållande rättas så fort som möjligt. Dessutom förekommer här
det egna förhållande, alt Banken betalar en högre ränta för det
lån, sorn Banken emot hypothek hos Riksg.cont. upptagit, än för
det som hos Riksg.cont. upptagits utan motsvarande hypothek, under
det Riksg.cont. icke erlägger ränta å de försträckningar, Conloret
af Banken erhållit. Jag instämmer pä dessa skäl med dem
som tillstyrka, att länet genast mätte återbetalas.
Frih. Palmstjerna: För min del kan jag icke inse något
skäl, hvarför man skulle bifalla denna §. Att skuld bör mot skuld
qvittas är ganska lagligt, såvida nemi. båda skulderne äro förfallna;
men då Riksg.cont:s skuld till Banken icke är af sådan beskaffenhet,
torde den icke kunna qvittas emot den skuld, som Banken
har till Riksg.cont., äfven om BancoUlsk, skulle vilja lagligen sätta
sådant i fråga. Ett stort skäl, hvarför jag yrkar afslag å denna g,
är, att jag anser det vara en alldeles öfverflödig utgift af R. St:s
Bank, alt betala ränta lill Riksg.cont., då Banken kan betala hela
skulden. Om åter Riksg.cont. har någon fördel af denna räntas
åtnjutande, så är det en annan sak; Riksg.cont. får se sig om huru
det kan på annat sätt använda sina penningar.
Hr von Hohenhausen: Genom ett rent afslag å denna §
slår saken på samma punkt, som den förut stod. Således om R,
o. Ad. skall fatta ett specielt beslut, bör det väl blifva med det
tillägg, som Hr Skogman m. fl. yrkat. Då BancoUtsk. föreslagit
bancovinstens öfverlemnande till Riksg.cont., så ehvad R. o. Ad.
nu beslutar, blifver saken i alla fall densamma, enär Riksgcont. i
ena fallet får ett större belopp af vinstmedel men mindre ränta,
och i andra fallet större ränta, men ett i propos. mindre belopp
af vinstmedel.
Uppå härefter af Hr von Hartmansdorff gjord begäran, att
upplysning om de öfriga RiksStms beslut måtte meddelas, tillkännagaf
underl. R idd.secre t., att BondeSt., enligt ankommet prot.-  ntdr. gillat 49 §, samt att enskilde uppgifter erhållits derom, alt
Preste- och BorgareStm bifallit densamma.
Hr von Hartmansdorff: Paragrafen är följaktligen bifal
-
Den 15 April.
413
len af 3 Stånd och dervid ingen förändring att göra. Jag vill
dock tillägga mot de ledamöter, hvilka här yrkat, att Banken skall
genast betala sin skuld till Riksg.cont., alt Banken dertill icke har
några medel, förr än R. St. hafva upphäft nu gällande föreskrift
om proportionen emellan silfver och sedlar. Denna proportion är
nyss upphunnen, och ännu linnes ej derutöfver en tillgång af
1,143,000 r:dr. De skulle följaktligen komma att slås på credit,
ulan någon motsvarande fond, i fall de borde genast betalas. Jag
vill för min del ej på något sätt medverka till ett sådant förfarande.
Men då R. o. Ad. förut förklarat, det Banken icke skall
använda sin vinst att betala sin skuld till Riksg.cont., utan borde
skänka det sina penningar och likväl förblifva dess gäldenär; så
måste jag erkänna, att det åtminstone visar Banken någon välvilja
genom räntans nedsättning. Hela detta förfarande visar likväl
i hvad trassel och i hvilka sjelfmotsägelser man råkar, när
man icke vill göra ren räkning, såsom jag tagit mig friheten
föreslå.
Öfverläggningen förklarades nu vara slutad, hvarefter II. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle 49 §.
Ropades nej jemte ett eller annat ja.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde sedermera, om R.
o. Ad. behagade afslå 49 § och deremot besluta, att Bancofullm.
skola förständigas alt till inbetalning uppsäga de 2:ne lån å tillhopa
1,143,750 r:dr b:co, för hvilka Banken hos Riksg.cont. häftar.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarpå II. Ex. tillkännagaf, att han funnit ja härvid hafva öfverrösta!
nej.
g. 50.
Bifölls.
Då nu från Exp.Utsk. hade inkommit åtskilliga förslag till
und. skrifvelser, som borde justeras, blef, uppå derom af H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, gjord hemställan, öfverläggningen om Bancoytsk:s
utlåt. N:o 44 afbruten.
Upplästes till justering och godkändes följande af Exp.Utsk.
afgifne förslag till und. skrifvelser till K. M.:
N:o 90, ang:de curhusafgiftens fortfarande;
N:o 158, ang:de en skådepenning till åminnelse af H. M:s
och Dess höga Gemåls Kröning;
N:o 159, ang:de ändringar i stadganderne, ronde sättet för
markegångsprisens bestämmande;
N:o 160, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de en förändrad
reglering i afseende på stapelstädernes tolag;
N:o 161, ang:de bokföringen af landträntor m. m.;
N:o 162, i anledn. af K. M:s nåd. remiss, ang:de Sala silfververks
ränte-ersätlningsfond;
414
Den 15 April.
N:o 163, ang:de ålskillige kyrkoherdars und. ansökning om
löneförbättring af indragen behaglig tids förläuingsspanmål;
N:o 164, ang:de Krigscollegii arlilleri-afdelnings skulder i och
för inköp af Mariebergs egendom; samt
N:o 165, ang:de anslag till befrämjande af slöjdexpositioner.
Äfvenledes upplästes till justering och godkändes Exp.Utsk:s
under N:o 18 afgifne förslag till en § i riksdagsbeslutet, ang:de
curhusafgiftens fortfarande.
Lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne utlåt:n,
mern. och betänk:n, nemi. frän
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskotten:
N:o 98, ang:de väckt fråga om utsträckt portofrihet för contractsprostarnes
och pastorernes skrifvelser i embetsärender;
N:o 99, ang:de väckt fråga om indragning af K. Hofjagtvarfvet,
försäljning af dess inventarier och localens utarrenderande
för Statens räkning;
N:o 100, ang:de föreslagen åtgärd till lindring i tionde- och
räntegifvares skyldigheter;
N:o 101, i anledn. af väckt fråga om förändringar i K. inqvarteringsordningen
för städerne utom Stockholm af den 22
Febr. 1841;
N:o 102, i anledn. af väckt fråga, att från saltsjön inkommande
och inrikes orter emellan gående fartyg må i visst fall befrias
från erläggandet af båkafgift;
N:o 103, ang:de föreslagen åtgärd till beredande af en allmän
reglering af landstalstjenstemännens löner;
N:o 104, i anledn. af återremiss å Utskrns betänk. N:o 40,
ang:de väckte förslag till ändringar i K. stadgan om folkundervisningen
i Riket af d. 18 Juni 1842;
N:o 105, ang:de väckt fråga om förbättrade lönevillkor Föjt
contractsprostar i Bohus län;
Stats- och Lag-Utskotten:
N:o 106, i anledn. af ej mindre K. M:s nåd. propos. till R.
St., ang:de sättet för återbetalningen af lån, beviljade utaf allmänna
medel till understöd för vattenaftappningar, eller andra förberedande
åtgärder för större arbetsföretag, än äfven särskildt väckt
fråga om villkoren för dylika låns erhållande;
N:o 107, i anledn. af väckt motion om ersättning af allmänna
medel till vittnen i brottmål, då den tilltalade saknar tillgång,
eller ersättningsskyldighet ej kan honom åläggas;
N:o 108, i anledn. af väckt motion om rättighet för den,
som upptäcker och åtalar gröfre brott, att få derå använde kostnader
af allmänna medel ersatte, då den brottslige lill gäldande
af sådane kostnader saknar tillgång;
N:o 109, i anledn. af väckt fråga om inrättande af en advocatscorps
på stat; samt
Den 15 April. 415
Lag-U tskottet:
N:o 93, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de antagande
af dels ny strafflag, dels ock lag om verkställighet af fängelsestraff.
Ii. R. o. Ad. åtskildes kl. 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen elen 16 April 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Fiiredrogs Bevilln.Utsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
mern. N:o 35, i anledn. af åtskillige uppskjutne och oafgjorde frågor
ang:de tullbevillningen.
Delta mern. företogs punktvis till pröfning.
1 :sta punkten, ang:de ett ifrågasatt tillägg vid 7 § itulltaxv-underrättelserne.
Bifölls.
2:dra punkten, ang:de ett tillägg vid g § af lulltaxeunderrättelserne,
rör:de inskränkning till vissa städer af rättigheten
alt införa grof ull.
Gr, Cronhjelm, Polycarpus Erik: Jag anhåller att med
få ord få söka utreda det ifrågavar. förhållandet. Nu gällande
tullstadga föresluifver, att ull endast införtullas under 2:ne rubriker,
nemi. ”grof Jutsk och Isländsk” och ”ali annan”, med olika
tullafgifter för begge. Derjemte stadgar nuvar. tulltaxan, att införsel
af grof Jutsk och Isländsk ull är inskränkt till vissa stapelstäder.
Orsaken dertill var, att man ville söka förhindra förlust
för landet, derigenom att finare ull skulle kunna införtullas under
benämning utaf grof. När nu den grofva ullens införsel är
begränsad till vissa städer, så är Generaltullkammaren i tillfälle
att vid denna import fästa särdeles uppmärksamhet, och att vid
lullkamrarne uti nyssnämnde städer anställa sådane personer, på
hvilkas omdöme man kan lita. Då frågan förevar inom Utsk., så
beslöt Utsk. att tillstyrka, alt ull, som förut, på sätt jag nyss anfört,
varit förtullad under 2:ne rubriker, skulle hädanefter förtullas
under 3:ne, nemi. grof, medellin och fin, alla med olika tullafgifter,
och att för bibehållande af samma controll, som förut
ägt rum, den gröfre och medelfina ullen endast skulle få införas
till vissa hamnar. När detta betänk, föredrogs inför RiksStm, så
antog 11. 0. Ad. Utsk:s princip, att ull borde under 3 classer
416
Den IG April f. m.
förtullas, och alt gröfre och medelfin ull, endast fick till vissa
städer införas. PresteSt. icke allenast afslog Utsk:s framställning,
utan förändrade äfven det nuvar. stadgandet på det sätt, alt ull
endast borde införtullas under en rubrik med cn åsatt medeltull,
hvaraf följden blef, alt ingen restriction i afseende på vissa hamnar
förekom, emedan vid ullens införtullande icke några missbruk
i afseende på tuliafgiftens belopp då kunde äga rum. BorgareSt.
förenade sig icke med något utaf de 2me nyssnämnda Stånden,
utan antog det nuvar. förhållandet, nemi. att ull skulle införtullas
i 2’.ne classer, men beslöt derjemte att inskränkning till vissa hamnar
skulle försvinna, och att således grof ull, likasom lin, skulle
få lill alla hamnar införtullas. BondeSt. antog äfven Utsk:s förslag
i afseende på classindelningen, men förklarade uttryckligen,
att den gröfre ullen skulle endast till vissa hamnar införtullas.
Då dessa beslut skulle af Utsk. sammanjemkas, inbjöd Utsk.
Preste- och BorgareStm att förena sig med BondeSt. och R. o.
Ad. i afseende på inskränkningen till vissa hamnar; men deremot
inbjöd Utsk. R. o. Ad., Preste- och BondeStm att förena sig med
BorgareSt., i afseende på tullafgiflerne på ull och classerne. Dervid
förekom således 2:ne inbjudningar, den ena till R. o. Ad.»
Preste- och BondeStm, i afseende på lullafgifterna, och den andra
till Preste- och BorgareStm i afseende å de restrictiva bestämmelserna.
När detta inbjuduingsbelänk. till R. St. inkom, åtföljdt
af de särskilda voter.proposme, så vidblef R. o. Ad. sitt förra beslut,
att ull skulle förtullas uti 3:ne classer, och att grof och medellin
ull endast fick till vissa hamnar importeras. PresteSt. antog
inbjudningen i afseende pä classernas antal, och förenade sig
med BorgareSt. deruti, att ull skulle förtullas i 2me classer med
den af BorgareSt. antagna lullafgift, hvaremot PresteSt. försummade
att yttra sig öfver inbjudningen i afseende på inskränkningen
till vissa hamnar. Borgare St. vidblef i allo sitt beslut och
BondeSt. förklarade i prot.utdrag, att Ståndet antog inbjudningen
beträffande tullafgiflerne, hvaremot, då Ståndet icke var inbjudet
ali frånträda sitt beslut i afseende på restrictionerna, naturligtvis
nåamt sådant frånträdande inom BondeSt. icke kom i fråga.
o rf o ' ‘
Resultatet bar således varit, att tre Stand förenat sig i afseende
på tullafgiflerne, men beträffande åter inskränkningen lill
vissa hamnar, så ålåg det naturligtvis StatsUtsk. alt förändra voter.-  propos., emedan, derigenom att två Stånd antagit inbjudning att
förena sig i afseende pä tullafgiflerne med BorgareSt., 2me voter.-  proposir kommo att förfalla. Då dessa förändrade voter.proposir
uti StatsUtsk. uppgjordes, så gjordes der icke någon skillnad emellan
de 2:ne olika frågorna, nemi. tullafgifter och restriction lill
vissa hamnar, hvilket har undfallit alla Stånden då voter.props-.rne
antagits. Följden deraf blef, alt StatsUtsk. uppställde såsom voter.-  proposir å ena sidan BorgareStis beslut om tullafgifterne, utan restriclion
lill vissa hanmar, och å andra sidan R. o. Adis beslut
med restriction till vissa hamnar; hvarigenom BondeStis beslut i
afseende å restriction till vissa hamnar endast för införsel af den
grof
-
Den 16 April f. m.
417
grofva ullen de facto blef uti voter.propos:rna förqväfdt. När nu
volering blifvit verkställd, och StatsUtslus uppgift ang:de voteringens
utgång inköra, så anförde R. o. Ad:s ledamöter, att de ansågo
de af Ståndet beslutade restrictionerne så mycket nödvändigare,
då ull nu skulle införtullas under två rubriker, och det således
vore nödigt, att conlroller iakttogos, så att icke fin ull införtullades
under benämning utaf grof. PresteSt:s ledamöter anförde
åter, att de visserligen försummat yttra sig ang:de ifrågavar.
restrictioner, men att det hade ålegat Ulsk., dä det hade märkt
en sådan försummelse, att före voler.propos:rnas uppställande ingå
till PresteSt. med ett särskildt mera., för att begära PresteStis beslut
i den punkten. BorgareStis ledamöter åter yrkade, att saken
genom votering vore afgjord, och att således restrictionen skulle
upphöra. Utsk. har icke ansett sig berältigadt att uppträda såsom
skiljedomare emellan olika Stånd, å den ena sidan, och SlatsUtsk:s
voter.proposir, å den andra, utan Utsk. har valt den utvägen att
således begära yttrande, huruvida RiksStm ansågo frågan vara afgjord
eller icke. Utsk. har likväl icke otydligt tillkännagifvit sin
tanka, att då 2:ne Stånd qvarblifvit vid sin tanka om restrictionen,
så, och dä denna sak är af ekonomisk natur, måste frågan
om förändring vara förfallen, och således sjelfva saken förblifva
vid hvad som hittills stadgadt varit, nemi. att en sådan restriktion
bör äga rum för vinnande af nödig controll på ull; och för
att derjemte befrämja att icke något Stånds mening blir i denna
fråga undertryckt, så får jag för min del föreslå, att R. o. Ad.
täcktes bifalla det sednare alternativet af Utskts betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: StatsUtsk. år Gr. Cronhjelm
mycket förbundet, för det att Grefven lagt på Utsk. hela
skulden för den confusion, som härutinnan uppkommit; men om
man granskar förhållandet något närmare, så torde StatsUtsk. befinnas
hafva alldeles ingen skuld deruti. Det är sagdt, att de af
StatsUtsk. uppställda voler.propos:r hade bort förändras. Jag ser
icke i våra grundlagar någon rättighet för StatsUtsk. nedlagd att
förändra sådana propos:r, som Bevilln.Ulsk. föreslagit och R. St.
godkänt. Således kan icke jag finna annat än att StatsUtsk. har
gjort rätt, dä icke Utsk. uppställt någon propos. i detta afseende,
eller haft någon rätt alt förändra den ifrågavar. proposm. Hvad
nej-propos:n angår i denna fråga, så är den likaledes af Bevilln.-  Utsk. uppställd sådan, som den sedan voterades öfver i förstärkt
StatsUtsk., och sedan den förut godkända alternativa contrapropos.
hade förfallit genom de olika inbjudningarnes antagande af RiksStm;
ty så väl ja- som nej-propos:rna voro uti Bevilln.Utsk:s förslag
hvarandra motsatta. Således har StatsUtsk. hvarken uppställt
några voter.proposir, eller någon försummelse af Utsk. i detta afseende
ägt rum. Detta kan för öfrigt vara temligen likgillligt, ty
frågan är nu icke om Utskis behandlingssätt af detta mål eller
deras secreterares mer eller mindre uppmärksamhet; frågan är att
besluta hvad som för det allmänna är riktigast, nyttigast och mest
9 H. 53
418
Den 16 April f. m.
öfverensstämmande med grundlagarnes föreskrifter. Gr. Cronhjelm
liar sagt, att frågan är af ekonomisk nator; och för min del kan
jag icke anse, att denna fråga, om ett Stånd stannar emot tre,
eller två Stånd emot två, kan blifva föremål för votering i förstärkt
StatsUtsk. Nu har saken emedlertid varit uti en voter.-  propos. intagen i sammanhang med II. o. Ad:s beslut om tullbestämmelserne;
men BondeStis beslut, i afseende på restriction, har
icke varit föremål för någon votering. PresleSt. har icke yttrat
sig deröfver, och frågan är således i min tanka alldeles öppen.
Då nu denna fråga derjemte är af ekonomisk natur, så beror det
egentligen på tre Stånds beslut; men om två Stånd stanna emot
två, så förblifver det vid det gamla. Då hufvutlfrågan om tullbestämmelserne
i sin helhet förut varit föremål för II. o. Ad:s öfverläggning
ansågs ifrågavar. restriction böra äga rum. 1 detta
ögonblick är nu frågan, om R. o. Ad. anser att BondeSt:s beslut
är riktigt och bör godkännas, efter denna fråga icke genom votering
i förstärkt StatsUtsk. har förfallit, utan den fråga, som der
förföll, var R. o. Adis beslut i afseende på tullbestämmelserna, i
sammanhang hvarmed dess beslut om restrictioneu äfven var intagen.
Detta R. o. Adis beslut var likväl uppsatt i andra ordalag,
än den som BondeSl. har användt vid sitt beslut. Således
har BondeSt-.s beslut icke i något afseende blifvit genom den anställda
voteringen hvarken förqväfdt eller afslaget. Det har icke
blifvit förqväfdt, ty det har icke varit fråga derom, och af samma
skäl har det icke eller kunnat afslås. Ingenting kan i min
tanka förhindra R. o. Ad. att instämma i BondeStis beslut; helst
detta beslut är uppstäldt i en annan redaction, än den R. o. Ad.
antagit, och som genom votering i förstärkt Utsk. är afslagen. Jag
tillstyrker således antagande af det sednare alternativet uti Utskis
förslag, hvilket jag anser vara riktigt.
Gr. Cronhjelm! Då den siste värde talaren behagat skänka
mig det vitsord, att StatsUtsk. är mig förbundet; så torde jag
på förhand få fästa uppmärksamheten derpå, att jag gjort mig förtjent
af detta omdöme, genom den grannlagenhet och den lätta
hand, hvarmed jag vidrört förhållandet. Att utreda detta förhållande,
utan att derjemte framställa en historik deröfver, torde icke
varit möjligt. Protocollet lärer komma att utvisa, att jag icke
sagt, att StatsUtsk. bort förändra voter.proposirna, icke eller att
StatsUtsk. härvid begått någon försummelse; men efter frågan nu
uppstår om min mening, ronde hvad StatsUtsk. bort göra eller
icke, så tror jag, på sätt PresteStis ledamöter yttrat, att då nämnde
Stånd hade försummat att besluta uti frågan om restrietionerna,
och då StatsUtsk. fann af prot.utdr., att det Stånd, som lika
med PresteSt. antagit inbjudningen om tullafgiften, icke frånträdt
sin mening ronde restrictionerne; sä hade Utsk., när det sammandrog
voter.proposirne, bort inkomma med förfrågan i detta fall.
Detta har jag ansett mig böra nämna, emedan jag dertill varit
uppmanad. För öfrigt har jag icke eller sagt, att StatsUtsk. uppställt
voter.proposma på annat sätt, än att Utsk. gjort ett sam
-
Den 16 A pril f. m.
416
mandrag af dem, hvilket var nödvändigt emedan 2:ne voter.propos:r
förföllo. Det har blifvit sagdt, att då frågan är af ekonomisk
natur, så hade det aldrig bort uppställas några voter.propos:r.
Detta yttrande nödgas jag för min del bestrida, ty då PresteSt.
antagit en medeltull för all slags ull, hvarigenom således restrictionerne
af sig sjelfve skulle förfalla, så följer deraf, att om PresteShs
beslut hade blifvit antaget af de öfriga Stånden, så hade
frågan verkligen förfallit, och således mäste Bevilln.Utsk. uppställa
restrictionerne, såsom hörande till de Stånds beslut, hvilka föreslagit
deras bibehållande, emedan Bevilln.Utsk. omöjligen kunde
säga, alt då 2:ne Ständ vidblifvit restrictionerna, så skulle dessa
komma att fortfarande äga rum, ty om PresteSt:s beslut hade segrat,
så hade ett sådant yttrande af Utsk. varit oriktigt. Jag fortfar
alt yrka bifall på det sednare alternativet.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, hemställde H.
Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade instämma i
Hederv. BondeShs beslut, om inskränkning till vissa städer af rättigheten
att införa grof ull, samt i följd deraf bifalla sednare alternativet
af Utskis i fråga härom afgifne förslag.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå II. Ex. tillkännagaf,
det han funnit ja hafva öfverröstat nej.
De öfrige punkterne af Bevilln.Utsk:s mern. N:o 35 blefvo
utan diseussion af R. o. Ad. bifallne.
Företogs till fortsatt pröfning BancoUtsk:s utlåt. N:o 44, öfver
de inom RiksSt:n gjorde anmärkn:r vid betänk. N:o 29, med
förslag till en i vissa delar förändrad reglering af Bankens lånerörelse
m. m.; hvilket utlåtande till och med 50 § blifvit pröfvade
under de sednaste plena.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller, att R. o. Ad.
behagade, med uppskjutande tills vidare af punkterne 51 och 52,
först företaga punkten 53, der fråga är om ett visst förhållande
mellan den metalliska cassan och sedelstocken. Skälet härtill är,
alt jag vill yrka ett visst förhållande i detta afseende. Om Ståndets
beslut derom icke fattas förr än §§ 51 och 52 förekommit;
så befarar jag, att öfverläggningen om dem blifver både långvarigare
och svårare än om man börjar med § 53. Jag vet väl, att
mitt förslag röner motstånd; men tror dock att saken, om denna
ordning följes vid föredragningen, blir hastigare afgjord. Denna
ordning har äfven inom BorgareSt. blifvit följd.
Hr Skogman, Carl David: För min del har jag ingenting
emot den föredragningsordning, som Hr von Hartmansdorff
föreslagit.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd
propos., biföll R. o. Ad. att med pröfningen af 51 och 52 §§
skulle uppskjutas tills R. o. Ad. afgjort 53 §; och företogs i
följd deraf
420
Den 10 April f. m.
§ 53.
Hr Skogman: De af Ulsk. anförda skäl ådagalägga, efter
min tanke, fullkomligen, att bestämmandet af en viss proportion
emellan sedelstock och metallisk cassa är bade onödigt och olämpligt;
men jag anhåller att få visa, huru vansklig och overkställbar
den föreskrift är, som derigenom är införd i 1S41 års bancoreglemente.
120 § innehåller, att, då metalliska cassan ej öfverstiger
£ af sedelstocken, denna sistnämnde i intet fall må, genom
någon af Bancoslyrelsen beroende åtgärd, ökas. Enligt andra stadgauden
i samma reglem. skola, vid sedelstockens beräkning, åtskilliga
summor afdragas, deribland allt hvad som är odisponeradt
å de af Banken beviljade creditiver, hvilket dock kan när som
helst assigneras. Metalliska cassans belopp är derjemte underkastadt
dagliga, ja stundliga omvexlingar. Det kan således hända,
att då Bancostyrelsen, på grund af ett för tillfället uppgifvet förhållande
emellan sedelstocken och metalliska cassan, vidtager beslut,
som leda till sedelstockens förökning, detta förhållande i samma
stund är, eller snart derefter, blifver rubbadt genom utfärdade
assignationer å den obegagnade delen af creditiverna, eller genom
större silfveruttagningar. Hvad förstås dessutom med någon af
Bancostyrelsen beroende åtgärd? Dermed mätte väl äfven menas
beviljande af nya lån och creditiver; och följden skulle således
blifva en ofta omvexlande minskning eller ökning af lånerörelsen.
Svårigheten att beräkna proportionen skulle väl i någon mån minskas
genom nuvarande BancoUtsk:s-förslag i afseende på sedelstocken
och dess maximum; men om den af föregående talare yrkade
proportionen af -J antoges och nu tillämpades, skulle följande resultat
uppstå:
Metalliska cassan 3,700,000 r:dr silfver svarar
emot b:co r:dr 9,866,666: 32. —
Sedelstocken derutöfver, uppgår enligt
Utsk:s beräkning till „ 20,000,000: — —
S:a b:co r:dr 29,866,666: 32. —
hvartill, efter 2 lill 5 erfordrades en metallisk cassa af omkring
4,430,000 r:dr silfver, så att en brist af 730,000 r:dr silfver
uppstode. För att återställa jemvigten borde då dessa 730,000
r:dr silfver genast anskaffas utan utgifning af nya sedlar eller ock
2^ gånger detta belopp uti bancosedlar, d. v. s. 2,190,000 r:dr
utur rörelsen indragas. Jag tillstyrker bifall å 53 §.
Hr von Hartmansdorff: Jag får börja med förklaringen,
att jag anser proportionen mellan metallisk cassa och sedelstock,
fästad vid en viss siffra, ingalunda, såsom man många gånger på
spe har sagt, innebära någon magisk kraft. Det väsendtliga i
delta hänseende är, att något rättesnöre finnes för Bancostyrelsen.
Saknas ett sådant bestämdt förhållande; så beror myntvärdets upprätthållande
på Fullmäktiges godtycke. Den ene ledamoten säger,
att Bankens metalliska cassa tål en större sedelutgifning, den andra
yttrar motsatsen, och frågan mäste afgöras genom votering.
Jag har förut sagt och upprepar nu, alt min erfarenhet är, det
Den 16 April f. m.
421
man vid sådana tillfällen alltid anser Banken kunna tåla all den
sedelutsläppning som begäres. Det är faran för en sådan, som jag
ifrån Banken vill afvända. Den är stor nog redan genom 120 §
med dess obestämda föreskrift, men ännu större skulle den blifva
hädanefter, om Utsk:s förslag antoges. B. o. Ad. lärer nogsamt
erinra sig, att BancoUtsk. verkligen ansett 120 § öfverträdd mellan
sista riksdag och den innevarande. Men alldenstund öfverträdelsen
var gjord på den lössläppande sidan, så fick nåd gå för
rätt. Hade deremot öfverträdelsen råkat ske i omvändt förhållande,
så hade utgången måhända blifvit annorlunda beskaffad.
Då jag ingär i de särskilda frågornas upptagande, hoppas jag,
att R. o. Ad. mätte benäget finna, att mitt ifrande för myntvärdets
upprätthållande icke kan hafva sin grund i någon skadeglädje öfver
lånesökandes förlägenhet. Jag söker endast att genom ett fast
sedelvärde bibehålla en mätare eller aln för varors värde, hvilken
icke det ena året är tre qvarter och det andra året fyra qvarter
lång, utan som är lika lång det ena året som det andra, samt att
derigenom betrygga ej mindre hvars och ens äganderätt vid varors
eller penningars omsättning, än att slutligen vidmakthålla
Bikels heder hos främmande. Den stat, som i närvarande lid
icke upprätthåller sitt penningevärde, han blifver ibland folken ansedd
ännu sämre än en köpman, som gör bankrutt. Jag har vid
1834 års riksdag begått det misstaget, att afstå från en bestämd
proportions utsättande. Dä man icke ville antaga en sådan, trodde
jag mig böra gifva efter, för alt åtminstone få något stadgadt.
Men såsom Bancofullm. har jag månfaldiga gånger fått ångra det.
Om jag äfven nu skulle förgäfves yrka, det R. o. Ad. måtte fatta
ett dylikt beslut, så anser jag mig likväl pligtig att göra det, som
BorgareSt. i går beslöt, att fastställa en sådan proportion, den jag
hemställer att R. o. Ad. mätte antaga.
Hr Skogman har ansett Utsk:s förslag vara tillräckliga, för att
betrygga sedel värdet. Utsk. yttrar ock: ”Behofvet deraf, om något
sådant det oaktadt skulle finnas, mäste vika, när man besinnar,
dels att ett minimum för Bankens metalliska cassa är -föreslaget
och dels ali för Bancostyrelsen blifvit anvisade utvägar för
ej mindre bibehållande än äfven förstärkning af nämnde cassa, då
behof deraf göres”. Det låter godt, roen min erfarenhet inom
Banken har varit den, att i samma mån metalliska cassan nalkas
sitt minimum, då man följaktligen borde tillse att mera silfver anskaffades,
emedan man icke anser sig kunna så hastigt indraga
sedlarne, så svaras likväl: ”Annu äro vi ej på yttersta branten,
och så länge vi ej befinna oss der, så kunna vi ytterligare fortgå
i samma riktning”. Vill dä någon begagna den andra utvägen,
nemi. sedelstockens förminskning ; så är den lika oantaglig, ty det
goda hjertat kommer emellan för låntagarens bästa.
Jag är ingen vän af privalbankerne; men jag måste erkänna
deras förtjenst i ett hänseende, nemi. det, att när vårt penningeverk
började alt lula, förmedelst silfrets uttagande ur Banken, så,
emedan privalbankerne styras efter förstånd, men icke efter det
goda hjerlats ingifvelser, började de genast minska sin rörelse.
422
Den 10 April f. m.
Således hvad Bancofullm. icke hade hjerta att göra, det hade privatbankerna
förstånd att verkställa. Följden var den, att man
kände en tryckning på hela landets rörelse. Deraf har hatet lill
privatbankerna förmodligen kommit; men jag kan icke annat än
akta dem, som på ett förståndigt sätt förfarit. Om Banken hade
gjort likaledes, så hade man, efter min tanke, alldeles icke varit
värre deran, än man är, utan befunnit sig vida bättre. Man hade
dä genast börjat alt vara försigtig, och följden deraf för Banken
hade utan tvifvel blifvit, alt en eller kanske t. o. m. två millioner
af det utgångna silfret varit besparade. I st. f. alt genast afskräckas,
trodde man sig, under det Banken gaf ut allt flera lån, kunna
likasom förut införa allt mera utländska varor. Finues deremot
en bestämd proportion mellan silfver och sedlar, hvilken Fullmäktige
hafva att rätta sig efter; så innebär hennes iakttagande icke
blott en säkerhet för myntvärdet, ulan de deraf möjligen följande
sedelindragningarne utgöra tillika en underrättelse, eller, om jag så
må säga, ett slags kungörelse för alla trafikerande, om den punkt,
på hvilken handelsvågen är. Slutligen veta Bancofullm. derigenom
hvad de hafva att iakttaga, i st. f. att man nu inom Bancostyrelsen
kommer i oupphörliga strider om hvad som i detta hänseende
är rätt eller orätt.
Hr Skogman har sagt, att beräkningen är oviss, emedan både
sedelstockens och metalliska cassans belopp äro i ett beständigt
svall. Hr Skogman har ganska rätt, men det är för Fullmäktige
lätt alt genast få veta huru vågen står, vare sig i afseende på
sedelstock eller silfvercassa. Det är möjligt och måste inträffa, att
denna svallning icke ögonblickligen kan afhjclpas, men sä snart
Fullmäktige hafva den gifna proportionen mellan beggedera att
iakttaga, så är det för dem möjligt att, efter hvarje öfversvaltning
åt ena eller andra hållet, genast vidtaga erforderliga åtgärder,
för att återställa rätta förhållandet, alldeles så, som en privatbank
eller en privatbankir skulle sig förhålla. Vill man förklara
saken omöjlig för Riksbanken, så bör man i Sverige förklara den
omöjlig för hvarje annan bank; men så långt går man naturligtvis
icke, emedan erfarenheten redan bevisat motsatsen. Det beslut,
som BorgareSt. fattat, lyder som följer: ”Dä metalliska cassan
ej öfverstiger £ af sedelstocken, må denna sistnämnda, i intet
fall, genom ingifvande af lån eller meddelande af creditiver, eller
genom någon af Baneostyrelsen beroende åtgärd, ökas”. Detta är
den ordalydelse, som jag vördsamt hemställer, att R. o. Ad. mätte
godkänna.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hr von Hartmansdorffs
yttrade mening i delta afseende kan jag på intet sätt dela, lika
litet som jag kan instämma uti den mening, som BorgareSt:s beslut
uttrycker. Jag anser, att ett sådant beslut, om det skulle blifva
R. St:s, vore olycksbi ingande. Hvarföre vill man bibehålla en viss
proportion emellan silfver och utelöpande sedlar? Det sades nyss af
Hr von Hartmansdorff, att det vore till Bancostyrelseus efterrättelse,
för att undvika hvad som hittills lärer hafva inträffat, att inom
Den 16 April f. m.
423
Bancostyrelsen skulle blifva olika meningar i afseende pä Bankens
behof af cassa och möjligheten att utsläppa sedlar, samt att det
vore pluraliteten som bestämde detta, och att pluraliteten vanligen
beviljar allt som begäres. Jag tror och anser det röna föga motsägelse,
att föreskrifterna böra finnas, icke för Bancostyrelsens skull,
utan för det allmännas. De böra bestämmas sådana, att de blifva
lämpligast för det allmänna bästa. De föreskrifter i detta afseende,
som BancoUtsk. har föreslagit, visa mycket förtroende för det
emdöme, som skall leda tillämpningen af R. St:s beslut, och jag,
som delar detta förtroende för Fullmäktige, instämmer i BancoUtsk:s
förslag.
Det är af Hr von Hartmansdorff sagdt, att han grundar sin
mening egentligen på sin ifver för myntvärdets upprätthållande.
Jag delar meningen om nödvändigheten af myntvärdets upprätthållande
och äfven ifvern derför, ehuru min ifver uttrycker sig på
ett annat sätt. Hvarigenom upprätthålles myntvärdet? Jo, det
upprätthålles genom silfvervexlingen. Så länge silfver finnes alt
vexla emot sedlar, så länge upprätthålles också myntvärdet. BancoUtsk.
har också rätteligen föreskrifvit, att när Bankens cassa har
nedsjunkit till 2| millioner silfver, då skall åtgärder vidtagas till
förstärkning af den metalliska cassan; men det torde vara ganska
gifvet, att så länge 2| millioner silfver finnas i Bankens cassa, så
kan också icke myntvärdet lida något mehn eiler förminskas, ty
då är tillfället lill utvexling af silfver alltid öppet och en så stor
cassa qvar, att ingen forcerad vexling kan medtaga densamma,
innan Bancofullmäktige kunna medhinna att genom sina åtgärder
införskaffa mera silfver, så vida sedelstocken icke har uppstigit till
ett allt för högt belopp. BancoUtsk. har äfven iakttagit detta, ty
Ulsk. har föreslagit ett maximum för den sedelstock, som skall
kunna få vara utelöpande utöfver hvad som motsvarar den metalliska
cassans belopp, och Ulsk. har beräknat denna summa så föga
öfverflödigt alt, om Bankens cassa skulle nedsjunka lill 2| millioner
i silfver, så kunde den utelöpande sedelstocken icke få vara
större än 26 millioner r:dr b:co. Men om man afräknar depositioner
och de crediliver och utlåningar, som icke kunna vara på
en gång att begagna, sä visar det sig att sedelstocken vid ett sådant
tillfälle icke kan öfverstiga 20 millioner. Om vexlingen sedermera
fortgår på dessa 2^ millioner silfver, så kommer sedelstocken
att minskas så betydligt, så att en fortsatt intagning de
facto blir omöjlig. Om då dylika conjuncturer fortfara, så kommer
uttagningen att fortgå blott småningom, och således gifva
Bancofullm. rådrum att förstärka den metalliska cassan. Skulle
nu återigen proportionen af 2 till 5 stadgas, så är det ostridigt
alt derigenom skulle i Bankens lånerörelse och den allmänna penningerörelsen
kunna uppkomma de aldrahastigaste förändringar,
som, opåräknade och oförutsedda af dem, hvilka i Banken vanligtvis
haft tillfälle att söka sin förläggare eller skaffa sig lån, säkert
skulle störta mångens välfärd och på ett högst menligt sätt
inverka på näringarnes fortgång, just under de tider, då näringarne
måhända mest behöfde att stödjas, icke genom några utom
-
424
Den 16 April f. m.
ordentliga medel, men genom säkerheten att det stöd, hvarvid de
blifvit vande, icke från dem undanryckes i det ögonblick, då de
äga det största behofvet deraf, d. v. s. vid den minskade exporten,
under hvilken tid sådana förminskningar af Bankens silfvercassa
förnämligast pläga äga rum. En kort beräkning af huru
det skulle tillgå" vid ett sådant tillfälle kan blifva ganska klar.
Om l. ex. Bankens silfverfond vid ett sådant tillfälle utgjorde 5
millioner, så motsvarade det en sedelstock af 33^ millioner. Om
denna cassa minskades genom vexling med 1 million i silfver, så
skulle på en gång (i-| millioner r:dr b:co försvinna ur rörelsen,
dels genom vexling och dels genom indragning på lånerörelsen.
En vexling af 1 million skulle ganska lätt på ett par månader
kunna äga rum. Men en indragning på lånerörelsen till ett så
betydligt belopp, skulle inverka högst menligt, och förorska kastningar
uti en mängd affärer, hvilket icke kan annat än vara för
det allmänna ganska skadligt. Dä näringarne som minst behöfde
söka lån i Banken, vore väl tillfälle dertill; men när åter si 1 fverutvexlingen
pågick och näringarne bäst behöfde låna, då skulle
det blifva dem omöjligt alt erhålla län, utan tvertom skulle de
förut erhållna lånen indragas.
Dessa förhållanden äro i min tanka af den beskaffenhet, att
deras fortfarande icke kan eller bör af B. St. tillåtas eller åtminstone
icke föreskrifvas. De medföra blott, på sält Hr von Hartmansdorff
i går sade, trassel och motsägelse, såsom Bankens lån
af Biksg.cont. i detta afseende vittna om. Hr von Hartmansdorff
yttrar, att privatbankerne borde tagas till exempel; men privatbankerne,
åtminstone de, hvilkas förhållanden jag temligen noga
känner, hafva icke tillvägagålt pä detta sätt, utan på det sätt som
BancoUlsk. föreslagit, att B. St:s Bank skulle tillvägagå. De hafva
nemi. afsett behofvet af en minimicassa, och så länge de föresett
att cassan kunde hållas vid ett visst belopp, så hafva de utsträckt
sin lånerörelse; men när deras utelöpande sedlar visat benägenhet
att ingå, så har rörelsen åter indragits, för att kunna
bibehålla cassan vid minimibeloppet. Deremot hafva privatbankerne
aldrig tänkt på en viss proportion emellan sin cassa och
den utelöpande sedelstocken, ulan alltid ansett, att så länge cassan
varit nog stor för att emotslå påkänningen för en kortare tid, sä
har det varit tillräckligt. Således är det just den princip, som
privatbankerne följt, hvilken BancolJtSk. nu föreslagit R. St. alt
äfven antaga för Riksbanken. Att någon viss proportion, stadgad
emellan Bankens silfvercassa och dess utelöpande sedlar, t. ex.
såsom 2 lill 5, skulle gagna till att upprätthålla myntvärdet, är
väl möjligt; men icke tror jag, att det kan upprätthålla Rikets
beder; ty Rikets heder beror icke blott på penningevärdets upprätthållande.
Det är nemi. en annan heder, den intellectuella, sorn
man äfven bör vara mån om att upprätthålla, och det skulle bevisa
att R. St. alltför litet förstodo att begagna sig af den redan
vunna erfarenheten, om R. St. skulle fortfarande befästa proportionen
2 till 5, som hittills varit stadgad och som i min tanka
för
-
Den 16 April f. ra.
425
förorsakat många öfverläggningar inom Bancofiillmäktige, hvarvid
man icke funnit sig kunna uppfylla R. St:s föreskrifter i delta fall,
utan alt förorsaka det allmänna högst betydliga olägenheter, och
man måst laga sin tillflykt till sådana utvägar, som för hvar och
en annan menniska än den, som ser sig nödsakad att, så godt
han kan, följa föreskrifna former, skulle anses vara af den beskaffenheten,
alt man icke gerna kan förena depa med sundt omdöme.
Jag tillstyrker bifall till BancoUlsk:s förslag i detta fall.
Frih. Cederström, Jacob: Det är just de brydsamma öfverläggningar,
som ägt rum inom Bancofullm. ronde detta stadgande
ang:de proportionen emellan silfver och sedlar som 2 lill 5,
som gör att jag bestrider Hr von Hartmansdorffs propos. alt nu
åter införa samma proportion. Hade Fullmäktige då, i st. f.
att nödgas iakttaga denna proportion, ägt ovillkorlig skyldighet,
icke att vänta tilldess silfverfonden föll ned till 2 millioner, utan
att när den vore vid 2,500,000 r:dr, begagna de fonder, som Banken
kunde skaffa sig på utländsk ort, såsom den 4 § innefattar,
så hade allff sådana beslut och åtgärder om att indraga lån för
att minska sedelstocken icke kunnat behöfvas, ty Fullmäktige hade
då helt enkelt tagit i öfvervägande de medel att skaffa silfver inne
i landet eller utifrån, som förefunnos. Det är då klart, att deticke
är Fullmäktiges godtycke, som ligger till grund derför, men
finnes proportionen bestämd, då äger detta godtycke rum, för att
bibehålla proportionen, och då får hela Svenska allmänheten, ifall
Fullmäktiges majoritet så finnér för godt, vidkännas indragningar
i lånerörelsen och i creditivrörelsen, indragningar med ett ord ur
rörelsen af Bankens sedlar; och jag frågar: är det på detta sätt
man upprätthåller myntvärdet? Man skänker måhända härigenom
myntvärdet ett tredubbelt värde emot hvad det verkligen äger,
under det att omloppscapitalet faller ner till ett värde af noll.
Varuvärdet faller i samma proportion som sedelvärdet ökar sig,
ty det är qvanliteten af rörelsemedel inom landet och möjligheten
att kunna hafva tillgångar på marknaden man och man emellan,
som ger åt varan sitt någorlunda lika värde. I samma stund som
man frånrycker allmänheten en större del af dess rörelsecapital på
en gång, det må nu vara silfver eller sedlar, i samma mån får
detta bytesmedel ett så mycket högre värde än alla andra varor,
att alla producenterna förlora derpå. Det är dylika transactioner,
som skola förekommas, och Bancofullm. höra förhindras genom lagstiftningen
att kunna vidtaga dylika oförnuftiga åtgärder. Om nu i
det stället, såsom jag hoppas, 54 §, som förekommer näst efter denna,
blifver bifallen, innehållande att ett minimum af Bancofondens
metalliska cassa är 2,500,000 r:dr, så bör man naturligtvis icke
misstänka Bancofullm. för den bristande eftertanka, att icke de
ständigt äro betänkta på att, när som helst, så vidt möjligt är,
öka denna cassa utöfver 2,5Q0,000 r:dr, deruti beräknadt hvad de
hafva på utländsk botten. Då kan vid en påföljande riksdag stadgas,
att detta minimum skall vara 3 millioner; vid en annan riks
9
H. 54
426
Den 16 April f. m.
dag kan man nisälla 5 millioner o. s. v. öka della minimum med
hvarje riksdag, då Bancofnllm. blifva skyldige alt införskaffa silfver.
Men säga Bancofullm., och de sorn anse lyckan för landet ligga
uti indragande af rörelsecapilalet, då måste ju Banken släppa ut nya
sedlar utöfver de 22 millionerna? Derpå svarar jag, att om jag får
köpa silfver i Banken för pari curs i vexlar, så må sedelstocken gå
till hvad belopp som helst. Det är proportionen på papperet,
som förrycker svaga hjernor och för dem till oförnuftiga mesurer.
Om Bankens styrelse har bestämda föreskrifter för sig i afseende
på metalliska cassan, så äro de i förväg inskränkta att icke kunna
utgifva mera i lane- och credilväg, men för silfver kunna de utgifva
nya sedlar, ty det är helt klart, att rörelsecapilalet ökas i
samma mån som Fullmäktige fullgöra sin skyldighet och passa pä
hvarje tillfälle dertill. För närvarande skulle Bankens silfvercassa
ovillkorligen få en betydlig förstärkning om Banken ulgäfve en
kungörelse att vid alla auetioner i Sverige må allt silfver utropas
till det af Banken uppgifne pris för Bankens räkning. Uppgår
priset derutöfver, så tillhör silfret enskildt man, men går det icke
deröfver, så är det Bankens inrop. På detta sätt skulle en mängd
silfver tillfalla Banken. I Slockholm insältes det genast i Banken,
men i landsorterna insältes det i ränterierna och skickas derifrån
till Banken med första lägenhet. Detta är en enkel naturlig åtgärd,
för att, ulan rubbning af enskildes förhållanden i landet och
till fördel för enskildes intresse, ständigt öka den metalliska cassal)
i Banken, och jag skulle förmoda att vi väl komma derhän,
ulan afseende å BorgareStis beslut att fastställa proportionen såsom
2 till 5, att nu bifalla BancoUtsk:s ifrågavar. §, som lämpligast
måhända hade bort förläggas i 54 § ronde metalliska cassans belopp.
Jag tillstyrker emedlertid bifall till denna §.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag vill först
i förbigående besvara hvad Hr von Hartmansdorff nämnt om den
förtjenst och merit, som privatbankerne nedlagt derigenom alt de
hastigt och skarpt indrogo sin lånerörelse och förkortade tiden för
lånens inbetalning, när det började blifva svårt att hälla vexlingscassan
vid makt, m. e. o. när de började förlora dervid. Någon
merit deruti kan jag ingalunda tillerkänna dem. Det förhöll sig
med dem alldeles så, som med en slösare, att sedan han förstört
ulvägarne att slösa, blifva utvägarne alt lefva mera inskränkta,
och då nödgas han göra indragningar. Så har det äfven varit
med privatbankerne. Den enda fördel som de hafva medfört är
den, att flera menniskor hafva börjat alt tänka uti den vetenskapen,
sorn kallas financerna, så att det numera är en möjlighet att
uti den frågan komma med ett större antal uti discussion grundad
på sak och förstånd, och der icke blott extravagancer blifva
framkastade. Jag öfvergår nu till frågan om proportion emellan
Bankens metalliska cassa och den utelöpande sedelstocken. Först
är det klart, att när man säger, att en proportion bör finnas emellan
metalliska cassan emot sedelstocken, så har della alltid måst
referera sig till det maximum man ansett sedelstocken kunna få
Den 16 April f. m.
4 27
uppgå till. På annat sätt går det icke an, ,ty den proportion, som
är riktig vid delta maximum, blir alldeles oriktig, när det går
deröfver. Detta kan mycket enkelt visas. Sjelfva sedelstocken,
som är till för alt lätta transaclioner och utbyten af capitaler och
varuvärden emellan hvarandra, är enligt alla deras tankar, som i
den vägen tänkt och skrifvit, såsom oljan uli ett machineri, för
alt lätta rörelsen. Finnes nu mynt i öfverflöd, sä strömmar det
ut ur landet om det är fast mynt, men om det är sedelmynt,
sä kan det icke utströmma, utan då faller det i sitt värde. Om
jag med antagande af denna proportion emellan metalliska cassan
och sedelstocken såsom 2 (ill 5, tänker mig först, att det blott
vore 2 millioner silfver i cassan och 5 millioner i rörelsen, så
vore dessa 2 millioner mycket mera än som behöfdes för att bibehålla
de 5 uli rörelsen, emedan behofvet tvang dem qvar. Ökar
jag deremot dessa begge summor, så alt jag får 40 millioner på
det ena stället och 100 millioner pä del andi a stället, så ser man
alt deruti icke läge någon säkerhet, åtminstone i Sverige; ty om
vi hade 40 millioner i silfver uti cassan och 100 millioner uli
rörelsen, kunde dessa icke bibehålla sig i rörelsen, utan de skulle
gå in och de 40 millionerne försvinna ur Banken, emedan återstående
sedelstocken skulle mer än motsvara rörelsens behof. Alltså
medför denna proportion icke någon säkerhet, sä vida den icke referar
sig till ett efter landets behof afpassadt maximum i sedelstocken.
Således bör denna proportion endast stå der såsom en föreskrift,
hvarefter Bancofullm. borde söka att rätta förhållandet emellan
cassan och den utelöpande sedelstocken. En sådan uppmaning behöfves,
för att icke låta förhållandet nedsjunka för lågt. Tillförene
var minimum 2 millioner, men då det icke kunde bibehållas så
lågt, så fick man detsamma med mycket besvär af BancoUtsk. ökadt
lill 2,500,000 r:dr; men nu hör man ju redan alt man anser
proportionen 1 lill 4 vara den lyckliggörande, och man indrömmer
sig uli en säkerhelssömn derom att det icke behöfves några
andra positiva stadganden för att förmå Bancofullm. att hålla sig
till det rätta. Alla de utvägar, som vi nu hafva gifvit Banken
alt öka sin metalliska cassa, med undantag af lån, lyckas mycket
väl, under det handelsconjuncturerna äro gynnsamma; men de
misslyckas genast så fort dessa blifva ofördelaktiga och dessa utvägar
blifva förr oanvändbara, än den rättighet Fullmäktige förut
ägde att kunna förskottsvis uppköpa silfver. Denna rättighet har
BancoUtsk. borttagit, såsom jag tror, utan all anledning, och jag
skall åtminstone yrka att detta malle tillåtas Bancofullm. under
vintertiden. Detta har varit det enda sätt, hvarpå Banken hittills
bekommit något silfver, med undantag af tvenne helt små poster
vid början af realisationen. Jag tror derföre, att det är angeläget
att man häntyder på ett förhållande, som bör iakttagas, som Fullmäktige
böra söka att uppnå, utan ali man dervid binder dem genom
några bestämda föreskrifter. Man ser i England, att vid fråga
derom inför Parlamentet har det uppgifvits, att genom lag eller
genom bestämd öfverenskommelse linnes väl icke der någon
bestämd proportion, men alt ett visst förhållande likväl ansetts
428
Den 16 April f. ra.
vara det rätta i och för upprätthållandet af sedelvärdet, och på
samma sätt önskar jag att det må vara hos oss.
Privatbankerna i England hafva alltid lefvat på den Engelska
Bankens grundfond. Derpå hafva de helt och hållet stödt
sig, och så har densamma blifvit medtagen. Det är hvad som föranledt
till den stora financeoperation de gjort, nemi. att begränsa
privalbankernes rättighet att anlita Engelska Banken, äfvensom att
skaffa mera reelt mynt i landet. Om man fortgår conseqvent, så
kommer man troligen att borttaga sedelmyntet., i Skottland och
Irland, på det att gold äfven der må finnas. Afven bär skörda
privatbankerna allt hvad skördas kan, d. v. s. utsträcka sin sedelstock
i låneväg till dess yttersta gräns, emedan de derpå erhålla
en högst betydlig inkomst; men om en ofördelaktig conjunctur
inträffar, så se de endast på sina fördelar och draga genast in på
sin lånerörelse, hvilket Bankens silfver förråd alltid får vidkännas.
Detta är det som gör alt man velat hafva ett bestämdt maximum
för privatbankerne, hvilket är alldeles nödvändigt.
Af hvad jag nu yttrat synes, att jag hvarken då betänk.
N:o 29 afgafs, eller nu velat hafva den 120 § så strängt skrifven
som den var förut, nemi. att den metalliska cassan alltid skall utgöra
l af sedelstocken, men jag önskar likväl att vi icke måtte
försmå behjerta denna proportion. Jag har derföre trott, att det
borde finnas ett stadgande, t. ex. af det korta innehåll, attBancofullrn.
böra bemöda sig att bibehålla den metalliska cassan vid en
proportion såsom 2 lill 5 till den utelöpande sedelstocken. Det
är en sådan påminnelse, som jag anser nödig och nyttig. När vi
»u haft denna proportion allt hittills, men nu taga bort den, så
skulle det factiska förhållandet blifva det att man säger, att R. St.
ansett proportionen böra vara 1 till 4 i st. f. 2 lill 5. Detta hör
man nu redan allmänneligen omtalas, och det kommer väl att blifva
ännu mera allmänt. Jag förutser, att Hr Rosenblad icke kommer
att gilla detta mitt anförande.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Jag måste börja med
att bekänna, att för mig synes denna fråga vara i högsta grad enkel.
För den händelse att BancoUtsk. föreslagit, att sedelstocken
skulle varit obegränsad, så medgifver jag visserligen att en viss
proportion hade bort utsättas emellan den metalliska cassan och
sedelstocken, emedan det i sådant fall skulle varit absurdt af BancoUtsk.
att föreslå ett minimum för den metalliska cassan, när detta
minimum aldrig kunde stödja sig på en sedelstock, hvilken vore i
oändlighet obegränsad; men då nu BancoUtsk. föreslagit, att sedelstocken
skall vara begränsad, så kan jag icke betrakta detta förhållande
på annat sätt, än alt BancoUtsk. efter noga öfvervägande
af den säkerhet Banken äger för sina sedlar, icke allenast i metallisk
valuta utan äfven i de hypotheker af lånehaudlingar, som
finnas, kommit lill det resultat i sitt omdöme, alt så länge detta
minimum i silfvervalula finnes, så är Banken fullkomligt solid för
att fullgöra alla sina förbindelser. Såvida detta BancoUtsk:s omdöme
är riktigt, hvilket jag icke betviflar, så följer naturligtvis
Den 10 April f. m.
429
deraf, att riktigheten af detta omdöme också måste äga bestånd,
så länge de säkerheter, som Banken äger, icke kunna falla i värde,
och om dessa skulle konna falla i värde, så kunde det inträffa
derigenom att egendomar, hvilka hos Banken voro hypothiserade,
under tiden emellan denna och nästa riksdag föllo så i
vanpris att säkerheten försvunne. Detta anser jag dock för min
del icke möjligt, och jag tror således, att uti ett constilutionelt
land, der riksdagarne återkomma efter så korta mellantider, som
här inträffar, det icke finnes den ringaste våda uti att lala det
hero vid antagande af en maximigräns för sedelstocken och en
minimigräns för. den metalliska valutan. Skulle den säkerhet,
hvarpå delta omdöme hvilar, förändra sig, så kan denna förändring
under liden emellan 2 riksdagar endast blifva så obetydlig,
alt K. St. vid nästa riksdag alltid hafva sig öppet alt vidtaga
något annat stadgande för maximum å ena sidan och för minimum
å den andra, utan att förhållandet dem emellan under mellantiderne
af riksdagarne kunnat undergå någon vådlig förändring.
Hr von Hartmansdorff har yttrat, att den förra proportionen
emellan sedelstock och metallisk valuta vore nödvändig, derföre
att något rättesnöre måste finnas för Bankens styrelse. Hr Skogman
har redan visat att i samma stund som Bancoslyrelsen vidtager
sådana åtgärder, som skulle söka att tillvägabringa en dylik
proportion, kunna sådana förhållanden äga rum, eller sådana summor
vara dragna ifrån Banken, alt den grund, hvarifrån Bancostyrelsen
i det ögonblicket utgått, befinnes vara falsk, innan åtgärden
blifvit verkställd. Nu kan jag icke för min del finna alt Bancostyrelsen
saknar nödigt rättesnöre för att bestämma sedelstocken,
då detta rättesnöre ligger deruti, att Ståndet antagit ett visst minimum
för den metalliska valutan. Bancoslyrelsen har ju deruti
tillräcklig instruction och behöfver endast tillse, att icke sedelstockens
maximum öfverskrides, eller den metalliska valutans minimum
underskrides. När Bancoslyrelsen uppfyller dessa villkor, så
har den också i allo uppfyllt sitt åliggande. Hr von Hartmansdorff
har lofordal privatbankerne derföre, att de under den tid, då påkänningen
började på Bankens silfvervaluta, indrogo sin rörelse,
och Hr von Hartmansdorff har önskat alt så äfven hade skett å
Bankens sida. Jag vill icke bestrida att under förra förhållanden
en sådan indragning å Bancostyrelsens sida hade varit nyttig, derföre
att då fans icke något stadgadt minimum för silfvervalulan och
icke eller något stadgadt maximum för sedelstocken; nu deremot
skulle jag icke tro, att ifrågavar. proportion skulle vara nödvändig, för
alt visa Bancofullm. vägen, endast Styrelsen iakttager, såsom jag
nyss nämnde, alt sedelstockens maximum å den ena sidan aldrig
öfverskrides, och den metalliska valutans minimum å den andra sidan
icke underskrides.
Hr von Hohenhausen har nyss på ett ganska klart sätt visat,
alt genom den antagna proportionen emellan metallisk valuta och
sedelstock, skulle det ganska lätt kunna hända, att då denna proportions
exponent under vissa förhållanden vore för stor, så skulle
den deremot under andra förhållanden blifva allt för liten, oak
-
430
Den 16 April f. m.
tadt proportionen ständigt vore densamma; men Hr von Hohenhausen
liar derigenom ledi sig till ett helt annat resultat än jag,
då jag nu yrkar bifall till Utskis betänk.
Frih. Hermelin, Aug. Söderling: Den siste värde talaren
bar i min tanka ganska rikligt uttryckt den satsen, att den
framställning Utsk. gjort af denna fråga, är klar oell tydelig.
Utsk. har utgått ifrån den synpunkt, alt när Ulsk. bar föreslagit
en minimisumma för metalliska cassan, en ökad lånefond eller capitaltillgång
och lättade utvägar för Banken att, i händelse af behof,
upplåna nödiga rörelsecapitaler, så anser Ulsk sig hafva vidtagit
alla nödiga åtgärder för alt betrygga Bankens vigtigaste functioner,
nemi. att upprätthålla myntvärdet och verkställa silfverutvexlingen;
men det har derjemte icke undfallit Utsk., att en annan
ganska vigtig del af Bankens bestämmelse är att bibehålla rörelsecapitalet
så vidt möjligt ar i stabilitet. En Bank är icke blott
till för att röra sig med sitt en gång erhållna capital, ulan äfven
för att upplåna och utlåna penningar, och således mäste Bankens
skyldighet att under vissa omständigheter upplåna capitaler, af en
sann statsekonomi godkännas. Örn silfverfonden skulle sjunka,
så äger Banken att förstärka den med de utvägar den dertill
kan äga.
Man har hört, att det vore öfverensstämmande med landels
heder alt, i händelse Bankens silfvercassa sjönke alltför betydligt,
icke tillåta att creditiver och andra låneunderstöd vid sådane tillfällen
meddelas. För min del anser jag att det tillhör Bankens
heder att betrygga, såvidt på Banken ankommer, näringarnes lugna
och jemna gång. Det är omöjligt för den enskilda omtankan, att
särdeles röra sig i penningeväg och upprätta någon bankrörelse i
landet, sä vida man stadgar en alltför hög silfvercassa i proportion
emot sedelstocken.
Vi se i andra länder att behofvet af en metallisk cassa är
ganska olika. Del rättar sig efter de särskilda ländernas creditförhållanden,
t. ex. i England, enl. en känd författares uppgift, (innes
30 millioner £ St. i klingande mynt, dä deremot i Frankrike
finnes 80 å 100 millioner £ St. i klingande mynt. Dessa förhållanden
äro ganska olika, då man tager i betraktande, att dessa
länder, ehuru olika i folkmängd, dock uti industri äro något sä
när lika hvarandra. Man kan med fullt skäl säga, att England i
industrielt afseende står högre än Frankrike; emedlertid är behofvet
af klingande mynt i England långt mindre än i Frankrike.
Man ser deraf hvad inverkan enskilda creditförhållanden kunna
hafva på det allmänna. Jag anser således, att om man här vill
hafva stadgad credit för näringarne, så är det af vigt att Bankens
rörelsecapital så litet som möjligt fluctuerar. Det är på dessa skäl
som jag anser mig skyldig att tillstyrka bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Baab, Adam Christian, som hade begärt ordet, afstod
derifrån med förklarande, alt han yrkade bifall till Utsk:s
förslag.
Hr Rosenblad, Bernh.: Den värde talare, som uppträdt
Den IG April f. m.
431
för alt yrka instämmande med Vallofl. BorgareSt. i dess beslut,
att bibehålla lagbudet om en viss proportion emellan Bankens metalliska
cassa och dess sedelstock, bär anslagit en sträng, som han
väl vetat skulle finna återljud i de flesles sinnen; — han har
nemi. framställt sitt yrkande, såsom villkoret för myntvärdets upprätthållande
i vårt fädernesland. Men jag ber Hr von Hartmansdorff
erinra sig, alt, sedan 1834 års realisation, Bankens cassör
oajbrutit varit öppna för inlösen af dess sedlar med silfver efter
banco- och mynlbestämningslagarne, att sålunda ingen med minsta
sken af sanning kan påstå, att myntvärdet icke varit upprätthållet;
att då en enda röst pä della rum höjde sig för alt begära
upphörandet af detta upprätthållande, han mötte Ståndets enhälliga
ogillande, och slutligen att ehuru ofta Hr von Hartmansdorff
yttrat, att en viss bestämd proportion emellan en Banks metalliska
cassa och dess sedelstock utgjorde villkoret för upprätthållandet
af sedlarnes värde, och att hvar och en, som afvek frän denna
öfvertygelse, vore en fiende af den grundsats, som fordrade ett oföränderligt
myntvärde, han dock aldrig ens försökt ett bevis för
detta påstående. För egen del vågar jag tro mig under de 22 år jag
dels såsom riksdagsman, dels såsom Bancofullm., ägt tillfälle ägna
denna vigtiga grundsats mina svaga krafter, hafva gifvit nog många
prof af nit, — äfven med åsidosättande af vigtiga personliga intressen,
— först för alt göra samma grundsats gällande i fäderneslandet, och
sedanför dess upprätthållande, för alt jag bort af en gammal vän och
collega, vid hvars sida jag ofta stridt för det stora målet, kunna
vänta mera rättvisa, åtminstone för mina syften. Det är möjligt,
att mina satser om sättet för myntvärdets upprätthållande äro
oriktiga. De förena sig i den allmänna grundsats, att om man
tror några vådor finnas, man först bör undersöka dessas orsaker,
och sedermera, efter hvarje lids och hvarje förhållandes olika kraf,
med varsam hand i afseende pä beståndande intressen, söka undanrödja
vådorna. Men har jag häri orätt, sä har jag det åtminstone
i godt sällskap, ty det är samma grundsats, som i 20 år
varit tillämpad och godkänd af Biitanniens utmärktaste statsmän
af alla politiska nuancer.
Hr von Hartmansdorff har egnat beröm åt privalbankerne för
deras indragning i lånerörelsen, under perioden af silfverexporten.
Ingen kan hellre än jag erkänna, att Styrelserna öfver dessa banker
gjort sig väl förljenla af del allmänna, men det beröm Hr
von Hartmansdorff gifvit dem, fruktar jag, alt de sjelfva skulle
tveka att emottaga, emedan den verkställda indragningen var ett
nödvändighetens verk, då den starka påkänningen af deras cassör
tvang dem (ill denna åtgärd, och äfven någon gång nödgat flera
af dem lill begagnande af dyrare utvägar för upprätthållande af
deras vexling. Deremot får jag erinra Hr von Hartmansdorff att
Riksbanken, mot majoritetens af hvars styrelse handlingssätt, han
såsom motstycke framställt den berömda åtgärden, ägde när dess
(metalliska) cassa var svagast, nära 1 million r:dr sp. öfver det i
reglementet stadgade minimum, och alt man med någon eftertanka
kunde lätt förutse, att, vid sedelstockens då nedsjunkna belopp, det
432
Den 16 April f. m.
svårligen vore möjligt att derifrån utpressa de 2,600,000 r:drb:co,
som fordrades för att uttaga detta metalliska cassans öfverskott,
än mindre de 8 millioner r.dr b:co, sora fordrades för att tömma
densamma.
Hr von Hartmansdorff har funnit lämpligt vidröra det åtal
mot dess medbroder i Bancostyrelsen, hvilket varit inom BancoUtsk.
ifrågasatt, för en förment öfverträdelse af 120 § i bancoreglementet,
och med en slags saknad, att åtal icke blef hesluiadt, har han
tillagt, att detta undseende ägt ruin, emedan öfverträdelsen skett
från den sida, han behagar nämna den lössläppande, men att lika
undseende visserligen icke varit att vänta för en öfverträdelse från
den andra sidan, hvilken Hr von Harlmansdorff sjelf tillhörer.
För min del har jag aldrig önskat och kommer aldrig att önska
medbröders dragande inför domstolarnes skrank, blottställda för
den juridiska chikanen, derföre att de — efter deras redliga öfvertygelse
— förstått ett reglementsbud olika, med hvad min redliga
öfvertygelse sagt mig vara rätt; roen efter lii von Hartmansdorff
tvingar mig att vidröra detta ämne, så skall jag ådagalägga,
alt om bos BancoUtsk. funnits någon benägenhet alt med mera
undseende behandla den ena än den andra af de begge sidor, hvari
Bancostyrelsen af Hr von Hartmansdorff blifvit indelad, bar det
åtminstone icke varit jag, och de Fullmäktige som röstat med mig,
hvilka fått fägna oss åt detta företräde i bevågenhet.
Såsom ett bevis att vår åsigt af 120 § icke var så oriktig,
må följande tjena. Då första gången inom Fullmäktige fråga
om denna §:s tydning uppstod, uppläste Hr von Hartmansdorff ett
vidlyftigt skriftligt anförande, deri han, på grund af en framställd
tydning af lagbudet i oftanämnda 120 §, yrkade indragning i lånerörelsen
m. m. Jag besvarade detta anförande och bevisade
med historiska, ovedersägliga dala, alt denna tydning stod i strid
med den ursprungliga lagstiftarens, 1834 års Ständers, bestämdt
uttalade mening, hvarpå Hr von Hartmansdorff återtog sitt skriftliga
anförande, som aldrig influtit i Fullmäktiges protocoller, och aflemnade
ett annat, der han frän annan försats letade sig fram till samma
slutsatser. Den som känner Hr von Hartmansdorffs ihärdighet
i försvaret af en gäng yttrade meningar, torde medgifva, alt
denna seger måtte i någon mån tala för styrkan af de skäl, hvarpå
min åsigt af 120 § hvilade.
Men icke endast denna § bar varit olika förstådd inom Bancostyrelsen.
Sådant har äfven varit förhållandet med 107 och
109, så lydande:
§ 107. ”Svenska och Holländska ducater emottagas i Banken
efter ett visst pris, hvilket Bancostyrelsen hvarje år inom
Mars månads utgång, med ledning af medelpriset å guld mot
silfver under näst föregångne året å börserne i Hamburg, Amsterdam
och London, skall bestämma att gälla från och med nästföljande
April månad; Fullmäktige dock öppet lemnadt, att, om
så nödigt pröfvas, äfven under årets lopp det fastställda invexlingspriset
förändra.”
§
Den 16 A pi il f. m.
433
§ 108. ”Svenska och Holländska ducater må så länge så
dant
finnes för Banken och allmänna penningerörelsen fördelaktigt,
i mån af tillgång och rörelsens behof, från Banken utvexlas
till det pris, som för invexlingen af ducater under samma tid
är, såsom i nästföregående § säges, af Fullmäktige bestämdt.”
Dessa temligen tydliga lagbud oaktadt, hafva Fullmäktige under
flere år bestämt invexlingspriset flere skilling under medelprisen
på de omnämnda stora börserne, men deremot uppsatt utvexlingspriset
4 skilling öfver det för invexlingen bestämda.
Möjligen skulle mången anse dessa beslut stå mera i strid
med lagbudens bokstaf, än det så mycket klandrade, dä jag och
mina med mig röstande medbroder ansågo oss af budet i 120 §,
att icke genom någon af Bancostyrelsen beroende åtgärd öka sedelstocken,
när metalliska cassan ej öfversteg jk af sedelstocken,
oförhindrade lill en sedelulgifning, som endast afsåg inköp af silfver,
utan hvilken delta inköp då icke kunnat verkställas, och som
ägde till föremål att förbättra det rubbade förhållandet emellan metalliska
cassan och sedelstocken.
För dem, som så ofta hört min värde medbroder Hr von
Hartmansdorff förebrå mig Bankens sedelutsläppningar, torde det
vara ovänladt, dä jag nu lemnar den upplysning, alt sådane sedelutgifningar,
som berott af Fullmäktiges beslut, lill ett vida större
belopp ägt rum i följd af beslut, tili hvilka Hr von Hartmansdorff
medverkat, än af sådane, i hvilka jag haft del. Om hösten 1841,
då jag var frånvarande, beslöto Fullmäktige, dels att inköpa armeens
accordsfondsobiigationer för 750,000 r:dr, dels att för
stärka
discontfonden med 700,000 r:dr. Deremot inskränka sig
de sedelemissioner, hvartill jag medverkat, till 300,000 r:dr för
Handelsdisconterne under år 1842. Om man äfven häri vill inberäkna
de 640,000 r:dr, som 1843 utgåfvos i förskott å silfver,
som sedermera verkligen till Banken ingått, understiga dock de
sedelemissiouer, hvartill jag medverkat, högst betydligt dem, som
fått röna Hr von Hartmansdorffs bistånd. Skillnaden oss emellan
har endast varit den, att Hr von Hartmansdorff yrkat sedelförökningar
under den goda tiden, dä rörelsen mindre behöft och
möjligen kunde missbruka dem; jag deremot då den onda tiden
gjorde dem erforderliga, för att i någon mån lindra dennes följder.
Specielt vill jag nämna, att om jag varit närvarande, jag
icke skulle bifallit förstärkningen om hösten 1841, af lånecontorets
i Malmö diseontfond, just under det att den inom ^ år i rörelsen
utkomna nya sedelstock af den förnyade Skånska privatbankens
sedlar, i hög grad gynnade den då i provinsen herrskande
svindel att köpa egendomar, för att återsälja dem styckade tunulandsvis,
hvaremot f år sednare provinsens lidande genom en svår
missväxt, och den nya privatbankens starka indragning i dess hastigt
utsläppta sedelstock, gjorde de småbiträden, jag 1842 utverkade
för Malmö lånecontor, både nyttiga och behöfliga.
Slutligen bör jag fästa uppmärksamheten derå, att bibehållandet
af lagbudet i 120 § skulle verka mycket strängare nu, än
9 H. 55
434
Den i G April f. ni.
under tiden från sistförflutna riksdag. Först får jag fästa uppmärksamhet
derå, att man efter nu vidtagna beslut kommer att såsom
sedlar räkna hvad hittills icke bland sedelstocken inberäknats, nemi.
behållningarne ä creditiven, och bästa beviset härå är, att i detta
ögonblick äger Bankens metalliska cassa, efter gamla beräkningen,
ett öfverskott öfver den stadgade proportionen, hvarigenom sålunda
alla i 120 § innehållna inskränkningar i detta ögonblick äro
livilande. Efter nya beräkningen skulle deremot en brist finnas,
och således alla dessa inskränkningar finnas. Att icke omnämna
den ökade skärpa budet skulle erhålla genom de i § 63 af
lltskis förslag innehållna föreskrifter, vill jag endast fästa uppmärksamhet,
alt enligt den af BorgareSt. antagna och af Hr von
Hartmansdorff tillstyrkta redaclion, skulle Banken vara förbjuden
alt, när proportionen vore bruten , ”utgifva några lån.” Det vill säga,
om detta förslag nu vore lag, skulle i detta ögonblick, ingen silfversked,
ingen jernstång få i Banken belånas, intet fastighets-eller
discontlån utgifvas, med ett ord Bankens hela verksamhet såsom
lånebank vara inställd. Della torde icke vara erforderligt för myntvärdets
upprätthållande. Jag yrkar bifall å Utsk:s förslag och således
afslag å Hr von Harlmansdorffs.
Hr Lefre'n, Johan Pehr: Oaktadt Frih. Cederströms stränga
dom, att de som skulle hysa den åsis:t, att ett förhållande, sådant
som Hr von Hartmansdorff föreslagit, borde äga rum emellan
silfverfonden och sedelstocken, äro att betrakta såsom svaga hjernor,
så måste jag likväl pä förhand blottställa mig för detta anathera
och försöka en framställning, som har för afsigt att styrka
de åsigter, som Hr von Hartmansdorff söker göra gällande. När
vid 1830 års riksdag realisationen bestämdes, men icke verkställdes,
så var orsaken till verkställighetens uteblifvande, alt man icke
ansåg Banken äga en tillräcklig styrka i silfverfond, för att kunna
äga bestånd emot den utvexling, man förutsåg, relativt till
den sedelmassa, som då fans. Man beslöt dä att realisationen borde
uppskjutas till den tid, då Bankens metalliska valuta hade uppstigit
till | af den utelöpande calculerade sedelstocken. Bancofullm.
sökte pä den mellantid, som förflöt emellan 1830 och 1834 års
riksdag, att föröka silfverfonden, och måhända hade den kunnat
förökas i ändå större förhållande, om icke vissa tvehågsenheter inom
Bancostyrelsen ägt rum. Men nog af, när 1834 års riksdag kom
tillsammans, så var det bestämda förhållandet ännu icke till fullo
uppnådt; men den öfvertygelse blef likväl rådande inom Stånden,
att realisationen det oaktadt icke borde uppskjutas. När vi nu
betänka att dessa | utgöra 62| proc., så ser man huru mycket
silfver som då fordrades i förhållande till den utelöpande sedelstocken.
1834 års Ständer bestämde, att silfverfonden framdeles borde vara
som 2 lill 5, d. v. s. 40 proc. af den utelöpande sedelstocken.
Detta var således redan en ganska stor nedsättning. Men 1834
års Ständer ansägo vid öfverläggningen i ämnet, alt man icke borde
så strängt fästa sig vid förhållandet af 40 proc., att man genast
skulle anse realisationens grund förnärmad, om man händel
-
Den 10 April f. m.
435
sevis för elt ögonblick eller för någon kortare tid kom alt understiga
delta förhållande af 2 till 5. Derföre stannade man vid det
beslut, alt, jemte bibehållande af denna proportion såsom ett allmänt
stadgande, hvilket man borde söka upprätthålla sä vidt möjligt
vore, fixerades tillika en minimisilfverfoud af 2 millioner specie,
under hvilken silfvercassan icke lick sjunka. Man lemnade
således, efter min tanka ganska riktigt, tvenne region den ena,
sträfvande! alt upprätthålla proportionen af 2 lill 5, och den andra,
rättighet för Banken att låta cassan sjunka till 2 millioner
r:dr silfver, om omständigheterna så kräfde; men man ålade Bancoful
m., att frän den stund, som proportionen af 2 lill 5 icke
mera ägde ruin, inskränka sedelulgifningen lill det belopp, som i
det ögonblicket ägde rum, sä vidt denna utgifnings inställande berodde
af Bancostyrelsen. Della tror jag var en förnuftig åsigt,
som bör bibehållas. Nu föreslås, att sedelstocken skall bestämmas
lill 20 millioner såsom maximum, utöfver den siffra, som svarar
emot den reella fonden, och derjemte föreslås, alt den reella fonden
skall få nedsjunka till 2,500,000 specie, som svarar emot <if
millioner bancösedlar. När 20 millioner bancosedlar läggas till
(i|, så bar man 2ti| millioner, som kunna fä vara i rörelsen, ehuru
silfvercassan nedsjunkit lill 6| millioner i bancosedlar. Som nu
(>§ utgöra jemt ^ af 2(i§, så innehåller det stadgande, som BancoUlsk.
nu föreslår, den grundsats, att silfvercassan må kunna vara blott
i af den utelöpande sedelstocken. När man nu jemför åsigterna
1830, då man fordrade 62.J proc. styrka i cassan, för alt göra
tole emot den utelöpande sedelstocken, och vidare den nedsättning
lill 40 proc., som ansågs tolerabel 1834, mot hvad som nu föreslås,
nemi. 25 proc., så synes deraf, efter mitt förmenande, böra
klart följa, ali man under den förflutna tiden har dansat pä
rosor i bancofrågor, att man inga faror sell för realisationen, utan
tvertom sett, att Banken haft för starka fonder i de beräkningar,
som hittills blifvit lagda i baucoreglem., och ali man anser rätt
vara att gå ned ända derhän, att man anser £ i cassa vara tillräckligt
i allmänhet för att göra löte mot utelöpande sedelstocken
och invcxlingen. Bancofullm. böra väl förut vara betänkta pä
cassans förökning, men de äro icke förpliglade att i della ändamål
taga några allvarsamma åtgärder, förr än Bankens cassa gått
ned ända till 25 proc. af den utelöpande sedelstocken. Hvad innebär
nu delta? Man ifrar mot grundsatsen om en proportions
framställande såsom regel för Bancostyrelsen, men på samma gång
etablerar man en annan proportion, uttryckt i en annan form;
man utsätter nemi. elt maximum af sedelstock och elt minimum
af cassa, och sålunda kommer man till förhållandet af ett till fyra.
Man måste antingen upphöra att den ena gången förklara, att allt
stadgande om elt förhållande vore oriktigt, eller också erkänna,
alt man går på samma väg dä man stadgar förhållandet såsom 1
lill 4, som dä man stadgar del såsom 2 till 5. Jag tror, att det
är helsosamt för Bancostyrelsen att hafva den § qvar, som säger,
att då förhållandet visat sig vara såsom 2 till 5, så måste man
vara betänkt på ali icke utsläppa mera sedlar. Det är ett pass
-
436
Den 16 April f. m.
opp, sorn den stora cursmätaren på börsen ger tillkänna. Det är
lika omöjligt att hindra denna kraft alt verka, som att hindra luftkretsens
tyngd alt verka pä barometern. Det är en af de största
fördelar, som vi hafva i ekonomiskt hänseende af realisationen, alt
cursteckningarne på börsen utgöra en barometer, som ögonblickligen
ger tillkänna huru förhållandet är emellan den utelöpande sedelstocken
och den reella fonden. Den varnar ena gången för öfverdrifter
i lånerörelsen och visar en annan gång, att en sådan ulsläppning
icke är så farlig, då silfver importeras. Jag tror, att
det är nyttigt, såsom jag nyss nämnde, att Bancostyrelsen harden
dubbla regeln ali först se upp, dä förhållandet är under 2 till 5,
och all silfverfondens ökning ovillkorligt måste äga rum, då den
gått ned ända till 2£ millioner specie, såsom BancoUtsk. föreslagit.
Jag tror, att dessa stadganden slå väl tillsammans, och att
man icke bör taga bort det gamla stadgandet, derföre att BancoTJtsk.
framställt ett annat, nemi. ett maximum af sedelstock, hvilket
jag för min del högeligen gillar.
Hr Rosenblad har haft åtskilliga framställningar ronde sedeiutsläppning
och lånerörelsens förökande, samt förklarat sin grundsats
vara, att Banken bör utgifva lån företrädesvis i de tider, när
lån behöfvas. Della är också den väsendtliga skillnaden mellan
Ilr Rosenblads åsigler och mina i fråga om Bankens styrelse. Om
jag för enskild del behöfver lån, så är jag särdeles glad att fä
penningar när jag dem behöfver; men jag tror mig icke kunna
ålägga Hr Rosenblad att dä gifva mig lån. Vill lian göra det, så
skall det vara mig fägnande. Banken åter skall icke läna derföre
att lån behöfvas, utan Banken mäste se till, att den icke lånar
ut sedlar, när den påtränges i sin cassa. Således, om Banken
med lätthet får in silfver, då kan den mycket väl utställa creditiver
till det högsta belopp, som Ständernas föreskrifter medgifva,
men om Bancoslyrelsen märker, alt cassan förminskas genom fortsatt
export af silfver, så bör väl icke Banken t. ex. läna upp penningar,
som slå på deposilionsräkning och således icke trycka såsom
sedelstock i det ögonblicket, för alt låta dessa penningar ingå
i Bankens lånerörelse och låna ut de penningarne måhända till
samma personer på börsen, som redan hafva kistorna färdiga, i
hvilka det silfver skall utföras, hvilket icke varit möjligt för dem
att på annat sätt än just genom lån af Banken komma åt. Det
är min åsigt, att Bancoslyrelsen måste, dä cassan påkännes, vara
varsam i sina utlåningar och framför allt icke öka dem i sådana
ögonblick. Detta kallas, J veten det mine Hrr, eli strypsystem;
det är likväl ett strypsystem, som verkar lindrigt, om det får
verka i ögonblicket då det bör verka; men derigenom, att man
är rädd för det s. k. strypsyslemet, så samlar man på sig, alt
ett verkligt strypsystem blir af nöden ett eller par år derefter, i
st. f. att om man genast dragit in på rörelsen, så hade det varit
ett passopp lill de lånesökande att icke disponera sina penningar,
måhända för att trycka på vexelcursen. Jag ber R. o. Ad. om
ursäkt derföre, att jag varit nog lång i min framställning, men
jag har troll mig böra bjuda skäl för de grundsatser, som jagsö
-
Den 10 April f. m.
437
ker göra gällande så ofia som bancofrågorna äro före. Jag tillstyrker
bibehållande af proportionen såsom 2 till 5, men kommer
likaledes att tillstyrka hvad BancoUtsk. föreslagit om minimicassan
och maximi-sedelbeloppet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, liilkännagaf, att plenum kommer
alt fortsättas kl. 6 e. m.
Hr Lagerhjel m, Pehr: Hen siste talaren har börjat med
1830 års riksdag. Jag ber att dervid få följa honom åt. Vid
denna riksdag var fråga om huru stor säkerhet Banken borde hafva
innan den började sin silfverutvexling. Jag var dä i strid med den
värde talaren. Jag stod nemi. på den sidan, som ville hafva proportionen
5 till S, och som segrade, då deremot den värde talaren ville
hafva proportionen 1 till 2. Jag grundade mina åsigler på den
nyfikenhet, som jag motsäg skulle gifva sig tillkänna vid öfvergängen
till ett nytt skick i hela penningeväsendet inom Sverige.
Derjemte visste man ganska väl, alt en stor del af Svenska Bankens
sedlar funnos i ett annat land, nemi. Finland. Man hade
således två stora skäl, hvarför man borde vara varsam, och derföre
yrkade jag den satsen, att man icke borde börja silfverutvexlingen
förr än proportionen vore säsong 5 till 8. Del har sedan
visat sig, att delta var ganska rätt. Ar 1842 utgick ur Banken
öfver 2 millioner specie, och deraf hell nära hälften lill Fiuland.
Dessa sedlar äro nu efter all anledning inlösta, och det skälet är
således numera borta. Samme värde talare tiar åberopat nödvändigheten
för Bancoslyrelsen att vara försigtig vid utlåningen. Ilan
bar också ganska rätt deruti, ali om Banken under en farlig period
ger ut lån, isynnerhet i den större rörelsen, för hvilket ändamål
Handels- oell Näringsdisconien finnes, sä kan det vara detsamma
som att utgifva sedlar; men den frågan hörer lill den 63
§ celi synes mig således nu vara förtidigt väckt, samt icke kunna
inverka på utgången af denna fråga. Hvad åter denna frågan angår,
sä är jag lycklig att till stöd för min åsigt kunna åberopa
Frih. Palmstjerna och flera talares yttranden; men anhåller likväl
att fä underställa B. o. Ad. några få momenter. Det är väl en
sanning, att B. o. Ad. ännu icke har definitivt bestämt sedelstockens
maximum, men de föregående beslut, som Ståndet fattat, antyda
nödvändigheten af alt ingå i en sådan bestämning; ty B. o. Ad.
bar bestämt lånerörelsens qvantum och eli maximum för belåningen
på metaller. Jag mäste således förutsätta, att B. o. Ad., i
likhet med BancoUtsk., skall göra en sådan bestämning af sedelstockens
maximum. Då, säger jag, är det en motsägelse att vilja
antaga BorgareSl:s förslag, hvilket åter sätter förhållandet såsom
2 till 5. Detta mäste leda till en inconseqvens såsom flera talare
hafva visat, emedan Utsk. bestämdt säger, pag. 56, att något
stadgande om ett visst förhållande emellan metalliska cassan och
sedelstocken icke bör bestämmas. Då vi komma längre fram i
detta betänk, och R. o. Ad. bifaller hvad jag ser att BancoUtsk.
föreslagit, så komma nog Bancofullm. alt få en tillräcklig styrka
att motstå päkänningar, utan att man behöfver vidtaga en iucon
-
438
Den 16 April f. m.
seqvens, som är overkställbar. Den der principen skulle, på sätt
Frill. Palmstjerna anlydl, liårdnackadt utförd, åstadkomma variationer
i Bancostyrelsen, som skulle verka högst ofördelaktigt på
näringarne. Om någon skulle säga, att det likväl är nödvändigt
för Bankens bestånd, sä ber jag U. o. Ad.- lägga in sådana krafter
i Baneostyrelsens band, att den kan bestå utan att strypa näringarne.
Ty onödigt bör man väl icke ingå på ett system, som
minskar Sveriges producliva krafter, eller tvingar dem att arbeta
på ett ofördelaktigt sätt, som gör kastningar i varuvärdet och
nedtrycker spanmålspriserna, och som hastigt tlyttar förmögenheten
från den ena personen till den andra. På dessa grunder afstyrker
jag bifall till BorgareStts beslut, men tillstyrker deremot
Utskts betänk, i denna del.
O
Hr Akerman, Fredr.: Då efter min tanka bär icke är
fråga vid denna § om att bestämma siffrorna för proportionen
emellan metalliska valutan och sedelstocken, kan jag för min del
icke annat finna, än alt man strider, som del beter, om Päfvens
skägg, ty det är alldeles otvifvelaktigt och står klart för hvar och
en, som behagar genomskåda hvad BancoUlsk. föreslagit i dessa
§§, att BancoUtsk. lika väl nu som fordom har velat bestämma en
proportion emellan metalliska cassan och sedelstocken. Utsk. säger
nemi., alt minimum för metalliska cassan skall vara 2,500,000
specie, hvilket är detsamma som 10 millioner r:dr r:gs, och vidare,
alt maximum af sedelstocken, som icke motsvaras af metallisk
valuta, icke får öfverstiga 20 millioner ndr b:co. Sammanlägger
man dessa med de sedlar, som motsvara silfvercassan,
så gör del tillsammans 40 millioner r:dr rgs, hvilket åter förhåller
sig till silfverfonden, som 4 till 1. Huruvida denna proportion
är den rikliga, derom skall jag för ögonblicket icke yttra
mig, utan ber att få uppskjuta det tills de §§ förekomma, som bestämma
siffrorna i denna proportion. Jag kan likväl icke förneka,
att jag anser det sätt alt bestämma proportionen, som BancoUtsk.
här föreslagit, vara i liera afseenden bättre och fördelaktigare, än
del gamla sättet alt I. ex. tala um en proportion af 2 till 5. Ett
skäl för denna min åsigt är det, ali man derigenom en gång för
alla får bestämt ett maximum af sedelstock, som icke motsvaras
af metallisk valuta. Man lärer vara ense derom, ali lika angeläget
som det är att icke rörelsecapitalet alltför mycket minskas,
lika angeläget är det ock, alt det icke tidtals öfver behofvel ökas.
En sådan ökning har man icke genom förra bancoreglem. kunnat
förekomma, dä man endast hade att iakttaga proportionen 2 till 5
emellan silfver och sedlar. Om Banken således hade 40 millioner
r:dr rgs i silfver, så kunde den hafva sedlar för 100 millioner;
men om den hade 10 millioner, så kunde den endast hafva 25
millioner i sedlar. För att undvika denna fluctuation i sedelstocken,
måste man således bestämma ett minimum af silfver och ett
maximum af sedlar. Det andra skälet är det, att man genom
utsägande af en viss proportion, t. ex. som BorgareSt. föreslagit
af 1 till 3, möjligen kunde väcka den föreställning hos utländningen,
på hvars omdöme om v(tr Bank vår credit och vår lian
-
Den IG April f. m.
439
del sä väsendtligen bero, alt vi derigenom, då 1 lill 3 är en mindre
proportion än 2 till 5, hade gjort en slags bankrutt eller en
slags ny realisation. Sådant undviker man genom det sätt Utsk^
föreslagit för proportionens bestämmande. Det tredje skälet är,
att man genom eli så beskaffadt bestämmande gör saken mycket
redigare och lättare att fatta för dem, som skola tillämpa den.
Bestämmer man proportionen såsom 2 till 5, så fordras regula de
tri för att uträkna densamma, men enligt Utsk:s förslag behöfver
man endast qvatuor species, och såsom Bancofullm. för närvar,
äro sammansatta, fruktar jag, att en del af dera äro mera bekanta
med qvatuor species än med regula de tri. Jag hade verkligen
icke förväntat, att Ur von Hartmansdorff skulle önskat bibehållande
af den 120 § såsom den lyder i nuvar. bancoreglem., då jag påminner
mig de strider inom Fullmäktige, som uppkommit till
följd af denna §. Der slår nemi., all dä förhållandet icke är som
2 lill 5, får sedelstocken icke genom någon af Bancofullm. beroende
åtgärd ökas. Det är godt och väl att den icke får ökas,
men om den får förblifva sådan den är, så kan Banken äfven
med denna § vara bankrutt, eller, som är detsamma, slå igen sin
utvexlingslucka. Detta bar, om jag minnes rätt, jemväl Hr von
Hartmansdorff på ett för mig tydligt sätt utvecklat under Bancofullnus
öfverläggningar; men pluralileten bar funnit, alt § icke
borde förstås såsom lian ville, eller alt man skulle låta bli att
släppa ut de sedlar som kommo in. Bör man nu behålla en fj,
som innefattar elt sådant tvistefrö; och der samma resultat genom
en votering hos Bancofullm. kan ännu en gång åstadkommas, som
det hvilket förr en gång ägt rum? Jag tror ivertom, alt Hr von
Hartmansdorff skulle funnit sig väl belåten med de tillägg och
klara bestämmelser, som BancoUtsk. sökt gifva och som innefattas
i en längre fram förekommande §, der Disk. i hestämda ordalag
tillstyrker, att dä metalliska cassan hotar att understiga 2^ millioner
silfver, sä skola Bancofullm. icke allenast vidtaga åtgärder för
att öka denna cassa, utan äfven genom direct inverkan på lånerörelsen,
minska sedelstocken. — Tvenne af Hrr Bancofullm., som
här äro närvarande, hafva nu i dag fortsatt en strid, som så ofta,
efter hvad jag funnit i protocollen, ägt rum inom Bancoslyrelsen.
Jag betviflar icke, att Hr von Hartmansdorff skall hafva elt svar
pä den framställning, som Hr Rosenblad gjort, då Hr von Hartmansdorff
får ordet; men jag kan dock icke underlåta alt nämna,
hvad jag trott mig finna vid läsningen af Fullmäktiges protocoll,
eller alt då Hr von Hartmansdorff velat släppa ut sedlar, har han
dertill haft goda skäl. Jag skulle deremot icke instämt i den utsläppning,
hvarom Hr Rosenblad har varit med. Hr Rosenblad
säger, att man bör lemna länen dä de behöfvas. Faran deraf har
redan Hr Lefrén tillräckligen visat. Jag vill endast påminna om
ett yttrande under gårdagens öfverläggning i fråga om inrikes
vexlar, deruti äfven Hr Rosenblad medgaf att vissa lån kunna hafva
några faror med sig. Han talade om några handelshus, som sysselsatt
sig med att sälja mössor, käppar och Niirnbergerkram m. m.
och beklagade, att han i följd af elt föreslaget stadgande möjligen
440
Den 10 April f. m.
skulle vara tvungen att lemna ut lån åt sådana lius, som derför
togo ut silfver och köpte dylika varor. — På grund af hvad jag
4hu haft äran nämna, får jag tillstyrka, att R. o. Ad. hehagade
bifalla det sätt för bestämmande af proportionen, som Ulsk. föreslagit,
nemi. att utsätta ett minimum för metalliska cassan och
ett maximum för sedelstocken.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Jag erkänner fullkomligt,
att de värda ledamöter, som yttrat sig emot Utsk:s förslag
och som yrka en proportions bibehållande emellan den metalliska
valutan och den utelöpande sedelstocken, icke hafva småaktigt
velat bestämma detta förhållande på riksdalern, utan såsom
Hr von Hartmansdorff yttrat, velat göra det till en förståndsregel,
eller såsom Hr von Hohenhausen till ett allmänt stadgande, eller
såsom Hr Lefrén för att icke öka sedelstocken. Men ehuru jag
medgifver detta, tror jag likväl icke, att stadgandet, äfven i en
mera vidsträckt mening, vore lämpligt. Jag tror, att Utsk. i detta
fall gått så långt som man bör gå. Ulsk. har i 54 § bestämt
minimum för silfverfonden till 2,500,000 specie. Utsk. har i 9
§ bestämt maximum för hvarje lånerörelse, hvarigenom således
uppkommer ett maximum för hela sedelstocken. Utsk. har ytterligare
i 1 § föreslagit, att grundfonden, eller öfverskottet emellan
fordringar och skulder, skall vara 10 millioner. Utsk. har slutligen
i 51 § föreslagit, att maximum för den del af sedel- och deposilionsskulden,
som icke molsvaras af reella fonden, skall vara 20
millioner. Genom dessa sladganden tror jag att Utsk. tillräckligen
har gifvit en allmän regel för Fullmäktiges åtgärder. När man
säger, alt en dimension icke skall vara kortare, icke längre, icke
vidare, icke smalare än så, vill jag fråga om den icke är bestämd
nog. Alt gä längre torde icke vara rädligt, emedan Bancofullm.
böra hafva rättighet att afväga de små nuancer, som kunna uppkomma
emellan dessa förhållanden. Men jag går längre. Jag
påstår, att bestämmande af denna proportion såsom 2 lill 5 slår
i fullkomlig motsägelse med det af samme ledamöter, som yrkat
denna propos., gillade bestämmandet af ett minimum för silfvercassan
till 2,500,000 r:dr. För alt visa detta, torde jag få underställa
en liten calcul till bepröfvande af Hr Lefren, som är
djup calculatör och som äfven nyligen i ett anförande gifvit bevis
derpå. När t. ex. Bankens lånefond har gått ned ända till 2|-  millioner i silfver, eller 10 millioner r:gs, så måste, om proportionen
af 2 till 5 skall bibehållas, Bankens sedelstock utgöra 25 millioner.
Men Bankens sedelstock kan nedgå under detta belopp.
Om ett krigsrykte eller en panisk skräck skulle komma i landet,
så skulle något hvar rusa åstad och vexla sig till silfver i Banken.
Om då sedelstocken minskas till 20 millioner ifrån 25, så
borde, efter det föreskrifna förhållandet af 2 till 5, metalliska cassan
endast vara 8 millioner, men en annan § föreskrifver att den
skall vara 10. Hälften af Bancofullm. kunde då hålla sig tillden
ena föreskriften och hälften till den andra. Enahanda inkast är
att
Den 16 April f. m.
441
att göra emot BorgareSt:s förslag, och utom dess skulle det äfven
i allmänna opinionen minska det förtroende man har till Banken,
emedan förhållandet af 1 till 3 är sämre än det af 2 till 5. —i
I allmänhet talar man om att fastställandet af en proportion skulle
gifva credit åt Banken, men Bankens credit i allmänna opinionen
är grundad på dess redogörelser, som tryckas hvarje år, deraf
man ser Bankens ställning. En på någonting annat grundad fiktiv
opinion kan, efter hvad jag tror mig hafva bevisat, icke upprätthållas.
För min del tillstyrker jag bifall till betänk.
Hr von Hartmansdorff: Mina värda och liberala motståndare
hafva, den ene och den andre, förklarat, att den mening
jag förfäktade, vore dels oförnuftig dels tillhörande de rädda m. m.
dylikt. Jag skulle derå fästa föga afseende, blott Banken kunde
af mina modiga och kloka motståndare få sig beviljad den proportion
mellan silfver och sedlar, för hvilken jag strider. Hr Lefren har
redan ådagalagt, att Utsk. jemväl bestämt en sådan. Skillnaden
mellan Utsk:s och mitt förslag är således endast den, som finnes
emellan proportionen af 2 till 5 och den af 2 till 8, hvilken är
detsamma som 1 till o4. I detta hänseende får jag hembära min
tacksamhet till Hr Akerman, hvilken i bancoärenden icke blott
hyllar åsigter, hvilkas riktighet jag erkänner, utan äfven haft den
öppenheten att omtala hvad Utsk. tänker. Han har nemi. erkänt,
alt Utsk. icke velat annat än i förblommerade talesätt framställa
en proportion, på det att utländningen, som naturligtvis gifver akt
på vårt förfarande, icke skulle så lätt förmärka, att vi äro inne
på vägen att göra bankrutt. Efter denna förklaring, inser jag
alltför väl, hvarföre Utsk. begagnat denna omväg, men jag kan
icke underlåta att för R. o. Ad. uttala min farhåga, att derest
R. St., på sätt Hr Lefren omtalat, gå från 62 proc. till 40 vid
den ena riksdagen och vid den andra från 40 till 25, så hindrar
ingenting, alt man vid nästa riksdag går frän 25 till 12 och så
vidare till intet.
Hr Åkerman har sagt, att jag icke borde yrka bibehållande
af den gamla §:s ordalydelse i anseende till hans obestämda föreskrifter
och de strider, som i anledn. deraf uppkommit och kunna
fortfara bland Fullmäktige. Jag erkänner, att Hr Åkerman i detta
fall kan hafva rätt; men jag har velat förena mig med BorgareSt.,
på det att, om R. o. Ad. skulle gilla detta Stånds mening, så
blefve det åtminstone två Stånds beslut emot två. Ville jag här
försöka att föreslå något annat och det blefve af R. o. Ad. antaget,
så vore två Stånd om en mening, men de andra två sig emellan
delade, hvilket, efter min tanka, vore sämre. Hellre än att
förlora allt, vill jag derföre lämpa mig efter ett annat Stånd, äfven
om dess mening icke uttrycker allt hvad önskligt vore.
Hr Lefre'n har, genom sitt, efter min tanka, väl utförda försvar
af den sats vi gemensamt hylla, gjort för mig öfverflödigt
att svara på vissa invändningar, som några ledamöter framkastat;
men i några andra hänseenden behöfver jag ytterligare begära
R. o. Ad:s uppmärksamhet.
9 H. 56
442
jDen 16 April f. m.
Man säger, att proportionen at 2 till 5 mellan silfver och
sedlar redan är vunnen, oell att således ingen farhåga borde finnas
hos dem, som frukta lånens och sedelsockens öfverdrifna storlek;
äfvensom man åter omtalat, att 2 till 5 icke vore något magiskt
tal. Men om denna proportion icke får bestå, sedan lion
vannits, så är uppnåendet utan gagn, och hvad beträffar den nya
proportionen af 1 till 4, som BancoUtsk. föreslagit, så kan jag
icke eller finna henne innebära någon magisk kraft.
En ledamot har yttrat, att Bankens bestämmelse vore rörelsecapitalets
vidmakthållande. Jag är af annan mening och tror vår
Banks förnämsta bestämmelse vara, att upprätthålla sedel värdet.
Men . vid alla våra strider om Banken, och dervid anhåller jag att
Ståndets ledamöter måtte fästa sin uppmärksamhet, är grundfrågan:
skall Banken förvaltas så, att han gör innehafvarne af Bankens
sedlar rätt, eller så att deras rätt äfventyras, på det att gäldenärerne
måtte få så stora lån de önska ? Striden är derom, huruvida
man skall taga ifrån den, som äger något, och gifva åt
den, som intet äger, eller vill något förvärfva. Tänkom oss, mine
Hrr, att vi uti Sverige ej hade några sedlar, ulan klingande mynt,
liksom i Frankrike, och att Banken likasom der, förnämligast disconterade
vexlar och annat dylikt. Då blefve förhållandet, att
när någon sålt socker, caffe eller vin och betalningen vore förfallen,
så mottoge han derföre klingande mynt, som i rörelsen finnes
och skickade ut det i betalning, i händelse han ej hade några
utrikes fordringar, på hvilka vexlar kunde dragas till qvittning.
Skulle man då vända sig till Banken och säga: vi hafva utfört
vårt silfver och guld, vill icke Banken vara så god och skaffa oss
det tillbaka, emedan det är stor penningebrist i landet? Det är
ingenting annat man nu begär. Skillnaden är endast den, alt
grosshandlanden, som nu icke får silfver utan sedlar af kryddkrämarne,
tager i stället ut silfver af Banken för de sedlar han erhållit.
Emedlertid har man genom sedlarne blifvit alldeles förvillad
om hvad som en Banks åligganden egentligen äro. Det är
genom näringarne sjelfva, som penningeslocken skall upprätthållas,
och Banken kan icke göra det, om han än ville det aldrig
så gerna.
Den talare, som påstod Bankens bestämmelse vara att vidmakthålla
rörelsecapitalet, nämnde något, som troligen hade afseende
på ett yttrande af mig, då han omtalade, att Bankens heder
skulle bestå i låns upptagande. Jag har endast sagt, att till Bankens
heder hörde att icke göra bankrutt. Min värda granne och
medfullmäktige har omtalat, huruledes jag deltagit i den största
sedelutsläppning i Banken sedan sista riksdag. Det kan väl vara
möjligt; men skillnaden emellan hans och mina åtgärder var den,
jag säger det blott till mitt eget rättfärdigande, att jag var med
om sådana åtgärder 1841, då Banken hade 3,718,000 r:dr öfver
den bestämda proportionen, men deremot motsatte jag mig rörelsecapitalets
ökande vid slutet af år 1843, då det fans en brist af
mera än 2 millioner i det förhållande, som borde vara emellan
silfvercassan och de utelöpande sedlarne. Det sades, att jag till
-
Den 16 April f. m.
443
styrkte sedelutsläppningen jast då när den var mest skadlig och
när man svindlade i Skåne. Jag ville önska, alt svindeln holle
sig inom landskapet och icke flyttade med Skåningarne äfvenledes
till andra delar af Riket. Man säger, alt det finnes motsägelser
i bancoreglem. Jag har nämnt det förut, men de kunna af BancolJlsk.
rättas utan större svårighet, om den af mig föreslagna och
hittills gällande proportionen fastställes. Ordalagen komma i sådant
fall endast att rättas efter proportionen af 2 till 5 i st. f.
den af 1 lill 4.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag begärde ordet när
Hr Rosenblad yttrade, att man skulle minska lånerörelsen, då det
var för mycket sedlar, och öka den då det faus för litet. Jag bekänner,
att jag delar denna åsigt, men jag trodde, att jag skulle
kunna vända den satsen emot honom sjelf, såsom den der hade
försummat att följa den. lir Rosenblad har sedan ingått i ett
rättfärdigande, grundadt på förhållanden, hvilkas riktighet jag icke
är i tillfälle att bedömma, men om det så förhåller sig, så mäste
jag erkänna, att Hr Rosenblad haft rätt, ty det är tydligt, att
när man släppt ut för mycket sedlar, så att rörelsen icke kan väl
upptaga dem, så måste man söka förekomma att icke den för stora
sedelstocken vänder tillbaka och känner på bancoluckan för alt
låta silfret gå ut. Man bör således söka förekomma, hellre än att
söka afhjelpa, sedan skadan redan är skedd. Om en annan Bancofullm.
var med om den ålgärden 1841 att öka sedelstocken till
det belopp, som den icke bort komma till förrän nu, så tror jag,
att skulden faller på den, som så har förhållit sig; ty efter den
uträkning, som vid förra riksdagen gjordes inom Banken, i afseende
på den förmodade sedelförminskning, som skulle kunna uppstå
derigenom alt Bankens räntevinster gingo in till Banken m.
m. och då man gjorde upp hurudan sedeltillökningen skulle kunna
blifva för alt motsvara den sedelförminskning, som skulle komma
alt ske intill nästa riksdag, så ansåg man sig kunna hafva
tillfälle att köpa upp omkring 700,000 r:dr i obligationer och att
möjligen öka disconten och de andra fonderna under tiden. Men
detta var något som på 4 eller 5 år skulle inträffa, och borde
följaktligen icke hafva anordnats 1841, ulan först 1843 eller 1844
kommit i fråga. Jag har också ingått i just en sådan beräkning
och funnit, att först nu motsvarar den indragna sedelstocken denna
utsläppning. Ett tydligt tecken på att sedelstocken var för
stor vid förra riksdagen, voro de högt uppdrifna priserna på alla
producter och de stora summor, sorn stodo på depositionsräkning
i Banken, emedan de allmänna cassorna icke hade kunnat använda
dem. Det var på en gång en stor sedeltillgång och en stor
capitaltillgång. Då hade det varit skäl att minska och låta Banken
hålla inne en del af sina räntevinster. Hade Bancofullm.
icke då beviljat några tillökningar på lånefonden, så är jag öfvertygad,
att en så stark silfveruttagning icke sedermera hade skett,
och att det var fara å färde, det bevisa de starka silfveruttagningar,
som hade skett under åren 1835 — 1841. Jag tror derföre
444
Den 16 April f. ra.
icke att man kan bestämdt säga, att man skall draga in på sedlarne
under den dåliga tiden, d. v. s. när den metalliska cassan
redan är förminskad och sedelstocken äfven till följd deraf förminskad,
men jag erkänner, att sådant äfven kan få lof alt ske,
om nödvändigheten fordrar det för Bankens egen säkerhet; men
rättast är likväl att draga in på förhand. Då jag utgår från dessa
åsigter, kan jag icke instämma i det bindande förslag, som Hr von
Hartmansdorff hår förordat och som BorgareSt. lärer hafva antagit,
ty jag tror, att stadgandet i den gamla §, eller ännu hellre
det sorn Hr von Hohenhausen föreslagit, är det rätta, nemi. att
man skall fästa Bancofullm:s omtanka derpå, att de skola söka bibehålla
den metalliska cassan i förhållande af 2 till 5 emot sedelstocken;
men huruvida det skall komma att ske derigenom, alt
man indrager lånerörelsen, alt man minskar sedelstocken, eller
derigenom att man köper mera silfver, det måste bero på Bancostyrelsens
uppfattning af befintliga förhållanden; ty vid det ena
tillfället kan man möjligen böra förhålla sig helt annorlunda än
vid det andra. Men deremot tror jag det vara nödvändigt att
fästa Bancostyrelsens uppmärksamhet derpå, alt förhållandet alltid,
så vidt möjligt är, bör vara såsom 2 lill 5. Man må icke säga,
att det är nog, alt, såsom Utsk. föreslagit, fastställa ett minimum
för metalliska cassan, ty ett minimum är det yttersta, hvartill man
skall komma; men man bör icke alltid hålla sig vid minimum,
utan man mäste äfven bestämma ett normalförhållande, till hvilket
man skall sträfva, och detta bör man sälta lemligen mycket högre
än det aldraminsta, der de mest kraftiga åtgärder måste vidtagas
och då man är förpligtad att köpa silfver ehvad det än må
kosta. Derföre tror jag, i likhet med Hr von Hohenhausen, att
man gör rättast om man uppmanar Bancofullm. alt, med de åtgärder,
som stå till buds, söka upprätthålla metalliska cassan vid
förhållandet af 2 till 5 emot sedelstocken, och jag får på denna
grund tillstyrka bifall till Hr von Hohenhausens förslag, oaktadt
jag tror, att ett och annat uttryck deruti kunnat bättre återgifva
den grundtanke, som det innehåller.
Frih. Baab: Då så många talare hafva yttrat sig emot de
åsigter, som Hrr von Hartmansdorff och Lefre'n uttalat och sjelfva
Hr von Hohenhausen till en viss del motsatt sig deras yrkande,
så skulle det väl synas öfverflödigt att längre upptaga tiden med
denna fråga. Men den är af vigt; den är icke, såsom en talare
nyss yttrade sig, om Påfvens skägg, utan den kan verkligen gälla
en högst betydlig indragning i vårt rörelsecapital. BorgareSt:s beslut
innehåller, att om metalliska cassan icke uppgår till proportionen
af 2 till 5, så får sedelstocken icke ökas, hvarken genom
lån eller beviljande af creditiver. Om nu R. o. Ad. skulle fatta
ett dylikt beslut, och detsamma genom förstärkta BancoUtsk. tilläfventyrs
blefve R. St:s beslut, så får jag fästa uppmärksamheten
på hvilken betydlig skillnad i indragning det skulle kunna åstadkomma
emot hvad som BancoUtsk. i allmänhet har förordat. Det
skulle nemi. kunna göra den skilladen, att när fonden sjönk under
Den 16 April f. m.
445
förhållandet af 2 lill 5, så skulle 2| gånger summan sedlar behöfva
indragas, i st. f. att BancoUtsk:s förslag innebär en indragning
af en silfret motsvarande summa sedlar; och som 2| gånger
äro mera än en gäng, så betyder det ganska mycket. Till stöd
för denna åsigt hafva emedlertid åtskilliga satser blifvit yttrade,
som väl tåla att närmare granskas. Så har t. ex. Hr von Hartmansdorff
yttrat, att lian visserligen icke så mycket ifrar för att
neka lån, som icke mera hans afsigt gick derpå ut, att kunna behålla
en varumätare, som icke den ena gången mätte en aln och
den andra en half eller ett qvarter. Satsen är så långt riktig,
men den är icke mera än half. Hr von Hartmansdorff borde hafva
tillagt, att denna aln icke mera borde tillerkännas förmågan
att mäta 1^ aln <jller 2 alnar. Detta skulle likväl blifva följden
af en alltför stor sedelindragning. Då, lika väl som genom en
stor sedelutsläppning, kan penningen förändra sitt värde, fast det
i förra fallet ökas och i det sednare minskas. Vi hafva sett hvad
alla varor förlorat i penningevärde under de sednaste åren, och
jag skulle tro, att hvarje individ i samhället äger lika anspråk på
skydd för sin förmögenhet, ehvad den består i penningar eller
andra varor, och det kan väl icke bestridas, att förmögenhet kan
beslå af andra varor än silfver, vare sig af nyttiga producter eller
af näringar, som lemna sådana. Men jag ber att äfven få
framdraga ett exempel, efter Hr von Hartmansdorff så ofta plägar
göra det i frågor om Bankens förvaltning. Huru gör den enskilde,
som kan äga en ganska betydlig förmögenhet ulan att äga penningar,
om hans rörelse tilläfventyrs ett är icke lyckas? Om han
såsom jordbrukare t. ex. får missväxt, eller såsom näringsidkare
icke får afsättning? Han måste naturligtvis för de varor, som han
äger, skaffa sig penningar, om han skall kunna motstå denna olycka.
Om nu Staten, som i 72 § Keg.F. ensam förbehållit sig rättigheten
att gifva ut mynt i Riket, äger en ganska stor förmögenhet,
fastän den för tillfället icke har tillräckligt silfver, icke må
Staten derföre neka näringarne det understöd, som de ovillkorligen
behöfva för alt icke afstanna. Slaten måste, efter min tanka,
i det fallet göra såsom den enskilde, den måste skaffa silfver och
icke neka rörelsen medel till frambringande af nya varor. Eljest
förfar Staten på samma sätt, som en enskild skulle göra, om han,
fastän han ägde förmögenhet, upphörde att köra sin åker och så
den, derföre alt han icke hade tillräckligt penningar. Jag kan
för min del icke se annat än att Banken, som är en Statens inrättning,
måste icke allenast tillse, alt penningen ej förlorar sitt
värde, utan den skall äfven vara omhugsam om att icke penningen
får ett mångfaldigt värde och derigenom kullbryter förmögenheten
hos dem, som sökt förkofra sig pä annan väg än genom
samlandet af penningecapitaler. — Hr von Hartmansdorff har bestridt
Bankens pligt att upprätthålla rörelsen i landet, då det, som
lian säger, bör vara Bankens bestämmelse att blott upprätthålla
myntvärdet. Men samhället måtte väl icke vara till för Bankens
skull, utan Banken har blifvit inrättad såsom ett medel lill samhällets
fördel, och det måste således åligga denna statsanstalt att
uti
Den 16 April f. m.
icke upprätthålla myntvärdet på ett sådant sätt, att samhällets individer
derpå blifva lidande. Det är ur denna synpunkt som jag
på det högsta afstyrker, att R. o. Ad., genom instämmande i BorgareStis
beslut, tilläfventyrs skulle vålla att detta klefve ettR. St:s
beslut, utan får jag för min del yrka bifall till Utsk:s förslag.
Hr Skogman: Utan fruktan för motsägelse torde jag kunna
räkna mig till myntbestämningens ifrigaste anhängare, och måhända
har tanken, att i- min ringa mån hafva dertill bidragit,
någon gång lemnat mig tröst under svåra förhållanden. Såsom
ledamot i BancoUtsk., har jag efter bästa förstånd sökt medverka
till beslut, ledande lill ökad förmåga för Banken, alt framgent
upprätthålla stadga i myntvärdet; men jag har anselt detta ändamål
säkrare vinnas genom rikliga grunder för Bankens lånerörelse,
genom undvikande af konstlade ökningar eller minskningar i sedelstocken,
genom en klok och uppmärksam Bancostyrelse, än genom
föreskrifter om metalliska cassans större eller mindre belopp,
och antagande af en emellan densamma och sedelstocken godtyckligt
bestämd proportion, svår att beräkna och tillämpa. En värd
talare har yttrat, att äfven BancoUtsk. har tillstyrkt en proportion,
och en sämre proportion, genom förslaget att Bankens metalliska
cassa ej må understiga 2,500,000 r:dr silfver, hvilket belopp
skulle svara såsom 1 till 4 emot det af Utsk. beräknade maximum
för sedelstocken; men detla förslag, hvilket jag för min del
i Utsk. bestridt såsom öfverflödigt, innefattar icke någon proportion,
utan en lätt iakttagen arithmetisk bestämmelse, och det är en väsendtlig
skillnad emellan föreskriften, att Bancoslyrelsen skall i tid vara
betänkt på metalliska cassans förstärkning, då den sjunker till
nämnde minimum, och åliggandet för samma styrelse, alt vid en
proportion af 2 till 5 inställa Bankens utlåningar, på sätt BorgareSt^,
af några ledamöter härstädes biträdda, beslut innehåller, hvilket
jag anser för ett ibland de vådligaste beslut, som kunde vidtagas.
Samme talare har sagt, alt Bancostyrelsen uti vexelcursen
äger en osviklig barometer för sina åtgärder i afseende på sedelstock
och metallisk cassa. Afven jag anser Bancostyrelsen böra
egna fortsatt uppmärksamhet åt vexelcursens omvexlingar och orsakerna
dertill; men just detta bevisar oriktigheten af en proportions
bestämmande. Ty om, vid curs under pari och gynnande
industriella och politiska förhållanden, Svenska allmänheten vidtoge
den oskyldiga, af mången såsom nyttig och önskvärd ansedda
åtgärden, att i st. f. sedlar begagna metalliskt mynt, och för sådant
ändamål i Banken uttoge en eller annan million riksdaler
silfver, som blefve i laudet omlöpande, så skulle alla beräkningar
öfver proportionen derigenom förryckas, och Bancostyrelsen nödsakas
inställa alla utlåningar. — En annan talare, ledamot af
Bancostyrelsen, har sagt, att proportionen af 2 till 5 vore i denna
stund åter uppnådd, och att man följaktligen utan betänkande
kunde biträda BorgareSt:s beslut i denna §. Delta är utan tvifvel
rikligt efter beräkningen af sedelstocken enligt nu gällande
reglemente, men ingalunda efter det af BancoUtsk. föreslagna be
-
Den 16 April f. m.
447
räkningssätt, och beslutet skulle således verka till en betydlig indragning
af sedelstocken, eller kostsamma åtgärder för silfveranskaffning.
Jag afstyrker högligen instämmande uti BorgareSt:s
beslut och yrkar bifall till Ulsk:s förslag i denna §.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Frih. Cederström: Jag ämnar icke ingå i någon financiel
undersökning om låntagares rättighet alt, vid de lån de bekomma
i Banken, få ett mynt, hvars värde skall upprätthållas, eller icke.
Jag skulle tro, att dessa låntagare hafva lika rättighet i detta fall
med dem, sorn icke låna sina sedlar. Bankens sedlar må vara
utgifna i låneväg eller mot invexling i silfver, så måste de vara
af samma värde. Jag afvittra!- således helt och hållet denna fråga
från discussionen. Här är fråga om att stadga en föreskrift, icke
för myntvärdet, utan för att tvinga Fullmäktige att tänka på hvad
sorn är deras åliggande, nemi. silfverfondens förstärkning; icke
genom dess bibehållande vid proportionen 2 till 5, utan genom
att icke låta den understiga det belopp, som är föreskrifvet. Bancostyrelsen
skall således ovillkorligen vara betänkt på att skaffa in
silfver vid hvarje tillfälle, då den kan få vexlar på de villkor reglementet
föreskrifvet- och silfret icke kostar mera än transportkostnaden
att fä in. Det följer af sig sjelf, att BancoUtskts förslag
är det enda, som med något hopp om framgång kan antagas,
för att förmå Bancofullm. att blifva verksamma i och för förökandet
af den metalliska cassan, och att icke slå qvar vid proportionen
af 2 lill 5, hvilket, såsom Hr Skogman nyss riktigt anmärkte,
skulle kunna i alla fall förloras, om man log ut det mindre
silfvermyntet, som stannar qvar i Sverige, hvarigenom man kunde
tvinga Banken att upphöra med alla sina funclioner och stanna
simpelt såsom en vexelcassa i st. f. att vara en Bank.
Hr Rosenblad: Jag vill endast försvara mig emot det uppenbara
misstag, som min motståndare bär begått, då lian påstått,
att den sedelutsläppning jag tillstyrkt, skulle skett 1843, då Bankens
silfverfond stod under den föreskrifna proportionen. Detta
är icke med sanna förhållandet öfverensstämmande. Den skedde
nemi. 1842, långt innan den svåra conjuncturen inträffade. Men
då jag sålunda emot en orättvis beskyllning försvarat mig emot
denne motståndare, så har jag likväl på samma gång den tillfredsställelsen
att kunna försvara honom emot en lika obillig beskyllning.
Det är nemi. ett fullkomligt misstag af Hr Mannerskantz,
då han lagt Hr von Hartmansdorff till last, att han, genom
utgifvande af 500,000 r:dr till Commerce-coll., hade bidragit
att öka sedelstocken. Jag får hänvisa till 179 § bancoreglem.,
som härom lemnar en bestämd föreskrift, hvilken hvarken Hr von
Hartmansdorff eller någon annan kunde motsätta sig.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. Hermelin: En värd talare har här yttrat, att detsyntes
honom som Utsk. hade förordat en utväg alt ordna Bankens
448
Den lii April f. m.
angelägenheter, hvilken, om den blef antagen, kunde hafva till
följd, att man småningom, ehuru omärkbart, återfördes till våra
äldre, obestämda financiella förhållanden. Jag för min del anser,
alt den som tager kännedom om Stalsbanken och dess functioner,
mera rättar sig efter det sätt, hvarpå Banken gör sina utlåningar
och de beslut, som R. St. fatta angående en ändamålsenlig
Bancostyrelse, än han fäster sig vid summan af det i Banken inneliggande
belopp af metallisk valuta. Jag tillåter mig till stöd_
för denna åsigt åberopa en bank, hvars soliditet är väl känd,
nemi. den Engelska. Jag får upplysa, att en känd statsekonom,
Professor Rau i Heidelberg, har uppgifvit, att den metalliska cassan
i Englands bank var t. ex.
den 2S Fehr. 1824 • • . 13,810,160 £ St.
„ 31 Äng 11,787,430 „
„ 28 Febr. 1825 . . . 8,779,100 „
„ 31 Aug. „ ... 3,634,320 „
„ 8 Jan. 1830 . . . 9,336,000 „
„ 17 Sept. „ ... 2,816,000 „
(Under denna sista tidpunkt var stark spanmålsinförsel).
Man ser således, att den metalliska valutan i denna Bank
ganska starkt varierat, och det är enligt min tanka alldeles icke
endast derefter som en banks soliditet bör bedömmas. För min
del anser jag, att BancoUtsk;s förslag innebär en ganska väsendtlig
förbättring, och tillstyrker derföre bifall derå.
Starka rop på propos. hördes åter.
Hr von Hohenhausen: Jag ber Herrarne fästa uppmärksamheten
deruppå, att i Sverige, liksom i alla andra länder, der
man icke såsom fordom i Spanien har en årligen inflytande stor
silfvertribut, kan man icke upprätthålla rörelsecapitalet, vare sig i
ädla metaller eller dem motsvarande papper, med mindre än att
handelns ställning är sådan att detta göres möjligt. Alltså är,
såsom här redan blifvit visadt, cursens långsammare och säkrare
antydan, icke dess fluctuationer för en postdag, ett rättesnöre för
hela landet och äfven för Bancostyrelsen att bedomina hurudan
ställningen är. Från denna obestridliga sats, kommer man tilt
en annan, som är den, att Bancofullm., för att kunna upprätthålla
cassan så att den svarar emot vexlingstillgångarne, naturligtvis
böra under den gynnande tiden öka cassan, och det torde
väl derföre icke vara ur vägen, att en positiv föreskrift finnes,
som antyder en sådan förbindelse för Fullmäktige. Nu finnas i
detta fall icke annat än negativa stadganden i 55 §, som peka på
hvad Fullmäktige skola göra när den svåra tiden kommit, mea
det rätta vore väl att sådana åtgärder vidtogos i den goda tiden
innan man hade något att befara. Det måtte väl ligga i allas intresse,
såväl deras sorn uteslutande fästa sig vid Bankens sedelinnehafvares
fördel, som deras, hvilka önska upprätthållande af ett
ymnigare rörelsecapital, att Banken i tid måtte öka sin cassa, och
det är ingenting annat, som jag i mitt förslag framställt, än ett
så
-
Den 16 April f. m.
449
sådant positivt stadgande. Detta tror jag behöfvas, oaktadt de
föreskrifter och de verkligen väl vidtagna åtgärder, som BancoUtsk.
i öfrigt föreslagit. Ett annat RiksSt. har redan fattat ett
sådant beslut, vida skarpare än hvad jag önskar. Jag hoppas att
R. o. Ad. icke måtte helt och hållet förqväfva en nyttig och försigtig
åtgärd, nemi. att intaga en uppmaning åt Fullmäktige att
begagna den goda tiden lill åtgärder för upprätthållande af den
proportion, som för realisationens betryggande blifvit antagen, och
hvars frångående, hvad man än må säga, skulle leda till Bankens
och Sveriges nackdel.
Hr Mannerskantz: Jag har blott begärt ordet för att försvara
mig mot en beskyllning, som Hr Rosenblad för andra gängen
gjort mig, och hvartill jag icke gjort mig skyldig. Hr Rosenblad
sade nemi. för ett par dagar sedan, att jag hade påstått,
det Bancofullm. varit oberättigade att anordna ett förökadt creditiv
för Bancodisconten. Jag svarade då, att jag ganska väl kände
179 § i Bancoreglementet och sjelf varit med om att föreslå den
tillökning, som vid förra riksdagen gafs åt Manufacturdisconten.
Jag hade derföre icke trott, att jag skulle blifva missförstådd, då
jag i dag upprepade, att en af orsakerna, hvarföre så starka påkänningar
skett pä Bankens metalliska cassa, var den stora lånetillökning,
som på en gång skedde efter sistförllulne riksdag, dels
till följd af Stäudernas beslut och dels till följd af de anordningar,
som af Bancofullm. straxt efter denna riksdag gjordes. Jag
lägger icke Bancofullm. till last, att de följde Ständernas beslut,
men jag lägger deni till last, att de derutöfver genast anordnade
medel, som först långt derefter hade bort kunna disponeras för sådant
ändamål; och derföre att jag nämnt båda dessa saker på en
gång, har jag derföre icke gjort mig skyldig lill Hr Rosenblads
förebråelse att hafva klandrat en Bancofullm:s åtgärd, som det
icke kunnat uraktlåta. Hvad sjelfva saken beträffar, så förenar jag
mig helt och hållet med Hr von Hohenhausen.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Såsom ordförande i BancoUtsk.
skyldig att deltaga i utarbetandet af det bancoreglem. för
Fullmäktige, som skall grundas på R. o. Ad-.s och de öfriga Ståndens
beslut i delta ämne, anser jag mig böra fästa uppmärksamheten
derpå, att om vi nn skola votera in denna proportion af 2
till 5, så kommer den att stå i fullkomlig motsägelse med det
af Etsk. föreslagna minimum af Bankens silfverfond till 2J millioner.
Då flera ledamöter uppkommit sedan jag förra gången yttrade
mig, torde R. o. Ad. tillåta mig att helt kort förnya min
calcul. 2.' millioner silfver svara mot 10 millioner r:dr r:gs, och
efter proportionen 2 till 5 skulle således den motsvarande sedelstocken
utgöra 25 millioner r:gs. Om nu denna sedelstock skulle
genom uttagande af silfver minskas till 20 millioner, så skulle, för
bibehållande af proportionen 2 till 5, metalliska cassan endast vara
8 millioner, eller 2 millioner silfver. Men en nästföljande §
säger, att den skall vara minst 2]. Jag hemställer om icke detta
9 H. ‘ 57
450
Den lö April f. m.
är en uppenbar motsägelse. Voterar man en sådan §, så kan man
icke sedermera fastställa ett minimum.
Ofverläggningen förklarades nu vara slutad, hvarefter H. Ex.
Hr Gr. o.,Landtm, yttrade, att det blifvit yrkadt, dels bifall till
Utsk:s förslag, dels antagande af ett af flr von Hartmansdorff aflemnadt
så lydande förslag: ”Lia metalliska nassan ej öfversliger J
af sedelstocken, må den sistnämnde uti intet fall, genom ingifvande
af län, eller meddelande af creditiv, eller genom någon, afBancostyreisen
beroende åtgärd, ökas”; dels ock bifall till Hr von Hohenhausens
följande förslag: ”Bancofullmäktige böra bemöda sig att
upprätthålla den metalliska cassan vid ett belopp, som icke understiger
en proportion af 2 till 5 till den beräknade sedelstocken”;
hvadan H. Ex. nu först finge hemställa, om R. o. Ad. behagade
bifalla den af Utsk. föreslagna 53 §.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade,
det han funnit ja härvid hafva varit öfvervägande.
Hr von Hartm ansdorff begärde votering.
I anledn. häraf yttrade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., att
det blefve nödigt att bestämma huruvida Hr von Hartmansdorffs
eller Hr von Hohenhausens förslag borde blifva contrapropos. vid
voteringen, samt alt H. Ex., enär Hr von Hartmansdorffs förslag
först blifvit afgifvet, nu finge hemställa, om R. o. Ad. bifölle att
sistnämnde förslag finge intagas i contrapropos:n.
Ropades ja och nej, hvarefter Ii. Ex. tillkännagaf, det lian
trott sig finna att denna propos. blifvit med öfvervägande ja besvarad.
Hr von Hohenhausen: Då får jag begära votering, efter
som det är stäldt på konst.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter.propos.:
Den som bifaller att, vid äskad votering rör:de den uti BancoUlsk:s
utlåt. N:o 44 förekommande 53 g, contraproposin må innefatta
: ”Då metalliska cassan ej öfverstiger tvä femtedelar af sedelstocken,
må den sistnämnde uti intet fall, genom utgifvande af
lån, eller meddelande af crediliv, eller genom någon, af Bancostyrelsen
beroende åtgärd, ökas”; voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer contrapropos:n att innehålla: ”Bancofullm.
böra bemöda sig att upprätthålla den metalliska cassan vid ett belopp,
som ej understiger en proportion af 2 till 5 till den beräknade
sedelstocken”.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit med
Ja — 51.
Nej — 26.
Den 16 April f. m.
451
Sedermera upplästes lill justering oell godkändes följande voter.
propos. i hufvudsaken:
Den sorn bifaller den i BancoUlsk:s utlåt. N:o 44 förekommande
53 §, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer 120 § af nu gällande bancoreglemente att
erhålla följande lydelse: ”Då metalliska cassan ej öfversliger två
femtedelår af sedelstocken, maden sistnämnde i intet fall, genom
utgifvande af lån, eller meddelande af creditiv, eller genom någon,
af Bancostyrelsen beroende åtgärd, ökas”.
Efter denna voterings slut, befunnos rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 49.
Nej — 30.
Hr Lefre'n: Böjande mig pligtskyldigt under majoritetens
beslut, får jag vördsamt anmäla min reservation till prot. Jag
tror att det är skadligt både i sak och för det tänkesätt, som sannolikt
derigenom skall uppstå, att man dekreterat ett helt annat
förhållande emellan Bankens cassa och utelöpande sedelstock, än
vid relisationens verkställande, och det är lika så angeläget att
vara grannlaga om crediten, sorn om qvinuans heder.
Pröfningen af BancoUtsk:s utlåt. N:o 44 blef nu afbruten
för att fortsättas i eftermiddagens plenum.
Upplästes till justering och godkändes följande från Exp.Utsk.
inkomne förslag lill und. skrifvelse!' till K. M.:
N:o 166, ang:de åtgärder till upphjelpande af sillfisket i Bohuslänska
skärgården;
N:o 167, ang:de reglering af planpenningar m. m.;
N:o 168, ang:de föreskrifter i afseende på kronobrefbäringen;
N:o 169, ang:de bålsmansroteringen för Fahlu stad;
N:o 170, ang:de en förändring i utgörandet af beväringsskyldighelen
på Gottland; samt
N:o 171, ang:de ett tillägg till 9 cap. 8 § Handelsbm samt
K. förordn. d. 28 Juni 1798, i fråga om varors ulborgaude.
Lades på bordet nedannämnde från LagUlsk. inkomne betänk:n
och utlål:n:
N:o 94, i auledn. af väckt motion om förändring af sättet
för utmätt fastighets försäljning;
N:o 95, i anledn. af gjorda anroärkmr vid Utsk:s betänk. N:o
60, öfver väckt motion, ang:de upphäfvande af 3 och 4 §§ i K.
förordn. d. 10 Juni 1841, ronde bysättning;
N:o 96, i anledn. af väckt motion om tillägg till K. förordn.
d. 9 Nov. 1844, ang:de inteckning af ej mindre lifstidsstädja och
undantagsaftal, än ock all annan afhandling om nyttjanderätt till
fast egendom å landel;
452
Den 16 April f. m.
N:o 97, i anleda, af väckt motion, att mannen må tillerkännas
en rätt i bo, motsvarande den, som medelst morgongåfva är
förunnad hustru;
N:o 98, i anledn. af gjorde anmärkn.-r vid Utslcs mern. N:o
70, med förslag till sammanjemkning af de inom RiksSt:n fatlade
skiljaktiga beslut, ronde den i betänk. N:o 52 behandlade frågan
om indragning af lagmans-, kämners- och riddaresyne-rälter; och
N:o 99, i anledn. af väckte motioner om stiftande af lag för
actiebolag.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den IG April 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för denna dag f. m.
Fortsattes pröfningen af BaucoUtsk:s utlåt. N:o 44 öfver de
inom RiksStm gjorde anmärkn:r vid betänk. N:o 29, med förslag
till en i vissa delar förändrad reglering af Bankens lånerörelse m. m.
§ 51.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller att Högv. PresteSt:s
beslut i afseende på denna § måtte blifva uppläst.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att något prot.utdr.
i ämnet ännu icke från Högv. PresteSt. ankommit, men att nämnde
Stånd, enligt i dess Cancelli meddelad uppgift, bifallit 51 § med
tillägg, att dervid borde fogas det villkor, att Bancofullm. bemyndigas
öka sedelstocken, i händelse någon eller några privatbanker
komma alt indragas.
Hr Rosenblad: Verksamme ledamöter inom BancoUtsk.
hafva sagt mig, att det tillägg, som Högv. PresteSt. gjort vid
denna §, legat inom Utsk:s afsigt; men då det icke finnes uttryckligen
omnämndt, och en bestämmelse i detta fall torde vara af
nöden, så tager jag mig vördsamt friheten föreslå, det R. o. Ad.
ville instämma i PresteSt:s beslut. Om jag icke yrkar någon annan
förändring i denna §, så är det icke derföre, att jag gillar
densamma, sådan den af Utsk. blifvit uppställd, utan af den orsak,
att jag icke anser mig böra yrka saker, som icke kunna för
anleda
till några resultater.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Mig synes, som borde
Den 16 April e. m.
453
Hr Rosenblad vara nöjd med den tillökning i sedelstocken, som
lian vnnnit genom den votering, hvilken sist ägde rum inom detta
Hus. Jag hemställer, att R. o. Ad. måtte bifalla § sådan han är.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag skulle
icke hafva någonting emot att uti denna § intaga det tillägg, som
Högv. PresteSt. beslutat, om icke detsamma förekom uti en annan
§; men då så är, kan jag icke finna det vara af nöden att
samma sak å tvenne särskilda ställen förekommer.
Hr Skogman, Carl David: Det af BancoUtsk. i 51 §
uppgifna maximum af 20 millioner r:dr för den del af sedelstocken,
som icke motsvaras af metalliska cassan, utgör egentligen en
hopsummering af föregående bestämmelser. Detta maximum har
blifvit klandradt af några såsom, för högt, af andra såsom för lågt,
hvilket synes bevisa, att Utsk. i sina förslag och beräkningar gått
en medelväg emellan motsatta meningar och anspråk. Utsk. har
sökt alt så litet som möjligt rubba närvarande förhållanden; men
om någon skillnad uppstår, så är den snarare verkande lill en ökning
af sedelstocken, emot hvad den varit under de sist förflutna
2:ne åren, än tverlom. Den så ofta upprepade klagan öfver förminskning
af rörelsecapitalet är för öfrigt, så vidt dermed menas
bancosedlar, icke så väl grundad, som man tror, hvilket ådagalägges
genom en jemförelse af penningeställningen vid 3:ne särskilda
tidpunkter, nemi. vid slutet af år 1834, sedan silfverutvexlingen
hade tagit sin början; vid slutet af år 1841, innan de i
Finland circulerande banco- och riksg.sedlar hade till Banken ingått,
och de stora silfver-uttagningarne ägt rum; och vid slutet
af år 1844, då metalliska cassan äter hade begynt förökas.
Vid denna jemförelse uteslutas de i Bankens depositionsafdelning
innestående medel, hvilka under hela tiden i medeltal utgjort
5 millioner r:dr.
Vid 1834 års slut bestod utelöpande sedelstocken af
Bancosedlar r:dr b:co 24,059,000.
Riksgäldssedlar „ „ 6,285,000.
S:a r:dr b:co 30,344,000.
hvaraf i Finland minst
„ „ 4,000,000.
då för Sverige återstode
„ 26,344,000.
Privalbanksedlars belopp var då ganska ringa.
Vid 1841 års slut
Bancosedlar r:dr b:co 25,232,000.
Riksg.sedlar „ „ 415,000.
„ „ 25,647,000’
hvaraf i Finland minst „ 4.000,000.
^ „ 21,647,000-
och med tillägg af privatbankernas sedlar, efter
afdrag af deras cassabeliållningar i
Rikets mynt
„ „ 3,992.000.
S:a r:dr b:co 25,639,000.
454
Den 16 April e. m.
Vid 1844 års slut, sedan under åren 1842 och 1843 de ii
Finland circulerande Svenska sedlar ingått, voro utelöpande
Bancosedlar r:dr b:co 19,750,000.
Riksgäldssedlar „ „ 3(52,000.
^ „ 20,112,000.
hvartill komma privatbankernas sedlar, utgörande,
efter afdrag af deras cassabehållningar
i Rikets mynt ...... ,, 5,000,000.
S:a r:dr b:co 25,112,000.
Så att skillnaden emellan circulerande bankpapper år 1S34 och
1844 är 1,232,000 och emellan 1841 och 1S44 endast 527,000
r:dr b:co.
Om man tillika besinnar, att emellan 1834 och 1844 Bankens
utlåningssumma till enskilda stigit ifrån 17,643,000 r:dr till
omkring 25,400,000 r:dr, hvarvid i discontväg och på creditiver
tillväxten varit ifrån 11 millioner till 17 millioner; så synes den
öfverklagade förlägenheten i allmänna rörelsen ej böra tillskrifväs
brist pä låntillgångar.
Det är sant, alt, under denna tidpunkt af realisationen, Bankens
metalliska cassa blifvit minskad med 3 millioner r:dr silfver,
svarande emot 8 millioner r:dr b:co; men deremot hade Banken
vid 1844 års slut 10 millioner r:dr mindre än år 1830 uti utelöpande
sedlar och 8 millioner r:dr mer uti fordringar hos enskilda,
så ali den, betraktad blott såsom capitalist, sedan silfverutvexlingens
början förkofral sig med 10 millioner r:dr, och dess
behållna årliga vinst har stigit ifrån 346,000 r:dr, som bokslutet
för 1834 utvisar, lill nära 1 million r:dr.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då det varit BancoUtsk:s
mening att, i händelse privatbankerne skulle upphöra med sin rörelse
och R. St:s Bank i stället inrätta lånecontor, R. St:s Bank
då skulle äga rätt alt utlemna 4 millioner bancosedlar utöfver de
20 millioner, som i nu föredragna § äro bestämde såsom maximum,
så anser jag för min del icke nödigt, att Högv. PresteStis
beslut i denna § blifver R. o. Ad:s; såvida nemi. man nu förbehåller
sig att det beslut, sorn i denna § fattas, icke kommer att
lägga några binder i vägen för att i den §, sorn framdeles förekommer
och som handlar om privatbankernes supplerande, då
fatta det beslut, hvartill ämnets närmare utredning kan gifva
anledning.
Hr von Hohenhausen: Då till undvikande af protester när
man kommer lill den §, som handlar om privatbankernes supplerande,
det kan vara nyttigt att hafva gjort ett förbehåll vid den
nu föredragna §, i öfverensstämmelse med hvad Frih. Palmstjerna
föreslagit, så förenar jag mig uti detta Hr Frihms förslag, och tycker
att denna discussion för närvarande kan upphöra.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller, att ännu en gång
få höra det af PresteSt. beslutade tillägget, och sedermera yttra
mig.
Den 16 April e. m.
455
I anledn. häraf blef förenämnde uppgift om PresteSt:s beslut
ånyo uppläst, hvarefter
Hr von Hartmansdorff yttrade:
Det ifrågavar. tillägget kan både vara oskadligt och vådligt:
oskadligt, i händelse man icke fordrar sedelstockens förökande utan
redbar fond; men vådligt, om meningen är att sedelstocken må
kunna ökas thy för utan. Dä R. o. Ad. nyss fattade beslutet att
förkasta en proportion af 2 till 5, så talade ingen för ett sämre
förhållande än 1 till 4. Vill man nu göra det tillägg, som Hr
Rosenblad begär, nemi. att Riksbanken må kunna, när en privatbank
upphör, utfärda 3 lill 4 millioner r:dr i sedlar utan någon
innehafvande redbarhet; så är det en sedeltillökning utan ädla
metaller, dä är det ett öfverskridande af proportionen af 1 till 4;
då är det åter en myntförsämring. Jag ser att Hr Rosenblad
kommer-att tala för en sådan, och detta uppmanar mig att söka
hindra det så länge jag kan. Jag anhåller således att punkten
mätte bifallas ulan tillägg, och att vi måtte få komma vidare.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att om han icke orätt
uppfattat öfverläggningen, hade de ledamöter, hvilka yrkat bifall
till det ifrågasatta tillägget, för närvarande afstått derifrån och endast
förbehållit sig rättighet att derom besluta då 57 § förekommer.
Hr Rosenblad: I händelse ett bifall till Utsk:s förslag i
denna punkt icke kommer att hindra pröfningsrätten när 57 §
förekommer, sä har jag ingenting att tillägga; i annat fall anhåller
jag om ordet.
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Jag har visserligen icke något
emot det förslag Frih. Palmstjerna framställt, men jag anhåller, att
om det ifrågasatta tillägget, att sedelstocken må förökas i händelse
privatbanker indragas, kommer under pröfning dä 57 § skall discuteras,
detsamma måtte afslås, enär det tydligen, såsom Hr von
Hartmansdorff anmärkt, skulle utvisa, att man kunde försämra
verkliga myntet genom att utgifva bancosedlar utan att äga motsvarande
reel fond.
Öfverläggningen ansågs nu vara fulländad, hvarefter R. o. Ad.,
uppå framställd propos., biföll 51 §, dock med Ståndet förbehållen
rätt att framdeles besluta, huruvida Bancofullm. må bemyndigas
att öka sedelstocken, i händelse någon eller några privatbanker
komma att indragas.
§. 52.
Bifölls.
§ 54.
Hr von Hartmansdorff: När man, i afseende på förhållandet
med Bankens metalliska cassa, befinner sig på utförsbacken,
så kan man icke veta huru långt man rullar ner, och när nu
dertill förklaras, att Bankens metalliska cassa icke må bibehållas
456
Den 16 April e. m.
vid ett belopp, som understiger 2,500,000 r:dr, så måste fråga
inom Bancofullm. uppstå om meningen är att detta förhållande
skall göras sämre eller om meningen är att det skall göras bättre.
Man kan säga båda delarne och jag befarar, att värde ledamöter
finnas både här och i Bancostyrelsen, hvilka yrka att förhållandet
skall blifva ännu sämre. Det vore godt att veta, innan beslutet
fattas, hvad dermed förstås.
Hr Akerman, Fredr.: Jag undrar icke på om Hr von
Hartmansdorff fruktar att en olika tydning af denna § inom Bancofullm.
kan komma alt äga rum; men huru någon kan falla på
den tanken, att meningen skulle vara att fortfarande gå under
minimum, det kan jag icke fatta. Det står nemi. i §: ”att Bankens
metalliska cassa ej må bibehållas vid ett belopp, som understiger
2,500,000 r:dr, hvilket vill säga, efter hvad jag föreställer
mig, att hvar och en borde tydligt och klart inse, att så länge
Bankens metalliska cassa är en enda skilling under 2,500,000 r:dr,
så är det ett oriktigt förhållande, hvilket skall rättas derigenom
att den metalliska cassan uppbringas till nämnde summa. Jag
kan åtminstone icke för mig göra klart, att någon annan mening
kan dragas af detta stadgande.
R. o. Ad. biföll 54 §.
§ 55.
Bifölls.
Utsk:s framställning, ang:de dess i 45 punkten af betänk.
N:o 2.9 yttrade opinion om nuvarande privatbankers ändamålsenlighet.
Lades till handlingarne.
§ 56.
Hr Skönman: Då man så ofta hörer omtalas privatbanksintresset,
så får jag vid detta tillfälle förklara, att jag i privatbankernas
fortfarande äger ett stort intresse. Detta intresse är
tvåfaldigt: först i anseende till R. St:s Bank, dernäst för allmänna
rörelsens skull. I förra hänseendet önskar jag högligen, att
R. St:s Bank malte förskonas ifrån nödvändigheten att, under dess
nuvarande ställning och organisation, genom nya sedelutgifningar
på ett eller annat sätt fylla den brist å rörelsemedel, som genom
privatbanksedlarnes minskning eller upphörande kan uppstå; i det
sednare hänseendet är jag öfvertygad, att, äfven om R. St. skulle
besluta en sedelemission, som motsvarade eller till och med öfversteg
summan af privatbankernas sedlar, R. St:s Bank eller afdelningar
af densamma ej skulle kunna bedrifva den nyttigaste delen
af privatbankernas rörelse, och att följaktligen mycket af de
dertill afsedda medel komma att blifva obegagnadt. BancoUtsk:s
förslag i 56 § åsyftar att åtminstone aflägsna begge dessa olägenheter
intill dess en fullständig plau för Rikets penningerörelse
blifvit uppgjord, så alt den genast vid början af nästa riksdag
kun
-
Den 16 April e. m.
<57
kunde tagas i öfvervägande. Härtill kommer, att R. o. Ad. genom
ett föregående beslut vid 6 punkten borttagit det stöd för
Bankens, genom privatbankers upphörande förorsakade sedelutgifningar,
som BancoUtsk. bade föreslagit. På alla dessa skäl anhåller
jag om propos. lill bifall af Ulskts förslag i 56 §, hvarigenom
äfven den fördel vunnes, att ett maximum för privatbankernas sedelutgifning
kunde blifva bestämdt, lämpadt efter medeltalet af
dess hittills varande belopp.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att få veta om
underrättelser inlnpit huru de öfriga RiksSt-.n i denna § beslutat.
I anledn. häraf lillkännagaf undert. Ridd.secret., alt BondeSt.
, enligt ankommet prot.utdr., icke funnit skäl att antaga Utsk:s
förslag i 56 §, samt PresteSt., jemlikt i dess Cancelli meddelad
uppgift, hade bifallit samma §, men att ännu icke erhållits någon
underrättelse om BorgareSt:s beslut i fråga om denna §.
Frih. Cederström: Enskildt lemnades mig nyss den underrättelse,
att BorgareSt. afslagit denna §. Ett bifall lill §:n af
R. o. Ad. tjenar således till ingenting, enär frågan i alla fall, då
2 Stånd stannat emot 2, kommer att förfalla. Men jag hemställer
till R. o. Ad. huruvida det kan vara någon nytta med alt bifalla
ifrågavarande und. skrifvelse, innefattande begäran om en combes
nedsätlande till utrönande och bestämmande af huru Banken
bör sig förhålla i händelse en eller flere privatbanker skulle
komma att upphöra. Dessa tillgöranden anser jag vara oeftergifligen
R. St:s, och kan derföre icke annat än tillstyrka R. o. Ad.
att besluta lika med hvad Bonde- och BorgareStm hafva beslutat,
nemi. afslag till Utsk:s förslag. När vi komma till den 57 § fä
vi tillfälle att yttra oss om hvad som bör beslutas för den händelse
alt privatbankerne komma att upphöra.
Hr von Hohenhausen: Jag ser icke något skäl, hvarför
R. St., i händelse nuvarande privatbanker icke skulle hos K. M.
anhålla om ny octroj, på grund af den nya lag för privatbanker,
som kan varda antagen, skulle i und. hos K. M. anhålla, att K. M.
läcktes i nåder förlänga, till och med slutet af år 1849, privalbankernes
octrojer på enahanda villkor, som för närvar, äro gällande.
På R. Sl:s bord hvilar nemi. nu ett förslag till lag för privatbanker,
som afser att undanrödja de vådor, som med dessa banker
kunna vara förenade; och då denna lag sålunda innefattar en
verklig förbättring af hvad som i detta hänseende nu finnes, kan
jag icke finna någon den minsta anledning, hvarföre man skulle
begära fortsättningen af ett sämre. Denna fortsättning af nu gällande
octrojer för privatbankerne påkallas icke eller af något särskildt
behof för R. St:s Bank. Jag ser icke hvad anledning Herrarne
hafva att tro, att Riksbanken, framdeles bättre än nu, skulle vara
i stånd att supplera privatbankerne. Hade det varit så, att BancoUtsk.
hade föreslagit och R. St. beslutat, att bancovinsten skulle
användas till uppköp af silfver, för att dermed förstärka Bankens
9 H. 59
45S
Den 16 April e. ra.
metalliska valuta, sä hade det varit en helt annan sak; men då
2:ne Stånd hafva beslutat, att nämnde vinst skall till Riksg.cont.
öfverlemnas, och de andra 2:ne Stånden med sitt beslut förmodligen
hafva afsett lånerörelsens förökande, så kan jag icke se att
Bankens ställning i ringaste mån blifver bättre framdeles än nu.
Jag tillstyrker derföre afslag å 1 mom. litt. a) af 56 §.
Hvad åter vidkommer det sednare mom. af samma §, så finner
jag detsamma vara af den vigt, alt jag tillstyrker dess antagande,
dock med en förkortning, som jag skall taga mig friheten
föreslå och hvarigenom § skulle erhålla följande lydelse: ”att K,
M. täcktes i nåder utse en comité', som får sig uppdraget att undersöka
och utreda den allmänna penningeställningen och creditförhållandena
samt capitalbildningen inom Riket, äfvensom huru
nu befintliga allmänna låneinrättningar derpå verka; börande comite'en,
på grund af en sådan undersökning och utredning, före
R. St:s nästa sammankomst hafva upprättat förslag lill de förbättringar
härutinnan, hvilka anses lämplige och ändamålsenlige samt
kunna åstadkommas”.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Då den underrättelse,
som erhållits från Högv. PresteSt., icke kommit oss till handa genom
prot.ntdr., utan å enskild väg från Cancelliet, så torde en
möjlighet vara, att en annan underrättelse, som jag erhållit ur
en källa, hvilken jag annars funnit trovärdig, kan äga grund,
nemi. att, vid PresleSt:s bifall till 56 § litt. b), ett litet tillägg
blifvit gjordt, bestående deruti, att näst efter ordet ”befintliga”
blifvit insatte orden ”creditlagar”, hvarigenom § erhållit följande
lydelse: ”att K. M. täcktes i nåder utse en comité', som får sig
uppdraget att undersöka och utreda den allmänna penningeställningen
och creditförhållanderne inom Riket, samt huru nu befintliga
creditlagar och allmänna låneinrättningar derpå verka”
etc. etc. Detta tillägg, i fall § eljest vinner R. o. Ad:s bifall,
anser jag vara nyttigt, för att icke säga nödigt, och får för denna
händelse anhålla, att, ehvad PresteSt. beslutat dess antagande
elier icke, R. o. Ad. behagade detsamma antaga.
Hr Lefre'n, Johan Pehr: Jag instämmer i allo med Hr
Skogman. Vi hafva under loppet af riksdagen haft tillfälle att
höra huru begreppen om privatbankernes inverkan på lånerörelsen
och öfrige förhållanden blifvit bedömde på ett efter min tanka
ganska ofullständigt sätt. Bland de starkaste skrik, som hörts
emot privatbankerne, har varit, att de proeentat och tagit ända
till 20 proc. af den nödlidande allmänheten. Det lärer icke behöfvas
mera för att inse huruledes man är förvillad, åtminstone
inom ett visst Stånd, om verkliga förhållandet med dessa creditinrättningar.
Ingen enda privatbank har nemi. tagit mera än 5
proc., och likväl säger man, att de hafva proeentat och tagit ända
till 20 proc. Under sådane förhållanden anser jag bäst vara alt
man skjuter upp sitt beslut; och då Utsk:s betänk, är framlagdt i
akt och mening att låta tankarne i detta angelägna ämne litet
bättre stadga sig, innan man fattar ett beslut, som man måhända
Den IG April e. m.
459
sedermera skulle ångra* så tillstyrker jag bifall lill detsamma; men
har dock ingenting emot ett sådant tillägg, som det Frih. Palmstjerna
omnämnt.
Undert. Ridd.secret. anmälde, att från BorgareSt. nu inkommit
prot.utdr., utvisande, att nämnde Stånd afslagit 56 och 57
§§ af förevar, utlåt.
Frih. Raab, Adam Christian: Då denna § innehåller 2:ne
morn., hvaraf det ena torde af många talare anses böra bifallas,
men det andra deremot afsiås, så anhåller jag, att hvardera af de
båda mom. måtte få särskildt föredragas.
I anledn. häraf hemställde H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., oih
R. o. Ad. bifölle, att mom. a) och b) af 56 § fingo särskildt
hvar för sig komma under öfverläggning.
Ropades ja och nej, hvarjemte
O
Hr Akerman anmälde sig samt, då han genast uppropades,
yttrade:
Då enligt den upplysning, som nyss erhållits, 2 ne Stånd hafva
afslagit denna § äfvensom den 57, och endast ett Stånd med
någon mindre förändring bifallit densamma, samt det således beror
på R. o. Ad. att afgöra frågan eller åtminstone bestämma den
votering, som skall äga rum i förstärkt BancoUtsk., så lärer det
finnas vara temligen angeläget att måhända med mera noggrannhet
än eljest betrakta dessa båda §§. Jag tror således att då man
ifrågasätter —
Detta anförande blef här af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm.
O
afbrutet, med tillkännagifvande, att han trott Hr Akerman hafva
för afsigt att yttra sig i frågan huruvida hvartdera mom. borde
särskildt förekomma, men att i hufvudsakenoflere ledamöter hade
anmält sig och borde erhålla ordet före Hr Akerman.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I afseende på föredragningssätlet
anhåller jag få yttra den mening, att för sammanhangets
skull synes mig lämpligast vara, att discussionen får fortgå
öfver båda morn. på en gäng, men att propos. framställes särskildt
för hvarje morn., helst vi redan hafva hört, att en af de ledamöter,
hvilka yttrat sig i frågan, har begärt förkastande af det ena
mom. och antagande af det andra.
Frih. Raab: Såvida H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, täckes framställa
särskild propos. för hvardera af de båda mom. så har jag
ingenting att anmärka emot att discussionen afhandlar båda mom.
pä en gäng.
Då härefter H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att öfverläggningen
måtte få fortgå öfver begge momme gemensamt,
helst derigenom icke uppkomme något hinder för framställande
af särskild propos. i hvartdera morn., blef denna hemställan af
R, o. Ad. bifallen.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: En värd ledamot,
460 Den 16 April e. m.
Frih. Cederström, har ansett, att om 2 Stånd slannnade emot 2 i
denna fråga, så skulle densamma förfalla. Detta resonnement kan
■visserligen vara riktigt i hvad det rörer den 56 §, hvilken, jag
kan icke neka dertill, är ett önskningsmål; men den gäller alldeles
icke sjelfva hufvudfrågan, som förekommer i den 57 §. Privatbanksfrågan
har alltid, såväl vid denna som vid föregående riksdagar,
blifvit behandlad af BancoUtsk. Frågan är bestämdt en bankfråga;
så mycket mera som den 57 § afhandlar huruledes Banken
skall ersätta privatbankerne genom inrättande af iiliaicontor. Den
kan således icke förfalla för den händelse, att två Stånd skulle
stanna emot två, utan går då till förstärkt BancoUtsk., såvida icke
genom inbjudning något af Stånden skulle vilja frånträda sitt beslut.
1 allmänhet tror jag, att de ledamöter, hvilka tala emot
privatbankerne och tro sig dermed göra 11. Sits Bank en tjenst,
hafva tagit oändligt miste i sitt omdöme. Om privatbankerne
skulle upphöra i slutet af år 1847, dä deras nu gällande octrojer
löpa till ända, är jag öfvertygad om, att en indragning af de 5
millioner privatbankssedlar, hvilka nu äro i omlopp, skulle åstadkomma
en reaction i tänkesätten, hvilken troligen vid nästa riksdag
skulle föranleda beslutet, att Riksbanken skulle med sina sedlar
emottaga de nu i omlopp varande 5 millioner privatbankssedlar,
Bankens soliditet till mycken skada. Om privatbankerne hafva felat
i vissa afseenden, såsom t. ex. derutinnan, att den disconlrö
rclse,
som de hafva drifvit, har förledt många att göra skulder,
(hvilket likväl i min tanka är någonting som aldrig kan förekommas,
enär den som icke vill hushålla med sina penningar icke
kan dertill tvingas); så hafva de dock gjort mycken nytta, äfven
derigenom att de öppnat upp- och afskrifningsräkningar, en sak
hvars stora nytta, bevist af de Skottska privatbankerne, nu är allmänt
erkänd. Så har t. ex. Östgötha banken, om jag icke missminner
mig, disponerat mera än 200,000 r:dr i och för detta ändamål.
Om privatbankerne ville befatta sig med spanmålsbelåning,
skulle de blifva af ännu större nytta för landet. Man säger, alt
deras sedlar tynga pä Bankens metalliska fond. Detta kan visserligen
understundom vara förhållandet; men så beständigt som Bankens
egna sedlar tynga på den metalliska fonden, göra de det likväl
icke. Man säger vidare, alt privatbankernes sedlar uttränga
Riksbankens sedlar ur rörelsen. Detta skulle vara sant om bancosedlarne
hade en större valeur än privatbankssedlarne; men som
förhållandet är motsatt, kan jag icke medgifva denna beskyllning.
Man har hemtat denna sats från England; åberopar dagligen Sir
Robert Peel och Engelska banken, utan att betänka olikheterna i
alla öfriga förhållanden. Om Sir Robert Peel säger, att privatbankssedlarne
i England uttränga bancosedlarne, så har han deruti
fullkomligt rätt. Men hvarföre? Jo, emedan privatbankssedlarnes
minimivaleur är 1 ä 2 £ st., då deremot Engelska bankens
minimivaleur är 5 £ st. Orsaken hvarför Riksbankens sedlar hos
oss hafva försvunnit ur rörelsen, härrörer icke från privatbankernes
sedelvaleurer, utan från den omständighet, att icke några andra
än Bankens sedlar emoltagas i uppbörden; och som denna
Den 1C April e. m.
461
uppgår lill nära halfva rörelsecapitalels belopp om året, så är det
gifvet, alt bancosedlarne måsle försvinna från rörelsen i provinserna.
Jag bestrider den af Frih. Cederström yllrade mening, att
frågan om privatbankerne skulle vara ett önskningsmål, utan anser
den vara ett bancomål.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag beklagar på det högsta,
att 2:ne Stånd redan hafva afslagit den 56 §, hvarigenom
denna fråga kommer att förfalla; men jag anser icke detta utgöra
något hinder för K. o. Ad. alt fatta det beslut, som R. o. Ad. i
denna fråga anser vara det rikligaste. Deremot, då jag tager för
afgjordt, att icke något Stånd förändrar sin en gång uttalade åsigt,
sä torde det vara för R. o. Ad. angeläget att vid den 57 § fatta
ett sä beskaffadt beslut, som, i någon öfverensstämmelse med det,
hvaruti Högv. PresteSt. stannat, kan uppfylla hvad som vid saknad
af den 56 § blifver nödvändigt; och som hvad i 57 § afhandlas,
är en ren bancofråga, enär det rörer hvad Banken skall
iakttaga i händelse en eller annan privatbank kommer att upphöra,
sä blifver denna fråga troligen föremål för votering i förstärkt
BancoUtsk., såvida icke något af de öfriga Stånden skulle
vilja frånträda sin mening. Hr von Hohenhausen utgår från eu
annan synpunkt än jag, vid bedömmande af förhållandet med privat
bankerne. Jag anser nemi. dessa banker hafva varit ganska
gagneliga. Jag anser, alt den lag för privatbanker, som vid denna
riksdag måhända kommer att stadfästas, är af den beskaffenhet,
att ingen privatbank kan i öfverensstämmelse dermed fortfara eller
framdeles uppstå. Hr von Hohenhausen åter anser, alt verkan
af denna lag blott skall blifva en inskränkning i privatbankernes,
enligt hans förmening, hittills allt för stora inkomster. Dä jag
således icke kan med Hr von Hohenhausen instämma i afseende
på den verkan, som den nya lagen kommer att utöfva på privatbankerne,
så kan jag icke eller med honom instämma deruti, att
mom. a) i denna 56 § bör afslås, utan anser jag tvertom, att
detsamma bör af R. o. Ad. bifallas, såsom af BancoUtsk. ganska
välbetänkt, alldenstund Utsk., som i allmänhet i detta utlåt, yttrat
sig öfver lånerörelsen i landet och dess behofver, icke har
kunnat eller bort förbigå den frågan, huru och på hvad sätt de
förhållanden, hvilka skulle uppkomma i händelse privatbankerne
upphörde, skulle komma att inverka på Riksbankens ställning.
Jag tillstyrker således bifall till mom. a); men förbehåller mig
att, oberoende af det beslut, som nu kommer att fattas, sedermera,
när den 57 §, förekommer få yttra mig öfver motiverne till
Ulsk:s tillstyrkande, äfvensom öfver det belopp sedlar, som Riksbanken
skulle utgifva för den händelse, att den skulle träda i st. f.
privatbankerne. Hr von Hohenhausen har till någon del tillstyrkt
antagandet af mom. b) och dervid ansett, att bland uppdragen för
den blifvande comitéen, äfven borde inflyta det, att utreda capitalbildningen
i Riket. Jag anser att detta uppdrag borde snarare
gälla capitalförskingringen inom Riket; ty de 10 sednare årens erfarenhet
är den, att flere capitaler, åtminstone af de rörliga, blif
-
462
Den 16 April e. m.
vit förskingrade, än bildade. Hvad beträffar det tillägg till mom.
b), som bär blifvit yrkadt och som består deruti, att orden ”creditlagarne”
skulle i mom. insättas, så instämmer jag i denna sålunda
föreslagna redaction.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag anhåller för min del, att få
yttra mig i denna fråga, oberoende af hvad de andra Stånden
i densamma hafva beslutat, och jag föreställer mig äfven att
R. o. Ad. oberoende deraf fattar sitt beslut. Jag får således i
hufvudsaken förklara, att jag bestämdt anser, att privatbankerne
hafva verkat godt. Jag känner detta specielt inom en af Sveriges
provinser nemi. inom Wermland, hvarest under loppet af de år,
som den der befintliga privatbanken existerat, de af provinsens
innevånare, hvilka idka trädvaruhandel, hafva blifvit mera oberoende
än de förut voro af haudlanderne i stapelstäderne.
Utsk:s förutseende i mom. a) af denna §, att nemi. privatbankerne
möjligen skola komma att upphöra, synes mig förtjena
tacksamhet. Detta förutseende synes mig vara grundadt på den
omständighet, alt privatbankerne icke kunna fortfara med sin rörelse,
derest de icke fä utgifva sedlar på mindre valeur än 10 r:dr r:gs.
Att så äfven är förhållandet det hafva 3:ne privalbanksdirectioner
bestämdt för mig förklarat, hvaraf jag drager den slutsats, att
förhållandet skall blifva enahanda, äfven hvad de öfrige privatbankerne
beträffar. Mig synes derföre, att BancoUtsk. har ganska riktigt
förutsett, att den som ifrar för R. St:s Bank icke kan vara
likgilltig för detta förhållande. Ty onekligen kommer man i
det dilemma, att antingen måste sedelstocken betydligt minskas,
eller skall man utställa sedlar pä annan valuta än silfver.
Ett sådant dilemma har Utsk. tydligen velat befria oss ifrån,
då Utsk. föreslagit R. St. att uppskjuta vidtagandet af en definitiv
financereglering i Sverige intill dess att man kan göra den på
grund af en mogen öfvertygelse. Jag tillstyrker på dessa grunder
bifall till Utsk:s förslag.
O
Hr Akerman: Innan jag går att yttra mig, anhåller jag
att få veta, hvad jag icke nyss fattade, huruvida BondeSl. antagit
eller afslagit den 57 §. Det nämndes, att BorgareSt. afslagit både
den 56 och den 57 §; jag fattade icke om förhållandet var enahanda
med BondeSt.
I anledn. häraf upplyste undert. Ridd.secret., att 57 §
blifvit af BondeSt. gillad.
O
Ilr Akerman: Jemte förklarande, att jag för min del anser
1 mom. i 56 § stå uti ett så oskiljaktigt sammanhang med
stadgandet uti den 57 §, eller hafva en sä direct inverkan på
Bankens verksamhet, att denna fråga efter min tanka- är ibland
dem, som icke kunna förfalla, utan som måste blifva föremål för
omröstning i förstärkt Utsk., i händelse 2 Stånd skulle stanna emot 2,
ber jag att få fästa ett ögonblicks uppmärksamhet vid detta mom.
Jag tror, lika med flere af de talare, hvilka förut yttrat sig, att
den ovilja — att icke säga något ännu värre — som uppkommit
Den 16 April e. m.
463
emot privatbankerne, är temligen orättvis och grundar sig på en
förvillelse. Man säger, att de förtjena 20 å 25 proc. (man säger
till och med att de taga de der procenten; men man lärer väl
mena, att de förtjena dem på grund af deras rörelse), och man
anser, när man icke undersöker förhållandet i sin helhet, att det
är en allt för stor och obehörig vinst. Man beräknar likväl icke,
att delägarne i dessa banker måste kunna påräkna någon vinst för
det äfventyr, för hvilket de utsätta sig genom att pantsätta sin
egendom, hvilken de måste låta gå, lör den händelse, att en sådan
mängd sedlar skulle presenteras till invexling, att icke den
cassa, som de hafva för hand, skulle dertill finnas tillräcklig. Men
jag tror för min del, att denna ovilja emot privatbankerne dessutom
har 2:ne andra skäl, af hvilka ett är oriktigt oell det andra
åtminstone har någon grund för sig. Det förra, nemi. det
som i min tanka är ogrundadf, men som gifvit anledning till den
uppkomna oviljan, ligger uti de korta betalningstiderne, som privatbankerne
jemförelsevis med Riksbanken utsatt för sina lån.
Man har, ty värr, kommit derhän i skuldsättning och i begär att
skuldsätta sig, att man icke är så noga om alt, när tiden kommer,
betala hvad man lånat. Man resonnerar: kommer dag, kommer
råd; och är betalningsdagen långt aflägsen, så mycket bättre.
Man kan icke annat än beklaga att sådane tänkesätt kunna äga
rum; de existera dock. Det andra verkliga skälet till missnöjet
med privatbankerne tror jag ligga deruti, att vid de tillfällen, då,
särdeles allmogen, som vanligen icke är stadd med stor cassa, har
utgifter till det allmänna, såsom dä kronoskatterne tagas upp eller
då bördskilling eller med ett ord legala iiqvider skola göras, den
betalningsskyldige möjligen kan hafva inne ett tillräckligt förråd
af sedlar, som i den allmänna rörelsen utan tvekan och motsägelse
mottagas, men detta oaktadt befinner sig i samma belägenhet,
som om alldeles icke några penningar funnes. Detta är en olägenhet,
som jag hade trott varit angelägen att afhjelpa, såväl i privatbankernes
eget, som i allmänna rörelsens intresse. Jag fägnade
mig derföre uppriktigt åt den motion, som inom Utsk. väcktes,
att nemi. föreslå R. St. att hos K. M. anhålla om prolongation å
privatbankernes octrojer till 1849 års slut, på de villkor, som nu
äro gällande, hvarmed ytterligare skulle förenas det stadgande, att
privatbankerne borde ställa sä till, att, jemte det att tillfälle lemnades
för de skattskyldige att vid uppbörden få uppgöra sina liqvider
med privatbankssedlar, privatbankerne äfven skulle vara
pligtige att, inom en kort tid efter erhållen underrättelse från
landtränterierne eller uppbördsmännen om det belopp privatbankssedlar,
som vid uppbörden influtit, göra utbyte af den emot Riksbankens
sedlar. Detta villkor blef ickväl icke af majoriteten
inom Utsk. antaget, och jag har derföre också vid nu förevar.
betänk:s allemnande till Stånden, deremot mig reserverat. Jag
tror, att om ett sådant villkor gjordes och således privatbankernes
sedlar, sälänge privatbankerne fortfara, kunde tjena till fullgilltigt
betalningsmedel vid alla tillfällen, så skulle den orättvisa ovilja,
som nu förefinnes mot dem, till en stor del, om icke helt och
464
Den 16 April e. m.
hållet försvinna. Man säger allmänneligen, att om icke en prolongation
för privatbankerne på nu gällande villkor äger rum, så
skola privatbankerne icke efter deras nuvarande octrojers slut ingå
på en fortsättning, i enlighet med den lag, som i detta afseende
nu är föreslagen. Jag tror visserligen icke, att, efter den nya lagen,
vinsten skall blifva sådan, sora en värd ledamot bär förespeglat;
men jag tror å andra sidan, att den föreställning, att inga
privatbanker derefter skola uppkomma, innefattar ett hvad man kallar
skrämskott. Emedlertid då alldeles gifvet lärer vara, att privatbankerna,
om de få fortfara till 1S49 på nu gällande villkor,
skola derpå ingå och derjemte åtaga sig några obetydliga förbindelser,
så får jag för min del vördsamt yrka, att ett sådant villkor
måtte utfästas, som det jag nyss omnämnde, eller att privatbankerna
måtte ställa så till att de privatbankssedlar, som med
R. St;s begifvande blifvit i kronouppbörden emottagne måtte, 14
dagar efter del underrättelse om beloppet blifvit privatbanksdirectionerne
af uppbördsmännen meddelad, varda med Riksbankens
sedlar inlöste. Jag anhåller, att R. o. Ad. behagade behjerta hvad
jag sålunda haft äran anföra och antaga § med det stadgande,
som jag tagit mig friheten föreslå.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jemte det jag innerligt beklagar,
att 2:ne Stånd hafva afslagit ifrågavar. §, tror jag likväl
för min del, att detta icke bör inverka på R. o. Ad:s beslut i
frågan. Jag vill nu icke ingå i någon undersökning om huruvida
denna fråga 'är af beskaffenhet, att, då 2 Stånd stanna emot 2,
den skall komma lill afgörande uti förstärkt BancoUlsk. eller^icke,
utan inskränker jag mig till att blott yttra den mening, som Hr Akerman
redan före mig uttalat, alt, denna fråga slår i ett så ovillkorligt
sammanhang med den 57 §, att den, i min tanka, icke
kan förfalla.
Hvad sjelfva frågan beträffar, anhåller jag få förklara, att jag
hvarken är eller har varit delägare i någon privatbank; att jag
således är fullkomligt oförhindrad att i denna fråga yttra, mig
utan något slags enskildt intresse, hvilket jag blott i förbigående
har velat nämna, då man, så ofta en talare uppträder till försvar
för en privatbank, har den frasen färdig, att han talar af intresse
för dessa inrättningar. Jag har likväl mera än en gång baft tillfälle
att erfar den stora nytta, som privatbankerne hafva gjort
landet. Jag vågar säga, att inom provinserne medföra desse ban
ker
för rörelsen en vida större nytta, än Riksbanken, hvilken nytta
hufvudsakligast torde vara att söka uti de upp- och afskrifningsräkningar,
som de öppnat. För min del får jag således erkänna,
att jag voterar för bifall lill denna §. Jag anser BancoUtsk. haf
va
ganska riktigt och tillika ganska försigtigt förfarit, då Utsk.
tillstyrkt nuvarande privatbanks octrojers förlängande till och med
slutet af år 1849; ty under tiden hinner den, såsom jag tror,
orättvisa missbelåtenheten med privatbankerne att i icke ringa
mån lägga sig, och R. St. komma derigenom i tillfälle att, på grund
af
Den 16 April e. m.
465
af det, såsom jag förmodar fullständiga utlåtande, som den i mom.
b) af denna § föreslagna comité', i händelse den kommer till ständ,
öfver fmancefrågan i allmänhet kommer att afgifva, vid nästa
riksdag fatta ändamålsenliga beslut äfven öfver sättet för privatbankernes
fortfarande. Frih. Palmstjerna har i afseende på sednare
mom. föreslagit ett tillägg, som jag för min del biträder.
Deremot skulle jag tro, att det tillägg, som FIr Akerman föreslagit,
icke gerna kan af R. o. Ad. antagas, då det på sätt och vis
skulle vara en förändring af nuvar. octröjer. På grund af hvad
jag nu haft äran anföra, anhåller äfven jag om H. Ex. FIr Gr.
o. Landtmis propos. på bifall till den 56 §, med den redactionsförändring,
som Frih. Palmstjerna föreslagit.
Hr Rosenblad: Fl vad sjelfva saken beträffar, anser jag,
särdeles under nuvarande förhållanden, ytterst vådligt för den allmänna
rörelsen att indraga privatbankerne; men jag kan deremot
icke annat än gilla det bestämmande af deras sedelstock,
som BancoUtsk. föreslagit, då densamma otvifvelaktig! ingått i beräkningen
af den sedelstock, som directe eller indirecte tynger på
Banken. Vidare måste jag godkänna det förslag till redactionsförändring,
som af Frih. Palmstjerna blifvit framstäldt, alldenstund
det i min tanka innefattar en verklig förbättring af hvad Ulsk.
föreslagit. Ofvergår jag nu till formen, så ehuru jag fruktar att
frågan kommer att förfalla, då 2:ne Stånd redan hafva densamma
afslagit, anser jag likväl ingalunda likgilltigt, alt 2:ne Stånd afgifva
en opinionsyttring i motsatt riktning, helst verkställigheten
helt och hållet är beroende af den andra statsmakten. Jag yrkar
sålunda bifall till § med det af Frih. Palmstjerna omnämnda tillägg.
Frih. Cederström: Det bör icke kunna af någon misskännas,
att districtbanker för ett land äro af stor nytta; men annat
är districtbanker, och annat är privatbanker, sädane vi dem hafva.
Jag är långt ifrån alt icke vilja tillstyrka inrättandet af districtbanker
; men jag tillstyrker icke forlgående på en bana, der man
skall få privata personers sedlar gående i bredd med Rikets mynt.
Detta tillstyrker jag aldrig, såsom varande af den yttersta våda
för landet. Det sämre myntet skall alltid uttränga det bättre, och
detta förorsakar blott oreda. Deremot om Banken öfvertager privalbankernes
rörelse och på ännu flere ställen än å dem, der sådane
banker för närvarande finnas, etablerar lånecontor och upprättar
upp- och afskrifningsräkningar samt lemnar creditiver för
productiva företag, sä blifver Statens behof hulpet. Jag hade just
derföre önskat, att denna § skulle af R. o. Ad. blifva afslagen,
på det att R. o. Ad. vid föredragning af den 57 § måtte finna
nödvändigheten af att vidtaga så bestämda beslut, att någon farhåga
för Bankens öfvertagande af privatbankernes rörelse icke kunde
uppstå, samt att ordnandet af de districtbanker, hvilka böra i
Sverige inrättas, kunde inträffa vid den tid, då privatbankernas
nu gällande octrojer upphöra. Att frågan ronde denna 56 §, då
2:ne Stånd densamma afslagit, äfven om R. o. Ad. nu skulle bi9
H, 59
466
Ben 16 April e. m.
falla den, är förfallen, derom torde vid närmare eftertanke någon
tvekan icke böra uppslå. Det sammanhang, som den 56 § äger
med den 57, kan ickp verka derhän, att R. St. behöfva skrifva till
K. M. och begära förlängande af octrojerne eller tillsättande af
en comité'; dessa ärenden äro båda två af helt och hållet ekonomisk
natur. Om vid 57 § två Ständ skulle stanna emot två, så
följer deraf, att intet beslut fattas, hvarigenom saken således står
i sitt förra skick; men jag förmodar, att R. St., såsom Svenska
folkets representanter, icke lära låta saken få förblifva oordnad, utan
alt de finna nödvändigheten fordra, att Banken sättes i tillfälle att
kunna öfvertaga privatbankernes rörelse vid den tid, då dessa upphöra,
det må vara förr eller sednare. Af sådan anledning får jag
förnya min begäran om afslag å 56 §.
Hr Hjerta, Lars: Det är icke utan betänklighet, som jag
stiger upp för att yttra mig öfver denna af BancoUlsk. föreslagna
56 §, och denna betänklighet måste ännu mera ökas af den omständighet,
att så få talare hafva försvarat samma tanka. Det är
ganska naturligt, alt icke blott de ledamöter af-R. o. Ad., hvilka
sjelfve äro delägare i privatbanker, och som således hafva kännedom
deraf att dessa inrättningar för närvarande skötas omsorgsfullt
och försigtigt, utan äfven att de, hvilka i sin rörelse hafva
haft gagn af desamma, skola anse, att vid deras fortfarande tillvaro
icke är någon våda, men väl mycken nytta för landet förknippad;
och det är i följd deraf mycken anledning att förmoda,
det de personer, som här stiga upp för att tala mot fortfarande
af dessa bankers octrojer, skola anses handla af fördom eller partisinne
eller af någon fix ide' emot dessa banker i allmänhet. Men
detta är icke förhållandet med mig. Min fullkomliga öfvertygelse
är, att penningehandeln, lika så väl sorn all annan handel, skötes
vida bättre i den enskildes hand, än i Statens, och jag anser
derföre tillvaron af enskilde banker vara nyttig, önskvärd och välgörande
både för rörelsen och för landet. Men, mine Hrr! vi veta
att från alla tider har det varit enskilde individer förbjudet att
utgifva tryckta sedlar på små summor, såsom penningar; hvad är
orsaken dertill? Denna är efter min tanka ingen annan än den,
alt hvarje affärstransaction måste egentligen i theori betraktas såsom
ett varubyte; och att det afviker från det normala tillståndet,
om man i utbyte mot en vara vill gifva någonting annat,
som icke för ögonblicket har ett motsvarande verkligt värde. Den
våda, som uppstår af detta afvikande från det normala tillståndet,
måste blifva så mycket större i samma mån, som hvad man gifvet’
i st. f. det verkliga varuvärdet tränger längre ned till den
arbetande classen, och således en stor del af rörelsecapilalet och
af tillgångarne för de dagliga behofvens fyllande hos denna del af
allmänheten, hvilken icke kan för ögonblicket bereda sig någon
credit, måste vid en kris åstadkomma förluster hos denna dass.
Nu frågar jag: om det öfverallt anses såsom en gifven sak att
enskilda personer icke må få utgifva sina egna s. k. förbindelser
i st. f. mynt, hvad är det dä egentligen som berättigar ett eller
Den 16 April e. m.
467
flere bolag att göra detta? Jo, säger raan, naturligtvis den större
säkerhet, som dessa bolag hafva att erbjuda. Men vådan kan å
andra sidan blifva större, emedan just den stora credit, som förtroendet
till ett bolag medför, har den effect, att de hastigare uttvinga
det egentliga myntet ur rörelsen och sätta sina s. k. förbindelser
i stället. Vadan består egentligen deruti, att ehuru det
linnes en solid förmögenhet, såsom basis för privatbankernes creditsedlar,
så utgöres dock denna basis till -| af en säkerhet, hvilken
icke är en säkerhet i metaller, som genast kan göras gällande.
Man säger, att det icke är tänkbart, att icke privatbankerne skulle
kunna göra rätt för sig. Men vi hafva icke upplefva! ännu någon
sadan period, då verkligen, efter min tanka, detta förhållande
kunde inträffa. Låt någon stor national calamitet hota oss; låt krig
eller missväxt komma, och man får se om icke ett af de två kan
inträffa, nemi. antingen att privatbankerna nödgas manquera, eller
också sä våldsamt indraga sina fordringar att samma effect deraf
uppkommer. Följden blifver då ingen annan än den, alt Staten
mäste träda emellan för att rädda privatbankerne. Della allt oaktadt
skulle jag verkligen i hög grad tveka att yttra mig emot
I3tsk:s förslag, om det icke vore min innerliga öfvertygelse, att
äfven i öfverensstämmelse med det förslag, som Ulsk. uppgjort,
och enligt hvilket privatbankerne icke skola få röra sig med mindre
sedelvaleurer än 6 r:dr 32 sk. b:co, dessa inrättningar skola
komma att fortfara samt gifva en skälig vinst. Jag anser derföre,
att man icke nu på förhand, innan den nya lagen för privatbankerne
är pröfvad, bör binda sig genom ett beslut, som alldeles
tillintetgör verkställigheten af den förbättring, som med
denna lag är afsedd. Jag har ännu ett annat skäl för denna
åsigt, nemi. att likasom det från början aldrig var meningen att
privatbankerne skulle röra sig med egna creditsedlar, så skall fördelen
för landet blifva mycket större och för privatbankerne sjelfve
lika stor som den nu är, om man, sedan dessa bolag redan
hafva å ena sidan lärt sig att inse den fördel de kunna draga af
sin rörelse, och å andra sidan den nytta, som de kunna åstadkomma
för landet, ställer sä lill genom lagstiftningen, att de tvingas
att grunda sin verksamhet på en verklig bankrörelse. Då
denna fråga förra gången här förevar, hade jag äran antyda hvad
jag härmed menade, nemi. att de enskilde bankerne skulle småningom
lära sig att drifva sin rörelse med sådane papper, som
löpa med vissa förfallodagar. Man stiftade år 1834 här en lag
om inrikes vexlar, och hvar och en torde ännu minnas, att glädjen
öfver denna författnings tillkomst då var så stor, att en offentlig
middag med anledning deraf anställdes på börsen. Jag ägde icke
den tiden så mycken insigt i dessa slags transactioner, att jag
kunde bedömma verkan af en sådan lag; men personer funnos
emedlertid, hvilka förutsade, att det vore icke nog att stifta en
lag för detta ändamål, utan man måste äfven söka alt införa sådane
creditbruk, att vexlar kunde komma att uppstå. Nåväl, mine Hrr,
min mening är den, att privatbankerne skola, om de hindras från
att utgifva sedlar på så små valeurer, som 2, 3 ända till 10 r:dr, af
468
D en 16 April e. m.
sin egen fördel finna sig föranlåtna att sjelfve söka framtvinga
tillvaron af vexlar. Detta är ock i sjelfva verket icke så svårt,
som man föreställer sig; ty de, hvilka hafva penningar att commendera,
hvilka hafva lån att erbjuda med den ena handen, de
kunna äfven fordra säkerheter med den andra. De kunna säga
till den lånesökande: jag skall lemna eder det understöd ni begär,
men ni skall också gifva mig ett så och så beskaffadt papper.
Dessa inrikes vexlar hafva det gemensamt med creditsedlar, att de
göra nära nog samma tjenst som de sednare i afseende på rörelsens
underlättande och bytesmedlens förökande, men de hafva derjemte
den fördelen framför elem, att de icke gå ända ned till den
arbetande classen. De äro alla ställde på sina vissa förfallodagar,
och när en kris inträffar, draga de in sig sjefve lättare än creditsedlarne.
En privatbank kan ganska väl säga lill en person, som
har en transaclion med en köpman, och vill låna af privatbanken,
att han skall skaffa sig en vexel af köpmannen, och på detta sätt
skola härtill nödiga creditbruk småningom af sig sjelfve uppkomma.
Men huru vill man att på annat sätt vexlar skola uppstå,
om icke en sådan skillnad göres i afseende på belåning af olika
slags papper, att det blifver en fördel att förse sig med vexlar?
Man har här nämnt såsom ett botemedel emot olägenheten af privatbankernes
rättighet att ingifva småsedlar, att dessa skulle få
mottagas i uppbörden. Mine Hrr, sedan man redan tillåtit, hvad
i min tanka är en alltför långt utsträckt frihet, att enskilda bolag
få sätta sina papperslappar i st. f. Rikets lagliga mynt; så tror jag
det vore att taga ett steg ännu närmare den våda eller det äfventyr,
som med dessa inrättningar äro förenade, att gifva dessa
deras sedlar en slags laglig cursering, derigenom att man tilläte
dem tagas emot i uppbörden. Detta vore att helt och hållet perpetuera
privatbankerne, och med den stora makt de redan nu
äga, tror jag att de då skulle trotsa hvilket bemödande sora helst
af en reform. Efter min öfvertygelse ligger redan ett stort bevis
på denna makt deruti, att under det att ett förslag till lag för
privatbanker redan är utarbetadt och till Stånden inkommet, det
likväl kan försökas att på förhand afklippa all verkan af denna
lag. Jag tror derföre att rätta liden nu är inne att vidtaga de
inskränkningar, som i detta afseende äro behöflige; och då dessa
blott belöpa sig lill att borttaga de mindre sedelvaleurerna, kan
jag för min del icke finna annat, än att de enskilda bankerna böra
vara dermed nöjde, och att de böra gä R. St:s önskningar till mötes
deruti, att de fortsätta med sin rörelse. Jag är öfverlygad
derom att de dervid skola finna sin räkning, äfven efter den nya
lagen, om de blott taga i betraktande de methoder och fördelar,
som i öfrigt kunna gifvas i sjelfva rörelsen för att utsträcka den
på andra vägar. På denna grund yrkar jag afslag å betänk.
Hr von Hohenhausen: Jag har blott, i anledn. af åtskilliga
talares anföranden, några få ord att tillägga till hvad jag
sist hade äran i detta ämne yttra. Hr Lefrén har önskat en fortsättning
af de privatbanksoctrojer, hvilka nu gälla, pä det att län
-
Den 16 April e. m.
469
kesätten i denna vigtiga fråga må kunna hinna att stadga sig.
Jag tror; att om tänkesätten icke hunnit stadga sig på de 20 år,
som privatbankerne nu existerat, så är föga hopp att de på derr
tid, som ännu återstår innan deras octrojer löpa till ända, skola
göra det. Hvad angår den nytta, eller skada, som privatbankerne
hafva verkat, sä är detta partielt. En del banker hafva måhända
i sina landsorter varit af nytta, i det att de hafva underlättat enskilde
i deras transactioner; andra deremot hafva, ända frän sydligaste
delarne af Sverige och långt uppi i de medlersta, genom
sina oförnuftiga sedelutsläppningar och strax derpå timade obarmhertiga
sedelindragningar — allt åtgärder föreslafvade af begäret
efter en grof vinst — vållat en kris, som landet lyckligtvis har
öfverstått, men hvaraf dock de provinser, af hvilka privatbankerne
hade skördat de största inkomsterne, ännu lida. Jag tror, att om,
till följd af den nya privatbankslagen, några privatbanker skola
komma alt upphöra, så vore det väl om detta skedde, ju förr
dess hellre. Det är icke nog att en privatbank, för hvarje år,
som den existerar, håller en viss sedelmassa i omlopp, den ökar
äfven sina utlåningar allt mer och mer; och det är således af den
orsak, att utredningen inom de orter, der dylika banker äro belägna,
blefve lättare ju mindre de vore med dem insyltade, som
jag yrkar dessa inrättningars snara upphörande.
Med anledn. af hvad som blifvit nämndt om inskränkningen
af privatbankernes sedelstock till 7 millioner, sä får jag nämna,
alt då dessa banker icke mäktat hittills hålla en så stor sedelstock,
emedan det skulle varit dem allt för kostsamt, så är ingen anledn.
att förmoda, det de framdeles skola utgifva mera sedlar och dymedelst
öka sina bekymmer. Man har talat om Sir Hobert Peels
financeplan, och man har åberopat förhållandet i England i afseende
pä den ena sedelvaleurens förmåga att uttränga den andra.
Vi behöfva icke gå så långt för alt vinna erfarenhet i denna sak;
vi hafva den inom värt eget land, och der är förhållandet det,
att i de orter, der privatbanker herrska, finnes ingen enda riksbankssedel;
privatbankerna anamma dem alla genom sina uteliggare.
Hr Rosenblad har ansett högst betänkligt, om icke nu gällande
octrojer för privatbankerne förnyas. Jag anser deremot, såsom
jag redan haft äran antyda, högst betänkligt och ganska orådligt
att begära en sådan förlängning. Vi böra komma ihåg, mine
Hrr, alt här icke är fråga om att privatbankerna skola upphöra,
ulan blott om sättet, på hvilket de skola suppleras, i händelse
en eller annan af dem icke skulle vilja fortsätta sin rörelse efter
den nya lagens antagande.
Jag tillstyrker afslag å 1 mom. och bifall till det sednare, med
den förändrade redaction, som jag tagit mig friheten föreslå.
Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor: Det synes mig som
skulle »let vara något inconseqvent, om R. St., pä samma gång som
de hos K. M. anhålla om K. M:s nåd. sanction på en ny lag för
privatbanker, äfven till K. M. inginge med en und. skrifvelse, att
K. M. täcktes i nåder förlänga octrojerne för nu befintliga privatbanker,
i händelse någon af dem icke skulle finna sig vid att
470
Den 10 April e. m.
vidare drifva bankrörelse i öfverensstämmelse med den nya lagens
stadganden. För min del kan jag icke finna, att den föreslagna
lagen är af den beskaffenhet, att icke några privatbanker efter dess
antagande skola kunna uppstå. Men det torde vara fullkomligt
säkert, att i händelse en sådan und. skrifvelse, som den, hvilken
här är föreslagen, skulle åtfölja den und. skrifvelsen, med anhållan
om K. M:s nåd. sanction ä lagen för privatbanker; sä skall
just det förhållande inträffa, att privatbankerne skola säga, det de
icke kunna fortfarande drifva sin rörelse i enlighet med den nya
lagen, alldenstund onekligt är, att denna lag för privatbanksintresset
är mindre förmånlig, än den nu gällande. Hellre skulle jag
vilja biträda den mening, alt R. St. inginge till K. M. med en
und. skrifvelse, uti hvilken R. St. anhölle, att nuvarande privatbanker
finge den föreslagna förlängningen på sina octrojer, och
att hela frågan om en ny privatbankslagstiftning vid denna riksdag
förfölle; men då delta icke lärer vara någons mening, utan en
banklagstiftning vid denna, såsom vid föregående riksdagar, torde
böra äga rum, så nödgas jag anhålla om afslag på 1 mom. af nu
föredragna §.
Hr Aminoff: De Hrr ledamöter inom detta Stånd, hvilka
hafva talat emot privatbankerne, hafva dervid hufvudsakligen utgått
från den åsigt, att huru sträng den nya privatbankslagen än
kan blifva, så skola dock privatbanker framdeles komma att existera.
Detta är likväl blott en supposition; och jag kan, med
den erfarenhet jag har, hvilken i detta ämne icke är liten, försäkra,
att ingen privatbank kommer att uppstiga efter den dag,
då den nya lagen Olifver antagen. Ctsk-.s förslag innehåller väl
i nästa § huru förhållas bör i händelse en eller flere privatbanker
skulle komma att upphöra; men det är icke så alldeles gifvet alt
alla 4 Stånden hysa samma åsigter i detta afseende, och hela förslaget
kan möjligen genom omröstning uti förstärkt Bancolltsk.
komma att förfalla. Jag frågar då, om, vid ett sådant möjligen
inträffande förhållande, det kan vara klokt och förståndigt att nu
vilja afslå den föreslagna und. skrifvelsen, med anhållan om förlängande
af nuvarande privatbankers octrojer? Jag tror det ej, och
tillstyrker derföre R. o. Ad. pil det högsta alt antaga Ulskis förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag ämnar icke spilla tiden med
tal om ett par stadganden, som redan äro förfallne genom 2:ne
Stånds afslag; men en ledamot har här yrkat ett tillägg, som jag
anser vara grundlagsvidrigt till sin form. Jag villo derföre till
honom hemställa, att han malte derifrån afstå. Hr Akerman har
föreslagit ett tillägg af innehåll, alt sådane privatbankssedlar, som
vid uppbörden ingått, skulle inom viss tid inlösas med Riksbankens
sedlar. Uti försatsen har den värde ledamoten således inlagt
en tanka, som dels är en ny motion, den nemi. att privatbankernes
sedlar skulle få mottagas uti uppbörden, dels ock stridande
emot grundlagen, enär jag icke tror, att det är förenligt med 72
§ Reg.F., att privalbankernes sedlar skola få anses såsom Rikets
mynt. Jag hemställer således till Hr Akerman, att han måtte låta
sitt förslag förfalla.
Den 16 April e. m. 471
r>
Pir Akerman: Jag kan för min del icke finna, att uti
den framställning jag gjort, ligger någonting, som är stridande
emot grundlagen. l’å sätt jag i ruin reservation nämnt, väcktes det
förslag inom Ulsk., att detta tillägg i litt. a) skulle intagas,
hvilket likväl vid anställd votering af Utsk:s majoritet afslogs.
Plågan är således visserligen icke första gängen nu framställd,
dä den utgjort föremål för Utsk:s öfverläggning; men då jag under
discussionen har funnit, alt icke någon af IP. o. Ad. har behagat
biträda mitt förslag, och jag således emotser, om äfven votering
skulle begäras, en ofördelaktig utgång af saken, så får
jag förklara, att jag återtager mitt förslag.
Härefter upplästes följande af Hr Linroth, Carl Joh.
Gust., inlemnade anförande:
Jag har förutsett, att vid detta tillfälle åtskilligt skall förekomma
emot provincialbankerne; jag har derföre i förhand ordnat
mina tankar i detta afseende. Ulan alt vara delägare i någon
provincialbank, har jag dock med intresse följt detta financiella
system, ifrån dess första upprinnelse i Wermland, och utbeder
mig nu vördsammast att äfven få i vågskålen nedlägga hvad
erfarenheten inspirerat, forskningen upplyst och öfvertygelsen
stadgat i min tro om denna vigtiga fråga.
Förmodeligen äro icke mänga oense om den stora nytta
provincialbankerna gjort inom de orter, der de äro beräknade att
sprida sina verkningar. Men alla synas icke vara ense, om den
vinst de inbringa för lottägare, är billig; om del icke är en orättvisa
emot Stalsbanken, att enskilda banker kunna till någon del
disponera öfver lånerörelsen i landet, och äfven undantränga något
af Riksbankens creditsedlar ur rörelsen; om möjligheten eller
omöjligheten af provincialbankeus fallisement, med ihy åtföljande
financiella oredor; och äfven har jag funnit dem, som tro,
att dessa hanker kunna gifva anledn. till politiska assosialioner,
hvilka arbeta för ett motsatt intresse med hela landels; och att
de just skadat genom den lättnad lill penningar de i landsorlerne
beredt, emedan kortsynta speculationer och lättsinnige depenser i
enskilda lefnaden deraf fostrats.
livad den stora vinsten beträffar, så synes den icke vara
obillig, om man skådar in i djupet af sakförhållandet, dä man
skall finna, att denna vinst stiger eller faller i förhållande till
den nytta bankerna gjort, och en vinst, som icke är tillkommen
genom nästans skadande, utan tvertom genom hans gagnande,
hör väl icke anses för obilligt tillkommen. Hvad skadan beträffar,
som provincialbankerne skulle kunna fprorska Stalsbanken, så synes
den så mycket mindre vara trolig eller möjlig, som Statsbanken
väl sällan eller aldrig gifvit så stora vinster, som frän
1834 till närvarande stund, under hvilken tiderymd provincialbanksystemet
här i landet utbildat sig. Intet menniskoverk finnes
som icke kan ramla, ty menniskan är blott en ofullkomlig
varelse, och kan således icke, likt en Gud, skapa något fullkomligt.
Det vore derföre visst icke rätt påstå, att våra privincial
-
Den 16 April e. m.
banker icke kunna komma uti en insolvent ställning; men jag
frågar: om ej dessa bankbolag kunna anses för fullkomligt säkra,
huru skall då här i landet någon allmän credit kunna äga rum?
Jag frågar, om Svenska provincialbankbolagens solidariska ansvarighet,
i förening med flertalet af deras lottägare och offentligheten vid
deras bolagsstämmor, icke innebär den största möjliga garanti
emot förluster på dem. Jag hemställer ytterligare, om det är
ens tänkbart att under solidarisk ansvarighet emellan så många
personer, som utgöra ett sådant bankbolag, desse icke skulle med
så mycken uppmärksamhet följa administrationen af inrättningen,
att icke allenast någon förlust på dem nära nog är omöjlig, utan
äfven att samma förhållande äger rum i fråga om financiella oredor
inom dem. Hvad beträffar farhågorna för politiska associationer,
uppkomne genom provincialbankbolagen till landets mehn,
så synas de vara alldeles öfverflödiga, om man besinnar, att dessa
bolags egna politiska intresse icke kan vara annat än gemensamt
med hela den öfriga nationens. Om man fullkomligt genomskådar
förhållandet med provinciaibankssystemet, skall man finna, att
då manga andra intressens natur är att stå i strid emot hvarandra,
så är naturen af provincialbankbolagens tvertom, att dela
samma intresse med alla andra näringar och bolag, emedan det
är just utaf en allmännare välmåga och en derifrån oskiljaktig
speculationsanda, som dessa bolag skola hemta näringar för sina
vinster. Ju större och allmännare Vcälmågan är, ju större omsättning
med penningar, och derpå är det som provineialbanker
skola vinna. Och således kunna ju dessa bolagsmän aldrig komma
att verka för något annat intresse, än det som är gemensamt
nyttigt för hela landet. Det är väl möjligt, att den tillgång på
penningar, som provincialbankerna öppnat, inledt någon isolerad
individ uti en kortsynt speculation, eller onödig depense, som
mer eller mindre skadat honom; men icke är det efter sådane
undantagsfall, som man bör bedomina en hel institution. Icke kan
samhället göra sig till detaljförmyndare för hvarje individ. Icke
förfelar en inrättning sin bestämmelse, derföre att en eller annan
enskild man orätt bedömmer sin ställning och missbrukar
det goda, sorn en nyttig inrättning erbjuder. Icke vore det t.
ex. rätt att alldeles aflysa begagnandet af krut, derföre att olyckshändelser
deraf någon gång kan uppkomma. Jag är dessutom
temmeligen säker derpå, att mindre missbruk i låneväg skett genom
provincialbankerne än andre låneinrättningar, hvarför ett
talande bevis är det ringa antal lagsökningar, som vanligen behöfver
utgå från provincialbankerne, och hvartill orsaken genast
igenfinnes uti den större lätthet dessa lånecontor hafva att bedomina
lånsökandernas halt, enär radierna för deras lånerörelse
äro korta och derföre personerna pä den bättre kända och i sin
ställning bedömde.
Provincialbankerne hafva deremot uti stor scala gagnat vårt fädernesland.
Jag är sjelf född Wermländning och har der varit
bosatt snart sagdt hela min lefnad, och jag har der sett och öfver
-
Den 1C April c. m.
473
verlefvat tvenne stora penningekriser sedan Wermlandsbanken
stiftades, och del finnes intet tvifvel att det just var provincialbanken
som vid dessa tillfällen väckt de stora fosterländska intressen,
som vårdas inom detta jernbärareland, den skyddande hand,
som satt dem i tillfälle att kunna göra tete emot de ofördelaktigasle
kastningar i jernconjuncturen, som på mångfaldiga år här
i landet ägt rum, i thy att vid dessa tillfällen voro icke de gamla
hjelpkällorna tillräckliga. Lika gifvet som det är, att ett land,
i och för rörelsen på den stora allmänna verldsmarknaden, behöfver
ett pappersmynt, som grundar sig på den öfver hela verlden
antagne varumätaren silfver eller guld, lika obestridligt torde det
nu mera erkännas, att det land, som inom sig kati organisera ett
pappersmynt, hvilket grundar sig blott på förmögenhet, utan afseende
pä om denna består i silfver och guld, i fastigheter eller
fabrikater, nödvändigt måste stiga i välmåga och pecuniärt oberoende
i samma förhållande som rörelsecapitalet derigenom ökas,
och en allmännare stadig credit derigenom uppkommer. För att
underhålla det System, vi i delta afseende inom vårt land grundlagt,
och hvaraf sannerligen stora fördelar visat sig, utan att
någon olägenhet deraf uppkommer, eller några skadande missbruk
derigenom kunna uppgifvas, böra K. St., efter min tanka, med
faderlig ömhet omhulda sig provincialhankerna, och sedan dessa
nu, äfven under den mest hrydsamma tidepunkl för penningeoch
creditrörelsen, och under fortfarande af en längre liderymd,
ådagalagt sin lugna hällning, kloka beräkning och försinliga lefnad,
behöfver R. St. för utöfvandet af denna ömhet blott passivt
låta provincialhankerna orubbade få forllefva den bana de börjat.
För att provincialbankerne må kunna framlefva på den bana de
börjat och sprida sina nyttiga verkningar inom landsorterne, är
det icke nog att medgifva Anm rättighet att vara till; det år äfven
nödigt att uti privilegierna lemna dem möjlighet härtill.
Man säger, att provincialbankerne må väl finnas, men de böra ej
fä utgifva sina mindre sedlar; och likväl är det ett ganska gifvet
factum, alt om de ej fä utgifva sina egna mindre sedlar, kunna
de ej existera pä annat sätt, än att icke gifva vinst, och utan
att de gifva vinster, lärer väl ingen der vilja fästa sina capitaler,
hypotisera sin förmögenhet, och underkasta sig besvär
och ansvar.
Jag kan icke finna något skäl, hvarför provincialbankerne
skulle förmenas att utgifva småsedlar, enär ingen deraf har någon
skada, men landsorterna derigenom tillskyndas en stor nytta,
genom den grund denna emission af små sedlar lagt för provineialbankernes
existence. Det skäl man anför emot provincialbankens
småsedlar, att de uttränga motsvarande valeurer af Riksbankens
credilsedlar ur rörelsen och derigenom minska bancovinsteu,
kan väl icke bestå emot en närmare granskning, dä, som jag förut
fästat uppmärksamheten uppå, Riksbanken ju sedan provineialbankernes
uppkomst lemnat ärligen betydliga vinster till Ständernas
disposition, hvilket mätte bevisa, alt provincialhankerna icke
9 II- <>0
474
Den 16 April e. m.
eller genom sine mindre sedlar gjort något intrång i Riksbankens
rörelse. Dessutom ligga alltid uti provincialbankernas cassakistor
stora capitaler af riksmynt, som bela året om derigenom
hållas från vexlingsluckan i R. St:s Bank, och blott creditsedlarna
hållas från luckan, så kan det för en bank just göra det samma
om de äro stora eller små.
Af förevarande BancoUtsk:s betänk, finner jag, alt det riksmynt,
som förvaras i provincialbankernas cassör, utgör ungefärligen
2,000,000 r:dr b:co. Om provincialbankerne icke funnos till,
skulle jag icke tro, att R. St:s Bank kunde beräkna att inom de
orter, der nu provincialbankerne gömma dessa 2 millioner, fästa
i allmänna rörelsen större summa af 2 och 3 r:dr, den valeur
man vill förmena provincialbankerne att utgifva. Om man nemligen
delar dessa 2 millioner på 5 provincialbanker, så gör det
400,000 r:dr b:co på hvardera, och jag skulle icke tro, att, före
provincialbankernes uppkomst, störresummor af Riksbankens 2 och
3 r:dr circulerade inom ett sådant privalbanksdistrict, åtminstone
kan det icke vara så betydligt mera, att den lilla fördel, som för
Riksbanken kunde uppslå af den säkerligen högst obetydligt högre
summa, som genom småsedlar kunde hållas från luckan, än som
nu sker genom 2 millioner, hvilka gömmas i provincialbankernes
cassör, kan blifva ett gilltigt skäl för att rubba en stipulation,
hvarigenom det göres möjligt för landsorterne att på nära håll
hafva tillgång pä capitaler.
Landsorternas näringsidkare äro icke i samma goda ställning,
som stapelstädernas grosshandlare. De sednare kunna hafva, och äga
äfven vanligen på utrikes orter crediter, grundade icke allenast på det
mynt de möjligen äga i sina cassakislor, utan pä förtroendet till
deras soliditet i allmänhet. Dessa crediter anlitas, då de kunna
göra fördelaktiga speculationer, hvartill deras cassa för momenten
är otillräcklig, eller då de, under en ofördelaktig cqnjunctur för
deras varulager, mäste ut med penningar, och icke vilja sälja
till underpris. I sakens natur ligger, alt landsorterne icke kunna
äga sådane crediter. I stapelstäderna kunna de väl någongång
förskaffa sig dylika, men som dessa just äro de'bouche'en för deras
effecter, kunna sådane crediter icke blifva annat än högst
ofördelaktige. Sedan nu landsorterne löst det ganska svåra problemet,
att inom sig organisera en creditrörelse, som motsvarar
behofvet, och som icke gör intrång i hvarken Statens eller någon
medborgares rätt, men som deremot spridt både liflighet
och trygghet i våra vigtigaste näringsgrenar, vore det väl mindre
betänkt af den lagstiftande makten att motverka någonting
så nyttigt för det allmänna. Landsorterne mäste omhuldas; det
är hufvudsakligast med de penningar, man der under flit och
omtanka hopsparar, som statens alla utgifter bestridas.
Med anledn. utaf hvad jag nu anfört, tager jag mig vördsammast
friheten föreslå, att R. o. Ad. ville bifalla BancoUtsk:s
förevar, betänk., i hvad det rörer frågan om nu befintliga provincjalbankers
bibehållande.
Den 16 April e. m.
475
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag skall icke länge uppehålla
R. o. Ad., utan endast med ett par ord genmäla de ledamöter,
hvilka ansett, att privatbanker skulle komma att fortfara,
äfven om den nya lagen skulle antagas. Jag har en alldeles motsatt
öfvertygelse, grundad på 2:ne skäl. Det ena. att minimivaleuren
på desse hankers sedlar blifvit bestämd lill 10 r:drr:gs, och
det andra den solidariska ansvarighet, som för directionernes af
desse banker ledamöter blifvit stadgad. Hvad först denna minimivaleur
beträffar, får jag, äran påminna om den calcul, Hr Skogman
i sin reservation vid betänk. N:o 29 uppgjort, hvaraf inhemtas,
att hälften af privatbankernes hela utelöpande sedelstock
består af sedlar under nämnde valeur, och hvilka följaktligen äro
de, som längst äro i rörelsen utelöpande. Hvad dernäst vidkommer
den i lagen bestämda solidariska ansvarigheten, så vill jag
hemställa hvilka personer väl skola vilja åtaga sig att vara directeurer
i en sådan inrättning, och i och med detsamma ikläda sig
ansvaret för hela den förlust, som möjligen kan äga rum. Jag
tillstyrker att R. o. Ad. täckes bifalla Utsk:s betänk, i denna
del.
Hr Hjerta: Frågan huruvida privatbanker skola kunna
fortfara eller icke, sedan rättigheten att utgifva sedlar å 2 och 3
r:drs valeurer upphört, är så vigtig, då det gäller alt i sådant
hänseende fatta ett beslut, att jag anser mig böra svara några
ord på den siste talarens anförande, som var bygdt på
den af Hr Skogman uppgjorda calculen. Jag medgifver sanningen
af denna calcul, men ber alt få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet
derpå, att det är någonting ganska naturligt, emedan det
ligger i privatbankernes egen fördel, att, så länge det tillätes dem att
utgifva sedlar på de minsta valeurer, vid alla sedelemissioner ställa de
flesta summor de möjligen kunna i dessa mindre sedlar, emedende hafva
utsigter för sig att längst circulera i den dagliga rörelsen. Men
t af denna omständighet följer ingalunda såsom ett gifvet corolla
rium,
att privatbankerne skola upphöra att existera derföre att
sådant icke vidare medgifves, ty mig förefaller det klart, att en
stor del af de summor, hvilka nu som lån utgifvas i sedlar å
2 och 3 r:dr, skola i stället meddelas i sedlar å 6 r:dr 32 sk.
b:co. För öfrigt ber jag alt få erinra om en annan omständighet,
som, efter mitt förmenande, gör det sannolikt, att dessa bant
ker, oaktadt förändringen för sedelutgifningen, likväl skola fortfa
ra.
Jag har nemi. talat vid många intressenter i dessa banker,
äfven med sådane, som deruti hafva ganska små andelar, hvilka
sagt mig, alt de ej ingått deri för den vinst de som actieägare
kunde möjligen få njuta, utan fast mera för den fördel, som sådane
banker tillskynda landet, och för den de sjelfve hafva att
lättare kunna med bankerne öppna creditivrörelse. Om nu denna
nytta är så stor, synes mig åtminstone sannolikt vara, att en
stor del personer i landsorterne skall vara angelägen att bibehålla
en länge åtnjuten fördel af denna rörelse, fastän icke sedlar å
de mindre valeurerne af 2 och 3 r:dr få utgifvas, och att, om
476
Den 16 April e. m.
än vinsten till följd deraf blir några få proc. mindre, teckningar
för dessa inrättningars upprätthållande icke skola uteblifva. Det är
derföre, och emedan dessutom det torde vara möjligt att förbättra
och utvidga sjelfva provincialbankernes rörelse medelst andra credithruk,
som jag i det föreslagna stadgandet icke finnér någon våda
för privalbankernes bestånd, och att de sålunda skola komma
alt fortfara.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: I anledn. af hvad en värd
ledamot nyss yttrat, får jag påminna, att i dessa dagar utkommit
frän trycket en mycket intressant skrift öfver Skoltska bankväsendet,
grundad på officiella handlingar, och deraf iuhemtar man
huru läng tid man funnit de olika sedelvaleurerne utelöpa i rörelsen,
innan de till banken för utvexling återkomma, nemi.
en sedel på 10 pr medium i omlopp 236 dagar.
— - 15 „ — — — 114
— — 20 „ — — — 209 ,.
— — 50 „ — — — 124 „
— — 100 „ — - — 84 „
— — 500 „ — — — 24 „
En dylik calculation gjordes äfven 1818, då 1 £ noter ännu voro
i omlopp. Man fann att en sedel
[iä 1 och på 2 £ var i omlopp 147 dagar,
99
5
£
148
99
99
10
>5
130
99
99
20
99
„
121
99
99
50
99
—
72
99
99
100
99
49
99
„
500
99
14
99
och således erfar man, att de lägsta valeurerne hålla sig längst
ute i rörelsen. Vi böra dessutom ihågkomma, att röretsecapitalet
i England består af guld och silfver, och att således sedlar derstädes
icke äro så oundgängligt, nödige för allmänna rörelsen, och
ändock ser man huru snart de större sedlarne inlöpa. Jag upprepar
derföre min öfvertygelse, att privatbankerne icke kunna bestå, om
man sätter minimum för deras sedelvaleurer så högt som 10 r:dr.
Mitt andra inkast rörande det ansvar, som den nya lagen ålägger
dessa bankdirecteurer, har icke ens af Hr Hjerta kunnat bestridas.
Jag är öfvertygad, att ingen vill åtaga sig detta ansvar,
och äfven derigenom blir det omöjligt att åstadkomma nya privatbanker,
i fall den nuvarande oelrojen icke förlänges. Det enda
sättet att förekomma en så vådlig brytning i rörelsen, är således
alt bifalla Ctsk:s förslag, att de nuvarande octrojer må fortfara
intill slutet af är 1849, hvarförinnan Sländerne ånyo äro samlade
och kunna vara betänkte pä utvägar att ersätta ifrågavar.
hanker.
Gr. Sparre, Erik: Jag ber att, till hvad Gr. Björnstjerna
yttrat, få lägga ännu en anmärkn., i anledn. af Hr Hjertås yttrande.
Den värde ledamoten yttrade nemi., att orsaken, hvarför
'u mängd personer tecknade sig som actieägare i privatbanken
Den 16 April e. m.
477
vore den, att de önskat med desse öppna creditivrörelse. Jag delar
denna tanka, anseende äfven creditivrörelsen vara en af de
förnämsta förmåner, som privatbanker bereda ät samhället; men
då Hr Hjerta säger, att just denna önskan skulle hos aclieägarne
fortfara, och att den skulle gifva anleda, till att dessa banker
icke skulle upphöra, så ber jag att fä nämna, att om icke privatbankerne
få utgifva de smärre sedelvaleurerne, hvilket den nya
lagen förbjuder, sä kunna de icke eller lemna cassacreditiver, ty
fördelen för dem, som hafva sådane, består just deruti, att de kunna
utfå sedlar å smärre valeurer, hvilka de för den dagliga rörelsen
behöfva. När nu privatbankerne förmenas att utgifva
smärre sedlar, så försvinner äfven den fördel jag nyss nämnt,
hvaraf åter följer, alt privatbankerne icke skola komma att fortfara.
Jag förenar mig med Gr. Björnstjerna i den mening, att
desammas octroj bör fortgå till 1849 års slut.
Hr Hjerta: Jag bör be H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna om
ursäkt för det jag vid mitt förra yttrande glömde att besvara det
ena af Hr Grefvens argumenter. Utsk. bar föreslagit, alt privatbanksdirecteurerne
skulle vara solidariskt ansvarige; från början
har väl meningen varit vid dessa bankers stiftande, alt alla actieägarne
skulle vara solidariskt ansvarige, eller att den, som icke
genast finge i bancoluckan invexla sina sedlar, skulle få med seqvester
belägga hvilken af actieägarnes egendom han behagade.
Om Utsk. föreslagit, att directionen för en sådan bank skall i första
rummet vara ansvarig, så har ju Utsk. yrkat någonting mindre
än hvad den ursprungliga lagen förut afselt. Ar meningen
att helt och hållet borttaga den solidariska ansvarigheten, huru
skall det då slutligen gå med säkerheten? I afseende å hvad Gr.
Sparre yttrat, att det ej skulle blifva förmånligt att hafva creditiver
på privatbankerne, när desse ej mera fingo utgifva sedlar
ä 2 och 3 r.dr, ber jag fä påminna, att jag redan en gång
vid denna riksdag haft äran yttra, det denna svårighet läll vore afhjelpa
om Riksbanken holle cassacontor lill vexling af småsedlar
i alla städer, der privatbanker finnas.
Då nu öfverläggningen om 56 § förklarades vara slutad, hemställde
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. behagade bifalla
mom. a) af denna §.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. tillkännagaf,
det han funnit ja hafva öfverrösta! nej.
Hr Hjerta: Då jag tycker mig förnimma så stor öfver
vigt
i röstantalet emot min mening i det svar, som Ståndet afgifvit
pä Hr Gr. o. Landtmis framställning, vill jag ej besvära
med begäran om votering, ulan inskränker mig till anhållan alt
i prot. få min reservation emot beslutet antecknad.
Hr von Hohenhausen tillkännagaf, att han i anseende
till frågans vigt ej kunde underlåta att begära votering.
Upplästes lill justering samt godkändes följande voter.propos.:
■178
Den 10 April e. m.
Den sorn bifaller mom. litt. a) af den i BancoUtsk:s utlåt.
N:o 44 tillstyrkta 56 §, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. mom. litt. a) af förenämnde §.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 54.
Nej — 2S.
Sedan härefter H. Ex. 11 r Gr. o. Landtm, erinrat derom, att,
i fråga om mom. litt. b) af 56 §, Hr Skogman tillstyrkt bifall der
till,
utan någon förändring, samt Frih. Palmstjerna yrkat bifall
med tillägg af orden ”creditlagar och” efter ordet ”befintliga,” så
att början af momentet blefve så lydande: ”att K. M. täcktes i
nåder utse en comité', som får sig uppdraget att undersöka och
utreda den allmänna penningeställningen och creditförhållanderne
inom Riket samt huru de nu befintliga creditlagar och allmänna
låneinrättningar derpå verka” etc.; och deremot Hr von Hohenhausen
ansett mom. böra erhålla följande lydelse: ”att K. M.
täcktes i nåder utse en comité, som får sig uppdraget att undersöka
och utreda den allmänna penningeställningen och creditförhållanderne
samt capitalbildningen inom Riket, äfvensom huru nu bebefintliga
allmänna låneinrättningar derpå verka; börande comitéen,
på grund af en sådan undersökning och utredning, före R. St:s
nästa sammankomst hafva upprättat förslag till de förbättringar
härutinnan, hvilka anses lämplige och ändamålsenlige samt kunna
åstadkommas;” hemställde H. Ex. om R. o. Ad. bifölle ifrågavarande
moment litt. b).
Ropades starka nej, blandade med ja.
Uppå sedermera framställd proposition, blefmom. litt. b) af 56 §
med den af Frih. Palmstjerna föreslagua förändring af R. o.
Ad. bifallen.
§ 57.
Hr Rosenblad: Jag får vördsamt anhålla, att Preste
och
BondeSt-.ns beslut måtte uppläsas.
Undert. Ridd.secret. tillkännagaf, alt BondeSl. gillat 57
§, och att PresteSt., enligt i dess cancelli meddelad uppgift, bade
förändrat mom. litt. a) af denna § till följande lydelse: ”att för
den händelse, innan nästa riksdag, en eller flere privatbanker
skulle upphöra, Bancofullm. åläggas att antingen på den ort, der
sådan privatbank finnes, inrätta en afdelning af R. St:s Bank,
för att från och med den tid minskning i lånerörelsen med privatbanken
börjas, under den förvaltning, Fullmäktige finna godt
förordna, och enligt af dem meddelad instruction, bedrifva di
-
Den IG April e. ra.
479
scont- och hufvudsakligen creditivrörelse, samt hälla upp- och afskrifningsräkning
pä ungefärligen enahanda villkor, som den ifrågavar.
privatbanken, hvarvid iakttages, att sedelemissionen från en
sådan bankafdelning fortgår i behörig proportion mot privatbankens
sedelindragning; eller ock, om sådant anses mer lämpligt,
för berörde ändamål anvisa nödiga medel åt Bankens vederbörliga
lånefonder och contor;” samt derjemte ansett den i momentet
litt. b) föreslagna summa af 4 millioner böra höjas till 5 millioner;
äfvensom att redactionen af mom. litt. c) borde lyda sålunda:
”att afdelningen eller lånecontoret inom det anvisade belop
pet
äger att afgifva assignalioncr m. m.
Hr Rosenblad: Jag hoppas visserligen att, med den opi
nion,
som ligger i 2:ne Stånds godkännande af föregående §,
ett våldsamt upphörande af privatbankerne icke kommer att äga
rum, men för den händelse att så inträffa skulle, och hvilket
kommer att bero på nuvar. delägare sjelfve i nämnde banker, blir
det nödvändigt att vara betänkt på hvad som skall sättas i deras
ställe. Om jag ej irrar mig, så har PresteSt. särskildt beslutat,
att, i förutnämnde händelse, de utgifvande bancosedlarne icke skola
inheräknas i den nuvarande sedelstocken, utan tilläggas denna
som en ytterligare tillökning deruti. Ar förhållandet sådant, så,
och fastän jag ej tillstyrker instämmande i PresteSl:s beslut, har
jag dock ingenting emot att ett sådant stadgande tillägges, dä de
utgifvande sedlarne komma att gå i afräkning på Riksg.cont:s, inom
linien förda skuld till R. St:s Bank.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hvad mom. litt. a) an
går,
anser jag visserligen PresteSt:s redaction fullständig, sä vidt
jag den kunde fatta vid ett flygtigt åhörande, och vore sålunda
färdig att deruti instämma; men anhåller dock om en förnyad
uppläsning deraf, med tillstånd att derefter få ordet.
Sedan denna uppläsning nu skott, yttrade
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer för min del i Presle
St:s
beslut i afseende på mom. litt. a); men detta öfverensstämmer
ej med beslutet i mom. b). Det förstnämnda mom. innehåller
nemi., att rörelsen skall af R. St:s Bank öfvertagas i den män
privatbankerne upphöra; men derjemte anvisas härtill ej mer än
5 millioner, och som privatbankernes rörelse bedrifves med 7
millioner, kan detta öfvertagande cj äga rum å Bankens sida,
om mom. litt. b) skall iakttagas. Jag anser, att då R. St:s
Bank skall öfvertaga privatbanksrörelsen, sä bör det ske på ett
lämpligt, för orterne nyttigt sätt, och Banken sålunda berättigas
att i denna lånerörelse nedlägga en maximisumma af 7,000,000,
eljest kan ej Banken sägas supplera privatbankerne, hvaremot
jag också anser, att den summa af nya sedlar, som Riksbanken
skall utgifva för denna nya lånerörelse, icke bör uppgå till mera
än 4,650,000 r:dr. Riksbanken beräknar sin i lånerörelsen nedlagda
summa på det sätt, att om creditiver äro anvisade, så betraktas
hela creditivbeloppet såsom varande anslaget för denna
Den 16 April e. m.
lånerörelse, sålunda att, om Riksbanken öfvertager privatbankslånerörelsen,
så beräknas beloppet af samtlige creditiven inom de
7 millioner, som jag föreslagit. Nu är likväl allmänt kändt, att
de creditiver, som meddelats privatbankerne, aldrig till sina fulla
belopp begagnats, möjligen af en eller annan, men sammanräknadt
icke mer än till hälften, eller högst § af hvad på det hela
blifvit medgifvet, och således kan öfverskottet derföre tagas i beräkning,
så mycket hellre som Riksbanken icke kan komma att
få vidkännas den olägenhet af creditiverne, hvarföre privatbanker
understundom kunna vara utsatte, genom hastiga uttagningar af
större belopp på en gång, och creditiverne alltså i Bankens hand
blifva tillräckligare, och detta föranleder till en ganska betydlig
skillnad i beloppet af den lånerörelse, som bedrifves, och de sedlar,
som för denna rörelse behöfvas. Alltså anser jag, att det kan
och bör vara en skillnad mellan det lånebelopp, som Banken får
anse att vara insatt i deuna rörelse, och den summa nya sedlar,
som Banken för detta ändamål behöfver utgifva. Dessutom förutsätter
jag, ali B. St:s Bank, på ett eller annat sätt, t. ex. om
vinsten ej atlemnas lill Riksg.cont., kan komma att minska och
indraga någon del af sine utelöpande sedlar, eller af den sedelstock,
som Banken, enl. 51 §, liar som maximum sig föreskrifven,
och således, utan att utsläppa nya sedlar, likväl kunna, i
den rörelse sora öfvertages, insticka en del penningar. Skulle
åter en sådan tillgång uppslå, ma då Bankens öfvertagande af
privalbanksrörelsen bli något inskränkt. Jag anser, alt den summa
nya sedlar, som för denna rörelse får användas, icke må öfverskjuta
det belopp, som för närvarande ligger i densamma.
För det närvarande röra sig privatbankerne med omkring 7 millioner,
och minst 2 millioner bancosedlar; skillnaden är 5 millioner,
och således skulle jag anse 4 å 5 millioner vara högst den
sedelmasså, som Banken hör utgifva för denna rörelse; dock, vid
betraktande af Bankens nuvarande ställning, icke utan motsvarande
metallisk valuta, d. v. s. icke r:dr för r:dr, utan i en temligen
stark proportion till det nya mynt, som utsläppes, och således
att denna lånerörelse, om den kommer i fråga, bör till hälften
motsvaras af metallisk valuta, hvadan, om Banken utgifver
4 millioner nya sedlar, grundfonden bör ökas med minst | millioner
species. Jag instämmer med Hr Rosenblad, att de ulgifvande
sedlarne böra motsvaras af Riksg.cont:s obligationer, och att
af desse göras en sanning, d. v. s. att fonden bör finnas i hvalfvén
och icke blott i boken. I öfverensstämmelse med hvad jag
nu anfört, lager jag mig friheten föreslå, att mom. litt. a) antages
på sätt PresteSt. beslutat; att början af mom. litt. b) förändras
sålunda : "att sammanräknade summan, som Banken i sådant afseende
må till denna lånerörelse anvisa, icke får öfverstiga 7,000,000
r:dr, hvilka” etc.; alt mom. litt. c) får följande lydelse : ”att det i
§ 51 stadgade maximum af sedelstock icke härigenom må ökas
med mera än högst 4,000,000 i nya sedlar, och att, såsom fond
för de nya sedlar Banken sålunda utgifver, skall anskaffas metallisk
va
-
Den IG April e. ra.
-481
valuta motsvarande halfva beloppet, eller för 4,000,000 r:dr b:cosedlar
| million specie-r:dr, samt att sedermera införes ett mom.
litt. d) af enahanda lydelse med det af Utsk. föreslagna mom.
litt. c). Anskaffandet af metallisk valuta till ett belopp af § million
r:dr species torde visserligen komma att kosta Banken något,
men man måste äfven taga i beräkning den vinst, som Banken
kommer att göra på de lånecontor, som skola inrättas. Skulle
icke någon reel fond skaffas för de nya sedlar, som Banken kommer
att utgifva, så fruktar jag att operationen skulle minska Bankens
credit, och det vore mycket äfventyradt dervid, då Bankens
cassa icke är mer än ungefär en million utöfver det maximum,
som R. St. bestämdt.
Frih. Cederström: Det är af vigt, att de beslut, R. St. fatta
i afseende på Bankens öfvertagande af privatbankernes rörelse,
blifva så uppställde, att inga svårigheter uppstå för att fullgöra
de functioner, som dessa till allmänhetens gagn och nytta utöfvat,
samt att Banken får vinst men icke förlust af detta öfvertagande.
Dertill fordras i första rummet, att Bankens silfverfond förstärkes,
och i det andra, att den förstärkta fonden icke må, genom utvexling,
hastigt förminskas, hvarigenom kriser åstadkommas. Att
Banken sålunda har vexelcreditiv afslutade på utländska handelsplatser,
så att utvexling i bancoluckan till export af silfver icke
må ifrågakomma, utan Banken alltid vara i tillfälle att kunna erbjuda
vexlar i st. f. silfvervaluta åt den, som vill detsamma utföra.
Afven jag anser PresteSt:s redaction vara bättre än den af Utsk.
föreslagna, hvarigenom ordet berättigas borttages och ordet ålägges
sättes i stället, hvilket är ganska riktigt, men jag instämmer
icke fullt med PresteSt. Jag vill nemi. icke åt Fullmäktige öfverlemna
att förlägga dessa filialbanker på de orter, der privatbanker
nu finnas, sä framt dessa orter ej äro länens residencestäder,
utan då den Skånska hanken, som nu ligger i Ystad, upphör,
vill jag att den'nya, som kan varda inrättad, förlägges i Christianstad,
så att landshöfdingen må kunna controllera dess functinner.
I öfrigt, och då Ständerne nu gå att supplera den rörelse
inom landet, som af privata associationer hittills bedrifvits, så instämmer
jag med Frih. Palmstjerna deri, att det ej går an att,
lika med PresteSt., bestämma 5 millioner, att anvisas i st. f. den
summa, hvilken i privalbankssedlar varit utelöpande, utan måste
hela, denna rörelse öfvertagas, så fordras dertill 7 millioner, såsom
redan blifvit sagdf. Det silfver, som införskaffas, bör vara svarande
mot den rörelse med nya sedlar, som Banken drifver, och
den credit, som utomlands beredes, bör alltså vara på sidan om
Dämnde silfverfond, för att trygga vexlingen här hemma, så att
silfret blir i landet, samt vexling till export deraf icke förekommer.
Jag skulle derföre tro, att mom. litt. b) icke behöfde innefatta
något annat än den nyssomförmälda summan af 7 millioner,
som Banken lika med privatbankerne bör hafva i rörelsen. Beträffande
stadgandet i mom. litt. c), så kan jag ej rätt förstå till
9 H. 61
482
Den 16 April e. m.
hvad ändamål dessa assignationer blifvit föreslagne; det finnes en
mycket vigare utväg att emottaga uppbörden i ränterierna oell låta
den öfverflyttas på Banken, som sålunda har sina sedlar i ränterierna
och i stället kan förstärka contorens cassör. Denna sak är
så enkel, att man alldeles icke behöfver införa några nya sedlar
här i Sverige, under namn af assignationer, hvarmed man icke i
landsorten blefvé belåten, oberäkuadl den omgång, som den här
omtalade avis’n skulle förorsaka. För rörelsen i landet önskas och
fordras svenskt mynt helt simpelt, eljest blir rörelsen haltande och
kommer ej att motsvara sitt ändamål. Med denna förändring anhåller
jag, att R. o. Ad. ville antaga det beslut PresteSt. fattat,
hvarigenom 3 Stånds beslut komma att medföra jémkningar i
fråga om Bankens öfverlagande af privatbanksrörelsen. Dernäst
böra Ständerne auetorisera Fullmäktige att begära Konungens bemyndigande
för vederbörande Svenska beskickningar att bemedla
de behötlige vexelcreditivernes erhållande, med garanti af Ständerne
för fullgörandet af de contract, Fullmäktige kunna komma att
å utländska orter med enskilda banker afsluta.
Ilr Lefre'n: Det är första gången efter realisationens verkställande,
som fråga uppstår att utställa nya sedlar, utan motsvarande
valuta i R. St:s Bank. Det är således ett grannlaga ärende,
som vi hafva före i detta ögonblick, ty det är icke utan, att de,
som tänka i sådane saker, t. ex. utländningar, med hvilka vi bafve
affärer, tvifvelsutan skola fästa uppmärksamhet på en sådan nyhet
som denna. Man skall säga, att hittills den grundsats varit
följd alltsedan realisationens början, att icke utställa nya sedlar
utan motsvarande valuta; och som Svenska Banken försyndat sig
mot denna regel i fordna tider, och derigenom ådragit sig bankrutt,
synes han nu vara på vägen att falla i sina gamla synder. Banken
är väl icke alltför nära detta tillstånd, men det är att förvänta,
emedan, när man börjar synda, brukar förhållandet vara
att man dermed fortfar. Här är nu fråga om att öfvertaga privatbahkernes
rörelse; Disk. har upplyst, att dessas utelöpande sedlar
belöpa sig till ungefär 7 millioner. Utsk. har äfven upplyst, att
privalbankernes cassör i riksmynt, tillsammanlagdt, kunna beräknas
till omkring 2 millioner r:dr. Det är då gifvet, att dessa 2 millioner
r:dr alltid äro bundne, d. v. s. äro icke i rörelsen pä samma
gång som de 7 millioner r:dr privatbankssedlar, som ulelöpa.
Den verkliga tillökning i bytesmedel, som privatbankerne åstadkommit,
är således icke 7 millioner r:dr, utan endast 5 millioner r:dr.
PresteSt. har också på sådan grund inskränkt sig till att föröka den
af Utsk. föreslagna summan 4 millioner till 5 millioner. En ledamot
härstädes har deremot påyrkat en förhöjning i förstnämnde
belopp af 3 millioner, då han vill att Banken skall tillåtas utställa
nya sedlar till ett belopp af 7 millioner. Detta anser jag vara en
öfverdrift, till hvilken man icke bör göra sig skyldig. PresteSt.
har redan, som mig synes, tagit ut det maximum, som med skäl
kan antagas, och jag tillstyrker således, att man icke må öfverskrida
hvad nämnde Stånd framställt, ehuru jag önskade, att man
Den IG April e. m.
483
vidblefve Utsk:s förslag om 4 millioner r:dr. Men som jag icke
kan hoppas, alt man mot denna nya sedelemission vill gifva Banken
dessförinnan full valuta, r:dr för r:dr, hvilket vore det rätta
och öfverensstämmande med hvad man är skyldig grannlagenheten
och vården om egen credit, så vill jag förena mig med Frih.
Palmstjerna och yrka, att för hälften af det belopp, som Banken
kommer att öfvertaga, skall reel valuta föröka Bankens reella fond,
i det ögonblick, då Banken öfvertager privatbankernes rörelse till
ett belopp af 5 millioner r:dr, som PresleSt. föreslagit. Dä tror
jag att man gått så långt i coneessioner från de stränga, egentliga
och vederbörliga realisationsgrunder, som äskas kan; och det
är väl ej för mycket, att man insätter i silfverfond hälften af det
nya sedelbeloppet, dä vi vete alt vid realisationens början, reella
fonden verkligen var mer än hälften emot sedelstocken, ty den
motsvarade 52 proc. af densamma.
Jag tillstyrker Frih. Palmstjeruas åsigt, men att Banken ej
må föröka sina utelöpande sedlar till 7 millioner, utan till 5 millioner
r:dr, på sätt PresteSt. beslutat, i händelse Riksbanken skulle
öfvertaga privatbankernes rörelse.
Hr Akerman: Jag har, på sätt min, vid Utsk:s betänk, fogade
reservation innehåller, haft åtskilligt att anmärka mot den
nu föredragna §, och jag har, i följd af de beslut, som här blifvit
fattade, och som jag tror lära instämma med plurälitetens af Ständerne,
fått än flere inkast att göra, hvilket föranleder mig att
yrka afslag å densamma; utbjedjande mig att i korthet få redogöra
för skälen dertill. Det har flere gånger här blifvit anfördt, och
jag tror mig icke begå ett misstag, om jag anser det vara temligen
allmänt erkändt, att den väg, hvarpå man bör söka att komma,
i fråga om utlåning, är den, att såsom lånegifvande förena
Statens och de enskildes intressen. Dermed kan man dels vinna
att, med hänseende till det enskilda intresset, lån endast utlemnas
ät dem, som vilja begagna penningarne i productiv väg, dels att
endast ett rörelsemedel kommer att existera, nemi. så beskaffadt
mynt, som Staten under alla förhållanden godkänner, eller bancosedlar.
Antager man nu förslaget alt inrätta filialdiscouter i provinserne
i st. f. privatbanker, så har man långt aflägsna! sig ifrån
att nå det mål man söker. Det är nemi. föreslaget, att disconterne
skulle gå till väga på samma sätt som privatbankerne gjorde,
eller med korta tider för låns utlemnande; men jag tror mig icke
fara vilse, om jag förutspår, att när disconterne väl kommit i
gäng, skola Ständerne, med deras välvilja, då fråga uppstår att
underlätta utvägarne till erhållande af län, snart bestämma för
dessa filialdisconter enahanda rörelse som för Riksdisconten. Ivoinme
vi väl derhän, så kunna vi anse de nya disconterne som försäkrade
för framtiden, och huruvida vi sedermera skola hinna
målet, det betviflar jag åtminstone högeligen. Vidare är det visserligen
sant, att en utsläppning af sedlar ifrån Banken icke behöfves
till högre belopp än 4 till 5 millioner ndr, då privatbankerne
för närvar, hafva 2 millioner Riksbankens sedlar i sina cassör; men
484
Den 16 April e. m.
detta hindrar icke, alt de kunna hafva fordringar till större belopp,
dels i crediliv- dels i discontväg, och för alt icke åstadkomma
en allt för stor förlägenhet i orterne, skulle Banken öfvertaga
hela detta lånebestyr, ty eljest skulle ovillkorligen en stor oreda
inträffa. Detta anser jag högst vådligt och olämpligt. Ett ytterligare
skäl att icke antaga förslaget, har tillkommit i följd af de
redan fattade besluten; ty Utsk. hade, i öfverensstämmelse med
denna §, och jag vågar säga som ett villkor derföre, till följd af
beslutet vid 6 §, då fråga var om bancoviustens öfverlemnande till
Riksg.cont., föreslagit, att i utbyte deremot skall lemnäs Riksg.-  conl:s af Konungen garanterade obligationer på silfvervaluta, hvilka
Fullmäktige skulle äga att använda för den händelse de nödsakades
att, för privatbankernes supplerande, utsläppa nya sedlar
ifrån Riksbanken. Detta villkor har likväl icke blifvit af Ständerne
antaget; således stå vi nu på den punkt, i fall denna §
godkännes, att vi skola släppa ut åtskilliga millioner i rörelsen,
utan att derföre äga någon valuta. Eu värd talare, inseende vådan
häraf, har föreslagit, att Bancofullm. skulle åläggas anskaffa
ett visst qvantum silfver, på del att motsvarande reel valuta skulle
finnas i Banken. Det är godt och väl att besluta ett sådant åläggande
; men silfver står icke att taga på hyllan, det tror jag
att Fullmäktige nogsamt erfarit under de år, sorn sedan sista
riksdagen förflutit. Det må kosta hvad det vill, säger man. Men
låt oss komma till köpmännen i Hamburg, der man skall få silfret,
så taga de ej i betalning derföre discontreversaler, utan vilja
hafva säkerhet för det silfver de lemna. Det torde redan liera
gånger vara upplyst under discussionen ang:de detta ämne, att
Fullmäktige, huru gerna de än vilja låna, icke kunna få det, af
skäl, att de utländska bankirerne icke hafva förtroende för Svea
Rikes Bank; de vilja hafva att göra med Regeringen, vilja hafva
densammas garanti. Ett förslag är också gjordt af BancoUtsk.
att sådant skulle begäras; men om jag ej misstagar mig, är det
afslaget af de öfrige Stånden, i följd hvaraf verkställigheten å ett
slikt förslag kommer att förfalla. Huru vill man då skaffa silfver
? Jag tror det blir omöjligt, åtminstone högst svårt.
Frih. Cederström har föreslagit ett tillägg vid denna §, hvarigenom
han vill införa någon slags vexlingsrörelse mellan landtränterierne
och Banken. Den ädle Friherren, såsom sjelf chef i
ett af de embetsverk, som regera öfver Konungens Bef:h:de, lärer
nogsamt inse, att dessa embetsmyndigheter, som hafva att göra
med allt hvad som är eller kan bli föremål för menskliga företag,
äro nog förut öfverhopade med bestyr, utan att nu dessutom få
sig ålagdt en bankrörelse, som i sanning de icke förstå. Jag yrkar
således afslag ä denna §, såsom vådlig för Bankens säkerhet.
Hr von Hohenhausen: Beträffande den omständigheten,
att det icke vore nog med 5 millioner, utan att 7 millioner r:dr
måtte bestämmas,' emedan privatbankernes utlåningar skola uppgå
till delta belopp; så tror jag, att om några, som skötas af landtbrukare,
komma att upphöra, sä skola deremot de, som bedrifvas
Den 16 April e. m.
485
nf verkliga affärsmän nog blifva qvar. Men låt nu också vara, att
vi toge för afgjordt, att alla skulle försvinna, hvem säger att det är
7 millioner r:dr, som de hafva nllånat. De kunna hafva haft mera
ute i sedlar och således äfven mera i lån, och intill nästa riksdag,
under förutsättning af uppläggning af reservfonder, kunna de
komma att hafva än mera ute i rörelsen, och således kunde det
bli omöjligt att supplera dem. Något belopp skall bestämmas, och
jag instämmer med PresteSt. Hvad angår förstärkning af Bankens
reella fond, så tyckes det vara för mycket, att den skall ökas
till hälften emot de sedlar, som komma att utsläppas. Man har
hoppats, att genom införande af creditiver skall man ej behöfva
silfver. Det har sig med dessa creditiver precist som med lån;
äro handelsconjuncturerne goda, så alt vexlar kunna fäs, så ske
ränteliqviderne och de afhelalningar, som skola ske, utan svårighet,
må vara genom directa lån eller vexlar, som jag dragit derpå,
det blir sak samma; skuld mäste betalas på ett eller annat sätt,
något förr eller sednare. Sker det med assignationer, så går det
lättare, och när de gå på Banken, så äro de precist som Bankens
sedlar och verka detsamma. Min öfvertygelse är, att dessa privalbankssedlar
verkat detsamma som Rikets mynt, derföre att om
någon haft behof af silfver, så har han skickat till hufvudcont.
eller invexlingscont. här i Stockholm och, i st. f. privatbankssedlar,
tagit ut riksbankssedlar, och sålunda utan vidare omgång haft
tillfälle alt utvexla silfver. Jag anser således icke nödvändigt alt
Bankens silfvercassa ökas, derföre att i st. f. för privatbankssedlar
riksmynt utgifves, utan att den metalliska cassa, som hittills kunnat
förslå, äfven hädanefter bör vara tillräcklig. För att all farhåga
i afseende på Bankens förmåga att upprätthålla utvexlingen
måtte försvinna, vill jag likväl icke motsätta mig, att cassan förslärkes
i den proportion Frih. Palmstjerna föreslagit; men i fråga
om den summa, som kan behöfva anvisas såsom ersättning för privatbankernes
sedelutgifning, tillstyrker jag antagande af PresteStis
beslut, eller att 5 millioner måtte bestämmas.
Hr Rosenblad: Man har frågat: hvad skulle utländningen
t säga, om vi vidtogo den åtgärden, att, vid indragning af privatbankernas
sedlar, utgifva nya af Riksbanken, utöfver den förmenta
realisationsgrunden af ett visst förhållande emellan dennas sedel,
stock och metallisk cassa? En ledning för detta utländningens om
döme
har jag i min hand, nemi. i en af bilagorne lill den bill
rörande regleringen af Englands bankrörelse, som förlidne år, på
Premierministern Sir Robert Peels förslag, antogs af parlamentet.
1 denna bilaga inberäknas alla i Storbritannien och Irland circulerande
banksedlar, jemte den stora Engelska bankens, ibland den
landets sedelstock, hvilken medelbart eller omedelbart vid förekommande
behof skulle tynga på dennas förmåga att upprätthålla
det oafbrulna infriandet af sedlar med metalliskt mynt, och i förslaget
grundades denna förmåga, ej på en viss proportion emellan
> Bankens metalliska cassa och sedelstocken, utan på dess förmögen
het;
— dennas belopp af 11 millioner & ansågs tillräcklig att tryg
-
486
Den 16 April e. ra.
ga en sedelrörelse, utöfver Bankens hela metalliska cassa, afl(J
millioner dess egna oell 21 millioner andra bankers sedlar, och
billen förutsatte, att i händelse någon af de andra bankernes sedelutgifning
upphörde, den derigenom uppkomna lucka i landets
rörelse skulle ersältas genom en ökad sedelutglfning af Engelska
banken. Om vi, som deri följt det Engelska mönstret, att vi på
Bankens förmögenhet grundat förtroendet till dess förmåga, ehuru
vi gått mycket strängare tillväga vid beräkning af sedelstock, vid
bestämmande af dennas maximibelopp, och vid den fria fördelningen
af lånerörelsen, — om vi nu också skulle följa del Engelska
mönstret deri, att bjuda, att den stora Banken skall ersätta
de luckor i landels sedelrörelse, hvilka kunna uppkomma genom
någon privatbanks upphörande, är jag fullt öfvertygad, alt den sakkunnige
ulländningen lika litet i elt sådant beslut skall finna någon
våda för vår realisations bestånd, som han funnit Sir Robert
Peels likartade förslag i England i minsta mån hafva satt pä spel
den realisation han 1819 beredde sitt fädernesland.
I afseende på Frih. Palmstjernas förslag, sä, ehuru jag tror,
att han icke begått det misstag alt förvexla lånerörelse och sedelrörelse,
tror jag dock att det så uppfattats af många åhörare, som
förgätit, att privalbankerne för deras närvarande sedelrörelse mäst
hafva en stor cassa i Riksbankens sedlar, hvars belopp minskat
den tillökning denna deras rörelse gifvit Rikets penningestock,
hvarför, i händelse af privatbankernes upphörande, deras lånerörelse
kunde bedrifvas af Riksbanken lill oförminskad! belopp, utan
att denna behöfde utgifva större belopp nya sedlar, än hvad som
utgjorde skillnaden emellan privatbankernas cassa och sedelstock,
med tillägg af actieägarnes contanta tillskott.
Frih. Cederströms betänklighet i afseende på assignationerne
försvinner, då man erinrar sig, att nuvarande lånecontor i Götheborg
kan bedrifva en lånerörelse öfverstigande 2 millioner, utan
behof af större cassa än 120,000 r:dr för jemkningar i vexling
m. m., och sällan begagnas dess assignationsrätt på Banken, utan
vid tillfällen af större jernbelåning. — Jag anhåller om propos. i
öfverensstämmelse med PresteSt:s förslag.
Gr. Horn, Claes Fredr.: I hvad jag egentligen ville anföra,
är jag förekommen af åtskillige värde talare och ber endast
att, i anledn. af Hr Åkermans yttrande om svårigheten för Bancofullm.
att erhålla credit på utländsk ort, fä nämna, att en sådan svårighet
icke förefinnes på sädane orter, der organisationen af Sveriges
Bank är bekant. Jag medgifver visserligen, att Bankens obligationer
icke kunna å utrikes börser curseras som statspapper; men
detta hindrar alldeles icke, att Sveriges Bank kan öppna en credit
till hvilket belopp, som erfordras. Det hade visserligen icke
varit svårt för Bancostyrelsen att under den kritiska period, som
nu öfvergått, erhålla utländsk credit, men lydelsen af Bancoreglem.
är sådan, att det hos Bancofullm. mölle svårighet alt vidtaga den
åtgärden. Jag tror deremot icke, att dä numera bancoreglem. blir
så stäldt, att Fullmäktige utan betänklighet och svårighet kunna
Den 16 April e. m.
487
handla som en bankslyrelse bör handla, det bör sättas i fråga,
att Sveriges Bank, med den garanti den äger, skulle komma i
förlägenhet att fullgöra sina förbindelser, såvida nemi. icke hela
Svenska allmänheten, hvilken beror af sättet hvarpå denna Bank
skötes, skulle finna sig till den grad obelåten och nedtryckt till
sin rörelse, all realisalionsgrunden pä denna väg kunde blifva i
våda. Men om Bancoslyrelsen med de resurser, som böra lemnäs
och kunna beräknas, vet alt upprätthålla landets rörelse, så
linner jag för Banken och realisationen ingen den ringaste våda,
emedan Svenska Banken utan tvifvel är sä rik, alt den, välskött,
icke kan hafva svårt att reda sig. Dess förmögenhet, om den icke
ligger i reel valuta, ger säkra utvägar att finna en sådan, och mig
synes det vara ändamälslöst att hålla större metallisk cassa än som
fordras, emedan detta silfver ovillkorligen måste vara dyrköpt.
Finnes deremot en credit, så är det lättaste sättet och bästa köpet,
hvarför Banken kan hafva reel valuta. Skulle privatbankerne
upphöra, så anser • jag en sedelutsläppuing från Sveriges Bank i
förhållande till de indragna privatbankssedlarne icke utöfva det
ringaste inflytande på Bankens reela fond, emedan jag tror, att
hela den sedelrörelsen, som varit i landet spridd, i hvad form
som helst tryckt på bancoluckan, och jag finner således icke att
denna fond på minsta sätt blir rubbad till sin nödiga proportion,
om sedelrörelsen kommer att drifvas med R. St:s Banks eller privatbankernes
sedlar. Jag tillstyrker således, att R. o. Ad. ville
instämma i PresteSl:s beslut.
Frih. Raab: Man har yrkat dels afslag å ifrågavar. § och
dels bifall lill såväl de af PresteSt., som de af Frih. Palmstjerna
framställda redactionsförslagen. Hvad afslag å § beträffar, sä får
jag visserligen erkänna de skäl, som dertill blifvit anförda, i hänseende
till de låneaustalter, sorn skola surrogera privatbankerne;
men jag anser det icke vara rätt att sätta frågan på spetsen, utan
tror det vara bäst alt under nuvarande förhållanden antaga PresteSt-.
s beslut, hvilket man synes missförstå, då man tyder mom.
litt. b), som skulle Banken icke få, till bedrifvande af den lånerörelse,
som privatbankerne drifvit, lemna mer än 5 millioner r:dr,
d. v. s. i stället för att privatbankerne lånat ut 7 millioner, men
måhända rört sig med 8 ä 9 millioner r:dr, så skulle man inskränka
rörelsen till 5 millioner. Delta har icke varit PresteShs
mening, emedan detta Stånd i 1 mom. uttryckt den åsigten, att
helt och hållet supplera privatbankerne i den mån deras rörelse
indrages. PresteSl. bar ansett behöfligt att sedelstocken varder
ökad med 5 millioner. Om detta Stånds beslut så förstås, så måste
det antagas vara bättre än Frih. Palmstjernas förslag; ty ehuru
deruti later som vore summan större, emedan Frilen nämnde
summan 7 millioner, så innebär det dock bestämdt en indragning
af minst 1 million r.dr emot hvad som nu ligger i privatbanksrörelscn,
på sä sätt nemi., alt minst 1 million består i creditiver,
hvaraf 4 icke är uttagen, men.skyldrar i egenskap af sedelutsläppuing
i Riksbankens räkningar. Hvad slutligen beträffar den fond,
488
Den i6 April e. m.
på hvilken man vill bygga en sådan utsläppning, så kan jag icke
neka att det faller sig klart för mig, att om den lånerörelse privatbankerne
bedrifvit, icke varit utsträckt utöfver behofvet i orterne,
så kommer äfven hvarje särskild ort att behålla i sin lånerörelse
det penningebelopp, som deruti ligger, utan alt detsamma
kommer att trycka på Banken. Jag skulle derföre icke föreställa
mig, att någon fond behöfver anvisas för denna sedelutgifning.
Hr von Hartmansdorff: Jag säger, lika med flere ledamöter,
att det vore illa om man i detta fall ville afslå ölsk:s betänk.
, emedan sådant ej kunde hafva annat ändamål, än alt sätta
sakerna på spetsen genom privatbankrörelsens tillintetgörande. Jag
afstyrker en sådan ytterlighet; men då fråga är, huru man skall
ersätta deras rörelse, så har Utsk. uppgifvit ett sätt, hvilket på
det hela icke blifvit beslridt. Emedlertid har fråga uppstått, huru
högt man skall beräkna de medel, som böra användas till deras
ersättande. Jag anser oss visserligen böra beräkna medlen till
det belopp, som de verkligen utgjort, men rörelsens bibehållande
fordra, alt man uppgifver hvad som är det verkliga beloppet.
Frih. Palmstjerna har uppgifvit 7 millioner. Men i privatbankernas
cassör ligga 2 millioner af Bankens sedlar; derill vill han
lägga 4 millioner r:dr, tillsammans 6 millioner. Den 7:de millionen,
säger Frilen, behöfver icke gå ut, derföre att ett deremot
svarande belopp kommer att insättas på crediträkning. Jag tror,
att Frih. Palmstjerna räknat rätt, och enär den summa af nya
sedlar, som han uppgifver, är öfverensstämmande med hvad Utsk.
föreslagit, så är jag färdig att i detta fall antaga hans beräkning.
Då återstår likväl frågan, huru skola de nya sedlar betäckas, hvilka
Banken på detta sätt komme att utgifva? Gr. Horn och Frih.
Raab hafva ansett oss kunna slå nya sedlar på Bankens credit,
utan någon fond, emedan begge dessa talare hafva i sedelstocken
inräknat privatbankernes sedlar. Det är visserligen sant, att dessa
sedlar trycka på Bankens silfverfond, såsom vore dt^ bancosedlar,
men att erkänna dem verkligen vara sådane, att Bankens silfverfond
för dem skall ansvara, — det är en sats, som jag hörer för
första gången. Det är märkligt att höra en sådan bekännelse af
en man, som så försvarat privatbankerne, som Frih. Raab. Jag
kan hvarken erkänna privatbankssedlarne stå i detta förhållandet
till Bankens silfverfond, eller medgifva, att några nya bancosedlar
skola slas utan redbar valuta. Det vore stridande emot det
beslut R. o. Ad. i dag fattat, ehuru under förbehåll att kunna
sedermera yttra sig närmare om saken. I 51 § är sagdt, att
icke mer än 20 millioner skola kunna finnas i rörelsen, utan motsvarande
valuta. Skulle nu 24 millioner fä finnas, så hade man
naturligtvis gått ifrån det förra beslutet, och det af mig befarade
närmandet till bankrutt hade icke dröjt ifrån denna riksdagen till
den nästkommande, utan samma dag man stadgat grunden, börjar
man sjelf afvikelserna derifrån. Sjelfva Hr Rosenblad, som
eljest plägar hafva god förtröstan till hvad Banken tål, äfven lian
har
Den i6 April e. m.
48!)
har velat, alt de bancosedlar, som skulle utkomma för privatbankrörelsens
öfvertagande, måtte till deras halfva värde motsvaras af
redbar valuta; men han härtill fond derföre uppgifvit obligationer
ifrån Riksg.cont. Detta är också en högst intressant framställning,
ty den visar, att samme ledamot, som nyligen, tillika med pluraliteten
af detta Stånd, ansåg obligationer af Riksg.cont. vara alldeles
öfverfWdiga för Banken, icke kunnat hålla ut dermed i 3 dagar,
förrän lian linner, att Riksg.contis obligationer kunna för Banken
vara behöflige och hemställer i följd deraf, att sådane skola
användas till Bankens säkerhet för de nya sedlarne. Jag tänker ä
min sida, att gjord gerning bäfver ingen återvändo; hvad Ståndet
beslutat, måste slä fast, och följaktligen kan man numera icke
komma tillbaka till Riksg.cont:s obligationer. Vid sådant förhållande
vet jag ingen annan utväg än den Frih. Palmstjerna föreslagit,
nemi. att Banken skulle förskaffa sig reel valuta för de nya
sedlarne, om det än skedde genom län. Det kan kosta, såsom
man anmärkt, — men kostar det något, så smakar det något. De
som nu i landsorterne få ersättning för privatbankssedlarne finna sig
mycket väl belåtne; Banken får väl i det stället så mycket mindre
vinst att lemna åt Riksg.cont. och det kan icke hjelpas. Möjligen
händer dä, att Banken i första handen, och Riksg.cont. i
den andra få hvar på sitt sätt betala de goda vinster, som prir
vatbanksdelägarne stoppat i sina fickor. Men det är nu en gång
sä, och man kan ej komma derifrån. Jag hemställer således, att
R. o. Ad. måtte antaga Frih. Palmstjernas förslag, hvarigenom
dels rörelsen underhålles i otterne, dels Banken finge någon fond
för sina nya sedlar.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Då Hr Akerman omtalat
beslut, som i andra Stånd skola vara fattade, ang:de ett föremål,
som förekommer först i 62 §, vågar jag anhålla, att, i fall
dessa beslut äro kände, desamma mätte blifva R. o. Ad. meddelade.
I anledn. häraf tillkännagaf undertecknad Ridd.secret., att
BondeSt. beslutat, att 62 § skulle sålunda förändras: ”R. St. anhålla
bos K. M. i und., det K. M., uppå Bancofullrms tind. anmälan
i ämnet, i nåder täckes låta i ministeriel väg bemedla det
af Bancofullm. för Bankens säkerhet, enligt nästföregående § nödigt
ansedde lånet, under den form, som för ändamålet kan finnas
erforderlig”; samt attPresteSt. uppgifvits hafva bifallit 62 §;
men att någon underrättelse om denna §:s pröfning hos BorgareSt.
ännu ioke erhållits.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., anförde sedermera:
Om Konungens garanti icke begäres för de lån, som Bancostyrelsen
komme att upptaga, så delar jag i någon mån Hr Åkermans
farhågor för sannolikheten att kunna negotiera ett sådant;
men då Gr. Horn, som länge varit ordförande i Bancostyrelsen,
och derföre bör anses hafva kännedom härom, upplyst huruledes
9 II. 62
490
Ben 16 April e. m.
genom en öppnad credit Banken lätt skulle kunna förskaffa sig erforderligt
silfver, så lägger jag mindre vigt påf den eljest stora
svårighet, som skulle uppkommit i anledn. af ett eller tvenne
Stånds beslut i fråga om den 62 §. Destomera vigt lägger jag
deremot på den af Fullmäktigen för Grefliga ätten Creutz framställda,
och af Hr von Hartmansdorff nyss yrkade nödvändigheten
att, i något förhållande till förökningen af sedelstocken, äfven öka
Bankens metalliska cassa. Jag ber att få påminna om de beslut,
som R. o. Ad. fattat vid 51 och 54 §§ och hoppas, att icke, genom
något förhastande vid detta tillfälle, vi, vid föredragningen
af denna 57 §, måtte komma alt stanna i något beslut, som strider
emot de föregående, eller är dermed oförenligt. Vid 54 §
beslöts, att minimum af Bankens metalliska cassa skulle vara 2*
millioner ndr specie; detta förhållande må vara väl beräknadt för
den sedelstock af 20 millioner utöfver den metalliska valutan, som
enligt 51 § skall hållas i omlopp; men berörde minimum är för
litet, om sedelstocken plötsligen förökes med 4 eller 5 millioner
r:dr. Jag tillhör icke dem, som anse en öfverflödig metallisk cassa
vara nödvändig, men icke eller dem, som tro, att ett dylikt språng,
som att utan valuta kasta ut några millioner i rörelsen, kan ostraffadt
aflöpa. Jag anser således nödvändigt att, i den mån de i
57 § omtalade 20 millionerne förökas, äfven det bestämda minimum
af metallisk valuta varder förhöjdt. Jag biträder således det
förslag, som Fullmäktigen för Grefliga ätten Creutz framställt, anhållande
likväl, att de herrar och män, som mera än jag sysselsätta
sig med dessa frågor, noga måtte tillse, att det beslut, vi i
afseende å nu förevarande § gå att fatta, kommer att öfverensstämma
med hvad som vid föregående §§ blifvit beslutadt.
Gr. Posse, Erik: Under de flere dagars långa discussioner,
som härstädes ägt rum, har jag allt hittills afhållit mig ifrån del
tagande
i öfverläggningarne, dä jag ej ansett mig äga nog grundlig
kännedom i de financiella theorierne. Jag har med uppmärksamhet
afhört allt hvad som blifvit sagdt för och emot, och ehuru
frestad mången gång att äfven höja min röst, har jag dock afmätt
derifrån, under förhoppning alt resultaten dock skulle blifva
sädane som jag önskade. I dag har likväl R. o. Ad., genom den
sista voteringen, fattat ett beslut, i afseende hvarpå jag ej kan annat
än beklaga, att 2:ne Stånd redan förut beslutat i alldeles motsatt
riktning. Nu är fråga om att kunna hjelpa det onda. Här
är ett förslag framstäldt, om hvilken åtgärd som bör vidtagas, i
händelse de öfrige Ståndens beslut skulle blifva gällande, eller om
hela saken skulle förfalla. Jag bäfvar för tankan på den blifvande
ställningen, om privatbankerne skola upphöra, utan att någon annan
hjelp komme emellan. Under föregående discussioner har
jag i detta ämne gifvit mina tankar tillkänna; jag har aldrig gillat
inrättningen af privatbanker, men sedan de en gång kommit i
gång, kan jag ej förstå huru man vill kullslå och förstöra dem,
utan att införa andra anstalter i stället. Jag lemnar till de mera
financekunnige att bedomina, hvilket förhållande är bättre, att
Den 16 April e. m.
491
hafva penningar 1 landet fördelade, tillgänglige, utgifne på grund
af säkra hypotheker, än en rörelse i samma väg, bedrifven af
Riksbanken, nian valuta. Jag skulle önska, alt man loge i betraktande
hvilkendera säkerheten är den bästa, hvilket förhållande
som är farligast, som minst eller värst inverkar på Riksbankens
ställning. Alt utgifva en summa utan några hypotheker,
utan gifven fond, det anser jag vara vida farligare, än att låta det
nuvarande förhållandet fortfara. Bland de satser, som blifvit framställde
af de få, som stridt mot privalbankerne, kan jag ej underlåta
att något fästa mig vid hvad Hr von Hohenhausen anfört, att
ingen fara vore det ju privatbankerne skulle fortsätta sin rörelse.
Jag åberopar i afseende derå hvad sorn i motsatt syftning blifvit
ytträdt, och tror ej att några sådane varda inrättade, om de 2me
villkor, som i den nya privatbanklagen finnas införde, skulle af
Ständerne godkännas, nemi. directionens solidariska ansvarighet, —
i anledn. hvaraf jag icke tror, att mången skall linnas hugad att
för en sådan inrättning vara directeur, — samt stadgandet om sedelvaleuren
af 6 r:dr 32 sk. såsom den minsta, hvilken får utgifvas.
Väl har jag hört yttras, att flere personer skola hafva sagt sig
vara hugade att fortsätta privalbanksrörelsen utan afseende på egen
vinst, blott för att tjena det allmänna; men ehuru jag ej vill betvifla
möjligheten af en slik oegennytta, tror jag dock icke att
någon skall vilja åtaga sig alt vara privatbanksdirecteur, såvida
direct solidarisk ansvarighet dermed följer. Jag har också hört,
att det kan vara beroende af Konungens Bef:h:de att i detta fall
göra någon lindring ; men om det t. ex. funnes en landshöfding,
som till den grad ifrade emot privatbanker, att han kunde anses
som en förklarad hatare af desamma, hurudant blef då resultatet
vid ansvarighetens ulkräfvande. Det andra förhållandet ronde sedelutgifningen,
är så ulredt under discussionen, alt någon ytterligare
bevisning derom icke erfordras. Beträffande assignerandet på Banken
och averterandet derom, så förekommer en otydlighet i det
hänseendet om hvem som skall avertera, antingen assignationsinnehafvaren
eller lånecont., som assignationen utfärdat. Härutinnan
förefinnes en otydlighet, som nödvändigt mäste rättas, såvida stadgandet
härom skall som lag antagas; och skulle meningen vara,
att man ej kan få bancosedlar i st. f. en assignation, utan föregången
avis, så försvåras rörelsen ganska betydligt. Hufvudsakligast
fäster jag mig likväl vid assignatiousbeloppet 20 r:dr. . Skola
de ifrågaställa länecontoren motsvara privatbankerne, hvilka sednare
dock alltid komma att hafva/ företräde, såsom styrda af det
egna intresset, så böra de röra sig med sådant mynt,' som är
gångbart i allmänna och mindre rörelsen. Men det må nu gå
med detta mom. litt. c), hvilket jag ogillar, huru som helst, så
nödgas jag dock hellre bifalla hela § med det af Frih. Palmstjerna
gjorda tillägg, än jag skulle våga den ytterligheten att afslå densamma.
Om nu Ständerne besluta, att förlängning af privatbankernes
octroj icke skall medgifvas; kan man väl då tänka sig att
Konungen skall tillstädja dessas fortsättande? Jag ber en hvar att
02
f Den 16 April e. m.
göra hvad möjligt är, för att icke i förderfvet störta de orter, som
för sin dagliga rörelse äro beroende af dessa banker.
Frih. Raab: Ehuru sent nödgas jag anhålla att få belysa
elt af Hr voq Hartmansdorff, förmodligen ofrivilligt, begånget misstag,
att privatbankerne skulle inalles utgifva 7 millioner. Det är
upplyst, att privatbankerne bevilja cassacreditiver vanligen till ett
belopp af 1 million mera, än som på creditiver utgå, och häraf
torde Hr von Hartmansdorff ledt sig till den slutsats, att del skulle
behöfvas 1 million mindre än de 7 millionerne, för att supplera
privatbankerne. Förhållandet är likväl motsatt; privatbankerne
utgifva 7^ millioner r-.dr, och derutöfver hafva de beviljat creditiver
till ett belopp af 1 million, d. v. s. de hafva beviljat creditiver
och utlemna! lån till en sammanräknad summa af 8^ millioner,
fastän de ej i rörelsen hafva ute mer än 7^ millioner. Nu
ber jag att få fästa uppmärksamheten derpå, att om PresteSt:s
beslut antages att fylla den summa, som, då man beräknar skillnaden
mellan det belopp som privatbankerne hafva ute i rörelsen,
och hvad de hafva inneliggande af Bankens sedlar, uppgår till 5
millioner, och likaledes antager det 1 mom. litt. a), der det heter,
att all privatbanksrörelse skall suppleras af Riksbanken; så haiman
vunnit det ändamål, som Hr von Hartmansdorff åsyftar, nemi.
att orterne skulle få behålla den tillgång på län, som af privatbankerne
lemnats.
Hr Skogman: Mig synes skillnad böra göras emellan summan
af privatbankernas utlåning och beloppet af deras utlöpande
sedlar. Den förra kan betydligen öfverstiga det sednare, som, efter
afdrag af deras cassabehållningar i Rikets mynt, i medeltal utgjort
5 millioner r:dr. Det är sistnämnda belopp, som BancoOtsk.
velat, om så skulle behöfvas, ersätta genom en utgifning af 4 millioner
r:dr Riksbankens sedlar, hvilka, -såsom ägande större förtroende
och lättare omlopp, kunna anses i allmänna rörelsen göra
samma tjenst som en något större summa i privatbankssedlar.
För öfrigt förefaller det besynnerligt, att ledamöter, som förut
drifvit den sats, att Baukens discontfordringar bos enskilda, lemna
Banken bättre säkerhet, än Riksgcout:s obligationer, nu påyrka
särskild fond till Bankens säkerhet för den nya sedelutgifning, sorn
genom privatbankens upphörande kan uppstå, men hvilken ej kommer
att äga rum utan i följd af motsvarande fordringar. Då emedlertid
R. 0. Ad. redan afslagit det villkor, som BancoUtsk. bade
fästat vid ifrågavarande eventuella sedelutgifning, så anser jag mig
handla conseqvent, dä jag instämmer med dem, som vid sålunda
förändradt förhållande yrka afslag å 57 § i Ulsk:s betänk.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, yttrade H. Ex.
Hr Gr. 0. Landtm., att bifall lill den ifrågavar. 57 §, sådan den
blifvit föreslagen, icke var yrkadt, utan deremot Frih. Palmstjerna
föreslagit, att R. 0. Ad. skulle i fråga om mom. litt. a) instämma
i PresteSt-.s beslut, samt för öfrigt antaga följande mom.: ”b)
att sammanräknade summan, som Banken i sådant afseende må
Den 16 April e. m.
493
till denna lånerörelse anvisa, icke får öfverstiga 7 millioner ndr,
hvilka fördelas på vederbörande lånecontor eller afdelningar, i förhållande
till medeltalet under sednast förflutna 3:ne åren af den
eller de privatbankers sedelutgifning, som skall ersättas; c) att
det i § 51 stadgade minimum af sedelstock icke härigenom må
ökas med mera än högst 4 millioner r:dr i nya sedlar, och att,
såsom fond för de sedlar, Banken sålunda utgifver, skall anskaffas
metallisk valuta, motsvarande halfva beloppet, eller för 4 millioner
ndr bancosedlar f million specie ndr; samt d) afdelningen eller
länecontoret inom det anvisade beloppet afgifver assignationer på
Banken, ställde ä 20 ndr hvardera och efter föregången avis, i
Banken vid anfordran betalbara; kunnande dessa assignationer i
all Kronans uppbörd emottagas”.
Hr von Hartmansdorff anhöll, att förslaget i sin helhet,
och således äfven i den del det instämde med PresteShs beslut,
måtte uppläsas.
Sedan denna uppläsning skett, tilläde H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm., att Ilr Lefre'n instämt med Frih. Palmstjerna endast
med den inskränkning, att Flr Lefre'n ansett icke 7 ulan, såsom
PresteSt. beslutat, endast 5 millioner r:dr böra anvisas till ersättande
af privalbankernes rörelse; att Frih. Raab föreslagit bifall
lill hvad PresteSt. beslutat, utan någon förändring; att Hr Rosenblad
anhållit om bifall till PresteSt:s beslut, med det tillägg,
”att i händelse Banken skulle komma att till större eller mindre
del öfvertaga privalbankrörelsen, Riksg.cont. bör utställa obligationer
å halfva beloppet af Bankens derigenom ökade maximibelopp
af sedlar, löpande med 4 proc. ränta, ouppsägbara A fordringsägarnes
sida och som för öfrigt böra ställas å belopp, som af
Fullmäktige i Banken och Riksg.cont. kunna öfverenskommas; börande
dessa obligationers belopp afdragas å Riksg.cont:s inom linien
förda skuld till Banken”; att Frih. Cederström föreslagit, alt
den af PresteSt. beslutade redaction af mom. a) måtte antagas
med den förändring att afdelningarne eller filialbankerne skola förläggas
i residencestäderne, der privatbankerne nu äro förlagde, och
i Skåne, om dervarande privatbank upphör, sammanslås med filialbanken
eller Länecontoret i Malmö, hvarjemte sista strophen, från
och med orden ”eller ock” borde uteslutas, äfvensom att mom.
litt. b) må blifva sä lydande: ”att sammanräknade summan, sorn
Banken i sådant afseende har att anvisa, icke får öfverstiga 7
millioner, fördelade efter privatbankernes rörelse”, samt mom. litt.
c) skulle förändras till följande lydelse: ”att afdelningen eller filialbanken
förses med fond i vederbörande landtränterier”; samt
att slutligen Hrr Akerman och Skogman begärt afslag å ifrågavarande
57 §.
H. Ex. förklarade sig anse propositionerne böra gåras i den
ordning, de nu blifvit omnämnde, och hemställde sedermera, om
R. o. Ad. bifölle, att 57 § finge den lydelse, som Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, föreslagit.
<94
Den 16 April e. m.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. tillkännagaf,
det han trott sig finna, att ja varit öfvervägande.
Frih. Raab begärde votering.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan nu votering
blifvit begärd, fråga oppstode om contrapropos., samt att H. Ex.,
då voteringen äskats af Frih. Raab, som yrkat instämmande i det
beslut PresteSt. fattat, finge hemställa, om R. o. Ad. tilläte, att
detta beslut blefve contrapropos.
Ropades ja och nej.
Frih. Cederström: Jag nödgas anhålla, att mitt förslag
måtte få tagas till propos. och vi således komma att votera om
contrapros. Jag kan ej medgifva, att denna rörelse skall grundas
på assignationer å 20 r:dr, ställde på Banken, och vi således skola
få ett nytt slag af sedelmynt vid sidan af Bankens sedlar.
H. Ex. tillkännagaf, det han trott sig finna, att R. o. Ad.
med öfvervägande ja besvarat den sednast framställde propos:n
och således till contrapropos. antagit Frih. Raabs förslag, men hemställde,
att, då nu Frih. Cederström begärt votering om contraproposm,
R. o. Ad. måtte tillåta att, vid denna votering, ja-proposm
blefve lydande å Frih. Raabs och contraproposm upptaga Frih.
Cederströms förslag.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Det tyckes vara så delade
tankar om sättet att komma till målet i detta hänseende, och
jag får tillika bekänna att intet af de framställda redactionsforslagen
kunnat tillfredsställa mig, så att jag måste begära Hrr Åkermans
och Skogmans förslag till contrapropos.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han ej kunde uppfatta
den nu af Hr Mannerskantz gjorda begäran annorlunda, än
såsom ett yrkande om votering, hvadan 3:ne voteringar syntes
böra äga rum, och den första voter.proposm borde innehålla, att
om ja vunne, Frih. Raabs förslag blefve contrapropos., och om
deremot nej vunne, genom särskild votering komme att afgöras,
huruvida Frih. Cederströms eller Hr Mannerskantz’s förslag borde
intagas i contraproposm.
Då den voter.propos., som till följd häraf skriftligen uppsattes,
anmäldes till justering, begärdes ordet af
Hr Mannerskantz, som yttrade:
Då jag begärde votering voro redan tvenne begärda, och jag
tyckte derföre att vi lika gerna kunde votera tre, som två gånger;
men som man sagt mig, att Frih. Cederström möjligen skulle
afstå ifrån sin begäran derom, ifall jag afstode ifrån min, så återkallar
jag härmedelst mitt yrkande i detta afseende.
Frih. Cederström: I den ställning, hvari frågan nu kommit,
sedan 3me voteringar blifvit ifrågasatte, vill jag så mycket
hellre afstå från min begäran om votering, som jag vid första voteringen
om contrapos. skulle hafva nödgats votera emot mitt eget
Den 16 April e. m«
495
förslag, för att icke äfventyra bifall till yrkandet om rent afslag
å ifrågavar. §, hvarigenom hela landets väl kunde sättas på spel.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att sedan numera såväl
Ilr Mannerskantz som Frih. Cederström afstått från de af dem
yrkade voteringar, endast den af Frih. Raab äskade votering komme
att äga rum, samt hemställde derjemte, att enär utskrifningen
af de föreslagne redactionerne komme att draga nog långt ut på
tiden, R. o. Ad. mätte tillåta att de ifrågavarande förslagen i voter.
propos:n blott betecknades genom namnet å de ledamöter, som
yrkat deras antagande.
Ropades ja, hvarjemte dock Hr Hjerta begärde, att de ifrågavarande
förslagen först måtte uppläsas, enär en del ledamöter
måhända icke säkert erinrade sig deras innehåll.
Sedan denna uppläsning försiggått, upplästes till justering och
godkändes följande voter.propos.:
Den som hifaller, att, i st. f. den af BancoUtsk. i utlåt. N:o
44 tillstyrkta 57 §, antages den af Frih. Palmstjerna, Carl Otto,
föreslagna §, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer ifrågavarande § att erhålla den af Frih. Raab
föreslagna lydelse.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 23.
Nej — 11.
II. R. o. Ad. åtskildes kl. $ till 12 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 18 April 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pleniprot. för d. 13 sisth Mars f. och e. m.
Frih. Cederström, Jacob: Med anledn. af det beslut,
R. o. Ad. i sista plenum fattade ronde Bankens skyldighet att
öfvertaga den lånerörelse, som privatbankerna för närvarande verkställa,
i händelse dessa komma att upphöra, och att Banken skulle
i proportion förstärkd sin metalliska cassa, för att svara för den
ökade sedelemission, som deraf blefve en nödvändig följd, anhål
-
496
Den 18 April f. m.
ler jag att få väcka fråga om att för Banken inrätta utländsk vexelcredit,
samt att dervid få föreslå ordalydelsen af de contracter,
som i sådant afseende kunde komma att inrättas, under villkor
att K. kungör, af d. 7 Aug. 181(5, sora ändrar vexelstädgan, må
blifva upphäfd, emedan den eljest skulle lägga ett oöfverstigligt
hinder för conlracters upprättande om sådana utländska crediters
begagnande, enär der stadgas, alt vexel, dragen utifrån pä här i
Riket vistande man, ovillkorligen skull vara ställd på tre dagars
sigt, eller fjorton dagar ifrån utgifvandet. Delta går icke tillsammans
med ett vexelcontract, som måste ömsesidigt vara stäldt på
lika, lid. Till sådana contract får jag vördsamt aflemna följande
förslag:
§ L.
Hvardera contrahenten äger på den andra draga vexel, lydande
å det lands lagligen gällande metalliska hufvudmynt, der
vexeln betalas skall.
Vexeln må ej ställas till betalning å annan ort, än der acceptantens
hufvudcontor är beläget.
§ 2.
Rätt, som i § 1 är sagd, äge ock, på hvardera contrahentens
räkning, banken i — — — — — — — — — —
§ 3.
Har contrahent accepterat vexel, utgifven af den andra eller,
på dess räkning, af banken i — — — — — — —;
drage, innan den vexel till betalning förfallit, annan vexel, helst
å andra contrahenten, eller, der sådan vexel ej väl säljas kan, då
på den contrahentens räkning, och med avis, på hvars räkning
dragningen sker, å någon i 2 § sagd bank. Vexel, som i denna
§ sägs, varde ställd å det silfvervärde, hvarå den accepterade vexeln
lydde.
Ej må för accepterad vexel annan betalning hos vexelutgif
varen
eller bank i — fordras; än att vexel, som förr
är sagd, accepteras och betalas.
§ 4‘
De vexlar, hvardera contrahenten å den andra dragit, utan
att valuta derför till acceptanten eller innehafvare af dess vexel
erlagd är, må ej, å en tid, sammanräknade, lyda på mer än
— — — — r:dr silfver specie efter 1830 års myntfot, eller
— — — £ st., eller — — francs, eller — — r:dr Hbr b-.co.
§ 5-
Nästföregående § skall så förstås, att bland de vexlar, endera
contrahenten dragit, också räknas de, hvilka för dess räkning af
bank i — — — — äro dragna, och bland de vexlar, som å
contrahent äro dragna, de, som blifvit dragna å bank i —,
med avis, att derföre å contrahenten eller, på dess räkning, å
bank i — — draga annan vexel.
§ 6-
Ej må vexel, den endera contrahenten å den andra eller, pa
dess
Den 18 April f. m.
497
räkning, å- bank i — — — — — dragen; eller som bank i
— — — å endera contrahenten på den andras räkning
drager, vara slällcl å annan betalningstid än trettio dagars sigt, ej
eller säljas för högre silfvervärde, än det acceptanten derföre erlägga
skall.
Jag anhåller, att denna motion till Banco- och LagUtsk:n
må remitteras; om jemväl någon annan författning för ändamålet
behöfde jemkas, torde det af Utsk:n blifva iakttaget.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Som Frih. Cederström
begärt remiss å detta yttrande, och jag förmodar att vid remissen
åtskillige af Husets ledamöter skulle önska afgifva yttranden
öfver saken för att åtfölja remissen till Utsk., och då så få
ledamöter nu äro närvarande, så anhåller jag, att Frihrns mern.
måtte fä hvila på bordet.
Gr. Frölich, David: Instämmande i samma anhållan om
bordläggning, som den siste värde talaren framställt, får jag hemställa
till motionären, om han icke till nästa plenum, då detta föredrages,
ville bifoga en ytterligare codicill med förklaring öfver
vissa §§. — Jag hörde, att redan en och annan § innehöll försök
att förklara de föregående. Sådana §§, som förklara de föregående
i en författning, äro obestridligen ganska nyttiga, och jag hoppas
derföre att Frihm gör Huset den tjensten att dermed vara
beredd till nästa gång.
Fortsattes pröfningen af BancoUtsk:s utlåt. N:o 44, öfver de
inom RiksSt:n gjorde anmärkn:r vid betänk. N:o 29, med förslag
till en i vissa delar förändrad reglering af Bankens lånerörelse,
m. m.
§ 58.
Bifölls.
§ 59.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller vördsamt, att PresteSt:s
prot.utdr. i ämnet måtte blifva uppläst och jag derefter
få ordet.
Till följd häraf upplästes Högv. PresteSl:s, enligt ankommet
prot.utdr., i afseende på förevar. 59 § fattade beslut, innehållande,
att denna § ansetts böra erhålla följande lydelse: ”Bancofullm.
skola genom inköp af silfver från främmande länder förstärka Bankens
metalliska cassa, då sådant för Banken icke medför större
utgift än som erfordras för transporten af silfver från uppköpsorten
till Banken. Bancofullm. berättigas ock att, vid contract om
silfverleverans, mot full säkerhet meddela räntefritt förskott till f
af silfrets värde och på högst 3 månaders tid”.
Hr Rosenblad: Det är igenom förskotts lemnande, som
Banken under de sistförflutne 20 åren ägt tillfälle att bereda sig
9 H. f>3
49S
Den 1$ April f. m.
förstärkningar i metalliska cassan, till större delen utan någon
kostnad alls för Banken, icke ens för transporter eller slagskatt.
Det skall således vara ganska betänkligt att borttaga en sådan rättighet,
då den kan lemnäs utan förlust för Banken, och Banken
genom denna rättighet äger tillfälle att i den goda tiden bereda
de förstärkningar i den metalliska cassan, som i den onda tiden
äro behöfliga. Jag får således anhålla om propos. på instämmande
i PresteSt:s beslut i denna punkt.
Hr von Hohenhausen, Michael Silvius: Jag bar redan
under discussionen en föregående plenidag kommit att omnämna,
att det vore ett stort behof att låta Bancofulim. få meddela
förskotter till inköp af silfver, emedan, på sätt jag då nämnde,
blott 2 små poster straxt vid början afse realisationen och till
obetydligt belopp utan förskott erhållits. Det har endast varit
genom förskotters meddelande, som allt det silfver Banken fått
kunnat inbringas; men den som varit ledamot af BancoUtsk. och
läst protocollerna om de tvister, som ägt rum emellan Fullmäktige,
samt känner de omdömen, som drabbat Banken för dessa
förskotters meddelande, kan icke önska fortfarandet af denna rättighet.
Ett ibland de skäl, som användas emot förskotters meddelande,
är det, att lånen kunna begagnas räntefritt så länge de
behöfvas, och när liden kommer för att inskaffa penningar, så kan
låntagaren uttaga silfver ur Banken, skicka ut det på en resa och
låta det återkomma igen, samt derefter inlemna det till Banken,
jemte det föreskrifna beviset, alt silfret kommer från utländsk ort.
Nu har väl PresteSt., på sätt det upplästa prot.ntdr. innehåller,
medgifvit rättighet till förskotters lemnande under 3 månader;
men jag anser det vara vigtigt, att det lemnäs under en lid, då
sjöfarten icke är öppen, hvarigenom man har det förebygdt, att
silfver utföres och införes åter tillbaka, samt att förskottet endast
bibehålies såsom ett räntefritt lån. Det är angeläget att förekomma
delta, och med mindre man det gör, betvitlar jag att man kan
få de öfriga Ståndens bifall till, alt vid vissa tillfällen förskott må
kunna lemnäs. Afven BancoUtsk:s betänk., som nu är under öfverläggning,
omnämner, att det under vissa förhållanden icke är
med Bankens fördel förenligt att meddela räntefria förskott; men
att för dessa enskilda fall alldeles borttaga det enda sätt, hvarpå
man hittills kunnat skaffa sig silfvervaluta, vore icke rätt försvarligt.
Jag bör äfven fästa uppmärksamheten derpå, att det icke är
skäl att man sätter Bancofulim., i och för införskaffande af silfver
till Banken, under förmynderskap af köpmän i Hamburg, hvilket
kommer att inträffa, då deposition af silfver eller vexlar endast
der få äga rum. Med handelns ställning i anseende till England,
kan det för våra handlande blifva mera vinstgifvande, att få direct
från England hemta silfver lill Sverige, än att derifrån köpa
vexlar med transport på Hamburg, dä någon gång, och icke sällan,
handelsconjuncturen på Hamburg icke länder till Englands
fördel. Då måste man väl hafva en utväg öppen, hvarigenom det
Den 18 April f. m.
m
för den handlande och för Banken hlir mindre kostsamt att införskaffa
det nödiga silfret. Jag har derföre uppgjort ett förslag till
tillägg vid denna §, och om nu 2 Stånd antaga, att förskott får
meddelas, men uti villkoren derför förefinnes någon skiljaktighet,
så är det snarare att förvänta att de 2 öfriga Stånden skola antaga
det af mig uppgjorda förslaget, som hetryggar emot missbruket
att silfret först utföres för alt sedan åter intransporteras.
Detta förslag till tillägg vid slutet af denna § lyder sålunda:
”Endast under vintermånaderne må Fullmäktige, till inköp af
silfver, att lefvereras vid sjöfartens början nästföljande vår, lemna
förskott åt inländska män, hvilka ställa fullgod säkerhet för det
med dem afslutade contractets fullgörande.”
Det är på detta tillägg, som jag anhåller om Hr Gr. o.
Landtnäs propos. till bifall af R. o. Ad.
Hr Lagerhjelm, Pehr.: Jag instämmer i den tillstyrkan,
att R. o. Ad. måtte antaga PresteSt:s redaction af denna §; men
jag hemställer tillika, ali ett sådant tillägg måtte göras, som Hr
von Hohenhausen nu föreslagit, med den skillnad alt orden ”inländske
män” borttagas. Jag ser intet skäl hvarför icke anbud af hvilken
som helst skulle kunna antagas, om det vore fördelaktigt
för Banken.
Hr von Troil, Sam. Gust.: För min del erkänner jag
uppriktigt, att jag anser det vara af vida mindre vigt om Bankens
räntevinst i ett eller annat afseende möjligen skulle förminskas
genom en mindre förlust vid ett silfverköp, än att Bancofullmäktige
skulle bindas genom den föreskrift i afseende på tiden,
som 59 § af bancoreglemen. innehåller. Jag tror, att det blefve
för dem svårt att på sådant sätt införskaffa det nödiga silfret.
För öfrigt anser jag, att ju mera man i detta hänseende kan lemna
Bancofullm. fria händer, destomera säkerhet har man att realisationen
må kunna af dem upprätthållas. Pä grund häraf förenar
jag mig i den anhållan, att R. o. Ad. måtte instämma i PresteSt:s
beslut.
Hvad beträffar Hr von Hohenhausens framställning, så erkänner
jag öppet, att jag icke äger tillräklig erfarenhet att bedömma
huruvida densamma är af behofvet påkallad eller icke. Kommer
den att inflyta jemte PresteSt:s beslut, så vill jag icke sätta mig
deremot. Högst vigligt synes mig emedlertid vara att Bancofullm.
måtte hafva det medel öppet, att då påkänningen på silfvercassan
blifver alltför stark, kunna förstärka densamma. Jag tager
för afgjordt, att då denna förstärkning låter sig göra, i händelse
den till högre grad behöfves, derigenom att Bancofullm. begagna
utvägen att upptaga lån, Fullmäktige icke skola underlåta en sådan
åtgärd. Men den utvägen att genom inköp af silfver ifrån
främmande ort öka den metalliska cassan, är i min tanka så
vigtig, att man icke får göra afseende på om någon obetydlig
förlust dervid skulle drabba Banken. Jag tillstyrker bifall till
PresteShs beslut i detta hänseende.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag kan vara kort, då
500
Den 18 April f. m.
jag nu får hänföra mig till alla de föregående talarne, emedan
jag begärt ordet för att lika med dem yrka afslag på lJtsk:s förslag
oell bifall lill PresteStis beslut.
Hr von Hohenhausen har framställt ett förslag till reduetion
af denna §, som skiljer sig ifrån PresteSus beslut dels derigenom
att ingen tid är nämndK för förskottet, dels också deruti
att förskottet endast skall få lenrnas vintertiden. Hvad beträffar
den första delen, så skulle jag visserligen trott, att det varit
bättre om förskott fått lemnäs på längre tid än 3 månader.
Det visade sig sista gången, dä förskott gjordes, att det var en
välgerning för landet, att penningarne komma ut för silfver,
som den följande våren kom in. Deremot föreställer jag mig, att
det icke är rätt att binda bänderne på Bancofullm., emedan det,
i min tanka, bör vara öfverlemnadt åt deras omdöme att äfven
annan tid än vintertid kunna lemna förskott. Pä dessa skäl yrkar
jag bifall till PresteSt:s beslut, hvarigenom 2 Stånds beslut
blifva lika och lättare kunna göra sig gällande.
Hr Rosenblad: Hr von Hohenhausens, af ganska många
delade farhåga tror jag vara alldeles ogrundad, samt att den lätteligen
skulle kunna höfvas, om man eftertänker under hvilka
förhållanden det kunde vara lönande alt verkställa en silfverntförsel
för alt föra in silfver igen, ty för roskull kan väl icke någon
förståndig köpman göra denna transaction, hvarpå man förlorar
ett par procent, och om någon oförståndig man skulle göra
det, så kan det endast blifva uti en mycket inskränkt scala.
Kostnaden för det Svenska myntets utförsel, slagskatten, kostnaden
för omsmältning i Hamburg och ålerinförsel till Sverige, allt
detta blefve en så betydlig summa, att den öfverstiger den ersättning
för transportkostnaderne, som Banken kan gifva. Delta
kan således icke blifva någon lönande speculation. På det att
emedlertid den goda saken må kunna gå igenom, och då med
en liten redactionsföräudring Hr von Hohenhausens förslag kan
verkställas, så skall jag icke sätta mig deremot, ehuru jag icke
gillar detsamma. Det kunde dock vara gagnelig!, i händelse
PresteSt:s beslut blott medgifver att förskotterna ställas på 3 månader;
men i sådant fall skulle jag önska, att Hr von Hohenhausen,
i stället för att begagna uttrycket vintermånaderna, hvilket
är ett obestämdt uttryck, som kunde föranleda nya tvister inom
Bancostyrelsen, ville antaga uttrycket: ”liden ifrån November
månads början till April månads slut.” Jag får härvid äfven fästa
Hr von Hohenhausens uppmärksamhet derpå, alt om vi kunna
göra betydliga silfverköp, så är det nödvändigt att ställa betalningsterminerne
på en längre tid, ty det är förenadt med mycket
förökad kostnad alt göra posterna så stora att icke något assurancecompagnie
vill assurera dem. Det är derföre nödvändigt att
ställa betalningen på en längre tid.
Om således Hr von Hohenhausen vill förändra sitt förslag
till den lydelse, som jag nu föreslagit, och derjemte vill införa
orden: ”emot lefverans under sommarmånaderne,” så skall jag icke
sätta mig emot dettä tillägg till PresteStis beslut.
Den 18 April f. m.
501
Hr Man ner sk an 12, Carl Axel: Jag instämmer med de
sednare talarne deruti, att det torde vara nödigt att Bancofullm.
gifva förskotter till uppköp af silfver; men jag liar tvifvelsmål i
afseende på ett ord uti redactionen af 59 §, såsom Ulsk. föreslagit
den. Det står nemi., att silfverköpet för Banken icke må
medföra störte utgift, än som erfordras för transporten af silfver
ifrån uppköpsorten till Banken. Det tycktes deraf som Banken
icke skulle få betala mera för silfret än just hvad det
kostar att föra in det, oell att Banken således skulle nödgas
se sig om att få silfret till skänks. Det är visserligen sant att
detta icke varit meningen, men jag tror, att såsom redactionen bär är,
så blefve det verkligen förhållandet. En betalning af 12S skillingar
för hvarje siifverriksdaler är vål en betydlig utgift, men
det synes mig vara alltför godt pris för Banken att på nyssnämnde
salt förskaffa sig silfret. Således skulle jag vilja föreslå tillägg
af en stroph, alt den nu gällande 112 §, hvarigenom all möjlighet
af missförstånd kunde undanrödjas, och hvilken innehåller,
alt priset aldrig får öfverstiga vexlingsgrunden, enligt mynlbestämningslagen,
med mer än hvad som motsvarar transporten af silfver
från uppköpsorten till Banken.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att få veta huru
Borgare- och BondeStm i frågan beslutat och att derefter få
bibehålla ordet.
I anledn. häraf tillkännagaf undertecknad Ridd.secret., att
BorgareSt. bifallit 59 §, samt att densamma af BondeSt. blifvit
gillad med den förändrig, att orden ”inom Riket eller” skulle införas
framför orden ”från främmande länder.”
Frih. Cederström: Det af BondeSt. beslutade tillägg an
ser
jag vara högst besynnerligt, i det att Banken enligt detsamma
skulle komma att betala transportkostnader för silfver inom
Riket," och det lärer icke vära behöflig!.. Det är emedlertid i
alla fall två Stånd, som sålunda bifallit §, och i fall R. o. Ad.
instämmer med PresteSt., 2 Stånd, som afslagit densamma. Således
kommer i allt fall den frågan att förfalla, och endast den
obetydliga frågan om BondeSbs redaclion, ifall BorgareSt. skulle
derpå ingå, vore då öfrig att afgöra. Det vore således icke mödan
värdt att yttra sig i frågan; men jag anser mig likväl icke
kunna instämma med PreslSt:s beslut, hvilket finnes motiveradt
uti Hr von Hohenhausens förslag, hvarigenom Banken skulle komma
att erhålla säkerhet för de förskotler, som den lemuade åt de
handlande, hvilka åtaga sig silfverleveranser. Säkerheten kan
ofta vara bra och således detta förslag bättre än det andra; men
att Banken skulle på en kortare tid öfverlemna millioner r:dr i
förskott åt enskilda i och för silfverleverans, vore egentligen att
blifva deras commisionärer. Detta måste komma att ådraga Banken
en helt annan förlust, än den, som härflyter ifrån transportkostnaden
af silfver. Man är rädd för sedelemisionen utöfver den
proportion, som Bankens cassa bör hafva emot sedelstocken, och
man tillstyrker likväl sådana transactioner, hvarigenom Bankers
502
Den IS April f. m.
kan få utgifva millioner. Om en person anmäler sig att inom
9 månader leverera en million silfver uti Banken, och yrkar på
grund af 59 §, att räntefritt utbekomma 2,666,665 r:dr 32 sk.
b:co i sedlar på fyra månader, så kunde den händelse inträffa, i
anledn. af flnanciella och politiska förhållanden i andra länder,,
att leveranteuren kunde få stor vinst på att genast lemna in de
der 2,666,666 r:dr 32 sk. i Svenkt b:co emot silfver, för att några
dagar derefter utskeppa en million r:dr specie. Man kan icke
i sådane frågor se sig nog före, att icke kasta sig i händerna på
enskilda köpmannaspeculalioner å handelsvinst. Det står icke i
Fullmäktiges förmåga att ingå i de beräkningar, som för dessa
speculationer ligga till grund. Om deremot Banken bygger sina affärer
på egna silfverköp utomlands, så faller det af sig sjelft att
det icke kan ske, så framt icke cursen är sådan alt den antingen
genom vexling här eller genom vexling på utrikes ort, gifver
Banken ett sådant pris för silfret, att den kunde hafva transportkostnaden
betäckt. Den enkla och naturliga vägen är ju den,
att köpa Svenska vexlar, då cursen faller under pari och derigenom
få silfret in, samt transportkostnaden betald, genom vinsten
på vexelhandel. Jag kan för min del icke annat än tillstyrka
bifall till 59 §. Det har icke varit ulan skäl, som orden "utan
lemnadt förskott’’ i denna § influtit. Anmärkmr. hafva blifvit
gjorda vid alla revisioner emot Fullmäktiges tillgörande i detta
fall, på sidan om instructioner och reglementen för Banken, och
det är tid att dessa förhållanden upphöra.
Ilr Skogman, Carl Davi dj: Orsaken, hvarför rättighe
ten
för Bancofullm., att lemna förskotter i och för silfverinförsel
har af BancoUtsk:s pluralitet blifvit afslagen, är den, att denna
förut medgifna rättighet, såväl inom Bancofullm. som inom BancoUtsk.
, föranledt oändliga discussioner om de villkor och säkerhetsmått,
som dervid borde iakttagas. Efter min förmening vore
det rättast, att lemna Bancostyrelsen full frihet, att, när den
finner silfverinförsel vara af nöden, lemna eller ieke lemna förskotter
samt med Bankens vinst godtgöra icke blott transportkostnaden,
utan äfven alla öfrige dervid förefallande utgifter, de må
vara större eller mindre; men för närvarande och dä jag tror,
att, till följd af de vid denna riksdag fattade beslut om inköp af
silfver på deposition i Hamburg, samt om vexlars inköpande
af Banken, behofvet att genom förskotters meddelande åstadkomma
silfverinförsel, mindre ofta skall uppstå, tillstyrker jag bifall
till Ulsk:s förslag.
Hr von Hohenhausen: Hvad först beträffar den anmärkn.
emot redactionen, som Hr Mannerskantz gjort, så kan jag visserligen
icke neka till att den är grundad, men får dock fästa uppmärksamheten
på, att ingen nu missförstår detta stadgande, och
att rättelsen kan ske när reglementet utskrifves.
I afseende på de anmärkmr, som blifvit gjorda af Hr von
Troil, att icke Bancofullm. böra bindas i fråga om silfverköp att
gifva något mer eller mindre i betalning, blott de fullgöra saken,.
Den IS April f. m.
503
och då äfven någon annan talare har yttrat sig i samma anda,
så får jag fästa uppmärksamheten på, att med det sätt, hvarpå
vår Bank är styrd af Fullmäktige, som skola den förvalta efter
de reglementen, som de få till efterlefnad, är det nödvändigt att
man lemnar föreskrifter så klara att Fullmäktige kunna dem med
lätthet efterlefva. Hade åter Fullmäktige en association att rådföra
sig med, såsom förhållandet är vid associationsbankerne i
England och annorstädes, så kunde de underrätta associationen,
att den metalliska cassan behöfde ökas, att ett anbud skett, att
man kan betala så och så mycket m. m., samt begära associationens
bifall dertill. Associationens ledamöter lingö svara ja, om
de funno det vara af behof. Här har man farhåga att dessa
uppköp skulle kunna föranleda särskilda speculationer och att det
skulle kunna tillgå så, att man pä ena hållet toge ut silfver ifrån
luckan och lät betala sig derför på det andra hållet. Att hopsmälta
mynt i klump, medför icke någon stor kostnad. Det är
för att förekomma allt sådant, som BancoUtsk. icke har medgifvit
hvarken att köpa vexlar eller depositionsbevis eller att köpa
silfver till högre curs än 128 sk., eller dä det icke medför större
utgift för Banken, jin som fordras för silfrets transport ifrån
uppköpsorten lill Banken. Detta stadgande är såldes nödvändigt
i anseende lill sättet för vår Banks styrelse; men för att sätta
Banken i tillfälle att vid ett trängande behof kunna skaffa silfver,
har man tillåtit Bancofullm. att, med iakttagande af säkerhet emot
underslef, upptaga län. Alltså äro de icke strandsatta i afseende
på ulvägarne att anskaffa silfver.
Det förslag, som jag här gjort, hvilket jag vid min reservation
vid betänk. N:o 29 har antydt, och som af PresteSt. nu
blifvit gilladt och antaget, grundar sig derpå, att det bör vara
Banken medgifvel att begagna det bästa sätt, som kan yppa sig
att anskaffa silfver. Nu har man deremot velat ställa Banken
under förmynderskap af köpmän i Hamburg, då det stadgas, att
endast vexlar eller disposition i Hamburg få begagnas; men man
får väl vara angelägen att lemna Fullmäktige rättighet att anskaffa
silfret från den ort, der det kan erhållas på bästa villkor.
Hr Rosenblad har sagt, att den farhåga, jag har härutinnan, delas
af mången. Hr Rosenblad kan icke undgå att veta det och
känna det klander, som träffat Fullmäktige för de sista silfveruppköpen.
De hafva lyckats; men i sådant fäll får man icke
alltid lita på lyckan, och i de contract Herrarne uppgjort, hade
ni icke försäkrat eder derom att ni skulle få silfver, utan kunnat
få nöja eder med sedlar till valuta. Det långa förskottet hade
äfven gjort möjligt hvad man just velat förekomma.
Man har äfven anmärkt, att den tid jag föreslagit, icke vore
bestämd. När almanachan upptager vintermånader, så, ehuru
skiljaktiga tankarne kunna vara, hoppas jag att man rättar sig
efter densamma. Om man nu sätter tiden ifrån November till
April, så fruktar jag att tiden för förskottet blefve så knapp att
pä en så kort tid intet kunde erhållas. Medgifver man en långvarigare
lid vid seglationens öppnande, så uppstår åter farhåga
504
Den IS April f. m.
att silfver kunde utföras, för att sedan åter införas. Man bar
talat om de inånga millioner, som på detta sätt kunde gå ut.
Det bäfver sig likväl icke så lätt att lemna säkerhet för många
millioner, så att den farhågan tror jag vara öfverflödig, och derpå
hafva vi många exempel.
På dessa skäl tror jag, att om man vill gynna saken, så bör
man icke aflägsna möjligheten att undanrödja de farhågor, som finnas
och hvilka bestämdt uttalat sig inom 2:ne Stånd. Ehuru man
nu så väl här, som i PresteSt. beslutat att förskott må kunna
meddelas, sä beror det likväl på den framställning, som göres
ifrån BancoUtsk., huruvida RiksStm komma att förena sig derom,
eller frågan kommer att alldeles förfalla. Jag kan således
icke annat än önska att R. o. Ad. måtte bifalla det af mig föreslagna
tillägget till den 59 § och anhåller om propos. till bifall
derpå,
Gr. Frölich, David: Med tillhjelp af Hr Rosenblad och
efter hans dictamen har jag här uppsatt ett förslag, som i min
tanka skulle kunna förena de värde ledamöternes åsigter i detta
ämne, ty det innefattar först och främst den rättelse, som lärer
vara alldeles nödvändig, i följd af den anmärkn. Hr Mannerskantz gjort,
hvilken anmärkn. är af den beskaffenhet att den synes gifva godt hopp
derom att BorgareSt. skall vara beredvilligt att frångå sin mening.
Detta anser jag vara en högst vigtig omständighet, ty eljest
skulle ofelbart mycket krångel häraf kunna uppkomma. Då
man har denna förhoppning och dermed förenar den bestämmelse,
som PresteSt. gjort, samt den närmare bestämmelse om tiden
för förskotternas lemnande, hvilken Hr Rosenblad har uppgifvit,
så tror jag att detta förslag möjligen skulle kunna lyckas. Innan
jag likväl läser upp det, så ber jag att för min del få till
R. o. Ad. framställa, alt det är bedröfligt att finna, det man äfven
i denna sak alltid är villig att ändra lagar, derföre att misstag
vid deras tillämpning möjligen kunnat ske. Detta misstag,
om ett sådant har skett, hvarom jag icke vill utlåta mig, har,
sådant som det blifvit i tidningarne framsläldt, vållat en förvillelse.
Man hade nemi. trott, att Fullmäktige favoriserande personer
med förskotter på silfverleverans, och ehuru delta icke blifvit
under discussionen nämnt, så är det likväl den egentliga orsaken,
hvarföre man nu velat bestämma några starkare restrictioner för
Bancofullm. Detta är nu en omständighet, hvarom jag medgifver
att dét fordna reglementet icke innehåller någon bestämd föreskrift;
men eljest är det väl högst oriktigt att vilja idkeligen
reglementera ånyo, derföre att ett misstag har skett. Detta misstag,
om det var ett misstag, var likväl icke af någon sådan beskaffenhet
att Banken någonsin kunde äfventyra att få sitt eget silfver
igen. Den anmärkn. att silfret skulle kunna komma dit tillbaka
igen är, vid närmare undersökning, af så alldeles lumpen
beskaffenhet, att det icke skulle hafva någonting värre med sig
om sådant inträffade, än att Banken fick precist samma silfverqvantum
igen, som det förut hade släppt till, och derpå har väl
Ban
-
Den 18 April f. m.
505
Banken ingenting förlorat, om icke räntan. Men då Banken icke
betalar någonting för det att den lemnar ut sina sedlar, så
förlorar ju Banken icke eller något vid att lemna dem såsom
förskott till en köpman, hvilken väl icke derföre bör af någon
menniska afundas, den Svenska afunden må vara aldrig så stor.
Detta har jag yttrat, på det att man så väl här som inom
BorgareSt., i händelse någon af dess ledamöter erhåller kunskap
om hvad som här yttras, mätte finna, att det är högst oförståndigt
handladt att vilja lemna så stränga föreskrifter, att de icke
skulle kunna på en gång bereda Banken tillfälle att få silfver,
och en köpman, som ställer god säkerhet, tillfälle till ett sådant
förskott, när det allmänna dermed gagnas.
Jag anhåller att få uppläsa den ifrågavar. redaction, hvilken
lyder sålunda: ”Bancofullm. skola genom inköp af silfver från
främmande länder förstärka Bankens metalliska cassa, hvarvid
utöfver utvexlingspriset ej får betalas mer än hvad som erfordras
för transporten af silfret från uppköpsorten till Banken. Bancofullm.
berättigas, dock endast under liden från början af November
till slutet af April, att, vid inköp af silfver till leverering
under påföljande sommarmånader, lemna förskott till högst | af
silfrets värde åt inländske män, hvilka ställa fullgod säkerhet för
de med dem afslutade contracters fullgörande.”
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag är af de ledamöters
mening, som anse det vara riktigt, att åt Bancofullm. lemna frihet
att, på alla möjliga vägar, som icke skada Banken, förskaffa
silfver. Således tillstyrker jag, att silfver äfven må kunna få af
Bancofullm. inköpas emot förskott. Dessa förskott måste, efter
min tanka, inskränkas inom de allmänna villkor, hvad sedelstocken
beträffar, som R. St. hafva för Fullmäktige föreskrifvit. Jag
har såsom ledamot af Bancostyrelsen tillstyrkt och deltagit i
beslutet att lemna förskott endast då tillgångar funnits inom förhållandet
af 2 till 5, emedan jag ansett detta förhållande emellan
silfver och sedlar icke få genom förskottet rubbas. Jag inser
för-' Banken icke någon kostnad i detta fall, på sätt andra talare
upplyst, vara att befara. Tvertom har erfarenheten hittills
visat, att man på detta sätt har fått det mesta silfver Banken erhållit,
och sådant med hans fördel. Jag fruktar icke eller för uttagandet
ur Banken af det silfver, hvarom man har contraherat och
dess återlemnande, i fall man iakttager den försigtigheten, som Hr
von Hohenhausen yrkat, nemi. att ifrågavarande contract endast
finge afslutas under den tid, då segelfarten är afbruten, och att
silfret skulle lemnäs den påföljande sommaren. Om någon då
toge ut silfver för att transportera det utrikes, så blefve transportkostnaden
så dryg, att ingen kunde med fördel verkställa det.
Men jag vill, på det att alla farhågor i sådant fall må kunna undanrödjas,
hemställa till Hr von Hohenhausen, att han mätte införa
”början af December” i stället för ”November.” Under alla
de föregående åren har segelfarten på Lybeck fortfarit under
9 H. C4
506
Den 18 April f. m.
en stor del af November, hvilket väl äfven hädanefter torde komma
alt äga rum.
Hr Mannerskantz’ anmärka, vid redactionen anser jag vara
riklig, och att man följakleligen bör införa den rättelsen uti den
nya §. För öfrigt är jag i det hela af Hr von Holieuhausens mening
och tillstyrker, att R. o. Ad. mätte densamma bifalla, Om
i sådan händelse 2 Ständ stanna emot 2, så skulle jag tro, att
något af de öfriga Stånden, som hafva förbjudit förskotts lemnande,
möjligen torde, på BancoUtsk:s hemställan, ändra sin
mening.
Hr Akerman, Fredr.: Då så många talare yttrat sig för
den meningen, att Bancofullm. skulle berättigas att få utlemna
förskotter på silfver införsel, så har jag väl föga hopp om framgång
för min önskan, att Ståndet mätte besluta, att sådane förskotter
icke böra lemnäs. Jag anser mig likväl böra uttala skälen,
hvarföre jag yrkar bifall till Utsk:s förslag. Jag kan nemi.
icke göra mig klart på hvad sätt någon fördel derigenom skulle
tillskyndas Banken. Det är alldeles gifvet, att man må lemna
förskolter på huru fördelaktiga villkor som helst, sä beror likväl
fördelen deraf helt och hållet på ställningen af våra handelsförhållanden.
Aro de fördelaktiga, d. v. s. att exporten motsvarar
importen, så blir silfret qvar. Aro de åter ofördelaktiga, och
vexelbrist äger rum, så skickas silfret ut. Hvad har då Banken
derpå vunnit? Den har iklädt sig förskottet oell förlorat räntan,
utan någon säkerhet att erhålla vinst. Jag anser, att om ställningen
är fördelaktig, så hafva R. St. gjort alldeles tillräckligt för
Banken att få silfver, medelst rättighet för Fullmäktige att få köpa
vexlar, om tillgång derpå finnes, och att få inköpa depositionsbevis
i Hamburg, samt åtaga sig kostnaden för silfvertransporten.
I min tanka finnes icke en tredje utväg. Möjligen kan silfrets
värde minskas i stället för att ökas, och då blefve _detta icke allenast
en uteblifven vinst, utan en direct förlust. Ar åter meningen
med denna tillåtelse att lemna förskotter, att gifva fördel åt
enskilde, d. v. s. att öka lånetillgångarne, så tror jag att Banken
redan äger så många särskilda lånegrenar, att det icke kan blifva
något skäl alt ytterligare öka dem. Man bör påminna sig att
man mäste tänka endast derpå att ställa så lill, att silfver kan
komma in, då tillfälle dertill gifves; men sådant heredes alldeles
icke genom den tillåtelse, som här är afsedd; hvarföre, då ingen
fördel för Banken derigenom är att vinna, jag önskar bifall lill
§ sådan som den är.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Jag är af deras tanka,
som anse, att alla möjliga medel böra lemnäs åtBancofullm.att förstärka
Bankens metalliska cassa, och kan således icke finna annat, än
att Bancofullm. böra medgifvas rättigheten att lemna förskotter
på silfverleverans. I afseende på redactionen af denna §, äro flera
förslager framställde. Som jag tror, att Banken bör lemnäs så
fria händer som möjligt, och det förslag Hr Rosenblad framslällt,
är det, hvarigenom ett sådant ändamål bäst vinnes, så sluter jag
Den 18 April f. ni.
507
mig till detsamma. Här liar blifvit af Hr von Hohenhausen framstäldt
ett förslag, att Bancofullm. skulle endast under loppet af
vintermänaderne äga rättighet att lemna sådane förskotter på
silfverleveranser, som skulle ske under loppet af påföljande sommar.
Betia har likväl den olägenheten, alt det icke lemnar
Bancofullm. möjlighet att under den sena årstiden, då segelfarlen
ännu ieke är sini, kunna lemna sådana förskotter, hvilket Bancofullm.
en gång gjort, och som i min tanka för det ^tillfället
var ganska nyttigt. Della verkade icke sä, som Hr Akerman
nyss befarade, nemi. att man skulle taga ut silfver i Banken och
skicka ut det, ulan det befordrade tvertom varuexport. När man
med sådana förskotter kan komma till ett sådant resultat, så kan
jag för min del icke annat än finna dem vara nyttiga. Hvad
beträffar det möjliga missbruket af dessa förskotter, som här af
flere talare blifvit omnämndt, nemi. att sådana förskotter kunna
uttagas för alt taga silfver i Banken och skicka ut det och sedermera
föra in samma silfver, så hemställer jag lill hvar och en,
som känner förhållandet, huruvida en sådan operation någonsin
kan blifva lönande. Den skulle naturligtvis medföra en dubbel
transportkostnad, och jag skulle tro, att en sådan transaction icke
gerna kan verkställas af andra än bankruttörer, som göra det
endast för att komma åt penningar. Jag förmodar, att Bancofullm.
icke komma att ingå i transactioner med sådane personer.
Det beror nuturligtvis på Bancofullm. att tillse, att de få fullkomlig
säkerhet för de förskotter, som de lemna, och jag har icke anledning
befara, att icke Bancofullm. skola tillse detta. Jag får
således tillstyrka bifall till Hr Rosenblads förslag.
Det är likväl äfven en annan ändring i denna §, som jag
täger mig friheten hemställa om den icke vore lämplig. Jag hör
de
uti ett af de nyss upplästa prot.utdr., jag tror det var från
BondtSt., att här äfven borde lemnäs tillfälle att uppköpa silfver
inom landet. Vi veta, alt här äro just under sednare tider silfvergrufvor
upptagne, och det är ju en möjlighet att tillverkningen
der blir större, och att det kan komma ifråga att ifrån dem
silfver lemnäs till Banken. Jag finner icke hvarföre icke uti
denna § äfven kunde insättas orden: ”inom Riket.” Det är visserligen
sant, att i den påföljande 60 § omtalas en rättighet för
Banken, att emottaga controlleradt verksilfver. Men det kan måhända
icke blifva tillämpligt på det silfver, som kunde köpas
ifrån grufvorna. Funnes rättigheten till sådant silfverinköp redan,
sä är min anmärkning onödig; men jag har trott mig böra
understödja det i ett annat Stånd framställda förslag om detta
tillägg i §.
Ilr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Hvad den siste
värde talarens yttrande om våra silfvergrufvor beträffar, så finnes
icke blott uti en efterföljande § stadgadt, att controlleradt verksilfver
skall inköpas, utan äfven myntbestämningslagen och bancolagen
gifver hvar och en rättighet att emot insatt silfver fä
sedlar till fullt värde deraf. Således är den vägen för våra in
-
50S
Den 18 April f. m.
hemska silfverproducenter fullkomligt öppen. Här är nu fråga
om att från utrikes ort införa silfver, hvilket medför icke blott
transportkostnader, utan äfven besvär och hvarjehanda utgifter,
naturligtvis vida drygare än då man blott behöfver sätta silfret
på en ångbåt från Arboga till Stockholm, och sjelf medfölja.
Jag kan icke förena mig i Hr Kosenblads förslag.
Jag önskar icke upppehålla discussionen, som redan är nog
lång i detta ämne, och hade icke eller -gjort det, om jag icke ansett
denna § vara af så stor vigt som den är. Enligt Hr Rosenblads
förslag skulle Bancofullm. återigen, hvad som här så högeligen
blifvit klandradt, kunna gifva förskott på hela 10 månaders
tid. Man har icke velat medgifva så långvariga förskott, derföre
att det går ganska lätt att föra ut silfver och åter införa det under
den tid, som ångfartygen gå på Lybeck. Det är nemi.
icke en alldeles ogrundad farhåga, att någon skulle vilja räntefrilt
begagna några 100,000 r:dr för uppköpen under vinden och sedermera
hafva dem i behåll till sommarens slut, och om det då
mötte svårighet att erhålla silfver, så skickade han ut silfret från
Banken och förde det straxt tillbaka, samt skrattade Fullmäktige
midt i synen. Såsom Herrarne veta, så är det just dessa farhågor,
som nu äro gängse, synnerligen som man vet, alt blancocrediten
kan användas dertill att gifva utländska köpmän samma
fördel att, utan att låta sälja någon vexel på sig, gifva commissionen
åt någon annan, som gör upp contractet. Dessa farhågor äro
likväl icke så små, att man kan underlåta att taga dem i betraktande.
O „
Hr Akerman deremot hade icke alls sett något behof för
näringarne af dylika förskotler, hvilka han ansett vara detsamma
som utvidgning af lånerörelsen. Hr Akerman kan icke undgå att
känna, att silfret är den sista vara, som den handlande emottager
i liqvid, emedan derpå är intet att förtjena. Hellre tager han
då i utbyte främmande varor, hvilka han med fördel kan afsätta.
Det är endast för sådana tillfällen, dä chancen är osäker, som
han tager sin tillflykt dertill. Jag vill anföra ett exempel, emedan
det blir lättare derigenom att inse förhållandet. Yi veta nu
att för vårt jerns införsel i England har öppnats en god utsigt;
men man behöfver icke föra tillbaka Engelska varor lill det belopp,
som exporten utgjort. Då nödgas den handlande draga
vexlar pä Hamburg och från Hamburg hitföra sitt silfver, äfven
om eursen icke är gynnande. Ar det icke då bättre att öppna
en utväg, som länder både Banken och köpmannen till stor fördel,
att medgifva köpmannen under vintermånaderne tillfälle till
förskott, för att kunna införa silfret, när segelfarten öppnas. När
det slår: ”vid segelfartens öppnande nästa vår,” så kan dermed
icke menas någon viss dag, utan det är i början af sommaren,
som silfret skall komma in; men om man skulle sträcka ut denna
tid öfver hela sommaren, så skulle detta medföra stora svårigheter.
PresteSt. har föreslagit 3 månader, och jag hade föreslagit
vintermånaderne, men skall gerna gå in på att de börjas med den
15 November, i hvilket fall de likväl böra slutas med den 15
Den IS April f. m.
509
Mars; ty eljest är det ett oting att ett förskott skulle kunna lemnäs
pä 1 månad, på hvilken tid intet kunde medhinnas, ty i Maj
eller sist i Juni bör silfret inkomma. Om Herrarne vilja utsträcka
tiden till April, så må det allt för gerna ske, ehuru det i
min tanke är mindre lämpligt. Af dessa skäl måste jag vidblifva
hvad jag yrkat; men skall alltför gerna förändra orden ”vintermänaderne”
lill ”ifrån den 15 November till den 15 April”.
Gr. Frölich: Ehuru besynnerligt det än må synas, så uppstiger
jag denna gäng för att på Hrr von Hartmansdorffs och Rosenblads
vägnar förklara, att de lika med mig gå in pä förslaget,
att här insätta ”den 15 November” i st. f. ”början af November”.
Med denna förändring förklarade sig de begge Herrarne vara belåtne
med det af mig uppläste redactionsförslag. Nu linnes, att
Hr von Hohenhausen dock icke kan beqväma sig att deruti instämma.
Hans motiv till en sådan skiljaktighet är, att han anser,
alt förskolterne kunna allt för länge uteblifva från Ranken.
Jag tror likväl, all denna skrupel icke är af sä betydligt värde,
som Hr von Hohenhausen föreställer sig. Det är alltid öppet för
Bancofullm., om de tycka att förskottsliden skulle kunna blifva
allt för lång, d. v. s. om de befara att silfret icke kan komma in
förr än 8 å 10 månader efteråt, att förbehålla sig ränta, hvilket
alldeles icke är förbjudet.
Hvad särskildt beträffar den af Frih. Tersmeden omnämnde
omständigheten, nemi, huruvida man skulle, lika med BondeSt.,
införa något stadgande om inrikes silfver, så instämmer jag med
Hr von Hohenhausen uti den anmärkningen, att denna § icke har
med den saken att skaffa, utan att det finnes en annan föreskrift
om sådana leveranser. För öfrigt kan jag icke undgå alt finna
ett bestämdt skäl, hvarför man icke bör biträda BondeSt:s mening
i detta fall, derutinnan alt det vore att göra Banken till förläggare
för silfvergrufvorne i Riket. Jag ser icke något skäl, hvarför
de skulle tillerkännas att draga förskolter på silfver, sorn kanske
aldrig kommer i dagen. Jag tror, med ett ord sagdt, att det
är gifvet, att när silfver fås upp ur dessa Svenska grufvor och
blifver uppsamladt, det inom en ganska kort tid kan inlevereras
i Banken, så att icke något skydd åt denna näring behöfves. Frågan
derom torde i alla fall icke böra inblandas i denna §, för att
försvåra densammas afgörande.
Frih. Raab: Jag vill först nämna, i anledn. af hvad Gr.
Frölich nyss anfört, att det vore olämpligt att lemna förskotter
åt ifrågavarande grufvor, att jag icke kan inse det olämpliga uti
att sålunda understödja uppkomsten af ett för landet så nyttigt
företag, som dessa grufvors bearbetande kan blifva. Att dessa grufvors
bearbetare, enligt 62 §, kunna inlemna sitt silfver till Banken
och få betalning derför efter 128 sk. curs, det veta vi förut; men
del är just möjligheten för dessa grufveägare, att kunna få några
runstyckens förtjenst på silfret derigenom, att de erhöllo penningarne
några månader förr än de aflemnat silfret, som för dem
skulle vara en i min tanka ganska billig fördel.
510
Den 18 April f. m.
O
Jag begärde egentligen ordet, för alt genmäla Hr Akerman.
Ilan säger, alt det skulle bero pä handelsförhållanden, huruvida
silfret skulle blifva qvar i landet eller icke. Det beror på den
produclion vi kunna åstadkomma, samt den qvantitet af jern, som
kan tillverkas samt under våren utskeppas; men det qvantum jern,
som tillverkas, beror på de förlagstillgängar, som finnas till tillverkningens
bedrifvande. Om nu vid det tillfälle, dä silfret vill
strömma ur landet, det är svårt för jernverksägarne att underhålla
dessa förlager, så kan detta vara ettsätt, hvarpå de kunna erhålla
nödiga penningar till productionens ökande.
Hvad beträffar sjelfva redactionen, så är jag öfvertygad derom,
att det förslag, som Gr. Frölich nu framställt och hvaruti Hrr
von Hartmansdorff och Rosenblad instämt, är det bästa att antaga,
hvarföre älven jag deruti förenar mig.
II. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Det är i anledn.
af den utaf Frih. Tersmeden gjorda motion, som nu af Frih. Raab
blifvit understödd, nemi. alt man i denna § måtte införa orden:
”inom landet” — som jag har begärt ordet. Jag hör visserligen,
att BondeSt. har gjort detta tillägg, men tror, att detsamma står
i motsägelse mot begreppet af det ifrågavarande förskottet. Jag
vill hemställa lill Frihme Tersmeden och Raab, om icke då dessa
allurer skulle befordras, hvilka man här ansett icke kunna äga
rum när silfver uppköptes under vintermånaderna, nemi. att silfver
då kunde tagas ut ur Banken och äter inlemnas 8 dagar derefter,
samt på detta sätt möjligen kunna omsättas 10 gånger på
sommaren. Banken vunne ingenting derpå, äfven om den köpte
silfver för 1 million r:dr specie. Annat är när det kommer in
silfver utifrån, än när silfver utskickas och åter införes. Jag har
ingenting emot att den förändring göres i §, att förskotter må
lemnäs; men om silfver inom landet uppköpes, måste det ske ulan
förskott.
Hr von Troil: Jag har begärt ordet endast för att förklara,
att jag, med frånträdande af mitt förra yrkande, förenar mig i
det förslag, som är af Gr. Frölich framstäldt, samt af Hrr von
Hartmansdorff och Rosenblad biträdt. Jag hade visserligen önskat
alt så mycken frihet som möjligt blifvit lemnad åt Fullmäktige,
men jag medgifver, alt den restriction, som i detta fall gifves för
förskotternas lemnande, torde i icke ringa mån kunna bidraga till
bifall inom de öfriga RiksSl:n, och det är derföre jag biträder den.
Hvad nu åter beträffar framställningen om ett tillägg rör:de
uppköp af silfver inom landet, så tror jag icke, att detsamma bör
i denna § inflyta. Jag föreställer mig nemi., att förskotter böra lemnäs
vid sådana tillfällen, dä Bancofullm. icke inom landet kunna erhålla
silfret, utan då det måste utifrån införskrifvas. Hvad beträffar
det inom landet erhållna silfret, så lärer det snart blifva förvandladt
till verksilfver och sfdedes kunna af Banken uppköpas, enligt
föreskrifterna i nästa §. Jag skulle således tro, att detta tillägg
icke behöfver inflyta uti den förevarande §.
Frih. Cederström: För min del får jag bestrida det af
Den 18 April f. ra.
511
BondeSt. gjorda tillägget vid denna §. Det vore i högsta grad
märkvärdigt om Banken skulle lemna förskott till grufägare, då
det sedan kunde inträffa, när tiden vöre inne för leveransens fullgörande,
att grufvan icke kunde lemna så mycket silfver, som svarade
emot förskottet, och Banken finge vidkännas förluster. Förskotter
lill köpmän hafva icke stort bättre säkerhet, ty hända kan,
att en köpman, som åtagit sig en sådan leverans, emot ett räntefritt
förskott, när tiden kommer att silfret skall levereras, kommer
lil! Banken och säger: ”Se här har jag bevis på att silfret är deponerad
t i den och den utländska staden, färdigt att afsändas, men
som hamnen råkar att vara blockerad, så kan det icke hitsändas;
hvarföre jag anhåller om respit med förskottets återbetalande till
dess att jag kan skaffa silfver”. Hvad blir följden? Jo, att köpmannen
får anstånd räntefritt; men under det räntefria anståndet
kunna återigen sådana förhållanden inträffa, att det för hans räkning
deponerade silfret icke kan-införskaffas. Då kommer han
äter till Banken med bevis derom, och således måste ytterligare
ett räntefritt anstånd lemnäs, hvarunder måhända det för hans
räkning på utländsk ort deponerade silfver råkar att komma i mät
för andra hans derstädes ägande skulder.
Frih. Tersmeden: Jag märker af discnssionen, att jag måste
hafva uttryckt mig ganska otydligt. Min mening var alldeles
icke, att några förskotter skulle utlemnas för silfver, som fäs här
i landet. Jag sade, att jag ville fästa uppmärksamheten på BondeSt:s
beslut i denna fråga. BondeSt. har icke beslutat, att några
förskotter skulle lemnäs, utan bifallit Utsk:s förslag med den ändring,
att inköp af silfver äfven inom landet skulle komma att
äga rum. Jag anser likväl, som de Hrr, hvilka derom yttrat sig,
att det vore i högsta grad olämpligt att lemna förskotter på så
dant
inhemskt silfver, innan det vore tillverkadt. Deremot tror
jag icke det vore olämpligt, att för inom landet tillverkarlt silfver
äfven transportkostnaden betaltes af Banken. Förhållandet är för
närvarande, att det obetydliga silfver, som tillverkas inom landet,
icke kan försäljas till Banken, derföre att det betalas högre på
andra ställen. Dervid måste något fel äga rum. Jag skulle tro,
att det vore skäl alt Banken tillegnade sig detta silfver, så myc
ket
som möjligt, och att således transportkostnaden linge tillgodoräknas
säljare af sådant silfver; men några förskottet' vill jag visserligen
icke sätta i fråga för silfvertillverkningen inom landet.
Jag tror derföre, att, i fall någon redactionsförändring i öfverensstämmelse
med BondeSt:s beslut vidtages, det blir nödvändigt att
uttrycka, att förskotter få lemnäs på silfver, som inköpes utifrån,
men icke för inom landet till verkadt silfver.
Hr Akerman: Man säger, att exporten befordras genom så
beskaffade åtgärder, som den ifrågavarande; men utan tvifvel kan
export befordras lika säkert genom rättighet för Banken att köpa
depositionsbevis på Hamburg, och utan tvifvel hafva depositionsbevis,
som blifvit lemnade till Banken, utgjort af utländningen lemnade
förskotter på blifvande export. — Frih. Raab har anmärkt,
512
D en 18 April f. m.
att ifrågavar. förskotter skulle underlätta tillverkningen af jernet,
som är en exportariikel, och att de sålunda kunna blifva ett
medel att upphjelpa denna näring; men nu har jag icke hört det
vara någons mening, att dessa förskotter skulle lemnäs till brukspatroner,
ulan till köpmän, som skola införa silfver, och således
lärer denna anmärkning förfalla. — Ilr von Hartmansdorff har
nämnt, alt det vore genom dylika förskotters meddelande, som
Banken egentligen har fått det silfver, hvarmed dess cassa blifvit
ökad; men om jag rätt minnes förhållandet med de afslutade contracterne,
sä uppgjordes de till en början innan bancaluckan öppnades
till silfverutvexling. Sedermera har silfver visserligen kommit
in i följd af contracterna, men det var när hypothekslånen
gjordes och då silfverlan, oberoende af import och export, skulle
komma in för att liqvidera hvad utländningen lemnat. Nu åter
sista gången var det till följd af minskad import, hvilken åter var
en följd af minskade tillgångar.
Hr von Hohenhausen har nämnt, att då jern utföres till England
och man ej i utbyte vill taga varor derifrån, silfver icke kan
med fördel införas. Deruti har han ((tvifvelaktigt ganska rätt;
men köpmannen, som får denna fordran utrikes, vill otvifvelaktig!
på något sätt hafva den liqviderad, och då är det ju ett ganska
säkert sätt för Banken att skaffa sig silfver, att inköpa hans
vexlar eller låta honom deponera silfver utrikes och köpa hans
depositionsbevis. Ehuru jag icke hoppas någon framgång, anhåller
jag likväl om bifall till Utsk:s förslag.
O
Frih. Raab: Hr Akerman säger, att den sats jag framställt,
att det förskott, som lemnäs på silfver, skulle kunna understödja
jerntillverkningen här i landet, helt och hållet förfaller, om man
betänker, att förskottet icke skulle lemnäs till jerntillverkaren, utan
till köpmannen. Jag ber att få fästa Hr Åkermans uppmärksamhet
derpå, att om köpmannen tager emot penningar i förskott, så
ligger han icke och rufvar på dem, utan han lemnar väl penningarne
ifrån sig till den person, af hvilken han köper varan, och
på det sättet kommer förskottet äfven jerntillverkaren lill godo.
Öfverläggningen förklarades nu vara slutad, hvarefter H. Ex.
Hr Gr. o. Land tm. framställde, att flere ledamöter yrkat bifall till
Utsk:s förslag utan förändring; att Hr von Hohenhausen föreslagit,
att § skulle bifallas, men att deruti skulle göras ett så lydande
tillägg: ”Endast under tiden från den 15 November till den 15
April må Fullmäktige, till inköp af silfver, att levereras vid sjöfartens
början nästföljande Maj eller Juni månader, lemna förskott
åt inländska män, hvilka ställa fullgod säkerhet för det
med dem afslutade contractets fullgörande”; att Hr Lagerhjelm
instämt i Hr von Hohenhausens förslag, endast med den förändring,
att orden ”inländske män” skulle utbytas emot ordet
”dem”; att Gr. Frölichs förslag lydde sålunda: ”Bancofullm. skola
genom inköp af silfver från främmande länder förstärka Bankens
metalliska cassa, hvarvid utöfver utvexlingspriset icke får betalas
mer
Den 18 April f. m.
513
mer än hvad som erfordras för transporten af silfret frän uppköpsorten
till Banken. Bancofullm. berättigas, dock endast linder
tiden från d. 15 November til! slutet af April, att, vid inköp af
silfver till leverering under påföljande sommarmånader, lemna förskott
till | af silfrets värde åt inländska män,: hvilka ställa fullgod
säkerhet för de med dem afslutade contracters fullgörande”;
samt att Frih. Tersmeden insiämt i sistnämnde förslag, men deruti,
i öfverensstämmelse med BondeSt:s beslut, begärt den ändring,
att framför orden ”från främmande länder” skulle införas orden
”inom Riket eller”, och att i följd deraf i sednare delen af §
skulle utmärkas, att det silfver, för hvars leverering förskott må
lemnäs, skall införas frän främmande länder.
Ilr Rosenblad: Jag hemställer till Frih. Tersmeden om
icke, för den händelse Ilr Frihm icke skulle vilja afstå frän hela
sitt yrkande om tillägget, sorn jag tror är uf föga vigt, emedan
Banken, på grund af nu gällande föreskrifter, vanligen köpt Sala
hela silfvertillverkning och troligen äfven kommer alt, köpa det
silfver, som erhälles vid Aboda, Frihm skulle vilja föreslå att insätta
detta tillägg såsom ett särskildt morn., hvilket då kunde blifva
föremål för en särskild öfverläggning. Emedlertid är rättigheten
till inköpet af inhemskt silfver i sjelfva verket redan medgifven,
och den enda skillnad, som skulle uppstå genom antagande
af BondeStts beslut, är egentligen den, att den dryga slagskatten
skulle försvinna.
Hr Lagerhjelm: Till minskning af propositionernas antal
förenar jag mig med Hr Rosenblad.
Frih. Tersmeden: Oaktadt jag visserligen tror, att det af
mig föreslagna tillägget i § vöre nyttigt, så vill jag likväl afstå
ifrån yrkande af delta tillägg, sedan jag funnit, att detsamma icke
inom Huset funnit något särdeles understöd.
Hr Mannerskantz: Jag hemställer till Hr von Hohenhausen
och Gr. Frölich, om icke det vore möjligt att äfven vi kunde
förena oss. Om jag fattat saken rätt, sä är skillnaden den, ali Rivon
Hohenhausen sä väl sorn jag anser silfret böra införas under
Maj och Juni månader, hvaremot Gr. Frölich yrkat, att införseln
bör ske under påföljande sommarmånaderne. Om man uti Hr von
Hohenhausens förslag skulle tillägga Juli månad och således stadgade,
att silfver bör införas under påföljande Maj, Juni och Juli
månader, så tycker jag att man derigenom bör kunna åstadkomma
en billig förlikning.
Gr. Frölich: För min del får jag förklara mig villig, att i
detta fall förena mig med Hr von Hohenhausen, öfverlemnande
till Hrr von Hartmansdorff och Rosenblad huruvida äfven de vilja
göra det.
Hr von Hartmansdorff: Jag är också i detta fall villig
alt instämma med Hr von Hohenhausen, äfven om det skulle gä
9 H. G5
514
Den 18 April f. m.
så långt som Hr Mannerskantz föreslagit, nemi. att tiden må utsträckas
till och med Juli månad, ty man måste lemna någon tid
för silfrets transport.
Hr Rosenblad: Jag vill visserligen icke eller lägga hinder
i vägen; men får fästa uppmärksamheten derpå, att sjöfarten icke
börjar förr än i Maj månad och till och med sednare. Jag hemställer
derföre till Hr Mannerskantz och de öfrige Herrarne, om de
skulle vilja tillägga äfven Augusti månad.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: För min del instämmer
jag med Hr von Hohenhausen, och så vidt som jag uppfattade
Gr. Frölichs yttrande, så inslämnde äfven han med Hr von Hohenhausen.
H. Ex. Hr Gr. Björnstjerna: Jag ber att få komma med
ett amendement. Man har velat stadga, att förskottet skulle utgöra
| af summan. Jag tror, att detta borde öfverlemnas till
Fullmäktiges bedömmande, eller också att förskottet icke bör öfverstiga
halfva summan, hvarigenom man får solidare hus att
göra med.
I anledn. häraf fästade H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, uppmärksamheten
derpå, att öfverläggningen förklarats vara slutad,
och att således numera något nytt förslag ej kunde upptagas.
Hr von Hohenhausen: Af de skäl, som jag redan flera
gånger har besvärat R. o. Ad. att afhöra, kan jag omöjligt gå
längre än till och med Juni månad, öfvertygad derom att äfven
denna utsträckning af tiden skall väcka farhåga hos de öfrige
Stånden.
Hr Rosenblad: Jag kan omöjligt ingå på den inskränkning,
att leveranstiden skulle sluta med Juni månad. Vi hafva flera
gånger haft erfarenhet af att sjöfarten icke börjat förr än slutet
af Maj, och tiden för leveransen skulle således blifva allt för kort,
helst man sett, att det äfven vid medelmåttiga silfverköp varit nödvändigt
att ställa leveringen på 3 månader. Således är det mycket
ogerna jag medgifvit uteslutande af Augusti månad; men längre
än Hr Mannerskantz föreslagit kan jag likväl icke gå, ty om tiden
ej skulle utsträckas till och med Juli månad, så skulle nyttan
af förslaget derigenom till stor del tillintetgöras. Jag får således
för min del inskränka min concession till insättande af ”Maj,
Juni och Juli månader”, i st. f. ”sommarmånaderne”.
Sedan härefter, uppå hemställan af H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, orden ”under påföljande sommarmånader” i Gr. Frölichs
förslag, i öfverensstämmelse med Hr Mannerskantz’s framställning,
blifvit utbytte emot orden ”inom d. 1 näslpåföljande
Augusti”, hemställde H. Ex. om R. o. Ad. bifölle den af Utsk.
föreslagna 59 §.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Propos. till bifall å 59 § med det af Hr von Hohenhausen
Den 18 April f. m.
515
föreslagna tillägg, blef härefter framstäld och äfven besvarad med
starka nej, jemte några ja.
H. Ex. hemställde vidare, om R. o. Ad. behagade bifalla Gr.
Frölichs förslag till redaction af 59 §.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarjemte Frih. Cederström
anhöll om votering, samt att dervid bifall till den af
Utsk. föreslagna § mätte blifva ja-propos.
H. Ex. hemställde till Hr von Hohenhausen, huruvida han
önskade att äfven få sitt förslag under votering.
Ilr von Hohenhausen: Jag tyckte mig vid svaret på pro
pos.
höra så många nej, att jag icke hör besvära R. o. Ad. med
votering, hvarför jag endast reserverar mig emot beslutet.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter.propos.:
Den som bifaller den i RancoUtsk:s utlåt. N:o 44 tillstyrkta
59 §, voterar
j»;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer, i st. f. berörde §, att antagas följande stadgande:
”Rancofullra. skola genom inköp af silfver från främmande
länder förstärka Bankens metalliska cassa, hvarvid, utöfver utvexlingspriset,
ej får betalas mer, än hvad som erfordras för transporten
af silfret från uppköpsorten till Banken. Bancofullm. berättigas,
dock endast under tiden från den 15 November lill slutet
af April, att, vid inköp af silfver till leverering inom den 1
nästpåföljande Augusti, lemna förskott titl högst $ af silfrets värde
åt inländske män, hvilka ställa fullgod säkerhet för de med
dem afslutade contracters fullgörande”.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 18.
Nej — 33.
II. Ex. Ilr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas kl. 6 e. m.
§§ CO och 61.
Biföllos.
§ 02-
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke något att erinra i
sak, men här är ett uttryck begagnadt, som jag icke tror vara
riktigt. Här står nemi.: ”det K. M., på Bancofullm:s und. anmälan
i ämnet, i nåder täcktes låta bemedla det af Bancofullm.
för Bankens säkerhet nödigt ansedda lån”. — Hvad vill det säga,
att bemedla ett län? Det skall väl betyda, att bemedla underhandlingen
om lånet? Således hemställer jag, att detta uttryck
516
Den 18 April f. m.
matte förändras sålunda: ”det K. M. i nåder täcktes låta bemedla
underhandlingar om det af Bancofullm,” etc. etc.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det synes mig såsom BancoUlsk.
i denna fråga icke velat rent uttala den mening, som måste ligga
underförstådd, nemi. att Bancostyrelsen skulle behöfva K. M:s bemedling
för alt iakttaga den form, som är erforderlig för att lyckas.
Sä fort man i bancoreglementet inrycker den åsiglen, att
K. M:s garanti skall begäras och behöfvas för Bancostyreisens operationer
i läncväg, så synes mig det riktigaste hafva varit, att R.
St. såsom statsmakt hos K. M. begärt, att i händelse Statsbanken
skulle vara i behof af bemedling af ett lån (efter detta uttryck
bär är begagnadt) det måtte upptagas i form af statslån, men icke
såsom bär säges, att genom Konungens bemedling Bancostyrelsen
blott skulle blifva auetoriserad alt ingå i denna läneunderhandling.
Skulle Banken endast göra en iåneoperation för sig sjelf såsom
Bank, oberoende af B. St:s garanti och Konungens sanction, så
tror jag, att Bancostyrelsen verkligen är i tillfälle att oberoende
af K. M. göra en sådan operation. Då Bancostyrelsen är berättigad
af sina principaler att ingå i sådana transaclioner, så hemställer
jag till B. o. Ad:s egel bepröfvande, om ett sådant förklarande,
som det här föreslagna, är det riktigaste för att vinna credit
på utrikes ort.
R. o. Ad. biföll 62 §, med det af Hr von Hartmansdorff föreslagna
tillägg.
§ 63.
Hr Lagerhjelm: Om det vore blott en enda orsak lill silfrets
uttagande ur Banken, så skulle onekligen Bancolltsk. hafva
haft rätt i sin uppställning af 63 §, ty då måste ostridigt alla
medel tillgripas för upprätthållande af myntvärdet. Jag vill icke
eller nu att den ordning, sorn af Bancolltsk. blifvit föreslagen,
skall omvändas eller ändras på något annat sätt, än att det må
blifva möjligt för Bancostyrelsen att kunna foga sig efter omständigheterna.
Hvarföre denna latitud bör gifvas åt Bancostyrelsen
skall jag söka att ådagalägga, icke med några thcorier, ulan helt
enkelt med facta, och vill i det hänseendet åberopa förhållandet
inom ett annat laud, som med Sverige har i vissa afseenden ganska
vigtiga communicationer, nemi. de Nordamericanska frislaterna.
Det är bekant, att dessa staters många banker gingo under
1S37. De slodo således ännu uppe år 1836. Jag vili framställa
en jemförelse emellan förhållandena inom dessa stater åren
1836 och 1844, för att derigenom söka visa, det rubbningen i
en banks metalliska valuta icke endast och allenast beror på nationens
stigande eller fallande välmåga, utan äfven på andra förhållanden.
Jag tror, att man inom Sverige jemväl har haft erfarenhet
deraf, om man tänker sig tillbaka till den period, då
piastrarna uttogos ur vår Bank. Ställningen i största och vigtigaste
Nordamericanska staternas banker före deras fall, var den,
att de ägde nära 39 millioner dollars tillsammans i guld och silf
-
Den 18 April f. m.
517
ver. 1844 ägde de nära 4G millioner. Detta visar således, alt
oaktadt den katastrofen, som öfvergick dem såsom ett naturfenomen,
hafva de likväl förökat sig med 7 millioner. Skulle man
nn tro, att denna förökning gått jemna steg med landets välmåga,
sä skulle man göra ett stort misstag, hvilket jag nu vill söka framställa.
1S41 var skillnaden inom Förenta Staterna i allmänhet
emellan exporten och importen af ädla metaller 5 millioner, hvarmed
exporten öfversko! importen. 1842 var exporten något mera
än 700,000 dollars större än importen. 1843 importerades 20|
millioner dollars mera än hvad som exporterades. Således ser man
huru ojemnt dessa förhållanden hafva ägt rum, oaktadt riket i det
hela fortgått i välmåga. Om olikheten i delta förhållande kom
sig deraf, alt man ena året producerade litet mera än det andra,
så kunde fluctuationen icke blifva annat än obetydlig, 1 million
eller något sådant; men nu är deremot fluctuationen ganska
betydlig, oell detta kommer sig deraf, att sedan varuhandeln blifvit
öfver fy lltl med capilaler, sä hafva under de sednare åren de
största capitalerna kastat sig på penningehandeln, och de stora
förändringar, som detta medfört i verldsmarknadens förhållanden,
kunna icke vara ulan inflytande på Sverige, ehuru eli inflytande
af sådan art icke kunnat visa sig förr än realisationen ägde rum.
Men sedan den trädde i verket, så kan man finna, alt de der
större operationerna måste utöfva inflytande, och derföre, säger
man, mäste Bancostyrelsen beläcka sig, för att alltid kunna göra
front mot en påkänning. Detta är ganska sant, men jag upprepar
ännu en gång, att dessa skiljaktigheter kunna vara beroende
af tvenne alldeles olika orsaker. Vore de endast beroende på exportens
förhållande lill importen, så skulle deraf ovillkorligen följa
just en sådan ordning, som BancoUtsk. föreslagit och det aldra
närmaste för Bancostyrelsen alt göra, vore då ovillkorligen att indraga
på lånerörelsen; men om återigen förhållandet endast uppkommer
af tillfälliga flyttningar af silfvermassorna från den ena
verldsdelen till den andra, så måste det väl vara klart, att Bancostyrelsen
kan, utan skada för Banken, skaffa silfver genom att
upptaga lån. Derföre yrkar jag, att det sätt, hvarpå Utsk. behandlat
detta ämne, bör såsom felaktigt rättas, och att R.
St. icke höra föreskrifva Bancofullm. huru de skola göra i dylika
fall. Just derföre att nyssberörda inflytelser äfven komma till
vårt land och kunna vara af en öfvergående art, är det naturligt,
att om en påkänning härflyter från en sådan källa,
Bancostyrelsen bör tillgripa den utväg, som den har att taga upp
län, och att det är alldeles onödigt alt strypa inom landet, hvilket
åter är alldeles nödvändigt om landet är på väg att förstöra
sig sjelf. Jag vill förekomma mina motståndare med den anraärkn.
, som jag förutser att de kunna göra, nemi. att med Sverige
är ett helt annat förhållande än med de Nordamericanska staterna,
som, näst England, äro det mest handlande folk i verlden.
Men icke desto mindre känner Sverige detta inflytande i alla fall.
Från den period, då Sverige gjorde sin realisation, har den metalliska
valutan blifvit minskad. Sverige har från Finland indra
-
51S
Den 18 April f. m.
git nära 1 million sedlar emot silfver. Således ser man, ali Svenska
Bankens silfverfond har kunnat minskas, utan att nationen aftagit
i välmåga. Detta kan man ytterligare se deruppå, att de
män, som hufvudsakligast drefvo på realisationen, förklarade bestämdt,
att capitaler derigenom skulle komma alt strömma till riket.
Jag anser att de icke hade orätt, och om deras förutsägelse
ännu icke inträffat, så har det sin grund i nationella förhållanden,
men jag hoppas, att deras profetia kommer att gå i fullbordan,
då Sverige rättar sina inkomster efter sina utgifter. Emedlertid
följer häraf den satsen, såvidt jag har rätt tänkt, alt man icke
bör föreskrifva Bancofullm. hvilken väg de skola begagna, utan det
bör stå i deras skön att bedömma huruvida de skola börja med
att draga in silfver genom lån eller genom lånerörelsens inskränkande.
Vore B. o. Ad:s öfverläggning i detta ämne det första
bland Ståndens, så skulle jag föreslå en annan redaelion af denna
§, men nu vill jag endast inskränka mig att till B. o. Ad:s bepröfvande
öfverlemna mina tankar om sjelfva ordningen bland dess
momenter. Jag har ingenting emot, att litt. a) blifver det första,
men deremot anser jag litt. b) böra bortflyttas, sä att litt. c)
kommer närmast litt. a), hvarigenom man skulle antyda, att Bancofullm.
kunde efter eget bedömmande vidtaga dessa operationer
i bredd med hvarandra, och föreskriften icke blefve så rent af förstörande,
som den eljest blir.
Hr Rosenblad: Finis coronat opus, och slutstenen med denna
§ på Utsk:s inskränkande §§ är verkligen här lagd. Ty här
är bestämdt sagdt, att, utan afseende på om det verkligen behöfves
eller icke, så åligger det Fullmäktige, när större silfverultagningar
från Banken äga rum, att minska utlåningen genom Handels- och
Näringsdisconten och att afslå alla ansökningar om creditiver;
men icke nog dermed, det öfverlemnas åt deras eget omdöme, när
de anse Bankens ställning i öfrigt det påkalla, att, på grund af
sina individuella farhågor, indraga den ena efter den andra af Rikets
alla lånerörelsegrenar. Betänkligheten häraf lemnar jag derhän,
äfvensom huruvida man icke har att befara såsom följd en
alldeles motsatt ytterlighet af den näst derefter sammanträdande
lagstiftande makten; men då detta Utsk:s betänk, lärer vara till
större delen bifallet af 3 Stånd, endast med den förändring af
BorgareSt., att orden ”samtidigt härmed” i början af mom. c)
blifvit borttagna, hvarigenom man ytterligare skärpt stadgandet,
emedan denna åtgärd sålunda först i tredje rummet skulle få anlitas,
och då således endast en liten lindring i detta hänseende
återstår, så inskränker jag mig till att instämma med Hr Lagerhjelm
deruti, att litt. c) måtte uppflyttas näst efter litt. a), så
att derigenom blir klart, att samtidigt med åtgärden under litt. a)
böra Bancofullm. anlita den i litt. c) omförmälde utväg innan de
tillgripa litt. b) att helt och hållet inställa all utlåning i detta
fall och dessutom indraga på utlåningen å reverser.
Gr. Frölich: Efter de åsigter om bancoväsendet, som jag
förut yttrat och som äro för R. o. Ad. bekanta, skulle jag icke
Den 18 April f. m.
519
kunnat någonting hellre se, än ett sådant*stadgande, som denna
§ innehåller, och som, då det lärer af 3 Stånd vara bifallet, också
kominer att i bancoreglem. intlyta. Ty detta stadgande skall
ofelbart hafva den verkan, att det visar nationen, att hela detta
bancoväseudet alldeles icke duger. Genom denna 63 § har man
nemi. ingenting mindre gjort, än alt complett organisera det s. k.
strypsystemet, då man icke allenast såsom hittills låtit det bero
pä Bancodireclionen, att minska sedelstocken genom att afslå begärda
lån, utan äfven genom en befallande § ålagt Bancostyrelsen
att sä göra. Jag har för min del vid denna riksdag börjat yrka
den sats, att det icke är så farligt om ett och annat, till och
med större belopp kommer ut i rörelsen, emedan det icke har
den immensa verkan att drifva ut motsvarande silfver ur Riket,
som man befarat. Om denna den s. k. currency principen har
i England blifvit mycket stridt, och man har nu åtminstone på
vissa häll börjat finna den vara en galenskap, ehuru den legat till
grund för den redbare statsmannen Robert Peels operationer i
England. Denna förvillelse, som jemväl hos 3 Ständ i Sverige
synes hafva gjort sig gällande, hoppas jag icke måtte delas af R.
o. Ad., och jag skulle anse det R. o. Ad. värdigast att rakt afslå
denna §, dä saken i alla fall icke lärer kunna hjelpas genom en
sådan förändring, som Hr Lagerhjelm föreslagit, att uppställa litt.
c) näst efter litt. a), emedan det onda redan är gjordt i samma
ögonblick som Bancostyrelsen, efter litt. a), börjar afslå ansökningar
om lån i näringsdisconten och nya creditiver, ty genom en
sådan åtgärd har Bancostyrelsen redan proclamerat, alt fara för
silfverutförsel är å färde, och således, genom den opinion och paniska
förskräckelse, som deraf uppstår, åstadkommit just hvad man
velat förebygga, nemi. silfrets utförsel, mycket mera än någonsin
genom beviljande af några begärda län. Det är en alldeles falsk
sats, jag ber om förlåtelse, att jag upprepar det, att hvarje ny sedelemissiori
verkar till lika ökadt belopp silfverutförsel. Denna orsakas
blott af den paniska fruktan, som uppkommer hos landets
capitalister, hvilka i sådant fall återhålla sina capitaler från rörelsen
och tro det vara nödvändigt att sauvera dem genom att köpa
silfver. Det beslut, som af de tre Stånden blifvit i detta afseen
de
faltadt, hvilar således helt och hållet på en förvillelse, och jag
tillstår, att jag gör mig ännu den förhoppning, efter BorgareSt. i
någon mån underkänt Utsk:s förslag, att det icke skulle vara omöjligt
ännu att öfvertala BorgareSt. att återtaga sitt beslut. Göra
de det icke, och blir denna § ett Ständernas beslut, så måtte den
åtminstone blifva det genom tre Stånds beslut, och för min del
skulle jag önska, att det Ständ, af hvilket jag har den äran att
vara en ledamot, icke gör sig skyldigt till ett, om jag får så säga,
sä oförnuftigt förfarande.
Gr. Horn: Jag skulle vara benägen att i denna fråga förena
mig med Gr. Frölich, aldra helst då jag finner, att han vid detta
tillfälle visar så mycken ömhet om Ståndets anseende, emedan jag
icke kan neka, att detta Utsk:s förslag har väckt mina stora be
-
1
520
Den 18 April f. m.
kymmer. Jag har tagit mig friheten att förut på detta rum yttra,
det jag tror, att realisationens bestånd hufvudsakligen hvilar
på landets inre välstånd, och att om Bankens lagstiftning ställes
så, att den i mer eller mindre mån förstör landels näringar, så
är det först då som realisationen kommer på spel och dermed äfven
Bankens bestånd. Det är, såsom Hr Lagerhjelm ganska riktigt
anmärkt, icke att förmoda, det Sverige sjelf vill gå siu undergång
till mötes. Kunde man supponera, att landets lagstiftning
och landets affärsmän hade för afsigt att arbeta till sitt förderf,
då medgifver jag, att det s. k. strypsysterhet, hvilket BancoUlsk.
med sä mycken förkärlek synes omfatta, är en ganska riktig utväg,
för att på en gång åtminstone göra slut på hela saken. Da
jag således hufvudsakligen, jag vill.ej säga uteslutande, fotar Bankens
och realisationens bestånd på landets näringar och deras förkofran,
så kan jag icke gilla någon Bankens åtgärd, som syftar
till en motsatt verkan. Agde Sverige något annat circulerande
bytesmedel än bancosedlarne och privatbankernas valutor, sorn äro
grundade endast och allenast pä dessa sedlar, så vore förhållandet
annorlunda. Då kunde icke näringarne eller tillståndet i landet
nästan uteslutande bero af Banken. Nu är det likväl sä, och om
man under sådana förhållanden genom en Iag-§ öfverlåter ät Bancostyrelsen
alt inom sig besluta eu våldsam sedelindragning, sä
tror jag, att man ganska illa beräknat de följder, som kunna uppstå,
icke allenast direcle i afseende pä landets tillstånd, utan äfven
uti en kommande lagstiftnings förfarande; och min öfvertygelse
är, att de som mest ifra för Bankens soliditet böra noga tillse, att
de icke, genom en sådan lagstiftning, som nu synes vara i fråga,
påskynda en period, för hvilken jag mycket fruktar, dä nemi. R.
St., som genom sin allsmäktiga lagstiftningsrätt kunna utan Konungens
medgifvande absolut besluta om hela landets penningetillstånd,
komma till en annan ytterlighet och måhända iråka ett förhållande
mycket värre än det, som föranledde den famösa riksbankrutten.
Jag skulle visserligen vilja förena mig med Hr Lagerhjelm,
att R. o. Ad. borde instämma med Preste- oell BondeStm,
för att motväga BorgareSt:s ännu vådligare beslut; men jag tror,
lika med Gr. Frölich, att dermed skulle ingenting vinnas, utan
borde R. o. Ad. snarare söka att genom den utväg, som Gr. Frölich
icke ansett omöjlig, vinna BorgareSt. på sin sida för en concession
till ett beslut, som skulle medföra ett bättre och lyckligare
förhållande, än det som BancoUlsk. tillstyrkt. Man har väl
förespeglat den omständigheten, att silfver kan utföras icke allenast
i följd af en underbalance i handeln, utan äfven i följd af en
särskild begärlighet pä ädla metaller. Jag nekar icke alt detta
kan inträffa. Det omtalta förhållandet med våra piastrar bevisar
det till en del; men jag vill likväl icke dermed hafva sagt, att,
om man förhindrat piaslrarnas utförande ur landet, silfver i alla
fall icke gått samma väg, emedan det visade sig ganska väl, att
då Bancofullm. sä pass förhöjde piaslrarnas utvexlingsvärde för
dagen, alt det endast berodde af runstyckesberäkning huruvida det
var
Den 18 April f. m.
521
var fördelaktigare att uttaga piastrar eller det Svenska myntade
silfret, så utfördes lika fullt silfver. Det var således icke piasterpregeln,
sorn i det fallet gjorde exporten, ehuru jag medgifver,
att denna pregel då hade ett värde utöfver det verkliga silfvervärde!.
Men då Bancofullm. i reglementets särskilda §§ hafva
sig uppdraget att vidtaga åtgärder, hvarigenom silfverfonden kan
upprätthållas lill sitt behöfliga qvantum, sä finner jag verkligen i
högsta grad oväntadt, att BanroUlsk:s majoritet vid uppställningen
af denna § så helt och hållet motsagt den princip, från hvilken
den utgått, då Utsk, synes vilja lemna åt Bancofullm.
full myndighet alt handla med den credit, som Fullmäktige böra
sig skaffa å utrikes ort. Om R. o. Ad. skulle liksom jag finna
någon motsägelse i principen i detta fall, så skulle jag tro, i likhet
med Gr. Frölich, att det vore ändamålsenlighst att afslå hela
denna §.
Då härefter Hr von Hohenhausen begärde, att upplysning
måtte meddelas om de öfrige Ståndens i afseende på denna §
fattade beslut, tillkännagaf undert. Ridd.sle cret., att Preste-och
BondeShn gillat 63 §, samt att densamma, endast med uteslutande
i mom. litt. c) af orden ”samtlige härmed,” af BorgareSt.
blifvit godkänd.
Hr von Hohenhausen: Tre Stånd hafva således antagit
denna g, med andantag af BorgareSt. i ett enda fall. Jag får
då fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, att litt. d) stadgar den
ordning, i hvilken dessa utvägar skola begagnas, och att således
derom redan finnes ett R. St:s beslut, hvarföre det skulle hafva
ingen påföljd, om R. o. Ad. skulle instämma i Hr Lagerhjelms
förslag att Hytta litt. c) näst efter litt. a). Särskildt får jag fästa
en talares uppmärksamhet derpå, att den enda skillnad, som
finnes, är i BorgareShs beslut, att borttaga orden ”samtlige härmed”
i mom c) (deraf ordet samtlige är ett tryckfel och skulle
vara samtidigt) och derigenom blifva restrictionerna vida strängare.
Jag kan då icke annat än tillstyrka R. o. Ad. att antaga
§ sådan som den är, då strängare restrictiva åtgärder icke kunna
uppstå. Särskildt får jag blott med ett ord omnämna hvad
Hr Lagerhjelm anfört om de olika anledningarne för silfret att
utvandra ur ett land. Detta är ett ganska långt capitel, och
jag skulle icke ingå deruti, så mycket mindre, som Hr Lagerhjelm
sjelf medgifvit, att Sverige icke i stort deltager i den allmänna
verldshandeln, utan nästan endast genom frakthandel,
hvarföre det således torde hufvudsakligen endast vara för att betäcka
importen, som silfverutförsel hos oss äger rum, och Utsk:s
förslag verkar derföre till en minskning af importen. Jag får,
af skäl jag förut anfört, tillstyrka antagande af Utsk:s §, och de,
som frukta för restrictiva åtgärder i högre grad, borde äfven
instämma deruti, för att, genom dess antagande af tre Stånd,
förekomma den af BorgareSt. antagna skärpta redactionen af
litt. c).
9 II. 66
522
Den IS April f. m.
Hr von Troil: En värd talare har börjat sitt yttrande
med upprepande af det latinska uttrycket ”finis coronat opus,1'
och dermed syftat på BancoUtskts, genom hela betänk, gående
syftemål att minska och inskränka lånerörelsen. Jag nekar icke
ordspråkets tillämplighet på Utsk:s betänk., men jag gifver det
en helt annan betydelse. Den värde talaren har, jemte sina vänner,
alltifrån början af discussioneu om detta vidlyftiga betänk.,
sökt att, så mycket i deras förmåga stått, utvidga alla möjliga
grenar af Bankens låne- och creditivrörelse, och nu då vi kom
ma
till den sista punkten, söka de ytterligare genom en förändrad
redaction af denna § ställa så till, att, ehuru dessa lånegrenar
blifvit betydligt utvidgade emot hvad af R. St. vid sista riksdagen
bestämdes, så skulle det oaktadt Fullmäktige icke äga rättighet
att, då Bankens säkerhet sådant fordrade, i den ordning, som
BancoUtsk. föreslagit, få återigen minska dessa lånegrenar. För
min del får jag hembära BancoUtsk. min erkänsla för den, som
mig synes, klokt beräknade försigtighet, hvarmed Utsk. å ena
sidan trott sig böra gifva vika för det allmänna ropet om ökade
tillgångar, men å andra sidan icke velat sätta realisationen på
spel och göra myntvärdets upprätthållande endast till en död
bokstaf. Utsk. har nemi. genom den 63 § velat lägga i Fullmäktiges
händer att, i den ordning § föreskrifver, kunna, genom
en i behofvets stund småningom skeende indragning af lånetillgångarne,
göra Bankens förnämsta syftemål till en sanning. Lyckligtvis
har denna § redan blifvit af 3 RiksSt. bifallen, och jag
hoppas, att R. o. Ad. icke eller dertill skall vägra sin sanction.
Striden å detta rum har under loppet af hela denna discussiou
fortgått emellan, å ena sidan, dem som söka att på allt sätt utvidga
lånetillgångarne, och å andra sidan dem, som till sitt förnämsta
syftemål hafva realisationens upprätthållande och Bankens
säkerhet. Jag tror, tvertemot Gr. Frölich och Gr. Horn, att R.
o. Ad., långt ifrån alt inlägga någon ära genom ett afslag å denna
§, skulle genom ett bifall inlägga så mycket mera ära, som
detta utan tvifvel innebär det säkraste medlet att styrka vår realisation.
Jag anhåller således vördsamt om Hr Gr. o. Landtm:s
propos. till bifall å 63 §.
Hr Rosenblad: I afseende på de sidohugg åt mig, som
den siste talaren behagat gifva, så anhåller jag att få återkalla
i R. o. Ad;s minne, att jag vid några tillfällen, då jag
med mina ringa krafter stridt för ökade lånetillgångar, haft
det nöjet att äga den värde talaren till förbundsman och måhända
har det funnits skuldsättuingsutvidgningar, till hvilka
hans röst har kunnat lemnäs, men min saknats. Hvad åter
sjelfva saken beträffar, så instämmer jag med Gr. Horn och skulle
ganska gerna afstå denna §, om det förde lill något resultat,
men hellre önskar jag nu att få en liten förmildring i den stränghet,
som denna § innefattar, särdeles som tillämpningen faller
i händerna pä en Bancostyrelse, der farhågorna äfven utan
något skäl lätt kunde göra sig gällande. En sådan mildring är
Den 18 April f. m.
523
möjlig, på sått Hr Lagerhjelm och jag förut föreslagit, derigenom
att BorgareSt., genom borttagande af orden ”samtidigt härmed” i
litt. c), har rubbat hela den ordning, som de två andra Stånden, genom
bifallande af § i sin helhet, bar stadgat. I händelse R. o.
Ad. nu också skulle göra en förändring i ordningen, så blir en
jemkning emellan Ståndens beslut oundviklig. Hr Lagerhjelms
och mitt förslag äger då den förljensten, att det förekommer
framtida strider inom Bancostyrelsen, huruvida orden ”samtidigt
härmed” i litt. c) skola sträcka sig både till a) och b), och sedermera
har det äfven den praktiska förtjenst, att om Bancostyrelsens
majoritet skulle anse nödvändigt att göra en minskning
af sedelstocken och utlåningen genom Handels- och Näringsdisconten,
så kunna de göra det genom att indraga sedlar emot
obligationer, hvilka Banken vanligtvis, såsom man vet, utfärdar
på lägre ränta, och då den egentligen tager ofruktbara capitaler
till sig, utan att gå in på den mycket stränga satsen i mom. b),
hvars följder för landet jag underställer Herrarne, ålan får således
en liten mildring genom att flytta mom. c) framför b). Jag vill
äfven fästa uppmärksamheten derpå, att de som tro, att man genom
indragning på Handels- och Näringsdisconteu kommer åt importörerne,
de irra sig; emedan denna discont är till större delen
begagnad af andra rörelsegrenar än importen. Om också köpmännen
nu beklagligtvis hafva fått en företrädesrätt dertill, så har
likväl Bancostyrelsen genom den 10 § fått ett correctiv, som tilllåter
att vägra nya lån och creditiver, dä Bankens säkerhet det
fordrar. Genom begagnandet af denna rättighet beror det helt
och hållet på Bancofullm., då man befarar silfveruttagningar, att
neka alla lån i Handels- och Näringsdisconten åt sådana personer,
som äro kända för att vara egentliga importörer.
Jag förnyar min anhållan om bifall till Hr Lagerhjelms förslag,
att liti. c) måtte flyttas framför litt. b),
Gr. Frölich: Om den princip, efter hvilken Hr von Troil
classificerat R. o. Ad. i två bestämda partier, vore riktig, nemi.
ett parti, som på allt sätt vill utvidga sedelemissionen, och ett
annat, som vill sauvera realisationen, så skulle hans argumentation
också vara riktig. Men jag tror, att sjelfva denna princip
icke får helt och hållet omodifierad antagas, ty det finnes otvifvelaktig!
ett annat sätt att classifiera Husets medlemmar, nemi.
uti en del, som verkligen inser medlen för vinnandet af sina afsigter,
och( en annan, som visserligen hafva vissa åsigter, men som
efter min tanka helt och hållet misstaga sig om medlen att vinna
dem. Vore icke denna classification riktig, så skulle jag, efter
Hr von Troils indelning, komma att tillhöra dem, som icke vilja
försvara realisationen, och jag ber om förlåtelse att jag icke kan
underskrifva detta. Då jag tagit mig friheten bedja R. o. Ad. afstå
denna §, så har det varit derföre, att jag alldeles icke kan
erkänna, att den i verkställigheten skulle leda till realisationens
upprätthållande och minskande af vådorna derför. Den siste talaren
har vidrört en omständighet, som icke är ovigtig, nemi.
524
Den 18 April f. m.
att valet till Fullmäklige i Banken redan är gjordt. Vi känna,
att åtminstone de, på hvilka R. o. Ad. fallit med detta förtroende,
hafva sådana tänkesätt, att vi icke från deras sida hafva att
befara någon stor sedelutsläppning. Då detta är händelsen, så torde
man också kunna vara belåten med den möjlighet, somBancostyrelsen
äger att i sjelfva verket hålla tillbaka en obehörig sedelutsläppning,
utan att just vilja genom en förändring af det gamla
reglementet skrifva dem på näsan huru de skola gå tillväga
just för att förstöra realisationen. Det är således, efter min tanka,
ett fullkomligt misstag af Hr von Troil och de med honom
liktänkande att tro sig i denna § hehöfva nedlägga en slags motvigt
mot den utvidgning i lånerörelsen, som R. St. vid denna
riksdag beslutit. Men om det också icke så vore, så får jag för
min del förklara, att jag anser det vara lagstiftningen alldeles
Ovärdigt att taga ett beslul för och ett beslut emot, hvilket i dagligt
tal kallas att schustra. Det är ofelbart, att i samma stund
tidningarne skulle komma att förmäla, det Bancostyrelsen, i följd
af denna §, började afslå begärda lån eller creditiver, sä skulle
med detsamma blifva proklamerad början till en panisk förskräckelse,
och, mine Ilrr, alla länders, men i synnerhet Englands
exempel ådagaläger, att det är genom sådana rörelser af Banken,
som man åstadkommer kriser i penningemarknaden, hvilka icke
uppstå om man later utlåningen fortgå, blott med tillsyn att den
sker åt säkra händer. För öfrigt kan jag icke misstaga mig om
orsaken, hvarför Hr Rosenblad nu gått ifrån sin grundsats. Det
är nemi. helt simpelt derföre, att tre Stånd redan hafva fattat sitt
beslut. Hr von Hohenhausen har likväl visat, att Hr Lagerlijelms
förslag, i all sin välmening, troligen icke kan hafva den
åsyftade verkan, emedan sista mom. lägger hinder i vägen derför.
Men jag hemställer, huruvida icke denna fråga verkligen är
af den vigt, att om äfven tre Ständ derom beslutat, man ändock
icke bör frånvika sina grundsatser. Här, om någonsin, gäller
regeln: principiis obsta, och jag tror, att om man alltid följde
den, sä skulle, förvillelserna icke blifva sä stora i denna och andra
frågor. Ar man öfvertygad om att en princip är riktig och
af stort inflytande, så är det icke rätt att eftergifva den för det
att andra stannat i förvillelse. Sådan är grunden för min önskan,
att R. o. Ad. ville afslå denna §. De som icke fatta upp den ur
detta sammanhang, utan tro, att jag ifrar för en större sedel
emission,
måste jag lemna i deras tanka. Jag har emedlertid
haft tillfälle alt i protocollet nedlägga min förklaring, att sådant
icke är orsaken; hvarföre jag förnyar min begäran om afslag
å denna §.
Frih. Raab: Hr von Troil har yttrat, att striden under
denna discussion pågått emellan dem, som velat öka lånerörelsen,
och dem, som velat uppehålla realisationen, och häraf har man
sedan velat draga den tydning, att hvar och en som velat utvidga
lånerörelsen, icke skulle vilja upprätthålla realisationen.
Jag protesterar emot en sådan tydning och får förklara, att jag
Den 18 April f. m.
525
från början fullkomligen afsett myntvärdets upprätthållande, men
på ett annat sätt än genom att betaga näringarne möjligheten att
producera. Hade jag velat förstöra myntvärdet, så skulle jag med
beredvillighet hafva medgifvit alla de indrascningar, som här blifvit
föreslagna dels af Utsk., dels af vissa talare, ty jag är öfvertygad,
att följden deraf skulle blifvit en liten lids anarki. Men
sådan är icke min afsigt, utan jag önskar endast, att kyrkan skall
stå mitt i byn, d. v. s. att ingen skall förlora möjligheten alt
underhålla sin näring. Tvenne menningar hafva nu i denna fråga
blifvit framställda, den ena att afslå §, och den andra att deruti
göra en modification. Jag tror icke, att någotdera af dessa förslag
kan leda till någon förändring, då man tager i betraktande,
alt två Stånd bifallit §, och det tredje, genom uteslutande af orden
”samtidigt härmed,’’ hafva gjort en strängare restriction än
BancoUtsk. föreslagit. Men om således näringarne i landet verkligen
komma att blifva lidande, sä bör skulden falla på dem,
som vållat det, och ur sådan synpunkt tror jag, att R. o. Ad.
icke bör bifalla denna §. Man skall ihågkomma hvad denna §
innehåller. I st. f. att, enligt 100 och ]70 §§ i förra hancoreglem.
, Fullmäktige skulle i sista hand draga in lånerörelsen,
sä är nu den ordning föreslagen, att lånerörelsen först skall minskas,
så indragas och slutligen andra åtgärder vidtagas för att
skaffa silfver i landet. Om man till denna tvära förändring lägger
föreskriften i en föregående §, der det öfverlåtes ät Bancofullm.
, om de blott hafva en aning om en dylik kris, att genast
vidtaga dessa stränga åtgärder, så hemställer jag hvad följder
detta skulle medföra i en tid, då landets näringar hälla på att
gå under, blott i brist på credit och rörelse, isynnerhet som anledning
är förhanden att tro, det de utsedde Fullmäktige icke
komma att lägga fingrarne emellan vid tilllämpningen af dessa
stränga föreskrifter. För min del protesterar jag derföre emot
antagandet af denna §, men i valet emellan Gr. Frölichs och Hr
Lagcrhjelms förslag, är jag likväl mera böjd för det sednare, emedan
jag icke kan neka att skäl finnas, hvarför man bör lemna i Fullmäktiges
band rättigheten alt vid vissa tillfällen inskränka Ilandelsdiscontrörelsen
äfvensom den andra diseontrörelsen, och då
detta förslag dessutom innebär en modification af Utsk:s förslag,
tror jag, alt R. o. Ad. saklöst kan bifalla det.
Hr Lagerhjelm: Jag underställer vördsamt R. o. Ad.
huruvida man kan säga, att tre Stånds beslut finnas på denna §.
Preste- och BondeSt. hafva bifallit den; men BorgareSt. har icke
bifallit den, och om nu R. o. Ad. icke eller bifaller den, så
måste ju följden blifva, att då BancoUtsk. finnér, att ett Stånd
gjort en modification deruti, och ett annat Ständ äfven gjort en
modification, så mäste Utsk. först göra en inbjudning, innan R.
St:s beslut kan anses vara fattadt. Jag skulle således tro, att mitt
förslag medför den verkan, att Utsk. kommer att föreslå en jemkning
af besluten i denna fråga.
Gr. Frölich: Sedan jag sist yttrade mig har jag verkli
-
526
Den 18 April f. m.
gen af de två sista talarnes anförande fått min uppmärksamhet
derpå fästad, att det icke är ett tre Stånds beslut fattadt i denna
fråga. Det är likväl en sanning, att BorgareSt. har antagit
en stor del af redactionen, i likhet med hvad Ctsk. föreslagit»
men de tvenne ord, som blifvit borttagna, hafva den effecten på
den återstående redactionen, att nära nog förstöra hela § och
den lindring i de föreslagna operationerna, som § åsyftar. Man
skulle således med mycket skäl kunna säga, att BorgareSt. afslagit
§, eller kanske rättare gjort en mycket strängare §. Jag skulle
således tro, lika med Hr Lagerhjelm, att derest R. o. Ad.
skulle afslå denna §, så skulle BancoUtsk. finna sig befogadt att
hemställa till BorgareSt. att frångå sitt beslut och förena sig med
R. o. Ad., i hvilken händelse frågan komme att förfalla. Detta
blir således ett vida bättre sätt att undkomma denna §, då man
på samma gång undviker att reglementera och reglementera om
igen utan någon bestämd anledning. Nu kommer det naturligtvis
helt och hållet an på, om man fattar saken ur samma synpunkt
som jag; ty om man är af Hr von Troils tanka, så är det
naturligt att man icke vill gå in härpå; men vill man göra en
förändring, utan att ställa så till, att BorgarcSt:s mening blefve
gällande, så tror jag det vore bäst för R. o. Ad. att helt enkelt
afslå denna §.
Hr Mannerskantz: Då tre Stånd redan hafva till det
mesta afgjort denna §, så är visserligen härom föga mera att säga;
men då ett par talare med en sådan liflighet hafva yttrat sig
om den grundsats, som i BancoUtsk:s förslag uttalar sig, så har
jag velat med några få ord taga den i försvar. Jag tror nemi.
att det är ganska riktigt, att man, i motsats med hvad förra
bancoreglem. innehåller, gifver Fullmäktige, icke blott en rättighet,
utan en förpligtelse att, då en större silfveruttagning sker, tänka
på Bankens egen säkerhet, och minska utlåningen, för att afböja
den fara, som Banken dervid löper. Men jag måste tillika erkänna,
att hvad Hr Lagerhjelm i början af discussionen anförde,
äfven måste tagas i betraktande, ty det kan hända, att orsakerne
till silfveruttagningen äro sådane, att lånerörelsen icke bör minskas,
utan andra åtgärder vidtagas, nemi. upptagande af lån, försäljande
af obligationer, eller annat sådant. Hr Lagerhjelms förslag
är derföre fullt riktigt, och oberoende af hvad de andra
Stånden beslutit, förenar jag mig derföre med honom. BorgareSt.
har, genom borttagande af två ord, verkligen gjort en så stor
förändring i denna §, att jag icke kan annat se, än att en jemkning
i besluten måste komma att äga rum; men att hela §
skulle kunna förfalla, derest R. o. Ad. afslog densamma, anser
jag deremot alldeles omöjligt, emedan BorgareSt. har bifallit §
i det hela, oaktadt de i en enda punkt varit af olika mening.
Hr von Hartmansdorff: Första frågan är den: böra
bestämda föreskrifter finnas för Bancofullm. eller icke? Någre
talare hafva ansett lämligast att man till Fullmäktiges bepröf;vande
anförtrodde åtgärderna i detta hänseende. Jag tror i detta
Den 18 April f. m.
hänseende såsom i alla föregående, att Fullmäktige böra bindas af
föreskrifter, dem R. St. hafva meddelat. Hr Rosenblad har fruktat
för de rädda i Bancostyrelsen. Jag har deremot en stor
räddhåga för de öfvermodiga i denna styrelse, eller de modiga,
hvilketdera de vilja kalla sig. Det är derföre, som jag önskar,
att bestämda föreskrifter måtte Bancostyrelsen lemnäs.
Hvad Hr Lagerhjelms förslag angår, sä erkänner jag, att det
gifvas händelser, då Fullmäktige böra föredraga silfverlåns upptagande
till Bancocassans förstärkning, framför sedlars indragning,
och bästa beviset på denna min öfvertygelse är, alt jag, allt ifrån
December månad år 1842 och intill 1844 om sommaren, fortfarande
inom Bancostyrelsen yrkat, att ett silfverlån skulle upptagas,
för att genom detsamma återställa den proportion emellan
silfver och sedlar, hvilken var oss ålagd att upprätthålla. Men
fråga är, huruvida den omflyttning af momenten, som Hr Lagerhjelm
föreslagit, är riktig. Jag betviflar det, och anhåller att få
uppgifva skälen dertill. Det morn., som Hr Lagerhjelm velat
framflytta, innehåller, alt Bancofullm. skola ”antingen emot betalning
i bancosedlar försälja innehafvandc obligationer, eller” etc.;
månne denna åtgärd hjelper? Om Fullmäktige vilja sälja obligationer,
är derföre icke gifvet, att någon har penningar till deras
inköp. Huru länge skola då Fullmäktige vänta på köpares ankomst?
Derom kan tvist lätteligen uppstå bland Fullmäktige, ty
sedan man en gång utbjudit dessa obligationer, så kunde den
ene Fullmäktige efter den andra förklara, att man ännu icke
väntat nog länge. Emedlertid förginge den rätta tiden att göra
hvad göras bort.
Den andra åtgärden, som i mom. c) föreslås, är att upptaga
lån emot räntebärande förbindelser, ställde på viss tid eller
uppsägning. Denna utväg hafva Fullmäktige längesedan sökt begagna.
De började dermed 1843, om jag rätt mins, och på länge
erhöllo de knappt 200,000 r:dr. Jag tror, att det åtgick ett
år innan man fick denna ringa summa; och ehuru ställningen
sedermera förändrat sig, har man ännu icke på 21 år fått mera
än 510,000 r:dr. Denna utväg är således icke eller att anse
för verksam, ty under en för landet ofördelaktigt penningestäilning,
är det ingen, som har medel att erbjuda. Båda dessa åtgärder
äro endast att anse såsom palliativer. Då Fullmäktige förgäfves
sökt att få lån af allmänheten, så lånade de af Riksg.cont.; oell
delta lån är ännu obetalt. Jag anser följaktligen R. o. Ad. göra
rättast att bifalla Utsk:s betänk, i denna del sådant det är.
Det är också redan af tre Stånd bifallet, och följakteligen öfverflödigt
att tvista derom; men då Hr Lagerhjelms förslag utgår
från en billig grund, har jag ansett min pligt vara att uttala skälen,
hvarför jag anser, att det icke vore lillfyllestgörande.
Gr, Horn: Ett yttrande af Hr von Hartmansdorff har
påmint mig om min frånvaro vid ett beslut, som R. o. Ad.
redan lärer hafva fattat, nemi. att gifva Bancofullm. rättighet att
upptaga lån, då Bankens säkerhet det fordrar. Jag reserverar
528
Den 18 April f. m.
mig emot begagnandet af detta uttryck i bancoreglem., emedan
jag anser det vådligt för allmänna credilen och Bankens säkerhet.
Bankens säkerhet kan, efter min tanka, aldrig äfventyras
med de stora öfverskott, den grundfond och den garanti af R. St.
som den äger. Det är derföre, som jag också alltid såsom ledamot
af Bancostyrelsen på det högsta motsatt mig de af Hr von
Hartmansdorff yrkade lånens upptagande på den grund, att Bankens
säkerhet det fordrade, emedan jag ansåg vådligt, att Banken
sjelf skulle proklamera, att dess säkerhet äfventyrades. Om
Bancostyrelsen ansåg nyttigt att upptaga lån, så hade jag trott,
att sådant bort ske af andra skäl, i hvilket fall jag skulle tillstyrkt
desamma, men icke på den falska grund, som finnes i
reglementet uttryckt. Nu finner jag med ledsnad, att samma
grund är bibehållen, och ber att få reservera mig deremot.
Hr Lagerhjelm: Med fägnad har jag hört, att Hr von
Hartmansdorff hufvudsakligen hyser samma åsigter sora jag i denna
fråga. Han har äfven rätt deruti, att den omflyttning, som
jag föreslagit, icke nöjaktigt upphäfver alla svårigheter, och i följe
deraf ber jag att något få förändra mitt förslag. Jag föreslår
således, att början af § måtte få denna lydelse: ”Jemte de åtgärder
Bancofutlm. hafva att vidtaga till förstärkning af Bankens metalliska
cassa, äga Fullmäktige att, när Bankens ställning i öfrigt
det påkallar;” Derefter följer mom. a), dernäst mom. c) och sedan
b) och d).
Hr von Hartmansdorff: Innan vi komma till beslut, möjligen
genom votering, anhåller jag alt få fästa uppmärksamheten
på verkan af de tvenne ordförändringar Hr Lagerhjelm nu föreslagit.
Den ena är, alt i st. f. oberoende af dessa åtgärder skulle
sättas jemte dessa åtgärder. Detta gör en betydlig skillnad, som
Ståndet torde ihågkomma. Den andra är, att, i st. f. åligger det
Fullmäktige, har han sagt: äga Fullmäktige, och således borttagit
skyldigheten. Delta skulle komma att blifva ett högst beklagligt
tvisteämne inom Fullmäktige.
Öfverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvarefter II.
Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att under discussionen, dels blifvit
yrkadt bifall till 63 § sådan den af Utsk. var föreslagen ; dels Hr
Lagerhjelm föreslagit, att den skulle blifva så lydande: ”Jemte de
åtgärder, Bancofullm. hafva att vidtaga till förstärkning af Bankens
metalliska cassa, äga Fullmäktige att, när Bankens ställning i öfrigt
det påkallar:
a) minska utlåningen genom Handels- och Näringsdisconterne
och afslå ansökningar om nya creditiver;
b) samtidigt dermed: antingen emot betalning i bancosedlar
försälja innehafvande obligationer, eller upptaga lån emot räntebärande
förbindelser, ställde på viss tid eller uppsägning;
c) alldeles inställa nämnde utlåning samt indraga större eller
mindre del af utlåningen på namn och reverser med omsältnin^srätt
genom Bancodisconten och Lånecontoren; samt
<0
Den 18 April f. m.
529
d) genom vägran af nya län, efter hand minska öfriga grenar
af Bankens lånerörelse, den på fastigheter dock i sista rummet.
Börande dessa för metalliska cassans bibehållande, medelst
förminskning af Bankens vid anfordran betalbara förbindelser, anvisade
utvägar begagnas i den ordning de bär ofvau äro uppräknade”;
dels ock Hr Rosenblad föreslagit
Härvid anmälde sig Hr Rosenblad och yttrade:
Jag skall låta mitt förslag förfalla och förenar mig med Hr
Lagerhjelm.
Sedan H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, vidare omnämnt, att
Gr. Frölich och Gr. Horn yrkat afslag å ifråga v. §, samt att proposirne
skulle komma att framställas i den ordning de nu blifvit
uppgifne, hemställde H. Ex., om R. o. Ad. bifölle den af Utsk.
föreslagne 63 §.
Hopades ja och nej.
Propos. till bifall ä denna § med de deri af Hr Lagerhjelm
föreslagne förändringar blef härefter framställd och äfven med ja
och nej besvarad.
11. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Ad., såsom Gr. Frölich
föreslagit, behagade afslä 63 §.
Ropades starka nej, blandade med ja; hvarefter H. Ex. lillkännagaf,
att vid den sednasle proposms besvarande nej öfverröslat
ja; men alt H. Ex. ej kunnat finna, huruvida de 2:ne första
proposnne blifvit med starkare ja eller nej besvarade.
Gr. Frölich: Jag får lill en början förklara, att jag hört
på samma sätt som Hr Gr. o. Landtm., nemi. att R. o. Ad. svarat
nej på min propos. Jag finner det icke underligt, emedan Hr
Lagerhjelms förslag är af den beskaffenhet, att det troligen i mångas
tanka involverar en medelväg, som likväl efter min tanka alldeles
icke leder lill målet, och jag skulle verkligen tro, att Hr
Lagerhjelm kunde vara benägen alt återkalla detsamma, då det
kanske kunde blifva ett och annat ytterligare ja för nej-propos:n.
Hr Lagerhjelm: Jag anser mig icke hafva skäl att återkalla
min anhållan.
Hr Rosenblad: Då det är bättre att vinna något, om än
aldrig så obetydligt, än alt vinna alldeles intet, så fortfar jag i
mitt yrkande af bifall till Hr Lagerhjelms förslag; hvarå jag anhåller
att förnyad propos. måtte framställas.
Hr von Troil: För min del vågar jag anhålla, att Hr Gr.
o. Landtm, ännu en gång täcktes framställa propos. till bifall på
betänk.
H. Ex. yttrade, att då han ej kunnat utröna R. o. Ad:s mening
i fråga om de först framställde propos:rne, så följde deraf,
alt de borde i samma ordning förnyas, och finge II. E x. således
9 H. 07
530
Den 18 April f. m.
nu hemställa, om R. o. Ad. behagade bifalla den af Utsk. föreslagna
63 §.
Ropades ja och nej, hvarpå H. Ex. förklarade, det han trott
sig finna, att härvid ja varit öfvervägande.
Hr Lagerhjelm begärde votering.
Sedan härefter R. o. Ad., uppå af H. Ex. Hr Gr. o. Landtm,
gjord framställning, bifallit, ait i voler.propos:n finge nämnas Hr
liagerhjclms förslag, olan ali detsamma i sin helhet blefve utskrifvet,
upplästes till justering oell godkändes följ. voter.propus.:
Den som bifaller den i RancoUtskis utlåt. N:o 44 tillstyrkta
63 §, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, antager R. o. Ad. det af Hr Lagerhjelm afgifna förslag
till förändrad lydelse af nämnde §.
Sedan härjemte, uppå begäran af Hr Lagerhjelm, dess ifragavar.
förslag blifvit å nyo uppläst, företogs voteringen, efter hvars
slut rösterne befunnos hafva utfallit, som följer:
Ja — 22.
Nej — 30.
§ 64.
Frih. Cederström: Jag tog mig friheten att anmäla mig
före uppläsningen af denna §, af det skäl, att jag gick bort på
några ögonblick under voteringen öfver den 61 §. När jag åter
kom,
var R. o. Ad. inne på öfverläggningen om den 63 och hade
redan bifallit den 62 §. Emot delta beslut anhåller jag alt få lill
prot. nedlägga min reservation. Det är hvarken med rim eller
reson förenligt att begära, det Konungen skall lemna sin ga
ranti
för lån, hvilka af R. St:s Bank upptagas på Svenska folkets
vägnar. Man borde hafva inskränkt sig till en anhållan, att
Konungen ville på Bankens vägnar låta bemedla sådana lån, och
med detsamma gifva försäkran derom, att R. St. på Svenska folkets
vägnar ansvara för betalningen, efter de villkor Konungen öfverenskommit.
R. o. Ad. biföll 64 §.
Upplästes ett från Högv. PresteSt. ankommet prot.uldr. af d.
16 dennes, innehållande inbjudning till Medstånden alt förena sig
i PresteShs vid föredragning af BancoUtsk:s utlåt. N:o 44 fattade
beslut i afseende på 25 § litt. a)—f) af samma utlåt.
Delta prot.utdr. lades på bordet, uppå begäran af Hr von
Troil, Sam. Gustaf.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då R. St., genom bifall
till den 62 § i BancoUtsk:s nyss slutligen afgjorda betänk., beslu
-
Den 18 April f. m.
531
tat, att till K. M. inga med en anhållan, alt, i händelse Bancofullm.
funno sig behöfva något utrikes län, K. M. mätte bemedla
samina lån oell dertill lemna sin garanti, så anser jag, att Konungen
bör förvissas om att äfven medel till återbetalning af ett sådant
lån äro till fullo disponerade och i rällan tid anvisade. Jag
anhåller derföre att få väcka följande motion;
Enär till följd af § 72 Keg.F. R. St. ulan Konungens medverkan
stadga om allt hvad som rörer Bankens tillgångar, torde
det blifva tvifvelaktigt, huruvida Konungen finnér Sig kunna i
nåder lemna någon garanti å de lån, Bancofullm. möjligen kunna
blifva nödsakade att ifrågasätta. Åtminstone synes det vara en
pligt af R. St., att när de begära Konungens garanti på en skuld,
till hvars återbetalande R. St. ensamme anslå medlen, de jemväl
dä tillförsäkra Konungen om ovillkorlig tillgång lill det, som för återbetalningen
erfordras. Af dessa skäl föreslår jag, att R. St. må
besluta: all lill återbetalning af de lån, Fullmäktige uti Banken
kunna komma alt utrikes upptaga, skall i första rummet användas
inkomsterne af tullbevillningen, till S eller 10 proc. årligen
af upptagne lånets belopp; ägande K. M. att den sålunda af tullbevillningen
anslagne andel, efter godtfinnande, uti Statscont. låta
hvarje år qvarstå lill dess liqvid skall ske. Hvad Statsverket så
lunda
förskjuter, ersättes ofördröjligen genom Fullmäktiges i R. St.
Bank försorg.
Della R. Sl:s beslut anmäles i tind. för K. M. i sammanhang •
med 11. Sl:s und. anhållan, att K. M., uppå Bancofullm:s und. anmälan,
täcktes låta bemedla möjligen ifrägakommande lån, och derå
lemna Dess nåd. garanti.
Denna motion remitterades lill Stals- och BancoUtsIcn.
Hr von Troil, Sam. Gustaf: Äfven jag anhåller att, i
anledn. af det nyss afslutadc betänk., få väcka en motion, så
lydande:
Flera i fäderneslandets välfärd och sjelfbestånd djupt ingripande
anslagsfrågor, hafva af R. St. vid innevarande riksmöte blifvit
afslagne, hufvudsakligen af brist på nödige medel att dem bestrida.
1 första rummet räknar jag dertill det af K. M. föreslagna
bidrag lill en canalbyggnad emellan sjöarne Wessman och
Barken, hvarigenom en möjlighet öppnats att til! verldsmarknaden
utföra Westerdalarnes omätliga skogs- och bergverksproducter, och
att, genom lifvandet af dessa vidsträckta trakters, i brist på communicationsmedel,
slumrande industri, uppbringa desamma till ett
nu icke anadt välstånd. Men det är ej blott Dalarne och det derintill
gränsande Westmanland, som af denna canalbyggnad skulle
skördat stora fördelar. Hela Riket skulle i väsendtlig mån deraf
kommit i åtnjutande, ej blott genom ökad export och förhöjd productionsföi
måga, utan äfven i afseende på den allmänna säkerheten.
Det är för ingen obekant, hvilket högst betydligt antal kronoarbetskarlar
och correctionister detta år komma alt ifrån fängelserna
och arbetsinrättningarna spridas öfver landet. Med ovilja
532
Den 18 April f. m.
tillbakastötta ifrån samhället, skola större delen af dessa, kanske
endast halft förbättrade likar, innan kort återfalla i laster och
brott, så framt ej utväg beredes dem alt på ärligt sätt försäkra
sitt uppehälle — och medlet dertill kan endast sökas i större offentliga
arbetsföretag, hvarest de, organiserade i frivilliga arbetscorpser,
vänja sig vid ordning, duglighet och sedlighet samt dymedelst
småningom återförenas med samhället. Om det således
utur denna synpunkt måste innerligen beklagas, alt medel blifvit
vägrade för den vigtiga canalbyggnaden, så bör man ej eller lemna
ur sigle, för hvilken nästan oersättlig förlust vi utsätta oss, såvida
den utmärkt skickliga personal af högre och lägre arbetschefer,
som efter nya Trollhättecanalens fullbordan finnes att
för andra dylika förelag tillgå, skulle, i brist på likartad sysselsättning,
nödsakas att i andra riktningar söka sin utkomst, och vi
således, vid framdeles skeende canalbyggnader, skulle vara i mistning
af den vidsträckta erfarenhet, dessa personer, under en läng
följd af år, hunnit samla. En statsekonomisk förlust, ehuru i
mindre scala, är äfven den omständighet, att den betydliga och
med icke ringa kostnad sammanhragta materiel, som nu finnes
att vid Trollhättecanalen tillgå, troligen kommer att för en ringa
penning bortslumpas, och att om Staten nu icke begagnar sig af
tillfället, kostnaden för en dylik materiels anskaffande framdeles
blir mångdubbelt större.
En annan fråga, hvars utgång äfven måste beklagas, är nedsättandet
af bygnadsanslaget för Carlsborgs fästning, då det icke
torde vara för någon obekant, att det hittills beviljade årliga anslaget
af 50,000 r:dr, är den minsta summa, med hvilken man
kan nyttigt sysselsätta den inom fästningen varande arbetspersonal.
Dessa frågor äro likväl redan afgjorda, och det kan ingalunda
falla mig in att söka direct upprifva de deröfver fattade besluten.
Men olägenheterna deraf kunna ännu afhjelpas. Genom den af
2:ne RiksSt. beslutade bancovinstens öfverlemnande till Riksg.cont.,
för allmänt nyttiga företag, ett beslut, som jag hoppas snart skall
blifva R. St:s, äro mer än tillräckliga medel för dessa och dylika
ändamål disponibla, och jag får, derföre med den rätt 50 § Riksd.-  Ordn. lemnar mig, föreslå, att af den blifvande bancovinslen för
åren 1845, 1846 och 1847 160,066^ r:dr b:co om året, eller
tillsammans 500,000 r:dr b:co må ställas till K. M:s disposition,
för att användas till större arbetsföretag, sådana äfven deruti inberäknade,
som R. St., af brist på kännedom örn tillgångarnes
tillräcklighet, sett sig nödsakade att under loppet af riksdagen afslå,
samt att af denna summa 400,000 r:dr anslås till productiva
föremål och 100,000 r:dr till byggnadsarbeten för Rikets försvar.
Denna motion bordlädes, pä begäran af Frih. Cederström,
Jacob.
Anmäldes till bordläggning nedannämnde från LagUtsk. inkomne
mern. och utlåtrn :
N:o 100, i anledn. af skedd återremiss utaf Utskrs betänk.
Den 18 April f. m.
533
N:o 84, öfver väckt motion om förändring af 12 cap. 4 § Han
delsbm
;
Nio 101, i anledn. af gjorda anmärkmr vid Ctsk:s mera.
N:o 79, med förslag lill sammanjemkning af de inom RiksShn
fattade skiljaktiga beslut vid förehafvande af Utsk:s utlåt. N:o 65,
i följd af äterremiss utaf betänk. N:o 14, öfver dels K. M:s nåd.
propos., angide förändrad lydelse af 1 § i 23 cap. Ärfdabm och
tillägg lill 7 § i 20 cap. af samma balk, dels ock väckt motion
om inrättande af förmyndarekamrar; samt
N:o 102, i anledn. af gjorda anmärkmr vid Utsk:s betänk.
N:o 69, öfver väckte motioner om upphäfvande eller ändring af
K. förordn. d. 9 Maj 1835, ang:de hvad iakttagas bör. vid handel
om lösören, sorn köparen låter i säljarens vård qvarblifva.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. lill 3 e. ra.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 18 April 1845.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för d. 10, 11, 12, 15, 16 och 18
dennes samt ett prot.utdr. för denna dag f. m.
Föredrogs å nyo Vallöf]. BorgareSt.-s d. 5 och 9 dennes på
bordet lagda prot.utdr. af förstnämnde dag, innehållande inbjudning
till Medstånden, att instämma i det af BorgareSt. fattade beslut,
att anhållan i tind. borde ske hos K. M., alt K. M. läcktes
i nåder bestämma tid för riksdagens afslutande lill någon dag,
sednast den 17 instundande Maj.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då H. M. Konungen låtit
gifva RiksStm tillkänna, att H. M. vill hemförlofva R. St. å
'den dag uti instundande Maj månad, som fl. M. efter Sin återkomst
lill Stockholm kan finna för godt att, på grund af inhemtade
upplysningar, bestämma, så anser jag för min del
olämpligt, att Sländerne på förhand bestämma någon dag, på hvilken
riksdagsärendena skulle kunna vara sä långt medhunna, att
Konungen på grund deraf skulle nu kunna bestämma dagen för
riksdagens afblåsning. Jag finner först och främst omöjligt att
förutse hvilken dag, som riksdagsärendena skulle kunna vara afslutade,
hvarförutan jag icke anser Stäuderne äga någon rätt, ef
-
534
Den 18 April e. m.
ter grundlagens bokstatliga föreskrift, att begära det riksdagen
mätte afslutas förrän alla ärenden äro tilländabragle, utan att det
endast är Konungen, som kan bestämma om ett eller annat ärende
är af beskaffenhet att icke böra fördröja riksdagens upplösning.
Alldenstund således Konungen uti ifrägavar. hänseende, pä sätt jag
haft äran nämna, gifvit sin tanka tillkänna, anser jag, att R. o.
Ad. bör besvara inbjudningen ungefärligen i de ordalag jag nu
tagit mig friheten antyda.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behaga
besluta i öfverensstämmelse med hvad Frih. Palmstjerna
nu föreslagit.
Ropades ja.
Föredrogs å nyo Const.Utsk:s d. 2 och 9 dennes på bordet
lagda mern. N:o 34, med förslag, ang:de tillägg i 28 § Reg.F.,
åsyftande befordringsrätt för utländske män till vissa embeten
och tjeuster.
Upplästes följande af Hr Liljenstolpe, Axel Fredr., inlemnade
anförande:
Jag anhåller att få instämma uti Hr von Hartmansdorffs reservation
3 morn., eller det, att äfven läkare må vara innefattade
uti den nu föreslagna grundlagsändringen. Jag gör det sä mycket
hellre, som Const.Utsk. sådant redan en gång bestulit, nemi. den
6 i sisth månaden, samt jag, i egenskap af suppleant inom Utsk.,
(Hr Presidenten von Hartmansdorff var nemi. dä för tillfället frånvarande)
sjelf bilrädt ett sådant beslut. Utsk. var nemi. vid besagde
tillfälle ense om, att detta medgifvande skulle omfatta icke
allenast universitetslärare, utan äfven läkare samt andra vetenskapliga
befattningar. Om redaclionen åter af detta stadgande kom
man icke dervid fullkomligt öfverens, utan uppdrogs densamma
åt Utsk:s secreterare. (Detta enligt den af mig vid sammanträdet
förda p. m.). Att sålunda var förhållandet, erinrar jag mig derförutan
så mycket mera, som jag nogsamt minnes den menlion
bonorable, motionären, Hr Professoren Fries, erhöll af en ledamot, tillhörig
den fraction inom Utsk., hvilken gemenligen icke plägar saknas
bland reservanternes antal. Motionen var nemi., enligt omförmälde
menlion honorable, den första, som inom Const.Utsk. blifvit, utan
gensägelse, enhälligt gillad och antagen. Det är alltså med särdeles
förundran, som jag saknar denna, enligt min förmening,
helsosamma utsträckning af det föreslagna medgifvandet åt Konungen,
i afseende på användandet i Rikets tjenst af utländska män
af utmärkt förtjenst. Snarare än hvad angår lärare vid undervisningsverken,
synes mig detta medgifvande böra hafva omfattat
just läkare samt andra vetenskapliga befattningar, såsom konstnärer
o. s. v. (Musikaliska och Mälare-academierna t. ex.), eller
rent praktiska yrken.
Förutan det, att jag anser denna utsträckning af grundlagsstadgaudet
uti 28 § 2 mom. af Reg.F. vara behöflig, nyttig och
Den 18 April e. m.
535
helsosam, har jag tagit mig friheten vid detta tillfälle yttra mig,
på det att icke mitt stillatigande skulle kunna gifva dementi åt en
stroph uti mitt anförande d. 13 sisth Mars e. m., deruti jag omnämnt
förhållandet i afseende på ifrågavar. grundlagsförändring,
sådant detsamma var vid det af mig ofvan åberopade tillfället, eller
vid Const.Utsk:s sammanträde d. 6 förutgångne.
Då härefter Hr von Hartmansdorff, Aug., anhöll att få
veta huru detta mål blifvit behandladt af de öfrige RiksShn, lillkännagaf
underh Ridd. secret., att från Högv. PresteSt. prohutdrag
i ämnet ännu icke ankommit, men att Vällofl. BorgareSt.
godkänt Utsk:s förslag att hvila till grundlagsenlig behandling vid
nästa riksdag, samt Hederv. BondeSi. återremitterat detsamma,
med förklarande af Ståndets gemensamma tanke, att den föreslagna
grundlagsförändringen icke är af behofvet påkallad.
Hr von Hartmansdorff: Enligt mig lemnad enskild underrättelse,
har PresteSt. godkänt delta förslag till grundlagsenlig
behandling. Jag befarar alltså, alt, om jag skulle yrka antagande
i sin helhet af den reservation, hvilken jag bifogat betänk., och om
densamma skulle af R. o. Ad. gillas, den dock icke hade någon utsigt
för sig, alt inom de öfriga Stånden och Utsk. vinna framgång.
Jag inskränker mig derföre till hvad jag anser vara högst
nödigt, oell möjligen blifva af de öfriga Stånden antaget. Det är
nemi., att nationaliserade utlänningar icke måtte få blifva domare,
enligt 1 mom. i min ofvan åberopade reservation, samt följaktligen
att efter orden ”ledamot af Konungens Statsråd” i 1 mom.
af förslaget, näst den sista raden, skulle införas orden ”eller till
domare”, hvarigenom slutet af nämnde mom. skulle komma att
lyda: ”må i förenämnde hänseende anses lika med infödd Svensk
man, dock utan att kunna till ledamot af Konungens Statsråd,
eller till domare, eller till commendanl i fästning utnämnas”. Den
andra anmärkn., som jag underställer R. o. Ad. är den, att i
den påföljande punkten, som börjar med orden ”Till lärarebeställningar”
och hvaruti på 4:de raden förekommer : ”Konungen vare
äfven obetagel”, ordet ”äfven” mätte utgå, sä att det må komma
att heta: ”Konungen vare obetaget”; ty ordet ”äfven” gifver tillkänna
att till lärarebefattningar vore det endast Konungen, som
kunde antaga utländske män. Men nu är förhållandet, att vid
alla elementarläroverk tillsättas lärarne, icke af Konungen, utan
af consistorierne. Om en lärare i lefvande språk behöfves, så,
och emedan en sådan icke utnämnes af Konungen, sä kunde man
säga : den må icke antagas derföre, att han icke är infödd Svensk
man, ty det är icke Konungen, som utnämner honom, men endast
Hail äger- rätt att sålunda antaga utländningar. Det är icke
blott elementarläroverken, utan äfven Technologiska Institutet och
andra läroanstalter, vid hvilka utnämningarne till lärare, så vidt
jag vet, icke ske af Konungen, hvarför jag anser det vara orätt
att hafva bundit sig. Det är dessa båda förslag till gemensam
tanka, som jag vågar underställa det H. Ståndet.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Afven jag skulle önska, att
536
Den 18 April e. m.
det sednare förslaget kunde bli temligen utveekladt. Det skulle
nemi. för Iliket ofta vara af stor vinst, ali erhålla skickliga embetsman
vid bergverken, t. ex. civilingenieuren ra. fl.; men på de
af Hr von Hartmansdorff anförde skäl vill jag ifrån yrkandet derpå,
för det närvarande afstå. Deremot ber jag att fä göra en
anmärkning vid Hr von Hartmansdorffs förslag, att utländsk man
aldrig skulle fä antagas till domare. Det är nemi. i allmänhet, efter
min öfvertygelse, oriktigt, alt, om en person tillbragl större delen
af sin lefnad i landet, om han der studerat och om han vore
genom ådagalagda kunskapsprof den competentaste till sysslan,
han likväl ej dertill skulle kunna utnämnas, blott derföre ali han
ej vore inföding. Vore Ijensterne inrättade blott för att skaffa
inkomst för åtskilliga individer, då vore del visserligen rätt att
monopolisera dem för landets egna barn; men då tvertom tjenstår
äro inrättade för det gagn, som landet af dem häfver, då gör
landet en eröfring af hvarje skicklig man, som antages. I afseende
pä domare ligger för Sverige en särskild vigt dervid, att Finland
hittills fostrat våra måhända största jurister, och jag tror för min
del, att det vore ovist handladt, att på förhand skjuta ifrån sig
derifrån möjligen kommande skicklige domare, hvarföre jag anhåller
om bifall till förslaget i denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Det är icke för domrarnes, ulan
för landets bästa, som jag yrkat, att utländuingar icke må blifva
domare. Jag tror, att man svårligen kan bli domare i ett land,
utan att hafva den närmare kännedom om folkets icke blott beskrifna
lagar, utan äfvén dess seder och lynne, hvilken endast
kan vinnas derigenom att man är uppfödd i landet. Det kan
gifvas undantag, på sätt Gr. Lagerbjelke omförmäll, då en person,
född utom landet, blifvit inom detsamma uppfostrad, men
ett sådant fall hörer till sällsynthelerne, och bör, efter min tanka,
icke gifva anledning till lagstadganden, hvilka endast skola rälla
sig efter vanliga förhållanden eller efter regeln. Jag erkänner
hvad Gr. Lagerbjelke yttrat om Finska juristers förtjeusler, men
i samma män som Finland blir längre och längre afsöndradt
ifrån Sverige, kommmer också det förras författning att blifva
mera olik vår.
Gr. Sparre, Erik: Jag tager mig friheten att instämma
med Gr. Lagerbjelke. Jag tror, att om också, på sätt den
siste talaren yttrat, Finlands avskiljande ifrån Sverige kommer att
verka derhän, alt Finske jurister torde blifva mindre hemmastadde
med vårt lands seder, så skola de likväl, så länge språket ännu
är detsamma och så länge en sådan gemensamhet återstår
mellan nationerne, med lätthet uppfatta våra inhemska ställningar
och derigenom blifva lämplige domare; men med aktming för
de motiver, som förmått de föregående talarne att afstå ifrån någon
utvidgning af detta sednare moment, vägar jag till desse
Hrr hemställa, huruvida det icke vore möjligt att, genom en åler
remiss,
de öfrige Stånden skulle kunna förmås att antaga en
så
-
Den 18 April e. m.
537
sådan utvidgning, hvarom Gr. Lagerbjelke väckt fråga, nemi. att
äfven andre vetenskaplige befattningar kunde uppdragas åt utländske
män af sällsynt skicklighet, och det är derföre som jag föreslår,
att 2 mom. måtte komma att innehålla: ”Till lärarebeställningar
och andra vetenskapliga befattningar” etc.
Frih. Cederström, Jacob: Jag hemställer vördsamt, om
det skall vara nödigt och nyttigt att fatta en gemensam tanka,
för att återremittera ifrågavar. betänk. Sådant borttager tid, både
med discussioner och pröfniugar, som egentligen tillhöra tiden
för kommande riksdag, och vi vinna dermed ingenting. Det kan
vara likgiltigt om detta tillägg göres i förslaget, som ändå skall
hvila, eller icke göres, men det är ingalunda troligt att så sker,
sedan 2:ne Stånd redan lagt betänk, på bordet.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Man har föreslagit, att i
denna 28 § äfven skulle införas ”domare.” Jag sknlle ovillkorligen gilla
detta förslag, om ej det skäl, som Gr. Lagerbjelke anfört, verkat hos
mig en annan öfvertygelse. Jag tror, att det ganska lätt och
icke sällan skulle kunna hända, att dymedelst en person, född i
Finland, som redan i barndomen kommit till Sverige och hvars
modersmål är Svenskan, skulle blifva utestängd ifrån en befattning,
hvartill han eljest kunde finnas väl qvalificerad. Det är
sant, de båda länderne äro åtskilda; men Finlands organisation
är ännu densamma som vid dess afträdande. Några väsendtliga
förändringar deruti hafva sig icke tilldragit. Det väsendtligaste
af allt är, att Svenska språket är de bildade classernes modersmål,
nu som förr. Ifrån detta land hafva hittills kommit många
af våra mest utmärkta embetsman; de fleste af dem äro nu äldre;
men att utestänga möjligheten för Finske mäns användande här,
i synnerhet med de familjförbindelser, som existera och föranleda
flyttningar ifrån det ena landet till det andra, det anser jag icke
vara ändamålsenligt.
Hr Liljenstolpe: Af secreteraren i Const.Utsk. under
rättad
om hvad som gifvit anledn. till förevar, mern., på grund
af sednare sammanträden, än det af d. 6 nästl. Mars, hvilket
jag öfvervarit och omnämnt uti den af mig inlemnade skrift, som vid
början af denna discussion skall blifvit uppläst, har jag visserligen
blifvit upplyst om förhållandet med den förändring, jag anmärkt,
men jag kan icke deraf finna att saken är förändrad, och
fortfar således i mitt yrkande, att äfven till läkare och andra vetenskapliga
befattningar, med de i 2 mom. af Utsk. föreslagna
restrictioner, det må medgifvas K. M. att kalla och utnämna utländske
män af utmärkt förtjenst.
Hr von Hartmansdorff: Då frågan om domare möter
motstånd, så skall jag afstå ifrån yrkandet derom; men deremot
anser jag mig böra bestrida det förslag, som Gr. Sparre
väckt rörande ”andre vetenskaplige befattningar.” Inom Const.-  Utsk. var äfven fråga om något dylikt. Men hvad vill en veten
9
H. 68
538
Dea 18 A pr i 1 e. m.
skaplig befattning säga? Om en person innehafver en grad inom
någon af faculteterna vid Academierne, månne lian dä icke
har en vetenskaplig bildning? och om lian har ett embete, hvartill
bildning i en vetenskap hörer, anses han icke då hafva en vetenskaplig
befattning? Det kan blifva jurister, läkare, philosopher,
hvilka som helst. Man kan icke bestämma hvilka som hafva vetenskapliga
befattningar eller icke. Således vore det bäst att underlåta
en sådan föreskrift.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Afven jag anser det
hafva varit väl, om Const.Ulxk. kunnat utvidga sitt förslag i denna
§; men dä vi hört, att 2:ne Stånd antagit detsamma lill grundlagsenlig
behandling, och vi vete huru långt det är lidit på riksdagen,
så tror jag, att man bör vara nöjd med den förbättring
man fått emot hvad som nu gäller. Jag tror det vara rådligast
att vänta till en annan gång för att uppnå den fullkomlighet
härutinnan, som eftersträfvas. Jag begärde ordet egentligen för
att yrka, att icke någon förändring i 1 § efter Hr von Hartmansdorffs
åsigt måtte göras; men sedan han nu sjelf afstått ifrån
sitt yrkande, så är en. anhållan derom öfverflödig, hvarföre jag
begär propos. lill bifall å Utsk:s förslag.
Gr. Sparre: Jag vill icke envisas för mitt förslag, efter
jag finner att detsamma icke vinner R. o. Ad:s bifall; men jag
kan ej annat än beklaga att vi icke lcmnat tillfälle öppet äfven
för andre utländske lärde af sällsynt skicklighet att kunnh erhålla
vetenskapliga platser, och hade icke trott det skulle hafva varit
omöjligt att någorlunda kunna bestämma dessa. Jag skall
likväl icke, som sagdt är, fortfara med yrkande härutinnan, dä
jag förnimmer, att R. o. Ad. ej delar min åsigt.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Sedan Hr von Hart
mansdorff
afstått ifrån sin hufvudsakliga anmärkn., så återstår ingen
annan än den som angår ordet afven, och jag skulle hemställa,
om ej Hr von Hartmansdorff äfven i det hänseendet ville
afstå ifrån densamma, hvilken jag ej anser vara af minsta betydenhet.
På det sätt nämnde ord här står, kan det ingalunda förändra
naturen af § för öfrigt, hvilken egentligen afser huru de
personer böra vara beskaffade, hvilka Konungen utnämner. Ordet
äfven refererar sig till den föregående meningen, der det står,
att till lärarebeställuingen kunna kallas utländske män, och sedan
kommer: ”Konungen vare äfven obetaget att uti militäre embeten
nyttja utländske män af sällsynt skicklighet, men icke lill commendanter
i fästningarne.” Hade orden lydt så: det vare äfven
Konungen obetaget, då hade Hr von Hartmansdorff kunnat hafva
rätt; men som ordet äfven nu står, sä och ehuru jag medgifver
att detsamma väl kunnat vara borta, kan jag likväl ej inse, att
nämnde ord står der till någon skada.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke äfven medgifva,
alt ordet äfven qvarstår, ty i det fallet skulle det endast vara
Konungen, som ägde utnämna en skicklig person. Nu tillsättas
Den 18 April e. m.
539
ganska få läräreplatser af Konungen. Jag öfverletnnar åt R. o.
Ad. att göra en sådan inskränkning, som af förslaget blefve en
följd; men sjelf vill jag icke vålla den.
Gr. Gytdenstol pe: Jag tvistar ogerna om ord, men jag hemställer
till Hr von Hartmansdorff, i fall han behagar läsa 28 § Keg.F.,
der det nu står: ”vare likväl Konungen obetaget” etc. huruvida
han kan påstå, att om man tilläde: ”vare likväl Konungen äfven
ohelaget” elc., detta skulle förändra meningen af hela den öfriga
§, eller om det lilla ordet äfven kunde inskränka rättigheten för
vederbörande att tillsätta vare sig in- eller utländska män till de
befattningar, hvartill desse kunna finnas tjenlige.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Gyldenstolpes sista yttran
de
visar, att han icke vet hvarom frågan är, eller hvaruti skillnaden
består. Efter den 28 §:s nuvarande lydelse, angår den endast
Konungen. Blifver åter §:s lydelse sådan som Const.Utsk. den
föreslagit, så kommer den ock att ensamt röra Konungen; men
i sednare fallet blifver äfven följden, att lärarebeställningar, som
icke af Konungen äter besättas, kunna icke eller gifvas ät utländske
män, alldeles som fallet nu är. ;
Ofverläggningen förklarades nu vara slutad, hvarefter II. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att emot 1 mom. af Utsk:s förslag
numera icke någon anmärkn. vore gjord, och att således
detta mom. enligt 56 § Reg.F. komme att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag; men att emot andra morn.,
dels Hr von Hartmansdorff anmärkt, att ordet ”äfven,’’ der det
förekommer emellan orden ”vare” och ”obetaget,” borde uteslutas,
dels Hr Liljenstolpe anmärkt, att utländske män af utmärkt
skicklighet borde kunna befordras äfven till läkare och andra vetenskapliga
befattningar.
H. Ex. hemställde först, om R. o. Ad. behagade förklara, alt
Hr von Ilartmansdorffs nyssnämnde anmärkn. utgjorde Ståndets
gemensamma tanke.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja,
hvarpå H. Ex. förklarade, att härvid nej varit öfvervägande.
Uppå sedermera framställd propos., om R. o. Ad. behagade
förklara, att Hr Liljenstolpes anmärkn. utgjorde R. o. Ad:s gemensamma
tanke, svarades nej, hvarpå II. Ex. förklarade, att då
R. o. Ad. icke såsom sin gemensamma tanke godkänt någon af de
gjorde anmärkme, äfven det i 2 mom. af Const.Utsk:s förevar,
mern. afgifna förslag komme att hvila till grundlagsenlig behandling,
vid nästa riksdag.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: I ordningen på fö
redragningslistan
följer nu Const.Utsk:s mern. N:o 35 med förslag
om tillägg i 87 § Reg.F. och 33 § Riksd.Ordn. syftande
derhän, att R. St. må kunna åt förstärkt LagUlsk. uppdraga deras
gransknings- och beslutanderätt i lagfrågor, som blifvit af
MO
Den 18 April e. m.
Konungen väckta; men som LagUtsk:s s. k. principbetänk. lärer
vara till Ståndet inkommet och utgången i afseende derå kan
i viss mån på åtskillige ledamöters omdöme inverka derhän, huruvida
det nu ifrågavar. Const.Utsk:s mern. antingen bör förkastas
eller godkännas med eller utan anmärkn:r, anhåller jag hos
Hr Gr. o. Landtm., att berörde mern. måtte uppföras å föredragningslistan
näst efter förenämnde LagUtskis principbetänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuru gerna jag eljest
skulle vilja instämma i Gr. Cronhjelms begäran, så ser jag likväl
icke något skäl dertill, då jag ej kan finna hvad inverkan LagUtsk:s
utlåt, i afseende på Konungens nåd. propos. med ett nytt
lagförslag kan utöfva på denna fråga, som angår förändring i
grundlagen för lagförslagens behandling i allmänhet. Det nu
afgifna förslaget åsyftar, i min tanka, icke en förändring för
tillfället, utan en för framtiden bestående lag vid alla de
tillfällen, då Konungen afgifver propos:r till större eller mindre
förändringar i våra lagar. Måhända skall man kunna säga,
att afgörandet, eller de tankar, som vid detta tillfälle yttras,
skola vara nyttiga att känna innan lagförslaget behandlas, måhända
äfven motsatsen; men jag vill helt och hållet skilja dessa
lagar ifrån hvarandra. Grundlagsförändringsfrågan är en sak för
sig; om Const.Utsk:s förslag i det hänseendet godkännes, så blifver det
en lag, ett rättesnöre för behandlingen allt framgent af sådane
frågor rör:de förändring i lagarne, som kunna förekomma. Hvaremot
lagförslaget, efter afgörandet af detsamma, icke vidare förekommer.
Då vi nu alle önske att riksdagsärendena snart måtte
bringas till ett godt slut, anser jag icke alt föredragningen af mern.
N:o 35 bör uppskjutas, utan att alla mål i den ordning de blifvit
föredragne och med hvarandra äga sammanhang måtte afgöras.
Ett sådant sammanhang finnes likväl icke mellan dessa 2:ne
nu omnämnde mål. Beslutet må blifva hurudant som helst, så
står det likävl alltid fast, att man bör välja och i grundlagen
bestämma de bästa, de rättaste, de enklaste och ändaraålsenligaste
utvägar på hvilka lagfrågor i allmänhet böra behandlas. Ar, hvad
Const.Utsk. nu föreslagit, det bästa och rättaste, så bör ock förslaget
antagas; är icke förhållandet sådant, så bör det aldrig antagas,
ehvad beslut som än må fattas om det nya lagförslaget.
Sådan är min tanka.
Hr Akerman, Fredr.: Om jag skulle försöka att veder
lägga
Frih. Palmstjernas nyss afgifna yttrande, så skulle jag ingå
i en pröfning af det förslag, om hvars företagande till afgörande
nu är fråga. Jag vill endast nämna, att meningen med detsamma
väl icke lärer vara att, för alla möjliga lagfrågor, Ständerne
skola öfverlemna till ett förstärkt Utsk. att med R. St:s rätt besluta.
Det synes tydligen, åtminstone efter min uppfattning af
saken, att detta stadgande endast har afseende på den nya lag,
som är att förvänta, och förespeglingen alt Ständerne omöjligen
kunna komma öfverens om detaljbestämmelserne, eller att åtminsione
detaljbestämmelsernas pröfning af Ständerne omöjligen skulle
Den 18 April e. m.
541
åstadkomma en lag, hvarmed man kunde bli belåten, äfven om
man godkände grunderne, särdeles som det står i Utsk:s förslag,
att då ifrågavarande rätt öfverlemnas, så skola alla 4 Stånden
derom vara ense. Således lärer det icke vara fråga om lag för
behandling af lagfrågor i allmänhet. Hvad åter Gr. Cronhjelms
förslag angår, sä får jag för min del deruti instämma. Skälet
dertill är, att jag föreställer mig, att troligen mången skall tveka
att öfverlemna åt ett förstärkt Utskott, som sammanträder
mellan riksdagarne den makt och myndighet, som endast Ständerne
tillkommer; men helt annat föreställer jag mig förhållandet
skulle vara om t. ex. Ständerne antogo principbetänk., då
öfverlåtelsen endast angick detaljfrågorne, och hvar och en, som
behagar betrakta vidden af ett lagförslag, och nödvändigheten att
detaljstadganderne öfverensstämma med principerne, lärer finna
att förhållandet blir annorlunda om t. ex. Ständerne antaga de
hufvudgrunder, som äro framställde i LagUtsk:s förslag. Antagas
de, så är det gifvet, att föremålet för det förstärkta Utsk:s
verksamhet endast blifver hufvudgrundernes tillämpning i detaljerne,
och om så blir förhållandet, hvilket man naturligtvis icke
kan veta, föreställer jag mig, att Ständerne skola finna att den enda
och riktiga utvägen för att komma till ett förslag, som i
sina detaljer öfverensstämmer med sina hufvudgrunder, blifver att
öfverlemna denna granskning åt ett Utsk., på det ämnet må blifva
behandladt och besluten fattas af ett mindre antal personer
än Ständerne, som dessutom öfverlägga på 4 särskilda rum. Jag
instämmer för min del i Gr. Crohjems anhållan.
Gr. Cronhjelm: Det är visserligen icke första gången under
denna riksdag, som ledamöter inom detta Hus af de mest
olikt nuancerade opinioner begärt uppskof med föredragningen af
vissa mål, till dess att andra först blifvit afgjorda, och mig veterligen
är det första gången, som det varit ifrågasatt att vägra
bifall till en slik begäran, enär det synts vid föregående tillfällen,
som hade en tyst öfverenskommelse ägt rum, att ej förmena
någon, som anser sådant nödvändigt, tillräcklig tid att få stadga
sitt omdömme. Den siste värde talaren har redan visat, hvad jag
förmodade skulle vara allmänt kändt, att detta förslag säkerligen
icke hade tillkommit, såvida icke fråga varit att nu till Ständernes
pröfning och antagande framlägga ett nytt lagförslag. Frih.
Palmstjerna har yttrat, att han icke ansåg att denna fråga stöde
med LagUtsk:s s. k. principbetänk. i något sammanhang. Jag
får då fästa hans uppmärksamhet på den reservation af Hr Lagerhjelm,
som åtföljer Coust.Utsk:s mern. N:o 35, deruti den tanke,
som efter min öfvertygelse kommer att delas af mången härstädes,
uttryckes, att kunna grunderna för den nya lagen antagas,
så vore icke eller någon fara vid att åt en delegation uppdraga
tillämpningen eller redactionen, såvida den saken under pågående
riksdag icke skulle hinna att blifva af Ständerne behandlad. Mig
förefaller det tydligt, att om principbetänk. under denna riksdag
skulle lyckas tillvinna sig Ständernes eller åtminstone 3 Stånds
542
Den 18 April e. m.
bifall, så äro grunderne bestämde, och då skulle jag med mycket
mera trygghet anse mig kunna antaga en grundlagsförändring,
utgående derpå att tillåta ett förstärkt Utsk. behandla tillämpningen
och redactionen, än ett förslag, som åt ett sådant Utsk. öfverlemnade
såväl att uppgöra grunder som ock bestämmandet af desammas
tillämpning. Dä jag nu tror mig hafva ådagalagt, att
principbetänk:s afgörande verkligen kommer att inverka på mångens,
åtminstone på min öfvertygelse vid behandlingen af ifrägavar.
grundlagsförändringsförslag, sä torde jag få hoppas att komma
i åtnjutande af samma billighet och redebogenhet, som åtskillige
andre af Husets ledamöter under denna riksdag erfarit, då
de begärt frågans uppskjutande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Gr. Cronhjelm åberopar
billigheten för sin anhållan om uppskof med föredragningen af
detta mål, för att hinna stadga sina tankar. Detta ärende har
för flere månader sedan här på Riddarhuset varit genomgånget,
och om jag icke bedrager mig, deltog Hr Grefven i öfverläggningen
med en stadgad tanka för förslagets antagande. Skulle
mitt minne fela, så ber jag om ursäkt. Skulle Grefven vara
qvar vid sin förra öfvertygelse, så behöfver den icke stadgas, oell
skulle Grefven sedermera fått.en annan, sä lärer väl den vara så
gifven, att han ej behöfver ytterligare liggetid för att stadgas.
Jag hemställer derföre, om icke Grefven skulle finna lämpligt att
Ståndet, hvars Heste medlemmar otvifvelaktig! hafva sina meningar
i detta fall gifna, nu måtte få afgöra frågan. Jag lemnar
derhän, huru rätt det må vara, att en fråga, som en gäng under
en riksdag blifvit afslagen, må under samma riksdag ånyo upptagas
till behandling. Jag vet icke något bestämdt grundlagsförslag
deremot, eljest skulle jag visserligen hafva användt det inom
Const.Utsk. Men att det måtte vara stridande mot grundlagens
mening, anser jag för temmeligen säkert. Af det yttrande,
som Hr Akerman afgifvit, äfvensom af Gr. Cronhjelms sednare
anförande, ser man tydeligen, att den ifrågavar. grundlagsförändringen,
i deras mening, egentligen åsyftar en viss händelse.
Är det på sådant sätt grundlagar böra stiftas? böra de icke stadgas
för alla likartade händelser? Gr. Cronhjelm omförmäler huru
nödigt och nyttigt det vore, om den grundsats, LagUtsk.
framställer, antoges, ty då kunde man behandla tillämpningen på
det sätt, som detta grundlagsförslag åsyftar. Men hvarest i förslaget
återfinnes Hr Lagerhjelms, i hans reservation uttryckta
åsigt af saken? Hon står ej i förslaget, utan det är så vidsträckt,
alt det kan omfatta både tillämpning och grundsats. Om än
grundsatserne för brottmålslagstiftning blefve af R. St. sjelfva
vid denna riksdag antagne, och man ville, i fall Utsk:s förslag
blefve grundlag, använda det blott pä tillämpningen, så kunde
LagUtsk:s lagstiftande makt likväl användas på sjelfva grunderna
för den civila lagen, när de en gång varda Ständerne underställde.
Jag anser följaktligen frågan icke gälla blott för tillfället, utan
för alltid. Hafva Ständerne en gång gifvit bort deras lagsliftan
-
Den 18 April e. m.
543
de makt, så är den förlorad, och icke lätt att återtaga. Jag anhåller
vördsamt, alt R. o. Ad. mätte tillåta saken hafva sin gång,
och att vi måtte komma till hennes afgörande.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Om Konungens nåd.
propos. lill ändring af brottmålslagen ankommit lill Ständerne
innan detta förslag till grundlagsförändring, som verkligen redan
en gång är behandladt och af R. o. Ad. förkasladt, då skulle
jag i sanning inse det sammanhang, som nu mera Gr. Cronhjelm
och Hr Akerman linna mellan denna grundlagsförändring och
sjelfva lagförslaget. Men om nu Ständerne, till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag, antaga detta spökande förslag till
förändring i grundlagen, icke ändras dymedelst för någon del behandlingen
af LagUtsk:s betänk. N:o 93, eller det s. k. principbetänk.
? Denna grundlagsförändring blifver gällande först vid nästa
riksdag, ifall förslaget godkännes, och då först kan en sådan bestämmelse
hafva inflytande på behandlingen af denna och andra lagfrågor,
men icke i minsta män nu. Jag tillstår, att jag vid detta
tillfälle ieke finnér skäl ali instämma i begäran om postponerande
af en redan 2:dra gången bordlagd fråga. Gr. Cronhjelm har anfört,
att sådaut skett vid flere tillfällen. Så vida jag varit närvarande,
har det alltid skett på sådane skäl, som blifvit allmänt för gilliige
ansedde. Hvad detta mål angår, erkänner jag min oförmåga
alt inse skälet dertill, hvilken oförmåga grundar sig förnämligast
pä hvad jag nyss haft äran anföra, eller att afgörande! af
denna fråga icke har inflytande pä behandlingen af Konungens
props. om criminallagen för närvarande, ulan först nästkommande
riksdag, ifall förslaget då antages till lag.
Gr. Cronhjelm: Då möjligen en eller annan af Ståndets
ledamöter icke voro närvarande vid riksdagens början, då discussionen
förevar, rör:de ett hvilande grundlagsförslag i samma syfte,
som det nu framlagda, anser jag det vara en pligt emot mig
sjelf att upplysa, att jag icke, såsom Hr von Hartmansdorff yttrat,
deltagit i discussion derom. För öfrigt ber jag att fä fästa
uppmärksamheten å en omständighet, som jag är öfverlygad icke
undfallit Hr von Hartmansdorff, den nemi. att då var fråga omatt
med ja eller nej antaga ett grundlagsändringsförslag, och att om man
stadgat sin opinion om det förslaget, följer icke deraf, att man
kunnat fatta sitt beslut i fråga om de modificationer, som förslaget
nu, då det förekommer vid första riksdagen, är underkastadt.
Förra gången bade jag mig icke öppet att föreslå, att endast delaljerne
af förslaget eller tillämpningen skulle få behandlas af förstärkt
Utsk. sedan Ständerne bifallit grunderne, men nu är sådant
mig tillerkändt, och jag är öfvertvgad derom, att på utgången
af principbetänk. här hufvudsakligen kommer att bero såväl
mina, som andras tankar, huruvida förslaget bör antagas eller
icke. Hade jag ej funnit mig understödd i min begäran, så
skulle jag ej fortsätta densamma, men då åtminstone en ledamot
deri instämt, kan jag ej afstå derifrån, underkastande mig den
behandling R. o. Ad. deråt vill lemna, öfvertygad i det längsta,
544
Den 18 April e. m.
att det af mig väckta förslag i ämnet, icke skall blifva det enda
af samma sort, som bär blir afslaget.
Hr Cederschjöld, Pehr Gust.: Jag för min del instämmer
fullkomligen i Hr von Hartmansdorffs mening, att man icke bör afbida
ulgängen af behandlingen af LagUtsk:s principbetänk. för alt fatta
sitt beslut i delta ämne; ty man stiftar grundlagar, på sätt förut blifvit
nämndt, icke för särskilda fall, eller särskilda mål, utan för
alla mål och alla tider. Jag skulle också hoppas, att R. o.
Ad. icke måtte misströsta om sin förmåga att kunna behandla
criminallagförslaget, då vi nyss sett huru man slagit sig igenom
banklagen, som efter min tanke varit mycket svårare att
pröfva.
Frih. Cederström, Jacob: Jag anhåller att få veta hu
ru
de öfriga Stånden afgjort detta betänk.
Till följd häraf tillkännagaf undert. Ridd.secret., att Borgare-
och BondeSt:n till grundlagsenlig behandling antagit det i
Coust.Utsk:s mern. N:o 35 framställda förslag; men att något prot.-  utdr. om PresteSt:s beslut i detta ämne icke ankommit.
Frih. Cederström: Förslaget, redan antaget af 2:ne Stånd,
lemnar föga förhoppning åt den värde ledamot, som begärt uppskof
med afgörandet af detsamma, att deruti vinna ändring, hvarken
genom modilicalioner eller gemensamma tankar, ty svårligen
skall det medhinnas att få den saken slutad, och då blir icke
eller ett sådant förslag hvilande. Jag skulle derföre anmoda de
Herrar, som begärt uppskof, att icke förhala tiden onödigtvis med
uppskof om öfverläggning i sak, utan att vi måtte få skrida
till öfverläggning af frågan, hvarvid, och då 2:ne Stånd redan
bifallit förslaget, jag tycker, att R. o. Ad. kunde låta dervid
bero.
Hr Printzenskjöld, Carl: Sysselsatt inom BancoUtsk:s cancelli
med granskning till samma Utsk. hörande ärenden, har jag
icke varit tillstädes ifrån början af denua discussion; men af hvad
jag deraf hört, finner jag, att fråga är om uppskof med behandlingen
af Const.Utsk:s mern. N:o 35, ang:de tillsättande emellan
riksdagarne af ett LagUtsk., som skulle handla med R. St:s rätt.
Jag får då äran gifva tillkänna, det jag tillhör deras antal, som
anser ett sådant uppskof ingalunda vara hvarken af behofvet påkalladt,
eller med formerna förenligt. Jag medgifver, att uppskofvet
kunde hafva varit i sin ordning, i händelse förslaget afsett
någon viss gifven lag, som varit af Konungen genom nådig propos.
öfverlemnad till Ständerne, och som af dem genom ett sådant
Utsk. skulle granskas; men nu är icke så förhållandet. Grundlagsförslaget
innefattar icke någon bestämd gifven anledn. för dess
framställande; det afser tvertom alla möjliga fall, då fråga kan
uppstå om stiftande af civil-, criminal- och kyrkolag, och måste
således också på dem alla kunna äga tillämpning. Med fog kan
det
Den 18 April e. m.
545
det derföre icke ställas i sammanhang med pi incipbetänk. öfver
den af Konungen föreslagna nya criminallagen, ulan är deraf alldeles
oafhängig!. På dessa grunder vågar jag tillstyrka, att det
begärda uppskofvet icke måtte bifallas.
Gr. Posse, Erik: Då nu ifrågavar. förslag lill grundlagsförändring
förra gången bär förevar och af R. o. Ad. blef afslaget,
var jag frånvarande, hvadan jag erkänner, alt jag icke då tonnågon
närmare kännedom om detsamma. Jag har nu gjort mi”
närmare bekant med detta förslag. Jag kan icke instämma med
Hr Akerman deruti, att det afser endast ett tillfälle, utan ja«- tror
deremot, att det kan vara användbart och gagneligt vid mån»a
tillfällen. Visserligen bar jag här hört många ledamöter yttra sig
ur den synpunkt, som trodde de, att delta grundlagsförslag skulle
hafva för afsigt alt göra en perpetuel mellanriksdag för ”lagfrågor;
men man behöfver blott med någon uppmärksamhet”läsa
Ulsk:s betänk., för att finna, det R. St. af ett sådant förslå»- alldeles
icke skulle i delta hänseende vara bundna. Då emedlertid
det icke torde kunna bestridas, att detta förslag står uti ett nära
sammanhang med det s. k. principbetänk., och det sålunda måste vara
af vigt att icke något definitivt beslut derom fattas, förr än detta
sednare betänk, blifvit afgjordt, så får jag förena mi»- uti Gr.
Cronhjelms anhållan, att frågan för närvarande måtte få uppskjutas.
Frih. Raab, Adam Christian: Det är verkligen en så
högst ovanlig händelse, att man så kraftigt och så” mangrant
uppträder för att bestrida en så oskyldig begäran, som den, hvilken
af den förste värde talaren här blifvit framställd, att ja»- anser
äfven min pligt vara att yttra några tankar i denna fråga”, och
alt, då jag delar samma mening, som Gr. Cronhjelm, tillseVvilka
skäl de Hrr, som här varit af en annan åsigt, hafva anfört, såsom
motiver, för att neka denna begäran. Man har sagt, att riksdagsärendena
äro nog många, att tiden skyndar, och att man bör
låta målen gå i den ordning, som de på listan finnas uppförde.
Detta vore ganska rikligt anmärkt, om vi icke hade mera än ett
eller annat mål på listan, och om vi således behöfde frukta att
arbete skulle tryta; men nu är icke detta förhållandet, ty vi hafva
listan full, och om vi då skulle uppskjuta detta enda ärende, är
det icke anledning förmoda, att vi för någon plenidag skola gä
miste om alt hafva arbete mer än tillräckligt.
Frih. Palmstjerna, Nils, har erkänt, att det ärende, som vi
framdeles gå att behandla, visserligen kan hafva inflytande på
delta, men icke förr, än vid nästa riksdag. Jag ber Hr Frih:n
bemärka, alt då Hr Frilen erkänt, alt ett inflytande kan äga rum
vid nästa riksdag, så måste Hr Frilen äfven medgifva, att ett inflytande
kan äga rum på omdömet vid denna riksdag, enär det
just är nu, som ärendet beredes, hvaremot vid nästa riksda» deröfver
blott kommer att med ja eller nej beslutas. Nu kunna modilicationer
göras; således kan det inflytande, som möjligen principbetänk.
kan hafva på omdömet, nu verka till ett annat förslå»
9 11. 69°*
546
Den 18 April e. m.
hvilket det då icke kan göra. Man har hufvudsakligen velat fästa
sig dervid, att en grundlag stiftas för evärdelig tid och icke, såsom
andra lagförslag, är öfvergående. Det är visserligen sant, att
en grundlagsförändring bör vara af beskaffenhet att räcka till evig
tid; men vi hafva likväl sett, att våra grundlagar icke haft denna
varaktighet, och vi skola väl hoppas, att vår grundlag en gång
varder hugnad med förändrade stadganden i afseende på representationen.
Jag kan icke annat än understödja den af Gr. Cronhjelm
framställda önskan, att Herrarne behagade uppskjuta denna
fråga till dess att Lagötsk-.s s. k. principbetänk. blifvit af R. o.
Ad. afgjordt.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Grundlagen föreskrifver
för Const.Utsk., att det skall föreslå de förändringar, som det anser
vara högst nödiga, nyttiga och möjliga att verkställa. Frågan
är således här, huruvida den förändring, hvarom nu öfverlägges,
kan anses vara högst nödig eller icke. Några påstå, att förändringen
är högst nödig, andra åter, att den icke är högst nödig för
utarbetandet af ett helt förslag til! en vidlyftig och genomgripande
förändring uti den allmänna lagen. Jag påstår, att de som nu
yrka ett uppskof i förevarande fråga, göra det derföre, att de anse
förslaget till en förändring i grundlagen, hvarigenom ett så vidlyftigt
förslag, sorn det jag omnämnt, skulle kunna antagas, utan
alla de omgångar, som vår nuvarande grundlag föreskrifver, vara
högst nödigt. De bevisa detta genom det första förslag af denna
vidlyftiga beskaffenhet, som förekommer, nemi. förslaget till ny
criminal-lag. Men om det bevisas, då man skall öfverlägga om
den nya criminal-Iagen, att detta svårligen låter sig göra inom
våra fyra Stånd, så blifver det med detsamma bevist, att lika så
stora svårigheter möta vid behandlingen af andra lagförändringsförslag
af samma omfattning, som det, hvarom nu är fråga. Jag
tror således att man bör finna, att ett sammanhang äger rum
emellan nu förevarande förslag lill förändring i grundlagen och
det förslag lill förändrad criminal-lag, som hvilar pä R. St:s bord,
och jag kan på dessa grunder icke finna något skäl, hvarför man
nu skulle bestrida det begärda uppskofvet, hvilket jag för min del
tillstyrker R. o. Ad. att bevilja.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Raab har bemödat sig alt
visa, huruledes inflytandet verkar i olika riktningar. Det tror jag
mig också känna; men just derföre, och i fall det kan utöfva något
inflytande på H. Ståndet, att 2:ne af de öfriga redan godkänt betänk.
, får jag deremot lemna den upplysning, att Högv. PresleSt.
förklarat detsamma oanlagligt.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag ber att i R. o. Ad:s minne
få återföra, huru vid föregående riksdagar sådane frågor som denna
blifvit behandlade. Man har ansett det icke vara riktigt, att förändra
föredragningsämnena i samma plenum som de förekomma,
emedan detta icke vore delicat handladt emot de af Ståndets ledamöter,
hvilka utom detta rum icke kunde beräkna en sådan
Den 18 April e. m.
547
förändring; men man liar deremot ansett det vara både billigt
och riktigt alt vid det ena plenum öfverenskomma om en sådan
förändrad föredragning till ett kommande. Om icke denna åtgärd
varit vidtagen vid denna riksdag, så är det verkligen ett frångående
af den princip, som förut i dylika fall gjort sig gällande;
och då dessutom för närvarande det icke finnes något skäl, sora
talar för den ifrågasatta omflyttningen, så yrkar jag för min del,
att föredragningslistan måtte fä förblifva orubbad.
Då nu öfverläggningen ansågs vara slutad, hemställde H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm., om R. o. Ad. bifölle, att, såsom Gr. Cronhjelm
föreslagit, Const.Utsk-.s mern. N:o 35 förflyttades å föredragningslistan
till målet näst efter LagUlsk:s betänk. N:o 93.
Ropades ja och nej.
H. Ex. förklarade sig icke hafva uppfattat, huruvida ja eller
nej varit öfvervägande, samt förnyade derföre samma propos.,
hvarpå svaret åter utföll med blandade ja och nej.
Gr. Frölich, David: Jag anser för alldeles likgiltigt hvilketdera
förklaras hafva vunnit, ja eller nej, enär i alla fall votering
troligen kommer att försiggå. Jag kan nemi. icke föreställa
mig annat, än att den värde ledamot, som väckte denna fråga,
ville genom densammas väckande göra en slags förkänning på hvad
opinion Huset hyser uti ett kommande ämne; och efter denna
långa disenssion tillstår jag, att det skulle förundra mig om han
icke begärde votering. Derföre, om ingen annan skulle begära
votering, får jag vördsamligen derom anhålla.
Efter det votering sålunda blifvit begärd, upplästes till justering
samt godkändes följande förslag till voter.propos.:
Den som bifaller, att pröfning af Const.Utsk-.s mern. N:o 35
uppskjutes tills R. o. Ad. beslutat i fråga om LagUtsk:s betänk.
N:o 93, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer Const.Utsk:s förenämnde mern. att nu å nyo
föredragas.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, sorn
följer:
Ja — 22.
Nej — 64.
Till följd af det nu genom votering fattade beslutet, föredrogs
härefter å nyo Const.Utsk:s d. 2 och 9 dennes på bordet lagda
mern. N:o 35, med förslag om tillägg i 87 § Reg.F. och 33 §
Riksd.Ordn., syftande dertill, att R. St. må kunna åt förstärkt
LagUtsk. uppdraga deras gransknings- och beslutanderätt i lagfrågor,
som blifvit af Konungen väckte.
Hr Åkerman, Fredr.: Då ett förslag i enahanda syftning
Den 18 April e. m.
sorn detta, vid början af riksdagen förevar till pröfning af R. St.,
att deröfver med ja eller nej besluta, hade jag äran att i frågan
yttra mig. Jag tillkännagaf då den stora tvekan jag hyste och de
vådor jag ansåg vara förenade dermed, att åt en delegation af R.
St. uppdraga R. S(:s beslutanderätt i en förekommande fråga af
vigt. Jag trodde likväl dä, såsom nu, att för ovanliga och sannolikt
med ett sekel emellan förekommande fall, utomordentliga
åtgärder kunde vara af nöden; och jag föreställer mig, alt den
våda, som med en dylik åtgärd, som den, hvilken här är i fråga,
möjligen kunde vara förenad, skulle i betydlig mån komma att
minskas, om man så uppställde grundlags-§, att fråga icke kunde
blifva i det förstärkta Ulsk. om någon hufvudsakligen beslutanderätt,
utan endast om att tillämpa hvad R. St. möjligen kunna
hafva beslutat. Jag fortfar ännu att tro, att det förslag, som
Const.Utsk. har uppställt i ordalag, som anses gälla för alla tider,
likväl, har speciell afseende på de frågor, hvarom R. St. snart gå
att besluta, eller antagandet af en ny civil- och criminal-lag. Om
R. St. skulle finna hufvudgrunderne i denna lag riktiga, så ålerstode
sedermera att-granska, huru dessa hufvudgrunder blifvit i
detalj tillämpade, hvilken granskning, om den skedde inom de 4
HiksShn, skilde på 4 särskilda rum, måhända icke allenast skulle
göra det omöjligt att på ett helt års riksdag komma till något slut,
ulan äfven möjligen leda derhän, att då man slutligen ville till
ett helt sammansätta den sålunda i sina detaljer granskade lagen,
fann man, alt dessa icke alls stodo i öfverensstämmelse med sjelfva
hufvudgrunderne. Slån må nu vilja hafva den nya lagen eller
icke, derom kunna åsigterna vara delade; men jag skulle tro, att
om det beslut fattas, alt en ny lag skall efter vissa gifna hufvudgrunder
antagas, så lärer väl ingen finnas, som icke önskar, att
denna lag må blifva uppställd på ett sätt, att domaren, som skall
tillämpa den, förslår hvad meningen dermed är. I denna syftning
och äfVen för att undvika de vådor, hvarom jag i början af mitt
anförande tagit mig friheten yttra mig, får jag vördsamt föreslå,
att R. o. Ad. ville såsom sin gemensamma tanka förklara det förslag,
som jag nu anhåller att få för R. o. Ad. uppläsa:
Skulle R. St. eller 3me Stånd antaga hufvudgrunderne uti en
af Konungen gjord propos. om förändring i allmänna lagen, men
vilja åt LagUtsk. uppdraga att med deras rätt granska och meddela
yttrande öfver grundernes tillämpning i detaljbestämmelserne,
då skall för sådant ändamål Ulsk., genom val i vanlig ordning,
ökas lill ett antal af 48 ledamöter, 12 af hvarje Stånd.
Sådant Utsk. äge ock, om det finner det nödigt, för upplysningars
inhemtande, tillkalla andra lagkunnige män, samt att, då
Kouungen och R. St. sä besluta, efter R. St:s åtskiljande sitt arbete
fortsätta, dock i intet fall längre än lill den dag, då ny
riksdag öppnas. Då sådan fortsättning af Utsk:s arbeten beslules,
bör hvarje RiksSt. utse sex suppleanter att, i fall Utsk:s ledamöter
under tiden .afgå, dem i den ordning, de erhållna rösternas antal ut
visar,
efterträda. För den tid Utsk., efter riksdagens slut, sittar
-
Den 18 April e. m.
519
bete fortsätter, njule dess ledamöter af statsmedlen det arfvode,
som R. St. bestämma.
Iti/csd.Ordn. 3:o Besluta R. St. att ät LagUtsk. etc.
Hr Cederschjöld, Pehr Gustaf, uppläste följande:
Då många äro benägne alt anse hvarje invändning mot det
linder öfverläggning nu varande förslaget till grundlagsändring,
såsom uttryck af en afsigt att alldeles förhindra antagandet af K.
M:s nåd. propos. om ny strafflag; så får jag börja med den högtidliga
förklaring, att detta alldeles icke är händelsen med mig.
Jag behöfver icke begära, att man skall tro mig blott på denna
nu yttrade försäkran; ulan anhåller alt få påminna, det jag för
omkring 12 år sedan offentligen erkände riktigheten af de principer,
som lago lill grund för den första Lagcomiteens ursprungliga
förslag till allmän criminal-lag, oaktadt jag mot vissa detaljer
gjorde några anmärkmr, af hvilka corn i teen upptog några till besvarande.
Allt sedan har jag sökt följa detta vigtiga ämne med
min uppmärksamhet, och blifvit i min då redan yttrade åsigt af
principerna och min innerliga önskan för deras framgång allt
mer och mer befästad, i samma mån systemet blifvit utveckladt
och förenkladt.
Men efter denna erinran må det tillåtas mig att förklara,
det jag omöjligen kan medgifva, det R. St.r skulle åt ett Utsk.
vilja öfverlemna sin oförytterliga rätt att besluta i stiftandet af
allmän lag. Ett sådant förfarande vore utan exempel i något
constitulionelt land, och jag bestrider på det högsta, alt det nu
skall gifvas af det gamla Sverige, hvars Ständer hafva för mer
än 100 år sedan stiftat lagar, som tillvunnit sig, för sin tid,
Europeiskt loford. Under min riksdagsmannatid hafva R. St. börjat
vid hvar riksdag i sina plena sjelfve uppgöra tulltaxan, hvarmed
K. M. förut hade hela besväret; men i vår med allt gammalt
missnöjda tid, vill Const.Ulsk., alt R. St. skola åt ett tredubbelt
LagUtsk. öfverlemna sin urgamla beslutanderätt i stiftandet
af allmän lag, kanhända såsom en öfvergång lill försöket alt
vilja framdeles öfverlemna hela denna lagstiftning åt andra statsmakten
allena.
Man säger, att eli systematiskt lagförslag skulle sönderbrytas
af våra 4 Stånd. Men jag för min del fruktar alldeles icke en
sådan händelse; utan är tvertom öfvertygad, alt ett lagförslag skall
desto säkrare undgå en sådan sönderbrytning, ju mer systematiskt
det är uppstäldt. Det är nemi. helt visst vida svårare för 11. St.
att uppgöra en tulltaxa, än att stifta en brottmålslag. För att
stifta en brottmålslag behöfver man nästan blott sorgfälligt ransaka
sitt eget hjerta och jemföra de brottsliga handlingarne med
det medfödda rättsbegreppet; men vid uppgörandet af en tulltaxa
har man så mycket mindre någon sådan af Skaparen gifven måttstock
alt begagna, som alla tullbrott tyckas tvertom vara stridande
mot den naturliga rättskänslan. Åtminstone låter den obildade
menniskan icke öfvertyga sig, att lurendrejeri och tullförsnillning
äro verkliga brott, eller godvilligt låna sig till handräckning ät
tullbevakningen emot tull-lagarnes öfverträdare, utan vanligen
550
Den 18 April e. m.
tvertom; och knappt någon upplyst man, som är öm om sin heder,
torde vilja i dylika brottmål framträda såsom angifvare. När
derföre R. St. icke tveka att sjelfva utföra det för dem vida svårare
arbetet med den sammelsuriska tulltaxan, som blott gäller
penningar, och det endast till nästa riksdag; så vore det oförlåtligt,
om de ville åt ett Utsk. öfverlemna sin beslutande rätt vid
den vida lättare pröfningen af ett grundligen förberedt systematiskt
lagförslag, som för everdeliga tider gäller menniskors hela
välfärd, frihet och lif.
Afgörandet af förslaget till ny brottmålslag skall isynnerhet
blifva lätt, om, vid behandlingen af LagUtsk:s s. k. principbetänk.,
Ständerna först yttra sig t. ex. öfver sjelfva straffarterna, nemi.
om afskaffande af spö, ris, vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt,
offentlig afbön, ärans förlust m. m.; och sedan om de straffarter,
som lagberedningen föreslagit, nemi. dödsstraff, fängelse, särdeles
i enskildt rum, och penningcböter. Om dessa straffarter af Ständerna
antoges, så blefve tillämpningen i de särskilda fallen ofantligt
lätt; ty man bade då, vid de särskilda paragrafernas afgörande,
nästan blott att afmäta fängelsetiden för de bestämda brotten.
Och dertill behöfves icke stor beläsenhet, ännu mindre philosophiska
hårklyfverier; utan skulle förmodligen hvar och en göra bäst
att förnämligast rådfråga sin egen känsla, huru lång fängelsetid,
särdeles i enskildt rum, han tror skulle erfordras till åstadkommande
af fullkomlig förbättring, derest han sjelf, eller hans barn
eller någon af hans vänner vore olycklig nog, att tillfälligtvis hänföras
till en brottslig handling. Hvad deremot brottens bestämmande
beträffar, hvartill fordras ett djupare philosophiskt begrundande,
så torde man derutinnan i det närmaste lainna lita på
sjelfva lagförslaget. Men om, i värsta fallet, en eller annan §
skulle, vid sammanjemkning af de särskilda Ståndens tilläfventyrs
skiljaktiga beslut, blifva något skadad och förvriden; så vore olyckan
likväl icke större, än att den framdeles lätt kunde hjelpas,
lika så väl som de brister, hvilka man i alla fall mäste vara beredd
att med tiden upptäcka i de delar af den K. propos:n, som
icke undergått någon förändring af R. St.
Om erfarenheten skulle mot förmodan visa, att jag, på ena
sidan af kärlek till den föreslagna nya strafflagen, och på den andra
af nit för R. St:s ära, misstagit mig i hoppet om lättheten af
dess behandling enligt våra vanliga former; så ligger det ännu
inom den af våra grundlagar utstakade gränsen för ärendernas behandling,
alt, likasom vid antagandet af 1734 års allmänna lag,
föredraga förslaget hos alla 4 Stånden, förenade på ett rum. Detta
är en fråga af så ofantlig vigt, att jag får vördsammast anhålla
om H. R. o. Ad:s benägna tålamod vid det försök jag nu går att
våga till dess utredning.
Såsom hinder för R. St. alt behandla riksdagsärender tillsammans
på ett rum torde följande ställen i grundlagarne anföras,
nemi. l:o Reg.F. 55 §: ”Ej må R. St. i Konungens öfvervaro öfver
något ämne besluta. Andra R. St:s Utsk., än det Hemliga,
kunna icke inför Konungen några öfverläggningar hålla”. Här är
Den 18 April e. m.
551
*det sålunda väl förbjudet för Utsk. i allmänhet, men alldeles icke
för RiksSt:n att öfverlägga till och med inför Konungen, t. ex.
i plenum plenorum. De äro blott betagne rättigheten att inför
Konungen besluta. 2:o Sista punkten af 1 mom. i 27 § Riksd.-  Ordn., som är af följande lydelse: ”Och som R. St., jemlikt 55 §
Reg.F., ej äga att i Konungens öfvervaro något besluta, må ingen
rådplägning härom å Rikssalen hållas”, nemi. rör:de Konungens
propos. om statsverkets tillstånd och behof. Härvid får jag fiirst
anmärka, att Riksd.Ordn. gifvit en hård stöt åt stadgandet i 83 §
Reg.F. att grundlagarne skola i hvarje särskildt fall efter deras
ordalydelse tillämpas. Ty af Reg.F-.s förbud att besluta i Konungens
öfvervaro, gör Riksd.Ordn. här den tillämpning, att R. St.
under sådana förhållanden icke eller må öfverlägga, hvilket likväl
är helt annat än besluta. Dernäst får jag anmärka, alt dessa
båda grundlagssladganden blott gälla det särskilda fall, då Konungens
propos. om statsverkets tillstånd och behof öfverlemnas på
Rikssalen. Och slutligen får jag erinra, att förbudet så väl i
Reg.F. som Riksd.Ordn. är inskränkt endast till de fall, då Konungen
är närvarande. Ingenstädes finnes alltså något förbud för
R. St. att på egen hand, under Konungens frånvaro, tillsammans
på ett rum både öfverlägga och besluta. Besluten borde likväl
fattas af hvart Stånd särskildt, nemi. när votering af någon ledamot
begärdes.
Häremot torde invändas, att oaktadt de 4 Ståndens sammanträde
på ett rum till gemensamma öfverläggningar och beslut, ingenstädes
är förbjudet, så är det icke eiler någonstädes bestämdt
tillåtet; och att vid tillämpningen af grundlagarne endast bestämda
stadganden gälla, så väl för det förbjudna som för det tillåtna.
Om jag också ville medgifva detta, så gifves det likväl andra bestämdt
tillåtna sätt, hvarpå samma ändamål kunde vinnas. För
att nemi. redan från början bringa de olika åsigterna till närmare
öfverensstämmelse, skulle det helt visst vara ganska nyttigt, om
samtliga RiksSfin sammanträdde i conferencer till gemensamma
öfverläggningar om LagUtsk:s betänk., innan det föredroges i Ståndens
plena.
Derest det sedan skulle hända, att LagUtsk:s första betänk,
återremitterades med alltför mänga och skiljaktiga anmärkmr; så
vöre Stånden, enligt 4 mom. af 36 § Riksd.Ordn. fullt berättigade
att förstärka Lagötsk. till ett obegränsadt antal. Om man derför
gjorde Lagötsk. så stort, att deruti inginge, om man så ville,
ända till hela det minst talrika Ståndet; så borde man kunna vara
temligen säker, att Ståndens plena väl skulle i det närmaste antaga
hvad detta Utsk. hade sammanjemkat och tillstyrkt, helst det
vore i sjelfva verket föga annat än ett slags plenum plenorum.
Så många särskilda utvägar erbjuda våra grundlagar till brottmålslagens
behandling, i händelse det vanliga behandlingssättet
skulle mot förmodan finnas icke ledande till ändamålet. Och som
förslaget i alla fall skall sanctioneras af Konungen innan det kan
blifva gällande såsom lag; så berodde det naturligtvis på Konungen
att, i händelse Han funne det förderfvadt, antingen söka åstad
-
552
Den 18 April e. m.
komma nödig rättelse deruti, genom s. k. contrapropos., eller ock *
alt vägra sin sanction.
Jag hoppas derföre, alt H. R. o. Ad. finnér inga omständigheter
vara för hand, som kunna tvinga R. St. att åt ett Utsk.
uppdraga sin beslutanderätt i en så ytterst vigtig sak, som stiftande
af allmän lag, och derigenom nesligt bekänna sig vara odugliga
såsom representanter för Svenska folket. Jag hemställer alltså,
om icke H. R. o. Ad. skulle finna skäl att såsom sin gemensamma
tanka förklara Const.Utsk:s nu förevarande förslag till tillägg i
87 § Reg.F. och 33 § Riksd.Ordn. för onödigt, onyttigt och oantagligt.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då ett förslag i enahanda syftning,
som detta, vid denna riksdags början till antagande eller förkastande
af R. St. förevar, anfördes emot detsamma så manga
och så grundade skäl, att det här föll med en betydlig pluralitet.
Dessa skäl hafva, genom flera reservanter vid nu föreliggande betänk.
, blifvit ytterligare tillökta och utvecklade så, att det torde
vara onödigt att i denna syftning anföra något vidare. Men om
också det sätt, hvarpå Utsk. sökt att lösa problemet, är olämpligt,
så hindrar sådant dock icke, att det förefinnes ett verkligt behof
af förändring eller tillägg uti den 87 § Reg.F. De förnämsta olägenheterna
af denna § äro nemi. i min tanka, dels att vid långa
och vidlyftiga mål återremisserne upplaga en alltför lång tid utan
motsvarande nytta, dels att målet vid första och andra föredragningen
behandlas på samma sätt, utan att man kommer till något
resultat, samt synnerligast, att detsamma, sedan det blifvit i alla
fyra RiksStm afgjordt, sönderryckes uti ett förstärkt LagUtsk., utan
att, såsom i andra representationer är vanligt, sedan i sin helhet
komma under någon pröfning. Om dessa olägenheter blefve afhulpne,
tror jag för min del, att R. St., utan alt behöfva afstå sin
beslutanderätt, kunde pröfva hvarje förekommande lagförslag, och
är det med anledn. häraf, som jag tager mig friheten framställa
följande förslag till gemensam tanke.
R. o. Ad. anser såsom sin gemensamma tanke:
l:o att det i Const.Utskts mern. N:o 35 framställda förslag
till grundlagsändring i sin närvarande form icke vore an
tagligt
;
2:o att det ändamål, som genom detta förslag bort åsyftas,
bäst vinnes om förslaget bygges på följande grunder:
a) att beslutande rätten förblifver hos RiksStm;
b) att granskningen, så framt den anses icke kunna af LagUtsk.
under loppet af en riksdag medhinnas, uppdrages åt ett
särskildt Utskott, bestående af 8 ledamöter, 2 af hvarje Stånd ;
c) att med samtycke af alla fyra Stånden och Konungens
bifall, särskilda Utskottet må kunna efter riksdags slut, och intill
nästa riksdag, sitt arbete fortsätta;
d) att Utskotts betänkande om sådan proposition bör första
gången punktvis föredragas, till fattande af beslut särskildt öfver
hvarje
Den 18 April e. m.
553
hvarje del af frågan, och derefter, så framt icke samtlige Ståndens
beslut om alla punkter öfverensstämma, till Utsk. återförvisas;
e)
att dess svar å denna återförvisning bör innefatta fullständig
text till den åsyftade lagen, hvaröfver då skall beslutas till
antagande i dess helhet utan förändring, eller till förkastande; varande
vid sednare öfverläggningen intet Stånd bundet af sitt vid
föredragningen punktvis fattade förra beslut.
Hr Lagerhjelm, Pehr: I öfverensstämmelse med de å
sigter,
sorn jag utvecklat i min reservation, nödgas jag förklara,
att jag icke kan fullkomligt instämma i Utsk:s förslag, men att
jag icke eller kan afslå detsamma, utan att något annat sättes
i stället, .lag behöfver icke här upprepa skälen, hvarför jag icke
kan bifalla förslaget, alldenstund de igenfinnas ut i nämnde
min reservation; deremot anser jag mig böra tillkännagifva, att
skälen, hvarföre jag icke kan lemna denna fråga utan all åtgärd,
ligga deruti, -att jag anser det gränsa lill det omöjliga, att
kunna åstadkomma någon vidsträcktare omarbetning af Sveriges
lag, såvida icke denna omarbetning kan verkställas på ett annat
sätt, än det, som efter nu gällande former är det lagliga. Det
förefaller mig således som om sjelfva nödvändigheten påkallade
en annan form i detta hänseende. Om ett LagUtsk. skall på
vanligt sätt sammanföra alla anmärkmr, som inom RiksStm göras
emot ett förslag till ny lag samt dem slutligen i förstärkt Utsk.
afgöra, så ser man för sig icke blott ett ändlöst arbete, utan
äfven såsom resultat deraf ett ganska ofullkomligt lagverk. Detta
synes mig kunna förekommas derigenom, att ett LagUtsk. (utan
att det derföre förstärkes på sätt, Const.Utsk. här föreslagit)
som under pågående riksdag icke hinner alt fullborda sitt arbete,
må kunna fortsätta detsamma äfven efter riksdagens slut.
Men för att kunna göra detta, är det nödigt, att ett sådant
Utsk. äger någon ledning för sitt arbete, och denna ledning
erhålles i min tanka bäst derigenom, att EL St. sjelfve förut
hafva antagit vissa hufvudgrunder, i öfverensstämmelse med
hvilka de åstunda att Utsk:s arbete må vidare kunna fortgå.
Om nu LagUtsk. således får sig vissa gifne hufvudgrunder tillskickade,
så ser jag icke något hinder för att ett sådant Utsk. må kunna
fortfara med sitt arbete äfven efter riksdagens slut, äfvensom
jag icke eller, för den händelse att Utsk. skulle hinna alt fullborda
sitt arbete till nästa riksdag, ser något hinder för Rikets då
sammanträdande Ständer alt antaga eller förkasta ett sålunda ut
arhetadt
förslag; men att deruti göra ändringar och på såsätt för
inta
hela användandet af den form, hvaruti efter min åsigt iuneslutes
den enda möjligheten att få en sammanhängande lag,
dertill må de icke äga rättighet. Jag hemställer derföre, om icke,
då man å ena sidan inser olämpligheten deraf att, på sätt Utsk.
tillstyrkt, R. St. skulle delegera sin makt, och å andra sidan
finnér omöjligheten af att under nuvarande former kunna utar
9
H. 70
554
Den 18 April e. ra.
beta ett lagförslag och gifva det den helgjutna form, sorn en
lag måste hafva, man skulle anse nödvändigt att utfinna en sann
medelväg, på hvilken man kunde komma till det äskade målet;
och är del af sådan anledning, som jag tager mig friheten föreslå
R. o. Ad. att återremittera Const.Utsk:s mern. N:o 35, med
förklarande af en gemensam tanka, som uttrycker följande grundsatser;
nemi. att R. St. sjelfva vilja bestämma de hufvudgrunder,
hvarefter LagUtsk. äger alt utarbeta ett fullständigt lagförslag,
att detta LagUtsk. må kunna, äfven efter slutad riksdag,
fortsätta sitt arbete, samt sluteligen att det sålunda utarbetade
förslaget må vid en kommande riksdag öfverlemnas till R. St.,
för att af dem antingen med ja eller nej afgöras.
Hr Cederschjöld: Den siste värde talaren tyckes bära en
stor fruktan just för den systematiska uppställningen af criminallagen,
emedan RiksStm enligt hans förmening skulle sönderbryta den.
Jag är deremot fullt övertygad, att det är just,denna systematiska
uppställning, som utgör den säkraste garantien emot en sådan
olycka. Jag ber om ursäkt, att jag i detta hänseende åberopar
min erfarenhet såsom lärare. Jag är lärare för alldeles obildade
menniskor, nemi. för bondqvinnor, och jag kan heligt försäkra,
att just den delen af läran, som är mest systematiskt uppställd,
är den, som de lättast fatta. Jag är derföre öfvertygad, att om
man bringar saken till system, så låter den lättare verkställa sig,
och kan på detta skäl icke annat än vidblifva milt förra yrkande
till gemensam tanka.
/ o
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Åtskilliga talare hafva
här instämt i den mening, att förslaget, i dess nuvarande skick,
vore oantagligt; men någre hafva önskat jemkningar eller bihang
till detta yttrande. För min del tillstyrker jag vördsamt,
att R. o. Ad., som redan under denna riksdag en gång förut
ogillat förevarande förslag, nu måtte, utan tillsatser, antaga såsom
sin gemensamma tanke Hr Cederschjölds hemställan, att Utsk:s
förslag vore oantagligt. Jag vill icke besvära Ståndet med åberopande
af de skäl, som jag i min reservation redan andragit
för denna mening; de af Ståndet, som egna denna fråga någon
närmare uppmärksamhet, torde redan, såsom jag hoppas, hafva
genomläst hvad jag anfört och hvilket jag i allo vidblifver.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Då R. o. Ad. redan
en gång vid denna riksdag förkastat ett från förra riksdagen hvilande
förslag till ändring i samma §, hvilket förkastade förslag
med det nu föreliggande var identiskt, kan jag för min de! icke
förutse, att R. o. Ad. nu skulle i detta beslut visa sig ombytligt,
och att således förslaget nu skulle kunna åter upptagas och gillas för
att hvila till nästa riksdag. A andra sidan deremot, kan jag icke
för mig dölja vigten af de skäl, hvilka Gr. Lagerbjelke och
äfven Hr Lagerhjelm anfört, för att ådagalägga nödvänvigheten, att
i någon mån lätta pröfningen af de lagförslag af större omfattning,
hvilka genom Konungens propos:r för R. St. framläggas.
Den 18 Ajiril e. m.
555
Olägenheterne i Ufsk:s förslag äro i de flestas ögon hufvudsakligen
2:ne: att nemi. II. St. skulle till en delegation bortgifva sin beslutande
rätt, och att pröfningen af ett lagförslag inom en sådan
delegation skulle, i anseende till dennas talrikhet, möta nära nog
samma svårigheter, som inom RiksStms plena.
Ett förstärkt LagUtsk. sammansatt af 48 ledamöter, skulle
nödvändigt bestå af personer, hvilka till en stor del vore mindre
vuxne ett sådant arbete; Utsk:s förslag är således redan härutinnan
oantagligt. Jag tror dessa olägenheter vara genom Gr. Labjelkes
förslag undvikne, och dymedelst ändock en utväg öppnad,
att få alla dessa K. propos:r i sina detaljer så väl pröfvade, som
desse i RiksShn möjligen kunna pröfvas. En delegation af 8
personer arbetar ojemförligt bättre än en delegation af 48; och,
då deras arbete första gången förelägges RiksSt:n, förblifver dessas
pröfningsrätt ändock fullständig. När då Ståndens beslut återkomma
till Ulsk. har Utsk. sig ålagdt att af det hela åter upprätta
en fullständig lagtext, hvaröfver Stånden skola med ja och nej
besluta, för alt icke sönderrycka det hela, utan få en conseqvent
lag. Jag anser Gr. Lagerbjelkes förslag vara fullkomligt tillfredsställande
och tror, att Hr Lagerhjelms så nära sig dermed sammanjemkar,
att de båda förslagen myckel väl skulle kunna i en
och samma propos. förenas.
Gr. Frölich, David: Det är icke utan djup bedröfvelse,
som jag ser, att denna fråga behandlas på ett sätt, som, efter min
öfvertygelse åtminstone, visar, att man icke är fullt uppriktig.
Man åberopar här, såsom skäl för R. o. Ad. att äfven nu afstå
hvad Utsk. föreslagit, den händelse, att Ståndet en gång förut så beslutat.
Conseqvensen är visserligen alltid vacker, isynnerhet då
det gäller att vara conseqvent i det rätta, uti att fullfölja en
ren och god grundsats, hvarom man är öfvertygad; men det händer
ofta, att rådslående församlingar ledas af partiåsigter och fatta
beslut, hvilka efteråt befinnas hafva varit allstrade af icke någonting
annat, än just dylika partiåsigter, och då bör det väl icke
tagas illa upp om man förmodar möjligheten af att personer,
en tid derefter kunna finna sig föranlåtne att lemna dessa partiåsigter
och votera pä ett annat sätt. Men olyckligtvis är icke
detta det enda hindret för R. o. Ad„ alt nu foga sig till hvad
omständigheterne fordra; ty vi höra här ledamöter, sådane som
min gamle vän och bekante Hr Cederschjöld, gå ut från så beskaffade
motiver, åt hvilka man visserligen omöjligt kan neka den
högsta aktning, men som dock stå fram såsom en död bakvigt,
emot hvilken det lärer vara förgäfves att strida, emedan de snart
sagdt äro omöjliga att besvara. När man framställer sådane argumenter,
som det, att R. St. icke skola skänka bort sin lagstiftande
rätt i och för antagandet af ett sådant förslag, som detta;
så synes man vilja neka hvad hvarje lagstiftning borde inse och
begripa, att ehuruväl man icke har någon annan utväg, än att i
ett formligt grundlagsförslag, hvilket måste bära karakteren af en
permanent grundlag, nedlägga en ny form, så är dock och måste
556
Den 18 April e. m.
afsigten med denna grundlagsändring icke vara någon, än den,
att få tillämpa den nya grundlagen på de båda lagförslag, som nu
äro utarbetade och hvaraf Svenska folket länge känt sig i behof;
nemi. ett förslag till ny criminallag och ett lill ny civillag. Om
man icke vill erkänna, alt detta är det egentliga och, uppriktigt
taladt, det verkliga motivet till en sådan grundlagsändring, så är
det icke värdt alt längre fortsätta discussionen; ty håller man sig
inom den förskansningcn alt säga, att detta är en grundlagsförändring
för alla tider, och att man icke bör skänka bort sin
rättighet att besluta; så är detta ettdera alldeles för fromt för att
kunna besvaras, eller ock vågar jag säga, att det icke är alldeles
så ärligt, som man i en sådan sak borde yttra sig. När emedlertid
förhållandet nu är det, alt ledamöter hafva funnit tänkesätten
vara så delade, kan man icke aunat än Införda det försök,
som i dag af Hr Akerman blifvit gjordt, att framställa en så beskaffad
modification af Utsk:s betänk., att R. o. Ad. skulle kunna
undgå att fatta ett beslut alldeles i strid emot det, som
förut är faltadt. Detta måste vara den egenliga grundorsaken till
Hr Åkermans förslag till gemensam tanka; ty eljest synes det
mig vara alldeles uppenbart, alt lian för sakens skull skulle finna
det vara bättre att helt simpelt, lika med hvad 2:ne Stånd gjort,
bifalla Utsk:s förslag. Jag lemnar derhän huruvida Hr Akerman
bedömmer majoriteten af Husets ledamöter rätt, då han tror, att
de genom en sådan vändning af saken skola finna sig mera benägne
för sjelfva hufvudfrågan; men hvad jag tager för afgjordt
är, att detta icke skall inträffa med sådane ledamöter, som Hr
Cederschjöld, Hr Lagerhjelm och Gr. Lagerbjelke, hvilka jag hört
föreställa sig, att man skulle kunna komma från saken genom en
sådan slags ändring af grundlagen, som vore en stor försämring
af hvad som nu i detta afseende finnes stadgadt.
Jag vill icke nu ingå uti någon detaljering, hvarför desse
Ilrrs förslag skulle utgöra en försämring, jag vill blott säga om
Hr Lagerbjelms förslag, att det åsyftar nätt upp ingenting annat,
än att göra behandlingen af förändringar i civillagen lika beskaffad
med den af grundlagsförändringar, d. v. s. att man skulle, sedan
man blifvit ense om en lag, vänta i 3 år för att med ja eller
nej öfver densamma besluta, hvilket jag anser vara rent ut
sagdt emot sundt förnuft; ty sundt förnuft bjuder, att man skall
besluta öfver en sak, när man derom är ense, men icke att man
skall vänta till dess att man blifver oense, eller snarare för att
blifva oense. Detta bör icke den värde ledamoten taga åt sig;
men min argumentation kan icke blifva annorlunda. När det
finnes ledamöter, som se saken på detta sätt, och då det finnes
ett annat parti, som alldeles icke vill veta af åtminstone den nya
civillagen, om det också skulle gå så långt i tolerans att det medgåfve
den nya criminallagens antagande; så, säger jag ännu en
gång, mine Hrr, att jag finner det vara bedröfligt att yttra sig i
denna sak, ty man kan icke säga att någonting dermed vinnes.
Man yttrar sig blott för att hafva städat för sin port; och detta
anser jag mig hafva gjort, då jag förklarar, att jag yrkar, att R. o.
Deli 18 April e. m.
55T
Ad. mätte antaga Utsk:s förslag, men att jag icke anser det vara
mödan värdt att göra en sådan compliment, som den hvilken
åsyftas genom Hr Åkermans förslag.
Frih. Raab, Adam Christian: Det torde förlåtas mig
om äfven jag yttrar några ord i denna vigliga fråga. För hvarje
medborgare, som med en känsla af djup smärta sett det tillstånd
af nära nog laglöshet, hvaruti vi för närvarande i afseende
på vår brottmålslagstiftning befinna oss, och som derföre varmt
önskar, att en ny lag i detta afseende måtte blifva med det snaraste
antagen, för hvarje sådan medborgare, säger jag, måste det
vara af vigt att något sådant förslag genomdrifves, som i någon
mån underlättar och befrämjar antagandet af den nya lagen. Det
är nr denna synpunkt, som jag nu tillåter mig alt i största korthet
betrakta frågan. Det finnes, med undantag af den siste värde
talaren, ingen, som här yrkat bifall till Const.Utsk:s förslag i
dess nuvarande skick; ty de, som yttrat sig i ämnet, hafva alla
framställt olika förslag. Den värde talare, som först yttrade
sig, önskade autagande af en gemensam tanka, som gick derpå
ut, att R. St. skulle, sedan de blifvit ense om hufvudgrunderne
för den blifvande nya lagen, ål ett förstärkt LagUtsk. öfverlemna
att utarbeta detaljerne. En annan värd talare framställde
ett förslag, som innehöll, alt R. St. väl skulle till ett LagUtsk.
öfverlåta, att under liden mellan denna och nästinträffande riksdag
fortsätta granskningen af nämnde lag, men att R. St. icke åt detta
Utsk. skulle öfverlemna någon beslutande rätt, den de borde åt
sig sjelfve till nästa riksdag förvara. Ehuru jag icke tror mig
taga miste då jag säger, att Gr. Lagerbjelkes förslag i hufvudsaken
öfverensstämde med Hr Lagerhjelms, skall jag dock anhålla,
att detta sednare förslag mätte ännu en gång blifva uppläst och
alt jag derefter måtte återfå ordet.
I anledn. häraf uppläste H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, en
af Hr Lagerhjelm skriftligen inlemnad uppgift å de grundsatser,
han önskade måtte förklaras utgöra R. o. Ad:s gemensamma tanke,
innehållande:
”l:o Beslutande rätten förblifver hos R. St;
2:o R. St. bestämma hufvudgrunderne;
3:o Tillämpningen af dessa hufvudgrunder uppdrages åt LagUtsk.
att äfven efter riksdagens slut fullbordas;
4:o Det sålunda utarbetade lagförslaget skola R. St. utan
förändring antaga eller ock förkasta.”
Frih. Raab: Detta förslag synes mig i några få enkla ut
tryck
visa oss den väg, på hvilken vi kunna komma till det äskade
målet; och detta utan någon enda af de olägenheter, som man
har velat förespegla oss skulle inträffa, i fall vi antaga Const.-  Utsk:s förslag. Ty ingalunda hafva R. St. genom ett bifall till
Hr Lagerhjelms förslag afhändt sig den beslutande rätten, eller
öfvcrlålit till en delegation att afgöra frågor å deras vägnar. Vi
558
Den 18 April e. m.
hafva sett i ett beläuk., som kommit från LagUtsk. och som
handlar om den nya criminallagen, att Utsk. säger sig vid denna
riksdag omöjligt medhinna mera än granskningen af sjelfva hufvudgrunderna
för denna lag; sak samma torde komma att inträffa
vid en kommande riksdag, nemi. att LagUtsk. icke under riksdagens
lopp medhinner någon fullständig granskning af ett så vidt
omfattande arbete. Jag tror derföre, att Hr Lagerhjelms förslag
är godt och att det leder till ändamålet, och jag vågar under sådan
förmodan vända mig till Hr Akerman med anhållan, att Hr
Akerman ville modifiera sitt förslag till öfverensstämmelse med
Hr Lagerhjelms, på det att vi måtte slippa så mångå särskilda
voteringar. Jag yrkar bifall till Hr Lagerhjelms förslag.
Hr Printzenskjöld, Carl: Jag har redan vid ett före
gående
tillfälle, då en med denna alldeles likartad fråga förevar,
yttrat mina åsigter i ämnet. Jag torde således icke nu behöfva
tillägga något vidare. Men jag skall bedja att få fästa R. o. Ad:s
upplysta uppmärksamhet på oanlagligheten af Hr J^agerhjelms
förslag. Detta utgår nemi. från den förutsättning, att de hufvudgrunder,
som R. St. vid en riksdag antaga för en lag, den må
vara civil eller criminel, skola vid en påföljande riksdag blifva alldeles
oförändrade, och att R. St. då icke ens skola äga rätt att
i dessa hufvudgrunder besluta någon förändring. Nu innehåller
likväl Reg.F-.s S7 §, att förändringar i lagarne; (således äfven i
grunderne för dem), kunna vid en och samma riksdag både väckas
och af R. St. antagas; hvadan det således kan hända, att de
hufvudgrunder, vare sig för civil- eller criminallagen, som af R.
St. vid den ena riksdagen varda godkände, sedermera vid én påföljande
blifva, uppå derom af enskilda riksdagsmän gjorda motioner,
af R. St. ogillade samt andra i stället antagne. Alltså följer
deraf, att den arbetsmethod för fullständigande af den nya
criminallagen, som Hr Lagerhjelm föreslagit, icke kan äga den
consistens, som gör detsamma verkställbar!; hvarföre jag tillstyrker,
att detsamma måtte lemnäs utan afseende.
n
Hr Akerman: För att dömma af de yttranden, som af
åtskilliga ledamöter här blifvit fällde, äger jag väl icke stor anledning
att hoppas ett bifall till mitt förslag; men då det är grundadt
på ett noga eftersinnande, på en fast öfvertygelse derom, att det
endast på sätt detsamma innehåller kan blifva möjligt att få en
i sina detaljer väl sammansatt lag, så kan jag icke villfara de
Hrns önskan, hvilka hafva uppmanat mig att från förslaget afstå.
Jag tror icke, att det sökta ändamålet kan vinnas på sätt
Hr Lagerhjelm föreslagit. Visserligen skulle det vara en möjlighet,
jag medgifver det; men då skulle man också kunna antaga
för gifvet, att R. St. vid den ena riksdagen hyste samma tänkesätt,
som vid den andra, och vår riksdagshistoria visar beklagligen
prof på att så icke är förhållandet. Hr Lagerhjelms förslag
har ett stort företräde derutinnan, att det stadgar antalet af de ledamöter,
som skulle sitta uti det ifrågasatta Utsk. till endast 8, då enligt
mitt förslag detta antal skulle bestå al 48; men jag får lik
-
Den 18 April e. m.
559
väl dervid fästa uppmärksamheten på den icke mindre våsendlliga
omständighet, att Hr Lagerhjelm åt detta Utsk. endast vill uppdraga
en granskande rätt, hvaremot jag derjemte är böjd att tillägga
detsamma en beslutande rätt. Jag befarar, att, genom Hr Lagerhjelms
förslag, skulle man komma derhän, alt, sedan R. St. vid
den ena riksdagen antagit sjelfva hufvudgrunderne, skulle de vid
den votering, som är föreslagen skola ske med ja och nej vid en
påföljande riksdag, helt simpelt, utan att derför uppgifva några
skäl, förkasta hvad sålunda redan vore beslutadt, och jag kan således
icke tillstyrka detta förslags antagande, men får tillika förklara,
alt om R. o. Ad. finnér för godt att med nej besvara
den propos. på mitt förslag, hvarom jag hos II. Ex. Gr. o.
Landtm, vördsamt anhåller, jag då icke ämnar med någon votering
besvära det H. Ståndet.
Hr Lagerhjelm: Jag ber först att vördsamt fä förklara,
att jag icke uti mitt förslag inskränkt antalet af det deruti förekommande
LagUtsk. till 8 personer, utan att delta Utsk., enligt
samma förslag, skulle bestå af 16 ledamöter. Dernäst anhåller
jag att få anmärka, att Hr Printsenskjölds emot mitt förslag gjorda
inkast förfaller, emedan R. St. ovilkorligen alltid, så länge vår
nu gällande grundlag består, äga rätt att vid hvarje riksdag gemensamt
med Konungen stifta allmän civil- och criminal- samt
kyrkolag, och att sådan förut stiftad lag förändra och upphäfva.
Samma anmärkning gäller äfven om Hr Åkermans yttrade farhåga,
att kommande Ständer skulle genom en votering kunna omintetgöra
hvad föregående Ständer beslutat, ty äro hufvudgrunderne
till det nya lagverket icke på fastare grunder byggda, än att
kommande Ständer finna för godt att dem förkasta, så förtjena
de sannerligen icke ett bättre öde.
Öfverläggningen om Const.Utsk:s mern. N:o 35 förklarades nu
vara fulländad, hvarefter II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, bland
de framställda förslagen till gemensam tanke, såsom det först aflemnade
uppläste Hr Åkermans förslag och sedermera hemställde,
om R. o. Ad. behagade återremittera Const.Utsk:s mern. N:o 35,
med förklarande, att det af Hr Åkerman afgifna förslag lill ändring
af 87 § Reg.F. och 33 § Riksd.Ordn. utgjorde R. o. Ad:s
gemensamma tanke.
Ropades starka nej blandade med ja; hvarpå H. Ex. förklarade,
att han trott sig finna, att R. o. Ad. afslagit denna
propos.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., begärde votering.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter. propos:
Den som vill, att i fråga om det i Const.Utsk:s mern. N:o
35 framställda förslag om tillägg i 87 § Reg.F. och 33 § Riksd.-  Ordn., må till Const.Utsk., såsom R. o. Ad:s gemensamma tanke,
560
Den 18 April e. m.
hänvisas den anmärkt)., att ifrågavar. grundlagsförändring bör ske
på det sätt, att dels Reg.F:s 87 § erhåller följande tillägg:
”Skulle R. St. eller 3:ne Stånd antaga hufvudgrunderne uti
en af Konungen gjord propos. om förändring i allmänna lagen,
men vilja åt LagUtsk. uppdraga alt med deras rätt granska och
meddela yttrande öfver grundernas tillämpning i detaljbestämmelserne,
då skall, för sådant ändamål, Utsk., genom val i vanlig
ordning, ökas lill ett antal af 48 ledamöter, 12 af hvarje
Stånd.”
”Sådant Utskott äge ock, om det finner det nödigt; för upplysningars
inhemtande tillkalla andra lagkunnige män samt alt,
då Konungen och R. St. så besluta, efter R. St:s åskiljande sitt
arbete fortsätta, dock i intet fall längre än till den dag, då ny
riksdag öppnas. Då sådan fortsättning af Utsk:s arbeten beslutas,
bör hvarje RiksStåud utse 6 suppleanter att, i fall Utsk:s ledamöter
under tiden afgå, dem i den ordning de erhållna rösternes
antal utvisar efterträda. För den tid Utsk. efter riksdagens slut
sitt arbete fortsätter, njöte dess ledamöter af statsmedlen det
arfvode, som R. St. bestämma.”
Och dels i Riksd.Qrdms 33 § införes ett 3 mom. af följande
lydelse:
”Besluta R. St., att åt LagUtsk. uppdraga alt, med R. St:s
rätt, öfver någon genom Konungens propos. väckt lagfråga besluta,
förfares så, som Reg.F;s 87 § stadgar;” voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, kommer ofvanberörde anmärkn. icke att förklaras utgöra
R. o. Ad:s gemensamma tanke.
Efter voteringens slut befans alt rösterne hade utfallit, som
följer
Ja — 15.
Nej — 53.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att enligt den ordning,
hvari de gjorde aumärkmrne blifvit framställde, Hr Cederschjökls
anmärkn. nu förekomme, och alt H. Ex. derföre finge hemställa,
om R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke till Const.Utsk.
hänvisade den af Ilr Cederschjöld gjorde anmärkn., att ifrågavar.
förslag lill ändring af 87 § Reg.F. och 33 § Riksd.Ordn. hvarken
är nödigt, nyttigt eller antagligt.
Ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. tillkännagaf,
att han trott sig finna, att härvid ja öfverröstat nej.
Frih. Hamilton, Hugo, begärde votering.
Upplästes till justering samt godkändes följande voter.propos.:
Den som vill, att, i fråga om det i Const.Utsk:s mern. N:o
35 framställda förslag om tillägg i 87 § Reg.F. och 33 § Riksd.-  Ordn.
Den 18 April e. m.
5C1
Ordn., lill Const.Utsk., såsom R. o. Ad:s gemensamma tanka, hänvises
den anmärkning, att berörde förslag är hvarken nyttigt, nödigt
eller antaglig!, voterar
j«;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, förklaras icke ofvannämnde anmärkn. afgöra R. o. Ad:s
gemensamma tanke.
Vid voteringens sint befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 42.
Nej — 29.
Frih. Hamilton, Hugo: Då, på skäl, som jag vid ett föregående
tillfälle haft äran utveckla, jag icke kan finna det beslut,
som R. o. Ad. nu fattat, vara för landet nyttigt och sålunda icke
eller nödigt, så kan jag icke annat än till prQt. nedlägga min re
servation
emot detsamma.
Vid samma tillfälle anhåller jag äfven att få reservera mig
emot det beslut, hvarigenom R. o. Ad., efter skedd votering denna
afton, undertryckt den af flere ledamöter gjorda anhållan, att,
lill vinnande af upplysning, några plenidagar uppskjuta ett ämne,
som i min tanka är af den vigt, alt ett dylikt uppskof icke
skäligen hade bort dem förmenas.
Frih. Cederström: Det beslut R. o. Ad. nu genom votering
fattat, står i rak strid med grundlagens lydelse, hvarföre ja^
äfven får lill protocollet anmäla min reservation, såväl emot propos.
, som dertill gifvit anledn., som emot sjelfva beslutet.
Gr. Spens, Jacob Melcher: Jag skall endast anhålla att
få instämma uti den reservation, som Frih. Hamilton afgifvit.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Äfven jag anhåller att få
min reservation antecknad till prot.
Gr. Cronhjelm, Polycarpus Erik: Ehuruväl jag icke
otydligt uttryckt min mening, då frågan om det märkvärdiga uppskofvet
förevar, så likväl, enär jag icke under discussionen yttrat,
mig i sjelfva hufvudfrågan, får jag nu reservera mig emot det
beslut, som af R. o. Ad. i densamma blifvit faltadt.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Äfven jag anhåller, att
i prot. måtte få intagas mitt namn bland deras, som röstat nej i
nu föregångna votering, emedan jag anser detta beslut vara, i
dessa omständigheter, och för det ändamål, som bör åsyftas,
olämpligt.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde nu, att bland de
afgifne förslagen till gemensam tanke, äfven förekom det af Gr.
Lagerbjelke aflemnade, hvilket i första punkten innehöll hvad R.
o. Ad. redan förklarat utgöra dess gemensamma tanke, samt för
öfrigt innefattade grunder för en grundlagsförändring i ämnet;
9 II. 71
■H
562
Ben 18 April e. m.
hemställande II. Ex., om II. o. Ad. ansåge detta förslag hafva
förfallit.
Hopades ja, men härvid anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke: Då det nu af R. o. Ad. antagna förslag
icke innehåller någonting annat, än just precist hvad som innefattas
uti den 1 punkten af mitt förslag, men detta dessutom innefattar
åtskilliga andra positiva förslag; så kan jag icke annat
än finna, det nämnde mitt förslag, såsom icke stående i strid med
det som R. o. Ad. genom den sista voteringen har bifallit, må
kunna utgöra föremål för R. o. Ad:s öfverläggning.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke annat påminna
mig, än att Hr Lagerhjelms förslag äfven började med de orden,
att Utsk:s förslag vore oantagligt. Om alla de värde ledamöter,
som äro af olika mening, hade börjat sina anmärkn-.r på samma
sätt, så skulle följaktligen, om än Hr Cederschjölds anmärkning
varit förklarad för R. o. Ad:s gemensamma tanka, Ståndet, detta
oaktadt, hafva fått rösta' öfver alla de öfriga. Jag skulle deremot
tro, att, då ett förslag är fullständigt ogilladt, på sätt nu skett,
sä är äfven hillänget till detsamma förfallet. På denna grund
anser jag de öfriga förslagen numera icke kunna komma under
R. o. Ad:s pröfning.
Frih. Hamilton: Jag anhöll om ordet endast för att få
förena mig med Gr. Lagerbjelke. Det förefaller mig, som vore
hans rätt att få sitt förslag af R. o. Ad. pröfvadt obestridlig, enär
detta förslag hvarken till sin syftning eller ordagrant är lika med
det, som Frih. Cederschjöld framställt. Att det hade varit beqvämare,
att helt enkelt förklara Gr. Lagerbjelkes förslag hafva
förfallet, det begriper jag väl; men lika begripligt måste det äfven
vara, att de som hylla en motsatt åsigt, mäste äga rätt att
få densamma afslagen äfven genom en votering.
Frih. Cederström: Gr. Lagerbjelkes förslag, som börjar
-med att förklara Utsk:s förslag vara oantagligt, innehåller vidare
andra förslag, om hvilkas förtjenst jag icke nu vill ingå i någon
pröfning, men hvilkas laglighet jag i allo nödgas bestrida. Frågor
om förändringar i grundlagen få nemi. icke i Ståndens plena
väckas. De kunna väckas af Const.Utsk.; men på detta sätt framställda,
äro de grundlagsvidriga.
Hr Printzenskjöld: Jemte det jag till alla delar förenar mig
i de åsigter, som af Hr von Hartmansdorff blifvit yttrade, ber jag
att, såsom ytterligare skäl för afslag å den framställning, som Gr.
Lagerbjelke gjort om upptagande till pröfning af hans förslag till
gemensam tanka, få tillkännagifva, det R. o. Ad. efter min åsigt
hade bort förbehålla sig rättigheten att ingå i pröfning af detta
förslag, i händelse en sådan rättighet nu skulle stå R. o. Ad. öppen.
Detta har icke skett; jag afstyrker följaktligen, att något afseende
må fästas å Gr. Lagerbjelkes anhållan.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff: För min del får jag
Den 18 April e. m.
563
förena mig uti det yttrande, som af Frih. Cederström blifvit afgifvet.
Jag trodde icke att det var vanligt, att vid en frågas afgörande
R. o. Ad. beslöt en half gemensam tanka, för att sedermera
tillsätta den andra halfvan. Jag trodde, att då R. o. Ad.
voterade om en tanka, var detta en fullfärdig tanka, som icke vidare
behöfde completteras.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Om jag än skulle vara benägen
att förena mig i den gemensamma tanka, som af Gr. Lagerbjelke
blifvit framställd, så tillstår jag dock uppriktigt, att jag anser det
icke vara formenligt att så tillvägagå. Det har, vid nogare betraktande
af sättet här att lagstifta i grundlagsfrågor, förefallit mig,
som om det vore en stor misstydning af grundlagen att improvisera
lagar, då den minsta ekonomiska fråga icke får komma under
pröfning förr, än den af ett Utsk. varit behandlad. Jag kan
således icke annat än finna, att de s. k. gemensamma tankarne
böra, så vidt sig göra låter, inskränkas lill den meliere, som af
Const.Utsk. blifvit framställd, och alt det är ett förbiseende af
grundlagssliftarens mening, då man går derutom och framställer
för tillfället, ur luften tagna nya förslag till antagande eller förkastande,
utan att Ståndet haft den ringaste besinningstid alt derom
stadga sin öfvertygelse. På denna grund kan jag icke biträda
deras mening, hvilka anse, att vi böra sysselsätta oss med här
framställda förslag, som åsyfta tillägg i grundlagsfrågor.
Frih. Raab: Det har blifvit sagdt af Hr von Hartmansdorff,
att alla de förslag till gemensamma tankar, som bär blifvit framställda,
började med att i 1 mom. förklara, detUlsk:s förslag vore
oanlagligt. Detta är ganska sant; och då nu R. o. Ad. genom
den nyss försiggångna voteringen verkligen förklarat, ali detta förslag
vore oantagligt, så synes mig vara klart, att R. o. Ad. i och
med detsamma äfven bifallit 1 punkten i hvart och ett af de särskilda
förslagen. Men nu återslå de öfrige delarne af dessa förslag,
och det är dessa tillägg till R. o. Ad:s gemensamma tanka,
som, enligt min förmening, icke kunna undertryckas. Slår man
upp 56 § Reg.F., så talas der icke om att tankarne skola kom
ma
lill Const.Utsk. hela eller halfva; der slår: ”blifve de, hvilka
hvarje RiksSt. särskildt förklarar utgöra dess gemensamma tankar,
till Const.Utsk. hänvisade”. Deruti finnes icke något förbud, alt
icke R. o. Ad. må, om R. o. Ad. så behagar, få dela sina tankar
i 2:ne portioner, såsom Gr. Mörner velat förklara det, och alls icke
något som tillåter ett undertryckande af de förslag till gemensamma
tankar, som inom Ståndet blifva framställde. Jag yrkar således,
att Gr. Lagerbjelkes förslag måtte få föredragas.
Fl. Ex. Hr Gr. Björnstjerna, Magnus: Jag delade full
komligt
Gr. Lagerbjelkes åsigt i sjelfva saken, och ämnade votera
för densamma; men jag måste medgifva, att sedan nu frågan blifvit
genom votering så afgjord, att den skulle förkastas, vore det
mot all form stridande, att lill pröfning upptaga nämnde förslag,
hvarföre jag förenar mig med dem, hvilka bestrida vidtagandet at
cn sådan åtgärd.
564
Den 18 April e. ni.
Gr. Lagerbjelke: Till de Herrar, hvilka bestridt mig rättigheten
att få milt förslag understäldt R. o. Ad-.s pröfning, får
jag endast vördsamligen hemställa, huru det skulle hafva gått i
händelse R. o. Ad., genom den förra voteringen, afslagit Hr Cederschjölds
förslag till gemensam tanka, och sålunda förklarat, att
Const.Utsk:s förslag icke vore oantagligt. Man skulle då hafva sagt,
att alldenstund det i mitt förslag står, att Const.Ulskis förslag
borde förklaras oantagligt, så, enär R. o. Ad. genom votering förklarat,
att detsamma icke vore oantagligt, vore mitt förslag i följd
deraf förfallet. Nu, dä Const.Utsk:s förslag blifvit förklaradt för
oantagligt, säger man på samma sätt. När skulle således milt
förslag hafva kommit under ompröfning?
Ilr Printzenskjöld: Jag anhåller, att den voter.propos.,
hvarom nyss voterades, måtte varda uppläst och att jag derefter
må få ordet.
Efter det denna uppläsning försiggått, tilläde
Ilr Prin tzenskjöld: Genom den nu upplästa voter.propos.,
som blifvit bifallen, har R. o. Ad. bestämdt beslutat, att Const.Utsk:s
ifrågavar. mern. skulle till samma Dtsk. hänvisas, med förklarande,
såsom gemensamma tankar, att det förslag, som Utsk. framställt, vore
onödigt, onyttigt och oantagligt. Deraf måste väl då följa, att någon
annan tanka icke numera kan såsom gemensam ifrågakomma; ty
den som redan är beslutad, innefattar just egenskapen att uttrycka
R. o. Ad:s åsigt, det grundlagsförändring i ämnet ej bör äga rum.
Skulle man nu tillåta sig att votera om ett annat förslag, för att fä
detsamma subsumeradt under ett förslag, hvilket redan af R. o. Ad.
blifvit genom votering undertryckt, sä innefattar detta, enligt min förmening,
ett upphäfvande af ett å laglig väg fattadt beslut, hvaremot
jag på det högsta måste protestera.
Frih. Hamilton: Med all aktning för den varma protest vi
nyss här hört afgifvas, får jag likväl bedja, att något litet fä behålla
mitt sätt att uppfatta sakerne, hvilket är, att då, såsom nu
är händelsen, ett beslut blifvit fattadt rör:de ett förslag till gemensamma
tankars afgifvande vid ett Const.Utsk:s betänk., detta beslut
icke bör utsträcka sig till alla andra förslag i samma syftning.
Dessutom hafva enligt praxis alla förslag till gemensam tanke i
grundlagsfrågor, hvart och en i den ordning de afgifvits, blifvit af
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställde till pröfning, hvarföre väl
äfven denna gång, på sätt vid flera föregående tillfällen skett,
ifrågavar. förslag, i den ordning det blifvit uppläst, bör komma under
pröfning.
Här är visserligen sagdt, att om R. o. Ad. hade velat begagna
sig af denna rätt, borde R. o. Ad. hafva prccaverat densamma.
Jag får lill svar derå nämna, att någon sådan advocatyr tror jag
icke behöfvas, enär den som afgifvit förslaget naturligtvis gjort det
i afsigt att det af Hr Gr. o. Landtm, skulle framställas till pröfning,
hvarom intet förbehåll behöft göras. Jag anhåller således,
att frågan må få gå sin vanliga gång.
ben 18 April e. m.
565
Gr. Spens: Om Hr Cederschjölds förslag till gemensam tanka,
hvilket genom resultatet at den nyligen hållna voteringen förklarades
utgöra R. o. Ad:s gemensamma (anka, hade bestämdt innehållit,
att R. o. Ad. icke ansåg någon förändring af ifrågavar.
grundlags-§ vara nödig, nyttig eller lämplig, så skulle jag med
Hr Printzenskjöld instämma deruti, att hvarje annat förslag till
gemensam tanka nu vore förfallet; men då nu detta förslag icke
innehåller någonting annat, än alt det förslag, som Const.Utsk.
framställt, är onödigt, onyttigt och oantagligt, hvilket i min tanka
alldeles icke utesluter antagandet af ett bättre och riktigare; så
enär ett, åtminstone efter mitt sätt att se saken, så beskaffadt förslag
redan förut var af Gr. Lagerbjelke framstäldt och af H. Ex.
Hr Gr. o. Landtm, upptaget, såsom ett möjligen blifvande öfverläggningsämne,
kan jag icke finna något skäl, hvarför detsamma
icke skulle erhålla samma rätt som det, hvilket redan blifvit understäldt
R. o. Ad:s pröfning.
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, det han, för att, såvidt
pä honom ankom, förkorta öfverläggningen, trodde sig böra
tillkännagifva, det han, dä Gr. Lagerbjelkes förslag icke stod i
strid med R. o. Ad:s fattade beslut och icke sträckte sig utöfver
det ämne, Const.Utsk;s mein. omfattade, ansåg sig icke vara berättigad
alt vägra propos. om detta förslags antagande såsom R.
o. Ad:s gemensamma tanke.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Då jag endast ärnade
hos H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, anhålla om någon förklaring af FIr Gr.
o. Landtm:s åsigt i denna formfråga, så och då Hr Gr. o. Landtm,
nu behagat afgifva en sådan, har jag ingenting vidare att tillägga.
FIr Printzenskjöld: Efter den förklaring H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, täcktes afgifva, är det i sanning obehagligt för mig att
uppträda till bestridande af de åsigter, som här söka göra sig
gällande. Min uppfattning af frågan är likväl sådan, att jag nödgas
fortfara i uttalandet af den mening jag hyser, äfven om densamma
skulle hafva den olyckan att slå i strid med den, hvilken
Hr Gr. o. Landtm, nedlagt till prot. Jag grundar denna uppfattning
på den tydligaste, den renaste Svenska; men ingalunda på
någon advocatorisk bevisning, såsom en värd talare förmenat.
Denna beskyllning torde återfalla på den värde ledamoten sjelf.
Uti voter.propos. står tydligen, att den, som vill till Const.Utsk.
såsom R. o. Ad:s gemensamma tanka hänvisa den anmärkn., att
det af Ulsk. framställda förslag är hvarken nyttigt, nödigt eller
antagligt voterar ja, och nu har ett öfvervägande antal ja förklarat,
att pluraliteten velat till Const.Utsk. såsom R. o. Ad:s gemensamma
tanka hänvisa denna anmärkning. Jag frågar då, huru
det vill blifva niöjligt att inlägga någonting annat i denna gemensamma
tanka? Det vore ju att rent af upprifva ett en gång fattadt
beslut.
Gr. Horn: Sedan FI. Ex. FIr Gr. o. Landtm, förklarat sig
kunna göra propos. på ett tillägg till den gemensamma tankan, så
566
Den 18 April e. m.
liar jag deremot ingenting att anföra, då jag förmodar, att Hr
Gr. o. Landtm, väl betänkt huru det skall slå tillsammans med
ordalydelsen i grundlagen.
Hr Cederschjöld: Sedan R. o. Ad. nu genom votering
förklarat såsom sin gemensamma tanka, att Const.Utsk:s betänk,
vore onödigt, onyttigt och oanlagligt, är det icke utan förvåning,
som jag nu finnér, att fråga väckes om antagande af en annan
gemensam tanka. Jag ber hvar och en, som deltagit i denna votering,
lägga handen på hjertat och svara, huruvida han icke ansåg,
att frågan borde förfalla om den blefve så afgjord, som nu
verkligen har skett. För min del kan jag icke annat än anse
detta såsom ett försök att upprifva ett redan fattadt beslut, och
kan icke annat än på det högsta protestera mot framställning af
propos. på Hr Gr. Lagerbjelkes förslag. Under min 30-åriga riksdagsmannabana
har jag aldrig varit vittne lill någonting dylikt.
Frih. Raab: Sedan H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, täckts förklara,
att Hr Gr. o. Landm. kommer att framställa propos. på
den återstående delen af Gr. Lagerbjelkes förslag, så synes det, å
ena sidan, som all vidare discussion i denna fråga kunde vara öfverflödig;
men då, å andra sidan, sådane (lieser framställas, som
här verkligen skett, är det icke besynnerligt om man icke vill
låta dessa gå och gälla utan vederläggning. Man har yttrat sin
förundran deröfver, att en fråga, sådan som denna, blifvit bragt
å bane. Jag åter kan icke undertrycka min förundran deröfver,
att man här velat påstå, att R. o. Ad. icke skulle få hafva mera
än en gemensam tanka, då grundlagen likväl talar om flere. Jag
ber alt i R. o. Ad:s minne få återföra förhållandet då representationsförslaget
var å bane. Hr von Hartmansdorff hade då icke
mindre än 28 förslag till gemensamma tankar, af hvilka, om jag
minnes rätt, vi discuterade 7 eller 8, intill dess att slutligen de
som återstode voro subsumerade under dem, som redan voro antagne.
Kan väl någon af Eder, mine Hrr, nu uppträda här med
det påstående, att Hr Cederschjölds förslag, hvilket genom den
sista voteringen förklarades utgöra R. o. Ad:s gemensamma tanka,
subsummerar under sig Gr. Lagerbjelkes förslag? Så länge detta
icke kan ådagaläggas, måste det äfven vara riktigt och lagligt, att
detta sednare förslag blifver föredraget, och om än icke antaget,
dock får utgöra föremål för votering.
H. Ex. Hr Gir. o. Landtm, yttrade, det han ansåg sig böra
fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet derpå, ali Gr. Lagerbjelkes förslag
i första punkten jnnehölle alldeles detsamma, som Hr Cederschjöld
hade föreslagit och R. o. Ad. nyss beslutat. H. Ex. föreställde
sig således, att det beslut R. o. Ad. fattat, icke försatt frågan
i annat skick, än som skulle ägt rum, derest R. o. Ad. företagit
Gr. Lagerbjelkes förslag till pröfning punktvis och bifallit
samma punkt. Genom ett sådant afgörande af första punkten
hade icke de öfriga kunnat vara afslagne; och saken vore icke annan
i detta ögonblick.
Den 18 April e. m.
5C7
Gr. Mörner: Efter elen förklaring, som H. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, nyss liar afgifvit, vill jag endast hemställa till de Hrr,
hvilka reserverat sig emot det genom den sista voteringen af R.
o. Ad. fattade beslut, troligen af det skäl, alt de ansågo all vidare
möjlighet afskuren att få något tillägg till den då af R. o.
Ad. beslutade gemensamma lankan, huruvida de icke numera skulle
vilja afstå från sina reservationer, sedan en väg i nämnde afseende
blifvit för dem öppnad, hvilken de då förmodligen icke sjelfva
anade, men som de nu finna så tydlig och klar.
Hr Mannerskantz: Om Hr Cederschjölds förslag icke afskildt
alla andra, så må Hr Cederschjöld tillskrifva detta sig sjelf,
som icke så uppställt detsamma. Gr. Spens har upplyst huru
förslaget skulle varit beskaffadt för att hafva åstadkommit en sådan
verkan. Gr. Mörner äfvensom Hr Cederschjöld hafva vädjat
till de af Husets ledamöter, hvilka reserverat sig emot det sednast
fattade beslutet om de icke då trodde, att det af Hr Cederschjöld
framställda förslag till gemensam tanka, skulle förqväfva alla öfrige
förslag i samma anda. Jag erkänner, att jag voterade och
reserverade mig i denna tanke; men jag kan alldeles icke finna,
hvarföre detta skulle förhindra mig att nu, sedan man genom
klara skäl bevist, att jag härutinnan misstagit mig, derigenom alt
jag icke noga betänkt hvad Hr Cederschjölds förslag verkligen innehöll,
med fullkomligt godt samvete kunna rösta för Gr. Lagerbjelkes
förslag.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Mörner har yttrat sig så
väl, att svårligen någonting bättre eller dermed ens jemförligt kan
sägas. Jag vill således blott betyga Frih. Raab min glädje deröfver,
ali han, som för en limma sedan önskade måhända flera veckors
uppskof i denna fråga, för att derutinnan stadga sin öfvertygelse,
så hastigt återfått sin snarfyndighet, att han nu, då ett förslag
till gemensam tanka framställes, genast är beredd att antaga
detsamma.
Gr. Spens: Då jag äfven var en bland dem, som reserverade
mig emot det genom den förra voteringen af Rj o. Ad. fattade
beslut, torde jag också häröfver vara Gr. Mörner någon förklaring
skyldig. Jag instämde egentligen uti den reservation, som
Frih. Hamilton afgaf, hvilken, om jag fattade den rätt, sträckte
sig icke blott lill det sista af R. o. Ad. fattade beslut, utan äfven
till de 2:ne föregående. Jag bekänner, att det af dessa beslut,
som jag synnerligast ogillade, var det, hvilket innefattade afslag å
den af Hr Akerman gjorda framställning; men äfven i afseende
på de öfrige hade jag biträdt en mening, olika mot den som segrade.
Då jag voterade enligt den sist framställda propos., var det
verkligen min tanka, att det af Hr Cederschjöld framställda förslag
icke borde till Const.Ulsk, hänvisas såsom utgörande R. St:s
gemensamma tanka, emedan jag icke kunde anse Const.Utsk:s förslag
vara hvarken onödigt, onyttigt eller oantagligt; och då Hr
Åkermans förslag icke blef af R. o. Ad. antaget, skulle jag helst
568
Den 18 April e. m.
hafva sett, att Const.U(sk:s förslag, sådant det af Ulsk. blifvit framstäldt,
hade fått hvila till nästa riksdag:
Frih. Raab: Jag ber att få tacka Hr von Hartmansdorff för
hans deltagande i afseende på min snarfyndighet, såsom han behagat
yttra. Om Hr von Hartmansdorff skulle deruti finna någonting
misshagligt, tillåter jag mig fästa hans uppmärksamhet
derå, att han har derför att tacka sig sjelf, då han icke ville lernna
mig någon längre betänketid.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, då det å nyo
blifvit framstäldt, alt R. o. Ad. ej skulle kunna antaga mer än en
gemensam tanke, och H. Ex. ej gerna ville ådraga sig misstanken,
alt den ena gången behandla ärenderne i strid med hvad som
skett en annan gång, finge erinra, att då representationsförändringsförslaget
förevar, hlefvo såsom R. o. Ad:s gemensamma tankar antagne
icke allenast ett af Gr. Lagerbjelke afgifvet förslag, utan äfven
åtskilliga förslag af Frih. Palmstjerna, och, om H. Ex:s minne
icke felade, äfven af Hr von Hartmansdorff.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag kan icke erkänna
den tydning man vill gifva åt det af R. o. Ad. fattade beslut. Jag
skulle tro, att när Const.Utsk:s förslag blifvit af R. o. Ad. förklaradt
oantagligt, kan icke någon vidare pröfning af detsamma komma
i fråga. Gr. Lagerbjelkes förslag innefattar en pröfning af
detta förslag, emedan, så framt det icke är grundlagsvidrigt, det
ovillkorligen måste hälla sig inom den framställning, som af Ulsk.
blifvit gjord. Jag kan vid sådant förhållande icke annat än reservera
mig emot den propos., som jag förmodar här kommer att afgifvas.
Frih. Åkerhjelm, Joli. Carl: I motsats emot den siste
värde talaren kan jag icke finna något skäl, hvarför man skulle
äga rätt att bestrida R. o. Ad. att yttra sig öfver Gr. Lagerbjelkes
förslag. Om R. o. Ad. nu afgifvit en gemensam tanka, ser
jag icke hvarföre R. o. Ad. skulle vara förhindrad att vidare tänka.
Det vore i sanning bedröfligt om så skulle vara.
Hr Printzenskjöld: Med all aktning för den siste talaren
och hans försök att bereda en utväg för pröfningen af Gr. Lagerbjelkes
förslag, ber jag få fästa uppmärksamheten derå, att
detta försök ovillkorligen redan måste vara fruktlöst. Man behöfver
icke mer än genomläsa den propos., som nej innefattade, för att
få ett tydligt och klart begrepp derom, att en gemensam tanka
redan är uttryckt och att några tillägg till densamma icke vidare
kan komma i fråga. Nej propos. lyder tydligen, att om nej vinner,
förklarar R. o. Ad. icke Hr Cederschjölds förslag utgöra R.
o. Xd:s gemensamma tanka. Nu vann icke nej utan ja; således
förklarades ja-propos. utgöra R. o. Ad:s gemensamma tanka, och
frågan måste således enligt logikens reglor en gång för alla vara
afgjord samt några vidare tillägg icke kunna äga rum. Jag instämmer
i Gr. Gyldenstolpes reservation.
Frih.
Den 18 April e. m.
Frih. Cederström: Hr Printzenskjöld liar nu för 3:dje gången
uppläst voter.propos., den jag förmodar vi alla förut kände.
Han har deraf kommit till den slutledning, att då R. o. Ad. genom
sitt beslut förklarat Const.Utsk:s förslag för oantagligt, så vore
i och med detsamma enligt logikens reglor vägen stängd för hvarje
annat förslag alt komma under pröfning. Detta är likväl tvertemot
all logik; ty detta R. o. Ad:s beslut innefattar visserligen,
att Const.Utskrs förslag, i dess nuvarande skick, vore oantagligt,
men det utesluter ingalunda derföre andra förslag, hvilka innefatta
sådane modificationer, som kunna leda till en förbättring deruti,
hvarigenom det kunde blifva antagligt. Dock, orsaken hvarför
jag nödgas motsätta mig en pröfning af Gr. Lagerbjelkes förslag
är den, att detta förslag är nytt och i grundlagsvidrig väg
tillkommet.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag önskar att
denna på en gång obehagliga och öfverflödiga discussion snart
måtte upphöra. Den är obehaglig derföre, att en stor del af R.
o. Ad. ansett frågan redan afgjord och sålunda icke förmodade att
man nu skulle framkomma med ett tredje förslag till gemensam
tanka, då af de 2:ne, hvilka redan utgjort föremål för R. o. Ad:s
pröfning, och af hvilka det ena innefattade, i de termer, som äro
tillåtna vid behandlingen af Cons!.Ulsk:s betänk., ett rent afslag ä
Const.Utsk:s förslag, hvaremot det andra åsyftade ändringar i detsamma,
då, säger jag, R o. Ad. af dessa 2:ne förslag genom votering
beslutat, att det, hvilket innefattade det enkla afslaget,
skulle till Const.Ulsk. såsom R. o. Ad:s gemensamma tanka hänvisas.
Denna discussion är äfven öfverflödig, då II. Ex. Hr Gr. o.
Landtm, förklarat sig kunna framställa propos. å Gr. Lagerbjelkes
förslag. Jag tillstyrka derföre på det högsta dess upphörande.
Då nu H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
såsom sin gemensamma tanke behagade till Const.Utsk. hänvisa
det af Gr. Lagerbjelke afgifna förslag, ropades starka nej, blandade
med ja, hvarpå H. Ex. förklarade, det han funnit nej hafva
öfverröstat ja.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Hr Cederschjöld: Jag får vördsamt hemställa, huruvida
icke i voter.propos. borde utsättas, att, i händelse Gr. Lagerbjelkes
förslag blifver förkastadt, alla återstående förslag i ämnet äfven
måtte anses i och med detsamma hafva förfallit, på det icke
ytterligare voteringar må kunna ifrågasättas.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm., som i anledn. häraf förklarade
sig anse R. o. Ad. icke sakna rättighet att till behörig pröfning
upptaga sådane i ämnet framställde förslag, som icke stodo i strid
med redan fattade beslut, fästade derjemte uppmärksamhet derpå,
att af de i denna fråga afgifne förslag numera endast återstod Hr
Lagerhjelms, som vore nära öfverensstämmande med Gr. Lagerbjelkes,
och, derest det i någon punkt vore derifrån af9
H. 72
570
Den IS A pril e. m.
vikande, icke, i följd af afslag å Gr. Lagerbjelkes förslag, behöfde
förfalla.
Upplästes till justering och godkändes följande förslag till
voter.propos.:
Den sorn vill, att, i fråga om del i Const.Utsk:s meni. N:o 35
framställda förslag om tillägg i 87 § Reg.F. och 33 § Riksd.-  Ordn., till Const.Utsk., såsom R. o. Ad:s gemensamma tanke, hänvises,
att det ändamål, som genom detta förslag bort åsyftas,
bäst vinnes om förslaget bygges på följande grunder:
”a) att beslutande rätten förblifver hos R. St.;
b) att granskningen, så framt den anses icke kunna af LagUtsk.
under loppet af en riksdag medhinnas, uppdrages åt ett särskildt
Utskott, bestående af 8 ledamöter, 2 af hvarje Stånd;
c) att med samtycke af alla 4 Stånden och Konungens bifall,
särskilda Utsk. må kunna, efter riksdags slut och intifl nästa
riksdag, sitt arbete fortsätta;
d) att Utsk:s betänkande om sådan propos. bör första gången
punktvis föredragas till fattande af beslut, särskildt öfver hvarje
del af frågan, och derefter, så framt icke samtlige Ståndens beslut
om alla punkter öfverensstämma, till Utsk. återförvisas;
e) att dess svar å denna återförvisning bör innefatta fullständig
text till den åsyftade lagen, hvaröfver då skall beslutas, till
antagande i dess helhet utan förändring, eller till förkastande;
varande vid sednare öfverläggningen intet Stånd bundet af sitt
vid föredragningen punktvis fattade förra beslut;” voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, förklaras icke förenämnde anmärkn. utgöra R. o. Ad:s
gemensamma tanke.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 18.
Nej — 43.
Hr Tersmeden, Nils: Jag får reservera mig emot det behandlingssätt,
som denna fråga här har undergått, och instämmer
i allo i hvad Gr. Gyldenstolpe före voteringen i detta afseende
yttrat. Mig veterligt, är det första gången, som ett Const.Utsk:s
betänk, blifvit på detta sätt behandladt. H. Ex. Hr. Gr. o. Landtm,
har åberopat, att samma föredragningssätt ägde rum, då frågan
om nationalrepresentationens ombildning inom detta Ständ discuterades;
men jag får dervid observera, att vid nämnde tillfälle
Const.Utsk:s betänk, aldrig blef såsom nu genom ett formligt beslut
förklaradt för oantagligt. Jag kan icke annat än anse, att
genom det steg R. o. Ari. nu tagit, R. o. Ad. har godkänt den
princip, att grundlagsfrågor kunna behandlas med mycket större
lätthet än andra ämnen; ty hade uti någon annan fråga ett förslag
inkommit, och det inkomne betänk, genom votering blifvit
afslaget, så hade derefter något förslag till ändring icke kunnat
komma under omröstning.
Den 18 April e. m.
571
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han ej kunde underlåta
att, i anledn. af Hr Tersmedens anförande, återkalla i R.
o. Ad:s minne, att då förslaget om representationsförändring förevar,
hade Hr Lagerhjelm, likasom nu Hr Cederschjöld, föreslagit,
att Utsk:s förslag måtte förklaras oantagligt, men derjemte, just
för att, i händelse af bifall dertill, hindra att sedermera några af
de i öfrigt ifrågasatte proposune skulle kunna bifallas, begärt att
ingen annan gemensam tanke måtte till Utsk. hänvisas. Hade nu
den bifallna proposm varit sådan, så hade något ytterligare förslag
ej kunnat upptagas, hvaremot, då så icke varit förhållandet,
något hinder för emot föregående beslut icke stridande förslags
pröfning ej förefunnits. För öfrigt finge H. Ex. i afseende på
jemförelsen med behandlingen af sådane förslag, som icke innefatta
grundlagsfrågor, fästa uppmärksamheten derpå, att motioner
i andra ämnen genom afslag å Utsk:ns betänkm kunna definitivt
afgöras, men deremot då Const.Utsk. inkommer med förslag till
grundlagsförändring, endast anmärkmr kunna beslutas.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh., och Frih. Cederström,
Claes Rudolph, förklarade det de instämde i Hr Tersmedens
reservation.
Uppå härefter af II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, framställd propos.
förklarade R. o. Ad. sig anse det af Hr Lagerhjelm afgifna
förslag till gemensam tanke vara förfallet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, att, som i förmiddagens
plenum Högv. PresteSbs inbjudning till instämmande i
dess beslut, rör:de 25 § litt. a)—f) af RancoUtsk-.s utlåt. N:o 44,
blifvit lagdt på bordet, men det vore angeläget, alt R. o. Ad. i
afseende på denna inbjudning snart fattade sitt beslut, på det
BancoUtsk. måtte komma i tillfälle att afgifva sammanjemkningsförslag
i ämnet, R. o. Ad. måtte tillåta att berörde inbjudning
finge uppföras främst å föredragningslistan för morgondagens plenum;
hvilket bifölls.
H. R. o. Ad. åtskildes kl. ^ till 12 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 19 April 1845.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 3 prot.uldr. för d. 18 dennes e. m.
Föredrogs å nyo Högv. PresteSt-.s i gårdagens förmiddagsple
-
572
Den 19 April f. m.
mim på bordet lagda pvot.ntdr. af d. 16 dennes, innehållande inbjudning
lill Medstånden, alt förena sig i PresteSt:s, vid föredragning
af BaucoUtsk:s utlåt. N:o 44, öfver de inom RiksSltn gjorde
anmärkn:r vid betänk. N:o 29 med förslag till en i vissa delar
förändrad reglering af Bankens lånerörelse m. m., fattade beslut i
afseende på 25 § litt. a)—f) af samma utlåt.
H. Ex. Hr Gr. o. Land tm. yttrade, det han, i afseende på
de ifrågavar. mom. a), b), c), d), e) och f) af 25 §, ansåg sig
böra meddela den upplysning, alt 3 Stånd godkänt mom. a), endast
med den förändring af BorgareSt., att ordet ”ordinarie” på
första raden blifvit uteslutet, samt deremot mom. b), c), d) och
e) blifvit oförändrade af 3 Stånd antagne, och för öfrigt, i fråga
om mom. f) R. o. Ad. fattat beslut, som i flere afseenden voro
öfverensstämmande med PresteShs. Vid sådant förhållande, och
då R. o. Ad. vid föregående tillfällen gillat den grundsats, att det
vore både emot grundlagens anda och dess mening stridande, att
antaga inbjudningar, som åsyfta upprifvande af ett R. St:s beslut,
finge H. Ex. hemställa, om R. o. Ad. ansåge sig icke kunna antaga
PresteShs förevarande inbjudning.
Ropades ja.
Ånyo föredrogs BancoUtsk:s d. 2 och 9 dennes på bordet lagda
mern. N:o 45, i anledn. af de inom 3:ue RiksSt. framställde anmärknsr
emot Otskrs under N:o 34 afgifna utlät., angide afhjelpande
af penningeförlägenhelen i allmänna rörelsen, m. m.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Då detta Stånd har med
sina beslut kommit efter de öfriga; så hemställer jag, om Hr Gr.
o. Landtm, skulle behaga låta Ridd.secret. upplysa huru desamma
blifvit af de öfriga Stånden afgjorda, hvarigenom öfverläggning
måhända i åtskilige fall kunde undvikas.
I anledn. häraf upplyste underl. Ridd.secret., att Presleoch
BondeStm bifallit förevar, mern. samt BorgareSt. lagt detsamma
till handlingarne.
Ilr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Jag ber om ursäkt
att jag gör en förfrågan till ledning för mitt minne, nemi.
huruvida R. o. Ad., på sätt jag tror mig ihågkomma, bifallit den
i mern. N:o 44 föreslagne comiteen. Här hänvisas på denna comité,
och det vore derföre angeläget att veta, hvad beslut som
derom blifvit fattadt.
Sedan härefter upplysning blifvit af H. Ex. Hr Gr. o. La nd t m.
meddelad, att R. o. Ad. beslutat und. hemställan om den ifrågasatte
comitéens utseende, blef BancoUtsk:s mern. N:o 45 af R. o.
Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Högv. PresteSt:s d. 5 dennes på bordet lagda
prot.utdr. af samina dag, innehållande inbjudning til! Medstånden,
alt förena sig i det af PresteSt., vid föredragning af BancoUtsk:s
utlåt. N:o 49, öfver väckt fråga, att Bancofullm. må berättigas ä
Den 19 April f. m.
573
deposition i Hamburg emottaga silfver utöfver det bestämda beloppet
af 500,000 r:dr sp., fattade beslut, att i det bancoreglem.,
som kommer att utfärdas, skulle införas ett, stadgande af samma
innehåll, som Utsk:s förslag i förenämnde utlåt., med den förändring
allena, att orden ”så snart årstiden innevarande år det medgifver”,
måtte utbytas mot orden ”vid tjenlig årstid”.
Undert. Ridd.secret. upplyste, att Hederv. BondeSt., med
frånträdande af sitt förra beslut, antagit ifrågavar. inbjudning, men
att underrättelse om något af Vällofl. BorgareSt. i afseende på
densamma fatladt beslut ännu icke erhållits.
Hr von Hohenhausen, Mich. Silvius: Det beslut, som
Ståndet har fattat i anledn. af BancoUtsk:s utlåt., hvarigenom PresleSt.
blifvit föranledt att utsträcka hvad som hade blifvit af BancoUtsk.
föreslaget för innevarande år, under en tiderymd af högst
6 veckor, lill all framtid och för 5 ä 6 månader om året, är af
en så vådlig beskaffenhet, att jag icke kan annat än afstyrka inbjudningens
antagande. Saken är dessutom af den vigt, att den
icke synes på ett sådant sätt böra antagas, innan BancoUtsk. blifvit
hördt och måhända äfven Bancofullm:s yttrande blifvit deröfver
inhemtadt. Olika är att medgifva ett sådant förfarande under
en lid af 6 veckor, då så väl BancoUtsk. som R. St. äro närvar.,
och att pålägga det såsom en pligt för Bancofullm. under hvarje
kommande år. Man har, såsom Hrr:ne torde påminna sig, ansett
nödigt att bestämma den fond, som fick hållas i Hamburg, till
endast 500,000 r:dr. Att nu tillåta denna fond att gå till hvad
belopp som helst under loppet af flera månader, torde vara i hög
grad oförsigtigt, när man icke får i Hamburgs bank deponera några
medel, utan desamma endast skola stå hos enskilda handlande
eller bankirer derstädes. Man får icke glömma, att vid slutet af
90-talet, nästan på en gång under loppet af några dagar, några
och femtio handelshus i Hamburg inställde sina liqvider. Sådana
olyckor kunna äfven framdeles inträffa, och det vore oförsigtigt
att låta fonden blifva obegränsad till sitt belopp. När frågan nu
har blifvit väckt hos PresteSt., så lärer väl någon af samma Stånds
ledamöter uti BancoUtsk. komma alt väcka iden äfven der. Dä
kan frågan blifva handlagd på behörigt, sätt och utlåt, deröfver
lill R. St. inkomma. Nu får jag, på de skäl jag haft äran anföra,
tillstyrka, att R. o. Ad. förklarar sig icke kunna antaga
denna inbjudning från PresteSt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: På de skäl, som Hr von
Hohenhausen anfört, anser jag icke lämpligt, att R. o. Ad. antager
förslaget uti dess nu varande skick. Jag är öfvertygad, dels
att detta Stånds, dels att PresteSt:s ledamöter af BancoUtsk. icke
skola underlåta att vid Bancoreglemts genomgående göra framställning
härom inom Utsk.; hvarföre jag tror det vara bäst, antingen
att lägga inbjudningen lill handlingarue, eller begagna andra
tjenliga ordalag, hvilka icke innebära ett bifall.
Då nu H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
574
Den 19 April f. m.
behagade förklara, att R. o. Ad. icke, i följd af den gjorda inbjudningen,
kunde instämma i PresteSt:s beslut, anmälde sig och yttrade
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabi1.: Jag anhåller om tillsättande
af orden: ”i den form denna inbjudning inkommit”, så
att icke det beslut, som R. o. Ad. fattar, möjligen skulle kunna
förstås sålunda, att Ståndet icke skulle kunna antaga sjelfva saken,
i händelse den af Utsk. antages.
Hr Rosenblad, Reinh.: Jag ber om ursäkt om jag anhåller,
att få höra PresteSt:s inbjudning och att derefter få yttra
mig.
PresteSt:s förevarande prot.utdr. blef i följd häraf ånyo uppläst,
hvarefter
Hr Rosenblad yttrade:
För min del anser jag PresleSt:s redaction vara lämpligare
än den andra, och har således ingenting att deremot invända.
Hr von Hartmansdorff: Måhända skulle Ståndet finna
antagligt om man uttryckte sig, att R. o. Ad. icke funnit sig kunna
härom något beslut fatta förr än bancoreglem. kommer under
R. St:s pröfning.
Häruti instämde Hr Rosenblad.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
förklara, att då BancoUtsk. icke handlagt den fråga, hvarpå
PresteSt:s ifrågavar. beslut hade afseende, R. o. Ad. icke för närvarande
kunde instämma i samma beslut.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskms d.
5 och 9 dennes på bordet lagda utlåt. N-.o 89, i anledn. af väckt
fråga om lärareseminariers inrättande m. m.
Hr Tersmeden, Nils: Jag hemställer till Hr Gr. o. Landtm,
och Ståndet, huruvida icke delta betänk, skulle kunna afgöras
punktvis, sedan discussionen afhandlat betänk, i sin helhet, samt
anhåller att, sedan denna min hemställan blifvit besvarad, återfå
ordet.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. bifölle,
att öfverläggningen komme att omfatta Utskrns utlåt, i dess
helhet, men sedermera särskilde propos:r framställdes till afgörande
af de deri förekommande punkter.
Ropades ja.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller, att Ridd.-  secret. måtte få upplysa huru de öfriga Stånden afgjort detta
betänk.
Undert. Ridd. secret. tillkännagaf, att från Högv. PresteSt.
prot.utdr. i ämnet ännu icke ankommit, men att prot.utdr. erhållits,
som utvisade, att Vällofl. BorgareSt. bifallit Utskrns utlåt., och
Den 19 April f. m.
575
Hederv. BondeSt. bifallit endast 3 morn., eller Utsk:ns tillstyrkande,
det R. St. måtte hos K. M. i and. anhålla, alt K. M. ville i
nåder förordna, att indigenatsrätten vid ansökningar lill läraresysslor
vid Rikets elementarläroverk måtte upphöra, samt i öfriga delar
alslagit utlåtandet.
*
Hr Tersmeden: Ifrågavar. ämne är onekligen af största
vigt. Jag tror icke, att man i afseende på undervisningsverken
har någon vigtigare omsorg än bildandet af sjelfva läraren. Jag
tror, att lärarens skicklighet är af vida mera vigt än beskaffenheten
af sjelfva läromethoden, emedan jag är fullt öfvertygad derom,
att en utmärkt skicklig lärare med en anbefalld method, som icke
vore af de bästa, skulle kunna uträtta långt mera än en medelmåttig
lärare med en method, som vore erkänd för att vara den
bästa i verlden. Jag kan således icke annat än på det högsta
förorda Ulskms betänk., i hvad det rörer anslag till lärares bildande,
men kan likväl icke oinskränkt lemna mitt bifall till de
förenade Utskms förslag.
Jag tror, att Utsk:n vid behandlingen af denna fråga har begått
samma misstag, som jag anser Ekon.Disk. vid ett föregående
tillfälle hafva gjort, dä Utsk. till R. St. framställde ett förslag,
som ingick uti delaljerne af den läromethod, hvilken, enligt Utskss
åsigt, borde införas i undervisningsverken. I detta betänk., likasom
uti ett föregående, är nemi. föreslaget, alt apologislskolor samt
högre och lägre lärdomsskolor skola sammanslås till ett helt och
utgöra 2:ne olika bildningslinier. Huru det skall utföras, är mig
icke klart af delta förslag. Vidare föreslå Utsk:n, att ämnesläsning
skall införas, men dervid anser jag Utskm hafva gått för långt,
synnerligen då Utskm sagt, att en viss method skulle af läraren
inläras. Ett annat fel åter förefinnes deruti, att Utskm alldeles
icke fullständigt utvecklat ämnet. Utskm säga icke på något ställe,
huru de ifrågavar. seminarierna skola vara beskaffade. Jag tror,
alt R. St. göra klokast att icke inlåta sig uti att reglementera för
undervisningen, likasom R. St. skulle handla rätt, om de i andra
frågor, t. ex. armeens institutioner, skulle inlåta sig uti reglemeutering
och afgöra,, huruvida linietrupper skola stå på två eller tre
leder o. s. v. Att säga t. ex., såsom Utskm säga i sista punkten,
alt alla prof, som lärare hittills varit underkastade, skola afskaffas,
det anser jag vara mycket för långt gånget, och det påminner
allt för mycket en omständighet, som för några dagar sedan
omtalades uti tidningarne, nemi. att R. St. år 1762 formligen
förklarade, att en viss lärare i Calmar hade gjort sig förlustig
sin tjenst, emedan R. St. funno, att denne lärare hade begagnat
en oriktig method. Ilan blef afsatt på grund af R. St:s beslut.
Så långt gingo R. St. uti en sak, som jag anser att de hade bort
helt och hållet öfverlemna lill bättre domare i slika frågor. Jag
bestrider, att R. St. kunna med sakkännedom befatta sig med ett
sådant ämne och tror, att R. St. göra bäst, om de, under erkännande
af vigten att bilda skicklige lärare, helt enkelt bevilja ett
anslag af 6000 r-.dr till ifrågavar. ändamål och öfverlemna åt Re
-
576
Den 19 April f. m.
geringen, alt bedömma hvilken undervisningsmethod, som skall
följas. Om R. St. förordat en viss method, och Regeringen ansett
sig i följd deraf pligtig alt göra försök i den vägen, samt
nedlägga stora kostnader derpå, så stannar ansvaret, i händelse
försöket skulle misslyckas, på R. St. På dessa grunder kan jag
icke undgå att i förbigående fästa mig vid det s. k. nya skolsystemet,
hvilket jag anser vara mycket felaktigt i sina grunder.
Dessa fel hafva yppat sig så väl i den moraliska, som i den psychologiska
delen af undervisningen. I afseende på den moraliska
delen, tror jag, att den method, som under långliga tider varit
följd vid våra allmänna läroverk, är vida bättre för de lägre classerne
åtminstone, än den nya methoden. Eleverne äro der underkastade
en enda lärares uppsigt. Denne lärare har en faderlig
omsorg för dem och följer dem noga. Han märker hvarje misstag
vid sin dagligen förnyade examen. Gossarne vänja sig att
hålla sig oinskränkt till honom. Vid det s. k. nya skolsystemet
behandlas eleverne af olika lärare i särskilda ämnen. Derigenom
är det ingen lärare, som omedelbart bar ansvaret för en viss dass,
och deraf följer också, att gossarne icke tro så ofelbart på sina
lärare, som de göra i den gamla skolan. Jag tror till och med
att de just genom den jemförelse, hvartill de äga tillfälle, fälla
omdömen, som för en eller annan lärare äro mer eller mindre
fördelaktige. , Jag tror också, att disciplinen är starkare vid de
gamla läroverken än vid de nya. Gossarne äro alla samlade och
läraren informerar der under en ständig examen, hvarvid gossarne
vänjas att öppet lemna bestämda svar på de frågor, som läraren
gör. Den nya skolmethoden närmar sig helt och hållet till den
privata. För min del tror jag, att densamma i afseende på det
moraliska hvilar på en alldeles falsk grund, derigenom att gossarne
vänja sig vid alt genast, då de med skicklighet lärl sin lexa,
derför åtnjuta belöning. De få genast en uppmuntran. En gosse,
som har en mindre hastig fattningsförmåga, blir efter, oaktadt
han måhända arbetar dubbelt så mycket, som en hans rikare
begåfvade kamrat. Han får ett minus ganska ofta temmeligen
oförskyldt, dä han kanske gör grundligare framsteg än hans kamrat,
som fortare lär sig sin lexa, men måhända med mindre
noggrannhet.
I afseende på det moraliska, anser jag det nya skolsystemet
äfven hafva ett annat fel. Samhället har nemi. rättighet att bestyra
om uppfostringsanstalterne, och dess medlemmar kunna fordra,
att deras barn skola få njuta uppfostran. Föräldrarne öfverlemna
dem med förtroende till skolverket, och då bör 'delta förtroende
icke svikas. Undantag kunna visserligen inträffa, då en
gosse besitter så föga förståndsgåfvor att en utveckling deraf
knappast blir möjlig; men samhället har rätt att fordra, att deras
barn verkligen blifva bildade, i de högre classerna bör man
i synnerhet kunna hafva denna fordran. Man kan icke begära,
att t. ex. en rik man, eller en högre embetsman, skall insätta sina
barn vid handtverkerier; de hafva rätt att genom allmänna undervis
-
Din 19 April f. m.
577
visqingsanstalter äga elt tillfälle alt låta uppfostra sina barn till
medlemmar af den samhälls- eller bildningsclass de sjelfve tillhöra.
Jag anser således grunden för det nya skolsystemet vara
falsk. Hr von Hartmansdorff, som sjelf är directeur vid en af
skolorna efter det nya skolsystemet, har här offentligen sagt, vid
ett föregående tillfälle, att lian ansåg, alt en hufvudsaklig fördel
af det uya skolsystemet läge deri, alt de gossar, som hade utmärkta
själsförmögenheter, komma fort fram, men de mindre utmärkta
blifva tillbakasatte. Jag anser detta vara i högsta grad obilligt
och tror äfven, att vid de försök, som i detta afseende blifvit
gjorde sedan 10 å 12 år, så väl vid Elem.skolan, som på Carlberg
och vid Barnängen, ganska stora misstag skett. Man har
exempel på ganska bedröfliga följder deraf, isynnerhet vid Carlberg
och Barnängen, der barn förlorat sina första läroår, just
derigenom att de blifvit lemnade förmycket åt sig sjelfva, en bedröflig
sjelfverksamhet, som kunde kallas overksamhet, eller med
andra ord derigenom att den följda methoden varit byggd på en
falsk grund. Då vid de allmänna läroverken en lärare är skyldig
att först genomgå hela pensum och sedan låta gossen repetera
detsamma hemma, väljer man vid de nya läroverken en alldeles
motsatt method, hvarigenom eleven går miste om den grundlighet,
som den gamla methoden bör gifva. Vid de yngre åren,
tror jag det vara af en hufvudsaklig vigt, att gossens utveckling
sker harmoniskt.
I afseende på den psychiska sidan, så anser jag, att det nya
systemet på långt när icke uppnår den fullkomlighet, som det
gamla. Gossen studerar flitigast de ämnen, som roa honom mest.
Företrädesvis skall han finna sig road af botanik och naturhistoria
i allmänhet. Deremot finner han språken vara ganska motbjudande.
Jag hemställer huruvida det är rimligt att lemna åt
en 8 a 9 års gosse detta sjelfpröfvande af hvad som han finner
med sin håg mest öfverensstämmande att sysselsätta sig med, blott
han för öfrigt icke alltför länge står qvar vid sin plats; och någon
tillräcklig garanti i denna del finnes icke uti det nya skolsystemet,
men väl uti det gamla.
För min del tror jag, att ett ytterligare fel uti det nya skolsystemet
består deruti, att gossen uppmuntras, jagas att öfva sin
minneskraft, att lära fort. Jag tror, att man icke bör uteslutande
fästa sig vid barnens minnesgåfva, utan att man tvertom bör
stundligen vara uppmärksam på att de begripa hvad som läses
och riktigt smälta hvad de fått. Detta sker mycket bättre uti de
gamla skolorna än uti de nya. Det är der ingenting som hindrar,
att de gossar, som hafva större själsförmögenheter, komma
fortare än de öfriga, ty man ser äfven der att en gosse kan få,
som man säger, hoppa; men det hör till undantagen. Hufvudsaken
är, att man lärer multum non mulla. Af tvenne lika skickliga
gossar kan den ena behöfva uppmuntras, men den andra att
hällas tillbaka, och en känd lärare, Plato, yttrade, af mina båda
9 H. 73
578
Den 19 April f: m.
skickligaste lärjungar får sporrar nyttjas å den ena men betsel för
den andre. Jag tror, att det nya skolsystemet fäster sig alltför
mycket vid receptiviteten bos själen oell förlitet vid produetiviteten.
En uppmuntran dertill har den nya Elem.skolan uti den,
såsom jag tror, felaktiga studentexamen vid universitetet. Förr
var det en enda lärare, som examinerade dem uti alla kunskapsgrenar,
hvaruti de fått undervisning. Iian gaf dem deröfver ett
generelt betyg. Nu återigen examineras det af särskilde lärare
uti olika kunskapsgrenar, och särskildt betyg gifves för hvarje
ämne. Följden deraf är, alt gymnasistens båg hell och hållet går
ut på att taga studentexamen med utmärkelse, i stället för att förvärfva
grundliga kunskaper. Ofta sysselsätta de sig företrädesvis
med dc ämnen, uti hvilka det är lättast att få betyg, utan afseende
på, att t. ex. ett apröbatur uti latin är mera värdt än ett
laudatur tili botanik. Dessa förhållanden inträffa i synnerhet vid
nya Elem.skolan. Jag skulle således anse, att vid jemförelse emellan
de båda skolsystemen, felet uti våra gamla undervisningsverk
ligger deruti, att lärarne icke hafva blifvit uppmuntrade samt alt
valet af läroämnen bar varit alltför ensidigt. Då jag således anser,
att felet icke ligger uti niel hoden, så vill jag också påstå, att fördelen
hos den nya Elem.skolan icke ligger uti melhoden, utan uti
de skicklige lärare, som den äger, och de många företräden, som
den har åtnjutit. Man påstår, alt den nya Elem.skolan har frarnbragt
pä de 12 å 15 år, som den har varat, sä mänga goda resultater,
att man redan af dem kan dömma till denna methods
stora företräde. Jag tror, att detta hvilar på ett stort misstag.
De resultater, nya Elem.skolan framlagt, äro i mina ögon alldeles
icke förvånande, utan tvertom förundrar det mig, att denna
skola ej lemnat långt fördelaktigare resultater än den gjort, synnerligen
då man ihågkommer de stora fördelar, som man lemnat
henne. Resultaterne hafva förnämligast bestått uti en eller två
ynglingar om äret, som ifrån denna skola gått till universitetet.
De hafva i allmänhet fält ganska goda betyg, men om Herrarne
besinnar huru det tillgår vid den nya Elem.skolan, så skolén I
finna, att undervisningen närmar sig helt och hållet till privatinformation.
Något hvar bör kunna inse, att en privat informtion
med skickliga ynglingar är den bästa undervisningsmelhod, som
kan finnas, emedan läraren har tillfälle att i hvarje ögonblick följa
sina disciplar, Elevernas antal uti den nya Elem.skolan tror
jag icke, sammanlagdt för de tre öfversta classerne, uppgår till 30.
Uti den högsta classen finnes sällan mer än en eller två. Fördel
närvarande finnes der blott en enda. Hela den classens undervisning
består förnämligast uti repil it ioner. Gossen förberedes således
till studentexamen, och alla lärarne hafva sin uppmärksamhet
spänd på denna yngling. Det vore verkligen besynnerligt om
man icke då kunde frambringa vackra resultater. De man frambragt,
hafva varit ganska goda, men jag vet bestämdt att lärarepersonalen
i Upsala, som fått närmare kännedom om de elever,
hvilka kommit ifrån nya Elem.skolan, alldeles icke hafva en fördelaktig
tanka om deras skicklighet i jemförelse med deras, som
Den 19 April f. m.
579
komma ifrån de gamla undervisningsverken. Vidare säger jag,
alt de resnltäler, som man deraf drager, äro falska. Detta är
till exempel händelsen med ynglingar, som ifrån de gamla offentliga
läroverken, såsom ifrån Clara skola, hvilken är en af de
bästa i Sveriges Itike, gått till nya Elem.skolan. En ibland dessa,
hvilken gått igenom alla 4 elasserna i Clara skola, är nu i
Elem.skolan och kommer ofelbart att taga en vacker studentexamen,
hvaraf hedern tillfaller nya Elem.skolan.
Jag säger vidare, att slutsatserna i följd af dessa resultater äro
felaktiga, emedan den nya Elem.skolan alldeles icke är satt i samma
förhållande med de ganda skolorna. Denna skola har aila
tänkbara förmåner. Hade man velat draga några säkra resultater
af det nya skolsystemet, sä hade man salt den skola man. inrättade
på försök, uti fullkomlig parite' med de gamla skolorna.
Lärjungarnes antal är i denna skola inskränkt till 100, emedan
statsanslaget icke räcker lill för flera. Följden deraf är, att skolan
har ett bestämdt företräde framför de gamla skolorna, hvilka
enligt skolordningen äro skyldiga att emottaga så många lärjungar,
som der anmäla sig; lill följd hvaraf antalet uti t. ex. Clara
skola är ojemförligt mycket större än uti nya Elem.skolan.
Vidare har nya Elem.skolan den fördelen, att hvarje gosse
skall lemna 20 r:dr vid sitt inträde, hvilket är en borgen derföre,
att man icke får af de fattigaste classernas barn. Uti dc andra
skolorna deremot betalas icke någon inträdesafgift. Den nya
Elem.skolan är icke eller bunden af någon skolordning, utan får
fritt välja sina lärare, hvilka den betalar med 1000 r:drs lön,
då deremot uti de andra skolorna en collega icke har mera än
300 r:dr. Således är det gifvet, att nya Elem.skolan har kuunat
skaffa sig de aldra skickligaste lärare. Denna skola äger till och
med den lyckan alt för det närvarande begagna vid universitetet
ännu anställde docenter, en förmån, hvarå man saknar exempel
vid våra allmänna läroverk.
Vidare har directionen öfver den nya Elementarskolan full
rätt till lärares frånskiljande, om den skulle hafva misstagit sig
uti sitt val, hvilket icke är händelsen med våra öfriga skolors
styrelser. Ej eller behnfver nya Element.skolan lemna något afträdesbetyg,
med mindre lärjungen gått igenom hela skolan. Följden
deraf blef, att om någon yngling, som i förtid lemnal skolan,
blifvit tillbakavisad i studentexamen, så har delta aldrig drabbat
nya Elem.skolan, emedan den icke gifvit något afgångsbetyg.
Således är förhållandet der alldeles motsatt det i andra skolor.
Ifrån gymnasium lemnäs afgångsbetyg. Dermed far ynglingen till
academien, blir underkänd i studentexamen och felet lillskrifves
gymnasium.
Genom de försök, som blifvit gjorda med det nya skolsystemet,
har man likväl funnit behofvet af betydliga modificationer
deruti. Man har funnit, att undervisningen efter denna method
icke är så säker, som efter den gamla. — Vid Barnängen
är redan, till följd af lärarnes enträgna, mångåriga anhållan, deu
ändring gjord, att inom de lägsta classerne sker icke ämnesläs
-
580
Den 19 April f. m.
ningen i afseende på lärarne. Det här oratalta skolsystemet har blifvit
försökt på många ställen. Vexelundervisningsmelhoden användes först
i England för 30 år sedan och försök gjordes der vid publika och privata
läroverk, men utan godt resultat. I England är aldrig mer fråga
om användande af denna läromethod vid de allmänna skolorna.
Detsamma har inträffat i Tyskland. Det linnes väl inga makter,
som hafva lemnat så mycken uppmärksamhet åt undervisningen
som Preussen och Bayern. Efter 30 års försök på statens bekostnad,
har man i dessa länder återgått till det gamla skolsystemet
och anser icke den nya methoden tjenlig. Om vi betrakta
förhållandet i vårt brödrarike, så har äfven der försök blifvit
gjordt; men man har alldeles gått derifrån och oinskränkt fästat
sig vid class-systemet. Ståndets ledamöter torde känna Professor
Bugge, som flere år har rest på statens bekostnad. På den berättelse,
som han ingifvit om sin resa, har Norska commissionen
för undervisningsverket grundat sitt utlåt., hvaruti comiteen helt
och hållet tillstyrker vidblifvande af det gamla classläsningssystemet.
Samma Professor Bagge genomreste hela Tyskland, Schweitz,
Frankrike och England. Jag skulle tro, att man i mindre samhällen
borde vara mycket försigtig med experimenter, då de alltid
kosta mycket penningar, likasom en försigtig landtbrukare,
som har en mindre egendom, ser sig väl före innan han gör experimenter
och väntar intill dess den, som har en större egendom,
har gjort den först. Så bör man äfven förfara i afseende
på undervisningsverken. I afseende på representationsfrågan har
man sökt att framkasta ide'er, som redan för 30 ä 40 år sedan
blifvit underkända i andra länder. I afseende på criminallagförslaget,
äro vi kanske äfven färdiga att experimentera i stället för
att lemna experimenlerne åt nationer, som bättre kunde draga
koslnaderne, och sedan draga nyttan af deras försök.
Resultatet af hvad jag har yttrat torde blifva det, att jag
anser det vara bäst för R. o. Ad. att icke inlåta sig i något yttrande
angående detaljerne af systemet, utan endast besluta att
öfverlemna till K. M. 6000 r:dr, alt användas på sätt han lämpligast
finner. Jag är alldeles icke emot att ytterligare anslag lemnäs
till försök med det nya skolsystemet, emedan jag tror, att
med dessa 6000 r:dr man skulle kunna komma i tillfälle alt
närmare undersöka lämpligheten af nyssnämnde method. Jag
föreställer mig nemi., att en person, som sökte sig till skolverket,
först borde genomgå en curs af ett helt eller halft år uti skollärareseminarium,
hvartill han borde få ett anslag af 200 r:dr, att
han derefter skulle taga sin exameu och sedan förpassas till den
nya Elem.skolan, som derigenom kunde få den fördelen att betydligt
utvidga sitt läroverk, utan några nya kostnader; men jag
anser icke tjenligt, att R. St. yttra den önskan, att seminarierne
mätte inrättas så att undervisning der meddelas efter båda methoderne.
Bästa sättet att försöka om nya Elem.skolan är god,
vore att utvidga densamma. Jag tvitlar icke på resultaten, men
så länge nya Elem.skolan har alla de fördelar framför de gam
-
Den 19 April f. m.
581
la skolorna, som jag nu'tagit mig frihelen framslälla, så anser jag
alla resultat deraf fullkomligt falska. Jag hemställer således till R.
o. Ad., huruvida icke R. o. Ad. ville i fråga om den 1 punkten
göra den förändring, att R. St. måtte hos K, M. i tind. anhålla,
att ändamålsenliga åtgärder måtte vidtagas till bildande
1 praktiskt hänseende af lärare vid Elem.läroverken; i fråga om
2 punkten besluta att ställa en summa af 6000 r:dr b:co årligen
till Regeringens disposition för ifrågavar. ändamål; och i afseende
på den 3 punkten, derutinnan jag icke kunnat stadga mitt omdöme,
anser jag att, PresteSt. har en öfvervägande yttranderätt.
Den omtalta provincialismen är en utgrening af fosterlandskänslan
och kan vara nyttig. En svårighet deraf är dock, att om t. ex.
en collega ifrån Skåne flyttar till Norrköping eller Westmanland
och vill söka sin utkomst efter några års tjenstgöring, så kan
provincialismen vara honom till hinders.
I afseende på sisla punkten, vill jag begära ett formligt afslag.
Att förbjuda alla vidare praktiska prof vid gymnasierne,
anser jag högst olämpligt. Jag inser ej hvarföre en ephorus ej skulle
kunna ålägga ett läsprof för en som söker inträda vid skolverket,
för att öfvertyga sig om den ståndpunkt, hvarpå läraren står
i afseende på sin förmåga att meddela undervisning. Jag ville nu
anhålla, att R. o. Ad., med lemnad uppmärksamhet åt hvad jag
haft äran anföra, ville stanna uti det beslut, som jag har yrkat, i
hvilket fall en sammanjemkning af de Stånds beslut, som redan
afgjort frågan, vore lätt att åstadkomma.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Det yttrande, som en
värd talare nyss haft, vill jag dela uti 2:ne delar. Genom den
förra delen har jag blifvit förekommen uti allt hvad jag väsendtligen
ämnade anföra. Hvad åter angår sednare delen, så vittnar
den ostridigt om en stor kännedom af ämnet; men, ehuru måhända
sjelf icke competent att dömma derom, nödgas jag likväl
anse denna sednare del här icke hafva varit på sin plats. Det
tillkommer ej R. St., och följaktligen icke något RiksSt., att ingå
i pröfning af några sådana särskilda förhållanden. Detta är
Regeringens bestyr, icke R. St:s. Den värde talarens yttrande
skulle måhända hafva ägt en hög grad af förtjenst, om det blifvit
fäldt, vare sig i Konungens Statsråd, i fall ämnet der förekommit
till pröfning, eller inom en Ministeriel rådplägning i samma
ämne, hvarvid alla dessa omständigheter och förhållanden bort tagas
under öfvervägande; men till en sådan pröfning anser jag
sä väl R. o. Ad., som de öfriga Stånden, PresteSt. icke undantaget,
vara fullkomligen incompetenta. Uti det praktiska deremot,
som Hr Tersmeden i följd af detta anförande tillstyrkt, öfverensstämmer
jag med honom nästan fullständigt.
Vid justering af det beslut, hvarmedelst R. o. Ad. biträdt
Medständers, att nemi. till K. M. ingå med tind. anhållan om införande
af en viss method i elementarläroverken, har jag anmält
min vördsamma reservation och tror mig genom denna reservation
hafva ådagalagt, att R. St. icke äro competenta att sig öf
-
582
Den 19 April f. tn.
ver sådana frågor yttra. Icke så, som skulle ej ett oell annat
individuum kunna äga denna compelens — och jag tror, att den
siste värde talaren verkligen är ett af dessa individna; men jag
känner mig icke vara competenl dertill och vågar uppriktigt förklara,
att jag likaledes anser majoriteten inom Ståndet till ett sådant
bedömraande fullkomligt obehörig; äfvensom det ligger i
sakens natur, att Ständer hafva dermed intet att beställa.
I följd af denna åsigt föreslår jag, att R. o. Ad. vid första
punkten i Utsk:s betänk, måtte besluta, med antagande i öfrigt
antingen af den redaction, som Utsk. eller af den, som Hr Tersmeden
föreslagit, hvilket kan vara likgiltigt, att orden: ”och undervisningen
i dessa anstalter äfven sträcka sig lill kännedom om
undervisningssätlet efter det s. k. nya skolsystemet” må alldeles
utgå. Jag tror att vi genom vårt förra beslut hafva ådragit oss
det omdöme så väl inrikes som äfven utrikes hos de utländningar,
som taga kännedom om vära beslut, att R. St. i hastigheten
kommit alt begå en absurditet, då de utlåtit sig öfver saker,
som icke tillhöra deras befattning och hvarom de icke äga förmåga
eller compelens att dumma. Jag inser icke hvarföre, dä
man en gäng råkat att göra eli misstag, man skall öka detsamma
genom alt ännu en gång fatta eli likartad! beslut i samma ämne.
Det vore att för andra gången ådagalägga, det man icke äger
förmåga att bedömma ämnet, hvilket man redan första gången
hade gjort bättre i att undvika. Jag anhåller derföre, att R. o.
Ad. ville ur denna punkt, till hvilken jag i öfrigt tillstyrker bifall,
utelemna de nyssnämnda orden. Det ifrågavar. systemet må
vara godt eller icke godt, — derom dömmer jag icke och ingär icke
i pröfning af något, som Hr Tersmeden derom anfört, — jag
vidhåller blott mitt påstående, att det icke tillhör R. St. att sig
deröfver yttra, utan att dessa frågor mätte åt K. M. öfverlemnas.
Detta öfverensstämmer med vårt regeringssätt och med sakens
natur. Sådana församlingar, som denna, kunna icke i dylika
ämnen besluta någonting ändamålsenligt eller förnuftigt.
Hvad deremot angår 2 punkten, så är min öfvertygelse, att
summan påtagligen är alltför ringa. Icke efter denna måttstock,
mina Hrr, beslutas dylika anslag i andra länder, hvarest man med
allvar och ifver söker att befrämja folkundervisningen. Sex tusen
pappersriksdaler, till bildande af seminarier, är påtagligen allt
för litet, och likväl nödgas jag tillstyrka bifall, väl vetande att
ett förändradt beslut icke kan i denna punkt åstadkommas. Den
3 punkten vill jag lemna derhän, och hvarken tillstyrka eller
motsätta mig deusamraas antagande. Jag tror, lika med Hr Tersmeden,
att PresteSt. deri är competent domare. Jag förenar mig
helt och hållet med Hr Tersmeden i yrkandet, att R. o. Ad.
måtte i allo förkasta 4 punkten, emedan R. St. eljest åter infalla
med sitt tillgörande på ett område, som ligger alldeles utom
deras naturliga verkningskrets.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det har varit mig oförmodadt,
att, sedan R. o. Ad. en gång afgjort sjelfva hufvudfrågan,
Den 19 April f. m.
583
om lärares bildande för elementarläroverken, och na endast återstår
att anslå medel dertill, man skulle återkomma till denna
fråga för, att genom detaljerna tillintetgöra R. o. Adis beslut, som
tillika är R. Slis. Jag skulle hoppas att Ståndet är så fast i sin
mening, alt det icke låter sig derutinnan rubbas af de invändningar,
som nu blifvit gjorda; men då tvenne ledamöter redan tillstyrkt
ändringar och tillägg i beslutet och den förra gjort beskyllningar
emot nya Elem.skolan genom uppgifter, som äro alldeles
oriktiga, så skulle det ulan tvifvel läggas mig tilt last, om jag, som så
länge haft att göra med ifrågavar. inrättning, ej sökte att, åtminstone
till någon del, vederlägga beskyllningarne. Jag beder Ståndet
alltså ursäkta om äfveq jag åter upptager hufvudfrågan. Jag
skall bemöda mig att icke göra det alltför vidlyftigt, ehuru det
måhända skulle fordras bela förmiddagen, att upplysa om alla de
misstag Hr Tersmeden gjort.
J\är en ny method skall införas, så lärer väl intet sätt vara
billigare, än att bredvid den gamla inrättningen uppföra den nya,
låta begge methoderna arbeta hvar för sig och visa sina slutföljder,
samt derefrer tillåta föräldrarne att välja. Så har man gått
tillväga i fråga om de nya skolmethoderne. Nu har den, som begagnas
vid nya Elem.skolan., vunnit den framgång och det förtroende,
som erfarenheten visar och som icke kan vederläggas. Derföre
är förskräckelsen för denna methods öfverhandtagande så
stor, att uti ett Stånd bela anslaget blifvit nekadt endast på det
att man icke skall vara utsatt för frestelsen att jemföra methoderna,
och på det att blifvande lärare måtte kunna i möjligaste
måtto afhållas ifrån all kännedom om den nya methoden. Månne
någonting kan bättre visa, att methoden är efterföljansvärd, än
just denna förskräckelse? Om något skulle bevisa behofvet för
vära skollärare att lära känna den nya methoden, så är det verkligen
det tal Hr Tersmeden hållit. Han har troligen aldrig varit
i den skola, hvarom han så mycket talar, utan han har tagit små
underrättelser frän bekanta, eller ur stridskrifter, som han läst.
Men han tyckes blott hafva läst det ena slaget nemi. det, hvarest
det talas emot, men alldeles icke det andra, hvarest det talas
lill fördel för berörde skola. Om nu skollärare sjelfve äro så
okunnige om den nya methoden, som Hr Tersmeden; så är väl
intet nödvändigare, än att de få någon sannfärdig underrättelse
derom genom den nya seminarii-inrättningen, på det att de må
blifva i stånd alt dämma om hvad som är rätt och sant eller
icke. Det är också, i min tanka, klart, att R. St. vid deras anslag
icke kunde inskränka sig lill de båda cathedralskolorna i
Upsala och Lund för seminariers bildande, enär hvarken på det
ena eller andra stället linnes någon skola efter den nya methoden.
En sådan finnes för närvarande blott i Stockholm, och endast der,
är mau således i tillfälle att lemna fullständig underrättelse om
den nya methoden. Jag anser följaktligen Utsk:s hemställan i
detta fall vara alldeles riktig.
Detta i allmänhet; men efter som man yttrat sig om alla
tre punkterna på en gång, så torde jag få göra på samma sätt.
584
Den 19 April f. m.
Or Tersmeden har sagt, att den moraliska sidan af uppfostran
vårdas bättre genom den gamla undervisningsmelhoden, än genom
den nya, emedan det enligt den förra, finnes för hvarje class
en lärare, som derföre kan på samma sätt som en fader följa
lärjungarne. Detta må vara rätt i afseende på ett år, men alldenstund
lärjungen flyttar vanligtvis för hvarje till en annan class,
så händer honom, att han icke får behålla samma fader längre
än ett eller 2 år. Om man ville i bushållet införa den inrätt
ningen,
att man bytte om fader hvarje år; månne det vore förståndigt?
Hr Tersmeden har äfven yttrat, att barnet tror mera
på ofelbarheten hos läraren, när det blott har en sådan. Huru
blir förhållandet med tron vid så täta ombyten af den ofelbare?
Hr Tersmeden förmodar disciplinen vara bättre i de gamla
skolorna än i den nya. Det är just motsatsen. Uti intet afseende
torde det nya systemet hafva så mycket företräde framför
det gamla, som i detta. Det är just skoltukten, som i den nya
skolan företrädesvis är god. Sådana uppträden, som inträffat i
de gamla skolorna, hafva aldrig ägt rum uti den nya Elem.skolan,
och det ligger uti hennes organisation, att de icke föranledas.
Hr Tersmeden säger, att den nya närmar sig mera till den
privata undervisningen. Detta är också tvertemot förhållandet.
Uti den enskilda undervisningen är det läraren allena, som undervisar;
men efter den nya methoden är det icke blott läraren utan
äfven hans medhjelpare de s. k. monilörerne, hvilka undervisa.
Det är således icke han allena, utan flere personer, som för ett
ämne bestrida undervisningen; och för nästa ämne blifver det
åter andra lärare, hvilket icke sker i den privata undervisningen.
Hr Tersmeden säger, att man rättar sig alltför mycket efter
lärjungarnes olika förmåga, derigenom att man beviljar dem fri
flyttning efter deras olika framsteg; att vida bättre är om de få
längre följas åt med kamrater; att ett godt hufvud icke kan så
ögonblickligt göra sina förtjenster gällande, utan behöfver tid alt
mogna, såsom uti de gamla skolorna. Jag åter tror, att för hvarje
enskildt menniska och för samhället i det hela är det nyttigast
att duglighet och förtjenst kunna göra sig gällande, så fort
som möjligt. Om denna regel först införes i skolan och derefter
vinner inträde i samhällets särskilda grenar, så bör hvarje sådant
för sig, och menskligheten i det hela, destomera fullkomnas.
Både för den gamla skolan och för samhället är det en olycka,
när de bättre anlagen hållas tillbaka af de trögare. De skickligare
lärjungarne blifva derigenom uppstudsige, ty de hafva mera
tid än de behöfva, och använda den till okynne, när de icke få
använda den till framsteg. Då de skickligare hållas tillbaka för
de sämre, får dock väntan icke blifva alltför lång, utan oriktigheten
delas så, att de sämre deremot dragas fram tidigare än de
borde, för att få flytta samtidigt med de skickligare. Alla få således
räkna sina förtjenster efter den tid de användt i skolan,
det må hafva skedt sämre eller bättre. De lära följakteligen tidigt,
att på samma sätt räkna sina förtjenster mot samhället,
efter
Den 19 April f. m.
585
efter den tid, som de varit i dess tjenst, och icke efter den nytta
de gjort.
Hr Tersmeden omtalar, att de smärre lärjungarne vid nya
Elem.skolan försummas, hvarföre det händer, att de på längre tid
ej göra några framsteg. Detta är också ett misstag. Hvarje gosse,
han må vara stor eller liten, får siri lexa efter sin fattningsförmåga,
och om han icke kan henne på den lid, som anses vara
lämplig för honom, sä får han till hennes inhemtande använda
sina eljest fria timmar hemma, eller slutligen en anmärkning för
sin underlåtenhet. Ar han i det hela sä försumlig, att han icke
inom 2 år genomgår sin dass, så blir han varnad. Hjelper icke
det, så uleslutes han nr skolan. Ett motsvarande tvångsmedel finnes
icke i de gamla skolorna mig veterligen, om icke uti riset;
men detta hjelper icke eller.
Samma talare har yttrat, alt det uti den nya Elem.skolan
lemnäs till gossens egen pröfning alt läsa hvad han behagar.
Delta är äfven orätt, emedan skolan har sin bestämda läseordning,
den hvarje gosse måste bestämdt iakttaga. På föräldrar och andra
målsmän, men icke på lärjungarne, får det bero att säga om han
skall läsa flera eller färre gamla språk, och sedan rättas gossens
undervisning derefter. Hvad sålunda Lii ifver föreskrifvet alt gossen
skall läsa i skolan, efterskänkes icke i någon måtto, och vilja icke
föräldrarne med undantag af språkvalet underkasta sig skolans fordringar,
så får gossen gä derutur.
Hr Tersmeden har sagt, att gossarne jagas öfverdrifvet i nya
Elem.skolan. Detta är motsatsen af hans förra påstående, att vissa
lärjungar försummades. Uti de gamla skolorna, och företrädesvis
uti dem, som flr Tersmeden har berömt, är förhållandet alt skoltimmarne
användas lill att förhöra och gifva lexor. På den tid,
som gossen skulle hemma hafva ledig, är honom ålagdt att läsa
öfver de lexor han fått. Derigenom lemnäs honom ingen fred,
utan han blir oupphörligt jagad. Derföre nödgas föräldrar äfven
laga sina barn ur den gamla skolan och sätta dem uti den nya,
pä det alt barnen icke mätte så öfveransträngas, att deras kroppsliga
utveckling skadas. Efter den nya methoden är gossen sysselsatt
i skolan, men hemma ledig. Gör han icke skäl för sig i
skolan, så får han taga lexan till öfverläsning hemma. Detta är
den enda hemläsniogen, men derjemte en ytterligare sporre pä
honom att icke lemna sig efter.
Man öfverdrifvet’ minnesläsningen i den nya skolan, säger Hr
Tersmeden, och försummar derigenom förståndets utveckling. Den
gosse, som får läsa under lärarens uppsigt, och ständigt äger tillgång
att fråga denne om det han icke förstår, och som tillika är
ålagd att undervisa de yngre, måtte väl äga mera tillfälle att utbilda
förståndet, än den, som utan läraren sitter hemma och läser
öfver pä egen hand, såsom förhållandet är med de gamla skolornas
lärjungar, för hvilka, om de hafva trögare fattningsgåfva, föräldrarne
mäste skaffa sig en äldre gosse eller gymnasist till enskild
undervisare, sä framt icke föräldrarne sjelfva åtaga sig det bestyret.
9 II. 74
580
Den 19 April f. m.
Hr Tersmeden liar talat om olägenheterna att sammanblanda
de ringare classernas barn med de högres, ministrars med gatsopares.
Jag har icke rätteligen förstått hvaruti denna olägenhet
skulle bestå. För min del har jag trott, att likasom man uti det
allmänna lifvet träffar på meuniskor af alla stånd och måste med
dem på ett eller annat sätt stå i beröring, så är det icke eller
farligt, att de olika samhällsclassernas välartade barn råka tjllsammans
i skolan, hvarest deras verksamhet är densamma. Ar någon
felaktig eller lastbar, hvilket thyvärr inträffar äfven med bättre
mäns barn, så bestraffas eller utestänges han i skolan, alldeles
som i det allmänna lifvet. Oftare har man hört klagas öfver motsatsen;
men den klagan, som Hr Tersmeden förer, har åtminstone
jag sällan eller aldrig hört.
Hr Tersmeden säger, att det endast är gossens receptivitet,
som i den nya skolan begagnas, det vill i skolslil säga, att det
pluggas i honom hvad han skall lära. Detta måtte tvertom gälla
om den gamla melhoden, enligt hvilken gossen icke är tillika undervisare,
men enligt den nya methoden måste han såsom monitör
meddela åt andra hvad han sjelf fått lära, hvilket är pluggandets
motsats. Hr Tersmeden har såsom ett företräde vid den
gamla methoden upptagit, att läraren gifver hvarje gosse ett gemensamt
betyg för alla ämnen. Denna gemensamhet räcker likväl
icke längre, än den omtalta faderligheteu, nemi. ett är. Nästa
år, i fall gossen förtjenat att flyttas, är det en annan lärare, som
ger det gemensamma betyget. Jag vet då icke hvad företräde det
gamla sättet skall hafva framför det nya, att samme lärare gifver
betyg åt gossen, för mathematik ifrån den första classen till den
sista, likaså för historia och för hvilket ämne som helst, emedan
läraren är den samme för samma sak alla classerna igenom.
Hr Tersmeden tror nya Elem.skolans företräde allenast ligga
deruti, att hon fått så skickliga lärare. Hvarföre få icke de gamla
skolorna lika skickliga lärare? Jag är lika öfvertygad, att de gamla
hafva det; men alt de skicklige der äro oförmögne att uträtta
detsamma, emedan lärosättet äro dem till hinders. Elem.skolans
lärare äro icke så öfverdrifvet lönade, som Hr Tersmeden föreställer
sig. Tvertom är förhållandet i Stockholm, såsom erfarenheten
denna vinter har visat, alt lärare uti de gamla skolorna
icke velat lemna dem för att emottaga en plats i Elem.skolan,
emedan lönen blifvit något sämre. Orsaken är, att lönen uti
Elem.skolan synes till sitt hela belopp, emedan hon är bestämd i
penningar allena och utbetalas af Staten; hvaremot lönerna i den
gamla skolan till en del utgöras af boställen och till en annan af
sportler, som icke kunna controlleras. Hr Tersmeden har äfven
sagt (om jag hörde honom rätt), att i de gamla skolorna betalade
lärjungarne mindre än uti den nya skolan. Förhållandet lärer
äfven i det hänseendet vara omvändt, ty det har icke sällan handt
oss, att uti den nya skolan emottaga lärjungar, som föräldrarne
sökt få dit, emedan de ansett afgiften der vara mindre än uti de
gamla skolorna; derföre, och emedan nya Elem.skolan skall, enligt
sina grundreglor, lemna fattiga barn kostnadsfri undervisning, hafva
Den 19 April (. m.
587
vi ibland fruktat att hon skulle blifva och anses för en fattigskola.
Hr Tersmeden har omtalat huruledes nya Elem.skolan hårfält
lärjungar ifrån andra skolor, särdeles ifrån Clara, och alt dessa
skolors förtjensler kommit oss till godo. Det har händi och händer
ännu, att åtskilliga föräldrar vilja laga sina harn ur de gamla
skolorna för att sälta dera i den nya. Vi sträfva i allmänhet
deremot, dels för att undgå den tillvitelse, sora Hr Tersmeden nu
gjort oss, och dels emedan lärjungarne blifva vida skickligare då de
från början följa den nya methoden, än då de skola återföras från
en annan och förlora lid derpå. Vi hafva i detta fall ingenting
alt tacka för, utan hvad som händer oss är, att då vi för att
göra föräldrar till viljes, som önska undvika att skicka sina harn
till gymnasium, emotlagit äldre gossar; har det misslyckats med
en och annan, derföre att de hafva fått ovanor i de gamla skolorna,
som icke kunnat tagas bort i den nya. När sådana äldre
lärjungar fördenskull gä sin väg, hafva de skada deraf, hvarföre
vi vanligen afstyrka-föräldrarne alt ombyta läroverk för dem, som
äro mera för sig komna.
Hr Tersmeden har, ibland andra förtjensler hos de gamla
skolorna, omförmält, alt de mottaga så många lärjungar, hvilket
den nya Elem.skolan icke gör. Skälet, hvarför den sistnämnda
icke kan emottaga Hera än 100 lärjungar, är det, att hon saknar
utrymme för flera; men ville Skoldirectionen låta lärjungarne sitta
på hvarandra, så ginge det an att taga emot flera. Då skulle
gossarne deremot icke få samma tillfälle att lära som nu. Om
det går an för de gamla skolorna, alt utan afseende på utrymmet
taga emot huru många lärjungar som helst, så är det underverk
att de kunna lära sig något. Icke blott skrifning och ritning, ulan
äfven läsning och räkning fordra att gossen får sitta ostörd af
kamraterna. Aro äler de gamla skolornas rum så stora, att de
icke fyllas, så är det en lycka, hvilken Elem.skolan icke åtnjuter.
Hr Tersmeden säger, att vid denna skola får ingen lärjunge
betyg, som icke genomgått henne helt och hållen; men att deremot
från de gamla läroverken betyg meddelas äfven åt dem, som
i förtid lemna skolorna. Detta är också ett misstag. Elem.skolan
ger betyg åt hvarje lärjunge, som går ut, och som begär ett
sådant; men flera begära det icke, emedan de anse det öfverflödigt
för inträde i handel eller andra näringar. Men om en lärjunge
går ut'och begär betyg, utan alt hafva fullständigt genomgått skolan,
så anmärkes det i betyget. Detta är bela skillnaden.
Hr Tersmeden har trott, att den s. k. nya methoden icke
vore ny, utan hade redan blifvit försökt i flera länder. Jag vågar
påstå motsatsen; ty den är alldeles egen för nya Elem.skolan,
och då det åberopats huruledes man i Preussen har återgått till
den gamla methoden, så får jag anmärka, att vid de Preussiska
läroverken gälde den s. k. ambulatoriska methoden, nemi. att en
lärare, utan lärjungarnes fria flyttning, meddelar samma ämne
alla skolclasserna igenom, fastän dessa icke sitta i samma rum.
Så begagnas nu i Preussen en förening af den nyssnämnde me
-
588
D en 19 April f. m.
thoden och af classläsningen. Förliden sommar var här en Preussare,
som sysselsalte sig med läroverket och som var förvånad öfver
vår nya method, hvilken han förut alldeles icke kände.
Indigenatsrätten vill jag icke vidröra, emedan det synes vara
PresteSt:s sak att säga om den hör qvarblifva eller icke. Om den
qvarblifver, så tror jag icke att det verkar särdeles menligt på
skolorna; ty, med undanlag af de minsta sliften, är tillgång att
välja bland flere ämnen till lärare. På methoden verkar den saken
icke omedelbart.
Pä grund af hvad jag nu haft äran anföra anhåller jag vördsamt,
att R. o. Ad. malte bifalla den 1 punkten af betänk, sådan
han är, sä alt vi mätte fä komma till de öfriga punkterne.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag hade helst önskat, att vid
detta tillfälle kunna undvika alt ingå i någon discussion ronde
striden emellan den gamla och nya methoden. Jag hade velat
låta begge methoderna arbeta hvar för sig, och derföre anser jag
R. o. Ad. böra i allo antaga Hr Tersmeden^ förslag. Om jag
fattat det rätt, så innehåller det följande, nemi.: ”att R. St. anslå
6,000 r:dr b:co årligen till K. M:s disposition för anordnande af
lämpliga anstalter till danande af lärare för elementarundervisningen”.
Om satsen blir sådan, så har man öfverlemnat till K. M.
att bestämma dispositionen af dessa medel, och blott sagt, att K.
M. ägde att åstadkomma en bildningsanstalt för lärare vid elementarläroverken,
utan att R. o. Ad. hade velat ingå i någon bestämmelse
rör:de den ena eller andra methoden. Sedan emedlertid
Hr von Hartmansdorff åtagit sig icke allenast att hålla tal för
den nya Elem.skolan, hvilket jag gerna öfvcrlåler till honom, utan
äfven alt tala om de gamla skolorna, så mäste jag underställa R.
o. Ad., huruvida Hr von Hartmansdorff icke .der har fallit in i
motsägelser af sanna förhållandet. Hr von Hartmansdorff har sagt,
att den upplösta skoltukten vid de gamla läroverken är en bland
dess utmärkande egenskaper. Jag känner ganska väl ett af de
publika läroverken, nemi. Orebro trivialskola. Jag har haft 3
söner derstädes och det är öfver 17 år, som jag har haft tillfälle
alt der observera undervisningen och skoltukten, och jag måste
säga, att min erfarenhet, så väl som alla deras bland mina bekanta,
hvilka känna till denna skola, är, att skoltukten der varit
ypperlig, och jag skulle önska, att den värde talaren ville söka
att framdraga bevis på motsatsen, på det att jag måtte få vidare
bekräfta hvad jag anfört.
I öfrigt får jag för min del tillstyrka R. o. Ad., att icke nu
inblanda frågan om hvilkendera af de tvenne methoderna är den
rätta, utan blott i allmänhet bestämma ett anslag och öfverlemna
det lill K. II., för vinnande af det ändamål, som här är i fråga,
nemi. en inrättning, hvaruti de personer, hvilka skola blifva lärare
vid elementarläroverken kunna fä undervisning i sjelfva sättet
att undervisa. Om man icke går längre, så har K. M. fria händer,
på sätt jag haft äran säga. Mig synes det, på sätt Frih.
Palmstjerna nämnt, olämpligt att ingå i bestämmelser rör:de detaljer,
hvaruti jag icke tror att R. o. Ad. har nödig sakkännedom.
Den 19 April f. m.
589
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: Det 5r beklagligt, alt då
man vili ett godt ändamål och dertill vill göra anslag, man inblandar
tvistefrågor, hvarom man icke kan förena sig. Så hafva
nu de förenade Utsk.-n gjort i detta betänk., då de uti frågan om
bildande af lärareseminarier inblandat den om den nya undervisningsmethodens
företräde för den gamla, och derpå grundat en
del af sitt utlåt. rör:de delta anslag. Följderna af denna inblandning
hafva vi redan sett inom PresleSt., der hela betänk, blifvit
afslaget. Så har äfven gatt i BondeSt. Om således R. o. Ad.
nu, såsom jag för min del tillstyrker, bifaller anslaget, så blir
detta en fråga, som kommer att afgöras genom votering uti förstärkt
StatsUtsk.; och då vore det för ändamålets vinnande, nemi.
det ifrågavar. anslagets beviljande, nödigt att förut hafva undanröjt
tvistefrågan. Afven för dem, som anse den nya läromethoden
äga företräde och böra i alla Rikets skolor införas, torde det
vara tillfyllest, alt sedan R. St. bifallit ett anslag för skollärareseminariers
inrättande, det kommer att bero pä K. M. att förordna
huru och på hvad sätt de komma att organiseras, hvad som
der bör inhemtas, huru läromethoderna der böra inöfvas, m. m.,
som dermed äger sammanhang. R. St. hafva redan yttrat sin
mening om den nya läromcthodens företräde. Alt nu upprepa
detta är i min tanka öfverflödigt, emedan K. M. lärer nogsamt
taga denna fråga i öfvervägande, utan att erhålla en ny und.
skrifvelse, som lill en del innehåller detsamma som en föregående.
Det ändamål, som man vid detta tillfälle bör afse, är i min tanka,
att ett anslag måtte för det vigtiga ändamålet beviljas. Huru detta
än kan blifva bestämdt i afseende på sjelfva undervisningssättet;
så torde det vara ostridigt, och är äfven af R. Sl-.s Revisorer erkändt,
att ett seminarium för lärares bildning är både nödigt och
nyttigt, hvilken läromethod, som än må finnas i skolorna. Deraf
drager jag den slutsatsen, att, ehvad det gamla eller nya skolsystemet
blir af K. M. slutligen antaget, så bör anslaget i alla fall
af R. St. vara beviljadt, för att kunna användas i öfverensstämmelse
med den synpunkt, hvarutur K. M. ser frågan. Jag önskar
att beslutet blifver så beskaffadt, att det icke lägger binder i vägen
för detta ändamåls vinnande. Om de skäl, som litslen upptagit
och som redan äro af BorgareSt. gillade, nu äfven af R. o.
Ad. antagas, så kan anslaget icke voteras i förstärkt StatsUtsk.,
utan att dessa skäl, som Ulsk:n hafva infört, komma att inflyta i
den till K. M. om anslaget afgående skrifvelsen och stå der såsom
ett villkor. Detta anser jag att man bör undvika. Afven
de som ifra mest för del nya skolsystemet, böra finna sin afsigt
befrämjad derigenom, att de undvika att vid delta tillfälle låta
något sådant villkor inflyta i R. o. Ad:s beslut. Jag hemställer
derföre, att R. o. Ad. måtte besluta, alt R. o. Ad. icke anser nödigt
att uti R. St:s und. skrifvelse till K. M. intaga den delen
af motiverna för Utsktns tillstyrkande, hvilken börjar på 6 raden
nedifr. pag. 10 med orden: ”och U(sk:n finna ett ytterligare stöd
för denna sin åsigt” etc., och det derefter följande stycket ända
till början af tillstyrkandet, ”att R. St. måtte hos K. M. i und.
590
Den 19 April f. m.
anhålla” etc., samt att således detta stycke bör utgå; hvarigenom
R. St. således öfverlemna till K. M:s nåd. bepröfvande på hvad
sätt undervisningen i seminarierna bör lämpligen vara inrättade.
Derefter torde R. o. Ad. bifalla anslaget så, som det blifvit af
Utsk. föreslaget. Jag hemställer vördsamt huruvida icke detta sätt
att handlägga ärendet, vore det lämpligaste och skulle först och
främst medföra den fördelen, att discussionen, som tyckes arta sig
till att upptaga mycken tid, blefve afkortad. Man kunde då hoppas,
att beslutet skulle leda derhän, som alla önska, nemi. att våra
skollärare måtte komma att äga, icke blott högsta grad af vetande,
utan äfven högsta möjliga skicklighet att meddela detta vetande.
Då alla önska inrättandet af dessa seminarier, så måste man undanrödja
allt hvad som kan vara tvist underkastadt, för att vinna
det gemensamt eftersträfvade målet; öfverlemnande med fullt förtroende
till K. M. alt ronde sättet för anslagets användande
besluta.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att plenum kl. 6
e. m. komme att fortsättas.
Ilr Tersmeden: Jag ber om förlåtelse, att jag vid detta
tillfälle har inledt R. o. Ad. i discussion om detaljfrågor, som ej
egentligen höra hit, men jag har velat begagna ett af de få tillfällen,
som lemnats mig, att hejda den enthusiasm, hvarmed man
vill omfatta det nya skolsystemet.
Man har förebrått mig min okunnighet i den fråga, hvaröfver
jag yttrat mig, och deruti har man haft fullkomligt rätt;
men just derföre att jag känt denna min okunnighet, är det som
jag vågat yttra mig. Jag har nemi., efter något eftersinnande i
denna fråga, funnit, att jag bestämdt ingenting vet rör:de undervisningsverken,
hvarpå jag kan grunda ett säkert omdöme; och
milt ändamål har varit att söka höja en större del af Riddarhusets
ledamöter till samma, om ock låga ståndpunkt.
Jag är skyldig att rätta några misstag, som Hr von Hartmansdorff
gjort. Han har fästat sig vid mitt omdöme rörande
disciplinen i den nya Elem.skolan. Då jag talat om disciplinen,
så har jag icke kunnat mena disciplinen utom, utan inom skolan.
Jag har med största tillfredsställelse sett denna disciplin uti några
af våra gamla skolor, t. ex. Clara skola. Der har jag sett en och
samma lärare examinera hela classen på en gång, under det att
en bestämd tystnad råder, då hvart enda ansigte varit fästadt på
läraren och hvar enda gosse följt honom med spänd uppmärksamhet.
Då deremot alla gossarna läsa inom ett rum, så har
denna disciplin i mina ögon varit mindre iakttagen. Visserligen
har jag sett läraren gå omkring och examinera två eller tre gossar
i sänder; men just dervid har jag tyckt, att icke samma ordning
iaktlages der som i de publika skolorna.
Jag har sagt, att Elem.skolans undervisning närmade sig till
undervisningen uti de privata skolorna. Dermed afsåg jag de öfre
classerna, icke i anseende till methoden, utan i anseende till det
ringa antalet af lärjungar. De öfre classerna hafva tillsammans
Den 19 April f. m.
591
15, 20 lill 26 ynglingar, lill hvilka lärarens uppmärksamhet är
inskränkt. Jag har sjelf hört en utmärkt skicklig lärare derstädes
läsa Grekiska med en class af endast 4 till 5 ynglingar, och det
vore högst besynnerligt om en så skicklig lärare icke skulle lyckas
att bibringa kunskaper i ämnet åt de få ynglingar, som han
har att handleda.
Hr von Hartmansdorff har trott, att jag ansett det vara en
fördel för de gamla skolorna, att der icke betalas några inlrädesafgifler.
Detta var icke förhållandet; utan tvertom ansåg jag det
vara en fördel för den nya Elem.skolan, att lärjungarne betala
20 r:dr i inträdesafgift, emedan man derigenom har en slags garanti
för att man uti den nya Elem.skolan icke får af den lägre
classens barn, hvilka deremot de gamla skolorna, enligt deras skolordning,
äro alldeles bestämdt tvungna att emottaga. Detta hindrar
icke all uti de gamla skolorna kan finnas en större terminsafgift,
men den betalas endast af de förmögnare och de fattigare
erlägga icke en skilling. Det är ganska rätt att så är, men så
borde det också vara i nya Elem.skolan, om man skulle kunna
komma till något resultat, hvarpå säkert omdöme kunde byggas.
Jag talade om gemensamma betyg, och afsåg dermed, att det
uti studentexamen vore fördelaktigare att icke betyg gåfves i hvarje
särskildt ämne, utan blott ett enda gemensamt; efter det just
bar visat sig, att, så väl i Elem.skolan som på gymnasium, gos
sarnas
diktan och traktan är att få vackra betyg och företrädesvis
slå sig pä de kunskapsgrenar, der de tro sig med största lätthet
kunna erhålla vackra videtur i studentexamen. Sedan omtalas
blott, att den ena eller andra ynglingen har fått 16 eller 18
adprobatur i examen, utan afseende på i hvilka ämnen han har
fått dessa betyg.
Hr von Hartmansdorff har sagt, alt dugligheten och förtjensten
böra framförallt framdragas. Detta kan vara sant, men jag
anser del icke vara rätt att för mycket visa gossen att förljensten
belönas. Uti en offentlig skola bör man icke bibringa gossen en
erfarenhet, som han, gången ur skolan, icke återfinner i det allmänna
lifvet. Vida bättre är det, att gossen lillhålles att göra
hvad han skall, endast derföre att det är rätt; men han skall
icke ovillkorligen berömmas derföre, att lian gör sin skyldighet.
Deremot mäste lian bestämdt tillrättavisas, om han icke gör hvad
honom alagdt är.
Jag har samtalat med en lärare, som i flera år bibringat undervisning
efter det nya skolsystemet, men som sedan i flera år
tjenstgjort vid ett af de gamla läroverken, och således är i tillfälle
att bedömma båda methoderna. Han fällde det yttrandet, alt han
tyckte sig se, att gossarne efter det nya skolsystemet uppfostrades
till egoister, att deras sjelfkänsla blir stor, att de anse sig
hafva sjelfva lärt hvad de kunde och ej hafva att tacka lärarne
för något.
I afseende på hvad jag yttrat om lärarnes aflöning vid Elem.-  skolan, så vill jag väl medgifva, att det kan finnas lärare, som
äro bättre aflönade; men jag tror mig likväl kunna påstå, alt lä
-
592
Den 19 April f. m.
rame vid nya Elern.skolan äro tre gånger så mycket lönade, som
colleger uti skolorna i allmänhet äro, och skälet hvarföre den af
mig omtalade läraren icke ville qvarblifva i nya Elem.skolan, var
kanske det, att han icke tyckte om den method, sorn der följes.
En annan utmärkt lärare skall hafva gjort till ett villkor, när lian
anställdes vid nya Elem.skolan, att han i möjligaste måtto skulle
få följa det system, som råder uti de gamla skolorna.
Ilr von Hartmansdorff har sagt, att nya Elem.skolans method
vore alldeles ny och okänd i främmande länder. Det är väl
möjligt, men det skulle förundra mig i högsta grad; ty jag vet
icke hvaruti den nya methoden består, om icke uti alla classernas
sammanförande uti ett enda rum och uti ämnesläsning. Båda
dessa saker äro visserligen försökta i Tyskland och öfverallt. Måhända
äro de icke verkställda på samma sätt, som uti den nya
Elem.skolan, men att uti dess method icke ligger någon ny ide', som
icke är känd öfverallt; det vågar jag nästan påstå. Jag tror, att
man ifrån de gamla skolorna har gatt till nya Elem.skolan i st. f.
gymnasium, just derföre att man vet att der finnes ovanligt skicklige
lärare, och att då dessa lärare uti de högsta classerna hafva
ett ganska ringa antal lärjungar att sysselsätta, ynglingarne kunna
göra hastigare framsteg än vid gymnasium.
Jag förenar mig i allo med hvad Frih. Palmstjerna yrkat,
nemi. att man hör borttaga alla resonnementer ur skrifvelsen till
K. M. och inskränka sig till den anhållan, alt K. M. måtte använda
det ifrågavar. anslaget af 6,000 r:dr b:co på sätt K. M. lämpligast
finner till bildande af lärare för elementarläroverken.
o n
Atskillige ledamöter hördes ropa pa propos.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag har begärt ordet, hufvudsakligen
för att anhålla om bifall på Utsk-.ns förslag. Jag gör det
likväl under det jag väsendtligen förenar mig med Frih. Palmstjerna
och Hr Tersmeden. Jag tror, att det låter sig mycket
väl göra, så som jag uppfattat Utsk:ns förslag, dä deri, så vidt
jag kan finna, ingalunda åsyftas att uttrycka någonting för det
ena eller andra systemet, utan endast är öppet lemuadt ål Regeringen
att använda dessa medel lill bildande af lärare efter den
ena eller andra methoden. Jag tror mig genom detta förklarande,
hafva på det mest factiska sätt bevisat mig icke tillhöra de af Hr
von Hartmansdorff omtalade förskräcktas antal. Min förskräckelse
går verkligen icke sä långt, att jag skulle frukta att någon skola
bildades efter de nyare methoderne; tvertom tror jag det skulle
vara alldeles för tidigt alt afgifva något bestämdt förklarande öfver
den ena eller andra methodens företräde. Jag tror, att
man icke ännu förmått visa, att någon skola enligt de hufvudsakligen
gamla grunderna har blifvit danad under samma förmåner,
sora den nya Elem.skolan i afseende på lönerna eller elevernas
antal i begge skolorna. Låt försöken blifva gjorda i båda
riktningarne under lika förhållanden. Jag skall gerna gifva mitt
bifall till anslag derför, och sedan må Regeringen taga sitt beslut
om
Den 19 April f. m.
593
om verkställigheten. Jag erkänner för min del ännu en gång. att
jag har mera förtroende för de skolor, som hufvudsakligen grunda
sig på det gamla systemet, med de förändringar, som nyare lider
deruti åstadkommit, än för de på en helt ny princip grundade
skolorna; men, såsom sagdt är, lät försöket ske fullkomligt, icke
såsom hittills, att man häller en skola efter den nya methoden,
hvilken man omhuldar så väl som möjligt, under det man är
ganska karg emot de gamla skolorna, der man med skäl icke vill
löna clt större antal lärare än förut, innan man afgjort hvilkendera
systemet bör hafva företräde. Nu tror jag det vara lämpligast,
att R. o. Ad. icke inlåter sig i tvister om hvilken method,
som är den bästa; och jag tror det vara skäl att icke dessförinnan
helt calhegoriskt förklara, att de som hylla det gamla systemet,
vare sig lärare eller andra personer, äro okunnige. Jag vet, att
det finnes lärare i den nya Elem.skolan, som med outtröttligt nit
offra sig åt denna sak; men jag känner äfven skicklige lärare uti
de gamla skolorna, och tror, att beskyllningar emot den ena eller
andra icke äro fullkomligt lämpliga på detta ställe.
Slutligen anhåller jag om bifall på Ulskms betänk., emedan
jag icke ser huru på annat sätt något skall vinnas i denna fråga.
Sedan äfven PresteSt., hvars förfarande, jag medgifver det, vore
ett lysande exempel att följa, hvartill jag dock förmodar, att R. o.
Ad. icke har någon benägenhet, har afslagit betänk, och förenat
sig med BondeSt., så lärer det enda sättet att få frågan till förstärkt
StatsUtsk. vara, att man instämmer i det beslut, som BorgareSt.
har fattat, nemi. bifall till Utsk:s betänk., hvarom jag således
anhåller, att Hr Gr. o. Landtm, täcktes framställa propos.
lill Ståndet.
Frih. Cederström, Jacob: Hr von Hartmansdorff har underrättat
oss om verkan af den förskräckelse, som en liten period
uti 1 mom. af Ulskms betänk., hvilken Frih. Palmstjerna
föreslagit måtte uteslutas, har medfört, nemi. att hela anslaget af
6,000 r:dr blifvit af ett Medstånd afslagit för bildandet af skollärare.
Jag hoppas, att R. o. Ad:s ledamöter icke tillhöra de
förskräcktas antal, och att således R. o. Ad. har tillräcklig öfvertygelse
derom, att kunskapen om de olika methoderna i allt fall
kommer att göra sig gällande, och att derföre den nya methoden
icke behöfver sträckas till detta seminarium, så framt icke K. M.
skulle pröfva att den nya bör allmänneligen antagas; ty de subjecter
till lärare, som utgå såsom elever ifrån den nya Elem.skolan,
skola naturligtvis äga kunskap uti den nya undervisningsmethoden,
hvilket för framtiden skall medföra den verkan, att den gör sig
rätt sjelf på grund af verklig öfvertygelse, i st. f. att det nu skulle
ske på god tro och i förlitande på deras omdöme, som med denna
skola haft närmare befattning. Jag anhåller således, att Hr von
Hartmansdorff ville hafva godheten att låta utgå ur 1 mom. allt
hvad som följer efter ordet ”inrättande,” på sätt Frih. Palmstjerna
föreslagit, och att vi således må komma till beslut och få hoppas,
9 H. 75
594
Den 19 April f. m.
att när den farhåga, som bidragit till PresteSt:s afslag, är undanröjd,
nemi. att dessa medel skulle användas till undervisare efter
nya methoden, PresteSt. uti förstärkt Statsutskott skall votera bifall
till anslaget.
Gr. Sparre, Erik: Jag har inom de förenade Utsk:n varit
af alldeles samma mening, som här af Frih. Palmstjerna och IIr
Lagerhjelm blifvit yttrad, och tror, att det vore olämpligt att vid
ett anslag för undervisningens befrämjande binda Regeringen genom
för stränga föreskrifter. Jag skulle således icke hafva upptagit R.
o. Ad:s tid med alt yttra en åsigt, som förut blifvit af andra talare
yttrad, derest icke helt nyligen en talare, med hvilken jag
anser för en lycka alt i detta afseende vara af alldeles enahanda
åsigt, yttrat, att förslaget, sådant det nu vore, icke innefattade något
förord för den nya undervisningsmethoden och att R. o. Ad.
således, utan att på något sätt skänka denna method sitt förord,
kunde bifalla förslaget. Jag tager mig friheten fästa den värde
talarens uppmärksamhet derpå, att, sedan Utsk;n omtalat ett R. S(:s
beslut, ”att hos K. M. i tind. anhålla, att K. M. täcktes förordna
om en sådan förändring af elementarläroverket, att nuvarande apologist-
och lärdomsskola' samt gymnasium komme alt utgöra en
enda fullständigt sammanhängande skola med tvenne bildningslinier,
äfvensom att, då ephorus och lärarne derom äro ense, ämnesläsning
för lärjungarne må vid det allmänna elementarläroverket
varda tillåten”, och derefter yttrat: ”Då den läromethod, som, i
fall K. M. behagar gifva Sitt bifall till Ständernas und. anhållan,
kommer att begagnas, ännu icke torde vara öfverallt fullständigt
känd, och det är af särdeles vigt, att de lärare, som skulle komma
alt meddela undervisning, i enlighet med den föreslagna förändringen,
jemväl äro hemmastadde i det praktiska användandet
af nämnde läraremethod”; så sluta Utsk:n med orden: ”inses äfven
häraf behofvet af en derpå syftande läroanstalt”. I min tanka
tillkännagifver della tydligen, att Ulsk:n haft för afsigt att de
nya lärareseminarierna just skulle inrättas med afseende på deuna
undervisningsmethod, och det är derföre jag tror det vara nödvändigt,
om man vill, på sålt den sista värde talaren jemväl yttrat,
öfverlemna åt Regeringens skön att inrätta sådana seminarier,
att icke mindre ur motiverne utesluta den sednare delen, på sätt
Frih. Palmstjerna föreslagit, utan äfven att utesluta den sednare
delen af Ulskrns tillstyrkande. Jag instämmer således i alla afseenden
med Frih. Palmstjerna och flr Lagerhjelm.
En annan värd talare har jemväl yttrat, att anslaget vore
alldeles otillräckligt, enär det icke skulle förslå till anordnande af
sådana seminarier. Jag får i anledn. deraf upplysa, att inom
litslen den mening var gällande, att icke blott ett eller två seminarier
skulle anordnas, utan äfven de vid seminarierne anställde
lärare kunde innehafva andra platser, och att de löner, som åt
dem skulle anslås, endast skulle blifva arfvoden. På denna grund
ansåg Utskrn, att ett anslag till en början af 6,000 r:dr icke skulle
vara otillräckligt.
Den 19 April f. m.
595
Hr von Hartmansdorff: Gr. Platen tycks hafva misstagit
sig om min mening, då han trott mig hafva beskyllt mina
värde motståndare för okunnighet, emedan de icke genomgått
den nya Elem.skolan. Om jag så oriktigt förfarit, sä skulle jag
naturligtvis hafva förklarat ej blott mig sjelf utan snart sagdt alla
vuxna menniskor för okunniga, emedan de icke kunnat genomgå
en skola, som är så ny, att det icke finnes annat än studenter eller
nyligen blifua magistrar, som begagnat henne. Det uttryck
om okunnighet, som jag begagnat, yttrade jag om deras känne
dom
af den nya skolan, och jag kan beklagligen, med all aktning
för deras goda vilja, icke återtaga detta yttrande, ty jag tror det
vara sant.
Hr Lagerhjelm har också missförstått mig, då dian trott mig
hafva förklarat skoltukten uti alla de gamla skolorna vara upplöst.
Jag minnes icke bestämdt huru mina ord derom fallit; alla bör
man alltid undvika alt säga, och att jag syftat på gymnasierna,
om jag ej uttryckligen nämnt dem, är säkert. Hr Tersmeden har
återupprepat ett yttrande, sora jag förra gången glömde alt besvara,
nemi. att det är få ynglingar, som befinna sig uti de öfre
classerna af Elem.skolan och som följaktligen gå till universiteten.
Jag upplyste förra gången, när denna fråga förevar, alt, enligt bestämda
sifferuppgifter, bär ett större antal studenter utgått ifrån
nya Elem.skolan i förhållande till lärjungarnes antal, än ifrån
Rikets läroverk i allmänhet. Att en lärare skulle sysselsätta sig
endast med sex lärjungar, på sätt Hr Tersmeden förmodat, skulle
blott kunna inträffa i Hebreiskan, som endast läses i de öfversta
classerna, men knappt i det ämnet heller; ty förhållandet är motsatsen
af farhågan att de fleste ej skulle läsa de gamla språken.
I Grekiskan, som börjas i 4:de classen, och der en lärare har 4
classer att läsa för, händer det ännu mindre alt lian blott har
6 lärjungar.
I den nya Elem.skolan finnes icke blott barn af förmögna
föräldrar, som kunna betala 20 r:dr i inträdesafgift, utan, såsom
jag redan sagt, äfven fattiga lärjungar, som äro ifrån alla afgifter
befriade.
Hr Tersmeden har äfvenledes anfört, att genom den frihet
lärjungarna i nya Elem.skolan åtnjuta, slå de sig företrädesvis på
vissa grenar, uti hvilka de med större lätthet erhålla vackra betyg,
och att detta just är skälet, hvarför hennes lärjungar fått
högre betyg än andra skolor. Det är klart, alt hvilken method,
som än följes, så hafva lärjungarne olika fallenheter, den ene för
malhematik, den andre för språk o. s. v; följden är, att lärjungen
alltid gör större framsteg uti de ämnen, för hvilka han har mesta
fallenhet. Sådant är förhållandet i alla skolor, de gamla så
väl som den nya. Som nya Elem.skolan haft lärjungar, som i
studentexamen fått ända till 23 betyg; så och emedan icke mera
än tre betyg kunna gifvas uti hvart ämne, så måste lärjungen
åtminstone i 7 ämnen hafva fått det högsta och i det åttonde
ämnet det 2:dra betyget. Detta mätte icke vara få ämnen för
den som kommer ifrån ett elementarläroverk. De upplysningar,.
590
Den 19 April f. m.
jag tillförene lemnat, visa dessutom huru jemngoda nya Elem.-  skolans lärjungar varit. Hr Tersmeden tyckes ytterligare anse som
en fördel för den gamla skolan, att lärjnngarne der få lära sig
se, att den mindre duglige kan hafva nära nog lika framgång
med den dugligare. Jag tror icke denna lärdom vara särdeles
nyttig, emedan han vittnar mot rättvisan, och utan rättvisa kan
ingen skola bestå, med tillfredsställelse hos dem, som utgöra hennes
medlemmar.
Hr Tersmeden vet, enligt hvad han sjelf har förklarat, icke
hvaruti den nya skolmelhodens nyhet består, om ej deruti, att
ämnesläsning begagnas. Jag får då upplysa, att skillnaden väsendtligen
består deruti, alt både de s. k. classiska språkstudierna
och de öfriga äro i nya Elem.skolan förenade sig emellan och med lärjungarnes
fria flyttning på ett sätt, som, mig veterligen, ej äger
rum i någon annan skola. Det åsyftas icke, så som Gr. Platen
förmodat, att man skulle bilda skollärare blott efter det nya systemet,
utan det är blott sagdt, att seminarinna skulle utsträckas
till meddelande af kännedom om undervisningssätlet, äfven efter
det s. k. nyare systemet. Utom hvad Gr. Platen nämnt derom,
att man bör hålla sig till BorgareSt:s beslut, på det att åtminstone
2 Stånd måtte med hvarandra sammanstämma, förekommer
något annat, som äfven bör iakttagas, nemi. alt om undervisningen
i seminarierna icke meddelas äfven efter den nya melhoden,
sä är det nästan ogörligt för de Biskopar, som vilja vid sina läroverk
införa denna method, att sådant verkställa. Elt dylikt
försök måste då antingen misslyckas, eller vara förbundet med så
stora svårigheter, att man icke kan på länge förvänta riktig framgång
deraf. Vill man icke åt de lärare, som skola bildas i seminarierna,
bereda tillfälle att inhemta äfven den nya melhoden,
så har man blott derigenom lagt ett väsendtligt hinder för hennes
införande uti de gamla skolorna.
Jag anhåller således vördsamt, att R. o. Ad. destomindre
måtte frångå de ordalag, Ulsk. har föreslagit, som det skulle synas vara
en återgång från den mening R. o. Ad. redan om saken uttalat.
Vid ordalydelsen i andra punkten har jag intet att erinra.
Från något yttrande om 3 punkten rörande indigenatsrälten, vill
jag för min del gerna afstå, efter som PresteSt. har afslagit densamma.
I sista punkten anhålles att få förelå en sådan förändring,
hvarigenom man skulle kunna undvika all tvist med PresteSt. om
saker, som kunna vara likgilltiga. Der står nemi.: ”att läroprofvet
för dem, som vilja förvärfva rättighet att vid Rikets elem.-  läroverk såsom lärare anställas, bör vid lärareseminarierne undergås
på det sätt, K. M. kan finna tjenligast föreskrifva.”
Här skulle jag kunna tro, att man kunde sluta, och således utelemna,
”och att det nu anbefallda läseprofvet vid stiftens läroverk i
följd deraf må upphöra.”
Det är likgiiltigt hvilketdera som sker, men på det att man
måtte iakttaga ändå mera försigtighet, så hemställer jag, att orden
”läroprofvel” måtte förändras lill ”läroprof,” på det att man
icke eller i det fallet måtte göra saken alltför bestämd. Det är
Den 19 April f. m.
597
nödvändigt att den, sorn utgår ifrån seminarium, icke blott vet
theoreliskt, huru en skola skall skötas; han bör hafva förvärfvat
vana derid och kunna visa prof derpå, så att han förhåller sig
dermed såsom en skrifvare, hvilken, då han hör ordet, skrifver
mekaniskt, ulan alt han skall behöfva eftersinna huru han skall
draga strecket
Hr Mannerskantz: Motionären har yrkat, att skollära
reseminarier
skola inrättas, och Utskm, som delat denna åsigt
och dertill önskat Ständernas bifall, har derföre med skäl framställt
de liesta möjliga hevekelsgrunder för att kunna förmå R.
St. till ett sådant beslut. Utskm har till en början uppräknat
alla de fördelar det skulle medföra att inrätta sådana seminarier,
äfven om man behåller det gamla skolsystemet, och efter en lång
inledning slutligen jemväl visat, att en sådan inrättning skulle vara
högst fördelaktig för införande af det nya skolsystemet. Der
nyttjas öfverallt ordet äfven, hvilket bevisar, att Utskm icke ensamt
fäst sig vid det nya systemet. För öfrigt har man trott sig
kunna undanrödja de betänkligheter, som finnas emot betänk.,
derigenom alt man toge bort de stropher, som tala om den nya
undervisningsmethoden; men jag tror verkligen, att man på della
sätt förlorar liera anhängare än man vinner, och man skulle snarare
tyckt, att Utskm ensamt bort förorda det nya systemet, emedan
R. St. redan förut fattat ett för detsamma gynnande beslut.
Jag begärde egentligen ordet för alt upplysa derom, det man inom
Utskm just förvärfvade anhängare för lärareseminarierna derigenom,
alt man intog dessa uttryck, och jag tror att detsamma
äfven skall blifva fallet, då saken kommer till förstärkt Utsk. Ty
om den också besynnerligt nog skulle förlora PresteStis ledamöters
röster, derföre att ett sådant der villkorligt uttryck står der,
så är det deremet säkert, att en stor del af Borgare- och BondeStms
ledamöter skulle rösta för afslag; om orden icke få qvarstå;
hvarföre jag yrkar bifall å Utskms förslag.
Frih. T er smeden, Wilh. Fred r.: Att dömma af de yttranden,
som motslåndarne lill Utskms betänk, här hafva afgifvit, så skulle man
tro, alt det innehåller förslag till skollärareseminariers inrättande
endast för den nya undervisningsmethoden. Detta är likväl, såsom
förut blifvit upplyst, icke förhållandet. Såväl Utskms moliver
som slutliga tillstyrkande innehålla hufvudsakligen bevis för
behofvet af lärareseminariers inrättande, oberoende af hvilken
skolmethod, som kommer att begagnas. Men sedan R. St. beslutat
att ingå till K. M. med en anhållan om modificationer i
elementarläroverkens organisation åt det hållet, som nya skolmethoden
anvisar, så hemställer jag om det icke är skäl att, vid beviljande
af ett anslag till skollärareseminarier, R. St. äfven, såsom i betänk.
står, uttrycka den öuskan, att undervisningen inom dessa
anstalter sträcker sig äfven till kännedom af undervisningen efter
den nya methoden. Det är ingenting annat som Utsk. föreslagit,
och Utsk. har naturligtvis icke haft rätt alt förbise ett Ständerras
beslut i denna fråga. Dessutom lager jag mig friheten fästa
i>9S
Dea 19 April f. ra.
uppmärksamheten derpå, att striden emellan det gamla och nya
skolsystemet svårligen lärer kunna slutas förr än lärarne vid Rikets
elementarläroverk i allmänhet äga kännedom om båda systemerna,
och detta är just hvad som åsyftas med Utsk;ns förslag.
Utsk. har alldeles icke förordat det ena systemet framför det andra.
Dessutom är här mycket talat om alt taga boil den sista
meningen, och om den verkan, som detta skulle medföra på sakens
afgörande inom förstärkt Utsk., dit frågan kommer, om R.
o. Ad. bifaller anslaget. Det är sant, att PresleSt. afslagil detsamma;
jag vet icke af hvad skäl. Möjligen har det skett för
detta tilläggs skull; men då ingenting hade hindrat PresleSt. att
bifalla anslaget, men taga bort detta tillägg, så är det äfven möjligt
att andra skäl föranledt della Stånds beslut. Men om äfven
della villkors qvarstående skulle beröfva saken en mängd röster
af PresteStis ledamöter, så tror jag deremot, att de andra Stånden
skulle rösta för afslag om detta villkor borttoges, och då blir
resultatet afslag. Jag kan för öfrigt icke föreställa mig, att försvararne
af det gamla systemet skulle hysa den fruktan, alt om
lärarne (ingo inhemta undervisning om båda systemen, så skulle
det nya blifva föredraget, ty en sådan fruktan skulle bevisa, att
de i sjelfva verket ansägo det nya bättre än det gamla. För
min del finner jag ingen betänklighet vid att bifalla Utskms
förslag.
Gr. von Platen: En värd talare har fäst sig vid ett
uttryck af mig, som innehöll, alt jag ansåg delta betänk, icke
uttala någon bestämd åsigt hvarken för det ena eller andra systemet,
och har för att bestrida delta, uppläst en del af Utskms moliver.
Jag medgifver, att en åsigt här är uttalad; men då jag
å ena sidan tager i betraktande, alt det efter min tanka enda sätt
att vinna framgång för saken, är att ovillkorligen instämma i
BorgareStts beslut, och jag å den andra sidan icke kan finna att
detta beslut innebär någonting bindande för Konungen i detta fall,
utan han i alla fall kau i afséende på denna sak handla med fria händer;
så kan jag icke annat än tillstyrka bifall till Utskms förslag, oaktadt
jag hade ansett det ifrågavar. tillägget icke böra finnas. En annan
värd talare har tiilvitat mig en sådan grad af okunnighet i
delta ämne, att jag icke en gång skulle veta, att han icke kunde
vara uppfostrad efter det nya skolsystemet. Detta är väl icke
fallet; men jag liar ingenting att säga om denna tillvitelse af
okunnighet, då jag sjelf yrkat, att Ständerna skulle, under erkännande
af sin bristande kännedom af ämnet, öfverlåta dess afgörande
åt K. M. Icke eller hade jag uppfattat hans yttrande så
som den värde talaren förmenat, utan jag antecknade genast, och
protocollet torde komma att utvisa det jag hade rätt, att okunnighet
tillvitades dem, som i delta ämne yttrat sig om den nya
undervisningsmethoden. Jag ingick icke i något bedömmande om
huruvida detta var fallet eller icke, utan jag yttrade endast, hvilket
jag äfven tror att prot. skall utvisa, det jag icke ansåg ledande
till något lyckligt resultat i frågan, om sådane uttryck som
okunnighet begagnades emot motståndarne.
Den 19 A p r i 1 f. m.
599
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: Här är sagd t, att de
som önskade borttagande af hvad Utskm sagt om den nya methoden,
skulle vilja förmena lärarne att vid seminarierna inhemta
någon kännedom deraf. Jag frånkastar mig helt och hållet beskyllningen
att hysa sådana afsigter; men jag finner det besynnerligt,
såsom en annan talare också yttrat, att man här vill förmena
Konungen att efter sitt godtfinnande besluta om den rätta
grunden för seminariers inrättande, då man vill förelägga Konungen
villkor för användandet af detta anslag, hvilket R. o. Ad.
bestridt vid alla eljest förekommande anslagsfrågor. En sådan
förändrad synpunkt för Ständernas ställning till Kouungen kan
jag icke förklara af annat än ett särdeles nit för införandet af
den nya skolmethoden. Jag värderar på det högsta nit i tid, men
nit i otid kan jag icke understödja, och derföre har jag vid delta
tillfälle sökt alt få från beslutet undanröjdt, hvad som kan verka
splittring i meningarne om sjelfva anslagets behöflighet, oeh jag
hyser ännu något hopp, att R. o. Ad. i delta fall skall dela tänkesätt
med mig.
Gr. Sparre: Om jag hyste den mening, att antagande af
förslaget sådant det är, vore den enda utvägen att vinna ändamålet,
som af alla åsyftas, nemi. lärareseminariers inrättande, sä
skulle jag otvifvelaktig! instämma med de Hrr, som här önska
bifall till förslaget; men då jag i fullkomlig motsats härtill tror,
all just den jemkning, som här blifvit föreslagen, skulle föranleda
dertill, att åtskilliga ledamöter i PresteSt. vid en votering i
förstärkt Utsk. skulle instämma i R. o. Ad:s åsigt, så är det just
af detta skäl, sorn jag tillstyrker jemkningen. Här har blifvit
yltradt, att man derigenom skulle förlora röster bland BondeSt:s
ledamöter; men jag får i delta fall erinra, att nästan alla BondeSt:s
ledamöter i Utsk. anmälde reservationer emot betänk. Man
kan således icke räkna på BondeSt:s röster, äfven om förslaget
blir oförändradt; men deremot kan man hoppas att åtminstone
R. o. Ad. och PresteShs ledamöter skola bifalla förslaget med
den föreslagna jemkningen, och derföre tillstyrker jag densamma.
Öfverläggningen förklarades nu vara fulländad, hvarefter
II. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att enligt R. o. Adis beslut
särskilde proposir ä hvarje punkt skulle framställas. I afseende
på 1 punkten hade på ena sidan blifvit yrkadt bifall, och å andra
sidan Hr Tersmeden samt Frih. Palmstjerna föreslagit, att,
med ändring af Ulskms förslag, dels denna punkt måtte erhålla
följande lydelse: ”att II. St. mätte hos K. M. i und. anhålla, att
ändamålsenliga åtgärder måtte vidtagas till bildande i praktiskt hänseende
af lärare för elementarläroverken,” och dels slutet af Utsk:ns motivering
å sid. 10 och 11, från och med orden ”och Utskotten
finna ett ytterligare stöd” skulle uteslutas.
H. Ex. hemställde sedermera, om R. o. Ad. bifölle första
punkten af Utskins utlåt.
Ropades ja och nej.
600
DenA9 A pril f. m.
Då härefter propos. framställdes till bifall å ifrågavar. punkt
med de af Hr Tersmeden och Frih. Palmstjerna föreslagna ändringar,
ropades åter ja och nej; hvarpå H. Ex. förklarade, det
han trott sig finna, att denna sednare propos. blifvit med öfvervägande
ja besvarad.
Hr von Hartmansdorff begärde votering och yttrade
derjemte:
Jag tror det hörer till saken, att hvarje betänk, först framställes
till bifall, innan man gör propos. på beslutets upprifvande,
eller på särskilda ledamöters förslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag fattade icke rätt
om det var Hr von Hartmansdorffs mening, att bifall till Utskins
förslag skulle blifva ja-propos. Var det så, har jag ingenting alt
säga. Var det deremot en erinran i allmänhet, så tyckte jag
mig finna, att Hr Gr. o. Landtm, först framställde propos. till
bifall å betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag har att tacka Frih. Palm
stjerna
derför, att han fästade min uppmärksamhet vid ett förbiseende
af mig. Jag ville egentligen säga, att jag trodde, det Hr
Gr. o. Landtm, hade bort gifva tillkänna sin mening om det svar
han fick på sin första framställning, innan han gjorde propos.
på en annan mening.
H. Ex. Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn. af
Hr von Hartmansdorffs sednaste yttrande, borde upprepa sitt förut
å en dylik framställning afgifna svar, att H. Ex. trodde sig i
allmänhet icke böra tillkännagifva huru han uppfattat svaren i
afgifna propos:r, förr än han trott sig finna, att en propos. blifvit
med öfvervägande ja besvarad, emedan H. Ex. eljest kunde
föranleda dertill, att icke något beslut i ämnet kunde blifva fattadt.
För öfrigt borde, sedan nu votering blifvit begärd, ja-propos.
enligt den antagna ordningen utgöras af bifall till Utsk:ns
förslag, och nej-propos. innehålla de här föreslagna förändringa
rne. :
Upplästes till justering och godkändes följande voter.-  propos.
Den som bifaller första punkten af Stats- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utskms utlåt. N:o 89, voterar
ja;
Den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anses den i denna punkt tillstyrkta und. anhållan böra inskränkas
dertill, att ändamålsenliga åtgärder måtte vidtagas till bildande
i praktiskt hänseende af lärare för elementarläroverken, samt kommer
uti motiveringen för denna und. anhållan att uteslutas den å 10 och
11 sidorneaf Utskins utlåt, intagna mening,som börjas med orden:”och
Utsk:n
